L I B R.AR.Y OF THE U N IVER5 ITY Of ILLINOIS 591.948 N59S 1847 v. 1 Natiiral nhijLj Caivey •T* 1lW<#*:- -f/h';^' "*♦""!*' T** «"' Library Materialsl The Minimum Fee for each Löst Book is $50.00. The person charging this material is responsible for US return to the iibrary from which it was withdrawn on or before the Latest Date stamped below. Theft, mutilation, and underlining of books are reasons for discipli- nary action and may result in dismjssal from the Universitv To renew call Telephone Center, 333-8400 UNIVERSITY OF ILLINOIS LIBRARY AT URBANA-CHAMPAIGN SKAIVDINAVISK FAUNA Ar ^^ mEmmw>mm. FÖRSTA DELEN: DÄGGDJUREN. ANDRA OMARBETADE UPPLAGAN. I.UND , TRYCKT PA BOlvHANDLAREN C. W. K. GLEERUPS FÖRLAG, UTI BERLIN GSKA BOKTllYCKERlliT, 18 47. HISTORY GUriVa -tlSRARY v .1 Haris Kongl. Höghet CARL LUDVIG ELGÉNE Sveriges och Norriges Kronprins Hertig af Skåne Lunds Universitets Kansler \ underdSnlgst tillegnad. Högborne Furste! Nädigste Kronprins! liiders Kongl. Höghet värdes med Nådigt välbehag anse denna ringa gärd af vördnadsfull tacksamhet för den huldrika ynnest, hvarmed Eders Kongl. Höghet fortfarande hägnar och befordrar, vid detta Carolinska Lärosäte, äfven den vetenskap, som åt min ledning blifvit i Nåder anförtrodd. Med djupaste vördnad framhärdar, Högborne Furste! Nådigste Kronprins! Eders Kongl. Höghets underdänigsle, Iropligtige tjenare S. Milsson. Förord. Under de tjugesju år, som förflutit sedan första upp- lagan af detta arbete utkom, har utvecklingen af den zoologiska vetenskapen rastlöst forfgått, äfven här i Norden. Hågen att iakttaga och undersöka hit höran- de föremål har blifvit mera allmän, äfven bland Jägare och jagtvännerj och kunskapen om de mer alhuänna resulta terna af ifrågavarande vetenskap anses väl nu- mera knappast kunna helt och hållet saknas hos någon bildad man. Under sådana förhållanden har den förra upplagan af delta arbete, om den också vore att till- gå (hvilket den på mänga år icke varit) blifvit som handledning otillräcklig och i flera fall obrukbar. Det förhåller sig med en bok, spridd bland allmänheten, som med ett utsäde 5 det bär sin skörd efter sin art, och sedan den är frambringad, fordras nytt utsäde för ny skörd. Den gamla Faunan har burit sin skörd och uppfyllt sin bestämmelse. Då jag åt mina Lands- män härmed hembär uppriktiga tacksägelser för den ynnest, hvarmed den blifvit mottagen och begagnad, tillåter jag mig äfven yttra den innerliga Önskan, att denna nya bearbetning måtte med lika välvilja motta- gas. Jag har efter förmåga sökt bringa den i öfver- ensstämmelse med vetenskapens nu varande större och strängare anspråk} jag har bemödat mig att noggran- nare bestämma arterna, och derjemte att för dem, som icke egentligen äro Zoologer, göra boken vid be- gagnandet så lättfattlig som möjligt. Att isynnerhet de små Däggdjuren af Ordningarna Chiroptera, Fossores och Giires äro noggrannare än förut bestämda, torde man lätt finna j äfven som att härmed lemnas det för- sta på vårt språk gjorda försök, att naturenligt utreda Nordens Hvaldjur. Att jag fäslat så mycket afseende på djurens ben- byggnad och i korthet beskrifvit den eller åtminstone Cranium, har skett af tlera skäl: dels lemnar skelctlet merendels den säkraste upplysning huruvida ett gifvet exemplar utgör en skild art eller icke^ och dels ön- skade jag att lemna unga Studerande, isynnerhet dera som ämna framdeles egna sig åt Läkarevetenskapen, någon hjeipreda i comparativa Osteologien, hvilken ve- tenskapsgren torde med skäl anses för en af iMedici- nens vigtigaste grundstudier j och dessutom har jag önskat kunna fästa Naturforskarnes uppmärksamhet på vigten, både i zoologiskt och geologiskt afseende, af dessa fossila lemningar, som förekomma i våra yngre jordlager af djurarter, hvilka dels numera äro hos oss utdöda, dels i ett eller annat afseende olika de i sam- ma trakter nu lefvande. Med denna Fauna i handen skall, som jag tror, hvar och en kunna bestämma de flesta benlemningar, han trätfar i våra torfmossar. — Äfven har jag bemödat mig att uppsöka de vilda stam- marna till våra husdjur: katten, hunden, hästen, och till de talrika racerna af våra större boskapsdjur, och om jag ej misstager mig, hafva dessa undersökningar fört till det resultat, att Euroj)as llesfa tamdjur hafva i vildt skick lefvat i vår verldsdel, ja liera af dem till och med i vår Nord. Alan torde lätt inse hvad inlly tän- de sådana undersökningar kunna hafva på folkslagens kulturhistoria. Dessa undersiikningar hafva dessutom öfvertygat mig, att de olika l)oskapsracerna ursprung- ligt härleda sig från skilda arter, och hafva först ge- nom "kroasering''^ blifvit mer eller mindre hopblandade. På åtskilliga ställen, äfven uti Inledningen, har jag kommit att anföra resultaterj till hvilka jag ansett un- dersökningarna hafv^a fört^ men hvilka af en och annan kunna måhända anses allt för vågade, enär de icke Öfverénsstämma med förut antagna meningar. Jag be- gär endast att, innan man uttalar förkastclsedonimen, man ville granska de erfarenhetsrön, på hvilka de stö- dja sig. Befinnas dessa vara riktigt iakttagna, så för- modar jag att man äfven skall finna slutsatserna rikti- ga. Skulle jag i ett eller annat hafva misstagit mig, så utbeder jag mig att derom blifva underrättad. Jag skall med tacksamhet mottaga och begagna rättelsen. För att noggrannare bestämma arterna och utreda Synonyniien , har jag besökt alla inländska, äfven som åtskilliga utländska Museer. Det är för mig, en kär skyldighet att vid detta tillfälle ofTentligt förklara min förbindelse och tacksamhet till Hr Profess. Owen och Hr Gray i London, Hr Profess. de Blainville och HrLAu- RiLLARD i Paris, Hr Prof. Escimicni och Hr D:r Pingel i Köpenhamn, för fritt tillträde till och begagnande af de under deras värd stående rika Zoologiska Museer. Dessutom har jag erhållit upplysningar och bidrag af Herrar Rascu och Esmark i Christiania, Hr Nic. Aall på Nffis Jernwerk, Hr Protokoll-Sekreteraren V. Falck i Helsingfors m. fl. 3Iånga bland mina Landsmän haf- va äfven lemnat så väl exemplar som uppgifter. 1 största förbindelse står jag till Herr Professor C. J. SuNDEWALL i StocIdioUn, för den utmärkta välvilja och vänskap, hvarmed han gått mig till hända både med upplysningar och värderika bidrag. Lund i Oktober 1847. S. Nilsson, Förord till första upplag-an. xlitlills äga vi icke, på vårt språk, någon bok, som i systematisk ordning, med utförlighet afliandlar de Djur, hvilka finnas på den Skandinaviska halfön. Både Jägaren, som vill veta namnen på de ovanliga Djur, han stundom träffar, eller som, med sin egen erfarenhet, önskar att kunna jemföra andras, och den begynnande Zoologen, som vill skaffa sig de för Vetenskapen ouui- bärliga grundstudier, sakna tjenliga hjelpredor. Att ef- ter förmåga afhjelpa denna brist, är den afsigt som förmått mig, att för mina Landsmän framlägga detta försök. Jag har bemödat mig att närma Jägaren och Zoologen till hvarandra, emedan jag är öfvertygad, att de ej, utan förlust för begge, kunna helt och hållet åtskiljas. Med Jägare förslår jag här icke dem, som, en- dast af behof och för vinslen skull, mörda djur, för att skaffa stekar eller pelsverk, utan med Jägare me- nar jag här dem, som af naturlig böjelse, af medfödd lust och icke af behof, Öfva jagt. Icke nyttan, utan nöjet, icke begäret att njuta rofvet, utan begäret att fälla det, eldar Jägaren under hans yrke. Det är icke lusten att mörda, utan lusten att öfva en segrande talang, som gör, att det nöje han njuter, alltid står i ett rakt förhallande till de svårigheter han besegrat. Lusten till jagt, så allmän hos Skandinaviens In- vånare, är ett arf af Förfädren och står i nära sam- band med deras krigiska lynne. Den är att anse som en mildare yttring af samma begär, hvilket fordom dref dem, att på vikingsfärder söka blodiga äfventyr. — Denna lust bör ej qväfvas 5 den kan komma Fäder- neslandet till nytta. Men hos Ynglingen bör man gif- va den en mer ädel och jMenniskan mera värdig rigt- ning. Detta sker, om man vid sidan af jagtbegäret, väcker kunskapsbegäret. Hos den jagtälskande Yng- lingen väckes detta lättj ty sjelfva jagtluslen förutsät- ter en inre litlighet, som icke kan vara intresselös. Blott man gör honom uppmärksam och ger honom an- visning att sjelf anställa undersökningar i Naturen, skall han icke underlåta dem, och han skall derföre belönas med mången glad njutning, hvilken han, såsom blott Jägare, aldrig hade fält. För en sådan anvisning, till anställande af egna undersökningar i Naturen, önskar jag att Jägaren ville anse närvarande Handbok. JMen om det är vigfigt för Jägaren att närma sig Zoologen, för att af jagten vinna ett förädladt nöje 5 så är det icke mindre vigligt för Zoologen att närma sig Jägaren, för att lära känna de djur, som äro före- mål för hans vetenskap. Med Zoolog förslår jag icke den, som endast i Naturalie-kabinetterne sysselsätter sig med Djuren, så- som med döda ting 5 ulan den, som studerar denna del af den léfvande Naturen, såsom lefvande *). Den förre kan väl lära sig namnen på en mängd djurarter, och några anekdoter om hvardera: han kan lära sig *) Jag önskar att man icke måtte missförstå mig. Jag anser Naturalie-samlingar ganska nödvändiga, för att i dem kunna anställa noggranna jemförelser mellan närbeslägtade Arter, och för att, likasom med en enda blick, kunna öfver- skåda det hela. Men jag anser dem ej för ändamål, utan för medel, och jag tior att Naturalie-Kabinetter icke kunna begagnas, till fördel för Vetenskapen, utan af den^ som först eller derjemte i Naturen studerar Natur-alstern. att efter ett gifvet formulär författa beskrifningar öfver Djuren^ och alt sammanfoga dessa beskrifningar i en viss ordning, I ill ett (så kallad t) System, men Zoolog, i ordets egentliga bemärkelse, blir han der icke. För att blifva Zoolog, måste man se Djuren lefvande, man måste undersöka deras lefnadssätt och sedvanor i den fria Naturen, och med dem jemföra deras inre bygg- nad, för att der i finna grunden till deras olika lifsytt- ringar. Endast på detta sätt blir Zoologien, hvad den bör vara, en vetenskap om djurlifvet och dess yttrin- gar i sinneverlden. For detta ändamål, torde det ej vara onyttigt, -att Zoologen äfven är Jägare. Det är i följd af dessa åsigter, som jag sökt att närmare förena Jägaren och Zoologen j och jag är öf- vertygad, att den upplyste och fördomsfrie granska- ren, skall, i sjelfva afsigten finna anledning, att mildra sitt omdöme öfver det bristande i utförandet. Att för- ena så stridiga interessen, och att tillfredsställa så skilda fordringar, som den vanlige Jägarens och Zoolo- gens, är utan tvifvel svårt. Likväl hoppas jag man skall finna, att jag icke åsidosatt någonderas billiga for- dringar. Ej alldeles ovan vid jagtens yrken, har jag^ under en längre lid, och till en del under resor, sam- lat egna iakttagelser Öfver djurens lefnadssätt, ekono- mi m. m., samt Ökat dessa med kunniga och pålitliga Jägares uppgifter. Afven har jag rådfrågat godkända Författare. Af Herrar BiiCusteins, Buffons, Fabricii, Pallas's, Sciirfbers, Suckows, m. tl:s Skrifter, har jag hemtat hithörande upplysningar. På bättre sätt kunde jag ju icke gå till väga med det, som rörer jagten ! Lik- väl är jag säker, att man i detta skall finna mycket att tadla. Hvar och en, som sjelf lagt hand vid jagt, tror sig berättigad att här vara domare, och att för- kasta allt, som ej öfverensstämmer med hans egen erfarenhet, eller hans valda jagtmethod. Jag erkänner gerna hvarje Jägares domsrätt, och jag önskar, för sa- # kens skull; att den, som finner några fel att rätta, el- ler eller några brister att fylla, ville meddela mig un- derrättelse om dem. Hvarje upplysning, som härleder sig från nit fOr sanning, är mig ganska kärkommen, och skall med tacksamhet begagnas. Af den vetenskaplige Zoologen hoppas jag, kan- ske med mera grund, om ej ett muntrande bifall, åt- minstone ett mildt bedummande. Jag har alfvarligt bemödat mig, att från en vetenskaplig synpunkt be- handla Zoologien. Jag har sökt att bygga Inledningen af Djuren, på grunder, hemtade af den jemförande Anatomien och Physiologien. De yttre former, som framställt sig såsom karakterer för Afdelningarna, stå der icke betydningslösa, utan som bestämda uttryck af lifvet. — De förträtfliga Skrifter som Herrar Cuviku, Pallas, Tiede.mann, Blumenbach, Wiede.mann, m. fl. lem- nat oss, har jag i detta afseende begagnat, och, så ofta jag kunnat, har jag med Naturen jemfört deras uppgifter. — Jag har bemödat mig att med noggrann- het bestämma arterne. De flesta äro beskrifna efter Naturen, och af största delen har jag haft tillfälle att äfven nndersöka och jemföra Cranierne, samt ej sällan hela skeletterne *). De icke obetydliga Samlingar af Cranier och Skeletter af Skandinaviska Djur, med hvil- ka mina vördade Lärare, Herr Profess. och Ridd. A. J. Retzius, samt Herr Profess. A. H. Florman riktat här- varande Kongl. Akademiens Museer, hafva i detta af- seende varit mig till stor nytta. Afven hafva Herr Statsrådet och Riddaren E. Wiborg, samt Herr Profess. Reinhaud i Köpenhamn, med en liberalitet, som endast *) För den, sora vet af hvad vigt Läran om Cranierne är, icke blott vid bestämmandet af några beslägtade Arter, utan äfven vid bestämmandet af djurens förmögenheter, och således af den plats, de i Systemet böra intaga, förefaller det visst icke besynnerligt, att jag deråt lemnat så stor upp- märksamhet. tillhör sanna Vetenskapsmän, tillåtit mig att till jemfö- relser begagna de der varande rika Samlingar. Af alla Ordningarne är Cetacéernes den minst kända och minst utarbetade. Phocacéernes Ordning skall man troligen finna bättre utredd , än han hittills varit. — Så ofta jag kunnat har jag bibehållit de Lin- néanska Namnen, och der detta ej skett, är merendels alltid Linnéanska benämningen den första i Synonymien. På några ställen t. ex. vid Skälarne, har jag ej kunnat anföra denna, emedan Linnés Phoca viluUna innefattar 2 — 3 Arter, hvilka utgöra två bestämdt skilda Slägten. Att jag äfven omnämnt de fossila ben, som hos oss blifvit funna af djur, hvilka antingen äro alldeles utdöda 5 eller hvilka åtminstone nu mera ej finnas på de ställen, der de fordom lefvat och dödt^ hoppas jag att man ej anser för oriktigt. Det har skett för att göra mina Landsmän uppmärksamma på det infly- tande, som detta slags fornstudium kan hafva på jor- dens och folkslagens Historier, hvilka, om jag ej miss- tager mig, stå i ett ganska nära förhållande till hvar- andra. — — — — — — — — — Lund den 10 November 1820. Författaren. Inledning *). Urdet Fauna är en kollektiv benämning, som omfattar inbegreppet af alla de djurarter, hvilka i vildt tillstånd finnas i ett visst land. Äfven menar man med Fauna en beskrifning öfver dessa djurarter, de må vara ännu lefvande eller i landet utdöda. Således kan uti hvar- je land sägas vara en lefvande och en utdöd eller fossil Fauna. 1 närvarande arbete har jag ansett mig böra upp- taga icke blott HalfÖns nu lefvande djurarter, utan äf- ven sådana af de numera härslädes utdöda, hvilka lefvat här efter den sista allmänna förstörelseperioden, som landet påtagligt undergått **), och af hvilka djur- arter qvarlefvor finnas i de jordlager, som äro yngre än de af Geologerna så kallade Dduvial-lagren, Dessa, efter nämde Diluvial-lagers tillkomst härstädes utdöda djurarter, äro antingen sådana som ännu lefva någon- städes i vår verldsdel, eller sådana som åtminstone der hafva lefvat, sedan den blifvit af raenniskor bebodd. Skaparen har, åt hvarje art af lefvande varelser, till boningsplats anvisat en viss trakt af jorden , efter hvars *) Den ''''Inledning,'''' som finnes i förra upplagan, skall, sedan den blifvit utarbetad till en inledning för hela Faunan, särskilt utgifvas och kommer att utgöra ett eget Band. **) I mitt arbete om Sverige och dess inbyggare före den historiska tiden, skola dessa Halföns geologiska förhål- landen blifva fullständigare framlagda och förklarade. II . INLEDNING. naturbeskaffenhet dess organisation är afpassad. Af denna lag bero de skilda ländernas olika Faunor. Hvarje särskilt Faunas egna beskalFenhet har således hufvudsakligen sin grund i landets läge i den heta^ tempererade eller kalla zonen, och dess deraf beroen- de klimat j äfven har den af samma skäl sin grund i jordytans beskaffenhet: jordmån, höjd, berg och slät- ter m. m. Häraf blir det också en följd, att om kli- matiska förhållanden eller jordytans beskaflfenhet; under tidernas längd, uti ett visst land ändras, så ändras äf- ven dess Flora och Fauna 5 somliga naturalster utdö och andra, hvilkas organisation är afpassad efter de ändrade naturförhållanden, inkomma småningom i stället. Häraf händer oftast, att den utdöda Faunan i hvarje land antyder andra, naturförhållanden, än den lefvande. Att Skandinaviens ännu lefvande, äfven som dess post- diluviana Fauna , är här i landet af en jemförelsevis ny dato, kunna vi sluta deraf, att den omnämda för- störelse-perioden, under hvilken allt lefvande, som förut funnits i landet, rent af till intet gjordes, infaller i en jemförelsevis ny tid och sedan vår verldsdel redan erhållit sina ännu lefvande organiska alster. Ty från ett eller annat af denna verldsdels länder måste, efter förstörelse-periodens slut, genom småningom skeende utbredning eller invandringar, vårt land hafva erhållit sin nya Flora och Fauna. Från hvilka håll dessa in- vandringar skett, skall jag här i korthet söka ådaga- lägga. Det' finnes få länder på jorden, som mera tyd- ligt än Nordens halfö visa hvarilVån de erhållit sin Fauna och huru den med inträffade stora landförän- dringar äfven småningom förändrats. Men för att åda- galägga detta, torde ej vara ur vägen att kasta en blick på Skandinaviska halfön sjelf och uppfatta dess fysiska beskaffenhet^ alldenstund denna beskaffenhet utgör vill- koret för dess nu lefvande Faunas tillvaro, och innebär orsakerna till den utdödas upphörande. INLEDNING. Hl Den Skandinaviska halfön har sin största utsträck- ning i rigtningen från S. S. W. till N. N. O. mellan öö:te och 7l:ste nordliga breddgraden, samt sin största bredd från-vester till öster mellan 22:dra och 49:de gradens longitud, och arealen af dess yta är något mer än 6650 Svenska qvadratmil. Från nordligaste stranden af Finska viken vid Torneå; närmast 66:te nordliga breddgraden, och upp till Waranger-fjorden nära 70:de, på en sträcka af omkring 50 Sv. mil, är halfön land- fast genom Finska Lappland och Finland med den gam- la veiidens stora Kontinent, för öfrigt är deh på alla sidor omgifven af haf. Men det är just dessa begge omständigheter, att endast i den högre Norden vara landfast och i södren omgifven af haf, som ulöfva ett stort inflytande på beskaffenheten af dess Fauna. Hvad Halföns yta beträffar, så utgör den i allmänhet ett ber- gigt och skogigt land, och hufvudmassan af dess berg och fasta jordgrund består af gneisartad granit. Äf- ven utgöres en del af landets yta af flolägriga, fordom så kallade "Öfvergångsberg,'^ som innehålla en mängd organiska alster, isynnerhet Skaldjur, hvilka samtliga fordom lefvat i Oceanen, i hvars fordna bottenfällnin- gar, nu mera lyftade till en betydlig höjd Öfver hafs- ytan, de i förstenadt skick finnas inbäddade. 1 södra trakterna af landet förekomma dessutom Häcklats ännu yngre bergbildningar eller fordom så kallade "Tlötsberg," alla innesutande qvarlefvor af organiska alster, af hvil- ka somliga lefvat på landet, andra i sött vatten, och andra i hafvet. Sådan är i största korthet den Skandinaviska Half- öns fasta botten, hvars längsta och bredaste bergsrygg, den Norrska Fjällryggen^ har i allmänhet samma längd- rigtning från S. S. W. till N. N. O. som hela landet från Lister i södra Norrige vid Nordsjön, till Tanaelfvens utlopp i Ishafvet. Denna fjällrygg sluttar långsamt åt öster och är vida brantare åt vester. Nästan vinkel- fe IV INLEDNING^ rält från Fjällryggen nedgå öfver landet talrika bergå- sar från nordvest till sydost^ mellan dessa sidoåsar lig- ga mer eller mindre öppna dalar, i hvilka de från fjäl- len nedstörtande vatten, som bilda större och mindre floder, söka sitt lopp mot hafvet. Denna rigtning af sidoåsarna och deras dalar skönj es till och med i lan- dets från fjällryggen mest aflägsna landskap, Skåne, der man finner samma rigtning från nordvest till sydost icke blott i de få granitåsar som der träffas, utan mer- endels äfven i de mindre bergspallar, som der fram- stå ur jorden. Afven dessa äro således i ett bestämdt samband med den stora fjällryggen, från hvilken också de som sidoåsar utgå. — Redan deraf att den Skan- dinaviska Halfön har en utsträckning af mer än 15 breddgrader från S. åt N., kunna vi sluta till den njång- faldigt olika beskaffenheten af dess Faunas alster, och för denna slutsats få vi ytterligare stöd, då yi betrak- ta jordytans täta omvexlingar af öppna slätter, djupa skogar, sandiga fält, stela berg och, i den högre Nor- den, snöbetäckta fjäll. Isynnerhet dessa sistnämda må- ste utöfva ett stort inflytande på förbredningen af Nordens organiska alster, helst hvarje art af dessa har sitt stamhåll på ett bestämdt afstånd från den ständigt liggande snön. Då vi vilja indela regionerna for de skilda djur- och växtarter, som finnas på vår Halfö, så erhålla vi den säkraste indelningsgrund , om vi ut- gå från de snötäckta fjälltopparna i Norden och ned- stiga derifrån åt de lägre liggande trakterna, samt vi- dare följa denna rigtning åt söder, ända till HalfÖns sydspets. Vi skola då erfara, att vissa arter al djur, likasom af växter, endast förekomma i den högsta re- gionen bland de ständigt liggande snödrifvorna, samt att andra djur och växter förekomma i de från snöre- gionen mer och mer aOägsna trakterna^ och samma förhållande eger rum antingen vi indela regionerna i vertikal eller horisontel rigtning, med den skilnad, att INLEDNING. V regionerna i den sednare äro långt bredare än i den förra *). Efter dessa förberedande anmärkningar, vilja vi indela var Skandinaviska Nord i följande regioner för växter och djur **). 1) Snöregionen: denna sträcker sig från de hög- sta snöfjällens toppar ned till den första busken. I denna region förekomma åtskilliga lichener och mossor, och af phanerogamerna nästan blott några isväxter. Af Däggdjur trätTas i denna region: Gido horealis , Canis Lagopus, Lepiis borealis, Cermis Tarandus och Mustela vulgaris ***}. 2) Vide- och Björkregionen; här förekomma dier hit uppstiga: Lemnws Norvegicus , — rutilus , — ru- focanus , — agrestis, Canis Vtdpes, — Lupus , Ursus Ar dos, Mustela Erminea, Sorex vulgaris — pygmcevs och Vespertdio borealis. 3) Barrskogs-regionen ; upp uti^ denna gå: Ve- spertilio aurilus , — murinus (?) , Sorex fodiens, Felis Lynx, Martes syhestris, Lid ra vulgaris, Mus sylvati- cus , — Musculus (?), Lenimiis amphibius, — medius , — glareolus, — schisticolor ; Sciurus mdgaris, Cerous Alces och C. Elaphiis. 4) Ekens region (räknas från den trakt i Norden, der eken börjar utgöra skog) : Vespertilio Noctula; Eri- naceus europwus; Mus Ratlus (?) Lepus canescens; Mustela Puforius ; Meles Taxus. *) Det är klart att denna fördelning endast gäller för högsommaren; mot vintren vidgar sig snöregionen längre ned och med den flytta djuren och foglarna mer eller mindre långt ned från högfjällen. **) Jemfur Skandinavisk Fauna, Foglarna, I. Band. sid. XVI. och II. B. sid. 104. ***) Här är blott fråga om hvarje arts öfra eller norra gräns; de här upprälcnade djurarternas nedra gräns ligger mycket olika ät söder t. ex. Gula borealis lemnar sällan Ijäll- trakterna; Mustela vulgaris deremot förekommer ända ned i det sydligaste Skåne. Yl IKLEDNING. ^^ Bokens region: Vesperfilio Barbastellus ;\Tal- pa europcea ; Myoxus avellanarius , Cervus Capreolus. 6) Svarta Mulbärsträdets region*) eller Skåne: Här finnas fossila: Sus Scrofa ferits, Ursiis (spelaeus) Castor Fiber, Cervus Tarandus (den södra racen) Bos Urus — fronlosus, longifrons, och Bison. Om vi betrakta denna ofversigt af Skandinaviska HalfönS; i sina regioner från norr åt söder^ fördelta Däggdjurs-Fauna, och tillika kasta en blick på Halföns karta, så varseblifva vi genast att en stor del af de Dägg- djur, som finnas här i landet, icke på långt när livar- ken nu gå eller någonsin kunnat gå så högt upp i norden, att de kunnat inkorama på halfön öfver det land, som ligger mellan Bottenviken och AVarangerfjor- den. Till denna afdelning höra åtminstone alla de djur- arter, som äro uppräknade under momenterne 4, 5 och 6. Ingen enda af dessa har kunnat inkomma på Skandinaviska halfön norr om Torneåj alla synas hafva inkommit från söder. Och hvad som bevisar, att de verkligen på denna väg inkommit, är det faktum att de alla samtliga förekomma i närmaste land söder om Skandinavien, antingen lefvande eller fossila^ men in- gen enda förekommer i något längre åt norr liggande land. Således kunna vi, utan minsta fruktan för miss- tag, såsom fullkomligt säkert antaga, att åtminstone denna del af Skandinaviens Däggdjursfauna hit inkom- mit från söder. Men huru hafva de inkommit? På hvad sätt ha de kunnat anlända från den Germaniska Kontinenten till den Skandinaviska Halfön? Det är en fråga, som hvarje tänkande säkert gör sig, då han be- sinnar att landet är omgifvet af ett så bredt haf, att de alls icke hafva kunnat simma deröfver. För som- liga af dem kunde man måhända i nödfall antaga, att *) NB. Der detta bär mogen frukt t. ex. i Skåne och på Bornholm. INLEDNING. VII de under vintren gått Öfver på isen^ men detta låter icke tänka sig för alla^ minst for Mullvaden, eller för dem som ligga i hide eller sömn under den kalla års- tiden: Björnen^ Igelkotten, Gräflingen, Hasselmusen. Redan af dessa zoologiska data tvingas vi antaga , att södra Skåne fordom varit landfast med norra Tyskland. Detta är det enda sätt^ hvarpå vi kunna förklara näm- de zoologiska fenomen. Och detta antagande bestyr- kes än ytterligare genom de geologiska fenomener, på hvilka man först i senare åren blifvit rätt uppmärksam. Det har nemligen med fullkomlig visshet blifvit ådaga- lagd t, att Skandinaviens jordyta — lika som flera, om ej de flesta länder på jorden — är stadd i en jemn rörelse, ehuru denna sker så småningom, att den för stunden är omärkbar och blott under längre tidsperio- der kan varseblifvas. Den består deruti att, om vi an- taga hafsytan som ett jemnt och stillastående plan, så tinna vi att, i förhållande till detta plan, de norra trak- terna af Skandinaviska vallen höja sig, de södra sänka sig, samt att de trakter, som ligga mellan höjningen och sänk- ningen, befinnas ständigt bibehålla samma relativa höjd till hafsytan. Rörelsen är således alt betrakta som en tvåarmad häfstångsrörelse. Genom märken, inhuggna på klippor vid Östersjöns kust, har man kommit till full visshet derom, att landet höjer sig samt att höj- ningen sker på hvart hundrade år: vid Bottenviken 4i till 44- fot. — Sandhamn i Stockholms Skärgård kring 4 „ — HartÖ utanför Norrköping 2 „ 9 tum. — Asko i Östgöta skären 1 „ 6 „ — Skallö vid Calmar — 7 å 8 „ Sydligare har ingen landthöjning förmärkts vid den- na kustj vid Carlskrona, Carlshamn och Sölvitsborg märkes alls ingen förändring mellan landets och hafs- ytans relativa höjd, och har icke heller från urminnes tider förmärkts. vin INLEDNING. Vända vi oss härifrån till vestkusten, så märkes ingen höjning förr än vid Gkim^tén^ ofvanom Falken- benberg, der den likväl är mycket obetydlig 5 vid 3Iar- strand är den ej mer än kring 1 fot på seklet^ vid Fjellbacka 2 fot på lika lång tid. Vid Strömstad utgör höjningen, efter fiskrarnes och lotsarnes uppgifter, vida mer 5 men inga vattenmärken äro der för så lång tid sedan inhuggna, att någon säker beräkning för seklet kan uppföras. Vid Norriges kust, ända upp till Nord- kap, finnas tallösa bevis för landets höjning, men jag känner inga säkra märken för en bestämd tids beräk- ning. Dock synes det mig temligen afgjordt, att landet vid Nordkap höjer sig mer, under hvarje mansålder än på något annat ställe vid Skandinaviens kust. Hvad vi således redan i detta ämne med viss- het känna är, att landet på lika lång tid befinnes höja sig mer och mer, ju längre åt norr man iakttagit höj- ningen 5 samt att ingen jordytans förändring i förhållan- de till hafvet förmärkes längre i söder, såsom vid Carls- krona och Sölfvitsborg på Ostkusten, eller vid Laholm och längre ned på Vest kusten. 3Ieii gå vi ännu längre åt söder, så finna vi snart, att en motsatt rörelse eller småningom skeende sänkning, der eger rum. Denna skall naturligtvis märkas mest på längsta afståndet från axeln, således vid Skånes sydspets j der har den ock- så mest blifvit iakttagen. Första anledningen dertill var, att Llnné under sin Skånska resa år 1749 mätte afståndet från stranden till Stafsten — en upprättstå- ende sten ett stycke vester om Trelleborg — och fann det utgöra 357|- alnar. Under en resa 1836 kom jag att mäta afståndet och fann att det ej var mer än 167 alnar. Således hade det på 87 år minskats med 190 alnar. I April månad 1817 mättes åter samma stens afstånd från närmsla strand och befans vara 160 al- nar. Således hade det på de sista 1 1 åren minskats med 7 alnar, och på 98 år, från 1749 till 1847 har INLEDNING, ' W hafvefc på denna kust inkräktat 197 alnars bredd och således kring 2 alnar om året. Ännu mer har hafvet inkräktat vid sydspetsen. År 1841 mätte jag afståndet från Falsterbo Fyrtorn till närmsta strandbröst åt vester och fann det vara 129 alnar ^ år 1846 var afståndet ej mer än 109 alnar, och i Oktober månad detta år 1847 var det 102 alnar. I sistlidne Maj månad erhöll jag i SjÖcharte-Archivet i Stockholm kännedom om en char- ta, som af Sjömätnings-corpsen .blifvit upprättad år 1813. På denna står Fyren utsatt 246 alnar från vestra stran- den. Afståndet mellan Fyren och strandbröstet har såle- despå 34 år (från 1813 till 1847) minskats med 144 alnar, h vilket i medeltal gör öfver 4 alnar om året. Ännu större minskning har under samma tid skett i afstån- det från nämde Fyrtorn till landets sydvestspets och till sydöstra stranden. — 1 öfverensstämmelse med detta fe- nomen står äfven det, att i alla städer vid Skånes sö- dra kust trätfas, vid gräfningar i jorden, stenlagda ga- tor, af hvilka den lägsta oftast ligger föga Öfver nu va- rande hafsytan. Men det mest absoluta bevis för lan- dets sänkning vid denna kust äro de der befintliga suhmarina torfmossarna. Sådana finnas på mångfaldiga ställen långs stranden från trakten af Dybeck till trak- ten mellan Trelleborg och Falsterbo. En dylik vid Landskrona omtalas äfven i Hårlemajns Dagbok af år 1751 sid. 125. — Men den, jag närmast undersökt och afvägt, tinnes i mil vester om Trelleborg under en långs kusten liggande grus- och stenas, kallad Jä- ravallen *}. Denna torfbädd har här en mäktighet af 10 fot, af hvilka blott 2 fot 5 tum ligga öfver hafvets *) Jag skall på ett annat ställe utförligare beskrifva den- na, för vår äldsta postpliocena Fauna mäikvärdiga ås; här vill jag blott erinra, att den öfversvämning som uppvallat den, inträffat under alluvialperioden; ty eiratiska blocl< ligga på bottnen af de torfmossar soni finnas under åsen. X INLEDNING. niveau, och 7 f. 7 tam derander. Torfven har dock påtagligt blifvit bildad i sött vatten^ och dess botten låg således, då den bildades, öfcer hafsbrynet *}. Vi- dare: Öfver 100 alnar från stranden ute i hafvet lig- ger en torfmosse på omkring 2 fots djup under hafs- ytan, och af 6 fots mäktighet, bildad på samma sätt som den förut nämda och innehållande samma organi- ska alster. En dylik torf-mosse ligger i strandbrädden vid Skåre fiskläge uti och under hafsbrynet. — Ännu mer: ute i hafvet |- mil från landet och långt ut på det grund, som kallas Falsterboref, ligger en stor torf- mosse af flera tunnelands rymd, på 1 4 fots djup (med sin yta) och af 10 — 12 föls mäktighet. Således ligger dess botten kring 24 — 26 fot under hafsbrynet j och dock består äfven denna submarina torfmosse uteslu- tande af land- och söttvattensalster **). Detta synes ådagalägga att der, hvarest denna torfmosse nu ligger långt ut i hafvet, fordom varit land. Då man nu känner och besinnar huru våra Skånska torfmossar Ijlifvit bildan- de, att detta nemligen skett i utvidgningar af floder j och då man betänker denna submarina torfmosses sto- ra utsträckning, så inser man lätt att dess tillkomst förutsätter en lång och stor flod med breda utvidgnin- *) Allt organiskt, hvarefter qvarlefvor finnas i torfven, har tillhört land- och söttvattens alster: Ärundo phragmites, Polygonum amphihiuin, Equisetum palustre och fluviatile , Hypnum fluitans, Calamagrostis, lemningar och frön af flera Carex-diVler. Skalvingar af söttvattens-insekter : Dytiscus maryinaUs ; en Gyrinus; fjäll af en Cyprinus; ben af en Groda m. m. Dessutom en mängd träd, löf, hängen, has- selnötter, tallkottar m. m. **) Utom en mängd af större och mindre träd : ek, björk, al, asp, fur m. m. ligga deri löf af alla dessa trädslag samt af hassel, vide, sälg ; hängen, hasselnötter, tallkottar; Equi- setum, Menyanthes trifol. Blad i stor mängd af Sphagnum cymhifolium , Bryum palustre, en eller två arter af Dona- cia , Gyrinus, Dytiscus m. fl. INLEDNING. XI garj ty eljest hade deruti ej kunnat komma en sådan mängd af träd, som deri finnas hopade. Denna flod förutsätter ett stort land. — En dylik submarin torf- mosse skall äfven finnas på Bredgrundet mellan Skan- ör och Dragö. Allt detta bevisar påtagligt, att der södra delen af Östersjön nu finnes, fordom varit landj och alltså öf- verensstämma de geologiska data med de förut anför- da zoologiska uti bevis för den åsigtens riktighet, att Skåne fordom varit landfast med Tyskland. Sedan detta blifvit bevisadt och äfven ådagalagd t, att Sverige efter förstörelseperioden från detta håll be- kommit sin första Flora och Fauna; så torde vi äf- ven vilja göra oss en redig föreställning derom , huru det land, som nu kallas norra Skandinavien, sannolikt då såg ut, samt huru det småningom kommit att blif- va sådant det nu befinnes vara. Vi hafva genom er- farenhetsrön, om hvilkas tillförlitlighet hvar och en kan genom egen undersökning öfvertyga sig, ådagalagt, att Skandinaviska vallen är stadd i en småningom skeende rörelse på det sätt att de norra trakterna höja sig och de södra sänka sig. Innan denna höjning af de norra trakterna började, måste de hafva varit lägre än de nu äro, — det är ju påtagligt! Ja, man har skäl till den förmodan att de då (när södra delen var uppe och landfast med Tyskland] antingen voro helt och hållet sänkta under hafsytan, eller på annat sätt befun- ne sig i sådant skick (t. ex. voro täckta af is), att de ej kunde af lefvande varelser bebos. Endast genom att antaga detta kunna vi Törklara det zoologiska feno- men, att åtskilliga af de djurarter, som från söder hit inkommit efter förstörelseperioden, och således tillhöra landets äldsta postdiluviana Fauna, härstädes aldrig fun- nits längre åt norr än Skåne t. ex. Unis, Bison, Ur sus spelcBUS , Cermis Tarandus (fossilis) Sus Aper m. fl. Hade landet sträckt sig längre åt norr och der varit XJI INLEDNING. beboeligt^ så hade de ulan allt tvifvel äfven begifvit sig dit. Detta fenomen synes ådagalägga, att Skåne den tiden (då det var landfast naed Tyskland) utgjor- de den stora germaniska kontinentens norra gräns. Jag kommer slraxt att nämna flera data, som synas mig bevisa samma åsigts riktighet. Sedan höjningen af de norra trakterna börjats/ och troligen sedan den en längre tid fortfarit, afsattes på si- dorna af de ur hafvet småningom uppstigande bergen, dessa märkvärdiga Snäckbankar, som nu finnas lägrade på mycket olika höjd, så väl vid stränderna af Öster- sjön som Vesterhafvet. Att landet sedan den tiden, då de första afsattes, betydligt höjt sig, ser man der- af, att vid Ostersjosidan träffar man dem på en höjd af nära i 00 fot öfver hafsytan och vid Vesterhafssidan träffas sådana, som ligga kring 350 fot öfver hafvet, — och dock hafva de alla tillkommit under hafsvtan. — Af de snäckbankar, som äro lyftade ur Vesterhafvet^ beslå de öfverst liggande, och således de som först uppstigit ur vågen, af sådana arter eller former, som nu lefva i den kallare zonen, vid Grönland och Spitsbergen^ de ne- derst liggande af arter, hvilka nu lefva i det haf som sköljer samma bergs fot, och de mellerst liggande äro blandade af arter, som tillhöra både Spitsbergens kalla- re zon och Skandinaviens mer tempererade *). Häraf synes otvunget följa, alt då bergstopparna först stucko upp ur vall ne t, hade detta en mycket låg temperatur, må hända så låg, att deri inga lefvande varelser kun- de Irifvas 5 och häri torde man böra söka den rätta för- klaringsgrunden till det faktum, att på den landtrygg, som skiljer Ycsterhafvets snäckbankar från Östersjöns, icke finnes någon enda qvarlcfva af organiska varelser från denna postdiluviana tidsperiod. *) För denna intressanta iakttagelse har jag att tacka vår utmärkte Malacolog, Hr Prof. Sv. Loven i Stockholm. \. INLEDNING. XIJI Först sedan de norra trakterna så betydligt höjt sig, att de, liksom nu, utgjorde ett med norra Ryss- land och Siberien sammanhängande land, kunde från detta håll djurarter invandra till Skandinaviska hallon. Dessa synas mig först hafva inkommit på den landt- rygg, som genomgår Finland och förenar sig längst upp med Norrska Fjällryggen, på hvilken de sedan fort- satt vandringen nedåt söder. Bland de djurarter, som på denna väg först invandrade anser jag böra räknas Benen, hvilken ännu har sitt stamhåll långs fjällryggen- och med Renen följde Jerfven, Fjällräfven m. ti. Så- ledes anser jag Lappska Renen hafva långt sednare in- kommit i landet än den Skånska, ja sannolikt var den- na redan utdöd, då den förra inkom. Jag har åtskilliga gånger kommit att nämna en förstörelseperiod, som i forntiden öfvergått Skandinavi- ska Halfön. Denna, likasom allt öfrigt som rörer jor- dens egen Historia, tillhörer närmast Geologien^ men här inträder det förhållande, att man icke kan göra sig en redig föreställning om åtskilliga zoologiska fenomé- ner, som vår Fauna företer, utan att betrakta dem i sammanhang med nämde geologiska märkvärdighet. Det är från denna synpunkt maktpåliggande, äfven för Zoo- logen, att derom uppfatta en redig föreställning. Att en våldsam förstörelseperiod en gång i forn- tiden verkligen härstädes egt rum, derom kunna menin- garna icke vara delade 5 ty m,an behöfver blott kasta en blick på landets yta, för att derom öfvertyga sig. Denna visar allestädes påtagliga spår efter de våldsammaste härjnin- gar. Bergen hafva brustit och styckats, och styckena hafva dels blifvit bortförda längre eller kortare väg i alla rigtningar, äfven till trakter utanför halfön, der de nu ligga strödda under namn af erratiska block; dels hafva de blifvit rundslipade eller söndermalna till grus och sand, och allt detta har i en oredig massa blifvit kastadt öfver landet, der det nu utgör de lösa jord- Xrv INLEDNING. lager, som fått namn af ''''Diluvhm^'' Sjelfva de hårda- ste grundbergen liafva på mångfaldiga ställen blifvit slätt- slipade och stundom äfven räf!lade. Det är intet tvif- vel att ju, under denna långsamma härjning, allt lef- vande, som fans på halfön, småningom upphört. — Det är icke om denna förstörelseperiods fordna tillvaro, men väl om sattet, hvarpå härjningen skett, som me- ningarna äro delade *). Somliga Naturforskare hafva an- tagit, att härjningen skett genom en våldsam flod, som störtat fram öfver landet och fört med sig stenar, grus och sand i en (uti vattnet sammanhållen) blandad mas- sa, och derunder, genom de stenblock den släpat med sig, räfUat bergen. Andra Naturforskare hafva antagit, att förstörelsen skett genom ofantliga Glacierers inverkan. Af skäl, som på ett annat ställe skola framläggas, an- ser jag mig föranlåten att i allmänhet biträda denna sistnämda mening 5 ehuru jag icke med Agassiz m. fl. kan antaga att hela Europa, eller ännu flera länder, på Qn gång varit betäckta af is. Tvärtom anser jag det temligen påtagligt, alt de Skandinaviska glaciererna sträckte sin inverkan omkring sig blott så långt, som de härifrån härledda erratiska blocken ligga strödda (och deras gräns känner man), samt att Europa, utan- för denna gräns, var försedt med växter och djur — och sannolikt äfven med menniskor. Så vidt jag vet har ingen sökt förklara, huru dessa, allt förhärjande gla- cierer tillkommit. Förklaringen synes mig dock icke ligga långt borta, om vi blott äro uppmärksamma på de rörelser af höjning och sänkning, som äfven nu, under våra ögon, för sig gå i Skandinaviens jordyta, och till- lika genom de qvarlemnade spåren Öfvertyga oss der- om, att dylika rörelser härstädes timat, äfven under flera föregående verldsperioder. Om vi nu tänka oss — *) Ingen hastig revolution, blott långsamt skeende för- ändringar synas skäligen kunna antagas. INLEDNING. XV och tänkbart är det åtminstone — att under en före- gående verldsperiocl , en ' dylik^ Skandinaviska vallens småningom skeende höjning, som den nu pågående ^ egt rum och blifvit så länge fortsalt att fjällryggen kommit ett eller annat tusende fot högre än den hittills, under nu pågående höjning, stigit 5 så skola vi lätt finna, att snömassor och från dem nedgående gla- cierer m,äste hafva betäckt hela Skandinavien oih ut- spridt sina verkningar derifrån radierade i alla rigtnin- gar, samt lemnat efter sig just ett sådant härjadt land, som vår halfö befinnas hafva varit. Om vi besinna att snögränsens medelhöjd öfver Skandinavien, mellan GO:de och 70:de breddgraden, ej är mer än omkring 4500 fot öfver hafsytan^ att medelhöjden af fjällryggen hvar- af många qvadratmil redan ligga i snöregionen , är kring 4000 fot, samt att omkring ^ af hela landets yta är höjdt mer än 3000 fot öfver hafvet och ligger således blott 1500 fot under snögränsen, så torde vi lätt finna att om höjningen fortsattes tillräckligt länge, blir verkan otvifvelak- tig. Man skulle till och med kunna beräkna, efter den kännedom man har om höjningens fortskridande på en gifven tid, huru många årtusenden skulle fordras innan hela Skandinavien åter blefve betäckt med glacierer 5 ifall höjningen alltjemt fortfore. Om vi nu antaga, som vi väl måste, att Skandi- navien, efter förstörelseperioden fått sina växter och djur från de ställen , som lågo utanför gränsen af härj- ningen, så blir det en gifven följd , att Skandinaviens äfven allra äldsta till denna verldsperiod hörande Fauna, är vida yngre än de länders, hvarifrån denna Fauna hit inkommit. Och detta instämmer äfven med erfa- renheten. Det är nemligen ett af de resultater, hvar- till mina undersökningar ledt, att de fossila djuren all- tid äro större än de nu lefvande af samma art , och att af de fossila äro de störst , som träffas i de äld- sta lagren. Bevisen för denna uppgift äro många j jag xVl INLEDNING. vill här blott anföra några få : den fossila Elgen, Hjorten, Renen, Bäbocken m. fl. i våra torfmossar äro större än de hos oss na lefvande af samma arter. Den i Li- thauen nu lefvande Bos Bison är vida mindre än den fossile^ som träffas i södra Skånes torfmossar^ men denna är mindre än den^ som finnes fossil i England. Bos Uriis , som förekommer så talrikt i torfmossar- na här i södra Skåne, är mycket mindre än den, som träfTas i torfmossarna i England , och denna är dock vida mindre än den Bos Urus, som förekommer i de ännu äldre mergel-lagren i samma land. — Den- na regel för storlek efter ancienniteten gäller ej blott för däggdjur, utan äfven för foglar och amphibier. Så vidt jag vet är dock menniskan ett undantag j af henne hafva fordom, likasom nu, varit större och mindre racer, men i intetdera afseendet hafva de Öfverskridit måttet af de ännu lefvande. På grund af de här ofvan framlagda geologiska åsigter, anser jag vår Skandinaviska både lefvande och postpliocena Fauna, hafva på mycket skilda tider in- kommit från helt skilda håll, nemligen: från söder: från nordost: Talpa eiiropwa! *) Gulo borealis. Erinaceus europceus! Mustela Lutreola. Felis Lynx. Canis Lagopus. Mustela Putor his! Sminthus betulimis. Martes sylvestris {och foifia) Lemmus medius. Lutra vulgaris. — rufocanus. Meles Taxus! — rutihis. Ursus (spelmisj fossil! — Norvegicus. — Arctos! Lemmus schisticolor. Canis familiaris [ferusj ! Pteromys volans. — milpes. Lepus borealis. *) Alla ärter, vid hvilka detta tecken står, anser jag med full säkerhet hafva inkommit den södra vägen. INLEDNING. XVII Cervus Tarandus. NB. Måhända att pra arter bland dem, som i forntiden inkommit södra vägen, äfven, i sednare aren, invandrat pä den nor- ra, likasom förhållandet pä- tagligen varit med Renen. Mus sylvaticus ! — Musculus! Myoxus avellanarius ! Sciurus vulgaris. Castor Fiber (fossil)! Sus Scrofa (ferus) foss.! Equus Caballus. foss.! Cervus Alces ! — Tarandus foss.! — Elaphus. ! -^ Capreolus ! Bos Urus, frontosus, longi fröns och Bisön. Således delar jag, i anseende till sitt ursprung, vår Skandinaviska Fauna, i den Germaniska ocii den Siberiska. Den förra är längesedan afslutad 5 flera ar- ter deraf äro hos oss redan utdöda, och andra synes förr eller sednare komma att utdö t. ex. Hjorten, Rå- bocken , Bäfvern. Den sednare, eller den Siberiska, fortfar ännu allt jemt att ökas. XVin INLEDNING. Utkast till de l§kaiidinavi§ka Däg^g djurens Iiideliiiiig*. Däggdjur: A) hvilkas extremiteter (framben och bak- ben) äro väpnade med klor. a) med tre slags tänder: framtänder^ hörnlän- der och kindtänder. 'I) Extremiteter för att flyga (Chiroptera sid. 1). 2) Extremiteter for att gå m. m. Nosen utdra- gen till ett rörligt tryne^ kindtänderna flertag- gade, alla lika (Fossores sid. 60). 3) Extremiteter för att gå m. ra. Kindtänder af tre slag: enspetsade^ flerspetsade och knöliga (Fer(e sid. 99). 4) Extremiteter för att simma j kindtänderna alla lika (PIwcacea sid. 268). b) med två slags tänder 5 hörntänder saknas: 5) Framtänderna -| iTieiselformigaj kindländerna alla lika (Glises sid. 326). — B) hvilkas extreniiteter äro försedda med hof- jj^ var eller klöfvar. 6) KlÖfdjur eller hofdjur hvilka icke idisla (Pa- chydermata sid. 450). 7) klöfdjur som idisla (Ruminantia sid, 478). — C) hvilkas extremiteter utgöras af fenor: 8) Kroppen fiskformig naken ^ med horisontcl stjerl- fena (Cetacea sid. ö83). SkandinaYieiis Däggdjur. I. Med klor. Ordningen: Ving fotade Däggdjur (Chiroptera); äfven: Flygande Däggdjur. Flädermöss. Frambenen omhildade till flygredskap medelst en naken liiid^ ntspännhar som vinge mellan franifotens mycket förlängda tär, samt vidare pä Jwardera kroppssidan mellan [rambenen och bakbenen. Klor: pä alla 5 baktärna, men (hos vara inhemskaj blott pä franifotens tumme. Ue uti vår verldsdel förekommande däggdjur^ som tillhöra denna Ordning^ äro alla smä, beklädda med mjuka yfviga här och till utseendet snarlika mössen, hvaraf också deras benämning af Flädermöss härleder sig. De skiljas dock vid första ögonkastet icke blott från mössen, utan ock från alla andra däggdjur, deri- genorn att de äro försedda med vingar, bestående uti en naken bred hud, som på hvardera kroppssidan sträcker sig frun skuldran till fotvresten och utspännes medelst de långa frambenen, och isynnerhet medelst dessas mycket förlängda tlathandsben och fingerben, på samma sätt som en regnskärm utspännes medelst fisk- bensstrålarna. Samma breda nakna hud sträcker sig, SUandinis Däggdjur. 1 XVin INLEDNING. Utkast till de Sikaiidiiiaviska Dägfgdjurens Iiideliiiiig*. Däggdjur: A) hvilkas extremiteter (framben och bak- ben) äro väpnade med klor. a) med tre slags tänder: framtänder, hörnlän- der och kindtänder. 1) Extremiteter för att flyga (Chiroptera sid. 1). 2) Extremiteter för att gå m. m. Nosen utdra- gen till ett rörligt tryne^ kindtänderna flertag- gade, alla lika (Fossores sid. 60). 3) Extremiteter för att gå m. m. Kindtänder af tre slag: enspetsade^ tlerspetsade och knöliga (Fene sid. 99). 4) Extremiteter för att simma j kindtänderna alla lika (Phocacea sid. 268). b) med två slags tänder 5 hörntänder saknas: 5) Framtänderna -f meiselformigaj kindtänderna alla lika [Glires sid. 326). — B) hvilkas extremiteter äro försedda med hof- var eller klöfvar. 6) Klöfdjiir eller hofdjur hvilka icke idisla (Pa- chyderinata sid. 450). 7) klöfdjur som idisla (Ruminantia sid. 478). — C) hvilkas extremiteter utgöras af fenor: 8) Kroppen fiskformig naken, med horisontcl stjert- fena (Cetacea sid. 583). Skau(Ima\ieus Däggdjur. I. Med klor. Ordningen: Ving fotade Däggdjur (Ghiroptera); äfven: Flygande Däggdjur. Flädermöss. Frambenkn ombildade Ull flygredskap medelst en naken hud, lUspännhar som vinge mellan framfotens mycket förlängda tär, samt vidare pä hvardera kroppssidan mellan [rambenen och bakbenen. Klor: på alla 5 baktärna, men (hos vara inhemskaj blott pä framfotens tumme. Ue uti vår verldsdcl förekommande däggdjur, som tillhöra denna Ordning, äro alla smä, l)eklädda med mjuka yfviga hår och lill utseendet snarlika mössen, hvaraf också deras benämning af Flädermöss härleder sig. De skiljas dock vid första Ögonkastet icke blott från mössen, utan ock hån alla andra däggdjur, deri- genorn att de äro försedda med vingar, bestående uti en naken bred hud, som på hvardera kroppssidan sträcker sig från skuldran till fotvresten och utspännes medelst de långa frambenen, och isynnerhet medelst dessas mycket förlängda flathandsben och fingerben, på samma sätt som en regnskärm utspännes medelst fisk- bensstrålarna. Samma breda nakna hud sträcker sig, iS!iand>n:s Däggtljur, 1 2 VINGFOTADE DÄGGDJUR. hos alla Skandinaviska arter^ äfven bakom kroppen och bildar der, . mellan bakbenen, en bred flik, i hvilken svansen, nästan ända till spetsen, är innesluten. Flygverktygen utgöra således dessa däggdjurs mest charakteristiska egenhet j men dessutom utmärka de sig genom åtskilliga kännemärken, genom hvilka de utgöra hksom en föreningslänk mellan de Fyrhändtas (Quadru- manernas) Ordning och Gräfvarnes. Med de förra haf- va de gemensamt: spenar endast på bröstet, hanlem- men icke retraktil, och hos de tlesta en verklig tumme på framfötterna, samt 4 framtänder, dock blott i Öf- verkäken. Men med Gräfvarna hafva de ett ännu stör- re antal af kännemärken gemensamma, hvilket längre fram skall ådagaläggas. Deras egna utseende antyder ett eget lefnadssätt, skildt från alla de andra däggdjurens. Flädermössen blefvo danade med förmåga att fladdra kring i luften, "likasom stora fjärillar^ men med en långt raskare och snabbare flygt. De äro nattliga djur, som om dagen dölja sig pä mörka ställen och först mot skymningen flyga ut i luften, der de fånga insekter, hvilka utgöra deras mesta, om ej enda kost. Hela deras yttre och inre kroppsbyggnad är af- passad efter detta lefnadssätt, hvartill Naturen danat dem. Bröstet är starkt bildadt och bröstmusklerna, likasom hos foglarna, särdeles tjocka och starka, för att under flygten med tillräcklig kraft gifva stadga åt främre extremiteternas , (vingarnas) rörelser. Främre extremiteterna äro också, likasom hos foglarna, utom- ordentligt utbildade^ bakre extermiteterna äro deremot jemförelsevis mycket korta, spensliga och svaga. Hal- sen är mycket kort, hufvudet temligen litet och tillba- kafördt tätt till bröstet och ryggen j härigenom bibe- hålles jemvigten under flygten, som sker tyst och utan minsta buller. Ögonen äro -små och synförmågan slö^ men deremot äro Öronen stora, hörseln utmärkt fin och FLÄDERMUSSLÄGTET. 3 känselsinnet mer ulbildadt ,än hos något annat hittills kändt däggdjnr. Af dessa flygande däggdjur eger vår Fauna blott ett slägte, nemligen: Flädermusslägtet (Vespertilio, luv.) Nosen utan skinnpk eller annan tillsats *). Örlocket C^ragusJ en mer eller mindre utvecklad hnd- flik inuti örat. Tänderna : framtänd. ^ **J med ett tomrum mellan de ti)ä mellersta o [van; hörntänderna -fZx ***^ spet- siga kantiga, högre än de öfriga; kindtänderna |-Z ^, den främsta enspetsad, de tre öfriga flertagga- de: mellant änderna — — rr-^, smärre, enspetsade. ' \ eller 2 ' •' r Benen: Framfötterna : 5 tär; tummen kort väpnad med en krökt klo; hos de öfriga 4 är o flathandsbenen [ossa metacarpi] och täbenen (phalanges digito- rumj utomordentligt färlängda och slutas utan klo; i: st a leden af 5: te fingret kortare än i: st a leden af 3:dje fingret. Bakfötterna: 5 tär, nästan lika länga och alla väpnade med krökta spetsiga klor. Hvad här i korthet blifvit anfördt, skall jag något utförligare utveckla. Beträffande fläderraössens ben- byggnad^ så hörer till egenheterna i deras hufvudskäl, att gomdelen af mellankäksbenen (ossa intermaxillaria) ossifieras aldrig^ utan utgöres af en broskartad hinna, och käkdelarna träda, likasom hos Igelkotten, från hvar- *) Märkvärdigt är att man ännu icke hos oss funnit nå- gon Flädermus med skinnflik på nosen [Rhinolophus Geoffr.) oaktadt tvä arter deraf förekomma i de tlesta andra länder i Europa. **) Fyra ofvan, 6 nedan. ***) En på hvardera sidan i hvardera käken. 4 VINGFOTADE DAGGDJUR. andra. Hiiraf sker^ att för främre näsöppning och främ- re gomhål, endast finnes ett djupt hak hos det skelct- terade hufvudet. Kindbägarna äro spensliga^ men nå- got uppåt och utåt böjda. Ogonhålets fördjupning sam- manhänger med tinninggropens, utan skiljevägg mellan dem. Underkäkens ledknappar tvära platt-lrinda. Tän- derna: framtänderna ofvaa 4, med I eller 2 spetsar, nedan 6", naggade j de två mellersta ofvan skilda ge- nom ett tomt. rum 5 de nedre tättsillande. Hörntan- den: I på hvardera sidan ofvan och nedan, spetsig, kantig, oftast högre än de öfriga^ kindtänderna 4 egentliga på hvardera sidan ofvan och nedan, af hvil- ka den främsta är enspetsad, de 3 andra flertaggade: detta är det alltid tillstädesvarande bestämda tandaii- taletj dessutom sitta mellan kindtänderna och hörntan- den alltid i underkäken 1 eller 2, och i öfverkäken O, eller 1 , eller 2 smärre enspetsade mellant änder och dessas antal, form och storlek är hos olika arter olika, men hos individer af samma art fullkomligt lika. — Halskotorna , med undantag af axis, sakna törnut- skott (proc. spinos.) och synas ofvan som skilda rin- gar, endast förenade genom en hinna. Af hela skelet- tet äro främre extremiteterna den allra mest utveckla- de delen j och hos somliga arter äro de 2 eller 3 gånger så långa som hela kroppen. Skulderbladen äro stora, nästan aflångtfyrkantigaj nyckelbenen långa, starka, böjda och hoptryckta, och bröstbenet har på främre delen, likasom hos foglarna, en långsgående köl till fäste för de tjocka bröstmusklerna. OlVerarmens ben (os humeri) är temligen långt och har starka ut- skott och kanter till muskelfäste. Af underarmens ben finnes nästan blott strålbenet (radius) som är utomor- dentligcn långt och något böjdt^ ty af armbågbenet (ulna) finnes blott ett obetydligt spår efter olecranum, fastväxt vid radius, samt en ytterst fin benstilet. En arliculation med l)lolt bcijning och utsträckning, men I FLADEUMUSSLAGTET. ö ingen rotation finnes derföre mellan öfver- och under- armens hen^ och ingen rörelse alls mellan dessa sist- nämda inbördes : och det kunde också icke finnas nå- gon, utan att flygten derigenom skulle hindras. Af samma skäl är ledgången mellan skulderbladet och öf- verarmbenet icke klotformig (en articulatio cephaloidea Florm.) som vanligt, utan Öfverarmbenefs yttre knöl (tuberculum majus) stiger npp och bildar jemte huf- vudet (caput ossis humeri) en ledyta , som upptages i skulderbladets cavitas glenoidalis. Denna är derföre delad i två ledgropar, af hvilka den ena ligger på ytt- re kanten, den andra litet deröfver på bakre sidan 5 rörelsen mellan nämnde 2:ne ben är således icke tratt- formig som vanligt, utan utgöres blott af utsträckning och hopböjning. Handlofvens ben (ossa carpi) äro som vanligt små: men hos alla flädermöss äro flathands- benen (ossa metacarpi) och fingerbenen (phalanges di- gitorum) för de fyra fingrarna utomordentligt förlängda, sluta sig med en enkel eller tvåklufven broskartad spets utan klo, och äro från roten till spetsen strålformigt förenade genom flyghuden *]. Endast tummen, som *) I Herr Dumerils högst intcressnnta Afliandling, om de olika formerna af de yttersta phalangerne hos Dägg- djuren (införd i Millins Magaz. Encyclop. I. n. 3., och öf- versatt i Reils Archiv fur die Physiologie VII. p. 301.)» fin- ner man, rörande flitdermössens yttersta fingerlcdamot , föl- jande: 'Hos tlädermössen äro de yttersta ledamöter på de (öfriga) fyra fingrarne, utomordentligt förlängda, samt helt och hållet beklädda af den hud, som bildar vingarne." — Man skall troligen finna detta yttrande allt för ofullständigt, rörande så alldeles egna former som de ifrågavarande, äfven som det icke är fullkomligt riktigt. De ben, som i fläder- mössens framfot isynnerhet äro förlängda, äro flathandsbenen (ossa metacapri) , och dernäst de två öfra phalangerne. Den yttersta phalangen är kort (med undantag af långfingrets) och på alla tär, broskartad. Pekfingret har icke mer än, två phalanger; de tre öfriga hvardera tre. På Lång fingret är v IN G FOT A DE DACfiDJUlt. är kort och fri, slutar sig med en krökt och spetsig klo. Äfven äro de nerver, som gå till främre extre- miteterna, mycket stora. — Hvad bakre delarna be- träffar, så är bäcknet trängt och baldDenen jemförelsevis mycket korta, spensliga och svaga j alla 5 tårna äro nästan lika långa och väpnade med krökta spetsiga klor, med hvilka djuret kan haka sig fast och hänga med huf- vudet nedåtrigtadt. Från fotvresten utgår ett långt spetsigt och elastiskt ben, fortsatt i brosk, som lägger sig uti eller innanför flyghudens kant, mellan bakbenen och svansen, samt tjenar till att utspänna flyghuden. Man ser af allt detta, att redskapen för flygt äro starkt utbildade j men alla andra rörelseorganer, svagt. Alla rörelser äro derföre tröea utom flveten. Då flä- dermusen går, framkryper hon på handlofvarna och bakbenen, och hon kan icke flyga upp, utan att först klättra till ett högt liggande ställe, hvarifrån hon ka- star sig ut och får derigenom luft under de utbredda vingarna. En gång uppkommen i luften, kringtladdrar hon der både högt och snabbt. Hennes rörelser i luf- ten kunna dock snarare liknas vid fjärillens kringfladd- rande, än fogelns llygt. — Märbärdigt är, att oaktadt flädermössen äro skapade att flyga och verka i skym- ningen, hafva de icke, som de andra nattliga djuren, stora ögon för att uppfatta och samla de svaga och glest spridda ljusstrålarna j tvärtom äro deras Ögon den yttersta phalangen något förlängd, afsmalnande, spetsig och plattryckt. På de t\'å följande fingren iSr han kort, men till formen olika hos olika arter. Hos Vespert. auritus är denna yttersta phalang i ändan tvådelad och bildar en ut- spärrad klyka. Hos de andra arterne slutas det fjerde fing- rets yttersta phalang med en bredare, men tmin och snedt utåtriktad spets. — Man finner lätt orsaken till denna form. De yttersta phalangerne hos dessa djur äro broskartade, för att hafva större spänstighet och för att ej afbrytas , om \in- garne under tlygten komma att stöta mot något föremål. FLÄDERMUSSLACTET. / mycket små och sitta nästan dolda i hår, så att de väl ej särdeles kunna användas. Det kan således icke vara synen som leder dem under deras flygt om nat- ten och deras snabba jagt efter fjärillar och myggor. Anställda rön hafva ådagalagt, att det är en ytterst fm hörsel,, som leder dem under jagten. Man har haft flädermöss i rum instängda och iakttagit, att de ej angripa insekter, som sitta stilla eller gåj men då in- sekten flyger och derunder förorsakar ett ljud, störtar flädermusen pilsnabbt fram och uppsnappar den. Äf- ven störtar hon sig stundom mot den person, som här- mar det ljud, en flygande mygga eller fluga åstadkom- mer. Häraf ses, att flädermusen jagar, ledd af hör- seln, likasom stöfvaren ledd af lukten. Vindthunden, loen och falken ledas deremot under jagten af synen. — Flädermössens fina hörsel har sin grund i de starkt utvecklade Öronen j hos flädermössen träffar man de längsta öron af alla däggdjur j ty hos en del arter äro Öronen så långa som två tredjedelar af hela kroppen. Man har äfven iakttagit, att allmänna känselsinnet är mer utveckladt hos flädermössen än hos andra däggdjur. Man har beröfvat dem synen och låtit dem flyga kring i ett rum, der man i åtskilliga rigtningar utspännt li- nor, utan att de en enda gång stött emot. De hafva betedt sig alldeles på samma sätt, som om de haft synförmågan qvar. J)etta fenomen kan ej förklaras utan genom en ytterst fin känslighet i de nakna Öronen och flyghuden, hvarigenom de märka olika intryck af luften i grannskapet af föremål och på afstånd derifrån. *) *) Man har anmärkt att det stundom händer, att, äfven hos blinda menniskor, känsligheten stegras till den grad , att de på afstånd kunna märka om något föremål står i deras väg. Den luftkolonn, den blinde under sin rörelse drifver för sig, inverkar jemnt på honom tills den möter ett föremål som hämmar den, då den i sin mån måste göra intryck på 8 YJNGFOTADE DÄGGDJUR. BeträfTande Flädermössens inre delar, så är ma- gen enkel; ägglik och bujd^ tarmkanalen kort utan blindtarm och utan märkbar skilnad mellan tunna och tjocka tarmen. Hjertat är stort ^ lungorna riiycket sto- ra och lufiröret; liksom hos foglarna, bildadt af hela ringar j rima belägen pfi en platt värta och utan epi- glottis. Tungan skräflig. Testes ligga i maghålan och endast vid parningstiden träda de fram. Honan har tvådelad uterus och hannen ett litet ben i lemmen. livad Flädermössens lefnadssätt beträffar, har jag redan nämnt att de dölja sig om dagen på mörka stäl- len i springor uti murar, i stenbroar, ihåliga träd o. s. v. der de merendels hänga fasthakade på tummens eller bakfötternas krökta klor. — 1 vårt klimat tillbrin- ga de vintren i dvala, och äfven i heta klimat skola de, vid hastig temperatursänkning, falla i sömn. Sina gömställen lemna de, under den vackra årstiden, kort före eller något efter solnedgången, då de flyga ut för att söka födoämnen. Dessa bestå uti insekter, som de fånga under det de fladdra kring i luften öfyer vatten, kring hus eller träd. Afven i gryningen göra de en luftutfart 5 men de återvända före dagen till si- na gömslor. Här ligga de stundom ensamma, stun- dom samlade i stort antal, och under somliga årstider fmner man blott det ena könet samladt. Fortplanlning: Sedan vinterdvalan upphört, hvilket inträffar olika tidigt i olika trakter, flyga de ut, och kort derefter börja de sin parning, som här i södra Sverige infaller i ]Maj eller början af Juni. Under denna tid ser man ofta könen, som lefva i cngifte, jaga hvar- andra och tumla om i luften, hvarunder de låta höra (len antågande. Äfvcn hos andra an blinda lia någon gång funnits spär till en sådan f(3rmäga, att på mörka ställen mär- ka föremal, utan att se eller vidröra dem. Jemf. vidare Reils Archiv I. B. 3. II. sid. 58. FLÄDERMUSSLÄGTET. 9 ell flnt och skarpt läte. Sedan honorna blifvit drägti- ga, skilja de sig, för någon tid, helt och hållet från hannarna, flytta tillsammans i en merendels åt sol- sidan vänd kavitet i ett träd eller en mur m. m., der de utgöra en egen koloni, och tillåta ej någon en- da hanne att intränga i deras boning. Här framföder honan sina ungar, hvilket tillgår på det sätt, att hon hänger sig upp, fasthakad vid tummarnas klor, böjer svansen inåt och bildar derigenom, medelst skenkelhu- den, en hängmatta, hvari ungarna vid födseln blifva upptagna. Modren afi^iter nafvelsträngen och slickar flitigt den nyfödde ungen. Hvarje hona föder 1, säl- lan 2 ungar, som hon någon tid daggar medelst sina 2:ne på bröstet sittande spenar. Då någon fara på- kommer och modren vill flytta sin unge, låter hon honom haka sig fast vid spenen 5 och i denna ställning flyger hon bort med honom. — Sedan honorna sam- lats, aflägsna sig hannarna, och hvarje särskilt eller flera i sällskap välja sig ett mörkt hal, der de till- bringa dagarna. Man tror att de honor, som utgöra en och samma koloni, gemensamt nära och värma un- garna, så att då några flyga ut efter föda, de andra skydda och värma de små *). Sedan ungarna äro flygvuxna, hvilket hos oss inträffar i slutet af Augusti eller i September, (ty i Juli och början af Augusti finner man ännu ungar, som ej kunna flyga, — till och med ungstinna honor), återvänder hannen, och hela familjen trätTas då, samt under hela vintren, tillsam- mans. Beträffande Flädermössens lefnadssätt kan jem- föras: Kl hl, Deutsche Fledermäusse , Neue Annal. der Wetter. Gesell. I. B. I. Abth. S. 11—26} Ornis 3. p. 17 j Isis 1829, p. 640. *) Ett analogt fenomen förete några af polarzonens simmfoglar, hvillca, enligt Fabers iakttagelser, gemensamt ruf- va, utkläcka och uppföda sina ungar. 10 VINGFOTADE DÄGGDJUR. I förutnämnda Flädennöss-kolonier har man träf- fat honor af olika arter samlade. Äfven har man re- dan på flera ställen, i de kaviteter der en större ko- loni finnes, eller fordom bott, träffat en mängd flä- dermus-skeletter och ben af olika arter. Hr Prosten Ekström fann en sådan bensamling i en murspringa på Hörningsholra , 1830j och vid reparationen af härva- rande Domkyrka träfiades, for några år sedan, en dy- lik, hvilken under artikeln Vespertilio Nodula vidare skall omnämnas. Hvad Flädermössens förbredning och vistelseort beträffar, så intager hvarje art, en vidsträckt yta af jorden 5 dock tillhöra somliga mer de södra, andra mer de norra trakterna deraf. Somliga arter förekomma öfver hela Skandinavien från dess sydligaste trakter, ända långt upp åt norden och på fjällen 5 dock före- komma, så vidt jag hittills kunnat utspana, inga flä- dermöss inom polcirkeln. Vid Norriges kust träffas flädermöss på Lurön, (som ligger ett par mil söder om polcirkeln) ytterst sällan och blott i ovanligt varma år, och under den varmaste årstiden. På Lofoden vi- sa de sig aldrig. — I Herjedalsfjellen , mellan 62 och 63 nordl. breddgraden, skall om sommaren någon gång ses Flädermöss j och i Östersund, på FrÖsÖn i Jemt- land, förekommer någon gång '^en långörad grå fläder- mus, äfven som der ej sällan visar sig en kortörad brungrå", enligt de upplysningar Hr D:r Wetterbergh vänskapsfullt meddelat mig. Men hvilken kortörad art det är, som går så långt åt norr, känner man hittills icke, då den hittills icke blifvit tillräckligt undersökt *). I södra Sverige vakna flädermössen tidigt och börja redan flyga ut om aftnarna i Mars månad, då *) Troligtvis är det min V. borealis (de nyares V. Nils- sonii) , hvilken jag äfven träffat i det vestra -Norriges fjäll- trakter. FLÄDERMUSSLÄGTET, 11 blidt väder inträffar. Till och med midt i vintren, då töväder infaller, ser man en och annan flyga ut. Åtskilliga gånger har man träfTat V. Barbastellus, på varma ställen t. e. i stall, utflugen midt i Januari må- nad. I de nordligare landskapen skall vintersömnen vara mycket längrej och vid fjällstugorna på Dovrefjäll, i Trondhiem och i Stördalen, visa flädermöss sig knap- past före midsommar. Det är dock ovisst huruvida de der i sömn tillbringat den långa tid, under hvilken de ej visat sig, eller de småningom vandrat dit från sydligare trakter. Redan för 20 år sedan har nemligen den frågan blifvit framkastad, om ej flädermössen , likasom en stor del foglar, företaga långväga flyttningar efter årstider- na. V. BoiE i Kiel förmodade det deraf, att kalkgraf- varna vid Dagsberg, nära Viborg på Jutland, äro om vintren i mängd bebodda af flädermöss, oaktadt der- städes ingen enda förekommer om sommaren (Isis 1 828. p. 865). — Häraf drager Hr Boie den slutsats, alt de antingen invandrat från den högre Norden eller samlat sig från alla kringliggande trakter. Det sednare synes väl vid första påseendet vara det antagligaste, äfven som att de flädermöss, hvilka om sommaren svärma kring bland träden på Djurgården vid Stockholm, mot vintren flytta in och vistas i gamla l)yggnåder. (Jemf. Illum. Fig. t. Faun. I. B. Art. Läderlappar). — Hr D:r Gloger har uti Jsis 1828 p. 1113. meddelat intres- santa iakttagelser, anställda på Sudeterna, och som bi- draga att sprida ljus öfver detta ämne. 1 medlet af Juli skjöt D:r Gloger derstädes åtskilliga flädermöss hörande till V. discolor (V- niurinus Lin.}, på en höjd af 3886 fot Öfver hafsytan, der tre veckor förut dels ingen enda visat sig, och dels invånarne bestämdt försäkrat, att der ännu ej fanns några flädermöss, men att de om 1 4 dagars tid skulle infinna sig. Nå- 12 VI.NGFOTADE DÄGGDJUR. got sednare såg Hr G loger äfven flädermöss på 4377 fots höjd. Orsaken hvarföre dessa djur visa sig så sent på nämde höjd af Sudeterna, tror Hr Gloger va- ra den^ att de ej förr kunnat besöka en så ofruktbar trakt. Han anser det omöjligt att de derstädes skulle ha legat i vintersömn och vaknat först i medlet af Juli. I det fallet skulle de^ helst de åter måste lägga sig att sofva sednast i slutet af September, under den korta tiden, af 2/^ månad para sig, föda ungar samt uppföda dem — hvilket ej anses vara möjligt. Af allt detta drager Hr Gloger den slutsats, att nämda. flädermöss hvarje sommar flytta dit upp från dalbyg- derna, der de tillbringa vintren. Äfven anför Hr Glo- ger^ p. 1117 — 1108, en mängd andra fakta, som gif- va anledning till den förmodan, att de flädermöss, han skjöt i slutet af September och första hälften af Ok- tober, voro stadda under flyttning,' Huruvida en så- dan långväga flyttning här i Skandinavien eger rum, torde icke vara svårt att få fullt utredt, sedan man derpå blifvit uppmärksam. Hela frågan torde kiinna reduceras derhän, om man i fjällbygderna och den högre norden, der flädermöss om somrarna visa sig, äfven stundom, likasom i de sydligare trakterna, träf- far dem i sömn under vintern. Detta bör kunna upp- lysas af inbyggarne i nämde trakter. Har man aldrig derstädes träflat någon i sömn varande flädermus un- der vintertiden, så äi- detta ett starkt bevis, ehuru blott negativt, för migrationer till och från blidare trakter. Och svårt är det väl att föreställa sig, att dessa nattliga djur, som sky ljuset, kunna annat än tillfälligtvis besöka de högre latituder, der, under en läilgre tid, solen icke går ner, och der, under en ännu längre tid, en oafbruten dag råder. Det synes derföre högst sannolikt, att de flådermöss, som der under en kort tid visa sig, verkligen migrerat dit. Emellertid är detta ämne af stort intresse både i zoologiskt och FLÄDERMUSSLÄGTET. 13 physiologiskt hänseende; och förtjenar mer uppmärk- samhet; än det hittills synes hafva ådragit sig. Jag nämnde att flädermössens födoämnen bestå uti insekter; hvilka de fånga i flyglen mider det de fladdra kring i luften: nattfjärillar; skalbaggar, myggor och mal; m. fl. hvilka; likasom de, äro i rörelse om natten; blifva oftast föremål för deras jagt. Afven i fångenskapen förtära de helst insekter; som de fånga i flygten^ döda insekter förtära de mindre gerna och kött vidröra de sällaU; och då blott i yttersta hun- gersnöd *}. Nytta och skada: Då vi uti detta verk ofta kom- ma att afhaudla denna rubrik; torde här; vid första fö- rekommandet deraf; vara rätta stället att om dess egentliga mening yttra några ord. I allmänhet förstås dermed den nytta eller skada; en djurart omedelbarli- gen tillfogar menniskaU; genom att befordra eller häm- ma dess ekonomi. I detta afseende förekomma oss många djurarter temmeligen betydelselösa; och till dem räknas af mången äfven tlädermössen. Men hafva vi genom iakttagelser och förnuftsslut hunnit till den öf- vertygelseU; att hvarje lefvande varelse fått; af en all- vis Försyn ; sig anvisad sin verkningskrets; hvarefter dess anlag och krafter blifvit lämpade; och att denna icke gifvits med hänseende blott till menniskaU; utan till det stora hela^ så skola vi väl åtminstone ana att äfven dessa; så besynnerligt ombildade tnöss, hafva fått sitt; i öfverensstämmelse med metamorfosen och derefter afpassade; uppdrag att uträtta. Ty det kun- na vi inse, att de, från de typiska däggdjuren, som stå dem närmast; blifvit på ett märkvärdigt sätt ombilda- de. Jemföra vi en Flädermus med t. ex. en Ndbbmus, hvilket slägte de stå närmast i kindtändernas form *) Detta instämmer med min erfarenhet. Härifrån skall dock V. Noctula göra ett undantag; jemf. dess Ilist. 14 VliNGFOTADE DÄGGDJUR. och antal j i mellanländernas olika form hos skilda ar- ter, i fallens beskaffenhet m. m. , så se vi att frambe- nen, som voro små, utväxt till en enorm längd och ombildats till vingar j att nosen, som var spetsig, blif- vit bred, framtänderna ofvan skilda, öronen stora, nervrika och nakna. Då vi vidare se att dessa till foglar ombildade . däggdjur lefva uteslutande af insekter och äro i rörelse blott om natten 5 så skola vi utan tvifvel gissa att de, utom ändamålet att sprida lif och rörelse i luften under de lugna sommarnätterna, blifvit så ombildade för att vara de insektätande sparffoglarnas ställförträdare. Derföre, under den tid af dygnet, då dessa sitta tysta och sofva mellan grenarna och bladen, fladdra flädermössen kring bland samma grenar- och blad, och bortsnappa de för träden skadliga insekter som då svärma kring. Om dagen, då foglarna äro i verksamhet, dölja sig flädermössen 5 och om vintren, då inga insekter äro i rörelse och då de insektätande foglarna flyttat åt varmare länder, krypa flädermös- sen in i någon springa eller ihåligt träd, och sofva der tills vårvärman väcker både dem och insekterna — och den förra jagten åter börjas. Någon annan särdeles stor nytta för oss, göra de väl icke, än att de förtära en mängd för skogar och trädgårdar skadliga natt- flyn. Skada göra de ingen. Att de fordom ansågos för giftiga och att deras bett troddes förorsaka ^korf och andra onda sår, behöfver numera knappast nämnas, då ingen numera tror sådant skrock. Fångst: Då Flädermössen göra oss mer nytta än skada, så hvarken behöfva eller böra vi vara omtänkta på medel att utrota dem. Vill man haf\'a exemplar deraf, för något vetenskapligt ändamål, kan man skaf- fa sig dem genom någon af följande methoder: 1) med fin fogeldunst kan man skjuta flädermöss, då de i skymningen fladdra kring, isynnerhet öfver vatten j 2) der flädermöss bruka vistas öfver en damm eller an- FLÄDERMUSSLÄGTET. iö nat vatten, tager man, i helt lugna sommaraftnar, en brädbit och låter den flyta på vattnet, sedan man på midten af brädet satt ett lågt brinnande ljus, och kring detta lagt en krans af karborrar. Då ilädermös- sen fladdra kring ljuset, slå de vingarna i karborrarna och fångas lättj men fångaren bör, i en liten båt i grannskapet, upphemta dem då de fastnat 5 3) der flädermöss ha sitt tillhåll i springor uti panelningar, väggar och murar, passar man på dem om morgnar- na, då de återvända från sin luftfart, och då de all- tid sätta sig en liten stund utanför hålet, innan de kry- pa in , hvarunder man med ett spö kan lätt nedslå dem 5 4) man påstår att om man fäster ett lakan mel- lan två stänger och håller det upp der tlädermöss fladdra kring, skola de flyga på lakanet och lätt kun- na invecklas deri medelst stängerna 5 5) med ett långt spö eller piska, kan man nedslå dem ur luften 5 6) Om man, då aftonen är mera mörk, ställer ett ljus som brinner i ett Öppet fönster, kan man locka flä- dermöss in i rummet j 7) man uppger äfven, att om man i luften uppkastar karborrar, der flädermöss i skymningen fladdra kring, skola de flyga till och slå vingarna deri, emedan de anse dem vara insekter 3 de nedfalla då och fångas lätt. Ofversigt af de Skandinaviska Fläderinusarterna. A) Med skilda öron. 1) Öronen tjocka ogenomskinliga, vida kortare än huf- vudet ; . örlocket kortare än halfva örat , mellantänderna ofvan O eller 1, nedan 1. Flädermöss: (Vesperugo Keys. et Blås.). a) Mellantänder ofvan O, nedan 1. Vespertilio murinus : ensfärgadt gråskymlig ofvan; örlocket upptill utvidgadt. Vespertilio borealis: på ryggen en stor brungul eller gulgrå 16 VINGFOTADE DÄGGDJUR. fläck, omgifven med svart; öilocket upptill något afsmal- minde. b) Mellantänder ofvan 1, nedan 1. b^) Öfra mellantanden synes ej utvändigt, ty bak- kanten af hörntanden gränsar in till främsta kind- tanden. Vesperfilio Noctula: ofvan guUirun med ljusare bottenfärg. b'-) Öfra mellantanden synes äfv en utvändigt, ty hörn- tanden och främsta kindtanden äro skilda. Vespertilio Nathusii : ofvan rostbrun ; underarmen I t. 2 % l'"^- — PipislreUus: ofvan gulbrun med svartaktig bot- tenfärg; underarmen i t. 1^2 li^- 2) Öronen mest tunna genomskinliga, föga kortare eller något längre änhufvudet; örlocket längre än halfva örat, upp- åt afsmalnande; mellantänderna ofvan 2, nedan 2. Natlblac- kor: (Vespertilio). fl) öronen kortare än hufvudet. Vespertilio mystacinus : öronen föga genomskinliga; svansflyg- huden med talrika (10 — 12) tvärstreck. — Baubentonii : öronen genomskinliga; svansflyghuden utan tydliga tvärstreck. 6) öronen längre än hufvudet. — Nattereri : svansflyghuden med 5 glesa tvärstreck , i kanten fransad. B) Med öronen hopväxta på pannan. 1) Öronen mycket längre än hufvudet, tunna och ge- nomskinliga; mellantänderna ofvan 1 nedan 2. Läderlappar (Plecotus Geoff.): Vespertilio auritus: ofvan rostgrå, under blekare. 2) Öronen kortare än hufvudet, tjocka ogenomskinliga; mellantänderna of\"an O, nedan 'I. Barbasteller (Sjiiotus Keys. et Blås.). Vespertilio Barhastellus : svartaktig. Vi indela således detta artrika slägte i tvenne grupper och hvardera gruppen i tvenne underordnade slägten : Första gruppen: Flädermöss, som liafva öronen skilda. i) Tjockörade Flädermöss [Vespertdiones pacliyoti Glog. Vesperugo Keys. et Blås.). Öronen mycket kortare ån hufvudet , breda, tjocka QäderartadeJ oftast ogenomskinliga; Örlocken Äo;7rt meti GRASKYMLIG FLÄDERMUS. 17 afnmdad, framåt eller inåt böjd spets , stundom i den snedt afrundade spetsen bredast , nästan njurlika; mel- lantänderna *) ^ eUer\; en liten hudflik utanför sporr- benet-^ svansflyghuden med talrika fl O — ^^J tvär ådror. De Flädermöss , som höra till denna afdelning, utmärka sig i allmäuhet genom en mer undersälsig och stark kroppsform 5 hårbeklädnaden är^ ehuru fin, dock icke ullik^ nosen kort och bred, föga hårbeklädd j öro- nen vanligen knappt af halfva hufvudets längd, breda, tjocka ofvan afrundade 5 tandbettet starkt med ett ringa antal mellantänder^ hela tandantalet -ff t. 4-f sål. 32 eller 34. — Skallen har nosen mer eller mindre bred, och Öfra profilen från näsan till nackkammen utgör en nä- stan rätt linea, utan betydlig sänkning Öfver ögonen. Deras kroppsbyggnad är undersätsigare, deras vingar bredare men kortare, och derföre är flygten raskare. Vingarna röra sig snabbare i alla rigtningar och med beundransvärd lätthet. I sitt lefnadssätt fö- rete de- äfven det egna, att de i allmänhet utflyga ti- digare än de tunnörade. ■ De utflyga alla (enligt glo- GERS iakttagelser) före första timmans förlopp efter sol- nedgången, och somliga redan vid eller före solned- gången. De fladdra sällan öfver vatten 5 mest bland träd och buskar, och de anställa derunder jagt på så- dana färillar och andra insekter, som om natten äro i rörelse. 1. Oråskymlig- Flädermus (Vespertilio mnrlnus Li.n.). (Vesper t. discolor Recent.). Artm. Ofvan ensfärgadt gräskymlig , under gi^åblack; vid undra sidorna smutsigt hvit; kinder och pan- na svarta; örlocken upptill bredast och snedt af- *) De små enspietsade , som sitta mellan hörntanden och främsta kindtanden. Jemf. sid. 4. Skandinrs Däggdjur. 2 18 VINGFOTADE DÄGGDJUR. rundade. Längd 2 t. 4. lin.j underarmen 1 t. 6 —7 lin. Skallen: Hjernskålsregionen något mer bred än lång; ansigtsdelen ofvan platt utbredd, vid båda sidor ofvan med en mer eller mindre tydlig fördjup- ning; mellant änderna ^. Synonymi: Vespertilio murinus Lin. Faun. Svec. edit. 2:da pag. 1. n. 2; edit. Iima p. 7. n. 18. — Syst. nat. XII. L p. 47. n. 6. — Edit. X. 1. p. 32. n. 7. — Vesper- tilio Noctula Retz. Faun. 1. p. 7. n. 3. (efter beskrif- ning och originalexemplar, förvarade i Lunds Museum). — NiLSS. Skand. Fauna 1. s. 335. n. 50. — Vespert. pipistrellus Retz. Faun. p. 7. n. 5. — Vespertilio dis- cotor Nätter. Kuhl neue Annal der Wetter. Gesellsch. I. I.p. 187. — Desmarest Mammalogie 1. p. 139. — Boie Isis 1823 p. 967. — id. ibid. 1825 p. 1205. — Gloger Isis 1827 p. 421. id. ibid. 1828 p. 1113. — Nilss. Illu- min. figurer till Skand. Fauna 17. Iläft. fig. 33 (infer.) — Particoloured Bot. Bell. British Quadrupeds p. 21 — ■ Vesperus discotor Keyserl. et Blås. Wirbelthiere Euro- pas I. p. XV och 50. Sv. Flädermus, Läderlapp, Natt- blacka. Norr. Skindvinge. Anmärkning vid Synomjmien: Då jag åtskilliga gånger, från utländska Naturforskare, fått förfrågningar rörande linnes Vespertilio murinus, till hvilken art den egentligen hörer ; så anser jag det här vara rätta stället att upptaga och besvara dessa frågor. För det första flnna vi^ lätt, att den art, som de nyare kallat Vespertilio murinus Lin., och som Bechstein kallat Vespertilio myotis, icke kan vara Lin- nés V. murinus, enär den aldrig funnits inom Sveriges gränser, der dock Linnés Vesp. murinus, måste förekomma. ■ För det andra kan de nyares V. murinus icke vara Linnés, af det skäl att don har ''''öronen längre än hufcudeC^ ty Lin:s r.m2/rm'/S; upptagen i Faun. Svecica, har '^öronen mindre än hufvudet^\ Sal. måste V. murinus Lin. Vpira en Svensk art , som har öronen kortare änhufvudet. Lägga vi nu för oss Lin:S Fauna Svecica, 2:dra uppl. Stockholm 1761, sä inse vi lätt hvilken Svensk art der menas. Det säges pag. 2. om V. murinus, att han har: ''''motar es utrinque 3 tricuspi dali,''^ och ''^laniarii superiores duo, anteriore major eJ' Antages blott de 3 flertaggade (tricuspidati) för kind- tänder (molares) och den enda framom dem sittande GRÅSKYMLIG FLÄDERMUS, 19 enspetsade, för en hörntand, hvilketLmNÉ påtagligt gjort, så slår beskrifningen in till punkt och prick med vår ifrågavarande art. Likaledes i underkäken: ''Haniarii in- feriores 3, antico maximo?'' Här har äfven Linné tagit den främsta enspetsade kindtanden, samt mellantanden, äfven som den egentliga dens caninus för hörntänder; hvilkas antal således blir 3; äfven här instämmer så- ledes beskrifningen på vår ifrågavarande art, de ilya- res V. discolor , mellantänderna blifva nemligen enligt Linnés Fauna ^. Då vi nu icke hafva mer än två arter i Sverige, på hvilka denna charakter inträffar, nemligen denna och följande, så måste en af dem vara Linnés* Vesp. murinus. Men följande art är långt mera sällsynt, denna derrmot allmän öfver södra och mellersta Sverige, åtminstone ända till Uppland. • — Lin:s F. murinus är också allmän ; Linné anför på denna art både Uppsvenskt och Små- ländskt namn. Af allt detta följer att Lin:s V. murinus är den art vi här beskrifva. Att i Lin:s Fauna är tryckfel, dådet säges att öfra framtänderna äro 6 och nedra 4, behöf- ver knappt erinras ; ty sådana framtänder har ingen flä- dermus; alla ha 4 ofvan, 6 nedan. Det har gått med Linnés Vespertilio murinus, som med dess Strix passerina, att benämningen i skilda län- der blifvit tillagd olika arter. Den minsta uggleart man kände, trodde man vara Lin:s Str. passerina. Sä kom i England Strix Tengmalmi , i Tyskland Str. Noctua, att få detta namn, och då man slutligen fann den rätta passerina, kallade man den i Tyskland Str. pygmwa och i Holland Str. acadica. På samma sätt trodde man att den allmännaste flädermus nödvändigt skulle vara LiN:s V., murinus : ' Frankrikes Chauve-souris commun och Englands Common bat blefvo derföre kallade Vespert. murinus Lin., ehuru ingendera af dem var det : den förra är Bech.steins Vesp. myotis , den sednare Daubentons V. pipistrellus — ; och dä man slutligen fann den rätta Vesp. murinus Lin., kallade man henne Vesp. discolor. Jag har, med alla andra nyare, begått samma fel; men ett fel är det aldrig för sent att ändra. Man invände ej att namnet V. discolor är allmänt antaget och att än- dringen nu gör confusion ; ty mer confusion åstadkommer det, i kunskapen om arternas förbredning öfver jorden, att antaga, att Linne i Fauna Svecica beskrifvit en art, som alldeles icke tillhör denna del af jorden. Schrebers 2* 20 VINGFOTADE DÄGCD.UR. och de nyares Vesp. rmirinus må behålla namnet Vesp. myolis, hvarmed Becbstein redan benämde den, och V. discolor Nätter, må behålla sitt vida äldre Linneanska namn Vesp. murinus. — BeträfTande i öfrigt synony- mien, får jag anmärka: Retzius har i sin Fauna till Linnés diagnos lagt orden: ''opcrculo lanccolato,"'' hvarigenom hans V. murinus icke längre blir Linnés. Den vördnads- värde Förf. hade ej tillfälle att se alla djurarter, han be- skref. Pä god tro insatte han efter Schreber dessa ord i diagnosen. Retzil';; har deremot ganska känneligt beskrif- vit Linnés V. murinus under namn af V. Noctula , och all tvekan deiom upphör då man ser de exemplar, han deponerat i härvarande akademiska museum, och som ännu der förvaras med Retzii egen handstyl. Att Nät- terers discolor är fullkomligt identisk med denna art, kan jag intyga, emedan jag jemfört tyska exemplar der- af med vår Svenska, (Jemf. hvad jag derom yttrat i 'UUum. tig."'^ 17:de Haft. Art. Vesp. discolor), och Natte- rer sjelf, då han för 8 år sedan besökte mig, erkände dem för fullkomligen identiska. Beskrifn/ng: Längden 2 tum 4 hn., svansen 1 t. ö lin., vingbredden 12 t. 6 lin.^ underarmen (ulna) 1 t. 6 — 7 lin. Tibia 6 lin. — Hufvudet G lin. Nosen mycket bred, derigenom att dess sidor äro starkt svalda, samt ofvan liksom afplattad^ niisan bred (I-^ lin.) htet klufven med en obetydlig fåra långs midten, samt myc- ket framstående öfver underläppen. Näsborrarna half- cirkelformiga^ munvikarnc gående tillbaka under ögat, men ej på långt när ända till örat. Nosen nästan helt naken, tä^t småvårtig och med några glesa morrhår^ pannan deremot försedd med täta långa yfviga hår, hvilket gifver denna art en egen fysionomi. Ögonen mycket små och svarta, ligga bakom kindsvulsten. Öro- nen 4i lin. höga och nästan likaså breda, svarta, tjoc- ka och ogenomsigliga, bakre kanten i midten litet in- skuren, nedtill nindad och -långt framgående^ dock ej ända till miinvikcnj främre kanten med en invändigt tvärgående fålla nära roten. Orlocken temligen korta, 2 linier höga, breda, upptill bredast och snedt afrun- (JRÅSKYMLIG FLÄDERMUS. 21 dade. Då vingarna äro hoplagda räcker nosen 2 linier framom handlofven. Svansflyghnden med talrika (10 — 12) punkterade tvärstreck^ ofvan glest luden från roten till midten. — Fallen medelmåttigt lång och yf- vig, ofvan håriga ej ullig (håren på ryggen kring 2 — 24" linier långa) ofvan svartbrun eller svartaktig med grå eller gulgrå hårspetsar, hvarigenom den synes grå- skymlig^ inunder smutsigt hvilaklig, stötande i rostgult eller rostbrunt, på sidorna baktill blekast och ullig. Nos, kinder och ett tvärstreck fram Öfver pannan rent svarta. Flyghuden svart 5 lemmarna (extremiteterna) ofvan svarta, inunder blekare. De hannar och honur, jag mätt, voro alla lika stora. Skelettet: a) Skallen: från nacken till framtänder- na 5^ lin., öfver kindbågarna baktill 34-lin., tvärs öfver de bakre kindtänderna 2^ lin. Underkäken från vin- keln till fram tänderna ej fullt en half tum. Hjernskålen sedd ofvan synes nästan klotformig, med nack-kammen gående tvärs Öfver dess öfversta och bakersta del. Nackhålet nästan cirkelrundt, Ansigtsdelen ofvan platt, utbredd, vid båda sidor ofvan försedd med en mer eller mindre betydlig fördjupning, och framtill inskuren genom ett bredt rhomboidiskt hak. En hoptryckt knöl öfver orbitaj foramen infraorbilale rundt, ligger mycket närmare margo orbitalis än maxillaris. Kindbågen smal, i midten litet bredare med en obetydlig flik uppåt. Sedd från sidan är Öfra profilen rät, utan någon sänk- ning mellan hjernskålen och ansigtet. — Tänderna: framtänderna ofvan 4, de mellersta skilda genom ett betydligt tomrum och i spetsen tvådelade, med den yttre eller bakre spetsen kortast j de yttersta mindre, enspet- sade, stundom med en liten tagg vid roten unvändigt, (de bakres framspetsär lägre än de främres bakspets), samt något skilda från hörntanden. Denna är hÖg trekantig spetsig och något krökt j denne och främsta kindtanden sitta tätt sammans, utan någon småtand VINGFOTADE DAGGDJUR. mellan sig. Kindtänderna i, de två mellersta störst, den främsta något högre och nästan enspetsad med en häl invändigt vid roten ^ de tre öfriga med dubbla vågformiga ränder, som slutas med trekantiga spetsar. Underkä- ken: 6 fram tänder, små och naggade , af hvilka de två mellersta bilda en rät vinkel ^ de två sidotänderna sitta något snedtj hörntanden mindre än Öfverkäkensj kind- tänderna i, de två mellersta störst, den främsta en- spetsad, trekantig, högre än de följande tre, af hvilka hvardera är försedd med taggar, 2 yttre mycket större och 3 inre, mindre. Mellan främsta kindtanden och hörn- tanden sitter en liten låg mellantand. Process. €oronoid. bildar en vinkel, föga mindre än en rät. b) Bålen: Halskotorna sakna törnutskott, med un- dantag af axis, som har det kölformigt och böjdt. At- las -har starka sidoutskott och, äfven som axis, en främre knöl. Ryggkotorna \ \ , och af samma antal äro Refbenen på livar sida, hvaraf det öfversta som är mycket kort, tjockt och oformligt, articulerar med manubrium sterni. Bröstbenet (sternum) består af två delar, af hvilka den öfre, (manubrium) är trekantig och har en långsgående köl (carina) som upptill slutas med en hög process. Med denna delens sidohörn ar- ticulera nyckelbenet och det öfversta Refbenet. — Den andra delen (corpus sterni) är smal, jemnbred och nedtill något utvidgad, samt slutas med ett rundt brosk. Till denna del af bröstbenet stöta 5 långa ref- bensbrosk, hörande till 2 — 7 refbenen. — Bröstet ut- gör en kort, framtill hoptryckt kägla. — Ländkotorna 5 utan betydliga sidoutskott. Heligbenet består af fem hopvuxna kotor. c) Extremiteterna: 1 ) de främre: Nyckelbenet -^ tum, lika böjdt efter hela sin längd och hoptryckt, framtill på långs med ränna. Skulderbladet lika bredt nedtill som upptill, bildar nästan en aflång fyrkant, hvars spina som går på sned utåt och uppåt, slutar sig i en lång GRÅSKYMLIG FLÄDERMUS. 23 acromionj process, coracoid. tydligt tvåklufven. Under spina går i samma direction öfver scapula en fördjupning. Öfverarmbenet 1 tum långt ^ underarmens (radius) i^ tum något böjdt. Till alna finnes blott ett ganska obetydligt spår efter olecranum, som är hopvuxet med radius. Handlofsbenen (ossa carpi) mycket små. Mel- lanhandbenen (ossa metacarpi) till de fyra fingrarna äro mycket förlängda l-g- ä 1-| tum långa, och deras längdförhållande följande: pekfingrets märkbart kortare än långfingrets j ringfingrets föga längre än pekfingrets^ lillfingrets något kortare än ringfingrets , men dess för- sta falang räcker vida längre ut än ringfingrets os metacarpi. — Ringfingrets första falang är betydligt kortare än långfingrets j lillfingrets räcker till hälften af ringfingrets. Tummen kort, slutas med en krökt spetsig klo. 2) Bakre extremiteterna: Becknet är litet, på sidorna hoptryckt. Höftbenen långa, cylindriska, upptill något tjoc- kare, sakna allt tecken till abdominal del Os ischii bildar med sin ramus adscendens en vinkel, mindre än en rät. Ossa pubis, som hafva upptill och framtill en hög process, bilda nedtill, vid den mycket korta symphy- sis, en båge. Foramen obturatorium är stort, övat. Svansens kotor 10. Lårbenet -j-\ tum. Vadbenet I tum. Fotvristbenen, plattfotbenen och tårna temligen små. Tårna nästan lika långa, utan motsatt tumme, slutas med hoptryckta, krökta och spetsiga klor. Vistelseort och lefnadssält : Gråskymliga flädermu- sen synes vara den allmännaste art i slägtet, icke blott i Skåne, utan i hela södra och mellersta Sverige. Huru långt hon förekommer mot norden, känner man ännu icke med visshet, isynnerhet som man icke all- tid åtskilt denna och följande art^ men säkert är, att hon förekommer ända till Uppland och andra lika nord- liga trakter. Från många ställen ej mindre i södra än mellersta Sverige, från Södermanland och Uppland, har jag 24 VI NG FOT A DE DÄGGDJUR. fått denna art i stor mängd, och så väl ungar som gamla j hvilket visar att hon på alla dessa ställen, bå- de vistas talrikt och fortplantar sig. Denna Flädermusart uppehåller sig i reranor och hål i murar, uti kyrkor och boningshus, på landet och i städerna. Uti de gamla murarna i Lunds Domkyrka förekommer hon talrikt^ uti ihåliga träd synes hon der- emot aldrig förekomma, och äfven häri skiljer hon sig från följande närslägtade art. Någon gång händer del här i Skåne att en och annan framkommer midt i vin- tren, då blidt väder inträffar ^ de flesta dölja sig dock i sina gömslen till fram i April, då de i skymningen flyga ut, fladdra kring högt i luften och låta höra sitt skarpa och gälla skrik. Före skymningen visa de sig sällan hos oss, och de framkomma nästan endast i lugnt och klart vä- der j stundom ser man dock en och annan ute i blåst och fint regndur. Ibland händer, då de för tidigt om våren flyga ut och bli öfverfallna af köld, att de ej kunna återvända till sina gömslen. De träffas då döda på marken utanför de murar, der de ha sitt till- håll. Denna art är eljest seglifvad och uthållig: för några år sedan hade på senhösten en Gråskymlig flä- dermus inkommit i ett större rum, der sällan elda- des. Hon föll i sömn då vinterkylan inträffade. Hvar- je gång, då rummet uppvärmdes (åtminstone 5 — 6 gånger under vinlren) vaknade hon upp, och fladdrade kring, men gömde sig åter och insomnade då luften i rummet blef afkyld. Oaktadt hon således ofta blef störd i sin sömn, öfverlefde hon dock hela vintren utan att njuta någon föda. Denna art är ytterst arg och ilsken, och biter temligen hvasst, om han blir retad. Födoämnen: Lika som de andra flädermusarterna, lefver denna af flugor och naltfjärillar, myggor, skal- baggar och andra insekter, livilka hon fångar under NORDISK FLÄDERMUS. 25 det hon fladdrar kring i luften eller kryper kring på murarna. Fortplantning : Sedan vintersömnen är slutad och hon börjat ilyga kring efter föda, vaknar småningom fortplantningsbegäret. Parningstiden synes här i Skåne inträffa i lAlaj. I Juli och Augusti har jag sett späda ungar af denna art 5 äfvensom ungstinna honor. Huru fortplantningen och ungarnas uppfödande tillgår, är om- taladt i den allmänna beskrifningen (Sid. 9). Om denna eller ens någon flädermusart ynglar mer än en gång om året, är ännu icke bekant. a. Mordisk Flädermus (Vespertilio borea tis l^siiss.). (Vesper. Nilssonii Keyserl. et Blås.)- .\rtm. Pä rgggen en stor brungul eller gulgrå, bakåt afsmalnande fläck, omgifoen af svart; munder gråblack; ör locken mot spetsen smalare, snedt af- rimdade. Längd 2. t. U lin. Underarmen 1 t. 3i— 4 lin. Skallen: Hjernskålsdelen något mer lång än b red, an- sigtsdelen åt sidorna kullrig , ofvan längs midten, mellan tinninggroparna, en aflångt-oval fördjuptiing; mellant änder na ^. Synonymi: Vespertilio Knhlii Nilss. Illumin. Fig 17de Haft. NB. rättadt i lOidcHäft. pl. 36, der den kallas Ves- pert. borealis. — Vesperus Nilssonii Die Wiibelthiere Europas v. Keyserl. u. Blås. p. XV. u. 51. — Vesper- tilio Nilssonii Schinz. Synops. Mam. I.