AL 
SAR id frå 
NA Ve 
- 9 | Få - 


| S / / 


ÅRSBERÄTTELSER 
OM NYARE 


ZOOLOGISKA ARBETEN 


OCH 


UPPTÄCKTER, 


TILL 


KONGL. VETENSKAPS-ACADEMIEN 
AFGIFNE FÖR ÅREN 1837—1840. 


AF 


C. J. SUNDEWALL. 


STTOCKBHOLM, 1844. 
P. A. NORSTEDT & SÖN 
Kondl, Boktryckare. 


a 
54 


STEJNEGER 
COLLECTION 


National Must 


INNEHÅLL. 


Zoologi i allmänhet. e 


Zool. Soc:s i London menageri » . . . » » s 
Näturforskåres. möten. oh se "ej; 
Om begreppen, art, genus 
— batarder (jemför på flera ställen längre fram) 
— djurens böjelser och själsförmögenheter . =. > 
— husdjurs-tillståndet .« . .» . ss » . + > 
25 rt raeR ad IRORBEN, oi stör (byt SIKRA. de sanni mik» 
— menniskans välde öfver djuren =. =» » » + 
— djurens ärftliga böjelser + . . . .« » » & 
'— deras Mäter å . . 
Allmänt Zoologiska arbeten bok. Mobb A 
(Jardines Naturalists Library, se sid. 150). 
Dictionaire univ. och D. pittoresque . . =» : 
Fauna sflomeri et, Hestodi.: ». 46 2s. etik 
Faunér, resor, topographier: 
(för. Aimerikas: falla vo oo. om >. oc oe NS 
-— norra PR Sera SR 
— Europa - » mc 
— Asien, Bkindike ÅR RER RNE 
— Afrika SRF a Teg ERA 
Hägels resor : 
La Uördrilk r resa Ä 
Swainson, djurgeografi . NE Srde 
Om Samlingars förvarande -. » +» > 


Ethnografi. 


Prichard , menniskans naturalhistoria + . + «+ a 
Flourens om menniskoracernes hud 


33. 
36. 


5 


> ran Aälga. 


Folkmängden jorden d 
Negrernes erna af” vs IVA EA 
Litteratur se a HNTID Jag 


Amerikanska folkslag; 4alano Ag 
Morton Crania Americada lan 0 
Mumier i Mexico : ”reestömi amg RE RANA 
Fossilt menniskoskelett . 

Fornlemningar i Norra Mikika 


D'Orbignys klassifikation af Sydamerikas folk : 


Mastologi 


Allmänna verk, Schreber, Temminck m. fl. 
Europas däggdjurs fauna 
Simia Sylvanus' 
Asiens däggdjurs fauna . 
Australiens + 
Amerikas 


2” 
Amerikanska hararnes och vesslans färgförändri ingar 


Cranii förändringar 
Om tummen hos däggdjur 
Quadrumana . 
Circulus Villa djäbbel 
Om Orang bn : 
Chimpansen 
bådas skelett . 
slägtet Cercocebus . . 
fiberatur för Simi :3— CS fe 
Amerikas apor, Nyctipethecus 
Lemures; deras De 
Arter; Anatomi . . 
JE NPPI IE arter, speriar : 
Chiroptera Å : 
Blainville om hela ordningen ; 
fossila arter . . 
tandvexling hos Vesp. Mäkinus ; 
dess lefnadssätt . 
Litteratur; Svenska ar et 
Vampyrens blodsugande 
Fere ; deras fotsålor och tänder : 
Systematik | 71235 rutt 
Om Proteles 


Strödd litteratur: Felis 7:77: si0vs0i! . 66. 
Hyssna; Canid son RR SÖ 
Wiverrar ter DUGTIRD vv TAN 8 ÖS, 
Lutra &ce. OR Er Je TN ON 
Musteline = . EST 
Cercoleptis, Procyön' m. CN » SAIK 
Insectivora: Blainville, systematisk öfversigt . . — 
Erinaceus . . RA 
| om Centetes ; Ericulié; Söke Sif sovisAE, 
Glires ; Waterhouse, systematisk öfversigt . . . 76. 
Geografisk öfversigt ÖRAT OS RINGEN > a se) TOL 
fösslla "arter > sÄÄRTR f R IROG RR VD. 
Bäafrar i: Buropärsnsesb ie fylle og DG 
Anatomi > » CBA FSE ST TAR ESCO 
Karakter för Cavia å St ESR 
Cricetus, ovanlig hårbildning BEEN er - SSR 
Mus RamUulus 0 4 20 Ah MA JANNA. & 
Om -husvätföraa "220 UP TISÖNET oc oe. 
Ekorrars lefnadssätt . . VATSRE förs 06 8 RR 
Glires från Ulimaroa »> 82. 

Spridd litteratur: Sciur Po Dipus, Mus &Cc., sd 
Hystricina « . : FE vn SE 
Lepus . . SIPRI SET ID 86. 
Bruta ; Blainville, öfrersigt st MINI GORIN ET. a ov Of 
| fösmila -artefol te a ARNSTAD Sö og rk 
Orycteropus . . NE RANE NG AD ägd då a 
Myrmecophaga, Dasypus 8 sel PN NROK Se 
Marsupialia ; öfversigt, af Owen . . . . » « 90. 
Thalsen cynccephalus «> > 5. 9, 
Sprid. littetetär 23 1 vv 
Anatomi, lefnadssätt . . . SE tj 
Pungdjuren äro öfvergångsforn mer . 94. 

deras hjörvals ol sgoha1g. IG og 
på: > BSTOOIOST Vs te van ENDE 


Pecora ; Systematik , atböbilby, sv Tan nuv, 


om tår särkör STR STAN SS Sr la DG. 
Två vilda Oxarter i Euröpa HITIRATIEA NN or SS 
Bison . letts - 100. 


Urid. Boskapen i i Skottland PRE: Ta rag 
Nya arter? Bos, Ovist =, OT gon dsottttöR, 
i; 1" Capra, Antilope bot) tmp omog 
Mösckus « AL os sstföomreemrset bitti mm. ÖR. 
Cervas:. NTA 00 Arr NE 


Fv 


Hjortens svans . . alt 
Nya arter . . mo 


 Giraff, Anatomi . . ASA 

o— Unge född i London ; 

Hybridite NR Myra d 
Belluaey Häst och Åsna . . : 


Kur emot een raseri 
Rhinoceros, Sus tå 
Phocacea ;» Pelsverks skäl . . . « 4 
Arter af Phoca - 
SS ES e ANG Mee 
Ögat . . skdR i 
Om Walrd ossen . 
Cetacea. Cuviers Histoire Nat. . -. 
Rapp die Cetaceen 
Wattenblåsning . —« =» 
Rytina . 
Lamantiner . 
Halicore 
Anatomi SS VR 
Delphiner; Åman ts rejd ju 
— Arter os ere 
Om Physeter 
Balenoptera; FYRAR 
B. rostrafa?. «oo. cm. MINA 


Ornithologi, p. 124. 


Yttre karakterer för sångfoglar . 
Blytt, Foglarnes klassifikation 
Ornith. Society i London . 
Machin för att studera foglarnes Aygt 
Foglars ålder -. 
Mpastant missbildning, Tofhäns 
Foglars flyttning 
förmåga att lyck långt « 
färgförändringar . : 
'Hybriditeter . 
Svalans hibernation 
Förmodad utdöd fogel 
Pungdjur bland foglarne É 
Allmän Litteratur och Planche-vävk 


Litteratur för fogelägg . =. =. i 03. 
Geografisk öfversigt af nyare Litteraturen IG, - 134. 

För Syd-Amerika -. Ung MN ov 
Mexico, Westindien « . . » . 137. 
Nord-AmerilaCIlutvå ov 4 i. 139. 
Europa i allmänhet 
Biittåniensilot siktomda . sige . 146 
Skatdintwien!t. CV srogrTbAt. . 142 
Södra Europa «- — 
Norra Asien, Mindre Abien ock: ar apan 144. 
Himalaya, Nepal. . +. + . 145. 
Assam, Indien . . 146. 
Malacca, Indien och Söder hålfs-öarné 147. 
Nya Hollastöperal L .ubyk. -« 445. 
Alvikar TORK sopISRE SL nagg. > 150; 


= 
+ 
S 


Corvus . . STA EE VA 
— Waästra och Södra Ale 2 
Madagaskar: +» » > TERS 153. 


'Sångfoglar ; El ppställningat RANA JADE 
Egentlige Passeres . .: s » « » » 155. 
Republikan, äss PIA. dre 
Tanagra . . a FE egg 
Ampelix car ler omr ot de. JENS NN 
Todus, Muscicape . TER 
Parus, Lanius, Myothera, Scblephyri EL 
Turdus, Sylvia m. fl . . »45& 
Motacilla, Alauda . -. RE RER 
Gracula, Sturnus, Corvus 


-Paradisea, Epimachus . +» . +» > + 160. 


Macrochires . . =» din ammatö, 

Evockilus, Caprimulgus ss 

Steatornis =. = PRE OUT E L 

flittagis .. oc sve Res sa BR RAR BÖR. 

Coccyges . .. Maj tker Mal agrara TNA 
Rhåmpbhastan Hede a RAN vas 

Prionites, Merops, Tr sär i . 163. 


Colius, Menura, Cor ät Opistocomus 10 
Accipitres . . 
Sträcktåg af Stri x Nyctea Mn 

Falcoyr? + Sly rean 465. 
Gypo Geramus PEN DANI 0: vä 
Vultur >. SAR ups a 206. 
Oälline >. os. SYRA SRK: fon er AR Syre GE 


VI 


Sid. 

förblle » oc ss vveker nRNRNNG . 167 

Strutsens Genit. masc; 3:dje tå — 

Rhea; Lefnadssätt. Ny art. . ; — 

Apteryx. /Leftadssätt". | ati files. . 168. 

— Anatomi sa . 169. 

Otis, Cursorius, Palamedea . . «-. . . 170. 

Psaphia, Chionus, Haematopus . . . . 171 

Öedicnerws; Bo alörelsjar 4 =. a — 
Tringa platyrhincha 

SSR rufa och Meyeri . 172 

Eurynorhynchus =. . — 

Tranans flyttning ro -— 

Natatores: Steganopodes  . . . .» =» . » ÅR 

... + Padoa, Pelecanus.! nå g — 

Carbp,. Phaeton, Dysporus | . 174. 

Larus, Lestris,.Rhynchops: » . :. «fi 

And-Familjer af Eyton .« . . « « 

Cygnus. . . BEE ROTEN, 0 

Anser, Anas, Mergus . 178. 

Colymbus, Podiceps . 

Aptenodytes, Alca. . 179. 

Alca inpennis FÖ . 180. 

JAR LO bs en RE arte . 181. 

Herpetologi, p- 183. 

Allmänna arbeten , srtläftie ta 183. 

Amfib. Faunor . -. fer . 184. 

Vivipara Amfibier i Chili ; . 185. 

Ormarnes förmåga att sluka och tjuså. andra djur — 

Sjö-ormen . . å 2 ke SÖ 

Amfibiernes galt od 

Chelonii 187. 

Saurii i; — 

ronda : å : 188. 

Ostindiens Cr stedila é — 

Ny. art från Fernando Po . 189. 

Litteratur för Saurii : — 

Serpentes: Schlegel Physiogr. des Serp; 191. 

| Hamadryas aphiophagus . 193; 

Ormar från Indien . — 

PN i Asiens Stepper . 194. 


Sid. 

Arter från Europa, Afrika Fo 195 

Batrachii: Tschudi Classific. 3 — 

Cecilia . 

Ran sn. TER TA 197. 

Salamandra, Hen 197. 

Gigantisk Sålärkartidra från Japan = 

Lepidosiren 2 arter d ; 199. 
Ichtyologi, p. 203. 

Fiskarnes fjäll 203. 

Simblåsans bildning 206. 

Simblåsa och Skelett hos Gädas. avvägt 207. 

OR Husblåss 2807 ch SING — 

Gälarnes byggnad . 3 208. 

Chimaeras accessoriska bjeri fö 209. 

Fiskarnes Tarmkanal, Inelfvor » — 

39 Osteologi ; 210. 

Cuviers -och Vokadeonel Histoire ds Po — 

Svenska arter af Labrus A11. 

Fiskar från Amerika. . . : 213. 

Schad-fisket i Delawabe Å — 

i »  Polarländerna . å 214. 

- » Europa s > 

44 3 Aso ov 3 217. 

äg »  Caspiska Hafvet : . — 

Lå » - Hdien ARE T (SME da LEE ÄR "218: 

5 6 JMFR cc. 2 IATA rss 

Australien 223: 

Acantbopter ygii — 

Gobius, Rod af G. macrocephalus AE 

fröbigt Britannicus = 

Nordiska arter af Blenwtab . 224. 

Tznioides . . 229. 

Litteratur för Oiditnben .« 230. 

Malacopterygii: Åge RN 

| foxent utveckKng th historia . — 

Corregonus, Osmerus . nn 

Cyprinus 27. . — 

Gadus, Couelig: - AD. 

Ålens generation el 8 

Litteratur för Malacopter ygii SKR a 


VI 


Syngnathus, kön m m. . . . 239. 
Ostracion . slik oplint slav Fe CU 
Ghiondro pterygit: Os "us SA SEN Midja). <> IEEE 
Plagiostomernas generation =. . — 
Muller och Henle om Hajarne . — 
Litteratur för ordningen . . . 243. 
Cyclostomata. 2 atäbbirnde -. 4 RE: 
ÄISRbIOKTS "NOR ber er a 5 clear SAO 


Entomologi , p. 245. 


4). Insectér. 


Insbeternas ”Ingtinkty -scupe. sock tl oda AE 
” hiktergany :, is kt fee » och OR 
Körselorggn 47". «00 4 hertennd svit 

Fulgoras bygande: Sf uret Hå tetdeande nm 
Elektrisk Bjärke mk Astro seurY R 
NE ternes vare ek oe RV RR 6 RER 
Ljudorgan hos Insekter . grn ön 
Aitic. djurgns enkla ögon "+ unwisd is nin akut 


'Trachee . . SA a RU 
Tarmkanal och gallkärl hos Cicada ti få a os IR 
Anatomi af Panorpa . . . +» ltr ke Ls RS 


BRUCkröppen Is Cad 6 ov ER NOT RE 

Og af Fäseläer 7 CE Rn ARA 

Niska af Meloe. ja sc wi. Uf isl era 7 TA SEE 

Genitalia feminina fn SSE SIST. NRA Er 

EXteria 4 os Kerdd < GR 

Her maphr odit Ensälter SHR RENSA Se SARS 

Tre tarser på; en FO ANI FR 0 ve GEA 

Ka SOcekölep' ont, sk REN 

TidsluiftenitdFvrtnökl drar sven 2ÖD. 

Ällvasn. Eon Litterahur a farao ss RAND. 
Insekt Faunor: 

för. Europa: «ji. vo ae anna NIE 

» Asien, Äläka RR ARTS Lö SEE STEN 


» Amer ST js SENSE Diva (NN 
Om Insekt. för vandlingar pk ste ol dem 
1:o Allmänna verk . . 0 204; 


2:0 Lepidoplecas!:s ,anbenb lan a 6 AND 
Silkesmaskar, 4 cv rage sn SR. 


Muscar- 


Sid. 

Muscardine a 269. 

Insekter som skada RNE 3 270. 

3:o Coleoptera ER 

4:o Hymenoptera SET 

d3:o Diptera . : 279. 

Anat:vaf Svarmplarve ver . 282. 

6:0 Rhapbhidia, Ag É 283 

7:o Rhipiptera . ; k SE 

Diverse Notiser: FR RR a od 285. 

Botinar till Inscktlådor ÖR ker uga RNE fr 

Coleoptera: Systematik = 

Enkla ögon . . 287. 

Vinglös Scarabeid SROO. 

. Cebrio Gigas parning . a — 

Allmänna verk öfver Goleopt. OM: 

95 ». "för Euäropas Fauna 291. 

» Ööfrige verldsdelar . 293 

Särskilte Pr Ng öfver Goleoptera 3 = 

59 55 Hydrocanthari =. — 

ja Carabici 294. 

5 gg 97 Brachelytra 205. 

fe äs Clavicorn., Clerii m.fl. 296. 

HENNES 5 DTerROXN; — 

9) > Lamellicornia . 7.Svå 

7” > Melasomata =. 298. 
2” > Trachelider, Pselaphi, 

Cla viger. / 299 

9) » » Chysomelinae . — 

5 5 Cerambycina ER. 

99 49 Xylophaga . < -. Sr 

js ” Curculionina LERA 1: 

Orthoptera 25 a ond SE SPE LA 0 NEN i 

Hemiptera : Heteröptera : 0 GIVA SKINS Nee sen n LA. 

Homöptera = öka jie 304. 

Aphis . S 306. 

Cochenilbög sas ks 307. 

Thrips gr SE 

Lepidoptera: Om Systematiken i vällmönkett 308. 
Bestämning af Reaumurs och De Geers 

fjärillar ö a. 

Allmän Litteratur . 314. 

Strödd Litteratur . : — 

hö Papilio, Sphinx . JÄL 


Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 


Noctua, Geometra . 
| 5 Tinéa "Mög ; 
Neuroptera: förändring af ordningen . 
Spridd Litteratur 

Hymenoptera: Indelning af Hartig 

| Allmän Litteratur 5 
Diptera SA tteratur sa Pe ND De 
Aptera: 


2 


Oviss Insekt . . ; | i 
Myriapoda a 
Peripatus -. 


5); Arackhnider: 
Allmänna arbeten . 
Spridd Litteratur . 

CNY Crustaceer. 


Deras Geografiska edges 

Litteratur: SANNE 

Kröyer, Dusimadka Decapoda Re Sr RSA 
Ad Grönlands SMG 

Från andra verldsdelar . ; 

Decapoda . . AE 

Stomatopoda, Schizopoda : 

Isopoda, Amphipoda i; 

Aspidostraca . i 

Parasita 

Cirrhipedia 

Metamorphoser og - klaga 

Neutra bland Crustacea . =» 3 

Hud-ombyte, Respiratior m. m. 


Helminthologi, p. 363. 


Annelidernes circulation . 


Siebold om intestinal-djur, Sa -djur 3 m. m. 


Sars om Vermes . , 

ÅA DIUlalA nå pe ve var Se UNS Ne ERROR SEE 
Helminthica . AS pe eV 
Trichina spiralis . 
Anatomi af Filaria, Strongylus . 
FTDLerabur ok ee 5 on RN 
Nemertes, Rotatbria RSA 
Oscillatoria är ett djur . 


Malacologi, p- 374. 
4) Mollusker. 


Molluskernas användbarhet 
Danmarks Ostronbankar 

Om Perlor 3 E 
Mussleskals struktur . 
Molluskernas ögon 

Anatomi 

MINE GEN Sä SR Sladden IR I ar SR arr so K 
Malacologisk Litteratur . 
Litteratur för olika Länder 
Land och Söttvattens Mollusker 
Cephalopoda. . . 


Sepierne hoppa öfver vattnet . 


Foraminifera . . SRS 
Needhamska kropparne 
Anatomi 

Systematik 


Djuret af Argonauta SLERR 
BA Eter: 00 Op vs ANDEN 


Pteropoda . 6 

Gasteropoda, Metarnor phoser : 
Deras ägg . 
Anatomi 


Litteratur <> 

Skilda kön hos Patellal m. fl. 

Nudibranchia, Dentalium 
Conchacea. Deras kön . 


Om Byssus 


Garners Natos äeke fnblatng å 


Mytilus polymor PS 
Litteratur : 
Tunicata. . SVING 


B) EPN 
Echinodermata. Agassiz arbete . . 
Tillväxt. Symetrisk byggnad 


Holuthuriae, Echiob 
Asterias; ögon 


2 Gälar, Metameor phos 


Crinoidea, Metamorphos 
Acalephe. Ehrenber gs RNE fra rr 


Xl 


Polypi. 


Ägg; 


Litteratur 
Spermatozoer 


Sid. 
Organisation af Medusa aurita . > 407. 
Böda hafvets arter . 410 
Medusernes utveckling Sa 
Skiljda kön, ägg . 411. 
Systematik , Arter Zz . 412 
Beroé, Physalia REN ä — 
Fortplantning och köln. S Fr 
Corallstammarnes natur 3 415. 

Första upptäckten af Görsllern nes djuriska 
natur NPR o ik 
Litteratur ; 416. 
Bryozoa . å - 417. 
Polythalamia , Kritdjur ? 419. 
Sporgie m. lr AE 420. 

C) Infusionsdjur. 
Ehrenberg om räd 424. 
Hankön 424 
Andra åsigter af föbrktnsdjurdha: byggnad — 
Infusionsdjur i var och växt-safter 427 
: 428 
Fossila Infusionsdjur m. m. — 
Fornverldens Fauna, p- 434. 

Fotspår af. forntida djur KS AR 434. 
Diverse : KE TUE Mg 438. 
Allmän Litteratur jer 439. 
Fossila Däggdjur. Hallmsnplet 441 
Closraölk fördelning, klimat — 
Lunds upptäckt i S. Amerika . SS 
En Bengrotta i Brasilien 442 
Upptäckter vid Plata &c. . 448. 
3 i Indien . 449 
Sivatherium =. vv 
I Ural, åDäggdjur i lötstorm. . 450. 
I Frankrike 3 Å . — 
Litteratur 45 
FossilaZA por . 452: 
Chiroptera, Rofdjur . . 453. 
Gnagare, Pungdjur 4541. 


Bruta . 


XII 


Sid. 
Pecora, FR Mrs osrier t O 
Kella FE FE a 


Mammutsamtidig ned Monskilsn 458. 
Dinotherium . . RS SR a CK 
Toxodon, Zeuglodon RAG 


Fossila Foglar FET . 461. 
få NG ONE 2000 nithocephalus — 
Fö Fiskars «> . 463. 


» Insekter och Ävaciknider . 464. 
SN Orvbstaceeri vi ste. 200: 
stök Molliusger 1:53 Gfan tan rs 400: 
mn ADoph ytter lt & sad TIO. 


Physiol ogi och Anatomi. 


1:o Generationen. Generatio eqvivoca . . . . 473. 
/ Kön Hos läsre djur cv: "se - FIA 
Om Sper SR NR 3 SE 
Äggets delar o. börjande utveckling 480. 
Ägg hös sfmbrygs. ov: see 200. 
, hos lägre Helga ERS ar FOT 
Litteratur NER AR 
Diverse om generat. ANS TES AS ek 
FRI teler UA da ae UR a 
2:o Utvecklingsläran. 
Om Embryo hos Mollusca +. . 485. 
äv 7” » Ariicul. djuren 487. 
»; Vertebrata 490: 
Missbildningar SE SR SFR KOR SRREGIOE 
3:o Hud- Horn- och Tandbildningar. 
Epiderimis.:e:<x ER CE FÄRRE 
Epitheliuma:. gj: . 500. 
Flimmerrörelse Ge side 365) . fd 05 
Hår- och Hornbildningar . . -. 503. 
SKÖTTE ISA äs ing ere ine Tee NA rn 
4:o Blodet, Vätskorna. 
Blodkulöort: SINUCt ers Ta sila 0 
"Tränsfusiomint >$ =E ST NER ana IA 
Litteratur om Blodet SFK 
Rhodizon- och Croconsyra +. . 508. 
INEgLk oc ASSR BRL SU SST a 0. ol ÖKAD 
d:0 Viscera, Nutrition. 
Magkörtlar, Matsmältning . -. 510. 


XIV 


Sid. 
Körtlarnes era RASER EL 
Secretioner . . ör fed SER NEN 


6:0 Rörelse organer. 
Muskelfiberns struktur . 4 
Benens inre struktur . . . . 515. 
Blainville Osteografi — 
så delar af Skelettet . . 516. 
7:o Nervsystem och Sinnesorganer. 
Nervsystemets enkla trådar . +. 517. 
Rörelse och känsel-nervtrådar -. 519. 
On "hjernans delar oc ecce ange 520. 
Om särskiltar. nerver... ov 021. 
Nerver hos vert, djur css Se 
Sinnesorganer . . os. NE 
Ogonens lysande 1 ake MaE a 
8:o Värme, Ljus- och Electricitets fenomen. 


Djuks -NäNDErAs vreden. se vor 


Elektricitet.  . Sölve SSR 
Hafvets lysande eka om djurs ly- 
sande i allmänhet . . . SAD a 


Djurs undersökning med pol. ljus 528. 
9:o Allmän Litteratur. 

BOCKEN obs boets ISS ste a fina Aes NAD 

A fhandlingar brtigte ko > ie, ge be INNE 


Phrenologi Is ey, jä, Id HRNSe bf Se 


Zoologiska Arbeten af Svenska Författare. 
Ethnografi: 


Nilsson, Skandinaviens Ur-invånare . 533. 
Hedenborg, om Turkiska nationen . 535. 
Zoologi i allmänhet: 
Wikström, Stockholms Fauna. . 
Nilsson, illum. fig. till Skand. Fauna 536. 
Mastologi: 
Nilsson; om Phocaceers mir fame öde 
Fåhr2eus, om spenarne hos Myopotamus 538. 
Retzius, magen hos Lemmus ; 
Eschrieht; Delphinernes kärlsystem 539. 
Billing, Hippologi . a 
Svenska, DjuteRfet - se kura ke 540. 
Ornithologi; Herpetologi. 


ve Wright, Svenskatfoglar (0-0 fare 


Ichtyologi 


Körner, Skandinaviens foglar . . . 541. 
Ström, Svenska foglar . SERNER TN äger 
Nadlsson, stemkanka >... «oo. 2 ko 2 OR 
Sunde wall; Ornith. uppsatser . . . — 
Högberg, Svenska color. fogelägg . — 
Nilsson, Svenska Amfibier se — 

= utdod Sköldpadda > .r sc, JR 


Reinhardt, giftorgan hos en orm . — 


Wright, Friesoch Ekström, Skan- 
dinaviens Fiskar . . : ETTA SA 
Schagerström, fiskar vid Fandskrona 544. 
Erics," Plerycombus” 7 — 
CaINORYRUS. TT. Äl ar IN ES SR 
ET ASSA RS KS SUL RR 
Säter AR GKRRRRSR a 0e REA ar ÖR SRS faller 
55 FN FAR SSR LEMLUE SLES åa oe VRS La el 
Ekstre öm, .Cyprinus Gibelio —,» . 2; «> 340. 
Fries, Cyclopterus IMINUtluS= er os. 
Schagerström, Liparis .. soo 
Fries, Pleuronectes . AES 2 hare: fee 
WS YNnSnathus ccs slö. s EJ. 
» metamorfos hos Syngnathus . 548. 
Ampiitoxus "=. Et de IR 
PöSundew all, om NERON EV Rea 


Entomologi: 


Dahlbom, Insekt. nytta och skada . — 
Ketterstedt, Inserta Lapponica" >. 550: 
Rosensch öldi Coleoptera Lundens +. 552. 
Schönherr, Gö: & Sp. Cur SET FREE — 
Boheman, GCalodromus :- "sv ot IA SBIS. 
2 Derbessvr; AGE RV 
Tinea Fiodeena SPÖN fly AS 
Dalilbom, Svenska Fjärilar . . . . — 
od Crabro SER ONS Er ren 
ATNlacUuS 0. 0 SKR ja 
Conspectus Tenthr. IN LE 
Prodromus Hymenoptero- 
NOS TaRP SK NA RT SEE a 
Wahlberg, Diptera AN ENSO SS 
Sundewall, om Skäbbkräket. Se SS Oe 


Malacologi: 


Loven molluskers förvandling . . - — 


Eschricht, Salpa = se SR LS 
Retzius, fossila Infusionsdjur ST 
Lethea: 
Hisinger, Lethea Svecica . ha 
bh Kritlagret vid Garlybama ; 
39 Antecknibgan Ph ysik 4 


Angelin, Musaeum "Bölgont FÖL 

Hedenborg om jordformation . . . . 
Anatomi och Physiologi: 

Bie bar sonia Der VIGIter es AN IST vatt 
tänder. DEeEnpeleR ss ora Se 
flere afhandlingar . =. . . 


Lovén, Cyclopi EN RE 


2 


3 Venae pulmonales ARE a 


8 blod OCksAysaplia 5 ss 
Hon dens, PIrenolöet sr. tros 
Dahlin, nerv-verksamhet . .« .« . 
Diverse: 
Om Djurs förvarande i samlingar . . 


Öfversigt af Periodiska Skrifter. 


1:o Skandinaviska och Finska tidskrifter . . 
2:0o Tysk Periodisk Litteratur. 
Academ. och LERA acta och be- 
rättelser . . ; SAR DIT 
Tidskrifter af enskilta personer SA 
3:o Periodisk Litteratur på Engelska språket. 
Acta inom Stor SBritfarten SÖREN ta gr 
Brittiska Privata tidskrifter 5; , fs 
Periodiska Skrifter för Indien . . : 
Nord-Amerikanska Tidskrifter och FE 
4:o Fransysk Periodisk Litteratur . . NR 
5:o Periodisk Litteratur från andra änder ar je 
Schweitz =. . ; RSS Te Gp AE 
Nederländerna Sy Belgien SEEN Er a NA 
Italietse vr AV ess GSR 
Ryssland; I +. RAA EES röv I san 


Ile: de "France Parade safe ten e rele ie 


00 FREE BON 


Allmän Zoologi. 


Det stigande interesse, hvarmed zoologiens studium 
nu omfattas, synes tydligen af den, nästan med hvarje 
är, tilltagande rikhaltigheten i dess literatur. Denna 
vetenskap ingår allt mera i den allmänna bildningen 
och utgör, jemte de öfriga naturvetenskaperna, före- 
målet för ett nästan årligen ökadt antal af perio- 
diska skrifter, lärda sällskaper och naturforskares 
sammanträden, rese-företag, privata och publika 
samlingar, samt, till följe deraf, äfven för en allt 
jemt utvidgad naturalie-handel. Det är ej blott om 
Europa som allt detta kan sägas, ty i de europei- 
ska colonierna i andra verldsdelar visa sig samma 
fenomen. Särdeles äro de märkbara i Nord-Ame- 
rikas fristater, hvarest redan finnas en stor mängd 
naturhistoriska sällskaper och lyceer med naturalie- 
samlingar och naturhistoriska biblioteker, samt en 
rik litteratur. 
Bland de sällskaper, som 1i stor skala kunna Zoologi- 
Så . - AREAN O ska Soc:s 
verka för zoologiens framsteg är den i förra Års-i] London 
berättelsen nämda Zoological Society i London. Saå-menageri. 
som en skildring af dess menageri låna vi följande 
utdrag af en berättelse, som Professor Nilsson i 
Lund ingifvit till Vetenskaps-Academien, om den resa 
han år 1836 gjorde till Frankrike och England, 
under hvilken han bivistade Engelska naturforskar- 
nes möte i Bristol, och hade tillfälle att taga en 
närmare kännedom om de båda ländernas veten- 


Prof. Sundevalls Arsb. 1836—1839. 1 


9 LJ 


skapliga inrättningar: ”I England hafva, under sednare 
åren, inrättningarne för den zoologiska vetenskapen 
otroligt ökat: sig, och der finnes numera knappt någon 
betydligare stad, som ej har sitt zoologiska museum 
och sitt menageri eller så kallade zoologiska trädgård. 
Dessa inrättningar äro hvarka statens eller stadens, 
utan tillhöra enskilta, hvilka mot en lindrig afgift 
hålla dem öppna för publiken, och som således, un- 
der det de befordra bildningens framskridande, dervid 
sjelfva ingen ting förlora. Länge var menageriet i 
Jardin des plantes + Paris, hvilket tillhör staten och 
bekostas af den, ansedt för det rikaste i Europa, och 
alla länders zoologer sökte bereda sig tillfälle, att der 
på ett ställe samlade få se och studera de sällsyn- 
taste exotiska djurarter. I sednare åren har denna, 
1 sig sjelf ännu förträffliga institution, fått 2:ne far- 
liga medtäflare i de s. k. zoologiska trädgårdarne i 
London, den ena anlagd i Regents park, den andra 
i Surrey park , och dessa, som äfven inbördes allt 
jemt tätla om företrädet, gå ständigt raskt framåt, 
understödda af de omätliga resurser, hvilka blott 
jättestaden London kan erbjuda. Begge äro anlagda 
1 sköna Engelska parker, der konstens och naturens 
alster täfla att fängsla främlingens uppmärksamhet. 
Mellan grupper af täta buskväxter och höga träd 
slingra sig gångar kring dammar med fontaimer, grö- 
na ängplaner, berceauer, blomster-rabatter, små in- 
sjöar, med holmar, beväxta af tårpilar m. m. Djuren 
och foglarne vistas inom stängsel eller hus, afpassa- 
de efter deras lefnadssätt. Här betar ett Hjortpar 
på en grön äng och har ett skjul af täta grenar 
för att skyddas mot regn och oväder — der ligger 
en Isbjörn i en stengrotta, lik en bergsklyfta, och 
har utanför den en djup damm, hvaruti han tid- 
tals nedstiger för att svalka sig. Här vandrar en 
kolossal Elefant, och der en trög, klumpig Rhino- 


Nf 
fra 
SE 

Vor 


3 
ceros. Här ser man Hapiti Hjorten med sin gi- 
gantiska hornprydnad, och der går en liten hjord 
af den resliga Giraffen och betar blad i de höga 
trädkronorna. Här ser man en hel flock Kasuarier 
med sina brokiga dunklädda ungar, och der i dam- 
mar simmar den svarta Svanen med sin ungkull 
'och den Nyholländska askblå Gåsen (Cereopsis) i 
flock med sina ungar. För att göra sig ett begrepp 
om den rikedom på de dyrbaraste exotiska djur, 
som der finnas, wvill man blott anföra, att i Lon- 
dons 2ne trädgårdar finnas för närvarande ej min- 
dre än 7 lefvande Giraffer, 5 Elefanter, 3 Wapiti- 
hjortar, 1 Rhinoceros, 1 Armadill, 3 å 4 Condorer 
och en talrik mängd af Lejon, Björnar, Tigrar 
Hyznor, Leoparder, Strutsar, Kasuarier, Gamar m. fl. 
Den ena af dessa trädgårdar, som är anlagd i Re- 
gents park, tillhör zoologiska societetens medlem- 
mar. Under sommarmånaderna, då den hålles öp- 
pen, påräknas dagligen, enligt uppgift af delägarne, 
mellan 4 och 5000 besökande, af hvilka hvar och 
en betalar i inträdes-afgift för dagen 1 Engelsk 
skilling. Således kan man antaga inkomsten till 
minst 3000 R:dr BRgs dagligen under nämde må- 
nader. Men utgifterna äro också tilltagna i stor 
skala. För en Rhinoceros från Indien betalte Säll- 
skapet 1000 pund St. och för 4 Giraffer från Afrika 
3000 pund, eller omkring 50,0)0 R:dr Rgs.” 


Af Naturforskares möten började 2:ne nya BENA sant 

. mankom- 

1839. Italienska naturforskarne samlades nem- ster af 
ligen första gången i Pisa i October månad, Boj varaefor- 


skare. 
de Skandinaviska i Götheborg i Juni månad. 


De för natural-hbistorien vigtiga begreppen Art, Om be- 
en 
Genus 0. s$. Vv. utgöra föremålet för en afbandlingart, ai 


4 
af Flourens i Ånn. Sc. Nat. 1838 vol. 9 p- 302. 


Arten (Species) har vanligtvis varit erkänd såsom 
ett i naturen grundadt factum och såsom den enda 
af naturen bildade klassifikations-graden. Enligt F:s 
mening, hvilken egentligen blott är en utveckling 
af den som Buffon framställde, innefattar hvarje 
art alla de individer af olika kön som smsemellan 
kunna frambringa fruktsam afföda; den inbegriper 
således nödvändigt alla dem, som utgöra en oafbru- 
ten series af föräldrar och barn. F. anser det ej 
nödvändigt att alla individerne härstamma från ett 
enda ursprungligt par. Vi återkomma således här 
till detsamma som innefattas 1 Linnés bekanta defi- 
nition på art: ”Species tot numeramus quot diversae 
form&e in principio sunt create,” hvilken tyckes vara 
grundad på, och öfverensstämmer med Biblens ord. 
Då arterne äro de egentliga enheterna i zoologien, 
skulle det vara af största värde att äga en praktiskt 
användbar definition derpå, ty ehuru man vanligt- 
vis, genom blotta bekantskapen med individerne, igen- 
känner hvilka som höra tillsamman såsom en art, 
och ehuru uppfattningen af begreppet art vanligtvis 
sker lika af olika personer, så visa dock de ofta 
förekommande olika åsigterna om hvad som bör 
anses för egen art, eller för varietet, att begreppet 
är villkorligt.- 1 tillämpningen blir det äfven vill- 
korligt efter de af F. m. fl. framställde principerna, 
ty man kan ej alltid veta hvilka individer som här- 
stamma från samma föräldrar, eller kunna fram- 
bringa fruktsam afföda. F. vill äfven efter samma 
princip framställa genus, såsom ett i naturen grun- 
dadt begrepp; genus bör nemligen, enligt honom, 
vara en sammanfattning af alla de arter som sins- 
emellan kunna frambringa hybriditeter; d. ä. en af- 
föda, som antingen genast, eller efter få genera- 
tioner, blir ofruktsam: i fall affödan alltid fortfar att 


5 


vara fruktsam, så voro föräldrarne af samma art. 
Vi anmärka bärvid att genus efter detta begrepp 
ofta skulle afvika från de nu i zoologien brukliga 
genera, men det har mycket för sig, och förtjenar 
all uppmärksamhet. Man skulle, om denna el- 
ler någon annan princip följdes, slippa att få se 
hästen och åsnan, lejonet och tigern, orren och 
tjädern skilda i olika genera; men man skulle äfven 
nödsakas att inom samma genera hopföra rådjuret, 
fåret och geten, — hönsen, fasanerna och påfo- 
geln m. fl., som länge varit åtskilde. — F. går än 
vidare och tror, att alla de djur af olika genera, 
mellan hvilka parning kunde äga rum, men utan 
att alstra afföda, borde tillsamman utgöra en Ordo. 
Vi tro, att i fall noggranna forskningar, öfver detta 
ämne, grundade på fakta, anställas, så kunna de 
leda till resultater af stort värde. 

En annan skrift, som afhandlar samma ämne 
är D:r A. F. Spring uber die naturhistorischen 
Begriffe von Gattung, Art und Abart (8:0 Leipzig 
1838, belönt af Philos. Fac. i Muänchen). S. fram- 
går hufvudsakligen på speculationens bana, men 
synes väl bevandrad i den speciella naturkunskapen. 
Han skrifver hufvudsakligen såsom botanist; men 
detta är ett af de ämnen som hafva lika interesse 
för zoologien som för botaniken. Af hela afhandlingen 
synes, att Förf:s begrepp om art innefattas i den af 
De Candolle modifierade Linneiska difinitionen derpå: 
att ”AZrt (Species) är sammanfattningen af alla de 
individer som likna hvarandra nog, för att berät- 
tiga oss till antagandet, att de härstamma från sam- 
ma föräldrar.” Begreppet synes' härigenom blifva 
mera ' praktiskt användbart, än de förut nämde, 
men det blir alldeles obestämdt, då man ej kan 
hafva någon historisk kunskap om huru mycket de 
ursprungliga föräldrarnes afkomlingar hafva förän- 


6 


drat sig. Förf. erkänner detta, och uttalar sin me- 
ning: att begreppet om arter, sådane som vi nu 
hafva dem, alldeles icke är bestämdt i naturen, utan 
att flera af de djurformer, som nu kallas arter, 
kunna tillsamman härstamma från en enda art eller 
ett enda par, som lefde i forntiden. De små olik- 
heter, som alltid finnas mellan individer, hafva 
gifvit anledning till uppkomsten af racer eller va- 
rieteter, och dessas olikhet hafva allt mera tilltagit, 
och skola än vidare tilltaga. Efter denna åsigt är 
det ganska troligt, att alla de arter, som nu utgöra 
ett genus, eller ännu större grupp, kunna hafva 
haft ett gemensamt ursprung, eller t. ex. att de nu 
lefvande Elefant-arterne kunna tillsamman härstam- 
ma från någon af de utdöda. Vi vilja hvarken 
antaga eller förkasta denna mening, utan tro, att 
den förtjenar undersökas, samt att bevisen för eller 
emot densamma alldeles icke ligga utom gränsen för 
mensklig forskning. Men för den praktiska zoolo- 
gien antaga vi med författaren, att dess vigtigaste 
aliggande är, att väl beskrifva och karakterisera, 
samt anse oss böra följa det vanliga, utan defini- 
tioner antagna begreppet om art, intill dess forsk- 
ningen hunnit sprida ljus öfver detta ämne. 

En sammanställning af kända fakta om batar- 
der, mellan olika djurarter finnes i R. Wagners 
tillägg till första bandet af Prichards Menniskans 
naturalhistoria, tyska öfvers. (se vid Ethnografi). 


Om dja- Öfver djurens intelligens och instinkt, samt 


jolser ockÖfver husdjurs-tillståndet bar Fredr. Cuvier i 


själsför- sina föreläsningar och skrifter (särdeles i Hist. Nat. 
mögenhe- Å pt o SKER, ö 

ter, has-des Mammiferes) framställt åtskilliga meningar, som 
djnrstlafvika från dem, hvilka Buffon m. fl. haft om sam- 


m.m. ma ämnen, och som förtjena uppmärksamhet såsom 


7 


vigtiga bidrag till djurens psychologi. Flourens 
har på ett ställe samlat dessa Fr. Cuviers åsigter 
G Ann. Sc. Nat. XII (1839) p. 235. — Se äfven 
Fror. Not. 1839. Nov. N:o 255, 256). Han upp- 
drager en noga gräns mellan instinkt och förstånd 
(intelligence). Den förra beror på kroppsbildningen, 
och har endast afseende på de naturliga behofvens 
uppfyllande eller slägtets bibehållande, och är lika 
utmärkt hos de lägre som hos de högre djuren. 
Hos de högst utbildade, t. ex. apor, rofdjur, idislan- 
de djur m. fl., märkes dessutom tydliga yttringar 
af ett förstånd, hvilka äro mera utmärkta i den 
mån djuret är högre organiseradt: således utmärk- 
tare hos rofdjuren än hos de idislande. Gnagare 
och pungdjur stå i detta hänseende lägst bland 
däggdjuren. Det är instinkten, som drifver bäfvern 
och biet att bygga, fogeln att flytta, det nyfödda 
barnet att söka efter moderns bröst; men det är 
ett verkligt förstånd, ehuru i sin enklaste yttrings- 
form, som lärer vargen och räfven att undvika 
snaror, och husdjuren att skilja mellan sina skötare 
och andra personer. Men hunden igenkänner sin 
herre vid alla tillfällen och blott på rösten eller 
ljudet af dess gång, hvaremot oxen förlorar känne- 
domen om sin skötare, om denne blott påtager en 
annan drägt än den vanliga. De förmögenheter bos 
djuren, som bero på instinkten kunna ej förändras 
eller upparbetas; de som bero på förståndet kun- 
na utbildas, ej blott bos individen, utan äfven 
hos racen: en hundvalp, som är född af en race, 
hvilken genom flera generationer blifvit dresserad 
för jagt, behöfver ingen eller ganska ringa dres- 
sur för att blifva jagthund. Mellan det djuriska 
och det menskliga tillståndet framställes medvetan- 
det såsom en gräns: hunden kan väl tänka, veta, 


8 


minnas; men han kan ej tänka eller veta att han 
tänker &c. 

I sammanhang härmed afhbandlas husdjurs-till- 
ståndet. Fr. Cuvier skiljer mellan tanmda djur (ap- 
privoisés) och husdjur (domestiques). Båda dessa till- 
stånd kunna endast finnas hos djur, som yttra tydliga 
själsförmögenheter, ty tämjandet måste ske genom en 
följd af erfarenheter hos djuret, dels af menniskans 
öfverlägsenhet, dels af dess välvilja mot diuret. Men 
husdjur, d. ä. husbonden tillgifna, kunna endast sådane 
djur bli, hvilka liksom menniskan hafva instinkten att 
lefva i samhälle, eller i sällskap af flera förenade famil- 
jer, under anförande af den starkaste eller äldste. 
Så lefva hästen, hunden, oxen och alla husdjur, i 
vilda tillståndet. F. Cuvier tror, att husdjuret uti 
menniskan blott ser en anförare för bhjorden: en 
ledbock eller skällgumse, och att det närmar sig 
menniskan med så mycket större tillgifvenhet som 
hon är detsamma öfverlägsen. Om katten, som i 
vilda tillståndet lefver ensam, säger han att den väl 
blifvit ett tamdt djur, men aldrig ett egentligt 
husdjur. 


Bruket af Djurens användbarhet för menniskan, 1 egen- 


betsel. 


skap af tamda eller af husdjur, beror onekligen på 
en mängd förhållanden, så väl i deras fysiska bild- 
ning som själs-förmögenheter. Ett af de förra an- 
föres af Marcel de Serres i en afbandling om 
hästens och åsnans ursprung (Ann. Se. Nat. vol. 8 
(1838) p. 177). Han säger nemligen, att det långa 
tandlösa mellanrummet, framom kindtänderna, gjort 
bruket af betsel möjligt, och lättat dessa djurs täm- 
jande. Men han misstager sig ganska mycket, då 
han säger att detsamma varit händelsen med Renen, 
om hvilken han tror, att Lapparne styra densamma 
med betsel, hvilket icke är, och säkert aldrig varit 
brukligt. Renen styres nemligen med en enkel rem, 


9 


som bindes vid en aunan rem, lindad om hornens 
basis ungefär såsom tömmen någon gång plägar fä- 
stas på oxar. 
Då vi tala om djurens tämjande och menni- Menni- 
Rö jo . Se skans väl- 
skans makt öfver dem, ihågkomma vi det välde soma, öfver 
djurförare ofta få öfver vilda djur, genom vanan djuren. 
att umgås med dem. Detta välde har nyligen visat 
sig i en ovanligt hög grad bos 2:ne personer, nem- 
ligen djurföraren van Amburgh och en Anglo- 
Amerikanare v. n. Carter, om hvilkas förmåga att 
kufva och tämja vilda djur, vi läst talrika, fastän 
ofta uppenbart öfverdrifna berättelser i allmänna 
tidningarne under de sednaste åren. Det lärer emed- 
lertid vara säkert, att båda dessa män äga en sådan 
vana att umgås med vilddjur och ett sådant välde 
öfver dem, att de, endast beväpnade med ett spö, 
gå in uti burarne till lejon och andra stora rofdjur, 
till och med sådane med hvilka de ej varit närmare 
bekanta, utan att djuret, oaktadt sin öfverlägsna 
styrka, vågar anfalla dem. Man har länge känt 
dylika fenomen i en ringare grad, och vetat, att det 
är med blicken som menniskan beberrskar djuret. 
Intet djur kan motstå den öfverlägsenhet i själskraft 
som framstrålar ur menniskans öga, och genom att 
se ett djur skarpt i ögat, kan maa när som helst 
bringa det aldra vildaste till oro och fruktan, hvil- 
ket är lätt att försöka på dem som äro inneslutne 
; menagerier. 

Uti framställningen af F. Cuviers åsigter öfver Djurs 
djurens . intelligens, nämdes åtskilligt om en sort le 
ärfilig själsbildning hos dem, och vi lemna bär, så- 
som ytterligare bidrag öfver samma ämne, ett ut- 
drag af en ganska läsvärd artikel af Mr Knight 
G Philos. Trans. 1837 p. 365). Han har under 60 
års tid, såsom ifrig jägare, gjort en mängd obser- 
vationer, som anföras och tydligen visa, att efter 


Djurs 
vinter- 
sömn, 


10 


hundar, som äro väl dresserade för något visst än- 
damål, bli ungarne skicklige för samma ändamål, 
till och med utan dressur, i fall föräldrarne genom 
flera generationer varit på samma sätt dresserade. 
Han påstår sig äfven, under sin långa erfarenhet 
såsom jägare, hafva märkt en stor olikhet hos mor- 
kullan i sin hembygd, emedan den för 60 år till- 
baka, då den ej mycket oroades, var föga skygg, 
men nu är deti högsta grad. [Denna genom arf vun- 
na fruktan för menniskan, som äfven yttrar sig hos 
ungar, hvilka ej kunnat erhålla den genom egen 
erfarenhet, synes aldra tydligast vid jemförelsen 
af djur, som lefva på obebodda trakter, eller sådane 
ställen hvarest de ej jagas, med dem af samma art, 
som lefva under motsatta förbållanden. TI förra fallet 
visa de ej större fruktan för menniskan än för andra 
djur]. Kn. anmärker att de Norrska hästarne och de- 
ras afkomma med största lätthet läras att lyda kom- 
mando, men äro svåra att dressera till att rätt 
väl lyda betslet, emedan Norrmännen mera styra 
sina hästar med ord än med tömmen. Han har 
vidare iakttagit, att Norrska hästar och deras afkom- 
ma ej låta instänga sig, såsom de Engelska, af häc- 
kar C'hedges”), utan gå rakt på och genom dessa, 
hvaraf han slutar ”att Norrmännen ej måste nyttja 
sådane stängsel för hästar.” Detta sednare är väl 
bekant för oss i Norden, och wvi kunna af det an- 
förda göra den slutsatsen, att engelska hästarne, 
genom vanan att lefva på släta fält, instängde af 
häckar, erhållit en ärftlig obenägenbet för att tränga 
sig fram genom buskage. 

Om djurs vintersömn har Berthold lemnat en 
afhandling i Mällers Archiv 1837 p. 63. Genom 
försök på Myoxus avellanarius visar han, att vin- 
tersofvande djurs temperatur småningom ändrar sig 
efter temperaturen i det ämne hvari de bgga, och 


11 


att den ofta nedgår till nära fryspunkten (t. ex. 2? R.), 
utan att djuret deraf skadas. Den nämda arten 
sofver om vintern äfven 1 eldadt rum, och med 
full tillgång på föda. Det är således ej köld, hun- 
ger, o. d. som förorsakar dvalan, utan en brist på 
liflighet, som är en följd af djurets utveckling efter 
årstiden, liksom hårfällningen, köndriftens utveck- 
ling m. m. Kölden ökar sömnen genom förmin- 
skande af vitaliteten, hvarföre en del djur sofva då 
de lefva ute, men ej då de äro inne i varma rum. 
Å andra sidan uppkommer ett liknande tillstånd af 
dvala, under heta årstiden, i tropiska länder; t. ex. 
hos krokodilerne, jätte-ormarnpa, Centetes m. fl. 

Vi anföra slutligen, bland drag af djurs bö- 
jelser m. m., att man erhållit nya bekräftade exem- 
pel på katt-honor, som uppammat ungar af råttor 


och harar (Wiegmanns Archiv 1837 p. 401). 


Bland allmänt zoologiska arbeten, som under Allmänna 
åren 1836 —1839 utkommit, nämna vi 1 första ög log 
met H. Burmeisters Handbuch der Naturge- Here oa 
schichte , (8:0, Berlin 1836 och 7, 858 sid. utan plan- ker. 
cher), hvaraf första afdelningen, innefattar minera- 
logi och botanik, andra afd. zoologi. Denna sed- 
nare, som här endast kan sysselsätta oss, anser jag 
för den fullständigaste och bästa bland alla de läro- 
böcker eller korta sammandrag af zoologien, som 
jag sett, åtminstone i anseende till systematiska fram- 
ställningen.  Enskilte djurarter kunna i ett arbete 
af denna beskaffenhet ej mycket omtalas; men ge- 
nera, äfven de nyare, äro i allmänhet på sina stäl- 
len anförde, och alla vigtigare beskrifne. Arbetet är 
derföre mera att betrakta såsom en handbok för 
den försigkomne, än såsom en lärobok för nybe- 


gynnaren. I allmänhet äro de nyaste och bästa 


12 


systematiska öfversigter af klasser och familjer tagne 
till eftersyn, med citationer såsom en ledning för 
litteratur-kännedomen, så att denna bandbok lemnar 
en så fullständig öfversigt af zoologiens ståndpunkt 
vid medlet af 1820-talet, som man rimligtvis kan 
begära af en enda författare till ett så vidtomfat- 
tande arbete. På många ställen, der det varit be- 
höfligt, träffas nya, vanligtvis goda systematiska 
framställningar, för hvilka vetenskapen tyckes stå i 
förbindelse hos författaren, då ingen annan auctor 
är citerad. Från Svenska litteraturen hafva äfven. 
lån blifvit gjorda, t. ex. uppställningen af klassen 
Arachnida, som, med undantag af ordningen Aca- 
rina, är hemtad af Ref:s Conspectus Arachnidum, Lund 
1833, ehuru citationen af detta lilla arbete blifvit 
uteglömd vid klassen i allmänhet. 

Milne Edwards Elemens de Zoclogie Paris 
1837, en stark vol. 8:0, som är en mera egentlig 
lärobok blef redan i förra årsberättelsen omtalad. 

Af Okens Allgemeine Naturgeschichte är zoo- 
logien nu slutad. Den utgör 4 volumer fördelade 
1; 8 band. Första vol. innehåller anatomi, fy- 
siologi samt en historisk framställning af djurrikets 
klassificeation. De följande innefatta underrättelser 
om alla de märkvärdigare djurarterne, efter de bä- 
sta källor, vanligen med författarnes egna ord, och 
flera vid hvarje art; alltid med citationer. Med 
särdeles omsorg äro de äldre källorna uppsökte och 
begagnade, hvarigenom arbetet vinner 1 värde. Vid 
hvarje djurklass finnas högst upplysande litteratur- 
förteckningar. Metoden är i hög grad egen, men 
behandlas såsom bisak, hvilket äfven kan ske, då 
arbetet ej är skrifvit för att derefter uppsöka före- 
målen, utan för att lemna upplysning om dem hvars 
namn man redan känner. 


13 


Guérins Iconographie du Regne Animal är 
äfven fullbordad. Den utgör en svit af figurer 
till 2:dra Edit. af Cuviers Regne Animal, med en 
art afbildad af hvarje genus, utan egen text. För- 
sta Afd. innefattar mammalia, med 48 pli; 2:dra, 
foglarne: 67; 3:dje, amphibierna: 30; 4e, fiskar- 
ne: 70; 5:te, insekterne på 104 pl.; 6:e, arachni- 
der på 6, crustaceer på 35 och anunelider på 10 
pl.; 7:de mollusker på 38 samt zoophytes (med in- 
testinalmaskarne) på 25 plancher. Figurerne af de 
lägre djuren äro i allmänhet vackra, men om dägg- 
djur och särdeles foglar kan detta ej sägas. 

Efter samma plan inrättad är den i förra årsb. 
omnämda upplagan af Cuviers Eegne Animal med 
figurer. Den tillhörande texten utgöres af en ver- 
bal, men ganska spatiös omtryckning af Regne An. 
Ed. 2; men uti förklaringen af figurerne, hvaraf 
ett blad åtföljer hvarje planch, hafva utgifvarne 
gjort betydliga tillägg af nya slägten, och intres- 
santare arter, som afbildas, anatomi m. m. efter de- 
ras egna och andras afbandlingar, hvilka äro annor- 
städs tryckte, så att mycket af de nyaste upptäck- 
terne här återgifves. Figurerna äro goda. — 106:te 
häftet är utgifvet 1840, ehuru på omslaget stod 1837. 
Hela arbetet lärer bli 212 häften, å 24 Frances pr häfte 
med sv. fig., 4; med illum. fig. — Dessutom har 
man fått en Cuviers Regne Animal Ed. 3, som är 
en ordagrann omtryckning af Ed. 2, men med olika 
paginering och blott i 3 volumer, utan plancher. 

Th. Rymer Jones General Outline of the 
Animal Kingdom, Part. 1 London van Voorst 1838, 
innehåller det allmänna, samt polypernes och spon- 
glernes historia; Part. 2, Polygastrica och Acephala. 
Bestrider Ehrenbergs lära om infusionsdjurens bygg- 
nad (se längre fram). Den innefattar anatomi och 


14 
fysiologi, populärt framställda och upplysta af yp- 


perliga trädsnitt. 

Af den i förra årsb. nämda nya editionen af 
Lamarcks Anim. sans wvertebres äro 8 volumer ut- 
gilfne, och en, innefattande de lägste djuren, är 
ännu att vänta. Denna torde liksom förra upplagan 
vara vigtigast för molluskerne, bland hvilka art-an- 
talet blifvit betydligen tillökt. För insekter och 
arachnider är den af underordnadt värde. 

Jardines Naturalists Library äv en svit af 
populärt skrifne öfversigter af djurrikets familjer 
eller ordningar, hvaraf en innefattas i hvarje volum, 
med ganska goda figurer. Den utgifves i liten 8:0 
till ett ganska billigt pris, nemligen 5 å 6 shill. 
Sterl. pr volum. De arter som afbildas, afhandlas 
utförligt, och af däggdjuren samt en och annan 
bland de öfrige märkvärdigare familjerne (t. ex. 
hönsen) beskrifves de fleste kända arterna. En 
Tysk öfversättning utkommer under namn af Cabi- 
net des Thierreichs, med bibehållande af samma for- 
mat och copierade figurer, till ungefär lika pris med 
originalet. Af denna sednare har jag sett 8 delar, 
nemligen: 1. Hönsartade foglarne, 2. Katt-slägtet, 
3. Forts. af hönsen (Tetrao &c.), 4. Idislande djur, 
5. Colibris, 6. Aporna, 7. Dufvorna, 8. Dagfjärilarne. 
Af originalet skola betydligt flera delar vara utkomne 
i annan ordning. 

E. T. Bennett Gardens und Menagerie of 
the Zool. Society delineated 2 vol. 8:o London 1835, 
innefattar beskrifningar och iakttagelser öfver de djur- 
arter som funnos lefvande i zool. societetens me- 
nageri, med mästerligt utförda figurer i trädsnitt 
efter det lefvande djuret. Språket är populärt, och 
innehållet söker uppfylla vetenskapens fordringar. 
Första vol. innehåller öfver 60 mammalia, den an- 
dra 70 arter foglar. 


15 


Ci. T. v. Siebold Beyträge zur Naturgesch. 
der Wirbellosen Thiere, mit 3 kupf.t. Danzig 1839 
4:o (Om Medusa, Cyclops, Loligo, Gregarma och 
Xenos; se på sina ställen) är ett arbete af stort 
värde. 

Ehrenbergs, i förra årsb. nämda, öfversigt 
af djurrikets 29 klasser finnes uti Berl. Vetensk.- 
Ac. Handl. 1835 (utg. 1837) p. 213. Den är rik- 
haltig, om än man ej alltid kan gå in på den sy- 
stematiska fördelningen. Mest afvikande från andra 
uppställningar af djurriket är den inom Cuviers Zoo- 
phytes, hvilkas hufvudkarakter är ”bristen på puls.” 
De fördelas i 2 stora flockar: med enkel tarm och 
med grenig tarm, hvardera innehållande 6 klasser. 

Ci IE. Bonaparte Synopsis Vertebratorum Syste- 
matis, finnes i Isis 1839 p. 848. — År äfven sär- 
skilt tyckt i 8:0 1839. 

Bland de talrika öfriga läse- och läroböckerna, Läse- och 
som utkommit nämna vi föladäde: var 

Lenz Gemeinniitzige Natur geschichte, 8:o Gotha 
1836—538, 3 vol. zoologi, 4:de botanik. År en läs- 
bok för den stora publiken, med populär framställ- 
ning af de märkvärdigare arternas naturalhistoria, ef- 
ter vanlig systematisk orduing. 

Perty Allg. Naturg. als philosophische und 
Humanitäts Wissenschaft fär Naturforscher und das 
gebildete Publiknm, 2 voll. Bern 1837—38. År en 
väl skrifven läsebok, som infattar grunddragen af 
fysik, kemi, astronomi, meteorologi, geologi, bo- 
tanik och zoologi med fysiologi. Utan figurer. 

H Rebau JZolks Naturgeschicte, Stuttgard 
1837—8, 850 sid. 8:o med 40 tabb. lemnar beskrif- 
ning af de märkvärdigaste, nyttigaste eller skadli- 
gaste djur, växter och mineralier. 

Prof. Baumann Naturgesch. fär das Volk; 
Luzern 1837; 596 sid. 8:o med 208 lithogr. tabb., 


16 


är en kort läsebok för publiken med ungefär sam- 


ma innehåll som Pertys. 

Lieblein Grundz. einer methodischen Ueber- 
sicht des Thierreichs Ö&c. 1 B:d. Mensch und Säuge- 
thiere, Wärtzburg 1839, 8:o. 

Will. Rhind Elements of Zoology, embracing 
a Wiew of Life as manifested in the various grada- 
tions af Organic Bengs, 8:0 London 1839. 

G. Bird Elements of Natural Philosophy. Lon- 
don. 1839 12:0. 

W. Kirby. Die Thierwelt als Zeugniss fär die 
Herrlichkeit der Schöpfers. Tysk öfvers. från En- 
gelskan Stuttgart 1838, 8:0, 408 sid. 8 tabb. Då 
jag ej bar originalet till hands anmäles denna öf- 
versättning af ett arbete, som intager ett utmärkt 
rum bland nyare tiders korta och populära fram- 
ställningar af djurriket. Orig. utgör en del af de 
bekanta Bridgewater böckerna. 


Dictionai- Åter är man i Paris färdig med en Dictionaire 


rer. 


Universelle d'histoire Naturelle, som kommer att 
omfatta alla naturvetenskaperne, och bearbetas af 
de fleste der boende ryktbara idkare af dessa veten- 
skaper, under direktion af Mr Ch. D'Orbigny. Den 
beräknas till omkring 8 volumer å 40 ark i stor 
8:0, med tät stil, och säges skola innehålla ”la ma- 
tiere de 28 å 32 voll. ordinaires.” Den åtföljes af 
en atlas af 200 plancher i stålgravure. Att dömma 
af prospectus lärer man inom zoologien stanna vid 
genus. Den utgifves i livraisons, hvaraf 3 voro 
utkomne vid slutet af 1839. Priset för hvarje 
vol. med 24 plancher sv. fig. blir 18 Francs, med 
kolorerade fig. är det dubbelt. Plancherne utgifvas 
äfven i 4:o0, då de blifva betydligt dyrare. 
Dictionnaire pittoresque d'hist. Naturelle par 
Guérin Meneville i 8 vol., med en planch ull 
hvarje 


17 


hvarje ark, 80 i hvarje band. «40 ark med 40 pl. 
kosta 1435 Frances; med "svarta fig. 7+ (Isis 1839 
p.- 230). 

Grosham, Prodromus Faune Homeri et He- 
siodi, + Tijdschrift voor Nat. Gesch. VI p. 289; är 
ett försök att förklara de hos nämde skalder före- 
kommande djurnamn, hvilket är både af zoologiskt 
och linguistiskt värde. 


Om djuren i särskilta länder af jorden hafva Fauner, 
vi erhållit underrättelser genom ett stort antal Fau-Topogra- 
ner, Resor och Topografier, hvaraf följande afhandla fer 
alla eller flera djur-klasser: 

R. de la Sagra Hist. Physique, Politique et 1:0 för 
Naturelle de Cuba, ”Paris 1840” (En betydlig del” Fu 
utkom dock 1839), med kolorerade plancher in folio 
och text in 8:0; utgifves häftevis med 4 plancher 
och 4 ark text pr häfte å 12 Frances. Det beräknas 
till 50 häften och utgöres af 3 afdelningar, nemligen: 

1:o Hist. Physique, som innefattar geografi m. m. 
2:0 Hist. Politique, med statistik, samt 

3:o Hist. Naturelle, hvaraf blott zoologi och bota- 

nik lofvas. 

Detta arbete lemnar en grundlig skildring af Ame- 
rikas upptäckt och kolonisations-historia, mest ur 
källor, som ej förr blifvit begagnade. Åtskilliga 
gamla, här graverade kartor, visa oss hvilka olika 
begrepp man på olika tider gjorde sig om jordens, 
och särdeles Amerikas utseende, samt i hvad mån 
kännedomen derom framskred. Uti de 16 häften 
jag sett, intager zoologien en betydlig del. Dägg- 
djuren och foglarne äro redan färdiga 1 14:de häf- 
tet, och af amfibierne synes ej mycket återstå. 
För hvardera af dessa klasser lemnas goda öfver- 


Prof. Sundewalls Arsb. 1837—1840. 2 


18 


sigter af arterna, med beskrifning af dem som äro 
nya eller mindre väl utredda. Ornithologien är 
bearbetad af d'Orbigny. 

DOrbignys resa i hela södra Amerika, som 
redan är nämd i förra. Årsb. p. 9, utgifves raskt. 
Innehållet af häft. 1—9353 finnes i Isis 1839 p. 406— 
435 och 478. Den utgifves med talrika och prakt- 
fulla plancher i 40, öfver natur- eller konst-pro- 
dukter, landskaper, städer, menniskoracer, klädedräg- 
ter Qc., antiqviteter, samt djur och växter af alla 
klasser. Mycket anföres om djurens lefnadssätt och 
förekommande. Patagoniens norra del skildras så- 
som ett ytterst torrt land till följe af de rådande 
vestliga vindarne, som aflemnat all sin fuktighet på 
bergen vid vestra kusten. Faunan saknar alla de 
tropiska formerna, men äger en märkvärdig likhet 
med den på Columbiens högslätter. I Syd-Amerika 
mellan tropikerne, är det landet vester om bergen, 
som är torrt, till följe af vindens motsatta riktning 
(Om djuren i Patagonien se Wiegm. Arch. 1839). 

Darwins resa (Journal of Researches into the 
Geology and Natural history &c.) med skeppet 
Beagle på kusterna af Sydamerika 1832 till 1836, 
tryckt i London 1839 in 8:o, är mig endast bekant 
genom utdrag (t. ex. i Taylors Annals 14 p. 314). 
Öfver samma resa, på hvilken Darwin medföljde så- 
som zoolog, utgifves ett stort arbete under titel af: 
Voyage af H. M. Slup Beagle, under befäl af 
Capt. Fitz Boy. Zoologiska delen är under tryck- 
ning och bearbetas af: 

Owen för de utdöda däggdjuren. 
Waterhouse ,, lefvande do. 


Gould » foglarne. 
Bell » amfibierne. 
Jenyns » fiskarne. 


Darwin » lägre djuren och: geologien. 


19 


John Antonio, der Wilde in Paraguay, von 
E. Herrmann, Frauenfeld 1838, 184 sid. 8:0o, är en 
liten roman, som i ett vackert språk och med myc- 
ken sanning skildrar förhållandet mellan Europeer 
och urfödingar i Paraguay, samt detta lands natur- 
produkter, så vidt de röra det allmänna lifvet. 

Prins Maxim. v. Wieobo, Reise in das innere 
von Nordamerika in d. Jabre 1832—4; Heft. 1—4 
Coblentz 1838, 4:0, med tabb. in folio. Liksom 
samme Furstes resa i Brasilien sprider denna ett 
nytt ljus öfver folkslagen i de beresta länderna, 
genom de utmärkta figurer som deröfver lemnas, 
samt öfver dessa länders naturalbistoria. I 6:te 
häftet (1839) beskrifves resan på Missouri ända till 
Yellowstone floden, ungefär 86” V. om Ferrö. (se 
Isis 1838, p. 242 och 1839, p. 405). 

Galeotti nämner i korthet djuren vid Laguna 
di Chopolo i Mexico, uti Institut 1839, p. 190. 

J. EB. Townsend Sporting excursions in the 
Rocky mountains Ö&c. London 1840 8:o0, beskrifver 
en resa genom Nord-Amerika till Columbia-floden, 
Sandwichs-öarne, Chili m. m. Den skall vara af 
värde i ornithologiskt hänseende. Samma författare 
har utgifvit en Journey across the Rocky Mountains 
Philadelphia 1839, 8:0. : 

Förteckning på djuren i Massachusets i För- 
enta staterne (42” N. L.) finnes i Hithcocks Re- 
port on the Geology, Mineral. Botany and Zool. 
of Massachusets, Amherst 1835, 8:o 702 sid. utan pl. 
Deruti uppräknas: 45 mammalia; 245 foglar (med 
tecken, som utmärka deras flyttningar, qvarboende, 
sällsynthet, m. m.); 34 amfibier; 108 fiskar; 120 
aranex; 1150 coleoptera; 39 orthoptera. Af de öf- 
riga insekt-ordningarne uppräknas tillhopa knappt 
1200 arter, eller det som Förf. känt. Crustaceer 
mollusker och de lägste djurklasserne äro lika= 


20 
ledes mindre fullständigt behandlade. Listan är dock 


alltid af intresse för jemförelsens skull. 
a:o Norra Richardson Fauna boreali Americana 4:o 
og med pl. är nu fulländad, hvarföre vi åter nämna 
de delar, som redan i förra Arsberättelsen blifvit 
omtalade. Den beskrifver djuren 1 länderna norr 
om Förenta Staterna, och utgöres af 4 delar: 
1 mammalia af Richardson London 1839 (3 L. 3 sh. St.) 


2 foglarne af Swainson o. Rich. d:o 1831 (4 - 4 - -) 
3 fiskarne af Richardson d:o 1836 — = 
4 insekterne af Kirby Norwich 1837 (1 - 5 - -) 


Af molluskerne lemnas blott en namnförteckning 
af Sowerby, på 57 sp. landt- och söttvattens-snäc- 
kor, i slutet af vol. 3. De öfriga klasserna komma 
ej att afhandlas. 

Ett ytterligare bidrag till samma länders Fauna 
är bihanget till Capt. Backs resa, hvaruti Richard- 
son lemnar anmärkningar öfver de vertebrerade, och 
Children beskrifver de articulerade djuren. 

Grönlands Fauna. Professor- Reinhardt i 
Köpenhamn, som användt mångåriga forskningar på 
fullkomnandet af kännedomen om Grönlands Fauna, 
har nu uti Danske Vidensk. Selsk. Afhandl. vol. 7 
p- 83, lemnat en öfversigt, som bärer namnet Ich- 
thyologiske Bidrag, men som omfattar alla vertebrat- 
klasserna. För däggdjur och foglar lemnas endast 
uppgift på tillägg och ändringar, som äro att göra 
vid Fabricii Fauna, men af fiskklassen framställes 
en kritisk öfversigt af alla nu kända arter. De 
gjorda tilläggen och ändringarne göra en märklig 
förändring i hela karakteren af Grönlands Fauna, 
nemligen att den, efter att hafva, i Fabricii arbete, 
synts äga en öfvervägande europeisk karakter, nu 
framställer sig såsom en mellanlänk mellan Europas 
och Amerikas Fauner, dock med öfvervägande ame- 
rikansk karakter, alldeles såsom geografiska läget 


2 


förutsätter, och Förf. fäster uppmärksamheten derpå, 
att detta ej blott gäller om arterna, utan äfven om 
individerne af flyttande djur. På Grönland finnas 
nemligen flyttfoglar af hvilka några äro Amerikan- 
ska, hvilka ej förekomma i Europa, t. ex. Fringilla 
(Ember.) leucophrys, Scolopax grisea, Numenius 
hudsonius, med flera som möjligtvis kunna vara 
blott sporadiskt ditkomne; samt några europeiska, 
som ej finnas i Amerika, nemligen: Numenius Phzeo- 
pus och Saxicola Oenanthe, hvartill kommer Va- 
nellus cristatus, som en gång är funnen sporadisk. 
Här inträffar det märkliga förhållandet, att de båda 
närstående arterne af Numenius sammanträffa om 
sommaren, samt om vintern återflytta till hvar sin 
verldsdel, ty ingendera öfvervintrar, och ingendera 
finnes uti den andres continent. RB. visar att Anthus 
aqvaticus (rupestris Nilss.) kommer till Grönland 
från Amerika, ty den öfverensstämmer med ame- 
rikanska exemplar och afviker något litet från de 
europeiska i allmänhet. Möjligtvis skall man en 
gång få reda på flyttningen af andra grönländska 
arter, som äro gemensamma för Europa och Ame- 
rika, t. ex. Strix brachyotus, Tringa islandica m. fl. 
Af mammalia anföres en för Grönland ny art: Hy- 
pudeus grenlandicus Scoresby. [Fabricius uppräk- 
nar utom menniskan 31 arter, hvaraf dock 4 synes 
böra utgå; alltså är det nu kända antalet 28, hvar- 
ibland 7 landtdjur]. 

Foglar: Strix Asio -Fabr. visas vara Str. bra- 


chyotos. — Parus bicolor är hvarken sedd i nyare 
tider, eller af Fabricius sjelf, hvarföre den bör ut- 
gå. — Tillkomne arter äro: 

21 gemensamme med Europa och Amerika, 

; a — — Europa ensamt, 

9 — — Amerika -,, 


S:a 32, hvaraf dock 7 (8?) endast synas kunna vara 


22 


tillfälligt komne till Grönland. Bland dem äro blott 
8 landtfoglar (utom Grallx), och till dessa höra 5 
af de accidentella arterna; således blott 3 egent- 
ligen grönländska landtfogel-arter tillkomne. 
[Fabricius uppräknar 53 fogelarter, hvaraf Ref. an- 
ser sig böra, utom Parus bicolor, utesluta 4, såsom 
dubbla namn. Således återstå 48 arter, hvaraf 10 
landtfoglar. Nu tillkomma 25 arter, hvaribland 3 
landtfoglar. Vi kunna således till Grönlands Fauna 
räkna 73 fogelarter, hvaraf 13 äro landtfoglar samt 
60 vadare och vattenfoglar]. 

Af Am fibierne är ingen tillkommen. Fabricius anförer 
blott Rana temporaria. 

Fiskarne hafva fått en tillökning af 20 arter, 
hvaribland 17 äro nya för vetenskapen, och deri- 
bland förekomma 35 ganska märkliga nya generiska 
former. — Fabricius kände 43 arter (ty 3 böra all- 
deles utgå, nemligen: Anarrhicas minor, Zeus Gal- 
lus och Squalus Pristis). RB. uppräknar (med in- 
begrepp af tilläggen) 63, hvaribland allenast äro 11, 
som han ej sjelf sett. — Af hela antalet äro Blen- 
nierna, Gadini, Cotti och Salmonina de artrikaste 
formerna; de innehålla betydligt öfver halfva art- 
antalet. Genom tilläggen och de närmare artbe- 
stämningarne befinnes Grönlands fiskfauna vara gan- 
ska olik norra Europas, och hälften af dess arter 
ej vara funna vid det närbelägna Island. I anse- 
ende till slägtformerna visas en märkvärdig likhet 
med Kamtschatkas fiskfauna. 

Uti 2:ne ”Bidrag” lemnas särskilt beskrifning 
af Genera Lycodes och Bythites. -— Uti ett tillägg 
beskrifves Gasterosteus gymnurus och Lumpenus gra- 
cilis n. sp. och i ett” sednhare tillägg (p: 221)5be- 
skrifves den nya arten Lycodes seminudus. En jem- 
förelse med fiskarne i Richardsons Fauna boreali ame- 
ricaha finnes i slutet af sjelfva afbandlingen. 


23 


I förening med R:s arbete står Kröyers be- 
skrifning om Grönlands Amfipoder (se vid Crustacea). 

Baer skildrar djuriska lifvet på Novaja Zem- 
dia, i Bull. de Petersb. 1838, N:o 22 (Isis 1839; 
Wiegm. Arch. 1839, p. 160). Han beskrifver först 
den märkvärdiga illusion, hvarigenom i polarländerna 
allt mått för afstånds bedömmande försvinner, så att 
man tycker sig vara några hundrade famnar från 
ett land, som dock kan vara en mil aflägset, hvil- 
ket han anser härröra af bristen på träd och andra 
föremål, från hvilka man är vand att hämta sitt be- 
dömmande. 
Af Insekt-klassen funnos blott 10 arter, hvaribland 
en Chrysomela, några flugor och några myggarter. 
På en Valross, som legat död 14 dagar på land 
fanns ej, en enda rof-insekt. 


Ar däggdjur Sä gos: 


”Lemmus hudsonius. ”Phoca barbata (albigena 
— (M. Lemmus Pall. som = Pall., leporina Lep.) 
kommer nära den Norrska). — grenlandica. 

Canis lagopus. — hispida. 


(— Vulpus och Lupus så- Cystophora borealis Nilss. 


gos ej, men skola ibland Delphinus leucas. 


träffas). -— ;Orca. 
(ett litet hvitt obek. djur). — sp. inc. 
Ursus Maritimus. Monodon. 
Trichechus Rosmarus. Balanoptera (ej Balana). 

Af Foglar träffades: 

Falco sp. inc. Larus glaucus. 
Strix nyctea. — canus. 
Emberiza nivalis. —  tridactylus. 
Strepsilas collaris. Lestris catarrhactes. 
Tringa maritima. Procellaria inc. 
Cygnus musicus. Colymbus septemtr. 
Anas glacialis. Uria Troile. 
Anser torquatus. — - Grylle, 


Sterna ”Hirundo.” 


24 


Anas spectabilis och Larus eburneus, som skola finnas 
på nordkusten, sågos ej; detsamma gäller om Mormon 
och Alca Alle. Alea Pica sågs ej, och anses af B. 
ej höra till de högnordiska foglarne; [men den fin- 
nes ymnig på Spetsbergen. Södra delen af N. Z. 
torde snarare ligga söder om dess gräns. Ref. |. 
Af Ämfibierne sågs ingen enda'art men af Fiskar 
erhöllos 10 arter, hvaribland Salmo alpinus Fabr. 
Gadus saida, Liparis. 

Voyage en fIslande et au Grönland 1835—6 
sur la Corvette la Recherche, sous la direct. de Mr 
P. Gaimard , utgifves sedan 1838 i Paris. Texten 
blir stor 8:0, 35—40 livr., hvardera med 6 pl. folio 
(å 14 Fr. för subser., med dubbla fig. å 28 Fr.) 
Den kommer äfven att innefatta zoologiska under- 
rättelser om Island, af Gaimard. 

Om la Recherches resa till Spetsbergen 1838, 
lemnar Martins en kort underrättelse i Fr. Not. 
1839 Febr. samt, om dess resa följ. året, i Revue 
Zool. 1839 p. 284. t 

3:0 Euro- H. Schintz Europäische Fauna oder Verzeich- 
P2: niss der Wirbelthiere Europas, Erster Band: Säu-. 
gethiere und Vögel, 448 sid. 8:0, Stuttgart 1840 
(utkom dock i slutet af 1839). Utan fig. — Åndt- 
ligen är den tid imne då vi börja att få vår egen 
verldsdels fauna med någorlunda fullständighet upp- 
tecknad. - Ornithologerne och särskilt ”Temminck 
hafva gjort början; Entomologerne hafva, så vidt 

det inom deras vidlyftiga gviråde var möjligt, fort- 
satt med några ordines, men de öfriga djurklasser- 

nas arter voro ej samlade på ett ställa Det arbete 

vi nu anmäla innefattar början till en öfversigt af 

de vertebrerade djurklasserna. Behandlingen är gan- 

ska enkel, med korta bheskrifningar, hvarföre de två 
första klasserna rymmas i en liten volum. Foglarne 
böra anses såsom temlhigen fullständiga, och kunna ej 


25 


vara annat, då så mycket var förarbetadt i denna klass. 
Vid däggdjuren var deremot mera att tillgöra, men 
ett närmare studium af de special-faunér, som fin- 
nas, hade dock kunnat lemna mången ytterligare 
upplysning, t. ex. artikeln om Phoca hade, efter 
Nilssons bearbetning i Skandinavisk Fauna, kunnat få 
ett helt annat utseende. Men det är godt att en 
gång äga ett sådant arbete som detta; rättelserna 
kunna sedan lättare göras. (Man saknar ordnings- 
nummer för slägten och arter). 

I sammanhang härmed anser jag mig böra 
nämna ett likartadt arbete af stor förtjenst, ehuru 
det ej utkommit förr än 1840, nemligen: 

ÅA. Graf Keyserling und Prof. J. H. Blasius: die 
MWirbelthiere von Europa. Erstes Buch: die Unter- 
sheidenden Charactere, Braunschweig 41840, 8:0, 
XCVIII och 248 sidor (utan fig.). Detta är ett 
med verklig sakkännedom och kritik författadt verk, 
och är, så vidt jag känner, det första i sitt slag, 
hvarest formkarakterer blifvit med en sådan grund- 
lighet uppsökta och till en sådan riklighet framställ- 
da i beskrifningen af slägten, afdelningar och arter. 
Man måste endast beklaga att författarne ej åtnöjt 
sig med den vanliga enkla formen för sådane ar- 
beten, utan gifvit åt detta en i hög grad obeqväm 
anordning. Det häfte vi sett innefattar däggdjur och 
foglar; nemligen först en ”Verzeiehniss,” med namn, 
kort synonymi, fädernesland och kritiska anmärk- 
ningar; sedan komma ”die Untersch. Charactere,” 
eller beskrifningar, särskilt för ordines, slägten och 
arter, efter en egen analytisk method, vid hvilken 
man ej lätt vänjer sig, och som ej gifver en lätt 
åskådlig öfversigt. Ett följande häfte skall på sam- 
ma sätt framställa de 2 följande klasserne, Sedan 
kommer 22tes Buch, som skall innehålla samtliga 
arternas egentliga naturalhistoria, med diagnoser och 


26 


utförliga beskrifningar; man måste således för hvarje 
art söka på 4 olika ställen i arbetet. = Till de 
framställningar, som Ref. anser mindre riktiga, och 
som i detta arbete förekomma till ganska ringa antal, 
hörer den af Lo-arterne (troligen efter Temminck). 
De öfverensstämma ej med de former, som Nilsson 
beskrifvit för Skandinavien, och vi förmoda att 
förf:s ”F. Lynx” blifvit beskrifven efter ett djur i 
sommardrägt, och deras ”F. borealis Thunb.” efter 
ett i wvinterdrägt. Huruvida norden äger mera än 
en art af Lo-djur måste framtida undersökningar 
afgöra. Vi finna ännu Parus bicolor upptagen, efter 
Temmincks uppgift, att den temligen ofta skall fö- 
rekomma 1 Skandinavien, hvilket vi dock ej känna 
här. Men om den äfven vore sedd här några gån- 
ger, så tro vi dock, att den vore lika litet euro- 
peisk, eller skandinavisk, som Diomedea chlororhyn- 
chos, hvilken verkligen blifvit dödad nära Christi- 
ania, eller Turdus migratorius, T. varius m. fl. 
Vi tro att det skulle vara en vinst för den fauni- 
stiska framställningen, att utelemna eller på särskilt 
sätt utmärka alla de arter, som ej årligen finnas 
på någon viss trakt af faunans område och således 
ej egentligen höra dit. Författarne pläga i de fle- 
sta fall vid sådane arter, uti sin Verzeichniss utsätta: 
einzeln bemerkt, eller verfliegt sich in Europa o. s. v. 
Hvad ' Parus bicolor vidkommer så synes det mig 
troligt, att den inkommit i Europas fauna från Mul- 
lers Prodromus, der den upptages, emedan Fabri- 
cius infört den 1 sin fauna öfver Grönland, som 
var en Dansk besittning. Att fogeln ej en gång är 
Grönländsk, är nyssförut nämdt (pag. 217: 

Eytön lemnar en fauna öfver vertebraterne i 
Shropshire och Norra Wales, i flera fortsättningar uti 
Taylors” Annals Vol. 14, 2, 3, och Lingwood öfver ' 
dem i Irland, i Loudons Mag. 1836. 


27 


Schweitziska faunan finnes till en stor del i 
N. Schw. Denkschriften 1837, nemligen alla verte- 
braterne af Schinz, mollusca af Charpentier. 

Al. Zawadsky Fauna der Galizisch Bukowini- 
schen Wirbelthiere, Stuttgart 1840, 8:o 195 sid.; 
uppräknar och beskrifver i korthet 56 däggdjur; 302 
foglar (hvaraf 176 Altrices eller landtf. och 126 
Przecoces eller vattenf. och höns); 925 amfibier, och 
44 fiskar (hvaraf 31 Malacopt. Abdom.). De Gali- 
ziska namnen utsättes öfverallt, och i största korthet 
lemnas underr. om arternes förekommande och lef- 
nadssätt. 

Af Bosarartes Iconografia della Fauna Italica 
äro fasc. 16—21 utkomne 1836 och 7; fasc. 22, 
1838; vi måste åtnöja oss med att hänvisa till öf- 
versigten af det rikhaltiga innehållet i Isis 1837 p. 
Bet t896 "Pp. 022. (Utdrag al hatt. 4 —12 
(mammalia) fins i Jardines Mag. 1 p. 82). 

Djuren på ön Cerigo uppräknas af BR. Jameson 
1 Jamesons Journ. XKXII p. 62 (Isis 1838 p. 127). 

Krims och Svarta Hafvets Fauna utgifves aft: Siberi- 
Nordmann uti Demidoffs resa i Södra Ryssland,pra Eu 
som utkommer 1 Paris häftevis, med text 1 stor 8:o ropa: 
och praktfulla plancher i folio. Zoologiska delen 
af texten, uti de häften som Ref. sett, innefattar en 
uppräkning af däggdjur, foglar och amfibier, samt 
början till fiskarne. Ett stort zoologiskt värde torde 
detta arbete komma att få genom Nordmanns un- 
undersökningar af de lägsta djurklassernas arter, 
hvartill redan några plancher utkommit. Publika- 
tionen af denna resa är tilltagen i en gigantisk skala. 

H. Rathke har lemnat rikhaltiga bidrag till 
samma trakters fauna (Beyträge zur Fauna von Krim) 
i Mem. de Petersb. par div. Savans, Tom. 3 (1837). 
Der omtalas 9 mammalia (foglarne förbigås), 8 
amfibier, 45 fiskar, 39 crustaceer, 12 vermes, 3 


28 


stråldjur, dessutom tillägg. Insekter och mollusker 
skola bearbetas af Prof. Kutorga. Landet beskrif- 
ves såsom ganska fattigt på djur. De som förefalla 
talrikast äro landt- och söttvatten-snäckorna; t. ex. 
en art af Pupa skall vara så ymnig, att ensamt 
stående buskar ofta synas alldeles hvita deraf. Cru- 
stacea decapoda och amphipoda äro äfven talrika. 
Bland fiskarne gäro Gobierna särdeles många. (Ut- 
drag finnes i Isis 1838, p. 760 och 771. — Se äfven 
Bullet. de Petersb. 1835—46. 

Brandt descr. et icones Animalium Rossicorum 
nov. vel minus cognitorum, 4:o Petropoli. Fasc. 1, 
1836 upptager supplement och rättelser till Pallas 
Zoografi. Detta häfte innehåller blott vattenfoglar. 

Menéetries Catalogue &c. öfver djuren i Cau- 
casus (1832); förteckning finnes i Isis 1837 p. 314. 

E. Eich wald, Faune Caspici Maris primitic, 
i Bullet. de Moscau 1838 p. 125. Detta hafs fau- 
na säges vara fullkomligt olika med Svarta Hafvets. 
Flera nya arter och några nya genera beskrifvas af 
fiskar och mollusker. (Det nya står i Isis 1838 p. 
800. Se äfven Wiegm. Arch. 1838). 

Gebler om djuren på Altai uti Uebersicht 
des Katunischen Gebirges, i Mem. de Petersb. par 
div. Sav. 1837. Katuniska berget är det högsta i 
Altai, beläget vid Irtish, norr om Saisan (49-—51” 
N. Lats); 

Vertebrerade djuren i Ryska transcaucasiska 
provinserne uppräknas i Bullet. de Moscou 1837. 

5:0 Åsien. Af Siebolds Fauna Japonica har blott ett häfte 
tillkommit innehållande Ophidii. (Utdr. af hela ar- 
betet finnes i Isis 1838 häft. XD). 

Zoologiska innehållet af Belangers resa till 
Indien känner jag blott af Jardines Mag. 1, pag. 269, 
och får dit hänvisa. 


29 


Öfver Ostindiska öarne utkommer i Leyden ett 
stort arbete med plancher under titel: Ferhande- 
lingen over de Natuurlike Geschiedenis der Neder- 
landische overzeeische Bezittingen; wm folio. Det 
utgifves under Temmincks ledning af ett sällskap 
Naturforskare, i 3 sectioner: zoologi, botanik och 
atlas pittoresque (denna sednare innefattande utsigter 
af landet, byggnader &c., och i synnerhet ethno- 
grafiska underrättelser). Hvarje häfte i liten folio 
med 6 å 8 blad text och 10 illum. plancher med 
detaljer i svart, kommer att kosta 9 Holl. fl. (20 
Frances). Det hela är beräknadt till 30 bäften, att 
utgifvas på 4 å 5 års tid. Deruti kommer huf- 
vudsakligen att upptagas allt nytt eller mindre be- 
kant, hvarom underrättelser blifvit samlade af Hol- 
ländske resande och missionärer på de nämde öar- 
ne, jemte Japan och Nya Guinea. Första häftet, 
som utkom 1839, innehåller underrättelser om dessa 
öars däggdjur, om Orang Utang, slägtet Pitta och 
Krokodilerne. Dessa bidrag blifva af ett stort värde 
för zoologien, både genom sättet hvarpå de utföras 
och genom föremålens mångfald. [Om Javas rike- 
dom på djur kan man göra sig ett begrepp af 
Temmincks yttrande, i Siebolds Fauna Japonica, 
att han derifrån känner 82 arter däggdjur, 455 fog- 
lar, och 90 amfibier, ehuru blott kusterna äro un- 
dersökta. Från de öfrige öarne känner man jemfö- 
relsevis ganska litet]. 

Om den förvånande mängden af vilda djur i 
Indien lemna Hrr Wilson och Smyttan en kort 
notis (i Jamesons Journal Vol. 24; se Isis 1838, p. 
383) uti berättelsen om ett besök vid vattenfallen 
i Shirawati uti Canara, 1837. Under år 1836 hade 
92 menniskor och 901 boskapskreatur blifvit döda- 
de af rofdjur i. distriktet Nogar ofvanför Ghats. 
Belöningar hade blifvit gifne för 106 tigerhudar, 


30 


136 chita, 4 vargar, 26 björnar. Vilda oxar och 
en stor hjort-art (C. Aristotelis?) finnas på flere 
ställen, och många flockar af Simia Entellus sågos 
1 skogarne. 


6:0 Afrika. Af Räppels Neue Mirbelthiere zu der Fauna 


Hägels 
resor. 


von Abyssinien (fol. med ill. pl) äro tillkomne häft. 
5—12, det sista 1838. Hittills innebålla 2 häften 
däggdjur, 5 häft. foglar, 1 häft. amfibier och 4 häft. 
fiskar, hvilken klass är den enda, som är afslutad. 
Blott det nya afbildas och beskrifves, men alla förut 
kända arter uppräknas. 

Smiths Zoology of Southern Africa, som är 
det zoologiska resultatet af författarens resor och 
forskningar, utgifves i London i häften med 10 plan- 
cher, till ett utmärkt billigt pris, då denna publi- 
cation blifvit af regeringen understödd med 1500 £ 
Sterling, hvarigenom planchernes utgifvande beko- 
stas. Fyra häften voro utkomne till 1839, innehål- 
lande däggdjur, foglar, amfibier och insekter (Jame- 
sons Journ. N:o 50. Taylors Annals 2 p. 132). — 
Smiths resa var utrustad 1834 af ett sällskap i Cap 
för att undersöka de inre delarne af södra Afrika. 
Efter 18 månaders frånvaro återkom han 1836, då 
en berättelse derom (Report of the Expedition 
for exploring southern Africa) blef tryckt. Expe- 
ditionen hade framträngt till 2328 S. Lat. Den 
hemförde ofantliga massor af naturalier, hvaraf en 
del, som ansågos vara nya, 1 korthet beskrifvas 
uti nämde Report. Deribland äro 13 arter dägg- 
djur och v. p. 60 foglar. Utom den geografi- 
ska kännedom, som vunnits genom denna resa, lära 
underrättelserna om Hottentott-stammens vidsträckta 
utbredning inåt Afrika höra till dess intressantaste 
resultater. (Charlesw. Mag. 1837, pag. 98). 

Om Huägels resor lemnas underrättelse i för- 
handl. vid mötet i Prag (se Isis 1838 p. 494). 


31 


Baron Carl v. Hägel från Wien, ”en ny Marco 
Polo,” reste åren 1831 —36 genom Grekland, Egyp- 
ten, Syrien, Indien, Java, firdulagh.; Nya Mollalrb 
Nya Zeeland, Pbilippinerne, Canton, Norra och Säg 
dra Indien, Cap, S:t Helena, och åter till England. 
Han observerade såsom hufvudsak folkstammarne 
och hemförde otroligt stora samlingar, nemligen: 
120 däggdjur, 1410 öglan, 205 amfibier, 279 eka 
6438 insekter, 851 crustaceer; conchylier mest af 
alla; 20,000 växter, 1250 mineralier, 1249 mynt, 
63 idoler, 40 musikaliska instrument, 141 vapen, 
49 tyg stycken, 163 prydnader, ritningar och mål- 
ningar 1 mängd samt 12,000 blad desk 
Zoologien till La Favorites resa kring jor- 
den 1830—-32, på hvilken Gervais medföljde såsom 
Zoolog, har utkommit i Paris 1839, 1 vol. 8:o med 
col. pl. Den skall ej innehålla så mycket nytt som 
man väntade, emedan de hemförda samlingarna lära 
hafva FINGER (enl. Guérins Revue Zool: 1839, p. 
267). — [Allt det nya lärer finnas i Guéerins Ma- 
gazin de Zool. Se längre fram, vid djurklasserne]. 
Swainson on the Geography and classifica- Frans 
tion of Animals, London 1835, som utgör en del Re 
af Lardners Cabinet Cyclopzdia, skall vara en tem- 
ligen god öfversigt af djurens geografiska utbred- 
ning. Jag känner den blott af ett utdrag i tyska 
öfvers. af Prichards Menniskans Natural-historia, 1 


pA. 


För sättet att i zoologiska samlingar bibehålla Om sam- 
djur, hafva följande nya vbstoller blifsa uppgifne: örska- 
Ebkoönbirg förvarar de aldra finaste anato- 
miska preparater, äfvensom djur, t. ex. infusions- 
djur, allenast genom hastig uttorkning på glasskif- 


vor eller glimmerblad. Han har funnit att åtskil- 


32 


liga fina saker, t. ex. inre organisationen af infu- 
sionsdjuren, till en del synas vida tydligare efter 
torkningen än förut. (Berl. Abhandl. tryckt 1837, 
p. 141). 

Om sättet att bevara meduser, af Fries, se 
Svensk litteratur. 

Richter föreslog vid mötet i Jena, att använ- 
da svafvelblomma i stället för arsenik-salva, vid 
uppstoppning af djur. Han säger sig hafva försökt 
medlet, och funnit det fullt motsvara ändamålet: 
efter 2 års förlopp hade inga insekter angripit de 
med svafvel förvarade exemplaren. Detta ämne är 
blott då mindre tjenligt, när huden är mycket fet, 
emedan en salva bildar sig som är hinderlig vid 
arbetet.  Svafvelblomma bör äfven inströs utvändigt 
bland håren eller fjädrarne. 


Ethno- 


33 


Ethnograf. 


Till de vigtigaste arbeten som utkommit öfver 
menniskoslägtets naturalhistoria, hörer Prichards 
Researches into the physical History of Mankind. 
Ed. 3, Edinburg 1836, — på Tyska, med anmärk- 
ningar utgifna af R. Wagner under titel: MNatur- 
geschichte des Menschen, 8:0, Leipzig 1840. Af 
detta sednare har jag sett de 2 första banden, som 
innefatta allmänna framställningar och Afrikanska 
folkslagen. (Första upplagan utkom 41813 i ett 
band, den andra 1828:i2 band). Prichard anta- 
ger slägtets enhet såsom art, och visar att alla de 
olikheter, som finnas mellan skilda nationer, ej äro 
så skarpt begränsade som man vant sig vid att tro, 
samt att de ganska väl kunna vara följder, dels af 
klimaternes inverkningar och andra yttre infly- 
telser, dels af individuella egenheters utbild- 
ning. Bland bevis för denna sats anföres den obe- 
hindrade fortplantningsförmågan mellan alla olika 
nationer, och affödans fruktsamhet, samt i saniman- 
hang dermed, det motsatta förhållandet vid fort- 
plantning mellan djur af olika arter. I första bandet 
afhandlar han hufvudsakligen analogierne med an- 
dra djurarter och deras förändringar, samt ådaga- 
lägger, att olikheterna mellan folkslagen ej äro så 
betydliga, som de, hvilka vi känna mellan flera 
djurarters racer, hvilka bevisligen höra tillsamman. 
Efter en grundlig afhandling öfver växt- och djur- 
geografien kommer kan till det resultatet, att hvarje 
art utgått från ett ställe af jorden, hvarest den 
blifvit bildad, och han tyckes, efter analogien, an- 
taga detsamma om menniskan. Han betraktar hvarje 

Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o0. 3 


Prichard 
om men- 
niskans 
natural- 
historia. 


34 


nation såsom en race af menmisko-arten, och söker 
på det sorgfälligaste undvika begreppet om några 
få större racer eller subspecies, hvilkas underord- 
nade nationer skulle stå i ett närmare slägtskaps- 
förhållande till hvarandra än till de öfrige, och för 
detta ändamål classificeras nationerne i den speci- 
ella framställningen, efter verldsdelarne. Men då 
likartade yttre inflytelser hafva frambragt likartade 
förändringar, antager han 7 klasser af nationer, 
nemligen: 

1:o Iraniska folkslagen, som innefatta detsamma 
som den så kallade hvita eller Caucasiska stam- 
men. 

2:o Turaniska folken, = gula eller mongoliska racen. 


3:0o Amerikaner (utom Eskimåerne, som han jemte 
Lappar och Samojeder synes hänföra till de 
Turaniska folken). ”De likna Malayerne, men 
hafva högre näsa”. 

4:o Hottentotter och Buschmänner, som till cranii 
och ansigtets bildning likna Turanierne, men 
skilja sig genom ullikt hår, tjocka läppar m. m. 


5:o Negrer, hvartill räknas Caffrerne. 


6:o Papuerne, som bebo norra kusten af N. Gui- 
nea, öarne Öster derifrån till S:ta Cruz, Nya 
Caledonien och Van Diemens land. De äro 
svarta med kort, tvär nacke, krusigt, ullikt 
hår, som dock är långt och sträft. Negrernes 
hår är kort och ytterst lent. Papu's anses här- 
stamma från Madagaskar och närliggande de- 
len af Afrika, hvilkas innevånare (Madecasserne), 
enligt Lesson, hafva stor likhet med dem. 


7:o Alfourous, som bebo inre delarne af de stora 
Ostindiska! öarne, jemte hela sydkusten af Nya 
Guinea och hela Ulimaroa, men ej van Die- 


35 


mens land ”). De äro svartaktiga med takfor- 
"mig hjessa och rakt, sträft hår. De stå på 

den lägsta graden af mensklig bildning, men 

äro, utom på Nya Holland, föga kände. 
I anseende till hufvudets form antages 3:ne typer 
nemligen: 
Ovala ansigts- och hufvudformen — hos Iraniska 
folken , 
”Pyramidala”, hos Turanier, Amerikaner och Hot- 
tentotter, som hafva stora, åt sidorne utsående 
kindben och smal panna. 
Prognathiska nationer kallas alla de, hvilkas käkar 
äro starkt framstående, och öfverkäkens framdel 
framåt riktad, hvarigenom ansigtsvinkeln blir be- 
tydligt mindre, ehuru hjernan ej är mindre än hos 
andra folkslag; t. ex. Negrerne. Dessa sednare ut- 
märka sig vidare genom ett från sidorne hoptryckt 
hufvud, med högt uppåt gående linea semicircula- 
ris och ganska föga utstående kindben. — Alla dessa 
olikheter framställas dock ej såsom en systematisk 
indelning af slägtet, och ej på ett ställe, hvarföre 
man har svårt att erhålla en rätt klar öfversigt. — 
I den öfvertygelsen att olikheterne mellan mennisko- 
varieteterne ej äro uteslutande tillhöriga vissa bland 
dem, bebandlar författaren alla de uppgifna nam- 
nen mera såsom termini technici för sin framställ- 
ning, än såsom egentliga indelningsgrunder, och han 
upprepar flera gånger, att inom hvarje nation finnas 
ofta afvikelser från den bildning, som utgör denna 
nations vanliga kännetecken. — Den speciella af- 
handlingen om Afrikas nationer i 2:dra bandet är 


+) Ref. får härvid påminna om att innevånarne på v. Diemens 
land är en af de nationer, som ej haft hunden såsom hus- 
djur. Nyholländarne hade den deremot före Europeernes 
ditkomst. 


Flourens 
om huden 


hos olika 


Nationer. 


Folk- 


36 


högsta grad rik, och upptager jemförelse mellan 
folkslagens språk, historia, m. m., men är ej egnad 
för ett utdrag. 


En större olikhet mellan menniskoracerne sy- 
nes Flourens böjd för att antaga. Han VäntnktR 
att hos Charrua-indianer (från Amerika), Negrer 
och Mulatter, ligger det pigment, som förse 
färgen, näst irtider inre lamellen af epidermis, på 
en turn lamell af corpus mucosum, och derunder 
ännu en lamell, som förenar den förra med sjelfva 
derma. På Europeers hud hade F. hvarken kun- 
nat framställa pigmentet eller de 2 derunder lig- 
gande lamellerne, och tyckes tvifla på att de fin- 
pas "utvecklade : (Ann. Sc, : Nat: 7 ”(1N37)3 pe SAD: 
Om tungans ”corps muqueux” id. ibid. p. 219). — 
Denna olikhet i huden anser F. vara en ”charactere 
de premier ordre” för menniskoracerne, men han 
hade ännu ej haft tillfälle att undersöka dess be- 
skaffenhet hos flera folkslag, och särdeles ej hos 
dem, af den så kallade Mongoliska racen. Cranii 
bildning antages såsom en karakter af andra rangen, 
och allt annat såsom mindre vigtigt. F. antager 
10 bestämda racer, nemligen de 7 som Prichard 
omnämner, samt dertill Malayska, Boschismanska 
och ”Zeeländska” (månne Nyzeeländska?). — Ma- 
layerne skola utmärka sig genom ovanligt utstående 
tubera parietalia och tvär söke (Ann. jo Nat. X. 
(1838) p. 357. Considerations etc.). 


En klassification af Folkslagen, med approxi- 


mängden mativa uppgifter på antalet, lemnar d'Halloy (i 


på jorden. 


Bullet. d. Bruxelles 1839, 1. 279). Han antager: 


af hvita racen 442 millioner 
— gula — 220 - 
— röda — 5 ps 


dre RR = 


37 


af bruna (malayska) racen 17 millioner 
—- svarta — 43 - 
Hybrida nationer ad ps 


Summa 737 millioner. 


Flera andra uppräkningar af folkmängden på jor- 
den anföras (ibid. p. 419); de variera mellan 596 
och 973 millioner. — Likasom flera andra förfat- 
tare räknar han Finska folkslagen till hvita racen, 
men de Lappska jemte Samojeder och Eskimåer 
till den gula, hvilket vi referera, utan att ingå på 


en sådan fördeln ing. 


En jemförelse af hjernan hos Europeer och 
Negrer finnes af Tiedemann i Philos. Trans. 1836 
part. 2. Hos fullvuxna Europeer varierar hjernans 
vigt mellan 3 & 3 uns, och 4 &£ 11 uns Tory vigt. 
Hos qvinnan är den tå 8 uns lättare än hos man- 
nen. Hiernan ernår sm fulla storlek vid 7:de å 
8:de året och aftager åter på ålderdomen. Hos 
nyfödda barn utgör dess vigt + af hela kroppens; 
hos fullvuxna kan den variera mellan 3 och rt, af 
hela kroppens vigt, efter dennas olika fetma. -— 
Hos Negern märktes ingen olikhet med Europeen 
i anseende till hjernans och nervernes relativa stor- 
lek, och i allmänhet ingen annan än den, att gyri 
hos Negern hade ett något mera symmetriskt läge, 
hvilket var det enda formförhållande, hvarigenom 
dess hjerna kunde anses närma sig till formen af den hos 
Orang-utang. Organet för själsförmögenheterne kan 
således anses vara lika högt utbildadt hos Negern 
som hos Europeen; man har blott af det framstå- 
ende ansigtet dragit den falska slutsatsen, att den 
förres hjerna vore mindre. (Härom äfven i Brew- 
sters Journal vol. 9 p. 527. Denna skrift lärer vara 


särskilt utgifven på Tyska med tillägg, Heydelberg 


Om Ne- 
grernes 
hjerna. 


38 


bey Winter 1837, 4:0, 84 sid. 6 tabb. — Se ut- 
drag i Isis 1839 p. 230. Historiskt anföres mycket 
om Negrers själsförmögenheter). 

Literatur. V. d. Hoeven lemnar rikhaltiga bidrag till 
menniskans naturalhistoria i Tidschr. voor Natuur- 
like Geschiedenis, nemligen: 

Om ethiopiska racens geogr. utbredning, i vol. 3 p. 89, 
— Chineser och Japaneser såsom ”typer för mon- 
goliska racen ibd. p. 143; 


-— proportionerne af Europeernes hufvud vol. 4 


p- 202; 
beskrifning af ett Kaffer-cranium vol. 4. p. 266; 
vidare om Negerstammen "47.73; "67 p; 240: 


Mätningar på Cranier af Europeer, Chineser 
och Negrer, af J. v. d. Hoeven Ann. Sc. Nat. 8 
(1837) p. 116. Foramen magnum hade hos dem alla 
samma medellängd, 0”,035, hvilket således tyckes 
vara dess medelstorlek hos alla nationer. Hos Ne- 
gern befans det något smalare än hos Europeen. 
Negrernes Cranium ör i allmänhet samma längd 
som Europeernes, men något mindre höjd ch 
längre underkäk. 

En kort notis om en hvit, blåögd mennisko- 
race i Algierska området, lemnas i Sillimans jour- 
nal 32 p. 400 (ur Athenxum, Maj 1837). 


A, Hueck De Craniis Esthonum, Program, 
Dorpati 1838. Enligt framställningen i v. d. Hoevens 
oeh de Vrieses Tiidschr. (VI. litt. pag. 71), skall 
denna beskrifning på Esthländarnes hufvud alldeles 
passa på Lapparnes. De äro båda af den stora 
Finska folkstammen, som af Ryssarne kallas Tschudi. 
Namnet Esthland kommer från Tyskan (Öster-land) 
och är främmande för dess innevånare. — Hueck 
beskrifver Cranium af en Finländare i Bull. de 


Petersb. V (1839) p. 661. 


39 


Om Cranier af Skandinaviens forntida innevå- 
nare, se Svensk litteratur. 

Om de forntyska grafkullarne finnes en af- 
handling af Wollmar, i Faunus, 2:dra bandet 
(1837) enl. Isis 1837 p. 82. 

Dutrochet visar (i P'Institut N:o 210) att de 
gamle Egyptierne ej kände bomull. Mumierne äro 
svepte i tyg af lin. 

Om menniskoracerne, Fr. Fischer i Verhandl. 
d. Schweitz. Naturf. zu Basel. 

P. P. Broc, Essai sur les races humaines, con- 
sidérés sous les rapports anatomiques et philoso- 
phiques. 8:o, Parie 1836. 

På linguistiska grunder visar D:r W. Schott 
(äber die Tatarischen Sprachen, 81 sid. 4:o Berlin 
1836) en nära stamförvandtskap mellan Mongolerne 
och de Tatariska (Turkiska) folken, samt utsträcker 
vidare denna slägtskap äfven till de Finska folken. 

Ordlistor för 3:ne negerspråk (Kissi, Vey och 
Mendi) finnas upptecknade efter slafvars berättelser, 
af J. Gibbs, i Sillimans Journ. 38, p. 41. 

Rapp Versuch einer Physiologie der Sprache, 
und historisehe Entwickelung der Abendländischen 
Idiome nach Physiol. Grundsätze Stuttgard & Tä- 
bingen 1836. 

Bopp om Celtiska språkens affinitet med 
Sanscrit: Berl. Bericht. 1838, p. 186. 

Om Othomiternes språk har en infödd Mexi-Om Ame- 

z rikanska 
canare, Em. Naxera, lemnat intressanta under- folkslag 
rättelser i en latinsk afbandling, införd i Philad tnningar. 
Transactions, New. series vol. V. p. 249. — Denna 
nation, som bor inom Mexikanska området, och 
skall vara högst rå och obildad, säges både till 
språk och utseende visa en stor likhet med Chine- 
serne.  Blotta namnet, som de gifva sitt eget språk: 
Hiang-hiung, (”Sermo qui quievit”) tillkännagifver 


40 


denna likhet. De kalla sig sjelfve Otho-mi (”nil se- 

dentes”). De skola i alla hänseenden vara olika 

med de Mexikanska mnationerne, bland hvilka de 
bo, och hvilkas språk äro i högsta grad skiljaktige 
från deras. 

Morton Sam. G. Morton, Crania Americana (296 sid. 

Oas Nola med 78 pl. och en karta; Philadelphia 1838 

tioner. och 1839. Första häftet kostar 20 Dollars och ar- 
betet synes utgöras af 2:ne häften); innefattar be- 
skrifningar och figurer, i naturlig storlek, af åtmin- 
stone 40 Nord- och Syd-Amerikanska nationers 
cranier. Uti inledningen lemnas en öfversigt af 
hela menniskoslägtets varieteter efter den kända 

Blumenbachska fördelningen i 5 racer, under hvilka 

M. innefattar 22 familjer. De nationers cranier, 

som finnas i gamla grafvar i Amerika, skola utgöra 

en egen afdelniug af arbetet. Förf. lärer äga den 
största samling som finnes af Amerikanska cranier, 
samt en ganska betydlig mängd från andra verlds- 
delar. Ett vidlyftigt utdrag finnes i Sillim. Amer. 

Journal vol. 38, p. 341, hvarur vi meddela följande. 

Amerikas folkslag indelas uti: 

1:o Toltekanska famillen, som har innefattat några 
bildade nationer. Dit räknas: Peruaner (gamla 
racen, hvaraf blott lemningar finnas i grafvar; 
nya racen eller Incas-stammen, som ännu lefver, 
men som äfven brukar torka och insätta sina döde 
i graf-byggnader, hvaraf ett stort antal finnas. 
Till de sednare räknar förf. Chileser och Arau- 
caner); Mexikaner, samt den af Europeerne un- 
danträngda och nu utrotade frokesiska confede- 
rationen i Nordamerika, som bestod af Mohawks, 
Oneidas, Onondagas, Cayugas och Senegas. Huro- 
nerne voro en af de många dithörande nationerna. 

2:0 Amerikanska famillen, som endast utgöres af 
barbariska nationer. Dit räknas: 


41 


a) ”Apalachiska branchen”, som innefattar de s. k. 
röda indianerna i Nordamerika, eller alla denna 
verldsdels invånare utom Eskimåer och Mexika- 
ner, samt de som bo i N. Ö. delen af Sydamerika. 

6) Brasilianska grenen: likna de föregående, men 

äro än mindre skicklige för odling, 

c) Patagoniska grenen, och d) den Fuegiska på 

Eldslandet. 

[Anm. bristen på system i afhandlingen, hvil- 
ken tyckes härleda sig från skrifsättet i sjelfva ori- 
gimalet, gör att vi stanna i ovisshet hvarthän M. 
hänförer Araucanerne. De uppräknas både bland 
Peruanerne, under Toltekanska familjen, och bland 
Patagonierne i Amerikanska familjen. Enligt de 
underrättelser vi äga af Azara m. fl., synas ej blott 
Araucanerne, utan flera andra Sydamerikanska 
stammar höra till Peruanska nationerne]. — Po- 
larinvånare anses vara af blandad race; deras språk 
säges hafva likhet med en nation bland de röda 
Indianerna. — Amerikanska racen kallas vanligen 
röd eller kopparfärgad; M. säger att deras färg of- 
tast liknar den af kanelbark, men att man finner 
färgförändringar från nästan hvitt, till svart, obe- 
roende af klimatet; t. ex. det finnes ganska ljust 
färgade folkslag mellan tropikerne, då Charruas, 
som bo vid 50? Sydl. lat., och Californier vid 252 
N. lat. äro nästa svarta. — En betydlig olikhet 
i formen af hjernan hos Amerikaner och Européer 
upplyses. Hos de förra är den bakåt bredare men 
hemisphaererne räcka ej så långt tillbaka som hos 
Europeerne. [Detta synes gälla för båda de Ame- 
rikanska familjerne].  M. syselsätter sig mycket 
med mätningar af hjernskålen och dess olika de- 
lars kapacitet, och gör i anledning deraf flera in- 
tressanta jemförelser. [större utdr. häraf se Fror. N. 


Not. 321—323 (1840)]. 


42 


pr ”En million” Mumier skola hafva blifvit fun- 
"ne vid Durango i Mexico (23? lat.). De voro alla 
i sittande ställning, såsom vanligt i de peruanska 
grafvarna, och försedde med kläder, halsband af 
snäckor från stilla hafvets kust o. s. v. Deras 
Moccasins (skor) likna de nuv. röda Indianernes. 
En ”dolk” af flinta, polerade ben m. m. fans bland 
dem (Sillim. Journ. Vol. 36 p. 200 (Apr. 1839). 


— Taylors Annals 3. p. 469). 


Torn Det fossila menniskoskelett, som blef funnet på 
Mennisko-G uadeloupe och af König beskrifvet i Phil. Trans. 
1814, har af Shephard, som fått tillfälle under- 
söka de tillhörande, sednare funna, hufvudskåls- 
benen, befunnits vara ganska olikt Caraibernes, 
men fullkomligt öfverensstämma med de gamle Pe- 


ruanernes (Sillim. Journ. Vol. 32 p. 361). 


Foraléön- Vid Naturforskarnes möte i Liverpool 1837 
er omtalade D:r Warren de minnesmärken som fin- 
rika. nas qvar 1 Nordamerikas fristater, från de stora 
sjöarna ända till Mexikanska 2 efter ett folk, 
som lefvat der före de röda Indianerna, hvilka 
Europeiska afkomlingar i vår tid drifvit undan 
från samma trakter. Dessa lemmningar bestå af 
märken efter städer, ännu qvarstående fästnings- 
verk, samt cirkelformiga och pyramidala upphöj- 
ningar, som dels varit begrafningsplatser, dels sy- 
nas hafva varit heliga ställen. Några af de förra 
innehålla en massa al ben, oordentligt hopvräkte 
såsom efter en batalj; i pp ligga skeletinrne rad- 
vis, och i några träffas blott Times hos hvilka 
man vanligen finner silfver och kopparprydnader. 
Dessa skeletters eranier hafva en bildning mellan 
Europeernes och de röda Indianernes, men tydligt 
skild från bådas, hvaremot de (åtminstone en del 
af dem) uti allt öfverensstämma med dem som fin- 


43 


nas i de gamla Peruanernes grafvar. De utmärka 
sig i synnerhet genom en ”artificiell” platthet i nac- 
ken. W. anser dem hafva många drag af likhet 
med de nuvarande Hinduernes cranier, och tror, 
att detta folk kommit från södra Asien, befolkat 
Nordamerika, men blifvit derifrån undanträngt till 
Sydamerika af de röda Indianerna, som torde hafva 
kommit från nordligare trakter af Asien. Han är 
böjd för att anse minnesmärkena hafva en ganska 
hög ålder. [Om Mortons förut nämde åsigt be- 
finnes grundad, att Irokeserne voro Peruanernes 
stamförvandter, så torde den kunna tjena till 
upplysande af detta ämne]. (Sillim. Journ. vol. 
34, p.å. 

Om en del af dessa grafhögar lemnar RB. C. 
Taylor en högst intressant skildring (i Sillim. 
Journ. vol. 34, p. 88). De äro talrika i vissa di- 
strikter af hela landet, men kring norra delen af 
Misisippi, utmärka de sig genom högst egna for- 
mer. Ej långt derifrån skola lemningar finnas ef- 
ter staden Aztalan, hvarifrån Mexicanerne, enligt 
sina traditioner, leda sitt ursprung. ”T. kunde ej 
komma till detta ställe, men vid höjden af sjön 
Michigan, kring Wisconsin floden, fann han en 
otrolig mängd jordhögar, som hade form af fyr- 
fotade djur, liggande på sidan, vanligen af mer 
än 100 fots längd. På ett ställe sågos några så- 
dana djurfigurer, som föreställde ett djur med 
svans, de fleste voro utan svans. Några funnos, 
som liknade figurer af menniskor, andra af foglar. 
Menniskoben träffades alltid uti dem, men de be- 
skrifvas ej. Liken synas vara lagde på marken, 
hvarefter högen blifvit uppkastad öfver dem. De 
nuvarande Indianerne hafva ingen tradition om 
dessa högars uppkomst, men de pläga ofta be- 
grafva sina döda, 1 sittande ställning, uti graf- 


HH 


var, som gräfvas ofvanpå högarne, och om- 
gifves af palisader, alltså på ett högst olika sätt 
med de gamla liken. Alla dessa högar synes 
vara lagda omkring de, sedan uråldriga tider, 
trampade indianska vägarne. Vid Ohio skola en- 
dast runda högar förekomma, men sådane träffas 
äfven bland de förutnämde, som föreställa djur- 

figurer. A 

Sjä Avel En klassification af Sydamerikas samtlige folk- 
perl oh med kort karakteristik, hemtad af färg, an- 
sigts-bildning m. m., har d'Orbigny inlemnat till 

Franska Vetenskaps-Academien (se VPF'Institut 1838, 

p. 382; — Revue Zool. 1838, p. 195). Genom 

sammanslående af dem, som hafva liknande språk 

m. m. reduceras alla dessa nationer, som varit 

uppgifna till hundradetal, till blott 39. Hufvud- 

indelningen är följande: 

1:o Bace Ando-Peruvienne: olivebruna, små- 
växta med nedtryckt panna. Ögonen horizon- 
tella. Hit räknas: ) 

1 BRameau Peruvien (dit böra Incas), 2 BR. An- 
ticien ; '3 B. Araucanien. 

2:o Race Pampeenne: olivebruna, storväxta med 
kullrig panna; ögonen horizontella ”quelquefois 
bridés å Pangle exterieur”. 

1 Ram. Pampeen (Patagonier m. fl.); 2 RB. Chi- 
quiteen; 3 RB. Moxeen. 

3:o Race Brasilio-Guaranienne (Guarani, Bo- 

tocudo). 


45 


Mastologi. 


Fortsättningen af Schrebers Säugethiere ut- Allmänna 
gifves raskt af J. A. Wagner (Erlangen 4:0). ES ägedje- 
Vi hafva sett häftena 81—989 anmälte såsom ut- ren. 
komne i bokhandeln. Förteckning till 81—88 fin- 
nes i Isis 1836 och 1837. Texten berömmes (se 
Wiegmann Archiv) såsom innefattande allt hvad 
man känner om de beskrifna arterna. Den skall 
nu vara fortsatt till slutet af Pecora Linn. Hvarje 
häfte innehåller 6 pl. och kostar med illum. fig 2 


Thl. med svarta 1 Thl. 4 gr. 


Af Temmincks Monograplies de Mamma- 
logie har andra bandet utkommit, nemligen: 


Livr. 8Leyden 1835: inneh. 8:de Monogr. Slägtet Rhi- 
nolophus (jemf. förra årsb.). 
— 9 — 1837: 9:de Mon. Nyctocleptes. n. gen. 
(se Glires). 
10:de Mon. sl. Nyctophilus Leach. 
(nära Rhinolophus). 
1f:te Mon. p. 49. tillägg till de 
fruktätande Chiroptera. 
12:te Mon. p. 113 om Orang Utang. 


— 10 — —1838:13:de Mon. Vespertilionides (Nyc- 
ticejus, Vespertilio och 
Furia). 


++ 11» 1840:1£:de Mon. forts. (Taphözous, 
Emballonura, Urocryptus 
och Diclidurus). 
15:de Mon. Arctictis (Ictides Va- 
lenc.) och Paradoxurus. 
Liksom förut finnas några få, ej colorerade plancher 
vid Monografierne. 


46 


Reichenbachs Regnum Animale, första de- 
len RBofdjuren, 8:0, Leipz. 1836, med 633 figurer, 
mest copierade: på 78 pl. samt latinske diagnoser 
och citater. Systematisk tableau öfver genera med 
detalj-figurer skall lemnas vid slutet af hvarje 
klass.  Åfven nya arter uppställas. 

Eydoux och Gervais beskrifva däggdjuren 
till la Favorites expedition, 1 Guérins Mag. de Zool, 
1836, livr. 6. Deribland ett nytt genus Oryctomys, 
gnagare, nära Ascomys Licht. (Se derom Wiegm. 
Arch. 1837, 2 p. 193). 

Gray beskrifver omkring 60 nya eller min- 
dre kända Mammalia i Charlesworths Magaz. 1837 
p- 577. (Talrika rofdjur, ”Cetenus” Gi st. för Cen- 
tetes), Phoca, Marsupialia, Glires, Bos brachycerus. 
— Flera nya genera). Till större delen i det föl- 
jande utförde på sina ställen. 

Raröjds Öfver Europas Däggdjur erhöllo vi den för- 

Däggdjur-sta utförliga FREE SERA BION uti Selys-Long- 
champs Etudes de bites Havre 165 sid. 
8:o, med 3 pl. Paris 1839, som egentligen inne- 
fattar en högst förtjenstfull utredning af de Euro- 
eiske arterne af slägtena Sorex (med 9 arter), 
Mus (8) och Arvicola (11 sp. ej innefattande Lem- 
mus). Vid namn och synonyma anföras vanligen 
blott författarnes namn, utan anvisning på stället 
hvarest beskrifningen är tryckt, hvilket sätt är föga 
upplysande. — Förteckningen öfver Europas däggdjur 
upptager 188 arter. (Cervus Elaphus har blifvit ute- 
glömd). Kort efter Selys arbete utkommo de förut 
nämda Europeiska faunerna af Schinz samt af Key- 
serling och Blasius. Det sistnämda arbetet uppta- 
ger 175 kända Däggdjur, hvilket synes oss komma 
sannimgen närmast. 

Talrika bidrag till Britanniens zoologi finnas 
spridda i Jardines Magazine. Däggdjuren i Sou- 


47 


therland i Skottland uppräknas af Selby i Jame- 
sons Edinb. new Phil. Journ. XX p. 156. (Se äfv. 
i Isis 1838 p. 68). I anledning af Britanniens 
fauna anmärka vi, att Björn fanns qvar i Skottland 
år 1057, samt att Vargarne utrotades derstädes 
1680, i Irland 1710. 

Det har flera gånger blifvit betvifladt huru- 
vida Simia Sylvanus verkligen förekommer på ber- 
gen vid Gibraltar, men att den finnes der, för- 
säkras af Freycinet m. fl.; se Institut 1837 N:o 
218 och 220. 

Såsom bidrag till Skandinaviens Fauna anföra 
vi ur Wiegm. Archiv 1836, p. 76 etc., att den i 
Melchiors Danske Pattedyr beskrifna Sorex nigripes 
är S. fodiens, och Mus flavicollis är beskrifven 
efter gamla exemplar af M. sylvaticus, 1 hvilket 
omdöme ref. imstämmer. 

Om Mammalia i Japan, se Temminck i V.rill Asiens 
d. Hoeven en de Vrieses Tiidschr. 5 p. 273. Fanna, 

Däggdjuren vid Trapezunt uppräknas i Zool. 
Proc. III. p. 89. (derifr. 1 Isis 1837 p. 136). 

Förteckn. på arterne 1 Neapel, af' Hodgson, 
finnas i Linn. Proc. Febr. 1838, enl. Taylors An- 
nals 1 p. 152. 

19 arter från Ässam uppräknas i Zool. proc. 

1839 p. 147 af Mc. Clellan, som var läkare vid 
den deputation som afsändes från Calcutta, för att 
undersöka thé-odlingen i Assam. Några af dem 
beskrifvas såsom nya. 

Öfver Nya Hollands Däggdjur lemnar 'Ogilby Anstrali- 
några anmärkningar (1 Lion. Trans. XVIII p. 121). 2 a 
Det Wörkväsdiga: faktum har länge varit bekant, 
att nästan alla däggdjur derstädes hörde till NN 
djurens ordning, hvaraf, utom detta land, blott 
finnes ett mindre antal arter på de närgränsande 


öarna och i de varmare delarne af Amerika. På 


48 


Nya Holland äro nu öfver 50 arter Pungdjur be- 
kante. Dessutom kände man derstädes 3 eller 4 
arter Gnagare, nemligen en Hydromys och 2 eller 
3 arter af det cosmopolitiska slägtet Mus. OQO. 
tillägger nu 2:ne Gnagare, under namn af ”Coni- 
lurus och Dipus” (se under Glires). Vidare finnas 
der blott några flädermöss, hvilkas förmåga att 
flyga göra dem oberoende af inskränkta gränser, 
samt några Phocaceer och Hvalar, som dock mera 
tillhöra hafvet än landet. Af alla öfrige ordines: 
Qvadrumaner, RBofdjur, trögdjur, Pachydermer och 
Pecora finnes ingen känd ursprunglig art, ty O. 
anser infödingarnes hund, Dingo, ej vara ett der 
ursprungligt djur, utan tror den vara kommen 
med dem, från de längre norrut belägna öarna, 
hvarest både samma mennisko- och hundrace före- 
kommer. Han styrkes i denna tro deraf, att Thy- 
lacinus Harrisu och Dasyurus ursinus endast finnas 
”på den lilla ön 'Tasmania”, som är ett alltför in- 
skränkt område för en djurart. "De måste äfven 
hafva funnits på Australiska kontinenten, och blif- 
vit der utrotade. Men intet annat djur än Dingo 
finnes, som kunde hafva utrotat dem. För honom 
var detta dock ganska lätt, emedan de två nämde 
arterne, ehuru temligen stora, äro de hjelplösaste af 
alla Australiens djur. . På hela van Diemens land 
var deremot hunden fullkomligt okänd före Euro- 
peernes ditkomst, och derföre hade de två nämde 
djurarterna der kunnat bibehålla sig. [Detta tyc- 
kes ej väl öfverensstämma med andra underrättel- 
ser om Thylacinus. Se vid Pungdjuren, längre 

fram]. 
Till Ame- Däggdjuren på Cuba uppräknas och beskrifvas 
pikas af Sagra, (i dess förut nämda Hist. de Cuba). 
an förvånas öfver att i detta stora och rika land 

ej 


29 


ej finna mera än 7 vilda arter, nemligen 5 fläder- 
möss och 2 glires (Capromys Fournieri och pre- 
hensilis). Dock uppräknas några andra, som en- 
ligt gamla författares vitnesbörd funnos der vid 
Europeernes ditkomst, men blifvit utrotade. Nu 
hafva de Europeiska tamdjuren samt råttor och möss 
blifvit der införde. Hunden, katten och hästen 
hafva blifvit förvildade. ”Hjortar” sägas vara in- 
förde (arten bestämmes ej). Om den ursprungliga 
Amerikanska hunden, som ej kunde skälla, samlas 
de gamla författarnes uppgifter. Några mera be- 
stämda och rent zoologiska uppgifter skulle hafva 
varit önskvärde. 

Gervais afhandlar Mammalia på Antillerna 
i Aun. Se. Nat. vol. 8 (1837) p. 60. (Se äfven i 
FInstitut 1837 N:o 218; — Isis 1837 p. 843). — 
Solenodon paradoxus Brandt, från Hayti, är en 
verklig Sorex. 

Däggdjuren till Darwins resa till Sydamerika 
(Zool. ull Voy. of Beagle, hft. 2—4), nämnas i 
AntyiiSc: Nat. X-p.1379 :ide-äro:? 


Desmodus d'Orbignyi 
Phyllostoma Greyi 
perspicillatum 
Vespertilio chilxensis 
Dysopes nasutus 

Canis antarcticus Sh. 
magellanicus Gray 
fulvipes Martin. 
Azarae Pr. Max. 
Felis Yaguarondi Desm. 
Payeros Desm. 
domestica. 

Galictis vitiata Benett. 
Lutra chilensis id. 
platensis n. sp. 


— 


Delphinus Fitzroyi n. Sp. 
Cervus campestris Fr. Cuv. 
Om Guanaco. 


Mus 


— 


decumanus 

maurus n. sp. 

jacobie mn. sp. 

insularis n. sp. (var. 
af Rattus?) 


a 


== musculus 

— - longicaudatus n. sp. 
-— elegans s 
— bimaculatus - 
— - gracilipes 5 
—  flavescens SE 

—  magellanicus jö 


Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o0. 4 


50 


Noticeer: = Om flera Amerikanska Däggdjurs färgombyte 


Om. färs-Jemnar Bachman åtskilliga underrättelser i Philad. 
dring. Trans. VI, p. 197. Han afgör med bestämdhet att 
de amerikanska hararne och ”mustela erminea” fälla 
hår både vår och höst. 
Cranii för- Att cranium hos Uttern och Spalax undergår 
ändring. gglsså betydlig förändring efter åldern, att absoluta 
bredden öfver pannbenet blir mindre hos ett gam- 
malt än hos ett ungt djur, anmärkes i Wiegmans 
Archiv 1838, p. 130. 
ön Däggdjurens handbildning afhandlas af Ogilby 
grn anledning af den iakttagelsen, hvilken redan fin- 
nes anförd af Azara, att tummen på de Ameri- 
kanska Apornas främre extremiteter ej kan, såsom 
på deras bakre, och såsom på menniskans samt 
de egentliga Apornas händer, motsättas de öfriga 
fingrarne [Ref. har just nu haft tillfälle att iakttaga 
detta hos Cebus Apella. Främre tummen var föga 
mera rörlig än de öfriga fingrarne, och ej i rin- 
gaste mån motsättlig]. Värdet af den Zoologiska 
character som hämtas af tummens motsättlighet, 
blir derigenom än mera nedsatt, men man får väl 
ej såsom fullt allvar upptaga O:s påstående, att 
ordningen Qvadrumana af denna anledning är ona- 
turlig, och att en annan ”naturlig” indelning bör. 
göras efter tummens' beskaffenhet. Såsom Chiro- 
podes uppförer han (i Zool. Proc. 1836 p. 25. — 
Isis 1838 p. 179. — Charlesw. Mag. 1837 p. 419). 
1:o med tumme endast på främre extremiteterne: 
Menniskan ensam. | 


Lö si, på alla 4: Gamla verldens Apor 
och Lemures. 
FOT 3 endast på de bakre: Amerikas A- 


por, Chiromys och Didelphis. 
[Några flera pungdjur hade kunnat uppräknas 


vid 3:0. ]. 


51 


QUADRUMANA Cuv. — Hagenbach fann 


Cireulus Villisu dubbel i hjernan på en Cercopi- 
thecus (Ann. Sc. Nat. X p- 192). 

Om Orang Utang (Simia Satyrus och när- 
slägtade arter) hafva många skrifter utkommit, och 
ett stort antal exemplar af detta djur hafva blifvit 
hemförde till Europas samlingar, hvarigenom man 
kan anse sig hafva kommit ull full visshet 
om dess förändringar efter åldern, hvilka gifvit 
en del författare anledning att uppställa flera ar- 
ter, ehuru andra längesedan insett, att de hörde 
tillsamman. Museum i Brässel ägde i början af 
1839 ej mindre än 16 cranier af detta djur i alla 
åldrar, hvilka äro beskrifna af Dumortier G 
Ann. Se. Nat. XI (1839) p. 56). Han antager, att 
blott en enda art (Simia Satyrus) finnes, som inne- 
fattar S. Satyrus, Wurmbii och Abelii, samt äfven 
Owens S. Morio, till hvilken vi återkomma längre 
ned. Cranium förändras efter åldern högst betyd- 
ligen. Hos ungarne är det såsom hos alla apor 
mest likt menniskans; med åldern tillväxer ansig- 
tet, kanhända starkare än hos någon annan art, 
hvarigenom hufvudet får ett rofdjurs-likt utseende, 
och det bekräftar sig, som längesedan varit an- 
märkt af Fr. Cuvier m. fl., om aporna i allmänhet, 
att med ansigtets tillväxt tilltager dessa djurs bru- 
talitet. Ungarna visa en vida betydligare grad af 
intelligens än de fullvuxne, som bli elaka och ej 
bry sig om annat än sina naturliga behofvers upp- 
fyllande. — Hos de minsta ungarne är cranium 
nära klotformigt och liknar hufvudet af ett barn, 
har inga utstående kanter, litet ansigte, nästan rak 
arcus zygomaticus och starkt utstående, kullrig 
nacke. — Då 4:de Kindtanden utbryter har cra- 
nium antagit en mera aflång form, kindbågarne 
stå något mera ut och en början till utstående 


Orang 
Utang. 


52 


kanter (criste) visar sig. 1 denna ålder är det 
som man vanligen beskrifvit djuret såsom Simia 
Satyrus. Under den vidare tillväxten bli hufvu- 
dets kanter tydliga och utstående; de mot Menni- 
skans line semicirculares svarande criste, ligga då 
parallela ofvanför tinningarne, närmande sig hvar- 
andra mer och mer. Slutligen sammanflyta de, 
först baktill, sedan helt och hållet, då djuret blir 
gammalt, till en enda crista, hvilken liksom hos 
rofdjuren sammanlöper med crista occipitalis. Ögon- 
brynskanterne bli starkt utstående och nacken blir 
alldeles platt såsom bos rofdjuren. Ansigtet blir 
stort, med starkt utstående kindbågar. Djuret är, 
såsom fullväxt, åtminstone 5 fot högt. Hos honan 
tror D. att hjesskammarne alltid förblifva något 
åtskilda. Han tror äfven att nageln på bakre tum- 
men förloras med åldern, men det var redan långt 
förut upplyst af Brayley (Brewsters Journ. VII. 
(1835) p. 72), att denna nagel saknas eller finnes, 
utan att utvisa någon Hilde eller artskilnad. B. 
säger att nageln YE saknas än finnes. 

Owen hade i Zool. Proc, October 1836, af- 
handlat samma ämne, och dessutom framställt en 
ny närslägtad art, S. morio från Borneo, samt vi- 
sat att S. Abelii, som finnes på Sumatra, men är 
föga känd, skiljer sig genom några temligen be- 
tydliga olikheter i cranium från den egentliga S. 
Satyrus; men dock rättast borde, tills vidare, an- 
ses för en varietet deraf. Han hade i Zool. Proc. 
1837 p. 82 beskrifvit cranium af den fullvuxna 
vanliga Orang Utang (under namn af S. Wurmbii), 
som af Cuvier ansågs ej blott såsom annan art, 
utan anfördes såsom typ för ett annat slägte: Pongo, 
hvilket ställdes bredvid Babianerne, och ännu bi- 
bebölls i Burmeisters Handbuch 1836. Han lem- 
nar ännu en uppsats om dessa djur (i Ann. Sc. 


då 


Nat. XI p. 122) såsom svar på, och rättelse vid 
Dumortiers nyss anförda afhandling. Den af 
honom beskrifna Simia morio var ett gammalt djur, 
som hade alla kindtänderne, ej blott utvuxne, utan 
betydligt slitne, och alla suturerne hopvuxne, och 
likväl hade den starkt convex nacke, då S. satyrus 
har fått platt nacke redan innan sista kindtanden 
visat sig. Den kan således hvarken förväxlas med 
en ung eller gammal S. satyrus, utan utgör en 
egen, ganska skild art, som är vida mera menni- 
skolik än. S. Satyrus. Simia Morio är betydligt 
mindre än Satyrus; har alltid convex nacke; cri- 
ste sammanflyta aldrig i hjessan och nackens criste 
bli alltid i midten åtskilde. Den har mindre kind- 
tänder än S. Satyrus, och dess hörntänder äro än 
mindre än på bonan af nämde art, hvaremot fram- 
tänderne äro fullt ut lika stora (och således i pro- 
portion till hufvudet betydligt större än hos den). 
— Han upplyser vidafe (på sistn. ställe) att tum- 
mens nagel finnes eller saknas ömsom, hos både 
äldre och yngre individer af S. Satyrus, nemligen 
såvida hela sista leden på tummen finnes eller sak- 
nas, hvilket ömsom inträffar. Enligt Owens be- 
skrifningar finnas följande arter af Orang Utang: 
1 Simia morio på Borneo, sällsynt. 

2 —  Satyrus hvaraf antages två varieteter: 
a) den vanliga, från Borneo, hvilken så- 
som fullvuxen fått namn af S. Wurmbii. 

6) från Sumatra (S. Abeli Auct.). 

Temminck beskrifver utförligen S. Satyrus 
från Borneo i Monographies de Mammal. 2. p. 113, 
och öfverensstämmer med det förut nämda, men 
han omtalar ej S. Morio, och säger sig ej känna 
S. Abelii från Sumatra, hvilken ”möjligtvis kan vara 
en skild art”. Han uppräknar de ställen hvarest 
den är beskrifven (Abel Narrative 320; — Edinb. 


54 


Philos. Journ. 1827, 371 & 81. — Ann. Sc. Nat. 
1836. 313), -— [Om Orang Utang kan vidare läsas 
Blainville Comptes rendus 2, p. 75; och Ann. 
Sc. Nat. V, (1836). — Muller i sitt Archiv, årsb. 
för 1836, och särdeles Wiegmanns årsberättelser. — 
Owens första afh. finnes upptagen i Isis 1838, p. 
200; — Dumortiers, i Fror. Not. 1839 Febr. och 
Temmincks i Isis 1839, p. 76]. 

Uti den förut nämda: Verbandelingen over de 
Naturl. Gesch. etc. lemna Hrr Schlegel och Muäl- 
ler slutligen en afhandling öfver Orang Utang, 
hvari vår kännedom om detta djur noga under- 
sökas. De visa, att vi ej äga underrättelser, som 
kunna anses äga någon grad af sannolikhet, att 
Orang Utang eller ett dermed närslägtadt djur, 
finnes i andra länder än Borneo och Sumatra, samt 
att underrättelserna från detta sidstnämda ställe äro 
ganska otillräckliga för djurets närmare bestäm- 
mande. Genom jemförelse af ett ganska stort an- 
tal Cranier och exemplar, i alla åldrar, från Bor- 
neo, finna de, att Simia Satyrus derstädes varierar 
högst betydligt i anseende till hufvudets bildning, 
och söka visa, att den af Owen uppställde SS. 
Morio ej är annat än en individuell varietet af den 
vanliga arten, samt att honorna vanligtvis + mer 
eller mindre grad utmärka sig just genom de form- 
förhållanden, som Owen anfört såsom character 
för sin S. morio. — Enligt det som vi veta om 
Orang Utang från Sumatra, skulle den afvika, från 
den på Borneo, genom en liten olikhet i färgen, 
”brist på kindpåsar”, och smalare, jemnbreda näs- 
ben; men motsvarande olikheter hafva de äfven 
funnit hos exemplar från Borneo, och sluta deraf, 
att man ej med sannolikhet : kan antaga mera än 
en enda art, S. Satyrus. Den Iefver på marken 
i sumpiga, lågländta trakter. 


33 


Om Chimpansen (Simia  Troglodytes) från Chimpan- 
Afrika, hafva äfven några upplysande underrättelser 
erhållits. En unge blef år 1834 förd till London 
från Gambia. Äevliren som blifvit skjuten af in- 
födingar, sades hafva varit 4$+ fot hög. Ungen 
var 1835 om hösten ungefär 2 år gammal, och i 
upprätt ställning 2 fot hög. Dess sätt att bete sig 
beskrifves af Broderip (i Zool. Proc. III, p. 160 
— se Isis 1837, p. 191). Den visade ett så menni- 
skolikt uppförande att B. bestämdt anser honom stå 
högre än Orang Utang. — En annan Chimpanse, 
som finnes lefvande i Paris, beskrifves af Blain- 
yille, (PInstitut. N:o. 2214 —: Isis; 1837, p, 859) 
Vidare lemnar Sayers (i Zool. Proc. 1839, p. 28) 
flera observationer, dels efter det Londonska exem- 
plaret, dels efter egna iakttagelser, samlade i Afrika. 
Denna Apa finnes från Gambia till och med Congo. 
Vid Sierra Leona kallas den Baboo. Pongo anses 
af S. vara ett namn, som Portugiserne i Congo 
gifvit den. Den lefver, i flockar, mest ned på 
marken, har betydlig styrka, skall ej blifva full- 
växt förr än vid 9 å 10 år, men uppnår då en 
höjd af 5 fot. 

Skeletterne af Söimnia Satyrus och S. Troglody- 
tes jemföras sins emellan och med menniskans af 
Owen i Zool. Trans. 1, p. 343 (står i Isis 1837, 
p. 265). — S. Satyrus liknar menniskan mera, blott 
genom följande drag: 1:o föreningen mellan Os 
sphxenoideum och parietale; 2:o antalet af refben 
(som är 12, hos Chimpansen 13 par), och 3:0o 
skällesbladets bildning. I allt annat står S. Trog- 
lodytes närmare GR ge dgr Owen hegagnar MR 
froys olika slägtnamn för båda, Nemligeg Troglo- 
dytes niger, Pulsen Satyrus. 

Ett af de mångfaldiga små, så kallade ge-Om genus 


. 5 ercoce- 
nera, hvari man fördelat gamla verldens apor, "bus. 


56 


nemligen Cercocebus Geoffr., bestämmes närmare af 
Martin: (Zool 'Proöe,:£828/p. 417): v2me afridé 
dit räknade arterna, C. fuliginosus och Aethiops, 
hafva en 5:te knöl på bakre kindtanden, hvilken 
saknas hos de öfrige diträknade arterne, nemligen 
de gröna Aporna (S Sabzea etc.) från Afrika. Han” 
anser alltså dessa sednare böra återföras till Cerco- 
pithecus, och blott de 2 förstnämda böra bibehål- 
las såsom Cercocebi. Arterna af båda dessa släg- 
ten hafva enkelt bildad larynx. Den 5:te knölen 
på bakre kindtanden finnes hos de öfrige närstå- 
ende slägtena Semmnopithecus, Macacus, Inuus och 
Cynocephalus, i förening med sacculi laryngei, 
samt hos Colobus, hvars larynx ej blifvit undersökt. 
Cercocebus utgör en mellanform mellan Cercopi- 
thecus och Macacus. 

Strödd Ogilby beskrifver  Hylobates Choromandus 

FAR Re aa från Indien oeh Colobus Tleucomeros från Afrika, 
såsom nya, Zool. Proc. 1837, p. 69. 

Ogilby, om arterne af Colobus , Zool. Proc. 
1835, p. 77. — Han anser C. ursinus vara syno- 
nym med C. polycomos. ibid. 1839, p. 94. 

Temminck anm. vid Colobus fuliginosus och 
Macacus speciosus Zool. Proc. 1839, p. 49. 

Waterhouse om 2 n. sp. €olsbus (Pennanti, 
Satanas) och 2 af Cercopithecus (Martini, erythrotis), 
alla från Fernando Po; Zool. Proc. 1838, p. 57. 
— Cercop. Campbelli från Sierra Leona ibid. p. 61. 

Eyton Anatomi af Simia Sabza L. i Jardines 
Mag. 1, p. 437. 

Martin om Simia narica (gen. Nasalis!) när- 
slägtad med Semmnopithecus; med anatomi, i Zool. 
Pråc:' 1837; pi>70. 

Martin wmonogr. af Semnopithecus i Charlesw. 
Mag. 1838, p. 320 och 434; Sexton arter be- 
skrifvas. 


27 


S. Muller om 3 nya arter Semnopithecus från 
Borneo, i v. d. Hoeven en de Vrieses 'Tidschr. 
5ypv 48, 

Ogilby om ”Papio melanotus n. sp.” från 
Madras; nära lik S. Sylvanus, men skiljer sig ge- 
nom en svartbrun skugga öfver hufvud, hals och 
rygg; Zool. Proc. 1839, p. 31. 

J. A. Wagner afbandlar osteologien af de Amerikas 

: 3 ba Apor. 
Amerikanska aporna och särdeles af MNyctipithecus 
3-virgatus, 1 Bayerska Vet Ac. Abhandl. 2, p- 42 
och add. p. 508 (1836). Han visar, att den näm- 
de arten är närslägtad med Hapale och Callithrix, 
och ej kan hänföras till Lemures, såsom Gistl 
hade påstått i en särskilt afhandling om dess ske- 
lett (8:o0, Leipzig 1836, 19 sid. — Se Isis 1837). 

Det hade i sanning varit oväntadt att i Amerika 
finna en art af familjen Lemurina. 

Ogilby anmärker, att främre pekfingret, SOM Lemnres: 
hos alla Lemures är svagt eller irregulhert, hos Rd 
slägtet ÖOtolicnus är, jemte tummen, afskildt från 
de öfriga fingerna, liksom på Koala bland pung- 
djuren. En tendens till samma fördelning af fing- 
rarne märkes hos Nycticebus, Microcebus, Chiro- 
galeus och Tarsius. Zool. Proc. 1838, p. 6). — 

På samma ställe beskrifver han en ny art: O. 
Garnetti. 

Waterhouse beskrifver en art, ”Galago 

alleni”, från Fernando Po, Zool. Proc. 1837, p. 87. 

Martin lemnar anatomien af microcebus mu- 
rinusj i Aovl. Proc IT :(1s:s:1837;p. (483) Art 
teria subcelavia och cruralis äro enkla, som vanligt; 
ej nätlika, som hos Lori och Bradypus. 

CRaring om Tarsius Spectrum (Malmag) från 
Plilfpinerne, Ann. of Nat. Hist. Mars 1837, (Fror. 

Not. X. 12:-1839), och i Zool; Proc. 1838, p. 67, 
(om lefnadssättet). 


38 


Caltopi- Waterhouse antager 2 arter af slägtet Gale- 
gheens: opithecus i stället för de 3 förut beskrifne, som 
varit bestämde efter färg och storlek. Han upp- 

gifver (1 Zool. Proc. 1838, p. 119): 

1. G. Temmincki Wat. blir 2 fot lång; första fram- 
tanden är ofvan bred, 3-flikig (genom 2 hak); 
den följande har bak i båda hörnen; främsta 
kindtanden, som sitter 1 stället för hörntanden) 
har ett hak baktill, och är genom ett litet mel- 
lanrum på hvardera sidan skild från de öfrige. 

2. G. Philippinensis: omkring 20 tum lång, med 
stora Öron, längre händer, smalare cranium, 
trubbigare nos. Första framtanden ofvan är 
smal, med blott ett hak; den följande och främ- 
sta falska kindtanden hafva jemna hörn. Kind- 
tänderne äro betydligt större än på föregående 
art. Alla tänderna bilda en oafbruten series, 
liksom på menniskan, hvilket är en hos djuren 
högst ovanlig bildning. 

Cuming om lefnadssättet af Galeopithecus: 

Zool. Proc. 1838, p. 67. — Ann. of Nat. Hist. 

1839 Mars, och derifrån 1 Fr. Not. 1839 Apr. 

Dess spe- Cantraine förnyar en af Pallas gjord ob- 
= servation om spenarnes ovanliga bildning hos Gale- 
opithecus: 2:ne bröstvårtor sitta nemligen på hvar- 

dera sidan af bröstet, den ena öfver den andra, 

på en gemensam mjölk-körtel; denna måste således 
betraktas såsom bestående af 2 sammanflutne. Bull. 

de : Brux. Juli" 1839,-2, p.: 655 Ann: 8c. Nat. 

XII (1839) p. 126. [Härvid kan anmärkas att 

Pallas i beskrifningen af Mus rutilus (n. sp. Glir.) 

antyder, att dess spenar äro på samma sätt bildade]. 


59 


CHIROPTER A. — Af hela Ordningen lemnar Systema- 
Blainville en öfversigt i Ann. Sc. Nat. IX, p- oron 
(1838) och i PFInstitut N:o 223 (1838). De egent- 
liga kindtänderna äro alltid 3, hvartill komma 1—3 
falska kindtänder, ”endast på något af följande sätt 
fördelte : +,+, +, 3 eller 3”. [förekommandet af 4 om- 
talas ej). De nyare genera sammandragas ansenligt, 
på följande sätt: 

1:o ”Meganyctéres” (eller fruktätande) närmande sig 
till Makis. 

Gen. Pteropus med Cephalotes, ikäder fö- 
ras subg. Pachysoma, Harpyia, Hypoderma, 
Cynopterus, Epomophora, Macroglossa. 

2:0 ”Phyllonyctéres” (insektätande med bladig näsa). 

a) ganska liten eller ingen svans och svanshinna: 
Glossophaga, Desmodus och Stenoderma (med 

subg. Diphylla, Artibeus, Madateus, bra- 
chyphylla). 

Pp) med stor svanshinna: 

Phyllostoma (subg. Wampyrus, Monophyl- 
lus, Mormoops). 

Megaderma och Rhinolophus (med Nyctophilus 
och Nycterus). 

3:o ”Normonycteres” (insektätande, med enkel nos). 
a) Svansen till större delen fri, öfver hinnan: 

Noctilio (med Taphozous). [Rhinopoma näm- 
nes ej| 

b) Svansen blott med spetsen fri: Molossus (med 
Chiromeles och Myoptera eller Dysopes). 

c) Svansen ända till spetsen uti hinnan: Ze- 
spertilio (med Emballonura , Furia, Scotophi- 
lus, Plecotus, Nycticaus). 

B. uppräknar slutligen de fossila lemningarOmFossila 
man funnit af denna Ordo. De äro temligen mån- fpiees? 
ga, ända från den äldre tertiärbildningen, nemli- 
gen gipsen vid Paris. Der och på flera ställen i 


60 


Europa har man funnit arter som varit samtidiga 
med Palzxotherium, Anoplotherium etc., hvilka an- 
tingen äro identiska eller ytterst närslägtade med 
de nu i samma länder lefvande. -B. drager häraf 
den slutsatsen, att vilkoren för deras tillvaro då 
varit alldeles desamme som nu; d. ä: att klimatet 
m. m. måste hafva varit 1 det närmaste som nu, 
då samma land kunde hafva samma djurarter. 


Tire Mjölktänderna och tandombytet hos Vespertilio 
1ng. . . . . 
” Murinus beskrifvas af Em. Rousseau (i Guerins 


Mag. 1839 och Ann. Sc. Nat. 9, p. 378). Hos foe- 
tus finnas — framtänder, —— hörntänder, = kindt. , 
alla af nära lika form, med 3-flikig krona; blott 
den bakre kindtanden är nästan enkel. Kindtän- 
derne motsvara det fullvuxna djurets små falska 
kindtänder, som först äro tll lika antal med dem, 
men snart utfalla, så att blott 4 finnes hos ett äldre 


djur. Dessutom tillkonima + permanenta kindtänder. 


Lefnads- Denna art lefver i Monoganmi. Parningen 
St föregår om nätterna i Maj månad, i hängande 
ställning, men båda makarne falla alltid ned, lik- 
som af ett epileptiskt anfall. Drägtigheten varar 
4 veckor, hvarefter en eller två 'ungar framfödas. 
I förra fallet ligger alltid Embryo i högra sidan. 
Ungarne upptagas vid födseln i modrens svanshin- 
na, klättra upp och hålla: sig sedan fästade vid 
hennes bröst 3—4 veckor. De födas med öppna 
ögon. Vid 2 månaders ålder äro de till storlek 
och hela yttre skapnaden fullvuxne. Placenta lik- 
nar, till formen, menniskans. 
Vidare gifver R. en beskrifning af djurets 
yttre och inre delar, samt mätningar och figurer 
af alla benen 1 skelettet. 


I sammanhang med det föregående anföra vi 
en notice ur Sillimans Journal (37, 1. p. 195), 


61 


att en hona al Vespertilio pruinosus blef tagen vid 
Stratford i Förenta Staterna den 8 Juli 1839, vid 
hvars bröst sutto 2 ungar starkt fästade, hvilka 
voro föga mindre än modren. Då de borttogos 
fästade de sig anyo kika starkt. 


Gray revision af chiroptera (”Vespertilionida”)Litteratur. 
i Jardines Mag. 2, p. 483: uppräknar och karakteri- 
serar alla genera, hvaribland några nya. Anförer 
alla arter, med Synonymi, och beskrifver många nya. 


Om Chiroptera i Temmincks monogr. de 
Mammal. är förut nämdt vid Mastologi i allmän- 
het. Monogr. 14, om Taphozous, Emballonura, 
Urocryptus och Diclidurus, hade förut varit inta- 
Henli rid; Hoeven ende Nrieses "Tjudschr.' 5, p: 
1, (1838). 


Gray beskrifver nya arter från Cuba, funne 


af Macleay; Taylors Ann. 4. p. 1, (1839). 


Hodgson: arter från Nepal i Zool. Proc. 
1836, p. 46. (Rhinolophus armiger, tragatus; Pte- 
ropus leucocephalus, pyrivorus; Vespertilio formo- 
sus, fuliginosus, labiatus). 


W. Cooper: 5 sp, Vespertilio, 2 sp. Pleco- 
tus, 2 sp. Molossus från förenta staterne, i Ann. 


of New-York vol. 4 (1838). 


Martin Rhinolophus Landeri från ön Fer- 
nando Po, Zool. Proc. 1837 p. 101. 


Keyserling et Blasius om europeiska flä- 
dermössens slägt och artcharacterer, Wiegmans Ar- 
chiv 1839, p. 292. — Denna grundliga afhandling 
ingår sedan uti samma författares förut nämda 
”Wirbelthiere von Europa”. 28 Europeiska arter 
bestämmas, hvaribland vi i Sverige känna 9, be- 
skrifne af Nilsson, nemligen: 


62 


Synotus Barbastellus Vesperugo  Nilssoni — (v. 

Plecotus Auritus Kuhliu och sedan V. 

Vespertilio Nattereri borealis Nilss. Den 

— Daubentoni rätta v. Kuhbla är 

— Mystacinus ejfunneniSverige). 

Vesperugo discolor — Noctula (proterus). 
— Pipistrellus. 


- Yenyns Vesp. ”edilis n. sp.” från England. 
Taylors Ann. vol. 3. 73. FaR: Daubentoni]. 

Jourdan om Acerodon , n. gen.  Aren full- 
komlig Pteropus , men med knöliga kindtänder; de 
undre äro 3-knöliga. — En art: ”A. de Meyen”, 
illa beskr. af Meyen under namn af Pt. pyroce- 
phalus. Enl. rapport af Fr. Cuvier, Institut 1838 
p; 2937 "Ann: Se Nat s8; p: JO7. 

Muller, Pachysoma brachyotis n. sp. (af 
Pteropus) från Borneo: v. d. Hoeven en de Vrie- 
ses Tidschr. 5, p. 146. 

Ogilby, Pteropus Gambianus och Macroce- 
phalus från V. Afrika: Zool. Proc. II. (Isis 1837, 
PRE 

Bennett, Pt. Epomophorus fr. Gambia, Zool. 
Proc. III. (Isis 1837, 185). 

