LIBRARY OF IS85_I056 ^y /vu/i.4.-<^ SKANDINAVIENS INSECTER, EN HANDBOK 1 ENTOMOLOGI, TILL ELEMENTAR-LÄBOVERKENS ^^P>T UTARBETAD C. G. THOMSON. /g'C>^ ^ (med ÖFVER 100 I TEXTEN TBYCKTE FIGUREr). LUND, TRYCKT I BERLIN GSKA BOKTRYCKERIET, I'Å F. B ERLINGS FÖRLAG, 1 862. X/et intresse, hvarmed natur- vetenskaperna omfattas vid våra läroverk och den ifver, livarmed ynglingarne insamla och undersöka såväl den oorganiska som företrädesvis den organiska naturens alster, ingifva mig den förhoi)pning, att närvarande försök att fylla en lucka i vår litteratur ej kom- mer att anses opåkalladt. Att i detta arbete upptaga alla de till Skandinaviens Fauna hörande insecter, har ej kunnat ske, enär deras an- tal i det minsta torde uppgå till 15,000 species; det har följ- aktligen varit nödvändigt att göra ett urval, hvarvid förf. sökt beskrifva de allmännare, största, genom egendomlighet i lefnadssätt och konstdrift utmärkta arterna, eller ock så- dane, som på ett mera märkhart sätt ingripa i menniskans oeconomie. — För att underlätta examineringen hafva talrika träsnitt, hemtade frän Leunis' "Synopsis der Naturgeschichte des Thier- reichs," blifvit inflickade i texten, dels i naturlig storlek, dels förstorade, då graden af förstoringen merendels angifvits ge- nom ett bråktal. I inledningen har en kort skildring lemnats af insectens såväl inre som yttre byggnad, och några af de nödvändiga- ste termiui technici blifvit förklarade, hufvudsakligen sådane, som ej förekomma i botaniken eller der fått olika betydelse. För att kunna vinna rum för så många arters beskrif- ning som möjligt, hafva författare-namnen och synonymerna blifvit uteslutna, äfVensom åtskilliga nya genera uppförts så- som afdelningar under slägtena; men såväl art- som slägt- namnen äro till större delen i ötVerensstämmelse med den allmänt antagna noraenclatureii, sådan som den förekommer i speciella arbeten öfver Skandinaviens insect-fauna. Lund i Maj 1862. Författaren. Iialocliiiiis:. Iiiscrt-kroppeiis saiiiiiiausättiiiiig , form, srulptur, behåring och färg. §. 1—14. §. 1. J-iisecter äro leddjur, livilka andas med tracheer, undergå förvandlingar, hafva i sitt fullbildade tillstånd 6 ben, oftast 4 sällan 2 vingrr, 2 pannspröt på hufvudet och kroppen be- stående af 3 tvdligt skilda delar. Kroppsformen är i allmänhet långsträckt, sällan elliptisk. Mun- nen har alltid sitt läge i frilmre ändan, generations-organerna och tarmöppningen i den bakre. Hudskelettet är merendels hornartadt, sällan membranöst eller läderartadt, antingen naket eller betäckt med hår, taggar eller fjäll : dess chemiska grundlag bildas liksom hos de öfriga leddjuren af Chitin, ett ämne hvilket innehåller kol- och phos- phors3'rad kalk samt är olösligt i kaustikt kali. Segmenternas antal öfverstiger aldrig 13, af hvilka det första utgör hufvudet, de 3 der- på följande mellankroppen, de öfriga underlifvet. §. 2. Hufvudet (caput) är alltid rörligt, utgöres af en enda ring och är sätet för 3 särskilta organ-systemer: antenner, ögon och mundelar. På dess öfre hvälfda del eller hjern- skålen (ealva) ligger 1) nacken eller bakhulVudet (occiput) som ofta genom en hals (collum) är fästadt vid mellankroppen. — 2) Hjessan (vertex) belägen ofvanför ögonen. — 3) Ansigtet (facies) eller trakten emellan munnen och ögonen; pannan (fröns) be- gränsas baktill af hjessan, framtill af munskölden (clypeus). På sidorna ligga kinderna (gense) under och framför ögonen, bakom dem tinningarne (tempora). Hufvudets undre sida ända från halsen till munnen upptages af strupen (gula). Framsträcld (porrectum) säges hufvudet vara, då det ligger i samma liuja med den öfriga kroppen, lutande (nutans) när det bil- dar en trubbig vinkel, vertierdt (verticale, perpeudiculare) då det bil- dar en rät vinkel mot kroppens axel. Fritt utstående (exsertum) II är huiVudet, när det liksom genom en hals är förenadt med mellan- kroppen, insänkt (iusertum) då hjessan upptages i thorax. tUlhaka- draget (retractum) när det ända till ögonen är insänkt i mellankroppen. Horn (cornua) äro utsprång på pannan eller hjessan af samma horn- substans som hufvudet. §. :^. Tannspröten (fig. 1) eller antennerna (antemise) äro le dade och rörliga organer, fastade nära vid ögoneu, bestående af ett större eller mindre antal (ofta öfver 100) leder. Deras första led eller roileden (radicula) är vanligen mycket liten kulformig, oftast dold i antenngropen (scrobs) eller samman vuxen med sliaftet (scapus), som i beskrifningarne räknas som den första och vanligen är längre och tjockare än de följande; vänd- eller stjelldeden (pedicellus) benämnes den 2:a leden, de öfriga bilda tillhopa antenn-strängen (flagellum). Fig. 1. Antenner, förstorade. a Sågade antenner af Elater. b, f Klubblika af Silpha. c Bladiga af Melolontha (hanne) med 7- bladig klubba. g Likaledes (hona) med 6-bladig klubba. d Brutna, med tandformigt utdragna slut- leder af Ekoxen. e Brutna, med ö-ledad sträng och ringlad knapp af Tomicus. h Kammade, af hannen till Ptilinus. i Fjäll-lagda af Priunus. k Oregelbundna af Heterocerus. Korta (breves) sägas antennerna vara, då de äro af hufvudets längd, långa (longje) när de äro af kroppens längd, vanligen äro de medelmåttiga (raediocres) eller ungefär lika långa som hufvud och thorax sammanräknade. Än stå de tätt tillsammans vid basen och kallas liopstående (approximatse), än äro de skilda åt (distantes). Stundom kunna de upptagas i egna fördjupningar eller rännor på bröstet eller strupen (recepta?). Med afseende på formen indelas an- tennerna i a) lihforiuiga (sequales), hvilkas alla leder äro ungefär af ' III samma storlek och form samt b) oJn,for»n\qa (ina>quales), uär antin- gen slut- eller busal-letlernu. eller båda delarne ilro olika. Till de Jilfuninga rilknar man 1) horsfformif/n (setacea"), hvilka blifva tun- nare utåt spetsen; 2) frädforiiiif/a (tiliformes), som äro jemntjocka och utgöras af cylindriska eller kegellika leder ; 3) snörformiga eller perJsnolilxa (moniliformes), hvilkas leder äro klotrunda; 4) sågade (serratae), hvilka likna undi'e sidan af en sågklinga; 5) Icamliixa pe- ctinat?e), hvilkas leder äro på ena sidan utdragna i smala utskott; 6) solfjäder Uha (Habellata?), då lederna äro korta men på sidorna utdragna i smala utsprång så att de kunna läggas tillhopa som en solfjjlder. De olikformiga ilro 1) brutna eller hiähöjda (fractse s. geniculatre). hvilkas skaft iir långt, bildande en vinkel mot antenn- stjelken ; 2) spolfortniga (fusiformes), som äro tjockast på midten ; 3) Icnappforiniga (capitulata?), då slutlederna äro korta och tväx*t afsatta; 4) l-kihhlila (clavata?), hvilkas sista leder småningom blifva bredaj-e; Muhhan (clava) är antingen tät (solida) då dess leder sluta så tätt intill hvarandra. att suturerna knappt kunna skönjas, eller pcrfolierad (perfoliata) då dess leder äro inbördes fria och endast i midten förbundna genom den fina antennstjelken, eller slutligen Nå- dig (lainellata) uär slutlederna äro på ena sidan bladlikt utplattade, och kunna öppnas och tillslutas. OrcgeJhundna (irregulares) sägas antennerna vara, då en eller flera basal-leder äro olikformiga och större än de öfriga. §■ 4. Ögonen bos insecterna äro af 2 slag: 1) sammansatta (compositi) eller fa^ctt-öc/on, hvilka ligga ett på hvarje sida af hufvudet och bestå af många små (stundom ända till 60,000) sexkantiga facetter, dessa kallas vanligen i beskrif- ningarne helt enkelt ögon (oculi). samt 2) oceller eller punct- ögon (stemmata, ocelli), som äro enkla, ej fasetterade och hafva sitt läge på hjessan; de äro till antalet merendels 3 och finnas hos de flesta ordningar med undantag af Coleoptera, der de endast förekomma inom några få slägten; nästan alla larver hafva endast punctögon, som ofta äro hopade flera tillsamman (aggregati). §. 5. Mimclelarne (trophi, instrumenta cibaria, oris partes) äro antingen bitande eller sugande. Fig. 2. Mundelar af Carabus coriaceus, förstorade, a Mandibler. b Maxiller. c Labial-palper, 3-ledade, slutleden yxlik. d, e Maxillar-palper. f Underläpen (labium). g Hakan. IV Insecter med bitande (fig. 2) mundelar (I. mandibulata), lefva i allmänhet af fasta födoämnen och hafva 2 läppai'. 2 par käkar och 2 par palper eller muntrådar. Öfverläppen (labrum) tillsluter mun- öppningen på öfre sidan, ligger emellan och öfver roten af man- diblema, är vanligen fri och rörlig (liberum). ledad emot munsköl- den, ofta otydlig och dold under pannans framskjutande kant (ob- tectum) ; dess form är halfrund, fyrkantig eller bredare än lång (transversum) ; framkanten tvärhuggen, eller urbugtad (sinuatum) eller taudad o. s. v. De öfre Jcäl-arne eller manäihlerna (mandibulas) äro oledade organer, vanligen hårda, hornartade, på inre sidan ofta ui'hålkade eller tandade. fastade framtill vid jjannans sidor och röras hori- sontelt, utifrån och inåt. Formen är i allmänhet triangulär, bredare vid roten och afsmalnande mot spetsen. Hos växtätande insecter äro de i spetsen klufna i flera tänder, som antingen äro enkla eller streckade. Några som lefva af flytande substanser hafva mera per- gament-artade mandibler. Ofta är insidan försedd med en tunn ci- lierad hud (pros<:heca). De undre Mlarne eller maxillcrne (maxilla^) ligga under man- diblerna, äro liksom dessa fria och rörliga, men sammansatta af flera särskilta delar. Den första kallas gångJed (cardo), ligger på tvären och är ledad mot hufvudet, den derpå följande är stammen (stipes), som i en rät vinkel är fiistad vid gångledens spets, den tredje kal- las tuggfliJ: (mala) och är vanligen delad i två stycken, af hvilka den yttre (mala exteriör s. galea) stundom är palpformig. Underläpp en (labium) tillsluter munhålan på undre sidan, lig- ger omedelbart under maxillerna och består af 1) JiaJxan (mentum), som sammanhänger med strupen och af 2) tungan (ligula), som merendels är membranös och fästad pä främre och inre sidan af hakan, stundom försedd med laterala cilierade bihang (paraglossfe). Palperna eller muntrådarne (palpi) äro ledade sprötlika orga- ner, fastade ett par på maxillerna (palpi maxillares) det andra på underläppen (palpi labiales). Maxillar-palperna sitta i spetsen på yttre sidan af stammen och bestå af 4 — flera leder. Till formen äro de klubblika, tråd- eller kegelformiga o. s. v. Med afseende på si- sta leden kallas de yxlika (securiformes) när slutleden är yxlik, månformiga (lunati), då den är månlik, sylformiga (siibulati), när slutleden är syllik. Lahial-palpierna äro fastade i midten eller på sidan om tungan, hafva samma form som maxillar-palperna och mot- svarande benämningar. • Hos insecter med sugande mundclar (I. haustellata) äro de con- stituerande delarna mer eller mindi-e förkrympta eller sammanvuxna, bildande antingen 1) ett sugrör eller snnf (proboscis) såsom hos flugorna, hvilket är framåtböjdt i en vinkel, vanligen slutande med 2 rörliga sugläppar och försedd med 2 palper samt 2 — t) fina borst ; eller 2) sugsnahel (haustellum) hos Hemiptera, som ligger inböjd under bröstet och består af en 3 — 5-ledad slida, bildad af under- läppen, äfvenledes inneslutande några fina sugborst, ellei' de orabil- dade käkarne ; eller 3) slutligen sugfiimja. sjjiralfiiDf/a (lingua spi- ralis) hos Fjärilarne. der båda niaxillerna äro rörformigt förlängda och kunna, tillfölje af den mängd fina leder hvarmed de äro för- sedda, spiralforraigt hoprullas. §. 6. Thorax (fig. H) eller mel- r laulroppen (thorax) iir den del _u^w_ ^ af kroppen, som lii;-2;er emel- ~/^\^ '^" " ' , 1 i> 1 i 1 '^ 1 Ti- i. V Jlollankropp och skaffad ah- lan uuivudet och luulerliivet; j| AwMm »t sphex. den är säte för rörelse-orga- H a Prothorax nerna, uppbär ])en och vin- M '• »'""thorax. g-ar och ar alltid sammansatt rj d Metatho.ax(i > lu^-t^L^ af 3, mer eller mindre sam- i v '■'■■■' 'f-iUJ^ • I manvuxna ringar, pro-, meso- ' J _iKcfeÄtr>«j 1 och metatborax. Dess öfre lialfring eller tergal-del kallas rijgg (notum), den un- dre bröst (pectus), b vilket åter består af bröstbenet (sternum) med sina sidoplåtar (episterua och epimera), som båda tillhopa kallas (pleurfe). ProtJtorax eller första ringen uppbär första benparet; mcsotJiorax, som uppbär raedlersta benpai^et och första ving-paret, och iiicfafJiorax, på hvilken tredje benparet och andra vingparet äro fastade, bestå af samma delar, som prothorax. men äro oftast orör- ligt sammanvuxna med hvarandra. Hos de flesta insecter benämnes den öfra synliga delen af meso- och metatborax srutcll (scutellum). hvilken såsom en trekantig plåt ligger inkilad emellan vingarne. §. 7. De nedre extremiteterna eller henen (pedes) äro hos de fullt utbildade insecterna 3 par och bestå af (figg. 4, 5): 1) Höften (coxa), som ligger i bröstets liöftpamia (acetabulura) och ofta är försedd med ett litet bihang (trochantinus), är merendels kulrund, äggformig eller cylindrisk. — 2) Låret (femur) står medelst lårlmfoudet (trochanter) i förbindelse med höften. — 3) Slcenhcnet eller tihian (tibia) articulerar med lårets spets, har merendels 2 taggar eller sporrar (eal- caria vel spinje) på spetsens insida. — 4) Tarsen eller foten (tarsus) utgöres oftast af 5 leder, af hvilka den första kallas metatarsus, den sista kJoleclen (unguis) som nästan alltid slu tar med 2 Mor (unguiculi), hvilka (fig. 6) kunna vara enkla, sågade, tandade o. s. v. Benens byggnad är mycket varie- rande hos insecterna allt efter deras olika functioner och man har derföre indelat dem i: 1) Sjmngfötter (pedes cursorii), som vanligen äro långa och spensliga. — 2) Gångfötter (p. ambulatorii), med breda håriga fot- VI Fig. 5. Carabus coriaceus (hanne), i naturlig storlek. d f r Fig. 4. K — Bakben af Ten- ^_ thredo. a Höft (coxa). | j^''i jÉBK^M.'-^"- b 2-ledad lårring "' ">*' >sWEWrt^tS (trochanter). c Lår (femur). d Skenben (ti- bia). 6 Sporrar (calca- ria). f Fot (tarsus), be- stående af 5 le- der. a Antenner eller pann- spröt (antennse), borst- lika. Il-ledade. b Maxillar-palper (.palpi ma.Nillares), med yx- lik slutled. c Labial-palper (palpi labiales) , emellan hvilka mandiblerna synas, korsande hvar- andra. d Hufvudet (caput), på hvars sida de runda ögonen äro belägna. e Prothorax, eller l;a ringen af mellankrop- pen. f Elytra hopvuxna vid .suturen. g— k Springfotter. g Lår. h Skenben, med 2 spor- rar i spetsen och flera taggar långs sidorna. i Foten eller tarsen. k Klor på sista , eller '>:e leden. sulor. — 3) Shrulfötter (p. gressorii). hvilkas första benpar är miu- di-e utbildadt. — 4) Simfötter (p. natatorii), då de äro hårkantade och hoptryckta såsom åror. — 5) Hoppfötter (p. saltatorii), med grofva baklår och raka skenben. — 6) Roffötter (p. raptorii), då skenbenet kan slås tillbaka mot låret liksom bladet i en fällkuif. • — 7) Gräffötter (p. fossorii), med stora höfter, breda tandade fram- tibier. • — De 2 första benparen tillhopatague kallas främre hen (ped. anteriores), med hakre hen (p. posteri öres) förstår man de 2 sista benparen. ^^ ^ ^ z^:^. Fig. 6. Förstorade klor af f^kalbaggar. a Fot af Dasytes, med en membran eller häftflik vid klorna. b Klo-leden af Lucanus, med en biklo (paronycbium) emellan klorna. c Sågade klor af Calathus. d Kammade klor af Cistela. f Delade klor af Meloe. §. 8. Vingarne eller flyf/organerna (alse) äro fastade på sidorna af meso- och metathorax; de utgöras af tväiiDe hinnor, emel- lan hvilka de s. k. ådrorna eller nerverna (vense s. nervi) utbreda sig. VII s yt f ^ ^p P^ / j ^/ \ / v Siinulia (halteres) bakryggen till 2:a vin Fig. 7. med svingkolfvar pä hvarje sida af såsom antydning gparet. Inom den första ordningen äro de öfre hårda, hornartade och och ogenomskinliga, och kallas v/nfjsÅoI (coleoptera), eller, betrak- tade hvar för sig, fäclvinge, sluhingc (elytron). Orthoptera hafva mera pergament- artade framvingar, hvilka benämnas slån- vinfiar (tegmina). Hos Hemiptera kallas de hulfvlngar (hemelytra) och äro mer- endels vid basen hårda men mot spet- sen alltid hinnaktiga. Alla öfriga insect-ordningar halva hinnaktiga flygvingar, antingen nakna el- ler betäckta med hår fjäll, o. d. ; hos Diptera äro bakvingarne (fig. 7) rudi- mentära och kallas svingkolfvar (halte- res). §. ^). Underlifvet eller hakhroppen (abdomen) saknar ben och består typiskt af 9 ringar, af hvilka likväl merendels de första eller sista äro inskjutna och dolda inom de andra. Ofta finnes i spetsen bihang i form af tiinger, borst, trådar, gadd, äggläggningsrör etc. När abdomen vid basen med hela sin bredd sitter fast vid thorax säges den vara sessil eller fastsittande (sessile) ; deremot kallas den skaftad (petiolatum) när den är af- smalnande mot basen. §. 10. Med afseende på kroppens yttre form har man antagit följande olika benämningar: 1) Klotrund (globosum s. sphsericum). — 2) halft Motriind (semiglobosum s. hemisphpei*icum). — 3) kegeJforniig (conicum). — 4) cgJiudrisk (cylindricum). — 5) Jduhblih (clavatum). — 6) ägg- rund (ovatum). — 7) långrund eller oral (ovale). Till substansen är den 1) fast (solidum). — 2) hornartad (corueum). — 3) läderartad (coriaceum). — 4) mcmbranös eller hinnaltig (membranaceum) ; antingen matt och ogenomslinlig (opa- cum), eller något genomsigtig (pellucidum) eller slutligen glasklar (hyalinum). §. 11. Med hänseende till omkretsen är kroppen eller ett organ i allmänhet: 1) cirkelrund (rotundum). — 2) elliptisk (ellipticum) då si- dorna begränsas af lika stora cirkelbågar, hvilkas diametrar skära hvarandra i rät vinkel, längddiametern är dubbelt så stor som tvär- diametern och ändarne begränsas af lika stora vinklar. - — 3) ägg- VIII formig (ovatum). — 4) oval (ovale). — 5) lanccftliJc (lanceolatum), afsmalnande emot båda ändar. — 6) jenmsmal (lineare) med paral- lela sidor och flere gånger längre än bred. — 7) lialf-månforniig (semilunare). — 8) njitrJilc (reniforme). — 9) triangtdär (triangu- lare). — 10) hjcrtliJt (cordatum), en oval med iubugtad spets. — 11) qvaclraUsl- (quadratum). — VI) aflång (oblongum), mer än dub- belt så lång som bred. — 13) rntformig (rbomboidale). — 14) ivär eller transversd (trausversum), med större bredd iin längd. Kanten (margo) kallas 1) hel (integer), då den saknar vinklar eller utskärningar. — 2) -Krhugtad eller sinuerad (sinuatus), då den är insvängd eller inskuren. — 3) sågad (serratus). — 4) naggad (crenatus), med afrundade tänder. — 5) tandad (dentatus), med flera små skarpa tänder. — 6) cilierad eller hlrlcantad (ciliatus), besatt med korta, styfva hår i kanten. — 7) kantad (marginatus), då den skarpa kanten är uppböjd såsom en fin list. — 8) uppstå- ende (reflexus), med starkt uppböjd kant. — 9) nedböjd (deflexus). — 10) iirhräddad (emarginatus), med en bågformig bugt. §. 12. Ytan (superficies) af en kroppsdel är antingen: 1) naken, utan hår (glabrn), eller 2) belagd med JJäll (squamosa), borst (setosa) eller hår (pilosa). En naken yta är antingen: 1) glatt (laevis), utan sculptur, och då dels matt, glanslös (opaca), dels glänsande (nitida v. polita) — eller 2) försedd med små npp)liöjningar och insänlningar. I senare fallet är den 1) kornig (granulata), besatt med små runda korn. — 2) taggad (muricata). — 3) linjerad (liueata), ge- nomskuren af fina, upphöjda linjer. — 4) rihhad (costata), då dessa linjer starkare framträda och äro åtskilda af breda fåror (sulci). — 5) strimmig eller strierad (striata), med fina fördjupade linjer. — 6) fårad (sulcata), då dessa föxxljupade linjer äro l)reda och mellan- rummen (interstitia) något upphöjda. — 7) rännlad (canaliculata). med en fin fåra eller ränna långs midten. — 8) nålritsad (acicu- lata). — 9) pundtrad (punctata), då ytan är tätt besatt med små intryckta puncter, hvilka stundom äro radvis (seriatim) grupperade. — 10) strimmigt-jrifncfcrad (striato-punctata). — 11) pttnctstrim- mig (punctato-striata), då dessa intryckta puncter ligga i fördjupade linjer. — 12) ärrig (variolosa), besatt med större, glest stående, ej djupa puncter. — 13) gropig (fov^eolata v. scrobiculata), då dessa puncter äro djupare. — 14) gcdlrad (clatbrata), när groparne stå i rader och äro genomskurne af tvärgående smala upphöjda lister. — 15) rynkig (rugosa), då tätt stående puncter flyta ojemt tillsam- mans. — 16) nätritsad (reticulata), föi"sedd med fina linjer, som anastomosera liksom maskoi-na i ett nät. — 17) platt (plana), då alla dess puncter ligga i samma plan. — 18) kullrig (convexa), när skifvan (discus) är upphöjd. — 19) urhålkad (concava), då den är insänkt. — 20) taggig (aculeata s. spinosa), då den är försedd med IX styfva och skarpa spetsar. -7- 21) obeväpnad (inernns. niutica). då don saknar alla taggar, spetsar o. d. ii. 1". Ytan är sällan naken, utan oftast betäckt med hår, borst eller fjäll; den kan vara: 1) hårig (pilosa). beklildd med temligen glesa, mjuka och långa här. — 2) h«k')i (hirsLita). med täta långa hår. — 3) hritshårig (villosa). — 4) sfi/fliårig (hispida). — 5) finhårig eller puhescent (puhescens), då håren äro fina, korta och mjuka. — 6) raggig (to- mentosa). — 7) sidcnJiårig (sericea), beklädd med tätt stående, små, mjuka sidenglänsande hår. — 8) sMumetshåvig (holosericea). — 9) bursffiiggig (setosa), då håren äro korta, tjocka och styfva. — 10) froiisad (ciliata), då kanten är besatt med korta, likalånga, styfva hår. — 11) fjäll i g (squamosa), betäckt med små, rundade, platta hår. — 12) stöfvig (farinosa), med ett fint. liksom pudradt öfverdrag. §. 14. Några af de mera allmänt begagnade färgerna må i korthet omnämnas: 1) lirit (albus), rent hvitt. — 2) snöJirif (niveus). — '?>) nijulk- hvit (lacteus). — 4) Iritlirit (cretaceus), med dragning i gult. — 5) grå (griseus), en blandning af hvitt och svart. — 6) hvifgrå (cauus, incanus). — 7) aslgrå (cinereus). — 8) imisgrå (murinus). — 9) rölgrå (fumatus). — 10) svart (niger), den rena glanslösa svarta färgen. — 11) loisvart (äter). — 12) svartaltig (nigrinus). — 13) hecÅsvart (nigro-piceus). — 14) brun (fuscus), blandning af svart och hvitt. — 15) bcclbrun (piceus). — 16) brunaltig (brun- nens). — 17) kastanjebrvn (castaneus). — 18) rostbrun (ferrugi- neus). — 19) röd (ruber). — 20) möiyeröd (miniutus). — 21) gid- röd (rufus). — 22) blodröd (sanguineus). — 23) pitrpmröd (puni- ceus). — 24) aziirblå (azureus), rent, glänsande Ijlått. — 25) him- mdsblå (coeruleus). — 2(») lornblå (cyaneus), blåklintens (Centaurea cyanus) färg. — ■ 27) violett (violaceus). blått med skiftning i rödt. — 28) stålblå (chalybeus). — 29) hvitblå (glaucus). — 30) gädd- eller daggblå (csesius). — 31) gid (flavus). Maskrosens (Taraxacum) färg. — 32) svafvclgul (sulphureus). — 33) hahngtd (stramineus). — 34) ockragtd (ochraceus). — 35) snnitsgid (luteus). — 36) bleJc- gul (lividus). — 37) lergiil (testaceus). — 38) grön (viridis), bland- ning af blått och gult. — 39) smaragdgrön (smaragdineus). — 40) spanslgrön (a?ruginosus). — 41) gräsgrön (prasiuus). — 42) oli-v- grön (olivaceus). Många färgteckningar äro hemtade från metaller såsom: 43) silfverhrit (argenteus). — 44) giddglänsande (auratus). — 45) messingsfärgad (aurichalcens). — 46) T;o];)parfärgad (cupreus). — 47) bronserad (feneus). — 48) blggrå (plumbeus). — 49) me- tallskimrandc (seneo-micans). En kroppsdel äi' enfärgad (uiiicolor), eller af samma fåi'g med öfriga delar (coucolor). eller sl-iftandc (iridisaus s. versicolor). För att utmärka färgtecKninyen begagnas piind (punctum) om en liten rund mörk fläck på ljus botten; när den är ytterst liten kallas den atom (atomus) ; bestänkt med sådana småpuncter kallas ytan stänk- fläckig (irrorata). En punct af stön-e utsträckning benämnes dropp- fläck (pustula) när den är rund. — fläck (macula), af oregelbunden form. — strimma (vitta), en långsgående smal strimma. — hand (fascia), tvärgående. — månfläck (lunula). — ögonfläck (ocellus), en färgad rund fläck med olikfärgad medelpunct. — töcknig (uebu- losus), när en kroppsdel har flera ljusa och mörka, liksom ut- blekta färgteckningar. — marmorerad (marmoratus). — ^'dgig (un- dulatus). — För att beteckna färgernas intensitet m. m., brukar man btekt (dilute). — mörkt (obscure). — otydligt (obsolete). — klart (Isete). — snnitsigt (sordide). lusecteruas nietamorphos^ hjerta^ respirations, matsmältnings och nerr-system, secretions- och ljud-apparater, fortplantning, utbredning, födoämnen, vandringar, vinterdvala, conserreriug och indelning. §. 15—30. §. 15. Med metamorjihos eller förvandling (metamorphosis) förstår man de olika utvecklingsgrader, som insecten genomgår under sin lefnad. Hos nästan alla insecter förekomma fyra utvecklingsstadier, nemligen 1) ägg, 2) larv, 3) ptippa, 4) imago eller fullt utbildad insect. Den lu- ägget (ovum) utkläckta insecten kallas larv (larva) (fig. 8, 9), är mer eller mindre olik imago, liknar ofta en långsträckt mask. är vanligen brokig då den lefver i fria luften, färg- och merendels fotlös då den lefver i inre delar af djur eller vexter. Dessa senare benämnas vanligen maskar; de egentliga larverna hafs^a hufvud och 6 fötter, men löfmaskarna tydligt hufvud och mer än 6 fötter. De 6 första, eller bröstfötterna (fig. 9 b) äro hårda, ledade och parvis belägna under de 3 thoracal-segmenterna ; bukfötterna (fig. 9 c) äro Fig. 8. Larver af SkalDaggar. a, b Larven af gröna sandjägaren (Cicindela campestris), med star- ka käkar. 4 oceller, starkt upp- drifven 7:e kropps-ring, på hvil- ken Unnas 2 krökta hakar. c Puppmijrdaren (Calosoma syco- phanta;), med plattadt hufvud, 6 oceller, starka käkar, härda seg- menter och 6 ben. d Fotlös larv af Buprestis, med o- vanligt stor prothorax. e Fotlös larv af Hylesinus destru- ctor. XI ¥\g. 9 I.ormask uf Cimhtx. med 22 lutttr. ;i HulVud. b ti, ledade bröstfötter, ined hornartade klor. c 14 bukfijtter. d 2 analfötter. köttiga, koi-ta och kunna förekomma på alla aljtlomi- iial-ringarne ; stundom är anal-segmeutet försedt med ett tbtlikt biliang. bildande en såkallad anal/of (fig. 9d). Efter slutad hudömsning upphöra larverna att äta, iip]isöka sig en lugn och fredad plats, der de förpup- pas eller öfvergå i piipp- tillståndet (piipa), hvarvid några förfärdiga sig en cocoug af hop- spunna sidenartade trådar (såsom hos Bombyx), eller inväfd ined trädspånor, jord, sand, grenstumpar o. d. Ur puppan utkläckes slutligen efter längre eller kortare tid (stundom först efter 2 — '3 år) imagon eller den fuUbildade insecten (imago), som liu är fortplant- nings-skicklig och ej tilltager i storlek ; den är till en början mjuk och vingarna ligga slappa och hopskrumpna men efter kort tid få de sin rätta form och consistens. Insecterna hafva dels ftillsiändig för- vandling (Metamorphosis completa), då larven och puppan äro myc- ket olika imagon, och puppan ligger i en slags dvala utan att in- taga föda och då öfverhufvud alla animaliska functioner hvila ; dels oftdlständig (m. incompleta) när larv och puppa äi-o ganska lika imago. och puppan är rörlig, intar föda och har rudimenter till vin- gar, som börja utvexa i form af små lappar. Insecter med ofull- ständig förvandling (Hemiptera, Orthoptera och en del af Neuroptera) stå på en lägre utvecklings-jjunct än de som hafva fullständig för- vandling och äro såväl till (xenus- som Species-tal betydligt under- lägsna de öfriga (knappt '/^^ af hela Insectklassen). En Insects hela utveckling ifrån ägg till äg^ kallar man generation, och skiljer emel- lan 1-årig eller enkel generation, då insecten behöfver ett år för att genomlöpa hela utvecklings-serien ända ifrån ägget till det fullbildade tillståndet — 1 ^/j-årig. när insecten har 3 generationer under 2 på hvarandra följande år — 2-, 3-, 4-årig, då den behöfver 2, 3 eller 4 år för sin fulla utveckling. §. 16. Insecterna andas genom luftrör eller tracJ/eer (tracheae). På hvarje segment ligga nemligen andhål (spiraculum s. stigma) som äro omgifna af en hornartad valvel (periti-ema) och hvarigenom luf- ten införes i den stora traché-stam. som går en på hvarje sida långs kroppen. Denna kanal består af en spiral-tråd, som ligger emellan 2 membraner, af hvilka den innersta afkastas vid hvarje hudöms- ning. Från dessa hufvudstammar utgå förgreningar till alla organer, hvarigenom den atmospha^riska luften öfver allt kommer i beröring med kroppens substans. Några insect-larver. som lefva i vatten, andas med säkallade traché-gälar. Dessa ligga hos dagsländorna XII Fig. 10. Larv af Dagsländan, a Traché-gälar. b Ving-rudimenter. (fig. 10) såsom små blad på abdomens si- dor, hos trollsländorna såsom rader af fjäderlika blad i tarmen. Flera insecter, som dyka undor vattnet, föra med sig ett luft-förråd, antingen under vingarne (t. ex. Dj-tiscus) eller på den undre håriga kropps- sidan (t. ex. Parnus). Någi'a (t. ex. Nepa), som lefva på grundt vatten, hafva i kropps- ändan andrör. hvilkas spets skjuter upp öfver vattenytan och med h vilket de kunna införa atmosphserisk luft i kroppen. §. 