^p. 153. — De Selys-Longchamps Micromamnialogie p. 139. Anmdrkn. vid Sijnomjmien : Denna art beskref jag 1836 i lllumin. Fig. XVII Haft. Pl. 36 under namn af V. Kuhlii JN ätter. ; men detta misstag rättades 1838 i XIX. Haft., der jag kallade arten Vespertilio borealis. Först året derefter, eller 1839, blef samma art, af Keyserl. et Blås., i Wiegmanns Archiv V. iv. p. 315, beskrifven un- 26 YINGFOTADE DÄGGDJUR. der namn af Vespert. Nilssonii. Ehuru smickrande för mig denna gärd af ynnest är, anser jag dock rättast att låta arten behälla sitt äldre namn. Beskrifmng : Längden 2 t. \ — 2 lin. Svansen 1 t. 4- — 3 hn. (skjuter mer utom flyghuden än föregåen- des). Vingbredden 1 1 4- t. Underarmen (radius) 'I t. 34- lin. till I t. 44 1in. Tibia 54- lin. Hufvudet nära 6 lin. Nosen mindre bred, synes mer långlagd än hos förra, utåt bar 5 kinderna dock uppdrifna, lud- na med längre glesa borsthår. Ögonen: mycket små, ligga omgifna af en nästan naken hud, hafva framtill ofvan en borstbeklädd vårta. Öronen: bredt äggformiga kring 34- lin. höga, svarta knappast genomskinliga. Örlocken kortare än halfva Örat, nästan halfovala, med främre brädden nästan rät, yttre eller bakre bågböjd, så att Örlockets största bredd ligger under midten af utbrädden. Då vingarna äro hoplagda räcker handlofven, till midten af munspringan. Svansens flyghud (med talrika 10 — 12 tvärstreck) till hälften, och sidornas närmast 'kroppen, belagda med svartbruna (sotbruna) hår. Fallen längre än hos föregående j håren på ryg- gen kring 3 linier, från roten till |- af sin längd svart- bruna eller svartaktiga, i yttre tredjedelen glänsande brungula, stundom mer urblekta, då de synas gulgrå. Dessa utgöra en stor aflångt trekantig fläck på ryggen, omgifven på sidorna och baktill af en svart eller svart- brun infattning. Från ena örat till det andra går Öf- ver hjessan oftast ett bredt band af samma färg som ryggens. Stundom ligger en brandgul fläck under örat, och synes äfven på Öronroten. Halsen ofvan och nosen svartbruna. Undra kroppsdelarna gråblack, eller gulgrå. Skelettet: 2^) Skallen: Frän nacken till framtänder- na nära 5 linier j öfver kindbågarna 3 lin. Underkäken 3|- lin. Sedd ofvan är hjernskålsregionen ovat-rund (liksom hos V. Noctula) j nacken ej så utstående som NORDISK FLÄDERMUS. 27 hos V. pipistrellusj men mer än hos V. Noctula. Nosen på sidorna sluttande^ i midten^ der han gränsar till pannan^ försedd med en långsgående oval ingröpningj på sidorna med en svald kant öfver orbita och öfver denna en mindre märkbar ingröpning. Foramen infra- orbitale stort rundt, ligg^i^ långt närmare margo orbi- talis än maxillaris. Incisura nasalis oval. Kindbågen, utifrån sedd, i midten bred med en trubbig vinkel uppåt. Framtänderna ofvan : den främre tvåspetsad , med främre spetsen något längre, den bakre spetsen lika hög som den bakre enspetsade tanden. Hörntan- den stöter med sin bakre kant till främre något ur- gröpta sidan af främsta kindtanden, och ingen mellan- tand finnes. Kindtänderna som hos förra j den inner- sta med ett hak framom utspetsen. Framtänderna ne- dan: de två mellersta bilda en trubbig vinkel, de två följande sitta snedtj mellantanden blott | så hög som främsta kindtanden. Underkäkens processus coronoi- deus bildar en mycket spetsig vinkel. Scapula föga bredare upptill än nedtill j cavitas glenoidalis nedtill bred j process, coracoideus tvåklufven. Clavicula jemnt böjd efter hela sin längd och långs framsidan rafflad. Mellanhandsbenens längdförhållande följande : pekfingrets märkbart längre än långfingrets ^ ringfingrets lika med pekfingrets j långfingrets och lillfingrets något kortare och sins emellan lika. Anmärlming : Denna art, som står närmast Gråskymliga Flädermusen, och ofta dermed blifvit förblandad, skiljer sig således derifrån hufvudsakligast genom följande: 1) hon är något mindre: underarmen (radius) som hos förra håller i längd \ t. 6 — 7 lin. häller hos denna blott 1. t. 4 lin. — 2) Nosen är smalare och synes derföre längre hos denna än hos förra. 3) Öronen äro hos denna mer höga och mindre breda , ej helt opaka , utan något litet genomskinliga. — 4) Örlocket smalare, bre- dast under midten, mot spetsen afsmalnande, ehuru der afrundadt. Hos förra deremot är örlocket mycket bre- 28 VINGFOTADE DÄGGDJUR. dåre och bredast upptill, samt der snedt och trubbigt afrundadt. — 5) Håren på ryggen äro hos denna längre och finare. Hos förra äro alla öfra kroppsdelarna för- sedda med korta gråaktiga hårspetsar, hvarigenom dé alla få en likdan gråskymlig färg; hos denna deremot är blott ryggen försedd med länga glänsande brungula eller mer urblekta hårspetsar, hvarigenom en stor trekantig fläck (ett slags spegel) af denna färg ligger på ryggen; halsryggen och sidorna deremot äro svarta eller svart- aktiga. — 6) Skallen hos båda har öfra profilen tem- ligen rät, utan att, sedd från sidan, pannan är märk- bart uppstigande; men sedd ofvan har den förra arten ansigtsdelen utbredd, liksom utplattad, och öfver sido- kanterna försedd med fördjupningar; hos denna deremot finnes en långsgående fördjupning ofvan mellan hjern- skälsregionen och ansigtsregionen, hvilken sednare är smalare , ofvan halftrind och således åt sidorna sluttan- de. Jemför vidare text. till lllum. Fig. Vistelseort och lefnadssätt : Nordiska Flädermusen upptäcktes först i en fjälltrakt vid Hallingdalen i Norri- ge, den 12 Juli 1826. Sedermera har jag fått sam- ma art från många ställen både i södra och norra trakterna af Skandinavien. Han är tagen här i Lund, i en trädgård; under hösten j i början af Maj träffades samma art i en ihålig ek i skogen vid Skarhultj midt i vintren fanns ett exemplar utfluget i kyrkan i Har- deberga^ den 3 Aug. togs ett exempl. af Studer. Malm i en bergsklyfta vid Romeleklint. I slora Harrie kyrka fanns ett exemplar i Julij från åtskilliga trakter af Småland och (>almare län har jag erhållit samma art genom Hr Adjunkten W. Lilljeborg och Candid. \\'etterberg ^ från Stangvig, innanför Chrislianssand, af Akad. Adjunkten Baron v. Diben, och från Helsingfors i Finland^ åtskilliga gånger genom Hr Protokolls-Sekreteraren Falck *). *) Hr Protokolls-Sekreteraren V. Falck i Helsingfors har genom flera gånger repeterade högst intressanta ^-emisser lemnat mig särdeles värderika upplysningar rörande Finlands Fauna, hvarföre jag här offentligt betygar min tacksamhet. STOR BRUN FLÄDERMUS. 9|9 Således förekommer denna art så väl i södra delarna af vår halfö, som t Finland och i Norriges fjälltrakter^ och högst sannolikt är det denna samma art^ som år- ligen visar sig vid fjällstngorna på Dovrefjäll, i Trond- hiem, i Stördalen ^ på Sneåsen^ i Jemtland och på an- dra ställen ända upp mot polcirkeln. Anmärkningsvärdt är, att denna flädermus, som i den högre norden sy- nes vara så vidt kringspridd, äfven blifvit funnen i det sydligare Europas fjälltrakter. Hon förekommer nem- ligen äfven bland klipporna på Harz, på en betydlig höjd. — Hvad dess lefnadssätt beträfTar, så synes hon också deri komma närmast Gräskymllga flädermusen. Men denna vistas, så vidt jag vet, aldrig uti ihåliga träd, utan blott i springor och hål i murar ^ Nordiska flädermusen deremot bor och ynglar så väl i ihåliga träd, som uti springor i murar och i bergsskrefvor. 3* Stor Brun Flädepmus CVespertilio Noctula Däubent.). Artm. Gulbrun^ ofvan något dunklare, under något ljusare; fållen vid roten blekare; nos, öron och flyghud svartaktiga; nedra sidan af vinghuden längs armen., starkt härbeväxt ; örlocken i ändan breda och snedt afrundade. Längd 3 t. under- armen % t. 1 lin. Skallen: Hjernskälsregionen något mer bred än lång, och med låg kam långs sutura sagittalis: ansigts- delen med starkt utstående knöl öfcer orbita; mel- lantänderna \, den öfra ej synlig utvändigt. Synonymi: Vespertilio Noctula. (La Noctule) Daubent. Mem. de FAcad. 1759. p, 380. tab. iö f. L — Erxleben Mamm. p. 146. Gmelin, m. f. — Schreber Säugth. 1. p. 166. tab. XLIV. — Desmarest Mammalog. 1. p. 136. — Vespert. lasiopterus Schreb. Säugth. tab. LVIII. Die rauflugliche Fledermaus Bechst Nat. Deutsch 1. p. 1182. — Vesp. proteins Kuhl Neu. Annal. der Wetterau. 30 VINGFOTADE DÄGGDJUR. Gesellsch. I. 1. p. 41. — Nass. Illuminerade figurer til! Skantlin. Fauna, Haft. 17. pl. 33. (öfra fig.). — The greot Bat. Bell Brit. Quadr. p. 12. — Pipistrello noltola BoNAP. Faun. Ital. med fig:r. Beskrifning: Längden 3 tum (3 t. 1 lin,). Svan- sen 21 t. \ lin. Vingbredden i 4^- — 1 3 tum. Hufvu- det 1 tum 5 näsans bredd 2 linier 5 Öronen o lin. hö- ga, i-i ^^'^- breda j Örlocket 2 lin. högt, vid roten smalast, mot spetsen (1|- lin. bVedt) utvidgadt, snedfc och trubbigt afrundadt. Underarmen (radius) 2 tum , till 2 t. 1 lin. Tummen med sin korta klo, 2 lin. armarna hoplagda slutas 2 lin. bakom nässpetsen. Ti- bia 64- hn. Hufvudet: äggformigt, nosen bred med en stark uppsvallning på hvardera sidan, mest naken med glesa hår, och deribland några få borsthår. Näsan trubb- klufvenj näsborrarna vidt skilda, ofvan omgifna af en framstående upphöjning,' öppna sig på sidorna ge- nom njurlika, krumböjda hål. Ögonen mycket små, svarta, ligga bakom de uppdrifna,, baktill hårbeväxta kinderna och under främre kanten af Örat. Öronen vidt skilda, korta, breda, afrundade, baktill icke in- skurna, nakna, dock invändigt glest hårbeväxta, något genomskinliga, gråbruna. Örlocket kort, räcker ej half- ^a öronlängden. Svansen räcker blott med en kort spets utom sin flyghud, som är försedd med 10 — 12 tvärådror och i kanten slät. Vingarnas flyghud svart- aktig, inunder långs sidorna af armbenen till en half turas bredd luden af gulbruna hår. Färgen: på nos, armar, ben, svans och flyghud svartaktig^ klorna blekbruna. Hela fallen ytterst fin, kort och tät, från roten till hårspetsarna enfärgadt gul- brun, vid rotfästet blekare, hvitaktig, på hufvudet stundom dunklare, och ofvan dunklare än nedan, der den stöter något i gulblack. STOR BRUN FLÄDERMUS. 31 Jag finner i allmänhet ingen skilnad mellan könen, till färg eller storlek. Stundom har dock honan före- kommit nägot större och af dunklare färg. Skelettet'^) d.) Skallen: Längd 6^ lin., bredd Öf- ver kindbåg. 4 i lin. Öfver bakre kindtand. 3 lin. Sedd ofvan är hjernskålen rundaktig, dock bredare baktill och högst bakerst, der nackekaramen gar tvärs Öfver och har bakom sig en föga utstående delj ofvan på hjessan är den något nedsänkt. Ansigtsdelen ofvan kullrig, åt alla sidor sluttande, dock mest framåt, och med en mer eller mindre märkbar ingröpning Öfverst i midtenj nässkåran aflångt-äggformig, mer djup än bred. Sedd från sidan är öfra konturen baktill temli- •gen rät, bakerst något uppstående, framåt något slut- tande, utan någon sänkning, men tvärtom med en li- ten förhöjning fram öfver kindbågarna. Foramen occi- pitale mycket stort, något mer bredt än högt. Foram. infraorbit. dubbelt, det bakre mindre ligger på orbital- kanten, det främre större ligger framom den. Fram- tändenia ofvan 4, neml. 2 enrotiga på hvar sida, af hvilka den inre längst, enspetsad med en liten tagg bakom spetsen,- den yttre kortare, utvändigt urgröpt, slutas med två spetsar, af hvilka den främre är något längre. Framtänd. nedan 6 med breda naggade kro- nor, sitta tvärt, så att 2, 21 och 3, 3 sitta med inre kanten bakom raid ten af den föregående. Hörntanden ofvan stor, hög, något bakåt böjd, trekantig med främre och bakre kanten skarp, yttre aftrindad, insidan ur- gröpt 5 hörntanden nedan äfven hög, spetsig, något böjd, baktill urgröpt, framtill trindad, inåt med en afsats Öfver midten. Kindtänderna ofvan 4, mer breda än *) Då denna är den största hos oss förekommande flä- dermusart, och dessutom temligen allmän, skall jag nägot utförligare beslÉs eller Retzii tider, helst ingendera upptagit henne i 38 VINGFOTADE DÄGGDJUR. sin Fauna. Icke heller förvarades den, som inhemsk, i något enda af de äldre Svenska ^luseernej icke hel- ler träffade jag henne någonstädes, under de första 18 — 20 år, jag ifrigt sysselsatte mig med samlandet af vår Faunas alster ^ hvarföre hon icke eller är upp- tagen i förra upplagan af detta verk *). Men några få år efter dess utgifvande började hon visa sig här. Man synes häraf kunna taga för temligen afgjordt, att denna art inkommit och spridt sig i Sverige under nå- got af åren mellan 1820 och 1825. Likväl har hon under en föregående långt äldre period funnits här, och som det synes, i lika stor mängd som nu. Yid en reparation af Lunds galma Domkyrka, träffades för några år sedan, uti ett hål högt upp i muren, en mängd ben af flädermöss, hvilka alla tillhörde denna och den gråskymliga arten. jNlan har försäkmt mig, att de funnos i ett bjelkhål, som tjenat till fäste för mur- ställningen vid kyrkans uppbyggande, och att det re- dan vid afputsningen blifvit tillstoppadtj således hade benen legat der sedan medlet af 12:te seklet. Vare härmed hur som helst, så bevisar dock detta fynd, att ifrågavarande art, redan för århundraden sedan, lefvat här i Skåne, der hon under sednare mansåldrar icke börjat visa sig förr än för 20 eller 26 år sedan. Af alla Flädermöss utflyger denna tidigast, nem- ligen långt före solnedgången, och redan under klar och full dag, då eftermiddagarna äro lugna och vackra j men i fult väder synes hon icke. Så länge dagen är fullt ljus, flyger hon särdeles högt, men då skymnin- gen utbreder sig, sänkes flygten närmare jordytan. Hon lefver i flock. Hennes skrik, som äfven höres under flygten, är skarpt och sträft. Hon kommer sent *) Ty den, som der kallas V. Noctula, är de nyares V. discolor och den verkliga V. murinus Lin. Nathusius' flädermus. 39 fram om våren och lägger sig tidigt i sömn om hösten. Födoämnen: Insekter utgöra dennas ^ som de Öf- riga arternas vanligaste kost. Dock skall denna^ i fån- genskapen föredraga kött för insekter, enligt uppgift af Hr Daniell *). Hon åt sönderhackadt rått oxköttj isynnerhet tyckte hon om hjerta och lefver af fogel. (Jemf. äfven V. Natteri under artikel. '^ Födoämnen"^ J. Fortplantning: Likasom förhållandet är hos de an- dra arterna, skall honan oftast föda blott en unge. 4. Matliusius' Flädernius (Vespertilio Na- thusii Keyserl. et Blås.). Arlm. Ofvan rostbrun med något dunklare hiifvud; un- der dunkelt gidbnin; fallen frän roten till ^ sv art- aktig; öronen 2-t lin. höga, och lika breda; ör- locken föga afsmalnande, i spetsen afrundade. Un- derarmen 1 tum 2-j lin. Skallen: 3Ied obetydlig sänkning öfver kindbågarna; ansigtsdelen halftrind nästan jemnbred, med en bred fåra upptill; 2:dra framtanden ofvan högre än bakspetsen af den i:sta; foram. infraorbitale ovalt-rundt. Syn o ny mi: Vesperugo 'NathusU Keyserl. et Blasius Euro- pas Wirbelthiere I. p. XIV et 48. — Jemf. lllum. fig. 17:de Haft. Anm. efter ''''recapitulation.''^ Beskrifning: Längd kring 2 tum 5 svans kring 4:3?j underarm. 1: 24-5 tibia 4^- lin. 5 örat, mätt från mid- ten af ryggsidan, 24- lin. högt, och ungefär lika bredt. Örlocket i frambrädden rätt, i bakbrädden bågböjdt, och der nedtill försedt med ett hak, under hvilket en flik, och öfver hvilket det är jemnbredt till två tredje- delar af sin längd, der det något litet afsmalnar och är afrundadt i spetsen. Svanstlyghuden med talrika (kring 10) tvärstreck, öfra sidan från roten till nära *) Bell. p. a. st. p. 14. o. f. 40 VINGFOTADK DÄ(;(;DJUR. , hälften, samt hela skenkelbenet tätt hårbeväxt. lista leden af långdngret betydligt längre än samma led af ringfingret. — Fallen yfvig, tät och hn, dock icke ullig. Hela hår])eklädnaden ofvan enfärgad t rostbrun, med nå- got dunklare hufvudj under något blekare, gulbrun. Det är dock blott hårspetsarna som haKa denna färg^ ty hela fållen är från roten till |- svartak t ig. Skelettet: Skallen liknar mest den af V. IwreaUs , men har en, ehuru obetydlig sänkning Öfver kindbå- garna 5 häri liknar den V. pipistrellus, men sänkningen är svagare 5 nosen åt sidorna kullrig, trind, nästan jem- bred och utan någon rätt märkisar hopknipning öfver tinninggroparna (som hos V. borealis)^ stundom är den dock mera märkbar 5 öfver orbita en smal sned kant, för hvars slutända står ett ovalt-rundt foramen infraor- bitale^ som ligger mycket närmare orbital- än maxillar- kanten^ en bred jemnbred fåra långs nosryggen. lista framtanden ofvan tvåspetsad, främre spetsen mycket längre än den bakre ^ 2idra framtanden enspetsad, längre än den listas ]:)akspets. Hörntanden och den främsta kindtanden skilda så, att mellantanden synes äfven ut- vändigt mellan denij underkäkens hörntand märkbart högre än kmdtänderna. Framtändcrna nedan stå med längddimensionen långs käken och med kanterna mot hvarandra, dock 2-2, 3-3 något snedt^ de två mel- lersta bilda en vinkel. Vistelseort och lefnadssätt : Denna art, som utan tvifvel ofta blifvit förblandad med V. Pipistrellus, har man redan funnit på åtskilla ställen i Tyskland i i Ber- lin, Halle och Brunswig. Hos oss har hon hittills träf- fats blott här i Lund och i södra Skåne vid Lind^^■edj men utan tvifvel befinncs dess förekommande vara långt mera vidsträckt, sedan man blifvit uppmärksam på de kännetecken som skilja henne från nästgränsande arter. I lefnadssättet synes hon koinaia närmast följande art. LITEN BK UN FLÄDERMUS. 4l 5. liiten Bran Flädermus. (Vespertilio Pipistrelliis Daub.). Artni. Enfärgadt' gulbrun eller sotbrun , inunder något blekare; fallen frän roten till nära midfen spart- aktig; nosen svarlaktig ; öronen och pjghuden svarta; öronen äggformiga nära 2 lin. höga; ör- locken smala jemnbreda och upptill trubbigt och snedt afrundade. Underarmen 1 t. 1 4- lin. Skallen: med en obetydlig sänkning öfver kindbågar- na; ansigtsdelen halftrind nästan jemnbred med en längsgäende fåra upptill och en stark svulst öfver hvardera orbita; 2:dra framtanden ofvan lägre än bakspetsen af i:sta; foramen infra- orbitale njurformigt. Ofra mellantanden ligger till hälften innanför bakkanten af hörntanden. Synonymi: Pipistrelle T>\m. Mem. de TAcad. 1759. p. 381 — Vesp. Pipislrellus Schreber Säugthiere I p. 167. tab. LIV. Nilsson Skandin. Fauna 1. p. 345. — Ziverg Flederinaus B.^-chst. 11 D. 1 p. 1178; Kuijl p. a. st. sid. 197. ■ — Vespert. pipistrelliis Desmarest Matiimal. 1. p. 139. — Vesp. Pipislrellus Nilss. Illum. lig. 17:de Haft. — Vesperugo Pipistrelliis Keyserl. et Blås. Die Wir- belth. Europas I. p. XV. och 48. — Conihon Bat. Bell Britisli Quudrupeds p. 23. — Pyyt^y Bat. (Vespert. pyg- mceus] Leach Zool. Journ. 1. p. 560 tab. XXII. — Jenyns Brit. Vert. p. 25. Anm. Det exemplar, som gifvit anledning till benämningen Vesp. pygmceus, har jag haft tillfälle att se; det förva- ras upptorkadt i British Museum i London, och är en ung V. pipistrellus. Beskrifning: Längd \ tum 6 lin. Svans, 1 t. 2 lin. Vingbr. 8 t. 6 lin. 'Underarm. 1 t. H lin. Tiljia 34- lin. HufvLidet i-i lin. Nosen trubljig^ pä sidorna svald, med glesa länga borsthår. Ögonen sraä svarta, ligga mellan tjocka Ögonlock i en fördjupning bakom de svalda kinderna. Pannan starkt luden. ()rat ogenomskin- ligt, mätt från midten af dess ryggsida nära :l lin. högt j största bredden kring S!^- lin. Dess utkant, Ijaktill nä- 42 VINGFOTADE DÄGGDJUR. got inringad, böjer sig nedan framåt och slutas något bakom mun viken och litet under munspringans linia^ framkanten nägot konvex är litet kortare än Örats stör- sta bredd. Frambräddarnas afstånd från hvarandra vid roten framtill är lika med deras afstånd från nosspet- sen. Denna är bred och rundad, men i midten mel- lan näsborrarna litet utringad. Örlocket jemnbredt trub- bigt afrundadt med största bredden djupt under mid- ten och derunder med ett hak, under hvilket en flik i utkanten öfver roten. Svansens flyghud med 8 — i O tvärstreck, ofvan till midten hårbeklädd och baksidan af vadbenet till mer än hälften luden ^ bakfotens tår äfven som tummen, glest hårbelagda 5 sporrbenets kant- hinna halfoval. lista leden af långfingret nästan icke längre är samma led af ringfingret. Fallen något yf- vig tät och fin, dock icke ullig. Hela hårbeklädnaden är brun, gutorun eWer brungul, inunder nägot blekare mer stötande i black. Bottenfärgen från roten till nära hälften öfver allt s vartaktig eller gråsvart. Öron^ flyg- hud och ben svarta. Anm. Färgen hos de äldre brungul, hos de jagre dunklare brun. Skelettet: Skallen liknar mest den af V. borealis oc Nathusii, men är märkl^art mindre och har en liten sänkning på nosen, så att den är något mer svegryg- gig än hos V. borealis. Nosen åt sidorna kullrig, men med en svald sned kant mellan ansigte och orbita, hvilken är mest svald uppåtbaktill, mest hoptryckt ned- åtframtillj fram öfver denna en grop, således på hvar- dera sidan ^ långs nosen går en jemnbred, temligen bred fåra. Hjernskålen kuleformig, nacken mycket mer utstående och rundj crista occipitalis i midten afbrulen, löper nedåt sidorn'a. Foramen infraorbitale enkelt något njurlikt, och två synas vara hopsmälta, ligger nästan lika långt från orbital- som maxillar-kanten. — Fram- tänderna ofvan: den främre tvåspetsad med framspet- LITEN BRUN FLÄDERMUS. 43 sen längst, den bakre enspetsad ej så hög som den främres bakspets. Framtänderna nedan sitta ej snedt utan med kant mot kant 5 de två mellersta bilda ej vinkel, utan båge. Hörntanden ofvan mycket större än nedraj den är, äfven utvändigt skild från främsta kindtanden, och mellan dem står en låg enspetsad mellantand , som till hälften står innanför bakkanten af hörntanden 5 bak denna ses en än kortare spets från inroten af främsta kindtanden. Kindtänderna ofvan som hos V. Noctula, utom den innersta, som har ett spet- sigt hak utvändigt. Kindtand, nedan, som hos Noct. men inre taggraden nästan lika hög som den yttre j mellantanden blott •§• så hög som främsta kindtanden, och knappt högre än framtänderna. Sternum : sidogrenarna af manubrium äro breda, med föga ingröpta utsidor. Scapula likt Noctute, uppåt bredare, med öfre inre vinkeln afrundadj process, co- racoid. slutas med en lång sidospets. Clavicula jemnt böjdt efter hela sin längd, utvändigt på långs fåradt. Costee i \ par. — Bäcknet har en förvånande likhet med det hos Noctula, derigenom att Os pubis och ramus adscendens ossis ischii ligga nästan parallelt, och deras förening är icke i vinkel utan i en tvär afrundad, ut- vändigt concaverad delj symphysis således något längre än t. e. hos V. murinus. Tuber ischii stark, bakåt och uppåt stående j ramus adscendens mycket tunn, nästan dubbelt så lång som sjelfva os ischii. Vistelseort och Lefnadssätt : Denna är hos oss en af de allmännaste, och mest kringspridda arter, af hela slägtet. Hon förekommer både här i södra Skåne och i flera af Rikets provinser, åtminstone ända upp till Stockholm, der hon är talrik, isynnerhet bland Djur- gårdens löfträd. Afven förekommer hon i Bergen i Norrige, der hon icke heller är sällsynt — och troli- gen förekommer hon ännu längre åt norr. — Hon vi- stas så väl i städer och vid gårdar, som i skogar och 44 v IN G F o T A D K D A G G D J U R. |)arker bland ihåliga träd. Hon lefver, likasom de an- dra, vissa årstider kolonivis, Stundom till flera tjog samlade på ett ställe, och man ser då en mängd svär- ma kring en och samma springa och der flyga ut och in. J)ess vintersömn räcker ej så länge som en del af de andra arternas ^ jag har sett henne framkomma redan kring den 20:de April. Åfven denna vistas stun- dom tillsammans med andra arter 5 och jag har fått henne, tagen i samma bo tillsammans med V. mysta- ctnus , Daubentojiii och (^om jag rätt minnes) murimis. — Utom Sverige förekommer hon i Ryssland och hela Europa ända in i Spanien j ja hon skall äfven träffas på Japan. Födoämnen och Fortplantning nv. m. lika som de andra arternas. 2) Tunnörade Flädermöss, Nattblackor [Vesperti- liones ieptotij. Vespertilio Keys. et Blås. Öronen: nästan af hufvudets längd, eller längre, oftast tunna, genomskinliga, nakna, smalare mot sin längd och spetsigare än hos de föregäende. Öronloc- ken afsmalnande , spetsiga, mer eller mindre långa, (aldrig mycket korta eller bredaj ; mellantänderna |-; sporrbenet ligger i scanshudens kant, utan någon flik utanför sig. Sv ans flyghuden oftast ?}ied glesa eller inga tvärstreck. De Flädertnöss som höra till denna afdelning hafva i allmänhet; mer spenslig kroppsbyggnad än de föregå- ende 5 hårbeklädnaden lång, fin, mjuk och nästan ulUg. Färgen under hvi taktig. Nosen smalare och mer ut- dragen. Tandbettet svagare, med ett större antal mel- lantänder, så alt hela tandantalet alltid är 38. Skallen: hjernskålen starkt convex, isynnerhet bakåt liksom svald, har framför sig en stark sänkning nedtill TUNNÖRADE FLÄDERMÖS^^ NATTBLACKOR. 4o ansigtsdelen, som således ligger vida lägre ^ är smal, på sidorna slattande och liknar en afstympad kegla. I följd af deras mindre styrka, är också flygien mindre snabb och vändningarna mindre raska j de flyga sednare ut om aftnarna än de tjockörade, och enligt Glogers iakttagelse ser man dem aldrig ute före 1 eller 1 1. timma efter solnedgången. De flyga merendels lågt öfver marken eller vattenytan. De äro mer ömtåliga för vinterkylan, äfven som för regn och blåst, än de föregående. De lefva mest af myggor och mal. 6. Mustasclierad Hattblacka CVespertilio mystacinus Leisl.). Artrn. Svcmsflyghiden med talrika [10 — 12J märkbara tvärstreck, men utan fransar; öronen nära af kufvudets längd, svarta nästan ogenomskinliga , ut- kanten i midten utringad; örlocken längre än halfva örat, uppåt afsmalnande. Färgen ofvan svartaktig eller brun, inunder hvitaktig. — Underarmen i tum 2y — 3 lin. Skallen: med en stark sänkning framom ögonen; längs nosen en smal fåra som slutas framtill med e?i ryggkant; mellantänderna mycket små, den främre ej sä hög som fr amt änderna och 2: dr a kindtan- den; den bakre dock högre än J.sta kindtandens afsats. Foramen infraorbitale lika nära alveolär- som orbitalbrädden. Synonymi: Vespertilio mystacinus Leisl. Kubl p. a. st. sid. 202. — Vesp. emarginatus Geoffr. Annal. du Mus. VIII. p. 198. n. 7. — Vesp. ä moustaches Desmar. Mammal. 1. p. 140. — BoiE i Isis 1823. s. 965. — Id. ibid. 1825 s. 1201 — Gloger Isis 1827. s. 420. — Nilss. Illumin. figg. till Faun. H. 1 7. pl. 1 7. — Keyserl. et Blås. Wirbelthiere I. xv. och 53. — Whiskered Bat. Bell. Brit. Qvadr. p. 50. Anmärkning : Donna art står i några åfseenden likasöm på gränsen mellan begge afdelningarna ; den har opaka öron ; något^ ehuru smalt spär till hinna utanför sporrbenet ; ett 46 VINGFOTADE DÄGGDJUR. Stort antal tydliga tvärstreck i svansflyghuden m. m. Stundom äro härspetsarna pä ufra kroppdclarna rostguki, hvarigenom arten , som dessutom i storleken^ och deri att öronen och flyghuden äro svarta, kommer närmast Vespert. pipistreUus , möjligen skulle kunna dermed för- blandas. Hon skiljes dock l:mo derigenom att öronen äro större nemligen (från midten af ryggsidan) nära 3A- lin. 2:do örlocket litet mer än 2 lin., bakTe brädden öf\er roten konvex uppät långsmalt, i sjelfva spetsen dock smalt afrimdadt; 3:tio talrika mest svarta här på sidorna af nosen nedhänga öfser munspringan; 4:to in- gen hud flik utanför sporrbenet; o:to underarmen åtmin- stone I tum 2:V lin. 6:to Största delen af tibia bar; färgen pä undre kroppsdelarna hvitaktig. Skalle och tandbyggnad skilja dem ^id första ögonkastet. B e skr i f ning : Längd ungefär. I t. 7. lin. svans. I. 44- lin. bufviidet 3 lin. Öronen 34- lin. höga, vid ro- ten 3 lin. breda ^ svaila temligen tjocka och opaka, samt i yttre brädden starkt inskurna: örlocket 2^ lin. höet, dess framkant rät, bakkanten nedtill mot roten afrundad, hvarifrån det afsmalnar upp till spetsen, som dock är nåeot afrundad. Xästibben bar, nästan nåeot klufven, för öfrigt är nosen luden 5 öfver öfverläppen nedstå täta borsthår och deribland några längre borst. Underarmen \ t. 3 lin., tummen med klo 1 4- lin., .an- dra och tredje ledet af 3:dje fingret nästan lika långa (NB. egentligen l:sta och 2:dra ledet af långfingret). Skenkelbenet 3 lin. — Hårbeklädnaden >"fvig och ullig, dock ej så finullig som hos de följande arterna. Fär- gen ofvan svartaktigt sotbrun, med korta rostgrå här- spetsar j inunder hvitaktigt grå. Flyghuden svart j svans- hinnan med talrika (10 — 12) tvärådror, som stå tätast vid roten och äro något glesare utåtåt mot svansspet- sen, kanten hvarken fransad eller märkbart hårig j men baktårna belagda med hår. I:sta leden på 3:dje och 4:de (innersta) fingret lika långa. Skelettet. Skallen: 4-^ lin. lång, öfver hjernskålen 2-J- lin. bredj hjernskålen liknar en svald rundt-oval MUSTASCeERAD NATTBLACKA, 47 biåsa, med stark sänkning öfver Ögonen j nosen smal, halftrind liknar en afstympad kegla , ofvan med en tem- ligen djup långsfåra, som dock upphör på något af- stånd från näsinskärningen och detta afstånd är försedt med en ryggkant och med en smal list vid hvardera sidan. Framtänderna ofvan nästan lika, begge med en lägre och lika tagg inåt^ mellantänderna låga, den bakre lägst och skild från främsta kindtanden. Underkäkens framtänder: 3:dje tjock, lika bred som lång^ 2-2! sne- da 5 hörntanden högre än främsta kindtanden^ mellan- tänderna än lägre och de bakre minst och lägst. — Skulderbladen jemnbreda. Nyckelben. 3 lin. Manubrium bildar en trehörning med en köl långs midten j \ 1 par refl:)en. Bäcknets symphysis ytterst kortj foram. obtu- rut. övat. Vistelseort och lefnadssätt : Hos oss lärer denna art vara mer sällsynt än de tlesta andra. Jag har er- hållit den från MörkÖn i Södermanland, genom Herr Prosten Ekström , från jMörlunda och Tveta socknar i Calmare län, genom Hr Candidat A. J. F. Wetterberg, samt en enda gång från Skåne. Från Botaniska träd- gården i Köpenhamn har jag äfven erhållit henne. Hon har sitt tillhåll så väl i gamla byggnader, som uti ihå- liga träd, mest i grannskapet af något vatten, Öf- ver hvars yta hon om aftnarna fladdrar för att fån- ga insekter, som utgöra hennes mesta spis. — En- litg BoiEs iakttagelse är det denna art som samlas i mängd och tillbringar vintren i kalkgrafvarna vid Wi- borg, men- förekommer der icke om sommaren 5 hvar- före BoiE förmodar, att arten är migratorisk och till- bringar sommaren i den högre norden. Återstår dock att uppsöka henne der^ ty hittills är hon derstädes icke funnen, hvarken sommar eller vinter. — Hon flyger snabbt, och merendels lågt. I fångenskap visar hon sig rädd och orolig, och kan svårligen fårmås att mot- taga någon föda. , 48 , . VISGFOTADE DÄGGDJUR. T. Daubeiitoiis IVattblacka (Vesperiilio Baubenfonii Leisl.). Artm. Svansfliighiiden utan märkbara tvärstreck eller fransar ; öronen kortare än Jmfvndet i utkanten något insknrna, jemte örlocken genomskinliga; dessa lancettlika ock nästan af haJfca örats längd; nedra hörntanden ej högre än kindtänderna. Ofvan röd- aktigt grå, under hmtaktig. Underarmen 1 !t. 4 lin. Skallen: med mindre stark sänkning framom ögonen; Nosens långsfåra temligen djup går nära näsin- skärningen och der emellan finnes ingen ryggkant; den trekantiga sidoingröpningen skild från foram. infraorhit .genom en bredare valk, sä att detta ligger lika aflägsnadt frän i)igröpningen och alreolarhräd- den. Främre framtanden ofvan bred, lägre än ba- kre; mellantänderna ofcan små, den bakre lika . hög , som i. sta kindtandens inre afsats; nedra hörn- tanden ej högre än kindtänderna. Synonymi: Vespertilio Daubentonii Leisler, Kuhl NeueAn- nal. der Wetterau. Gesellsch. 1. p. 195. — Boie Isis 1823. p. 964; idem ibid. 1825. p. 1201— 1203 ; Faber Isis 1826. p. 520. — Gloger ibid. 1828 p. 691.— Nilss. Ilium. Fig. 5:te Haft. pl. 15. 17:de Haft. — Vespert. emarginatiis Jenyns brit. Vertebr. p. 26. u. 34. — V. cedilis Jen. Ann. of nat. hist. XV. p. 73. — V. murinus Skand. Fauna 1. Del. s. 340. — Daubentons Bat., Bell. Brit. Quadr. p. 47. Vespertilione del Daubenton Bonap. fn. Ital. med fig. Beskrifning: Längd nära 2 tum^ svansen kring 1 tum 4 lin. Hufvudet 5 lin. Öronen^ mätta raidt på ryggsidan 3-i- lin., framlagda räcka de nästan jemnt till nässpetsen, främre bredden rundad, bai3 „ „ 1—4.— „ . 2t.71in.5 „ i— 3.— „ 2 1. 6— „ 1—4.?. „ 2 t. 5— „ 1— 3. d". alla dessa äro tagna i April. Hufvudet 1 tunQj utdraget i en lång smal nos, som slutas i ett mycket långt spetsigt tryne, med ut- åt och något bakåt rigtade långa morrhår, isynnerhet vid dess båda sidor *). Ögonen mycket små^ svarta , ligga närmare nosspetsen än Örat. Näsan nästan kluf- ven. Öronen korta, afrundade, nakna, i kanten hår- beväxta, räcka ej utom fallen. Tragus rund, ligger I *) Hos den späda ungen (som har hufvudet 6 lin., till ögat 9>\ lin., till örat 5 lin.) är den långdragna nosen temligen tjock och på sidorna svald — för att kunna dia — Tänder- na äro brosk, håren glesa och korta , svansen fyrkantig. 76 GRÄFVARE. bakom under öronöppiiingen. Fallen mjuk^ ulliga lång- hårig^ dess länga här räcka lill midten af underarmen och underbenet j hvarefler benen äro täckta med korta tilllryckla här. Fötterna spensliga^ hvardera med ö smala tär^ klufna ända till roten. Framfötterna nakna under tärna ^ och handlofven (metafars.) utan kanthärj af tårna är den mellersta litet längre än den näst yt- tersta^ denna mycket längre än den yttersta^ och den- na litet längre än den innersta. På bakfoten äro de 3 mellersta nästan lika långa, den yttersta mycket kortare, och den innersta ännu litet kortare. Klorna hoptryck- ta , hvassa , under något rännlade. Bakfoten frän hä- len till mellersta klospelsen 4 lin. Svansen som är af halfva kroppslängden, (hufvudet inberäknadt) ellör I-^ gång så lång som hufvudet, är tunn, jemtjock, dock tunnast vid roten, blir då han torkas, fyrkantig, och mot ändan något plattad. Färgen ofvan mörkt gråbrun, rostgråbrun, svartljrun, sotfärgad, inunder ljusgrå med mer eller mindre rostfärgad anstrykning, som isynner- het märkes långs sidorna, hvilka äro rostgrå med stark färggräns upptill. Svansens färg ofvan som ryggens, nedan blekgrå. Varierar: 1) Ofvan rostbrun, på länden något mörkare, på hufvudet ljusare. Från Skåne. — 2) Trak- ten kring munnen samt alla fyra fötterna bleka j svans- spetsen långt hvit. — Från Tjörn, skickad af Prosten Ekström. Skelettet: Skallen: Längd 6| lin., bredd 3 lin. Sedd i profil är öfra brädden rät, utan märkbar sänkning 5 sedd frän ofvan: hjernskälen halfkuleformig, ligger i samma plan som nosen, livilken är halfkägel- formig, utan starka ingröpningar på sidorna. Gropen mellan akne pterygoidea^ smal, jembredj foramen occi- pitale mer högt än bredt. Tänderna: De halva det egna hos Näbbmössen, att tandkronan vid basen liksom flyter ut öfver benet, livarigenom delta synes fästadt ALLMÄN NÄBBMUS. 77 i tanden och ej tanden i benet. De hafva dock rötter^ hvilka som vanligt äro inkilade i käkarna. Alla tän- derna äro i spetsarna mer eller mindre bruna ^ stun- dom svarlbruna. 1 öfverknken : framtänderna tjocka och starkt krökta, med den trubbiga baktill urgröpta spet- sen dock icke gående nedom öfra tandraden, bakom spetsen en hoptryckt spetsig knöl nästan lika stor och lika hög som spetsen. De egentliga kindländerna 4, breda, de 3 främre fyrkanliga, den innersta Ivärliggan- de, med en smalare spets utåt riglad. Mellanländerna 5, vid basen runda, tältsittande, liksom trängda på hvarandraj de 2 främsta likstora och störst, den 3:djc mindre, den 4:de något mindre än den 3:dje^ den 5:te minst af alla och knappt hälften så stor som den 4:de. I underkäken: framtänderna hoptryckta, framåt liggande, långa, bilda en fullkomligt rät linca med underbrädden af pars dentaria 5 spetsen böjd 5 Öfra eggen med 3 trubbiga tänder, af hvilka den yttersta störst, den in- nersta minst. De egentliga kindtänderna 4 hoptryckta, af hvilka den 3:dje bakifrån störst. Framom den främ- sta sitter en enspetsad mellantand likasom på roten af framtanden. Underkäkens fäste: processus condyloideus har en nedåt riglad, tvärståcnde, nästan halfcylindrisk ledyta, som artikulerar på en framgående tunn benla- mell med uppåt och framåt vänd ledyta, samt en upp- åtvänd mycket smal sned ledyta, som artikulerar med en nedålvänd ledyta på os tempornm. Process, coro- noideus mycket hög, rät och trubbig, på insidan med en stor aflångt trekantig öppning. En lång smal trind och något böjd process utgår från angulus bakåt. — Vertebraj coUi ha inga processus spinosi, skilda ringar, utom epistro- phaeus, hvars process, spinos. är starkt hoptryckt. At- las' flyglar temligen breda, tvära, ett stort hål ofvan vid basen af hvardera. Annulus posterior bred, antc- rior mycket smal med en tappformig knöl framtill. Pro- cess, obliqui anteriores på vertebrae coUi 3 — 4 starka 78 CUÄFVARE. bakat böjda j vertc!)ra colli 6:ta har process, transversus nedstäcnde^ delad i två skenklar, af hvilka den främre kor- tare, den bakre mycket lång, smal och hoptryckt trind. Bröstbenet: maniibrium sterni utgör en utbredd fyr- hörnig plåt, mer bred än lång och hvars bakre hörn är utdraget till ett på sidorna mycket hoptryckt ben, således något liknande .Mullvadens, ehuru ej så ulbil- dadt. Clavicula långt smalt trindt och något böjdt i två olika rigtningar. Scapula långt smalt, upptill något utbredt, liksom hos Talpa, men spina scapulae är myc- ket hög och (liksom hos Svinet) högst i midten, der den uppgår i en trubbig vinkel j framtill öfvergår den i en mycket lång och trind acromion, som i spetsen är delad i en mycket utspärrad långgrenig klyka, hvars begge grenar slutas meil en kula, af hvilken den ena mottager clavicula j på den andra fäster sig en muskel. Os humeri knappt så långt som scapula, trindt, i inre brädden nedtill med ett hål (som hos Katten etc.) men utom en stark tuberculum majus och en stark knöl på insidan på Öfra 3:djedelen af benet, har det en hög kam framtill^ som slutas i en framstående hake. Ulna och radius nedtill mer förenade, upptill skilda j ole- cranon långt bakåtstående slutas snedt tvär med en inåt rigtad krökt spets. Costee 1 4 par, 8 verse. Bäck- net: Os ilium, os ischii och os pubis ligga i samma rigtning , ehuru något ur linien , så att foram. obturat. hgger i rak linea med os ilium. Os ilium smalt, efter hela sin längd halftrindt, Öfra ändan utåt böjd. Os ischii lika långt som os ilium, hoptryckt, jembredtbåg- böjdtj os pubis smalt, trindt, rakt. Foram. obturato- rium mycket stort, halfovalt. Men hvad som isynner- het är anmärkningsvärdt, är att bäcknet är helt öppet, emedan de långa ossa pubis efter hela sin längd ligga parallelt. Der os ilium är hopväxt med os pubis bil- das en uppstående hoptryckt knöl eller kant, som är något inåtböjd, och här ligga ossa pubis något närmare ALLMÄN NÄBBMUS. 79 hvarandra än bakåt. Os femoris rakt, kort^ knappt mer än hälften så långt som tibia, Crns har det egna att fibula är öfver midten af benet hopväxt med tibia till ett benj den hopväxta delen utgör 1^ gång läng- den af den frånskilda. Upptill äro de äfven hopväxta, och der de äro skilda bildas mellan dem en stor, ovalt-aflång öppning. På framsidan af tibia upptill står en hög utåt böjd kam. Vertebree caudales 1 4. Vistelseort och lefiiadssäit : Denna lilla Näbbmusart förekommer i hela Sknadinavien, från de sydligaste trak- terna af Skåne tiH Nordlanden och Lappland, så väl på fasta landet som på öarna. Han uppehåller sig så- väl i trädgårdar, på ängar och Öppna fält, som i sko- gar och bland berg. Afven har han stundom sitt tillhåll i uthus, stall, källare o. s. v. Han löper snabbt efter sin storlek, men dess lopp är icke uthållande och icke åt samma rigtning, ulan ryckvis än hit än dit. Stör- sta delen af dagen ligger han dold i något jordhål j om natten är han mest i rörelse och söker föda. Oak- tadt fötterna äro spensliga, gräfver han med skicklighet gångar i jorden, hvarom man lätt kan Öfvertyga sig, om man tager en lefvande Näbbmus och släpper den i ett kärl, hvari man lagt någon jord. Inom få minu- ter gräfver han sig in, hvarvid han borrar med den spetsiga nosen, och benen äro i en nästan vibrerande rörelse, så att muUen yrer kring honom. Snart för- svinner han, men visar sig vid en annan sida af kär- let, och vänder der om, då han märker dagsljuset, hvarunder han alltjemt verkställer samma vibrerande rörelser. Näbbmusens syn är svag och stundom händer att då hon om dagen framkommer, kan hon ej i hast åter- finna sitt jordhål, och fångas derföre lätt. Hennes jord- hål ligga oftast flera nära hvarandra j de äro kring \ tum i diameter, gå först rakt ned och äro omgifna af en liten mullhög. Ofta gör hon sitt bo under trädröt- ter och buskar j der tillbringar hon äfven vinterdagarna, 80 GR ÄF VARE. ulan att likväl falla i vintersömn. Detta märker man lätt deraf, att man ofta ser dess spår i snön^ bvilka gå till och frän mynningen af detta bo. Också träiTar man ej sällan , midt ,under kallaste vintren, sjelfva dju- ret- löpande på snön. Ser man i stark köld och yr- väder ett litet muslikt djur löpa på snön, så är det sannolikt detta. Om våren sedan snön bortsmält ser man, på våta ängar, och bland buskar, en mängd små gångar i mossan eller i gräsvallen, hvilka äro märken efter Näbbmössens arbeten under vintren. Under vår och sommar har jag funnit denna djurart i största an- tal på fuktiga och tufviga ängar, bland det gamla grä- set, bland hvars rötter han gör sig gångar. Dess läte är ytterst fint och skarpt skirrande, och höres mest under fortplantningstiden. Djuret har, i synnerhet un- der denna tid en vidrig muskuslukt, hvarföre det väl ihjälbites men icke uppätes af Katten, Räfven och an- dra rofdjur. Födoämnen: I magen hos dem jag Öppnat, har jag blott funnit insekter. Men att denna djurart äfven lefver af larver, maskar, varmblodiga och kallblodiga djur, derom kan man lätt öfvertyga sig genom att läg- ga sådana för honom. Han är den glupskaste djurart jag känner. En Näbbmus af denna art, som jag någon tid hade innestängd, förtärde inom ett hälft dygn allt köttet af en Gråspink och inom andra halfva dygnet dertill nästan en hel Grå Flugsnappare j således efter vigten vida~ mer kött på dygnet, än hela djuret väger. Så länge han har fullt upp, är han munter och litligj men lider han brist några timmar, så dör han genast. Hur glupsk han är, bevisar äfven följande: I början var han särdeles vild och sökte ständigt blott att komma ut 3 slutligen lyckades det honom att krypa ut ur sitt fängelse, men i ställe för att springa sin kos, stadnade han genast, ty utanför buren låg en bit kött, som han kastade sig på och för ingen del ville lemna. TJOCKSVANSAD NÄBBMUS. 81 Fortplantnmg : Kring den 210 — 25 April träffar man honom oftast i parning på sänka tufviga ängar här i Skåne. Man hör dess skirrande lälCj närmar man sig det och står stilla^ ser man snart vid sina fötter dessa små djur leka^ eller åtminstone märker man deras rö- relser i gräset, och kan då lätt gripa dem, om man så behagar. Honan skall gå drägtig i 3 veckor och föda 5 — 10 nakna och blinda ungar, hvilkas första fäll skall vara rödaktigt grå. Hon säges fortplanta sig flera gånger under sommaren. Nytta och skada: Utan tvifvel är dessa smådjurs gagn för menniskan icke så obetydligt, derigenora att de förtära en stor mängd skadliga insekter, larver och maskar 5 äfven torde de ofta nog om nätterna rensa marken från smärre döda djur och foglar. Någon syn- nerlig skada göra de väl icke. Fdfigst: Man fångar dem lätt, åtminstone om vin- tren, i fällor, som utsättas på marken, och i hvilka man nyttjar kött till bete. 3. Tjocksvaiisad Mäbbmuis (SorexpygmcBiisVku.?) Artm. Svansen tjock, af kroppens längd till öröppnin- gen, försedd med öppna här, mellan hvilka rin- garna synas, vid roten hopsnörpt, i spetsen tem- ligen trubbig; hi/fvudet tvä tredjedelar af öfriga kroppslängden. Ofvan mörkbrun, under hvitgrä. Synonym i: Ser ex pyymccus Pall. Zoogr. 1. p. 134. — G. Glogeu Nova Acta Acad. Leopoldin. Vol. XIII. P. II. p. 481. tab. 25. — LiLUEBORG Observat. Zool. p. \ o. tab. fig. 2. — Vetensk. Akaclis Öfversigt 1844. sid. 33. — Nathusius i Wiegni:s Arch. 1838 I."p. 44. — An Sorex rusticus Jen. Sundev. Vet. Akad. Uandl. 1842. sid. 184?. ^wm.; Pallas' synonymi är säker, oaktadt han har: "subau- ritus'^ ; äfven sä Glogers , på hvars meddelade figur isyn- nerhet svansens form är naturtrogen. — Helt annat är förhällandet med De Selys' Sorex pygm(BUs'\W\cYo-Ui\m- mal. p. 21 som har: "Queue - - finissant en pointe" etc. Prins MusiGNANOS Sor. pyymceiis, i Icon. d. Faun. Ital. Tab. Sliandiirs Däggdjur, Q 82 CRÄFVARE. fig, I. har också en starkt tillspetsad svans, som icke lik- nar den Pallas'ska S. pygmceus. Beskrifning: Längd 1 tam 74- lin. Svansen 1 t. 3-i- lin. utom sluthåren som äro 2^- lin. Hufvudet 6-i- lin. Kroppen utan hufvud i t. 1 lin. Bakfoten från hä- len 3^ lin. 5 framfoten 2 lin. — Afståndet mellan ör- Öppningen och ögat 2|- lin.^ mellan ögat och nosspetsen 3 lin. Nosen: trynet utom tänderna framskjuter 1^ lin. Det skjljemärke^ som hos denna art genast faller i Ögonen^ är den tjocka valsformiga svansen^ som ej blott relativt till djurets storlek, utan äfven absolut, är tjockare än svansen hos den vida större Sorex vulga- ris ; vid roten är den tunn och liksom hopsnörpt *}, slutas med längre hår, som dock ej bilda någon spets ^ för Öfrigt är den belagd med sträfva icke tilltryckta utan Öppna utstående hår, mellan hvilka svansens talrika ringar tydligt synas. — Afven hufvudet visar genast ett eget utseende, derigenom att det är smalt och ut- löper i en särdeles lång och smal nos. Morrhåren ut- stå i alla rigtningar, dock mest åt sidorna uppåt, de främsta kortast, de bakersta längst. Ögonen mycket små ligga närmare Örat än nosspetsen. Öronen som bestå af två flikar, hvaraf den undra litet mindre, räcka ej utom fallen och äro utvändigt och i kanten invändigt hårbe- klädda. Fötterna mycket smalare och mindre än hos S. vid- garis, ofvan belagda med tilltrycktaiiår. Framfötterna under nakna, tårna skilda, -1:sta mycket kortare än ö:te och denna ungefär lika mycket kortare än 2:draj 3:dje och i:de längst, mest likaj alla väpnade med spetsiga hoptryckta klor. Bakfötterna inunder mest nakna, blott under hä- len och långs vTistsidorna med inbÖjda korta hår. Tår- na skilda^ 1:sta mycket kortare än ö:te, denna kortare än 2:dra, hvilken är föga kortare än 3:dje; som är *) Denna charakter förefinnes äfven hos S. vulgaris och S. pumilus, men märkes mindre, emedan svansen i sig sjelf är tunnare. TJOCKSVANSAD NÄBBMUS. 83 nästan lika med 4:de. Fallen är ofvan mörkare och under ljusare än hos den allmänna, nemligen ofvan mörkt gråbrun, på hufvudet något mer stötande i grått, inunder hvitgrå, nästan silfverglänsande, (under hufvu- det mer gråhvit)^ der dessa färger på undre kropps- sidorna utan bestämd gräns förenas, finnes intet rost- grått band, som hos Sor. mdgarls. Svansen ofvan grå- brun, under hvitgrå. Benen gråhvita. Skelettet. Skallen: Längd 5 lin., bredd 2-j lin. Hjernskålen rund 5 öfra konturen med knappt märkbar sänkning mellan hjernskål och nos, hvilken sednare lig- ger lika högt som förra. Tänderna: alla i spetsen mörkt rödbruna. Framtänderna: de öfras framspets knappt gåen- de nedom spetsarna af de öfriga^ framspetsen större än bakre, invändigt urgröpt, i spetsen afrundadj bakspetsen vanligen trubbig. Mellantänderna: ö, den främsta störst, den 4:de minstj 2:dra htet mindre än 3:dje, som är nästan lika stor med lista^ 4:de af alla minst och lik- som hopklämd mellan 3:dje och öite^ 5:te till omkret- sen nästan rund och lika stor som 2:draj men tand- raden sedd från utsidan visar dock 5:te minst, ty hon är lägst. Underkäkens framtänder ha eggen försedd med 3 trubbiga tänder, utom ändtanden. Stundom äro de dock föga märkbara^ nedra mellantanden 1, ligger på roten af framtanden. — Scapula smalt, upptill nå- got bredare med frambrädden konvex , bakbrädden kon- kav j spina se. mycket hög, högre än benets bredd, högst Öfver benets öfra 4:de del, der den bildar en mycket trubbig vinkel j på nedra 4:dedelen skiljer sig spina derifrån, löper trindad nedåt och bakåt i en acromion^ som klyfver sig i % utspärrade trinda gre- nar, af hvilka den ena vänder framåt och förenar sig med clavicula, den andra står bakåt. Cavitas glenoi- dalis oval ^ process, coracoid. trubbig. — Clavicula myc- Iket spenslig trind, böjd i två rigtningar. jManubrium en, tvär benplåt, på hvars bakre sidor fäster sig 1:sta 84 GllÄFVARE. refbensparet. CosLnc ii, af hvilka 8 verse. Vertebrce lumbares 7, sacrales 5^ caudales i 4. De 3 främre sacrales bredare, med process, spinosi hopväxta till kam, det främsta kortast^ på sidorna hopväxt med -ossa ilium, framåt med ett framstående trubbigt ut- skott, på hvilket fäster sig en tendo från hvartdera os pubis, der det är hopväxt med os ilium. Ossa ilium lialftrinda, jembreda, upptill utböjda. Os ischii sikel- formigt hoptryckt j os piibis litet smalare inböjdt^ hvar- igenom det stora foramen obturatorium blir ovalt, nå- got njurformigt. Fibula skild från tibia blott till något mer än ^. Vistelseort och lefnadssätt: Denna lilla Näbbmus- art fanns först i Siberien af Laxman och sedan vid Ob och Jenisey af Pallas. I Europa har hon först blifvit funnen i Schlesien af D:r Const. Gloger^ och sedermera skall man äfven hafva träflfat henne på andra ställen i Tyskland. I Sverige har hon först blifvit upptäckt af Adjunkten i Zoologien Hr Mag. W. Lilljeborg, som fann henne här i Skåne vid Vestra Wram för o — 6 år se- dan, der ett, förmodligen af en räf, dödadt exemplar först träffades på snön. För två år sedan, likaledes om vintren, fångade Adj. Lilljeborg åtskilliga derafj seder- mera hafva Baron C. v. Dlben och Studeranden Wallek- GREN lemnat exemplar från Villands härad, så att den- na Nälibmusart icke synes vara mycket sällsynt i nämde trakt af landet, och säkert förekommer han äfven på andra ställen hos oss, både i norra och södra Skandinavien. Troligast synes det vara denna som Prof. Su.xdevall fått från Jemtland. Från Finland har jag er- hållit henne genom Protokolls-Sekreteraren Falcks be- nägna meddelande, och från säker hand har jag erfa- rit, att hon äfven förekommer på Seland, nära Köpen- hamn. Således lärer hon vara vida mer kringspridd i norden af Europa och Asien än man hittills förmodat. Huruvida det är samma art som förekommer i södern DVERGNÄBBMUS. 85 lärer ännu icke vara bestämdt afgjordt. I lefnadssältet synes hon närmast likna den allmänna ^ och i män af sin storlek lärer hon vara lika rofgirig som den. Lax- man uppgifver att dess läte liknar ilädermössens^ hvil- ken uppgift af Adj. Lilljeboug bekräftas. Hon synes helst vistas bland buskar, på sumpiga ställen eljer i brinkar nära vatten, der hon gör sig små gångar i jor- den och gräsvallen. Födoämnen: hisckter utgöra dess mesta kost 5 men hon förtär äfven kött, så väl af varmblodiga som kalk blodiga djur, och hon är, efter sin storlek, ganska frät- girig. Den, som fastnat i en snara, uppätes stundom af sina kamrater. Fångst: Man fångar henne om vintren i råttfällor, med små hål, borrade på sidan i en stock och med nedgillrade ståltrådsfjädrar. I fällan lägges kött af en fogel eller dylikt till bete. 3. Dverg^-Uäbbmus (Sorex jnimilus n. sp.)- Artra. Svansen tunn, och af kropptns längd fram till ögonen, belagd med längre här , mellan hvilka rin- garna icke synas, slutas med en spetsig hårpen- sel. IhifDudet nästan lika långt som öfriga krop- pen. Ofvan rostgrå brun, under hvit. Synonymi: Sorex pumilus Öfvcrsigt af K. Vetensk. Akad:s Förhand), i 844. p. 33. Beskrifning: Längd I t. 44- lin. Svansen 1 t. ^\ lin. med hårspetsen '\ t. 4| lin. HufvudetGlin. Från nosspetsen till ögat 2^ lin. — till ÖrÖppningen 4|- lin., mellan ögat och öronöppningen 2 lin. Kroppen utom hufvudet. 6-i- lin. Bakfoten från hälen 3^^ lin. Framfoten \^ lin. Hufvudet, nästan lika långt som öfriga kroppen, är kä- gelformigt med långt utdragen spetsig nos. Nässpetsen bar och genom en vertikal fåra något tvåklufven. Kin- derna på sidorna (mellan ögon och nosspets) något svalda och starkt beväxta med talrika långa åt sidorna 86 GRÄFVARE. utstående mon-hSr^ af hvillia de bakersta äro längst^ de främsta kortast. Tar och underben med tilltryckta hår. Ögonen små ligga något längre från nosspetsen än från öröppningen. Öronen knappt märkbara utom fallen. Svansen tunn, lång som hela kroppen fram till ögonen j (torrkad är den inunder platt äfven som på sidorna, ofvan trind) vid roten hopsnörpt, belagd med längre hår än hos S. vulgär Is och pijgrnceus, ej så till- tryckta som hos vulgurls , men ej så öppna som hos pygnueus och mellan hvilka alls icke ringarna synas ^ den slutas med en spetsig hårpensel af 1^ lin. längd. Färgen rostbrun^ långs rygg och länd mörkare j un- dra kToppsdelarna hvitaktiga eller hvita med grå anstryk- ning på bringa och mage. Svansen ofvan brun, under hvitj benen hvilgrå. Så väl ofvan som nedan är bot- tenfärgen gråblå och det är Ijlott i spetsen som håren äro ofvan bruna, under hvita. Framtänderna i spetsen svartbruna , de öfras fram- spets gående märkbart ned om de Öfrigasj de undres egg tydligt landad. Vistelseort: Blott ett enda exemplar är hittills ta- get af denna lilla djurart, som af alla kända däggdjur är det minsta på jorden. Det omnämda exemplaret förvaras i härvarande Akademis samlingar och är taget af Baron v. Diiben^ i nordöstra Skåne, nära Blekingska gränsen. Anmärkning : Det är ingen anledning förmoda, att detta lilla djur skulle ^■ara unge af nägon känd art. Den enda som kunde ifrågasättas, vore S. pygmwus ; men fötterna hos S. pumilus äro för spensliga och svansen synes vara för lång, för att tillhöra en unge af denna art. Dock torde vidare undersökningar Ijehöfvas, hvarföre jag framställt den till närmare granskning. Tredje gruppen: Crossopus AVagl. Tänderna i spetsen färgade; de tcå mellersta f ram- tänderna nedan med otandad egg; mellant änderna of- VATTENNÄBBMUS. 87 van 4, hvaraf de 3 föga aftaga i storlek inåt; den 4:de mycket liten, knappt 4- sä stor som den 3:dje. ■ 4) 'Vatteii-lläbbiims (Sorex fodiens Pall.). Artm. Ofvan svart, under Iwit med skarp färggräns, eller under grä utan färggräns. Svansen längre än halfva kroppen Qiära -IJ ; fotvrister och tär kantade med stgfva länga simmhär ; bak fötterna breda. Längd 3 t. 4 liti. till 3 t. 6 lin.j svans. 2 t. 2 lin. till 2 t. 4 lin. Synonymi: Sorea: fodiens Pall. Tab. eere inc. 1756. — GiiEL. Syst. I. \. p. 113. sp. 7. — Ödmann Vet. Akacl. Ilancll. 1788 p. 312. — S. Daiihentonii Erxl. Mam. p. 124. — Retz. Faun. p. 29. n. 27. — Schreb. Säugth. III. p. 571. t. 161. — Beciist. Nat. Deutschl. 1. p. 872. t. 10. f. 1. ScHiNZ. I. s. 146. — Musaraigne d'eau Buff. Hist. Nat. VIII. p. 64. t. 11. Id. 8:vo XVI. p. 85. t. 11. i \^ — Water-Schrexo Vm.W\i.ZQo\. 1. p. 125. t. 11. f. 1. • — Bell Brit. Quadr. p. 115. fig. — Variet. S. nigripes Melch. Danke Patted. p. 68. — Sorea^ ciliatiis Sowerb. Jenyns, p. 18 — Sorex cilialus De Selys Etudes p. 28. __ Oared Slirew. (Sorex remifer) Bell Brit. Quadr. p. 119 fig. — Gonf. Nathusius i Wiegm. Archiv 1838. p. 46. — Sv. Vattenndbbmus; Beskrifning: Nosen långt utdragen ; kägelformig) nedtryckt med klufven naken näsa. JMorrhåren långa talrika utåt och något bakåt rigtade^ de bakersta längst. Ögonen mycket små ligga gömda bland håren så att de icke kunna ses utvändigt. Öronen små korta ^ räcka ej utom fallen. Tårna äfvensom folvristerna undertill nakna i kanten försedda med en kam af räta styfva hår. Bakfoten från hälen till mellersta klospetsen 6 — 6|- lin. eller nära 7 lin. Svansen jembred trind, något fyr- kantig^ belagd med korta tilltryckta hår^ som långs un- dra sidan äro längre och bilda en liten kant eller kölj spetsen platt ^ slutas med en liten hårpensel. Färgen: Ofvan svart ^ skiftar med violet glans, inunder hvit eller hvitaktig, med en liten svart fläck 88 CRÄFVAllE. på strupen ocli en dylik större aflang pa inagen. Ben och svans brungrå nästan enfärgade. Varierar tiUfälUgtcis: a) Ofvan svart med en li- ten hvitaktig fläck bakom ögat. b) Benen utvändigt svarta, invändigt livita j tår- na och svansspetsen -derjemte stundom hvita^ svansen svart, långs undra sidan hvitaktig. c) Ofvan svart, under mörkgrå, utan tydlig färggräns. Hit hörer Oared Shrew Bkll Brit. Quadr. p. \ \ 1) lig. Skelettet. Skallen: Län2;d 74- lin., bredd 34-; sedd i profil har den hjernskålen kullrig, högre" liggande, no- sen rät 5 sedd ofvan: hjernskålen halfkuleformig, dock med största dimensionen på tvärs ^ nosen halfkegelformig med starka ingröpningar på sidorna mellan den ocli hjernskålen.'] Mellan orbita och fossa temporalis är in- gen gi'änsj från os maxillare utgår en spetsig proces- sus zygomaticus, men os zygomaticum saknas, och så- ledes finnes ingen kindbåge, hvarken hos denna eller någon af de andra arter, jag undersökt. Gropen mel- lan alae pterygoideae bredj foramen occipitale lika bredt som högt. Tänderna blott i spetsen bruna. Framtän- derna ofcan mycket 'krökta, hoptryckt trinda, trubbiga, vid roten baktill med en hoptryckt spetsig knöl , myc- ket lägre än tandspetsen , hmlken räcker vida nedom öfriga tandraden. De egentliga kindtänderna 4 , hvaraf 3 breda flertaggade, den bakersta mindre, tvärliggande, inåt bredare, utåt afsmalnande. 31ellantänderna 4, de två främsta lika stora, den 3:dje föga mindre, och den 4:de minst och ytterst liten. 1 underkäken: de två mel- lersta långa, framåt liggande, utåt kuUriga, inåt platta, med en skarp otandad kant upptill^ på dem följer I enspetsad hoptryckt mellantand. Kindtänderna 4) den 2:dra störst, alla mer långa än breda. Underkäkens ramus horizontalis utåt platt konvex, inåt platt konkav^ ramus adscendens rakt uppstigande delas i en hög jrro- cess coronoideus, något framåtrigtad och slutas med en VArTENN-iBBMUS. 89 knapp j vid dess rot på inre sidan ett stort häl. Pro- cess condijl. mycket mindre^ lägre, har 2 ledytor, I öfre transversel cylindrisk, sned, en undre platt cylindrisk, sned, begge passa i skilda ledytor på bakviiggen af fossa temp. hvaraf den öfra är horisonl. transvers. convex, den undra snedt verlikalt konkav. Från angukis står en bakåt och ned- åt rigtad lång, smal process. Anm.: Att underk. hos So- rex är fästad genom 2l:ne skilda ledylor beskrifves äf- ven i Cuv. Le^. d'Anat. comp. 2. p. 323. Atlas: dess tuberc. anterius utgör en lång och stark process j posterius deremot är föga märkbar j process, transvers. breda, tvära på Öfra sidan 3 häl i hvardera. — Epi- stropheus med en bred hoptryckt kam för process, spinos. De följande halsvertebr. ulgöra ofvan skilda ringar, utan märkbara process. sj)inosi, på G:te vert. äro proc. transv. breda höga nedböjda. Vert. clorsi 1 3 j lumbar. 6^ sacr. o, caud. 16. Ryggens ha blott obe- tydliga process, spinosi^ process, transv: större ^ ländens ha starkt utstående knölar i stället för jirocess. transv. Process, spinosi bilda hoptryckta framåt riglade sågtän- der. Sacr. process, spin. hopväxta till större delen. •Vert. caud. alla långa — Scapula smalt nästan jem- bredt, inåt trindt, slutas med en kluns eller knölj spi- na mycket hög, i midten högst, följer benets framkant j på benets nedre 4:dedel stiger den som trindad pro- cessus acromion utåt och nedåt, klyfver sig i två ut- spärrade utskott, af hvilka det framålgående upptager claviculaj coll. trindt-hoptryckt utvidgas och slutas med en oval cavit. glen. Clavicula lång, trindlhoptryckt båg- böjd fäster sig vid framsidan af manubr. stern. som har mycket långa breda starkt konkava sidoutskott och midtåt en kam. Costte spensliga, utom 1 :sta paret, som är kort och tjockt. Humerus kortare än antibr. Öfra hälften böjd bakåt, dess caput har största dimensionen framifrån bakåt j olecranon oformligt, försedt med 3 processformiga crista). Ulna och radius mest lika tjoc- 90 GRÄFVARE. ka nedtill hopväxta, så att ingen rotation finnes mellan dem. Bäcknet långt smalt och alldeles Öppet. Ossa ilium framtill ulböjda^ foram. oblur. aflånga, mycket långa. Os femoris kort, rätj caput kuleform. Troch. major jemnt lika helg som hufvudetj Iroch. minor under hufvudet baktill inåtj troch. tertius på utsidan något nedanför^ cajjut infer. klubblik 5 ledfåran framtill platt j condyli platta med fossa poplita^a smalare än hvardera. Tibia lång, rät, trind, med crista starkt utstående tunn, utåt böjd. Fibula mycket tunn, upptill vidt skild, öf- ver midten hopsmält med tibia. Vistelseort och lefnadssätt: Denna är den största till vår Fauna hörande Näbbmus. Hon förekommer, likasom den aUmän?ia, Öfver största delen af Skandi- naviska halfön, från det sydligaste Skåne till långt upp i Lappland. Från Karesuando har jag erhållit henne genom Prosten L^stadii benägna meddelande. Huru- vida hon förekommer ännu längre åt norr, är väl icke kändt, men troligt. I södra Sverige är hon icke säll- synt, ehuru kanhända icke fullt så allmän, som S. vul- garis. Dess tillhåll äro sänka ställen nära vatten, så- som kärrakliga ängar, mossar, åbräddar och bäckdrag. Här ligger hon om dagarna, för det mesta, dold i en håla, och endast om man kommer att oförvarande stö- ra henne, eller då hon märker något i närheten kom- mande rof, iemnar hon sitt gömställe innan skymningen utbreder sig öfver fälten. (Jemf. dock artikl. ^^Födoäm- neii'^). Om nemligen en groda eller liten sork kom- mer nära hennes gömställe, så angriper hon den ge- nast, så väl om dagen, som om natten och söker att indraga den i sin håla, der hon genast börjar för- tära den. Grodan har ett eget läte, nästan likt en kattunges skrik, då hon känner sig vara anfallen af ett rofdjur. Hörer man detta skrik på en sank äng, så kan man vara temligen säker, att grodan är anfallen af en Näbbmus. Mest är dock denna i rörelse om nat- IGELKOTTSLÄGTET. 91 ten för att tillfredsställa sin glupskhet. — Stundom skall denna, likasom S. vulgaris, besöka de huS; som ligga i grannskapet af.de vatien, vid livilka hon bor. Hon besöker ej blott lador, stall och andra uthus, utan ock, som man påstår, vislhus, sannolikt för att der komma åt något kött. — ■ Denna art dykar förträfTligt och löper med snabbhet på bottnen under vattnet. — ■ Hon lig- ger icke i dvala om vintren, utan ses uppfiska sin fö- da ur vattnet äfven under den strängaste köld. Födoämnen : Vattennäbbmusen förtär icke blott in- sekter, larver och krustacéer, som finnas i vattnet, oitan äfven fiskrom, fiskyngel och snäckor. Grodor och vat- tenödlor blifva ofta hennes rof, icke blott i vattnet utan äfven på landet. Om vintren söker hon sin föda under isen och äfven under denna årstid dykar hon ned el- ler löper på bottnen efter sitt byte, men hon kommer upp och förtär det på det torra. Man påstår att dessa djur, hkasom Mullvaden, äro i rörelse morgon, afton och midt på dagen, och att de, den öfriga tiden af da- gen ligga dolda i sina hålor. Fortplantning: Parningstiden säges inträflfa i bör- jan af JMaj, och honan skall gå drägtig 3 veckor, hvar- efter hon föder G — 8 blinda ungar, som hon lägger på ett torrt ställe vid brädden af ett vatten, på ett läger af mossa och gräs. Ungarna äro ofvan svartgrå, på sidorna och svansen mer rödaktiga, inunder livita. Igelkottslägtet (Erinaceiis Im.) NosEiN kägelformig slutas med ell trubbigt tryne. Kroppen ofcan täckt med piggar, inunder samt nosen med borsthår. Fötterna: framfötterna mer under sätt sig a än bakfötterna, hvardera med 5 tär väpnade med hoptryckta klor. — Svansen kort. Tänderna: i öfverkäken: framtänderna 6, de 2 främsta högst, nästan jemtjocka och halftrinda, räta. 92 GRÄFVARE. nediUsläcnde ; skilda genom elt tomrum; de 2 följ. pä hvardera sidan mij eket kortare , den främ- re minst. Hörntanden *) kä g el for mig , tätt bakom denna 2 enspetsade mellantändcr^ den bakre med en lägre spets invändigt. Kindtänderna 4 flertag- gade, med uti tvä rader liggande spetsiga knölar ; den innersta liten snedt sittande; i underkäken; de 2 främsta framliggande halftrinda, upptagas i tomrummet mellan de 2 öfra ; der efter pä hvar- dera sidan följande 3 äro laga enspetsade, den mellersta störst, den bakerst a minst **J. Kindtän- der 4 flerlaggade; de 2 mellerste störst, den ba- kerste minst. De hithörande djur utgöra^ genom sin tandbygg- nad, en öfvergäng till Gnagarna^ och deribland till dem som hafva knöliga kindtänder. Igelkottens kindtänder visa mer än de andra djurens, som höra till denna Ordning, en öfvergäng från taggiga till knöliga. Igel- kotten anses också, mer än de andra, lefva både af djur och växtämnen. Igelkotten kan hoprulla kroppen som ett nystan. Allmän Igelkott CErinaceus europwus Lin.) Artm. Öronen kortare än haljva hufvudet, dolda i fallen; öfra kroppsdelarna grå, undra gräbruna. Synonynii; Erlnaceus europicus Lin. Syst. Nat. i. p. 75. — Lin. Fauna p. 3. n. 22. — Retz. Faun. p. 28. n. 25. — Pa(x. Zoojir. Ross-Asiat. I. p. 137. — Keyserl. et Blås. Wirbelthiere Europas XYII. 19. 60. — Herisson *) Sä kallar jna här som vanligt don framstå i käkbonct. Don lir högre än följande, har toailigen formen af en hörn- tand, hvartill äfven kommer lång och tjock enkel rot. Den iir som hvarje hörntand böjd bakåt ^ då närmsta mellantanden är böjd framåt, hvilket bäst synes hos nnga exemplar. **) Är här någon hörnland sä bör det, enligt sitt läge, vara den mellersta. ALLMÄN IGELKOTT. 93 BuFF. Ilist. Nat. VIII p. 28. t. 6. — Id. in 8:vo XVI. p. 37. — Coinmon Hedge-Hog , Urchin Pen. Brit. Zool. 1. p. 133. — BELL.-British. Quadrupeds p. 76 med fig. — Gemeiner Igel Schreb. Säugth. III. p. 580. t. 162. — Bechst. Naturg. Deutschl. \. p. 188. Schinz p. 123. — Europeisk Igelkott Sv. Zool. 1. 5. t. 25. ■ — Igelkott NiLSS. Skand. Fauna l.p. 135. — Illumin. Figurer I. X. med lig. — SuNDEV, Vet. Akad. H. 1841. p. 223. — Sv. Igelkott; Sk. Piggsvin^ Pinnsvin; Norr. Bustdivil; *) Finn. Jilis-KottL Beskriftiing: Längd 9- 10 1, llufvudet 2 t.21in. Svan- sen f-l tun:i. HufvLidet kägelformigt slutas med ett af- stympadt svart tryne. På sidorna af detta sitta näs- borrarna, som äro aflånga; böjda (njiirformiga) och på deras yttre sida framstår den omslagna randen som en naggad kant. Ögonen små ligga vidt skilda. Öronen 7 lin.^ kortare än piggarna, afrundade och breda. Svansen kort^ tunn härbeväxt. Benen korta. Hvardera foten har ö skilda tår med klor^ som äro ofvanlill kullriga, på sidorna hop tryckta ;- nedundcr rännlade. Tummens tå är kortast. — Hufvudet ofvan ända upp midt på pannan j dess sidor, öronen , hakan, halsen och krop- pen inunder samt benen tackla med grofva hår. Från nosen till Ögat går ett svartaktigt streck. Bakbenen brungrå med svarta klor^ framtårna och deras klor ofta hvita. — Hela kroppen ofvan beväxt med \ tum lån- ga, hornaktiga, trinda åt båda ändar tillspetsade pig- gar, som äro hvita vid roten och framom ändan, samt i yttersta spetsen svarta. Honan har spetsigare nos, mera undersättsig kropp och ljusare färg än hannen. Hon har 5 par svarta spenvårtor, af hvilka 3 sitta på bröstet och 2 på buken. Anatomi : Skelettet liknar i många delar Sorkar- nas [bland Gnagarna) : scapula, pel vis, crus, m. m. — Intermaxillarbenens pars adscendens är särdeles bred och långt uppstigande^ den uppgår på inre sidan om *) Betyder borstdjefvul 94 G U Ä F v A R E. maxillarbenen och förenar sig stundom med pannbenet^ stundom äro de skilda ^ dess pars palatina är ofta länge broskartad; nästan likasom hos Flädermössen j mellan sig hafva dessa ben två långa smala näsben. Crista occipi- talis mycket utvecklad och mer än crista sagittalis. Den smalare delen mellan tinninggroparna är dock bredare än nosen. Ingen tydlig gräns mellan orbita och fossa temporalis. Kindbägar finnas och dessa äro baktill uppåt, framtill nedåtböjda. Pannbenen skilda j parie- talbenen korta, så att suturen mellan dem och os oc- cipitis ligger långt framom crista occipitalis, som är hos äldre ganska si ark. Processus pterygoidei delas i ala externa, som i midten bildar en hög vinkel, och in- terna med sin hamulus pterygoideus. Os sphaenoideum med en ytterst djup och i botten trång ränna, har baktill en rund fördjupning. Tänderna se ofvan, Fossa glenoidalis platt. Underkäkens ramus horiz. har margo super, rätj infer. något bågböjdj ram. adsc. mycket bred, baktill inskuren med 2:ne runda vikar, skilda ge- nom en bakåt och uppåt rigtad condylus, hvars öfra yta är på tvärs aflångt plattrindj' den öfverstående högre processus coronoideus och den underliggande föga kortare process, angularis äro med spetsarna böjda mot process, condyloideus. — Atlas: tuberc. poster, stark, anterius dulsbel^ process, transversi obetydliga. Epi- stroph. med en mycket stark kam för process, spino- susj de följ. lia process, spinosi obetydliga, men pro- cess, transv. isynnerhet på de bakre starkt utvecklade j på 6:te äro de nedhängande breda och tvära. Ryg- gens vertebrer 1Ö ha process, spinosi hoptryckla bre- da bakåtrigfadcj process, transv. uppåt riglade bilda en kam å ymse sidor om ryggkammen och nästan lilva hög som den. Vert. lumlj. G ha äfven starka uppåt riglade processer. Vert sacral. 3. Caud. 1 2. — Främ- re extrem.: clavicula trindt, något Ijågböjdt och med tjockare sternal-ända. Scapula Ijredj margo cervicalis ALLMÄN IGELKOTT. 9Ö urgröpt^ costalis rätj spinalis Jjägböjd^ spina gående långs midten af benet (dock så att fossa supraspinata är bredast) och skitar sig i en stark och bred processus acromion, som går nedåt och böjer sig i spetsen inåtj den är bredast i midten och dess bakre brädd bildar en vinkel. Process, coracoid. en lång knöl Öfver cavi- tas glenoidalis. Hiimerus tjock temligen rät^ öfra än- dan klumpig, nedåt hoptryckt: nedra leden en trochlea och en rolukj har ett hål tvärs igenom benet Öfver ledgången. Antibrachium utgöres af % skilda ben^ ulna hoptryckt har olecranon tjock och tvär 5 radius något böjd och tjockare nedåt 3 kaviteten i dess Öfra ända oval, upptages mest af rotula. Bäcknet: Ossa ilium tre- kantiga med utstående kant 5 öfra ytan platt, sluttande^ frambrädden nästan i rät linea med frambrädden af os pubis. Os ischii starkt hoptryckt i vertikal rigtning, med tuber ischi uppåt rigtad och tvär. Os pubis ned- löper i en smal process, som förenar sig med en dy- lik från andra sidan och bildar en båge^ symphysis är således ytterst kort *). Apertura pelvis superior blir härigenom ovalt-aflång. Foram. obturat. halfrundt m^ed räta brädden mot os pubis. Os femoris rätt med starkt hoptryckt kant långs utsidan j troch. major lägre än ca- put^ troch. minor står inåt och bakåt. Tibia och fibula hopväxta till något öfver midten, hvarefter de bilda ett ovalt-aflångt hål. Vistelseort och leftiadssätt: Igelkotten förekommer i skogarna i södra och mellersta delarna af landet. Ät östra sidan går han väl ej längre upp än till trakten af Gefle och i vestra till fjällryggen, hvilken han aldrig Öfverstiger, men i det södra Norrige förekommer han *) Ungefärligen som hos Leminus. ''''Om häcknets utvidg- ning under drägtiglieten hos PiggsvineV'' höll Prof. Jacobsen ett föredrag i Medic. Afdeln. hos Skandin. Naturforsk. i Stock- holm. Jemf. Förhandl. p. 704. 9G GRÄFVARE. der ocli livar icke s.-illan. Midt inne i landet är grän- sen för honom ännu ej bestämd, I Westmanland före- kommer han talrikt (Sundev. p. a. st.). Det nordligaste ställe i Sverige ; der jag hört honom omtalas ^ är Hede i Her- jedalen, der han en enda gäng skall hafva blifvit sedd. Utom Skanvinavien förekommer han nästan i hela Eu- ropa^ och i Ryssland finnes han ända till Uralska bergs- kedjan^ hvilken han^ enligt Pallas^ icke öfverstiger. Igelkotten har mest sitt tillhall i löfskogar, under rötterna af ruttnade träd^ under buskar^ i häckar och bland nedfallna löf. Med trynet och de skarpa klorna gräfver han sig en hala af en half alns djuplek och bäd- dar den med torrt gräs och lÖf. Denna håla har två ingångar^ hvaraf den ena vanligtvis vänder åt söder. Här ligga merendels hanne och hona tillsammans under sommardagarna^ och först mot aftonen gå de ut för att söka föda. — Igelkotten är det enda djur af denna Ordning, som hos oss ligger i vinterdvala. iMot vintrens annalkande gräfver hvardera könet för sig ett eget bo under trädrötter, buskar e. d. och i detta bo samla de en mängd gräs, löf och mossa, hvari de nedbädda sig så snart första frosten inträfTar, och ligga der i, en oafbruten dvala, till dess de väckas af. vårvärman. Finner man dem under vintersömnen och lägger dem i ett varmt rum, så vakna de upp 5 men de somna in igen så snart de åter komma i kölden. Igelkotten är dum, trög och rädd. Han har det egna att då han blir skrämd rullar han sig samman till ett klot och spänner de skarpa taggarna ut åt alla rigtningar. I denna ställning kan sällan någon hund bita honom, och om denne försöker att bära honom till sin herre, får han merendels umgälla det med en blo- dig mun. iMan påstår att räfven skall på ett slugt sätt vela att åtkomma honom, derigenom att han kastar sin skarpa och stinkande urin i dess näsa. För sanningen af denna uppgift kan jag ej borga. jMen en af mina ALLMÄN IGELKOTT. ,' 97 bekanta har sett en tam räf döda Igelkotten på det vis, att han stack sin spetsiga nos långs nosen af den hop- rullade Igelkotten j fattade der tag om ena bakbenet; och drog det fram^ hvarefter Igelkotten, som måste utsträcka sig, genast blef ihjelbiten. Att han blir rof för höken, har jag sjelf sett. — Igelkotten blir lätt tam och skall då ej vara besvärlig, emedan han låter tag- garna ligga lösa, slätt åt huden. Blir han retad, så reser han taggarna upp Öfver hela kroppen och drager dem fram öfver ögonen. I denna ställning rusar han stundom på sin fiende, t. e. en katt eller en hund, som äter med honom ur samma kärl, och biter honom med eftertryck. Ser han sig Öfverväldigad, så rullar han sig hastigt samman, lägger näsan mellan frambenen långs åt bröstet, drager bakbenen framåt och spänner pig- garna skarpt ut åt alla håll. I denna ställning är han, som ofvan nämdes, merendels fredad för hundens anfall. Födoämnen: Dessa utgöras mest af djur, så väl varmblodiga som kallblodiga, samt insekter, larver och maskar. IMen han skall äfven förtära frukt, äpplen, pä- ron och bär. Isynnerhet skall han i trädgårdarna för- tära mogna krusbär, som han äter från de nedhängan- de grenarna *). Fortplantning: Igelkotten parar sig i Maj, vanligen i skymningen och under buskar i skogen. Honan skall gå drägtig i 7 veckor, och vid slutet af Juni eller bör- jan af Juli föder hon' vanligen i O ungar, i löf- och mosshögar, under rötterna af albuskar e. d. och ned- *) Jag kan likväl nämna att i prestgårdsträdgården vid Nöb- belöf, der, äfvensom i tillgränsande vildplantering, Igelkotten fin- nes, och der äfven är god tillgång på krusbär, jag aldrig märkt att han förtär dem; kanske han har nog ymnig föda af der förekommande markmöss m. m. Eljest har jag också sett hundar med begärlighet uppsöka och förtära mogna krusbär. Skandiir.s Dåggdjnr. 1 98 , GRÄFVARE. bäddar dem i sönderbitet torrt gräs och i mossa. Un- garna äro i början hvita, bevuxna med korta^ borstlika hår, som äro ämnen till piggarna. Modren vårdar dem omsorgsfullt, daggar dem en månads tid och bär till dem föda, som säges bestå i snäckor, daggmaskar och frukt. Nijtta och skada: Den mesta nytta Igelkotten gör, består deri, att han förtär råttor, möss och skadliga insekter. Man har honom stundom, för detta ändamål, i lador, kornbodar och stall, der han säges göra god nytta. Man sätter blott vatten eller mjölk till honom, då han af mössen har tillräcklig näring. Afven gör han nytta i trädgårdar och unga planteringar, som be- sväras af markmöss och mullvader. — På mänga stäl- len äter man dess kött, hvilket isynnerhet om hösten, då han födt sig med frukter, skall vara smakligt. Man beskyllar honom för att, då han hålles i husen, äfven förtära de ägg och kycklingar, han påträffar. ROFDJUR. 99 Ordningen: Ro f djur (Ferae Lin.'*') Tänder: Framtänderna 6 ofvan och 6 nedan; hörntan- den hög , kägelformig ; kindländerna af tre slag: enspetsade (falska kindtänder eller mellanländer) sitta främst; roftanden [flerspetsadj sitter framom knöltänderna ^ hvilka sitta innerst. Underkäksfästet: en tvärliggande vals, fästad i en rän- na under roten af tinningsbenets kindutskott. Benen: (ExtremiteternaJ danade för att gä, löpa o. s. v. Tårna: framtärna 5, baktårna 5 eller 4; alla tärna väpnade med klor. Rofdjuren hafva således sex framtänder (dentes inci- sivi) i hvardera käken j af dessa äro de två mellersta alltid minst, och de två näst mellersta i underkäken sitta, hos de flesta, något längre tillbaka än de öfriga. Ilurntänderna (dentes canini) en på hvardera sidan i hvardera käken) äro höga, kägelformiga och något böj- da^ de som sitla i öfverkäken äro skilda från framtän- derna genom ett. tomt rum, hvari underkäkens hörn- tänder upptagas. Kindtänderna äro af tre slag: Rof- tanden (dens sectorius) vanligen störst, har två eller flera i rad stående spetsar, förenade genom tillskärpta kanter 5 knöliga tänder (dentes tuberculati) som hafva laga utbredda tuggytor försedda med trubbiga knölar, sitta alllid (då de finnas) bakom roflanden och äro \ eller 2j mellantänder, enspetsade eller falska kindtän- der (dentes spurii s. intermedii) försedda hvardera med en hoptryckt kägelformig spets, äro hos olika arter till antalet olika j de sitta framom roflanden och äro alltid mindre än den. Alla hithörande djur lefva mer eller mindre ute- slutande af kött, mest af vertebrerade , oftast varmblo- diga djurj men deras rofgirighet minskas och de hem- *') Syst. Nat. editio X:ma. 7» 100 no FD] UK. ta näring äfven af växtämnen i samma män som de- ras knöliga kindtänder äro flera till antal ^ eller mer ntbildade till storlek. Ett större antal af enspetsade kindtänder, framom roftanden, gör käkarna mer utdrag- na och minskar derigenom deras styrka. Man kan der- före af tänderna ^ med temlig säkerhet^ bestämma gra- den af hvarje rofdjur& grymhet. Underkäken är fästad medelst tvä tvärliggande vals- formiga ledknappar (condyli) hvilka upptagas pä undre sidan af tinningbenet i en trind benränna, som stundom till hälften omfattar dem. Derföre hnnas allsinga horisontela rörelser mellan käkarna j de kunna blott öppnas och tillslutas. Kiiidbägen (arcus zygomalicus) är stark, ut- åt och bakåt böjd, för att gifva mer styrka och utrym- me åt tuggmusklerna. Ögonhålen (orbitas) äro aldrig af ben fullkomligt omslutna, utan baktill öppna j men gränsen mellan dem och tinninggropen (fossa tempora- lis) är Ifkväl (på cranium) alltid utmärkt genom ett ut- skott från pannbenet (processus postorbitalis) och ett dylikt från kindijenet. Örats bentrumma (tympanunij la caisse Cuv. 5 bulla ossea) framstår mer eller mindre på undre sidan af cranium ^ och är merendels blåsfor- mig. Ujerntältet (tentorium) är af ben. Hjernskålen un- gefär af samma storlek som ansigtet. Beträffande Öfriga skelettet, märkes följande: atlas har breda flyglar 5 axis har tandutskottet (processus odontoideus) tappformigt, smalt och solidt, samt törn- utskottet långt framåt och bakåt gående 5 törnutskotten på ryggen höga och smala, på vertebrae lumbares hop- tryckta, kortare och framåt rigtade, men processus transversi höga spetsiga och äfven framåtrigtade. Ref- benen (costa3) smala trindade. Bröstbenet (sternum) långt bestående af ett större antal smala hoptryckta ben 5 manubrium framtill starkt hoptryckt och smalt. Skulderbladet (scapula) närmar sig till halfrunda eller aflångt jembreda formen, alltid med främre brädden ROFDJUK. 101 bågbcijdj skulderbladskamraen (crista scapula?) delar benet så, att främre eller ufra planen (fossa supraspi- nata) är större än bakre eller nedra^ acromion nedgår från spina åtminstone lika långt som ledytbrädden. Pro- cessus coracoideus bildar en knöl, stundom en inböjd hake. Nyckelben (clavicula) finnes aldrig, men i dess ställe ligger ett rudiment dertill i ett litet ben (os cla- viculare) mellan musklerna. Os humeri är längre än skulderbladet (äfven hos Lutra)^ dess hufvud, som ligger bakom benets axis, har sin största dimension framifrån bakåt 5 nedra ledhufvudet har blott en fåra med två upphöjningar: den inre mer brant uppstigande artikulerar med ulna, den yttre mer låg, konvex eller plattad, artikulerar med radius. Underarmens tvenne ben skilda efter hela sin längd. Ulna tjockare än, el- ler lika tjock som radius. Ossa carpi i två rader. Ossa metacarpi 5, af hvilka de 4 äro länga, trinda. Digiti 5, med 3 falanger på hvardera, utom tummen, som har 2!. Beträffande bakre extremiteterna, så äro ossa ilium utvändigt konkava, symphysis pubis läng, vanligen längre än foraraen obturatoriura. Os femoris långt, valsfor- migt, hufvudet kuleformigt, står högre än trochanter major ^ nedre ändans condyli skilda genom en bredare grop 5 ledrännans inbrädd mest nedstigande. Tibia och fibula skilda efter hela sin längd 5 blott hos Hundslägtet hopväxta nedtill j fibula mycket tunnt, tibia slutas ned- till genom två konkaverade ytor, med en rygg mellan sig och en nedstående kant invändigt. Aötragalus med trochlea uppåt och bakåt, konkav under, platt-konvex framtill. Calcaneum framtill tvärtrubbigt, ofvan med bred trochlea. Ossa metatarsi länga trinda 5 digiti, som framfotens j tumnie saknas på bakfötterna hos slägtena Felis och Canis. Organerna för irritabiliteten : muskels vstemet, samt circulations- och respirations-organerna äro isynnerhet utbildade, och af de yttre sinnen är merendels lukten det herrskandcj hos kattslägtet är dock synen starkast. 102 ROFDJUR. Nutritionsorganerna äro icke i så betydlig grad utveck- lade 5 magen är enkel, randad eller oval och tarmka- nalen kort. En del sakna blindtarm^ och det är nästan ingen skilnad mellan tjocka och tunna tarmen. Lefvern är icke stor, men, for att befordra djurets vighet_, de- lad i flera flikar. Alla hafva gallblåsa. Rofdjuren hafva sitt vanliga tillhåll i skogarna, och de äro mer eller mindre skickliga att tämjas och blifva läraktiga. . Yi indela' denna vidlyftiga djurordning i tvenne grupper och hvardei"a i tvenne familjer: Första Gruppen: med I hiöUand i öfverkaken och i eller ingen i underkäken. Alla hafva ett hål i in- brädden af öfcerarmbenet , öfrer nedra hnfvudet. lista Familjen: Kattdjur (Felinaj Nosen kort och, äfven som hnfiudet, af rundad ; en enda ktiölig tand bakom roffanden i öfverkäken och ingen i widerkäken. Mellant änderna 4- (eller ^J. Tungan skarp (skråfligj. Framtärna 5 , bakldrna 4; klorna skarpa, helt re- traktila. Hit hörer slägtet Felis som innefattar kattar och loar. , 2:dra Familjen: Illerdjur (^lustelina). Nosen tjock eller spetsig, alltid kortare än hufvudsjiälen ; en knölig tand bakom roftanden i öfverkäken och en i underkä- ken, den öfra tvärsittande ^ den undra rund; mellan- t änder -|- eller |- eller |-. Framtärna 5 , baktärna 5 ; klorna skarpa oftast något rektraktila. Slinkkörtlar vid sidorna af anus. Hit höra JärfsUigtet (Gulo), IllersUigtet (Mustela), Mårdslägtet (Martes), Utterslägtet (^Lutra) och Grätlings- slägtet (Mcles). Andra Gruppen: med 2 knöltänder i öfverkäken och 2 i underkäken. 3:dje Familjen : Björndjur (Ursina). Ilvardera knöl- tanden i öfverkäken större än roftanden; Nosen utdra- ROFDJUR. 103 gen, tjock och trubbig; kroppen grof, benen jemnhöga; svansen mycket kort; framtärna 5 , baktärna 5 ; klorn- na länga, men ej retraktila. Hit hörer Björnslägtet (Ursus). 4:de Familjen: Hundar (Canina). Hcardera knöl- tanden i öf ver käken mindre än roftanden. Nosen ut- dragen, lika läng som hnfviidskälen ; svansen mer eller mindre läng och yfvig; framtärna 5 ; baktärna 4; klor- na trubbiga, icke retraktila. Hit hörer Hundslägtet (Canis). Öfversigt af de Skandinaviska Rofdjuren. A) Med knölländer -i- eller \. \) Knöltänderna -i-, (Felina): klorna skarpa retraktila (Felis Lin.) Felis domestica, svansen lång, afsmalnande. — Lynx, svansen kort, trubbig. 2) Knöltanden 4- (Mustelina). a) Öfra knöltanden tvär, nästan jenibred; mellantänderna ■|-, nedra roftanden utan knöl invändigt (Gula Storr). Gula borealis: Svart ryggspegel, omgifven af brunt, svan- sen föga längre än hufvudet, ben och svans svarta. b) Öfra knöltanden som förra; mellantänderna | (Muslela). Mustela Putorius : Ben och svans svarta, bottenullen gul, på sidorna framskymtande. — Lutreola : Brun enfärgad, läppar och haka hvita. — vulgaris: Svansen kortare än bakbenen, enfärgad, utan hårpensel. • — Erminea: Svansen längre än bakbenen, i yttre hälften svart, med hårpensel. c) Öfra knöltanden bredare inåt; mellantändern f, nedra roftanden med knöl invändigt (Maries). Maries sylveslris: Bringfläcken gul, spetsig baktill. • — • foiiia: Bringtläcken hvit, bred och klufven baktill. d) Öfra knöltanden bred och jembred, med tvärdimensio- nen störst; mellantänderna |. {Liilra). Lutra vulgaris: Brun, svansen tillspetsad och af mer än half- va kroppslängden. e) Öfra knöltanden mycket större (3 gånger) än roftanden och med längddimensionen störst; mellantänderna |. (Meles). ^104 ROFDJUR. Meles Taxus : hufs^udct hvitt mccl ett svart band genom ögon och öron. B) Med knuUänder \. 4) Hvardera knöltandon ofvan större Un roftanden. (Ursina). Mcllantanderna skilda genom stort tomrum. (Ursus) Lin. Ursus Arctos: Brun, svart eller grå; öronen längre än svansen. 2) Hvardera knöltanden ofvan mindre än roftanden iCaninaJ. Mellantänderna i oafbruten rad: (Cétr/s Lin.). CanisLupus: Grå; öronen spetsiga, utvändigt gulbruna, svan- sen räcker nedom hasleden. — familiaris: Svansen uppät ki"umböjd. — Vulpes': Öronen tillspetsade, utvändigt svarta; fotsu- lornas trampknölar bara. — Lagopus: Öronen afrundade_, utvändigt ensfärgade; fot- sulorna starkt ludna. 4:sta Familjen^ Kattdjur (Felina) sid. 102. Kattslägtet (Felis, Iimé). UvFYumi: bredt med afrundad, kort nos, större ögon, vertikalt aflång pupill, längre spetsiga öron. Kroppen: Idnglagd, täckt med fina här, benen mer eller mindre höga, tårna pä hvardera fram fot en 5 , pä hvardera bakfoten 4, alla väpnade med ret rakt ila, krökta, skarpa klor. Tänderna: framtänderna hoptryckta , föga naggade; hörn- tänderna länga och starka med en skarp kant baktill och tvä längsgäende intryckta linier utvän- digt. Knöltanden nedan ingen;*) ofvan en myc- cket liten, inåt smalare. Roftanden ofvan med 2 skarpa och 1 rund spets, samt en liten häl in- nanför främsta spetsen, nedan med 2 skarpa spet- sar, utan knöl invändigt och vtan knölig del bak- till. Mellantänderna ofvan 1 eller 2, nedan 2, af hvilka den främsta är mycket liten och bortfaller snart; de andra stora, tv år otiga. *) Stundom träffar man dock en liten rund knöltand vid ena eller begge sidorna. K A T T S L Ä G T E T. 105 Tungan: tätt belagd med bakåt rkjtade taggar och dcr- af skrdflig. jMagen: äggformtg kröht; tarmkanalen kort; blindtarmen ganska kort. Anmärkning : Om man i öfveikäken saknade den innersta lil- la, knöliga Canden^ samt den främsta lilla trubbiga och Roftandens häl; så skulle denna tandbyggnad framstäl- la ett ideal af blodtörstighi^t: nu kunna vi åtminstone tänka oss något ännu grymmare djur, fastän vi icke i erfarenheten kunna uppvisa det. Men af hufvudets rmida form, som är en följd af käkarnas korthet och förorsakar deras styrka: af de starka och vidt utspär- rade kindbägarna, som tilkännage utomordentligt star- ka tuggmuskler: af de hvassa och starka klorna, som efter behag kunna indragas och utskjutas, samt deraf att nästan alla kindtänderna äro stora och närma sig i formen till Roftänder; kunna vi, utan fruktan för miss- tag, redan på förhand sluta, att detta slägte måste in- nefatta grymma och hlodgiriga arter. Också tätla de verkligen med Ili/cenan, (det enda djur, utom dem, som saknar knölig tand bakom roftanden i underkäken), att v^ara de blodtörstigaste af alla kända däggande djur — och de till och med öfvergå Ihj(cnan. 1 synnerhet äro de större arterna fruktansvärda: Lejonet, Tujern, Leo- parden och Loarna. Kattslägtet är ett af de artrikaste och tillika el t af de naturligaste i hela skaran af Daggdjuren. Från Le- jonet och Tigern^ till Loen och Huskatten ulgöra alla mellanstående arter, så att säga^ länkar af en och sam- naa naturliga kedja; och det är ganska svårt, att genom bestämda skiljemärken indela dem i grupper. Den ut- gör ett enda helt, antingen man betraktar dess yttre och inre kroppsformer eller dess skaplynne och lef- nadssätt. Oakladt detta slägte är, genom skilda arter, utspridt nästan öfver hela jorden från equatorn till pol- cirkeln, så visar det dock Öfver allt samma skaplynne j och Loen jagar i vara skogar på samma sätt som Le- jonet i Afrikas och Tigern i Indiens, och denna jagt- 106 ROFDJUR. metod är mycket olik den som Björnen ^ Vargen eller de andra rofdjuren an\'ända^ för att ertappa sitt rof. Detta egna skaplynne uttrycker sig i egna kropps- former: jemföra vi ett skelett af kattslägtet med t. e. ett af hundslägtet^ så finna vi följande olikheter: Hos Kattslägtet är: Skallen: bred med kort trubbig nos^ utan sänk- ning framom Ögonen ^ pannbenet bredt med längre spet- siga processus postorljilales,- näsbenen kortare, bredare 5 foramen infraorbitale ligger långt närmare margo orbitalis än margo alveolaris 5 orbita är större, bulIaB osseee rofvefor- miga utan hals. Tänderna: framtänderna hoptryckta, föga flikiga, stundom lilet naggade, de ytterste föga längrej hörntänderna tvåeggade, utvändigt med två långsgåen- de intryckta linier^ roflanden ofvan med 3 i rad lig- gande spetsar och en häl invändigt mellan de två främ- sta ^ mellanfänder : en enda stor, med en hög spets och tvenne lägre spetsar på bakkanten j framom denna en liten enspetsad tand som hos katten finnes, hos Loarna sällan eller aldrig utvecklas 5 knöltand, en enda- mycket liten låg tvärliggande. Roftanden nedan har 2 lika höga spetsar skilda genom ett invändigt liksom skuret hak, försedda med skarpa eggar, en ytterst liten spets, men ingen knölig del baktill. Ingen knöltand i underkäken. Mellantänderna två stora med \ eller 2 spetsar balvtill, och i framtill vid roten. Bålen: Atlas har breda tvära flvdar, och främre brädden af Öfra ringen öfver flygelroten genomborrad j costa3 smala trindaktiga, blott de främre mot nedra ändan något bredare. — Scapula halfiundt, bredden kring -f- af längden ^ crista med en bakåt rigtad flik slu- tas nedtill med en nedätslående spets j process, cora- coid. tunn, inålböjd. Os humeri med ett allångt hål vid inre sidan öfver nedra ändan j Ulna och radius all- deles skilda. Tummens os metacarpi är kort och tjockt. Att klorna äro relraktila, dertill fordrades en egen KATTSLÄGTET. 1 07 mechanism: yttersta tåledamoten är nemligen icke, sonVde andra; fästad till föregående på det sätt att en ledyta på dess bakre ända artikulerar med en ledyta på 2:dra ledamotens främre j utan derigenom att yttersta leda- moten har på öfra sidan en urgröpning, i hvilken 2:dra falangens framända ligger, och genom böjning och utsträck- ning artikulerar. Yttersta falangen kan derigenom läg- ga sig tillbaka parallelt med 2:dra falangen j och eme- dan denna är ingröpt på utsidan bakom artikulations- hufvudet, så kan kloleden lägga sig tillbaka ännu dju- pare ned. •På midten af motsatta sidan af kloleden är ett hoptryckt utskott om.gifvet af en djup fåra, på hvil- ket klon sitter som en dobbsko. r3å kloleden dragés tillbaka långs ryggen af 2:dra leden, ligger således den spetsiga klon uppåtrigtad , och fälles ej ned oftare än djuret vill hegagna den för att hugga uti sitt rof, eller klifva i träd. Således nedfäller och uppdrager tigern sina klor och huggormen sina gifttänder genom en lika mechanism (Jemf. Skand. Fauna 3:dje del. sid. 59). — Os ilium är nästan jembredt (ej utvidgadt). Symphy- sis pubis mycket lång. Caput feraoris och trochanter nästan lika höga. Fibula alldeles skild efter hela sin längd. Tungan mjuk , men på Öfra sidan tätt belagd iiied bakåtrigtade hornartade spetsiga papiller^ tarmkanalens längd (från pylorus) till kroppens, som ' 3 till I ^ nem- ligen hos vilda arten. 3Iagen äggformig och böjd 5 blind- tarmen kort, tjock^ gallbläsaj mjelte^ uterus bicornis^ glans p. belagd med hornartade skarpa taggar, (liksom huggormens). Hvad det yttre beträffar, så äro Ögonen stora och ha vertikalt aflång pupill (hos alla Skand. arter) likasom huggormarna. Öronen rörliga, dragas tillbaka då djuret blir retadt, hvarigenom det får ett ytterst falskt utse- ende 5 morrhåren talrika långa styfva, kunna utspärras j halsen nästan lika tjock som kroppen och denna är 108 RO F DJUR. långlagd, jcmfjock och smal. Benen undersättsiga; al- drig så laga som hos Veslorna, stundom temligen hö- ga t. e. hos Loarna 5 tårna korta (derföre att yttersta leden ligger tillbaka långs ryggen af den mellersta") hvarföre fötterna och spåren efter dem synes breda och runda. Svansen rörlig lång eller kort. Af de yttre sinnen är synen och hörseln mest ut- bildade 5 dessa djur se lika väl om natten som om da- gen. Lukten är ej så stark som hos hunden , men sy- nen är starkare. Betraktar man en katt då han lurar på foglar, så finner man lätt att det är synen, äfven på afstånd, som leder alla hans rörelser. Smaken hos dessa djur är slö 5 de känna ingen njutning af födan förr än den är nedsväljd i magen j de sluka derföre, de tugga ickej de lefva af mjuka födoämnen, hvilka dö blott sönderskära i sådana bitar, att de kunna gå genom svalg och strupe. — Hörseln är skarp, trum- hinnan vid. De höra det minsta ljud och det är ofta blott efter det ringa bullret, hvilket förorsakas af andra djurs gång, som de rigta sina anfall mot dem. Kat- ten börjar således oftast sin jagt led_d af hörseln och fortsätter den ledd af synen. Känseln är fin, och i synnerhet kunna rnorrhåren anses som känselorganerj ofta ser man katten öfvertrefva föremål med dessa, och om han mister dem, skall han i rörelser och ge- bärder uttrycka en förlägenhet, som blott småningom förgår. — Under tårna ligga bara elastiska knölar, [li- kasom putorj , hvilka bidraga att göra gången lätt och tyst. Hela deras organisation är bygd för vighet och böjlighet j de kunna lätt rulla sig samman. Arterna af detta slägte hafva i allmänhet -en mjuk och silkcslen hårbeklädnad, bestående af en kortare, mycket lin ull , och något längre egentliga hår. De fle- sta äro tecknade med fläckar, rinc;ar eller streck, få äro enfärgade, och äfven häruti, både till färg och teckning, likna de' påtagligt Ormarna — hvilket vi bäst KATTSLÄGTET. 109 finna om vi jemföra hela ormskaran med hela kalt- släglet. Beträffande deras skaplynne och lefnadssätt, vilja vi anteckna följande : deras gång är tyst och smygande, och oaktadt de äro begåfvade med en otrolig styrka, en utomordentlig vighet, och försedda med fruktans- värda vapen : skarpa tänder och uddhvassa klor, så anfalla de dock aldrig öppet, som hunden, utan söka genom list och slughet att åtkomma sitt rof. De lägga sig i for- sat der de veta att något djur skall gå fram^ eller också smyga de sig tysta och utan minsta buller kring för att söka ett rof, och då de antingen genom synen eller den fina hörseln upptäckt ett sådant, smyga de, eller nästan ia-ypa, så nära som möjligt, och der stå de nedtryckta och lurande, utan att minsta rörelse förråder dem, och med ett förvånande tålamod afvak- ta de ett gynnsamt ögonblick, då de med pilens snabb- het och i några få skutt kasta sig öfver sitt rof, hug- ga klorna deri, slå det under sig och , hugga tänderna i dess halspulsåder. De dricka det ljumma blodet och förtära blodfulla köttiga delar. Sedan de mättat sig, draga de sig tillbaka till ett gömställe, och falla der i en djup sömn tills hungern åter väcker dem. — För- fela de sitt rof, så förfölja de det icke vidare, utan vända skamflata tillbaka och afbida i tysthet ett mer gynnsamt tillfälle, eller ock smyga de sig kring och söka nytt rof. De äro för lata att använda ett uthål- lande skarpt lopp, så framt ej lifsfara tvingar dem der- tilL Ägde de hundens förmåga af ulhållande lopp, så skulle de utrota allt villebråd i skogarna j ty de ihjäl- rifva ofta långt mer än de kunna förtära, och låta det ligga orördt. Lyckligtvis äro de af naturen lata och makliga, likasom de mest farliga ormarna. Det är en allmän och välgörande naturlag, att de mest ilskna djur äro också de mest lata. Kattorna skilja sig också från hundarna deri, att i 10 ROFDJUfl. de ensamma angripa sitt rof j Vargarna deremot jaga i flock och förfölja samfält rofvet^ kring hvilket de söka sprida sig under lopp. Äfven i sina könförhållanden röja kattorna egenhe- ter: könen nalkas hvarandra med misstroende^ parnin- gen sker under hot och skrik, och sedan den slutats, störta de frän hvarandra med ett uttryck af den stör- sta ovilja och fasa. All Ijufvare känsla är dem främ- mande 5 de ui)pfylla ett naturbud, som förorsakar dem smärta snarare än njutning. Endast modren hyser till- gifvenhet för sina ungar, fadren är deras värsta fiende, och kommer han åt, så äter han upp dem. Äfven deri likna de Ormarna att då de retas gifva de från sig en oUdlig stank. Således: Kattslägtet innefattar de blodtörstigaste af alla däggdjur, grymma då de råka värnlösa djur, - fega och rädda, då de finna kraftigt motstånd j de ihjäl- rifva af mordlust långt mer än som behöfves för att stilla hungern 5 lata och sömniga då ej hungern, brå- naden eller rofbegäret sätter dem i rörelse. Endast då smyga de sig ikring tysta och spejande. De Skandinaviska arterna af detta slägte kan man indela uti Kattar och Loar. \:o Kattar: SDcinsen lång, öronen utan hårpensel: Tanil^att [Fel is domestica, Briss.). Artm. Svansen ungefär af hal f va kfoppslängden , små- ningom utåt afsmalnande ; kroppsfärgen olika. Längd, af de största, kring 2^ t. svans. 