Id. Genus Epomophorus , bildadt af nyssnämde 
och ett par andra Pteropus — arter från V. Afrika, 
Zool Trans. 2); part. 1, p- 31. (Isis: 1838, pc of) 
Character: bakre lilla kindtanden saknas ofvan och 


nedan ; falsk kindt. blott nedtill. — En ny dithö- 
rande art Pt. IWhitei beskrifves. 
Väbpy- Vampyrens blodsugande är ett ämne som ofta 
rens blod- 


varit nekadt och påstådt. Vi hafva nu åter erbål- 
lit en upplysning derom, som kan förtjena nämnas. 
Hr Waterton, som utgifvit en berättelse om sma 
resor i Guyana (under namn af Wanderings) säger, 
att han mycket önskat försöka af egen erfarenhet 
huruvida Vampyren suger blod, och derföre legat 


sugande. 


63 


i rum med öppna fönster under lång tid, vistats, 
och låtsat sofva i de grottor der dessa djur voro 
talrika, men aldrig lyckats att blifva anfallen af 
någon vampyr. Deremot hade han sett ett sådant 
djur begärligt suga blod af tårna på en ung In- 
diansk tjenare, som han hade med sig, under det 
denne sof; och han säger sig hafva kommit till 
den öfvertygelsen att djuret kan förorsaka farliga 
hemorrhagier. (Revue Zool. 1838, p. 90). 


FERAE. — Gray anmärker med rätta, att fotså- Om Rof- 
: AE Er RE dj 

lornes olika grad af hårighet ej är tillräcklig grund futsälor 

för indelning af rofdjuren, och af genera i all-ochMjölk- 

fö ad S o tänder. 
mänhet, i större grupper, utan blott kan betraktas 
såsom karakterer för arterne, samt att indelningen 
i plantigrada och digitigrada rofdjur måste förfalla 
såsom onaturlig. Vidare upplyser han, att öfre 
roftandens knöliga tillsats (häl), på mjölktanden är 
belägen vid midten af tandens insida, men på den 


permanenta tanden, framtill. (Zool. Proc. 1836, 
p. 87). 

En vidare utveckling häraf, jemte en systema- 
tik för rofdjurs-ordningen, innehålles uti Wieg- 
manns ypperliga afhandling om rofdjurens tän- 
der (Wiegm. Archiv. 1838, p. 257). Han faststäl- 
ler såsom allmän grund: att de falska kindtänder- 
ne i allmänhet äro er mera i undre än i öfre 


n SS -b 2 
käken GE) och att dessa tänder äro framåt af- 
n 


tagande upprepningar af roftandens skärande del. 
Roftanden, som är underkastad de flesta variatio- 
nerne, är den mest karakteristika för djurets na- 
turliga beskaffenhet. Den öfre har intill en knöl, 


Systema- 
tisk för- 
delning. 


64 

som hos de mest utbildade rofdjuren sitter vid tan- 
dens framända, men hos de öfriga midtpå insidan. 
Den undre roftanden får, i den mån djuret är 
mera allätande, en stor, knölig tuggyta i bakre 
ändan. Undre roftanden sitter alltid något bakom 
den öfre, hvilket, i tvifvelaktiga fall, kan tjena till 
roftändernes igenkännande. Ju mera ett djur är 
rofgirigt desto mera passar undre roftanden in un- 
der den öfre; således mest hos katten. — Knöl- 
tänderna äro bakåt aftagande upprepningar af rof- 
tandens knöliga del; de finnas eller saknas med 
denna, och visa samma hufvudsakliga former som 
den, med förkortning eller rent försvinnande af 
den skärande delen. 

Mjölktänderna visa alltid en mera all-ätande 
typ, och äro sinsemellan mindre olika i hela kä- 
ken, än de permanenta. De visa således bäst det 
gemensamma i alla tändernas form hos samma djur, 
hvaremot de permanenta tänderna tydligare uttrycka 
djurets karakterer och natur. Ofre mjölkroftan- 
dens knöl sitter, äfven hos katten, midt på insidan. 

Den systematiska anordningen af rofdjuren 
framställes så, att Katt- och Björn-slägtena utgöra 
de båda ytterligheterna: det förra är rent köttätan- 
de; det sednare är så rent allätande, att rofdjurs 
karakteren nästan försvunnit hos kindtänderna. 
Mellan dessa ytterligheter ligga 2:ne serier af släg- 
ten, som hafva alldeles olika tandbildning. Den 
ena utgöres af Mustela-familjen, den andra af 
Hund- och Viverra-familjerna. Dessa djurs egen- 
skap af häl- och tågångare kommer ej i fråga vid 
bestämmandet af deras generiska afliniteter, ty den 
varierar till och med inom de underordnade släg- 
tena; t. ex. tydligaste skilnaden mellan Mustela 
Martes och Foina består deri, att den sednare är 

något 


65 


något mera plantigrad. Gulo och Viverra-arterna 
visa fullkomligt denna karakters underordnade be- 
tydenhet. 

Mustela-familjen utgöres vidare af 3 serier, 
som slutas med Meles, hvilken måste räknas hit, 
vill följe af tandbildningen, men som utgör en öf- 
vergång till Procyor &c. i Björn-Familjen. De 
uppställas sålunda: 


£:o med transv. knöl- 2:o transversell knöl- 3:o fyrkantig knöl- 
tand, brun, under tand; habitus af 3:o tand,grårandig färg, 


mörk färg; lika klor långa framklor &c. 
på alla fötterna &c. $ 
falsk 

ANP +: Mustela  Melogale Meles 

jie 3 : Putorius Afrik. Zorilla. Mephitis 

| OTCEA salictis 5 ”Ratel”. Mydaus. 


Dertill Lutra, (Pteronura?) och Enhydris såsom 
öfvergångsformer till Skälarne. 

[Härvid anm. Ref. att Gulo tyckes inrymmas 
jemte ”Mustela”, som vi hellre ville benämna Mar- 
tes. Om några af slägtnamnen se längre ned. 
Melogale bör heta MHelictis evl. Wiegm. Arch. 
1838, p. 391]. 

Till Hundfamiljen föres Hyena, som hörer 
dit både genom sin habitus och tändernas bildning, 
oaktadt dessas olika antal. Mellan Canis och Vi- 
verre står Otocyon, som har 3 knöltänder. Hi 
verre gränsa slutligen intill Procyonr och Nasua, 
som utgöra öfvergången till Björnarne. 

Blainville lemnar äfven en öfversigt af hela 
Rofdjursordningen, uti sin afbandling om Indiens 
Mammalia, Ann. Sc. Nat. vol. 8, p. 273, (1837). 

Waterhouse indelar rofdjuren i 6 familjer: 
”Canide”, ”Viverride”, ”Felide”, ”Mustelide”, ”Ur- 
side”, och ”Phocide”. Hyxna anses vara en af- 
vikande form närmast Viverre. Meles, Gulo m. 

Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o0. 5 


66 


fi. hänföras till ”Mustelide”. ”Urside” utgöras af 
Ursus, Procyon, Nasua, Cercoleptes, Arctietis och 
Ailurus, kanske äfven Bassaris. Jag anför famil- 
jernes namn efter författaren, under de namn han 
begagnat. | 

FR Tänderna hos Proteles beskrifvas af Isid. 
Geoffroy (Ann. Sc. Nat. vol. 8, 1837, — och IIn- 
stitut N:o 221). Kindtänderna äro, äfven hos det 
fullvuxna djuret, sådane som förf. beskrifvit dem 
bos ett ungt exemplar; nemligen + :alla till formen 
liknande falska kindtänder , utan egentlig roftand 
och utan knöltand. Vanligen stanna en af dem 
alltid inom alveolus, utan att frambryta. Djuret 
skall hufvudsakligen föda sig af späda djurs-ungar, 
och lärer särdeles finna den stora fettsvansen, på 
de afrikanska tama fåren, smaklig. Det skall sväl- 
ja stora stycken af födoämnena hela, hvilket man 
skulle kunnat sluta af den ofvanbeskrifna tand- 
byggnaden, som ej är tjenlig för födans tuggning. 
Ett exemplar af Proteles, ”kanske en ny art” har 
blifvit funnet dödt i Nubien, hvarest detta djur ej 
förr varit kändt. 

vg Martin beskrifver Felis Yaguarondi: Zool. 

Felis. Proc. 1837, p. 3. — Han förmodar att en annan 

närslägtad art eller varietet kan finnas, för hvilken 
på förhand föreslås namnet F. Darwinii. 

Gray om Felis Uncia, som verkligen lärer 
vara egen art; ”Z00l'' Proc. 18375; ps O7- 

Gray om Felis neglecta, n. sp. från Sierra 
Leona, Taylors Ann. 1. p. 27. Ar lik Leoparden 
men fötternas yttre sidor ej fläckiga; svansen af half- 
va kroppslängden. | 

Martin Felis marmorata n. sp. Zool. proc. 
Nov. 1836, (Isis 1838, p. 207). 

Lesson Felis senegalensis n. sp. Guérins Mag. 
1839, (nära Servaln). 


67 


Ogilby beskrifver F. Servalina från Sierra 
Leona: Zool. Proc. 1839, p. 94. 

Hyena crocuta Gvies vid Senegal enligt Hö 
Bert, Ann. Se Nat: NV. pir227. 

I Liverpool har man fått se Hyxnans parning, 
som flera gånger, under 14 dagars tid, förnyades. 
Makarne hängde tillsamman nära en timme, men 
hannen vände sig ej om, såsom hundarne pläga 
göra. Drägtigheten varade 12 veckor från första 
parningen, hvarefter honan födde 4 ungar, som 
voro blinda i 9 dagar (Fror. N. Not. 18359 Jan. 
IX: 6..— jämf. Fror. N. Not. 156). 

Skilnaden mellan Hundens, Vargens och Räf- 
vens skelett framställes af Marcel de Serres i 
Bibl: Universelle 1835. (Jamesons Ed. new Phil. 
Journ. XIX, p. 244. 

Natural. hist. of the Bloodhound (Canis famil. 
sanguinarius): Dublin Medical Press N:o XVII, 
Maj 1839 (se: Fror: Not. 1839 ;0ct. XII. 4). 

Sykes anser Canis jubatus i Sydamerika vara 
en mellanlänk mellan Canis och Hyzena. Den är 
ännu föga känd och sällsynt i Europas samlingar. 
S. har blott sett ett defect exemplar. (Zool. Proc. 
1838, p. 111). 

Cnis himalaicus , Ogilby i Zool. Proc. Oct. 
1836, (Isis 1838, p. 205. Manne skild från C. 
Vulpes?y: 

Vulpes dorsalis n. sp. från Senegal; Gray, 
go. Proc: 1837, pshi32. 

Vulpes fulvipes n. sp. från Chiloe. Zool. Proc. 
1837, p. 11. C'kanske = Molinas Culpeu”?). 

En art räf från Sahara beskrifves af Bodichou, 
Ann. Se. Nat. VI. p. 156, [månne C. famelicus 
Räöpp? |. 

J. v. Muller beskrifver tandbyggnaden hos 
Otocyon i Muällers Archiv 1836, pag. L. 


Hy&na, 


Canis. 


Viverra. 


68 


Gray underrättar oss att Herpestes Smithii 
har longitudinelt aflång pupill, liksom de gräs- 
ätande djuren. Taylors Ann. vol. 2, p. 287. 
Viverra Boiei vn. sp. från Borneo: Muller iv. d. 

Hoevens och de Vrieses Tudschr. 5, p. 144. 
Genetta poensis n. sp. fr. Fernando Po. - Water- 


house Zool; Proc: 1839, .:p- 59. 


Bland de Afrikanske arterna af Herpestes upp- 
rättar Isid. Geoffroy 3:ne nya genera (i Ann. 
Sc. Nat. vol. 8, p. 250. — Institut 1837, N:o 221). 
De äro: 

Ichneumia (af Herp. albicaudus Cuv., H. leucurus 
Ehr. och H. gracilis Ruäpp). 

Galidia (af 3 nya arter fr. Madagaskar, som be- 
skrifvas). 

Galidictis (Mustela striata Geoffr. hvaraf figur lemnas). 

De 2 förstnämda skilja sig nästan blott gerom en 

liten olikhet i hårbeklädnaden under foten. Det 

tredje bör ej förblandas med Galictis Bell; se ne- 

danför. 


Ogilby om Herpestes Mungos, Gambianus, 
vitticollis: Zool. Proc. III: (Isis 1837, p. 141). 
Herpestes fusca n.sp. fr. Indien: Waterhouse Zool. 

Proc. , 1038 >4P:. dI, 
4 arter af Herpestes beskrifvas af Gray i Wiegm. 
Arch. 1839, p. 190 (ur Loudons Magazin). — 
H. brachyurus m. fl. i Zool. Proc. 1836 (Isis 
1838,5p: 198). 


Af slägtet Cynictis Ogilby, som skall vara en 
länk mellan Herpestes och Ryzexna, beskrifver Mar- 
tin en ny art, i Zool. Proc. 1836 Maj (Isis 1838, 
p- 186), nemligen: 

C. Melanurus Mart. fr. Sierra Leona (cauda apice 
nigra). 


(C. Stedmanni Og. Zool. Pr. 1 (cauda apice alba). 


69 


Jourdan fabricerar 2 nya genera af 2 arter 
från Indien, enligt ”Rapport” af Blainville och Fr. 
Cuvier a Institut N:o 220355 Ann: Se Nat. re8y"ps 
270, (1837); nemligen: 

Hemigale Zebra, digitigrad, närsl. med Genetta. 
Amblyodon auratus, plantigrad, nära Paradoxurus. 
Ingendera torde kunna anses för skild generisk form. 
Gray, om arterna af Paradoxurus i Wiegm. 
Arch. 1839, p. 188 (ur Loudons Mag.), 18 arter 
uppräknas, och indelas efter färgteckningen i 8 
sectioner. 6 af dem beskrifvas. — Om detta slägte 
se vidare i Temmincks Monogr. vol. 2, Mon. 15. 
Paradoxurus philippensis n. sp. beskrifven af Jour- 
dan enl Råpport af Tr Cuvier, "Ana. Se: 
Nat. 8, (1837), p. 367. Fr. Cuvier anmärker 
att detta slägte nu synes blifva en samling af 
allt, som ej hörer till andra former bland Viverr2e. 
Denna art skall dock komma nära P. typus. 

P. Derbyanus från Malacca. Zool. Proc. 1837, p. 67. 

P. Grayi, Bennett, Zool. Pr. 1835, p. 118 (Isis 
1837; p- 180). 

P. leucomystax, Gray Zool. Pr. 1836. 

3 sp. Parad. fr. Nepal: Hodgson As. Res. XIX. 
TE TFARREING. Nat. Alps 127). 

Monografi af Arctictis finnes i Temmincks 
Monogr. de Mammal. vol. 2, mon. 15. 

”Platyschista Pallasii” (= Viverra hermaphro- 
dita Pallas), beskrifves af Otto i Acta Bonn. XVII. 
2, p- 1089. Den anses vara närslägtad med Arctictis. 
(Diagnos. &c. pag. 1102). 

Gray beskrifver i Zool. Proc. 1836, p.- 86,Lutra &c. 
ett djur från Sumatra, under namn af Cynogale 
Benetti, som han anser stå mellan Paradoxurus och 
Arctictis.  Derefter beskref Blainville en art un- 
der namn af Ziverra Carcharias, efter en kropp 


utan hud, i Ann. Sc. Nat. vol. 8, p. 279 (1837), 


70 


och föreslog det nya slägtnamnet Lamictis ibid. p- 
278. — Samma år beskref Muller sin Potamo- 
philus barbatus från Borneo (1 Tiidsechr. voor Nat. 
Gesch. 5, p- 140). Alla dessa 3 beskrifningar igen- 
kändes af Wiegmann (Archiv. 1839, 2, p- 425), 
såsom tillhörande samma djurart. Den lefver som 
en Utter och skall, enligt Wiegmanns åsigt, förhålla 
sig till Viverra, såsom Lutra till Mustela. — (Fal- 
ska. kindt. 3, roft. +, knölt. 3, fötterna ha simhud). 
(Se äfv. Fror. Not. 1839 Maj, p- 167 , Mullers 
beskr.). 

”Pteronura” (borde vara Pterura) Sanbachi från 
Demerara är äfven ett märkvärdigt utterartadt djur, 
som utgör en mellanform af Lutra och Enhydris. 
Framfötterna äro såsom på Lutra, men bakfötterna 
likna dem på Enhydris, med de 2 yttre tårna 
längst. Svansen är kantad af en bred horisontel 
hinna. — Charlesw. Mag. 1 (1837) Wiegm. Arch. 
1838 1, p. 285, med fig. vid Arsb. — Taylors 
Ann, 2, 2806. c 

Utterns parningstid synes ej vara rätt bestämd 
(Wiegm. Arch. 1838, p. 131). En ny art, Lutra 
Poensis, fr. Fernando Po, beskr:s af Waterhouse 
Zool. Pr. 1836, p. 60. 

Skelettet af Enhydris beskrifves af Hodgson i 
Zool. Proc. 1836, p.- 59. 

Muöstelings Gray anmärker att knöltändernas storlek va- 
rierar betydligt hos olika individuer af mustela- 
arterne (Zool. Proc. 1836). Lichtenstein lem- 
nade en afhandling öfver de Mustela-artade dju- 
rens tänder. 

Lefnadssättet af Mustela minor (Callmänna 
vesslan”) beskrifves af en skottsk författare (se 
Fror. Not. 1839 Oct., XII, 3.). Den är allmän i 
Skottland ; ”blir der 83 tum lång (i Tyskland blott 
7 Rhenl. tum)”. M. Erminea är der sällsynt. 


HH 


Om - Iilerns lefnadssätt (se Fror. Not. 1839 
uSepts. XI; 20). 

Underrättelser om en tamd Mård, af Pie- 
truski, finnas i Wiegm. Arch. 1839, p. 251. Den 
förtärde gerna bröd, frukter och vin. 

Bonaparte afbandlar de europeiska arterna 
af egentliga Mustele (typ. Erminea), 1 Iconogr. 
della Fauna Ital. fasc. 22; och uppräknar alla 
kända arter i Charlesw. Mag. 1838, p. 37. De 
äro följande: 

M. Erminea L. i Europa. 

— Cicognanni Bonap. Nordamerika: svansen n. kor- 
tare än halfva kroppen och i spetsen svartaktig. 

— Boccamela Cetti, i Sardinien; lik m. vulgaris, 

men 8; tum lång, med nära 4 tums (3 

svans. Den anses vara Aristotelis fIctis; äl- 

skar håning. 
— vulgaris L. i Europa. Svansen kortare än 3af 
kroppen, utan svart spets. 
— Richardsoni Bonap. i Nordamerika (M. Erminea 

Brick: fos; bor.: At): 

— longicaudata Bonap. i Nordamerika (M. Ermi- 
nea ibid.) 
— frenata' Licht:' i Mexico. 

Hodgson om Mustela kathiah från Nepal. 
Institut 1836, N:o 189. (Nära Illern). 

Bell ROT slägtet Galictis , af Gulo ba 
tatus Desm. och en ny art. G. Allamandi; + Zool. 
Proc. 1837,'p. 45. — Revue Zool. 1838, p- 293. 
Hit hörer äfven G. barbarus från Brasilien. De 
äro fullkomligt plantigrada och i kroppen lång- 
sträckta. Om deras affinitet se förut vid Wieg- 
manns öfversivt af rofdjuren]. 

Lichtenstein, monografi öfver sl. Mephitis 
Cuv. i Berl. Vet. Ac. Handl. 1836, (tryckt 1838), 
p. 249, (Utdrag i Isis 1839). 17 arter äro kända, 


VE 


hvaraf dock 5 äro tvifvelaktige och en, M. africana 
(Viv. Zorilla Thunb.), som bebor Afrika, af andra 
författare anses ej höra hit. Författaren utreder 
ypperligt dessa, hvarannan nära liknade och förr 
sammanblandade arter, samt visar, att hvarje art har 
ett eget, inskränkt område att bebo. Om den stank 
som de, i likhet med en stor del Mustela- och 
Viverra-artade djur, sprida, säges, att den är så 
stark, att den angriper ögonen liksom svafvelrök, 
då de luktgifvande körtlarne öppnas. Arterne in- 
delas i 2 subgenera: 
Thiosmus , med 3 kindt.; 10 sp. fr. Sydamerika. 
Möplätts?, "gr 6 - - N.Am. och 1i Afrika. 
Wiegmann föreslår namnet Rhabdogale, i 
sin förut nämda afhandling om Bofdjursordningen 
(Wiegm. Arch. 1838, p. 267), för Mephitis africana 
Licht. men rättar detta till Zcetonyx Kaup, G Wiegm. 
Arch. 1839, 423). Namnet Zorilla är ett Spanskt 
diminutiv af Zorra, räf, och passar således ej till 
systematiskt namn; det tillhörer dessutom en ameri- 
kansk art enl. Liechtensteins nyss anf. arbete. 
Han antyder tillvaron af 4 dithörande arter i Afrika 
och Asien. | 
”Ratelus” Indicus (Ursus indicus Sh.) beskrif- 
ves af Burton Zool. Proc. III, p- 113 (Isis 1837, 
p- 145). Anses skild från den Capska. 
Pietrusky, notiser om lefnadssättet af Meles 
Taxus, Wiegm. Arch. 1837, p. 160. 
Waterhouse om Meles labradoria , Zool. 
Proc. 1838, p. 153. Dess cranium utmärker sig 
genom bredden öfver nacken, som är lika med 
bredden öfver arcus zygomatici. Nosspetsen är hå- 
rig, tänderna något litet olika med M. Taxus o. 
s. v., hvarföre ett nytt slägtnamn, Taxidea, föreslås. 
Hodgson om Ursitaxus [!] från Nepal. As. 
Res. XIX (Ann. Sc. Nat. XI, p. 127). Enligt be- 


73 


skrifningen synes den komma nära Rateln: ”lhik 


2 


>» I, 


Meles”. kindtänder 


:Einoa utör 
; STA ron. 


Martin åtskiljer 2 arter, som han anser haf- Cercolep- 

5 » tes, Pro- 
va varit sammanblandade under Cercoleptes caudi- cyon &c. 
volvus, Zool. Proc. 1836, p. 83, (Isis 1838, 196), 


båda få nya namn: 


C. megalotus: lete rufus, etiam subtus; auriculis 
longis, rotundatis. 


C. brachyotus: griseo flavescens, subt. pallidior; 
auriculis latis. 


Owen Anatomi af Cercoleptes Zool. Proc. III, 
pro ktd: o(las: 1834; p: Ap0)-gcatetstecken till-ela- 
vicula, ingen blindtarm. Hörer i alla afseenden 
till rofdjuren, men närmar sig quadrumanerna. 


Wiegmann monografi af Procyon (5 arter). 
Wiegm. Arch. 1837, p. 352. — Två af dem: Pr. 
brachyurus och obscurus beskrifvas i Berl. Bericht 


1837, p: 2. 


J. v. d. Hoeven anser Procyon och Nasua 
böra förenas till ett enda slägte. Act. Bonn. XIX 
(de qvibusd. Mammal. 3:0). 


INSECTIVORA. En systematisk öfversigt af 
hela ordningen lemnar Blainville, som anser 
dem utgöra en egen Ordo, att inrangera mellan 
Chiroptera- och Bruta. = Slägtena framställas på 
följande sätt: 


1 Talpa: med subg. Chrysochloris 
Talpa 
Scalops 
1 Condylura 


74 


2 Sorex: med subg. fa falska kindt. i. 


Mygale b - KRT SS 
Sorex — ” framt. färgade. 
Macroscelis PEONNSLAN ej färgade. 
Glisorex ce ofalska kindtttr gl 


Echinosorex (Viverra gymnura Raffl.). 


3 Erinaceus: Erinaceus. 
Tanrecus. 


[En livar ser "att några af namnen måste utbytas 
mot de brukliga och riktiga: Glisorex bör heta 
Cladobates; Tanrecus bör vara Centetes]. De kända 
arterna uppräknas och en mängd namn hänföras 
till synonymerne. Sorex finnes i alla verldsdelar 
utom Sydamerika och Australien. Att Centetes en- 
dast tillhör Madagaskar är väl kändt. — En Talpa, 
3 Sorices och en Erinaceus äro funne fossila i ter- 
tiärbildningarne. Dessa arter synas ej vara specifikt 
skilde från de nu lefvande. (Ann. Sc. Nat. X, 118. 
— Institut N:o 321, 1838). 


FEV Af slägtet Erinaceus beskrifvas såsom nya: ZE. 
concolor från 'Trebizond af Martin Zool. Proc. 
1837, p. 102. — E. hypomelas från Turkomannien, 
af Brandt i Bullet. de /Petersb.j"1836, p. 178. 5 

Echinops Telfairi n. g. et sp., från Madagaskar, 
är ganska närslägtad med Erinaceus, hvarifrån den 
endast synes afvika genom tändernas antal: (d. prim. 
+, lan. &, mol. spur. 35). Martin Zool. Proc. 1838, 
p. 17. Man har förut trott att Erinaceus på nämde 
ö helt och hållet ersattes af Centetes, men det ser 
ut som om dessa båda former der vore temligen 
talrika; man har nemligen vidare dervifrån fått: 

Slägtet Ericulus , beskrifvet af Is. Geoffroy 
1. Institut: N:o 220 (Isis-18305 Prot; ARI Der Nat. 
8, p- 60). Af beskrifningen synes, att detta djur 
liknar Erinaceus i allt, utom deri, att hörntanden 


75 


är något högre än de närgränsande små tänderna, 
hvarigenom den närmar sg till Centetes. Af förf. 
jemföres den endast med denna sednare. Ryggen 

är såsom hos Erinaceus tätt fullsatt af taggar, utan 

hår. G. lemnar en monografi af Ericulus och Cen-Centetes. 
tetes i Guérins Mag. 1839. Till förra slägtet räknas 

2 arter: E. nigrescens och Buffons Tendrac; till 

det sednare 3, hvaraf en ny: C. armatus , alla från 
Madagaskar. 

Gray indelar slägtet Sorex 1 5 genera, med Sorex. 
öfversigt af arterna, 1 Zool. Proc. 1837, p. 123. 

Nathusius afhandlar de Europeiska näbb- 
jössen ;— -Wiecmw, Arch, 1835; 1:p. 19... Vår all- 
männaste Svenska art benämnes &S. vulgaris efter 
Linne i Mus. Ad. Fr. (Hans afbhbandling följes i 
Keyserling och Blasius Eur. fauna). Namnet S. 
Araneus användes af de nyare efter Bechstein, för 
en tysk art. — Om Europas Sorices, se äfven 
Selys etudes de micromammalogie. 

Jenyns om Englands Sorices Jardines Mag. 
sp: st sambo vidare:d faylörs Ann; Ts, PeEK 
(1838); — ibid. 2, p. 43. Om Tyska arter ibid. 
2, p. 323. 

Den Svenska Sorex fodiens beskrifves såsom 
ny art, under namn af ÄAmphisorex Linneana, af 
förra rn sfaylors. Anm ivöl 2, Piseodan elterivett 
exemplar som han erhållit af Hr J. Wahlberg. 
Den Engelska, A. Pennanti Gray, skall vara brun- 
svart, med kortare svans: knapt längre än hälften 
af hufvud och kropp; på den nordiska 3. Selys 
och Nathusius återförena dem. 


Duwernoy om Sorex alpinus Schinz. In- 
stitut 1836, N:o 147. 

Rathke anser S. suaveolens Pall. för identisk 
med S. etruscus Savi (i den förutn. Beytr. zu 


76 


N 


Fauna von Krim). Nathusius är ej af samma tanka, 
se Wiegm. Arch. 1837, p. 153. 


Bachman monogr. af N. Amerikas Sorices 
Journ. Acad. Nat. Sc. Philadelphia VII, p. 362 
med pl. (1837) (enl. utdr. i Revue Zool. 1838, p- 
290.  Synes upptaga 8 sp. utom 4 som finnas hos 


Richards. — Ingen Europeisk). 


Brandt lemnar en anatomi af Myogalea 
moschata 1 Wiegm. Arch. 1836, p. 178, — och 
beskrifver dess moschus körtlar i Act. Bonn. XVIII, 
1 p. 241. De anses hafva betydelsen af anal- 
körtlar. 


Macroscelides Rozeti beskr. af Duwernoy i 
Mem. de Strasb. 1, 2, 1, och dess lefnadssätt af 
M. Wagner i Wiegm. Arch. 1839,:-p. 79,::. Insti> 
tut' :1838,: p3 306:7 Den finnes.1 vestra delen ar 
Algierska området, bland tätt snår af Chamzerops; 
bor under stora stenar; lefver endast af Mollusker 
och Insekter. 22:ne andra arter M. Alexandri och 
Melanotis , från S. V. kusten af Afrika: Ogilby, 
Zool. "Proc. 1838, p. 5. 


Chrysochloris Damarensis , från samma trakt, 


Ogilby 1 cit. 


GLIRES. — En öfversigt af hela Gnagare-Ord- 
ningen börjas al Waterhouse Con the Rodentia) 
1, Gharlesw. .Magaz.., 1839,..p..90, 154; 2,4 "Den 


indelas, efter underkäkens form, 13 stora seectioner: 


1:o Murina: underkäkens bakre vinkel bildar en 
4-kantig lob, som ej utskjuter bakom condylus. 
(Os Zyg. afgår öfver gomhvalfvets plan. Sym- 
physis menti liten. - Foramina palatina vanli- 
gen ej stora). : 


TI 


2:o Hystricina: underkäkens bakre vinkel är ut- 
dragen i en lång spets, undertill platt och ut- 
skjutande bakom ledknappen. Dess symphysis 
är stor och foramen infraorbitale är ganska 
stort. 


3:o Leporina: underkäkens bakre del hög, pro- 
cessus coronoideus rudimentär; symphysis hori- 
zontell, m. m. 

Under dessa hufvud-sectioner uppföras familjerna, 

med namn, som äro bildade på det i England myc- 

ket brukliga sättet, hvilket ej torde bifallas af alla, 
sålunda: 


1:o MURINA 
FAM. 1 Sciuride hufvudet rundadt med stor proc. 
postorbitalis och proc. coron., stort gomben, och 
gomhvalf, som räcker bakom kindtänderna. Fram- 
tänderna hoptryckte; kindtänder + lika stora, eller 
dertill en liten ofvantill, o. s. Vv. 


Sciurus (med Geosciurus A. Smith, = Xerus 
Ehr.; Tamias; Pteromys), Spermophilus, Ar- 
ctomySse. 


FAM. 2 Myoxide. Framtänder hoptryckte; Kindt. + 
olika, med rot. Gomhvalf kortare. 
Myoxus och Graphiurus. 
FAM. 3 Gerboide med stort foramen anteorbitale, 
ofantlig bulla ossea, liten proc. coronoideus &c. 
Dipus, Alactaga [25 Meriones. 
FAM. 4 Muride Framtänder hoptryckte, kindt 3, 
framåt större.  Arcus Zygomat, smal, framtill högt 
sittande: 
Mus, Gerbillus, Psammomys (knapt skild från 
föreg.), Reithrodon, Hydromys, Cricetus, Sig- 
modon , Neotoma, Hapalotis, Rhizomys, Eury- 
otis (Br. Otomys Cuv.). [Phlxomys, Dendromys, 
Hesperomys tillkomma i följande afhandl.]. 


78 


Anm. Jag har ej sett slutet af denna afhandl. men 
kan komplettera den efter Förf:s nedanför 
nämda Geogr. öfversigt: 

FAM. 5 Årvicolide Alla från norra delen af båda 

continenterne. 

Castor, ”Ondatra”, Arvicola, ”Lemmus”, Spa- 
lax och Geomys. 
2:o HYSTRICINA 

FAM. 6 Hystricide: MHystrix, Erethison, Atherura, 
Cercolabes, Synetheres. 

(Afr.) Aulacodus, Orycterus, Bathyergus, Pe- 
tromys. 

(S. Am.) Capromys, Myopotamus, Echimys, 
Nelomys, Cercomys, Dasyprocta, Czxlogenys. 

FAM. 7 Octodontide (från SydAm. Westindien). 
Ctenomys, Poephagomys, Octodon, Abrocoma. 

FAM. 8 Chinclallide (från samma verldsdel). 
Chinchilla, Lagotis, Lagostomus. 

FAM. 9 Caväde (från samma trakter som föreg.) 
Cavia, Kerodon, Dolichotis, Hydrocherus. 


3:o LEPORINA 


FAM. 10 Leporide (fr. alla jordens delar utom Au- 
stralien). 
Lepus, Lagomys. 

Utelemnade och ovissa genera: 

Ctenodactylus och Helamys ovisse till sin plats. 

Otomys Smith (ej Ot. Cuv.), Akodon Meyen, He- 
teromys Desm. [se nedan |, Saccomys Fr. Cuv. 
förmodas höra ull ”Muridzae”. 

Den fossila Aplodontia ställes, med någon ovisshet, 
vid Sciurus. 


oe 


Geografisk Samme Förf. lemnar, öfver hela Gnagare- 
-Ofversigt. . . 5 . 3 
"EE8" ordningen, en geografisk öfversigt (i Zool. Proc. 


29 


1839, p. 172), hvaraf en stor del nyss förut är 

upptagen. Han antager följande naturliga regioner 

af jorden: 

1:o Europa med Norra 4:0 Indien med Öarne. 

Åsien. 5:0 S. Amer., Westindien. 

2:o Nord-Amerika. 6:0 Australien. 

3:o Afrika. 

J Australien finnas blott få Gnagare; 6 arter äro 
kände: alla af fam. ”Muride” (Mus, Hydromys, 
Pseudomys och Hapolotis Licht). 


Sydamerikas fleste Glires höra tll ”Hystricina”, 
hvaraf blott få arter förekomma 1 andra verlds- 
delar. Förf. anser dem, liksom Aporne 1 sam- 
ma region stå på en lägre utvecklings grad än 
de öfrige verldsdelarnes djur af samma Ordo. 

I Nordamerika och Indien äro Sciri öfvervägande 
till artantal; deremot synes slägtet Mus der vara 
fattigare än på andra ställen. 


I heta Zonen synas Glires ej vara talrikare än i 
de tempererade, hvarigenom denna ordning visar 
sig olik de flesta öfriga bland mammalia. 

Sciurus, Mus, Hystrix och Lepus finnas i alla re- 
gioner utom Australien. 


I allmänhet visa de fossila arterna, att samma län- Fossila 
der alltid varit bebodde af samma former. Glires. 


Om Bäfrens förekommande i Europa har jag ee 
funnit följande uppgifter: AS 
Uti Phone lära de ännu finnas: en unge erhölls 

nyligen der vid en öfversvämning (Fr. Not. 
XII, 4 p. 56; Oct, 1839) — I Böhmen skola 


colonier finnas vid Krumau enl. Kahlert, Isis 


80 


1838, p. 594. — I Preussen äro de nu sällsynte, 
men i början af 1805:talet funnos der colonier, 
som hade hus (Wiegm. Arch. 1837, p. 174). 
[Deras förekommande i Norra Sverige är bekant 
genom Nilssons arbeten]. 

”Ossa carpi” hos Chiromys äro 9, såsom van- 
ligt hos Primates, till hvilken ordning detta djur 
hänföres: nemligen 41 hvardera raden och ett inter- 
mediärt mellan scaphoideum och trapezoideum.  Cal- 
caneum och scaphoideum äro nära lika så långa 
som hos Tarsius och Galago. Blainville i Revue 
Zool... 1839; pi: 335. 

Anatomi. Anatomien af Lagostomys trichodactylus (Bis- 
cacha) afhandlas af Owen i Zool. Proc. 1839, p. 
175. Deraf må endast anföras, att hjernan hos den- 
na art är minst bland Glires, nemligen blottytraf 
hela kroppsvigten, och att honans köndelar närma 
sig till dessa delars struetur hos Pungdjuren, mera 
än på något annat kändt djur; ty ej blott Uteri 
voro 2, aldeles åtskilde och försedde med skilda Ori- 
ficia, utan äfven Vagina var genom ett septum 
2-delad till 1 tum, eller + af hela sin längd. 

Viscera af Celogenys subniger beskrifvas af 
Martin, Zool. Proc. 1838, p. 52. — Duodenum 
börjar i form af en päronlik säck: en bildning som 
förut är anmärkt hos Capromys, ”Anzema och 
Coypus” (d. ä. Cavia och Myopotamus) bland glires, 
samt den nya Echinops bland Insectivora. Magen 
har en hopdragning mellan cardial och pyloridelen 
samt ett muskelband långsåt, hvarigenom Curvatura 
major sammandrages i form af sacculi. Tunntar- 
men ensam är 10 g:r längre än kroppen; Gall- 
blåsan stor; Claviculze ofullständiga. 

Kort underr. om inre delarne af Spalax Ty- 
phlus se "Zool. Proc. 1839, p. 123. — Anat af 

; Myopo- 


81 


Myopotamus , Martin Zool. Proc. III p. 173. 
me 2037, pr £99.0- Christie äntander; att 
spenarne sitta långt ut på sidorna. 

Waterhouse om Cranium hos ”Chinchillide” Character 
och ”Caviide” Zool. Proc. 1839, p. 61. Dessa bå- ra 
da närslägtade familjer skilja sig hufvudsakligen 
genom underkäkens form; hos den sistnämda har 
den nemligen en stark list på yttre sidan; bakre 
vinkeln skjuter långt ut bakåt; proc. condyloideus 
är kort och pr. coronoideus står långt framåt &c. 
hvilket allt är annorlunda hos Chinchilla-familjen. 

Weissenborn omtalar 2 longitudinella fläc- Ovanlig 
kar, betäckte af kort, styft hår, på hvardera höf= ning. hos 
ten hos Cricetus vulgaris. De äro vanligen dolde Cricetus. 
under det öfriga håret, och anses af förf. vara der 
för att förekomma friction. Waterhouse anm. 
dervid att de torde utmärka hudkörtlar, liksom 
hos Sorices. Sulzer kände redan dessa fläckar 
1774. (Zool. Proc. 1839, p- 59). 

Mus minutus Pall, finnes på Jutland, enl. Ja- Mus 
cobson i Kröyers Tidskr. 2. 446. Underrättelser SSR 
lemnas om dess lefnadssätt. 

Mus Decumanus kom först till Mansfeld och Om hus- 
Bernburg i Tyskland år 1785. Den har nu utro- bitande. 
tat M. rattus derstädes. Mus musculus vat under 
några år fördrifven af en annan, obestämd, art, 
som var större, med mindre ögon. Nu börjar 
denna åter bli sällsynt, och M. musculus allmän. 
(Rimrod i Isis 1838, p. 108). 

Råttarternas lynne och historia, efter fångne 
och tamde exemplar, afhandlas i Fror. Not. 242. 

— Förf. visar att de igenkänna personer. 

En anonym författare (troligtvis densamme Som Ekorrens 
skrifvit om råttorna?) meddelar märkliga obser- Kyra 
vationer öfver lefnadssättet af allm. Ekorren (Sci- 


Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o0. 6 


82 


urus vulgaris), gjorde i Skottland. Den lade sigi 
vinterdvala i ett bo, hvilket den förfärdigade af ull, 
mossa &c. Intagen i ett varmt rum, efter 14 da- 
gars sömn, blef den straxt åter liflig och frisk. 
Den visar mycken intelligens, ”äter gerna kött” och 
”dödar foglar med skicklighet, hvarefter den bör- 
jar äta från bakre ändan af foglens kropp”, hvil- 
ket är anmärkningsvärdt, då råttorna och andra 
köttätande djur börja från hufvudet (Fror. Not. XI. 
17, (Sept. 1839), ur Dublin Medical Press. . Febr. 
1839, N:o V). [Vi böra härvid anmärka att i 
Sverige, äfven i norra delen, ser man Ekorrarne 
allmänt under hela vintern springa omkring i trä- 
den. De tyckas således ej här ligga i dvala]. 


Den lilla vanliga Nordamerikanska Ekorrens 
(Pteromys Foluccella) lefnadssätt beskrifves likaledes 
af en anonym författare, (i Loudons Mag. IX (1836). 
Den sofver om dagen och är i rörelse om natten; 
blir lätt tamd; kan i flygten undvika föremål som 
komma i vägen o. s. v. Modren bär ungarne ofta 


med sig. 


Om  Gna- En gnagareart, som till storleken och öronens 
Vlimaroalängd liknar en kanin, men har lång svans, be- 
skrifves såsom ny, under namnet Conilurus con- 
structor, af Ogilby (Linn. Trans. XVIII, p. 121. 
— Brewster journ. XII, p. 95). Gray upplyser 
(i Taylors Ann. 2, p. 307), att det är Hapalotis 
albipes Licht. Den är märkvärdig för sina bygg- 
nader af starkt hopflätade grenar o. d. i form af 
stora rishögar, till volum af ett par lass, hvilka 
man förr hade trott vara förfärdigade af infödin- 


garne. Vid Sidney kallas djuret Native Rabbit. 


På samma ställe beskrifver O., efter en rit- 
ning af Major Mitchill, ett djur från samma 
verldsdel, som han anser vara en verklig Dipus. 


83 


Gray förmodar, på anf. st., att det är samma 
djur som nyss nämdes [och såsom sådant bör 
det utan tvifvel anses, så länge man ej äger säk- 
rare bevis på dess tillvaro]. 


Bachman, monografi af de Nord-Amerikanska Spridd 
egentliga Sciuri, 17 sp.; deraf 6 nya: Texianus, Ooter: 
lanuginosus, fuliginosus, subauratus, Auduboni, 
Richardsoni. — Sc. capistratus Bosc, vulpinus Gm., 
niger Catesb., variegatus Desm. äro blotta varieteter 
af en art. (Zool. Proc. 1838, p. 86.  Sillim Journ. 
vol. 37, p. 290, och utförligt i Charlesw. Mag. 
1839 p. 113, 154, 220, 330, 378). 


Sciurus albipes och socialis fr. Mexico, Wag- 
ner, Bay. Vet. Ac: Handl; 2, p. 500. (Wiegmann 
förklarar dem båda för varieteter af Sc. variegatus, 
Archiv. 1837, 2, p. 166). — Sc. gambianus Ogilby 
Zool. Proc. III. (Isis 1837, 141). — Sc. ephippium 
och exiis fr. Borneo, Muller, Tiidschr. voor 
Nat. Gesch. 5, p. 146. — Sc. humeralis , auriven- 
ter, Rafflesä, griseiventer fr. Indien och öarne, 
Coulon Mem. de Neuchatel Vol. 1. p. 122. Ann. 
Se. Nat. vol. 8; p. 62 (jfr. Wiegm. Ärsb. 1837). 
Sc. sublineatus patr. ign., lik Sc. palmarum, Wea- 
terh. Zool. Proc. 1839, p. 19. — 2 n. sp. Sciuri 
samt om 2 under Sc. palmarum förblandade: Zool. 
Proc. 16839, p; tf. 


Pteromys (”Sciuroptera”): 2 n. sp. fr. Indien 
Gray Zool. Proc. 1837, p.67; — Wiegm. Arch. 
1839, p. 194. — Sc. Horsfieldi fr. Java, Waterhouse 
Zool. Pr. 1837, p. 87. Taylors Ann. 1, p. 225. 


Graphiurus elegans fr. S. V. Afrika, Ogilby 
Zool. Proc. 1838, p. 5. Anses ej vara generice 


skild från Myoxus. 


1:o Sciuri. 


84 


2:0 Dipas Fr. Cuvier om Dipus (Gerboises) och Me- 
&c.  piones (Gerbilles, Alactaga), med monografi af dessa 
sednare, Ann. Sc. Nat. VI, p. 152, 347. — Zool. 
Trans. 1838, p. 131. — ”Isis 1838; pi 838: =-"De 
förra hafva blott 3 tår, samt ett enda emaljveck i 
kindtänderna; till sednare sl. räknas alla de, som 
hafva 5 tår och flera emaljveck. — Meriones mi- 
crocephalus n. sp. från Philadelphia trakten, Har- 
lan Zool. Pr. 1839, p. 1. — M. CAlactaga”) arun- 
dinis fr. Barbariet ibd.; se Isis 1839, pag. 224. — M. 
C”Gerbillus”) Cuvieri fr. Indien (lik Dipus indicus 
Hardv. men tarsus kortare) Waterh. Z. Proc. 
1838, p;i506. 
bo Mek Europeiska arterna af Mus och Arvicola be- 
och affi- skrifvas i Selys Etudes de microm.; se förut. — 
Mus Hibernicus Thompson Zool. Proc. 1837, p. 53 
(skall skilja sig från Rattus genom mindre svans 
och öron; jemför Selys, Keyserling et Blasius). 
Mus palustris från S. Carolina (9 tum med 
svans) Harlan Sillim. Journ. vol. 31, p. 385 
(1837). Isis 1840, p. 178. (Uti N. Amerika finnes 
M. sylvaticus; — M. leucopus RBaf. = M. nigri- 
cans ejusd.). — M. Hayi, ÄAlleni, Abbotti n. sp. 
Waterhouse Zool. Pr. 1837, p. 76. — M. sub- 
spinosus fr. Cap, lik cahirinus, id ibid., p- 104. 
Nya arter af Mus fr. Sydamerika, samlade af 
Darwin, beskrifvas af Waterhouse i Zool. Proc. 
1837, p. 15, och fördelas i följande nya subgenera: 
Scapteromys (tumidus.), Calomys 3 sp. 
Oxymycterus (nasutus) Mus propr. 3 sp. 


Abrothrix (8 sp-) Phyllotis ibid. p. 28,3 sp. 
Reithrodon n. g. fr. Sydam. 2 sp. nära Mus. Id, 
ibd. "p. "29, 


Phleomys (n. subg. Muris) Cumingi fr. Luzon. 
Waterh. Z. Proc. 1839, p. 102. Den skall en- 
dast lefva af bark, hvilket föranledt namnet. 


85 


Eligmodontia typus, n. gen. etsp. fr. Buenos Ayres, 
Er: Guvier (Anon. :; Se.; Nat. 14837..5=4 Wiegm. 
Arch. 1837, p. 407). — Nära Mus, lång svans, 
stora öron, tänder och cranium n. som Hypudzus. 
”Torde vara = Mus elegans Waterh. i Dar- 
wins resa”. 

Hydromys fulviventer från Ulimaroa (Svan river), 
Jourdan, Ann. Sc. Nat. 8 p. 367. Institut 1837, 
N:o 221, C(”fulvogaster”). 

Cricetus auratus fr. Aleppo. Waterh. Zool. Pr. 
$8304::p3 57, 

Nyctocleptes n. g. i Temm. Monogr. vol. 2. nära 
Mus. En art. MN. Decan Tem. = Mus Sumatren- 
sis Raffl., Rhizomys sinensis Gray Ind. Zool. 

Spalax Pallasii n. sp. (12 tum lång) och Sp. 
typhlus, båda från S. Ryssland, Nordmann Pull. 
de Petersb. V, p. 200; — Isis 1839, p. 658. 

Om råttor med kindpåsar från vestra delen 
af N. Amerika: Prins Maximilian v. Wied, Act. 
Bonn. XIX, p. 365: Perognathus fasciatus n. g. et 
sp. (nära Saccomys?), och Thomomys rufescens ny, 
nära Bathyergus &c. 

Om de taggiga Glires Isid. Geoffr. Ann. 
Sc. Nat. X., p. 122. De kända arterna uppräknas 
och nya beskrifvas. Genera äro: 

Acomys n. gen. = Mus cahirinus 

Dactylomus d:o = Echimys dactylinus s. ej är taggig. 

Eehimys 5 sp-l innefattande Loncheres och Heteromys,4:oHystri- 

Nelomys 6 sp.f hvilka namn böra åsidosättas. Watherh. 

SL. Nelomys namngifves först af Jourdan i Insti- 

tut 1837, N:o 221. — Ann. Sc. Nat. 8 (1837), 

rapp. af Fr. Cuv. — ”Typus Echimys cristatus. 

De hafva hårig svans, och större öron än de 

egentl. Echimys. 

Plagiodonta n. g. nära Capromys, Fr. Cuvi- 


än AnnuSceNb-p. 347. 


Lepus. 


80 


J. v. d. Hoeven ”de dentium molar. radici- 
bus in genere Hystricis” Act. Bonn. XIX (G Afb. 
de qvib. Mamm. Gen. 2:0). 

Om gen. Oectodon och Ctenomys. Bennett 
Zool bratsivi2; 1:73 ISS 1838:7p: PENNE 
Poephagomys. Alla hafva hårig svans, klorna 5,5. 
Octodon: dent. max. sup. = Ctenomys; inf. = Poe- 

phagomys; cauda ultra + corp:s; auricule me- 
diocres; ungues elong. curvati. 
Ctenomys: dent. max. ubique 4, posteriores minores, 
intus plica parva, extus profunda; cauda ultra 
3 corp:s; auricule occultatx; ungues subrecti. 
Poephagomys: dentes prioris, sed pliea, utrinque 
profunda, quasi in 2 cylindros divisi. Cauda = 3 
corp:s; auric. mediocres; ungues curvati. 
Species: Oet. Cumingi Ben. Z. Pr. = Dendrobius 
Degus Meyen Act. Boun. XVI. Chili. 
Ct. brasiliensis Blainv. — Ct. magellan. Benn. 
(Conf. King Z. Pr. III. — Isis 1837, p. 204). 
Abrocoma n. G. nära föreg. Waterh. Zool. Pr. 
1837, p. 30. 

Meyen om Chinchilla-slägtet i v. d. Hoe- 
ven en de Vrieses Tiidschr. 3, p. 59. 

Bennett. Lagotis Cuvieri och pallipes Zool. 
Proc. TIT, pi 67. (ISis74837, ps 129) SSvymtaren 
Zl Tas. 1; Pp: SILV CSS ABB, pr 265). 

Wiegmann anmärker (Arch. 1837, p. 378) 
en individuell missbildning i tänderna hos det af 
Pr. Max. v. Wied. afbildade exempl. af Cavia 
rupestris (Kerodon Fr. Cuv.). s 

King om Kerodon Kingii, Cavia Cutleri och 
Mus magellanicus Zool. Proc. III. (Isis 1837, p. 204). 

Irländska baren anses för en egen art (”L. 
hibernicus) af Thompson (Irish Trans. 2, p. 260). 
och andra engelska författare. Öronen sägas vara 


87 


kortare än hufvudet, svansen ofvan hvit, kortare än 
hufvudet (2—2+ tum utom håren); säges bli hvit 
”af ålder”, ej om vinternl. Dess anatomi finnes i 
Jardines Mag. 2, p. 283. Svansvertebrerne 13 (hos 
L. timidus 16. L. variabilis har 13 enl. Nilsson, 
eller 12 på ett skelett som jag nu har till hands). 
Troligtvis är den ej skild från vår nordiska L. va- 
riabilis, med hvilken den äfven förenas af Keyser- 
ling och Blasius — (se äfven i Taylors ann. 2, p. 70). 

Den Nordamerikanska Lepus glacialis bliv om 
sommaren gråbrun, med tydligt svarta (”conspicu- 
ously black”) öron, men lärer ytterst sällan fås vid 
den tiden, hvarföre den blifvit beskrifven såsom all- 
tid hvit. — Bachman Philad. Trans. VI, p. 226. 

Lepus Bachmanni ”n. sp.” fr. Nordamerika 
Waterhouse Zool. Proc. 1838, p. 103. — Bach- 
man lemnar en öfversigt af alla de N. Amerikanska 
hararne i Journ. of the Acad. of Nat. Sc. of Philad. 


VlI, (enligt Revue Zool. 1838, p. 291). 


BRUTA. — Blainville afhandlar generice Allmän 
hela ordningen (”Edentés”). Han genomgår histo-?fversise 
riskt kännedomen om dem, och utmönstrar PBra- 
dypus som Förf. vill hänföra till Primates. Alla 
samtlige tillhöra heta Zonen, nemligen: 

1:o med kindtänder =2:0o tandlöse 
Gamla Contin. Orycteropus Manis. 
Amerika Dasypus Myrmecophaga. 
I fossilt tillstånd känner man Megatherium gigan- Fossila 
teum , hvaraf ett skelett finnes i Madrid, från Syd- """ 
amerika. B. beviser att det varit en art af huf- 
vudslägtet Dasypus, som alldeles ej liknat Brady- 
pus, hvarmed Cuvier jemfört det. Det har till 
o. m. haft hård hud liksom Bältorna, och varit 
närslägtadt med D. chlamyphorus (Chlam. truneatus 


88 


Harl.). Det har alltså ej lefvat i träd såsom wan 
föregifvit. Storleken var såsom Elefantens (10 fot 
långt, 8 högt). — Flera andra fossila Dasypus arter, 
dels beskrifne af D'Alton, dels hemförde af Dar- 
win utgöra mellanlänkar mellan Megatherium och 
de nu lefvande arterne. De äro alla från Syd- 
Amerika, den: enda verldsdel hvarest denna djur- 
form finnes. — Jeffersons Megalonyx, hvaraf 
blott några fragment voro kända från en håla i 
Virginien, räknas hit af B. såsom Faujas S:t Fond 
längesedan påstått, emot Cuvier, hvilken "ansåg 
äfven detta djur närslägtadt med Bradypus. Sedan 
hafva flera fragment deraf blifvit funne i en ben- 
båla i 'Tenessee, vid Allegany-bergen, tillhopa med 
ben af nu lefvande djur och af menniskor. B. an- 
ser. Megalonyx hafva varit en mellanform af Myr- 
mecophaga, Manis, och Megatherium. Det har va- 
rit samtidigt med Mastodon och fortfarit att lef- 
va ända in uti den nu varande djurverldens pe- 
riod. B. anser till och med möjligt att det ännu 
kan finnas lefvande. — Tillvaron af en fossil Euro- 
peisk art af denna Ordo var sannolik tll följe af 
ett tåben, som Cuvier ansåg tillhöra en Manis, 
men som af Kamp orätt hänfördes till Dinotherium; 
den har blifvit bragt till visshet genom några flera 
tå-ben, som Lartet funnit vid Sansans, jemte 
tanden af ett djur som tydligen ullhört Bruta. B. 
antager det af Lartet föreslagna namnet Macrothe- 
rium för detta djur, som troligen varit närslägtadt 
med ÖOrycteropus. Flera fossila ben äro ej kända. 
Elasmotherium , Toxodon och Dinotherium hafva ej 
hört hit, oeh det hälben från Auvergne, som man 
trott vara af en Dasypus, anses af BI. hafva till- 
hört en Bäfver. Alla de uppräknade facta tala för 
likheten i allmän karakter hos den fordna och den 
nuvarande djurverlden inom samma länder. — BI. 


89 


anser hela denna djurordning närma sig slutet af 
sim tillvaro på jorden. Ann. Sc. Nat. XI, p. 113 
(1839). — Institut 1839, p. 35, 52. — Revue Zool. 
1839 Jan., Febr. 


H. F. Jäger, Anatomische Untersuchung des Oryctero- 


Orycteropus Capensis, Stuttgard bey Erhard 1837, 
4:o, 20 sid. 1 pl., upplyser detta föga kända djurs 
anatomi och yttre form, samt lemnar en figur der- 
öfver. Det berättas ofta sitta upprätt, på bakföt- 
10—16 
TEE 
Spenarne äro 4. Djuret säges lefva af Myror. — 
Lichtenstein upplyste dock vid mötet i Prag, att 
det lefver af Termiter, hvilket låter troligare. 

Schomburgk lemnade interessanta under- 
rättelser om Myrmecophaga jubata (Zool. Proc. 
1839, p. 21). Den springer i traf, så starkt, att 
man ofta har möda vid att ridande hinna den, och 
försvarar sig så tappert med klorna, att den till 
och med skall kunna döda amerikanska tigern. 
Svansen föres uppböjd öfver ryggen. Ungen hål- 
ler sig fast vid modrens kropp. Födan består huf- 
vudsakligen af termiter, men äfven af andra insek- 
ter. En som hölls fången åt till och med kött- 
bitar. Detta djur ser dåligt men bar fin lukt. 
Mått lemnas af ett nyss dödadt djur. Största höj- 
den öfver ryggen var 3 fot, lägsta höjden, bakuill, 
2 f. 10. t. Längden från nacken till svansroten 3 
Frökium;: >. Svansen; dAu0 toö Sv. 

Baer visar att Myrmecophaga didactyla har 
liksom Bradypus, enkel uterus, försedd med dub- 
bel öppning till vagina. Bullet. de Petersb. 1. — 
Mäll. Arch. 1836, p. 381. 

Dasypus hybridus , Martin Zool. Proc. 1837, 
p. 13, förbättrad beskrifning och jemförelse med 
närstående arter. 


terna. Tänderna äro ombytliga till antal 


puss. 


Myrme- 


cophaga. 


90 


Buckland om den ändamålsenliga organi- 
sationen hos trögdjuren (Linn. Trans. XVIII, p. 17). 
Anförer exempel på deras skicklighet och styrka. 


MARSUPIALIA. — Pungdiurens naturalhisto- 
ria har, sedan Engelsmännen erhållit vidsträcktare 
colonier på Ulimaroa, vunnit högst betydliga upp- 
lysningar, för hvilka vetenskapen isynnerhet står i 
förbindelse hos den utmärkte engelske anatomen 
Owen. Såsom ett resultat af sina undersökningar 
af dessa djur lemnar han en öfversigt af hela ord- 
ningen, med noggrann karakteristik af genera, 
hvilka på följande sätt uppställas (Gi Zool. proc. 
1839, p. 5): 

1:o Sarcophaga med alla 3 slagen tänder; 
långa hörntänder, enkel mage, ingen blindtarm (äro 
verkliga rofdjur). 

Fam. 1. Dasyuride: ”Thylacinus, Dasyurus, Pha- 
scogale. ; 
(Fossila: Phascolotherium, Thylacotherium). 


2:o Entomophaga med 3 sorter tänder, 
enkel mage, medelmåttig blindtarm. 
FAM. 2. Ambulatoria: Myrmecobius (se nedan). 
FAM. 3. Saltatoria: Chzeropus och Perameles. 
FAM. 4. Scansoria: Didelphis och Chironectes. (Från 
Amerika; alla de öfriga från Australien). 


3:0 Carpophaga de främsta framtänderna 
breda och långa [+], hörntänderna obeständiga. 
Enkel mage; ganska lång blindtarm. 

FAM. 5. Phalangistide:  Phalangista (med subg: 
”Cuscus, Pseudocheirus, Tapoa, Acrobata), 
Petaurus. 

FAM 6. Phascolarctide: Phascolaretos [Lipurus]. 


91 


4:o Poephaga tänderna som föregående. Ma- 
gen sammansatt. Blindtarmen lång. 
FAM. 7. Macropodide: Hypsiprymnus, Halmaturus, 
r ve Le 
Macropus (Känguru). 


5:o Rhizophaga Tänder som Glives. Magen 
har en egen körtel. Blindtarmen kort och vid, med 
ett appendix vermiforme. 

FAM. 8. Phascolomyide: Phascolomys. - (Wombat). 
(Fossil: Diprotodon). 

Endast Phascolomys har 15 par refbenz Phalan- 

gistae, Phascolaretos och Macropodidzae [således hela 

Sect. 3:o och 4:0] hafva 13 par; alla de öfrige 

[Sect. 1:0 och 2:0] hafva 12 par refben. 

I denna öfversigt äro Monotremata (Echidna 
och Ornithorhynchus) utelemnade, ehuru Owen i 
andra afhandlingar synes föra dem hit, och ej tll 
Bruta. Bonaparte fortfarer ännu att uppföra 
dem såsom en egen klass: Monotremata (se PIn- 
stitut 1838, p- 66). 

Äfven Ogilby lemnar en klassifikation, med 
beskrifningar och många iakttagelser, öfver de Ny- 
holländska slägtena, som utgöra det vida största 
antalet. (Charlesw. Mag. 1839 Maj; forts. p. 257, 338). 

Underrättelser om Pungdjuren på van Diemens Thylaci- 
land, af Gunn och Gray, finnas i Taylors Ann. "> 
1, p. 101. Thylacinus cynocephalus kallas der Ti- 
ger och Hyxna. Den blir så stor och stark, att 
flera hundar understundom ej förmå öfverväldiga 
en ensam Thylacinus. Inåt landet är den temligen 
allmän. Några nya arter beskrifvas. 

Ett okändt djur från Australien, som anses spridd 
vara närslägtadt med Perameles , men saknar svans, SR 
och provisoriskt benämnes P. ecaudatus , omnämnes 
ar Ogilby i Zool. Proc. 1838; p. 25. — Samme 
Förf. afbandlar 4 arter pungdjur, hvaribland en ny 


Phalangista i Zool. Pr. III, p. 191 (Isis 1837, p. 205). 


92 


Waterhouse om Phascogale flavipes och 
murina, n. sp. fr. N. Södra Wales, Zool. Proc. 
1837, p. 75; Institut. 1838; p. 310. 

Myrmecobius fasciatus , ett nytt slägte från 
Nya Holland, beskrefs först al Watherhouse i 
Zool. Proc. 1836 (Isis 1838, p. 191), med en för- 
modan, som då ännu var oviss, att det hörde till 
 Pungdjuren, hvilken förmodan sedan befunnits 
vara riktig (Se Owen Zool. Proc. 1838). Det är 
10 tum långt utom svansen, som är 61 t. — Det 
har smal kropp, långsträckt hufvud, med medel- 
måttiga, spetsade öron; framtänderna $, hörnt. +, 
falska kindt. 3, verkl. kindt. +. Framfötterna med 
5 tår, bakfötterna med 4, den yttre ganska liten. 
Klorna stora, något krökta. — En ny sart tillkom 
snart, som har en kindtand mera på hvardera si- 
dan, således tillhopa 52 tänder. (Zool. Proc. Dec. 
1836, p. 131; Jsis 1838, p. 219). Gervais ansåg 
den höra till Tupaia bland Sorices; Institut 1838, 
p. 323. 5 

Perameles lagotis un. sp. ”från V. Diemens 
land” beskrefs af Reid i Zool. Proc. 1836 Dec. 
(Isis 1838, p. 218). Att denna art är från Svan- 
river, och ej från Van Diemens land, upplyses af 
Gordon Z. Pr. 1838, p. 149. — P. Gunni, 
Gray Zool. Pr. 1838, p. 1. Owen anmärker här- 
vid att detta djurslägtes arter lefva nästan uteslu- 
tande af Insekter. 

Om Chironectes Yapock, Ogilby i Zool. Pr. 
1836 (Isis 1838, p. 187). Noggrann beskrifning, 
Tänderna m. m. visa så stor olikhet med Fr. 
Cuviers beskrifning, att det torde vara en helt 
annan djurart. 

Slägtet Petaurus som innefattar de flygande 
pungdjuren, svarande mot de flygande Ekorrarne, 
indelas af Waterhouse i 3, nemligen: 


93 


1 Petaurus (Taguanoides) kindt. + spur., + veri. 

2 Belideus Wat. (sciureus,flaviventer) ,, 4 — + - 
B. brevicepsn. sp. fr. N.S. Wales. 

3 Acrobata Desm. (P. pygmeus) , 3 — 3 - 


Alla hafva $ framtänder, + hörntänder. ”Tändernas 
form, som vidlyftigt beskrifves, tyckes visa olikhe- 
ter hos alla kända arter. 

Phalangista viverrina n. sp. (nära Ph. Cookii) 
täby 4 Pr, 1837, p. lol. 

Känguru-arterna indelas af Gray (Charlesw. 
Mag. 1. — Wiegm. Arch. 1839, p. 191) i5 genera: 
Macropus, Halmaturus, Petrogale n., Bettongia n., 
Hypsiprymnus. 9 arter beskrifvas. 

Heteropus n. g. (Jourdan. Institut 1837, N:o 221; 
Ann. Sc. Nat. 8, p- 367), skiljer sig från Kän- 
guru endast genom kortare bak-tarser och fiten 
klo på 3:dje tån. H. albogalaris n. sp. fr. ber- 
gen vid Sidney: gråbrun, med hvit strup-fläck; 
stor som en räf. 

Macropus Irma mn. sp. fr. Swan-river beskrifves l. cit. 

M-kenaetti on. sp. Waterh. Z. Pr. 183/,.p. 109: 

ME ra nenler: AJS DY rien LOJOSE De ere 

MM. pemicilatus Parry Z., Pr. SIT. fr. N. 5. Wales 

2 0: ap: tr. Van Diemens land; -Ogilby; Taylors 
Ann. 15 p.. 216, -med anm. af Gray ibd. p. 293. 

7 sp. Hypsiprymnus: Ogilby Z. Proc. 1838, p. 62. 

. Att de 2 Echidna arterna, som Home afbildat, 
verkligen äro skilda, visar Gray (i Taylors Ann. 

1, p. 335). E. Hystrix Cuv. fr. Nya Hollands con- 

unent är svart; E. setosa Cuv., fr. Van Diemens 

land, är brun med hvit flick under ögat. Båda 
bli 18 tum långa. 


V.d. Hoeven afhandlar anatomi och lefnads- Anatomi, 
4 s i 2 LP lefnads- 
sätt af Omithorhyrchus paradoxus i Tijdschr. voor fereg 


Nat.. Gesch. vol. 3; Zool. Trans. 1835. 


Pungdju- 


94 


Martin Anat. af Koala (”Phascolarctos fuscus”) Z. 
Pr. 1836, Isis 1838, p. 208. — Cranium af sam- 
ma djur (”Lipurus cinereus”) beskrifves af Owen 
Z. Pr. 1838, p. 154, kommer närmast intill Pha- 

'langista. 

Martin Anat. af Phalangista vulp. Z. Pr. 1836. 

Owen sng Wombat: Z3 Pr; 1886:Maj 

Vrolik Anat. och Nat Hist. af stora Känguru i 
Tijdschr. voor Nat. Gesch. 3, p. 291. 

Owen om uterus, foetus och ägg-membranerna 
hos Känguru Z. Pr. 1837, p. 82 och Charlesw. 
Mag. 1837, p. 481. 

Laurent Rech. Anat. et Zoolog. sur les Marsu- 
plaux, Guérims Mag. 1837. 

Man har redan länge känt flera besynnerlig- 


ren äro öf-heter i pungdjurens bildning, hvarigenom de af- 


vergångs 


former. 


Deras 
hjerna. 


vika från de öfriga Mammalia och närma sig till 
de äggläggande djurklasserna. Deras ungar fram- 
födas ganska tidigt, i ett outbildadt tillstånd, lik- 
som genom en normal abortus, hvilket tyckes bero 
derpå , att ej någon placenta bildar sig på deras 
yttre ägghinnor, och det är i anledning häraf som 
engelska naturforskare vanligen omtala pungdjuren 
såsom en motsats mot alla de öfriga Däggdjuren, 
hvilka de sammanfatta under namnet Placental anvi- 
mals.  Åfven i deras skelett finnas formförhållan- 
den, som närma dem till de äggläggande djuren; 
men den märkvärdigaste af dessa afvikelser från 
den vanliga däggdjursbildningen är kanhända den, 
som Owen upptäckt i deras hjerna. De utgöra 
nemligen, äfven genom dess bildning, en mellanform 
mellan däggande och äggläggande djur. Corpus 
callosum som uteslutande tillhörer däggdjuren, och 
i allmänhet hos dem är ganska stor, är hos pung- 
djuren så rudimentär, att blott dess aldra främsta 
del, som närmar sig till fornix, finnes. Septum 


pellucidum kan således ej heller finnas, men for- 


95 


nix är fullständigt. Häraf kommer det, att då 
hjernans hemispherer något skiljas från hvarandra 
ser man genast, ej blott corp. 4 gemina, utan äf- 
ven större delen af '”Thalami blottade. Hos de öf- 
rige däggdjuren ligga alltid dessa sednare, och ofta 
en del af corp. Ådentibd, täckta af corpus collosum. 
— Åfven pons Valröld är hos pungdjuren mindre 
utmärkt, så att i allmänhet föreningarne mellan 
båda hemispharerna hos dem äro små. 

Med utbildningen af föreningsdelarne mellan 
hjernans hemispherer, synas djurens sensuella för- 
mögenheter stå i ett direkt förhållande, och det är 
tydligt att de utgöra ett moment, som är af större 
vigt för lars snnlrne ldldarnsr; är hjer- 
nans volum. Många af foglarne hafva vida större 
hjerna i förhållande till kroppen, än däggdjuren, 
till och med lika stor som hos menniskan, utan 
att derföre visa utmärkta själsförmögenheter, och 
bland de egentliga däggdjuren äro de dummast, 
som hafva minst corpus collosum. Rasiklnndn 
skola äfven, i anseende till förmögenheterna, stå lägst 
af alla Mammalier. 

Alla pungdjuren hafva dessutom hemisphererna 
ganska korta bakåt, så att lilla hjernan alltid är 
obetäckt, och uti cerebellum är proc. vermiformis 
ännu större än hos Glires. Denna lägre bildning 
af hjernan är isynnerhet utmärkt hos arterna af 
”Didelphis”, hvilkas hemispherer äro alldeles släta, 
och så små, att hela hjernan till yttre formen sy- 
nes äga likhet med amfibiernas. Hos de växtätande 
pungdjuren t. ex. Känguru, är hela hjernan, med 
undantag af corpus callosum, något mera utbildad, 
och dess hemispherer hafva starka gyri. C(Philos. 
ikrabs: 11837; p..87). 

Eydoux & Laurent upplysa att hjernan 
hos Echidna har samma bildning som hos de öf- 


Deras 


Osteologi. é 
1 


96 


riga pungdjuren. Ytan har starka gyri (se deras 
Afh. om däggdjurens hjerna i allmänhet, i Guérins 
Magazin 1838. 

Pungdjurens benbyggnad upplyses af Owen 
en vidlyftig och lika rikhaltig artikel som vanligt 
af denne författare i Zool. Proc. 1838, p. 120. Vi 
kunna här endast upptaga följande korta anteck- 
ningar derur. 

Nackbenet är såsom hos andra Mammalia ut- 
veckladt från 4 centra; men de fyra delarne bli 
länge åtskilda, till och med , hos några arter, un- 
der hela lifstiden. Alven finnes vanligen tydlig 
skillnad mellan tinning-benets delar (p. squamosa, 
petrosa, . tympanica), hvarigenom dessa delar erhålla 
mycken likhet med foglarnes och amfibiernes.  Bulla 
ossea, som finnes hos många pungdjur, bildas hos 
dem ej såsom hos andra däggdjur, utan af en ut- 
vidgning från ala major sphanoidalis. Os petrosum 
är vanligen litet och blott utåt synligt. Pars 
mastoidea är vanligen hopvuxen” med Pp. petrosa. 
Ledytan för underkäks-knappen är af högst olika 
form, men hos alla Marsu pialia, utom Petaurus, har 
den det egna, att os Zygomaticum bildar dess yttre 
del, och hos många (t. ex. Kängurus) bildar ala 
sphano;idalis inre gränsen för densamma. Os pte- 
rygoideum är hos alla, utom Koala, ett eget ben, 
liksom hos ovipara. Palatum durum är hos mån- 
ga arter genomborrad af flere hål, som sakna mot- 
svarighet hos andra däggdjur. Underkåäkens bakre 
vinkel är alltid inåtböjd, utan en sådan bakåt ut- 
skjutande processus, som finnes hos de flesta öfriga 
Mammalia. 

Vertebrerna äro som vanligt. Halsv. visa en 
mängd variationer, men äro alltid 7. Vert. dorsi 
äro vanligast 13; hos Wombat 15, hos Petaurus 12. 
V. lumbales ,, 6; — d:o 40 äg ve 

således 


97 


således vert. dorsi och lumbales tillhopa alltid 19. 
(om vert. dorsi jemf. förut, efter system. uppställ- 
ningen, p- 91, refbenens antal). Vert. sacrales variera: 
hos Perameles finnes blott en, annars vanligen 2 
åa 3; hos Wombat 7, hvaraf 4 ej röra höftbenen. 
Vert caudales 20—28, försedde med undre bågar 
för kärlen, hos alla dem som begagna svansen för 
rörelsen, såsom Känguru och de arter som hafva 
gripsvans. Coste verx vanligen 7, hos Wombat 6! 
Sternum af 6 stycken, hos Wombat 4; köladt hos 
många. 

Clavicula saknas endast hos Perameles. Anti- 
brachium har det egna, att vara lika bildad hos 
alla, oansedt lefnadssättet. Ulna och radius äro 
alltid väl utbildade, och skicklige till pronation och 
supination! — Pelvis är likt det hos Mammalia i 
allmänhet, vanligen med ganska lång symphysis pu- 
bis. Dess vidd är oftast betydlig, oaktadt ungarnes 
litenhet. Ossa Marsupialia voro redan år 1835 (i 
Zool. Proc.) af Owen förklarade för benbildningar 
i tendo af yttre abdominalmuskeln (obliqg. ext.), 
vid annulus abdominalis. [En afhandling om detta 
ben af Eydoux och Laurent finnes i Guérins 
Mag. 1838]. De äro alltid plattade, något böjda 
och utvidgade der som de möta os pubis. — Fi- 
bula är hos alla pungdjur komplett, såsom ett sär- 
skilt ben, hvilket bildar malleolus externus. Hos 
Känguru och andra som hafva stora bakfötter samt 
hos Perameles, är den orörligt fästad vid tibia, 
men hos de öfriga hafva dessa 2 ben enr sådan 
rörlighet sins emellan , som ulna och radius, hvil- 
ken tillåter pronation och supination! De fleste af 
dessa djur hafva äfven en rörlig, motsättlig tumme. 
Hos många har fibula ofvantill en stor utvidgning, 
som motsvarar olecranum på ulna, och tydligen 

Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o0. is 


98 


bevisar analogien mellan dessa 2 ben. Det har 
länge varit anmärkt att på en stor del pungdjurs 
bakfötter äro 2:dra och 3:dje tån ganska små och 
förenade inom en gemensam hud, men med nor- 
malt antal leder. De 2 yttre tårna äro alltid star- 
ka, isynnerhet den 4:de, som hos Känguru utgör 
ett fruktansvärdt vapen. 


Systbinatik PECORA. —- Zoologiska karaktererna för Idis- 

de djuren. 20de djuren afhandlas af Ogilby t Look) Proc: 
1836 Dec. (Isis 1838, p. 219). Förf. anmärker 
med rätta att karaktererna af hornen äro otillräck- 
liga för indelningen, och duga ej för honorna; 
”tänderna äro lika hos alla”; nosen, som Illiger 
tagit till hjelp, lemnar ej heller tillräckliga karak- 
terer. Förf. har dessutom (för genera) begagnat 
sinus lacrymales, fosse interdigitales, folliculi in- 
guinales och spenarne, som karakterer. Jag lemnar 
här ett scheme af hans uppställning, som är ett för- 
sök att karakterisera, ehuru den uppenbart är 
mindre naturenlig än de som man förr ägt. Myc- 
ket kan äfven anmärkas vid namnen. 


FAM. 1. ”Camelide&” ”Pedes subbisulei, subtus cal- 
losi, digitis apice solo distinctis; ungule succent. 
292 


nulle, cornua nulla, dent. pr. 3”. 
Camelus, Auchenia. 


FAM. 2. Cervide ”Cornua solida, plerumque deci- 
dua, in & solo aut-in utroque sexu”. Pedes bi- 
sulci; dent. pr. 3. 


Camelopardalis (72 sp. <Cervus (Elaphus; Saumer 
exthiopicus & capensis”). = Hippelaphus). 
Tarandus (T. Rangifer). Caprea (Capreolus). 
Alces (A. Machlis). Prox (Muuntjac). 


99 


FAM. 3. Moschide cornua nulla (cet ut diagn. prioris). 
Moschus (Moschifer). Ixalus (probaton n. sp.) 
(Härtill anföras 2 genera, som förmodas kunna 
finnas i varma delen af Amerika och på In- 
diska öarna, ”Hinnulus och Capreolus”, för 
hvilka dock karakterer anföras). 

FAM. 4. Capride. Coanua cava, persistentia, rhinaria 

nulla (etc. ut 2 priores) 


Mazama (furcifer) Ovis (Aries). 

Madagua ( Saltiana et Capra (Hircus + Ovis Tra- 
Hem prichi). gelaphus + Antilope la- 

Antilope (Cervicapra). nigera). 

Gazella (Dorcas). Ovibos (Bos Moschatus). 


FAM. 5. Bovide. Cornua cava, persistentia, rbinaria 
distincta &c. 


Tragulus (Ant. pygmea). Bubalus (4. bubalus = 


Sylvicapra (— Mergens). B. mauretanicus). 
Tragelaphus (- picta). Oryx (A. oryx, leucoryx 
Calliope (strepsiceros). leucopheea ). 

Kemas (Goral). Bos (Taurus). 


Capricornis (Thor). 


Om folliculi sebacei framom ögonen hos pecora 
finnas "afhandlingar af Arthur Jacob (Jameson 
Journ. NX. Fr. Not. N:o 47) och åf Bennett 
Zool. Proc. 1836, p. 34. — Isis 1838, p. 181. Man 
kan deraf svårligen draga andra resultater, än att 
de äro en art hudkörtlar, som finnas hos en stor 
del af ordningens arter, och hos dessa lemna en 
starkare afsöndring hos hanarne, under deras kvaft- 
fullare period. De synas ej stå i något ännu kändt 
förhållande till dessa djurs lefnadssätt. En tabel- 
larisk öfversigt af Anteloperne efter samtelige deras 
hudkörtel-afsöndringar finnes på sednare stället. 


Tårsäc- 
karne. 


V. Baer har med sin vanliga grundlighet och? vilda ox- 


arter 1 


rika literatur-kännedom fortsatt sina undersökningar Europa. 


Bison. 


100 


öfver 2 vilda -ox-arters förekommande i Europa, un- 
der den historiska tiden. Han genomgår allt hvad 
som förr blifvit afhandladt derom, med och mot, 
samt hemtar ledning af en mängd gamla Tyska 
lagar, och historiska urkunder. AF allt detta dra- 
ger han den slutsatsen, att Cuviers åsigt varit den 
rätta, ehuru den kraftigt bestrides af Push, i 
Pohlens Palzxontologie 1837; nemligen, att Bonasus, 
Bison, Vicent, Zubr, varit olika namn för den 
arten, hvaraf ännu en Ööfverlefva finnes i Lithauen, 
eller de nyares Bos Urus. Utom denna har en 
annan art lefvat, som kallades Tur, Ur, Auerochs 
eller Urus, äfven Bubalus (hvilket namn egentligen 
tillhörer en Antelop-art i Afrika (jfr. Plinius 1, 
Cap. XV), och sedan blifvit användt för Buffeln). 
Denna sednare art (Tur &c.) fans qvar i Preussen 
år 1240, men blef der utrotad före 1500:talet, un- 
der Ordens herravälde. (Bullet. de Petersb. IV, 
p. 113; "Wieom. "Arch. 1839; "Isis 1839; 9: 030). 
[Vi erinra härvid om" Nilssons förklaring öfver or- 
den Auer-, Ur, Ora, i Skand. Fauna, 1 p.- 249, 
Tur är utan tvifvel samma art som fordom lefvat 
i Skåne, och hvari man igenkänner stammen till 
vår tama boskap]. 

Öfver Bisons (B. Urus) nuvarande förekom- 
mande har v. Baer vidare anställt undersökningar, 
som visa, att den ännu finnes qvar i Caucasus. En 
hud har erhållits derifrån, som utgör ett positivt 
bevis. Jag anser knappt värdt att nämna de inkast, 
som blifvit gjorda, att den ecaucasiska skulle vara 
en skild art. Med: aldra största sannolikhet, anser 
B. den Indiska Gour (Bos Gour auct) vara samma 
djurart, och efter Mongoliska skrifter upplyses att 
den finnes qvar i central-asien kring koko-nor. 
Den har alltså bibehållit sig på flera punkter af 
det vidsträckta område den fordom bebott, och det 


101 


blir mera sannolikt, att Pallas hade rätt utv att an- 
se den amerikanska Bison för att vara af samma 
art med den europeiska. I Preussen dödades den 
sista Bison år 1755. (Bull. de Petersb. 1 p. 53. — 
Ann. Sc. Nat. 1837, 8). Yuwterligare direkt bevis 
på detta djurs förekommande i Caucasus, lemnar 
Nordmann (Bull. de Petersb. 1838, p. 305. ln- 
stitut :1839;-N:o. 2573: Isis 11839, p. 643):- Den he? 
ter på Awchasiska språket Adompe. Några små 
olikheter mellan Polska och Caucasiska exemplar 
anföras på båda ställen. — Det skulle i sanning vara 
förvånande om ej sådane funnes hos individuer som 

lefva under så olika förhållanden). 

På samma sätt som Bison i Lithauen och vild bo- 
Kronhjorten i Skåne, har en ursprunglig vild Sr AG 
race blifvit bibehållen i Skottland, i 4 skogsparker 
som äro öfverlefvor af den fordna caledoniska sko- 
gen, hvilken sträckt sig tvert öfver landet, söder 
om Edinburg (mellan Tweed och Glasgow), De 
fyra ställena äro: Chillingham-park , tillhörig Grefve 
Tankerwille, Lynn park i Cheshire, Hamilton och 
Charthley-park. Det var isynnerhet från det först- 
nämda stället som Hindmarsh meddelade under- 
rättelser vid mötet i New-Castle. Dessa djur äro 
nu aldeles hvita, med silkeslent hår; så stora som 
de större tama racerne, viga i sima rörelser och 
till formen ganska lika en del s. k. ädlare tama 
boskapsracer. På ett af de nämde ställena hafva 
de svarta öron. 1 Chillingham park bafva förr 
sådane förekommit, äfvensom fläckiga individuer, 
men genom deras bortskjutande har racen nu blif- 
vit konstant hvit. Det är obekant när Chilling- 
ham parken blifvit inhägnad, men det har skett 
före de sistförflutna 200 åren, under hvilken tid 
man har tillförlitliga traditioner derom. - I Boéthn 
Historia Scotorum, utgifven t$526 omtalas de vilda 


102 : 


kvita oxarne i Caledomska skogen, hvilka då bör- 
jade blifva sällsynta, och det är väl intet tvifvel 
underkastadt, att de som nu finnas bärstamma di- 
rekte från dem. De torde vara den enda nu lef- 
vande, verkligen vilda lemning, at stammen will 
vår hemtamda boskap. De äro ganska skygga, till 
och med svåra att få se, och tyckas harva mycken 
Iikbet i seder med kroevhjorten (Taylors Ann. 2 p- 
274 — och, med vigtiga historiska tillägg, i Fror. 
Not. April 1839, X. 6). [En undersökniog af de- 
ras Öfverensstämmelse, och olikbeter (till färgen m. 
m.) med dea nyss förut nämda, nu utdöda, vilda 
oxarten i Preussen, Skåne m. m., vore högst önsk- 


värd]. 


Nya Arter. Bos brachycerus fr. Sierra Leona, uvimärkt af 


Capra. 


oformligt stora öron och korta bakåt liggande horn; 
utan hänghud; lik B. pegasus Griff. Gray i 'Tavlors 
Ann. 2 p. 284, med fig. — Bibos subhlemachalus 
Hodgson Proc. of the As. Soc. of Bengal Juni 1837, 
är Bos fromtalis Tambert, och &£. silhetanus Fr. 
Cuvier, enl. Delessert, Rev. Zool. 1839 p.- 129, 
der äfven beskritning finnes. 

Ovis Nahoor från Himalaya, se Zool. Pr. 
1838 p- 89. 

Schinz om de vilda getarterna, i N. Schweitz. 
Denksehr. 1838 p. 1—25, tab. 4—4 De somlef> 
va på pyreneerne anses utgöra en egen art, C. py- 
renaica Sch.: hannens horn hafrva mera likhet med 
honans. 


Antilope Ogilby om antelopgenus Kemas, Z. Proc. 


1837 p. 81. Instit. 1838 p. 311. 

Id. om 2 lefvande Anteloper: Buffons Kob och Koba 
ibd. 1836 Oet. 

Id. nya arter: ibd. Nov. 1836 (Isis 1438 p. 213): 
Ixalus Probaton (n. gen.?) efter ett enda skinn, 
”kanskeen Antelop: A. Ixalon”; ”synes sakna horn”. 


103 


"ÅA. Euryceros nära Strepiceros. 
— Plulantomba n. sp. 
— sumatrensis: Fr. Cuviers beskr. rättas; hk 
A. Thor. 
— palmata Smith, nära A. furcifer. 

Underrättelse om en tam A. Philantomba , från lan- 
det innanför Sierra Leona, lemnas i Zool. Pr. 
af Biskopen af Dower och Connor. 

Ant. n. sp. goceros niger från det inre af Södra 
Afrika: Harris Zool. Pr. :1838, pit ur Cbycs 
kes vara densamma som i Fror. Not. 225 (Juli 
1839) kallas Aigoceros MHarrisit, utan citation). 
Nära ÅA. equina, svart, med hvit bläs, kind och 
strupe; stor svart mabhn, horn platiade, långa 
bakåt böjda, till 3 ringade. 

A. Ogilbyi n. sp. fr. Fernando Po; nära A. scripta. 
Waterh. Z. Pr. 1838 p. 61. 

Om ÅA. cervicapra se Z. Pr. 1836 (Isis 1838 p. 181). 

ÅA. Zebra (rödbrun med svarta tvärstrimmor) från 
Sierra Leona, Gray 1 Taylors Ann. 1. p..27, 
utan närmare karakteristik). 

Slägtet Moschus indelas af Gray, i Zool. Proc.Moschus. 

Juni 1836 (Isis 1838 p. 185). Säges skilja sig från 

Cervus endast genom bristen på horn. Alla arter- 

na hafva lättklöfvar: 

a) Moschus: tarsus baktill och utåt tätbårig; äf- 
venså strupen. Håret skört. Ungarne fläckiga 
liksom hjortarnes. Moschus-pung finnes. Blott 
M. moschiferus. 

b) Meminna. Tarsus baktill hårig, utåt med en 
naken fläck; pelsen mjuk, hvit, fläckig; strupe 
hårig. Ingen pung. Blott M. meminna. 

c) Tragulus Pallas. Tarsens bakre rand och en 
fläck på strupen nakna, sållika (eallosi). In- 
gen moschus pung; pelsen mjuk, ej fläckig. 
4 arter, som närmare bestämmas: 


104 


M. Javanicus Gm. Pall: M. fulviventer nun. sp. 


M. Kanchil Rafftl. M. Stanleyanus >». 


EEE På samma ställe anförer Gray en förut obe- 
gagnad karakter, som är af mycken vigt vid be- 
stämmandet af hjortslägtets arter, nemligen de hår- 
tofsar, som finnas på bakre fötterna. De äro lika 
hos olika åldrar och kön af samma art, och tyc- 
kas endast saknas hos C. Muntjac. Dylika knippen 
finnas hos Anteloperne blott på framfötterne, hvar- 
före de utgöra ett af de bästa medel att skilja 
mellan de hornlösa honorne af dessa båda slägten. 
Man finner: 


1:o blott en hårtofs på yttre sidan af bakre meta- 
tarsus, vid öfre tredjedelen, hos C. Elaphus, 
canadensis, Axis, porcinus, Hippelaphus, Da- 
ma, niger. (C. canadensis, kanske flera, har 
en tofs af upprätta hår i bakre kanten af me- 
tatarsus). 


2:o två tofsar: en utåt på bakre sidan af metat. 
(vid nedre 35), en på inre sidan: C. virginianus 
och var. Mexicanus. 

3:o blott en, belägen på inre sidan: C. rufus (?) 
och ett par obestämda arter. 


C. Alces har en yttre tofs, närmare hasen, och en inre 
[På Svenska Elgar sitter en i sjelfva bakre kan- 
ten al metatarsus, vid öfre +; den inre är brun 
och något tätare, men ej längre, än det omgif- 
vande håret. C. Tarandus har en dylik hvit, 
inpå tarsus; för öfrigt ingen tydlig. C. Capre- 
olus har såsom ofvan 1:o. Ref:s anm.]. 
Hjortens Rapp beskrifver i Mällers Archiv. 1839 p- 
svans. 363 den körtellika massa, som hos kronhjorten om- 
gifver svansens vertebrer och senor. Detta organ 
har, på Aristotelis tid så väl som nu, bland jägare, 
gifvit anledning till den sägen, att hjorten har 


105 


gallan i svansen. Det finnes hos båda könen, men 
saknas hos Dofhjorten m. fl. . 

Cervus elaphoides wu. sp. Hodgson Zool. Pr. 
1836 Apr. — C. Reevesi n. sp. fr. China, nära C. 
muntjac; Ogilby Z. Pr. 1838 p. 1035. 

Eijåflené anatomi afhandlas af Owen (Zool.Giraffens 

Proc. 1838 p. 6. — forts. Osteologi, P: 085 QR tom. 
svalget p. 47). Tungans bildning är ej afvikande 
från den hos andra djur, såsom Home hade för- 
'modat till följe af dess ovanligt stora utsträckbar- 
het. Viscera abdominalia hade intet ovanligt, utan 
liknade "dem hos Ruminantia i allmänhet, utom 
gallblåsan, som saknades hos 2:ne hannar, men hos 
en hona befanns vara stor och dubbel, genom en 
fullständig skiljevägg. MHvardera afdelningen hade 
särskilt ductus cysticus. Förf. genomgår alla or- 
gansystemerna och finner djuret i de flesta hänse- 
enden närma sig hjortslägtet, såsom zoologerne 
ända sedan Linné antagit. Hornen äro verkliga 
epiphyser, hvilket är tydligt på yngre exemplar. 
Ett tredje horn finnes lika litet på den nubiska 
som på den capska Giraffen. På båda finnas blott 
en knöl i pannan, som ej har någon egen nucleus. 
Hos båda varieteterna äro honans horn mindre och 
vid basis föga utbredde, så att de ej mötas. Ver- 
tebrerne äro 7 + 14 + 5 + 4 + 20 = 50. Halskotorna 
såsom hos kamelen. Rima glottidis är alltid öppen 
ÖR 18: Va - [Om hornen a Cretzschmar. i Atlas 
zu  Bäppels Reise]. 

Underrättelser om den i London födda Gi- Giraff 
raff-ungen lemnar Owen i Zool. Proc. 1839 p. 108. arg 
— Taylors Ann. 3 p. 359. Föräldrarnes parning 
skedde den 18 Mars och den 1 April 1838. Un- 
gen föddes den 9 Junii 41839, således efter 1 å 
25; månads, eller nära 16 lufiriäågaders EE I 
Han var vid födseln ganska stark och föllbildad. 


t 


105 


-- 


och kunde stå på fötterna efter ett par timmars 
förlopp. Han räckte då 6 fot högt, och mätte 6 f. 
10 tt. från nosen till svansroten. Framfötterna voro 
betydligt längre än bakfötterna, hvilket de ej äro 
på det fullvuxna djuret. Modren tillät honom ej 
dia, hvarföre han föddes med komjölk. Han dog 
den 28 Juni. 

Serres beskrifver en sviie af lyckade försök 
med parning mellan Mouflon och får, samt ungar- 
nes vidare parning med båda urstammarne [men 


ej Sins emellan] Institut 1838 p. 338. 


6 BELLU/JE. — Om Hästens och Åsnans u rsprung- 
liga hemland nämner Marcel de Serres, att han 
anser dem härstamma från dem, som lefvat vilda i 
Europa &c., och af hvilka lemningar träffas i ter-. 
tiärformationen. De hafva liksom fåret m. fl. blif- 
vit tamde låvgt före historiens tid, och omtalas i 
Mose böckerna. Mulåsnor kände man redan på Davids 
och Homeri tider (Ann. Sc. Nat. 8 p. 175). [jemf. 
allmän Zool., ”om bruket af betisel” -— samt Lethea]. 
Equus Hemionus fiones äfven 1 norra Indien. 
Underrättelser om densamma lemnar Colonel Sykes 
FOG SP RÖGS LO0A. De ds 
Ott” Fl fäntens > tänder, Se "ov. 0. DC VEN. 
TRISCNT:" VOOL NA Tec. 3 ke, Lo Pe de 
Kur mot Om Elefantens parning &c. finnas ett par no- 
RN da 1 Wieom. ”Arelliv.— 20597 po cK00 Fophe te. 
”Det raseri, hvaraf hanarne anfallas under brun- 
sten, botas i Ostindien ögonblickligen derigenom 
att man låter dem förtära v. p. 3 & smör (”Ghic”). 
Med samma medel förtages äfven ett genom brän- 
vin åstadkommet rus hos Elefanten, samt Kame- 
lernes brunstighet” [”Ghie” är troligtvis detsamma 
som i Bengalen kallas Ghi. Det är ett illa kär- 
nadt smör, som förblifver nästan flytande till följe 


107 


af värmen och är blandadt, eller liksom uppslam- 
madt med mjölk]. — Om Elefanten finnes mycket 
samladt i Wiegm. Arsb., hvilket jag endast derur 
känner. j 

Enligt G. Vrolik har underkäken hos Afri- 
kanska Rhinoceros 4 små framtänder, som dock 
tyckas tidigt utfalla. Denna art har 20 eller 21 
par refben; de ötriga arterna torde blott hafva 19, 
enligt Cuvier m. fl. Equus monianus har 19, 
Quagga och Zebra 18. (Aon. Sc. Nat. 1837 vol. 7 
prr20; der, mera 1 samma ämne). — Vid mötet i 
Prag yitrade Lumnitzer en förmodan att Rhinoc. 
unicornis tidtals fäller hornet. 

Ett exempel på de stora djurens undanträn- 
gande af menniskan och isynnerhet af Europeerne 
finner man i Smiths Illustrations of the Zool. of 
South. Africa, med afseende på Rhinoceros. Detta 
djur fans allmänt vid ”Tafelbay då Holländarne 
började anlägga Cap-colonien. Nu är den undan- 
trängd långt utom gränserna af coloniens område, 
och Sm. tror att det ej dröjer länge förr än den 
blir inskränkt till centrai afrika. — Det är ej blott 
Rh. bicornis som sålunda vikit undan; äfven Rh. 
simus , som för några år sedan ej var ovanlig vid 
Littäku, har nu genom skjutgevärens allmännare 
bruk upphört att visa sig på 10) mil (trol. En- 
gelska ?) omkring denna stad. (Revue Zool. 1839 
p: 23): 

I v. d. Hoeven bestämmer de 2 kända ar- 
terna af Phacochoeres. Act. Bonn. XIX p. 169: de 


qvibusdam Mamm. &c. — Sus barbatus un. sp. fr. 
Borneo; Muller i v. d. Hoeven &c. 'Tiidschrift 5, 
p. 149. — Eyton anm. vid skelettet af slägtet 


Sus, Zool. Proc. 1837, p. 23 (om olikhet i verte- 
brernes antal). 


Rhbinoc. 

tänder, 

refben , 
horn. 


108 
PHOCACEA. — Öfversigt af. Ordnin 


Svensk literatur. i 
ÅS Om den skälhundsart , som lemnar ett finare 
Skälen. -pelsverk (Fur seal) erhålla vi skattbara, ehuru ej 
fullt tillfredsställande underrättelser af R. Ham il- 
ton. Den är en Otaria och anses vara densamma, 
som blifvit beskrifven under namn af Phoca falck- 
landica och longicollis, men aldrig varit rätt känd. 
Framfötterna sitta jemt vid midten af kroppen, 
hafva en bred hinnkant, men sakna klor.  Bakföt- 
terne hafva långa klor. Huden är ganska tunn, 
betäckt af täta mjuka hullhår och mera spridda, 
hvitgrå, vid roten svarta stickelhår. & är 63 fot 
lång; honan blir ej hälften så stor, blott 33 fot lång. 
— Denna art lefver i polygami: en hane har om- 
kring 20 honor. De gå till lands i Nov., Dec. 
Först komma hannarne, som mvänta honorna, 
hvarefter parningen sker i hela December. Dräg- 
tigheten varar nära ett år, under hvilken tid kö- 
nen blifva tillsamman. Ungarne äro tjenlige att: 
gå i vattnet i Februari. De unga eller gamla in- 
dividuer, som ej äro skicklige till fortplantning, 
komma till landet i Februari, för att under de 
följande 2 månaderne fälla hår. — De vigtigaste 
upplysningarne om detta djur fås af Kapt. -Wid- 
dells resa mot Sydpolen 1825. Cook var en af 
de första som vände uppmärksamheten på vigten 
af denna skälbunds fångst. Den fanns då i otalig 
mängd vid Falklands öarne , hvarest den nu är 
fullkomligt utrotad; den har bibehållit sig vid S. 
Georgien , S. Orkneys, och isynnerhet Sydshetland. 
Genom Cooks officiella berättelse efter dess resa 
1771, uppstodo spekulationer, så väl på tran af 
flera arter, särdeles den gigantiska Ph. proboscidea, 
som på hudar af denna art. Blott från 5. Georgien 
har årligen kommit skältran till London för 1 


gen, se 


109 


million pund Sterling, och Engelsmän samt Nord- 
amerikaner hafva hemtat "hudar derifrån till ett 
ofantligt värde. Årligen lära omkring 60 fartyg, 
af 250—309 Tons drägt, begagnas för denna fångst, 
oberäknadt den kanske ännu indrägtigare tranfång- 
sten. Största massan af hudar lära åtgå i China, 
hvarföre de ej så ofta ses i Europa. Förf. har be- 
skrifvit djuret efter 2:ne uppstoppade exemplar och 
efter hudar, men har ej sett cranium. — Literatur 
m. m. genomgås. (Taylors Anm. 1838 p. 81, med 
anm pc 478,» mot Gray == Frors Not: > IX; 5 
Jan 1839). 

”Leptonyx MWeddelli” Gray. Mag. of Nat. 
Hist. 1837 (En phoca, utan öron från södra is- 
hafvet). 

Hallgrimson, om den Isländska Utselur, 
Kröyers Tidskr. 2 p. 91. Anses vara Phoca gry- 
pus Fabr. Halicherus griseus Nilsson, och efter den 
beskrifning som lemnas kan det knappt vara någon 
annan art. Synonymi anföres. 

Phocze vid Shetland, Edmonstone Mem. of Wern. 
Soc. 1837—38. -— De vid Island: Ball, Brewsters 
Journ. X 487 (Isis 1838 p. 101): Halicherus Gry- 
opus, Phoca vitulina, grönlandica. (Ph. barbata 
dubiös). 

Gray berättar att en vanlig skälhund (arten 
bestämmes ej), som finnes lefvande i Zool. Gardens, 
ej begagnar framfötterna för att gå, men väl för 
att bringa födan till munnen. Han går framåt 
endast genom bukmusklernes rörelse. Taylors An- 
nalsr2pi 78. 

Buron beskrifver hela blodkärlssystemet hos 
Phoca, i Mällers Archiv 1838 p. 230. Uti kärl- 
väggen af vena cava descendens, ofvanför diaphrag- 
ma, finnes en tydlig sphincter, hvarigenom blodet 
kan afstängas från hjertat, för att samlas i den be- 


Phoca. 


Blod- 


kärlen. 


i 


110 


kanta reservoiren under diaphragma. VWVenerne voro 
i allmänhet ganska stora. B. nekar att foramen 
ovale och ductus arieriosus äro öppna, såsom de 
ofta beskrivas. (Dock skola Meyer och Weber 
hafva funnit for. ovale öppet hos 6 individuer bland 
9: Mäll. Aveh. 1839 p. CCX). [Månne ej dessa olika 
uppgitter kunna bero på undersökningen af ohka 
arter?]. 

Ögat. Ögat hos Phoca beskrifves utförligen af Esch- 
richt i Mäll. Arch. 1838 p. 575. Vi nämna derur 
blott, att Membraoa nictitans befanns fullständig 
och understödd af ett gaffellikt brosk. 

Walrösl V. Baér har lemnat en Anat. och Zoologisk 
”luaundersökning ötver Walrossen, hvari ban på ett 
och Anat.gtälle samlar allt som är skritvit och kändt om 
deita djur. Anatomien meddelas efier ett ungt 
exemplar som kom lefvande till Petersburg. Dess 
geografiska utbredning bestämmes med största nog- 
grannhet. - Walrossen finnes 1 2, genom polarisen, 
norr om continenterne, skilde regioner. Den ena 
utgöres af kusterna norr om Atlantiska bafvet: No- 
vaja Zemlia, Spetsbergen, Grönland, Baffins land 
och Hudsons bay; den andra är belägen norr om 
Stilla hafvet, kring Behrings sund, hvarest: djuret 
finnes åt söder ända till 56? N. lat. Vid- Ame- 
rikas och Siberiens norra kuster finnes det ej an- 
nat än närmast intill de 2 nämde regionerna. Vid 
Finmarkens och Ryska lapplands Norra kust bar 
den aldrig funnits ”), hvilket bevises ur gamla skrift- 


+) Enligt underrättelser som Mag. S. Lovén erhöll i Fin- 
marken åren 1836 och 7 skola 2:ne exemplar hafva blifvit 
skjutne i trakten af Nordcap, af en utmärkt jägare och fiskare 
som länge bott i granskapet. Vi anmärka att djurs spora- 
diska förekommande, utom sitt vanliga område, ej kan tagas i 
betraktande vid bestämmandet af detta områdes gränser Val- 
rossens förekommande vid Finmarken är endast accidentelt, 
och så sällsynt, att Ref. af alla, som han derstädes tillfrå- 
gat, fått till svar, att detta djur ej finnes vid den kusten. 


111 


liga urkunder, och i allmänhet bar dess förekom- 
mande, under historiska tiden, alltid varit fullkom- 
ligt detsamma som nu, med undantag af några en- 
skilta ställen, der den blifvit PRAK 
Walrossen och isynnerhet dess tänder afhand-Dess tän- 

las af Wiegmann, Archiv. 18338. De så kallade 20 
permanenta tänderna äro ursprungligen 3 kindt., 

hörnt., 3 framtänder på hvardera sidan; men alla 
framtänderna och de 2 bakre kindt. utfalla tidigt. - 
Den tand som vanligen anses för främsta undre 
kindtanden, är en verklig börntand. — I ett till- 
lägg nämnas de små RNSTACE som af nyare för- 
arsa varit uppförda såsom artskillnader [Ref. har 
haft twillfälle att förvissa sig om, att knappt 2 in- 
dividuer kunna uppsökas, hos hvilka man ej träf- 
far någon liten olikhet i hörntändernas rigtning 
och volum |]. 


CETACEA. — Under de år för hvilka här 
redogöres har kännedomen om Hvalarnes Natural- 
historia vunnit en högst betydlig utvidgning. Vi 
nämna i första rummet: 

Fr. Cuvier de PI'histoire Naturelle des Ceta-Hvalarne. 
cés, Paris 1836, 1 vol. 8:o med 24 enkla tabb. 
(utgör en tome af Rorets suites å Buffon). Detta 
är en med stor flit och strängaste kritik gjord sam- 
ling af det som varit kändt öfver Cetaceerne, och 
synes mig vara den första verkliga grundlägg- 
ning till en sann kännedom om denuna ordning i 
allmänhet. Att ofta kritiken blifvit alltför sträng, 
och att ett eller annat "misstag skett, - kan 
ej komma i beräkning i jemförelse med arbetets 
förtjenster. Det är förlåtligt eller rätt, att tvifla 
på allt, der sagor så ofta blifvit utgifne för san- 
ning och der lättrogenhet och löslighet till den 


Vatten- 
blåsning. 


112 


grad. imblandat sig, som uti Hvalarnes historia. — 
Nordens Fauna rörer det närmast, att Förf. utdömt 
Balena glacialis , B. rostrata Tabr. och Physeter 
microps. Af detta sistnämda slägte antager Förl. 
liksom G. Cuvier blott en enda art. Om de ut- 
dömda arterna nu åter uppträda, så måste det blif- 
va till följe af noggranna observationer, och man 
vet då med säkerhet något om dem. Detta är re- 
dan händelsen med B. rostrata, såsom längre ned 
nämnes. F. Cuvier är högst angelägen att ej ut- 
gifva sitt arbete för en fulländad naturalhistoria, 
utan blott för en förelöpande samling till en så- 
dan, hvilket äfven antydes af sjelfva titeln: de 
Uhistoire &c. 

W. Rapp die Cetaceen, Zoologisch-Anatomisch 
dargestellt, Stuttgart und Täbingen 1837, 8:0, sä- 
ges vara en utmärkt öfversigt af ordningen. Den 
skall innefatta en kort karakteristik af arterna, och 
sedan hufvudsakligen sammanfatta allt, som är kändt 
om Hvalarnes anatomi, men har > råkat blifva mig 
obekant. 

Hvalarnes föregifna vattensprutning bestrides å 
nyo af Baäér (i Bull. de Petersb. 1 p. 37 (1835-6). 
— Isis 1839 p. 627). En mängd ytterligare bevis 
framdragas att de ej spruta vatten, utan blott ut- 
blåsa en ånga. Denna sak kan nu anses såsom 
fullkomligt afgjord, isynnerhet genom Scoresbys 
vitnesbörd. Ref. får härvid anmärka att ännu åt- 
skilligt torde återstå att lära af, och förklara vid 
detta phaenomen, då han sjelf sett denna ånga an- 
taga utseendet af en vattenkonst inom de varmare 
zonernes haf, hvarest dess så hastiga condensering 
gifver begreppet om en ganska stor kroppsvärma 
hos hvalarne. Ref. får vidare tillägga att det en- 
dast är arterne af Balaena, som tyckes spruta en lod- 

råt 


113 


rät stråle, af längre varaktighet.  Physeter och Del- 
finerne utblåsa hastigt och på en gång luften, som 
vanligen synes bilda en liten, straxt försvinnande 
och framåt-rigtad ånga]. 

Om Rytina Stelleri och dess märkvärdiga fö-Gräsätan- 
rekommande samt undergång, hafva viaf Baer ÖRE Myran 
hållit en vigtig afbandling, af hvilken innehållet i historia. 
kortbet är följande: Kamtschatka upptäcktes 16926 
och lades under Ryska väldet 1697 af några Kos- 
saker från Jakutsk. = Efter flera åt det hållet 
utsända upptäcktsresor utrustades Behrings andra 
expedition 1733, för att undersöka det närgränsan- 
de Amerika och öarne i trakten. - Expeditionen 
anlände 1740 till Kamtschatka, och seglade till 
Amerika, hvarest den blott qvardröjde ganska kort 
tid. På återvägen, 1741, strandade fartyget på en då 
obekant ö, nu Behrings ö, hvarest expeditionen måste 
qvardröja öfver vintern, för att bygga sig ett nytt 
fartyg.  Rytina fanns då i stor mängd derstädes, 
och dess kött utgjorde de strandades hufvudsakliga 
föda. Den hade någon yttre likhet med en skäl 
eller valross, var ända till 23 fot lång och närde 
sig af de tångarter, som växte på strändernas bran- 
ta klippor i vattnet. Lyckligtvis var den lärde 
och verksamme Steller med på expeditionen, för 
att åt efterverlden bevara underrättelsen om detta 
märkvärdiga djur, som aldrig hann att hlifva sedt 
af någon naturforskare mera än af honom, ty re- 
dan 27 år efter upptäckandet blef det fullkomligt 
utrotadt af jorden; det sista dödades nemligen år 
1768. Men han bidrog i betydlig mån till den 
hastighet hvarmed detta skedde, i det han rådde 
nordseglare och valrossjägare att vid den nya ön 
proviantera dermed, för sin resa, hvilket äfven un- 
der de nästföljande åren blef allmänna bruket. 


Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—18 40. 8 


114 


Steller ansåg detta djur för att vara den förut be- 
kanta Manati (Lamantin), hvilken han, i brist på 
tillgång till böcker, endast kunde känna ur min-. 
net, och trodde således att den var vida utbredd 
kring jorden. Detta var dock ej händelsen, och 
Baer bevisar nu, att den, åtminstone i -sednare 
tider ej funnits annat än vid Behrings ö, nemligen 
hvarken vid Kamtschatka eller det motliggande 
Amerika, eller de öfrige öarne i granskapet. — Ef- 
ter åtkomsten till Kamtschatka skref Steller sin 
afhandling de Bestiis marinis , och flera upplysnin- 
gar derom äro att hemta ur hans dagbok, som ej 
blef tryckt förr än 1793. Pallas har lemnat en 
figur, hvilken nyligen är publicerad i plancherne 
till Zoographia, och är den enda som finnes. 
Det är obekant hvarifrån P. erhållit den, och B:. 
tror att den kan vara af Steller [Af utseendet 
och sista raden i beskrifningen, Zoogr. 1 p. 273, 
synes det troligare, att P. fått den af någon sjöman 
i Kamtschatka]. En tand finnes i Petersburg utan 
uppgift hvarifrån den kommit, och O. Fabricius 
beskrifver, 1 Fauna Grönlandica, ett cranium, som 
troligen blifvit ditfördt med is. Dessa äro alla de 
urkunder, som finnas öfver detta djur. Baers af- 
handling är så fullständig, samt försedd med så 
mångfaldiga undersökningar och säkra data, att in- 
tet tvifvel kan uppstå om riktigheten af hans upp- 
gifter, och så många dokumenter hafva blifvit för- 
varade öfver resorna och undersökningarna i den 
trakten under förra århundradet, att det blifvit 
honom möjligt bevisa hvad han säger. — Steller 
nämner i korthet ett par andra djur-arter från sam- 
ma trakter, som ej synas vara kända; möjligtvis 
äro äfven de utdöda. Baer anmärker, att Rytinas 
historia visar oss sannolikheten af många andra 
djurarters utrotande i sednare tider, då menniskan, 


115 


och isynnerhet Europeerne, först intagit nya län- 
der, utan att någon Steller varit med, som åt ve- 
tenskapen bibehållit underrättelsen derom. Många 
af de djur, som vi anse för utdöda sedan uråldriga 
tider, torde hafva lefvat närmare vår tid än vi 
nu tro. 

Öfver Manati från Orenoco hafva vi af Hu m- Lamanti- 
boldt erhållit en utförlig afhandling, författad för YR 
nära 40 år sedan och nu, jemte en god figur, in- 
förd i Wiegmanns Archiv 41838, samt åtföljd af 
literatur-historie och artkritik af Wiegmann. I 
Amerika finnas 2 bestämda arter, som af W. kallas 
M. australis (Americanus auct.) på fasta landet till 

199 S. lat. och 

M. latirostris Harlan från Westindien. 

M. Senegalensis är den tredje kända arten. — Det 
är den förstnämda som Humboldt beskrifvit, ef- 
ter en hona af öfver 9 fots längd. Tänderna äro 
blott + kindtänder. I gomen ligger en stor knöl; 
som passar till en håla i den korta underkäken, 
och bakom dessa har underkäken en upphöjning, 
svarande mot en fördjupning i gomen. Denna 
bildning upplyser förhållandet med Stellers be- 
skrifning på en enda benknöl i hvardera käken 
af Rytina, som tjenade i stället för tänder, hvil- 
ken beskrifning man förr ej förstått. Tungan är 
kort och alldeles fastvuxen i underkäken. Nosen 
är smal, lång, med stor tvärhuggen öfverläpp. 
Af naglar finnas blott rudiment ”under huden.” 
'Tarmen är ganska lång (108) fot. Magen 2-delt. 
Lungan sträcker sig utmed ryggen ända till nära 
stjerten, och har en ofantlig vidd. Diaphragma 
kommer härigenom att sträcka sig längre nedåt 
ryggen än på andra djur. Namnet Manati är 
caraibiskt, och härleder sig alldeles icke från Manus. 
Djurets fötter äro ej heller på något sätt hand- 


116 


iika. Det lefver af gräs i floderna. Omkring orinoco 
döda invånarne detsamma i mängd, uti sjöar och 
kärr efter öfversvämnings-tiden, då vattnet faller. 


Enligt en notice (i Diesings N. sp. af intesti- 
nåldjur, Wiener Ann. 2, p. 219, 1839), skulle 
Natterer hafva funnit en ny art Manati i Bra- 
silien. " Den säges sakna klor och hafva 14 par 
refben; M. Americanus (Australis, se ofvan), har 


17 par. 


En kort underrättelse om skelettet af M. sene- 
galensis lemnar Robert i Ann. Sc. Nat. V. 227. 
Den säges hafva 7 hals- och 16 ryggvertebrer [allt- 
så 16 par refben]. 

Halicore Af Halicore Dugong meddelar Owen beskrif- 
Dugong: ning och anatomi, i Zool. Proc. 1838 p. 28. Det 
för referenten ett oskattbart nöje, att om dessa 
3:ne märkvärdiga och föga kända slägtformer, som 
utgöra de s. k. väska kide" hvalarne, få sammanfatta 
ukdérräntlber af tre sådana forskare, som Baer, 
Humboldt och Owen; Frbretet albin häraf blir så 
vidlyftig som denna berättelse medgifver. Dugong 
lefver af Alger och Fuci. Den har trubbig nos. 
Stjertfenan är så bred som 4 af hela kroppslängden. 
Membrana nictitans finnes. Näsborrarna sitta fram 
i nosen; spenarne på bröstet, tätt bakvid fenorna. 
Ryggens bakre del har en stark köl, som slutar 
på stjertfenan. De permanenta framtänderna (be- 
tarna) växa, hos honan, liksom hos Narhvalhonan, 
aldrig fram ur alveoli. I underkäken finnas sällan 
framtänder. Kindtänderna bli bakåt större; de ef- 
terträda hvarandra i bhorisontel riktning, liksom 
hos elefanten och hvalarne; den 4:de och 3:te an- 
ses vara permanent. Den olikhet, som blifvit an- 
märkt i tänderna, ansågs af Knox för artskill- 
nad; Owen anser den blott utvisa könskillnad. 


117 


Inre strueturen afviker så mycket från den dess inre 
hos de egentliga hvalarna, att O. i likhet med Nn 
Blainville anser dessa djur hellre böra föras till 
Pachydermernes ordning, oaktadt bristen på bak- 
fötter. Dinotherium torde jemte dem få en natur- 
lig plats i djurskaran. Magen har, liksom hos Pe- 
cari och Hippopotamus, särskilta påsar, och liksom 
hos Bäfvern, en ganska stark glandulär apparat nära 
cardia. Magen är egentligen blott delad i 2:ne 
rum, hvaraf det främre, eller cardial-delen, är 
starkt muskulöst, det bakre tarmlikt; den är såle- 
des vida mindre sammansatt än på de köttätande 
hvalarne, hvilka hafva magen mera lik boskapens. 
Detta är högst märkvärdigt, då gräsätande djur an- 
nars pläga hafva mest sammansatt mage. Vid ven- 
stra sidan om cardia finnes en stor knöl med hål 
1 spetsen, ledande till en blindsäck , som är försedd 
med en spiral valvel och afsöndrar en ymnig, 
tjock vätska: en högst ovanlig bildning, som blott 
kan jemföras med den af cxecum hos några få andra 
däggdjur. Cecum och groftarm finnas tydlige, såsom 
hos de 2 närslägtade formerna; den förra är co- 
nisk och mot spetsen ovanligt tjockt muskulös. 
Gallblåsa finnes, liksom hos Manati, men den har 
en egen bildning, som nästan liknar urinblåsans: 
den emottager gallan genom 2 stora, snedt ingå- 
ende ductus hepato-cystici, och har en enkel ut- 
försgång. Detta är en öfvergång till samma dels 
form hos Stellers Rytina, som hade en ovanligt 
vid duct. choledochus, men: saknade gallblåsa.  Gall- 
blåsan saknas hos de egentliga hvalarne. 

Den besynnerliga delningen, från spetsen, fiera, 
mellan hjertats båda ventrikler, som är alldeles FS 
egen för de gräsätande hvalarne, fans här 1 hög 
grad, den sträckte sig ull hälften af hjertats höjd. 
Foramen ovale är tillslutet. Inga sådana arteriella 


Respira- 


tions Org 


Genit. 


Skelett. 


Delfiner: 


Anatomi. 


118 


plexus intercostales och intra-vertebrales funnos, 


. 


som hos de egentliga hvalarne. Lungorne äro, 
liksom hos de 2 närslägtade formerna, ovanligt långt 
utsträckte utmed ryggen, ungefär som hos Sköld- 
paddorna; med större celler än hos andra mamma- 
hia. De egentliga hvalarne hafva korta: lungor, 
med fina celler. Larynx är högst olika med hva- 
larnes, nemligen ej framskjutande, conisk, och 
epiglottis är ej, såsom hos dem, ovanligt lång, 
utan tvertom rudimentär. OO. anmärker dock, att 
Balena i bildningen af larynx, såsom af flera an- 
dra delar, närmar sig den hos Halicore, 

Njurarne äro ej delade. MPHesice seminales fin- 
nas; de saknas hos hvalarne. Corpora cavernosa 
äro, som vanligt, delade i 2; hvalarne hafva blott 1. 

Vertebrerne äro ”7 + 19 + 307 = ”55” [de an- 
förda talen utgöra 56]. Benen sakna märgcaviteter. 
Det stora antalet refben och flera andra omständig- 
heter gifva skelettet mycken likhet med Pachyder- 
mernes. 


Kärlsystemet hos Delphinus Phoccena beskrifves 
af Baer i Act. Bonn. XVII. 1 p. 395. Det mest 
egna och karakteristika utgöra de ofantliga -plexus; 
som bildas af artererna och venerne mellan refbenen 
och på flera andra ställen i kroppen. : Venerna skola 
till och med öfverallt lemna plexus i stället för 
grenar. De som utgå från vena cava descendens (pl. 
imtercostales) synas utgöra reservoirer för det ve- 
nösa blodet under dykningen [men de finnas dock 
ej hos Phocacea]. Åfven lymphatiska kärlen be- 
skrifvas såsom ofantligt stora. 

Baérs undersökning af samma djurs öfriga 
delar, finnes i Bullet. de Petersb. 1836. Vi med- 
dela blott några få anteckningar derur. — Ungarne 


119 


äro försedde med morrhår, hvilket upphäfver en 
af de stora olikheterna mellan hvalar och andra 
Däggdjur. Cetaceernes länge kända bäckenben sva- 
rar mot os ischi, ej mot os pubis; den öfriga delen 
af pelvis är fibrös, men dock tydlig och särdeles 
egnad att sprida ljus öfver betydelsen af bäckenets 
delar: ossa innominata äro att betrakta såsom 
förbeningar i bukmusklernas aponeuroser. Delfi- 
nernes s. k. 4:de mage är blott en del af duode- 
num. Luktnerverna finnas, men äro rudimentära. 

Hörselorganerna hos samma art beskrifvas af 
Breschet, Ann. Sc. Nat. X (1838) pe 221 

Om D. Tursio, Wright i Charlesw. Mag. 
1838 p. 609. — D. Fitzroyi Waterhouse Zool. 
Proc. 1838 p. 23 [synes Ref. nog lik D. Novze 
Zeelandizx]. — Delphinorhynchus micropterus , Nouv. 
mem. de Brux. XII med fig. 

Af Beales Natural history of the SpermtVhale 
utkom en ny tillökt upplaga 1839, (London, hos 
van Voorst). B. har varit läkare på 2:ne sydpols- 
expeditioner för hvalfångst och säger sig hafva sett 
tusental af Spermacetihvalar. Han nekar bestämdt 
flera arters tillvaro, äfvensom hvalarnes vattenblås- 
ning. Physeter kan vistas ”1 å 13 timme” under 
vattnet, och säges ”hemta sin föda på stort djup”. 
Denna upplaga är tillökt med djurets osteologi 
[enl]. Charlesw. Mag. 1839 p. 250, hvarest en vac- 
ker planche förekommer, visande åtskilliga ur vatt- 
net uppspringande cachelotter, hvilka dock äro 
dubbelt för - stora i förhållande till de derjemte 
afbildade menniskorna. — Se äfv. Ann. Sc. Nat. 
XI p. 3791. 

Debell Bennett säger ( Zool. Proc. 1836 
— Isis 1838 p. 217) att af Physeter macrocephalus 
är hannen dubbelt så lång som honan (> 60, Q 
28—35 fot). Skillnaden är således större än hos 


Arter. 


Physeter. 


Balzenop- 


tera. 


Anatomi. 


120 


andra hvälar. Foetus blir 14 fot långt. På ungen 
af hankön synas ej tänderna utom tandköttet förr 
än han blir öfver 28 fot lång, eller så stor som 
modren! Ögat är föga större än på en oxe, 23 tum; 
med klotrund cerystallins — Samme förlhivändslanna 
nar ytterligare underrättelser om detta djur:i Zool: 
Proc. 1837 p. 39. Han anser det hafva svag hör- 
sel men en egen fin känsel. Det tyckes nemligen 
erfara rörelser 1 vattnet, t. ex. af en fångad kam- 
rat, på ganska långt håll. Andedrägten och vat- 
tenblåsningen afhandlas; den sednare i öfverens- 
stämmelse med alla nyare uppgifter. 

Det är blott sällan de stora hvalarne- kunna 
blifva föremål för naturforskares undersökning, 
hvarföre dessa djur varit föga bekanta för den ve- 
tenskapliga zoologien. De äga likväl en ganska hög 
grad af märkvärdighet, både såsom de största af 
alla kända djur oeh såsom stående på en alldeles 
egen wiykäblinsk grad, hvarigenom de dels visa sig 
såsom en tellfedn faller däggdjur och fiskar, 
dels tyckas stå ganska högt blant däggdjuren. 
Hvarje bidrag till FREE sd om deras inre bygg- 
nad är FR af stort värde, och ett sådant a 
erhållits genom Prof. Vrolik i Amsterdam, som 
lyckligtvis kom tidigt nog för att få undersöka in- 
elverna af en Balenoptera (”rostrata”), hvilken stran- 
dat vid Holländska kusten i September 1835. Han 
öppnade djuret i buken; genom ätt bortskära en 
hudremsa af nära 6 famnars längd, och, efter att 
genom flera personers tillhjelp EM med rep un- 
däri 108 denna, fann han genast den förut okända 
märkvärdiga sjänsfätsdigkelses att denna arts mage 
och tunntarm ligga, ej såsom hos andra djur inom 
abdomen, utan mellan huden och bröstkorgen, 
ända upp till hakan, i en stor peritoneal säck, 
som bildar e. a. normalt nafvelbråck. - Man kan 


121 


häraf sluta, att ändamålet med de täta och talrika 
veck, som huden bildar under buken på denna och 
ett par andra arter, är att kunna lemna en efter 
behofvet afpassad utvidgning för magen och tar- 
marne. - Magen var fördelad i 3 rum liksom hos 
Delfinerna. — Tunntarmen var ganska lång; grof- 
tarmen deremot kort, försedd cd circulära valv- 
ler och en obetydlig cxcum. De stora blodkär- 
len ägde, äfven i proportion till kroppen, en gan- 
ska stor vidd.  Hjertats bredd var blott 3 rhenl: 
fot, men diametern af aorta var 13 tum, och af 
Art pulmonalis 10; tum. — Foramen ovale var 
tillslutet och hjertats delar i allmänhet såsom hos 
däggdjuren. Det är att beklaga, att omständighe- 
terne ej tilläto Förf. att med större fullständighet 
undersöka djuret; men han kunde blott använda 
en enda ebbtid, för att utskära och bortföra de 
vigligaste viscera, och måste skynda bort för att 
ej drunkna 1 den återkommande floden. Han kun- 
de dessutom ej af ägaren erhålla tillstånd att öpp- 
na djurets thorax. (Tiidschr. voor Nat. Gesch. 4 
p. 1. — Ann. Sc. Nat. vol. 9 (1838) p- 65). 

Om Balenoptera rostrata Fabr. lemnar K rö-B.rostrata. 
yer några högst välkomna underrättelser (Kröyers 
Tiidskr. 2 p. 617) efter ett exemplar, som fånga- 
des vid Bergen i Juni 1839, och hvaraf skelettet 
nu finnes på Zool. Museum derstädes. Svårighe- 
ten att få beskrifningar af hvalar synes af denna 
liksom af nyss anförda berättelse. Sedan en Hval 
blifvit dödad sjunker den till bottnen, men flyter 
åter upp efter 30 å 36 timmars förlopp. K. kän- 
de ej detta och kom derföre några timrihar för 
sent, då redan späcket var uthugget; man är nem- 
ligen angelägen att skynda dermed. En annan, 
som fångades under Förf:s vistande i Bergen, ett 
par mil från staden, kunde han ej en gång få se. 


422 


Kr. visar att B. rostrata Fabr. verkligen är 
- en egen art, och ej en unge af 84. boops såsom 
Cuvier och Rapp antagit. Han slutar detta huf- 
vudsakligen af storleken: B£. Boops uppnår en längd 
af 93 fot och kan alltså, måttligt tilltaget, upp- 
skattas till öfver 80 fot. Men 2:ne drägtiga ho- 
nor af B. rostrata, hvilkas skeletter finnas i Ber- 
gens Museum, hade blott 23 och 26 fots längd. 
Det synes ej tänkbart, att ett djur skulle vara af- 
lings-skickligt så tidigt, att det blott hade uppnått 
+ af den längd, som tillkommer utvuxne exemplar. 
— Ungarne af Delphinus Phocxena och Orca? Hy- 
peroodon, samt Balxena mysticetus, eller alla de 
hvarom man har underrättelser, äga vid födseln 
3—1 af modrens längd. Detta bör äfven kunna 
antagas gälla för Balenopterae, hvarföre man må- 
ste förmoda att den nyfödda ungen af B. Boops 
har åtminstone 20 fots längd. Men om den blott 
antages till 15 fot, så är detta redan för mycket 
för B. rostrata, af hvilken man känner exempel 
på 14 och 17 fots långa exemplar, som dock ej 
tycktes vara nyss födda. K. antager att foetus af 
denna art högst uppnår 7—38 fot, och att den al- 
drig såsom fullvuxen öfverstiger 40 fots längd. 
[jemf. härom strax nedanför]: En figur lemnas 
öfver det ena i Bergens Museum förvarade fostret, 
som har 15; tums längd, samt mått och beskrif- 
ning af skelett, fenor, barder m. m. af både fost- 
ret och den fullvuxna. Barder syntes ej hos fos- 
tret; den fullvuxna hade 320 på hvardera sidan. 
B. rostrata Fabr. utmärker sig, oberäknadt den 
ringa storleken, genom hvita barder, som sträcka 
sig ända fram till spetsen af öfverkäken, der de 
gå tillhopa från båda sidor. Bröstfenorna äro hvita 
mot midten, både ofvan och under. B. Boops har 
deremot svarta barder, som lemna ett tomrum framuti 


123 


käken; bröstfenorna äro ofvan svarta, under hvita. 
B. rostrata lärer vara den allmännaste arten, både 
vid Norrige och 1 Kattegat. 

Vi omnämna i sammanhang härmed de un- 
derrättelser som Knox lemnat om en ung B. ro- 
strata , fångad vid Frith of Forth i Skottland, i Fe- 
bruari 1834. Den hade blott 10 fots längd (9 f. 
11 t. Engl.). [Den var ej något foetus, och visar 
att Kröyer troligtvis dömt rätt vid bestämmandet 
af den nyfödda ungens längd. Om man, efter de 
af Kröyer uppgifne måtten, ville bedömma Balxe- 
noptera i enlighet med det som förut är anfördt 
om Physeter, att honan blott är hälften så lång 
som hannen, så skulle & af B. rostrata vara un- 
gefär lika stor med 2 af B. Boops, eller 49 å 50 
fot. Men sannolikt är skillnaden mellan könen ej 
så stor som hos Physeter. I alla fall blir anta- 
gandet af en liten och en stor art af Balxnoptera 
nödvändigt.] Knox anför att ofvannämde exemplar 
hade 8 st. morrhår (bristles) sittande ”i perpendi- 
culära rader” ”på nosen, på båda käkarne”; 614 
barder, af blek rosenfärg, liksom hela munnens 
insida. Inga tänder; 11 rygg- och 36 derpå följande 
kotor (Boops skall hafva 13 och 40). Några anatomiska 
underrättelser lemnas, hvaribland den, om en stor va- 
sculös massa af ”erectile tissue” som fyller större delen 
af hufvudet och sträcker sig nedåt ryggmärgskanalen. 
— Åfven några underrättelser, som visa att hvalarhe 
dägga sina ungar, och att deras mjölkkörtlar ej äro, 
såsom Geoffroy påstått, af annan natur. (Jamesons 
New. Edinb. Philos. Journ. XVIII p. 197). — Om 
Barderne hos B. rostrata se Ravin Ann. Sc. Nat. 


V. p. 266. 


124 


Ornithologi. 


Artkännedomen bland foglarne fortgår med 
en så stor hastighet, att under de fyra sår, för 
hvilka vi. redogöra, hafva öfver 500 arter blifvit 
beskrifne såsom nya, hvilket är mycket då man 
besinnar att hela antalet af kända arter blott kan 
skattas till 5 å 6 tusende, och att foglarne tro- 
ligtvis äro till artantalet fullständigare kände än 
någon annan djurklass. Men ju hastigare tillväxten 
af materialier sker, desto kännbarare blir bristen af 
en på säkra karakterer grundad systematik, af just 
de ordningar, som innefatta det vida större antalet 
arter, och af hvilka det mesta nya tillkommit, nem- 
ligen sångfoglarne och de med dem närmast be- 
slägtade formerna, hvarföre man ofta stannar i 
ovisshet om hvarthän de talrika nya slägtena böra 
hänföras. Många försök att sammanställa och ord- 
na massorna göras dock alltjemt, men upptäckan- 
det af de yttre karakterer, som finnas, för de na- 
turliga grupperna, och dessas användande vid sy- 
stematiken, förblifva ständigt ett af vetenskapens 
mest trängande behofver: till följe af den enformig- 
het som råder i foglarnes bildning, äro de små 


Yttre ka-formskillnader som finnas, svåra att uppfatta. Emel- 


rakterer 


för sång-lertid hafva Keyserling och Blasius framställt 


foglarne. 


ett verkligt zoologiskt kännetecken för hela sång- 
fogel-ordningen (i Wiegm. Arch. 1839 p.- 332), 
som består deruti, att alla de med sångapparat 
försedde foglarne, och, nästan endast dessa, hafva 
bakre sidan af tarsus beklädd af en alldeles slät, 
hornartad hud, utan intryck eller fördelning. 
Hos Lärkorna synes dock derpå suturer, som äro 
fortsättningar af dem mellan sköldarne, frampå 


125 


tarsus "). På foglarne af alla de öfriga ordnin- 
garne, är den bakre sidan af tarsus nätlikt, sköld- 
likt m. m. fördelad. Författarne, som, isin förut 
nämda Europeiska fauna, på ett berömvärdt sätt 
fortsätta framställandet af formkarakterer, anse sig, 
genom nämde formförhållande, hafva visat den 
första , af yttre delarne hemtade, verkliga karakter 
för sångfoglarne, hvilket Ref. gerna skulle bejaka 
i fall han ej ansåge sig hafva sjelf lemnat en fullt 
ut lika allmän karakteristik af samma fogelordning, 
uti en år 1835, under namn af Ornithologiskt sy- 
stem, i Vetenskaps Academiens Handlingar införd 
uppsats, hvars syftemål just är att framställa form- 
karakterer, men som förblifvit obekant, till och 
med för Tysklands Ornithologer, hvilka annars 
noga pläga känna literaturen. Denna karakter är 
hemtad af vingarnes bildning, baktåns storlek och 
klornas form. Vingtäckfjädrarne äro nemligen hos 
alla sångfoglar så fåtaliga och korta, att de största 
betäcka vida mindre än hälften af armpennorna 
(Remiges cubitales f secundarie); hos de öfriga 
foglarna äro de talrika, och räcka långt öfver 
hälften af samma pennor. De enda undantagen 
från denna karakters uteslutande giltighet utgöra 
Menura och en del af Picus, hvilkas vingtäckfjäd- 
rar likna sångfoglarnes; men dessa slägten äro ge- 
nom tårnas och klornas form tillräckligt skilde 
från dem. — Efter den af K. & BI. funna ka- 
rakteren skulle Trochilus kunna anses höra till 
sångfoglarne. — Cypselus ,  Caprimulgus ,  Coracias , 
Merops och Alcedo, som vanligen uppräknas bland 


+) Flera liknande undantag förekomma dock bland utländska 
fogelformer, t. ex. det med Troglodytes affina slägtet Scyta- 
lopus (se längre fram), några bland Meliphagide, alla 
Tyranni, Coracine&, Casmarhynchi m. fl. Ampelis-artade fog- 
lar, som hafva tarsens hakre sida reticulerad. CS. 


126 


sångfogelformerna , ehuru JNitzsch visat att de sak- 
na 'sångapparatet, komma både efter vingarnes och 
tarsens. bildning att skiljas från dem. Todus bör 
enligt båda karakteristikerna qvarstå bland sång- 
foglarne. Upupa hörer deremot, efter vingarnes och 
tårnas bildning, till sångfoglarne, men ej efter tar- 
sens bakre beklädnad. Båda dessa slägten skola 
sakna sångapparat. Upupa och de nyss förut i en 
not anförda slägtena få, efter de båda kavakteristi- 
kerna en bestämts olika plats i fogel-systemet. 

Blyth. Öfver foglarnes naturliga anordning har Blyth 

foglarnes 

klassifik. Lem nat en gun lärorik Alan dl som 1 flera 
afdelningar innehålles i Charlesworths magaz. 1838, 
och i följande årgång fortsättes. Han afviker be- 
tydligen från de öfrige Engelske Ornithologerne, 
Swainson, Gould m. fl., deruti, att han vill 
ordna foglarne efter deras byggnad och former, 
och genom flitiga anatomiska undersökningar kom- 
mer han till ungefär samma resultater, som länge 
varit kände genom Nitzschs arbeten: Från Sång- 
foglarne afskiljas alldeles en mängd af. de former 
som ej böra höra dit: Coracias, Trochili, Pici, 
Cuculi, Bucerus, Merops &c. &c., hvilka alla för- 
enas under namn af Insessores heterogenei eller 
Strepitores. Mycket afseende fästas på ruggningen, 
äggen, bildningen af sternum m. m. Yttre ka- 
rakterer anföras dock ej. Detta arbete innefattar 
således många goda bidrag till fogelklassens 'syste- 
malik. Flara andra försök af Swanson, Lesson, 
LaFresnaye, Selys, att efter den inbördes likheten 
sammanställa genera, dels af sångfoglarne, dels af 
flera ordines, nämnas längre fram. 

ORT I London bildades år 1837 ett sällskap under 

LE namn af ÖOrnithological Society, hvaruti äfven Frun- 
timmer deltaga såsom ledamöter. De Herrar som 


äro Ledamöter betala årligen till kassan 2 guineas, 


127 


Fruntimren en gumea. Detta sällskap ' skall hafva 
anlagt egna samlingar och ett eget bibliotek, samt 
anse för ett af sina hufvudsakliga föremål, att ut- 
gifva ett generelt ornithologiskt arbete, som skulle 
kunna säljas för billigt pris (Jardines mag. 2, p. 
98 och 480). 


Uti Société Philomatique i Paris beskref M:r Machin 
Cagniard Latour, år 1835, en machin, medelstäers fog 
hvilken han ville undersöka huru stor kraft en nb 
dufva under flygten använder, för att öfvervinna 3 
sin egen tyngd. Machinen bestod af en åttkantig 
ställning, vid hvars centralaxis, voro fästade 8 ra- 
mar, hvardera försedde med ett par naturliga, 
torkade och utspända dufve-vingar. Dessa kunde 
successive lyftas genom en vid centralaxeln fästad 
excentrisk skifva, som för detta ändamål sattes i 
rotation genom ett lod, och verkade på vingarne 
genom häfstänger och block; vingarne drogos ned 
genom spiralfjädrar. Till följe deraf, att han funnit 
de muskler, som neddraga vingen, väga 6 gånger 
så mycket som de, hvilka lyfta vingen, trodde han 
att den förra operationen skulle fordra sexdubbel 
kraft mot den sednare, och ville derefter inrätta 
sin machin (Institut 1839, p. 238). 


Bland underrättelser om den. ålder  foglar Foglars 
kunna uppnå anföra vi följande: White omtalar """ 
en Papegoja, som 1836 hade varit i 82 år inom 
samma familjs ägo, och då lefde en annan Pape- 
goja i London, som ungefär 4100 år gått i arf 
inom en annan familj, men var nu ganska svag 
af ålderdomen. (Loud. Mag. IX p. 367). Weis- 
senborn berättar, att en Psittacus erithacus bör- 
jade, sedan den veterligen varit i fångenskap 60 
år, att lida af ålders svaghet, och befann sig vid 
73:dje året i ett ganska svagt tillstånd, utan att 


128 


rugga reguliert. En Näktergal dog efter att hafva 
varit i bur 30 år (Charlesw. Mag. 2, p. 110). 

Constant Ett exempel 'på den betydliga grad af miss- 

missbild- , . : | 

ning: bildning, som kan uppkomma och fortplantas hos 

Tofshöns- djur, samt sålunda blifva normal, lemnar en va- 
rietet af tamda höns, nemligen de s. k. tofshönsen, 
som utmärka sig genom en högt, knölformigt upp- 
drifven hjessa, med ofullständig eller ingen kam, 
men i dess ställe en yfvig fjäderbuske på hufvu- 
det. Hagenbach beskrifver denna hönsvarietet 
och dess utveckling, i Möllers Archiv 1839 p. 311, 
och visar, att den yttre missbildningen beror på en 
ännu större imre, nemligen på en alldeles förändrad 
form af hjernan. Hos tofshönsen äro nemligen 
hjernhemisphererne betydligt smalare än på vanliga 
höns, ligga alldeles framom corpora 4-gemina, och 
äro ganska höga i vertical riktning, så att hjess- 
knölen bildat sig efter deras form. De äro dess- 
utom. alltid sneda och af olika storlek. Missbild- 
ningen röjer sig ganska tidigt hos ungen i ägget. 
H. har afbildat hjernan af denna varietet, jemte 
den af vanliga höns, båda af foster på 6:te dagen 
af äggets utveckling, och redan då synes skillnaden 
ganska betydlig. Då tofshönsen uppenbart äro en 
missbildad race, som uppkommit af vanliga höns, 
men som nu bibehåller sig constant, äro de i hög 
grad upplysande för kännedomen om de förändrin- 
gar som djurarter kunna undergå. Det synes lika 
mycket förvånande att en sådan vanskaplighet kun- 
nat uppstå och fortplantas, som att den ej utöfvat 
ett större inflytande på djurets öfriga form och 
skaplynne. 

Foglarnes Om Foglarnes årliga flyttning, deras småningom 

flyttning-skeende vandringar m. m. i Nordamerika har Back- 
man skrifvit en ganska utförlig afhandling, som 

finnes 


129 


finnes i Sillimans Amer. Journ. XXX (1836) s. 81. 
Bland det stora antalet af Sylvier (v. p- 50 arter), 
som finnas i Förenta Staterna, är S. coronata den 
enda som qvarstannar öfver vintern. Åfven Musci- 
capa fusca blir qvar, och båda lefva då af bär. 
De kunna alltså Jemföras med S. Rubecula och Re- 
gulus, som qvarstanna inom Sveriges gränser om 
vintern. Liksom till södra delen uf Sverige och 
Tyskland, komma flera nordliga foglar till Förenta 
Staterne om vintern , och bortflytta så snart våren 
börjar. Det är märkvärdigt att Columba migra- 
toria, som annars är en regulier flyttfogel, skall 
qvarstanna i Canada öfver vintern de år, då ym- 
nig tillgång finnes på föda. — En del foglar qvar- 
stanna i Carolina, ännu flera 1 Florida och Vest- 
indien. B. synes böjd för att tro, att en del fog- 
lar flytta öfver till andra sidan om 2qvatorn, eller 
t. o. m. blott till grannskapet af norra vändkretsen, 
och värpa der för andra gången; t. ex. Hirundo 
purpurea. Han anför att Falco Halixtos, Strix 
flamma m. fl. befunnits hafva ägg eller ungar un- 
der vintermånaderna i Carolina och Florida. [Det 
synes mig sannolikare att de individuer, som bo 
derstädes och ej flytta åt norr om sommarn, vär- 
pa vid annan årstid, än att samma individuer skulle 
kunna fortplanta sig vid 2:ne motsatta tider af året]. 
— Flera fogelarter anföras, som först nu under 
sednare tider börjat visa sig i Förenta Staterne; t. 
. Hirundo lanifrons från Mexico, som år 1815 
började synas vid Ohio, och sedan småningom ut- 
bredt sig ända till Nordöstra hörnet af F'. Staterne. 
— Bland annat har B. samlat flera uppgifter an-(om Fog- 
gående foglars förmåga att flyga: Sparfhöken och måga ac 
Columba migratoria fikan 40 engelska (7 svenska) £ kogt) 
mil i timmen; man har ofta i Sövllöstea Staterne 


Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 9 


130 


fångat gäss och dufvor, som ännu hade qvar ris, 
osmält i magen, hvilket de ätit i Carolina eller 
Georgien. En Falk, som blef sänd till Hertigen af 
Lerma , återvände från Andalusien till Teneriffa på 
16 föds En Falk, tillhörig Henrik II, för- 
följde en dag en Trapp vid Fontainebleau, och 
blef följande dagen fångad på Malta, samt igenkänd 
af ringen som han hade om foten. 

Diverse anteckningar om foglars flyttning i 
Kurland lemnar Bättner i Isis 1828 p. 365: Cor- 
vus frugilegus kommer d. 3 Mars, Näktergalen d. 
4 Maj, utan afseende på väderleken, hvaröfver förf. 
undrar. Det är dock en känd sak, att flyttnings- 
instinkten rättar sig efter tiden, och ej efter vä- 
derleken. 

Om Foglarnes ankowst i olika trakter af Eng- 
land se Loudons Magas. IX, p. 185 och 3520. 

Om Foglarnes flyttningar i Britannien jemför 
de Engelska localfaunerna; på Corfu se Södra Europa; 
| Sydamerika se längre fram under Amerikas Fauna, 
dOrbignys resa. Om ”Tranans flyttning, se längre 
fram under Gralle. 

Färgför- Bachman lemnar vidare underrättelser om en 
ändringar. mängd Nordamerikanska foglars ruggning och färg- 
klibiete (Philad. Trans. VI. Pp: 197) 

AR ; Kittlitz jemför fogelarterna 1 Kamtschatka 
och Tyskland. Bland de många gemensamma ar- 
terna visa några ingen olikhet på dessa båda ställen; 
men många hafva i Kamtschatka en betydligt hvi- 
tärey, eller: mera med hvitt blandad färg, än i Tysk- 
land. - Exemplar från Siberien visa öfvergången 
mellan båda ytterligheterna. Att detta härrör af 
olikheten i klimatet på östra och vestra sidan af 
Continenten bevises fullkomligt genom det alldeles 
likartade fenomenet bland Mbrdancuin foglar. I 
Förenta Staterna hafva en del foglar mera hvit 


131 


färg än på motsvarande vestra kusten. (Isis 1836 
p- 768). 

En hybriditet af Fasan och Orre beskrifves Hybridi- 
af Yarrell i Zool. Proc. 1837 p. 135. — Mera om '"" 
Bastardfoglar finnes ibid. 1836 p. 84 (Isis 1838 p. 

197). Der omtalas affödan efter Fasan och batard 
mellan Fasan och höns. 

Om Svalornes hibernation, som nästan årligen syalans 
omtalas, utan att någonsin kunna rätt bevisas, ci- gren 
tera vi blott hvad som derom nämnes af Is. Geof- 
froy, 1 L'Institut 1838 N:o 229, och af Larrey 
ibid. N:o 230; den sednare hade! om vintern 1797 
funnit en stor mängd svalor i en grotta i Alperne. 

Från Nya Zocland har man ligen till Eng-Förmodad 
land hemfört ett ben, som beskrifves af Owen i fana 
Zool. Proc. 1839 p. 169. Det är ett stycke af ett 
lårben, som O. visar hafva tillhört en stor struts- 
artad fogel. Detta djur torde nu vara utdödt, och 
infödingarne berätta, att de stora fogelben, som 
här och der träffas, hafva tillhört en stor, nu ut- 
död, örnsort. Owen tyckes dock hafva anledning 
till den förmodan, atten stor, ännu obekant fogel, 
finnes i de okända delarne af nämde stora ö. 

Att en sort pungdjur finnes inom fogelklassen Pungdjur 
har blifvit gjordt högst sannolikt, ehuru det ej ännu Fopladie. 
är fullt bevisadt. Éh matros vid namn Charles 
Goodridge, räddade sig efter ett skeppsbrott på 
de obebodde Crozet-öarne, omkring 200 mil Syd- 
ost från Cap, och måste der tillbringa 2 år, till 
dess ett fartyg händelsevis besökte dessa "trakter, 
med hvilket han följde tillbaka till den bebodda 
verlden. Efter återkomsten till England berättade 
han, att Kings Pinguin, som skall vara allmän vid 
nämde öar, och som han i Engelska samlingar 
igenkänt, värper i December, ett ägg åt gången; 
men han lägger ej detta ägg såsom andra foglar, 


132 


i en: redde eller på marken, utan i en egen cavi- 
tet under buken, jemförlig med den hos Känguru. 
Foglen är så spak, att man kan taga den med 
blotta händerna, och uttaga ägget, då den värper 
ett nytt, och fortfar på detta sätt att låta skatta sig 
till Mars månad. G. hade begagnat denna ägg- 
fångst för sitt lifsuppehälle. Han skall vara en 
obildad, men enkel och förståndig man, på hvars 
ord man kan lita. Det anförda, jemte berättelsen 
om hela bans Robinsonade är tryckt ien liten bro- 
chure, med titel Narrative &ce. &c. Exeter 1838. 
(Fror. Not. 1839 Juli XI. 1). 


Kila Liege Temminck & La ugiers Planches coloriecs 
ratur ochiro nu afslutade med 600:de planchen. Sista (102:dra) 


Planche- 
verk. 


häftet, som utkom 1840, innehöll en systematisk för- 
teckning af alla dessa, såväl som Buffon & D'Au- 
bentons pl. enluminees , hvaraf 'Temmincks och Lau- 
giers arbete alltid varit ansedt såsom en fortsätt- 
ning. Denna samling utgör nu 1600 plancher, 
som innehålla ungefär lika många, eller något flera 
fogelarter. Namnen äro i registret kritiskt bestämde 
af Temminck och derföre ofta ändrade. 


Af Dubois Ornith. Galerie utkommo t. o. m. 
20:de. häftet 1839. (Häftet af 6:-pl..:8:o med 4: å 2 
arter på, hvarje, illum. å + Th. Pr.) Innehållet 
af 9—12 se Isis 1839 häft. 2; af 14—17 ibid. 
p. 230. 


Käster Ornith. Atlas der:Ausser-eur. 'Vögel, 
Närnb. 8:0 (forts. af Hahns verk; häft. af 8 ill. 
pl. och 3 ark text å 1; Thl.). Häft. 14 och 15 
imneh. Crotophaga, Scythrops, Pipra. 


Gould Icones avium, or figures and descr. 
of new and interesting Birds from various parts of 
the globe, fol. Part. 1: 1837, inneh. 10 arter. P. 


133 


2, 1839 inneh. endast Caprimulgi. Skall vara ett 
kostbart och prydligt planchverk. 


Swainson Animals in Menageries 8:o Lond. 
1838, 3 voll. (Utgör en del af Lardners Cabinet 
Cyclopzadia). De 2 första delarne skola innefatta 
en, mest från andra förf. samlad, allmän N. Hist. 
af Däggdjur och foglar; den tredje säges innehålla 
korta beskrifningar af circa 209 nya eller föga 
kända foglar (Taylors Ann. 1 p. 149). Priset skall 


vara billigt. 


Swainson Nat. Hist. and classification of Birds 
2 vol. 12:o London 1837 (af Lardners Cab. Cycl). 
Innehåller först en populär och vidlyftig beskrif- 
ning af foglarnes yttre delar, med vackra träd- 
snitt i texten; sedan om deras röst och bo; om 
ornith. historia och literatur, lagarne för nomen- 
claturen m. m.; derefter en ännu vidlyftigare 
framställning af författarens ideer öfver systematiken, 
som endast får vara quinär, så att alltid afdel- 
ningarne motsvara hvarandra, hvarigenom han tvin- 
gas till de besynnerligaste jemförelser och ”sam- 
manställningar; och slutligen alla genera, upp- 
räknade och definierade efter dessa åsigter. 

The Ornithologists textbook by Neville Wood 
1 vol. 8:o Lond. 1837, skall vara en liten Ornith. 
bibliografi, med öfversigt af diverse Ornith. me- 
toder och en Engelsk orn. nomenklatur. 


F. Berge die Fortpflanzung der Vögel 12:0, 
häft. 1 Stuttg. 1840 med 4 ark text och 16 illum. 
tabb. Det hela skall bli 12 häften (hvardera å 17 
Thl. eller circa 2 R:dr B:ko). Äfven utländska ar- 
ter lära komma att upptagas. — Första häftet in- 
nehåller 88 st. ägg med text till 43 sp. Arternes 
bo och lefnadssätt beskrifvas. Figurerna äro ej 
vackra, men synas dock vara temligen trogne. 


134 


Thienemann Fortpfl. d: Vögel Europas, mit 
Abb. d. Eier 4:o. Femte Afd. Vattenfoglar med 10 
pl. Leipzig 1837. 


Geografisk För att med någorlunda fullständighet och i 

öfversigt 2 -" - Was é 

af Litera-korthet, kunna redogöra för den ornithologiska HE 

turen. teraturen, utan att behöfva uppräkna alla beskrifna 

och nya slägten och arter, anser jag det vara lämp- 

ligast att lemna en faunistisk, eller efter de geogra- 

fiska regionerna ordnad framställning, af den största 

massan af spridda beskrifningar, samt af alla de 

arbeten, som egna sig för en sådan framställning. 

Emedan många arter från samma land, men af 

olika ordines och familjer, i de flesta fall samman- 

fattas i hvarje afhandling, blir det härigenom lät- 

tare att gifva en anvisning, hvarest det man söker 

bör återfinnas. En systematisk uppräkning af alla 

nya slägten och arter finnes i årsberättelserna uti 

Wiegmans Archiv. Särskilt äro de under år 1837 

beskrifna nya arterna och slägtena af Roffoglar, 

Sång- och Klätterfoglar, med författarnes diagno- 

ser, uppräknade i samma tidskrift 1839 p. 372 och 

följande sidor. Det förtjenstfulla men mödosam- 

ma arbete som Wiegmann härigenom börjat, och 

som han ämnar fortsätta för de följande åren, blir 

af så mycket större värde, då man såsom förut är 

nämdt, ofta stannar i ovisshet om de nya slägte- 

nas systematiska plats, och af deras, så väl som af 

arternas karakterer, alltför ofta påminnes om 

Okens råd till Gould, i Isis 1837, att låta någon 
annan författa beskrifningarne. 


Yey me Amerikas Fauna. — 1 d'Orbignys resa 

"I KA: .- . e . 

: finnes en geografisk öfversigt, af Stein, öfver syd- 
amerikas sångfoglar. 395 arter anföras, som äro 


funne mellan 11? och 45? Sydl. lat. Af dem fin= 


135 


nas uti varma zohen (11—28” lat.) 240 arter i låg- 
landet; dessutom 32, som tillhöra de lägre bergen; 
60 på bergen mellan 5 och 11 tusen fots höjd, samt 
22 öfver 11,000 fot (bland dessa ungefär hälften 
gemensamme). I regionen mellan 28? och 34? lat. 
finnas 72, och i den återstående sydhga regionen 
(34—45”), blott 22 arter. Fattigdomen på former 
i den mellersta och södra af de nämde regionerna 
tillskrifves landets torrhet samt bristen på skog och 
imsekter. Märkvärdig är den olikhet, som råder 
mellan de båda sidorna om andiska bergen. Östra 
sidan som till sim betydligare del, nemligen inom 
den varma zonen, har ymnigt regn och rik vege= 
tation, räknar 374 arter, under det vestra sidan 
från Lima till Patagonien, som, tillfölje af bristen 
på regn, har en ytterst fattig vegetation, blott äger 
”46” arter sångfoglar. Af dessa äro ”25” arter ge- 
mensamme, så att vestra sidan blott har ”20” egna 
arter. I de båda södra regionerna är olikheten 
mindre öster och vester om bergen. — Öfverens- 
stämmelsen mellan de kallare sydliga trakterna och 
de högre bergländerne i heta zonen, synes redan 
af artantalet; men den blir ännu större genom de 
många, på båda ställena gemensamma arterna; 8 ar- 
ter finnas både i den sydligaste regionen och i hög- 
länderna mellan 11 och 15” lat. De trakter af 
låglandet, som äro beväxta med buskage, hafva det 
vida största antalet arter, nemligen 220. De: im- 
sektätande arterna utgöra 3 af hela antalet, och 
Muscicape äro den artrikaste familjen; den utgö- 
res af 88 arter. Tabeller öfver genera lemnas. Förf. 
. Jemför Sydamerikas sångfogel-fauna med Europas, 
men ej med Afrikas, som har närmare likhet till 
klimatet; Sydamerikas sångfoglar flytta ej så regu- 
liert, eller så bestämdt som Europas. (Hela Af- 
handlingen finnes i Wiegm. Archiv 1839 p. 235). 


136 
En Synopsis avium till D'Orbignys resa, af 


La Fresnaye, med latinska beskrifningar och figu- 
rer af de nya arterna, finnes i Guéerins Magaz. de 
Zoologie: Roffoglar, Lanii, Megalonyx, Turdus, Syl- 
vie, Muscicape, Hirundo, Alaudze och Fringilla i 
årg. 1837; — Sturnina, Eorrilis Scansores Lipipgit 
KAN ocg sell Toöekilus och Ålcetlo 1 Årg. 1838. 
— Den skall äfven finnas särskilt till salu. 

I ornithologien till La Favorites resa, af Ey- 
doux och Gervais (Guérins Mag. 1836), beskrif- 
vas och afbildas 14 foglar hvaraf öfver hälften äro 
från S. Amerika. Deraf äro blott 2 nya arter (Pi- 
pra Laplacei, fr. Guyana, af sl. Jodopleura Less, 
och Emberiza luctuosa fr. Chili. Goda anm. till 
de öfrigas Synonymi. 

Ti Rit BR till Beagles resa af Gould, 
4:o N:o 1—3 Louie 1839. Dessa 3 häften skola 
innehålla 30 pl. och pag. 1—56 text. (Rev. Zool. 
1839 p. 338). ; 

En del hithörande nya arter beskrifvas af 
Gould i Zool Proc. 1837, nemligen: 

Roffoglar (2 Polybori, 2 Buteo, 1 Strix af subg. 
Brachyoti) från Gallopagos öarne m. m. 1. c. pag. 9; 
2 Caprimulgi, 2 Hirundo, Halcyon = cerythrorh. 
ibdsr p.ri22. 