17. HJertat eller det s. k. rygg-lärlet (vas dorsale) iir vanligen afdeladt i 8 rnm och beläget i midten långs ryggsidan ; vid dess utvidgning instrtimmar blodet genom sidoöppningar, som kunna öppnas och till- slutas med klaffar och drifves under sammandragningen fram mot hufvudet genom aorta, hvarifrån blodet sedermera fritt, utan egna väggar utströmmar emellan kroppens tomrum. TarwJcanulcn beståi- af 1) svalget, ofta med en kräfve-lik ut- vidgning. — 2) higg- eller nnisl'elmagen, som är klotrund, med starka väggar och beväpnad med hornplåtar eller tänder. — 3) den långa cylindriska chylus-iiiagm, som ofta synes raggig af taliika köi'tel-säckar. — 4) en hwn-tarm och — .5) gro/farm, hvilken ofta är försedd med hlinätarm. Den s. k. fcttlcroppen (corpus adiposum) är en för iusecterna karakteristisk anhopning af fett-celler, som om- gifva tarmkanalen och förbinda den jemte luftrören med de öfriga organerna. De s. k. MalpigMslca Mrlen, äro tunua rör, som till ett antal af 2 — öfver 20 inmynna vid tunn-tarmens böx'jan, an- sågos fordom för gall-kärl, men betraktas numera såsom urinkärl : de saknas endast hos bladlössen (Aphis). De hvita eller gulaktiga musklarne äro ytterst talrika (hos Cossus-larven enl. Lyonet öfver 4000), genomväfda af trachéer, hafva inga senor, äro under micro- scopet tvärstrimmiga, ligga till större delen uti thorax och hafva hos många insecter en utomordentlig kraft, så att t. ex. en tordyf- vel kan gå. Iiärande på ryggen en tyngd, tio gånger större än hans egen vigt, en jordloppa (Haltica) göra ett språng 200 gånger så långt som dess egen kroppslängd, en sträck-gräshoppa (Acridium) flyga flera mil o. s. v. §. 18. Nerv-systemet har normalt lika många nerv-knutar, som krop- pen segmenter, nemligen 2 i hufvudet. 1 — 3 i thorax och 4 — 9 i abdomen. Hos den utbildade insecten sammansmälta dessa till större nerv-centra, som äro färre än hos larven och puppan. Från de XIII ganglier, som ligga ofvan svalget, utgå nerver till antenner och ögon ; mundelarnes nerver hafva sitt ursprung från det andra gangliet, som på visst sått kan fcirliknas vid den förlängda märgen (medulla oblongata) . Smaksiunet antages hafva sitt säte i tungan och den inre mun- hålan. Antennerna anses af de fleste för lukt-organer, några be- trakta dem som hiirsel-organer, hvilka v. Siebold har velat finna dels på l:a abdominal-segmentet dels på framtiliierna af Orthoptera. >^. vx Egendondiga sccrcfions-orf/ancr finnas hos bien i de 5 medlersta l)uk-segmenterna, hvai-i vaxet afsöndras i form af tunna skifvor — iios majbaggarne (Meloe) i knävecken, hvarest en gul oljaktig vät- ska secerneras — spinnorganer hos larver, utmynnande i munnen — giftköi-tlar hos många Stekel-honor, som äro försedda med gadd ; — processions-larven afsöndrar en vätska, som vid beröring vållar häftig inflammation. S. 20. Ljud-npparafcr förekomma nästan inom alla insect-ordningar ; Coleoptera gnida vanligen abdomen mot skalvingarne eller prothorax emot scutellen ; hos steklar ocli flugor utströmmar luften genom de främre spiracula; ett svirrande ljud åstadkommes hos flera gräshop- por genom bakbenens gnidning mot vingarna. §. 21. Fortplantning. iVlla insecter äro skildkönade och fortplantas genom ägg (ovipai'a), hvilka hos gall-äple-steklar ochsågflugor växa sedan de äro lagda; endast några få föda lefvande ungar (vivipara). De s. k. könlösa arbetarne, som förekomma hos de i sällskap lef- vande steklarne äro sterila honor, med hvilka dei^as byggnad i öfrigt öfverensstämmer. De })åda äggstockarne bestå vanligen af ett större eller mindre antal rör, som sitta på äggledarne, eller från hvilka de hafva sitt ursprung. Äggledarne förena sig till ett rör, som ut- mynnar jemte tarmen uti en kloak. På detta rör finnas flera blås- lika bihang, af hvilka ett tjenar till upptagande af hannens penis, ett annat till reservoir (receptaculum seminis) för den befruktande vätskan, som länge bibehåller sig oförändrad, så att t. ex. de öfver- vintrande vesporna, efter om hösten försiggången parning, kunna nästa vår lägga 'é.Qg, som fullkomligt utvecklas ; andra körtel-lika bihang afsöndra ett klibbigt ämne, som tjenar att omhölja och sam- mankitta äggen. Bladlössen lägga ä,gg och föda ungar under hela sommaren i flera generationer på hvarandra efter en enda parning. Märkvärdigt nog lägga stundom honor utan föi'utgången parning ägg, hvarur larver utbildas, en fortplantning, som man benämt par- thenogenesis och som blifvit iakttagen hos bien och flera fjärilar. Insecternas parning vai'ar stundom en hel dag, ofta endast några XIV minuter; en befruktande parning försiggår blott en gång, liksom honan normalt lägger ägg endast en gång under sin lefnad. Emedan i fortplantningen är imagons förnämsta eller till och med enda mål, så dör hannen straxt derpå, honorna efter äggläggningeu. Endast sådana insecter som ej finna tillftille till copulation lefva längre och öfvervintra. De flesta öfvervintra likväl undei- form af ägg eller puppa, få såsom larver. Många lefva såsom utbildade insecter (imago) några timmar (t. ex. dagsländan), äta obetydligt eller alls intet, men hafva dä vanligen såsom larver lefvat ett eller flera år. Ollonborren lefver såsom larv öfver 3 år i jorden och li-amkonuner på det Ijerde såsom imago. Könen äro ofta ganska olika till det yttre, hannen merendels mindre, lifligare, prydd med vackrare färger, merendels skild genom antenn-bildningen ; honan har äggläggnings-i'öret nästan alltid olika bildadt inom de särskilta ordningarne. §. 22. De flesta iusecters 2^^'opcigafion är ganska stor tillfölje af den massa ägg, som läggas och larvernas hastiga tillvext ; larven af Cos- sus ligniperda blir 72,()UO gånger tyngre ifrån utkläckningen ur äg- get till förpupp ni ligen ; larverna af spyflugan äro 135 gånger tyngre ett dygn efter utkläckningen. Några insecter lägga endast få ägg, många Biller 20 — 80, de skadliga trä-billerna 100 — 200, en vise 5000 — 6000 och en Termit-hona, hvars abdomen efter befruktnin- gen blir 2000 gånger större, lägger öfver 86,000 ägg. En bladlus kan på 5 generationer hafva en afkomma af 5 millionai', ett par köttflugor under en sommar ända till 500 millioner. Insectei-nas ägg läggas antingen enstaka eller klump vis, men alltid på sådana ställen, hvarest de utkläckta larverna kunna få en passande föda, och häri består oftast föräldrarnes enda omsorg för afkomman. Någi-a arter uppläggga ett förråd af pollen till föda för larverna ; sand- vesporna förlama andra insecter och spindlar, som de nedlägga i hålor bi'edvid äggen. Endast några få, sällskapliga insecter, visa en större omsorg för ungarne och utveckla på sa^nma gång en högst märkvärdig konstdrift, som isynnerhet yttrar sig i uppförandet af deras gemensamma boningar (Bin, Vespor och Myror). Många visa denna konstdrift endast såsom larver (Husmaskar) eller vid slutet af larv-tillståndet (Bombyx), andra för att förskafia sig fcida (Myr- lejonet). §. 23. Ingen djurklass har så vidsträckt och allmän utbredning som insecterna, ty nästan öfverallt, der ett organiskt lif uppträder, visa sig äfven insecterna; det är endast i hafvet som man hittills ej kun- nat påträffa dessa djur, ty de Dytiscer och Gyriner, som stundom tillfälligtvis förirra sig till flod-mynningarne hafva blifvit ditförda af strömmar o. d. Att uppföra de olika regioner, man uppdragit för insecternas XV geografiska utbredning, tillåter ej utrymmet ; vi kunna likväl ej un- derlåta att framhålla några exempel på en vidstriickt utbredinng. Dytiscus Lapponicus, egentligen tillhörande nordens fjellsjr>ar före- kommer iifven vid Lund, visar sig sedermera vid Stettin och upp- träder i Pyrenéernas och Appeninernas tjålltrakter. Vanessa Cardui fiirekommer i hela Europa, Asien, vid Cap, i norra, medlersta och södra America såväl som på Nya Holland. Många insecter hafva genom sjöfarten l)lifvit kosmopoliter (Blatta. Dermestes. Calandra oryzse b. d. Iiisecteruas födoäiuueii ock vistelseort. §. 24. Endast de i större sällskaper eller colonier lefvande Hyme- noptera uppföra egentliga boningar, till hvilka de återvända efter sina (stundom flera mil långa) utflygter, såsom det är bekant att Bien göra. Många löfmaskar krypa om natten in och dölja sig uti en gemensam spanad. Husmaskarne (eller larverna till Phrj^ganea) såväl som många fjäril-larver förfärdiga rör af snäckor, afbrutna blad eller grenbitar ; några rulla bladen tillhopa som en cigarr (Bladvecklare och Curculioner) ; andra förorsaka galläple-lika utväx- ter. I allmänhet är iusecternas utbredning och uppträdande på olika localer beroende af deras födoämnen och alltså af vexternas utveck- ling. Derföre visa sig insectei'na temligen regelbundet på bestämda årstider ; Lema-arteiiia, som lefva på Liliaceer framkcnuma vid dessa vexters blomningstid ; Majbaggen, Ollonborren m. fl. finnas under bestämda månader. Emedan de flesta insecter lefva af växtämnen blir deras antal större ju mera man närmar sig a^quatorn. Enär temperaturen inverkar på födoämnena och bergshöjderna äfven på temperaturen, så hafva dessa momeuter ett ganska vigtigt inflytande ej allenast på insecternas utbredning inom olika länder utan äfven på den tid då de förekomma. Trichocera hiemalis och Borens hie- malis framkomma om vintren och hafva fått sina namn just af denna anledning ; larverna af Cautharis, eller de s. k. snömaskarna, träffas ofta om vintren eller vid vårens början, i stor mängd krypande om- kring på snön. I samma mån som tillgången på födoämnen blir ymnigare blir äfven individernas antal större, formerna mera om- vexlande, färgerna rikare och praktfullare. Ljuset influerar ganska märkbart på insecterna, hvarföre också färgen på de i grottorna lefvande är dunkel, men i tropikerna lifligare och klarare. Af denna anledning öfvergår enligt Heers iakttagelser den blå, gröna eller röda färgen till svart hos Coleoptera, som vistas på fjellen. Jord- månen, så tillvida som deraf beror utbredningen af de växter, på hvilka insecterna äro anvisade att lefva, utöfvar äfven inflytande på deras utbredning (Sandbiller, Sandvespor o. a.). De insecter, som %astas i underjordiska hålor äro ljusskygga, hafva bleka färger, inga eller rudimentära ösron. XVI största antalet af insecter utgöres af Zoophager. cl. v. s. som lefva af djur eller djurämneu och äro då såsom rofdjur merendels nyttiga för meuuiskau. Den största skadan förorsaka Phytophagerna, eller sådana som nära sig af växtdelar (blad, bast, ved. märg. fruk- ter, frön, rötter, honungssaft o. d.). Många insecter lefva till och med af giftiga örter, några äro anvisade på vissa bestämda växter eller växtdelar (Monophager) ; så lefva t. ex. flera .hundrade sär- skilta insect-arter på Ek och bland dessa många uteslutande på detta trädslag; några förtära flera slags växter (Polyphager) och andra lefva på såväl träd som örter (Pantophager) . Vandringar. §. 25. Många insecter, som förökat sig i eu oerhörd grad, gripas lik- som af en oro, samla sig i stora skaror och utvandra, hvarvid lik- väl de flesta omkomma, antingen af stormar nedkastade i hafvet (t. ex. ollonborrar, sträckgräshoppor) eller ffjrda till ökuai- och snö- fält. Dylika tåg har man förmärkt ej allenast af Sträckgräshoppan. Sädesmänneu, Nyckelpigor och Bladlöss, utan äfven af Grodsputar, Träbiller och flera fjärilar, såsom Pontia:^ Brasicse, Vanessa Cardui och Liparis mouacha. Oftast äro likväl dessa vardringar ett ofri- villigt bortförande af vinden i vissa riktningar, såsom man har sig bekant om L. monacha. Vintcrdvala. §. 26. De flesta af våra insecter dö antingen mot vintreus annalkan- de, och få sålunda ej se sin afi^öda, eller ock tillbringa vintren i dvala under stenar, joi'dklimpar under barken af träd o. d. De kunna fördraga en hög grad af torr köld, ja kunna till och med utan skada infrysa uti is, såsom förhållandet är med Dyticus m. fl.; endast fuktig köld och hastig öfvergång från väime till köld är dödsbringande för dem. De i dvala försänkta insekterna draga ej försorg om insamlande af vinterförråd, hvilket deremot Bien göra, som äro i rörelse äfven om vintren: men vårt vanliga honungsbi, som öfverflyttats till Amerika, samlar derstädes mindre honung, och upphör till och med helt och hållet med insamling i närheten af socker-plantager, hvarest det finnes tillräckhg föda i det utpessade affallet från socker-sjuderierna. .^. 27. Försvarsmedel hos Insecterna äro: 1) mundelarne (Carabus, Dy- tiscus, Kotonecta. Nepa); 2) en gadd (Bi, Humlor och Getingar); 3) utsprutande af stinkande växtor (Stinkfly (Pentatoma), Majbagge, Carabus); 4) förmåga att låtsa sig vara döda genom indragande af antenner och ben (Byrrhus, Hister, Anobium m. fl.): 5) snabbhet (Jord- loppor, Caraber, Staphyliner, Grässprättar och Gräshoppor; 6) för- villande likhet i färgen med de föremål på hvilka de uppehålla sig (Cassida. gröna löfmaskar, Aradus m. fl. XVII §. 28. Antalet af redau beski"ifna ocli i samligar förvarade insecter öfverstiger redan 100, 000 arter, af hvilka de flesta tillhöra tropiker- na, der hög värniegrad och j^ppig vegetatatiou äro särdeles gynsamnia för deras förökande. I Skandinavien torde antalet af species i det vainsta uppskattas till 15,000. Iiiserters förekommaudo på olika localor, deras fåugst, behaudliiig och coiiscrveriug. §. 29. Do vigtigaste apparater för i nsect samlaren äro : 1) Håfren (pl. fig. 1), som är det mest lönande instrument för insectsamlaren, består af en grof käpp, i hvars spets en jern- ring (af en fots diameter) är fästad. Denna ring är beklädd med en läderhölsa. i hvilken äi- fastsydd en linne-säck, af nära 1 alns längd, hvars botten är kupig. Håfven användes på lägi-e buskar och örter, som man hastigt afstryker, förande den framför sig åt höger och veaster beskrit vande en go, hvarvid insecterna nedfalla i bottnen. Efter att ha håfvat 40 — 50 steg, sätter man sig i skuggan och un- dersöker i maklighet innehållet. Vattenhåfveu som har längre skaft samt en botten af finmaskig messingsvilf, användes för insamlande af D3'-tiscer, Palpicoruer, Gyriner, Notonecter o. a. vatteninsecter. 2) Insed-saxen (fig. 2), hvars skifvor äro beklädda med flor eller gardiutyg, brukas för att fånga fjärilar, flugor, steklar och sländor, som sitta på blad, blommor, trädstammar, stenar etc. 3) En Spade, (hvartill botanik-spaden äfven låter sig begagna) användes för att bräcka barken från löf- och barrträd, uppgräfva jorden under cadaver, sjulluing o. d. 4) Smärre Glasrör (såkallade reactionsgias) och Opodeldoc-fla- skor, hvilkas öppning noga tillslutes med en fin kork-propp, och i h\'ilka man inlägger några pappersremsor, som räcka något öfver midten. I dessa flaskor och rör uppsanilas smärre insecter, som ej kunna uppstickas utan med Gummislem klistras på papperslappar (fig. 6). 5) En 2 quadrattum stor Nåldyna, i hvilken insectuålar af olika finhet äro instuckna ; den bäres på bröstet medelst ett band om hal- sen, och göres bäst af mörkt kläde, stoppad med blånor eller tagel. 6) Insectnålar af olika sorter, ej öfver 1 ^j^ tum långa, hviika kunna erhållas för 2 R:dr R:mt per tusende i Grieerupska bokhan- deln i Lund, liksom äfven 7) Lotipcr eller förstorings-glas (2 — 5 R:mt med 1 — 3 glas i horninfattning). 8) En Insedtång (fig. 3) eller ock en piucett för att lättare kunna insätta och omflytta insecterna. Det gifves knappt någon local, som ej herbergerar egendomliga insectarter: de flesta lefva på land, i dalar och på berg, ängar, fält II XVIII och vägar, såväl som i skogar, parker, trädgårdar, på åki'ar och betesmarker, i spillning, under uppslammade ämnen, stenar, mossa, i svampar cadaver o. d.; några lefva som laxver, andra både som larver och imagines i vatten, såväl rinnande som stillastående. Under de första vårdagarne, när snön börjat smälta, söker man under stenar och mossa, isynnerhet på solbelysta ställen, belägna mot söder och hvarvid många insecter påti'ätfas i vinterdvala. Något sed- nare undersökas småstenar och grenstumpar vid myrstackarne, mos- san, i skogar vid trädrötter och den halflösa barken af trädstammar, nedfallna löf på sankare ställen och man belönas oftast med en rik fångst . I April månad börja vanligen floder och åar att svälla och ai- fall af grenar, blad o. d. uppslammas i myckenhet vid stränderna ; under detta aflPall liksom äfven under uppkastad hafstång gör sam- laren en rik vårskörd af skalbaggar, Hemiptera och fjäril-puppor. För större bekvämlighets skull kan man i en eller flera små säc- kar taga detta affall hem med sig och sedermera på en hvit duk eller ett pappersark efter hand genomsöka innehållet. Hittills har endast spaden kunnat användas, men nu kommei- den tid då Pil- och Poppelträden börja utveckla sina hängen och dessa bör Insect-samlaren med saxen så ofta som möjligt besöka, emedan han på dem träffar flera Bin, Flugor och Myggor, som längre fram förgilfves eftersökas. Xu är äfven rätta tidpunkten för begag- nandet af vaitenhåfven, hvarmed dammar, kanaler och åkanter un- dersökas och många Dytiscer, Hydroporer, Palpicorner, Notonecter och andra vatteninsecter ofta päträflas i stor mängd. Buskar och träd börja att blomma och nu behöfver Entomolo- gen niistan alla sina apparater. Blommande Hagtorn- och Slåiibu- skar böra så ofta som möjligt undersökas, dels derföre att de blomma endast en kort tid, dels emedan man på dem träfiar många sällsynta insect-arter af nästan alla ordningar. Skogar och ängar genomströf- vas, uppkastade potates-graiVar genomletas sorgfälligt, emedan många insecter nedfalla i dem och kunna blifva ett lätt byte ; alla häckar genomsökas, och på dem lefvande Blad-steklar, Bi, Flugor och Fjär- ilar fångas med saxen ; vasseu och säfven vid sjö- och åstränder håf- vas och många Donacier, Rynchtener o. a. erhållas i stor mängd. I skogar försumme man ej att efterse upplagda vedstaplar såväl som äfven nyfällda träd och ännu på rot stående trädstubbar, inhägna- der och gärdesgårdar. På öppna skogsplaner och vid skogsbryn fångas en mängd af Dagfjärilar, Diptera, Hymenoptera, Hemiptera och Coleoptera. En rik skörd af sällsynta skalbaggar och andra in- secter gör man i skogar, om man påträffar sådana ställen der gamla half- ruttnade trädstubbar stå qvar på roten, under hvilkas bark i den fornade stammen uppehålla sig många arter af Hister, Elater. Pyrochroa o. a. slägten. Svampar, som vexa på gamla trädstubbar bör man sönderbrji^a och noga undei-söka på en näsduk eller i håf- ven, då man finner många Staphyliner, Heteromerer, Nitiduler, Myg- XIX gor och Steklar. l'å trädstuckuina visa sig utVen Longicornei', Dip- tera, Hyineuoptei-a och i starkaste middagshettan de praktfulla ineu sällsyuta Bupiestis-aiterna, som äro mycket skygga och svåra att fånga. Många träd utsvetta en saft på nedre delen af staunnen, och hä)' kan man utan niöda fånga flera slags Staphyliner, Nitiduler, Lu- caner, Cetouier, Diptera, Hymenoptera och till och med Fjärilar. Döda, i förruttnelse redan öfvergångna djui', undersökas och jorden under dem uppgräfves med spaden, hvarvid Necrophorer, Sil- pher, Nitiduler, Catops-, Hister- och Corynetes-arter i stora massor erhållas. 1 spillning af hästar och nötkreatur vistas de flesta arter af Aphodius, Scarabifus. Copris, Sphan-idium såväl som älven många Flugor och Steklar. Tidigt om morgonen, före soluppgången un- dersökas brädväggar, plank, trästängsel o. a., hvarest man ofta gör en rik skörd af jSattfjärilar, hvilka vid solens uppgång nedkrypa och dölja sig i gömslen. SantUga höjder, i synnerhet belägna mot söder äro älsklings- platser för Cicindeler, flera Apiarier och Flugor, H*m\ man måste smyga sig på då de sätta sig på marken och fånga, läggande flat- hanclen eller saxen hastigt öfver dem. Under högsommarn kan man ofta i trädgårdar på blommaniie morötter och palsteruackor med saxen langa många Hymenopterer och Diptera äfvenså mot efterhösten på blommande tistlar. Under Augusti och Septembei- månader äro Hemiptera och Orthopterer fullt utbildade och böra sökas vid buskar och häckar, på ängar och betesmarker och fångas i stor mängd med håfven. På varma, lugna sommaraftnar fångar man vid solnedgången i trädgårdar på Lavaitdula, Salvia o. a. Skymnings- och Afton-fjär- ilar, och om inan under sina nattliga excursioner begagnar en liten lykta, kunna de, lockade af skenet, insamlas i stor mängd. Genast efter hemkomsten från en excursion dödas de små insecterna ge- nom att hålla giasröien och flaskorna någi-a minutei- i hett vat- ten, hvarefter de genast hällas ut på hvitt papper, och anten- ner och ben utbredas med en fin pensel. Sedermera uppklistras de med upplöst Gummi arabicum på smala trekantiga lappar af hvitt och tjockt papper eller velinpapper (fig. 6). De större insecterna uppstickas (tig. 5) leiVande på nålen (ungefär till öfversta ijerdede- leu); de kunna hastigt dödas om man sätter dem i ea låda med glaslock i solhettan eller på en korkskifva på spiseln, men böra ej stå för länge, emedan färgerna lätt förljlekna. Coleoptera, Ortho- ptera och Hemiptera stickas i högra vingen upp vid basen midt emellan skuldran och scutelleu, de öfriga genopi tliorax emellan de främre vingarnas bas. Fjärilar, de fleste Gräshoppor och Sländor utspännas medan de ännu äro mju]}:a på spännl)räden (de bästa af Lind eller annat mjukt trädslag) fig. 4). Insecten lägges med krop- pen uti rännan (som består af kork) och med tillhjelp af en grof insectnål, som är krökt i spetsen, utsträckas antenner och ben, hvarpa man medelst en spetsig nål fattar uti vingarna bakom de grofva XX långsnerverna och böjer dem småningom framåt tills de komma vin- kelrätt emot kroppen; slutligen fästas smala papperstrimmor tvärs öfver vingarna med en knappnål i hvardera ändan och insecten lem- nas att torka. Till en böljan, då samlingarna ej äro betydliga, kunna insec- terna provisionelt förvaras i cigarrlådor, i hvilkas botten kork eller i nödfall furubark är fastlimmad. Längre fram, när samlingen fått större omfång, gör man klokast i att förskaffa sig ett insectskåp försedt med dörrar, för att utestänga damm. Lådorna i detta skåp kunna efter behof vara flera eller färre, men böra vara försedda med glaslock uti en smal ram, som noga passar till lådan för att hindra Derraester och andra skadedjur att intränga ; längd och bredd kunna göras efter beqvämlighet, men den bör vara minst 2 tum hög, så att ej, vid glaslockets aflyftande, insectnålarne räcka öfver lådan. iusecteruas iudeluiug i Orduingar. §. 30. Coleoptera: Framvingar hårda, hornartadc; flyg-vingav med ett tvcärveck på costan. Mundelar fria, bitande. Protho- rax stor, rörlig. Förvandlingen fullständig. Ortlioptera: Framvingar liårda, pergamentartade; flyg- vingar solfjäder-likt veckade. Munddelar bitande. Prothorax stor, rörlig. Förvandlingen ofullständig. Heiniptcra : Framvingar vid basen hårda, pergament- artade, korsande hvarandra, eller hinnaktiga, liggande tak- formigt emot hvarandra. Mundelar bildande ett ledadt sug- rör. Prothorax rörlig, oftast stor. Förvandlingen ofullständig. Lepidoptera: Vingar fyra, öfverallt eller till större delen betäckta med fjäll. Mundelar bildande en sugtunga. Prothorax orörligt hopvuxen med mesothorax. Förvandlingen fullständig. INeuroptera: Vingar 4, likformiga, nätådriga, oftast nak- na. Mundelar bitande. Prothorax oftast stor, rörlig. Förvand- lingen olika. Hyilieiioplera : Vingar 4, genomskinliga, med greniga ådror. Mundelar bitande. Prothorax på öfre sidan orörligt hopvuxen med mesothorax. Förvandlingen fullständig. Diptera: Vingar 2, bakvingar antydda i form af hal- teres. Mundelar sugande. Prothorax orörligt hopvuxen med mesothorax. Förvandlingen fullständig. I:a Oidiiinseii: COLEOPTEM. Skalbaggar, Biller. X ram vingarn e horn- eller liiderartade; flygvingarne hinn- aktiga. Miuulelarue fria, bitande. Frambröst-ringen rörlig. Förvandlingen fullständig. Hufvudet är fritt, ofta genom en hals förenadt med thorax ; det uppbär ögon, antenner och mundelar. De sammansatta ögonen ligga på hufvudets sidor, äro vanligen runda eller ovala, stundom delade genom eu inskjutande list af pannan : oceller förekomma en- dast inom 2:ne familjer. Antennerna äro normalt Il-ledade men af olika form inom de särskilta familjerna. Mundelarne utgöras af en öfvei'läpp, 2:ne horuartade merendels sikelformigt böjda mandiblei', 2:ne plattade maxiller och en underläpp; hvaije niaxill uppbär en 4-ledad palp, underläppen 2: ne oftast 3-ledade. Första bröstringen, som i beskrifningar merendels, fast oegentligt, benämnes thorax, är alltid fri och rörlig, merendels stor ; andra och tredje ringarne (meso- och metathorax) äro sammanvuxna sins emellan och med bakkrop- pen; afmesothorax synes på ryggsidan endast scutellen, hvilken såsom en trekantig plåt ligger inkilad emellan skalvingarne. Dessa, eller första vingparet, äro horn- eller sällan läderai-tade, taga ej del i flygten men betäcka de bakre hinnaktiga fiygvingarne, som äro bredare och längre och derföre genom ett tvärveck på costa eller den j-ttersta vingnerven inslagna under eljira ; hos några slägten saknas de, och i detta fall äro skalvingai'ne hopvuxna med den inre kanten eller suturen. Benen äro merändels gångfötter, sällan hopp-, sim- eller gräffötter ; lårbihanget nästan alltid tydligt ; tibierna ofta tandade, i spetsen merendels beväpnade med 2 rörliga sporrar. Antalet af tars- lederna är antingen lika på alla benen, oftast 5, stundom 4 eller o, eller ock hafva de 2 första benparen 5, men det sista endast 4 le- der ; sista leden eller klo-leden har nästan alltid 2 fria klor. Abdo- men är typiskt sammansatt af 9 ringar, af hvilka likväl några på buksidan äro inskjutna under bröstet eller ombildade till bihang för generations-organerna . Larverna (fig. ]1.) hafva merendels tydligt hufvud, sakna vanli- gen spinnorganer och äro oftast nakna; de som lefva af rof eller växternas blad, haf\^a merendels 6 bröstben, ledade antenner och på 1 hvarje sida 3 — 6 oceller; de i trä eller spillniug lefVande äro blinda, sakna oftast fötter och antenner. Fig. 11. (Vi) Larven (fetpölsa) af Ollonborren (Melolontha vulgaris). (j-» b- cx Fig. 12. (V.) a Larv I af 7-prickig Nyckelpiga b Puppa \ (Coccinella 7-puuctata). På puppans undre sida synes of- vantill thorax, under hvUken hufvud och pannspröt äro indragna; i mid ten skalvingarne, till en del döljande benen. Puppan (fig. 12^j^) ligger orörlig, intager ingen föda, är lik- som larven vanligen ofärgad, med antenner och ben tätt tryckta in- till kroppens sidor, vingarne endast antydda i form af små lappar. Inom hela ordningen finnes ingen art, som lefver i organiserade samhällen, det oaktadt saknas ej exempel på en högt utbildad konstdrift. Lefnadssättet är i hög grad omvexlande ; Carnivorer och Staphy- liner lefva både som larver och fullt utbildade af andra insecter, som de kunna bemäktiga sig; af ruttnande djur- eller växtämnen nära sig Clavicorner och Lamellicorner, af växtenias blad Viftar och Chryso- meler, af bast och trä Longicorner och Trägnagare ; iiågra lefva som husdjur i myrornas colonier, andra som snyltgäster i biens och getingarnes samhällen. De flesta Coleoptera framkomma som imagines i slutet af Maj och Juni månad, några få träffas under hela sommaren. Antalet af kända Biller öfverstiger redan 80,000, af hvilka 10,000 lefva i Europa och nära 3000 i Skandinavien. Öfversigt af Familjer. A) Peiltainera: Alla tarserna 5-ledade. (fig. 13—18). Cariiivora: Abdomen sammansatt af 6 ventral-segmenter, af hvilka de 3 första äro hopvuxna. Antenner tråd- eller borstlika. Palper 6. (fig. 13). Palptcorilia: Antenner korta, klubblil^a. Maxillar-palper langa, oftast längre än antennerna, (fig. 18 d). Sc»rricOPllia : Antenner sågade eller kamlika, eller åtminstone dess sista leder påfallande längre än de andra. (fig. 14—15). L.ailiellicorMia : Antennernas sista leder på yttre sidan tand- eller liladlikt utdragna, bildande en skiflik klubba. Clavicorilia: Antennerna i spetsen knapp- eller klubblika. (fig. 16). Braelielytra : Skalvingar korta, sällan längre än bröstet, (fig. 17). Fig. 15. (»/,) Mjukhårig Anob (Anobium moUe). Fig. 13. (•;,) Larv-ödare (Calosoma sycophanta). Fig. 14. Sädes-knäppare (Elater segetis). Fig. 16. (2'y,) Fläsk-änger (Der- mestes lardarius). Fig. 17. ('/,) Rödvingad Staphylin (Sta- phylinus er}'thropterus). _- b Fig. 18. ('/,) a Gulkantad Dykare (Dytiscus margi- nalis), en hona med fårade elytra. b Frainbenen af hannen med sug- skifva, som vid c är starkare för- storad. d Svart Hydrophil (Hydrophilus pi- ceus). 