10 tum. Synonymi: Felis Catns, Lin. Faun. Sv. n. 9. — Fetis do- mestica Briss. Regn. anim. p. 264. — Keyserl. et Blås. Wirbellhiere I. p. XVIII, et 61. — Schreb. Säugth. 3. pl. 107 G. — Chat. BuFF. Ilist. Nat. VI. p. 1. — ^Coinmon Cat. Pen. Hist. Quadr. 1. p. 274. — Bell. Brit. Quadr. 182. — Gemeine Katze Bechst. Naturg. D. i. p. 648. ScniNz pl. 63. — Sv. Katt, Katta; Fin. Kissa. Beskrifning : Kroppen synes vara något långsträck- TAMKATT. M\ tare och benen kortare än hos Loarna 5 äfven som svan- sen är ojemförligt längre och utåt afsmalnande. Öro- nen som iippät afsmalna med afrundad spets^ äro utvän- digt korthåriga, långs framsidan med långa hår beväxta, för Öfrigt invändigt mest nakna. Svansen är något kortare än^ eller mest lika med halfva kroppslängden. Fallen är temligen mjuk^ dock ej så fin, len och yfvig som hos Loarna 5 den ligger mer eller mindre till kroppen j bot- tenullen är fin och silkeslen. ^Morrhären långa, oftast hvita^ några kortare borst sitta Öfver hvardera Ögat. Hos oss förekommer Tamkatten vanligast af föl- jande färger: 1} Gräkatten: Grå eller brungrå, med ett till tre svartaktiga streck långs ryggen och talrika svartakti- ga tvärstreck på sidorna, pä hufvud och nacke flera långsstreck 5 svansen med svartaktiga och grå ringar och svart spets. Denna artförändring förekommer ej sällan och är mer eller mindre lik europeiska vildkatten. I skogstrakter förvildar han sig stundom och blir då större, får läng- re hår och isynnerhet yfvigare svans än tamkatten. — Denna färg öfvergår å ena sidan i Svarta Katten: rent svart, glänsande. Skinn af denna förekomma i pelshandeln under namn af Genotl; å andra sidan öfvergår förstnämnde färg uti rent hvit; och man ser äfven brokiga af dessa färger. 2) Karthäuser-Katten: (Felis domestica coerulea). Dess hår äro något längre och mycket finare än hos de förra, af en askegrå i blåaktigt sällan i brunt stö- tande färg Denna vackra kattrace, som bibehåller sig oförän- drad om han ej blandas med andra racer, förekommer hos oss i södra Sverige der och hvar, så väl i stä- derna som på landet. Han säges vara mycket vaksam. 3) Spanska Katten: (Felis domest. hispanica). Rost- gul eller rödbrun, svart och hvit i stora fläckar. 112 ' ROFDJUR. Det är endast honorna som liafva alla tre näm- de färger j hannarna äro aldrig trefärgade. Denna katt- race^ som man träflar äfven hos oss^ ehuru mer säl- lan, skall vara kommen från Spanien till det Öfriga Europa. Anmärkning: 1) Ångor a-Katt en (Felis domest. angorensis) med länga silkesfina glänsande hår af hvit, gukiktig, röd eller grä färg, eller ock Hackig, men aldrig svart. Hären äro isynnerhet länga kring halsen, under magen och pä svansen, men korta pä hufvudet och benen. Härstammar från Angöra i Natolien; tinnes äfven talrikt i Persien, sällan i det sydliga Em^opa, aldrig, sä vidt jag vet, hos oss. Ånmärkn.: 2) Svanslösa Kattor, som träffas der och hvar, ut- göra ej en egen race, utan härstamma frän kattor som händelsevis förlorat svansen; likasom stubbs vansade hyn- dor stundom få valpar med kort afstympad svans. Anatomi: Skallen (jemförd med Loarnas): Hjern- skålens bredd framtill (bakom process, postorbitales) ut- gör -I af dess längd till crist. occipitalis. (Hos Loarna blott 4-) j ansigtet vid näsroten liksom hopknipet och näsan der kuUrig, och der nedom litet insänkt. Fora- mina infraorbitalia (merendels) runda (hos Loarna ova- la). Foramina pålat ina anteriora aflånga, dubbelt så lån- ga som breda, (hos Loarna äggformiga). Största bred- den af underkäkens pars dentaria ligger under meller- sta kindtanden (hos Loarna framom främsta) emedan underkäken är under hörntanden bagformig hos Katten^ vinkelformig hos Loarna. — . I Öfriga skelettet finnes en förvånande likhet, äfven i antalet af vertebrer, neml. ryggens i3, af hvilka de t\å bakerste sakna allt spår till process, transversi^ A'ertebra3 lumb. 7 med långa framätrigtade, snedt tillspetsade process, transversi. Vert, sacr. 3 hojiväxtaj dock ej process, spinosi till en kam. JMen antalet af vert. caud. olika j hos Tamkatten äro svans- vertebrerna kring 20. Sternum består af 7 ben utom proc. ensiform. af hvilka manubr. längst, det näst följ. kortast — Tarmkanalen till kroppslängden oftast som 5 till 1. TAMKATT. 113 Vistelseort och lefnadssätt : På skandinaviska half- ön är tama katten ett allmänt husdjur^ som finnes i alla landskap och hos alla åkerbrakande invånare j men det oaktadt^ hvarken är* eller någonsin blir han så lam, som de andra husdjuren ^ han har behållit vida mer än hunden af sitt ursprungliga vilda lynne. Att han t. e. nedgräfver sin spillning, kommer ej af renlighet , utan är äfven en erinring från vildhetstillståndet^ för att ej genom den stinkande spillningen förråda sig och un- garna. Alla vilda kattarter hafva samma instinkt. jMan skulle förmoda att han ej varit så länge domesti- cerad som hunden^ och detla är också troligt. Likväl går hans domesticering tillbaka i tiden före historien j ty i historiens äldsta annaler omtalas redan katten som husdjur. I raenniskoslägtets kulturhistoria inlager katten en vigtigare plats än vid första påseendet torde synas. Det är nemligen påtagligt att Vilden, som lefver endast af jagt och fiske, och, till sitt biträde vid denna förrätt- ning, gjort hunden tam, har dock icke tamt katten, som för honom skulle vara af ingen nytta. Oskså förekom- mer katten icke hos någon vild folkstam 5 äfven är det påtagligt, att icke heller A^omafl?6'«^ som vankar kring med sina hjordar^ behöfde biträde af katten. Detta tamdjur förekommer derföre icke hos Nomaden. Härom kunna vi öfvertyga oss genom förhållandet hos Lapparna, det enda Nomadfolk, som ännu är c|var i Europa. Enligt de underrättelser jag nyligen fått bekräftade, genom Hr Kyrkoherden N. J. Su.ndelin i Lycksele, "finnes och vi- stas vår vanliga katt icke i hela Lappmarken hos nå- gon enda af Lapparna, de der föra egentligt Lappskt lefnadssätt 5 men då Lapparne öfvergå till nybyggare- yrket och nedsätta sig som åkerbrukare, förekommer hos dem stundom katten." Sådant har förhållandet alltid varit 5 det var först sedan en eller annan menniskostam hunnit till den grad af Skandnii Däggdjur. 8 '114 ROFDJ.LR. civilisation, att han lärde sig åkerbruket, som han gjor- de Katten till husdjur. Han fann då olägenheten af en mängd smärre Gnagare, som förstörde hans inbergade skörd, och for att utrota dejn, gjorde han katten tam. Från denna synpunkt betraktadt, torde det ej sakna intresse att efterforska, hur långt tillbaka och iios hvilka gamla folkslag man finner katten omnämd som tamt djur. Redan i Gamla Testamentets Böcker omtalas katten (tsijem) som husdjur i Palestina *) 5 och figurer af detta djur finnas graverade på gamla Egyptiska monu- menter, äfven som Mumier deraf finnas i grafvarna i Theben. Burciiart bevisar, att tama kattar funnos både i Palestina och Babylon *). Herobotus beskrifver noga den tama katten, under namnet ailuros {ailovQog). Under samma namn beskrifver fabeldiktaren /Esopus dess list och slughet. Äfven uti hidien var katten i den aflägs- naste forntid husdjur^ han omtalas i fiera skrifter på det urgamla Sanskritspråket. 1 Grekernas Mythologi fö- rekommer han, äfven som i Nordens äldsta Myther. Der omtalas "att Freyas vagn drogs af kattor och att Loke, vid en täflan med Thor, förvandlade sig i en katt. Af allt detta kunna vi draga de temligen säkra slutsat- ser 1) att åkerbruket är äldre än historien, och 2) att den folkstam, från hvilken Freja-kulten härstammade, re- dan kände åkerbruket. Kattens lömska och ilskna skaplynne kan aldrig full- komligt utrotas 5 han bibehåller alltid mycken likhet med vildkatten. Också kan han lätt förvildas (hvilket ej säl- lan hos oss inträffar med katten, men aldrig med hun- den), och då detta sker, visar sig åter alla hans rofgi- riga naturanlag. Följande händelse, som jag tecknat mig till minnes under den 1 9 Juni 1825, må tjena som be- vis härpå: "Bönderna i V. Odarslöf (i mil fr. Lund) hade på en tid mistat flera lamm, hvilka om morgnarna *) Burciiart Ilicrozoic. p. 859. TAMKATT. i i 5 funnos liggande döda i tjtidret^ ihjälrifna af något rof- djur. Ett eller två lamm hade omkommit livar natt. I brist på bössor väpnade bönderna sig med grofva päkar^ och, åtföljda af en slor bandhund, lade de sig om natten ut kring det ställe, der lammen betade. Rofdjurct infann sig utåt natten och anföll hunden, på hvars rygg det med ett högt skutt sprang upp och högg med klorna efter ögonen. Hunden sökte försvara sig, men drog sig derunder tillbaka ut i ett närbeläget kärr, dit rofdjuret icke följde honom, utan stannade vid brädden^ men så snart hunden försökte att upp- komma på torra marken, blef han åter anfallen med sådan ifver, att Bönderna obemärkta sprungo till med sina påkar och slogo ned rofdjuret. I\Ian kallade det en Kattlo. Vid underrättelsen om händelsen begaf jag mig till stället, der man visade mig det ihjälslagna roflyst- na skadedjuret, som befanns vara en ovanligt stor hvit katt med svart yfvig svans. Någon tid förut hade sam- ma förvildade katt i Skinnatorn dödat två lamm." — För omkring 20 år sedan fick jag, från trakten af Oby i Småland, mig tillsändt ett stympadt skinn af en ovan- ligt stor katt, äfven med ovanligt yfvig svans, och af färg nästan som vildkatten. Djuret var skjutet i skogen och ansågs vara en 'lattio," men var en förvildad tamkatt. Jemte det att katten lätt förvildas, skiljer sig dess skaplynne äfven deruti från hundens, att han mera vän- jer sig vid det hus, der lian uppfödes och mår väl, än vid de menniskor, som underhålla honom. Han följer icke sin ägare, som hunden 5 hans smekningar äro ofta uttryck af falskhet och han är aldrig rätt att lita på • ty midt under lek och smekningar, rifves och bites han ej sällan blodigt. Dock har man äfven bevis på myc- ket tama och sin ägare tillgifna kattar, som ängsligt sö- ka honom, då han är borta och då han synes anlända springa mot honom och på allt sätt de förmå, genom smekningar uttrycka sin glädje Öfver hans återkomst. 8* i IG ROFDJIR. * Till kattens egenheter hörer att han jamar då han åstundar nagot^ att han morrar (spinner, malerj då han h\ilar^ samt kväser och spottar då han blir ond. Under parningstiden får man hora dessa läten och än^ nu flera med hvarandra omvexla till en ohygglig con- cert. Värme älskar han utomordentligt och hvilar der- före gerna på varma ställen t. e. på spiseln, ugnsrö- ren, vid kakelugnen och i solskenet. — Enligt sin na- tur skulle katten sofva om dagen och vaka om natten. Hans sumn är kort och lätt, hans syn och hörsel ut- märkt skarpa, men hans lukt är slö 5 hans lopp är snabbt, men ej uthållande. Han klättrar förträffligt och kan hoppa ur ett träd i ett annat. Kastas han ned från en betydlig höjd, så kröker han under fallet ryg- gen, räcker benen ned, sätter svansen uppåt som ett roder och kommer således att stå på alla fyra, utan att det minsta skada sig. jNIed hunden lefver han merendels i ständigt krig, och dessa hemdjurs förhållande till hvarandra har blif- vit ett allmänt ordspråk om menniskor, som ej kunna sämjas. Likväl kan en hund och en katt, som blifvit uppfödda i samma stuga, stundom lära sig att fördra- ha hvarandra och till och med att äta ur samma kärl *). — ^Märkvärdigt är att detta af naturen så ilskna och grymma djur ej sällan, då det mistat sina egna ungar, vårdat och uppfödt ungar ej blott af främmande ar- *) Under en resa i Norrige 1816 kom jag en dag förbi ett hus, på hvars trappa låg en luind och på ledstången en katt. Hunden rusade ned pä min pudel, som sprang vid res- vagnen och snart blef mellan hundarna en het strid, under hvilken de, som vanligt, resta på tvä ben mot hvarandra, dan- sade om. Slutligen gaf sig äfven katten i striden för att hjel- pa sin kamrat, och hvarje gäng min hund kom till den sidan der han satt, sprang han till och klöste honom; men aldrig rörde han den hund, med hvilken han blifvit uppfödd. Detta bevisar en ovanlig tillgifvenhet mellan hund och katt. ROFDJUR. 117 ter^ utan äfven af främmande djurordningar. For flera år sedan fann Hr Pastor C, O. Olin^ i skogen vid Glimåkra, några små ekorr-ungar, hvilka han. tog hem och lade till en katta, som nyligen haft ungar, hvilka blifvit henne fråntagna. Hon lade dem genast till spe- narna, däggade och vårdade dem medsamrna ömhet, som om det varit hennes egna ungar. Thomas Bell berät- tar en dylik händelse efter Wiiite, i Histonj of Brit. Quadrupeds sid. 190j och i ett bref till mig från Hr F. W. Grill, dateradt d. 2G Okt. 1844, omtalas en ännu besynnerligare hithörande händelse. Hr Grill ha- de lagt två späda ännu blinda ekorrungar till en katta, som samma dag fått 3 ungar, af hvilka de 2 blifvit henne fråntagna. Inom några timmar såg man dem dia sin fostermor, och från den stunden visade hon dem samma ömhet som sin egen unge. Efter 5 — 6 dagar fingo de synförmågan. Då de började gå ut på golfvet, lekte kattan med dem , lade sig på ryggen, kastade upp och tog dem åter under det hon gjorde många puts- lustiga språng omkring dem, hvilket var så mycket märkvärdigare som kattan var gammal, haft ungar mån- ga gånger och hade nu en egen unge att jemföra dem med. Denne, som ännu var blind, och 2 — 3 gånger så tjock som de andra, iäg ständigt stilla på bädden. Efter omkring 5 veckor tog Herr Grill ekorrungarna, hvilka då voro nästan fullväxta, från kattan, som der- vid jemrade sig och förföljde honom för att återfå dem. — Att kattor, som mistat sina egna ungar, åtagit sig vården om harungar, hvilka blifvit lagda till dem, an- föres i A'et. Akad:s öfversigt för 1844 n:o 6 sid. 13Cj och att de i sådant fall till och med vårdat sig om råttungar, omnämnes af Tu. Bell p. a. st., sid. 191. Vet. Akad:s Zook Årsberätt. 1837 — 40. sid. 11. — Att en katta uppammat räfungar, omtalas i Jägare-Sällsk. Tidskr. sid. 61. Bland märkvärdigheter hos Katten förtjenar äfven 118 R o l' D J L' R. nämnas hans Ömtålighet för elektriciteten och hans starkt elektriska hår. Bevis på den förra är, att om en katt finnes i ett ram, der en större elektricer-machin sättes i gång, blir han otålig, ängslig, skriker och sprin- ger uppåt väggarna för att komma ut. — För att öf- vertyga sig om det sednare, behöfver man blott i mörk- ret stryka en katt med handen lånas åt rveaen; man ser då elektriska gnistor, med ett knistrande framkom- ma, der man låter handen framfara *). Det påstås att om man stryker hårdt och med begge händerna efter h\'arandra, skall man slutligen känna svaga stötar. Men katten tycker ej om dessa experimenter, och de kunna ej verkställas utan att han med våld fasthålles. Födoämnen: Kattens bästa föda är kött, isynner- het färskt och framför allt af djur, som han sjelf får döda 5 men i tama tillståndet häller han iill godo med andra riitter, som menniskan njuter. I hus och på marken uppsöker han och fångar åt sig råttor, möss och foglar. Hans käraste dryck är söt mjölk. Forfpianfning: I Februari och' Mars månad infaller kattornas parningstid, då de samla sig, stundom till större antal, merendels på mörka ställen på loft och i bodar. ]Man får då ofta, mestadels nattetiden, höra deras ohyggliga läten. Hankatten har en gröfre stäm- ma, hvarmed han dirigerar den rysliga concerten^ hon- kattornas är mera -fin och jamande. Parningen sker våldsamt, hvarunder honan skriker och hugger slutligen efter hannen, som tager ett långt skutt från henne, *) Det är for denna egenskap skull hos kattens hår, som man nyttjar dess skinn till att piska electrophoren. Men äf- ven andra djurs skinn kunna användas till samma ändamål och Rdfcens s\ans lär härtill \ara bäst. Äfven hos Fisk-utterns skinn är elektriciteten utomordentligt stark. Elektriciteten går således ic>kc förlorad vid djurets död, men den torde minskas. Om en motsatt cJectricitet hos Katten, se Voigts Magazin der Nalurkunde 1708 I. 5. s. 80. TAMKATT. 119 för att undgå hennes klor. Efler 55 dagar föder hon 5 — 12 ungar på ett mjukt läger. Ungarna^ som äro 9 dagar blinda , försvarat hon med mod och raseri mot de starkaste fiender^ ingen hund vågar då anfalla dem. De äro muntra och lekkära. JModren lärer dem tidigt att fånga rof^ genom lefvande råttor som hon bär till dem *)^ Nytta och skada: Huru Katten gagnar derigenom^ att han förtär och utrotar skadliga råttarter, är allmänt kändt. Genom denna egenskap har han blifvit ett oum- bärligt husdjur öfver allt, der åkerbruk drifves. — Svarta kaltskinn (genott) brukas till foder, brämar, vintermös- sor, kragar och mufYar. — Katten blir ett skadedjur för ungt villebråd, då han får vanan att ströfva kring i marken. Unga harar, rapphöns, orrar m. m. anfallas och dödas. Också de nämda och andra foglars ägg uppsökas och förtäras. I dufslagen är katten en farlig gäst. Att förvildade kattor anfalla och döda lamm, iiar jag redan omtalat (sid. 114). — Man har haft exempel på att katt angripit menniskolik, samt mördat små värnlösa barn i vaggan ^ ja det liar äfven händt att han illa tilltygat äldre personer, då de sofvit, der- igenom att han varseblifvit pulsationen i halspulsådern (carotis) och cleruti inhuggit sina hvassa klor. Han bÖr derföre aldrig tillåtas att vistas i sofkamrar, allraminst der barn ligga. Katten blir lätt ond äfven under lek, och man har flera exempel på, att dess bett, då han blifvit hastigt retad ^ haft svåra följder, till och' med va- rit dödande **}. *) Huru rofToglarna lära sina ungar att fånga rof, se Faunan under Tornfalken. **) Att själens affekter hafva ett mäktigt inflytande på sekretionerna, är allmänt bekant. Det synes mig derföre icke alldeles osannolikt, att saliven, hos en Katt, eller annat argt djur, som blifvit retadt och som faller i raseri, kan antaga en giftig beskaffenhet. Några facta tyckas bevisa detta. Jagkän- 120 RO FD J UR. Anmärkning : Från hvilken vild djurart härstamniar Tama Katten? Alla andre Naturforskare: Linné, Buffon, Cuyier m. fl. ansago Tamkatten härstamma frän den vilda kattart, som förekommer i skogarna uti de flesta länder i Europa. Dess utseende är följande: Vildkatten (Felis Catus Lin. (ferus). Svansen ej fullt af halfva kroppslängden, jemtjock, slu- tas med trubbig svart spets; kroppen gulaktigt grå, längs. ryg- gen en svart rand, från hvilken löpa nedåt sidorna talrika mörka tvärstreck, som äfven finnas på benen och svansen. (Längd 22^ tum; svans. W t.). Felis Catus, Lin. Syst. Nat. XIL l.p. 62. (ad partem.) Th. Bell Hist. of Brit. Quadr. p. '177. — Chat sauvage Buff Hist. Nat. XL p. 3. tab. \. Die wilde Katze , Bechst. Nat. Deutschl. I. p. 670. — Tem. Monogr. p. >126. Denna vilda Kattart förekommer i en del af Ryssland, Ungern, Tyskland, Frankrike ,• England m. fl. st. . i bergiga och vilda skogar; äfven skall han tiäfTas i norra Asien. Till vår Skandinaviska Faunas märkvärdigheter hörer, att hon icke eger denna djurart. Förvildade kattar, som till utseende och stor- lek'nästan fullkomligt likna vildkatten, hafva trälfats pä flera ställen, isynnerhet i skogstrakter; men ursprungligt vilda, äro ingenstädes funna hos oss. 1 England är vildkatten nu mera inskränkt nästan blott till Skottland, några skogar af norra England, de skogiga trakterna i Wales och några delar af Ir- land. Dess egentliga tillhåll äro de mest otillgängliga bergiga skogarna, der han vistas ej blott uti ihåliga träd, och i de lataste snår, utan äfven i bergskrefvor, der honan också födei: sina ungar. Stundom träffas han ock om vintern i rör på till- ner en person, som i sin barndom blef biten och klöst af en ond katt. En svår, långvarig och feberartad sjukdom blef följ- den deraf, och såren voro ganska tröga att läkas. Ännu bibe- håller denna samme person en sådan antipathie för kattor, att han mår illa, om en katt händelsevis finnes i ett rum, der han uppehåller sig. Man har flera bevis att menniskor dött af katt- bett. 1 Kyrkan 5. Maria del Popolo i Rom finnes en grafvård öfver en ung Spanjor, som dog deraf att en katt, med hvil- ken han lekte, bet honom i fingret. Inscriptionen i marmorn är följande: Hospes! disce nonum mor tis genus. Improba fe- lis, dum trahitur , digitum inordet, et intereo. Franciscus Tovar Vallisoletanus. J. U. D. Filio dilecto. Flera exempel finner man i Gwtzes Faun. s. 234. f. — VILDKATTEN, 121 frusna dammar eller i hål i brinkarna. EldgevHiet Unnu mer än odlingen och den ökade befolkningen, har äfven inskränkt vistel- seorten för detta grymma och ödclägganda rofdjur. — ■ Vild- katten ligger vanligen stilla om dagen och först om natten går han ut på rof. Då han märker någon fara, springer han ge- nast upp i ett träd, eller lägger sig långs ät en gren nära stammen, eller ock kryper han in i något hål. Från trädet kan han lätt nedskjut^is, men det bör ske försigtigt; ty dör han ej utan blott såras, så anfaller han med raseri jägaren och dess hundar. Han är ett farligt rofdjur för allt slags fogel; äfven harar, råttor m. m. blifva hans rof. Vid bäckarna fån- gar han lisk. Vildkattens parning inträffar i Januari eller Februari, då han låter höra samma jamande läte som tamkatten. Honan föder 4 — 5 ungar, hvilka förhålla sig likasom tamkattens, men äro mycket skygga och gömma sig vid minsta buller. De kun- na väl tämjas, men de blifva dock ej så tama som huskat- ten. C^n/n.; Detta är händelsen med alla vilda racer af sam- ma art, som de tama). Förestånnde vilda skogskatt ansågs allmänt för stammen till tamkatten, ända till för vid pass 20 år sedan, då den frejdade re- sanden RUPPEL fann i Nubien en förut okänd art af vild katt, som i många hänseenden liknade huskatten. Man började då märka skil- naden mellan den tama och den vilda race, som man förr tiott till- höra en och samma art, och Temminck sökte med många skäl be- visa, attNubiens vildkatt som af ROppel kallades Felis maniculata, och icke den europeiska F. Catus, var den sanskyldiga stammen till Huskatten. För att afgöra detta spörjsmål, borde man under- söka så väl yttre byggnaden, som inre organisationen hos dessa begge vilda arter och derefter jemföra hvardera med Huskat- tens. Dertill har jag för min del hittills saknat tillfälle; men, att dömma efter de figurer jag sett af Felis maniciilata^ sy- nes den mig i tlera hänseenden vida mer än den europeiska Skogskatten olik vär Svenska vanliga Huskatt. Han är spens- ligare med mysket högre ben, längre svans och större öron. Svansen hos Fel. maniculata är ej blott icke afsmalnande, som hos huskatten, utan tvärtom, efter hela sin längd kort- hårig och smal ända mot spetsen, der han blir tjockare och slutas tvärt. Att öronen hos tama racer aldrig blifva mindre, men väl större än hos de vilda, från hvilka de härstammat, bevises af svinet, kaninen, geten och vissa hundracer; sam- ma förhållande torde vara med svansen. — TEMmNCK menar att domesticerade djur blifva större än deras vilda stam (p. 12^ UOFDJUR. a, st. sid. 77.); detta motsäges dock af erfarenheten : den vil- da Renen Ur store an den tama, den vilda Oxen (Urus) är vida större än den tama, och den vilda hästen, efter hvilken tänder finnas i vara äldsta torfmossar, har varit större än den tama af inhemsk race. Samma förhällande är också hos oss med svinet; och Rolin angifver samma förhållande hos de för- vildade hästarna i S. Amerika. Det synes också helt natur- ligt, att Katten i sin vilda frihet, med rik tillgång på de hasta födoämnen-, varm hlod och friskt kött, måste vara större och kraftigare än i tama tillståndet, der han oftast får nöja sig med för honom onaturligare kost, mjölk, hröd och dylikt, och det icke en gång i öfverflöd ; det är derföre lätt förklarligt att han, generation efter generation hlir mindre och svagare. Afven de förvildade kattar, jag sett, voro alla större och starkare än den vanliga huskatten. Dock träffar man äfven denna stun- dom af nästan samma storlek som vildkatten. På Museum härstädes finnes ett exemplar, som är 22 tum från nosen till svansroten med en svans af 10 tum, således kortare än half- va kroppen. Att svansen är yfvigare hos den förvildade än hos den vanliga huskatten, är säkert, men jag känner icke om han, likasom hos vildkatten, är jemtjock, hvilket jag ej anser osannolikt. Att tarmkanalen är längren hos tama än hos vilda katten, har sin grund i dess födoämnen, som mer eller min- dre utgöras af vegetabilier. Beträffande färgen, så träffar man icke sällan tamkattar, som äro till färg och teckning helt och hället lika vildkatten. Af allt detta föranlätes jag att antaga, att vår nordeuropeiska Tamkott härleder sig mest från den europieska Skogskatfen. Dock bör jag icke förtiga, att främre gomhålen (foramina incisiva) äro ovala eller ovalt aflänga, al- drig runda, som de, enligt Keyserl. et Blås. p. 61, skola vara hos vildkatten. 2:o Loar: Svansen kort trubbig, benen höga, öro- nen försedda med svart härpensel. liO eller liOdjur (Feli?, Ujnx Lin. Syst. Nat.) Artm. Grä eller brun, tecknad med mer eller mindre tydliga svartaktiga fläckar; svansen i yttre hälften eller tredjedelen svart *J. — Längd, kring 3 — 4 fotj svans, kring 84- — 0^ tum. Synonymi: Felis Lijnx Li.\. Syst. Nat. XII. L p. 62. — Gmel. *) Någon gång skall ej mer än. en fjerdedel vara svart. Å LODJUR. 123 Syst. Nat. I. 1. p. 83. — Felis Lynx , cervaria^ vir- gata , horealis etc. Recentiorib. Sw Lo, Lodjur, Varglo, Kattlo, Rislo, Riiflo ; Norr. Gaiipe, Ulvegaupe, Hestegaupe, Kattegaupe m. m. Fin. Susi-elvis. Beshifning: Fullväxt uppnår denna djurart en längd från nosen till svansroten af 3 till 4 fot (hannen blir något större än honan) med en svans af 8^ tum, och med håren inberäknadt 94- tum. Hr)jden öfver bogarna är '! fot 10 tum, öfver länden kring 2 fot. Hufvudet rundadt och med kort nos, är 6^ t. långt och öi t. bredt. Öronen 34- tum och hårpenslarna i -I t. Benen höga-, framtassen 6 tum, skenkeln lO^- t. Bakfoten i O t. Ögonen, som ligga i en hvit fläck, äro stora med gul iris och aflång pupill , hvilken, då djuret dör, blir stor och rund. Ögonöppningarna, som ligga snedt, äro kring 1 tum långa, från ena nästet (ill det andra. Ögon- locken hafva svarta kanter. JMorrhåren hvita, sitta på 3 — 4 rader af svartaktiga punkter. Nästibben bar, tvär med en fåra nedåt i öfverläppen. Framfötterna hafva ö tår^ de två mellersta lika och längst, sidotårna nå- got kortare, äfvcn lika^ tummen sitter högt på insidan af foten. Bakfötterna hafva 4 tår 5 alla tårna väpnade med krökta, uddhvassa, hoptryckta, hvitaktiga klor. Honan har 3 par spenar, af hvilka ett par ligger innanför ljumsken, ett par under magen och ett par framom bröstet. Alla Loar äro om sommaren mer rödbruna, om vintern mer grå, samt om hösten och våren stickelhå- riga af dessa färger. Således: fallen om vintern är mer yfvig, utstående, fin och mjuk af hvitgrå, brungrå eller gråbrun färg. Skiljas håren, så befmnes fallen, från ro- ten till tre fjerdedelar af sin längd, brun och i spetsen hvitalvtig. — Om sommaren är fallen mer brunaktig, stundom helt rödbrun korthårig, mer sträf och stun- dom med tilltryckta hår. Nosen ofvan brunaktig med korta tilltryckta hår och ett smalt kort svart streck på 124 noi-DJuii. hvardera sidan. Frän utsidan af Ögat går ett brunt eller svart streck ned ufver kinden. PoUisongerna [håren på kinderna och nedvid undra sidan af strupen) temligen långa, hvitaktiga med en stor svart fläck. Öronen spet- siga, på utsidan ljust askcgrå, med svarta kanter och spets, som slutas med en svart hårpensel. Kroppen under hvit med glesa syarta fläckar, mest vid färggrän- sen. Benen synas tjocka, fötterna korta, breda, runda. Ett svart tvärstreck på insidan af öfverarmen. Svansen ^ jemtjock slutas trubbig med yttre hälften eller två fem- tedelar helt svart 5 öfriga delen ofvan af ryggens färg jrned 4 — 6 mer eller mindre tydliga mörkare tvärstreck. Ungarna likna de gamla i sommardrägt, men teck- ningarna äro merendels mindre tydliga. Denna djurart förekommer hos oss' under tre be- stämdt skiljbara färgteckningar, hvilka lätt kunna anses för skilda arter: 1) Kattlo CFelis cervaria Tem. et NiLSSv). Kroppen tecknad med tydliga rent svarta fläckar, som pä ryggen bilda tre längsgäende rader. Synonymi: Felis cnuda truncata corpore albo maculalo , Kattlo. Lin. Faun S. p. 5. n. 11. — Felis LynculaBiiin. i NiLSSis Skand. Fauna 1. s. 1 4 (efter ett litet och stym- padt exemplar). — Felis horealis Tiiunberg Vet. Akad. Hand). 1815. sid. 80, samt Mus. Thunhergian. i Upsala (der en uppstoppad Lo af denna färgteckning i vinterdrägt är med Thunbergs egen hand påtecknad: '''' Felis borealis a^^J. — 1 samma Museum linnes ett annat exemplar med sam- ma färgteckning, men i öfvergång frän sommar- till vin- terdrägt och med })äskrift : " Felis Lynx 9 d\ Mus. Fors- berg.''' — Felis cerrarin Te.m.m. Monogr. de Mammal. L p. 106. — NiLss. lllum. Fig. 1. Iläft. pl. 1 och 2. — Keyserl. et Blås. Wirbelth. 1. p. XVIII och 62, der synonymien af min Fauna är felaktigt anförd. Anmärkn. 1): Afl. Professor Tiiunberg är således den förste som, redan 1815, beskrifvit här ifrågavarande Lo såsom egen art med specifikt namn och kallat honom Felis bo- realis : en benämning som vår Kattlo, i fall han utgjorde ^ KATTLO. 123 cn egen art, således rätteligen borde behälla, oaktadt Temminck '\'2 år sednare, uti sma'" Monographies åe Mam- malogie I. p. 106, kallat samma form Felis cercaria och p. 109. tilldelat namnet Fel. boreaUs åt en helt annan form, som, derest den verkligen förekommer i Sverige, ej kan vara någon annan än Varglon i en drägt, som ej är ren vinterdrägt; och troligast ha de skinn Hr Tem- MiNCK undersökt, tillhört unga djur: deraf deras mindre storlek och svansens korthet. (Se nedanför). Anmärkn. 2): Plinius omtalar i sin Hist. Nat. Lib. VIII. Gap. XIX. och Gap. XXII. att vid Pompeji Magni skådespel vi- sades för första gängen i Rom en djurart, som han kal- lar Chaus och Lnpus cervarius, och som hade Vargens skapnad (storlek) och Pantherns fläckar. Denna i Rom okända djurart sades vara kommen frän Gallien och kallas i sitt hemland liaphius *;. Alla som commenterat Plinius, komma deri öfverens, att han ined Lupus cervarius me- nat en Lo; och för min del tager jag för gifvet, att han menat Kotlloen. En samlare af zoologiska curiosa, med Pli.mi brist på systematisk underbyggnad, kunde svårligen mera kort och naivt beskrifva Kattloen än i de fyra orden : effigie lupi, pardorum maculis. Ty Kattloen är den Lo- form, som i storlek kommer närmast Vargen, och, som likt Panthern, är tecknad med de tydligaste fläckar. I syn- nerhet af denna anledning , har jag kallat den Felis cer- • varia. Det enda man kan invända är, att den Lupus cervarius, som ^visades vid skådespelen i Rom, hade kom- mit frän Gallien, der nu mera inga Kattloar finnas. Men man bör erinra sig (det äfven Buffon anmärkt p. 234) att Romrarne under namn af Gallien innefattade mänga nordiska länder, och att sjelfva Frankrike troligen var långt kallare då än nu. En djurart, som nu lefver i det sydligare Sverige, sä långt de stora skogarne sträcka sig (t. e. ända ned i Småland), kan alltför väl på Pompeji tider hafva lefvat i Germanien och Gallien, som voro fulla med vilda och täta skogar. Jonston berättar i sin Hist. Nat. I, p. 121, efter Gesner, (som förmodligen tagit det annorstädes ifrån) att i Helsing- land i Sverige finnas Loar, som åt ryggen äro tecknade med ' *) Någon har yttrat, att detta vore en latiniserad förändring af ordet Räf, likasom Alchis af Elk , Urus af Vre, Bison af Wisenl o. s. w. '120 ROFDJUR. vackra svarta fläckar, och som kalkis Ratlluchs — tyd- ligen tryckfel för Katt-luchs , d. ä. Kattlo. I Hälsingland träffas kattlon ännu, icke just sällsynt. 2) "Varg-lo CPelis virgata Nilss.). Kroppen beströdd med smärre, mer eller mindre, otijdliga, bruna eller svart akt iga fläckar, samt långs ät ryggen tecknad med tvä tättstdende svarta streck. Synonymi: Felis virgata Nilss. Illum. Fig. till Sk. F:nal. H. pl. 3. (i ^'interdrägt) pl. 4 (i ren sommardrägt). — Fe- tis vulpinus Thunb. (enligt ett exemplar i sommardrägt i Ups. Mus. — Felis borealis Thu.nb. enligt ett exempl. i vinterdrägt i samma Museum, pätecknadt af Thunbergs hand. — I fall Temmincks Fe/^s 6or^fl//s Monogr. 1. p. 109. verkligen är Svensk, som han uppgifves vara *), sä an- ser jag den utgöras af unga skinn af denna form med otydliga ryggstreck. Anmärkn.: Dä "jag i 830 skref texten till '■Illum. Fig.^' I. Haft. hade jag ännu ej träffat någon hona af denna form eller hanne af förra. Detta lärer vara orsaken att en Jägare och Zoolog antagit, att de utgjorde skilda kön af samma art och att blott följande var skild art. Sedermera har jag äfven sett hannar af förra och honor af denna form, 3) Räflo CFelis Ujnx Lin.). Kroppen utan fläckar och streck; skenklarna och benen smäfläckiga. Synonymi: Felis Lynx Lin. Faun. Sv. p. 4. n. 10. — Retz. F:na p. i 7. n. Ii!. — Nilss. Skand. F:na, p. 8. — Lynx BuFF. Rist. Nat. Tom. IX. tab. 21, och derefter : der Lnchs ScHREBKii Säiigth. \\\. p. 408. tab. 109. — Schinz Synops. Mamm. I. p. 450. — Fel. Lynx Thunb. Mus. Ups. — Räflo NiLSS. Illum.'Fg. L pl. 5. Anmärkn. 1): 1 Synonymien af Loarna har tillkommit en un- derlig konfusion. Hvar och en som närmare undersöker våra Loar, hvaraf ett stort antal årligen fångas eller skju- tes i mellersta och norra Sverige, skall snart finna, att de förekomma med de tre olika färgteckningar, som jag fram- *) Enligt Temminck p. a. st. kallas Loskinn, af denna form, i pelshandeln (i Frankrike ?) Loup cervier de Canada ou Lynx de Suéde. ^ KATTLO, VARG LO;, RXFLO. 127 Ställt på planscherna 1 till 5 uti ''Illum. Fig:r tillSkand. F-na/" och det ar ganska säkert, att om Fel. cervaria Tem. är skild från Fel. Lynx Lin., sä är Felis virgala Nilss. skild från begge. Antingen utgöra vara Loar tre arter, eller blott en enda. Utgående från denna synpunkt skall jag granska hit hörande Synonymien uti: Die Wirbellhiere Europas von Keyserl. u. Blasius'' ett verk som i origi- nalitet och grundlighet intager ett utmärkt rum bland nyare Zoologiska skrifter. Sid. XVIII förekommer följande: "n. 123 Fel. Lynx Lin. Felis Lijncula Nilss. Skand. F:na" — Det synes mig dock vara lätt att inse, att den af mig besknfna Fel. Lyncula med sina "runda svarta fläckar på hvitaktig botten, på rygg, sidor och ben" hörer till den • färgteckning som Temminck sedermera, och jag efteråt med honom, kallat Felis cercaria, ehuru jag glömt att uti Illum. Fi(j:r upptaga mitt förra synonom. — "n. 124 Fel. cervaria Tem.m. Monogr. Fel. virgala NiLSS. Illum, pig /i;! . — Det är dock tydligt för hvar och en som ser mina planscher, att min Fel. cervaria \}\. \ och 2 är Tem- MiNCKS Fel. cervaria , och att min Fel. virgata pl. 3 och 4 är derifrån till teckningen väsendtligt skild. Anmärk?!. 2): Både i äldre och nyare tider har frågan varit å hane bland Jägare och Zoologer, huruvida våra Loar ut- göra en eller flera arter. Bedan Linné antog, vid förfat- tandet af sin Fauna Svecica , att Kattlon var skild från Varglon, ehuru han ej gaf den något specifikt namn. Hans ''''Kattlo: Felis corpore albo, maculato'^ är påtagligt sam- ma djur som sedan blifvit kalladt Felis borealis afTnuN- BERG , F. Lyncula af Billberg och F. cervaria af Tem- minck. Men det är dock säkert, att hos våra Loar före- komma icke blott 2, utan i sjelfva verket 3 bestämdt olika livréer; och lika säkert är, att frågan huruvida dessa ut- göra eller icke utgöra skilda arter, ej kunnat bestämdt utredas, förr än man först fått dem alla tre fullständigt beskrifna och aftecknade. Detta har först skett genom ''Illuminerade Figurer till Skand. Ftna.''' Sedan detta skett hafva flera vetenskapligt bildade Jä- gare företagit undersökningar i ämnet. Åtskilliga iakttagel- ser hafva tid efter annan blifvit offentliggjorda af Hr Hof- Jägmästaren af Ström, Hr Prosten Ekström, Hr Mesch m. fl. ; och sednast har Hr. Mag. v. Yhlen, efter att i Up- land och Östergötland hafva skjutit och undersökt ett stort antal af dessa rofdjur, derom vänskapsfullt medde- i28 ROFDJUR. lat mig sina erfarenhetsrön, af hvilka jag här, med hans tillåtelse, vill anföra följande korta sammandrag: Under vintren 1844 fälldes i trakten kring Upsala 22 Loar, af hvilka Hr v. Yhlcn undersökte 18. Vid Sjö egen- dom i Upland falides af Baron J. Baner S.nc kullar, hvar- af den första bestod af 4 Loar, deribland hannen, den störste Lo Hr v. Yijlen någonsin sett, var till tecknin- gen en Räflo, Illum. Fig. pl. 5; honan något mindre var äfven Räflo. Af ungarne var den ena hanne, den andre hona. Begge hade de smala ryggstrecken som antyda Varf/lon. — Dessa Loar hade hela sommaren och hösten uppehållit sig pä en ö i Mälaren, der de fällt får och kalfvar samt harar i mängd. De jagades pä isen i land och fälldes i språng, då modren och ena ungen skötos på samma gång, en med hvardera bösspipan. Att de utgjorde en familj synes äfven deraf, att 14 dagar före sista jagten blef hannen frånjagad och följd tvä dagar långt bort, men återvände efter en vecka till ön igen. Den andre kullen bestod af 3 Loar, nemligen en gam- mal hona och tvä unga. De drefvos två dagar utan att skiljas åt, och gamla honan öfvergaf ej den skogsbacke, der ungarna träat, oaktadt ett bomskott bordt dertill ha förmått henne. De hade också lång tid förut och många gånger pä vintren ringats, då der städse voro 3 inspar, 1 större och 2 mindre. Honjn befanns vara Varylo (Fel. virgata Illum. fig. 3), med breda ojemna ryggsti^eck och en kort svart spets på svansen. Den ena ungen hanne, hade Varglons ryggstreck och kroppen beströdd med fläckar. Den andre, hona, var en fullkomlig Rällo (Fel. Lynx). — De öfriga anförda erfarenhetsrön förbigår jag såsom måhända mindre bevi.sande, utom följande, som jag anser vara fullt afgörande : Mot slutet af December 1844, då en god spårsnö fallit, skjötos pä Junåkers Häjj^ads allmänning å Kolmården 3:ne Loar af Hr v. Yiilen och en skogvaktare vid namn Skogman. De utgjordes af en gammal hona och två ungloar. Att dessa tillhörde en och samma familj och voro modren med sina begge ungar, är uppenbart af följande: de vo- ro tillsammans när de uppskrämdes, och dä, efter en kort diift, ungarna träade och nedskötos, flydde ej honan från skogshultet, utan fälldes från ett berg, der hundarna ställt henne. På spårsnön upptäcktes att de varit tillsammans hela natten, ätit af samma hare och legat under samma rothvalf då de uppstöttes. Härtill kommer att Skogman VARGLO^ KATTLO^ R X F L O. 129 hade flere gånger midt under sommaren sett de dä små ungarna följa modren under drefvet. Således kan ej vara något tvifvel att den gamla honan var modren till de besge ungarna. Den 2;amla honan befanns vara en Kattlo [Felis cervaria), fullkomligt lik planchen \. fig. 1. uti ''Ulllim. Fig. till Skand. F.tia.''^ Den ene ung- lon, som var hona, var till teckning och grundfärg en Rä/lo (Felis Lynx lllum. Fig. pl. 5) ; den andre unglon , som ^ar hanne, liknade mest en Vorg'o [Fel. virgata lllum. Fig. pl. 3) således representerade denna familj alla tre formerna. Genom dessa erfarenhetsrön synes mig frågan vara fullkomligt afgjord, att vi icke hafva mer än en Loart i Skandinavien [Fel. Lynx Lix.), och att således namnen Fel. cervaria, horealis, virgata, m. fl. böra utstrykas ur listan af artnamn och endast bibehållas som benämnin- gar för tillfälliga färgteckningar *j. Detta är också öfverensstämmande med de osteologi- ska undersökningar, jag i sednare åren haft tillfälle att anställa. Genom fleras, isynnerhet Hr Löjtnant Ugglas och Hr Conservator Mesches meddelanden, har jag kom- mit i tillfälle att jemföra ett mycket stort antal skallar af Loar i olika ålder och af begge könen. Utom de olik- heter, som åldern företer, har vid denna jemförelse en- dast visat sig, att hos gamla hannar är nosen något mer utdragen, hos honorna är den kortare och hufvudet nå- got bredare. I öfrigt förete de inga skiljaktigheter. Anatomi: Skallen: Längd till frambrädden af nack- hålet 4 t. 6 1. — till bakbrädden af condyli 5 t. 2 lin. — till benkammen bakom fossa gleiioidalis 3 t. 7 lin., *) Då det således, genom våra bildade Jägares och Zoo- logers i skogarne hemtade erfarenhet, är påtagligt ådagalagdt, att dessa så olika stora och med så olika färger f rsedda Fe- lis-arter, som ka. tion, varglon och räflon, utgöra blott tillfäl- liga former af en och samma art; sä kunna vi häraf med temlig visshet sluta , att en stor del af de exotiska felisarterna komma, vid en noggrannare pröfning, att reduceras. Detta kom- mer utan tvifvel att gälla om åtskilliga mindre kattar i södra Amerika; och jag tvitlar äfven att den sydeuropeiska Felis pardina är annat är en form af vanliga Loen. Dock — det- ta bör närmare undersökas. Skandijus Däggdjur. 9 4 30 ROFDJUR. — till frambrädd. af orbita 1 t. 7 lin. Största bräd- den öfver kindbågarna 4 t. 2 lin. Öfra konturen starkt bågböjd med en liten sänkning Öfver näsan, emedan näsbenens framända är något uppböjd. (Stundom äro de räta och ingen sänkning märkes). Näsbenen, (fram- till hvartdera hvälfdt, tvärt, slutas med en lång spets från utsidan) gå lika högt upp som käkbenen, stundom litet högre. Mellan näsbenen och käkbenen går upp- ifrån en nedstigande spets från pannbenet, och ned- ifrån en uppstigande från mellankäksbcnetj men dessa spetsar mötas vanligen icke, (någon gång stöta ossa in- termax. sammans med os frontis), utan lemna mellan sig ett rum, der käkbenet omedelbart stöter till näsbe- net. Foramen infraorbitale verlikalt-ovalt ^ sömmen mel- lan os zygomat. och maxill. ligger deröfver, mycket nä- ra brädden af Orbita och aflägsen från nämde foramen. Orbita rundad (stundom något mer oval) med främre brädden snedt rät: denna brädd, sedd från facialsidan, bildas 1 oafljruten följd af os frontis, os lacrymale och zygomaticum (stundom af os frontis, maxill. och zygo- mat.), och blott framför foram. lacrym. är den genom ett hak afljruten. Suturen mellan os lacr. och os maxill. super, ligger således framtill på ansigtsdelen, och os la- crym. har således en ansigtsyta och en knöl på margo orbitalis, och bakom denna en fåra öfver foram. lacrym. (Stundom har os lacrym. ingen ansigtsyta , och den otydliga knölen på margo orbit. tillhör os maxill. Satu- ren mellan detta ben och os lacrym. ligger då bak bräd- den i fåran öfvt^.r foram. lacrym.). Intet spår till os pla- num i orbita vid föreningen af os front. , os lacrym. och pålat. Dessa två sistnämnda ben stöta omedelbart till hvarandra och ligga der emellan os frontis ooh ma- xill. Pannbenen ofvan något konkava med mycket långa processus postorbitales (hos yngre mer konvexa med mindre långa process, poslorb.). Crista sagittalis baktill^ der den stöter sammans med crista occipitaliS; äfven LO. 131 som denna j mycket hög och tunn. Kindbågen böjd. Påla tum platt ^ litet konkav 5 foramina incisiva ovata^ lig- ga mest i ossa intermaxill, och blott bakre, mer breda och tvära margo utgöres af ossa maxillaria. Foramina palatina ligga bakom sutura pålat. Margo posterior pa- lali tvärt afrundad med ett litet hak i midten. Bulla ossea stor, med en mer eller mindre tydlig fåra långs yttre tredjedelen, och blott framtill tydlig. Underkäken: undre margo af dess pars dentaria nästan rät 5 stundom mer konvex mellan innersta och näst innersta tanden 5 pro- cess, angularis går lika långt tillbaka som process, condyl. Öfriga Skelettet: Yertebrae dorsi 13, lumbares 7, sacral 3, och caudal. 16^ Costas 13 par, neml 10 vercB och 3 spurise. Sternum består af 8 i rad lagda smala benstycken. Atlas: har flyglarna breda helt tvär- ra, bredd 21 t. 1 lin. 5 Axis längst 1 t. 1 lin. , dess processus odentoideus , trind, afsmalnande och pro- cess, obliqui anter. konvexa, starkt bakåtböjda, prosess. spinos. en lång tunn benkam, som sträcker sig längst framåt, med kortare, smalare spets bakåt. Hos alla föl- jande vertehrce colli utgöra processus transveri en långs- gående nedåt rigtad benlamell, som utvändigt har en bakåt rigtad benspets, hvilken på de bakerste synes bred och trubbig: det 7:de har blott benspetsen. Pro- cessus spinosi hoptryckta, de bakre något högre. Ver- tehrce dorsi för costae verse ha höga men spensliga pro- cessus spinosi. VertebrcB lumbares ha långa platta lie- formigt framåt rigtade spetsiga prosess transversi. Bef- benen smala, trinda, blott de främre mot nedra ändan något breda. Främre extremiteterna: Scapula: längd 4 t. 6 I, bredd 2 t. 6 lin., halfcirkelformig med en flik på crista öfver roten af acromion, hvilken utgör en tunn spets. Bäcknet: längd 5 t. 3 1., ossa ilium jembreda^ foramen obturator. atlångt-ovalt. Os humeri längd 7 t. 1 1., har ett aflångt hål i inre brädden Öfver caput in- ferius. Ulna 8 t. 2 1. och radius 7 t., helt skilda j ra- 9» 132 ROFDJUR. dii ändkavitet ovalj ulna långs utsidan konkav. Femvr 8 t, 6. 1.; trochanter major lika hög som caput ^ arti- culalionsfåran för knäskålen bred^ jembred, med smala bräddar. Tibia 9 t. och Fibula S^- t., helt skilda. • Vistelseort och lefnadssntt: Detta grymma rofdjur, det enda till tigerslägtet hörande vilddjur i våra sko- gar^ förekommer i de flesta landskapen på den Skan- dinaviska halfön. Talrikast förekommer det i Svea Rike och Norrland; såsom i Upland, Södermanland^ Yermland och Dalarna m. m. Åt söder träffas det,, ehuru i mindre antal, genom Östergötland, Småland och ner i Blekinge. Någon gång, men ytterst sällan, skjutes under löptiden en eller annan Lo i Skånes nordligaste bergiga och sko- giga trakter j i Södra Skåne , der dock Vargen stundoni infinner sig, visar Loen sig aldrig. At norr finnes Lo- djuret långt upp och förekommer i stort antal ännu i Helsingland , Dalarna och Jemtland 5 dercmot synes det vara mer sällsvnt i Ano:ermanland och Yesterbotten : i södra Lappland förekommer det sällan och, så vidt jag vet, aldrig i norra Lappmarkerna. Afven äro Loar säll- synta i fjälldalarna i Norrige, der de dock omtalas t. e. i Hallingdalen ända upp till Aal. På fjällen har jag al- drig hört dem omtalas j inom polcirkeln förekomma de icke. Loen har sitt stamhåll i täta och bergiga skogar, der han finner passande gömställen och tillgång på rof. Så länge denna finnes, qvarblifver han i den trakt han en gång valt sig, om han ej derifrån blir bortjagad, hvarefter han dock merendels återvänder så länge till- gång^ på föda förefinnes. jMen är det vilda i trakten utrofadt, så stryker han kring, tills han finner en an- nan passande jagtpark, der han fäster sin bostad och qvarstannar så länge villebrådet räcker. Under löptiden stryker han dock vidare omkring , men återvänder der- efter till den trakt, från hvilken han först utgått. Van- ligen träffas honan med sina ungar i samma trakt, och LO. 133 merendels vistas äfven hannen i deras grannskap. Hela familjen uppehåller sig i samma trakt under sommaren, hösten och början af vintren, tills parningstiden inträf- far, då de gamla bortdrifva ungarna , hvilka derefter välja sig en annan jagtmark och ej vidare träffas till- sammans med de gamla. Blir ena maken dödad, så ersattes merendels förlusten genom en yngre 5 hvarföre man ej sällan träffar en gammal hona tillsammans med en yngre hanne^ och tvärtom. Detta är också orsaken dertill, att då en af sällskapet omkommit, lemna de an- dra ej trakten, ulan qvarstanna och jaga der, hksom förut. Om dagen ligger Loen merendels stilla, så framt ej hungren tvingar honom att söka föda, eller han af menniskor eller hundar blir uppskrämd. Han hvilar då stundom i en bergsskrefva eller på annat doldt ställe 5 merendels läg- ger han sig dock på en upphöjd plats, en bergsknall, eller en större sten omgifven af buskar, hvarifrån han kan se om någon fara holar eller något rof nalkas. Afven om natten ligger han vanligen stilla i en bergs- klyfta, under stenar, vindfällen eller ett ro thvalf. I skym- ningen och i gryningen är han mest i rörelse och ströf- var kring för att söka rof. Sedan han ätit sig mätt, lägger han sig att sofva tills hungren eller någon på- kommen fara väcker honom. Uppstötas de gamla Loarna med sina ungar af jagthundar, så söka ungarna meren- dels snart sin räddning genom att klättra i träd 5 de gamla söka undkomma .genom språng,' och hannen gör då ofta ganska långa utfarter. Stundom förföljes han derunder i flera dagar innan han fälles. Honan stannar merendels qvar i den trakt, der ungarna träat. Äro hundarna goda och förfölja spåret med ifver, händer merendels förr eller sednar€ att de ställa Loen, d. v. s. nödga honom att framom en sten, en trädstam el- ler dylikt stanna och sätta sig till motvärn, der hun- darna då göra ståndskall, hvarigenom jägare^n får 134 ROFDJUR. tillfälle att skynda fram. Loen, med hundania kring sig^ hväser spottar och kastar tassarna åt höger och venster. Blir en gammal Lo ofurmodadt uppstött af starksprung- na hundar och ser sig ingen utväg stt komma undan, så antingen ställer han sig genast till motvärd, på sätt redan blifvit nämdt, eller springer han upp i träd, för att der undgå sina förföljare j ty Loen har förmåga att gå upp , äfven på raka grenfria stammar. Detta inträf- far äfven sedan han länge blifvit jagad och börjar tröttna. Uppkommen i trädet lägger han sig långs åt en gren och ligger der orörlig, under det hundarna ställa sig under trädet och stormskälla. Sjelfmant går Loen väl aldrig i träd och ännu mindre hoppar han bland gre- narna i trädens kronor, för att der jaga ekorrar och mårdar, såsom man föregifvit. Då han nedstiger, går han, hkasom Björnen, baklänges. — Loen har liksom Katten vanan att krafsa Öfver sin spillning och sin urin. Födoämnen: Dessa bestå uteslutande af varmblo- diga djur: däggdjur och foglar, och mest af sådana som han sjelf dödar. Om vintren går Loen stundom på åtlar, men endast då de äro friska och då hungren tvingar honom, af brist på lefvande rof. Finnes sådant att tillgå, lemnar han åtlarna orörda. Han jagar mest i skymningen och gryningen. Han smyger sig då om- kring tyst och utan buller, för att upptäcka ett rof, eller också, om det nalkas honom, lägger han sig dold i försåt och låter det komma sig så nära, att han med 3 — 4 starka språng kan gripa det. JMysslyckas detta försök, så förföljer han ej vidare, utan drager sig tyst tillbaka i sitt gömställe, eller ock smyger han sig åter omkring för att upptäcka nytt rof. Lyckas han att un- der sina häftiga språng ertappa sitt byte, så hugger han de uddhvassa krökta klorna i dess rygg, kastar det omkull på marken rifver upp halspulsådrorna och dricker det varma blodet, som utgör dess läckraste kost. Derefter upprifver han bröstet och förtär de LO. 135 blodfullaste delarna: hjerta^ lunga och lefverj och om detta icke mättar honom ^ förtär han äfven mer eller mindre af köttet. Mindre djur, såsom harar och dy- likt förtär han oftast med hull och hår. Jag har flere gånger under vintertiden träffat här, ben, klöfvar och klor af harar, getter o. s. v, i magen hos de Loar, jag Öppnat. I en äldre Lohona, som blef Öppnad i Februari, träffade jag c|varlefvor af en yngre Lo, som sannolikt varit hennes egen unge. Stundom, då harar finnas i mängd, förtär Loen blott de blodfullaste de- larna och låter ligga eller nedgräfver det Öfriga i snön. Han synes sätta särdeles värde på harkött, hvarföre han sällan Öfvergifver en trakt, så länge der finnes en enda hare. Träffar Loen en flock får eller getter i skogen, så dödar han ett stort antal inpan han börjar frossa, och han dödar alltid långt flera än han kan förtära. En egenhet i dessa glubska rofdjurs skaplynne är, att om de, hvilket stundom händer då de om natten smyga omkring efter rof, oförmodadt hoppa i fällor, ur hvilka de ej kunna komma ut, så förlora de i Ögon- blicket hela sitt grymma mod och anfalla ej de djur, med hvilka de befinna sig instängda, äfven om dessa äro alldeles värnlösa *}. Fortplantning: Loarna para sig i slutet af Februari eller i Mars och honan föder sina ungar i Maj eller *) Under Jultiden 1829 hade en ung Varglo hoppat in i Hr HER^'DAHLs räfgärd vid Stenbrottet nära Stockholm. Då han fann sig instängd, sökte han blott komma ut, genom att klättra upp för brädplanket. Men räfvarna krupo dä fram ur sina gömställen och anföllo honom, drogo honom baklänges ned och ihjälbeto honom. Man har äfven exempel på att Lo hoppat ned i fårhus och ej en gång vågat angripa fåren, se- dan han funnit sig vara instängd. Jemf. Ekströms Beskrif- ning öfver Mörkö Socken, sid. 15. — Stundom träffas Lon inne i byar och städer, Jemför Jäg. Sällsk. Tidskr. 3. s. 78L i36 ROFDJUR. första hälften af Juni. Hon sätter oftast %, någon gång 3 ungar^ i q\\ bergskrefVa, under stenar eller en tät buske. De ligga dock ej länge i lyan 5 snart ströfva de omkring med modren^ och då hon aflägsnar sig eller någon fara påkommer^ springa de upp i träd. Jagt *J : Om sommartiden- anställes sällan Lojagt och nästan endast då man fått underrättelse, att Loen rifvit något tamdjur i trakten. Om vintren på sno är Lojagten vida säkrare. Då man funnit ett Los()år, hvil- ket kännes lätt frän vargspår dcrigcnom att det är all- deles rundt och saknar alla tecken efter klor, söker man att på vanligt sätt ringa eller holma djuret, genom att gå omkring de höjder, der man förmodar att det ligger. Sedan det är ringadt, utställa skyttarna sig, hvarefter en eller två följa spåret med hundarna koi)p- lade, tills man trätlar stället der Loen legat, hvilket kännes på 3 — 4 språng, som han gjort till sitt läger. Genast släppas hundarna, som^ ifall de äro nog stark- sprungna, vanligen inom en timme antingen sätta ho- nom vid en sten, trädstam e. cl. eller drifva honom i träd. Jägaren skyndar fram då han märker hundarnas ståndskall j men innan han skjuter Loen, gör han säk- rast att koppla hundarna, ty rusa de på en sårad Lo, blifva de merendels illa tilltygade af hans klor. — Af- ven jagas Loen genom Hundskall på det sätt, att sedan djuret är ringadt, utsattes dref-folk försedda med ge- vär, kring den skogsbacke, der" det ligger. Derefter går en eller Jlera jägare med kopplade hundar efter spåret. Så snart Loen märkes vara på benen, släppas hundarna, som drifva djuret antingen mot jägarne eller upp i något träd. — Afven kan Lo skjutas för glugg *) Hr Prosten Ekström liar i Tidskrift fur Jägare och Natt/rf. 3:clje ui'g. sid. 782 egnat en egen Artikel åt detta ämne; äfven har Hr Brukspatron Grill alliandlat sanima äm- ne i samma Tidskr. 2:dra Arg. sid. 465. LO. 137 på åtelj så länge åtelii är frisk besökes den af Loen, ej blott om natten^ utan äfven om dagen, och skräm- mes han bortj kommer han snart tillbaka. — Att fånga Lo i Lo-bds lärer mest brakas i Jemtlandj åt- minstone har jag ofta sett Loar derifrån, fångade i bås. Lobäset, som bygges på platt stengrund i skogen_, är en stor aflångtfyrkantig bur, hvars tre sidor äro upp- förda af timmerstockar och den fjerde, som är en af gafvelsidorna , lemnas Öppen till ingång för Loen. Öf- ver buren ligger en flake, äfven gjord af timmerstoc- kar och fästad medelst ett tvärträd öfver den gafvel- vägg, som är motsatt ingången. Denna fiake eller luc- ka uppgillras så, att då Loen inkommit, nedfaller den och tillstänger ingången bakom honom. Huru Lobåset bygges och uppgillras se C. G. Sciiöldbergs beskrifn. i Jägars-Sällsts Tidskrift i: sta År g. sid. 300. Schöld- berg brukar till bete ett uppstoppadt harskinn. Eljest brukas ofta en dödad fogel, en Spillkråka e. d. som hänges inne i båset. — Med Sax fångas äfven Lo. Också Vippsnara begagnas. Nytta och Skada: Skinnen af Loar, som skjutas under vintren, hafva i pelshandeln ett högt värde. Ju kallare de trakter äro, i hvilka Loen finnes, desto vack- rare blir han, och i början af året är hans fäll mest hårrik, silkeslen och glänsande. Mest värderas de Lo- skinn, som, på en silfvergrå i violet skiftande botten, äro beströdda med rent svarta fläckar. Dessa skola, enligt TivMMiNCK, i den stora verldshandeln betalas med 40 till 65 R:dr Sv. B:ko. (Hos oss betalas de knap- past med mer än i O — 12 R:dr B:ko). De flesta vackra Lo-skinn afsättas till China, der de skola vara mycket eftersökta, och nyttjas till muffar och andra foderverk. — Den skada Loen gör, kan inhemtas af artikeln fö- doämnen. 138 ROFDJUR. 2:dra Familjen: Illerdjur (Mustelina). Se sid. 102. Anmärkn.: Det förtjenar anmärkas att, med undantag af gruppen Veslor bland lller slag tet , hafva alla, till lller- djuren hörande arter, en mörkare mest svart färg på ben och svans, och några derjemte på undre kropsdelar- na t. e. Gulo borealis , Mustela putorius och Lutreo- la, Martes foina och sylvestris, samt Meles Taxus. Hos Uttern är färgen lika ofvan och under. Jerfslägtet (Gulo Storr.). Hufvudet: äggformigt med tjock och trubbig nos , märk- bar sänkning framom ögonen, små ögon och kor- ta afrundade öronen^ Kroppen : undersäftsig , länglagd; benen korta med litd- na fotsidor och 5 tär, väpnade med hoptryckta, krökta, spetsiga klor. Svansen: något längre än hufvudet, och mycket yfvig. Tänderna: något skräfliga; framtänderna hoptryckta, nå- got litet naggade; hörntänderna med kant kaktill och inåt framtill Knöltanden ofvan tvär, föga bre- dare inåt än utåt , nära dubbelt så lång pä tvärs som på långs, dock mindre (f) på bredden än roftanden är lång; — nedan liten rund. Boftan- den nedan utan knöl invändigt, men med en liten knölig del baktill, ofvan med två spetsar, den ba- kre pä tvärs tillskärptj den främre med en ur- gröpt sluttande yta framåt och en häl inåt; mel- lantänderna ofvan 3, nedan 4, den främsta liten, rund, trubbig. De djur som hora hit äro de största och starka- ste bland lUerdjuren^ de komma till tandbyggnaden när- mast lllrarna, ehuru de hafva samma antal mellan- tänder som JMårdarna. I skaplynne och lefnadssätt kom- ma de närmast lllrarna. De hafva sitt tillhåll i skogarna och på fjällen; der de anställa stora nederlag bland djur och foglar. JERF. 139 Här finnes i Europa ej mer än I art: tierf [Gulo borealis). Artm. Längs ryggen en svart spegel, omgifven pel si- dorna Och baktill af ett brunt eller blekgult band; ben och svans svarta. Synonymi: Blustela Gula Lm. Faun. Sv. p. 5. — Syst. Nat. \. p. 67. — Meles Gulo Pall. Spicileg. Zool. XIV. p. 2ö. — -Bodd. El. I. p. 81. — PALL.Zoogr. 'I. p. 73.— Gulo bo- realis Retz. Faun. p. 25. — Gloulon Buff. Hist. Nat. XIII. p. 278. Supplem. III. p. 240. — Der Vielfrass ScHREB. Säugth. 3. p. 525 t. i 44 o. 1 44 A. — Jwrv Gunner. Trondhj. Handl. 5. p. 143 t. 3 f. 56. — Jär/" Ve tensk. Akad:s Handl. 1773, p. 215, 222 och 230 t. 7, 8. — Jerf Tidskrift för Jägare 1832 p. 280 med fig. — Jerf (Gulo borealis) NiLSS. Illum. fig. XIII. pl. 31. — Norr. Arv, Erv, Björnserv (i vestra Norrige) ; pä andra stäl- len: Fete fl ans, Jwro, Fjeldfros. Sv. Jerf, Gerf Filt frass, fjellfrass; Fin. Kainppi , Kamppi-Karhu. Beskrifning: Längden kring 3 fot, höjden 1 f. 3 — 4 1. svans. 8 t. men med håren öfver 1 fot 5 hufvu- det kring 7 tum långt, kring 5 t. bredt med kort och tjock nos. Ögonen små med brun iris3 öronen korta runda, i kanten hvitaktiga^ näsan temligen framskjutan- de svart bar och med en perpendikulär fåra 5 näsbor- rarna öppna sig framtill och ha nedtill utåt en smal vik. Tärna 5, af hvilka 1 och ö kortast, 2 och 4 mycket längre, 3 längst, alla väpnade med hvita hop- tryckta, krökta och skarpa klor. Hela hårbeklädnaden grof och sträf, på nos, huf- vud och underben mer liggande åt kroppen 5 på alla Öfriga kroppsdelar långhårig utstående och yfvig^ isyn- nerhet är svansen försedd med långa sträfva och yf- viga hår 5 fotsulorna tätt ludna af sträfva yfviga hår. Fallen består nemligen af två slags hår: en fin och tät askegrå bottenull, samt långa sträfva raka och glän- sande hår, hvilka dock Öro så täta, att de alldeles skyla bottenuUen, samt äro på ryggen 2 — 3 t., och i 140 ROFDJUR. svansen ända till 7 — 8 tum. Färgen: Nosen svartak- tig, pannan och trakten mellan ögon och öron brun- grå eller blekgrå, hjessan, halsryggen och ryggspegeln svartaktiga, mer eller mindre svarta j men alla undra kroppsdelar; hakan, halsen inunder och på sidorna, samt benen, fötterna och svansen rent svarta 5 sidorna af ryggen, stundom äfven af halsryggen, samt trakten mel- lan "länden och svansroten gråbruna eller brungula j på den svarta strupen och bringan har han stundom en och annan oregelbunden hvit Häck. Honan är mindre, dess ryggspegel är mindre stor och mindre vacker, med bredare, blekare, gulaktig el- ler hvilaktig infattning. Ungarna likna mest honan. AnmärJm.: Der finnes en märk-s^ärdig likhet, äfven i färgteck- ningen, mellan denna och lUern; isynnerhet är den pä# faUande om man lager en något ung lller till jemförelse; man ser då alldeles samma färger pä samma kroppsde- lar; till och med de hvita, hoptryckta, krumhöjda och spetsiga klorna, som framsticka i de svarta fothåren, äro på häda lika. Den enda betydliga skiinad man mär- kei-, är att lllern har läpparna och hakan h\ ita, dä Jerf- ven har samma kroppsdelar svarta; men till ersättning derför har Jerfven fått en och annan hvit fläck på stru- pen och bringan. Anatomi: Skallen: 5 t. 5 lin. lång, 3 tum 5 lin. bred Öfver kindbagarna 5 hela dess omkrets äggformig med största bredden öfver bakre tredjedelen 5 nosen kort tjock, lika bred som lång 5 öfra profilen bägböjd med en märkbar sänkning öfver näsan. Ögonhålen små med korta trubbiga processus postorbitales 5 foramina incisiva atlånga, bakåt smalare. Hamuli pterygoidei smala, jembreda, starkt böjda 5 buUa^. platta, med bred platt hals och en utstående stark knöl bakom yttre ör- öppningen. Foramina infraorbilalia vertikalt aflånga eller ovala, nästan på lika afslånd från margo orbitalis och alveolaris. Tänderna: se slägtcharaklererna. Öfriga Ske- JERF. ' 141 lettet: Atlas har flyglarna mycket sneda (bredd baktill 3 t.) och med ett hål vid roten i bakre brädden 5 Axis med process, spinos. framåt gående i en kam och bakåt i en bred trubbig tapp. Ryggens process, spinosi hop- tryckta trubbiga^ ländens process, transversi spetsiga fram- böjda^ refbeneti smala blott vid ändan något breda. Scapula (längd 4 t. bredd 2 t. 4 lin.) aflångt fyrkan- tig med frambrädden nedtill bildande en nästan rät vin- kel (dock sjelfva vinkeln afrundad) 5 fliken på spina sit- ter bakom acromion, söm är rät och trubbig. Hume- rus 6 tum, dess bräddhål stort, oval 1 5 tdna (6 t.) och radius (5 t.) alldeles skilda. Bäcknet 5 t. 5 os ilium utbredt och starkt konkaveradtj en tvär afsats bakom fästet vid korsbenet. Foramen obturatorium stort ägg- formigt, längre än symplujsis. Femur Q t. nedåt böjd 1 5 trochanter ej fullt så högt som caput. Tibia 6 t. 2 1. och fibula 5 t. 6 lin., helt skilda. Astragalus med en hals och ett tjockt halfrundt hufvud framåt. Os scaphoid. bakåt konkavt, framåt konvext. Vistelseort och lefnadssätt: Jerfven har sitt hufvud- sakligaste stamhåll i fjälltrakterna uti Sverige och Nor- rige 5 men derifrån sprider han sig till bergiga skogs- trakter, som äro mer eller mindre aflägsna från de egentliga fjällen. Så vidt jag, genom resor och skrift- ligt erhållna underrättelser, kunnat inhemta, är Jerfven talrikare i de nordöstra än vestra trakterna af Skandi- naviska halfön. I det vestra Norrige är han dock tem- ligen allmän i högfjällen, men förekommer sällan i de bebodda dalbygderna. Han intager derstädes ungefär samma trakter som Vildrenen, hvars farligaste fiende han är. I öfra delen af Hallingdalen går han stundom ned från fjällen och dödar får och getter i dalen. I de Svenska Lappmarkerna förekommer äfven Jerf- ven öfver allt och till icke ringa antal (BjOrkm.). Der är hans egentliga stamhåll, men han visar sig äfven i något sydligare trakter j han förekommer stundom i Gest- 4 42 RÖFDJUR. rikland och Upland^ och han skall finnas och fortplan- ta sig i hela Vermland. Tillfälligtvis skall han äfven någon gäng visa sig i Södermanland j men i de sydliga landskapen, som utgöra Göta Rike, har han, så vidt mig är bekant, aldrig visat sig. I Lappmarkerna följer han Renboskapen under vin- tertiden ned till skogstrakten och kustbygden, och återvän- der med den, om våren, till fjälltrakterna 5 en och annan stannar dock qvar, äfven under sommaren i kustbygden. Jerfvens olika stamhåll i de nordöstra och vestra- trakterna af vår halfö synes till någon del bero af Ren- djurens olika vistelseort i begge dessa trakter. I vestra Norrige, der inga Lappar utrotat Vildrenarna, förekom- ma dessa ännu i stor mängd. De vistas alltid i hög- fjällen der de om vintren beta lafvar. Om sommaren gå de väl ned i gräsdalarna mellan snöfjällen och äta gräs 5 men i den egentliga skogstrakten, nedstiga de, aldrig. I Lappmarkerna deremot äro Vildrenarna långt mera sällsynta 5 der förekomma deremot Tam-renar ; dessa vistas endast om sommaren i fjälltrakterna j om vintren neddrifvas de i skogslandet j och med dem föl- jer Jerfven ned från fjällen. Jerfven har således på Skandinavien ungefär samma region , som Vildrenen och Fjellripanj han är mer fjälldjur än Björnen och ännu vida mer än A'argen eller Loen. Utom Skandinavien förekommer Jerfven i Finland, uti de vidsträckta skogarna i det nordligaste europei- ska Ryssland, och ännu talrikare i skogstrakterna uti hela Siberien. Jerfven är efter sin storlek, utan allt tvifvel ett af Nordens glupskaste rofdjur, ehuru det ej kan nekas att man fordom diktat allt för Öfverdrifna och löjliga berät- telser om hans omåttliga glupskhet *J, Han eger efter *) Dessa dikter häileda sig från dess missförstådda namn Fjellfrass eller Filfrass, som betyder Fjellkatt (ty Frass är Katt) hvilket man förbytt till Vielfrass, som betyder Storslukare. JERF. 143 sin storlek, en nästan otrolig styrka och vighet. I sitt lefnadssätt visar han mycken likhet med Loarna : lika- som dessa smyger han sig krypande på rofvet så nä- ra, alt han med några få spräng kan angripa och slå det under sig: likasom dessa lefver han uteslutande af färskt och friskt kött, och mest af djur som han -sjelf dödat j och ändtligen liknar han Loarna deri, att då han träfTar flei'a djur tillsammans t. e. en fårskock eller dy- likt, dödar han det ena efter det andra så fort han hinner, och ganska få undslippa med lifvet. De renar, han dödar, ertappar han icke på det sätt, att han ge- nom fortsatt lopp upphinner dem 5 ty det förmår han icke, utan antingen på det sätt, att han kryper och lig- ger på lur till dess han fått rofvet så nära, att han med några skutt kan upphinna detj eller ock kastar han sig ned på det från någon höjd. JMed en anfallen Ren brottas han icke länge förr än han lagt henne till jorden. I fjällen dödar han isynnerhet unga Renkalfvar. ■ — Han liknar Loen äfven deri, att han klättrar med lätt- het ej blott på branta stela klippor, utan äfven på träd- stammar 5 ja han skall, liksom Ekorren och Mården, i tät skog hoppa från det ena trädet i det andra. Af de Renar och andra djur, han fällt, dricker han först blodet (liksom Loen), derefter förtär han så mycket af köttet som han orkar, och bortsläpar och gömmer det öfriga antingen i en klyfta eller uti något tät grankärr och betäcker det med mossa, för att sedermera efter behag kunna förtära det. ]Man skall äfven finna hans matförråd i toppar af qvistrika och stora träd, der icke Räfvarna kunna bestjäla honom. — Likasom Loen för- tär Jerfven äfven kött af djur, som han ej sjelf fällt. I Lappmarkerna föder han sig ofta af rifna Renar, hvilka Vargarna lemnat efter sig, och på högfjällen i vestra Norrige söker han, så ofta han kan, bemäktiga sig skjut- na Vildrenar. Under sommaren och isynnerhet om hö- sten skjutas nemligén derstädes ett stort antal deraf3 men 144 ROFDJUK. vildrenskytten vägar aldrig lernna en eller flera på snö- fjället falida renar under bar himmel^ medan han af- lägsnar sig till sitt hem, dit han oftast har 2 — 3 — 4 mil , för att skaffa hästar och folk för deras hemfors- lande 5 ty han är säker att då han nästa dag återvän- der, är villebrådet förtärdt af Jerfvar. Han brukar der- före den försigtigheten^ om stället medgifver, att släpa det fälda djuret inunder en utstående bergsshäll och för ingången lligga så stora stenar att Jerfven ej kan välta dem undan ^ eller också nedgräfver Jägaren sitt byte i snön, der det dock ej sällan af Jerfvarna upp- sökes och fortares. Stundom går Jerfven, likasom Loen, på utlagda döda hästar, mest om vårtiden, och detta sker ibland äfven om dagen, ehuru han, liksom Loen, är ett nattligt djur, som merendels ligger dold om dagen och är i rörelse om natten. — Afven förtär han, likasom Loen, (jemf. sid. 135), djur af sitt eget slägte, då de blifvit skada- de eller fastnat i sax. I Februari 1829 fångades i Jemt- land, en Jerf i sax och befanns följande morgon vara till större delen uppäten af en annan Jerf. jMan lade derföre åtör ut saxen och fångade honom, enligt för- modan, följande natten. Denna Jerf lemnades till mig. Det var en hona. 1 dess mage funnos till en del tug- gade klor af den uppätne kamraten, som sannolikt va- rit dess make. Allt annat, äfven de förtärda benen, voro digererade j blott klor och hår befunnos oföränd- rade. — Afven förtär Jerfven fjällmöss och smyger sig ej sällan på Ripor, isynnerhet om natten. — Jerfven sprider en odräglig stank, helst då han frossat starkt. Födoämnen: Dessa beslå nästan endast af kött, of- tast af varmblodiga djur: Renar, getter, får och harar samt lemmingar och andra råttarter. Afven fångar han fisk i vattnen 5 stundom förtär han också amfibier. Han har, likasom Loerr, en viss trakt, inom hvilken han jagar, och han gör icke, som en stor del andra rofdjur, långa JERF. 145 utvandringar för sin föda skull. Hura han griper sitt rof, har jag redan omnämt. Fortplantning : Jerfvens parningstid skall infalla i Januari eller Februari och honan föder i Mars (Hollst.) April (BfrgeiNSt.) eller 31aj (Genb.) två^ sällan tre un- gar. Dessa läggas vanligen längt inne i någon otillgäng- Hg bergsklyfta, hvarföre det ganska sällan händer, att man träflar på dem. De äro i början gråbruna med en liten svartaktig spegel på ryggen. — Berättelse om en Jerfunge^ som blifvit uppfödd, se Vet. Akad. Handl. 1773 s. 215). Jagt och Fångst: i\Ian brukar . åtskilliga metoder att bemäkliga sig Jerfven. I Vesterbotten jagas han med hundar, som uppdrifva honom i träd, då han lätt skju- tes. Lappen jagar honom om vintren på skidor, och då han upphinner honom, dödar han honom med spjut eller fäller honom med skott. Äfven brukar han att litlägga luder för honom. — 1 slagjern fångas han säkrast ^ men dessa böra vara starkare än vanliga räf- saxar och försedda med tänder. I Herjedalen fångas Jerf i ett eget slags giller, kalladt Jerf-giller. Det består i en båge af träd, i hvilken ett med hullingar försedt stälspjut är fästadt 5 spetsen af detta spjut går upp genom ett häl på ett bräde, der betet, som består af ett stycke kött, är fästadt vid en tråd j bågen är nedgill- rad så, stt han slår upp då betet viclröres. Betet må- ste vara fästadt så långt framom spjutändan, som från armbågen till fingerspetsarna, om spjutet, vid bågens lossande, skall träffa Jerfven i bröstet. — A fven fångas han i fällor eller jerfbås. Huru dessa inrättas se Jä- gare-Sällskapets Tidskrift 1833 p. 620. Ngt ta och Skada: Lapparna lida stor skada af Jerfven. Utom det att han anfaller deras Renar, plun- drar han ofta deras matförråd. Då de om hösten Ilytta från fjällen, för att under vintren beta Renarna i skog- Skandin:s Däggdjur. 10 146 ROFDJUR. t landet, lemna de i sina Stahur *) det kött och ost, som de ämna till föda åt sig den påföljande våren, då de återkomma. Det händer ej sällan att Jerfven förekom- mer dem, klättrar upp efter stolpen, biter hål i buren och uppäter alltsammans. Afven stjäler han ofta de matpersedlar, som blifvit insatta i bergsklyftor, om des- sa ej med nog stora stenar blifvit tillslufna. Jerfvens skinn ger ett vackert och kostbart pels- verk. Isynnerhet värderas spegeln , hvars hår äro nå- got st\^vare än Björnens, men skönt glänsande och svar- ta, något stötande i brunt. Man nyttjar dem till mös- sor, muffar o. d. Illerslägtet (Mustela Lev.). Hufvudet: äggformigt med kort trubbig nos , små ögon, rund pupill , korta afrundade öron. Kroppen: länglagd, jemljock, med korta ben; tårna 5 på hv ar der a foten ^ med något ret rakt ila ^ temli- gen spetsiga klor; svansen af hufvudet s , dier än- da till halfva kroppens längd, föga yfvig. Tänderna: fr amt änderna icke naggade; hörntänderna något skråfliga, utan långsfåra utvändigt; knöl- tanden ofvan tvär litet bredare inåt än utåt, dub- belt så bred som lång , dock mindre bred än rof- tanden är lång, nedan liten rund. Roftanden ne- dan \ttan knöl invändigt, men med en liten kno- tig del baktill, ofvan med en spets och en lägre skarp egg baktill, samt en liten uppstående spets framtill; innanför den höga spetsen en häl; mel- lantänderna ofvan 2, nedan 3. Tungan: skråflig med bakåtrigtade taggar tätt belagd. Magen äggformigt a fläng , krökt, stor; tarmkana- len till kroppslängden som 3^ eller 4 till i ; hlind- *) Lapparnas Slabur är ett slags bur af bräder på en stolpe af en famns höjd öf\er marken. ILLKRSLÄGTET. 1 47 tarm ingen. Lefvern består af flera skilda eller djupt inskurna flikar, utan gallbläsa. Skallen: aflängt oval med största bredden framom mid- ten; nosen kort, tjock, mycket mer bred än läng; öfra profilen nästan rät. Gamla exemplar hafca pannan högre än hj essän , öfver hmlken finnes en sänkning, men* ingen öfver näsan. Ögonhålen tem- Ugen små med processus postorbitales kortare än hos Kattorna, men längre än hos Härdarna; fo- ramina incisiva ovala. Ilamuli pterygoidei starkt krökta till hake utåt; bidlw något plattade, utan egentlig hals, men med starkt utstående knöl bakom öröppningen. Foramen infraorhitale ovalt, närmast margo orbitalis. Scapiila äggformig, fliken på spina vid basen af acromion hög bred och i spetsen utvidgad. De djur som höra till detta slägte äro alla af smär- re storlek^ men ganska ilskna och grymma. Hufvudet och halsen äro föga smalare än öfriga kroppen j denna är nästan jemtjock, långsträckt och bäres på mycket korta ben. Denna kroppsform^ som gifvit dem namn af maskformiga däggdjur (Mammalia verminea 1. vermi- formia) tillåter dem alt krypa genom hvarje trång öpp- ning^ blott den är så stor att de få in hufvudet. De vistas så väl på slätterna, som i skogarna och de uppehålla sig mera på marken än i träden, ehuru de äfven kunna klättra. De lefva uteslutande af kött och helst af djur som de sjelfva dödat. De anfalla rof- vet med tänderna, ej som Katten, med klorna. Då de blifva rädda eller retade, sprida de en odräglig stank, hvilken kommer af en vätska, som samlar sig i två run- da bläsor, hvilka sitta vid båda sidor om anus. — De yngla i jordhål, bergskrefvor eller under trädrötter ned på marken. A) Illrar (Putorius propr.) Större, under sätt sig ar e , kroppslängden af mer än i fot; svansen nära halfva kroppslängden, utan hår- 10* 148 ROFDJLR. penseln; fallen med ijtterst fin bottenull och grofva stic- kelhär ^ ändrar fuga sin färg efter årstiden. — De vi- stas i grannskapet af vatten, kvarur de mer eller min- dre hemta sin, näring , som består både i varmblodiga och kallblodiga djur. I. T^aiilig: 11Irini;er han \anliiien IVan Iriid lill träd oeh undiiar jäiiarens efterspaning. I J;ii;arefurl>:s Tidskr. \H'M. sid. '.).")() omtalas atf pii ell. och annat sliille i Dalarna fångas Mani i (jillcr, lu^slaenile af Innna br.äden, som \ippgillras i Iriid ^ men hxad s(Mn nylljas lill bele om- talas ieke. Deremol omtalas oeh beskrifvas Hldrds/or- hir, i ''Jiimfldiids Djurfihuje'' af Noudiiolm sid. 41. JSijIla och sluuia: Marden gör betydlig skada pa jnglbanan^ han gagnar genom del vackra och kostbara p(>lsverk han lemnar. Hade frän Sverige och Norrigc siiljas ärligen ett stort antal Miirdskinn, och belalas, da de iiro vackra, med (> l{:dr Wxo stycket. mtersläglet (Lulni Erxl.) lIuFVunKT hredl och pla/iiulf , med hrcd kort nos, sm^ iUjon och sm (I hor (a öron. KnorrKN Unglogd ralsformijj , med korta ben; tärna 5, förenade (jenom simnihud: sransen Idn;), horison- telt plol/ad : smanintfoni afspefsad: fallen med tat silkesfin hot t en ull och gro fr a sfickelhdr. 'Tksw.nsK: hnölf anden ofvan utbredd, lika bred ufdt som indf, och af något större dimension pd trars än pd Idngs l^samt ungefar af roftandens storlek]: U(\h\\\ trind. Hoflanden ofvan snedt trekantig med 2 spetsar förenade genom, en titlskdrpt kant , samt indt en bred halfrund Idg hal; nedan med tre i trekant stdende nästan likstora trekantiga spetsar, bakre delen Idgre , bredare knölig. Mellantänderna o fr an 3, nedan 3 af hrilka den främsta öfrerst är mgcket mindre än de andra. iiTTi'.n. i7r> Do djur som Iiora hit, iiro Hlorn; iiri <>. 'Si/,. L fl.:;. Kdil,. in H:o XIV. I,. M. I 1. 2. ■- 0/U;r IMCN. Hiil, Zool. 1. [). \)2. t. S. f. il). ■ - l)>-r fiHvl,(>lli-r'^v.\m:\i. S;ill^rlll. III. p. 4Ö7. t. 1'2(). A. H. Der ftussollrr lUxwsr. N. 1). i. [). S22. — Van/Jfj lltler Sv. Zool. i. B. % If. t. 7. — Vller Nir,s.s. III. Fif<. S. f.l. 20. — Kkstkö.m, .1:1- tTircrnd). Tidskr. i«:{:{. .4. ;{<:)4. rnfd |)I. — ■ Sv. liftar; JuHk-IJtfer\ Norr. Ollcr , Slrnlcr; I''iti. Saukko^ Saarva. licskrifnmfj: llufvudol- hr-odi, ooh jjlalladl, mod hrod ooh korl, nos ooh tjooka l;if)par5 nä.san har. Morrhäron pä ofvorlä|)[)on ooh hakorri murigi()onia iiro inosl- hvila, Hl-yfva och länga. Ofvor livardc^r-a ögal- sl,ä nägra foin- dro-, Kom iiro hruna. Ogonon Hmä kaslanj(jhruria. Öro- nen iilVcn Rinä ooh nägol, afrundado. liaison kort och jomljook. 7'ärna ff;rn pä hvardora foton, foronadf; ge- nom on sirnmhud, sidolärna kortast, df; mf;lli;r.sta läng.st, 176 UOFDJUH. alla belagda med korta tilltryckta hår 5 fotsulorna och sinimhiidkanten nakna j klorna bleka^ hoptryckta^ trubbiga och undertill ihåliga. Svansen något längre än halfva kroppen/ vid roten tjock något plattad ^ afspetsas små- ningom åt ändan. Huden mycket tjock^ fallen glatt och glänsande med ytterst fm och, tät bottenull. Färgen ofvan från näsan genom Ögonen och öronen^ ofvan och på sidorna af halsen på hela kroppea Öfvcr och under samt på benen och hela svansen^ mörkbrun glänsande. Kanten af öfverläppen^ kinderna upp till öronen, - un- derkäken samt halsen inunder och bringan, blekare. En Unge af 8 tums längd med en svans af 4 tum. Framtänder och hörntänder höllo på att frambryta. Hå- ren på hela kroppen voro korta, fina, tilltryckta och glänsande. Färgen var helt gråblek (musblack), något ljusare på undre delen af hufvudet och hakan. Men det bör anmärkas, att den var urblekt och troligen var den svartaktig då han dödades. — Denna unge, som togs, jemte två andra, i en stenklyfta i skärgården utan- för Carlskrona, hade Hr Aspegren meddelat mig. En annan unge, något äldre, tagen vid en å i Skåne den 1 Aug,, var '12 och svansen 6 tum långj höjden 3 tum. Kroppen och svansen ofvan mörkbruna, stötande i grått (sotfärgade) nedunder nästan omärk- ligt ljusare. Hufvudet dunklare, nästan svartaktigt. Öro- nen i kanten hvitgrå. Trakten kring mun och näsa smutsigt gulgrå, med gråbruna styfva morrhår. Benen och fötterna af hufvudets färg, med inströdda grå hår. Klorna blekt köttfärgade, ofvan och i spetsen hvita. Ånmärkn.: Bechstein säger p. a. st. p. 832. att Ungarna äro i början nästan helt svarta och ljusna sedan år från år. Dock trätTar man äfven utväxta af mörkare och ljusare färg. Skelettet: Skallen: Aggformigt-aflång med största bredden bakom midten^ hjernskålen lika bred som lång, plattkuUrig , trehörnig med bakre sidohörnen afhuggna. UTTER. 1 77 Öfra profilen nästan rät till Ögonen, derefter äv nosen sluttande, ulan all sänkning Öfver näsan. Ögonen småj processus postorbitales korta j pannan mellan dem platt j foramina palatina aflångtovala, framåt smalare 5 palatum osseum slutas med en spets i midten^ hamuli ptery- goidei spetsiga, bakåt och utåt böjda. Bullse trekantiga plattade. Foramina infraorbit. mycket stora trekantigt ovala längst i horisontel rigtning. Foram. incis. ovata , bakåt bredast trubbiga. Tänderna, se slägt-charakteren. Skallens längd 4 t. 5. lin., bredd öfver kindbågarna 2 t. G lin., Öfver hjernskålen 2 t. \^ lin. Underkäken 2 t. 6^ lin.j mellan process angul. 2 t. 2 lin. ^ ^^^/^s flyg- lar nästan tvåtlikiga med en större rundad flik utåt, en mindre bakåt 5 bredd 2 t. 1 lin 5 Skulderbladet nästan halfcirkelformigt, dock bredast under midten^ Acromion en tunn jembred tapp 5 fliken en nedåt rigfad sågtand j längd 2 t. 2 lin., bredd 1 t. 3|- lin. 5 Humerus 3 t. något S-formigt hoptryckt, nedtill med flik utvändigt och ovalt-atlångt hål invändigt j ulna 3 tum^ radius 2 I, 2 lin.j Bäcknet 3 t. 5 lin. 5 foram. obtur. stort tre- kantigt övat. Femur 3 t. Tibia 3 t. 3 lin. Vistelseort och lefnadssätt: Uttern förekommer i alla landskap af Skandinavien , från det sydligaste Skå- ne, till de nordligaste delarna af Norrige och Lappland. Utom Skandinavien finnes han i hela Europa , och i Asien träffas han från Persien, Tartariet och kanhända Indien, ända upp i Siberien och Kamtschatka. Han har således en ganska vidsträckt geografisk utbredning, ehuru han ingenslädes , åtminstone inom Skandinavien, är sär- deles talrik. Han förekommer icke blott vid de flesta insjöar, åar, bäckar och andra sötvatten inuti landet, utan äfven, och måhända i största antal i skärgårdarna och vid klippiga stränder och skär långs Skandinaviens kuster, såväl i Östersjön som Nordsjön. I Helgeland, Salten och på flera ställen vid hafskusten i. det norra Norrige fångas han årligen i stort antal och dess skinn Shandn:s Däggdjur. ^ 12 i78 ROFDJUR. utgöra der, likasom i Svenska Norrland, en betydlig exportvara. Utterns stamhåll äro hålor under jorden, mest i bräddarna af floder, åar och bäckar 5 och isynnerhet vid sådana, som hafva ymnig tillgång på Laxöringar och Foreller. Dessa hålor gräfver han ej sjelf, utan han blott utvidgar och inreder sådana, som vattnet bil- dat under åbräddarna, under trädrötter o. s. v. In- gångarna som ligga under vattenytan, leda uppåt till Utterns boning under jorden, der han kan ligga torrt. Uttern har skarp syn, men dålig lukt. Han är ' ^^ld, skygg och listig. För menniskor döljer han sig på betydligt afstånd. Blir han Öfverfallen och kan ej komma undan, så försvarar han sig med raseri. Hans bett äi'o djupa och farliga. Ehuru vattnet är hans för- nämsta element, kan han äfven löpa snabbt på landet, och till och med (som det säges) gå i träd. Äfven försäkrar man att Utterns electricitet är så utomordentligt stark, att kroppen lyser då han i mörkret simmar ge- nom ett vatten, och att skytten derigenom kan upp- täcka dess närvara. Jägaren upptäcker äfven djuret på dess spillning, som det alltid lägger på någon sten eller stock vid si- dan af vattnet. Om dagen får man sällan se honom ute 5 han uppe- håller sig då i något gryt, något hål under åbräd- den, eller i en gammal stubbe eller dylikt, som ligger mer eller mindre nära vattnet. Om natten lemnar han sitt gömställe och går ut för att söka rof. Det händer då under vintertiden, att han i månskenet vandrar en längre väg på isen, längs bäckdragen, och om morg- narna begifver han sig ofta från vattnet upp i landet, för att öfver dagen inqvartera sig i bergsskrefvor. Man har gjort den iakttagelse, att Uttern gör vandringar ef- ter årstiderna, så att han mot sommaren begifver sig ur skärgårdarna vid hafvet, der han tillbringat vintern, UTTER. '1 79 upp till insjöar och åar, der han bland tät säf och gräs tillreder sitt bo och framföder sina ungar j samt att han vid början af vintern, i sällskap med dessa, drager sig åter ut i skärgården. Under dessa vandrin- gar, som alltid ske om nätterna, skall han hafva si- na bestämda hviloställen, dit han tager sin tillflygt för den inbrytande dagen. — Om också detta ibland inträflar, så är det icke desto mindre säkert, att det finnas Uttrar, som yngla ute i skärgårdarna t. ex. vid Blekinge, vid Nordlanden, o. s. v. och som vistas der året om. Afven är det säkert, att denna djurart före- kommer om vintern vid insjöar, åar och floder, och icke blott vid sådana, som äro så långt aflägsna från hafvet, att ingen vandring dit är möjlig t. e. i Verm- land och det inre af Lappland, utan äfven vid sådana, som ligga icke långt från hafvet t. e. ån mellan Arup och Östersjön, mellan Värpinge och Lomma o. s. v. Födoämnen : Uttern lefver af sådana djur, som han träffar i vattnet t. ex. fisk, kräftor, grodor, vatten- råttor, m. m., äfven griper han ankungar och andra unga vattenfoglar. Om hösttiden plundrar han ofta sillgarnen. Smärre fiskar förtär han vanligen i sjelfva vattnet 5 de större bär han till landet, der han först förtär hufvudet och sedan mer eller mindre af det Öfriga. Då han fiskar, blir han vanligen under vatten- ytan så länge han kan hålla andedrägten, hvarefter han uppsticker nosen för att hemta luft. Fortplantning : Parningen infaller vanligen, i de sö- dra orterna, i Februari månad och i de norra i JMars. Honan, som går drägtig i 9 veckor, föder i Maj 3 — 4 blinda ungar i något kringllutet gryt, eller mellan röt- terna af ett gammalt träd eller i en jordbrink, vanligen på ett aflägset mindre besökt ställe.- Ungarna äro i början mörka, nästan svartaktiga och erhålla småningom modrens färg. I början underhåller modren dem i boetj sedan de äro något för sig komna tager hon dem 12* 180 ROFDJUR. med sig ut i vattnet ^ der de simma bredvid henne ^ och småningom lärer hon dem att fånga fisk och att sjelfva sörja för sitt underhåll. Anmärkn.: Den Utterunge, jag beskref i förra upplagan sid. 46, och som hade gråbkick färg, hade förmodligen blek- nat betydligt sedan han blifvit uppstoppad och längre tid förvarats i en samling. Jagt och fångst *) .• Denna idkas mest under tven- ne tider på året^, nemligen i December^ då sjöarna till- frusit, och i Februari j då Utterns parning inträffar. Un- der förra årstiden skjuter man honom merendels för hund, \ sednare lockas han med pipa. För hund skju- tes han på det sätt, då ny snö fallit, att jägaren med sin hund i ledband, uppsöker och följer Utterns spår, som kännes derigenom att det är bredt, tvärt afrun- dadt framtill och spetsigt bakåt med aftryck efter hä- len. Har Uttern ingått i något gryt eller klyfta, insläp- pes hunden, som vanligen snart utdrifver honom 5 har han gått ned i någon ström eller å, som icke är till- frusen, bör man, genom att gå omkring stränderna, först öfvertyga sig huruvida han är qvar. Derefter un- dersökas stränderna med hunden, som snart gifver till- känna hvar Uttern doldt sig. Ligger han i brinken un- der isen, der vattnet sjunkit undan, bör man nedslå isen på båda sidor om honom. — Äfven jagas Utter i månskenet. Sedan man af dess spår funnit det hål på isen, der Uttern brukar gå ned för a(t fiska, sätter sk7tten sig dold på ett lagom kort afstånd, och passar på, om natten, när Uttern kommer upp på isen. I den lilla ån, som går ur Ifösjön förbi Arup ut i Östersjön, har man skjutit Utter på följande sätt : man satte en lefvande gädda eller större mört på en stång- krok och släppte den om aftonen ut i ån, samt fäste refven vid brädden. Då Uttern under natten gripit fi- *) Prosten Ekström har i Jägaresällskapets Tidskrift 1833 sid. 394, rörande Utter jagt infört en utförlig afhandling^ deri alla jagtmethoder beskrifvas. UTTER. 181 sken, gick han i land med honom för att der förtära honom, och om morgonen fann man kroken med sin ref, samt lemningar efter fisken på stranden. Detta försök repeterades 2 — 3 gånger, då Uttern alltid befanns gå upp på samma ställe för att förtära sitt rof. Följan- de afton sedan skytten utlagt sin' stångkrok, lade han sig dold på ett passande afstånd från detta ställe, och det dröjde ej länge, förr än Uttern kom upp med sin fisk och blef skjuten. Utter fångas äfven med sax, dels vanlig räfsax, dels s. k. trampsax. I Nordlanden (Helgeland, Salten) utläggas dessa utan bete der Uttern har sin gång eller i s. k. Ottergrinner. Äfven tages Utter med Läm eller Fallstock. Nytta och skada : Den nytta Uttern kan göra, deri- genom att han förtär någon vattenlemming, öfverträffas vida af den skada han förorsakar, isynnerhet på fisk- dammar och andra fiskvatten. Då han fått vana på en fiskdam, utrotar han innan kort all den fisk, deri fin- nes. Det påstås att man derifrån kan afhålla honom, om man kring dammen strör sönderkrossadt hammar- slagg, vid hvars lukt Uttern återvänder, emedan han fruktar försåt. Enligt Prost. Ekström kan köttet af Uttern ätas, ehuru det icke är godt. — Men den största nyt- ta, man kan draga af Uttern, består i det pelsverk han lemnar och som i handeln är ganska eftersökt. Utter- skinnet betalas, enligt Prosten Ekström, med \ eller 2 R:dr Rgs för hvarje 6 tum af hela längden. Då det mätes, lägges svansen dubbel och räknas den då, i af- seende på längden, lika i värde med samma längd af skinnet. Under vintren -f|-jT kostade ett vackert Ut- terskinn i Stockholm kring 20 R:dr Rgs. De flesta säl- jas till Ryssland, China m. m. De Ryska presterna bära mössor af utterskinn, och hos Chinesare och an- dra Mongoler brukas de till brämar m. m. Hos oss nyttjas de stundom till kragar på öfverrockar o. d. Utterungar kunna tämjas och inöfvas att fiska. Jemf. i 821 RÖFDJUR. lllum. Fig. artikeln Utter; — Jägareförb. Tidskrift i S33 s. 403. Vetensk. Akad. Handl. 1752. s. 139. Gräflingslägtet (Meles Gesn.) Hufvudet bakat bredt med utdragen spetsig nos, små ögon och korta öron. Kroppen plattadt nedtryckt ochj sedd of van, baktill bre- dast, framåt småningom afsmalnande , beklädd, äfven som den korta svansen, med långa borst- lika hår; benen korta stödja vid gåendet pä hela den nakna fotsulan; tärna 5 på hvardera foten, framtårnas klor mycket länga. Under svansen en fördjupning med tvär öppning. Tänderna: knöltanden ofvan mycket stor, kring 3 gån- ger sä stor som 7^0 ft anden, litet mer läng än bred, framtill snedt tvär, baktill rundad; nedan trindad, långt mindre än roftanden. Ro ft anden ofvan snedt trekantig med en hoptryckt spets och inåt en run- dad häl; nedan med 3 i trekant stående nästan likstora spetsar, dess bakre hälft lägre, bredare, med 2 knölar inåt och 2 utåt. Mell antänd er na ofvan 3 , nedan 4, den främsta mycket liten ut- faller vanligen tidigt. Hörntänderna ofvan hop- tryckta med i kant baktill och 1 framtill, nedan kortare mer krökta. Framtänderna ofvan hos de yngre rafflade, nedaii mer framåtliggande än hos andra rofdjur *). De djur som höra till detta slägte hafva i det yttre någon aflägsen likhet med björnarna^ med hvilka de äf- ven hafva gemensamt alt ligga i hide under vintren, likasom Igelkotten. JMen i tandbyggnaden och hela ske- lettet likna de mest lUerdjuren^ hvarföre de med stör- sta skäl räknas till deras grupp. *) Detta så väl som den rörliga nosen (trynet) antyder ett närmande till S\inet. GRÄFLING. 183 Oräfling' (Meles Taxus Bodd. *). Artm. Smutsigt hvitgrd med inblandadt svart; undra kroppsdelarna och benen svarta; hufvudet hvitt med ett bredt svart band genom ögon och öron. Längd 2 fot 4 — 6 tum. Synonymi: Meles unguibus anticis longissimus Lin. Syst. Nat. VI. p. 6. — Faun. Sv. edit. Lma p. 6. n. \^.— Ur- sus Meles Lin. Syst. Nat. XII. I. p. 70. — F:na Sv. edit. 2. n. 20. — ScHUEB. SäLigth. III. p. 516. t. U2. — Me- les Taxns Boddart Elench. \. p. 80. — Betz. Faun. p. 26. n. 23. ■ — Meles vulgär is Desmar. Mammal. p. 173. Blaireau Buff. Hist. Nat. VII. p. 104. t. 7. Id. 8: v o XIV. p. 159. t. 7. — Common Badger Penn. Brit, Zool. I. p. 85 t. 8. — The badger Bell Brit. Quadrup. p. 122. — Der gemeine Dachs Becfist. Nat. Deutschl. I. p. 729. — Gräfsvin Ekström Jäg. förb. Tidskr. 1833. p. 599 Gräf- ling NiLss. Illum. Fig. 19 H. pl. 21. Sv. Grdfling, Gräf- ving, Gräfsvin, Gräfgalt ; Norr. Sviinsax, Sviintox; Fin. Mäyrä, Mezäsika. Beskrifning: Kroppen nedtryckt , bakåt något bre- dare-, halsen lika tjock som hufvudet bakåt^ detta är kägelformigt, något nedtryckt, framåt spetsigt utlöpan- de ^ näsan ofvan afrundad, från sidan sedd framståen- de Öfver nosen, uppåt spetsig och något uppdrifven. *) Hr Prosten Ekström anför i Jägareförb. Tidskrift 2. s. 599. not. att han har ett handskrifvet Collegium af v. Linné, författadt kring är 1749, der Linné redan användt slägtnam- net Meles och kallat arten '''^ Meles Taxus unguibus anticis longissimis." Då nu Linné, sä vidt jag vet, ej förr än 9 år sednare användt specifika namn i sina tryckta zoologiska skrif- ter, nemligen i 10:de editionen af Systema Naturce, utgifven i Stockholm 1758, är uppgiften för litteraturhistorien af in- tresse. Jag får dock nämna, att äf ven jag äger ett Collegium, antecknadt efter Linnés privata föreläsningar öfver djurriket, - hållna i Upsala vårterminen 1748. Deri förekommer visserli- gen Genus Meles, likasom långt förut i Syst. Nat. och 1:sta editionen af Faun. Sv., men de två species, som af Linné räknas dit, charakteriseras, lika som i hans då tryckta skrif- ter, icke genom specifika namn, utan genom diagnoser. Or- det Taxus står, i mitt exemplar, efter diagnosen och är ett synonym af Aldrovand. 184 ROFDJUR. Näsborrarna stora ovala med en smal uppåt krumböjd vik på sidorna. Morrhåren temligen korta, räcka öfver ögonen. Öronen korta aflångtrunda, synas något utom fallen och äro i spetsen kantade med långa hvita borst- här. Ryggen något hvälfd. Svansen temligen kort, be- växt med långa sträfva smutsigt hvita hår. Benen kor- ta 5 fotsulorna på fram- och bakfötterna helt nakna. Tårna 5j tummen mycket kortare än de andra 5 de 2 mellersta längst och lika, de 2 siclotårna något kortare, äfven lika. Framtårnas klor långa, hoptryckta, krökta, dock trubbiga 5 baktårnas kortare, mindre krökta. Un- dra krojipsdelarna från bröstet till svansen glest hår- beväxta, så att huden synes. Tätt under svansen en tvär fördjupning, stor som en vallnöt, hvari afsöndras ett klibbigt ämne. Under denna bildar anus äfven en tvär springa. Genitalia ligga längre under än poschen öfver anus. Svansen utan hår räcker till hälen, méd hår är den kortare än de utsträckta bakbenen. Hela hårbeklädnaden lång, sträf och yfvig^ blott på hufvud och fötter mer tilltryckt. Färgen ofvan smutsigt grå utgörande en blandning af hvitt och svart, neml. hvar- je hår är vid roten gulaktigt, på midten svart och i spetsen hvitaktigt. Hufvudet är hvitt, men bakom nä- san börjar på hvardera sidan af nosen ett bredt svart band, som löper genom Ögat och örat samt förlorar sig småningom på halsen. Hufvudet inunder, halsens un- dra sida samt alla undra kroppsdelar och benen svarta. I Skelettet har denna djur-art stor likhet med Jerf- ven , blott tandbyggnaden är vida skild och liknar mest Utterns. Skallens omkrets aflångt äggformigj hjernskå- len oval, kullrig. Ofra profilen i jemn föga böjd båge från nacken till näsan, utan sänkning framom pannan. Längd 5 t. 1 lin., bredd 2 t. 6 lin.j öfver hjessan 1 t. 7 lin. Pålat. oss. slutas något ingröpt. Hamuli pteryg. bakåt riglade räta. Foram. pålat, ovala, bakåt spetsiga. Orbitw småj process, postorbit. korta. Foram. GRÄFLING. 