Fringilline från Gallopagos öarne ibd. p. 14 (Geo- 
spitza n. g., 8 sp.; Camarhynchus n. g. 2sp.; Cactor- 
nis n. g., 2 sp. Alla tillhopa utgörande en liten 
egen grupp; — Certhidea nov. 1 sp. öfvergång 
till Sylvia 2). 

Bonaparte beskr. 20 nya eller sällsynta 
foglar från Brasiliens mot Peru gränsande del, 
Zool. Pr. -1837...p." 119: 

Ampelis lamellipennis Lafr esnaye, Guer. Magaz. 
1839, samt Rev. Zool. 1839 p- 292 (lik purpurea, 
men alldeles hvit stjert m. m.) 


d” 


137 


Turdus melanotus fr. Chili, Dubus Bull de Brux. 
1839 p. 295. — Instit. 1839, p. 409. 

Thamnophilus fuliginosus från Demerara, Gould 
Zool. Proc: 1837, p. 80. 

Ixosleucotis fr. Magell.la NS Gould Z. Proc. 1836 p. 5. 

Orpheus modulatur d:o Isis 1838. 

Tamatia bicincta, Cayenne? Z. Proc. 1836 p. 80. 
(Isis 1838 p. 195). 

Aquila nigra Jameson. Ed. n. Ph. Journ. XIX 
p. AL. 

Tinamotis Pentlandi fr. Anderne, nov. gen. ”mel- 
lan Tinamus och Otis”, Vigors Z. Proc. Sept. 
1836 (Isis 1838). 

La Fresnaye et dOrbigny, Foglar från 
Carthagena , Rev. Zool. 1838 p. 164. Deraf 4 n. 
sp. med beskrifning (Embernagra albinucha, Pipra, 
pareoloides, Synallaxis Candei, Tamatia gularis). 

Lesson beskrifver, i Revue Zool. 1839, föl- 
jande: 

Pyrgita peruviana, pag. 43. 

Platyrhynchus striatus, Piaya brasiliana och 3 Pas- 
seres |. ce. p. 40. 

Pipra filifera ibd.; är P. filicauda Spix pl. 8, en- 
ligt Lafresnaye (R. Z. 1839 p. 95). 

Picus ornatus, Puffinus VHerminieri och 9 Oscines 
af divv. fam. från S. Am. Mexico och Vestin- 
dien, 1. c. p. 100. 

7 Oscines från samma länder, ibd. p. 104. 

11 d:o och 2 sp. Picus fr. Mexico p. 40: 

Embernagra mexicana Less. I. ce. är E. albinucha 
Lafresn. (R. Z. 1838 p. 165) enl. anm. af Lafr. 
ibd. 1839 p. 95. 

Petrodroma mexicanus Ann. Sc. Nat. IX p. 166. 

Picolaptes rufinucha - ör lig 

Turdus flavipes Vieill. fr. pöudad: förbättrad bÅ 
skrifning loc. cit. p. 137. 


Mexico, 
Vestin- 
dien. 


138 


Tanagra ”nigricephala” Jameson Ed. N. Philos. 
Journ. XIX p 211, från Vestindien. 

LaFresnaye beskrifver följande arter från 
Mexico: 

9 n. sp. Sång foglar , Bev. Zool. 1839 p. 97. 

Uncirostrum Brelayi loc. cit. är Asgrilorhinus sitta- 
ceus Bonap. Ann. Sc. Nat. 1838, hvarest 3 arter 
af samma slägte beskrifvas. Detta slägte har 
vidare fått namnet Serrirostrum af Lafresnaye i 
Ornith. till d'Orbignys resa. Det är närslägtadt 
med Dacnis och Czreba; har tungan bildad lik- 
som - dessa (enl. LaFr. R. Z. 1839 p. 291). 

Pitylus: 2 sp: fr. Mex:, Tafe? R 7 Z48386 pri208: 

Corvus nobilis ,, -» Gould Zool. Pr. 1837 p. 79. 

Ortyx guttata, Honduras, id. ibd. (cap. eristato). 
—  plumifera, Calif. ibd. p. 42 (cap. plumis 2 
longis). 

Bonaparte beskrilfver i Zool. Proc. 1837 p. 
108, 35 arter från Mexico; och p. 114, 39 från 
Guatimala, af alla ordines; deribland flera nya. 

Dubus, Tanagra hunulata fr. Honduras; Bull. 
de Brux. 1839 p. 439. fig. — Institut 1839 N:o 310. 
| Underrättelser om honan af ”Loxia Haiti” 

(Pere noir Buff.) lemnar Ricord i Rev. Zool. 1838 
p. 167. 2 ofvan och crissum rödbrun, undertill 
grå; under första och andra året grå, fläckig af 
brunt och svart. I Vestindien och Contin. på båda 
sidor; lefver af frukter. ; 

Foglarne på Cuba uppräknas i Sagras Hist. 
de Cuba. De äro: 10 accipitres, 50 : Passereaux 
Cuv. (deraf blott 2 Trochili), 13 Scansores (hvar- 
ibland 3 Psittaci); 9 Galline; 28 Grallex och 19 
Simfoglar, summa 129. Ifall detta verkligen är 
den hufvudsakligaste delen af Cubas foglar, så må- 
ste denna ö anses för ytterst artfattig, i jemförelse 
med andra inom tropikerna belägne länder, t. ex. 


139 


det lika stora Java, eller det långt utom tropikerna 
belägna Japan. Cuba är lika stort med Svea och 
Götha riken af Sverige, uti hvilka man dock träf- 
far omkring 212 fogelarter (hvaraf något öfver 50 
simfoglar och 76 sångfoglar). Det synes dock som 
om en stor efterskörd vore att göra. Af de nämde 
arterna skulle 27 vara egna för Vestindien; 5 
(neml. 4 Gralle och en Sterna) äro gemensamme 
med Europa och hela Amerika; 8 (hvaraf 5 Grallze) 
med Eur. och Nordamerika. Af de öfriga finnas 
26 i både N. och S. Amerika. Det förtjenar an- 
märkas att de foglar, som Cuba har gemensamt 
med Sydamerika äro stationära och fortplanta sig 
derstädes, men de som äro gemensamma med Nord- 
amerika förekomma derstädes blott såsom flyttfoglar 
om vintern, utan att fortplanta sig på Cuba. 

Ibis erythrorhynecha Gould n. sp. fr. Hayti. 
Z. Proc. 1837 p. 127. 

J. J. Audubon Synopsis of the birds ofNordame- 
North America 360 sid. 8:o Edinb. 1839, utan pl. Ren 
är en högst välkommen handbok, som innefattar 
alla år 1839 kända arter, från norra ishafvet till 
gränsen af Mexico. Betydliga tillägg äro gjorde till 
Wilsons och Bonapartes bekanta arbeten. <Beskrif- 
ningarne äro goda och ej långa, men på det nu 
vanliga sättet, utan artdiagnoser. Afven slägtka- 
raktererna framställas i form af beskrifningar, och 
blifva derigenom mindre lätta att begagna, än om 
en särskilt diagnos funnes. = Arternes lefnadssätt 
och boningsplatser nämnas i största korthet. Sy- 
nonymien refererar sig hufvudsakligen till Wilsons, 
Bonapartes, Audubons m. fl. planchverk.  Arternes 
antal är 491; nemligen 40 accipitres, 206 sångfoglar, 

43 Coccyges och Columbze (dessa äro 8), 15 gal- 
line, 73 gralle, 114 anseres. Det är ungefär lika 
med Europas fauna, men med ett något större an- 


140 


tal Sångfoglar, Gökartade, Dufvor och Simfoglar; 
(då man från Europas foglar afräknar de acciden- 
tella arterna återstå ungefär 40v). 

Audubon ornith. biography, stor 8:0, 4:de 
bandet Lond. 1838; skall innehålla präktiga plan- 
cher öfver N. Amerikanska foglar. 

Ch. Luc. Bonaparte Geogr. and Compa- 
rative list of the Birds of Europe and N. America 
London 1838, är en utvidgning af samme Fur- 
stes Specechio Comparativo, öfver foglarne vid Rom 
och Philadelphia (Pisa 1827). Det nyare arbetet 
uppräknar alla Europeiska och N. Amerikanska 
arter parallelt. Gemensamme äro isynnerhet Nor- 
diska arter, och deribland mest vattenfoglar. Af 
de egentl. sångfoglarne äro nästan blott sparf-arter 
gemensamme (Fringilla linaria och ”borealis”, Emb. 
lapponica, E. nivalis, Corythus, Loxia leucoptera). 


Europas Kuropas ornithologi har blifvit riktad med 

EL ett stort antal arbeten, nemligen,; utom dem som 
nämnas vid allmän zoologi, Talande At Tem- 
mincks Manuel utkom tredje delen 1835, inne- 
hållande tillägg till Landtfoglarne, samt åde eller 
sista delen i början af 1840, med ytterligare tillägg 
och ändringar till alla de tre föregående. Samtlige 
arterne af alla Ordines uppräknas ånyo. Många 
nya äro tillkomne, isynnerhet från sydöstra Europa, 
samt sådane från andra verldsdelar, som händelse- 
vis förirrat sig hit. Efter det brukliga sättet upp- 
räknas dessa såsom verklige eromdiske foglar, så 
att man nu finner arter i vår verldsdel från alla 
de öfriga, utom Nya Holland. Jag har förut (pag. 
26) yttrat min åsigt i detta ämne. T. är här ej 
så sparsam i antagandet af nytt, som i de två 
första delarne, genom hvilka han grundlade den 
nyare riktningen af ornithologien. 


141 
Gould Birds of Europe; utkom 1837, skall 


vara ett med största fulländning utarbetadt planch- 
verk, hvilket jag dock ej haft tillfälle att se. 

J. och E. Susemihl Abbildungen der Vögel 
Europas, stor 8:o, Stuttgard, börjadt 1839. Pro- 
spectus medföljde Isis 1839 häft. 8. Figurerna äro 
med omsorg gjorde, i stålstick, tryckte med färger. 
Af de små stå flera på en planche. : Texten är 
mestjefteryyTemminck: Pris: 484 ptvfR/W Sp 

Collection des Ois. d'Europe par Ale. dOr- 
bigny avec fig. par J. de la Rue, Livr 1—40 
Paris: 1839, 8:0o, är mig endast bekant af bok- 
kataloger, äfvensom 

Lemaire H. Nat. des Ois. dEurope 1, 1837. 

Räppell lemnar anmärkningar till Europas 
Ornitholgie i Mus. Senkenberg. 2 p. 117. Om 
Circus Dalmatinus, (n. sp. nära cyaneus); Alauda 
bifasciata; Sylvia Räppelii (äfven 9 adulta har svart 
strupe); arterna af Ardea och Pelecanus. 

Sylvia Tithys och atricapilla öfvervintra i Eng- 
land, enl. Jard. Mag. 1 p. 104. 

Talrika bidrag till Britanniens och Irlands 
fogelkännedom finnas i Jardines Mag. Taylors An- 
nals, Loudons och Charlesworths Magazine m. fl. 
» Engelska tidskrifter, t. ex. Thompson om Irlands 
foglar, i Jardines Magazine 2, och forts. i Taylors 
Annals; m. fl. fullständiga lokalfauner. Några äro 
redan förut omnämde. Bo och ägg af -Morkullan 
(Woodcock) och af Turdus pilaris (Fieldfare) be- 
skrifvas isynnerhet på mångfaldiga ställen. Falco 
albicilla "och Haliaetos "kläcka på lrland, ehuru 
sällsynt. — Macrorhamphus (Scolopax) griseus från 
Nordamerika, har för tredje gången blifvit funnen 
i England (Zool: Proc. 1836). 

Yarrell History of Brit. Birds. 8:o London 
1837, med trädsnitt i texten, liksom samme för- 
fattares utmärkta arbete öfver Britanniens fiskar; 


Britan- 
nien. 


1422 


B. W. Mac. Gilliwray, a History of Brit. 
Birds vol. 4, 2, London 1839, samt Eyton history 
of rarer British Birds 8:o, 1836, äro mig endast 
till namnen bekante. 

Selby uppräknar foglarne i norra delen af 
Skottland ( Southerland), och lemnar många goda 
anmärkningar i Jamesons Ed. Journ. XX p. 287 (Isis 
1838 p. 69). 94 arter uppehålla sig i Souther- 
land öfver sommarn. 

Bob. Dunk the Ornith. Guide to the islands 
of Orkney and Shetland &c. Hull & London 
1838, 12:0. 

Procellaria Wilsoni funnen död vid Engl 
enl. Couch Zool. Pr. 1838 Nov. — Lik ER re 
spetsen af tibia 4 linier naken (på pelagica fjädrad 
till leden). Den hade sväljt ett stycke talg-ljus af 
+ tums längd, som var vida tjockare "än svalget 

tycktes kunna medgifva. 

Skandina- L. Esmark (anm. till Norska Faunan 1 Nyt 
vien. Magazin.Lp: 255) uppräknar några sällsyntare foglars 
förekommande i Norrige. Sto lapponica , Tetrao 
hybr. lagopoides Nilss.. ack Lestris pomarina finnas 
förekomma sunnanfjells i Norrige. Thalassidroma 
pelagica har blifvit sedd der, äfvensom Platalea 
leucorodia , Ibis falcinellus skjuten vid Bodöe i Nord- 
landen, och Diomedea chlororhynchos hvaraf 2 exem- 
plar dödades nära Christiania; det ena förvaras nu 
i Esmarks utmärkt vackra samling. Fogeln tillhö- 

rer södra tempererade zonens haf. 
Rasch Katalog öfver Norriges foglar, i Nyt 
Mag. 1 p. 356, är en högst välkommen förteckning, 
då en sådan förut saknades. Den upptager 218 
arter för hela Norrige och deraf 194 funne i trak- 
ten af Christiania. Hela Skandinaviens foglar utgö- 
ra 269, med inbegrepp af de accidentella; men då 
dessa till större delen blifvit: träffade i Sverige, 


143 


som i längre tid blifvit undersökt, och då norra 
delen af Norrige har flera vattenfoglar, som ej, eller 
blott accidentelt, förekomma 1 Sverige, så blir an- 
talet föga olika för båda länderna. 

En uppsats af Hewitson öfver foglarne i 
Norrige (Jard. Mag. 2: 309) synes blott innehålla 
hvad" vi i norden förut känna. 

Se ytterligare under Svensk literatur. 

Naumans berömda arbete, Natur G. der Vö- Tyskland. 
gel Deutschlands närmar sig tll slutet. Af 10:de 
volumen utkom 6:te häftet 1840; det slutar med 
Procellarig. — Figurerna äro ej bättre färglagde 
än förut. 

Zander Naturg. der Vögel Meklenburgs 8:0o 
Wismar. De 2 första häftena (1837 och 8) inne- 
fatta roffoglarne, nemligen 12 Falcones och 38 
Uglor, ordnade efter Boies method; dessa 20 ar- 
ter innefattas i lika många skilda genera. Beskrif- 
ningar och synonymi äro utförliga. 

Homeyer Syst. äbersicht der Vögel Pommerns, 
Anclam 1837, 91 sid. 8:o. Upptager 158 Landt- 
foglar och 124 Vattenfoglar samt vadare: S:a 282. 
I hela Tyskland räknas 211 + 150 = 361. — Horn- 
sehuch und Schilling skola äfven hafva utgif- 
vit en förteckning öfver Pommerns foglar. 

Om sällsynta foglar vid Geneve, Mem. de 
Gen. 1838 p. 107. 

R. Jameson förteckning öfver foglarne påSödraEnur. 
Corfu, och om deras flyttningar; James. Ed. N. 
Phil: Journ; XXIII p. 65. 

J. Naumann OÖOrnith. resa genom Ungern, 
Wiegm. Areh. 1837 p. 69. dColumba risoria före- 
kommer vild i Turkiet, alldeles sådan som i Afrika. 
Från Balkan var den känd genom Friwalsky; 1 södra 
Ryssland vid svärta hafvet, finnes den enligt Nord- 
mann Bull. de Petersb. 1838 (Isis 1839 p. 644). 


Norra 
Asien. 


Mindre 
Asien, 


Japan. 


144 


Asiens foglar. Brandt descriptiones et ico- 
nes anim. rossicorum nov. vel minus 'rite cognito- 
rum 4:0; fase. 1 Lips. Voss 1836. 64 sid. m. 6 ill. 
tabb., innehåller en systematisk öfversigt af And- 
familjen (Anas och Mergus L.), samt särskilt beskr. 
med figg. af. Anser canagicus (pictus),  Bernicla 
leucopareia (canadensis Pall), Anas falcata, AA. glo- 
citans, samt Pelecanus Omnocrotalus och crispus. 

E. Eversmann addenda ad Zoogr. Rosso-Åsia- 
ticam Pallasii, Kasan 1835, 8, 32, upptager blott 
tillägg till forint deraf 2 ”nya”: Strix turco- 
manna och Saxicola squalida (står i Isis 1839 p. 70). 

Perdix altaica Gebler Bull. de Petersb. 1 
(Isis 1839 p. 626. — Wiegm. Arch. 1837). 

Förteckningar på födlår vid Erzerum och Tre- 
bizond finnas i Vobk Poe 1839 p. 119 och 130, 
beledsagade med flera upplysande stiäskankdt 
Morea äro nästan endast Europeiska. — Foglar 
från Trapezunt nämnas dessutom i Zool. Proc. r 6 

. 89, (se Isis 1837 p. 136). 

Could anförer 9 sp. från Erzrum i Zool: Proc. 
1837 p. 126. - Deraf Alauda penicillata TAS 
nära alpestris, och Fringilla sanguinea n. sp. aff. 
Fr. nivali. 

Strickland lemnar en förteckning på fog- 
larne vid Smyrna i Zool. Proc. 1836 p. 97 iGFsis 
1838 p. 203); högst få icke europeiska arter; Gar- 
rulus melanocephalus Bon. och Alcedo rudis äro 
allmänna. 

Temminck uppräknar, i inledningen till vol. 
3 af Manuel d'Orn., pag. L, 113 Europeiska fogel- 
arter som äfven finnas på Japan. Deribland äro 
35 vadare och 24 simfoglar, men blott 8 roffoglar 
och 2 höns (Phasianus pictus torde af misstag näm- 
nas såsom europeisk). En stor del af dessa skola 


dock 


145 


dock visa några små olikheter, och böra anses för 

klimatiske varieteter; T. har sednare, i Siebolds Fn. 

Jap., sagt sig anse många af dem för skilda arter. 

Nepals ornithologi afhandlas af Hodgson ,Himalaya 

As. Res. XIX. 1 (enl Ann: Sc. Nat. XI p. 128); NP 

der flera nya arter beskrifvas. Scolopaces beskr:s i 

Zool. Proc. 1836 p. 7. De äro Sc. rusticola , ”Gal- 

linago media Ray” och 3 sp. som anses skilda från 

denna. En sednare artikel derom, i Journ. As. 

Soc. VI p. 489 är mig blott bekant af Wiegm. 

Arch. 1839, 2 p. 399. — Flera andra afhandlingar 

om norra Indiens foglar, i Journ. As. Soc. VI, 

äro mig blott af Wiegmanns årsberättelse för 1838 

bekante. 

Gould beskrifver i Zool. Proc. följande nya 
arter från Nepal och Himalaya: 

Janthocinela n. g. nära Turdus (typ. Cinclosoma 
ocellatum Wig.): 6 sp. fr. Himalaya Z. Pr. 1835 
p. 47. och 2 sp. fr. Nepal ibd. p. 186. (Isis 
1837 p. 122 och 201). ' 

6 sp. (Turdi, Sylvie , Pyrgita) fr. Nepal; Bra- 
chypus (Cypselus) gularis från Indien IL. c. p. 186. 

Trichophorus flaveolus ibd. 1836 p- 5 (Isis 1838). 

Paradoxornis flavirostris fr. Nepal. ibd. 1836 p. 17 
(Isis 1838 p. 174; — Jard. Mag. 1 p. 62 med 
fig. af hufv.). Ar en besynnerlig form, som 
Förf. ej vet hvarest den bör insättas i systemet; 
efter vanligheten söker man fåfängt någon led- 
ning för omdömet i beskrifningen. En annan 
art af samma slägte har G. beskrifvit från Nya 
Holland. 

Actinodura Egertoni n. g. nära Trastarne ibd. 

Athene erythropterus, Cuculus micropterus, Brachy- 
pus (Cyps.) plumif., och 4 trastartade, Z. Pr. 
1837 p. 136.  Deribland | 
Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 10 


Åssam. 


Indien. 


146 


Cinelidia punetata n. g. (troligtvis trast-artad?). 
Carduelis Burtoni fr. Himalaya ibd. p: 90. 

Burton 7 n. sp. från Himalaya Z. Pr. 1835 
p. 152. (Isis 1837 p. 186): Strix; Sylvie, Pi 
cumnus , samt Sylviparus modestus, nov. gen: en 
parus af olivefärg (an Regulus?) 

Piprå squalida fr: Himalaya, beskrifves af Burton, 
Z. Pr. 1836 p. 113 (Isis 1838 p. 208). [Kan 
väl ej vara en äkta Pipra, månne en Pardalotus?]. 

Gypaétos hemachlanus fr. Himalaya, beskrif- 
ves såsom ny art i Journ. As. Soc. N:o 73 p. 20 
(Taylors Ann. 2 p. 235). Enligt andra underrät- 
telser skall Gypaétos derstädes vara fullkomligt Hk 
den Europeiska men något olik den Afrikanska. 

Jameson, nya arter fr. Himalaya: Ed. New. 
Phil. Journ. XIX Pp. 208; samt Rupicola litteri, 
ibd. ps. 211. 

Mc. Clellan uppräknar 96 arter af Accipitres 
Passeres och Pice Linn. från Assam, Zool. Proc. 
1839 p. 153. Många uppföras såsom nya. En art 
af ”Meliphagid2e”; nemligen Chloropsis chrysogaster 
n. sp., förekommer deribland och antyder ett när- 
mande till den australiska faunan. 

Foglarne kring Calcutta äro beskrifne af Re- 
ferenten i Physiogr. tidskrift hft. 1—3, Lund 1837. 
Såsom nya arter framställas Falco peregrinator (fr. 
Ceylon , nära peregrinus men ofvan svart); Cuculus 
ejulans; Ceblephyris lugubris, Rhipidura Sannio, 
Acanthiza trochiloides, Ac. arrogans. ”Larus ri- 
dibundus var.” är äfven egen art, den har hvit 
iris; och Motacilla alba är af en varietet med hvita 
vingtäckfjädrar, som blifvit beskrifven såsom egen 
art. (M. leucopsis Gould Zool. Pr. 1837 p. 78): =— 
Psittacus torquatus finnes verkligen vild vid: Cal- 
cutta; Vultur bengalensis visas vara en egen art. 


(Om dess lefnadssätt se Wiegm. Årsb. 1838). — 


147 


Följande Europeiska arter anföras: Muscicapa parva 
(allmän om vintern, flyttar bort i April), Motacilla 
flava, Anthus arboreus, Fringilla domestica, Gra- 
cula rosea (Ceylon), Hirundo rustica, Upupa epops 
Alcedo ispida, A. rudis, Falco tinnunc., F. mela- 
nopterus, F. ater, Ibis falcinellus, Ciconia alba, 
Ardea cinerca, garzetta, mnycticorax, Fulica atra, 
Scolopax gallinago, Numen. arquata, Totanus gla- 
reola, Charadrius minor, Ånas querquedula. 

Falco peregrinus, tagen på ett fartyg nära 
Andamanska öarne, Z. Pr. 1838 p. 77. Färgen 
beskrifves ej. 

Lesson beskr. i Rev. Zool. 1839 p. 43: Hi- 
mantopus asiaticus; — pag. 104 muscic. bilineata (är 
Acanth. arrogans Sundew. se näst ofvan); Muscipeta 
lapis fr. Indien och Rhipidura collaris, Timor. — 
Pag. 289: Syrnmium ocellatum fr. Pondichery. 

Sykes monogr. af Indiens Coturnices (5 sp.) 
och Hemipodi (3 sp.), Zool. Trans. 2, part. 1 (äfv. 
Isis 1838 .p. 2, Zool Proc. 1835 p. 55). :4 af 
dem anses nya. Den Europeiska Coturnix finnes 
äfven der. 

Gould beskr. 4 nya arter Edolius i Zool. 
Proc. 1836 p. 5 (Isis 1838 p. 118): E. grandis, 
och Crishna fr. Indien, E. rangoonensis fö; sad 
goon, E. viridescens Magda 
Dendrocitta rufig. India, Gould Z. Pr. 1837 p. 80. 
Ceyx microsoma p. 89. 

Eyton meddelar en katalog på 89 sp. från Malacca 
Malacca, i Zool. Proc. 1839 p, 100. Pan är db nd 
kommen då vi förut känt föga från denna halfö. 2 oe 
Flera nya genera bildas. de art af Åccipitres 
och Anseres nämnes. Såsom läget tillkännagifver 
öfverensstämma arterne nära erg dem på fans 
ska öarne. 


148 


Lesson beskr. följande arter från Sumatra 1 
Revue Zool. 1839: 
Picus aurifrons n. sp. p. 100. 
Buecé Ralllesi 6, u), oh 3R 
Brachypteryx bicolor 5,» — 
Phyllornis MulleriTem. 2,, — 
Calorhamphus (vu. g. nära Bucco) sanguinolentus 
n. sp. 
Pityriasis v.g. (= Barita gymnoc. Tem. pl. Col. 57). / 
Och 6 sp. landtfoglar p. 167. 
Sericulus Anais fr. Papua p. 44. 
Gould i Zool. Proc. 1836, (Isis 1838): 
Geocichla rubecula fr. Java p. 5. 
Colluricincla fusca, N. Zeeland p. 5. 
Aplonis mn. g. (aff. ”Lanio, Turdo, Lamprotornithi”) 
—  margimata fr. Tongataboo. 
— — fusca fr. Nya Holland. 
Dubus, Bullet. de, Brux. 1839 p. 295 (och 
Institut 1839 p. 409). 
Meliphaga cincta, N. Zeeland. 
Parus senilis =, d:o 
Lamprotornis obscurus, d:o 
LaFresnaye beskrifver: 
Meliph. (Ptilotis) aurita N. Zeel. Rev. Z. 1839, 257. 
Orthonyx icteroceph., Marquesas öar 3 ds 
= heteroclitus, N. Zeel. Guer. Magaz. 1839. 
Heterorhynchus n. g. olivaceus, ibd., nära Drepanis 
men underkäken blott hälften så lång som öf- 
verkäken! 
Af Fraser finnas beskrifne i Zool. Pr. 1839 
Phzaxnicophaus Cumingi (g. Dasylophus Sw) p. 112. 


Anas luzonica p. 113; båda från Luzon. 


Intet annat Jands fogel-fauna har proportions- 
Nya Holvis erhållit så stora tillökningar som Nya Hollands, 
sedan de nyare Engelska kolonierne i den fruktba- 


149 


ra vestra delen af landet kommit i ordning. Det 

mesta nya innefattas uti: Goulds Synopsis of the 

birds of Australia 4:o part. I—I1V Lond. 1837—38 

med plancher, på hvilka arternes hufvud, och un- 

derstundom en fot, afbildas. Texten utgöres af 
korta beskrifningar, eller långa diagnoser, på En- 
gelska och Latin, samt synonymi.  Afven arter från 
de .närgränsande öarne: Nya Zeeland, Van diemens 

land m. fl. upptagas. Priset på hvarje häfte är 15 

s. 'sterl; med sv. fig. och 25 med col. fig.  (För- 

teckning står 1 Isis 1838 p. 850). Den förut om- 

talade bristen på system för landtfoglarne och otill- 
räckligheten af de generiska beskrifningarne är här 
alltför märkbar. Innan detta arbete utkom hade 

Gould beskrifvit de nya arterna i Zool. Proc. 

1836 och 7, nemligen: 

Plyctolophus productus (Gen. Nestor i Synopsis) 
Z. Pr. 1836 pag. 17. (Isis 1838 p. 174). 

Ortyx ocellatus, 2 sp. Zosterops: Z. Pr. 1836 p. 
75 (Isis 1836 .p. 193). 

9 sp. landtfoglar 1.c. p. 105 (Isis 1838 p. 206). 

Gallinula ventralis, Oxyura (Anas) australis 1. c. p. 
835 (Isis 1838 p. 197). 

Strix 3 sp. p. 139 (Isis 1838 p. 223). 

14 sp. af div. Ordn. p. 142 (Isis 1839 p. 222). 

Hemipodius, Coturnix, Z. Pr. 1837 p. 7, 8. 

Psittacus ' (Platycercus) ignitus p. 8, och 2 n. sp. 
pag. 88. 

13 blandade arter, ibd. p. 24. 

Roffoglarne afhandlas särskilt p. 96. — G. skiljer de 
Australiska individuerna, såsom egna arter, från 
dem i andra länder, med hvilka de varit ansed- 
de såsom likartade. Arternes antal är 26. 

Platalea regia och flavipes p. 106. 

Ibis strictipennis (lik religiosa) ibd. 

68 arter af alla ordines p. 138. 


Afrika. 


150 
Härtill komma följande: 
Ibis 'spinieollis Jameson, Ed. N. Ph. Journ. XIX 
p. 211. 
Eidopsaris affinis och Meliphaga reticuloides från N. 
S. Wallis, Lesson PR. Z. 1839 p. 167. 
Ptilotis (Meliphäga) 2 sp. Gould Z. Pr. 1838 p. 24. 
25 arter från Syäl Australien uppräknas 1 Z. 
Pr. 1839 p. 113. Deribland är ingen ny, men 
listan är af interesse för arternes geografi. Gould 
har år 1838 sjelf äfrest till Australien, och i bref 
derifrån beskrifvit 19 nya fogelarter (Z. Pr. 1839 
p. 139). De högst betydliga insamlingar han der 
gjort hoppas jag få omtala i nästa årsberättelse. 
Till Afrikas fauna innebållas de vigtigaste bi- 
dragen uti de förut nämde arhetena af Räppel 
och af Smith, samt uti Swainsons Birds of 
Western Africa. Det förstnämda uppräknar alla 
arter som äro bekanta i Nilens 'stora område och 
beskrifver 'ett betydligt antal nya. Då det ännu ej 
är fullbordadt måste jag uppskjuta en närmare re- 
dogörelse för detsamma. Smiths arbete har jag ej 
ännu haft tillfälle att se. Swainsons Birds of 
Western Africa, består af 2 vol. liten 8:o London 
1837, med 64 utmärkt vackra plancher i samma 
format. Deri beskrifvas 185 fogelarter från Sene- 
gal och Guinéa, i ordning efter författarens method. 
64 af dem äro afbildade och ungefär 3 framställas 
såsom nya. De tyckas vara alla som förf. känt 
från dessa länder, ehuru några 'saknas, som man 
vet finnas derstädes. De beskrifna arterna äro: 10 
Accipitres, 31 Passeres (Fringillinze), 65 öfriga Osci- 
nes, 52 af Cuäculi, Psitt., Picus, &c. &c., 9 Columbe, 
3 Gallinx, 9 Grallge och 7 Natatores ”). 


+) Sedan jag nu, 'under årsberättelsens tryckning erhållit of- 
Rd E SR sd : 

vanstående arbete, kan jag lemna förteckning på de 19 för- 
sta volumerna af Järdines Naturalists Library, som om- 


151 


BA Å ä ö sd s vidd 
Följande spridda beskrifningar höra hit: avel 


-Corvus umbrinus no. sp. fr. Egypten och Nu Corvi. 
bien, samt öfversigt af Corvus-arterne i N. Ö. Afrika, 
af Referenten i Vet. Ac. Handl. 41838. Den nya 
arten fanns, jemte de flesta af Räppell och Ehren- 
berg nämda arterna, bland de stora samlingar som 
Prof. Hedenborg hemsändt från Afrika (se förra 
årsb.); men intet enda exemplar af C. cornix som 
af dem omtalas. Det synes alltså möjligt att de 
ansett denna art för Cornix; enligt: Hedenborg 
skall den vara allmän i nämde länder. — C. cur- 
virostris fr. V. Afr. beskrifves af Gould Zool. Pr. 
1836 p. 17. 
Uti Guerins Revue Zoologique 1839 beskrifvas:Vestra och 
Pyrgita gularis fr. Senegal, Lesson I.sye. <p: 145. Fre al 
(P. simplex Swains. Birds of. W. Afr. men -ej Fr. 
simplex Licht; enl. Lafresnaye (ibd. p. 95), som 
äfven anser den = Fr. grisea Vieillot, hvilket ne- 


kas af Lesson (ibd. p. 103). 


nämdes -pag. 14. Figurerna äro betydligt bättre än i den 
tyska bearbetningen. Hvarje Vol. börjar med porträtt och 
biografi af en Zoolog. De äro: 


Vol. med portr. och biogr. 
4 Humming birds 35 -pl.r, -- af Linné. 

3 dö: st förts. 5 ble - - Pennant. 

2 "Monkeys IR - - - Buffon. 

4 Lions, Tigers &c. 37 - - - Cuvier. 

5 Peacocks (Phasianina) PJ RE - - Aristoteles. 
6 Game kind. (öfr. Galline) 31 - - - Raffles. 

7  Fishes,of the Perch genus 31 - - - Banks. 

3 Coleoptervus insects Jil he - - Ray. 

'9 Columbe I3d1 - - - Plinius. 

10 Brit. Diurnal Lepidopt. 1:35 - - - "Werner. 

11 Ruminating Animals 4 - or - Camper. 
fe d:o forts. IRre - - Hunter. 

13 Pachydermata 30 - - - Sloane. 

14 Brit. Nocturnal Lepidopt. 31 - - - Mad. Merian. 
145 Parrots 31 - - - Bewick. 

16 Whales IT repoA - La Cepede. 
18 Foreign Butterflies De - - DLamarck. 

17 Birds of "West. Africa IX - - - Bruce. 

29 do - - forts. JRs e - Le: Väillant. 


152 


Loxia prasipteron af Lesson, Senegal ibd. p. 104. 

Malaconotus aurantiopeetus 5 RSKR [I 

Chizerbhis Felicie 'S. Afr. Lesson RE LS 

Ploceus melanotis Senegal, Lafresnaye p: 20, och 
Guer. Mag. 1839, m. fig. 


Bucerus (Tockus) pzecilorh. Seneg. Lbafresnaye 

Sylvietta n. gen. (typ. le Crombec. Lel Rev. Zool. 
Vaill. med 2 n. sp. fr. V.' Afr. 1839 p. 

Alauda 3 sp. fr. Södra Afr. 166. 


Parus leucopterus Sw. fr. Senegal är skild fr. 

P. niger Vieill, från Cafferland, enl. Lafresnaye 

Rev. "Zool. 1839 p.: 71. 

Pyrgita Jagoensis, fr. S:t Jago, Gould Zool. Pr. 
ke i USA 

G. R. Gray nya sp. i Charlesw. Mag. 1837 

p. 487. 

Malaconotus (subg. Hapalophus cauda brevi apice 
truncata; typ. I. Cubla fr. Cap., 9 ofvan och 
under med brun anstrykning, AQ ving- och 
stjertfjädrar hvitkantade &c.). 

— aflinis, Zanzibar, vingtäckfj. utan hvit kant. 

-— gambensis. Lan. gamb. Licht. — Malac. mol- 
lissimus Swains. Birds of V. Afr. 

Chaunonotus n. gen. nära föreg. men: cauda leviter 
rotundata; rostr. capite longius, basi latum, apice 
vix dentatum. Digiti breves, ungues vix curvati. 

— Sabinii (Thamnoph. Sab. J. E. Gray Zool. 
Misc. 1 p. 7); Supra cerulesc. niger, dorsi plu- 
mis mollissimis, subtus albis; 8 poll. rostr. 11 
lin. Ala 3 poll. tars. 11 lin. Sierra Leona. 

Ardea calceata fr. Guinea, Dubus Institut N:o 

217 (Isis 1837 p. 842). 

15 kända arter fr. Cap. uppräknas Z. Pr. 1835 p-. 
02 CbiS-1837 pp: 127 

Lanicterus nov. g. (typ Muscipeta labrosa Swains. 


Zool. ill.), från södra Afrika; alldeles lika sta- 


153 


rarne ”men med näbb som Lanius”; svart färg. 

2 sp. beskr. Lesson Ann. Sc. Nat. IX (1838) 

p- 166. 

Från Madagaskar, som tyckes vara särdeles Madagas- 

rikt på ovanliga former af alla djurklasser beskrifvas: VV 
Turdus albo Rin GA & Gerv. i Orn. till la 
Alcedo vintsioides Favorites resa, Guer. Mag. 1836. 
Falculia palliata n. g. Is. Geoffroy Guer. Mag. 1836, 

(Sillim. Journ. 31 p. 192); anses närslägtad med 

Upupa; synes mig kommma nära Irrisor (U. 

erytrorhyncha auct.), 115 tum lång. 
Philepitta (!af analogien med Philedon och Pitta). 
Oriolia n. g. som anses närsl. med Oriolus, 
Mesites n. g. som tyckes närma sig till dufvorna 

och till Penelope, men har näbb n. som Heli- 

ornis! Dessa 3 genera beskrifvas af Isid. Geof- 

froy i Institut 1838 p. 128; Ann. Sc. Nat. IX 

p- 186, och med fig. i Guérins Mag. 1839. 
Brachypteracias squamigera (”nära Coracias”) och 


Dacelo ruffulus, Lafresnaye Rev. Zool. 1838 p. 224. 


Den återstående, betydliga delen af Ornitho- 
logiska literaturen innefattar monografier och öf- 
versigter af slägten, familjer m. m., samt anatomi 
och några i det föregående utelemnade enskilte 
arter. Allt detta uppräknas i det följande efter 
den ordning, hvari familjerna upptagas i det ”or- 
nithologiska system”, som ett par gånger i det fö- 
regående blifvit omnämdt, hvilket finnes uti Veten- 
skaps Academiens Handlingar för år 1835. Det 
skiljer sig från andra, hufvudsakligen derigenom, 
att Roffoglarne uppräknas närmast intill de Gökarta- 
de foglarne, Dufvorna, m. fl. med hvilka de öfver- 
ensstämma ' till fötternes och vingarnes bildning, 
bristen på sångapparat m. m. ' Härigenom komma 


154 


sångfoglarne att först uppräknas; om man vill bör- 
ja från andra ändan komma de sist; hvilket kan 
vara alldeles likgiltigt. Af större vigt är det, att 
de äga en med alla andra foglar något olika bild- 
ning, som till och med sträcker sig ända till de- 
ras spermatozoer (se längre fram under Anatomi 
och Physiologi) och att de utgöra den bäst karakteri- 
serade hufvudafdelningen i fogelklassen, inom hvil- 
ken det minsta antalet öfvergångsformer till de öf- 
riga finnas. Jag måste således anse dem för en af 
naturen bildad, egen afdelning af fogelklassen, och 
tror att de böra uppföras såsom sådane i ett na- 
turligt ornithologiskt system, utan afseende derpå, 
att Roffoglar eller Höns, Papegojor eller Strutsar 
kunna anses vara fullkomligare organiserade, eller 
närma sig mera till Däggdjuren. 

AV. CANORAE (ZVolucres m.: Orn. Syst. nära 
detsamma som Cuviers Passereaux). Utom det som 
förut, pag. 124, nämdes om sångfoglarnes systema- 
tik, bör jag åtminstone anföra följande tvenne för- 
sök i samma riktning. 

LaFresnaye har i ett litet särskilt arbete 
börjat en uppställning af dessa foglar efter deras 
lefnadssätt. Ett utdrag finnes i Revue Zoologique 
(1838 p. 133, 176 och 161) af det som då var ut- 
gifvet; fortsättningen skulle komma i Mem. de la 
Soc. de Falaise.. .',Anordningen synes vara temligen 
naturenlig. I det nämda utdraget upptagas famil- 
jerna ”Fourmilliers” med Thamnopbhili, ”Saxicolidae” 
med alla Sylvige, och ”Baccivore” innefattande Co- 
racias, Ampelis, Pipra m. m. 

En annan uppställning af Selys Long- 
champs förekommer i Revue Zool. 1839 p.,»9. Ka- 
raktererna äro, som vanligt, tagne af näbbet m. m. 
och alldeles otillräcklige. Under Tenuirostres sam- 
manföras de klättrande arterna med Nectariniz, 


155 


Trochili, Upupa m. m. En egen ordo bildas al 
alla med förenta tår: Pipra, Todus, Alcedo, Me- 
rops, Buceros m. m, Fringille med Alauda, Sturni, 
Buphaga, Tanagra utgöra tillhopa conirostres. 

Om den af många resande nämde, men likväl Passeres 
föga kände Republikanen i Södra Afrika (Fringilla POP" 
socia ?), erhålla vi närmare underrättelser af Smith 
i Charlesw. Mag. 1837 p. 535. Den anses med 
rätta utgöra ett eget slägte, och benämnes Phile- 
tairus lepidus (Euplectes lepidus Sw.). Den byg- 
ger, 1 sällskap, hela massor af bon, under :gemen- 
samt tak bland trädens grenar. Fogeln är så stor 
som en sparf, askgrå med svarta fläckar frampå 
ryggen och på kroppens sidor, temligen långt näbb 
och kort stjert; hannen har svart ansigte och strupe. 

Allmänna korsnäbbens bo, funnet i Britan- 
nien, beskrifves af Charlesworth i Zool. Proc. 
1839 p--60. 

Enligt Blyth antyder korsnäbbarnes gula el- 
ler röda färg ej olikheten i ålder, ty hanarne öf- 
vergå, från den grå ungdrägten, ömsom till gul el- 
ler röd färg, och de som en gång varit röda och 
derefter blifvit gula, kunna vid ett nytt fjäder- 
ombyte åter blifva röda (Zool. Proc. 1838 p. 115). 

Eydoux och Gervais om Phytotoma rara, 
Guerins Mag. 1838. Tarmen är ovanligt kort med 
2 små blindtarmar. Sternum som hos Pyrgita. 

Öfversigt af slägtet Rhamphocelus, med en nyTanagraL. 
art, af Lesson i Guérins Mag. 1837. — Rh. icte- 
ronotus Bonap. Revue Zool. 1838 p. 8 — Rh. 
Luciani LaFresn. R. Z. 1838 p. 54; Guér. Mag. 1839. 

Ett nytt slägte Jodopleura bildar Lesson i 
Revue Zool. 1839 p. 45 af Pardalotus Pipra (Less. 
Cent. n:o 26), och en ny art J. guttata från Se- 
negal. Dessa arter utmärka sig genom nära likhet 
med Pipra [eller Euphone] samt en violett fjäder- 


Todus, ; 


Musci- 
cape. 


156 


tofs under hvardera vingen. [Troligtvis måste Pi- 
pra Laplaceti från Guyana (Guér. Mag. 1836) och 
den af mig beskrifna £uphone Aurora från Brasi- 
lien (Vet. Ac. Handl. 1834) hitföras, ehuru båda 
äro Amerikanska. Den sistnämdas tår äro knappt 
mera hopväxte än på Euphone, och att dömma af 
beskrifningarne synes förhållandet vara detsamma 
med de öfriga arterna. -Beskrifningen af Pardalo- 
tus Pipra passar fullkomligt på Euphone Aurora, 
men fogeln uppgifves vara från Ceylon]: ' 


Att Ampelis Carnifex Linn. bör räknas till 
slägtet Pipra Linn., visar Lafresnaye, då han (i 
Rev. Zool. 1838) strider med Swainson om priori- 
teten af detta enkla igenkännande, som han gjort 
år 1833. Wagler hade dock år 1830 intagit den 
i sin monografi af slägtet Pipra, och en hvar, 
som undersöker denna fogel, bör ej kunna taga fel 
på en så tydlig sak. 

En Monografi af Todus, imnefattande 3 arter, 
finnes af Lesson i Ann. Sc. Nat. 1838 vol. IX p. 
166 (T. viridis med tandade, 'T. mexicanus och 
portoricensis med hela käkkanter). 


Swainson Muscicapide or Flycatchers, 1 vol. 
8:o London 1838, utgör en tom af Jardines Natu- 
ralists Library. (pris 6 sh. sterl.). Den innefattar 
en öfversigt af familjen i populär stil, med be- 
skrifningar af alla de många genera som Förf. an- 
tager, men arterna anföras blott såsom typer eller 
exempel under genera. Diagnoser m. m., som skulle 
kunna afskräcka publiken, genom att gifva arbetet 
ett lärdt utseende, men som kunde vara af vigt 
för dem, hvilka vilja studera foglarne, äro utelem- 


nade. (jfr. Charlesw. Mag. 1838 p. 389 och 494). 


En monografi af genus ”Tschitrea” (! Musci- 
peta Cuvier, typ. M. paradisi) lemnar Lesson i 


157 


Revue Zool. 1838 p. 276. 11 arter uppföras. — 
2:ne -dithörande arter beskrifvas af Lesson i Ann. 
Se; Nat. 1838, IX p. 166. 

Slägtet Myadestes Swains. är märkvärdigt bland 
de amerikanska sångfoglarne, emedan första ving- 
pennan är ofullständig, en bildning som annars 
blott förekommer bland gamla verldens sångfoglar. 
Typen för detsamma är Muscic. armillata Vieill., 
från Antillerne, som Swainson beskrifvit såsom ny, 
under namn af Myad. genibarbis ; och ansett va- 
ra från gamla continenten. En ny art M. ob- 
scurus fr. Mexico, beskrvifves af Lafresnaye i 
Revue Zool. 1839 p. 97. 

Ett nytt genus, Melanochlora, nära Parus, upp- Parus. 
ställes af Lesson i Rev. Zool. 1839. Den enda 
kända arten som L. kallar M. Sumatrana, är af- 
bildad af Lafresnaye i Guérins Magaz. 1837 un- 
der namn af Parus flavocristatus. 

Flera andra subgenera och arter, som anses 
vara närslägtade med Parus, beskrifvas af Hodsg- 
son i en liten brochur af 8 sid. 8:0o. (Indication 
of som new forms, belonging to the Parinz). Nam- 
nen uppräknas i Revue Zool. 1838 p. 115. Möj- 
ligtvis äro alla dessa arter från Nepal. 

Genera af Lani (Pie grieches, ”Laniadées”)Lanii. BörT 
uppräknas af Lesson i Revue Zool. 1839 p. 153 ;ceblephy- 
hvarest han äfven beskrifver en ny art, L. ålge- 
riensis , nära lik excubitor. Alla dilliöralde arter 
anföras p. 197; -— Vidare ”Myotheridee”, med 
Thamnophili: genera 'p. 135 och arterne p. 225. —- 
En annan kort öfversigt af Myotherae, med beskrif- 
ningen af en ny art lemnar LaFresnaye i Rev. 
Zool. 1838 p. 133. 

En monografi af Ceblephyris med Graucalus Cuv. 
lemnar Röäppell i Mus. Senkenbergianum , Tom 3 
(1839) — Isis 1839 -p. 714. 19 arter anföras. 


158 


Turdi. Af Turdus macrourus Lath. bildar Gould ett 
nytt genus: Kittacincla, Zool. Proc. 1836 p. 5. — 
Öfversigt af arterne, som höra till subg. Orpheus, 
finnes af Lafresnaye i Guérins Mag. 1839; der, 
samt i Rev. Zool. 1838 p. 54, beskrifves en ny art, 
O. longirostris fr. Mexico, som är ganska lik O. 
rufus fr. N. Amerika. 

Ungen af Turdus pallidus Pall. eller T. Seyf- 
fertizi Brehm, skall vara undertill svartfläckig, enl. 
Wiegm. Arch. 1838 p. 372. 

Sylvia &c. Sylvia Luscinia och Philomela sägas tillhöra 
blott en enda art, i Fror. Not. 1839 Januari, p. 120. 

LaFresnaye afhandlar slägtet Regulus och 
beskrifver R. unicolor, n. sp. från Brasilien, 1 In- 
stitut N:o 217, (Isis 1837 p. 842). 

Sericormnis n. gen. af fam. ”Saxicolinge”; typ. 
Acanthiza frontalis Vig. & Horsf. 3 nya arter be- 
skrifvas af Gould Z. Pr. 1837 p. 133. 

En Monografi af Orthotomus (Edela Lesson, 
nära Sylvia och Malurus), med 3 arter: O. Sepium, 
Bennetti och Lingoo, har LaFresnaye lemnat i 
Guér. Mag. 1836. Boet. af O. Bennetti afbildas 
der, pl. 53. Det är med mycken konst samman- 
satt af bomull, fina strå o. d. samt inflätadt mellan 
2:ne hängande löf på en fin qvist. Lafr. för- 
modar att Sylvia sutoria auct. kunde höra hit. 5 
arter af samma slägte beskrifvas i sista häftet af 
Temmincks Pl. col., hvarest SI. Prinia Horsf. der- 
med förenas. 

Af den i Amerika talrika fogelform, hvars 
enda representant i gamla continenten, är Troglo- 
dytes europeus, beskrifver Gould 5 arter från 
olika delar af Amerika i Zool. Proc. 1836 p. 88 
(Isis 1838 p. 199), nemligen: Tr. magellanicus, Tr. 
levcogaster, Thryotborus guttatus, Secytalopus (n. 
gen.) fuscus och albogularis.  Slägtet Scytalopus 


159 


skall utmärka sig genom bakre sidan af tarsus, som 
är fördelad i tydliga, transversella sköldar, hvilket 
är em hos sångfoglarne ovanlig form (se förut p. 124). 

Synonymien af slägtet Megalonyx Less. anfö- 
res af Lesson i Rev. Zool. 1839 p. 103. Det är 
lika med Pteroptychus Kittlitz, Hylates King, och 
Leptonyx Swains. ill. p. 195, alla fyra från år 1831. 

Den i England förekommande Motacilla alba 
afskiljes såsom egen art under namn af M. Yarrelli, 
af Göuld (i Z. Pr, 1837 p. 73), emedan. den, i 
sommardrägt, har svart rygg 

För Alauda Calandra föreslår Sykes det nya 
genus-namnet Londra i Zool. Pr. 1838 p. 114. — 
Alauda sinensis n. sp. från China, nära lika Ca- 
landra, men med mindre fötter, 2 longit. intryck- 
ningar på öfverkäkens sidor m. m. beskrifves af 
Waterhouse i Z. Pr. 1839 p. 60. 

Lefnadssättet af Gracula rosea skildras utför- 
ligen af Nordmann i Bullet: de Petersb. 1839 p. 
1 och i Demidoffs resa. (Utdr. i Institut 1839 p. 
368). — Den lärer öfverträffa sina slägtförvandter sta- 
rarne, och de flesta andra foglar, i ett kringströf- 
vande sätt att lefva, hvaruti man finner förklarin- 
gen, både till deras vidsträckta fädernesland och 
deras ofta inträffande sporadiska förekommande, utom 
sina vanliga gränser. Ingen annam för skandina- 
vien främmande fogel lärer nemligen så ofta :'träf- 
fas hos oss; Den er blifvit Hg i Lappland, 
i mellersta och i södra Sveriges 

Om Cassicus phoeniceus och Sturnus ludovici- 
anus kan läsas i Wiegmanns Archiv 1837 p- 408: 
Den sednares lefnadssätt skall i det närmaste öf- 
verensstänima med det af vår Emberiza milliaria. 

Corvus péectoralis fr. China, beskrifves af Gould 
Zool. Proc. 1836 p. 17 (Isis 1838 p. 174). Den 


Motacila 
Alauda. 


Gracula 
Sturnus 
Corvus. 


160 


skall likna C: corone, men hafva hvit bakhals och 
fascia pectoralis. 
Paradisca Histoire Naturelle des Oiseaux de Paradis et 
Pos. des Epimagues , af Lesson 248 sid. 8:o med 40 ill. 
pl. Paris 1835, skall; jemte präktiga figurer inne- 
fatta allt hvad sman känner om dessa slägten.  Ar- 
terne uppräknas i Isis 1837 p. 94. Nästan hvar 
och en bildar ett särskilt slägte. 


MACROCHIRES. — Sedan Lessons planche- 
Trochili. verk öfver Håningsfoglarne utkom, hafva vi erhållit 
beskrifningar af så många nya arter, att antalet 
af-alla kända nu uppgår till ungefär 140. De 
flesta beskrifvas af Lesson i Heshe Zoologique, 
nemligen i årg. 1838 p. 314, några nya arter jemte 
ungar och honor af flera förut kände; — 1839 p. 
13 omtalas 24 sp. hvaraf 9 nya; — p. 43, 2 un. 
sp. — Vidare i Ann. Sc. Nat. 1838 vol. IX p. 166: 
2 n. sp. —- Största delen af kända arter afbildas 
i 2:ne delar af Jardines Naturalists library, som 
nämnes förut pag. 151 i noten. 

Uti Revue Zool. 1839 beskrifvas af Boisson- 
neau 5 n. sp. från Bogota, och p. 294, af Bour- 
cier, 2 nya arter. 

Capr- Hos Caprimulgus finnes, liksom hos Uglorna, 

mulgt- en benring i sclerotica , Hvilken beslödifygs jemte 
flera förut kända drag af dessa foglars lefnadssätt, 
af Clarke, i Jardines Mag. 2. p. 158. 

Af hela familjen "Caprithulgida” hafva 2:mne 
öfversigter utkommit, nemligen en af Lafresnaye 
i Guérins Magazin 1837, och en af Gould, ut- 
görande dra delen af hans förut nämda Icbities 
avium. (Ett bäfte utkom i Aug. 1838 se Taylors 
Ann. 2 p: 222). — Dessutom fabaas beskrifne: 
Caprim. exilis fr. Chili, Rev. Zool. 1839 p. 44. 

: Göta 


161 
Caprim. odonpteron fr. Antill. Lesson R.Z.1839 p. 105. 
-— monticolus Franklin 2? Gould Z. Proc. 1837 
p- 89, från norra Indien. 

Amblypterus anomalus nov. g. Gould ibd. p. 105. 
Den tyckes efter beskrifningen endast afvika från 
Caprimulgus genom sin korta, tvära stjert och lång 
smal spets på de 3 längsta vingpennorna (7:de —9:de). 
Fäderneslandet är obekant. | 
Podargus stellatus fr. Java. Gould. Z. Pr. 1837 
p. 43. 

Flera nya uppgifter om Steatornis CcCavripensis Steatornis. 
(Guacharo), som Hu m bold t upptäckte i djupa hålor 
vid Caripe, nära norra kusten af Sydamerika, be- 
kräfta nämde resandes uppgifter, och utvidga vår 
kännedom om denna besynnerliga fogels geografiska 
utbredning. Uti dess mage finner man inga lem- 
ningar af insekter, utan blott kärnor af en frukt 
CMataca”). Roulin-har funnit Steatornis i flera 
hålor uti provinsen Bogota. Om nätterna flyger 
den ut för att söka frukter, men tillbringar da- 
garne, och bor, i stort antal, uti sådane djupa 
grottor, hvarest intet ljus intränger (se Ann. Sc. Nat. 
1836 p. 61 och 115). Sednare har den blifvit 
funnen på Trinidad, hvarifrån Bory S:t Vincent 
uppvisat exemplar, jemte bo och ägg, i Franska 
Vetenskaps Academien (se Institut 1838 p. 326) 
Han lemnar åtskilliga underrättelser om  fogeln, 
och beskrifver de med många faror förbundne 
jagter, som invånarne anställa för att erhålla den- 
samma. Oaktadt dess oaptitliga fetma och elaka 
lukt skall dess kött mycket värderas af öns gour- 
mander. Den lägger, i Mars och April, 2 å 3 
hvita, gulfläckiga ägg, som äro så stora som duf- 
ägg. Boet, som är fästadt vid klipporna inuti hå- 
lan, är ofvantill nästan platt, och lärer vara en 

Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 1 


162 


”produkt af fogelns nutrition och tuggning”. [Stea- 
tornis liknar en Caprimulgus, men är så stor som 
en höna, med korta vingar och stort, hoptryckt 
näbb, med 2 tänder på hvardera kanten af öfver- 
käken]. Jfr. förra Årsb. p- 56. 

PSITTACI. — Ett nytt plancheverk öfvåt 
Papegojorne ”utgifves af Werner, med text af 
Bourjot S:t Hilaire. Det skall utgöra en fort- 
sättning af Le'Vaillants bekanta arbete, och upptaga 
alla de arter som han ej känt. Det utgifves sedan 
1835 i Paris hos Levrault, i häften af 4 illum. 
lithografierade plancher. (Hft 24 utkom 1838). — 
Papegojorna afbandlas äfven i vol. 15 af Jardines 
Naturalists Library. 

Nya arter, som ej blifvit nämde i det före- 
gående, äro Ps. Guildingi och angustus från 
Sydamerika. Vigors, Zool. Proc. 1836 p. 80 (Isis 
1838 p. 195). 
| M. Thuet Disquisitiones Ånatomice Psittaco- 
rum, Diss. inaug. Turini 1838, 4:o, 36 sid. 2 tabb. 
innefattar Osteologi > Myologi och Sinnesorganernes 
beskrifning hos papegojorna. 


COCCYGES. — Swainson lemnar. en öfver- 
sigt af Fam. ”Cuculidw”, med afseende på systema- 
iska uppställningen, i Jardines Magaz. 1 p. 213 
och fortsättning p. 431. 

Rhampha- Goulds sionögraf af Rhamphastiderne, som 
sto: nämnes i förra årsb. p. 63, blef färdig år 1836 
med :3:dje bandet. En recension af arbetet finnes 

r Jardines Mag. 1, p. 137. Redan år 1835 voro 

2 sp. Rhamphastos och 8 sp. Pteroglossus att will- 
lägga, hvilka beskrifvas i Zool. Proc. 1835 p. 156 
(Wiegm. Arch. 1836, 1 p. 307. - Isis 1837 p. 188). 

Uti den öfversigt af alla kända arter, som på sist- 
nämde ställe bifogas, uppräknar han (11 sp. Rh. 


163 


och 22 af Pt.) tillhopa 33 arter. — Slägtet Aula- 
corhynchus, hvaraf en art beskrefs i Z. Pr. 1835 
p- 49, förkastas i denna öfversigt, och arterne in- 
föras under Pteroglossus. — Sedan hafva tillkom- 
mit: Pterogl. Gouldii från Brasilien, Natterer, 
Zool. Proc. 1837 p. 44. — Pit. nigrirostris (nära 
lik Pt. hypoglaucus) Waterhouse Z. Pr. 1839 p. 111. 

Prionites cxruleiceps från Tamaulipa Gould. Prionites 
Z. Pr. 1836 p. 17. (Isis 1838 p. 174). — Om "PS 
Merops /Egyptius se Isis 1838 p. 624. 

Bonaparte lemnar en öfversigt af slägtet Tro- Trogon. 
gon i Isis 1839 p. 612. 34 arter äro kände, hvilka 
efter Swainson indelas i 5 subgenera.  Trogon 
resplendens är en af de skönaste foglar i Amerika; 
stor som en skata, metallgrön med högröd buk, 
hoptryckt, upprätt tofs på hufvudet, och 4 gröna 
fjädrar, af kroppens dubbla längd, som nedhänga 
öfver stjerten. Den finnes i de bergiga trakterna 
af Vera Paz i Central-Amerika, är högst skygg; 
bygger sitt bo i form af en åt båda ändar öppen 
säck, hvarigenom den ej behöfver vända sig uti 
boet, hvilket skulle bli svårt för den långa stjer- 
tens skull, utan går in genom ena öppningen och 
ut genom den andra. Urinvånarne kalla den Que- 
salt , och använda den .såsom en prydnad, vid en 
högtid som har samma namn. (Isis 1. cit. — Zool. 
Proc. 1837 p. 101). — Denna art benämnes af 
Bonaparte Tr. paradiseus, men är först af Gould 
beskrifven under ofvanstående namn, i Zool. Proc. 
1835, p. 29, jemte några andra arter af slägtet. 
Enligt Bonaparte torde den vara densamma som 
Temmincks Tr. pavoninus, men är bestämdt 
skild från Tr. pavoninus Spix. ; ; 
Trogon antisianus, d'Orbigny Guer Mag. 
1837 , pl. 85. 


Colius. 


Menura 
Corythaix 
Opistho- 


comus:. 


Strix 
Nyctea. 


164 


Colius , monografi af Räppell i Museum Sen> 
kenbergianum III (1839); 6 arter anföras. | 

Efter en, från lefvande exemplar, inhemtad kän- 
nedom, af den, till sin systematiska plats mycket 
omtvistade Mcenura superba, nämner Gould i ett 
bref från Australien, ”att den alldeles ej bör hän- 
föras till Hönsen”. Z. Pr. 1839, p. 141. 

Corythaix macrorhynchos n. sp., ovisst hvar- 
ifrån, beskrifves af Fraser i Zool. Proc. 1839 p. 
34. Den är lik C. persa, men mindre, med större 
näbb, som är brandgult; med blodröd basis och 
hela käk-kanter. 

Om Opisthocomus cristatus lemnar D:r I'Her- 
minier på Guadeloupe välkomna underrättelser i 
Ann. Sc. Nat. 1837 vol. 8 p. 96. — Den defver i 
Parå i Brasilien, i små flockar och föder sig ute- 
slutande af bladen på Arum Arborescens L. Dess 
anatomi visar en mängd egenheter; t. ex. clavicula 
är fastväxt vid både sternum och ossa coracoidea, 
liksom hos Fregattfogeln. Sternum liknar framtill 
Hönsens, baktill Gamarnes. Magens byggnad är 
mera sammansatt än vanligt; isynnerhet utmärker 
den sig genom en ofantlig saccus oesophageus, som 
ligger öfver större delen af sternum, samt genom 
en ganska liten muskelmage. 


ACCIPITRES. — Öfversigt af ordningens ge- 
nera finnas af Lafresnaye i Revue Zool. 1839, 
p- 193 (Didus ställes först bland Vultures), — samt 
af Lesson ibid. p: 133. 

Underrättelser om individuer af Strix nyctea, 
fångade i Britannien, lemnas af Thompson i Tay- 
lors Ann. 1, p. 241. — Ett stort sträcktåg af sam- 
ma fogelart hade blifvit sedt, af Kapt. M Kechnie, 
på en resa från Quebec till' England, under seg- 
lingen norr om Newfoundland, 6 grader söder om 


165 
Grönland, d. 16—20 November 1838. Före och 


efter den tiden sågos inga” uglor, men under de 
nämde dagarne flögo de i FR idel ii fartyget, 
och förven brad om nätterna. Slaptgssikes odla att 
det var samma foglar, hvilka dagligen återkommo, 
hvilket dock ej är möjligt; han hade gjort ganska 
upplysande anteckningar om dem i sir loggbok, ur 
hvilken ett utdrag, jemte hela berättelsen meddelas, 
af Thompson i Taylors Annals 3, p.- 107 (1839). 
Vindens beskaffenhet under de föregående dagarne 
visar att de ej kunde vara stormdrifne. Utan tvif- 
vel voro de ett sträektåg, som flyttade från Grön- 
land till Labrador eler Newfoundland. 

Falco islandicus och groenlandicus beskrifves Falco. 
såsom två skilda arter, af Hancock i Taylors An- 
nals 2, p. 241. Den förre skall hafva grå, den 
sednare hvit grundfärg, och teckningen skall vara 
något olika hos båda, nemligen deruti att de 
hvita fläckarne äro mindre, hos islandicus. H. på- 
står sig känna både ungar och gamla af båda, 
men ungarne af F. grönlandicus äro äfven gråak- 
tiga. Denne sednare skall om vintern infinna sig 
på island. [Mig synes denna olikhet vara densam- 
ma som Brehm längesedan frawmställt, och endast 
kunna anses för en klimatisk olikhet]. 

Lefnadssättet al Falco cineraceus beskrifves af 
Barbier Montault i Revue Zool. 1838, p. 221. 
En ny europeisk Falkart, Falco Eleonore, från 
Sardinien , beskrifves af Géné i Turinska Acad:s 
Handlingar (Institut 1839, p. 396; — Rev. Zool. 
1839, p. 105). Den skall vara nära lik F. Subbu- 
teo, men större, utan incisur mellan näbbets tand 
och spets. 

Af slägtet Gypogeranus beskrifvas 3 arter, af Gypoge- 
Ogilby WA Proc. 1835 p. 104; nemligen G.. ca- "008 


pensis, G: gambiensis (fr. Seöegällibien) ob phi- 


Vultur. 


Gallinze. 


166 


Iippensis fr. Philipp. öarne. Den ' sistnämde har 
stjertens sidofjädrar långa; den är redan beskrifven 
af "Sonnerat. Alla tre likna hvarandra till färgen. 
Gamar fångas i mängd på Malabar för erhål- 
landet af dunet på bröst och sidor, hvilket nyttjas 
till muffar, kragar m. m: Sedan de äro: plockade 
släpper man dem (Fror. Not. 1839, Maj. X 15). 
Nya underrättelser om lefnadssättet af Vultur 
Papa erhållas af Schomburgh i Taylors Annals 
Dec. 1838. (Fror. Not. 1839, Mars, N:o 195). — 
Lefnadssättet af Vultur aura finnes beskrifvet af 
Sells i Zool. Proc. 1837, p. 33. Den tillerkännes 
starkare luktsinne än Audubon' ansett den äga. 
Owen bifogar en beskrifning på dess luktorgan, 
som skall vara, bland foglarne, ganska utbildadt. 
[Man torde dock med säkerhet kunna antaga, att 
foglarnes luktsinne ej) är på långt när jemförligt 
med däggdjurens, och att de mest leda sig genom 


synens tillhjelp]. 


GALLINAE. — Ett par af Crax rubra, som 
höllos tama i England, fingo ungar år 1836. Ha- 
nen är svart; Honan, som är rödbrun och fint 
svartfläckig, lade 3:ne gånger ägg under sommarn, 
2:ne åt gången. Heron Zool. Proc. 1836, p. 1: 

Lophophorus Nigelli n. sp. fr. Persien: Jame- 
son Ed. N. Ph. Journ. XIX p. 211. 

Numida  Rendalli fr. Gambia; Ogilby Zool. 
Proc. 1835. (Isis 1837, p. 142). 

Om Tetrao Urophasianus fr. Nordamerika se 
Fror. Not. 1839, XI. 15. 

En Orre från Siberien beskrifves såsom ny 
art under namn af Lyurus Derbyanus, af Gould 
; Zool. Proc. 1837, p. 132. (Lyurus är ett af 


Sw. antaget nytt slägtnamn för 'Tetrao Tetrix). 


167 


Monograhi af Pterocles lemmar Verdot i 
Comptes Rendus 186, p. 393. 

Anatomi af Hemipodius, I'Herminier i Ånn. 
Sc. Nat. 1837, vol. 8, p. 105. 

A. Wagner beskrifver skelettet af Crypturus 
i Munchener Abhandl, B:d 2. 

Hela ordningens arter beskrifvas, och en stor 
del afbildas, i 2:ne vol. af Jardines Naturalists li- 
brary, se förut pag. 151 not, och pag. 14. 


GRALLAE Linn. — En ytterligare olikhet mel- Om 
lan Strutsen och de öfriga, med 3 tår försedda nn 
närslägtade foglarne, har Mäller visat. Den består 
i byggnaden af penis, som hos Strutsen, ensam 
bland foglarne, är försedd med en erectil väfnad, 
hvilken närmar sig till den hos Däggdjuren. De 
öfriga Struts-arterna hafva denna del organiserad 
liksom änderne. (Mäller uber 2 verschiedene Ty- 
pen und d. Bau der erectilen Männl. Geschl. Org. 
bey d. Straussartigen Vögeln, Berl. Vet. Ac. Abb. 
1836, p. 137, — äfven särskilt tryckt). Genomgår 
dessa delars utveckling hos vertebr. djuren. 

Enligt Riley skall ett 2-ledadt rudiment af 
tredje tån finnas under huden hos Strutsen (Jard. 
Mag. 1, p- 306). 

En ny art af Rhea (R. Darwinii), beskrifves Rhea: 
af Gould i Zool. Proc. 1837, p. 35. Den är PTE 
män i Södra Patagonien, men finnes ej uppåt lan- 
det, söder om Platafloden; är mindre än R. ame- 
ricana, har alla vingfjädrarne med hvit spets, tarsi 
reticulati, basi plumati o. s. v. Båda arternes lef- 
nadssätt, som är något olika, skildras af Darwin 
på samma ställe. BR. Americana, som är högst ym- 
nig på slätterna i Norra Patagonien och vid Plata, 
har tarserne framtill försedde med sköldar, och ej 
vid basis fjädrade. Den. jagas till häst; springer 


Apteryx: 
lefnads- 
sätt. 


168 


med utsträckta vingar, simmar med lätthet. D. hade 
2 gånger sett denna art simma öfver S:ta Cruz flo- 
den, på ett ställe hvarest den har 400 famnars bredd 
och stark ström. I September och Oktober träffas 
dess ägg öfverallt på slätterna, kringspridde eller 
flera tillsamman: de förra bh aldrig kläckta; de 
sednare, som kunna vara 20—350 eller mera, äro 
lagda af flera honor, och skola ensamt rufvas af 
hannarne. — RB. Darwiniä håller vingarne tätt in- 
till kroppen då den springer; äggen äro omkring 
15 i hvarje bo, blekblå och smalare än den före- 
gåendes. Kallas Åvestruz Petise. 

Den märkvärdiga, men förut ganska föga kän- 
da Apteryx australis , som kan anses för att vara 
Nya Zeelands Struts, har under dessa åren blifvit 
närmare känd. Den är ej större än en tupp, har 
hårlikt hängande fjädrar, inga vingpennor, och 4 
tår på fötterna. Näsborrarna sitta vid spetsen af 
näbbet, som är långt och smalt. : Dimensionerna 
anföras strax nedanför. — Då Apteryx står stilla 
håller den vanligtvis hufvudet neddraget mellan 
skullrorne, med näbbet rakt ned mot jorden. Den- 
na fogel finnes i de mörka, stora skogarne, på 
Nya Zeelands norra del, hvarest den kallas Kivi. 
Den är ett nattdjur, gömmer sig om dagen i täta 
snår o. d. och går om natten ut för att söka sin 
föda, som utgöres af insekter, mask o. d. Den 
lefver parvis, lägger blott ett ägg, nära så stort 
som ett gåsägg, i en enkel redde på marken; har 
ett hvisslande läte, genom hvars efterapande infö- 
dingarne pläga framlocka fogeln, då den tages med 
hundar. — Den fångas äfven genom hastigt fram- 
visande af ett eldbloss, om natten, hvarigenom han 
blir så förvånad att han kan tagas med händerna. 
Annars springer den ganska starkt, och nyttjar äf- 
ven fötterna till försvar mot små: hundar, som ofta 


169 


blifvit illa skadade genom dess sparkning. Förr 
jagades den mycket af infödingarne, som väl kände 
skillnaden mellan könen, men nu, sedan Nyzee- 
ländarne blifvit Europeiserade, lemnas fogeln mera 
1 ro, och är ganska svår att erhålla, ehuru den 
skall förekomma temligen mycket. — Den Kivi 
som finnes vid trakten af Ostcap skall vara större, 
och utgör kanhända en annan art. (Se Short i 
Zoul. Proc. 1837, p. 24; — Cantor i Z. Pr. 1839, 
p. 63; samt derifrån i Fror. N. Not. 298; — Tay- 
lors Annals Jan. 1840). 

Samma djurs anatomi afhandlas utförligen af Dess. 
Owen i Zool. Pr. 1838 (p. 48, 71, 105 och 108,”"”" 
samt derifrån i Wiegm. Archiv 1839, p. 85 och 
364), hvarur jag blott kan meddela några spridda 
drag. — Uti magen och tarmen funnos lemningar 
af insekter. Muskelmagen är tunn liksom strutsens. 
Ingen säck vid pylorus, hvilken finnes hos Strutsen. 
2 blindtarmar af 5 tums längd. — Då lungorna 
och respirationsorganerna i allmänhet hos foglarne 
hafva en egen bildning, som står i förhållande till 
dessa djurs rörelse i luften, var det af stort in- 
tresse att lära känna deras beskaffenhet hos Apteryx, 
som är fullkomligt oskicklig att flyga och har vin- 
garne reducerade till den minsta viddi hela fogel- 
klassen , samt dessutom har flera olikheter med an- 
dra foglar i yttre bildningen. Resp. organerne be- 
funnos äfven högst olika med dem hos andra fog- 
lar: inga luft-säckar funnos bland viscera; dia- 
phragma var hel, blott lemnande genomgång för 
oesophagus m. m. såsom hos Mammalia! Luftsäckar 
finnas dock, såsom vanligt, utgående från lungorna, 
men de ligga mellan dessa och diaphragma. Den- 
na sednare del ligger nästan långs åt kroppen och 
hjertat hänger liksom i en bråksäck genom den- 
samma, inåt abdominal-caviteten. Lungorna äro, 


170 


såsom hos alla foglar fästade vid ryggsidan. Öfre 
Larynx saknade rudiment af epiglottis; ingen nedre 
larynx fans. 

Benen 1 skelettet hafva inga luft-reservoirer, 
äro ej hvita, utan se nästan ut som amfibiernes. 
Vertebrerne äro 15 i halsen, 9 i ryggen och 22 i 
länd, bäcken och stjert tillhopa, bildade efter fo- 
geltypus. Sternum är ganska litet, alldeles utan 
köl, liksom Strutsens. Det har djupa utskärningar 
baktill, ett hål på hvardera sidan om medellinien, 
ingen processus manubrii i främre ändan, som är 
djupt utskuren. Axelbenen äro hopvuxne; af Cla- 
vicula synes blott ett otydligt rudiment, liksom 
hos amerikanska och nyholländska strutsarne, i 
form af ett litet hak på axelbenet; os coracoide- 
um är störst, scapula litet. Hela skelettet är bil- 
dadt efter den vanliga fogeltypus, och närmast likt 
Strutsarnes; endast fötterne afvika något från de- 
ras, och närmar sig till formen af dem hos Gal- 
ling, liksom Drontens, genom den större längden 
af femur och en 4:de tå. — Halsens längd 7 tum; 
ryggen framom pelvis 4 t. pelvis med länd 3 t. 


Femur 33 tum; tibia 5, tarsus 2; t. — Penis fin- 
nes liksom hos Strutsarne. 
Otis. En monografi öfver Otis, af Räppell finnes 


1 Mus. Senkenb. 1837. Den upptager 416 arter 
hvilka finnas uppräknade i Revue Zool. 1838 p. 
227. — Lesson uppräknar deremot 22 arter af 
samma slägte i Revue Zool. 1839 p. 47, med en 
indelning hvarpå denne författares systematik väl 
igenkännes. 

Cursorius. Cursorius rufus n. sp. från någon af öarne i 
Indiska ocean, beskrifves af Gould i Zool. Pr: 
Sept. 1836 (Isis 1838, p. 195). 

Palamedea: Anatomien af Palamedea afhandlas af Her r- 
minier i Ann. Sc. Nat. VIII, p. 103, 1837. 


11 


Psophia cerepitans bygger i täta skogs-snår, Psophia. 
lägger ”2” ägg; lefver parvis; blott banen låter 
höra det ofta ” beskrifna lätet från magen, som, 
skall bero derpå, att luftstrupen gör en böjning 
under huden, nära bort mot anus, innan den in- 
går 1 kroppen ofvanför sternum. Hancock, Char- 
lesw. Mag. II, 490. 

Om Chionis lemnar Blainville anatomiska un-— Chionis, 
derrättelser 1 Ann. Sc. Nat. VI, p. 99. Den anses 
vara närslägtad med Hamatopus. 

Arterne af Hematopus (”Ostralegus”) uppräk- nes 
nas af Lesson i Rev. Zool. 1839, p. 47. De äro 
5, från alla verldstrakter. 

Af Oedicnemus finnes på samma ställe p. 46 Oedicne- 
uppräknade de 7 kända arterna. Slägtet är cosmo- bg 
politiskt. Oe. vocifer beskrifves af IP'Herminier 
i Guerins Mag. 1837, med fig. 

Om boet af Scolopax rusticola, från Sussex Bo af 
i England, se Z. Pr. 1839, p. 111. — Om ra 
kläckning i Irland, Taylors ann. II, 337. 

Reinhardt upplyser, i Kröyers tidskr. 2 p- Binge 
431, att Tringa platyrhyneha, som förut endast Cam 
blifvit funnen sällsynt och spridd; utan att man 
känt dess egentliga hemland, bor och häckar i Nor- 
dens fjelltrakter. Den fanns om sommaren 1838, 
af Hr Lagesen, i mängd, uti den stora, djupa 
mossen nära Fogstuen på Dovrefjell. Aggen be- 
funnos nära likna dem af Tr. alpina. Samma som- 
mar skulle den hafva blifvit sedd i norra delen af 
Sverige. 1837 i Juli träffades den af Major Woöl- 
dike nära Elbens utlopp, men utan att hafva ägg. 
[Enligt muntligt meddelande af Hr v. Wright, 
har han funnit denna fogel, om sommaren i Bo- 
husläns skärgård, men ingen anledning var, att 


den der hade ägg]. 


£72 


Linge Hornschuch och Schilling gifva en vid- 
och lyftig beskrifning på Leislers Limosa Meyeri (i 
Meyer. Wiegm. Arch. 1838, p. 167—190). De anse den 
vara en från Brissons L. rufa bestämdt skild art, 
som skulle tillhöra norden. Skillnaden består i en 
något olika färg under kroppen, och i proportio- 
nerne. Hos ”L. Meyeri” är hufvudet nedtryckt; 
afståndet från ögon till näsborrar, hos &, 10 Tyska 
linier (jemt 3 Sv. verktum), hos 2 11—12 linier 
(circa 1 Sv. tum); ett tydligt brungrått streck från 
näbb till öga, och färgen under kroppen mindre 
röd. IL. rufa har högre, kullrigt hufvud något 
mindre afstånd mellan öga och näsborr (8 T. li- 
nier hos &), blott antydning af streket mellan näbb 
och öga o. s v. — De förmoda att L. Meyeri 
blott om våren fäller fjädrar, och, sedan den en 
gång fått rödbrun färg under kroppen, aldrig vid 
någon årstid utbyter den mot någon annan färg. 
I norra delen af Tyskland förekommer endast denna 
sednare. [Alla de svenska exemplar jag sett tillhöra 
L. Meyeri; skillnaden synes vara tydlig, men torde 
vara af samma beskaffenhet som den, mellan de 
flesta foglar af samma art, hvilka bo och fortplan- 
ta sig 1 olika klimat; t. ex. Pyrrhula, Sitta m. fl. 
1 Sverige och i Tyskland; Motacilla flava i Lapp- 
land och i Sverige; Fringilla domestica i Italien 
och Tyskland o. s. v.]. 
Euryno- Pearson lemnar den märkliga underrättelsen, 
inde Eurynorhynchus griseus är funnen på ön Ed- 
monstone vid Bengalen, och i Arracan. [Jag kän- 
ner detta endast af den korta noticen i Ann. Sc. 
Nat. XI (1839), och kan således ej bedömma huru- 
vida det verkligen är Linnés Platalea pygmea 
och Nilssons Enrynorhynchus , hvaraf det enda 
kända exemplaret förvaras i Upsala, utan säker 
uppgift på dess fäådernesland. C. S.- Uppgiften 
skall stå i As. Res. XIX. 1. | 


173 


Pastor Rimrod berättar, 1 Isis 1838, p. 109, Tranans 
att Tranorna ett år, under deras höstflyttning, "yttring. 
sträckte öfver hans hem, i Grefsk. Mansfeld, hvarje 
dag kl. 2 ee m. Detsamma hade en bekant sawm- 
tidigt observeradt, hvars hem är beläget 7 mil 
bort, i en riktning, som vertikalt skärer flyttnings- 
riktningen. Under vårflyttningen flyga de öfver 
samma ställe kl. 6 e. m. Dylika fakta äro interes- 
santa, och skulle, om man hade många, kunna 
blifva högst upplysande för läran om foglarnes 
flyttning. Med kännedom om endera af nattstatio- 
nerne skulle man efter det anförda kunna beräkna 
det andras läge, och således äfven dagsresans längd. 


NATATORES. — Steganopod-genera afhand- Stegano- 

las med utförlighet af Brandt i en series upp- " Så 
satser i Memoires de PAc. de Petersburg V. 1839, 
Sc. Phys. Han beskrifver nemligen dessa foglars 
skelett 1 den första af dessa, p. 91. Den andra, 
p. 153, är egnad åt undersökningar öfver deras af- 
finiteter och olikheter med de öfrige vattenfoglarne, 
i anledning hvaraf en öfversigt lemnas öfver hela 
ordningen. Uti den tredje afhandlingen lemnas en 
utförlig karakteristik af alla Steganopodgenera. 

Podoa afhandlas särskilt på anf. st. p. 197. Podoa 
Förf. anser dem ej höra till de egentliga simfog- 
larne, utan vara närmast beslägtad med Fulica. 
Detta samma påstående hade han förut gjort i 
Bulletin de Petersb. 1837, p. 304. 

Brandt afhandlar äfven slägtet Pelecanus samtPelecanus. 
beskrifver utförligen P. Onocrotalus och crispus i 
sitt förutnämde arbete: Descript. Animalium Rossi- 
corum fasc. 1. — Skillnaden mellan Pelikan-arterne 
synes, enligt Lichtenstein, lättast af formen på grän- 
sen mellan den befjädrade och nakna delen af huf- 
vudet. Se PInstitut 1839, p. 58. 


174 


Owen, Anatomi af Pelecanus rufescens, Zool. 
Proc. 1835 (Isis 1837, p. 120). ; 
At Carbo beskrifver Brandt 8 nya usla i 
Carbo. Bullet. de Petersb. 1838, N:o 4, hvartill lägges ännu 
en (C. nudigula) ibd. 1839, N:a 19. — Uti Zool. 
Museum i Petersburg funnos, enligt Brandt, 18 arter 
af slägtet, då de första 8 nya arterna beskrefvos. 
En monograbh af hela slägtet -är snart att vänta af 
honom. Br. föredrager namnet Carbo framför de 
öfriga som blifvit gifna åt detta slägte. Det var 
redan användt af Albertus Magnus och Gessner. 
Det Brissonska namnet Phalaecrocorax tillhörde, 
hos Plinius, en fogel, som vistades på alperne, och 
Halieus III. innefattade äfven Fregattfogeln. 

Phaéthon. Slägtet Phaéethon har blifvit beskrifvetaf Brandt; 
först i Bullet. de Petersb. 1837, 450 (Isis 1837, p. 
940), hvarest de väl bestämda arterna, hvaraf släg- 
tet utgöres, karakteriseras (Ph. /Ethereus, phoe- 
nicurus, flavirostris); sedan uti en vidlyftig och ut- 
förlig monografi (i Mem. de Petersb. Sc. Nat. tom. 
5. 1839) hvarest 5 tvifvelaktiga arter tillkomma, 
hvilka förf. ej sjelf sett. De 3 förut anförda äro 
afbildade. 

Dysporus. En kort monografi af Dysporus har Ref. lölda 
nat i Physiogr. idoksrd Lund. 1838, p. 218. Bland 
de der uppräknade 7 arterna äro de 2 sista tvifl- 
velaktiga. En ny art från Atl. ocean beskrifves 
med fig. under namn af PD. cyanops, af hvilken 
några per detaljer meddelas. 

Nitzsch hade år 1825, i Jahrb. d. Naturf. Oe 
zu. Halle, bekantgjort den högst besynnerliga ano- 
malien bland vertebrerade dn att näsborrarne 
fullkomligt saknas hos arterne af Dysporus (”Sula”). 
Detta har Schlegel ånyo undersökt, och funnit att 
de verkligen saknas hos ”S. piscatrix”- och ”S. parva”; 


men att de finnas, ehuru ytterst små, hos just de 


175 


arter, som N. haft för sig, nemligen ”S. alba och 
melanura”. De äro hos dessa arter belägne i bakre 
ändan af den fåra, som löper långsåt näbbets sida 
(Tiidschr voor Nat. Gesch. VI, p. 168). 

Eytons indelning af slägtet Larus finnes uti Gaviz. 
Charlesw. Mag. 1838, p. 487. Det finnes väl 
knappt något annat fogelslägte inom hvilket arterna 
äro så svåra att bestämma, då de visa högst otyd- 
liga formskillnader och ganska variabla dimensio- 
ner. Vi motse alltså med nöje den monografi, 
som Lichtenstein utlofvat i Berl. Ber. 1838, p- 101. 

En ny Europeisk art Larus Genei, som 'lik- 
nar ridibundus, men är något större, omtalas af 
De Breéme i Bevue Zool. 1839, p. 321. 

Skelettet af Hhynchops, jemfördt med det af 
Sterna, Larus och Lestris, beskrifves utförligen af 
Brandt i Mem. de Petersb. Sc. Phys. V. p. 218. 
Formförhållanden visas, hvarigenom detta slägte 
betydligen afviker från de öfriga Larus-artade fog- 
larne, och hvarigenom det utgör en öfvergångs- 
form mellan Sterna och Phaéthon. 

De Europeiska Lestris-arterna skola vara be-. 
skrifna af De Gland i Mem. de Lille 1828, part. 
3. Deribland förekommer en ny art, L. Lessoni, 
enligt Rev. Zool. 1839, p. 92. [Månne en ung L. 
parasitica? |. 

Hela Andfamiljen (Anas och Mergus Linn. )Eyton om 
har Eyton monograficerat uti ett eget arbete: miljen 
Monograph on the Anatide 4:0 Lond. 1838, som 
upptager 125 arter fördelade i 5 subfamilie och 
39 genera. Arterna äro således knappt flera till 
nummertal än i Lathams Index, men en stor del 
af Lathams arter gå ut såsom synonymer, och i 
stället inkomma nya. Man äger härigenom ett väl 
behöfligt medel att studera dessa foglar, och fin- 


ner arterna väl och med kännedom åtskilde, så 


Cygnus. 


176 


att ej unga och fullvuxne särskilt uppföras; men 
med beskrifningarne ensamt skulle man ingalunda 
kunna vägleda sig i detta arbete. Förf. har der- 
emot, i stället för karakterer, uti inledningen öf- 
ver genera, lemnat figurer af skelettet och luft- 
strupen, samt i den speciella beskrifningen, för 
hvarje genus insatt ett trädsnitt i texten, förestäl- 
lande den typiska artens näbb och fot. Öfverhuf- 
vud äro dessa figurer goda. Vid slägtet Polysticta, 
som ensamt innefattar Anas Stelleri, har dock ett 
näbb blifvit insatt, som tyckas snarare vara afbil- 
dadt efter en Clangula. Uti ett så omfattande ar- 
bete blir det alltid svårt att undvika en viss in- 
conseqvens uti arternes fördelning i genera. Denna 
hade dock här kunnat blifva vida mindre, genom 
antagandet af ett mindre antal slägten. Man fin- 
ner t. ex. åtskilde, sl. Anas (typ. boschas), Qver- 
qvedula (typ. A. erecca) och Cyanopterus (typ. A. 
querquedula); hvaremot de mycket olika arterna 
A. leucocephala och dominiea stå tillhopa uti ge- 
nus Erismatura. Bland anmärkningar mot namnen 
kan anföras att Latbams AZ caryophyllacea är Ey- 
tons Dendrocygna arcuata, och ej hans Callichen 
caryophyllaceus. 

Öfver slägtet Cygnus hafva många skrifter 
blifvit utgifna. En monografi, af Räppell, fin- 
nes uti Mus. Senkenb. vol. 3, hvarest 10 arter upp- 
räknas, bland hvilka dock inbegripas AA. Moschata 
och Gambensis , emedan de hafva: lora nuda. — 
Uti Lessons öfversigt af slägtet, Revue Zool. 1839, 
p. 321, anföras 8 arter. 

Naumann och Wiegmann lemna under- 
rättelser om Svanarterne, i Wiegm. Arch. 1838. 
Brehms C. islandicus är äfven funnen i Tyskland; 
den anses skild från C. Bewicki, hvilken den skall 

likna 


77 


likna till storleken (vingen 203 tum; hos C. musi- 
cus 253 tum), men olikheten tyckes endast bestå i 
det efter ålder och kön föränderliga läget och ut- 
seendet af luftstrupens böjning inuti bröstbenet. — 
En annan, liten Svan, har Yarrell funnit i Eng- 
land, och kallat den C. immutabilis. . Den skall 
likna C. olor, liksom C. Bewicki liknar C. musicus, 
och skilja sig blott genom en något mindre stor- 
lek, gråaktiga fötter samt ”rent hvit färg, äfven 
hos ungarne”. [Ref. vill härvid blott påminna om 
den betydliga skillnad i storlek som träffas mellan 
individuerne af svanar, äfven inom samma flock, 
men anser dock ett grundligt utredande af dessa 
foglars variationer, eller möjligtvis artskillnader, 
vara ett ämne af stort värde, och högst önskeligt]. 
Reinhardt meddelar, i Kröyers tidskr. 2 p. 
527 (1839), underrättelser om Svanarne från Island, 
och finner, efter jemförelsen af 4 skeletter derifrån, 
att de i vissa hänseenden öfverensstämma med de 
nyares beskrifningar på C. musicus, i andra med 
C. islandicus, men sinsemellan visa tydliga olikhe- 
ter. Ett ex. från Danmark, af C. musicus, var ej 
större än den uppgifne C. islandicus. Luftrörets 
böjning kan minst lemna några bestämda artskill- 
nader. R. anser C. islandicus alldeles ej vara skild 
art från musicus, men förmodar att C. Bewicki, 
som ej blifvit funnen i Danmark, kan vara det. — 
Deremot finner man af årsb. i Wiegmanns Archiv, 
1839, 2 p. 398, att Yarrell bestämdt förklarat 
C. islandicus för identisk med C. Bewicki. Det sy- 
nes alltså som om dessa 3 arter skulle sammanfalla 
till en. — (Om C. Bewicki se äfv. Fror. Not. IX. 
3, 1839 Jan. — Institut 1838, p.- 420). 
> Cranierne af de ”4 Britiska” Svanarterne (Mu- 
sicus Bewicki, Olor, immutabilis) jemföras af Pe- 
Prof. Sundevalls ÄÅrsb. 1837—184o. 12 


178 
lerin 1 Charlesw. Mag. 1839, p. 178. Han tror 


sig finna olikheter i formen mellan dem alla. 

Röstorganet hos C. buccinator beskrifves af Yar- 
rell i Linn. Trans. XVII. 1. Denna art är den 
allmännaste i Amerikas nordligaste del, och af den 
äro de flesta svanhudar som komma i handeln från 
Hudsonsbay-compagniet. Arten skiljer sig från vår 
C. musicus derigenom, att hela näbbet är svart, 3:dje 
vingpennan längst o. s. v«. Den skall behöfva 6 
ar för att blifva utvuxen. 

Anser, Anser phoenicopus, ”en vy art” från Britan- 
nien, mellan A. segetum och albifrons, beskrifves af 
Bartlett iZ. Proc. 1839, p. 2.  B. har sett 12 exem- 
plar, hvaraf ett lefvat 8 år i Zool. Soc:s Menageri, 
utan att bafva undergått förändring. Dess längd 
är 28 Engl. (283 Sv.) tum, vingen från carpusi7;; 
näbbet mindre än hos A. Segetum, ofvanpå, från 
näsborrar till spets, samt fötterne blekt köttröda 
(ej brandgula såsom hos ÅA. cinereus); vingen räc- 
ker 13 tum öfver stjerten o. s. v. [Man er- 
inras här om möjligheten af hybriditeter. Den 
beskrifna formen torde äfven finnas vid Svenska 
kusterne]. 

Anas, Uti den beskrifning som Lesson lemnar af 

Mergusylen ny art ”AZnas Glaucion Linn”, funnen i Frank- 
rike under den stränga vintern 1838—-9, tycker 
Ref. sig igenkänna ungarne till A. clangula, ehuru 
L. påstår sig väl känna dessa (Ann. Sc. Nat. vol. 
8 (1838) p. 174). — Samma vinter förekom Mer- 
gus Merganser allmän vid Rochefort i Januari 
månad; den beskrifves af Lesson i Revue Zool. 
1838, p. 8: 

Colymbus, Om äggen af Colymbus arcticus se Selby i 

Podiceps- Jamesons Journ. XX, p. 293; på blotta marken, 
med en sliten stig, på hvilken honan på buken 
släpar sig till vattnet. 


179 

Podiceps och Eudytes (Colymbus) framställas 
såsom två alldeles olika typer bland vattenfoglarne, 
af Brandt i Mem. de Petersb. Se. Phys. V. p- 
203. De nog betydliga olikheterna mellan bådas 
skeletter m. m. beskrifvas. Dessa 2 former utgöra 
två verkliga skilda genera, eller såsom Förf. hellre 
tyckes vilja, två olika familjer. 


Afven AÅptenodytides visas, på samma st. Pp. Apteno- 
a ER &  dytes. 
213, utgöra en egen typ af vattenfoglar, som är 
väl skild från Alca, och de nyss nämde Pygopo- 
derne. Det rikhaltiga innehållet är ej rätt väl eg- 
nadt för utdrag, hvarföre vi blott hänvisa läsaren 
till originalet. 


Anatomi af AÅptenodytes har dessutom Reid 
lemnat i Zool. Proc. 1835 (Isis 1837 p. 185). 


En ny art, Catarrhactes chrysolophus beskrif- 
ves af Brandt i Bullet. de Petersburg 1837, p. 314 
(v. d. Hoeven en de Vrieses Tiidschr 4. — Revue 
Zool. 1838, p. 114). Den står nära Apt. chryso- 
coma Forst., som äfven beskrifves. Fäderneslandet 
angifves ej. 

De kända arterna uppräknas af Lesson i 
Revue Zool. 1839, p. 47; de äro 10,  fördelte 
i 3 genera, Spheniscus , Catarrhactes och Apte- 
nodytes. 


Brandt har, i Bullel. de Petersb. 1837, p. 344. Alcadez. 

— Isis 1837, p.- 937) infört en öfversigt af den mo- 
nografi öfver fam. Alcadee, som han ämnar utgif- 
va i nästa häfte af Descr. Animalium Rossicorum. 
Då genera äro karakteriserade och arterna upp- 
räknade, med kritisk synonymi vid de" kända och 
diagnos vid de nya, utgör denna öfversigt en mo- 
nografi, som är högst upplysande. Familjen inde- 
las uti: 


180 


I Pterorhines: näsborrarne täckte af fjädrar. 


Alea: (Torda?och impenmisjöf en teer RvaN 
Uriaj a bom viacCFrötlej eo RN ETeRL (16 Fide 
FöGrylle CU: GryHleYyteryfoe nat 3 - 
Brachyrhamphus Br. : 
a) Apobapton (Marmorata) . . . . . 4 - 


6) Syntliborhamphus (antiquus) ..2 - 
Mergulus (”melanoleucus” = Alle Ly) ..41 - 

II Gymnorhines: näsb. nakne. 
Ptychorhamphus (aleuticus n. sp.) .... 1 - 


filaleris ' CIeträCn ka Vv 50c VS sad ver SR 
Tylorhampbus (cristatellas)YRPET or ser 1 - 
Ömlina”( Psittacula) "4 TIN Oe 1 - 
Cerorhina (orientalis = monocerata P.) . 1 - 
Fratercula 


a) Ceratoblepharum (Arctica): ". =" 2"0= 
5) Gymnoblephbarum (Cirrata) .- ..1 - 
SA SRS 
Åfven Lesson lemnar en uppräkning af de 
flesta till denna familj hörande arterne i Revue 
Zool. 1839, p. 46. Deras fördelning i genera är 

der olika med den nyss anförda. 
fe Om Alca impennis, som på Island kallas Geir fugl, 
impennis. upplyser Reinhardt (i Kröyers tidskr. 2 p- 533), 
att den förekommer vid Islands sydvestra udde på 
det s. k. Geir-skjer, hvarest den årligen kläcker. 
Dess sällsynthet har vid 2 bekanta tillfällen 
ökats genom menniskors åtgärd, i det foglarne till 
största delen på stället dördarleåg tvsgnlider en gång 
”för flera år sedan, under juice ar England” 
då 24 å 25 blefvo dödade, och 1831, då åtminstone 
21 exemplar undergingo samma åde Det är ej 
bekant att den förekommer vid Grönland. [Det 
synes sannolikt att den nu mera ej kläcker på flera 
ställen än det nämda lilla skäret vid Island, och 


181 


att den är en af de djurarter, som utgöras af det 
minsta antalet individuer. Vid Norrige har den 
blott en gång blifvit sedd, äfvensom vid Jutland; 


se Raschs förteckning öfver Norriges foglar]. 


ANATOMI. — Utom de afbandlingar öfver Anatomi. 
foglarnes inre delar, som äro nämde i det före- 
gående, dels under Ornithologi i allmänhet, dels 
under den systematiska öfversigten af Ordines, böra 
följande här anföras: 

A. Wagner, Osteologien af Crypturus, Dicho- 
lophus, Psophia, Mycteria, 1 Bayerska Vet. Ac. Handl. 
vol. 2 p. 472. (Efter skelettet skulle Dicholophus 
höra till Alectoriderne). 

Martin Anatoni af Dicholophus eristatus, 
Görytbaix;, Buffoniz,;,Z£o0ok; Proc... 1836, p..29- (Isis 
1838; pi 181). 

Jacquemin Anatomi & physiologie de la 
Corneille (C. Corone). Part. 1, Osteologie, med- 
följer Isis 1837. Visar utvecklingen af skelettets 
flesta delar. 

Utvecklingen af skelettet hos foglarnes foetus 
framställes i Bullet. de Brux. 3, 1836, p. 175. 

Brandt beskrifver 2:ne par små ansigtesben, 
som förekomma hos vattenfoglar, nemligen ett, Os 
supra jugale, framtill vid öfre kanten af os zygom. 
hos Plotus och Carbo, samt ett, os Lacrymo-pala- 
tinum , beläget under tårbenet hos Tachypetes, Puf- 
finus och Diomedea (Mem. de Petersb. 1839, p. 81 
och förut i Bull. de Petersb. 1, p. 21. 

Ett annat förut obemärkt ben, i hufvudet af 
Papegojorna, beskrifves af Rousseau 1 Revue 
£00k 1839, p. 353. «Det är beläget mellan yttre 
kanten af hörselgången och bakre sidan af os qva- 


182 


dratum, samt har af uppfinnaren erhållit det lån- 
ga namnet ”os inter-carré-tympano-auditif”. 

Byggnaden af foglarnes tunga beskrifves ut- 
förligt af Duvernoy i: Mem. de Strasburg 1836. 

Deras digestions organer afhandlas af Mac. 
Gillivray i Jardines Mag. 1, p. 123. 

Huschke de Burse Fabriei origime, Jenze 
1838, 4:o 16 sid. 1 tab. — Förf. har med en flit, 
för hvilken physiologien hos honom stannar i för- 
bindelse, följt bildningen af den gåtlika Bursa Fa- 
bricii hos foglarne, under hela dess utveckling i 
ägget, jemte flera andra dermed i sammanhang 
stående organer. Bursa Fabricii anses af H. mot- 
svara fiskarnes urimblåsa. 

En ganska rikhaltig uppsats af R. Wagner: 
Beytr. zur Anatomie der Vögel, i Mänchener Ab- 
handl. 1836, upplyser bland mycket annat, hos 
hvilka foglar 2:ne äggstockar finnas. Detta är all- 
männast hos roffoglarne. Gypogeranus har t.o. m. 
ett rudiment af äggledare på högra sidan. 

Krohn beskrifver foglarnes iris + Mull. Arch. 
1837. 

Jacquemin afhandlar foglarnes Iuftsäckar, i 
Ant. Sc. Nat. 1836, p. 935 samt beskertvet den 
ordning hvaruti deras fjädrar äro ordnade, på sam- 
ma ställe p. 227. 


183 


Her petologi. 


Det i förra årsberättelsen (pag. 5 och 77) om- Allmänna 
$ 5 abe arbeten 
talade allmänna arbetet öfver Amphibierne: Erpe-öfver Am- 
tologie general af Dumeril och Bibron, har phibier. 
fortgatt till och med 5:te volumen, som utkom 
1839 och slutar ordningen Saurn. Alla kända ar- 
ter, jemväl de fossila, äro beskrifna och anatomien 
afhandlad, så att detta arbete blir ett fullständigt 
verk öfver ambibierne. Det är blott skada att för- 
fattarne ansett sig berättigade till antagandet af nya 
namn för flera väl bekanta genera, och derigenom 
bidragit att ytterligare öka den namnförbistring, 
som det borde vara hvarje zoologs pligt, att före- 
komma och afhjelpa. [Innehåll och artförteckning 
finnes af vol. 1—3 (Sköldpaddor, Krokodiler, 
Chameleon och Geckoner) i Isis 1837, p. 71; — 
af. vol, 4 (Iguaner) ibd. p. 920.1. 

En allmän systematisering af Amphibierne, 
utom Batrachi, har Gray framställt i Zool. Proc. 
1837, p. 131. Klassen indelas i: 

1:o Sqvamata: 1 Saurii, 2 Ophidii; 

2:o Cataphracta: 3 Amphisbenii, 4 Chelonii, 5 
Emydosaurii. 

Saurii indelas vidare uti: 

A Pachyglosse: 1:o Nocturnae (Geckos); 2:o Diurne 
(Chamezleon, Agame, Iguanidae). 

B Leptoglosse, som imnefattar alla de öfriga, i 3 
familjer (”Lacertide, Monitoride och Scincid2e”). 

Schlegel abbildungen neuer oder unvoll- 
ständig bekannter Amphibien, text in 8:o, pl i 
stor 4:o, Dusseldorf bey Arntz; första Decaden 
1837, den ellofte 1839; är ett rikhaltigt och vig- 
tigt arbete, som lemnar grundliga underrättelser 


134 


öfver de flesta delar af Herpetologien, och genom 
monografier utreder åtskilliga, mindre väl kända 
slägtens arter (t. ex. en monogr. afäTyphlops fin- 
nes i 11:te Decaden). 

Amphibierna till La Favorites vesa äro be- 
skrifne och afbildade af Eydoux och Gervais i 
Guerins Magazin 1837; de nämnas på sina ställen 
längre fram. 


Särskilte länders Amfibier afhandlas i följande 

arbeten: 
Edv. Holbrook North American Herpetology, 
Royal 4:o med col. pl; Vol. 14 Philad. 1836 inne- 
båller;.23:.spiö, Vol 2,4,1838' beskrifver, /28 vavters 
utan system. ordning. [ Sillim. Amer. Journ. Vol. 
35 p. 187. — Strödda utdrag finnasi Revue Zool. 
1838; po ItT 

På Novaja Zemlia finnas, enligt Baers förut 
nämda afbandling, inga Amphibier, men vid hvita 
hafvet förekomma Lacerta vivipara (ej agilis) samt 
ormar (Baer i Bull. de Petersb. 1838). 

Krynicki om Bysslands Amphibier, Bullet. 
de Moscou 1837, N:o 3, p. 46. 

Bell History of British Reptiles, demi 8:0, 
London, van Voorst, N:o 1, 1838, N:o 2, 1839, com- 
plett.  Beskrifver 2:ne nya arter: Rana scotica (nära 
esculenta, som der saknas), och Triton Bibroni. 
För öfrigt finnas alla de Svenska arterna (jfr. Svensk 
literatur). Förf. uppräknar 2 Sköldpaddarter , nem- 
ligen Chelonia imbricata och Sphargis coriacea så- 
som Brittiska; men båda arterna anföras endast ef- 
ter äldre uppgifter, att exemplar blifvit tagne vid 
kusten ; möjligtvis hafva dessa varit ditförda af sjö- 
farande, liksom vi veta att händelsen varit i Öresund. 

Jos. Géné, Synopsis reptilium Sardinie mdi- 
genorum; Taurini 1839, 8:0. 


185 


Af Gervais uppräknas 27 arter Amphibier från 
ma Afrika trånn. Sc: Nat: VI; p;/ 308: fArs 
terne visa der stor öfverensstämmelse med dem i 
södra Europa, så att blott få nya tillkomma. 

Af Siebolds Fauna Japonica har ett häfte till- 
kommit, som innefattar ormarne, bearbetade af 
Schlegel och Temminck. Endast 10 arter äro 
funne på Japan, och af dem äro 3 hafsormar. 

Flera andra arbeten, som afhandla särskilta 
länders Amphibier nämnas i det föregående, under 
Zoologi i allmänhet, pag. 17 och följ. 

En högst besynnerlig egenhet hos Amphibierna Vivipara 
i södra delen af Chili anföres af Gay (Comptesi Chili. 
rendus II, p. 322), att de föda lefvande ungar, 
nästan alla, äfven af sådane familjer, som i hela 
den öfriga kända verlden äro äggläggande. Man 
har således här, ej blott vivipara snokar, iguaner 
m. m., utan till och med grodor, t. ex. flera arter 
af slägtet Rinella. G. skall hafva funnit alla dessa 
exempel inom en rymd af ett par mil. 

Brehm framkastar tvifvelsmål mot de allmänt Ormarnes 
gängse berättelserne om de stora ormarnes förmåga att ri 
sluka större djur. Han anmärker, att en 11 fot och att 


E - Se tjusa an- 
lång Python har ganska mycket besvär för attdra djur. 


svälja en höna, el frågar huru det är möjligt att 
en 20 fots lång Boa eller Python skulle kunna 
svälja en get, tiger eller menniska. Troligtvis är 
detta omöjligt, hvilket dessutom bestyrkes deraf, 
att i de länder, hvarest dessa ormar finnas, frukta 
invånarne ej för dem. [Det fabulösa i de af 
Brehm = betviflade berättelserna, synes ytterligare 
deraf, att man omtalat menniskor, som blifvit slu- 
kade af ormar och åter lefvande uttagne, hvilket 
är så orimligt att de som sammansatt dessa fabler, 
säkert aldrig haft ett begrepp om huru en sådan 
orm beter sig, för att svälja sitt rof. Han krossar 


186 


det nemligen först, och fortfar sedan dermed, un- 
der hela det långvariga och mödosamma arbetet, 
att inprässa rofvet genom munnen]. Åfven bestri- 
der Brehm skallerormens ofta omtalade tjusnings- 
förmåga. Han bade insläppt en dufva i buren till 
en skallerorm, för att få se det märkvärdiga phe- 
nomenet; men de brydde sig ej om hvarandra, 
och efter några dagars tid togs dufvan åter ut, 
lika frisk som då hon insläpptes. (Isis 1837, p- 691). 
En annan berättelse, som synes mig höra till 

de många dikter, hvilka varit och äro gängse om 
Amphibier, anföres i Charlesw. Mag. 1837, p. 441; 
att nemligen de vanliga huggormarnes ungar, vid 
annalkande fara, fly in i munnen på modren. 
Berättaren säger sig hafva sjelf sett detta. Emed- 
lertid tviflar jag tills vidare på att han känt huru 
stora dessa ungar äro, då de framfödas, och för- 
modar att han misstagit sig på daggmaskar, som or- 
men nyss hade sväljt. | . 
Sjöormen. Till de fabellika underrättelserna om den 
stora Hafsormen (jemf. förra årsb. p. 69) kommer 
ännu en, af Löjtnant Bubier, som skulle hafva 
sett den nära Boston år 1839, och uppgifver dess 
längd till ungefär 120 å 135 fot; men denna un- 
derrättelse är lika litet upplysande, som alla de fö- 
regående (se Fror. Not. 1839 Oct.; XII, 6 p. 88). 
Amphibi- Fjällen hos Cecilia och Lepidosaurus beskrif- 
ernes fjäll GE af Man dl i VARD SCHNA KLIN p.uR9titDe 
skola äga mycken likhet med dem hos fiskarne 
(jemf. längre fram, under Ichthyologi). Amphi- 
biernes fjäll i allmänhet skola vara beskrifna af 
samme författare i 2:dra volumen af Demidoffs 
förut omtalade resa, men jag har ej haft tillfälle 
att se någon uppsats af Mandl i detta stora arbete. 


187 
CHELONI1. — Öfver Sköldpaddornes Ord- 


ning lemnar Prinsen af Musigniano, C. L. Bona- 
parte, en systematisk öfversigt, innefattande genera 
och subgenera, med karakterer och uppgift på an- 
talet af kända arter. Genera äro 26, hvarunder 
dessutom innefattas 25 subgenera. Artantalet i de 
flesta genera eller subgenera är 1 eller 2, och blott 
i ett enda 6, nemligen i sl. Geochelone wuuder 
Testudo. (Cheloniarum tabula analytica, 1836; — 
finnes mer eller mindre fullständigt intagen i mån- 
ga tidskrifter, t. ex. Wiegmanns Archiv 1838, p. 
136; — Jardines Mag. 2 p. 58; — Revue Zool. 
1839p.n237): 

En annan systematik af ordningen, med upp- 
räkning af de kända arterna, hade Fitzinger infört 
i Wiener Annalen 1, p. 103. 

Om Sköldpaddornas osteologi finnas 2:ne upp- 
satser af D:r Peters uti Mällers Archiv. 1839, p. 
280 och 290. 

Lesuer beskrifver 2:ne blåsformiga organer 
(vessies lombaires), som kommunicera med kloaken, 
och äro belägne vid rectum hos arterna af slägtet 
Emys. De finnas ej hos alla Sköldpaddformer. 
(Uppläst i Vet. Ac. i Paris d. 7 Oct. 1839; se In- 
stitut eller Revue Zool. 1839). 

Emys Oregonensis n. sp. från Columbia floden, 
beskrifves af Harlan i Sillimans Journal, vol. 31 
(1837) p. 382. Isis 1840, p. 177. I 


SAURII. — En Tabula ÅAnalytica Saurorum 
af Ch. L. Bonaparte, med karakterer för famil- 
jerne, finnes uti Revue Zool. 1839, p. 239. Genera 
uppräknas ej. 

Chamzleontens tunga och mechanismen af 
dess rörelse, jemförd med tungan hos andra Am- 


Crocodi- 


lus. 


188 
phibier, beskrifvas af Duvernoy i Ann. Sc. Nat. 
1836; xol: Ve pirv224s 

Krokodilens Ajerta är beskrifvet af Bischoff 
1 Möllers Archiv 1836, p. 1, och af v.d. Hoeven 
i Tijdschr. voor Nat. Gesch. 6 p. 151. 

De sydamerikanska Alligatorerne monographi- 
ceras af Natterer och Fitzinger i Wiener Ann. 
2 p. 311 (1839). 8 arter antagas: Champsa migra, 
fissipes, sclerops, vallifrons, punctulata, trigonata, 


palpebrosa och gibbiceps. 


Ostindiens Om Krokodilerne på de Ostindiske öarne lem- 


Kroko- 
diler. 


nar Muller goda underrättelser i v. d. Hoeven 
en de Vrieses Tijdschr. 5, p- 88. (Derifrån i Revue 
Zool: 1838; :pPs258::5 Afeta i.det förut, pag:+29; 
nämda: Verhandelingen &c.). Endast 2 (kanske 
4) arter synas förekomma der nemligen: Crocodilus 
biporcatus , som är allmän öfverallt, och Gavialis 
Schlegeli Muller, n. sp. från Borneo. En varietet 
af Croc. vulgaris skall hafva blifvit sedd vid Java 
aE; Kubl äh van Hasselt, men Muller, som 
rest omkring på de stora öarne, från Sumatra 
till Nya Guinea, har ej funnit den der. Han har 
deremot på Bornéo träffat en varietet af Cr. bipor- 
catus, som har bredare hufvud, och kanhända bör 
anses såsom egen art; den urskiljes äfven af infö- 
dingarne från den allmänna arten: de kalla den 
Krokodil med padd-hufvud. — Den allmänna Cr. 
biporeatus skall visa sig rädd då den ligger på 
öppna stränder utan skydd, men då den ligger 
dold för att lura på rof, hvilket skall vara dess 
vanliga sed, är den ganska tilltagsen, och bortröf- ' 
var ofta menniskor. M. har ej hört något läte af 
den. Han berättar ingenting som liknar den kända 
historien om Trochilus, men omtalar tvertom, att 
ban sett krokodiler taga och förtära små foglar, 
då de kommit åt dem, och specielt anföres en To- 


189 


tanus hypoleucos, som en krokodil nedsväljt. Dess 
vanliga föda skall utgöras af fisk, hvaraf vattnet i 
dessa länder vimlar. Den nya arten (Gav. Schle- 
geli) finnes endast i insjöarne inuti Borneo. Dess 
bo hade blifvit funnet vid den skogiga stranden af 
en insjö långt in i landet. Det bestod af en hög, 
uppförd af jord, löf, grenar o. d. till 2+ fots höjd 
och 4 fots diameter vid basis. ÅAggen, till ett an- 
tal af 28, lågo i en fördjupning af 1 fots diameter 
ofvanpå denna hög, tjockt öfvertäckte af löf; de 
voro så stora som gås-ägg. Boet var så beläget att 
det hade skugga af träden under hela dagen. 
Crocodilus leptorhynchus n. sp. från Fernando 
Po, beskrifves af Bennett, med Anatomiaf Mar- 


tinsikZoolt Proe.”3 p: 59 (Isis 1837 p: 184). 


Gray catalogue of the slender tongued Sau- 
Fans, Paylörs sAnH. $i, p. 2/4, förts p. 303, och 
vol. 2, p. 287, 331 (slutar med Anguis, Acontias); 
innehåller ny uppställning af de kända arterna och 
beskrifning af nya. 

1 ct GTA vVenhorst ,Deytr.. auf Senaueren 
Kentn. einiger Eidechsen-gattungen; Act. Bonn. 
SO UTE (Om fromduryus,. Då oc Skallen, 
monografi af Liolemus; Pristinotus mn. gen. aff. 
Liolemo; Callopistes nov. gen. aff. Podinema Wagl.; 
Phymaturus n. g. sub. Urocentro; Scleroporus; Hyp- 


selopus; Phrynocephalus), med figurer, mest af 
detal;er. 

Tschudi Monogr. der. Schweizerischen Echsen 
1837, 4:o 43 sid. 2 ill. tab. (ur Neue Denkschr. d. 
Schw. Gesellschaft). 


Bonaparte om Psammodromus Edwarsianus 
och Ps. cinereus; den sednare ny art från s. Frank- 
rike. Isis 1839, p. 614; Ann. Sc. Nat. XII, p. 60; 
Institut 1839, p. 275. 


Lireratur 
för Saurii. 


Scin- 


coidea. 


190 


Smith: 8 n. sp. Cordylus från S. Afrika, och 
delning af genus Cordylus i 3:ne. Charlesw. Mag. 
1838, p. 30. 

Id. nya Lacerte, ibd. p. 92. 

Harlan om Agawa cornuta och Lacerta orbi- 
cularis, Sillim. Amer. Journ. 31 (1837) p. 385. 
Isis 1840, p. 177. 

Martin om /Zstiurus Ambomensis Cuv., Zool. 
Proc. p.- 68, och beskr. af Varanus Cumingi un. sp. 
bid: ps-69 

Eydoux & Gervais, Draco spilopterus, Guér. 
Mag. 1837. 

Martin Chameleon Bibroni n. sp. fr. Fer- 
nando Po, jemte anm. om de förut kända, Ch. 
tricornis m. fl..Zool: Proc. 1838, p. 63—065. 

Stuchbury Chameleon cristatus un. sp. Linn. 
Trans: XVIIs=p. 3014. Is 1838;, p.A123 

Wiegmann om ÄAmystes (= Ophiops Ménétr.) 
samt I SK af Scincus , Diploglossus och Eupre- 
pes, ine Archiv.;1837,, p; 123. 

Crea u, Études sur les Scincoides, Livr. 41, 
25 sid. 4 tab. illum. Paris 1836, 4:0; skål bli en 
utförlig monografi öfver dessa djur, beräknad till 
20 å 25 häften. 

Id. Tabulze synopticae SUK ordets Institut 
N:o 193. Isis 1837, p. 794. Ann. Sc. Nat. 7: 
124. Sammanfattar de kända genera, utan arter. 

Scincus (subg. Tiliqua) fernandi n. sp. fr. Fer- 
nando Po, Zool. Proc., Juni 1836; — Isis: 1838, 
p. 188. 

Pleurotuchus (Pleuroptychus), som af Smith 
uppställes såsom nytt genus bland ödlorna, 1 Jar- 
dines mag. 1836, p. 141, är detsamma som Gerr- 
Ahosaurus Wiegm. (Cicigna Gray) enl. Wiegm. Arch. 
1837, 2, p. 228. 


191 


Hogg klassifikation af Amphisbena, i Charlesw. Amphis- 
Mag. 1839, p. 368. bena. 
Gervais, 2 n. sp. Amphisbenzex från Afrika, 

Guerins Mag. 1837. 


SERPENTES. — Det mest omfattande arbete Schlegel 
som utkommit öfver ormarne, och troligtvis ett afpyi. ”&- 
5 nomlie des 
de grundligaste som blifvit utgifvet öfver denna Serpens. 
ordning, är H. Schlegels Essai sur la Physiog- 
nomie des Serpens, Amsterdam chez Schonekat 
1837. Text 2 delar 8:0 af 251 och 606 sid., med 
atlas af 21 pl. folio och 3 kartor för geogr. ut- 
bredningen. Första delen afhandlar ordningen i 
allmänhet; den andra (Partie descriptive) sysselsät- 
ter sig med de enskilta arterne, och upptager alla 
som varit kända till år 1837. Detta arbete lemnar 
utförlig underrättelse om ormarnes naturalhistoria, 
anatomi och literatur, med allt som dermed står 
i sammanhang, till och med de fabler och fördo- 
mar, som om dem varit gängse. Det enda man 
saknar är diagnoser och kort synonymi, på Linne- 
anska sättet, hvilka alltid lätta begagnandet af en 
bok som beskrifver arter. Diagnoserne ersättas ej 
af den i första delen intagna ”Revue synoptique”, 
som med korta beskrifningar genomgår alla arterna, 
emedan äfven dessa beskrifningar äro för mycket 
resonnerande, och derföre för långa att vara diag- 
noser, samt ej uppställda i en för ögat lättfattlig 
ordning. AÅrterne äro på följande sätt ordnade i 
24 slägten: 


I Serpens non venimeux 


Fam. 1 Serpens fouisseurs: gen. Tortrix med 7 sp. 
Fam. 2 Serp. lombrics: Calamaria 18. 


192 


Fam. 3 Serp. terrestres: Coronella 14; Xenodon 8; 
Heterodon 3; Lycodon 13; Coluber 27; Herpe- 
todryas 19; Psammophis 8 sp. 

Fam. 4 Scrp. d'arbre: Dendrophis 10; Dryiophis 6; 
Dipsas 23. 

Fam. 5 Serp. d'eau douce: Tropidonotus 19; Ho- 
malopsis 14. 

Fam. 6 BZoas: Boa 9; Python 4; Acrochordus 2 sp. 


II Serpens venimeux 


Fam. 7 Serp. ven. colubriformes: Elaps 11; Bun- 
garus 2; Naja 11 sp. 

Fam. 8 Serp. de mer: Hydrophis 7 sp. 

Fam. 9 Serp. venim. propr. dits: Trigonocephalus 
13; Crotalus 4; Vipera 10 sp. 

Tillsammans 265 arter, hvaraf 57 äro giftige och 

208 icke giftige. Våra Svenska arter äro Coronella 

levis, Tropidonotus Natrix och Vipera Berus. 

Genom bekantskapen med ormarne i stort har 
Förf. igenkänt de klimatiska och lokala variationerna 
af arterne, och derigenom betydligen reducerat 
dessa sednares antal; men äfven slägtenas antal är 
ganska mycket förminskadt, och det är ett nöje 
att se en så enkel uppställning som den ofvan an- 
förda, inom hvilka dock karakteristiken är full- 
ständig. — De fossila arterna afhandlas ej; Förf. 
hänviser blott till Morren, Cuviers Ossem. fos- 
siles och Goldfuss i Act. Bonn. XV. 

Uu en afhandling, som innefattar flera an- 
märkningar öfver ormarne (Zool. Proc. 1837, p. 135) 
säger Gray, att i de engelska samlingarne finnas 
flera arter, som ej äro upptagne af Schlegel, 
hvilket ej kan förefalla underligt, då man vet 
hvilka massor af naturalster, som årligen hemföras 
till England från alla verldens delar. 


Schlegel 


193 


Schlegel anförer de fakta han känt öfver 
hafsormarnes giftighet, men nekar den ej, såsom 
D:r Cantor påstår uti Zool. Proc. 1838, p- 80, 
hvarest han anförer exempel på personer, som blif- 
vit dödade af hafsormar, och visar att deras gift är 
ganska starkt. — S. anförer vidare (1, p. 97), att 
man ej med visshet känner om ormarne i allmän- 
het dricka, hvilket ämne äfven närmare upplyses 
af Cantor (se strax nedanför under Hamadryas). 

Cantor beskrifver G Zool. Proc. 1838, p- 2: jugger 
en märkvärdig ny ormart från Bengalen, UNGE pbasos. 
namn af Hamadryas ophiophagus. Han anser den 
bilda ett eget slägte mellan Naja och Bungarus: 
halsen kan utvidgas såsom hos Naja, men maxillar- 
tänder finnas bakom gifttänderna. Denna huggorm 
blir ovanligt stor, ända till 12 fot lång, och lef- 
ver hufvudsakligen af andra ormar, så väl giftiga 
som icke giftiga, äfvensom af ödlor. Den dricker 
gerna, hvilket Cantor säger vara förhållandet med 
alla indiska ormar, utom dem som lefva i träd. 
Giftet af denna och af flera andra arter, som C. 
haft tillfälle undersöka, ägde såvida en syrlig be- 
skaffenhet, att det svagt rodnade lackmuspapper; 
men det var smaklöst och klart. Den ömsar hud 
hvar tredje eller fjerde månad. Denna art förmår 
ej uthärda svält så länge som andra ormar, ty de, 
hvarmed försök anställdes, lefde ej längre än en 
månad utan föda. I Bengalen kallas den Sunkr 
Choar. — En annan art (?) af samma slägte: H. 
Hannah, från Indien, beskrifves, jemte anmärknin- 
gar om slägtet, af "Cantor, i Ann. Sc. Nat. XI. 
p> 127-(1839); ur As Res AIKA. 

Samma författare beskrifver ett stort antal Ormar 
nya ormarter från Indien i Zool. Proc. 1839, nem- Bersk 
ligen 9 giftiga arter, p- 31 (deribland den nyss- 

Prof. Sundevalls ärsö. 7837—1840. 13 


Stor 


194 


nämde Hamadryas ophioph.), och 27 icke giftiga 
arter, p.- 49. 

Stephanohydra , ett nytt slägte af vattenormar 
från hafvet vid Celebes, beskrifves af Tschudi i 
Wiegm. Archiv 1837, p. 331. 

Calamaria  versicolor fr. Java; Ranzani i 
Revue Zool. 1838, p. 84 (ur Mem. di Mat. e di 
fisica della Soc. Ital. tom XXI, p. 101 (1837). 

Xenodermus Reinh. från Java, nära Acrochor- 
dus i Wiegm. Arch. 1837, p. 136. 

Ormar från Euphrat beskrifvas af Martin i 
Zool. Proc. 1838, p. 81, nemligen: 


Coluber chffordi, Herpetodryas punctifer, 
— - chesnii, Coronella multicincta, 
— —— cantori, — — - modesta, 

Vipera euphratica, —— = pulchra, 


alla nya utom den första arten. 
Kohl berättar, att ormar skola finnas till otro- 


mängdOr- 1 2 2 Lå € + . PA : se 
mar i vlig mängd 1 de sydryska stepperna; det lärer i syn 
Asiens nerhet vara Coluber trabalis som är mest allmän. 


Stepper 


Fabulöst låter det, som han säger om steppen Mu- 
gan vid Khur, hvilken under regntiden skall vara 
ett härligt, gräsrikt land, dit nomader samlas från 
alla håll, för att beta sina hjordar. Men så snart 
hettan åter börjar och gräset torkar bort säges or- 
mar infinna sig t milliontal, så att intet djur slip- 
per derifrån med lifvet. Uti denna berättelse tyc- 
ker man sig väl igenkänna den orientaliska öfver- 
driften, men jag anförer den dock efter Fror. Not. 
1839, Maj (X. 13).  Nomaderne våga sig ej till den 


nämde steppen under den torra årstiden; men det 


torde mera vara bristen på gräs än mängden af 


ormar som afhåller dem. De torde ej heller rätt 
noga känna till huru der ser ut under den årstid 
då de ej vistas der. 


195 
Brandt beskr. 4 nya orm-arter från trakten 
af Kaspiska hafvet, i Bull. de Petersb. 1838, p. 241. 
(Isis 1839, p. 643) af Tropidonotus, Coluber. 
Om Huggormarne i Danmark se Kröyers tidskr. eler från 
2, p. 542 (Beliaa berus, prester; månne 2 arter ?). Äfria ke. 
Om Coluber personatus från Frankrike, Les- 
son i Revue Zool. 1839, p. 168. 
Smith nya arter af Naja, Zipera, från Sö- 
dra Afrika, Charlesw. Mag. 1838, p. 92. 
Uti Herpetologien till Voyage de la Favorite, 
i Guérins Mag. 1837, beskrifva Eydoux och Ger- 
vais följande arter: 
Uropeltis philippensis, U. ceylanicus, 
Coluber (Tropidonotus) spilogaster, 
— - (Homalopsis) plumbea, — aär 
Calamaria punctata. 
Viscera och kärlen af Python (Boa reticulata 
Daud.) beskrifvas af Hopkinson i Philad. Trans. 
Vuk P:Rh 


BATRACHII. — Ett allmänt arbete öfver hela 
ordningen är: J. T. Tshudi Classification der Ba- 
trachier, Neuchatel 1834, 4:o, 98 sid. 6 tab. Alla 
kända arter anföras, äfven de fossila, men karakte- 
rer lemnas endast för familjer och genera (enligt 
Isis 1838, p. 852). 

Om Cceeciliernes affiniteter talar Dumeril i Cezcilia 
Ann. Sc. Nat. XII, p. 353 och Institut 1839, N:o 307. 
De höra ostridigt till Batrachierna. Möller har 
funnit gälbål och gälar hos en ung Cecilia, och 
öfverensstämmelsen i deras skelett, med Batrachier- 
nes, var erkänd för lång tid tillbaka. Oppel förde 
dem först till denna ordning år 1811. Nu hänfö- 
rer D. dem hit såsom en egen sub-ordo: ”les Pé- 
roméles”, som blott innehåller en familj, ”les Ophi- 


196 , 

osomes ou Céciloides”, med karakter: cylindrisk, 
långsträckt kropp, fullkomligt utan fötter (och utan 
svans); den rundade kloaken öppnas i kroppens 
ända. ”8 arter” äro kända, nemligen 5 från Ame- 
rika, 2 från Asien och en från Afrika. De lefva 
i gångar under jorden, på kärraktiga ställen, men 
för öfrigt är deras lefnadssätt och deras fortplant- 
ning okända. De fördelas i 4 slägten: 
Cecilia med 5 arter 
SIPbOHOpS 139. 2 ig 
Epitriuttt 7 BORA SE NIE SAN Tesa 
Rhinatrema,, 4 ,, (C. bivittata Cuv.). 
(Denna uppräkning ger 9 arter). Alla hafva kropps- 
ytan fuktig eller slemig, ringad, med små fjäll, 
som äro dolde i hudens veck; 2 condyli articula- 
res vid -foramen magnum, såsom Batrachi. Alla 
ormar hafva stjert och trausversell kloak-öppning, 
samt en enda condylus artic. — Käkarne äro hos 
Cecilie framtill hopvuxne och ej rörlige, hvilket 
de äro hos ormarne; den öfre är fästad vid cra- 
nium; den undre är kort, och ej såsom ormarnes 
räckande långt bakom cranium. Os qvadratum 
saknas (?) eller är fast förenadt med cranium. 
Munnen är, till följe af denna bildning, medelmåttig 
och ej stor, såsom hos ormarne. VWertebrerna äro 
concava i ändarne, liksom  fiskarnes. Tungan är 
bred, vidhäftad, papillös. Ingen öronöppning fin- 
nes. Huden är fästad vid musklerna såsom hos 
”Urodeles”. | 

I ett tillägg till denna afhandling genomgår 
Blainville hela historien om Ceciliernes klassifi- 
kation, till ormarne och till Batrachierna. 

Anatomi af Cecilia lemnar Bischoff i Mul- 
lers Archiv 18885 pi388 : 

C. squalostoma n. sp.? nära lik C. tentaculata; 


Stutechbury Linn. Tr. XVII, p. 361, Isis 1838, p. 412. 


197 


, Lefnadssättet af ÄAlytes (Bufo) obstetricans be-Rana. 
skrifves af 'Tschudi i Isis 1837, pag: 702.  Parnin- 
gen föregår hastigt, och varar ej under flera da- 
gar såsom de nligg grodornas.  T. har ej fått 

se den, men tror att den sker på landet och ej 

1 vattnet. Åggsträngarne lägga sig kring hanens 
baklår och häfta sjön fast, samt qvarsitta tills ungen 
kryper ut. Denna art går aldrig i vattnet men 
gräfver gångar i jorden. Hanarne lefva några till- 
hopa, honorna lefva ensamme. 

Anm. om Pelobates fuscus, Siebold, i 
Wiegm. Archiv 1838, p. 375. — v. d. Hoeven 
hänförer den till sl. Bombinator, emedan den 
C”Bufo fuscus”) är försedd med tänder. se Institut 
1838, p. 83. 

Bufo calamita finnes ymnigt vid Gallovay i 
Skottland enl. Jard. Mag. 1, p. 294. 

Bibron, om Triton cristatus och marmoratusSalaman- 
i England, Zool. Proc. 1838, p. 23. De anses SÖS 
som verkligt skilda arter, hos den förre är öfver- 
läppen så utvidgad, att den bakåt öfvertäcker den 
undre, hvilket ej sker på Tr. marmoratus. 

Lesson om Salamandra elegans från Frank- 
rike, Revue Zool. 1839, p. 199. Den har ingen 
crista dorsalis, men om den verkligen bör anses 
för en egen art är svårt att efter den citerade be- 
skrifningen inse. 

Flera underrättelser hafva erhållits om ett gi-Gigantisk 

ä alaman- 
gantiskt, salamander-artadt djur från Japan, af Dr der från 
fots längd, hvaraf Siebold hemfört ett exemplar, ”P2n- 
som , åtminstone ännu år 1838, efter 7 års förlopp 
förvarades lefvande i Leyden. Det hålles der i 
ett stort vattenkärl och födes med fiskar. Schle- 
gel benämde det Salamandra maxima och Tem- 
minck kallade det, i inledningen till fauna Japo- 
nica, Triton japonicus. Sedan fann v. d. Hoeven 


198 


att detta djur ej hörer till Salamandra eller Tri- 
ton utan är en Proteid, närmast beslägtad med de 
bekanta stora nord-amerikanska arterna. Från släg- 
tet Menopoma Harl. säges det endast skilja sig 
genom bristen på det hål, som motsvarar gälöpp- 
ningarne hos Proteus och Salamander-laverne men 
som utan tvifvel funnits hos djuret då det var 
yngre, liksom hos de vanliga Triton-arterne. Han 
anser denna art alltsa böra förenas med nämde 
slägte; men då namnet Menopoma antyder gälhå- 
lets qvarblifvande, föreslår han antagandet af det 
äldre, år 1831, af Leuckart gifna slägtnamnet 
Cryptobranchus , ehuru äfven detta beror på den 
falska förutsättningen att gälar skulle finnas, och 
kallar arten Cr. Japonicus ”). Han tror vidare, att 
den ryktbara stora fossila Salamandern från Oenin- 
gen, Scheuchzers Homo diluvii testis, bör an- 
ses såsom den tredje arten af detta slägte, under 
namn af Cr. primigenius CTijdschr. voor Nat. Gesch. 
IV. — Ann. Sc. Nat. XI, p. 62 (1839). Se äfven 
Institut 1838, p. 83, HVårést den japanska arten 
kallas Cr. maximus (eFbY”Pröcis verbal de Strasb). 

Emellertid hafva flera tvifvel blifvit framka- 
stade mot v. d. Hoevens åsigt. Owen yttrar 
bestämdt att gälöppningens qvarblifvande eller för- 
svinnande är af en så stor betydelse för djurets 
organisation, att de som i detta hänseende förhålla 
sig olika ej kunna förenas inom samma slägte (Zool. 
Proc. 1838, p. 25). En liknande anmärkning gör 
Wiegmann (i Wiegm. Arch. 1838, 2 pag. 360), 
och Leuckart (i Fror. Not. XIII, 2). Denne 


+) Den förut kända arten af detta slägte är GSalamandra gi- 
gantea Smith Barton; sedan kallad Abranchus och derefter 
Menopoma af Harlan; Cryptobranchus salamandroides af 
Leuckart, Isis 1831; Protanopsis af Barton och Salaman- 
drops af Wagler. v.d. Hoeven vill nu ygterligare kalla 
den Cryptobranchus Bartonit. 


199 


sednare anser det japanska djuret böra i den sy- 
stematiska anordningen uppställas mellan Triton 
och Salamandra, och säger, att dess bildning i all- 
mänhet öfverensstämmer med den af Triton, utom 
de två intermaxillarbenen, hvarigenom det liknar 
Salamandra. Han föreslår derföre att för detta 
djur bilda ett eget genus, under namn af Hydro- 
salamandra , hvarthän han äfven tror sig böra räkna 
den nyss nämda fossila arten från Oeningen. — 
Likväl kan detta slägtnamn icke bibehållas då 
Tschudi redan förut hade, för den Japanska ar- 
ten, bildat ett slägte under namn af Megalobatrachus 
(Enl. nyss anf. ställe i Wiegm. Arch. 1838). — Jag 
måste alldeles lemna oafgjordt hvilken af dessa stri- 
diga uppgifter som är den rätta, men af v. d. 
Hoevens beskrifning synes det, som om djuret 
ej kunde anses närslägtadt med Triton och Sala- 
mandra; t. ex. det skall sakna ögonlock och öfver- 
ensstämmer derigenom med Menopoma och Protei- 
derne i allmänhet. 
En ännu märkvärdigare djurform har blifvit Lipidosi- 

bekantgjord, nemligen Lepidosiren paradoxus ett ”" 
verkligt nytt djurslägte, som utgör en fullkomlig 
föreningslänk mellan amphib och fisk-classerna; Nat- 
terer beskref detta djur G Weiner Annalen 1837, 
. 165 med en god fgur, tab. 10) efter 2:ne exem- 
plar, hvaraf han under sina resor i Brasilien fun- 
nit det ena-i en vattengraf nära Borba vid Madeira 
floden, och det andra i en sump vid v. stranden 
af Amazonfloden, ofvanför Villanova. — Djuret 
lärer vara ganska sällsynt, ty det var obekant för 
de flesta bland infödingarne; men vid Borba fun- 
nos de som kände det, under namn af Caramuru. — 
Det ena exemplaret var 3; fot långt, det andra 
dubbelt kortare. N. anser detta djur höra till de 
fisklika amphibierna eller Protciderne, och till fa- 


200 


millen Derotremata, nära Amphiuma. Hela djuret 
liknar nästan en ål men har hufvudet lika tjockt 
som kroppen. Färgen är brungrå. En fena om- 
gifver hela stjerten, och räcker ofvantill fram om 
anus, ungefär till halfva kroppslängden. Hela krop- 
pen betäckes af stora, mjuka, rundade, tegellagde 
fjäll, och huden har slemkanaler, som bilda en si- 
dolinie, liksom hos fiskarne. På hufvudet fortsät- 
tes sidolinien, liksom hos fiskarne, 1 2 vågiga gre- 
nar, en öfver och en under ögat, samt ger dess- 
utom några mindre grenar, nästan som på Chi- 
mera, och en tvärstreck öfver nacken. Munnen 
är medelmåttig, med tjocka läppar. Mellankäks- 
benen och underkäkens framdel hafva 2 stora, plat- 
tade, ganska breda tänder, som genom intryckte 
strek synas vara delade till hvardera 3, nästan som 
hos Chimezera; dessutom finnas i mellankäksbenet 
2 små tänder, framom de stora. — Ögonen äro 
små, täckte af huden. Gälöppningarne äro blott 
en på hvardera sidan, temligen små och transversella. 
Anus finnes på venstra sidan om medellinien , vid 3 af 
kroppslängden. — Extremitcterne föreställas af 4 
enkla, syllika, trinda bihang, ungefär så långa 
som kroppens diameter; en utgår bakom hvardera 
gälöppningen och ett par från buksidan, näst fram- 
om anus.  Gälbågarne äro på hvardera sidan 4. 
Luftröret har mjukt, budlikt luftrörshufvud, och 
slutar i 2 långa blåsformiga lungor, som räcka ull 
anus. Tarmen är jemntjock utan tydlig mage, 
men försedd med spiralvalvel såsom hajarnes. Urin- 
blåsa finnes. Denna sammansättning är i sanning 
högst egen: sidolinie och stora fjäll, med 4 enkla 
rudimentära extremiteter och 2 lungor (simblåsor). 
De närmare detaljerne af anatomien komma att 
bekantgöras af Professor Bischoff. — Oken tyckes 


201 


1 Isis 1838, p. 347 betrakta detta djur såsom när- 
mare beslägtadt med Chimera. 

Kort derefter beskref Owen en annan artLep. an- 
af samma slägte, från Gambia, under namn aft 
Lepidosiren annectens , som är mindre än L. para- 
doxus och skiljer sig från den genom smalare kropp; 
samt större längd af extremiteterna och hufvudet. 
Han hade förut, i Museum of the Coll. of Surgeons, 
uppställt den bland malacopterygii abdominales, 
med namnet Protopterus, och anser den vara en 
verklig fisk, närslägtad med Polypterus och Lepid- 
osteus, hvilka äfven hafva likhet med amphibier- 
ne. De struktur-förhållanden som nödvändigt måste 
göra detta djur till en fisk äro: näsöppningarne, 
som blott bilda 2 blinda säckar, och ej öppna sig 
inåt svalget; extremiteterne, som hvardera bestå af 
en mångledad stråle; tillvaron af ett preoperculum 
(operculum nämnes ej); rörlig mellankäk, frånva- 
ron af pancreas och mjelte; örats beskaffenhet, 
med stora öronstenar, fjällen, sidolinien o. s. v. — 
Den dubbla, lungformiga simblåsan, med verkligt 
luftrör, och tändernas utseende, beskrifvas liksom 
hos förutnämde art, men af de öfre tänderna 
skuile blott de 2 mindre tillhöra mellankäksbenet, 
det stora tandbenet lärer höra till sjelfva käken. 
Gälbågarne sägas hvarken articulera med tungbe- 
net eller cranium, såsom de göra hos fiskarne i 
allmänhet, och vara till antalet 6; men blott 4 af 
dem, nemligen 1, 4, 5, 6, äro försedde med gäl- 
fransar. Skelettet befanns vara blott delvis förbe- 
nadt, och der grönt, såsom i basis cranii och ref- 
benen, hvilka finnas till det ovanligt stora anta- 
let af 36 par. Oaktadt dessas tillvaro säges dock 
ryggraden vara beskaffad såsom hos Cyclostomata 
[d. ä. den skulle utgöras blott af en chorda dor- 
salis], och os petrosum vara broskartadt. (Ann. 


202 


af Nat. Hist. vol. 3 Juni 1839; — Brewsters Journ. 
XV, p. 70; — Linns Proc. 1839, April; -—-Isis 
1839, p. 604: — Fror N. Not. XI, 2.— Ann. Sc. 
Nat. XI, p. 371). 

Den ovanliga bildningen af dessa båda djur- 
arter, blir ännu mera lvla genom några 
få betydliga olikheter mellan dem båda, hvar- 
igenom den ena synes vara en fisk och den andra 
en amphib, fastän båda till de flesta delarne af 
sin organisation, tyckas likna hvarandra så mycket 
som vanligen två arter af samma slägte. Leuckart 
yttrar (i Fror. Not. n.o 266: XIII, 2) att de båda 
arterna ej kunna tillhöra samma slägte, emedan 
den Brasilianska arten (L. paradoxa Natt.) har näs- 
borrarne genomgående inåt svalget och är en verk- 
lig amphib (af Derotremata dipnoa), under det den 
afrikanska (L. annectens Owen) har näsborrarne 
bildade liksom fiskarnes. Det samma intygas i In- 
stitut n. 284 (1839, pag. 196) efter den ana- 
tomiska undersökning af L. paradoxa, som blifvit 
gjord i Paris, sedan ett exemplar nyligen erhållits 
dit. (Se äfv. anm. i Revue Zool. 1839, p- 128). 
Henle anmärker i Vergl. Anat. d. Kehlkopfes, att 
Lepidosiren är den enda amphib, som har blott 
hudartadt luftrörshufvud. Dessa djurs analogi med 
amphibierna ökas betydligt genom upptäckten af 
verkliga fjäll hos Czcilia, hvarom är nämdet ett tt par 
gånger i det föregående. 


203 


Ichtyologi. 


För några år sedan väckte den nya classifica-Fiskarnes 
tion af fiskarne, som Agassiz uppgjorde efter - 
strukturen af deras fjäll, en välförtjent uppmärk- 
samhet. Den blef af så mycket större värde; då 
den framför andra är användbar för bestämmandet 
af de fossila fiskarterna, och den var just för detta 
ändamål uttänkt (jemf. förra årsb. pag. 83). Här- 
igenom erhåller kännedomen om fiskfjällen en märk- 
värdighet, som kan jemföras med den af de två 
högsta djurklassernas skelett, och hvarje bidrag till 
utredande af detta ämne är af stort värde. En ny 
undersökning af fiskfjällens struktur har blifvit an- 
ställd af Dr. L. Mandl, som trott sig komma till 
ganska olika resultater med dem som Azgassiz fram- 
ställt, ehuru skillnaden ej torde bli så stor som 
det vid genomläsandet af hans afhandling kunde 
synas. M. söker bevisa, att fjällen äro verkligen 
organiserade och lefvande delar, som inifrån ut- 
vecklas liksom alla andra kropps-organer, vid hvil- 
ken åsigt väl intet annat är att anmärka, än det, 
att den numera förmodligen ej af någon betviflas , 
ehuru man förr plägat anse alla de hornartade de- 
larne (epidermis, naglar, hår, fjädrar, tänder, m. 
m.) såsom döda, oorganiska secretioner, till följe 
af deras brist på känsel. Hvarje fjäll består, enligt 
Mandl, af 2 broskartade lag, hvaraf det öfre inne- 
håller sådana corpusculi, som finnas uti de egent- 
liga, ej fibrösa, brosken, och på ytan är försedt 
med celler. Det undre laget utgöres deremot af 
tunna, fibrösa lameller, hvilkas fibrer 1 samma la- 
mell äro parallela, men i olika lameller hafva nå- 
got olika riktning. 


204 


I fjällets öfre-lag :ses alltid en stor mängd 
fina, concentriska strek, som mer eller mindre äro 
concentriska med hela f;ellets kant. Dessa bildas 
af det öfre lagets sammanflutne eller hopvuxne 
celler, och benämnas derföre ”lignes cellulaires”. 
Cellerna, som bildas i det öfre laget, äro nemligen 
i början isolerade; de sitta ”på en: basis, som är 
olika med brosklaget”, blifva upphöjde öfver detta, 
och sluta med att fyllas, och radvis hopväxa sins- 
emellan, till bildande af de concentriska streken. 
De innersta af dessa omgifva ett litet ställe, som ej 
visar celler eller strek, men som ofta innehåller tal- 
rika brosk-corpuskler. Detta ställe kallas fjällets 
Focus C”Foyer), och är antingen beläget i fjällets 
medelpunkt eller närmare dess fria kant. — Från 
focus utgå temligen många räta strek, strålformigt, 
dels till fjällets basis, dels till dess motsatta bakre 
kant (men ej till sidokanterna). Dessa anses af 
M. vara canaler, som innehålla de kärl, hvika nu- 
triera fjället. De afbryta cellulärstreken, så att 
dessa aldrig fortsättas tvert öfver dem, och äro al- 
tid ofvantill öppna, så att de, då  fjällets epider- 
mis blifvit borttagen, utgöra blotta fåror genom 
det öfre laget. M. benämner dessa strek låängs- 
canaler (”eanaux longitudinaux”), och säger att de- 
ras botten utgöres af det undre, fibrösa laget. 

Vidare finnas, i kanten eller på ytan af en 
del fiskars fjäll, taggar eller tänder (dents des 
ecailles), hvilka förf. säger sig hafva funnit vara 
sjelfständiga organer, som utveckla sig, liksom kä- 
karnes fänder, från hvar sin egna, sjelfständiga 
rot (bulbus). Hela fjället indelas i 4 fält, belägne 
omkring focus, nemligen ”champ basilaire, terminal 
och de båda ch. lateraux”; de både förstnämda ut- 
märkas af långs-kanalerna. Fjällets tillväxt säges 
ske derigenom att nya lameller uppkomma i un- 


205 


dre laget, hvilka med sin kant något öfverskjuta 
de förutvarande, och ofvanpå denna kant bildas 
en ny fortsättning af öfre laget, med nya celler. 
efter denna åsigt är fjället tjockast i midten, och 
dess central-del är äldst. Tänderna sägas bildas 
från focus så, att då de blifva större flytta de sig 
utåt mot kanten, och andra uppkomma innanför 
dem vid focus. Det silfverfärgade lag, som finnes 
på fjällens undre yta, består af cristaller, hvilka 
innehållas i fjällets ytterhud. 

Focus är vanligen hos Malacopterygii slät 
(”uni”) utan corpuskler, och belägen vid  fjällets 
medelpunkt. Hos andra fiskar är den försedd med 
stora brosk-corpuskler (”granuleux”) och då alltid 
belägen närmare fjällets fria kant. Detta är vanliga 
förhållandet hos Acanthopterygii (Ann. Sc. Nat. XI, 
p- 337. — Institut 1839, p. 215. — Fror. Not. 1839, 
XI, 2, samt 1840, B.d XIIT). 

Då förf. i sin temligen vidlyftiga afbandling, 
på allt sätt söker framställa sin egen förtjenst och 
sina föregångares okunnighet i detta ämne, måste 
man beklaga att han ej gifvit oss en bättre syste- 
matisk öfversigt än den, af honom mycket klan- 
drade, som Agassiz lemnat. Jag är nu ej i till- 
fälle att kunna afgöra i hvad mån han har rätt 
i alla sina påståenden, men kan anföra ett svar 
af Agassiz, som finnes infördt uti Jamesons Ed. 
New. Philos. Journ. Jan.—April 1840, och i Fror. 
Not. 198. AA. anförer deruti att Mandl alldeles orätt 
uppfattat hans afbandling om fjällen, och betviflar 
flera af de tillägg som M. gjort. I synnerhet ne- 
kar han helt och hållet läran om  fjäll-tänderna 
sasom varande sjelfständiga organer, och säger be- 
stämdt, att de ej äro annat än sågtänder eller tag- 
gar från kanten af fjällets lameller, samt att roten 
som M. trott sig se, beror på en optisk illusion. 


206 


Äfven menar Å. att Mandl orätt framställt 
byggnaden af långs-canalerne. Ag. instämmer uti 
en af Mandl gjord rättelse vid hans systematiska 
uppställning, nemligen att Mullus hörer till Ctenoi- 
des (jfr. förra ärsha och ej till Cycloides; men han 
bibehåller, såsom förut, Cobitis jemte Cyprinus, 
ehuru M. påstått att dera två slägten hade så olika 
bildade fjäll, att de borde föras till olika afdelnin- 
gar af fisk-klassen, och anförer, att den fullkom- 
liga öfverensstämmelsen i byggnaden tydligt synes, 
om man jemför yngre exemplar, på hvilka fjällens 
yta ej blifvit förändrad. 

A. Connell om sammansättningen af petrifi- 
cerade fjäll, se Jamesons Journ. XXIII, p. 281. 

få Fal Fiskarnes simblåsa har vanligen en fin, öppen 
ning. . utförsgång till tarmkanalen. Hos de flesta arterna 
öppnar nd sig uti eller framom magen, men hos 
några tyckes den alldeles saknas. Då flera andra 
omständigheter tala för analogien mellan fiskarnes 
simblåsa och de öfriga djurens lungor, är det af 
stort interesse, att få denna åsigt bekräftad genom 
en närmare kännedom om simblåsans bildning. 
Baer har nemligen visat att utförs-gången som till 
sin betydelse, ehuru ej till formen, motsvarar luft- 
strupen, alltid finnes i början, ehuru den sedan, 
under fiskens tillväxt, hos några arter försvinner, 
samt att simblåsan bddar på samma sätt som de 
högre djurens lungor. Hos Aborrens nykläckta 
unge finnes ingen simblåsa, men snart börjar den 
utväxa i form af en liten påse från främre delen 
af tarm-kanalen. Snart derefter afsmalnar mynnin- 
gen till en fin gång, som på Z:de eller 8:de dagen 
blir så fin, att den ej med visshet kan sägas vara 
ihålig. (Bullet. de Petersb. 1, p. 15 (1836). Wiegm. 
Archiv 1837). 


207 


En högst rikhaltig afhandling om simblåsan 
hos olika fiskslägten, med särskilt afseende på 
svarta hafvets fiskar, har Rathke lemnat i Möllers 
Archiv. 1838, p. 413. Detta organ finnes eller sak- 
nas hos arter inom samma slägte. — Då föreningen 
med tarmkanalen saknas, finnes alltid en blod- 
körtel uti simblåsan. 

En märkvärdig egenhet uti simblåsan och ske- Simblåsa 
lettet hos Gadus Navaga Pall, från hvita höfvetsies Cudas 
beskrifves af Baer i Bullet. de Petersb. 3, p- 23. Navaga. 
Denna fisk har mycken yttre likhet med G. calla- 
rias, men genom de nämda delarnes bildning af- 
viker den ej blott från de öfriga torsk-arterna, 
utan från alla andra fiskar. Simblåsan afger nem- 
ligen en mängd långa sidopåsar eller utgreningar, 
som intränga uti ihåligheterna i de enormt stora 
processus transversi af de flesta abdominalvertebrer- 
ne och de 5 första vert. caudales. Denna struktur 
erinrar på ett oväntadt sätt om de från fåglarnes 
lungor utgående luftsäckarne af hvilka många in- 
tränga genom hål i skelettet. (De ovanligt bildade 
processus transversi omtalas af den uppmärksamme 
Pallas i Zoogr. III). 

Då vi tala om fiskarnes simblåsa kan, i sam- Ny till- 

så Silas SA gång på 
manhang dermed, nämnas den nya rikliga tillgång husblås. 
på husblås, som i sednare åren blifvit upptäckt. 
Detta ämne erhölls förr endast af simblåsan hos 
Stören (Acipenser). Nu har man funnit att det 
till lika godhet fås af en indisk fisk, Polynemus 
lineatus La C. (P. sele Hamilton), som finnes i stor 
mängd vid Ganges utlopp, och uppnår en längd 
af 4 fot. Dess simblåsa kan, då den är torkad, 
uppgå ända till : & i vigt, och behöfver ingen 
annan beredning än att rensas från den kärlhinna, 
som omgifver densamma, samt tvättas med kalk- 
vatten och torkas i solen. (Zool. Proc. 1839, p. 115). 


Gälarnes 


byggnad: 


208 


Byggnaden af fiskarnes gälar, nemligen af sjelfva 
de s. k. gälfransarne eller gälbladen, beskrifves af 
Treviranus (uti dess ”Beob. aus der Zootomie 
und Physiol. nach dessen Tod herausg. 8:o-hft. 1 
Bremen 1839). Hos de flesta fiskar stå gälbladen 
på bågarne i 2 rader, mellan hvilka "löper en; 
blott af slemhud betäckt, canal hvari nerver cch 
blodkärl gå fram. Hvarje enkelt gälblad utgöres 
af en hårdare stråle, som är klädd af slemhud och 
articulerar mot gälbågen. Slemhuden bildar utåt 
otaliga fållor, i hvilka gälarterernas ändar förgrena 
sig. Blodet återföres genom ådror, som förena sig 
till gälvener, hvilka ytterligare sammanflyta för att 
bilda aorta. — Utom denna vanliga form före- 
komma, hos några få fiskar, tvenne andra, nemligen: 
Cobitis fossilis och Syngnathus hafva, på gälbladen, 
utstående, tättliggande, transversella lameller i stäl- 
let för de nyss nämda små fållorna.  Ammodytes 
har enkla, 4kantigt trådlika, ihåliga gälblad; hvil- 
kas yta är genomdragen af täta, på de 2 bredare si- 
dorna tvärliggande kärl. Mellan dessa gälblad stå 
fina trådlika strålar, som hafva fjäderlikt stående 
hår (Valentins Repertorium 1840, p. 130). 

Hos Lepadogaster ciliatus äro gälbladen tråd- 
lika, ej förenade sinsemellan, men försedde med 
små blad, som, förstorade, se ut nästan som bla- 
den på en Sedum. De beskrifvas af Rathke i 
Mill. Arch. 1838, p. 441. Denna form afviker så- 
les föga från den förut nämda hos Syngnathus 
och Cobitis. 

Uti fiskarnes gälar har Bazin upptäckt små 
muskler (m. branchialis), hvaraf en ligger mellan 
hvarje två gälblad, och tjenar till att röra dessa: 
Institut 1839, p. 179, 185. — Fror. Not. 1839, Juni 
X,;18.— Vidare om samma ämne och om respiratio- 

nen 


209 


nen af Acipenser, Geoffr. S:t Hil. Institut 1839, p- 
233. — Sjelfva gälbladen, ”muskelapparatet m. m. 
och mechanismen af fiskarnes respiration beskrifvas 
af Du wernoy 1 Ann. Sc. Nat. XII, p. 65. 

Wilbrand anser Fiskarnes gälbågar motsvara 
thorax hos de högre djuren; se Isis 1838, p. 575. . 
Denna åsigt har förr varit bragt å bane och bar 
utseendet mycket för sig. Det är endast genom 
tillhjelp af kännedomen om gälbågarnes utvecklings- 
historia, som man kan bestämma huruvida de mot- 
svara refbenen med bröstbenet, eller tungbens-hor- 
nen, hvilket sednare ej blott har yttre utseendet 
helt och hållet för sig, utan äfven, genom direkta 
undersökningar synes vara tillräckligen bevisadt. 

Tvenne arteriella bulbi, som uppfylla functio- Chimzxeras 
nen af accessoriska hjertan hos Chimera ”arctica” er 
beskrifvas af Duwernoy Ann. Sc. Nat. 8, p. 35 
(1837), och Institut 1837, N:o 220. 