1* B) Heteromera : Främre tarserna 5-, bakersta 4-ledade. T^clixicorilici: Autenuer korta, perlsuo-lika eller tilltjocknaiide emot spetsen. Elyti-a med afrundad spets. (fig. 19). SteiielytraJ Antenner trådlika eller sågade. Elytra baktill af- stötta eller tillspetsade, (fig. 2(>). melasoilia : Hufvudet utan tydlig hals, baktill betäckt af thorax, hvars sidor äro kantade, (fig. 21). Xracliolida I Hufvudet obetäckt, halsformigt hopsnöradt. (fig. 22). C) Tetrainera: Alla tarserna 4-ledade. (fig. 23—26). Kliyiicopliora : Hufmdet näbbformigt utdraget, (fig. 23). Fig. 19. Svampbill fDiaperis Boleti). Fig. 22. (•/,) Majbagge (Meloe proscarabsens). Fig. 20. Hvitbandad Bitare (Mordella bifaciata). Fig. 23. Äple-Vifvel (Antliono- mus pomonim") . Fig. 24. Stora Trägnagaren (Bostrichus typographus). Fig. 25. Bockbill (Clj-tus arcuatus). Fig. 21. ('/,) Dödsbud (Blaps mortisag H^ Fig. 26. Tvåstrimmig Jordloppa (Haltica flexuosa). XylO|)liat;'a : Hufviulet ej UHbl)likt. Antenner med rund klul)ba eller perlsnolika. Kroppen vunligen cylindrisk, (tig. 24). T^OIIglconiia: Antenner borstlika, åtminstone lika långa mnn ki-oppcn. hvilkeu iir stor och långstrilckt. (fig. 25). Pliy t<>|>liai$'cl : Antenner, korta, oftast trådlika. Kroppen temligcu liten, undosiUsig och kullrig. (fig. 26). D) Triuiera: Alla tarsenia ^-ledade, (fig. 27— 2S). Apllidipliaga: Skalvingarne betäcka abdomen. Kroppen rund eller atlång, med platt undersida, (fig. 27). P»»Ola|llli<1a : Skalvingarne föga längre iin bröstet, (tig. 28). Fig. 27. 13-prickig Njxkelpiga (Coccinella 13-punctata). Fig. 28 A. Brun Myrbill (Claviger foveola- tus). Ett ben och en antenn vid si- dan ännu starkare förstorade. Familjen CARJVIVORA. Antenner tråd- eller borstlika, fastade framför ögonen. Mandiblerna hårda, spetsiga. Maxillernas yttre tiik palp- formig-, 2-ledad. Abdornen sammansatt af 6, sällan 7, bnk- ringar, af hvilka de 3 första äro orörligt hopvuxna. Benen spring- eller simfötter; til)ierna taggiga; framtarserna hos hannen oftast breda, dilaterade; bakhöfter ej eller föga rörliga. Kroppen saknar nästan alltid behåring, är merendels stor eller medelmåttig, ofta metallglänsande, sällan starkt kulh-ig. De vistas på fuktiga ställen eller i vatten, äro lifliga och snaljba i sina rörelser och lefva nästan uteslutande af i'of. Larverna äro ej håriga, hafva 6 bröstfötter, tydliga antenner, oftast 6 oceller, spetsiga mandibler och merendels dubbla klor på larserna. (fig. 8 a, b, c,). Öfversigt af Grupper och Slägten. A) Carabici: Benen äro springfötter, sakna simhår. Vi- stas på land. (fig. 31). a) Antenner fastade inom mandiblernas bas ; dessa äro långa, på insidan beväpnade med flera hvassa tänder, (fig. 30 a). Cicilictela: Hufvudet bredare än thorax. Elytra ej strimmiga. 6 aa) Antenner fastade bakom mandiblernas bas; dessa äro obeväp- nade eller endast försedda med en tand på insidan. Hiifvudet sällan bredare än thorax. Elytra merendels strimmiga. b) Framtibierna utan luigt på insidan, dess båda sporrar oftast fastade i spetsen. Epimera metathoracis ej synliga. Elapliru.1: Hufvudet stort, med utstående ögon. Antenner korta, trådlika. CarabUS: Hufvudet litet äggformigt. Öfverläppen i spetsen ur- bräddad. Antenner borstlika. Thorax nästan lika lång som bred. CalOSOllia: Thorax transversel, smalare än båda skaivingarne. Cyclirus: Öfverläppen "i-delad. Skaivingarne med bred, inviken sidokant. IHcbria: Öfverläppen i spetsen tvärhuggen eller rundad, rörlig. bb) Framtibierna på insidan före spetsen med en sned inskärning eller bugt; sporrarne fastade den ene i spetsen den andre of- vanför bugten. Elytra merendels med 8 strimmor. Epimera metathoracis oftast tydliga, (fig. 2^) b). c) Elytra afstötta i spetsen, ej be- täckande sista abdominal-seg- mentet. liebia: Kroppen plattad. Thorax smalare än båda vingskalen. cc) Elytra betäcka hela abdomen. d) Palpernas sista led syl- eller nålformig, smalare och kortare än nästsista. (fig. 30 b, c). Fig. 29. Undre sirtan af en Carnivor. Bak- hröstcts sidoplåtar (raetapleiira). a Ephterna ) .metathoracis b Epimera ) Fig. 30. a Mandibel af Cicindela med 3-tandad insida. b Maxill af Bembidium, den 4-ledade palpens sista led nälformig, nästsista stor klubblik. c Palp af Treehus, sista leden kegelformig, obetyd- ligt tjockare än nästsista. ISenibidllllll : Kroppen liten. Elytra oftast med gula teckningar. dd) Palpernas sista led äggrund eller yxlik, ej smalare än nästsista. a) Framtibierna fingerlikt tandade. Clivilia: Sista palpleden nästan yxlik. Kroppen nästan cylindrisk. ee) Framtibierna ej fingerlikt tandade. /) Hufvudet med 2 pannboi'st invid h varje öga. I^oricera: Antennernas 2 — 7 leder kranshåriga. Feroilia: Antenner pubescenta. Hufvudet utan hals. Paiiag'%ll.li : Sista palpleden yxlik. Thorax hårig, groft puncterad. ff) Hufvudet med 1 panuborst vid ögat. Harpalus: Elj^ra vid basen med ett kort snedt streck emellan l:a ocli 2:a strimman. Cllliieilillli : Elytra vid basen med ett kort snedt streck invid se uteilen. B) Dytiseidie: Benen äro simfötter, hoptryckta, liårkan- tade. Antenner ej håriga. Vistas i vatten, (fig. 18 a, b). Dytisctis: Baldiöfterna stora, orörliga. Framtai'serna tydligt .5- ledade. Kroppen stor eller medelmåttig. Hy droporilS : Framtarserna skenbart 4-ledade. Kroppen liten. Sciitellen dold. * Haliplus: Bakhöfterna skitlika, betäckande låren. Antenner 10- ledade. Elytra strimmigt-pnnkterade. Kroppen liten. l:a Ciriippeu CARABICI. Antennerna, åtminstone dess 7 sista leder piibescenta. Mandiblernas spets skjuter framom labrum. Benen spring- fötter. Vistas på land, oftast i närheten af vatten, under stenar, i murkna stubbar, under barken af träd, nedfallna löf, tång o. d. Öfver 200 arter finnas i Skandinavien. 1. Geuus CieiKDELA. Sandjägare. Hufvudet bredare än thorax, pannan insänkt emellan de stora, utstående ögonen. Mandibler sikelformiga, korsande hvarandra i spetsen, beväpnade med flera hvassa tänder pä insidan. Antenner fastade inom mandiblernas bas. Thorax smalare än viugskalen. Elytra finkorniga, ej strimmiga, med hvita teckningar. Cicindelerna äro snabba, litliga rofbiller, som uppehålla sig på soliga ställen vid skogsbryn och sjöstränder, der man ser dem fly- gande eller springande jaga andra insecter, som de kasta sig öfver och föl-tära. Larven gräfver sig en håla, hvari den lurar på rof, om natten lemnar den sin håla och ströfvar omkring efter byte. (fig. 8 a, b). •1. C. campestris. Ofvan grönaktig, labrum samt 6 fläckar på ely- tra hvita. L. 6 — 7 lin. Allmän öfver hela SkandinaNaen. £ ^ / •2. C. hyhriäa. Metallbrun, elytra med ett t\iirband på midten samt en månformig fläck vid skuldran och spetsen hvita. L. 6—7. Allm. J , :? 3. C syJvutica. Metallbrun, labrum svart; elytra smågropiga, en månformig fläck vid skuldran, ett snedt tvärband bakom mid- 8 ten samt en sidopunct hvita. L. 7 lin. Allm., mest i barr- 7~ // skogar. 2. Oeuus ELAPIIRiS. Hufvudet breclt med stora, utstående ögon. Antenner korta trådlika. Framtibierna sakna inskärning på insidan, men den ene sporren är fästad ofvanför den andre. Krop- pen medelstor; vistas vid vatten, eller under mossa i skogar. a) Elytra med ögonpuucter. 1. E. nparitts: Grön, med gulaktiga tibier, L. 3 lin. Allm. • 2. E. cnprcus: Kopparbrun med gulaktiga tiliier. L. 4 lin. Ej X,$ ' sällsynt. aa) Elytra punctstrimmiga, utan oceller. Pannan tätt fårad (No- tiojiliilus). — 3. E. aquaUcus: Kopparbrun, polerad, palper och ben svarta; ely- tras strimmor försvinna före spetsen. L. 2 lin. Allm. 4. E. higuttahis: Kopparbrun, tibier smutsgula; elytras strimmor gå ända till spetsen som är gulaktig. L. 2 lin. Allm. 3. Oeuus C4RABUS. Jordlöpare. Hufvudet mindre än thorax, äggrundt. Labrum orörlig bredare emot spetsen, som är utskuren i midten. Antenner borstlika, dess 4 första leder ej pubescenta. Thorax nästan lika lång som bred, med rundade sidor och tillbakadragna bakhörn, obetydligt smalare än vingskalen. Framtibiernas båda sporrar fastade i spetsen. Jordlöparne äro stora, vackra biller, som vistas under stenar, mossa, löf och i trädstubbar, i synnerhet i skogstrakter. De utspruta en skarp vätska (myrsyra), som på en alns afstånd lätt träffar den oförsigtiges öga och vållar häftig sveda. a) Hvarje skalvinge med 3 upphöjda, ej afbrutna längsribbor. ^ 1. C. nit ens: Smaragdgrön, elytra med svarta ribbor och tvär- 21,^ , skrynkliga mellanrum. L. 7 — 8 lin. Ej sällsynt på ängar. -2. C. canceUatus: Antennskaft rödt; ofvan bronssvart, benen svarta, ■^r ' låren stundom röda. L. 9 — 10 lin. Allm. "S. C. qrnmilahts: Antenner och ben svarta, ofvan metallsvart eller II, i grön. L. 9 lin. Allm. aa) Elytra utan tydliga ribbor. h) Hvarje skalvinge med 3 rader af stora, groplika puncter. -4. C. hortensis: Ofvan bronsfärgad, elytra finstinmmiga med guld- glänsande gropar, genom hvilka löpa 3 strimmor. L. 10 lin. Allmän i skosfar. k. 9 5. C. catemdains: Svart, thorax och de aflångt äggruiKla elytva, med blå sidokant; genom de groplika puncterna går endast en strimma. L. 10—11 lin. Ej sällsynt i medlersta Sverige, i Skåne går den knappt nedom barrskogarne. 6. C. ncmoraJis: Thorax nästan quadratisk med violett skimmer; elytra metallbruna, finskrynkliga. L. 10 lin. Ej sällsynt i 7. 'C. rioJacem: Elytra-^ fint och tätt puncterade, blasvarta och hk- som thorax med violett sidokant. L. 10 lin. All- män i skogar. 8. C. glnbrafns: Elytra fint och tätt skrynkliga med paralella sidor och blå sidolist. L. 10 lin. All- män i skogar ; går längst upp på fjellen bland alla arter. 9. C. convexiis: Elytra fin strimmiga, starkt kullri ga, jenite thorax med blåkantade sidor. L. (i lin. Förekommer temli- gen sparsamt. 10. C. coriaceus: Mattsvart, grofskrynklig. L. 12 lin. Ej sällsynt i Skånes bok- skogar, (fig. 31). r,/^ Vig. 31. ('/,) Carabus coriaceus. JTJ f^ a 4. Genus CALOSO^IA. Antenner borstlika, dess 2—1 leder hoptryckta, med skarp rygg-. Hufvudet litet äggforraigt. Thorax transversel bakhörnen ej utdragna, smalare iin vingskalen. Elytra breda, nästan fyrkantiga, tätt och iint strimmiga. Stora metall-glänsande rofbiller, som lefva i skogar af fjäril- larver. 1. C. sycophanta: Svartblå, elytra smaragdgröna, sidorna guldglän-^j^ o sande, tätt punctstrimmiga, med 3 rader starka puncter. L. ~" 10 lin. Sällsynt i södra Sverige, (fig. 13). 2. C. inquisitor: Koppar fjlrgad, stundom svartblå; elytra svartstrim- ^ miga, tvärskrynkliga, med 3 rader djupa puncter. L. 7 — 8"—' lin. Ej sällsynt i ekskogar. .5. GeuHS CYCHRIS. Hufvudet långt och smalt. Öfverläppen djupt klufven, orörligt hopvuxen med clypeus. Sista palpleden yxlik. Ely- M. 10 tra ej strimmiga, dess invikna sidokant bred, omslutande abdomens sidor. •1. C. rostratns: Svart, enfärgad; thorax nästan fyrkantig; elytra starkt hvälfda, finkorniga, sidolisten skarpt uppböjd. L. 7 T" // bn. Ej sällsynt i skogar vid trädrötter. 6. tteuiis NEBRIA. Labriim ej utskuren i spetsen, rörlig. Antenner borst- lika. Thorax bredt hjertlik. Elytra plattade, strimmiga. a) Labrum i framkanten tvärhuggen. 1. N. hrccicolUs: Svart, antenner och ben beckbruna ; elytra starkt punctstrimmiga, 3:e strimman med 4 intryckta puncter. L. 4 ^/j lin. Ej sällsynt i Skånes löfskogar. aa) Labi'um i framkanten afrundad, (Leishts). 2. N. spinilahris: Enfärgad, lergul, glänsande, thorax mycket kort; elytra starkt punctstrimmiga. L. 8 lin. Ej sällsynt. 7. Cieuiis LERIt. HutVudet äggformigt. Antenner trådlika. Thorax sma- lare än vingskalen. Elytra afstötta i spetsen, ej betäckande sista bukringen. Klorna sågade. Kroppen plattad, medel- stor sällan liten. Lefva under barken af träd eller på sand- marker. il) Kroppen enfärgad, metalls vart, liten. 1. L. fovcoJa: YAjtvs. med 2 — 3 groplika puncter emellan 2;a och 3:e strimman. L. 1 ^/g lin. Allmän på sandmarker. 2. L. tnmcatdla: Elytra utan groplika puncter. L. 1 '/j Ii». Allm. aa) Benen röda eller gula. 8. L. chiorocephala: Svart, antennrot, thorax och ben röda, el}i:ra smaragdgröna. L. 3 — 4 lin. Allmän på ängar om våren. 4. L. agilis: Brun, antenner och ben blekgula. L. 3 lin. Allmän under barken af löfträd. 5. L. 4 — macidata: Brun, el}^ra med 2 blekgula fläckar. L. 3 lin. Allmän med föregående. 6. L. crux minor: Svart, anteunrot, thorax och ben röda, knän och tarser svartbruna ; vingskalen rödgida med svart koi-s. L. 2^/2 lin. Ej allmän. 7. L. sigma: Blekgul, hufvudet svartbrunt, elytras sutur och ett tandadt band baktill svartbruna. L. 1 '/^ lin. Allmän om våren under nedfallna löf i alekärr. jJLf^Q ;I^J;,.:^V^;,„ : 8. Genus BEMBIDIUM. Antenner trådformiga. Palpernas sista led nål- eller r, 11 sylformig-, smalare äu iiästsista. Kroppen liten, metallisk. Elytra oftast med gula teckningar. Thorax nästan hjertlik. De talrika arttuiut af det la slägte vistas i närheten af vatten. a) Kroppens öfre sida finliårig ; ögon stora, utstående. 1. B. Jlavipcs: Bronsfärgad, ben och palper gula. L. 2 lin. All- män i uttorkade grusgrafvar. aa) Kroppen utan behåring. b) Palpernas slutled nålformig. 2. B. usixlalutit: Bronssvart. elytni med taggiga tvärband. L. 1 ^/j lin. AUmiln. 3. B. itipistrc: Elj-tra nietallgrona med 2 gula Häckar, anteiinrot och ben röda. L. 2 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 4. B. -i-maculahwt : Elytra metallsvarta med 2 rödgula fläckar, thorax grön, antennrot och ben brunröda. L. l^/j lin. Allm. 5. B. celere: Bronsfärgad. antennrot och ben brunröda. L. l^j^ lin. Allmän. ti. B. hipnndatunr. Bronsgröu. på öfre sidan messingsfärgud, huf- vudet puncteradt ; elytra med 2 gropar på skifvan. L. 1 ^/^ lin. Allmän \4d åsti-änder. 7. B. ohliqmun: Metallsvart, thorax kox-t med 2 streck vid hvarje sida ; elytra fint punctstrimmiga med 2 vågiga bleka tvärband och sraåfläckar. L. 1 ^/j lin. Allmän på sumpiga ängar. 8. B. doris: Svartblå, thorax hjertlik; elj^tra punctstrimmiga, i den gulaktiga spetsen släta. T^. 1 '/j lin. Ej sällsynt. bh) Palpernas slutled (tig. 3(,). c) sylformig (Trcclms). 9. B. é-sfriafum: Plattad, blekbrun, knappt metall glänsande, elytra med 4 strimmor. L. 1 '/j lin. Allmän på åkrar. 10. B. secaJe: Rödgul, thorax kort, med afrundade baldiörn. L. 1 lin. Temligen allmän. 9. fienus ClIVIM. Antenner korta, trådlika. HutVudet äggrundt. Sista palp- leden snedt yxlik. Franitibierna på yttre sidan ångerlikt tandade. Kroppen medelstor eller liten, oftast metallisk, cylindrisk. De gräfva sig små gångar i jorden och lefva af Staphylin-slägtet Ox}i:elus. 1. C. fossor: Cylindrisk, beckbrun med en oval gi"op i midten. ij-jTr T' 2 — 3 lin. Allmän. 2. C. fhoracica: Metallisk, antennrot och ben bruuröda ; thorax nä- stan klotrund; elytra fint punctstrimmiga. L. 1^/^ lin. Ej sällsynt vid sjöstränder. 3. C. yibba: Metallsvart, antennrot och ])en l)eckröda; thorax nä- stan klotrund, elytra punctstrimmiga, på sidot-na och i spet- sen glatta. L. 1 lin. Allm. i gropar och diken. 12 10. fteiius lORICERA. Hufvudet med halsforraig hjessa. Antennernas 2 — 7 le- der kranshåriga, skaftet långt. Thorax transversel med al- rundade hakliörn. 1. L. pilicornis: Metallgrön, elytra punctstrimmiga med 3 små gro- pai* i 4:e strimman. L. 3 lin. Den enda Europeiska arten är allmän i diken. 11. fteuus KERONIA. Hufvudet äggrundt, ej lialsformigt hopsnöradt. Anten- nerna fint pubescenta, ej kranshåriga. Kroppen utan behåring. A) Mandibler skarpspetsade. a) Tibierna jemnsmala ; elytra vid basen med ett snedt streck vid scutellen. (AncJiomenus). h) Thorax med afrundade bakhörn. 1. F. marginata: Bronsgrön, elytra finstrimmiga med blekgult bräm ; benen gula, låren bruna. L. 4 lin. Allmän. 2. F. 6-punctafa: Hufvud och thorax koppargröna; elytra koppar- röda, fint punctstrimiga, med 6 intryckta puncter på 3:e mel- lanrummet ; benen svartgröna. L. 3 lin. Allmän. 3. F. paritnipiinrfafa: Bronsgrön, antennrot och tibier smutsgula; elytra med 3 intryckta puncter på 3:e mellanrummet. L. 3 lin. Allmän. 4. F. vidua: Bronsfärgad, thorax rundad, kort; elytra strimmiga med temligen kulli-iga mellanrum. L. 3 lin. Allmän. 5. F. nwcsta: Svart, något glänsande; thorax rundad, kort, elytra strimmiga med temligen kullriga mellanrum. L. 3 lin. Allm. 6. F. picipcs: Svart, knappt bronserad, elytra finstrimmiga jemte benen smutsgula. L. 2 lin. Allm. 7. F. vivnlis: Svartbrun, metallglänsande, antenner och ben gula; thorax kretsrund med eu grop inom bakhörnen. L. 2 lin. Ej sällsynt på hårdvall. 8. F. roiniHlata: Metallbrun, antenner och ben blekgula; thorax nästan kretsrund; elytra fint punctstrimmiga, 3:e mellanrum- met med 3 puncter. L. 2 ^/j lin. Ej sällsynt på ljungbackar. hh) Thorax med räta bakhörn, c) Thorax afsmalnande emot basen. (Ägonuni). 9. F. angustkollis: Becksvart, glänsande, antenner palper och ben beckbruna ; thorax smal ; elytra aflångt-äggrunda, djupstrim- miga. L. 4 — 4 ^j^ lin. Allmän i skogar. 10. F. aJhipes: Svart, antenner och ben blekgula; thorax nästan hjertlik med puncterad bas ; elytra strimmiga med brun sido- kant. L. 3 lin. Ej sällsynt vid sjöstränder. 13 cc) Thorax afsmalnaude emot spetsen. Klorna sågtandade (fig. 7 c). (Calathus). 11. F. fidvipes: Svart, antenner och hen rcidgula, tliorax nästan qua- dratisk; el^^tra fint strimmiga. L. 3—4 lin. Allmän under stenar. ''12. F. mcUinoccpliala : Svart, antenner och hen hlekgula ; tliorax rödbrun med rätvinkliga bakhörn ; elytra finstrimmiga. L. 3 lin. Allmänna. J,3. F. cisteloides: Svart, antenner bruna, vid basen jemte benen roströda; elj^ra mycket fint puncstrimmiga, de 3 dorsal-strim- morua med större intryckta puncter. L. 4 lin. Ej sällsynt vid åkerrenai". 14. G. fnsra : Vingad, hrun, antenner och ben gula: thorax nästan fyrkantig med något spetsiga bakhörn ; el^-tra strimmiga. L. 4 lin. Allmän. aa) Framtibierna bredare emot spetsen; elytra med hak på yttre sidan nära spetsen ; bakhörnen på thorax oftast räta. d) Elytra med intryckta puncter på 3 inellaurunimet. (PferosficJms). 15. F. mprea: aflångt äggformigt, metallsv^art, grön eller blå, an- tennernas 2 första leder röda ; thorax med räta bakhörn och 2 streck på hvarje sida; benen svart- eller brunröda. L. 4 — 6 lin. Den allmännaste arten inom hela gruppen. IG. F. Icpida: Metallisk, antenner och ben svarta; thorax med 2 streck vid basen. L. 6 lin. Allmän på sandmarker. 17. F. nigra: Svax"t, bevingad; thorax vid basen med 2 djupa streck vid hvarje sida ; elytra starkt strimmiga, med kullriga" mellanrum. L. 7 — 9 lin. Allmän i skogar. 18. F. m elanaria: Svart obevingad, elytra sti-immiga, med föga kullriga mellanrum och 2 intryckta puncter på 3:e mellan- rummet. L. 7. lin. Allmän. 19. F. tugrita: Bevingad, svart, thorax med 2 svaga streck i en puncterad sidogrop ; elytra strimmiga med plattkullriga mel- lanrum. L. 4 — 5 lin. Allmän. 20. F. inlnor: Svartbrun, antenner och ben brunröda; thorax \'id den puncterade basen med 2 streck på hvarje sida ; (J har en svag köl på sista ventral-segmentet. L. 2 ^/j lin. Ej sällsynt. 21. F. anlhracina: Svart, elytra strimmiga med plattkullriga mel- lanrum ; S med en grop på sista ventral-segmentet ; 9 eljiiras sutural-vinkel tandformigt framspringande. L. 8 lin. Ej säll- synt i Skåne. 22. F. ohlongo-puncfafa: Bronsfilrgad, tibier smutsgula, thorax med 1 streck vid basen på hvarje sida, elytra med 6 intiyckta puncter på 3:e mellanrummet. L. 5 lin. Allmän i skogar. dd) Elytra utan intryckta puncter på 3:e mellanrummet. (Amara). 23. F. faniiliaris : Bronsgrön, antennrot och ben rödgula, thorax 14 afsmalnande mot spetsen samt vid basen med 2 obetydliga gropar, h. 2 — 3 lin. Allmän på gångstigar och vid åkerrenar. 24. F. animinata: Bronsgrön, antennernas 3 första leder lei^gula; thorax afsmalnande emot spetsen med 2 streck på hvarje sida, det yttre otydligt; elytras strimmor fina, ej djupare emot spet- sen. L. 3 lin. Allmän. 25. F. similafa: Bronsgrön, antennernas 3 första leder lergula, ti- bier brungula : tlioi'ax afsmalnande emot spetsen med 2 otyd- liga streck vid basen på ]ivarje sida. L. 2 ''/j lin. Allmän. 26. F. ^j?f&e;'a: Bronsgrön, antennernas 3 första leder och tibier gula; dessas sporre 3-spetsig på frambenen. L. 3 lin. Allm. 27. F. apricaria: Brun, med svagt metallskimmer; thorax lika bred öfver spetsen som vid roten, med 2 puncterade gropar på hvarje sida; elytra punctstrimmiga, antenner och ben gula. L. 3 lin. Allmän. 28. F. spinipes: Beckbrun, antenner och ben röda, bakhörnen på thorax nästan spetsiga; elytra punctstrimmiga. L. 4 — 5 lin. Allmän vid åkerrenar. 29. F. fulva: Roströd, antenner och ben gula, elytra svagt bronse- rade ; thorax kort med rundade sidor och basalgropar inom l)akhören. L. 3 lin. Ej sällsynt på hårdvall. 30. 6. hifrons: Beckbrun, metallgiäsande, antenner och ben blek- gula, thorax i spetsen tvärhuggen med afrundade framhörn. L. 21/2 lin- Ej sällsynt. B) Mandibler föga böjda, trubl)spetsade. (Badister). 31. F. hipnsfulafa: Svart, antennskaft, palpernas bas och ben gula ; thorax jemte vingskalens bas, sutur och en rund fläck baktill rödaktiga. L. 2 lin. Ej sällsynt under nedfallna löf. 12. Genus PANÄfiJillS. Hufvudet med starkt utstående ögori oeli kort hals. Krop- pen hårig-. Thorax groft puncterad. Palpernas slutled yxlik. 1. P. rrux major: Svai't ; thorax transversel, j^å sidorna jemt run- dad; elytra med 2 röda band. L. 3 — 3 '/^ lin. Ej sällsynt vid å- och sjöstränder. 13. (feiiMs IIARPAIUS. Hufvudet äggrundt, litet, utan lials. Thorax oftast qiia- dratisk. Elytra vid basen med ett kort, snedt streck mel- lan l:a och 2:a strimman. Medelstora, oftast enfärgade, svarta rofbiller, som vistas på sand- marker och åkrar. a) Elytra åtminstone på sidorna finhåriga. 1. H. ritficornis: Svai-tbrun, antenner och ben röda; elytra matta, tätt finhåriga. L. 6 lin. Allmän vid åkerrenar. 15 2. H. ceneiis: Metallgröu, svart eller brun, antenner och ben röda -p^ ^ eller bruna; elytra på sidorna finhåriga, med ett hak före -^^ 2/ spetsen Ii. 3 — 3 Va lin. En af de allmännaste arter. na) Elytra ej håriga. 3. H. Mus: Svart, antenner och ben rödgula; thorax med ett streck "på hvai-je sida vid basen. L. 31/2 Ii". Allmän. 4 H tar (lus: Svart, antenner palper och tarser roströda; thorax knappt afsmalnande framtill, med ett streck på hvarje sida. L. 3— 3^/2 Ii"- Allmän. 5. H. Unotatus: Svart, antenner och 2 puncter på pannan roströda; elytra svagt siuuerade framför spetsen. L. 4 lin. Ej sällsynt. (>. II. dorsaUs: Svartbrun, antennrot och ben gula; thorax med af- rundade bakh()rn lergul, skifvan svartbrun ; elytra lergula med en svartbrun Häck baktill L. 1 1/4 lin. 7. II. cephalotcs: Svart, matt; thorax nästan hjertlik ; elytras stnm- mor knappt märkbara. L. 6—7 lin. Ej sällsynt i grusgrafvar. 14. «eiuis CHI/ENIIS J^/^-^ -''9 ^ ■'^a'>...A* ■• Elytra med ett sned t streck vid basen emellan scutel*^'-" len och l:a strimman. Hufvudet utan hals, ögon något ut- stående. 1. C. viqricornis: Tunnhårig. antennskaft rödt, thorax tätt puncte- rad kopparröd, elytra gröna med finkorniga mellanrum, benen svarta eller röda. L. 4 lin. Ej sällsynt på lerbotten. Fig. 32. Larven af a Dytiscus margiualis. b Staphylinus. c Cassida equestris. 2:a Gruppen DYTISCID^. Hufvudet litet, insänkt ända till ögonen i thorax, som är transversel, afsmalnande emot spetsen. Anten- ner tråd- eller borstlika, ej håriga. Benen hoptryckta och hårkantade, danade till simfötter, (fig- 18). Kroppen merendels platt, oval, säl- lan finhårig. Alla vistas både som larver (fig. 32 a) och imagines i vatten, såväl rinnande som stillastående, de komma tidtals till vattenjiian för att hemta luft och ses ofta flyga om aftnarna sommarti- den för ombyte af vistelseort. ^ Lt^j 16 15. Genus DYTISCUS. Dykare. Antenner borstlika, fästatle framför ögonen. Bakhöfterna stora, orörligt hopvuxna med metasternuui. Alla tarserna tyd- ligt 5-ledade, på frambenen hos hannen merendels försedda med sugkoppar. Kroppen stor eller medelmåttig, ej hårig. a) Scutelleu tydlig. b) Thorax utau intryckt sidolinja. c) Sista ventral-segmentet tydligt urbräddadt i spetsen ; honan mer- endels med fårade elytra. ^, / O 1- D- latissimus: Svart, elytra med bredt utvidgad sidokant; rygg- sköldens bräm och elytras sidor gula. L. 14 lin. Ej allmän. 2. D. marginalis: Becksvart, ryggsköldens bräm och elyti-as sidor gula: metasternum baktill gafielformigt klufvet, flikarna trubb- spetsade, honan med fårade eller släta elytra. L. 12 lin. Allmän. jT" // 3. D. circumcinctus : Metasterni flikar lancettlikt tillspetsade. L. 14 -* ' lin. Ej allmän. 7" /7 "^ 4. D. punctulatus: Svart, på undre sidan brun, sidobrämet på tho- • '" rax gult. L. 9 — 10 lin. Ej sällsynt i södra Sverige, cc) Sista ventral-segmentet afrundadt i spetsen. (Colynibetes)X' ^ y^ 5. D. sulcatus: Bredt-äggrund, svai-tbrun, ryggsköldens bräm och ett smalt tvärband gula, honans elytra med 4 breda, håriga fåror. L. 6 lin. Allmän. 6. D. transversalis: Oval, svart, thorax framtill och på sidorna svart ; elj^tra med ett band vid basen och en sidostrimma ler- gula. L. 5 lin. Ej sällsynt. 7. D. fuscus: Aflångt-äggformig, svartbrun, thorax gulaktig, i mid- ten svartbrun, elytra med fina tvärsti-immor. L. 6 lin. All- män öfver hela Skandinavien. 8. D. .zonatus: PlattkuUrig, gul, thorax med 2 svarta band inom fram- och l^akkanten ; elytra svai'taktiga med gula småpuncter. L. 4 — 5 lin. Ej sällsynt. hh) Thorax med intryckt sidolinja. (Agahus). c) Baktarsernas klor olikformiga. Kroppen kullrig. (lli/lws). 9. D. fenesfratiis : Kullrig, aflång, metallsvart, elytra bakåt tillspet- sade, med 2 blekgula fläckar inom sidokanten, hvilken jemte kroppens undre sida är roströd. L. 4 lin. Allmän, ■f-p' ,- 10. D. ficliginosus: Aflångt-o val, på undre sidan rödbrun, ofvan bron- — *"/ scrad med bredt lergult sidobräm. L. 3 ^/j lin. Allmän. 11. D. äter: Aflång, nästan elliptisk, kullrig, svart, elytra med blek sidostrimma och en månfläck framför spetsen ; antenner och de främre benen rostfärgade. L. 4 lin. Ej sällsynt. 17 (Ut te) Baktarsernas klor likformiga. Kroppen föga kullrig. 12. D. agilis: Äggrund, ofvan gulaktig, thorax i fram- och bak- kauten svart; elytra tätt bestänkta med svarta puucter. L. 4^/2 Un. Allmän. 13. D. collaris: Ailåugt-oval, lergul, hjessan svart, elytra tätt svart- prickiga. L. 4 lin. Allmän. 14. D. notatus: Aflångt-oval, svart, ofvan gulaktig; thorax med en bred fläck i midten och ett smalt band vid basen svarta ; elytra fint svart och hvit marmorerade. L. 3 lin. Ej sällsynt. 15. D. macnJains: Oval, på öfre sidan svart, thorax med ett bredt gult tvärband ; elytra tecknade med blekgula fläckar och strim- mor. L. 3 lin. Ej sällsynt. K). D. carhonarius: Äggrund, svart, glänsande, benen beckfärgade, elytra finstrimmigt nälritsade. L. 4 lin. Allmän. 17. I), congencr: Oval, metallsvart, fint nålristad, elytra bruna med ljusare sidor, benen rostrckla, låren med svart fläck. L. 3 lin. Allmän. 18. D. idighwsus: Oval, kullrig, svart med svag metallglans, rygg- sköldens och elytras sidor, antenner och ben roströda. L. 2 ^/g lin. Allmän. 19. D. cMlconotus : Aflångt-oval, föga kullrig, brouserad, glänsande, undi-e sidan svart, benen beckbruna. L. 3 hn. Allmän öfver hela Skbndina\-ien. 20. D. hixnmdatiis: Oval, svart, ofvan lergul, pannan och thorax -j^^ / med 2 svarta puucter; elytra fint svartprickiga. L. 3^/2 lin. Ej sällsj-nt i Skåne. 21. D. guitaius: Aflångt oval, svart, antenner röda, benen beckfär- gade; elytra med 2 gula droppfläckar. L. 3 lin. Ej sällsynt i bergsbäckar. 22. D. Sturmii: Äggrund, svart, fint nätstrimmig, sidorna af thorax, antenner och ben rostfärgade ; elytra bruna med blekare sidor. L. 3 lin. Ej sällsynt. 23. D. xmhidosus: Oval, slät, föga kullrig, glänsande, svart, sidorna af thorax och benen roströda ; elytra bruna, basen och sidorna gulaktiga. L. 2 ^/j liii- Ej sällsynt i skogskärr, aa) Scutellen dold under thorax. 24. D. mimdtis: Oval, blekt olivgrön, slät, elytra med bleka sido- fläckar. L. 2 lin. Allmän. 25. D. crassicornis: Aflångt-äggrund, kullrig, rostgul, elytra bruna med oregelbundna punctserier. L. 1 ^l^ lin. Allmän. 16. tfeinis IIYDROPORIS. ^3^, Y.yö^^^^j v?^,-*. Antenner borstlika. Scutellen dold. De främre tarsérna skenbart 4-ledade, emedan 4:e leden är dold inom den 3:s 2 18 flik. Elytra ej strimmiga. Kroppen liten, bredt-oval eller äggrund, stundom flnhårig. a) Kroppen kuUrig på båda sidor, Ijredt-oval, ej hårig. 1. H. gihhus: Roströd, fint puncterad, elytra bruna. L. 2. lin. Allmän. 2. H. ifKBqualis : Roströd, starkt puncterad, ryggsköldens fram- och bakkant samt 2 breda strimmor på elytra svarta. L. l*/jlin. Allmiin. aa) Kroppen föga kullrig, aflång eller oval, oftast finhårig. 3. H. depressiis: Roströd, thorax med dubbel basal-flcäck jemte ely- tra svarta, desse tecknade med blekgula strimmor och fläckar. L. 2^/2 lin. Allmän. 4. H. planus: Oval, plattad, svart, antennrot och ben rent röda, lårens bas svai-t. L. 2 lin. Allmän. 5. H. eryfhroccphahis : Äggrund, något kullrig, svart, hufvud och och ben röda, sidorna af thorax och elytra ljusbruna. L 1 ^j^ lin. Allmän. 6. H. 6-pustulattts : Aflångt-äggrund, svart, hufvud och sidorna af thorax röda, elytra med 3 l)lekgula sidofläckar. L. 1 ^/^ lin. 7. H. lincatus: Aflångt-äggrund, någi>t kullrig. roströd, elytra bruna med rödgula strimmor. L. 1 '/^ lin. Allmän. 8. p. rufifrons: Aflångt-oval, föga kullrig, svart, hufvudet beck- rödt; elytra gleshåriga, svartbruna, basen och sidokanten lju- sare, bakom midten bredast. L. 1 ^/^ lin. Ej sällsynt. 