185 infraorb, stora runda eller i vertikal riglning något ova- la, BullcB trehörniga inåt högre. Tänderna se slägt- charakteren. Atlas flyglar bakätböjcla runda med ett litet hål i bakbrädden 5 bredd 2. t. % lin. Scapula (lik JerfvenS; men med helt räta sidor) aflångt fyrkan- tig bildar en regulier parallclogram, utom halsen och cavitas glenoidalis. Acromion en rät trubbig tapp, och fliken en afrundad vinkel 3 längd 2 t. 7 lin. ^ bredd 1 t. 5 lin. Humerus 4 t. med en tunn långsgående flik i yttre brädden^ något högre upp än det ovala hålet i inre. Ulna 4 t. % lin. 3 rad. 3 t. 34- lin. Bäcknet hl t. foram. obtur. afrundadt-trekantigt. Os femor. 4 t. 3 lin. 3 tibia 3 t. 6 lin. Vistelseort och lefnadssätt: Gräflingen förekommer i bergig och backig mark, isynnerhet i södra och mel- lersta delarna af Skandinaviska halfön. På den egent- liga slättbygden förekommer han aldrig, om ej någon gång tillfälligtvis, då han under sina vandringar blifvit vilse och kommit långt ifrån sitt bo *). Men i sandi- ga trakter med backar och djupa dalar träffas han, antingen der finnes skog eller icke, så framt han ej genom odling blifvit ofredad och utrotad **). Då han är ett nattligt djur, som ligger stilla om dagen och en- dast om natten är i rörelse, kan han dessutom vara temligen talrik i trakter, der han sällan varseblifves. I *) Den 1:ste Mars 1824 fans en Gräfling i en halmstack utanför Lund. De sista månaderna under förra året, äfven- som Januari, hade förbigått nästan utan vinterkyla. I slutet af Februari inföll stark frost med snö, som varade. in i Mars. Det synes troligt att den blida väderleken i förra hälften af Februari lockat Gräflingen ur hidet och drifvit honom åt slätt- bygden, der vintern öfverfallit honom. **) Bland Hildeshögs backar norr om Landskrona fans han ännu för 30 — 40 år sedan och jagades då ofta. Under en resa 1826 fann jag, i brinken af en nedrasad backe, tydliga spår efter ett Gräflinge-hide och der bredvid ett Grätling- skelett. Nu finnes han ej mer i trakten. 186 ROFDJUR. Norrige förekommer han ända upp till Fjällryggen ^ men norr om denna har han, så vidt jag vet, icke blifvit sedd. I Sverige är han temligen talrik, der lokalen är passande, ända upp i Södermanland och Uppland. Af- ven synes han ofta förekomma i Yermland j i Herjeda- len är han ytterst sällsynt^ i Jemtland omnämnes han icke af Noudholm, icke heller af Leem i Finnmarken. Till uppehållsställe gräfver han sig kulor eller så kallade gryt under berg, bergshällar, större stenar eller i brinken af sandbackar. Vid tillverkningen häraf be- gagnar han sig af sina långa och hva^sa framklor. Gry- tet har alltid mer än en utgång, stundom fyra eller fem, mer eller mindre från hvarandra atlägsna. Längst in i kulan är sjelfva hufvudlyan eller liggstället, der han bäddar under sig med torrt gräs, mossa och löf och der han i dvala tillbringar den kalla årstiden. I sådana lyor tillbringa stundom tlera familjer vintern tillsammans, ehuru i skilda rum. I Maj och Juni träffas stundom de gamle, men ännu oftare ungarna liggande i solbaddet utanför ineåneen till grvtet. 3Ian vill 'häraf hafva funnit att hans overksamhet om dagen icke, som man förmo- dat, har sin grund deri att han fruktar dagsljuset, icke heller deri att han är räddare än en stor del andra djur, som vistas ute om dagen, utan endast i dess tröga lynne och afgjorda kärlek för stillhet och ens- lighet. Det är likväl blott om dagen, han har den- na tröghet i lynnet och denna kärlek för stillhet ^ om natten deremot är han både litlig till lynnet och snabb i sina rörelser. — I de södra och mellersta trakterna af Sverige går Gräflingen i hidet kring medlet eller slu- tet af November och han går sällan derur förr än med- let af 31ars. Dock om vintern är ovanligt mild, hän- der det att han långt tidigare går ut för att söka sin föda. Han Öfverfalles då någon gång af hastigt inträf- fad köld, innan han hinner tilllDaka till grytet ^ i sådant fall uppsöker han ett gömställe, der han inbäddar sig GRÄFLING. 187 så godt han kan, och insomnar. Träffas han då och lägges in i hus^ sofver han så länge kylan varar ^ men infaller blidt väder^ så vaknar han och sätter sig i rö- relse. Jag har märkt att han under sådana förhållan- den sofver mer om dagen än om natten. Den jag un- der ett par veckor i Mars iakttagit^ sof om dagarna, men hade -om nätterna ofta varit vaken och stökat om- kring. Slutligen dog han, troligen af brist på passande föda. Att han icke i sitt hide samlar matförråd för vintren, är genom fleras erfarenhet afgjordt *). Gräf- lingen är ytterst varsam och skygg ^ vid den minsta förmodade fara, söker han dölja sig. Men retad eller antastad i sin kula, kommer han lätt i raseri och biter argt omkring sig. Det är af erfarenheten om hans vild- het och ilska, som den folksägen tillkommit, att då han *) Man har trott att Gräflingen under sin långa vinter- dvala uppehöll lifvet på det satt, att han ända upp till ögo- nen instack nosen i det häl, som finnes mellan svansen och anus, och förtärde den fettlika vätska, som deri afsöndras. Denna förmodan innefattar en orimlighet i flera hänseenden. Öppningen, som undersöktes i Mars, var väl kring 1 tum bred utvändigt, men der innanför lilvsom hopsnörpt, sä att visst icke djuret under vintersömnen haft nosen deri. Att djuret under denna sömn nägon gäng ligger i ring med no- sen under svansen för att bättre hälla värman, är väl möj- ligt; men detta läge hade ej den, som jag observerat. Dess- utom är den klibbiga och vidrigt luktande vätska, som afsön- dras i kavitcten, ingalunda tjcniig för djurets nutrition. Frå- gar man hvartill den gagnar, blir svaret att den är i fullkom- lig analogi med de starkt luktande, oftast vidrigt luktande vätskor, som genom egna körtlar afsöndras nära anus hos en stor del andra rofdjur, af hvilka bland de inhemska raä näm- nas alla arter af slägtena 3Iustela, Putorius , Gido m. fl. och till samma kategori kan äfven räknas Bäfvergällen hos Caslor Fiber. Om ändamålet med denna luktande sekretion är att tjena djuret till försvar, eller till ledning för könen att under yngle-tiden träffas m. m. torde ej vara lätt att med visshet afgöra; men säkert är, att den ej tjenar det till näring. Un- der vintren dä han ej hemtar nägon föda, näres han af det hull, han under hösten samlat. i 88 ROFDJUR. far tag i en kroppsdel, släpper han den icke förr än han hör benet krasa. Med jagthundar bites han ofta, och om de icke äro desto starkare, blir han alltid den segrande j ty sjelf har han starka käkar och skarpa tän- der, och den fettmassa, hvarmed kroppen under hu- den är belagd, gör hundarnas bett mindre kännbara och oftast oskadliga. Födoämnen: Gräflingens tandbyggnad, med knöl- tänderna starkt utvecklade och roftänderna små samt äfven till en stor del knöliga, visar att han, likasom Björnen, lefver både af växter och djur. Dagarna till- bringar han i sin kula och först i skymningen smyger han sig ut för att söka föda. Han går ej särdeles långt ifrån sitt bo, emedan han icke är nog snabb att und- gå sina fienders förföljelser. Hans föda består i saftiga växter och rötter, som han uppbökar på ängarna, samt i ek- och bokållon, bär, insekter, bland hvilka äfven getingar, men isynnerhet slyalbaggar, som han ofta sö- ker i kreaturs- spillning. Också förtär han grodor och det på sina ställen i stor mängd, hvilket kan ses af grodbenen i hans spillning j äfven träffar man deri ben af smärre däggdjur, råttor och dylikt. Ej heller torde han försmå fogel ungar och harungar. Då annan föda saknas, skall han stundom gå på åtel. Om hösten blir han mycket fet, och innan han lägger sig i vinterläger är han Öfverdragen med späck liksom ett gödadt svin. Fortplmitning : Gräflinghonan ynglar om vintren, under den tid hon ligger i hidet, och sannolikt i Fe- bruari månad. De Grätling-ungar jag sett i början af Maj, voro 1 fot 2 tum långa med en svans af Si- t., och en höjd Öfver skuldran af 6 tum. Gräflingens par- ning inträflar om hösten i November månad, innan han går i vinterqvarterj honan går dräglig i 9 — 10 veckor och föder derefter, i den djupaste hålan i sitt bo, 3 — 5 blinda ungar. Dessa daggar hon i början och föder dem sedan med insekter, maskar och rötter. De följa der- GRÄFLING. 189 efter modren under hela sommaren till följande höst, då de antingen gräfva sig egna bon, eller inreda sig egna hälor i modrens bo. Ungarna kunna tämjas, och säeas då hålla husen fria från råttor, men skola slun- dom äfven gripa till grisar och ung tamfogel. Jagt och fångst: I September och Oktober, innan Gräflingen går i hide, jagas han med Stöfvare. Man uppsöker då hans kula och i dess öppning sätter man en kort pinne, rakt upp i mullen. Sedan går man dit i skymningen och kan då på pinnens rigtning lätt se om djuret gått ut eller ännu ligger qvar i lyao. Har Gräflingen gått ut, tillstoppas ingången med stenar och hundarna släppas. Vanligen få de snart upp j ty Gräf- lingen går ej långt, och då detta skett, dröjer det ej länge, förr än djuret antingen ställes af hundarna eller söker kulan, vid hvars ingång en jägare bör vara poste- rad. — Ar Gräflingen i kulan (lyan) eller hinner han dit, under det han förföljes af hundarna, brukar man att utgräfva honom j man insläpper Stöfvare eller Tax- hundar i grytet och ^på deras skällande , märker man lätt hvar han ligger. Der anställes gräfningen och dju- ret dragés slutligen ut med en s. k. bergkrats , hvilket dock är en ohygglig operation. Mindre grymt är att döda det genast. Då Gräflingen ej kan af Taxar eller Stöfvare utdrifvas ur lyan, brukar man att med stenar tillstoppa alla utgångarna, utom en enda och i denna sätter man en s. k. holk. Denna holk består af fyra hopslagna bräden af omkring 3 fots längd och så bred att Gräflingen kan ingå deruti, men ej vända sig. För främre ändan sättes ett korsgaller af två spikar eller tjocka jerntrådar, genom hvilket dagen lyser in. Vid bakre ändan är en fallucka, som genom en tråd är uppdragen och fästad medelst en pinne, hvilken står upprätt i holken fram mot gallret. Då Gräflingen vill gå ut ur lyan, kommer han in i holken och lösrif- ver pinnen samt fäller på detta sätt luckan ned 190 ROFDJUR. efter sig. — Också kan man fånga Gräflingen i Utter- sax som lägges vid Öppningen. xUven skjuter man honom vid boet på följande sätt : Jägaren lägger sig en eller två timmar före gryningen ^ på skotthåll från boet och väntar till dess Grätlingen kommer för att gå in. Jägaren måste härvid vara uppmärksam j ty då Gräflin- gen kommer 20 — 30 steg nära boet, börjar han sprin- ga starkt och stannar ej förr, än han är inne. Nytta och skada: Dess kött är icke osmakligt, då det blir väl tillagadt. Fettet är till flera slags bruk förträffligt. Skinnet nyttjas till skjuttaskor, bösshölster, öfverdrag på koffertar m. m. — Grätlingen gagnar äfven derigenom, att han förtär många skadliga hisek- ter och maskar. JMen han är skadlig derigenom, att han uppbökar ängarne och uppäter nyttiga växters rötter. — Den skada han gör på jagtbara djur och fåglar, är väl föga betydlig. 3:dje Familjen: Björndjur (Ursina). Sid. 102. Björnslägtet (Irsus Ila.) Hufvudet bredt med xitdragen tjock och trubbig nos, kallrig eller mer platt panna, små ögon, korta uppstående afrundade öron. Kroppen grofbygd, ryggen baktill hvälfd, svansen myc- ket kort, benen undersättsiga stödja vid gåendet på hela den nakna fotsulan; tårna 5 på hvar de- ra foten väpjiade med långa krökta klor. Tänderna: i allmänhet äro alla kindtänderna mer knö- liga än spetsiga; de egentliga knöltänderna ofvan 2, nedan 2, stora, aflånga, bredare än roftanden " och den inre ofvan störst. Roftanden ofvan med en högre och en lägre spets, och med eller utan upp- stående häl inåt: nedan lång, smal med bakre hälften lägre och knölig , främre med 2 spetsar utåt och i spets eller flera knölar inåt: mellan- tänderna ^ eller -| den bakerst a nedan störst, BJÖRNSLÄGTET. i91 skilda genom betydligt mellanrum. Hörntänderna stora tjocka, de öfra mer räta, de undre mer krökta, alla med I kant baktill och I inåt fram- till Framtänderna nästan oflfkade med undantag af de yttersta nedan, som hafva en flik utvändigt. Anmärkn.: I Wirbellhiere Europas af Keyserl. u. Blasius an- tages, hos slagtet Ursus, i öfvcrkäkcn 2, i underkäken 3 knöltänder bakom roftanden, hvilken således skulle va- ra den 4:de, bakifrån räknadt. Denna åsigt, hvilken re- dan af flera är antagen, kan jag icke biträda. Jag an- ser den 3:dje tanden äfven i underkäken vara roftan- den. Mina skäl äro följande: Börja vi med roftanden i underkäken hos Kattslägtet (Felis) der hon är mest ty- pisk, sä finna vi att den har ingen knölig del baktill, blott antydning till en knöl, men deremot 2 spetsar, af hvilka den bakre är störst. Det nästföljande slägtet Mu- stela, som har en liten rund knöltand i underkäken, har redan en liten bakre del af roftanden låg och knölig, för öfrigt äfven 2 spetsar, af hvilka den bakre är störst. Derpå följer slägtet Maries, som äfven har bakre delen af samma tand låg och knölig, och den främre försedd med 2 spetsar, af Vilka likaledes den bakie är störst; men innanför denna och något bakåt börjar här visa sig en liten spets. Alldeles samma förhällande är hos Lu- tra, der dock denna inre spets är större än hos före- gående, men likväl minst af de 3, hvilka sitta i trekant på framhalfvan af roftanden, hvars bakre halfva äfven här, är låg och knölig. Just samma förhällande egerrum hos 3Ieles, der bakre hälften äfven är lägre och knölig, främre högre och försedd med 3 spetsar, af hvilka den yttre-bakre störst, den inre minst. Hos Ursus har 3:dje tanden (bakifrån räknadt) i underkäken alldeles samma form; betrakta vi den först hos Ursus marinus, så fin- na vi att bakre halfvan är låg och knölig, främre högre försedd med 3 spetsar, af hvilka den yttre-bakre är störst, den inre, som äfven här sitter litet bakåt, minst, allde- les som hos de nämda slägten. Således måste denna vara roftand. Hos Ursus Arctos eger samma förhållan- de rum, med den skilnad, att här är inre spetsen delad i 2 eller 3 knölar. — Att den bakersta mellantanden i underkäken (den 4:de kindtanden bakifrån) är sä stor, bör ej förvilla; ty äfven hos föregående slägten är den 192 ROFDJUR. - störst af alla mellantänder. Dessutom är hon blott en- spetsad, hvilket tydligast ses hos Ursiis marinus och hvilket aldrig är fallet med någon roftand. Dessutom, om vi efterse hur käkarna tillslutas hos Mustela , Mar- ies, Lulra och Meles , sä finna vi att den lägre knöliga delen af underkäkens roftand, alltid motsvarar en öfver- käkens knöltand, och att blott den främre spetsväpnade delen af underkäkens roftand motsvarar öfverkäkens rof- tand. Just samma förhällande eger rum med ifi-ågava- rande tänder hos Ursus. Björnarna äro stora groflemmade djur^ de största och starkaste af Europas rofdjur. De hafva, med un- dantag af Isbjörnen^ sitt tillhåll i skogarna, der de fö- ra en mer blandad diet än något af de andra rofdju- ren, och ligga i ide under vintren. liaiidtbjöru (Urstis Are f os Lin.) Artm. Öronen längre än svansen; innersta och yttersta tån nästan lika länga; färgen brun svart eller grä, Synonymi: Ursus Arctos Lin. Syst. Nat. L p. 69. — Faun. Sv. n. 19. — Retz. Faun. p. 24. — Oiirs Buff. Hist. Nat. VIII. p. 248. t. 31. edit. in 8;vo XVII. p. 57. — Brown Bear Pen. Aret. Zool. \. p. 61. — Der Landbär Bechst. N. D. 1. p. 195. — ScHREB. Säugth. IIL p. 302. tab. 139. — Ursus Arctos Pall. Zoograph. Rosso-Asiat. 1. p. 64. — Vanlig Björn Sv. Zool. 1. B. 6. H. tab. 31. — H. Falk underrättelser om Björnskall; Jagt-nöjen i Sverige och Norrige af L. Loyd sid. 26 o. f. — Ring- björn (varietet) Nilss. Illum. Fig. 10:de H. pl. 23. — Landburen Keyserl. et Blås. 1. c. p. 66. ^NB. beträffan- de arterna V. Arctos och U. niger se nedanför) — Sv. Björn; Norr. Björn, Barns; Lapp. Guonzhia, jEnak, Jiste] Finn. ISalli, Kondio. Beskrifning: En stor Björn håller i längd från nos- spetsen till svansroten något mer än 6 fot och höjden Öfver bogarna är kring 3 fot, öfver länden något lägre. Hufvudet kring 1 fot 3 tunij öronen 3 tunij svansen utan hår '\^ t. med hår 4-|- — 5 tum. — Pannan bred, mer eller mindre plattad, sluttar framåt mot nosen ^ som är tjock, kägelformig, men trubbig med bred bar näsa. Ögonen små, öppna sig snedt. Öronen upprätt LAN DT BJÖRN. 193 stående och afrundade^ räcka upp öfver fallen. Kroppen och lemmarna grofva^ halsen kort och tjock, ryggen bakåt sluttande kullrig, benen vid fyrbent ställning lika höga, stödja hela fotbladet (bestående för bakfötterna af tarsus, metatafs. och digitij för framfött, af carpus, metac. och digiti) på jorden. Klorna långa hoptryckta, krökta, de främre något längre och mer krökta än de bakre. Deras längdförhållanden både på fram- och bak- fötterna äro följande : Den innersta (tummen) är kor- tast och litet kortare än den yttersta j den näst inner- sta och näst yttersta något längre och lika j den mel- lersta längst. Fotsulorna, handlofvarna och fotvristerna inunder nakna. — Hela hårbeklädnaden yfvig och långj isynnerhet äro håren mycket långa på undra kroppsde- larna , men mycket glesa j på fötterna ligga grofva borst- hår, som äro längst på bakfötterna, der de betäcka klorna j endast på nosen äro håren korta och tilltryck- ta. — Färgen som vanligen är mörkbrun , nemligen un- der de fyra första månaderna af året, då djuret är fuUhårigt, öfvergår å ena sidan i helt svart, å andra i grå. Således finna vi följande färgteckningar hos vår Skandinaviska Björn: a) Helt svart. De hvilka man trätTar med denna färg äro alltid stora och således gamla. Man anser dem vara gamla hannar. Det finnes ingen ung björn som är svart. b) Mörkbrun eller svartaktig med eller utan bru- na hårspetsar. Sådana äro de vanligaste som skjutas, och bland dem träffas älven mycket stora och gamla. c) Brun med Iwita eller perlfärgade härspetsar och ofta med hvitaktig bottenull. Denna kallas Silfver- björn. d) Rostgul-brun, utan hvita hårspetsar. Öfver en sådan af ovanlig storlek och skjuten vid Lindheden, har jag fått mig tillsänd en beskrifning. e) Brun eller gråbrun med hvit ring kring hal- Skundiivs Väggdjur. 13 194 ROFDJUR. sen. Ofla födas björnungar med en hvit halsring, utan att detta märke antyder en särskilt råge eller ens oli- ka kön: af tre till samma kull hörande unear, hafva stundom de två hvit ring, den tredje icke^ eller ock har den ena halsring, de två sakna den. De flesta förlora ringen i andra eller tredje året^ blott några få behålla den längre och dessa kallas liingbj örnar. Illu- min. Fig. till Ska/id. Fauna i O H. pl. 23, f) Brokig eller helt hvit Björn. Dessa äro tillfälli- ga varieté ter, likasom brokiga och hvita råttor, ekorrar o. s. v. Sådana albinos-varieteter förekomma bland alla djurarter, men äro sällsynta. Hvita landtbjörnar äro ytterst sällsynta 5 för 60 — 70 år sedan fälldes en sådan i Fondalen ^ efter hvad mig blef berättadt under en resa i Norrige '1816. Ett annat exemplar skall un- der Carl Xl:s tid hafva blifvit dödadt i Sverige. I Ryss- land blef, enligt Pallas, en hvit landtbjörn skjuten 1771, och enligt samma författare äro hvit- och svartbrokiga björnar stundom talrika i Öfra trakterna af Jenisey. Så- dana äro, så vidt jag vet, icke sedda hos oss Skelettet: Skallen: Sedd från sidan visar sig hos äldre en stark sänkning framöfver ögonen 5 derifrån till nacken är öfverbrädden bågböjdj sedd från ofvan är hela omkretsen äggformig med största bredden Öf- ver bakre tredjedelen 5 hjernskålen aflång, nästan hop- tryckt-valsformig hos hannen-, hos honan tjockare och mer konvex. Näsbenen uppgå i pannan ej högre än käk- benen. Bakbrädden af pal. osseum tvärrundad. BuUae mycket små föga framstående, med lång hals 5 orbitse små 5 process, postorbit. ofvan och nedan temligen kor- ta. Foramina infraorbit. temlisen små, ovalt-aflånga i vertikal rigtning. Foram. pålat, anter. ovalt-atlånga, bakåt spetsiga, ligga endast i ossa intermaxill. och äro vidt skilda från ossa maxillar. ^ foram. pålat, poster. Öppna sig nära inbrädden af bakersta kindtandens främ- re tredjedel. Näsöppningen rundt hjertforraig, lika bred LANDTBJÖRN. 195 som lång. Tänderna: se slägtcharaklerna. O/bara är in- nersta kindtandens längd 1 t. 3 lin.^ bredd 5|- lin., den 2:dra 7 1.; bredd 5 1in. , roftand. 5 lin. br. 4 lin. Nedan innersta 64- lin ; br. 4f . nästa 7~ lin.; br. 4-|-j roft. 7 lin. br. S^-Iin. Öfriga skelettet: Atlas: fiygl. snedt ovala ; en fara längs bakbrädden och deri ett hål. Skulder- bladet atlångt-fyrkantigt^ nied en tillsats vid bakbräddens Öfra hälft; skild frän fossa infraspin. genom en benkam ^ acromion trubbig ^ bred och i)latt. Längd 8 t,, bredd (utom fliken) 5 — oi tum. Humerus 11 -i- t- Tuberc. Hka hög som hufd., en bred flik utåt nedtill^ Bäcknet: Ossa ilium framtill nedåt breda^ utåt ingröpta j foram. obtur. halfcirkellbrm. Symphysis mycket lång. Femur kring 13 t. rakt; baktill plattadtj caput högre än trochanterj tibia kring 1 0^- t. ; öfra cap. platt-konk. med eminentia intermed.; nedra snedt afhuggenmed två ingröpningar. Vistelseort och lefnadssätt: Björnen har sitt tillhåll i stora vilda skogar och vanligen i deras mest ödsliga trakter. Till lynnet misstänksam och skygg, drager han sig jemt undan de trakter , der skogarna glesnat eller nybyggare fästat sina bopålar. I ett land som Sverige, der folkmängden i sednare tiden ständigt ökats, skogar nedhuggits och jordodlingen med stora steg framskridit, måste derföre björnens stamhåll hafva blifvit mer och mer inskränkta. I äldsta forntiden, då landet mellan kärr och sjöar och stora floder, var betäckt med dju- pa skogar, endast någon gång besökta af glest kring- spridda halfvilda invånare, fanns björnen utan tvifvel i Sveriges alla landskap, från det sydligaste Skåne till de norra trakterna af halfön. Nu deremot har björnen för- svunnit ur det sydliga Sverige j han har ingenstädes sitt stamhåll i Göta Kike, med undantag af Dalsland och några trakter af Vermeland. En och annan björn har väl i mannaminne blifvit skjuten i Halland, samt i Jön- köpings och Kronobergs Län i Småland ^ men dessa, 3 eller 4 på ett hälft århundrade, hafva varit främlingar, 13« 196 HOFDJUH. som under sina utfarter förirrat sig till så sydliga trak- ter. Utom Yermland och Dalsland^ björnens sydligaste egentliga hemvist hos oss^ (och derifrån han någon gång gör utfarter ända ned mot Uddevalla och Vennersborg) förekommer han i Dalarna temligen allmänt^ deremot är han sällsynt i Nerrike 5 i Vestmanland och Söder- manland förekommer han icke. Med undantag af kust- trakterna vid Botniska viken ^ der nu mera nästan inga björnar finnas^ förekommer denna djurart i de inre de- larna af hela Norrland och södra Lappland och som det synes derstädes i största antal. Han synes här hafva sin gräns mellan 68:de och 69:de nordliga breddgraden^ ungefär vid granregionens gräns åt norden. Enligt säkra underrättelser uppehåller han sig dock^ så väl sommar som vinter^ i dessa ode fjälltrakter^ än i skogen än i fjäll- dalar som ligga Öfver trädens gräns ^ och dess iden skola träflas bäddade af mossa på nakna fjällen öfver gränsen för .björkskogen. I Norrige skiljer man mellan den björn^ som vistas ned i dalbygderna och den, som uppehåller sig vid säterna och fjällmyrerna. IMan an- ser den förre vara köttätande, den sednare icke. Björ- nens stamhåll, åtminstone i en del af Sverige, är såle- des för närvarande mellan 59:de och 69:de nordliga breddgraden. I Norrige finnes björnen, som det sy- nes, i större mängd ^ än i Sverige j och i de djupa skogarna, tillhöriga Näs' jernverk, förekommer han i stort antal, äfven som i skogarna på sidorna af Guld- brandsdalen. — Jag nämde att björnen i de äldsta ti- derna förekom äfven i det sydligaste Skåne. Här lef- de han då, i de sumpiga skogarna, tillsammans med Urar, Bisonter, Vildsvin och Renar 5 men härifrån har han, likasom dessa, försvunnit långt före vår Historias början, och blott en och annan dunkel saga, bestyrkt af dess qvarlemnade skeletter i södra Skånes torfmos- sar, omtalar dess fordna tillvaro i denna nu mera mest LANDTBJÖllN. '197 befolkade del af landet *). — Björnen träffas sällan på berg eller annan högland och mager mark, emedan han der ej finner nödigt underhåll j deremot trifves han bäst i stora och täta skogar, med sidländta trakter och fro- diga betesmarker, der han finner större Öfverflöd på bär, rutter och saftiga växter: blåbär, lingon m. m. Björnen klättrar med lätthet uppför branter och kan äfven klättra uppför trädstammar, väggar o. s. v., men går alltid baklänges ned derifrån. , Äfven går han med *) En gammal legend förtäljer att Scef eller Scedf an- lände till Scani, Scanza, Scandia (d. ä. Skåne) sittande i en båt och förande med sig en kärfve, hvilket lärer betyda, att man anser honom hafva först infört åkerbruket i detta land- skap. (Jemf. Beowulf, Heldendicht des achten Jahrhunderls von L. EttmCller p. 4 — 5 efter anteckningar ur maniiscripter på Engelska Bibliotheker). Således bodde Scedf, efter denna legend, i Skåne; men Scedfs Son YarSlijold, som blef stam- fader för Shjöldungai^na. — Hos Ettmuller p. a. st. p. 6, säges att Fornmannasögur 5. 239. kalla Skjold uttryckligen Scanunga god (Skåninge-Kuog eller offer-föreståndare). Således synes både Scedf och hans son Shjold hafva bott i Skåne. Om denna Skjold berättar Saxo (Ilist. Dan.) att då han som ung Prins en gång af sina vårdare fick tillåtelse att bevista enjagt, träffade han på en ovanligt stor björn, och som han icke hade spjut, tog han sin gördel och bänt dermed björ- nen, samt lemnade honom bunden åt sitt jagtfölje att dödas. Vid det öfyerdrifna i berättelsen om Skjolds styrka och tap- perhet böra vi icke uppehålla oss; sådant är uttryck af fornti- dens nationalfäfänga. Men om prinsens namn blifvit förvaradt genom traditionen, kan äfven minnet ha blifvit förvaradt af en händelse, genom hvilken han under en björnjagt ådaga- lagt ovanligt mod och styrka; och i detta hänseende kan det måhända ej sakna intresse, att vi kunna med påtagliga bevis ådagalägga, att här i forntiden verkligen funnits iijörnar, just i de trakter,- der Skjold enligt traditionen eller sagan lefvat. Ur åtskilliga torfmossar i det södra Skåne har jag erhållit fos- sila björnländer , till form och storlek lika den nu lefvande Landlbjörnens. Dessa skilja sig till storleken märkbart från qvarlefvorna af den fossila Grottbjörnen (Ursus speleeus) som längre fram skall omnämnas. 198 ROFDJun. lätthet i upprätt ställning, stödjande endast på bak- fötterna, och han kan i denna ställning bära de tyngsta bördor mellan fraratassarna. Man har. sett honom gå- ende på bakbenen långs åt en smal stock, som låg öfver en ström, bära en död häst mellan frambenen. — Då han bortbär det rof han slagit, vanligen en häst eller en ko, går han nemligen alltid upprätt, hållande slagtet mellan framtassarna, och kan ur de saiikaste myrer på det sättet bära en ko , ehuru han uti gytt- jan sjunker lika djupt, som längden af hans ben (Falk). Han simmar både fort och u Ihållande, samt badar sig ofta under heta sommaren. Då han blir skrämd har han ett ganska starkt, men lunsande lopp. Dess yttre sinnen äro väl utvecklade, synen är skarp, hörseln god och lukten ytterst fin, hvarföre han sällan träffas af menniskor under sina somraarvandringar i skogarna. Ehuru björnen af naturen är vild, trumpen och arg, anfaller han likväl aldrig menniskor, om han ej blir retad t. e. anskjuten och sårad, men äfven då händer ofta att han förblöder utan minsta rörelse till motstånd. Stundom anfaller han dock jägaren som så- rat honom 5 isynnerhet om denne visar fruktan och flyr. Ofta anfaller en sårad björn med raseri jogtfolket, som söker mota hans flykt. Går jägaren oförfärad mot björ- nen, så drager denne sig merendels tillbalva och nöjer sig med att upprifva mossa, stubbar och stockar, hvil- ka han kastar kring sig. Det förtjenar anmärkas att enligt de erfarnaste björnjägares iakttagelser, använder björnen olika vapen vid anfall på menniskor och bo- skap. "Kreaturen slår han alltid med sina ramar j men sårar åter menniskan alltid genom bett. Ännu vet man intet exempel då björn slagit en menniska." (H. Falk.) — Hr Ilofjägmäst. H. Falk, som noga undersökt björnens lynne och vanor i skogarna, härleder denna olikhet från menniskans medfödda herravälde öfver dju- ren, hennes imposanta ställning och den skräck hon LANDTBJÖRN. 199 derigenom ingifver^ hvilket gör att björnen ej vågar, upprest på bakfötterna , gå henne anfallsvis till mötes j och utan att intaga denna ställning, kan han ej bruka styr- kan af sina ramar.'' Denna förklaring synes mig så mycket mer antaglig, som den inslämmer med förhållandet hos de grymmaste rofdjiu* af Tigerslägtet, hvilka icke vå- ga angripa den menniska, som har nog själsstyrka att se dem skarpt i ögonen. Och komma de tätt inpå en menniska, innan hon märker det, så våga de dock ej anfalla utan med tillslutna Ögon. En så väldig herr- skarekraft ligger i menniskoblicken. — Björnens anfall mot djuren sker alltid i upprätt ställning, då han har ramarna fria, -med hvilka han fäller sitt rof. Enligt Falk skall han med ett slag Öfver bogarna fälla den största oxe till jorden. "Starka hästar, som han träflfar i god mark, der inga sumpiga ställen, såsom kärr och myrer eller vindfällen och dyJikt finnes, i hvilka han gerna jagar sitt rof, springer han upp, fattar i stående ställ- ning tag med ena ramen Öfver hästens bogar, galop- perar med detta tag jemte hästen till dess han träffar ett träd, då han omfattar delta med andra ramen, och lägger hästen med ett ryck till jorden, hvarmed stri- den är afgjord (Falk). Oaktadt björnen gerna drager .' sig undan långt frän de ställen der menniskor bo, hän- der dock stundom, att han om natten besöker bond- gårdar, går upp på fähustaket, afrifver ett stycke deraf,v går ned genom öppningen, dödar en ko, och bär henne bort, alldeles hel, genom samma taköppning, genom hvilken han nedgått. — Då en björnhona, som har ungar, märker någon fara, drifver hon genast un- garna i träden fär att freda dem och vara mera ledig till deras försvar. Det är ytterst farligt att angripa en björnunge, som finnes hafva uppklättrat i träd, innan man försäkrat sig om modren 5 ty såras ungen och skriker, anfaller hon med raseri och är då farlig att möta , isynnerhet med afskjuten bössa. — Det är en 200 - IIOFDJUR. gammal sågen , att björnen har en mans vett och tolf mans styrka. Hvad styrkan beträffar ^ kunna vi, af hvad redan blifvit nämdt^ derora göra oss ett begrepp j och hvad björnens förståndsförmögenheter angår, har man derom en mängd berättelser. Jag vill blott an- föra ett hithörande fenomen , hvarlill jag sjelf varit åsy- na vittne. Jag både för 20 års tid sedan två lefvan- de björnungar^ stora som pudlar. De stodo i en träd- gård, hvardera bunden i ett hampstreck, tjockt som ett finger och af 3 — 4 alnars längd. Stundom lustes de, dock så att de släpade strecket efter sig, för att kunna fasttagas j de roade sig då med att klättra i träden, hvilket de alltid med synbart nöje verkställde, och stego ända upp i öfversta toppen. Innan de gin- go ned, hvilket alltid skedde baklänges, entrade de strecket till sig med framtassarna och lade det fler- dubbelt mellan käkarna, påtagligt med beräkning att ej deraf hindras, under nedstigandet eller, ifall det fastnat kring en gren, blifva hängande deruti. Denna försigtighet iakttogo de alltid, utan att någon erfarenhet lärt dem faran af dess uraktlåtande. Under sommaren är björnen alltid mager, men mot hösten, då bären mogna och han således har god till- gång på föda, blir han mycket fet, och med detta hull lägger han sig i idet. Mot slutet af Oktober upphör han för året att äta och använder den ålersående tiden innan han lägger sig, att, som man säger rensa tar- marna. Dessa sammandraga sig och magen hopkrym- per till ett htet hårdt klot, sedan denna och tarmarna förut äro rena från alla exkrementer och innehålla blott en slemlik vätska. Dock blir, hos björnen, liksom hos an- dra djur, hvilka ligga i vinterdvala, något af tarmarnas innanmäte qvar i slutet af ändtarmen, och detta kal- las af jägare tappen *). 1 medlet af November går *) Denna består af de växtämnen, som djm-et sednast för- LANDTBJÖRN. 201 han i sitt ide, som han på förhand beredt och hvari han, om han icke oroas, tillbringar vintermånaderna utan att äta och i en oafbruten hvila. Idet består i en bädd af granris, mossa och ljung, hvilken björnen hopsam- lat och tillrcdt åt sig i en bergsklyfta, under en utstå- ende bergshäll, under rötterna af ett kullblåst träd, i en utgräfd myrstack eller i en liten fördjupning på släta marken. Någon gång skall Björnen lägga sitt ide i ett stort träd, mellan 3 — 4 grenar hvari stammen delar sig. Dessa iden anlägger han likväl aldrig högre än 1 eller 2! famnar Öfver marken, hman han går i idet, ligger han några dagar på brätt d. v. s. på ett Öppet ställe, ett stycke från idet, för att undersöka om trakten är säker och oupptäckt. De gamla hanbjörnar- na ligga ofta hela vintren under bar himmel, stundom alldeles Öfversnöade. Ehuru björnen under vintersöm- nen ej njuter den ringaste föda*}, bibehåller han lik- väl det goda hull hvarmed han lagt sig j ja, man påstår att fetman till och med skall tilltaga från den tid han ingått i idet, ända till Februari. Detta torde vara svårt om ej omöjligt att med visshet afgöra. Dock skall man hafva gjort den erfarenhet, att i allmänhet de björnar, som fällas i Januari äro fetare än de, som skjutas under andra års- tider. Dessutom uppgifves som alldeles säkert att björn- honan, som under vinterhvilan framföder sina ungar i i idet, underhåller dem så väl att de, temligen stora tärt, och hvilka, likasom alltid oxkrcmenter som länge ligga i intest. rectum, blifva håi"da och knottri.2:a. *) Fordom trodde man att han, genom att suga ramar- na lifnärde sig i idet. Hr Falk nekar bestämdt att björnen någonsin i idet suger på ramarna eller fotsulan. Vare här- med huru som helst, sä är det ganska säkert, att björnen genom sin med ett mumlande läte åtföljda sugning på ramar- na icke hemtar- någon föda. Den mjölkhvita vätska som derunder bildas kring munnen, är ej annat än fragga af sa- liven. 202 ROFDJUU. innan hon med dem lemnar idet, äro ytterst feta utan att hon sjelf under tiden förlär det minsta^ men än- dock någorlunda bibehåller sitt hull. — Efler Februari manad skall björnen småningom afmagra^ tills hviloti- den är förbi. De gamla exkrementerna^, som legat i slutet af tarmen sedan Oktober^ eller den så kallade tappen lossnar nu och skall , enligt Hr Falks iaktta- gelser, merendels ligga nära idet efter björnens upp- gång *). Tiden för dess uppgång ur idet är vanli- gen första hälften eller medlet af April. Likväl be- ror detta till någon del af mer eller mindre blid väderlek. Honan med små ungar ligger längre^ ja ända till in i Maj. Uppgången ur idet uppsöker björnen pas- sande födoämnen^ som bestå i myror^ maskar uti ruttna träd och dylikt (Falk). Småningom taga tarmarna och magen sin förra vidd och fordra ut sin rätt. Björnen förser sig då, frampå våren, med mera födande spis. Födoämnen : Bland våra rofdjur är björnen det mest växtätande , likasom han bland alla har de knöliga kind- *) Enligt de uppgifter, Pallas derom erhållit af Ryska björn- jägare, skall afbördandet af dessa gamla hoptorkade och härda exkrementer ofta förorsaka björnen sådan vånda och sädana plågor, att han derunder skriker, omfattar med framtassarna något träd och sargar det med klorna. — Man pästär bos oss, att om björnen under vintren drifves ur idet och jngas strängt, skall han släppa tappen, och man har trott att denna förlust gör att han snart derefter blir ganska mager. Man har ansett tappen, i förening med den oafbrutna hvilan, vara det me- del, som underhäller och något ökar hans hull, under den tid han ej njuter föda. — Att en ostörd hvila hindrar honom att afmagra, är lika sä begripligt, som att stark rörelse under svälttiden åstadkommer magerhet. Att björnen, efter att om vintren hafva länge och skarpt blifvit förföljd utan att njuta ringaste föda, släpper tappen, antyder en slapphet i spliinc- ter a7ii och anora inre delar, hvilken lätt förklarar afinagrin- gen, utan att man behöfver antaga det omöjliga, att tappens fastsittande skulle bidraga till fettman och dess förlust föror- saka magerhet. LANDTBJÖaN. 203 tänderna mest utvecklade *}. Betrakta vi uppmärksamt en björns tandbyggnad ^ så finna vi^ att dess kind- tänder hafva stor likliet med Svinets ^ under det att dess framtänder och hörntänder likna mera de an- dra rofdj Lirens. Dess tandsystem synes i någon mån vara liksom sammansatt af Vildsvinets och Vargens. Och då kindtändernas form har största inflytande på djurens diet och lefnadssätt^ så kunna vi redan häraf sluta ; att björnen likasom svinet måste hufvudsakligen lefva af vegetabilisk föda^ ehuru han^ som rofdjur^ äfven kan förtära kött. Också består björnens mesta och egent- liga föda af vegetabilier. Isynnerhet tycker han om saftiga växtstjelkar t. e. angelika^ fjälltistel o. d. samt rötter och mogen säd, till ex. hafre, och framför allt bär, t. e. blåbär, lingon, hjortron, hallon, rönnbär o. s. v. Likväl händer det ej sällan, att han anfaller och dödar större boskapsdjur, såsom hästar, kor, re- nar o. s. v. Men kreaturen äro ofta sjelfva orsaken härtill, emedan de först anfallit och retat honom. Man har exempel på björnar, som i flera år vistats helt nära betande boskap, utan att göra den någon skada 5 men blifva de en gång retade och få vana att sid boskapen, så blifva de farliga skadedjur. Det är der- före, som de äldre svarta björnarne äro mer skadedjur och slå oftare boskap än de yngre, hvarföre de också fått namn af Slagbjörnar och Hästbjörnar. Dessa ega en förvånande styrka och glupskhet. Vi nämde att björnen med ett slag slår den största oxe till jorden och han kan på ett dygn uppäta en lagom stor ko. Men ej blott efter åldern och vanan, utan äfven efter olika väderlek skall björnen vara mer eller mindre skadlig. I torra och varma somrar, skall han mindre ofreda kreaturen är un- *) En knotig kindtand är bildad för att krossa saftiga växter, en strecktccknad för att söndermala bark, blad, gräs och andra mer torra växtämnen. 204 ROFDJUU. der kalla och regniga. — Då Björnen fällt ett djur, bär hati det merendels bort, antingen genast eller föl- jande afton och nedgräfver det i ett kärr, der han ef- ter en eller två dagar infinner sig för att förtära det. Efter håning är björnen mycket begärlig, och han stjä- ler stundom bikupor vid skogstorpen. Myror upphem- tar han med ramen ur myrstacken och äter dem som en. läckerhet 5 förmodligen tycker han om deras syi'a. Om något af dessa smäkräk sticker honom på ett öm- tåligt ställe, blir han genast ond och kringsprider hela myrstacken. Fortplantning *) .• Björnens brunsttid infaller i Augu- sti. Honan går drägtig G — 7 månader och framföder, i idet, i slutet af Januari eller början af Februari 1 , 2 eller 3, högst sällan 4 ungar, hvilka dia henne till in på sommaren. — ¥Amm modren ej njuter någon föda under den återstående tiden hon ligger i idet, bi- behåller hon likväl temligen sitt hull och hennes spe- nar äga mjölk i öfverllöd, hvilket gör att man finner dess ungar ganska feta, när de fångas i idet. BlirJion åter drägtig samma år, så tillåter hon ej den första kullen att dela hennes läger den följande vintren, utan bereder åt denna ett särskildt ide, helt nära hennes eget. Men sommaren derpå följes hon af begge kul- larna, som tillsammans öfverlefva nästa vinter i modrens ide 5 ty tre år å rad är hon ej fruktsam. När ungarna blifvit större, 3 eller 4 år, skiljer hon sig alldeles från dem. Ungarne äro vid födseln ganska små. och myc- ket feta, men dock inga oformliga klumpar, såsom sagan förtäljer. De hafva i börjau korta, glänsande hår af en askgrå eller black färg, samt ofta en hvit ring kring halsen. Att denna ring vore könskillnad och blott fun- nes hos hannarna, hafva några jägare påstått, men detta liar redan af andra blifvit vederlagdt. Jag har derom ytt- *) Jemf. Falk Tidskr. f. Jäg. 1834 sid. fl 40. LANDTBJURN. 205 rat något sid. 194. Afven ungarna kunna klättra 5 så snart de märka någon fara^ springa de genast upp i träd för att dölja sig. Efter i2:te lefnadsmånaden in- träfTar tand-ymsiiingen. Ungarne kunna^ som bekant är^ tämjas och äro i början mer fromma och läraktiga^ men blifva med åren vilda och obändiga. Jagt och fångst *J : På Skandinavien brukar man jaga eller fånga björnen på flera sätt. (3m snö faller i början af November månad ^ kort förr än han går i idetj så spårar man honom och söker^ genom att tin- ga eller fiolma honom, att upptäcka den trakt, der han ämnar tillbringa vintren. Sedan man känner den- na, låter man honom i fred lägga sig i sitt vinterqvar- ter. Om ingen snö faller förr än björnen redan gått i idet, genomsöker jägaren, i Oktober och till medlet af November, med tystnad de trakter af skogen, der han af belägenheten förmodar, att björnen torde hafva valt sitt ide. Han anmärker noga dess gång i kärr och på mosslupen mark, der rimfrosten ofta förråder dess spår. Han efterser om mossa är upprifven och bortburen: om granqvistar äro afbrutna och barken af- biten eller afrifven. Efter sådana kännetecken är han säker, att björnen har sitt vinterqvarter i granskapet. Blir han händelsevis varse idet, så lemnar han det ostördtj ty om det vidröres, går björnen ej vidare dit, utan bereder sig ett annat, långt derifrån. Sedan djup snö fallit, går jägaren i Januari eller Februari månad, åtföljd af ett par andra personer, till idet. Är detta under en bergshäll, så neddrifva två af dem, från hvar sitt håll, tvenne stänger på kors deri, och fasthålla dem mot hällen. Björnen rusar upp *) Öfver detta ämne har hos oss mycket blifvit skrifvet. Jag önskar få hänvisa till det hufvudsakliga, som är: Under- rättelse om björnskall af IT. Falk, 2l:dra upplag. 1828. — Jagtnöjen i Sverige och Norrige, af L. Lloyd, öfvers. af G. SwEDERU.s 1831. — Tidskrift för Jagare 1—3 Band. 206 ROFDJUR. och vill ut, men hindras af stängenia, hvarvid jägaren får tillfälle att skjuta honom i idet. Går han upp i förlid, förföljes han af jägaren på löpskidor och af dess hundar. Äro dessa af god race, sälta de merendels snart björnen. De" drifva nemligen på spåren tills de upphinna honom, då de, hvart han ock vänder sig, ständigt hålla sig bakom honom. Björnen, som är myc- ket rädd om bakdelen (förmodligen om genitalia), sät- ter sig på ändan och vrider sig omkring, för att med tassen träffa dem 5 men de, som äro än snabbare i si- na rörelser än han, veta att ständigt hålla sig vid svan- sen, der han ej kommer åt dem. Under detta kan jä- garen, få tid att framkomma och fälla björnen. — Stun- dom lemnar man en ur idet uppskrämd björn, en el- ler två dagars tid, för att söka ett nytt lägerställe. Se- dan ringas han. — Om sättet att skjuta björn på skall- gång, se Falk p. a. st. Om en björn fällt ett kreatur, låter man det ligga orördt, och på ett skotthåll derifrån bygger man ett skjul, (ett gäll, en lafve) mellan tvenne träd, ett par famnar upp från marken , i hvilket en eller flera jägare sätta sig med laddade bössor och vänta björnen till dess han kommer för att bortbära sitt rof. Han infin- ner sig merendels första eller andra dygnet i solgån- gen morgon eller afton. I Yesterbotten och Lappland fångar man äfven björn i finkor, samt med drag eller sjelfskott, uppstäldt vid något rofland, hafreland, e. d. Äfven fångas björn i Sax. Tidskr. f. Jäg. 949. — Han löpes upp med ski- dor och dödas med spjut af Lapparna. ISytta och skada: Björnen gör ofta stor skada på -kreatur och säd, isynnerhet hafre och rofvor. Der han träffar en åker med mogen hafre, sätter han sig på bakdelen, samlar med ramarna ihop stråna till en liten kärfve, af hvilken han sedan i mak afbiter axen. — På Dahl i skogarna har jag sett små valtenlekor för- LANDTBJÖRN. 207 sedda med slaga och satta i rörelse af en bäck; för att afhålla björnen frän någon i grannskapet varande hafreåker. Han gagnar genom sitt kött som^ isynnerhet af iing- björn, är "ganska smakligt. Rökta skinkor af björn^ som blifvit fälld om vintren^ värderas isynnerhet. Några an- se björnfläsk for den läckraste spis i verlden*). Afven användes fettet i hushållningen. Af skinnen göras pel- sar, muflar, mössor och brämar. Ett vackert björnskinn betalas med 15 — 20 R:dr Banko och deröfver. Anmärhn. 1): Som vi redan sett, varierar björnen ganska mycket till färg och utseende ; och emedan lian blir myc- ket gammal och växer länge, träffas han äfven olika stor. Dessutom träffar man fullväxta björnar, af en och samma art, af mycket olika storlek. Samma förliållande eger rum med flera rofdjur. En fullväxt björn väger vanligen 500 W. , eller 25 L//. ; men Hr Falk har skju- tit flera björnar af 30 Lf/.:s vigt, och en som vägde kring 40 L<^., eller 2 SM/.; således 15 L^. mer än de vanliga! (Tidskr. för Jäg. p. 1145). Dessa fakta, i för- aning med den omständighet, att denna af naturen om- nivora djurart lefver i olika ålder och under olika förhål- landen än mer af vegetabilisk föda och än mer af kött, hafva gifvit anledning dertill, att han fått olika benäm- ningar och blifvit ansedd utgöra flera skilda arter. Den vanligaste föreställningen har varit, att här funnos två arter af björnar, en större, som nästan uteslutande lef- de af större djurs kött, och derföre kallades Slagbjörn, - och en mindre, som lefde endast af myror, saftiga vä- . xter och bär, och som derföre kallades Myrbjörn. De förra varo mer svarta, de sednare mer bruna eller grå- aktiga. Denna föreställning eger ej blott rum i Sverige, utan äfven i Ryssland och på andra ställen, der landt- björnen förekommer (Pall. Spicileg. Zool. XIV. p. 4.). I Norrige har man förr antagit 3 eller 4 slags björn: en brun som är störst af alla och lefver endast af vä- xter, hvarföre man kallat honom Gräsdjur; en mindre af svart färg, och särdeles rofgirig, som man derföre kallat Ildgjerdsdjur, och en tredje, den minsta af alla men likväl rofgirig, hvilken fått namn a^i Myrbjörn. (Wormii Mus. p. 318). ^»TridsJöTfÖr Jäg. 852. 208 ROFDJUR. Genom fortsatta undersökningar och de underrättelser, som de mest upplyste björnskyttar meddelat, anser jag det nu mera vai' afgjordt, att alla dessa benämningar tillhöra ett och samma djur, och att i Skandinavien icke finnes mer än en björnart; att den sä kallade Mijrhjörnen är dels en yyujre björn, hvilken alltid lefver uteslutande af my- ror och vegetabilier, dels måhända också en äldre björn (de Norrskas Gräsdjur), som vistas i trakter, der han ej blifvit af boskapens anfall retad till blodig strid (och således ej fått smak pä kött) och der han har öfverllöd af passande vegetabilisk kost. Åtminstone öfverensstäm- ma alla underrättelser både frän Sverige och Norrige deri, att björnen ej är sä rofgirig i fjälltrakterna, som i de lägre liggande skogarna, och dock är det samma björnart, som förekommer på begge ställen. Anmärkn. 2): Flera Författare, allt sedan Buffon-s och Dau- BENTONS tid, hafva antagit två arter af Europeisk Landt- hjörn: en Siart , som de kdWdX Ursus niger och Qn brnn, för hvilken de behållit namnet Ursus Arctos. Hrr- Key- SERLiNG och Blasius hafva, i sitt förtjenstfulla arbete: Wir- helthiere Europas, charakteriserat dessa 2:ne arter efter Cranierna pä följande sätt: 1) Ursus Arctos: Nosryggen uppstigande (ulan a fsatsj i en och samma curva till hj essän ; pannan ät alla si- dor hvälfd ; den sista öfre kindtanden ej kortare än den föregående. 2) Ursus niger: Nosrygge7i med en sänkning mellan ögonen; pamian pä tvärs platt och urgröpt; den sista öfre kindtanden kortare än den föregående. Det förtjenar anmärkas, att ingendera af dessa dia- gnoser öfverensstämmer med vår Skandinaviska björn, som till färgen än är brun än svart, det sednare oftast sedan han blifvit gammal. Vår björn, som otvifvelaktigt är Ursus Arctos Ljn., har alltid en sänkning mellan ögo- nen; endast hos ungarna i första aret saknas den; men den tillkommer och finnes redan ganska märkbart långt innan de säkallade linece semicirculares, som utgöra fä- ste för musculus temporalis , hunnit förena sig till en hög kam (crista sagiltalisj långs hjesssan och framåt pannbenet. Och innan denna förening skett är alltid pannan ät alla sidor kullrig , men sedan den skett är pannan på tvärs platt och något urgröpt. Således vill det synas, att diagnosen på Ursus Arctos mest instäm- LANDTBJÖRN. 209 mer med en ung björn, och diagnosen pä Ursus niger mest liknar en mycket gammal, h vilket äfven den svar- ta färgen tyckes antyda. Men härvid möter en stor svå- righet; det säges om Ursus niger, att dess sista öfre kindtand är kortare än den föregående. Någon skalle af Europeisk björn med denna charakter har jag aldrig sett, ehuru jag haft tillfälle att undersöka ett mycket stort antal. Väl varierar denna innersta knöltand något. Hos en skalle är den ända till 1 tum 3 lin. lång, hos en an- nan ej mer än 1 tum 1 lin., men den är i alla fall all- tid längre än föregående knöl tand och halfva roftanden sammantagna. Om Hrr Keyserl. et Blasii uppgift grundar sig på egen undersökning, sa är Ursus niger, blott genom detta kän- nemärke, så skild från alla andra, att han väl rättast borde räknas till ett eget släkte. Afven G. Cuvier antager, uti Recherches sur les Ossem. fossiles, (3. edit. 1825 Tom. IV. p. 314, 333) på grund af craniernas olika form, en Ours noir cV Eu- ropé såsom skild från Ours brun ordinaire; och hans Ours noir d' Europé har väl den innersta kindtanden ofvan kortare än hos den bruna björnen (p. 331), men likväl alldeles icke kortare än sin föregående tand. CuviER uppgifver uttryckligen, som charakter för alla björnar, att ha den innersta tanden ofvan störst (pag. 3!29). Samma förhållande visar sig på fig. 6. pl. XXI. Således är väl icke Cuviers Europeiska Scarla Björn den samma som Keyserl. et Blasii Ursus niger. — Hvad nu CuviERS 2;ne Europeiska björnarter beträffar, sä skola de skilja sig (p. 314) derigenom att hos 1) Bruna björnen, pannan, som är kullring åt alla sidor, utgör en del af samma curva som eger rum frän no- sen till nacken o. s. v. Således tinnes der ingen sänkning mellan ögonen. Detta motsäges dock af figurerna 2, 3 och 4 på planchen XXH. der en ganska märkbar sänkning öfver ögonen visar sig, isynnerhet hos Ours brun de Pologne (fig. 4.). Men sänkningen blir med åren mer tvär framom ögonen. Det är häraf och af alla kännetecken tydligt att Cuvjers Ours brun hörer till samma art som vår Skandinaviska björn. 2) Svarta björnen har pannan platt, till och med konkav, isynnerhet på tvärs; de två kammar, som skilja den från ti7ininggropen äro mycket tydliga och bilda bakåt Skandin:» Däggdjur. \n 210 IIOFDJUR. en spetsig vinkel, som förlänger sig filt en ganska hög crista sagittalis etc. Denna svarta Björn igenkänner jag ganska väl; det är var Skandinaviska Urs. Arctos i en hög älder. Jag har framför mig ett cranium, hemfördt från Norrige af Hr' Adj. Lilljebop.g, på hvilket alla de af CuviER angifna charaktererna punktligt inträffa; och dock Ur det bestämdt ingen ting annat, än ett mycket gam- malt exemplar af Ursus Arctos. — Efter flerfaldiga un- dersökningar af ett stort antal Björnskallar, är jag fullt öfvertvgad att i Skandinavien icke finnes mer än i art JO ' af björn, men att denna varierar märkbart till färg, stor- lek och hnfviidskålsform efter älder, och något efter kön. Dessa olikheter föranledde mig för 27 år sedan att an- taga två racer; nu är jag förvissad att olikheterna äro tillfälliga eller, som nämdes , bero af ålder ochkön. Det- ta ämne förtjenar en egen afhandling med upplysande . och öfvertygande figurer; ty det blir svårt att ur Euro- pas Fauna få bort en nominal art, som blifvit adopterad af en sådan Auctoritet som G. Cuvieu. Här vill jag blott precursoriskt anföra följande : Hos vår Skandin. Ursus Arctos har Skallen, 1:mo hos Mn^^en i första året, öfra konturen nästan rät (och utan sänkning) från näsan till slutet af pannbenen, (sutura coronaria), hvarefter den_, bågböjd, starkt nedstiger till nacken; pannan ät sidorna kullrig; process, postorbitales korta; cristee temporales obetydli- ga, vidt skilda, vidast på hjessan. 2:do Hos en »ledel- åldrig , som redan är fullväxt, är sänkningen framom ögonen mer eller mindre betydlig, oftast med en långs- gående intryckning på öfra delen af näsbenen; pannan åt sidorna kullfig; process, postorbit. något mer utveck- lade; cristee temporales baktill förenade, stundom till halfva afståndet mellan nacken och sutura coronaria; stundom än längre framåt; men crista sagittalis är icke hög, hvarigenom öfra konturen är starkt böjd åt nacken. Hit hörer Cuviers Oiirs brun. 3. l\o Hos en mycket gam- mal är sänkningen framom ögonen vanligen (dock ej alltid) ännu starkare, och med en intryckning på öf- ra delen af näsbenen; pannan åt sidorna platt, något urgröpt; fästena för tuggmusklerna starkare utdragna, således a) process, postorbitales längre, b) kanterna mellan panna och tinninggroparna starkare, c) cristcE temporales förenade ända långt framom sutura coronaria till en myc- ket hög crisla sagittalis, hvilken baktill förenar sig med LANDTBJÖRN. 211 en hög crista occipitalis och gör att Öfra konturen från ögonen till nacken är föga bågböjd, alldeles som fig. "2 pl. XXI hos CuviER. Detta är således Oitrs noir d'Eu- rope hos Cuvier, och jag förmodar att de sednare för- fattare, som upptagit ilrsus niger ^ måhända följt honom. Men en märkvärdig olikhet, som cranierna af denna art förete, och som ingen hittills, så vidt jag vet, anmärkt, är att hannens cranium är jemförelsevis längre och sma- lare, honans kortare och bredare. Jag har antecknat det samma hos Loen (sid. 129): men hos Björnen är det än- nu tydligare. Hos en medelålders björnhanne med stark sänkning framom den kullriga pannan^ är längden 12 tura, och bredden mellan processus postorbitales 3 t. 44- lin. Hos en hona af ungefär samma ålder och med en sva- gare sänkning mellan ögonen, är längden knappt 114- t., men bredden, mellan processus postorbitales, 4 t. 1 lin, Äfven andra olikheter unnas: Hos hannen är nosen ej blott längre, utan äfven något smalare och dess hjernskål från trakten bakom process, postorbit. till crista occipitalis nästan hoptryckt-valsformig; hos honan är pannan mycket bredare, uppåt plattare och hjernskålen bredare, på sidorna kullrigare, isynnerhet der den bildas af ossa parietalia. Sedan dessa olikheter hos vår Skandinaviska Björn blifvit framställda, torde jag få fästa Zoologernas upp- märksamhet på en form af björn-cranium, hvilken sy- nes mig ligga utanför alla de variationer, till hvilka Ur- sus Arctos möjligen kan hinna. Sedt från ofvan liknar det mera ett cranium af en stor Felis-art än af en Björn, ty nosen är kortare och tjockare, och kindbågarna äro mer utspärrade , än hos något annat af mig sedt björn- cranium. Längden är nära 1 2 tum, med en bredd öfver kindbågarna af 84- t., mellan processus postorbitales 4| t. och mellan ögonan 3 t. 1 lin. *}. Pannan är platt och framåt konkav; men hvad som mest faller i ögonen är att nosen är så tjock och kort. Djuret var ytterst gam- malt, utan tvifvel den äldsta björnskalle i samlingen, och dock äro cristce temporales ej förenade mer än på bakre hälften af parietalbenen, hvilket jag dock anser härleda sig derifrån att djuret i många år, måhända alltifrån un- *) Hos Urs. Arctos, hona, af 12 t:s längd är bredden 7 2 1., mellan proc. postorb. 4 t. 1. lin. 212 ROFDJCR. ga åren, lefvat i fångenskap, der det icke, såsom i fria tillståndet, fått bruka sina käkar och utveckla sina musk- ler. Det är en hona; hon finnes uppstoppad i Lunds Akademiska Museum, och liknar till färgen vår Skandi- naviska i'is. Arctos, neml. mörkbrun med hufvudet mer stötande i grågult. Denna björn har blifvit köpt af en djur- förare, som uppgaf den vara från Ungern. För att om möjligt bereda undersökning af flera dylika, tillåter jag mig provisoriskt kalla denna, som jag förmodar, hittills obeskrifna björnart: Vrsus eiiryrhinus. Nosens längd (räknad från fora- men infraorbitale till frambrädden af intermaxillar-benen vid suturen) är lika med nosens bredd ;, tagen antingen vid foram. infraorbit. eller öfver hörntandsroten. Foissil Björn (Ur sus spelceus Blu.mmenb.) I våra äldsta torfmossar i södra Skåne hafva tid efter annan blifvit funna tänder^ någon gång hela ske- letter af en Landtbjöni , som varit vida slörre än den nu lefvande Ursiis Arctos. Att efter dessa få frag- menter, med full säkerhet, bestämma arten (i fall flera så stora Björnarter funnits)^ låter sig svårligen göra. Men så mycket kunna vi med all säkerhet påstå, att denna art eller form längesedan upphört att lefva på jorden. Dessa fragmenter visa en Björn, som varit ungefär som de medelmåttigt stora formerna bland den serie, man kallar Ursus spelwus, och de kunna allt för väl tillhöra någon länk i denna kedja, hvars mest gi- gantiska former jag anser vara de till tiden äldsta, då deremot de mindre gigantiska formerna synas mig tillhöra en mindre gammal tid. Från de minsta formerna af Urs. spel(BUS finner jag en tydlig Öfvergång till Ursus Arc- tos. Den som, sett huru denna till Cranii-formen vari- erar, är försigtig vid uppgörandet af skilda björnarter. Hos Prof. OwEN i London har jag sett ett fragment af en Björnskalle, hvars hörntänder äfven voro temligen FOSSIL BJÖRN. 213 stora. Den företedde det egna, att den främsta (4:de) dens molaris låg nära dens caninus, mellan dem syn- tes dock hål efter en liten tand, och således had& alls ingen tandlucka funnits. Den innersta tanden var 1 t. 4. lin., den 2:dra nära I t., men den 3:dje och 4:de voro, som vanligt hos Urs. Arctos, -| och |- t. Om detta ej är något individuell, sä utgör denna skalle snarare en egen art än Urs. speheus. Vår Skånska fossila Björn må hafva tillhört denna eller Grottbjörnen, så är det dock säkert, att han längesedan blifvit utdöd. De fragmenter af vår Skånska fossila Björn , jag hittills kunnat undersöka, äro: 1) Högra hörntanden i underkäken: roten myc- ket tjock, liksom svald, \ längre än kronan, hoptryckt, tjockast baktill, långs båda sidor urgröpt Kronan kä- gelformig, krökt, med en fåra långs insidan , som fram- till är begränsad af en kant: längden i rät linia 3 t. 5 lin. eller 0,09. Jemförelse mellan denna tand och samma tand af Skånes fossila Björn. af den största Längd från gränsen af emaljen Ursus Arctos. baktill i rät linia till spetsen 41 m m. 31 m. m. d:o framtill 36 — 27 Tandkronans tjocklek vid basen 18 — 12 d:o bredd 25 — 15 Rotens största bredd 30 — 21 Denna, jemte skelettet, till hvilken den hörde, fanns i en torfmosse vid Ingelstorp. Alla de andra benen förstördes. Tanden förvaras på Zool. Museum i Lund. 2) Under Järavallen (se Inledningen sid. IX} fanns ett Björnskelet, hvaraf blott ett par hörntänder af Öfver- käken tillvaratogos. De visa ungefär samma storlek^ som den ofvanför beskrifna. Tandkronans tjocklek vid basen 16 m. m. bredd — — 24 „ Rotens största bredd 29 „ 214 ROFDJUR. 3) I en torfmosse i granskapet af Hyby, fans föiiidet år en kindtand af Björn: Innersta kindtanden till Samma tand af den venster i underkäken af största nu lefvande den fossila Björnen: Vrus Arctos: Tandens längd 24 m. m. *) 20 m. m. **) — bredd framtill .17 „ 14 „ _ — baktill. .15 „ 12 „ Denna och näst föregående tillhura Herr Majoren Baron Wrangel v. Brehmer, som för beskrifning låtit mig begagna dem. Det enda vi med full säkerhet kunna säga om dessa fossila björntänder är, hvad redan blifvit yttradt, att de tillhört en björn, som varit vida större än nå- gon nu lefvande i vår verldsdel. Att skeletterna, till hvilka de hört, gått förlorade, är att beklaga. Man bör dock hoppas att, sedan uppmärksamheten blifvit rigtad på detta ämne, de fynd som hädanefter göras blifva tillvaratagna och komma vetenskapen till godo. Anmärkn.: Vanligen antager man flera arter dif fossila Grott- björnar i södra Europa: Ursus spelwus^ U. arctoides , U. priscus, o. s. v. Men sedan vi nu t)lifvit uppmärk- samma på de stora olikhetei (i skallens form och stor- lek, tändernas storlek m. m., som förekomma hos den nu lefvande Ursus Arctos, torde vid anställd compara- tiv granskning af de fossila, en reduktion af species måhända vara att förutse. 4:de Familjen: Hundar (Canina) Sid. 103. Hundslägtet (Canis Im.) HuFvuDET har nosen utdragen nästan af halfva huf- vudlängden och en märkbar sänkning framom pan- *) GuviER 1. c. pag. 349. anför att de största fossila ur bengrottorna hålla 26 m. m., och de minsta 22 m. m. Den här funna står midt emellan dessa extremer. **) Precist samma storlek uppgifver Cuvier 1. c. för sam- ma tand af den största lefvande Björn, han kände. nUNDSLÄGTET. 215 nan. Ögonen temligen smd eller medelmåttigt sto- ra. Öronen Cios alla vilda arter J uppstående, spets/ga eller afrnndade,, räcka märkbart öfcer fallen. Kroppen mindre iindersätsig ; benen temligen höga; stödja vid gåendet blott pä tärna; dessa är o pä fram- fött er na 5 , med mycket kort högsittande tumme, pä bakfötterna 4 utan tumme *J , alla väpnade med hoptryckta trubbiga klor, som ej kunna läggas tillbaka; svansen läng eller temligen läng, yfvig. Tänderna: f ramtänder na of van och nedan flikiga; hörn- tänderna länga spetsiga böjda, mer hoptryckta än björnens; kindtänderna ofvan 2 tvärliggande knöl- tänder , I stor afldng roftand med 2 spetsar och en häl innanför den främre, samt 3 mellantänder; nedan 2 knöltänder, den bakre trind, den främre oval, I stor roftand med 2 spetsar , en tagg in- nanför den bakre, samt en bakre, knölig del, och 4- mellantänder. Öfverarmbenet genomborradt i gropen för Olecranon. Då Hundslägtet utgör sista länken i Rofdjurens kedja, hvars första länk är Kattslägtet , torde det ej vara ur vägen att här framlägga en kort jemförelsQ mellan dessa begge slägten, hvilka i flera fall utgöra motsatser. Hvad först det yttre beträflar, så har katt- slägtet hufvudet riindt med korta käkar, Hundslägtet hufvudet ailångt med utdragna käkar ^ hos kattslägtet äro ögonen stora, hos hundslägtet temligen små. Katt- slägtet har yttersta tålederna tillbakadragna, så att den ■»^ ^) Hos vissa hundracer t. e. Rapphönshunden, Stöfvaren m. fl. finnes vanligen på inre sidan af bakfötterna en femte tå , kallad sporren. Den saknas likväl stundom och man har bevis pä, att i en och samma kull funnits valpar både med och utan den. — Hos somliga hundar är denna tå en full- komlig tumme, som äfven har os melolarsi. Se Daubent. i Buff. Hist. Nat. in 8:vo. Tom. X. tab. 52, f. 1. 216 n o F D j u R. uddlivassa klospetsen ligger uppålrigtad då han ej be- gagnas, hvarigenom fötterna synas kortare och spåren efler dem runda 5 hos hundslägtet kunna klorna icke, dragas tillbaka, de ligga alltid framåt och med spet- sen nedåtvänd, hvarigenom de ständigt nötas och äro alllid trubbslitna^ fötterna synas dérigenom längre. Detta olika förhållande hos klor och käkar gör att des- sa djurslägten på helt olika sätt angripa sitt rof, hvar- om sedermera. Kattslägtets tandbyggnad är danad en- dast för att sönderskära rofvetj hundslägtets äfven för att krossa födoämnena. Tigern och dess samslägtingar lefva derföre endast af flytande och mjuka ämnen :' blod och köttj Vargen och dess samslägtingar, äfven af hårda ämnen: ben och brosk. Hvad de yttre sinnen beträffar, så utmärker sig kattslägtet genom skarp syn och slö luktj hundslägtet deremot genom fin lukt och slöare synförmåga. Smaken hos kattslägtet är slö 5 ty tungan är belagd med hornartade taggar^ hos hund- slägtet är tungan slät och smaken tvifvelsutan mer ut- vecklad. Hörseln hos hunden är ytterst skarp, likasom hos katten. Känselsinnet är hos hunden mindre ut- veckladt, och icke som hos katten koncentreradt i morr- håren. Hela organisationen är hos Hunden mindre be- räknad på böjlighet och vighet, än uthällande styrka. — Beträffande i Öfrigt hundarnes skaplynne och lef- nadssätt, så äro de äfven häruti i många. fall motsat- sen af kättarna. Dessa sednare söka genom list att smy- ga sig på sitt rof och öfverfalla det med några få språng 5 Hundarna deremot jaga öppet och med uthål- lande lopp. De följa icke med synen sitt flyende rof, utan genom lukten följa spåren der det framgått, och först då de komma nära, lemna de spåren och ledas af synen mot rofvet. Kättarna jaga ensamma j hun- darna lefva och jaga oftast i flock. Då de antasta ett större djur, som eger snabbt lopp, söka de omringa det från alla sidor och på detta sätt gemensamt fånga VARG. 217 det. 5^ jagar Vargen hästar och elgar^ sä jagar ock- så Schakalen m. fl. Katten smyger sig kring mest en- sani och tyst 5 hundarna genomtåga stundom flockvis skogarna med höga tjut. De flesta gifva från sig en odräglig stank. — Kättarna hugga klorna i sitt rofj hundarna angripa sitt med länderna. Kättarna döda långt flera rof än de för tillfället kunna förtära 5 hun- darna förtära gemensamt det rof, de ihjälbitit. Kättar- na äro mer fega 5 hundarna mer djerfva. Af lika stora arter angripa hundarna långt större rof än kättarna. — • I allt detta se vi hos hundarna mer öppet handlings- sättj mer mod och, om man så får uttrycka sig, mer sällskaplighet. Och framför allt röjes i hundens skap- lynne en långt större fallenhet att tämjas och att tam blifva sin ägare ytterst tillgifven. Denna egenskap fin- nes hos alla arter, ehuru mer och mindre." Hos de flesta racer af Tama hunden, hos Nyhollandshunden och Schakalen är detta lillgifvenhelssinne starkast utveckladt. Hundslägtet är, hksom kattslägtet, rikt på arter, af hvilka Skandinaviens Fauna har fyra. De kunna in- delas i Vargar (till hvilka äfven tamhunden räknas) och Räfoar. A) Varg^ap ocli Hundar [Canes propr.) Nosen vanligen tjockare och mindre spetsig ; pu- pillen i ögat rund; svansen kortare än halfva kropps- längden; öfra rof tandens häl sluttande, bildar ingen upp- stående knöl. 1. "Vap§' CCanis Lupus Lin.) Artm. Grå; på nos, ben, örontrakt och kroppssidor gulaktig; ryggen mer blandad med svart; svans- spetsen svart; öronen spetsiga, uppståefide, utvän- digt gulbruna; svansen långhårig räcker nedom hasleden. Synonym i: Canis Lupus Lin. Faun. Sv. p. 3 n. 6. — Lin. Syst. Nat, L p. b8. — Retz. F;na p. U. — Gmel. Syst, 218 noFDJUR. I. 1 p. p. 70. — Pall. Zoogr. Rosso-Asiat. 1. p. 36. — Le Loiip BuFF. Hist. Nat. VII. p. 39. t. \. id. eclit. 8:vo XIV. p. 73. t. 1. Geoff. et Fr. Cuv. Hist. des Mammif. II. pl. — Wolf P£\. Brit. Zool. 1. p. 75. t. 5. — Der Wolf ScnuEB. Säugth. III. p. 364 t. 88. — Beciist. Nat. Deutschl. I. p. 608. t. 6. f. 1. — Varg Sv. Zool. II. H. 9. tab. 49. — NiLSS. lllum fig. I. Haft. 3. pl. 9. — Tid- skrift för Jägare på liera stallen och 2. B. p. 543 med figur. — Sv. Varg, Ulf, Gruben; Norr. Graabeen; Lapp. liumpi ; Finn. Susi , liuhki. Beshifning: Till storlek, och utseende liknar Var- gen en mycket stor hund/ och närmast kommer han den råge, som på Dalsland och i vissa trakter af Verm- land och Bohuslän kallas Vallhund , derföre att han in- Öfvas att gå vall med boskapen j men Vargen har smär- re, mer skefva Ögon, spetsigare, uppstående öron, och vanligen något högre ben. - En gammal han-Varg håller i längd från nosspet- sen till svansroten 4 fot, och dess höjd öfver bogarna är 2 fot 9 tum. Hufvudet är groft, med bred panna och utdragen nosj dess längd är 12 tum, och dess bredd öfver pannan 64- tum. Dess bakre del är myc- ket bred åt sidorna, hvilket kommer af de starka lugg- musklerna. Nosen tjock, rak, föga afsmalnande och nästan cylinderformigj dess längd håller ö-^ tum från ögat till spetsen. Näsan är bred, naken, svart, fram- till trubbig, nedifrån uppåt snedt tillspetsad, så att hon, sedd från sidan, synes utstående. Öfverläppen försedd med en vertikal färaj Näsborrarna stora. Öppna sig framtill och hafva en halfmånformig vik åt utsidan. Morrhåren styfva, svarta, sitta i 5 rader på öfverläp- pen^ 2 — 3 mindre baköfver munviken, och ett par än mindre öfver Ögat. Öronen, som ligga i^ tum från hvarandra, äro föga mer än 4 tum höga samt upprätt- stående, och både invändigt och utvändigt mycket lud- na. Ögonen som ej ligga mer än 2^ tum från hvar- andra, äro små, af \ tums längd, med rund pupill VARG. 219 och gröngul iris^ samt så skeft sittande^ att en rät linea^ som dragés genom deras nästen^ kommer att falla utanför öronen. jMunöppningen från nosspetsen ,6 tum, från underkäksspelsen nära ö tum, är slor och räcker upp under ögonen. Halsen tomligen kort och mycket stark. Benen medelmuttiga och starka j Öfverbenea 10 tumj carpus och tårna 8^: Skenkeln 12! t. från hasen till tåspetsen 1 i i t. Tårna på framfötterna ö, af livil- ka den innersta (tummen) sitter högt från marken, 3^ t. kortare än de andra j de 4 öfriga förhälla sig så, att de 2 mellersta äro nästan lika långa och ^ tum längre än sidotårna, som äfven äro nästan lika^ klorna hoptryckta, trubbiga, hornfärgade. Framfoten är inun- der försedd med 5 nakna, svarta skråfliga knölar: en halfrund under hvardera tån och en stor, bred t hjert- formig midt under foten 5 dessutom sitter en liten un- der leden af carpus. Bakfötterna hafva 4 tår, af hvil- ka de två yttersta äro kortare och lika, de två mel- lersta längre och lika. Svansen, som bäres nedhängan- de och nästan rak, samt räcker ned midt emellan ha- sen och tårna är 1 fot och 4 tum lång, samt med de yfviga håren I fot, 8 tum. Håren äro på nosen och benen korta och tilltryck- ta, på pannan och kinderna medelmåttiga, för Öfrigt (om vintern) långa och yfviga, i synnerhet långs ryg- gen och svansen j på sidorna af hufvudet och halsen äro de utstående j på framryggen hålla de i längd kring 5 tum, och vid svansspetsen stundom mer. Fallen består af en mycket tät fin idl, och af längre, gröfre hår. Den förra är vid roten askegrå, i spetsen rostgul, de sednare, som isynnerhet äro grof- va, nästan borstlika på ryggen och svansen, äro på öfra kroppsdelarna svarta, med breda hvita eller rost- gula gördlar, och slutas med en lång, svart spets, på sidorna hvita eller hvitaktiga, äfven med svart spets. 220 ROFDJUR. Färgen är nägot olik efter ålder och årstider. En gammal Varg är vanligen om vintren rostgrå eller gul- aktigt grå^ med mycket svart inblandadt långs åt ryg- gen och på svansen, samt svartskymlig nedåt sidorna 5 pannan stickelhårig af grått och svart, nosen ofvan grå- brun. Öronen med blandad färg af svart och rost- brunt^ läpparnas kanter, isynnerhet underkäkens, svarla. Öfverläjjp, kinder, haka, bröst, mage samt bakben in- vändigt och framtill smutsigt hvita^ frambenen rostgula, med ett svar takt igt streck långs framsidan af öfver- benetj bakbenen utvändigt och baklill rostgula j halsen inunder med glesa, svarta stickelhår. En yngre Varg har än mer svart färg inströdd, dock är teckningen densamma, ehuru bestämdare. En svartaktig bred gördel omgifver undre delen af halsen j från den svarta (och under hårspetsarna hvita) manken nedlöpa på sidorna två otydliga, svartaktiga band 5 det svarta strecket på öfverbenet är bredare och bestäm- dare. Detta streck minskas med åren, och hos myc- ket gamla Vargar försvinner det nästan, s^ att benen äro helt rosleula. Unge: Längd 2 fot 3 tum 5 svans. 9 t. Krop- pens hårbeklädnad fin, nästan ullikj på nos och ben äro håren mer sträfva och tilltryckta 5 svansen, som är mycket tunn, är dock belagd med något längre sträf- va hår. — Färgen gulaktigt grå, ofvan svartgrå, läp- parna och hakan svarla 5 en svart fläck på länden, en på midten af svansen samt en på svansspetsen. Bringan och ett streck långs öfverbenen svartaktiga. Ben, kin- der och nossidor gulaktiga. Varierar tillfälligt ds : Hvit Varg omtalas af flera Författ. Om sädana finnas äro de Albinos-varieteter. De hvita Vargar som Olaus ^Magnus (Hist. gent. septentr. 18 B. kap. 11.) omtalar, hvilka flockvis förekomma på Dowrefjäll och lefva af råttor och dylikt, äro påtagligt Fjällrackor. VARG. 221 Svart Varg C^anis Lycaon Scurbb. Säugth. III, p, 353. t. 89) är ingen ting annat än en svart tillfällig varietet af vanliga Vargen, likasom svarta räfven , svar- ta haren, svarta ekorren, svarta magasimrättan o. s. v. äro varieteter af sina arter. Oftast visar sig denna Varg-varietet i södra Europas bergstrakter t. e. i Py- renéerna. Han skall äfven förekomma i Ryssland och, ehuru ytterst sällan, i Sverige, der han en eller annan gäng visat sig i Vermland och Vestraanland. Mig har det aldrig lyckats att få se någon 5 icke heller finnes han i något Svenskt Museum. Skelettet: Skallen: Längd 10 t. bredd öfver kind- bågarna G t., öfver hjernskälen 2. t. 6 lin. 5 fr. crista occipit. till process, postorbit. 5 t., fr. orbita till dent. incis. medii 4 t. 5 lin. j crista sagiltal. och occipit. äro hos gamla cranier starkt utvecklade och tillbakastående Öfver nacken 5 en sänkning öfver ögonen 5 pannan med en långsgående urgröpning som fortättes i en smal fåra långs nosen. Mellanbalken cylinderformigj foram. infraorbit. smalt ovala uppåt spetsiga, ligga nära 3 gånger så långt från margo orbitalis, som alveolaris. For. occipit. tvär-ovalt. Roftand. Ofvan 1 t. ^ lin., nedan 1 t. 1-1 1'"- Atlas' flyglar något bakåt rigtade snedt afrundade , ett större hål tvärs genom bas'en, ett rundt hak i frambrädden, men intet hål i bakbrädden 5 br. 4 t. 1 — 2 lin. Axis' process, spinos. en hög, jemnhög kam går bågigt ned framtill , tvär baktill. Scapula nära 7 t. lång , 3 t. 5 lin. bred, nästan jembred , med främre-nedre vinkeln båglikt afrundad^ spina hög nästan jemnhög 5 acromion bred, trubbig ofvan platt, med en obetydlig flik på bak- sidan vid roten. Process, corac. kort, trubbig, llu- mer. 8 t. 2 lin. 5 e'.t hål öfver nedra hufvudet genom foss. anchon. Ulna (10 t. 2 lin.) och radius (8 t. 2 lin.) något böjda efter hela sin längd och något hopväxta. Bäcknet 7 t. 4 lin.j ossa illum utbred- da ^ utvändigt urgröpta 5 oss. isch. bakåt nästan ho- 222 IIOFDJUR. ris. , med tuber utåtvänd. Symphys. dubbelt sä lång som foram. obtur. Os femor. nära 9 t. caput högre än tro- chant. Condyli skilda ^ 4 lin. Fåran för knäskälen inåt begränsad af en tjockare mer utstående kant. Tibia (9 t. 2 lin:) och fiöula (spensligt) nedifrån uppåt till Öfver y hopväxta. Vistelseort och lefnadssäft: A^argen är något större än Loen och således näst björnen det största rofdjur i Europa ^ men han är ojemförligt glupskare odi skad- ligare än björnen. Vargen finnes kringspridd^ från nor- ra Afrika och norra Asien , öfver hela Europa och norra Amerika^ ända till 70:de nordliga breddgraden. Blott i England, Skottland och Irland är han längesedan helt och hållet utrotad. I Skottland har han ej funnits se- dan år 1680, och i kland skjöts den sista Vargen I 71 0. På Skandinaviska halfön deremot är förhällandet helt annat. Enligt Linné, var Vargen för något mer än 100 år sedan i Sverige ett sällsynt djur *), och enligt Pon- *) '"'Ante 26 annos rarius animal in Suecia.^^ Lin. Fauna p. 3. eclit. ITGL Således voro Vargarna sällsynta i Sverige före 1735. Dä var Linné redan 28 år gammal,, och har allt- så anfört detta efter egen erfarenhet. Likväl- är det säkert att omkring 200 år förut voro Vargarna i Sverige åtminstone lika talrika och närgångna som nu. Olaus Magnls, hvars Hist. geni. scptenfr. utgafs i Rom 1555, omtalar deri på fle- ra ställen, Varg;irnas mängd och tilltagsenhet här i Sverige på hans tid. I 4:de Bok. 13;dc kapitl. säger han att de un- der sträng köld, isynnerhet i Januari månad, samlades i sto- ra flockar och voro dä särdeles skadliga. 1 18:de Bok. 10:de kapitl. anför han att den som om ^intertiden och i sträng köld skulle resa , äfven prosten som skulle fara till sina land- församlingar, borde vara beväpnad med pilar och bössor, för att alhälla Vargarna frän sig och sina hästar. Det hände nem- ligen ofta, merendels i Januari manad, då man reste på slä- da, att Vargarna kommo hoptals anlöpande frän alla häll. — Af köld och hunger blefvo de ofta sä ursinnigt ilskna, att de gingo in i husen och förtärde boskapen eller släpade den sargad med sig till skogen. I 11:te kapitl. omtalar han den skada vargarna tillfogade genom att angripa kor, ka]f\'ar, get- VAHG. , 223 TOPPiDAN kände man inga Vargar vester om fjällryggen i Norrige före krigståget I7i8. Både i Sverige och Norrige är han nu allmän och dess antal synes allt jemt tilltaga^ åtminstone i flera trakter. Enligt Pallas finnes han talrikt öfver hela det vidsträckta Ryska riket och derifrån lärer han småningom hafva inträngt i Skan- dinavien^ der han dock ännu icke synes förekomma i så stort antal i de vestra, som östra trakterna af half- Ön. — Småningom sprider han sig mer och mer äfven åt söder, och i Skåne der förr, så. vidt jag vet, inga Vargar funnos, hafva de i sednare åren börjat visa sig. De förekomma numera derstädes icke blott i de nord- ligaste, till Småland gränsande trakterna, utan äfven då och då raidt i provinsen, i Hörs och Hallaryds sock- nar, och som man försäkrat mig icke blott om vintern, utan stundom också om sommaren och hösten j hvilket synes visa att de icke långt derifrån hafva sina lyor och yngla. I kalla snödigra vintrar (såsom 1844) har man någon gång sett två eller tre i följe ströfva ända ut på Skånes slättbygd. — At norr förekommer Var- gen ännu längre upp än björnen. Någon gång ses han stryka öfver sjelfva den snötäckta fjällryggen. På fjäl- lens sidor ynglar han så högt upp som björken växer, och stundom till och med i fjällskrefvorna på nakna fjällen. Således är han en inföding i sjelfva fjällen, och han strufvar icke^ som man förmodat, till Lappmar- ken om hösten för att härja bland renhjordarna och derifrån om våren för att yngla i kustlanden. Men Var- gen är, i Lappmarken, som öfver allt, mindre djerf och rofgirig, och således mindre märkbar, om somma- ter och får m. m. — Dä vi oj kunna bestrida hvarken Lin- nés eller Olai Magm uppgift, sä återstår lolott att antaga, att Vargarna i Sverige under vissa perioder varit vida talrikare Sn under andra. Jemf. hvad sid. 37—38 blifvit anfördt rörande Vesperlilio Noctula. 224 ROFDJUH. ren än om vintren. Enligt Fit. Cuvier p. a. st. skola Vargarna i södra Europa^ om sommaren begifva sig ut på slätterna och dölja sig i säden, samt mot vintren draga sig tillbaka i de stora skogarna. Hos oss är förhållandet icke sådant j här finnas inga Vargar på släta fälten om sommaren j skogen är då deras hemvist och de besöka slätterna nästan endast under vintertiden i sträng köld och yrväder, och mest om aftonen eller natten. Om sommaren träffas de vanligen ensamma, eller ock modren i sällskap med sina ungar j om vin- tren slå sig ofta flere tillsammans, stundom 20 — 50, och ströfva kring efter rof. Då tlere Vargar följas åt Öfver ett med snö betäckt fält, trampa de alla i sam- ma spår, men utkomna på en banad väg, löpa de of- tast skilda från hvarandra. Detta drag utmärker på en gång slughet och rädsla. Också är Vargen af naturen feg och skrämmes lätt, om ej hungern tvingar honom till anfall. Hade han mod, svarande mot sin styrka, och visste han rätt att begagna sina fruktansvärda va- pen, skulle han bringa långt mera fasa och förödelse bland menniskor och djur, än han nu anställer. Vis- serligen är han det skadligaste och mest fruktansvärda bland våra rofdjur^ isynnerhet är han farlig då han om vintren i stark köld eller yrväder samlat sig till större antal på slätter eller tillfrusna sjöar. Han är då, isyn- nerhet under aftonen eller natt-tiden, så djerf att han angriper hästen för slädan, ja någon gång anfaller och- dödar han äfven menniskor, hvarpå man anför liera be- dröfliga exempel. iMärkvärdigt är det dock, att Var- garna under kalla, snöfulla vintrar äro långt mer till- tagsna i det södra Europa , än hos oss. Under vin- tren 1830 hade man från Madrid [der kölden stigit till 10 gr. Reaum.) den underrättelsen, att de talrika varg- hopar, som snön nedjagat från bergen på slätterna, dödat flera menniskor och anställt förskräckeliga för- ödelser bland boskapen. Sådana olyckshändelser in- VARG. 225 träffa väl icke hos oss. De enda säkra händelser^ som i sedaare åren tilldragit sig, att något enda af dessa rofdjur anfallit ocli ^mördat menniskor, äro de som timade i Gcstrikland under vintrcn 1820 — 1821; då 9 eller 10 barn och ungdom blefvo-ihjälbitna och upp- ätna af en folkilsken Varg/ och ännu liera, ätVen fall- växta och starka personer, blefvo af honom anfallna och mer eller mindre illa bitna *). Yi nämde att Vargarna icke vistas under alla års- tider i samma trakt. 1 Lappland flytta de mot vintren med Lapparna och deras Renar ned till hafskusten, och om våren följa de renhjordarna åter tillbaka till fjällen, der de yngla i bergskrefvor. I det norra Sverige börja Vargarna redan i November att flytta från de stora skogarna till mer bebodda trakter. Under denna *) Dessa illbragder föröfvades frän slutet af December 1820, under hela Januari, Februari och Mars månader i fle- ra socknar af Gestrikland och tillgränsande i Dalarna, och, som det tydligt synes af en och samma Varg. Ty dä denne, som , öfverallt der han visade sig, igenkändes genom sin ovanliga djeifhet, blef den 20 April lyckligtvis genom ett skott afdagalagen, upphörde de förut nästan dagliga varg- anfallen på mcnniskor. Jag erhöll Skallen af detta odjur^ som befanns vara en yngr-e Varg af omkring 3 — 4 års ålder. Att något ovanligt föiliållande varit med denne ovanligt tilltagsne Varg, är utan allt tvifvel. Sannolikast hade han under uppväxten en längre tid hållits bunden, derefter kommit lös, och genom vanan att se menniskor på nära häll, förlorat sin naturliga fruk- tan för dem, samt slutligen, drifven af hunger, anfallit och fått smak pä mennisko-kött. Dess första rof var ett barn af 3 års ålder; dereftcr blef han djerfvare och angrep ungdom och slutligen äfven fullväxta personer. Man bör af detta bedrötliga exempel läia, alt aldrig låta en tam Varg komma på fri fot, och att om en ''Varg dödat en menniska, af alla krafter söka att fä honom af daga, ty* han skall icke under- låta att, så länge han lefver, söka skaffa sig mennisko-kött framför allt annat rof. Jemf. llhem. Fig:r 4:de haft. samt Tidskrift för Jägare f. 1834. sid. 917. Skan(iin:$ Däggdjur. ^ 15 226 ' ROFDJUR. flyttning följa de merendels bergsträckningarnas rigining från norr åt söder, eller från nordvest å{ sydost. Flytt- ningen fortfar i December, och isynnerhet i Januari och Feljruari månader. I Gestrikland skall man ej vara sär- deles besvärad af Vargar sedan Dalelfven tillfrusit^ de begifva sig då längre ned och finnas i större llockar på slättbygden och vid hafskusten. Sedan liafvet till- frusit furetaga de vandringar till skärgärden och ofta långt utåt hafvet. De inträffa der vid den tiden, då Gråskäleu ynglar, hvilket vanligen sker på isen i Fe- bruari månad mellan Kyndelsmessa och jMaltsmessa. Vargarna infinna sig då för att döda och fÖrtär-a Skäl- ungarna, och de återvända sällan från skärgårdarna förr än hafvet bryter^ upp. Ofta händer då, under storm- väder, att stora isstycken brista löst från den landfasta isen och drifva till sjös med ett större eller mindre antal vargar, hvilka, då de märka sin fara, och finna sig vara utan räddning, löpa af och an med förfärligt tjut, tills de slutligen omkomma. De som undgått detta missöde, draga sig mot våren tillbaka till de sto- ra skogarna för att der yngla. Efter denna tid synas de derföre sällan i mer bebodda trakter^ men vid slu- tet af Augusti och början af September, då ungarna äro så stora, att de kunna följa modren, börja de van- dra kring och anfalla småboskapen, sällan vid den ti- den den större , förmodliecn för att lära unsarna att sjelfve fånga och döda sitt rof. I November börjas åter deras flyttningstid. Dessa flyttningar eller strof- tåg, som också företagas i sydligare trakter, äro en följd af instinkt och ej af bristande föda 5 ty man har iakttagit att när tiden till vandringen är inne, utvandra de ofta från fullt inmatade och med färsk åtel försed- da platser (Arueien.)^ Jag nämde att Vargen är, enligt sitt skaplynne, feg och lätlskrämd. Då han ej är hungrig skrämmes han lätt af det minsta buller och man påstår att han VARG. 227 då icke en gång vågar angripa ett får eller annat bo- skapsdjur som bär skälla. Men som han är ett bland de största rofdjuren och af naturen glupsk, så behöf- ver han mycket for sitt uppehälle. Ofta måslé han^ af brist på rof; länge uthärda hunger. Denna gör ho- nom djerfj och uthungrad anfaller och mördar han allt lefvande, som han öfverkommer. Denna dess glupsk- het, dess talrikhet hos oss och vanan att vintertiden samla sig och kringströfva i större skaror, gör Vargen till det farligaste och mest förödande af våra rofdjur. Dock är han vida mindre farlig i skogen, än på öppna fält och tillfrusna sjöar, och mindre om dagen än i skymningen och om natten. Då man i Norrige, och på somliga ställen i norra Sverige, under kalla vinternätter, far Öfver öppna fält eller insjöar, och märker vargar i grannskapet, låter man ett rep släpa bak efter slädan, och det påstås, att dess slingrande ormlika rörelser göra, att vargen hål- ler sig på afstånd och vågar ej angripa. Afven skall han afhållas, om man med ett eldstål slår upp eld, eller skramlar med en kedja eller dylikt. Vargen äger en mycket fm lukt, hvarmed han, liksom hunden, kan på ett betydligt afstånd vädra upp sitt rof, och jaga det på' spåren. Mellan vai'gen och hunden råder en naturlig fiend- skap, och de mötas sällan, utan att endera blir på platsen. Segrar hunden, så låter han sitt rof ligga j segrar vargen, så uppäter han hunden. — iMellan hund och varg af olika kön, skall likväl denna antipati vara mindre^ märkbar, och längre fram skola vi finna exem- pel på, att de stundom para sig med hvarandra. — ■ Äfven två, för hvarandra främmande hundar, af sam- ma kön, fördraga sällan hvarandra. Födoänmen: Om dagen ligger Vargen merendels stilla i skogen, om natten ströfvar han ut efter rof. Detta sker antingen blott i honans sällskap, eller också 15» 228 ROFDJUR. slå sig flera tillsammans. De anställa isynnerhet jagt efter renar^ elgar, hjortar och rådjur. Afven döda ue mindre djur och foglar t. e. harar, råttor, tjädrar,' ri- por, orrar m. m. De skona icivo en gång de andra rofdjiiren t. e. räfvar, gräOingar o. s. v. Ja om de äro många, besegra de ock uppäta sjelfva björnen*}. — Tama djur angripa de på betet, såsom grisar, svin, får, getter, kalfvar, kor och hästar. Vargen biter alltid djuret vid strupen, och om det är stort, t. e. en elg, måste det länge släpa sin mör- dare med sig, tills det omsider utmatladt stupar. Var- gen upprifver då genast dess buk och förlär först de blodfullare inelfvorna: hjertat, lefvern, lungan m. m. Smärre rof, till och med ett får, som han fällt, bort- för han på sin rygg; för att afsides förtära det. Om vintren då kölden är sträng och yrväder un- der natten inträffar, församla sig de uthungrade var- garna i stora skockar o.ch ströfva kring fälten med ett rysligt tjutande. De äro då isynnerhet fruktansvärda. Det skall då äfven hända att de infinna sig vid skogs- hemman och, på ett eller annat sätt, sl^atTa sig ingång i fähusen, der de ihjälbila och förlära boskapen. Hundar som stå i band angripa de äfven och uppäta. På flera trakter i Norrige klagar man Öfver, att man för vargar ej får behålla någon bandhund. Vargarna äro Lappens farligaste fiender, genom de nederlag som de ej sällan anställa bkind dess renar. Så länge renhjorden häller sig tätt tillsammans, angri- pa de icke, utan gå blott omkring honom j men om en *) Jag har denna uppgift af kunniga jflgare. Jemför dess- utoni Tidslir. för Jäg. 4833. s. 548. — Man har äfven i Hal- land anmärkt, att sodan vargarna blifvit så talrika, hafva räf- | varnas antal betydligt minskats. I de skogshult, der vargar uppehållit sig, träffas sällan någon räf. Sällan inneslutes räf jemte vargarna på vargskall. VARG. 229 ung ren, skrämd af deras åsyn, ger sig ut åt fältet, så lemna de genast hjorden, och förfölja den ilyende, hvarvid de veta att skingra sig åt flera hall, för att så mycket förr ertappa den. På samma sätt jaga de hästen i södra Sverige, och söka, genom att kringrän- na, drifva honom ut i ett kärr, der han fastnar, då de genast från alla håll kasta sig på honom och frossa. I Norrige hafva hjortar fordom varit talrika på vissa trakter of\'an Trondhjem t. e. på Ottersön^ men den mängd Vargar, som i sednare åren der infunnit sig, hafva nästan, om ej redan alldeles, utrotat dem. Om vintren då skare finnes på snön , upphinna de med lätt- het både elgen, hjorten, renen, rådjuret. m. m. eme- dan dessa värnlösa djur, med sina hos de flesta ar- ter spetsiga hornläckta fötter, vid hvarje steg sjunka ned i snön, under det vargen med lätthet Jöper ofvan på skaren. Som förut är nämdt, angriper och dödar Vargen menniskor, endast i den yttersta hungersnöd. Likväl påstår man, att en Varg, som en gång förtärt menni- skokött, skall vara farligare att råka ut för, än andra. Vid gårdar som ligga enstaka, på sådana ställen der Vargar finnas, skall det stundom hafva händt, att de, äfven om dagen, helt oförmodadt infunnit sig och mör- dat samt bortburit barn, som varit ensamma ute. Då Vargen är hungrig, går han äfven på åtel, och liksom Hyenan , uppgräfver lik ur kyrkogårdarna 5 ja i nödfall skall han till och med tillgripa mossa, träd- knoppar,, ler och annan onaturlig föda. Om en Varg, under striden med dét djur han an- faller, blifvit sårad, eller om han, under det han för- tär sitt rof, blir med blod besudlad, berättar man, som säkert, att de andra Vargarna anfalla och uppäta honom. Fortplantnw/] : Vargens parningstid infaller i Fe- bruari, och, som det synes, på något olika tid efter 230 ROFDJUR. olika ålder. Enligt de tillförlitligaste uppgifterna^ skall den börja mot slutet af Februari och fortsättas in i JMars. De gamla skola först börja. Samma egenhet äger rum här som vid hundens parning 5 hannarna släss blodigt om honan och den segrande följer henne un- der hela den tid då hon är dräglig och då hon dag- gar sina ungar. Varghonan går dräglig i 9 veckor el- ler G3 dagar och framföder i sbtet af April eller bör- jan af jMaj 5 — 6, sällan liera svartaktiga blinda ungar. Dessa lägger hon på ett läger af mjuk mossa^ hvilket hon tillredt i en bergskrefva, under trädrötter, i en jordkula eller i ett tät snår. Ungarna äro blinda de första I O dagarna och modren daggar dem i 6 — 8 vec- kor. I 2l.-dra eller 3:dje året hafva de redan uppnått sin fulla storlek. Om man tager en Vargunge ur idet och lägger honom till en däggande hynda eller eljest uppföder honom, blir han efter utseendet ganska tam och smekande j men man bör taga sig tillvara, ty han blir som fullväxt aldrig att lila påj och framför allt bör man akta sig att han ej kommer lös och löper till skogs, då han, utan allt tvifvel, när hungern med vin- terkylan ansätter honom, blir ett äfven för menniskor högst farligt skadedjur. (Jemf. sid. 225). Tama Vargar para sig utan svårighet med hunden, och den aflföda som derigenom tillkommer fortplantar sig så väl sins emellan som med andra hundar. Jag har sett tlera bastarder af Hund och Varg, af hvilka somliga liknade mest Vargen, andra Hunden 5 men alla skildes från Vargen genom bredare trubbigare Öron *). Se Lichtenbergs och Voigls Magazln fur dus neuesle ans der Phgsik. V. 2. p. 186. — Pallas Nordische Beyträ- ge I. p. löi. — Der Nalurforscher XV. p. 23. — Gillibert Indagatores fiaturce in Lithuania. p. 120. *) Jem. Vet. Akad. Zool. Arsberätt. '1 829. p. 21. VARG. - 231 Jagt och fångst: Det verksammaste medel att ut- rota dessa skadedjur är utan tvifvel att uppsöka lyorna och döda ungarna. Denna method, som, enligt Olaus Magnus (Hisf. gent. sept. Lib. XVIII. cap. X!.) redan för 300 år sedan, då A'argarna här i Sverige likaledes voro talrika, med yttersta sorgfällighet odi, som det synes, genom samfäld jagt (venatio publica) användes, kan icke nog rekommenderas till efterföljd. Huru denna jagt tillgår, beskrifves noga (i Tidskr. för Jägare sid. o 12) af Hr Hofjägmäst. af Ström. Om, under den tid ungarna ligga i lyan (i ]\Iaj eller Juni) kreatur bitas af Vargen, är det troligt att han har sitt bo i trakten. Flera personer, 20 — 30, böra då förena sig,' taga hun- dar med sig och genomsöka marken, isynnerhet täta snår och bergskrefvor. Ben efter fångade djur förråda vargens tillhåll, och om hundarna äro raska, tillkänna- gifva äfven dessa hvar boen och ungarna finnas. Varg- ungarna äro icke svåra att åtkomma, ty de ligga al- drig, som räfungarna, långt inne i djupa hålor. Man dödar vanligen li^la kullen utom en, som man i grannskapet af idet binder på ett passande håll från en jagtkoja, hvari en eller två jägare dölja sig. Då ungen 'skriker, kommer snart Varghonan till stället och kan lätt skjutas. I mellersta Sverige skjutas en mängd Vargar om vintren på luderplatser genom skallgäng. Dessa inrät- tas på ' det sätt, att i barrskogen uthugges en bred gata kring en oval, af vid pass en half mils längd och en fjerdedels mils bredd, eller mer. På senhösten, men innan snö faller, lägges på ett passande ställe närmast ena ändan af ovalen (i ena focus) flera eller färre åtlar af gamla hästar och dylikt. Under högar af tallriset i gatan \ä§,g,as jagtlapparna, (fyrkantiga må- lade linnedukar) hängande vid ett snöre. Vid den lu- derplatsen motsatta ändan af ovalen gömmas Vargnä- ten och der framför byggas skjutskärniar för skyttarna. 232 ROFDJUR. Då snö fallit undersökes gatan af jagtbetjeningen. Alla Vargspår^ så väl de som gå in, som de h vilka gå ut^ räknas. När na ett tillräckligt antal Vargar betlnnas vara inne, hängas iaglla|)parna upp kring platsen längs gatan, och skallfolk uppbudas. De sålunda af åteln dit- lockade och af jagldukarna inspärrade Vargarna drifvas nu mot skyttarna 5 de som undgå dessa, fastna i jagt- näten och dödas der. Jag har bevistat en sådan jagt, der 8 Vargar inom få timmar skjötos. En mängd ha- rar äro vanligen äfven inneslutna j men sällan eller al- drig någon Räf. Bland de bästa medel att fånga Vargar anses ock- så Varggärden vara. Afven användas varggropar, varg- saxar, vargsky tte pä grislock, — för vakglugg m. m. I Finnland och Lappland förföljes vargen pä skidor och "dödas med spjut. — Rörande alla dessa och ännu liera jagtmethoder, hvilka det här skulle vara för vidlyftigt att beskrifva, hänvises Läsaren iiW Hillerströ^i om björn- och vargfängen i Vestmanland. Ups. iTöO^ L. v. GnEiFF Anteckningar ont jagt etc.; Llovds Jagt nöj en; Tidskrift för Jägare 1832 — 1834, der utförliga Afhandlingar med plancher finnas. Nytta och skada: Vargen gör otrolig skada genom angrepp på större och mindre boskapsdjur, isynnerhet i de trakter, der han ynglar. Äfven om vinlren är han närgången, ehuru han då icke så lätt kommer åt bo- skapen. Vargen är det enda inhemska rofdjur, som , utan att angripas, kan vara farligt för menniskor, — dock endast vintertiden. — Skinnet nyttjas till muffar, pelsar o. s. v. Ett vackert vargskinn betalas med 10 — 12 R:dr. En mängd deraf föryttras årligen. Hund (Canis familiaris Lin.) Artm. Svansen mer eller, mindre iippät kriunböjd. Synonymi: Canis familiaris Lin. Syst. Nat. L p. 56. Faun. Sv. p. 3. n. 5. — Retz. Faun. p. M. n. 7. — Pallas Zoo- HUND. 233 graph. 