Rathke har, i Mällers Archiv 1837, p. 335, Tarmka- 
lemnat en afhandling öfver fiskarnes tarmkanal rökig 
allmänhet, med särskilt beskrifning och figur af 
denna del hos ett ganska stort antal af Svarta haf- 
vets fiskarter. Han indelar tarmkanalen i tre delar: 
Mun-tarm , mellan-tarm och änd-tarm. Den först- 
nämde utgöres af: 1:o svalget, försedt med ring- 
muskler, 2:o0 oesophagus och 3:o magen. Oesopha- 
gus saknas ofta; men något, oväntad förefaller R:s 
uppgift, att äfven magen understundom fullkomligt 
är borta.  Sjelfva magen visar den största olikhet 
i yttre formen, och synes ofta hafva helt olika ut- 
seende hos närslägtade arter. 

Samme författare afhandlar på lika sätt fiskar- 
nes Lefver, Myjelte och Urinorgarner, 1 Mällers 
Archiv 1837, p. 468. — En afhandling af A. 


Steenstra Toussaint, de syst. uropoético Squali 
Prof. Sundevalls Arsb. 1837—184o. 14 


210 


glauci, finnes i Tijdschrift voor Nat. Gesch. VI, p. 
199 (1839). 

En högst egen sammansättning af vener och 
arterer 1 lefvern af Thynnus vulgaris jemte flera 
andra märkliga struktur-förhållanden, beskrifvas af 
Eschricht och Muller uti deras afbandling om 
lefvern och inelfvorna hos nämde fiskart i Berliner 
Vetensk. Ac. Handl. 1835 (tryckt 1837), p. 1 och 325. 

Osteologi. Af Rosenthals Ichthyotomische Tafeln utkom 
2:dra, oförändrade upplagan år 1839, i Berlin, 
folio 28 tabb. med 7 ark text, utgörande förkla- 
ring af figurerne. Figurerne föreställa skeletter af 
de hufvudsakliga fisk-familjerna, ganska väl och 
tydligt utförda, så att de gifva ett fullständigt be- 
grepp om fiskarnes Osteologi. Pris 6 Thl. 

Jag uppskjuter omnämnandet af några andra 
afhandlingar öfver fiskarnes anatomi och physiologi 
till dessa vetenskapsgrenars allmänna framställning 
1 slutet af denna årsberättelse. Deribland äro ett 
par om fiskarnes tänder. iz 

Fa RR Af Cuvier & "Valenciennes Hist. Nat. 
ennes Hist.des Poissons, hafva, under åren 1836—9, fyra de- 
des Polss ap: utkommit; nemligen den 11:te till 14:de, utar- 
betade af Valenciennes. De innefatta familjerna: 
”Mugiloides, Gobioides, Pectorales pedonculées och 
Labroides”, hvarmed Acanthopterygii sluta. Dess- 

utom börja Malacopterygii, i slutet af tomen XIV, 

med en del af fam. ”Siluroides”, hvaraf fortsätt- 
ningen upptager hela Tome XV, som utkom år 

1840, — Acanthopterygiu, som varit ansedda såsom 

den artrikaste bland fisk-ordningarne, innefatta i 

detta arbete 2430 arter, på följande sätt fördelte: 

Fam. Percoides med mul- = Fam. Sparoides . 160 sp. 
lus... . 419sp.  — Menides . .. 43 - 

— Jouescuirassés 160 - — Squamipennes 149 - 

— Scienoides. . 245 - — Phar.labyrintif. 19 - 


211 


Fam.Ophiocephales 19sp. Fam. Mugiloides 37 sp. 
— Scomberoides 314 - — Gobioides . 302 - 


sel hevthies! ol 907 — Pect. pedon- 
SSF fenmdidesks, 119: otlées Ck 6 
— sAtherines: iv -2901- => Tiabroides :cu3854- 


Summa 2430 Sp- 


Fistularia och Centriscus, som i Regne Animal upp- 
föras sist bland Acanthopterygii, såsom en liten fa- 
milj, ”les bouches en fläte” äro här förbigångne. 

De svenska fiskar, som afhandlas uti de 4 sist 
utkomna delarne, äro arterne af slägtena Mugi, 
Lophius, Batrachus, Labrus, samtaf Fam. ”Gobioides”: 
Blennius , Centronotus , Zoarces , Anarrhicas , Gobius 
och Callionymus. Till några af dessa återkommer 
jag längre fram, men vill nu anmärka följande: 
Den i Kattegat förekommande Mugi, hvaraf Fframl. 
Prof. B. Fries erhöll flera exemplar i Bohusläns 
skärgård är M. Chelo Cuv.; men citeras ej af Va- 
lenciennes vid denna art, utan det nordliga före- 
kommandet af en art af detta slägte nämnes blott 
under M. Capito. — Nilssons Batrachus borealis 
omnämnes ej; de 15 arterna af detta slägte äro 
från de varmare zonernas haf vid Indien och Ame- 
rika. Våra arter af SI Labrus erhålla följande 
namn: 


L. maculatus får det högst opassande namnet LL. 
berggylta , och anföres med en oriktig cita- 
tion af Fries och Ekströms text till Skand. 
Fiskar. 

L. lineatus , som af Yarrell, troligen med rätta, 
anses vara Linnes L. mixrtus, får detta sednare 
namn, och dess hona, L. carnecus, uppföres lik- 
som af de flesta ichtyologer, såsom en egen art, 


hvilken efter G melin kallas 3-maculatus. 


212 


L. norvegicus är Cuviers Crenilabrus norv. och La- 
brus Bore, Asc., hvaruti jag endast kan se en 
vanlig L. norvegicus med otydlig fläck vid stjer- 
ten, anföres såsom egen art, efter andra för- 
fattare; men Val. säger sig ej hafva sett den. 

L. rupestris blir typ för slägtet Ctenolabrus och 

L. exoletus för slägtet Acantholabrus. 

De båda sidstnämda slägtena hafva en rad fina, 

kardlika tänder bakom den yttre raden af stora, 

coniska tänder, och det sista utmärker sig dess- 
utom genom flera än 3 taggstrålar i analfenan. — 

Valenciennes tviflar ännu på Nilssons förkla- 

ring af Linnés ÅL. suillus; nemligen att den är 

en namnart, tillkommen genom orätt anteckning 
af taggstrålarne i ryggfenan hos LZ. rupestris , hvil- 
ket dock blir tydligt om man jemförer Linnés be- 
skrifningar, och bevisligt då man besinnar att det 
ej kan vara någon annan svensk art,att Linné en- 
dast kände L. suillus och exoletus såsom svenska, samt 
att han hade beskrifvit den förra i vestra skärgården, 
hvarest L. rupestris är en af de allmännaste fisk- 
arter, som ej kunde undgå att bli sedd af Linné. 

Valenc. anförer deremot £L. suillus L. såsom syno- 

nym under en art, L. Donovani Val., hvarom han 

sjelf ej tyckes vara rätt säker, och som de engel- 
ska ichthyologerne hade kallat IL. lineatus: Om 
denna verkligen är en egen art, så tyckes den 

komma högst nära intill Nilssons ofvannämde L. 

lineatus (mixtus &I.). Slägtet Labrus är fördeladt 

i 5: Labrus med 21, Cossyphus med 15, Crenila- 

brus med 30, Ctenolabrus med 8 och Acantho- 

labrus med 6 arter, tillhopa 80. -— Efter utgifvan- 
det af Cuviers och Valenciennes arbete hafva ej 
många nya arter af acanthopterygii, och i allmän- 
het få hafsfiskar blifvit beskrifne. Deremot har 


213 


tillökningen af malacopterygi, från sött vatten i de 
varmare ören. varit betydlig. 
En del af de nya fiskarter, som Nattererolika län- 
ders fiskar: 
hemfört från floder och insjöar i Brasilien hafvai:o Ame- 
blifvit beskrifne af Heckel, nemligen 55 arter, "kas 


som höra till familjen ”Labroides”, i följande Söföra 


KRT 1100, a 1 art — Chaetobranchus. . 2 art 
Symphysodon . . 4 - Ciehl& 22-00 3 - 
Pterophyllum . : 1 - Creniecichla . . .. 8 - 
NTA fot. saba 15 Nr Batrachops: 3: 26:20:27 —- 
Heroskoiotia? "i. I 13 - Scweria + åf 1 - 
- Geophynevs vn! 7, = NUMondtirrös kn ort. > 


En uppräkning af fiskar från sjön Titicaca 
lemnar Valenciennes i Institut 1839, p. 118. 
De äro samtlige af Cyprinoiderna och Siluriderna. 

Hafs- och insjöfiskarne vid Massachusets upp- 
räknas i ”Report on the Fishes, Reptils and Birds 
of Massach.” Boston 1839, 8:o, 426 sid. 4 pl, 
hvilket arbete blifvit utgifvet enligt ordres af den- 
na stats enskilta styrelse, af dess ”Zoological and 
Botanical Survey”. Den Ichthyologiska delen är ut- 
arbetad af Storer. (Utdrag häraf se Sillim. Amer. 
Journ. vol. 38, p. 393. En dylik förteckning öfver 
samma lands fiskar skall hafva varit införd i Journal 
of the Soc. of Nat. Hist. of Boston N:o 3, 1836, 
med tillägg i N:o 4, 1837). Jemf. p. 19. 

Shadfisket i Delawarefloden, beskrifves af Ho-Shdfisket 
well i Sillim. Am. Journ. Band. 34, p. 134. laware 
Fisken (Clupea alosa) kommer i mars, april, i 
oändlig mängd, från hafvet upp i döden. leker 
derstädes och vistas der ända till midsommar, hvar- 
efter "den försvinner. Ungarne bli qvar till om 
hösten, då de äro så stora som småsill. De gå 
då ut i hafvet. Fisket är genom lagarne inskränkt, 
så att ungarne ej få borttagas. (Se vidare L cit. 
och Isis 1840, p. 198). 


Polarlän- 
derne. 


2:0 :Eu- 
ropa. 


214 


Fiskarne i Amerikas nordligaste del, norr om 
förenta staternas område, beläst rd i erötlje delen 
af Richardsons förut nämda Fauna boreali Ame- 
ricana. De äro: 

50 Acanthopterygit, hvaribland 13 sp. Cottus och 
10 af Bleniifamiljen, 

42 Malacopt. Abdominales, hvaraf 12 Cyprini, 15 
arter Salmo och 12 af öfriga Salmonid-genera; 

18 Mal. Subbrachii (10 Gadini, 2 Flundror, 5 Cy- 
elopteroider, 1 Echeneis). 

6 Mal. apodes; inga Lophobr. och Pectognathi. 

12 Pisc. cartilaginei, hvaraf 2 Petromyzontes. 

Vid de flesta familjerna lemnas dessutom underrät- 

telse om de arter, som förekomma i och vid för- 

enta Staternes område, så att detta arbete till en 

del ersätter bristen på en Nordamerikansk fiskfauna. 

Om Grönlands fiskfauna af Reinhard tala- 
des förut pag. 20. De derstädes p. 22 nämda ”bi- 
dragen” finnas inf. i Wiegm. Arch. 1837, p- 235: 
ömåg Bythites och RR AG se: förra. särsbape SA 
Sednare har R. beskrifvit en ny art, Motella ar- 
gentata derifrån, i Kröyers tidskr. 1, p- 378. Nå- 
gra arter af Blennioiderne nämnas äre främ. 

ÅA gassiz har börjat ett nytt stort Iärkardrr 
Hist. Nat. des Poissons d'eau douce de FEurope 
centrale, beräknadt till 90 plancher in folio å 3 
franes för hvarje. Första häftet, som utkom i 
Neuchatel 1839; innehåller Salmo och Thymallus, 
tillhopa 7 arter på 27 plancher, hvaraf 20 illumi- 
nerade, samt 30 blad text på Fransyska, Tyska och 
Engelska. Priset på detta häfte är 20 Th. Preuss. 
på ord. papper, men 40 TFbl. i praktupplaga. De 
upptagna arterna äro: Salmo Salar , Fario, Trutta, 
Umbla , Hucho , lacustris , och Thymallus. vexillifer 
Agass.  Hvardera afbildas i olika åldrar, kön och 


215 


varieteter sawt med detaljer. Texten utgöres af 
plancheförklaringar. 

Britanniens ichthyologi, såväl som hvarje an- 
nan del af detta lands fauna, bearbetas nu flitigare 
än den af något annat land. Det vigtigaste dithö- 
rande arbetet är Yarrells History of British Fi- 
shes, 2 vol., 408 och 472 sidd. 8:o, London 1836, 
samt ett dertill hörande Supplement, 72 sid. 8:0, 
Lond. 1839. Samtliga arterna äro afbildade uti väl 
utförda trädsnitt i texten, och hela arbetet utsiradt 
med en stor mängd små vignetter i samma manér. 
Det innefattar, med supplementet, omkring 240 ar- 
ter, bland hvilka största antalet af Skandinaviens 
fiskar, som blott utgöra omkring 160, återfinnas. 
I supplementet föreställa vignetterne mest fiskhuf- 
vuden, med förklaring af deras osteologi. (Pris 
för vol. 4 och 2 i demi 8:0 2 L. 8 s. sterl., i imper. 
8:0, 7 L. 4 s. st... — Uti supplementet upptagas 
de spridda, till Britanniens ichthyologi hörande ar- 
tiklar, som här hade varit att anföra, hvarföre jag 
förbigår de flesta af dem. — Att Raja (Myliobates) 
Aqvila åter blifvit funnen, vid Berwick, nämnes af 
Yarrell i Zool. Proc. 1839, p. 145. Till de tal- 
rika afhandlingarne om Lax-familjen återkommer 
jag längre fram. 

Irlands fiskar anföras särskilt af Thompson 
i Taylors Ann. vol. 1 och 2. Han hade förut af- 
handlat åtskilliga bland dem i Zool. Proc. 1837, p. 55. 

Samme förf. beskrifver de Irländska arterna 
af Crenilabrus Cuv. 1 Jard. Mag. 2, p. 442. De 
äro Cr. Tinea (som T. anser för samma art med 
Cr. cornubicus Yarr.); — rupestris, som är sällsynt 
vid Britannien; — microstoma, hvilken dock ej är 
annat än vår L. exoletus Linn.; — och Cr. ”mul- 
tidentatus n. sp.”; som enligt Taylors Ann. 2, p- 
419, och enl. Yavrrells Supplem. är L. pusillus 


216 
Yenyns; lik en unge af rupestris, men med 19+10 
strålar i ryggfenan och en svart fläck vid undre 
sidan af stjerten. (Utom dessa finnas, enligt Yar- 
rells arbete, vid Britannien Cr. gibbus och luscus, 
samt 6 sp. Labrus. 

Det vigtigaste arbete, som utkommit öfver nor- 
diska fiskarne, är H. Kröyers Danmarks Fiske 
första häftet 288, sid. 8:0, Köpenhamn 1838, med 
goda figurer i trädsnitt, insatte i texten vid hvarje 
art. Detta häfte innefattar ungefär hälften af Acan- 
thopterygii, nemligen 23 arter af de Cuvierska fa- 
miljerne ”Percoides, Joues cuirassees och Scombe- 
roides”. Utom dem som blifvit funne vid Sveriges 
och Norriges kuster beskrifvas här Trigla Blochii 
(T. cuculus Bl. lik Tr. Gurnardus men ofvan röd), 
efter ett individ, som var fångadt i Öresund. Dess- 
utom nämnas Trachinus Vipera, Cottus qgvadricor- 
nis , C. Gobio, Pagellus erythrinus och Zeus Faber, 
som ännu ej blifvit funne inom Danska området, 
men förmodas kunna träffas der. = 

Att Cyprinus Farenus allmänt förekommer på 
Seland omtalas af Kröyer i dess Tidskrift 1, p- 
414. -—— Denna fisk finnes äfven i Vest-preussen. 

Agassiz lemnar en systematisk indelning af 
hela Cyprinus familjen, och beskrifver 3 nya arter 
från Neuenburgersjön, i Mem. de Neuchatel, 1 p. 
37; — Wiegm. Archiv 1838, p. 73; — Isis 1837, 
p. 248. Samma systematik framställes i korthet 
uti Zool. Proe. 1835, p. 149, — Isis 1837, p. 186. 
Han afskiljer Lebias, Pecilia m. fl. som hafva tän- 
der i käkarne och flere än 3 strålar i gälhinnan. 
Bland de öfriga fiskarne anser han Mugil och Athe- 
rina komma ganska nära intill Cyprinerne. 

Tre nya sydeuropeiska Cyprini beskrifvas i 
Heckels Icht. Beytr. i Wiener Annalen 41837, p. 
142, nemligen Abramis melanops m. fig., Carassius 


1 


217 
humilis fig. och Car. bucephalus. Han lemnar der- 


efter ett Schema öfver de europeiska arterna ibd. 
P: 219. . 

Afven 3 nya arter förekomma i Bonapartes 
Iconogr. Fasc. 22 (Isis 1838, p. 622), neml. Leu- 
ciscus fucini, albus och cavedanus. 

De afhandlingar till Skandin. Ichthyologi af 
Fries, som komma att nämnas under Svensk lite- 
ratur finnas öfversatte i Wiegmanns Archiv. 1838 
och 1839. 

Heckel beskrifver fiskarter från Turkiska län- 
derna i Ann. der Wiener Museum häftet 3. 

Flera andra arbeten öfver Europas Fiskfauna 
äro nämnde förut under Zoologi i allmänhet. 

Fiskar från Trapezunt uppräknas i Zool. Proc. 3:o Asien. 
III, p. 89 (Isis 1837, p. 137). 

Caspiska hafvets fiskar uppräknas af Prof. Caspiska 
Eichwald, i Wiegm. Arch. 1838, pag. 97. Ehuru Ng 
detta haf har salt vatten, är största mängden af ar- 
terne sådane, som tillhöra sött vatten, men som, om 
jag rätt förstår författarens ord, äfven skola uppe- 
hålla sig i det salta vattnet och ej blott vid flod- 
mynningarne. Dessutom förekomma mnågra äkta 
hafs-former (Clupea, Syngnathus). De arter som 
uppräknas äro följande 45, hvilka tycka vara alla, 
som Förf. känner: 

2 sp. Perca (fluviat., Lucioperca). 
3 - Gobius (alla nya). 


1 - Benthophilus macroceph: nov. sp. et gen. nära 
Gobius. 

1 - Silurus (glanis). 

1 - Esox (lucius). 

4 - Salmo (Salar, Eriox, Hucho, Leucichthys). 
19 - Cyprinus (deraf 10 ej i svarta hafvet. — 9 
; af de vanligaste svenska arterna). 

SVA 


Cobitis (barbat., Txnia, caspia n. sp.) 


Indien. 


218 


1 sp. Clupea (Caspia n. 'sp. ansedd för CL Piltschar- 
dus af Pallas). 


1 - Atherina (caspia n. sp. nära Å. pontica i Sv. h.). 
2 - Syngnathus (egna för Casp. h.). 

5 - ÅAcipenser. 

2 - Petromyzon (fluviatile och marimum). 


Artantalet blir ungefär lika med det i Östersjön, 
hvarest dock hafsfiskarne äro mera öfvervägande. 
En ganska betydlig del af de uppräknade finnas ej 
i Svarta hafvet, som åter har många former hvil- 
ka saknas i det Caspiska. Man kan alltså äfven 
på zoologisk väg bevisa, att dessa båda haf ej äga 
underjordiska kommunikationer, såsom man fordom 
trodde, innan det var bekant att deras yta har 
olika höjd. [Märkvärdigast bland de uppräknade 
arterna äro hafsformerne, som utan tvifvel bibehål- 
lit sig i Caspiska hafvet från den tid, då denna 
insjö var en hafsvik. Samma arter böra äfven 
hafva bibehållit sig i de mnärgränsande hafven, 
hvarest dock nästan blott ”närslägtade arter” finnas. 
Det synes häraf bli tydligt, att de som nu finnas 
på båda ställena härstamma från samma ursprung- 
liga art, men att de på ettdera, kanske på båda, 
något förändrat sig. Då geologien hunnit med 
säkerhet afgöra när, och af hvilket haf, det Cas- 
piska varit en vik, få härigenom detta hafs inne- 
vånare ett ökadt interesse]. ; 

Indiens söttvattensfiskar hafva blifvit beskrifna 
i flera afhandlingar, nemligen: | 

Hägel & Heckel Fische aus Cashmir 4:0, 
Wien 1838, 112 sid. 12 sv. tab. I detta arbete 
upptagas de arter som Hägel insamlat i 'Tschilum- 
floden (Hydaspes) inom Caschmir, vid 6000 fots 
höjd öfver hafvet, under sina förut (p. 30) nämda 
vidlyftiga resor. ' Det tyckes i afbandlingen att 


han anser sig hafva erhållit de flesta på näm- 


219 


de ställe förekommande arterna; de som beskrif- 
vas utgöra 17. De äro i allmänhet olika med 
dem som förut varit kända genom Hamilton från 
Ganges i låglandet, och tillhöra sammå slägtformer 
som bebo floderna i Europa, nemligen: 


af Schizothorax (n. subg. Cyprini) 10 sp. 


- Barbus -- — Fild; 
- Labeobarbus — — 7 
- Varicorhinus — — i 
= Cobitis — — 2 
- Silurus — — 1 


2” 
Arterne upptagas med karakter. i Isis 1839, p. 147. 
Öfverste Sykes beskrifver (i Zool. Proc. 1838, 


p. 157) söttvattens-fiskarne från höglandet af indi- 
"ska halfön (”Deccan eller Dukhun”. Detta namn 
utalas i Bengalen såsom Dekkan, efter svenskt ut- 
tal, med accent på första stafvelsen. C. $.). Alla 
arterne äro från trakter som äro belägne 1500 till 
2000 fot öfver hafvet, eller ännu högre. Bland 
46 arter, som beskrifvas, anses blott 4 såsom förut 
kände. De äro af följande slägtformer: 


24 Cyprini, 1 Anguilla, 

3 Cobitis, 1 Percoid, 

12. Silas, 1 Scomberoid, 

1 Belone, 1 Ophiocephalus, 
1 Mystus, 1 Gobius. 


eller 41 Malacopt. abd., 1 af Mal. apodes och 4 
Acanthopterygu. Hufvudformerne äro således, i 
förhållande till artantalet, ungefär lika så fördelade 
som i Europa; men ingen af arterna synes vara 
europeisk. Bland cyprinerna bildas ett nytt slägte: 
Rohtee Sykes, hvartill räknas 4 arter, med bred 
kropp, små fjäll, temligen långa rygg- och anal- 
fenor, den förra belägen på ryggens, vinkel och 
med första strålen bakåt sågtandad.. 


220 


dad 


M'Clelland, Indian Cyprinide må omnäm- 
nas i följd med det föregående, ehuru detta arbete 
uteslutande sysselsätter sig med en enda familj. 
Häruti beskrifvas 139 arter från det egentliga indien, 
af Linnés Cyprinus, med ingrepp af Lebias och 
Cobitis. I en tabell uppräknas de öfriga kända 
arterna af familjen, som äro: 42 i Europa, 37 1 
Amerika, 4 i China, 2 i Caspiska hafvet och 4 :i 
Afrika; d. ä. tillhopa 90, eller vida färre än i In- 
dien ensamt. En ny uppställning af familjen lem- 
nas, med flera nya, för Indien egna slägten, på 
följande sätt: 

Subf. 1, Peonomine M'Cl. Munnen liten, öppnad 
framåt eller nedåt; färgen jemn, blott 3 gäl- 
strålar. Magen är smal och lång. Hit höra: 
Cirrhinus, Labeo, Catastomus, Barbus, Oreinus 
n. g., Cyprinus propr., Gobio, Tinca, Gono- 
rhynchus. 

Subf. 2, Sarcoborhine M'Cl. Munnen något större, 
öppnad uppåt, med en knöl -på symphysis af 
underkäken; färgen lysande, ofta fläckig; 3 gäl- 
strålar; magen är en lång säck, som slutas i en 
kort tarm. 

Systomus, Abramis (”Rhodius & Apius” Agass. 


fossila), Perilampus n. g., Leuciscus, Opsarius 


Dom 
Subf. 3, Apalopterine M'Cl. med lång cylindrisk 
kropp eller nedtryckt hufvud, utan hård stråle 
i någon fena; ymmnig mucus-afsöndring; 3—06 
strålar i gälhinnan. 
Pzecilia, Lebias, Fundulus, Molinesia, Cyprino- 
don, Aplochelus, Anableps, Platychara mn. g., 
Cobitis och dess subgenus Schistura M”CI. 
I afhandlingens början lemnas en öfversigt af 
D:r Buchanans utomordentligt stora samlingar af 
- manuskripter och figurer (circa 900), till Indiens 


> 


221 


zoologi, hvilka varit förvarade, utan att bli kända, 
vid botaniska trädgården i Calcutta, och hvaraf en 
stor del blifvit copierade af Gen. Hardwike, i 
dess Illustrations, utan att han citerat hvarifrån de 
voro tagne. 

Det vigtigaste arbetet för Afrikas fauna är4oAfrika. 
Räppells Neue Wirbelthiere zu der Fauna von 
Abyssinien, hvaraf Ichthyologien blef fulländad i 
12:te häftet (1838). Det är hufvudsakligen röda 
hafvets fiskar som Räppel beskrifvit; han har 
derifrån upptagit 344 arter, af hvilka öfver hälften 
äro nya och i nämde arbete afbildade. Forskål 
hade derifrån beskrifvit 146 arter, hvaribland äro 
19 som Räuäppell ej återfunnit. R. tror att ännu + 
af detta hafs fiskarter återstå att upptäcka; ty han 
har ej kunnat få de arter som lefva på djupet, 
emedan Araberne lära vara dåliga fiskare, som ej 
förstå upptaga andra än de fiskarter som hålla sig 
vid stränderna eller närmare vattenytan. Efter det 
nyssnämda antagandet skulle Röda hafvet innehålla 
omkring 470 fiskarter, hvilket är ungefär tredub- 
belt mot dem i alla Skandinaviens vatten tillsam- 
man. Emellertid torde de blifva ännu flere, då 
man väl knappt kan antaga, att en enda person, 
under ett par års resor, skulle kunna hopsamla i 
af alla arterna i detta stora haf. 

De af BR. beskrifna arterne äro: 


af Percoidérne (p3::85--103) sana «. 61 arter. 
- Cuviers Joues cuirasses (p. 103—9). . 10 ,, 
skipckeuordes (p.- 122-40) NEN OR LSS 
FE ISparöides (p3v209-—-212014 apor 18-15 
= Menides: (p: 120—122) 2 sve FRIN 
- Squamipennes (p. 28—36). . «... . 221005 
- Scomberoides (p. 37—51) . ...... RER 
->- Theuthides (p. 129—131) : sc cc. . rn 


Mugil & Atherinae (p. 131—3) . . .. 5 


220 


af Gobioides (p- 133—141) . .. so... sås 24 Ater. 
- ”Pector. pediculées” (p. 141—2) ..: 2 > 
- Eabroides (p. 4=—-27Junshennaar fv vik 49:53 
= ”Bouches en fläte (p. 142) -u sel VARE 


Summa Acanthopt. 267 arter. 


- Malacopterygi (p. 72—84)Salmones; blott 
1 Scaurus; Pleuron. 5; — Alar 11... 34 


- Lophobranchi (p. 143—144) . . .. .. Nr 
- .Plectögnatby fp-p52—60) «per sun set PARET 
- Plagiostomer;.(p-.01— 0) st järn i HäR 


(Innehållet af häftet XII, som blott innehåller 
fiskar, finnes uti Isis 1839, p. 150. — Histiopho- 
rus immaculatus beskrifves af Räppell i Zool. 
Trans. II, p. 71, Isis 1838, p. 39). 

Lowe lemnar ett supplementblad till Maderas 
fiskfauna i Zool. Proc. 1839, p. 76, hvaruti 73 ar- 
ter anföras, bland hvilka ganska många beskrifvas 
såsom nya, af alla ordningar. &L. skall hafva ut- 
gifvit en Synopsis öfver Maderas fiskar, hvilken 
dock förblifvit mig obekant då den lärer vara in- 
förd i 3:dje häftet af Zool. Transactions vol. 2 (1839), 
hvilket jag ännu ej haft tillfälle att se. En före- 
löpande underrättelse om denna synopsis lemnas 
dock af Yarrell i Zool. Proc. 1837, p. 37, af 
hvilken inhemtas att Lowe skall hafva funnit 3 så 
många Aafsfliskar vid Madera, som de hvilka fin- 
nas omkring Britannien, samt att bland dem Acan- 
thopterygiä skola vara 33; gånger så många som 
Malacopterygi. Bland Medelhafvets hafsfiskar för- 
hålla sig Acanthopt. till Malacopt. som 23 till 1; 
vid Britannien såsom 1+ till 1. [Vid Skandinavien 
såsom 1 till 11. 

Tetrapterus Herscheläi vu. sp.-, Scomberoid, 
från Cap, beskrifves af Gray i Taylors Annals 
I, p. 313. 


223 


Richardson beskrifver 15 arter fiskar från 5:o Au- 
van Diemens land, i Zool. Proc. 1839, p. 95. yenen. 
dessa uppgifvas 9 såsom nya, och 2 nya genera 
framställas, nemligen Nemadactylus och Latris, 
båda af Acanthopterygii, och det sednare af fam. 
Menoides Cuv. — Bland arterna synes mig den 
interessantaste vara Lepidoleprus australis , som vi- 
sar att denna besynnerliga slägtform ej uteslutande 
är inskränkt till norra halfklotet. I det nyss för- 
ut nämda supplementet till Maderas fiskar beskrif- 
ver Lowe en art af samma slägte under namn af 
Macrourus atlanticus, hvilken dock möjligtvis ej 
torde vara skild från Lep. c2elorhynchus Risso. 


ACANTHOPTERYGII. — Nordmann  bil- Gobii; 
så : Boet af 
dar ett nytt slägte, Hexacanthus , af Gobius ma-G .macroc. 
crocephalus Pall. i Bull. de Petersb. 1838, p. 328. 
(Revue Zool. 1838, p- 294. — Isis 1839, p. 644). 
Den finnes i södra delen af Ryssland uti åar och 
bäckar, och bygger bo liksom flera af de egent- 
liga Gobii. N. beskrifver den anförda artens bo, 
som fans i en bäck, i bottnen af en arwsdjup 
håla, och var ordentligt belagdt med löf, gräs, 
qvistar o. d., samt innehöll små ungar. Det upp- 
täcktes derigenom, att en fullvuxen fisk, nemligen 
modren, sågs i ingången till hålan. Redan Ari- 
stoteles kände att gobierna bygga bo. 
Gobius  britannicus beskrifves af: Thompson i 
Zool. Proc. 1837, p. 61 och Taylors Ann. 2, p. 
417. Den är nära lik G. niger, men har under- 
käken ej längre än öfverkäken; yttre tandraden 
består af betydligen större, inåtböjda tänder; ingen 
suleus finnes framom ryggfenan o. s. v. [Exem- 
plar, på hvilka denna beskrifning mer eller min- 
dre passar, finnas äfven vid Sveriges kuster, men 


224 
synas mig ej vara skilda från G. niger]. Th. an- 
ser det vara denna form, som är beskrifven såsom 
G. niger i Cuviers och Valenciennes stora arbete. 
Blennius Om den nordiska arten, som efter Ascan 
grill blifvit utgifven för Blennius Galerita Limn., men 
arter: som är en skild, för Linné obekant art, anmärker 
Kröyer, då han i sin Tidskrift, 1, p. 371, an- 
mäler Cuvier & Valenc. H. N. des Poissons vol. X, 
att den orätt kallas BI. palmicornis af Yarrell, (Br. 
Fishes 1836), och af Valenciennes benämnes Bl. 
Yarrelli; men att Val., af denna arts beskrifningar 
hos Ström och Ascanius, gör en egen namnart: 
Gunellus Strömii, som han dock ej sjelf sett. Han 
har alltså invecklat synonymien i stället för att ar- 
ten förut blott hade ett oriktigt namn. Rein- 
hardt hade, år 1833, för den nordiska arten före- 
slagit namnet Bl. Ascanii (i Maanedsskrift for lite- 
ratur hft. 4). 

På anf. st. gör Kröyer några anmärkningar 
öfver de Grönländska arterna af samma familj. De 
dithörande arterna af Linnés Blennius (Centrono- 
tus Nilsson) fördelas i 3 genera: 

Gunellus Val. Gälhinnorne hopvuxne, med 5 strålar 


hvardera. 

Lumpenus , gälh. klufven med 6 str.; sidol. utan 
slemporer. | 

Sticheus , som föreg. men sidolinien har slemöpp- 
ningar. ; 


Typus för det förstnämda är vår Bl. Gunellus 
(Centron. Gun. Cuv. Nilsson, Gun. vulgaris Valenc); 
för det andra Bl. lumpenus och flera nordiska, 
dermed beslägtade arter. Till det 3:dje höra 2 
grönländska arter, Clinus wunimaculatus och CI. 
punctatus Reinh. Grönl. F:a. Den förra af dessa 
finnes beskrifven af Kröyer (Naturh. Tidskr. 1836, 


P: 25) 


225 


p- 25; jemf. ibd. p. 375) under namn af Chirus precisus. 
Den har, liksom slägtet Chirus, flera sidolinier. 

Jag bör härvid anmärka, att slägtnamnet 
Blennius af alla bibehålles för den form, hvartill 
såväl den rätta BL. galerita, som den nyss ofvan 
anförda, dermed förvexlade, nordiska arten, höra. 
— Namnet Cflinus, hvarunder Cuvier hade upp- 
fört Bl. lumpenus, och Reinhardt de dermed 
närslägtade nordiska formerna, användes af Va- 
lenciennes för en, äfven af Cuvier i Regne 
An. diträknad, sydlig form, med några ledade strå- 
lar i ryggfenan, hvaraf Europa blott har en art i 
Medelbafvet; men de nordiska arterna insättas af 
honom under slägtet Gunellus. Då de likväl tyc- 
kas böra skiljas från de egentliga Gunelli, antaga 
Reinhardt och Kröyer för dem de båda nyss 
ofvan definierade namnen: Lumpenus och Sticheus. 
Namnet Centronotus Bloch utdömmes alldeles af Va- 
lenciennes, emedan samma namn af La Cepede 
är gifvet åt ett slägte af Scomberoiderne. — Till 
Skandinaviens fauna höra således följande slägtfor- 
mer af Familjen Blennioidea : Gobius, Blennius, Gu- 
nellus, Lumpenus, Zoarces och Anarrhicas. Härtill 
komma de Grönländska formerna Sticheus och Ly- 
codes Reinh. 

De egentliga Lumpenus-arterna, hvaraf Grön- 
lands fauna äger 4, indelas af Reinhardt (i slu- 
tet af hans förutn. andra ”bidrag” till Grönl. fauna), 
efter tänderne, på följande sätt: 

a) tänder finnas på gälbågarne (sp. lumpenus och 
medius). 

LS KR » » d:o och vomer X- aculeatus). 

6 ina tänder?" ”,; Ton Fö gracilis) 

Den fiskform, som i Skandinaviens fauna blif- 
vit uppförd under namn af Blennias eller Centro- 

Prof. Sundevalls Arsb. 1837—184o0. 15 


Om BI. 


lumpenus. 


226 


notus Lumpenus, hade ej varit efter autopsi be- 
skrifven af någon ichthyolog efter Ström och 
Mohr, då Reinhardt år 1833 (Gi Maanedsskrift for 
lit. hfi. 4, p. 261) anmärkte, att den isländska och 
skandinaviska arten möjligtvis kunde vara sinsemel- 
lan olika, och att båda voro skilda från den grön- 
ländska Blennius lumpenus Fabr. Detta har för- 
anledt flera undersökningar, som synas bekräfta 
nämde åsigt. Först beskref Kröyer, i sin Tid- 
skrift, 1, p. 32, ett exemplar från island. Han 
lemnade oafgjordt huruvida den norska, som han 
ej sett, var af samma art, men anmärkte att no- 
sen på Mohrs figur (som är troget kopie- 
rad i Wahlbaums Artedi) är alltför långdragen 
m. m. Sednare beskref han (loc. cit. p. 519) ett 
exemplar från Norrige, som han bestämdt förklarar 
för en annan art. — Kort derefter erhöllo vi af 
Stuvitz och af Fries (18328) 2:ne andra beskrif- 
ningar, som tyckas tillhöra 2:ne olika men ganska 
närslägtade former; men den förra har uppenbart 
sett dessa båda, ehuru han ej trott dem vara skilda 
arter. Då jag nu jemförer alla de nämda beskrif- 
ningarne tyckes det bli tydligt, att Skandinavien 
har 2 skilda arter; och att den Isländska utgör en 
tredje art, på följande sätt: 

1. Lumpenus Lampetreformis Wahlb. Maxilla 
inf. sublongiore, pinna ventrali 3 radiata (Teste 
Kröyer 1. c,), pectorali longitudine +, corporis; ano 
pone + corporis sito. — Patr. Island. — Blennius 
Mohr, Isl. Nat. Historie p. 85, tab. 4, = Bl. lam- 
petreformis Wahlbaum Art. p. 184, tab. 3, fig. 6, 
(descr. et fig. Mohrii)l. — Kröyer Tidskr. 1, p. 
32. 92. — Gunellus islandicus Valenciennes H. 
N. des Poiss. XI, p. 433. 

2. L. nebulosus Fries, Maxilla inf. breviori, 
pinna ventrali 4 radiata, pectorali longit. ry corpo- 


227 


ris; ano pone 3 corporis sito. — Patr. Sinus coda- 
nus. — Clinus nebulosus Fries, Vetensk. Acad:s 
Handl. 1837, p. 55,92. — Stuvitz Nyt Mag. for 
Naturvid. 1, pag. 416 nota, indiv. b. & c. (Sexus?). 


3. L. Gracilis Stuvitz , max. inf. breviori, pin- 
na ventrali 4 radiata, pectorali longit. + corporis 
gracilioris, ano ante 3 corporis sito. — Patr. lit. 
Norvegix, Sinus codanus. — Clinus Kröyer Tid- 
skr. 1, p. 519 (sexus?). — Blennius gracilis Stu- 
vitz Nyt. Mag. 1, pag. 406, fig. (Q ?). 


Dessa tre former hafva mycken inbördes lik- 
het, och särdeles stå de två förstnämde hvarannan 
ytterst nära, men de tyckas dock skilja sig genom 
underkäkens förhållande, och det kan väl svårligen 
vara genom felräkning som Kr. angifvit 3 strålar 
1 bukfenan hos N:o 1, då man hos dessa fiskar 
snarare räknar för många, än för få, emedan de 
2 innerste strålarne, som äro längst, lätt klyfva sig, 
såsom Stuvitz anmärker. Detta har äfven händt 
Fries, som i sin beskrifning anvgifver 6 strålar; 
men efter hans eget beskrifna exemplar, som nu 
finnes på riksmuseum i Stockholm kan jag rätta 
detta misstag. Likaledes beskrifver Fries tänder i 
vomer, men dessa utgöras af mjuka papiller, med 
en något hårdare spets. — Alla tre formerna hafva 
ojn 71 (å 73) strålar i ryggfenan och omkring 
51 i analfenan (hvarigenom da lätt skiljas från BL. 
lumpenus Fabr., som har ungefär 10 mindre i 
hvardera); 15 str. i bröstfenan, och första strålen 
i bukfenan kort; hård; starkt sluttande panna, 
nästan långspetsad stjertfena och färgen tyckes vara 
lika hos alla: fläckig med smala, föga begränsade 
band på rygg och Bliovtfesn Men utom de för- 


ut uppgifne olikheterna skilja de sig vidare genom 
följande: 


228 


L. gracilis har enl. Stuvitz och Kröyer smalast 
kropp, är framtill nästan trind; hufvudet utgör 
(med locket) blott st; af hela längden; nosen är nå- 
got längre framom ögat än ögats längd, och äfven 
underifrån afsmalnande. Längd 10:—11: tum. 

L. nebulosus är något tjockare (höjden större än 
af längden); hufvudet större: 3 å $ af hela läng- 
den; nosen starkare nedsluttande, som på Cobitis 
Tznia, framom ögat knappt så lång som detta, 
och undertill nästan horisontell. Längd omkring 
8 tum. 

L. lampetreformis synes enligt Kröyers beskrifning, 
jemförd med Mohrs figur, hafva nosen bildad som 
gracilis; men likså kort i förhållande till ögat, som 
nebulosus; hufvudet något större än hos båda, eller 
något öfver $ af kroppslängden; och kroppsformen 
sådan som hos nebulosus. Längd 103 tum. 

Då könen ej blifvit uppgifne af Kr. och St. 
för de exemplar af L. gracilis hvaraf dimensionerne 
äro tagn2, och blott honor äro beskrifne af de två 
öfrige, återstår ännu frågan huruvida de olika pro- 
portionerna kunna utvisa könskillnader. Det åter- 
står äfven att veta hvilkendera som är den af 
Ström beskrifna arten (Söndmörs Beskr. 1, p. 314: 
Tangbrosme N:o 4), hvilken fråga endast kan be- 
svaras genom upplysningen, hvilkendera som finnes 
vid Söndmör. 

I slutet af Reinhardts förutnämda andra 
bidrag till Grönlands fauna lemnar han en kort no- 
tis om en ny, derifrån erhållen Lumpenus-art, 
som tills vidare benämnes gracilis , och jag skulle 
ej draga i betänkande, att anse den för identisk 
med Stuvitz's Bl. gracilis , om ej bröstfenan upp- 
gåfves ”längre än på den Isländska arten”. För- 
öfrigt skall den hafva mindre hufvud, smalare kropp, 
större ögon, och anus längre framåt belägen än på 


229 


den Isländska , ålldeles som L. gracilis St. 3 an- 
dra arter beskrifvas af R. från Grönland, så att 
norra delen af atlantiska hafvet torde äga 7 arter 
af detta slägte, hvilket är anmärkningsvärdt, då 
man ihågkommer de många analoga formerna som 
Pallas beskrifvit från Kamtschatka. 

I sammanhang med det föregående måste jag 
här anticipera ännu ett par till Svenska literaturen 
hörande afhandlingar, nemligen Fries beskrifningar 
af ”Clinus maculatus” i Vet. Ac. Handl. 1837, p-. 
51 och i Skandinaviens fiskar af Wright Fries och 
Ekström pl. 25 fig. 2. — Den synes dock utom 
allt tvifvel, vara identisk med Clinus (Lumpenus) 
aculeatus Reinh. Grönl. fn., och utmärker sig ge- 
nom tänder på vomer, ganska små, nästan fria 
strålar i främre delen af ryggfenan, stor, ofvantill 
inskuren bröstfena och tvär stjert. 

Reinhardt har i Danska Vidensk. Selsk.Tznoides. 
Naturh. Afh. lemnat en utförlig beskrifning och god 
figur af Vågmären (Trachypterus Vogmarus Va- 
lence.; Gymnogaster arcticus Bränn), efter ett nå- 
gorlunda godt exemplar från Färöarne, hvarpå blott 
främsta delen af ryggfenan och de båda 5-stråliga 
bukfenorna voro skadade. Ett exemplar hade blif-: 
vit uppvräkt af hafvet på kusten af Jutland år 1829. 
Första ryggfenan har 5, den andra 172, och den 
snedt ofvantill sittande stjertfenan, 8 strålar. Der- 
om se ytterligare i Kröyers Tidskr. 1, p. 374 — 
och isynnerhet Stuwitz's utförliga afhandling i 
Nyt Magazin 2, p. 276 (hft. 3, 1839). Han fram- 
ställer den förmodan, att den Isländska Trachypte- 
rus kan vara en skild art. fAnm. De nyare antaga 
namnet Trachypterus i stället för Gymnogaster, 
emedan detta sednare är yngre, och uttrycker det 
oriktiga begreppet, att fisken skulle sakna bukfenor. 
Dessa finnas och hafva 5 strålar, men äro vanligen 


230 


skadade eller afrifne på de exemplar som erhållas. 
— Åfvenså måste namnet Regalecus utbytas mot 
Gymnetrus]. 

Echiodon Drummondi n. g. & sp. af fam. Tz- 
nioides  beskrifves af Thompson i Zool. Proc. 
1837, p. 55. Den var funnen vid kusten af Ir- 
land, och ökar antalet af dessa besynnerliga men 
sällsynta fiskarna, vid nordvestra delen af Europa. 
Den: skall -Khfva både rygg oeh analfena nästan af 
kroppens längd; inga -bukfenor, och stora, cylin- 
driska tänder. 

Spridd li- Thompson vill bevisa att Trigla Cuculus och 


teratur för 4 
Acanthopt.Gurnardus ej äro specifiee skilda. Taylors Ann. 


232 OEI, 

Cantraine: Rovetus Temmincki från Medel- 
bafvet; (af Scomberoidernes första afdelning hos 
Cuv. & Val.) Mem. de Brux. X (1837). 
> Id. Serranus Tinea fr. Medelb. Ibd. XT (1838). 

Heckel Tehthyologische Beyträge zu d. Fam. 
der Cottoiden, Scorpxnoiden, Gobioiden &c. Ann. 
d. Wiener Mus. 1837, p. 142, innefattar följande 
arter af Acanth., mest från Europa: 

Cottus pzcilopus m. fig.  Scorpzxnopsis n. g. neso- 


— microstomus - », gallica 
— gracilis — wWeglectd) 
Gobius Quagga <—- 5 Trachydermus n. g. fa- 
— semilunaris - ',, sciatus. fig. 
— 'Richardsoni. 
Om de nordiska arterna af Labrus se förut 
pag. 211. 


Pe ut- MALACOPTERYGII. — Fortplantningen och 
ne hic, formförändrimgen af Lax-ungarne (jemf. förra Årsh. 
p: 87; :88) 5 TOR på det fallständigaste sätt blifvit 


uppl genom den erfarenhet som M:r J. Shaw 


231 


från Drumlanrig i Dumfries-Shire samlat, och de 
ihärdiga försök han anställt. Först bekantgjorde 
han (i Jamesons Journal XXI, p. 99. — Isis 1838, 
p. 120) en afhandling, för att bevisa, att Laxens 
unge är den fisk, som i Englands floder är känd 
under namn af Parr [Det är Salmo Salmulus Ray; 
dess form och färg är ganska olik laxens; jemf. 
Fries Vet. Ac. Handl. 1837, och Sv. literatur]. 
Den finnes öfverallt der Laxar gå upp för att leka, 
vistas i floderne under hela året, men man får al- 
drig se den större än af 6 tums längd; ty då den 
i Maj månad uppnått denna storlek flyttar den ut 
i hafvet, ändrar form och återkommer sedan i form 
af lax. Vid den tid då den större Parren lemnar 
floderna, nemligen i Maj månad, visar sig ny, li- 
ten Parr i stor mängd derstädes, som utkläckes ur 
laxäggen. Genom direkta försök har Shaw ”öfver- 
tygat sig om att förhållandet är följande: Ur Blank- 
laxens ägg, som läggas i Januari månad bland 
gruset i bottnen af forsar, utkläckas ungarne efter 
90 dagars förlopp (i början af April. De ligga 
qvar i gruset ännu 50 dygn, och framkomma så- 
som Bier i slutet af Maj. Under första året bli 
de tre tum, och i följande Maj, då de äro ett år 
gamla, hafva de sex tums längd. Då förändras de 
till utseendet af ung lax, som aldrig träffas mindre 
än 6 tum lång, flytta ut till hafvet, och vandra 
sedan reguliert såsom lax. På ännu ett år växa 
de ytterligare 3 tum. Allt detta observerades i 
floden Nith i England, och i dammar med flytan- 
de vatten, som för ändamålet voro anlagde. En 
märkvärdig omständighet, som gjort att Shaws 
uppgifter blifvit betviflade, är den, att hos en stor 
del af Parren finnes stor, fullbildad mjölke, som 
tyckes visa att den är en fullbildad, aflingsskicklig 
fisk; men man har aldrig sett någon Parr med ägg 


232 


För att fullkomligen öfvertyga sig om förhål- 
landet och bevisa sitt påstående har Shaw förnyat 
sina försök, och publicerat följande iakttagelser, 
som äro af stort värde för ichthyologien. Han 
gjorde sig nära stranden af Nith 3:ne små vatten- 
dammar af 25 och 18, 22 och 18, 50 och 30 tums 
längd och bredd. De voro skilde från hvarandra, 
af 2 tums djup, med småsten på bottnen. Deref- 
ter ledde han vattnet genom dem, medelst rör från 
källor, hvaruti ymniga vatteninsekter lefde; tillslöt 
dammarnes vattenöppningar med ståltrådsgaller af 
$ tums maskor, och gjorde en vall mellan dam- 
marne och floden för att hindra all möjlig öfver- 
svämning. Dammarne lågo dessutom 11 fot högre 
än floden. 

Den 4 Januari 1837 fångade han ett par laxar, 
som höllo på att paras (honan åtföljes dervid af 
en eller två hannar). Ågg utkramades ur honan 
i en vattenrännil, och lefralthllcg genom utkram- 
ning af mjölken från hannen. Derefter lades dessa 
ägg i en af dammarne, som hade 35” F. tempera- 
tur; flodens temp. var 33? och luftens 36? F. (d. 
ä. + $? och 239 C)). — Efter 50 dagar (d. 23 Mars) - 
syntes embryo i äggen, vid en värme af 36? F. i 
vattnet och 38 i luften. D. 28 April kläcktes un- 
garne (efter 114 dagar; Temp. i vattn:t 449 F.). — 
De blefvo qvarliggande i gruset under äggen och 
hade en ganska olika form emot den som de sedan 
få; äggets gula satt ännu till en del qvar utanför 
KR D. 24 Maj (27 dagar efter kläckningen) 
hade de förbrukat gulan och voro färdige att sim- 
ma omkring; men efter några dagars förlopp dogo 
de alla. 

Några af äggen hade den 20 April (Temp: 
449 F. i vattnet) blifvit lagde i ett kärl med vatten 
af 459 F. (= 53? C.) inuti ett rum. Detta vatten 


233 


ömsades flitigt, men om nätterna kunde det ej hin- 
dras att antaga något högre temperatur; ungarne 
kläcktes redan d. 23 April, eller 5 dagar förr än 
de i dammen. D. 24 Maj (31 dagar efter kläck- 
ningen) var gulan försvunnen och ungarne voro 
1 tum långa, tecknade som Parr; men äfven dessa 
omkommo. | 

; I andra dammen lyckades försöket bättre, 
Ågg togos och befröades på samma sätt, samt lades 
i dammen d. 27 Jan. samma år (flodens temp. 36", 
dammens 402 F.y: 


d. 21 Mars (efter 54 dagar &»-:- "= ast fe 1 äggen. 
7 Maj(e. 101 ; Yläokues He T. i vattn. 43”, i luften 45? F. 


-16-(10 dag.) 10lin. långa, hade ännu gulan qvar. 
.24-(48 - J)J12 - - utan gula. 
.7Juli(2M:dr)15- > , visa spår af tvärband. 
.7 Sept. (4 - ) 2: tum - , med tydliga tvärband. 
.7Nov. (6 - )3+ - - .- De jemfördes nu med lika 
gammal Parr ur floden och liknade denna fullkom- 
ligt. De åto små maskar och vatteninsekter. 

I 3:dje dammen var förhållandet lika med det 
i andra, men ungarne voro större: vid 6 måna- 
ders ålder voro de 4 tum långa. — På detta sätt 
hade S. omkring 100 st. laxungar. De som togos 
ur floden vid samma tid voro mörkare, kanske 
tillfölje af det mindre rena vattnet. I dammarne 
ändrade ungarne färg efter det ställe af bottnen 
hvarest de stodo. Försök gjordes att flytta dem i 
hvita och svarta kärl, då de snart antogo en mör- 
kare eller ljusare färg, som åter ombyttes då de 
flyttades i kärl af annan färg. I hvita kärl blefvo 
de alltid något blekare. (Jamesons Journ. XXIV 3 
p. 165. — Isis 1838, p. 381).  Jemf. Svensk li- 
teratur. 

Yarrell sammanfattar hvad som är kändt i 
detta ämne uti supplement till British Fiskes , och 


234 


i ett litet särskildt arbete: On the growth of Sal- 
mon in fresh Water, London v. Voorst. 1839, 
Broch. in fol. med 3 col. stålstick. Han tror att 
ungarnes tillväxt sker hastigare i fritt tillstånd än 
de gjorde vid Shaws försök, och anförer flera fakta 
som tala för denna omständighet; men erinrar 
tillika att ungarne af alla de stora laxarterne äro 
Parr, och att möjligtvis en liten särskilt art, som 
ej blir större, kan finnas. 

Laxungarnes utveckling har ytterligare blifvit 
undersökt af Jenkins (Mag. of Nat. Hist. Apr. 
1840. — Fror: Not. N:o 300: 1840), som öfver- 
hufvud kommit till lika resultater med Shaw, men 
med andra begrepp om laxens tillväxt; ungarne 
skulle nemligen redan vid 3 månaders ålder hafva 
+&Z, vid 9 m:dr 5 å 6 Z vigt, hvilket synes mig 
antingen bero på undersökning af olika arter, el- 
ler på olika förhållande i olika floder(?). Detta 
ämne är således ännu ej uttömdt. 

Då man vanligtvis ej finner fiskar uti magen 
på den lax som fångas, hafva många föreställt sig 
att denna fisk endast lefver af insekter o. d., så- 
som han plägar göra under sitt vistande i forsarne 
under  fortplantningstiden; men att han i hafvet 
förtärer större föda upplyses deraf, att i en vid 
England fångad lax af 12 & vigt funnos 13 st. 
sillar (Jard. Mag. 1, p- 200). 

Arterne af Lax-familjen äro för det närvarande 
de minst utredda af alla de Europeiska fiskarna, 
hvarföre ichthyologerne synnerligen riktat sin upp- 
märksamhet på dem. Utom det förut nämda arbe- 
tet af Agassiz hafva vi öfver dem fått ett annat 
stort plancheverk, nemligen: Jardines illustrations 
of Scotish Salmonid>e; Part 1, Edinb. 1839, Oliph. 
folio, 6 col. tabb. — Jag har dock ej ännu sett 
detsamma. 


235 


En Sik-art från England, som beskrefs : a(Coregonus 

Thompson, under namn af ”Coregonus clupeoi- Ae 
des? Nilsson” i Taylors Ann. 2, p. 266, och bättre, 
p- 421, befans (enl. Thomps. i Tay) Ann 4, p. 70) 
vara den i Yarrells supplement upptagna C. 
Pollan, hvilken Th. sjelf hade beskrifvit såsom ny 
från Irland i Jardines Mag. 1, p. 247. Den har 
underkäken något litet längre, sidoliniens fjäll om- 
kring 85; rfn. 15 str., fina tänder i käkarne, inga 
på tungan; kroppen temligen hög = hufvudets 
längd = +af kroppslängden; 9 rader fjäll från si- 
Suli både till ryggfenan och till bukfenan. 

Två andra Coregoni från Loch Lomond, en 
insjö i vestra Skottland, C. Lacepedei, och C. mi- 
crocephalus , som af Parnell beskrifvas i Taylors 
Ann. 1, p. 161, äro upptagna i Yarrells supple- 
ment. Den förra har framskjutande nos, den sed- 
nare lika långa käkar, utan framskjutande nos. 

Det oaktadt synes Y. ej anse dem för skilda arter, 
utan säger att Parnell sedan erhållit exemplar af 
mellanform , hvarigenom de sammanbindas. 

Under namn af Osmerus hebridicus beskrifver Osmerus 

Yarrell i nämde supplement en fisk från Skottläkd; am far. 
som ej under något vilkor kan räknas till slägtet 
Osmerus , då den har ganska liten mun m. m. 
Jag drager ej i betänkande att förklara den för 
identisk med Nilssons Argentina Silus (Coreg. Silus 
i Syn. Icht. Scand.:), ty de små olikheterna i bröst- 
fenans strålar och tungans tänder (blott 4 enligt 
Yarrell) synas mig vara individuella. 

Handyside om ”Sternoptix, (nära Salmo). 
Brit. Assoc. 1838. Revue Zool. 1839, p. 154. Utom 
de 2 förut kända arterna, S. Hermanni och Olfersi, 
beskrifves en ny, St. czlebes. 

Arbeten öfver Cyprinus-familjen äro förut nämde Cyprinus. 
under Europas och Indiens ichthyologi, p. 216 och 220. 


236 


Gadini. Thompson bildar ett nytt geuus Couchia , 

Couchia. - ; 3 å " 
af ett par små fiskar vid Britannien, nemligen en 
ny art, C. minor, som ej är tums lång, utan cirri 
[månne fullvuxen? ], samt C. argenteola (Motella 
argenteola Yarr.), som anses synonym med Couchs 
Ciliata glauca (Motella glauca Yarrell); den har 5 
cirri.  Slägtet synes endast skilja sig från Motella 
genom ett högre läge af bröstfenorna, och mera 
rundad nos. Ifall det kan bibehållas tyckes äfven 
Reinhardts Mot. argentata från Grönland vara 
att diträkna. Alla dessa fiskar se ut som ungar 
och hafva blott 1—3 tums längd. 

Ålens ge- Ålens generation är en zoologisk gåta, hvars 

neratlon.,.. oc sn . 0 Oo . . 
lösande förgäfves varit försökt sedan uråldriga tider, 
och som ej synes kunna lösas genom direkt obser- 
vation på djuret i fritt och lefvande tillstånd. 
Emellertid hafva vi vunnit den första upplysnin- 
gen genom kännedomen om ynglets vandringar 
från hafvet (se årsb. 1833, p. 45). Dessa vandrin- 
gar hafva blifvit iakttagne af Drewsen på Seland. 
De små ålarne komma i början af maj i oändlig 
mängd och fortsätta under 3 veckors tid. De äro 
3 tum långa och nära genomskinliga. Med en för- 
vånande färdighet och styrka krypa de uppföre 
forsar och genom de trångaste springor (t. ex. af 
slussportar), blott de erhålla det obetydliga stödet 
af mossa eller små ojemnheter; (Kröyers Tidskr. 
1836, p. 21, — och ytterligare derst. p. 412 af 
Kröyer). Vid det nyss nämda erinra vi, att i Ve- 
nern och alla dess floder var ålen fullkomligt obe- 
kant ända till dess Trollhätte kanal öppnades, och 
lemnade den en genomgång från hafvet, hvarefter 
det dröjt åtminstone 30 år innan den hunnit sprida 
sig åt de aflägsnare vattendragen. 

Ålungarnes vandringar hafva äfven blifvit iakt- 

tagne i Loire, af Joannis, vid Nantes, hvarest de 


St ARR E 


237 


”under 30 dagars tid, i Mars—-April”, gå upp, 
tätt utmed stranden till otalig mängd, tätt slutne 
i en kolonn af 8 å 10 i bredd. Deras tjocklek är 
då 2 å 3 millimeter och fiskrarne tro dem vara 
knappt 3 veckor gamla. En månad sednare fiskas 
de, och hafva en fingers tjocklek. Joannis be- 
rättar att fransyska fiskare ganska väl känna, att ålen 
i Febr.—Mars antager en vackrare färg, och att de 
anse detta för dess fortplantningstid, hvilket synes 
troligt, då ungarne kort derefter börja synas. Men 
J. tror att ålen föder lefvande ungar och att dess 
drägtighet är ytterst kort, hvarföre den så sällan 
blir observerad. Han synes hafva blifvit ledd till 
denna förmodan genom en bondes berättelse, att en 
fångad ål födde v. p.- 200 lefvande ungar af 1; å 
2 tums längd och en tråds tjocklek. J. niusstänkte 
ej härvid det högst sannolika förhållandet, att dessa 
s. k. ungar varit intestinalmaskar, hvilka ej äro 
sällsynta hos ålen. I alla händelser kan härvid an- 
märkas, att en osäker observation i detta ämne, 
som förut är öfverlastadt af sådane, är sämre än 
ingen observation. J. anförer vidare, att man ofta 
i Februari, Mars, finner ålar i mängd hopsling- 
rade till en stor bundt, som kan upptagas utan att 
de släppa, hvilket tyckes vara deras parning (Revue 
Zool. 1839, p. 48, Institut 1839, p. 67): fJag har 
ofta hört svenska fiskare berätta detsamma, men de 
hafva blott i allmänhet sagt att detta phanomen 
ses om vintern]. 

Den andra hufvudsakliga upplysningen öfver 
ålens generation utgöres af Rathkes beskrifning af 
dess genitalia feminina (Wiegm. - Arch. 1838, p. 
289 — Fror. Not. 1839 April, N:o 200). De ut- 
göras af 2:mne platta band eller fördubblingar af 
peritoneum, som räcka genom buk-kaviteten och 
äro transverselt krusade. De äro bildade alldeles 


238 


såsom de hos Stör, Lax m. fl. utan utgång. Åg- 
gen äro till ett oräkneligt antal, ganska små, men 
af olika storlek (de större hafva +; tysk lineas dia- 
meter). De hafva tydlig vesicula Purkinji m. m. 
hvarpå deras natur af ägg igenkännes. Liksom hos 
Lax-familjen och några andra fiskar, saknas äggle- 
dare från ovarium; äggen bildas på dess yttre sida 
inåt bukkaviteten, uti hvilken de, då de mogna, 
måste falla ned. R. har funnit 2:ne ytterst fina 
öppningar genom buksidan, hvilka gå ut i en li- 
ten fördjupning bakom anus, hvarest äfven urin- 
gången slutar. Han tviflar ej att dessa öppningar 
äro till för äggläggningens skull, liksom hos Laxen 
m. fl., och anser för säkert att ålen ej föder lef- 
vande ungar. Denna fisks äggstockar hafva det 
egna, att de äro alldeles hvita genom fina fettblåsor, 
hvaraf de äro uppfyllde. Hos andra fiskar, och 
hos djur i allmänhet, finnes intet fett i genitalia 
imterna. : 

Eudes Deslongchamps berättar, i Institut 
1838, p. 133, att han funnit rom hos ålen, hvil- 
ket vi dock kunna försäkra hafva varit af den an- 
ledningen, att ålen med begärlighet äter fiskrom. 


Literatur. Guichenot, monografi af ”Lepisosteus” [må- 


ste heta Lepidosteus] och Polypterus , Guéerins Ma- 
gazim 1839. 

Cyclopterus Liparis Fabr. F'n. Grönl. benämnes 
af Reinhardt Liparis tunicata, och en annan grön- 
ländsk art anföres; Kröyers Tidskr. 1, p. 378. — 
Om Cyclopterus minutus se Svensk literatur. Om 
Lepidoleprus (Macrourus) se förut pag. 223. 

Lepadogaster cephalus vn. sp. Thompson Tayl. 
Ann. 3, p. 44. 

Echeneis 16 lamellata Eyd., & Gerv. Guérins 
Mag. 1837. 


239 


Rathke betviflar uppgiften, att det är han- Syngna- 

narna af Syngnathus, som bära äggen med sig, och förhållan- 
förmodar, att de hopfallna, nyss uttömda äggstoc-Åe = m 
karna hos äggbärande honor, hvari små, nya ägg 
blott börjat åter bilda sig, blifvit ansedda för mjölke. 
Enligt hans iakttagelser på arterne i Svarta hafvet 
äro hannar af Syngnathi högst sällsynta. Hos ho- 
norna bildas den yttre ägg-reservoiren derigenom, 
att 2 hudfållor utväxa under stjerten och bli så 
breda, att de kunna betäcka äggen. Under dem 
läggas äggen, tillhopa med en seg vätska, som stel- 
nar i vattnet och fast omsluter äggen tills ungarna 
kläckas, hvarefter hela detta tillkomna organ re- 
sorberas. Han har emellertid ej specielt undersökt 
detta ämne, då det under hans vistande vid svarta 
hafvet var honom obekant, att hanarne blifvit an- 
sedde såsom äggbärande (Mäll. Archiv 1836, p- 
181 — och Beytr. Zur Fauna von Krim, se förut). 
— På s. st. anmärker Rathke äfven, att gälarnes 
bildning hos Syngnathus ej är så mycket afvikan- 
de, som Cuvier trodde, från dem hos andra fis- 
kar; åtminstone äro de ej qvastformige (jemf. förut 
pag. 208). Afven anmärker han, att genus Scy- 
phius Risso, är den afdeln. af Syngnathus, som 
bära äggen under abdomen (S. Ophidion &c.). 

De engelska Syngnathi afhandlas af Yarrell Arter. 
i anledning af Fries beskrifning af de svenska; 
jag måste för sammanhangets skull framställa båda 
dessa uppsatser under svensk literatur. 

Syngnathus Blainvillianus fr. Ind. hafvet. Ey- 
doux & Gervais i Guér. Mag. 1837. — Flera 
hos Räppell, Rathke m. fl. 

Arter af Ostracion från v. Diemens Land se0stracion. 
Taylors Ann. of Nat. Hist. 1, p. 108. 


240 
Plagiosto- CHONDROPTERYGII. — J. v. Muller af- 


'neration, handlar Plagiostomernes generation i Berl. Bericht 
Aristo- 1839, p- 49. Aristoteles, den märkvärdige forska- 
teles. ren, kände redan att Hajarne dels äro äggläggan- 

de, dels föda lefvande ungar, och att en del af 
dessa sednare hafva en placenta liksom Däggdjuren. 
Desse  sistnämde kallade han yakeor 2eor (Hist. 
Nat. 6, Cap. 10). Mäller visar nu att verkligen 
så förhåller sig. Hos slägtet Prionodon (Carcharias 
Auct. glaucus &c.) och Scoliodon bildar ägg-gule- 
säcken en verklig placeuta, som är nära förent med 
uterus, liksom hos mammalia. Dessa hafva ej en 
inre säck af vitellum, inom abdomen, såsom alla 
de öfriga, både ovipara och vipara, hafva. Bland 
Hajarne äro endast Scyllierna äggläggande. Chimera 
har hårdt äggskal, liksom Scyllia och RBaje pro- 
prize, som äro äggläggande. De öfriga Raje (Rhi- 
nobatus, Pristis, Trygon, Myliobates, Cephalopte- 


rus) äro vivipara, utan förening. mellan foetus och 


uterus. — En egen bildning af ägg-skals körtlar 
finnes hos de Hajar som hafva Membrana nictitans. 
Öfver Plagiostomerna utgifva Möäller och 


Henle ett stort arbete, Systematische Beschreibung 
der Plagiostomen, som upptager alla kända arter 
och lemnar figurer af många. Första Lieferung, 
som utkom i Berlin 1838, folio, med 33 plancher, 
innefattar Hajarne (Spualus Linn.), hvaraf 95 arter 
beskrifvas, utom en stor mängd citater, som upp- 
räknas, utan att kunna med visshet hänföras till de 
säkert kända arterna. Uppställningen är följande: 


Div 
Ryggfenor 2: den främre öfver eller bakom buk- 
fenorna 
Fam, 1. Scyllia Caåvier. 
Scyllium . . . . 11 sp.  Chiloscyllium +. . 4 sp. 
| Pristi- 


Pristiurus . . .w 1 sp: Crossorhinus . . . 1 sp. 
Hemiscyllium utg Ginglymostoma FR 
Stegostoma STEEL IEA 


Div..;2 


Ryggfenor 2: den främre framom bukfenan. — 
Analfena finnes. 


Subdiv. 1 Membr. nictitans finnes; Spiraculum 
saknas; sista gälöppn. öfver bröstfenan. 


Fam. 2. Carcharize: Tänder triangelformiga med 
hel eller finsågad kant. 
Sphyrna (Zygaena Cuv.) 5 sp. 
Carcharias med subg.: ' Aprion . co.cc. 3 sp. 
Scolidon 3 sp. - Hypoprion ... 2 - 
Physodon 1 - =- Prionodoni”. > 19 «= 


Subdiv. 2. Membr. nict. och Spiraculum fin- 
nas; sista gälöppn. öfver bröstfenan. 


Fam. 3 Galei. Tänderne hela eller finsågade; un- 
dre stjertloben stor &c. &c. 
Galeus -» »je» 2.sSp. -Loxodon »j.i»:s « £ sp. 
Galeocerdo . . 2 - 'Thalassorhinus . . 2 - 


Fam. 4. Scylliodontes. Tänderne med 2 stora 
flikar vid roten på hvardera sidan; undre stjert- 
loben nästan ingen. 


ERIKS: NR PR dk I AR rst 1 sp. 


Fam. 5. Musteli Tänderne nedtryckte liksom Roc- 
kornas, utan ägg &c. &c. 


IUStelus s.de foildliiön de om olla dre. or oc & BNTUTAR 2 sp. 


Subdiv. 3. Membr. nict. saknas, Spiraculum 
finnes. 


Prof.” Sundevalls Arsb. 1837—1840. 16 


242 


Fam. 6. Lamne& Stjertens sidor starkt kölade, m. m. 
Lamnavanvvssnviifusp. < Cartharodob ss iscoll. Sp: 
Oxyrhina « . «2 - Selache: rast 1 - 


Fam. 7. Odontaspides, tänderne långa, vid rotens 
båda sidor tvåflikiga.  Stjerten trind. | 
ÖdGulaspiS soratanat > onde fu 

Fam. 8. Alopeciz& Stjerten trind, 2 gälöppn. öfver 
bröstfenan, tänder triangelf., helbräddade o. s. v. 
ATOPAAS = nere snaran 1 sp. (vulpes) 

Fam. 9. Cestraciontes, en tagg framom rygg- 
fenan; stjerten trind med kort, bred fena &c &c. 
CESIfa CIOM EE LE aA AA 67. SA SPAKEDINRDD: 

Fam. 10. Rhinodontes stjerten på sidorna kölad. 
2 gälöppningar öfver bröstfenan. 

MH hinodotl- she sg och se 1 sp. (typicus Sm.). 


BPA or 


Div. I 
Ryggfena blott en, nära analfenan. 


Fam. 11. Notidani med 6 å 7 gälöppningar. 
Hexanchus .. 1 sp. Heptanehus..t421952: sp. 


— 


Div. 4. 


Analfena och Membr. nictitans saknas. Ryggfenor 
2 m. m. ; Tr 


Fam. 12. Spinaces med tagg framom ryggfe- 
norna. 
Acanthias .. .. . 3 sp. Centrina -... evi0Jen 1 Sp. 
Spinax "en ERS CER tropboRaNAL ss TS 


Fam. 13. Scymni utan tagg i ryggfenorna. 
DRYMIRUS: ve, 606 S sp: Echinmorhinus. . > 1 Sp. 
Lexmargus . .. 2 - Pristiophorus . or Rn 


243 


Fam. 3. Squatinze hufvudet nedtryckt, med ögo- 
nen ofvanpå, bröstfenorna utvidgade till en flik 
öfver gälhålen. 

Squatina:. Vs sd. DÖR IOK es 2 'Spe 


Många af figurerna synas vara gjorda efter 
torkade eller högst illa uppstoppade exemplar, så 
att de snarare missleda än gagna. Efter sådane 
exemplar borde endast detaljer tecknas. 

Såsom en inledning till detta arbete hade För- 
fattaren lemnat en öfversigt af alla plagiostom- 
genera, Squali och Raje, i Berl. Ber. 1838.  (Wieg- 
mans Archiv 1837, p. 394, och 1838, p. 83). Då 
fortsättningen af det större arbetet troligen snart 
utkommer, uppskjuter jag till dess att lemna en 
uppställning af Rajze. 

D:r Andr. Smith visar i Zool. Proc. 1837, 
p. 85, att han kan dela Cuviers Scyllia i 9 ge- 
nera — m. m. om hajarne. 


Om Sgqualus (Cestracion) Philippi från van. 


Diemens land, se Taylors Annals 1, pag. 108. 

Af Fitzinger och Heckel hafva vi erhål- 
hållit en monografi af Acipenser, i Wiener Ann. 
15 p4 261. | 

Scaplhirhynchus ett nytt slägte från Missisippi, 
(mellan Acipenser och Platyrostra Le Sueur) utan 
spruthål; beskrifves af Heckel i Wiener Ann. 
FR 

Uti J. v. Mällers mästerliga arbete Ver- 
gleichende anatomie der Myxinoiden 4:o, Berl. 1835, 
finnes en uppställning af alla då bekanta arter af 
ordningen Cyclostonata Cuv. De äro. 

Fam. 1. Hyperoartia Mull. med näscavitet så- 
som andra fiskar, hvilken ej genomborrar gomen. 
Gälhålen 7 på hvardera sidan — o. s. v. 


Literatur. 


Cyclosto. 
mata. 


244 : 


Petromyzon med tänder i munnen m. m. 4 sp. 
Ammocoetes utan tänder o. s. v. 2? Sp: 

Fam. 2. Hyperotreta Mull. med näskavitet, som 
öppnar sig genom gomhvalfvet inåt svalget. 
Bdellostoma med 6 å”7 gälhål på hvardera sidan 

(föröfrigt bildad aldeles som Myxine). 4 (5?) 

sp. från varma zonernas haf. 

Myxine med blott 2 gälbål under buken. 1 
art från norden. 

Möllers anförda arbete innehåller hufvudsakligen en 

till det yttersta detaljerad framställning af dessa 

djurs anatomi, med ypperliga plancher. Det är 
ännu ej fullbordadt. 

Af J. Couch erhålla vi några underrättelser 
om Amphioxus lanceolatus Yarr. i Charlesw. Mag. 
1838, p. 381. Utom hvad Yarrell beskrifvit anfö- 
res här hufvudsakligen blott, -att de intryckta li- 
nierna (mellan musklerna) ”som kunna anses ut- 
märka vertebrerne” voro 60. Dessutom beskrifvas 
fenornas strålar; 5 anses motsvara hvarje muskel. 
Denna fiskart, som nu blifvit funnen vid Sveriges 
vestra kust, är utan tvifvel den lägsta bland alla 
vertebrerade djur. De undersökningar af dess märk- 
värdiga och enkla inre byggnad, som nu (1839) 
blifvit gjorde här i Stockholm äro ännu ej publi- 
cerade. Den måste i systematiska uppställningen 
föras till Cyclostomerna och sluta hela fiskklassen. 


245 


Entomologi. 


Då man studerar insekternas lefnadssätt, träf- Insekter- 


far man ganska ofta fenomen, som tyckas på det 
tydligaste ådagalägga, att dessa små djur ledas i 
sina handlingar af en, på förnuft och egen erfa- 
renhet grundad beräkning, som skulle hedra sjelf- 
va menniskan. Det är i synnerhet för omsorgen 
om affödan, som insekternas konstfärdighet, liksom 
all annan rent djurisk instinkt, utvecklar sig, och 
det synes som om denna skulle nå sin höjd inom 
insektklassen. Reaumurs, DeGeers och flere en- 
tomologers arbeten äro uppfyllde af berättelser här- 
om och en hvar kan lätt öfvertyga sig, att dessa 
forskare sett och antecknat rätt, ty nästan hvarje 
insektarts lefnadssätt företer exempel derpå, om 
man blott förmår, att med tillräcklig ihärdighet 
och uppmärksamhet följa och uppfatta dem. Ett 
sådant exempel har nyligen blifvit utmärkt väl iakt- 
taget och beskrifvet af P. Huber hos några arter 
af slägtena Attelabus och Rhynchites. Dessa arters 
honor inlägga sina ägg uti blad, som de hoprulla 
i form af strutar, hvilka sedan skola innehålla lar- 
verne och tjena dem till föda.  Bladens hoprullande 
sker på olika sätt af olika arter. T. ex. den lilla, 
äfven i Sverige allmänna Rhynchites betulzx 
(”Attelabe femoral”) afbiter bladet tvärtöfver, i en 
dubbelt böjd linea, så att den afbitna delen endast 
sammanhänger med den öfriga genom bladets mid- 
telnerv; men äfven denna genombites till hälften, 
för att ej hindra arbetet. Derefter börjar hon att 
hoprulla det nära lösgjorda stycket, från det sma- 
laste sidohörnet, hvilket lättast låter böja sig, så, 
att bladets ofvansida kommer utåt; det motsatta 


nes in- 
stinkt. 


246 


skulle öfverstiga hennes krafter. " Då slutligen hela 
bladstycket är hoprulladt, fasthåller hon sista hör- 
net med fötterna, och biter ett bål genom ett par 
af hvarfven, så att hon bildar en liten flik, hvil- 
ken instoppas i hålet, och sammanhåller hela stru- 
ten såsom en knapp. Sedan ingår hon genom den 
ena, ännu Öppna ändan af struten, inlägger 2 å 3 
ägg mellan bladhinnorna, och utkommer för att äf- 
ven sammanvika och fästa kanterna af denna öppna 
ända. Hvarje hona bildar två eller tre sådane stru- 
tar, hvarefter hon snart dör. Sedan hon afbitit 
ena hälften af bladet, undersöker hon noga, att ej 
den fria bälften hänger fast på något ställe, hvar- 
igenom rullningen skulle blifva omöjlig; men om 
detta likväl skulle hända och arbetet derigenom 
hindras, så förstår hon genast hvari felet ligger, 
söker rätt på stället, och afbiter den del som sitter 
fast, samt förnyar sin rullning. Det är märkvär- 
digt att den moderliga omsorgen hos detta djur re- 
dan börjar under parningen, så att man ofta får 
se henne förrätta bladets afklippning, bärande på 
ryggen sin make, som hvarken kan eller försöker 
biträda henne. ' Allt detta - gör hon nu för att 
bevara en afföda, som hon ej känner, och aldrig 
får se, och som så mycket bättre behöfver en på 
förhand beräknad vård. (Mem. de Geneve VIII, 2. 
pag. 455). — Man kan ej undra öfver att Huber, 
liksom många andra forskare, trott sig se verk- 
ningarne af ett förnuft hos djuret sjelf; men man 
bör ihågkomma, att denna insekt förrättar sitt ar- 
bete nyss sedan den är utkläckt från pupptillstån- 
det, utan att hafva sett något sådant förrättas, och 
utan att hafva kunnat hemta ledning af den struts 
beskaffenhet, hvari hon sjelf legat såsom larv och 
pupa; ty denna har vanligtvis nedfallit på jorden 
och af regn och fuktighet blifvit till en betydlig 


247 


del skadad. Om man derföre antager att förnuftet 
ligger hos djuret sjelf, så måste man tilltro det 
nog kraft för att, utan föregående erfarenhet eller 
försök, kunna uppfinna och utföra ett så konstigt 
arbete, hvilket väl ej är rimligt. Vi tvingas här 
att betrakta djuret såsom blotta organet för ett vida 
högre förnuft. 


Af Insekternes yttre sinnesorganer har blott 
ögat varit med säkerhet kändt. Om sätet för de 
öfriga sinnena har man nästan blott gissningsvis 
antasit att luktsinnet skulle finnas i Antennerna 
eller i ingåvgen till and-hålen. Den sednare me- 
ningen stödde sig blott på en lös förmodan och 
synes ej vinna bekräftelse genom försök, hvaremot 
den förra tyckes hafva allt för sig, och ett par ex- 
periment, som Le Febvre anställt med bi och ge- 
tingar, visa med temlig evidens att luktsinnets or- 
gan hos dessa djur ligger i den mjukare huden i 
antenn-spetsarne. Han iakttog nemligen antenner- 
nes rörelse mot upplöst socker hvaraf biet ville äta, 
samt att det genom antennerna märkte och hin- 
drade annalkandet af en i ether doppad nål, men 
ej af diverse luktlösa kroppar. Genom stympning 
af antennerna fann han att luktsinnet alldeles för- 
stördes med sista antennleden, och slutar deraf att 
denna ensam innehåller luktorganet. (Ann. Soc. Ent. 
1838, p. 395. — Ann. Sc. Nat. XI, p. 191). Här- 
vid får jag anmärka, att ett ganska vanligt feno- 
men, sedan många år tillbaka, hos mig stadgat öf- 
vertygelsen, att luktsinnet hos Scarabzei har sitt säte 
i den lamellösa antennklubban. Man ser dem nem- 
ligen, isynnerhet i skog eller under fuktig väderlek 
om sommaren, flyga efter lukten af ny spillning, 
slå ned ett litet stycke derifrån, samt med upp- 
sträckta antenner och utspärrade antenn-lameller 


Lukt- 


organ: 


Hörselor- 


Zan 


Fulgoras 


lysande. 


248 


gå rakt till stället. "Vid alla andra tillfällen hålla 
de antennklubban hopslagen och nedböjd. 

Antennerna hafva redan förr varit ansedda 
för att imnehålla hörselorganet; nu tror Clarke 
sig med säkerhet kunna uppgifva, att detta sinne 
har sitt säte uti deras basis. Han anmärkte nem- 
ligen att Carabus nemoralis satt under stenar lik- 
som lyssnande efter rörelse i granskapet, samt att 
den på samma sätt tycktes lyssna öfver daggmaskar- 
nes hål. Ledd häraf företog han sig att undersöka 
dess antenner, och fann, att sjelfva roten af an- 
tennen, som utgör ledknappen för dess rörelse mot 
hufvudet har, på undre sidan, en stor rund öpp- 
ning som tillslutes af ett lock, eller rättare en 
hinna. Denna öppning anser han vara insektens 
öra. Den synes ganska tydligt hos Carabi. Man 
ihågkomme att ett liknande organ i antennroten 
af de högre Crustaceerne blifvit ansedt för hörsel- 
organ. Clarke anmärker vidare att scapus eller 
första antennleden hos Carabus nemoralis har, of- 
vanför spetsen, ett borst, sittande i en betydlig för- 
djupning, och att spetsen af sista leden har en li- 
ten mjuk fläck. (Charlesw. Mag. 1838, p. 472. — 
Fror. Ni Not.: IN. 1); | 

Man antog förr, efter uppgift af —D:lle Me- 
riana, som reste I Sydamerika för att afmåla dess 
insekter, att Fulgora spridde ett starkt sken från 
den besynnerligt utdragna eller uppblåsta pannan; 
men sedan nyare resande bestämdt förnekat san- 
ningen häraf, har man allmänt börjat anse Meri- 
anas uppgift såsom grundad på ett misstag. Emel- 
lertid bekräftas den fullkomligt af Vesmacl, som 
anförer nya iakttagelser, att Fulgora om natten ger 
ett ganska starkt ljussken genom nämde del. (Ann. 
Soc. Ent. 1837, Bullet. p-. LXVII. — Institut N:o 
218). Då man har flera välkända exempel på ljus- 
fenomen hos insekter (t. ex. hela slägtet Lam- 


249 


pyris) förefaller detta ej så besynnerligt; men mera Elektrisk 
oväntad är underrättelsen om en fjäril från Nord- ÅS 
amerika, som skulle gifva elektriska stötar liksom 
Torpedo m. fl. fiskar. Denna fjäril skulle hafva 
blifvit förevisad af Yarrell uti Entomologiska So- 
cieteten i London den 6 Maj 1839 (Revue Zool. 

1839, p. 192). 

Om insekternas temperatur se längre fram) Värme: 
under anatomi och fysiologi i allmänhet. 

De organer medelst hvilka insekterna fram-Ljudorgan 
bringa ljud hafva blifvit undersökte af flera for- sekter. 
skare. Goureau lemnade en afhbandling om dem 
hos alla insektordningar, 1 Annales de la Soc. 

Ent. 1837, pag. 31. Han beskrifver noggrant 
stridulationen och de bekanta ljudande delarne hos 
Gryllus (Acheta Fabr.), Locusta, Acrydium (Gryllus 
Fabr.), Cicada samt många andra, t. ex. gnidnin- 
gen mellan segmenterna hos en del Coleoptera o. s. v. 
I en annan afhandling (Ann. Soc. Ent. 1837, pag. 
398) omtalar han en sstridulation hos Diptera, som 
skall vara skild från den, hvilken förorsakas af 
vingarne och halteres, och som han anser för e. a. 
sång, jemförlig med den hos Cicada. Dit räknar 
han det fina pipande läte som förorsakas af Syritta 
pipiens (Milesia Fall.), och ett ljud som han hört 
af båda könen af Chrysotoxum arcuatum såsom pr2- 
liminär till parningen. Detta ämne blir ej vidare 
upplyst, än att han förmodar ljudet alstras genom 
rörelse uti sjelfva segmenterna. Slutligen omtalar 
han (på anf. st. p. 407) ljud hos insekter, hvilka 
skulle vara omärkliga, eller åtminstone ej kunna 
uppfattas af de flesta "menniskors öron. Rörelsen 
uti organerna, som ofta fortsättes efter det hörbara 
ljudets slut, vittnar om alstringen af dessa ljud. 
Ån mera om Insekters ljudorganer finnes af Gou- 
reau i samma tidskr. 1838, p. 401, nemligen om 


Sphinx Atropos, Sphex, hvars ljud endast skall al- 


250 


stras genom rörelse af. vingarne och thorax, samt 
Cicada hos hvilken ban, genom direkt observation, 
genom  tillslutande med talg af luftöppningarne, 
och genom sönderslitande af hinnan mellan thorax 
och abdomen förvissat sig, att luften från andhå- 
len hvarken bidrager till ljudet genom strömning 
öfver ljudorganet eller genom utspännande af hin- 
nan såsom ett trummskin. Solier hade nemligen 
uti en afhandling öfver Cicadas sång och sångap- 
parat, sökt bevisa, att luften från trache&e spelar en 
vigtig rol vid -insektljudens frambringande. Gou- 
reau bevisar sitt påstående ytterligare 1 samma 
tidskr. 1839, p. 551, derigenom att han tillslutit 
luftöppningarne med såpvatten, utan att någon 
bubbla förmärkts under ljudet, som likväl fortsat- 
tes till dess djuret af brist på respiration föll i 
vanmakt. Han nekar helt och hållet luftens bi- 
dragande till insektljuden, 'och påstår, att de en- 
dast äro mekaniska, frambragta genom friktion 
eller trumning. Då det blifvit berättadt att barn 
vid Nimes pläga locka till sig Cicade, genom att 
härma deras läte, hade G. företagit sig att noga 
observera dem, men ej funnit någon anledning att 
honan, som saknar sångapparat, leddes till hanen 
genom dess läte. Han anser Cicaderna, och insek- 
terna i allmänhet, gifva läte till följe af instinkt 
eller af ett behof att begagna de ljudapparater som 
de äga, ”et dans le desir de charmer leurs fe- 
melles”, men utan att dessa behöfva vägledas af 
ljudet. Detta är fullkomligt så, som man måste 
föreställa sig meningen med foglarnes sång. 

Lätet af Sphinx Atropos har ofta varit afhand- 
ladt ända sedan Reamur beskref det, och flera 
olika meningar hafva blifvit framställde deröfver. 
Nordmann hade trott sig finna det organ hvar- 
med detsamma frambragtes, uti en cavitet på si- 


251 


dorna af första abdominalsegmentet, hvilken är be- 
täckt af en hårig, elastisk membran, och ofvanifrån 
täckt af en gul hårpensel; Jjudet skulle alstras ge- 
nom luften från det närbelägna luftrörshålet, som 
satte håren och membranen i vibration (se Bull. 
de Petersb. 1838; p. 164; — Isis 1839, p. 641; — 
Revue Zool. 1838, p. 184). Då detta ämne före- 
var i Societe Entomologique, upplystes, att det 
beskrifna organet finnes, mer eller mindre utbil- 
dadt, hos en stor del lepidoptera, hvilka dock ej 
gifva något ljud (Aun. Ent. 1838, p. LV). Gou- 
reau, som uti en af sina förutnämda afbandlingar 
hade framställt samma cavitet som Nordmann be- 
skrifvit, såsom säte för ljudet, till följe af en sort 
trumning, erkänner denna mening för oriktig (i 
Ann. Ent. 1838, p. 401), men tillägger, att han ej 
kunnat utröna ljudets rätta säte; det tyckes upp- 
komma från hufvudet, men ej genom inre orga- 
ners verksamhet. Han synes böjd för att anse det 
frambringas i en cavitet som betäckes af en con- 
vex trummhud under ögat. Slutligen företog sig 
Duponchel att i flera entomologers närvaro un- 
dersöka detta fenomen; men resultatet häraf blef 
allenast ett bevis att alla förut uppgifne orsaker 
till detta ljud voro oriktiga. Det uppkommer nem- 
ligen: 1:o ej af gnidningen mellan Palpi och spi- 
ralsnabeln, såsom Réaumur trodde; 2:0, ej af Ap- 
pendices frampå thorax såsom Engramelle an- 
fört; 3:0 ej af luftens genomgång från trachex i den 
ofvanbeskrifne caviteten , hvilket varit Lorey's [och 
Nordmanns] mening; 4:o i allmänhet ej från 
denna cavitet, som dessutom blott finnes hos han- 
nen, ehuru båda könen gifva ljud; 5:o ej af luf- 
tens genomgång genom snabelns basis, såsom Pas- 
serini yrkat. Orsaken till ljudet återstår således 
ännu att finna; men D. förmodar att det kan upp- 


200 


komma af gnidningen mellan kanterna af protho- 

rax och mesothorax. 'Det skall likna det ljud, som 

genom samma orsak frambringas hos Cerambycini. 

asset Öfver de insektartade djurens enkla ögon, 

enkla nemligen hos Scorpio och Mygale, har Brants lem- 

ögon. ON SEND vi . ga 

nat en utförlig beskrifning. De äro bildade nästan 

som en facett med tillhörande organer i ett sam- 

mansatt insektöga. Hvar;je enkelt öga (Ocell) har 

nemligen en cornea, en convexo-concav lens cry- 

stallinus, en corpus vitreum och pigment. Detta 

allt ligger på den bägarlika ändan af synnerven. 

Pigmentet innehåller en mängd klara, pyramidala 

tuber, som strålformigt convergera mot centrum 

af corpus vitreum, och synas vara ämnade att leda 

ljusstrålarne genom pigmentet till nerven: (Bull. 

des Sc. "Phys.cen .Neerlande 1838, p: :25.--— VJud. 

Hoeven en de Vrieses Tudschr. 4, p. 135. — Ann. 

Sc. Nat. IX, p. 308). Det synes ganska sannolikt 

att de egentliga insekternas Ocelli äro på samma 

sätt bildade. 

Trachezx. Pictet beskrifver. respirations organerna hos 

Cerambycini (i Mem. de Geneve Vol. 7. — Ann. 

Sc. Nat. 1837, tom. VII, p. 63): Hos en del, t. 

ex. Cerambyx Heros , har andedrägtshålet på meso- 

thorax en hård, elastisk botten, hvari omkring 150 

tracheer öppna sig. Af dessa äro några temligen 

stora och fortsättas framåt hufvudet, samt ända in 

uti dess delar. Tvenne arter af Prionus, som P. 

undersökt, hade deremot en bildning af dessa de- 

lar, som öfverensstämde med den hos andra Co- 

leoptera. Inre delen eller bottnen af samma hål 

var nemligen en mjuk hinna, hvaruti omkring 15 
trachex öppnade sig. 

Tarmka- Föranledd af den beskrifning som Dufour 

gallkärl gifvit öfver tarmkanalen hos Cicada (Tettigonia Fabr.), 

hosCicada. undersökte Doyere densamma ånyo, och fann det 


253 


ovanliga förhållandet, att den långa, smala tarm- 
kanalen, efter att hafva bildat en stor slinga, åter- 
går till magen, fasthäftas inom yttre hinnan af dess 
vägg, så att det ser ut som om den åter ginge in 
uti magen, hvilket Dufour trott. På nämde sätt 
följer den magens vägg ända fram emot förmagen, 
då den åter skiljer sig derifrån för att fortsättas 
till anus.  Förloppet är alltså fullkomligt regelbun- 
det, ehuru en ovanlig vidhäftning finnes. 

Dufour hade i sin beskrifning nämt att gall- 
kärlen voro 4, ehuru Hemiptera i allmänhet blott 
äga 2, och att de skulle ingå i magen, hvilket 
vore stridande mot analogien hos alla andra in- 
sekter. Doyéere fann, att de blott voro 2, men 
att de midtpå böja sig och häfta fast vid magen, 
på samma sätt som tarmen, hvarigenom det ser ut 
som om 4 kärl utginge från magen. Han hade 
dock ej kunnat finna deras ända, eller ingång i 
tarmen. (Ann. Sc: Nat. XI, p. 81). 

Dufour besvarar Doyéeres uppsats, och er- 
känner rättelsen i afseende på tarmen, men vid- 
blifver att gallkärlen äro 4 hos alla Cicadarize, 
nemligen Fulgora, Centrotus, Aphrophora spumaria 
möt fin(Arnea SetNat IT, p5287). 

Ur Brants Anatomi af Panorpa communis ( 
Tijdschr. voor Nat. Gesch. VI, p. 173. — Fror. 
Not. 309) anförer jag blott följande drag, som sy- 
nes mest oväntadt. Salive kärlen skulle enligt den- 
na afhandling vara ytterst olika hos båda könen, 
nemligen hos hannen 6, långa, så att de nära om- 
hölja hela tarmen. Hos honan skulle de vara blott 
2, rudimentära! De öppna sig iett hål vid labium 
(öfver labium, under larynx”). På samma sätt 
öppna de sig hos Vespa. 

Insekternas fettkropp har blifvit kemiskt un- 
dersökt af Döbner. Se Germ. Zeitschr 1, p. 174. 


Anat. af: 


Panorpa. 


Fett- 


kroppen 


Olja af 


Insekter. 


254 


Der afhandlas äfven den fetma, som ofta öfvertäcker 
vingarne m. m. på fjärilar i samlingar, 

Ol;jeprässning al Melolonthe beskrifves i An- 
nales. Soc. Ent. 1836, p. XLVII. Den skall hafva 
blifvit företagen i stort (af circa 19 millioner in- 
sekter) vid Qvedlinburg, och förut i Ungern. 1n- 
sekterna inlades i lerkärl som betäcktes med litet 
halm och metallväf, ”hvarefter det hela omvändes 
på ett uppvärmdt kärl, ämnadt att emottaga oljan”. 
Af 8 mått insekter fås 3 mått olja, som hufvud- 
sakligen blifvit använd till hjulsmörja. 


Vätska af Att den vätska, som Meloé m. fl. insekter ut- 


moloé. 


sippra genom delar af kroppsytan, är alldeles smak- 
lös, nämnes 1 Ann. Ent. 1837, p. LVIII. 


Inre geni- Genom iakttagelser af D:r C. T. v. Siebold 


talia fe- +« 


minina. 


1 Dantzig hafva flera märkliga omständigheter vid 


insekternas parning och honornas inre köndelar 


blifvit utredde. Han beskref och afbildade G Möäl- 
lers Archiv 1837), receptaculum -seminis hos flera 
arter af diverse insektordningar. Detta organ är 
ofta förenadt med vagina genom en lång, fin, käl- 
formig mynning, så att man har svårt att förstå 
huru det kan uppfylla sin funktion; men ef- 
ter parningen är det alltid uppfyldt af sädesdjur, 
och ägget befruktas ej förr än det passerar förbi 
dess mynning 1 vagima. — Siebold gjorde till 
och med den upptäckten, att sädesdjuren, hos öf- 
vervintrande Geting-honor, bibehålla sig lefvande i 
capsula seminis till våren, efter den om hösten 
förrättade parningen, för att om våren, befröa 
äggen. Åggstockarne voro hos de honor, som han 
under den kalla årstiden undersökte, föga utveck- 
lade. Häraf följer, att i Sverige och andra kalla 
länder, måste 6 å 7 månader - förflyta. mellan :par- 
ningen och äggens befröning. (Se Wiegm. Archiv 


1839, p. 107). 


255 


Mera speciellt beskrifver Siebold dessa delar 
hos honorna af Tachina G Wiegm. Archiv 41838, 
p- 91), och lemnar derigenom några upplysningar, 
som äro af intresse både för fysiologien och den 
entomologiska literatur-historien. Honorna af Ta- 
china , Musca och Sarcophaga hafva, liksom alla an- 
dra insekthonor, 2 äggstockar som bestå af finger- 
likt hopliggande rör. De båda äggledarne sluta i 
en gemensam vagina, hvarpå finnas 3 tätt hopsit- 
tande blindtarmlika Capsulzx seminis (mera sällan 
blott en), med 2:ne äfven blindtarmlika glandulze 
-appendiculares. Efter parningen äro capsule se- 
minis fyllde af sädesdjur, ehuru dessa delar ofta 
sitta långt från Vagimas öppning. En del Tachine, 
som utgöra en egen naturlig grupp (grossa, fera, 
-hemorrhboidalis, vulpina m. fl.) hafva en ganska 
lång vagina, som ligger spiralformigt eller irre- 
guliert upprullad, och dessa arter föda lefvande 
larver, till ett otroligt antal. S. har räknat 2386 
hos T tessellata och anser 20,000 ej vara förmyc- 
ket för T. fera. Så snart ett ägg passerat förbi 
mynningen af cäpsula seminis, men ej förr, börjar 
larven utvecklas deri. En del Tachine (flavescens, 
larvarum &c.) hafva deremot blott en kort och vid 
vagina, samt föda ett mindre antal ägg (troligtvis 
ej lefvande ungar). Sarcophaga cärnaria har kort 
och vid vagina, men föder lefvande ungar. S. vi- 
sar att Reéaumur känt allt detta, ehuru han be- 
gått det på hans tid högst förlåtliga misstaget, att 
anse Tachinernes stora hoprullade vagina för en 
äggstock. Då Reaumur ej ägde specialnamn för 
Tachinve och Musce hafva hans arter blifvit orätt 
bedömde, så att hans beskrifning på en stor Ta- 
china, troligtvis fera, blifvit applicerad på Sarco- 
phaga carnaria, hvilken man till följe deraf tillagt 
en inre byggnad som den ej äger. Af det anförda 


256 


synes att den spirala formen hos ovarium, som 
synts utgöra ett märkvärdigt undantag från den 
vanliga formen hos insekterna, ej finnes; den var 
nemligen blott angifven hos de här nämde in- 
sekterna. 
Generations-organerna hos AÄAphis skola vara 
beskrifna af Dutrochet i Mem. å I'Anatomie &c. 
Paris 1837. Enligt Siebold, Fror. Not. XII, p- 
305, äro de inre köndelarne af de vivipara och 
ovipara Aphis-honorna högst olika bildade. De be- 
skrifvas noggrant. 
Yttre Bland strödda beskrifningar på yttre könde- 
hornorg2" Iapne hos insekter hänvisar jag blott till fölljande: 
Doyere om insekternas yttre äggläggningsdelar, 
(instrumens perforans,) Ann. Sc. Nat, 1837, VIL, p, 
193; och speciellt om samma delar hos Cicada loc. 
et, pi1200. (Åfven i Ann. Ent. 1837 Bullet., pag. 
XVII och pag. XXXIX).  Aggläggnings-apparatet 
hos Hymenoptera beskrvifves af Hartig i Wiegmans 
Archiv 1837, p. 150. 
Missbild- Vesmael omtalar hermaphrodit-fjäriar i all- 
gr: mänhet i PInstitut N:o 217: högra sidan synes of- 
ändå tare vara af hankön än den venstra, och vid ofull- 
tism.  komlig hermaphroditism är vanligen högra sidan af 
det förberrskande könet. En komplett hermaphro- 
dit af Melolontha vulgaris nämnes i Revue Zool. 
1838, p. 90. — En af Argynnis Paphia beskrifves 
noggrant i Ann. Ent. 1837, p. LXIII. 
3 tarser. 3:ne tarser på en fot af Calosoma Sycophanta 
visades af Käenburg aus Kuttenberg vid mötet 
i Prag. 


Entotnale= Ett nytt sällskap, som lofvar blifva af största 
iska So- »; : : : 
SNS och nytta för Entomologiens NNE 
. nto- 


257 


Entomologischer Verein i Stettin bildade sig år 
1839. Det kungjorde sin tillvaro genom en an- 
nons, som äfven medföljde Isis för 1839, hft. 3, 
och dess statuter finnas införde i Germars JZelt- 
schrift 1, p. 397. Det räknade redan då många 
ledamöter i större delen af Tyskland, och hade 
erhållit understöd af Preussiska Regeringen, bland 
annat genom porto-frihet genom alla Preussiska 
staterne för bref, då de afsändas eller komma un- 
der korsband, samt för paketer till någon viss vigt. 
Föreningen ingick öfverenskommelse med Professor 
Germar, att dess skrifter skulle intagas i hans nya 
tidskrift, intill dess att den kunde sjelf utgifva en ”). 
Den anlägger egna samlingar och ett bibliotek. 
Hvarje ordinarie ledamot betalar blott 1 Thaler 
årligen. 

En historia öfver entomologiska sällskaperne 
har Castelnau infört i Ann. Soc. Ent. 1837, p.1. 
Den skall till en stor del vara hemtad från New- 
manns Grammar of Entomology, hvilket arbete 
jag ej sett. Enligt densamma var AÅurelian Society 
i London det första kända entomologiska samfund. 
Dess stiftelse är obekant, men det existerade aår 
1745, och blef år 1748, under en session, upplöst 
genom en eldsvåda, som förstörde huset, hvari ses- 
sionerna höllos, jemte dess bibliotek och samlin- 
gar. Derefter blef det ej åter organiseradt förr 
än 1762. Entomological Society i London skall 
hafva existerat sedan 1780, och flera societeter för 
samma ändamål hafva funnits der. Emellertid tor- 
de man ej kunna räkna det sistnämda sällskapets 


+) Detta har äfven skett, i det Föreningen med år 1840 bör- 
jat utgifva: Entomologische Zeitung, af ett ark i måna- 
den, till det högst billiga priset af 4 R:dr 40 sk. Sv. B:ko 
för årgången. 


Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o. 17 


Entomol. 


tidskrif- 


ter. 


258 


egentliga verksamhet längre tillbaka än från 1833, 
året efter sedan Societe Entomologique de France 
stiftades. Castelnau uppräknar 13 Entomol. säll- 
skaper, som hade funnits, till 1837. Det 14:de är 
den nyssnämda Ent. Kerein i Stettin, som till- 
kommit efter hans afbandling. 

Då entomologien, genom det utomordentligt 
stora antalet af föremål och lättheten att göra stora 
och instruktiva samlingar, alltid haft ett betydligt 
antal idkare, och stått mera isolerad än någon an- 
nan del af zoologien, hafva enskilta tidskrifter för 
denna vetenskapsgren varit behöflige, och äf- 
ven sedan längre tid tillbaka funnits. Un- 
der namn at Magazin fär die Liebhaber der 
Entomologie började Fuesli år 1782 en tidskrift, 
som fortsattes af Scriba och sedan af Schneider 
till och med 1794: Derefter utgaf Illiger sitt 
utmärkt rikhaltiga Magazin fär Insektenkunde, 6 
band 8:0o 1801—7, och samma arbete fortsattes af 
Germar, 4 band 1813—21. 'Thons Ent. Ar- 
chiv utkom 1827 och 8. Derefter började de än- 
nu fortgående Annales de la Soc. Ent. de France, 
Silbermanns Revue Entomol., Entomotogical Maga- 
zine och Entomol. Transactions , om hvilka mera 
nämnes längre fram uti öfversigten af periodiska 
litteraturen; men Tyskland ägde under tiden ingen 
rent entomologisk tidskrift, ty Klugs Jahrbächer 
är ej att anse för en tidskrift, till dess Professor 
Germar i Halle, till följe af den allmänna ön- 
skan åter började en sådan, nemligen den redan 
i det föregående citerade Zeitschrift fur Entomo- 
logie , hvaraf första häftet utgafs 1838. 2:ne häften 
skola utkomma om året, och de som redan finnas 
hafva fullkomligen motsvarat den väntan man gjorde 
sig deröfver. 


259 
"Af det i förra årsb., p. 115 nämda Bibliotheque Allmän 


entomologigue hafva, efter den tiden, tillkommit: lteratur. 
Utdrag af Macleays Hore Entomologice, Say's 
Entom. skrifter och de Ent. afhandlingarne i Bul- 

letin de Moscau Vol. 1—6. 

A. Percheron Bibliographie Entomologique, 
Paris 1837, 2 voll., 326 och 376 sid., 8:0o, synes 
vara en temligen fullständig förteckning på ento- 
mologiska literaturen, försedd med register efter 
författare och ämnen. Åfven små, i tidskrifter in- 
förde afhandlingar upptagas.  Författarnes födelseår 
anföras vanligen. | 

Af Lacordaires Introd. å PEntomologie (jemf. 
förra årsb., p. 107), utkom 2:dra delen 1838, 628 sid. 
8:o, med en mindre atlas. Den innehåller speci- 
ella afhandlingen om insekternas irre delar och 
physiologi, samt entomologiens historia. 

Af Audouins och Brulles Hist. Nat. des 
Insectes (förra årsb., p. 107): Tome VI, partie I:er, 
Paris 1839. Den innehåller fortsättning af Cole- 
optera, af Brulle. Audouin har ännu ej ut- 
gifvit någon tome af den fysiologiska delen, som 
han öfvertagit. Han har dock, enligt Ann. Se. 
Nat. 1838, IX, p. 54, färdige materialier öfver in- 
sekternes förvandlingar och naturalhistoria, som kom- 
ma att fylla 14 volumer, och som han ämnar 
publicera (kanhända i ett annat arbete?), ordnade , 
efter insekternas lefnadssätt; t. ex. insekter, som lefva 
af blad, af mogna frö, af trädens stam 0. s. v. 

Af Guerin & Percheron, Genera des in- 
sectes utkommo 4:de—6:te livr. år 1836. Hvarje 
livraison innehåller 10 plancher, å 6 Frances. — 
Kritiska anm. härvid af Mannerheim se Bullet. 
de Moscou, 1838, p. 62. 

Laporte "Traité elementaire d'Entomologie, 
12:o, 1839. 


260 


Burmeisters Handbuch der Entomologie 
(Årsb. 1834, p. 110), har blifvit fortsatt. -2:dra 
bandets första afdelning, som utkom 1835 inne- 
fattar Hemiptera (CBRhynchota”). — Andra afdel- 
ningen innehåller Gymnognatha, en af förf. anta- 
gen Insektordning, som utgöres af Thysanura, 
Othoptera, Neuroptera och Parasita mallophaga 
(Ricinus De Geer). Af densamma har dock 
blott första häftet (Thrips, Mallophaga, Thysanura 
och Orthoptera) utkommit, utan titelblad. De be- 
kanta arterna uppräknas till en ganska betydlig del, 
ehuru ej på långt när alla, med diagnos samt kort 
synonymi och historia. Fullständig  literaturför- 
teckning finnes, först i allmänhet, sedan vid hvarje 
Ordning. Det är ett högst användbart och nyt- 
tigt arbete, hvaraf man blott kan önska fort- 
sättning. 

Burmeister har företagit ett annat stort ar- 
bete, nemligen Genera Inscctorum, som utgifves i 
Berlin, stor 80, i häften af 4 plancher å 1 Thl. 
På hvarje planche framställes en art såsom typus 
för hvarje slägte, med detaljer. Figurerne äro ef- 
ter naturen och synas öfverträffa dem i de många 
likartade arbetena, hvaraf en del nämnas här bred- 
vid, och andra redan äro anförde under allmän zoo- 
logi. I texten beskrifvas en mängd arter, i synner- 
bet vid de genera, som 1 Förf:s Handbuch blifvit 
mindre utförligt afbandlade. Första vol. innehåller 
Hemiptera, men är ej fullbordad. 1 de redan ut- 
komna 6 häftena finnas några plancher af andra 
ordines. Hft. I utkom 1838; hft. 6 år 1840. 

J. O. Westwood Introduction to the modern 
classification of Insects, skall (enligt Germars Zeitschrs., 
1, p. 307) innefatta karakteristiken af alla britiska 
insektgenera, i 10 häften, med 130 trädsnitt, un- 
gefär efter samma plan som föregående, 


261 


Insekterna tull La Favorites resa beskrifvas af 
Guérin i hans magazin 1838. 

Om Gistls Entom. arbeten — se Manner- 
heim i Bull. de Moscou 1838. p. 265. 

Herrich Schäffer Nomenclator Entomolo- Allmänna 

z ” - hr osekt- 
gicus: Verzeichniss der Europäischen Insekten; med Faunzx. 
utsatta priser för handeln, liksom i de äldre lik- förkla 
artade förteckningarne. Hft. 1, Regensburg 1835, 

116 sid. 8:o, innehåller Lepidoptera och Hemipteras 

Zetterstedt Insecta lapponica, se svensk li- 
teratur. 

För Danmarks Fauna kan nämnas: Ento- 
mologisk undersökning af södra Seland, Laaland 
och Bornholm, af Schjödte, i Kröyers tidskrift 
2, p. 309. — Härvid kan anföras, att Geotrupes 
(Scarabeus) Typheus, som varit ansedd så- 
som svensk, men ej återfunnits under de sednare 
20 å 30 åren, under hvilka man varit mera nog- 
räknad med uppgiften af säkra lokaler, förekom- 
mer i Danmark, sällsynt, på sandiga ställen, vid 
Thy, Aalborg, Mors, enligt Kröyers Tidskr. 2, p- 

434. Från Sveriges fauna måste den utgå, liksom 
många andra Coleoptera, intill dess någon verklig 
lokal derföre inom landet uppvisas. 

Af Curtis British Entomology annonceras 
16:de volumen i Revue Zool. 1839, p. 246. Jag 
känner ej hvilken Ordo den innefattar, då på an- 
förde ställe blott nämnes, att den innehåller myc- 
ket nytt, att figurerna och papperet äro vackra o. 

s. v. Hvarje volum, 8:o med text och 48 pl., skall 
kosta 67 Francs. 

Shuckard Elements of British Entomology &c. 

&c:, 8:o, Part 1, London 1839, med 50 trädsnitt; 
pris 8 sh. Sterl. — Hela arbetet skall utgöras af 
3 delar, som komma att innnefatta genera, samt 
förteckning på alla britiska imsektarter, med deras 


262 


historia, förvandlingar m. m. Första delen inne- 
håller en inledning till entomologien. 

Garnier Eotolndlepida Depatt. de la Somme 
bft. 1, 13 sidor 8:0, älberdlo 1838. — Garnier 
hade fölrit utgifvit en: Essai sur les Carabiques du 
Dep. de la Somme, 84 sid. 8:0, Abbeville 1836; 
hvilken dock ej -synes blifva fortsatt, sedan han 
börjat nyssnämde arbete. 

Af Panzers Deutschlands Insekten, fortsätt 
af Herrieh Schäffer, utkom hft. 144, år 1837. 
Denna samling innehåller circa 3600 arter, hvars 
ibland finnas den betydligare delen af Tysklands 
Hemiptera. Den säljes till nedsatt pris af 90 Thl: 
enl. Germ. Zeitsehr. 1, p- 362. 

Diverse entomologi till Schlesiens fauna före- 
kommer i ubers. der Arbeiten d. Schles. Ges. fär 
Vaterl. Kultur 1837, 4:o. (Enligt Germars Zeitsehr. 
1, p. 293, hvarest Entom. innehållet finnes). 

Rambur fauna Entom. Andalusie, Paris, Ar- 
thus Bertrand, 8:o, utgifves i häften af 5 pl. med 
50: blåd text, ä 6 Frances; skall, bli>2. volts af; 40 
häften; böriad 1837. Livr. 3 som utkom 1839 in-: 
nefattar Orthoptera och början af Hemiptera; Livr: 
4, 1839, Lepidoptera. | 

SER Ewersmann förteckning på Hemiptend, Or- 
thoptera och Neuroptera (Bolden) mellan Volga och 
Ural, i Bull. de Moscou 1837, p.- 33. 

Faldermann om ”Fauna Entom. trans-cau- 
casica”, som utkommer rt Memoires de Moscou, se 
Bullet. de Moscou 1837, p- 40. 

Om insekterne på Malacca , och underrättelser 
om Helfers resor derst. se Ann. Entom. 1838, 
Bull. pag. X. Nämde land skall vara ytterst rikt 
på former och arter, såsom man väl kan sluta af 
dess tropiska läge. 


2603 


Om en tillämnad entomologisk undersökning, 
på subseription, af Madagascar och Mozambique, 
se Ann. Ent. 1838, p. LX. 

Faune Entomol. de I'lle de Maurice (He de 
France) af Desjardins, anmäles såsom snart färdig 
i Revue Zool. 1838, p. 128. Den skall imnefatta 
130 sp. Crustaceer, 83 Arachnider, 289 Coleoptera, 
60 Orthoptera, 139 Hemiptera, 33 Neuroptera, 56 
Hymenoptera, 189 Lepidoptera, 104 Diptera. — 
Enligt Desjardins skall ”Alucita (Ypsolophus) 
Xylostella” > på denna ö, såsom larv lefva i ynmighet 
på kål och göra betydlig skada derpå. (Se Ann. 
Ent. 1837, p. 229, ur Soc. de VI'lle de Maurice). 
Man har smed pr denna sednaåre uppgift, men 
ej ihågkommit att denna insekt äfven i Europa lef- 
ver bå kålväxter; se t. ex, Treitshke, vol. 9, 2, 
p. 25. I Sverige har jag aldrig funnit den annat 
än på kålväxter. Numera torde det vara svårt att 
afgöra om arten är inhemsk der, eller dit införd 
med växter från Europa. 

Uti den förut, p- 20, nämda 4:de Vol. af 
Richardsons fan boreali Americana, beskrifver 
Kirby 343 Coleoptera, 3 Orthoptera, 4 Neuroptera 
L., 32 Hymenoptera, 18 Hemiptera, 32 Lepidoptera 
(hvaraf blott 4 Noctuze, inga Geometre eller Tineze), 
13 Diptera, 1 Hippobosea (equina) och 1 Pulex 
(gigas), s:a 447 insektarter. Inga Arachnider, Cru- 
staceer eller Maskar. — Kirby skall äfven hafva 
beskrifvit insekterne i Engelska Amerika (Canada?) 
i 1 vol. 8:0, med plancher. 

Th. Say's entomol. arbeten, som äro af värde 
för Nordamerikas fauna, äro samlade och intagne i 
den förutnämde Bibliographie entomologique. De 
utgöra 3 vol. 8:0, i 15 å 16 häften. — Förteck- 
ning öfver dem finnes i Charlesw. Mag. 1839, 


"pe 139. 


3:o Åme- 
rika. 


267 


Nya Nordamerikanska insektarter beskrifvas i 
Amer. Philos. Trans. new Series IV, p. 490; VI, 
p. 455: 

P'Hermwinier lemnar talrika bidrag till kän- 
nedomen om lefnadssättet af insekterne på Guade- 
loupe, + Ann. Eunt. 1837, p. 497. Många arter 
nämnas, t. ex. af Myrorna. Ver palmiste, larven 
af en Calandra, ätes verkligen der, såsom äldre 
författare appbsillvit, 

De Insekter, som blifvit hemförde genom Kings 
resa till sydligaste delen af Sydamerika, böskvibnis 
ir Linn. Transactions.  Carabici ull och med Clerii 
55 sp. af Curtis finnas i vol. XVIII, p. 181, pl. 
45. — Hymenoptera af Haliday 54 arter af alla 
fam. utom Tenthredinea, och Diptera af Walker, 
77 sp. af alla former, krk myggor, i vol. XVII, 
p- 315 (1836); namnen anföras i Isis 1838, p. 411 
& seq., derom (se äfv. Revue Zool. 1839, p. 247). 


Om Insek- Insekternas användbarhet och skadlighet för 
ternas för- vc 


vandlin- oss framställas bäst i sammanhang med deras för- 
fytta ochwandlingar , då det, med få nöplner är under 
skada. Jarvtillståndet som de äro verksammast, och derige- 
nom blifva mest skadlige eller nyttige. 
NR J. T. C. Ratzeburg Die Forstinsekten; 1 
verk. Th. Käfer, X och 202 sid. stor 4:o, med 22 tabb: 
och många trädsnitt, Berlin 1837, är ett i alla hän- 
seenden utmärkt arbete, hvars föremål är att lem- 
na kännedom åt entomologien, så väl som åt den 
praktiska skogshandteringen, om de i Preussiska 
staterna skadliga och nyttiga skogsinsekterna, jemte 
sältet att motverka den skada de förorsaka. För 
detta ändamål afhandlas arternas hela naturalhistoria, 
nästan öfverallt efter förf:s egen erfarenhet, jemförd 


med allt som förut varit skrifvit i ämnet... Flera 


265 


förut okända insektlarver beskrifvas här, t. ex. af 
Buprestis (Agrilus) fagi, nocivus m. fl. arter, 
Apate , Colydium m. fl., och de utbildade djuren 
utredas till sin vetenskapliga bestämning, t. ex. de 
tyska Buprestides. Såsom nyttiga framställas Coc- 
cinella , Carabici och Clerus; denna sednares larv 
lefver nemligen af ved-ätande larver, t. ex. af Ano- 
bium. — De skadliga insekterna omtalas vidlyftigare: 
Lymexylon , Anobium, Ptilinus , Buprestis, Lamelli- 
corma , Lytta vesicatoria , Curculio L., Xylophagi 
(Bostrichus, Hylesinus, Eccoptogaster och Platypus, 
hvilka såsom de mest skadliga, utförligast afhand- 
las); Cerambycini, Chrysomele. — Förf. har med 
rätta, uti ett arbete af hufvudsakligen praktisk ten- 
dens, der blott ett ringa antal arter kunna näm- 
nas, inskränkt antalet af genera, så att t. ex. alla 
Chrysomelin& och Curculionites sammanfattas under 
namnen Chrysomela och Curculio. Plancherna äro 
samtlige mästerligt utförde; de upptaga en stor 
mängd detaljer, och visa trogna figurer af sättet 
huru olika arter anfräta ved, bark m. m. — Första 
upplagan afsattes så hastigt att en ny, hvari några 
tillägg och ändringar gjordes, måste föranstaltas år 
1839. (pris 6+ 'Thlr.). 

A. de la Rue Entomologie Forestiére, Paris 
& Nancy 1838, 125 sid. 6 tab., skall, enligt Ger- 
mars Zeitschr. 1, p. 342, innehålla föga annat än 
hvad som finnes hos Bechstein. 

Pastor Bättner i Curland lemnar i Isis 1838, 
p- 363, förteckning på en del insekter, hvilka såsom 
larver lefva i olika trädslag. Innehåller föga nytt. 
Han yrkar att insekterna, med undantag af Sesiz 
och Saperde, som förtära märgen, ej döda trädet, 
men samlas uti döda träd, och i de flesta fall lä- 
rer väl detta vara verkliga förhållandet. 


206 


I samma Tidskrift, p. 361, har han infört 
några underrättelser om insektlaryver som skada sä- 
den.  Dilophus femoratus lefver om hösten i unga 
rågstånd, som deraf bli rödaktiga. Den är 4 lin. 
lång, blir pupa i strået och har inuti varma rum 
blifvit utkläckt i Oktober. En art Elater säges 
stiga upp i halmen och äta kornen af Hordeum. 
Alldeles orimlig är hans uppgift att Elater-larver, 
som skada säden, skulle kunna -uppsamlas genom 
ogarfvade hudar som utbreddes med köttsidan mot 
jorden.  Larverne skulle nemligen samlas dit för 


alt gnaga på huden. 
2:0 Lepi- Af Duponchels iconographie des Chenilles 
doptera. 


d Europe utkommo livr 39—42 år 1837. 

Vogel chronologischer Raupenkalender oder 
Naturg. der Eur. Raupen, 41 tabb. med 538 figu- 
rer, 8:o, Berlin 1835—7. Arterne beskrifvas ej; 
figurerne lära ej vara särdeles goda (Germ. Zeitschr. 1). 
Freyer die Schädlichsten -Schmetterlinge 
Deutschlands, Augsb. 1839, 89 sid. 8:o, 12 ill. tabb. 
innehåller naturålhistorie och förvandling med illum. 
figurer af 48 arter lepidoptera, nemligen de åldra 
allmännast förekommande, hvilka pläga finnas i 
mängd på trädgårdsväxter, träd och åkrar, samt af 
mal i husgeråd; är således ett ganska godt arbete 
för nybegynnare. (pris 13; thl.). 

Moritz beskrifver Lepidopterlarver från Syd- 
amerika i Wiegmanns Archiv 1837, p. 183. 
Flera af dem beskrifvas såsom beklädde af bräck- 
liga hår eller af taggar, hvilkas styngn äro likså gif- 
tige som af biens eller getingarnes gaddar, hvilket 
tyckes bero på afsöndring af en giftig vätska. 

Duponehel om larven af Charaxes Jass 
Abn. Ent. 1837, p. 193. Då huden ombytes blir 
hufvudet flerdubbelt större än det förut vary, och 
dess horn utvecklas ej förr än den gamla huden 


267 


är affäilld. D. beskrifver att det nya hufvudet hos 
denna art, utvecklas uti huden af första kropps- 
segmentet af det gamla skinnet, och. att den gamla 
huden af hufvudet qvarsitter utanför; men detta. 
är vanligt hos de flesta fjärilar och hos de flesta 
insekter. 

Marloy beskrifver några förut okända laårver 
af europeiska Satyri i Ann. Ent. 1838, p. 263, 
nemligen Semele, Briseis och Fidia. De lefva af 
gräs tidigt om våren; äro endast framme och äta 
om natten, hvarföre de så länge blifvit obekante, 
och bli puppor i jorden nästan som Noctuz. 

Af Boie beskrifvas de förut okända larverne 
af Papilio Circe , Semele och Sylvanus , samt Noctua 
cubicularis i Germars Zeitschr. 1, p. 387. P. Sé- 
mele blef således ungefär samtidigt funnen på två 
ställen. 

Larverne af Hesperia sylvanus och lineola be- 
skrifvas af Zeller, Isis. 1840, p. 135. Båda lefva 
på gräs, Poa, Holcus &c. 

Gueneéee om Larven af Bryophila (Noet) alge, 
Ann. Ent. 1837, p. 123, samt rättelse vid hans 
beskr. i Annalerne 1834, af dem till Br. perla och 
raptricula, som blifvit förväxlade: Ann. Eut. 1836, 
Bull. p- XLVIII. 

Larven till Bombyx Atlas afbildas af Hu ell 
i Tijdschr. voor Nat. Gesch. 3, p. 28: 

Om förvandl. af Urapteryx (Geom.) sambu- 
cata, Desylles Ann. Ent. 1837, p. 401. 

Tinea Olivella och Oleella, n. sp. göra betyd- 
lig skada på oliveträden; den förras larv lefver 
mellan -bladhinnorna, är grönbrun, 2 lin. lång; 
segm. 1, svart, hårdt; hufvudet gulaktigt med 2 
svarta fläckar; fötter 16. — Den sednare äter kär- 
nan i frukten; är grönaktig med 4 svarta linier 


268 


långs ryggen, och 2 svarta fläckar på segm. Lange 
Figurer och beskrifning af imagines lemnas. Boyer 
de Fonsce. Ann. Ent. 1837. 

OmSilkes« De i Indien inhemska fjärilarter, af hvilkas 

maskar. larver silke der erhålles, anföras af Helfer i Ann. 
Sc. Nat. XI, p. 142. De äro följande: 

Bombyx mori, införd i sednare tider. 

sp. inc. från central-provincerne i Indien. 

B. religiose Helf. 

Saturnia silhetica Helf. 

— Sp. inc. ”af 10 tums vingbredd”. 

— Paphia L. allmännast bruklig; hålles ej 
mom hus, utan pupporna uppsamlas ute 
på fälten. 

— sp. inc. alis posticis caudatis. 

— ÅAssamensis Helf., vanlig i Assam. 

”Phalzena Cynthia Drury”, på Ricinus commu- 
nis; har gifvit 12 skördar på ett år. 

10 Sat. 3-fenestrata Helf. i Assam. 

11 sp. inc., lefver på Mangoträdet. 

En annan underrättelse om silkesproduktionen 
i Assam lemnade Hugen i Journ. of the As. Soc. 
Jan. 1837 (Ann. Se. Nat. 1839, XI, p. 155). I 
allmänhet står denna näringsgren på en ganska låg 
punkt. Den förrättas blott af en enda; troligtvis 
från Bengalen invandrad kast. De flesta arterna 
silkeslarver uppfödas ej inom hus, utan äro utsatte 
för att bortplockas af foglar och förstöras af andra 
imsekter.  Afven i sjelfva Indien hafva infödingarne 
gjort lika litet framsteg i denna konst, 'som i de 
flesta andra. 

Kolisurra-Silkesmasken på Dekan beskrifves af 
Sykes i Asiat. Trans. 1, p. 541. — Isis 1838, p. 
342. Den anses vara Bombyx Paphia Cramer, 
”Alis patentibus, falcatis, concoloribus, flavis: stri- 
gis rufis ocelloque fenestrato”; 29 7 tum, & 51 
mellan vingspetsarne. Larven lefver af Tectona 


& OR LV mm 


Oo VN 


269 


grandis, Zizyphus jujuba, Terminalia alata och gla- 
bra, Morus indica; den begagnas i vestra delen af 
Indien. S. är oviss huruvida den är densamma 
som Tusseh-silkesmasken , hvilken beskrifves af R ox- 
burgh i Linn. Trans. VII Åggen, till antalet 1 
å 200, äro hoptryckt ovala, +; tum långa och läg- 
gas under modrens kropp, som efter dess snart in- 
träffande död blir qvarsittande såsom ett skydd. 
De utkläckas på 10—15 dagar. Larven blir full- 
vuxen på en månad; är då 3—3+ tum lång, blek- 
grön. Pupan är ett tum lång med en cocon af 
1—11:; tums längd och utseende nästan såsom hbe- 
redd hud. Den hänger i ett långt snöre vid qvi- 
star, och utkläckes ”efter 3 månaders till 2 års 
förlopp”. Den enkla silkestråden säges bära 198 
grans tyngd. 

Öfverallt der silkesproduktion drifves i stort 
momhus, gör den sjukdom hos larverna, som i 
Frankrike kallas Muscardine , betydlig skada; men 
det är isynnerhet i de varmare länderna, Italien, 
södra Frankrike, som den förorsakar betydliga öde- 
läggelser. Den blef närmare undersökt af Bassi, 
som år 1835 kungjorde sina iakttagelser deröfver, 
och visade, att den förorsakas af en svampart, som 
växer 1 den lefvande larvens kropp. Prof. V. 
Audouin i Paris har ytterligare undersökt den- 
samma och funnit den förra uppgiften fullkomligen 
bekräftad. Den växt som förorsakar sjukdomen hö- 
rer till slägtet Botrytis. Thallus af denna lHlilla 
mögel-art genomtränger larvens hela kropp, och 
förvandlar fettkroppen till en rosenfärgad, torr, 
svampartad massa, De larver som angripas deraf, 
dö alltid inom få dagar. Svampvegetationer hos 
andra insektlarver äro ej sällsynte och hafva ofta 
blifvit beskrifne, utan att likväl blifva rätt väl 
kände, Audouin inympade den nämda växten 


270 


på larver af Saperda och Buprestis , som derigenom 
angrepos af samma sjukdom, och blefvo genom- 
växte af samma svampart. Se Ann. Sc. Nat. 1837, 
vol; :8;'sps 22904 En samlingsraf literaturen i 
ämnet, med utdrag, finnes i samma: tidskr., vol. 9, 
p 1, af Dutrochet. i 
Annu mera praktiskt vigtiga upplysningar här- 
om erhöllo vi af Johannys i Ann. Se. Nat. XI, 
p- 65 (1839). - Han ”alstrade Muscardine hos ut- 
vecklade, döda fjärilar, genom att låta dem ligga 
på fuktig hästgödsel, så att de möglade, och denna 
muscardine frambragte samma verkningar på silkes- 
larver, som den vanliga. Ågg, som blefvo besmit- 
tade dermed, gåfvo larver, som till större: delen 
dogo af muscardine, men ur de ägg af samma 
massa, som sednare tvättades med vatten, blandadt 
med +z; sprit, eller svafvelsyrad koppar eller salpe- 
tersyrad blyoxid, kläcktes fullkomligt friska larver. 
Jemförande experiment gjordes med lådor, som be- 
smittades med muscardine af sjuka larver eller af 
de nyss omtalade fjärilarne. En del af dessa lå- 
dor tvättades med de nämda solutionerne, och de 
larver som derefter uppföddes i dem förblefvo fri- 
ska, under det de, som uppföddes i de otvättade 
lådorne angrepos af sjukdomen och dogo. I lin- 
drigare fall af: muscardine-epidemi anser J. renlig- 
het och de sjuka larvernas flitiga bortplockande 
kunna hämma förödelsen.  [Ref. får härvid tillägga 
att Muscardine blifvit förmärkt på silkesmaskar här 
i Stockholm, men utan att göra betydlig skada, 
-hvartill troligtvis:den iakttagna renligheten varit 
orsaken. Då Joh. funnit nytta af tvättning med 
vatten, uppblandadt med + sprit, är det väl otvif- 
velaktigt att rent vatten bör göra samma gagn]. 
Ins. som Bland de insekter, som göra skada på vinran- 


kada Vin- 5 S å c SR 
änkan. kan, har isynnerhet en liten Lepidopter ådragit sig 


271 


uppmärksamheten, genom de betydliga härjningar 
den under flera års tid anställt uti vinplantagerna 
i Frankrike, nemligen Tortrix vitis (Pyralis Fabr. 
Bosc. Pyrale des vignes). För att kunna uppgifva 
ett sätt att motverka dess framfart, företog Audouin 
en undersökning af desa naturalhistoria. Han fann 
att äggen läggas i Augusti på sjelfva bladet af vin- 
rankan, och utkläckas snart, eller i September, 
hvarefter den lilla larven, utan att äta, öfvervin- 
trar inom en liten silkeshylsa, i springor och ojemn- 
heter på vinstockens bark i de södra provinserna, 
hvarest denna växt erhåller en temligen betydlig 
stam; men omkring Paris, hvarest vinrankan ej får 
stam, öfvervintra de flesta larverna på de stöd som 
sättas för att uppbära rankans grenar, om nemli- 
gen dessa stöd äro gamla, och fulla af sprickor m. 
m., men ej då de äro nya och släta. Häraf och 
tillfölje af alla nattfjärilars böjelse att söka eld-sken, 
uppgaf han följande methoder att utrota största 
mängden af de skadliga insekterna: 

1:o små ljusbitar sättes uti större fat, som inuti äro 
öfversmorda med olja, och ett stort antal sådane 
utsättas i vinplanteringen hvarje afton, så snart fjä- 
rilarne börjat visa sig i Augusti. Dessa flyga då 
kring ljuset och fastna i oljan, eller sudlas deraf 
och omkomma. 

2:o Vinstockarne undersökas noga och de blad bort- 
plockas på hvilka ägg finnas. Detta anser Audouin 
vara det mest verksamma medlet. 

3:o gamla ojemna stänger användas till stöd under 
grenarne, för att uppsamla de larver som utkläckas. 
[Naturligtvis är meningen härmed, att sedan om 
vintern borttaga dessa och låta dem ligga i vatten 
till nästa sommar, då de derpå sittande larverne 
drunknat och samma stöd åter kunna användas, 
eller att sent på hösten uppbränna dem med de 


202 


derpå sittande larverne]. Ann. Sc. Nat. Vol. 8, p- 
1 och 65 (1838). l 

Audouin utgifver ett särskilt arbete: Histoire 
des Insectes nuisibles å la Vigne & prefeérablement 
de la Pyrale (1 vol. 4:o med 23 PL), som skall 
innefatta en fullständig naturalbistoria öfver de in- 
sekter af flera ordningar, hvilka skada vinran- 
kan. Det utkommer i 5 å 6 livraisons å 12 Frans 
per livr. 

Uti Champagne och Burgund finnes ej den 
förut omtalade insekt-arten, men i dess ställe ska- 
das vinrankan der af en annan art, Tinea ambiguella 
Häbn. af slägtet Cochylis Treitschke; dess larv är 
blekt violett-röd. Derom se Audouin 1 Institut 
1837; Nio 222, 


Walckenaer har gjort en högst intressant 
samling af underrättelser om de insekter, som i 
äldre och nyare tider varit kände såsom skadlige 
för vinrankan, samt om de medel som varit bru- 
kade mot dem. Den innefattar många vigtiga hi- 
storiska och linguistiska upplysningar, och är införd 
1 Annales de la Soc. Ent. 1836, p. 219. 

Att Haltica oleracea är en af de skadligaste in- 
sekterna på vinrankan, nämnes i Ann. Ent. 1837, 
p. XLIX. Vid Montpellier anställdes år 1837 pro- 
cessioner af munkarne och presterskapet i anledning 
af dess härjningar. 


2:0 Coleo- Carabici äro i allmänhet rofdjur både såsom 
ptera Jarver och utbildade insekter, men några af dem, 
hafva sedan längre tid tillbaka varit uppgifne så- 

som växtätande. Nu anföres åter, 1 Ann. Ent. 
1837, Bulletin, att Amara trivialis , hvilken blifvit 
funnen såsom en sällsynthet vid Paris, i Juni 1837, 

lefde af fructificationen af ”Anagallis sylvatica”, ”de 

la 


273 


la fam. des graminees” 7"). Der nämnes äfven att 
Bembidium och Zabrus lefva af växters frö eller 
fröredningsdelar, och att en Coccinella lefde af 
parenchymet i bladen till Bryonia. — Att Amare 
äta vegetabilier försäkras af Guérin i Revue Zool. 
1838, p. 123, hvarest förut kända jemte nya fakta 
anföras. 

Under namn af Observationes Entomologice 
har O. Heer utgifvit en hiten brochur, (36 sid. 
8:0o med 6 tabb. Turici &c. 1836), som innehåller 
förvandlingarne af Coleoptera: Carabus auronitens, 
depressens, hortensis, Cychrus rostratus, Staphyli- 
nus olens, Dyticus marginalis, Silpha alpina, Pis- 
sodes picex, Bostrichus cembra, Chrysomela Escheri. 
Alla äro bra afbildade med detaljer. Ett par af 
de beskrifna larverna kunna dock ej med säkerhet 
sägas tillhöra de insekter som angifvas, då förf. ej 
erhållit dem utkläckta, hvarföre hans artbestämning 
endast beror på en gissning, som möjligtvis kan 
vara riktig, men som äfven kan föranleda mycken 
förvillelse, och alltid borde undvikas. Detta är 
förhållandet med de larver som förf. anser tillhöra 
Carabus hortensis och depressus. Carabus-larverne 
äro kolsvarta, jemnbreda och ganska lifliga, med 
2 korta horn i bakre ändan. De höra till de aldra 
svåraste att få förvandlade; det har åtminstone ännu 
alltid misslyckats för mig. Larven af Staphylinus 
olens lefver i djupa hålor, som den gräfver i jor- 
den med mandiblerna, och hvarest den lurar på 
rof. - Förf. hade låtit sina exemplar äta Helices. 

Ett annat med mycken omsorg utarbetadt verk 
är De Haan, Memoires sur les metamorphoses des 


+) Vid ettdera af namnen har här en felskrifning blifvit be- 
gången. 


Prof. Sundevalls Arsb. 1837—1840. ; 18 


274 


Coleoptéres , särskilt afdraget ur Nouv. Annales du 
Museum d' hist. Nat. tome IV, p.- 125, (1836), 
sid. 4:o, med 19 ej color. tabb. Det innefattar 
hvad som varit bekant af Lamellicornernas förvand- 
ling, med många och goda tillägg, detalj-figurer 
af mundelar, fötter m. m., samt många anatomiska 
undersökningar. De beskrifna arterna karakterise- 
ras både efter yttre och inre delar. De äro af 
slägtena Oryctes; Scarabeus (Geotrupes Fabr.), 
Cetonia,  Melolontha , Trichius , Hoplia ; Aphodius 
och Lucanus. Om några utländska arter äfvensom 
om Hoplia gäller detsamma som nyss anmärktes, 
att de äro gissningsvis bestämda. 

Larven al Staphylinus olens finnes dessutom 
afbildad och beskrifven i Guérins Mag. 1836, 
Classe IX, pl. 165. 

Ehlidt Waltl: skulle: larven af Oxytelus de- 
pressus tidigt om våren finnas i mängd på bladen 
af Anemone nemorosa (Isis 1837, p. 277); härvid 
yttrar dock Germar tvifvel, som synas mig väl 
grundade, 1 sin Zeitschrift 1, p- 366. 

Åter har en insekt blibalt funnen, som lefver 
under hafsvattnet, nemligen Mieralymma Johnstoni, 
som beskrifves af Westwood i Jardines Magazine 
2, p. 130. Larver och pupor hade blifvit funne 
tillsamman med imagines, som anses tillhöra famil- 
jen Omalina. Den derjemte lemnade beskrifnin- 
gen af Larven passar ganska väl på en larv af de 
egentliga Staphylini. 

Larverne af Telephorus fuscus och lividus 
CCautharis L. Ghl.) beskrifvas af Blanchard, i 
Guérins Magazin 1836, pl. 168. Det är dessa svarta, 
mjuka larver, som man ofta om vintern träffar hos 
oss, uppkrupne på snön, och som då vanligen an- 
ses vara nedfallne med snön. De lefva af rof och 
bli puppor i Maj. Den sednare arten har. mandi- 


275 


blerne, antennerne, palperne och fötterne något 
rödaktiga, och angifvas hafva några små röda strek 
på kroppssegmenterna, hvilka jag dock ej funnit 
hos samma art i Sverige. — Larven af Teleph. ru- 
fus beskr. af Waterhouse i Ent. Transact. 1, 
p. 3, pl. 3, fig 3. 

Länge voro förvandlingarne af slägtet Buprestis 
obekanta till dess de nu, nästan på en gång blef- 
vo upptäckte, af flera arter i olika länder. De 
hafva myeken likhet med dem af Cerambycini och 
lefva liksom dessa under bark och inuti ved, men 
larverne hafva första segmentet oformligen stort. Den 
af B. berolinensis omtalas af Audouin i Anm. 
Ent. 1836, Bullet. p. XVII, ehuru han då endast 
tyckes hafva haft anledning tro, att den tillhörde 
nämde art. Samma år omtalades anatomien af lar- 
verne till B. Mariana och Agrilus biguttatus af 
Hammerschmidt, vid mötet i Jena (se Isis 1837, 
ps: 505). År 1837 beskref Ratzeburg fera arter 
rt sitt förut nämda arbete ”Die Forstinsekten;” och 
Aubé, beskref larven af Asgrilus viridis i Ann. Ent. 
1837, p. 189, pl. 8, fig. 6—12. Den skall hafva 
gjort betydlig skada på björkarna i trakten af Paris. 
Larven af den stora Bupr. (Sternocera) Chrysis från 
Afrika erhöllos derigenom att ägg, som blefvo lagde 
af ett hemskickadt exemplar, under vägen kläcktes. 
De äro kort beskrifne af Guérin 1 Revue Zool. 
1839, p- 260, och skola afbildas i zoologien till 
Delesserts resa. Åggen sägas hafva 9 millimeter i 
längd och 6 i bredd (!). Härvid kan nämnas att 
jag först år 1838 fick larven utkläckt af B. 4pun- 
ctata, efter att i många år hafva känt den, utan 
att kunna få den förvandlad till imago. Den är 
ej sällsynt i torra, unga granstammar, t. ex. gärds- 
gardsstörar, 1 hela Sverige, alldeles hvit, smal med 
nästan cirkelrund, platt framända, af 3-dubbel 


bredd mot den öfriga kroppen. Samma form haf- 
va de öfriga kända Buprestis larverna, med un- 
dantag af slägtet Agrilus , som hafva mindre bredt 
främre segment och en egen, besynnerlig, hornar- 
tad sax i kroppens bakända. 

Notoxus mollis lefver såsom larv af Anobii- 
larver, som den uppsöker i deras hål uti ved. 
Den är rosenfärgad; beskrifves af Aube i Ann. 
Ent. 1838, p. LVI. Samma lefnadssätt har Clerus 
formicarius , men båda kunna sjelfva äta sig gångar 
uti torr ved. Larven af Ptinus fur, som är väl 
bekant såsom skadlig i alla mjukare växt- och 
torra djurämnen, blef i Paris funnen i otalig mängd 
uti mjöl, enligt Audouin, Ann. Ent. 1836, p. LX. 

Larven af Helops lanipes beskrefs af Blan- 
chard i Guér. Mag. 1837. 

Colaspis barbara gör enligt Leon Dufour 
mycken skada i Spanien, genom att förstöra Lu- 
zernfälten, Bönderne uppfånga "dem med håfvar, 
ungefär sådane som de, hvilka vanligtvis användas 
för insektsamling. Af den korta beskrifningen ser 
man blott att larven är svartaktig, utan hår och 
temligen hk chrysomelz-larverne. Ann. Ent. 1836, 
p. 371. — Daube omtalar detta ämne i Bulletin 
af Ann. Ent. 1836 och 1837, p. XLIX. Att upp- 
samla larver och imagines med håf gör föga nytta; 
han anser tjenligare att bortplocka honorna, som 
efter parningen, i början af Maj, utsvälla, såsom 
Chrysomelina pläga göra, och lägga äggen på top- 
pen af Luzernståndet. Bästa medlet säges dock 
vara att vid denna tid på fälten utsläppa höns, 
som begärligt äta insekterna. 

Om larven af Chlythra 4punctata se Revue 
Zool. 1838, p. 122. Den ansågs tillhöra en Xylo- 
phag i Silbermanns Revue 1, p. 832. Cremiere 
anförer den såsom lefvande i myrstackar, i Ann. 


277 


Ent. 1838, p. LII. Under vintern har jag i Sve- 
rige träffat den hos Fornica vufa, jemte larverna 
af Cetonia 2xXnea; men om våren fann jag den en 
gång uti en björkstubbe. Den är hvit med brunt 
hufvud, och bärer alltid på sig ett ovalt, svart bo 
som den bildar al sina exerementer. 

Larven af Haltica chrysocephala skall lefva + 
rotmärgen af kålväxter; Isis 1837, p. 526. Den 
beskrifves ej. , 

Bättner hade funnit larven af ÅAnthribus 
latirostris i torr aspved. Den beskrifves ofullstän- 
digt, såsom hvit och mjuk, Isis 1838, p. 370. 

Audouin omtalar en förstöring af ekar 1 
Viennerskogen genom Scolytes pygmeus, i Ann. Ent. 
1836, Bull., p: XV och XXX, samt 1837 Bull. p. 
II. Den gör, äfven såsom fullbildad insekt, skada; 
den äter små hål genom barken in till safven hvar- 
igenom saften förrinner och trädet försvagas. Föl- 
jande året anfalles det åter, då ägg läggas i såren, 
och trädet dödas af larverna; men om dessa ej 
tillkomma återfår trädet sin kraft. 

Feisthamel afhandlar samma ämne i Ann. 
Ent:2:1837; pr:393. 

Om förstöring af skog genom Curculio pini 
och notatus se Ratzeburg i Act. Bonn. XVH, 1, 
p. 423; men detta ämne afhandias mera i samman- 
hang uti hans förutnämda arbete, die Forstinsekten. 

Leon Dufour beskrifver fyra nya arter sr 
Odynerus , med deras lefnadssätt, neml. O. Reaumu- 
rit, consobrinus, cognatus och rubicola. Han anser 
den första vara den af Reaumur beskrifna Guépe 
solitt: (i "Memoires” tom; VI, p:' 247, pl. 26,' fig: 2), 
som föder sina ungar med små gröna larver 1 cy- 
lindriska hål i lerväggar, med gallerlik ingång. 
D. rubicola urhålkar stielkarne af rubi, och ivläg- 


ger der 5 å 6 ägg. Olvanpå hvarje ägg lägger hon 


278 


till föda åt den larv som derur kläckes, ett lag af 
små gröna insektlarver, Det är märkvärdigt att 
ungen ur det sist lagda ägget först utvecklas till 
insekt, och först utkryper. I annat fall skulle de 
ofvanliggande förstöras då de underliggande började 
arbeta sig fram. Larven är brandgul med hvitt 
hufvud. Den qvarligger såsom larv öfver vintern, 
hvilket D.: anser vara ovanligt bland dessa insekter, 
blir pupa om våren och utkläckes i Maj—Juni: 
I ett tillägg (p. 104) lemnar Audouin flera upp- 
lysningar härvid. Den citerade larven hos Reau- 
mur är O. spinipes. — En annan art, O. cognatus? 
Duf., bygger i syrengrenars märgkavitet, och inläg- 
ger små gröna Tinez-larver till ungarnes föda, 

Westwood afhandlar segmenterne hos de 
fotlösa Hymenopterlarverne, i Entom. Trans, 1838, 
och gör der samma anmärkning, som jag gjort i 
Fries Årsberättelse 1834, p. 80: att Imagos hufvud 
allenast uppkommer från larvens hufvud, ehuru man, 
till följe af observationer, som blifvit gjorde nära 
hudombytet, ansett det motsvara 2 eller flera af 
larvens främre segmenter. 

Larver och ägg af JIchneumonides beskrifvas 
af Hartig i Wiegmanns Archiv 1837, p. 151. — 
Larven al ”Cryptus bombycis n. sp.”, ur larven af 
Bombyx qvercus, med figur, se Boudier i Ann. 
Ent. 1836. Om hoppande Ichneumon-puppor, se 
Isis 1839, p. 667. 

De arter al Lophyrus, som lefva på Pinus syl- 
vestris och deras förvandling beskrifvas noggrant 
och med goda figurer, af Fintelman, i Act. Bonn. 
XIX, p. 247. De äro L. pini, pallidus och socius. 

Larven af Tenthredo (Atwhalia) centifolie Panz, 
som lefver på kålväxter, gör under torra år ganska 
mycken skada på -Turnips. Aren 1782, 1818 och 
1835, blef denna växt nästan totalt förstörd deraf 


279 


i södra och östra delarne af Eugland. Den är svart 
med grå sidolinia, +—$3 tum lång, och har 11 par 
fötter. Den träffas, i olika generåtioner under 
hela sommaren. Såsom medel mot förödelsen före- 
slår Yarrell att med käppar slå på stånden, 
hvarigenom larverne nedfalla då man bör hafva 
utsläppt höns och änder på åkern, som förtära 
dem. Genom bränd kalk, som flera gånger ströd- 
des öfver, hade ett angripet åkerfält blifvit räddadt. 
(Yarrell Zool. Trans. 2, p. 67. — Isis 1838, p 36). 

Dahlbom beskrifver äggläggningen, larven 
och imago af Cimbex fasciata i Isis 1837, p.- 76, 
och JNematus conjungatus ibd., p. 168. Af den 
sednare lefva årligen två generationer, ”liksom af 
alla Nemati”. 

Den utförligaste och rikaste samling af be- 
skrifningar, som utkommit öfver larver af Ten- 
thredinides innehålles uti Hartigs Blattwespen, 
som omtalas längre fram under Hymenoptera. Allt 
som förut varit bekant om dem finnes deruti in- 
taget med ganska mycket nytt, så väl i anseende 
vill flera larv-arters beskrifning, som utredandet af 
deras delar och generiska olikheter. 

En ny bekräftelse på den flera gånger omta-to Dipte- 
lade, men ännu blott till namnet kända Oecustres ”" 
hominis , hvars larv skulle lefva under menniskans 
hud, erhålles i Gazette Medicale 41839, N:o 20. 

Det säges nemligen att den finnes på Trinidad, 
Guadeloupe och i Cayenne. Larven kallas på först- 
nämda ställe Maringuin och Gusano del Monte 
(bergsmask).  Indianerne kalla den Flugucuru. Bul- 
naden, som den förorsakar på hudeh, liknår en fu- 
runculus och är ganska smärtsam (Fror. Not: XI, 9). 

De Oeustrus arter, som lefva uti hästen hafva 
blifvit med utförlighet beskrifne al Numann, ien 
liten brochur, som är på tyska öfversatt under 


280 


titel: uber die Bremsenlarven im Magen der Pferde 
8:o, Berlin 1837, 120 sid. m. 2 Kupfert. — Arterne 
äro: O. eqvi, hemorrhoidalis, salutiferus och nasalis. 
Den af Clarke beskrifna larven till O. veterinus 
anses af Numann hafva tillhört O. kemorrhoidalis , 
af hvars larv 2:ne varieteter förekomma, om hvilka 
N. ej med säkerhet kan uppgifva ovänded till olik- 
heten. Förf. har räknat 1065 lvndr af O. equi i 
tarmkanalen af en enda häst. Åggen läggas på 
hästens hår, hvarest de klibba fäst och qvarsitta 
tills larven kryper ut, då hästen slickar dem i sig. 
O. eqvi skall mest läsgå sina ägg på bästersfiars 
del, och särdeles på i Frasi förens Larverne ut- 
komma med exerementerna och bli puppor samt 
utkläckas under hela sommaren. De af O. haemor- 
rhoidalis haka sig vanligen fast in ano, och blifva 
der qvarsittande en tid innan de affalla för att 
förpuppas. I allmänhet synas dessa larvarter ej 
förorsaka hästarne någon betydlig olägenhet; det 
börer till de ytterst sällsynta händelserne att de 
genomborra tarmhinnan. De äro högst seglifvade; 
Förf. har behandlat dem med många olika gifter, 
både af växt- och mineralämnen, t. o. m. arsenik, 
och de lefde dock flera dagar. Det är således ej 
tänkbart att de skulle Mädkläta fördrifvas genom ett 
medel som gåfves hästen invertes. De lefva i alla 
gasarter och längst i kolsyre-gas. Denna gasart ut- 
vecklas beständigt från dem, och Numann har iakt- 
tagit att de förbruka en lika stor del, som den 
utvecklade kolsyran, af den gasart hvari de ligga, 
t. ex. af syrgas, avsfböltiudidar Väte 0. SN 
Åtskilliga Dipterlarver, som lefva parasitiskt 
uti utbildade Hymenoptrer, beskrifvas af Leon 
Daulfo ur: Ann. Sc: oNat; 241837, wool, Sporkk 
Dessa beskrifningar bli af mindre värde, då ima- 
gines förblifva obekanta. "De flesta synas vara af 


281 


Tachinze eller åtminstone Muscides; men en (lig. 14) 
ur Hylotoma cerulescens, visar en ovanlig form. 
Den skulle hafva 20 å 25 segmenter och hårdt 
hufvud; lefver af insektens fettkropp. År kanhända 
af en Rhipipter. 

Af Bouché finnes en: afhandling om Dipter- 
larver ;' Act. Bonn. XVII, p. 493. Han beskrifver 
viktigt de främre andedrägtshålen , samt segmenterna 
hos Therevas och Scenopini larver, som synas hafva 
dubbelt antal mot det vanliga, genom en afdelning 
midtpå hvarje segment; men har alldeles oriktigt 
begrepp om hufvudets bildning hos Diptera. Det 
uppkommer nemligen hos dessa, såsom hos alla 
insekter allenast från larvens hufvud eller främsta 
segment, och ej från de delar som hos larven in- 
neslutas i flera af de främre segmenterne; men hos 
många larver händer det, att hufvudet, genom sin 
hastiga tillväxt kort före förvandlingen till pupa, 
eller till och med kort före hvarje hudombyte, då 
yttre huden lossnar, uttränges ur sitt förra rum, 
till större eller mindre del, och derigenom kom- 
mer att fylla ett par af larvhudens främre seg- 
menter ”'). 

Fr. Boie om förvandlingen af mländska 
Diptera, innehåller inga egentliga beskrifningar af 
larver, men många goda upplysningar devöfver. 
29 arter nämnas. Det mest interessanta är, att 
Cordylura apicalis Mg. är parasit i Noctuz-larver. 

Metamorphosen af Xylophagus marginatus be- 
skrifves af Wesmaél i Ann. Ent. 1837, Bullet., p- 
89; Institut N:o 221; Isis 1837, p. 856. Larven 
lefver under barken på poppel, och förvandlas 
imom den qvarsittande larvhuden, som har mycken 


ry Jemför hvad jag härom yttrat i Fries årsberättelse 18314. 
sid. 30, not. 


likhet med den af Sargus. [Detta är märkvärdigt 
då larven af X. ater och cinctus har eu helt an- 
nan form, och afkläder sig larvhuden då den blir 
pupa. — XX. maculatus förhåller sig deremot såsom 
marginatus]. Larven af X. maculatus Iefver i mult- 
nande aspar enl. Sahlberg, Act. Fennica 1, p. 163. 

Af Perris beskrifvas flera små Diptrers lar- 
ver i Entom. Soc:s Aunaler 1839, nemligen Lon- 
chea  parvicornis och Teremyia laticornis Macq: 
(högst närslägtad med Lonchaa) p. 29, Syphonella 
nucis n. sp. (nära Heteromyza) ibd, p. 39, och 
Scatophaga serotina, p. 48. Den förstnämda lef- 
ver i rotskott af 'Triticum repens, som bli van- 
skapliga, klubblika, af 2—3 tums längd, fjälliga 
och ihåliga, med hål i ändan. Den blir pupa uti 
denna växtdel och utkläckes vid olika tider under 
hela sommaren. — Larverna af Syphonella nucis 
äro äfven af den bland flugorna vanliga formen, 
mjuka och hvita, och lefva i nötter, hvarur Cur- 
culion-larver utkrupit, då den lilla flugan inlägger 
sina ägg genom det gjorda hålet, i den öfrigblifna 
delen af kärnan. 

Ur en gall-utväxt på ”Erica Scoparia” i södra 
Frankrike erhöll Leon Dufour en Cecidomyia 
och en -Eulophus. En annan Cecidomyia mn. sp., 
lefver enligt honom inom ett hvalf på barren af 
Pinus maritima (Ann. Ent. 1838). 

Samme författare beskrifver larven af Ceropla- 
tus Reaumuri + Ann. Sc. Nat. XI, p. 193. 

Anatomi Många andra i svampar lefvande Dipterlarver 
öv beskrifvas af Leon Dufour i Ann. Sc. Nat. XII, 
p- 1, jemte deras metamorphos och anatomi. Svamp- 
myggens larver (Mycetophila m. fl.), hafva kort 
tarmkanal, med 4 stora salivekärl (silkeskärl) fram- 
vid munnen, 2 blinda sidokärl vid slutet af magen 
och 4 gallkärl. D. har endast funnit antenner hos 


283 


larverne af Macrocera. — TLarverne af Svampflu- 
gorne (Anthomyia, Drosophila, Helomyza) hafva 
deremot tarmkanalen dubbelt längre än kroppen; 
2 korta salive-kärl, 4 små blindkärl vid magen och 
4 ganska långa gallkärl. 

Larverna af Raphidia och pupan af Panorpa s:o Ra- 

beskrifvas af Fr. Stein i Wiegm, Archiv 1838, ÖR or 
345. De förra äro, för sin storlek, glupska rofdjur, 
som på trädstammar oo. d. jaga små insekter. För 
förvandlingen äter sig larven ett hål + bark, hvar- 
est han blir pupa. Under detta sednare tillstånd 
är den 1 början orörlig och ligger på sidan, men 
spart vinner den styrka och kan krypa omkring. 
Uti sin lilla kammare sitter den då alltid stödd på 
fötterna och utkryper derifrån före sista förvand- 
lingen. Den är således en fullkomhg länk mellan 
rörliga och orörliga puppor. Förf. beskrvitver 4 
arter larver, men har blott lärt känna förvandlin- 
gen af R. crassicornis. — Panorpa förblifver ännu 
okänd under larvtillståndet. Den pupa som här 
beskrvifves blef funnen i jorden, vid roten af 
ett träd. 