9. H. dorsalis: Aflångt-oval, föga kullrig, något matt, beckbrun ; hufvudet stort jemte thorax och elytras sidor röda. L. 1 ^/j lin. Ej sällsynt i skogskärr. 17. Genus HILIPLIS. Antenner 10-ledade, trådlika, korta. Elytra strimmigt puncterade. Bakhöfterna skiflika, stora, betäcka lårens bas. Kroppen liten, kullrig, naken. Bakbenens rörelser anisochro- niska. 1. H. rifficoUis: Bredt-äggrund, rostgul, elytra med svai'ta fläckar och punctserier; thorax med ett streck vid basen på hvarje sida. L. 1 lin. Allmän. 2. H. fulvtfs: Äggrund, roströd, elytra brunfläckiga, strimmornas puncter svarta, mellanrummen med några små, radvis ordnade puncter. L. 1 ^2 bn. Allmän öfver hela Skandinavien. Familjen PALPICORMA. Antennerna äro korta, räcka ej till roten af thorax, 9- ledäde, slutande i en merendels 3-ledad klubba, fastade fram- för ögonen. Maxillar palperna äro långa, oftast längre än 19 antennerna. IVLindiblerna 'äro korta, dolda under labruni. Thorax med kantade sidor. Tibierna ofta taggiga, stundom hårkantade. Kroppen varierar till storlek, är merendels knllrig, naken eller betäckt med fina hår, af en aflång eller rundad form ; färgen svart eller gulaktig, sällan med teckningar, stundom med svag metallglans. De vistas vid eller i vatten nilra stranden, i spillning eller under ruttnande vegetabilier. Omkring 100 arter förekomma i Skandinavien. Öfversigt af (xrupper och Slägten. llydropliilii: Benen cilierade. Första tarsleden ej län- gre iin 2:dra. Vistas i vatten. Ilydropllilus : Thorax afsmalnande mot spetsen. Kroppen ägg- iormig. Ilcloplionili: Thorax afsmalnande mot basen. Kroppen läng- st i';lckt. Spli.Tridiota : Första tarsleden mycket längre än de följande. Kroppen kullrig, oval. Benen ej hårkantade. Vi- stas på land. SpllcOridimil : Öfverläppen dold. Thorax afsmalnande mot spetsen. 18. Geuiis IIYDROPIIILUS. Hydrophil. Thorax afsmalnande mot spetsen. Scutellen triangulär. Mesosternum köladt. Elytra sällan punctstrimmiga. Bak- tarserna hoptryckta och cilierade. a) Metasternum baktill utdraget i en horisontal tagg. -1. H. picetis: Aflång, svart, bakbröstets tagg lång, buksegmenterna i niidten takformigt upphöjda. L. 18 lin. Temligen sällsynt. b Fig. 18. a Hona af Dytiscus marginalis i naturlig storlek. Kroppen aflång-oval. Antenner borst- lika. Benen cilierade, baktarserna starkt hoptryekta. Elytra fårade nästan ända till spetsen, utkanten gul. Hela bor- den på thorax lergul. b Framben af hannen förstoradt med rund sugskifva, som vid c är ännu starkare förstorad med större och mindre sug- koppar på undre sidan. d Hufvud och thorax af Hydrophilus pi- ceus. Antenner klubblika, kortare än de trådlormiga palptrna. 2* 20 "i^fff 2. H. carahoides: Oval, svart, bakbröstets tagg kort. L. 8 lin. Allmän. aa) Metasternum ej beväpuadt med tagglikt utsprång. h) Elytra afstötta i spetsen. (Limnehins). 3. H. fn-tncatelhts : Oval, plattkullrig, svart, glatt. L. 1 lin. Allm. hh) Elytra betäckande alxlomen. (Hydrohhis). hf7~ I i/ 4. H. ftiscipcs: Oval, svartbrun, tätt pnncterad, elytra tätt strim- ■^ •' ' ' miga, sidor och ben bruna. L. 3 — 4 lin. Allmän. 5. H. melanocephalus : Oval, svart, thorax blekgul med svart skifva, elytra blekgula med intryckt sutural-strimma. L. 2 ^/j lin. Allmän. 6. H. glohuhis: Hälft klotrund, svartbrun, fint puncterad, sidorna af thorax brungula. L. 1 ^/^ lin. Allmän. 7. H. seniinulum: Nästan klotrund, svart, glänsande och glatt. L. ^/j lin. Allmän i synnerhet vid sjöstränder under uppkastad sianuB. 19. (.eiius IIELOPIIORIS. Helophor. Thorax afsmalnande mot basen. Elytra merendels punct- strimmig-a. Kroppen aflång, ofta med svag metallglans, föga kullrig. irT Q /^ 1- H. aqiiatinis: Dunkelt metallbrun, thorax med 5 fåror; elytra '—"f" blekgråa. L. 2 — 3 lin. Allmän; vistas i stillastående vatten. 2. H. pygmcTMs: Bronsfärgad, thoi'ax kort med en fåi-a i midten. L. 1 lin. Allmän. 20. «eims SPHyfiRIDIUJUjf^ i/ . ^ ^rfn^MJ^h», Thorax afsmalnande mot spetsen, öfverläppen dold. Ely- tra strimmiga. Tibierna taggiga. Kroppen oval, kullrig, of- tast liten. Vistas i spillning eller under ruttna vegetabilier. 1. S. scarahceoides : Oval, temligeu kullrig, svart, elytra med en röd fläck vid skuldran, och en blekgul månformig i spetsen. L. 3 lin. Allmän. 2. S. marginatum: Oval, svart, sidorna af thorax och elytra gula. L. 2 ^3 lin. Allmän. 3. S. unipimctatimi : Kullrig, oval, sidorna af thorax jemte elj^ti-a blekgula, dessa med en svart sutural-fläck i midten. L. J lin. Allmän. 4. S. melanocepliahim: Svart, kullrig, elytra röda med en svart tri- angulär basalfläck. L. 1 lin. Allmän. 21 Faiiiiljni SFJIRICORMA. Antennerna äro oftast längre än thorax ej knäbcijda; så- gade eller kanilika, eller åtminstone de sista lederna påfal- lande långa, ej klubblika, fastade framtill vid ögonen. Be- nen vanligen korta, ej taggiga. Tarserna tydligt 5-ledade, l:e leden ofta flikig. Epimera mesotlioracis gå ned till höf- terna. Kroppen är af mycket olika form och cousistens, vanligen ej starkt kuUrig, af medelmåttig storlek, ofta metallisk, sällan med teck- ningar, merendels hårig. Dess larver liafva till större delen 6 bröstfötter, och lefva van- ligen af vegetabilisk föda. Imagines vistas på blommor eller träd- stubbar. Nära 200 arter tillhöra Skandinavien. Ofversigt af Grupper och Slägten. Sternoxia: Frambröstet bakom framhöfterna förlängdt i ett utsprång, som lägger sig i en urhålkning i mesoster- num. Kroppen hård. Elater; Bakhörneu af thorax tagglikt förlängda, omfettande ely- tras sknldror. (fig. 34). Bliprestis : Bakhörnen af thorax räta eller trubbiga. Kroppen aflång. Xracliys: Kroppen kort, triangulär. Pannan urhålkad. Maliicoflerma : Frambröstet saknar utsprång bakom höf- terna. Elytra mjuka, böjliga. a) Honan obevingad, hannen bevingad, med stora ögon. 9Lcterad ; elytra i spetsen rundade ; antenner JLi*/ *• >- svarta. L. 2^/2 lin. Ej sällsynt i södra Sverige. 4. D. linearis: Trådsmal, mattgrön, tätt puncterad ; thorax nästan cylindrisk, .. a-bdömeti' metallgrön. L. 2 lin. Ej sällsynt på sandfälten i södra Sverige. 28. fieuiis CAIMHARIS. Flugbagge, Bödel. Hufvud temlig-eii stort. Antenner långa, nästan trådlika. Thorax finkantad. Tarsens 4:c led flikig eller delad. Kroppen långsträckt föga kullrig gleshårig. Larverna fram- komma stundom i stor mängd om vintren, krypa omkring på snön och kallas "snömaskar", A) Antenner trådlika, längre än thoi"ax. a) Kroppen temligen stor, sista palp- leden yxlik. b) Elytra s vartaktiga. 1. C. fusca: Svart, thorax röd med .^^ svart fläck i framkanten, benen a£-^ /o svartbruna. L. 5 — 7 lin. AUm. (fig. 37). 2. C. rustica: Svart, thorax röd med svart fläck på skifvan, låren röda, spetsen svart. L. 6 lin. 3. C. nigricans: Svartaktig, l)rämet på thorax och abdomen jemte benen gulaktiga, baktibiernas spets brun. L. 5 — 6 lin. Allmän. ^■"=%, Fig. 37. Brun Flugbagge (Cantliaris fusca). 28 4. C. obscura: Svart, sidorna på thorax ocli abdomen blekröda, be- nen svarta. L. 6 lin. Allmän. 5. C. clisj)C(r: Svax-tbrun, mun, antennrot, abdomens sidor ocli tlio- rax rödgula. L. 5 — 6 lin. Allmän. 6. C. pellucida: Svart, mun, thorax och abdomen röda, benen af samma färg, de bakre tibierna svarta. L. 5 lin. Allmän. 7. C. atra: Svart, tibier och roten af antennerna blekgula; thorax kort nästan transversel. L. 3 lin Allmän. 8. C. flioracica: Rödgul, ögon, hjessa, antennbas och elytra svarta. bröstet svartbrunt; thorax kort. L. '^^ lin. Allmän på sum- piga ängar. hb) Elytra blekgula. 9. C. Utnrafa: Lergul, hjessa, en vinkelformig fläck på skifvan af thorax, bröst, abdomen och lårens öfre kant svarta. L. 4 lin. Allmän. 10 C. clypcata: Ofvan blekgu.1, hjessau och skifvan på thorax svarta ; benen blekgula, de bakersta bruna. L. 3 V2 li^^- Ej sällsynt i skogslundar. 11. C. melanwa: Gulröd, thorax längre än bred. framtill smalare, antenner tarser och vingspets svarta. L. 4 lin. Allmän i Skåne. 12. C. pallida: Lång-smal, svart, glänsande, antennrot, elytra och ben blekgula-, thorax temligen smal, bakkanten tvärhuggen. L. 3 lin. Ej sällsynt i Ekskogar. 13. C. tcsfacea: Svart, thorax quadratisk med blekgula sidor, an- tennrot, elytra och tibier af samma färg. Ij. 2 ^j^ lin. Allm. aa) Kroppen temligen liten : elytra kortare än abdomen ; palper- nas slutled äggrund. (Malthimis). 14. C. higuttata: Svart, elytra något kortare än abdomen, med svafvelgul spets. L. 2 lin. Allmän. 15. C. flavcola: Gul, hjessan svart, puncterad, elytra bruna med svafvelgul spets. L. 2^/2 lin. Ej sällsynt i Ekskogar. 16. C. sanguinolenta: Svart, thorax röd; elytra bruna med svaf- velgul spets ; tibier blekgula. L. 2 lin. Ej sällsynt. 17. C. minima: Svart, thorax gulkantad, elytras spets svafvelgul, benen bruna. L. 1 V2 ^^^- Allmän. 18. C. hrevicollis: Svart, thorax kort, elytra och ben bruna. L. 1 lin. ej sällsynt. B) Antenner hoptryckta. Hufvudet kort näbblikt. Kroppen platt. (Lycus). 19. C. sanguinea: Svart, glänsande, sidorna af thorax jemte elytra blodi-öda, dessa otydligt strimmiga. L. 4 lin. Ej sällsynt på gran- och furustockar. 29 29. Cemis lYTIEXYlON. !ljy^-^^^,,^,,,,tr>'/(.j Skeppsvarfs-fluga. Kroppen cylindrisk, långsmal. Hufvudet ej stort, med kullrig- panna. Antenner temlig-en korta, sågade. Elytra med gapande spets. 1. L. navale: MjukMrig, thorax Längre än bred; S svart, abdo- men, ben och basen af elytra guhiktiga ; $ gul, hufvud, si- dokanter och spetsen på elytra gulaktiga. L. 5 lin. Sällsynt på ekstockar. 3:c Gruppen PtiuicL*). Frambröstet saknar utsprång. Hufvudet kan niistan full- komligt upptagas i thorax. Antennernas sista leder påfal- lande långa. Elytra hårda, cylindriska. Kroppen bård, lin- bårig, matt, liten eller medelmåttig. 30. Cfeuiis ANOBIIM. Träbill. Anob. Antenner något längre än thorax, som på sidorna är kantad, transversel; dess tre sista leder längre och tjockare. Kroppen cylindrisk, hårig, färgen svartbrun eller gulaktig. De äro tröga Biller, som oroade indraga antenner och ben. Lefva i torrt trä ; de äro kända under namn af "dödsui," emedan de lock- toner, som könen vid parnings-tiden låta höra, likna ett urs tickande och anses förebåda dödsfall. a) Elytra punctstrimmiga. A. 2)crfinax: Svartbrun, thorax inom bakhöruen med en hvitgui hårfläck. L. 2 Va lii^- Allmän i trähus. 1. M^ Fig. Mjukhärig Anob (Anobhim raolle). De 3 sista lederna på antennernil påfallande långa. Thorax såsom en kapuschong betäckande huf- vudet. 5. A. tesselatum: Mörkbrun, utan märkliga gropar. hh) Antenner sågade hos honan, kamlika (fig. 1 (PtUinus). 2. A. striatum: Svartbrun, thoiax med en trekantig buckla. L. 2 lin. All- män i husgeråd af trä. aa) Elytra puncterade, ej strimmiga. h) Antenner ej kamlika. 3, A. molle: Brunröd, gulhårig, thorax utan gropar, baktill kantad. L. 1 ^/j lin. Allmän, (fig. 38). 4. A. Abietis: Brungul, thorax baktill tvärhuggen, okantad, sidorna ned- böjda. L. 1 ^/j lin. Ej sällsynt på granbarr, med gula hårfläckar ; thorax kullrig L. 3 lin. Allmän i löfträ. - h.) hos hannen. B, i ^0 6. A. 2^crfinicornc : Svartbrun, antenner och ]:ien brungula, thoi-ax nästan rund. L. 1 ^/j lin. Allmän i husgerådsaker af trä ; skadlig i bibliotheker, der den genomborrar böcker med träl^and. 31. Fig. 39. V, Tjufbill, bona(Ptinus fur). Tho- rax med 4 tuberkler, försedda med hårquastar framför basen, som är hopsnörad. Ociiiis PTmus. Tjufbill. Thorax pä sidorna ej kantad, merendels biicklig-. Elytra punct- strimniig-a. Kroppen hårig, hos han- nen långsträckt, hos honau ägg- rund. 1. P. ^/ Z fnr: Rostbrun; thorax med 4 hvitgula liårknippen ; elytra med 4 hvita hårfläckar, hos honan äggrunda, hos hannen aflånga. L. 1—2 lin. Allmän, (fig. 39). Larven skadlig för naturalie-sam- lingar. Familjen LAMELLICORMA Antenner korta, med långt skaft, slutande i en 3 — 7- bladig- klubba. Benen gräffötter. Klorna med biklo (fig.36b). Kroppen hård undersättsig, stor eller medelmåttig. Färgen sällan metallisk, elytra stundom fläckiga. De vistas i spilluing, murkna trästubbar och på blommor. Lar- ven har stort hufvud utan oceller, starka ben och bågböjd kropp. Omkring 100 arter fijinas i Skandinavien. Öfversigt af Grupper och Slägten. Scaraba^ida: Antenn-klubban består af 3— 7 rörliga blad. (fig. 1 C). a) Elytra merendels strimmiga. Vistas i spillning. SearabiietlS : Antenn-klubban 3-bladig. Kroppen kullrig. Öfver- läppen starkt utbildad. Copris: Öfverläppen dold under munskölden. Medlersta benpa- ret ej hopstående i midten. Kroppen kort. ApllOdillS : Medlersta benparet hopstående i midten. Elytra be- täcka abdomen. Kroppen aflång. 31 aa) Elytra kullriga. otydligt strimmiga. Lefva af vegetabilier. Hleloloiltlia : Elytra betäcka ej abdoraens spets. Oryetcs: Thorax med en intryckiiing i framkantexa. Cotoilia: Elytra plattade. Öfverläppen nieinbranös. Liicaiiidii: Antennerna slutande med kamlika, oriirliga utsprång. (tig. 1 d.). IjUCailllS: Anteuii-klubbau 4-llerledad. Mandibler stora. Siliodoildroii: Antenn-klubban '.5-ledad. Kroppen cylindi-isk. l:a Uriippeii SfARAB/ElDA. Antenn-klubban utgöres af 3 — 7-iörliga blad. (fig. 1 c, d, g) Abdomen merendels (Medad. Kloleden merendels med en biklo (paronycbium) emellan de ofta olikformiga ocli klufna klorna, (tig. 40c). Kroppen oftast kullrig, undersättsig, färgen svart eller brun, någon gång metallisk. Vistas i spillning eller blommor. Fig. 40. Klor af Ollonborren (Melolontha brunnea) (c), Julii (d). 32. fieiius SCARABJilS. Tordyfvel. Antenn-klubban 3-ledad. Tborax med kantade sidor. Fiir- sta tarsleden lång. Lefva i spillning, ruttna svampar och ut- sipprande trädsaft. " -1. S. stcrcorarkis: Ofvan svart, på undre sidan violett; thorax i midten utan puncter ; elytra med djupa strimmor och släta mellanrum. L. 8 — 10 lin. Allmän i spillning. 2. S. si/hafictis: Ofvan svart, på undre sidan violett; thorax med glesa puncter i midten ; elytra strimmiga, med tvärskrynkliga mellanrum. Jj. 6 — 7 lin. Allmän i skogar; lefver i svampar och trädsaft. 3. S. vernalis: Cyanblå; thorax tätt puncterad, elytra fint punct- strimmiga. L. 7 — S lin. Allmän om våren i spillning. 32 33. fienus COPRIS. Öfverläppeu dold under muuskölden. AntennerDa 9-le- dade. Mellanbenen vidt åtskilda. Sciitelleii dold. Kroppen kort, undersättsig. Vistas endast i spillning. 1. C. fracticornis: Metallbruu, elytra bruugula, svart-spräckliga ; lijessau hos lianueu med eu framåtböjd tagg. L. 3 — i bn. Allmäu. 2. C. nucJiicorms: Metallbrun, elytra brungula, svai-t-spräckliga ; hjes- san bos hannen med rakt uppstående tagg, honan med ett kort utsprång i framkanten. L. 3 lin. Allmän. • ^^ 3. C. hinaris: KuUrig, svart, glänsande, utan behåring ; thorax med f^ Q 3 stora tuberkler och ett spetsigt horn på clypeus (J), eller "^ en afbruten tvärlist och ett utbräddadt horn (9)- L. 7 — 8 lin. Ej sällsynt i Skåne på sandmarker, der den gräfver sig djupa gångar under spillning. 4. C. Schréberi: Svart, glänsande, kal, clypeus med 2 tvärlister; elytra med 2 fläckar och ben brunröda. L. 2 ^/j lin. Ej säll- synt i Skåne på sandfält. 34. Oeuiis APHODIUS. Aphod (Dyngbill). Öfverläppen dold under clypeus. Mellanbenen liopstö- tande i medellinjen. Scutellen tydlig. Kroppen aflång, säl- lan hårig, ej stor. Vistas i spillning. a) Muuskölden oftast med 3 små skarpa korn eller tuberkler, stående i tvärlinje. -f77 ' /Sv 1 A. fossor: Svart; elytra svagt punct-strimmiga. L. 5 — 6 lin. Jät/^'^ Allmän. rry 2. A. fimetarins: Svart, elytra och framhörnen af thorax röda. L. 3^/2 lin. Allmän i synnerhet vårtiden. 3. A. terrestris: Kullrig, svai^t, thorax tätt puncterad, elytra med fina punctstrimmor, hvars mellanrum äro tint puucterade. L. 3 lin. Allmän. *4. A. f odens: Svart, framhörnen på den glest puncterade thorax, abdomen och elytra brunröda, dessa djupt strimmiga. L. 3^/2 lin. Allmän på efterhösten. ^ / 5"" 5. A. erraticvs: Svart, tätt puncterad, munskölden med en liten ' buckla i midten, elytra blekgula. L. 3 lin. Ej sällsynt. *r-r- .rf 6. A. JiamorrJioidcdis rSyart., thorax och scutell puncterade, elytra U^!> '' med naggade strimmor, i spetsen röda. L. 2^/2 lin. Allmän. 7. A. rufescens: Rostbrun, något kullrig; skifvan på thorax tätt puncterad, svart ; benen ofläckade. L. 2 ^/j lin. Allmän. err j^ 8. A. inquinatus: Svart, thorax med röda framhörn; elytra blek- 1^ ' gi-åa med svarta fläckar. L. 2 — 3 lin. Allmän. 33 9. A. sordichis: Smutsgul, thorax i miclteu svart. L. 3 lin. Allm aa) Clypeus jemn utan tuborkler. 10. A. rufijjes: Aflång, glänsande beckbrun. L. 5 lin. Allmän. 11. A. mgripes: Svart, thorax puncterad, tarserna röda; elytra gul- gråa med svarta strimmor, eller alldeles svarta. L. 3 V2 liii- Allmiln. 12. A. prodromus: Afläng, föga kulhig, thorax's sidor, ben och de fin- håriga elytra grågula, dessa med en brun fläck i midten. L. 2^/2 lin. Allmän. 13. A. foefidKS: Aflång, kullrig, framhörnen af den puncterade tho- rax, ben och elytra röda, dessa punktstriramiga. L. 2 lin. Allmän. -14. A. granum: Aflång, kullrig, svart, framhörnen af den puncte- rade thorax och elyti-as spets röda, dessa punctstrimmiga, be- nen beckröda. L. 1 ^/^ lin. Allmän. 15. A. merdarkis: Aflång, föga kullrig, svart, framhörnen af thorax röda ; elj^tra punctstrimmiga, smutsgula, sutur och sidokant svarta. L. 1 ^/^ lin. Allmän. 35. Geiuis MEIOIONTHA. (Ollonborre (Larven, = Fetpölsa, Amma, Rotmask). Hufvudet ganska stort, med utstående ögon. Elytra kull- riga, betäcka ej abdomens spets. Mandiblerna hårda. Första tarsleden ej längre än andra. Larven (fig. 41) är utvuxen 1 ^/j tum lång, krumböjd, beldädd med temligen styfva hår, som äro tätare på sista ringen, andhåls- valvlerna stora ; är af en långsträckt, cy- lindrisk form, i ändan tjockare; liufNOidet stort med 5-ledade pannspröt, saknar ögon, har starka, horuartade käkar ined skarp tandad spets och en tandformig knöl vid basen. De 3 första kroppsriugarne eller thorax uppbära 6 långa ben; l:a och 4:e — ll:e ringen har på hvarje sida ett andhål (spiraculum). På den stora blåslikt vipp- svälda sista ringen kan man se tracheernas förgi'eningar och tarmöppningen på tvärs under en trekantig valk. Unga larver äro redan ganska lika de utvuxna, men hafva längre ben och äro ljusare till fiirgen. Puppan ilr undersätsig, slät, utan behåring och gulbrun, bakåt tillspetsad, ungefär 1 tum lång. Man igenfinner här tydligt det lilla nedböjda hufvudet med öfver framti- bierna u.tåtböjda palper och antenner, de uppdragna benen och ving- 3 Fig. 41. Rotmask af Ollonborre (Melo- lomflia). {Halftamiat tum lång. gulhvit med blåaktig anus; 6 ben, star- ka tandade mandibler. 34 skalen, som räcka till 5:e ringen. De gulhvita, aflånga, mjuka äg- gen äro ungefär af en linjas längd. Ollonlwrren förekommer såväl i bergstrakter som på slättmark, i skogar, lundar, alléer, på åkrar, ängar och i trädgårdar; den fly- ger endast några veckor såsom imago, vissa år sparsamt, under andra deremot uppträder den i stora massor, förhärjande blad och blommor; såsom larv lefver den 4 år under jorden och är högst skadlig för växtröttenia. Kort tid efter parningen utsöka sig honorna en passande plats för äggläggningen, oftast på en öppen, torr och lucker jordmån, dock i brist härpå, äfven på skuggiga och fuktiga ställen. De gräfva sig en 4 till 8 tum djup håla, i hvars botten de klumpvis nedlägga VI — 30 ägg, och förnya denna äggiäggning på andra ställen så att de inalles lägga omlcring 60 ägg. Efter äggläggningen dör honan- antingen i jorden, eller kort tid derefter på jordytan. Ur dessa ägg ut- vecklas larverna, i mån af mer och mindre gynnsamma förhållande, efter 4 — 6 veckors förlopp. På första året blifva de ^/^ tum långa, men äro temligen svaga och spensliga ; de hålla sig truppvis tillsammans och lefva af myllan. Under de följande åren börja de sprida sig omkring, gräfva sig gångar och förtära växtrötterna. Om vintren arbeta de sig djupare ned i jorden och gräfva sig en rund håla, der de hvila sig och ömsa om hud en gång om året. Efter 4 — 6 dagars förlopp lemna de denna håla och äta sig närmare mot ytan. Om man bringar dem upp i dagen, magra de betydligt, hopkrym- pas och dö i solhettan redan inom en halftimma. V^id slutet af 4:e sommaren hos oss (i varmare länder redan vid 3:e och till och med 2:a) gräfva de sig 1 till 1^1^ aln djupt ned i jorden, göra sig en glatt, oval håla, hvari de förpuppa sig. Förpuppningen sker i Au- gusti eller September, mera sällan i October, och efter 1 eller 2 månaders förlopp utkläckes Ollonborren, som till en början är blek och mjuk, men efter hand hårdnar, så att man i November kan upp- gräfva den fullt utbildade insecten. Först i Februari arbeta de sig opp från jorden och ligga 6 — 8 tum under ytan tills de varma sol- strålanie och knopparnes utspringande i slutet af Maj eller början af Juni framlocka dem. Då ser man dem i skogar, på åkrar och i trädgårdar mödosamt arbeta sig opp från runda hål, såsom efter en promenadkäpp. De sitta några ögonblick stilla, pumpa in luft i den tunga kroppen och med en sui-rande flygt begifva de sig bort. Om dagen pläga de hvila sig, i skymningen svärma de muntert och lif- ligt omkring, sökande sig make och föda, hvila ånyo om natten, och om morgonen träffar man dem i dvala, alldeles stela efter stark dagg. Under ihållande varmt vårväder försvinna de småningom r Juni, men i stormig, regnig väderlek och nattfrost krypa de ned i jorden, och framkomma sedermera så att de stundom kunna hålla ut ända i Juli månad. Deras flygt är visserligen ganska snabb men ej ut- kallande, så att de sällan kunna flyga långa sträckor eller öfver högre berg, och häraf kommer att de i stora massor ofta ödelägga vissa 35 bestämda områden, men närgränsande trakter blifva helt och hållet skonade. Till föda för Ollonborren tjena förnämligast blad af alla slags träd, skogs- och fruktträd (de sega bladen af Päronträdet lemuas orörda), men i brist härpå tillgripa de lägre busk- och åkerväxter, äfven Raps. Larverna synas deremot de första åren nära sig af mylla och spädare växtrötter; först på 3:e och 4:e året blifva dess käkar så fasta och hårda att de kunna afgnaga grofva rötter ända till en fingertummes tjocklek, och blifva då farliga för trädskolor och åkerväxter, särdeles som de ej äro nogräknade i valet af födo- ämnen. -1. M. vulgaris: Brun, elytra med 4 — 5 fina långsribbor, honan med 6-, hannen 7-bladig antennklubba (fig. 1 c, g). L. 9 — 10 \\a..l'M:,. Allmän. 2. M. HipxMcastani : Brun, elytras sidokant svart. L. 9 lin. Ej ^^•~ sällsynt. .iiM^f 3. M. soIstitiaUs: Autennklul)ban 3-bladig. alla klorna lika, klufna; brvmgul långhårig, thorax och buksidan svartbruna. L. G — 7 lin. Allmän. -4. M. JiorficoJa: Oval, föga kuUrig, blågrön, elytra gula, klorna olik- formiga (fig. 40. d). L. 4 lin. Allmän på hårdvall. 5. M. Jnlii: Atlåugt-oval, blågrön eller brungul eller svartaktig, nä- stan utan behåring, elytra svartblåa nästan strimmiga. L. 5 lin. Allmän på sandmarker. 6. M. brunnea: Cylindrisk, rödbrun, föga glänsande, thorax med svart sidofläck. L. 3 ^j^ lin. Ej sälls^ait ; flyger i skymnin- gen och om natten. 36. Genus ORYCTES. Noshörning. Antennklubban o-bladig. Ögonen stova. Thorax med in- trjckning i framkanten. Elytra betäcka ej abdomens spets.' Klorna likformig-a. Kroppen stor, cylindrisk. 1. O. 'iiasicornis: Kastanjebrun, hannen med tillbakaböjdt horn på jy hjessan. L. 10 — 12 lin. Ej sällsynt i garfverier och på drif- bänkar i södi'a Sverige. A 37. fieiius CETOMA. Gullbagge. Hiifvndet litet, med dolda mandibler. Antenner 10-ledade, klubban 3-bladig. Elytra plattade, ej betäckande abdomens spets. Vistas på blommor, i synnerhet Umbellater och Spiraia. a) TliOKax afsmalnande mot spetsen. Elytra med inskärning på si- dorna. Epimera mesothoracis synliga mellan thorax och elytra. 1. C. aurata: Guldgrön, gleshårig, elytra i spetsen vid suturen ut- / V' 3* 36 skurna med krithvita tvärstreck, prosterni spets nästan klot- rund. L. 6 — 7 lin. Allmän. 2. C. cenea: Bronsgrön; prosterni spets tvärhuggen. L. 6 — 7 lin. Allmän. aa) Thorax afsmalnande emot basen. Elytra bredare bakåt, ej utskurna på sidorna. (TricJiitfs). r/ 3. C. fasciata: Svart, med blekgula, mjuka hår; elytra med 2 gula ' tvärband. L. 5 — 6 lin. Ej sällsynt i skogar. 4. C. iiohiUs: Guldgrön, elytra skrynkliga jemte abdomen bvitfläc- kiga. L. 6 — 7 lin. Ej sällsynt. 2:a Gruppen LIICAMDA. Anteiinema slutande med kamlika orörliga utspråiig- (fig. 1. d). Ögonen delade genom en inskjutande pannlist. Man- diblerna starka, utstående. Elytra ej strimmiga. Vistas i murkna stubbar eller på utsipprande saft, aldrig i spillning. 38. Oeuiis lUCANlS. Ekoxe. Mandiblerna långa, i synnerhet hos hannen. Antenn- klubban af 4 till flera leder. Kroppen långsträckt, föga knll- rig. Larven lefver flera år i trä, imago träffas på eksaft. ^ ]. L. cervus: Brun; mandiblerna hos hannen greniga längre, hos f !■ . ■ honan kortare än hufvudet. L. 2 — 3 tum. Ej allmän ; träffas endast i sydligare Sverige. \,i\\\\i , / 2. L. parallelopipcdus : Svart, thorax med räta sidor, mandiblerna kortare än h^fyudjst. ly. 1 tum. Ej sällsynt i Skånes löf- skogar. / ■ ' ] ■'^}'- ' " -3. L. Carahoidcs: Cyanblå eller grön, mandibler månlika, tandade; ^ C' elytra tätt punctstrimmiga. L. 5 lin. Ej sällsynt. Var. Bröst, abdomen och ben röda. 39. Gcinis SINODENDRON. Mandibler ej långa. Antennklubban 3-bladig. Kroppen cylindrisk. Lefver både som larv och imago i trädstubbar. 1. S. cyJindricwu : Svart, hufvudet hos hannen med ett långt bak- åtböjdt hoi-n. li. 5 — 6 lin. Ej sällsynt i murkna stubbar. lamiljcii €LAYI€ORNIA. Antenner korta 8 — Il-ledade, sällan brutna, tilltjocknande emot spetsen, oftast slutande med en skarpt afsatt, knapplik klubba (fig. 1. b, f, k). Elytra alltid längre än bröstet, någon 37 gång' afstötta i spetsen, så att de sista abdominal-segmen terna blifva blottade. Ki^oppen medelmåttig eller liten, sällan stor, merendels aflång eller oval, undersättsig ; oftast hårig. Färgen svart eller brun, sällan metallisk, stundom med gula teckningar. Larverna hafva 6 bröst- fötter, tj^dliga oceller och lefva liksom imagines af animaliska eller vegetabiliska ämnen, som äro stadda i upplösning. Omkring 300 arter tillhöra Skandinaviens Fauna. Öfversigt af Grupper och Slägten. Fracticorilia: Antenner brutna (fig. 1. e), skaftet lång- sträckt, klubban 3-delad, rundad. Hufvudet indraget i thorax. Elytra afstötta i spetsen. Kroppen naken, hård nästan qua dratisk. Ilistor: Thorax slutande tätt till elytra. Tibier taggiga. Alla höfter åtskilda vid basen. Benen retractila, kunna upptagas i bröstets gropar. Necropliaga: Antenner räta, kroppen oftast hårig. a) Benen ej retractila; tibier taggiga. Thorax och elytra på si- dorna kantade. Prosternum saknar utsprång Ijakom höfterna. Abdomen 6 — 7-ledad. mecropliorus : Elytra afstötta i spetsen. Antenner 10-ledade med skarpt afsatt, 4-ledad klubba. Scutellen mycket stor (fig. 42), ISillllia: Antenner Il-ledade (fig. l.b). Tibierna ej tornlikt utdragna. Catops: Hufvudet utan hals insänkt i thorax. Kroppen ej stor. aa) Prosternum merendels med utsprång bakom höfterna. Tibier sällan taggiga. Abdomen merendels sammansatt af 5 segmenter. &) Benen retractila, farserna hoptryckta. Elytra ej afstötta i spet- sen. Hufvudet insänkt i thorax. Ka-oppen hårig. Deniiestes : Antenner med skarpt afsatt klubba. Elj^ra ej strim- miga (fig. 43). ByrrllUS: Antenner tilltjocknande emot spetsen. Benen kunna inläggas uti egna bröstgropar. Elytra strimniiga. Kroppen kort oval, kullrig. hh) Benen ej retractila. c) Kroppen cybndrisk, långhårig. Thorax smalare än vingskalen. Antennernas 3 sista leder större. Elytra strimmigt puncterade. Första tarsleden otydlig eller liten. HkOtoXlls: Palpernas slutled yxlik. Clerus: Maxillar-palper trådlika; labial-palpernas slutled yxhk. Klorna ej klufna. Copyiietes: Palperna trådbka. Elytra cyanblåa. 38 cc) Kroppen aflång eller oval, oftast platt eller föga kullrig, mjuk- liårig eller naken. Elytra sällan strimmiga. d) Antennernas 2 första leder tjocka, strängen tunn, klubban ej skai-pt afsatt. Elytra ej strimmiga. Tibier ej taggiga. Kroppen glänsande, merendels liten. ScytllllfeiiliS S Thorax och elytra ej kantade. Låren klubblika. Scapllidillill : Thorax finkantad. Elyti-a afstötta i spetsen. Krop- pen naken. dd) Antennskaftet tjockt, klubban nästan alltid 3-ledad och skarpt afsatt. Tarsernas 4:e led dold i den 3:es flik. Plialacmis: Kroppen oval, glänsande, ej hårig, ganska kullrig. Autennklubban långsträckt. Elig'is: Kroppen aflång, glänsande, ej hårig, ganska kullrig. Pal- pernas slutled nästan jrxlik. mitiflllla: Palperna trådlika. Kroppen merendels hårig. Elytra med utplattad sidokant. Cryiltop]iag'llS c Palper trådlika. Kroppen hårig. Scutellen koi"t, i spetsen tvärhuggen. Elytra betäcka abdomen, sidokanten ej utplattad. Auiphibia: Antenner vanligen oregelbundna (fig. 1. k). Benen mer eller mindre cilierade. Vistas i vatten eller slamm. CiryriiiliS : Benen hoptryckta, simfötter. Ögonen 4 (fig. 44). Heterocepus : Benen gräffötter (fig. 1. k). Elytra med gula teckningar. Panillli: Benen ej gräffötter. Elytra enfärgade. liiiiillilllS : Antenner svagt incrasserade mot spetsen. Tarsernas sista led lång med stai-ka klor. l:a Oriippeu IRACTICORMA. Hufvudet litet; indraget i thorax. Antenner brutna (fig. 1. e) korta, räcka ej till basen af thorax, skaftet långt, något bågböjdt, klubban skarpt afsatt, rundad, med 3 tätt slutna leder. Benen äro retractila och kunna upptagas i fördjup- ningar på bröstets sidor. Af denna grupp, som innefattar endast ett slägte, hafva vi i Skandinavien nära 50 species. 