1. p. 57. n. 16. — Chien Buff. Ilist. Nat. V. p. 185. — edit. in 8:vo X. p. 1. — Desmarest Mammal. p> 190. — Faitfull Bog Pen. Ilist. Quair. I. p. 225.— The Dog Bell Brit. Quadrup. p. 194.^ Gemeiner Hund B"ciiST. Nat. Dcutsthl. I, p. 544. — Schreb. Säugth. III. p. 318. — Sv. Hund, hon. Hgnda eller Tik. ^o\r. Iluiidj Bckja, Kof-vära, Garicore; Finn. lioira. Nugon Beskrifning , som omfattar alla skilda rager är knappast möjligt att gifva. Nosen är än längre och spetsigare, än kortare och tjockare 5 somliga raider lik- na mer Vargen, andra mer Schakalen, andra Käf- ven — andra ingendera. Variationernas antal till färg, form, storlek och hårbeklädnadens beskaftenhet är nä- stan oändligt. Jag skall här uppräkna de rager, som så vid t jag känner, på Skandinaviska halfön förekomma: A) Vakthundar: Vanligen storvä.xta, nästan som vargen j nosen tjock, Öronen hängande, kroppen under- sätsigj benen höga, fallen tät och mer eller mindre grof. i ) Dahlbohund: Hufvudet bredt, med stark sänk- ning mellan ögonen 5 nosen tjockare och kortare än hos vargen 5 Öronen stora, något hängande 5 svansen under långhårig äfven som ryggen 5 denna och hela kroppen med täta grofva hår. Benen grofbygda. Färgen ofta ofvan svart, under, samt på benen och nosen ända upp Öfver ögonen blekgulakfig. Af vargens storlek, men mer undersätsig. Skallen: Längd 9 t. 2 lin. 5 bredd 5 t. 6 lin. 5 fr. process, postorbit. till crista occipit. 5 t. 2 lin. till mar- go incis. ö t. 6 lin, 5 fr. orbita till margo incis. 4 t. 2 hn. 5 mellanbalken *) liknar en afhuggen kägla, med svalda sidor och ingröpt panna. Förekommer mest äkta på Dahl^ äfven i Bohuslän och Vermland. *) Den del af Cranium som\\e^s,Qv hakom processus post- orbilales mellan tinninggroparna. 234 " ROFDJUR. Denna hund bar styrka nog att kämpa med och öfvervinna vai^en. Der vargen finnes i större antal, sätter man kring hundens hals ett bredt band med jernlaggar. Denna hundrage är vaksam och pålitlig och duger både till vallhund och gårdvar. Han har den egenskapen att om dagen vara fromsint, äfven mot främ- mande, men om natten ytterst farlig att råka ut for. 2) BlodJwnd eller Slagtarhund: (C. f. sangvinarius). Nosen tjock, något längre, än hos förra och öronen större och mer hängande. Öfverläppen bred och hän- gande. Kroppen lång och undersätsigj bröstet bredt ^ benen höga oeh muskulösa. Färgen hos den rena rå- gen brun eller mörkt gråbrun med stora svarta fläckar. — Ar ofta af vargens storlek. — The Blood-hund Bell Brit. Quadr. p. 207. — Der Fleiscberhund Scuinz Säugelhiere pk 40 f. supr. Afven denna användes som vårdare af gård och egendom, hemma och borta. Har utomordentligt fin lukt och envis uthållighet att finna det han söker. Har fordom för sin styrka och ihärdighet varit använd i fej- der och uppror i Skottland , Irland o. s. v. , och sed- nare af policen, att uppsöka förbrytare och rymningar. Hos oss användes han, der och hvar, att vakta i garf- verier, tyggårdar o. s. v. Till denna samma afdelning anser jag böra hän- föras: 3) Engehk Dog [C. f. 3IoIossiis Lin.). Nosen tjock, och något kortare än hos begge föregående, läpparna mycket tjocka och hängade^ ögonbrynen starkt fram- stående 5 öronen hängande af medelmåttig storlek. Krop- pen undersätsigj benen starka. Skallen: Längd 8 t. 2 lin., bredd ö t. 5 lin,, från orbit. 3 t. o lin. j bredd mellan process, postorb. 2 t. 7 lin. 5 fr. proc. postorb. till märg. incis. ö t., till crist. occipit. ö t. Mellanbal- ken en afhuggen kägla. The Mastif Bell Brit. Quadr. p. 250. BöFF. pl. XLV. HUND. 235 ■ Denna hundrage skall härstamma från England, der den vid Romarnes eröfringar egdes af invånarne. En mängd af dem blefvo tid efter annan förda till Rom för att i Circus användas att strida mot vilda djur. En allönad emJDetsman hölls i England för att uppföda och till Rom öfversända denna lyxartikel för de vilda skå- despelen, som gäfvos folket för att underhålla dess grymma krigslust. Hos oss användes den^ der och hvar, liksom förra. B) Vmdthundar : Merendels stora, med långt huf- vud, lång, smal spetsig och något böjd nos, korta (al- drig hängande läppar, smala, korta och halfhängande öron, lång mager hals och kropp, veka lifvet uppdra- get, länden bågformig, benen höga magra, svansen lång och tunn. Skallen: Längd 7 t. 6 lin., br. knappt 4 t. ^ fr. orb. till märg. incis. 3 t. 5 lin., mellan pro- cess, postorbit. % t. '1 — 2 lin. ■ — JMeUanbalken föga hopknipen. Yindthundarna ega ringa förståndsförmögenheter och kunna föga dresseras. Lukten är hos dem slö , men syn och hörsel skarpa och loppet utmärkt snabbt. De låta gerna karessera sig af främmande, men visa sin egare fuga tillgifvenhet och lydnad. De användas på slätterna till hetsjagt på hare, som de dock ej k-un- na uppsöka (hvartill Stöfvare användas) 5 men sedan han kommit på benen, förfölja och gripa de honom. Vitidthunden anses ursprungligen härstamma frän Le- vanten. Han finnes dock redan på Egyptiska monumen- ter. Dess färg är gul, brun, svart eller hvit. Häraf finnas flera underordnade rager: 1) Vanlig Vindthund [C. f. GrajusJ. Håren släta dock temligen grofva. Le Lev/ier Buef.' p. XXVII. — Der Windhund Schinz pk 39. — The Greijlmnd. Bell. p. 238. % Ryska Vindthunden. Täckt med långa något krulliga hår kring Öronen, på halsen, under kroppen, 236 ROFDJUR. samt bakpå benen ^ låren och svansen. Större än den vanliga. C) Jaglhimdar : Vanligen medelmåttigt stora, eller små 5 öronen breda, langa, afrundade och hängande j hjernskålen bred, äfven framtill på sidorna kiillrig. No- sen utdragen, oftast temligen tjock 5 sporren ^""'-'^sta tån på bakfoten) försedd med klo. — Lukten fin, men synen slö. Röja mycken slughet och förstånd j kunna lätt dresseras. i } Rapphönslmnd (Ccm. f. aviculariusj. Nosen temli- gen tjock och näsan stundom klufven^ läpparna hängande j öronen mycket stora och hängande, svansen temligen kort, blir merendels afhuggen. Färgen oftast hvit med flera eller färre bruna eller svarta fläckar. Stundom är han helt svart. Deraf äro två varieteter: a) Korthäriga Rapphönshunden [The Poinfer Tn. Bell Brit. Quadr. p. 217.) är hos oss den vanligaste. Har kommit hit frän Tyskland och England, dit han anses hafva kommit från S])anien. I Spanien kallas han den orientaliska fogelhunden och anses vara kommen från Phoenicien. Denna hundrage finnes afbildad på Egyptiska monumenter och torde således vara en bland de äldsta, som blifvit i Orienten begagnad till jagt. Hos oss är den nu mycket alhuän i Skåne, der han användes till jagt på rapphöns, ungorre, vaktel, beckasin or s. v. I de Öfriga landskapen af Sverige samt i Norrige förekommer han mer sällan. Anmärkn.: Af Rop{ihönsliund finnes äfven en varietet med smalare nos och korta läppar, som således i hufvudets form mest liknar stöfvaren. b) Långhåriga Uapphönshinden [The Setter, Bell Brit. Quadr. pag. 219). Har långa men fina hår öfver hela kroppen, isynnerhet på svansen. Börjar äfven bli (emligen allmän i Skåne och användes till samma bruk som förra. HUND. 237 Rappbönshundens bestämmelse är att uppsöka fog- len och göra stånd för honom, der han (ryckt sig. 2) Spaniel: Nosen är hos en varietet temligen tjock/ hos en annan tunn 5 läpparna korta ^ härbekläd- naden fin och silkeslen_, oftast något krusig eller vägigj öronen utmärkt stora , runda och hängande 5 isynnerhet dessa och svansen samt baksidan af skenklarna, med långa' krusiga här. Växten under medelstorlek. Färgen lefverbrun och hvit, rödbrun och hvit^ eller svart och hvit. Bell p. 222 och 223. ]Man har i England deraf olika underordnade rager, som fått namn af King Charles s Spaniel, Marlboroiigh Spaniel o. s. v. Af alla hund råge r är denna sin egare innerligast tillgifven. Han skall äfven kunna blifva god joglhund. 3) Slöfvare (C. f. sagax). Har något spetsiga- re nos och mindre hängande läppar, samt mindre långsträckt kropp än Rapphönshunden^ färgen meren- dels svart eller brun med gula eller hvita ben och en liten rund gul fläck öfver hvardera ögat. Dess bestämmelse är att uppvädra spåren af ha- re, räf, rådjur m. m. och att med skall drifva på dem, hvarvid jägaren ställer sig i håll, der han har anledning tro att djuret skall gå fram. — Af stöfvare hafva vi i Skåne tvä märkbart skilda varieteter : a) Tgska Slöfvaren: Merendels rödbrun med hvi- ta ben 5 stundom mer blek. Är större och mer gäng- lig än följande. — Drifver hare, räf m. m., väl icke så snabbt som följande , men mer uthållande. b) Småländska Slöfvaren : Färgen merendels svart med gula ben, undre kroppsdelar och nos 5 stundom rödbrun. Kroppsbyggnaden mer tät och sluten med bredare bringa. Till storleken är han mindre än förra. Drifver äfven Hare, men är tillika fogelhund och skäller fogel. Han uppsöker nemligen orre, tjäder, -hjerpe m. m. och uppjagar dera i träd, under hvilket 238 ROFDJUR. han då, ställer sig och skäller. Då foglen derigenom fäster hela sin uppmäiksauihet på hunden^ blir det lätt för skylten y hvars fjät ej kunna horas för skällandet^ att närma sig inom skotthåU. Denna hnndrage^ förekommer ej blott i Småland och Skåne, utan äfven i de öfra landskapen i Sverige, och kallas der vanligen Fogelhund, af sin egenskap att skäHa fogel 4) Taxhiihd [C. f. Verlagus). Denne liknar i all- mänhet Stöfvaren, men har långt kortare ben, hvarföre kroppen synes så läng. Nosen temligen spetsig, öro-, nen breda och hängande, kroppen något svegryggig, håren släta. Färgen vanlisen ofvan svart, under samt på ben och nos gul. — Skallen : 4 t. 6 lin. ^ bredd 3 t. 2 lin. 5 hjernsk. bredd 2 t. Fr. orbita till margo incis. 1 t. 7 lin.^ lijernskålen bred med en mycket kort och obetydlig inknipning tätt bakom process, postorbit.j nossänkningen stark. Häraf finnas två varieteter : a) Tax med räta fram- .ben. Le Basset å jambes droites Buff. T. X. pl. XXXY. ScBiNz pL 41. b) Med frambenen inåt böjda. Basset å jambes torses Buff. pl. XXXV. — ^ Scui.nz pk 41. Brukas isynnerhet till grätling- utter- och räf-jagt, emedan han lättare än någon annan hundrage kan kry- pa in i dessa djurs kulor och utdrifva dem. Huden ligger öfver allt löst kring kroppen j då rofdjuret hug- ger i honom, får det blott tag i huden. D) Hushundar: 31edL4måttiga eller temligen små- växtaj nosen smal spetsig^ öronen smärre, upprättstå- ende eller halfhängande. Svansen långhårig, isynnerhet på undre sidan j krojipen än mer korthårig, än mer långhårig och lurfvig. Hit hörer: \ ) Bandhund: Af så oräkneliga variationer (ill färg och hårbeklädnad, att den ej kan skiljas från alla de följande. Hit hörer Chien Loup Bltf. -XXJX. Der Spitz eder Pominer Schinz pl. 42. iJUiND. 239 2) Fårhmid, Schäferhimd: Håren på strupe , hals, bröst, mage, svans och bakpå benen, längre än på de öfriga delarna af kroppen. Öronen spetsiga, upprätlstå- ende eller blott i spetsen något hängande. The Sliepherd's Dog B -LL pl. 233. — Chien de Berger Buff pl. XXVIII. Utmärker sig för sitt förstånd, sin pålitlighet och sin vaksamhet 5 är fårherdens trogne medhjelpare att vårda hjorden, hälla den tillhopa och bevaka den, att intet enda går förloradt. 3) Lapphund: Öronen små och uppstående, krop- pen långlogd. Håren långa och något lurfviga, stundom äfven på nosen, men isynnerhet på undre delarne och svansen. Färgen svart, grå eller brunaktig. Skallen: Blott något större än Räfvens, men med bredare panna och långt starkare sänkning mellan ögonen. Längd O t., bredd 3 t. 3 lin. 5 fr. orbit. till margo incis. 2 t. G lin. 5 bredd mell. process, postorb. 1 t. 7. lin. — Jag står i förbindelse hos Hr Doktor E. A. Hallström i Lycksele för ett exemplar af denna hundrade, som blifvit sändt till mig och nu finnes uppstoppadt och i skelett på Akad. Museum. Hjelper Lappen att vakia sina renhjordar, att sam- manhålla dem så, att de ej skingras och att drifva dem dit, han vill föra dem. — Laj)phunden kommer nära Siberiska Hunden. Buff p. a. st. XXX. 4) Björnhund: Öronen upprättstående spetsiga 5 nosen spetsig 5 kroppen temligen långsträckt, täckt med långa strälVa, antingen räta eller något lurfviga hur. Svansen lång och med långa hår. Färgen svart eller grå. Storleken som en mindre Stöfvare. Denna hundrage finnes i Vermland, Norrige, Finn- land m. 11. st. och nyttjas till björnjagt. Den synes mig stå mycket nära Lapphunden. Isländsk Hund: Håren släta, kroppen temligen lång- sträckt, nosen spetsig, öronen upprättstående med hän- gande spets j svansen långhårig och af halfva kropps- längden. Buff 8:0 pl. XXXL 240 HOFDJUR. Denna hundrade, som falt nannn af den Isländska, har kommit till Iskmd med kolonisationen frän Norrige, der samma råge ännu finnes till betydligt antal pä öar- na längs kusten norr om Trondhiem, isynnerhet der Lunnefogleii (Mormon arcticus) vistas och kläcker. Den- na hundrade, som är ungefär af räfvens storlek och af rödbrun eller svart färg; inöfvas till jngt på Lnnnen, Teisten och andra vattenfoglar, hvilka lägga sina ägg in i häl och springor i klipporna. E) Valtenhundar ; \ ) Pudeln [C. f. aquatlcusj. Hufvudet rundt, no- sen temligen utdragen j öronen breda och hängande, kroppen undersätsig och kort, benen temligen korta, hären krulliga och ullika. Färgen svart, gra, hvit, någon gång gulaktig eller rödaklig och stundom fläc- kig. Skallen : Längd 6 t. 3 hn. j bredd 3 t. 7 lin. 5 från orbita till margo incis. 3 t., mellan process, post- orb. 2 t. 5 nossänkningen mycket stark j hjernskålen vid tinningarna bred och på sidorna kullrig. The Waler-Dog Bell Brit. Quadr. pag. 226. Le grand Barhet Buif. 8:vo pl. XXXMI. — Der Pudel SCHINZ pl. 40. Denna är en af de läraktigaste bland alla hund- rager. Han inöfvas lätt att vid sin herres sida bära dess tillhörigheter, att pä långt afständ tillbakaskickas för alt uppsöka livad hans herre borttappat, samt alt utföra en mängd om särdeles förståndsutveckling vitt- nande förrättningar. Då taskspelare låta hundar visa konster t. e. lata dem taga ut ur leken det kort som begäres, tillkännagifva livad klockan är 0. s. v., så är det vanligen denna råge, de dertill inöfvat. — Afven kan han. inöfvas till jagfj isynnerhet är han skicklig till vallen-fogeljagt , helst han af naturlig böjelse och ger- na går i vallen. En bi-rage af denna är Dvergpxideln. Denne lik- nar Pudeln, men är mindre och har smalare nos. HUND. ^i] Håren på öYonen äro ganska långa och rakt nedhän- gande. (Le petit BarhetJ Buff p. a. st. pL XXXVIII. F) Doggar: Nosen kort, tjock och platt med upp- åtvänd näsa, och med underkäken framstående framom öfverkäken; öronen små och uppstående eller till hälf- ten hängande, 1) BuU-Doggen: Läpparna tjocka och hängande j halsen kortj kroppen läng, slark^ benen muskulösa ^ håren täta, korla. Färgen: läppar, nos, eller åtmin- stone näsa och öronkanter svarta ^ Öfriga kroppen black eller hvit o. s. v. Bell p. a. st. 247. Doggarna äro mindre kloka än de flesta andra hundrager och sakna det tillgifvenhetssinne som finnes hos dem. Bulldoggen är stark, vild och tilltagsen, en- vis och halstarrig. Fordom användes han vid tjurfäkt- ningar — deraf hans namn. Af djurfOrare visas han i kamp med bjrirnen och andra vilda djur. 2) Mops (C- f' fricatorj. I det yttre temligen lik Bulldoggen, men mindre: har, liksom han, framstående underkäk, kort hårbeklädnad och lika kroppsform. Do- giiin Blff. pl. LXIV. — Der Mops Schinz jjI. 40. — iMopsen är feg och oläraktig. Han är onyttig till jagt och hålles blott som favorit ^ är dock sämre än de lle- sta småhundar. Sådana finnas äfven hos oss af många olika rager, hvilka här furbigås. Vistelseort lynne och lefnadssätt: Handen finnes, i tamt tillstånd, kringspridd öfver hela jorden så vidt menniskor bo j och det gifves knappast någon folkstam så rå och usel, att den icke eger hnndcn. I fjälllrak- terna och på låglanden, frän equatorn till polarzonerna, allestädes dit menniskan framträngt har hon haft' hun- den i sitt sällskap. Han är hennes trognaste följesla- gare j hans trohet mot menniskan har blifvit ordspråk och symbol. Han är hennes verksamma, ofta oersätt- liga biträde under olika skiften och bildnings-stadier. Skandn:s Däggdjur, ^g 242 ROFDJUR. Han hjelper Vilden alt jaga, och derigenom att skaffa villebråd j egde Vilden ej hunden^ skulle han dö af svält. Hos Nomaden vaktar han hjorden, återför de förvillade boskapsdjuren, fredar för rofdjurens anfall och vakar ständigt för sin husl^onde och dess egendom, Öfver- allt visar han sig trogen och pälillig. Den frågan har ofta blifvit framställd, ufan att ännu vara tillfredsställande besvarad, hvarifrän Hunden härstammar? Om han utgjort en egen art eller tillkom- mit genom blandning af flera ? Några Naturforskare haf- va antagit A^argen, andra Schakalen, andra Räfven, för Hundens ursprungliga stam. Sannolikt hafva dessa och må hända flera andra arter bidragit till de talrika hund- rader som träffas 5 men Hunden skiljer sig dock märk- bart från dem alla, och troligast synes att der funnits någon, eller må hända flera ursprungliga hundarter, hvilka af instinkt sällat sig till menniskan, redan vid dess första uppträdande, och sedan följt henne Öfver allt, dit hon begifvit sig, och blifvit hennes pålitligaste och mest verksamma biträde. ]Märkvärdigt är i detta hän- seende, att hvar som helst en särskilt menniskostam blif\^it upptäckt , har man äfven funnit att han egt en särskilt råge af detta oumbärliga djur. Så i södra Amerika j så i Nya Holland o. s. v. Att samma för- hållande egt rum äfven i gamla verlden, hafva vi an- ledning att förmoda, ölcd Celtiska stammen synes Rapphönshunden hafva , följt från Orienten till Europa 5 och på gamla Egyptiska monumenter linna vi redan igenkänneliga figurer af Vindthunden. Den uråldriga folkstam, som i äldsta tiderna bebodde det nordliga Europas kontinent, och som här var samtidig med Grotlbjörncn [Ursus spelwus) och således lefde under de sista större natur-revolutionerna, hade jagtvapen af flinta och djursben, och en egen jaglhund, hvilken den så högt värderade, att han efter döden fick sin plats i sin husbondes graf. Denna hundrade, förmodligen en HUND. 243 af de äldsta hvaraf mcnnislvor begagnat sig till jagt, synes hafva varit af Schakalcns storlek med långdragen nos och utvecklad hjernskäl *). Denna var Vildens första jagthund^ äfven i södra Skandinavien, der han säkert nu mera icke i sin ursprungliga renhet före- kommer. Hunden är vida mer kringspridd än katten, ty han finnes så väl hos de råaste horder, som hos de mest bildade folivslag. På Skandinavien finnes detta nyttiga husdjur i alla landskap och i alla af menniskor bebodda trakler, der han ej af Vargar blifvit utrotad **). Då Hunden är det djur, som längst följt menni- skan och som närmast är med henne förenad, så är han också bland alla djur det, som hunnit till den högsta grad af dressering eller en slags likhet med uppfostran. Ofta slutar han sig så nära till sin Hus- bonde, att han till och med deltager i dess lynne och sinnesstämning: är Husbonden glad, visar han sig äfven sådan 5 är Husbonden ledsen, fäller äfven hans trogne hund modet. Naturligtvis är här endast fråga om så- dana individer, som äro af god råge och som, från sin spädaste ålder, varit i ständig och nära beröring med sin Husbonde. Man har gjort '^den anmärkning, att en argsint, uppbrusande och våldsam Husbonde utvecklar, utan att veta eller vilja det, ett dylikt lynne hos sin hund, och alt hunden i en fromsint och god menni- skas umgänge småningom antager likdant skaplynne. Denna anmärkning saknar ej sin grund. — Hunden blir ibland så intim med den familjkrets, i hvilken han upp- födes, att han deraf utgör liksom en medlem. Af barnen låter han då handtera sig hur som helst, utan att deröfver taga minsta humör eller ens beklaga sig, *) Jag skall pä ett annat ställe närmare afhandla detta ämne. **) I norra delarna af Norrige voro (18 1 6), uti vidsträck- ta trakter, alla bandhundar af vargarna utrotade. 16« å'l4 ROFDjJUR. ty han vet att det sker utan ondt uppsåt^ men sker det af äldre personer, så gifver han sitt ogillande till- känna genom att morra eller jerara sig. Under fa- miljens förtroliga aftonsamtal, tager han bland dem sin plats, och då slutligen en i sällskapet börjar gäspa, gäspar äfven han. När familjen skiljes åt, intager han äfven sitt nattläger. Man har en mängd fakta, som bevisa hundens utmärkta förstånd. Jag skall här anföra ett, om hvars tillförUtlighet jag är säker. 1 ett Presthus här i Skåne hade man länge en sådan trotjenare, som dock ej räk- nade sig till herrskapets, utan till tjenstehjonens krets. Om hösten då dessa gingo i marken för att förrätta höstarbetet, var det hans pligt att taga vård om hus och gård. Han blef således hemma. Men stundom hade hans husbonde. Gårdsdrängen, glömt att lemna middag åt honom. På bestämd tid , då han kände sig hungrig, tog han derföre sin lilla träskål, bar den i munnen in i granngården till en beskedlig gumma, som han kände, skrapade på dörren och gaf med tecken tillkänna, att han ville ha mat. Hon förstod hans na- turspråk och slog mat i skålen. Denna . förtärde han helt makligt, tog derefter den tomma skålen i munnen, bar den hem och satte den pä sin bestämda plats. Denna utväg att skatTa sig föda, företog han åtskilliga gånger. — Rörande Hundens förståndsförmngenheter, finnas månsa bevisande tilldragelser anförda i Prof. Smitts bok: om våra pligter mot Djuren, till hvilken jag torde få hänvisa Läsaren. BeträfTande hundens utmärkta tillgifvenhet för men- niskan, äfven den han. icke känner, om hon är i nöd och behöfver hjelp, kan anföras S:t Berhardls liundar- nas outtröttliga nit att rädda förolyckade vandrare på Alperna m. m. Hundens ända till döden fortfarande tillgifvenhet för sin husbonde, är äfven genom många HUND. 245 fakta ådagalagd. Hos en Engelsk Författare *), finnes följande dit hörande berättelse: Få dagar förr än Ro- bespierre störtades ; hade en revolutionsdomstol dömt Hr R. (fordom embetsman^ och särdeles aktningsvärd som menniska), under förevändning att han var delak- tig i en konspiration. Hans trogne Hund, en Spaniel, (sid. 237), var hos honom då han blef gripen, men tilläts ej att komma in i fängelset. Han tog då sin tillflykt till en af sin husbondes grannar, och hvarje dag vid samma timma återkom han tiil fängelsedörren, men blef ej insläppt. Icke desto mindre stannade han hvarje gång qvar cler någon tid j slutligen besegrade hans fort- farande trohet portvaktarens betänklighet, och Hunden lick gå in. Hans och Husbondens möte kan man lät- tare föreställa sig än beskrifva. Snart blef dock Hun- den åter utkörd. Men nästa morgon återkom han, och blef sedan dagligen insläppt. Då dagen anlände för domens afkunnande, smög sig Hunden mellan vakten in i salen och lade sig hopkrupen mellan sin Husbon- des ben. Vid exekutionsdagen var den trogne Hunden åter der 5 g-uillotinens yxa föll, men Hunden ville ej lemna den litlösa och hufvudlösa kroppen. Den första natten, den andra dagen och den följande natten ute- blef han från sin nye Husbonde, som gissade hvart han tagit vägen, sökte och fann honom liggande på sin förre husbondes graf. Från denna tid och i tre månader lemnade han ej grafven, utan blott för att hos grannen få mat. Slutligen vägrade han att mottaga fö- da, han förlorade tålamodet att längre vara skild från sin älskade Husbonde och han grep sig an så mycket hans' försvagade krafter förmådde, att gräfva sig ned till honom. I tjugofyra timmar var han ifrigt syssel- satt med detta fåfänga försök;, och då han märkte kraf- terna aftaga skrek han i sin ångest. Andlligen afstan- *) Daniel's Rural Sports, III. p. 34 1. 216 ROFDJUR. nade både klagan och arbete , han dog på grafven. — Hunden Fille eller Fidéle, som i II års tid ständigt sågs ligga på en och samma okända graf , på .Maria kyrkogård i "Stockholm *) , torde hafva tillhört samma märkvärdi- ga råge, Spanieln, ehuru 'detta ej med säkerhet kan bedömmas af porträttet **). Vanligen var han skygg 5 men då någon gra!" öi)pnades på kyrkogården, var han ulltid inställsam hos dödgräfvarne och följde uppmärk- samt deras arbete, liksom trodde han att de voro ho- nom behjelpliga att åter uppgräfva den förlorade hus- l^onden. — En nästan dylik händelse tilldrog sig äfven i södra Skåne 1812. En Kyrkoherde bland mina be- kanta hade en ovanligt trogen och tillgifven hund, som ständigt följde honom. Då han blef sjuk, var det omöj- ligt att aflägsna hunden från hans bädd. Han. dog och hunden gaf ingen fred förrän man tillät honom ligga i samma rum, der liket stod. Den döde utbärs och hunden följde med liket, lade sig på den tillslutna grafven och ingen kunde förmå honom att gå derifrån. Man satte mat till honom, men han åt icke, och några dagar derefter, sedan han försökt att gräfva sig ned till ki- stan, fann man honom död på grafven. Till temperamentet är hunden i allmänhet sangui- nisk. Affekter, såsom vrede, sorg, glädje, kärlek, vän- skap och flere andra, tyckes han ega i hög grad, och uttrycker dem på det mest omisskännliga sätt ***). Hunden tyckes äfven ega en litlig inbillningsför- *) Han omtalades i flera Tidningar fur år 1841. **) Se Alex. Noiu.ng Handbok i Husdjuvs-skölseln. 2:dra del. sid. 478. ***) Den som betraktar hans ängsliga uppsyn då han sö- ker sin herre, frc^in hvilken han blifvit skild, eller ser hans glädje, yttrad med spräng och ovilkorliga fröjdeljud, ' dä han återtinner honom ^ skall medgilVa, att hela hans yttre, är ett sannt, lefvande uttryck af hans inneboende Själ, k hvilken grunddragen äro vänskap och tillgifvenhet för menniskan. HUND. 247 måga *). Ofta drömmer lian^ och under drömmen ut- trycker han samma affekter, som då han är vaken. An ger han, genom svansens lifliga rörelser, tillkänna sin glädje, än morrar han och är ond, än tyckes han jaga och med ett sakta gläfsande förfölja sitt rof. Hunden är slug. Hans handlingar äro ofta en tyd- lig följd af Öfverläggning, och om vi med skäl icke kunna tillerkänna honom ett förnuft, som endast till- hör menniskan, så kunna vi likväl icke neka, att han äger ett slags analogon dermed **). Hunden utmärker sig genom snabbhet, styrka och mod, genom fin hörsel och lukt, och framför allt ge- nom läraktighet, eller den egenskapen, att, i högre grad än något annat djur, kunna genom uppfostran förädlas. Födoämnen: Hunden har i menniskans sällskap lärt sig att njuta alla de slag af födoämnen, som hon förtär. Som Rof djur är likväl kött dess nalurligaste och käraste spis. Detta förtär han så väl färskt, som sedan det börjat Öfvergå till förratnelse. Afven fisk, ben, mjölk och annan animalisk föda. Gräs njuter hun- den endast som medikament, för att deraf kräkas eller purgeras, eller också, som man påstår, att dermed omgifva de hvassa benskärfvor, som fästat sig i dess tarmar. Fortplantning: Hundens parning är egentligen icke bunden vid någon viss årstid. Vanligen infaller den dock två gånger om året, neml. i början af våren och på senhösten. Hyndans brunst-tid varar 10-14 dagar, och hon går drägtig 63 dagar, hvarefter hon föder 8- *) Må man ej stöta sig öfver uttrycken själ, inbill- ningsförmåga o. s. v. i frågan om Hunden. Jag känner in- ga mera passande ord för de begrepp, jag vill uttrycka. **) Se, bland andra, den redan citerade: Smitls Bok om våra pligter mot Djuren. 248 ROFDJUR. 42 någon gång ända till 15 hvalpar, som äro blinda under de första 10-12 dagarne. Modren tillreder åt dem en mjuk bädd och uppföder dem med omsorg. 1 fjerde månaden börjar hvalpen ymsa tänder *). — Redan i första året kan handen para sig och vid två års ålder är han fullvuxen. Dess lifstid räcker 1 5- 20 år. Nyffa och skada: Vi hafva förut nämt hundens trohet att vårda sin egares hus och gård, att vakta dess boskap; att på resor skydda honom och hans till- hörigheter. — Hos Lappen och andra nomadfolk, är hunden boskapens väktare. I Kamtschatka, Grönland och norra Amerika spännes han för slädar. Små vagnar och skoLtkärror drager han i England och Tyskland m. fl. st. — För Jägaren är han oumbärlig, och utan hund kan han sällan med framgång förrätta sitt yrke. — För de olika ändamål, till hvilka man vill begagna honom, väljer man olika rager och ger dem en derefter afpas- sad dressering **J. — Skadlig kan hunden i intet af- seende egentligen kallas j ty den skada han någon gång gör, genom att bita tama djur, eller retad anfalla men- niskor, kommer merendels deraf, att han blifvit bort- skämd eller åtminstone icke väl dresserad. Bland Hundens sjukdomar är Galenskap den märk- värdigaste. För denna fruktansvärda sjukdom^ som fått *) I 16:^16 veckan efter födseln framkomma de två mel- lersta framtänderne i underkäken; kort derefter synas de två näst mellersta. Derefter visa sig de tvä mellersta i öfverkä- ken, derpå de tva yttersta ned till, och så de yttersta of- van. Framtänderne äro vexlade på fyra veckor, eller före 20:de lefnadsveckan. I 21:sta veckan framkomma hörntän- derne i underkäken framför och innanför mjölkhörntanden, o. s. v. **) Se: Konsten att dressera hästar, hundar och fåglar. Stockh. hos Grahn, 1814. Miercke, eller konsten att dres- sera hönshunden. 2:dra uppl. 1835. HUND. 249 namn af Vattenskräck (HijdrophohiJ är han isynnerhet blottställd då han^ under heta sommardagar, lider brist på • vatten *}. Äfven torde en hämmad parningsdrift någon gång vara orsak dertill. En hydrofobisk hund biter allt lefvande, som han möter, menniskor eller djur, och allt hvad han biter, får samma sjukdom som han, och dör merendels under de rysligaste qval. Man har orsak att misstänka denna sjukdom hos en hund, då han börjar visa sig nedslagen och modstulen , går med hängande hufvud och sätter svansen in mellan be- nen, morrar då kända personer nalkas honom, har rö- da inflammerade ögon eller också glänsande med en egen slags glasglans, skummar kring munnen, går till och ifrån den föda, man sätter till honom, utan att för- tära den, och visar stark ovilja för vatten. Då man hos en hund märker dessa symptomer, är det säkrast att genast döda honom. C^m emeller- tid någon menniska varit så olycklig, att hon blifvit bi- ten af en galen hund, bör hon ofördröjligen söka hjelp. Ty om denna snart mellankommer, innan giftet hunnit sprida sig i blodmassan, är räddning möjlig 5 eljest är vanligen den rysligaste död säker. — Man har uppgif- vit tlera slags medel mot galna hundars bett, bland hvilka följande torde vara de pålitligaste: Scarificationj koppning **)j kaustika medel ^ påtändt krut i såret. — Såret sättes i supuration genom Spansk fluge-pul- ver och hålles öppet åtminstone en månad. Dess kan- *) Det är vid denna årstid högst angeläget att hunden har ständig tillgäng pu friskt vatten. För att sä mycket of- tare förmå bandilunden att läppja, brukar man att i vatt- net lägga en klimp af sur mjölk. Denna sjunker till bottnen i kärlet och, för att komma åt den, läppjar han mer än han eljest skulle göra. **) I sednare tider har man rekommenderat starka åder- låtningar ända till dåning. !250 ftOFDJUR. ler ingnidas med rnercurial-salva ända tills salivation visar sig. Invertes nyttjas Belladonna. — Jemför dess- utom: Hundens sjukdomar etc. af J. S. Billing. Tidskr. för Jäg. p. 6ii, 727. Anmärkn.: Ej blott hunden är blottställd för hydrofobi, utan afven vargen, hästen, och andra djur. B) Räfvar (Vulpes) Nosen smalare, spetsig; pupillen i ögat vertikalt afläng ; svansen längre än halfca kroppslängden; öfra roftandens häl bildar en uppstående knöl eller spets. De sprida en stinkande lukt och gräfoa kulor i jorden. SliO§"Sräf (Canis Vulpes Lin.) Artm. Öronen tillspetsade , pä utsidan äfven som under- benen framtill, sr art a; fotsulornas trampknölar bara. Synonym i: Canis Vulpes Linn. Syst. Nat. \. p. 59. — Faun. Sv. p. 3. — Gmel. Syst. I. 1. p. 73. — Retz. Faun. p. 14. — Renard Buff. Hist. Nat. VII. p. 75 t. 6. — id. 8:vo XIV. p. 101. t. 4. — Föa; Pen. Brit. Zool. 1. p. 71. — Common Fox Bell Brit. Quadr. p. 252. — Der Birkfuchs Schreb. Säugeth. III. p. 354. t. 90. — ■ Der gemeine Fuchs Bechst. N. D. 1. p. 624. — Römer u. ScHiNZ Nat. Schw. Säugth. p. 35 — Räf Sv. Zool. I.B. 3. II. t. 13. — NiLSS. lilum. Fig 1;a, 4:e och 9:e Haft. — Ekstr. i Tidskr. för Jäg. 3. B. s. 898. — Sv. Räf; Norr. Rcev , Eiter-iinge; Lapp. Rupsok, Raupe; Fin. lie t tu, Repa. Beskrifning: Längden kring 2 f. 6 t. 5 svansen med hären nära 2 fot. Hufvudet bredt med lång smal och spetsig nos. jMorrhåren svarta, räcka turbi Ögo- nen. Öronen temligen stora trekantiga , lätt härbeväxta, dock inuti i midten nästan bara (liksom hos följande art) 5 pä nos, ben och fötter äro hären tilltryckta/ för öfrigt är fallen lång, mjuk ymnig, isynnerhet äro svan- sens hår långa, hvarigenom hon synes tjock. Klorna hoptryckta, blekt hornbruna eller hvifaktiga. Färgen i ren vinterdrägt: Ofvan brungul, Öfver bogarna och långs framryggen mer brun, länd och skenklar beströdda med SKOGSRÄF. 251 grått, svansen med svart och dess spets livit. Hakan, öfvcrläppen , , strupen och bringan rent hvita 5 bröstet brungalt, magen hvitaktig, skenklarnas insida grå j fram- foten upp öfver handleden och bakfoten upp mot has- leden pä framsidan svarta. Soinmardräglenäv , hos den- na ^ som alla rofdjur, oansenlig och ful. Det är först mot vintren, de få sin rika sköna fäll. Unge: Halfväxt är han gråbrun, nos och kinder brungula med långa svarta morrhår^ öronen utvändigt - svarta 5 halsen framtill och undre kroppsdelarna blek- grå j benen framtill svartaktiga^ svansen temligen kort- hårig med många inströdda svarta hår, Skeleltet. Skallen: Längd 6 t. ii lin., bredd 3 t. 14- lin. Underkäken från ledknappen 4 t. 6 lin. Storleken varierar dock betydligt. Öfra konturen temligen rät, utan betydlig sänkning Öfver nosen. Hjernskålen ägg- form ig temligen bred, på sidorna framtill kullrig. Luckan mellan underkäkens främsta mellanland och hörntand lika med dennas bredd från ena sidan till den andra vid basen. Underkäkens största hfijd är under innersta knöltanden. Underkäkens utsida under roftanden platt-konvex. In- nersta knöltanden ofvan på tvärs (3 lin.) nästan lika lång som näst innersta på längs. — - Scapula fr. cav. glen. långs spina 3 t. 3 lin. j bredd \ t. 7. lin. liu- merus 5 t. 3 lin. 5 RacL ö t. 3 lin. 5 Bäcknet nära 4 t. For. obtur. rundt-ovat. Os fem. 5 t. 6 lin. 5 ti- bia G t. 2 lin.j libula 'hopväxt från roten till nära midten. Varierar tillfdlUglvis : A) Med mer svart än vanligt: 1) B r andra f: (Canis fam. AlopexJ. Svansen slu- tas med svarta här, bringan blåaktig^ inga hvita här- spetsar på skenklar och bakrygg. Anses vara yngre. 2) Lik den vanliga med hvit svansspets, men med undre kroppsdelarna svartaktiga eller svarta. Denna varietet, som är mycket vanlig hos oss, liknar Canis melanogaster Bo.xap. Faun. Ital. 1. med Fig. 2531 ROFDJUR. 3) Korsräf: Undra kroppsdelarna och benen svar- ta, Öfra brungula med ett bredt svart eller svartaktigt streck långs ryggen, och ett af samma färg ned Öfver bogarna. Korsräf [Canis vulpes, varietas crucigeralS(\Ls?,. lllam F/g. 4:de H. pl. 1 i:a. — Can. decussatiis Geoffr. Collect. du Museum. — Des.marest Mammalogie p. 203. — Lesson 3Iammal. p. 169. — Räf med detta livré är icke just ovanlig hos oss. 4) Start Käf: Svart, med bred hvit svansspets, och silfverhvila hårspetsar tätt strödda öfver bakryg- gen och nedåt sidorna ^ vanligen en hvit fläck i bringan. Caiiis Vulpes, variet. nigro-argentea Nilss. lllum. Fig:r 1:sta Haft, 2:dra Uppl. pk 7:a. — Vulpeculce n/gr(e SchefF. Lapp. p. 340. — ■ Sleller Kamtsch. p. 124. — Léem. p. 193. — Benard noir Cuv. Regne am. !53. — Sällsynt och dyrbar. B) Med mer hvitt än vanligt: 5) Vanlig färg men med ett bredt hvitt band kring halsen, och ett Öfver näsan, samt hvila framben och bak- föller. Akad:s Museum härstädes har erhållit ett exem- plar af denna varietet från Vermland, genom Herr Zet- TERVALL i Carlstad. Ett dylikt finnes äfven på Riks- Museum i Stockholm. Tidskr. för Jäg. 1. p.. 29. 6) Helt hvit med svarta spetsiga öron. Ett och annat skinn af denna färg fås stundom från Lappland af Pelshandlarne i Nordlanden i Norrige. Anmärkn.: Att alki dessa och ännu flera olika färgteckningar, med 11 vilka Skogsräfven visar sig, blott äro tillfälliga va- rieteter af en och samma art, har pä det mest öfver- tygande sätt blifvit ådagalagdt genom den år 1828 an- lagda och ända till 1834 fortsatta Räflio!o?iien, ä lägen- heten Stenbrottet nära Stockholm, der af ett och sam- ma svavla räfpar föddes än svarta räfcar, än korsräf- var och än åter rudhrtina, alldeles lika de allmänna. Se härom Nills. lllum. Fig;r 4:de H. 2;dra upplagan. Texten till vanlig rdfho?ia pl. 13, född i samma kull som kors- r äfven pL U. — Tidskr. för Jäg. 1833. p. 410; 1834. p. 845. skogsrXf. . 253 Utom dessa tillfälliga förändringar^ undergår han äfven åtskilliga efter åldern: ungen är svartaktig^ den gamle räfven får hvita hårspetsar på länden och ned- åt sidorna^ och kallas då i vissa trakter Silfcer-Räf. Pallas uppräknar i Zoogr. Rosso-Asiat. \. p. 47 etc. alla de olika varieteter och dem åtföljande namn^ under hvilka denna djurart förekommer i Ryssland. ^ Vistelseort och lynne : Skogsräfven förekommer ut- spridd öfver en vidsträckt del af jorden. I hela Euro- pa, norra Afrika, en stor del af Asien och norra Ame- rika är han allmän*} 5 men han visar sig icke Öfver- allt med samma olika drägter som hos oss. Det är isynnerhet i de norra trakterna af de tre verldsdelar- na, han antager en mer eller mindre svart drägt. Jag har i London sett Svarta Räfvar från norra Amerika, fullkomligt lika dem jag sett från Lappland och Lofoden, och lika dem som blifvit födda i räfkolonien vid Stock- holm. I södren synas dessa varieteter vara högst säll- synta och nästan blott inskränka sig till de undre kropps- delarna. — I hela Skandinavien träffas han och är i de flesta landskap det allmännaste rofdjur, så framt icke Vargen i sednare åren gjort honom denna före- trädesrätt stridig. Räfven vistas såväl i täta skogar, som i skoglösa men bergiga och backiga trakter. Här tillreder han sig en boning under jorden 5 denna be- står i en kala, som han antingen sjelf gräfver, under trädrötter, i en jordbacke eller sandbacke, bergsklyfta o. d., eller också i något öfvergifvet gräfsvinsbo, som han intagit och utvidgat efter sin beqvämlighet och sä- kerhet. Räfvens kula har ofta 50 fot i omkrets och 3 — 6 fot i djuplek. Hon har flera utlopp, hvilka genom lån- ga rör leda till några underjordiska hålor, som äro olika till antalet, men merendels 3 fot i genomsnitt, ^) Dock går han ej så nära nordpolen som följande art. 254 ROFDJUR. samt genom gångar förenade med hvarandra. I någon af dessa söker merendels Räfven sin säkerhet^ då han blir länge och till trötthet eftersatt. Här parar han sig stundom *)j och här lägger honan sina ungar. Sällan trätfas RätVen i kulan, undantagande under parnings- tiden och dä han har ungar eller blir dit jagad j eljest uppehåller han sig hellre i täta busksnår, i högt gräs, i säd o. d. Ofta trätTas han liggande utsträckt i solske- net (som han mycket tycker om) på en trädstam eller sten. Han klättrar äfven på lutande eller skråfliga träd, för att rädda sig, då han af hundar blir eftersatt. — Då han är ostörd, ligger han merendels stilla om da- gen, och blott om natten är han för sitt underhåll i rörelse. Dess vanliga läte, som ofta höres om hösten och vintren, är ett kort skällande, hvarpå följer ett star- kare ljud, nästan likt skriket af en påfågel Yid vä- derskifte jemrar han sig gräsligt och då han blir ond morrar han. Räfven har blifvit namnkunnig för sin slughet, list och falskhet. Att han eger dessa egenskaper, och det i hög grad, derom har Jägaren ofta tillfälle att öfvertyga sigj men man har likväl allt för mycket Öfverdrifvit be- rättelserna om dem. Jemf. Tidskr. för Jägare \ — 3 Banden. Födoämnen: Dessa utgöras isynnerhet af lefvande djur, så väl mindre däggdjur som foglar: unga rådjur, lamip, harar, tjädrar, orrar, hjerpar, skogs-ripor och småfogel. Också fångar han råttor, mullvadar, lemmin- gar m. m. och går äfven på åtel. Igelkotten lärer ut- göra en särdeles läckerhet för honom, och då denna, för att rädda sig, rullar sig samman till ett åt alla si- dor taggigt klot, så förstår räfven långt bättre än hun- *) Man har iifvcn sett honom para sig under bar him- mel, midt på ljusa dagen. skogsrXf. 255 den alt utsträcka ock ihjälbiia honom. Jemf. hvad der- om blifvit yttrad t sid. 96 och 97. Humle- och vespe-bon uj)pgTäfver han och för- tär honingen eller larverne. d skogsbäckarne fångar han kräflor^ grodor^, vattenödlor och fiskar. I nödfall griper han till musslor^ gräshoppor, daggmaskar m. m. Vid landlgärdar och torp anställer han stundom stora nederlag bland höns, gäss och andra tamfoglar. Han mördar då så många han finner och bär derpå en ef- ter annan ut i något närbeläget snår, hvarifrån han se- dan transporterar dem till sitt bo. Under denna färd, biter han gåsen vid hufvudet och kastar kroppen öfver ryggen. — Efter fogclägg är han mycket begärlig och uppsöker dem derföre, så väl på marken, som i lägre buskar. Räfven har en utomordentligt fin lukt, hvilken är honom högst nyttig då han jagar. Liksom stöfvare- hunden, uppsöker han nästan endast med näsan sitt rof. jMäiker han något sådant i grannskapet, så kry- per han sakta och försigtigt mot vinden , tills han kom- mer det nog nära, för att med hastigt språng gripa det. — För harar, så väl unga som gamla, är han ganska skadlig, och då flera räfvar vistas i en trakt, utöda de snart alla harar der finnas. — Det säges att den sluge Räfven, af fruktan att blifva upptäckt, aldrig jagar i grannskapet af sitt bo: men detta har ofta si- na undantag. — I boet och utanför det träfl^ar man vanligen skeletterne och benen af de djur han mördat. Fortplantning: Könen lefva ensamma under hela året, undantagande parningstiden. De para sig i slutet af Januari och isynnerhet i Februari, då merendels fle- ra hannar följa honan. Denna går drägtig nära 9 vec- kor, hvarefter hon föder, vanligen i början af Maj *), 5 — 6 ungar på en mjuk bädd af mossa och hår. Un- *) Från Mars till slutet af Maj finner man Räf-ungar. 256 ROFDJUR. garne äro blinda under de första 11 dagarna. Om Räfhonan märker att hennes bo är upptäckt, så bär hon, under följande natt, sina ungar derifrån. — Då de äro en månad gamla, föras de af modren ur boet och finnas då ofta lekande vid dess ingång. De gamla bära då till dem lefvande djur och foglar för att tidigt vänja dem att mörda. Äfven föda de dem med fogel- ägg o. d. I tredje månaden följa de redan modren ut på fältet, för alt jaga. Vid sommarens slut drifva de gamle dem ifrån sig, och de uppsöka eller gräfva sig då en egen kula. Man kan tämja dem^ men de förlora sällan fullkomligt sin vildhet. Likväl har man exempel på, alt en tam räf visat sin egare nästan sam- ma tillgifvenhet som en hund. Anmärkn.: Man liar nekat atl Räfven parar sig med hunden, derföre att sådane försök ej alltid velat lyckas. Genom säker uppgift känner jag dock att en hund , som l)lifvit hetsad på en Räihona, parat sig med henne i egarens åsyn. Äfven vet man genom erfarenhet, att Jlan-Stöf- vare ej drifva på spåren af en löpsk Räihona,- utan för- ' hålla sig liksom då de vädra spåren efter en löpsk Tik, nemligen kasta sin urin pä l)uskar, stenar och dylikt, der hon framgått. En Stöfvare-tik deremot drifver Rälhonan äfven under parningstiden. — Pallas (i Nordischc Bey- träge I. s. 454.) uppger exempel pä, att af nämnde par- ning hlifvit fruktbara ungar, och jag har en gäng sett en Stöfvare, som, efter egarens försäkran, var en bastard af Räf och Hynda. Jagt och fångst*): Som Räfven är ett af de all- männaste och för landtmannen skadligaste rofdjur, liar man uppfunnit en mängd medel att uirola honörn, el- ler åtminstone alt minska dess antal ^ och som dess vinterfäll leminar ett temligen dyrbart pelsverk, söker man äfven för vinstens skull, att bemäkliga sig honom. *) En hufvudsaklig Afliandling i detta ämne är: Rdf- jagt, af G. U. Ekström. Tidskr. för Jäg. 3. sid. 897. SKOGSRÄF. 257 De hos oss mest brukliga sätt att jaga eller fånga räf- ven äro följande : JMan söker honom med Stöfvare i skogiga och bergiga marker. TräfTas han ej der, eller om han, efter att länge hafva blifvit förföljd, tager sin tilltlygt till kulan 5 så uppsöker man denna och efterser på den lösa jord, som merendels ligger utanför ingån- garne, om han ingått. Märiier jägaren att räfven gått in — hvilket merendels sker, antingen då hundarne helt oförmodadt Öfverraska honom i grannskapet af sitt bo, och haii icke ser sig utväg, att hastigt nog kom- ma undan, eller också då de länge förföljt honom, så att han blifvit bra trött — , så kallar jägaren hundar- ne till sig och ställer sig på håll från ingången. Om Räfven icke varit länge eftersatt, förr än han inja- gades, och således icke varit trött, så lemnar han åter kulan, så snart han märker att allt är stilla i dess grannskap, och kan då lätt fällas af Jägaren. Lemnar han icke af sig sjelf kulan, så insläpper man deri en eller flera Taxhundar, eller, i brist deraf, Stöfvare för att utdrifva honom*). Det händer då ej sällan, att han drager sig tillbaka ned i den djupaste hålan, der hundarne icke komma åt honom. ]\Jan kan i detta fall använda en af de följande metoder, för att bemägtiga sig honom: Om kulan icke är allt för djup eller går in under en bergshäll, så kan man utgrälva honom , sedan man förut med stenar tillstängt alla ingångarne. Befinnes detta sätt allt för besvärligt eller omöjligt, så kan man röka ut honom. Denna metod synes likväl grymmare än de andra. Man tilltäpper alla Öppnin- garne, utom en enda, som ligger mot vinden. I den- na lägger man linneklutar, som äro doppade i smält svafvel, påtänder dem, kastar derpå löf och annat som ger en stark rök, hvilken vinden drifver in i kulan. *) Tyska Jägare sätta då nät vid ingången af de mest begagnade rören ; men detta brukas sällan eller aldrig hos oss. Skandin:s Duggdjur. 17 258 iioFDJuu. Då den är full med rök, tilltäppes äfven denna öpp- ning. Följande dagen, då man öppnar kulan, finner man vanligen Räfven död nära utgången i ett af rören. — Ett säkert sätt att fånga en Räf , som man vet va- ra inne i kulan, är följande: man tillstänger med ste- nar alla öppningarne utom en enda, och för -denna sätter man en Holk. Denna holk göres likasom den hvilken användes för Grciflingen (sid. '189). Den be- står af fyra hopslagna bräden, af cirka 24- alnars längd och 7 — 8 tums bredd. För främre ändan af holken, gör man ett korsgaller af två spikar eller tjocka jern- trådar, genom hvilket dagen lyser in. Vid bakre än- dan är en fallucka uppgillrad. Då Räfven vill gå ut ur kulan, kommer han in i holken och fäller luckan ned bakom sig. Afven brukar Tt\Q.n att fånga Räfvar i Räfgrop. Denna måste inuti vara klädd med bräder, att ej Räf- ven må kunna gräfva sig ut. Till formen är Räfgro- pen rund och stor som en mycket vid brunn. Midt uti denna sättes en påle, som räcker 4- aln Öfver bräd- darne. På denna bindes en lefvande anka medelst en snara, som lägges kring ryggen under vingarna. Från bräddarne till pålen läggas spön, hvilka tuimt betäckas med långhalm, och denna beströs med myrslack eller snö. Om vintren skjutes Räfven på Klappjagt. Afven inrättar man. en Skoltkoja , och på skotthåll derifrån , lägger man en åtek Bäst är, att lägga åteln på håll utanför ett fästall e. d. , ty skott-skjulet eller kojan närmar Räfven sig icke gerna, emedan han vädrar menniskor. Att Räfungar kunna skjutas för lock, har Hr Gr. WiNBEiiG visat i Tidskr. för Jägare 1832 sid. 304. — Räf fångas med Tana eller liäf-klipa i åtskilliga nord- liga trakter. Ungefär % alnar från' marken afsågas ett träd och stubben tillskärpes från två sidor j i den tun- na eggen göras två djupa hak, som afsmalna nedåt. SKOGSRÄF. 259 Af de tre spetsarna som uppkomma utom och mellan haken ^ bör den mellersta vara högst. På denna fästes en köttbit, ett katthufvud eller dylikt. Dä Räfven hop- par upp åt stubben för att taga betet, fastnar han med en eller begge frainfötterna och blir liängande. Se Nordholm p. a. -st. — Tidskr. för Jäg. 76, t. 3. f. 5. Profess. Keilhau berättar i sin Reise p, 10, att' man på etl ställe i Ostfinmarken nära Wardö fångar icke få räfvar, röda och hvila, genom att jaga dem utför bråddJLipen. Af alla medel att fånga Räf, torde Räf saxen va- ra det säkraste och mest lönande, då hon rätt använ- des 5 men dertill fordras både kännedom och egen lång- varig handläggning. IMan har neml vissa reglor att iakttaga vid valet af Räfsaxar, vid deras vUtring och utläggning , vid ställbrockens fas/bindning, släpet m. m. Till Räfsax bör väljas fint segt jcrn, hvilket mera säl- lan springer sönder, om saxen tom slår tillsammans i stark frost. Byglarne böra vara så höga att, då sa- xen utspännes, bildar hon en tvär oval. Då hon spän- nes på ett golf, bör hon ligga horisontelt, och icke med den ena byglen högre än den andra. Hon bör slå starkt sammans. På Vitt ringen, hvarmed Saxen smörjes, har man olika beskrifningar hos olika författare. Den, som jag med säkerhet vet vara med största fördel använd, är den som Hr De la Mule uppger i sin lilla Afkandling om Räfsaxar, der man tillika får lära allt hvad man be- höfver känna om Räf-fångst med sax. Denna afiiand- ling kan jag derföre med tillförlitlighet rekommendera ■ hos hvarje Jägare *). Herr De la jMlle tager till vittring följande: Ett *) Titeln är: Tillförlilelig Undervisning huru Räfvar och Vargar kunna fångas med så liallade Räf-Saxar. Af Gapitaine C. J. De la Mule. Stockholm 1787. 20 sid. i 8:0. 17» 260 IIOFDJUK. hälft qvarter stora svarta enbär stötas i mässingsmor- tel ^ litet åt gången^ så att kärnorna blifva väl krossa- de. Sedan lägger man i en glaserad panna ett hälft skålpund gåsister eller osaltadt smörj när detta är smält, slår man de krossade enbären uti och låter det på sakta eld koka o a S minuter j dock så, att flottet icke blir brunt. Sedan silar och pressar man allt flot- tet väl ifrån bären genom ett rent~ linnekläde, uti en glasburk, som Öfverbindes och förvaras i ett kallt rum, till bruk under 4 — o veckor. — Äfven uppger Hr De LA Mlle flera slags vittringj men denna, som är den simplaste, torde vara den bästa. B rockarne tillagas på följande sätt: Surt rågbröd skares i tärningar, stora som hasselnötter, hvilka stekas i smör, saltadt eller osaltadt, i gåsister eller svinfett. När de äro något flottdragne och litet bruna, så läg- ger man, på ett stop brockar, ett godt rågadt sked- blad af smått skuren hvitlök och låter dem dermed stekas 5 men icke så länge, att löken blir brun, ty då är den mesta lukten borta. Sedan de äro tagna från elden och lagde på ett tenn- eller stenfat, gnuggar man derpå ett stycke kamfert, stort som tvenne ärter, samt. rör dem om, så att alla få deraf lukt. — Till Släp är en Katt bäst. Man steker honom med hull och hår på en eldbrasa, bortsopar de svedda håren och ste- ker honom å nyo, tills skinnet på flera ställen spricker. — Afven kan man härtill nyttja Räfkroppen, sedan skinnet är aftaget, och han blifvit späckad med hvitlök och stekt. — Somliga anse det Öfverflödigt att nyttja Släp; stundom torde det dock behöfvas. Der man drager Släpet, kastar man en Broek hvart 100:desteg. Sedan Räfsaxen är med vittringen bestruken, samt uppspänd och broeken fastbunden i öglan, så utlägges hon på ett passande ställe. Om marken är bar ska- res med knif en fåra for hvardera bågen, så att saxen kommer att ligga jemnt med marken j är marken snö- SKOGSUÄF. 261 täckt j göres denna fara med handen två finger djup. -Derpå strös myrstack^ hvarefter saxen lägges. På den- na strös åter mvrstack, så att hon blir alldeles dold. Finnes snö^ så strös deraf tunnt Öfver myrstacken. — Den bästa tiden att fånga Räfvar i sax, är från Mår- tensmessa till dess parningstiden infallerj ty så länge denna räcker, gå de ej i sax. Jemf. vidare Om Räf-fångst Tidskr. för Jägare sidan 44. Nytta och skada: Utom den nytta som Räfven gör genom att utrota skadliga råttarter, leramingar, mullva- der m. m., gagnar han isynnerhet efter döden, genom silt skinn. Detta nyttjas till vinterplagg, såsom pelsar, uppslag, mössor, mufifar, slädfällar ra. m. Härtill du- ga dock endast skinn af de Räfvar, som fås vinterti- den, från medlet af November till medlet af Februari. — Ett vackert Räfskinn betalas hos oss med 5 — 6 R:dr .B:co. Ärligen föryttras en betydlig mängd deraf från begge Riken *). — Fettet säges äfven användas med nytta , att dermed bestryka unga trädstammar t. e. i trädgårdar, för att om vintren afhälla hararna från att afgnaga barken. Dcrtill kan dock äfven annat fett och fläsk begagnas. Den skada räfven gör, ser man under artiklen Födoämnen. Han är ofta skabbig om sommaren, och det säges att om en häst kommer att lägga sig der en skabbig räf legat, så blir han smittad. Fjällräf (Canis Lagopiis Lin.) Artm. Öronen afrundade, utsidans äfven som underbe- nens färg lika ryggens; fotsulorna starkt ludna. Synonymi: Canis Lagopus Lin. Syst. Na t. 1. p. 59.' — n. 6. — Faun. Sv. p. 4. n. 8. — Retz. Faun. p. 15. — Fabric. Faun. Groenl. p. 19. — Pall. Zoogr. Rosso-Asiat. *) Pä Pontoppidans tid såldes, blott från Bergen, årligen kring 4000 st. Räfskinn, hvaribland likväl äfven räknas Fjällräfvens. 2621 ROFDJun. 1. p. 51. — Isatts BuFF. Hist. Nat. XIII. p. 272. — 8:vo XXVII. p. 62. — Arclic Fox Pen. Quadr. \. p. 238. t. 29. f. 1. — Sleinfochs Schreb. SUugth. III. p. 362. f. 93. — Lei>echin Reis. 3. pag. 218. tab. 6. — FjceJd-Räve Fab. N. Kjöbenh. Hand. lil. p. 423. — Der Schneefiichs Thienem. SSaliirhist. Beinerhingen I. p. 1. — T.LES. Acta Leopold. XI. p. 381. — Fjdll-räf ^iiss. Illum. Fig:r H. ] och 12 med figurer. Sv. Fjäll-räf , Fjäll raclia; Norr. Fj eld-racka, WestraNorr. ilia-racÄa; Lapp. Njal; Fin. ISauli. Beshrifning: Längden \ fot 11 tum, till 2 fotj svansen kring I fot. — 1 f. 2 t. Hufvudet 6 tum j Öronen 24- t. höjden öfver bogarna kring 1 fot, — / viiiterdrägt: märkbart mindre än Skogsräfcen ; nosen är också något mindre lång och mindre spetsig^ morr- håren hvita^ öronen^ mindre långa, och mindre utstå- ende ur fallen^ äro afrundade och starkt ludna^ dock inuti i midten nästan bara. Nästibl^en bar, svarL Klor- na bleka ; på framfötterna hojjlryckta långa krökta och temligen spetsiga. Fotsulorna helt ludna af täta mjuka hår. Håren på fötter, ben och nos tilllryckfaj för Öfrigt är fallen yfvig och rik. Hela hårbeklädnaden snöhvit. Denna täta och yfviga vinterfäll aflägges fram på sommaren. I scdnare hälften af Juni är den los, och affaller eller upplyftes lätt med handen (på ett skjutet exemplar) då derunder befinnes, långs ryggen, en kort- hårig gråsvart sommarfäll. Fällningen börjar på nosen, hufvudet och ryggen och fortsattes nedåt utsidan af bakbenen och frambenen. Fotsulornas hår äro slitna så att trampknölarna äro bara. — I början af Juli^ har fällningen så framskridit, att de hvita långa vinterhåren blott finnas på sidor och underdelar af hals och kropp, samt bakpå låren -och hela svansen. Alla andra delar äro svartgrå. Fällningen fortfar så att den i slutet af Juli är helt och hållet svartaktig, med hvitaktiga stic- kelhår på hufvud och nos. Hela fallen är fin och uUik. FJÄLLRÄF. 263 Mot vintren får han åter sin rika hvita drägt^ och som det synes är det sommardrägten^ som mot vintren utblekes och troligen blir än tätare 5 ty på hösten (i September) är han långs ryggen, på bogarna, utsidan af skenklarna och benen mörkt gråblåj öronen utvän- digt af ryggens fäi-g och kantade med hvitt. Ögon- kretsen och sidorna af näsan hvita. Halsens sidor samt undra kroppsdelarna och Öfverbenen invändigt hvita, hvilken färg uppåt sidorna stöter i gult. Svansen med sträfva och temligen långa hår, ofvan mörkt gråblack med hvita stickelhär, under hvit. (lllum, Fig. pl. 28). Exempl pä Mus. i Lund. Sednare på hösten, i början af Oktober, är fallen längre och icke mer krusig 5 den hvita färgen har till-- tagit och blifvit renare: hela svansen är hvit: benen nedtill hvita. Ofra kroppsdelarna, bogarna och skenk- larna blekt gråblå. . Mus. i Lund. An sednare på hösten äro dessa Öfra kroppsde- lar ännu blekare och slutligen rent hvita. Mus. i Lund. Äfven denna art Varierar tillfälligtvis : i vinterdrägt : 1 ) Blå Fjäll^ räf: Blågrå eller rättare mörkt brungrå, alla Öfra kropps- delar beströdda med hvita hårsj)etsar. Bottenullen vac- kert askeblå. Exempl. pä Mus. i Lund. Skjuten i Skåne d. I i December, ej långt från Lund. En nästan Uka erhölls i Stockholm: lllum. Fig.r i. pL 6. 2) Mörkbrun Fjällräf, på liufvud, rygg och Öron med gulgrå anstrykning, som är blekast på hufvud och Öron. Svansen af ryggens färg med en svart fläck öf- ver roten. Skjuten i Jemtland, likaledes i December. Mus. i Lund fr. Prof. Suxdevall. Vistelseort och lefnadssätt: Fjällräfven förekommer i de nordligaste delarna af den gamla och nya verlden: Grönland, Island, Siberien, norra Amerika, Kamt- schatkaj och på snöfälten kring Spitsbergen trätTas han, 2G4 ROFDJUll. enligt Parry *), ända upp mot 80:de nordliga bredd- graden. På Skandinavien finnes han på alla snötjäll. Hans stamhåll rätta sig nemligen icke så mycket efter den geografiska bredden, som fastmera efter grannskapet af snölinien. Således förekommer han på de högsta snö- fjällen, äfven i det sydvestra Norrige^ och på Spits- bergen, der snölinien går ned mot hafsytan, har han sitt tillhåll i de lägre trakterna. Denna djurart, liksom de flesta andra, anställer stundom utvandringar i mas- sa från sin hemort. Så berättar Pallas att i jMangosei var exporten af fjällräfskinn i vanliga år kring 40,000 stycken j men om en migration till annor ort inträffat upp- gick antalet af exporterade skinn knappt till 3000. Detta inträflade under vintren t-ttI- Äfven hos oss i Skandina- vien inträffa då och då dylika vandringar af fjällräfven. Under vintren och den påföljande våren 1832 egde så- dana fjällräfs-ströftåg rum från snöfjällen, och sträckte sig i sydlig rigtning öfver hela mellersta och södra de- len af halfön. De började visa sig här i Skåne ut mot våren i 3!ars månad och oaktadt ett temligen stort an- tal efter hand dödades, visade sig dock andra under hela sommaren, hösten och påföljande vintren. Att kring 40 — öO blifvit i skilda trakter af landet skjutna, känner man^ och säkert har ett ännu större antal blif- vit dödadt, hvarom inga underrättelser erhållits. Det märkvärdigaste af allt synes vara, att de ströfvat ända ned till Skånes sydligaste spets Ska?iörs Ljung ^ der - flera stycken längre tid uppehöllo sig i trakten af Fal- sterbo och Skanör, och gjorde stor skada på gäss och lam. Slullisen blefvo de dödade. Afven vid Limhamn, Barsebeck, Landskrona o. s. v. samt på Östra kusten vid Nöbbelöf, Cim- brishamn, Christianstad, haf\a Fjällräfvar visat sig och blifvit dödade. Vid hvilken tid utvandringen från fjällen skett, *) Narrative of an Atempt to reach the north Pole. Lon- don <828. FJÄLLKÄF. 265 känner man lika litet som' dess anledning. Ehuru vi ej fått underrättelse om någon fjäll-lemrael-vandring , är möjligt att en rörelse i massa bland dessa djur egt rum i någon bergstrakt, och att denna rörelse haft en sydlig rigtning, samt derigenom gifvit första anlednin- gen och rigtningen åt fjällräfvarnas ströftåg, som , en gång börjadt, blifvit småningom fortsatt till dess hafvet eller andra vatten lagt hinder i dess väg. På de lle- sla ställen, der man varseblef dem, såg man två eller flere tillsamman. Att begge könen utvandrat, derom hade jag tillfälle att Öfvertyga migj men ingenstädes i det södra eller mellersta Sverige märkte man att de ynglade 5 och de honor jag öppnade under olika årsti- der, voro alla gallhonorj ingen enda hade under året varit drägtig eller gifvit di. De som ertappades här i Skåne, träffades merendels på fälten eller i brynet af buskmark , der de om dagarna dolde sig uti jordvallar, gärdesgårdar, sandbackar m. m. hvarifrån de, mest i skymningen, smögo sig fram och anställde nederlag bhnd vilda och tama smådjur och foglar. Äfven år 1841, synes en dylik utvandring af fjällräfvar i större antal hafva egt rum 5 ty äfven då, från slutet af JMars månad och under' hela året, skötos eller fångades åt- skilliga exemplar i södra och mellersta Sverige. Dess- utom har nästan hvarje vinter ett eller annat exemplar deraf blifvit skjutet i Rikets sydligare trakter. 1 sin egentliga hembygd i fjälltrakterna af halfön, väljer han oftast de högsta fjällen långt från menniskors boningar, till sitt stamhåll, och träfTas der, t. ex. bland Haukli-fjällen i sydvestra Norrige, fläcktals temligen tal- rikt. I sidorne af grushögar eller småstens-kullar, gräf- ver han sig hålor, djupt in under berget. Stundom väljer han äfven en bergsklyfta till boning. — Han är på långt när icke så rädd eller försigtig som den van- liga Räfven. Ofta sitter han utanför öppningen af sin kula, och skäller eller gläfsar nästan som en hund, då 266 , iioFDjUÄ. man på något afstånd går der förbi. Går man närmare, kryper han in och tiger, men kommer åter ut och skäller då man aflägsnar sig. Härigenom är han ofta förhatlig för Renskytten, som smyger sig krypande bland stenblocken för att komma inom skotthåll^ ty Renen blir uppmärksam genom skallet, märker sin fara och flyr. I lynne och lefnadssält skiljer sig Fjällräfven märk- bart från Skogsräfven. Han har nemligen hvarken dess list, eller dess snabbhet. Såsom mindre försiglig och' mindre rädd, är han derföre mycket lättare att komma ät. Han konwiier under vintertiden, då mycket snö .fallit i fjällen, ofta ned till gärdarne i dalbygderna, och visar då föga skygghet. Vid de föror med fisk, sill o. d., som vintertiden gå Öfver fjälltrakter från Trond- hjem till Röras, Herjedalen o. a. st., infinner sig ofta Fjällräfven, ditlockad genom lukten af fisk, och är tem- ligen närgången. Då man kastar något ut, är han ge- nast tillreds och tager det. — I Skåne har man stun- dom anmärkt, vid dem som här blifvit fällda, att de vid Jägarens annalkande , stått helt stilla och betraktat honom, tills de stupat, . då deremot den vanliga Räf- ven , vid Jägarens åsyn , antingen tager tlykten , eller också trycker sig för att vara dold. — Fjällräfven skäl- ler nästan som en Hund, och äfven tjuter han stundom. Han stinker icke så starkt som den Allmänna Räfven. Födoämnen: FjäUräfvens föda består isynnerhet af de djur och foglar, som bebo fjällen, t. ex. fjäll- råttor, harar, fjällripor, myrpipare, fjällpipare m. m., samt åtskilliga slogs . vattenfoglar, jemte deras ägg och ungar. A (Ven skall han i fjällvattnen fånga fisk, gro- dor (Råna temporaria) *), och musslor. Endast i hun- gersnöd griper han till åtel. Fortplantning: Parningstiden säges infalla i Mars och början af April, samt vara två eller tre veckor. *) Denna finnes i vattnen högt upp på fjällen. FJÄLLRÄF. 267 Honan går drägtig kring 9 veckor^ hvarefter hon föder^ kring medlet af Juni^ 4 — 6 ungar, hvilka hon daggar några veckor och för dem sedan (i medlet af Augusti) ut med sig, för att sjelfve jaga, Uiigarne äro i början smutsigt grå. IMot vintrens annalkande ljusna de, först på de undre delarne (lik- som Haren) , och den hvita färgen uppstiger smånin- gom åt sidorne, så att de, i medlet af Oktober, äro hvita med ett grått streck åt ryggen och ett dylikt Öf- ver skulderbladet. Småningom blifva de helt hvita, äf- ven under första vintren. Om man tager ungar ur boet, kunna de lätt tämjas. Jagt och fångst: Såsom mindre skygg och mindre slug, fälles Fjällräfven lättare än den vanliga Räfven. Han skjutes eller tages i sax, och Lapparne döda år- ligen ett stort antal. ISijtta och skada: Den skada han gör, ser man af dess födoämnen. Han är för menniskan långt min- dre skadlig, än den allmänna Räfven, emedan de ne- derlag han anställer bland vilda djur och foglar, mer- endels inskränka sig inom fjälltrakterne. Han gagnar, genom att minska antalet af den skadliga fjäll-Lemmeln. Dess skinn nyttjas till foder och säljes årligen i stor mängd af Lapparne, isynnerhet till de Köpmän som bebo kusterne af Nordlanden och Finnmarken , hvilka åter afyttra dem till utländska Handlande. De hvita värderas föga 5 de blå betalas med 8 — 12 R:dr B:ko och nyttjas till brämar^ palantiner, kragar och annat foderverk. 268 SKÄLDJUU. Ordningen: Skäldjur (Phocacea.) Tänder: Framtänderna 6 ofvan och 4 nedan, eller 4 ofvan och 2 nedan^] ; hörntänderna höga kägel- for mig a, antingen dolda af läpparna , eller de öfra vf görande langa nr munnen nedhängande befar; kindtänderna oftast ^Z^**J, hos ett slägte ^Z^ , alltid blott af ett slag , sakna rofland och knöl- tänder. Underkäksfästet: en tvärliggande vals, fästad i en rän- na under roten af tinningsbenefs kindutskott. Benen: fjra korta, danade för att simma, kumia ej bära kroppen; hos Skälarna mycket korta^ de främre riglade ät sidorna, de bakre bakat; hos Hvalrossen nugot längre, kunna böjas under krop- pen. Tärna 5, omslutna af simmhud och väpnade med klor. Kroppen oformlig eller spolformig och mer eller mindre nedtryckt , samt täckt med här. Svansen mycket kort. Alla Skandinaviska arter sakna utöron. Skäldjuren stå närmast Rofdjuren^ med hvilka de hafva flera kännetecken gemensamma: hjernskålen lika stor eller större än ansigtetj underkäksfästet en tvär- liggande cylinder^ kindbågarna uppåt böjda j hörntän- *) Äfven Hvalrossen har ursprungligt detta antiti, men hos honom utvecklas sällan de tvä mellersta ofvan och aklrig de tvä framtänderna nedan. *) Någon gäng, men sällan, träffas den abnormiteten att der sitter en liten 6:te kindtand innanför de vaqliga i endera eller be^ge sidorna af ena käken. I ett ungt exemplar af Jlalich. grypus , här pä Museum, sitter en sädan 6;te kind- tand i ena sidan af öfverkäken; hos ett Cranium af Phoca annellata frän Ladoga-sjön finnes en på hvardera sidan of- van. — Ett cranium med samma abnormitet ligger på Mu- seum i Paris, och O. Fabricils fann en 6. te kindtand i ena sidan af underkäken hos Cystoph. cristata. NatAirhist. Selsk. Skrivt. 2. s. 428, SKALDJUU. 269 derna höga och kägelformiga 5 hjerntältet af ben 5 örals bentnimrna vanligen stor och utstående m, m. Men de skiljas genom de ofvan angifna kännetecknen, isyn- nerhet derigenom att alla kindtänderna äro lika, och att ögonhålen och tinninggropen utgöra en enda för- djupning, ulan spår till gräns mellan dem. Äfven i Öfriga skelettet iiafva de den största lik- het med Rofdjuren, och likasom dessa sakna de nyc- kelben 5 men de skiljas från dem derigenom att ^/rj^Wer- Ä/ttt/ÉJf är halfmånformigt 5 ö [ver armbenet kort, S-formigt, kortare än skulderkladet^ lärbenet mycket kort med trochanter vida högre än hufvudetj tummen och dess metacarpus störst 5 bäcknet mycket långdraget, så att foramen obturatorium är aflångt och vida längre än symphysis pubis ; Os ilium framtill starkt utböjdt. Ögonen stora, temligen plalt-konvexa, med pupil- len aflång eller oval i horisontel rigtning. ÖrÖppningen mycket trång. Näsborrarna kunna starkt utvidgas då djuret är Öfver vattnet, men hopdragas till en for vatt- net ogenomtränglig springa, då djuret dykar^ tungan i spetsen klufven^ magen enkel och aflång 5 tarmkanalen lång, stundom ganska lång, blindtarmen kort. De flesta, om ej alla, förete den egenheten att de födas med fulla antalet af tänder. Jag har aldrig hos någon europeisk art funnit spår till tandvexling^ men hos en unge (förmodligen ett ofödt foster) af Otaria *J finnes bland framtänderna både mjölktän- der och permanenta tänder. Detta och följande fak- tum har gjort det för mig högst sannolikt, att tand- ymsningen has dessa djur för sig går redan i moder- lifvet. Man känner nemligen att ungarna af de egent- liga Skålarna {^Phoca och Halichoerus) äro täckta med en hvitgul eller grå ull, hvilken beklädnad åtminstone *) Just samma exemplar som utgör originalet till Buffons peiit phoque , och som förvaras i Pariser-Museum. 270 SKÄLDJUll. hos en art (Phoca vUuUnaJ fälles före födseln och re- dan i moderlifvet (Jemf. W. v. Wright Skandin. Na- turforsk. Förhandk 18i2 sid. G47). Sonn analogt fe- nomen kan tilläggas^ att Hvalens foster fäller tänder i moderlifvet. , . Som Skäldjuren blifvit ämnade hufvudsakligast att simma, hafva de fått en för detta lefnadssätt mest passande kroppsform : kroppen är långsträckt näsfan spolformig, d. v. s. trind och ät begge ändarna af- smalnande^ benen korta, simfötter ^ hufvudet mer eller mindre nedtrycict^ håren, med hvilka hela kroppen är betäckt, äro korta styfva och, då han är i vattnet, alltid tryckta till huden. Lagda under mikroskop visa de sig vara, likasom hos alla vattendjur, platta. Morr- håren grofva och plattryckta. Äfven i afseende på skaplynne och föi-måga att mottaga dressering stå Phocacéerna närmast Rofdjuren^ och hvad de egentliga Skålarna beträffar, äro de nära nog lika läraktiga och blifva lika tama och tillgifna som hunden. De följa sin herre simmande då han seglar i båt, och stiga., upp och hålla vakt i båten då han aflägsnar sig-, de fiska åt sig sjelfva och åt honom j de äro lekkära, mottaga och gifva karesser o. s. v. (En stor del hithörande fakta finnas samlade i v. B^rs lär- da afhandling om Hcalrossen *). Skäldjurens egentliga stamhåll är hafvet och dess skärgårdar. De förekomma i största mängd i begge polarhafven och i de haf som tillgränsa dessa. Några arter gå upp i floderna, som de följa upp till insjöar- na, ur hvilka de sedan ej finna ut. I Europa före- komma Skalar i Saimen och Ladoga-sjön 5 i Asien träf- fas de i Kaspiska- Aral- och Baikals-sjön, samt i Au- stralien i Maquarietloden på Nya Holland. I Skandina- vien träffas de icke i någon insjö, men det synes ej *) Anatomische u. Zoologische Unlersuchungen iiber das Wallross. p. 52 — 75. SKÄLDJUR. 271 osannolikt att de fordom funnits i Wenern *). I alla haf och skärgårdar som omgifva Skandinaviska halfön förekomma de mer eller mindre talrikt: i Östersjön, Sundet, Kategat, Nordsjön och Ishafvetj men alla ar- ter som förekomma i Ishafvet gå icke in i Östersjön. De flesta Skaldjur lefva merendels trupp vis eller i hjordar af flera tjog eller flera hundrade, och hvarje art häller sig vanligen derunder särskilt sammans. De som mest slå sig samman skarvis äro Grönlandsskäleii, Grå Hafsskälen , Bläskäleii och Ilvalrossen ; de som minst förekomma i flock äro Spräckliga Skälen och Elnglade Skälen. Skäldjurens föda består hufvud sakligast af fisk, krustacéer och mollusker. En ung Pkoca vituUna, som jag åtskilliga gånger haft tillfälle att iakttaga, syntes isynnerhet tycka om sill 5 äfven slukade han ål, tång- lake m. m. men efter simpa, torsk och flundra var han mindre begärlig. Då dessa djur ofta uppsnappa sitt rof från hafsbottnen, så händer att de derjemte sluka smärre kiselstenarj dessa stanna qvar i magen, af det skäl att nedre magmunnen är mycket trång. Man finner derföre stundom en mängd kiselstenar i ^ magen hos de skäldjur man öppnar. Sådana har jag sett hos Grönlands-skälen (_1836)^ och i Bechey's Vo- gage of discovery sid. 56 omtalas, vid beskrifningen af slagna Hvalrossar, att i åtskilliga af dem funnos runda granitkislar, större än valnötter, och i en af dem räk- nades 22 sådana. *) I början af 1 700-talet fanns ett Hvalskelett nära Vänga i Vestergötland. Det skulle derföre ingalunda förvåna oss om man i någon kusttrakt af Venern funne Skälskeletter. Det vore icke mer besynnerligt än att man finner Ostron- bankar i brinkarna vid Göta elf och hafssnäckor vid vikarna af nämnde insjö på Dahl. Men sedan" landet höjt sig så att Trollhättefallen uppkommit, ha Skalar än mindre än Lax kun- nat deri uppstiga från hafvet. 27^ SKALD JU U. Då Skäldjuren simma , begagna de sig af bakföt- terna som simmfenor, och framfötterna ligga tryckta till kroppen j utom då de vända sig åt ena sidan, då framfoten begagnas som åra. På samma sätt simma Grodorna. Skälen simmar oftast med buksidan nedåt, men äfven stundom med buksidan uppåtvänd, och i denna ställning slukar han ofta sitt rof, liksom Hajen. Han skjuter fram med otrolig fart, så att i klart vat- ten blott en strimma skönjes, der han framfar. Också ser man honom ofta, efter en kort stund uppkomma långt ifrån det ställe, der han sänkte sig ned. Han måste nemligen som oftast upp för alt hemta luft *). Då Skäldjuren uppstiga på land eller is och vilja der framskrida, sker deras ställtlyttning icke på det sätt, att de, i likhet med alla andra Däggdjur, som gå på landet, stödja kroppen på 2:ne ben under det de framflytta de två andra, utan derigenom att de, nästan i likhet med somliga larver, stödja på en del af krop- pen, under det de framkasta eller framsläpa den an- dra**]. Rörelsen sker hos Skälen på det sätt att han, så mycket han förmår, söker lyfta upp framdelen af kroppen och kasta den fram, hvarvid han slår de bå- da utåtvända korta och breda framlabharna mot mar- ken j derefter stödjer han på dem och bröstet och framdrager kroppens bakdel, så att ryggen står krökt, hvarefter han åter framkastar kroppens framdel o. s. v. Genom denna med framdelen hoppande och med bak- delen släpande rörelse uppkommer, då den hastigt verk- ställes ett slags galopp, hvarigenom skälen kan flytta *) Man trodde, länge, att foramen ovale mellan atria cordis vore öppet hos dem, likasom hos foster. Nu vet man att det är tillslutet, men att de i Lefvern hafva en stor si- nus venosus, hvilken, då de dyka, måste vara dem till stor nytta. **) Illum. Fig:r till Faunan 20:de Haft. Lund 4840. SKÄL DJUR. 273 sig temligen snabbt på landet. Man har exempel på en Skäl, som på detta sätt släpade sig fram flera mil på en snöbeläckt mark, och hvarvid han lemnade efter sig en djup fåra i den i 4" ^^t djupa snön*). l)e som sett Hvalrossens rörelse på isen, beskrifva den ungefär på samma sätt. Kapten JBeechey, som ut- gaf sin Resa tre år sednare än den citerade texten till Ilhim. Fig:r 20:de Häftet utkom, och hvilket han sä- kert aldrig sett , liknar äfven Hvalrossens rörelser vid den påskyndande rörelsen hos en stor /ary (p. 91) och intygar att Hvalrossens gallop är den mest lunsiga rö- relse som frambringas af något djurslag. Han härleder detta från den stora svårighet Hvalrossen har att bringa bakfötterna fram, hvilket, utan tvifvel har sin grund i djurets enorma tyngd och den stora disproportionen mellan längden af kroppen och benen. För att under- lätta frambringandet af kroppens bakdel, blir hufvudet vexelvis sänkt och lyftadtj och som djuret är utomor- dentligt böjligt och tätt belagdt med fållor, så uppkom- mer en böljande masklik rörelse o. s. v. Eljest till- bringa Skäldjuren sin mesta tid i vattnet, och uppstiga blott tidtals på stenar eller isstycken, eller på isbräd- den, för att bädda sig i solen, solVa, framföda eller dägga sina ungar o. s. v. Skäldjuren utgöra de nordligaste polarfolkens en- da rikedom och enda villkoret för deras tillvarelse. Hvad Renen är for Lappen det äro Skålarna för Grön- ländaren och nästan mer än alla husdjur tillsammans- tagna för de kultiverade folkslagen. Efter mängden el- ler bristen på Skalar, skatta GrÖnländarne lifvets hela *) Under vintren 1829 hade en ung \\?^hsk'Å\ (Halichoe- rus grypus) råljeiff kan af en Fjärdskäl erhållas ända till 6-| Lem. p. a. st. pag. 36 och Fabri c. Naturhist. Selsk. Skrivt. 1. 2. p. 149. Nijtfa och skada: Af denna Skälart fås den stör- sta och tjockaste hud. Grönländarne nyttja den till har- pun-linor, fisksnören, rep och tåg. De gamla kustbo- arne i norra delen af Skandinavien gjorde deraf, och af Hvalross-hudar, rep och ankartåg, som de kallade Scardr och Scardreip , och som voro så starka, att ej 00 man kunde sönderslita ett sådant (Se Gunner. hos Leem, p. 216. not. och Others Reseberätt. öfvers. af Portan i Kongl. Yitterh. Acad. Handl. VI. p. 74). Hafsskälslägtet (Halielioerus Nuss.) HuFvuDET a flängt , med tjock långdragen nos utan någon sänkning framom ögonen. X'i>DERNA: Framtänderna ^^ hörntänderna höga kägel- for miga, spetsiga och krökta; kindtänderna -f-Zy enspetsade, kägelformiga , krökta, med en kant GllÅSKÄL. 299 framtill och bahäll Alla kindtänderna hafva enkla rötter med undantag af de två innersta ofvan och nedan, som ha dubbla rötter. Fötterna liksom snedt afslympade ; klorna på fram föt- ter och bakfötfer väl utvecklade. Skallens omkrets hos de yngre ägg for mig , hos de äldre rhomboidisk , med de två spetsigare vinklarna af- huggna. , ' Den enda hittills kända skäl- art, som tillhör detta släg- te, uppehåller sig i öppna hafvet, lägger sig ibland upp på utskjutande uddar, och visar sig nästan aldrig i de inre skärgårdarna. C«ri'åiili.äl (^Halichoerus grypus *J. Artm. Oregelbundna svarta eller svartaktiga fläckar, tecknade på en hvitgrå, askegrå, stålgrå eller svartgrå botten. Längden 4 — 6 fot och deröfver. Synonymi: Phoca grypus (Den krumsnudede Scet) Fabric. Ntiturliist. Selsk. Skrivt. 1. 2. p. 167. tab. XIII. fig. 4. (skallen). — Halichoerus grisens Nilss. Skand. F:na 1. p. 377. — Halichoerus grypus Nilss. Illum. Fig:r till Faun. XX. hiift. pl. 34. fig. 1—2; — Grey Seat Bell BritLsh. Quadrup. p. 284. (skallen). — Gråskät och Ståt- skäl ÖDM. Vet. Akxid. Handl. 1784. p. 83. 84. Sv. Grå- skät, Hr/fsskäl; Blek. Sjöskdl, Utskärsskäl; Bohuslän: Erumnos **). Anmärkn.: I Cuviers Osseinens foss. V. I. p. 216. Icmnas en mycket kännelig beskrifning öfver ett cranium af denna art efter en teckning af Ev. Home i Philos. Transact. 1822 pl. 27; men uppgiften att den är af en Phoca frän Söderliafvet, saknar all grund. Beskrifning: Kroppen spolforinig med kullrig rygg *) Då Fabricius, som först beskrifvk arten, kallat den Phoca grypus ej Gryphus , torde väl vara rättast att bibe- hålla det längst kända specifika namnet. **) Det är af denna fiskarebenämning, som Fabricius bil- dat namnet grypus, hvilket ord hos Virgilius just betyder kroknäsig. i 300 SKÄLDJUR. och platt buksida. Hufvudet aflångt med plattkullrig panna och tjock nos^ ulan någon sänkning framom Ögo- nen. Nästibben l)ar. Morrhåren bleka (hvitaktiga) hop- tryckta vågbräddade. Öfver hvardera ögat sitta några få bleka borst. Framfötterna snedt afstympade : klor- na 1 och 2 nästan lika långa, de följande efter hvar- andra aftagande, alla hoptryckla trindryggade, än Ijle- ka, än hornbruna j bakfötterna tvåflikade, de 3 meller- sta klorna trinda, syllika, något böjda, sidoklorna något bredare halftrinda: de mellersta räcka långt utom hud- kanten. — En ung hona, som jag beskrifvit, höll nå- got mer än 4 fot i längd 5 hufvudet var kring 9|tum, frambenen 6 tum, bakbenen 9 tum, svansen kring 3 tum. Hufvudet långlagdt, nosen tjock, temligen lång- dragen med öfra profilen helt rät, knappt något ned- böjd , och utan minsta tecken till sänkning framom ögo- nen. Håren på kroppen mycket plattryckta och spet- siga, men ej vågbräddade , korta tilltryckta, kännas glatta med, sträfva mot. Färgen silfverhvit glänsande, mar- morerad eller oregelbundet fläckig af svart, ofvan, på sidorna och benen, så väl de främre som bakre. De svarta fläckarna äro isynnerhet talrika och sammanfly- tande på sidorna. Undra kroppsdelarna hvita med gle- sa svartaktiga fläckar. De gamla Gråskälarna fälla i Julij men ungarna hade ännu icke fällt i slutet af Augusti, och lära icke fälla första året. En ung Gråskäl , dödad den 1 Sept. och- således blott 6 — 7 månader gammal, höll nära 3| fot i längd 5 från nos till öga 3 t., bredd mellan ögonen 24- tum. — IMorrhåren blekbruna j färgen ofvan blekt askegrå med oregelbundna glesa svartaktiga, mindre lydliga småfläckar. Sidorna, benen och undre kroppsdelarna hvita. Varierar: JMörkgrå, långs ryggen ännu mörkare svartgrå; nedåt sidorna något blekare grå, öfver allt GRASKÄL. 301 beströdd med smärre oregelbundna och olikstora rent svarta fläckar j hufvud och ben brungrå ofläckade. Ny- skjuten syntes han nästan svart. Änmärkn. \ : Denna GrAskäl var en hona som blifvit dödad i Sundet kring den 20 Juli, och höll i längd 4|- fot. Ilon hade nyss fällt (således var hon fjorunge, ty ungarna fälla ej första året, och kring 1 år 5 månader) och ha- de ännu der och fivar några gamla vinterhår qvarsittan- de. Dessa voro grågula , dä dei'e«iot den nya fallen var svartgrå och mycket fin. Iläraf sef man: 1) att de gamla ändra färg efter årstiderna och 2) att grundfärgen är olika mörk hos skilda individer af samma ålder och kön under samma årstid. Skallens längd 8 tum --4 lin. , bredd 4 tum 6 lin; crista3 temporales 6 lin. fr. hvaran- andra; öfver hopknipningen af mellanbalken 3 lin. Hjern- skålens bredd 3 tum 6 lin.; längd 3 tum. Anmärhn. 2 : Ungen af denna art kan, sedan han blifvit upp- stoppad , lätt förblandas med en unge af samma storlel< lätt förblandas af Phoca^ Groenlandica. följande skiljaktigheter : Ung Phoca groenlandica: Öröppningens afstånd från ögat utgör I af ögats afstånd frän nästibben *). — Morrhå- ren de främre bruna fina, de bakre hvita, hoptryckta vågi- e-a. Framklorna svarta eller mörkt hornfärgade (ej med hvita spetsar). Färgen: ofvan brungrå, in- under hvitaktig, öfver allt glest beströdd med små och myc- ket små oregelbundna mörk- bruna fläckar 1 — i^ tum, hela och fulla; hufvudet ofvan mer hvarifrän framgår nosen ett brunt band; en blekare bred trakt kring ögonen. Svansen gråbrun, i sidokanterna hvitaktig. jemförelsen har jag funnit' brunaktigt, långs Ung Halichoeriis grypiis : Öröppningens afstånd frän ögat utgör knappt hälften så långt som ögats afstånd från nästibben*). — Morrhären af samma färg och form, men mycket giöfre. Framklorna hvitaktiga eller hornbruna med hvitaktiga spetsar och större än hos Phoca groenlandica. Färgen ofvan silfvergrä el- ler stålgrå, tätare beströdd med små oregelbundna svartaktiga fläckar, stundom bestående af punkter samlade till oregel- bundna fläckar; stundom ut- förande hela och fulla svarta fläckar af '1 till 2 tums längd; på sidorna och inunder hvit. Svansen groenlandica. än hos Phoca *) Detta skiljemärke är konstant. 202 SKÄLDJUR. Skeleltet: Skallen kännes genast genom den (minst 6 linier) tjocka^ trinda och långa mellanhalken, och den stora nägot päronformiga näsöppningen. Goiiikan- len äF bagbojd och mycket skild frän vomer. • — Hjern- skälen är hos unga excm})lar snarlik den hos Ph. vilu- lina, derigenom alt den är kullrig och mer bred än lång 5 men största bredden ligger här öfver midten^ och nackhålet är tvärt-ovalt. Hos de gamla är ansigfsreg^onen hiigre^ 3 t. 6 lin. och äfven bredare än hjernskålen_, som är 3 tum 3 lin. hög, samt framtill snedt afhuggen, med en mycket stor aflång näsöppning, som upptill är bredast, och Öfver midten nägot hopknipen. Mellanbalken bred (kring \ t. 2 lin.) trind och baktill starkt hopknipen, öfvergår i en stark crista sagitlalis, som baklill förenar sig med ännu starkare cristse occipitales, mellan hvilka ligger baktill en betydlig urgröpning. Hjernskålen nästan fyr- kantig och mer bred än lång. Kindtänderna grofva, kägelformiga med en kant framtill och baktill, spetsiga och spetsen bakåt böjd^ de två innersta i underkäken med en liten tagg vid roten framtill och stundom äfven~ baktill. Alla kindtänder enrotiga, utom de 2 bakersta som ha två rötter. Hörntänderna starka spetsiga och i ■spetsen krökta 5 framtänderna äfven spetsiga krökta, de yttersta ofvan störst likna till formen nästan hörntän- der. — Skallen af en mycket gammal Gräskäl är 10 t. 4 lin. långt, 6 t. 6 lin. bredd. Hjernskål. 4 t. 3 lin. bredj 3 t. 2 lin. lång. — Skallen af en års unge af 6—7 månader är 8 t. 2 lin. lång, 4 t. 5^ lin. bred) cristae temporales \ tum aflägsnade från hvar- andra 5 crista3 occipit. redan temligen utdragna, och in- gröpningen mellan dem märkbar. Mellanbalken baklill knappt märkbart hopknipen. Höjden öfver hjessan 3 t. 2 lin., öfver näsan 2 t. 2 lin. Hjernskålen kullrig, mer bred än lång och med största bredden öfver midten. — Ofriga skelettet af samma : Atlas öfra ring har ett hål i GRÅSKÄL. 303 frambrädden på sidorna 5 flyglarna små fyrkantiga inta- ga blott bakre hälften af sidorna och äro i bakbrädden genonriborrade af ett stort hål. Axis' process, odon-t. cylinderf. afrundadj process, spinos. rundad med fram- gående kant. Costaj 15 par smala 5 sternum beståen- de af 9 trinda ben förutom manubr. som är brosk. Scapula halmånformig 5 t. lång, 3 t. bred 5 crista hö- jer sfg nedåt ^ blir något bredare och slutas nedtill tvärt inskuren. Os humeri 4 t. 21 lin. S-formigt böjd med en nedgående stark kam långs Öfra hälften af framsidan, och ett stort rundt hål i inbrädden Öfver nedra ledgången. Ulna 3 t. 4 lin. , baktill mycket djupt och hoptryckt, och Radius 4 t. ö lin. nedtill mycket bredt och hoptryckt, helt skilda. Tummens alla ben, från os metacarpi till nageln, störst af alla. Bäcknet 7 t. långdraget 5 foram. obtur. ovalt-atlångt j ossa pub. rä- ta 5 ossa isch. med en trubbig vinkel ofvan^ ossa ilium framtill utåtböjda. Os fem or. 3 t. 4 lin. platt och bredt ^ tibia 6 t. 4 lin., och fibula helt skilda 5 äfven här är tummens ben af alla tjockast och längst, — Tungan klufven, belagd med piggar^ tarmkanalens längd fr. py- lorus till anus- 68 fot, från nosspetsen till pylorus kring 3 fot 2 tum 5 från anus till blindlarmen 21 fot 1 tum. Lefvern mycket stor, delad i fyra flikar med en stor aflång simblåsa. Blindtarmen kort trubbig. Ma- gen atlång. Pancreas stor, mjelten likaså. Uterus bi- cornis. Hannen har ett långt ben i penis. Hos en fuUväxt är Scapula 74 t- 5 Os humeri 6 t,, Ulna 74- 1, j rad. 5|- 1., Os femoris 5 t. , Tibia och Fib. \ 0|- tum. Anmärkn. : Skallen äfven af denna art är något kortare och bredare hos honan, längre och smalare hos hannen. Vistelseort och lefnadssätt: Gråskälen har sitt egent- liga stamhåll i Östersjön, der han talrikt förekommer i öppna hafvet , och besöker blott de yttersta skären eller de utskjutande uddarna, nästan aldrig de inre skärgårdar- na. Händer det någon gång, att hänvisar sig bland de 304 SKÄLDJUR. inre skären, så tror man (i Blekingska skärgården) att han väntar storm eller ock förföljer han något stim af sill eller strömming. Äfven träfTas han i Sundet och någon gäng i Nordsjön. I Bohusskären är han, enligt Ekström ; sällsynt. Vid Norriges vestkust och ända upp vid Finnmarken lärer han äfven visa sig 5 och hvad man länge förmodat , att Isländarnes Ufsek *) tillhörde den- na art, har genom Isländaren Hallgrimssons interessanta iakttagelser bekräftat sig. Men man anade icke ens att vistelsen för samma art sträckte sig åt söder utom Östersjön och Nordsjön. Herr Bob. Ball , en h^ländsk Naturforskare af stor förtjenst, har upptäckt Gräskälen i hafvet mellan Irland och England, och ådagalagt att han der är den allmännaste af alla Skälarter**). Den- na märkvärdiga upptäckt har i betydlig mån utvidgat vår kännedom om denna skälarts geografiska utbredning. Då Gråskälen således förekommer både vid Island och Irland, är det högst sannolikt, att han äfven träffas vid Orkney-Öarna ***). I Östersjön förekommer han, som redan blifvit nämdt, i stor mängd och är i somliga trakter derstä- des ej blott den talrikaste, utan snart sagdt den enda skälarten. Vid ÖrÖ Lotsplats i Östgötaskären, der jag haft tillfälle inhemta kännedom om förhållandet, och der skälfångst idkas som en betydlig inkomstkälla, förekom- mer denna i mängd j deremot träffas derstädes sällan *) Jomf. Eggert Olafsens Reise p. 488, 529 och 53 i. **) Herr Ball visade åtskilliga skallar deraf vid Natur- forskaremötet i Bristol 1836, hvilket jag hade tillfälle bevista; jag- kan således med full säkerhet intyga, att de tillhörde samma art som vår. ***) Pä Brifish Museum i London lag ett gammalt upp- stoppadt exemplar, som ansågs vara Parsons Long-hodied Seal (i Philos. Trnnactions etc.) och som lärer gifvit an- ledning dcrtill att Phoca barbala blifvit upptagen i Englands Fauna. Nämde exemplar i British. Mus. tillhör den härifråga- varande Gräskälen. GRÅSKÄL. 305 Ringlade skälen och aldrig den spräckliga Fjärdskälen^ Hafsskälen , hvilken benämning der tillägges Gråskälen, går i flock ute i Öppna sjön och stiger om aftnarna upp^ för att hvila öfver natten^ på de yttersta låga skären^ som äro platta och föga högre än hafsytan. Dessa skär ligga vid pass en mil utanför Lotsplatsen och ett par mil från fasta landet. Här lägga Hafsskä- larna sig upp^ stundom i sådan mängd ^ att de täcka skären. De vråla om natten, då de slåss om liggstäl- lena. Då luften är ren och vädret lugnt ^ eller vinden något drager åt landet, höres deras vrålande från skä- ren ända in till ÖrÖ. Om dagen ser man stundom Gråskälen i Öppna sjön stå upprätt i vattnet och sofva så tungt, att man i båt kan komma honom helt nära. Men äfven om dagen lägger han sig stundom upp på skär. Denna, liksom andra skälarter, vandrar under oli- ka årstider till "skilda trakter af hafvet. Från norra delen af Östersjön, eller Bottniska viken, der han i mängd skall tillbringa vintren och yngla, vandrar han vid slutet af Mars månad med sina ungar åt söder ned åt Östersjön *}. Denna utvandring inträfTar så snart ungarna blifvit så stora, att de sjelfva kunna sö- ka sig föda. Enligt Gneifk (p. a. st. p. 180) vandra ungarna under denna färd åt Östersjön i rät linia, så att, ifall något stengrund eller en landudde ligger i deras väg, tåga de tvärt deröfver, 'livarföre ock gen- vägen ofta betalas med lifvet" **}. Inträffar det att isen före vårfärden (den 25:te Mars) blir i Bottniska hafvet af storm sönderslagen och skingrad, och en mängd Skalar vistas på ett ställe, så uppsöka de stora isstycken , på hvilka de kunna hafva det säkraste stam- *) Jemf. Cneiefs Berättelse om Skälfångst i Östersjön. Vet. Akadis Ilandl. 4757. **) Det förtjenar i anledning häraf erinra om den Skäl, som '1829 råkat pä land i Leufsta socken och som befanns vara en ung Hafsskäl (Jemf. sid. 273). Skandn:s Däggdjur. 20 306 SKÄLDJUR. håll för sig och sina ungar, som ännu äro för späda att företaga vandringen åt söder. Under sådana för- hållanden vilja alla gerna ligga på isen^ men då de sällan alla få rum på ett och samma isstycke , så upp- kommer ett förfärligt slagsmål med vrålande, bitande och rifvande dem emellan, så att det höres på långt håll och stora skråmor lemnas i deras skinn. Denna skälart trifves dessutom aldrig tillsammans med sina sam- slägtingar^ hvarföre, dä Gråskälen mot slutet af Mars begifver sig med sina ungar åt söder, förfoga sig Vi- karskälarna ät norr (Cneiff p- 180). Icke heller ser man Ringskälen i sällskap med Gråskälen. Födoämnen: Dessa utgöras af sill, strömming, torsk och annan fisk , som han kan åtkomma , och hvar- af han åt gången skall sluka en otrolig mängd. Skäl- skyttar påslå väl, att de äfven funnit sjögräs och tång i dess mage j men i dem jag Öppnat har jag aldrig funnit annat än fisk. De kägelformiga spetsiga kindtän- derna, som, likasom hos Delfinen, gå in emellan hvar- andra då käkarna tillslutas, äro visst icke egnade att tugga växter, men väl att hugga uti fisk och dylikt rof *). Gråskälen är, enligt sina tänder, den glupskaste af våra Skälarter. Fortplantning: Gråskälen parar sig vid Midsora- marstiden och honan ynglar i Februari mellan Kyndels- messan (d. 2 Febr.) och Mattsmessan (den 24 Febr.) på nakna isen, ofta i den bistraste köld, 1 unge, hvil- ken, om den utskäres ur modren, och troligen äfven då han födes, är klädd med en helt gul, ullig fäll, men någon tid efter födslen blir samma ullfällhvit **), och denna behåller han i 8 dagars tid hvarefter han *) De äro hos gamla exemplar alltid slitna långs sidor- na, men sällan pä spetsarna. **) Häraf torde härleda sig den uppgift Ödmann fått, att Gråskälen har gul och Ståfshälen hvit unge, ehuru de ut- göra en och samma art. GRÅSKÄL. 307 börjar fälla^ först på hufvudet och frambenen, som ef- ter i 4 dagar redan äro svartgrå (Cneiff). Enligt upp- gift på Örö bär ungen sin uUklädnad längre fram på sommaren, då den småningom fälles. En sådan unge, som var 2 fot 9 tum lång, hade följande färg: ofvan silfverhvit, inunder och på sidorna något gulaktigt hå- ren utstående mjuka och med tät krullig ull i bottnen j morrhåren bruna , plattryckta och i kanterna undulera- de. Denna unge hade nafvclslrängcn qvar då han dö- dades. — Den ullbeklädde ungen vägar sig ej ned i vattnet, men blir liggande på isen, der han blifvit fram- född och gifver med ramande sin hunger tillkänna, då modren uppkommer ur vattnet och daggar honom på isen. Ser hon någon fara nalkas, så fattar hon ungen i sin mun och bär honom till ett annat isstycke. — ■ Först efter en månads tid kan han sjelf söka sin föda i vattnet och företaga vandringen med modren. Han växer hastigt j ty vid ett hälft års ålder är han redan kring S-i- fot lång och ger vid pass 1 L:pd späck. Jagt och fångst: Gråskälen utgör i Östersjön fö- remål för jagt och fångst i en mycket större skala, än den alla phocacéer sammantagna för öfrigt i hela Eu- ropa lemna. I tlera trakter af Östersjöns skärgårdar utrusta Inbyggarna redan i Februari och Mars månader hela båtflottor, bestående af större och mindre kajutbåtar, med jernskodd köl och !S mans besättning för hvarje båt. Dessa, försedda med proviant för 2 — 3 måna- der, afsegla utåt hafvet, mellan ismassorna, för att söka Gråskäl. Vanligen åtföljas 3, 4 eller flera Ijåtar för att vid påkommen nöd lemna hvarandra bistånd under denna äfventyrliga färd. Dä de träffa ett isberg, läg- ger båten sig fast vid dess läsida och man undersöker om derpä finnes Skäl. Ett sådant drifisberg har ofta en half mils längd och 20 — 24 fots höjd öfver hafs- ytan. Det består af större och mindre på hvarandra 20* 308 SKALDJUR. vältade isstycken^ fullt af hålor och springor. På des- sa drifisar träffas stundom Gråskälen i stora skaror. Då skyttarna varseblifva dem, skynda de sig upp och med klubbor ihjälslå så många de kunna , innan de finna hål i isen, genom hvilka de kunna krypa ned i vattnet. Ungarna, som ännu äro små, låta de ligga lill sist, ty de gå icke sjelfmant i sjön. Men äro många hål i isen, måste skytten krypa på magen så långt fram att han får skotthåll. Ar ett stort antal samladt och de bitas om platserna, uppkommer ett sådant vrå- lande att de föga skygga för smällen^ och skytten, som är klädd i skälskinn och äfven härmar skälens rö- relser och vrålande läte, kan genom det ena skottet efter det andra nedlägga ett temligen stort antal. Äf- ven fångas skälen, alldeles som i Grönland, på det sätt, att karlen med ett skäljern, fästadt löst på en stake, lägger sig vid ett af de andhål, skälen har på isenj och så snart denna sticker nosen upp för att andas, hugger skytten honom med skäljernet och låter honom löpa Utet med linan, tills han utmattat sig, hvarefter hålet hugges större och skälen uppdrages på isen. — Genom dessa färder, uti hvilka sä väl flera socknar i Yester- och Öster-botten, som ock inbyggar- ne i Rödlöga, Svartlöga, Kudoxa och Sundskär, lydan- de till Stockholms län, årligen lära deltaga*), dödas hvarje år en otrolig mängd Gräskäl i Öfra delarna af Östersjön. Äfven brukas i skärgårdarna af Öfra Östersjön att om våren mellan Mattsmessa (d. 24 Febr.) och Vår- frudag (d. 25 Mars) tåga från stranden ut på isen så nära brädden, man kan komma. Dessa resor företa- gas vanligen af 4 — G skyttar i sällskap och med kost för några dagar. På yttersta isbandet träffas då Grå- skälar som der föda sina ungar, stundom i större floc- *) Jemf. G.NEiFFp. a. st. Ödman Vet. Akad. Handl. -1784 s. 86. GRÅSKÄL. 