Om de högst märkvärdiga Rhipiptera hafva 6:o Rhi- 
några fakta blifvit bekantgjorda, som väl nu tyckas PRE 
göra dessa djurs beskaffenhet ännu mera gåtlik än 
lörut, men som dock utan tvifvel komma att leda 
oss till en riktig kännedom derom, då det väl ej 
kan betviflas att forskningen på ett så inbjudande 
fält fortsättes. 

Leon Dufour beskref larven al Xenos Rossi 
1 Ann. Sc. Nat. VII, p. 18 (1837). Den är aflång, 


har 9 å 10 seomenter, och ett stort platt, 3-kan- 
tigt, hårdt hufvud; lefver, såsom länge varit be- 
kant, mellan ryggsegmenterna på Polistes gallica i 
södra Frankrike. Pupan har mycken likhet med 


284 


larven. En annan Khipipter-pupa, af okänd art, 
fann han på Sphex sabulosa , och beskref densam- 
ma på anförde ställe. 

Denna, eller kanske en annan art, fann Sie- 
bold på Sph. sabulosa och Miscus campestris vid 
Dantzig, och beskref den ut: sina Beyträge zur Gesch. 
d. Wirbell. Thiere. Han kallar den Xenos Sphe- 
gidarum , och beskrifver äfven de mre delarne. 
På ryggen synas 3 mörka punkter efter hvarandra, 
hvilka äro öppningarne för 3:ne små rör, som gå 
in uti abdomen, och der öppna sig inåt caviteten. 
Uti denna ligga, omkring den blinda tarmkana- 
len, en mängd ägg, ur hvilka utvecklas små mörk- 
blå djur, af utseende nästan som Podurz, och 
försedde med en likadan hoppsvans, samt med ögon, 
och en i båda ändar blind tarmkanal! Dessa små 
djur utkrypa genom de 3 rygghålen. Siebold 
anser dessa högst besynnerliga varelser för parasit- 
djur; men Westwood, som äfvenledes funnit mot- 
svarande små kräk hos larven af Stylops , framställer 
en annan åsigt. Han förmodar nemligen att honan 
af Rhipiptera, liksom den af Psyche, aldrig blir 
så utbildad som hannen, utan alltid bibehåller ett 
larvartadt utseende, och att således de djur som 
man vanligtvis ansett för puppor, äro fullbildade 
honor. De omnämde små djuren skulle då vara 
ungarne eller larverna i sitt första stadium. Detta 
låter högst sannolikt; men ännu återstår den inom 
insektklassen oerhörda omständigheten, att larverna 
i sitt första stadium skulle äga en helt annan bild- 
ning än den som de sedan erhålla. (Se Entomol. 
Transact. 1839, p. 184, (jemför äfven Wiegm. Arch. 
1839, 2, p. 287, hvarest Ericsson gör flera till- 
lägg efter egen undersökning). 


285 


Uti Entomol, Societetens i Paris Annaler 1837, 
Bullet. p. LI, annonceras, att man i Paris uppfun- 
nit en composition som kan "erat till bottnar 
i insektlådor, och som i detta hänseende fullkom- 
ligt ersätter kork. Det kan efter beställning er- 
hållas i skifvor af den storlek och form man åstun- 
dar, och blir betydligen mindre dyrt än korkskif- 
vor, nemligen 40 centimes (d. ä. ungefär 9 sk. b:0) 
för qvadratfoten, då skifvor köpas på stället. I 
Sverige blir blotta korken mer än dubbelt dyrare, 
och man slipper den svårighet som alltid möter att 
få den sönderskuren, samt osäkerheten att erhålla 
duglig kork. Jag har ännu ej haft tillfälle att 
pröfva dessa bottnar, men förmodar att uppgiften 
är riktig, då den blifvit intagen i nämde tidskrift, 
och bottnarne sägas vara pröfvade och befunne 
goda uti Hr Servilles stora samling, som först 
skall hafva blifvit dermed försedd. Ämnets sam- 
mansättning uppgifves ej. 

Större delen af Skandinaviens entomologer 
uppräknas af Grefve Mannerheim i Bullet. d. 
Moscou 1837, N:o VIII, hvarest han rättar de stora 
felen i öppbifterria uti Gistls arbete ”die jetzt le- 
benden Entomologen. 

På Öfislager till Isis under förevälide aren, 
isynnerhet 1838, har Waltl i Passau annonserat 
byte och handel med insekter, isynnerhet sällsynta 
Coleoptera, till bestämda priser. 


COLEOPTERA. — Den vanligen brukliga, 
Geoffroy-ska indelningen af Coleoptera, efter tars- 
ledernas antal, har ofta varit klandrad såsom arti- 
ficiell och onaturlig, då ganska många närslägtade 
former hafva olika antal tars-leder, och således kom- 
ma att uppräknas i olika afdelningar af Ordningen. 


Diverse 
noticer : 


Bottnar 
till in- 


sektlådor. 


Systema 
tik. 


286 


Likväl har ännu ingen: kunnat uppgifva en bättre 
indelningsgrund, hvarigenom en redig öfversigt 
kunde bibehållas, af de talrika formerna, ehuru 
fiera försök blifvit gjorda. Ett sådant framställes af 
Strewbel i Isis 1839, p. 126, ianledning af Sta- 
phylinernes affiniteter. Han anser nemligen, med 
rätta, dessa komma närmare ivtill Silpha och andra 
Clavicornia, än intill Carabici, bredvid hvilka de 
vanligtvis uppräknas. Det uppgilva Schemet är 
följande: 
1:o Cryptomera Burm. 
1 Bhynechophora (”larvae apode”): Bostrieina, Cur- 
culionina och Bruchoidia (med Rhinosimus, Oe- 
demera m. fl.). 
: Lignivora (”larve micropodix”): Xylotrugea, Ca- 
pricornia, Sternoxi. 
3 —— (”larve macropodie”): a) Chysomelina. 

6) Erotyhina (med Triplaces, Diaperiales, Myce- 
tophagi &c., Coccinellx). 

c) Heteromera (Stenoptera, Melasomata och Tra- 
chelophora). 

2 ”Isocera” [troligen Isomera]. 
1 Secrricornia (Malacod., Macrodaetyla Latr, Otio- 
phora med Gyrinus). 
Entomophaga (Carabiei och Dytici). 
3 Saprophila a) Brachelytra med Pselaphi. 

6) Clavicornia (Necrophaga och Byrrhina Latr, 
Celeripedia: nemligen Scaphidia, Clerii, Tri- 
chodes). 

c) Palpicornia. 

4 Lamellicornia. 

Man kan ej neka att denna anordning inne- 
fattar många ganska naturenliga sammanställningar, 
och i fall författaren hade angifvit karakterer för 
afdelningarne, så hade han derigenom gjort veten- 
skapen en verklig tjenst. Men det är svårt, och 


MD 


(NS) 


287 


fordrar mångåriga grundliga forskningar, att finna 
den öfverensstämmelse i form mellan de samman- 
hörande arterna, och deras olikheter med alla andra, 
hvars uttryck 1 ord vi kalla zoologisk karakter, 
hvaremot det är ganska lätt för en hvar, som är 
något hemmastadd med ämnet, att uppgöra sche- 
mata utan karakterer, eller blott försedde med så- 
dane som ej passa på föremålen; t. ex. de ofvan 
från Burmeister lånade uttrycken ”larve apode”, 
”micropodie” och ”macropode”. Det bör nemligen 
anmärkas att larverne af Oedemera hafva större 
fötter än en ganska betydlig del bland dem af 
Chrysomeline, och att en stor del af Cerambycin 
larverna äro fotlösa. Så länge ej larverna af alla 
kända naturliga genera äro bekanta, kunna de ej 
användas för karakteristiken. Jag återkommer till 
detta ämne vid Lepidoptera. 

Erichson har lemnat en öfversigt af de 
enkla ögonens, eller Ocellernes , förekommande och 
antal hos Staphylinerne. Dessa, uti de öfriga in- 
sektordningarne allmänt förekommande organer, 
finnas blott hos en ringa del af Coleoptera, och de 
äro der ej så constanta som hos andra insekter, ty 
inom ett genus, hvaraf några arter äro försedde 
med oceller, kunna de saknas hos andra arter. 
Hos Omalinerne äro de i allmänhet 2. Det ovan- 
liga förhållandet af blott en enda ocell, som Brullé 
upptäckt hos Anthrenus och närslägtade genera, 
med Megatoma och Attagenus, förekommer äfven 
hos Phleobium corticale (Silpha elypeata Mäll), men 
ej hos flere bland Staphyliniderne. Erichson sä- 
ger sig äfven hafva funnit en ensam ocell hos en 
så kallad Termit-soldat. Hos alla andra kända in- 
sekter äro ocellerne 3, 2 eller inga. (Se Germars 


Zeitschr. $£, p. 369). 


Enkla 


o3Zon:. 


Vinglös 
Scarabeid. 


Cebrio 
dI3as, 
parning. 


288 


Feisthamel meddelar det första kända exem- 
plet af en fullkomligen vinglös insekt af Lamelli- 
cornia. Honan af Pachypus excavatus från Corsika 
och Sardinien, saknar nemligen både alex och ely- 
tra (Ann. Ent. 1837, p. 257). Audouin, som när- 
mare undersökt denna hona, skall dock hafva fun- 
nit rudiment af skalvingarne. 

Genom Graells iakttagelser vid Barcellona, 
och sednare Mittres, i södra Frankrike, hafva vi 
erhållit underrättelser om flera ganska märkvärdiga 
tilldragelser vid parningen af Cebrio gigas. Hanen 
förekommer temligen allmänt på flera ställen i syd- 
ligaste delen af Europa, men honan är ytterst säll- 
synt, och dertill så olik hannen, att Latreille, 
innan dess rätta natur blef bekant, deraf bildade 
ett eget genus, Hammonia. Hon har nemligen 
ganska korta, klubblika, 10-ledade antenner och är 
alldeles vinglös, då hannen har långa, trådlika 
antenner samt både flyg- och täckvingar. Honan 
kommer aldrig ut ur den alldeles tillslutna jord- 
håla, hvari hon tillbringat sitt pupptillstånd, om 
ej vid särskilt inträffande yttre våld, hvilket är or- 
saken till dess sällsynthet. I September månad 
utkläckas dessa insekter från pupporna, hvarefter 
hannarne, vid inträffande regnväder, arbeta sig fram 
ur jorden, flyga omkring och uppsöka de ställen 
hvarest honorna ligga fördolde, ehuru ej ringaste 
yttre tecken finnes, hvarpå de kunna igenkänna 
dessa ställen. Hannen gräfver nu ett litet hål midt 
öfver honans jJordeell, insticker derigenom spetsen 
af ahdomen, och parningen försiggår utan att ma- 
karne någonsin få se hvarandra. Det skall vanligt- 
vis inträffa, att flera hannar komma tillsamman 
till hvarje hona, och strida på hf och död om be- 
sittningen deraf. Till det mest anmärkningsvärda 

hörer, 


289 


hörer, att parningen endast sker under regn och 
oväder. Om solen visar sig under det hannen 
gräfver, eller till och med under sjelfva parnin- 
gen, så flyger han genast bort, och han sysselsät- 
ter sig endast under regnväder med honornas upp- 
sökande. Åggens utveckling och larverne äro ännu 
obekante:”” (Grells i Aon: Ent. "1837, p: 93. — 
Mittre, Revue Zool. 1839, p. 53, med tillägg af 
Guérin om hvad som förut varit i ämnet bekant). 

Grefve Mannerheim erinrar om den nog 
besynnerliga omständigheten, att en del stora Co- 
leoptera, särdeles af familjen Lamellicornia, som 
under Linnés tidehvarf, och förut, ej voro sällsynte 
i samlingar, 1 sednare tider ej blifvit återfunne el- 
ler ytterst sällan kunne fås; hvilket är anmärk- 
ningsvärdt, då man besinnar med hvilken ifver alla 
verldsdelars insekter nu samlas och föras till Europa, 
af personer som endast för detta ändamål göra 
vidlyftiga resor. T. ex. den beryktade Scarabeus 
Hercules , som enligt Forsström lefver i rutten 
ved på Anutllerne. Sc. Acteon skall, enligt La 
Cordaire lefva i Cayenne uti jordhålor, hvarest 
larverne föda sig af rutten ved. Utom dessa sak- 
nas nästan alla de stora, sedan äldre tider kända 
Scarabeerne i Dejeans samling. I Paris finnes 
de enda kända exemplaren af Goliathus Cacicus och 
Polyphemus ; för en G. magnus betaltes nyligen i 
England 12,000 Frances; man vet ej engång hvar- 
ifrån de härstamma, men anledning är att tro dem 
vara från Afrika, emedan G. micans finnes vid 
Senegal, och G. regius enligt Erman förekommer 
på ile de Prince i Guineiska bugten. I Peters- 
burg har man Sc. longimanus och Elephas, tro- 
ligtvis ur M:lle Merians samling. (Bull. de Mo- 
scou 1838, p. 225). 

Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840: 19 


Literatur: 


Allmänna 
Arbeten. 


290 


Bland allmänna arbeten öfver Coleoptera nämna 
vi först Dejeans Catalogue des Coleopteres, 503 
sid. 8:o, Paris 1837, som blott innefattar de arter, 
hvilka funnos i hans samling ”), men som utgjorde 
22,399 arter. Första upplagan som utkom 1823, 
innefattade 6692 arter. Då andra upplagan i med- 
let af 1830-talet var nära färdig, blef den förstörd 
genom en eldsvåda, hvarföre en, åter an- 
senligen tillökad tredje upplaga, utkom 1837. Den 
är väl och med sakkännedom bearbetad, och är 
det enda bland de arbeten som nu finnas, hvilket 
ger en kort och riktig öfversigt af art-kännedomen 
inom hela denna Ordo. Den uppgifver blott nam- 
net, de vigtigaste Synonymerne med författarens 
namn, och fäderneslandet, för hvarje art. Antalet 
af genera uppgår till ungefär 2300, hvaribland en 
ganska betydlig del här för första gången framställes, 
thyvärr utan karakterer. Man saknar äfven nam- 
nen på de stora, naturliga genera, som blifvit för- 
delade i många, t. ex. Elater, som blifvit deladt 
1 circa 50 nya slägten med öfver 600 arter, Buprestis, 
Haltica m. fl. Denna katalog uppräknar 6368 
europeiska arter, hvaraf 3 finnas i Skandinavien. 

Laporte & Gory Hist. Nat. & iconogr. des 
Coleoptéres (Paris, 8:o, å 6 fr. pr livraison, på 
ord. papper) innefattar monografier, med särskilt 
paginering, öfver familjer af Coleoptera. Livr. 25—35 
utkom 1839. — Kritiska anmärkningar vid de förra 
häftena, finnasaf Mannerheim, i Bull. de Moscou 
1838, p. 62. Exposition af arbetet se Germars 
Zeitschr. 41. 

Castelneau & Gory Hist. Nat. & iconogr. 
des Coléoptéres, är ett annat arbete, hvaraf 28 häf- 


+) Denna, troligtvis den rikaste privata samling som funnits, 
skall nu, enligt nyss ingångna underrättelser vara styckevis 
försåld. : ; 


291 


ten skola hafva utkommit till 1839 års slut, och 
hvaraf jag blott känner titeln. 

Hope the Coleopterists Manual, 8:0, London, 
Bohn; part 1: 1837, 126 sid.; — 2: 1838, 184 sid. 
innefattar en katalog på Linnés och Fabricii 
arter, hänförde till de nyares genera, med kritik 
och beskrifningar. Detta arbete, som råkat i goda 
händer, är af ett ganska stort värde för vetenska- 
pen. De två utkomna delarne innefatta Lamelli- 
cornia och Carabici. Pris på första delen 7 sh. sterl. 

Gistl Systema Insectorum, Monachii apud 
Fleisehmann, 8:o, hft. 1: 1837, 64 sid.; 2: Bern 
1839, pag. 65—132; synes vara ämnadt att bli en 
systematisk beskrifning af alla kända insekter; men 
ifall förf. blott kunde medhinna Coleoptera, skulle 
ban hafva uträttat mera än hittills någon annan. 
Då arbetet synes vara väl utfördt, kan man endast 
önska att det må fortsättas, men hittills upptager 
det blott en del af Carabici. Vida flera arter upp- 
föras än i Dejeans större arbete öfver samma familj, 
och Gistls är lättare att begagna, då det ej är så 
vidlyftigt. -5 å 6 arter beskrifvas på hvarje sida, 
med synonymi. Yttre formen af de flesta slägte- 
na, och mundelarna af några, upplysas genom 
enkla contour-figurer. 

Af Dejean och Boisduvals IconographieFör Euro- 
& Histoire naturelle des Coleopteres d Europe, menn 
kom 12:te häftet 1836, och 13:de 1837. De inne- 
hålla hela fam. Hydrocanthari, som är bearbetad, 
af Aubé. (Pris 6 Francs pr livr.). 

Af Sturms Deutschlands Fauna, mitt Abb. 
utkom häftet XII, år 1837, och XIII, 1838, de 
innefatta Ptinores, Scydmzenus (21 sp.) och Silpha 
(med Necrophorus och Agyrtes). 

Erichson, die Käfer der Mark Brandenburg, 
8:0, Abth.: 1, Berlin 41837; 2,:1839, är ett högst 


292 


rikhaltigt, med största omsorg och sakkännedom 
utarbetadt verk, som för oss, i Norden, äger ett 
synnerligt värde, för jemförelsen med vår egen 
fauna. De 2 nämda afdelningarne innehålla Ca- 
rabici, Dytici, Gyrini, Palpicornia, Silphe, Psela- 
phi, Staphylini och Histeres. 

En namnförteckning på MJMirtembergs Coleo- 
ptera hafva vi erhållit af v. Roser i Correspon- 
dentzblatt des Landwirtschaftl. Vereins 1838, och 
derur särskilt aftryckt. Den genomgår hela Co- 
leopter-ordningen, efter nyaste nomenklaturen för 
genera, och innefattar 2500 arter. Så vidt vi känna 
finnas 1 hela Skandinavien omkring 2300, och i 
det egentliga Sverige utom Lappland 2100 arter. 

Waltl, förteckning på sällsyntare Coleoptera 
kring Passau, i Isis 1838, p. 263. Der uppräknas 
omkring 500 arter, och lemnas beskrifning af 22 nya. 
Fortsättn. i Isis 1839, p. 221: nya arter N:o 23—46. 
(Heterocerus-Scymnus) med diagnos och kort be- 
skrifning. 

Osw. Heer. Käfer der Schweitz, I: 1 och 
2, 4:o Neufchatel 1837, ur 2 bandet af Neue Schw. 
Denkschriften; innehåller Carabici och Hydrocan- 
thari. Samme förf. har sedan gifvit en omarbetning 
häraf under namn af Fauna Coleopt. Helvetica, 1, 
1, Turici 1838, 144 sid. 8:o. (+ Thl.). Fäster myc- 
ken öppadiliankör vid den olika höjd uppåt al- 
perne, hvarest arterne förekomma. 

J. Stephens, Manual of British Beetles, 
Lond/ 1838; 120. 

Garnier Carabiques du Dep:t de la Somme, 

, 1836; och densammes: Entomologie du Depart. 
de la Somme, 8:o, 1838. 

M. Molsant, Hist. Nat. des Coleopteres de 
la France, livr. 1 Longicornes, Paris 1839, 8:0, 
med plancher. 


203 


Camelli, De Coleopteris novis & minus COog- 
nitis provincie Novo Comi, Broch. in 8:o, 54 sid. 
Ticini 1837, innefattar 119 arter. 

För kännedomen om de föga bekanta Tur- 
kiska ländernas Coleoptera, kunna anföras Waltis 
Bidrag 1 Isis 1838, p. 450, hvarest 140 arter upp- 
räknas, hvaribland många, som äro nya, beskrif- 
vas, samt Meneéetries katalog öfver 237 arter Co- 
leoptera som äro funne mellan Balkan och Con- 
stantinopel; Mem. de Petersb. Sc. Nat. V, 1838, 
Pruds GC NEVUe ZLOpl. LOJGsp. 103: 

Nya arter från trakten af Caspiska hafvet be- rdr 
skrifvas i Bullet. d. Moscou 1837, V, p- 59. Nam- TRE 
nenp uppräknas 1 Isis 1838, p. 797. 

T. Victor Coleopteres du Caucase & des 
prov. trans-caucasiennes; Bullet. de Moscou 1838, 
p. 175. Blott få arter beskrifvas. Af Tritoma pi- 
losum bildas ett nytt genus, Agaricophilus. 

T. W. Harris beskrifver nya Nordamerikan- 
ska arter, i stor mängd, uti Trans. of the. Nat. 
Hist. Soc. of Hartford (Connecticut), vol. 1, 1836. 
Se Guérins Revue Zool. 1838, p. 117. 

Th. Say, nya Coleoptera från Nordamerika, 
1 Philad. Trans. V1l, p. 155; mest Sternoxi, och 
deribland 72 Elateres. 

5 nya arter från Mexico; Revue Zool. 1839, 
pir. 201; 

Lanier, 21 n. sp. från Cuba; Rev. Zool. 
1838, p. 279. 

Guérin, nya arter från landet kring Magel- 


lans-sundet; Rev. Zool. 1839, p. 295. 


> 


Aube har utarbetat 6:te volumen af Dejeans Särskilta 
; G : a rbeten: 
Species General des Coleopteres, som innehåller Hav 


Hydrotanthari och Gyrini; 1 vol. 8:0, 800 sid., eanthari. 


Carabici, 


294 


Paris 1838 (15 Francs). Kritiska anmärkningar 
härvid, af en anonym, finnas i Ann. Ent. 1839, p. 67. 

Hornung beskrifver, i Isis 1838, p. 107, 
Hydroporus thermalis , som lefver i heta källor, af 
40 å 509 R. temperatur, på Hartz. Demw är 3 lin. 
lång och närmast lik H. geminus. 

Erichson söker visa, att slägtet Pteroloma , 
hvaraf den äldst kända arten finnes i norra delen 
af Skandinavien, ej hörer till Carabici, utan till 
Silphe, och bör insättas mellan AZgyrtes och Catops. 


3 arter beskrifvas. Wiegm. Archiv 1837, p. 119. 


Chaudoir Tableau d'une nouv. Subdiv. du genre 
Feronia Dej., 1 Bullet. de Moscou 1838, p. 3. Huf- 
vudindelningen hemtas af första leden på hannens 
främre tarser, som är transversell. Många nya 
subgenera framställas. 

Nya arter af Carabici beskrifvas af Manner- 
heim i Bullet. de Moscou 1837, N:o 2, p-.3; och 
af Cha nvdgrr;ibd No 3ppaat 

Schjödte Monogra6 af Danmarks Amare, i 
Kröyers tidskrift 1836, p. 38, 138 och 242. 28 
arter uppräknas, hvaribland flera nya, med goda 
beskrifningar. | 

Solier om Aptinus , Brachinus, Ditomus m. 
fl. Carabici, Stridskrift, i Ann; Ent. 1836, p. 691. 
— Id. om arterne af Stenocheila, Ega , Catapiesis, 
Trachelizus , ibd., p. 589. 

Monogr. af Pamborus , Guer. Mag. 1836. 

Procrustes Duponcheli , fr. Egypten, Barthe- 
lemy i Ann. Ent. 1837, p. 245. 


Anm. vid Gorys monogr. af Anthia , se Guér. 
Mag. 1839. 


Om gen. Amblycheila och en ny art; Ann, 
Emt: 4839, ps; 557. : 


295 


Om Enceladus och Siagona med nya arter; 
Guérin i Rev. Zool. 1838, p. 74. De kända ar- 
terna uppräknas. 

2 n. sp. af Omus, Reiche i Ann. Ent. 1838, 
p. 297, från N. Amerika; 4 arter beskrifvas. 

Flera allmänna arbeten öfver dCarabici äro 
förut nämda. 

Erichson genera & species Staphylinorum, 
954 sid. 8:0, Berolini, första häftet 1839, 2:dra 
1840, med 53 tahb. innehållande <contourteck- 
ningar af några typer för genera, och af munde- 
larne. Den innefattar alla kända arter, till ett 
antal af omkring 1709, som fördelas i 11 Tribus 
och 112 genera. Många af genera äro' nybildade, 
hvilket nu är oundvikligt; man måste blott fägna 
sig öfver deras tillkomst, då de bildas af män, som 
äro detta värf fullt vuxne, såsom här varit hän- 
delsen. För hvarje art lemnas diagnos, synonymi, 
habitat och beskrifning, allt med en fulländning, 
som hedrar författaren och gör verkligt gagn åt 
vetenskapen. ; 

Nordmanns Symbolax ad Monogr. Staphyli- 
norum, Petropoli 1837, 4:o, 167 sid., särskilt 
afdraget ur Commentarii Ac. Petrop., kan anses 
såsom ett vigtigt och väl utfördt förarbete till 
Eriehsons verk. Det omfattar alla arterna af fissi- 
labra Latr., men beskrifver blott de nya. Innehåll 
och uppställning finnes i Germ. Zeitschr. 1, p. 300. 
Det kan i allmänhet anmärkas såsom en lycka, 
att bearbetningen af de små praktlösa och ofta 
svåraste familjerna af djurriket, vanligen blifva före- 
mål för de verkliga vetenskapsmännens bearbetning. 

Staphylinus maxillosus antages såsom typ för 
ett nytt genus, Saprophilus, af Streubel i Isis 
1839, p. 137; men detta genus hade förut erhållit 
namnet Crceophagus. 


Brache- 
lytra. 


296 


Micralymma Johnstoni, som lefver under hafs- 
vattnet, nämdes förut, pag. 273. [Namnet tyckes 
böra vara ju ERA 

Clavieor- Em. Rousseau uppgifver en ny märkvärdig 

nia &c.&c. , .. 
könskillnad hos arterna af Dermestes. Hannarna 
hafva nemligen 2 porer i medellinien under ab- 
domen, en på 3:dje och en på 4:de synliga seg- 
mentet. Hvardera af dessa porer är ökad RER af 
en hårkrans, och från dem kan utskjutas en liten 
erectil papill. De saknas hos honorna. Ann. Ent. 
1838, p. LVIII. — Revue Zool. 1838, p. 78. 

Guérin om genus Globicornis Latr. De kän- 
da arterna äro Gl. rufitarsis. (Derm. rufit. Panz.) 
och en ny art. Gl. fulvipes från Vestindien. Revue 
Zool: 1838, pic135. 

Pitilium apterum , Guerim Rev. Zool. 1839, p. 90. 

Newman, monografi af Bhysodes Dalm. i 
Charlesw. Mag. 1838, p.- 663. 8 arter beskrifvas. 

Klug om Cleri, + Institut 1838, p. 170. — 
Berl. Baricht 1839, p. 1 och 27. Ar blott en kort 
öfversigt af familjen. 

Guérin, 2sp. af Phyllocerus (af Cebrionites) 
Rev. Zool. 1838, p. 12. 

Colobodera nov. gen. fr. Madagaskar, närsläg- 
tadt med Atopa, Cyphon, Cebrio, och med ap- 
parent 4-ledade tarser; Klug i Wiegm. Arch. 
1838 ,.p: 67 

Sternoxi. Spinola om Buprestiderne: karakterer för en 
del af subgenera, 1 Ann. Ent. 1837, p- 101; samt 
monograh af genera Steraspis och RNE ibd. 
1838, p- 303. 

Mannerheim, Enumeration des Buprestides 
et deser. de quelques nouv. esp.; Bull. de Moscou, 
1837; N:o iV.HI. 

Chevrolat Centurie de Buprestides, 8:o, Strasb. 
1838, ur Silbermanns Revue Entomol. 


207 


Germar, om £lateres, 1 Germars Magaz. 1, 
p- 193, Uppger en fullständig karakteristik af alla 
de nyare underordnade genera: en ypperlig och 
välkommen afhandling, som lemnar utförlig be- 
skrifning af mundelar m. m. Den utgör mera 
specielt en monografi af de Elateres, som hafva tarsi 
lobati, hvaraf alla arterna beskrifvas. 
Obs. vid gen. Lissomus Dalm af Guérin i 
Ret." Zool: 11838; p. 13. 

Tetralobus australasie, Ann. Ent. 1836, p. 513. 

Hope, Oliviers Lamellicornia ; hänförde till 
de nyare genera; Charlesw. Mag. 1839, p: 17 och 
171. Om hans bearbetning af Linnés och Fabricii 
arter är förut nämdt. 

Westwood beskrifver nya arter af de s. k. 
heliga Scarabeerne (Ateuchus Fabr., Heliocantharus) 


med 2 sporrar på mellantibige, och bildar deraf 


genera Sceliages och Anomiopsis. Zool. Proc. 1837, 
p- 12, och Zool. Trans 1838, p. 155 (Isis 1838, 
p- 846). 

Klug, Aulonocnemis , n. g. nära Aphodius; 
Wiegm. Arch. 1838, p.- 70. 

Guerin, om gen. Hexodon i Revue Zool. 
1839, p- 170. 

Gene, Elaphocera, mn. g. från Sicilien, nära 
Melolontha. Revue Zool. 1838, p. 30. 

Waterhbouse, monografi af Diphucephala , 
Revue Zool. 1838, p. 62, (ur Lond. Ent. Trans- 
actions). | 

Hope monografi af Fuchlora, som upphöjes 
till familj C'Euchloride”) med tillhörande genera: 
Euchlora, Aprosterna, Mimela, Rhombonyx och 
Anomala Zool. Proc. 1839, p. 65. 

Gory & Percherons Monographie des Ce- 


toines et des genres voisines «(Mélitophiles), blef 


fullbordad år 1836 med 15:de häftet. Hela avrbe- 


Lamelli- 
cornia. 


Melano- 


somata. 


298 


tet innehåller 77 planeher och kostar 90 Francs 
(jemf. årsb. 1834). Kritiska anmärkningar dervid 
af Mannerheim se Bull. de Moscou 1837, N:o 8. 

Mannerheim, £Lupyga Besckiu; nov. gen. 
nära Cetonia, från Mozambique; Bull. de Moscau 
1838, p. 33. 

Newmann monografi af Popillia i Charles-- 
worths Mag. 1838, p. 336. Innehåller 30 arter, 
hvaraf 21 nya. Derull 2 nya arter ibd. 1839, p. 365. 

Buquet nya sp. af Goliathus, Macronota, 
Gnathocera och Macroma. Ann. Ent. 1836, p. 201. 
— Goliathus Delesserti från Indien, beskr. af 
Guérin "i Revue Zool18897 pr 229 

Klug om Scarabeus longimanus Auct., Berl. 
Beriecht 1839, p. 67. Den bhörer till sl. Euckirus, 
hvaraf 2 arter äro kända, och kommer närmare 
till Melolontha är till de egentlige Scarabeei. 
Scarabeus Hector nu. sp. Ann. Ent. 1836, p. 513. 

Att Platycerus rufipes endast är honan af 
Pl. caraboides framställes af Boulard i Ann. Ent. 
1839, p. XXIII. Jag och flera svenska Entomolo- 
ger, hafva ofta haft tillfälle att iakttaga detsamma. 
Men man finner äfven honor som hafva fötterna 
af samma färg som hannens. 

Mannerheim, Kritiska anm. vid Perche- 
rons monogr. af Passalus. Bullet. de Moscou, 
1838, 'p: 62. 

Solier har 1 Annales Ent. fortsatt sitt i år- 
gangarne 1834 och 5 började stora arbete: Mono- 
graphie des Collapterides , hvarunder han innefattar 
de egentlige Melasomerne. Blott af sjelfva slägtet 
Pimelia beskrifvas 84 arter. 

”Tribu 4. Piméelites”, -beskrifvas 1. ce. p. '10o:följ. 
ks 0 BE ING HEINE SAGE TYGER LION oa rg RAN ERA 
BG AA stditesk EE SIENA TON TS RO UPS 


299 


”Tnba oy Akisktes", beskrifvas:I'c.. i prr685vo”t 
— 8. Adelostomites — =. . 1837 ,, 151 -— 

Div. 2. Phaneroglosses: 

EFS TR Sehtes Fre oo. 2. 1838, 44 — 

FT SERIES: te IIS ev eng — ,, 159 — 

Vid detta arbete anmärker La Cordaire, i 
Ann. Ent. 1837, p. 247, oriktiga uppgifter af fä- 
dernesland för några arter; hvarpå Solier svarar 
ibd. p. 481. 

En klassifikation af samma insekt-familj, med 
beskrifning af nya arter, har äfven G. Fischer 
v. Waldheim lemnat, i Bullet. de Moscou 1837, IV. 

Sitaris Solieri, Peccehioli, Ann. Ent BES Trackele 
Pp: 27: laphi, Cla- 

Oedemera Blossevilli, J ousselin, Revue Zool. 3” 
1838, p. 39. 

Arterna af Bryaxis, se Guérins Magazin 1836, 
pir Ski. 

Några arter af Pselaphus m. m., från Cauca- 
sus och närliggande länder, beskrifvas af Victor i 
Mem. de Moscou IV; —Revue Zool. 1838, p. 229. 

Schmidt, de Psclaphis faunge Pragensis, cum 
Anatomia Clavigeri, Diss. inaug. Praga 1836 (Re- 
vue Zool: 1838; ps 31) 

Claviger longicornis , funnen i Frankrike, hos 
Formica fulva, Revue Zool. 1839, p- 160. 

Hope lemnar karakterer för 6 nybildade Se-' Chryso- 
nera af Cassidee, i Taylors Ann. 3; p. 92; nemli- melinz. 
gen Mcesomphalia , typ. C. gibbosa; Dolichotoma , C. 
Chloris; Selenis , C. perforata Fabr.; Tauroma, C. 
Taurus Fbr.; Desmonota, C. platynota Germ.; 
Batonota , C. bidens Fabr. Han säger sig känna 
700 arter af Linnés Cassida. 

Cryptocephalus Loreyi, Dej. från Picmont; So- 
Iier, Aun. Eut. 4836, p. 687. 


Ceramby- 
cina. 


Xylo- 
phaga. 


300 


Germar afhandlar 1 Revue Zool. 1839, p. 
329, synonymien af Cerambycina + hans Insect. sp. 
nova, Halle 1824. | 

Dupont började en monografi af Trachyde- 
rides , med figurer, 1 Guérins Magazin 1836, och 
har fortsatt samt slutat den i samma tidskrift 1838 
och 41839. Detta arbete som imnefattar en stor 
mängd nya arter kan äfven särskilt erhållas. 

Desjardins, monografi af Leptocera Dej; 
Charlesw. Mag. 1838, p. 468. 

Gory om gevus Macrodontia Serv., Anu. Ent. 
1839, p. 124. 4 arter äro kända, hvaraf de två 
här beskrifvas såsom nya. 

Buägu et; gen: "Phactellus';"""Dej.;vGaenns 
Mag. 1839. 

Amphion nov. gen. af Lamia Fabr. Reiche i 
Ann. Ent. 1839, p. 563. (A. vittatum on. sp. från 
Columbien). 

Cercoptera:n.:og-ovmed--eén tsärts::5 piagta 
Guér. Mag. 1839. 

Duponchel, n. sp. af. Purpuricenus; Aun. 
Ent. . 1837, p--309. 

Newmann monogr. al Passandra; Taylors 
Ann: 2; p: 388; och tillägg ibd. 3, P5503; 

Herm. Asmus framställer en på flera skäl 
grundad förmodan, att Apate elongata och substri- 
ata äro olika kön af samma art. Den sednare 
skulle vara honan. Han har funnit dem i Liffland, 
men ej träffat dem i parning. Ann. Ent. 1836, 
pa 023 

Aubé monografi af Monotoma, Ann. Ent. 
1837, p. 453. 9 arter beskrifvas och afbildas. 
Härtill lemnar Kunze:' ett tillägg af 5 arter, 4 
Germars Zeitschrift 1, p. 383. 

Guérin monogr. af Tesseroccrus (Pamicerus 
Spin. Dej. nära Platypus); Revue Zool. 1838, p- 


301 


104. Spinola har infört en artikel öfver detta 
slägte i Guérins Mag. 1839. Första antennleden är 
ganska lång, krökt, bärande de följande, ganska 
korta lederna midtpå yttre sidan, hvarigenom dju- 
ret tyckes hafva 4 antenner. 

Guérin om Paussus , med en ny art; Revue 
Zool. 1838, p. 20; och vidare gen. Trochoideus 
(P. cruciatus Dalm.), pag. 21. 

Labrams: die Gattungen der Räöässelkäfer,Curculio- 
är ett arbete, som kan betraktas såsom en icono- ”"" 
grafi tilll Schönherrs Systema Curculionidum. 
Det utgifves i Basel uti häften al 8 pl. 8:0, med 
figur af en art, såsom typ, af hvarje bland de af 
Schönherr antagna genera. Texten innehåller 
beskrifning af genus "och af den typiska arten, på 
tyska och latin. Första häftet utkom 1836; det 6:te 
1840. Detta sednare slutas med Eucorynus bland 
Anthribides. -— Recension deraf se Germ. Zeitschr. 
; SN egen 0 GT 

Om gen. Piezorhophalus (nära Bostrichus); 
Guéerim:i RevuesZool: 1838; p. 107. 

2 n. sp. af Diorymerus Schönh. Guéer M. 1839. 

Mitrorhynchus brunneus Wesmael, Bull. de 
Brux. 3, p. 163, är Curculio Zamie Thunb., Ant- 
liarhinus Schönh., enligt Guérins Revue Zool. 
1838, p. 302. 

Två genera från Chili, Eublepharus och Phy- 
sothorus, beskrifvas såsom nya af Gai och Solier 
i Ann. Ent. 1839, p. 1; men, enligt en sednare in- 
förd rättelse, äro de redan upptagna af Schönherr 
under namn af Lophotus och Bhyepenes. 

Om Brenthides från Madagaskar, Chevrolat, 
Revue Zool. 1839, p. 172. — Gory, Br. (Arrhe- 
nodes) bipunctatus , ibd., p. 328. 


302 
ORTHOPTERA. — Ett specielt arbete öfver 


hela denna Ordo hafva vi erhållit uti Audinet 
Servilles Hist. Nat. des Insectes Orthopteres, 1 
vol. 776 sid. 8:o, Paris 1839, med Atlas af 14 tabb. 
Det innefattar alla de arter författaren känt, till 
ett. antal af ..7.,a:1800 arter... Det, topde: döckiej 
kunna anses innefatta alla arter som hitills äro 
beskrifne. Arbetet börjar med en alfabetisk för- 
teckning på alla citerade författare, med en gan- 
ska väl inrättad anvisning på de af dem beskrifna 
arterna. — Burmeisters arbete öfver samma 
ämne är redan nämdt under Entomologisk literatur 
i allmänhet. 

Om tillägg till denna Ordo se längre fram 
vid Neuroptera. 

Bidrag till synonymien af Orthoptera lemnar 
Charpentier i Germ. Zeitschr. 1, p. 371. 


Charpentier anmärker att Forficula minor, 
då den vill flyga, utbreder vingarne med tillhjelp 
af stjert-tången. Germ. Zeitschr. 1, p. 382. 

Tridactylus variegatus Tatr. beskrifves, till 
form och historia, af Leon Dufour i Ann. Sc. 
Nat. vol. 9 (1838), p. 321. Han anser den ej höra 
till Grylli (Achete Fabr.) såsom Latreille trott, 
utan till Acrydi (Grylli Fabr). Dess likhet med 
Gryllotolpa beror endast derpå, att båda äro bil- 


dade för att gräfva. 
Blanchard lemnar en monografi af Pho- 
raspis (af Blattarie), 1 Ann. Ent. 1837, p. 271; 


11 arter beskrifvas och afbildas. 


Serville, Toxodera, mn. gen. af: Mantis L. 
Ann. Ent. 1837, p. 25. 
E. Blanchard, monografi af Ommexecha 


(af Acrydii); Ann. Ent. 1836, p. 603, med fig. 


303 
(12 säkra och 3 ovissa arter, från Indien och 
Sydamerika). 


Marshall 10 n. sp. Orthoptera (af Locusta, 
Gryllus); Wiener Ann. 1, p. 207. 


HEMIPTERA. — Jemför Entom. literatur i 
allmänhet. — Fötterne hos en del Hemiptera be- 
skrifvas af Doyéere i Ann. Ent. 1837, p. 261. 

Herrich Schäffers arbete, Die Wanzen 
artigen Insekten, fortsättes : 5:te bandets första —3:dje 
häften utkommo 1839. Deruti afbildades mest Te- 
tyre, och de af detta Fabriciska genus framställda, 
nyare sub-genera, underkastas en sträng kritik. 
(Hvarje band af 6 häften 8:0; häftet af 6 ill. pl. 
HEN: ark text, ät Lhbl):. 

Max. Spin ola, -Essai; sur les genres. si; sr 
des Hemipt. hétéropteres, Genes chez Y. Gravier, 
1837, 383 sid. 8:o, tabb. 4, | framställer alla de 
nyare genera af Linnés Cimex och Nepa. En 
kort öfversigt af arbetet finnes i Ann. Sc. Nat. 
XII, p. 293. 

Catalogue of Hemiptera in the Coll. of Rev. 
M:r Ho pe Lond. 1837, 46 sid. 8:o maj., är en namn- 
förteckning öfver arterna af Scutellera, Pentatoma, 
Tesseratoma och Phzxa (Fam. Scutati Burm.), in- 
rättad liksom Dejeans katalog öfver Coleoptera, 
men med ett bihang, som innehåller beskrifningar 
af de nya arterna. 48 genera och 459 arter upp- 
räknas. Arbetet fortsättes. 

En utförlig monografi af Scutellera Lam. (Te- 
tyra Fabr.) hafva vi erhållit af Germar, i hans 
Zeitschrift 14, p. 1. Det nämda slägtet utgör en 
familj, som fördelas i 24 genera. 


Hetero- 
ptera. 


Homopte- 
ra. 


304 


Monogr. af Phyllomorpha (nära Coreus), Gué- 


TAR  Kovus Zool: 1839, p. 231. (3 sp: från Afrika, 
I från Europa). 

Waga, Opthalmicus dispar fr. Polen (af (E 
coris Fall.) Ann. Ent. 1839, p. 523. 

Spinola,  Chelochirus; n. g. fr. Jayasfogra 
Aradus och Tingis; Guér. Mag. 1839. 

Jenyns beskrifver i Taylors Annals 1839, 
tre nya arter af Cimex Latr (Acantbia Fbr), neml. 
Columbarius, Hirundinis och Pipistrelli, hvilka lef- 
va på de djur hvaraf de fått namn. 

Desjardins Naucoris rugosa, n. sp. från ön 
Maurice; Ann. Ent. 1837, p. 239. 

Om Belostoma lemnar Spinola den märkliga 
underrättelsen, att lufthålen (spiracula) äro olika 
bildade hos båda könen, och att det bihang i slu- 
tet af abdomen, som Belostoma har, liksom Nepa, 
hos det förra slägtet ej tjenar: såsom kanal för re- 
spirationen, utan utgör ett bihang vid generations 
organerne, hvilket dock ej tjenar till slida åt dessa 
delar. - Hanen har två klor på framfötterne, och 
har gifvit anledning till bildandet af slägtet Diplo- 
nycha. Honan har, såsom bekant är, blott en klo. 
Revue Zool. 1839, p. 112. 

Spinola Essai sur les Fulgorelles ; x Ann. 


Ent. 1839, p. 133, är en komplett monografi af 


dessa djur. Arternes antal är 145. Af de 39 ge- 
nera äro 18 nya. Ett utdrag, som blott omfattar 
genera med karakterer finnas i Revue Zool. 1839, 
p- 199. Hela literaturen öfver detta ämne ge- 
nomgas utförligen, och en allmän, utförlig be- 
skrifning lemnas af vingarne, thorax, och alla de- 
lar. Hemipterordningen imdelas i 1:o Heteroptera 
X0 Cicaåddrrae och/30 Pen dulitostres som 
imnefatta Chermes, Aphis och Coccus, på hvilka 
| "det 


dan - 


305 


det under bröstet liggande näbbets spets skulle hafva 
en böjning nedåt. Detta inträffar visserligen ofta, 
men synes mig ej utgöra någon allmänt gällande 
karakter för dessa insekter. 
Cicadaria indelas vidare på följande sätt: 

1:o hufvudets sido-lober skilde från mellandelen ge- 

nom intryckta suturer. 

a) 3 oceller och sångapparat : ”Stridulants” (Cica- 


da Latr). 


bg RA a d:o : ”Cicadellaires”. 
2:o hufvudets sidodelar afskilde genom kölar 
| ”Fullgorelles”. 


Denna sednare afdelning (les Fulgorelles) för- 
delas sålunda: 

Fam. 1. Fulgorites”), pannans sidokölar 
fortsättas omedelbarligen i dem på clypeus. 
a) Fulgoroides med Fulgora (laternaria), Phrictus, 
Enchopbora och Pyrops (Candelaria). — b) Lystro- 
ides med 7 genera. — c) Dictyophoroides , 5 gen. 
d) Cixioides , 9 gen., hvaraf Cixius (nervosus), Del- 
phax (hemiptera) och Arzéeopus (Ccrassicornis) äro 
uppgifna såsom svenska. 

Fam. 2 Issites, pannans sidokölar forsättas 

i dem på Clypeus. 

e) Issoides 5 gen., hvaribland Issus coleoptratus 
och Ommatiodotus dissimilis skulle vara svenska. — 
PA Derboides med 3 gen. samt g) Flatoides med 6 
genera. — Våra allmänna små arter af Delphax: 
dispar och guttula, synas mig hafva sidokölarne på 
Clypeus bildade liksom Pzeciloptera phalenoides, och 
häruti skilja sig något från D. hemiptera. Dessa små 
arterna hafva ej varit rätt väl kända af Författaren. 


+) Karakteren för Fam. 1 har blifvit uteglömd och måste sö- 
kas p. 516, och vid Fam. 2, p. 339. I Revue Zool. uppgif- 
ves den oriktigt. 


Prof. Sundevalls Arsb. 1837—184o0. 20 


A phides. 


306 d 


Westwood monograhi af Fulgora och öfver- 
sigt af ”Fam. Fulgorid>e”, i Linn. Trans. XVIII, 
2, p. 135. Fulgora innefattar här hela afd. ”Ful- 
goroides” i Spinolas afhandling, med flera arter, 
än de som deruti anföras, nemligen 27. 

Flera nya arter af Fulgora äro beskrifna af 
Guerin i Revue Zool. 1839, p. 183. 

Germar, Hemiptera Heteroptera fr. Cap., 
samlade af Drege, beskrifna i Silberm. Revue 
Ent. vol. IV. 

Densamme beskrifver 3 nya genera Cicadina i 
Germ. Zeitschr. 1, p. 287; nemligen: Clastoptera 
med 7 och Xerophloea med 1 art, från Brasilien, 
samt Phylloscelis med 2 sp. fr. Nordamerika. 

Burmeistes monogr. af Darnis, Silberm. 
Revue IV. 

Sahlberg beskrifver i Acta Fennica, 1, p- 
85, tre nya arter af Fabricn Cicade, från Finland: 
Cic. lutea, picturata och adumbrata. 

Haliday beskrifver några Aphides, af sub- 
genera Atheroides och Eriosoma (typ. A. Ulmi gal- 
larum). Han anser AA. laricis, gallarum abietis och 
Eriosma fagi tillhopa utgöra slägtet Adelges Vallot. 
Namnet Byrsocrypta föreslås såsom nytt generiskt 
namn för de arter, som bo uti slutna  folliculi. 
(Taylors Ann. vol. 2, p. 189). 

En tillämnad indelning af Aphides, i genera, 
omtalas af Hartig i Isis 1839, p. 667. 

Morren beskrifver de inre delarne af Aphis 
persice , samt en hake, hvarmed de undre vin- 
garne gripa fast uti de öfre, ”liksom hos Noctuze”. 
Han visar utvecklingen af de lefvande födda un- 
garne uti uterus, och antager deras uppkomst der- 
städes genom en sort generatio 2xquivoca, då de ej 
uppkomma till följe af parning. (se Ann. Ent. 1836, 
Bullet., p. LXXVI; Bullet. de Bruxelles 1836). 


307 


Åtskillige underrättelser om €ochenillen (Coc- 
cus Cacti) fbs i Ann. Ent. 1836, Bullet., p- 
LXVIII, och Institut N:o 192 (1837) af Audouin, 
samt af samme författare i Institut 1839, p. 234, 
hvarest denna insekts acclimatisation på Canarie- 
öarne säges vara fullkomligen lyckad. Den blef 
införd dit 1827, men då invånarne ej funno sig 
vid dess skötsel öfvergafs kulturen snart.  Emeller- 
ud bibehöll sig insekten på den förut der införda 
Cactus ficus indica, och förökades till en så stor 
mängd, att den nu utgör en betydlig exportartikel. 
År 1786 blef samma insekt förd från Mexiko till 
Martinique, och ehuru kulturen äfven der öfver- 
gafs, fans insekten ännu år 1812 qvar i förvildadt 
tillstånd. 

Det nämdes förut (pag. 260) att Burmeister 
förenar Thrips med Mallophaga, Thysanura, Or- 
thoptera m. fl., till en enda ordo, och att han af- 
handlat detta slägte i ett par af sina arbeten. Att 
Thrips ej har sin rätta plats bland Hemiptera tyc- 
kes väl vara tydligt, men jag uppräknar dem dock 
här, såsom vanligt, intill dess att deras rätta plats 
bland insektskaran blir med mera säkerhet afgjord. 
Haliday bildar deraf (i Entomol. Magazine 1836, 
III, p. 439), en egen Ordo: Thysanoptera, som 
karakteriseras af: ofullständig förvandling, 4 platta, 
långfransade vingar, kort, mjuk sugsnabel (af La- 
bium) med borstlika Mandibler, som bilda ett sug- 
rör; 4 palpi; blåsor i stället för klor på fötterna 
m. m. Han indelar dem i 6 genera och beskrif- 
ver en betydlig mängd arter från England. 

En art, Thrips aptera, beskrifves af: beon Du- 
four i ut. Sc. Nat. XI (1839), p. 321. Dess 
främre tibie förlängas till en lång spets.  Märkvär- 
digt är, att imago fullkomligt saknar vingar, ehuru 
pupan har rudiment dertill. 


Coccus: 
Cochenill. 


Thrips. 


308 
LEPIDOPTERA. — Med undantag af sängfog- 


larna finnes i hela djurriket ingen form, inom hvilken 
den systematiska anordningen står i ett så lågt förhål- 
lande till den ganska RK arikäsmed ens som 
bland Lepidoptera. Båda visa det besynnerliga feno- 
menet af en fullkomlig brist på vetenskaplig, efter ar- 
ternes form, genomförd methodik, under det de euro- 
peiska arterna i allmänhet och en ofantlig mängd af 
utländska, äro ganska väl bekanta, och till sina 
variationer samt lefnadsförhållanden väl utredde. 
Detta skulle kunna synas innebära en motsägelse; 
men orsaken till den, inom båda dessa Ordines, ut- 
bildade artkännedomen är den, att båda innefatta 
skönt färgade, lätt åtkomliga eller någorlunda stora, 
eller genom andra omständigheter utmärkte arter, 
som alltid varit föremål för samlares uppmärksam- 
het, och gifvit anledning till deras afbildande i en 
mängd plancheverk; genom dessa och genom tra- 
ditionen mellan samlingarnes ägare har artkänne- 
domen bibehållit och utvidgat sig inan beskrifnin- 
gar voro att tillgå. Den nämde bristen i systema- 
tiken härrör deremot till en stor del derifrån, 
att arterna af Lepidoptera, liksom af sångfoglarne, 
visa en så enformig struktur, och så nära Tikbet i 
yttre habitus, att de små olikheter, som finnas i 
yttre formen, hvilka troligtvis till en stor del 
ligga fördolde under den yfviga kroppsbeklädnaden, 
äro svåra att uppfatta, och att man ej kan, såsom 
bland andra djurordningar, af yttre utseendet be- 
döma hvilka arter som höra närmare eller fjärmare 
tillsamman. De egentliga vetenskapsidkarne hafva 
derföre aldrig hunnit, att med en noggrann under- 
sökning följa den hastigt fortgående utvidgningen i 
artkännedomen. Man måste äfven undra öfver att 
de som skrifvit i ämnet, ej begagnat de fördelar, 
som redan voro vunna. Således har t. ex. den in- 


309 


delning af dagfjärilarne, som Dalman bekantgjor- 
de i Vetenskaps Akademieus handlingar 1816, ej 
blifvit upptagen och vidare utbildad, ehuru den är 
ojemförligt naturenligare och bättre karakteriserad 
än alla de nyare försöken i samma väg. Han af- 
skiljer nemligen sina Zephyri, Latreilles och de 
nyares Polyommati, Lycxene &c., såsom en afdel- 
ning af de egentliga dagfjärilarne, mellan Hesperia 
och de öfrige, karakteriserad genom sina transver- 
sella, af en hvit kant omgifna ögon, små klor m. 
m.; ch likväl inpassas de ännu ab Lepidopterolo- 
gerna, på ett naturvidrigt sätt, mellan de så kallade te- 
trapoda och hexapoda. — Det har blifvit brukligt att 
karakterisera Lepidopter-afdelningarna efter larverna. 
Reaumur var den som började härmed, då han, 
vid fjärilarnes klassifikation, 1 sina mästerhga Me-. 
moires , yttrar, att djuren böra klassificeras efter det 
tillstånd uuder hvilket de äro verksammast samt 
mest. synas och således äro lättast att insamla. Det 
kan ej i ringaste mån nedsätta den beundran vi 
äro skyldige den utmärkte forskaren, att vi hvar- 
ken kunna bifalla början eller slutet af denna sats, 
som yttrades redan före den Linneéeiska perioden, 
men vi måste erkänna, att kunskapen om Lepido- 
pterlarvernes yttre former ganska föga vunnit sedan 
hans tid.  Författarne till den bekanta Wiener 
Verzeichniss följde Réaumurs åsigt, och detta arbete 
har legat till grund för de fleste föliande. Man 
har sagt sig hemta karakterer af larverne, 'ehuru 
blott ett ringare antal af dem varit bekanta, och 
dessa  karakterer hafva ganska nära liknat dem, 
som blifvit tagne af imagines, derutt, att de in- 
skränkt sig till färgen, hårigheten o. d., samt varit 
sådane, att de dels passat på slägten och afdelnin- 
gar, som de ej skulle innefatta, dels ej passat på 
många al dem, som de utgåfvos för att definiera. 


310 


Allt detta har rätt väl blifvit insedt af många, 
utan att felet kunnat afbjelpas, och nyligen har 
en ganska het strid i anledning häraf uppstått inom 
entomologiska societeten 1 Paris - Duponchel 
skref nemligen (i Ann. Eut. 1837, p. 411), en upp- 
sats i anledning af Guénés längre fram näm- 
da afbandling om nattfjärilarne, hvaruti klassifi- 
kationen är hemtad af larverne, och sökte ådaga- 
lägga att karakterna endast böra tagas af de ut- 
bildade insekterna. Guené svarade härpå och flera 
skrifter uppstodo, som kunna vara af intresse att 
läsa ”).  Otvifvelaktigt hafva de rätt som yrka, att 
karaktererna för imagines måste hemtas af dem 
sjelfve, och de måste endast hemtas af deras form, 
ty all vår kännedom om djuren står på en lös 
grund, så länge vi ej äga en motsvarande insigt i 
deras struktur, äfven om denna blott inskränkte 
sig till det, hvaraf karakterer vanligen tagas, nem- 
ligen de yttre delarne. Kännedomen om larverna 
är lika vigtig för vetenskapen, och bör på allt 
sätt odlas. I fall nära lika många larver som ima- 
gines vore bekanta, och deras former vore någ 
lunda utredde, så skulle de lemna den yppersta 
ledning för en naturenlig klassifikation af arterna, 
liksom örtståndet för den af växterna, men den 


hufvudsakliga fördelningsgrunden borde lik väl tagas. 


af de utbildade djuren, liksom af växternas blom- 
ma och frugt. Det är en lätt method att hemta 
karakterer af något som ej är bekant, utan som 
supponeras böra förhålla sig så eller så, men till 
vetenskapens fortkomst tjenar den föga, eller blott 
på indirekt sätt. Hvilka orimligheter som häraf 
uppkomma synes af de exempel Duponchel i 


+) Se Ann. Ent. 1837 och 8, samt 1839, p. 99, och slutligen 
af'La Cordaire ibd., p. 595. | 


Of 


311 


den nyssnämde striden framdragit, t. ex. att INoctua 
Celsia blifvit klassificerad efter en larv, som utgafs 
för att tillhöra den, men att denna larv, vid när- 
mare pröfning, ej kan med någon sannolikhet sä- 
gas hafva tillhört nämde insekt. Jag har anfört 
ett liknande exempel vid coleoptera, pag. 287; 
och på samma sätt förhåller det sig med den fö- 
regifna klassifikationen efter lefnadssättet, t. ex. den 
som blifvit gjord inom Hymenoptera, al S:t Far- 
geau, hvarest de tydligaste affiniteter sönderslitas 
till följe af en, troligen mest skenbar, olikhet i 
lefnadssättet. De ”systemes philosophiques” hvarom 
så ofta talas, och som ofta anses hvila på en djup 
grund, då de äro byggde på arternes öfverens- 
stämmelse i lefnadssätt, förvandlingar, ms. m. som ej 
kan rätt bedömas då dessa arters former äro obekante, 
äro derföre vanligen uppgjorde efter godtycke och rent 
af onaturliga, ehuru de ej kunna kallas artificiella, 
efter det begrepp man vanligen fäster vid denna 
term. I Frankrike tyckes man dessutom hafva vant 
sig att kalla alla dem artificiella, som äro uppgjorda 
efter arternes form. En verkligt artificiell uppställ- 
ning, consequent utförd efter formen af ett visst 
organ, har det värdet, att detta organs alla för- 
ändringar blifva bekanta. Så är förhållandet med 
Geoffroys indelning af Coleoptera efter tarslederna, 
hvilken ännu ej blifvit umbärlig. Så var det äf- 
ven med Linnés sexualsystem, och det skulle vara 
af största nytta för Lepidopterologien att inom dess 
särskilta delar, i synnerhet bland Noctuzx och Geo- 
metr2e, erhålla hjelp af dylika. Indelningarne ef- 
ter larvernes utseende, lefnadssätt m. m., äro på 
sitt vis sådane artificiella klassifikationer, och man 
kan ej annat än fägna sig öfver, att dessa, i alla 
afseenden vigtiga omständigheter, derigenom blifva 
mer och mer utredde, men kännedomen derom 


312 


kan ej få all den vetenskapliga betydelse som den 
förtjenar, och bör äga, förr än den blir samman- 
bunden med, och systematiserad genom formför- 
hållanden. Emellertid har artkännedomen på det 
förutnämda sättet raskt fortgått bland Lepidoptera, 
hvilket är en hufvudsak, då arterna, sådane som 
de antagas, måste anses för enheter i vetenskapen 
om djurriket, och framför allt böra vara gifne; snart 
skall äfven den strängare systematiseringen finna sig 
fullt hemmastadd, på detta område. Såsom en 
verklig grundläggning för en vetenskaplig behand- 
ling af Lepidoptera måste vi anse det stora arbete 
öfver Europas fjärilar, som en skådespelare i Tysk- 
land, Ochsenheimer, börjat, och en skådespe- 
lare derstädes, Freitsehke, fortsatt, samt med 
10:de volumen, år 1835, fullbordat. Det är med 
all vetenskaplig noggrannhet utfördt i anseende till 
de enskilta arterna, men lider af alla de förut öf- 
verklagade bristerna i metoden. Det måste blifva 
den wvidare fortsatta forskningens omsorg att af- 
hjelpa äfven dessa. 
Bestäm- För entomologien är det af ett hufvudsakligt 
ES dleee att hafva de arter väl bestämde, som be- 
mo askrilvas i de äldre, klassiska entomologiska arbe- 
fjärilar. tena. Reaumurs bekanta Memoires är ett sådant 
af första rangen; det är ett mästerverk som i alla 
tider skall bli ansedt för en af entomologiens 
grundvalar; men Reaumurs mening var ej att 
beskrifva arter, utan att undersöka mmsekterna i 
allmänhet och lära känna deras utveckling, former 
och lifsyttringar. En stor del af hans ypperliga 
iakttagelser gå dock alldeles förlorade, och gifva 
anledning till förvillelser, om man ej med säkerhet 
kan bedöma hvilka arter han undersökt, och man 
kan såsom exempel härpå nämna de förut, p. 255 
omtalade, oriktiga begreppen, som från hans skrifter 


313 


fortplantat sig ända till våra dagar, öfver gene- 
rations-organerna hos den allmänna Musca carnaria. 
För att undanröd;ja denna brist utsatte Oken (i 
Isis 1835, p. 479), ett pris för bestämmandet af 
arterna i Reéeaumurs Memoires, hvilket haft till 
följd 2:ne afhandlingar, som söka att bestämma 
hans Lepidoptera. Den ena, som erhållit priset, 
är af P. C. Zeller, lärare vid Evangeliska Bor- 
gareskolan i Graoss-Glogau. Den finnes intagen i 
Isis 1838, p- 626 och fol;., och är med en högst 
berömlig flit och sakkännedom utarbetad. -— Den 
bestämmer så väl de imagines som larver, hvilka 
finnas omnämde och afbildade i Reaumurs verk, 
så vidt de kunnat bestämmas, till ett antal af 226, 
med de namn hvarunder de nu äro kända; men 
det är lätt begripligt att en del alldeles ej kunnat 
bestämmas och dessa, som allenast äro 82, anföras 
i ett bihang. 2:ne register lätta eftersökandet. 

Det andra försöket öfver samma ämne är af C. 
F. Freyer, i Augsburg, som derföre erhållit an- 
dra priset. Förf. har ej anfört grunderna för sina 
bestämmelser, och genomgår blott vol. 1 och 2, 
med förbigående af vol. 3, som innehåller de minsta 
och svårast bestämda arterna. Det finnes intaget i 
Isis 1838, p. 378, näst efter det nyss anförda. Ge- 
nom dessa båda afhandlingar kunna nu Reéaumurs 
fjärilarter anses kända, och ett nytt värde vara 
gifvet åt hans utmärkta arbete. Några få olikheter 
i bestämningarne finnas dock, och dessa upplysas 
till större delen genom några sednare tillägg, nem- 
ligen: 1:o Tillägg och rättelser till Zellers af- 
handling, och kritik af honom öfver Freyers, i 
Isis 1839 p. 450; 2:o ytterligare rättelser p. 695; 
och 3:o Freyer, om Zellers kritik af hans ar- 
béte ;p..i728. 


Allmän 
literatur. 


”” 
. 


314 


Zeller har på samma sätt genomgått och be- 
stämt Lepidoptera + DeGeers Memoires (Isis 1839, 
p- 243), och dermed bidragit till upplysandet af 
en skatt inom entomologien, som är af lika värde 
med Reaumurs arbete. Bestämvingen var här i 
allmänhet lättare, då DeGeers artbeskrifningar och 
figurer, genom inflytande af Linnés arbeten, i 
allmänhet äro bättre än Réeaumurs. Vid de anför- 
da arterna bifogas ofta upplysningar, som ej böra 
till DeGeers arbete, men som alltid äro af in- 
tresse. Jag kan härvid tillägga att de tre Lepi- 
dopter-arter som Zeller, af brist på tillgång till 
7:de tomen af DeGeers Memoires, ej kunnat be- 
stämma , äro följande: 

Tom. 7, p. 591, tab. 44, fig. 1—38, ärZygwena lom- 
cere, både larv och imago. Denna art är 
i Sverige allmännare än Z. filipendulxe, och 
dess larv träffas vida oftare. 

» Pp. 596, tab. 44, fig. 14, är Hepiolus Hectus Q ; 
fig. 15, ägget förstoradt. 

» P- 598, tab. 44, lig. 16, är Hepiolus velleda 9 
Höäbn. Ochs. utan metamorphos. Den är i 
Sverige ganska sällsynt. 

D:r Adolf Speyer i Arolsen har i Isis infört 
en följd af ”Lepidopterologische Beyträge”, som äro 
af ganska stort värde. De äro: 

1:o Om Antennerne, och dessa delars beskrifning 
bos hvarje genus eller art, af Papilio t. o. m. 
Geometra I.. 

2:0 Om Ocellerne hos Lepidoptera; visar hos hvilka 
slägten och arter de finnas. Se Isis 1838, p.- 277 
och 313. Uti ett tillägg ibd. 1839, p: 90, lem- 
nas ypperliga anmärkningar öfver Lepidoptrernes 
systematiska anordning. T. ex. Ocelli finnas hos 
Noctue, men ej hos Bombyces. Hos B. corylhi, 
som i många hänseenden liknar en Noctua, och af 


315 


Ochsenheimer, i början, ditfördes, finnas de. 
Lithosia saknar men Euprepia har oceller. 

3:o0 Tillägg och rättelser till Ochsenh. Treitsceh- 
kes Schmetterl. v. Europa, Isis 1839, p. 110. 

Doyere om klorna och klolederna hos Pa- 
piliones > Ann. Ent. 1837, p. 264. 

En hybriditet mellan Sphinx populi och ocellata 
omnämnes i Ånn. Enat. 1838, p. XIII. 

Uti Germars Magazin 1, p. 367, omnämnes, 
att hannen af Geometra (Acidalia) brumata under 
parningen bärer den vinglösa honan upp i träden, 
och att dessa således ej kunna skyddas mot för- 
störelse af larverne, genom stammens omlindande 
med ull och tjära, såsom man vanligen trott. 
Duponchels Contin. af Goedarts Lep. de 

France är fortsatt till vol. 7, (Noct. Tom. 6, 
livr. 12—15, och 7, 1—7), 1836. Livr. å 3 Fr. 
id. Supplement till samma arbete, Tom. 2, livr. 
4-—6, och 3: 1—2 (å 3 Fr.). 
Boisduval icones historique, häftet 42, 1837. 
id: ”eollect; des ”Chemllesaj! ht: 040r op» 
Freyer Neuere Beytr. häftet 42, 1839, (innehåll 
af 34—42, se Germ. Zeitschr. 1, p. 351; af 
de 4 sista häftena Isis 1839, p. 227). 
Fischer Edl. v. Röslerstamm, microlepidopt. 
bft. 11, 1839. 

Boisduval, Hist. Nat. des Ins., Species gene- 
ral des Lepidopteres, Tom. 1, 690 sid. 8:o, Paris 
1836, tillhörer Suites å Buffon, som utgifves af 
Roret. Detta arbete är ämnadt att upptaga alla 
bekanta arter. Första volumen innefattar större 
delen af Papiliones hexapodi, eller Papilionides 
och Pierides. Uti inledningen lemnas en öfversigt 
af alla methoder för Lepid:s uppställning, hvaraf 
det synes att förf. känt Dalmans nyss förut nämda 
arbete deröfver; man måste blott undra öfver att 


316 


han ej följt dennes anvisningar, utan hellre lemnat 
en systematik, som är alldeles lik den vanliga, och 
som skall vara grundad på förvandlingarne. 

Boisduval Genera & Index methodicus Lepid. 
Europzeorum, Paris 1839. 

O. F. Constant Hist. Nat. des Papillons, 
suivie d'une maniere de $s'en emparer et de les 
conserver en collections, ansi que les chenilles, et 
celles des ver å soie, Paris 1839, 16 — synes vara 
ett arbete för första undervisningen. 

Wood, Index Entomologicus, or a complete 
illustrated Catalogue of: the Lepidoptera of Great 
Britain, London 1833 & seqq. 12:o å 7+ Francs pr 
Livr. lärer nu vara färdigt. Det var ämnadt att 
utgöras af 22 häften, och det 20:de utkom år 1838. 
Ganska många, temligen små figurer stå på hvarje 
planche, alla af ungefär lika storlek; de större äro 
således betydligen reducerade. Hela arbetet skulle 
imnefatta nära 2000 figurer. Texten innehåller 
namn, locus, tid och synonymi, efter samma an- 
ordning som Stephens följt. 

Selys catalogue des Lepid. de la Belgique. 

Boie förteckning på Schlesvig-Holsteinska Le- 
pidoptera utom Geometra och Tince, i Kröyers 
Tidskr. 1, p.- 506 (Papilio-Hepiolus); forts. p. 521 
(Lithosia, Noctuzx, Platypteryx), tillhopa 385 arter. 
Bättelser! ib: 27 AR 

Sodowsky uppräknar Livlands Lepidoptera 
i Bull: de 'Moscau 1837, p- 117.(N:o V-—VIII). 

Eversmann om några fjärilar i Ryssland 
(Papilio, Sphinx) Bull. d. Moscau 1837, p. 3. 

Graslin om Lepid. från Andalusien, Avn. 
Ent. 1836, p. 547. 

Feisthamel, Lepid. tll La Favorites resa, 
Guerins Mag. 1839. 


317 


Kollar, Lepidopt. nov. sp. från Brasilien, 
Wiener Ann. 2, p. 213 (1839. — Pap. Stilbon, 6 sp: 
Castnixe). Bagnion 4 n. sp. från Syrien och 
Egypten (Syntonis, Episema, Ophiusa, Xylina). 
Ann. Eut. 1837, p. 439. 

Pierret anm. öfver de af honom i Ann. Ent. be- 
skrifna Lepidoptera, Ann. Ent. 1839, Bullet. p. XLII; 
flera som blifvit framställde såsom nya äro förut be- 
skrifna, t. ex. Hadena Linnzei = H. dentina o. s. v. 


Vid Dagfjärilarnes parning anmärker Dönzel Strödd: 

ett olika förhållande hos olika naturliga grupper. k 
Af Pap. brassice, rape och Daplidice är det han- 
nen som i flygten bärer honan, men hos P. cre- 
tegi förhåller det sig omvändt. Denna sednare art 
skiljer sig äfven från de öfriga Pierides genom ett 
vingkärl mera (neml. 10) i: öfre vingarna. Detta 
ämne afbandlas temligen specielt och synes kunna 
bli af intresse. 

Colias Hecla un. sp., från Island beskrifves af Le- 
Fiebivre-tAnn: Ent! 1836,:p;-385;'p1. 9: 

Anthocharis Damone nu. sp. fr. Sicilien; Feist- 
hamel ibd. 1837, p. 299. 

Anthocharis Douei, Pierret, Ann. Ent. 1836, p. 
367, och 

2 n. sp. Satyri, ibd. 1837, p. 303; från Barbariet. 

Erycina , Diorina och Zeorina, flera n. sp. Mo- 
risse, Ann:vEnt. 1837, på 417. 

Papilio Duponcheli fr. Uraguay, Lucas ibd. 1839, 
p. sa; 

Pap. Delesserti, fr. Pulo Pinang, Guérin Rev. 
Zool. 1839, p. 233. Ovanlig form; hörer till 
Papilio, liknar en Idza. 

Om 2 arter som blifvit förblandade under sphinx. 

Sphinx Cretica, Bugnion, Ann. Ent. 1839, p. 113. 


Papilio. 


318 


Dormoy omtalar det betydliga antal larver 
af Sphinx Neri, som funnos i Frankrike 1835, i 
provinser hvarest de ej förr blifvit sedda. Ann. 
Ent. 1836, p: 363. 

Åse Paccard upplyser att Noetuce med begärlig- 
het uppsuga den söta vätskan efter Aphides, på 
grenar och blad, och derföre söka de träd hvarpå 
bladlöss finnas (Ann. Ent. 1837, p. LYXV). 

Freyer, anmärkningar och tillägg till WNoctuce 
uti 'Treitschkes Schmetterl. v. Europa. Isis 1837, 
p. 208. 

Guéneée, nya genera bland Noctux, Ann. 
Ent::41837 , p. 219. 

Syntomopus typ: cinnamomea, 
Dasycampa —  rubiginosa. 
Mccoptera —  satellitia. 
Xylocampa —  lithorhiza, ramosa. 

Guénée, klassifikation af Noctue i Ann. Ent. 
1837, p. 311; 1838, p. 107, och p. 201, samt 1839, 
p. 473. Uti detta arbete äro de hufvudsakliga 
karaktererna hemtade af larverne, nemligen af de- 
ras färg och hårigbet, hufvudets storlek, lefnads- 
sättet och vistelseorten, liksom i flera förutvarande 
arbeten öfver samma ämne. Det är otvifvelaktigt 
gjordt med mycken kännedom, och synes förena 
arterna temligen väl, så vida de kunna blifva det, 
efter dessa grunder; men långt ifrån alla arternas 
larver äro bekanta, och det skulle blifva svårt att 
efter en sådan uppställning söka rätt på genus af 
en art, larv eller imago, hvarom man ville hafva 
upplysning, då de speciella beskrifningarna saknas. 
De Europeiska arternas namn uppräknas under de 
talrika genera, och de skulle, utan rubbning i 
karakterer, ganska väl kunna omflyttas på flera 
olika sätt. : 


319 


Uti Ann. Ent. beskrifvas flera nya arter af 
Linnés Noctue, hvaribland: 
vågra hyperboreiska arter, af LeFebvre 1836, p. 

389, och deribland Såraka algida och amissa 
frå Lappland. 

Asgrotis Desilli fr. N.: Frankrike, 1839, p. 95. 

ör Villersi, Hadena Latenei, 1837, på klar 1 

Cleophana scrrata, Acontia Greellsi "& S. Hlärnigat 

SE RE DRG Le 
Donzel, 5 sp. Noctuzx, 2 Geometre, 1837, p. 471. 
Hepiolus , Apamea , Larentia, fr. S. Frankr. 
1838, p. 429. 
ö Crocallis lentiscaria fr. Frankr. 1837, p. 13. 

Den systematiska fördelningen af Tineac är 
mindre svår än den af Noctux och Geometr&e, då 
dessa små arter visa tydligare yttre formskillnader, 
hvilka äfven blifvit mer och mindre begagnade. 
Duponchel indelar Zineae, 1 Auvn. Ent. 1838, p. 
127, i 32 genera. Från da utesluter han Litho- 
sia, Yponomeuta och Phycis, som sägas utgöra egna 
”Tribus” af Lepidoptera. Han sysselsätter sig så- 
ledes blott med Latreilles Oecophora, Euploca- 
mus, Tinea och Adela. En art anföres såsom ty- 
pus för hvarje slägte. Slutligen lemnas en öfver- 
sigt af hvarje slägtes metamorphoser. 

En vida mera detaljerad indelning af de små 
lepidoptera lemnar Zeller i Isis 1839, p. 167. 
Uppställningen är i korthet följande: 

Fam. 1 ”die Crambus-ähnliche”, med breda 
bakre vingar, mera utbildade antenner o. s. v. 

A. Egentl. Crambinae , med tydliga trekantiga fram- 
stående öfre palpi. Slägtena Chilo Zink., Scirpo- 
phaga Tr., Crambus Fäbr; .. Fudorea frte 

B. Phycidee med små, böjda eller inga öfre palpi. 
Hit höra 7 genera, af hvilka de 6 första ut- 
göra det förut antagna slägtet Phycis, hvilket 


Tine2x. 


320 


namn bortgår, såsom tillhörande en fisk. De 

äro: Myelois Häbn., Ancrastia Böbu., Phycidea 

Zell., Epischnia Häbn., Nephopteryx Häbn., och 

Galleria Fabr. 

Fam. 2: Tineacezx& med smala bakre vingar. 
Hit räknas 42 slägten ; hvaraf många äro nybildade. 
De synas böra ytterligare fördelas i flera familjer, 
hvartill äfven förslag lemnas. — Korta karakterer 
anvifvas för alla genera och de tyska arterna upp- 
räknas med synonymi: och kritiska anmärkningar. 
Många beskrifvas såsom nya. 

Himantopterus en ny form al Tineaceae? från 
Java, beskrifves af Wesmaéli Bull. de Bruxelles 
1836; — Nevue Zool. 1838, p-. 


Föränd- NEUROPTERA Liun. — Under en längre 
REN tid har man msett nödvändigheten af en försndrikk 
roptera. uti den Insektordning, som bar uppställde ud 
namn af Neuroptera, som uppenbart utgöres af 
flera högst olikartade former, hvaraf isynnerhet en 
stor del sluta sig: ganska nära intill Orthoptera. 
Ett sådant fördläg? ä6 Brullé, anföres i Årsb. 1833, 
p. 75. Ett par andra hafva under de söder 
åren blifvit gjorda, men då de ännu' ej synas mig 
hafva tillväklig grund för att blifva bestående föl- 
jer jag hellre, tills vidare, den gamla välbekanta 
indelningen. - Ett af dessa är redan nämdt under 
Entomologisk literatur 1 allmänhet, nemligen Bur- 
meisters förening af de flesta hiträknade former 

med Orthoptera och en del af Aptera. 
Erichson föreslår, uti Berl. Mittheilungen 
1838, p.- 19, att såsom Neuroptera bibehålla alla dem 
som utderag fullständig förvandling, nemligen He- 
merobii, Panorpe och Phryganee. Alla de öfriga 

skulle 


321 


skulle förenas med Orthoptera. Denna sednare ord- 
ning skulle då blifva karakteriserad genom en så- 
dan form på den inre maxillarloben som Fabricius 
utmärkte med namnet Galea , hård, tandad maxil- 
lar-spets och djupt klufven änd-del af labium, 
hvilket allt finnes lika hos alla de Neuroptera, hvil- 
ka undergå ofullständig förvandling, som hos Or- 
thoptera.  £pizoa, som redan Nitzsch ansåg höra 
till Orthoptera, borde enligt E. utgöra en egen Or- 
do, hos hvilken de uppgifne karaktererne ej återfinnas. 

Uti sin monografi af Mantispa (Germ. Zeitschr. 
1, p. 147), afbandlar Erichson åter detta ämne 
och framställer samma hufvudsakliga anordning. 
Mantispa föres, oaktadt sin utomordentliga likhet 
med Mantis, jemte Raphidia, till Neuroptera. — 
Efter denna åsigt skulle de båda Ordines komma 
att utgöras af följande former: 


Orthoptera. Neuroptera. 

Gryllus L. Panorpa L. 
Mantis L. Myrmeleon. 
Blatte, med Lepisma , som <:Hemerobius. 

måste hitföras. Mantispa och Raphidia.. 
Forficula. Sialis Latr. 
Psocus, Termes. Phryganexr LL. 
Perla och Nemoura. 
Libellulina. 


Ephemere2. 

Då denna uppställning är grundad på verk- 
liga karakterer, mäste den anses för bättre än den 
förutvarande, uti hvilken Neuroptera aldrig kunnat 
sammanfattas under någon gemensam dofinilsastt 
men likväl synes mig de sista lederna af båda de 
nybildade Ordnihgkrnt, nemligen Libellula och 
Ephemera, samt Phryganea, ej passa rätt väl in 
på sina ställen. 

Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 21 


322 


Spridd li= > Öfver Libellulina byns flera” arbeten gun 


teratur. 


Libellula. mit nemligen: Moe : År PETRA if 
Charpentier; Koskeklitng: af: äibelfulke i E älta 
fers icones ins. Ratieb! och hös regga Ger- 
mars Zeitschr. 1, p. 381. = qa ed 
Eversmann' Libelluline vid Ural; Bull;  dodligi 
scau- 1836, p. 233 CER 13, SUN arr 
Asrion 9 land | vig od 
pOyG de Piniucdi dgr, Monogr. samt Lib vid 
Aix, i Ann. Ent. 1837, -:p-: 129; 1838, <p. 75 
(Aschna), och pi; 547 ÖR SKOR): Deribland L. 
Olympia n. sp., som 'är ganska nära lik L. ceru- 
lescens, och äfven blifvit funnen i Sverige. ::- 
Kritiska anmärkningar dervid i Ann. Eat. 1837, 
p. EXXIV: 

Selys Longechamps' 3: ni: Sp. säinbopi af dök 
(/Eschna) Revue Zool. 1839, p. 333: 
Guérin, Petalura te Guén Mag. Re, fr. 
Paris. i exil 

En notis ät Stbold, införd l Wibgritswlé 
Archiv 1838, p: 375; bör ej lemnas oanmärkt, 'en- 
ligt hvilken sädesbläsdéna hos hannarna af Libel- 
lins kel "öppna sig ”skiljde från de öfriga 
genitalia masculina” dékellan de besynnerliga, dem 
egna hakarne im. m., under basis afabdomen;, hvilka 
Rathke uppgifvit vara blotta incitatiosönåikadiel 
Detta ämne torde dock behöfva närmare upplysnigg. 
Planipen= > Klug; Systematisk öfversigt af Familjen Pa- 
red norpate ; + Berl. Vet. Ac. Handl. 1836 (tryckt 1838). 
De kända arterna' utgöra 33: Alla beskrifvas; de 
flesta äro af Nemoptera. --En öfversigt af :Neuro- 

ptrernes kärakterer i' allmänhet förutskickas. = = 
Stein om arterna af Raphidia, Isis 1837, p: 98: 
Erichson, monografi af. Mantispa, + Ger- 
mars Zeitscehr. 1, p. 147. De beskrifna arterna 

äro 24. SAR er Nn | Å 


323 


2 Westwood: meddelar några underrättelser om 
Naturalhistorien af Myrmeleon förmicariänm i Magaz. 
of "Nat. History, jr soh 1838& — Fror. Not. 265 
(1840: Jan.): 
"co Wesmaél besköifväri Malacomyza lactea i 
Bullet. de Bruxelles 1836 — Revue Zool. 1838, p- 
121. Detta lilla djar är antingen detsamma, eller 
af samma genus med ett; som ganska allmänt fin- 
nes i Sverige, och som Zetterstedt i Insecta 
lapponica kallat Sciodus Tlacteus. Det är så litet 
som en 'Psocus, ganska mjukt, liksom hvitmjöligt 
och ' närslägtadt med Hemerobius, men fiärne 
hafva ganska få kärl: | 

 Sialisfuliginosa , Pictet Ann. Sc. Nat. V, p- 69. 

Newman, monografi. af Perätes (Semblis, 
Nerigura) Charlesw. Mag. 1839, p- 32 och 84, med 
många nya utländska arter. — Af S. viridis Fabr. 
billig han genus Chloröperla, Eut. Mag. N. 15, 
pig 500) 
=> Westwood om gen. Embia Latr:; Linn. Trans. 
XVII, p. 3697; nära: Torines' indelas uti 1 Embia, 
2 Oligotoma, 3 Olyntha Gray, "med" en art i 
hvardera. = 

Phryganeae IL. indelas i 36 genera i West- 
woods förut nämda ' Introduction to the Modern 
elassification of Insects. 


”" 1 


HYMENOPTERA:. — En ny indelnings grund Hemens- 
för denna Ordo har blifvit uppgifven af:  Hepvrg ksne 
ati” hans längre fram nämda arbete öfver Tenthre-indelning. 
dinides. Han 'har nemligen fuunit, att "hos”en del 
Hymenoptera förenas höftleden och låret (coxa och 
femur) liksom hos alla andra insekter, blott genom 
ett enda mellanliggande stycke: trochanter, hvilket 


är detsamma som i äldre: beskrifningar, hos Cara- 


324 

bici, Dytici m, fl., hvarest det är utdraget, spet- 

sigt 0. 5. v., benämdes stipula. Hos andra säger 

han deremot denna förenimg ske genom 2 stycken, 

(ringar eller leder) liksom om trochanteres vore? 

-Hymenoptrernes indelning efter denna grund blir 

ganska naturenlig, nétäligen! | ff 

1:o Monotrocha Med en öd trochanter 
Apiarie, Vesparige och Fossores Latr., 

(d. ä alla Hym. Aculeata). 

2:0 Ditrocha ”med 2 trochanter-artade leder” 
Ichneumonides, Pteromalini och Cy- 
nipsex, samt Tenthredinex och Sirices. 
Vid en närmare undersökning af denna form- 

skilnad befinnes den visserligen vara grundad, men 

ej alldeles 'så, som förf. tyckes hafva föreställt sig 
den. Hos de flesta Hymenoptera finnes en något 
större rörlighet mellan femur och trochanter, än 
hos flera andra insektordningar, t. ex. Coleoptera, 
hos hvilka dessa två delar äro fullkomligt hop- 
vuxne. Denna rörlighet förmedlas genom en led- 
knapp i öfre ändan af femur, hvilken passar in 
mellan kanterna af trochanteér. På dem som H. 
kallar Monotrocha är denna ledknapp ganska liten, 
föga afskild från femur och, i de flesta fall, dold 
under kanterna af trochauter: Hos Däirocha är 
den deremot nära likså stor som trochanter;, afskild 
från låret genom en stark hopsnörpning, eller hals, 

samt helt och hållet synlig; men den utgör ej i 

något fall en eger led; eller' del af foten. Öfver- 

gången mellan båda formerna synes rätt väl hos 

Vespa , hvarest ledknappen är tydligen afskild och 

till större delen obetäckt-af kanterna på Trochan- 

ter, men flera gånger mindre än denna. — Här 
har således ej någon ny del tillkommit, hvilken 
icke skulle finnas hos alla andra insekter, och man 
kan ej säga att trochanter utgöres af 2 leder, utan 


325 


blott att femur erhållit en led-yta, som ej vanligen 
förekommer bland insekterna. Karakteren för de 
båda Hymenopter-afdelningarna blir, riktigt uttryckt, 
den, att en del (Monotrocha) hafva lårets ledyta 
dold och otydlig eller flera gånger mindre än tro- 
chanter; de öfriga hafva den knappformig , unge- 
fär lika stor som trochanter. : Det är emellertid 
af stort värde att vi erhållit en verklig formka- 
rakter, hvarigenom Fossores afskiljas från JIchneu- 
monides m. 0. — Myrorna höra tll Monotrocha, 
men Neutra bland Myrmica synas hafva låren bil- 
dade nästan som ditrocha. En del af Pteromalini 
t. ex. Chalcis , synas hkaledes tvifvelaktige, under 
det en del tydligen äro ditrocha. Chrysidides äro 
ganska tydligen monotrocha, och komma således 
att förenas med Fossores, tvert emot hvad som van- 
ligen varit antaget. 

Romand, Tableau de Faile superieur des Hy- 
menoptéres, Paris 1839, är en utförhg framställ- 
ning af vingkärlen, efter Jurines terminologi, men 
förbättrad. Se Revue Zool. 1839, p. 339. — En 
terminologi öfver Hymenopter-vingarna skall äfven 
finnas af Schuckard i Ent. Frans. 1, p. 208. 

Af S:t Fargeaus, i förra årsb. p. 139, nämda 
Hist Nat..des Hymenopteres, Paris 1836, har ingen 
fortsättning kommit. 

Th. Say beskrifver ett stort antal Nordame- 
rikanska Hymenoptera, i Boston Journ. of Nat. 
Hist. 1, N:o 3 och 4 (4836 och 7), enligt Sillim. 
Journ. 31, p. 185; och 33, p. 180. 

Westwood, Brasilianska :Hymenoptera, Zool. 
Proc. HI, p. 51; Isis 1837, p. 123. 

Haliday beskrifver i Linn. frans. 1836, de 
Hymenoptera från Patagonien och Chili, som blif- 
vit hemförde med Kings expedition; 55 sp. 


Allmän 


literatur. 


326 


oSpinola beskrifver . ett 'stort - antal Hyme- 
noptera ,, mest Aculeata ; från Egypten och Nahien, 
samlade af Fischer; våta Ent. 1838, p. 437. 

Gimnierthal ' beskrifver några Livländska 
arter i Bull. de -Moscou 1836. 

A. Kennedy iakttagelser öfver 20. Hawa 
pter-arters lefnadssätt, Brewsters Journ: XII, p-414; 
Isis 1838, p. 375. (Cratomus, Megacephalus; Cite- 
broniter, Vespa, bi). 

Aga Mel Af Bewamns berömda arbete, The Kostar 
' Ö&c., har en ny upplaga utkommit, 12:o0, London 
1838, hos v. Vöorsts ' Den inefattar biets natural- 
historia, anatomi och 'skötsel. Förf. bevisar att 

biets tefnadsålder ej uppgår till ett helt sår; utan 
vanligen blott till något öfver ett halft. Såsom bekant 

är har man fordom trott hvarje bi lefva flera år. 

— En annan god handbok öfver biets naturalhi-+ 

storia 'och skötsel skall vara er ny edition af H. 
Taylors the Beekecpers Manual (Taylors Ann: 3.121). 

Flera drag af biets naturalhistoria upplysas af 
Coste. '”Parnimgen -:sker blott högt upp + luften. 
I början lägger -hönan endast ägg till. honor: Det 
beror på larvernas skötsel om: utbildade honor «eller 
rieutrer skola deraf framkomma. + Efter 20 dagars 
förlopp värper hon endast ägg till hannar. Om 
derföre honan hindras att utkomma ur kupan tills 
20 dygn förflutit; så värper hon blott ägg till han- 
nar; men arbetsbien utvälja - likväl, såsom, vanligt 
några, som de sorgfälligt sköta, för att.deraf upp- 
fostra fullbildade homdrg hyilket dock natucligtyis 
misslyckas. 

Keferstein om biets' mythologiska betydelse, 
Isis 1837, p.- 866. 

J. G. 'Kohl om 'Armeniernes biskötsel, som 
drifves 1 stor skala, uti stepperne vid :Dniestr; 


Fror. N. Not. X, 12 (Maj 1839). 


327 


P. Huber om mexicanska -håningsbiet (Meli-- 
; poda Domestica), Mem. de Genéve 8, 1 p. 1 (1838). 


Drewsen och Schjödte, Fran af Dau- 


ena Bombus och Psithyrus-arter; i Kröyers tid= 
skrift 2, p.- 105: : Utmärker sig genom  artkritik, 


hvarigenom arternas antal inskränkes. till 17 Bombi 
och 5:Psithyri. Af det förra slägtet hafva Förf. 
lärt känna många arters ho. 


Boyer de Fonscolombe om boet a lea 


phora parietina, Ann. Enut. 1838; p. LI och p. 
LXVII. Då man tager honan samlas hannarne i 
mängd liksom för att försvara henne. 
fö RR Dufour om Andrena lagopus, Ann, 
Ent. 1838, p. 281. År Megilla labiata Fabr., och 
Q är. Meg. fulvipes.: — Samme förf. anmärker, alt 
Nomia : diversipes. Latr. är & till Andrena  hume- 
ralis, Jur. (beskrifves) Ann. Ent. 1839, p, 583. 
Herrich Schäffer om de Europeiska Vo- 
made, Germ. Zeitschr. 1, p. 267; med beskrifning 
och synonymi. 


Spinola anmärker om Stelis, att den samlar 


pollen. på bakre tarserne,. och kan således ej vara 


parasit, såsom man förmodat. Revue: Zool. 1839, 


p- 305 och p- 334, 

Spinola uppräknar Liguriens Odyneri i Ånn. 
Ent<.,1839, p. XXXVII. 
+ Tillägg till "Wesmaéls Odynéres de la Bel- 
gique (tr..i Brässel 1833), Bullet. de :Bruxelles 3: 
1836, p: 44. — Ann: Ent. 1836, Bullet. p. XVII. 


Leon: Dufour beskrifver 4 nya. arter af 


Odynerus) i Anu. Sc, Nat. XI, p. 85. O. Reaumu- 
rii,. consobrinus, cognatus och rubicola, med deras 
lefnadssätt (jemf. förut p. 277). Audouin gör 
härvid: vigtiga tillägg, ibd., p. 194. Den af Reau- 
mur beskrifna por ng >» (Mem. Tome VI, p. 247, r 


ÅA plaria. 


Vesparia. 


328 
26, fig. 2, är O. Spinipes Latr.; Dufours O. Mean 


murit är ny. 
oGoureau om Eumenes coarctata, Ann. Ent. 
1839, p. 531. Beskrifver och afbildar boet, äggen, 
larven; denna uppfödes med insektlarver. 
So Shuckard, Essay on the indigenous fossorial 
Chrysis. Hymenoptera,, 8:0 London 1837 (14: sh. Sterl.'), är 
ett förtjenstfullt arbete, öfver de. Brittiska” arterna af 
fossores Latr. 
Westwood .afhandlar  lefnadssättet af Hym. 

Fossores. Bland annat. visar. han, att taggarna el- 

ler borsten i kanten af vissa arters GRS ej ut- 

märka dessa såsom gräfvande, ty -många gräfva 
som ej hafva dessa bihang. På grund häraf anser 
han att de flesta af Gorytes och Crabro bildade ge- 
nera åter böra försvinna; De arter som' sakna de 
nämde borsten kunna ej af denna anledning anses 
för parasitdjur. Ann. Ent. 1836. 

Wesmaél anm. vid synonymien af Gorytes- 
arterna, Bull. de Brux. 1839, p. 71. 

Leon Dufour, arter R Crabro, Ann. Ent. 
1838, p- 409.: Thyrus vexillatus och Solenius la- 
pidarius äro båda könen af samma art. [Den fin- 
nes äfven i Sverige, ehuru sällsynt]. Anm. vid 
denna uppsats, af S:t Fargeau, på samma ställe. 

Leon Dufour om gen. Stizus i allmänhet, 
och 2 nya europeiske arter; Ann. Ent. 1838, p. 271. 

Schjödte monogr. af Danmarks Pompili, i 
Kröyers Tidskr. 1, p. 313. 21 arter med inbe- 
grepp af Ceropales maculata. De fördelas efter de 
nyares subgenera; (lärer äfven finnas särskildt tryckt). 

Gro strödda obss. om: Pompilii (och 
fossores i allmänhet); Ann. Ent. 1839, p. 535, 538 
(lefnadssätt; figur och beskrifning af en larv). 

Leon Dufour om Ammophila armata Latr., 
Ann. Ent. 1838, p. 291; utförlig karakteristik. 


329 


E nligt Spinola lefver larven af Scolia hor- 
törum såsom parasit på larven af Oryctes nasicor- 
nis, Revue Zool. 1839, p. 324. [Meningen kan 
väl ej vara annan än dun; att "larven af Scolia 
lefver, liksom de: af alla fössores, af rof, som är 
olika för hvarje avt]. 

Guérin” nidnoFtåk af Plesia, Revue Zool. 
1838, p. 56; isäråieri [Latreille anser dem för 
honor af Myzinel. 

Id monogr. af Meria III. Revue Zool. 1839, 
p. 361. — 6 arter, från Europa och Africa. 

Westwood, Sapyge, Dorylus; Zool. Proc. 
HI, p. 68. Isis 1837, p. 129. 

Shuckard om 2 nya arter af Myrmica, 
funne i England; troligtvis af exotiskt ursprung, 
Charlesw. Magaz. 1838, p. 626. 

Klug om familjen Chrysidides , Institut 1839, 
p. 231, (ur Berlin. Acad.). 

Wesmaél, Belgiens 'Chrysidides, ' Bull. de 
Brux. 1839, 1 p. 167. 

Wioitwovå; monografi af. Leucospis , Germars Me”go- 
Zeitschr. 1, p. 236. — 36 arter beskrifvas. drisa &c. 

Samme förf. beskrifver flera Brittiska Ptero- moutaa 
maliner i Brewsters Journ. X, p- 40; och Exotiska 
arter i Zool. Proc. III, p. 68; Isis 1837, p- 129. 

Walker har fortsatt sina i förra årsb., p. 140, 
anförda beskrifningar af Brittiska Pteromaliner. I 
Taylors Annals beskrifver han slägtet Cirrospilus med 
74 arter (1. c. Vol. 1, p. 307, 381, 449; Vol. 2, 
p-. 198, p. 350; Vol. 3, p- 177, 415 och Vol. 4, 
p. 29). Sist i samma afhandling beskrifvas äfven. 
slägtena Miscogaster och Gastrancistrus. — Sedan 
har han utgifvit ett särskilt arbete, Monographie 
Chalceiditum by Francis Walker, 330 sid. 8:0, 
London 1839, utan plaucher, som skall utgöra en 
fortsättning af hans förra, nyssnämda arbeten, samt 


330 


innehålla tillägg dertill; innalles. omkring 450 arter. 
(Se Charlesw. -Magaz. 1839, M sy — Revue iouälka 
1839, p: 114). kt 
oxHaliday ”etasbla 2 psePtansk län tär 
en fortsättning af förf:s beskrifningar i Entomol.: 
Magazine. Arken 1 och 2, som wdvandln 1839, 
skola innefatta. Proctotrupes .Latr med 46 sp: och 
Alysiay circa:40 sp. (Jfr. .Charlesw-- Mag. 1839, p- 363): 
Af Wesmaéls Braconides de sla Belgique (se 
förra Årsb.y' ps 139), finnas '2:dra och 3I:dje fort- 
sättningarne i :Mems: bee Buken X: 1837; och: 
XLT: 1838. 
Drewsen och Böåe; anmärkningar öfver Dan- 
ska Ichneumonider, Kvröyers tidskr. 1; p. 305: 
Schjöd te beskrifver: nga gj ett nytt -Bra- 
conidslägte från Danmark, i Kröyers tidskrift, 1; 
p- 596; samt Megastylus n. gens 5 sp. Polyblastes 
Hartig 6 sp. Cylloceria n. gen. 3:sp,' i Revue Zool 
1838, p. 139; och Guérins Magäzin 1839... / 
Rom säll Paxylloma Criwibiari ) Ann. Ent: 
1838, p. 433. Ichneumonid med första leden på 
bakre tarsi :stor.-och tjock: | RN SFÖRN 
Det enda arbete jag känner, som utom: Sverige 
utkommiit öfver Tenthredinides och Siricides är Hocn 
tigs förträffliga, redan pag. 279: nämda, Aderfliigler. 
Deutschlands ; Erster Band die Blatt und Holzwes- 
pen, :8:0 Berlin 1837, 416 sid. .8:o0, m. 8 lith tabb. 
Det innefattar :382 Hentlukdinilais hvaraf 97. nya, 
och 21 ”Siricides hvaraf 14 ny. : De arter wvidshvil- 
ka intet ännat än namn och beskrifning. äro att 
anföra, afhanudlas i största korthet, blot med en 
divs; kort sybonymiv idchi docuskys mile 


331 


DIPTERA. — Till Meigens klassiska verk: Literatur" 
Systematische Beschr. der Europ. Zweiflägeligen Diptera. 
Insekten, utkom ett supplement, Vol. :7, år 1838: 

Macquart har utgifvit ett nytt rn Dipte- 
res exotiques nouv: ou peu. connus, :8:o Tome 1, 
part. 1, Paris 1838, part. 2, 1839; som innefattar 
Mydasii, Asilici, 1es Hybodites & Vesiculeux. Det 
kan betraktas såsom ett supplement till Wiede- 
manns Aussereuropäische :Zweiflägler; önskeligt 
vore om man kunde anse: det :med' lika mycken 
omsorg. bearbetadt. Detta arbete är infört i Me- 
moires ide Lille 1838, och -derifrån särskilt afdraget. 

Westwood, :Dipterorum nov. :exoticeorum 

descriptio; 1 Brewsters Journal, vol. VI, p- 280; 
Isis 1838, p. 83. -Innefattar flera nya slägten bland 
myggorna. 
Steger ör i Kröyers tidskr. 2; p--549; 
börjat en förteckning på Danmarks Mijite rå Der 
uppräknas Vattenmyggen (Culex — Ceratopogon) 145 
arter, hvaribland många nya beskrifvas. 

Waltl, nya arter Diptera vid Passau, Isis 
1837, p. 279; och vid Miinchen ibd., p- 283; till= 
hopa 92 arter. 

Duncan vigt en förteckning sed böllriss 
ningar, öfver Englands Diptera i ati Magazin; 
nemligen : »Stratiomyde 1, p. 145; Tabaniä 1, p. 
359 och 453; ”Bombylide” och ”Conopide” 2, p. 205. 
> oDe Brittiska ”Hydromyzide” .beskrifvas af Ha- 
liday i Taylors Amn. 3, p- 217 och 401. Flera 
nya slägten och arter bestämmas. — Densamma 
uppräknar och beskrifver Britanniens Spheroceride 
C(Borborus Latr.) i-Ent.. Mag. 1836. 

Perris Diptera från Frankrike, Ann. Ent. 
1839, p. 50. (Helomyza gibba, -Pelecocera lugu- 
bris; Criorhina bombiformis, Cyrtonia marginata). 


332 


"Monogra- Zeller in Glogau, Beyträge, i Isis 1840, p. 


er. 


10, upptager en mängd rättelser, indelningar af 
genera, och nya arter af Bombyli, Anthracides 
och Asilici. 

Macquart om Genus Pangonia, Ann. Ent: 
1837, p: 429. | 
Macquart, Kökhynoirih Myrtilli, Dn. g. Hybo- 
tid. Ann. Ent. 4836; p. 517: 206] 

Macquart buken ett nytt. genus Sybis 
stroma Dufouri af: Dolichopodes, i Ann: Ent. 1838, 
p. 425. Det utmärker) sig genom en s. k. seta an- 
tennarum, som ärsaf hela kroppens längd och i 
spetsen utvidgad; men: han "kände blott hannen. 
Leon Dufour beskrifver (Ann. : Ent. 1839, Pp. 
129) den tillhörande honan, som har antennerne 
bildade alldeles såsom de vanliga arterne af Doli- 
chopus , och visar-att slägtet Sybistroma ej kan äga 
bestånd , 'såsom grundadt endast på en anomali hos 
läten; hvilken utom: antennerne ej visar ringaste 
olikhet med: Dolichopus. 

Macquart 3 sp. af Mådetajuis. och Scato- 


-phaga, Ann. Ent. 1838, p. 421. 


Westwoods monogr. at Diopsis (förra Sk 
p. 145) är intagen i Isis 1838, p: 407 (31 sp.). — 
En ny art tillägges + Linn. Bry XVII, p. 543. 
; Om -Tachinze och Muscze hos Bead mur se 
fövlit p- 255. 
| Leon Blek af Ceroplatus, äldu: Sc. 
Nat. XL (1839); p. 193 (äfven förut nämd, p. 282). 
Perris, Mycetophila 'Lycogale, Ann. Ent. 
1839, p. 47. 
Bättner om en slifpolböloa på Elg, och om 
en Oeustrus som förmodas 'tillhöra Sy från 
Livland; Isis 1838, p. 361. | 


333 
APTERA; MYRIAPODA; — Walckenaer Parasita; 


Hist. Nat. des Ins. Apteres, se under Arachnida. + "Thyse 

En monografi af slägtet Pulex hafva vi er- 
bållit af Bava ja bränn Handl. XVII, 1, p. 
501. Han beskrvifver deruti 10 arter. Muvslilkisne - 
antennerne m. m. utredas med grundlighet: 

En underrättelse: om Pulex penetrans , af 
Sells, i Ent. Trans. 1839, innefattar hvad vi redan 
förut derom känna. : 

Burmeister: Böttrsölnidnt monografi af Pedi- 
culus med 21 arter, i sitt förut: nämda arbete, Ge- 
nera insectorum Vol; 14 -Rhynchota: Han  förer 
dem nemligen till :Hemiptera, hvilket väl torde 
vara riktigt, liksom att Pulex; beiga sin larv är 
närslöggid: viged myggorna. 

Barthelemy Ricin de Mäliobabanies Ann. Ent. 
1836, p. 689. Burmeister förer Derome Ri- 
cini (Mallophaga Nitzsch) tillsamman med Orthoptera 
m. fl.,; se förut pag.,260. - Erichson:: anser: dem, 
för sina outbildade mundelars skull, ej kunna dit- 
föras, utan böra bilda en egen Ordo. Se hans 
under Neuroptera citerade arbeten. 

Om Thysanura , se Burmeisters arbeten, under 
allm. Ent. literatur, p. 260. 

Ett högst bytsniäöcligt djur, om hvars klassi= Oviss 
fikation jag Ri ovisshet, : har blifvit beskrifvet af ; 
Westwood i Entomol. Societeten i London. Det 
lefver på Spongilla fluviatilis, och torde möjligtvis 
vara en larv. Det är vinglöst, med 6: fötter och 
ledade, gällika trådar på sidorna af abdomen, lik- 
som hos flera vattenlarver. Antennerne äro af halfva 
kroppens längd, och munnen utgöres af 4 fria borst, 
af antennernes längd, hvilka stå framåt utan att 
betäckas af någon slida (Ann. Sc. Nat. XI (1839), 
pag- 380). 


334 


Myriapo- > Brandt har uppgjort en: ny: indelning af 
Se" Myriapöderne , hvilken hufvudsakligen skiljersig från 
de förut bekanta, genom tillkomsten af en ny Ordo, 
innefattande de Hed! sugmun försedda arterna (Bullet. 
de Petersb. 1, 233; Ai Sc. Nat: 1837, vol. SN 
376). Hufvudindelningen blir följande: it 
Ordo 1: G'nerh orönå, med käkar bildade föratt bita. 
Å: Ghilbpotla? inte. (Scolependr2e). KR. 
B. Chilognotha Latr. fördelas vidare uti: 
Fam. av Monozonia (Polydesmata). = 
— bö Trizonia (Julidia). 
— €. Pentazonia (Glomeridia). | 
Ordo 2: Siphonizantia med sug-mun: "Kroppen 
> ganska långsträckt: De mellersta seSmenterna; 
liksom hos Glomeris, bestående af 5 ringar. 
Sect. 1. Ommatophora: "ögonen små, i pannan. 
Polyzonium "Br. Isis 1834, p: 704: ve nåt gen 
CP. germanicum Broöesu i 
Siphonotus Br: "ögon 2; rostrum nästan af an= 
tennernes längd Th brasiliensis). | 
Sect. 2. Fypkilogena utan” ögon.' JORI 
Siphonophora ”Br. 'rostrum Arg "långt (S: 
-Portoricensis). 
Gervais har äfven lemnat' ett: elltnänd arbete 
öfver Myriapoderna, i Ann. "Sc. Nat. 1837, vol. 7, 
. 35. 'Formförändringarna efter olika ålder af- 
handlas. > Ungarna hafva ej allenast färre "antal 
segmenter elr fötter, utan äfven ett mindre "antal 
ögon "och antennleder. "Åfven  Lithobius  unwdergår 
en förvandling af samma beskaffenhet. Alla. hände 
arter uppräknas: uti följande” slägten2r = =5 or som 
Ordd 1. Chilognatha Latr. Antennis 7 articulatis. 
Fam;: 1. Oniscoidea: pedes utrinque 12—20. 
Polly xenus Latr. pr utr. 22. Oculj gregati . 2 sp. (Eur. re 


Zephronia (Tay a NA UR VILD > (Us. CURE Java): 
Glomeris Latr. >, -» 17-20. ,, seriati 416 ,;, (Europa). - 


335 


Fam..2. Juloidea: pedes utr, 31—40 vel ultra. 
Polydesmuge Latr. ped. utr. 31. Oculi nulli . +... > , 22. Chbigarg 
Blaniulus Gerv. ER » 40. Oc. nulli; corp.:Cylindr, 11. CEuropa 
Julus L.  — GER Oc. gregati, » d:o 34. (ubidque ). 
Craspodesma Leach. ,, » » 70: id:0 7, > depress, 3 (Europa) 
Platyulus Gerv.:.= oo» 8 Oc 3,3seriati, d:o 1. Gallia ).. 
Camba a Gray RE ns nulli, corp: = d:o åa 


Fv 


Ordo 2. Chilopoda ka ÄR articulis 14 et ultra omen 
Fam. 1. SCUIEPTIREN, Ant. filif. longissimze. ; 
Scutigera Lam. ss 6 eV sj. di Oak torrida). 
Fam: 2. Scolopendroidea Ant. moniliformes, 
Litkobius Leach: Ant. 30—40 artie, pedes utr. 15. . .'... . 4, ( Enropa'), 
Scolopendra L. BIN fr CV 1 RR Sh » 2l.0c. 4 . . 219. ( ubique'). 
Cryptops Leach -,, 17—20 ,, 3 KR VAA I nd 
Geophilusid. Ant. 14 artie.: ped. utr.numerosi, oc. smnånd 20.706 > Afr.). 


Vid: Paris finnas. 20 arter, nemligen 11 af 
första och 9 af andra: ordningen. E 

Uti: en afbandling i ervans Zool. 1839, p- TT, 
framställer Waga flöba anmärkningar öfker dessa 
djurs lefnadssätt, utveckling, hudombyte, artskil- 
nader. Julus lefver ofta af rof, af puppor, mol- 
lusker: 0. d:> Utvecklingen af Julus 'unciger och 
Platyulus -Gerv. från ägget - beskrifves. Exemplar 
af den: förra föddes öfver vintern, i ett: kärl med 
jord, på ett äpple. De. lade ägg i klumpar i Mars 
(står ”Maj” hvilket: tydligen är tryckfel): I April 
började äggen ändras och kläcktes.  Ungarne voro 
hvita, mjuka, med: antenner och 6 fötter: — Förf: 
uppgifver att då äggen kläcktes hade ungemni bör- 
jan: inga fötter, utan dessa, nemligen: de första 6, 
utväxte kort derefter, utan hudombytey, hvilket är 
märkvärdigt, 1 fall det blifvit - rätt: observeradt. 
I början af Maj hade de 7 segmenter, -antennerne 
bildade nästan som hos imago, och 6 fötter; ännu 
lågo de: orörliga, högvis vid äggskalen. Några da- 
gar derefter  erhöllo de: 8 segmenter: och dubbla 
fötpar på 2 af abdominal-segmenterna,' hvilka :en- 
ligt figurerna skulle: vara det 2:dra och 3:dje (eller 
Segm. corporis 5 och 6). . Då började de äta, men 
lågo -ännu stilla. - Snart följde första -hudombytet 
hvarefter de hade 3 par enkla och 6 par dubbla 


336 


fötter, samt 7 segmentet på hvilka fötterna små- 
ningom utvecklade sig. 

Kochs Deutschlands Crustaceen, Myriapoden 
und Arachniden, forts. af Herrich Schäffer inne- 
hålla många arter af Myriapoder. Uti hft. 22, 
(1838) förekomma 9 arter af Julus. 

Templeton, katalog öfver Irlands Crustacea , 
Arachnida och Myriopoda, i Loudons Magazin 
1836, P: 9. 

En anatomi af Glomeris marginata finnes af 
Brandt i Möllers Archiv 1837, p. 320, och ytter- 
ligare bidrag anföras af honom i Bull. de Petersb. 
VI, N:o 24, hvilkas detaljerade utförande är att 
vänta i Petersb. Akad:s Handlingar. Han har fun- 
nit ryggkärlet bildadt såsom hos de egentliga in- 
sekterna. 
Brandt har äfven infört en monografi af 
Polydesmus 1 Bull. de Petersb. Tom V., 1839, p. 
307 (står i Isis 1839, p. 659; Revue Zool. 1839, 
p. 270). 29 arter anföras, hvaraf flera, som äro 
nya, beskrifvas; de indelas i sectioner. Blott P. 
complanatus anföres såsom europeisk, men Br. tror 
att flera arter kunna vara derunder förblandade, 
och säger sig känna 4 ganska tydliga varieteter, 

Gervais hade infört en monografi af samma 
slägte i Ann. Ent. 1836, p. 373, hvaruti blott 15 
arter uppräknades, hvaraf 4 voro nya. Han be- 
skref vidare P. Guerini loc. cit., p. 685, samt P. 
margaritiferus, P. Blainvili och Scolopendra Ey- 
douxiana i Guérins Magaz. 1838. Slutligen har 
han lemnat en öfversigt af sl. Polydesmus, samt 
flera nya arter af Myriapoda och ett nytt slägte 
Scolopendrella från Paris, 1 Revue Zool. 1839, p. 
279 (ur Pariser Vet. Ac. 30 Sept.). 

Lithobius mexicanus Revue Zool. 1839, p. 261. 

För 


337 
För flera år tillbaka beskref Guilding (ZoolPeripatus. 


Journal. 1826) ett djur af högst besynnerligt utse- 
ende, hvilket han benämde  Peripatus och ganska 
orätt ansåg höra till molluskerne. Det liknar en 
Nereis eller Scolopendra, och hörer tydligen till 
de articulerade djuren, men dess plats blir så vida 
tvifvelaktig att det synes utgöra en mellanform 
mellan Myriapoderne och Annelidernes - Wieg- 
mann har meddelat ytterligare beskrifning deraf 
efter ett exemplar, som han erhållit genom Herr 
Moritz från Columbien (Wiegm. Archiv. 1837, 
p- 195), och denne "sednare har lemnat några få 
underrättelser derom i bref (Wiegm. Arch. 1839, 
p. 173). Den amerikanska arten, P. juliformis 
är svartaktig, ofvan gulfläckig, med 30—33 par 
fötter. Gervais tillävger en ny art från Cap, 
P. brevis, som han erhållit af Hr de Blainville 
(Revue Zool. 1839, p. 264, ur Ann. Franc. et Etr. 
d”Anatomie &c. 2; p. 309, 1838). Den är svart, 
ofvan gulaktig, med 14 par fötter. Dessa djur 
lefva på landet, bland växter eller under stenar och 
lära vara högst tröga. LaCordaire säges hafva 
funnit ett exemplar af den amerikanska arten bland 
multnande ved i sött vatten. Kroppen är mjuk, 
vårtfull, delad i otydliga segmenter. Hufvudet 
har 2 ledade, men något contractila antenner, 2 
enkla ögon, och 2 väl utbildade mandibler. Föt- 
terna äro ett par för hvarje segment, äfven det 
sista; de äro coniska, men mjuka, ej ledade, utan 
blott ringade af spetsiga vårtor, som stå 1 tvärra- 
der, och äro i ändan försedde med 2 enkla, krökta 
klor. De äro således ofullkomligare bildade än 
thorax-fötterna hos fjäril-larver. Respirations-orga- 
nerna äro ännu ej bekanta. Då djuret vidröres 
skall det utspruta en seg vätska genom munnen, 
Prof. Sundevalls Arsb. 1837-1840. 22 


338 


hvilket, kanhända orätt, blifvit anmärkt om" båda 
arterna; Moritz säger att den amerikanska ut- 
sprutar en sådan från sidorna, hvarest finnas en 
rad af små hål (liksorn hos Julus). Wiegmann 
anser, liksom förut Audouin och Milne Ed- 
wards, detta djur för att höra till Anneliderne, 
och jemförer det med en annan lika besynnerlig 
form, som blifvit förd till Crustacea, nemligen 
Arctiscon Schranck, som alldeles liknar Peripatus 
men saknar Antenner och har fötter blott på hvart 
annat segment. Oaktadt en auktoritet af så stort 
anseende, och ehuru jag ej sett djuret, kan jag ej 
återhålla den förmodan som föranläts af de första 
beskrifningarna och figurerna af Peripatus , att den 
måste räknas till Myriapoderna, och utgöra slutet 
af insekt-klassen. Den har nenmligen verkliga föt- 
ter, hvilka ej äro bildade så som annelidernes borst. 
(Figurer finnas i Isis 1828 och Ann. Sc, Nat. tome 
XXX, 1833). | 


339 


"BB. AÅArachnider. 


Öfver Arachniderna har början utkommit af Allmänna 
ett verk, som är ämnadt att bli ett hufvudarbete, Arbeten 
nemligen Historie Nat. des Insectes Apteres par 
M:r le Baron Walckenaer, Tome 1:er, 682 sid 8:0, 
Paris 1837, med en atlas af 37 plancher i 3: häften, 
som är komplett tll hela verket, upptagande arter 
och detaljer af de flesta genera, äfven för de föl- 
jande delarna af texten. Det hörer till de ”Suites 
å Buffon”, som utgilvas af Roret. Förf. söker visa 
att Arachnidklassen ej kan bestå, utan att samman- 
slås med Insecta Aptera, såsom Lamarck gjort, 
men hela denna grupp räknas af W. till insekt- 
klassen. Jag refererar denna åsigt utan att tro 
mig här. behöfva anföra de skäl hvarföre jag ej kan 
dela densamma. Walckenaers fördelning af les 
Apteres är följande: 

”Classe 1 Acéres” med Ordines: ”Aranéides, Phry- 
néides, Scorpionides, Solpugides, Phalangides och 
Acarides”. 

— 2 Diceéres hexapodes: Epizoiques (Pediculus Linn. 
Nycteribia), Aphanipteres (Pulex), Thysanoures. 

-—3 Diceéres Myriapodes : ;”Chilognates, Syngnathes”. 

Den utkomna tomen innefattar blott en del af 

Spindlarne, nemligen de som sägas springa om- 

kring för att gripa sitt rof: (”Vagabondes och Erran- 

tes”). Större delen af kända och beskrifna arter 
äro här samlade, tillhopa med ett stort antal nya, 

i ett arbete, som äger värde redan deraf, att det 

är författadt af densamme, som först bragte ljus och 

ordning i kännedomen om dessa djur. Man igen- 
känner ännu samma följd af genera med deras 
underafdelningar, som i Förf:s år 1805 utgifna, och 


340 


för sin tid mästerliga Tableau dö&s Aranéides 
med några få tillägg och ändringar, och vi måste 
respektera de grunder som föranledt den vörd- 
nadsvärde Författaren att ej begagna och ytterligare 
utbilda de betydliga förändringar 1 systematiken 
hvilka sedan blifvit gjorda. Det skulle blifva allt- 
för vidlyftigt att omständligen referera hela detta 
rika arbete, hvarföre jag inskränker mig till några 
få af de anmärkningar, som vid genomgåendet fö- 
rekommit. Följande rättelser vid mina beskrifnin- 
gar af Svenska spindlarne, i Vet. Ac. Handl. 1829 
till 1832, erkännas såsom riktige: Drassus ater och 
nocturnus äro 2 skilda arter, ehuru de till formen 
komma hvarandra ytterst nära. AÅttus alrovirens 
m. erkännes af W. såsom den rätta A. cupreus 
Walck, hvarföre det förra namnet måste bortgå. 
Thomisus viaticus L. anföres orätt af mig såsom sy- 
nonym under Th. cristatus ; det rillhörer Th. citreus. 

Ofios W: "är "det af "mig +-Cönsp. "Arachn. 
1833 framställda genus Sarotes. Attus rufifrons m. 
anföres såsom synonym under AA fuscus un. sp., 
hvilken svårligen kan vara samma art. Lycosa 
nivalis , sylvicola och borealis sammanslås alldeles 
orätt under LIL. lugubris Walck, som ej kan vara 
någon af de anförda, men möjligtvis kan öfverens- 
stämma med det likaledes” anförda synonymet Ar. 
pullatus Clerck?, hvilket med säkerhet hörer till 
L. paludicola. — Dolomedes Lycena Walck, Ly- 
cena spinimana m. V. A; H. 1832, add. p. 265, 6, 
som genom ett tryckfel fått namnet Lycodia i 
Consp. Arachn., p. 22, är Hecaérge maculata Black- 
wall, Brewsters Lond. et Ed. Phil. Mag. vol. 3, 
N:o 15, p.. 187. Denna afhandling är tryckt nå- 
got sednare än min (neml. Sept. 1833), men nam- 
net Hecaérge bör antagas, emedan Lycena är an- 
vändt af Fabricius och de nyare för ett fjärilslägte. 


341 


En Dolomedes kan den ej bli. För Attus falcatus 
(Ar. faleatus Clerck) bibehålles namnet A. corona- 
tus ur Faune Parisienne, och såsom synonym an- 
föres Linnés ÄA. corollata , hvilken ej kan höra hit, 
utan sannolikt tillhörer Theridium albomaculatum. 

Die Arachniden von Hahn, fortg. v. Kreis- 
Forstrath C. L. Koch, 8:o, Närnberg; hvarje häfte 
af 6 pl. med flera fig. och 13 ark text (å + Thl.; Bok- 
lådepris I; Thl.), innefattar hufvudsakligen spind- 
lar, jemte ett mindre antal Skorpioner m. m. från 
alla verldsdelar. Deraf utkom 6:te Bandets första 
häfte 1839 (hvarje band af 6 häften). Figurerna 
äro ej vackra, men för artkännedomen i allmän- 
het tydliga. 

För att bringa dei nyssnämde arbete beskrifna 
arterna i en systematisk ordning, har Koch utgif- 
vit ett litet arbete: iibersicht des Arachniden-Sy- 
stems, Erstes heft, 39 sid. 8:0, med 5 contour- 
plancher, Närnberg 1837, hvaruti han uppräknar 
dem alla, jemte ett stort antal nya, hvilka i kort- 
het beskrifvas. Nya genera bildas i mängd, särde- 
les af Epeirx, Attus och ”Thomisus, och en sort 
karakterer anföras, hvilka dock nästan uteslutande 
äro hemtade af ögonens ställning, oeh synas mig 
alldeles otillräcklige. De flesta af dessa genera synas 
dock vara verkligen grundade, och kunna genom an- 
dra formförhållanden karakteriseras, åtminstone så- 
som underafdelningar, samt hafva till en del varit 
framställde såsom sådana. En stor mängd fel sy- 
nas mig hafva inkommit i detta arbete, hvaraf jag 
endast vill anmärka några af dem som röra Sveriges 
Fauna. Gen. Eucharia har af mig blifvit benämdt 
Steatoda, och samma typer anföras; deremot är 
namnet Steatoda användt för en art, som jag fram- 
ställt såsom typ för Theridium, neml. Th. redimi- 
tum (en var. af ovatum); och namnet TWheridium 


340 


användes för 2:ne arter, som det är svårt att finna 
buru de kunna naturligen sammanföras, neml. 
Sisyphus och lunatus; ifall neml. förf. känt de 
rätta djuren.  Theridiwm maxillosum Hahn är Pa- 
chygnatha Clerckii m., och ej P. Listeri. Genus 
- Macaria är af mig i Consp. Arachnidum benämdt 
Asagena, med samma typus, Dr. relucens , som 
anföres vid Macaria. Jag känner ej de arter 
Koch anförer under sl. Asagena.  Xysticus kallas 
Thomisi med 2 större ögon; X. viaticus är ej Lin- 
nés A. viatica. Indelningen af Scorpionerne efter 
ögonens antal; då man ej tillika anförer deras läge, 
blir. högst förvillande och oriktig, hvilket jag tror 
mig hafva tillräckligen ådagalagt i Conspectus Arach- 
nidum. 

Koch Deutschlands Crustaceen, Myriapoden 
und Arachniden (utgifves af Herrich Schäffer, 
Regensburg, 1 häften af 24 pl. med lika många 
blad text, 12:o i etui å 4; Thl.), utgör hufvud- 
sakligen ett verk öfver Acarina , som deruti till 
stort antal (hittills v. p. 400) afbildas och benäm- 
nas. Ganska wmånga nya slägten bildas af dem, 
hvilka dock ej äro karakteriserade, och till en stor 
del ej torde kunna blifva beståndande, samt såle- 
des äro af mindre värde för vetenskapen, intill 
dess de blifva genom en grundlig bearbetning stad- 
fästade. Tills vidare karakteriseras de efter figu- 
rerna af Erichson, i Wiegm: Archiv 1839, 2, p- 
273. Af spindlarna m. m., äro blott ett ringare 
antal arter afbildade. Häftena 10—16 utkommo 1838. 

Templeton katalog öfver Irländska Crusta- 
cea, Arachnida och Myriapoda, i Loudons Mag. 
1836, p. 9. 

Krynicki Arachnographie Rossicae decas 1:a, 
Bull. de Moscau 1837, V, p. 73. 


343 


Black wall om antalet och structuren af spiwn- Spridd 
vårtorna hos spindlar, Linn. Trans. XVIII, 2, p. 223. NOT 

Audouin om boet af en Mygale? fr. nya 
Granada Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 7, p. 229 (dju- 
ret är okändt). 

Macleay beskrifver några utmärkta former 
från Cuba, i Taylors Aun. 2. p. 1, nemligen: 
JVops un. g., synes närslägtad med Drassus och Dys- 

dera, men skall blott hafva 2 (?) ögon, sittande 
tätt tillhopa, långt tillbaka från munnen, 1 sp. 
N. Guanabacozr, rödaktig. 

Selenops (”subg. Hypoplatea”) celer. 

Deinopis , troligen nära Dolomedes; de 4 bakre ögo- 
nen i qvadrat, och de 2 främre af dem oform- 
ligt stora, framåt-riktade; de öfriga 6 äro små. 
D. Lamia. 

Myrmarachne synes, enligt figur och beskrifning ej 
generice skild från Attus formicarius, som jag 
gjort till typ för gen. Salticus, i Conspectus 
Arachnidum 1833. 1 sp. M. melanocephala. 

Othiothops MWalckeneri, tydligen närslägtad med 
Drassus, med de 2 bakre, mellersta ögonen sam- 
manflytande, och tjocka framfötter. 

Lucas gör åtskilliga kritiska anmärkningar 
vid denna afbandling, och anförer bland annat, 
med rätta, att ”subg. Hypopletea” ej skiljer sig 
från Selenops. 

Black wall beskrifver många spindelarter från 
Britannien i Brewsters Journal, nemligen: 

Drassus cupreus, 'Theridion riparium, Neriene. ni- 

gra, N. pygmea, Linyphia pusilla, Vol. V, p- 50; 

13 sp. Vol. VIII, p. 481, samt Vol. X, p- 100. 

Guérin 2 n. sp. Gasteracantha, Revue Zool; 
1839, p.- 109. 

Raikem beskrifver åter bettet af den Itali- 
enska Marmignatte (Theridium 13 guttatum Rossi, 


Aranex&. 


344 


Latrodectus Walk.). Det skall verkligen kunna 
vara dödande för barn, hvarpå exempel anföres. 
Hos äldre personer förorsakar det blott en lindrig 
feber. (Ann. Sc. Nat. XI. (1839), p. 1). — Denna 
spindelart anses af Lambotte för att vara införd 
i Toscana från Afrika, med spanmål, efter den 
svåra missväxten år 1782. Ar 1786 såg man den 
nemligen i stor mängd på fälten vid Volterra, 
utan att någon kunde erinra sig hafva förr sett 
detta djur, som genom sin sköna färg och storlek ”) 
borde ådraga sig uppmärksamheten. L. beskrifver 
dess giftkörtlar, som skola vara ovanligt stora, 
nära 3 gånger så långa som Mandiblerna, päron- 
hika, och belägna i bröstet, med utförsgång till 
mandibelns klo. Den uppehåller sig mest på stäl- 
len som äro utsatte för solskenet och synes ej för- 
färdiga några nät, utan lefva kringströfvande. (Bull. 
de Brux. IV, p. 488). [Ett annat exempel på kring- 
ströfvande lefnadssätt, utan nät, lemnar Pachygna- 
tha , som äfven är ganska närslägtad med de nätbil- 
dande slägtena Theridium och Linyphia; ett bevis 
på orimligheten af att klassificera spindlarne efter 
näten, och i allmänhet djuren efter lefnadssättet, 
då detta ej blir en följd af likhet i formen). 

Hersilia Sav. har 3 leder i tarsus och alldeles 
släta klor, enl. Guérins, Mag. de Zool. 1. — Två 
nya arter: H. Savignyi och indica afbildas, jemte 
den förut kända H. caudata, i Guérins Mag. de 
Zool. 1836. u 

Af Filistata bicolor lemnar Leon Dufour en 
förbättrad beskrifning, jemte underrättelser om dess 
lefnadssätt i Ann. Ent. 1836, p. 527. Den har en- 
dast 2 respirationsöppningar, och ingen affinitet med 
'Theraphosa, bland hvilka Walckenaer numera 
uppräknar dem. 


+) Den är, ulsträckt, nära tumslång, svart med högröda fläckar. 


345 


I Guérins Magazin 1838 beskrifvas Acan- 
thodon Petiti, Mygale rosea och Salticus 4-macula- 
tus C(Attus nob.). Det förstnämda nya slägtet, 
Acanthadon , beskrifves dessutom i Revue Zool. 
1838, p. 10. Det hörer till Walckenaers The- 
raphosa , och utmärker sig genom de 2:ne främre 
ögonen (medi anteriores), som sitta långt skilda 
från de öfriga 6, och tätt tillhopa. 

Lucas beskrifver en ny art, Pachyloscelis 
rufipes , och lemnar en öfversigt af slägtet i Gué- 
rins Magazin 1836. Uti Ann. Ent. 1837, p. 369, 
gör han en ny, grundlig revision deraf, och visar, 
att det är samma genus som af Perty blifvit be- 
nämt Actinopus, och som sednare af Walckenaer 
erhållit namnet Sphodros. Namnet Actinopus måste 
såsom äldst bibehållas. Detta slägte kommer nära 
intill Eriodon och Atypus bland Theraphosa. 7 
arter äro bekanta, från Amerika. Hannarne hafva 
en led mera än andra spindlar i ändan af Pal- 
perne. (Denna olikhet synes mig dock, efter figu- 
rerne på anf. st. endast bero på en ovanlig ut- 
bildning af den första leden, eller basis palpi, som 
fäster sig vid sjelfva maxillen, och motsvarar tro- 
chanter på fötterna. Den lilla del som föreställes 
på figuren såsom en egen led, närmast maxillen, 
torde knappt kunna vara annat än en knöl för 
ledgången; slutlederna synas mig föreställde på fi- 
guren sådane som de vanligen äro hos hannarne 
af Theraphosa). 

Atypus bicolor från N. Amerika, Ann. Ent. 
1836, p. 213. 

Lycosa erythrognatha, Lucas Ann. Ent. 1836, 
p. 322; är L. raptoria Walck, enligt samma tidskr. 
Bullet., p. LIX. 

Attus venator från Paris, Lucas, Guérins 


Magazin 1836. 


Scorpio, 
Opilio- 
nes. 


Acari. 


346 


Salticus lUimbatus fr. Guatimala, Ann. Ent. 
1836:;p. -632: 

M. S:t Ange beskrifver Skorpionernas respi- 
rationsorganer i Revue Zool. 1838, p. 251. 

Ett ”nytt genus”, Dolichoscelis , mellan Pha- 
langium och Gonyleptes, som beskrifves af Hope 
i Linn. Trans. XVII, p. 397 (Isis 1838, p. 413), 
synes mig ej skildt från Mitobates, m. Conspect. 
Arachn., Lund 1833. — 1 art. D. Haworthi. 

Cryptostemma Mestermannm mn. gen. et sp. från 
Guinea; Revue Zool. 1838, p. 10. Nära Trogulus 
men utan ögon. 

Leon DAG beskrifver fri på insekter 
parasitiska Acari, i Ann. Sc. Nat. XI; 1839, p- 214, 

Lucas om äggläggningen af Fan 1 Ånn. 
Ent. 1836, p. 629. Oviductus öppnar sig under 
kroppen nära munnen. 

Nitzsch om Pteroptus Kespertilionis i Wiegm. 
Archiv 1837, p. 327. Den föder lefvande ungar; 
som genast hafva 4 par fötter; men såsom yngre 
foetus har ungen blott 3 par. Den undergår så- 
ledes den hos Acari vanliga metamorphosen inom 
moderlifvet. 

Raspail, Memoire comp. sur PF'hist. Nat. de 
F'insecte Acare de la Gale, Paris 1834, 8:o, 31, 2 
tabb.; samt Albin Gras Rech. sur Facarus de la 
Gale, Paris 1834, 35 sid. 8:o, lemna utförliga un- 
derrättelser om skabbkräket. -(Jemf. svensk lit.). 

E. Hering, die Krätzmilben der Thiere, Act. 
Bonn. XVIII, 2, p. 575, beskrifver 8 arter Skabb- 
kräk (Sarcoptes): af hästen (2 arter), hunden, kat- 
ten, fåret, stengeten, foglar och af menniskan, 
samt flera ovissa arter, af djur Dessutom beskrif- 
ves Acarus Siro, och flera arter hvaraf slägtena 
Glycyphagus och Melichares bildas, hvilka lefva af 


torkade, söta frukter. Figurer lemnas af alla. Dju- 


SS 


347 


rens förhållande till skabbsjukdomen afbandlas. En 
hona som sättes på ett friskt djur kan alstra sjuk- 
domen. Skabbkräken kunna lefva temligen länge 
skilde från de djur som de tillhöra, om de blott 
äro utsatte för en måttlig grad af fuktighet och nå- 
gorlunda värme. 

Sarcoptes equi har 2 ögon med rödaktigt pig- 
ment och framstående köndelar, enl. Ehrenberg 
Fror. Not., Mars 1839, p. 263. 

Hussey om Acarus Autumnalis [Leptus atr.] j 
Brewsters Journ. "IX, p. 15. Den säges lefva på 
marken, helst på kritformation, och ej på växter 
såsom författarne påstått. 

ÅAcarus horridus (nära A. dimidiatus Herm.), 
beskrifves af Cross & Roberton, se Ann. Ent. 
1837, p. XCIII och utförligare i Comptes rendus 1837. 

Uti Ann. Ent 1839, p. 455, beskrifver Robineau 
Desvoidy en ganska liten insekt, som han benäm- 
ner Xenillus clypeator och anser vara en Coleopter, 
på hvilken prothorax skulle betäcka hela kroppen. 
Den var funnen på en svamp. Af blotta den otill- 
räckliga beskrifningen finner man lätt, att det måste 
vara en af de talrika arterne Acari, nära Oribata, 
som hafva hård och glänsande kroppsyta, och hvar- 
af vi i Sverige hafva flera. Lucas och Demary, 
som till Soc. Entomol. afgifvit en ”Rapport” öfver 
afhandlingen förklara den äfven för en sådan. 


348 


C. Crustaceer. 


Öfver Crustaceernes geograliska utbredning 
lemnar Milne Edvards en öfversigt i Ann. Sc. 
Nat. X, 1838, p. 129. Det är isynnerhet de stör- 
re arterna, Decapoda, som han afhandlar, och med 
afseende på dessa angifver han följande 14 natur- 
liga regioner: 
in Skandinaviska regionen, är fattig på arter 
af brachyura; utmärkes al Läkades arctica, Hyas 
aranea, Nephrops (Astac. norveg.), Idotea Entomon 
och en stor mängd af allmänna Hummern. 

2:o Celtiska regionen, från Nordsjön och Eng- 
land till Hariunade sträcker sig kanhända ända till 
Island. År klan på pu span utmärker sig ge- 
nom talrikheten af Oxyrhynchi och Portuni, men 
har få egna arter, hvilka ej förekomma i de två 
närgränsande regionerna. 

3:o Medelhafs regionen har större delen af ar- 
ter gemensamme med den sistnämda regionen, och 
dessutom flera utmärkta egna, t. ex. Lupa hastata, 
Lissa guttata, m. fl. 

4:o Canariska öarne antagas blott med ovisshet 
såsom centrum för en egen region. 

5:o Senegal och Congo äro föga kända, men 
derifrån har man flera egna och utmärkta former, 
t. ex. slägtet Sesarma. 

6:0 Afrikas östra kust; föga känd utom vid 
trakten af Isle de France; är utmärkt af en mängd 
lätt igenkänneliga arter, t. ex. Stenocinops cervi- 
cornis, flera arter Xantho, talrika Ocypode, Gela- 
FUL s0: S0 Yo 

7:o Indiska regionen, ända till Nya Guinea, 
är rikast på crustacea af alla kända verldstrakter, 


349 


och utmärker sig särdeles genom talrikheten af Ca- 
tometopii och egentliga Canceres (vår C. Pagurus 
utgör slägtet Platycarinus, och hörer ej dit). 

8:o Japanska regionen, har mycken likhet med 
den förra, men många egna former, och flera ar- 
ter som nära likna de Skandinaviska, t. ex. en 
Lithodes vid Kamtschatka. [Detta är märkvär- 
digt, isynnerhet då man ihågkommer den analogi 
som råder mellan dessa trakters fiskar, med dem i 
norra delen af Atlantiska ocean|. 

9:0 Nya Zeeland och Australien utom tropi- 
kerne, har åter alldeles egna, utmärkta arter, blan- 
dade med indiska. 

10:o Nord-vestra kusten af Amerika är nä- 
stan okänd ända till och med Peru; vid Gallo- 
pagos-öarne har man dock nyligen funnit flera 
egna former. 

11:o Chilis och Patagoniens kuster äro äfven 
föga kända. 

12:o Caraibiska regionen, med Brasilien 
och södra Förenta Staterna, utmärker sig ge- 
nom flera arter af Mithrax, Lupa, Grapsus wm. tl. 
13:o Pensylvaniska regionen har åter egna 
arter, men märkvärdigt nog, ingen likhet med de 
motliggande europeiska regionerna. 

14:o Polar regionen, från Newfounland till 
Spetsbergen, utmärker sig genom bristen på de- 
capoda brachyura. De högst utbildade former der 
finnas äro: Crangon boreualis och Hippolyte marmo- 
rata; de flesta äro Amphipoder och dylike. 

Största mängden af decapoder hafva ett ganska 
inskränkt område att bebo, så att ganska få arter 
äro gemensamma för flera än två regioner. De 
tyckas i allmänhet lefva omkring det centrum, 
hvarest de blifvit ursprungligen bildade. Oceanen 
är, för större delen af dessa kust-djur, nästan lika 


350 


oöfverstiglig som torra landet, och derföre förekomma 
knappt några gemensamma arter vid Nordamerika 
och Europa. Dock finnas några som kunna simma 
väl, t. ex. Portuni, och just dessa äro vidsträcktast 
utbredde. Nautilograpsus minimus utgör ett märk- 
värdigt undantag; ty ehuru den ej sad simma är 
den dock den vidsträcktast utbredda af alla Cru- 
staceer. Den finnes vid I, rankrike, i Medelhafvet, 
vid Ile de France, Nya Holland, Chili, Vestindien 
och Pensylvanien. Detta kan dock förklaras deri- 
genom, att den fäster sig vid hafssköldpaddorna, 
af hvilka den blifvit kringförd. Ett annat ännu 
märkvärdigare exempel företer Nephrops norvegius, 
som är allmän vid Norrige och i Adriatiska 
hafvet, utan att finnas i möllsrliggasde haf. Förf. 
kan ej förklara detta, och det synes ej sannolikt 
att samma form skulle hafva ursprungligen upp- 
kommit i två haf, som äro belägna under så olika 
klimat. Nästan lika är förhållandet med Grapsus 
Messor , som finnes både i Medelhbafvet och i Indiska 
samt Röda hafven, men ej är funnen vid andra 
delar af Afrika. Möjligtvis kan denna gemenskap 
härröra från en tid, då näset vid Suez ej existerade. 
Vidare anförer författaren följande märkvär- 
diga allmänna resultater af sin försknings 
fin Arternas antal tilltager på ett hösta märkbart 
sätt mot 2qvator, och Hösse hastigt mot polerne, 
men individuernes mängd synas ej vara mindre i 
de kalla, än i de varma klimaterna. 
2:o Amerikanska kusterna äro i allmänhet långt 
fattigare på arter än de motsvarande af gamla con- 
tinenten. Det kända antalet arter af Decapoder i 
de olika regionerna är följande: 
I Skandinaviska reg. 15. Grönland har. . . .- 12. 
- Celtiska vi 182. 1; Förenta: Staterna om 
- Medelhafvet  — 114. 


351 


I: Indiska reg. . .:202. Vestindien har . . . 74: 
- Australiska— -. . 69. Chili &. -—  ... . 39. 
3:o I de varma klimaterna förgkomma de mång- 
faldigaste hufvudformerna, och bland dem, nästan 
alla som finnas i de kalla; der är således, liksom 
bland andra djurklasser och bland växterna, antalet af 
familjer och genera störst, och nästan alla de högst 
utbildade formerné tillhöra uteslutande de varmare 
trakterna ; äfven äro arterna större derstädes. Men 
klimater af ungefär lika temperatur hafva mycken 
analogi i formerna, så att samma slägtformer der 
förekomma; t. ex. det som förut nämdes, att släg- 
tet Lithodes finnes både vid Skandinavien och 
Kamtschatka. Af slägtet Astacas finnes AA fluvi- 
atilis i Europa, AZ. Bartoni i Nordamerika, A. Ca- 
pensis vid Cap, en art i Chili och en på Nya 
Holland, men ingen inom heta zonen ”'). 
Af Milne Edwards utmärkta arbete, Histoire Literatur. 
Naturelle des Crustaces , utkom 2:dra delen 1837, 
(Paris, 532 sid. 8:0). Den slutar Decapoda och 
innefattar dessutom de föga talrika Stomatopoda. 
En betydlig förändring i systematiken göres der, i 
det Latreilles Schizopoda öfverflyttas från Deca- 
poda till Stomatopoda, och hela denna ordning de- 
finieras sålunda: ögonen skaftade, (rörliga); inga 
gälar under ryggskalets sidor. 

Några arbeten som beskrifva Crustacea anfö- 
ras under Allm. Zool. literatur. 

Kröyer uppräknar de honom bekanta 'arternaDanmarks 
af" Brachyura, som finnes vid Danmarks köstet;cbyare 


(Kr. Tidskrift 1, p. 15). De äro: 


Stenorhynchus Phalan- = Inachus Scorpio, 
gium, Hyas Araneus , 


+) Sednare har Förf. dock erhållit en från. Madagascar; sc 
längre fram. 


352 


Platycarcinus Pagurus, Portunus holsatus Fabr. 
Geryon tridens n. gen — Rondeleti, 

& sp. . Pinnotheres Pisum, 
Carcinus Menas, Lithodes arctica. 


Portunus plicatus Risso, 

Den nya Geryon tridens från södra delen af 
kattegat beskrifves derstädes. Den kommer nära 
Eriphia, men har: brachia 4-latera; 

Tysklind. Ed w. Moore katalog på Malacostraca (Deca- 
poda— Oniscus) i södra Devon; Charlesw. Mag. 
1839 ,”p: "284. 

Kochs Deutschlands Crustaceen , Myriap. und 
Arachniden innehåller ett ej obetydligt antal En- 
tomostraca och ÖOniscina. 

Grönland. H. Kröyer, Grönlands Amfipoder , 1838, 4:0 
98 sid., 4 tabb., beskrifver följande antal arter från 
Grönland, som finnas i samlingarna i Köpenhamn, 
hvarest detta lands fauna bör vara fullständigast: 


Lysianassa 3 sp. Lestrigonus exulans, 
Gammarus 4 — Hyperia oblivia, 
Amphithoe 8 — Praniza Reinhardti, 
Ischyrocerus anguipes Jaera nivalis, 
Metoecus medusarum. Bopyrus Hippolytes, 
Themisto, 2 sp. Calanus hyperboreus. 


Tillhopa 25 arter, hvaraf blott de 4 sista ej äro 
Amphipoder. Derefter lemnar han en uppräkning 
af alla kända Grönländska Crustaceer, nemligen: 


af Er. kända arter; med tillägg efter Fabri- 
Decapoda brach. cius och nyare förf. 
10 


— macroura 8 


— 10. (Oxyrhynchi och 


Amphipoda . .-... 211 200 Räkor). 
Isopoda . > ser. 26 — 9. (ingenegentllandt- 
Lämodipoda ... 20 2 form). 


Pycnogonida .... 3. — 3. 
Bran- 


Branchiopoda - « .. 1 = 1. 


Entomostraca . ... 4. — 595. 


Därdeltanll sc vc tl (kö 
S:a 58. 68. 


Samma arbete med några tillägg förekommer 
under titel: Conspectus Crustaceorum Groenlandiz, 
vikrösyers Tidskro2s p--249. 

Crustacéer från Sydamerikas kuster, hemförde Andra 
af Cuming och Miller, beskrifvas af Th. Bell RT 
tudtookis Trans. 2 part. 4, Pp: 39. Isis 1838, P- FS 

Pöppig Crust. fr. Chili Wiegm. ata 1836, 

p. 133. — Wiegmann, arter från Mexico, ibd. 

Bell, Decapoda Oxyrhyncha, från Sydame- 
rika och förllöjprajiskorina; Zool. Proc. lt, p. 169; 

— Isis 1837, p. 196. 

Guerin, Crustacea af La Favorites resa; 
Guérins Mag. 1838 (Macrophthalmus, Porcellana). 

I Guérins Magaz. 1836 beskrifvas: 

3 n. genera af: Hyperine, Guérin pl. 17, 418: 
Primno, Hieraconyx, Pronoe. 

Phronima atlantica; Oxycephalus piscatorius; O. 
Oceanicus. 

Phlias serratus n. g. Amphip. fr. Malvinerne, pl. 19. 

Pterolas Webbi un. gen. nära Cymothoe; Portugal. 

Deto echinata n. gen. nära Ligia; Orienten. 

Bell, om slägtet Cancer (Platycarcinus Latr.)Decapoda. 
med;dan! sp, Zool Trans. 1; ps 335. 

Thealia acanthophora, n. g. från China, nära . 
Calappa; Lucas, Ann. Ent. 1839, p. 575. 

Milne Edwards monografi af Pagurus, 
Anm Se: NatOVI; po 257 (1836). 

Astacus madagascariensis Milne Edwar ds 
Institut 1839, p. 152. ÅA. leptorhinus fr. Dauurien, 
Fischer fe Waldh. Bull. de Moscou 1836. 


Prof. Sundevalls Arsb. 1837—184o0. 23 


354 


Astacoides Goudoti m. g. mellan ”Thalassiens 


och Astaciens”, Guérin Rev. Zool. 1839, p- 108: 
Rhyncocinetes typus, n. g. nära Hippolyte, 


= 
Anun:Sc. Nato VII; 1837, pu ren 
ären Duvernoy, Anatomi af Squilla Mantis, In- 


stitut N:o 212. 

Kröyer om Mysis flexuosa vid Seland, Kr. 
Tidskr. 1, p. 404. 

Cerataspis monstrosus Gray, Schizopod, Quoy;, 
Guér. Magaz. 1839. 

Munna Boeckii nov. g. & sp. af Asellota, be- 
skrifves af Kröyer i Kr. Tidskr. 2, p-: 612. När- 
slägtad med Jaera; utmärkt af bristen på appen- 
dices i stjerten; från hafvet vid 'Trondhjem. 

Cassidina och Amphiporea 2 n. gen. Sphaero- 
miarum; Milne Edwards, Institut 1839, p. 152. 

H. Rathke de Bopyro & Nercide Riga 1837, 4:0. 

Om Limnoria terebrans , som förorsakar stor 
ödeläggelse på trädvirke i hafvet vid Engelska ku- 
sten, och särdeles vid Plymouth, finnas några ar- 
tiklar i Charlesw. Magaz. 1838 och 9. Den anses 
vara införd från andra klimat, men har funnits 
länge vid England och är nu fullkomligen hemma- 
stadd der. 

Amphi- Chelura terebrans, nytt Amphipodslägte från 
SN ”""Medelbafvet, beskrifves af Philippi i Wiegm. 
Archiv 1839, p- 120. Den genomborrar och för- 
stör trädvirke i hafvet, liksom Teredo och Limnoria. 
Johnston om de Engelske Pycnogoniderne; 
Jardines Mag. 1, p. 368. Förf. räknar dem till Cru- 
stacea, hvilket är enligt med ref:s åsigt. De äro: 
Pycnogonum 1 sp., Phoxichilus 4, Orithyia Jonst. 

1, Pallene Johnust. 1, Nymphon 2. 
Aspido- J. v. d. Hoeven ' Rech. sur PI'hist. Nat. des 
Bun, Limules, Leyde 1838, fol. 48 sid. 7 pl; lemnar 


Burin. 
först en literatur-historia med afseende 'på detta 


Isopoda. 


355 


märkvärdiga djurslägte, sedan utförlig anatomi, 
samt beskrifning på de yttre delarne. Fyra nu 
lefvande arter äro kända: Limulus Moluccanus, lon- 
gispinus , rotundicaudatus och Polyphemus, samt 8 
fossila.  Slägtet finnes åt norr ända till Japan, vid 
40? lat. De lefva på grunda ställen, på sanden 
vid kusterna; gräfva ned sig isanden för att skydda 
sig mot solhettan; paras under heta årstiden. De 
äta mollusker, döda fiskar o. d.: Deras plats i 
djurriket lemnas obestämd. Förf har hos dessa 
djur blott funnit 2 enkla ögon. Hos de 2 första 
arterna hafva hannarnas 2:dra och 3:dje fotpar en- 
kel klo, hos L. Polyphemus är blott 2:dra fotparct 
så bildadt; alla honorna, och hannen af L. longi- 
spina, hafva 2-fingrad klo på alla fötterna. Leachs 
genus LZachypleus (L. heterodactylus Latr.) försvin- 
ner således, såsom blott grundadt på hannar. (Ut- 
drag finnes i Isis 1838, p. 336. — En Monogr. 
af slägtet, innefattande de 4 lefvande arterna lem- 
nade Förf. i Wiegm. Archiv 1838, p. 336). 
Duvernoy om Limulus , samt utkast ull en 
klassifikation af Crustacea; Institut 1838, N:o 247. 
Baird, Natural History of British Entomo- 
straca, är en stor afhandling, med literatur och 
historia, beskrifningar, anatomi, utveckling m. m., 
omständligen utförde, som finnes stycketals införd 
i Annals of Nat. Hist,, nemligen: 
Jard. Ann. 1, p. 35 början. 
> viägipes300,; 3335 Cyclopsir”.$p- 
» 41, p.:512 Cypris, Cythere generice; 
j. 2 IpEAöR TA Cyprissi6sspisaGytherer7 sj 
»2 Pp: 400; Daphnia, Lyncteus. 
Taylors Ann. 1, p. 245, Daphnia 4 sp. 
Guérin Monografi af Limnadia, Guérins 
Mag. 1837. 


Parasita. 


356 


Hersilia Apodiformis n. g- entomostr. fr: Medelhafvet, 

a nära Cyclops; Philippi, i 
Peltidium purpureuwm] Wiegm. Arch. 1839,p. 125 & 131. 

Payen om Cancer salinus Linn: (Artemia sa- 
lina), Ann. Ent. 1836, p. LXII. Den lefver i 
saltdammarne vid Marseille. Då vattnet genom af- 
dunstningen blir alltför concentreradt salt, dö de, 
och flyta till ytan, hvaraf vattnet får en rödaktig 
färg. De sprida då en viol-lukt. En närslägtad 
art finnes i Natron-sjöarna i Egypten. 

Ch. Pickering och J: Dana lemna en ut- 
förlig beskrifning och anatomi af en Caligus , 1 Sil- 
lim. Am. Journal XXXIV, p. 227. (Isis 1840, p, 
202). Arten lefver på Torsk vid Amerika och be- 
nämnes Cal. Americanus, men tyckes mig vara 
densamma som den, vid våra kuster, på stor torsk 
vanliga C. Miilleri.. Förf. anmärka att detta djur 
har munnen försedd med starka käkar och således 
blifvit orätt klassificeradt tillhopa med Siphonosto- 
ma; detsamma gäller om Argulus. Födan utgöres 
icke af fiskens blod, utan af dess yttre slem m. m. 
Det yttre skelettet består af 4 segment, hvaraf 
det första är större än alla de öfriga tillhopa, 
sköldlikt, ovalt, och baktill inskuret. Genom in- 
tryckningar delas det i 5 delar, nemligen: a, hufvu- 
dets främre del; 6, dess större bakre del; c, tho- 
rax anterior; d, e, sidodelarne (epimerz). Andra 
segmentet (Thorax posterior) ligger uti bakre in- 
skärningen af det första. Tredje, eller första ab- 
dominal-segmentet , är nästan fyrkantigt, knappt 
bredare än det nästföregående. Fjerde eller sista 
segmentet är helt litet, aflångt, med 2:ne små, i 
spetsen håriga stjert-vårtor; det är något olika hos 
båda könen. — På hufvudets framdel finnes en 
liten incisur, och bredvid den 2 små vårtor (an- 
tennae media); vidare sugknapp som orätt blifvit 


357 


ansedd för ögon; samt de yttre antennerne, som 
bestå al 2 leder och hafva 2 tofsar af olika bil- 
dade borst i ändan. — Hufvudets bakre del (b) 
har en stor hinnartad muncavitet, mundelar och 4 
par fötter. Muncaviteten innehåller ett hornartadt 
apparat i sidorna och i spetsen, samt bärer labrum 
och labium. Mandiblerne äro långa, smala, men 
starka och tandade, med led vid spetsen; de äro 
ej fästade vid membrana buccalis. Af de 4 fotpa- 
ren äro det första och sista olika hos båda könen; 
det första sitter framom munnen; det andra är ru- 
dimentärt; det tredje, långa, smala, 2-fingrade; det 
4:de har hos & en tjock, enfingrad chela. 

Första segmentets thorax-del (c) har, vid grän- 
sen till sidodelarne, 3 par större fötter, hvaraf för- 
sta och andra paret äro simfötter, med 2 klor; det 
3:dje paret äro ganska breda och hoptryckta. Alla 
äro fästade vid skilda Sterna, eller ventral-segmen- 
ter. — Andra kroppssegmentet har blott ett par 
fötter. Det tredje saknar extremiteter, men har 
generations-Öppningarne i sina bakre sidohörn. På 
fjerde segmentet finnas blott de 2 nämde spets- 
”appendices. 

Hela skalet består af 2 lameller, hvaraf blott 
den yttre, vid hudombytet, fälles. Den inre la- 
mellen skrynklas före ombytet, då den yttre loss- 
nar. Ögon finnas, men de äro inre organer, som 
ej räcka till kroppsytan; de äro dock ganska ut- 
vecklade och försedde med lens. Nervsystemet be- 
skrifves väl; ganglion cephalicum och thoracicum 
äro hopvuxne till en stor massa, som omgifver 
oesophagus. — Tarmkanalen utgöres af en smal 
oesophagus, en kort och bred, men stor mage och 
en tjock tarm, med åtskilliga korta appendices, 
men ej långa kärl. 


358 


Circulationen sker utan kärl, liksom hos in- 
sekterna, i obegränsade strömmar, och härvid före- 
kommer den märkliga . omständigheten, att dorsal 
strömmen går framifrån bakåt, och ventralström- 
men bakifrån framåt, eller alldeles omvändt mot 
förhållandet hos artikulerade djuren i allmänhet. 
Hos den närslägtade Argulus löpa blodströmmarne 
liksom hos insekter, annelider &c. Ett egentligt 
hjerta finnes ej, men i andra kroppssegmentet fin- 
nas ett par valvler för blodströmmarne, nemligen 
en för hvardera, och i mun-apparatet finnes en 
cavitet för blodets upptagande, hvarifrån det ut- 
drifves genom verkan af sjelfva yttre mundelarne! 
Blodkulorne äro högst olika till form och storlek: 
aflånga, 1+iv—svov tum långa. 

Generations-organerna (testes, ovaria) ligga hos 
båda könen såsom en blåsa vid hvardera sidan om 
magen. Från dem gå utförsgångar till generations- 
öppningarna i sidoloberna af -näst sista kropps- 
segmentet. Hos honan fortsättas dessa utförsgångar 
eller äggledare, i form af långa trådar utom krop- 
pen. Honorne hafva dessutom 2 aecessoriska orga- 
ner, hvilkas betydelse författarne säga sig ej känna. 