40. Cfeuus MISTER. Svartbill . Thorax sluter omedelbart intill elytra, är föga rörlig, med kantade sidor. Elytra äro afhuggna i spetsen, så att de 2 sista ventral-segmenterna blifva blottade. Tibierna hoptryckta, taggiga. Alla höfter vidt åtskilda i medellinjen. Prosternum merendels i midten framdraget, betäckande strupen. Kroppen är hård, glänsande, sällan metallisk, oftast svart lik- som lackerad, af en nästan qvadratisk form, föga kullrig. De flesta 39 arterna lefva i spilhiing eller cadaver, några förekomma i utsipp- rande saft eller under barken af träd. a) Kroppen aflangt fyrkantig, med parallela sidor. Pannan plat- tad eller insänkt. Vistas under barken af träd. 1. H. (lv})l(i7Uitiis: Platt, svart, elytra med 5 strimmor, den innersta knappt nående öfver midten. L. 1 ^\^ lin. Ej silllsynt. 2. H. angttstattis: Mera långsträckt, något kuUrig, svart elytra med 6 strimmor de tvenne inre afkortade. L. 1 ^j^ lin. Ej säll- synt under barken af bai-rträd. 3. H. flavicornh: Aflång, svart, antenner gula, ben beckröda. elytra tätt puncterade med några korta strimmor näi-a sidokanten. L. 1 lin. Allmän. aa) Ki'oppen bredt oval eller nästan qvadratisk. Vistas i spill- ning, kadaver och utsipprande trädsaft. h) Thorax inom sidorna med en strimma, som löper parallelt med sidokanten. 4. H. tmkoJor: Syai't, elytra med 3 ej aibrutna strimmor, framti- bierna 3-tan^ade. L. 3 — 3 ^/j lin. Ej sällsynt i spillning. 5. H. hninncns: Svad;, elytra med 5 hela strimmor, framtibierna 6-tandade. I/.' 3 lin. Allmän med föregående. l)b) Thorax saknar strimma inom sidokanten. 6. H. xmrpwasccns: Svart, elyti'a med 5 strimmor, i midten med en mer eller mindre tydlig brunröd fläck. L. 2 lin. Allmän i spillning. 7. H. carhonarius: Svart, framtibier mångtandade, elytra med en puncterad grop på den inböjda sidokanten. L. 2 lin. Allm. 8. H. ccnms: Bronsfargad, tätt punkterad, sldfvan af thorax och en dubbel fläck på elytra glänsande glatta. L. 2 lin. Ej säll- synt i spillning på sandmarker. 2:a Gruppen INEfROPHAOA. Antenner räta, ej brutna, skaftet kort, oftast dilateradt. Benen sällan retractila. Tibier taggiga eller obeväpnade. Kroppen merendels hårig. Lefva af multnande djur- eller växtämnen. 41. tieuus NECROrHORlS. Dödgräfvare . l--'^ t- -e^/^V rt V-J- •*+ Hufvudet med tydlig hals, stora ögon, munskölden tyd-* ligt afsatt. Antenner 10-ledade, med 4-ledad klubba. Scu- tellen mycket stor. Elytra afstötta i spetsen. Tibier taggiga," på utsidan i spetsen utdragna i en kort törne. Prosternum saknar utsprång bakom frambenens höfter. Abdomen sam- mansatt af 7 fria ventral-segmenter (fig. 42). 40 Ki-oppen stor, elytra ofta med 2 orangegula tvärband. De 8 Skandinaviska arterna vistas på cadaver, som de vädra på långt håll och nedgräfva i jorden och hvarpå honan lägger ägg, så att de ut- kläckta larverna genast kunna finna sin föda. a) Elytra svai-ta. 1. N. humator: Svart, autennkluh- ban rödbrun. L. 8 — 10 lin. Ej sällsynt i Skåne. aa) Elytra med två orangegula tvärband. .2. N. vespiUo: Baktibier krokiga, an- teunklubban gul, framkanten af thorax gulhårig. L. 6 — 8 lin. Allmän, (fig. 42). 3. 'N.vcsti gator: Baktibier raka, an- tennklubban gul, thorax na- ken. L. 6 — 8 lin. Allmän. -4. N. morHwrtmi: Baktibier raka, anteunklubban svart. L. 5 — 6 liiii ,\- -^ ii' med 2 hvita band, vad basen röda, benen bruna, tarserna rost- röda. L. 3 lin. Allmän på nyfäklt fur- och grantimmer. 48. «enus CORYNETES. ^;r''' ;'■/ • .•■-'■'-^/•^^^. Palper trådlika. Thorax nästan transversel. Kroppen aflång, nästan cylindrisk, långhårig, metallblå eller grön, glänsande. Tarserna skenbart 4-ledade. Lefver på cadaver. 1. C. violaccus: Cyanblå, med skiftning i grönt, elytra grofstrimmigt puncterade, benen svartgröna. L. 2 lin. Allmän. 49. Geuiis SCYDM/ENIS. Maxillar-palperna långa. Thorax och elytra sakna in- tryckt sidolinja. Antennerna temligen långa, tilltjocknande emot spetsen. Benen långa med klubblika lår. Elytra ej strimmiga. Kroppen aflång, liten, gleshårig. Vistas på fuktiga ställen un- der nedfallna löf, mossa o. d, 1. S. hirficoJlis: Svart, glänsande, thorax ragghårig, framtill afsmal- nande, elytra gleshåriga. L. ^/^ lin. Ej sällsynt i skogar un- der nedfallna löf, på sänka ängar. 50. Geuus SCAPIIIDIIM. Thorax med intryckt sidolinja, slutande tätt intill elytra. Dessa äro fint puncterade, afstötta i spetsen. Benen långa, spensliga. Kroppen liten, glänsande, utan behåring. Lefva endast i trädsvampar. 1. S. agarichmm: Äggrund, svart, antenner och ben rödgula, elytras spets beckfärgad. L. ^/g lin. Allmän i trädsvampar. 2. S. 4-mact(lah(m : Äggrund, svart, elytra med 2 stora röda fläckar, scutellen fri. L. 2 lin. Ej sällsynt i Skåne. 51. «euiis PHAIACRIS. Kroppen liten, oval eller äggrund, ganska kullrig, glän- sande utan behåring. Thorax och elytra med intryckt sido- 44 linja. Anteunklubbaii långsträckt. Benen korta, tibierna ej taggiga, 4:e tarsleden dold i den 3:es flik. Vistas i blommor. ^12^ 1. P. corruscKs: Oval, svart, elytra med blott en suturalstrimma. L. 1 lin. Allmän på blommor, öfvervintrar under barken af löfträd. 2. P. cenens: Äggrund, bronsfärgad, på undre sidan svart, elytra med 2 strimmor invid suturen. L. 1 lin. Allmän med före- gående. 52. CieuMs ENGIS. Kroppen aflång, glänsande utan bebåring, föga kullrig. Antennklubban 3-ledad, rundad, perfolierad. Thorax nästan quadratisk. Elytra ej strimmiga. Vistas i svampar. a) Palpernas slutled äggrund, spetsen snedhuggen. 1. E. humeralis: Svai-t, glänsande, antenner, ben, thorax samt en ptinct vid skuldran röda. L. 1 lin. Allmän. aa) Palpernas slutled yxlik. (Triplax). >2 2. E. russica: Eoströd, antenner, elytra, bröst och scutell svarta. L. 2^/2 lin. Ej sällsynt i trädsvampar. 3. E. (Enea: Roströd, antenner svarta, elytra blågröna. L. 1 ^/j lin. Ej sällsynt. 53. deuus NITIDUIA. Palper trådlika. Antenner korta med 3-ledad, skarpt af- satt klubba. Thorax på sidorna kantad och utplattad. Elytra sällan strimmiga merendels med utplattad sidokant, hela eller i spetsen afstötta. Benen ej retractila, tibierna stundom i spetsen tintandade. Abdomen sammansatt af 5 ventral-seg- menter. Kroppen merendels liten och linhårig, sällan metallisk, oftast plattad. De vistas på blommor, under bark eller i utsipprande träd- saft och på cadaver. Öfver 50 arter tillhöra Skandinavien. a) Kroppen aflångt fyrkantig, glänsande, utan behäring. LefVa i saft. (Ips.). 'f/i 1. N. 4-pustnlata: Svart, elytra med 2 rödbruna fläckar, den främre 3-flikig. L. 2 lin. Allmän. 2. N. i-jnmctafa: Svart, elytra med 2 äggrunda fläckar. L. 2 lin. Allmän. 3. N. 4-nofafa: Svart, sidorna på thorax puncterade; antenner, tar- ser och elytra bruna, dessa med 2 blekgula fläckar. L. 2 lin. Ej sällsynt. aa) Kroppen oval, mer eller mindre hårig. b) Elytra af huggna i spetsen. Abdomens 2 sista dorsal-segmenter obetäckta. Vistas på blommor. (Catheretes). 4. N. Urticce: Svart, med svag metallglans, starkt puncterad, bak- 45 hörnen af thorax i^undade, antenner och ben röda. L. ^j.^ lin. Allmän på nässlor. 5. N. pidicaria: Rostgul, bröstet brunt, ögonen svarta. L. ^/j lin. Allmän. hh) Elytra hela eller afstötta i spetsen, i detta fall är sista dorsal- segmentet blottadt. c) Sidorna af thorax starkt utplattade. fl) Ki"oppen temligen stor, oval. Elytra med ilera fina ribbor. Vistas på trädsvampar. (Pelfis). 6. N. ferrnfiinea: Brungul, utan behåring, elytra med ti fina ribbor. J/f ^ f'^ L. 4 lin. Ej siillsynt. (Id) Kroppen liten, bredt oval. 7. N. varia: Brungul, thorax ojemn och el}^:ra med svai-ta fläckar och linjer. L. 2 lin. Allmän i trädsaft. 8. N. sordida: Rostbrun, elytra otydligt brunfläckiga, skifvan på thorax gropig, på sidorna begränsad af en djup fåra. L. l^/^ lin. Ej sällsynt på cadaver. 9. N. colon: Föga kullrig, bredt oval, fint puncterad, pubescent, svartbrun; thorax baktill med 2 gropar, dess sidor jemte be- nen brungula ; elytra i spetsen och med teckningar på skif- van lergula. L. 1 lin. Allmän. 10. N. hijpushdata: Mattsvart, elytra med en rödbrun midtelfläck. L. 1 — 2 lin. Allmän på cadaver. 11. N. ohsciira: Mattsvart, antennrot och ben roströda. L. 1 — 2 lin. Allmän tillhopa med föregående. 12. N. ohsolcta: Roströd, gleshårig, elytras spets afstött. L. 1 lin. Allmän under barken af löfträd. 13. N. dcpressa: Rostgul, gleshårig, tätt och fint puncterad. el}i;ras spets knappt afstött. L. 1 lin. Allmän i blommor. cc) Sidorna af thorax ej starkt utplattade. Kroppen liten platt- kullrig. Elytra gleshåriga. Framtibier utåt bredare och fin- taggiga i spetsen. Vistas i blommor. (MeUgetJies). 14. N. cBnea: Metallblå eller grön, glänsande, elytras spets afstött. jyj~ j'-2 L. 1 lin. Mycket allmän på Cruciferer; gör stundom skada ^-'"''' på Raps. 15. N. riridescens: Grön, glänsande, nästan utan behåring, antenn- rot och ben gula. L. 1 lin. Allmän med föregående. 16. N. pedkuJaria: Temligen kullrig samt tätt puncterad, beklädd med en sidenskimrande pubescens; benen bruna. L. ^/^ lin. Allmän. .54. Geinis CRlPTOPHAfJlS. Antenner korta med 3-ledad klubba. Thorax nästan qua- dratisk, ej utplattad på sidorna. Scutelleu kort, i spetsen tvär- huggen. Elytra betäcka abdomen, utan strimmor. Benen korta, ej retractila, tibierna obeväpnade. 46 Kroppen liten, aflång, föga knllrig, hårig. Öfver 40 arter före- komma i Skandinavien, som lefva i ruttna svampar, blommor, under nedfallna löf på fuktiga ställen. a) Sidokanten af thorax tandad eller naggad. 1. C. cellaris: Brunröd, el}H;ra svartbruna, med rödbrun skulderfläck, sidorna af thorax 2-tandade, baktill naggade. L. 1 lin. All- män i affall vid sädeslador. 2. C. raricis: Svart, tätt beklädd med glänsande gulgråa hår, an- tenner och ben rödaktiga, sidorna af thorax fint naggade. L. 1 lin. Allmän i blommor af Sparganium. aa) Sidokanten af thorax enkel, ej naggad eller tandad. (Af om aria). 3. C. mesomelas: Äggrund, svart, gleshårig, elytra lergula, vid ba- sen bredt svarta. L. 1 V2 liii- Allmän vid stränder af åar och dammar. 4. C. fuscipes: Svart, oval, antenner och ben bruna. L. ^j^ lin. Ej sällsynt. JT,'^ 3:e Ciruppen A9IPHIBIA. Antenner räta, oftast oregelbundna (fig. I. k). Hiifvudet indraget i thorax. Benen mer eller mindre cilierade. Kroppen oftast aflång, kullrig medelmåttig. Vistas i vatten eller slamm. 55. Oeuiis GYRINUS. Hvirfvelbill. Antenner kortare än hufvudet, tjocka. Ögon 4. Elytra i spetsen afstötta, punctstrimmiga.. Benen äro danade till sim- fötter. Kroppen oval, metallisk, utan behåring. De 5 Skandinaviska arterna ses redan tidigt om våren i smärre floc- kai' tumla omkring på vattenytan i stillastående eller långsamt rin- nande vatten ; föra en luftblåsa med sig under vattnet , då de dyka. 1. G. natafor: Metallsvart, på un- dra sidan bronserad, elytras invikna sidokant och benen röda. L. 2 ^/^ bn. Allmän, (fig. 44). G. marhnis: Metallsvart, på un- dre sidan bronserad, benen röda, elytras invikna sido- kant bronsfärgad. L. 2 lin. Allmän. Fifr. 44. (V,) Gyrinus natator:, antenner korta, tjocka med andra leden öronformig; framben rof-fötter, länga; elytra med lina punct- rader, i spetsen afstötta, ej betäckande anus. 47 56. fiemis PARNIS. Jf, ;?v V v,^.,^c'' u J/J. ■■•.,. Hufvudet med tydlig hals, fritt utstående, stort. An- tenner raka fastade i pannans framkant. Labrum djupt ut- skuren i midten. Thorax på sidorna kantad. Elytra puncte- rade. Framhöfter stora, kegellika. Tibier taggiga. Kroppen stor eller medelmåttig, ofta metallisk. a) Hufvud och thorax merendels tätt puncterade. Framtibier emot spetsen dilaterade, jemte låren grotVa. 1. S. maxiJlost(s: Svart, elytra och abdomen med svartfläckiga gråa 40 tvärband, buksidan hNntaktig. thorax i midten glatt. L. 6 — 8 lin. Allmän under tång och cadaver. 2. S. mitrimfs: Skäckig af bruna och gråa hår, svagt metallglilnsande, benen svarta, antennrot lergul. L. 4 lin. Allmän i spilluing. 3. S. (vncocephalus: Svart, hufvud och thorax bronserade, glänsande, elyti"a och tai'ser brunröda, abdoraen med 5 askgrå strimmor. L. 6 lin. Allmän under mossa. 4. S. snhpunctatKS : Svart, hufvudet äggrundt jemte thorax gliin- sande, nästan kala, ej tätt puncterade med glatt midtel-linja ; elytra och abdomen svarta. L. 6 lin. Ej sällsynt under mossa. 5. S. erythropterus: Svart, matt fiuhårig, antenners bas och spets, elyti'a och ben röda, scutell guldgul. L. (5 — 7 lin. Allmän, (tig. 45). aa) Hufvud och thorax glänsande med glesa puncter, som på thorax oftast äro ordnade i 2 dorsal-linjer. Fram- tibier smala, lineära. b) Skifvan af thorax utan puncter, 6. S. splcndcns: Svart, elytra metallgröua, hufvudet bredt. L. 4 — 5 lin. Allmän i spillning. Fig. 45. Rödvingad Staphylin (Sta- phylinus erythropterus). 7. S. laminatus: Svart, hufvud och thorax bronsgröna, polerade. L. 4 lin. Allmän. hl)) Skifvan af thorax med 2 — H puncter i hvarje rad. 1) Serierna på thorax bestående af 2 — 3 puncter. (Quedms). 8. S. trisfis: Svart, antenner och ben beckröda, ögon stora, scutellen glatt; pannan med 6 puncter emellan ögonen. L. 4 lin. Ej sällsynt under stenar och mossa. 9. S. molocMnus : Svart, mun, antenner och ben bruna, elytra brun- röda, scutellen puncterad. L. 4 lin. Ej sällsynt. 10. S. variabilis: Svart, glänsande, hufvudet nästan äggrundt, ögon ej stora ; thorax på sidorna rundad ; scutellen slät ; elytra punc- terade, svarta eller röda. L. 3 — 4 lin. Ej sällsynt under bar- ken af träd, under mossa och stenar. 11. S. lavigatiis : Svart, glänsande, sidenskimrande, antennrot, ben och segment-kanter roströda ; elytra ej håriga, släta, brunröda. L. 3 lin. Ej sällsynt under granbark. 12. S. impressus: Svart, glänsande, elytra nakna, rödkantade med 3 punctrader ; abdomen blåskimrande med roströda kanter. L. 3 lin. Ej sällsynt i spillning. 13. S. mauro-rufus: Svart, glänsande, antenner och ben brungula ; elytra mörkbruna med starka puncter ; ögon stora, ovala. L. 3 lin. Ej sällsynt vid sjö- och hafsstränder. 14. S. attenuatiis: Svartbrun, antenner korta och ben gula, elytra 4 50 matta fiut puncterade ; ögon mj^cket stora, scutellen puncterad. L. 2 ^/j lin. Allmän under mossan på fuktiga ställen. 2) Serierna på thorax bestående af 4 puncter. 15. S. anetis: Svart, elytra bi'onsgröna, hufvud kretsrundt. L. 3 — 4 lin. Allmän i spillning. 16. S. niiidus: Svart, elytra röda, hufvudet kretsrundc. L. 4 — 5 lin. Ej sällsynt. 17. S. decorns: Svart, liufvudet äggrundt jemte tlioi'ax bronserade ; elytra fint nästan skrynkligt puncterade, matta; mun och seg- ment-kanter brunröda. L. 4 lin. Ej sällsynt i skogar under mossa och nedfallna löf. 18. S. polihis: Svart brouserad, hufvudet äggrundt, antenuskaftets undra sida gulaktig. L. 3 lin. Allmän i spillning. 19. S. marginatiis : Svart, hufvudet äggrundt, sidorna af thorax och ben gula. L. 3 lin. Allmän. 20. S. varius: Svart, glänsande, elytra metallgröna, vingar mjölk- hvita ; hufvudet smalt äggformigt. L. 2 ^/j lin. Allmän i spillning. 21. S. atratus: Bronsfärgad, starkt glänsande, hufvudet rundadt. L. 3 lin. Allmän på sumpiga ängar. 22. S. fimetarii(s: Svart, glänsande, elytra bronserade, medelmåttigt puncterade, benen lergula ; hufvudet bredt nästan kretsrundt. L. 2 lin. Allmän. 3) Serierna på thorax utgöras af 5 puncter. 23. S. hi])ustidatus : Svart, elytra baktill med en blodi'öd fläck, huf- vudet smalt, äggrundt, benen becksvarta. L. 2 — 3 lin. Allmän i spillning. 24. S. vernalis: Svart, glänsande, mun, antennrot och ben gula; hufvudet smalt äggrundt; thorax aflång. L. 2^1 ^ lin. Ej sällsynt på fuktiga ställen ; lefvande har den en angenäm roseulukt. 25. S. quisquiliarius : Svart, glänsande, anteunrot och ben brun- röda, elytra brungröna ; hufvudet ki-etsrundt. L. 2 lin. Ej sällsynt. 26. S. sanguinolentus: Svart, glänsande, elytras sutur blodröd, fram- höfter gula; hufvudet kretsrundt. L. 3 hn. Ej sällsynt under mossa i skogar. 27. S. opaciis: Svart, elytra med en brunröd strimma vid skuldran, framhöfter och anus smutsgula, hufvudet äggrundt. L. 2 lin. Allmän. 4) Serierna på thorax utgöres af 6 puncter. 28. S. micans: Svart med sidenskimmer, benen gula, hufvudet ägg- rundt. L. 2^/2 lin. Allmän på fuktiga ställen. 29. S. rirgo: Svart, tarser bruna, elytra ganska tätt puncterade, hufvudet äggrundt. L. 2 ^/j lin. Ej sällsynt under tång. 51 60. Geuus XANTIIOLmUS. Hufvudet aflång-t med smal bals. Antenner brutna, fa- stade i pannans framkant, skaftet långt. Tborax alltid med kantade sidor. Tibier taggiga. Kroppen långsmal, medel- måttig, oftast metallglänsande. Vistas under multnande ve- getabilier. 1. X. ochraceiiS: Svart, antenuer och ben bruuröda, elytra punct- strimmiga, bruna, thorax med 8 — 12 puncter i hvarje dorsal- serie. L. 2 ^j^ lin. AUmäu. 2. X. tricolor: Beckbrun, elytra glest puncterade jemte ben gula, thorax röd, baktill svart. L. 3 lin. Ej sällsynt under mossa. 3. X. longicejJS: Svart, mun, antenner och ben roströda, elytra bruna, thorax med 12 — 16 puncter i hvarje dorsal-serie. Allmän. 4. X. lenttfs: Svart, mun, antenner, elyti'a och ben gula, thorax med 7 — 8 puncter i hvarje dorsal-serie. L. 2 ^j^ lin. Ej sällsynt under barken af barrträd. 5. X. pilicornis: Svartbrun, thorax med 2 puncter i hvarje dorsal- serie, antenner något tjockare mot spetsen. L. 2 lin. Ej sällsynt under barken af löfträd. 61. Geuus PJ5DERIS. Antenner raka, trådlika. Maxillar-palpernas slutled myc- ket liten, nålformig, näst sista stor uppsväld. Elytra utan sidolinja. Tibier håriga. Kroppen medelmåttig långsmal, sällan metallisk. Vistas på fuktiga ställen. a) Fjerde tarsleden flikig. Thorax ej kantad på sidorna. Låren spolformiga. 1. P. riparius: Röd, hufvud, abdomens spets, bröst och knä svarta; elytra blåa starkt puncterade. L. 3 lin. Allmän vid stränder af sjöar och åar. aa) Fjerde tarsleden ej flikig. Thorax kantad, på sidorna tätt punc- terad, med glatt median-linja. Framlåren grofva. (Latlirohmm). 2. P. eIongah(s: Svart, antenner, ben och elytras spets rödgul, tho- rax aflångt-fyrkantig, tätt puncterad med en glatt linja i midten. L. 3 lin. Allmän. 3. P. qnadrah(s: Svart, thorax nästan quadratisk, temligen starkt puncterad, hufvudet nästan rundadt. L. 2 lin. Allmän. 4. P. fracticornis: Svart, glänsande, antennskaftet mycket långt, klubblikt. L. 21/2 lin. Ej sällsynt. 62. (ieniis STEMS. Hufvudet bredt med stora utstående ögon. Antenner räta i spetsen klubblika, fastade på pannan. Thorax tätt puncte- rad, med aftrindad sidokant. 52 Kroppen liten långsträckt, svai-t, finhårig, sällan med svag bly- glans. Alla arterna, omkring 50 Skandinaviska, vistas på fuktiga ställen. a) Elytra med en rödgul droppfläck i midten. 1. S. hlgtiiiatiis: Svart, gulhårig, tätt puncterad, pannan insänkt med otydlig midtelköl. L. 2 lin. Allmän på sandiga stränder af sjöar och åar. cm) Kroppen svart enfärgad. h) Benen svarta. 2. S, Juno: Svart, starkt puncterad, palper vid basen gula, abdomen kantad, pannan med 2 svaga insänkningar. L. 2 lin. Allmän. M)) Benen alldeles eller till en del gula. 3. S. omlahts: Svart, Ijusliårig, fint puncterad, antenner blekgula med svart skaft, benen gula med svarta knän. L. 2 lin. AUm. 4. S. tarsalis: Svart, silfverhårig, tätt puncterad, palper, tarser och antenner gula, dessas skaft svart, abdomen okantad. L. 2 lin. Allmän. 5. S. Mnotafus: Svart, med silfverhvita fina hår, antenner i midten och palpernas bas rostgul; thorax med en grop vid hvarje sida; abdomen finkantad. L. 2 lin. Ej sällsynt. 63. «eiiiis ALEOCHARA. Hiifvudet litet, merendels insäiikt i thorax. Ögonen små, ej utstående. Antenner fastade nedtill vid ögats inkant, raka. Thorax med kantade sidor, oftast transversel. Elytra ej punct- strimmiga, med aftrindad sidokant. Tibier ej taggiga. Kroppen liten, ofta nästan microscopisk, svart eller brun, nästan alldrig metallisk, merendels enfärgad. I Sverige förekommer nära 200 arter, hvilka vistas i spillning, ruttna svampar, under upplösta växtämnen, oftast på fuktiga ställen, någongång i myrstackar. a) Hufvudet fritt utstående med tydlig hals, nästan klotrundt. Tho- rax hjertlik. 1. A. sulcata: Svart, glänsande, benen gula, thorax med fåror långs midten. L. 1 lin. Allmän på fuktiga ställen. aa) Hufvudet insänkt och smalare än thorax. h) Thorax nästan lika lång som bred. 2. A. hmulata: Rödgul, hufvud, elytras yttre spets och abdomen med ett bälte före spetsen svarta. L. 2 lin. Allmän i svampar. 3. A. dongatnJa: Svartbrun, något matt, thorax med en liten grop i midten framför scutellen. Abdomens spets och ben gula. L. 1 ^/j lin. Mycket allmän på fuktiga ställen. ht) Thorax bredare än lång. 4. A. sociaUs: Svart, fint puncterad, ben och elytra med ett snedt band gula. L. l^/j lin. Allmän i svampar. 53 5. A. Ftmgi: Svartbrun, thorax oqIi elytra afsmalnande emot spet- sen, antenner och ben lergula. L. 1 lin. Mycket alhnän på fuktiga ställen. 6. A. »ann: Beckbrun, antenner, ben, sidobrämet på thorax, elytra och abdoniens bas blekgula. L. 1 lin. Allmän i svampar. 7. A. ftisvipcs: Svart, glänsande, benen bruna, elytra gula med bas och sidokant svarta, antenner korta, nästan spolformiga. L. 2 '/j lin. Allmän på cadaver. 3:a Ciruppen OXYPORIDA. Elytra med en intryckt linja antingen på sidokanten eller den på bröstet invikna delen. HutViidet oftast utan hals in sänkt i thorax. 64. Ccims OXYPORIS. Hufvudet stort, med framsträclvta mandibler. Antenner korta, tilltjocknande emot spetsen. Labial-palpernas slutled yxlik. Thorax ej kantad på sidorna, glänsande. Elytra med en intryckt linja på epipleura, Abdomen grofkantad. Tibier håriga. 1. o. riifus: Svart, glänsande, nästan utan behåring, thorax och 7 ■/ abdomen röda, dennes spets svart, elytra svarta med röd skul- ' »^ derfläck. L. 3 lin. Den enda Svenska arten är ej sällsynt i ruttna svampar. 65. GeiiHs TACIIYPORIS. Hufvudet litet, utan hals insänkt i thorax. Antenner nästan trådlika. Thorax med kantade sidor, oftast utan be- håring, glänsande. Elytra skarpkantade. Tibier taggiga. Kroppen liten, olikfärgad, afsmalnande mot spetsen. De vistas mest på fuktiga ställen under mossa, nedfallna löf, i spillning o. d. a) Palpernas slutled liten nålformig. 1. T. chrysomelimis: Svart, thorax, ben och antennrot gula, elytra röda, basen och en skulderfläck svai'ta. L. 1 ^/j lin. Allmän. 2. T. analis: Gul, ögon, antennspets, bröst, anus och elytras bakre hälft svarta. L. 1 ^/j lin. Allmän. 3. T. marginatns: Svart, antenner, ben och sidorna af thorax ler- gula ; elytra rödgula, basen och skuldran svarta. L. 1 ^/^ lin. Allmän. 4. T. pnhescens: Kullrig, med sidenskimrande pubescens, brun, an- tenner och ben rödgiila ; elytra rödbruna. L. 1 ^/j hn. Ej sällsynt i murkna stubbar. 54 aa) Palpernas slutled tillspetsad, längre än nästsista. (Tachinus). 5. T. rtifij^cs: Becksvart, antenner bruna, ben och elytras bakkant rödaktiga. L. 2 lin. Allmän i spillning. 6. T. ^nilhfs: Beckfärgad, glänsande, kal, antennskaft och ben röd- gula; elytras bakkant roströd. L. 2^/2 lin. Temligen allmän. 7. T. Silphoides: Svart, borden på thorax jemte ben blekgula, ely- tra gula, bakkanten och en strimma långs midten svarta. L. 1 ^/j lin. Ej sällsynt. 8. T. atricapillus: Röd, hufvud, bröst, scutell och abdomens spets svarta; elytra svartblåa med en månfläck vid skuldran och bakkanten blekgul. L. 2 lin. Allmän i ruttna svampar. 66. Genus OMALIll. Hiifvudet merendels smalare än thorax och med tydlig hals, oftast med 2 oceller i midten. Thorax merendels med gropar i midten. Elytra skarpkantade, något längre än brö- stet. Abdomen med utplattad sidokant. Kroppen liten, plattad, gleshårig eller naken. De vistas oftast på fuktiga ställen under multnande vegetabilier, blommor, svam- par o. d. a) Antenner ganska långa trådformiga. Hufvudet ej märkbart smalare än thorax. Mandiblernas spets skjuter öfver labrum. (Antlwphagus). 1. O. caraboides: Rödgul, hufvud och abdomens spets svartbruna. L. 2 lin. Ej sällsynt. aa) Antenner kortare, i spetsen incrasserade. Hufvudet smalare än thorax. Mandiblerna korta, ej öfverskjutande labrum. b) Elytra betäckande större delen af abdomen. 2. O. BanuncuU: Svart, antennrot och ben gula, elytra brungula. L. 1 lin. Allmän på Ranunculaceer. bh) Elytra obetydligt längre än bröstet. 3. O. rivulare: Svart, antennrot och ben röda, elytra bruna, thorax med 2 böjda gropar i midten. L. 1 ^/j lin. Allmän vid stränder. 4. O. äeplanatum: Rödgul, skifvan af thorax, hufvud och abdomens ryggsida svartbruna. L. 1 lin. Allmän vid sädeslador. 67. Geims OXYTEIUS. Antenner brutna, skaftet långt. Pannan utan oceller. Elytra med en intryckt linja under sidokanten. Elytra knappt längre än bröstet. Abdomen grofkantad. Tibier merendels taggiga. Tarser korta, sista leden lång. Ki'oppen liten, långsträckt, jemnsmal, färgen oftast svart, naken 55 eller finliårig. De lefva i spillning, utsipprande trädsaft och på Siiuka äugar. a) Kroppen nästan cylindrisk; thorax med fåra i midteu. 1. O. fracficornis: Svart, gleshårig, antenner och ben rödgula, thorax starkt pancterad. L. 1 »/^ lin. Allmän på fuktiga ställen. 2. O. inorsitans: Svart, utan behåring, tibier och tarser gula, huf- vudet stort, thorax kort nästan halfcirkelformig. L. 1 — 1 ^/j lin. Allmän i spillning. aa) Kroppen plattad, ofta utan behåring, thorax med Ijågbcijda gropar eller fåror. 3. O. carinatits: Svart, benen brungula, thorax på sidorna finnag- gad, med 3 fåror i midteu. L. 2 lin. Allmän i spillning. 4. O. x)icei(s: Svart, antennrot, elytra och ben gula, thorax med 3 gropar på skifvau. L. 2 lin. Allmän i spillning. 5. O. ccelatiis: Svartbrun, finliårig, ben och anus rödgula, elytra bruna, thorax med 2 gropar i midten. L. 1 ^j^ lin. Allmän i spillning. HETEEOMERA. Familjen TAXICORMA. Maxillernas insida saknar tand. Antennerna korta, perl- snolika eller kliibblika. Thorax med kantade sidor. Ving- skalen med afrimdad spets, oftast strimmiga. Kropp pu merendels koi-t, undersättsig, starkt kidlrig, utan be- håring, medelmåttig eller liten, färgen oftast brun eller svartaktig. Larverna hafva 6 bröstfötter, kroppen merendels långsträckt, trind. De lefva till större delen i ruttna svampar eller under barken af ti-äd. Mer än 50 arter tillhöra vår Fauna. Ofversigt af Slägten. Diaperis: Antenner småningom tjockare emot spetsen. Kroppen kort, höghvälfd (tig. 46). AlftisotOina: Antenner i spetsen klubblika. Thorax transversel. Kroppen äggformig. Hypopllloeus: Antenner ifrån 4:e leden klubblikt incrassei-ade. Thorax åtminstone lika lång som bred. Ooletopliag^Uli : Antenner tilltjocknande emot spetsen. Thorax kort, urbräddad i framkanten. Kroppen aflåug, matt. 68. fteniis IMIPERIS. Antenner småningom tilltjocknande mot spetsen. Thorax dubbelt så bred som lång. Elytra piinctstrimmiga, med gula tvärband eller nästan enfärgade. 56 ^l^:^m Fig. 46. Diaperis Boleti. Kroppen medelmåttig högvälfd, bredt oval, glänsande utan behåring. Lefva i svampar. 1. D. Boleti: Svart, 2 taggiga band ocli spetsen af elytra gula. L. 2 ^j^ lin. Ej silllsynt i trädsvampar (fig. 46). 2. D. hmnorrlioidalis: Aflång, rödgul, elytra svarta , i spetsen rödgula , lijessan hos hannen med 2 horn- utsprång. L. 3 lin. Ej allmän i sydligare Sverige. 69. Geuiis 4NISOT014. Antennerna med skarpt afsatt klubba. Thorax träns versel. Elytra merendels strimmiga. Kroppen kullrig, oval eller nästa,n klotrund. Omkring 30 arter finnas i Skandinavien, hvilka lefva i ruttna svampar eller fornade trästubbar. 1. A. äbdominaJis: Halfrund, svart, glänsande, undra sidan brun- röd, elytra med regelbundna puuctstrimmor och nästan släta mellanrum. 2. A. ferrnginca: Nästan äggrund, brungul, elytra med starka puuct- strimmor, tibier taggiga. L. 1 lin. Ej sällsynt. 3. A. seminulnm: Nästan klotrund, svartbrun, på undra sidan röd- aktig, antennklubban 3-ledad, elytra endast med en afkortad sutural-strimma. L. ^/^ lin. Ej sällsynt i svampar under bar- ken af barrträd. 70. Geniis HVPOPIILOEUS. Antennernas 7 sista leder bildande en Långsträckt klubba. Thorax åtminstone lika lång som bred. Elytra puncterade eller strimmiga. Kroppen långsträckt, nästan cylindrisk. Vistas under barken af såväl löf- som barrträd. 1. H. castancus: Kastaniebrun, tätt puncterad, thorax aflångt fyr- kantig, elytra fint punctstrimmiga. L. 3 lin. Ej sällsynt im- der barken af bok. 2. H. Pini: Roströd, glest, mycket fint puncterad, thorax nästan quadratisk. L. 1 ^/j lin. Ej sällsynt under barken af barrträd. 71. Geuus BOIETOPHAGUS. 1' * /^ ^ t/ . 