309 kar. På samma salt som under förra beskrifna färden ihjälslås skälen med klubbor^ eller fälles med skott. I södra delarna af Östersjön skjutes denna skäl om vintren blott tillfälligtvis, då han uppgått ur en vak på isen, eller lagt sig till hvila på ett utskär. Under sommaren fångas, på flera ställen af Öster- sjöns skärgårdar, denna skälart med garn, som utsät- tas kring de yttersta låga skären. Vid Örö Lolsplats i Östgöta skäl-gården fångas på detta sätt årligen ett stort antal Hafsskälar. Garnen äro bundna af tenor, hoptvindade af 3 trådar af stark -något hecklad hampa, tillsammans så tjocka som en dufpenna^ de hålla 4 — 5 tum från knut till knut. For att bättre stå emot rota i vattnet, tjäras de. Öfra brädden uppbäres af trästic- kor som flöten, och undra hörnet fästes med en stor sten, om hvilken ett rep är slaget. Garnen utsättas kring skären om aftonen och upptagas tidigt om mor- gonen. Då Skälen om natten vill gå upp på skäret^ invecklar han sig i garnet, dragés ned i sjön och qväf- ves. Dessa garn börjar man ej utsätta förr än vid middsommarstiden och fortfar dermed så länge årsti- den tillåter det. Som Hafsskälen går i ilock, fångas stundom ett större antal åt gången. Under en natt hade man i garnen fått 1 4 stycken. Det är likväl en- dast ungar och någon gång fjorungar, som på detta sätt erhållas. Komma gamla stora Skalar i garnen, så löpa de antingen bort med dem, om garnen äro star- ka, eller ock sönderslita de dem. De stora fångas al- drig, utan måste skjutas; och som de stundom ligga tätt i flock, händer att man får flera i ett skott. Ho- norna äro räddare och således svårare att skjuta än hannarna. Honorna äro mycket fetare 5 dödskjutna flyta de stundom på vattnet 5 hannarna äro magrare och fly- ta aldrig*). — Äfven utanför södra Skånes strand är *) Skälskyttarna skilja könen af denna art derigenom, att 3 1 U S K Ä L D J U R, ett ställe^ der Gråskälen åtminstone förr fångats , nem- ligen ett skär kalladt Skare, en mil Öster om Kläppen, der han om natten lägger sig upp och fångades i garn. Eljest skJLites han vid denna kust och i Sundet, då han lägger sig upp på stenar eller utskjutande uddar. Nytta: Genom den stora mängd, hvari Gråskälen förekommer isynnerhet i Öfra trakterna af Östersjön, gifver han utan tvifvel en stor årlig afkastning, ehuru vinsten, fördelad på mänga skyttar, ej kan blifva sär- deles stor på hvar. Späcket utgör det hufvodsakliga värdet. 1 en stor Gräskäl, af 8 fots längd och kring 20 L:pds vigt, fås vanligen kring 12 L:pd späck, som efter 3 R:dr B:ko pr L:pd gör 36 R:drj för huden, som är vackert isgrå och glänsande, och stor som en oxhud, betalas kring 2 — 3 R:dr B:co, således tillsammans nära 60 R:dr R:gs. De mindre exemplaren gifva min- dre. Då man nu besinnar, att af denna art årligen dödas tusendtals i Östersjön, så finner man lätt att denna näringsgren icke är obetydlig. Andra Gruppen : 4 (ramländer ofvan och 2 nedan. Blåsskäl-slägtet (Cystopliora*) IViiss.) HuFvuDET stort med bred panna och pä nosen en kort snahel eller en lös hud, som efter behag kan upp- blåsas. ■ . hannen har större (längre) hufvud och mer långliigd kropp än lionan, som har kroppen mer tjock och "buttig'\ Färgen äroftistlika. — Denna skälart blir mycket gammal, skyttarna vid Öm menade att han blir 20 år gammal, och fäller slut- ligen tänderna så att han svårligen kan lifnära sig. Jag har skallen af en sådan gammal tandlös Gråskäl, som för många år sedan blef skjuten vid Rå. Han var ytterst mager, och oduglig att användas. *) Af zvzis-^o)s vesica, xvgsoKfoga, contr. zvgmffOQa. Hit höra slägtena Stemmatope , Macrorhine och Phoque des Pa- blIsskÄl. 311 Tänderna: Framtändenia ^ kägelformiga , spetsiga: de yttre of van mycket större än de mellersta; de un- dre minst *); hörntänderna höga kägelformiga spetsiga och krökta; kindtänderna -|-Z|- små skil- da, nästan afhvggna, men i ä?idan till en egg liksom hopknipna och rynkade. Fötterna liksom hos föregående hårbeklädda, och de främre snedt afhuggna; alla 5 tärna väpnade med starka klor; de bakre delade i 2: ne större yttre flikar med 3 smärre mellan dem. Skällens omkrets bredt-oval, med kindbägarna mycket utböjda, ofvanifrån utskurna och liksom utringa- de, hvarigenom orbita synes utomordentligt stor; nosen kort, temligen smal, mellanbalken bred, of- van platt, hos de yngre försedd med sidokanter , hos de äldre trind. Näsöppningen långt hjertfor- mig. Alla kindtänderna hafva enkla rötter. Detta slägte innefattar stora Skäldjur, och en hit- hörande art är större än sjelfva Hvalrossen. De vistas i polartrakterna, en i södra och en i norra hemisfe- ren, der de lefva truppvis och eftersättas för sitt rika tagens Fr. Cuv. , af hvilka de två senare benämningarna till- höra djur af en och samma art, men af olika ålder. 1 alla fall är benänmingen Cystophora äldre än någon af des- sa, ty den förskrifver-sig från 1820, då första upplagan af Faunan utkom; Fr. Guviers Afhandling är af år 1825. Dessutom är benämningen, ehuru på ett annat språk, mycket gammal i Norden; på Island kallas dessa hafsdjur Blaudru-selur d. ä. Skalar med en blåsa, eller Blås-skälor. *) O. Fabricius uppgifver, både i Fauna Groenlandica och i Nalurhist. Selskabets Skrivter, att Cysfoph. cristala har 4 framtänder nedan, och att han blott hos ett enda exemplar sett 2. Jag deremot har 7 cranier af denna djurart för mig och jag har sett ett mångdubbelt större antal ^ men hos in- tet enda träffat mer än 2 framtänder i underkäken; och sam- ma antal hade äfven alla de exemplar af Cystophora probo~ scidea, jag haft tillfälle att undersöka. 312 SKALDJUR. späck^ som lemnar en ymnig mängd af trän. Färgen hos de yngre är silfvergrå och enfärgad, och mycket olik de äldres. Dlais-Sliäl (Cystophora cristala Erxleb.) Artm. Nästihben härbcklndd; klorna hcitaktiga ; nosen och pannan svart aktiga; kroppen ofoan stålgrå, under Iwitgrä , o flackad hos ungarna, sv ar t fläc- kig hos äldre ungar och helt brokig af svart och hvitgrätt hos de gamla. Synonym] : Phoca cristata Euxleben Mammal. p. 590. — Gmel. Syst. Nat. 1. \. p. 64, n. 8. — Fisciier Synops. Mammal. I. p. 241. — Phoca mitrata Cuvier Ossem. foss. V. I. p. 210. — Phoca lenniiia Fabric. Faun. Groenl. p. 7. — Klapmydsen Fabric. Naturhist. Selsk. Skrivt. \. 2. p. 120. tab. 12. fig. 2 (eran.). En hiifvLulsaklig af- handling. — Phoca leucopla Tijieneman.n Bomerk. p. 102 unge, god beskrifning. — Klapmyds Egede Groenl. p. 46. — GuNNER. Norske Selsk. Nye Sami. 1. p. 2-5. — Rosted p. s. st. II. p. 188. — Seal wUh a Cawl Ellis Voy. Huds. p. 134. t. 6. fig. 4. -^ Cystophora boreatis Nilss. Skand. F:na 1. p. 383. Cystophora cristata Id. lllup.i. Fig:r 20 Haft — Stemmatope Fr. Cuv. Mem. du Mus. XI. p. 196. pl. 13. f. 3. g. h i. — Sv. Kfappmytsa-^J; Norr. i Nordlanden : Klakkekal, Kahbulskobbe ; i Finm. Kiktiebb; Lapp. Ävjor Gunner. Oaado Lee.m. Anmärkn.: Denna art har i synonymien blifvit förblandad med södra hemisphercns Cystophora proboscidea. Unga cra- nier af dessa begge arter äro visserligen sä lika, att de lätt kunna förblandas, om man ej är uppmärksam på de skiljaktigheter som finnas anförda uti lllumi?i. Fig-.r 20 Haft. De höra således bestämdt till ett och samma slägte ehuru Fr. Cuvier deraf bildat två om icke tre. Beskrifning: Hufvudet stort med tjock och trubbig nosj näsan helt och hållet hårbeklädd j näsborrarna, *) Denna benämning, som egentligen betyder Slaghufva, Kaschett, brukas äfven af Svenska sjömän, som varit nied på skälfångst i norra Oceanen. BLÅSSKÄL. 313 som ligga fram under nosspetsen^ äro temllgen små, i jemfiirelse med andra arters, och upptill divergerande. Morrhåren grofva hoptryckta, vägbräddade , bruna. Öf- ver nosen och ända upp mellan Ögonen är huden hos hannen lös och kan, efter djurets behag, uppdrifvas till en stor bläsa, som då ä'r på sidorna kullrig och har långs midten en rygg^ den går ned" till näsborrarna, som äfven ligga uti den. Framfötterna starkt hårbe- klädda hafva 5 hvitaktiga, starka, spetsiga, under ränn- lade klor, som efter hand aftaga och sträcka sig föga utom den mycket sneda, starkt håriga fotkanten. Bak- fötterna breda och stora, delade i två stora sidotlikar, (hvaraf den yttre något större och längre) och tre mindre, inre, af hvilka den innersta minst, hvardera väpnad ofvan med en hvitaktig, rät, piattrind spetsig klo. Svansen bred och tunglik. Hårbeklädnaden nå- got yfvig, tät och sträf. ' - Färgen: Äldre: Nosen ofvan och pannan svarta, enfärgade 5 kroppen brokig; d. ä. i stora fält fläckig af svart och hvitaktigt, dock sä att ryggen har mera svart, buksidan mera hvitt^ nacken och öfverhalsen svarta med hvitaktigt småtläckiga^ framfötterna och bakfötterna svartaktiga eller svartbruna, föga småfläckiga. Mus. Lund. Honan saknar blåsan på nosen, men har den långs- gående kölen, ' Ungen i första aret: Ofvan enfärgadt stålgrå (mörk- grå) j sidorna af kroppen, halsen och hufvudet upp under ögonen samt öfverläppen och frambenen hvita med skarp färggräns långs kroppssidorna 5 pannan, no- sen ofvan och kinderna svartaktiga. Klorna hvitakti- ga. Längden o fot. Cranium nära S tum 5 bredd 6 t. 1 lin. Mus. Lund. Ungen i andra aret: Ofvan stålgrå (mörkgrå) be- strödd med oregelbundna svarta fläckar af hvilka de största äro kring 14- tum 5 sidor och undra kroppsde- lar hvita, de förra med bruna fläckar, isynnerhet små 314 SKÄL DJUR. och talrika p5 halsen. Nosen och pannan svarta med grä stickelhår. Crmiim nära 9 tum 5 bredd 6 t. 3 1. Mus. Lund. • Skallen: Näsöppningens golf med en smal ränna. Gommens bakbrädd nästan tvär ligger tätt framom alce pterygoideee och med crista rakt uppgående till vomerj öfra konturen nästan rät (föga bågböjd)^ underkäksgre- narna hopväxla blott vid spetsen 5 landdelen mest jem- bred och föreningen mellan käkgrenarna bildar en spet- sig vinkel Processus anleorbitalis utdragen hoptryckt j spår till process, postorb. ligga långt framom midten af mellanbalken. Foramen infraorbit. rundt. Foram. occipital& tvärt-ovalt hos de gamla, med en vinkel upptill hos ungarna. Hjernskålsregionen sedd ofvan är rundad; och mer bred än lång. Mellanbalken tjock (I t. 3. lin.) ofvan platt med sidokanter, hos äldre trindad^ jembred eller (hos äldre) baktill hopknipen. Nosen kort näslan jemljock och framlill afrundad. Främre näsöppningen temligen stor^ baktill bred och uppstigande ^ framtill afsmalnande och nästan horisontelt liggande. !Mellankäksbenens upp- stigande del; som hos alla föregående af denna Ord- ning omgifver främre näsöppningen och omfattar näs- benen upptill; slulas hos denna vid sidan af näsöppnin- gen, der denna är bredast; och räcker på långt när icke upp till näsbenen. Kindbågarna äro cirkelrundt ut- stående; framtill något framstupande. Kindbenet har upp- till en skarp kant. Örblåsan stor; nästan fyrkantig; med en upphöjdare del framtill 5 halsen platt och tillspetsad. Gombenen bilda baktill två afrundade inskärningar och stöta genom crista nasalis genast till vomer. Underkä- kens uppstigande gren har utvändigt ingen betyd- lig grop. Kindtänderna skilda korta; under kronan hop- knipna, kronan tjockare men kort, på sidorna strim- mig och hopknipen till en naggad egg. Man kunde jemföra dem med tumlarens. Längd 10 tr bredd 7 tum ö lin. Vistelseort och lefnadssäft: Klappmylsen är en af B L Å S S K Ä L. 315 af de största skälartep; soin förekomma i Nordens haf, men vid Skandinaviens kust visar han sig sällan. Dess egentliga stamhåll är norra Polarhafvet, der han mer- endels vistas längt ute i öppna sjön^ och besöker mest kusttrakterna vid Grönland och Spitsbergen. Äfven träf- fas han vid Island. Vid Skandinaviens norra kust visa sig väl minst sällan de yngre *)j dock förekomma der- städes äfven stundom de äldre, isvnnerhet vid Finn- markens kust, ty både der boende Norrmän och Lap- par tillägga honom egna namn ^ de förra kalla honom Kik-nebb eller Kabbiits-kobbe (Karpus-skäl)j de sedna- re Ävjor (Leem) eller Fatle-Nuorjo d. ä. Mage-skäl j emedan de likna hans hufvud och nos vid magen hos en Ren (Rosted pag. '188). Vid Nordlanden, der han högst sällan lärer visa sig^ har han under namn af Klakkekallen och Hafstramben gifvit anledning till mån- ga spökhistorier och fabelakliga berättelser bland fiska- rena. På Tränen, en ö flera mil ute i hafvet utanför Helgelands kust, beskrefvo -fiskarena (1816) Klakke- kallen under skapnadcn af en stor luden svart man, med fingrarna hopväxta till fenor och med en topp- mössa eller kaschett på hufvudet. Denna figur sades visa sig högst sällan för dem 5 men de försäkrade att han stundom under stark storm blifvit kastad på den klippiga kusten af deras Ö, och der omkommit. — Något dylikt berättade äfven fiskarena i Senjen för Bi- skop Gu-NNERus under en visitationsresa (1770). De beskrefvo Klakkekallen stor som en Oxe och med lån- ga bruna hår på kroppen, två händer med samman- växta fingrar, helt korta armar och en karpus på hufvudet. Denna figur sade de sig ofta se stående upprätt i hafvet, med ansigtet vändt mot vinden o. s. v. — Ytterst *) Den Skäl, som Biskop Gu.nnerus fått från Nordlanden och som beskrifves i Leems Lappm. sid. 214 not. 64, är på- tagligt en unge i 2:dra året af denna art. 316 SKÄL DJ UK. sällan lärer han under vintren visa sig vid vestra ku- sten af Norrige, och det torde väl också hända att han nägon gäng till och med förirrat sig till långt syd- ligare haf*}. Det är åtminstone bekant att han någon gång förekommer "ända ned vid Förenta Staterna af ]\orra Amerika. Denna skälart vandrar truppvis från en trakt af hafvet till en annan efter årstiderna^ han tycker myc- ket om att ligga på is, framför allt är drifis hans kä- raste hviloställe. Det är isynnerhet denna Skäl som de Engelska och Holländska Rohhenslagare i norra Po- larliafven fånga, och med hvars späck de stundom la- sta sina fartyg, då hvalfångsten misslyckas. — På fält af drifis uppstiger Klappmytscn stundom till tusende^ matroserna ro dit bakom något isberg, stiga upp och närma sig tysta och utan allt buller, med stora jern- beslagna påkar. På en gång rusa de alla med skxi och larm upp bland Skålarna, samt slå ihjäl utan möda och utan motstånd^ ty Klappmytsen blir så bestört att han ej kan undfly och ej försvara sig. Det påstås att- tårar rinna honom ur ögonen och snor ur näsan. 3led ögonen fastade på sin mördare afbidar han orörlig sitt öde. Dess parning och tiden då honan föder sina un- gar, är ännu icke noga bekant 5 dock är det troligt att hon föder sin unge på drifisen i slutet af April eller *) En berättelse, som IIolberg anför i sin Danmarks Riges Hislorie Tom. IV. p. 431. tyckes antyda att Klappmytsen en gång visat sig ända ned i Simdet. Holbergs ord äro följan- de: Vid samma tid (1549 i December) blef uti Öresund, icke långt frän Älalmö, fångad en fisk af oerhörd storlek och sär- deles skapnad , ty han hade" ett hufvud som en menniska oeh på hjessaa en krona som en munk-krona. Dess kläder (af fjäll?) voro danade som en munk-kåpa. . . . Kungen (Chri- stian 111) låt begrafva fisken i Köpenhamn och skickade en ritning af honom till Kejsare Carl i Spanien. HVALROSSLÄGTET.. 317 i början af ]Maj. Dess föda är fisk, isynnerhet de större fiskslagen. 2:dra Familjen: Hvalrossar (sid. 274.) Honan föder vanligen i sfmidoni 2 ungar; men de är o klädda med hur, icke med ull. Hos Hvalrossarna finnes intet späcklager under hu- den j om de hafva späck, är det blandadt med köttet. De fångas endast för huden och betarna skull, hvilka sistnämde skattas hka med eller högre än elfenben. Hyalross-släglet (Tricliecluis Im.) HuFvuDET slätt (utan yttre öronj afldngt med mycket bred nos , som vid häda sidor af näsan framstår kullrig och beväxt med länga tjocka morrhdr. Kroppen länglagd undersättsig , bakåt afsmalnande , be- lagd med tvärfållor. Svansen en mycket kort hud flik. Tänderna: framtänderna ofvan 4 (af hvilka de 2 meller- sta är o små och fällas, hos de flesta, tidigt *] ; de 2 yttersta likna kindtänderna ; — nedan ur- sprungligt 2, hvilka likväl aldrig utvecklas, der finnes blott spär till dem hos ungarna. Hörntän- derna ofvan mycket långa, nedåt riglade , något hoptryckta , på insidan fårade, afrundadt tillspet- sade hvita betar ; nedan lika kindtänderna. Kind- tänderna -|-T ^f hvilka den innersta är ganska liten och fälles tidigt. Anmärkn. : Alla tänderna äro ursprungligt kägelformiga, men utom betarna afnötas de alla genom tuggningen och blifva med åren snedt afstympade. Benen korta, dock något längre än hos Skålarna *) Jag eger ett äldre och ett ungt exemplar, i hvilka de sitta qvar. Se sid. SiQ. 320.. 318 • SKÄLDJUR. och de kunna mer böjas under kroppen ;' tärna 5, likna skålarnas och äro väpnade med korta klor. Skallens omkrets aflängt fyrkantig framtill nägot sma- lare, baktill med afsf ympade sidohörn. Den enda art, som tillhör detta slägte, är det största Skaldjur i Nordens polartrakter. 1 lefnadssält liknar han mest de föregående skaldjuren. Hvalroiss (Tricheclms Rosmarus Lin.) Artm. Kroppen bevuxen med korta bruna, gidhruna eller grå här. Längden 14 — 16 fotj betarna ända till % fot. Synonymi: Trichechus Rosmarus Lin. Syst. Nat. 1. p. 49. — Retz. Faun. p. 48. — Fabric. Faun. Groenl. p. 4. — Morse Buff. Hist. Nat. XIII. p. 358. t. 54. — id. in 8:o XXVII. p. 514. — Morsh Leem. Lappl. 216. — Walrus Pontopp. Norg. Nat. Hist. II. p. 199. — Das Wallross v. BiER Memoirs de TAcad. de S:t Petersb. 1836. — Val- rus Bell Brit. Quadrup. p. 285. — Beechey Voyage to the north pole p. 55, 89 — 96. — Gooks Reise, Tyska Öfvers. II. p. 142. — Blumenb. Åbbild. Naturh. Gcgenst. t. 15. — ■ B. M. Keilhau Reise i Öst- og Vestfinm. etc. p. 115—118, 146—149. — Sv. Hvalross; Norr. Hav- hest, Rosmar; Lapp. Morsh. Beskrifning: Hufvudet i förhållande till kroppen temligen litet och något atlångt, hjessan kullrig, nosen och framför allt öfverläppen bred, på sidorna starkt kuUrig och beväxt med grofva länga morrhår^ under- käken smal, munnppningen liten 5 från munsidorna ned- slå två långa, hvita något bakåtböjda betar^ ögonen stora bruna med hvitögat rödt, liksom blodsprängdt^ utöron inga. Halsen tjock kan förlängas och höjas som en hästhals, då djuret hvilar på de till hälften bak- böjda frambenen och framsätter den runda hvälfda brin- gan. Det är, i denna ställning, åtminstone lika högt som en karl. Kroppen, en oformlig massa, vida tjockare än H v A L R o S S. 319 skålarnas, löst omgifven af en tjock hud, som liknar en vid säck och är belagd med talrika fållor och skrynklor, hvilka allt jemt ändra plats dä djuret ror sig. Huden synes således allt för stor för kroppen. Benen korta och klumpiga, hvardera foten försedd med 5 tår, på framfötterna aftagande, på bakfölterna utgörande två flikar. Klorna mycket små. Svansen kort och ned- tryckt. Hela djuret belagdt med korta m.juka här, som temligen täcka huden, men visa fållor och rulsar nakna. Färgen brun, rödbrun eller gulbrun. Ungen skall vara svartaktig, och de mycket gamla djuren grå eller hvita. — Kapt. Beechey uppgifvex storleken af de stör- sta, - han fångade, till 14 engelska fot i längd och 9 i tjocklek. Skallen, sedd ofvan ifrån, bildar en aflång fyrkant, som framtill är blott något smalare och har baktill afstympade si- dohörn. Hjernskålens region är kortare, men något bredare än ansigtets. Den delen som ligger mellan tinninggroparné är ofvan platt med afrundade sidokanter och framåt tillta- gande i bredd. Nosen ofvan platt, mycket bred och framtill liksom afstympad. Näsöppningen hjertformig. På hvardera sidan nedstiger, från öfra käkbenen , en benhylsa, som omgej? den enormt stora beten. Den ledgrop (fossa glenoid.), hvari underkäken artikulerar, är transverselt oval. Underkäken grof, framtill hoptryckt, för att kunna upptagas mellan betarne. Dess precess. condyloid. är rigtad bakåt och ligger i samma plan med tandraden. Tänderna. Bland de skallar, som jag har att jemföra, finnes : 1:0 en mycket ung, hvars längd är 9| tum och bred- den öfver process, mastoid. 74- tum. Ofvan, i hvardera mel- lankäksbenet sitter en kägelformig spetsig tand, nära den söm, som förenar detta ben med käkbenet. (Den inre framtanden, som sitter nära intermaxillarsömmen, är antingen ännu ej framkommen, eller, än troligare, öfversedd och bortskuren). Betarna äro nära 2 tum länga utom käken, på sidorne nå- got hoptryckta, raka och något utspärrade (divergerande). Innanför beten och vidare bakåt, sitta i en rad, tre kägel- formiga, spetsiga kindtänder, och bakom dem en ganska liten nästan rund. l^edan finnas, vid hvardera sidan fem kägel- 320 skäldjCk. formiga, eller i spetsen afrundade, tänder, af hvilka den ba- kersta är ganska liten. Den främsta som är större än de andra, och som vid tuggningen svarar mot den yttre fram- tanden ofvan, anser jag vara en Hörntand. Framom denna är 'käken hoptryckt och, vid första påseendet, tandlös; men i tandköttet, som torkadt är gulaktigt och något genomskin- ligt, finner man, vid närmare betraktande, två hvita punk- ter, och om man med varsamhet borttager tandköttet, finner man, att de äro kägelformiga, spetsiga, tänder. — Således finnas ursprungligen 2 framtändcr i underkäken. 2:0 Ett öfverkäksben med sitt mellankäksben, af en äl- dre Hvalross, hos hvilket likväl sömmen mellan nämde ben ännu är ganska tydlig. I mellankäksbcnet sitta två tänder, af hvilka den yttre, som sitter nära sömmen mellan maxillar- och intermaxillar-benet, är större; snedt afstympad och lik- nar således både till form och storlek kindtändcrne; den mre, som sitter nära den söm, som förenar mellankäksbenen, är mycket mindre, trind af \ tums diameter och äfven afstym- pad. — Således finnas här helt tydligt tvä framtändcr i hvar- dera mellankäksbenct! — Kindtänderne fyra af hvilka de tre främsta äro större och snedt afstympade : den bakersta myc- ket liten. Beten är 13 tum utom käkbenet. Således är Hval- rossens tandbyggnad följande: framtändcr I ; hörntänder \~\] kindtänder |II|. 3:0 Hos ännu äldre Skallar hafva alla sömmar försvun- nit. De hålla vanligen i längd l/i-HA- tum, och i bredd öf- ver process, mastoid. 11-114- tum. Betarne äro stundom 20-24 tum långa, hvaraf 7-8 tum sitta i käkbenet; omkret- sen vid roten 7-8 tum. (Häraf följer att de tandgömmen (alveoli) i hvilka de upptagas, äro utomordentligt stora, hvil- ket förorsakar hufvudets enorma bredd framtill). De äro på sidorna hoptryckta, likväl på den inre mer trinda, på den yttre mer flata och med två längsgående fåror försedda. Stundom finnes en fåra på inre sidan. De äro alltid rigtade nedåt och böjda något bakåt; hos alla äro de från roten till midten divergerande ; men hos en del- äro de efter hela sin längd något utspärrade, hos andra äro de på den nedre tre- djedelen något inåtböjda mot hvarandra (convergerande). I rotändan finnes en strutformig ingröpning. Ånmärkn. 1 : Ilr SnAW, m. fl. förmoda att denna olika rigt- ning af betarne kan antyda olika arter. Efter nog- granna jemförelser, som jag haft tillfälle att anställa, har jag blifvit öfvertygad, att de tillhöra en och samma art, HVALROSS. 321 men att de som hafva konvergerande betar, alltid hafva dem längre och äro troligen hannar. (Hit hörer den ena af Shaws fig. i dess Gener Zool.-I. P. 1. t. 68. tagen af Cooks Voy.); och att de, hos hvilka betarne efter hela sin längd äro divergerande, hafva dem kortare och äro troligen honor. (Hit hör Blumenb. Abbild. Naturh. Ge- genst. t. 15). Anmärkn. 2 : Af den gifna beskrifningen öfver tänderne fin- ner man, att det icke är stor skilnad mellan Hval- rossens och Skälarnes tandbyggnad. Isynnerhet synes han i detta hänseende närma sig Halichoerus. Tand- byggnaden är ursprungligen nästan lika, och hela den skilnad, som med åren uppkommer, har endast och alle- nast sin grund i de enormt stora betarne, som utveckla sig på de andra tändernas bekostnad. Den anomali som häraf tyckes uppkomma, kan på visst sätt anses som en missbildning, och bör alldeles icke ge anledning till djurets aflägsnande från Skälarne i systemet, då allt an- nat är lika. Vistelseort och lefnadssätt : Hvalrossen tillhör de nordliga delarne af Nordens pplarhaf^ der han isynner- het uppehåller sig bland drifismassorna , mellan hvilka han simmar och på hvilka han tidtals uppstiger. Högst sällan ochj som det synes, endast någon gäng under vintren besöker han Skandinaviens nordlieaste kust. Leem uppräknar Hvalrossen bland de skäldjur, som be- söka Finmarken (Leem Finmark, p, 216} och Pontoppi- DAN (Norg. Nat. Hist. H. sid. 299) omtalar att Hval- rossen stundom ses vid Norriges (vestra?) kuster. Vid LurÖn, utanför Helgeland i Nordlanden, hade, kort före mitt besök der 1816, en Hvalross blifvit dödad, af hvilken jag såg huden hos Köpman Dass. Äfven vid Skottland har Hvalrossen någon gång blifvit dödad, sednast i- December 1817, äfven som vid Orkaderna 1823*}. Att denna djurart förr funnits vida talrikare än nu vid Skandinaviens nordligaste kuster, har af en del forskare blifvit antaget, af andra bestridt. Säkert *) Bell p. a. st. 286. Skundiir.s Däggdjur. 21 322 nvALRoss. är att han i sednare tider genom täta förföljelser be- tydligt minskats äfven i polarhafven norr om vår verlds- del, och att han icke hr så talrik nu, som då 31artens besökte Spitsbcrgen (IG7I). — Vid Beeren-Eiland, som ej ligger mer än 3 grader norr om Finmarkens kust, såg dock Professor Keiliiau Hvalrossar i temligen stort antal ännu 1827*). På grund af Ohtheres Pe- riplus har man trott att Hvalrossfångst, åtminstone i 9:de seklet, blifvit drifven vid Finmarken 5 men af nämde Periplus är detta icke nog tydligt. Deri om- talas, att Ohthere rest till Biarmierna, som bodde vid Dvinas utlopp, för att fånga Hvalrossar ('^for thaem horshvaelam") hvilkas tänder hade då, som nu, ett stort värde, och hudarna nyttjades till skeppståg. Häraf synes att Hvalrossar antingen icke funnos eller åt- minstone i ringare antal vid Helgeland, der Ohthere bodde, än vid Biarmiernas kust 5 men längre fram i beskrifningen , då han uppräknar de skatter, han upp- bar af Lapparna (vid Finmarkens kust) , nämner han äfven skeppståg, förfärdigade af skälskinn och hvalhud C^hvales hyde'^)^ Ohthere räknar nemligen Hvalrossarna till Hvalar (Se hvaelr"). Att skeppstägen af skälskinn voro af Phoca barbata, är temligen säkert (jemf. sid. 298) och det synes ej osannolikt att de tåg, som sa- des vara af hvalskinn, voro af hvalrosshud, helst de egentliga hvalarnas skinn, som utgör en tunn hinna öf- ver späcket, ej gerna kan användas till skeppståg. Här- af skulle då följa, att Hvalrossen den tiden fanns vid Finmarkens kust, enär invånarne lemnade skatter äf- ven i Hvalrosshudar. Lee.m omtalar (p. 216) att Kung Christian IV under den 6 Juli 1622, från Bergenhus- slott utfärdat en befallning att 1ö Hvalrosshudar årli- gen skulle för hans räkning inköpas. jMen hvarifrån *) Det är derföre misstag då Prof. B.er, i sin Afhandl. uppgifver, att inga Hvalrossar finnas vid Beeren-Eiland. HVALROSS. 323 detta inköp skulle ske, omnämner ej Leem, och den kongliga förordningen lärer ej mera finnas. Största sväriglieten att antaga, att Hvalrossar for- dom funnits årligen och regelbundet vid Skandinaviens kust, består deri, alt denna djurart ej utan tillfälligtvis atlägsnar sig långt från drifislrakternaj men både af histori- ska och geologiska skäl kunna vi sluta ^ att polardrifiscn ej förr, under historiens tid, gått närmare Skandinavien än nu. Hvad dessa besynnerliga sjödjurs lefnadssätt be- träffar, så likna de deri mycket åtskilliga af de andra Skäldjuren. De lefva flockvis, ofta utgörande hjordar af flera tjog eller flera hundrade. Än simma de i hafvet bland drifisen, än lägga de sig upp på drifis- fälten eller på smärre isstycken. För att komma upp på isen, hugga de betarne i iskanten och uppsläpa derefter kroppen. Enligt Keilhau hafva de i blicken, äfven som i hufvudets och halsens ställning då de simma, ett uttryck och en direkt likhet som fullkom- ligt rättfärdigar benämningen efter hästen (Hvalross be- tyder Hvalhäst eller HästhvalJ. — I stilla och lugnt väder roa de sig ofta med att tumla om, eller jaga hvar- andra och låta alltjemt luften genljuda af ett vrål, som har likhet med en oxes ramande. Deras lekar slutas vanligen _med sömn , då de liksom svinen kasta sig öf- ver hvarandra, i en klunga. Då de sofva snarka de högt. Likväl sofva ej alla på en gångj en åtmin- stone häller vakt, och då denne märker någon fara, sätter han sig genast i rörelse och med honom hela klungan. Der blir då ett tumult utan like 5 hvar och en vill först i sjön, men som de ligga kors och tvärs på hvarandra, är den ena allt jemt i vägen för den andre och hindrar honom att lösgöra sig 5 de bli arga, bitas, slåss, med befarna att ett klapprande läte upp- kommer, äfven skrika och rama de förfärligt. Så fort de förmå, krafsa de åstad eller vältra sig fram till is- brädden, der de kasta sig hufvudstupa i hafvet. 21* 324 SKÄLDJUll. I vattnet anfalla de ej sällan båtar, som nalkas dem, och då de äro samlade i större skaror, angripa de stundom utan att först vara anfallna. Kapten Bee- CDEY beskrifver ett sådant anfall mot hans slup af en skara retade Hvalrossar i Magdalenabugten, och till 94 sidan i sin Resa har han lemnat en planche öfver det- ta uppträde. De samlades i stort antal kring" slupen och simmade mot den, som om de ville hugga sön- der sidorna med deras betar. De sår som tillfogades dem tjenade blott att öka deras raseri. Enligt Mak- tens (sid. 80) bistå de hvarandra ända till döden, och om en blir sårad, blifva de än mera uppbragta. Som- liga dyka under vattnet och slå med de långa betarna häl i båten. (Prof. Keilhau såg en båt, som i bottnen hade hål efter Hvalrosständer (sid. 1 47) 5 andra sim- ma tätt in på båten, stå med halfva kroppen Öfver vattnet och slå betarna till höger och venster. Under denna strid händer att de få tag 'med ena beten i nå- gon af bålfolket, hvilken de Ögonblickligt draga i sjön och döda. Jemf. Maiit. och Keilo. p. a. st. — Modren visar en särdeles Ömhet för sin unge. Hon trycker honom till bröstet, omarmad af framlabbarna , och vid minsta fara, stoppar hon honom ned under vattnet. Om ungen angripes eller såras, råkar modren i raseri och försvarar honom modigt, äfven med uppofTring af sitt eget lif. Också öfvergifver han henne icke^ utan blir qvar hos henne, äfven sedan hon blifvit dödad. (Jemf. Cooivs Reis. 2. sid. 141). Födoämnen: Några påstå att Hvalrossen hufvud- sakligen lefver af musslor 5 andra att dess egentliga kost består af tång och dylika hafsväxter, hvilka han afbetar från hafsbottnen, och hvarvid han enligt upp- gift af Hvalrossjägare (meddelad af Profess. S. Lo"vén, som besökt Spitsbergen) skall stå vertikalt i vattnet med hufvudet nedåt rigtadt. — Den unge Hvalross, som BxK såg i Petersburg, underhölls med en soppa HVALKOSS. 32ä af hafregryn, i hvilken sönderskurna gula rofvor och andra vegetabilier voro tillagde. Fortplantning: Deras parning infaller i Maj och Juni. De samla sig då i stora skaror och förelaga lån- ga resor åt de sydliga trakterna i deras zon. De yng- re synas härunder besöka en kust, de äldre en annan. Om sättet för denna förrättning, anför B-er olika me- ningar, men den uppgift synes vara rigtigast, som en hvalrossjägare från Kem meddelat honom (sid. 134), ty den är fullkomligt analog med hvad som inträffar med andra amphibieartade djur. (Jemf. Skand. F:na III. p. 85 rad. 26). Efter denna förrättning återvända de till den högsta norden. Honan skall föda om våren of- tast en, och aldrig mer än två ungar. Dessa äro i början svarta, blifva derefter bruna och slutligen, som gamla, grå eller hvita. Ungarna kunna uppfödas och blifva särdeles tama och efterhängsna. Jagt : Då de ligga på isen eller simma högt i vattnet, kastar man en harpun i bringan på dem och låter dem löpa med linan tills de börja mattas, då de dödas med lansar. Skott bita föga på deras tjocka slippriga hud. Hur jagten tillgår, jemf. Keilh. p. a. st. Nytta: Betarna nyttjas till svarfvarearbeten och lära skattas lika högt som elfenben. Den tjocka huden skall vara förträfflig till remtyg. De gamle nyttjade ben af hvalrossländer till värjefästen, rännhjul på arm- bosten, kulor på pilarna m. m. Äfven finner man, i hedniska högar, ett slags schach-pjeser af hvalrosstand. Af huden gjorde de starka skeppståg. , Yildarna längst upp i norra Amerika göra fiskljuster, knifvar o. d. af hvalrosständer. 326 ^ CNAGAIIE. Ordningen: Gnagare (Glires Lin.). Tänder: Framtänderna 2 mejselformiga ofvan, och 2 nedan; hörntänder inga; en stor tandlucka mellan fr amf änderna och kindtänderna; dessa pä tvärs knöliga eller strecktecknade , alla blott af ett slag. UiNDERKÄKSFÄSTET cn längsstäende knapp , som vid käkar- nas horisontela rörelser glider framåt och bakåt. Benen danade för att gå, löpa o. s. v. Tärna: fram- tar na 4 med en knöl för tumme, baktårna 5 ; eller framtårna 5 , baktårna 4. Nyckelben, fullkomligt utvecklade, finnas hos' alla , med undantag af ett enda slägte. Denna Ordning är en af de naturligaste i hela klassen 5 den innefattar de med klor fiirsedda Däggdjur, som hafva två mejselformigt tillskärpta framtänder i hvardera käken *) och sakna hörntänder, hvarigenom ett betydligt tomrum upi)kommer mellan framtänderna och kindtänderna **). Framtänderna, som äro stora och prismatiska, sitta tätt tillsamm'ans och hafva emalj endast på främre sidan j den bakre, som består blott af vanligt benämne, nötes derfcire under gnagandet mer än den främre, hvarigenom dessa tänder ständigt blifva mejselformigt tillskärpta och just genom nötningen hvas- sare^ de hafva ständigt Öppen rot och växa alltjemt så länge djtu^et lefver. Endast Haren har hvita framtän- der, hos alla andra Skandinaviska Gnagare äro fram- tänderna på framsidan gula eller nötbruna. Kindlän- derna äro hos en och samma djurart blott af ett slag, *) Hos Haren, som äfvcn hörer till denna Ordning, sit- ta tvä siuä tänder bekom de egentliga framtänderna i ofver- käken. **) Denna tandlucka är oftast icke mindre lång än kind- tandraden; i underkäken hos Bd f vem m. fl. är hon dock mindre. GNAGARE. 327 nemligen antingen blott knöliga eller blott streckteckna- de; tillskärpta, spetsiga eller taggiga kindtänder fin- nas aldrig hos Gnagarna. — De hithörande djurarter lefva antingen blott af växter eller både af växter och djurämnen. — Underkäken artikulerar genom två led- knappar^ som hafva sin största dimension på längden, uti ledgropar som äro tillslutna på sidorna men Öppna framtill och baktill. Häraf följer, att fria horisontela rö- relser mellan käkarna äga rum blott i rigtning framåt och bakåt, ej åt sidorna, och häraf beror dessa djurs egna sätt att mottaga och sönderdela födoämnen. De kunna nemligen icke med framtänderna afbita eller af- rycka dem, såsom rofdjuren m. fl., utan de sönder- raspa dem i ytterst fina delar genom fortsatt gnag- ning, och deraf kommer deras namn Gnag are. Detta tillgår på det sätt, att framtändernas eggar röra sig snabbt Öfver hvarandra, så att underkäkens än är fram- om, än bakom öfverkäkens. Hvad som härvid kom- mer mellan dessa eggar, blir sönderraspadt. Vid detta arbete hvilar underkäkens ledknapp mot kindutskottet från tinningbenet j men kindtänderna verka då icke, ty de räcka icke hvarandra. Då dessa verka för att ännu finare tugga födoämnen, ligga underkäkens framtänder bakom Öfverkäkens, och ledknapparna skjutas tillbaka bakom kindutskotten. Tuggningen tillgår således icke 6om hos Rofdjuren på det sätt, att käkarna Öppnas och slutas vertikalt, eller som hos Idislarne derigenom, att de kastas åt sidorna, utan på det sätt att tandraderna gnidas mot hvarandra i longitudinel rigtning. Derföre att horisontela rörelser mellan käkarna ega rum i en rigtning framifrån bakåt, stå också kindtändernas knö- lar och emaljskifvor på tvärs Öfver tuggytorna, hvar- igenom de, under käkarnas horisontela rörelser, gnidas tvärs öfver hvarandra och tjena derigenom så mycket bättre till födoämnens söndermalning. Beträffande hufvudets form, så är öfra brädden 328 CXAGARE. (sedd från sidan) mer eller mindre bågböjd och nosen aldrig afsattj denna utgöres mest af de stora näsbenen och de stora mellankäksbenen. Underkäksknapparnas fästen ligga vida högre än planen af gomen och ännu högre än tandradsbrädden. Underkäksvinkeln utstående, ofta förlängd till ett utskott. Kindbägarna oftast spens- liga nedåtböjda, framifrån bakåt mer räta. Ögonhålen skilda från tinninggroparna genom ett utskott , som dock stundom saknas. Hvad Gnagarnes sensibla förmåga angår, så är den mycket olika hos olika arter, likasom förhållandet af hjernans massa till kroppens. I hela denna Ordning är hjernan nästan slät och saknar gyri, hvilket gör att en hjernskål, som är t. ex. lika stor med en hjernskål hos ett rofdjur, hyser ändå en i sig sjelf vida mindre hjerne. Bland de yttre sinnesorganenia äro ögonen ut- bildade och stora hos dem, som icke lefva i jorden eller i vattnet, men små hos de gräfvande 5 Öronen stora och långa hos dem som icke mest lefva i vatten, men merendels små hos dem som äro vattendjur 5 luk- ten är mycket utvecklad. Gnagarnes kroppsbyggnad har det egna, att bak- delen är högre än framdelen, emedan bakbenen hos de flesta äro mycket längre än frambenen. Häraf kom- mer det, att de snarare hoppa än gå. Benbyggnaden är i allmänhet spenslig, musklerna svaga och rörelser- na mer snabba än kraftfulla. Hjertat är också icke stort och pulsen är hastig och klen. De flesta slägten hafva fullkomligt utvecklade nyc- kelben, och bland de Skandinaviska Gnagarne är det blott Haren som saknar sådana, och har blott rudimen- ter dertill. De, som hafva nyckelben, kunna röra för- armen i flera rigtningar och de ega en viss behändig- het att klifva, simma eller gräfva. Sittande på bakbe- nen, kunna de med framfötterna föra näringsmedlen till GNAGA UE. 329 munnen. Hos de flesta bland dessa hafva framfötterna 4 tår och en vårta eller knöl i ställe för tumme 5 bak- fötterna hafva 5 tår^ framtänderna äro enkla. Hos dem som ej hafva fullkomliga nyckelben äro framtänderna i öfverkäken dubbla. De hafva 5 tår på framfötterna och 4 på bakfötterna^ och kunna ej klifva. Magen är enkel (odelad) hos de allätande Gna- garne, men något delad hos dem^ som endast lefva af växter. Tarmkanalen är mycket lång och hos alla fin- nes en stor blindtarm, undantagande Hasselmössen (Myoxus), som sakna den alldeles j alla hafva gallblåsa, undantagande Råttorna och Lemlarna. Testiklarna äro ganska stora^ isynnerhet under parningstiden 5 äfven så bi-testiklarna. Alla Gnagare hafva stora sädesblåsor och största delen tillika bisädesblåsor. Många hafva pro- stata och nästan alla hafva glandalse Cowperi. Hannens lem är försedd med ett ben och hos de flesta rigtad hakat. Clitoris är mycket stor och försedd med ett benj uterus är tvådelad. — Af denna organisation föl- jer Gnagarnes charakteristik^ i hvilken grunddragen äro oläraktighet, skygghet och brunstighet. De Skandinaviska Gnagarna kunna lämpligast inde- las i tvenne grupper och fyra familjer: Första Gruppen: Gnagare försedda med nyckelben: i:sta Familjen: Mössdjur (Murina). Kindtänderna 3 (någon gång 4J ofvan, och 3 nedan, antingen knö- liga med delade rötter, eller strecktecknade med öppna oftast odelade rötter. Seansen trind nästan naken eller med korta hår belagd. Baktårna 5, framtärna 4 med en knöl för tumme. Hit höra slägten: Sminthus, Mus och Lemrnus. 2:dra Familjen: Ekorrdjur (Sciurina). Kindtänder- na ofvan 4 eller 5, nedan 4, alla med delade rötter ; svansen tält beklädd med längre ät båda sidor, mer eller mindre märkbart, riglade hår. Baktärna 5, fram- tärna 4 med en knöl för tumme. 330 GNAGAllE. Hit höra slägten : Myoxus , Pteromys, och Sciurus, 3:dje Familjen: Bäfverdjur (Palmipedia). Kindtän- derna 4 ofvan och 4 nedan, alla strecktecknade och utan delade rötter. Bakfötternas 3 mellersta tär för- enade genom simmhud. Svansen horisontell plattad, naken. Hit hörer slägtet Castor. Andra Gruppen: Gnag are som ej hafva nyckelben. 4:de Familjen : Harar (Leporina). Kindländerna 6 ofvan och 5 nedan, de öfra framtill och baktill hop- tryckta och pä tiiggytan med 2 — 3 tvärstreck försed- da, den innersta ofvan och nedan ytterst liten; fram- tänderna hvita, framtill platta, de öfra med en Idngs- fära framtill och med 2 cylinderformiga trubbiga små- tänder tätt bakom sig. B ak fötterna med 4, frainföt- terna med 5 tär. Hit hörer slägtet Lepns. Öfversigt af de Skaiidinaviiska Griiagfariie. 1:sta Familjen: Mössdjur (Murina: sid. 329). A) Med knotiga liindldnder. Svansen af kroppens längd el- ler föga kortare, stundom mycket längre. a) Kindtänderna ofvan 4 nedan 3 (Sniint/ius K." et. Bl.). Sminthus betutinus: Ryggen med ett svart streck; svansen nära 14- gäng sä läng som kroppen. b) Kindtänderna ofvan 3, nedan 3 (Mus Lfn.). «) Råttor: Kropp och svans öfver \ fot länga. Mus decumanus brun; svansen kortare än kroppen; Öronen \ af buf\'udlän.£rden. Rallus s vartaktig svansen längre än kroppen; öronen \ af hufvudlängden. ^) Möss: Krop[) och svans ej äfver 9 tum länga: — sylvnticus rostbrun, under hvit; svansen nägot korta- re än kroppen; öronen \ af bufvudlängden. — musculus dunkelgrä, under blekgrå; svansen af krop- pens längd; öronen nägot kortare än halfva hufvud- längden. GNAGARE. 331 B) med strechtecknade kindtänder. Svansen af halfva kropps- längden eller kortare, stundom ganska kort. (Leminus Geoffii.). a) alla kindtandstrecken i ziczac: a) Hypudwus: mellersta kindtanden ofvan med 3 sido- kanter utåt, 2 ännu större inät, utan spär till en 3:dje. a) Jordrältor : alla 3 yttre sidokanterna på nätode tand lika stora och skarpvinkliga. Lemmus amphibius: svart eller brun; svansen af halfva kropps- längden, enfärgad; innersta kindtanden ofvan har 2-3 kanter inåt, 3 utåt. — medius mörkbrun ; svansen ^- af kroppslängden, tvåfärgad ; innersta kindtanden ofvan har 4 kanter inät, 3 utåt. b) Jordmuss: den främsta yttre sidokanten på näm- de tand (2;dre ofvan) mycket mindre än de 2 andra. — glareolus: rödbrun, svansen en och en half gång så lång som hufvudet, tvåfärgad; innersta kindtanden of- van har 3 kanter inåt. ■ — rufo-canus : längs rygg och hjessa rödbrun , på sidor- na askegrå; svansen föga längre än hufvudet; innersta kindtanden ofvan har 3 kanter inåt. — ruiilus: rödbrun, svansen föga längre än hufvudet, enfärgad, utåt med längre här; innersta kindtanden ofvan har 4 kanter inåt. Anmärkn : Hit hörer äfven Lemmus arvalis Pall. men den är icke funnen i Sverige. /?) Arvicola: mellersta kindtanden ofvan med 3 sido- kanter utåt, 3 inåt, af hvilka de 2 äro lika den yttre, den 3;dje liten. — agrestis: svansen af hufvudets längd; öronen knappt utstående ur fallen. b) den hakersta kindtandens streck nästan parallela, de öfriyas i ziczac. — y) Mjjodes: svansen mycket kort, af halfva hufvudläng- den; öronen små, dolda. — Norvegicus: svartbrokig, framfötternas klor större än bakfötternas. — schisiicolor : mörkgrå med en rostfärgad fläck pä län- den; bakfötternas klor större än framfötternas. 2:dra Familjen: Ekorrdjur (Sciurina sid. 329). A) Kindtänderna | strecktecknade med parallela streck Blyoxus. Myoxus avellanarius: brungul, svansen af kroppens längd. B) Kindländerna ^ knöliga. 332 GNAGARE. a) Huden bildar en bred fålla på hvardera sidan af krop- pen mellan fram- och bakbenen, understödd af ett långt ben från handlofven. (Pleromys Geoff.). Pteromys volans: Gräskymlig; svansen f af kroppslängden; öronen sakna härpensel. b) Huden ligger slät åt kroppssidorna. C^ciurus Lin. Sciurus vulgär is: Rödbrun eller blågrå ; öronen med hårpensel. 3.dje Familjen: Bäfverdjur (Palmipedia sid. 330). Svansen horisontelt platt, bred, fjällig och naken. Bak- fötternas tår förenade genom simmhud. [Casfor Lin.). Castor fiber: Brun, med grå ytterst fin bottenull. 4:de Familjen: Harar CLeporina). Öronen k^nga, svansen kort, bakbenen mycket längre än frambenen. (Lepus Lin.). Lepuscanescens: öronen i hela spetsen, | t. bredt, och ned- åt bakre kanten svarta; fallen om vintren blågrå. Lepus borealis : öronen blott i spetsen, kring I t. bredt, svar- ta; fallen om vintren rent hvit. 1:sta Familjen: Mösslika djur C^lurinaJ delas i sädana som hafva Jmöliga kindiä?ider med de- lade rötter, hvartill höra Sminthus och JMus^ och såda- na som hafva sirecktecknade kindtänder med öppna, mest odelade rötter, hvartill hörer släglet Lemmus. Buskmus-slägtet (Sminthus K.etBi.*) Svansen läng , stufidom nära en och en half gäng så läng som kroppen, tält belagd med korta lika länga här. ÖuoNEN räcka utom fallen och äro härheväxta. Öfveuläppen starkt hårheväxt , icke klufven. Tänderna: framtänderna hoptryckta, de öfra tillskärpta med tvär egg , de nedr a med mer spetsig egg; kind- tänderna 4 ofvan och 3 nedan, den främsta of- van minst och trind; af de öfriga är den 2.dra *) Keyserling u. Blasius Wirbelthiere Europas, p. 13. |k- LÅNGSVANSAD BUSKMUS. 333 och 3:dje lika och störst, den 4:de mindre; knö- larna tvärstälda höga, något spetsiga (således tugg- ytorna nästan taggiga'). Skallen: Aflångt ägg form/g med smal hoptryckt långsträckt nos. Kindbågarna utgå i samma plan som gomen. Foramina infraorbitalia mycket stora, ligga tätt under ögonhålen och hafva ingen vik nedtill. liång^svaiisad Buskmus^ (Sminlhus hetuUnus Pall.) Artm. O [van gulgrå eller ros t grå med ett smalt svart streck långs ryggen från bogarna till svansroten; inunder hvitgrå; svansen mycket längre än krop- pen, fiästan Ii gång så läng; öronen kring ^ af hufvudlängden. Längd 24- t. j svansen 34- tum. Synonymi: Mus betulinus Pall. Glires p. 332. tab. 22. fig. \. — Zool. Rosso-Asiat. 1. p. 169. — Schreb. Säugth. IV. p. 664. tab. 184. f. \. — v. Duben, Vetensk. Akad:s Handl. 1840. p. 175. Beskrifning : Längden kring 2-j t., svansen nära 34. t. — Hufvudet långlagdt med smal nos^ nästibben bar 5 ingen skåra framtill från läppen till näsan. Morr- håren talrika räcka upp till Öronen. Öronen mindre än hos mössen, starkt ludna^ isynnerhet invändigt. Fram- fötterna hafva 4 med spetsiga klor väpnade tår^ af hvilka de två mellersta äro nästan lika långa och längre än sidotårna, af hvilka den yttre är något kortare än den inre 5 tummen utgör en utstående knöl, försedd med en trubbig nagel. Bakbenens tår 5, långa, efter djurets storlek, de tre mellersta längst, nästan lika, den yttersta kortare räcker med sin klospets nära den följandes bas-knöl 5 den innersta kortast räcker till ro- ten af den närmsta. Både fram- och bakfötter ända till hasleden helt nakna. Svansen så starkt hårbelagd att fjällringarna ej kunna räknas. Färgen: Rostgul med inströdda svarta stickelhårj ett small svart streck börjar bakom bogarna och löper långs ryggen till svansen j det är något bredare der 334 GNACARE. det börjar, och afsmalnar bakåt. Älorrhåren svarta, ut- åt grå 5 undra kroppsdelarna och benen gråhvita. Skallen: (jeniförd mecl skallen af Mus miisculus') mer smal och långlagd, med längre smalare nos^ från kindbågsLitskottet till nässpetsen -| t. ^ infraorbitalliålen mycket stora, snedt ovala, med största dimensionen nedåt och något utåtj processus zygomatici utgå horison- lelt från maxillarbenen, nästan i niveau med gomcn. Ingen skarp kant mellan pannan och tinninggrojiarna 5 dessa vidare skilda än hos JMus Musculus nemk l^-hn. Hos muscul. är afståndet föga mer än 1 lin. Pannan på långs något konkav. Näsbenen upptill platt-konka- va, framåt plattrinda, sömmen föga böjd. hiterparie- talbenet rhomboidiskt med sidovinklarna utdragna. — Foramina incisiva bilda tillsammans en stor aflång-oval, med bakre brädden gående tillbaka mellan frambräd- darna af 2l:dra kindtanden. Kindtänderna med höga knölar, nästan taggiga, ofvan 4, den främsta minst, liten rundj de två nästföljande lika stora, störst, och nästan fyrkantiga, med 4 parstälda knölar på hvarde- ra^ den innersta tanden trind, något större än den främ- sta. Underkäkens kindtänder 3, hvaraf de 2 främre mest lika stora, med ö knölar på den främsta, 4 par- ställda på den 2: dra och 3 på den bakers ta, som är något mindre. Vistelseort och lefnadssätt : Pallas har funnit den- na lilla rattart i Siberien, der hon förekommer i björk- skogar och på öppna sandfält, emellan floden Jenisei och Uralska bergskedjan. I Europa har hon hittills ej blifvit fun- nen mer än på ett enda ställe, nemligen här i Skåne vid Rönneberga gård, ej långt från Landskrona, der hon träffades, i Juli månad 1835, af Akad. Adjunkten Baron M. v. Diben. Bland de många och värderika upptäckter, hvarmed denne ovanligt skarpsynte, för ti- digt bortgångne Naturforskare riktat Vetenskapen och särskilt Skandinaviens Fauna, intager upptäckten af den- ft RÅTTOR. 33d na Siberiska djurart i det södra Skåne, och utan att den blifvit funnen på något enda mellanliggande ställe, ett utmärkt rum, Hvad som äfven furtjenar anmärkas är, att denna djurart härstädes, liksom i Siberien, träf- fades bland björkar, hvilka här voro planterade på en sandås. Jag tviflar icke alt hon ju förekommer uti de ej långt från Hönneberga belägna björkskogarna, som tillhöra Zireköping och Halmstads socknar. — Dess lef- nadssätt har man härstädes icke iakttagit 5 men Pallas berättar att hon lefver af frön och klättrar på växtstjel- karna med sina långa utspärrade tår och sin långa svans, hvilken derunder begagnas som rullsvans. Att sluta af tandbyggnaden , torde hon äfven förtära insekter och an- dra djurämnen. Om vintren ligger hon i dvala, lika- som Hasselmusen. Råttslägtet (Mus liN.) SvA^'SEN läng ungefär som kroppen, belagd med fjäll som bilda ringar, mellan hvilka mer eller mindre glesa korta här framskjuta, dock så att ringarna alltid synas. Öronen räcka vida utom fallen och äro nästan nakna. Öfverläppen klufven upp mot näsan. Tänderna. Framtänderna de öfra hoptryckta, framtill trindadt platta, tillskärpta; de nedra framtill trin- da tillspetsade ; Kindtänderna 3 of van och 3 ne- dan, den främsta störst , den bakersta minst, för- sedda med delade rötter och knöliga kronor, hvil- kas knölar ligga pä tvärs bägböjda*J ; hvarde- ra tandraden ej längre än afslåndet mellan dem begge baktill. *) Da dessa äro genom nötning utslitna, visar den platta kronan glesa, tvära eller bägböjda figurer. På oslitna tänder ligga knölarna isynnerhet längs inre och yttre brädden. Ser man långs ät alla tuggytorna i horisontel rigtning sä varse- blir man två längsgående fåror. 336 GNAGARE. Skallen, sedd o fr a ti, aflångt äggformig ; hjernshälen ägq- formig , emedan den delen deriif, som ligger mel- lan tnniinggroparna, är baklill bredast , ofr an platt, merendels med upphöjda sidoränder oeh afsmal- nande framåt. Kindbiigarna , som nfgå högt öf- ver gomens plan, std framtill bahät , [de luta ej framåt som hos Lemmus) ära spensliga och nedåt böjda. Foramina infraorhilalia mgchet stora, upp- åtrigtade, med en smal rik nedåt oeh ligga tätt under ögonhålen; dessa äro ej skilda från tin- ninggroparna. Nosen bildar en afstgmpad kägla. Till lefnadssättet äro dessa djur omnivora och i hög grad rolgiriga skadedjur. Knappt någon ursprung- ligt inhemsk art, utom Mus sglraticus. Detta slägte delas i Råttor och Möss. A) Båttor: Kropp och srans tillsammans öfrer en fot långa; seansens fjällringar 210 — 200; gomfål- lorna i midten odelade, Kkysi:rl. et Blås. Svart Ratta (Mus Raltus Lin.) Artm. Ofran srartaktig , inunder askegrä; svansen läng- re än -kroppen; öronen af hal fr a hu fr ud längden, stora äggrunda och nästan nakna. Längd 04- tum j svans 74- — 8. t. Skallen: Interparietalbenet hal for alt med hörnen vtåt-framåt ; hjessbenen bilda öfrer kindbensulskottet en båge. Synonymi: Mus Rattas Lin. Syst. Nat. XH. p. 83. n. 12. — Faun. Svec. p. 12. n. 33. — Retz. F:na p. 34. — Gmel. Syst. L 1. p. 127. — Rat., Rukf. llist. Nat. VIL p. 238. t. 36; edit. in 8:o XV. p. 114. t. 36. — Black- Ilat. Pen. Rrit. Zool. 1. p. 113. — Rell Rrilish. Quadru- peds p. 311. — Die Hausratte Schueb. Säugtli. IV. p. 647. t. 179. Rechst. N. D. 1. p. 951. — Scart Ilusråt- ta Skand. F;na 1. p. 152. — Rat. vulgaire Selys Eta- des p. 58. — Sv. Svart Rätta, Vennl. Jlusrålta; Finn. Jso-hiiri. Beskrifning: Hufvudet äggformigt med smal utlö- SVART RÄTTA. 337 pande nos 5 näsan hög, något konvex och mycket fram- stående öfver tänderna 5 på båda sidor om nosen , bak- om näsan, stå många svarta sfyfva morrhår, som äro längre än hufvudet. Framtänderna framtill nötbruna j Ögonen stora utstående och svarta, silta närmare Öro- nen än näsan. Öfver hvardera ögat stå två korta och elt längt borsfhår. Öronen stora, vida större än hos bruna Kattan, både absolut och relativt till hufvudläng- den, neml. af hufvudets halfva längd, stå vida fram utom fallen, äro rundaktiga, hvitakligt grå stötande i kötlfärg och synas nästan nakna, likväl utvändigt och till en del invändigt beväxta med ganska fina korta och tilltryckta hår. Framfötlerna hafva 4 egentliga tår, af hvilka de två mellersta äro längst och lika länga 5 af de andra är den yttre kortare än den inre 5 tummen bildar en utstående knöl med en liten konvex trubbig nagel, ännu kortare än sjellVa tummen. Klorna på de andra tårna äro mycket korta och skylas nästan af hår, som ligga fram öfver dem. Bakfötterna hafva 5 tår, äfven med korta klor, som ofvantill äro täckta af hår. — Svansen, som är längre än kroppen, är vid roten af en svanpennas tjocklek och afsmalnar småningom j han är täckt med en stor mängd smala fjällrika ringar och mellan dem framskjuta glesa korta och styfva hår. Färgen på hufvudet och längs ryggen gråaktigt svart öfvergår småningom pä sidorna till de undre delarnas färg, som är askegrå eller black j nos och ben grå- bruna, tårna blekare, stundom hvitaktiga. — Fallen har två slags hår, neml. styfva långa borsthår, som på ryggen äro hvilgrå med svarta spetsar (hvarföre dju- ret synes stickelhårigt) på magen helt hvila, samt fina- re bottenhår, som äro blekt askegrå. Honan har något spetsigare hufvud och i O spenar. Varierar tillfälligtvis: Helt svart eller helt hvit. Anatomi: Skallen: Längd 1 t. 6 lin. Panna och nos mest i samma plan, från hjessan åt nacken sluttan- Skandin:» Däggdjur. 22 338 GNAGARE. ^ ^ dej Hjernskålsregionen kullrig, omgärdad af en upp- stående kant^ som bildar en ägglik figur och är 4-1- till 5 lin. bred. hiterpahetal-benet slutas på hvardera si- dan med en utåt och något framåt riglad spets. Be- nets hela omkrets är nästan ett cirkelsegment och dess största bredd ligger i dess främre hälft. Parietal- benen hafva Öfver process, zygom. en framtill bägböjd brädd. Kindbägen framtill utåt slät. Foramen iJifra- orbit. nedtill med en djup^ nedåt afsmalnande vik 5 el- jest vertikalt-ovala, mer höga än breda. Nackhålet nästan trindt. — Öfriga skelettet: Atlas process, trans- versi horisontelt hoptryckta , tvära, vid roten ofvan nä- ra frambrädden genomborrade. Axis proc. spinos. stor hoptryckt 5 de följ. halsvertebr. ha blott spår till pro- cess, spinos. ' På 2:dra ryggvertebren utgör den en hög trind trubbig tapp. Costm 13 par. — Scapula bildar en trehörning med afruiidade hörn_, utom nedra, som är utdraget till en kort hals och har cavit. glenoid. Acromion nedgår längre än fossa, är bred platt framåt böjd. Vid dess spets fäster sig nyckelbenet , som är långt, utåt krökt, inåt klunsigt. Process, coracoid. bred. tunn, böjd. Os humeri, något längre än scapula, har långs nedåt framsidan en hög kam, som midt på benet slutas tvär. Ulna och radiiis något framåt bågböjda, efter hela sin längd hopväxta : iilna har långs yttre si- dan en fåra, och baktill en lång trubbig hoptryckt ole- cranon. Tummen mycket kort, kortare än pekfingrets os metacarpi j klorna korta. Sternum bestående af 5 stycken (utom process, ensiform.) del främsta med en långsgående köl och med en bred flygel på hvardera sidan framtill. — Os ilium: främre -3- bredare jembred med en långsgående trind kant åt midten och en utåt böjd trubbig spets 5 bakre delen smalare halflrind, med en stark knöl framom acetabulum. Os ischii bredt nä- stan rätvinkligt. Foramen obturat. ovalt-aflångt med undre brädden mer rät. Os femoris rakt, med collum SVART RÅTTA. 339 gående åt sidan och trochanter major rät uppstående 5 troch. minor en stark iinöl på bakre sidan, på utsidan en nedgående kam 5 nedra ändan med en fåra framtill och 2:ne condyli bakåt, af hvilka den inre något läng- re. Tibia och fibula i nedre tredjedelen alldeles hop- växta, i Öfra 4- vidt skilda, men åter vid ändarna hop- växta 5 tibia framtill med en skarp kant, inåt platt, ut- åt konkavt. Bakfoten: tummens klo-ben räcker till Öf- ver hälften af följ. tåns första led. Vistelseort och lefnadssätt : Svarta Råttan blifver mer och mer sällsynt på vår Skandinaviska halfö , der Bruna Råttan, som är lika skadlig och ännu starkare, deremot blifver mer och mer allmän. I de flesta stä- der äfven som i de flesta landsorter är Svarta Råttan numera antingen alldeles utrotad, eller åtminstone säll- synt 5 deremot finnes Bruna Råttan der i mängd, i magasin, bodar, lador och på loft. Här i Lund har hon icke funnits under de sista 30—40 åren 5 i Stock- holm fanns hon, uti gamla hus i källare och stall, än- nu för 20 år sedan 3 men, så vidt jag vet, har hon äfven der i sednare åren blifvit utrotad. Deremot fö^ rekommer hon ännu i några från sjöstäderna aflägsna inre delar af landet, dit Bruna Råttan ännu icke hun- nit L ,ex. i det inre af Småland och i de nordligaste delarna af Skåne. I det inre af Vermland finnes hon ännu i st^or mängd t. ex. vid Svaneholm, 6 mil från Carl- stad åt Amålssidan. Men i Carlstad och alla hamnar vid Wenern, dit Skeppsråttan blifvit förd med fartyg från Götheborg, är Svarta Rattan mer eller mindre ut- rotad. (Lojt. Ugcla). Fordom fanns hon här likaså all- män och talrik- som vi nu träfTa Skeppsråttan, hvilken öfverallt, dit hon i betydligt antal hunnit framtränga, uppätit och förstört den förra. IMen äfven Svarta råt- tan är icke ursprungligt ett Skandinaviskt, icke en gäng ett Europeiskt djur. De gamle kände henne ickoj Al- BEUTus i\L\.G>'us och CoNRAD GeSxNer, hvilkcn sednare lefde 22» 340 GNAGARE. fr. 1516 till 1565, äro de första som omtalat och be- skrifvit henne. Men hvarifrån hon först kommit, kan man icke med visshet bestämma 5 man tror att hon härstammar från södra Asien. Till Amerika har hon först blifvit förd med skepp från Europa, och genom skeppsfart har hon troligtvis äfven kommit till oss. Der hon förekommer i större antal, är hon ett elakt skade- djur, som merendels uppehåller sig i remnor och hål i byggnader, stall, lador, bodar och källare. Hon gna- gar sig gångar genom väggarna, och kan derföre lätt komma ur ett rum i ett annat af de hus hon bebor. Äfven ser man henne stundom löpa ut på tak, tak- rännor, och i träd som slå nära hus, i hvilka hon vi- stas. I mörkret gå dessa djur isynnerhet efter sin föda och äro då mest i rörelse, leka, bitas och göra buller. Födoämnen: Denna råtta är glupsk, liksom hela slägtet. Såsom ett omnivort djur förtär hon både kött och växtämnen 5 men hon skall isynnerhet tycka om mjölk och säd. Hvad hon icke kan straxt förtära 5 dra- ger hon ned i sina smyghål. Hon uppsöker dufslagen och förtär ungar och ägg. I nödfall griper hon till klä- der, skotyg och andra lädervaror, äfven som hon sön- dergnager böcker, papper m. m. Forfplaiitning: I varmare klimat, der ingen vinter- kyla afbryter deras fortplantning eller minskar deras fö- doämnen, fortplanta sig råttorna under alla årstider och föröka sig otroligt. Hos oss para de sig så snart vin- terkylan börjar aftaga^ deras första parning inträffar i Mars eller April. Honan säges gå drägtig nära fyra veckor, hvarefter hon föder 7 — 9 ungar i en mjuk bädd af hö, halm o. d. Ungarna äro blinda under de för- sta 10 dagarna och synas i början blåaktiga. Under sommaren parar sig denna art flera gånger, och det synes endast vara vinterkylan som sätter gräns för fort- plantningen, — Man har uppfunnit flera medel att ut- BRUN RÄTTA. 341 rota dessa skadliga djur. Se hithörande artikel under följande Art. sid. 345. Brun Råtta C^Ius decumanus Pall.) Artm. Ofvan gulbrun med svarta sUckelhär, inunder grälwit med skarp färggräns; svansen kortare än kroppen; öronen en tredjedel af Jmfvudlängden. Längd 9 i, svans. 6| — 7 t., eller läng. 7 t., sv. 6 t. Skallen: Inferparietalbenet har pä hvardera sidan en utåt och bakat rigtad spets. Synonymi: Mus Decumanus Pall. Nov. spec. Glir. p. 91. n, 40. — Gmel. Syst. I. 1. p. 127. n. 6. — Retz. Faun. p 34. n. 32. — Desmar. Mastol. p. 473. — Surnmlot Buff Hist. Nat. VIII. p. 206. t. 27. — Norway Ra t. Pen. Brit. Zool. 1. p. M5. — Brown Rat. Bell Biit. Quadiup. p 315. m. fig. — Die Wanderratte Schreb. Säugth. IV. p, 645. t. 178. — Bechst. Natiirg. 1. p. 944. — " Sv. Råt- ta, Magasinsråtta , Skeppsråtta; Fin. Kirko-hiiri. Beskrifning: Vid första ögonkastet skiljes hon från föregående genom sina mindre öron, som ej äro mer än 4- af hufvudlängden. Jlufvudet äggformigt, två tum långt och med temligen spetsigt utlöpande nos 5 näsan köttfärgadj näsborrarna halfmånformiga^ de talrika morr- håren vid sidan af nosen äro långa (1-i — 2 t.) de öf- ra svarta, de undre hvita^ framtänderna framtill gul- bruna 5 mellan de utstående svarta ögonen, och de rundtovala öronen, sitta ett par länga borsthår. Öro- nen, som utgöra en tredjedel af hufvudets längd, äro nästan nakna, vid kanten utan och innan med korta hår beväxfa, ovala rundade, mer höga än breda. Kröp- pen tilltager bakat i bredd ända till bakbenen, hvaref- ter han afsmalnande tyckes fortsättas i svansen. Denna är kortare än kroppen, vid roten tjock (I t. i diame- ter) afsmalnar småningom och synes spetsig 5 han tyc- kes bestå af täta fjällika ringar, mellan hvilka framskju- ta korta borstlika hår, som ofvan äro bruna, inunder grå. Fötterna äro belagda med ganska korta tilltryckta 342 GNAGÄRE. h5r och inunder nakna. Tärna som vid roten äro för- enade genoai en hud, äro af samma antal och förhål- landen till hvarandra som hos förra arten. Färgen ofvan på hufvudet och långs ryggen ända till svansen gulbrun med svarta längre stickelhär^ på sidorna mer brungrå 5 kinderna duni'iiielm är hon dock skad- lig på marken och hjelj>er Lem. agrestis att furstöra de små åkertegar som Nybyggarne uppodlat. Jag har anledning antaga, att hon gör sig ett bo af sönderbi- tet gräs och mossa för sina ungar, likasom Gråbruna Markmusen. liång svansad MarKinus (Lemmus glareolus Schreb.) Artm. Svansen en och en half gång så lång som hiif- vudet, tunn, nästan jemtjock, ofvan brun, under hvitaklig; Öronen breda, utstående ur fållen, som är ofvan rödbrun, under hvU med tydlig färg- gräns; fötterna hvita. Längd 3 t. 6 lin, svans. 1 t. 6 lin. Synonymi: 3Ius Glareolus Schreb. Säugeth. III. p. 680. t. 190. B. — Arvicola pratensis Baillon, Bell Brit. Quadr. p. 330. m. fig. — Arv. rufescens De Selys Monogr. sur les Cumpagn. p. 13. pl. 4. — Arv. rubidus De Delys Etudes p. 112. — Arvicola glareolus Keyserl. et Blås. VIII. och 34. — Sundeavall Vet. Akad. {landl. 1840. p. 16. 28. Beskrifning: Hufvudet Ii t, liknar något en råt- tas med smalare nos och mer utstående öron än Mark- musens^ Öronen äro nemligen 3 hn. höga, breda, och stå märkbart ut ur fallen 5 de äro inuti beväxta med bruna här, utvändigt blott i kanten, för Öfrigt med hvitaktiga hår. Morrhåren långa, dels svarta dels hvi- ta j framtårna: 2 längst, 3 nästan hka, 1 kortare, 4 mycket korlare j klorna hvita. Bakhasen 5-^ lin., belagd LÅNGSVANSAD MARKMUS. 363 med korta hår, från hälen till vristen, denna och tårna under nakna j vristen med höga knölar, tårna med tvärrulsar. Framfoten 3 lin. Svansen tunn allt igenom belagd med nästan lika långa hår och slutas med längre borsthår. Fallen frän roten till ^ ^^ hårens längd, grå- blå. Färgen ofvan rödbrun med roslgula och inströdda svarta härj på sidorna blir färgen småningom mer blan- dad med grått. Läppar och kinder upp vid sidan af näsan samt alla undre kroppsdelar antingen rent livita, då färggränsen är skarp, eller smutsigt hvita, då den i allt fall är tydlig. Samma färg halva äfven fötterna. Svansen ofvan mörkbrun, under hvitaktig. Skelettet: Skallen: Längd 1 tum ^ hjernskålens längd 4| lin. , bredd i-^ lin. Tinninggropen baktill be- gränsad af en hoptryckt knöl 5 för öfrigt är den trin- dad, men en märkbar kant finnes mellan tinning och hjessa. Pannan med en långsgående grop. Interparietal- benet åt sidorna spetsigt, med största bredden framtill, derigenora att bakre brädden är hågböjd, främre mer rät, med en trubbig vinkel i midten. Kindbågen myc- ket tunn, utom i midten, der han är bred och helt platt. Foram magn. rundadt-trekantigt, lika högt som bredt. Tänderna: Framtänderna blekgula utan sidokant 5 Kindtänderna ofvan: 1:sta har 3 sidokanter inåt, 3 större utåt 5 den mellersta 2 sidokanter inåt, 3 utåt, af hvilka den främsta mycket hten^ den 3:dje 3 inåt, 3 mycket mindre utåt utom ändslynganj — Nedan: främsta 4 inåt, 4 utåt 5 mellersta 3 inåt, 3 utåt 5 in- nersta 3 inåt, 3 små och otydliga utåt. — Refbenen 13 par 5 skulderbladet snedt afrundadt upptill med en spetsig vinkel bakåt och en trubbig framåt 5 acro- mion långt nedstigande, bred, plattkonkav. Bäck- nets symphysis mycket kort j foramen obturatorium nä- stan halfcirkelformigt. Os fem. med en skarp kant ut- åt ^ tibia och fibula till halfva delen hopväxta. Svan- sens vertebrer 20. 364 GNAGÄRE. Vistelseort och lefnadssätt: Denna jordråtta är tem- ligen kringspridd på vår Skandinaviska halfö. Här i Skåne förekommer hon på flera ställen. Akad. Adj. Baron W. v. Dlben hade fått henne vid Lindved och Akad. Adj. W. Lilljeborg har tagit henne vid V. Wramj genom en Jägare har jag erhållit henne från trakten vid Ellinge. I vestra Småland synes hon ej vara säll- syntj och genom Prosten C. U. Eksthöms benägna med- delande har jag fått exemplar från Tjörn i Bohus Län, der hon förekommer till och med på holmarna utanför Ön. Enligt Prof. Sundewall (Vet. Akad. Handk 1840. s. 19) finnes på Riksmuseum exemplar som är taget vid Luleå, och Hr W. v. Wright, har hemfört exem- plar deraf från Kuopio i Finland *). Enligt Hr Löwen- HiELM förekommer hon i Lappland uti skogsregionen närmare fjällen. Utom Skandinavien förekommer hon dessutom i Danmark, Tyskland, England och Frankri- ke samt i södra Ryssland och Siberien på denna si- dan Ob. Denna jordråtta har sitt tillhåll i tufvig ängmark, mest på sumpiga ställen bland buskar och småskog, i grannskapet af någon bäck eller annat vatten , i hvars bräddar hon gräfver sina gångar. Dess Födoämnen utgöras så väl af kött och andra djur- ämnen som af växtfrön och rötter j och häri liknar hon rödbruna markmusen, men hon synes dock ej vara alldeles så glupsk, som hon. Adjunkten Lilljeborg har meddelat den underrättelsen, att denna art går i fällor, i hvilka kött användes till bete. Deremot fångas ingen af de andra (Skånska) arterna med kött, utan med växtämnen. *) Jemf. Prof. Sundewall p. a. st. GRÅSIBIG MARKMUS. 365 Oråsidig' Markmus C^emmus riifocanus Sundew. *) Artm. Svansen föga längre än hnfvudet, tunn, slutas med hårpensel; Öronen föga utstående ur fallen som är långs rygg och hjessa rödbrun, på si- dorna askegrä med färggräns; b åker sta kindtan- den ofvan har 3 sidokanter inåt. Längd 3 t. 5 lin. och deröfverj svans kring 1 t. 1 lin. Synqnymi: Hypudceus rufocanus Sundewall Vet. Akadem. Öfvers. 1846 n. 5. sid. 122. — G. G. Löwenhielm p. s. st. sid. 124. Beskrifning: Längden är (enligt Prof. Sundewall) kring 3 t. 5 lin. ^ svansen är kring 1 t. Ii- lin. j bak- foten från hälen till tåspetsen 64- lin. Hufvudet kring \ tum 1 lin. Öronen något utstående ur fallen. Morr- håren de främre svarta, de bakre hvita. Färgen långs hjessan och ryggen rödbrun med inströdda svarta hårj hufvudet framtill, halsens och kroppens sidor askegråj äfvenså undra kroppsdelarna, hvilka dock äro något ble- kare grå. Svansen ofvan brun, under blekgrå, slutas med längre hår, hvilka bilda en pensel,' som är ofvan svart, under hvit. Skallen: Märkbart större och gröfre än hos förra. Längd '! t. \ lin. 5 hjernskålen 5 lin. lång, 3|- lin. bred. Tinninggropen baktill begränsad af en framstående kant med en knöl i midten. Pannan med en långsgående grop. Interparietalbenet åt sidorna trubbigt afrundadt, med en bred vinkel i frambrädden. Kindbågen i mid- ten bred och platt. Tänderna: framt. brungula •, kind- tänderna ofvan: 1:sta har 3 sidokanter inåt och 3 större utåt, den mellersta 2 sidokanter inåt, 3 utåt, den främsta något mindre j den 3:dje har 3 inåt, 3 något mindre utåt, utom ändslyngan. — Nedan den *) Genom Professor C. J. Sundewalls vänskapsfulla med- delande har jag blifvit satt i tillfälle att här intaga denna för vår Fauna nya djurart. 366 GNAGARE. främsta har 4 inåt, 4 utåt utom ändslyngan, den mel- lersta 3 inåt, 3 utåt, den innersta 3 inåt, 3 små obe- tydliga utåt. Vistelseort och lefnadssätt: Denna Sorkart är hit- tills fannen endast i Lappmarken, der han dock är väl bekant for invånarne och synes icke vara sällsynt. Han träffas så väl i Torneå som Luleå Lappmarker. Han förekommer mest i björkregionen, och träffas på fälten och i boningshusen 5 ätven skall han förekomma i Lap- parnas tält. Om han är lika skadlig som följande art, är ännu icke bekant. Rödbrun Haplmius (Lemmus rutilus Pall.) ' Artm. Svansen föga längre än hufvudet, jemfjock, utåt belagd med längre här; Öronen mycket utstående ur fallen, som är ofvan rödbrun, under gråhvit ; fötterna grå. Bakersta ki?idtande?i ofvan har 4 . sidokanter inåt. Längd kring S^- t.^ svans. 1- t. Synonymi: Mus rutilus Pall. Nov. Sp. Glir. p. 246. pl. 14. B. — ScHREB. Säugth. IV. p. 672. tab. 88. — Myodes rutilus Pall. Zoograph. \. p. 277. — Arvicola rutilus Desm. Mamm. p. 284. — Sundewall Vetensk. Akadem. Handl. 1840. p. 19. — Kallas på Finska Rusfiia Hiiri. Beskrifning: Hufvudet liknar de föregåendes, men öronen äro högre, kring 3J- lin. höga och till mer än hälften utstående ur fallen 5 de äro inuti och vid kan- ten utvändigt tätt belagda med rödbruna här, för Öfrigt utvändigt med grå. Morrhåren långa hvilaktiga och svarta. Tårna, som hos de förra 5 framfotens tumme kort, försedd med nagel. Svansen tjock, i jemförelse med föregåendes mot roten korthårig, utåt långhårig, slutas med långa styfva hår. Färgen långs Öfra delar- na rödbrun med inströdda svarla hår, som äro talrikast på pannan, nosen och kinderna j nedåt kroppssidorna Öfvergår denna färg småningom och utan märkbar färg- gräns i gulgrått, och blir på undre kroppsdelarna smut- RÖDBRUN MARKMUS, 367 sigt hvitj fötterna mer grå. Svansen ofvan rödbrun med en svart fläck Öfver spetsen, under blekt rostgrå. Skallen: Längd 1 tum, hjernskålens längd 4 lin,, bredd 4 lin. Pannan helt platt utan grop eller fåra. Gränsen mellan fossa temporalis och tinningen temligen tringad. Interparietalbenet åt sidorna afsmalnande (?). Foramen incisivum oval t- af lång, åtminstone lika bredt bakåt som framåt. Framländema framtill gula platt- trinda utan spår till kant. Kindtänderna ofvan: 1:sta har 3 sidokanter inåt och 3 större utåt, den 'meller- sta 2 inåt, 3 utåt, af hvilka den främsta mycket liten j den 3:dje har 4 inåt och 3 utåt. Nedan: den främ- sta har 4 inåt , 4 utåt utom ändslyngan , den meller- sta 3 inåt 3 utåt, den innersta 3 inåt, 3 små utåt. Vistelseort och lefnadssätt: Denna jordråtta före- kommer i Torneå Lappmark*), der hon icke synes vara sällsynt, och förmodligen träffas hon äfven i an- dra trakter af Lappland. Dessutom har Hr W. v. Wright funnit henne vid Kuopio i Finland 5 och enligt Pallas är hon allmän i hela Siberien och Kamtschatka, samt på Öarna mellan norra Asien och Amerika. Hon förekommer isynnerhet i skogstrakter, och hon vistas icke blott på obebodda ställen, utan äfven vid raenni- skors boningar, i hvilka hon intränger och gör skada. Enligt Pallas förtär hon, utom korn och rötter, äfven kött ock fisk 5 hon fångas ofta i de fällor, som blifvit utsatta för Hermeliner och andra rofdjur. Enligt L^- STAD1US är hon i Lappland "ett skadedjur, som klifver upp efter väggarna, på hyllor och vindar, biter sönder kläder, skor, linne m. m. samt äter bröd, kött och andra matvaror." För Öfrigt känner man ej dess lef- nadssätt utom hvad Pallas yttrar, att hon ströfvar kring utan bestämda boningsplatser, och har det egna att hon ej gräfver gångar utan kryper in i de hål, hon träffar. *) Prosten L. L. LvEstadius har skickat den fiän Karesuando. 368 GNAGARE. b) Arvicola: Jemf. sid. 331. Oråbrun Harkmus (Lemmus agrestis Lin.) Artm. Seansen af hufvudets längd eller föga längre, tunn, utåt afsmalnande ; Öronen föga vtstäende ur den yfmga fallen, som dr of van mörkt gråbrun, under samt fötterna blekt askegrå. Längd 4 t. j svans fr. ii lill nära 1-i- t. Synonymi: Mus cauda breri, corpore nigro-fusco , ahdo- mine cinerascenle. Lin. Faun. Svec. Edit. i:ma p. 10. n. 27. — jiius agrestis Lin. Faun. Sv. Edit. 2;dra p. 11. n 30. — Lemmus arvalis Nilss. Sivand. Faun. 1 uppl. p. 489 n. 34. — Nilss. lllum. Fig. Haft. 11,20 — Arvicola arvalis Sundew. Vet. Akad. Handl. 1840. p. 26. Sv. Mark- mus, Plöjråtta; Åkersork. Beskrifning: Hafvudet med trubbig nos, på si- dorna liksom svald. Öronen lemligen stora, runda, dock nästan gömda i den yfviga fallen ^ de ära grå- bruna, vid roten bleka nästan nakna, men i kanten hårbeklädda. Ögonen små, svarta, ligga närmare nä- san än öronen. Morrhåren utstående j de bakre längre än hufvudet, vid roten svarta, vid spetsen hvita. Be- nen korta, täckta med korta tilltryckta hår 5 framfötter- na hafva 4 tår med små spetsiga och krökta klor samt en mycket kort tumme, försedd med en kort och hop- tryckt nagel. Bakfötterna hafva 5 tår väpnade med små spetsiga klorj alla klorna skylas mer eller mindre af hår, som ligga ut öfver dem. Svansen tunn trind, småningom afsmalnande, är belagd med tilltryckta styf- va hår, som dölja fjällen och stå ut kring ^ tum utom spetsen. Hufvudet och hela kroppen, som är täckt af långa yfviga och mjuka hår, synes undersätsig. Färgen ofvan mörkt gråbrun med inblandadt rostgult och svart, inunder askegrå, blekare under magen 5 fötterna gråj klorna hvitaktiga. Svansen ofvan mörkbrun, under grå eller hvitaktig. Till storleken varierar denna art ^ i slutet af April har jag erhållit drägliga honor af 4 tums längd och CRÅBHUN MARKMUS. 369 med svans af 1 tums längd j och på samma gång har jag erhållit hannar som varit mindre. Honan är i all- mänhet större, stundom öiver 4 tum^ och hon har i allmänhet längre svans än hannen^ man trätlar dem hos hvilka svansen är 1J- tum och derötVer. Varierar äfven till färgen, än mer grå, än med mer eller mindre rosfgult eller gulbrunt^ inmängdt med svart på öfra kroppsdelarna. Anmarkn.: Hon varierar i analogi med L. arvalis Pall. , som genom dessa variationer erhållit flera olika namn. Unge af 2 t. 4 lims längd, med svansen mycket tunn af G lin:s längd, har den yfviga fallen of van mörk- grå med föga rostgult, på sidorna och undre delarna småningom öfvergående i askegråttj ben och svans mörkgrå. Unge ännu blind dock hårbeklädd, af 1 tum 7 hn:s längd, med svans af 3 lin., fallen brungul, slät, glänsande med ytterst fina tilltryckta hår 5 inunder och på benen hvitblack^ svans, fötter och Öron mörkgrå. Öronen halfrunda tjocka, nakna. Unge (^likaledes ännu blind) af 2 t. 1 lin:s längd, svans 4 lin. Hufvudet 7 lin. Öronen tjocka, nakna, utstående ur den korta fallen. Denna är ofvan gulbrun glänsande, hufvud och kro|]p ensfärgade 5 under helt hvit med skaip färggräns. Fötter, svans ^ nossidor och Öron mörkgrå. Skelettel: Skallen: \ tum lång 5 hjernskålcn l^- ^i"- lång, 4 lin. bred, bakåt litet smalare, plattad-konvex, oflast med en mer eller mindre märkbar fåi'a långs midten, som fortsattes framåt på pannan mellan kind- bägarna. Näsbenen plattrinda, framtill starkt utbredda. Inlerparietalbenet med en vinkel i midten framtill, samt åt sidurna trubbigt afrundadt med en lilen spels från bakre brädden 5 frän denna nedgår på sidan en crista transversa ända till kanten af hörselöppningen. Grän- sen mellan fossa temporalis och tinningen utgöres af Skandin:s Däggdjur. 'j^ 370 GNAGARE. en utstående tunn kant. Kindbägen i midten bredare plattkuling. Foram, magn. lika bredt som hiigt. Frain- tänderna gula^ de Öfra raed kant utåt^ men utan fåra framom denna. Kind länderna: ofvan har den innersta (utom ändslyngan) 3 skarpa sidokanter utåt och 4 in- åt 5 den mellersta 8 utåt och 3 inåt^ af hvilka den ba- kersta minst ^ den främsta 3 utåt och 3 inåt^ samt knappt rudiment till en 4:de bakerst inåt. Nedan: den främsta lika lång som begge de följande^ utom sista slyngan, framtill med en rund något utåt rigtad emalj- slynga, och dessutom inåt med 5, utåt med 4 sido- kanter 5 den mellersta med 3 inåt och 3 utåt 5 den in- nersta med 2 utåt och ett rudiment till ett 3:dje5 in- åt 3 längre. — Skulderbladet (dess längd Ii bredden) begge bräddarna konkava^ den bakre något längre slu- tas med en spetsig^ den främre med en trubbig vin- kel 5 kammen jemnhög^ nedgår småningom upptill och slutas innan den hinner brädden. Acromion går ned^ (i ändan något bred och framböjd) lika långt som pro- cess, coracoid. som är stark och krumböjd. — Ster- num trindt smalt slutas framtill i två divergerande knö- lar, på hvilka nyckelbenen fästa sig 5 dessa äro långa ^ trindthoptryckta, i två rigtningar böjda. Os humeri lika långt som scapula 3|- lin. med ett högt hoptryckt tvärt utskott på öfra 3:dje delen. Ulna och radius böjda, hopväxta, olecranon tvär med en knöl inåt. Bäcknet: Os ilium främre hälften bredare, ofvan plattad, fram- till utåt böjd 5 bakre hälfien trind, en rund knöl fram- om acetabulum. Os ischii bredt hoptryckt bildar en böjd båge, på hvilken bakåt är tuber hoptryckt j ra- mus adscend. med bakbrädden konvex, står tvär mot os pubisj foramen obturatorium halfrundt med bakre nedra ändan afrundad. Symphysis mycket kort. Os femoris 5^ lin, raktj troch. maj, mest lika hög som det kuleformiga hufvudetj troch, minor bakåtrigtad hoptryckt j spår till troch. 3:tius på benets utsida. Tibia och fi- GRÅBRUN MARKMUS. 371 bula skilda precist lill midten, och der hopväxta till ett. — Vertebrse colli: process, transv. långa ut- och bakåt stående, slutas med en knapp: den 6:te har dessutom en nedåt bakåt rigtad hoptryckt process, som bakåt slutas i en knöl 5 ringarna skilda , sakna process, spinosi utom Epistroph. som har den stor, hoptryckt^ h'amåt och bakåt bred. Atlas har ringen bred, iVamre smal med en tappformig knölj flyglarna föga utstående genomborrade. Costa? 13 parj vertebr. lumbar. 6, utan utstående process, transvers. 5 vert. sacraL och caudaL tillsammans 1 9 ^ då man afräknar 6 för sacr. blir svan- sens 13. Betriiflande magen, jemf. Retzics Vetensk. Akad. Handl 1839 sid. 11. pl 1. fig. 4—6. Anmärkn.: En något större form, med större utstående öron och längre svans , förekommer så väl pä holmar i Öster- sjöns skäl-gårdar som i det inre af landet. Efter exem- plar tagna i Östgöta skären och hvilka företedde betyd- lig olikhet, uppförde jag den under benämningen Lem- mus instdaris. Sedermera har jag fått öfvergångar, som synas visa att den ej är skild irån ifrågavarande art. Vistelseort och lefnadssält: Gråbruna Markmusen förekommer Öfver hela Skandinavien, de allra nordliga- ste delarna må hända undantagna. Dock förekommer hon långt upp i Norriges fjälltrakter. Under min resa 1816 fann jag, uti Fondalcn, i Helgelands Fögderi, döda exemplar af denna art högt upp på sidan af fjället helt nära glacieren. Den kallades af inbyggarne Skogshaltr, och de berättade att hon var för dem den skadligaste af alla möss: att hon infann sig stundom i otrolig mängd och förstörde säden på deras små åker- stycken : att hon började tidigt om våren att afbita den späda brodden, och fortfor med sina härjningar under hela sommaren, så väl ofvan som under jordytan j om vintren infann hon sig stundom i ladorna 5 men många dogo under denna årstid och träffades ofta liggande på 372 GNAGARE. marken, sedan snön bortsmält *). Herr C. G. Löwen- iijELM fann samma art mycket allmän så väl i granska- pct af fjällen, som äfven högt upp på dessa, långt in i snöregionen. Af alla råtlarter trätlade han denna högst uppe. Denna JMarkmus vistas hos oss mest på våta tuf- viga ängar, på åkerfält, i planteringar och . trädgårdar. I södra Sverige är hon allmän och på somliga ställen ytterst talrik. På ängarna gräfver hon gångar långs gräsvallen, och på åkrar och i trädgårdar längs den lösa jordytan, så nära uppe att de synas öfver den, och i sådan mängd på somliga ställen , att hvar man sätter foten, sjunker den ned i hennes gångar. Afven förekommer denna Älarkmus på öar och holmar långs Skandinaviens kuster, samt i buskmark under stenar och' trädrötter. Hon gräfver således med mycken skick- lighet och kan äfven simma. Om dagen ligger hon of- tast dold, så att man icke ser en enda, till och med i de trakter, der jord y lan är tätt genomgräfd af gångar och der hon förekommer i stort antal j blott om natten är hon framme och i rörelse. Födoämnen: Om våren lefver hon af gräsbrodden och sädesbrodden samt af dess rötter. Då säden är mogen, afbiter hon axen, ochhvad hon ej genast för- tär, bär hon bort och samlar i sina underjordiska hål. Då man om hösten rajolerar i trädgårdar, der denna jordmus finnes, träffar man ej sällan i dess underjor- diska gångar det samlade vinterförrådet, bestående i blomsterlökar och de knöliga rötterna af Stachys paht- stris , efter hvilka sistnämda hon isynnerhet är begär- *) Att nämde ^^Skogshattr^'' tillhör nu ifrågavarande art vi- sar ett för mig liggande cranium, som jag fört med mig från Fondalen. Äfven Adj. Lilljeborg har hemfört exemplar af samma art, taget nära snögränsen på ett fjäll, ej långt från Christianssund. GRÅBRUN .MARKMUS. 373 lig och hvaraf hela göpnar finnas samlade. Då säden är inbergad och vinterrägen är sådd^ infinner hon sig på de nysådda åkrarna och plundrar dem. Under vin- tren lefver hon dels 'af det förråd, hon under hösten samlat, och dels gör hon sig gångar under snön och afbiter vintersäd och gräs, och afgnager barken kring unga trädplantor m. m. Fortplantning: Markmusen lefver merendels parvis under hela året. Redan i Mars eller i början af April, så snart vårvärman börjar, företager hon sin parning, och honan, som säges gå drägtig i 3 veckor, föder ungar i slutet af April eller i Maj. Detta förnyas ofta med 6 — 1 blinda ungar i hvar kull, under hela som- maren, ända till dess vinterkölden infaller. Deras bo utgöres af en rund ingröpning i gräsvallen, fylld och öfverlagd med sönderbitet torrt gräs i form af en boll, hvari ungarna ligga. Från den runda ingröpning, livari boet ligger, går en trind gång långs gräsvallen ofvan jord 5 den slingrar sig fram, och der oeh hvar gå hål derur ned i jorden. Sådana bon med nänide antal un- gar har jag träffat på tufviga och sänka ängar, äfven som på högland mark, isynnerhet vid slutet af April, i medlet af Augusti och i början af September. De träflas utan tvifvel hela sommaren. Nijtla och skada samt medel att utrota denna jord- mus: Hon gagnar icke menniskan, men hon tjenar till föda åt rofdjiir och roflfoglar. Der hon finnes i mängd gör hon betydlig skada på ängar, åkrar och isynnerhet unga planteringar. Veslan och .Mullvaden förtära henne, Hon fångas i fällor med morötter, scorzonera m. m. till bete. Det bästa sättet att utrota skadliga jordmöss skall vara följande, som användes i Belgien och fler- städes: man borrar på fälten en stor mängd runda hål af i tums diameter och 12 tums djuplek medelst en nafvare af jern. I dessa hål falla jordmöss, näbbmöss m. fl. och kunna ej komma derur. Man besöker dem 374 GNAGARE. en gång om dagen för att borttaga de fångade och återställa jordhålen i sitt förra skick. 2:o Den innersta kindtandens streck nästan pa- rallela, de ö frigas i ziczac. Kindtandraden baktill lika bred som framtill. c) Myodes: Svansen mycket kort, ungefär af halfva hufcvdlängden, kortare än eller lika med bak- foten; Öronen små eller mycket små, dolda i fallen. Fjäll-LeiTiinel (Lemmus Norvegicus Worm.) Artm. Rostgul och svartbrokig; hvfcudet , halsen och framryggen ofvan svarta med en liten rostgul längs/läck innanför hvardera örat, undra kropps- delarna blekgula; svansen kortare än bakfoten utan klor; framfötternas klor större än bakfötter- nas. Längd 5 — 54- t., svans, med här kring 6 lin. Synonymi: iö'2<.s Norvegicus Worm. Mus.p. 325. Raji Syn.Quad. p. 227. — Mus Lemmus Lin. Syst. \. p. 80. F;n. Sv. p. 11. n. 29. — Retz. Faun. p. 38. n. 39. — Pall. Glir. p. 486. tab. XII. A. — Pall. Zoogr. \. p. 173.— Gmel. Syst. I. 'I. p. 136. n 5. — Mlll. Zool. Dan. Tab. XLIII. — Lemming Buff. Hist. Nat. XIII. p. 314. — Lemming de JSorwege (Lemmus norvegius) Desmar. Mamm. p. 287. — Der Lemming Schreb. Säugth. IV. p. 687. t. 195. A. Pallas' fig.). — Lemmus borealis N;lss. Skand. F.na 1. p. 185. — Observ. sur les migrations des Lemmings; par Ch. Marti.ns*). — LiLLJEBORG ObscFv. Zool. p. 11. — Sv. Fjällrålla, Fjällmus, Lemmel, Lemming, Sabelmus; Noir. Lemcen, Lemelt; Hallingdal. Lomäldre; Lapp. Gadde- Sapan, Lummeck. Beskriftiing: Längd 5 — o± t., svafns. ulan hår Ii- lin. med håren 6 — 7 lin. Framfötter med handlofve *) Hr Martins menar (p. 4) att alla Förf. som skiifvit om Fjällråttan sednare än Pallas, blott eftersagt hvad han anfört, utan att af egen erfarenhet känna något om denna djurart. Detta omdöme är ej riktigt. Skandinliviens Zoolo- ger hafva länge och genom egna undersökningar haft känne- dom om denna märkvärdiga djurart. Hr Martins har ej särde- les ökat vår kunskap derom. rJÅLL-LEMMEL. 375 och klor 5^ lin. klopna Öfr. 2 lin. Bakfött. från hasle- den till klospetsen 6^ lin. Klorna öfr. Ii Ii"- — ^^^~ vudet rundt äggformigt med kort trubbig nosj läppar- na på sidorna iippdrifna och den öfra klufven ända till näsan. JMorrhåren kortare än hufvudet^ svarta, blan- dade med hvila. Öronen mycket korta , runda, kanta- de med länga hår och helt gömda i fallen. Halsen kort. Hela kroppen synes myckel tjock af de täta ut- stående hår hvarmed han är betäckt. Benen korta med tilltryckta här. Tarser och fötter äfven inun- der tätt belagda med styfva hår. — Framfötterna hafva 4 tår, väpnade med långa starkt krökta hop- tryckta, inunder räfllade klorj den korta tummen med en tjock trubbig och mycket hoptryckt nagel, som ej räcker nästa klo. Bakfötterna hafva 5 tår försedda med något mindre krökta och mindre undersättsiga klor. v Alla klorna till en del skylda af framliggande styfva hår. Svansen tjock, något klubblik, från roten till mid- ten täckt med kortare, derefter med längre styfva borsthår och slutas med en pensel af borst. Färgen ofvan rostgul nedåt sidorna blekare och undre kropps- delarna ännu blekare gula. Hufvudet ofvan och på si- dorna, samt framryggen ofvan rent svarta glänsande med en aflång rostgul iläck på hufvudet innanför livar- dera örat. Ofriga ryggen med ett mer eller mindre tydligt svartaktigt streck, långs hvardera sidan gående tillbaka och förenande sig på länden. Stundom är den- na färgteckning mindre tydlig. Skelettet: Skallen: Längd i tum 24- lin. Hjern- skålens 04- lin. 5 bredd öfver roten af process, zygom. ö-ij öfver Öröppningen 5 lin. Hjernskålen i det hela fyrkantig, framtill tvär, med en starkt hoptryckt afrun- dad tlik mellan tinning och fossa tempor. ofvan plattad j mellanbalken trindad med en kant långs midten hos de äldre, med en tlack ränna hos de yngre, hiterparie- talbenet åt sidorna afstympadt. Nosen jemtjockj näs- 376 c iS A G A R E. benen framtill breda och på sidorna nedgående. Fo- ramin. infraorbit. nedtill sn:u"jlare spetsigt. Kindbågarna i midten mycket breda och platta med en inskuren vik i Öfra brädden framoin midten. Foramina incisiva sma- la, jembreda, slutas långt framom kindtänderna. Ben- pukorna ägglika med smalare ändan inåt och framåt rigtad. Foram. magn. nästan ^rundt. Framtänderna, de Öfra, med framsidan rigtad snedt bakåt och försedd med en fåra, framkanten giilaktig, eljest -hvita j de un- dra hvita, hoptryckt triiida med en kant bakåt. Kind- tänderna ofvan i främsta 3 sidokanter utåt^ 3 mindre djupt och spetsigt inskurna inåt 5 mellersta 3 utåt och 2 inåt emedan de 2 främre sammansmält till 1 platt 5 den innersta 4 utåt och 3 — 4 inåt. Kindtandraden 3-|- lin. I underkäken har den främsta 3 utåt, 4 inåtj den mellersta 3 utåt, 3 inåt 5 den innersta 2 utåt, 3 inåt. Hela tandraden lika bred baktill som framtill, men sma- lare i midten, tandraderna bakåt divergerande. Led- knappen högt uppslående och med smal jembred hals. Öfriga skelettet: Scapula solfjäderlikt med (ifra-främre vinkeln starkt afrundad , Öfra-bakre något mindre än en rät, mer än dubbelt så långt som bredt. Långs mid- ten löper spina scapulae och delar benet i 2 lika stora halfvor, börjar ett stycke nedom Öfverbrädden, är tem- ligen hög och jemnhiig, skiljer sig vid nedre tredjede- len från benet och bildar Acromioii, som löper nedåt, blir bredare, platt och på långs konkav. Os humeri något litet längre än Scapula, trindtkantigt med ett, kort men högt och hoptryckt utskott något öfver midten. Underarmen lika lång som Os humeri, något bågbötjd efter hela sin längd och dess ben hopväxta 5 olecranon inåt böjd. Clavicula långt som Scapula till början af Acrom., smalt krökt i 2:ne rigtningar, trindadt något tjockare åt stern. .Manubrium framtill något bredare med en stor ledyta åt hvardera sidan. — Bakre extrerai- teterna: Os ilium framtill starkt utböjdt, långs utsidan FJÄLL-LEMMEL. ■ 377 hoptryckt trindadt^ uppsidan platt, mot denna stå ver- tikalt ossa ischii och pubis, det förra mycket bredt, det sednare smalare, förenas i ett bredt afsmalnande utskott, som förenar sig med sin make och bildar en ytterst kort symphysis, vida kortare än bredden af fö- rarn, obturat. Delta är icke stort, nästan halfrundt med rätare brädden åt os pubis. Os femoris kortare än tibiaj på utsidan upptill med en starkt utstående läng kant, som sträcker sig ned nära benets midtj detta är derefter halftrindt, l)aktill platt. Crus: tibia och fibula något nedanför midten liopviixta till ett en- da trindt ben 5 i öfra delen der de till ^ nedom mid- ten äro skilda, omfatta de en aflång öppning. Tibia framtill ofvan med en utstående utåt böjd kant. Hu- merus: Halsens verfebrer bredast af alla 5 inga process, spinosi, utom på 2:dra, der den ;ir lio|)tryckt, något bakåt rigtadj Allas har (lyglarna framtill konkava. Co- sta3 13 parj vert. lumb. 6, med små spår till proc. trånsv. utom de 2 sista, framåt riglade 5 process, spi- nos. fyrkantiga, hoptryckta, temligcn låga, störst på de bakre. Vert. sacrak och caud. 1ö af hvilka de 3 sacr., den yttersta caud. blott ett rudiment. Vistelseort och lefnadssält : Fjiillrättan har sitt egent- liga slamhäll på den stora Nurrska fjiiljryggen och på de vilda bergskedjor och hedar som derifrån utgå. Här förekommer hon i videts och dverg-björkens region, och träffas stundom ända upp bland drifvorna på nak- na fjällen. Så liar jag träfiat halfvuxna ungar på sjelf- va drifvorna högst u|)p på fjället i vestra Norrige, i Juh månad 182G. Mest finnes hon dock i tufvig mark bland dvergljjörk , der hon i tufvorna gräfver sina gån- gar, ofta till stort anlal, och hvarvid hennes långa och starka, krökta, klor komma henne väl till pass. Un- der min resa i Norrige 18 IG träffade jag denna fjäll- råtta i mängd i trakterna kring Fjället Heilhornet mest på sänka ställen i tufvig mark beväxt med mossa och 378 GNAGARE. dvergbjörk. Ehuru, likasom hela släglet, ett mera nattligt djur, träffades dock en och annan utanför eller uti gångarnas Öppningar ^ men så snart jag nalkades skrek hon till, och sprang in. Någon gång hände att jag satte foten för Öppningen j hon sprang dä åt annat håll, men förföljd satte hon sig på bakdelen till mot- värn och skrek, eller skälde och fräste. Man har för- sökt att i sådan ställning sticka till henne en käpp, i hvilken hon då hugger fast med sådan glupskhet, att man dermed kan lyfta henne högt från marken. Hon är således mer arg och ilsken än hennes samslägtin- gar. Men hvad som isynnerhet från urminnes tider gjort denna Fjällråtta så ryktbar är att hon, efter obe- stämda längre eller kortare mellantider, om hösten sam- lar sig i oräkneliga skaror och utvandrar i rät linea åt det väderstreck som truppen en gång tagit. Dessa vandringar utgå från fjällryggen, Fjäll-lemmelns egent- liga stamhåll, antingen åt vester, då tåget ofta slutas i Nordsjön, eller åt öster, då det vanligen slutas i Botniska viken. Under dessa vandringar sky de ingen ting som kommer i deras vägj floder simma de Öfver, stenar Öfverstiga de, och om branta klippor möta, så gå de väl åt sidan, men, komna förbi hindret, fort- sätta de sin vandring i samma rigtning, som förut. Om dagarna ligga de stilla, och dessa tåg anställas mest om nätterna. Ögonvittnen hafva berättat mig att der ett sådant tåg framgått, ser marken ut som om elden gått Öfver den: gräs, mossa, löf och qvistar som sut- tit nära marken , allt är förtärdt och sjellVa svalen få- rad. JMånga förläras af rofdjur och rofToglar, som in- finna sig vid sådana tåg 5 de som slutligen hinna haf- vet kasta sig deri och uti den en gång tagna rigtnin- gen simma tills dess de drunkna. Det skall, enligt mig meddelade underrättelser, icke sällan hafva händt, i Nordlanden och Finmarken, att fiskare som under höst- aftnarna legat nära kusten med sina drifgarn, helt oför- rJÄLL-LEMMEL. 379 varandes funnit sig omgifvna af dessa smådjur^ hvilka upp- klättrat på den lilla båten i så otalig mängd att de ho- tat sänka honom. Ofta skola de efter sådana vandrin- gar finnas döda, flytande på hafvet och betäcka en stor sträcka af dess yta. De, som ej omkomma un- der vandringen, vända tillhaka nästa sommar, men knappt en hundradedel återkommer. I öfra Hallingdalen sades Fjäll-lemmeln infinna sig om hösten, qvarblifva hela vintren^ men om våren då "groen" kommer upp, dör han. - Följande berättelse, om Fjällrättans vandringar i vestra Norrige, är lemnad af Prosten Heyerdahl i Stang- vig åt Adj. Bar. v, Dcben, som meddelat mig den. Stangvig socken, ett par mil innanför Christiansund är belägen vid foten af fjäll , som för det mesta stiga rakt ned i fjorden eller blott lemna mellan sig och vattnet en smal strimma af odlingsbar jord. Hit komma '^Le- mänen" vissa år ner i obeskrillig mängd i bygderna samtidigt öfver hela stora landskapen 1 827 gjorde de isynnerhet en gruflig skada, emedan de kommo me- dan grödan ännu stod på marken, 1834 mindre, eme- dan det mesta var inbärgadt. Deras förödelser kunna nästan jemföras med de Egyptiska gräshoppornas. Man satte, 1 827, en tvärslå på sädeskrakarna, att kärfvarna ej skulle komma ned till marken, men de klättrade ändå upp på kraken och sutto lätt som foglar på kärfvarna. I prestgården höllo de ofta sådant väsen under slags- mål med hvarandra och med kattorna, att presten knap- past fick nattro. Lemnades dörrarna Öppna, gingo de in i husen. De komma aldrig ner i daltrakterna, förr än gräset på fjällen är förtorkadt eller vissnadt. De gnaga sjelfva gräs- svålen, så att i en frakt der de härjat, måste man skicka kreaturen öfver till andra sidan fjorden, att de ej skulle svälta ihjäl. Innan vintren ha vanligen omkring -j-^^ gifvit sig ut i fjordarna och förgåtts, men de öfriga bli qvar öfver hela vintren, göra sig talrika gångar under snön och 380 r.NAGARE. afgnaga barken på träd och buskar, så att dessa ofta om våren ses ha en hvit ring nära roten och gå ut 5 men när snön smält och nytt gräs börjar uppspira, för- svinna Fjällrättorna alla på en gång. Samma berättelse har jag här ofvan anfört från Hallingdalenj den går som folksägen öfver allt, och den är så gammal att den redan anföres af Olaus Magnus *). Afven tiär vid Sfangvig berät- tades att Lemlararna ofta försöka att springa upp längs årorna på båtar i fjorden ^ andra ser man i rnängd flyta döda och döende omkring. — Ibland hemsöka de städerna j Hernösand öfversvämmades af dem 1n23 och Trondhiem 1837 eller 1834. Rörande den Fjäll-lemmel- vandring som 1823 inträtTade till Hernösand, har Pro- fessorn N. J. Berlin Icmnat mig följande underrättelser: "De första dagarna af Oktober månad år 1 823 hade ett tåg Fjäll-lemlar ankommit till Hernösand och omkring- liggande orter. Djurens mängd var så stor, att de på stadens gator sjeltdöda och dödslagna måste bortföras lasstals. iMot slutet af månaden försvunno de smånin- gom. De voro ingalunda skygga, utan beto i den käpp, hvarmed man slog dem. Taget kom från Nordvest. Huru långt efter hafskusten de voro synliga kan jag icke säga, men tror, att man sett dem åtminstone mel- lan Sundsvall och Umeå, nära 30 mil. Deras antal måste räknas efter millioner. .Man berättade huru de i tät trupp alllid framgingo i rät linea, öfverstigande alla i vägen liggande hinder och simmande öfver sjöar och floder, hvilka voro fyllda af en otrolig mängd drunknade djur. Den dåliga hövexten året dei-på an- sågs vara förorsakad af Lemlarne, hvilka förtärt gräs- rötterna, så att hela ängar voro alldeles kala. Fjiillråttans- vandringar ske på obestämda tider, med längre eller kortare mellanskof. Doktor Högberg *) Lib. XVIII. cap. 1 6. '"Vivit hoc agmen donec non gu- staverit herbam renatam." FJÄLL-LEMMEL. 