Den högst närslägtade Argulus skiljer sig till 
yltre formen, från Caligus, nästan blott derige- 
nom att yttre antennerne samt första abdominal- 
segmentet saknas, och blodströmmen löper såsom 
vanligt hos articulerade djuren. 

Dana och Herrick lemna utförlig beskrif- 
ning på ÄArgulus catastomi, som lefver såsom pa- 
rasit på Catastomus communis (?) vid Nordamerika; 
Sillim. Am. Journ. vol. 31, p. 297 (1837). 

Kollar om Lernee; Wiener Ann. 1, po 79. 
Deri beskrifves ungen af Basanistes Huchonis, nyss 
utkläckt uv ägget, då den nästan liknar en Caligus. 


309 


Många Lernmeoideer (Caliginer) beskrvifvas af 
Burmeister i Act. Bonu. XVII, 1, p.- 269. 

Kröyer lemnar i sin Naturh. tidskrift (1, p- 
fir, 476605; såmtis2;>pi 3 och 131),);en 
afhandling om Lernce, hvari dels de i äldre och 
nyare tider erhållna underrättelserna om dessa djur 
finnas samlade, dels de arter beskrifvas som Förf, 
uoder sina flitiga forskningar lärt känna vid Dan- 
mark, tillhopa 35 arter. Frågan om hannarna 
och fortplantningen lemnas oafgjord. Burmeisters 
uppställning bibehålles; "men en ny indelning al 
fam. Caligina meddelas (1. e. 2, p- 3) och en del 
af Burmeisters Ergasilina öfverföres dit. Ett par 
slägten utgå och ett par nya tillkomma. 

H. Rathke om bildningen af Dichelestion 
Sturionis och Lerneopoda  Stellata, Act. Boun. 
MIN:p puid25: 

Om Lepas Cygnea vid Danmark, Kröyer 
tidskr.. 1; p; 406. 

Portlock om Cirrhbipedia vid Britannien, Cirrhi- 
Brewsters Journ. XI, 135. Institut 1837, p. 397. Pete 
Isis 1838, p. 103. (Anatifa lIxevis, vitrea, sulcata 
striata.  Pollicipes Scalpellum; Cineras vittata; Otion 
Cuvieri). — Många finnas föröfrigt upptagna i de 
allmänna arbetena öfver Mollusca. 

Rathke beskrifver utvecklingen af Mysis vul- Metamor- 


SEK E ; 10ser hos 
garis 1 Wieom. Archiv 1839, p. 195. Inom Cru-Crustacea. 


RR visa olika arter högst olika utveckling, 
hvilket är så mycket mera förvånande då alla de 
vertebrerade djuren synas visa den största enhet i 
detta hänseende. Mera härom har Förf. lemnat i 
Burdachs Physiologie B. II, sid. 250 och följ. 
Ungarne af Mysis utkomma ur ägget ofullbildade, 
utan extremiteter, liksom hos Amphipoder, Isopoder 
och Lophyropoder, och bäras af modren tills de 


undergått sin första metamorphos. I allmänhet 


360 


sker embryos utveckling hos Mysis liksom hos Iso- 
poderne: bildningen börjar på gulans yta, med 
buksidan. De första delar som utväxa äro stjert- 
spetsen och antennerne. Dessa sednare framskjuta 
på bukens sidor i oafbruten rad med de sedan 
tillkommande fötterna. Samtidigt med fötterna ut- 
växer hufvudet framom antennerna; Ögonen börja 
redan bildas före antennerna. Sist växer kropps- 
ytan tillhopa i ryggen och innesluter hela återsto- 
den af gulan, som länge qvarstår såsom en half- 
klotlik puckel derpå. — Hos Decapoderne upptages 
blott en del af gulan i tarmkanalen, så att större 
delen deraf sitter såsom en säck utanför kroppen. 
De födas äfven ur ägget försedde med hufvud 
och extremiteter. Utvecklingen af Mysis rättfärdi- 
gar således fullkomligt Schizopodernes afskiljande 
från Decapoderne. RB. anförer vidare att ungen 
hos Mysis ej blott utvecklas på bekostnad af gu- 
lan, utan äfven erhåller muvutriment af ett ämne, 
som afsöndras i modrens kläcknings-cavitet. Yttre 
grenen af fötterna motsvarar till sitt läge, men ej 
ull funktionen, Decapodernes gälar. RR. har ej 
kunnat finna något. organ hos Mysis som kunde 
anses för gälar, och tror att dessa fullkomligt sak- 
nas, liksom hos Cyclops, Daphnia och Lernza. 
En metamorphos hos Decapoda Macroura, och 
särdeles hos Palemon serratus , har blifvit iakttagen 
och beskrifven af Thompson (Jamesons Journal 
1836, XXI, p. 126. — Isis 1838, p. 126). Larven 
har fullkomligt utseendet af en Schizopod; i början 
bar den få, klufna extremiteter, liksom Zoéa. Förf. 
har följt denna arts utveckling från ägget, men ej 
kunnat bibehålla ungarna lefvande under de föl- 
jande stadierna af deras lefnad, hvarföre han be- 
skrifver dessa efter fria djur, som blifvit fångade i 
vattnet och som han ansett vara af samma art. 


361 


Härigenom blifva hans uppgifter om fötternas små- 
ningom tilltagande antal m. m., ej fullt beviste och 
behöfva att omgöras. Th. har förut, 1 Zool. Re- 
searches, afhandlat förvandlingen hos Decapoda 
brachyura. 

Metamorphosen af Palemon variabilis och 
Crangon vulgaris har af Kapten Du Cane blifvit 
följd från ägget. Till formen visar den förra ar- 
tens larv 4 Högst olika stadier. Först har den ses- 
sila ögon, blott 3 par simfötter med rudiment till 
ytterligare 3, samt ett par gångfötter; thorax har 
ingen tagg; stjerten är i spetsen spadlik 0. s. v. — 
Andra, tredje och fjerde stadium åskilja sig i flera 
afseenden,; t. ex. thorax får 1, 2 och slutligen 3 
taggar; stjertfötterna bli rdligg; och ögonen blifva 
skaftade, rörliga. Femte stadium är det fullbildade 
djuret, som dock i början ej på långt när är full- 
vuxet till storleken. (Taylors Annals of Nat. 
Hist. 2, p. 178. Fror. Not. 1840, XIII, 1). 

ÅAnnu mera oväntade äro de underrättelser 
som samme Kapten Du Cane meddelar, om me- 
tamorphosen af en bland Brachyura, nemligen vår 
allmänna Carcinus Menas. Nyss utkläckt från äg- 
get har den likhet med de lägre formerna af De- 
capoda macroura. (Taylors Ann. 3, p. 438). 

Milne Edwards har haft tillfälle att under- 
söka ägg af Limulus, som voro nära kläckningen 
och således visade ungens form uti (eller åtmin- 
stone nära) sitt första stadium. Den stora sköld- 
lika kroppen liknade den hos det utbildade djuret, 
men abdominaldelen hade allenast 3 par extremi- 
teter och den stora stjert-taggen saknades.  (Tustitut 
1838, N:o 258). 

Kollars beskrifning af en Lerneas unge nämdes 
nyss förut. Det som blifvit bekant om äggens utveckling 
anföres längre fram under Physiologi och anatomi. 


Neutra 
bland 


Crustacea. 


Diverse. 


362 


De Haan anmärker (i Siebolds fauna Japo- 
nica, Crust., p. 36), att bland en del af Brachyura, 
finnas en sort Neutra eller ett tredje kön, som 
egentligen äro sterila honor, liksom bland de so- 
ciala hymenoptera. Deras abdomen (stjert) skall 
hafva olika form med de fruktsamma honornas 
(Jardines Mag. 1, pag. 492). 

Hudombytet hos Crustacea beskrifves af Couch 
i Jardines Magazin 1, p. 171 och 341. — Wiegm. 
Archiv 1838, p-- 337. (Cancer Pagurus; Astacus 
marinus). 

Om Crustaceernes respiration hafva vi erhållit 
högst upplysande afhandlingar af Milne Edwards 
i Institut 1838, p. 329 (om mechanismen af Cr. 
resp); ibd: 1839, . p,; 152 (Omisei)! och Ann: Se: 
Nat. 1839, vol. "XL, p. 1293; samt af Du verih oy 
& Lereboullet, Institut 1839, p. 448, (ur Soc. 
de Strasb.). 

Om Räkornas nutritions-organer och äggstoc- 
kar; Duvernoy, Ann. Sc. Nat. 1837, vol. VIII, p. 41. 

Crustaceernes hudskelett afbandlas al Valen- 
tin i bans repertorium 1836, 1, p: 122. 


= SA 


3603 


Helminthologi. 


Annelidernes circulation afbandlas i en högöjj, ynoett- 
rikhaltig artikel af Milne Edwards, i Ann. Sc. culation: 
Nat. X. (1838), p- 193. Han antager att dessa djur 
ej ensamme utgöra en klass af Djurriket, såsom 
Cuvier ville, utan sammanförer dem, liksom 
Blainville” [och flera nyare författare], med 
intestinalmaskarne m. fl., till en stor klass under 
namnet ”Zers” (Maskar, Vermes). Han visar, att 
den röda färgen hos blodet, som troligtvis framför 
annat ledt Cuvier till bildandet af en egen klass 
för anneliderna, ej tillhörer dem alla, utan att 
många, t. ex. Polynoé och Sigalion , hafva färglöst 
blod, under det flera, med dessa närslägtade for- 
mer, hafva rödt blod, så att färgen ej en gång kan 
anses karakterisera familierha. De flesta af Nerei- 
derne hafva rödt blod, men hos den dithörande 
Phyllodoce är det klart eller gulaktigt. En stor år 
art Sabella vid Franska kusten har grönt blod; 
men de närslägtade Serpule, Terebelle wm. fl. hafva 
det rödt. Dessutom förekomma arter bland de 
lägre maskformerna som hafva rödt blod, t. ex. 
Lanceola Blainv, som är närslägtad med Planaria 
och WNemertes, hvilka hafva ofärgadt blod. — Kärl- 
systemet heskrifves hos flera former af Anneliderna. 
Det visar betydliga olikheter, till och med hos 
närslägtade arter. Hos Terebella och några andra 
uppfylla gälarne äfven funktionen af hjerta. De 
kontraheras nemligen periodiskt, för att drifva blod- 
massan in I arter-stammen, som är belägen under 
tarmkanalen.  Ryggkärlet drifver blodet, såsom 
vanligt, bakifrån framåt. Det ligger ofvanpå tarm- 
kanalen och är till större delen temligen fint; men 


364 


framtill bildar det en ganska tjock stam, som bak- 
ifrån upptager 2:ne nära lika tjocka grenar, hvilka 
bilda en ring kring tarmkanalen. Denna stam 
drifver blodet in i de vid hufvudet belägna gä- 
larna, och förrättar således funktionen af ett ve- 
nöst hjerta. 

Siebold Stebold, (Helminthologische Beyträge, i 

tinal-djur, VVIegWAaNNs Archiv 1838, p. 302), utesluter Sper- 

sadesdjur matozerne från intestinalmaskarna och anser dem, 
”med Wagner” vara lika nödvändiga bestånds- 
delar af Semen, som blodkulorna af blodet. De 
böra efter denna åsigt anses såsom organer, och ej 
såsom djur. Han betviflar att de äga någon inre, 
djurisk organisation, och intill dess att en sådan 
verkligen uppvisas torde man göra bäst att ej upp- 
föra dem såsom en egen ordo af Djurriket ”). 
Siebold anser de af Rudolphi föreslagna 5 or- 
dines för att vara de naturligaste fördelningarne af 
klassen (nemligen af Entozoa eller Helminther, 
hvilka ban antager såsom en djurklass). Han karakte- 
riserar dem efter munnens när- eller frånvaro och 
könsförhållandet, hvarvid dock många undantag sy- 
nas uppkomma. Gordius aquaticus säges alldeles icke 
kunna räknas till Nematoidea. Den har skilda kön; 
hannen igenkännes på sin klufna stjert, honan har 
denna trubbig. -S. har ej kunnat finna mun och 
anus hos detta djur, och kan ej med säkerhet an- 
gifva hvad som utgör dess tarmkanal. Nerver och 
kärl kunde ej heller finnas, men hud, muskler 
och könorganer äro ganska utvecklade. — Såsom 
allmän karakter för de så kallade Helmintherne 
uppgilver han två negativa satser, nemligen, att 


+) Jag hari denna berättelse anfört forskningarna öfver dessa 
gåtlika varelser under allmän fysiologi och anatomi, vid 
generations-organernas afhandlande. 


1 


365 


de sakna Flimmerorganer ")Y och tvärstrimmor på 
muskelknippena. — Spherularia Bombi Dufour är 
enligt Siebold en verklig Nematoid, hvilket dock 
ej kan bestämmas efter det fullvuxna djuret, men 
väl efter ungarna, som födas lefvande och äro 
ganska olika med modren. 

Sars lemnar, i Ann. Sc. Nat. 1837, p. 246, Sars, om 
flera högst interessanta underrättelser om maskar, "mes 
särdeles annelider. Ur denna afhandling må alle- 
nast nämnas att han funnit en Scolex i magen af 
en Beroé. 


ANNULATA. — Om slägtet Peripatus , se Litteratur 
förut pag. 337. nog 
; ; 

A. E. Grube, Zur Anatomie und Physiologie 
der Kiemenwärmer, Königsberg bey Bornträger 
1838, 77 sid. 4:o, 2 tabb. Innefattar anatomien 
af de högre utbildade ringmaskarna. De under- 
sökta arterna äro mest från Medelhafvet. 

Amphicore Sabella Ehrenberg, funnen vid 
Köpenhamn; ett bidrag till Selands fauna, i Krö- 
yers tidskrift 2, p- 100. 

Johnston beskrifver Anneliderne vid Britan- 
nien, nemligen: ”Ariciade” i Jardines Magaz. 2, 
p. 63; Aphroditacew i Taylors Ann. 2, p- 424, och 
Nereiderne ibd., vol. 3, p- 289. 

Dujardin om Chlorema un. g. (som fått 
namn af blodets gröna färg), Sabellina un. g., Nais 


Sd” 
sp. irAnmi. Ser Naty NP; 18395 pli RT. 


+) Då orden flimmer, flimra , förekomma i Svenska land- 
skaps-dialekter, med betydelse, liksom i Tyskan, af en 
dallrande eller vimlande rörelse, kunna och böra vi upp- 
taga dem i vårt skriftspråk, som alltför väl behöfver att 
upptaga flera bland dei Allmogens mun lefvande, högst ut- 
trycksfulla orden, hvilka vi i allmänhet söka ersätta ge- 
nom lån af främmande språk. Orden Flimmer-organ, 
flimmer-rörelse uttrycka hvad som dermed menas vida bättre 
än orden: Cilier , ciliarrörelse, ty vanliga betydelsen af 
Cilit är ögon-hår, kant-hår. 


366 


RB. Templeton beskrifver Anisomelus luteus 
n. g. nära Terebella; och Piratesa, n. g. nära Sabella, 
i Zool: Trans. II; part. 1. > (Isis 1838, p.:29). 

Dugées beskrifver åtskilliga arter af Nais, 
Tubifex, Clitellio, i Ann. Sc. Nat. 8, 1837, p. 30. 

Lumbri- Arterne af slägtet Lumbricus beskrifvas af 

ÖR D'uges-T CAnnisSc. sNatia svol. 8y0d887;:pag. 15. 
Ej mindre än 35 äro författaren bekante; alla från 
Frankrike och mellersta Europa. Deras anatomi 
framställes derjemte.  Blodets röda färg är upplöst 
i vätskan, och ej samladt kring blodkulorna. Re- 
spirations-säckarna, som öppna sig genom ett litet 
hål på hvardera sidan, under några af kroppens 
segmenter, beskrifvas noggrant. 

Fryer anförer att Lumbrici hopa små stenar 
öfver imgången till sitt hål. Fror. Not., Mars 1839; 
N:o: 495. (ur: Lond. & /Edinb. «Ph: Mag, Febr. 
18394 :p.»459). 

Enchytreus albidus , närslägtad med Lumbri- 
cus, beskrifves, med anatomi, af Henle i Möllers 
Archiv 1837, p. 74. Den finnes allmänt i mull- 
jord i Tyskland, är nästan trådsmal, mindre än ett 
tum lång och ligger vanligen hoprullad. Den 
skiljer sig från Lumbricus genom fot-borsten, som 
på 4 ställen af hvarje segment, sitta 3 tillhopa, 
utskjutande genom ett gemensamt hål, samt genom 
könöppningarnes läge på 1l:te och 12:te segmen- 
terne. [Ett djur som nära liknar det här beskrif- 
na är högst allmänt i Sverige; men då jag alltid 
ansedt det för ungar af Lumbricus, har jag ej un- 
dersökt det, och kan nu för årstidens skull ej 
göra dettal. 

Hirudi- Charpentier om fortplantningen af Hirudo, 
"Institut 1838, p. 261. Igeln bildar sin cocon (ägg- 
hylsa) omkring kroppen på sig sjelf, på 5 å 6 
timmars tid, 30 dagar efter parningen, fäster den 


367 


vid mossa i vattnet och utkryper. 30 å 49 dagar 
derefter utkomma wungarne, som äro 3 utll 2. 
Grönaktiga och gråaktiga iglar paras utan atskill- 
nad. Parningen inträffar 1 heta arstiden. 

M. Filippi har utgilvit ett litet särskildt ar- 
bete öfver anatomien och utvecklingen af Clepsine 
(Lettera &c., sopra P'Anatomia e lo sveloppo delle 
Clepsine.  Broch. in 8:o med 2 pl, Pavia 1839). 


HELMINTHICA. — Spermatozoa, se längre 
fram under Anatomi och Physiologi. 

Owen om Entozoernes systematisering, Zool. 
STARS SE, Pp: 007. 6 ISIS 1007, pe 214.  UPPLAKNAr 
de kända arterna af entozoer hos ' menniskan; de 
äro 18. 

Creplin uppställer såsom en allmänt giltig 
sats, att de JNematoideer, som lefva 1 en sluten 
kapsel, äro könlösa. Wiegm. Archiv 1838, p. 173. 

Rathke har funnit en intestinalmask, tro- 
ligtvis en filaria, i hjernan på 2:ne embryoner af 
Lacerta agilis. (Wiegmanns Archiv 1837, p. 335). 
Det synes knappt troligt att ägget der kunde haf- 
va kommit utifrån, men möjligheterna äro så mån- 
ga, att man ej ännu kan med bestämdhet säga 
någonting häröfver. 

Hammerschmidt i Wien, Helminthologi- 
sche Beyträge, med förord af Leuckart; Isis 1838, 
Perl, fan. IV, Han här "Utr insektlarver funnit 
intestinalmaskar af slägtena: 


UISVUIEIS Te AO nya sp: Clepsidoina . 11 n. Sp- 


ot ARR AN NNE PU ETELA on krre sel KR a 

Filarina . sf RE TOVKTIERE 3 so, RN VR GA ga 

TFICkosona "7 fo BUMTULIDA Vaa 

ADS TLS TIS RSS (3 KODA LIES SSR a oo a 

KITSKÖTa = "21 CRV EN 3 NYMPEN: MCA 0-7 09 
En del af dessa beskrifvas och afbildas. 


2608 


Leon Dufour om Entozoer hos Orthoptera , 
Ann. (Se. NatulV Il, 4837; pick 

Diesing beskrifver nya arter af intestinaldjur 
i Wiener Annalen 2, p. 219 (1839). Många arter 
af olika familjer och ur många, äfven exotiska djur. 

Nathustius om Entozoerne hos Ciconia nigra, 
Wiegm. Archiv. 1837, p. 52. 8arter med anatomi 
af Filaria och Strongylus. 

Eudes Delongchamps om diverse intestinal- 
maskar i Ann. Se. Nat., vol 7, 1837, p. 249, med 
tillägg (svar) af Leblond. 

Under namn af RBhytis paradoxa beskref 
Mayer, uti Analecten fär vergl. Anatomie, 1838. 
(se Isis 1838, p. 857), en besynnerlig, 10 fot lång 
intestinalmask, som skulle vara närslägtad med 
Nematoidea. Den förklaras dock med bestämdhet 
af Tsehudi, Miescher och Noördma nn, vara 
en pathologisk produkt och ej något djur. (Mul- 
lers. Arehiv ;1839,;; p-.- 221): 

dea Tri Det nämdes i förra årsberättelsen, pag. 160, 
china spi-att Owen upptäckt en märkvärdig, ganska liten 


ralis, 1 
menni- 


le ra benämde Trichina spiralis. Den fanns till otalig 
mängd hos en Yngling, soim dog på ett hospital i 
London och blef dissekerad på den Anatomisal som 
O. förestår. Upptäckten föranleddes deraf, att flera 
knifvar som begagnades vid musklernas dissektion, 
blefvo förslöade. Alla muskler som förrätta den 
frivilliga rörelsen voro deraf uppfyllde; uti sjelfva 
den lilla tensor tympani funnos 25 stycken, men 
alla de muskler som ej lyda viljans inflytelse voro 
derifrån fria. Sjelfva masken är, då den utsträc- 
kes, ss —3s, tum lång; diametern ungefär ss af läng- 
den; båda ändar äro trubbiga, men den bakre är 
smalare. Den ligger hoprullad, innesluten i en 
elastisk 


intestinalmask uti menniskans muskler, hvilken han 


369 


elastisk, hård, aflång kapsel, af s; tums längd och 
hälften så stor tjocklek, med knapplikt förlängda 
ändar. Dessa kapsler lågo radvis mellan" muskel- 
trådarne, parallela med dem. (Zool. Trans. 1, p- 
I15: -— Isis 1837, p:.236). 

Siebold fann samma djur, eller kanhända 
en annan, eller flere arter af samma slägte, under 
peritonxum eller pleura af många arter mammalia, 
foglar och am fibier , samt hos Scarabeus stercorarius ! 
Den beskrifves 1 Wiegmanns Archiv 1838, p. 312. 

LeBlond, Materiaux å I'hist. des Filaires et 
des Strongles, Paris 1236 (belönt i Ac. des Sc. de 
Rouen 1835); genomgår literaturen och allt som är 
kändt om anatomien af Filaria. Han anser Ru- 
dolphis uttryck om Filaria ovata, ”num caput 
vere ovatum”, böra förstås sålunda: månne hufvu- 
det om våren innehåller ägg; då det blir en fråga 
som kan besvaras med ja. — Ofver Filaria papil- 
losa lemnas utförlig beskrifning och anatomi. Den 
är trådlik, framtill trubbig. Munnen midt i fram- 
ändan, omgifven af en stjernlik yta, med 9 röd- 
aktiga korta strålar. Baktill är kroppen spetsig 
med anus nära ändan. Tarmen är smal, gående 
rakt från mun till anus, framtill utvidgad till en 
kort cylindrisk mage. — Genitalia öppna sig ge- 
nom en punkt vid sidan af munnens stjernfigur. 
Hos honan utgöras de af: först ett trådlikt rör med 
en säck vid slutet, sedan en uterus, som delar sig 
till 2 ihåliga, spiralformiga trådar, hvilka räcka ända 
till kroppens bakända, och äro äggstockarna. ÅAg- 
gen äro otaliga. De bildas i bakre delen af ova- 
rierna, och äro der ytterst små, men tillväxa små- 
ningom, efter som de närma sig framåt, och ut- 
kläckas innan de hinna främsta delen af ovarium. 
— Hanens köndelar likna honans, men den de- 

Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o0. 24 


Anatomi 
af Filaria, 
Stron- 
gylus. 


37) 


len som motsvarar uterus, och som här måste kal- 
las sädesblåsa, är vida större. De 2 mot ovarierne 
svarande trådlika testiklarne äro mindre, och fyllde 
af sädesvätska. — Både tarmkanalen och köndelar- 
ne bestå af en dubbel hinna. 

Förf. har haft tillfälle att undersöka ett 3 fots 
långt stycke af Filaria medinensis, och funnit dess 
inre organer vara bildade efter samma typ som hos 
den nyss beskrifna. 

Strongylus armatus beskrifves liksom filaria, 
och literaturen amnföres. Denna form har förut 
varit bättre känd. Genom en inre, hård, brosk- 
artad utsvällning af svalget, får munnen nästan 
formen af ett något rundadt hufvud. Den öppnar 
sig midt i främre kroppsändan och är omgifven af 
fina taggar samt 3:ne concentriska hudveck. — Ho- 
nan är bakåt tillspetsad, med anus tätt vid spetsen 
och generationsöppningen något framom anus. — 
Hannen har en utvidgad, nästan. trattlik, något fli- 
kig bakända, med penis i centrum och anus bred- 
vid. Tarmkanalen utgöres först af bulbus pharyn- 
geus, som förut nämdes; sedan en kort oesophagus 
hvarpå följer tarmen, som är framåt utvidgad, 
bakåt afsmalnande. Genitalia hos honan utgöras af 
2 ganska långa trådar (ovaria), som bli tjockare 
bakåt, och der sluta i hvar sin ledade brosk- 
cylinder, med gemensam öppning. Hanens utgöras 
af en enda ganska lång, trådlik, bakåt, mot öpp- 


S 
ningen tjockare testikel. 
Litteratur. Dactylius aculeatus, n. gen. & sp., ur men- 


niskans urinblåsa, beskrifves af Curling i Medico 
Chir. Trans. London Second Series, Vol. IV. — 
(Fror. Not. 1840 Jan. XIL5330 

C. Morren om <:Anatomien af AÅscaris 


lumbricoides , Avn. Sc. Nat. 1838, vol 9, P- 314. 


3/1 


Ascaris n. sp. alatus, D:r O. B. Belling- 
ham, IFror. Not. 1839 Mars, N:o 194, ur Dubl. 
Medical Press. Ur ett 5-årigt barn; hörer till 
Sect. 3, Rud. ; 

Owen, Gnathostoma spinigerum nov. gen. I ma- 
sen af Felis Tigris. Zool. Proc. 1836, p. 123. 
Wiegm. Archiv 1838, p. 131. Isis 1838, p. 216. 

Owen, anatomi al Linguatula tenioides , Zool. 
Irans. p.0320:: Isi9-:1837, p. 262; 

Diesing, monogr. af Pentastomum, Ann. d. 
Wiener Mus. 1, p. I. 

Drummond beskrifver många intestinald jur Tremato- 

: Å å da, Cest- 
från Irland, i Charlesworths magazin, nemligen:opidea &c. 
Echinorhynchus acus, 1838, p. 516 och 566; Te- 
trarhynchus grossus och Bothriocephalus punctatus 
ibd., p. 570; Acanthocephalus paradoxus; p. 635, 

m. fl. i årg. 1839. 

Miescher, Beschr. und Untersuchung des 
Monostoma bijugum, Basel 1838, 4. 28, 1 ill. tab. 
Innehåller beskrifning och anatomi af en mask, 
som finnes i blåsor, af en ärts storlek på buken 
och låren af småfoglar (Siskor, Sparfvar). Blåsan 
innehåller alltid 2 maskar, nästan af half klotform 
hvardera. De hafva gaffelformig tarm, både han- 
och hon-organer samt en blåsa i ryggen, som öpp- 
nar sig med en utförsgång bakåt, och är ett se- 
kretionsorgan. (Isis 1839, p. 775). — Den är 
Monostomum Faba Bremser, upptäckt af Söm- 
mering och beskrifven af Schmaltz 1831, enligt 
Creplin, som lemnar dess anatomi i Wiegmanns 
Arehiv:1839, pp.) 1; 

Owen, Anatomi af Distoma clavatum, Zool. 
Pransi:t,pa38k (IsKr1837,; pc 2790) 

Johnston om Phylline Hippoglossi och Fa- 
sciola anguille , Taylors Ann. 1, p. 431. 


SIR 


Diesing har lemnat en monografi af Tri- 
stoma (Phylline Oken) med utförlig anatomi; Act. 
Bono XVIII; 1; pag åt: Kon. /Sc.Na VODER 
(1838), p. 77. — Vidare har samme Förf., under 
namn af Helminthologische Beyträge, gifvit utför- 
liga afhandlingar öfver Tristoma papillosum och 
Heteracanthus sagittatus i Act. Bonn. XVIII, p: 
307. Det sednare slägtet är Okens Asxine. 

Owen, Tenia lamelligera , ur Phoenicopterus 
ruber; "Zool; Frans. "Bb, pr 385. "(Isis 1837; pr27a 

Platner har funnit valvler i de kärl, som 
utgöra tarmkanaler hos Tzenia Solium; Mäöällers 
Archiv 1838, p. 573. 

Eschricht, undersökning af Bothriocephalt, 
Isis 1839, p. 843, bland förhandl. vid mötet i 
Freyburg. Afhandlar isynnerhet B. punctatus, som 
nästan alltid finnes i Cottus Scorpius. 

Hos ett lefvande exemplar af Ligula simplis- 
sima , taget ur magen af en Cyprinus Brama, fann 
Lereboullet 2 nervsträngar långs åt djurets kropp, 
som är delad i verkliga segmenter. Institut 1839, 
pag. 448. 

Många arter af Gregarina beskrifves i Siebolds 
Beyträge (se sid. 15), till och med af en Psocus. 

Tschudi, Die Blasenwärwer, Freyburg, bey 
Wagner 1837, 4, 76 sid., 2 'Tabb. innefattar en 
monografi af Cysticercus och närslägtade. 

Gluge, om Strukturen af Hydatider, med 
eller utan Echinococci; Ann. Sc. Nat. 1837, Vol. 8, 
p- 314; ur Bullet. de Brux. 4 Nov. 1838. 


Nemertes; Johnston, om arterna af MNemertes vid Eng- 

Röda Jardines Magaz. rp. 529. 9 arter, utför- 
ligt afbandlade. År slägtet Prostoma Dugés, enl. 
en notice, ibd. 2, pag. 471. 


373 


Dujardin, om ÄAlbertia Vermiculus (n. gen. 
af Rotatoria; parasit hos Lumbricus och Limax), 
om Tardigradus och om RKotatoria + allmänhet, i 
Ann. Sc. Nat. 1838, vol. X, p.- 175. Han motsäger 
Ehrenbergs upptäckt af circulation m. m. hos 
dessa djur. 

Peltier om en ny art af Floscularia, Aun. 

Se, .Nats X, 1838, p. 4 

Ehrenbergs afhandlingar om Rotatoria näm- 
nas längre fram, jemte Infusionsdjuren. 

Här må slutligen anföras den oförmodade upp- Oseillato- 
täckten, som dock utan tvifvel behöfver bekräftasgjur: Ly- 
genom ytterligare undersökningar, af en djurisk??3omum. 
natur hos ÖOsecillatoria. På en af de allmännast 
förekom mande arterna af detta slägte fann Stiebel, 
att hvarje tråd är vid spetsen försedd med 2 re- 
traktila tentakler, en sugsnabel, som kan framsträc- 
kas, samt 2 ögon, hvilka kunna utsträckas såsom 
snigelhorn. Hvarje tråd skulle således vara ett 
masklikt djur. Han kallade det Lysogonium tenio- 
ides , ehuru det väl tyckes vara riktigare, att bibe- 
hålla de redan antagna botaniska namnen, äfven 
i den händelse Oscillatorierne verkligen befinnas 
vara djur. Sjelfva kroppen af den beskrifna arten 
består af leder (segmenter), som hos de äldre kun- 
na uppgå till 100. Ungarne, som simma fria om- 
kring, bestå endast af 1 å 2 leder. Särskilt mage 
skall finnas. Djuret skall tillväxa hastigt och för- 
öka sig genom tvärdelning. Det kan endast un- 
dersökas vid en 400 gångers lineär förstoring. Mus. 


Senkenb. III, 1, p. 79. Isis 1839, p. 714. 


Malacologi. 


A. Mollusker. 


Molle: Om Blötdjurens användbarhet finnes en inte- 
använd- ressant uppsats I Sillimans Amer. Journal (Bd. 32, 
barhet: 1837, sid. 53. Öfversatt i Isis 1840, p. 179) hvarur 
vi upptaga följande. | 
Orientaliska perlorna af Mytilus margaritiferus, 
voro kände uch begagagnade sedan uräldsta tider. 
Näst denna art är vår vanliga Unio margaritiferus, 
den mest berömda perlmusslan, ehuru dess perlor 
ej äro fullt så vackra som de orientaliska. Julius 
Cesar skall först hafva fattat lust att eröfra Bri- 
tanmen, då han såg en af dessa perlor derifrån. 
Redan på hans tid lära de hafva varit en handels- 
vara i Gallien, och kort derefter erhöll man dem 
derifrån till Rom. i 
Byssus af Pinna rotundata (?) var af stort 
värde, och begagnades såsom silke, före silkes-kul- 
turens införande i Europa. Det Hebräiska ordet 
Butz, som vanligen öfversättes med ”fint linne”, 
äfvensom Grekernes Byssus, kunna med säkerhet 
anses hafva varit namn på detta ämne. - Enligt 
Ezechiel kom det från Syrien och Tyrus, och ett 
manufakturverk för detsamma fans i staden Berseba 
i Palestina. I Rom uppvägdes det med guld. 
Furstliga personer skola hafva haft kläder af detta 
silke, t. ex. Kung David, som, omkring 1000 år 
före vår tideräknings början, hade en hel klädnad 
deraf, och ännu i slutet af 1300-talet utgjorde det 
en handelsartikel. I sednare tider erhöll man Bys- 
sus både från Medelbafvet och från Indien. År 
1380 blefvo 5 balar Byssus drifne på Engelska ku- 


sten i en skeppsladdning från Genua, destinerad 


375 


vill Brägge. I Palermo, Tarent o. fl. st. brukas 
det ännu till handskar och andra mindre plagg. — 
Om de gamles purpurfärg, af Murex och Purpura- 
arter från Medelbafvet anföres hvad man derom 
vet "). — Ostron förtärdes på Aristotelis tid 
liksom nu. De nuvarande Ostronfiskena finnas på 
mångfalldiga ställen kring hela Britannien och vid 
Frankrikes kuster, isynnerhet vid Bretagne och 
Normandie [Förf. nämner ej dem, som till stort 
antal finnas kring Skandinavien]. Såsom exempel 
på den nästan otroliga åtgången af ostron i Eng- 
land och Frankrike anföres, att under vintern 
1801—2 infördes 119 millioner ostron från Frank- 
rike till London, och år 1803 uppskattades de i 
Paris förtärda OÖOstronen till 12 millioner, å 6 sous 
pr dussin. — En mängd andra ätliga mollusker upp- 
räknas, med anförande af de länder hvarest de all- 
mänt begagnas. Vår allmänna Mytilus edulis är en 
af dem som särdeles värderas i sydliga delarne 
af Europa. 

Ett litet arbete af H. Kröyer, med titel: deDanmarks 
Danske Östersbanker, 168 sid. 8:0, 2 tab.; Kjöbenh. OR 
1837, lemnar en högst välkommen underrättelse 
om ÖOstronbankarnes beskaffenhet samt om ostron- 
fisket och detta djurs naturalhistoria. Arbetet grun- 
dar sig både på egen undersökning och på histo- 
riska upplysningar, hemtade ur de Danska Archi- 
verna. Danmarks ostronbankar äro belägna dels 
vid de små öarne vid Schlesvigs vestra kust, dels 
vid östra kusten af Jutlands norra del. De bort- 
arrenderas af Kronan, och tidtals anställas inspek- 


+) Enligt en, af Mag. S. Lovén, muntligt meddelad under- 
rättelse, begagnar man ännu, vid Norrige, Purpura la- 
pillus för att märka linne. Färgen skall vara hvad man 
kallar äkta. Den har varit mycket använd i Norden, före 
Cochenillens införande. 


376 


tionsresor för att utröna deras tillstånd. Ostronen 
sitta fast vid klippor och stenar der sådana finnas, 
men ligga på de flesta ställen uti den lösa bottnen 
utan att vara fästade. Djupet är ganska olika, så 
att en del bankar blott betäckas af några fots vat- 
ten. Dessa lida af frosten under stränga vintrar. 
Om fortplantningen erhålles ingen ny upplysning, 
men underrättelser lemnas om många sjödjur som 
förstöra ostronen. 


Om Per- Öfver Perlornes uppkomst och frambringande 
lornas med konst, har D:r Waltl i Passau anställt un- 
dersökningar. Dessa gjordes uti floden JIlz, som 
vid Passau flyter in i Donau, samt i andra små 
åar, hvarest perlmusslor finnas. — Perlorna äro af 
två slag: 1:o bruna, ofta vanskapliga, utan glans 
och klarhet. De kallas vanligen omogna, efter den 
falska förutsättningen, att de, under en vidare ut- 
veckling, bli runda och vackra. Dessa bestå af 
concentriska lag, och hafva innerst en liten rund 
kärna, så stor som ett kålfrö. De förekomma all- 
männare än de äkta perlorna. = 2:0 hvita, eller 
äkta perlor, äro dels runda, dels af annan form. 
Dessa bestå aldrig af reguliera concentriska lag, 
såsom de bruna perlorna, utan hafva en till utse- 
endet irregulier sammansättning. Då en perla upp- 
löses i salpetersyra kan man på det olösta residuum 
litt undersöka lagren; de äro reguliert fibrösa hos 
de bruna perlorna, men hos de hvita äro de irre- 
guliera och hafva ett marmoreradt utseende. De 
runda perlorna finnas alltid uti manteln och bilda 
en upphöjning derpå; man kan derföre se dem 
utan att döda djuret. De musslor som innehålla 
en liten perla bör man förvara på ett särskilt 
ställe, för att låta perlan tillväxa. frreguliert bildade, 
eller icke runda perlor förekomma både i manteln 
och på skalet. Orsaken till de sednares uppkomst 


377 


är vanligen tryckning på skalet eller skador der- 
uti, hvarföre sådane musslor, som innehålla dem, 
igenkännas på någon oregelbundenhet i formen. 
Deremot synes intet yttre tecken på dem som haf- 
va perlor i manteln. — I Europa erhållas perlor 
nästan blott af Umo margaritiferus. De äro ej 
klara, såsom de orientaliska, och hafva derföre 
mindre värde; men de som äro af en ärts storlek 
kosta dock en dukat. Uti Bayern finnas perlfö- 
rande musslor endast i de åar och bäckar, som 
hafva brunaktigt vatten och flyta öfver ur- eller 
öfvergångsformation. Man bar uppgifvit att perlor 
kunde med konst frambringas, derigenom att små 
runda perlmorsbitar insläpptes mellan manteln och 
skalet i lefvande musslor, men dessa försök hafva 
alltid misslyckats för Förf., ehuru han gjort dem 
med nära bundrade individuer. (Isis 1838, p. 384). 

Johnston om Perlbankar vid Ceylon, i en 
artikel om Ceylons handel, i Asiat. Transact. 
1827: 1;p. 543. — Isis, 1838, p:n333. 

Stewart om perlfiske vid Ceylon, ibd., p- 
450:--Isis  ibd.;:p. 338 

Den bladiga strukturen uti skalet af Spondy- Mussle- 
lus varius beskrifves af Owen (i Charlesw. Magazin Ska oll 
1838, p. 407 och Zool. Proc. 1837, p. 63). Han 
jemförer bildningen af denna musslas skal, så väl 
som det af andra arter, hvilkas skal är bladigt, t. 

Ostronen , med lamellösa Gastropod-skal, t. ex. 
af Septaria Lam. och Zermetus gigas, samt med 
MNautilus-skalen. Hos dessa sednare är den bladiga 
strukturen högst utbildad, i form af tvär-lameller, 
som tillsluta reguliera kamrar i skalet. Härigenom 
återföres rodnader af Nautilus och andra polytha- 
lamiska snäckskal till den vanliga typen af mollusk- 
skal, som alltid bestå af lag, NER de yngre ligga 
innanför de äldre. Hos Spondylus, Bitton JAR 


378 


finnas irreguliera mellanrum mellan dessa lag; hos 
Nautilus blifva de stora och reguliera. 


Mineralo- Mussleskalens slingralsride karakter als 


gisk 


karakter Af AIN EGEr AG Anns Sc: Nat. 1839;-volk;: KIs p-b2s 


Mollu- 
skernes 
ögon. 


Jamesons Edinb. Journ. 1839, Apr.—Juli; Fror. 
Not., Sept. 1839: XI, 20). De bestå af Arragonit 
och ej af kalkspat. 

Molluskernes ögon hafva blifvit sorgfälligt un- 
dersökte af Krohn, som deröfver utgifvit flera af- 
handlingar. Han fann ögonen hos landt- och sött- 
vattens-snäckorna bildade fullkomligt så som Swam- 
merdam beskref dem, ehuru flera nyare forskare, 
som erkänt ögonens verklighet såsom ögon, ej 
funnit dem så sammansatte som Sw. uppgaf. Hos 
alla finnes en Seclerotica med sin cornea och cho- 
roidea , eller åtminstone ett pigment, som liknar 
det hos de högre djuren. Krohn tror sig liksom 
Swammerdam hafva sett retina. Inuti finnes en 
lens , som är bildad liksom hos de högre djuren 
och är något fästad nära gränsen för cornea. Den 
omgifves både fram och baktill af en corpus vi- 
treum; Förf. hade ej kunnat upptäcka någon egent- 
lig humor aqueus. Ingen annan iris sågs, än en 
pigment-krans. Hos de flesta formerna är Ögat 
ytterst litet, med rund cornea, och syn-nerven är 
en gren från tentakel-nerven. Paludina vivipara 
har klotrund lens och aflång cornea. Dess syn- 
nerv utgår direkte från svalgets nerv-ring, och 
yttre huden bildar en sort conjunctiva, framom 
ögat, som är klar, men betydligt tjockare än sjelf- 
va cornea. Hos Helix är lens nedtryckt (linsfor- 
mig). (Mällers Archiv 1837, p. 478). 

I en annan afhbandling (Mäll. Arch. 1839, p- 
332) beskrifver Krohn ögonen hos många af dei 
hafvet lefvande Gastropoderne: Murex, Aplysia, 
Cyprea, Rostellaria, Buccinum, Litorina. De haf- 


379 


va en ganska starkt convex cornea, omkring hvil- 
ken huden bildar en khiten fåll eller upphöjning, 
liksom ett rudiment af ögonlock, och Sclerotica 
har nedtill, vid sidan, en stor utvidgning, liksom 
en säck. Iris saknas; Cornea och Sclerotica upp- 
fyllas, liksom hos de förut nämde, af en glas- 
kropp, som delas i två, genom den stora klotfor- 
miga linsen. 

Cephalopodernas ögon blefvo af Krohn be- 
skrifne i Act. Bonn. XVII, 1. — J. W. Jones, 
om Retina och pigmentet hos Loligo, Brewsters 
Journ. VIII, Jan. — Juli 1836, p. 1. — Isis 1838, 

p. 88. Retina är dubbel med pigment emellan; 
synnerven har en högst egen byggnad. 

Eydoux & Souleyet omtala ett förmodadt Anatomi 
hörselorgan hos KFirola , Carinaria, Pteropoder rö NE 
Institut 1838, p. 376. mänhet. 

Garner lemnar en utförlig anatomi af mol- 
luskernes nervsystem, 1 Linn. 'Trans. XVII, p: 
485 — 501. Det afbildas af 7 Conchacea, 19 Ga- 
stropoder och Sepia officinalis. 

Van Beneden Exercises Zootomiques, 8:0 
med pl., Paris 1839, innefattar anatomi och un- 
dersökningar af Argonauta, Limpeus glutinosus, 
Pneumoderma violaceum och mediterraneum, samt 
ett nytt genus Homoderma (enligt Revue Zool. 
1839, p. 245). De flesta af dessa afhandlingar 
torde vara desamma som på sina ställen nämnas 
längre fram. 

Porro om missbildningar af snäckor: en Cla- Diverse. 
usilia varians med fullkomligt tvådelt öppning, 
Revue Zool. 1839, p. 73. — Snäckor med dubbelt 
peristomium (”bourrelet”) ibd., p. 226. — Se äf- 
ven Isis 1839, p. 766. 

Ett regn af snäckor, vid Cheltenham i Eng- 
land, omnämnes ur en Engelsk tidning i Revue 


380 


Zool. 1839, p. 255. En bagare, som var ute och 
vandrade skall hafva blifvit öfverhöljd deraf. Re- 
lata refero, men går ej i borgen för sannin- 
gen deraf. 
Malacolo- En History of Conchology finnes, i anledning 
RR några nyare arbetens anmälande, i Jardines 
allmänhet-Magazin 2 ps 

Kiener Species généeral & [conographie des 
Coquilles vivantes &c., stor 8:0, Paris, börjadt 1837 
(eller 18362). Innehåller plancher med text i sy- 
stematisk ordning, öfver de mollusk-skal som finnas 
uti Musée Massena, Lamarcks samling och Museum 
d”hist. Naturelle, samt af nyare upptäckta arter. 
Detta arbete utgör således en följd af monograber, 
som komma att innefatta större delen af de be- 
kanta arterna, och är af en synnerlig vigtighet, 
då deruti afbildas just de individuer, som äro ty- 
per för Lamarcks beskrifningar. Denne sednare 
författares nomenclatur följes. -På hvarje planche 
afbildas 1, 2 eller någon gång flera arter. Häftet 
å 6 plancher, kostar 6 Fr. med svarta, 12 fr. med 
color. figurer. Jag har sett 57 häften. (Recension 
deraf se Revue Zool. 1839, p. 242). 

Joha 6 Jagg Catalogue of the Shells &cc., 
4:o, New York 1839. Ar en katalog öfver Förf:s 
samling, hvaraf årligen lemnas en ny förbättrad 
och tillökt upplaga, med beskrifningar och figurer 
af nya arter. Den skall vara rik och väl redige- 
rad (Revue Zool. 1839, p. 187). Det ofta skeende 
förnyandet af detta arbete visar med hvilken ifver 
man i Nordamerika gör och studerar snäcksamlingar. 

H. E. Anton, Verzeichniss der Conchylien .. 
4:o, Halle 1839, 110 sid. Uppräknar likaledes ar- 
terna i förf:s rika samling, till ett antal af 3410. 
De äro uppställde efter en egen method, helt 
och hållet uppgjord efter skalen, utan afseende 


38f 


på djuren.  Cirrhipedierne -utgöra ett bihang. (Isis 
1839, p. 155). 

Deshayes, Traité elementaire de Conchylio- 
logie, avec DPFapplication ..« å la Géognosie. En- 
ligt den utgifna prospectus upptager detta arbete 
genera af Conchylierna, med några, de märkliga- 
ste, lefvande och fossila arterna, såsom typer för 
hvarje. — Isynnerhet fästas uppmärksamheten vid 
dem som äro karakteristika för de olika geologiska 
formationerna. Literatur och Anatomi behandlas 
såsom hufvudsaker. En atlas medföljer, af 109 
plancher. Arbetet utgifves i livraisons, å 6 ark 
text och 8 plancher 8:o, å 5 Frances med svarta, 
och 12, med colorerade BGgurer. Livr. 1 utkom 
1838 i Paris. 

G. B. Sowerby, Conchological Manual, 8:0, 
London 41839, skall vara en lärobok med La- 
marcks och Blainvilles uppställningar, alla ge- 
nera och 500 figurer. 

Th. Mäller Synopsis novorum Generum, 
Specierum ac Varietatum testaceorum Viventium, 

Anno 1834 promulgatorum, adjectis iis, qvae in 
diariis Soc. Zool. Londinensis, ab a:o 1830 editis, 
relata sunt, 8:0, 1836. (13 Thlr.). 

Mollusca ur Zool. Transactions 1833—6, fin- 
nas i Revue Zool. 1838, p. 148. 

Eydoux, mollusca till La Favorites resa, i 
Guérins Magazin 1838 (7 af Helix, Cyclostoma; 4 
Unio, Cyrene recurvata). 

Deshayes 30 sp. Conche, Terebratulze, CORP lika län- 
ehlex, från Stilla hafvet, Kamtschatka, Mexico , lacologi. 
Nya Zeeland; Revue Zool. 1839, p. 356. 

Couthouy, 30 nya arter Mollusca, hvar- 
ibland flera nakna Gastropoder, från hafvet vid 
Massachusets, i Sillimans Amer. Journ., Vol. 34, p. 

216 (ur Journ. of Boston, vol. 2). 


382 


Pfeiffer, om de af honom, på Cuba sam- 
lade molluskerna, Wiegm. Arch. 1839, p. 346. Af 
de här uppräknade 62 arterna äro större delen nya 
och betecknade med en diagnos. Nästan alla äro 
Gastropoder från landet och söttvatten; blott en 
enda Cephalopod: Spirula Peronä. Fortsättning 
lofvas. 

Mollusca ur D'orbignys resa i Sydamerika, 
(se p. 18), se Isis 1839, p. 478—530: Cephalopo- 
der, Pteropoder och nakna Gastropoder = forts.; 
pag. 548—582; med fig. Då Förf. såsom bekant 
är, hufvudsakligen studerat dessa djur och skrifvit 
öfver dem, blir denna afhandling af så mycket 
större värde. En mängd arter, både nya och förut 
kända, beskrifvas. 

Philippi, Enumeratio Molluscorum Sicilie, 
4:o, 35 ark med 12 lith; tabb. 1836 (color. å 9 
Thlr., svart å 6 Thilr.); upptager de lefvande ar- 
terna af alla familjer utom Tunicata, samt de fos- 
sila ur tertiär-formationerna. Arternas antal är 


följande: 
Lefvande Conchacea . . . 165, fossila 166. 
— Brachiopoda ':: se" 8, 7 
—-- Ptetöpodat V= a, för 4, 
— Gaströpoda 2826; N-—-E0NEA 
AR Cephalopoda . « 10, — 0. 
e— Heteropoda” "ber f2g 0. 
— Dentalia ...« 7, — 9. 
ee Cirripedia . .. 14, — 6. 


En stor del finnas både lefvande och fossila. O- 
strea edulis förekommer fossil, hvilket är märkvär- 
digt då arten nu mera blott finnes upp emot nor- 
den; vid Sicilien finnes den ej nu lefvande. In- 
gen Limax, men 19 lefvande, nakna Hafs-gastro- 
poder. Förf. säger sig dock hafva behandlat dem 
med mindre omsorg än de öfriga. 


383 


Forbes & Goodsir, Hafsfauna vid Shetland 
och Orkneyöarne, Institut 1839, p. 352, ur Brit. 
Assoc. 1839. Mollusca nuda, Ascidie, Zoophyta. 

Forbes Malacologia Monensis, 63 sid. 12:0, 
Edinb. 1838, 3 tabb., innefattande molluskerne vid 
ön Man (Taylors Ann. 1, p.- 320). 

L. Pfeiffer om Östersjöns Conchylier, Wiegm. 
Archiv. 1839, p. 81. Flera arter af Rissoa basket 
vas derifrån; Litorina marmorata nov. sp. 

Öfver vide och Söttvattens-molluskerna haf- rande, 
va talrika arbeten utkommit, nemligen, utom dem vattens 
som upptagas uti förut anförda arbeten, öfver läsk Jusker. 
terne från följande länder och ställen: 

Europa; Boss mässler, Iconographie der Land und 
Sässw. moll. fortsättning. 

England; Alder,i Jard. Mag. 2, p. 191; förteckning. 

Dep. de Vienne i frankr.; Maudyut, Tableau 
indicatif & descriptif, Poitiers 1839, 12:o med 
2 tabb. 

Bayern; F. Held, Isis 1837, p. 302 och 902 (Ga- 
stropoda pulmonota). 

Jialien; Porro, Malacologia terrestre e fluv. della 
Prov. Comasca; 140 sid. 8:o, 2 tabb. Milano 
1838. 115 sp., hvaraf 11 anföras såsom nya; 
deribland Drepanostoma nautiliformis , mellan 
Succinea och Helix. (4 n. sp. derur se Revue 
odla töJd Pp. 20) 

» Brumati, Catalogo Sistematico delle Conch. 
terr. e fluv. nel territorio di Monfalcone, 56 sid. 
8:o, 1 pl. lith. Goritzia 1838; 89 sp., hvaraf 7, 
som äro nya, anföras i Guérins Revue Zool. 
1839, p. 144. 

Ungern; Porro, Revue Zool. 1839, p- 106; upp- 
räkning af Gasteropoda, med anm. öfver Rissoa 
oblonga Desm. 


384 


Volhynmien och Podolien; Eichvald, rättelser vid 
Puschs afh. i samma ämne; Bullet. de Petersb. 
VI,74839; Niovt Se Isis, 1930351p, O6K 

Ganges: Troschel i Wiegm. Archiv 1837, p. 166. 
(Pulmonata; en Unio). 

Algierska området: Forbes i Taylors Ann. 2, p. 
250 (44 arter; en ny art af Pisidium, 3 af 
Limax). 

» Terver, Catalogue des Moll. terr. & fluv. 
obs. dans les poss. Franc. Paris 1839, 8:0. 

Nordamerika: Isaac Lea, i Philad. Transact. V, 
1 och VI, 1; talrika arter. 

Bahia: Blanchot i Mem. de Geneve 1838, Tom. 
8, tj pss139. 

Bouchard Chantereau, om lefnadssättet af 
åtskilliga Moll. terrestria & fluviatilia, Ann. Se. 

Nat. XI, 1839,p. 295. 


CEPHALOPODA. — Uti den nyss förut, p. 
Sepierne 382, nämda afhandlingen om Mollusca till D'Or- 
hoppa ; 
RSA NS resa , förklaras sepiernes så kallade för- 
ne måga att flyga, hvarom man ofta hörer sjömän 
berätta ”). En del arter kunna nemligen springa 
framåt 1 vattnet, med en sådan hastighet, att om 
detta sker nära vattenytan, och i riktning mot den, 
så hoppa de ur vattnet ända till 10—135 fot högt, 
hvarvid de ofta nedfalla på fartygen. 

SR De små djur, som blifvit kallade Foramini- 

Foramini- b 5; yu . 
fera. fera, och microscopiska snäckor, och som Cuvier 
i Regne Animal uppräknar bland Cephalopoda, till 
följe af skalens likhet med det af Nautilus, utmön- 

stras 


+) Jemf. Årsb. 1834, pag. 127—38: 


385 


stras nu från molluskerne af Ehrenberg, som 
anser dem höra till flera af de lägsta klasserna: 
Acalepher, Polyper och isynnerhet Bryckoer En 
del af dem äro yttre snäckskal, liksom det af Ga- 
stropoderne, Flustra o. s. v. En del, och kanhän- 
da de flesta bildas af sammansatte djur, liksom 
Coraller. Inuti dessa skal finnas små massor eller 
korn, som bestå af skal efter kisel-infusorier, hvilka 
blifvit nedsväljde såsom föda af djuren. Dessa 
skola till en stor del bilda den nu varande hafs- 
sanden. Det egna och stora intresse, som dessa 
små djur genom nyare upptäckter erhållit, såsom 
utgörande hufvudbeståndsdelen af kritformationen, 
kommer framdeles att nämnas. (Jemf. vid Bryozoa 
och infusionsdiuren, längre fram). 

De märkvärdigt bildade organer hos Cephalo-Yeedae- 
poderne, som fått namn af Neodharnokt kropparne parna. 
hvilka först upptäcktes af Swammerdam, och se- 
dan beskrefvos af Needham, derefter af Cuvier 
och flera, hafva nu åter blilvit föremål för flera 
undersökningar. De äro till stor mängd knippvis 
belägna uti en egen blindsäck vid sidan af han- 
nens sädesblåsa. De utgöras af långa, smala, mask- 
lika säckar, af hvilka hvarje innehåller en hvit, 
trådlik kropp, som åt ena ändan är tjockare och 
liknar en Echinorhynchus, med en knapp i form af 
ett hufvud, som är afskildt genom en hopdragning, 
och slutas i en spets, liksom ett sugrör. Dessa 
hvita trådar hafva af flera varit ansedda för intesti- 
nalmaskar (t. ex. R. Wagner Lehrbuch d. Vergl. 
Anatomie, 1835, p. 31)— 312). Så ansåg dem äf- 
ven Carus, som beskref dem, al. Sepia officinalis, 
1 Act. Bonn XIX, pl. 1 med figur, och der gifver 
dem namnet Needhamia expulsoria. Han äv oviss 
om deras affiniteter, men anser dem komma när- 


Prof. Sundevalls Ärsb, 1837—1840. 25 


3e6 


mast intill Spermatozoerne. De äro 8 linier långa, 

spricka och dö i rent vatten, liksom sädesdjuren: 

Han fann dem bestå af en tunn, dubbel hinna, 

som innesluter 2 säckar, mage och groftarm, för- 

enade genom ett fint kärl. Den främre är liten 

och har framåt en förmage, som småningom af- 
smalnar i ett långt, spiralformigt, hopveckladt rör, 
hvilket slutligen utlöper såsom en lång, fin tråd 
och bildar kroppens framända (med munnen?) — 
Tråden är således, enligt Carus, ej svans, såsom 
tråden hos ädetäjuken anses vara. 

Ett helt annat begrepp får man om dessa 
kroppar genom andra undersökningar, som blifvit 
gjorde, sedan sädesdjuren blifvit något närmare 
kände. Philippi beskrifver de hvita, trådlika 
kropparne hos Octopus, 1 Möllers Archiv 1839, p. 
301. Han benämner dem, efter Cuvier, såädes- 
machiner , och har funnit dem uppfyllde af sper- 
matozoer. Deras yta fann han tätt besatt med 
fina taggar, som bildade en spiral; näbbet på den 
hufvudformiga ändan hade framåt en fin öppning. 

Krohn fann, att dessa hvita kroppar bestå af 
en fin hinna, som är alldeles uppfylld af sperma- 
tozoer, vat ligga hårdt sammanpackade i form 
åf. em spiral bevisa tråd (Fror. Not. 1839: 
XII, 2. — Åfven Siebold fann dem innehålla 
Spermatozoer (Beyträge, se förut p.- 15). Enligt 
dessa undersökningar synes det mig som om de 
bäst kunde jemföras med de små blåsor uti hvilka 
Spermatozoerne hos andra djur utbildas (se längre 
fram under Anatomi och Physiologi). Något mera 
om detta ämne, af Wagner, se Fror. Not. 1839: 
XII, pag. 7. 

söta Krohn omtalar förekommandet af FEntozoer 
och Crystallbildningar 1 de svamplika ven-bihangen 
hos några Cephalopoder i Fror. Not. 1839, XI, 


387 


14, pag. 213; och beskvifver de vattenförande or- 
ganerna hos några Cephalopoder i Möllers Archiv 
1839, p. 352. 

R. Owen gör en ny systematisk uppställning nr 


af Cephalopoderne; Zool. Trans. 1838; Isis 1838, 
p- 831. Han indelar dem på följande sätt: 


Ordo 1. Dibranchiata. 


Trib. 1. Octopoda. 
Fam. 1. Nuda: Eledona, Octopus. 


Fam. 2. Testacea: Argonauta, Bellerophon &cc. 


Tr. 2. Decapoda. 
Fam, 3. Theuthide : 
a) Loligopsis, Cranchia; 
6) Sepiola, Rossia, Onychotheuthis, Loligo, Se- 
pliotheutis. 
Fam. 4. Sepiade: Sepia. 
Fam. 5. Belemmnitide: Belemnites &c. 


Fam. 6. Spirulide: Spirula. 


Ordo 2. Tetrabranchiata. 


Fam. 7. Ammonitide: Ammonites, Baculites. 
Fam. 8. WNautilide: Nautilus, Orthocera. 

På samma ställe beskrifver Owen flera nya 
och sällsynta "Cephalopod-arter; isynnerhet en Cran- 
chia , med anatomi. — En ny art Octopus beskrif- 
ves, hvilken fångades på Sargassum i Atlantiska 
hafvet. Den var ytterst snabb i sina rörelser, fån- 
gade fiskar och förtärde dem med den största rof- 
girighet. Den var ganska varsam och undflydde 
pilsnällt försöken att fånga honom, äfven då han 
var sysselsatt med förtärandet af sitt rof. 

Det har länge varit omtvistadt huruvida detDjuret af 
djur, som man kände såsom invånare af Argo- AE 
nauta-snäckan, verkligen hörde dit eller ej. Då det 
icke på något ställe är fastvuxet vid skalet och ej 


388 


en gång fyller detta, eller någon afdelning deraf, 
förmodade Rafinesque och flera efter honom, 
att detta var en parasit, som hade förtärt det rätta 
djuret och bemäktigat sig skalet, liksom parasit- 
kräftorna (Pagurus, Kupungar) göra. Detta erhöll 
vidare någon sannolikhet derigenom, att det kända 
djuret var en cephalopod, och således ett rofdjur. 
Det erhöll namnet Ocythoé. Cuvier delade ej 
den nämde åsigten, men flera andra utmärkta na- 
turforskare hafva giort det, och i alla händelser 
var det af mycket värde att få frågan bestämdt 
afgjord, och att dermed få upplyst om en mollusk 
kunde existera som hade skal, utan att vara der- 
vid fästad. Denna fråga har på det mest tillfreds- 
ställande sätt blifvit afgiord, genom de experiment 
som ett fruntimmer, M:me Jeanette Power anställde 
i hamnen vid Messina år 1838: djuret hörer. till 
skalet och bygger det. M:me Power uppfödde 
dessa djur i jernburar uti vattnet. Hon bröt styc- 
ken ur skalet på olika ställen, och fann att hålen 
snart blefvo lagade, genom ett ämne, som  full- 
komligt liknade den öfriga delen af skalet, men 
som alltid befanns vara aflagradt på dess yttre sida. 
Det upplystes härigenom med visshet, att skalet bil- 
das genom en afsöndring från det så kallade seg-- 
let, som ligger öfver och betäcker detsamma utåt, 
och tyckes motsvara några sammanvuxne tentakler. 
Hon fann vidare, att ungarne utkläckas ur äggen 
efter 20 dagar, och att de då äro alldeles nakna. 
De växa hastigt, och erhålla ett skal inom 10 å 12 
dagars förlopp. För att fullkomligt upplysa detta 
ämne hemsände M:me Power flera serier af djur 
med sönderbrutna, mer eller mindre lagade skal, 
ungar o. s. v. Owen fann, vid deras undersök- 
ning, att djuret alltid hade samma läge, med buk 
och siphon långs åt skalets köl, och ryggen inåt- 


389 


vänd, samt att det alltid jemt fyller skalets diame- 
ter och står i ett bestämdt förhållande till dess 
vigt, hvilket ej skulle hända om det vore parasit. 
(Se. Zool. Prcc. 1839, p:; 35. — Fror. Not. 1839: 
IX, 20. — Charlesw. Magaz. 1839, p. 421. — För- 
sta afhandlingen härom, af M:me Power sjelf, 
skall vara införd i Academiens i Catania hand- 
lingar 1838. 

Sander Rang hade redan år 1837 afhandlat 
samma ämne, och ansett det kända djuret för att 
tillhöra snäckan af Argonauta, men ej haft tillfälle 
att framställa de positiva bevisen. Se Ann. Sc. 
NatarvelkoN I; pid47255Institut: N:oj.495,: samt 
Guérins Mag. 1837, hvarest djuret afbildas. 

Nervsystemet och Örgana genit. feminina af 
Argonauta Argo, beskrifvas af Van Beneden 
i Sd Mem. de Bruxelles XI, 1838. 

Gray, om en Argonauta med djur (”Ocythoé”) 
från Cap; Zool. Proc. 1836 Nov. — Isis 1838, 
pag. 214. ; 

Cirrhotheuthis  Miileri un. gen. et sp. frånLitteratur. 
Grönland, nära Octopus, beskrifves af Eschricht 
1 Act. Bonn. XVIII, 2, p. 625. Den har 2 fenor 
samt 8 armar, som ända till spetsen äro förenade 
af en hinna, liksom en paraply. 

Gervais och van Benceden monogr. af Se- 
piola , se Institut 1839, p. 146. 7 sp. S. subulata, 
Iineolata, palpebrosa, stenodactyla, Rondeleti, vul- 
garis och Desvigniana. — Supplement dertill i Bull. 
de Brux. 1839, 1, p. 38: 

Blainville om djuret af Spirula , Ann. d”Ana- 
tomie et de Physiologie, IIT, p. 82. 

Owen, beskrifning af Cephalopoder, hem- 
sände af Bennett, Zool. Proc. 1836, p. 19; Isis 
1838, p. 176. 


390 


Verany 8 n. sp. Cephalopoder från medel- 
hafvet och Atlantiska Ocean , Mem. di Torino 2:de 
Series Tomell, se Guérins Revue Zool. 1839, p. 143. 

Rang afhandlar naturalhistorien af Cephalo- 
poder, och beskrifver flera nya arter (Cryptodi- 
branches) i Guerims Magazim 1837. 


PTEROPODA. — Genom följande afbandlin- 
gar hafva dessa föga bekanta djurs natur blifvit 
till en ganska betydlig grad upplyst. 

Eschricht har lemnat en utförlig och i hög- 
sta grad upplysande anatomi af Clio borealis, A 
Danske Vidensk. Selsk. Naturh. Afhandlinger VIII, 
1838. Den är äfven särskilt aftryckt. 

Van Beneden, anatomi af Pneumodermon vio- 
laceum d'Orb. från medelhafvet, och beskrifning af 
en ny art, Pn. mediterrancum; Mem. de Bruxelles 
1838, vol. XI. — Bullet. de Brux. 1838: — Ånn. 
Se. Nat. IX, p. 191. — Mällers Archiv 1838. 4An- 
stitut 1839, p. 96, samt i de förut, pag. 379 näm- 
da Exercises Zootomiques. 

Samme författare framställer, under titeln 
Exercises Zootomigues , uti Mem. de Brux. XII, 
samt i korthet uti Bulletin de Bruxelles 1839, 1, 
p- 294, anatomien af flera Pteropoder: Cymbulia 
Peron, Tiedemanma neapolitana , Hyalea, Cleodora 
och Cuvieria. 

Af dessa afhandlingar tyckes det blifva tydligt, 
att Pteropoderna närma sig vida mera till Gastro- 
poderne än till Cephalopoderne. Ett analogon af 
Sniglarnes fot finnes uti ett organ under halsen 
hos Pneumodermon , hvilket motsvaras af en sort 
halskrage hos Clio. Ett par verkliga, retractila 
tentakler, liksom hos Gastropoderne finnas framuti 
hufvudet; de blefvo af "Pallas beskrifna under namn 


391 


af papille carnex. — Fenorne eller de stora ving- 
flikarna vid hufvudet äro ej gälar, utan ensamt 
rörelse-organer. Det som blifvit ansedt för kärlnät 
ut: dem, är allenast korsvis löpande muskelknippen. 
Respirationsorganerna förblifva ännu ej rätt kände. 
2 ögon finnas hos Clio; de ligga i nackgropen. 
Lefvern, som innehåller mycken olja, omgifver 
magen fullständigt. Testikeln Ligger i abdomen, 
jemte äggledaren, nära lefvern. Hjertat består af 
en hjertkammare, och en, genom en stark hopsnärj- 
ping, eller ett kort kärl, derifrån skild förkammare. 
Från bhjertkammarns mot hufvudet vända spets 
utgar aorta. 


GASTEROPODA. — Till de vigtigaste kiföplå Meramor 

lysningarne öfver dessa djur hörer upptäckten af JE 
metamorphoserne hos de nakna hafs-gasteropoderne. 
Sars fann nemligen, vid Norrige, att ungarne af 
Tritonia, Doris, Eolidia och Aplysia, då de ut- 
kläckas ur äggen, äro försedde med ett nautilus- 
likt snäckskal, att deras fot är föga utbildad och 
försedd med ett operculum , samt att kroppen fram- 
till utvidgar sig 1 form af två stora, rundade, 
cilierade flikar, medelst hvilka de simma. Då Mag. 
S. Lovén vid Svenska kusten gjort samma upp- 
täckt, återkommer jag dertill under Svensk litera- 
tur. Sars afhandling finnes i Isis 1838, p. 3592; 
+ Ann: Sc. Nat. VIL (1837); p- 246. — Wiegm. 
Archiv 1837, p. 404, och utförligt i Nyt Magazin 
for Naturv. 23:4839;:p: 139, 

Åggen af Buccinum. äro i början ganska små, Gastero- 
af $—+lineas diameter. Hundrade eller flera ligga para 
tillhopa i en vätska, uti samma cell af de välbe- 
kanta, fasta, nästan corall-lika ägghylsorna, som 
vanligen kallas mollusk-ägg. Under utvecklingen 


Anatomi, 


Spridd 
literatur. 


392 


växa en del af äggen ända till 7å 9 gånger störte 
diameter, då de ötklickas, under det de öfriga för- 
blifva outvecklade. De på landet lefvande gastero- 
podernes ägg tilltaga ej i volum sedan de blifvit 
framfödde. PS för Nat; vol 2, 483735 perl arg 
ur Loudons Magazin, Maj 1837. - 

Philippi om äggen af Vermetus gigas, Wiegwm. 
Arehiv 1839, p. 128. De ligga 2 å 30 tillhopa i 
en liten aflång, plattad hylsa, som har en öppen 
spets i ena ändan. De tilltaga i storlek. Skalet 
hos det fullvuxna embryo är hornartadt, ty det 
upplöses ej i syror, och har 2 vindlingar. Häraf 
synes alltså att äfven Vermetus undergår en me- 
tamorphos. 

Van Beneden beskrifver det dubbla nervsy- 
stemet hos Limneus glutinosus (Amplupeplea Nilss). 
Han tyckes ej anse de nerver och ganglier, som 
anses motsvara N. sympathicus, för väsendtligen skilda 
från det öfriga nervsystemet. Ann. Sc. Nat. VII, 
1837, p. 112; Institut 1837, N:o 217, ur Bullet. 
de Bruxelles. 

Samme författare afhandlar anatomien af näm- 
de djurart i Memoires de Bruxelles, Vol. XI, 1838. 

Moseley om geometriska formen af de spirala 
snäckskalen, Royal Proceed. 1837, p- 79. Amnn. Sc. 
Nat. XI, 1859, p. 317. Formen uttryckes i ma- 
thematiska formler. 

I Guérins magazin 1836 afbildas: 
Drepanostoma nautiliformis fr. Italien. Landtsnäcka 

nära Helix. 
Rostellaria occidentalis, Terre Neuve. 
Marginella Cleryi, Senegal. 
Helix Poeyi, Cuba. 
Parmacella Valencienni, fr. Portugal, med anatomi 
af Webb och v. Beneden. 
Aplysia 2 sp. fr. Nice. 


393 


Mollusca af de öfriga årgångarne äro på andra 
ställen nämde. 

Gray nya arter af Gasteropoder från Sierra 
Leona, Taylors Ann. 1, p. 27. 

Jonas om Mullers Helix rosacea och lucana 
jemte diagnos af några Gasteropodskal; Wiegm. 
Arch. 1839, p. 334. 

Carus beskrifver  Leucochloridion  parado- 
xum , ett parasitdjur i Succinea Amphibia, 1 Act. 
Bonn. XVII, 1. 

Forbes om Geogr. fördelningen af Gastero- 
poda i Alperne, Jardines Mag 41, p. 257. 

I Guérins Magazin de Zool. 1838, beskrifvas 
12 arter landt- och söttvatten-snäckor (7 Helices). 

D:r A. Mäller, om några Tyska landsnäckor 
(Helix, Vertigo) Wiegm. Arch. 1838, p. 209. 

Boissy, 10 sp. Helices från s. Frankrike, 
Revue Zool. 1839, p. 74. 

A. Binney, monografi af Helices i Förenta 
Staterna i Nordamerika; Boston Journal of Nat. 
Hist: 1; N:o 4, 

Krynicki, Helices proprie diete, hucusque 
in Imperio rossico observatx; Bull. de Moscou 1835, 
p- 147; (41 species): 

Deshayes, Helix Caillaudi fr. Manilla, Rev. 
Z00ol::1839,:p:;228. 

Helix conspurcata Drap. finnes på Fyen enl. 
Kröyer Tidskr. 2, p. 434. — Flera Helix-arter 
från Danmark, se ibd, 2, p. 538. 

Helix Sardiniensis och Physa Pyrum fr. Si- 
cilien, Porro, Revue Zool. 1838, p. 224. 

Gray, monogr. af Streptaxis, nov. gen. nära 
Helix, Charlesw. Mag. 1837, p. 484. 6 sp. fr. tro- 
piska länder. 

Deshayes, om 3 sp. af Caracolla (Helix La- 
byrinthus Auct.), Revue Zool. 1838, p. 19. 


för Pul- 


monata. 


394 


Troschel om  Amphipeplea Nilss. Wiegm. 
Arch. 1839, p. 177. 

Id. monografi af Scarabus Moutf.; ibd. 1838, 
pag. 203. 

Id., Steganotoma , n. gen. från Ostindien, nära 
Cyelostoma, ibd. 1837, p. 163. 

Lesson, monogr. af Testacella , Bevue Zool. 
1838, .p. 249. 

Re Broderip beskrifver diverse Gasteropodskal: 
Voluta, Conus , Purpura , Bulimus , samt Spondylis 
albidus + Zool. Proc. 1836. 

Paludina vivipara är högst sällsynt i Dan- 
mark enl. Kröyer Tidskr. 1, p. 411. Det är an- 
märkningsvärdt, då den är ganska allmän i Skåne. 

Trochiscus Norrisii no. g. & sp. Charlesw. Mag. 
18383:ips206. 

Turbo Jourdani, Kiener, Rev. Zool. 1839, 
pag. 324. 3 

Guilding om sl HNaticina, Linn. Trans. 
XVI1, p- 29: — Isis 1838, p. 405: sifvar arter 
beskrifvas. 

Pleurotoma Deshayi, Bevue Zool. 1839, p. 324. 

— sinistralis , Senegal, Petit ibd. 1838, p. 20. 

— Bertrandi, Philippi, Wiegm. Archiv 
1839, p. 127. 

Marginella Kieneriana , fr. Venezuela, Petit, 
Rev. Zool. 1838, p. 20. 

Cyprecassis nov. gen. Stuchbury i Charlesw. 
Mag. 1837. 'Typus Cassis testiculus. Anmärkning 
härvid af Sowerby, ibd., p. 366 och 431; för- 
kastar det nya genus. Svaraf Stuchb. ibd., p.- 470. 

Var Grateloup, monogr. af Fam. Bulleens , lef- 

Burm. vande och fossila, med fig., 8:o; ur Actes de la 
Soc. Linn. de Bordeaux, N:o 49 bis, Sept. 1837, 
enligt anm. i Revue Zool. 1838, p. 85. 


395 


Bulla albicinceta fr. Chma, v. d. Hoeven, 
Tiidschr. voor Nat. Gesch. VI, p. 245. 

Ancylus fluviatilis förekommer rar i Dan- 
mark; Kröyers tidskr. 1, p. 411 och 2, p. 433. 

Philippi om djuret af Pileopsis Garnoti 
(Patella Garn. Phil.), Wiegm. Arch. 1839, p. 115. 

Rudolph Wagner har funnit, att arterna Skilda 
af Patella och Chiton 1 medelhafvet hafva skilda YR 
kön. - Spermatozoerne voro tydlige i testikeln. " f- 
Detsamma lärer vara förhållandet med Haliotis , 
hvaraf W. dock endast hade undersökt exemplar 
som legat förvarade 1 sprit. Fror. Not. 1839, 

Oct: III 276 

Patella vulgaris skall, enligt P atersons upp- 
gift, utgöra ett vanligt födoämne i norra delen af 
Irland. : Taylors Aun. 1839: vol. 3, p- 231. 

Patella 3-cornis ”Turton är locket af Serpula 
: tubularia, Harvey Zool. Proc. III, p. 128. 

G. Bennett om Glaucus hexapterygius , Zool.Nudibran- 
Proc. Nov. 1836; Isis 1838, p. 209. Den lefver "2 
af Porpitz. 

Philippi, 2 nya arter af FEuplocamus, från 
Medelhafvet, Wiegm. Archiv. 1839, p. 113. 

Johnston, Gastr. Nudibranchia vid Skott- 
land, Taylors Ann. 1, p. 44; forts. p. 114. 

d'Orbigny, arter och nya genera af Gastr. 
Nudibr. från Franska kusten; Guérins Magazin 1837. 

Guilding om slägtet Dentalium , i Linn. Trans.peptalinm 
XVII, p. 29, 1sis 1838, p.- 406. Han har undersökt Magilus. 
djuret lefvande. Det rörer sig med temlig snabb- 
het, medelst fotens utsträckning och sammandrag- 
ning. En öfversigt af slägtet lemnas och ett par 
nya arter från Westindien, beskrifvas. 

Carus om djuret af Magilus antiquus , fun- 
nen på Meeandriner i röda hafvet af Räppell; 

Auvn: Sc. Nats: 1837; vol. 8,>p: 186. 


Musslor- 
nas kön. 


396 
CONCHACEA. — Siebold återupplifvar 


Leeuwenhoeks år 1695 gjorda, och sedan nästan 
bortglömda upptäckt att musslorne ej allenast haf- 
va ganska tydliga könorganer, utan att till och med 
en stor del al dem äro fullkomligt skildkönade. 
Den vanliga åsigten, att musslorne skulle vara kön- 
löse eller blott honor, utan hankön, har varit så 
inrotad, att man föga gifvit akt på Prevosts och 
Wagners i sednare tider gjorda upptäckt af han- 
kön hos dem. Siebold undersökte många arter 
och fann hos dem alla en tydlig, af Spermatozoer 
uppfylld sädesvätska. Hos Cyclas finnes han- och 
bon-organer uti hvarje individ, men hos arterne af 
Unio, Mytilus edulis, M. polymorphus och Ano- 
donta äro de skilda hos olika individuer, så som 
vanligt i djurriket, att testikeln hos hannarne är 
det organ som till sitt läge, eller åtminstone, kärl- 
förbindelser m. m., motsvarar ovarium hos honorna. 
Hos Mytilus edulis skulle könorganerna finnas i 
manteln (?). Wiegm. Archiv. 1837, p. 51. — Mäl- 
lers Archiv 1837. — Anodonta har olika form ef- 
ter olika kön: hannarne äro bredare och plattare 
på skalet än honorna; AZ cygnea är & och Ä. 
cellensis 9 af samma art (Wiegm. Archiv 1837, 
pag. 415). 

Musslornes Byssus beskrifves till sin struktur 
af A. Möäller i Wiegmanns Archiv 1837, p. 1. 
Han genomgår literaturen öfver detta ämne och 
anförer att Réaumur, bland alla som skrifvit 
derom, haft de minst oriktiga begrepp deröfver. 
”Byssus är ett af de medel hvaraf naturen betjenar 
sig för att hindra locomotiviteten”. Sedan muss- 
lan en gång dermed fästat sig, förmår den ej att 
sjelf lossa sina bojor; men många arter kunna, om 
de af en främmande kraft löslitas, krypa omkring 
tills de finna en tjenlig plats att åter fängsla sig 


397 


vid. Hos de arter som sätta byssus, finnes en 
långsgående, djup ränna, under kanten af foten 
(buken), som utgöres af en tungformig muskel af 
utomordentlig rörlighet. Mot fotens spets slutas 
rännan i en tvärfördjupning, hvaruti hålen finnas, 
genom hvilka byssus-ämnet, eller silkes-ämnet, ut- 
kommer, från tvenne körtlar, som ligga 1 rännans 
kanter, eller bilda dem. Mot fotens basis öfvergår 
rännan i en stor fördjupning, i hvilken byssus- 
trådarnes ena ända fästas vid djurets kropp, ge- 
nom ett eget ämne, som afsöndras i caviteten. Den 
andra ändan af tråden fästes vid stenar och andra 
kroppar i vattnet. — De musslor som ej sätta 
byssus (Anodonta, Unio, Mya m. fl.) hafva ingen 
fåra under foten, som hos dem har vida mindre 
rörlighet. 

Flere olika former af byssus beskrifvas, jemte 
förklaring af deras bildning. Författaren synes 
hafva väl utredt detta, för kännedomen om muss- 
lorna, vigtiga ämne, och lemnat nöjaktiga förkla- 
ringar öfver allt, utom sättet hvarpå musslan för- 
farer, för att fästa ena ändan af tråden vid yttre 
kroppar och den andra ändan vid en cavitet af 
sin egen kropp. Åtminstone har jag ej af denna 
afhandling fått något tydligt begrepp derom, och 
skulle vara frestad att tro, att tråden ej bildas så 
som Förf. säger, genom byssus-ämnets nedflytande 
från spinnöppningarne till den cavitet i foten vid 
hvilken de fästas, utan snarare att de dragas, lik- 
som af spindlar och insektlarver, genast färdige ut 
ur Ööppningarne, och fästas ömsom vid en yttre 
kropp och vid caviteten i foten, genom fotspetsens 
och hela spinnorganets alternativa rörelse. 

Ett utmärkt arbete öfver Anatomien af de Garners 


Anatomi 


egentliga musslorna (”Conchiferous Lamellibranchiateoch indel- 
. ö ec , ning a 
Animals”) hafva vi erhållit af Garner. Det slutasConchacea. 


398 


med en kort uppsats om musslornes sjukdomar och 
parasiter. Detta arbete är alltför omständligt för 
att i korthet kunna framställas i ett utdrag, hvar- 
före jag mskränker mig till meddelandet af de 
karakterer, hvarigenom Förf. på ett klart och upp- 
lysande sätt framställer skillnaden mellan klas- 
sens båda ordningar. Han indelar nemligen Con- 
chifera 1: 
1:o Brachiopoda , hvilkas mantel har en öfre och 
en undre lob; således ett öfre och ett undre skal. 
Munnen är belägen under mantelns öfre lob, för- 
sedd med två pectinerade armar. Respirationen 
förrättas af mantelns inre sida. 
2:o Lamellibranchiata Blaimv. med laterala (högra 
och venstra) mantel-lober och skal. Munnen är be- 
lägen vid (främre ändan af) mantel-lobernes för- 
ening, och är vanligen omgifven af 4 pectinerade 
tentakler och 4 gälblad. — Anomia är en mellan- 
form mellan båda ordines. (Zool. Transact. 2, 
part. 2, 1838, p. 87. — Isis 1838, p. 820. — Char- 
lesw. Magaz. 1838, p. 578, med flera: forts. i årg. 
1839. — Och i korthet i Zool. Proc. 1836, p.- 12. 
— Isis 1838, p. 172). 
Mytilus Ett djur, som ådragit sig mångas uppmärksam- 
Pine och EE och blifvit föremål för många afbandlingar är 
dess van- Mytilus polymorphus Pall, hvilken är ursprunglig 
dringar. från sött vatten i östra delarne af Europa, men i 
sednare tider, genom handeln och menniskors åt- 
gärd erhållit en vida större geografisk utbredning. 
Den har i de nyare afhandlingarne blifvit skild 
från Mytilus och uppförd såsom eget slägte under 
tre namn! Drecissena , Mytilina och Tichogonia. —- 
Enligt van Beneden bar den blifvit under sed- 
nare åren förd med flottved på kanalerne från 
Ryssland och Polen till Preussen, samt med fartyg 
derifrån till England och Holland. Öfverallt der 


399 


den blifvit införd synes den starkt föröka sig (se 
Wiegm. Archiv 1838, p. 342): — Gray bestyrker 
uppgiften om dess införande från östersjöhamnarne 
till England, med fartyg (ibd. 1839, p.- 108). 
Den synes alltså rätt väl trifvas i hafsvattnet. — 
En annan, ganska närslägtad art af samma slägte, 
Dr. Africana v. Bened. har blifvit på samma sätt 
införd med fartyg från floderne i Afrika till bas- 
sinen vid Antwerpen, hvarest den nu tyckes trifvas 
väl (v. Beneden, i Wiegm. Archiv 1838, p. 376). 
— Föröfrigt får jag hänvisa till följande afhand- 
lingar öfver detta slägte: 

Van Beneden, om en ny art af slägtet Dreissena, 
och om dess nervsystem, i Ann. Sc. Nat. vol. VII, 
1837, p. 126. — A. Mäller, om anatomien af 
Tichogonia Chemnitz: (Myt. polymorphus) i Wiegm. 
Archiv 1837, p. 40 (innefattar tillägg och rättelser 
vid v. Benedens afbandling) — samt Wiegmann, 
nya arter af Tichogonia, ibd., p. 47. — F. Can- 
traine, anatomi och beskrifning af slägtet Myti- 
Zina (Dreissena v. Ben.), 2 arter; Ann. Sc. Nat. 
1837; vol; VH,.p; 703. 

Anton, 14 nya arter Conchacea, Wiegm. 
Archiv 1837, p. 281. 

Isaac Lea, Obs. on the MNajades, Philad. 
Transået.  V; 4; pii233; forts. ibd. VI; ps 1, inne- 
fattar beskrifningen af en stor mängd söttvattens 
musslor från Nordamerika och flera andra länder, 
t. ex. China. — Samme författare har utgifvit en 
särskilt Synopsis of the Family of Najades, Phi- 
ladelphia 1836, som skall innefatta alla då bekanta 
arter af Unio och Anodonta, nemligen 323 lefvande 
arter; dessutom 29 tvifvelaktiga och 22 fossila. 
(Enl. Sillimans Amer. Journ. vol. 35, p- 185). 

Af ”Conrads Unionide” utkom N:o 7 1 Phi- 
ladelphia 1836. 


Spridd 


literatur. 


400 
Tellina togata , Deshayes, Instit. 1839, p. 145. 


Roemer, indelning af Pecten , Wiegm. Arch. 
1837, p. 379. 

Philippi om djuret af Galeomma "'Turt. och 
det af Åstarte incrassata (Venus Brocchi)> Wiegm. 
Archiv 1839, p. 117 och 125. 

Jonas, Venus pachyphylla, Thracia tetragona 
Wiegm. Arch. 1839, p. 334. 

Gray om ”Mactrade”, Charlesw. Magaz. 1, 
pagi 370..— Wiegm. Archiv 11888; »p:;:86:: (> 
delning och arter). 

Öfver slägtet Panopea erhållas underrättelser 
af Quoi, som beskrifver djuret i Ann Se. Nat. vol. 
IX; pio3795samt af Valenciennes, som Hemma 
en monografi af slägtet, med beskrifning af djuret 
till P. australis, + Archives du Museum 1, 1839, 
p. 1. (15 arter, hvaraf 10 fossila; liknar Mya och 
lefver liksom denna, nedgräfd i sanden i hafsbott- 
nen, men vida djupare, 3—4 fot; P. Australis 
ficks lefvande vid sydöstra hörnet af Afrika). 

Philippi om Pandorina corruscans Scacchi, 
och dess djur; af Myacea; Wiegm. Arch. 1839, p-. 
122; har ett ben i ligamentet liksom flera närsläg- 
tade former. Beskrifven såsom fossil i förf:s Enum. 
moll. Sicilie, under namnet Pandora eqvivalvis. 

Pododesmus nov. gen. mellan Ostrea och Ano- 
mia; Philippi, Wiegm. Archiv 1837, p. 385. 

Carolia n. g. af Ostracea, mellan Anomia och 
Placuna; Bull. de Brux 1838. — Institut 1839, p. 
97. — Ann. Sc. Nat. IN, p. 377. 

Broderip nya arter af Chama, Zool. Trans. 
I'y part-4;: sida 804: HIsisptB37 på 

Deshayes om Pholaderne (Septaria, Teredo 
&c.) Ann. Sc. Nat. 1839, vol. XT, p 240. Beskrif- 


ning af djuren, lefnadssätt, literaturhistoria. 


TUNT- 


tan 


401 


TUNICATA. — Milne Edwards har vid Blod- 
Medelhafvet observerat blodomloppet hos Pyrosoma. OR 
Hjertat ligger under ena sidan af visceral massan; 
det visar en peristaltisk sammandragning och drif- 
ver blodet ömsom åt olika håll, Är att da kärl som 
en stund tjenat såsom arterer, en annan stund 
tjena såsom vener och tvertom. Dessa organer för= 
hålla sig alltså på samma besynnerliga sätt som hos 
Ascidia och öfriga kända Mollusca tunicata. Ann. 

Sc. Nat. 1839, Re JU; pr3d75e 

Samme författare säger att Åscidie composite Affinitet ] 
äro närmare beslägtade AA Polyperne än med le 
molluskerne, genom deras förvandlingar, knopp- 
bildning m. m., och anser dem böra uiigörh en egen 
djurklass tillhopa med Polypi tunicati (Eschara 
m. fl.). Se hans uppsats om Ascidie composite, 
observerade vid Frankrikes N. V. kust, i Institut 
1839, N:o 307; Fror. Not N:o 254 (1839). 

Dalyell beskrifver en metamorphos hos Asci-Metamors 
dierne. Ur ägget utkommer ett litet fritt och rör- pg 
ligt djur, nästan af utseende som en grodlarv eller 
knappnål. Han kallar ungen, under detta första 
stadium, Spinula. I början simmar den omkring 
med mycken liflighet, men omsider blir rörelsen 
trögare och djuret antager då en vertikal ställning. 
Flera processus utskjuta omkring dess hufvud, och 
slutligen fasträxa dessa vid bottnen; svansen för- 
svinner och det lilla djuret får formen af en 
ÅAscidia. (Jamesons Journal Bd. 26, p. 152. Isis 
1839, ps 540). 


Prof. Sundevalls Arsb. 1837—1840. 26 


402 
B.  Stråldjur. 


Vere ECHINODERMATA. — Den geuom sina ar- 
arbete. beten öfver de fossila fiskarne utmärkte Agassiz har 
börjat att bearbeta Echinodermerne. En Prodro- 
mus till bans monografi öfver hela denna djurklass 
finnes intagen uti Memoires de Neuchatel, 1, p. 
168, samt i Ann. Sc. Nat. VII, 1837, p. 257. Se 
äfven Isis 1837, p. 249. Alla genera uppräknas 
deruti med karakterer efter nya åsigter, jemte nam- 
nen på de säkert kända arterna. Ag. upplyser 
PES Echinernes sätt att tillväxa, genom uppkomsten af 
och sym-Nya areole (kalkstycken) af skalet, vid mun och 
byggnad. 2NUS, samt i fogningen mellan ambulacra. Djuren 
af de öfriga ordningarne äro bildade efter samma 
grundform som ÄEchini. Asterierne växa under till- 
komsten af nya stycken eller areol&e i kanten af 
stjern-armarne, och de rader af porer för tentaklerne, 
som finnas under deras armar, motsvara Am- 
bulacra hos Echini. Att dessa djur, liksom alla 
andra, hafva en i grunden symmetrisk byggnad 
ådagalägges; den synes tydligt uti läget af mun 
och anus hos de flesta formerne af Linnés JFEchi- 
nus, och aldrabäst hos Spatangus, som alldeles ej 
är stjernformig. Men äfven hos de egentliga Echini, 
som tyckas visa den fullkomligaste stjernformiga 
eller kransformiga byggnad, finner man en liten 
afvikelse deruti, att anus sitter något på sned, 
mellan öfre ändarne af 2:ne ambulacra. Dessa två 
ambulacra äro alltså belägne i bakre ändan af dju- 
ret, och hos alla arterne är det en constant regel, 
att en af ambulacra vänder rätt åt framändan; de 
öfriga 4 äro att betrakta såsom 2:ne par, ett åt si- 
dorne och ett par bakåt. Af de 5 Areolxe, hvar- 
uti äggledarne öppna sig, ligger alltid en mellan 


103 


de 2 bakre ambulacra, och är tydligen olik de öf- 
riga fyra. Hos Asterias ligger den lilla, eget bil- 
dade areola, som af sina tätt intryckta buktiga li- 
nier fått namn af Meandrin, mellan roten af de 
2 bakre armarne, midt emot den främre armen, 
liksom den nyssnämda äggöppningen hos Echini 
ligger i förhållande till ambulacra. —  Särdeles 
interessant är det, att de areolx, som bilda den 
hårda delen af skalet, ej ursprungligen ligga i 
tvär-rader, utan uppkomma kring mun och anus 
i en spirallinea, samt först under sin vidare utveck- 
ling liksom tvingas af hvarandra, att ordna sig i 
transversella rader. Analogien med läget för växter- 
nes blad och knoppar är här högst märklig. Af 
det nämda synes att stråldjurens bildning ej är 
typice eller ursprungligen kransformig, och att de 
böra karakteriseras såsom djur, hvilka äga en ten- 
dens till krans-bildning. Strax nedanför kommer 
deras metamorphos att. nämnas, som än tydligare 
bevisar, att de äro symmetriska, men så länge vi 
ej äga någon bättre karakter för stråldjurs-klasserne 
än den som hemtas af deras kransform, böra vi 
dock anse för en lycka, att hafva den, såsom en 
stödpunkt för öfversigten af de lägsta formerna af 
djurriket. Dessa former, som af Cuvier samman- 
fattades under namn af stråldjur, synas föröfrigt äga 
så föga typisk likhet sinsemellan, att de utan tvifvel 
då de blifva bättre kända, komma att på helt an- 
nat sätt än nu, fördelas och inrangeras i djur- 
riket, liksom händelsen var med Linnés klass Zer- 
mes , under hvilka många, sedan hans tid utredda, 
högst olikartade former, sammanfördes.  Echinoder- 
merne synas särskilt äga en ganska stor analogi 
med de egentliga Maskarna, till hvilka de alla af 
Oken hänföras. Agassiz ditförer blott en del af 
de fotlösa Holothurix, nemligen Siphunculi och Tha- 


404 


lasseme , som sakna tentakler och knappt visa några 
spår af kransform. Det bör dock anmärkas att de 
nämde djuren, till hela sin byggnad, så vidt den 
är känd, närmare öfverensstämma med de egentliga 
Holothurierne än med någon form, som nu räknas 
till maskklassen. | 

Första häftet af Agassiz monografi öfver Echi- 
nodermerne utkom 1839, men det närmare redo- 
görandet derföre måste uppskjutas till nästa års- 
berättelse. 

Könskill- Wagner upplyser att könen äro skilde hos 

mad: Holothuria tubulosa. Hannarne äro sällsyntare, men 
igenkännas af spermatozoerne uti testikeln, som är 
hvit. Hos Asterias och Echinus hade han ej fun- 
nit könskillnad, utan blott ägg hos alla individuer. 
F'rori;. Nots 18395, NIL,: 7 

Holothu- > Grube, anatomi af Siphunculus nudus , Möll, 

"Archiv 1837, p. 237. — Dess nervsystem framstäl 
les derst. 1839, p. 348. 

Echini. Ehrenberg nämner, i sih afhandling om 
Röda hafvets Acalepher, att de yngre taggarne hos 
Echinus saxatilis äro klädde af en tunn hd för- 
sedd med vibrerande cilier, hvilken sedan affaller. 

Gray om ÄEchinus , Zool. Proc. III, p. 58. 
Isis 1837, p. 126. Delar slägtet i fyra. 

oPhilippi, om missbildningar, om tillväxten 
och om fötterne af Echini, Wiegm. Archiv 1837. 

H. v. Meyer, om afvikelser från 5-talet hos 
Echinoiderne, Act. Bonn. XVII, p- 285: (En 
4-delt Cidarit och en 6-delt Galerit). 

Asterias: Man har i allmänhet ansett alla de djur, som 

Ögon; sammanfattas under namnet stråldjur, för att full- 
komligt sakna yttre sinnesorganer. Men de sed- 
nare årens noggrannare forskning har dock ådaga- 
lagt, att en stor del af dem äro försedde med 
ögon. Ehrenberg beskrifver uti sin afhandling 


405 


om Acalepherne , ögonen hos Asterias violacca i 
Östersjön. De synas utåt i form af en röd punkt, 
omgifven af kalktaggar, under spetsen af hvarje 
stråle eller kropps-arm. Dessa ögon äro bildade 
på samma sätt som hos Cyclops , samt nära lik dem 
hos Planaria och Rotatorierna. Liksom hos dessa 
djurslägten äro de understundom bleka eller färg- 
lösa. En nervtråd, som utgår långsåt hvarje arm, 
från den länge kända nervringen kring munnen, 
slutar med en knut, omedelbarligen under den 
röda ögonpunkten och är således en synnerv. Då 
Sjöstjernan kryper håller den alltid spetsen af ar- 
marne uppåt-krökt, så att det under densamma 
belägna ögat vändes framåt eller uppåt. 

På samma ställe omnämner Ehrenberg, att Gälar; 
Asterias på ryggsidan haren stor mängd små, tråd- 
lika, mjuka och retractila organer, 1 hvilka synes 
en tydlig circulation af blodkulor, och han anser 
för säkert att de måste vara gälar. 

Vidare har Sjöstjernornes fortplantning och Meta- 
metamorphos blifvit upptäckt af Sars, som den reg 
April 1837, vid Norrska kusten fann en Asterias 
sanguinolenta , som höll på att föda ungar. Dessa 
framkommo i stor mängd genom munnen; de voro 
högröda, runda, plattade, och i främre ändan 
försedde med fyra små, klubblika armar; det ny- 
födda djuret är således ej stjernformigt, utan verk- 
ligen symmetriskt. Dessa ungar rörde sig långsamt 
i vattnet, och efter 12 dagars förlopp började de 
fem strålarmarne samt de fotlika tentaklerne att 
utväxa. (Wiegm,. Archiv 1837, p. 404. — Ann: 

Sc.. Nat. vol. VII, p. 248). 

Volckmann om kärlsystemet hos Asterias , Literatur. 
ts 18/13, 

Om Sjöstjernornes naturalhistoria, utdrag ur 
Jones, förut p. 13, nämda öfversigt af Djurriket, 
se Fror. Not. 1839: XII, 6. 


406 


Forbes, Asteriade i Irländska hafvet, Mem. 
Wern. Soc. 1837—038. 

Philippi om Asterias-arter från Sicilien, 
som äro närslägtade med AA. Aurantiaca, Wiegm. 
Archiv 1837, p, 192. 

Brandt, Asterias grandis från Sandwichs- 
öarne, Bull, de Petersb. V, pag. 186: (röd; 20 
strålar, försedde med taggar; 18 tum bred). 

RA RER J. W. Thompson beskref för några år se- 
pbos. dan ett litet djur under namn af Pentacrinus 
europeus, som var märkvärdigt för sin likhet med 
de fossila Enecrinterne, och liksom dessa satt fästadt 
vid en stjelk. Sednvare undersökningar hafva öf- 
vertygat honom att detta djur ej är annat än un- 
gen af en Comatula , och att således äfven denna 
djurform undergår en metamorphos. I Maj har 
Comatula ägg, som sitta 1 små klasar vid fjällen 
på armarne. Kort derefter börjar den s. k. Pen- 
tacrinus visa sig, sittande på stjelkarne af coralli- 
ner. Hos de yngre exemplaren synas inga armar, 
men snart utväxa tio, som få fjäder-grenar, och 
slutligen bli tvåklufne i spetsen. I September för- 
svinna alla Pentacrini, då man 1 stället finner 
dem i form af små Comatulze, fritt kringsimmande 
i vattnet. De lära blifva fullvuxne till nästa Maj 
månad, och då kunna fortplanta sig. En enda Co- 
matula kan hafva 30,000 ägg. Th. fann 2:ne anal- 
öppningar hos Comatula, samt ett parasitdjur af 
besynnerlig form ”'). 

Joh. v. Muller, Anatomien af Pentacrinus 

Caput Meduse, Berl: Mitth, 1837, p. 25. 


&) Detta har, vid Svenska kusten, blifvit ganska väl utredt 
af S. Lovén, som funnit det vara en länk mellan de lägre 
Crustaceerne och Anneliderne, och kallat det Thyamis Co- 
matule. Hans afbandling derom i Vetenskaps Academiens 
Handlingar 1840, är ännu ej färdigtryckt. 


407 


D'Orbigny, om ”en tredje lefvande art af Cri- 
noideer”, Holopus Rangi, fr. Westindien; Institut 
1837; N:0o:199;.;:Ann:;Se.Nats vol VIL; p- 123; 
Guerins Magazin 1837; Wiegm. Archiv 1839, Pp. 
185. Skiljer sig från de öfriga genom oledad stjelk. 


ACALEPHAE. — Ett hufvud-arbete för kän- grphren- 
nedomen om Maneterne är Ehrenbergs, om Bör sö 
Röda hafvets Acalepher och om organisationen af pherne. 
Östersjöns Meduser, i Berl. Vet. Ac. Handl. 1835, 
(tryckt 1837) p. 181. Han framställer deruti re- 
sultaterna af sina undersökningar på Medusa aurita, Organis. 
under en månads vistande vid östersjökusten, af Rang 
hvilka följer, att dessa djurs byggnad ej är så enkel 
som man vanligtvis föreställt sig den. Han leddes 
till de gjorda upptäckterna genom samma medel, 
hvarigenom han funnit den sammansatta byggnaden 
hos infusionsdjuren, nemligen deras matande med 
rena växtfärger (indigo och karmin). Hans fram- 
ställning är i korthet följande. De tjocka, blekt 
färgade, grenigt strållformiga rör, som utgå från 
den mellersta kroppscaviteten (iwnagen) till hvilken 
munöppningen leder, äro djurets digestions-apparat 
eller tarm. Alla grenarne slutas i ett enkelt kärl, 
som löper i kanten rundtomkring hela kroppen, 
och på detta kärl finnes, i sjelfva kroppskanten, 

8 små utvidgningar, eller eloaker , med hvar sin 
analöppning. Dessa ligga vid ändarne af de 8 
enkla (ej greniga) rören, som utgå vid äggstockar- 
nes ändar. Den rörelse man sett uti alla dessa 
tarmkärlen är ingen blodeirculation, utan allenast 
rörelsen af chymus. M. aurita lefver af infusions- 
djur, erustacé-ungar, m. m. s. Den förtärer till 
och med fiskungar och större crustaceer, som upp- 
lösas i magen, och hvaraf de odugliga delarne åter 


408 


aflemnas genom munnen. ' Uti eloakerne finner man 
vanligen små massor af skal till Bi tom 
Mellan de 8 analöppningarne ligga, skiftevis 
med dem, 8 små brunaktiga, för blotta ös syn- 
liga knappar; hvilka E, anser vara ögon. De in- 
nelålla en samling af fina cristaller, hvilka tyckas 
bestå af kolsyrad ål vidare en öd pigmentpunkt 
och en liten 2-delt kropp, som E. anser vara ett 
ganglion med :2 synnerver. Kring dessa delar sy- 
nes en tydlig circeulation af klart blod, som är 
den enda hvilken E. kunnat upptäcka. Hela kropps- 
massan är föröfrigt tätt genomväfd af ytterst fina, 
nätformiga rör, till hvilka en oändlig mängd små 
körtellika korn synas höra. I dessa kärl torde cir- 
culera ett serum, som ej innehåller blodkulor och 
hvars rörelser derföre ej kunna ses. E. förmodar 
att ett respirations-organ kunde finnas kring ögo- 
nens skaft, tätt invid den omtalade tydliga circu- 
lationen; men nämner detta blott gissningsvis, 
Långsåt hvarje af tarmens grenar ligga, un- 
dertill, 2 färgade streck, som tyckas innefatta kär- 
let och tydligen synas för blotta ögat. Dessa äro 
muskler, som visa sig sammansatta af trådar, och 
äro utbildade i sjelfva kärlets hud. Gz2ede hade 
redan förut förklarat dem för muskler; de föror- 
saka kroppens rörelser. Dessutom ligga 2 små 
klubblika muskler vid roten af hvarje kant-tentakel. 
Ehrenberg fann endast honorganer, men tvif- 
lar ej på att äfven hanorganer kunna finnas. Ågg- 
stockarne utgöras af 4 stora i ziczac hopvikta kärl, 
som ligga ett i hvardera af de 4 stora caviteterna 
kring munnen. Dessa caviteter äro skilde från 
magen (eller muncaviteten) genom en tunn vägg, 
dot: hvardera försedd med en öppning utåt, under 
skifvan. Åggstockarne äro fastvuxne 1 cavitelernes 
yttre vägg, och öppna sig genom högra ändan. 


409 


Kring hålet till hvarje cavitet sitter, på insidan, en 
krans af tentakler, som äro nästan klubblika , med 
sugvårtor i spetsen, och ofta hänga ut från öpp- 
ningen. Åggen äro 1 början små och violetta; 
blifva sedan större och gulaktiga, samt utkläckas 
redan i äggstocken, då de blifva ovala och cilie- 
rade, Då äggen äro uttömde blir äggstocken nästan 
mjölkfärgad. Åggen (ungarne) samlas på de fyra 
stora armarnes (munflikarnes) kant, hvarest små 
pocher uppkomma, som fyllas deraf. = Slutligen 
tömmas äfven dessa, och ungarne simma fria om- 
kring. Bland de beskrifna äggen finnas andra, 
linsformiga och blekröda, hvilka äro talrika i ägg- 
stockarne men fåtalige i armarnes pocher. Deras 
beskaffenhet är ej utredd. Då ungarne hunnit till 
+ tums diameter äro de fullt utbildade och likna 
de fullvuxne. E. fick ej tillfälle att se mellan- 
stadierne. 

Ögonens nervknutar äro redan nämde. Utom 
dem ligga, rundtomkring hela kroppskanten, en 
series af knutar, till lika antal med kant-tentaklerna 
och alternerande med dessa, Hvarje knut 2-delas 
och lemnar en gren till hvarje af de närliggande 
tentaklerne; hvardera af dessa innehåller således 2 
nervgrenar. Alldeles dylika knutar ligga vid röt- 
terna af tentaklerne kring ovari-caviteternes öpp- 
ningar; men E. hade ej kunnat finna sammanhan- 
get mellan dessa olika system af nervknutar. 

Skifvan eller kroppsmassan består af klart 
gele. Detta inneslutes af en hud, som i stället 
för epidermis, har ett klart slem, Huden är öf- 
verallt genomdragen af ett fint kärlnät, med 6- 
kantiga maskor, och på dess yta finnes, temligen 
tätt, små gryn, kanske sugvårtor, som på öfre kropps- 
ytan stå i små hopar (sori) af 5—10 eller flere, 
men på undre ytan äro enskilde. Inuti skifvan 


410 


ligga de greniga tarmrören nära kroppens undre 
sida; men tätt under dem, inuti geléet, ligger en 
hud (Mittelhaut Ehr.), som delar kroppsmassan i 2 
lag, Denna hud har ett kärlnät liksom yttre hu- 
den, men inga vårtor, utan i deras ställe fina, 
klara korn, likadana som i sjelfva geléet. 

Medusa aurita förekommer understundom mon- 
strös, med 3, 5 eller 6 ovarier och motsvarande 
antal öfriga organer, eller äfven med irregulier bild- 
ning, genom organers sammanflytande eller två- 


delning. -- Uti ett bihang till denna afhand- 
ling talas om möjligheten att transportera meduser 
lefvande. 

Röda haf- I samma afhandling beskrifvas Röda hafvets 


vets arter-Acalepher. E. känner blott 9 eller 10 arter, och 
tyckes tvifla på att många flera finnas der. - Bland 
de beskrifna äro 3 nya, samt de vidt utbredda: 
Rhizostoma Cuvieri och Medusa aurita. 

Meduser- Det 'mellanstadium, mellan de nyfödda un- 

veckling. GAY Ne och dessas sista formutveckling, som Ehren- 
berg ej fick se, var redan förut bekant genom 
Sars. Han hade nemligen för flera år sedan be- 
skrifvit ett Acaleph-artadt djur under namn af 
Strobila, och ett Polypartadt under namn af Scy- 
phistoma. Sednare fann han dock att dessa båda 
voro olika utvecklingsstadier af en acaleph "). De 


+) Uti hans arbete: Beskrivelser og iakttagelser over nogle 
merkelige Dyr etc. Bergen 1835, 4:o; — sedan infört i 
Berl. Mittheilungen 1836, och såsom utdrag deraf, särskilt 
utgifvet i 8:0o, i Leipzig 1835. Det innefattar de arter af 
Polyper, Acalepher, Echinodermer, Mollusker och Annelider, 
som / Förf. funnit i hafvet vid Bergen. Han lemnar äfven 
deruti en hypsologisk indelning af hafvet närmast stranden, 
och antager följande 4 regioner, som hafva alldeles olika na- 
turalster: 1:o Balanernes region vid öfre flodgränsen på 
klipporna; 2:o Patellernes, med mycken Fucus och Turbo 
litoreus; 3:o Corallinernes , vid Ebbgränsen, innehåller 
Mytilus modiolus, Actinia coriacea m. m.; 4:0 Laminarier- 
nes region, som aldrig blottas af ebben, och räcker till flera 
famnars djup. : ; 


411 


nyss förut af Ehrenberg omtalade, nykläckta 
ungarna äro nästan cylindriska, åt framändan tjoc- 
kare, och tätt beklädde af flimmertrådar eller vi- 
brerande cilier. De fästa sig under bladen af La- 
minarier med den smalare ändan, hafva då en 
munöppning i tjockare ändan, som kan cylindriskt 
utskjutas och öppnas till nära kroppens vidd, samt 
deromkring 20—530 långa trådlika, ej fullkomligt 
indragliga tentakler, och likna således en polyp. 
Sedan får kroppen tvärfållor, som bli djupare, tills 
den är fördeldt i många (ända till 14) tvärskifvor, 
som blifva flikiga i kanten. Den concava sidan är 
vänd uppåt, och den understa är med convexa si- 
dan fastsittande genom en liten stjelk, Slutligen 
aflösas de från hvarandra och simma fria omkring. 
Sars har nu följt ett sådant djurs utveckling ända 
till den utbildade formen af Medusa aurita, enligt 
ett meddelande i Wiegm, Archiv 1837, p. 406, 
och i Ann. Sc. Nat. vol. VII, 1837, p.- 248. Det 
är märkvärdigt att finna ett fortplantningssätt, som 
alltid sker, både genom ägg och genom delning 
till fria, af hvarandra oberoende individer, Hos 
Cyrteis 8 punctata har han funnit en utveckling 
genom knoppar, liksom hos Hydra, 

D:r Siebold i Dantzig upptäckte år 1836 att 
Medusa aurita har könen åtskilde på olika indi- 
viduer, och beskref i korthet äggets utseende från 
dess första outvecklade stadium, till dess ungen 
börjar simma fritt omkring. Ytterligare framställning 
häraf har han gjort i sitt, pag. 15 nämda arbete, 
Beyträge &c. Agget innehåller, före utvecklingens 
början, samma vesicula Purkinji och  fröfläck , 
som menniskans ägg. Hannarnes testiklar äro till 
det yttre fullkomligt lika honornas äggstockar, och 
skilja sig blott genom innehållet, som är små alf- 
långa kapsler, fyllde al spermatozoer, hvilkas rör 


Skilda 
kön; 


aga: 


412 


relser synas utåt vid tryckning. Wagner fann 
samma förhållande hos Medelbafvets Meduser; se 
Fror. Not. 1839, Oct. XII. 7. 

Systema- Brandt lemnade en ny systematisk fördelning 

ubb seödaf Åcalepherne i Bullet. de Petersb. 1837 (Isis 1837, 

Sri 930) — samt utförligare i Mem. de Petersb. 

"Tom. IV (1838), p. 237, hvarest han beskrifver de 
under Mertens jordomsegling observerade arterna, 
27 till antalet. 34 plancher höra hit. Detta ar- 
bete finnes äfven särskilt; arterna upptagas i Isis 
1839, p. 153. 
Lesson, Prodrome d'une monographie des 
Meduses, se Revue Zool. 1838, p. 121. 
Beroé. Beroé santonum vid Frankrike, Id. ibd., p. 80. 
Forbes, beskrifter Jen Berot aspie 
land, i Jamesons Journal Band. XX, p. 26 (Isis 
1838, p.- 65; är B. infundibulum enl. Oken). — 
Vidare 2 sp., gen. Cydippe Esch., vid England; 
Taylors Ann. vol. 3, p- 145. 

Physalia. Om structuren af Physalie anmärker Bennett 
ganska riktigt, att ingen gemensam cavitet finnes, 
som kunde kallas mage, utan hvar och en af de 
ihåliga tentaklerna för sig är en mage eller en 
tarm med sin mun, utan gemenskap med caviteten 
i de öfriga. Ingen öppning fanns på TIuftblåsan, 
som består af 2, lätt åtskilda membraner, hvaraf 
den yttre är muskulär. De fina, trådlika tentak- 
lerna, eller fångarmarna, kunna af en stor Phy- 
salia hopdragas och uppvecklas inom + tums rymd, 
och derifrån hastigt utsträckas till 12 å 18 fots 
längd. - Zool. Pröcs 1837, p. 43. 


Polar POLYPI. —  Polypernes fortplantning och 
plantning könsförhållanden hafva, liksom desamma hos de 


och kön: öfrige lägre djurklasserna, blifvit med en oväntad 


> 


413 


framgång ' undersökte. Ehrenberg" framställer 
fortplantningen och organisationen af Hydra viridis 
uti en artikel om kiselinfusorierne, i Berliner 
Abhandl. 1836 (tr. 1838), p.- 115 o. följ. Detta 
märkvärdiga djur upptäcktes af Trembley 1744 och 
observerades flitigt under sednare hälften af förra 
århundradet, af nästan alla då lefvande zoologer. 
Det var egentligen det första bland de lägre dju- 
ren, hvars naturalhistoria blef upplyst; men den 
blef det ej rent, utan man Ööfverväldigades af det 
mirakulösa i Hör man såg, och stannade dervid, 
hvarigenom det egentligen physiologiska utbytet af 
undersökningen gick förloradt, och ett falskt be- 
grepp erhölls om djuret. E. visar nu att Hydra 
fortplantas genom ägg likså väl som genom knop- 
par, köilket dock den skarpsynte Palläs redan 
hade bestämdt uttalat. Åggen utväxa i form af 
två motsatta kulor, från två periodiskt utvecklade 
hvitaktiga fläckar i öfre ändan af djurets fot, der 
den egentliga kroppen börjar, eller vid magens 
nedre ända. Sedan de två första äggen affallit ut- 
vecklas vanligen två andra, bölgne: skopstis mot de 
första, och efter dessas aflbalkande dör djuret snart. 
Knoppar utvecklas endast från detta samma ställe 
af kroppen, hvilket kan anses såsom ett ovarium; 
det var fel i observationen, att man trodde knop- 
parne kunna utväxa från hvarje del af djurets yta. 
Åggen äro klotrunda, ej små (+—+ linnea), och 
fullsatta af taggar, som i spetsarne hafva flera utåt 
böjda hakar. De äga en stor yttre likhet med det 
fullbildade djuret af slägtet Xanthidium bland in- 
fusionsdjuren. — Hydras inre cavitet (mage) afger 
grenar, liksom fina tarmar, in uti djurets armar, 
eller så kallade tentakler, hvilka ingalunda äro 
enkla trådar, såsom man vanligen föreställt sig 
dem. . De äro fullsatte af små vårtor och fina trå- 


414 


dar som hafva en knapp i ena ändan, kring hvars 
basis finnas 3 taggar o. s. v. 

Ehrenberg anser sig hafva funnit hankönet 
hos Hydra. Hanorganerna skulle nemligen perio- 
diskt utvecklas på kroppens framdel i form af små 
knölar, hvilka innehålla spermatozoer, af den 
vanliga formen, med stort hufvud. Hos en del 
individuer såg han både han- och hon-organer, 
men hos andra fanns blott ettdera könet utveckladt. 
Då könorganerna hafva olika läge på kroppen är 
det uppenbart att djuret är hermaphrodit. (Berl. 
Mittheilungen 1838, p. 149). 

Laurent, som undersökt samma ämne, har 
erhållit andra resultater; han har funnit ”3 sortes: 
de corps propagateurs”, emedan Hydra kan fort- 
planta sig genom ägg, knoppar och delning (små 
delar af kroppsmassan). Han förklarar ägget för 
”univesiculaire” och fruktsamt utan biträde af han- 
kön. - De högre djurens ägg -”sont bivesiculaires” 
och utvecklas endast genom andra könets tillkomst. 
(Institut, Fr. Vet. Ac. Bullet. 2 Dec: 1839. — Re- 
vue Zool. 1839, p. 371). 

Van'Beneden har funnit skilda kön, ceircu- 
lation och intestinalmaskar hos Alcyonella (Obs. 
sur les Polypes d'eau douce, Bullet. de Brux. 1839, 
2, p. 276). Jemf. vidare Bryozoa, Tendra zo- 
stericola. 

Hos Actinia trodde Wagner sig hafva funnit 
Organa Masculina (Wiegm. Arch. 1835, 2, p. 215), 
men han återkallar denna upptäckt i Fror. Not. 
XII, 7: Oct. 1839, p. 100. Han hade tagit e. a. 
hudbildningar för spermatozoer. 

Dalyell, om Skoöttska Zoophyters fortplant- 
ning, Jamesons Journal Band. 17, p. 411 (Isis 
1838, p. 48); forts. 'Bd. 21, p. 88: — Han be- 
skrifver (derstädes Bd. 26, pag. 152) ett dubbelt 


415 


fortplantningssätt hos Actiiia, nemligen dels ge- 
nom embryoner, som utkomma genom modrens mun, 
dels genom en knoppbildning från djurets fot. 

Tvert emot den vanliga, af Lamarck, och res 
af sjelfva Cuvier, antagna meningen, att Corall-nes natur. 
stammarne vore ett yttre, secerneradt och dödt 
skal, liksom det rör hvari en Serpula bor, visar 
Milne Edwards, att de äro lefvande, organiska 
delar af polyperne, liksom skelettet af de verte- 
brerade djuren. De tillväxa och utvidga sig till 
volum och dimensioner, och tilltaga ej genom blott 
yttre tillsats. De äro genomdragua af en organisk 
väfnad, hvari kalk eller andra fasta ämnen afsätta 
sig, och detta förhåller sig temligen lika hos alla 
Corallformer. Hos de rörformiga corallerne finner 
man samma stycke af röret, vid olika ålder hafva 
olika diameter. Hos de stenhårda (Caryophyllia, 
Astrea &c.) bortdö de delar, som erhållit all den 
tillväxt de kunna få, men de fortfara att stå i 
samband med de yngre, lefvande delarne, och sluta 
med att inifrån bli uppfyllde med en kalkmassa, 
som antager ett spongiöst utseende och fyller stam=- 
men i stället för de lameller, som den ursprung- 
ligen innehöll. (Ann. Sc. Nat. X, 1838, p. 321; 
Uppläst i Fr. Vet. Ac. 2 38). — Johnston är af 
motsatt tanka öfver detta ämne: han anser corall- 
stammarne för att vara fullkomligt oorganiska secre- 
tioner (se hans History of British Zoophytes, som 
strax nedaånföre citeras). 

Flourens lemnar en analys af PeyssonelsoOm första 
manuscript öfver Corallerna, hvilket dock aldrig Ccmller- 
blifvit tryckt. Det är skrifvet 1744, och innehål-'7 fänrin 
let deraf blef år 1753 i korthet infördt uti Philo- 
sophical Transactions. Peyssonnelupptäckte först 
att Corallerne äro djur, vid Afrikanska kusten 
år 1725, men denna sats syntes då så otrolig, att 


416 


Réaumur, som 1726 aflemnade en berättelse der- 
om till Fransyska Vetenskaps Arademien, ej ville 
nämna upptäckarens namn. 


Literatur. Milne Edwards, klassifikation af Polyperne, 

i Institut N:o 212 (1837) — Isis 1837, p. 839. 
Polyper i Johnston, History of British Zoophytes, 341 
allmänhet. 


sid. 8:o med 44 tabb. och 80 trädsnitt, Edinburgh 
Dublin och London 1838, annonceras i Taylors 
Annals vol 3, p. 46, med exposition af innehållet. 
Det omfattar alla Polyperne: Hydra — Actinia. — 
Detta arbete synes vara detsamma hvaraf början 
finnes införd i Jardines Magazine, (nemligen: vol: 
1, p. 64: inledning och historia; p. 225 om structu- 
ren, ägg m. m.; p. 440 forts. och indelning i 4 
ordines; vol. 2, p. 319 om Hydre). 

Polyperne vid Shetland och Orkneyöarne af- 
handlas af Forbes och Goodsir i deras, förut 
under Malacologi i allmänhet, p. 383, nämda 
Hafsfauna.  Deruti lemnas en noggrannare karakte- 
ristik af genera af fam. ”Tubularide”. 

Om de Norrska Polyperne erhålles underrät- 
telse i Sars, vid Acalepherne, sid. 410 i en not 
anförda arbete. 

Krauss Beyträge zur Kenntniss der Coralli- 
nen und Zoophyten der Sädsee, 38 sid. 4:o med 
tabb., Stuttgard 1837 (anmäles i Isis 1837, p: 747; 
v. d. Hoeven en de YVrieses ”Tijdschr. 5, literat. 
pag. 127). | 

Couthouy, underrättelser om några  Actinie 
och Polyper vid Massachusets; Journal of Boston 
| vol. 2, enligt Sillim. Journal vol. 34, p. 216. 
nia R. Templeton, Actinia sanguineo-punetata 
Polyper. och Xema Desjardiniana från Ile de France, Zool 
Trans. 2, 1, pag. 25, tab. 5. — Isis 1838, p. 29: 


Milne 


4217 


Milne Edwards om Corallium och Cornu- 
laria, Institut N:o 294. Djuren af båda likna 
mycket dem af Alcyonium. 

Philippi, djuret af Oculina ramea Ehr., 
Wiegm. Archiv 1839, p. 119. 

Id: Gorgonia paradoxa , Wiegm. Archiv 1837. 

Harvey, Tubularia gracilis ; Zool. Proc. 1836, 
Maj. Isis 1838, p. 186. 

Ellisia Flos maris, n. sp. mellan Coryne och 
Tubularia, från Orkneyöarne, Fror. Not. 41839, 
Sept: 7017 

Corda, Anatome Hydre fusce, Act. Bonn. 
XVIII, p. 297. — Ann. Sc. Nat, vol: 8, 1837; be- 
skrifver muskeltrådar, anus och alla delar. En 
lipp finnes mellan hvarje 2 tentakler; matsmältnin- 
gen föregår utomordentligt hastigt. — Ehrenbergs 
m. fl. arbeten öfver Hydra nämnas kort förut. 

Nordmann och Milne Edwards anföra 
att sjelfva polyphufvudet af Campanularia aflöses 
vid en viss period, fortfarer att lefva fritt och får 
betydliga yttre rörelse organer. Det liknar då 
nästan fullkomligt er liten Medusa. Afven stjelken 
fortfarer att lefva, växa och skjuta knoppar (In- 
stitut 1839, p. 417. Jemf. ibd., p, 425: Bory re- 
klamerar upptäckten, såsom redan framställd i 
Dict. Classique). 

Milne Edwards, Monograpfi ovch Anatomi Bryozoa. 
af Tubulipora Lam:k. Ann. Sc. Nat: 1837, vol. 8, 
p. 321. Djuren likna ej Hydra och Sertularix 
utan komma nära dem af Flustra och Eschara. 
De hafva tydlig tarm med särskilt anus; 8 cilierade 
tentakler, som ej böjas, utan, vid djurets indrag- 
ning i sitt rör, lägga sig räta intill hvarandra: De 
skilja sig dock från dem af nämde tvenne slägten, 
genom bristen på opercular-apparat. - Kalkrören 

Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 27 


418 


äro i början mjuka och ligga krypande utmed an- 
dra kroppar i hafvet. Då de bli äldre böja än- 
darne sig uppåt. 

Samme författare lemnar monografier af flera 
närslägtade former: Crisia — Hornera 1 Auvn. Sc. 
Nat. 1838, vol. IX, p. 193. — Salicornaria Instit. 
1838, p. 154. 

Nordmann, Tendra Zostericola, nytt Bryo- 
zoon från Krim, ”närslägtad med Flustra. Ann. Sc. 
Nat. vol. X1, p. 185. Institut1839, p. 95. — Figu- 
rer deröfver i Demidoffs resa. Hannar och honor 
äro ej allenast skilde, utan bilda celler af olika form, 
men finnas om hvarandra 'hopblandade. Åggen 
befruktas af sädesdjuren, som inkrypa i honcellerne. 

Arthur Farre om structuren af Polyperne 
med  cilierade tentakler, Pbhilos. Trans. 1837, p. 
387; beskrifver en mängd former af Bryozoer från 
Engelska kusterna och lemnar en kort historisk öf- 
versigt af kännedomen om dessa djur. 

De till Bryozoerne hörande sammansatta sött- 
vattens polyperna, äro afbandlade af Dumortier 
i ett särskilt arbete: Memoires sur PFAnatomie et 
la Physiol. des Polypiers composés d'eau douce, 
nommés Lophopodes, Tournay Ed. 2, 84 sid. 8:0, 
2 pl, 1836. Slägtena uppställas sålunda: 

4. Sturps libera: Cristatella. 
B. Stirps fixa 


a) organica: 1:o Tentaculis ciliato-plumosis: Plu- 


matella (repens, lucifuga, Sultana). — 2:0 
Tentaculis nudis: Lophopus (eristallinum, cam- 
panulatus). 


Db) Stirps anorganica: Alcyonella (stagnorum). 
Genera dubia: Difflugia TLeClerck, Dedalia Quoy 
& Gaym. 
Lophopus cristallinus beskrifves anatomice, utförli- 
gen. (Isis 1839, p. 774). 


419 

Gervais afhandlar dessa djur i Ann. Sc. 
Nat. vol. 7, 1837, p. 74. (Cristatelia, Plumatella, 
Påludicella). Ågget af Cristatella är rundt, platt, 
i kanten övagifvet af en krans långa, i spetsen 
flerklufna, tillbaka böjda taggar. Det har således 
analogi med det nyss förut beskrifna af Hydra. 
Utvecklingen beskrifves. 

Gervais har till Fr. Vetenskaps Academien 
mlemnat en ny skrift öfver samma djur, hvaröfver 
en rapport af Milne Edwards finnes i Ann. Sc. 
Nat. XI., 1839, p. 179. De indelas på följande sätt: 
1:o ”Polypes hippocrepiens”: tentaklerne sitta på 

en dubbel halfeirkel (Gi hästsko-form) vid hvarje 
sida om munnen: Cristatella , Plumatella, Al- 
cyonella. 

2:0 P. mfundibuliformes: tentaklerna bilda en re- 
gulier krans omkring munnen, och likna, då 
de äro utbredde, tillsammantagne en tratt: 
Fredericella n.g. (Tubularia Sultana Blumenb.). 
Paludicella a. g- (Aleyonella articulata Ehr.). 

Turpin om ÖCristatella mucedo Cuv. Ann. 
Se. Nat. VII, p. 65. — Institut N:o 198. 

Om 'Alefonelba stagnorum, Jardines Magaz. 
15p. 1293. 

Det nämdes förut (vid Cephalopoda sid. ONA 
att Ehrenberg hitförer de små djur, som blifvitKrit-djur- 
räknade till Cephalöpotleras under namn af Fora- 
minifera m. m., emedan djuren af de lefvande ar- 
ter han haft tillfälle att se, visat någon likhet med 
Bryozoer. Emellertid synes detta ämne ej vara 
tillräckligen utredt, och man tycker sig vid hans 
afhandlingars genomläsande finna, att skälen för 
det böstivhda ieför andet af alla dö talrika for- 
mar, ej äro tillfredsställande, då djuren blifvit sedde 
af ytterst få, och knappt något synes vara tillräck- 
ligen undersökt. Jag åtnöjer mig alltså med blotta 


420 


omnämnandet häraf i afvaktan på ytterligare un- 
dersökningar, och får för de märkvärdigaste facta 
och literaturen hänvisa till afbandlingen om in- 
fusionsdjuren, längre fram. 

Spongiz Från Djurrikets område hafva zoologerna i 

im. fl. Somsad hare åren uteslutit Spongie, Coralline m. fl. 

Djurriket, OYMEeF, som förut varit räknade till Corallerne, för 
deras yttre likhet med dem. Man har nemligen 
ej kunnat upptäcka djur uti dem, och derföre an- 
sett dem för växter, ehuru botanisterne ej heller 
tyckas vilja anse dem såsom hörande till deras om- 
råde. Utan tvifvel förtjena dessa varelser den 
största uppmärksamhet från båda hållen, och be- 
stämmandet af deras rätta natur torde en gång 
blifva förenadt med vigtiga upplysningar öfver vill- 
koren för organismernes lif. Flera nyare författare 
omnämna dem, i allmänhet för att bortvisa dem 
från Djurriket; t. ex. Hogg om Spongilla fluviati- 
Zis, 1 Taylors Annals 3, p. 458 (1839), som slutar 
till dennas vegetabiliska natur deraf, att den är 
grön genom solljusets inflytande, och förlorar fär- 
gen då den hålles länge i mörker. Men Dujar- 
din har, i en afbandling i Ann. Sc. Nat. 1838, 
vol. X, p. 5, och Institut 1838, pag. 157, sökt visa 
en djurisk natur hos både Spongierna och Spon- 
gilla. Han har nemligen sett en tydlig rörelse 
uti det slem som betäcker de förra då det un- 
der microscopet undersökes vid ett särskilt af- 
passadt ljus, och ytterst små fragmenter af detta 
slem hafva synts honom krypa fram på glaset. Från 
stycken af Spongilla fluviatilis tror han sig hafva 
sett ytterst fina trådar utskjutas och visa en un- 
dulerande rörelse. Vi erinras härvid om den förut, 
sid. 373, nämda djuriska naturen hos de undu- 
lerande trådarne af Oscillatoria. 


421 


Philippi afhandlar en annan form af dessa 
från djurriket uteslutna kroppar, nemligen Nulli- 
pora. Enligt honom, är denna samt Corallinerne, 
Galaxaura, Halymeda wm. fl., till sin structur verk- 
liga växter, utan att äga något tecken will djur 
eller. djuriskt Iif, men de likna Corallerne genom 
sin egenskap att afsätta en kalkskorpa i ytan. 
Nullipora har en cellulös epidermis och kärl af 
samma beskaffenhet som växternes, samt innehåller 
gryn af chlorophyll och amylum. (Wiegm. Ar- 
chiv 1837, p. 387). 


C. fInfusionsdjur, m. m. 


Öfver dessa, de minsta bland alla kända djur,Ehrenberg 
hafva vi af Professor Ehrenberg i Berlin erhållit "ne 
ett stort arbete, med titel: Die Infusions-thierchen diuren. 
als vollkommene Organismen: Ein Blick in das 
tiefere organiche Leben der Natur, folio, m. 64 
col. pl., Leipzig, bey L. Voss, 1838. Det samman- 
fattar allt som innehålles i Författarens många, förut 
utgifne skrifter ”) öfver detta ämne, med många 
nyare tillägg samt utförliga beskrifningar och figu- 
rer af alla honom då bekanta arter. Dessa äro ej 
blott från Tyskland och andra delar af Europa, 
utan äfven från Röda hafvet, Medelhbafvet, Arabien 
och Afrika, hvarest Ehrenberg under sina resor 
flitigt observerade dessa djur, så att man uti detta 
arbete har en naturalhistoria öfver infusionsdjuren, 
som äger en hög grad af fullständighet. E. har 


+) Jemf. Årsb. 1831, p. 82; 1832, p. 125 och 1834, p. 136, samt 
flera nedanföre nämda. 


422 


från Mexico erhållit torkade infusionsdjur, hvilka 
han kunnat bestämma, och funnit att af 14 arter 
äro 8 som säkert äfven finnas i Europa, 3 hvarom 
han ej är fullt viss, och blott 3 arter, som han sä- 
kert ej funnit här. I allmänhet synes föga skill- 
nad vara mellan olika länders imfusionsdjur, Ki- 
seldjuren (af Bacillarixe) utgöra öfverallt det öfver- 
vägande antalet. Ehrenberg sammanfattar här, 
liksom i sima förra arbeten, infusionsdjuren med 
Rotatorierna , ehuru mycket de, enligt hans upp- 
täckter, skilja sig till sin organisation. Det är hos 
de sednare son han funnit och beskrifvit de skilda 
delarne af alla organ-systemer, men hos de egent- 
liga infusionsdjuren, eller Polygastrica, har det 
ännu ej varit möjligt att upptäcka kärl eller blod- 
circulation, nerver m. m, Uti detta arbete fram- 
ställes dock upptäckten af muskel-knippen, som sy- 
nas gå till flimmertrådarne bos: en del slägtformer, 
samt af nervknutar vid ögonen hos andra, t. ex. 
Euglena. Det vore omöjligt att i korthet redogöra 
för innehållet af detta rika arbete; och då några 
af de allmänt interessanta facta, som äfven häruti 
afhandlas, komma att nämnas strax nedanför, vid 
citationen af andra arbeten af samme författare, 
inskränker jag mig till meddelandet af följande öf-. 
versigt af friare, med antalet af derunder be- 
Fiilve genera och arter, hvilkas systematiska an- 
ordning är densamma som i Förf:s förra arbeten. 


Polygastrica. Antal 
gene- ar- 
i. Anentera, utan tarm. ra ter. 


Gymnica, utan fötter eller borst: 
Kroppsformen bestämd. 
Enkla djur (förökas genom fullkomlig sjelfdelning). 


Utan pansar . ...... oc. e- Fam. 1 Monadina SE 
med =: |dförg:viji te Cik le reible — 2 Cryptomonadina 6 . 16. 
sammansatte djur (tillfölje af en ofullständig sjelfdelning): 
klotformige, med pansar «.« — 3 Volvocina 107ENES: 
srådlike utan ”d:o ... =, "4 Vibrionvaa RANA Gå 


med do ... — 5 Closterina Vi. AR 


kroppsformen obestämd, vexlande. 


med pansar . .« Fam. 6 Aslamea öv. 6> 24. 
utan; dor tboesvtv DRbryne ss TA 
Pseudopoda (med obeständiga fötter). 
WTA PAUSAT ov. ohh ee. eter ak ejVs RUE 9 AMVENEGA cc, Mrs de 
2 TRE a ENS STEN SADE RA ne kt < — ; 
foten mångdelad , ur enkel öppning = 9 Arceellina « . « 3... 10: 
fötter; enkla: flera' eller: blott en. '— ;:10 Bacillåria ... 35 168. 
Epitricha (med borst). Utan" pansar — 11 LUSliärne. »mwisdg org 
Hed. ".dMo. = Le FErtdvnedt cv ol ss 
2. Enterodela: magarna öppna sig till en 
tydlig, särskilt tarm. 
Anuopisthia mun och anus tätt tillhopa 
i en grop, utan pansar . .. .«. «+ — 13 Vorticellina SKINS 
med & AO Anser er akAN OPRPYAING rater NL 
Enantiotreta, mun och anus 1 motsatte 
kroppsändar. Utan pansar ....:« — 15 Enehelia . . . 10. 30. 
med = d:o s lära rsanjar Se NRO SOLENS, eka, 0 DÅ ö 
Allotreta, mun i framändan, anus 
undertill. 
Utan pansar 
en snabel, utskjutande öfver munnen, 
ingen svans ..... — 17 Trachelina .. 8. 38. 
ingen snabel, bakändan svanslik . — 18 Ophryocereina 1. 3. 
Med pansar sblels se del. be « Hk IE 10 Aspidiserna. . 1. 2 
Catotreta, mun ochanus under kroppen 
Utan pansar 
rörelse blott genom flimmertrådar — 20 Colpodea. «.. 5. 210 
dessutom försedde med borst &c. — 21 Ozytriehina . 5. 17. 
Med pansar «blod bls 4 ss ale orsa SR EUPCOLG: sc a  ERRE 
123 . 553, 
Rotatoria. 
1. Monotrocha, med enkelt, kranslikt flimmerorgan. 
Holotrocha med hel krans, 
utan pansar. . . ... Fam. V Iehlhkydina ... 4. 8. 
med, d:i07 No hl sia RTUBCNANENG «val Rn AS 
Schizotrocha med buktig krans 
utan pansar ... — 3 Megalotrochea 3. 3, 
med :dior "Is 4 Hoeeulärta si. CT, 


Med flimmerorganet deladt i skilda kransar. 


Polytrocha med flera kransar 
utan pansar 
FåCd > TAR Rea 
Zygotrocha med 2 kransar 
utan pansar .... . «02 
med d:o 


fee 


GS Gro ST 


5 Hydatinea . . 18. 
6 Eucklanidota 


7 Philodinea .. 1. 
8 Brachionea 


71. 
11 ; 36. 
17. 
4 . Fy 
55 .- 169. 


Ett utdrag, innefattande diagnoserne af samt- 
lige, i Ehrenbergs stora arbete, beskrifna slägten 
och arter, finnes i Valentins Repertorium vol. 


IV, 1839, pag. 136 —180. 


424 


inet 


Ps Åggens utveckling 'samt han- och honorga- 
nerna, ck körkgetene hos HRotatoria hade för- 
ut blifvit beskrifne af Ehrenberg i Berl. Vet. 
Ac. Handl. 1835 (tryckte 1837), p- 151 med titel: 
Zusätze zur Erkenntniss grosser org. Ausbildung 
in den kleinsten Organismen. Ånön bildas ål 
brutet. Hos bara Senta varar ofta hela ut- 
vecklingen, från första bildningen till ungens ut- 
kakalnss blott 24 timmar. Hos flera, kanske 
alla arter, äro äggen periodiskt olika; en del äro 
nemligen Törserkla Söcd yttre skal, som saknas hos 
hide. kanbända för att öfvervintra eller af annan 
orsak. — Här nämnes att alla infusionsdjur, ända 

Hankön. till Monas, hafva ett körtel-likt organ, som ÉE. anser 

för sjelfva testikeln, samt en eller flera contractila 

blåsor, med strålformigt utgående kanaler, som han 
förklarar för sädesblåsor med sina ductus seminales, 
hvarigenom semen utföres genom ejaculation. 


— Andra Ehrenbergs stora förtjenster om upptäckten 
assister af så di SE : SE 
Infasions.2! de lägsta djurens yttre former och organisation 
ir Kär obestridliga, men emot honom och hans upp- 
täckter har dock en ganska liflig opposition fram- 
stått. Ehuru Ehrenbergs antagande, att alla djur, 
äfven de ofullkomligaste, äro sammansatte af alla 
de samma organsystemerna, som de högste djuren, 
fastän på en lägre utvecklingsgrad, synes vara mera 
enlig med hvad man i sednare åren lärt känna, 
samt med begreppet om möjligheten af ett djuriskt 
hf, så är det dock ingalunda bevisadt. Ehren- 
bergs motståndare hafva anfört, att han utan grund 
antagit, att Kotatoria höra till samma djur-typus 
som br fliskömsr fen samt utan något annat skäl 
på de sednare lämpat alla de Upptäckter som han 
gjort öfver de förras organisation. Den strid som 
härigenom uppstålt skall utan tvifvel aflöpa till 


425 


stor båtnad för vetenskapen, då ämnet härigenom 
blir betraktadt från flera olika synpunkter. 
Dujardin motsäger, i en utförlig och tem- 
ligen vidlyftig artikel, i Ann. Sc. Nat. Vol. X, 
1838, p. 230, hela Ehrenbergs lära om infusions- 
djärve bjäsende Han framdrager flera inconse- 
quenser och förhastade resultater hvartill E. gjort 
sig skyldig, och söker visa, att infusionsdjuren ej 
engång äga den tarmkanal som E. beskrifver såsom 
centraldel för de så kallade magarne; vidare att 
E. inrangerat bland sina Polygastrica, en mängd 
former Here inre byggnad var honom föllkomsit 
gen obekant (Bacillarie, Vibriones, Closterie). D. 
tror sig hafva funnit att de blåsor som E. kallar 
magar, alldeles icke äro bestämde, utan att de äro 
blotta vattenbubblor, bildade för tillfället, i den 
mjuka, inre massan, af det nedsväljda vattnet; men 
munnens läge är bestämdt, ty vattenblåsornes bild- 
ning börjar alltid från samma ställe af kroppen, 
hvilket måste kallas mun, äfven om ej en bestämd 
munöppning finnes. Deremot tror han att anus 
endast bildas tillfälligtvis der en vattenblåsa brister 
vid kroppsytan. Han anser Ehrenberg hafva 
bedragit sig genom jemförelsen mellan Infusoria och 
Rotatoria, som FE. klassificerar tillsamman, men 
som äro vida atskilde former; de sednare äro nem- 
ligen högre organiserade djur. ”Tarmen som E. 
vill Eva, sett bös sina polygastrica borde, om den 
fanns, visa några fasta delar, som qvarblefvo då 
djuret sönderflyter; men sådane har han ej funnit. 
— Åfven könorganernas tillvaro bestrides. E. har 
alltför hastigt antagit såsom beviste, ej blott de 
masculina organernas, utan äfven sjelfva äggens 
tillvaro. E. har endast sett äggen hos Hydatina 
Senta och andra rotatorier , som väl aldrig borde 
kunna jemföras med hans Polygastrica. Dujardin 


426 


påstår att vi ej känna annat fortplantningssätt hos 
dessa sednare än genom en divisio spontanea, och 
anförer att aldrig någon annan propagation hos 
dem beskrifves i Ehrenbergs egna arbeten, samt 
att man aldrig får se de små ungarne af dessa 
djur; ty alla individuer af samma art hafva nå- 
gorlunda lika storlek. Han framkastar äfven den 
meningen, att de kunna genomgå en lång series 
af metamorphoser. 

Dujardin tror väl att Infusionsdjuren kun- 
na hafva behof af luft, och således äga respirations- 
organer, hvilka möjligtvis böra sökas i cilierne el- 
ler i de vattenblåsor, som bildas inuti kroppen, 
men han nekar all kännedom om dessa organer 
och om circulation. Likså tror han att de röda 
punkterna, som E. anser vara ögon, ej kunna be- 
visas vara synorganer, och att än mindre de delar, 
som E. ansett tillhöra ett nervsystem, verkligen 
kunna anses såsom sådant. Han anser infusions- 
djurens kroppsmassa för fullkomligt homogen, och 
tror att cilierne äro bildade af samma ämne. En- 
dast de horn- eller kiselartade skalen, Vorticeller- 
nes stjelk, och flera arters munspröt, äro bevisade 
vara af annat ämne än den öfriga kroppsmassan. 
— Denna afhandhnug är väl skrifven med en ej 
till saken hörande bitterhet mot Ehrenberg, men 
den är författad med kritik och kännedom om 
Litteratur och sak, och det kan ej betviflas att den 
innehåller mycken sanning, och bör gifva anled- 
ning till nya undersökningar och till en derpå 
grundad säkrare kännedom om dessa märkvärdiga 
djurs byggnad, samt dermed, till upplysandet af 
många fysiologiska frågor. 

Samma satser yrkas af Meyen (Ann. Sc. Nat. 
XII, p. 122, och Mällers Archiv 1839); men han 
medgifver infusionsdjuren en fast yttre hud med 


427 


bestämd mun och anus, samt en oesophagus, som 
slutar i en öppen mage, hvilken inuti är försedd 
med flimmerorgan genom hvilkas rörelser vatten- 
kulorna bildas. — Åbro Rymer Jones har fram- 
ställt liknande åsigter i hans förut, sid. 13, nämda 
arbete (enligt Taylors Ann. Vol. 3, p- 105). 

Donné har funnit Vibrioner i varet af vene-lInfusions- 
riska chancre sår, som inlagde under epidermis der FÄNn SER 
föröka sig; de Re ältd uti detta var. VWVaretväxtsafter. 
af Blennorhagia siphylitica, hos qvinnor, innehåller 
alltid en oändlig mängd af ett infusionsdjur, som 
Donné och Turpin kalla Trichomonas vagi- 
nalis; men de hafva ej funnit något liknande i 
varet af motsvarande sjukdom hos mankön. Ej 
heller hafva de upptäckt djur uti varet af fluor 
albus eller andra liknande, ej siphylitiske åkommor. 
(Turpin sur l'Organis. tissulaire des secretions... 
muqueuses &c. Ann. Sc. Nat. VII, 1837, p. 207, 

i anledning af Donnés arbete öfver mucus af 
”Org. genito-urinaires”). 

Mandl har uppgifvit att han funnit infusions 
djur uti de lefvande safterne af växter; se Institut 
N:o 206. 

Dujardin, Diselmis viridis , ett infusionsd jur Literatur. 
med dubbel trådlik stjert; Ann. Sc. Nat. 8 (1837), 

p. 305. — Gromia och Difflugia ibd., p. 310. 

Id. om Folvox vegetans Mölletar (Anthophysa 
Bory), Ann. Sc. Nat. Xx (1838), p 

Id. Hexamita , loc. cit., p. 17 (bestrider Eh- 
renberg). 

Pritchard, Nat. History of Animalcules, 
skall innefatta beskrifning på arterne af infusions 
djur, med Ehrenbergs figurer, London 1834, 8:0, 

6 pl. (torde vara ett utdrag af Ehrenbergs äl- 
dre skrifter ?). 


428 


Sperma- De talrika arbetena öfver Spermatozoerne , 
tozoer. ve . - . . . . 
som förr varit räknade till infusionsdjuren, kom- 
ma att anföras längre fram, under Anatomi och 
Fysiologi. . 
Poskils Sedan Ehrenberg med en så förvånande fram- 
infusions- gå n& S i SE FE ERSDR : ES 
djur; bild-54 08 hade upplyst infusionsdjurens naturalhistoria 
ningaf dy,och systematik, följde hastigt, såsom det plägar gå 


olerskif- +, - 4 : Så 
fer! flintadå något blir utredt, en ganska utvidgad känne- 


me 8. dom" ont dest djur 4 Herå andra förhållanden. 
En af de märkvärdigaste upptäckterne var den af 
fossila infusionsdjur från flera af de äldre formatio- 
nerne. Det befanns nemligen att flintsten, som 
endast finnes, eller åtminstone endast blifvit bildad 
uti kritlager, och således tillhör en ganska gam- 
mal period, endast består af de kiselartade skalen 
af åtskillige former bland infusionsdjuren, och att 
de arter, som sammansätta flintan äro dels sådane 
som ännu finnas lefvande, dels sådane som ej blif- 
vit funne i lefvande tillstånd, utan troligtvis äro 
utdöde, liksom de snäckor och andra djur hvilka 
finnas i äldre formationer. Redan förr än detta 
blef upptäckt om flintan hade Ehrenberg fun- 
nit, att Polerskiffer, Opaler och flera kiselarter 
från tärtiär-formationerne, äro blotta sammansätt- 
ningar af dylika infusionsdjurs skal, och i de 
yngre formationerna fann man på flera ställen ett 
jordmjöl, som kemiska analysen visade bestå af 
kisel, antingen ren, eller med en ringa tillsats af 
organiska ämnen. Vid Degernäs i Norrland upp- 
täcktes ett sådant lag af kiselmjöl, som de fattiga 
invånarne i trakten instinktmässigt börjat uppgräfva 
och användt såsom mjöl till bröd. Prof: Retzius 
fann detta mjöl bestå af kiselskal efter 18 arter 
infusionsdjur 7”). Dylika lager funnos i nästan alla 


+) Se Berzelii Kemiska Årsberättelse 1837. 


429 


länder af Europa och på flera ställen i andra verlds- 
delar. Djuren äro så små, att 100-tals millioner 
fordras för att utgöra ett enda gran af kiselmjöl 
och likväl bilda de ensamme ofantliga massor, med 
blott en ringa, accidentell inblandning af andra 
ämnen, såsom växter, förstenade fiskar o. d. Man 
hade alltså dermed fått en ny åsigt öppnad öfver 
tillkomsten af flera lager af jordens fasta massa, 
men sättet, och möjligheten af en så förvånande 
alstring af små djur förblef ännu en gåta. Det 
var alltså i högsta grad interessant att få veta, att 
en dylik bildning ännu dagligen föregår. Ehren- 
berg fann nemligen, att i stillastående vatten på 
Djurgården vid Berlin, alstrades om våren, en så- 
dan mycken kisel-infusorier, att han deraf kunde 
inom en kort stund samla skålpundsvis, och han 
lyckades att deraf bereda en artificiell trippel-sten, 
lik den som förekommer 1 handel. Dessa djur ut- 
göra, med en ringa inblandning af”alger, t. ex. 
oscillatorier, hela den massa af dy, som bildar 
sig i sådant stillastående vatten, hvarest vegeta- 
tionen synes hämmad. Ehrenberg anmärker här- 
vid, att djur- och växtbildning stå i ett Gfendtligt 
förhållande till hvarandra, så att den ena under- 
tryckes då den andra är rätt frodig; dybildningen 
afstannar då vattenväxterne börja blifva ymniga. 
Till detta dy af kisel-infusorier hörer den välbe- 
kanta obehagliga dylukten. Då solen uppvärmer 
vattnet, uppflyta stora massor deraf till ytan, så- 
som ett grönaktigt slemigt öfverdrag, blandadt med 
alger. Längre fram på sommarn såg E. dettas 
uppflytande tilltaga 1 ännu större förhållande, så 
att vattnet ej kunde hållas klart, och vid upp- 
gräfningen och rensningen af några kanaler på an- 
förde ställe, befanns, att all den dy, som en mängd 
arbetare dagligen uppforslade på kärror, endast 


430 
utgjordes af lefvande infusionsdjur, blandade med 
något alger, löf af träden, små fiskar, t. ex. Ga- 
sterostei o. d., och att således dessa massor, då de 
torkades, hade, utom hårdheten, mycken likhet 
med  polerskiffer. Denna dy bildar en utmärkt 
god växtjord, genom sin förmåga att kraftigt qvar- 
hålla fuktigheten, så att den efter flera månaders 
torka ännu bibehåller någon fukt. Ehrenberg 
fann, att då den fuktades, äfven efter att hafva va- 
rit till utseendet fullkomligen torr, återupplifvades 
djuren och började röra sig. Endast då de blifva, 
genom artificiella medel, fullkomligen uttorkade, dö 
de. De upplifvas alltså vid hvarje regn och vi 
erhålla den förvånande underrättelsen att det mnä- 
stan öfverallt finnes en lefvande mulljord; smutsen 
på gator och i rännstenar utgöres till en betydlig 
del uf dessa periodiskt lefvälde varelser. I vattnet 
utgöra de föda för de flesta andra små vattendjur, 
hvilka dock lemna kisel-skalet--helt från sig. Det 
blir nu klart att de kunna utgöra hela massor af 
jordklotet.  Kiselmjölet och polerskiffern äro bil- 
dade i sött vatten, men äfven i hafvet föregår oupp- 
hörligt en bildning af samma beskaffenhet.  Kritan 
är en hafsformation och flintstenen består af infu- 
sorier som lefvat i hafvet. Referenten kan efter 
egen erfarenhet nämna, att man midt ute på oce- 
anen, både mellan tropikerna och i ishafvet, kan, 
inom en kort stund, medelst en någorlunda stor 
släphåf af flaggduk eller lärft, uppsamla göpenvis 
af ett slemaktigt ämne från vattenytan, som till en 
betydlig del består af infusionsdjur, och som utan 
tvifvel utgör födan för de otaliga större, eller för 
blotta ögonen synliga, crustaceer m. fl. djur som 


der lefva ”'). 


+) Litteratur till det ofvan afhandlade ämnet: 
Ehrenberg, äber das Massenverhältniss der jetzt leben- 
den Kiesel-Infusorien &c. Berl. Abbandl. 1536, p. 109. 


431 


Men det var ej nog att några lag af kisel-Krita ber 
o > . Y star a 
arter funnos bestå af djur, det har under dessa, djur-lem- 


på upptäckter rika åren, äfvenledes genom Ehren- NIngar. 
berg, blifvit bekant, att vida större delar af jord- 
skorpan, nemligen hela kritformationen, hufvud- 
sakligen består af små, för blotta ögat osynliga 
djurs skal, hvilka dock äro mångfaldigt större än 
de förut nämde infusionsdjuren; deras diameter är 
nemligen från >» tysk linea (d. ä. ungefär 3; af 
en Svensk linea), till tolf gånger mindre. Den 
hvita egentliga kritan är endast en sammansättning 
af dessa djur, och hvarje litet streck, som man ri- 
tar med en kritbit utgöres af tusendetal af dem. 
Ehrenberg bade först funnit att krita bestod af 
små plattade elliptiska eller rundade, ringade krop- 
par, hvilket han nämde vid Naturforskarnes möte 
i Jena 1836 (se Isis 1837, p. 343), utan att då 


Densamme om bergarters sammansättning af infusionsdjur 
från Alluvium, tertiär- och flötsformationerna, vid mötet i 
Jena 1836, Isis 1837, p. 343 och 437. — Öfver samma ämne 
i Wiegm. Archiv 1837 — i Poggendorffs Annaler 1836, 
N:o,6, , öfversatt i. Ann. , Sc. Nat. 1, 4837; Vol. ;VIL;! pPai27i 
(Polerskiffern vid Bilin i Böhmen består af skal af Gallio- 
nella distans, m. m.). 

Dens. om lager af kiselmjöl af infusionsdjur i flera af 
Europas länder ( Böhmen, Ungern, Grekland, Sicilien, 
Ryssland, Frankrike), om infusionsdjur i torfjord, och mas- 
sor deraf vid hafvet. Berliner Bericht 1838, p. 175; Fror. 
INO LOJS 3 Jalla Ps beU 

Dens. om Meteorpapper, som föll i Curland d. 4 Januarii 
1686 middagstiden med snö. Undersökt af Ehr. och befun- 
net bestå af conferver med 26 sp. infusionsdjur, Daphniz 
m. m., således säkert från kärr i granskapet. Berl. Ber. 
1838, p 175; — Fror. Not., April 1839, p. 38. . 

Turpin om infusionsdjur i kiselarter Ann. Sc. Nat. VII, 
1837, p. 129 — Institut N:o 199 (1837). 

Retzius om lager af fossila infusionsdjur i Sverige och 
Finland, Berl. Bericht 1838, pag. 5. Den organiska jorden 
hade länge varit brukad såsom föda i Norrland. 

Drummond om fossila infussionsdjur i Irland, Charlesw. 
Mag. 1839, p. 353. 

Bayle;y, fossila infusionsdjur vid NewYork, Sillim Journ. 
vol.30, pc 118. 