'fe Antenner "incrasserade emot spetsen. Thorax kort, ur- bräddad i framkanten. Elytra med smala ribbor. Kroppen aflång, matt. Vistas endast i ruttna svampar. 1. B. crcnahfs: Svart, matt, thorax med finnaggad sidokant. L. 2 lin. Ej sällsynt. 57 lauiiljen STE^FXVTRA. Maxillernas insida saknar tand. Ögonen oftast njurlika. Antenner tiådlika eller sågade, ej korta. HutViidet utan bals, oftast nedböjdt, till endel betäckt af tborax. Elytra tillspet- sade eller afstötta. Tarsernas nästsista led oftast flikig. Kroppeu fiuhårig , liten eller medelmåttig. Larverna lefva i svampar eller mui-kna trästammar. Imagines träffas på vexternas blad och blommor ellei' under barken af träd, men förekomma i allmänhet sparsamt. Ofver 50 arter fumas i Skandinavien. Öfversigt af Slägten. Iflordella: El^-tra starkt afsmalnande emot spetsen, ej strimmiga. Hufvudet nedböjdt. Antenner sågade eller trådlika. Benen långa, hoptrj^ckta (fig. 47). Oodeiliera : Elytra betäckande abdomen, oftast med 3 upphöjda linjer. Hufvudet lutande. Antenner temligen långa, trådlika. HctlloiaieilUIS : Elytra starkt afsmalnande emot spetsen. Antenner lastade vid ögats inkant. Benen långa, tibier med starka sporrar, tarsernas nästsista led ej flikig. IJirCciea : Maxillar-palper sågade. Ögon njurlika. Kroppen aflång. Cistela: Antenner fastade bakom mandiblernas bas. Ögon njur- lika. Elytra strimmiga, betäcka abdomen. Tarsernas klor sågade. 72. Oeniis ^ORDELLi. Bitare. Hufvudet starkt nedböjdt, litet. Antenner trådlika eller sågade. Thorax med bakkanten läggande sig öfver elytras bas. Elytra afsmalnande mot spetsen, ej strimmiga. Benen långa, comprimerade. Kroppen långsträckt, med nästan kölformig buksida, glänsande gleshång. De lefva på blommor eller i trädsvampar. a) Antenner sågade. Elytra betäcka ej abdomens spets. 1. M. fasciafa: Svart, eljii-A med 2 hvit- ^T// 2^/ S^'^^ fläckar. L. 2 ^/^ lin. Temligen ■-'^' sällsynt (fig. 47). 2. M. aculeafa: Svart., med fin siden- skimrande behåring. thorax trans- versel, sista ventral-segmentet ke- gelformigt utdraget. L. 2 lin. Ej sällsynt på blommor. aa) Antenner trådlika. Elytra betäcka abdomen. (Anaspis). 58 3. M. f rontalis: Svart, mun, panna, anteunrot och .framben gula. L. 1 ^/j lin. Allmän. 4. M. tlioracia: Svart, hufvud, thorax antennrot och framben gula. L. 1 ^/j lin. Allmän. 5. M. flava: Gul, bröst och abdomen svarta, elytras spets bi*un. L. 1 ^/j lin. Lika allmän som båda föregående arter. 73. fieuHs OEDEMERA.X^^f ^ yf^^^ W^" Hufvudet lutande, thorax på sidonia ej kantaid, afsmal- nande mot basen. Elytra med 3 fina upphöjda linjer, ej strim- miga, betäckande abdomen. Kroppen jemnsmal, oftast metallisk, gleshårig. Lefva på blommor. 1. O. flavescens: Svartgrön, thorax med djupa gropar, elytra ler- gula, spetsiga, gapande ; hannens baklår tjocka. L. 2 lin. Allmän. 2. O. lurida: Blågrön, elytra något tillspetsade, baklåren enkla hos båda könen. L. 2 lin. Allmän. 74. Genus HAllOMENrS. Hufvudet starkt nedböjdt. Antenner fastade vid ögats inkant, oftast tjockare i spetsen. Thorax ej afsmalnande emot basen. Elytra tillspetsade, ej strimmiga. Bakhöfter skiflika. Kroppen långsträckt med starkt kullrig buksida, 1. H. niicans: Brun, sidenhårig, finskrynkligt puncterad, ben och kroppens undre sida rostgula, antenner nästan klubblika. L. 2 ^/j lin. Ej sällsynt i trädsvampar, gör snabba språng med bakbenen, så att den är svår att fånga. 75. CeuHs DIRCiUA. Antenner nästan trådlika, 2:a leden liten. Maxillar-palper sågade. Thorax ej kantad på sidorna framtill, med 2 basal gropar. Bakhöfter ej skiflika. Tibier med tydliga sporrar, längre än låren. Kroppen aflång, medelmåttig, finhårig. 1. D. Icevigafa: Mörkbrun, brunhårig, elyira tätt puncterade; thorax kort med en basalgrop på hvarje sida. L. 3 lin. Ej sällsynt un^er barken af granträd. 76. Geuus CISTEIA. Hufvudet äggrundt, lutande. Antenner längre än thorax, fastade bakom mandiblernas bas. Sidorna af thorax kantade. Elytra med något otydliga strimmor, betäcka abdomen. Kroppen aflång, ej högt kullrig, finhåi"ig. Vistas på blommor. Y f'~l' C. siilpliwca: Svafvelgul, antenner och tarser bruna. L. 3 lin. t^ff -■ Ej sällsynt i Skåne på Echium. 59 2. C. nnirina: Grågul, stundom svart, gråhårig, antennrot och ben gula. L. 2^/2 lin. Ej sällsynt. Familjen MELA80NA. Maxillernas insida med en liornartad tand. Hufvudet utan hals. Antenner lastade under pannans utvidgade sido- kant, perlsnolika, korta. Thorax oftast med kantade sidor. Abdomen saimnansatt af 5 ventral-segmenter, de 3 första hop- vuxna. Frambenens höfter klot- eller äggrunda, ej märkbart utstående. Kroppen stor eller medelmåttig, af en aflång fonn, ej starkt kullrig, oftast obevingad, merendels utan behåring, färgen nästan alltid svart. Larverna äro hårdskaliga, trinda med 6 korta bröst- fötter, glänsande, glatta, nästan utan behåring ; de vistas liksom imagines under barken af träd, på saudmarker eller under brädgolf i bryggerier etc. Omkring 16 arter förekomma i Skandinavien. Öfversigt af Slägten. Blapii: Elytra med utdragen spets. Kroppen kullrig (fig. 48). Ilelops : Elytra med afrundad spets. Kroppen medelmåttig, kullrig. Xeiiebrio: Elytra strimmiga. Kroppen plattkuUrig, aflång (fig. 49). Opatruill : Elytra med små knölar eller kornlika upphöjningar. Clypeus i spetsen utskuren. W> 77. Genus BLAPS. t , t , ,J Bobba. Dödsbud. : r*v>^.?V»^-^,X '"^^ Clypeus i spetsen ej utskuren. Thorax nästan quadra- tisk, med bakkanten läggande sig öfver basen af elytra. Dessa sammanvuxna med suturen, i spetsen utdragna; flyg- vingar saknas. Prosternum saknar utsprång bakom höfterna. Kroppen stor, starkt kulli^ig. Vistas i bagerier, källare, under golfbräder, på mörka ställen ; afsöndrar en obehagligt luktande vätska. Anses af vidskepligt folk förebåda dödsfall, då den visar sig. 1. B. niortisaga: Kolsvart, fint och spar- y samt puncterad, elytra med långt utdragen spets. L. 8 — 9 lin. Ej sällsynt (fig. 48). 2. B. ohhisa: Svart, thorax nästan trans- versel, elytras spets kort utdragen. L. 7—8 lin. Ej sällsynt. 60 78. Genus HEL0PS.J^/:3. >{. '2ina'tiky Elytra med afrundad spets, dess epipleura ej breda. Pro- sternum med kort utsprång bakom höfterna. Kroppen medel- måttig, kullrig. Vistas på sandmarker. 1. H. quisquUms: Äggiaind, svart, fiut puucterad, antenner och ben bruna, thorax bred med starkt rundade sidor. L. 3 bn. Allm. 79. Cieuiis TENEBRIO. ^ MjölbilL ■ • '/lJ^ r ^ 15. C. suJcirostris: Svart, tätt gråluddig; elytra med fina punct- _-— strimmor och sneda, hårlösa band; rostrum med 3 parallela }Ju.fl$ fåror. L. 5 lin. Ej sällsynt på sandmarker. 16. C. glaucus: Svart, med tät brungrå pubescens; elytra något till- spetsade, med djupa punctstrimmor och bågböjda, nästan hår- 70 lösa band; rostrum med midtelköl. L. 4 — 5 lin. Temligen allmän på sandmarker och Ljungbackar. 92. fieuus RIIYNCH ENIS. Kroppen aflång. Rostrum långt, oftast trindt och båg- böjdt. Antenner oftast fastade på midten eller närmare ba- sen af rostrum, skaftet aldrig nående bakom ögonen, som ofta äro aflånga eller ovala. Thorax på sidorna oftast flikigt utdragen, med en utskärning i bröstets framkant. El^-tra betäcka abdomen. Tarsernas klor ej tandade. a) Framhöfter hopstående. Baklåren ofta utan tand på undre sidan. h) Rostrum temligen tjockt, bågböjdt. Antenner fastade nära spetsen af rostrum. 1. R. Åhidis: Beckbrun, med hvitgula hår, rostrum tjockt, elytra ^ / ^ med temligen fina strimmor och fläckband af ockragula hår. /"''^ L. 5^/2 lin. Allmän på barrträd. Är en bland de skadligaste insecter för barrträden, i det den af biter knopparne, sönder- gnagar barken, hvarigenom träden blifva svaga och banar väg för de skadliga Trägnagarne Tomicus och Hylesinus. 2. R. Polygoni: Svart, thorax på sidorna rundad med 3 hvitaktiga linjer; elytra med askegx-åa och bruna hårfjäll, 3 förkortade svarta linjer och suturen liksom tandad af alternerande svarta hårfjäll. L. 3 lin. Allmän. Larven förpuppar sig i en gies- 'maskig cocong på bladens undre sida. 3. R. Miles: Svart, med täta gråa fjäll och hår, rostrum temhgen kort, bågböjdt ; thorax kullrig, rundad på sidorna ; elytra med nästan hårlösa bruna puncter. L. 3 lin. Ej sällsynt. 4. R. Bumicis: Svart, med runda glänsande gråhvita fjäll, rosti'um något tjockt, thorax med 2 bruna linjer. L. 3 lin. Allmän på bladen af Rumex crispus o. a. a. 5. R. nigrirostris: Svartbrun, antenner och ben rödgula ; rostrum medelmåttigt, utan behåring, thorax knappt bredare än lång med 3 gröna linjer; elytra med gröna hårfjäll. L. 2 lin. Ej sällsynt. 6. R. Alismatis: Svart, brokig af gråhvita hårfjäll, rostrum nästan rakt, thorax med en intryckniug inom sidokanten, tibier båg- böjda, lergula. L. 1 ^/j lin. Allmän på Alisma plantago. hb) Rostrum cylindriskt eller trådlikt. Antenner på midten af rostrum. (ÄntJiononms). 7. R. j^araplecticus: Långsträckt nästan cylindrisk, mjöbg af grå- > <^Q gröna fjäll, elytra uddspetsade. L. 4 lin. Ej sällsynt på Phellan- 7'" drium, Sium och andra Vatten-Umbellater. 8. R. Lemnce: Aflång, svartbrun, antenner och ben beckröda, elytra med djupa punctstrimmor och gråhvita fläckar. L. Vj lin. Allmän på Lemna arter. 71 9. R. acridifhis: Svart glcshårig, auteniier och ben beckröda, ro- strum långt, elytra med djupa puuctstrimmor och oftast cu gråhvit puuct bakom midten. L. 2^2 1"^- Alhnän på vatten- växter isynnerhet Tetradynamister. K). R. EquiscU: Svart, brokig af hvitaktiga hårfjäll; rostrum myc- ket långt, svart; thoi-ax nästan klotrund; elytra med flera ^-f--,—^ A brutna rader af aflånga tuberkler, borden och 2 puncter päJUi^ve skifvan h\ntaktiga. L. 2 Vj— 3 Hn. Ej sällsynt på Eciuisetum arvense ocli andra växter på hårdvall. 11. R. Tremnlce: lijusbrun, gråluddig; rostrum långt, fint, bågböjdt svart, något strimmigt; elytra grå- och brunskäckiga. L. 3 lin. Ej sällsynt på Aspblad. 12. R. fortrix: Blekgid, något glänsande, ofläckad, fint pubescerad, bi-östet brunt; rostrum medelmåttigt, föga böj dt; elytra tem- lio^en kullriga. L. 3 lin. Temligen allmän på stammen och bladen af Asp. 13. R. affinis: Svart, skäckig af bruna och askegråa hårfjäll, an- tenner och ben beckröda. Baklåren med tand i midten. L. 2 hu. Allmän på bladen af Asp. 14. R. drupcmnn: Rödgul, gråluddig, rostrum fint, elytra starkt kull- riga, med 2 vågiga, blottade band, baklåren med en stark tand. L. 2'/2 lin. Allmän i blommor och på blad af Hägg. 15 18 R. RiiU: Svart, finhårig, scutellen hvit, antennrot, knä och tarser bruna, bak- låren med en svag tand i midten. L. 1 — 2 lin. Allmän på Rubus-ai-ter. U. 2^omonim: Svartbrun, med askegråa hår, scutellen hvit, elytra baktill med ett snedt svartkantadt hvitt band. L. 2 lin. Ej sällsynt i fruktträdens blom-' mor (fig. 54). (ta) Framhöfter vid basen åtskilda af pro- sternum. R. Pini: Beckbrun, med hvitgula hår- fjäll, rostrum fint, beckrödt, thorax grofskrynklig, med 4 puncter i midten — och två band på elytra af hvitaktiga fjäll, synt på granbarr och nyfälda stockar. 18. R. Lapathi: Starkt hvälfd, mattsvart, thorax och elytra med svarta fjällknippen, den förre på sidorna, de sednare i spetsen XjJL / och ett basalband hvitfjälliga. L. 3 — 3^/2 lin. Ej sällsynt på Al. 93. tieniis BAIANINIS. Rostrum långt oftast trädsmalt och bågböjdt. Antenner med fint i spetsen något klubblikt skait, som ej räcker öfver 17 Fig. 54. Äpple-Vifvel (Rhynchsenus pomorum). L. 3 lin. Ej säll- 72 ögats bakkant. Elytra betacka ej abdomens sista dorsal- segment. Benen ej hoppfötter. Kroppen i allmänhet liten, oftast kort oval ; de lefva till stor del som larver i frukter af så väl träd som örter. a) Epimera mesothoracis lägga sig emellan basen af tlioi-ax ocli elytra och äro synliga ifrån öfre sidan. h) Abdomens 2 — 4 ventral-segmenter äro tvärhuggna i bakkan- ten. Framhöfter vid basen hopstötande. 1. B. Nucuni: Svart; med ljusgråa eller bruna hårfjäll, baklåren med en stark tand. L. 3 lin. (fig. 52 d). Ej sällsynt på hassel ; larven lefver i nötterna. 2. B. salicivorus: Svart, ofvan med askegrå pubescens, scutellen och kroppens undre sida hvitfjälliga ;• antennrot roströd ; rostrum mycket långt, fint och Ijöjdt, svart. L. 1 lin. Ej sällsynt på Pil, der den som larv lefver i galläplen. 3. B. riokireiis: Aflång, svai-tblå, nästan utan behåring; elytra bak- till bredare, cyanfärgade, med fina punctstrimmor, hvars mel- lanrum äro radvis finkorniga ; pannan kullrig, nästan slät. L. 2 ^/j li^^- -Ej sällsynt på unga granträd. 4. B. Piiini: Låren oväpnade, svart, något matt, antenner roströda; rostrum ej långt, nästan rakt; thorax med 2 spetsiga knag- gar; elytra med naggade strimmor. L. 2 lin. Allmän på Prunus-arter. bb) Abdomens 2 — 4 ventral-segmenter på sidorna tandformigt ut- dragna. Rostrum långt, kan upptagas i en ränna på bröstet. Scutellen oftast osynlig. (Ccntorlujnchus). jCJ^ ^' C. itui c) Låren med en tand på undre sidan. 5. B. ci/aneus: Svart, glänsande, nästan utan behåring på öfre sidan, scutellen och undre sidan hvitfjällig, antenner och ben beck- färgade, elytra höghvälfda svartblåa. Ij. 1 lin. Ej sällsynt i kapslarne af Viola canina. 6. B. litura: Svart, ofvan föga kullrig, fläckig af snöhvita hårfjäll; thorax med ränna i midten, 2 spetsiga knaggar på skifvan ; låren med skarp tand. L. 1 ^/g lin. Ej sällsynt på Cirsium- arter. 7. B. marginatus: Svart, ofvan föga kullrig, brunfjällig, basen af suturen och kroppens undre sida hvitfjälliga ; thorax med upp- kastad framkant ; låren med otydlig tand. L. 1 lin. Ej säll- synt på Trifolium. 8. B. Boraginis: Svart med askegråa fjäll på undre sidan, tai'ser röda ; thorax med midtelränna och 2 knaggar på skifvan ; elytra grå marmorerade, suturens bas hvit. L. 1 lin. Ej säll- synt på Tetradynamister. 9. B. suIcicoUis: Svart, något kullrig, på undre sidan med askegråa fjäll ; thorax med midtelränna och 2 tuberkler framtill på skif- 73 van ; elytra med mindre djupa strimmor ; bröstet med eu lUick upptill tätt hvitfjällig. L. 1 lin. Ej sällsynt med föregående. 10. 13. rugtdosus: Svartbrun, på undre sidan gråfjällig, tibier och tarser roströda ; thorax plattkullrig, 2-knaggig jemto elytra med gråa linjer; dessa med en aflång, svart sutural-fläck. L. 1 lin. Ej sällsynt med föregående. 11. B. Troglodytcs : Rödbrun, på undre sidan hvitfjällig, antenner och ben rödgula ; thorax utan tuberkler med 3 askegråa lin- jer; elytra med djupa punctstrimmor och hvita, radvis upp- stående, styfva borstijäll. L. 1 lin. Ej sällsynt vid åkerrenar. 12. B. Ger an ii: Svai-t, på undre sidan hvitfjällig; thorax starkt hvälfd, med 2 små tuberkler, med en tvärintryckning inom framkanten ; elytra strimmiga med radvis stående fina tuberkler. L. 1 lin. Ej sällsynt på Geranium sanguineum o. a. a. (•(') Baklåren utan tand på undre sidan. 13. B. assimilis: Svart, med svag blyglans, finhårig, thorax med ränna i midten och en sidoknöl, rostrum mycket fint. L. 1 lin. Allmän på Brassica och Sinapis. 14. B. Erysimi: Metallsvart, elytra blåa med djupa punctstrimmor, thorax med ränna i midten och sidoknöl. L. ^/^ lin. Allmän på Cruciferer. 15. B. contradus: Svart, något glänsande, elytra svartblåa med djupa punctstrimmor, framspringande skuldi'or ; thorax med otydlig midteh-äuna och 2 små tuberkler framtill. L. ^/^ lin. Allmän på Cruciferer. 16. B. floraJis: Svai"t, suturen och kroppens undre sida tätt hvit- fjälliga, thorax rundad i midten och med sidoknöl. L. '/j lin. Allmän, 17. B. Ericce: Svartbrun, suturens bas och bröstet hvitfjälliga ; an- tenner och ben röda. L. ^/j lin. Ej sällsynt i blonunan af Calluna vulgaris. 18. B. didymiis: Svart, på undre sidan hvitfjällig, thorax med ränna i midten och en liten sidoknöl, elytras sutur vid basen och spetsen samt en fläck på midten hvitfjälliga. L. 1 lin. Allmän på Urtica dioica. 19. B. ^jericar^mts: Svart, basen af suturen och kroppens undre sida hvitfjälliga, antenner och ben röda, thorax med 2 små knölar. L. 1 lin. Allmän på Rumex-arter. 20. B. castor: Svart, sj)räcklig af askegråa hårfjäll, på undre sidan och suturens bas hvitfjällig ; benen lergula ; thorax framtill med 2 små tuberkler och uppkastad framkant; elytra med fin- knaggliga mellanrum. L. 1 lin. Allmän på hårdvall. 21. B. 4-tuhercuIatus : Svart, ofvan spräcklig af askegräa hårfjäll, på undre sidan hvitfjällig ; tibier lergula ; thorax 4-knagglig, något plattkullrig. L. 1 lin. Ej sällsynt på hårdvall. t& 74 22. B. T-album: Aflång, svart, gläusaucle, bröstets och abclomens sidor hvitfjälliga ; rostrum medelmåttigt. L. 1 '/j lin. Allmän på vattenväxter. aa) Epimera mesothoracis ej synliga emellan basen af thorax och elytra. d) Thorax dubbelt så smal som vingskalen. Låren oftast med tand. Antenner 10-ledade. (Cionus). 23. B. ScrojjJtnlariee : Svart, thorax och bröstet med grågula hår, elytra bruna med svarta och hvita tärningfläckar, suturen med 2 sammetssvarta fläckar. L. 2 lin. Allmän på Scrophularia nodosa. 24. B. Thapsiis: Mörkbrun, med grågrön pubescens, elytra med tär- ninglika, hårlösa fläckar, och 2 sammetssvarta vid suturen. L. 2 lin. Ej sällsynt på Verbascum Thapsus. 25. B. Verhasci: Svart, bröst och thorax fint gulhåriga, den sednares skifva hårlös; elytra med skiftevis upphöjda mellanrum och tärningiika svarta och hvita fläckar; suturen med 2 sammets- svarta fläckar. L. 2 lin. Ej sällsynt på Verbasum. 26. B. Lythri: Låren obeväpnade; svart, glänsande, fint gråluddig, antennrot och ben blekgula ; elytra starkt hvälfda med ett af- kortadt band och en fläck lergula, beklädda med hvitaktig pu- bescens; thorax nästan stympadt-konisk. L. ^/^ lin. Ej säll- synt på Lythrum Salicaria. dd) Thorax obetydligt smalare än vingskalen. 27. B. 5-pundatus : Svart, på öfre sidan med guldglänsande, på undre sidan med snöhvita fjäll, vingskalen med 5 hvita fläc- kar, antenner och tibier roströda. L. 1 ^/j lin. Ej sällsynt på Orobus tuberosus. 28. B. Campanulce: Svart, med gråhvita hår som på elytra stå rad- vis, thorax i bakkanten rundad. L. 1 ^/j lin. Allmän i blom- mor af Campanula rotundifolia. 2f). B. Aniirhini: Svart, föga kullrig, tätt gråluddig, rostrum rakt, i spetsen uttimnadt; antenner tjocka och korta; låren med en svag tand. L. 1 lin. Ej sällsynt på Linaria. 30. B. Beccabnngfe: Svart, sidorna af thorax och bröstet hvitfjälliga, antennrot, tibier och en fläck på elytra röda. L. ^/g lin. Ej sällsynt på Veronica Beccabunga. 94. Gemis ORCIIESTES. T " Ögonen liopstötande på pannan. Eostrum smalt. Elytra betäcka ej abdoraens sista dorsal segment. Benen hoppfötter, baklåren grofva. a) Baklåren med tand på undi-e sidan. 1. O. Fagi: Svart, fint brunhårig, antenner och tarser brungula. L. ^/j lin. Allmän på bokeblad. 75 aa) Baklåren obeväpiuule. 2. O. Salicis: Svart, scutelleii och 2 vågiga tvärbaud på elytra livit- liåriga. L. ^j^ liu. Allmän på Salix och Popiilus. 3. O. hifasdatus: Svart, antenner och tarser Icrgula, elytras sutur vid basen jemte 2 iläckband hvithåriga; thorax temligen bred, djupt puncterad. L. 1 liu. Ej sällsynt på Björk. 4. O. Jota: Svart, scutellen med snöhvita hår, elytra med starka punctstrimmor. L. '/a — 1 ^i^- Allmän på Björk och Al. 5. O. PojJuJi: Svart, antenner och ben blekgula, bröstet hvithårigt, baklären med svart bälte. L. 1 lin. Ej sällsynt på Asp och Jolster. fi. O. pJantaris: Svart, antennrot lergid, scutell och bröstets sidor hvita. L. ^/j lin. Allmän på bladen af Björk och Al. 7. O. 2)t(l/carius: Svart, något glänsande, autennrot lergul; thorax framtill afsmaluande ; rostrum inböjdt under bröstet. L. ^/j lin. Ej sällsj-nt på Björk. 3:e CJnippeii COSSOMD^. Antenner brutna, med otydligt 3-ledad, kort, klubba. Thorax stor, slutande sig tätt till elytra. Framhöfter kul- runda, knappt utstående från höftpannorna och liksom de bakre åtskilda vid basen. Tibierna med krökt rörlig sporre. Ki-oppeu nästan utan behåring, liten, aflång. De lefva till större delen under barken af så väl löf- som l)arr-träd. 95. Oeuiis CALANDRA. Kornbili. Antenner fastade nära basen af rostrum. Thorax näs£an lika lång som elytra, hvilka ej betäcka abdomens sista dor- sal-segment. Höfter kulrunda, knappt utstående från höft- pannorna. 1. C. granaria: Svartbrun, thorax starkt puncterad, elj^tra strim- migt-puncterade. L. 1 ^/j — 2 lin. "Svarta kornmasken" är ej sällsynt i spannemåls-magasiner. Larven är hvitaktig, glänsande, fotlös med brunt, hornartadt hufvud, borrar sig genom en nästan omärklig öppning in i sädeskornen och uppäter dem, förpuppar sig inom de tomma skalen, och efter en veckas för- lopp framkommer vifveln, som efter parningen lägger sina ägg på kornen, i hvilka larven äfv^en kan öfvervintra. 96. Oeuiis COSSOPilS. Uli,/Z ^^ ^^t^*^^ Antenner fastade före midten af rostrum. Thorax kor- tare än elytra, hvilka ej äro kortare än abdomen. Kroppen nästan cyhndi-isk, utan behåring. 76 1. C, chlorqpus: Svart, antenner och ben beckröda, rostruni ganska kort, något plattadt, elytra punctstrinnniga. L. 1 */^ lin. All- män under barken af såväl löf- som barrträd. Faiiiiljeii XYLOPHAGA. Hiifvudet ej näbbformigt utdraget. Antenner med rund klubl)a eller perlsnolika, vanligen korta. Kroppen merendels cylindrisk, sällan platt. De lefva till större delen i veden eller under barken af träd, på hvilka larverna ofta göra betydlig skada. Nära 100 ai-ter till- höra vår Fauna. Ofversigt af Grupper och Slägten. Toiliicilia: Antenner i spetsen klubblika. XoillicuiS: Thorax lika bred som vingskalen. Tarslederna ej fli- kiga. Kroppen kort cylindrisk. llylesinilli: Thorax lika bred som vingskalen. Tarsernas näst sista led flikig. Kroppen kort cylindrisk. Cis: Thorax lika bred som vingskalen, på sidorna kantad. Lefva i svampar. Ijyctus: Kroppen långsträckt, cylindrisk. Thorax lika bred som vingskalen. Elytra strimmiga. ]?IycetoilIiag"US : Kroppen aflång. plattkullrig. Thox-ax lika bred som vingskalen. Rliy ZOpliagflllS : Kroppen platt. Thorax lika bred som vingskalen. I^atliridius : Thorax smalare än vingskalen, oftast med kantade eller fintandade sidor. Ki-oppen liten. Platysoina: Antenner perlsnolika eller trådformiga. Krop- pen plattad, långsträckt. BrOlltoiS: Antenner af kroppens längd med cylindriska leder. Palpernas slutled tillspetsad. CllCIljllJi: Antenner kortare än kroppen med korta rundade leder. Palpernas slutled i spetsen afstött. Deilclropliag'lllS : Antenner af kroppens längd. Labial-palper klubblika. l:a r^ruppeii TOMICINA. Antenner i spetsen klubblika, kortare än kroppen. Tho- rax oftast lika bred som vingskalen. Elytra strimmiga eller puncterade, merendels håriga. Kroppen medelmåttig eller liten. 77 07. ficniis TOniClS. Antenner brutna, korta med hoptryckt klubba. Thorax lika bred som vingskalen, ej kantad pä sidorna. El3-tra of- tast strimmiga emot spetsen. Kroppen kort cylindrisk. Tibier oftast bredare, tandade eller naggade på utsidan. Tarsernas 4:e led ej flikig. Fig. 55. Larv-gångar under barken af barr- och löftriid. ^iikffi;^^ Stjerngångar af Tomicus chalcographus undir barken af gran, tillhörande 4 särskilta familjer. Gängar af Tomicus typogra- phus under barken af gran. Mo- dergången är lodrät, visar liera Uiftbål, och på sidorna fullkom- ligt utbildade larvgångar med fördjupningar (vaggor) i ändar- ne. der de bereda sig till för- puppniug. Dubbelarmade gångar af Hjie- sinus Fraxini på ask. hvarifrån barken är afrifveu. 78 Ul liefva alla i veden eller under barken af barr- eller löfträd. Trägnagarne, som äro de för Forstculturen skadligaste insecter, fram- konnna under de första varma vårdagarne från sina vinterqvarter, borra sig helst in i enstaka stående träd, några in genom veden andra blott under bast eller barken. Dessa seduare göra sig recrel- bundna gångar (fig. 55), som till form, längd och läge äro olika hos olika arter. De gångar hvari honan lägger sina ägg, kallas "moder- gångar ;" de från äggen utkrupna larverna göra sig sidogångar ("larv- gångar"), i hvilkas urhålkade ända de förpuppas. a) Elytra i spetsen snedt afhuggna eller intryckta, och meren- dels tandade. 1. T. fjipograplms: Svartbrun, mjukhårig, elytra med en half cir- n f~ kelformig intryckning, som på yttre sidan är beväpnad med 6 tänder af hvilka den 4:e är störst. barken af gran och fur (fig. 56). L. 3 lin. Allmän under Fig. 56. Stora trägnagaren (Tomicus ty- I>ographus). Fig. 57. Profil : af a Tomicus bicolor. b Hylesinus destructor, hona. Båda hafva en kapuschong-lik thorax, och alla farserna 4-ledade, 3:e leden på b flikig; abdomens undre sida är snedt nedifrån uppåt afhuggen på b, täckvingarne snedt afstötta på a. 2. T. 8-äentaUis: Svartbrun, bårig, elytra med 4 tänder i den half- cirkelformiga intryckniugen, af hvilka den 3:e är störst. L. 2 lin. Ej sällsynt med föregående. Laricis: Svartbrun, hårig, elytras insänkta spets med 4 tän- 3. T. der på sidorna och 2 innanför. L. föregående. 1 */2 lin. Ej sällsynt med 4. T. (■lialcograplms: Svartbrun, antenner och ben gula, elytra l)runa, vid basen svai-ta, intryckniugen med 3 tänder. L. 1 lin. All- män med föregående arter, aa) Elytra ej tandade eller intryckta i spetsen. 5. T. rilJosus: Brungul, långhårig, thorax äggrund, tätt puncterad. 79 elytra med djupa punctstrimmor. T.. 2 lin. Allmän under bai'ken af såväl löf- som ban-träd. G. T. domcstkns: Cylindrisk, svart nästan utan behåring, thorax nii- ^ stan klotrund, elytra blekgråa, sutureu och yttre kanten svart- XJj^L^ ^ bruna. L. 1 ^/j lin. Ej sällsynt i stubbar, gör perpendiculiira gångar i veden. 7. T. pnsillns: Svartbrun, finhårig, antenner tibier och tarser gida, thorax tiut puncterad, oval. L ^/j lin. Allmän under Imrkeu af barrti"äd. 98. Genus IIVlESI^ilS. Antenner brutna med hoptryckt spetsig" klubbA. Antenner fastade i bugten af de djupt urringade ögonen. Mandibler starka spetsiga. Öfverläppen saknas eller är otyd- lig. Hufvud utan hals in sänkt i thorax. Kroppen på öfre si- dan nästan utan behåring, saknande teckning. 107. Oeiiiis PRIONIJS. Thorax nästan quadratisk, föga kullrig, på sidorna be- väpnad med 3 spetsiga tänder, mycket bredare än hufvudet. VjZT ? Elytras sutural-vinkel uddspetsig. ' ^ 1. P. corinrius: Castanjebrun, thorax smalare än de skrynkligt punc- terade elytra. L. 10 — 1.5 lin. Ej sällsynt i skogar. 108. Oeims SPOPiDYLIS. Träbitare. Thorax nästan kulrund, knappt bredare än hufvudet, utan sidotagg. Antenner nästan trådlika, af kroppens balfva längd. 1. S. Biipresfokles : Svart, tätt ojemnt puncterad, elytra med 2 svagt^Ai-'' ^ / upphöjda linjer. L. 7 lin. Allmän i barrskogar. 6* 84 Sta Gruppen CERAlBYflXA. Ögon njurlika. ÖlVerlJippen tydlig. Hiifviulet lutande, munnen framåtriktad. Palpernas sista led med afstutt spets. 109. Oeiiiis CERAMBYX. Antennernas 2:a led transversel. Thorax med en spetsig tagg på sidorna.- Elytra med räta skuldror. Benen långa, låren trinda. Kroppen stor, långsträckt, föga kullrig. 1. C. moscJmtus: Långsmal, spanskgrön, på öfre sidan utan behåring, antenner cyanblåa, elytra med \^ svaga, upphöjda linjer. L. 6 — 10 lin. Ej sällsynt på pil ; har en stark moschuslukt. wT7' I" 2. C. cerdo: Svart, thorax tvärskrynklig, utan behåring, elytra af- ««^/ ^ smalnande emot spetsen. L. 8 — 10 lin. Ej sällsynt i Skåne. 110. Geuiis CAllIDIlIB. Thorax utan sidotagg, lika bred som lång, plattkullrig eller med upphöjningar och fördjupningar. Elytra enfärgade, sällan med teckningar. Låren emot spetsen klubblika. a) Antennernas 3:e led 3 gånger så lång som 4:e. Mellanhöfter vidt åtskilda vid basen. 1. C. hajnhis: Svart eller brun, finhårig, med 2 glänsande kala knölar, elytra före midten med gråhåriga fläckar. L. 5 — -1 lin. Allmän i furu- och granträd. aa) Antennernas 3:e led ej dubbelt så lång som 4:e. h) Antenner knappt af kroppens halfva längd. Pannan med ränna i midten. 2. C. rustimni: Brungul, matt, fint puncterad, thorax med flera smågropar, elytra med 3 svaga, upphöjda linjer. L. 6 — 10 lin. Allmän i ban^skogar. 3. C. luriduni: Plattkullrig, fint puncterad, thorax svart glänsande. med otydlig midtel-ränna, elytra matta med svaga, upphöjda linjer ; ögonen nästan delade. L. 5 — 9 lin. Allmän i barrskogai-. 4. C. sfriafnm: Kullrig, svart, matt, fint puncterad, elytra med 5 — (> svaga, upphöjda linjer. L. 6 — f) lin. Allmän i barrskogar. hh) Antenner åtminstone af kroppens längd. Alla låren klubblika. 5. C. nvdahmi: Svart, starkt puncterad. Ijushårig, elj^ras sidokant och 2 vågiga band blekgula. L. 4 — 7 lin. Ej sällsynt. p7 A~ 6. C. rariabile: Långsmal, finhårig, thorax med en svag sidoknöl, '^' f elytra fint puncterade ; färgen röd med violetta elytra, eller en- fiirgad rödbrun eller blåsvart. L. 4 — 6 lin. Ej sällsynt. 7. C. riolacenni: Temligen bred, föga kullrig, violett, ski-ynkligt punc- terad, thorax afsmalnande emot basen. L. 3 — 6 lin. Allmän, förekommer ofta i b)'ggnadstimmer. WJ S5 111. <.>iuis CIVTIS. Bockbill. Antenner kortare än lialiVa kroppen. Thorax nästan klot rund, saknande sidotag-g och iippluijningar på skifvan. Elytra med teckningar af tilltryckta ljusa hår, oftast cylindriska, något afsnialnande emot spetsen. Träffas mest på umbellater ; larverna lefva till större delen i löf- t i-tidens stammar . 