381 i Carlstad, lemnade mig genom bref 1819 följande uppgift: år 1789 om hösten kommo Lemlarne ned till Wermeland, der de ej pä 100:deår visat sig. De gjorde ingen skada, åto renmossa och dvergbjörk, samt försvunne om vintren. — • Vintrarna tillbringar denna rattart under snön, der hon gör sig gängar längs marken, äfven som hon gör gängar upp tiil snöytan. iMcn många dö un- der denna årstid 5 under sommaren 1816 såg jag en otrolig mängd sådana Fjäll-lemlar, som under föregåen- de vinter dödt, isynnerhet i trakterna kring Ranen- fjorden. — -Man har någon gäng sett dem falla ner m' luften. ^lan trodde derföre fordom och mången okunnig tror ännu, att de regna ner från skyar- na. Naturforskare hafva velat förklara detta fenomen derigenom , att rofToglar skulle hafva ur sina klor nedsläppt en eller annan, som gifvit anledning till berättelsen. Trovärdiga män, (bland hvilka jag kunde nämna åtskilliga ur mina reseanteckningar i Nordlanden 1816), som berättat mig att de sjelfva sett då flera på en gång nedfallit i hafvet, hafva förklarat fenomenet på det vis, att en stark hvirfvelvind på fjälltoppen fat- tat uti Fjällråttornas yfviga pels, då de kanske lupo på den isiga drifvan, der de ej lätt kunde fasthålla sig, och sopat dem ned i hafvet nära det kala fjällets fot. För min del finner jag ingenting orimligt i denna för- klaring. - Födoämnen: Deraf, att bakcrsta kindtanden har strecken parallela, hvarigenom tandformen närmar sig Hasselmusens och Bäfverns, kan man finna att Fjäll- lemmeln icke blott är mer uteslutande växtätande än de föregående Jordmössen, utan äfven att han lefver af mer saftlösa växter: blad, gräs, b^rk, mossa, gräs- rötter och lafvar^ och detta instämmer fullkomligt med erfarenheten. Han ligger icke i dvala, utan gräfver gångar sommar och vinter, men han samlar intet vin- terförråd. 382 GNAGARE. Fortplantning: Likasom hos flera andra Lemmus- arler gor honan sig ett bo, hvari hon fuder sina un- gar. Det består i sönderbilet gräs, lOf och qvistar, är försed t med ett rund t häl på sidan och ligger inuti bottnen af en gång under en tufva. Hon föder 5 — 6 ungar i hvar kull, och det är högst sannolikt att hon föder mer än 1 kull om året. Ungarna äro fläci^iga straxt efter födseln. Både i Juli och Augusti har jag funnit halfvuxna ungar. ISijlta och skada: Af det föregående hafva vi sett att Fjäll-lemmeln gör stor si^ada under sina härjande tåg 5 han gagnar derigenom att han tjenar en mängd rofdjur och rotlbglar till föda. Skos:s*£ 513 liknar till utseende grädda och är mycket kraftigare och mera födande än komjölk. Man kan blanda mycket vatten deri, utan att skada dess godhet^ ja till vanligt hushållsbruk är hon, i sitt rena tillstånd, allt för fet. Af den, som ej njutes färsk, tillredes ost 5 men sällan smör. — Vid jultiden äro Renarne fetast till slagt. Med Renens kött och mjölk föder Lappen sig, med skinnen bäddar han sin säng och kläder sig om vintren j af senorna göres tråd hvarmed kläderne sys, af benen förfärdigas skedar o. s. v. Äfven brukas Re- nen om sommaren som lastdragare att bära klöf, om vintren som kör-Ren att draga Akjan eller Pulkan (Lap- pens båtlika släda). Denna slädfart är både nöjsam och snabb 5 men fordrar öfning hos den åkande. Stun- dom händer det att Renen blir ond och, i stället för att springa, vänder sig mot den som sitter i Akjan, samt gifver honom med framfötterna slag på slag. Den- ne som sitter nedbunden, har då ej annat medel för att värja sig, än att omhvälfva Akjan, så att han sjelf kommer inunder den. Den uppretade Renen fortfar att slå på kölen eller bottnen af slädan, tills sinnet går öf- ver, då resan åter fortsattes. 2:o Med ända till spetsen trinda och frän roten pä alla sidor knottriga horn. Hjort (^Cervus Elaphus Lin.) Artm. Nosspetsen bar; svansen kort; härhor ste pä bak" sidan af benet öfver midten. säger: ''den qvantitet af mjölk som erhålles af hvarje Ren, uppgifves olika, af några till 4, af andra åter till -i -.dels kan- na dagligen''. — Således torde medium eller I kanna som uppgafs i förra upplagan vara det vanliga. Eljest är ju lätt . begripligt, att Renen likasom kon kan gifva mycket olilia mjölkqvantitet. Skandn:$ Däggdjur, 33 514 hjortslXgtet. Hornen: trinda, fint knottriga, riglade uppåt, hakat och något utåt, samt mot spetsen böjda inåt; endast från främre sidan mer eller mindre greniga. Färgen: Om sommarn rödbrun med rödgul bakdel; om vintren rödaktigt grå. Längd från nosspetsen till svansroten kring 6-7 fot^ höjden 4 f. 21 — 4 t. Svansen 6 tum. Synonymi: Cervus Elaphus, Lin. Faun. 40. Retz. Faun. p. 42. — - Gmel. Syst. I. p. 176. — Cerf, Biche et Faen, BuFF. Hist. Nat. VI. p. 63. t. 9, 10, 12. Edit in 8:o XI, p, 85. med tigg. — Stag, Pen Brit. Zool. I. p. 41. — Red Deer Bell Brit. Quadr. p. 394. fig. — Roth- Hirsch, Bechst. N. D. I. p. 453. — Edel-Hirsch, ScHREB. Säugth. V. p. 996. tab. 247. fig. A. E. — Sunde- WALL Jägaresällsk. Tidskrift 1834. sid. 994*). Sv. Hjort, han. Hjortoxe, hon. Hind, Hjortko; Norr. Röddyr, hon. - Dyrkolle. Beskrifning **} .• Kroppsbyggnaden smärt , benen höga oeh spensliga, hvilket, jemte den ansenliga hufvud- prydnaden, gör Hjorten till ett af de skönaste djur i skogarna. Hufvudet är aflångt och litet ^ i förhållande till kroppen. Öronen stora, uppresas vid det minsta buller. Ögonen stora och lifliga, stå vidt skilda och hafva gul iris. Under den främre Ögonvinkeln finnes en aflång grop, något mer än en tum djup, hvari en fuktighet utsvettar, hvilken i början är mjuk som vax och luktar illa, men hårdnar småningom till en hornartad välluk- tande massa. Näsborrarna vida och rundaktiga. I öfra käken finnas två trubbiga hörntänder. Hornen trinda, tjocka och knottriga, samt på åtskilliga ställen på långs fårade 5 i dessa fåror hafva de blodkärl legat, som när- de den hud, hvarmed de unga hornen voro beklädda. *) Till denna utförliga afliandling hänvises Läsaren före- trädesvis. **) Ett skönt e.vemplar har, af Hans Excellence Hr Grefve Piper, blifvit skänkt till Lunds Zoologiska museum och finnes nu der uppstoppadt och i skelett. Hjort. 515 t)e trinda, knottriga och spetsiga grenar, som från främre sidan utgå från hornen, äro, likasom hornens storlek, efter djurets ålder, till antalet olika. En gren utgår tätt ofvanför kransen 5 en annan pä midten af hornet, och mot dess ända stå några, flera eller fär- re *). Då Hjorten springer, ligga hornen horisontelt åt ryggen. — Halsen som är lång, bäres hög och kruni, hvilket ger Hjorten ett modigt utseende. Länden är hvälfd. Låren tjocka och runda. KlÖfvarne svarta och glänsande. Färgen är vanligen under sommarn rödbrun, el- ler kastanjebrun och på buken hvitaktig, om vintren mera grå. Hinden, som är mindre, saknar horn, och har icke heller Hjortens sköna växt eller präktiga resning. Artförändring. Hvita Hjortar träffas sällan och, så vidt jag vet, aldrig hos oss. Som tama förekomma de någon gång. Anmärkn.: Hornen fällas ärligen. Gamla Hjortar fälla dem i slutet af Februari; de yngre i Mars, April eller Maj. Re- dan inom fem dagar visa sig spår till nya horn, hvilka inom fjorton dagar tiunnit en half fots längd samt gifvit den första grenen, och i lO.de eller Uide veckan har hornet hunnit sin fulla växt. I Juli eller Augusti lossnar huden och afrifves mot buskar och trädstammar. Man kan af grenarnes anta!, till en viss tid, bestämma Hjor- tens ålder. En ung Hjort får efter första året blott enkla horn utan grenar; efter andra året får han en gren på hvart horn; efter tredje tre eller fyra; efter fjerde ett • lika antal; efter femte fem o. s. v. ända till 8:de året, efter hvilken tid antalet af grenarna ej bestämmer åldern. Vistelseort och lynne : Med undantag af Skåne, och måhända Kållandsön i Vestergölland, träffas Hjorten *) Hornen äro ibland monströsa. Jag har sett ett par sådana. På det ena voro de två öfversta grenarna ho- risontelt utplattade och mycket breda samt i kanten de- lade. — Rörande fossila Hjorthorn se Tillägget. 33» (^ 516 hjoutslXgtet. nu mera aldrig vild i någon Svensk provins. Icke hel- ler finnes han i det inre af Norrige^ men i de vestra kusttrakterne och på några öar i Bergens och Trond- hiems Stift, ända upp i Nummedalens Fögderi, träffas han ännu *). I Skåne förekommer Hjorten ännu tem- ligen talrikt i skogarne på vissa trakter j likväl har dess antal i sednare tider ansenligt aftagit, likasom de sko- gar i hvilka, han fordom lefvat. Då Skåne ännu utgjor- de en ödeskog, endast afbruten af insjöar, träsk och moras, funnos Hjortar i mängd i hela landskapet **). Hjortarne lefva gerna i större skockar tillsammans. *) Hjorten förekommer på Hittern, Ottersön, vid Namself- vens utlopp (Esmark). — 1 Juni månad 1816 såg jag i Trond- hiem en Hind, som var skjuten i grannskapet. På Ottersön, som ligger mellan 64:de och 65:te breddgraden, skall, för få år sedan, hafva funnits en mängd Hjortar, livilka dock un- der de sista åren betydligt minskats genom Vargar och an- dra Rofdjur, som under vintrarne infunnit sig. **) Man har påstått att Hjorten ej vore ursprunglig på Skan- dinavien och att han först blifvit i Sverige införd under Gu- staf I:s regering. Ett evident bevis för motsatsen är följan- de : för tlera år sedan erhöll jag af en Bonde ett par Renhorn, funna på 14- alns djup i Fals mosse nära Lund, samt ett Hjorthorn funnet på samma ställe på 3 alnars djup på bott- nen af mossen. Detta sednare var fäldt; hos de förra, som voro afbrutna, lag hela skelettet, men var multnadt. Det är klart att hjorthornet kommit på sitt lägerställe då mossen än- nu var ett öppet vatten, och att Renen omkommit på sam- ma ställe, sedan der bildat sig ett moras. Hjorthornet hade således legat länge på insjöbottnen, innan Renen satte sig i gyttjan. Men nu vet man, att Renar icke funnits i Skåne se- dan Gustaf I:s tid — (troligen ej pä de sist förflutna 1000;de eller ;2000 åren); derföre måste Hjorten hafva funnits här långt före nämde tid. — Hjorthorn äro ej sällsynta i torf- mossarne på Skånska .slätten. Äfven är ett förkalkadt hjort- horn funnet i tuffkalk-lagret vid Benestad och, jemte ett fot- ben af Vildsvin, som träffats i samma tuftkalk, skänkt till Lunds Museum af Hans Excellence Herr Grefve C. Piper. HJORT. 517 Under parningstiden skola desse upplösa sig till flera mindre sällskap efter deras olika ålder. Hjorten har merendels en bestämd trakt på hvil- ken han uppehåller sig och hvilken han icke gerna lem- nar. Denna- uppehållsort kallar man ett Hj örtstånd. Härifrån kan endast hungern^ parningsdriften ^ täta för- följelser eller vedfällning drifva honom. Hjorten är renlig och snygg. Han äger en skarp syn, en fm hörsel och lukt. Dess skri liknar kons, men är mera gällt och mer uthållande. Af naturen är Hjorten from och skygg ^ men blir stundom i tamt till- stånd ganska ilsken. Man har anmärkt att han tycker om musik; och att han under jagten stundom framloc- kas genom skallet af valdhorn, skallmeja och flöjt. Födoämnen: I solnedgången lemnar Hjorten vanligen sitt stånd och går ut för att beta. Han blir på betet hela natten och drager sig först i gryningen åter in i tjocka skogen. Dess föda består i gräs, örter, löf, ban- gen, säd, så väl vintersäd som sommarsäd, isynnerhet hafre. Af säden förtär han halmen så länge den är grönj sedan denne blir hårdare, äter han blött kärnan. Med sin fina lukt kan han på långt afstånd uppvädra de födämnen han tycker om, och då en flod finnes mellan honom och dem, simmar han med lätthet der- öfver. Under parningstiden förtär han flera slags svam- par, och vid vintrens början uppsöker han ollon och bär. Under vintren, då snö betäcker marken, blottar han den med klöfvarne, för att komma till gräsvallen. Äfven njuter han då mossa, ljung, knoppar, qvistar och bark af yngre träd. Den äldre Hjortens parningstid infaller kring Egi- dii dag, eller i början af September. De yngre para sig en half eller hel månad sednare. En enda stark Hjort är tillräcklig för 20 Hindar. Finnas flera yngre hannar, så blifva de merendels af den starkare bort- drifna. Finnas två lika starka, så uppslå ofta blodiga 518 hjortslXgtet. strider, under hvilka de med sina spetsiga horn illa handtera hvarandra, och en af dem blir ej sällan på platsen. Under parningstiden är Hjorten ilsken och den brunstige Hjorten är, äfven for menniskor, farlig att rå- ka ut för. Han uppkastar jorden kring sig med hor- nen och frambenen, samt uppger ett rysligt och häf- tigt skri, hvilket ofta höres mer än i mil, isynnerhet om morgonen i gryningen eller om aftonen i skymnin- gen. — Parningen sker vanligen om morgonen. — Kin- den går dräglig 84- månad till 40 veckor, och föder i Maj, i en tät skogstrakt, på en bädd af mossa, en^ sällan två kalfvar. Efter 4:de dagen följer kalfven sin moder, som vårdar honom med ömhet samt daggar honom till dess hon åter blir drägtig, då han kan föda sig utan mjölk. Ända till tredje månaden är Hjortkalf- vens färg gulbrun, beströdd med hvita iläckar. Om kalfven är af hankönet, får han efter första året två enkla hornspetsar, hvilka derefter grena sig som förut är nämdt. Han växer ända till 8:de året. Ungen låter tämja sig, om han tidigt tages från modren och uppfödes med komjölk. Tama Hjortar haf- va blifvit brukade som spann att åka efter j men att rida på dem, dertill har man aldrig kunnat inöfva dem. Jagt: Hos oss uppsökes Hjorten i de skogar, der han vistas, och skjutes med kula. Se Profess. Sunde- WÄLLs anförda Afhandling. Nytta och skada: Köttet, isynnerhet af de yngre, är ganska läckert och ätes vanligen stekt. Huden be- redes af Sämskmakare, och deraf förfärdigas benkläder, handskar, sabelgehäng och andra remtyg. Håren kun- na tjena till uppstoppning som andra nöthår. Talgen användes till såpa och talgljus. Hornen nyttjas till skaft på knifvar m. m. Äfven fås af dem ett bekant och för- träfiligt gelé. Dessutom tillreda Apothekare deraf flera preeparater, hvilka kunna efterses i Pharmacopoeen. — »ADJUR, 519 Der Hjortar finnas i större antal^ göra de betydlig ska- da på gräs, säd och ung skog. Rådjur [Cervus Capreolus. Lin.) Artm. Nosspetsen bar; svansen nästaningen; hårborste på utsidan nära hasleden. Hornen: trinda upprättstäende , frän kransen till midten groft knaggliga, frän midten till spetsen både fram- till och baktill gr enig a. Färgen : om sommaren gulbrun, om vintren gråbrun, med hvit stuss. Längden kring 4 fot, stundom 4 fot 2-4 t. j höjden kring 2^ fot. Sy no ny mi: Cervus Capreolus Lin. Sy st. Nat. 1. p. 94. — Faun. Svec. p. i 4. — Retz. Faun. n. 47. — G.mel. Syst. L Lp. \%0. — Chevreuil et Chevrette Buff. Hist. Nat. VL p. 198. tab. 32. 33. Edit in 8:o XIL p. 96. — Äoe Pen. Brit. Zool. L p. 49. t. 4. — Roe Deer Bell Brit. Qua- drup. p. 407. fig. • — Das Reh Bechst. Nat. Deutschl. \. p. 487. — ScHREB. Säugeth. V. tab. 252. A. B. Sv. Rådjur, Rå, Råbock. Norr. Raadyr. Beskrifning: I skönhet täflar Råbocken med Hjor- ten^ ja hann äger till och med mer liflighet och, som man påstår, äfven mer stolthet än denne, fastän han i storlek vida Öfverträffas af honom. Det angifna längd- måttet af 4 fot är taget af en hanne, som för några år sedan blef skjuten här i Skåne. Från nosen till bo- garna höll han \ f. 6. t. Hufvudets längd var 9 tum, något hoptryckt, slutas med en lång trubbig nosj Öro- nens 6i t., bredden mellan ögonen 3 tum^ höjden öf- ver bogarna 2 f. 6 t. och litet mer öfver länden. Svan- sen var ingen, blott en liten obetydlig knöl. Öronen, som sitta If t. bakom hornen, äro lansettformiga och invändigt bevuxna med långa ullika hvitaktiga hårj hor- nen som sitta 2 t. bakom Ögonen, stå vid roten så nä- ra sammans att de stora benkransarna nästan röra hvar- andraj de blifva ända till 10 tum länga, äro upprätt- stående och mot ändan något böjda mot hvarandra. 520 hjortslXgtet. Från roten till midten äro de starkt knöliga och utan grenar j ofvan midten sitter den nedersta grenen fram- åt^ och något ofvanför denna sitter den följande bakåt o. s. v. Sällan har denna art hörntänder *). Halsen är lång, väl bildad och bäres af Råbocken mera högt än af Rågeten. Benen äro spensliga och klöfvarna samt ^ biklöfvarna svarta och glänsande. Svansen är kort och nästan omärklig. Bocken har en lång hårtofs under bu- ken vid trakten af födslolemmen, och på denna kän- nes han lätt af Jägaren, äfven på afstånd. Ögonen som äro medelmåttigt stora ligga 5 tum från nosspetsen. — Hela nästibben bar och svart, utan fåra i Öfverläppen, med stora böjda näsborrar. En mindre svart fläck Öf- ver och en större på hvardera sidan om nästibben. Fallen är i bottnen askgrå med gulbruna eller gulgrå hårspetsar. Öfver näsan och Öfverläppen genom munviken till underläppen går ett svart streck. Utom dess är underkäken hvit. Öronen i kanten svartakliea. Stru- pen hvitgrå. Buken smutsigt hvitgul. Underbenen hafva korta tilltryckta brungula hår. Stussen liksom tvärt af- huggen och rent hvit. I vinterdrägt är: pannan och nosen grå stickelhåriga. Öronen gråbruna, i spetskan- ten svarta. Öfra kroppsdelarna gulbrunt stickelhåriga på en mörkare botten, nedåt sidorna ljusare, inunder gulgrå. Benen brungula. Hornen fällas årligen 3 här i Skåne redan i slutet af December. I sjunde månaden efter födseln får Rå- bocken två enkla horn utan grenar. Vid följande horn- vexling bli dessa längre. I fjerde året bli de greniga, och grenarnas antal ökas ända till 3 eller 4, sällan flere, på hvart horn. Efter slutad brunst fällas de, och *) I Musei samling finnes likväl ett Råbocks-Cranium som på ena sidan har en spetsig hörntand, men på den andra si- dan finnes ingen. RABJUB. 521 de nya äro åter i tredje månaden fullkomligt utvuxna, samt ludna till Mars eller April månad. Rågeten är mindre, smalare och spensligare. Hon är vanligen hornlös 5 någon gång, men sällan, har hon ett par mycket korta horn. Vistelseort: Rådjuret förekommer i Skåne, Halland och Blekinge, men knappast nu mera i Småland, Öster- götland eller Nerike *). I de nordligare landskapen träffas det aldrig. På Pontoppidans tid fanns det i Norrige, ända upp i Numraedalen: men troligen finnes det icke mera der. På vissa trakter i Skåne och troligen äf- ven i Halland förekomma ännu Rådjur mindre sällsynt. Isyn- nerhet träffas de på vissa Säteriers ägor, der de förstån- digt vårdas t. e. på Hjularöds, Öfvedsklosters etc. sko- gar j men de Rådjur som derifrån utkomma på Bön- dernas skogar blifva straxt fogelfria. Rådjuret tycker om högland ta, bergiga trakter, samt ren och torr luft, liksom Hjorten trifves bäst i djupa skogar och Dåfhjorten på öppna skogsslätter. — I yttre kanten af skogar som gränsa till sädesfält och i unga skogslundar är Rådjurets käraste tillhåll. Endast en hård vinter drifver det, för någon tid, in i täta skogar. Rådjuren lefva familjvis, men samlas aldrig, som Hjor- tarna i större skaror. De skola lefva i engifte och ma- karna vistas sammans under hela lifstiden. Om denna uppgift är riktig, utgöra de ett undantag bland alla Idis- lare. — Deras lukt är utomordentligt fin, deras hörsel och syn skarpa. De kunna simma väl, och löpa med utmärkt snabbhet. Det är en skön syn att se dem dansa öfver ett fält och dervid med vindens lätthet flöja öfver de buskar, som stå i deras väg. Anmärkn. : Äfven af denna Hjortart förekomma stundom fossila skeletter i våra torfmossar i Skåne, till och med i de all- *) Der det fordom äfven funnits. Jemf. Jägare-Sälhh, Tidshr. -1832. sid. 94. 316. 522 hjortslXgtet. ra äldsta t. ex. under Järavallen, hvaraf man med säker- het kan sluta, alt denna djurart hörer till landets äldsta postdiluviana Fauna. Födoämnen: Dessa äro om sommaren gräs^ örter och unga löf, isynnerhet af videarter, björnbärsbuskar m. m. Äfven besöka de sädesfälten då säden ännu är grön, och de skola isynnerhet tycka om bladen af bö- nor. Om vintren gnaga de barken af unga träd, samt förtära lafvar, gräs, säf, ollon o. d. Äfven afbeta de trädknoppar och unga qvistar. Fortplantning: Parningstiden inträfTar hos några ti- digare, hos andra sednare. Vanligen infaller den i No- vember månad. Hvarje enskilt par är brunstigt kring 14 dagar. Honan går -drägtig kring 21 veckor eller kring 5 månader och föder i Maj, merendels en eller två ungar. Några dagar innan hon sätter, atlägsnar hon sig småningom från hannen och drager sig ensam un- dan till en med buskar tätt bevuxen ort, der hon fram- föder sina ungar. Förmodligen fruktar hon att hannen skall uppäta dem, hvilket stundom händer. Efter åtta dagar för hon ungarna till fadren som då och sedan visar en Öm omsorg om modren och dem. Ungarna äro i början fläckiga, neml. röda och hvita *). — Man kan tämja dem, och de följa då sin egare öfver allt likasom hundar, utan att löpa sin kos. Jagt: Man brukar i Skåne att skjuta dem för skjut- häst, då de ej äro rädda, utan låta Jägaren komma helt nära. Äfven spårar man dem om vintren på snön j om sommaren skjutas de stundom för stöfvare. Man brukar skott af ett par passkulor och deribland större hagel. *) Detta kände redan Virgilius; I. Bucol, II. vers. 40, 41. låter han en Herde sjunga: Praeterea duo, nec tuta mihi valle reperti Capreoli, sparsis etiamnunc pellibus albo. getslXgtet. 523 Nytta och skada: Köttet är förträffligt^ till och med delikatare än hjortkött. Talgen nyttjas som hjort- talg. Skinnet tillredes vanligen af sämskmakare och deraf förfärdigas benkläder, handskar m. m. En Rå- bocks hud , lagd under lakanet i sjuksängen, skall före- komma liggsår. — En Råbock betalas nu här i Skåne med 7-9 R:dr R:gs. — Råbocken skadar på samma sätt som hjorten, och skall, der han finnes talrikt, vara ännu skadligare. 2:dra Familjen: Med ständigt qvarsittande horn. Hornen, som äro odelade, kägelformiga , spetsiga, bestå af två inuti med celler och kaviteter försedda benutskott, kallade qvicke, hvardera omgifvet med en strutformig hornskida, som vid roten har tillväxtringar, efter hvilka man bedömmer djurets ålder. Dessa horn fällas aldrig, och växa under djurets hela lifstid. Alla hithörande arter sakna hörntänder. Delas i två underordnade familjer: Caprina och Bovina aj Getdjur (Caprina). Hornen kantiga, skrynkliga. Get-slägtet (Capra Im.) Hornen hoptryckta, kantiga skrynkliga, riglade uppåt och böjda bakåt, och stundom der efter utåt; inga tårgropar; hakan försedd med skägg. Skallen: tårbenen platta; spår till en öppning mellan ansigtsbenen; pannan bildar med hj essän en rät eller trubbig vinkel. Gret (Capra Hircus Lin.) Artm. Hornen starkt hoptryckta, med en skarp kant framtill; skägget långt; kroppen täckt med långa grofva kär (ragg). 524 GETSLÄGTET. Tama Geten är icke alldeles så domesticerad som Fåret. Hon har derföre mer likhet än detta med sin urstam. Kroppen är smärtare^ halsen längre och svan- sen mycket kortare än hos Fåret. Dessa djurs orga- nisation är för öfrigt så lika, att de snarare borde för- enas i ett slägté än utgöra två. De skola till och med para sig med hvarandra och frambringa fertil afföda. Det förhåller sig i öfrigt med denna djurart som med de flesta tamdjur, att man ej bestämdt vet från , hvilken vild art den härstammat. Troligen har mer än en bidragit till frambringandet af de talrika varieteter, som från urminnes tider förefunnits. Bland de arter, hvilka anföras som stam- för tama Geten äro : ' 1) Stenbocken (Capra Ibex Lin.) Bockens horn äro stora, aftrubbadt fyrkantiga, fram- till afrundade, på tvärs rullsigaj Getens smärre och mer lika tama getens. Ryggen, kroppssidorna och halsryg- gen rödgråaktiga 5 underhalsen och bröstet svarlgrå^ strupen och underkäken hvitaktiga. ScHiNTz Naturgesch. u. Abbildungen p. 309. pl. 131. — jEgoceros Ibex Pall. Zoogr. 1. p. 224. Stenbocken förekommer nu endast på några få bland de högsta mest otillgängliga Alperna (Monte Ro- sa och .Mont Cenis) i Schweitz, på några få ställen i Pyrenéerna, samt på de höga bergen i Siberien. Han inskränkes och minskas mer och mer, och efter allt ut- seende blir han snart att räkna bland de i Europa ut- döda djurarterne. Fordom har han varit mer kringspridd j dock synes han aldrig ha lefvat på Skandinaviska halfön. — Stenbocken vistas i smärre hjordar, besöker om nät- terna öfra gränsen af trädvegetationen för att beta, men återvänder mot morgonen till bergsspetsarna bland den eviga snön. — Brunsttiden infaller i Januari och honan föder ungar vid midsommarstiden. Stenbocken parar sig och frambringar afföda med STENBOCKEN* 525 tama geten, i Asien (Pall.). Det samma inträffar i Schweitz (ScHfNTz p. a. st. der äfven anföres att affö- dan blir fertil). Mer lik Tamgeten är dock: 3) Bezoarbocken (Capra jEgagrus Gmel.) Hornen hoptryckta skrynkliga, framtill med en kant, trubbigt tandade. Pall. Zoogr. 1. p. 226. tab. XVI. fig. 3, 4-, 5. — lUustr. Naturgesch. 8. p. 257. f. 947. Förekommer på de höga Alperna i Kaukasus, Per- sien, Taurus och, Imaus. Ännu är det oafgjordt om han ej äfven förekommer på Europas Alper, — Han är mycket skygg och förekommer sällan ned på slätt- landen. Om hösten parar han sig och föder ungar om våren. Af denna art fås den bekanta orientaliska be- zoaren — en sammangyttring som man finner i dess inelfvor, och som säges i Persien vara i lika högt pris som diamanten. — Till storlek, kroppsställning och hor- nens form liknar denna art mest tama Geten och har utan tvifvel varit dess hufvudsakliga stam. Af denna och Stenbocken förekommer äfven en hybrid afföda, som blifvit tam och som genom vidare blandning och korsning synes hafva frambringat de varieteter, under hvilka tama Geten visar sig. Tama Greteii (Capra Hircus domest.) Hornen och äfven kroppen mindre än hos föregå- ende. Håren mjukare, längre j färgen hvit, svart, brun, grå eller fläckig. Honan skiljes från Hannen genom ett längre och slätare hufvud, långsträcktare, smalare hals och längre rygg, kortare, mindre böjda horn och kortare men fi- nare hår. Synonymi: Capra Hircus Lin. Faun. 44. — Retz. Faun. n. 48. — Boucei Chevre, Buff. Hist. Nat. V. p. 59. tab. 8. 9. — Edit. de Deuxp. I. tab. 3. fig. 1. 2. — Domeslic Goat Pen. Brit. Zool. I. p. 35. t. 3. — Common Goat 526 GETStÄGfEt. Bell. Brit. Quadr. p. 432. fig. — Hausziege Bechst. N. D. I. p. 408. — ScHREB. Säugth. V. tab. 283. Sv. Hannen Bock ; Honan Get. Ungen Kid, Killing. Fin. Kili, Wuohi, Wohla, Kauris, Kurmu. Vistelseort och lefnadssätt: Tama Geten är såsom husdjur utspridd i de flesta länder. Hon trifves både inom polcirkeln och mellan vändkretsarne. Likväl fin- nes hon icke så långt upp åt norden som fåret *)j men fördrager bättre än fåret, de södra ländernas hetta. Geten tycker isynnerhet om bergiga och klippfulla trakter. Hon finnes i alla landskap af Skandinavien j men minst i Skåne och nästan aldrig på dess släta och skoglösa trakter. Af sitt ursprungliga skaplynne, liksom af sin ur- sprungliga yttre form, har hon bibehållit långt mer än fåret, och skall derföre åter lätt kunna bli vild. Hon är ett i hög grad nyckfullt djur, som visar en nästan motsägande blandning af vildhet och tamhet. Skötsel, Födoämnen m. m. Getternas stall bör hål- las mycket rent och torrt, emedan de i en fuktig och oren luft lätt bli sjuka. Så lätt som de uthärda hetta eller regn, så ömtåliga äro de för köld. — Bockar trif- vas mycket bra i häst-stall, der de uppsöka och för- tära det foder som hästarne spilla. Men man bör här- till välja hornlösa Bockar. Denna djurart förtär många växter, som af annan boskap ratas. Likväl är det besynnerligt, att frukt och blad af Benved (Evonymus europaeus) är ett gift för honom, och för mycket ekollon förorsakar Geten en så krampaktig smärta, att hon i förtid kastar fostret. I jemna trakter, der unga träd finnas, äro Get- lerne mycket skadliga^ ty de afslå barken med hornen eller afskala den med tänderna och nedböja träden för *) Dock finnas Getter i mängd på Dowrefjäll^ i Värda- len m. m. , och i Gollegial Tidenden 1802 omtalas de bland de djur, som Colonisterne vid Warangerfjorden underhöllo. TAMA GETEN. 827 ätt afata knopparna. För unga planteringar äro de der- före isynnerhet förderfliga. ^- De löpa lätt öfver gärds- gårdar. Detta förekommer man på somliga orter der- igenom att man afskär en sena på bakfoten^ då de äro unga. Äfven har man föreslagit att utbryta fram- tänderna på dem^ hvilket hkväl är både grymt och af- sigtslöst. I vilda, bergiga, klippfulla, magra, torra och ofrukt- bara trakter, trifvas de bäst och göra ingen skada. De söka der torr jordmossa, stenmossor, taggigt ris och torra växter. — Daggigt gräs skadar dem icke. De kunna derföre utdrifvas tidigare om morgonen är få- ren. — Om vintren fodrar man dem med hö och torra löf, som i September blifvit aflagne. Man vattnar dem två gånger om dagen. De gödas med rofvor, po- tates, hafre m. m. I September, Oktober och November månader in- träffar parnings tiden, då brunsten tillkännagifves genom ett oupphörligt bräkande. Vid denna årstid stinker isyn- nerhet l3ocken ganska mycket. Geten går drägtig 21 ä 22 veckor, således lika med Fåret, och föder ett, två stundom tre, mycket sällan fyra Kid, hvilka hon daggar 4 — 5 veckor. Bocken är efter ett år, och Ge- ten redan i 7:de månaden skicklig till fortplantning. — Efter o:te året bör Bocken ej mer nyttjas till fortplant- ning, och Geten ej efter det 7:de. Då man om vintren har Får och Getter i samma stall, skall ej sällan hända att de unga Fåren fåta be- springa sig af Bockarne. Den bastard som deraf till- kommer liknar både fadren och modren. Nytta: 1 bergiga och magra trakter är Geten ett högst nyttigt husdjur, isynnerhet genom sin mjölk, som är tunnare och mera lättsmält än komjölk. 1 fattiga skogstorp föda sig ofta hela hushåll med torrt bröd och mjölken af ett par Getter. Äfven som medikament är getmjölk mycket berömd 5218 FÅRSLÄGTET. i lärande sjukdomar. Den är, näst åsnemjölk, i detta afseende den kraftigaste. Man påstår, att om man fö- der Geten förut med sådane växl^er, som i den sjuk- dom, för hvilken mjölken skall brukas, äro af någon nytta, så skall detta hafva inflytande på mjölken och göra den ännu verksammare för sitt ändamål. — Man nyttjar getmjölk äfven till osl. M get- och fårmjölk till- verkas i Italien en förträfflig ost, bekant under namn af Ricotia. Fårslägtel (Ovis Lra.) Hornen: hoptryckta, kantiga, skrynkliga, bakät-utät rig- tade och stundom spiralformigt böjda; inga tår- gropar, hakan utan skägg. Hornen: tårbenen ingröpta; ingen öppning mellan an- sigtsbenen; näsbenen tillsammans bilda nedåt en spets; pannan temligen rät bildar med hjessan en rät vinkel. Anmdrkn.: Rättast vore utan tvifvel att förena detta och fö- regående slägte. Näst Hunden, som redan förekommer hos Vilden (sid. 242.), synes Fåret hafva varit menniskans första eröfring bland djurskaran. Fåret omtalas redan som lamdjur hos den första Nomad, någon urkund känner j Abel, Adams son var en "Fåraherde" och offrade åt Jehowah "förstlingen af sina får och deras talg" (1 Mos. B. i, % 4.) — således redan före den Öfversvämning (syndafloden) som i Bibeln beskrifves. Fårets kött har redan då varit ansedt som en läcker spisj ty man off- rade ej det sämsta åt den Gud, man dyrkade. Fåret synes äfven i de äldsta tiderna ha varit användt för sitt skinn och uUj och märkligt är att, från en ännu äldre tid, det omnämnes, att Gud gjorde åt de första menni- skorna, då de började^ finna sig nakna, kläder af skinn (1 Mos. 3. 2 i.) — Åtskilligt af detta visar att fårets FARSLÄGTET, 529 första tämjande ligger långt framom både Historiens och Sagans tider. Hos de äldsta orientaliska patriarcherna, Judiska stammens magnater^ utgjorde fårskarorna den största rikedomen. Fåret var der, från urminnes tider^ ansedt som symbol af fromhet och försonlighet 5 så fram- ställes det på mångla ställen i Bibeln, och förhållandet mellan herden och dess får ligger till grund för mån- gen skön och rörande liknelse i den Heliga Skrift. Hvilken vild fårart det var som först blifvit tämd, är ej lätt att utreda 3 men sannolikast synes det hafva varit någon, som förekommit i mellersta Asien, dit all Historia och alla Sagor leda tillbaka. De vilda arterna, från hvilka våra tama får-raeer anses härstamma, äro: 1) MufOon (Ovis Musimon). Artm. Gulbrun, under hvit ; hornen stora tjocka, utåt bägböjda, trekantiga, yttre kanten mycket skarp. Synonymi: [Ovis Musimon) Illustr. Naturgesch. 8. p. 263. fig. 953, 954. — Capra Musmon Bonap. Ico- nograf. d. F. Ital., med figur. — Ocis Musmon id. Ca- tal. metod. d. Mam. eur. p. 17. Denna art, som fordom synes ha varit spridd Öf- ver hela det södra Europa, är nu inskränkt till Sardi- nien och Corsika. 2) Argali (Ovis Ammon) Illustr. Naturg, 8. p. 264. f. 956. Hannen har stora horn, vid roten trekantiga med afrundade kanter, framtill plattade på tvärs strimmiga. Honan har hoptryckta lieformiga horn. — Hennes sommarfärg är gråblack j vintcrfällen tätare, gråaktigt rödbrun med hvitt på nosen, på strupen och under buken, samt en gulaktig fläck kring den mycket korta svansen. Förekommer i Siberien, på de höga skoglösa bergs- *kedjorna i mellersta Asien från Altai till hafvet^ men han skall icke förekomma i Kamtschatka, Kaukasus, Per- sien eller Armenien, som man förr trodde. Skandin:* Däggdjur. 34 530 fårslXgtet. Om dessa äro skilda arter, och i det fallet hvil- kendera bör antagas som stammen till vår ullboskap, är ännu icke afgjordt. Möjligtvis kunna de skilda racerna af våra tama får härleda sig från flera vilda arter. Hufvu- dets form, och som man påstår, äfven öfriga benbyggnaden, synes visa påtagliga olikheter hos de olika tama får- racerna — måhända härleda sig dock dessa blott af tämjandets, de olika klimatens och den olika behand- lingens inflytelser. Fårets stamföräldrar hafva troligen aldrig lefvat vil- da på vår halfö, ty man har ingenstädes funnit fossila qvarlefvor efter dem. Tama hafva de blifvit hitförda och finnas som sådana numera kringspridda nästan öf- ver hela jorden. Får (Ovis Aries Lin.) Artm. Kroppen beklädd med ull. Synonymi: Ovis Aries ,■ Li^. Faun. 45. — Retz. Faun. n. 49. — Brebis et Belier, Buff. Hi.st. Nat. V. t. 12. Id. edit. in 8:0 IX. p. 4. pl. 1 — 7. — Common Sheep, Pen. Brit. Zool. I. p. 27. —Bell Brit Qadr. p. 437. — Das gemei- ne Schaf, Schreb. Säugth. V. t. 290. A. B., samt 289. — Bechst. N. D. i. p. 354. Fåret, Handbok i Husdjurs- skötseln af NoRiNG 2 del sid. 330 *). — Sv. Får; Han- nen : Bagge, Giimse, Vädur. Kastrerad : Hammel, Bete. Honan : Tacka, Får. Ungen : Lamm. — I Smal. och Hall. p. v. o. Sör, Söer. Norr. Sou, Sauer, Smale, Kaas. — Fin. Oinas, Jädrd 9, Nuhi, Karitsa, Karkko. Fårets ull utgör en egen slags hårbeklädnad, i hvilken hvarje hår, sedt under mikroskop, visar en egen textur, skild från andra djurs hårj hvarje hår är nemligen ej blott vågigt, utan dess yta är försedd med på hvarandra taktegellikt liggande fjäll, hvilket gifver ullen sin egenskap att tätt hopfiltas, och hvaraf dess *) Den som i ekonomiskt hänseende vill taga kännedom om Fåret, dess behandling, nytta och olika racer hos oss, hänvises till detta Svenska arbete. FAR. 531 nytta i ekonomien, i många fall beror. Denna samma fjälliga textur skall äfven finnas hos de vilda får-racer- nas hår, ehuru de äro mer räta styfva och åt huden liggande. Genom tämjandet och den derunder lemna- de behandlingen ha dessa hår småningom förvandlats till verklig ull. Det äldsta sätt att aftaga och samla denna ull synes ha varit att bortplocka den lossnade och låta den fasta sitta qvar. Detta bruk nyttjades ännu på Plinii tid i vissa trakter af Italien j och denna barbari- ska method, att utrycka och ej klippa ullen af fåren, lärer ännu, enligt Low's Fauna, vara i bruk på Orken- Öarna (Lows Faun. Orcadens. p. 7). Likväl synes bru- ket att klippa fåren vara mycket gammalt j ty det om- talas redan i gamla testamentets skrifter (1 Mos. B. 31. 19), Der säges att Laban var gången bort för att klippa sina får. De olika Får-racer, som hos oss förekomma, kun- na likasom de flesta andra tama djur-racer, delas i hög- lands- och låglands-racer. Till de mer inhemska d. v. s. längst acclimatiserade höra Halländska, Skånska, Vermländska får-racen (Jemf. Noring p. a. st. sid. 349 — 350.). Hit kan äfven räknas: Nordiska eller Isländ- ska Fåret [Ovis Aries Islandica, polycerata eller bra- chyuraj som stundom har 3 — 6 Horn, Svansen är kort och ullen grof och raggig. Denna får-race är den längst inhemska på Skandina- vien och finnes Öfver allt, der han ej blifvit fcirbättrad eller utträngd af den Spanska eller Engelska. Likväl äro Fåren något mindre i skogiga och bergiga trakter, nå- got större på slätllanden. På Dowrefjäll och i trak- terna deromkring äro de små. Man träffar Baggar med flera än två horn, så väl i Skåne och på Gottland, som i Norrige. De två yt- tersta hornen äro vanligen böjda som fårhorn j de mel- lersta äro merendels raka, framåt eller uppåt riglade. 34» 532 FÅRSLÄGTEl'. Dessutom finnas flera i sednare tider införda får^ racer. Bland dessa förtjena isynnerhet anföras: 1) Sout-Downsfåret: Hufvudet och benen brun- grå; merendels hornlöst^ ullen medelfin och kring 2 — 3 Siiålp. om året. [Bell p. a. st. sid. 450. fig.). Af dessa har jag sett oräkneliga skaror på södra Englands högländta slättmarker och kullar med kalk- grund. Till Sverige har denna nyttiga får-race blifvit genom Regeringens föranstaltande införd till Ottenby kungsgård på Öland, till Landtbruksinstitutet på Degeberg, och derifrån har den spridt sig till flera orter i riket. Äfven i Skåne finnes deraf hjordar eller genom bland- ning tillkomna racer der och hvar hos enskilta. %) Dishley eWev ny Ldcester faret: med litet, hvitt hufvud och hvita ben, kroppen lång, jerahög och tjock, med ovanligt bredt bröst j ullen lång hvitglänsande och len. Denna race är mer än någon annan egnad att på kort tid taga hiill och gifva en betydlig mängd godt kött. Ullen är ej fin, men fås i stor qvanfitet, då hvarje får årligen gifver 7 — 8 Skalp. Vid 2 års ålder anta- ges slagtvigten i medeltal till 1 — 8 L:pd. Denna får-race, som är mer passande än förra för låglandet och ett fuktigt klimat, har blifvit ki-ingspridd äfven i Skåne och är der särdeles omtyckt, såsom pas- sande till korsning med Allmogens får. 3) Merinosfäret eller finulliga Spanska Fåret: med krum nos, pannan och kinderna täckta af krusig ull^ bag- gens horn vanligen stora och spiralformigt utåt stående. — Ullen tät, fin, kort, blöt och krusig, är särdeles flottig, hvilket gör att deri lätt samlas dam och annan orenlighet, som gifver djuret ett smutsigt utseende. Det mest finulliga slaget af dessa kallas Electoralfär, deraf att Kurfursten (Elector) af Saxen år 1765 förskaffade till Saxen ett större antal deraf från Spanien, denna fårraces egentliga stamland. Denna får-race lemnar den skönaste och finaste FÅR. 533 ull, som jemte den af Engelska får-racen ger det vack- raste klädet. De bästa Spanska får komma från Ca- stilien och Aragonien. De hållas der hela året ute i en mer kall än varm luft 5 ty om sommaren drifvas de på bergen, om vintren på slättlanden. På Kungsgården Fliinge här i Skåne finnes, sedan år 1814, ett Spanskt Schäferi, hvarifrån årligen genom auction afyttras ett betydligt antal lamm, till fårafvelns förbättrande i orten *). — Många godsägare i Skåne hafva nu Spanska får, och till och med bönderna börja att förskaffa sig Spanska baggar, för att förbättra sin fårafvel. Vistelseort och skötsel: Tama Får finnas utspridda i de flesta länder. På Skandinavien förekomma de nä- stan Öfver allt, äfven långt upp i polartrakterna, och af alla Skandinaviens invånare lär det endast vara Lappar- na, som icke hafva några Får. På öarna vid Norrska kusten ända inom pol-cirkeln finnas Får, som gå ute under hela vintren. Man väljer dertill de från landet mest aflägsna Öar, hvilka man derföre kallar Fårvär **). Dessa äro alldeles skoglösa. — Hafvet kring dem fry- ser aldig^ derföre kunna Fåren ej gå derifrån eller ofre- das af rofdjur. Det gifves possisionater som hafva flera hundrade sådana, så kallade Udgangsfaar. Dessa utgångs- får hafva förr varit af Isländska racen : men i sednare åren hafva flera godsägare skafTat sig Engelska baggar, och den på detta sätt förbättrade får-race skall äfven trifvas på Öarna ***). 1 det inre af Norrige har man i *) En Relation om detta Schäferi finnes införd i Malmö- hus Läns K. Hushålls-Sällskaps Handlingar. 2. Haft, sid. 38. **) Vär betyder en grupp af holmar eller mindre öar. Åggvär kallar man dem, på hvilka Eider foglen och andra nyttiga sjöfoglar isynnerhet utkläcka sina ungar. ***) Om det som jag här anför, har jag pä stället blifvit underrättad. I Trondhiemska Selsk. Skrivt. II. p. 109 i No- ten, kan man äfven läsa om Får och andra boskapsdjur, som gå ute under vintren, på öarna kring Röst. 534 FÅRSLÄGTET. fjälltrakterna så kallade Säter, vid hvilka man om som- maren betar Fåren jemte den öfriga boskapen. Dessa Säter finnas likväl icke längre upp mot norden än till Helgeland. Fåren trifvas bäst på högländta trakter, och ingen ting är så skadligt för dem, som väta. Hos oss har man dem instängda i stall under vintren, och drifver dem på bete om sommarn. Man bör ej för tidigt ut- drifva dem om morgonen, innan dagg och regndroppar blifvit af solen upptorkade. Äfven bör man undvika att beta dem på fuktiga och sumpiga ställen, isynner- het under regniga årstider. Lungsot och lefversjuka äro Fårets vanligaste sjukdomar, och uppkomma af väta. Fåren tåla bättre köld än hetta. Under den heta middagsstunden böra de drifvas i skugga. Om våren och hösten då betet är ringa, och de komma hungriga hem, böra de hafva ett foder på stallet. De kunna länge uthärda törst, och böra, då de skola dricka, haf- va rent, kallt vatten. Af orent vatten få de lefversjuka. Om vintren böra de tre gånger dagligen föras till vat- ten. Salt är för Fåren ganska helsosamt. I torrt vä- der bör man hvar 6':de dag ge 1 Skalp, salt åt 20 st. Får. I våtväder afhåller man dem derifrån. Åldren hos Fåret kan man se af framtänderna, ända till 6: te året. I första året har det 8 mer spet- siga framtänderj i andra året förlorar det de två mel- lersta, och får i stället två större och bredare. I tre- dje året förlorar det de följande och har således 4 breda ^ i fjerde året ymsas de två följande, och det har således 6 breda, spadformiga tänder j i femte året vexlas de två yttersta. I 8:de året börja de gula fram- tänderne att utfalla och kindtänderne bli mer trubbiga. (SucKow Natg. d. Thierc I. sid. 328). Fåret utmärker sig för sin fromhet, sin rädsla och dumhet. Endast som lamm är det muntert och FÅR. 535 lekande. Det kanlefva 14 lir^ men är ej dugligt till fort- plantning mer än 7 — 8 år. Fortplantning: Mot slutet af September och hela Oktober para sig Fåren oeh efter 21 å 22 veckor, el- ler i Februari och Mars föder honan ett eller två, högst sällan tre lamm. Somliga får-racer mottaga åter bag- gen ett par veckor efter att de lammat (födt), och fö- da för andra gången i medlet af Augusti. Af denna race kan ett får årligen få fyra lamm, utan att försva- gas. Man låter helst lammen dia så länge de vilja, och så länge modren tillåter det. Af honlammen (gimmer- lammen) utväljer man de bästa till afvel, och afskär svansen derföre att i den samlas en mängd smuts, som förderfvar ullen bak på låren. Af hanlammen utväljer man till baggar dem, som hafva hvit färg, stark hals, krum nos, bred rygg och fin krullig ull. De öfriga hanlam- men skär (gällar, haralar) man efter fjorton dagar. Nytta: Hos oss klippas fåren vanligen två gånger årligen, nemligen efter Påsk, och vid Michaéli. Den ull som fås efter Påsk kallas vinterull eller löd, är seg, lång och sammanhängande, men anses ej så god som ullen, hvilken klippes vid Michaéli. Den bästa ullen fås af ryggen och halsen, den dernäst af sidorna 5 den säm- sta af strupen, buken och Öfverbenen. Hur ullen an- vändes är allmänt bekant. — Skinnen beredas af all- mogen och brukas af dem till vinterpelsar med håren inåt vända, och med köttsidan utåtvänd, hvilken på oli- ka trakter blir olika färgad: röd, ockergul, blå o. s. v. — I norra landskapen göras deraf ryor och sängtäc- ken. Hela sängen bäddas ofta med fällar af får-, kalf-, get- och ren-skinn. Äfven beredas lammskinnen till klippingshandskar o. d. Huru költet, mjölken och talgen användas, känner hvar och en. — Om Fårens Sjukdomar och medel deremot: Se de samma skrifter som vid Owen skola anföras. Dessutom; 536 OXSLÄGTET. Anvisning till en förbättrad Fårafvel af Ahilgaard och Wiborg; öfvers. af A. J. Betzius 1806. — Afhandl om Färskötseln af Tessier. ■ — Noring p. a. st. Anmärkn.: Det skall gifvas ett par ganska märkvärdiga ba- starder som höra hit , neml. 1:0) af Bagge och Råget. Liknade till skapnaden mo- dren, men hade krusig ull som fadren. Beskrifven i K. Wet. Akad:s N. Handl/ll. sid. 269. 2:o) af Bagge och Get. Svansen kort och håren raggiga. Jag har dock ej, med full säkerhet, sett någondera. b) Oxdjur (Bovina) Hornen nästan trinda släta. Oxslägtet (Bos Im.) HuFvuDET aflångt med bred mule *), i kvilken näsborrarna ligga framtill öppnade i^ ?/2^a tårgropar j öronen ^em- ligen stora ovala. Hornen: merendels trinda, vid roten försedda med rin- gar efter årliga tillväxten **); eljest släta; vid roten rigtade utåt , och derefter bägformigt böjda i olika rigtningar efter skilda arter. Kroppen gr of bygd med kantig, ej trind, länd, under- sättsiga ej höga ben och breda lättklöfvar. Honan försedd med 4 spenar. Svansen lång , hängande, mot spetsen försedd med en tofs af längre hår. Tänderna: Kindtänderna med utåt och inåt raka paral- lela bräddar. Skallen: Ingen öppning mellan ansigtsbenen framom ögo- nen, som hos Hjortslägtet. Tårbenen mer platta, ej urgröpta. Processus spinosi af de främre rygg- radsbenen äro isynnerhet starkt utvecklade, för att tjena till fäste för de starka halsmusklerna, hvil- ka bära det tunga hufvudet. De hithörande djur äro, med få undantag^ de stör- *) Så kallas den nakna delen hvarmed nosen slutas, in- nefattande öfverläppen och trakten upp mellan näsborrarna. **) Deraf kan man bestämma djurets ålder. OXSLÄGTET. 537 sta och mest grofbyggda af de med horn försedda Idislarne. I vildt tillstånd lefva de alltid flockvis^ un- der ledning af starka stridsarama tjurar^ och vandra från en trakt till en annan^ besökande än skogar, än slätt- marker, än högländla och bergiga, än låga och sumpi- ga ställen. De söka gräsrika platser, ty deras mesta föda består i gräs 5 äfven förtära de gröna löf och spä- da qvistar, och dessa sednare, jemte barr och mossa, utgöra under vintertiden deras förnämsta föda i kallare trakter. (^Jag talar här icke om dem som fodras i stall). — De lefva likasom alla Idislare (kanske med undan- tag af Rådjuren) och likasom deras motsvarande bland foglarna (de Hönsartade), i så kalladt månggifte, och likasom dessa samlas de isynnerhet under parningsti- den i flock och låta då skogar och fält genljuda af höga läten. Under denna tid förefalla häftiga strider mellan hannarna, och den starkaste blir den som kom- mer att fortplanta slägtet. Deras läte är ramande j hos andra mer grymtande. — De fortplanta sig ej mer än 1 gång om året, och honan föder sällan mer än 1 kalf åt gången. För att förklara hvarifrån de tama racer härstam- ma^ som hos oss och i andra trakter af Europa före- komma, anser jag lämpligast att först anföra de vilda arter, efter hvilka fossila ben finnas i södra Skånes torfmossar. Dessa delas i sådana som hafva A) Pannan mer läng än bred, mer eller mindre platt; hornen sittande pä ändarna af den kant , som skiljer pannan frän nacken; mellankäksbenen oftast gående upp till näsbenen. Hit höra 1) Uroxen C^os Urus Antiqu. *). (Bos primigenius Recent.) Artm. Pannan platt; nack-kanten rät; hornen mycket *) Benämningen Uroxe härleder sig från det språk, som den Germaniska folkstammen, till en början, tyckes hafva haft 538 UROXEN. slora och länga, vid roten riglade utåt och något hakat, i midten böjda framåt och mot spetsen något uppåt. Synonym i: Urus Jul. CiESAR bell. Gäll. VI. Cap. 28. — Plinius Hist. Nat. II. cap. 37. — Gesner Hist. Animal. (Francofurt. 1620) I. p. 1 45. med fig. — ibid. p. 137. (skal- lar). — CuviER Ossem. foss. IV. p. 150. tab. XI. fig. 1 —4; XII. fig. 3. 8. (skallar). — Retz. Vet. Akad. Handl. 1802. p. 282. — The wild Ox Griffith Animal Kingdom IV p. 111- — Jios primigenius Bojanus Acta Acad. O^- sar. Leopold. Garolin. Tom XIII. p. 422. pl. 11. NB. Jag har ej denna afhandling till hands. Beskrifning: Denna kolossala Oxart har^ att döm- ma efter skelettet, till kroppsformen och delarnas pro- rjortioner helt och hållet liknat den tama Oxen, men gemensamt, och betyder Skogsoxe, Vildoxe, (Bos sylvestris) ; ty Ur eller Or betyder skog^ vildmark, och brukas ännu på många ställen både i Sverige, Norrige och Island. Att det gamla Ur eller llrd blifvit förbytt tilf Or, Ore, Ora, bevisas äfven deraf att Orrhöns, som nu af allmogen, t. ex. i Skåne, kallas Orhöns, ännu på vissa ställen i Norrige kallas Urhöns. Den steniga och vilda trakt, som omger fjällens rötter, kallas UROXE. 539 till storleken varit vida större än han. Dessutom har, han, efter hornqvickernas storlek, haft mycket större horn, till och med större än den långhornade boskaps- racen på Romerska Campagnan. — Enligt alla öfver- i Norrige Ore, på Island Urd. I Skåne hafva ännu åtskilliga gamla skogar namn af Ora, och bönderne i somliga trakter säga ymsom: köra till oran och köra till skogen. Afven i den äldre Tyskan betyder Ur skog; men har i sednare tider i sammansättningar blifvit förbytt till Auer t. ex. Auerochs, Auerhahn. — Romarfie, som i Germanien fmgo höra namnet Urocs, och som gerna omstöpte alla namn efter formen af deras eget språk, ombytte det till Urus. De Uroxar som blefvo förda till Rom och i Circus begagnade vid tjurfäktnin- gar, blefvo af de okunniga förblandade med den Afrikanska Antilope Bubalis, hvarföre Uroxen stundom hos Latinska för- fattare förekommer under namn af Bubalus, ett misstag som Plinius anmärker. Hos våra Förfäder på Skandinavien likasom i Germanien blef detta vilda djur dock ej kallad t Uroxe, utan Ur eller Ure; så i Lied der Nibelungen vers. 3762; deraf ^''UraJiorn''' i vå- ra Fornsagor. I vissa provinser kallas ännu en arg, folkil- sken tjur Ure. — Kanton Uri i Schweitz har af detta djur fått sitt namn och bär dess hufvud i sitt vapen. 540 OXSSLÄGTET. ensstämmande underrättelser; har han varit svart till fårgen, och liaft hvita horn med långa svarta spetsar j hårbeklädnaden har, likasom hos lamoxen, varit mer kort och slät, med undantag af pannan, der den varit längre och krullig. Det enda man nu eger qvar af denna utdöda vildoxe är dess ur jorden uppgräfda skelette r , hvaraf två finnas uppställda på härvarande Universitets Mu- seum, der äfven kring ett dussin skallar af äldre och yngre exemplar förvaras. Skelettet: Skallen: Pannan platt mellan horn- fästen, nedåt mer eller mindre urgröpt. Näsbenen gående upp till linien som dragés mellan ögonhå- lens nedra bräddar 5 tårbenens nedra del foga bre- dare än den öfraj afståndet mellan orbita och hornfä- stet dubbelt så långt som orbitas diameter, nack-kan- ten rät, aftrindad, baklill (eller inunder i nacken) från ena hornfästet till det andra utringad, så att den bildar en spetsig vinkel 5 foramen occipitale något mer högt än bredtj hornqvickarna utan stjelkar, men med en bred knottrig ring kring roten, äro riglade vid roten utåt och något bakåt, i midten böjda fram- åt, vid spetsen uppåt *). — Ulkanlen af tinning- benets kindutskott bildande en rät vinkel. En rät li- nia, som dragés mellan hornspetsarna, faller framom hornfäslena mellan dem och orbita. — Atlas: dess flyg- lar bägböjda, sneda, mycket bredare bakåt, 10 — 10 t. 3 1.5 den öfra bågen kuUrig, den nedra med en hoptryckt knöl Öfver bakbrädden. — Epistropheus kort, process, spinos. en hög bakåt stigande kam, hvars bakbrädd är tunn 5 främre vinkeln afrundad, långs undre sidan en *) Precist samma rigtning hafva hornen ofta hos vår tamoxe, tvärt emot Bojaisus' ocli fleras påstående, hvilka i hornens olika rigtning vilja tinna specifik skilnad mellan Vrus och Taurus. UROXEN. 541 kam som går tillbaka med en hög tapp öfver brädden af den skålformiga ledylan, foramen meduUce spinalis framtill rundt^ baktill ofvan trindt^ under platt. Foram. obturator. ovalt. De öfriga benen i skelettet likna tamoxens, med undantag af storleken 5 och likasom denna har Uroxen 1 3 par refben och 6 ländvertebrer. Då det vore allt för vidlyftigt att här beskrifva hvarje särskilt ben, vill jag blott anföra dimensionerna af de olika delarna i skelettet: Hela Skelettets längd *) från nackkanten till bak- sidan af sittbenen (ossa ischii) ... 9 fot. *) Jag har till hands här pä Museum ett fullständigt och ett ofullständigt skelet af denna djurart; dessutom 10— 12 skallar af yngre och äldre, samt åtskilliga lusa ben af olika kroppsdelar. Då jag för 27 år sedan skref första upplagan af detta arbe- te, hade jag ej sett annat än skallar af denna kolossala ox- art. Jag slöt dock af dem, jemförda med skallar af tamoxen, att djuret måtte ha varit vid pass 1U fot långt och 6 fot högt — hvilket kommer förhållandet närmast. Men jag inför här hela noten: "Af dessa mätningar (af en Uroxskalle) kan man göra sig ett begrepp om Uroxens storlek, hvilken säkert öfverträf- fat alla nu lefvande europeiska djur. Att sluta efter delarnes förhällande hos en tam tjur: så antyder det mätta Uroxhuf- vudet ett djur, som frän nacken till svansroten, hållit nära 11|fot och, i höjd öfver manken kring 6 fot. — Pä Kongl. Aka- demiens Museum finnas brutna stycken af Uroxe-Cranier, som tillkännage en Uroxe af mer än 12 fots längd och 6^ f. höjd. Pä ett är afständct mellan hornens bas upptill 9^ tum, nedtill 134- tum; tjockleken vid roten 15 tum. Den största Skånska oxe jag sett, och som var af alldeles ovanlig storiek, höll i längd från nacken till svansroten 8 fot och var 5 fot hög öfver manken. Dä man nu besinnar, att Tjurar eller Kor aldrig hinna den storiek som kastrerade Oxar, och att man endast med de förra bör jemföra en vild Oxart ; så fin- ner man lätt, att denna sistnämda varit mycket större än den tama arten, och kanske var han ändå något större i de sydliga trakterne t. ex. i Germanicn, än här i Sverige. — GiESARS uppgift att Urus var magnitudine paulo in fr a Ele- phantos, var således just icke så öfverdrifven, som man påstått." 542 OXSLXGTEt. Hufvudets längd från frambrädden af ossa intermaxill. till nackkanten . . 2 fot 4 tum 4 lin. Således djurets hela längd kring . . 111 — 12 fotj Höjden Öfver manken kring 6 — 6|- fot. Öfriga Dimensionerna: Längd från hornqvickens nedre kranskant till fot. tum. lin. intermax.-benets frambrädd ... 2. 1. 3. 1. 3. 4. — 6. 4. 1. 6. 6. 2. 2.— 1. 8.— — 7. 4. '' " Orbitas nedre brädd till d:o '^ '^ Hornkransen till orbita . . " " Hornqvickens konkava sida " " Hornqvickens konvexa sida Underkäkens fr. vinkeln till spetsen . Öfverkäks-tandradens Bredd af Pannan mell. hornkransarnesöfre delar — 9. 1. " " Pannan mellan hornkrans, nedre delar 1. — 2. " " Pannan mellan orbitas öfre del ... 1. — 2. " " Pannan mellan orbitas nedre del . . . — 11 4. " mellan Intermaxilarbenens Öfre delar . . — 3. 2. " " Hörselöppningarne i linea .... 1. — 4. Afståndet mellan hornqvickespetsarna .... 2. 4. — Hornkransens pereferi 1. 2. 4. Bål: Kotpelarens längd Öfver sista bäcken-vertebn 7. 7. 4. '^ " vidare i rät linea till öfver tub. Ichii — 9. — Halsens längd från Atlas till och med sista hals-vertebr 1 . 11.4. Ett af de raelka refben:s längd utom broskutsk. 2. 5. — " " bredd " " 2.5ä6 Extremiteter : Längd af Skulderbladet 1. 8. — " " Dess öfre bredd 1. " '^ Os humeri mellan articulationerne 1. 2. — " '' Radius " " 1. 2 4. '^ " Ulna med Olecranon ........ 1. 7. 6, " " Olecranon fr. articulationen .... — 7. — iJRoxE. 543 '' " Metacarpus mellan articulationerne — 10. — " " Bäcknet mellan tub. Ilei och Ischii 2. 1. 4. Dess bredd i linea mellan båda tub. Ilei 1. 11. — " " Os femoris mellan articulationerne 1 . 7. — " " Tibia 1. 5. 6. " " Metatarsus _ ii . _ Anmärkn. : Detta skelet är det fullständigaste vi hittills äga; men djuret har ej varit fullt utväxt dä det omkom. På Mu- seum ligga åtskilliga ben, som antyda något större in- divider. Dock har denna djurart, som hit inkom långt efter Skandinaviska rullstensperioden, och således i en vida yngre tid än den, under hvilken samma art lefvat i England, aldrig härstädes hunnit samma storlek som der. Den skalle, som Prof. Owen afbildat i sin History of British fossil Mammals, London iS46. sid. 4gS. fig. 208. *), håller i längd 3 fot 1 tum och afständet mel- lan hornqvickespetsarna är mer än 3 f. 6 t. och bredden af pannan mellan hornen är nära 11 tum. Os metacar- pi 10 t. 5 lin. Os metatarsi kring 12 t. Pä Hunter- ska Museum i London ligger ett horn af samma djurart, funnet under tor^i den mergel, hvari ben af Cervus euryceros förekomma. Af delta läge kan man sluta att det är en ännu äldre och i sanning en vida större form än förra; det håller i längd efter öfra böjningen 3 fot 2 tum, och omkretsen vid basen är 1 fot 7^ tum! Hvarken sä stora eller från så gammal tid förekomma de hos oss. Vistelseort m. m.: Denna kolossala Oxart, som nu- mera ingenstädes på jorden förekommer i vildt skick, har i forntiden varit kringspridd öfver en stor del af Europa, från det nuvarande Skåne till Frankrike och Italien, och från England till långt in i norra och vestra Asien 5 ty på alla dessa ställen finnas dess fossila ben i de yngre jordlagren. Att stora fysiska förändringar af Europeiska ländernas läge för sig gått, under den långa tid han här *) Sedan det föregående var tryckt och äfven detta (34) ark blifvit satt, men ej aftryckt, gjorde jag en resa till Eng- land, der jag först erhöll nämde arbete, hvilket jag derföre ej förr än nu kunnat citera. 544 OXSLÄGTET. vistades, är mer än blott sannolikt^ södra Skåne har skilt sig från germaniska Kontinenten genom den del af Östersjön, som nu ligger mellan dess stränder och Po- ~ merns, samt från Danmark genom Sundet^ och Eng- land har äfven skilt sig från den stora europeiska kon- tinenten genom Kanalen. Om dessa sund: Öresund, Kanalen och södra Östersjön blifvit samtidigt utgräfda, känna vi icke med säkerhet^ men af zoologiska skäl, som sedan skola anföras, vill det synas, att Skandi- navien varit i en långt sednare tid än England, för- enad med Europeiska kontinenten. 1 nuvarande sö- dra Skåne, i trakten söder om Söderåsen, som då synes ha utgjort den germaniska kontinentens norra gräns, fanns denna djurart i stort antal, och att döm- ma efter fynden af de fossila benen i våra torfmossar, fans han här i långt större mängd än dess samsläg- tinge Bisonoxen, som samtidigt med honom härstädes vistades. Under lika lång tid hafva här i Skåne blifvit funna 15 skeletter eller skallar af Urus och endast 3 af Bison. Efter dessa fynd skulle här således ha lef- vat 3 gånger så stort antal af förra som af sednare arten. Ehuru detta förhållande icke så noga kan på siffran bestämmas, är dock häraf säkert, att Urus fanns i vida större antal härslädes än Bison. Och detta sam- ma förhållande torde hafva ägt rum i hela vestra delen af Europa *), då deremot Bisonoxen synes hafva varit långt talrikare i dess östra delar och långt inåt vestra Asien, der han ännu finnes talrikt mellan Svarta- och Kaspiska hafven. Och detta, att Urus tillhört de vestra trakterna af Europa, hvilka förr blifvit starkt befolkade och odlade än de östra, torde äfven vara orsaken der- *) I Donnuirk har man funnit talrika beii af tJrus , men hittills intet enda af Bison. De Bison-skallar jag sett i Eng- land tillhöra, om ej en helt annan art, åtminstone en vida äldre form än våra. UROXE. 545 till att han blifvit, som vild^ utrotad och Öfvergått i tama racer, under det den östligare Bison vida längre bibehållit sig i Ostpreussen och Polen och ännu finnes i fullkomligt vildt skick i närmast tillgränsande länder af Asien. Denna art har aldrig kunnat tämjas. Jul. Cesau beskrifver de Uroxar^ som på hans tid träfTades i skogarna på Hartz. Han säger att de till utseende form och färg fullkomligt liknade vanliga Oxen, men till storleken voro föga mindre än Elefanten. De voro både starka och snabba, samt så vilda och ilskna att de skonade hvarken menniskor eller djur, som de fingo i sigte. Man fångade dem i gropar och dödade dem der. Med denna jagt härdade sig de Germani- ska ynglingarne, och ju flera horn af dödade Uroxar de kunde uppvisa, desto mer voro de ansedda. Dessa horn, som voro större än vanliga oxhorn, beslogos i kanten med silfver och brukades som dryckeskärl vid de största gästabud. (Jul. C^es. Bell. Gäll. VI. cap. 28). — Afven våra förfäder och andra folkslag af den Ger- maniska stammen , nyttjade Urox-horn till samma än- damål. Plinius berättar att de nordiska folkslagen (Bar- bari septentriojiales) drucko ur uroxhorn, hvilka voro så stora att ett af dem rymde en urna *). Pll\. Hist. Na t. II. cap. 37. — Solinus omtalar att dessa horn, för sin stora rymlighet skull, nyttjades som dryckeskärl vid kungliga måltider. Af Uroxens hud gjorde våra germaniska Förfäder sig gördlar, och köttet förtärdes såsom smakligt och sundt. *) En Romersk Urna lärer hälla i Svenskt mått l'i^%:å kannor. PLiNri uppgift synes vara något för dryg, dels der- före att ett dryckeskärl som rymde 4 — 5 kannor vore för ovigt och för stort, äfven för de största drinkare; dels der- före att ett horn af den största Uroxeskalle, bland de Skån- ska, som jag har för mig, ej hållit mer (räknadt efter steg- len) än kring 11 kanna. Skandinis Däggdjur. 3ä 546 OXSLAGTETé Anm. Uroxens fordna tillvaro som en från Bison skild art, kan ingen numera betvifla, sedan vi erhållit ej blott skallar utan hela skeletter af båda 5 men i sed- nare åren har en häftig strid uppkommit rörande den frågan, huruvida denna djurart lefvat i Europa under Historiens tid, och huruvida det är denna art, som me- nas af Romerska författare med benämningen Urus (stundom af dem kallad Buhalus) och af Tyska me- deltidsförfatlare med namnet Ure; eller om dessa be- nämningar blott antydde det ena könet af Bison, som Tysklands och våra Medeltidsförfattare kallade Wisent. Det är isynnerhet Prof. PuscHj i Warschau som i sed- naste åren förfäktat den sistnämda meningen. — Om frå- gan är huru vida den kolossala plattpannade oxart, vi här kalla Urus, lefvat i Europa och till och med i Skå- ne sedan landet blifvit af menniskor behodt; så behöf- ves för dess besvarande inga lärda historiska eller linguistiska forskningar, intet bortslösande af tid och möda, som på andra ämnen kunna nyttigare användas j det behöfves för sådant ändamål blott ett besök på Lunds Universitets-Museum och en blick på ett der uppslälldt Urox-skelett, som jag kommit i tillfälle att förära dit, och som år 1840 blef under mina ögon upptaget på 10 fots djup ur en torfmosse vid Önnarp af Wemmenshögs härad i södra Skåne. Detta skelet af- gifver ett ovedersägligt bevis, att djuret under lifstiden varit i beröring med menniskor j det har i ryggen ett påtagligt märke efter ett skott af en kastpik Flera bland samtidens utmärktaste Anatomer och Physiologer, bland hvilka jag här blott vill nämna Johannes Mlller från Berlin och And. Retzius från Stockholm, hafva un- dersökt detta skelet och ensstämmigt intygat att det ifrågavarande hålet i ryggradsbenen är följden af ett sår, som under djurets lifstid blifvit detsamma tillfo- gadt af menniskohand ; och derom kan intet det rin- gaste tvifvel uppstå hos någon sakkunnig man, som un- UROXE. 547 dersöker det. Djuret har varit mycket ungt^ troligen blott en kalf då det blifvit anskjutet. Jägaren som ka- stat pilen^ har stått framom det. Kastpilen, som gått in i en ytterst spetsig vinkel (hvilket bevisar ett udd- hvasst instrument) på utsidan nära framkanten af 1:sta ländvertebrens törnutskott, har genomträngt benet, gått ut på dess bakre sida och inträngt i nästa bens törn- utskott. Vapnet, som troligast blifvit sittande i såret, har genom supuration slutligen fallit ut. Öppningens framsida, der vapnet inträngt, är mer rund, omgifven af en callus och der innanför är ett utvidgadt tomrum, till bevis på stark supuration (Ur-invän. tab. XV fig. 1 75)j Öppningens baksida, som är mer aflång i vertikal rigtning, och visar formen af vapnet, är omgifven af flera benutskott (Ur-itw. tab. XV fig. 17G, 177), hvilket ådagalägger att djuret lefvat åtminstone ett eller annat år efter att hafva blifvit anskjutet. Det var dock ungt ännu då det dog, troligen ej mer än 3 — i år gam- malt, och sannolikt omkom det genom att störta ned i en vak, uti det vatten, der sedermera en torfmosse bildats öfver det. Skelettet låg med hufvudet på bott- nen och ena hornet hade trängt djupt ned i blåleran söm utgjorde bottnen under torfven. Då det således är faktiskt ådagalagdt, att denna Oxar t här lefvat samtidigt med menniskor , och dä det tillika är ganska säkert, att samma oxart lefvat här- städes samtidigt meå Renen och Elgen, enär de- ras fossila cjvarlefvor ei sällan träffas tillsammans i våra gamla torfmossar, så är det väl mer än sanno- likt, att dessa djurarter, neml. Vildoxen med platt pan- na, Renen och Elgen, äfven lefvat samtidigt i Germa- nien, hvarifråu de påtagligt hit inkommit, — och detta är sä mycket säkrare, som ben af alla tre äfven uppgräf- vas ur torfmossarna i Pomern. Men nu berättar Julius C^sAR (Bell. gäll. VI. 26 — 27.) att bland de djur, som på hans tid förekommo, och således samtidigt 35* 548 OXSLÄGTET. funnos i Hercyniska skogen i Germanien^ och hvilka då (enligt hans mening) icke funnos på andra ställen, voro Renen, som han beskrifver men ej benämner, samt Alces och Urus, som han både benämner och beskrif- ver. Det förstnärada var till skapnaden och fallens ombytliga färg likt getterna, men till storleken nå- got större 5 det hade greniga horn och dessa funnos både hos hannen och honan j de voro längre och mer uppstående än hos något annat kändt djur *). Att CjiSAR här menat Vildrenen är påtagligt for hvar- je Zoolog. På ett annat ställe: (VI. cap. 20) om- talar han dessutom att de halfvilda Germanerna på hans tid nyttjade renskinn till kläder **). Således har åtminstone Renen, under historiens tid lefvat i Germa- nien — hvilket man äfven förnekat. Det andra dju- ret i Hercyniska skogen var Älkes, och det tredje var Urus. Denna sistnämnda (cap. 28) var enligt C^- SAR så kolossal , att han blott var något mindre än ele- fanten j han liknade till utseende, färg och skapnad, tama oxen ^ men han hade mycket större horn m. m. Det är således möjligt, och mer än möjligt, att Caesars 3:ne Her- cyniska djur voro de samma som de tre, hvilka i forn- tiden lefvat samtidigt i Skåne. Att med Pcsch antaga att CiESARs Urus^ ej skulle vara den plattpannade Ur- oxen^ utan den kullrigpannade Bisonoxen, vore att utan skäl förkasta hvad C^sar uttryckligen anför om Urens likhet med tamoxen, till utseende och skapnad, och dess enorma honij ty säkert är, att Bisonoxen al- drig kan sägas vara : ''''specie et colore et jigura tauriP Icke heller kunde en Romare, som var van att se den *) Det är alldeles påtagligt att C^sar kommit att hop- blanda sina anteckningar om Renen och Elgen, så att i sam- ma perioder influtit något som tillhör det ena och något det andra af dessa djurarter. Jemf. sid. 493. **) Pellibus . . rhenonum tegimentis utuntur. UROXE. 549 storväxta långhornade boskapen i Italien^ afhvilken man har afbildningar äfven från Gösars tidehvarf, finna Bison- oxenshorn så enormt slora, som C^sar beskrifver Urens* )j ty Bisonoxen har, att dömraa af qvickerna på de hos oss funna skallarna, äfven i det mest vilda skick, al- drig, åtminstone icke på Caesars tid, haft på långt när så stora horn som den Italienska Tamoxen. -^ Dessutom är det faktiskt och kan icke bestridas, att Romerska författare som omtala Urus ^ (som af någ- ra kallas Bubalus; hvilka benämningar voro synony- ma enligt hvad Plinjus uttryckligen sagt oss, Hist. Na t. VIII. 5.) just karakterisera honom genom sina stora vidöppna horn, sin styrka och snabbhet, un- der det de karakterisera Bison genom länga här på ryggen, halsen eller under hakan, samt att iiigen enda Romersk författare tillagt Bison vidlyftiga horn eller Urus långa hår. Tibi dant variae pectora tigres, Tibi villosi terga bisontes Latisque feri cornihus uri. Senec. Hippol. AcL 1. v. 63. Germania . . gignit . . jubatos Bisontes, excellen- tique vi et velocitate Uri, quibus imperitum vulgus Bu- balorum, nomen imponit. Plin. Hist. Nat. VIII. cap. 5. Till Rom fördes begge dessa djur för att i Cir- cus åskådas af folket. Martialis och andra som sjelf- va sett dem der, omtala dem som skilda arter: llli cessit alrox bubalus atque bison. Martial. Spe- ctacul. 23. För min del är jag, af alla dessa sammalagda skäl, öfvertygad att våra två största fossila oxarter voro kända af Romarne under namnen Urus och Bison. — Äfven hos medeltidens Tyska författare omtalas de. *) AmpHludine cornuum et figura et specie multum a nostrorum bonum cornibus clifTert. GiEs. VI. 29. 550 OXSLÄGTET. I Lied der Nihelungen vers. 3761 beskrifves en jagt, som stod i en bergig och skogig trakt (vers. 3775) i närheten af Worras, och der berättas att Siegfried dödade \ Visent och 4 Urar : Darnach schluch er schiere einen Visent und einen' elch^ Stärker Ure viere und einen grimmen schelch *). I Guirriras förträffliga Mmma/ifm^(/ow'\ en Engelsk bearbetning af Cuviers Begne animal, till hvilken jag ej förr än nu haft tillgång^ förekommer i IV. Boken sid. 416. en planche öfver Bos Uriis. Originalmålningen dertill fanns och aftecknades af Hamilt. Smith hos en köpman i Augsburg och anses vara gjord i början af 1500-talet. Denna gamla målning, på ett fyrkantigt stycke, hade i hörnet qvarlefvor efter ett (adligt) vapen och ordet Tlmr i förgyldta Tyska bokstäfver, nästan ut- slättadt. Öm planchen är en trogen kopi af originalet, så visar den påtagligt, att detta varit gjordt efter ett vildt och icke ett tamt djur. Sådant utseende och sådana horn har väl ingen tam tjur; men just sådana horn, och med sådan böjning och rigtning måste, för att dömma efter hor- qvickarnas längd och rigtning, vår fossila stora plattpan- nade Oxe hafva haft. Som ytterligare bevis för denna min Öfvertygelse kan anföras, att jag eger en stridslur af brons, uppgräfd på 6 — 8 fots djup ur en torfmosse i södra Skåne, och som påtagligt härleder sig från den *) Man har haft mänga gissningar hvad djurart menas med Schelch: BOsching har öfversatt det med Brandhirsch; andra mena att det varit den nu fossila Irländska Cervus eury- ceros, men allt detta är blott gissning. I samma poem omtalas (v. 3756), att Siegfrieds jagthund (Bracke) stötte upp "em ungefiigen leuwen''' som Siegfr, skjöt, med pil och båge och som ej lopp mer än tre språng efter skottet. Det är väl sannolikt att här med Leuwe menas Lo. I vers. 3755. nam- nes "em vil starchez halpfwuV hvarmed möjligtvis kan me- nas en Filfras eller Gräfling. UROXE. 551 forntidj då invånarne härstädes nyttjade brons till va- pen. Denna stridslur liknar till fot^m och böjning helt och hållet en hornqvicke på ett Urox-kranium, och har samma långdragna smala uppåt rigtade spets, som hornen på den Hamilton-Smithska målningen. Det är mer än troligt, att invånarne i södra Sverige först till strids- lurar nyttjade Uroxhorn och sedermera gjorde sig lu- rar af brons af samma form som de förra. Härtill kan tilläggas: Baron Sigesm. Herberstain anför i sina Berum moscoviticarum commentar. af år 1549. p. 33. att under hans tid^ således i förra hälften af 16 seklet, fanns i Massovien en från den Lithauiska Zubr skild vild oxart, som i sitt hemland kallades Thiir; den förekom der icke i stort antal, den underhölls i några parker och det ålåg vissa byar att vårda och underhålla honom. På samma sätt hägnas ännu Bison (Pol. Zubr) i en stor skog vid Bjalowesha i Lilhauen, på Ryska Kej- sarens befallning, och på samma sätt underhålles ännu i Skottland, i en och annan skogspark, en vild oxrace, (Jemf. Beix Brit. Quadr. p. 422) hvaraf ett uppstop- padt exemplar förvaras på British Museum i London *). Ännu mera: den här ofvan omnämda målning, som Ham. Smith, kopierat, visar att Urus var utan man och hade temligen släta hår öfver hela kroppen med undantag af den räta (ej kullriga pannan), der de voro *) Man har yttrat att denna ''"'White Scotch Buir vore si- sta qvarlefvan af Urus i halfvildt skick; men så förhåller det sig visst icke. Våra stora Holsteinska kor komma mycket närmare Urus, både till hufvudets form och hornens storlek och rigtning. Hos den Skottska äro hornen böjda uppåt, nä- stan blott i en rigtning; håren på hufvud och hals längre och krulliga, pannan är dock plåt; färgen hvit, öronen röd- bruna, hals och hufvud med gråbrun skuggning. Denna färg har väl ingen vild oxartj' Skada att man ännu ej förvarat nå- got Cranium deraf. Åtminstone finnes intet på något mu- seum i London. 552 OXSLÄGTET. längre och krulliga^ hufvudet var stort , halsen tjock, dröglappen liten, ryggen rak och svansen lång, så att den räckte nedom midten af tarserna. Färgen var helt och hållet sotigt svart (sooty black), blott hakan var hvit 5 hornen, som voro rigtade utåt, framåt och uppåt, voro hvitaktiga med långa svarta spetsar *). Denna figur anser jag vara fullt genuin och den bästa som nu finnes Öfver Urus, i vildt tillstånd. — Den figur som Gesner (i Hlstor. Animal. Francof. 1622. Lib. prim. p. 145.) gifvit af Urus, eller Polakarnes Thur, är sämre än den förra, men dock i allt väsen dt- ligt dermed öfverensstämraande: hornens rigtning, pan- nans längre krulliga hår, öfriga hårbeklädnadens kort- het, svansens längd ra. m. är hos begge lika. Gesner försäkrar, efter ^^'oLFG. Lazius, att de meddelade figu- rerna af denna och af Bisoti, äro efter lefvande exem- plar gjorda genom Baron Herberstains försorg 5 och i texten säger han: ''Urus . . est forma bovis nigri, ha- bet longiora cornua quam bisons.''' — Det är nästan obegripligt att man ens vill bjuda till att jäfva så många och från vidt skilda ställen och tider så Öfverenstäm- mande intyg, att der, under historiens tid, i Europa lef- vat en ofantligt stor vildoxe af lamoxens skapnad, med svart färg och långa vidlöftiga horn, samt helt olik Bi- sonoxen. Detta förnekande är så mycket orimligare som man i jorden finner benen af just en sådan Oxe, som de gamla beskrifvit, och finner dem i samma la- ger som Bisonoxens. Att denna vildoxe bidragit som stam till bildan- det af vår storväxta långhornade tamboskap, är mer än blott sannolikt. ^ *) Ham. Smith tillager i en not, att denna målning öfver- ensstämmer med den figur, som finnes pä Glunia-stenen (the stone of Glunia) med en Celtiberisk inscription och som fd- reställer en jägare och en ^ildoxe. UROXE. 553 När och hvar denna kolossala plattpannade , stor- hornade vildox-art först bllfvit tämd; känna vi icke 5 men säkert har det skett i en aflägsen forntid och i ett från oss aflägset land. Bland de från grafvarne i Thebes copierade alfresco målningarna^ i Egyptian Sa- loon på British Museum i London ^ ser man grupper af boskapsdjur^ af hvilka man igenkänner några för Zebu; andra ha långa horn, böjda i olika rigtningar och synas redan vara tama afkomlingar af Urus; dock har jag bland de balsamerade Oxskallarne från Egyptiska katakomber, hvilka jag sett i London och annorstädes, ej funnit en enda som synts mig härstam- ma från en afkomling af Urus. De antyda en små- växt art och ha hornsteglarna ulåt-uppåt böjda i en rigtning. Mig synes troligast att den kolossala platt- pannade. Urus först blifvit, måhända i södra eller syd- vestra Europa, måhånda redan i Asien af någon Cel- tisk folkstam, tämd, men likväl länge derefter fortfarit att äfven finnas vild eller halfvild i det mellersta Eu- ropas skogar, ända till början eller medlet af sextonde seklet j att den tama race, som derifrån härstammat väl småningom blifvit likasom alla tama racer, smärre än sin vilda stam, men dock större än andra tama racer, som härleda sig från smärre stammar 5 att det var denna storväxta svarta boskap, som den Celtiska stammen för- de med sig hit till norden och som på många ställen omtalas i våra fornsagor, såsom tillhörande Jotnarna. Den tama race, som härstammar från Urus , har kom- mit till oss från södra och verstra Europa. Den fans sannolikt i Italien redan på Caesars tid 5 men i det inre af Germanien fanns då en helt annan tam oxrace, af långt mindre storlek med mindre horn, och ofta kullig, hvarom i nästa artikel skall afhandlas. Den samma små- växta race, fanns utan allt tvifvel hos den Germaniska folkstammen äfven här i Skandinavien, hvarföre inbyg- garne härstädes, vana vid små boskap, ansågo den med 654 OXSLÄGTET. Jotnarna införda racen för så obäkigt stor. Att denna kunnat förekomma på en och samma tid och i samma land både vild och tam, är ej besynnerligare än att Benen i Lappland och Svinet i hela södra och meller- sta Europa förekomma ännu i samma trakter både vilda och tama. — Att den vilda Uroxen, från de äldsta tider, varit föremål för inbyggarnes jagt härstädes, bevisas ovedersägligt af det förut nämda på Lunds Museum förvarade skelettet. — På Skandinavien har denna vilda oxart aldrig lefvat nordligare än Skåne ^ och äfven här förekomma hans fossila ben mest i Skytts, Bara och WemraenhÖgs Härader. En enda gång har jag er- hållit en skalle deraf från Allerumstrakten i Luggude Härad. Man förvånas måhända derÖfver, att så kolossala djur som denna oxart, hvilkas egentliga föda varit gräs, kunnat Öfvervintra i ett land, sådant som detta, der djup snö betäckte marken ofta under 5 — 6 månader af året och der allt gräs under denna tid saknades eller var otillgängligt. Men färvåningen upphör då man ser huru den utsläppta boskapen, under vintertiden, lif- närer sig i skogstrakterna : med hvilken begärlighet den afbiter och förtär de späda qvistarna, med sina knoppar och hängen af björk, hassel, sälg och andra videarter. Säkert hafva de ställen, der Uroxen öfver- vintrade, varit tätt beväxta med nämde trädslag och af dem har han lifnärt sig. Det är ej besynnerligare än att Elgen lefver och öfvervintrar i klimat, som äro långt hårdare än de, i hvilka Uroxen vistades. 8) Högnackad Oxe [Bos frontosus n. sp.) Artm. Pannan upptill kullrig, nedåt platt-trindad, näck- kanten i midten högt uppstående, kullrig; hornen korta, något plattade, vid roten riglade utåt och bakåt, och derefter böjda framåt. HÖGNACKAD OXE. 555 Synonymi: Bos frontosus, Nilss. K. Vetensk. Akad. Öfver- sigt d. U April 1847. ^1 llk-'^ Beskrifmng: Denna fossila vildoxe^ af hvars hiifvudskål härvarande Museum eger både ett gammalt och ett ungt exemplar^ utgör en mycket skild art från alla andra^ som jag haft tillfälle att se. Den har nägon, ehuru atlägsen, likhet med Bisonoxen, genom sin kuUriga panna och sina hornstjelkar. Den gamle^ förmodligen en tjur, hvars kranium här är afbildadt i face och profil, har pannan mellan hornfästen kullrig, nedåt, der den är smalast, plattrind, mellan ögonen bredt urgröpt. Nackkanten tjock, trindad, i midten uppstående och starkt kullrig. Näsbenen synas ha gått upp till den linia, som dragés midt öfver ögonhålen. Hornsteglarna, som sitta på längre stjelkar än hos någon annan känd oxart, äro rigtade uppåt, utåt och bakåt, samt något krumböjda nedåt i 556 OXSLÄGTET. 1 samma rigtning som pannans framsida^ hvilken de ej öfverstiga. De äro framtill och baktill något platt-trinda, så att ett genomsnitt bildar en mer eller mindre oval figur. Utkanten af tinningbenets kindutskott bildar^ Öfver underkäksfästet j en nästan rät vinkel. Tinninggropens form bakåt tvärtrubbig, framåt snedt tillspetsad j dess bakre del (till underkäkens ledfäste) dubbelt så bred som dess främre del. Nackhålet mer högt än bredt. Utom de två skallar af denna art, som härvarande Mu- seum eger, och af hvilka äfven den yngre här nedan blifvit afbildad, har jag på British Museum i London sett en tredje, som sannolikt äfven hörer till samma art. En gammal Tjur (?) Ett ungt ex:pl. Etttemli- iir Djuramossen vid ur en torfniosse gen ungt, Saxtorp i Skåne. i Skytts härad i päBritish södra Skåne. Museum. Längd: af pannbenen . . . — „ orbita — mel.hornkr.o.orbila Bredd: mellan hornkr. ofvan — — — nedan — pannans smalaste del — mellan Öfverbräddar- na af orbita 10: — midt öfver orbita . . 8: tum lin. 12: 4 3: — 5: 2 8: — I0:~ 7: C 4 ö Omkrets. hornsteglens vid roten nära 8: 6 7? ;; ;; ;; 5J t. lin. O O 4: 2 6: 2 7: 5 7: I 8: 3 6: 5 6: 6 v ;; v ;; ;; )} t. lin. O O 4: 4 6: 2 8: — 7: — 9: — O O ^. .1, . v^- — Storleken af dessa skallar antyder en oxar t, som DVERGOXE. 557 väi varit vida mindre än Uroxen, men dock betydligt större än Dvergoxen. Den synes ha varit ungefär så stor som våra vanliga Bondkor, från hvilka han dock till formen ganska märkbart skiljer sig. På härvarande Museum finnas några lösa ben, som synas ha kunnat tillhöra denna art. De äro funna i torfmossen under Jära vallen i södra Skåne, och således under förhål- landen som ådagalägga, att de tillhöra en äldre tid än den, under hvilken tam boskap funnits i landet. Vistelseort: Denna art har i Skåne lefvat samti- digt ~med Uroxen och Bisonoxen. Att han äfven fun- nits i England, visar det här ofvan nämda Cranium som förvaras i British Museum. Då han hos oss hö- rer till landets äldsta postpliocena Fauna, har han, li- kasom cle förut nämda oxarterna samt Renen, Vild- svinet m. fl. kommit hit från Germanien under den tid, då landen voro sammanhängande. Han måste således äfven förekomma fossil i Tyskland, ehuru han der ingenstädes hittills blifvit anmärkt. Om han någonstä- des blifvit tämd, och derigenom, under tidernas längd, bidragit att bilda någon tam boskapsrace, så måste det vara den mindre storväxta småhornade, ofta kulliga race, som förekommer i fjälltrakterna i Norrige och som, likasom han, har en högt uppstående knöl mel- lan hornfästena öfver nacken. 3) Dvepg"-Oxe C^os longifrons Owen.) Artm. Pannan plattad, upptill med en längs midten framstående kant och en smalare utskärning bak- till; hornen trinda, små, rigtade utdt-uppät och böjda i en rigtning framåt. Synonym i: Bos longifrons Owens History of British Mam- mals aud Birds p. 508. fig. 211 (pannan med horn- steglar). 858 OXSLAGTEl'. Beshrifmng: Så vidt man hittills känner, har den- na varit den minsta af alla oxarter, som lefvat vilda i vår verldsdel. Att sluta af skelettet, har han varit 5f. 4 t. lång från nacken till baksidan af sittbenenj huf- vudet har varit kring 1 f. 4 t. , och således hela läng- den 6 fot 8 tum. Af benbyggnadens spenslighet kan man sluta, att han till kroppsformerna snarare liknat Hjorten än den vanliga tamoxen j dess ben uti extremiteterna äro väl något kortare, men också smalare än kronhjortens. Skallen: Ar långdragen och smal, till och med mer än hjor- tens j pannan upptill (öfver ögonen) plattad, med en långs åt pannsöm- men gående kant, som upptill är mest framstående, och slutas med en rundad inskärning bakåt j mel- lan Ögonen en mer eller mindre betydlig nedsänkning, ofvan om hvilken oftast är en höjning och nedan om hvilken ligger inskär- ningen för näsbenen, hvilka gå jemt upp till den linea, som dragés mellan- nedra bräddar- na af orbita. (Således äro pannbenen ej längre hos DVERGOXE. 550 denna art än hos Urus eller Taurus). Hornsteglarna små, trinda, korta, böjda blott i efi rigtning framåt, stundom men sällan nedåt i pannans plan. Näsbenen framtill tvåspetsade med en djup smal mellanvikj tår- benen platta, bredast i midten, smalare i dess orbital- och nasal-del j der är alltid en rhombisk öppning mel- lan pannbenet, näsbenet och tårbenet. Tinninggropens form bakåt tvärtrubbig, framåt snedt tillspetsad j dess bakre del (till vinkeln öfver underkäkens ledfäste) föga, blott i, bredare än dess främre del. NB. häri liknar den tamoxens, men skiljer sig märkbart från B. fron- tosus och Urus. Främre gomhålen lancettlika, baktill snedt inåt spetsiga 5 de bakre ligga midt i gombenen j nacken tvär, upptill med en vertikal utskärning, nedtill med en vertikal kant öfver det cirkelrunda nackhålet. — Skallen af denna art varierar betydligt till storlek och äfven något till form efter olika ålder och kön. Jag har tillhands ett fragment af en panna med horn- steglar af en mycket gammal individ, som synes hafva varit tjur; afståndet mellan hornsteglarna upptill är 5 tum 3 lin., och hornsteglens omkrets vid roten 7 t. 1 lin. — En annan har jag mätt som hade bredden öf- ver Öfra margo af orbita 7 t. 5 lin. 5 denna höll mel- lan hornen ofvan _ 5 t. 21 lin. Längden af pannbenen var 8 t. 4 lin. — Hornsteglarna äro stundom ofvan platta, under trinda. Hos ett yngre exemplar, förmod- ligen af en ko, äro hornsteglarna ytterst små, knappt mer än 3 ^ tum långa och vid roten 4 t. 2 lin. i om- krets. Arten kännes dock alltid derigenom att på Öfra delen af pannan står en knöl framtill, och en inskär- ning ligger baktill. Dess vanliga dimensioner, hos yng- re exemplar, äro följande: Längd: Skallens från nackkanten till mel- fot tum lin. lankäksbenens frambrädd 1 4 — ■ — från hornfästct till orbitas öfra brädd — 3 4 560 OXSLÄGTET. Längd: orbitas — 2 4 — från orbila till maxillarbenets slut . — 8 4 — — infermaxillarbenens frambrädd — 10 — — från nackkanten till inskärningen för näsbenen — 7 2 -— hornqvickens efter största (bakre) böjningen — 4 — — näsbenens — 6 — — Öfverkäks-tandradens — 5 2 — underkäkens ^ 1 2 — — till ledknappens bakbr. i linia 116 Bredd: mellan hornqvickarna upptill .... — 5 — — öfver pannans smalaste del kring — 3 4 — nackens ledknappar — 3 2y — mellan öfverbräddarna af orbita nära 7 — — tvärs Öfver midten 5: 65 öfver haken — 4 ö-i — öfver nosens sidoknölar -^- 5 1 — Öfver näsan — 2 6 Böjd : från öfra pannknölen till basis Cranii — 3 5-i- — — — till kanten af foram.^magn. — 4 — Omkrets: hornsteglarnas vid roten — 4 3 Öfriga Skelettet: Atlas, till formen likt tamoxens , flyglarnas bräddar föga bågböjda och bakåt föga breda- re, bakre sidollikarne smala, korta ^ öfra ringens knöl, stor, tjock j den undras mer hoptryckt öfver bakbräd- den. Axis lik tamoxens, men rännan i process, odon- toid. ej så rundt urhålkadj den kamformiga process, spinos. har framkanten vinklig. Öfriga skelettet mest likt tamoxens 5 men hvarje ben är i förhållande till längden, mer spensligt och tunnt. Atlas bredd öfver flyglarna 4 t. 5 lin. undre bagens längd 1: 3j Axis kring 3 t. Skulderbladets längd 11: 4 5 bredd 6: 1j från cav. glen. till spin. 1 : 7. Os humeri 8: 6 5 bredd -af nedre ledytan 2: 4^ Radius kring 10 t. Metacarp. 7: 3j nedra ledytans bredd 2 t. Bäcknet i rät linea \ f. 2 t. 2 lin. _ Förarn, obturat. ovalt, framåt något DYERGOXE. 561 smalare. Os femoris 11:4. Tibia 11: 4. Metatar- sLis 8: 4. Första tåleden 2 t.j andra 1: 2lj klöfbe- net 2: 2. Vistelseort: Denna spensligt byggda nästan hjort- lika oxart har lefvat vild, samtidigt med de föregåen- de^ i södra och vestra Skåne, och som det synes har han funnits här i de stora skogarna, hvarmed landet Öfver allt var betäckt, i stort antal, förmodligen i stora hjordar. Först i de sista åren har man blifvit upp- märksam på dess fossila qvarlefvor, och redan har jag deraf erhållit åtskilliga både skallar och skelett er. På Zoologiska Museum härstädes förvaras en bruten skalle, som blifvit upptagen från djupet af en torfmosse nära domkyrkan här i Lund 5 och en nacke med hornsteg- lar af ett mycket gammalt exemplar är vid brunngräf- ning funnen på 9 alnars djup, likaledes här i Lund. Från en torfmosse i Skytts härad, har jag erhållit en skalle och ur en torfmosse , tillhörig prestgården i Nöbbelöf uti Ljunits härad, äro denna sommar upptagna två skeletter af denna oxart. Vid det nu slutade Na- turforskaremötet i Köpenhamn förevisades af Professor Steenstuup, en nyligen ur en torfmosse i Secland uppgräfd oxskalle, som befanns tillhöra samma art. — I Irland och England hafva qvarlefvor deraf blifvit funna på flera ställen och i relativt äldre jordlager. I England hafva de funnits tillsammans med ben af Mammuth och Nos- hörning (Ow. p. 'JlO)j de ha träffats i jordlager Öfver hvilka låg en loädd med hafssnäckor och Öfver denna en bädd med söttvattenssnäckor (p. 511)j i heland ha de blifvit funna i söttvattensmergel under torfmossarne tillsammans med ben af Cervus euryceros, hvaraf man kan sluta till deras höga ålder 5 men de ha äfven fun- nits i sjelfva torfmossarna, hvaraf Hr Owen drager den slutsats, att denna oxart fortsatt att lefva der i landet äfven sedan sistnämde djurart redan utdött. Hos oss i södra Skåne har den lefvat samtidigt med Renen, Skandn:s Däggdjur. 36 Ö62 OXSSLÄGXETé Uroxen, Högnackade oxen m. fl. och den var säkert bland de första Gräsälare, som inkommit i landet, se- dan, efter förstörelseperioden, marken åter blifvit be- klädd med gräs, buskar och skog. Att samma art må- ste träffas fossil äfven i Tyskland, är mer än bloll san- nolikt, ehuru den ännu icke der blifvit iakttagen. Hos oss och, så vidt man vet, öfver allt i Europa har den som vild blifvit utrotad före den egentligen historiska tiden. Huruvida denna oxart någonstädes i forntiden blif- vit tämd och således kommit att utgöra stammen till någon nu lefvande tam race, har väl ännu icke, genom noggranna jemförelser, blifvit fullständigt ådagalagdtj men Prof. Owen förmodar att den småväxta, småhor- nade, ofta hornlösa boskapen, i Wales och på höglan- den i Skottland, härstammar från denna art, som han anser hafva blifvit tämd före Romerska invasionen, af landets infödingar, hvilka vid låglandets inkräktning dro- go sig undan med sina hjordar till de skogiga bergs- trakterna. — Om denna art hos oss fortlefver i någon tam boskapsrace, så synes det vara den så kallade Finnkon, h va rom sedermera. B) Pannan mer bred än läng, kuling; hornen sit- tande långt framom den kant, som skiljer pannan frän nacken. Mellankäksbenen räcka aldrig upp till näs- benen. 4) Bison-Oxe C^os Bison Lin.) (De gamles Wisent eller Bison, de nyares Aurochs). Artm. Pannan kullrig ; af ståndet mellan hornkransen och ögonhålet föga längre än dettas tvärsnitt; Horn- steglarna rigtnde utåt och något bakåt samt böj- da i en rigtning framät-uppåt. Synonym i: Bos Bison Lin. Syst. Nat. XII. I. p. 99. — Gesn. Hist. Animal. I. p. i 28, med figur. — Jtibati Bisonf.es Plin. VIII. 15. — Bisontcs setosi , colla jubis horrida BISONOXE. 563 SoLiN. — Villosi Bisontes Senec. — Bison Gilibert Opo- scul. p. 70. — Zubr. v. Jarocki Versaml der Naturforsche in Hamb. 1830. med tvä fig. — Bos Urus Eicrwald Zool. special. I. p. 342. med fig. — Auer Eichw. Natur- histor. Skizze p. 241. med fig. — Idem Urus (Zubr) Fauna Gaspio-Caucas. p. 3L Aurochs Cm. Recherches s. 1. oss. foss. IV. p. 108 och följ. — Id. pl. IX. fi. 1. 2. pl, X. f. 1, 2. pl. XII. fig. 6, 7.; Aurochs des Allemands Cuv. Regn. anim. I. p. 279. FossiL Cm. Rech. IV. pl. XII. fig. 1, 2, 4. pl.IX. f. 5. — Bi- son prisens Owen Brit. foss. Mam. p. 491. fig. 205. — Uroxe IjurRETL Vet. Akad. Handl. 1802. sid.'280. — I Lithauen: Zubr (Schuber); i Tyskland: Aurochs; Aur- thier. fordom: Wisent eller Wisund. Yttre heskrifning: Denna kolossala oxe från forntiden, hvars skapnad och ställning vi ej blott kunna beddm- ma efter dess fossila skalet, utan äfven efter dess än- nu lefvande afkomlingar, har, i mänga afseenden, varit olik så väl alla de föregående sona vår tama hornbo- skap. Framdelen af kroppen har varit mycket tjock och bred med en hög puckel öfver skuldrorna, hvar- ifrån ryggen, gick starkt sluttande bakåt j bakre kropps- 36* 564 OXSLÄGTET. delen deremot har varit ganska slank och mager, så att på långt när icke samma förhållande egt rum mel- lan främre och bakre kroppsdelarna, som hos tama oxen. Benen ofvan knäna voro tjocka och starka, der under deremot tunna och magra. På framsidan af hufvudet och under -halsen långa krulliga täta hår, som långs halsryggen bildade en man, och under underkäken ett långt skägg. Hela öfriga hårbeklädnaden var mer kort. Hufvudet, som bars lågt, var mer kort och bredt än vanliga oxens ^ mulen var mindre bred, och näsbor- rarna Öppnades mer åt sidorna j pannan mellan hornen kring 1 I tum bred och kuUrig •, hornen små, kring 1 2 tum långa, vid roten der de äro 12 tum i omkrets, riglade utåt och bakåt, derefter halfmånformigt böjda framåt i en och samma rigtning, stundom voro dock spetsarna böjda uppåt j till färgen äro de svarta, något hvitspräckliga. — Djurets färg mörkbrun eller sot- brun. Anmärkn.: Då man ser en oxe af denna art, hvaraf väl upp- stoppade exemplar nu mera finnas i de flesta Museer, är det väl alldeles omöjligt att medgifva, att Jul. Glesar kunnat mena denna med sin Urus^ som beskrifves: spe- cie et eolore el figura tauri, octi blott skilde sig från vanliga oxen genom storlek och amplitudo cornuum! BISONOXE. > 565 Hvad det fossila skelettet beträffar, så är: Pan- nan kullrig, mest framom hornfästena j Näsbenen korta, breda (blott S-i- gånger så långa som breda j hos Urus äro de o, hos B. longifrons nära 6 och hos tamoxen 6-j gänger så långa som breda) gående upp till den linia, som dragés midt Öfver Ögonhålen, 5 dessa äro omgifna af utslående bentuber. Tårbenens nedre eller främre del mycket smalare än den öfraj afståndet mellan orbita och hornfåstet föga längre än orbitas diameter. Pannan upptill starkt sluttande bakåt, der nackkanten ligger kring 34- tum bakom hornfästena j bakom denna kant är nacken mer tvär och ej så ur- gröpt som hos de föregående. Nackhålet framåt sma- lare, nästan trehörnigt med främre hörnet afsfympadt. Hornsteglurna, sittande på stjelkar, äro rigtade' utåt och något bakåt, samt krökta halfmånformigt i en enda rigtning, som är framåt och något uppåt. Tinninggro- pen i midten mycket smal, ändportionerna utvidgade , den främre något bredare än den bakre, — Atlas: dess flyglar tvära, lika breda fram- som bakåt 8 t. 4 lin. med trubbiga bakflikar^ den Öfra bågen starkt kuUrig med en tvärknöl på midten, den nedra med en trind knöl på midten (något mer atlägsen från främre än bakre brädden) — Epistropheus kort, bred^ dess process, spinos. bildar en hög kam, som är mest hög och utstående bakåt, (dess bakbrädd bred) och gör framåt en vinkel öfver process, odontoideus. Långs undre sidan en kam, som ej går tillbaka förbi brädden af den skålformiga ledytan. Foramen medull» spinalis framtill trekantigt, nästan hjertformigt, Halsverlebrer- nas process, transversi uppålböjda, I öfrigt skiljer han sig från Urus, som han i storlek mest liknar, genom de främsta ryggvertebrernas törnutskott, som äro längre hos Bison, kring \ fot 6 — 7 tum , hos Urus kring 1 fot och ett par tum, genom större isynnerhet längre skulderblad, smalare refben af hvilka han har 1 4 par. 566 OXSLÄGTET. hvaraf det bredaste är 2 t. bredt (hos Urus ända till 2: 3). Dercmot har han ej mer än ö ländver(eb.