432 


"noga känna deras beskaffenhet. Sedan lyckades det 
honom att göra dem genomskinliga, medelst cana- 
dabalsam , hvarmed slammadt, torrt kritpulver in- 
dränktes, och genom detta medel fann han deras 
beskaffenhet; de som äro hela visa sig nemligen 
under microscopet såsom de aldra vackraste, små 
Nautilus-lika snäckor, och af många andra olika for- 
mer, men en stor del äro vittrade och sönderfallne. 
Dylika djur finnas ännu lefvande till oändlig mängd 
i hafvet; de benämdes af TOrbigny foraminiferes, 
och insattes af Cuvier bland Cephalopoda, till 
följe af den likhet som en del af skalen hafva med 
dem af MNautius. Ehrenberg som haft tillfälle 
att se djuren af ett par lefvande former (t. ex. 
Sorites orbiculus Ehr. Nautilus orbiculus Forsk.) vid 
röda hafvet, förer dem alla till B£ryozoa, under 
namn af Polythalamia. Dujardin hade år 1835 
bekantgjort sina undersökningar på djur af dessa 
former, som voro sammansatte af en stor mängd 
sammanhängande individuer, 'uppkomne genom 
knoppbildning. - Kännedomen om dem är dock 
ännu högst ofullständig; men man kan hoppas att 
snart erhålla mera upplysning deröfver. — Eh- 
renberg har funnit, att kritbergen i Egypten 
och långsåt röda hafvet, bestå af skal af samma 
djurarter som i södra Europa. I dessa sydligare 
länder ligga kisel-infusorierne ej så bestämdt af- 
skilde i form af rena flintbollar, som i kritlagren 
uti de mera nordliga delarne af Europa, utan bilda 
1 kritan en art mergel, eller blandning af kisel och 
kalk. Hela det ofantliga jordlager som omgifver 
Nilen, och hvari dess dal och strömfåra äro ut- 
gräfde, hörer till kritformationen och utgöres huf- 
vudsakligen af de nämde små djurens skal; tro- 
ligtvis är förhållandet lika med större delen af 
. den 


433 


den Afrikanska öknen. E. säger att den nuvaran- 
de hafssanden hufvudsakligen är en produkt af 
dessa små djur, och allt jemt bildas. (Ehren- 
berg, Die Bildung der Europ. Libyschen und 
Arabischen Kreidefelsen und des Kreide-mergels 
aus Microse. Organismen, Berlin, folio, 1839. — 
Berl. Bericht 1838, p. 192. — Fror. Not. 1839, 
Mars, p. 264, och April X; 1: — Institut 1839, 
p. 281 (ur Berl. Vet. Ac. 1839, 18 Febr.). 


Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o0. 28 


Fotspår af 


forntida 
djur. 


434 


Fornverldens Fauna. 


En egen sort af minnesmärken från för- 
gångna i ten idipesiödet har i sednare åren ådragit 
sig en välförtjent uppmärksamhet. Man har nem- 
ligen, mellan lagren af sandsten i gamla formationer, 
funnit fotspår af djurarter, af hvilka ingenting an- 
nat nu är bekant. Men dessa blotta intryck, som 
engång händelsevis qvarblefvo i sanden efter fram- 
gående djurs fötter, hafva blifvit förvarade, för 
att nu sprida ett ljus öfver tider, som ligga göm- 
de bakom en följd af millennier, hvilkas antal 
man ej en gång gissningsvis kan uppgfva. Vi 
lära emellertid af dem, att det långt före tertiär- 
formationen, under hvilken de talrika stora dägg- 
djuren lefde, fanns torrt land liksom nu, samt djur 
som voro bildade för att lefva på detsamma, men 
som voro längesedan försvunne af jorden, då de 
nu utdöda Mammut och dess samtida, uppträdde. 
Första upptäckten af dessa spår skedde 1834, 

den så kallade brokiga sandstenen, af flötsfor- 
mation, vid Hessberg vära Hildburgshausen; sedan 
har man funnit sådane på flera ställen i Europa 
och Nordamerika. I England fann Cuningham, 
år 1838, uti ett säden vid Stourton sälen 
iStoreton-Hill, nära Liverpool, spår, som mycket 
liknade dem hvilka blifvit funne vid Hessberg. 
En del hafva nästan utseende och storlek af en 
menniskohand, men kortare och tjockare fingrar, 
med tjocka, föga böjda klor, samt en bakåt krökt 
tumme, som dock sitter på spårets yttre sida. 
Dessa äro tydligen af djurets bakfötter. Framom 


hvarje af dem ser man alltid ett litet, dubbelt 


kortare och alltid föga intryckt spår, utan tumme, 
som tydligen är efter framfoten. Djuret synes alltså 


, 


435 


hafva haft stor och tung bakdel, samt smal och 
lätt framdel.  Föröfrigt är man ännu ganska oviss 
om dess natur. Cuningham anser det hafva va- 
rit krokodilartadt, andra hafva ansett det för ett 
pungdjur, men emellertid betecknar man det med 
namnet Chirotherium (hand-djur) Då numera intet 
djur finnes hvars tumme är vänd utåt, är det 
högst sannolikt att djuret, under gåendet, har 
trampat med fötterne korsvis imanför hvarandra, 
hvarigenom insidan fått utseendet af yttre sida. 
Man ser ej numera sjelfva det intryckta spåret, 
utan ett upphöjdt aftryck af detsamma, liksom af- 
trycket i lack af ett sigill. Djuret har nemligen 
gått på en strand, hvarest sanden varit betäckt 
af ett tunnt halftorrt lerlager. Uti detta hafva 
spåren blifvit trampade, hvarefter leran torkat, 
hvilket synes af de stora sprickor, som alltid finnas, 
hvarefter ett nytt lager af sand, möjligtvis genom 
den återkommande floden (?), lägrat sig öfver leran 
och fyllt spåren. Både den öfre och undre san- 
den har sedan, under tidernas längd, hårdnat till 
sandsten, och spårets aftryck qvarstår tydligt i det 
öfre laget, men leran har förblifvit lös, hvarföre 
den söndersmulas och bortfaller då nu sandstenen 
uppbrytes. Jemte dessa större och tydligare spår 
finnas vanligen en mängd små, tätt trampade och 
otydliga, som synas vara efter sköldpaddor. Man 
tycker sig till och med se intrycken af regndrop- 
par ”). Vid Stourton är sandstenen röd och bildar 


+) På en stenhäll från Hessberg, som finnes på Riksmuseum 
i Stockholm, ser man tydligen de upphöjda spåraftrycken 
af ett stort djur, som varit åtföljdt af ett litet, utan tvifvel 
dess unge; men ungen har tagit nära lika så långa steg som 
det äldre djuret. Dessutom synas märken efter andra, små 
djurs spår, och flera stora, upphöjda streck efter den sand 
som fyllt sprickorna i lerlagret. Uti en annan häll, som 
legat under det nu förlorade lerlagret, synas otydliga intryck 
efter samma spår. 


436 


en öfver 100 fot mäktig massa, hvars lager luta 
15? mot öster. De synas hafva haft samma lutning 
då spåren trampades, och synas tydligen hafva till- 
hört en på vegetation blottad strand, hvarpå djuren 
spatserat till och från vattnet. Spåren äro funne 
i tre af lagren, vid 37 och 39 fots djup, samt ett 
ännu djupare, under närvarande ytan. De mellan- 
liggande lerlagren, som kanske qvarblifvit efter 
ebben, hafva +—2 tums tjocklek. Ett djur har 
haft bakfötter af 9 tums längd och 6 tums bredd; 
spåren efter ett annat har kunnat följas 16 fot 
framåt, med 21 å 22 tums långa steg. Sandste- 
nen är här temligen lös, och derföre ej god till 
byggnadsmaterial, men" öfver samma sort sandsten 
har på andra ställen, t. ex. vid Edinburg ett lager 
af Trapp (lava) utgjutit sig och bränt den hård. 
Sedan spåren trampades har således ytan först blif- 
vit upphöjd omkring 40 fot; derefter har en mäk- 
tig flod af lava utgjutit sig deröfver, och nu fin- 
nes intet tecken qvar efter den crater hvarigenom 
lavan utträngde från det inre af jorden. (Se Brew- 
sters Journ. XIV, sid. 148. - Fror. N. Not: VIT, 6, 
p. 90; — IX, 9, och IX, 21 (Mars 1839). 

Dylika spår hafva blifvit funne i röd sandsten 
vid Tarporley i Cheshire, enl: Egerton, i Brew- 
sters Journ. XIV, p. 150. Dessa spår likna mest 
dem vid Hessberg; de hafva tummen längre bakåt 
sittande än de vid Storeton. Egerton anser den 
vara af en skild art, som han benämner Chiroth. 
Herculis. 

Djurspår i Keuper-formationen vid Stuttgard 
beskrilvas af ”PTiren'hinger "i IS5:1838, Pp. 322. 
De äro olika med dem vid Hessberg både till fi- 
gur och ställning. 4 spår "bilda en fullkomlig 
rhomb, så att fötterne synas hafva stått lika bredt 
från hvarandra som afståndet mellan ' fram- och 


437 


bakfoten. Det skulle alltså hafva varit ett sköldpadd- 
likt djur, hvilket äfven bekräftas af sjelfva spårets 
utseende. Då detta föredrogs vid mötet i Prag, 
anmärktes någon likhet mellan spåren vid Hessberg 
och fötterne af Salamandra Maxima, som omtalas 
förut pag. 197. 

Andra djurspår hafva blifvit funne i brokig 
sandsten vid Pölzig i Altenburg, mellan Ronne- 
burg och Weissenfels. De beskrifvas af Cotta, i 
en liten särskilt skrift: uber Thierfährten &c. 
Dresden 1839, 4:0, 8 sid., 2 tabb. (Isis 1840, p. 
208. — Leonhard & Bronn. Jabrb. fär mineralogie 
1839, hft. 1. — Sillimans Journ. vol: 38, p. 255). 
De skada vara af en besynnerlig forth, nästan som 
efter en hästhof; men Förf. betraktar dem på om- 
vändt sätt, såsom spår af en fot med 2 tår. 

Åfven af foglar har man funnit spår i samma 
nlkditegskmotisn C(bunter Sandstein ) i Massachu- 
sets i Nordamerika. Hitheock beskref flera arter 
deraf år 1836, under namn af Ornithichnites (fo- 
gelspår). De fleste hafva blott 3 tår och alla tyc- 
kas vara efter vadare (eller strutsartade foglar). 
På en del finnes en ganska liten 4:de tå eller tum- 
me, som är vänd framåt liksom på Aptenodytes , 
och tårna stå 2 och 2 tillhopa, mera närmade in- 
till hvarandra. En art med 3 tår, O. giganteus, 
har haft en föt af 16—17 tums längd med inbe- 
räknad klo. och har tagit 4---6 fots långa steg. 
Den synes alltså hafva varit dubbelt större än 
Strutsen. (Se Sillimans Journ. Tom. 29, p. 307; 
Ann. Se. Nat. 1835). 

Sednarc har Hitheock lemmnat en öfversigt 
af 22 särskilta djurs spår ur Sandsten och Grau- 
vacke, de fleste från Nordamerika. - Han kallar 
dem 'Ichmiter, och uppräknar dem systematiskt så- 
lunda: 


Diverse. 


438 


a) Tetrapod-ichnites, 1 sp. (didactylus). 
6) Sauroid-ichnites, 5 -», hvaraf 4 nya. 
c) Ornith-ichnites (af ”höns eller vadare”). 
" pachydactyli 6 sp. 
"+ leptodactyli 10 sp. 
Se Sillim. Amer. Journ. 32, p. 174. Namnen upp- 
räknas i Isis 1840, p. 199. 

Stylolitherne , som äro pelarformiga bildningar 
af olika storlek 1 musselkalk, utan all inre orga- 
nisk textur, men med högst regelbunden, cylin- 
drisk, strimig eller kantig yta, hafva befunnits vara 
rent af oorganiska bildningar, som antagit form, i 
omkrets eller genomskärning, af ett snäckskal eller 


annan kropp, hvilken, då de undersökas i sitt na- 


turliga läge, alltid beb6nnes sitta på deras ena än- 
da, vanligen skild genom ett litet, med lera fyldt 
tomrum, från den öfriga kalkmassan. Om snäck- 
skalet hade en sönderbruten kant, så synas ränder 
efter det söndriga stället långsåt Stylolitheén. Den 


är alltså bildad vid massans torkning, genom rät- 


linig fortsättning af den spricka, som bildat sig 


rundtomkring kanten af snäckskalet.  (Wiegm. Ar- 
ehiv 1837, ps 137). 

Räppell anser de fossila Pseud-ammonmterna 
och fchthyo-siagoniterne ( Tellinites) för att hafva 
varit lock eller tugg-organ, eller inre skal uti en 
muskelmassa, hos snäekor. Brewsters Journ. IX, p. 32. 

Då de phenomen, som nu föregå måste tjena 
till upplysning och förklarande af det som fordom 
skett, torde det ej vara ur vägen att här nämna 
ett, ehuru något heterogent med vårt ämne, som 
kan bidraga att förklara månget fenomen från äl- 
dre formationer. Baer omtalar nemligen i Bullet. 
de Petersburg, tom. V (1839), att ett ofantligt sten- 
block, en hel klippa, under den stränga vintern 


439 


1837—38 blef öfverfördt af isen från Finland till 
ön Hogland. - 

Försök hade blifvit anställde af Göppert öf- 
ver frambringandet af artificiella petrifikater, hvilka 
kunna lemna mycken upplysning öfver dem som 
finnas i jordens lager. Växter och djur injiciera- 
des med en salt-solution af jern eller kalk eller 
andra metaller, och glödgades derefter, då jernet 
&c. qvarstod med bibehållande af den organiska 
texturen.  Snäckornes kalkskal förstördes af glöd- 
ningen (Isis 1837, p. 432). Han har sedan med- 
delat sina försök öfver bildandet af Växt-petrifica- 
ter på våta vägen (se Isis 1838, p. 494). 

Af Bronns Lethea geognostica utkom 3:dje Allmän 
häftet 1836; 9:de och 10:de 1838, i Stuttgard. SE Heraturr 
betet är dermed komplett i 2 delar, innehållande 
47 pl. Royal 4:o och 84 ark text, stor 8:o (till- 
hopa å 14; thl.). 

L. v. Buch om Zool. karakteren af secundära 
formationerne i Sydamerika, Berl. Bericht 1838, p. 54. 

Buckland, Geologie & Mineralogie in Be- 
zichung zur Naturl. ”Theologie, från Engelskan öf- 
versatt och tillökt af Agassiz, Bern & Leipzig 
1838, 8:o. Hörer till Bridgewater-böckerna. Se 
Isis 1838, p. 810. 

C. Lyell, Elemente der Geologie, aus d. 
Engl. von E. Hartmann, Weimar 1839, 12:0o meå 
Lithogr. Atlas af 36 tabb. (å 2 ThD; är utan 
tvifvel den bästa af alla de läroböcker i geologien 
som finnas. Den afhandlar petrifikaterna såsom 
kännetecken för jordformationerna, och lemnar fi- 
gurer af de arter, som äro mest karakteristika. 

Lyell beskrifver särskilt Crag-formationen 1 
England, och uppräknar dess petrifikater, Charlesw. 


Magazin 1839, p. 313. 


440 


Forckhammer om de Bornholmske kulfor- 
mationer, Danske Naturvid. Selsk. Afh. VIT, p. 1; 
imnehåller mycket om petrifikaterne. 

Traill om geologien af Gottland och om 
dess petrifikater, Edinb. Proc. 1838, N:o 14. 

Germar om  petrifikaterne i Hartz, Isis 
1838, p. 105. 

F. Koch und W. Dunker, Beytr. Zur Kennt- 
niss des Nord-deutschen Oolith-Gebirge und dessen 
Versteinerungen, Brunsechweig 1837, 4:0, 64 sid., 
7 tabb. Med latinska diagnoser och noggranna 
jemförelser samt figurer af v. p. 100, till större 
delens nya arter petrifikater. 

Williamson, fördelning af petrifikaterne i 
Oolithen, Brewsters Journ. X, p. 137. 

Morris om Fossila växterna i Britannien, 
Charlesw. Mag. 1839, p. 452. 

Leuckart, uber die Verbreitung der äbrig- 
gebliebenen Reste einer vorweltlichen organischen 
Schöpfung, 4:o 1836 (1 Thl.). i 

Under namn af: Recent Researches in fossil 
Zoology, har Herm. v. Meyer lemnat en inte- 
ressant öfversigt af fossila Crustacea och Fertebrata 
1 Charlesw. Mag. 1838, p. 548 och 583. 

Herm. v. Meyer, fossila Mammalia , Foglar, 
Amfibier + Molassbildningen i Schweitz, Verbandl. 
der Schw. Naturf. zu Basel, p- 60. 

Marcel de Serres uppräknar de fossila dju- 
ren af alla klasser i de öfre, marina tertiär-lagren 
vid Montpellier; Ann. Sc. Nat. 1838, vol 9, ps. 
281. Lemningarne ligga i hålor bildade af vatten. 
Deribland finnas många ännu lefvande arter jemte 
de utdöda, t. ex. Varg eller hund, häst, hare, ka- 
pin, Squalus cornubicus, tillhopa med elephanter, 
mastodon , manatis &c. 


441 

G. Pusch, Polens Paläontologie, Stuttgard 
1836, 4:o. Första häftet se Isis 1837, p. 750; kom- 
mer att utgöra 30 ark text med 16 tabb. 

Kutorga Meéem. å la Geognosie & Palzxon- 
tologie de Dorpat, 8:o med pl, Petersb. 1835 och 
1837. (Se Revue Zool. 1839, p. 207). Innehål- 
ler många amfibier, hvaribland nya arter, från 
”Grés bigarré”. 


FOSSILA DÅGGDJUR. — Uti flera afhand- I allmän- 


. på : s AA 2 5 ba ret och om 
lingar. om Däggdjursfamiljerna, som äro förut näm- bengrot- 


de vid -Chiroptera, Insectivora och Bruta, under- "" 
söker Blainville deras förekommande i fossilt till- 
stånd. Han finner, att en mängd arter, hörande 
till tertiär-formationens olika afdelningar äro de- 
samme som ännu lefva i de länder der de blifvit FR 


funne, och slutar deraf att dessa länders klimat gang 
och således hela jordklotets temperatur ej, eller 
högst obetydligt ändrat sig sedan den tiden då 
tertiärlagren bildades. Att i allmänhet zoologiska 
karakteren af däggdjuren är densamma bland de 
fossila, som bland de, i samma land eller verldsdel, nu 
lefvande, synes med ännu större visshet af de sed- 
nare årens forskningar. De fossila däggdjursarterna 
höra nemligen i hvarje land, med få undantag, 
till sådane slägt- eller familje-former som ännu äro 
lefvande der. Derom nämnes förut vid Blainvilles 
afhandlingar, och vid Glires af Waterhouse, 
samt ännu mera i det följande vid undersöknin- 
garne i Sydamerika och Indien. Se äfv. Blain- 
ville om Aporna Ann. Sc. Nat. VIL, p. 232. 

Till de vigtigare bland sednare årens upp- HR 
täckter höra de, som Danske resanden Lund gjort ter i Syd- 
af bengrottor och i dem förekommande däggdjurs- Amerika: 
ben i en del af Brasilien. Han hade nemligen 


(e 
d 


442 


enligt de underrättelser som ingått år 1839, der 
funnit lemningarne af 91 arter utdöda däggdjur, 
eller flera än de som nu förekomma lefvande i 
samma trakt (hvilka äro 79), och lika många som 
alla de år 1830 kända fossila arterna tillhopa ”). 
Han fann dessa lemningar uti en trakt öster om 
San Francisco, mellan den och dess biflod Rio das 
Velhas, således mellan 17 och 19? S. lat; ställena 
bestämmas endast genom namnen på några bergs- 
höjder och en bäck, hvilka ej äro utsatte på de 
kartor jag har till hands. Landet bildar der en 
hög platå, med en bergs-sträckning, af kristallisk 
öfvergångskalk, med inblandad gips samt lager af 
ler och kiselskiffer, utan metaller och utan orga- 
niska lemningar. Bergshöjden är full af hålor och 
”Besksifz Mob fANNDN nu fyllde af lös jord. Den bengrotta 
bengrottaisom Lund först fann, kallas Lappa nova de Ma- 
Brtelen. gage g den är af lika beskaffenhet med de beryk- 
tade benhålorne i Europa. Marken bildar der, i 
bergshöjden, en stor bassin, som fordom synes 
hafva varit en sjö, men nu prydes af den aldra 
praktfullaste vegetation. Den fordna sjön har er- 
bållit sitt vatten genom en bäck som ännu finnes: 
det har slutligen runnit öfver och gjort en ut- 
skärning i väggen, hvarifrån det afflyter genom en 
remna som bildar ett underjordiskt utlopp. Sjelfva 
hålan är helägen upp i sidan af bassinen, högre 
än den inflytande bäcken, så att den fordna sjöns 
vattenyta ej räckt upp till bålan. Dennas ingång 
är 60 fot bred och 26 fot hög. Dess golf är nä- 
stan horisontelt, något vågigt, med en längd af 
1440 fot. Hålan utgöres af en rad af kamrar, 
som hafva omkring 30-—-34 fots höjd och 50 å 60 
fots bredd. De åtskiljas genom ofantliga massor af 


+) I Fischers Synopsis Mammal. uppräknas 93 fossila arter. 


443 


stalagmit, som blott lemna smala genomgångar 
öppne. Taket och väggarne beklädas mer och 
mindre af stalactiter, och golfvet består af en sta- 
lagmit skorpa, af en till flera tums tjocklek, med 
ojemn yta. Denna är betäckt af ett brunt stoft, 
som är starkt blandadt med ben och tänder af små 
däggdjur, af de arter som ännu finnas i trakten, 
hvaraf en stor del blifvit insläpade af rofdjur, isyn- 
nerhet Strix perlata, som bebor dessa grottor. 
Stoftet lärer hufvudsakligen utgöras af multnade 
delar af de nämde djuren; det är på flera ställen 
genom dropp förvandladt till en benbreccia. 
Under stalagmitgolfvet ligger ett lag af tegel- 
röd, kalkblandad lerjord, af några tums till flera 
fots tjocklek, som innehåller lemningarne af de 
utdöda djuren. Denna jord är rik på salpeter och 
har blifvit utgräfd för beredningen af detta salt, 
hvilket gifvit anledningen till Lunds upptäckt af 
ställets märkvärdigheter. Under densamma finnes 
åter ett stalagmitgolf af större mäktighet och mera 
kristallinsk textur än det öfre. Det hvilar på. en 
hvit mjölaktig massa, som Lund anser för vittrad 
gips och kalk af sjelfva berget. I och under detta 
undre golf äro inga organiska lemningar bekante. 
Sjelfva rummen äro af ganska olika storlek; 
fem -ligga i en enkel rad, rätt inom hvarandra. 
Från 5:te rummet fortsättes raden rätt framåt med 
3 eller 4 andra rum, och åt venster med 2 inom 
hvarandra, hvaraf det innersta är det största af alla. 
Endast det yttersta af rummen är någorlunda ljust 
af dagen genom öppningen, sedan kan man endast 
vägleda sig genom tillhjelp af facklor. De 4 yttre 
rummen hafva sedan lång tid varit besökte af lan- 
dets innevånare för uppgräfvandet af den salpeter- 
haltiga jorden, men de följande, torde ej hafva 
varit beträdde af någon menniska före Lund, och 


444 


just dessa äro mest interessanta för deras rikedom 
på ben och för deras praktfulla utseende, genom 
stalactiterne, som nedhänga i rader eller bilda or- 
dentliga pelare. Ett af dessa rum; till hvilket man 
endast kan komma upp genom  tillhjelp af stege, 
visade ett så öfverraskande och skönt skådespel, att 
enligt Lunds ord, den blifligaste fantasi ej skulle 
kunna inbilla sig en praktfullare bostad åt sina 
förtrollade väsenden, än denna beundransvärda 
grotta. De rikaste och mångfalldigaste skepelser, 
i form af tempel, kolonner och andra byggnads- 
konstens reguliera produkter framställas här -blan- 
dade med fantastiska bildningar, och sirade af de 
finaste ornamenter, al likså mångfaldiga som småk- 
fulla former, hvaraf en stor del skola likna dem, 
som användas i byggnadskonsten. Allt är i detta 
rum öfverdraget med en skorpa af fina, hvita kalk- 
kristaller, hvilkas glänsande ytor tusenfallt åter- 
kasta skenet af de facklor man behöfver för att 
ditkomma. De brasihanske vägvisarne, för hvilka 
allt, som låg innanför de fyra yttre rummen, var 
fullkomligen obekant, nedföllo här på sina knän 
och utgjöto sig i religiösa betraktelser. - Lund kallar 
detta rum  Feeslottet. 
Djurlem- Uti den förutnämda röda jorden i dessa grot- 
8 tor finnas hufvudsakligen ben af två djur-arter, 
nemligen en art Antelop, af en bocks storlek i 
otalig mängd, samt ett mindre antal af en art 
Megatherium. Uti det ena af de två skeletter af 
sednare sorten, som Eund träffade, funnos ännu 
exkrementer liggande, som bibehållit sig efter tar- 
mens och hela köttmassans förstöring, och ännu 
medgifva en blick in uti detta forntida djurs lefnads- 
sätt. De visa att djuret omkommit hastigt, hvilket 
dessutom bestyrkes deraf, att alla benen ligga såsom 
fullständiga skeletter, och äro i lika gvad bibehållne; 


445 


De hafva alltså dött uti sjelfva hålan eller blif- 
vit dit imförde medan de ännu voro hela, och 
kunna ej hafva blifvit insläpade af rofdjur eller 
på annat sätt inkommit successive under en lång 
tidrymd. Lund förmodar att de måste härröra 
från en flock anteloper m. m., som fyktat till det 
yttre rummet af grottan vid en hastigt påekomman- 
de öfversvämning, och straxt derpå blifvit dränkte 
samt af vattnet inkastade i de öfrige rummen. 
Den undre stalagmit-skorpan var redan förut bil- 
dad; den öfre, som betäcker djuren måste hafva 
blifvit bildad genom dropp, från den af vatten 
genomdränkta kalkmassan, sedan landet ånyo upp- 
stigit öfver vattnet, och derefter hafva de fenomen 
börjat som tillhöra vår verlds-period. De ben, som 
ligga öfverst i hålan äro af Cavia aperea, Mus 
leucogaster , några flädermöss , Strix perlata , Lepus 
brasiliensis och Celogenys paca. Lund fann ett 
skelett af en Cervus rufus , som möjligtvis kan hafva 
ingått för att slicka salpeter. TI anledning häraf 
nämner han åtskilligt af interesse, om djurens 
behof af salt i Brasiliens högländer. Hjortens ben 
voro starkt anfrätte af små gnagares tänder, hvil- 
ket visar att ej alla benen äro insläpade af den 
nämda uglan. 

I en annan bergsgrotta Lappa da cerca grande, 
i Indianer klippan vid Mocambo, uti samma bergs- 
trakt vid 19? Sydl. latitud, fann Lund ett dylikt 
stalagmit golf, som betäckte en rödbrun tera hvil- 
ken innehöll ben. Han upplyser här, att denna 
lera var af samma sort som den, hvilken utgör 
jordmånen i hela trakten. Den tyckes enligt be- 
skrifningen hafva varit lik den, som innehöll de 
utdöda djuren i grottan vid Magquine. Här fann 
Lund en otrolig mängd ben af en utdöd Paca, 
hvilken han, för de ovanliga skrofligheterna på 


446 


hela cranium kallar Cielogenys rugiceps, jemte ett 
skelett af en liten hjort, och några af yngre indi- 
viduer af en utdöd vargart, som han benämner 
Canis speleus. Lund anser sig med säkerhet kun- 
na uppgifva att alla benen här voro insläpade af 
detta sednare djur, och tror att lemningarne af de 
yngre vargarne voro af sådane, som blifvit förtärde 
af deras äldre samslägtingar, hvilka bebott grottan. 
Benen buro tydliga märken efter rofdjurs tänder. 
Dessutom voro de flesta benen slitne i ändarne, el- 
ler krossade och förvandlade till kalkspat, hvilket 
han förklarar derigenom, att de, under en sed- 
nare, lång tid, legat i vatten inom grottan. Det- 
ta vatten har stått i sammanhang med det uti en 
omgifvande forntida sjö, hvarefter tydliga märken 
synas, och således varit underkastadt rörelser, 
hvarigenom benen blifvit kringvräkte och slitne. 
Klippan hvari grottan finnes, framställer på ena 
sidan utseendet af präktiga ruiner, och är kring 
foten full af djurteckningar, gjorde af landets vil- 
da invånare, men Lund såg intet tecken till dägg- 
djur i den med yppig vegetation betäckta bassin, 
hvars botten bildade en slätt framföre berget. 
(Ur vol. VI, af Danske Vidensk. Selsk. Naturhist. 
Afhandlinger). 

Lund har sedan funnit flera bengrottor och 
lemningar af ett stort antal djurarter. Dessa upp- 
räknas i Annales des Sc. Nat. Vol. XI, p. 214 
(Fror. N. Not. N:o 209, Maj 1839), till ett antal 
af 75, efter ett bref dateradt S:a Lagoa i Brasilien 
den 5 Nov. 1838, och uppläst i Fransyska Vetensk. 
Academien' den 15 April 1839; samt ytterligare 
tillägg af 18 arter, i Ann. Sc. Nat. XII, p. 204. 
De äro följande efter den första uppgiften: 

Af Cuviers Edentées: 
1 Myrmecophaga (gigantea Lund), stor som-en oxe; 


447 


10 Däsypus-artade djur; nemligen 2 af sl. Dasy- 
pus: en, lik D. 8-cinctus, men med kortare 
nos, samt D. punctatus, dubbelt större än den 
största nu lefvande arten. 1 MXenurus Wagl.; 
1 Heterodon; 1 Euryodon Lund (nära Dasypus 
men med transversellt hoptryckte kindtänder); 2 
af Chlamydotherium nov. gen. (C. Humboldti, 
stor som en Tapir; C. giganteum, som en Rhi- 
noceros); 1 Hoplophorus un. g. stor som en oxe: 

7 ansedde närslägtade med Bradypus, nemligen 5 
arter af Megalonyx, som skall hafva baft grip- 
svans och skal, såsom Dasypus; deraf M: Cuvieri 
af en oxes storlek. 1 Sphenodon och 1 Caelodon 
nybildade genera, som L. anser hafva kommit 
nära Bradypus. — Tillhopa af Bruta . . . . 18. 

Pachydermata (4 sp. Dicotyles, 1 Tapir, 1 


Matlodoniry ae as tta 6. 
Pecora (deribland en Auchenia) . «cs. cc Ta 
Rofdjur (3 sp. Felis, 2 Canis, 1 Ursus, 1 

Hyzxna, 1 Cynailurus, mi fl) sc sc» 11. 
Pungdjur , alla nära lika dem, som ännu lefva 

sma trakta ade RR NNE NIRE 7 
Glires , alla af Amerikanska genera . .. +. 22. 
Chinopteras, «Svarv eve RTR fi 
Apor af Amerikanska typen. . ......- fre 


Uti det sednare tillägget tillkommo: 

1 Dasypus, 1 af Pachydermata, 1 rofdjur, 11 
glires, 3 chiroptera och en Åpa. . .. . » + 18. 
Sa 92. 
Öfverensstämmelsen mellan dessa djurformer 
och dem som nu lefva i sydamerika är märkvärdig. 
Blott ett par af rofdjurs-formerne, Hyena och Cyn- 
ailurus, tillhöra numera uteslutande gamla conti- 
nenten, men bland de uppräknade återfinnas alla 
de slägten, som karakterisera sydamerikas nuvarande 


däggdjurs fauna: Myrmecophaga, Dasypus, Tapir, 


Darwins 


uppt. vid 


448 


Dicotyles, Auchenia, Nasua, Didelphis, Loncheres, 


Myopotamus, Cavia, Hydrochoeres, Callithrix. Lund 
anser sig hafva funnit, att alla de fossila arterna 
visa tydliga artskillnader från de moisvarande nu 
lefvande, utom Loncheres elegans, somfinnes både 
lefvande och fossil, och 8 fossila arter af Mus, som 
visa så mycken likhet med 8 af de nu lefvande, 
att L. är oviss om deras identitet. — I allmänhet 
hafva de utdöda arterna varit större än de nu lef- 
vande, hvilket synes af det förut nämda. Lund 
anser, med Cuvier, Megalonyx för närslägtad med 
Bradypus , hvilket strider emot Blainvilles förut, 
p- 88, nämda aåsigter. Bland de funna arterna är 
den, förut i Nordamerika funna, M. Jeffersoni. Dessa, 
och den närslägtade Celodon, anses af Lund hafva 
haft klor, bildade såsom hos Bradypus, och dertill 
en stark, gripande svans, hvarföre L. tror dem haf- 
va lefvat i träden, ehuru några varit så stora som 
Tapirer och Oxar. Inga lemningar af menniskor 
hafva funnits. ) 

Ett annat rikt utbyte af fossila däggdjur har 


Plata och iDLifvit gjordt i södra Plataländerna, genom Dar- 


Pa 


ta 30- 
nlen. 


d 
wins forskningar, som förut nämnas, sid. 18. Naå- 


gra underrättelser derom äro mig bekante af Ann. 
Sc. Nat. vol. 7, 1837, p. 319, hvarest omtalas stora 
arter af Bruta, en förmodad gnagare af Hippopo- 
tami storlek (Toxodon platense, som dock snarare 
torde höra till Pachydermata) och ett djur mellan 
kamelerne och de öfrige Pecora (Macrauchenia pata- 
chonica). — Ett utdrag af Owens beskrifningar i 
Zool. till Beagles resa, innehållande de nyssnämde 
djurarterna, samt beskrifning på de lokaler hvarest 
de blifvit funne, står i Taylors Annals 14, p.- 315. 
Se mera derom längre fram. Darwin anser Pla- 
taflodens bassin hafva varit en hafsvik, som först 
under 


WS 


449 


under geologiens sednaste «period höjt sig öfver 
vattnet. Den innehåller mest sådane arter fossila, 
som ännu lefva. 

Cautley och Falconer, som anställt forsk- Uppt. i 
ningar öfver de fossila djuren i Sivalik bergen, i JAg 
sluttningen af Himalaya, uppräkna dem som de 
hittills. funnit, hvilka äro 12 Pachydermer, 8 idis- 
lande djur, några rofdjur, stora fogelben och flera 
Amphibier (Journ. of the As. Soc. Dec. 1835. — 
Anus uses a Nat: (NöloWl, .4837,.:pe; 6035 sArtérnag al 
Mammalia äro: Mastodon angustidens och 2 andra 
arter, Ånoplotherium sivalense, Hippopotamus siva- 
lensis, H. dissimilis, Elephas , RBhinoceros, Sus, 
Equus , Felis cristata , Canis, Hyena, Ursus siva- 
lensis , Ratel, Moschus , Antilope, Camelus sivalen- 
sis, samt Sivatherium giganteum (se Brewsters 
Journ. XI;:1837,; ;p-:394. — Isis 1838; p. 104). 
Detta sistnämda djur, hvaraf blott hufvudet blifvit givathe- 
funnet, äger en särskilt märkvärdighet, dels för rum. 
sin storlek, dels för sin bildning. Det anses hafva 
varit ett idislande djur, nära Giraffen, som utgjort 
öfvergången tll Pachydermerne och varit större 
än Rhinoceros. Det har haft 4 horn (enligt sist 
anf. st.) af hvilka ett par, som varit korta, suttit 
vertikalt mellan ögonen; det bakre paret hafva va- 
rit 3-greniga.  Näsbenen skjuta högt upp, i en båge, 
öfver ansigtets plan och visa genom sin form att 
djuret haft snabel.  Cranii yttre form är högst 
ovanlig: det är midtpå hoptryckt, åt båda ändarne 
tjockare, med ganska små ögon, uppåt stigande 
tandlåda och kort nos. Os intermaxillare var för- 
stördt. Kindtändernes form är sådan som den van- 
liga hos Pecora, och orbita är kringsluten såsom 
hos dem. En underkäk hade blifvit funnen, som 


tycktes höra till detta djur (Isis 1838, p. 90; 
Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 29 


Ural: 


Däggdjur 
1 flötsfor- 


mation. 


450 


Brewsters Journ. IX, p. 193; Ann. Sc. Nat. V, p. 
348; Institut 1838, p. 39; ur As. Res. XIX och 
Journ. As. Soc.). 

Samma båda Författare hafva uti de nämde 
bergen funnit två fossila arter af Kamelslägtet, 
nemligen C. sivalensis , nära C. dromedarius, och 
C. antiquus , mindre, lik en Auchenia (As. Res. 
XIX. 1), samt tredje halskotan af ett djur, som 
synes hafva varit närslägtadt med Giraffen (Caut- 
ley i Journ. As. Soc. 1838, N:o 79). 

Fossila Hippopotami m. fl, djurslägten från in- 
diska terassländerna beskrifvas af Durand i As. 
Ress XIX: 4; Nio 4, 

Uti Europeiska sluttningen af Ural har man 
funnit några däggdjurs arter, som, i fall deras läge 
och formationens relativa ålder äro rätt bestämde, 
skulle höra till de alldra märkvärdigaste. Berg- 
arten, som är en kopparförande sandsten (”Grés 
cuivreux”) skulle nemligen ej allenast vara äldre än 
tertiärbildningarne, utan till och med höra till de äld- 
sta s. k. flötsbildningarne, nemligen kolformationen. 


. Sannolikt torde dock förhållandet befinnas annor- 


Frank- 
rike. 


lunda då man närmare lärer känna det. De omtalade 
djuren benämnas: Syodon biarmicus, som skulle 
hafva varit närslägtad med Sus, Brithopus priscus 
och Örthopus primevus. Dessa två sednare sägas 
hafva en bildning, som närmar dem till de ameri- 
kanska formerna Dasypus och Bradypus, hvilket 
äfven vore en rätt märklig anomali.  Föröfrigt be- 
skrifvas en Limulus och flera fossila växter (Ku- 
torga, Memoires sur les restes org. &c. de POural, 
8:o, Petersb. 1838, 37 sid., 7 tabb. fol.; ur Ryska 
Mineral. Sällskapets skrifter). 

Till och med i Cuviers fädernesland har man 
gjort ganska märkliga fynd af fossila däggdjur. 
Lartet har nemligen vid Sansan och Simorre, i 


451 


Dep. Gers i södra Frankrike, funnit ett stort antal 
arter, hvaribland äro flera Pecora; tre arter af 
Rhinoceros, hvilka utgöra en egen grupp af släg- 
tet, utmärkt genom 4 tår på framfötterne, eller en 
mera än hos de förut kända arterne, en Apa, hvar- 
om nämnes mera längre fram, samt nåzsra lem- 
ningar af insektätande däggdjur och foglar. (Ann. 
Sc. Nat. VII, 1837, p. 116 och 122. Institut 1838; 
p- 101 och 230). 

Morris, om jordlager i Thamesdalen, som ; 
innehålla fossila mammalia, Charlesw. Mag. 18008 sllmanb 
pag. 539. 

Traill, om benhålorne vid Cefn 1 Skottland 
(Dinbighshire), Taylors Ann. 1, p.- 330; Institut 
1838, p. 304. 

Eichwald, Foss. däggdjur i Polen, Podolien, 
Volhynien, Lithauen: (Equus, Bos, Cervus, Ele- 
phas, Mastodon, Dinotherium, Rhinoceros &c.). 
Institut 1838, p. 384, samt i Acta Bonn. XVII, 

Asp ÖN 

Parrot, Essai sur les oss. foss. des bords 
du lac de Burtneck en Livonie, Act. Petropolit. 
1836, livr. 1. 

Milne Edwards, om en benbreccia, funnen 
i Algierska området, Ann. Sc. Nat. VII, 1837, p. 

216. Arterne specificeras ej med säkerhet. 

Harlan, kritiska anm. om fossila ben funne 
i Nordamerika; Jamesons Edinb. Journ. XVII, 
XVIII. — Isis 1838, p. 47. — Ur Trans. Geol. 

Soc. of Philad. 1834. 

Kaup uppräknar, 1 Act. Bonn. XVI 
181—2, talrika fossila djurarter, som han ämnade 
beskrifva i ett tillägg till sina descriptions des Oss. 
fossiles, hvaraf 2 häften voro utgifne (1835). 
| Marcel de Serres, Essai sur les cavernes 
då ossemens et sur les causes qui les y ont accu- 


Literatur: 


Fossila 


Apor. 


452 


X 


mulées, 1 vol. 8:0. Paris chez Bailliere 1839; 
3:dje upplagan. 

Om Fossila quadrumaner ägde man ej den 
ringaste kunskap förr än år 1837, då lemningar af 
Apor blefvo funne i Indien och Frankrike. Dessa 
hafva varit af de former som tillhöra gamla Con- 
tinenten. I Frankrike fann Lartet vid Sansans, 
nära Auch, först en fossil underkäk, som tillhört 
ett djur af ungefär 11 alns höjd, hvilket varit när- 
slägtadt med de långarmade aporna (Hylobates) 
och med Semnopithecus , hvilka båda former nu 
lefva i Indien. Några andra fragmenter blefvo 
sednare funne; de lågo bland de nyss förut nämde 
forntida djuren, som Lartet funnit. (Se Comptes 
Rendus 1837, N:o: 26, p. 981; — Ann: Sc. Nan 
vol: 7; pr £H1651225:2000-5--NWieg nm vArelivttBar, 
p. 373. — Institut 1837). 

Nästan samtidigt funno Löjtnanterne Baker 
och Durand, vära Sutley vid Himalaya, en half 
öfverkäk med qvarsittande proc. Zygomaticus och 
undre delen af orbita, hvilken synes hafva tillhört 
en Semnopithecus af Orangutangs storlek, eller föga 
mindre än en menniska. Åfven denna återstod 
träffades bland utdöda Pachydermer m. m., från 
tertiärformationen. (Se Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 7, 
p. 370; ur Lond: & Edinb. Magaz. och Journ. Ås. 
Society vol. V, p.- 739. Isis 1838, p. 102. Wiegm. 
Arch. nyss anf. st.). — Två mindre arter blefvo 
derefter funne i Sivalikbergen af Falconer och 
Cautley, hvilkas forskningar förut äro nämde. 
Dessa arter synas hafva tillhört slägtena Semnopi- 
thecus och Macacus (Brewsters Journ. XII, p. 34. 
Isis 1838, p. 378, ur Journ. As. Soc. VI, p. 354, 
Wiegm. Arch. 1838; Institut 1838, p. 37). Jemte 
dessa funnos lemningar af både utdöda och lef- 


453 


vande djur, t. ex. Crocodilus biporcatus och gan- 
geticus, som ännu finnas i Indien. 

Slutligen har Wagner erhållit lemningar af 
en art från Grekland. Åfven denna har NAR 
nära Semnopithecus och Hylobates. Den benämnes 
af W. Mesopithecus pentelicus (Wiegm. Archiv 1839, 
peutäl; ur. Gel Anmnnad. Kön. :Bayr:HtAcads det 
Wissensch. 1839). En fossil tand af en Macacus 
beskrifves af Wood, med tillägg af Owen i Char- 
lesworths Magazin 1839, p- 444; 

Man har således erhållit många bevis att A- 
porne funnos till under tertiär-bildningen i gamla 
verlden; men att samma förhållande varit i Ame- 
rika synes af Lunds upptäckt deraf i Brasilien; 
han har nemligen, såsom kort förut anfördes, träf- 
fat lemningarne af 3 arter, hörande till de for- 
mer, som ännu lefva i Amerika; den ena är säkert 
af en Callithrix (Se förut eit. st. samt Inst. 1839, 
N:o 266 och 267. Fror Not: 1839, Febr., pag. 
2418; vol XI). 

Fossila flädermöss nämnas i det föregående p. 
59. Lartet har funnit sådane vid Sansans och 
Lund i Brasilien. 

Flera fos$la rofdjur hafva i det föregående 
blifvit omtalade, och dessutom kunna följande an- 
föras. Af ett djur, som benämnes Hyenodon lepto- 
rhynchus , blef en underkäk funnen i Puy de Döme 
för mer än 20 år sedan, i samma kalk som inne- 
håller Palzxotherierna. Den har dock nu först 
blifvit beskrifven, af Laizer och Parieu, i Ann. 
He Nat. völa XI; 18395, p.-27:3 Fänderna » visa en 
ovanlig bildning. Kindtänderna äro 7, alla ganska 
stora. De tre bakre äro verkliga roftänder med 2 
stora skärande flikar, liksom hos Hyena och Felis, 
med blott en liten knölig del, utan tuggyta, på 
tandens bakre sida. Hos alla andra Nöfdjur finnes 


Chiro- 
ptera. 


Rofdjur. 


454 


blott en enda roftand. De 4 främre kindtänderna 
äro koniske och synas mig motsvara de s.k. falska 
kindtänderna, ehuru förf., synas hafva en annan 
mening derom, då de äro ganska stora; de äro 
nemligen högre än de 2 främre roftänderna. [Man 
skulle af denna ojemnhet i tänderna kunna tro att 
djuret varit ungt, och stadt i tandfällning]. — 
Hela Cranium, af ett skelett af detta djur, som 
fanns i mellersta tertiärformationen vid Tarn, nära 
Rubastein, beskrifves af Dujardin, Ann. Sc. Nat. 
XII, p. 379. D. förmodar att det varit ben äl 
detta djur, som Cuvier ansåg tillhöra en Coati, 
från Mont-Martre. Öfre kindt. äro liksom de ne- 
dre 6, enl. Dujardin. (Jfr. Cuv. Oss Foss. Ed. 
2jiTomi'3, ph 58,59). 

Laizer och Parieu beskrifva Mustela ple- 
sictis, hvaraf ceranium funnits i tertiärlagren uti 
Puy de Döme i Auvergne. Tänderna hafva en 
form mellan Mustela och Civetta. Bevue Zool. 
1839, p. 32. Guérins Mag. 1839. 

Falconer & Cautley beskrifva i As. Res. XIX 
1, Felis cristata från Sivalikbergen vid Himalaya 
(storlek mellan Tiger och Jaguar) samt Ursus si- 
valensis , från samma ställe, lik U? spelxus, men 
tänderna mera carnivora än hos andra arter af 
Ursus. 

Gnagare. Jourdan, om Theridomys , nytt gnagareslägte, 
från söttvattens kalk i Cantal i Frankrike, när- 
slägtadt med Hystrix. Ann. Se. Nat. 1837, vol. 8, 
p. 127. Institut 1837, N:o 220. 

Flera fossila Glires äro förut nämde. 

Pungdjur. Tänderna af en ”Opossum”, funne i den s.k. 
London clay i Suffolk, beskrifvas 1 Charlesworths 
Magazin 1839, p. 448. I forntiden har således äf- 
ven gamla continenten haft Pungdjur. 


455 


Ett annat fossilt pungdjur från gamla conti- 
nenten har länge varit kändt, genom 2:ne nnder- 
käkar, från Stonesfield. Det har fått namn af 
Didelphis Prevosti och Did. Bucklandi, och är sär- 
skilt märkvärdigt såsom funnet i en äldre for- 
mation än något annat däggdjur, nemligen 1 flöts- 
kalk vid Stonesfield i England. Underkäken har 
flera kindtänder än hos något annat bekant dägg- 
djur utom hvalarne, nemligen 10, och skiljer sig 
derigenom från den af Didelphis. Valenciennes 
bildar deraf ett eget slägte under namn af Thyla- 
cotherium 1 Institut 1838, N:o 246. Blainville 
anser detta djur för en Amfib, troligtvis härtill 
föranledd af dess förekommande i en så gammal 
formation, men Owen vederlägger denna mening 
och bevisar, i flera afhandlingar, att båda de kän- 
da underkäkarne hafva alla karakterer af Pung- 
djuren (jemf. p. 90 och följ. Han räknar det 
till Fam. Dasyuride). Owen, Institut 1839, p-. 
36; Brewsters Journ. XIV, p. 141 — och ytterli- 
gare i Institut 1839, p. 421, ur Geol. Soc. i Lon- 
don, Nov. 1838; Tayl. Anns, Vol. 3; p. 61: = 
Dets. i Charlesw. Mag. 1838 och 9. 

Ett annat pungdjur, som erhållit namnet 
Phascolotherium, har blifvit funnet i samma gamla 
skiffer, af Oolithformationen, vid Stonesfield. Owen 
bevisar dess och Thylacotherii natur af pungdjur i 
Brewsters Journal XIV, p. 220; Taylors Ann. 3, 
p. 205; Isis 1839, p. 597. Institut 1839; p. 430. 
— Ogilby tror deremot, att det är en amfib. 
Institut 1839, p. 436. Brewsters Journ. XIV, p- 
224. Isis 1839, p.- 600. 

Bland de många fossila arter af Bruta, som 
nyligen blifvit funne i sydamerika är ett, som 
Owen benämner Glyptodon , hvaraf lemningar blif- 
vit funne ej långt från Buenos Ayres. Det har 


Bruta. 


Pecora. 


Equus. 


456 


varit närslägtadt med Dasypus, och så stort som 
Rhinoceros. Till detta djur anser Owen det skal 
hafva hört, som Blainville trott tillhöra Megathe- 
rim; i; sA nn. Se) Nat... AT; d83955upor LG rör 
Not. X, 2. Möjligtvis kan det befinnas vara det- 
samma som någon af de förut nämde stora, af 
Lund beskrifne, Dasypus-artade djuren. ad 

Megatherium avses af Pentland vara när- 
slägtadt med Bradypus och ej med Dasypus; (In- 
stitut 1839, p. 87): Owen söker bevisa att det 
mest närmat sig till Myrmecophaga, samt något 
till Bradypus (Ann. Sc. Nat. XII, p. 164): Jemf. 
förut sid. 88. 

Herm. v. Meyer, om fossila Ox-arter,;' Act. 
Bonn. XVII, 1, p. 100. Bos Primigenius Boie är 
densamma som B. Taurus Fossilis Auect. — JB. 
priscus Bojanus = B. Urus Eichw. och B. Bison 
Nilss. Den säges hafva längre horn än Bison. — 
Bos trochocerus Meyen, nära lik B. primigenius, 
men hornen längre, mera böjda och cylindriska 
samt smalare: funnen vid Siena i Italien. — B. 
Pallasi Dekay. 

Puel om fossila Renen,; Institut 1838, p. 99. 
Funnen i en håla uti juraformation 1 Frankrike, 
i rödaktig jord bland kiselstenar och ben af 
Skata, Rapphöna, Hare, Arvicola, Hästar, Oxar, 
Rhinoceros samt ”Cervus canadensis”. Den fossila 
Renen är ej skild art från den ännu lefvande. 

Sivatherium och flera andra fossila Pecora äro 
nämde i det föregående. 

Om en fossil Ahäst-tand från Louisiana, Sillim. 
Journal, vol. 34, p. 201. 

Kaup har lemnat en afhandling om fornti- 
dens hästar i Act. Bonn. XVII, p. 173. Han an- 
ser dem böra utgöra ett eget slägte, under namn 


457 
af Hippotherium , till följe af en olikhet i fotbild- 


ningen. — De hafva nemligen haft fingerleder och 

Jättklöfvar på de båda sido-tårna, hvaraf de nu- 

varande arterna af Equus blott hafva ett litet os 

metatarsi och metacarpi; och framfötterna hade 

dessutom ett fjerde tårudiment liksom Palzxothe- 

rium. För öfrigt voro de bildade fullkomligt som 

Equus. - Han beskrifver 2 arter: 

1. H. gracile; E. Caballus och Mulus primigenius 
Meyer, storlek af en medelmåttig häst. 

2. H. nanum; E. Asimus primig. Meyer; storlek af 
en liten åsna. 

Laizeroch Parieu beskrifva en ny slägtform, 
Oplotherium , som blott tyckes skilja sig från Ano- 
plotherium Cuv. derigenom att den har hörntänder. 
Det torde vara samma djur som Geoffroy S:t 
Hilaires Cyclognathus (An. laticurvatum), och har 
blifvit funnet vid Allier i tertiärformation. Båda 
käkarnes tänder sitta i hel rad utan mellanrum. 
Öfverk. har 7 kindtänder; hörnt. högre än kind- 
tänderna. - Framtänder 6, den främsta krökt, lägre 
än hörntanden. Underkäken har en kindtand 
mindre; framtänderna porrecta, som Sus. Bakre 
kindtändernas  halfmånar ligga omvände mot dem 
hos andra Pachydermer med analog sammansätt- 
ning. 2 arter O. laticurvatum och leptognathum. 
Aun. Sc. Nat. X, 1838, ps. 335. Institut 1839, 
N:o 262. 

Falconer & Cautley om 2 nya fossila 
Hippopotamus arter från Sivalikbergen, As. Res. 
X1X 1, N:o 3. H. Sivalensis dent. prim. & sube- 
qualibus, cranio elongato &c. H. dissimilis min- 
dre än föregående. — Slägtet fördelas sålunda: 
Subg. 1. ”Hexapodoton” med 6 framtänder: H. 

sivalensis och troligtvis äfven H: dissimilis. 


Belluz. 


458 


Subg. 2. ”Tetrapodoton” med 4 framtänder: H. am- 
phibius; antiquus Cuv., minor Cuv.; medius Cuv.; 
minimum Cuv. 

Beskrifning och figur af en underkäk af Ele- 
phas primigenius finnes i Charlesworths Magazin 
1839, p. 347. Flera arter anses vara förblandade 
under detta namn. 

J. Forster lemnar figurer af ett complett 
cranium af Mastodon giganteum med diverse upp- 
lysningar om skelettet, och om en fossil elefant- 
tand, från provinsen Ohio i Nordamerika.  Sillim. 
Journ. vol. 36, p. 189. 

Om Mastodon-ben funne af Pentland vid 
Titicaca i Anderne, vid 13,000 fots höjd; Fror. 
Not. 1839, Febr., p. 218. — Om första upptäckten 
af mastodon-ben i Nordamerika, omkring 1785, se 
Sillimans Journal vol. 31, p.- 171. 

RE I Sillimans Amer. Journal, vol. 36, p. 198, 
med men-finnes en uppgift, som tyckes. visa att Mammulth- 
SERA djuret (Mastodon eller Elephas?) ännu skulle haf- 
va funnits lefvande i Nordamerika under den hi- 
storiska tiden. Ett skelett skulle nemligen hafva 
blifvit funnet i provinsen Missouri, af en ”Mammut”, 
som syntes hafva mnedsjunkit och fastnat med bak- 
delen af kroppen i djup gyttja, och i denna ställ- 
ning blifvit dödad, samt bränd, genom ofvanpå ho- 
pad ved, och slutligen öfverhöljd med en hög af 
stenar. Att Indianer af röda racen gjort detta, blir 
troligt deraf, att ett spjut, som alldeles liknade de 
ännu bland dem brukliga, fanns jemte djuret. 
Dessutom hade man der funnit en yxa af obekant 
form, och en stenknif samt flera brutna stycken af 
dylika verktyg. Denna berättelse torde behöfva 
ytterligare bekräftelse; men den påminner om en 
i många resebeskrifningar omtalad saga bland de 
röda Indianerne, att ett ofantligt djur, af hiskligt 


RN Alisa 


459 


utseende, skulle finnas i Nordamerikas stora vild- 
marker. Denna saga har förr gifvit anledning till 
den förmodan, att Mammut ännu skulle finnas 
lefvande i nämde verldsdel. 

En af de märkvärdigare djurformerne är Di- 
notherium , hvaraf hela eranium fanns i tertiär- 
formation i Rheinhessen. Det blef af Kaup och 
Klippstein beskrifvet i ett litet särskilt arbete: 
Beschreibung und Abb. von dem .. Schädel des 
Dinotherii gigantei, Darmstadt 1836, 4:o med Atlas 
in folhio. Cuvier hade långt förut efter några ofull- 
ständigare fragmenter kallat det Tapirus giganteus. 
Detta djur har haft en ofantlig storlek. Dess bild- 
ning visar en sådan mängd egenheter, att man 
stadnar i villrådighet om dess systematiska plats. 
Isynnerhet är underkäken ovanligt bildad, ty dess 
framdel är nedåtböjd, så att de två långa betarne 
hänga lodrätt nedåt, nästan som Elefantens öfre 
betar. Kindtänderna, som äro 5 ofvan och nedan, 
visa någon likhet med dem hos Pachydermerne i 
allmänhet, och af formen på näsben och inter- 
maxillar-ben synes, att djuret haft snabel. Men 
Cranium liknar mera det af hvalarne. Kaup trod- 
de först att detta djur hörde ull Bruta. Sedan 
förmodade han det vara närslägtadt med Hippopo- 
tamus. Se Institut 1837, N:o 204. — Lichten- 
stein anser Dinotherium komma nära Bradypus 
eller Dasypus; Isis 1837, p, 505—6. — Jacque- 
min om Pachydermerne i allmänhet, och särskilt 
om Dinotherium, Guérins Mag. 1837. — Blain- 
ville anser det vara närslägtadt med Lamantiner- 
ne, hvilken mening, som äfven delas af Wieg- 
mann, tyckes vara den riktigaste (se Blainville, 
1 Institut N:o 199; Isis 1837, p. 798). — Robert, 
Institut N:o 203. — Kaup, Isis 1838, p. 595 (vid 
mötet i Prag 1837). 


Dinothe- 
rium. 


Toxodon. 


Zeug- 


lodon. 


460 


Eichwald om en art Dinotherium i Ryss- 
land Bullet. de Petersb. IV, 1838, p.- 257. Insti- 
tut 1839, pag. 192. 

Jemte Dinotherium kan man anföra en vi- 
gantisk och lika obestämd, Amerikansk djurform, 
Loxodon platense, som blifvit beskrifven af Owen 
1 zoologien till Beagles resa. Ett cranium deraf, 
af 23 fots längd, har blifvit funnet i hvitaktig 
lerjord vid Rio negro, 120 eng. mil N. V. från 
Monte-Video. Det måste hafva varit ett vattendjur 
af Hippopotami storlek. På ecranium är nackens 
bakre plan, från foramen magnum, uppstigande 
och framåt stupande, liksom på Dinotherium och 
Hvalarne. Owen anser Toxodon för en gnagare, 
med aflinitet till Pachydermer och Hvalar, men un- 
derkäkens ledyta är transversell, hvilket tyckes 
mig vara alldeles oförenligt med begreppet af Gli- 
res, och Arcus zygomaticus är ej böjd nedåt såsom 
hos dessa djur. Afven visa framtänderna alltför 
mycken afvikelse; de äro nemligen +: 1 öfverkäken 
sitta 2 ganska små mellan de 2 större. Kindtän- 
derna äro ofvantill 7, bildade såsom hos växtätande 
glires; hörntänder saknas. (Ann. Sc. Nat. Vol. 9, 
1838, p. 25 och 45. Institut 1838, N:o 226. Isis 
1838, p. 103. Brewsters Journal XI, p. 205). 

En tredje däggdjursform, hvars ställe i djur- 
riket blifvit omtvistad , har man funnit i Nord- 
Amerika, uti en egen formation, som säges ligga 
mellan kritan och tertiärbildningarne. Harlan 
beskref nemligen fragment af två fossila djur der- 


ifrån, hvilka han ansåg för amfibier och benämde 


Basilosaurus och Batrachosaurus. Den sednare är 
verkligen en Amfib, men Owen visar att den 
förra är ett däggdjur, och ändrar dess namn till 
Zeuglodon, emedan namnet ”saurus” endast kan 
tillkomma en ödla. Den har varit närslägtad med de 


än 


461 


gräsätande Hvalarne, isynnerhet Halicore. Se Fror. 
Not. X, 11 (1839 Maj) Harlans afb. — Owen, 
Brewsters Journ. XIV, p. 302, April 1839. Fror. 
Not. X, 12, Maj 1839. Ann. Sc. Nat. XUH, p: 
222 Conrad om jordformationen, Sillim. 
Journ. vok 38, p. 381. i 


FOSSILA FOGLAR. — Af fogelklassen har 
man ej förr än under de sednaste åren känt fos- 
sila lemningar, men nu äro temligen många upp- 
täckta. Till dessa höra de spår (ichniter), som för- 
ut, sid 437, omtalas. Fossila fogelben anföras äf- 
ven förut, vid upptäckterna af fossila däggdjur i 
Indien och Frankrike, samt tillhopa med under- 
rättelserna om fossila Renen. Dessa sednare, son 
voro af Pica och Perdix, torde dock möjligtvis höra 
till den sista geologiska perioden. 


FOSSILA AMPHIBIER. — Näst efter foglarne 
kunna vi anföra den djurform, som är bekant un- 
der namn af ÖOrnithocephalus eller Pterodactylus. 
JA. Wagner: har "beskrifvit en "art deraf; O. 
Kochit, som af honom anses för ny, och som var 
funnen i samma hvita kalksten af juraformationen 
i Bayern, hvaruti ett par andra arter af slägtet 
anträffats. Hela skelettet afbildas och beskrifves i 
Bayerska Vet. Ac. Handl. Bd. 2, p.- 163, med anm. 
om de förut kände. Detta exemplar var det bäst 
bibehållna bland alla som blifvit funna af denna 
djurform, hvilken hörer till de märkvärdigaste af 
dem man lärt känna från fornverlden. Att slägtet 
måste räknas tll Amphib-klassen bevisade redan 
Cuvier, men det har varit den högsta af alla 
Amphibformer, som stått på öfvergången till både 


Foglar. 


Ornitho- 
cephalus. 


Fossila 


Amphibier 


i Indien. 


Plesio- 
saurus. 


462 


däggdjurs och fogelklasserna.  Cranium och hela ske- 
lettets yttre habitus liknar mest det af en fogel, 
men de långa käkarne äro försedde med spetsiga 
tänder som likna krokodilens. Bäckenet liknar 
krokodilens, och bröstbenet är ej sådant som fog- 
larnes, ehuru det varit stort, för att tjena till fäste 
at flygmusklerna. Fötternes bildning är högst egen; 
de bakre hafva 5 tår med ett alldeles innormalt 
ledantal. De främre hafva haft 4, hvaraf den yt- 
tersta (lillfingret) varit så lång som hela kroppen, 
4-ledad, utan klo och tjenat till fäste åt en flyg- 
hud, liksom flädermössens, hvilken dock, att dömma 
efter det här beskrifna exemplaret, ej varit fästad 
vid bakre extremiteterna, såsom hos nämde djur. 

Tillsasmman med de förut nämda däggdjuren 
hafva Falconer och Cautley i Sivalikbergen 
funnit lemningar af Emys, Trionyx, Gavialis gan- 
geticus och en närslägtad art, samt af en som kom- 
mit nära Crocodius biporcatus. Denna sistnämda 
fossila art beskrifves af Cautley i As. Res. XIX, 
1 N:o 2. — Baker hade ej funnit någon olikhet 
mellan den på samma ställe funna Chameeleon-ar- 
ten och den ännu lefvande. (Ann. Sc. Nat. Vol. 
73 pr6R 

Connell om fjällen hos fossila Gavialen från 
Caen i Normandie, Brewsters Journ. vol. 23, p. 252. 

En ny art af Plesiosaurus beskrifves af G. 
Balsamo-Crivelli uti Il Politechnico 1839, hft. 
5, p. 421. Nästan hela skelettet, men utan cra- 
nium, blef funnet af L. Trotti i svart kalkskiffer 
af Lias-formation, i dalen Esino vid Lago di Como. 
Halsen är nästan så lång som hela kroppen, med 
19 vertebrer; 2 tyckas saknas. Refbenen äro 22 
par. Öfverarmen är kortare än på PL dolicho- 
deirus. Hela längden 56 centimeter (223 Sv. tum). 
Halskotorna sakna de 2 gropar på undre sidan, som 


463 


finnas hos Pl. dolichodeirus och refbenen ut- 
löpa i spets. 

Owen om Plesiosaurus macrocephalus och 
Hawkinsi, Taylors Ann. 2, p. 64. 

Pecilopleurus , fossilt genus, mellan krokodiler AR 
och ödlor, beskrifves af Eudes-Deslongchamps EA 
i Institut 1836, p. 311 och 1837, N:o 221; Ann. 
Se. Nat. VII, p. 255. Den är funnen vid Caen, 
och synes hafva haft 25 å 30 fots längd. Den 
torde möjligtvis vara densamma som Megalosaurus 
- Bucklandi. 

H. v. Meyer, fossila ödlor i brokiga sand- 
stenen (Grés bigarré) vid Soultz les Bains, bas-Rhin; 
Mem. de Strasbourg, tom. 2, livr. 3. — Ann. Sc. 
Nat. Vol. IX, p. 376. Förf. synes anse de äldsta 
Amfibierna för att hafva uppträdt på jorden i den- 
na formation. 3 arter äro bestämda och lemnin- 
gar tyckas finnas af en fjerde. 

Öfversigt af”-de; fossila: -ödlornag: "ur H.z vs 
Meyers Palzeologica, står i Charlesw. Magazin 
1837, p. 280, 341. 

Om Mastodonsaurus , Jäger, Isis 1838, p. 547, 
vid Prager-mötets förhandlingar. De två förut be- 
skrifna utgöra blott en art, M. Salamandroides. 

Om Batrachosaurus och Basilosaurus Harlan, 


se kort förut pag. 460. 


FOSSILA FISKAR. — För de fossila fiskarne Fossila 
utgör Ågassiz's, 1 förra Årsb. nämda, mästerliga "lg 
arbete, Rech. sur les Poissons fossues , ett hufvud- 
arbete. Det har blifvit fortsatt till 13 häften och 
tyckes närma sig slutet; men såväl text som plan- 
cher utgifvas utan ordning, så att ännu ingen af 


de 5 började volumerna är slutad. Man förvånas 


Insekter. 


464 


öfver den stora mängden arter, som deruti äro be- 
kantgjorde och bestämde. 

Redfield om fossila fiskarne i Connecticut; 
Ann. of New York vol. 4 (1838). 

Underrättelser om fossila fiskar från Förenta 
Staterna och Catopterus gracilis från Virginien; 
Sillim. Amer. Journal, vol. 34, p. 198—201. 

Egerton, förteckning på fossila fiskar, Brew- 
sters Journal VIII, p. 366. 

Om fossila tänder af en Lamna, i London 
Clay; Charlesw. Mag. 1839, p. 451. 

Om Hybodus Ag. (af Pisces cartig.) mn. sp. 
Delabechii, från Lyme Regis i England, Charlesw. 
Mag. 1839, p. 242. — Ogilby om fragment af 
en annan art af samma slägte, ibd., p. 279. 

Buckland, 5 arter fossila Chimere ur krit- 
formation, med tillägg af Agassiz, Brewsters 


Journal VIII, p. 4. — Isis 1838, p. 88. 


FOSSILA INSEKTER och ARACHNIDER. — 
Germar lemnar en öfversigt af de hittills kända 
fossila insekterna, i Isis 1837 p. 421. De äro fun- 
ne på följande ställen : 

1:o i Jura-skiffern vid Solenhofen; söttvattensin- 
sekter och bladätare: Libellulina, Nepa, Ger- 
ris, Pygolampis, Locusta, Miiilös (med hopp- 
fötter), Cercopis, Sphinx, Diptera, Hymenopte- 
ra, en Lamia. Dessa arter äro stora, af ovan- 
liga former, som tyda på ett klimat sådant 
som nu i södra Europa, och på en Phanero- 
gam-vegetation. 

2:0 1 Brunkol, Xylophaga och Stercoraria: 3 Bu- 
prestides, 3 Cerambycini, 1 Lucanus, 2 Tene- 
brioniter o. s. v. Antyda mellersta Europas 

klimat. 


465 


klimat. Inga nu okända slägtformer förekom- 
ma. Arterna äro olika med de nu lefvande, 
men analoga eller ganska mnärslägtade. De sy- 
nas hafva dött långsamt, inklämde i en rut- 
nande vedmassa. 

3:o i Bernsten. 

4:0 i OEninger kalkstenen. 

5:0 i Söttvattens Mergel vid Aix, enligt Marcel 
de Serres. 

De fossila insekterna i ligniterne beskrifvas af 
Germar, i 19 Fasc. af hans fortsättning till Pan- 
zer; Leonh. och Bronn. Jahrb. 1838, p 241; Revue 
Zool. 1838, p-. 267. 

De uti Solenhofer kalkstener beskrifvas af 
honom i Act. Bonn. XIX, p. 189. De äro 18 ar- 
ter af alla ordines. i 

Blattes antediluviennes, Berendt, Ann. Ent.. 
1836, p. 539, ur Bernsten. Figuren synes vara 
trogen, men Förf. har endast känt de nu lefvande 
Blatte ur De Geer. 

Duponchel lemnar underrättelse om en fos- 
sil fjäril af gen. Nymphalis, från Aix i Provence. 
Färgen kan ännu urskiljas. Den är af en nu, i 
Europa okänd art (Ann. Ent. 1838, p- LID. — 
Något mera om densamma finnes 1. c. 1839, p. V, 
och VII, samt isynnerhet p. XI. Den hörer till 
Genus Cyllo Boisd. och liknar närmast några indi- 
ska arter, men tyckes ej fullt öfverensstämma med 
någon nu känd. 

Upptäckten af en vinge, som tyckes hafva till- 
hört en HNeuropter (lik ”Corydalis” ) uti skiffern 
vid Stonesfield (af Oolith-formation), anföres 'af 
Buckland i Geol. Proceedings 6 Juni 1838 (enl. 
Revue Zool. 1839, p. 29). Den får det föga pa 
sande namnet Memeröbioidés giganteus. 

Prof. Sundevalls Arsb. 1837—184o0. 30 


466 


Ouchakoff om en Termes i bernsten, Bull. 
de Moscou 1838, p. 37. 

Arachnid. Corda dre Microlabis Sternbergi, en 
fossil form, som varit närslägtad med Chelifer och 
Obisium, funnen i ett stenbrott vid Radnitz i 
Böhmen. Isis 1839, p. 718, ur Verhandl.- des Va- 
terl. Mus. in Böhmen 1839, p. 14. | 


Decapoda FOSSILA CRUSTACEER. — Om dessa djur 
anmärker Milne Edwards, i Ann. Ent. 1837, p. 
LXIX, att Decapoda brachyura, som äro de högst 
utbildade, ej med säkerhet kunna sägas vara kända 
förr än i tertiärbildningarne; anomura förekomma 
i kritan. och juraformationen; macroura finnas ull 
och med i dens. k. Muschelkalk, och trilobiterne ,; 

. som nu ej mera lefva, äro än äldre. 

Lucas om Macrophthalmus. Desmaresti; af 
Decapoda - -brachyura,: ur, kalksten från - Malacca; 
Aun. Ent.- 1839, .p- 567. 

H. v. Meyer nya Alen af "Eryon af dec. 
macroura; Act. Bonn XVIII, p. 261. — Revue 
Zool 18385 :p-12975— ner 1839, p. 32. 

En Limulus från Ural är förut nämd. sid. 450: 

Cirbjgpe Af Anatifera och Pollicipes beskref Steen- 

; strup två arter från Danmark, och två dessutom 
kända, i Kröyers Tidskrift. 1, p. 358 (1837); men 
i en sednare afhandling, ibd. 2, p- 136, 1839, 
bestämmer han 11 arter såsom kände ur krit- 
formationen. 

D:r Gold fuss beskrifver ett: högst besynner- 
ligt djur, Bostrichopus antiguus, som; blifvit funnet 
i Grauwacke, och till utseendet liknar en Comatula. 
G. anser det dock vara närslägtadt med Cirrhopoda. 
Det' har en liten, -ledad kropp, tydlig stjert 'och 
4 par korta, tjocka fötter, som slutas. i en mängd 


467 


grofva, ledade trådar hvilka äro mångfaldiga gån- 
ger längre än kroppen, och ligga såsom strålar 
utbredde kring densamma. Acta Boun. XIX, p. 353. 

På samma ställe beskrifver Goldfuss fleraTrilbiter. 
arter af Trilobiter , från öfvergångskalk, nemligen: 
Arges armatus, (märklig, horn och taggbärande), 
Harpes macrocephalus ; Brontes flabellifer , Ilenus 
triacanthus. 

Macleay jemförer Trilobiterne med Crustacea 
i Taylors Ann. 4, p. 16 (1839 Sept.) 

Quenstedt, om Trilobiterne med afseende 
på deras segment-antal, Wiegm. Arch. 1837, p. 337. 

Boeck uppräknar de i Norrige funna Tri- 
lobit-arterna, till ett antal af 48, med kritiska an- 
märkningar och synonymi, i G2a Norvegica 1, p. 
138. Några arter äro förut obeskrifna. 

Många afhandlingar om Trilobiter från Nord- 
amerika finnas uti Sillimans Amer. Journal, nem- 
ligen : | 
Vol. 32, p. 167 en art och p. 343, fyra arter, af 

Green (2 arter tillhörande ett nytt ge- 
nus Crypheus). 

» 33, p- 139, J. Hall, Paradoxides, 2 n. sp. 

> » Pp 3H, Green, om gen. Triarthrus, med 
4 on. sp. och anm. vid gen. Paradoxides 
Brongn., hvarifrån flera arter måste ute- 
slutas. 

>» » Green, Calymene Rowä, p- 406. 

» 34, en ny art beskrifven af Walter. 

» » Warder, 3 sp. af Ceratocephala , un. g., 
p. 377. 

» » ÅAsaphus un. sp. pag. 378. 

» 36, Calymene Bucklandi, p- 106. 

» 37, Green, Asaphus diurus. Green beskrif- 
ver här, p. 35, en del af kroppens undre 
sida; inga antenner hafva funnits. 


Allmän 


litterattr. 


408 


De två nyss anförda arterna af Ceratocephala 
synas vara af interesse för 2 horn på hufvudet, 
hvilka Warder anser närma sig till formen af 
Crustaceernes antenner. Förf. kände allenast cepha- 
lothorax af dessa båda petrifikater, som voro från 
Springfield i det inre af Nordamerika. 

Michelotti omtalar upptäckten af Triobiter 
i tertiärformationen vid Turin, i Institut 1838, ps: 
177. Denna notis lemnas utan beskrifning, och 
äger inga inre bevis på uppgiftens riktighet. Milne 
Edwards anser den vara tillkommen genom 
misstag. 


FOSSILA MOLLUSCA. — Utom dem son 
förut blifvit anförde under art. malacologi , äro föl- 
jande afhandlingar mig bekanta: 

DANS om distributionen af fossilierna i 
secundär-formationerne, Institut- 1838, p. 83. In- 
nehåller blott 'mollusca; indelar de Europeiska 
jordlagren i 5 ;hufvudklasser: 1:o öfvergångsfor- 
mationen, 2:o muschelkalk, 3:o Oolithformationen, 
4:o kritformationen, 5:o tertiärbildningarne. Ingen 
art :som tillhörer en af dessa finnes i någon af de 
öfriga. Inom hvardera af dem finnas många un- 
Körrikigåe formationer, så att de arter, som äro 
talrika i de äldre, blifva sällsynta i de yngre, och 
omvändt. 

Komnminck, Descr. ideå Coquilles fossiles de 
FPArgile de Basele, Boom. Schelle &c. Mem. de 
Bruxelles XI, 1838. 

Nyst & Westendorp, om fossila snäckor i 
prov. Antwerpen, Bull. de Brux. 1839, 2, p. 393. 

Wood, om fossila snäckor i cragformationen 


i England , Charlesw. Mag. 1839, p- 460. 


469 


Rogers, obeskrifna arter från Miocen-for- 
mation i Zirginien , Philad. Trans. V, art. XIV; 
forts. vol. VI, p. 371 (1839). 

L. v. Buch om fossila mollusk-skal från Syd- 
amerika, Institut 1838, N:o 242, ur Berliner 
Vet. Acad. 

Flera fossila arter afbildas i Guérins Ma- 
gazin 1837. 

Af Sowerbys Mmeral Conebhology, utgifves 
en tysk öfversättning, med figurerne sammandragne 
flera på en planche. De äro ej så vackra som i 
originalet, men priset är långt billigare. Jag har 
sett t. o. m. tab. 82. 

Beyrich om goniatiterne i öfverg. formatio- 0 
nerne vid Rhen, Ann. Sc. Nat. X, p. 65; Taylors skr 
Ann. vol. 3, p- 9, och forts. p. 20. 

L. v. Bueh, 5 nya goniatiter, Berl. Bericht 
1838, p. 31. 

Eudes Deslongchamps, om de fossila 1i- Concha- 
tophaga musslorna från secundär formation vid ”" 
Calvados, nya arter af Pholas , Saxieava, Modiola 
&c. Revue Zool. 1838, p. 85, ur Soc. de Nor- 
mandie. 

H. Nyst, Cyrena Duchasteli (fossil Cyclas fr. 
Norfolk), Bull. de Brux. 1838. — Taylors Ann. 
vol :3; pp; 283. 

Stuchbury, ÅZvicula longicostata från Lias- 
form. Charlesw. Mag. 1839, p. 163. 

Arter från Lima från Cragform. i England, 
Charlesw. Mag. 1839, p. 233. 

D'Orbigny, 7 nya arter af Caprina, Revue 
Zool. 1839, p. 168; högst kort beskrifne ”afin de 
m”en assurer la propriete”. 

L. v. Buch lemnar en monografi af Delthy-Branchio- 
ris, eller genera Spirifer och Orthis tllhopa, i Fn 
Berl. Vet. Ac. Handl. för år 1836 (tr. 1838). De 


470 


talrika arterna finnas i alla verldsdelar och före- 
komma i de flesta formationerna. ' De börja nem- 
ligen från de äldsta, som innehålla petrifikater, och 
finnas i alla, till Jura formationen. Uti denna 
finnes ingen art, men troligtvis : förekomma de i 
kritan. Sedan är ingen art bekant förr än den 
nu lefvande Terebratula truncata , som är en Orthis. 
(Arterna anföras i Isis 1839, p. 63). 

Några andra slägten af Branchiopoder afhand- 
las af förre Hä i Wiegmanns Archiv 1837, p. 
142, nemligen änoslir rak Lingula och Oebvanids 
Branehiopoderne höra i allmänhet till de märk- 
värdigaste djurformerne, såväl för sina egenheter i 
bildningen, som derföre, att de med föga förän- 
dring träffas genom älla Jordens lager, dr spår 
af folvigde varelser förekomma , RE träffas ännu 
lefvande. Men då arterne äro olika i skilda for- 
mationer , äro dessa djur bland de aldra vigtigaste 
för geologien, såsom karakterer för de olika jord- 
bildningarne. Hit höra de äldsta djur som Geolo- 
gien har att uppvisa, nemligen Ungulites (Pander 
Beytr. Z. Russ. Geogn.), som finnes under Trilobit 
och Orthoceratitkalken, i den närmast graniten och 
lerskiffern belägna sandstenen, vid södra sidan om 
Finska viken, samt en ny art Lingula, som träffas 
i ringare mängd i samma bergart.  Slägtformen 
Lingula finnes ännu lefvande, och torde vara den 
enda, som funnits genom alla jordens åldrar. 
Det är ej af litet interesse att vi ännu kunna un- 
dersöka och få ett fullständigt begrepp om bygg- 
naden af en bland de äldsta djurformer, som fram- 
bragtes på jorden. 


FOSSILA ZOOPHYTER. — Agassiz De- 


scriptions des Echinodermes'” fossiles de la Suisse 


471 


1:re Partie; 101 sid. 14 tabb. är införd uti Neue Echino- 


Sehweitz. Denkschriften 1839, men finnes äfven 
särskild i bokhandeln. : Denna första del innefat- 
tar ”les Spatangoides och Clypeåästroides”. Arterné 
äro vidlyftigt beskrifna på Frausyska till följande 
antal: | 

Dysaster Ag. . . 6 sp. Echinolampas Gray 
Holaster Ag. . . 10 —  Conoclypus Ag. . 
Micrastör Ad... . I =  Pydurus Ag. .,. 
Ananchytes Lam. 1 — — Fibularia Lam... . 
Spatangus — "1 — ”Hyboclypus Ag. 
Clypeus KL... .. 4 — - Galerites Lam. .. 
Nucleolites Lam. 8 — - Pygaster Ag. ... 
Catopygus Ag. 5 — —- Discoidea KL... 
Pygorhynchus Ag. 2 


> GY ND a mr 


Andra afdelningen, som kommer att införas 1 sam- 
ma tidskrift, skall innehålla ”les Cidaroides” och 
och den tredje ”les Crinoides”. En latinsk con- 
spectus öfver arterna, med citation af figurer, äf- 
ven för de arter som här ej afbildas, samt korta 
diagnoser, medföljer och lättar begagnandet. 

Samme författare har beskrifvit Echinoder- 
merne i kritformationen vid Neufchatel, uti Mem. 
de Neuchatel 1, p. 126. Hans stora arbete, Mo- 
nographies des Echinodermes, som nämdes förut 
vid Echimodermata, innefattar alla kända, både 
lefvande och utdöda arter. 

Goaoldfuss om de fossila Crinoideerne , Act. 
Bonn. XIX, p. 329. 

Michelotti, Specimen Zoophytologize dilu- 
viane, Aug. Taurinorum 1838, 228 sid. 8:0, 7 pl. 
lemnar temligen vidlyftiga underrättelser om alla 
de arter af fossila Coraller , som förf. känt, med 
uppgift på stället hvarest de blifvit funne, men ej 
formationen som de tillhört. 


dermer:. 


472 

L. v. Buch visar att Hippuriterna (Ra- 
diolithes, Spherulites, Caprina) ej äro mollusk- 
skal, utan verkliga polypstammar, närslägtade med 
Oculina Ehr. ' Detta bevises genom  likbeten i 
struktur; de jemföras med Cyatophyllum. - Fror. 
Not. XIII 1, ur Gesellsch. Naturf. Freunde i Berlin. 

Lee om fossila Spongie från Yorkshire, Char- 
lesw. Mag. 1839, p. 10. 

Underrättelserna om fossila infusionsdjur och 
om kritdjuren äro redan förut anförde sid. 428 


och 431. 


473 


Physiologi och Anatomi. 


1:o GENERATION — SPERMATOZOER. — 
Genom de sednare årens upptäckter har Linnés 
bekanta sats: Omne vivum ex ovo, blifvit såvida 
nära bevisad, att man lärt känna fortplantningen 
genom ägg, hos större delen af bekanta djurformer, 
och deribland några, som höra till de alldra lägst 
organiserade, nemligen Medusa, Polyper, Botato- 
rier m. ff. Man har lärt känna, att dessa djur an- 
tingen föda ett utomordentligt stort antal ägg, el- 
ler frambringa dem så hastigt efter hvarandra, att 
de lägre djurens stora individ-antal deraf blir fullt 
begripligt. Hos några former, hvilkas ägg ännu 
ej blifvit med säkerhet framvisade, t. ex. infusions- 
djuren, har en fortplantning genom kroppens del- 
ning blifvit känd. Man behöfver således ej nu- 
mera taga sin tillflygt till en fortfarande gen. orgi- Generatie 
naria, för att förklara de lägsta djurens tillvaro 7Ivoen 
och stora antal, och, då den ej är behöflig synes 
det ej sannolikt att den finnes, men detta är dock 
ingalunda bevisadt. Det tillhörer likväl forsknin- 
gen att försöka sig äfven på denna väg, och de 
oväntade upptäckter, som blifvit gjorde, göra det 
troligt, att ett strängt bevis för eller mot tillvaron 
af en generatio originaria, ej ligger utom gränserna 
för menskliga förmågan. 

Ett ganska enkelt försök häröfver anföres i 
Jamesons Edinb. Journal 1837 och i Ann. Sc. Nat. 
vol. 8, 1837, p. 320. Uti destilleradt vatten in- 
lades diverse djurämnen i en kristallflaska. Denna 
tillkorkades och försågs med 2:ne glasrör, till hvilka 
sattes ett apparat, hvarigenom luftombyte kunde 
åstadkommas så, att luften leddes genom concen- 


474 


trerad svafvelsyra. Sedan flaskan 'värit utsått för 

kokhetta ställdes den i ljuset, jemte en annan, som 

innehöll samma ämnen, men var öppen. Uti den- 

na sednare uppkommo snart infusionsdjur, på van- 

ligt sätt, men intet tecken till organisk bildning 

visade sig i den förra, under två månaders tid, 

hvarefter den öppnades, så att luften fick fritt till- 

träde, då strax infusionsdjur märktes. - Man skulle 

häraf kunna sluta att deras ägg fördes genom luf-= 

ten, men experimentet var oriktigt tillstäldt der- 

uti, att ej en lika qvantitet af luftvexling fanns 

uti de båda flaskorna. Ett nästan liknande försök, 

men utan fri tillgång af yttre luft omtalades af 

Sehwann, vid mötet i Jena 1836, med lika re- 

sultat; se Isis 1837; p. 524. | 

Köusför- Hos de lägre djuren har man ej blött funnit 

hällanden ämerio bväkketsej fökeföll så oväntadt, men man har 

lägre dju-dessutom hos de flesta upptäckt baisargålecs som 

AR igenkännas af de, wid vissa årstider, i dem ut- 

kista spermatozoerna, och det är märkvärdigt 

att bland de lägsta djuren tyckas flera vara skild- 

könade än samkönade. Upptäckten af åtskilda kön 

hos Patella och Chiton samt troligtvis hos Haliotis, 

och könsförhållandet hos söttvattensmusslorna an- 

fördes sid. 395 och 396; under Cap: Helniinthologi 

äro flera exempel nämda på upptäckten af hankön 

hos de lägre maskarne; att det blifvit funnet hos 

Holothuria tubulosa anföres sid: 404; hos Medusa; 

sid. 411; (det upptäcktes först af Siebold 4836, 

Fror. Not. 50, 3); och till och med hos Hydra, 

sid. 414; hos Bryozoa, sid. 418. . Af ett medde- 

lande från BR: Wagner, 1 Zool. Proc: 1839, p. 

177, inhemtas ått D:r Erdl funnit några Polyper 

vara skildkönade, nemligen Feretillum och Alcyo- 

nium , hos hvilka en del polyp-stöckar allenast bära 
hannar, andra blott honor. 


475 


Om. Spermatozoernes bildning lemnade R.Spermato- 

Wagner en vigtig afhandling i Mällers Archiv bildning. 
1836, p. 225. Uti testiklarna af Emberiza Citri- 
nella fann han om vintern inga sädesdjur, utan 
blott fina korn, simmande i semen. Om våren 
hade dessa korn: antagit flera olika utvecklings- 
former, och bland dem fann han en del små 
kroppar, som bestoda af ett knippe af. sädesdjur, 
liggande tätt utmed hvarandra, med tjockare än- 
dan tillsamman , blott inneslutne af en tunn hinna. 
Då han, bland de: öfriga små blåsorna i semen, 
fann en del som innehöllo en massa af skilda 
punkter, och andra hvaruti små lineära kroppar 
syntes, är det all sannolikhet, att samtlige grynen 
i semen, äro början till sädesdjurs-blåsor Man tyc- 
kes ganska väl kunna tänka sig: en analogi mellan 
dessa små blåsor och äggen i ovarierna. I vas 
deferens fann han endast fria Spermatozoer.  Så- 
dan är Spermatozoernes bildning äfven hos Dägg- 
djuren, men enligt Siebold tyckas de hos Mol- 
luskerna bildas på annat sätt, genom delning. 

Ehrenberg och flera författare hafva ansett deras 
Spermatozoerna för sjelfständiga djur, att jemföra "er 
med intestinalmaskarne; Siebold och Trevira- 
nus hafva deremot betraktat dem såsom djuriska 
organer, liksom blodkulorna. Wagner säger sig, 

i Wiegmanns Archiv 1839, p. 41, hysa en åsigt, 
som skulle ligga mellan de båda nyssnämda me- 
ningarna, men af sjelfva afbhandlingen synes det, 
att han omfattar den förstnämda. Det är äfven 
svårt att föreställa sig en sådan intermediär åsigt; 
ty antingen. äro Spermatozoerna verkliga organer, 
som genom en egen utbildning och rörelse-förmåga 
ganska mycket likna fria djur, eller äro de sjelf- 
ständiga djur, som genom sitt nödvändiga före- 
kommande i semen, ganska mycket liknar kropps- 


+76 


organer. Endast kännedomen om deras inre bygg- 
nad kan afgöra hvilkendera af dessa två åsigter 
som är den rätta; men så länge man ej lärt kän- 
na att spermatozoerna äga en djurisk structur, tor- 
de man göra bäst att uppräkna dem bland dju- 
rens organer. Sedan man lärt känna att de fin- 
nas hos alla djurformer, blir det, i fall man antager 
att spermatozoerna äro sjelfständiga djur, en nöd- 
vändig följd, att lika många arter finnas af dem, 
som af alla andra djur tillhopa; ty de stå i ett 
alltför nära förhållande till det djur hos hvilket 
de förekomma, att man skulle kunna antåga fö- 
rekommandet af samma art spermatozoer hos flera 
olika arter djur. Intestinalmaskarne, som ej nöd- 
vändigt tillhöra de djuriska organismerna, tyckas 
deremot ganska väl kunna vara gemensamma för 
flera närslägtade djurarter. 

Uti Wagners nyss citerade afhandling be- 
skrifvas ytterligare spermatozoernas uppkomst i de 
små blåsorna (”kysten”) i semen. Af största in- 
teresse är hans framställning af deras förhållande 
hos hybriditeter, i hvilkas köndelar de antingen 
saknas, eller blott finnas outbildade, inneslutne i 
sina blåsor. W. hade ännu ej haft tillfälle att öf- 
vertyga sig huruvida Bastarders, understundom in- 
träffande, fortplantningsförmåga beror på sperma- 
tozoernas fullständiga utveckling. Hans iakttagelser 
öfver dem skulle fullständigt intagas uti Todds 
Cyclopzedia of Anatomi and Physiology. 

Donneé anförer om ”les Zoospermes”, i Inz 
stitut N:o 206, att de dö i saliv, urin, alltför 
sur mucus vaginge &c., men lefva uti blod, mjölk, 
vanlig mucus vaginge & uteri, var af blennorhagie 
och siphylitiska sår m. m. 

På Salamanderns spermatozoer iakttog Sie- 
bold, att den temligen långa svansen slutas i eh 


&7T 


ännu mycket längre, ytterst fin spets, som ligger 
spiralformigt snodd omkring sjelfva svansen, och 
genom sina rörelser förorsakar ett utseende af flim- 
mer-organer, hvilka dock ej finnas på spermato- 
zoerna. Fror. Not. N:o 18, 1837. 

Det är ej blott hos djuren som spermatozoerSpermato- 
blifvit upptäckte, utan man har funnit, att de rr 
ven förekomma uti växternas pollen, eller semen 
masculinum, och spela en vigtig roll vid befrukt- 
ningen. Hos arter af Mossor och Hepatice har 
Unger funnit, att pollinarium innehåller en massa, 
som består af fina, slutna, hexaödriska, eller cubi- 
ska celler, och att i hvardera af dessa finnes en 
liten kropp i form af en spiral, med ena ändan 
tjockare. Den smala spetsen är i en ständig, ha- 
stigt  oscillerande rörelse. - Understundom  sågos 
dessa små kroppar röra sig spiralformigt i vatten. 

De hade 07004” längd. De voro redan förut sedda 
hos Oernothera och andra phanerogama växter, af 
Brongniart, Robert Brown, Meyen m. fl, 
samt af dem förklarade för spermatozoer. Den 
yttre likheten mellan dessa spermatozoer med dem 
hos djuren, synes mig ytterligare öka sannolikheten 
att de, både i djur- och växtriket, endast äro or- 
ganer och ej sjelfständiga djur (Se Isis 1838, p- 556). 

Det har till och med lyckats att finna och Under- 
undersöka spermatozoer uti sperma, som varit länge sön Ög 
torkadt på linne eller andra: tyger. Om en sådan”Permator. 
fläck uppblötes i vatten och detta sedan lindrigt 
uppvärmes, kan man under microscropet igenkän- 
na deras form. Fror. Not. 1839, Oct. XII, 1, ur 
Ann. d'hygienne publ. Juli 1839, N:o 33. Huru 
vigtigt detta kan bli vid medico-legala undersök- 
ningar inses af en hvar. 

Af R. Wagner hafva vi erhållit figurer ochderasolik- 
beskrifningar på spermatozoer af djur, af många AN 


478 
klasser. De visa bestämda olikheter efter de djur 
hos hvilka de finnas. Hos däggdjuren bestå de af 
en platt, aflång kropp eller skifva, med tråd- 
lik, ganska fin och lång svans; skifvans längd är 
1obo atv linea; svansen är mera än: 10 gånger 
längre än skifvan. Hos Mus musculus befunnos de 
hafva en betydligt afvikande form. 

Foglarnes spermatozoer hafva en lång, smal, 
cylindrisk, framtill spetsad kropp, med fin, men 
mindre lång svans, och äro vida större än dägg- 
djurens, nemligen, med svansen, ända till 7, linea 
långa. Hos dem af sångfoglarne är kroppen (utom 
svansen) spiralformig, nästan som en korkskruf; — 
Hos de öfriga foglarna är deras kropp rät och 
jemn, och svansen kortare. W. hade, utom hos 
sångfoglar, undersökt dem hos Caprimulgus, Cu- 
culus, Columba, Vanellus och Anas; således hos 
slägten 'af klassens flesta ordines. 

Hos de undersökte Amphibierne Yiknade sper- 
matozoerne dem hos de sist nämde foglarne, hos 
batrachierne: voro de dock vida större, ända till + 
linea långa, med kroppen föga tjockare än svan- 
sen, framtill spetsig och försedd med en liten 
blåsa.  W. trodde sig hos dem se kroppen betäckt 
af vibrerande cilier, hvilket dock, såsom nyss :- 
nämdes, härrörde af den upprullade svansändan. 
Fiskarne hafva ganska små spermatozoer; de 
äro mindre än däggdjurens. Hos benfiskarne äro 
de klotrundå, med kort fin svans. Hos Squalus 
Acanthias likna de, utom storleken, sångfoglarnes, 
och hos Petromyzon befunnos de hafva nästan sam- 
ma form som de öfriga foglarnes: De visa bestäm- 
da olikheter hos de olika subgenera af Raja och 
Squalus. 

I samma afhandling lemnas' flera exempel på 
sädesdjur af de' lägre djurklassernas arter, hvaraf 


479 


endast må anföras, att de i-allmänhet likna ett 
hårstrå, utan tydlig skillnad mellan kropp och 
svans, samt att de hos Helix Pomatia äro 54 gån- 
ger större än hos menniskan. Af. de nyss anförda 
måtten synes att spermatozoerna liksom blodku- 
lorna ej äro mindre, men ofta större, hos de min- 
dre djuren. Märkvärdigt är att de äro störst hos 
batrachierna, som hafva de största blodkulor af alla 
kända djur. (Se Wagner Fragmente zur Phy- 


So 
siologie der Zeugung i Bayerska Vet. Ac. Handl. 


Lå 
vek, 2ontr. 1834; rn i Wiegm. Archiv 1836, p. 370). 

Ett vida större antal spermatozoer af de lägre 
djuren, bland nästan alla klasser, beskrifvas af 
Siebold i Mällers Archiv 1836, p. 13 och 232, 
samt i årg. 1837. De hafva i allmänhet den nyss 
angifna formen, som ett hårstrå, men flera un- 
dantag gifvas. T. ex. hos Cyclas bland musslorna 
hafva de kroppen betydligt bredare än svansen. 
Något mera i detta ämne af Siebold är förut 
nämdt sid. 254. 

Öfver Insekternas spermatozoer lemnar Ham- 
merschmidt en särskilt afhandling i Isis 1838, 
p- 358, tab. 4. De äro i allmänhet större än hos. 
de vertebrerade djuren, ända till så 3 Wiener- 
linea långa. H. anser sig hafva sett tarmkanalens: 
struktur hos en och annan af dem. Han har hos 
insekterna ej funnit: Cephaluroideer (med större 
hufvud, eller kropp, och smal svans), utan. blott 
Uroideer (endast. bestående af en trådlik kropp, 
liksom en svans utan hufvud). Ofta ligga de i 
ring, med ena ändan fritt utstående utom: ringen, 
då denna liknar ett stort rundadt hufvud och den 
fritt utstående kroppsändan tyckes vara en. fin 
svans; men om semen utspädes med vatten uträtas 
de och visa sin egentliga skapnad.  H. har funnit 
insekternas sp. vara af 3 olika former (”genera”): 


480 


a) Pagiura, som i naturligt tillstånd bilda en ring 
eller slinga, hvilken hastigt, eller elastiskt ut- 
rätas då de komma 1 vatten. 

b) Spirulura , kroppen bildar -en utdragen kork- 
skruf-form, och är i ena ändan trubbig, i den 
andra spetsig. 

ec) Cincinnura, kroppen är åt båda ändar spetsad; 
flera individuer äro slingrade om hvarandra. 

G. Valentin om Björnens spermatozoer, Act. 
Bonn. XIX, p.- 239. 

Dujardin om ”les Zoospermes”, Ann. Sc. 
Nat. 1837, vol. 8; hos Däggdjuren, p.- 291; hos 
Karpen, p. 297; hos Salamandra aquatica vol. 10, 
1838, p. 21. 

Se äfven förut vid Mollusca Cephalopoda sid. 385. 


Äggets de- Åggets delar , deras utveckling, och förloppet 


lar och 
börjande 
utveck- 


ling. 


vid generationen, hafva genom de nyare microsco- 
piska undersökningarne af R. Wagner, Bischoff 
m. fl. blifvit utredde till en noggrannhet, som man 
ännu för få år tillbaka ej vågade hoppas, och 
ehuru visserligen ej alla frågor äro besvarade, så 
tyckes man vara på god väg att intränga rätt djupt 
i generationens hemligheter. Följande  framställ- 
ning är hemtad ur de resultater som Prof. Bi- 
schoff i Heidelberg meddelade, af sina forsknin- 
gar, vid Naturforskarnes sammanträde i Freyburg 
1838 (Se Isis 1839). Han hade anställt undersök- 
ningar på hundar, och några timmar efter par- 
ningen funnit spermatozoer på äggstockens yttre 
hinna och på fransarne af tuba fallopii, men ägg- 
stockarnes folliculi graafiani, som innehålla äggen, 
voro då ännu hela. Inom dessa ligger sjelfva äg- 
get (Ovulum, G€Eichen) uti en tätare och tjockare 
fläck 


481 


fläck af deras inre, granulösa hinna. Denna fläck 
är den s.k. Discus proligerus , (Keimscheibe, Ågg- 
skifvan); den omgifver sjelfva ägget liksom hvitan i 


C 


foglarnas ägg, men en egentlig ägghvita utbildas 


aldrig omkring däggdjurens ägg, hvilka allenast 


motsvara gulan hos foglarna. Det består af följande 

delar: 

1:o ett oregelbundet yttre, grynigt lag, eller en 
sort yttre betäckning. 

2:0 en fast och klar hinna eller hylsa, Zona pel- 
lucida ( Dotterhaut, ägghinnan), hvilken om- 
gifver ägget såsom en gördel och ”visar 2 kan- 
ter”.  Deraf blir sedan chorion (se nedan). 

3:o Gulan , som är grynig eller kornig. 

4:0 Fröblåsan (Vesicula prolifera s. Purkinji, feim- 
blåschen, Keimzelle) liggande inuti gulan vid 
dess yta. 

5:0 Fröfläcken (Beimfleck , Kern der Keimzelle), 
en dunkel fläck, som ligger inuti fröblåsan, 

Rare dess yta. 

Agget växer högst obetydligt under dess gång ge- 

nom äggledaren (Tuba Fallopii) och är der ännu 

omgifvet af fröskifvan, som dock småningom för- 
minskas.  Fröblåsan kunde numera ej återfinnas; 
gulan var ännu ogenomskinlig men stadd i en be- 
ständig inre förändring. — Då ägget nedkommit 

1 uterus växer det hastigare; fröskifvan har allde- 

les försvunnit, zona pellucida innesluter ägget 

fullkomligt och utgör dess yttre hinna, chorion. 

Gulan blir nu klar; dess gryn gruppera sig på 

inre ytan af chorion och sammanhållas der af en 

nybildad, ytterst tunn membran (fSeimhaut, Reim- 
blase "), som består af fina celler, hvilka hopa sig 


+) Man kunde på Svenska kalla den Fosterblåsan, fosterhin- 
nan. De delar som tillhöra och omgifva gulan kunde få 


Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o0. 31 


482 


allt tätare, så att de bli 6-kantiga eller mångkan- 
tiga, och tyckas uppkomma af gulans korn, som 
utbildas till celler. Denna membran ligger tätt 
intill chorion och innesluter nu gulan; deraf blir 
sedan vesica umbilicalis; nu har den på ett ställe 
en tjockare eller tätare fläck, som är Fosterämnet, 
hvaraf embryo utvecklar sig. Denna fläck består 
af ett större antal korn af gulan, som hopa sig 
tätare i omkretsen, och lemna midtuti ett mera 
klart ställe (area vasculosa s. pellucida); af den- 
samma börjar nu genast embryo att utbilda sig. 
Ägget har då en betydlig storlek, mnemligen hos 
bunden + Pariserlinea (+ Svensk linea) i diameter. 

Alla de förut uppräknade delarne af det oför- 
ändrade ägget voro kända förut; R. Wagner 
upptäckte nemligen år 1835 fröfläcken, som är den 
innersta ännu bekanta ”). Han beskrifver äggen af 
de flesta djurklasser i sin Prodromus Historie Gene- 
rationis , Lips. 1836, fol. — Åggets utseende före 
befruktningen är lika hos nästan alla djurklasser; 
dock hade W. ej funnit fröblåsan hos Tenia , Di- 
stoma , Nais och Lumbricus (jemf. Dugés, något 
längre fram), ehuru han sett den uti äggen af vida 
lägre djur: Actinia , Medusa, Asterias, Mollusker. 
Wagners arbeten häröfver äro samlade uti Ann. 
Sc. Nat. 1837, vol. 8, pag. 282, och i Burdachs 
Physiologi Ed. 2. Han anser ägghinnan (Dotterlaut) 
för att redan från början vara en fullständig, slu- 
ten hinna kring gulan, Chorion , uti hvilken den 


klara ringen (Zona pellucida) blott bildas genom 


benämning af ägg, de som ligga inuti gulan före befrukt- 
ningen, af frö, och de som bildas efter conceptionen, af 
foster. 

+) Roger Graaf upptäckte i medlet af 1600:talet', de eft&r 
honom benämde Folliculi Graafiani. Prevost och Dumas 
funno först ovulum hos däggdjuren, i början af 1820-talet. 
Baer. beskref det utförligare, jemte discus proligerus. 


483 


strålbrytningen; denna sednare skulle således ej 


vara någon egen del eller gördel. 

Enliet Krauses iakttagelser skulle deremot 
Zona pellucida bildas al en vätska, innesluten inom 
en egen tunn hinna (Mall. Archiv 1837, p. 27). 

Jones yttrar något olika åsigter med de för- 
utnämda; han tror nemligen att ägghinnan för- 
svinner, och att chorion nybildas af äggets ägghvite- 
lika hylle (discus). "Se Jones, om förändringarne 
i det befruktade ägget hos Mammalia, Philos. Trans. 
1837, p- 339. | 
| D:r M. Barry anställde undersökningar på 
Kaninens ägg, och fann, liksom Valentin, sper- 
matozoerne ända in på äggstockens yta , ditförde 
genom flimmerrörelsen i tube. Han fann, att det 
befruktade ägget wundergår en förändring redan 
innan det uttränger ur ovarium. Fröblåsan , som 
ursprungligen låg vid äggets yta, lägger sig nem- 
ligen midt uti densamma; fröfläåcken lägger sig 
midt uti fröblåsan, och ägghinnan blir hastigt 
tjockare än den var förut. Aggets diameter är då, 
hos kaninen, 13; tum. I tuba fallopii ändras det 
betydligen till hela sitt inre. Af sjelfva embryo 
säger han Äjernan vara den första del som bildas, 
med en spets eller svans, som blir ryggmärg, men 
som är högst olika till storlek och utveckling hos 
olika individuer. Han fann ingen delning af fo- 
sterämnet i 3 lager, såsom uti fogelägget. (Fror. 
Not. 1839 Juli, XI, 8). Tunica decidua bildas 
innan ägget kommer in 1 uterus. Då det inkom- 
mer dit skjuter det för sg en påse af decidua, 
som blir dee. reflexa. Åggets förändringar äro så 
mångfaldiga att B. anser det genomgå 21 stadier 
änan det uppnår en diameter af 3 linea. 

Carus fann alla äggets delar fullbildade och 
foll. graafiani utvecklade hos kalf-embryoneraf honkön 


484 
Hos en flicka som dött 4 dagar efter födseln åter- 
fann han samma delar, men här voro Graafska 
blåsorna föga större än sjelfva ägget, som deraf 
tätt inneslöts. Likså hos en flicka af 18 månaders 
alder; men hos en af 4 år voro folliculi Graafiani 
utbildade, stora och fyllda af vätska. Han tiller- 
känner äggets inre delar ett eget, latent lif, som 
först uppträder såsom verksamt vid befruktningen, 
och yttrar i anledning deraf, att ett djur af hon- 
kön, åtminstone under sednare delen af drägtighets 
tillståndet, är en sammansättning af individuer 1 3 
generationer, nemligen hon sjelf, embryo och de 
redan devuti färdigbildade äggen. Han yttrar äf- 
ven den förmodan, att om yttre omständigheter ej 
hindrade så skulle ett djur af honkön kunna bli 
fruktsamt kort efter födseln. 
Äggen hos ggets ursprungliga construction hos Lumbri- 
djarklas. CBS upplyses af Dugés i hans afhandling om An- 
serna. nelider i Ann. Sc. Nat. vol 7: Fröblåsan med 
sin fröflåck ligger här uti en ganska liten gula, 
inom ett stort ägg (ägghvita?). Det nämdes nyss 
förut att Wagner funnit ägget hos de lägre dju- 
ren i allmänhet, försedt med samma delar som hos 
däggdjuren. Siebold fann dessa, ända till /frö- 
fläcken , + äggen af Medusa (Sieb. Beyträge), och 
Valentin i dem af Rotatoria ( Mäll. Arch. 1836, 
p. 162). Fröfläcken omtalas af Wagner i äggen 
af Patella, Chiton , Haliotis, Holothuria. Aggets 
likhet genom hela djurriket är således bevisad. 
Litteratur. Th. W. Jones om Ovum hos Mammalia före 
parningen, Brewsters Journ. vol. 7, 1835, p. 209. 
R. Wagner om äggets delar i äggstocken, 
Bay. Vet. Ac. Hand. vol. 2, 1837. 
Krause, mätningar af Däggdjurs ägg, Mäl- 
lers Archiv 1837, p. 26. 


485 


Ytterligare beskrifning af Graafska blåsan, Diverse 
af häst och boskapskreatur, lemnar D:r G. Ri-iitior och 
velli uti dess Osservazioni sopra allo svolgimento genitalia. 
di corpi Organici, Bologna 1839. Den består af 
5 hinnor, eller inom hvarandra slutna blåsor, med 
tillhörande nerver och kärl. Den förvandlas till 
corpus luteum, äfven utan conception (Isis 1839, 
pag. 771). 

Bellingieri om fruktsamheten hos Däggdjur 
och talförhållandet mellan könen hos vertebrerade 
djur, se Flourens rapport i Fr. Vet. Ac. d. 9 
Sept. 1839, i Comptes rendus och Institut; Fror. 

Nöt. 1839, Sept: =vAtmSe Nat: vol XF; pc 16. 

Bland arbeten öfver yttre genitalia anföra vi 
endast Mällers, förut, sid. 167 nämda arbete, 
om gen. masc. hos Strutsen, som innefattar en 
jemförande afhandling öfver dessa delar hos alla 
vertebrerade djuren; — samt Eydoux och Lau- 
rent: sur la region Sterno-perineal (i sammanhang 
med deras afh. om pungdjurens os marsupiale) i 
Guérins Mag. de Zool. 1838; innehåller flera läs- 
värda detaljer om generationsdelarna, spenarna m. m. 

Om fruktsamma hybriditeter af vanlig tam pybridi- 
gås &' med Anser cygnoides, af Anas Boschas och 'eter. 
acuta, samt af vanligt och Chinesiskt svin, se Jar- 
dines Mag. 1, p. 305. (Jemf. nyss förut, sid. 476. 
-Hybriditeter omtalas på flera ställen i det föregående). 


2:0 UTVECKLINGS-LÅRAN ”). — Embryos Utveck- 
bildning hos de nakna Gasteropoderna Tritonia nd ad 
& » nn . aln 
fl.) beskrifves af Sars. De otaligt många äggen 
ligga i spiralform; chorion innesluter flera gulor; 


+) Ungarnes utvickiing sedan de lemnat ägget, afhandlas un- 
der djurklasserna. 


hos 


Mollusca 


486 


Vesicula Purkinji finnes, men börjar försvinna efter 
två dagars förlopp. Då börjar gulan dela sig i 
två, sedan i 4 delar o. s. v., så att den på 11:te 
dagen är fint granulerad. På 12-—14 dagen är 
gulan förvandlad till £möryo. På 17 å 18 dagen 
börjar detta långsamt röra sig, medelst cilierna i 
kanten af de 2 stora, vinglika flikarne. På 25:te 
och 26te dagen blir rörelsen lHiflig i ägghvitan, fo- 
ten utsträckes o. s. v. Efter 30—31 dagar fylla 
embryonerna skalet, som brister, hvarefter ungen 
simmar fritt omkring. (Isis 1838, p. 592, vid mö- 
tet i Prag 1837; — Wiegm. Archiv 1837, p- 409). 

Dujardin beskrifver en egen rörelse hos 
foetus (vitellum) i äggen af Limax, kort tid sedan 
de äro lagda. Från två motsatta ställen af gulan 
utskjutas och återdragas '6—38 små förlängningar, 
som hvarje ögonblick förändra form, liksom foten 
hos de lägsta infusionsdjuren (Ameiba). Detta feno- 
men upphör snart, då embryos roterande rörelse, 
som förorsakas af vibrerande cilier, börjar. 

Van Beneden och Vindismann om utveck- 
lingen af: Limax agrestis, Ann. Sc. Nat. vol. 9, 
1838, p. 362; ur Bull. de Brux., Maj 1838. 

Dumortier har med största noggrannhet 
följt utvecklingen af Limneus vulgairis "från äggets 
befruktning tills det på 30:de dagen utkläckes. 
Embryos rotering uppbör sedan ögon bildat sig. 
Nervsystemet bildas transverselt 1 embryo; ej lon- 
gitudinelt såsom hos vertebrerade djuren. (Dum. 
Ewmbryogenie des moll. gastrop. Bruxelles 1837, 
4:o0, 47 sid., 4 ill. tab.; uv Mem. de Bruxelles X:. 
Ann. Sc. Nat." Volk: 8;118373: pr 1295 Temperatu- 
ren är noggrannt observerad; talrika figurer upp- 
lysa beskrifvingen). 

Pouchet om Embryo hos Limneus, Ann. 


SE INGELA, Pp. Oh 


487 


E. Jaequemin, utveckling af Planorbis cor- 
nea; genomgår bildningen från första anlaget. 
Embryo erhåller, innan det lemnar ägget, samma 
form som det fullbildade djuret. (CRech. Anato- 
miques, i Act Bonn. XVIII, 2, p. 635, med figurer). 

Dugåes om äggets utveckling af Cephalopo- 
derne, Aun. Sc. Nat. vol. 8, 1837, p- 107. 

Serres Rech. sur PF'Anat. des mollusques, 
comparée å PFovologie et å I'embryogenie de Phomme 
et des Vertebrés, Institut N:o 221, 1837; Ann. Sc. 
Nat. Vol. 8, p. 169. De lägre djurens organer 
motsvara ej dem hos de fullbilldade högre djuren, 
utan dem hos deras foster, hvilket väl ej kan be- 
tviflas; men de jemförelser som här göras torde ej 
af alla godkännas; molluskernas tarm jemföres med 
gulan i de högre djurens ägg; gälarna anses mot- 
svara allantois, ”som ligger under chorion”; cho- 
rion skulle motsvara manteln, och membrana deci- 
dua, kalkskalet. Vidare om chorda dorsalis och 
vertebrerna. 

Uti förra årsberättelsen, sid. 111, omtalades hos arti- 
första häftet af Herolds arbete öfver insekternas ng 
utveckling i ägget. Andra häftet utkom år 1838. 
Detta utmärkta verk hörer till de vigtigare bi- 
drag, som  fysiologien i sednare tider erhållit. 
Det lemnar en noggrann, under mer än 20 års mö- 
doösamt arbete, samlad öfversigt af embryos utveck- 
ling uti äggen af de olika insektordningarne, hvar- 
öfver vi hittills saknade all kännedom. Då sam- 
mänsatt microscop alldeles ej passade för dessa un- 
dersökningar, äro de alla gjorde med enkel loupe, 
vid 26 gångers lineär-förstoring. Det har ej for- 
drats ringa fintlighet att upptänka de handgrepp, 
hvarigenom det lyckats författaren att blotta och 
betrakta dessa fina, af ogenomskinliga hinnor, och 


ofta af hårda skal omgifna ägg; men genom ihär- 


488 


dighet och öfning har han öfvervunnit alla svårig- 
bored och lyckats att tydligt framställa hvad som i 
början syntes omöjligt att åtkomma. Åggets bild- 
ning är följd från de första anlagen, uti de ännu 
ofullständiga äggstockarna, hos larverna af honkön, 
genom Pupptillslåkilst. hos imago före och efter 
befruktningen, och hufvudsakligen under embryos 
utbildning i det värpta ägget. — Exempel äro 
valda af alla ordningar, len Melolontha vul- 
garis, Locusta viridissima, Pediculus pubis, Lygseus 
apterus, Musca vomitoria, Formica rufa, Semblis 
bicaudata, Papilio brassice, Bombyx rubi, B. mori 
och flera andra lepidoptera. 

Af de hittills utkomna hbäftena kan man ej 
dömma till hela vidden af de gjorda upptäckterna, 
men deraf synas redan några resultater, som före- 
falla ganska oväntade. oT. ex. Embryos bildning 
är, hos olika insekter (troligtvis Insekt- ordningar), 
så skiljaktig, att man knappt skulle väntat sig en så 
stor olikhet hos skilda djurklasser. Hos örönllanse 
bildas hela Embryo utanför ägg-gulan, bredvid den, 
utan att omsluta densamma, eller synas stå i nå- 
got annat sammanhang dermed, än att de gränsa 
omedelbart intill hvarandra. = Då första anlaget 
(Seimbhaut, fosterämnet) bildas, inträder en ny 
verksamhet i hela gulan, som småningom förvand- 
las till en massa af större kulor; men då detta 
ämne hunnit utbilda sig till ett embryo, upplösas 
åter dessa kulor småningom, till en fingrynig massa, 
som liksom insugas i fostret, för att bidraga till 
dess utveckling. — Helt olika är förhållandet i 
Hugåägget (af musca), der foster-ämnet genast från 
första anlaget omsluter hela gulan såsom en" hud; 
den bildas nemligen såsom en sluten säck på gu- 
lans yta. 


489 


Hos Fjäril-embryo är det buksidan som först 
bildas och denna ligger vänd emot gulan. Rygg- 
sidan, som sednare fullbildas genom sammandrag- 
ning och hopväxning af fosterfläckens (eller ämnets) 
kanter, ligger tätt intill äggets integumenter. Uti 
Spindel- och Kräft-ägget vänder deremot embryo 
ryggen mot gulan. Det var alltså falskt då man, 
ledd af kännedomen om dessa sistnämda ägg, 
antog att de overtebrerade djurens embryo skulle 
hafva ett omvändt läge mot de vertebrerades ”); 
men det synes bekräfta sig att djurens slut- 
liga ställning är omvänd, så att den först bildade, 
hela sidan af embryo hos de vertebrerade djuren 
blir rygg, hos de öfriga buksida, eller med andra 
ord, att det fullbildade djuret af vertebrata vänder 
nafveln nedåt, af invertebrata uppåt. 

Insektäggets fosterämne (Åeimlhaut) består lik- 
som de vertebrerade djurens af ett seröst lag, el- 
ler blad, hvaraf yttre kroppsdelarna skola bildas, 
och ett muköst, som blir tarm. Dettas förvand- 
ling till tarm framställes synnerligen vackert hos 
embryo af Musca wvomitoria , hvarest hela embryo 
är "genomskinligt och den inuti embryo (närmast 
inuti det mukösa laget) inneslutna vitellum har en 


tydlig gul färg. 


En se afhandling af stort intresse i detta 
rikhaltiga verk, är jemförelsen mellan befruktade 
och obefruktade ägg af Silkesfjäriln. Bland de ägg 
som värpas af obefruktade honor finnas vanligen 
några få, uti hvilka en utveckling försiggår, all- 
deles lika med den uti de befruktade äggen. Gu- 
lan undergår samma förändringar, och ett embryo 
bildas på samma sätt; men då detta är nära fär- 
digt att utkläckas upphörer på en gång all verk- 
samhet och dess lif slocknar, i fall det kan sägas 


>) Jemför Rathkes beskr. af ägget hos Mysis, förut sid. 359. 


Embryos 
utveckling 


490 


någonsin hafva ägt Hf. Denna märkvärdiga ut- 
vickling kan endast anses såsom en bildningsdrift, 
som honan fått i arf efter föräldrarnas parning, 
och erinrar om det besynnerliga förloppet af fort- 
plantningen hos bladlössen. — Detta arbete kom- 
mer att utgöras af 4 häften, hvardera å 8 Thlr. 
Plancherna äro dubbla, nemligen en med kolorerade 
figurer och en med samma figurer i contourlinier, 
försedde med numror och bokstäfver för förkla- 
ringen.  (Vidlyftigt utdrag finnes i Ann. Sc. Nat. 
vol. XII, 1839); 

Dujardin, om embryo af intestinal-maskar- 
ne, och dess rörelse i ägget, Ann. Sc. Nat. vol. 8, 
1837, p. 303. — Om embryos rörelse i ägget af 
Tema ibd. vol. 10, 1838, p. 29. 

Miescher, om embryo af Strongylus arma- 
tus ibd. 10, p. 192, ur Baseler Bericht. 

Om embryo af Crustacea, se förut sid. 359 
(Rathkes afh.). 


Till läran om de vertebrerade djurens utvick- 


hos Verte-ling har D:r Reichert lemnat ett högst vigtigt 


brata. 


bidrag, genom en ypperlig utredning af ansigtets 
och hufvudets undre delars bildning hos foster af 
däggdjur och foglar. Då fostret börjar bildas lik- 
nar det en liten plattad skifva, hvars öfre convexa 
sida skall blifva kroppens yta; den undre är äm- 
nad att bli kroppscavitetens insida och tarm. Hjer- 
nan är ett af de första organ som bildas i skif- 
vans, eller fosterämnets framända, och omedelbart 
under hjernan bildas det blifvande hjertat, i form 
af ett litet, krökt blodkärl, som hänger under 
skifvans framända. Detta utskickar flera bågar åt 
hvardera sidan, hvilka slutligen förena sig till en 
aorta under ryggen, liksom de från fiskarnas gäl- 
bågar kommande kärlen. Detta allt var väl bekant 


491 


genom Baérs med fleres iakttagelser. Sedan hade 
Rathke funnit, att däggdjurens nybildade foster 
hafva öppningar på halsens sidor, som likna fiskar- Gälöpp- 
nas gälöppningar, mellan hvilka de nyssnämda kärl- ES 
bågarna ligga, liksom på gälbågar. Reichert 
har nu vidare följt dessas utveckling, och funnit, 
att så snart hjerna och hjerta börjat bilda sig, ser 
man midtför dem, tre små, nästan fingerlika fli- 
kar utväxa från kroppskanten. Den främsta bildas 
först, midt under det redan synliga ögat, och är 
störst. Den är böjd till en vinkel, så att basis 
eller främre delen ligger fästad i kroppskanten, 
parallel med den blifvande ryggraden; bakre delen 
står fritt ut från kanten liksom de två följande 
flikarna, hvilka uppkomma successive. Dessa 3 
paren flikar skola, genom spetsarnas sammanväx- 
ning, bilda underkäken och halsens sidor; snart 
böja de sig nemligen emot sina motsvarande, med 
hvilka de hopväxa, hvarigenom 3 bågar eller rin- 
gar uppkomma som omsluta muncaviteten och sval- 
get. I den främsta bågen bildas käken, i de två 
följande, tungbenet med sina två horn m. m. 
Men de tre bågarne sammanväxa äfven sinsemellan 
efter meddellinien, så att allenast på sidorna qvar- 
blifva öppningar mellan dem, alldeles som fiskar- 
nas gälöppningar. Den främsta af dessa öppnin- 
gar qvarblifver alltid i form af hörselgång och 
tuba Eustachu, de två följande hopväxa snart och 
försvinna. 

Omkring den främsta öppningen bildas inutiHörselben 
massan, tätt invid hjernan, den benring som 'skall ” 
bli hörselgång; ämnet till klippbenet ligger redan 
mellan roten af andra och tredje bågarne. Af de 
tre små hörselbenen . bildas hammaren och städet 
från - främsta bågen, alltså från samma del som 
underkäken.  Stigbygeln uppkommer från andra 


Tungben. 


Käkar; 
näsa. 


492 

bågen. Hammarn spelar i början en vigtig roll, 
såsom Meckel förut hade upptäckt. Den är en 
af de första delar som bildas, och är i början 
ganska stor, så att den räcker ända ut i spetsen 
af första bågen, eller underkäken, och förenas der 
med den motsvarande såsom ett V, eller såsom en 
ursprunglig underkäk. Utomkring detta V afsätter 
sig sedan ben-ämnet för den blifvande underkäken, 
och då börjar vinkeln, som bildas af de båda ham- 
marskaften , att resorberas, hvarefter dessa ben föga 
tilltaga i storlek, under det de öfriga hastigt till- 
växa. Hammaren blir sålunda innesluten i hör- 
selgången. 

De tre förutnämda ursprungliga bågarna bil- 
das midtför hvardera af hjernans tre hufvudmassor, 
som bestämma bildningen af Cranii tre verteber- 
kroppar (pars basilaris och de båda corpora sphae- 
noidalia), och den broskstrimma, som bildas inuti 
hvardera af bågarna, utgår från främre delen af 
hvar sin motsvarande af dessa tre verteber krop- 
par, liksom refbenen från ryggradens vertebrer. 
Men under utvecklingen föregå här flera ombild- 
ningar. - Tungbenets form förändras, så att de 
båda broskstjelkar, i 2:dra och 3:dje bågen, som 
ursprungligen förenade det med cranium, undan- 
trängas af hörselapparatet, och bildas olika hos olika 
djur, men de qvarstå alltid i form af tungbenets horn 
och ligam. suspensorium. 'Menniskans processus 
styloideus är ett sådant qvarstående, förbenadt 
stycke af lig. suspensorium, som hos däggdjuren 
är lemningen efter brosket i första bågen. Hos 
foglarna är det en lemning af den i tredje bågen. 

redan då bågaårna började visa sig bildades 
från kroppens framända 3 flikar, hvaraf den mel- 
lersta, som är störst, blir näsa och näsben; de små 
sidoflikarna blifva nosens sidodelar, hvari tårbenen 


493 


utvickla sig, och hopväxa med basis af första bå- 
gen.  Näsborrarna äro lemningar af fissurerna mel- 
lan dessa tre flikar. — Öfverkäken (os max. su- 
perius med ossa palati) bildas på ett sätt, som väl 
förefaller något oväntadt, men som man hade kun- 
nat gissa af dess utseende hos fiskarne, nemligen af 
samma båge som underkäken. Denna sednare upp- 
står af bågens fristående del (se förut), och öfver- 
käken af dess basis, som låg fästad vid hufvudets 
sida. Dess främre fyllnad, os intermaxillare, skall 
enligt R. bildas i spetsen af näsfliken. 


Man har i allmänhet antagit, efter Baérs Kärlbå- 


5 


första upptäckt, att af de förut omnämda bågarne 
från hjertat till aorta, försvunno de främsta, un- 
der det nya uppkommo bakom dem. Reichert 
yttrar en annan åsigt och påstår, att de hos dägg- 
djur och foglar ej förändras, men att hela hjertat 
med sina bågar småningom skrider bakåt, för att 
slutligen stanna i brösteaviteten. Under detta bakåt 
skridande händer det, att den kärlbåge, som i bör- 
jan låg under underkäksbågen, snart befinner sig 
under den derpå följande, hvarigenom Baer trott, 
att den hade försvunnit; hvaremot den tredje, då 
den skridit förbi bakre gälöppningen, ansågs för 
en ny, som tillkommit då den första försvann. 
Häruti skulle alltså en väsendtlig olikhet finnas mel- 
lan de två högre klasserna och fiskarna, hos hvilka 
dessa kärlbågar alltid bli qvarliggande mellan gäl- 
öppningarna. R. vill derföre ej antaga namnet 
gälbågar, för de beskrifna sidodelarna af halsen hos 
däggdjur och foglar, utan kallar dem visceral- 
bågar , och anser dem ej en gång för analoga med 
gälbågarna hos fiskarne. Denna åsigt bestrides dock 
af Rathke (Entw. g. der Natter, p. 52, se ne- 
dan), som visar att kärlbågarne ligga mellan det 
serösa och mukösa laget af fosterämnet, och af des- 


osar, Gäl- 


bågar. 


494 


sas, i halsens sidoflikar (bågar) hopvuxna kanter, 
hindras att skrida från sitt ställe. [En annan om- 
ständighet, som synes af R eicherts egen beskrif- 
ning, visar den fullkomliga analogien mellan dessa 
delars bildning hos de högre djurens ” embryoner 
och fitkarne: sidoloberna hopväxa nemligen till 
bågar och omslata svalget inanför hjertat, hvilket 
blir hängande utanför dem, alldeles såsom det än- 
nu befinnes hos fullvuxna fiskar, utanför gälbå- 
garne, som stå i omedelbar förening med tungbe- 
net. Egentliga skillnaden tyckes bestå deruti, att 
hos fiskarne, som behöfva en gälrespiration, ut- 
bildas de nämda kärlbågarne till gälfransar, hvar- 
emot de, hos de högre djuren, enligt Baers iakt- 
tagelser, dels försvinna, dels ombildas till lung- 
"kärl och arcus aorte. Man får härigenom en herr- 
lig analogi mellan gälar och lunga, såvida, att de- 
ras kärl ursprungligen äro desamma hos fostret; 
men fiskarnas egentliga lunga blir en simblåsa med 
ganska obetydligt antal kärl, jemf. sid. 2061. 
MS Af Reicherts undersökning synes vidare 
följa, att de äggläggande djurens os quadratum 
skulle vara detsamma som städet hos däggdjuren. 
Man har annars trott sig veta att både foglar och 
amfibier hade alla tre hörselbenen jemte os qva- 
dratum , och att detta motsvarade en del af dägg- 
djurens tinningben, nemligen os tympanicum eller 
pars squamosa. (Jemf. Rathkes Entw. d. Natter, 
längre fram). Reichert de Embryonum arcubus 
sic dictis branchialibus Berol. 1836, 4:o. — Mäl- 
lers Arehiv 1837, CXXXXI. 
Cranii Rathke beskrifver bildningen af Cranii bot- 
botten; 3 3 ä R 
Vertebrer.ten (Corpora sphanoidalia och pars basilaris) samt 
näsans ben, i Möllers Archiv 1838, p. 482 och 1839, 
p. 227. Chorda dorsalis, eller det grundlag kring 
hvilket verteber-kropparne bilda sig, slutar framåt 


495 


med en spets under hjernans bakre del, der hvar- 
est hörsel-kapslerna uppkomma; men den yttre be- 
läggningen kring den slida, hvaruti i allmänhet 
verteber-kropparne utbildas i form af ringar, sträc- 
ker sig längre fram och afgifver 2 broskgrenar 
framåt, i form af en grekisk lyra, hvilka ligga 
tätt tillhopa under näskapslerna, som bildas i cranii 
framända. Hos de två högre klasserna samt ödlor 
och ormar finnes en tredje, kort mellan-gren. De 
två -lyrformiga grenarne hopväxa framtill, och från 
hopväxningsstället uppväxer näsans skiljevägg (la- 
mina ethmoidalis m. m.), från hvilken sedan näs- 
benen bildas. Ossa intermaxillaria bildas framom 
deras spets.  Nackbenets verteberkropp (pars basi- 
laris) bildas i beläggningen kring spetsen af chorda 
dorsalis, liksom en verteber; den bakre corpus 
sphanoidale, i samma massa vid roten af de båda 
lyrlika grenarna, och den främre corpus sphanoidale 
jen massa som utväxer mellan dem. Båda corpora 
sphanoidalia äro underkastade flera förändringar. 
[Jemför härmed J. v. Mällers beskrifning af 
eranii botten hos Cyclostomerna i Vergl. Anatomie 
der Mvyxinoiden, Berlin 1835, hvarest verteber- 
bildningen fullständigt afhandlas. Hos Ammocetes 
finnas endast de lyrformiga grenarna, som framtill 
gå tillsamman såsom en båge, hvilken i form af 
ett gomben ligger under näseaviteten. Detta djur 
hinner således aldrig längre i utbildning af dessa 
delar, än till samma stadium som de högre djurens 
foster 1 första början. Hos Amphioxus lanceolatus, 
hvars struktur först 1839 blef undersökt af Retzius 
och mig, finnes ej en gång dessa broskgrenar, utan 
chorda dorsalis går ända fram i kroppens främsta 
spets. Ett motsvarande stadium tyckes böra finnas 
hos de öfriga djurens foster]. — Se äfven H. 


Rathke, täber Enwickelung des Schädels der Wir- 


Foglarnas 


496 
belthiere, Fror. Not. 1839, Oct. XII, 5 (3 vertebre; 


den främsta utgöres af os sph. anterius' med os 
ethmoideum. Os frontis är ett accessoriskt ben 
(Schaltbein) tll den mellersta). 


H. Rathke anmärkningar till djurens utveck- 


EE lingshistoria, 1 Mällers Alling 1838, innefattar bland 


jön annat att foglarnas bröstben börjar med 
två åtskilda, longitudinella hälfter, som bakåt di- 
vergera och sedan hopväxa. 


ET H. Rathke, Entwickelungs-Geschichte der 
Embryos Natter, Königsberg 1839, 4:0, 232 sid., 7 tabb., är 
utvick- fe ; > d i ; , , E 

ling. åter ett i hög grad rikhaltigt arbete. Nästan alla 


delars utvickling hos vår vanliga snok (Coluber 
Natrix) beskrifvas så fullständigt, att man vid ge- 
nomläsandet skulle kunna bli frestad att tro, att 
ej mycket mera vore att göra i detta ämne. Då 
öfverallt jemförelser göras med andra djur, kan 
detta arbete anses för en fullständig öfversigt af 
kännedomen om vertebrerade djurens utveckling år 
1839. Det är alltför sakrikt att referera, hvarföre 
jag blott tillåter mig ett par korta utdrag. — Or- 
marne hafva, såsom bekant är, blott en lunga; 
men hos deras embryo börja lungorna med 2 säc- 
kar, såsom hos de högre djuren; den ena stannar 
dock snart i utvicklingen. — Gälöppningarne hos 
Embryo äro 4, alla på en gång tydliga; de bakre 
hopväxa först. Äfven den an hopväxer full- 
komligt, hvarföre ormarna ej hafva yttre hörsel- 
öppning; den hopväxer äfven på fiskarna i all- 
mänhet, men qvarblifver hos hajarna, i form af 
det så kallade spruthålet. Utörat hos däggdjuren 
bildas af en vulst kring denna främsta gälöppning. 
— Om kärl och gälbågarna nämdes Rathkes. 
mening kort förut. — Framom första gälöppnin- 
gen ligger, såsom af förut lemmnade beskrifning 


upplyses, 


497 


upplyses, den del som skall bli underkäk. Der- 
vid bildas från cranium, troligen liksom ett ref- 
ben, ett fint gaffelformigt brosk, hvars främre klo 
blir gomben och ossa pterygoidea; öfverkäksbenet 
bildas af en broskstrimma, som ligger utmed denna 
(i den till käkar ämnade sidodelen af hufvudet: 
jemf. förut). Härigenom får man upplyst hvarföre 
gombenen hos de lägre vertebrata (Ambbier, fiskar) 
utgöra den hufvudsakliga delen af öfverkäken; först 
hos däggdjuren undanträngas de genom en större 
utbildning af den tillkomna delen, öfverkäksbenet. 
Bakre klon af det nämda gaffelbrosket, går in i 
underkäken och utgör det Meckelska brosket, kring 
hvilket underkäken bildar sig, och som slutligen 
qvarstår såsom hammare i örat (se nyss förut). 
Sjelfva gaffelskaftet öfvergår ej till qvadratben, utan 
detta utväxer från skaftets förening med gaffel-klor-»> 
na (käkarna), och anses äfven af R. vara detsamma 
som städet hos mammalia. — I 2:dra och 3:dje 
svalgbågen (visceral eller gälbågen) bildas enkla, 
broskartade strimmor, i form af refben, hvilka 
sedan bli ledade och förändrade till tungbenshorn. 
Tungbenshornen motsvara således till sin uppkomst 
fiskarnas gälbågar, hvilket dessutom blotta utseen- 
det visar. 


Baer utvickling af grodans ägg, Bull. detitteratur. 
Petersb. 1, 1835 och 6. Isis 1839, p. 624. 


Baer äber Entw. Gesch. der Thierc, Königs- 
berg bey Bornträger, 2:dra bandet 1837, 315 sid. 
4 tabb. Denna del af Baers för fysiologien vig- 
tiga arbete är mig ännu obekant, men med blotta 
titeln och författarens namn följer nödvändigt be- 
greppet om ett högst rikhaltigt arbete. Enligt de 


recensioner jag deraf sett, motsvarar det fullkomligt 
Prof. Sundevalls Arsb. 1837—1840. 32 


498 


de förhoppningar man, i anledning af första de- 
len gjort sig derom. 

M. Barry Researches in Embryology, Lon- 
don 1839, 4:o, 41 sid. text; ur Philos. Trans. 1838 
part 2. Royal Proe. 1838, p. 73, och 1839, p. 
136; — Se Fror. N. Not. 201, och utdrag ibd. 
N:o 208; skall vara ganska rikhaltigt, såsom synes 
af det förut, under äggets beskrifning anförda ut- 
draget. Undersökningen är gjord på kaniner. 

Serres, om fissurerne på sidorna af hals och 
thorax af menniskans foster, Ann. Sc. Nat. XII, 
1839, p. 129. 

Id. om utvicklingen af Ammios hos menniskan, 


Anno St. Nar NB, p. 234. — Om Embryos första 


Embryo 
hos 
Kängnru, 


respiratior ibd:; p. 325; — Fror: N.:: Not. XI, 4, 
ur Gazette Medicale 6 Juli 1839. Den säges ske, 
före placentas utbildning, eller, hos menniskan, 
under de tre första månaderna, genom villi på 
chorion, som intränga genom hålen på Membr. 
decidua reflexa och slutas med en utvidgad ända, 
fritt i vätskan uti caviteten af decidua. Han an- 
märker att de af Rathke funna gälöppningarne ej 
antyda ett respirations organ på detta ställe, hvil- 
ket väl aldrig någon har trott. 

Breschet & Gluge, Rech. sur la Structure 
des membranes de PFoeuf des Mammifeéres; Ann. Sc. 
Nat. vol. 8, 1837, p. 224. 

Mayer i Bonn, om Nafvelblåsan och Allan- 
tors, Act '"Bönh. XVIIT, 27 p- 513. 

Owen om foetal-hinnorna hos Kanguroo, Ann. 
Sc. Nat. vol. 7, p. 372; ur Loudons Magazin vol. 1. 
Graviditeten varar 38 dagar. OO. har förut visat, 
att chorion ej har någon placenta utbildad, och 
ingen betäckning af wvilli, som stå i förening med 
uteri inre väggar. Foetus står således hos Pung- 
djuren i samma förhållande till modren, ':som hos 


499 


huggormarne, eller andra vivipara amfibier. Nu 
visar han en ännu ytterligare likhet hos HKän- 
guru med äggläggande djuren deruti, att allan- 
tois, som ganska sent utvicklar sig, ej står i nå- 
gon förening med chorion, utan utgör ett särskilt 
organ för embryos respiration. Den förblifver gan- 
ska liten, under det gulan hos embryo har betyd- 
lig storlek; 


Reina och Galvagni, om ett menniskofo- Felaktig 


o . a : t k- 
ster med 3 hufvuden, ånyo beskrifvet med figur Mir. mot 
Ann. Sc. Nat. X, p. 349. jaa 


Wilbrand, ett missfoster af får utan hufvud 
och thorax, blott bestående af kroppens abdominai- 
del med bakre extr. Isis 1838, p. 578. 

Joh. Schmid, de Cyclopia, Diss. inaug, 
Turici 1838, 4:0, 18, 2 tabb. 

En lefvande Dufsva, hvarpå intet spår af ögon 
syntes, omtalas i Zool. Proc. 1839, p. 175. 

; Deen Anat. Beschr. eines Monstr. 6 fässigen 
Wasserfrosches, Zwolle 1838, 4:0, 24 sid. 2 tab. — 
Isis 1839, p. 400. 

Rumpelt om Monstrositeter hos fiskar, sy- 
stematiskt ordnade, Isis 1839, p. 862. 

Perty, om Monstrositeter hos insekter, ibd. 
pag. 864. 

Om de lägre djurens sammanhang med sjuk- 
domar, se under Acari och Infusoria. 


3:o HUD-, HORN- och TANDBILDNINGAR. 
— Uti en afhandling, ”Om nervernes slut i huden fn 
af Balena”, Institut 1838, p. 185, beskrifver Gluge 
en oändlig mängd fina, slingrade trådar, som äro 


fortsättningar af Derma, och intränga genom in- 


Epithe- 


lium. 


500 


nersta laget af epidermis hos Balxna, samt tyckas 
tjena att sammanhålla dessa båda delar. | 

Flourens har meddelat sina undersökningar 
af slemhudens och ytterhudens struktur, såsom en 
fortsättning af hans förut, sid. 36, anförda under- 
sökning af hudens färg, uti Ann. Sc. Nat. vol. IX, 
p- :239, och "vel; vp. 343: Errol Not Ni 
186; IX, 10. Genom macerering af epidermis hos 
foster har F. funnit, att den fortsättes för att be- 
kläda yttre sidan af naglar och hår, och att den 
således hvarken öfvergår uti dem, eller går in i 
hårens cavitet för att bekläda dess inre sida. Jag 
kan dock ej underlåta den anmärkningen att han 
ej redovisar för båda lamellerna af epidermis, så 
alt man stannar i ovisshet om äfven den inre la- 
mellen lägger sig utanpå håret eller nageln. 

Samme författare lemnar, i en afhandling om 
Membrana mucosa i tarmkanalen (ibd. XI, p.- 282; 
Fror. Not. N:o 252, Nov. 1839), en ny bekräftelse 
på tillvaron af den, redan genom Lieberkuhn 
kända, men ofta betviflade ytterhuden, Fpithelium , 
i hela tarmkanalen. Den motsvarar hudens epi- 
dermis, och bekläder äfven vwilli uti tarmkanalen 
med ett ytterst tunt öfverdrag. Under epithelium 
ligger en föga tjockare hinna, rete mucosum, som 
liksom på huden utgör en jemnt fortsatt lamell, 
och äfven säges bekläda vwvilli; dessa utgå således 
från sjelfva derma af tarmen. Epithelium var kort 
förut undersökt af flera, nemligen: 

Gluge, Not om strukturen af epidermis och 
epithelium, Bull. de Brux. 1837, Dec. —- Ann. Sc. 
Nat: vol IX7:pr 62 

Henle, om utbredningen af epithelium hos 
menniskan , Möllers. archiv 1338, p. 102. 


Bischoff, om byggnaden af magens slemhud 
ibd., p. 503. 


501 


Det märkvärdiga fenomenet af Flimmerrörelse Flimmer- 
(Ciliarrörelse) har först genom sednaste tiders mi- RN: 
croscopiska forskningar blifvit rätt kändt. Deröfver 
hafva vi erhållit ett hufvudarbete uti Purkinjes 
verk: De phxnomeno generali et fundamentali mo- 
tus vibratorii continui, in membranis tum externis, 
cum internis, animalium plurimorum obvii, Vra- 
tislavixe, 1835, 4:0, som utförligt afbandlar detsam- 
ma, och visar dess allmänhet bland de lägre djur- 
klasserna, hvarest det vanligen börjar yttra sig hos 
embryo i ägget; samt på slem-membranerne hos 
alla djur, äfven menniskan. Åldre forskare hade 
väl sett verkningarne deraf, men förklarade dessa 
på alldeles oriktigt sätt, då de ej sett de organer 
(Flimmertrådar, Cilier) hvarigenom rörelsen i vatt- 
net åstadkoms. TFT. ex. då man såg de hvirflar 
hvarigenom = infusionsdjuren draga de minsta, i 
vattnet flytande eller uppslammade kroppar in uti 
munnen, men ej de organer som förorsaka dessa 
hvirflar, tillade man dem en tjusningskraft, eller 
förmåga att attrahera dessa mindre kroppar. Flim- 
mertrådarne kunna nemligen endast ses med de 
bästa, nyare mikroskoperna. De se ut som fina 
spetsade trådar, som sitta i rader eller knippen 
och äro stadde i en beständig roterande rörelse, 
hvilken regelbundet fortsättes framåt raden, och 
vanligen förorsakar utseendet af en rörelse framåt; 
t. ex. hos Rotatoria, hvarest en dermed omgifven 
knapp eller skifva tyckes vända sig såsom ett hjul, 
emedan rörelsen alltid fortplantas åt samma håll 
kring kanten. Ofta synas de ej, utan deras tillvaro 
igenkännes blott af rörelsen. Denna rörelse spelar 
en hufvudsaklig rol vid lifsfunctionerna, t. ex. nu- 
tritionen och generationen, hos alla djur, och vid 
all rörelse hos de lägsta. Man har nu funnit att 
de högre djurens slemhinnor äro dermed beklädde, 


502 


och att de betäcka ytan på större delen af lägre 
vattendjur. Nyligen har man velat tillägga dessa 
fina delar en ganska mäktig verkan utåt. Garner 
påstår nemhbhgen, uti anatomien af Mollusca (se 
förut sid. 297—8), att det är genom den oupphör- 
liga strömningen i vattnet, som förorsakas af vissa 
mol ker lade som dessa djur förmå urhålka stenar; 
t. ex. Saxicava, Lithodomus, en del Patellzxe, Sr 
Annelider. Han tror att urhålkningen uti skalen 
af musslor, äfven i sött vatten, skulle förorsakas 
genom flimmerrörelsen hos Vorticeller och andra 
små djur. Detta är väl ej bevisadt, men låter ej 
otroligt. Genom den oafbrutet fortsatta verksam- 
heten hos den oändliga myckenheten af de aldra 
minsta djuren, inom ett område der våra sinnen 
knappt förmå att följa med, ske utan tvifvel vida 
större verkningar i naturen, än genom de stora 
djurens och kanhända sjelfva menniskans med- 
verkan. ; 

Mayer i Bonn antager att flimmerrörelsen 
härleder sig af ett rörligt ämne, bestående af små 
roterande ulna Isis 8 p. 245. Detta är dock 
blott ett antagande. 

Donné ens den märkliga iakttagelsen, att 
på ett afskuret stycke slemhinna af en polyp i 
näsan hos en menniska, fortfor fliimmertrådarnas 
rörelser 30 timmar. Efter 7 å 8 timmars förlopp 
upplöstes slemhinnans epithelium till päronlika 
kroppar af, millim. diameter, som simmade fria 
omkring i vattnet 'medelst rörelsen af cilierne, som 
qvarsutto på den tjockare ändan. Ann. Sc. Nat. 
1837 vol. 8, p. 190. 

Man har funnit, ätt ett flimmer-epithelium 
sträcker sig in uti hela ryggmärgskanalen och 
hjerncaviteten; se Valentins repertorium &å p. 58, 
3, p. 72 och 5, p. 78. 


503 


Purkinje & Valentin de motu vibratorio 
animalium vertebratorum, Act. Bonn. XVII, 2, 
pag. 84. 

Siebold har ej kunnat upptäcka flimmerorgan 
i någon del af insekternas kropp, ej en gång 
i Vagima; Wiegm. Archiv 1838, p. 201. Det- 
samma yttrar han om intestinalmaskarne; se förut 
sid. 364—5. 

Sedan man funnit att växternas yttre delar Hår, 
sitta i spiral kring stjelken, och lyckats att kridgg 
denna spiral fbder beräkning , eller att med ma- 
thematiska. formler uttrycka hvarje dels läge, var 
intet naturligare än att söka samma lagar hos dju- 
rens yttre delar t.: ex. hår, fjäll, fjädrar o. s. v. 
En artikel af M:r Mandl öfver detta ämne finnes 
i Ann. Sc. Nat. vol. 9, p. 292, hvaruti Förf. dock 
mest omtalar hvad han ämnar visa i detta hän- 
seende. 

Om hårens riktning på menniskokroppen lemnar 
Eschricht en högst interessant afbandling i Möäl- 
lers Archiv 1837, p. 37. Denna riktning är på 
hvarje punkt bestämd och synas bäst hos fölters 

Trinius äber das Wesen und die Bedeutung 
der Menschl. Haare, nägel und zähne Act. Bonn. 
NIH, Ayp: A7, 

Gasa om hornbildningarne på olika ställen 
af djurens kropp; Mällers Åsen 1836, p. 362 — 
innefattar äfven hårens bildning. 

Retzii undersökning af vädenmlas byggnad, Tänder. 
se förra årsb., p. 164, ata intagen i Mällers 
Archiv 1837 och Isis 1837, p. 519. 

Owen framställer en theori för tändernas 
bildning och tillämpar den på Hajarnas tänder 
Ann. Sc. Nat. vol. XII, p. 209. Han visar att 
tändernas ben och emaljmassa ej bildas genom en 
exsudation af kalkämne utåt, utan genom en al- 


504 


sättning inåt. Denna afsättning af ben-ämne börjar 
i ytan af bulbus, eller det ursprungliga mjuka 
tandämnet och sträcker sig derifrån inåt, under det 
tanden tillväxer. Hela tanden är således ett lef- 
vande organ, som nutrieras, liksom benen” och 
hvarje annan kroppsdel. Denna teori kallas af 
Owen ay, och torde väl vara det, i egenskap af 
systematiskt framställd teori, men den blir dock 
ett corollarium af Retzii nyss citerade, vida äldre 
afhandling. Såsom en fortsättning häraf beskrifver 
Owen tänderna hos Gymnodontes (Diodon, Tetro- 
don), hvilka varit ansedde såsom bevis för tänder- 
nas bildning genom en yttre secretion af ben-ämne 
i form af lag, det ena under det andra; men O. 
visar, att dessa lag äro likså organiska som hvarje 
annan del af ett djur, och att hvarje lag är ge- 
nomdraget af rör på samma sätt som däggdjurens 
tänder, Den stora inre tanden hos Diodon bildas 
på följande sätt: periosteum i den håla hvarur 
tanden utväxer, är beklädd af munnens slemhud, 
som der har form af en tjockare dyna, och på 
dess yta bildar sig en verklig tand-bulbus. I den- 
na tandbulbus, som är utbredd i form af en lamell, 
föregår förbeningen från ytan imåt; ytan, som först 
förbenas, blir hårdare och tätare. Då hela bulbus 
är förvandlad till en benlamell uppkommer en ny 
bulbus under densamma, i ytan af den förr nämda 
slemhuden; denna benvandlas liksom den förra och 
sålunda fortfar tillväxten beständigt, genom upp- 
komst af nya lameller och nya bulbi. På samma 
sätt sker tillväxten af Elefantens betar, hvilka äf- 
ven visa en lagrad sammansättning, blott med den 
skillnad att lagen här bilda coner, hvaraf de 
yttre, som äro äldre, innesluta de inre, yngre 
(se 1. cit., p. 347. — Revue Zool. 1839, p. 369, 
ur Fr. Vet. Ac., 9 Dec. 1839, se Institut. — Owen 


505 


i Royal Proc. 1838, p. 137; Fror. N. Not. Vol. 
Jar DD 

Goodsire Jun. om tändernas bildning hos 
menniskan, Fror. N. Not. X, 1—5 och XI, 5; 
genomgår deras utvickling hos en series af foster 
ända från det första anlaget till tänder, hvilket 
märkes hos foster af något öfver + tums längd. 
Hos dem finnes en djup fåra långsåt käken, i 
hvars botten en liten otydlig, mjuk papill bildas, 
såsom rudiment till hvarje tand. För innehållet 
af denna högst rikhaltiga afhandling måste jag hän- 
visa till det citerade stället. 

Tomes om tändernas byggnad, Brewsters 
Journal XIII, 1838, p. 454. 

Jones om samma ämne Roy. Proc. 1838, p. 70. 

Duval om Elfenben, Fror: N. Not. IX, 12, 
1839, ur Ac. de Medicine i Paris. 


4:o BLODET, VÄTSKORNA. — Bland Dägg- 
djuren utgjorde Camelus Dromedarius ett märkvär- 
digt undantag, derigenom, att man funnit den 
hafva aflånga blodkulor, liksom de äggläggande 
djuren, då alla andra kända däggdjur hade dem 
runda; hos Dromedarien äro de likväl ej större än 
vanligt hos däggdjuren. Nu fann Mandl aflånga 
blodkulor, af vanlig storlek, äfven hos Alpaca 
CAuchenia), så att det är troligt att alla de ka- 
melartade djuren visa samma anomali. "Mandl fann 
ingen centralkropp uti dem, och i allmänhet är 
en sådan ej känd uti däggdjurens blodkulor; fog- 
lar, amfibier och fiskar hafva dem större, aflånga, 
med centralkropp. Blodet hos C. bactrianus är 
ännu ej undersökt. De öfriga pecora, till och med 
Giraffen hafva runda blodkulor. Hos Känguru, 
befunnos de likna däggdjurens i allmänhet, men 


Blodku- 
lorna. 


506 


visade någon variation i storleken. Casuarierne från 
Nya Holland och Sydamerika hade dem aflånga så- 
som andra foglar, och ungefär af den hos foglar- 
na vanliga storleken. Petromyzon afviker från an- 
dra fiskar, genom blodkulor, som äro runda, och 
till formen likna dem hos de icke vertebrerade 
djuren. - (Rapport af Mandls afh. om blodkulorna, 
i Fr. Vet. Ac., Ann. Sc. Nat. vol. XI, p. 46; Fror. 
N. Not. 1X, 8, p. 116. | 
Parkinson om blodkulorna hos Cervus, 
hvilka befunnits vara irreguliera; Royal Proc. 
1839;p; 199; ; 
Elefantens blod skall, enligt Prof. Schultz, 
imnehålla alla utvecklingsgrader af blodkulor, om 
hvarandra; nemligen sådana som finnas hos ever- 
tebrata, fiskar och amfibier, foster och fullvuxna 
djur, jemte de vanliga runda, som karakterisera 
däggdjurens blod. Mällers Archiv 41839, p. 252. 
Hos Krokodilen fann Mandi blodkulorna mera 
aflånga än hos något annat kändt djur, nemligen 
2+ å 3 gånger så långa som breda. Deras längd 
är sz, å str millimeter, och bredden 3; å 3; De 
hafva ömsom runda och elliptiska kärnor. Hos 
andra djur af de 3 äggläggande vertebrat-klasserna 
pläga de vara högst 13; gång så långa som breda. 
Hos Proteus hafva de +;å+s millimeter i längd 
och 3; i bredd. Institut 1839 (i Fr. Vet. Ac. d. 
2 Dec.); Revue Zool. 1839, p. 371. 
R. Wagner uppgifver att blodkulorna visa 
så betydliga olikheter hos djuren, att man af en 
droppa blod kan bestämma, ej blott klassen och 
ordningen, utan mången gång slägtet eller arten 
som den tillhört. Han har funnit att de hos ba- 
trachierne äro störst i hela djurriket, och att de 
hos dessa äro större, i den mån som gälarne längre 
qvarblifva hos den art de ullhöra. Alldra störst 


507 


äro de hos Proteus, nemligen zs,—+ pariser linea 
långa; de äro således hos detta djur dubbelt så 
stora som salamanderns, 3 gånger så stora som 
grodans och 12-—15 gånger större än menniskans. 
(Zool. Proc. 1837, p. 107). 

Hos en Leptomera (af Crustacea Lamodipoda) 
fann Wiegmann högst ovanligt bildade, nemligen 
spolformiga, blodkulor. De öfriga crustacea och 
evertebrata i allmänhet pläga annars hafva dem 
mer eller mindre runda. Wiegm. Archiv 1839, 
pag. 111. 

Det var bekant att däggdjurs blod, insprutadt Trans- 
i en fogels ådror, genast dödar denna. Då Prof. SS 
Bischoff en gång vid en föreläsning ville visa 
detta, och lät arteriellt blod af en hund inlöpa i 
en ven af en höna, förblef denna sednare frisk 
och lefvande. Då han vidare undersökte orsaken 
fann han, att det alltid så förhåller sig; men om 


2 
venöst blod transfunderas dör fogeln genast. Mul- 


lers Archiv 1838. 

James Blake, om verkan af åtskilliga agen- 
tier, inbragta i blodomloppet, Fror. N. Not. XI, 

16, 1839; ur Edinb. Medical and Surg. Journal 
April 1839. 

Duvernoy, sur le fluide nourricier &Cc.,Litteratur; 
Ann. Sc. Nat. XII, p. 300; är en sammanställning” ng 
af hvad man känner om blodet hos de vertebre- 
rade djuren. 

Davy, om blodets förhållande till syret, Ann. 

Sc. Nat. XI, p. 316. 

G. Magnus, om respiration och närvaro af 
qväfve, syre och kol-syra i blodet, Ann. Sc. Nat. 
vol. VIII. p. 79, ur Poggend. Annaler 40, p. 3. 

Marchand visar att urinämnet. finnes i blo- 
det, och i andra kroppsdelar än njurarne och uri- 


nen, Ann: Sc. Nat. X, p. 46. 


508 


Poiseuille upptäckte 1836, att den framåt 
Cireu- löpande strömmen i blodkärlens = capillärgrenar, 
MN närmast imtill dessas väggar, omgifves af ett 
klart, genom adhesionen stillastående lag af se- 
rum, som innehåller små runda kulor; att blod- 
kulor, som komma tätt intill detta lag, synas rulla 
derpå och att om de komma alldeles in deruti 
stanna de. Weber antog sedan att detta lag är 
genom en hinna skildt från blodströmmen, så alt 
det skulle utgöras af ett lymphatiskt kärl som om- 
gåfve blodkärlet. Gluge har ytterligare undersökt 
förhållandet, och öfvertygat sig om oriktigheten af 
denna sednare åsigt. Han har sett de små lymph- 
kulorna så väl som de större, egentliga blodku- 
lorna, ombyta plats, utan att circulationen stördes 
och utan att någon mellanliggande del hindrade. 
Det stillastående laget (couche inerte) upptager ända 
till 3 af capillär-kärlets diameter. I lungan (af 
grodor) finnes det äfven, men är der mångfaldigt 
tunnare. - Ann. «Sc. : Nat. vol. XI; 4839, p; 58: 
Flourens, experimenter på mechanismen af 
pulsådrornas rörelser, Ann. Sc. Nat. vol. 7, p. 101. 
T. C. Roden, The valvular structure of the 
veins, Oxford 41839, 8:0 (”being the Warneford 
price essay for 1838”). 
Rhodizon- Vid Naturforskarnes möte i Prag föredrog D:r 
SR eller sina undersökningar af Rhodizon-syran, 
en sur oxydationsgrad af kolet, som spelar en vig- 
tig rol i djuriska kropparne, och af bonom anses; 
vara orsaken till blodets röda färg. Den ger mest 
röda salter. Dess förening med Baryt är skönt 
karminröd och visar, vid starkt ljus eller efter 
gnidning med en glatt kropp, en papegojgrön 
skiftning. Saltet med kali eller natron är blod- 
rödt med dylik blågrön glans. Blott med ägghvita 
bildar rhodizonsyran en gul förening; den kan med 
konst eftergöras och liknar fullkomligt ägg-gula. 