1. C. licintus: Svart, matt, thorax skrynkligt puncterad, med 4 af- brutna linjer och ett band mot spetsen samt några flilckar vid basen på elytra hvithåriga. L. 6 — S lin. Ej sällsynt på Bjöi'k- och Aspstockar. 2. C. äctriUis: Svart, antenner och ben roströda, thorax med 2 och elytra med 5 gulhåriga band. L. (i — 9 lin. Ej sällsynt. 3. C. arcuaU(S: Svart, matt, antenner och ben roströda, elytra med en basal-punct, 3 band på skifvan och en sned apical- linja gulhåriga. L. H — 8 lin. Ej säll- synt (tig. 58). 4. C. Är i ef is: Mattsvart, thorax med ett oaf- brutet band i framkanten och elytra med 4 gula band, af livilka det 2:a är bågböjdt. L. 6 lin. Allmän. 5. C. iDi/sffcus: Svart, elytra vid basen oftast rödbi'una, 3 vågiga tvärband i niidten och spetsen hvithåriga. L. 4 — 6 lin. Allmän på hagtorn. 112. Geiiiis NECIDAIIS. Thorax utan sidotagg, nästan cylindrisk. Elytra kortare än abdomen, afsnialnande emot spetsen. Låren klubblika. 1. N. minor: Svart, hårig, elytra gula med ett snedt hvitaktigt streck bakom midten, antenner roströda, längre, än kroppen. L. 3 — 4 lin. Ej sällsynt. 3:e Gruppen LAMIIM. Hufyudet verticalt, munnen nedåtriktad, med tydlig öf- verläpp. Ögon njurlika. Antenner fastade i ögats inskär- ning. 8ista palpleden med atstött spets. 113. Cleuiis LAMIA. Thorax med spetsig sidotagg. Låren klubblika. Med- lersta benparets tibier med eu knöl på yttre sidan nedom midten. 86 1. L 2. 3. L. 4. VII A~ m,ö a) Ki'oppen föga kvillrig, stor. Mellanhöfterua vidt åtskilda. ceäilis: Brun, med askegråa hår, thorax med 4 gula håråäc- kar, stående i tvärlinja, elytra med 1 — 2 bruna tvärband, an- tenner hos honan 2, hos hannen 4 gånger så långa som krop- pen. L. 4 — 6 lin. Allmän på furu- och granstockar. textor: Mattsvart, thorax skrynkligt ojemn, elytra finkorniga, oftast med bruna hårfläckar, antenner knappt af kroppens längd. L. 6 — 10 lin. Ej sällsynt på Asp och Pil, i h vil- kas ved larven lefver (fig. 59). L. sidor: Svart, med små gula hår- fläkar, elytra likfoi-migt puncterade, scutellen med en hjertlbrmig gulhvit fläck. L.6 — 9 lin. Allm. i barrskogar. aa) Kroppen temligen kullrig och liten. Mellanhöfter knappt åtskilda vid ba- sen. L. fassicularis: Brun, med gråbrun och roströd behåring, elytra vid basen med en månformig hvit fläck och några svarta hårknippen emot spetsen. L. 3 lin. Allmän i barrskogar. Fig. 59. (V.) Lamia textur. 114. Geuus SAPERDA. Thorax nästan cylindrisk, utan sidotagg. Låren ej klubb- lika. Mellantibier enkla, utan sidoknöl. Kroppen långsträckt. 1. S. carcliarias : Svartbrun, på öfre sidan grå-, på undre gulhårig, med svarta groppuncter, antenner af kroppens längd, elytra något tillspetsade. L. 8 — 11 lin. Ej sällsynt på Asp. 2. S. scalaris: Svart, något glänsande, elytra med en tandad sutui'al- linja och 5 — 6 puncter på sidorna gulhåriga. L. 4 — 5 lin. Ej sällsynt på Björk och Asp. 3. S. populnea: Svart, hårig, skrynkligt puncterad, thorax med 3 linjer och elj^tra med 3-.— 4 små fläckar gulhåriga. L. 3 lin. Allmän på unga Aspträd. 4. S. cylindrica: Svart, fint puncterad, thorax med en midtellinja och scutellen hvithåriga, frambenen gula. L. 2 ^/j lin. Allmän på Hassel. 5. S. jyrceusta: Svart, hårig, elytra gula med svart spets, benen ler- gula, de bakre låren svarta. L. 2 lin. Allmän i skogsängar. 4:e Gruppen LEPTllRINA. Ögon runda eller ovala, endast svagt urringade. Huf- vudet lutande, med tydlig hals, munnen framåtriktad. An- tenner sällan längre än kroppen. 87 115. Oeuus lEPTlRA. Auteuner Längre än thorax. Ögon belägna på hufvudets sidor. Thorax med eller utan sidotagg. Elytra oftast smalare emot spetsen. a) Thorax på sidorna utan tagg. h) Thorax nästan konisk, bredare vid basen, Ijakhörnen spetsiga, omfattande elytras skuldror. 1. L. mcJanwa: Svart, gråluddig, tätt och fint puncterad, elytra hos hannen blekgula med sutur och spets svarta, hos honan röda vj -■/:..- , med suturen och spetsen i större utsträckning svarta. L. 3 Oi:.'-' • ^ lin. Allmän på blommor i skogsängar. 2. L. nigra: Smal. svart, något glänsande, finluddig, abdomen röd, ^-<~' - thorax otydligt puncterad. L. 3 lin. Temligen allmän. j\ VPl-, . 3. L. ruficorriis: Långsmal, svart, gråluddig, tätt och fint puncterad, antenner och ben svart- och gultecknade. L. 2 '/j lin. Ej sällsynt. 4. L. 4-fasciata: Svart, elytra med 4 gula tvärband, afbrutna vid -«-— • suturen, benen svarta. L. 6 — 7 lin. Allmän på umbellater Ai-^- * ' i skogsängar. 5. L. armata: Svart, gråluddig, benen gula, de bakre med svart lår- och tibie-spets, elytra gula med 4 svarta band, det första y , .. bildadt af 3 fläckar, L. 6 — 8 lin. Ej sällsynt med före- - • •'- ' ^ gående art. Tih) Thorax på sidorna rundad, bakhörnen korta, ej omfattande skuldrorna. 6. L, virens: Svart, tätt skrynkligt puncterad, med en glänsande gröngul pubescens, som på undi-e sidan är tätare, thorax med djup midtelränna, antenner med gula ringar. L. O — 7 lin. Ej sällsynt. 7. L. ruhro-testacea: Svart, tätt och fint puncterad, gråluddig, tibier s^ pA och tarser gula; hannen med blekgula elytra, honan med tho- i^^i^--/''' rax och elytra röda. L. 8 lin. Allmän i barrskogar. 8. L. sanguinolenta: Svart, temligen kullrig, gråluddig, elytra i spetsen urb räddade, hos honan röda, hos hannen blekgula med svart spets. L. 4 lin. Allmän. 9. L. maculicornis: Svart, antenner i midten med gula ringar, ely- tra brungula med snedt afliuggen mörkbrun spets. L. 3 lin. Allmän. 10. L. strigilata: Svart, gråluddig, thorax glest puncterad med djup och bred midtelränna, elytra brungula med en svartbrun strim- ma vid skuldran. L. 3 lin. Allmän. 11. L. Iceris: Långsmal, svart, blekhårig, benen gula, elytra smuts- ^f— 7- gula, suturen och spetsen svarta. L. 2^/2 lin. Ej sällsynt ^^hjlM-i/ i blommande Hagtomi. -f ^ 88 12. L. collaris: Svart, brunliårig, elytra svartblåa, abdnmen röd, thorax svart eller på öfre sidan röd. L. 2 lin. Allmäu på umbellater i södra Sverige. aa) Thorax beväpnad med en tagg eller tuberkel på sidorna. 13. L, mcridiana: Långsträckt, fint puncterad, på öfre sidan med en askegrå, på undre med en guldglänsande pubescens. L. 6-^9 lin. Ej sällsjait på blommor i skogsängar. 14. L. ciirsor: Finhårig, thorax med skarp sidotagg, elytra med upphöjda linjer, hos hannen svai-ta, hos honan röda med en bred svart strimma på sidorna och vid scutellen. L. 8 lin. Ej sällsynt. 116. Cieuiis RHAftllM. Hiifvudet med svitida tiuningar. Antenner kortare än halfva kroppen. Thorax med skarp sidotagg. Elytra med uppböjda lister. 1. R. indagator: Svart, otydligt puncterad, gråluddig, elytra gul- aktiga, med 2 svarta mer eller mindre tydliga tvärband. L. 6 — 8 lin. Ej sällsynt i barrskogar. 2. R. mordax: Svart, tätt puncterad, med gul pubescens, elytra med 2 åtskilda rödaktiga band. L. 8 — 9, lin. Ej sällsynt i löfskogar. 3. R. inquisifor: Svai-t, gråluddig, elytra med 2 rödgula närstående tvärband och en svart bar fläck deremellan. L. 6 — 8 lin. All- män i löfskoear. Familjen PHYTOPHAGA. Antenner Ivorta, sällan af kroppens längd, skaftet ej långt, räta, fastade på pannan, tråd- eller perlsnolika, stundom nä- stan sågade. Maudiblernas spets 2 — 3-tandad. Thorax oftast kantad på sidorna. Elytra merendels strimmiga. Abdomen sammansatt af 5 ventral-segmenter. Tibier med svaga eller omärkliga sporrar. Kroppen undersättsig, medelmåttig eller liten, oftast kuUrig och metallglänsande, på öfre sidan merendels utan behåring. De lefva af växternas bladsubstans, uppehålla sig liksom de 6-fotade, mörka larverna (fig. 32. c) mera på örter än träd och förtära helst de späda bladen och knopparne. I Skandinavien finnas omki"ing 200 arter. Ofversigt af Grupper och Slägten. Knpoda: Thorax smalare än basen af elytra, ej kantad på sidorna. Doiiacia: Ögon ej urringade. Elytra bakåt afsmalnande (fig. 60). lieiiia: Ögon urringade. Låren obeväpnade. 89 Cyclica: Thorax oftast kantad på sidorna och lika bred som basen af elytra. fÄallonica : Auteimer ITistade tiltt tillhopa emellan (igoueu. Bak- laren enkla. Haltica: Bakbenen hoppfötter, låren grofva, inci-asserade. Krop- pen iiggtbrniig. kuUrig, oftast utan behåring. tllPy SOlllcla : Antenner vid basen åtskilda, fastade niira ögats inkant. ClytllPa: HidVudet verticalt. Antenner sågade. Cryptoceplialllli : ögon njurlika. Hufvndet verticalt. Alla höf- ter vidt åtskilda. Elytra betiicka ej abdomens sista dorsal-segnient. ElllllolpiIS : Thorax ej kantad på sidorna, nåstan klotrund. Låren klubbhka. Fronticorilia : Antenner vid basen hopstäeude, fastade högt upp pä ])nnnan, i spetsen något tjockare. Hufvudet ned- böjdt, oftast indraget under thorax. Cassida : Hufvudet doldt under thorax, som ilr halfcirkelformig och liksom elytra med utplattad sidokant. l:a Ciruppeii ElPODA. Antenner trådlika. Thorax smalare än basen af elytra, ej kantad på sidorna. Framhöfter utstående, i spetsen hop- stötande. Baklåren skjutande öfver eljtras kant. Kroppen medelmåttig, aflång. 117. fieuiis DONACIA. TJX > - ^ /fr^4, .-^-^ ^ Rörbill. ,77^". V ,. V, Ögon ej urringade. Hufvudet något hopsnöradt. Elytra strimmiga. Baklåren oftast tjocka. Abdomens l:a ventral- segment nästan lika långt som de öfriga tillhopatagne. Kroppens undre sida tätt beklädd med ett silkeshårig toment. Kroppen på öfre sidan metallgiånsande, oftast naken. De lefva alla på vatteuvexter, isynnerhet Nymphaea , Typha , Sparganium och Arundo. a) Baklåren med 1 — 2 tänder på undre sidan. 1. D. Vidcns: Grön med violett skimmer, på undre sidan med silfverhvitt toment, tho- rax t:värski'ynklig. baklåren violettbruna, hos honan med en liten, hos hannen med 2 spetsiga tänder. L. 3 — 4 lin. Allmän. 2. D. (Icntipes: Något plattad, thorax bron- zerad, tätt skrynkligt puncterad, elytra guldgröna med en bred purpurröd strim- ma, baklåren med en tand, som är star- kare hos hannen. L. 3 lin. Allm. (fig. 60). 90 3. D. inipressa: Metallbrun, glänsande, thorax tätt puucterad, elytra med 4 insäukuingar på skifvan. baklåreu med en svag tand. L. 3 lin. Alllmän. 4. D. sericea: Temligen kullrig, olikfärgad, glänsande, thorax nästan slät, elytra med tvärskrynkliga mellanrum, baklåren med stark tand. L. 3 lin. Allmän. 5. D. discolor: Metallblå, honan mera gråaktig, antennrot, anus och ben röda, thorax mycket fint puncterad, elytra i spetsen run- dade, baklåren med stark tand. L. 3 — 4 lin. Allmän. aa) Baklåren obeväpnade. B. D. Menyantlddis: Långsträckt, något plattad, bronsgrön, glän- sande, antennernas spets och benen roströda, elytras mellan- rum tvärskrynkhga. L. 4 lin. Ej sällsynt på Iris Pseudacorus. 7. D. shvjylvx: Något kullrig, bronsgrön, benen brunröda, elytra kopparröda, sidorna gröna. L. 3 lin. Ej sällsynt. 118. Geuus lEMA. Ögon mer eller mindre urringade. Elytra med afrundad spets. Abdomens l:a ventral-segment föga längre än andra. Kroppen vanligen utan behåring. a) Elytra ej strimmiga. Tibiernas sporrar tydliga. (Orsoäachna). 1. L. (Morofka: Långsträckt, utan behåring, glest punctez'ad, sidorna af thorax framåt rundade, rödgul eller svartaktig. L. 2 — 3 lin. Ej sällsynt på blommande Hagtorn. aa) Elytra oftast punctstrimmiga. Tibiernas sporrar otydliga. 2. L. brunnea: Svart, hufvud, öfre sidan af thorax, elytra, anus och ben röda, knä och tarser svarta, thorax på båda sidor med en djup intryckning. L. 3 lin. Ej sällsynt på Convallaria majalis. n 3. L. melanopa: Blå, thorax och ben röda, antenner och tarser svarta, thorax med en tvärintryckning inom bakkanten. L. 1 V2 liii- Allmän på Gramineer. »/ 4. L. <:uaneUa: Blå, glänsande, antenner och tarser svarta. L. 1 '/j ■ * lin. Allmän med föregående art. 5. L. suhspinosa: Svart, hufvud, thorax, antennrot och ben gula, thorax med en sidotagg, elytra ej strimmiga. L. 1 lin. Ej sällsynt på bladen af Björk, Asp och Hassel. 3:a druppeii nCLIfA. Thorax oftast kantad på sidorna, och lika bred som ba- sen af elytra. Framhöfter merendels åtskilda vid basen. Bak låren ej eller obetydligt öfverskjutande elytras sidokant. 91 110. «t'inis (aiLERlCi. Antenner stående tätt tilllio|»;i på pannan. Ögon ej ur- ringade. Thorax med de utdragna irandiörnen omfattande hul'- vudets sidor. Kroppen aflång, Kiga kullrig, ofta tinliårig. (() Antenner lastade fnuntill vid (igats inkant. Kroppen ultast fiuhårig. 1. G. Tanaccti: Svart, tätt skrynkligt puncterad, thorax ujeinn, på sidorna sinuerad, elytra med 5 svagt upphöjda linjer. L. '.i lin.^Yi,^/ Allmän på ängar och hetesmarker. 2. G. Caprcfv: På öfre sidan grågul utan behåring, tätt puncterad, hufvud och 3 fläckar på thorax, undre sidan och låren svarta. L. 2 lin. Allmän på Björk och Pil. 3. G. Nymphecc: Svart, thorax gul med 3 svarta fläckar, elytras rr^T" , sidokant och benen blekgula, låren svarta. L. 2 lin. Allmän ^- • på NjTuphaea. 4. G. lineola: På öfre sidan gul, hjessau, en midtelfläck på thorax "jTV^ och scutellen svarta, på undre sidan svai't, anus och ben gula.-'-^'^"^/ ' L. 2 lin. Allmän på bladen af Pil och Al. aa) Antenner fastade midt emellan ögon. Kroppen aflång, glän- sande utan behåi'ing. 5. G. Aini: Yiolettblå, elytra glest puncterade, antenner, tibier och Y)( . tarser svarta. L. 2 ^/j Hn. Ej sällsynt på Al. "' 6. G. 4-maculata: Rödgul, bröst, abdomen samt 2 fläckar på elytra svarta. L. 2^/3 lin. Ej sällsynt på Al. 7. G. Jlanpes: Svart, antenner långa hos hannen, dess bas, thorax „_=-- och ben gula, låren vid basen svarta. L. 1 ^/j Hn. Allmän yVL/ < på Björk. 120. Cleniis HAITICA. JL ^/"^^^^ a.v^>.^^' Jordloppa. . > -f-' , ■ -/- ^t-^^^, ^>t > - • /^ '■<■■' Bakbenen hoppfötter, låren grofva, starkt incrasserade. Antenner trådlika, fastade på pannan emellan ögonen. Elytra strimmiga eller puncterade. Kroppen liten, oval eller äggformig, kullrig, sällan med behåring. Omkring 60 arter tillhöra vår Fauna ; de flesta lefva på Cruciferer, hvLlkas blad larverna förtära. a) Elytra puncterade, ej strimmiga. 1. H. ölcracea: Äggformig, blågrön, antenner svarta, thorax med en t värin tryckning inom bakkanten. L. 1 ^/j lin. Allmän. 2. H. atra: Svart, temligen glänsande, tätt och tydligt puncterad, antennroten brun, thorax framtill smalare. L. 1 lin. Allmän på fuktiga ängar. 3. H. nemorwn: Svart, tätt puncterad, antennrot, tibier och tarser lergula, elytra med en svafvelgid strimma långs midten. L. 1 ^/j lin. Den allmännaste arten på Tetradynamister. 1, 92 4. H. flcxuosa: Svart, antennrot och knä brun- gula , elyti'a med en lergul , på yttre sidan insvängd, strimma långs midten. L. 1 ^/j lin. Allmän med föregående, (fig. (U). 5. H. 4-])Ustidata: Svart, antennrot och 2 fläc- kar på elytra lergula. L. 1- — 1 ^/^ lin. Allmän. 6. H. pratensis: Svart, antennrot, öfre sidan af | Y\} LiH 94 tenner sågade. Thorax med kantade sidor. Elytra ej striiu- miga. C. 4-pnncfafa: Svart, på undre sidan gråluddig, elytra rödgula med 2 svarta fläckar. L. 3 — 4 lin. Allmän på Hassel, Björk, Pil ocli andra löfträd. 2. C. longimana: Bronsgrön, tätt puncterad, elytra gula, skuldran brun, frambenen långa. L. 2 lin. Ej sällsynt på Trifolium montanum. 123. fieiius CRVPTOCEPHAllS. Hufviidet verticalt, indraget i thorax, pannan platt. An- tenner nästan trådlika. Thorax i spetsen hoptryckt, med skarpkantade sidor. Elytra ej betäckande abdomens sista dorsal-segment. a) Elytra puncterade, på sidorna stundom nästan punctstrimmiga. _~^ 1. C. Coryli: Svart, pannan med 2 gula linjer, elytra röda med JL.( 'L J brun sutur, thorax mycket fint puncterad, hos hannen svart, hos honan röd. L. 2 ^j^ Hu. Ej sällsynt på Hassel. 2. C. Pini: Lergul, elytra ljusare, ögon och antennspets svarta, hufvud och thorax fint puncterade. L. 2 lin. Ej sällsynt på Fur. I.- ,■ .v 3. C. sericcns: Grön, med guld- eller kopparglans, antenner svarta, 5*/"* *• thorax tydligt puncterad, elytra ski-ynkligt puncterade, med en uppdrifning vid scutellen. L. 2 — 3 lin. Allmän på Hieracium och Hypocheeris maculata. 4. C. nitens: Svart, thorax slät jemte elytra svartblåa, mun, antenn- i'ot och ben gula ; harmen mindre, med längre antenner, 2 gula puncter på hjessan, bakre benen svarta, L. 2 lin. All- män på Björk och Al. aa) Elytra med regelbundna punctsti'immor. 5. C. dispar: Svart, antenner långa, vid basen rödaktiga, thorax slät, elytra olikfärgade. L. 2 lin. Allmän på Hassel, Björk och Pil. ^^ 6. C. Morcei: Svart, pannan med en korsfläck, framkanten och bak- IX :9() hörnen af thorax gula, elytra med 2 blekgula kantfläckar. L. 2 — 3 lin. Allmän på Hypericum perforatum. 7. C. Jahiatus: Svart, mun, antennrot och framben gula, thorax slät, elytra med starka punctstrimmor, i spetsen släta. L. 1 lin. Allmän på Björk, Al, Pil o. a. 8. C. minutus: Thorax slät, rödgul, elytra blekgula, hufvud, antenn- rot och ben lergula, bröst, antennspets och abdomen svarta. L. 1 lin. Allmän. 9. C. hiUncatus: Svart, thorax finskrynklig, gulkantad, elytra gula med sutur och ett bredt band långs midten svarta, antennrot och ben blekgula. L. 1 lin. Allmän på sandbackar. 95 124. (ieiiiis EI.HOLPUS. Thorax nästan rund, med okantade sidor. Hufvudet ver- ticalt, ögonen något utstående, ej njurlika. Baklåren öiVer- skjutande elytras sidokant. Pygidiuui obetäckt. 1. E. obseurifs: Svart, något matt, fiuhurig, tätt puncterad, antenn- '";'" roten roströd. L. 2 lin. Allmän på Epilobium angustifolium. 3:e r^riippeii FROMICORMA. Antenner vid basen bopstående, fastade högt upp på pan- nan, i spetsen något incrasserade. Hufvudet nedböjdt, oftast indraget och doklt under thorax. 12.5. Genus CASSIDA. Hufvudet fullkomligt doldt under thorax, som är halfcir- kelformig och liksom clytra med utplattad sidokant. Kroppen bredt oval, utan behåring, på undre sidan platt och svart, på öfre mer eller mindre kullrig. 1. C. eqnestris: (Trilsgröii, på undre sidan svart, abdomens bräm och o-y: benen blekgula. L. ') lin. Allmän på Mentba-arter. „iXC^/ 2. C. mhiginosa: Grön, elytra vid basen röda, beneu blekgula, låren V^^" ^ svarta. L. 3 lin. Ej sällsynt på Carduus, Serratula o. a. *-*^- ■ ?>. C. nebiflosa: Grågul, elytra svartspräckliga, bakbörnen af thorax FT* • ^ rundade. L. 3 lin. Allmän på Cbenopodium. 4. C. ohsolefa: Grågul, pannan ocb benen blekgula, elytra med djupa punctstrimmor ocb uppböjda mellanrum. L. 2 lin. Allmän. 5. C. nohilis: Grågul, elytra med eu perlemo-giänsande strimma på 2:a mellanrummet. L. 2 lin. Allmän. TRIMERA. Alla farserna 3-ledade. Familjen APHIDIPnAGA. Elytra betäcka abdomen. Antenner i spetsen klubblika. Kroppen rund eller oval, med platt undre sida, medelmåttig eller liten, oftast utan behåring, elytra merendels svarta med gula eller röda fläckar, eller svarta fläckar på gul botten. De 56 arter som tillhöra vår Fauna lefva nästan alla af blad- eller sköldlöss, hvilka de, liksom de brokiga, 6-fotade larverna (fig. 62 b), uppsöka och förtära. Ofversigt af Slägten. Cocciliella: Antenner fastade framför ögonen, under pannans sidokant. Elytra puncterade. 96 Cocciflllla: Antenner fastade framför ögonen. Elytra pimct- strimmiga. ElldOBliy cllllli : Antenner fiistade emellan ögonen, ej retractila. 126. fieuiis COCCIl^ELLA. Nyckelpiga. Antenner korta, räcka ej till basen af thorax, fastade framför ögonen. Thorax transversel, på sidorna kantad, slu- tande tätt till elytra, som ej äro strimmiga. a) Kroppen utan behåring. 1)) Thorax mycket kort, månlik. Elytra starkt kupiga, med fram- stående skuldror. Kroppen rundad. ^ Uy"T.. c. rem-piisUdaia: Svart, abdomen och en njurlik fläck på midten af elytra brunröda. L. 1 ^\^ lin. Ej sällsynt på Ask. hh) Thorax med tydliga bakhörn. Pannans sidokant ej utplattad framför ögonen. c) Kroppen rundad, bredt oval. r3~ ,, 2. C. ocellnfa: Svart, thorax gulfläckig, elytra brunröda, svai^tkan- Ji- 1 v»' tade med flera svarta puncter omgifna af en gul ring. L. 3^/2 lin. Ej sällsynt på barrträd. 3. C. Tigrina: Svart eller rödgul, sidorna af thorax och 3 dropp- fläckar, elytra med 10 småfläckar hvitaktiga. L. 3 lin. Ej sällsynt. "\,'. ?t 4. C. 14-giittata: Rödgul, thoi'ax på hvarje sida med en månfläck, elytra med 7 droppfläckar hvitaktiga. L. 2 ^/j lin. Ej sällsynt. 5. C. [y-jmnetata: Svart, thorax med en hvit fläck på hvarje sida inom framkanten, vingskalen med 5 svarta puncter. L. 2 lin. Allmän. t HO ' 6. C. T-pitnctata: Svart, thorax med en hvitaktig spetsfläck, ving- skalen med 7 svarta puncter. L. 3 lin. Den allmännaste arten. X ^Cjf-M,?- C. Itip^mcfata: Svart, elytras sidokant smal, oftast med en svart /ij^ midtelpunct ; varierande till färgen. L. 2 lin. Allmän. 8. C. rariabilis: Elytra bredt kantade med en tvärlinja framför spet- — - sen, pannan hvit, benen till största delen brunröda, för öfrigt ■J^--- • ■ mycket varierande till färgen och ända till 34 varieteter. L. 2 lin. Allmän. 9. C. rongJohata: Hvitgid, elytras sutur och 7, oftast fyrkantiga fläc- kar svarta. L. 2 ^/j lin. Allmän. er) Kroppen aflång, oval. 10. C. 13-puncfata: Svart, mindre kullrig, thorax i framkanten och ')l^.*4H-'^ '• på sidorna gul, elytra röda med svai^ta puncter, tibier och tar- ser rödgula. L. 2 ^j^ lin. Allmän, (fig. ^%y. Q. 3 ' 11. C. 7-iH((n(lata: Svart, thorax gulkantad, elytra brunröda med svai"ta fläckar. L. 2 lin. Ej sällsynt. 97 aa) Kroppens öfre sida finhårig. 12. C. glohosa: Hemisphiserisk, bevingad, thorax och elytra antingen "Ty" u' röda ofärgade, eller med svarta mer och mindre hopflytande-^'' / fläckar. L. 1 lin. Allmän. 14. Fig. 62. Larv och puppa af CoccincUa 7-punclata. a Larven från öfre sidan sedd : Kroppen lan- cettlik, hårig, med 12 segmcnter utom hiif- vudet, som är litet med tydliga ögon ; dor- sal-ringarne med håriga tuberkler, af hvilka de på sidorna belägna äro störst och vanli- gen olika färgade. \) Puppan sedd från undre sidan: Hufvud, an- tenner och mundelar tryckta intill bröstet, benen slutande sig tätt intill kroppen och baktill betäckta af vingskalen. Fig. 63. Coccinella 13punctata. 13. C. discoiclea: Oval, svart, elytra med en bred röd fläck långs midten. L. ^/j lin. Allmän på Fur. C. n/grina: Svart, antenner och tarser beckröda. L. "^j.^ lin. Ej sällsynt med föregående art. e *,' 127. Weiiiis CO€€I»l]LA. „ Kroppen aflång, finhårig. Elytra med otydliga punct- strimmor. Thorax ej afsmalnande emot spetsen. 1. C. pedoraVis: Aflång, röd, bröstet svart, elytra med större punc- ter, radvis ordnade. L. 1 Vj lin. Allmän på vattenväxter. 128. fieiiMs ENDOMVCHIS. Antenner fastade på pannan emellan ögonen. Elytra ej strimmiga. Kroppen aflång, glänsande. Lefva i ruttna svam- par eller under barken af träd. 1. E. romncifs: Äggformig, röd, elytra med 2 svarta runda fläckar. L. 2 lin. Ej sällsynt under barken af såväl löf- som barrträd. %K. Familjen P8ELAPHIA. Hufvud med rundad hals, insänkt i thorax, som ej är kantad på sidorna. Elytra betacka ej abdomen. Låren klubb- lika. Kroppen liten, glest finhårig, svartbrun eller gulaktig. De lefva under ruttnande vegetabilier, under barken af träd eller i myrornas samhälle. 129. fieiiiis PSELAPHIJS. Antenner klubblika, eller incrasserade emot spetsen, fä- 98 stade på pannan. Palperna långa. Elytra ej strimmiga. Ti- biernas sporrar otydliga. 1. P. niger: Svart, antenner roströda, benen lergula, thorax sliit, nästan klotrund. L. ^/j lin. Allmän under nedfallna löf på fuktiga ställen. 2. P. sangrnneus : Svart, brunhårig, antenner, elytra ocb ben röda, lår och framhöfter beväpnade med en spetsig tagg. L. 1 lin. Ej sällsynt under barken af barrträd. 3. P. nanus: Långsmal, plattkullrig, kastanjebrun, antenner och ben gula, thorax hjertlik, med en korslik intryckning på skifvan. L. ^/j lin. Ej sällsynt under barken af Bjöi-k och andra löfträd. 130. fieiiHs CLAVIOER. Hufvudet saknar ögon. Anten- ner korta, 5-le — 7 lin. Ej sällsynt i Skåne. 2. P. grisea: Gulgrön eller rödaktig, thorax med en kort sidotagg, antennernas spets, scutellens bas och abdomens ryggsida svarta. L. 3 lin. Ej sällsynt. 3. P. Ulitraia: Gulgrön eller rödaktig, thorax med en kort sidotagg. hemelytras inre kant röd. L. 4 — 4 ^'2 lin. Temligen allmän. aa) Bröstbenet ej köladt ; abdomens bas saknar utspi-åug ; hufvudet temligen litet. h) Prothorax på sidorna utdragen i en flik eller tagg. 4. P. hidens: Brungrå, thorax med en spetsig, svart sidotagg, antenner och ben röda, scutellens spets tvärhug- gen. L. 4 lin. Allmän. 5. P. xmndata: Metallsvart, thorax med en kort sidotagg, tibier med en hvit basalring. L. 3 lin. Temligen säll- synt. 6. P. riifi2)es: Rödbrun, scutellens spets och benen röda. L. 5 lin. Allmän. 7. P. nigricornis: Bi-ungul, thorax med en kort sidoflik, som jemte antenner och abdomens kantfläckar äro svarta. L. 5 lin. Sällsynt, (fig. 70). hb) Prothorax på sidorna obeväpnad. c) Hufvudet ej kegelformigt tillspetsadt. Fig. 70. CW) Pentatoma nigricornis. Prothorax på sidorna utdra- gen i en tagglik spets. Sou- tellen räcker öfver midten af abdomen. Tibier finhåriga. 112 8. P. vernaKs: Ofvan rödaktig, antennrot och scutell-spets röda; ab- domen med röda, på ryggsidan enkla, på buksidan flikiga, kantfiäckar. L. 3 lin. Ej sällsynt i raedlersta och södra Sverige. 9. P. prasina: Grräsgrön, ofläckad, antennernas slutled i spetsen brun. L. 5 lin. Temligen sällsynt. 10. P. Jumjicrina: Gräsgrön, sidokanten och scutellens spets blek- gula. L. 4 — 5 lin. Allmän på En. 11. P. harcCDnni: Rödaktig, scutellens spets, abdomens sidokant och antennringar hvitaktiga. L. 3 — 4 lin. Allmän på åkrar. 12. P. oleracea: Blåaktig med metallglans, sidokanten och en mid- tellinja på thorax, scutellens spets samt en fläck på elytra hvita hos hannen, röda hos honan. L. 2 — 3 lin. Allmän på köks- växter. 13. P. coerulea: Himmelsblå, metallisk, ofläckad. L. '2'^!^ lin. Ej allmän. 14. P. pcrlafa: Grå, med intryckta puncter, hufvudet svart, scutellen med 2 hvita puncter. L. 2^/2 lin. Ej sällsynt. cc) Hufvudet kegelformigt utdraget, i spetsen något nedliöjdt. 15. P. actwrinafa: EUiptisk, hvitgid, antennspetsen röd. Ij. 3 — 4 lin. Ej sällsynt. 140. fieuiis CORIZIIS. Scutellen liten, räcker ej till midten af abdomeu. An- tenner 4-ledade, sista leden nästan klubblik, fastade på Imf- vudets öfre sida. Hufvudet transverselt. Ögon utstående; punctögon 2. Kroppen aflång, skarpkantad. 1. C. Hyoscyami: Röd och svartbrokig, hemelytras membran metal- lisk, ofläckad. L. 4 lin. Ej sällsynt på Hyoscyamus niger. 2. C. capitahts: Hårig, rödgrå, scutellens spets något urbräddad, hemelytras membran och vingar hvita. L. 3 lin. Ej sällsynt. 3. C. prafensis: Hårig, gröngul, scutellen tillspetsad; hemeljH^ras ner- ver upphöjda, abdomens sidokant ofläckad. L. 3 lin. Ej sällsynt. 111. (ieuiis COREIS. Hufvudet litet, längre än bredt. Thorax nästan triangu- lär, starkt nedsluttande emot hufvudet. Kroppen aflång, bred. 1. C. marginatus: Gråbrun, nästan utan behåring, antenner i midten rödbruna, hufvudet nied 2 små taggar emellan antennerna, si- dorna af thorax baktill och abdomen med upphöjda kanter. L. 5 — 6 lin. Allmän. 142. Geuiis BERYTIS. Hufvudet aflångt. Thorax plattad, ej transversel. Bak- benen långa. Kroppen långsmal. 113 a) Hufvudet med tydlig hals ; ögou starkt utstående. Thorax af- smalnande emot spetsen. (Alydiis). 1. B. caJcdrahis: Brunsvart, hårig, abdomeus ryggsida och tihierna röda, baklåren skarptandade. L. 3 — 4 lin. Sällsynt. an) Huf\aidet långsträckt; ögon små, föga utstående. Antenner brutna, l:a och sista leden klubblika. 2. B. cJaripcs: Ljusgrå, thorax platt med medianköl jemte hemelytra puncterade. L. 2 lin. Allmän vid åkerrenar. 143. Ueuus PVRRIIOCORIS. Antenner fastade på undre sidan af det trekantiga huf- vudet, dess l:a led längre iiu andra. Punctögon saknas. Thorax med skarpt uppböjd sidokant. Hemelytra i spetsen afrundade, membranen tätt nätådrig. Kroppen aflångt-oval, plattad. 1. P. Calmarioisis: Köd och svartbrokig, hemelytras membran och vingar saknas ofta. L. 4 lin. Sällsynt i södra Sverige. 144. Geuiis ANTIIOCORIS. Antennernas 2:a led längst. Hufvudet litet med 2 punct- ögon. Hemelytra vid basen läderartade, ej hårda. Tibier obeväpnade. Kroppen liten, platt, temligen mjuk. Vistas på växternas blad och ]:)lommor eller under trädens bark. Omkring 15 arter tillhöra vår Fauna. 1. A. ncnioriim: Svart, glänsande, thorax med tvärintryckning, an- tennrot och ben gulaktiga, hemelytra rödbruna, spetsen och ett band framför den svartbruna. L. 1 — 1 ^/j lin. Allmän. 2. A. mimita: Svart, glänsande, thorax med en tvärfåra, antenner och ben lergula, hemelytra smutsgula, framför den hvita mem- branen med en brun fläck. L. 1 lin. Allmän. 145. Gcuiis lYfi/El S. Hufvudet ej litet, med 2 punctögon. Hemelytra hårda, hornartade. Kroppen medelmåttig eller liten, lärgen oftast dunkel. De vistas på skuggiga ställen under mossa, vid växtrötter, un- der stenar o. d. Omkring 40 arter förekomma i Sk-andinavien . n) Hufvudet bredt med starkt utstående ögon. (Geocoris). 