*). Foram. Obtur. allungt-ovalt. Extremitet, äro i allmänhet något högre och mindre grofbyggda än hos Uras. For att göra oss ett be- grepp om dess fordna storlek^ jemförd med dess nu varan- des, införa vi här måtten på några af benen i det vackra skelet af en Lithauisk Zubr, dödad för få år sedan, som af Ryska Kejaren blifvit skänkt til! British Museum i London, och ett fossilt skelet, från forntiden, uppgräfdt ur en torfmosse vid BjersjÖholm i södra Skåne nära Ystad och nu förvaradt på Zool. Museum i Lund **}. (Jemf. vidare Uroxens skelet sid. 541 — 3. Bison-Skeletter: 1) elt fossilt; pä 2) ett icke-fos- UniversiletetslMii- sill; på British seum i Lund. Mus. i Lodon. Längd: från nackkammen till mel- fot tum lin. fot t. lin. lankäksbenens frambrädd 2 14 110 4 — från orbita till samma ställe 1 1 — nära 1 - — mellan hornkrans, och orb. — 3 4 — 3 4 — näsbenens — 9 — 00 0 — hornqvickernes i krökning baktill 1 3 — 0 0 0 — — i rät linea — 10 4 — 8 4 — ■ underkäkens till \inkeln — 17 4 Bredd: mellan hornkrans:a upptill I 2 — — 9 — — — — nedtill 13 2 — 1 0 4 — — ögonhålen upptill 12 4 114 — näsbenens, hvarderas . . — 2 5 0 0 0 Omkrets: hornqvickens vid roten — 11 4 0 0 0 *) Samma antal af refben och ländvertebrer har Renen; Hjorten dercmot har samma som Urus. **) Detta märkvärdiga fynd frän forntiden, hvilket, så vidt jag vet, intet annat Museum i Europa kan uppvisa, har till Lunds Universitets-Museum blifvit, år 1812, insändt och föräradt af dä varande Ägarinnan af Säteriet Bjersjöholm, Fru Majorskan Gock. BISONOXEN. 567 Den linia som dragés mellan hornqvickspetsarna faller bakom hornfästena. Atlas : tlyglarnas bredd — 8 4 — 8 3 Längd af Process, spinos. af an- dra ryggvertebren 17 — 15 6 — — af främsta ländverteb. — 4 2 — 3 6 — skulderbladet 19 — 164 dess bredd upptill ... 1 000 afst. mellan spina och ledytan — 3 — 0 0 0 — os humeri 13 4 1 21 — — radius 1 26 1 1 4 — metacarpus — 8 5 — 7 6 — bäcknet 2 1 4 nära 2 — os femoris 1 8^ — *1 6 — — tibia 17— 15 — — metatarsus — 10 5 — 9 6 Bredd af metacarpus, der smalast, — 2 2 0 0 0 — af metatarsus — 17 0 0 0 Om vi nu jemföra dessa mått med dem af Unis, som förekomma på sid, 541 — 3, så finna vi att under det alla andra ben uti extremiteterna äro längre hos Bison än hos Ur US, så är förhållandet omvändt beträffande metacarpus och metatarsus, ty dessa äro verkligen läng- re hos Vrus. Men de äro ej blott längre, de äro äf- ven tunnare, ehuru hela skelettet i öfrigt är gröfre. Då vi nu eflersinna betydelsen af dessa ben, att de nemligen utmärka sig för sin ovanliga längd och spen- slighet hos det snabbfotade hjortslägtet och att samma ben äfven hos hästen äro vida längre än hos oxen i förhällande till Öfriga kroppsstorleken 5 så kunna vi väl häraf med temlig visshet sluta, att Uroxen, ehuru i allmänhet undersättsigare och således starkare än Bison- oxen, har varit mera snabbfotad än han *). *) Anmärkas bur att de gamla Romarne, som sägo des- ga kolossala djur pu arenan i Rom, charakteriserade Uroxen 568 OXSLÄGTET. Anmärkn. 1). Hr Prof. Owen har i sitt förträffliga verk öf- verk Brilish fossil Mammals and Birds p. 497 yttrat en motsatt mening, hvilket utan tvifvel har sin grund deri, att man ännu icke i London har fossila skeletter afbeg- ge dessa arter. Anmärkn. 2). Om vi jemföra den Bison-skalle, hvaraf vi här lemnat teckning, med den som Prof. Owen afbildat p. a. st. sid. 491. fig. 205, och som han kallar Bison prisens, så finna vi en stor olikhet i synnerhet i hor- nens längd och sträckning; detta hindrar oss dock icke att anse dem utgöra en och samma art, sedan vi ge- nom flerfaldiga d^ta öfvertygat oss, att uti ju äldre lager de fossila benen af samma djurart förekomma, desto större äro de. Jemf. för Bos Urus sid. 543. Anm. och för Ursus spelwus sid. 212. Vistelseort: m. m. Denna oxart^ som i storlek fordom täflat med sjelfva Uroxen, har i forntiden va- rit spridd i de vilda skogarna i nästan hela Europa, från Italien och Frankrike till södra Skandinavien, och från England ända långt in i Asien. På alla dessa ställen finnas dess fossila ben i jorden j men på de flesta har sjelfva djuret redan länge varit utdödt. I Skandinavien, der Bisonoxen lefvat samtidigt med Ur- oxen, har han dock, likasom denna, aldrig funnits i an- dra trakter än det sydligaste Skåne , och äfven der har han upphört att finnas, redan före historiens tid. Väl omtalar Munken Adam frän Brehmen, som lefde i i 1 :te seklet, två slags vildoxar, Uri *} et Bubah, i Nor- den (Adam Bremens. Chorograph. pag. 32), men hans uppgifter äro allt för oefterrätthga^ han förlägger dem påtagligt till de norra trakterna, Lappland, och till det egentliga Sverige **), der de ganska säkert aldrig fun- ej blott genom öfverlägsen styrka, utan äfven genom öfver- lägsen snabbhet; "excellenli vi et velocitate Uri." Plln. *) Märkligt är att han låter Uri lefva i vatten, liksom hvita Björnen. **) Man bör erinra sig att Adam. Bremens, afdrig räk- BISONOXE. , 569 niisj hvilket bevisar att de icke förekommo i de trak- ter, han besökt och kände, och att hans uppgift endast grundade sig på tradition från andra ställen och länge sedan förflutna tider. Att sluta af de få fossila ben deraf, man hittills funnit i Skånes torfmossar, har Bisonoxen här varit mycket sällsyntare än Uroxen och Dcergoxen, hvilkas qvarlefvor i långt större anlal förefinuas. De få fossila ben af Bisonoxen, man hittills hos oss tillvaratagit, bestå- ende i ett gammalt och ett ungt kranium, samt ett skelet, hafva blifvit uppgräfda ur torfmossar i Skytts och Herresta härader — således i de sydligaste trak- terne af landet. Anmärkas bör äfven att i Danmark, der man funnit talrika fossila ben af Urus, har hittills icke förekommit ett enda af Bison. I en stor del af Europa har denna kolossala oxe lefvat under historiens tidj men på Engelska Öarna sy- nes han hafva varit utdöd redan då historien först lär- de känna dem. Ty under C^saus tidehvarf, då Ro- merska härarna genomtågade Galliens, en del af Ger- maniens och Belgiens skogar, träflfade de der både denne och Uroxen 5 men ingenstädes omtalas att de eröf- rande Romarne i England träffade någon vild stor Oxart, hvilket tyckes ådagalägga att både Urus och Bison re- dan då voro derstädes utdöda. På fasta landet, der de forlforo att finnas, i de stora och vilda skogarna, ännu långt efter Caesars tid, synas de småningom haf- va blifvit utrotade genom folkmängdens och odlingens tilltagande, först i de vestra och derefter i de mer östra trakterna. I Yogeserna och Ardennerna fanns vildoxen ännu i kung Gontrams tid, och historien förtäl- jer att han lät döda en af sina kammarherrar, dennes nar Sconia till Sveonia utan alltid till Dania\ men han om- talar ingenstädes att vilda oxar funnos i hans Da?iia, — det enda ställe der de här i Norden någonsin förekommit. Ö70 OXSLÄGTET. brorson och en skogvaktare, derföre att de utan tillå- telse skjutit en Bubalus (Vildoxe) i Vogeserna, (Cuv. Recherches IV. p. \ 1 7). I Wilkina Sagan *) beskrif- vas djurjagter i ''Walslungu-skogen'^ (troligen Thurin- gerwald) och '^Ungaraskogen", på hvilka åtskilliga (10) unga och en gammal och mycket stor Visunt blefvo dödade. Man ser af hela berättelsen att furstarne skyd- dade dessa högdjur på sina skogar och voro serdeles rädda om dem. — 1 de gamla Leges Allemanorum (från 6:te och 7:de seklet) stadgas att om någon stal eller dödade en Bison, Buffel (Uroxe?) eller Hjort, skulle han plikta en betydlig penningsumma. — (v. BAEa i Wiedem. Arch. 1839. 1. p. 75.) — I iJed der Nibelungen från I2:te seklet omtalas Bisonoxen ('^Vi- sent") bland de djur som blifvit fällda på en jagt i skogen vid Worms 5 Lucas Dawid anför i Preussens Kro- nik, att kring 1240 fans i landet mycket villebråd af Uroxar, Yisonter, vilda Hästar, Elgar m. m. (v. Baer p. a. st. sid. 71). — Fursten Wratislaf V. dödade på en jagt i Hinterpomern kring år 1364, en "Wysant" som var starkare och större än en Uroxe. — I Ost- preussen, mellan Libau och Tilsit, fans Bisonoxen ännu i förra seklet, och förr har han funnits i hela Lithauen, äfven i närheten af staden Wilna (Eichwald p. a. st.). — I Bialowieser-skogen i , Lithauen höll August III, kung i Polen, en stor jagt den 27 September 1752, under hvilken blefvo dödade 42 Bisonoxar (!) och 1 3 El- gar. — 1 äldre tider fanns Bisonoxen äfven i norra Grekland, Macedonien och Thracien. I Aristotelis ''''Bo- nasos'''' som fans i Poeonien, den delen af Thracien som nu kallas Bulgarien, igenkänner man lätt Bisonoxen (Cuv. 1. c. p. 111); hvilken äfven fordom fans i Moldauj och *) Peringskiölds upplaga; Stockh. 1715. kap. 229. o. f. Peiingsköld öfversätter ganska oskickligt Visunl med Kron^ hjort, hvarigenom Sagan ej får någon riktig mening. BISONOXE. 57i det är sannolikt att sagan om den jettelika oxe, som Philip af Macedonien dödade vid foten af berget Oreli, och hvaraf han upphängde huden med hornen i för- gården till Herkules tempel, tillhörde denna samma art. Nu finnes Bisonoxen på den skogbeväxta norra sluttningen af Kaukasus, der han synes förekomma i betydligt antal och ännu utgöra föremål för jagt af Tscherkesserna och Abschaserna, på hvilkas språk han kallas Dombei eller Adompe. I Moldau och på Kar- patherna finnes han ej mera. Sedan han äfven upp- hörde att finnas i Ost-Preussen, inskränktes han mer och mer till skogarna i Lithauen. För närvarande finnes han der blott i en stor skog, Bialowesha-skogen , der han i vildt skick fredas och vårdas på Ryska Kejsa- rens befallning. — Då detta kolossala djur fordom lef- vat äfven i södra Skånes skogar, torde det ej sakna allt intresse att känna hurudan den mark är beskaffad, der det nu lefver och hvad lefnadssätt det der förer *). Bialowesha-skogen, som ligger på en stor jemn plan och är omgifven af slätter, håller 5 Svenska mil i längd och 4 — 4-i i bredd. Skogen består mest af barrträd, der och hvar blandade med björk. Gräsrika betesmarker äro der icke sällsynta j men på många ställen är marken sumpig och ungefär en tolftedel ut- göres af kärr, der rörväxter finnas. Här uppehålla sig mest Elgarnaj men dessa kärr skys deremot af Bison- djuren, som tycka mer om högland mark med aroma- tiskt gräs, samt skarpa och bittra Örter, äfven afgnaga de ung träbarkj om våren förtära de unga löf af lind, poppel, alm, och vide, men ej af björk eller ek, än min- dre barr af tall. Deremot förtära de några mossor. De undvika alltid skoglösa och bebodda platser 3 de gä al- drig ut på åkerfälten, utan uppehålla sig ständigt i täta *) Hvad jag här meddelar Hr mest ett utdrag af Eich- WALDS Naturhist. Skizze sid. 241 och följ, Ö72 OXSLÄGTET. skogen. Om vintren lemna de sällan tallskogen j de ligga om dagen stilla och gå om natten ut för att sö- ka sig föda. De uppsöka sällan vatten, stundom ej hela dagen j de närma sig sällan de små skogsbäckarna, mest dricka de vatten ur små vattenpussar i skogen. Jagade simma de dock lätt. Ända till 10 — 12 året lefva de sammans i små hjordar af 20 — 40 stycken j de äldre skilja sig från hjorden och lefva ensamma. Vid brunsttiden slå de sig åter till hjorden och lefva med den under hela Augusti månad. Bisonoxen är snarare rädd än djerfj han skräm- mes af bjerta färger insynnerhet rödt, och löper derför bort. Endast retad anfaller han menniskor och då ej alltid det föremål som retat honom, utan den, som är närmast. Hans lopp är ej uthållande^ han kan ej löpa Öfver 4- till 1 verst (900 till 1800 alnar)- utan att bli trött, så alt han måste hvila. Ju längre man ja- gar honom, dess oftare hvilar han och utsträcker den blå tungan för att hemta luft. Tre vargar kunna dö- da honom. Bisondjurens lukt är utomordentligt fin och de vädra en menniska på långt håll. På afstånd hör man deras stampande med fötterna och deras grymtande läte, der de stå i täta skogsmarken, och så snart de märka någon fara, tly de i skogen med förfärligt brak, hvarvid de kullstörta eller afbryta en rnängd träd der de fara fram. De löpa med sänkt hufvud och lyftad svans. — Under brunsttiden äro de särdeles begifna att leka, på det sätt att de köra det ena hornet i marken och löpa i denna ställning kring unga träd, så länge tills dessa falla dem på hufvudet. På detta vis iippgräfva de träd af 4 — 6 tums genomsnitt 5 och som de vanligen hafva hornen invecklade mellan rötterna, löpa de omkring med denna '^bröllopskrans"' på hufvu- det ol^h förorsaka dermed ett stort buller och susande BISONOXE. 573 i skogen. — Der de någon tid uppehållit sig^ lemna de efter sig en lukt mellan violblomma och mysk. Deras brunsttid infaller i Augusti och varar 2 — 3 veckor j under denna tid råder en häftig strid mellan tju- rarna och ofta såra de hvarandra dödligt *). Alstrin- gen bland dem är obetydlig 5 bland 40 fullväxta ser man blott 4, högst 6 enåriga. Der råder en naturlig fiendskap emellan denna och vanliga boskapen j och al- drig har man kunnat förmå en Bison att para sig med en tam ko. Han löper från henne eller slår henne ihjäl med hornen. Han tåler ej hennes närvaro, eme- dan hennes utdunstning är honom högst vidrig. — Här- af kunna vi sluta att Urus och Bison aldrig lefde till- hopa i samma trakter j kanske sällan i samma skog. Sedan vi således i korthet anfört de hos oss ut- döda vilda oxarter, efter hvilka fossila ben förekomma i våra yngre jordlager, återstår att omnämna vår tama hornboskap , hvaraf flera märkbart skilda racer äfven hos oss förekomma och att, så vidt ske kan, åtminsto- ne antyda från hvilken vild art hvarje tam race isyn- nerhet leder sitt ursprung. Dessa undersökningar äro dock särdeles försvårade derigenom att de tama ra- cerne äro genom korsning så hopblandade, att deras ursprungliga slam stundom knappast är igenkännelig. — Till en början kunna vi anmärka att det endast är från den afdelning af oxslägtet, hvilken har platt panna med hornqvickerna sittande på ändarna af kanten mel- lan pannan och nacken, som våra tama Boskapsdjur härstamma, och att oxen med kullrig panna, Bison, *) Det fossila Bisonskelet, som finnes på härvarande Mu- seum, visar alt djuret under lifstiden haft flera refben sön- derbrutna, förmodligen sönderstångade, och att dessa genom callus hållit på att åter hopläkas. 574 OXSIÄGTET. som aldrig ens kan förmås att para sig med tam-kon, icke på minsta sätt bidragit till bildandet af någon bo- skapsrace. Dessutom kunna vi taga för en gifven och allmän regel, att en tam race alltid är mindre än den vilda art^ från hvilken han härstammar. Vi torde i detta svårlösta ämne komma sannin- gen närmast om vi antaga att: 1j de storväxta låglandsrncerna med platt panna och merendels större horn, härslamma från Uroxen och hafva sednast, med en från söder och vester inflyttad folkstam, inkommit i landet. 2) de något smäväxtare höglandsracerna med hÖg nacke och små eller inga horn, härstamma från Hög- nackade Oxen (Bos frontosusj. 3) Huruvida den småväxta kulliga Finn-ko racen (NoRiNG p. 3. st. 213, 229) härstammar från Dverg- oxen (Bos longifrons Ow.) må genom framtida under- sökningar närmare bestämmas. Tama Oxen C^os Taurus Lin.) Färg j storlek, hornens längd och böjningar m. m. äro mycket olika. Här gifvas hos oss artför- ändringar eller racer med mycket långa horn (dock sällan så långa som hos den Italienska i trakten kring BomJ , andra med korta horn, och andra, som alldeles sakna dem. Synonymi: Bos Taurus Lin. Syst. L p. 98. Faun. p. 15. — Bmif, BuFF. Hist. Nat. IV. p. 437. t. 4. id. edit. in 8:vo VIII. p. 84. — Ox, Pen. Brit. Zool. I. p. 18. t. 2. — The Ox Bell Brit. Quadr. p. 412.1 — Gemeiner Ochs, Bechst. N. D. i. p. 304. — Schreb. Säugth. V. tab. 279. — Oxen NoRiNGS Handbok 2 Del. s. 195. — Sv. Nöt; Hannen Tjur; kastrerad Oxe; Honan /lo; innan hon kalf- vat Qviga ; Ungen Kalf. Norr. Höced, Ko, Ku, Tyr. Oxe eller Yxe. Finn. Hdrkä; Tjur Sonni; Ko Lekmä; Kalf Vasikka. Äfven Oxen är en af de nyttigaste och för mensk- liga kulturutvecklingen vigtigaste eröfringar, Menniskan TAMA OXEN. " 575 gjort bland djurskaran j Oxens tämjande förde små- ningom från det kringvandrande Nomadlifvet till fästan- det vid beständiga boningsplatser, till åkerbruket och ägoväldet. Och jordens fördelning mellan ägare med bestämda gränser utgjorde väl första grunden för allt egentligt statsskick och all nationalförmögenhet. Oxens tämjande, eller eröfringen af honom som tamdjur, firas i flera gamla religionskulter. Man erinrar sig Oxen Apis hos Egyptierna och Kon Audumbla i en af Nor- dens äldsta myther. Hvarifrån tama oxen kommit hit till vår Skandi- naviska Nord, synes ej vara omöjligt att afgöra, då man vet från hvilket håll ej blott de första vildarna, utan äfven de första jordbrukarne hit inkommit, nemli- gen från södern, från germaniska kontinenten *). Då man nu tillika vet, att de första jordbrukare, som sved- jade och hackade, tillhörde den germaniska folkstam- men, hvilket ses af deras fossila cranier, som träflas jemte deras redskap i jorden, så synes mer än sannolikt^ att de fört med sig hit samma småväxta' småhornade eller hornlösa oxart, som samma stam ännu^ på Taciti tid; hade i Tyskland. **}. Måhända här äfven hos en annan stam funnits samma tama art, som enligt Owen, fanns hos Eng- lands Infödingar. De oxarter och derifrån härstammade ra- cer, hvilka längst varit inhemska i Sverige, återfinna vi uti dem^ som Noring kallar : Fjäll-racen, Finn-racen och Skogs-racen. De kännas alla derigenom att de äro af smärre växt och de två af dem hafva små och korta *) I ^''Sverige och dess Inbyggare före den historiska tiden" ett arbete som jug har i handskrift, men ännu ej ut- gifvit, äro dessa förhållanden närmare utvecklade. **) Tyskland var då , i slutet af första seklet efter Christus, Pecorum foecunda sed plerumqiie improcera. Ne armentis quidem suus honor aut gloria fronlis. Tac. Geim. 5. Denna småväxta, hornlösa koskapsjace , synes mig hafva varit den samma som vår fjällrace och härstamma från Bos frontosus. 576 OXSLÄGTET. horn. Den tredje eller skogsracen synes mig vara en genom hårdt klimat och mager föda degenererad race af en mer storväxt art. Pannan är flat och hornen ofta stora. Af storväxtare beskapsracer som sednare inkommit i Sverige^ vilja vi blott anmärka följande: 1 ) Den Friesländska eller Holsteinska : storväxt med låga ben^ mycket lång kropp/ som dessutom är tjock, bred och till färgen mest rödbrun, äfven gul, svart eller grå. Denna race förekommer på många ställen både i städer och hos godsägare på landet. Det är med den- na som de vanligast förbättrat sin boskapsafvel både i södra Sverige och kusttrakterna. 2) Den Holländska racen: stort hufvad, platt pan- na med korta framåt böjda horn, mer höga än låga ben, liten dräglapp, hängande kors och vanligen svart och hvitbrokig färg. Denna race, hvaraf åtskilliga kor och tjurar redan för lång tid tillbaka inkommit till Sverige, är berömd för sin storlek och mjölkrikhet. Vistelseort m. m. : På Skandinaviska halfön är det- ta det allmännaste äfven som det nyttigaste husdjur j och det gifvas väl på landsbygden få så fattiga hushåll, att de icke äga åtminstone en ko 5 blott hos Lapparne saknas den, der intager Renen kons ställe. Man har uppgifvit den 64 graden såsom tama Oxens nordligaste gräns *)j men denna gradbredd är alltför ringa-, han öfverstiger den vida. I kustbygderne och på Öarne i Helgeland och Salten (således mellan 65 och 68:de graden) är boskapsskötseln ännu i flor **), *) ZiMMERMANN Gcogr. Gesch. des Menschen und der Vierfijss. Thiere I. p. 152. **) Som bevis härpå vill jag nämna att Köpman Dass på Lurön har vanligen kring 30 sköna mjölkkor, Hr Brodkorb pä Tjötten föder årligen 70—80 fäkreatur ; Hr Krigsrådet Golde- vin pä Dönnäs 60—70, o. s. v. Äfven pä ön Tränen såg jag en mängd boskap. (Antecknadt 1816). H77 TAMA OXEN. O och man finner der icke blott den smärre (inhemska) artförändringen^ utan äfven den större^ som på det sätt tillkommit, att vissa Godsägare varit omtäiikta att från Holstein införskrifva qvigor och unga tjurar. — På Öarne Rost och Värö vid Malströmmen finnas Oxar som, jemte fåren, gå ute under hela vintren. — De kolonister som bo i trakten af Marangerfjorden, mellan 69 och 70 graden, underhöllo redan år 1800, efter 5 års vistande derstädes, 314 oxar och kor*). Hr v. BucH omtalar fäkreatur på sjelfva Magerön**), den nordligaste Ö vid Skandinavien, belägen under 7l:ste breddgraden, och vid Reppefjorden ***), som ligger nå- gra mil söder derifrån. Häraf ser man, att tama Oxen finnes på Skan- dinaviska halfön, åtminstone vid nordvestra kusten, så långt upp mot norden som landet är af götiska folk- stammen bebodt f). Skötsel -[-[). Denna är mycket olika i olika trak- ter af vår Halfö. Der boskapsskötseln drifves mer or- dentligt, fodras korna antingen under hela året på stall, eller också blifva de under sommartiden utsläppta på bete. Der det sednare sker, ger man dem ett gräs- foder om morgonen under det de mjölkas och innan de utdrifvas, samt vid utdrifvandet, rent vatten, Linder middagshettan blifva de åter indrifna , vattnade och be- *) Collegial-Tidende 1802. n. 20. **) Leop. v. Buchs Rcise durch Norw. u Lappl. II. s. 70. ***) v. BucH p. a. st. sid. 110. f) I Siberien upphöra boskapsdjuren redan 70 ä 80 mil söder om den angifna breddgraden. Sujuf säger uttryckligen att i Beresof, som ligger under 64 graden, trifvas inga fä- kreatur, och att de, som man förde till trakterna af Polcir- keln, dogo inom få år. Pallas Reis. III. p. 17. — Man ser äfven häraf Skandinaviens långt blidare klimat än Siberiens under lika bredd. It) Jemför vidare Norlng p. a. st. kapitl. 16 — 19. Skandin:s Däggdjur. 37 Ö'7'8 OXSLÄGTEt. komma ett, gräsfoder. Då hettan afsvalnat, släppas de äter pa bete och införas om aftonen, då de äfven få vatten och gräs. Fcire Enskiffesdelningcn här i Skåne hade hvart Byelag en stor aUmänning; hvilken^ under namn af Fälad, tjente om sommarn till betesmark ftir fäkreatur, får, hä- star och svin. De två furstnämda vaktades vanligen af en herde, samt blefvo om aftnarne hemdrifne och in- släppte. I skogstrakterne, der enskiften ännu ej finnas, intagas vanligen korna och tjudras i ängarna, så snart höet börjar att bergås. Då allt höet är inbergadt, in- släppes och vallas fäboskapen i ängarne 5 och då äfven säden blifvit bergad, lössläppes. I dalbygderne i Norrige, ända upp till Helgeland, har man så kallade Säter. Dessa sommarstall för bo- skapen ligga i fjälldalarne, i dertill tjenliga trakter, kal- lade Sätercold, ofta O.era mil från ägarens boning. Åt- ta dagar före midsommar, då snön hunnit smälta i fjällen, drifver man all sin boskap till Säter. Med bo- skapen ditföljer en eller två pigor, kallade Budejor, och vistas i fjällen under hela sommarn, för att vakta boskapen, mjölka korna, samt tillreda ost och smör. ^Merendels hvarje vecka sänder ägaren bud till budejan och afhemtar det smör hon emellertid tillredt. Något före jMichaeli, drifves åter hjorden från Sälern ned i dalen. — I . de norra landskapen i Sverige- 1, e. i Her- jedalen , Dalarne o. s. v. har man fäbodar, svarande mot de Norrskas Säter, och deras biideja, kallas här jätkulla *). Vid köldens annalkande insattes boskapen på stall och fodras der under hela vintren. — En oxe som ic- ke arbetar, kan då fodras med lika mycket hö och *) Af .lata, vakta; ett ord som brukas i flera provin- ser af (let norra Sverige och Norrige, och Kulla, Kulda el- ler Kolda flicka. TAMA OXEN. ö79 halm 5 men en ko som mjölkar, masle skötas med mer sorgfällighef^ om man vill draga all möjlig nytta af hen- ne. xMan måste isynnerhet mycket omvexla med dess foder. Fyra gånger dagligen bör kon hafva hö, torr klöfver, halm af bjugg, hvete, ärter eller hafre. Dess emellan bör hon 2:ne gånger om dagen hafva en sör- pa af hackelse ; blandadt med något salt, klier, korn- gröpning, dränk, rofvor, potates, afskräde ur köket o. d. — Man bÖn ge korna tid att idisla mellan hvart fo- der. Till dryck nyttjas kallt, rent vatten. En ko som på detta sätt fodras, kan och bör mjölkas 3 gånger om dygnet. Under alla årstider bör man, hvarje vecka ge hvart fäkreatur en handfull salt. Hos bönderne på de flesta ställen, åtminstone i de södra trakterne, går det likväl icke så regelbundet med vinterfodringen. Koen får sällan och Oxen aldrig annat än halm. I de flesta dalbygder i norden, der fjälltrakter finnas i grannskapet, och der Boskapsskötseln utgör invånarnes förnämsta näringsgren, brukar man i brist på säd, jemte höet, en mängd andra ämnen till vin- terfoder. På Dowrefjäll och i många dalbygder inhö- star hvarje åbo en stor mängd renmossa (hvitmossa) , till 80 — 100 å 200 lass årligen. — Denna mossa upp- rifves i September och Oktober månad, under regniga dagar, med räfsor, försedda med jerntänder, och lägges i högar. Om vintren hemtar man henne jemte höet. — 1 kustbygderne af Norrige samlas ett slags tång *}, för samma ändamål ^ äfven torkar och förvarar man derstädes hufvudet och afskriidet af torsk och andra tiskslag, samt använder detta under vintren till sörpa åt korna. I Herjedalen sker boskapens vinlerfodring på föl- *) Fucus canaliculatus, kallad deraf i Norrige Ku-lang. 37» 580 OXSLÄGTETi jandc sätt *) : klockan 4 om morgonen burjas med att ge l)oskapen hö, hvarunder mjulkas. Derefler inbäres välten. — [På flera ställen har man genom underjor- diska rännor ledt vatten frän en källa till fähuset). — Kl. 7 — S gifves Jwit mossa (renmossa) och derefter litet halm o. s. v. — Pä eftermiddagen kl. 3 — i, ges Sörpa **) åt mjölk-korna och litet halm eller hö der- efter. At de öfriga ger man, mellan hö, halm ocli mossa, så kallad hästdyngja. Detta slags foder, som med begärlighet fortares af boskapen, består i en blandning af hästspillning, sälglöf, agnar, höfrö, furu- bark m. m. hvarpå sjudande vatten slås och omröres. Man påslår äfven alt boskapen förtär hästspillningen utan all slags beredning ***). På öarne Röst och Wärö vid .Malströmmen, har man låtit oxar gå ute under hela vintren, jemte bag- gar, hvilka födt oxarne derigenom att de undanspar- kat snön, för att komma till gräsvallen. Oxen, som är starkare, bemägtigar sig snart betet och tvingar der- igenom baggarne att åt sig sjelfva blotta en ny plats. Man påstår att vid pass sex baggar behöfvas, för att på detta sätt föda sig sjelfva och en oxe. Fortplantmng : 1 April, Maj eller Juni infaller koens brunsttid. Den tillkännagifves genom bölande, andra kors bespringande, brist på matlust och genitaliernes svällande. Kon går dräglig 9 månader, hvarefter hon föder en, sällan två kalfvar, i Februari eller Mars. — *) Ur min dagbok under en resa i nämde provins. **) Denna sörpa tillagas på följande sätt: Om aftonen lägger man hö i några kärl, siar derpå kokande vatten och låter det sta natten öfver, då vattnet om morgonen är brunt .som öl. At kor som mjölka ger man sörpa 1—2 gånger om dagen. Den andra boskapen får vatten 2 gånger dagligen. ***) Denna slags vinterfodring, som Hr von Buch i sin Resa I. s. 226 anmärkt såsom bruklig kring Trondhiem och Röras, nyttjas äf\en i andra fjälltrakter och dalbygder af det norra Sverige och Norrige. TAMA OXEN. 581 Vill man under andra årstider frambringa brunst hos en ko^ så ger man henne 14 dagar efter hvarandra i små portioner, stötta hampfrön bland fodret. (Becfist.). Åldern hos en ko, kan man temiigen säkert be- stämma 5 kalfven som födes med 4 framtänder, får inom 1 4 dagar 2 nya, och efter 3 månader har han alla 8. Vid slutet af första året utfalla de två mellersta, och efter 14 dagar fås 2 nya. I 16:de månaden utfalla de två nästa, i tredje året de 4 sista. De nya tän- derne sitta tätare, fastare, äro längre och bredare 5 men ej så hvita som mjölktänderne. Efter 4:de året eller vid första kalfvandet, få hornen vid roten en ring, som hvart år ökes med en dylik ända till 10:de året då sex sådana ringar finnas. Efter denna tid äro tän- derna trubbiga, tandköttet lossnar och de bruna tand- rötterna synas. Sjukdomar och medel der emot: Se Häst- och Bo- skaps-Läkaren af AeiLGAARDj öfvers. af A. H. Flohman, Lund 1792. sid. 94 j — Allmän Häst- och Boskaps- Läkare af J. N. RoiiLWESj öfvers. af Wanrman, Örebro 1818, sid. 98. — Husdjurens Naturalhistoria af Wol- STEiN, öfvers. sid. ö7. Nytta: Att draga plog, och äfven, i några Pro- vinser, att draga lastvagnar, nyttjas oxar förespända med ok. Efter andra året börjar man småningom att vänja dem vid detta arbete. Härtill har oxen ett stort företräde för hästen. Han är ej så dyr, håller till godo med ringare föda, ger bättre gödsel, är blott- ställd för färre sjukdomar och kan, då han uttjenat, gödas och användas till slagt. Men han är långsam- mare än hästen. — Afven brukas han att di-aga ma- schiner, att trampa leran vid legelbränncrier, samt i Orienten och Afrika, att uttröska säden, Buräterna, Hot- tentotterne och äfven Korsikanerne bruka att rida på oxar. Komjölken nyttjas så väl färsk som sur. Afven beredes deraf ost. Af gräddan tillverkas smör. Den 582 OXSLÄGTET. vassla som blir vid tillredningen af ost, förvaras i Nor- rige på kärl, der den blir sur som ättika (hvaraf den fått namn af syre) och nyttjas om sommarn, blandad med vatten, som en läskande dryck, under namn af blänne. Afven i fisksoppor o. d. — Köttet af kalf, af oxe. Blodet till korf. Med gallan tvättas tyger och Häckar uttagas. Hären till stoppning , Imden af kalf till skinn 5 af oxar till sulläder. Fett och talg till ljus, såpa, tvål. Mergen ätes. Hornen nyttjas till skedar, kammar och många slags svarfvarearbeten. Klöfvarne pressas till sköna dosor, knifskaft m. m. Af benen kokas Rum- fordska soppan j brända ge de bensvärta. Genom de- stillation ge de amoniak. Spillningen till gödningsämne. — Således är ingen ting onyttigt. Bos longifrons. Sid. 559. pÄGCfDJUR. 583 III. Med Fenor. Ordningen: Hraldjur (Cetacea.) Kroppen, som Ull formen är fisklik , och klädd nied en naken glatt hnd , slutas i en horisontel, klufven stjertfena. Extuemiteter: de bakre saknas, de främre utgöras af fenor. Ryggfena ; utgörande en flik utan inneliggande ben, fin- nes oftast, saknas stundom. Hvaldjuren utgöra en från de öfriga däggdjuren lått igenkännelig grupp. Till det yttre likna de mest fifcliarna, derigenom att hLifviid; hals, bål och stjert omärkligt öfvergå i hvarandra, och bilda en i allmänhet sagdt spolformig kroppsform, beklädd med en glatt na- ken hud, som blott der och hvar visar några glesa korta borstlika hår. Främre extremiteterna utgöras af fenor, derigenom att alla de ben hvaraf de bestå (äf- ven tätenen) äro omslutna af den allmänna hudbekläd- naden. Till bakre exlremiteler tinnes utvändigt intet spår^ itvändigt ligga 2 små afiånga ben lösa mellan musklerna, vid ymse sidor om köndelarna. För rygg- fena finne? oftast en broskar tad llik, jemförlig med lax- fiskarnas å kallade fettfeno, och likasom denna icke un- derstödd rf något inuti den varande ben. — Från fi- skarna skiljis de, vid Kirsta ögonkastet, derigenom att stjert fenan, som hos fiskarna står vertikalt, ligger alltid hos dessa liorisontelt. Afven skiljas de derigenom att näsborrarna öppna sig på öfra delen af hufvudet, an- tingen förenade i en enda på tvärs liggande springa, eller ock skida i två längsgående baktill något utåt böjda springor De äro, som vanligt, bestämda för an- dcdrägten, likvil ej för lukten j äfven, isynnerliet hos de större arterna, Ijena de dessutom att i höga strålar utkasta 584 HVALDJUR. vatten eller vattenånga, hvaraf de också fått namn af spruthäl Köndelarna äro belägna något framom anusj och honans spenar ligga mellan veck på deras sidor. Sådan är Hvaldj urens yttre kroppsform. Denna är den mest passande for det lefnadssätt de föra och det medium, hvari de lefva. Liksom fiskarna tillbringa de hela sin tid uti vattnet, och de gå icke, som Am- fibierna eller Skäldjuren, tidtals derur, för att lägga sig på skär eller stränder. De simma och dyka med förvånande hastighet, och de röra sig i vattnet i alla rigtningar med utmärkt ledighet och snabbhet. Den kraft, som skjuter Hvalen fram med brusande fart ge- nom vågen, ligger, likasom hos Laxen, i den starki och muskelfulla stjerten med sin breda tvåflikiga fem. Bröstfenorna , som merendels äro korta, tjena hufvud- sakligast om ej endast, att hålla kroppen i jemvigt. Stje:t- fenans läge blef derföre horisontel, för att, genom iina väldiga rörelser nedåt eller uppåt, föra hvalen än ned mot djupet att hemta sin föda, än upp till ytai för att genom näsborrarna inandas luft. Näsborrarna ligga derföre på öfversta delen af hufvudet, så att tvålen, för att andas, blott behöfver höja denna del öfver vat- tenytan. Som Däggdjur andas Hvaldjuren m3d lun- gor, och dessa äro af betydligt omfång och inpumpa följaktligen en stor qvantitet af luft. Genon denna starka respiration och deraf förorsakade synättning af blodet, måste en belydlig värmegrad i kroppen utveck- las. För att behålla denna i ett oftast m/cket kallt medium, hvari Hvaldjuren lefva, blef deras a'opp ome- dclbarligen under huden, likasom hos Skährna, omgif- ven med ett tjockt lager af späck, hvilket, lika så väl som fjäderbeklädnaden hos foglarna, och hå^jeklädnaden hos fyrfotadjuren , är oledare för värme, och gör att Hvalens inre kroppsdelar, äfven i det iskalla vattnet bland polarhafvens ismassor, ständigt bihehålla sin höga och jemna temperatur. HVALDJUR. 585 Alla till vår Fauna hörande Hvaldjur vistas uteslu- tande i hafvet j intet enda uppstiger hos oss i floderna, eller i de insjöar^ ur hvilka dessa utgå. Alla lefva uteslu- tande af animalisk föda: några af mindre hafskräk, andra af kallblodiga vertebrater, audra äfven af varmblodiga djur. Hvaldjuren, likasom foglarna, (lytla flockvis efter års- tiderna från en trakt till en annan och lika som dessa flytta de mot vinden. Våra Skandinaviska Hvaldjur kunna lämpligast de- las i två stora grupper eller familjer: \. Hvaldjur med tänder. (Tandhvalar). Spruthälen förenade i form af en tvärspritiga öf- verst på hufvudet. Deras merendels kägeljormiga eller syllika tänder sitta inkilade i käkarna, än i långa ra- der, än blott 2 i endera käken. Deras kroppsform är mer smärt och långsträckt än de följandes. Hit höra slägtena : Delphinus, Hyperoodon och Monodon. % Hvaldjur med barder. (Bardhvalar). Spruthälen, skilda i form af två långsgående bakåt divergerande springor, ligga något mera fram på no- sen än hos de föregående. I ställe för tänder är öf- verkäken invändigt (på gomen) tätt beklädd med tvär- stående hornskifvor ; underkäken saknar både tänder och hornskifvor. Hit hörer slägtet Balwna. OlVersigt af de Skandinaviska Hvaldjureai. 1:sta Familjen: Hvaldjur med tänder (Delfiner). Tandhvalar. \:o Käkarna väpnade med mer eller mindre långa tandra- der, både ofvan och nedan. Hit hörer slägtet Delphinus Lin. A) Egentliga Delfiner (Delphini proprie.) Kroppen medelmåttigt stor, kring 6— 8 fot lång, och väl proportio- nerad. Hufvudet kägelformigt tillspetsadt med sänkning Öfver nosen. Tänderna sylliln af dem ett gif- vet exemplar skall hänföras; alla hafva nosen smal och spetsig med smal trind nosribha, samt ett stort antal spetsiga tänder, livad min härvarande Dellinart bctriif- far, sä synes den mig rättast böra räknas till någon af do former, som enligt Gr.w förvaras i Parisei-Muscum 33« 596 DELFINSLÄGTET. under namn af Delphinus dubius , hvilka samtliga Hr GitAv anser för varieteter af sin Delphinus Euphrosyne. Frän Delphinus Doris Gray skiljer vår art sig deri- genom att nosen hos den förra är blott 2^ sä läng som bred mellan skårorna (hos vär är den 3 gånger sä lång) tänderna äro dessutom vida gröfre; D. Slyx har nosen blott 2^ gång så lång 3om bredden mellan skårorna; Hr Gray anser äfven den kunna vara en varietet af D. Eu- phrosijne, som också har nosen blott 2^ gånger så lång som bred. Hr Eschrichts D. Holböllii, är ett mycket ungt exemplar fr. Grönland. Skallen är 14 t. 2 1. lång, med underkäken 12 t. och tandraden 6: 6. Den är så- ledes betydligt kortare än vår , och det oaktadt är bred- den mellan skårorna 3 t. 3 lin och tänderna kring 50. Nosribban är dessutom mycket bredare än sidodelarna och har sluttande bräddar. Af dessa skäl anser jag troligast att den är skild. — Beträffande D. Pseudodelphis, så har jag ej tillgång till den af Schlegel citerade figuren ; men det Hr ScHL. anför synes temligen instämma med min art. Beskrifning: Skallen: Längd 16 tum 4 lin. ^ från ledknappen lill baket 6 t. 3 lin.^ frän haket ' till nos- spetsen nära 10 t. 4 1. från tandradens slut till öf- verkäkens spets 8: 5. . . . till underkäkens 8: I. Un- derkäkens längd 14 t. j höjd öfver process, coron. 2 t. 4 1. , minsta höjd 5 lin. Bredd Öfver kindbågarna 7 t., Öfver tinningarna nära 6 t, Öfver process, anteor- bilales 6 t. 1 lin. , mellan haken 3 t. 3i lin. Således förhåller sig bredden mellan haken till nosens längd ungefär som 1 till 3. — Hufvudskålen baktill kullrig^ framtill starkt sluttande j framom näsöppningarna en platt-urgröpt framåt spetsig yta, uppåt omgifven af uppstående sidokanter (bredd 2 t. 6 1.) framåt af nos- ' ribban, som bildas af inlermaxillarbenen och som ofvan midten af nosen är halflrind med vertikala bräddar och smalare än hvardera sidan af Öfverkäken. Gomen bak- åt något kullrigj framåt platt j tandraderna öfver mid- ten något bågböjdaj tänderna 42 — 46, syl-lika spetsiga något böjda, kring 2—24- 1- ^^Öga, af hvilka 6 på hvar tum. Tinninggroparna bredt-ovala, fram-nedtill med DELFIN MED RÄTA TANDRADER. 597 en vinkel. Nackhålet upptill trubbvinkligt, nedtill bågigt; ledknapparnas afstånd nedtill lika med deras haltVa bredd. Gornen bakåt der den är smalast 6 linier. Vistelseort: ännu ej tillräckligt känd. I de till Lunds Universitets-Museum, af framl. Professorn A. J. RtTzius förärade Naturaliesamlingar, finnas 2 skallar af denna art, och jag förmodar att de äro från Kattegat, Delfin med räta tandrader (Delphinus obscurus Gray?) Artm. Gomen utan sido fåror; tandraderna räta med 30 — 32 temligen smala spetsiga, inät krökta tän- der, af Iwilka 44- pä kvar tum ; längs nosen , koars längd utgör 2^ dess bredd, en trindad rib- ba med sluttande sidor och bredare än öfverkä- kens sidodelar. Längd 1 5 tum 5 nosens 8 t. 6 1. 5 tandradens 7: j underkäkens 12: 4 j nosbred- dens 3 t. 6 lin. Synonymi: Delphinus obscurus Gray Zool. of Erebus et Terrror. Mam. p. 37. tab. 16. (Skallen)? D. supercilio- sus ScHLEG. Abhandl. I. p. 22. tab. 1, et 2. f. 3. tab. 4. fig. 4? Hit synes äfven höra Tab. II. fig. 2. A. B. C. vid Ra SCH 's afhandl. om Delph. leucopleurus. Beskrifning: Skallen: Längd 15 t. 5 från ledknap- pen till haket 6 t. 6 lin. j från baket till nosspetsen 8 t. 6 lin.j från tandradens slut till öfverkäkens spets 7: 85 . . . till underkäkens 7: 2j underkäkens längd 12 t. 4. lin. . . . höjd Öfver process, coron. 2: 4 5 min- sta höjd 6 lin 5 bredd Öfver kindbågarna 7 t. 4- lin... Öfver tinningarna 5: 6 5 Öfver process, anteorbitales 6: 1 j mellan näshaken 3: 6. Hufvudskålen baklill kulh'ig, framtill starkt sluttande 5 framom näsöppningarna en platt-urgröpt framåt spetsig yla, uppåt omgifven af si- dokanter (bredd 3 tum) framåt af nosribban, som bil- das af intermaxillarbenen och som är bred och trin- dad med sluttande bräddar och bredare än hvardera 596 DELFINSLÄGTET. under namn af Delphinus dubius , hvilka samtliga Hr Grav anser för varieteter af sin Delphinus Euphrosyne. Från Delphinus Doris Gray skiljer vår art sig deri- genom att nosen hos den förra är blott 2^ sä lång som bred mellan skårorna (hos vår är den 3 gånger så lång) tänderna äro dessutom vida gröfre; D. Sfyx har nosen blott ^k- gång så lång som bredden mellan skårorna; Hr ,Gray anser äfven den kunna vara en varietet af D. Eu- phrosyne, som också har nosen blott 2| gånger så lång som bred. Hr Eschrichts D. HolbölUi, är ett mycket ungt exemplar fr. Grönland. Skallen är 14^21. läng, med underkäken 12 t. och tandraden 6: 6. Den är så- ledes betydligt kortare än vår , och det oaktadt är bred- den mellan skårorna 3 t. 3 lin och tänderna kring 50. Nosribban är dessutom mycket bredare än sidodelarna och har sluttande bräddar. Af dessa skäl anser jag troligast att den är skild. — BeträtTande D. Pseudodelphis, så har jag ej tillgäng till den af Schlegel citerade figuren ; men det Hr ScBL. anför synes temligen instämma med min art. B eskrifning : Skallen: Längd 16 tum 4 lin. j från ledkna})pen liil haket 6 t. 3 \m., från baket till nos- spetsen nära 10 t. 4 1. från tandradens slut till öf- verkäkens spets 8: 3. . . . till underkäkens 8: 4. Un- derkäkens längd 1 4 t. j höjd Öfver process, coron. 2 t. 4 \. , minsta höjd 5 lin. Bredd Öfver kindbågarna 7 t, öfver tinningarna nära 6 t.^ öfver process, anteor- bitales 6 t. 1 lin., mellan haken 3 t. 34- lin. Således förhåller sig bredden mellan haken till nosens längd ungefär som 1 till 3. — Hufvudskålen baktill kuUrig, framtill starkt sluttande j framom näsöppningarna en platt-urgröpt framåt spetsig yta, uppåt omgifven af uppstående sidokanter (bredd 2 t. 6 1.) framåt af nos- ' ribban, som bildas af inlermaxillarbenen och som ofvan midten af nosen är halflrind med vertikala bräddar och smalare än hvardera sidan af Öfverkäken. Gomen bak- åt något kullrig, framåt platt j landraderna öfver mid- ten något bägböjdaj tänderna 42 — 46, syl-hka spetsiga något böjda, kring 2— 2-j 1- höga, af hvilka 6 på hvar tum. Tinninggroparna bredt-ovala, fram-nedtill med DELFIN MED RÄTA TANDRADER. 597 en vinkel. Nackhålet upptill trubbvinkligt, nedtill bågigt; ledknapparnas afstånd nedtill lika med deras halfva bredd. Goraen bakåt der den är smalast 6 linier. Vistelseort: ännu ej tillräckligt käi)d. I de till Lunds Universitets-Museum^ af framl. Professorn A. J. Retzius förärade Naturaliesamlingar^ finnas 2 skallar af denna art, och jag förmodar att de äro från Kattegat, Delfin med räta tandrader (Defphinus obscunis Gray?) Artm. Gomen utan sidofåror ; tandraderna räta med 30 — 32 temligen smala spetsiga, inåt krökta tän- der, af hvilka 44- på hvar tum ; längs nosen , kvars längd utgör 2-^ dess bredd, en trindad rib- ba med sluttande sidor och bredare än öfver kä- kens Sidodelar. Längd I o tum j nosens 8 t. 6 1. j tandradens 7: j underkäkens 12: 4 j nosbred- dens 3 t. 6 lin. Synonymi: Delphinus obscurus Gray Zool. of Erebus et Terrror. Mam. p. 37. tab. 16. (Skallen)? D. supcrcilio- sus ScHLEG. Abhandl. I. p. 22. tab. i, et 2. f. 3. tab. 4. fig. 4? Hit synes iifven höra Tab. II. fig. 2. A. B. C. vid Rasch's afhandl. om Delph. leticopleurus. Beskrifning: Skallen: Längd 15 t. 5 från ledknap- pen till haket 6 t. G lin. j från hakel till nosspetsen 8 t. 6 lin. j från tandradens slut till öfverkäkens spets 7: 83 . . . till underkäkens 7: 2 5 underkäkens längd 12 t. 4. lin. . . . höjd Öfver process, coron. 2: 4 5 min- sta höjd 6 linj bredd öfver kindbågarna 7 t. 4- lin... Öfver tinningarna 5: 6 j Öfver process, anteorbitales 6: 1 5 mellan näshaken 3: 6. Hufvudskålen baklill kullrig, framtill starkt sluttande j framom näsÖp[)ningarna en platt-urgröpt framåt spetsig yta, uppåt omgifven af si- dokanter (bredd 3 tum) framåt af nosribban, som bil- das af intermaxillarbenen och som är bred och trin- dad med sluttande bräddar och bredare än hvardera 600 DELFINSLÄGTET. spetsiga, med bakre brädden i spetshalfvan utringad, såledej! något i form af skära. Hyggfenan större, nä- stan lika hög som lång, spetsig, baktill starkt utringad. Färgen ofvan bläaktigt svart, under hvit^ långs sidorna från midten under ryggfenan och baktill uppåt sidorna af stjerten löper snedt uppåt en atlång hvit Häck, upp- till tecknad med gråbrunt. Vistelseort m. m.: Denna delflnart förekommer i Nordsjön och Kattegat vid Norriges och Sveriges ku- ster. Huru långt han träflfas uppåt norden, eller om han äfven går in i Sundet, är ännu ej med säkerhet kändt. Sannolikt förekommer han äfven vid Helgelands och Finmarkens kuster. Man har fångat honom vid Bergen, i Christiania-fjorden och (om jag ej missniin- ner mig) vid Marstrand^ vid Bergen synes han talrikt förekomma. Han vistas i större skaror och har samma lefnadssätt som de andra så kallade Springarena. Giroftaiiflad Delfin (Delphinus Ibsenii Eschr.) Artm. Den framom näshorrarna liggande afldngt hjert- formiga ytan är upphöjd. Tänderna 26 — 27, grofoa, kägel formigt syllika, spetsiga, med aren t rubbslit na, i midten af tandraden utåt riglade, 3 pä kvar tum; längs nosen, hvars längd utgör i\ dess bredd, en plattkidlrig ribba. Synonymi: Delphinus Ibsenii EscnRicnis Undersögelser över Hvaldyrene 5:te Afh. p. 73, och cl. ss. föredrag vid Natuforsk.-niötet i Köpenh. 1847. — Layenorhynchus albirostris Gray Zool.' of Ereb. et Terr. p. 35. tab. i O fig. 2 (djuret) tab. Il (skallen). Ånmärkn.: Gray p. a. st. skiljer sin Lagen, albirostris från Lay. teucopleurus derigenom, att den sednare, som är mindre och med smalare nos, har trakten framom näs- borrarna platt och konkav, den förra har den konvex och svald. Detta instämmer ordagrant på vår här va- rande art. Beskrifning: Skallen: 18 tum 4 lin.j underkäken GROFTANDAD DELFIN. 601 15 tum 3 — 5 lin. 5 dess höjd under process, coron. 3: G 5 från crista occipit. 17 t. 4 lin. j nosen från nos- skåran till spetsen 9 t. 2 lin. 3 dess bredd mellan skå- rorna nära 6 tum. Trakten framom näsborrarna aflångt hjertformig, ujiphöjd, liksom svald j hvardera halfvan är nemligen platt-konvex, mer höjd och svald utåt Öf- ver bräddarna. Nosribban plattkullrig; ligger i samma plan med Öfverkäken^ den består som vanligt af mel- lankäksbenen, af hvilka hvartdera med en smal ribba går upp vid utsidan af nämda upphöjning och försvin- ner i den. Långs midten af gomen framstår vomer, som en smal spetsig ribba af 4 t. 3 1. längd. Tänderna 26 — %1 kägelformiga, kring 5 lin. höga, vid basen 2 lin. breda j framtill och baktill något hoptryckta, hos yngre exemplar spetsiga, hos äldre afnötta trubbiga 5 af dem stå 3 på hvar tums längd. Hvardera tandra- den af undertaken i midten något utåt böjd^ dess längd 8 t. 2 lin., den tandlösa delen 7 t. 3 hn. = 15 t. 5 lin. Djurets hela längd är, kring 9 Svenska fot och vertebrernas antal är, enligt Esciiiuciit (p, a. st.) 94 — det största antal hos någon känd Delfinart och 12 mer än hos D. leiicopleurus. — Om denna, som jag för- modar, är samma art som Gray's D. albirostris , så är dess färg ofvan rent svart, under hvit, hvilken sist- nämda intager Öfverkäkens kanter och framhalfvan af no- sen 5 denna har, enligt Guay^s figur, en obetydlig sänk- ning j ryggfenan är temligen hög och baktill starkt ut- ringad. Vistelseort: Denna Delfinart förekommer i Nord- sjön och besöker Englands, Danmarks och Sveriges ku- ster. Han går äfven in i Sundet ända till dess syd- ligaste del. Det exemplar, som Piof. Eschuicht fått, har blifvit fängadt på vestkusten af Jutlandj och för 3 år sedan vid vårtiden togs ett annat, som förlupit sig på en sandbank vid kusten mellan Skanör och 602 DELFINSLÄGTET. Hammar. Det dödades af en förbifarande bonde, och befans vara en hona, som hade uti sig ett tre qvarter långt foster. Köttet rökades och befans vara fint och välsraakligt som Ren-kÖtt *). B) 3Iarsim. (Sid. 586.) öresviii (Delphinus Tursio Fabr.) Artm. Den framom näsborrarna liggande smala, aflångt hjertformiga ytan är platt-urgröpt ; tänderna 22 — 24- kägelformiga , spetsiga""., med åren trubbiga, de tjockaste som en svanpenna; 2 pä hvar tums längd. Synonym i: Delphinus Tursio Fabr. Faun. Groenl. p. 49. n. 31. — Des.mär. Manimal. p. 51 4. — G. Cuv. Recherch. V. p. 277. 296. tab. 21. fig. 3 och 4. — Fr. Cuv. Hist. nat. cetac. p. 142. — Schlegel Afhandl. 1. p. 25. tab. 5. fig. 1 2. (djuret) tab. 4. fig. 9 (tänder). Bottle- nosed Dolphin Bell Brit Quadr. p. 409. — Gray Zoo- logy of Ereb. et Terror, p. 37. tab. 10. (djuret) Norr. Öresrin; Grönl. Nisarnak. Beskrifning. Skallen: Längd 23 tu in j underkäken 20 tum , hvaraf kring 1 04- — 1 t tum med tänder 94- eller 9 utan dem **J. Framom näsborrarna en temligen smal, aflångt-hjertformig, framåt spetsig, platt-konkav yta, omgifven på sidorna af trinda benribbor, som framåt förena sig och bilda långs nosen en trindad (platt- konvex) benvalk. Gomen bakåt trindad, framåt med en långsfåra i midlen, deri vomer framstår i en kort ruta mellan käkbenen och gombenen, samt längre fram i en smal ribba mellan käk- och mellankäksbenen. Tän- *) För dessa uppgifter, äfven som för underkäken af dju- ret, hvilkon nu förvaras på Museum, har jag att tacka Ilr Pro- sten Jean Bruzelius i Tomarp. **) Således utgör denna art ett undantag från de öfriga i denna grupp, dt^iigenom, att han har tandraden längre än den tandlösa delen af underkäken. ÖRESVIN. 603 derna 22 — 24, alla kägelformiga, spetsiga, tjocka, något svalda, de tjockaste som en svanpenna. Med åren blifva de i spetsen, och stundom ned mot roten tvärslitna. Ett skelet i Köpenh. .Museum har 66 vertcbrer och 13 par refben. — Djuret är kring 10 — 12 fot långt, nosen tem- ligen spetsig, med en sänkning framom den kullriga pannan. _ Ryggfenan, som ligger midt emellan nosspet- sen och stjerlfenans bakbrädd, eller något närn\are denna sednare, är kring 10 tum hög, starkt utringad baktill och spetsig j bröstfen. spetsiga. Färgen ofvan svart, öfvergår småningom på de undre kroppsdelarna i hvit- aktig, stundom är den helt svart. Vistelseort: Denna Delfinart har sitt stamhåll i Nordsjön, deri han besöker kusterna af England, Hol- land, Danmark, Norrige och Sverige, och går, ehuru sällan, ända upp till Grönland. Men in i Kattegat går han icke så siillan, ty han är flera gånger fångad vid Fyen, dit han icke kunnat komma, utan genom Katte- gat. Han synes icke lefva i flock, som största delen af detta slägte. Stundom skall han, i England, gå upp i flodmynnen, och ett exemplar, som Montagy beskrifvit, blef taget i tloden Dart ^ Sv. mil från utloppet. (Bell p. 471). Då han säras skall han låta höra ett ramande läte. iMan känner eljest föga hans lefnadssätt. Späckhug-g-are (Delphmus Orca Lln.) Artm. Framom näsborrarna en spetsigt hjerfformig kon- kaverad yta; tänderna il — 12 grofva , spetsiga, inböjda, ofta i spetsen afnötta, framtill och än mer baktill hoptryckta. Synonymi: Delphinus Orca Fabric. F:na Groenl. p. 46. — NiLss. Sk. F;na 1. 399. — • Stourve.gn Gunner. Throndh. Selsk. Skriv. IV. s. 99. — Watid/iundcfi Leem Lapp. 303. — Grainpus Desmar. Mani. p. öl 7. — G. Cuvini Recherches V. p. 297. tab. 22 f. 3. 4. — Phoccena Orca Fr. GiiViER Ilist. Nut. Getac. p. 177. — The Grampus Bell Brit. Quadr. p. 477' med fig. — The Killer (Orca 604 DELFINSLÄGTET. Gladiator) Guay Zool. of Erebus et Terror, p. 33. — Spek- hugger Melchior Patted. p. 279. — Sv. Späckhuggare, Svärd fisk ; Nor. Stourvagn, Staurhyning. Beskrifning: Skallen: 3 fot 4 tum 4 lin. j bred- den öfver kingbågarna 2 f. 1 t. j underkäken något öf- ver 2-j fot. — Framom näsborrarna en atlångt hiert- forrnig framåt tillspetsad, konkaverad yta. Mellankäks- benen framom näsborrarna bredast, öfver midten af nosen smalast, hvarefter de något utvidga sig framåt} de synas blott med en smal brädd vid sömmen fram- om näsöppningen. Hvartdera näsbenet, hvilka tillsam- mans bilda en stor knöl Öfver näsöppningen, har en tvärliggande aflång ingröpning. Nackytan platt j tempo- ralytan stor och konkav. Nackhålet rundt. Ledknölar- nes afstånd nedtill 1 af ledytornas bredd. Gomen som vanligt, baktill plattrindad, framtill platt med en långs- gående ränna, i hvilken baktill synes en smal del af vomer och framtill en något bredare bakåt smalspetsig del af mellankäksbenen. Tänderna 12 grofva kägelfor- miga, fram- och baktill hoptryckta, spetsiga, spetsarna inböjda, stundom trubbslitna^ deras höjd (från käkbräd- den) är 2 tum, deras bredd vid basen 14- t- och de- ras längd der 6 — 7 linier. En underkäkes längd, som dock är för kort till det ofvan beskrifna hufvudet, är 2 fot 6 tum 2 lin. j dess tandrad är 1 f. 2 t. j dess tandlösa del 1 f. 4: 2., summa 2 fot 6 tum 2 lin 5 dess höjd öfver process, coronoid. 8 i- t. Tandraderna något bågböjda utåt. — Här finnes äfven i samlingar- na en yngre skalle, som är 2 fot 1 1 tum lång, och hvars bredd öfver hjernskålen är 1 f. 2 t. Yttre Beskrifning : Denna art förekommer under mycket olika storlek, så framt ej under samma benäm- ning ilera arter omfattas. Ett exemplar, som år 1762 fångades vid Donnas, utanför Helgeland i Norrige,.och hvaraf en figur och beskrifning skickades till Biskop Gu.NNERus, höll i längd 24 fot, i tjocklek 9 f. och hade SPÄCKnUGGARE. 605 en ryggfena, liknande en stör af 6 fots höjd *). — Ett annat exemplar, som 1793 blef dödadt i Themsen, höll i längd 31 fot och i tjocklek 12 fot**). Ett tre- dje exemplar, dödadt vid Nordfolk-kusten, höll i längd 21 f. 3 t. och hade en ryggfena af 4 fots höjd. Ett fjerde exemplar dödadt vid kusten af Holland och be- skrifvet af SchlegiiL p. a. st. var af ungefär 16 fots längd och hade en ryggfena af 1 fot 1 1 tum. Ett femte exemplar, hvaraf Hr öoctor PiNOEL i Köpenhamn haft den godheten att meddela mig en trogen kontur- teckning och en modell i naturlig storlek af ryggfenan, har förleden höst träffats dö dt vid syd-Grönland och der blifvit aftecknadt af Doctor Bloch, synes ha varit något mindre till storleken, och dess ryggfena håller i höjd I f. 11 tum. Svenskt mått. Kroppsformen liknar Twnlarens ; dess större eller nnindre tjocklek beror deraf, om han blifvit efter döden mer eller mindre svald af utvecklade gasarter. Den spolformiga kroppen aftager, som vanligt starkare mot stjerten än mot hufvudet. Detta har, likasom hos Tum- laren, nosen kort-kägelformig med en föga märkbar sänkning framom pannan. Bakom sprut hålet en obe- tydlig urgröpning, hvarifrån ryggen stiger hvälfd än- da till ryggfenan, som ligger något bakom midten mellan nosspelsen och stjertfenbrädden. Undra kontur- linien är vida mindre böjd än den öfra. Munöppnin- gen är, som hos Tumlaren, tcmligen liten och käkarna då munnen tillslutes, nästan lika långa. Ögonen små, ligga något litet öfvcr och något bakom mungiporna. Bröstfenorna breda, bredt ovala, afrundade ***). Rygg- *) Thiondhj. Handl. IV. p. 100. **) Bfll p. 480. ***) ScHLEGEL upplyser p. a. st. sid. 3, att denna Delfin kallas Schwertfisch för bröstfenornas form, som likna hvad sjöfarande kalla Schwerter på ett skepp. 606 LELFINSLÄGTEt. fenan hög^ rakt uppstående, mer hög än lång, med frambrädden tjock föga bågböjd , bakbrädden tunn föga utringad, spetsen afrundad *). Stjertfenan bred och stark, dess 2:ne flikar baktill skilda genom en spets- vinklig inskärning. Färgen ofvan, samt hela stjerten från trakten bakom anus, och stjertfenan ofvan rent svarta, undra kroppsdelarna hvita med skarp färggräns. Stjertfenan inunder hvit med svarta kanter. Öfver och bakom ögat en aflång något uppåt böjd, bakåt spetsig fläck. Från trakten bakom nafveln, uppgår på sidan och böjer sig bakåt en lång hvit fläck. En liten hvit fläck står, enligt Schlegel, bakom fästet af- bröstfenorna. Vistelseort: Denna Delfinart förekommer i norra oceanen och visar sig ej sällan utanför Skandinaviska halföns kuster, från Nordkap till södra delen af Sun- det. Någon gång går han in i Östersjön^ och i myn- ningen af breda floder, t. ex. i Themsen, har han äf- ven visat sig. Han kännes, äfven på afstånd, genom sin höga smala ryggfena, som är högre än hos något annat Hvalartadt djur. Han är den starkaste och med de gröfsta tänder väpnade djurart i sitt slägte 5 och hans glupskhet och rofgirighet står i förhållande till hans styrka och vapen. Han 'förföljer och dödar alla slags större sjödjur, isynnerhet sådana som äro feta eller försedda med späck, hvilket han isynnerhet tycker om. Större Hälleflundror, Tumlare och Skalar blifva ofta hans rof. Mot skålarna föror han, enligt Gunnerus, *) Jag får dock anmärka att ryggfenan, så väl på Dr Bf.ocns som Schlegkls figur, hvilka boggc äro af honor, sy- nes mig märkbart kortare än ryggfenan pä Stourvangen, som jag flera gånger såg i liafvet utanför Helgelantis icuster. Den syntes mig vara kring 2- — 3 alnar liug och sta upp som en stör öfver vattnet, då djuret hvälfde ryggen upp öfver liafs- ytan. Månne ej hannen liar högre ryggfena än honan? Den hanne som Bell beskrifvit hade en ryggfena af 2 alnars höjd. spÄckhuggAre. 60*7 så häftiga krig, att hafsytan, der striden stått ^ ofta är blodröd, och det är alltid Skålarna som måste färga valplatsen. Då han visar sig i sjön, söka de derföre sin räddning på skär eller stränder. Så berätta fiska- rena vid Norriges kust om Slourcagnen, och samma be- rättelse hafva fiskarena vid Sundet om samma Delfin- art, som der kallas Svärdfisk, att han skrämmer alla Skälhundar åt land. Af denna sin vana att tukta Skäl- hunden, som på x\orrska kallas Kobbe, har han på somliga ställen i Norrige fått namn af Kobbeherre (Pho- carum tyranuus). — Bland hans samslägtingar synes Tumlaren oftast blifva af honom anfallen och uppäten. Af fruktan söker äfven Tumlaren stranden och löper stundom upp på torra landet. Ström Sondmör. I. 299. Ja man påstår, och åtskilliga , som sjelfva säga sig ha sett det, förtälja, att tlera Späckhuggare stundom om- ringa och anfalla den kolossala Hvalen. iMed sina grof- va och hvassa tänder slita de från dess sidor det ena stycket späck efter det andra. Hvalen säges då söka räddning genom att begifva sig upp mot stranden 5 men äfven här förföljd, måste han snart åter ut på djupet, der han genom oräkneliga våldsamma rörelser och starka slag, hvarvid vågen med skum vräkes upp i luften, söker befria sig från sina följeslagare. Ja man har till och med velat varseblifva, att Hvalen, för att undgå sina mördare, i ångesten skjuter upp sin kolos- sala kropp öfver hafsytan. Denna strid i vågen mellan hafvets tiger och elefant, skall vara ryslig att påse. Delta glupska rofdjur förekommer stundom i flock af omkring ett tjogj stundom ses 4 — 5 sammans. (Jemf. MELcnioR p. 28O3. Ofta ses dock Späckhuggaren en- sam j och aldrig förekommer han i så stora skaror som följande art. Späckhuggaren ynglar om iiösten i Augusti eller September, och honan föder blott en unge, stor som en fuUväxt Tuinlare. (MEr.cmoK p. a. st. sid. 2181J. 608 DELFINSLÄGTET. Grriiid-Delflti [Delphinus globiceps Cuv.) Artm. Hela framsidan, från spruthälen till långt fram på nosen, platt-konkaverad ; mellankäksbenen nä- stan jembreda. Tänderna 9 — 11 kägelform/ga, spetsiga, i spetsen inböjda. Underkäkens tandrad ej fullt -j af käklängden. Synonymi: Delphinus globiceps Cuv. Ann. du Mus. XIX. p. U."tab. 1. fig. 2. 3. — Regne anim. 1. p. 290. — Des- MAR. Mam. p. 519. — D. melas Jenyns Brit. Vertebr. p. 42. — Delphin. Deducfor Scoresby Aret. reg. i. p. 496. t. 23 f. 1. (efter Th. Bfll). — Phoccena globiceps Fr. Cuv. Hist. Nat. Get. p. 190. — Phoccena mclas^?±LW\i. Quadrup. p. 483 med fig. — Grinden Melchior Patte- dyr p. 281. — Globicephalus Siineral Gray Zool. of Ereb. et Terror, Mam. p. 32. — ■ Vid Färo, Grindaque- alur (Grinde-Hval) ; vid Shetland Caaing-Hcal. Anmärkn.: Delphinus grisens Guv. Rech. V. t. 22. f. 1 — 2; Fr. Cuv. Get. p. 182. pl. 12. f. 2. tyckes stå nära den- na art. Beskrifning : Skelettet: 3Iusei exemplar är nära 14 fot långt 5 men artens medellängd skall vara kring 20 fot. — Ryggens vertebrer \ \ ^ derefter följa 24 med, och 17 utan process, transversi. Således hela verleber-antalet 59. Refljenen 11 par. Scapiila: längd 9 t. 2 lin. bredd 13 t. 4 lin. Skallen : Längd kring 2 fot 5 bredden mellan nos- skårorna 9 t. 3-, nosens längd derifrån 12 t. 4 lin. Nosens bredd utgör således -| af dess längd. — En annan något större skalle är 2 f. 1 4- t. lång j 1 1 t. 4 lin. bredj underkäken 1 f. 8 t. från sidoskåran till nacken I 1 t. — till nosspelsen I f. 1 t. — Hela framsidan af hufvudct från näsborrarna lill långt fram på nosen platt-konkav. Nosens sidoskåror djupt bakåt inskurna. Mellankäksbenen nästan jembreda , frampå nosen något bredare, gå upp på utsidan af näsöppnin- gen med en smal ribba till näsbenen. Dessa jemte en uppstående del af pannbenen utgöra en stor knöl. GRINDDELFIN. 609 dessa sednare ha på ymse sidor en djup rund urhålk- ning. — Öfverkäksbenen synas framom näsöppningen 4 t. långa, 1 t. breda. Aromer synes icke på gomen^ men intermaxillarhenen synas längst fram som en bred, bakåt spetsig ruta. Yttre beskrifning: Kroppsformen långsträckt, små- ningom afsmalnande mot stjertfenan, långt mindre mot hufvudet, som slutas helt tvärt med hög och klotfor- migt framstående panna. Ögonen mycket små sitta Öfver mungiporna. Ryggfenan, som sitter ungefär midt på ryggen, är mycket mer lång än hög, frambrädden småningom up[)stigande, bakbrädden utringad, Bröslfe- norna smala och mycket långa, något böjda bakåt och afsmalnande mot spetsen. Stjertfenan delad i två spet- siga flikar genom en djup inskärning. Färgen svart j under sti'upen en hvit hjertformig fläck sträcker sig tillbaka som ett smalt streck på undre kroppsdelarna. Vistelseort och lefnadssätt : Grind-Delfinen, eller som han ofta kallas Grinde-Hvalen, har sitt stamhåll i Nord- sjön och norra delen af Atlantiska oceanen, der han förekommer i stora troppar och träffas tidlals vid ku- sterna af Öar och länder. Vid Island, OrkenÖarna och Shetland infinner han sig ej sällan, men i största mängd och årligen i stort antal vid Färöarna , der han utgör föremål för en egen slags jagt, och lemnar in- byggarna en betydlig vinst. — Äfven visar han sig vid Norriges kuster, och må hända icke så sällan, ehu- ru man först nyligen derom erhållit full visshet, genom den underrättelse som Stifts-Amtmannen Hr Christie med- delat i Bergens Stiftstidende N:o 27 (för den 4 April innevarande år *). Enligt denna underrättelse infann sig kring den 8:de Augusti 1846, i Tjangsfjorden af *) Till dnnna interessanta berättelse, som äfven särskilt är tryckt under titel af; Märkeligt Phenomén ved den Norske kyst, hänvisas Läsaren. Skandin:M Däggdjur. 39 610 DEIFINSLÄGTET. Rödö socken i Helgeland, en oräknelig skara, kanske kring tusende, af dessa Hvaldjur. De jagade för sig in i fjorden en mängd sill och andra fiskarter, och de rusade från hafvet in i stor fart; men stannade små- ningom en half mil inne i fjorden. Sedan de der nå- gon tid uppehållit sig, gingo de åter till sjös och för- svunno. — Herr Stiftsamtman Ciiristie upplyser, i an- ledning häraf, att Bergens Museum äger ett skelett af en ung Grindhval af 3 aln. 6 tums längd, som den 27 Juli 1844 blifvit fångad med wad i Tellewaagen 5 mil från Bergen, samt att gamla fiskare i Mangers pa- storat, 3 mil från Bergen, berättat att de utanför Haeg- holmen sett Hvaldjur af denna art ligga stilla på haf- vet, utan att skrämm^as af de i närheten varande bå- tarna. — In i Kattegat har man icke märkt att han förekommit. Deremot har han en och annan gång träf- fats ända ned vid Frankrikes kust. Grindhvalen är ett i hög grad sällskapligt djur, som icke blott lefver sammans i stora flockar, ulan äf- ven har sådan lillgifvenhet för sina likar, alt om en af dera råkar i någon fara, Öfvergifves han icke af de andra, utan de söka hjelpa honom, om också med uppoff- ring af sitt eget lif. Äfven synes hvarje flock hafva en anförare, efter hvilken de rätta sig och hvars alla rö- relser de följa. Af denna instinkt begagna sig kustbo- arna på de öar, der han oftast visar sig, för att fånga denna nyttiga hval. Det är isynnerhet vid Färöarna , som denna jagt drifves med största skicklighet, hvar- före jag anser en kort beskrifning derom här vara på sin plats. En Grind *) af denna hvalart kan bestå af några hundrade, ända till tusende stycken. Vanligen beräknar man att der i Grinden finnes 10 gånger så många *) Med Grind förstår Färöbon icke ett ensamt djur af denna art, utan en flock eller tropp deraf. GRINDDELFIN. 611 livaldjur^ som der synas ryggfenor (ifver liafsytan. I Juli niiånad sker oftast fångsten^ och merendels i dim- migt väder, som på Färo kallas Grindetaage, ty grin- den går då lättast under land. Då en Grind upptäckes, hvilket merendels sker af fiskbåtarna, när de äro ute på hafvet, upphissas genast på den båt, från hvilken grinden först sågs, en sjömans- tröja på toppen af masten. Vid denna signal förena sig alla i granskapet varande båtar i största hast vid Grinden och sluta en halfkrets omkring den, för att hindra den att gå bort, tills ett större antal båtar sam- lat sig och drifningen kan företagas med tillbörlig säker- het. Stundom upptäckes Grinden från fjällen, hvarifrån man på långt afstånd kan se hvaldjuren pusta eller spruta. — Kan icke Grinden, eller signalen från båten ses från land, så ror en af båtarna, af alla krafter mot närmaste bygd, för att meddela underrättelse derom. Ilbud sändes då från bygd till bygd, och det gränsar nästan till det otroliga med hvilken snabbhet Parnin- garna vid dylika tillfällen tillryggalägga vägen öfver sina stela fjäll, och långt förr än ilbudet hinner till den andra bygden, har dess aflägsna rop: "Grindabo! Grindabo !" redan blifvit hördt och satt hela bygden i rörelse. Afven göres signal från fjällen antingen med utspända lakan eller rök af antändt hö o. d. för att under- rätta andra öars invånare att der är Grindebud j af sig- nalerna ses tillika i hvilken rigtning grinden är, och som en löpeld går ropet "Grindabo" öfver öar och byg- der, och genljuder öfver allt på fjäll och i dal. Kom- mer Grindebud under gudstjensten, slutas den genast. Så snart detta glädjens budskap förnimmes i en bygd, skynda alla män, som kunna röra en ara, till båtarna, och taga med sig sina grindeknifvar och h val- spjut. Knifvarna äro långa bredbladiga och mycket skarpa 5 de bäras i läderskida och med en lädergördel. Hvalspjutet eller lansen består af en tväeggad klinga, 39» 612 DELFINSLÄGTEt. kring 3 tum bred och 12 — 14 tum lång, fästad i ett 8 — 10 fol långt skaft, som med en lina är fastgjordt vid båten. Denna är spetsig i båda ändar och ros af 8 — 10 man. hiom få minuters förlopp flyga bålarna åstad för att deltaga i fångsten. Grinden låter sig bäst drifva mot vinden och med strömmen. Färingarna välja alltid en jemnt uppgå- ende flat strandbrädd till det ställe, dit de söka jaga Grinden. Vanligen är Vaagöbugten det ställe, der ''Dra- bet?' sker. Utanför grinden lägra de sig derföre med sina bålar i en halfcirkel och söka åtminstone uppe- hålla (gömma) den på samma ställe, tills flodtiden be- gynner och de finna ändaniålsenligt att drifva den mot land. Då detta inträffat börjas drifningen, som består deri att båtarna rycka fram med skri, stoj och sten- kastningar^ drifvande hyaldjuren framför sig i den rigt- ning man vill hafva dem. Af fruktan för båtarna, som i en halfcirkel omgifva dem, löpa hvalarna framåt, allt jemnt förföljda, mot stranden. Stundom vända smärre flockar tillbaka och söka bryta sig genom båtlinien men de motas merendels med stenkast, larm och skrik, så att de vända om och följa troppen. Då denna kommit S — 600 alnar från stranden, börjas med att kasta hval- spjuten, medelst hvilka hvalarna såras och blod färgar vattnet. Mer och mer hopträngda anfallna och sårade, rusa de då hoptals åstad mot stranden, drifvande för sig en vattenmassa så hög att då de hunnit så långt de kunna och vattnet drager sig tillbaka, ligga de nä- stan på torra landet. jManskapet rusar då fram med sina knifvar och medelst ett snitt i nacken slutar hva- lens lif. Äfven hafva de grofva jernkrokar, hvilka de hugga i sprulhålet och medelst tåg hala hvalen upp på land. — Efter slutadt dräpande delas fångsten lika mellan hvarje båt, då upptäcktsbåten dessutom som premie får den största hvalen, utan lott och byte. Denna Hvalfångst är for Färöboarna af den största CRINDDELFIN. 613 vinst. Köttet användes i hushållet och af spackel ko- kas tran^ hvaraf man , Öfver hufvud taget räknar en tunna af hvar grindhval. Hvarje tunna räknas till minst 25 R:bd eller 50 R:dr R:gs. I de 10 år från 1835 till och med 1844 dödades vid Färöarna 16,830 Grindhvalar, eller Öfver hufvud 1683 om året, hvilket gifver84,150 R:dr Rgs årlig inkomst. Men denna inkomst är dock icke alltid att säkert påräkna^ under 22 år från 1754 till 76 var der Grind blott två gånger och der fångades blott 1 9 stycken. Deremot fångades 1 776 på en gång 800, och 1780 på en gång omkring 1000 stycken. Stundom inträfifar fångsten flera, ända till sex gånger om året *). Födoämnen lära utgöras af Bläckfiskar och smärre fiskarter. Man skall sällan finna lemningar af föda i Grindeh valens magej emellertid tillkännagifva dess skar- pa och starka tänder ett rofdjur, ehuru ej så grymt eller starkt som Späckhuggaren. Också är han långt mindre vildsint och mer spak än denne. Fortplantning: Denna art skall ej ha någon be- stämd lid för sin fortplantning, ty under hvarje årstid skall man träffa honom med foster, hos en del större hos andra mindre. Anmärkn.: Enligt Melchior innefatta Färöboarna under nam- net Grindeh val äfvcn en annan Delfinart, som de kalla Boukvuiti-Qwealur eller Bouhvidehwal , som har mer hvitt under buken, hvita fläckar på halsen och vid leden (fästet) af bröstfenan. Den är större och tjockare, har *) Rörande detta ämne kan läsas: Om Fångsten af Grin- dehvalen; af Irminger i ISyt Archiv för SöDdsenet af Rung Anden Räkke n. 1 sid. 33, hvaraf det mesta här anförda är hemtadt; Den Danske Stals og Norges Pattef'yr af Melchior sid. 285. Lyngby Tidsltr. for Nalurvid. 4 R. sid. 205 m. fl. Se Melch. p. a. st. Dessutom har jag erhållit miindtliga under- rättelser af Hr Marinmålaren Kloss, som öfvervarit en Grind- hvalsjagt och deröfver målat vackra taflor, hvilka förvaras på Christiansborgs slott i Köpenhamn, 614 delfinslXgtet. längre lyggfena och större tänder än den vanliga. I denna beskrifning synes mig vara temligen lätt att igen- känna Späckhuggaren, hvaraf Hr M. också fick sig till- sänd en tand under anförda benämning. Wtvit Delfin (Delphinus Leucas Pall.) Artm. Trakten framom näsborrarna hjertformig spetsig, kullrig med sidofåra; nosen nedböjd med ut ringa- de inböjda sidor. Tänderna ^-j^ glesa trubbiga. Synonymi: Delphinus leucas Pall. Reis. III. p. 92. t. 74- — Zoogr. Rosso-Asiat. I. p. 273. Icon. tab. 32. — Des.mar. Mam. p. 519. — Schlegel. Abhandl. 1 p. 34. — Delphin. albicans Fabr. Faun. Groenl. p. 50. — Nilss. Skand. F:na I. p. 403. — Phoccena leucas Fr. Cuv. Get. p. 199. — Beluga leucas Bell Brit. Quadrup. p. 488. — Sjöfar. Hvitfisk. Beskrifning: Skallen: Längd 1 fot 9 t. 4 lin. Från nosskåran till nosspetsen, och till nacken lika, ungefär 10 1. 4 lin. 5 bredden 7 t. 4 lin. 5 underkäk. 1 f. 4 t. — Framsidan af hufvudet plattkullrig; med nosen kull- rig; böjd och smal, dess sidor inböjda j mellankäksbe- nen utgörande jemt samma plattkullriga yta som Öfriga käkbenet. Nackhålet nästan rundtj ledknapparna nedan skilda ungefär ^ af deras bredd. Gomen plattad med en fåra framåt. Tänderna cylinderformiga; trubbiga, små, glesa, de öfra 10 glesast minst, alla framåt rigtade^ de undra 7, af hvilka de främre äro riglade framåt, de bakre bakåt osh de mellerste uppåt. Underkäkens tandrad ^ af käkens längd. - Yl tre beskrifning: hela längden är 12 till 14 fotj kroppen spolforraig, midt på temligen tjock och med kullrig rygg, afsmalnar starkast bakåt till stjertfenan^ framåt afsmalnar den äfven men slutas tvärtrubbigt med knllrigt framstående joanna, vertikalt öfver Öfver- läppen. Munöppningen medelmåttig. Ögat litet ligger bakom mungipan. Spruthålet halfmånformigt, midt öfver ögat. Bröstfenorna, små, nästan ovala j stjertfenan bred, HVIl BELEIN. 615 som vanligt tvåflikig. Ingen rvggfena finnes. Färgen helt hvit, stundom stötande i gult eller rosenrödt. Vistelseort: Nordligaste delen af norra oceanen utgör denna delfinarts stamhåll der han troppvis före- kommer och besöker granskapet af Grönland^ Spetsber- gen^ Island och enligt Pallas^ alla kuster af Arkti- ska oceanen och kring yttersta Östra Siberien^ isynner- het vid utloppen af fiskrika floder 5 ja han skall äfven följa fiskstimmarna ur hafvet upp i insjöarna. Vid Grön- land träffas han om vintren och våren öfver allt i de större bugterna^ men isynnerhet i Discobugten och de Öfriga nordliga, sällan i de sydligare. Vid Skandinaviens kuster synes han vara sällsynt j ty jag finner ej mer än en Författare, som omnämner honom der, nemligen Ström som (Söndm. sid. 298) yttrar att "af Tue-hvale ses stundom några helt hvila likaledes försedda med puckel på hufvudet, och sannolikt hörande till den art som Egede koW-Av '''' Hvidfisky Hos Leem omtalas han ickej men nog måste han förekomma om vintren i Ishafvet äfven vid Finmarkens kuster, då han är så allmän och talrik i samma haf öster om Hvita hafvet. Han sim- mar med utmärkt snabbhet vanligen i flock och kän- nes lätt äfven på afstånd genom sin hvita glänsande färg och derigenom att han kastar en vattenstråle högt upp genom spruthålet. Han lefver af mindre och me- delmåttigt stora fiskar, flundror, torsk och isynnerhet koljor. Honan skall yngla om våren, enligt Fabricius I, enligt Pallas 2 ungar, som i början äro blåaktiga eller gråbruna, hvilken färg öfvergår först på nedre kropps- delarna i hvit, hvarefter småningom hela kroppen blir hvit. Han fångas derigenom att han instänges i flod- mynningen genom starka nät, gjorda af remmar utaf hans eget skinn, och dödas med spjut, Köttet ätes, späc- ket användes till trän, 616 DELFINSLÄGTET. C) Tumlare. (Sid. 586.). 'Vanlig' Tuitilape (Delphinus Phoccena Lin.) Artm. Tvä större benknölar tätt framom näsborrarna; tänderna 20 — 24 små trubbiga utåt och inåt hoptryckta; underkäken nedböjd. Synonymi: Delphinus Phocwna Lin. Faun. Svec. p. 17. n. 51. Syst. Nat. 1. p. 108. — Fabric. Faun. Groenl. p. 46. — GuNNER. Trodhj. Handl. II. 258. tab. 4. — Ascan. Icon. tab. 41. — Ss-. Zool. II. 8 tab. 43. — Desmar. Mam. p. 516. — Phoccena communis Fr. Cuv. Hist. nat. Cetac. p. 171. — G. Cuv. Regn. anim. 1. p. 289. — Common Porpoise Bell Brit quadr p. 473. Sv. Tumlare, äfven Marsvin: Norr. Nise, Ise; Fin. Merisika. Beskrifning: Skelet: (Jemf. sid. 588 — 590). Läng- den kring 4 — 5 fot^ kanske något mer. Skallen 10 — \\ tum 5 hjernskålen på sidorna kullrig^ dess bredd 5 — 5: 3j nosafsatsen icke djup skåra, bredd. 3; 2j nosens längd 4: 5 5 således bredden mer än |- eller närare -f sif längden^ underkäken 7: 3 lill 7: 4^ hvar- af 3 t. 2 lin. med och 4 t. % lin. utan tänder 5 gomen utan sidofåror, bakom midten platt-kullrig, framåt på långs något urgröpt 5 vomer synes som en bakåt och framåt spetsig ruta med bakre spetsen mellan käkbe- nen och främre mellan mellankäksbenen^ hvilka utgöra framändan af gomen och gå in deri ett par tum. Tän- derna hafva roten trind, äfven som den något smalare halsen 5 kronan från sidan sedd, rund, utåt och inåt hoptryckt eller liksom hopknipen j de mellersta störst, de undre större än de Öfre. Med åren afnötes kro- nan, så ett blott halsen är qvar med sin rot, som då, liksom hos flera Phocacé-arter utvidgas. NB. Härpå har Prof. EscuRicm först fästat uppmärksamheten. Yttre beskrifning [efter nyss dödadt exemplar). Kroppen spolformig, mest afsmalnande bakåt. Hufvu- det ofvan kullrigt äfvensom på sidorna 5 öfra noskontu- ren nedgående utan tydlig insänkning. Ryggen bred VANLIG TUMLARE. 6l7 och trind, ända till stjerten som är starkt hoptryckt och har ofvan och under en hoptryckt kant, hvilken fortsattes mellan stjertfenflikarna. Ofver midten af ryg- gen ligger Ryggfenan som är mer lång än hög, med främre brädden uppstigande, den bakre mer tvär och något inskuren. Stjertfenflikarne halftelliptiska och bak- till i kanten genom en inskärning skilda. Alla fenor tjocka, kännas läderaktiga, dock böjliga, utom bröstfe- norna som äro till största delen styfva. Dock kunna de vid roten lätt artikulera. — Ögat litet ovalt, sitter två tum bakom munviken. Rakt vertikalt Öfver ögat sitter spruthålet, som består af en tvärliggande springa med spetsarna något framåtböjda. Då käkarna tillslutas är den undra något längre. Bröstfenorna, som sitta under den del hvilken motsvarar halsen, äro små nästan ovala och utan inskärning i bakbrädden. Midt under ryggfenan är en långsgående springa, som är öppningen för genitalia, och kring 8 — 9 tum bakom den är en liten rund Öppning för anus. — Alla fenor och de Öf- ra kroppsdelarna äro svarla, de undre hvitaj på si- dorna är färgen grå finspräcklig, och något svart mar- morerad. Huden slät och glänsande. Vistelseort: Denna är utan all jemförelse den all- männaste Delfin-art vid kusterna af Skandinaviska half- Ön. Han förekommer så väl i Östersjön, i Sundet och Kattegat, som långt upp i Ishafvet vid Finmarkens kust. Han träfifas så väl i fjärdarna och i sunden, som långt ute i öppna sjön. :Mest har jag sett honom i Kattegat och vid vestkusten af Norrige. Oftast gå tlera efter hvar- andra nära hafsylan, då den är jemn-, de uppsticka hjessan, och sedan de i hast pustat ut vattnet och andats, nedsänka de åter hufvudet och visa den kull- riga ryggen Öfver hafsbrynet, hvarefter äfven denna försvinner, tills de på ett annat ställe åter visa sig. På afstånd synas de nästan som ett hjul hvälfva sig [f^m- laj i vattnet, hvaraf namnet Tumlare härleder sig. 618 DELFINSLÄGTET. Stundom ser man dem leka kring seglande båtar ^ och det saknar ej sitt behag att betrakta deras snabba och lifliga rörelser i vågen. Fortplantning: Honan ynglar under vintren eller tidigt på våren och föder en unge. Fångst: Ofta fångas Tumlare tillfälligtvis, derige- nom att de inveckla sig i fiskarenas garn och qväfvas snart. På några ställen fångas de i nät som tillredas och utsättas endast för dem. Denna ^''Marsvins fång st'''' drifves vid Torekow och i Laholmsbugten, isynnerhet på sistnämnde ställe, der vattnet är långgrundt. Gar- nen äro mycket långa och kring 4 — 5 alnar djupa j de- ras maskor äro kring 6 tum från knut till knutj de beläggas tätt med småstenar i ena sidan och långa flö- ten i den andra j men de få ej tjäras. De ställas ut i sjön långt från stranden, och stå der en hel månad, från den 1:ste April till den 1:ste Maj. Hvarje dag, eller åtminstone efter hvarje blåst, vittjas de. Tumla- ren får merendels stjerten fast och kan då ej komma lös. — Af späcket liokas trän, hvaraf enligt uppgift ej mer än 3 — 4 kannor fås i hvar Tumlare. — I Fin- marken äles både späck och kött med begärlighet (Lee.m). I Lilla Belt vid Fyen är en vida betydligare årlig Marsvinsfångst, hvilken, från Mårtensdag till Kyndels- messa, då dessa djur äro fetast, drifves af ett bolag i Middelfart. Vid nämnde årstid flytta Marsvin flockvis ur Östersjön till Nordsjön, de drifvas då med båtar upp i en smal bugt, i hvilken de instängas, tagas med not och dödas. På detta sätt fångas der årligen Öfver tusende, stundom öfver 2 — 3000. i hvart Marsvin fås vid den tiden 2 — 3 L:pd späck och hvart L:pd ger 3 kannor trän. (C. Irminger Nyt Archiv for Sövesenet, 5t;den Räkke n, I, sid. 27), VANLIG NARHVAL. 619 Narhyal-slägtet (Mouodon Im.) Tänder finnas inga långs käkarna, men längst fram ut- gå från öfverkäken i kroppens rigtning en eller två långa räta spetsiga med i spiral fårad yta försedda betar. KroppEiN långsträckt spolformig, framtill tvärt afrundad, saknar ryggfena. Spruthålet enkelt., tvärliggande , som hos de föregående. Vanliga JVorlival CMonodon Monoceros Lin.) Artm. Skallen : Nosen bred nedtryckt, kring \^ så lång som bred; ur venstra käkbenet framstår en läng spetsig, rak, ät venster vriden bete. Sällan ut- vecklas äfven den högra; hos honan sällan och hos ungen aldrig någondera. Synonymi: Lin. Faun. Sv. p. 16. Syst. Nat. 1. p. 105. — Fabric. Groenl. p. 29. — Anderss. Isl. p. 191 och 197 med fig. — PoxTOPP. Norg. II. p. 259. — Mull. Prodr, p. 6. — Scoresby Aret. Reg. 1. p. 486 tab. 15 (efter Bell). — Fr Guv. Hist. Nat. Get. p. 230 t. XVII. f. 2 —3. — The Narwhal Bell Brit. Quadr. p. 500. — Guv. Oss. foss. V. pl. XXII. fig. 7 (Gran. *). — Scoresby Tagebuch pag. 154—167, tab. VI. fig. 1—2 (djuret) — Schlegel Abhandl. I. p. 35. — Ceratodon Mo7iodon Pall. Zoogr. I. p. 294. Sv. och Norr. Narhval. Beskrifning: Skallen kring 2 fot lång och 16 tunn bred liknar till formen Tumlarens eller kanske ännu mer Hvilfiskens. De flesta hafva blott en bete^ nemligen den venstra^ sällan äro begge utvecklade. Då detta är händelsen^ utgår från hvardera käkbenet och mel- lankäksbenet rakt framåt, efter hufvudefcs axis, en rät, småningom afsmalnande, Irind, spetsig, fårad och vri- *) Denna figur har ofta blifvit copierad, äfven i Fr. Gu- viERS Hist. nat. cet. pl. 17 fig 3, men der bakvändt, så att den blir riktig endast om man betraktar den genom papperet. 620 NARRVALSLÄGTET. den tandj af hvilka den venstra dock alltid är längst, stundom 5—6 (någon gång ända till 9 — 10) fot lång utom käken och dess omkrets vid roten är kring 7 tum. Den högra är mer eller mindre kortare. Begge äro från roten och långt fram strutformigt ihåliga, och deras fåror, sedda från spetsen, löpa i spiral åt högerj deras tjocka rötter, som gå långt in i käkbenen, göra att gomen är kullrig. Käkarna äro för öfrigt alldeles tandlösa. Sällan träfTas honor med bete, och hos un- garna äro de icke utvecklade. Yttre beskrifning: Längd 13 — 16 fot, utom beten, och kring tjockaste delen håller han 8 — 9 fot. Krop- pen är långsträckt spolformig, med största tjockleken ett par fot bakom bröstfenorna, hvarifrån han smånin- gom afsmalnar bakåt och blir der på sidorna hoptryckt 5 hufvudet är trubbigt, pannan hvälfd och vertikalt fram- stående öfver nosen. Munöppningen liten 5 ögonen små ligga på afstånd bakom mungipan. Sprulhålet vertikalt öfver ögat, halfmånformigt. Bröstfenorna små, ovala 5 ingen ryggfena finnes, men i dess ställe ligger en ore- gelbundet tillskärpt af fettsubslans bestående upphöj- ning (ScoR.) j stjertfenan 3 — 4 fot bred och som van- ligt med en skåra i midten af bakbrädden. Färgen hvit eller gulaktigt hvit, beströdd med grå och svart- bruna fläckar af rund eller aflång form^ de stå tätare på öfra kroppsdelarna och äro mycket glesa på de undra. Ungarna äro, så länge de dia modren, blåak- tigt grå eller skifferfärgade. — Beten skall ibland som ofvan nämdes förete en längd af 9 — 10 fot. Han är gulaktigt hvit fårad och strimmig, liksom vriden så att, sedd från roten Kipa fårorna från höger till venster mot spetsen, som är afsmalnande, helt slät och slutas afrundad. Vistelseort: Narhvalen har sitt tillhåll i de nord- ligaste delarna af norra oceanen och förekommer vid norra Grönland, Spitsbergen, Nova Zemlja o. s. v. VANLIG NARHVAL. 621 Sällan kommer någon så långt åt söder, att han finnes vid någon Engelsk kust, hvilket dock inträftat några gånger enligt Bell p. a. st. sid. ö08j och år 1736 strandade en i Elben. (Anderss. p. 147). Vid Skandi- navien är detta hvaldjur ytterst sällan iakttaget, och jag känner ej mer än ett enda dylikt exempel 5 det var för några och trettio år sedan som en yngre Narhval fångades i Bindalsfjorden vid Helgeland i Norrige. Of- tare måste han dock förekomma vid Norriges nordliga- ste kuster^ ty enligt de underrättelser Pallas medde- lar (p. 296) skall han finnas flockvis vid Nova Zemlja, som ligger ungefär under samma bredd med Nordkap. — Narhvalen lefver, som de flesta Delfinarter, i flock, simmar med utmärkt snabbhet, och är munter, lekande och liflig i sina rörelser. Ofta ser man dem under sina lekar lyfta tanden öfver vattnet och sins emellan korsa den, liksom om de ville fakta med hvarandra (ScoRESB. p. 91). — Deras späck nyttjas till trän och befarna, som begagnas till svarfvarearbeten, äro lika kost- bara som elfenben. Näbbhyalslägtet (Hyperoodon Im.) Tändfr finnas inga i tandgömmen (alveoli) fastsittande långs käkarna *), men längst fram i underkäken sitta två (stundom fyra) små spetsiga tänder, (hvilka dock sent framkomma). *) Professor Eschricht har funnit en hel rad af mycket små spetsiga krumböjda tänder, liggande lösa i tandköttet på båda sidor och i båda käkarna. Men dessa tänder, som blott äro rudimentära, fastväxa aldrig i alveoli; de äro ej till nå- got synbart gagn för djuret, och bortfalla, om icke förr, åt- minstone vid skeletteringen, så att de aldrig finnas vid ske- lettet. D. F. Eschricht Vndersögelser ower Hvaldyrene. Fjer- de Afhandl. om Naebhvalen. Kjöbenh. 1845. 622 NÄBBnVALSLÄGTET. Pannan nästan vertikalt uppstående; nosen utlöpande i en smal nedtryckt näbb. Sprutbålet enkelt tv ärlig g ande. Kroppen kägelformig , försedd med rygg fena. De Hvaldjur, som höra till detta slägte, och hvar- af utan tvifvel flera ännu ej tillräckligt skilda arter fin- nas, likna deri de tre sist beskrifna: Del. globiceps, Leucas och Moiiodon, att pannan är hög^ kuUrig och nästan vertikal j men de skiljas vid första Ögonkastet derigenom att käkarna stå fram och bilda en smal ned- tryckt och jembred näbb, som gifvit dem på Island namn af Ändarnefja (Anknäbb). — De vistas mest i öppna sjön och lefva af fisk. 'Vanlig' Uäbblival CHijperoodon borealis) Artm. Skallen: Framdelen af nosen utlöper i en ned- tryckt läng smal och spetsig näbb; pä mellersta delen stå parvis tvä mycket stora hoptryckta ben- vallar j betydligt skilda, isynnerhet upptill; pä bakre delen en hög tvärstående nackekam, skild frän de förra genom en stor inskärning. .». Synonymi: Nebbelwal (Balsena rostrata) Pontop. Norges Nat. Hist. II. sid. 233. med fig. — Bottle-head Dale Hist. of Harwich p. 411. t. 14. — Beaked Whale Pen. Brit. Zool. 111. p. 50. tab. V. f. 1. — Bollle-nose Huntfr Phil. Träns. 1787. f. 19. — Bauss. Journ. de phys. Mars 1789. pl 1 et 2. — Ihjperoodon Butskopf Lacep. Hist. Nat. Get. p. 319. — Fr. Guv. Hist. Get. p. 241. tab. 17. f. i. Delphin. bidens Schreb. tab. 346. — Delphin. edentulus id. 347? Monodan spurius Fabric. Faun. Groenl. p. 31. (NB. Fabr. förlägger 2 tänder längst fram i öfoerkdken i ställe för att de sitta derstädes i under- käken) — Ihjperoodon borealis Nilss. Skand. Faun. 1. p. 404. Id. Physiogr. Sällsk. Årsberätt. 1823. p. 13. — Dögling (Llranodon rostratus) Melchior Patted. p. 295. tab. IX. — Bottlehead Bell Brit. Quadr. p. 492. med 2 figg. — Delph. Hijperoodon Schleg. Abh. 1. p. 28. — NcBbhvalen Eschr. Undersög. över Hvaldyr. 4:de Afh. 4845 ^ VANLIG NÄBBnVAL. 623 (med figurer). — Norr., Dan. och Sv. Näbbhval; Isl. Andar?iefia; Faerö Bögling ; Groenl. Anarnak *). B eskrifning : Den Näbbhval^ som strandade vid Landskrona i April månad 1823 och hvaraf Lunds Zool. Museum eger större delen af skelettet^ var en hona af 26i- fots längd **). Hufvudet håller i längd fr. nos- spetsen till condyli occipit. 5 fot 6 tum, till början af benvallarna 24 tum, till slutet af dem 4 fot 6 tum. Bredden mellan process, postorbit. 2 fot 10 tum . . . mellan benvallarna utvändigt 10 tum, invändigt 8 tum . . . på framsluttningen 3 t. 2 liuj hvarderas egen bredd der 6 t. — Nosen bildar bramåt en långdra- gen småningom afsmalnande näbb, vid roten 7-i tum bred. Två fot från spetsen börja två enormt stora och grofva benvallar uppstiga. Bakom dessa är en hög tvärstående nackekam, egentligen bildande ett kors, hvars bakre crura äro längre än de främre. Dessa delar utgöras af följ. ben : öfverkäkshenen, framåt smala, utgöra utsidan af den smala nosen, men gå ej så långt fram som intermaxillarbenenj Öfver midten af hufvud- längden utvidgas hvardera och uppskjuter från inre brädden en stor vertikal kam (benvall) hvars öfra brädd är afrundad och tunnare, den främre tjock tvär och sluttande, den bakre mer perpendikulärt nedstupande ungefär midt öfver process, postorbit. af pannbenet, som detta betäcker. Dessa kammar äro så skilda från hvarandra att en tredje af ungefär samma tiocklek och som sattes upp- och nedvänd skulle nästan fylla rum- met mellan dem. Derifrån går öfverkäksbenet vidare bakåt, kröker sig kring en stor framåt och utåt vänd kavitet och stiger, jemte pannbenet vertikalt uppåt för *) Att dessa, som man förut förmodade, äro identiska, har Prof. Eschricht satt utom allt tvifvel. **) Hon var helt ung. Arten blir öfver 30 fot lång. 624 NÄBBHVALSLÄGTET. ^ att bidraga att bilda nackekammen. Mellankäkshenen som utgöra den Öfra trindade delen af nosen, löpa mellan benvallarna (käkkammarna), gå vidare upp in- nanför käkbenen och höja sig med dem vertikalt upp på utsidan af näsborrarna och näsbenen, hvilka bakom näsborrarna bilda den vertikala väggen af crista occi- pitalis. Näsborrarna oredelbundna sneda omgifvas på utsidorna af intermaxillarbenen, baktill af os ethmoid. med sin crista och framtill af en liten del af käkbenen. — Nosen har, som vanligt, på utsidorna baktill en djup inskärning, omsluten bakåt af en tvär flik bildad af os zygomaticum, från hvars undre sida utgår ett tunnt, bandlikt Ijen och fäster sig med en tjockare kluns un- der framsidan af process, zygom. ossis tempor. Ga- men: dess största del, som utgöres af käkbenen, bil- dar en köl eller långsgående vinkel, liksom hos Bard- hvalarna j framåt mellan de rudimentära alveolar-fåror- na har gomen i midten en ränna j baktill utgÖres han af långa ossa pterygoidea, som hafva mellan sig en djup fåra och äro utvändigt starkt urgröpta. Framom dem ligga Gombenen, som äro mycket mindre, framåt och bakåt spetsiga. Vomer synes i två smala spetsiga rutor, den främre mellan intermax. och maxillarbenen, den bakre mellan oss. pålat, och pterygoidea. Ossa parietalia äro blott synliga inuti de särdeles trånga fossse temporales. — Nackhålet är helt cirkelrundt och ledknapparna ha det egna, alt de nedtill gå tillsammans, liksom hos de lägre djurklasserne. Underkäken är 4 f. 9 t. lång 3 af dessa äro 17|- t. hopväxta genom symphysis, ej blott i undra bräd- den , hvilket ses af en skråflig yta som intager hela brädden bakåt vid föreningen. Främre fjerdedelen är böjd uppåt, mer smal blott 4 t. hög, bakåt kring 94- t. Undra brädden trindad, men fram under symphysis tunnj öfra brädden bakåt mycket tunn skarp, framtill från spetsen , och ett stycke förbi symphysis, bred för- VANlIfi NÄBBHVAL. 625 sedd med en otydlig, liksom igenvuxen alveolarränna och längst fram i hvardera en stOrrc grop^ hvari suttit en krökt spetsig tand *). Ledknapparna, som vanligt bakåtvända, hafva ett hak i inre brädden. Alla 7 halsvertebrerna äro hopväxta och ha till- sammans en enda grof kägelformig, framåt med kant försedd processus spinosus. På sidorna finnas hål mellan alla bågarna 5 de 3 främsta ha en gemensam med ett hål genomborrad process. Iransversus. Rygg- vertebrerna m. fl. ha mycket höga bakåt lutande pro- cess, spinosi, som midt på ryggen äro ända till 21 t. höga, Öfver canal. medull. spin. der corp. vert. ej är mer än 64- t. Afven process, transv. äro temligen ut- bildade, ehuru mycket kortare. Refbcn 9 par, af hvil- ka de 6 främsta fästa sig både på corpora och process, transv. Bröstbenet 32 tum långt, framtill 1 4 tum bredt, består af 3 stycken med ett ovalt hål mel- lan de två främre 5 det bakersta har baktill ett djupt hak, det främsta framtill en mindre skåra. Skulderbla- det IG t. långt, 18 t. bredt, dess hals 6 t., margo spinalis något bågböjd, främre och bakre bräddarna uppåt nästan räta, nedtill något ingröpta, den främre skarp, den bakre triud. Process, acromion bred tunn uppstigande 5 process, coracoid. något smalarp, men tjoc- kare, uppåt stigande i samma rigtning som förra **). Oä Äwmm mycket tjockt klubblikt, nedåt hoptryckt^ dess längd K) tum, tjocklek öfver hufvudet 5: 6. Radhts och Ulna trindt-hoptryckta, den förra tjockare, kring S)^ tum lång 5 process. o/ecrawoA^ mycket bred och hoptryckt. *) EscHuiCHT anmärker p. 10, att underkäken på Guvis figur Oss. foss. är afbildad omvänd, neml. med sin undra brädd uppåt. Denna anmärkning är rigtig, men troligen liar tecknaren med tlit satt honom i denna rigtning; eljest vore felet för groft och kan åtminstone icke tänkas tillhöra Cuvieh. **) Fig. 23 pä XXIV planchen i Guv:s Osse/n. foss. hörer alldeles icke till denna djurart; icke heller fig. 11. Skandn:s Däggdjur. 40 626 NÄBBnyAtSLÄGTET. Yttre beskrifning : Kroppen snarare kägelformig än spolformig, med hög kuUrig och nästan vertikalt ned- gående panna ^ under hvilken käkarna framstå ^om en smal nästan jembred och nedtryckt näbb, hvilken man liknat vid en gåsnäbb. Spruthålet enkelt, halimånformigt, med bakåt vända spetsar. Ögonen små, ligga bakom mungiporna. Fenorna små 5 bröstfenorna elliptiska 5 rygg- fenan rätt uppslående med främre brädden konvex, bakre något utringad. Stjertfenan tvåtlikig, som vanligt. Färgen, enligt en uppgift, gråaktigt svart, inunder ble- kare j enligt en annan, helt svart och enfärgad. Vistelseort m. m.: Näbbhvalen har sitt hufvudsak- liga tillhåll i de nordliga trakterna af norra oceanen, der han oftast infinner sig vid kusterna af Island och Färöarna j men besöker äfven kusterna af Grönland och Spilsbergen *]. Ej sällan går han ned i Nordsjön och någon gång förekommer han i Kattegat, till och med i Öresund och i Lilla Belt. — Enligt Pontoppidan (p. a. st.) strandade ett exemplar 1750 i Eskevigen vid Fredrikshall. ett annat strandade i Sundet vid Lands- krona 18:23, och, enligt underrättelse meddelad af Kapt. IftMiNGKu åt Prof. EscfiRiciiT (p. a. st. sid. 8 och 34) stran- dade fyra stycken den U Nov. 1838, i lilla Belt mel- lan Strib och Middelfart. Näbbhvalen synes icke så sällan förekomma vid Skand:s kuster, som man af brist på underrättelser derom, förmenar. Han lefver mest ensam, dock skall han äfven stundom träffas i flock, ehuru visst icke i så stora skaror som Grindhvalen eller Hvitfisken. Dess föda består i smärre fiskar, *) Mårtens Butskopf (Spitsb. p. 93) "hvars hufvud går framtill tvärt ner och hvarvid finnes en snabel af lika tjock- lek fram- och baktiir\ kan ej vara någon annan än denna. Men Egedes Butskopper, Grönl. p. 41, som till en del är en afskrifning af Mårtens, med utlemnande af näbben, blir väl något annat. VANlIG NÄBBnVAL. 627 Sepier och åtskilliga Blötdjur. Den som strandade i Sundet; var på jagt efter sillstimmar, och den som Haälland öppnade vid Island hade i magen stycken af en fiskryggrad; en Holofhiiria; Sepia och Loligo (Eschr. p. 6). — En egenhet; hvarpå Hr Esckricht isynnerhet fästat uppmärksamheten; är att Späcket af denna Hval- arl har en starkt taxerande egenskap *). Denna egen- skap omtalas af Fabricius i Faun. Groenl. vid dess 3Io- nodon sjmrius, som Grönländarne kalla Anarnak, hvil- ket namn skall betyda cacare faciens och således haf- va afseende på späckets laxerande kraft. Pontoppidan p. a. st. 224. anför; efter Luc. DebeS; om ''''Döglingen^^ att då man äter af dess späck; transpirerar det genast genom svettporerna så; att kläderna blifva gula. 1 Kon- gespeilen, ett arbete från 12:te seklet; omtalas sid. 123 att Andhvalen ej kan ätas af någoU; ty dess späck rin- ner allestädes genom den som äter det; och äfven ge- nom träkärl; ja till och med genom horn. Samma egenskap hos späcket omtalar Melchior från Fseröarna och Island. Det brukas der isynnerhet som läkemedel för menniskor och boskap. Eljest är det fÖrträfTligt till trän alt bränna i lanjpor. I en fullväxt Näbbhval fås kring 9 tunnor trauj i den yngre; som fångades vid Landskrona ficks 7 tunnor. Anmärhn.: Hr Gray (uti Zool. of Ereb. et Terror pag. 26 — 27) antager flera arter af Hyperoodon: såsom ro- stratum, Doumetii, Desmarestii, och latifrons. Denna sistnämcia, pl. 4, livartill jag (likväl blott i förbigående) sett originalet pä Museum i London , anser jag utgöra en egen art, sl