509 


Då denna förening, med ett öfverskott af syra, 
får stå någon tid, synas deri blodröda strimmor, 
liksom i ett ägg under kläckning. Genom frivillig 
sönderdelning af Rhodizonsyran uppkommer Crocon- 
syran. H. tror sig finna ett det färgämne som ut- 
drages ut röda och gula fjädrar, mot reagentier 
förhåller sig alldeles så som dessa båda syror, och 
att det röda är verklig rhodizonsyra, det gula cro- 
consyra. Han framställer den förmodan att alla 
djuriska färgämnen torde vara dylika, olika syr- 
sättningsgrader af kolet i deras ytterligare förenin- 
gar med djurämnen. Vid andedrägts-processen bil- 
das både kolsyra och rhodizonsyra, hvaraf den sed- 
nare färgar blodet. - Se Isis 1838, p. 585. 

Turpin lemnar en afhandling om  mjölk- 
kulorna i Ann. Sc. Nat. 1837, vol. 8, p. 338. Han 
anser dem för individuelt lefvande varelser, ”liksom 
alla andra elementar-organer, som bilda väfnaderna 
i djur och växter” Deras vanliga diameter är tv 
millimeter; i början äro de dock vida mindre, men 
de tillväxa genom insugning och assimilering af den 
vätska hvari de flyta. De bestå af två hinnor, som 
innesluta smöroljan samt än finare kulor (globulins) 
af ostämne. TT. anser såsom säkert att det är 
mjölk-kulorna, som under gynsamma förhållanden 
utskjuta grenar, hvilka förlängas, bli ledade och 
utväxa till ett mögel, Penicillium glaucum.  Lika- 
ledes tror han den förut (sid. 269) omtalade mus- 
cardinen, som växer 1 insekters kroppar, och JZsaria 
felina, som endast förekommer på katters excre- 
menter, vara organiska utbildningar af dessa delar. 
De vid muscardinen omtalade försöken tyckas dock 
ej stadfästa denna åsigt, och andras undersöknin- 
gar synas visa, att fröen till Pemocillium ej till- 
höra mjölken. 


Mjölk. 


510 


Mjölk-kulorna bestå af smör, omgifvet af en 
hinnbetäckning, enligt Henle, som lemnat ypperliga 
undersökningar af dem; se' Fror. N. Not. XI, 3 
och Sv. Läk, Sällsk. årsb. 1839, 1. — Simon om 
samma ämne ibd. XII, 7. 

Om mjölk, dess mängd, beståndsdelar m. ms. 
efter olika slag af foder, se Fror. N. Not. IX, 7. 

Om dess innehåll af syra, om förbättrandet 
af dess oriktiga sammansättning och om dess inver- 


kan på dibarn, ibd. IX, 20, (1839). 


5:o VISCERA; NUTRITION. — Åtskilliga 


Magkört- försök hafva blifvit gjorda, som upplysa förlop- 


larnes 
byggnad, 
matsmält- 

ning. 


pet af matsmältningen. Beaumont och Eberle 
började dem; Schwann fann sedan ett eget 
ämne, som han kallade Pepsin, hvilket : åstad- 
kommer den af Eberle" upptäckta förvandlingen 
af födoämnena, men kunde ej framställa detta äm- 
ne rent (se Prof. Berzelii årsb. 1836, p.- 370 och 
1837, p. 336). Det skulle utgöra det egentliga lö- 
pet, som ystar mjölk. 

Purkinje och Pappenheim hafva lyckats 
att erhålla löpet rent, att deraf bereda magsaft och 
att dermed anställa en artificiell matsmältning. 
Magsaften erhölls af de små gryn, som innehållas 
uti, och afsöndras af magens körtel-lag, och som 
längre ned närmare beskrifvas. De samlas genom 
skrapning med en slö knif och sköljning i vatten, 
hvarefter grynen torkas, pulveriseras och kunna 
förvaras. De fås bäst af hästars och svins mage 
samt af 4:de ventrikeln hos idislande djuren, som 
ensam af de fyra afsöndrar detta ämne. Det bör 
ej tagas vid pylorus, och ej af embryoner, der 
det är mindre verksamt. — Tre gran af den näm- 
da torkade massan med 2 Drachmer vatten och 2 


511 


å 3 droppar concentrerad saltsyra, gifva en mag- 
saft som ytterst nära liknar den af lefvande djur. 
Denna qvantitet af artificiell magsaft digererar 3 
gran hårdkokt ägghvita på tre timmar. Andra 
syror kunna användas, men ej med samma fördel 
som saltsyra, hvilken innehålles i den naturliga 
magsaften. — Löpe med vatten, utan syra, rutt- 
nar hastigt och bringar dervid andra djurämnen 
till förruttnelse. Författarne vilja häraf förklara 
fenomenen vid: sjukdom af hunger. —  Saliven 
befanns snarare hindra än befordra matsmältningen, 
och tyckes således hufvudsakligen vara till för fö- 
dans nedsväljning. Så snart galla indröps, afstan- 
nade digestionen; den synes derföre tjena att i duo- 
denum afbryta denna process. Andra försök hafva 
visat att elektricitet kunnat ersätta syrans ställe, 
och förf. tror att electricitet, frambragt af nerver- 
nas verksamhet, bidrager vid matsmältningen. Vid 
digestionen af kött, fett nerver &c, upplöses först 
och lättast den omgifvande cellväfven. Bland alla 
födoämnen funno förf. hårdkokt ägghvita vara för- 
mjånligast vid dessa försök. De anställdes vid 
digestionsvärma i en kläckugn. (Isis 1838, p. 587. 
Muällers Arehiv 1838. 

Möällers och Schwanns äldre försök öfver 
samma ämne finnas uti Möllers Archiv 1836, p. 
66 och 90; Meckels Archiv 1836 och Ann. Sc. Nat. 
1837, vol. 7, p. 313. 

Magkörtlarnas byggnad och pepsin-grynen be- 
skrifvas af Prof. Purkinje i Isis 1838, p. 573. 
Hela magens inre yta hos menniskan och rofdjuren, 
samt 4:de magen (löpmagen) hos Ruminantia, är 
uppfylld af små hålor eller enkla körtlar, hvilka 
stå nästan som piporna i en bikaka och på insidan 
äro tätt betäckta af fina runda kulor, hvilka äro de 
förut omtalade grynen, hvilka förorsaka magsaftens 


512 


hufvudsakliga egenskaper. Epithelii förhållande till 
dessa delar kunde ej utrönas. Förf. meddelar här 
några märkliga reflexioner i anledning af Eberles 
upptäckt: att afsöndrings-organerna sjelfva bestå 
af ett ämne, som liknar det afsöndrade, och öfver 
djurkropparnas sammansättning af blott 3 elementär- 
former, kulor, trådar och vätskor, för hvilka jag 
får hänvisa till afhandlingen. 

Wasman, om matsmältningen (De digestione 
nonnulla, Diss. inaug. Berol. 1839; Fror. N. Not. 
N:o 206, Apr. 1839). Innefattar 1:o beskrifning af 
inre huden i svinets mage; 2:o om magsaften och 
dess kemiska beskaffenhet; 3:o om Pepsins upplö- 
sande verkan på diverse ämnen. 

D:r S. Pappenheim, zur Kentniss der Ver- 
dauung im gesunden und kranken Zustande , Chem. 
Abtht. 216 sid. 8:o med 41 tab., Breslau 1839; är 
början till ett stort arbete öfver digestionen. 

Bischoff om byggnaden af magens slemhud 
(körtlar, gryn, löpe, epithelium &c.) Mällers Ar- 
chiv 1838, p. 503. 

Flourens, om ruminationen, Aun. Sc. Nat. 
Vol: 8, 1837, pag. 50. 

Körtlarnas Henle om körtlarnes byggnad, Isis 1839, p- 

byggnad. 267, De äro att anse såsom säckar af slemhuden 
och utgöras i allmänhet af alla tre lagen i denna: 
epithelium , egentliga slemhuden och cellväfshuden. 
Men de finare förgreningarne af dessa säckar ut- 
göras ofta af blott de två inre lagen eller allenast 
af epithelium, så att det yttre, eller de två yttre 
gå slätt fram såsom betäckningar. De yttersta 
ändcaviteterna eller acinuli uti slem och salivkört- 
larne äro bildade af de 2 inre hinnorna, men slut- 
ändarne af lefverns och njurarnas kanaler bildas 
blott af epithelium. 

Mandl, 


513 


Mandl, om kemiska 'karacteren af secretio- 
nerna, Fror. N. Not. IX, 2; Jan. 1839. Alla se- 
eretioner, som åstadkommas under inflytande af 
cerebro-spinala nerverna äro alkalinska;' alla de, 
som bero af gangliösa nerverna äro sura. 

Dujardin och Verger, anatomisk och mi- 
kroskopisk undersökning af lefvern,  Fror. N. Not. 
IX, 3; Jan. 1839, ur Pariser Acad. 

Berns om njurarne och Germak om njur- 
rören (Nieren Knäuel) Isis 1838, p. 573. 

Rapp om tonsillerna hos olika mammalia, 
Muällers Archiv 1839: Fror. Not. XI, 20, 1839, Sept. 

Bazin om Ilungans struktur, rapport af 
Blainville, Ann. Se: Nat. XII; p. 148, :1839. 
Luftgångarna sluta ej med små runda utvidgnin- 
gar, utan med knippen af ej utvidgade blindsäckar. 


Secre- 
tioner, 


Diverse. 


6:0o RÖRELSE-ORGANER. — Man har ofta Muskel- 


berns 


sett den meningen uttryckt, att muskelfibern vOre struktur. 


en absolut enkel tråd, eller ett elementar-organ, 
men nyare mikroskopiska undersökningar visa, att 
detta alldeles icke är förhållandet, utan att de slut- 
liga enkla trådarne i muskeln äro ganska samman- 
satta organer, hvilket till en del redan var bekant 
för Leeuwenhoek, som kände de fibriller, hvilka 
de innehålla. Homes mening, att de utgjordes af 
en enkel rad elementarkulor, bestreds år 1832 af 
Hodgkin och Lister, som visade att musklerna 
för den frivilliga rörelsen bestodo af fibrer, som 
voro försedde med tvärstrimmor, och att de musk- 
ler, som höra till organiska lifvet hade en helt olika 
byggnad. Bland flera nyare arbeten öfver detta 
ämne skall jag hufvudsakligen lemna ett utdrag af 
en afhandling, som F. Skey, Esq. infört i Philos. 


Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 33 


514 


Trans. 1837, p. 371 Con the elementary structure 
of the Muscular fibre). Fibrerna eller de slutliga 
trådarne, i muskler som höra till animala lifvet, 
äga en tjocklek af omkring styv tum, men variera 
betydligt; dessa äro de slutliga, särskilta, men ej 
enkla organer, hvaraf muskeln är sammansatt. De 
bestå af en cylindrisk, tvärstrimmig hylsa, som in- 
nehåller 90 å 109 ytterst fina trådar, fibriller , 
hvilka ej fylla hylsan, utan ligga i ett enkelt lag 
kring dess insida, och kunna således ej betraktas 
såsom ett knippe af samma natur som de knippen 
af fibrer, hvaraf muskeln är sammansatt. Föröfrigt 
är den större delen af fiberns cavitet uppfylld af 
ett gelatinöst, i vatten lätt lösligt ämne. Skey an- 
ser fibrillerna vara alldeles jemna men ihåliga 
trådar. De muskler som ej lyda viljans inflytelse 
visa inga tydliga fibrer och inga tvärstrimmor, utan 
synas ytterst bestå al ett irreguliert, långs-sträckt 
nätverk af fibriller, som äro föga sammanbundne 
af cellväf. Hjertats struktur afviker något från de 
de öfriga ej frivilliga musklernas. Det består nem- 
ligen af gröfre fibrer, 3 så tjocka som de frivilliga 
musklernas, hvilka visa en otydlig tvärstriering. 
Pharynx innehåller voluntära, men oesophagus in- 
voluntära muskler. Arterernas muskularbyggnad är 
alldeles lik magens och tarmens. Uti Venerne fin- 
nas troligtvis muskeltrådar, men S. har endast kun- 
nat upptäcka dem i venz&e hepatice af Skälhunden. 

Valentin anser, till följe af egna iakttagelser, 
Skey's beskrifning vara i allmänhet riktig (Va- 
lentins repertorium 1838), och Prevost hade fun- 
nit de voluntära musklernas trådar på samma sätt 
konstruerade, men han har gått ännu längre, och 
trott sig igenkänna fibrernes tvärstrimmor för att 
vara nervgrenar (Bibl. Univ. de Geneve Nov. 1837). 
— Mandl säger, i sin Anatomie microscopique, 


- 


515 


att muskelfibern är tätt omlindad, i spiral, af en 
cellväfsartad tråd, som förorsakar ojemheterna på 
dess yta, och att de svarta ringformiga tvärstrecken 
uppkomma af denna tråds sammanliggande kanter. 

Ficinus hade år 1836 beskrifvit muskeltrå- 
darna, Se Ann. Sc. Nat. Ny, p. 27, 1838. 

Gulliver beskrifver musklerna i oesophagus 
hos:en mängd däggdjur; se Zool. Proc. 1839, p- 
125. Han påstår att lagret af voluntära fibrer 
sträcker sig ända ned i magen. 

Prevost om en elektrisk ström, som åtföljer 
contractionen af muskelfibern; Bibl. Univ. de Ge- 
neve, Nov. 1837. Ann. Sc. Nat. vol. 8, p- 318. 

Peltier om muskelcontractionen , Ann. Sc. 


Nat. Vol. 9, p- 89 (1838). 


Miescher beskrifver kalkjordens läge i be- Benens 
nen, uti sin Diss. inaug. ”de ossium genesi”, Berol. Ar vt 
1836; — Fror. N, Not. 1840; N:o 287. Uti både 
tänder och ben innehålles den i egna, fina säckar, 
utriculi chalcophori, hvarifrån ytterst fina ådror, 
canaliculi chalcophori, utgå åt alla håll. 

Gerdy om benens inre struktur, Rapport af 
Breschet i Fr. Vet; Ac. d.: 28 Jan. 1839. Fror; 
N. Not. IX; -:22; Ann. Sc. Nat. XI, p. 33. 

Ducrotay de Blainville, Osteographie nin vie 

å ä 3 gra 

descr. iconographique comparée du Squlette et du  phie. 
Syst. dentaire des cinq classes d”Animaux vertébrés 
recents et fossiles, pour servir de base å la Zoo- 
Jogie et å la Géologie, text in 4:o, avec. pl. in 
fol., Paris 1839 (5 hft text och 4 hft. plancher ut- 
kommo 1839 med ypperliga figurer öfver Quadru- 
mana och Bradypus). Detta arbete skall innefatta 
ända till de nyaste upptäckterna, men är mig blott 
genom annonser bekant. 


516 


Delar af Blainville anförer att verteberkropparnes 
Skelettet- form ej alltid befinnes vara sådan som den blifvit 
uppgifven hos klasserna af vertebrerade djur, nem- 

ligen platt i båda ändar hos mammalia, 0. s. v. 

Han uppgifver många undantag och" framställer 

följande constanta formförhållanden: 

Hos Mammalia äro verteber-kropparnas ändar of- 
tast platta, understundom convexo-concava, men 
alltid utan synovial-apparat och utan afbrott i 
continulteten. i 

Foglarna hafva "dem alltid transverselt convexo- 
concava, med synovial-apparat och afbrott i con- 
tinviteten. 

Reptilierna hafva dem antingen spheriskt convexo- 
concava med synovial-apparat, eller djupt bicon- 
cava utan afbrott 1 continuiteten. 

Fiskarne , oftast på detta sistnämda sätt, men un- 
derstundom convexo-concava med synovial-ap- 
parat. ; 

F. Platner Bemerkungen uber das Quadrat 
bein und die Paukenhöhle der Vögel, Dresden 
1839, 8, 39, 2 tab. Förf. biträder den meningen 
att quadratbenet motsvarar ledstycket (pars squa- 
mosa) af däggdjurens tinningben. (Jemf. förut un- 
der utvecklingsläran). Han har funnit det äga 
karakteristik form hos hvarje fogelordning. 

Theod. Boisragon, med D:r, Illustrations 
af osteology, London 1839, folio. 

I”Herminier, om ossificationen i foglarnas 
bröstben; Ann. Se. Nat. vol. VII (1837), p. 181. 

Breschet om mindre kända delar af Vert. 
djurens skelett, Ann. Sc. Nat. X, p, 91. 


SD 
7:o NERVSYSTEM och SINNESORGANER. — Nervsy- 


Nervsystemets inre struktur och nervtrådarnas för- ”tikla 
lopp har utgjort föremål för många utmärkta for- trådar. 
skares undersökningar. Ehrenberg upptäckte”) 
att hjernahs hvita massa alldeles ej utgöres af punkt- 
formiga kulor, såsom man förut allmänt antog, utan 
att den består af temligen fina rör, med flytande 
oljelikt innehåll, hvilka öfvergå i nerverna och 
utgöra dessas primitivtrådar. Dessa rör äro, enligt 
E., i hjernan, till större delen till varikösa, eller 
perlbandslika, så att man lätt kunde anse dem för 
sammansatta af rundade leder. Svårigheten att fin- 
na och undersöka dem ligger ej i deras finhet, 
utan i deras mjukhet, ty i hjernan gå de sönder 
vid den minsta sträckning. De äro der gröfre än 
andra elementardelar i kroppen, nemligen af 75 —+; 
millimeters diameter. (Hos en Kanin hade de 
0,0099”, hos Rudan 0,0053” enligt Treviranus). 
Då denna oväntade upptäckt föranledde undersök- 
ningar af nästan alla Anatomer och Physiologer, 
som dels bekräftade, dels bestridde densamma, 
blefvo med detsamma en förvånande mängd de- 
taljer öfver nervsystemets byggnad upplyste. Tre- 
viranus fann att hjernrören ej i naturliga till- 
ståndet voro varikösa, utan blefvo det vid under- 
sökningen, genom inflytandet af torkning, tryckning 
och isynnerhet blötningen i vatten, samt att då de 
undersöktes i ägghvita, som ej utöfvar någon sär- 
deles verkan på dem, bibehålla de sig jemna och 
cylindriska i hjernan liksom i nerverna. 

Tillvaron af ihåligheten i nervernas elementar- 
trådar bekräftas af Purkinje; Isis 1838, p. 581. 

Det har blifvit med full säkerhet utredt att 
dessa rör, hvarken i hjernan eller i nerverna ana- 


2 = Abhandl. 1834, publicerade 1837. Jemf. Fries årsb. 
1834. 


518 
stomosera sinsemellan. De dela sig ej heller, utan 
löpa enkla från hjernan till de kroppsdelar hvari 
de sluta; enl. Kronenberg, plexuum nervorum 
structura et virtutes, 8:o, Berlin 1836, och Va- 
lentin, m. fl. ; 
Valentin, uber den Verlauf und die letzten 
Enden der Nerven (i Act. Bonn. XVIII, 1, p. 51, 
med tillägg, p. 541), torde vara det arbete som 
med den största utförlighet och de grundligaste 
undersökningar afbandlar de enkla nervtrådarnas 
förlopp. Det tyckes göra epok i läran om nerv- 
systemet genom den deruti framställda upptäckten, 
att de enkla trådarne ej slutas med ändar i kropps- 
delarne, utan vända tillbaka och återgå till bjernån 
samma väg de kommit. Emellertid har denna lära 
blifvit betviflad af flera, hvaribland man tyckes 
kunna räkna Gluge, uti hans afhandling om ner- 
vernas slut i huden af Balena, Institut 1838, p. 
185; men i denna första del af afhandlingen be- 
skrifvas inga nerver. - Man har äfven, i sinnesorganer- 
na funnit nerver, som sluta utan att böja sig tillbaka. 
Uti en uppsatts, ”Aphorismer om nerverna”, 
i Möllers Archiv 1839, p- 366, framställer Carus 
en hypothes i anledning af Valentins nyssnämda 
upptäckt, som, ehuru obevisad, bör blifva en led- 
ning för ytterligare undersökningar. Han säger, 
att då nervtrådarne ej sluta med ändar, utan böja 
sig i form af slingor, både i hjernan och i kropps- 
delarne, kan man endast antaga två alternativer, 
nemligen: de två nervtrådar, som i en kroppsdel 
genom omböjningen utgöra en fortsättning af hvar- 
andra, måste antingen i hjernan förenas sinsemel- 
lan genom en ny omböjning, och således för sig 
utgöra ett slutet helt, eller en slinga, skild från 
alla andra sådana nervslingor i kroppen; eller, om 
ej så förhåller sig, förenas de genom omböjningen 


519 


i hjernan med 2:ne närliggande, som derifrån utgå 
åt kroppen. I detta sednare fall skulle man kun- 
na tänka sig alla de enkla mnervtrådarne i krop- 
pen, eller i en betydlig del deraf såsom tillhopa 
utgörande en enda tråd. Carus antager det först- 
nämda och föreställer sig den i båda ändar slutna 
slingan såsom en långsträckt ellips, i hvilken led- 
ningen för nerv-verksamheten allenast fortplantas 
at ett håll, så att den ena tråden, eller hälften, ut- 
gör en ledning från hjernan utåt kroppsdelen, 
och den andra, derifrån tillbaka till hjernan. Den 
sednare skulle efter denna mening, transportera 
intrycken utifrån inåt, och utgöra hvad man kal- 
lar känselnerver, de förra skulle endast leda dem 
från hjernan utåt, och, då nerven slutade i en 
muskel, vara nervens rörelsetråd. Detta samman- 
hang hindrar ej att de båda sammanhörande trå- 
darne kunde hafva olika form. 

E. Burdach, Beytrag zur microse. Anatomie 
der Nerven, Broch. 4:0 Königsb. 1837; Ann. Sc. 
Nat. 1838, vol. IX, p. 96 och p. 247. 

Peltier har, i Ann. Sc. Nat. XI, p- open 
(1839) visat en betydlig olikhet i strukturen selnerv- 
af känsel och rörelsetrådarne. Dessa sednare, som "ådar- 
äro fortsättningar från ryggmärgens bakre rad af 
nervrötter, gå ensamme. De hafva i nervstam- 
marne omkring riv millimeters diameter, men inuti 
musklerna utgå de knippvis, och hafva blott går mil- 
limeters tjocklek. De sluta med att förena sig med 
muskelfibrerna, i hvilka de tyckas ingå på olika 
ställen af dessas längd. Känseltrådarne, som börja 
från de bakre nervrötterna, äro vida finare: i bör- 
jan af sår till sir mill. tjocklek, men i det organ 
.der de sluta hafva de blott + —+17 mill. i dia- 
meter. Dessa löpa ej skilda, utan korsa hvarandra 
till det tätaste nätverk under hela sitt lopp- 


520 


Ytterligare  bekräftelser och tillägg vid läran 
om rörelse- och känsel-nervernas olika rötter fin- 
nas af Magendie, Fror. N. Not. X. 22; samt af 
Blandin i Ann. Sc. Nat. XI, 1839. 

Öfver nervsystemets förmåga att uppväcka 
contractioner i musklerna framställer M. Hall en 
egen theori, uti dess Mem. sur la meélle eépiniere 
et sur un syst. de nerfs excito moteurs, Ann. Sc. 
Nat. 1837, vol. 7, p- 321... Hans ”Systeme exeito- 
meoteur” består af trådar, som ej ligga särskilt, 
men som hafva en egen del af ryggmärgen till sitt 
eentrum. De äro enligt H. ej desamma som de 
förut kända rörelsetrådarne, men ligga, liksom 
känseltrådarne oftast inom samma neurilem med 
dem. Förmågan att uppväcka rörelsen | säges ej 
ligga närmast i hjernan, utan i den wil rörelsetrå- 
darne hörande delen af ryggmärgen. Rörelse och 
irritabilitet kunna finnas qvar hos djur, sedan hjer- 
nan är borttagen, men försvinner + ögonblicket då 
den mot en viss kroppsdel svarande delen af rygg- 
märgen afskäres. T. ex. ögonlockets blinkning vid 
yttre vidrörande beror ej af viljan, och kan märkas 
sedan hjernan är uttagen. H. säger, att de nerver, 
som han kallar exeito-moteurs, förestå alla de omed- 
vetna nutritions-rörelserna i kroppen, hvilka, enl. 
honom, ej bestämmas af gangliösa nerverna. Ner- 
vus Pneumogastricus (vagus) anses vara den stora 
”N. excitomotrice” för inre delarne. N. ”trifacial” 
(facialis) är af samma natur, och spinal-nerverna 
innehålla trådar hörande ull detta system. (C(Jemf. 
Sv. Läk. Sällsk. Årsb. 1838, p. 14). 

Om hjer- A. Mayer, Prof, Bonn. Die Elementar-or- 
nansdelar-sanisation des Seelen-Organs, Bonn. 1839, 78 sid. 
4:o0, afhandlar hjernan och indelas i en filosofisk 
och en empirisk del. Förf. nekar tillvaron af de 


rör som Ehrenberg m. fl. funnit utgöra. hjer- 


521 


nans massa och påstår ännu, att den är sammansatt 
af märgblåsor och fina kulor. (Se Isis 1839, p. 158). 

Rathke har upplyst beskaffenheten af glan- 
dula pituitaria. Den bildas tidigt hos foster, ge- 
nom en instjelpning af huden, från en punkt af 
svalgets öfre del, i form af en blindsäck. Dennas 
mynning, åt svalget, afsnöras och sammanväxer 
inan benbildningen har börjat i ceranii botten. I 
utbildadt tillstånd är den, enligt BR. en verklig 
blodkörtel (ganglion sanguineo-vasculosum). (Muäl- 
lers Archiv 1838, p- 482 och tillägg 1839, p. 227). 
Man erinras härvid om Rathkes anmärkning öf- 
ver fiskarnes simblåsa; se förut sid. 207. 

Bazin yttrar olika åsigter derom i en till 
Fransyska Vetensk. Academien inlemnad skrift om 
hufvudganglion (GIL. pituitaria).. Se Fror. N. Not. 
264, Dec. 1839. 

Fischer framdrager ytterligare bevis att lilla 
hjernans function är att förestå generationsverk- 
samheten.  Fror. N. Not. N:o 257, ur Amer. 
Journ. 1839. 

Purkinje om gangliösa beståndsdelen af vissa 
delar af hjernan. Isis 1838, p. 581. 

Hilton om fibrernas korsning vid öfvergån- 
gen mellan Medulla spinalis och oblongata, Royal 
Proceed. 1838, p. 71. 

Fr. Arnoldi, Annot. Anvat. de velamentis 
cerebri et medullae spinalis; Program; 'Turici 1838, 
25 sid; 4:05 1 .tabi 

Valentin förkastar den allmänt antagna lä- 
ran, att nutritions-rörelsen skulle bestämmas af ett 
särskilt, från Nervus sympathicus utgående gang- 
liöst nervsystem. Genom de talrika och grundliga 
undersökningarne af nervsystemet i sednare tider, 
har man lärt känna förbindelsetrådar mellan N. 
sympathicus och alla hjern-nerverna, hvarigenom 


Om sär- 
skilta 
nerver. 


522 


det synes att den ej står så isolerad, som man van- 
ligen trott. V. anser densamma allenast såsom den 
primära, allmänna verteber-nerven, och yttrar be- 
stämdt, att den, liksom alla andra nerver, utgör 
en del af det allmänna cerebro-spinala nervsyste- 
met, samt att hela nutritions-processen, liksom kän- 
sel och frivillig rörelse, föregår under dettas in- 
flytande. De trådar, som man ansett för grå ner- 
ver, hörande till det så kallade gangliösa systemet, 
visas af honom ej sammanhänga med ganglierne, 
utan blott med deras slidor, och ej vara annat än 
cellväfstrådar. Dessa s. k. grå nerver försvinna, 
enligt honom, innan de hunuit till tarmkanalen 
m. m., och i extremiteterna hafva inga nerver kun- 
nat framvisas, som skulle höra till det antagna 
gangliösa systemet. (Valentin de functionibus 
Nervorum cerebralium et N. Sympathici, libri 4, 
Bern 1839, 4:o — samt hans Repertorium 1839, 
1840. Jemför härmed M. Halls, nyss förut omta- 
lade uppsats). Man kan ej undgå att finna denna 
åsigt bättre öfverensstämma med de icke vertebre- 
rade djurens byggnad, hos hvilka alla funcetioner 
försiggå med ett enda nervsystem, än den äldre 
läran om ett dubbelt nervsystem hos vertebre- 
rade djuren. 

Angående betydelsen af nervus vagus och ac- 
cessorius , yttrar Mäller, i anledning af Bendz, 
de consensu inter N. vagum et accessorium, Havnize 
1836, att redan Görres, år 1805, tillfölje af dessa 
nervers läge, ansett dem förhålla sig till hvarandra 
såsom bakre och främre rötter af en spinalnerv. 
N. vagus kan anses för en känselnerv och N. acces- 
sorius såsom rörelsenerv, men båda tyckas hafva 
något blandade egenskaper. N. hypoglossus är på 
samma sätt en rörelsenerv, som dock genom för- 
bindelser med 1 och 2 hals-nerverna innehåller 


523 
känseltrådar (Mällers Archiv 1837, p. XXV). Röt- 


terna af N. Accessorius och Vagus bilda hos Del- 
phinus phoczxena en enda, oafbruten rad, och ut- 
göra tillhopa en enda nerv, enligt Baörs Anatomi 
af detta djur (se förut sid. 118). 

Om Retzii upptäckter af nervrötterna m. m. 
se Svensk literatur. 

Öfver funktionen af N. vagus och dess grenar 
har J. Reed anställt experimenter, som meddelas 
i Edinb. Medic. et Surg. Journal, Apr. 1839; Fror. 
N. Not. 1839, Aug.; XI, 15; 

W. C. Zeise, Anatomisk Undersögelse af den 
Jacobsonske Anastomose og Ganglion Arnoldi hos 
Mennesket, Danske Vid. Selsk. Naturv. Afh. VI, 
genomgår dessa delars struktur hos menniskan och 
husdjuren, med största utförlighet. 

Lee om nerverna i Uterus gravidus, Royal 
Pröe; 18895 pr 189: 

Cerebralnerverna hos Talpa och Sorex be- Nerver 
skrifvas af G. Pelletan (Mem. sur la specialité "än 
des Nerfs des Sens, Broch. in 8:o av. pl, enligtVert djur. 
Ann. Sc. Nat. vol. 8, p- 64). Förf. tror att dessa 
båda djurslägten ej egentligen kunna se, utan blott 
urskilja ljus och mörker med sina ögon. 

Volekmann om nerverna i Grodans hufvud; 
Mällers Archiv 1838, p. 70. Hvarje nerv beskrif- 
ves särskilt. N. facialis är en gren af acusticus; 
glossopharyngeus och accessorius innehållas i vagus; 
första halsnerven tjenar såsom hypoglossus. 

J. v. Möller, om nervsystemet hos Myzxinoi- 
derne, Berl. Bericht 1838, p. 16. 

Schlemm och D'Alton om nervsyst. hos 
Petromyzon, Möllers Archiv 1838, p. 262. 

Bazin om Fiskarnes nervsystem, Institut 1839 
N:o 292. 


Sinnes- 
organer. 


Ögonens 
lysande i 
mörkret. 


524 


Leuckart anförer att ögat hos Spalax ty- 
phlus ligger i en stor körtel utan muskler och 
utan ciliar-nerver; samt att det hos Trichechus Ros- 
marus saknar ganglion ophthalmicum. Isis 1839, 
pag. 869. 

Henle beskrifver byggnaden af Retina, Isis 
1839, p. 868. 

Brewster om strukturen af ögats cerystallins, 
Philos. Trans. 1836, p. 35. 

Bazin, om Ganglion ophthalmicum hos fiskar- 
na, hvilket verkligen finnes hos dem, se Revue Zool. 
1839, p. 252 och Institut 1839 (ur Soc. Philomat. 
de Paris, 13 Juli). 

Volckmann förklaring af några synphaeno- 
men , Mäöll. Archiv 1839, p. 232. 

Pappenheim vom Baue des häutigen Laby- 
rinths, 2:te Beytrag, Fror. N. Not. 1839, Mars; 
N:o 1943; slut ibd. N:o 195. 

Det välbekanta fenomenet, att vissa djurs, t. 
ex. kattornes ögon lysa i mörkret, förklaras af 
Hassenstein endast uppkomma genom återkast- 
ningen af ett yttre ljus, från ögats tapetum lucidum. 
Det märkes aldrig i fullkomligt mörker, men om 
blott ett svagt yttre ljussken, t. ex månsken, ge- 
nom en springa, tillkommer, så märkes det. Has- 
senstein de luce ex quorundam animalium ocu- 
lis prodeunte, atque de tapeto lucido, Jen 1836, 
4:o. Isis 1837, p. 514. — En afhandling öfver 
samma ämne af Trinchinetti, finnes uti Il Po- 
litecnico 1839, p. 355. 

Föröfrigt anföras strödda afhandlingar om de 
lägre djurens nervsystem och sinnes-organer förut, 
under djurklasserna. 


j 525 
8:o VÅRME-, LJUS= och ELECTRICITETS- 


fenomen hos djuren. 

Becquerel och Breschet meddela sina ob- 
servationer på temperaturen af animala väfnader 
och fluida, och jemföra den hos olika delar af 
samma djur, samt hos samma del af olika indivi- 
duer. Medelst den elektro-magnetiska verkan på 
fina magnet-nålar, gjorda af stål och koppar, samt 
införde i de arteriella och venösa stammarne, be- 
stimmes arteriella blodet hos medelstora hundar 
vara 19,01 C. varmare än det venösa. Ann. Sc. 
Nato VIE; pi:94 och IX, po. 

Öfver Insekternas temperatur har Newport 
anställt undersökningar af värde. Han har funnit 
att ej blott de arter som lefva i sällskap, utan alla 
insekter, hafva en egen värmegrad, som är olika 
med den i det omgifvande medium, och till en del 
högre än dettas; vidare, att olika individer af sam- 
ma art visa olikheter 1 detta afseende, och att sam- 
ma individ, under olika utvecklingsgrad, har olika 
temperatur, så att larven alltid har mindre värme 
än imago. Den högsta temperaturen finnes hos de 
Hymenoptera, som lefva i sällskap (.£Bi &c.). Hos 
dessa har larven vanligen 2 å 4, imago 3, 8 till 
10 Fahrenh. grader högre värme än luften. Hos 
Musca uppgår denna högre värme, hos larven till 
13, hos imago knappt öfver 23” Fahr. Pupan har 
alltid lägre värmegrad än både larv och imago, eller 
vanligen nära lika med luftens. Härigenom synes 
temperaturen stå i ett direkt förhållande till rör- 
ligheten och den deraf betimgade större respiratio- 
nen, hvilket blir fullkomligen tydligt deraf, att 
hvarje individs värme ökes vid dess starkare rö- 
relser. Under sömnen, som hos de flesta insekter 
är långvarig, är temp. vida mindre än under de- 
ras vakande tillstånd. Med ökad värme följer all- 


Djurs 
värme. 


526 g 


tid starkare och hastigare pulsationer i ryggkärlet. 
Ett af de märkvärdigaste fakta är, att imsekterna 
synas kunna efter behag höja sin temperatur ge- 
nom förökande: af respirationen. Bien göra detta 
för att meddela värme åt larverne genom den väl- 
bekanta surrningen eller hastiga dallrande rörelsen 
af thorax och vingar. Om vintern, då de sitta 
stilla, kan man inom några minuters tid höja 
temperaturen i bikupan flera grader, genom att 
oroa dem, så att de börja röra sig och surra, 
hvarigenom respirationen ökas, och värmen tillta- 
ger.  (Pbilos. Trans. 1837, p. 259. Brewsters Jour- 
nal XI, p. 189. - Isis 1838, p. 103). 

King Obss. öfver temperaturen hos djuren, 
växterna och jorden i nordligaste delarne af Ame- 
rika, gjorde under Backs expedition; Jamesons 
Journ. XXI, p. 150. Foglarne hade mest 109? F., 
mammalia 4102, fiskarna 36, vid 12—415"? Fahr. 
lufttemperatur. 3 

Eydoux och Souleyet om temperaturen 
hos diverse djur, observerade under la Bonites 
resa kring jorden; Ann. Sc. Nat. 1838, vol IX, 
pag. 190. 

ER Weber har” anställt försök öfver djuriska 
kroppsdelarnes förmåga att leda elektriciteten, af 
hvilka upplyses, att djurämnen öfverhufvud: leda 
den blott 10 å 20 gånger lättare än distilleradt 
vatten, och att de således kunna anses för dåliga 
ledare ; samt att äfven nervernas ledningsförmåga är 
ganska ringa i jemförelse med metallernes. - Kop- 
par ledde nemligen elektriciteten 6865 millioner 
gånger lättare än vatten, så att en koppartråd af 
6865 millioner millimeters längd, eller ungefär 3 af 
afståndet mellan jordens pol och 2xquator, leder 
den lika starkt som en lika tjock vattenkolonn af 
en millimeters (55; tums) längd. 


52 


Matteucci har gjort en mängd försök på 
Torpedo, hvilka gå ut på att visa en fullkomlig 
analogi mellan nerv-verksamhet och elektricitet. 
Hos den elektriska rockan blir den märkbar i form 
af ett elektriskt slag, endast derigenom, att ett spe- 
ciellt organ finnes, hvaruti den af nervernas verk- 
samhet betingade elektriska strömningen uppsamlas. 
(Linari och Matteucci, Institut N:o 167, 1836. 
Matteucci i Bibl. Univ. de Geneve Nov. 1837, 
aftryckt i Ann. Sc. Nat. vol. VIII, p. 193. — Vi- 
dare i Fror. Not. 1839 Febr. IX, 9. 

Undersökningar af Torpedos electro-kemiska 
egenskaper, af Pater Linari, Professor i Physiken 
1.5xena, Eror. NotsslX:;t50. 

Faraday, om Gymnotus electricus, ibd. IX, 

11, p. 170 miscell. Elektriska apparatet kunde 
tagas bort och fisken lefde lika bra som förut. 

Öfver hafvets lysande utgaf Ehrenberg ett Hafvets 
arbete: Des leuchten des Meeres, Berlin 1835, 4:0, Sage 
som fullständigt förklarar detta fenomen. Det Jjurs Iy- 
uppkommer allenast genom organisk verksamhet , ochallmänhet. 
hufvudsakligen genom lägre djur, hvaraf många 
äro mikroskopiska, som i lefvande tillståndet äga 
förmågan att gifva ett ljus från sig, liksom lys- 
masken på land. Vid Helgoland hade E. obser- 
verat, att detta sken hufvudsakligen uppkom af en 
nästan mikroskopisk Acaleph, Noctiluca eller Mam- 
maria scintillans , som i oändlig mängd uppfyllde 
vattnet. Hos de flesta af dessa lysande djur synes 
skenet utgå från äggstocken ”). I sammanhang 


+) Referenten har åren 1827 och 41828 haft tillfälle att be- 
trakta detta sköna skådespel i Atlantiska och Indiska haf- 
vet, samt trott sig finna att största massan af ljus sprides af 
små Crustaceer; att några af dessa lysa med rödaktigt, an- 
dra med blåaktigt, men de flesta med gulaktigt sken, och 
att detta sken af några arter synes om dagen, vid lugnt 
väder, 1 fartygets skugga. Vid Cap var hafvet uppfyldt af 


528 


härmed afhandlas äfven de lysande djur, som före= 
komma på landet (Lampyris, Elater m. fl.). 
Surriray om hafvets lysande (genom JNocti- 
luca , som beskrifves) i Guérins Mag. 1836. 
Dunal om samma ämne, Institut 1838, p. 43. 
F. Bennett om hafvets lysande mellan tro- 
pikerna Zool. Proc. 1837, p. 41. 


G. Bennett mera om samma ämne ibd. Pp: 51. 


Djurs un- J. F. Goddard omnämner, i Zool. Proc. 
sång medla p- 109, några af honom gjorda försök med 
dt ljus CJUTS undersökning vid polariseradt ljus, och säger, 
att en mängd genomskinliga delar af djur, såsom 
”fiskögon, epidermis och sectioner af menniskans 
tänder, naglar, fiskars ben” och ”genomskinliga 
mygglarver” (af Corethra) i hög grad äga förmå- 
gan att polarisera ljuset. 

Detta är allenast en kort notis, af hvilken ej 
mycket om sjelfva ämnet kan inhemtas; men Ref. 
känner, genom meddelande af Prof. Chr. Boeck 
1 Christiania, som i flera år sysselsatt sig med 
dessa undersökningar, att då genomskinliga djur- 
ämnen under mikroskopet undersökas vid ett, ge- 
nom turmalinskifvor och andra polariserande äm- 
nen fallande ljus, frambringar detta olika grader 
af genomskinlighet och olika färger, hos hvar och 
en af de olika djuriska texturerna, t. ex. muskler, 
nerver, m. m., så att äfven de minsta djurens or- 
ganer genom detta medel kunna igenkännas, och 
med vida större säkerhet rätt bedömmas, än genom 
något annat, och att det således lofvar blifva af 
ett oberäkneligt värde för zoologi och fysiologi. 


9:0 


ett litet, nästan klotrundt djur (månne ägg?) af +—+ mil- 
limeters diameter, hvilket liknade Ehrenbergs Noctiluca, 
och spridde ett svagare sken än Crustaccerne. 


529 


9:0 ALLMÄN LITTERATUR för anatomi och 
fysiologi. | 

Joh. v. Mällers Handbuch der Physiologie 
des Menschen, stor 8:0, Coblentz 1838, 3:dje uppl. 
af första bandet samt 2:dra bd:s första och andra 
afdelning, är ett hos oss allmänt bekant arbete. 
Det innefattar en utförlig fysiologi för hela djur- 
riket, och är utan tvifvel det yppersta arbete som 
någonsin utkommit öfver denna vetenskapsgren. 
Slutet (II Bds 3 afd.), som ref. ännu ej sett och 
som skall innehålla generations och utvecklings- 
läran, är utgifvet innevarande år. (Pris för hela 
arbetet 8 Thl. 14 gr.) 

R. Wagner, Lehrbuch der Physiologie, Er- 
ste Abth., Leipz. 1839, 9 ark (1$+ Thlr.) innehåller 
generations och utvecklingsläran , till större delen 
efter Förf; egna ypperliga undersökningar. 

J. RB. Bischoff, Grundzäge der Naturlehre 
des Menschen, 8:0, 1—53:te Abth., Wien 1837—38, 
complett; 38; ark, (23 Thlr). Afhandlar alla äm- 
nen som stå i sammanhang med menniskans natu- 
ralhistoria. (Se Isis 1839, p. 230). 

Gurlt Lehrb. der Vergl. Physiologie der 
Haus-Säugethiere, Berlin 1837, 8:o, 376 sid., 3 
tal; (23 -Thlr); ; 

Thom. J. Aitkin M. D. Elements of Phy- 
siology &c. Edinb. 1839, 12:0. 

Dugées, Traité de Physiologie compareée de 
homme et des Animaux, Paris chez Bailliere, 
1838—9, 3 vol. 8:o (24 Francs); synes, enligt an- 
mälan i Ann. Sc. Nat. XII, p- 376, vara ett full- 
ständigt arbete öfver  fysiologien, ungefär efter 
lika plan som Mällers. Den för sina grundliga 
undersökningar kända författaren dog straxt efter 
arbetets fullbordande, så att de två sednare delar- 

Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o0. 34 


Böcker. 


530 


ne blifvit tryckte genom en af hans vänners för- 
sorg. — Fr. Cuvier hade lemnat det jordiska 
inan han hunnit fullborda ett arbete af samma 
beskaffenhet. 

Magendie, lecons sur les phenoménes phy- 
siques de la vie, 3 vol. 8:o, Paris 1838; öfversigt 
af innehållet lemnas i Ann. Sc. Nat. vol. IX, p- 
63; afhandlar hufvudsakligen blodomloppets feno- 
mener, och den tryckning som blodet lider i 
ådrorna under olika tillstånd och inflytelser. Förf. 
anser sig hafva kunnat, genom ett af Poiseuille 
uppfunnet instrument, afmäta verkan på circulatio- 
nen af olika slag af sensationer, och uttrycka dem 
i millimeter af qvicksilfver-colonnens höjd. 


L. Auzoux Lecons d'Anat. et de Physiol. 


ou descr. succincte des phenoménes physiques de 


vie dans homme et les diff. classes d'animaux, å 
Paide de P'Anat. clastique. Paris 1839, 8:0. 

Dutrochet, Memoire pour servir å Fhistoire 
anatomique et physiologique des vegetaux et des 
animaux, Paris 1837, 2 vol. 8:o (184 sid., 30 pl; 
24 Frances); sammanfattar ÅAuctors förra arbeten i 
samma ämnen med talrika nya tillägg, enligt Ann. 
Sc. Nat. vol. VII, p- 189. 

G. R. Treviranus, Beobachtungen aus der 
Zootomie und Physiologie; nach dessen Tode her- 
ausg. von L. Ch. Treviranus, 4:o. Första delen 
Bremen 1839. Innehåller ett stort antal nya af- 
handlingar af den utmärkte författaren, hörande 
vill de vertebrerade djurens anatomi; bland annat 
flera öfver genitalia hos pungdjuren, mullvad, igel- 
kott, m. fl., samt om blodomloppet. 

G. Cuviers Vorlesungen uber Vergl. Ana- 
toniie, ny upplaga, utgifven af Fr. Cuvier, G.L. 
Duvernoy och Laurillard, öfversatt på Tyska 


59 


[ Ake sr & 
SEE FAI Vg PA nn 


531 


af Duvernoy, första Bandet, Stuttgard 1838 och 
9; 80 (23 Thl.). 

A. Mayer, Analecten fär Vergl. Anatomie, 
2:te Sammlung, Bonn bey Weber 1838, 40, 72 
sid. 1 tab. Innehåller vigtiga bidrag till märk- 
värdigare djurs anatomi, t. ex. Struts-arterna, Ka- 
melerna, Björn, Bradypus, Myrmecophaga, Phoca. 

Prof. C. E. Bock, Anatomisches Taschenbuch, 
397 sid., stor 16:0, Leipzig 1839 (13 Thlr.), är en 
utmärkt väl redigerad handbok öfver menniskans 
anatomi, som fullständigt, men i största korthet, 
upptager alla kända, äfven mikroskopiska, delar af 
kroppen, och derjemte lemnar en öfversigt af 
struktur-läran (Histolog ien). För hvarje del lem- 
nas inga vidlyftiga, ofta föga upplysande beskrif- 
ningar, utan blotta dine 1 systematisk form; 
t. ex. för musklerna anföras blott deras fästen, 
hvilket är alldeles tillräckligt i en handbok. Jag 
har ej sett någon annan bok, som inom så litet 
omfång meddelar en så klar öfversigt. Genom 
upptagandet af alla specialiteter är den högst pas- 
sande vid dissectioner. 

D:r L. Mandl, Anatomie Microscopique, 
folio, Paris chez Bailliere, börjad 1838, beräknad 
till 25 livraisons med 352 plancher. Genomgår or- 
ganernas struktur, först historiskt, med utförliga 
utdrag af alla de förnämsta Auctorernes skrifter, 


och återgifvande af deras figurer; sedan framställes 


Förf:s egen mening (Eul. Ann. Sc. Nat. X, 1838, 
p- 366, hvarest utdrag lemnas). A1:re Serie, Tis- 
sus et Organes; Livr. 1 muscles, 2 nerfs. — 2:me 
Serie, Liquides Organiques; livr. 1 sang, 2 pus 
et mucus. 

Schwann Microscopische Untersuchungen äber 
die Ubereinstimmung der Structur und sobethur 


der Thiere und Pflanzen, Berlin 1839, 8:0o, 276 


532 


sid. 4 tab. — Utdrag deraf: Theori för djuriska 
cellebildningen, se Fror. N. Not. X: 15, 16. 
Afhand- Philip, uber die Kräfte von denen bey den 
lingar. vollkommenen Thiere die Lebensfunctionen abhän- 
gen; Fror. N. Not. IX, 16, ur Bibl. Univ. de Ge- 
neve N:o 34, Oct. 1838. 
Barry om enheten i djurens byggnad, utveckl. 
af Embryo &c., Jamesons Journ. XXII, p. 116. 
Bishop, undersökning af menniskorösten, 
Brewsters Journal IX, p. 201. 
Plikegé- Azais, de la Phrénologie, du Magnetisme et 
logi- de Ja ;Folie; Vol 1,24; Paris 1839, &0 
Ad. Garnier, la Psychologie et la Phreno- 
logie comparées, Paris 1839, 8:0. 
Många uppsatser öfver Phrenologien finnas i 
1 Politechnico 1839. 


533 


Zoologiska Arbeten af Svenska 
Författare, 


utgifne åren 1836 t. o. m. 1840”). 


Vid anmälandet af den inhemska litteraturen 
har jag gått ett år längre framåt än uti öfversig- 
ten af den utländska, hvilket blifvit nästan nöd- 
vändigt, då utarbetandet och tryckningen af denna 
berättelse ej kunnat slutas förr än efter medlet af 
är 1841. Några, år 1836 utgifne, inhemska skrif- 
ter, som redan finnas upptagne i förra årsberät- 
telsen äro här utelemnade. 


ETHNOGRAFI. — S. Nilsson, Skandina- Nilsson, 
viens Ur-invånare, ett försök i comparativa Mklösa a 
grafien, 4:o med plancher, hft. 1, 1838; — hft. 3, 'invänare 
1839, Christianstad, på författarens förlag, fortsättes, 

(de 3 utkomna häftena tillhopa 53 R:dr B:ko). I 
sammanhang med Skandinaviens fauna har Förf. 
velat göra sig reda för de menniskor, som tid efter 
annan bebott norden; men då knappt några histo- 
riska underrättelser voro att tillgå, öfver de äldste, 
eller landets ur-invånare, måste upplysning sökas 
om dem på annat sätt, nemligen genom en rent 
naturhistorisk forskning, efter samma grunder som 
de, hvarigenom man söker att vinna kännedom om 
de djur och växter, hvilka bebott jorden före den 


+) För det nära sammanhangets skull har jag riktat Svenska 
litteraturen med de zoologiska afhandlingar, som föredrogos 
af våra Skandiuaviska landsmän, vid naturforskarnes möte i 
Götheborg. Ifall det ej varit stridande mot den i de före- 
gående årsberättelserna följda planen, skulle jag önskat att 
här, på ett ställe referera hela den Skandinaviska zoologiska 
litteraturen. Förhandlingarne vid mötet i Köpenhamn lära 
ännu cj vara färdigtryckte. 


334 


nuvarande skapelsens tid. Förf. har nemligen un- 
dersökt de cranier, som finnas qvar 1 jorden efter 
dem, de äfven i jorden funna verktyg af sten, 
metall, ben m. m., samt de grafvar, som ofta in- 
nesluta dessa lemningar, och genom en samman- 
ställning af alla dessa facta, samt genom jemförel- 
ser med nu lefvande menniskoracer och deras hus- 
geråd, kommit till resultater som äro i hög grad 
ullfredsställande. Med dessa undersökningar har 
han förenat en historisk forskning uti våra äldsta 
sagor och urkunder samt inom den bland allmo- 
gen lefvande traditionens område, hvarigenom den 
på förutnämde sätt vunna kännedomen blifvit be- 
kräftad och vidare upplyst, samt vår historia er- 
hållit en ethnographisk basis, sådan som den al- 
drig förr har ägt. De allmännaste resultaterna äro 
i korthet följande. Landets äldsta invånare hafva 
varit Lappar, som samtidigt med Renen, Uroxarne, 
Bäfvern m. fl. bebott Skandinaviens sydligaste del. 
De kände ej bruket af metaller, utan de yxor, 
knifvar m. m., af flinta och andra stenarter, som 
finnas i jorden, hafva varit deras dagliga husgeråds- 
och jagt-redskap; dessa verktyg hafva hos dem ej 
varit beräknade på utförandet af krig eller religiösa 
ceremonier. Dessa Lappar hafva blifvit undanträngde 
och utrotade af våra förfäder, de invandrande Gö- 
therne och Svearne, men de bibehöllo sig dock 
länge spridde, undertryckte och undanträngde till 
"berg och skogar, utan att äga någon betydlig gemen- 
skap med sina besegrare, och dessa lemningar af 
Lapparne i södra provinserne äro den gamla sa- 
gans Troll och DPDvärgar, hvilka, sedan de voro 
utrotade, af traditionen blifvit ombildade till my- 
thologiska, knappt kroppsliga varelser. Genom fort- 
sättningen af arbetet kunna vi hoppas att få del 
af Förf:s åsigter af de, före Göthernes tid invan- 


535 


drade Celterne, som han hittills i mera korthet 
omnämner. Jag bör blott tillägga att de olika 
stenredskapernas bruk och förfärdigande på ett högst 
tillfredsställande sätt upplyses. 

Om några olika åsigter af de nordiska ur- 
invånarnes skallar, se Kröyers Tidskrift, 2, p- 81, 
ur Dansk Folkeblad. 

J. Hedenborg, Turkiska nationens seder och Bodier 
bruk, 4:0, i häften af 4 pl. med text, Stockholm , Turkiska 
Doct. Brandelii förlag; hft. 1, 1839; hft VI, Rat: Natiantn. 
(å 1 R:dr B:ko pr häfte). Innehåller talrika un- 
derrättelser om de för oss föga bekanta Turkarne, 
och kan på denna grund här uppräknas. Plan- 
cherne föreställa mest klädedrägter. 


ZOOLOGI I ALLMÄNHET. — En öfversigtwikström 
af Stockholms-traktens Fauna lemnar Prof. Wiikr FÖ 
ström, i inledningen till sin Stockholms Flora, Fauna. 
tryckt 1839. Den omfattar alla djurklasser, men 
gör endast anspråk på fullständighet i ansende till 
Vertebrat- och Mollusk-klasserna; af de öfriga om- 
nämnas blott några få, de allmännaste eller märk- 
ligaste arterna.  Deruti uppräknas: 
af Däggdjur, 26 arter, hvaribland Elg och Lodjur. 

— Foglar, 161 arter, nemligen: 
Altrices: 92 ständige och 14 tillfällige. 
Przecoces: 23 — sr) OR — 


S:a 115 ständige och 46 tillfällige. 


Bland reguliert förekommande vadare och vatten- 
foglar saknas, på det område af en mils radie, 
som Förf. beskrifver, flera hvilka allmänt finnas 
på få mils afstånd, t. ex. Charadrius hiaticula, 
Tringa alpina, Colymbus septemtrionalis. 


536 
Af Amphibier 12 arter, hvaribland Coluber levis. 
Bland dessa 12 äro dock upptagne tre arter af 


Huggormar och Linnés Rana rubeta. 
— Fiskar 47 arter, nemligen: 


Aeanthopt. Marini 7, lacustres 6, S:a 13. 
Malacopt. — 7, RR, RAR 
Syngnath, Petrom.— = 2, HÄR 1 fd AR 16 


Tee ne AN. 


— Mollusea: Pulmon. 45, Pectinibr. 5, Conch. 
9; S:a 59. 
Bland Zoophyta uppräknas Hydra, Spongia 
Muviatilis och Alcyonella. 
Nilsson Af Nilssons Illum. figurer till Skandinavisk 
INS Fauna äro utkomne häftena 18, 19 och 20; det 
sistnämda år 1840, hvarmed andra bandet af detta 
utmärkta arbete är afslutadt. Uti detta sednare 
band äro 18 däggdjur och 90 foglar beskrifna, 
samt ett ungefär lika antal afbildade; en liten olik- 
het mellan planeher och text uppkommer derige- 
nom, att de beskrifningar som saknades i förra 
bandet blifvit intagne uti detta. Båda de utkom- 
na banden innefatta nära 3 af alla, inom Skandi- 
navien kända, däggdjurs- och fogelarter.  Deruti 
äro upptagne så väl landets ständige djuriske in- 
vånare som de, hvilka tillfälligtvis blifvit här träf- 
fade, och bland dessa sistnämda innehålla de tre 
sednaste häftena: JLanius minor, Gracula rosea, 
Falco cineraceus och Sterna Cantiaca. Bland an- 
dra märkliga djur finnes deruti en steril Orrhöna , 
som antagit tuppens stjertform, afbildad och be- 
skrifven. Ny figur lemnas af den art Zespertilio, 
som i ett föregående häfte varit ansedd för Ty- 
skarnes V. Kuhlii; den erhåller nu namnet &-. bo- 
realis , såsom varande en ny art (jemf. förut pag. 
62). Af Svenska Phocaceer erhålla vi här figurer 
al Halichoerus Grypus, Phoca annellata och Ph. 


537 


groenlandica , bland hvilka de två förstnämde äro 
mästerligt utförde, och i sammanhang med dem 
lemnar Förf. en öfversigt af alla kända Phocaceer. 


MASTOLOGI. — En öfversigt af Phocaceerne Nilsson 
hade Prof. Nilsson lemnat uti Vet. Ac. Handl. 1837 ,phocaceer. 
p. 235, innefattande en systematisk indelning af 
genera, med anförande af arternas namn, till ett 
antal af 13. Förf. anser de två bakre kindtän- 
derna för att motsvara hundarnes knöltänder, och 
den främsta, för att motsvara en dens spurius. 

De två öfriga, nemligen den 3:dje och 4:de bak- 
ifrån, kallar han egentliga kindtänder, och efter 
dessa indelas familjen sålunda: 


1:o Egentl. kindtänderna med 2 rötter. 
Stenorhynchus (1 art, S. leptonyx). 
Monachus (1 ,, M. mediterraneus). 
Phoca (4 », de Skandinaviske). 

2:o Egentl. kindt. med enkel rot. 
Halichoerus (4 >», H. Grypus). 
Trichechus (fig VT. Rosnmarus). 
Cystophora — (2 arter). 

Otaria 5 Eg 


Uti det nyss förut omtalade arbetet lemnas beskrif- 
ningar af alla dessa arter, med förändring af nam- 
net Monachus mediterraneus till Pelagius Monachus , 
efter Fr. Cuvier, samt tillägg af Phoca easpica, 
som lefver i Caspiska hafvet. Här erhålla vi äfven 
underrättelse om en varietet af Ph. annellata, som 
lefver i Baikal. Genom dessa arbeten hafva vwi fått 
en klar öfversigt af en bland de, genom dåliga 
beskrifningar, mest invecklade familjerna af dägg- 
djurs-klassen, och hafva lärt känna 14 säkra arter, 
i stället för 40 eller flera ovissa namn. 


Fåhrens 


om spe- 


narne hos 


538 


Statsrådet O. J. Fåhreus beskrifver, uti Ve- 
tenskaps Academiens Handlingar 1839, ps t+222y od 


Myopota-högst ovanliga läget af spenarne hos Myopotamus 


mu 


Retzius, 


magen hos 


Lemmus. 


Coypas: De sitta nemligen 1; tum ofvanföre si- 
dans medellinie, och sälledes mera på djurets rygg 
än på dess buksida, hvilket är alldeles ensamt i 
sitt slag bland de hittills kända djuren. Ref. har 
efter tryckningen af nämde afhandling haft tillfälle 
att förvissa sig om detta märkvärdiga förhållande 
på det beskrifna exemplaret, som Herr Statsrådet 
erhållit från Montevideo, och som nu förvaras på 
zoologiska Museum i Götheborg. Spenarne äro 
dolde af hår, hvilket troligtvis varit anledningen 
att de ej förr blifvit sedde, ehuru, ett så stort 
antal hudar af detta djur blifvit förde till Europa, 
att, enligt uppgift i samma afhandling, under år 
1831 itapörtEtdldös nära 43,000 biggkan; blott till 


England. 


Byggnaden af magen hos de inhemska arterna 
af Lemmus (Hypudeus Ill) finnes beskrifven af 
Prof. A. Retzius, och afbildad i Vet. Ac. Handl. 
1839, p. 120. Olikheterna äro i sanning ganska 
betydliga; i synnerhet utmärker sig fjell-lemmeln 
genom sin tunna och föga sammansatta mage, som 
ytterligare rättfärdigar dess nyligen gjorda afskil- 
jande såsom eget genus, Myodes Pallas. Hos alla 
tre är magen, genom en insnärjning eller list de- 
lad i 2 rum, nemligen en större, blind cardial- 
säck, liksom våmben hos pecora, och en mindre, 
körtelrik pylori-afdelning. Denna sednare har nära 
pylorus två små afdelningar, eller påsar. Oeso- 
phagus slutar med en idislings-ränna, liksom hos 
pecora, hvilken går rakt emot pylori-delens gräns, 


och det synes härigenom ej otroligt, att en idisling 


skulle förrättas af de växtätande gnagarne. Hos 
Fjell-lemmeln är magen högst tunn och skör, med 


IN 


på Äran 


539 


föga utvecklade glandler, obetydlig insnärjning och 
otydliga pylori-påsar. Det fasta epithelium går ej 
öfver gränsen mellan de båda hufvud-afdelningarne. 
-— H. Arvalis har stark insnärjning och tydliga 
pylori-påsar.  Körtlarne äro starkt utbildadei form 
af 2 stora areXx i pylori-delen, och det fasta epi- 
thelium bekläder hela magen, med undantag af des- 
sa två arex glandulose. — Hos H. Amphibius äro 
delningarne starkast, och idislingsrännan är betyd- 
ligt längre än hos de två öfriga.  Körtelbildningen 
är äfven starkast utvecklad, så att den intager nästan 
hela Pylori-delen, med undantag af 2 fläckar, 
hvarest det fasta epithelium öfverskrider gränsen 
mellan magens två hufvud-delar. Så stora olik- 

heter måste nödvändigt antyda en betydlig olikhet 

i sättet att lefva. 

Prof. Eschricht i Köpenhamn meddeladeEschricht, 
vid mötet i Götheborg de af honom och D:r Ib- Ass. ee 
sen gjorda undersökningarne öfver Delphinernas Fra 
och Phocaceernes kärlsystem. Ett kort utdrag fin- 
nes i detta mötes förhandlingar, p. 135. De be- 
kanta arteriella plexus i thorax och ryggmärgs- 
kanalen hos Delfinen slutas i 2 enkla arterer, som 
gå långs ryggraden in till hjernan. Utvidgningar- 
ne på Venerna innehålla transversella, contractila 
trådar, som Förf. tro tjena till att med styrka 
drifva blodet till hjertat då dykningen slutar. 

J. S. Billing, Undervisning i hästkännedom Billing, 
för korpralskolorna vid kavalleriet &c., 48 sid. fog PPo0g 
Stockholm 1837. Detta lilla arbete är 1 största 
korthet affattadt, och innehåller hästens beskrifning, 
dess tänders förändringar efter åldern, termini för 
färgen, hofbeslaget och öfversigt af hästens sjukdo- 
mar, med så mycken fullständighet att den kan 
tjena såsom en god minnesbok för hvar och en 
som vill lära känna detta djur. -— Samma ämnen 


Svenska 
djuren. 


540 


framställes med utförlighet' uti författarens ”Grund- 
linier till Hippologi, eller kunskap om hästens bygg- 
nad, natur och behandling”, 391 sid. 8:o med 4 pl., 
Stockholm 1836, hvaruti dessutom hästracerne, ana- 
tomien m. m. afbandlas. En öfversigt af de nor- 
diska hästracernes form och skaplynne från samma 
hand, skulle blifva ett ganska upplysande bidrag 
vill detta djurs naturalhistoria. 

”Svenska djuren med figurer, skurne i träd, 
ett sällskap till Almanachan”, 282 sid. 16:0, Stock- 
holm 1839 (utan författarens namn) är en omtryck- 
ning af ett, år 1817, i 8:o utgifvet arbete, som upp- 
tager de flesta Svenska däggdjurs naturalhistoria, 
efter andra författare, och kan utgöra en nyttig 
och nöjsam läsning för barn. Många förekom- 
mande vetenskapliga misstag äro lätt rättade genom 
jämförelse med Nilssons fauna. 


v. Wright ORNITHOLOGI; HERPETOLOGI — Det 


Svenska 
foglar. 


- 


af bröderna v. Wright utgifna plancheverket, 
Svenska Foglar, har blifvit fortsatt med häftena 
28—30. Det öfverträffar, i figurernas trohet, alla 
andra, både inhemska och utländska arbeten, som 
jag haft tillfälle att se, ty ej allenast färgen och 
yttre formen, samt fötternes och näbbets yttre be- 
klädnad äro utmärkt väl återgifne, utan äfven fjä- 
derbyggnaden framställes sådan, som den verkligen 
är hos hvarje fogel, i den för planchen valda ställ- 
ningen, i hvilket afsende nästan alla andra fogel- 
plancher visa oriktigheter. — 180 plancher äro nu 
utkomne som innefatta öfver hälften af våra fo- 
gelarter. (Häftet å 2+ R:dr B:ko inneh. 6 pl. med 
fogelns namn, kön, drägt och anvisning på storle- 
ken, utan text. 


541 


M. Körner, Skandinaviska foglarne, lithogr: Körner 

col. figurer med namn utan text, i ganska mycket 4 
g 

förminskad skala, 5 å 6, eller flera, af närslägtade 
arter på en planche; utgifvas i häften af 6 pl. 4:0, 
å 2 R:dr B:ko. Hittills äro utkomne 6 häften, 
nemligen det första 1837, det 6:te 1841. Plan- 
cherne äro så numererade, att då arbetet blir fär- 
digt, får man en systematiskt ordnad följd af alla 
arterna. Hittills äro 154 arter, eller något öfver 
hälften, afbildade, och hela arbetet blir färdigt med 
10 häften. Plancherna få ett vackert utseende ge- 
nom sammanställningen af de många små och nätta 
figurerna. 

J. Ad. af Ström, Svenska foglarna, 100 sid.ström Sv. 
12:o med 9 pl. af W. v. Wright, Stockholm 1839, Pogbir 
upptager ej blott de Svenska, utan alla Skandina- 
viska fogelarter, med ganska korta kännetecken, 
och är ämnad att tjena såsom en fickbok vid ex- 
cursioner. — Slägtkaraktererna utgöras hufvudsakligen 
af de 83 figurerna, som, utmärkt vackert och tro- 
get, föreställa näbbarne af alla genera. Här fin- 
nas, för första gången, de ovissa eller blott acci- 
dentellt i Skandinavien förekommande arterna, af- 
skilde, och särskilt beskrifne i ett bihang. De i 
texten uppräknade utgöra således landets verkliga 
fogelfauna; det vore önskligt att faunister alltid 
ville följa samma principer. Enligt Ref:s åsigter 
borde dock, utom de här uppräknade 29 namnen, 
än vidare afskiljas följande, nemligen: Loxia bifa- 
sciata , Sylvia Tithys, S. arundinacea, och tills- 
vidare, Ånas ferina, Procellaria glacialis samt kan- 
hända ännu ett par andra arter af vattenfoglar. 
Det har efter bokens utgifvande blifvit bekant att 
Tringa platyrhyncha och Alauda alpestris kunna 
uppräknas såsom verkligen Skandinaviska arter. 
Linnés Corvus Caryocatactes, eller Nilssons Ca- 


542 


ryocatactes guttatus, har här erhållit namnet Cor- 
vus guttatus, och Bombycilla garrula föres, liksom 
i Linnés arbeten, till slägtet Ampelis. 

Nilsson; S. Nilsson beskrifver en tam Anka, som 

RR antagit hannens färger, i Förhandl. vid Sk. Naturf. 
möte i Götheborg, p. 133. 

värl Referentens afhandlingar om Corvus umbrinus 

uppsatser. från Afrika och om Foglarne vid Calcutta äro för- 
ut omnämde, sid. 146 och 151, samt den i sednare 
afhandlingen förekommande öfversigten af slägtet 
Dysporus , sid. 174. 

ögberg, Svenska colorerade fogelägg, af J. D. Hög- 

fogelägg. berg (enligt underskriften på dedicationen), 4:0o 
första häftet, Stockholm 1840, af 4 blad text och 
4 plancher. Innehåller figurer af 19 fogelarters 
ägg, nemligen dem som varit Förf. bekante af rof- 
och kråkartade foglar, med numror, som hänvisa 
till texten, hvilken i korthet angifver fogelns lef- 
nadssätt och förekommande, samt boets form. Fi- 
gurerne, som utgöra hufvudsaken i arbetet, synas 
vara temligen troget utförde. Det hela skulle blif- 
va färdigt i 6 å 8 häften; subskribtionspriset är 1 


R:dr 16 sk. B:ko för hvardera. 


Nilsson, Vid mötet i Götheborg 1839, meddelade Prof. 

Sv. Am- sr. 5 4 sip 

fibier. Nilsson en öfversigt af Svenska Amphibierna, sawt 
löftet om deras utförliga afhandlande, i en snart 
utkommande fortsättning af Skandinavisk Fauna. 
Uti mötets förhandlingar, sid. 137, uppräknas ar- 
terna, till ett antal af 17, hvaribland 3 (11) äro 
Batrachier. De äro följande: 


Lacerta agilis, Hyla arborea, Bufo vulgaris. 
Zootoca vivipara, Rana temporaria, — calamita; 
Anguis fragilis, —  esculenta, —  viridis. 
Natrix vulgaris, Bombinator igneus, Triton cristatus. 
— -levis. Pelobates fuscus, — - punctatus. 


Vipera berus, — — alpestris. 


FISEN 


543 


Dessutom nämnes der en hos oss utdöd sköld- pens. ' 
padda, hvilken Förf. sedan utförligt beskrifvit i ale 
Vet. Ac. Handl. 41839, pag. 194, med figurer. padda. 
Dalman hade beskrifvit två, vid kanalens gräfning 
1 Östergöthland funna exemplar, och Nilsson har 
sjelf, på olika ställen i Skåne, funnit 2:ne exem- 
plar, hvilka alla befinnas tillhöra samma art. De 
komma ganska nära Emys Jlutaria, som ännu fin- 
nes lefvande ända upp till Preussiska staterna, och 
anses af Förf. utgöra en varietet af denna art, som 
bebott södra hälften af Sverige samtidigt med Lap- 
par, Renar, Uroxar, m. fl. Ett af de funna ska- 
len är 8; tum långt, eller lika med de större 
exemplar af samma art som nu förekomma i Ilta- 
lien, och vida mera än de största som nu lefva i 
Tyskland. Arten har således aftagit i storlek un- 
der den historiska verldsåldern, liksom de gräsätan- 
de däggdjuren. 

Vid samma tillfälle föredrog Prof. Reinhard treinhardt 
från Köpenhamn en beskrifning af giftkörteln hos iftorgan 
en WVaja (Causus rhombeatus Wagler) från Guinea. orm. 
Den utmärker sig genom en ovanlig längd, så att 
den sträcker sig bakåt, mellan musklerna och hu- 
den, ända till trakten af 419:de vertebern. Flera 
ganska lärorika anmärkningar öfver hufvudets ben 
hos ormarne, framställas i sammanhang dermed. 


ICHTHYOLOGI. —  Plancheverket: Skandi- Wright, 
naviens Fiskar af Wright, Fries och Bik ströngg och 
(se förra årsb., p. 170) har blifvit fortsatt med två Skandin; 
häften år 1837, och två 1838. Sedan Prof. Fries, z 
till stor förlust för zoologien i vårt land, med 
döden afgått 1 April 1839, har Referenten öfverta- 
git hans andel i redaktionen af detta arbete, och 


besörjt utgifvandet af 6:te häftet år 1840. Arbetet 


544 


fortsättes efter den förut följda planen, med tillägg 
af en latinsk öfversättning för utländningar, men 
flera omständigheter hafva inträffat, som hittills 
hindrat utgifvandet af det nästan färdigtryckta 7:de 
häftet. Uti de nu utkomna 6 häftena äro 42 fisk- 
arter upptagna. (Häftet af 6 color. pl. med 4 ark 
text; mom Skandinavien å 4 R:dr B:ko, samt 12 
sk. B:ko tillökning då latinska texten åstundas; 
utomlands å 31 Thlr. med båda texterna. — Pri- 
set är jemt hälften då ocolorerade plancher tagas). 
Schager- N. O Schagerström, förteckning på fiskarne 
Landskrona, Physiogr. Sällsk:s Tidskrift 1, Pp. 
Fandskro-286 och 291; uppräknar 55 fiskarter, som blifvit 
funna i sundet vid Landskrona och i sött vatten i 
trakten. - Synonymi och locus anföras vid alla, och 
särskilt beskrifning eller naturalhistoria meddelas af 
Coregonus fera, Clupea finta, CI. Harengus, Cy- 
primus Carpio, C. Gobio, Gadus Luscus, G. Calla- 
rias, G. Carbonarius, Motella cimbrica, M. Mustela 
och Pleuronectes borealis, som Förf. anser skild 
från PI. Platessa. Broskfiskarna äro utelemmnade. 
Fries, Pte- B. F. Fries, om Pterycombus Brama, nytt 
rycombus. - : . 
fiskslägte från Ishafvet; i Vet. Ac. Handl. 1837, sid. 
14, med figur. Denna besynnerligt bildade fisk 
kom uti en remiss från Hammerfest utan” uppgift 
på stället, hvarest den blifvit fångad. Den står 
närmast Pteraclis bland Scomberoiderne, har ur- 
nupna fjäll, ganska bred kroppsform, inga tänder 
på vomer och ossa palatina, samt rygg och anal- 
fena af nära kroppens längd. 
Dens. om De Svenska arterna af slägtet Callionymus be- 
Cao" skrifvas af Fries i Vet. Ac. Handl. 1837, sid. 39. 
De hittills antagna C. Lyra och Dracunculus äro 
blott 7 9 af samma art; en ny Svensk art C. ma- 
culatus Raf. tillägges, utmärkt af bakre ryggfenans 
ocell- 


545 


ocell-lika fläckar. Båda arterna äro afbildade och 
beskrifna i ”Skandinaviens Fiskar”. 

Hans afhandling om slägtet Clinus (Blen- 
nius L., Lumpenus Reinh.) äro anförde, sid. 226 
och 229. 

De Svenska arterna af Gobius underkastas en 
revision af Fries, i Vet. Ac. Handl. 1838, p. 238. 
Ruthensparri visas vara egen art, och en ny, G. 
gracilis? Jen. tillägges, dock blott efter ett enda 
exemplar. Vi hafva alltså nu 4 arter antecknade 
vid våra kuster "). 


Clinus. 


Gobius. 


Fries tviflade på de uppgifter af Shaw, som Salmo 


förut äro omtalade (sid. 231) angående laxens ge- 
neration och formförändring. Han lyckades, att 
från Norrköping erhålla exemplar af Stirr, hvil- 
ket är detsamma som Engelsmännens Parr, och 
deribland några med full mjölke; de öfrige hade 
så outvecklade genitalia att könet ej kunde bestäm- 
mas, och i allmänhet känner man lika litet hos 
oss som i England någon Stirr med rom. Till 
ämnets vidare utredande beskref han fisken under 
namn af Salmo Salmulus Ray, i Vet. Ac. Handl. 
1837, sid. 1, med figur af Wright. Fries trod- 
de visserligen att Laxens unge liknar Parren, men 
misstänkte, liksom Yarrell att en annan fiskart 
kan finnas, som alltid bibehåller detta utseende, 
och ej når en betydligare storlek. Båda anse nem- 
ligen otroligt, att en fiskunge, före erhållandet af 
sin utbildade form, skulle hafva utbildad mjölke; 
och denna märkvärdighet återstår ännu att upp- 
lysa.  Stirren har någorlunda utseendet af en liten 
Forell, och utmärker sig genom 9 stora, mörka, 


+) De här uppräknade afhandiingarne af Fries, äro öfver- 
satte i Wiegmanns Archiv 1838 och 1839. 
Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o. 35 


Salmulus. 


546 


transversella fläckar, eller breda tvärband på krop- 
pens sidor. 

Ekström, Prosten Ekström visar att Cyprinus Gibelio 

Rs ej är en egen art, utan blott en degenererad form 
eller varietet af vanliga sjörudan (C. Carassius), 
uppkommen genom brist på föda eller utrymme 
uti mindre dammar och vattenpölar, under flera 
generationer. Det är märkvärdigt, att man ej förr 
kommit till denna förmodan deraf, att C. Gibelio 
endast förekommer på sådana ställen. Se Vet. Ac. 
Handl. 1838, p. 213, samt Skandinaviens fiskar 
vid; P1: 314 -och 32; 

Fries, En annan fisk kommer att försvinna från an- 

oPatalet af egna arter, nemligen Cyclopterus minutus , 

tas. "som Fries visat vara ungen af C. ZLumpus; Vet. 
Ac. Handl. 1838, p. 226, med figur. Samma me- 
ning har Thompson, något sednare framställt i 
Taylors Annals, Vol. 3, p. 38. 

Schager- Liparis Gobius finnes beskrifven af N. O. 

RE Schagerström” i Vet. Ae. Handl: 1838, p--248 
Den saknar appendices pylorice. 


Fries En granskning af våra Flundror anställdes af 

euro- . . .e . 

nectes.s Fries, som till de förut kända Svenska arterna 
lägger en ny, Pl. Cardina Cuv. — Han- bevisar 


ovedersägligen att den art, som fått namnen saxi- 
cola och nigromanus, är Linnés Pl. Cynoglossus , 
då ingen annan än denna fullständigt passar till 
Linnés och Artedis beskrifningar, eller har så 
stort antal strålar i de vertikala fenorna; vidare, 
att namnet Pl. microcephalus Donov. måste antagas 
i stället för de i nordens fauna införda namnen 
Pl. Quenselii Hollb., Qvadridens Faber, Microsto- 
mus Faber och Cynoglossus Nilss.; samt att Pl 
Linguatula Linn. ej är en nordisk art. Se' Vet. 
Ac. Handl. 1838, sid. 164. Härvid bör allenast an- 
märkas, att Pl. Linguatula i Möllers Prödromus 


547 


och Retzii Fauna Sv. är densamma som PL li- 
mandoides Bloch, hvilket jag, i Skand. Fiskar, uti 
Synon. till pl. 27, anfört. 

Likaledes bestämde Fries, närmare än förut 
skett, de nordiske Syngnathi, utredde förträffligt 
deras högst invecklade synonymi, och visade att 
4 arter förekomma vid kusten af Bohuslän, nem- 
ligen: 

1:o Syngnanthi marsupiales, (Tångsnällor), kroppen 
kantig, försedd med bröstfenor, och bärande 
äggen i en för tillfället bildad cavitet under 
stjerten. S. Typhle ensawm. 

2:0 S. Ophidiu (Hafsnålar) kroppen trind, utan 
bröstfenor m. m., bärande äggen 1 nakna 
celler under abdomen. = 
S. equoreus L. med rudiment af stjertfena. 
S. ophidion L. nosen rät, Stj. fn. O. 

S. lumbriciformis Yarr. nos kort, uppböjd, 
Str tfn. O. 

Den rätta Syngn. Acus har ej blifvit beskrifven 

och troligtvis ej heller funnen vid Skandinavien, 

utan man har sannolikt förblandat den med S. 

Typhlze, (Se Vet. Ac. Handl. 1837, p, 23): — 

I anledning af denna afhandling af Fries, har 

Yarrell infört en revision af de Engelska Syngna- 

thus-arterna i Taylors Annals 1839, vol. 3, p. 81 

(Isis 1839, p. 753). Den rätta S. Ophidion Linn. 

finnes vid England och har blifvit beskrifven under 

de namn som Fries uppgifver; S. Ophidion Yarr. 

i Brit. Fishes, är en annan art, men Fries har 

orätt ansett den för hannen till S. zxquoreus; Y. 

anser den för skild art och kallar den, efter 

Yenyns, S. anguinus; hannar och honor finnas 

af båda, och de skilja sig inbördes genom storle- 

ken och stjertens olika längd, nemligen: 


tFries 
Syngna- 
thus. 


548 


S. Mquoreus A 9 är större, med stjerten knappt 
längre än den öfriga kroppen. 

S. Anguinus Yarr, 79 är alltid mindre, med 
stjerten 3å+ längre än kroppen, och förekom- 
mer vida allmännare. 

Härtill får jag lägga, att jag, under ett kort 
besök i Bohuslän förliden sommar, fann Yarrells | 
uppgifter gälla äfven för vår vestra kust; hans S. 
anguinus är äfven der allmän, och skiljer sig dess- | 
utom genom sin rundade, eller, mellan de båda 
sidokölarne, nästan platta rygg, från S. Äquoreus , 
som har ryggen skarpt kölad. Vid våra kuster 
finnas alltså 5 arter af Syngnathus. De arter som 
Fries kallat Syngnathi Ophidi, uvgöra slägtet Scy- 
phius Risso. 

En rättelse med afseende på figuren af S. 
Ophidion” Bloch, har af Eries blifvit införd :i 
Wiegmanns Archiv 1838, p. 374. Blochs S. Oph. 
är nemligen ej Linnés art, utan just den nyss 
anförda formen, som Fries ansåg för hannen af 
S. zequoreus. Wiegmann hade påstått motsatsen, 
tillfölje af ett exemplar, som fans i Blochs samling. 

AR Sedan Fries hade utredt arterna af Syngna- 
Or TYS upptäckte han en ganska märkvärdig form- 
nathus. förändring, eller en sort metamorphos, hos SS. 
lumbriciformis. "Ungen har nemligen, då den nyss 
lemnat ägget, både bröst- och stjertfenor, och be- 
tjenar sig af den sednare för att simma. Såsom 
äldre saknar den stjertfena och simmar ej eller 
dåligt, utan klättrar bland hafs-tången, och be- 
gagnar sig dervid af stjerten för att gripa omkring 

stjelkarne. (Vet. Ac. Handl.: 1837; p: 59). 

Filen. AÅfven de Svenska arterne af slägtet Raja 
Raja. blefvo af Fries, till artskillnader och synonymi 
fullt utredde. Han har afhandlat detta slägte i 

Vetenskaps Academiens Handlingar 1838, p. 126. 


549 


Enligt honom finnes uti Kattegat sex arter, hvilka 

han på följande sätt bestämmer: 

1:o Raje clavate, rostro brevi, angulum obtusum 
formante. 

R clavata L. aculeis non striatis. 

RB. radiata Donov. aculeis striato-radiatis. 

2:o Raje leves, rostro longiori, acutangulo. 
> Corpore subtus albo, immaculato. 

RB. fullonica LI. seriebus caudze aculeatis 2. 

R. Lintea Fries, ser. caudz acul. 3. 

”< Corpore subtus nigro punctato et striolato. 

R. Batis L. rostro mediocri; spinulis sublavibus. 

R. Vomer Fr. rostro longissimo; spinulis stellatis. 

En figur af Ämphioxus lanceolatus Yarr. efter Amphi- 
lefvande exemplar, blef insatt uti Vet. Ac. Handl. MEG 
1838, men den tillhörande texten saknas. 

Under titel af anteckningar på en resa 1 Bo-F. Sunde- 

huslän, har min bror, Medic. Licent. F. Sunde- läs 
wall, i Landtbruks-Academiens Handlingar 1837, 
p-. 205, imfört en afhandling, som innefattar åtskil- 
liga underrättelser om sillfisket, storfisket, makrill- 
fisket och hummerfisket i Bohuslän, hvilka kunna 
vara af interesse såsom grundade på iakttagelser 
och samtal med fiskrarne på stället. 


ENTOMOLOGI. — G. Dahlbom, kort un- Dahlbom 
derrättelse om Skandin. Insekternes skada och RYGG nte och 
i hushållningen, en handbok för Landtbrukare och skada. 
Naturforskare, XXXVI och 340 sid. 8:o, Lund 1837, 
på Berlings förlag, med 2 pl. (2$ R:dr B:ko); kan 
utgöra en nätt och underhållande öfversigt af in- 
sekt-klassen för nybegynnare, eller för dem, som 
utan tillgång till en vidlyftigare entomologisk litte- 
ratur, önska erhålla någon kännedom om insek- 
ternas lefnadssätt och inverkan på menniskans hus- 


550 


hållning. För vetenskapen imnehåller den inga 
nya eller utredda uppgifter, hvilket äfven i ett 
arbete af denna beskaffenhet var öfverflödigt, och 
det hade aldrig bort nämnas i fall titeln ej angifvit 
att arbetet var skrifvet för naturforskare. Man 
skulle deremot kunna anmärka mycket emot en 
stor del uppgifter, t. ex.: hela framställningen af 
Livia juncorum; att sugröret hos Livia och Coccus 
utgår från bröstet; att honan af Psocus är vinglös; 
att den hos oss vanliga hallon-masken är larv till 
en Curculionit, o. s. v.; äfvensom mot de medel, 
hvilka föreslås till hindrande och förekommande af 
insekternes skadlighet. Det uppgifves t. ex., pag-. 
65, att man, för att hindra den skada som för- 
orsakas af nötmasken, bör afplocka och uppbränna 
alla sjuka och maskstungna nötter. Deita skulle ej 
bli möjligt, och bebhöfves ej, ty den i Sverige all- 
-mänt brukliga nötplockningen, sedan nötterna blif- 
vit mogna, är utan tvifvel ett vida bättre medel, 
och säkert det enda som kan rekommenderas. Vid 
den tid då nötterna vanligen plockas, är nemligen 
ett högst obetydligt antal nötmaskar utkrupne 
för att bli puppor i jorden, och de öfrige, som 
hemföras till gårdarne bli i allmänhet förstörde 
under nötternas knäckning eller af brist på djup 
jord att ligga uti under pupptillståndet. — Arbe- 
tets syftning, att göra vetenskapen populär, är för- 
öfrigt berömvärd, äfvensom bemödandet att bilda 
en Svensk terminologi, och vi hoppas att flera, 
bättre lyckade försök skola-leda till dessa ganska 
önskvärda mål. 

KE J. W. Zetterstedt, Insecta lapponica, Lip- 

Lappon. Sie, sumtibus L. Voss 1840; 71 ark, stor 4:o (för- 
sta häftet utkom 1837 och innefattar en omarbet- 
ning och utvidgning af Förf:s Fauna Lapponica. Det- 
ta med en utomordentlig flit, inom några få års tid 


FENESWSISSP ISSN 


bör 
skrifna arbete, sammanfattar utan tvilvel största 
massan af norra Skandinaviens insektarter, hvilka 
till större delen blifvit, med lika ovanlig ihärdig- 
het, insamlade af Författaren sjelf, under tvenne 
somrar som han tillbragt derstädes. De beskrifna 
arternas antal är omkring 3500, nemligen: 
Coleoptera 1007 (hvaribland 58 Heteromera. Flera 
slägten af Tetramera uppräknas 
dessutom bland dem). 
Orthoptera 28. 
Hemiptera = 234 (130 Heteropt. 104 Homoptera ). 
Lepidoptera 425 (deraf 76 af Papilio L.). 
Neuroptera 123 ( — 56 af Phryganexe DL), 
Hymenoptera 455 (94 acul. 281 Parasita &c., 80 
Tenthr-.). 
Diptera 1247 (1097 flugor och 240 myggor). 
3519. 

Förf. har gifvit en större utsträckning åt sitt 
område, så att derunder inbegripes Dovrefjell samt 
flera odlade trakter, som hvarken ull klimat eller 
natur likna Lappland och Norrska Finmarken, t. 
ex. Dalarne, en betydlig del af Svenska Norrland, 
samt hela Norrska Nordanfjells, till och med Trond- 
hjem ”), och dessutom upptagas, under samma 
nummerföljd , några uteslutande grönländska insek- 
ter, hvarföre en tabell öfver de i sjelfva Lappland 
och Finmarken funne arterna skulle vara högst 
upplysande för Insektgeogralien. Ref. har uppgjort 
en sådan tabell öfver Coleoptera, och funnit, att 
endast 918 af de under denna ordning beskrifna ar- 
terna kunna sägas tillhöra de sistnämde regionerna, 
och -deribland endast 42 Heteromera. De länge 


+) Det kan anmärkas att Hydrophilus spinosus, af Esmark 
och Boheman endast blifvit funnen vid Christiania. 


552 


samlade och kända Coleoptera måste naturligtvis 
vara fullständigast upptagne, och likväl finna vi ett 
långt öfvervägande antal af Diptera, som antyder 
så väl dessas bestämda öfvervigt mot norden, som 
den outtröttliga flit hvarmed de blifvit samman- 
bragte. Vid genera anföres dessutom det antal af 
arter som Förf. känt från hela Sverige; det skulle 
vara en stor fördel att äga en likadan, beskrifvande 
öfversigt af dessa åtminstone inom några ordines, 
som thy värr ännu utgöra stora luckor i vår fauna. 
Rosen- Eb. Munck år Rosenschöld, Prodromus 


schöld 
ColeopteraF aun& Coleopt. Lundensis; Diss. ac. Preside S. 


Lundens: Nilsson, Lund 1835; ett ark, utgör blott början 
till en uppräkning af de omkring Lund förkom- 
mande Coleoptera, innefattande 63 arter al Lamel- 
licornia och Histeres. Då säkra specialfauner äga 
ett stort värde för djur-geografien skulle det vara 
önskvärdt att erhålla fortsättningen af denna. Goda 
anmärkningar vid genera, en naturlig indelning 
al slägtet kodar, uppgifne tönsförbållanden och 
rättade namn gifva åt den utkomna början ett 
större värde, äfvensom utmönstrandet af sådane ar- 
ter som blifvit uppförde i vår fauna utan att be- 
visligen höra dit, t. ex. Aphodius 4 maculatus, 
Hister 4 maculatus och H. sinuatus. Hoplia gra- 
minicola och argentea, äfvensom Platycerus cara- 
boides och rufipes anföras såsom olika kön-af sam- 
ma två arter. Den uppgifna, vid Alnarp funna | 
Esalus , har befunnits vara den för Sverige nya 
Nosodendron fasiculare. j 

Schönherr Schönherrs stora och i hela verlden, hvarest 

Crane Entomologi idkas, bekanta arbete, Genera & Spe- 

nidum.: cies Curculionidum (8:0, Paris hos Roret) har blif- 
vit raskare fortsatt än man kunde våga hoppas. 


År 1838 utkom sednare hälften af vol. IV, hvarmed | 
verket kunde anses afslutadt, öpplagstde 4089 ar- | 


F 
; 
É 


RANE 


FSE Py Ie 


333 


ter; men under arbetets fortgång hafva ett så stort 
antal nya arter blifvit sände till författaren; från 
alla verldsdelar, att ett lika stort supplement blef 
nödvändigt att utgifva, och af detta hafva utkom- 
mit vol. V, 1 och 2 samt sist vol. VI, 1 (474 sid. 
1840), hvilka innefatta tilläggen till Orthoceri och 
hälften af Gonatoceri brachyrhynchi. Den möda 
som ett så stort arbete kostat författaren, hvilken 
lefvat och arbetat skild från Europas större sam- 
lingar, och genom en vidsträckt correspondans 
måst ersätta denna brist, kan endast bedömmas af 
den som försökt något i samma väg; den hade 
äfven öfverstigit en ensam menniskas krafter, hvar- 
före man måste fägna sig åt, att han i Hrr Gyllen- 
haal, Boheman, Fåhreus och Rosenschöld 
funnit medarbetare, som gjort utförandet möjligt. 

C. H. Boheman lemnar en utförlig latinsk Boheman, 
beskrifning med figur af den paradoxa flutenlidöe" mar! 
formen Calodromus Melleyi Guérin, från Manilla, 

i iVet.. Ae: Handl: 188; p.;218. 

Samme förf. beskrifver 5 nya arter, frånochDerbe. 
Sierra Leona, af slägtet Derbe (nära Delphax), och 
lemnar figurer öfver desamma, i Vet. Ac. Handl. 
1837, p. 223. 

G. Dahlbom iakttagelser öfver Svenska fjä- Dahlbom 
rilar Diss. ac; Lund, 4 ark 1836 och 1837 innehåller en ära 
afhandling i populär stil öfver fjärilarne i allmänhet, 
samt öfver Papilio Machaon, Sphinx ligustri, Bom- 
byx bucephala och B. qvercus, med en planche före- 
ställande dessa 4 arter såsom larver och imagines. 

C. H. Boheman, de Tinea Linneella, Vet. Boheman 
Ac. Handl. 1837, p. 231, med figur. För jemfö- Linneella. 
relsen med denna ytterst sällsynta, men vackra art, 
lemnas äfven beskrifning af T. RKoesella. 

G. Dahlbom, Examen historico-naturale de rk 
Crabronibus Scandinavicis, eller Naturhistorisk un- | 


554 


dersökning om Skandinaviska Silfver- och Guld- 
munsteklar, 4:0, Lund 1839, med text på svenska 
och latin, utgifven i form af academiska dispu- 
tationer. Af denna afhandling, som synes blifva 
vidlyftig, har blott början, 36 sidor, utkommit, 
innefattande en allmän beskrifning samt indelning 
af slägtet Crabro. Deraf inhemtas att Förf. känt 
28 ”Skandinaviska arter”, hvaribland dock en, som 
Förf. kallar Cr. van der Lindent (hvilket namn 
väl rättare hade bordt heta Cr. Lindeni), endast är 
funnen i Finland. Slutligen finnes deri beskrif- 
ning af 8 arter. En Tabell lemnar öfversigt af 
de 11 genera hvari St Fargeau fördelt det ganska 
naturliga slägtet Crabro, och man måste hålla Förf. 
räkning för att ej hafva antagit dem. 


id. Aula- De Svenska arterna af Aulacus Cbland Eva- 

""  niales) beskrifvas af Dahlbom i Isis 1837, p. 173. 
Dahlböm G. Dahlbom, Conspectus Tenthredinidum, 
IConspec- 


Siriecidum et Oryssinorum Scandinavixe, 16 sid. 4:0, 
Havnixe 1835, är en namnförteckning öfver 285 
Skandinaviska arter, tillhörande de nämde famil- 
jerna. Då slägtena äro under-afdelade och lokaler 
anförde, utgör denna förteckningen god hjelpreda, 
jemte Falléns arbeten, inan vi äga en beskrifvande 
öfversigt af dessa arter. 
ENT PR En sådan fullständig beskrifning, har Dahbl- 
Mosopte AE börjat under titeln: Prodromus Hymenopte- 
rologiz. rologixe Scandinavice, Lunda 1836, 8:0; men deraf 
har ej utkommit mera än blotta början, 104 sidor, 
som innefatta allmän beskrifning och indelning af 
Hymenoptera, literatur för Tenthredinides samt af- 
skrift af de förnämsta författares genera med ka- 
rakterer, uppräkning af alla arterna i Stephens 
katalog, allmän beskrifning af Tenthredinides deras 
naturalhistoria i allmänhet, samt speciell högst ut- 
förlig afbandling af slägtena Cimbex, Athalia, Hy- 


tusTenthr. 


WESNE SOA SE a SY 


SS 


Ry5 


lotoma , Lophyrus, Monoctenus (n. gen., L. juni- 
peri), Cladius och första arten af Priophorus, till- 
hopa 38 arter. Detta arbete är tilltaget i en så 
vidlyftig skala att titeln Prodromus här synes vara 
begagnad i en oriktig mening, och det hade va- 
rit högst önskvärdt att Förf. hunnit "utsträcka det 
till de artrikare och mindre kända slägten öfver 
hvilka i synnerhet en hjelpreda behöfves. Detta än- 
damål hade varit vunnet, till stor fördel för vår 
literatur, om blott goda diagnoser blifvit fogade 
till den nyss anförda uppräkningen af arter; men 
i fall det större arbetet kan utföras, så är detta 
naturligtvis af ännu större värde. Två ganska upp- 
lysande och vackert utförda plancher medfölja, 
innefattande detaljer till den generella beskrifnin- 


gen. — Enligt de systematiska åsigter som Förf. 
har gemensamt med S:t Fargeau uppräknas 
S 3 , P 


Cynipsee under Hymenopternes afdelning, ”Planti- 
vora”. Det nämnes ej huruvida de parasitiska ar- 
terna al Figites komma att uppräknas bland Plan- 
tivora, under familjen Cynipsex, från hvilken de 
väl svårligen kunna afskiljas, utan våldförande af 
de tydligaste affiniteter. (Det utk. häftet å 1 Rdr Bko). 


P. Wahlbergs, beskrifning af några nyaWahlberg, 


Svenska Diptera, i Vetenskaps Acad:s Handlingar RS 
1838, p. 1, innefattar några ganska utmärkta ar- 

ter, funne vid Gusum i östra delen af Östergöth- 
land, och vid Stockholm. De äro följande: 

Ceroplatus sesioides n. sp. — Milesia saltuum Fabr. 
Tabanus glaucopis Meig. - Anthomyia hyoscyami 
Thereva eximia Meig. Meig 


Laphria atra Fabr. Asilus 
L., ej återfunnen hos 
oss sedan Linnés tid. 

Dolichopus remipes n. sp. 

Xylota crassipes n. sp. 


Psairoptera nov. gen. med 
4 nya arter. 

Drosophila — alboguttata 
n. sp. 


556 


Det nya slägtet Psairoptera kommer nära 
Sepsis och Ortalis, och dess arter hafva liksom flera 
af dessa, en svart fläck i vingspetsen. — En gan- 
ska märklig underrättelse lemnas, nemligen att 
Anthrax Hotientotta såsom larv är parasit i fjäril- 
larver. Dess puppa beskrifves. 

C. Sundewall, om Skabbkräket, jemte nå- 
gra andra arter af Acari, med figurer, i Physiogr. 


Sällsk. Tidskrift 1, p. 28. 


Lovén MALACOLOGI. — Upptäckten af en form- 
molluskers p.. . : 
förvandl. förvandling hos de nakna Gasteropoderna omtala- 
des förut, sid. 391. Vid Bohusläns kust fann S. 
Lovén densamma, utan att då känna Sars's upp- 
täckt hos samma djurslägte, samt dessutom hos ett 
med snäckskal försedt Gasteropod-slägte, nemligen 
Rissoa, hvars formförvandling ej synes vara så stor 
som den hos Aplysia Doris m. fl. — Alla dessa 
djur hafva, då de nyss utkommit från ägget, ett 
litet nautilus-likt snäckskal, outbildad fot med tyd- 
ligt lock, samt två stora vinglika flikar på hufvu- 
det, hvilka äro betäckte af flimmertrådar och tjena 
till rörelseorgan. - Det var dessa larver som Sars 
först hade beskrifvit såsom ett eget pteropod-slägte, 
Cirropteron. Båda författarne meddela flera upp- 
lysningar öfver deras anatomi och utveckling i äg- 
get. Lovén lemnar dessutom en högst märklig 
tydning af hufvudets yttre delar hos dem och hos 
de utbildade Gasteropoderne. Ungens vingflikar 
äro alldeles oberoende af tentaklerne och qvarblif- 
va under hela lifstiden 1 mer eller mindre föränd- 
radt skick. Nästan oförändrad form bibehålla de 
hos Thetys fimbria i Medelhafvet, hvars besynner- 
liga bufvud-prydnad, äfvensom de hos £olidia upp- 


gifna 6 tentaklerna, härigenom erhålla en tydning. 


a 
Hos TIritonia Hombergi, Cloelia Lov. (Doris fimbri- 


ata Mäll.) och många andra qvarstå tydliga lem- 
ningar deraf, och hos alla qvarblifva de uti en del 
af tentaklerna. L. visar nemligen att tentaklerna 
utgöras af två från hufvudet utgående delar: Om- 
matophorum eller ögon-skaftet, och det, vanligen 
dermed hopvuxna Zibraculum Ehr., som är beklädt 
med cilier. Dessa båda delars utbildning står van- 
ligtvis i ett omvändt förhållande till hvarandra, 
så, att en del mollusker hafva oskaftade ögon och 
stora tentakler, som blott bestå af vibraculum hos 
de arter hvilka hafva ögat sittande i spetsen af 
tentakeln, genom en stor förlängning af ögonskaf- 
tet, tyckes vibraculum vara alldeles undanträngdt. 
Detta Vibraculum befinnes alltid vara larvens me- 
tamorfoserade hufvudflik. L. anser Cephalopoder- 
nes 8 armar uppkomma från samma organ och 
framställer frågan huruvida de 2 främre tentak- 
lerne hos Limax, Helix m.fl. måste erhålla samma 
tydning eller anses för tillkomne organer, hvilken 
fråga kan endast afgöras genom direkt observation. 
L. beskrifver dessutom ett märkvärdigt apparat af 
kalknålar, i huden af Doris, sedan den antagit 
sin blifvande form, hvilket torde vara en lemning 
eller ett analogon af ungens snäckskal. (Se Vet. 
Kösrkland 2" 18095 "p. 227, med” hg.) 

Eschricht undersökningar af Salpa cordi- Eschricht 
formis, som i korthet framställdes vid mötet i Gö- Spa 
theborg (se Förhandl. sid. 131), erbjuda många 
nya och vigtiga bidrag till kännedomen om dessa 
besynnerliga djur. Embryonerna lågo sins emellan 
förenade i form af böjda strängar. De förblifva 
sedan under lefnaden förenade på samma sätt, och 
det är en falsk åsigt, att de skulle födas skilda, 
och sednare fästa sig tillsamman. Sammanhäftnin- 
gen m. m. beskrifves noga. Dessa undersöknin- 


558 


gar skulle utförligen intagas i Danske Vid. Selsk. 
Skrifter. 
Retzius) Retzius, om fossila infusionsdjur i Sverige 
ra de Finland, Berliner Bericht 1838, p. 5. Se förut 
djur. vid infusionsdjur, sid. 428. Det organiska kisel- 
mjölet vid Degernäs 1 Norrland hade länge varit 
användt såsom föda. 


Hisinger LETHEA set Wi Hisinger, Lethea Svecica, 

Lethea ; Å : s Å : 

Svecica. SeUu Petrificata Svecizxe, iconibus et characteribus il- 
lustrata, Holmizxe 1837, 124 sid. 4:o, c. 36 tabb. 
aeneis (163 R:dr B:ko, de två sista tabb. utgöra 
Suppl. 1:um). Supplementum Secundum 1840, 
och contin. 1841 (tabb. 37—42, 2 R:dr 44 sk.). 
Genom detta arbete erhöllo vi på en gång en öf- 
versigt af alla de i Svenska jordens olika formatio- 
ner funna organiska lemningar; de hafva ej förr 
varit beskrifne på ett ställe. De häruti upptagna 


arternas antal äro följande: | 

Djur (Vert. Artic. Moll. Zooph.) Växter. | 
i äldre Öfverg.f. 97.0 — sö 45 RE | 
-nyare — 109 (— 8, 59, 42) — 
- kritform. 144 (85 2, 1I8T TO 


3508; Bysor ö0 3 2 OT ANNINA 
Alluvium, Di- 
luvium, bås IFA 1) RR 


Häribland äro ej uppförde de aldra nyaste 
bildningarnes organiska imnebåll, t. ex. de i Skån- 
ska torfmossarne funna Oxarterna, Ren, Elg m. m., 
hvilka, såsom samtidige med menniskan, tillhöra 
landets Fauna mera än dess Lethea och äro upp- 
tagne i Nilssons Fauna. Skandinaviens märkvär- 
diga fattigdom på yngre bildningar, af flöts- och 


559 


tertiär-formationerna, gör, att vår Lethea förekom- 
mer högst art-fattig i jemförelse med de flesta an- 
dra länders. Vi stanna i största förbindelse hos 
Författaren för detta tillägg till vår litteratur, och 
hoppas att det skall lifva hågen hos den nu upp- 
växande generationen, att med ifver fortsätta un- 
dersökningen af dessa märkvärdiga monumenter, 
af hvilka ännu mycket nytt är att lära, och af 
hvilka säkert ännu många okända former återstå 
att finna. 

Samme författare har särskilt beskrifvit krit-Dens. om 
bädden vid Carlshamn i Vet. Ac. Handl. 41838, förd oe 
194. Detta är den nordligaste kända del af krit- hamn. 
formationen hos oss; sedan förekommer den åter i 
nordost på Ösel. — Petrifikaterna uppräknas, och 
deribland Ostrea Virginica och O. exaltata, hvilka 
endast der blifvit funne inom vårt land. 

Hisingers arbete: Anteckningar i fysikDens. an- 
och geognosi under resor i Sverige och Norrige, Plysll 
har blifvit fortsatt med 6:te häftet, 168 sid 8:0, 9 
pl, 1837; 7:de häftet, 148 sid., Stockholm 1840, 
utan plancher; båda med särskilt titel: Bidrag till 
Sveriges geognosi. De innefatta rika bidrag till 
kännedomen om Skandinaviens jordbildning och 
petrifikater. Särskilt finnes, i det sednaste häftet, 
en förteckning på de kända petrifikaterna, ordnade 
efter de provinser hvarest de förekomma, utgö- 
rande en samling af locala fauner, som bör blifva 
af mycken lättnad vid undersökningen. 

Angelin, Museum Palzxontologicum Svecicum. Angelin 
— Sedan år 1838 utgifver A. samlingar af petri- SN 
fikater från Sveriges öfvergångs- och kritformatio- 
ner, 1 halfva centurier (50 arter), vanligen flera 
individuer af hvarje art. Många af. dessa äro nya 
för Sverige, och några skola vara helt och hållet 
okända. Herr Angelin har besökt de flesta ställen 


Heden- 


borg om 
jordform. 


360 


i södra Sverige hvarest petrifikater erhållas, och 
gjort förvånande stora insamlingar, hvarföre han 
kan lemna talrika exemplar af arter som anses för 
ganska sällsynta. Han har äfven sökt att med 
noggrannhet bestämma arternes synonymi. Sam- 
lingarne utgifvas i Köpenhamn uti Reitzelska 
bokhandeln å 15 Rigsb. Daler (omkring 20 R:dr 
B:ko) för half-centurie. Exemplaren äro utmärkt 
vackra.  Särskilta formationers petrifikater kunna 
äfven fås ensamt. (Se Kröyers tidskr. 2, p. 307; 
förteckning på sista half-centurien finnes på om- 
slaget af Kröyers tidskrift 2 hft. 3). 

Prof. J. Hedenborcg, hvars resor 1 Afrika 


H> 
blifvit uti de föregående årsberättelserna omtalade, 


1 Egyptenhapr ENG SAR 3 ; v 
syptérhar lemnat en kort öfversigt af Egyptens geognosi, 


och 


Rhodos. 


i 9:de bandet af Skandia, p. 75, och uppräknar i 
sammanbang dermed en del af der förekommande 
petrifikat-genera. Något mera omständligt afhand- 
lar han tertiär-bildningarne på fhodos, 1 samma 
tidskrift, p. 238. De uppräknade petrifikaterna äro 
till större delen af mollusker; af högre djuren an- 
föras blott några obestämda fiskvertebrer. 


ÅA. Retzius ANATOMI och PHYSIOLOGI. — Prof. A. 


OINEInNETVS 


rötter. 


Retzius har undersökt och funnit de delar af 
hjernan från hvilka några af hjern-nerverna leda 
sitt ursprung. Pars motoria af N. trigeminus upp- 
komma från pyramidalsträngarne, i synnerhet sedan 
de ingått uti pons Varoli. HNervus facialis, an- 
sigtets mimiska, motoriska nerv, uppkommer från 
yttre olivar-strängarne och oliverna, hvilka äfven 
afgifva rötter till NV. hkypoglossus. R. anser derföre 
oliverna för att vara mimikens och talets organ, 
samt finner denna åsigt bekräftad derigenom, att 
dessa ' 


5361 


dessa delar uteslutande tillhöra menniskan. Af ner- 
vus vagus härstammar känselrötterna från det inre 
af corpora restiformia; rörelsetrådarnes rötter kom- 
ma deremot från den del af corpora pyramidalia 
som ligger uti pons Varoli (Läk. Sällsk. Årsb. 1836, 
picha5 soc 1838, p. 3. Mällers Archiv 1836, p. 
362 och 1837, p. XXLID. 


Retzii afhandling om tänderna, i Vet. Ac. Tänder, 
Handl. 1836, refererades i förra årsberättelsen. borda 
Läkare Sällsk. årsberättelse 1836, p. 2, har han 
särskilt lemnat en kort beskrifning af benjords- 
cellerna uti benen i allmänhet, så väl som 1 tän- 
derna. De äro ej solida corpuskler såsom Pur- 
kinje hade uppgifvit, utan verkliga celler, till 
hvilka gå en mängd ytterst fina kärl, som tyckas 
föra benjorden. 


Af Retzius kunna föröfrigt följande, i Lä-fera Afh. 


Å a a KS or ÅS BRE GRD EIRAN E rr 
kare Sällsk. årsberättelse intagna uppgifter citeras,” Förf. 


som stå I sammanhang med vårt ämne: om Zorula 


Zi0nniu- 1 Ögat,:; se-.1838,. Pp. 3; > OM,,monströsa 
menniskofoster, ibd. 1836, p. 32; — om ovanligt 
små ögon hos en qvinna, ibd. 1838, p. 1, (ögats 
största dimension var glinier); — Om den vid- 


sträcktare funktionen af nervus abducens hos dju- 
ren än hos menniskan, samt en missbildning af 
ganglion ophthalmicum (det saknade föreningen med 
N. 3-geminus), ibd. 1838, p. 2; — Om en cy- 
elopisk flicka, 1837, p. 101. 

N. H. Lovén om cyclopi hos ett Lam, Phy+N. Lovésts 
siogr. Sällsk. Tidskr. 1, p. 131 m. fig. niel 

En egen pulsation i ven&e pulmonales, an- Ven 
märkt under vivisection af Erinaceus europaeus, 
beskrifves af Prof. N. H. Lovén i samma tidskr. 
1, pag. 10. 

Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 36 


562 


blod och Han har äfven, i form af Academiska disser- 

lympha. tationer utgifvit en: Comparatio Sanguinis et Lym- 
phe, 4 ark 4:o, Lund 1836 och 1837. 

Sondén Några underrättelser om Phrenologi och dess 

Phreno- 2 : - kr 

logi. studium finnas samlade af D:r Sondén i Hygizxa 

1839, p. 337. Bland annat nämnes att i Storbri- 
tannien finnas 28 Phrenologiska Societeter. Spurz- 
heims phr. samling utgöres af 900 ecranier. 

memamie År N. Dahlin, om den sensitiva nerv-verksam- 

samhet. heten, Hygizxa 1839, p. 161; anför flera bevis att 
den sensitiva nerv-verksamheten är lika mycket 
centrifugal som centripetal, eller, att känsel-ner- 
vernas verksamhet måste utgöras både af en led- 
ning från hjernan utåt kroppsdelarne, och af en 
1 omvänd riktning. Detta skönjes bland annat 
deraf, att då en del, t. ex. en arm, är amputerad, 
qvarblifver alltid en känsla af den bort-tagna delen, 
så att personen understundom tycker sig känna 
smärta uti, eller tillvaron af fingrar m. m., som ej 
finnes. Detta tyckes endast kunna förklaras deraf 
att en nerv-verksamhet utgår från hjernan, genom 
de ännu qvarvarande enkla nerv-fibrillerna, som 
tillhörde den förlorade delen. 


Ske sr DIVERSE. — Sättet att'uti zoologiska sam- 
Samlingar lingar bevara Meduser beskrifves af Fries i Vet. 
Ac. Handl. 1838, p. 121. Han hade, efter många 
försök under sitt vistande i Bohusläns skärgård, 
funnit bästa sättet vara att nedsläppa dem lefvande 
i ganska stark sprit, som utdrager vattnet ur dem 
och ansenligen förminskar deras volum. Det är 
angeläget att hindra dem från contact med den 
härigenom uppkomna vattenhaltiga och svaga spri- 
ten, som sjunker till bottnen och bör med en si- 
phon eller häfvert borttagas. Flera utmärkt vackra 


563 


och nu 3 till 4 år gamla, så ”prXparerade Meduser, 
finnas uti zoologiska Riksmuszei samling. — Den- 
na afhandling finnes öfversatt i Fror. Not. Sept. 
1839 (XI, 18) med tillägg af Schilling, inne- 
fattande en annan hörköd för samma ändamål. 

Anvisning att uppstoppa och förvara foglar i 
en samling, 4 sid. 8:o, Fahlun 1839. 

Afhandling om sättet att med gropar och 
saxar fånga rofdjur, 3:dje uppl., Stockholm 1840, 
23 sid. 8:0; slutas med en anvisning att aftaga och 
torka skinnen. Denna afbh. är endast skrifven för 
de jägare som aftaga skinnen för deras begagnan- 
de till pelsverk; men Ref. får tillägga, att de 
däggdjursskin, som skola begagnas för Stig ej 
böra utspännas (tanas), utan så mycket som möj- 
ligt bibehållas vid sina naturliga proportioner; 
samt att hbufvudskallen alltid bör följa med, annars 
äger huden för en samling föga värde. 

Katalog öfver zool. Riksmuseum, af B. F. 
Fries, Föksta häftet däggdjuren, ålder upplagan, 
1837, innefattade underrättelser om de däggdjur, 
som då voro uppställde i Riksmusei samling. Då 
numera antalet blifvit betydligen ökadt och hela 
uppställningen är förändrad, har denna katalog 
blifvit obrukbar, utan att Intendenten ännu haft 
tid nog öfrig för att ersätta den med en ny. 


564 


Öfversigt af Periodiska skrifter. 


Då en kännedom om periodiska litteraturen 
är af största vigt för hvar och en som vill arbeta 
i zoologien, men denna kännedom hos oss är 
ganska svår att förvärfva, till följe af det ringa 
antalet större bibliotheker i vårt land, tror jag 
mig göra yngre landsmän en verklig tjenst med 
att något utförligare omtala de periodiska skrifter, 
som blifvit begagnade vid denna årsberättelses sam- 
manskrifning, samt att lemna åtskilliga anvisningar 
på innehållets återfinnande i andra tidskrifter, af 
en del bland dem. Vid hvarje tidskrift anföras de 
delar hvilkas innehåll i det föregående är citeradt. 
Några, som jag ej sjelf sett, och hvilkas innehåll 
jag ej haft tillfälle att fullständigt anteckna, anfö- 
ras i noter eller parentheser. Att Svenska tidskrif- 
ter, liksom förut Svensk litteratur, blifvit jemfö- 
relsevis fullständigast upptagne är enligt med sakens 
natur ”). Några i det föregående begagnade för- 
kortningar af titlarne, anföras inom parenthes på 
sina ställen. 


1:o Skandinaviska och Finska tidskrifter. 


Kongl. Vetenskaps - Academiens Handlingar , 


som utgifves sedan år 1739, med en volum om 


+) Af Svenska litteraturen under sednare åren har man en 
fullständig uppräkning i Svensk Bibliografi , som hvarje år 
utgifves af Boktryckeri-Societeten, i 12 månads-nummer af 
ett eller + ark, och upptager titlarne på alla i Sverige 
tryckta arbeten, musikalier och stentryck. Priset för hvarje 
årgång är 1 R:dr B:ko. — Tyska litteraturen upptages full- 
ständigt för hvarje år uti en i Leipzig utgifven Verzeich- 
niss der Biicher, Landkarten &c, som årligen utkommer i 
2 delar 8:0o. Nästan hvarje Bokhandlare plägar förse. den 
med titelblad , upptagande sitt eget namn. 


565 


året, vanligtvis af 20 till 30 ark; innefattande af- 
handlingar i alla naturvetenskaper, på Svenska; 
men beskrifningar äro ofta på latin; är den rik- 
haltigaste af våra tidskrifter för zoologien. I den- 
na årsberättelse äro alla zoologiska afhandlingar 
citerade ur V. A. H. 1836 — 1839 (tryckte 1837—1840). 

Nova Acta Regie Societatis Scient. Upsalien- 
sis (N. Act. Ups.), 4:0. Ny series sedan år 1773; 
utgifves i hela volumer på obestämda tider, van- 
ligen med flera års mellantid; innefattar afhand- 
lingar på latin i alla vetenskaper. Vol. X1, 1839, 
innehåller ingen zoologisk uppsats. 

Physographiska NSälsköjiere Tidskrift Första 
bandet 384 sid. stor 8:0, utgifvet i Lund på Glee- 
rups förlag, i 4 häften, 2:ne år 1837 och 2:ne år 
1838; sedan har ingen fortsättning utkommit; in- 
nefattar afhandlingar i naturvetenskaperne och ma- 
thematiken.  (Physiographiska Sällskapet i Lund 
stadfästades genom Kongl. Maj:ts Resolution den 6 
Mars 1778. Det har utgifvit några häften under 
namn Phys. Sällsk:s Handlingar, sawmt derefter 
2:ne med titel Phys. Sällsk:s årsberättelse, åren 
1823 och 1824). 

Vetenskaps- och MVitterhets-Samhället i Gö- 
theborg har utgifvit 5 häften af sina arbeten, nem- 
ligen ”Skrifter”, åren 1778 och 1808; ”nya hand- 
lnfar”? åren 1819, 1821 och 1822, i hvilka flera 
KOSTEN uppsatser finnas. Svädare har ej något 
häfte utkommit). 

Svenska Läkare-Sällskapets Årsberättelse , af- 
gifven af dess sekreterare, ett häfte 8:o0 hvarje år, 
upptager en öfversigt af de medicinska vetenska- 
pernas framsteg för året, och deribland ofta in- 
hemska notiser i fysiologi och anatomi, som ej 
äro på andra ställen publicerade. Berättelsen för 
1836 af Setterblad, för 1837-—1839 af Sonden 


566 


äro citerade. (Sv. Läkare-Sällskapets nya Hand- 
lingar , 8:03; Första Bandet 1837, 2:dra Bandet 1838, 
innehålla endast medicinska afhandlingar). 

Hygiea , medicinsk och Pharmaceutisk må- 
nadsskrift, utgifven af några bland Stockholms 
läkare, i häften af 3 ark 8:0; omfattar alla medi- 
cinska vetenskaper. Första bandet, årgången 1839 
är i det föregående begagnad. 

Svenska Landtbr ekke nde Handlingar, 
1 vol. 8:o om året, innehåller understundom upp- 
satser af interesse för zoologien; jag har blott 
citerat en, ur årg. 1836. 

(Norings Qvartalskrift för Landtbruk och 
Husdjursskötsel, Lund på Gleerups förlag, utgifves 
i häften af 6 ark, 80. Hvarje årgång af 4 häften 
utgör en volum, å 5 R:dr B:ko; innefattar till 
större delen uppsatser ur utländska författares 
skrifter, och deribland många, som äro af interesse 
för kännedomen om husdjurens historia, anatomi 
och fysiologi. Första årgången utkom 1836, sedan 
alltjemt fortsatt). 

Skandia, en wvidskrift af blandadt innehåll, 
mest i historia och vitterhet, utgifven i Upsala; 
2 häften utgöra ett band 8:0 då 14—15 ark. 10:de 
handet ärleskn 1837; sedan ej fortsatt. Har äfven 
innehållit uHe st 1 naturalhistorien. 

Kongl. frn Videnskabernes Selskabs Na- 
turvidenskablige og Mathematiske Afhandling ser , 
utgifves 1 Köpenhamn, i volumer in 4:0, på obe- 
stämd tid. Vol. 6 med 22 tabb., afhandlingar från 
åren 1832 till 1836, tryckt 1837; Vol. 7, 22 tabb. 
tryckt 1838. 

Naturhistorisk Tidskrift af H. Kröyer (Krö- 
yers tidskr.), Kjöbenhavn hos Reitzel; utgifves se- 
dan början af 1836 i häften af 6 å 7 ark 8:0; 
sex häften utgöra ett band å 4 Ridsbd. eller om- 


307 


kring 53 R:dr B:ko; innefattar endast zoologi och 
botanik. Den har alltjemt varit utmärkt rikhaltig 
genom original-afbandlingar, till en stor del öfver 
Nordens Fauna, samt upptagande af utländska ar- 
beten och bibliografiska notiser. Första bandet 
1836 och 7; Andra bandet 1838 och 9, och sista 
häftet 1340. 

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, utgif- 
gifves af Physiogr. Föreningen 1i Christiania, hos 
J. Dahl, i häften af 6—7 ark 8:0o, på obestämd 
tid. 4 häften utgöra ett band.. Upptager afhand- 
lingar i alla naturvetenskaper. Första Bandet 1838; 
Andra bandet, hft. 1, 1838; hft. 2 och 3, 1839; 
hft. 4, 1840. 

(Af Trondhjemska Sällskapets skrifter 
CActa Nidr.) bar i sednare tider intet nytt band 
utkommit. Gea Norvegica, af Prof. B. M. Keil- 
hau, är ett slutet arbete öfver Norriges Geologi, 
som utgifves i häften in folio). 

Acta Societatis Scient. Fennice, 4:0 Helsing- 
fors, upptager afhandlingar i alla vetenskaper, på 
Latin, Svenska och Franska. Tom. 1, fasc. 1, 1840. 

Förhandlingar vid Skandinaviska Natur- 
forskarnes möten, komma att utgifvas hvartan- 
nat år, på det ställe hvarest mötet sist hölls. — 
Förh. år 1839, 188 sid. 8:0, Götheborg 1840. 


2:0o Tysk periodisk litteratur. 


Abhandlungen der Kön. Wissenschafts Aca-Academi- 
demie zu Berlin. Physicalische Classe; in 4:o. Sällska- 
För år 1835, tryckt 1837; år 1836, tr. 1838 (in-PSh fö” 
nehållet står i Isis 1839, p. 63); år 1837, tr. 1839. rättelser. 

Bericht äber die zu Bekanntmachung geeig- 


netem Verhandlungen der Kön. Preus. Acad. 


568 


der Wissensch. zu Berlin (Berl. Bericht) utgif- 
ves numera för hvarje af Academiens sessioner, som 
inträffa 2 gånger i veckan. Hvarje årgång bildar 
ett litet band 8:0, som innefattar utdrag af alla 
de afhandlingar som komma att införas 1 Acade- 
miens Abhandlungen, jemte flera mindre uppsatser: 
Citerade årg. 1837, 1338, 1839. 

Mittheilungen aus den Verhandlungen ... Na- 
turforschender Freunde in Berlin. Utgifves 
i ett häfte 8:o för hvarje år, i form af en berät- 
telse om de vid Sällskapets sammanträden före- 
dragna afbandlingarne. Denna series börjar med 
årgångarne 1836, 1837 och 1838. Den utgör en 
fortsättning af den tidskrift, som Sällskapet, sedan 
1775, utgifvit i ohka format och under titlarne 
Beschäftigungen, Schriften, Neue Schriften, Maga- 
zin och Verhandlungen. 

Nova Acta Physico-Mediea Academizx Cxe- 
sareo Leopoldino-Carolin& Nature Curioso- 
rum, stor 4:0, NVratisl. et Bonn. (Act. Bonn.) 
Upptager i allmänhet blott stora afhandlingar på 
latin. Vol. XVII pars 1 från 1834, tryckt 1835; 
pars 2, 1835; Suppl. 1836. Vol. XVIII, 1, 1836, 
pars 2, 1838 (står i Isis 1839, p- 441). Vol. 
KIKI HA) 1839. | 

Annalen des Wiener Museums der Naturge- 
schichte, Wien bey Rohrman, 4:0o. Hvarje volum 
utgifves i 2 eller 3 häften. Vol. 1 N:o 1, 1835 
(innehåll i Isis 1837, p. 560); N:o 2 (ibd. p. 738); 
Vol. II, N:o 1, 1837 (ibd. 1888, 'p. 345); N:o 2, 
1839 (ibd. 1840, p. 111); N:o 3, 1840. 

Verhandlungen der Gesellsch. des Vater- 
ländischen Museums in Böhmen (Böhm. Ver- 
handl.), Prag, 8:o, antecknad efter Isis, neml. för 
år 1837, ur Isis 1837, p. 821; 1839, Isis 1839, p. 718. 


569 
Abhandlungen der Math. Phys. Classe der Kön. 


Bayr. Academie der Wissenschaften; Min- 
chen , 4:o (Mänchener Abh.). Band. 2 för 1831—6, 
tr. 1837. (Academien utgaf förut sina Denkschriften). 

Museum Senkenbergianum, Abb. aus dem Ge- 
biete der Beschreibenden Naturgeschichte; Frank- 
furt am Mayn, in 4:o. Utgifves häftevis på obe- 
stämd tid. Jag har endast genomgått Band. 3, 
N:o 1, 1839 (sid. 1—90, tab. 1—5). 

Berichåt uöber die Verhandl. der Naturf. Ge- 
sellschaft in Basel (Bas. Ber.), ett litet häfte 8:o år- 
gången, upptagande Sällskapets förhandlingar ull 
Juni hysävje- år sHfti. As 1835: 201836;, 3; 1838, 

Isis, von Oken, stor 4:0, kelpie bey Bat fidskrif- 
baus; hvarje årgång utgör en volum, som utkom-skilta a 
mer i 12 hälten; lll 60 ark ;;eller, mera; med soner. 
tätt tryck i 2 spålten på sidan (å 8 Thlr. Sächs.). 
Den omfattar alla vetenskaper, men företrädesvis 
zoologien, och upptager, jemte talrika original- 
afhandlingar, utdrag af de flesta utkommande böc- 
ker och periodiska skrifter från alla länder. För 
zoologien utgör den härigenom ett ganska rikt re- 
pertorium, died hvars tillbjelp man "kan någorlun- 
da följa vetenskapens utveckling. (Årg. 1837, 
1838 och 1839 fullständigt genomg. samt 1840, 
hft. 1—3). 

Wiegmanns Archiv (Archiv fär Naturge- 
schichte, in Verbindung mit mehreren Gelehrten, 
herausg. von D:r Ar. Er: Aug. Wiegmann, ÅAusser 
ord; Prof. .«. in Berlin). åksäl en af 48 (sed- 
nare 52) ark med omkring 10 lathet utgifves 
i Berlin i 6 häften, och bästår af. två; MorsRA HN 
lika stora delar, med särskilt pagimering, hvaraf 
den första innefattar afbandlingar, 1 zoologi och 
botanik, och utgör den egentliga tidskriften. Der- 
af äro i det föregående fullständigt citerade årg. 


570 
1837, 1838 och 1839. Innehållet uti årgången 1836, 


af denna och ett par andra tidskrifter, har genom 
en särskilt tillfällighet, endast till en del blifvit 
intaget i det föregående. — Andra delen af hvarje 
årgång innefattar en arsberättelse öfver arbeten i 
zoologien och botaniken af flera Författare, någor- 
lunda efter samma plan som den, hvilken här blif- 
vit lemnad, men med en fullständighet i det spe- 
ciella, hvartill denna zoologiska, berättelse ej rim- 
ligtvis kunnat närma sig; man må ej jemföra det 
som fleres förenade krafter kunnat åstadkomma 
bland Berlins rika bibliotheker och samlingar, med 
det som en enda, till följe af ett tjensteåliggande, 
under mindre gynsamma förhållanden, förmått att 
frambringa. — Sedan den förtjenstfulle och grund- 
lige Wiegmann slutat sin verksamma lefnad i 
början af 1840, fortsättes Archivet efter samma 
plan som förut af Erichson, som hädanefter lik- 
som förut, kommer att bearbeta Entomologiska de- 
len af årsberättelsen, samt Griesebach, v. Sie- 
bold, Troschel. A. Wagner och R. Wagner, 
samtlige namn, som lemna intet öfrigt att önska. 
(Pris för årgången 63 Thlr. Pr.) 

Möllers Archiv (Archiv fär Anatomie, Phy- 
siologie und Wissensch. Medicin, in Verbindung 
mit mehreren Gelehrten herausg. von D:r Joh. 
v. Möller) Berlin, 8:0o.  Utgifves liksom den sist 
anförda tidskriften, och till ungefär samma storlek 
(56 ark på årgången). Under särskilt paginering, 
med romerska siffror, finnes häruti en fullständig 
årsberättelse af den berömde utgifvaren öfver de 
ämnen som utgöra föremål för Archivet. — Ar- 
gången 1837, 1838 och 1839 äro i det föregående 
begagnade. 

G. Valentin, Repertorium fir Anatomie und 
Physiologie, 80 Bern et S:t Gallen; 1 vol 8:0, 


571 


af circa 48 ark för hvarje år. Utgör en fullstän- 
dig, 1 systematisk form affattad årsberättelse öfver de 
anförda vetenskaperna, med tillägg af organisk ke- 
mi och en ganska betydlig del af den descriptiva 
zoologien inom de lägre djurklasserna. Inga ori- 
ginalafhandlingar finnas särskilt utförde, men för- 
fattaren> har häruti kungjort en stor del af sina 
egna utmärkta forskniovgar, på de ställen hvarthän 
de höra. Jag har isynnerhet begagnat första häf- 
tet af årg. V, 1840. 

Froriep, neue Notizen aus dem Gebiete der 
Natur und Heilkunde. Hvar 4:de eller 5:te dag 
utgifves ett nummer, utgörande ett ark, hvaruti 
hälften upptages af naturalhistoriska, hälften af 
medicinska ämnen. 22 nummer utgöra en volum 
4:o, och 4 volumer utgifvas om året; — upptager 
mest dagens litterära nyheter, samlade ur böcker 
och tidskrifter, samt derjemte åtskilliga original- 
uppsatser. Före år 1837 hade denna tidskrift titeln 
Jotizen; med nämde år antog den titeln NVeue 
Notizen. I det föregående äro begagnade vol. 
IX—XII (1839, utgörande N:o 177—264); samt 
vol. XIII--XVI (1840; N:o 265—334). [Af vol. 
X och XIII saknades dock några nummer, som 
jag ej sett]. 

Germar, Zeitschrift fir die Entomologie 
omtalades förut sid. 248. Ett band 8:o af v. p 
25 ark utgifves årligen i Leipzig i 2 häften (å 2 
Thlr. pr band). Innefattar original-afhandlingar, 
till en stor del af utgifvaren, samt vid hvarje 
bands slut, exposition af de vigtigare Entomol. ar- 
beten, samt notiser. Första bandet, hft. 1, 1838, 
hft. 2, 1839. 

Flera andra Tyska tidskrifter, som allenast äro 
mig till namnet bekanta, kunna här alldeles för- 
bigås, ehuru åtskilliga skola innehålla talrika och 


572 


goda zool. uppsatser, t. ex. Faunus von Gistl 
(se Isis 1837, Germ. Zeitschr. 1). Entomologische 
Zeitung nämnes förut s. 257 i noten. 


3:o Periodisk litteratur på Engelska språket. 


Acta inom Transactions of the Zoological Society of 

tannien. London (Zool. Trans.) utgifves i 4:0, i häften (parts), 
på obestämd tid, sedan 1833. Upptaga större af- 
handlingar af zoografiskt innehåll. Vol. 2; part. 
1, 1836, 86 sid. 17 ill. tabb. (12 sk. Sterl. inne- 
håll: Y-Isis 18385 -p:> 227o0ck 117); Part2704089; 
sid. 87—163, tab. 18—29 (18 sk. Sterl. — Isis 
1838, p.- 820). 

Proceedings of the Zool. Soc. of London, 
(Zool. Proc.) utgifves sedan 1831 i ett häfte af 150 
å 160 sidor 8:o för hvarje år, och innefattar i 
kortbet alla ämnen som förevarit "vid Soc:s sam- 
manträden. Innehåller mest beskrifvande afhand- 
lingar öfver nya vertebrerade djur, och hörer i 
detta afseende till de alldra rikaste tidskrifter. Ci- 
terade: N:o III, 1835; N:o IV, 1836; N:o V, 1837; 
N:o VI, 1838 och N:o VII, 1839. (Innehållet af 
N:o III-—V finnes i Isis 1837, p. 118; 1838, p- 
168, 227; 1839, p. 137). 

Transactions of the Linnean Soc. in London 
(Linn. Trans.) in 4:0, upptager större afhandlingar 
i zoologi och botanik. Vol. XVII, i 4 parts med 
fortsatt paginering, utgifne 1834—1837 (innebåll i 
Isis 1838, p. 403 och 1839, p. 16). Vol. XVIII: 
1, 1838; 2, 1839. 

Proceedings of the Linnean Soc. of London 
(Linn. Proc.), innefattar många mindre uppsatser, 
som ej inkomma i Sällskapets Trånsnerinbe ir 1; 


1838; N:o 2 och 3, 1839. 


573 
Pluilosophical Transactions of the Royal So- 


ciety of London, en volum 4:o om året; har un- 
der sednare åren innehållit ett ringa antal zoolo- 
giska afbandlingar. Arg. 1837 N:o 1 och 2 citeras. 

Proceedings of the Royal Soc. of London 
(Roy. Proc.) utgifves i nummer af ett ark 8:0, 
med fortsatt paginering för alla åren 1836 —1839 
(slut p. 209). Innehåller föga zoologiskt. 

Proc. of the Royal Soc. of Edinburgh (Edinb. 
Proc.) utgifves i nummer af några ark på obestämd 
tid. N:o 13, från den 15 Jan. 1838; N:o 14, Dec. 
1838; N:o 15 Jan. — April 1839. 

Trans. of the Roy. Irish Academy of Dublin 
(Irish Tr.) 4:o Dublin; i alla vetenskaper; Vol. 
XVIII, part. 2, 1839 är af mig begagnad. 

Report of the British Association for Advan- 
cement of Science, är titeln på den berättelse öf- 
ver Engelska naturforskarnes årliga möten, som ut- 
gifves i en volum för hvarje gång; innehåller säl- 
lan något zoologiskt som ej finnes upptaget i nå- 
gon af de förutnämde tidskrifterna. Begagnade 
äro: Report för 7:de mötet, i Liverpool 1837 och 
i Newcastle 1838. 

Jardine, Selby & Johnston, Magaz. of 
Zoology and Botanic (Jard. Mag.). Ett häfte 8:0 
af 5 å 6 ark utgafs hvarannan månad; 6 häften 
utgöra en volum, att börja från Juni. Uti denna 
högst rikhaltiga tidskrift upptogos original-afhand- 
lingar, utdrag och innehåll af vigtigare periodiska 
skrifter och proceedings af Engelska Naturhistoriska 
Sällskaper, bokannonser och recensioner af både 
Engelsk och utländsk litteratur. Vol. I, 1836—7; 
Vol. 2; 1837—8.  Derefter upphörde denna tid- 
skrift och fortsattes i den följande. 

Taylors Annals of Natural-History ov Mag. 
of Zool. Botany and Geology; utgifven af Jardine, 


Brittiska 
Privata 


tidskr. 


574 


Selby and Johnston (Zool.), Hookes (Bot.). 
och Rich. Taylor egentl. Redactör); kallas New 
Series emedan den utgör en fortsättning af nyss- 
nämde tidskrift och af Hookers Botanical Companion: 
Har samma plan och utseende som den förra, men 
ett häfte utgifves hvarje månad (å 2; Sch. "Bred; 
för häfte). Börjar med N:o 1, Mars 1838. — Vol. 
I, N:o 1—6; Vol. II, N:o 7 —13 (Sept. 1838—Febr. 
1839; N:o 13 är Supplement). Vol. TT, N:o 
14—20; Vol. IV, N:o 21, Sept. 1839. 

Loudon, Magazine of Natural History &c. 
lik nyssnämda tidsk. till format och plan, slutade 
med Vol. IX Jan —Aug. 1836, hvars innehåll är 
i det föregående citeradt (förteckning finnes uti 
Jard. Mag. 1, p. 100 och 287). 

Charlesworth, Magazine of Natural Hi- 
story ; kallas New Series emedan det utgör en fort- 
sättning af Loudons Magazin; börjar med Januari 
1837 och utgifves 1 12 månadshäften, af 33 ark 8:0. 
Hvarje jemn årgång utgör en volum, (å 24 sch. 
Sterl.). Har fölllsomslige. samma plan som Taylors 
Annals, och är af ej ruäbslre rikhaltighet. — 1837, 
N:o 1—12; 1838, N:o 13—24; 1839, N:o 95 —33 
(jag har ej sett de tre sista). Beligt Fror. N. Not, 
322 förenas denna tidskrift med Taylors Annals 
från September 1840. 

Brewsters Journal: 'The London and Edin- 
burgh Philos. Magaz. and Journal of Science, 
conducted by D. Brewster, Taylor and Phil- 
lips, third Series; ett nummer hvarje månad; 6 
utgöra en Volum 8:0o; är mest egnad åt Physiska 
vetenskaperna, men innehåller ofta zool. uppsatser, 
samt lärda Sällskapers proceedings. Jag har cite- 
radt vol. VI—XIV, utgörande N:o 31—91, åren 
1835 till Juni 1839. filtfockåll i Isis 1838, 81 
och 1839 på flera ställen). 


575 


The Edinburgh new Philos. Journal, conducted 
by RB. Jameson (James. Journ.); 2 häften 8:0o ut- 
göra ett band, och 2 band utgifvas om året. In- 
nehåller blott få zoologiska afhbandlingar, hvilka 
äro citerade från början 1836, N:o 40, utgörande 
sednare hälften af vol. XX, till och med 1839, 1, 
N:o 52, vol. XXVI, 2, (innehållet står i Isis 1838 
och 1839, ända från N:o 327”). 

ÅAsiatic Researches, or Transactions of the 
Society, instituted in Bengal; Calcutta, Bishops Col- 
lege; omfattar alla vetenskaper med afseende på 
upplysandet af Indiens natur och historia, och in- 
nehåller vigtiga bidrag till detta lands fauna; bör- 
jade med 1801; utgafs först i 8:0, men numera i 
4:o. Vol. XIX, part. 1, 1838 (innehåll i Ann. Sc. 
Nat Vol. XI, p. 126); part. 2, 1839 upptages en- 
samt af M'Clellans Ind. Cyprini. 

Journal of the Asiactic Society of Bengal, 
är mig bekant genom flera, för Indiens Fauna och 
Lethea rikhaltiga afbandlingar, som finnas aftryckte 


+) Utom de förut uppräknade tidskrifterna, utgifvas många 
andra i Britannien, hvilka jag endast känner af innehålls- 
förteckningar, strödda, i andra tidskrifter införda afhand- 
lingar, eller blott af citationer, bland hvilka isynnerhet äro 
att märka. 

Transactions of the Wernerian Society , som skall vara 
ganska rik på uppsatser öfver geologie och petrificater, 
och understundom innehåller rent zoologiska afhandlingar. 

Entomological Magazine, utgifvet af Newman, 8:0, 
London; började med 1833. Utgafs i qvartalnummer, men 
skulle (enligt Revue Zool. 1838, p. 325) sluta med vol. 5, 
1838. Den skall vara ganska rikhaltig. Innehållsförteck- 
ning till början af årg. 1836, samt Vol. 4 utgörande N:o 
16—138, Juli 1836—Jan. 1837, finnes i Jardines Magazin 41. 

Transactions of the Entom. Soc. of London (Ent. Trans.), 
2 årgångar utgöra en volum med 14 plancher (pris 7+ sch. 
Sterl. för half-volum). Jag har allenast sett Vol 1, part 
1, 1834. Af Erichsons berättelse i Wiegmanns Archiv sy- 
nes, att den varit särdeles rikhaltig och innefattar många 
afhandlingar öfyer Hymenoptera. Den lärer ännu fortfara. 


Period. 
Skr. för 
Indien. 


576 
eller öfversatte i andra tidskrifter, och i det före- 
gående blifvit anförde. Vol. VI utkom 1836. 


-— 


Nordame- Sillimans Journal: The American Journal of 

”ridskr Sciencesand Arts, conducted by B. Silliman, Prof. 

och Acta.of Chem. Mineralogy &c. in York Coll. 8:0 New 
Haven; qvartalskrift; 2 häften utgöra en volum; 
två Vol. om året. Omfattar mest de fysiska ve- 
tenskaperne, men innehåller ofta zoologiska af- 
handlingar i synnerhet öfver Amerikanska petrifika- 
ter. Vol. 30—38, utgörande N:o 61—78, eller år- 
gångarne 1836—1839 och första häftet 1840 äro 
begagnade, med undantag af N:o 74, som jag 
ej sett. 

Transactions of the American Philos. Society, 
held at Philadelphia. (Amer. Trans. eller Philad. 
Tr.), in 4:0, omfattar alla naturvetenskaper, och 
imnehåller flera större zool. afhandlingar. Med Vol. 
V, 1835 börjar en ”New Series”. Begagnade: Vol. 
V, part; 151834, pju2, 1835.- VI, timneh; blott 
en stor Malacol. afb. af Lea); 2, 1839; (innehåll 
i Sillim. Journ. vol 37, p. 188); 3, äfven år 1839. 

Proceedings of the Amer. Philos. Soc. of 
Philad., utgifves i numror af enkla ark, in 8:0. 
Vol. 1, N:o 5—11 (sid. 49 —201, från Nov. 1838 
till Apr. 1840) begagnade. Innehåller ej mycket 
för zoologien. 

Annals of the Lyceum of Nat. History of 
New York; utgafs förr i Vol. 8:0 af 12 N:o; men 
med vol. 4 har den börjat publiceras i 4:0 å 4 
N:o på volumen. Vol. 4, N:o 1—4, 1838; (inne- 
håll står i Sillimans Journal vol. 34, p. 214). 

Journal of the Soc. of Nat. Hist. of Boston; 
Vol. I, N:o 3, 1836 och N:o 4, 1837 antecknade 


tr 


579 


et Naturelles; (2:me Section innefattar Sc. Histo- 
riqve, Archeolog. et Philosophiques). Ett ark ut- 
kommer hvarje Torsdag under fortsatt nummer- 
följd från år 1833. Hvarje årgång utgör en vo- 
lum med särskilt paginering. Upptager omständ- 
ligen alla vetenskapliga förhandlingar uti fFransy- 
ska Vetenskaps-Academien, och många andra lärda 
samfund inom och utom Frankrike; vidare, under 
titel af Archives Scientifiques, öfversättningar af de 
tyska årsberättelserna öfver naturvetenskaperne, 
samt under Bulletin Scientifique, märkvärdigare ar- 
tiklar ur andra tidskrifter och hvarjehanda notiser. 
I det föregående citeras årgången 1837, 1838 och 
1839, innefattande N:o 191—312 (Innehållet redo- 
vises vanligen i Isis) ”). 

Archives du Museum dhistoire Naturelle, pu- 
blieés par les Professeurs Administrateurs de cet 
établissement, Paris 4:0; är en fortsättning af An- 
nales , Memoires och Nouvelles Annales du Museum. 
Tom 1, Livr, 1:re7>-1839. 

Annales de la Soc. Entomologique de France; 
4 häften 8:o med plancher, som utgifvas om året, 
utgöra en volum af 36 å 40 ark text, innehållande 
afbhandlingar, samt 6 ark särskilt paginerade med 
romerska siffror, innehållande Sällskapets Bulletin 


+) Memoires de VP Academie Royale des Sciences de VInstitut 
de France , Classe des Sc. Math. et Physiques; Paris in 4:o 
upptager, större, af Academien approberade afhandlingar. 
En del af dessa afbandlingar tryckas i en särskilt svite, 
som vanligen kallas: 

Mémoires des Savans Etrangers , men hvars titel är: 
Mémoires présentés par divers Savans, å I' Ac. Roy. des Sc. 
&c. Jag har ej sett någon sedan 1833 utkommen del af 
dessa båda verk. Innehållet af alla till Fr. Vet. Academien 
inlemnade afhandlingar, framställes i korthet uti berättelser 
(”rapports”) till Academien, af någon dess ledamot, och 
dessa berättelser tryckas i ett eget arbete: Comptes rendus 
&c, hvilket jag dock ej citerat, emedan samma berättelser 

- mer eller mindre fullständige intagas uti I'lnstitut. 


Schweitz. 


580 


och diverse entomologiska notiser, förteckning på 
Ledamöterne m. m. (å 24 Fr. i Paris och 26 Fr. 
utom Paris). — 5:te—8:de årgångarne, 1836 —1839. 


5:0 Periodisk litteratur från andra länder. 


Mémoires de la Soc. de Physique et dhist. 


Nåt. de Geneve. .cLome -&, part. - 1. lö365 space 


SM KR 

Bibliotheque Universelle .. de Geneve, Nouvelle 
Serie, in 8:0, som börjar med 1836; ett häfte ut- 
gifves i månaden; innehåller få artiklar i zoolgien 
1836, 1837, 1838 (N:o 25—28). 

Nouv. Memoires .. de Neuchatel, eller Neue 
Denkschriften der Allg. Schweitz. Gesellschaft fär 
die Gesammten Naturwissenschaften, 4:o, Neufcha- 
tel; utgöres af särskilt paginerade afhandlingar, 
hvaribland flera zoologiskt wvigtiga. Ar en fort- 
sättning af Sällskapets förr utgifna Denkschriften. 
Vol. I, 1837; 11, 1838; III, 1839 (innebåll finnes i 
Isis 1837, p. 247, 833, samt 1839, p. 86 och 727). 
— Baseler Bericht. har blifvit införd bland Tyska 


litteraturen. 


Nederlän= Noveaux Memoires de VAc. Roy. des Sc. et 


derne och 


Belgien. 


Belle-lettres de Bruxelles, 4:o med plancher; hvar- 
je afhandling särskilt paginerad. Vol. X, 1837; 
XI, 1838; XII, 1839. 

Bulletin de VAcad. &c. de Bruxelles, 8:0. 
Tome 3, 1836; 4, 1837 (Revue Zool. 1838, p. 141); 
och 6, partie 1, 2, 1839, äro citerade i det före- 
gående. Jag har ej sett Tome 5). 

Bulletin des Sciences Physigques et Naturelles 
en Neerlande, 4:0, Rotterdam; årgången utgör en 
volum af 25 ark, hvaraf 2 utgifvas i månaden, 
och slutligen ett med register. Upptager afhand- 

lingar 


D77 


ur Sillim. Journ. Vol. 31, p. 185, och 33, p. 180. 
Vol. II, 1838, ibd. Vol. 34. 

Transactiors of the Nat. Hist. Soc. of Hart- 
ford (Connecticut). Vol. 1. 1836 G Sillim. Journ. 
32, p. 392, och Revue Zool. 1838, p. 117). 

Af Journal of the Acad. of Natural Sciences 
of Philadelphia, 8:0, Vol. VIL, 1837, finnas ut- 
drag i Revue Zool. 18338; Journal of the Essex 
County Nat. Hist. Soc., 8:0, Salem (Massachusets) 
N:o 4, 1836; N:o 2, 1839, skal äfven innehålla 
zoologiska afhandlingar. 


4:o Fransysk Period. Litteratur. 


Annales des Sciences Naturelles, Paris, stor 
8:o, 2m:e Serie börjad med år 1834, innefattar 
under särskilt paginering afhandlingar i Zoologi 
och Botanik, med inbegrepp af anatomi, fysio- 
logi och petrificatlära. Zoologiska delen redigeras 
af Audouin och Milne Ed wards, och är en af 
de rikhaltigaste tidskrifter som finnas för denna ve- 
tenskap. Ett häfte af 8 ark med plancher utgifves 
hvarje månad. Sex häften utgöra en volum, som 
bestå af en zoologisk och en botanisk del, hvar- 
dera af 24 ark text. (Pris för hvarje volum, i 
Paris 38 fr., utomlands 44 fr. För zoologiska el- 
ler botaniska delen särskilt 25, och utomlands 
30 fr.). — Vol. VII och VIII, 1837; IX och XX, 
1838; XI och XII, 1839. 

Revue Zoologique par la Soc. Cuvierienne, 
publiée sous la direct. de M:r Guérin Méné- 
ville; utgifves i månadshäften af 2 ark 8:0, med 
fint tryck, paginerade för hel årgång, som utgör. 
en volum (å 18 Frances, som erläggas på förhand) 

Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—184o0. 37 


378 


Hvarje häfte upptager 1:o Travaux inedits: korta 
öfversigter af arbeten, som till en stor del komma 
att utgifvas på andra ställen, och diagnoser af nya 
djurarter af alla klasser. 2:o Sociétés savantes; 
redogörelser för de ämnen som förevarit. uti flera 
lärda sällskaper, både inom och utom Frankrike. 
3:o Analyses d'ouvrages nouveaux; 4:0o Nouvelles. 
Då hvarje sak afbandlas ganska kort, innefattar 
denna tidskrift en utomordentlig myckenhet ämnen. 
Första och andra årgångarne, 1838 och 1839 äro 
begagnade i det föregående. 

Guérins Magazin de Zoologie, Paris, 8:0, 
utkommer i 12 häften om året, innehållande 72 
plancher med tillhörande text. Hvarje årgång ut- 
gör en volum, som är indeldt i 3 sectioner: 41:0 
Vertebrerade djur; 2:o Mollusca och Zoophyta; 3:o 
Articulerade djur, med särskilt nummerföljd för 
plancherna af hvardera. Upptager blott figurer af 
nya djurarter, med beskrifning, samt monografhier 
af hela slägten eller familjer, af hvilka en eller 
flera arter afbildas. Hvarje hel årgång kostar i 
Paris 36 Fr. Då särskilta afdelningar reqvireras 
utlemnas de i sectioner af 25 plancher med till- 
hörande text, å 16 Fr. för första afdelningen (Ver- 
tebrerade djur) och 413 Fr. för hvardera af de 
två öfrige. 

G. Silbermann, Revue Entomologique, 8:0 
Strasbourg; utgifves i häften af 3 ark med pl 
Sex häften utgöra en volum (å 36 fr.). Redogör 
för entomologiska litteraturen och innefattar dess- 
utom originaluppsatser, den började år 1833. Jag 
har endast haft tillfälle begagna livr. 25—28 (af 
Vol. 5, 1837). 

LE Institut, Journal général des Sociétés et tra- 
vaux scientiliques, de la France et de VEtranger, 
Paris, stor 4:o. 1:er Seetion: Sciences Math. Phys. 


581 


lingar i samtlige naturvetenskaperna, utgifne i Ne- 
derländerne, på Fransyska, för att göra dem kän- 
de i andra länder; börjar med 1838. Jag har 
blott haft tillfälle att begagna årg. 1838, p. 1—32. 

Tijdschrift voor Natuurlike Geschiedenis en 
Physiologie, uitg. door J. van d. Hoeven, Prof. 
fer Leyden; en: WHOEe" V riese; Prof! te ”Amsters 
dam; innefattar 1:o originaluppsatser i natural- 
historien, och 2:o litteratur-notiser, under skild 
paginering. Vol. 4 och 2 innehöllo dessutom års- 
berättelser öfver naturalhistorien, hvarmed dock 
författarne upphörde sedan Wiegman börjat utgif- 
va sitt archiv. 3 eller 4 dryga häften 8:0, som 
utgifvas om året, utgöra ett band. För zoologien 
har denna tidskrift innehållit många afhandlingar af 
stort värde, af v. d. Hoeven och flera andra Ve- 
tenskapsmän. I det föregående upptagas vol. 3, 
1836; 4, 1837—8; 5, 1838—9; 6, hft. 1, 2 och 
3, 1839. 

Nuovi Annali delle Scienze Naturali, Bologna, alien. 
8:03 "af ”Alessandrini för Medicin, Bertolini 
för Botaniken, Gherardi för Lethea och Ran- 
zani för zoologien. Tom. 1, 1839. 

Il Politechnico .. Milano, in 8:o. Innehål- 
ler uppsatser i alla vetenskaper, 1 populär stil. 
Indelas i 3 rubriker: Afhandlingar, Bok-analyser 
och Notiser (Memoire, Revista, Notizie. Ett häfte 
af 6 ark i månaden, hvaraf 6 utgöra en volum. 
1839 vel. 1 (innehåll i Isis 1839, p- 725): Vol-2, 
hft: '7—12 (hft. 7, 8 exponeras på anf. st). 

Memoires de VPAcad. Imperiale des Sciences dekyssland. 
Petersburg, Sixieme Serie, in 4:o. Utgör en fort- 
sättning af Academiens sedan 1726 utgifne Com- 
mentarii, Novi Comm., Acta, Nova Acta, och Me- 
moires. Af Afdelningen ”Sciences Physiques, Ma- 
thematiques et Naturelles citeras. Vol. 4, livr. 


Prof. Sundevalls Ärsb. 1837—1840. 38 


Tle de 


France 


382 


1—3 för år 1836, tryckte 1838 (innehåll i Isis 
1838, p. 761). Vol. 5, livr. 1, 2, 1859. 

Liksom den Parisiska, utgifver Vetensk. Aca- 
demien i Petersburg en särskilt svit in 4:o under 
titel Mem. présentés å VP Åcad... par divers Savans. 
Vol. 3, 774 sid., 31 pl. 1837 (innehåll i Isis 1838, 
pag- 760). 

Bulletin Scientifique de VP Acad. .. de S:t Pec- 
tersbourg , redigé par son Secretaire perpétuel; 4:0 
Leipzig; är en rikhaltig samling i alla vetenskaper, 
som äfven innehåller mycket af värde för zoologien. 
— Tome I, 1835 och 6 — VI, 1839; (innehåll 
finnes i Isis 1839, af dem alla). 

Nouv. Memoires de la Soc. Imp. des Natura- 
listes de Moscou; 4:o. Vol. IV, 1835, innehåller 
särdeles mycket i entomologien. 

Bulletin de la Soc. .... de Moscou, 8:o, ut- 
gifves efter 1836 i 8 häften om året; har isynner- 
het under flera års tid innehållit talrika uppsatser 
för Rysslands entomologi. Entom. innehållet af 
Tomen 7 och 8 finnes i Ann. Entom. 1836, Bul- 
letin p. V; af de följande i Germars Zeitschrift 1, 
p- 320. Hela inneb. af Tome 10 och af 11 N:o 
1—4 finnes i Isis 1838 och 9. — Jag har citerat 
Tom. 971836 ;: 10; 1837; och 11 N:o :1——4, 

Slutligen kan anföras, att ett sällskap bildat sig 
på Ile de France under namn af Societe d”histoire 
Naturelle de V'ile Mauriee, hvars Sekreterare, Du- 
jardin derom lemnat 5 årsberättelser (Reports an= 
nuels), hvilka innehålla zoologiska uppsatser af värde. 
De omtalas med mycket beröm i Bibl. Univ. de 
Geneve 1838; innehållsförteckning af N:o 4 och 5 
finnes i Isis 1837, p. 206, och af den förra (N:o 4) 
i Zool. Proc. 1835, p. 204. Dujardin skall haf- 
va slutat sin jordiska bana 1839. 


— 000-000 Oc 


SEE NR 


FA) a 


3 9088 01347 1271 


ON NANNE NN 4