1. L. Grylloides: Svart, brämet af thorax och hemelytra jemte ben hvitaktiga, membran och vingar saknas. L. 2 lin. Ej allmän på sandmarker. aa) Hufvudet smalare än kroppen, ögonen ej starkt utstående. h) Hufvudet afsmalnande ; thorax ej kantad på sidorna, nästan 114 triangulär; lår och tibier obeväpnade; kroppen platt, ej hårig. (Cynnis). 2. L. clavicidus: Ljusbrun, antenner gula, med svart spets, heme- Ij^tra ofläckade jemte benen blekgula. L. 2 lin. Allmän på sumpiga ängar. hh) Thorax nästan qvadratisk eller trapezieformig, oftast kanta,d på sidorna; framlåren tjockare, oftast tandade på undre sidan. c) Tibier obeväpnade ; hufvudet dilateradt med utstående ögon. 3. L. Urticce: Metallgrå, hårig, hemelytra och thorax baktill svart- fläckiga, benen svart- och hvitringade. L. 3 lin. Allmän på nässlor. 4. L. Thymi: Blekgrå, nästan utan behåring, hufvud och thorax skrynkligt puncterade, antenner och ben blekgula, hemelytra med en svai*t punct framför membranen. L. 1 ^/j — 2 lin. Allmän på sandbackar. 5. L. cquesfris: Svart och rödbrokig; thorax i fram- och bakkanten svart; hemelytras membran svart med 2 h\'ita fläckar. L. 5 — 6 lin. Ej sällsjait i medlersta Sverige. er) Tibier ofta fin taggiga ; hufvudet afsmalnande emot spetsen ; thorax merendels kantad på sidorna; kroppen otydligt punc- terad jeller slät. 6. L. rusticMS: Svart,- matt, pubescent, hemelytra ofläckade, antenner och ben i midten blekare, membran och vingar rudimentära. L. 2 lin. Allmän på sandmarker. 7. L. pedesfris: Svart, något glänsande, pubescent, hemelytra bruna, antenner och ben rödgula. L. 1 ^/j — 2 lin. Allmän med före- gående. 8. L. Pini: Svart, utan behåring, på undre sidan sidenskimrande, thorax med ett band baktill ocli hemelytra gråa, svart punc- terade, dessa med en svart rhombisk fläck : tibier fintaggiga. L. 3 lin. Allmän, isynnerhet i barrskogar. 9. L. nebulosus: Svart, gleshårig, sidokanten och ett tvärband bak- till på thorax jemte hemelytra gråa, svart puncterade, dessa med en svartbrun fläck; tibier fintaggiga, de främre helt och hållet jemte 2 fläckar på scutellens spets lergula. L. 2^/3 lin. Allmän. 10. Ii. nuhihis: Svart, utan behåring, ett band på thorax och heme- lytra gråa, med svarta puncter och fläckar; tibier obeväpnade, på frambeneu helt och hållet jemte en vinkelformig fläck på scutellens spets lergula. L. 2^/^ — 3 lin. Ej sällsynt vid åker- renar. 11. L. agrestis: Svart, scutellen likafärgad, utan behåring, sidokan- ten och ett band baktill på thorax jemte hemelytra gråa med svarta puncter, dessa med en rhombisk svart fläck ; tibier fin- taggiga. L. 3 lin. Allmän. 115 12. L. chiragra: Mattsvart, thorax med en tvärfåra och scutell ofläc- kade; tibier fintaggiga, på frambencn jemtc antennernas 2:a led röda. L. 3 lin. Allmän. IH. L. crraticus: Svart, utan behåring, thorax med tvärnedtryck- ning, sidolisten upphöjd, ett band baktill, ben och hemelytra rostgula, membranen svartaktig med en hvit punct ; tibier obe- viipnade. L. 3 */j lin. Allmiln i furuskogar. 14. L. siiJrcsfris: Svart, gleshårig, thorax smal, nästan trJnd, med tviirfåra, antenui'ot och ben gula, lårens midt svarta, hemely- ti'a blekgula med en fläck i midten och baktill bruna. L. 3 */2 Ibi. Ej sällsynt. 146. Gciuis MIRIS. Hufvudet utan pimctögon; lijessan framtill spetsig, tre- sidig. Antenner l)orstlika, sista leden bårlin, l:a tjock, la- stade vid ])annans kant. Kroppen långsmal, medelmåttig-, temligen mjuk. I Skandinavien förekomma 10 arter. 1. M. (loluhrahis: Slät, finhårig, gulaktig, svartfläckig, hufvudet med en rundad fläck framtill och en hjertlik l)aktill svarta ; låren obeväpnade. L. 5 lin. Allmän. 2. M. Icerigatus: Naken, thorax puncterad, antennskaft ludet, jjenen håriga ; blekgul eller grön ; thorax med 2 bruna linjer ; låren oväpnade. L. 5 lin. Allmän. 3. M. rnficornis: Slät, naken, grön, antenner ej håriga jemte tarser röda. L. 3 — 4 lin. Allmän. 4. 'M-. fems: Thorax framtill skrynkligt ojemn; grå, naken, anten- ner tunna, en brun linja löper midt öfver hufvud, thorax och scutell ; benen blekgula med bruna puncter, framlåren tjocka. L. 3 lin. Allmän. 147. (Jeiiiis PHYTOCOUIS. Antenner fastade framför ögonen på den nedsluttande pan- nan. Hemelytra med spetsmembran. Kroppen aflång eller äggformig, temligen mjuk, oftast med teckningar. Öfver 100 arter förekomma i Skandinavien. a) Thorax nästan lika bred framtill som vid bakkanten ; anten- ner i spetsen hårfina, 2:a leden oftast tjockare emot spetsen. 1. P. (dra: Oval, svart, hårig, basen af rostrum och ben röda, an- tennernas 2:a led klubblikt incrasserad, 3:e vid basen hvit. L. 3 lin. Ej sällsynt. 2. P. jfavomaculata: Långsträckt, naken, glänsande, svart, hemely- tra med 2 hvitgula fläckar, antenuskaft och ben gulaktiga. L. 3 lin. Allmän. a a) Thorax bredare baktill än i framkanten ; antenner borstlika. b) Gröna eller bleka, större artei-. 8* 116 3. P. Cheiiopodii: Grön, beklädd med guldgläusaude hårfjäll, låren svart-puncterade. L. 5 lin. Allmän i södra Sverige. 4. P. 2-pnnciata: Blekgrön, svarthårig, skifvan af thorax med 2 svarta puncter, hemelyti'as membran brnnaktig, låren ej svart- puncterade. L. 4 — 4 ^/j lin. Allmän. 5. P. palmlina: G-rön, blekhårig, ofläckad, hufvudet blekgult, mem- branen på hemelytra Ijusbrun med grön nerv, tarser bruna. L. 3 lin. Allmän. 6. P. confaminafa: Grönaktig, på öfre sidan med fin blekgul pube- scens, hufvudet gulaktigt, hemelytras spets och basalfältet på membranen bruna. L. 3 lin. Ej sällsynt. 7. P. nassata: Grön, med guldglänsande hår, antenner och hemely- tras kant blekgula, costan cilierad. L. 3 lin. Allmän. hl)) Elytra brokiga af svart, rödt, gult eller gix3nt. c) Större arter. 8. P. sfriata: Svart, thorax med en blekgul fläck, hemelytra gul- strimmiga, i spetsen bleka, abdomens främre segmenter hvit- kantade. L. 6 — 7 lin. Ej sällsynt. 9. P. striafella: Gröngul, scutellen gul, thorax med 4 puncter och ett smalt band inom bakkanten svarta, hemelytra brunstrim- niiga med en hvitaktig spetsfläck. L. 4 — 5 lin. Ej sällsynt. 10. P. ferrngata: Grönaktig, utan punctur och behåring; hemelytra invid suturen och en dubbelfläck baktill rosenröda. L. 3 — 4 lin. Allmän. 11. P. Poxndi: Blekgul, på öfre sidan brun och hvitspräcklig, låren i spetsen svart-puncterade. L. 4 — 5 lin. Ej sällsynt. 12. P. fulvo-maculata: Svart eller brunaktig, med guldglänsande pubescens ; hemelytras spets brungul med en svart apicalpunct ; benen rödaktiga, svart-puncterade. L. 4 — 5 lin. Ej sällsynt på Urtica dioica. cc) Medelmåttiga eller små arter. 13. P. pratcnsis: Glänsande, rödgrön, puncterad, naken, scutellen med en hjertlik livit fläck, hemelytra med en blodröd apical- punct; abdomen med en svart fläck i midten. L. 3 — 4 lin. Allmän på åkrar och ängar. 14. P. campcstris : Gulgrön, puncterad, glest pubescerad, scutellen med hvit fläck, hemelytra med en brun fläck i midten. L. 3_3i/2 lin. Allmän. 15. P. Kalmi: Svart och gulbrokig, glänsande, puncterad, elytras bas och en fläck baktill blekgula. L. 2—2^2 l"i- Allmän på Pastinaca. IB. P. Pastinacce: Grön, glänsande, elytras inre kant och en fläck i spetsen svarta; scutellen grön. L. 2 lin. Allmän på Pa- stinaca. 117 17. P. S-pitstnlata: Svart, gliiusande, pimcterad, hufvucl, en fläck fraiutill på thorax, scutell, 8 fläckar på hemelytra och ben guhx, låren l)run-puncterade. L. 2 Hn. Alhnän. 18. P. arbustonmi : Gröngul, svarthårig, hufvudet och låren svart- puncterade. L. 1 ^/j — 2 lin. Ej sällsynt. 19. P. Cori/U: Smal, glänsande, svart, antenner och ben hvita. L. 2 — 3 lin. Allmän på Hassel. 20. P. FiJiris: Svartbrun, glänsande, hufvud, l)en och hemelytras sidokant bleka. L. 2 lin. Allmän på Ormbunkar. 14.S. Cieuus HilTlClS. Hemelytra saknar spetsniembran. Bakbenen lioppfötter, låren grofva. 1. H. aptcrtts: Svart, glänsande, antenner, tibier och lårens spets hvitaktiga. I^. 1 ^/^ lin. Allmän på sandmarker. 149. Genus CIMEX. Skäkta. Vägglus. Antenner borstlika, -l-ledade, korta. Sugsnabeln dold i en ränna på strupen, slidan :Medad, med lika långa leder. Klorna sakna häftlappar. Kroppen obevingad platt. 1. C. lerfuhtriits: Brunröd, oval, finhårig. L. 2 lin. Allmän i trähus (fig. 71). Allmänna Skäktan, som säges härstamma från Ostin- dien, visade sig först på ll:e århundradet i medlersta Tyskland, öfverfördes med de för- drifna Hugenotterna till London. Är nu- mera med menniskan utbredd nästan öfver hela jorden, och i Europa en allmän ohy- ra, som innästlar sig i sängställen och trähus samt nattetid genom sin blodtörst stör sömnen. Honan lägger omkring 50 hvita ägg i de finaste springor i sofrum- men, i synnerhet under panelningar, i sängbottnar, bakom tapeter etc. De kunna lefva */2 år utan löda, men nära sig ej uteslutande af blod utan hålla äfven i nödfall tillgodo med åtskilliga vätskor, nybakadt bröd o, d. 150. Cieiiiis ARADIS. Hufvudet med korta tornar. Antenner tjocka. Sugsnabel längre än hufvudet. Thorax med flera ribbor. Hemelytras membran med greniga nerver. Kroppen medelmåttig, aflångt-oval, alldeles platt, utan märkbar behåring. Färgen svartaktig, matt. De äro temligen tröga djur. Fig. 71. (V,) Skäkta (Cimex lectu- larius). Obevingad, med ru- dimentära hemelytra ; antenner borstlika. 118 som vistas hoptals under barken af utgångna träd, i synnerhet björk, fur och gran. Omkring 15 arter tillhöra vår Fauna. 1. A. BcfnUnus: Svartbrun, sidorna af thorax finuaggade : anten- nernas l:a och sista led kort, 2:a längst. L. 3 lin. Ej säll- synt under barken af granträd. 2. A. corticaUs: Svarfln-un. hemelytras bas })lekgrå. L. 3 lin. Ej sällsynt. 3. A. BehilfC: Svartbrun, hemelytra gråa, brunskuggiga; sid-n-na af thorax bleka, genomskinliga ; antenner tjockare emot spetsen, dess 2:a led mycket lång. L. 3 lin. Allmän på björktickor. 151. fteuiis TINfilS. Antenner klubblika. Thorcax och hemelytra bladformigt utvidgade, buckliga eller med upphöjda lister. Kroppen liten, äggrund eller oval. plattad, med nätlika nerver, utan behåring. Färgen gul eller svai'tbruu. De äro tröga Skinn- baggar, som flocktals vistas i blommor, eller ensamma under stenar ; flera öfvervintra under trädens bark. a) Thorax med 3 kölar, baktill utdragen i midten. h) Antenner nästan nakna. (Monantlua). 1. T. cosfata: Ljusbrun. ofvan lergul med några få, bruna, otydliga sidofläckar, ben och antenner gula, dessas klubba svart ; heme- lytra i midten bredt utvidgade. L. 1 ^/j lin. Ej allmän. 2. T. cardui: Svartgi^å, ofvan blek, med flera bruna fläckar, anten- ner i midten och tibier gula ; sidokanten på thorax tunn, upp- höjd. L. 1 ^/j lin. Allmän på tistlar. bb) Antenner håriga. (Piesma). 3. T. crassicornls: Brun, ofvan gråhvit, nästan genomskinlig, huf- vudet med 4 korta tornar : antenner och skifvan af thorax svarta, denne med 3 bleka ribbor, sidokanten upphöjd ; benen roströda. L. 1 ^/^ lin. Allmän. 4. T. Pi/ri : Svart, antenner bleka; thorax med en blåsa framtill och en iipphöjd medianköl hvita ; hemelytra hvita med 2 brun- aktiga band. L. 1 ^1^ lin. Temligen sällsynt i södra Sverige. aa) Thorax skild från scutellen, med 2 rudimentära kölar. (Zos- memts). 5. T. capitata: Grågul, hemelytra vid basen hvita, membranen ofläc- kad ; antenner och ben gula ; flygvingar fullständiga. L. ^/g lin. Allmän. 6. T. colJaris: Grågul, framkanten af thorax och en skuldei-fläck på hemelj-tra gulhvita, utan spetsmembran ; hufvudet svart- aktigt ; antenner och ben gula. L. ^/j lin. Allmän på sand- mark. 119 152. GeuHs REDITIUS. HutViidet bakom ögonen halsforniigt hopsnöradt. Anten- ner lång-a och tunna. Kroppen lång-striickt. Låugsamma och tröga i sina rörelser lefva dessa Skiuubaggar endast af rof, nemligen af insecter, som de döda med styng af ro- striim och sedermera utsuga. a) Antenner knäböjda ; fi-amhöfter huiga. (Gcrris). 1. K. ciirificns: Hvitaktig; luifvudet i'undadt: elytra membranösa, l)eströdda med små l)runa flilckar. L. 2 lin. Ej sällsynt vår- tiden på hårdvall. aa) Antenner borstlika ; frambenen ej roffötter. 2. R. suhapterus: Brungrå, lår svart- och hvitringade. L. 3 lin. Ej sällsynt på sandiga betesmarker. 8. R. annvJatus: Svart, abdomens sidor jemte benen svart- och röd- fläckiga. L. 3 ^/j lin. Sällsyntare än föregående. 4. ^. personntus: Brun, ofläckad, mjukhårig. L. 6 lin. Sällsynt; lefver af Skilktor. 153. Geuiis S.4LDA. Hufviul utan hals, smalt. Antenner trådlika. Ögon starkt utstående. Thorax trapezie-tbrmig, med tvcärintryckning. Hera- elytra fasta, läderartade. Tarsernas klor stora, fastade i spet sen på kloleden. Kroppen medelmåttig, äggrund, föga kullrig; färgen svart eller grå; beklädnaden gles, mjuk och fin. Oaktadt benen äro enkla, hoppa de med vingarnes tillhjelp ganska högt ; vistas alltid vid hafs-, å- och sjöstränder, lefva af rof. 1. S. Utoralis: Svart, nästan utan behåring; hemelytra temligen kull- riga, med få, aflånga bleka droppfläckar, spetsmembranen mörk- brun med grofva svarta nerver ; benen dunkelt gula. L. 2 — 3 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 2. S. jjaJUpcs: Svartbrun, hemelytra hvita, basen och några sido- fläckar svarta ; benen bleka ; thorax på sidorna framtill rundad. L. 1 ^/^ lin. Allmän. 3. S. riparia: Svartbrun, hemelyti'a med 2 costal-fläckar och puncter på skifvan hvitaktiga, spetsmembranen hvit, svartstrimmig. L. 1 ^/j lin. Allmän. 151. Oeiiiis HYDROIETRA. Braxenmygga. Ski'äddare. Hufvud utan hals. Antenner framsträckta, långa, tråd- formiga. Thorax i bakkantens midt scutell-likt utdragen. Tarsernas klor små, lastade ofvanför spetsen af kloleden. 120 Kroppen medelmåttig, långsmal, hård; färgen mattsvart. undre sidan beklädd med ett silfverglänsande toment. Vistas alla på vatt- net, der de glida fram på ytan med afmätta tag. I Skandinavien finnas 5 arter. a) Tarser 2-ledade ; främre benen korta; kroppen bevingad. h) Antennernas l:a led nästan 3 gånger så lång som 2:a. 1. H. paludum: Svart, stötande i olivgrönt; skifvan af thorax platt, med 3 svaga kölar. L. 5 lin. Ej sällsynt. hh) Antennernas l:a led knappt dubbelt så lång som 2:a. 2. H. lacustris: Svart, med dragning i olivgrönt, benen mörkgula; abdomens sidokant uppböjd, gulaktig. L. 3 — 4 lin. Allmän. aa) Hufvudet långt. Alla benen lika långa. (Emcsa). 3. H. stagnorum: Svartbrun, trådsmal, hufvudet 1/3 af kroppsläng- den. L. 3 lin. Ej sällsynt vid sjöstränder. Familjen HYDROCORIM. Antenner små, dolda i gropar under ögonen, med 3 — \ korta leder. Thorax kort. Siigsnabel kort, böjd. Benen of- tast simfötter, hårkautade. Hemelytra hårda, läderartade, korsande hvarandra. Kroppen stor eller medelmåttig, sällan liten, med oftast kölfor- mig ryggsida; färgen blek, sällan svartbrun. De vistas alla utan undantag i vatten ; de flesta äro starka simmare. Ofversigt af Grupper och Slägten. l:a Gruppen Ploaria: Baktibier platta och breda; simma på rygg-en. Hlotouccta: Framtarser 3-ledade ; scutellen stor. Copixa: Framtarser 1-ledade; scutellen knappt synlig. 2:a Gruppen Nepilia: Frambenen äro tjocka och långa, utbildade till roffötter; baktibier cilierade, ej plattade. ]%'eppe: Rödgul, svartfläckig, bakvingens afvigsida gröngul, med silfverfläckar och rostfärgade oceller med silfver-pupill. L. 2 V4 tum. Larven brungrå med afbruteu hvit rygglinja. Allmän. 4. A. Niöbe: Vingar gula med svarta fläckar vid basen; bakvingens afvigsida rostfläcldg med silfverfläckar och roströda oceller, hvilkas pupill är silfverfärgad, L. 2^/3 tum. Allmän. aa) Mindre arter, ej öfver 2 tum. Medlersta låren undertill tätt ludna. 0\ 5. A. Latonia: Vingar brungula, svartfläckiga, bakvingens afvigsida ockragul med många större och mindre silfverfläckar och en rad af rostbruna oceller med silfverhvit pupill ; framvingens framkant något insvängd, afvigsidans yttre spets med några silfverfläckar och rostbruna oceller med silfverpupill. L. 2 tum. Flygtid 5 — 9. Larven brungrå med hvitaktig ryggstrim- ma och 2 gula sidolinjer, lefver på Viola tricolor, Anchusa etc. Allmän öfver hela Skandinavien. 6. A, Sélene: Vingar gula, svartfläckiga; bakvingens afvigsida med bruna, gula eller silfverhvita band, 2:a bandet med en svart medelpunct, bakre bågen af enkla bruna prickar. L. l*/io tum. Allmän öfver hela Skandinavien. 7. A. Tkiphrosyne: Vingar gula, svartfläckiga; bakvingens afvigsida rostfärgad med gula band och O silfverfläckar, 6 nästan ocell- lika puncter bågformigt gi-upperade och en i midten af 2:a bandet otydliga, bruna. L. l^/^o tum. Temligen allmän öfver hela Skandinavien. ^\ 8. A. ApJiirape: Vingar rödgula med svarta fläckar; bakvingens af- vigsida med hvitgula, stundom perlemo-färgade tvärband, af hvilka det medlerstas midtelfläck är på tvären delad genom ett 143 svart streck ; nära utkanten ligger en rad af ocell-lika puuc- ter. L. l*/io t^"^- Ej sällsynt i norra och medlersta Sverige. 9. A. Palcs : Vingar rödgula, svartfläckiga ; bakvingeus afvigsida röd- brun med silfverhvita och gula teckningar, och en konisk gul fliick i midten. L. 1 ^/^ tum. Allmän i norra, mera sällsynt i medlersta och södra Sverige. 10. A. Ino: Vingar rödgula, svartfläckiga; bakvingens afvigsida gul med ljusare band, det bakersta med en af bruten rad af röd- aktiga ocell-lika puncter. L. l^/,o t^™- Allmän i hela Skan- dinavien. 174. ficuus VANESSA. Antenuklubban knopplik eller cylindrisk med hvit spets. Palper länga, håriga, i spetsen hopböjda. Ögon ludna. Vin- gar vinkliga eller rundade, i sednare fallet har framvingen rent hvita fläckar emot spetsen. Vistas på ängar och i skogslundar. Larverna hafva G rader af spetsiga, kranshåriga taggar, l:a segmentet oväpnadt, lefver af ör- ter, merendels på Urtica (fig. fSli). Puppan vinklig, framtill 2-spet- sad, ryggen tandad, prydd med guld- eller silfverfläckar, hvilar 14 — 20 dagar. I Skandinavien finnas endast 7 nedan beskrifna arter. 1. V. Urticce: Vingar rödgula, fram vingens framkant med 3 svarta ,,;^ U fläckar. L. 2 ^/j tum. Den allmänna "Nässelfjäriln" är utbredd öfver hela Skandinavien. Larven svartaktig med korta taggar och mer och mindre tydliga gröngula strimmor, lefver 7 — 9 på Urtica-arter. 2. y. 2^oJijcMoros (fig. 82) : Vingar rödgula, framvingen med 3 stora ^ . y och i midten 4 mindre svarta fläckar. L. 3 tum. Larverna brungråa med kranshåriga gula taggar, och strimmor på ryg- gen och sidorna af samma färg, lefva 5 — 7 på Salix, Ulmus och fruktträd, hålla sig flera tillhopa i klungor tills de för- puppas. "Fuchsen" är temligen allmän i södra Sverige, går ej ofvan Stockliolm, Fig. 83. Larven af Vanessa lo, bere- dande sig till förpuppiiing. Fig. 82. Fuchseu (Vanessa polychloros). 144 (f.ji~ 3. Y. Åniio^a: Vingar sammetsbruna, med svafvelgult eller hvitak- tigt bräm och bi'una fläckar framför yttre kanten. L. 3 tum. "Sorgmantelu" är ej sällsynt i Sverige. 4. V. C. album: Vingar gula med mörkbruna bräm och fläckar, bakviugarne tecknade med ett hvitt C. L. 2 tum. Ganska allmän. ^. / 5. V. Atalanta: Vingar svarta, fram vingens spets hvitfläckig med rödt baud ; bakvingeu med rödt svartprickigt sidoband, afvig- sidan med några svarta teckningar. L. 2 ^j^ tum. Flygtid 5 — 9. "Admiralen" är ganska allmän i medlersta och södra Sverige. ' ' - 6. V. Cardui: Vingar tandade, rödgula, med större och mindre svarta och hvita fläckai' ; bakvingens afvigsida marmorerad och med 4 — 5 ögoufläckar. L. 2*/jo tum. Ej allmän. 6 ■ ^ • 1. Y. lo: Vingar bruuröda, hvarje vinge med en stor blå ocell. L. 2 ^/j tum. Ej sällsynt i sydliga Sverige. 195. CeiiMs LIMENITIS. Vingar med hvitt band, fram vingar med 10 nerver; bak- vingar tandade, med öppet diskfält. Ögon nakna. Palper korta. Antenner långa, klubban ej skarpt afsatt. 1 Skan- dinavisk art. y, ^ 1. L. PoptiU: Vingar småtandade, svartbruna, hvitfläckiga, bakvin- gen med ett hvitt band ; afvigsidan rödgul med hvita fläckar och band, utkanten blåaktig. L. 3^/2 tum. Temligen sällsynt i medlersta och södra Sverige, 6 — 8 ; vistas i aspdungar. 196. Genus H1PPARCHIA. Antenn-klubban långsträckt, småningom tilltjocknande. Palper hoptryckta, endast på undre sidan långhåriga, i spet- sen stretande. Ögon oftast nakna. Vingar ej vinkliga, fram- för sömmen med några oceller, som stå i ett band. Larven obeväpnad, naken eller sidenhårig, anus 2-spetsad. Flyg- ten ojemn, arbetande; vistas i gräset och i bergstrakter. Hannen har frambenen håriga, honan nästan nakna. 23 Skandinaviska ar- ter, af hvilka flera boreala. a) Ögon ludna; antennklubban oftast skarpt begränsad. (Pararga). I<'l, n !• H. Megcera: Vingar svartbruna, med flera rödbruna band, hvari "" på fram vingens båda sidor står ett öga med hvit pupill, och oftast ett biöga der bredvid; bakvingar ofvan med 4 — 6, af- vigsidan med 6 gulringade oceller, sista vid inre vinkeln dub- bel. L. 1^/10 tum. Allmän i Skåne. 2. H. Hiera: Vingar småtandade, bruna; framvingar på båda sidor med en större och antydning till en mindre ögonfläck ; bak- vingar med en tandad svart tvärlinja och 3 ögonfläckar, af- vigsidan med 6 dylika. L. 1 ^/^ tum. Ej sällsynt. 145 3. H. Mcera: Viugai' sniåtanclade, mörkbruna; fram vingar ofvan med en större och antydning till- en mindre ögonfläck ; bakvingar j -^ j enfärgade med 3, afvigsidan med 6 oceller. L. 2 tum. Ej " sällsynt i sydligare Sverige. (la) ()gon nakna. 4. H. Semele: Antenner med skarpt afsatt klubba; vingar tandade, bruna med ett rödgult fläckband ; fram vingar med 2, bakvin- gar med 1 ocell på båda sidor. L. 2^/^^ tum. Allmän. 5. H. HypermUlms: Antennklubban ej stark; fram\'ingar svartbruna ja •^ nästan ofläckade, afvigsidan med 3, ])akvingar med 2 — 3 ocel- ler. L. l^/io tum. Mycket allmän öfver hela Skandinavien. 6. H. PanijjJ/ihfs: Antenn-klubban inci-asserad ; vingar ej tandade ., . ockragula, fi'amvingar på båda sidor med 1 ögonfläck ; bak- ' -" ^ N-iugar ofvan ofläckade, afvigsidan gråaktig med hvitt band och 4 otydliga cigonfläckar. L. l^/^o taim. Allmän öfver hela Skandinavien. 7. H. Hero: Antennklubban incrasserad; vingar hela, bruna med en blyfärgad linja inom kanten ; framvingar nästan ofläckade ; bak- vingar ofvan med 4, afvigsidan med G svarta ögonfläckar, hvilkas pupill samt ett smalt, tandadt band äro hvita. L. I^/jq tum. Sällsynt. 8. H. Janira: Vingar tandade, framvingar med en ögonflilck, hos /5. V $ dessutom med en gul fläck ; bakvingarnes afvigsida brungrå, utåt ljusare med 1 — 3 bruna prickar. L. 2 tum. Allmän. 9. H. Ligea: Vingar småtandade, svartbruna med ett roströdt band; fi-amvingar med 3 — 4, bakvingar med 3 ögonfläckar, afvigsi- dan merendels hvitfläckig. L. I^/k, tum. Temligen allmän. 10. H. Dams: Vingar helbräddade, ockragula, med en ögonfläck på båda sidor, afvigsidan med en kort hvitaktig strimma ; bak- vingar med 2 — 3 ögonfläckar, afvigsidan grå med ett af brutet hvitaktigt band och 5 — 6 ö'gonfläckar. L. l^/jg ti^m- Ej sällsynt. 11. H. Arean? a: Vingar helbräddade, framvingar rostgula, afvigsi- ,,^ ^ dan med 1 ögonfläck; bakvingar bruna, afvigsidan gråaktig ^- ■ med 5 ögonfläckar, den l:a skild från de öfriga genom ett hvitt. sammanhängande band. L. l*/io tum. Temligen allmän. HEXAPODES. lél. fieuHs PAPILIO. Palpei- korta. Ögon nakna. Vingar långa, tandade, bak- vingar svanslikt utdragna, med röd flcäek i bakre vinkeln. Flygten snabb, stark, ihållande, ofta seglande. Vistas i bergs- trakter på öppna ställen. Larven slät, obeväpnad, med en grenig, köttig retractil knöl på pannan. Puppan vinklig, framtill 2-uddig. Endast 1 Skandinavisk art, 10 146 1, P. Macliaon: Svafvelgul, rundtorn med bredt svart bräm, i hvil- l^et på yttre kanten stå en rad af halfmånlika och vid fram- kanten af framvingarne 4 stora gula fläckar. L. S^/jtum. Ut- Ijredd ufver hela Skandinavien, temhgen sällsynt i Skåne. 1^8. ftenus PONTli. Antenner oftast längre än hufvud och thorax. Palper 3-ledade, håriga. Vingar hela, ej svansade; hufvudfärgen hvit eller gul, undre sidan utan eller med enstaka ögon- fläckar. Larven långsträckt, obeväpnad, nästan slät, sidenhårig ; lefver af Cruciferer och Papilionaceer. Puppan naken, framtill med en udd eller spets; hvilar ungefär 14 dagar. 11 Skandinaviska arter. n) Antennklubbau nästan oval, ej tvärhuggen. Palpernas leder ungefär lika långa. Vingarnes grundfärg hvit. liarven fin- hårig, med ljusa och mörka strimmor långs ryggen, lefver hufvudsakligen på Cruciferer. h) Vingar temligen smala; bakvingar med kort basal-fält, ej nå- ende till midten. Abdomen långsträckt. (Granoris). 1. P. Sincipis: Hvit, fram vingar hos ^ med svartaktig spets; bak- vingarnes afvigsida med nästan utplånadt band. L. 1 ^j^ tum. Ej allmän. hb) Vingar ej smala, bakvingarnes basal-fält stort, nående till mid- ten. (Picris). 2. P. Brassicce:. Hvit, fram vingarnes spets ända ned till midten svart ; $ vanligen med 2 stora svarta fläckar på midten af framvin- gen. L. 2 ^1^ tum. Kålfjäriln är allmän i hela Sverige. 8. V. Cratcegi: Vingar hvita, med skarpt begränsade svarta ådror. L. 3 tum. Allmän i medlersta och södra Sverige. 4. P. Rapce: Vingar hvita, framvingar i spetsen svartbruna med 2 svarta fläckar i midten hos 9 ; bakvingens afvigsida hos båda könen gulaktig. L. 2 tum. Allmän. 5. P. Napi: Vingar hvita, hela spetsen svartbrun, skifvan antingen hos cT med 1 eller hos J med 2 — 3 svarta fläckar ; afvigsidan gulaktig med svartmjöliga ådror. L. 2 tum. Allmän. 6. P. Cardamines: Hvit, framvingar med svart spets och midtel- fläck, fältet deremellan hos ^ orange-gult, hos $ hvitt ; bak- vingarnes afvigsida hvit, gulgrönt töcknig. L. l^/jo tum. Ej sällsjmt. 7. P. Daplidicc: Vingar hvita; framvingar ofvan med svartfläckig spets och en diskfläck af samma färg; bakvingarnes afvigsida grågrön med olikformiga hvita fläckar. L. 2 tum. Ej säll- synt i Skåne. 147 aa) Antenner ej längre än tho- rax, klubban i spetsen tvär. Palpernas slutled kort. Viu- garnes grundfärg gul. Lar- ven endast på sidorna strim- niig ; lefver oftast på Papi- lionaceer. (Colias). P. Rhmmu (fig. 84): Vingar vinkliga, enfärgade med en gul niedelpunct, som på af- vigsidan är rostbrun. L. 2 */j(, lin. Allmän. /v «■? Fio-. 84. 1'ontia rliamni, sittande med uppåt hopslagna vingar. Ä9. CciiHs POIAOMMATUS. De nakna ögonens sido-orbita snölivit. Antennklubban kort, skarpt afsatt. Vingarnes aiVigsida med talrika ögon- fläckar; de tandade bakvingarnes discoidal-cell öppen. Pal- perna på undre sidan bårfrausade. Kroppen ej stor, med utsträckta vingar aldrig 2 tum. I Skan- dinavien äro 4 arter funna, som vistas på ängar och betesmarker. 1. P. Cliryseis: Vingarnes afvigsida askegrå med många punctlika, svarta oceller; bakvingar vid utkanten med ett rödgult, svart- puncteradt band, som framtill försvinner; S vingar rödgula, guldglänsande, med svart, i blått stötande utkant; 9 vingar rödgida med brunt öfverdrag, försedda med svarta puncter, bakvingar med rödgult band i utkanten. L. 1 ^/j tum. Tem- ligen allmän. 2. P. Virgaurcce: Vingarnes afvigsida rödgul med svarta prickar; bakvingarnes afvigsida gulgrå med svarta puncter och hvita fläckar; (^ vingar rödgula, ofläckade med svart utkant; 9 vin- gar blekt rödgula, svartprickiga; bakvingar med brunt öfver- drag. L. l*/io tum. Allmän i skogstrakter. 3. P. Phlacas: Vingar rödgula, svartfläckiga, med gråaktig utkant; bakvingarnes afvigsida gråaktig med små svarta prickar, ofvan svartaktiga med tandadt guldkantadt band. L. l*/io tum. Den allmännaste arten inom slägtet. /) ' 200. fteiuis ZEPIIVRIS. Bakvingar med svanslik förlängning i utkanten. Ögon ludna. Palper fjälliga, på undre sidan fint bårfransade. An- tennklubban långsträckt, cylindrisk, ej skarpt atsatt. Kroppen ej stor ; färgen dunkel, afvigsidan ofta med hvitaktiga sneda streck, utan oceller; flygten kort, snabb, afbruten ; vistas på buskar och låga träd. I Skandinavien förekomma 6 arter. 10* n-.l ,1.. 148 iS (s 1. Z. Qiierrtfs: Yingarue ofvan mörkbruna, ^ blåglänsande, svart- kantade ; afvigsidan askegrå med en hvit, inåt möi-kkautad strimma och vid analhömet på bakvingarue en dubbel rödgul fläck. L. ] */io tum. Ej sällsj-nt i medlersta och södra Sve- riges ekskogar. 2. Z. BeMce: Vingarnes afvigsida gul; framvingar med en brun fläck vid diskfältets tvärnerv, och ett rödgult band nära ut- kanten, 9 med en rödgul diskfläck ; bakvingar med ett röd- gult hvitkantadt tvärband. L. l^/io tum. Sällsjnitare än före- gående. 3. Z. V. album: Vingarnes afvigsida brun 'med en hvit strimma, som på bakvingarne liknar ett W, dessa med ett orangegult tvärband i utkanten ; c? ? vingar ofvan bruna, bakvingar med en rödgul fläck i analhörnet. L. l*/io tum. Temligen sällsynt i medlersta och södra Sverige. 4. Z. JRifbi : Vingar olivbruna, framvingar hos S n^^d ett mörkt ur- / /^.^ ^ hålkadt ställe ; afvigsidan ljusgrön ; bakvingar antingen enfär- gade eller hvitprickiga. L. 1 ^j^ tum. Allmän i hela Skan- dinavien. /r/ 2öh Genus lYC^lNA. Vingar lielbrädclade, bakvingar ej utskurna i inkanteu. Ögon nakna eller ludna. Antennklubban temligen kort och afsatt. Kroppen liten ; fiirgen på vingarne guldgul med svarta prickar, sällan grönaktig eller enfärgad; vistas på fält, ängar och gångstigar. 18 Skandinaviska arter. a) Bakvingarues afvigsida svartprickig, vid utkanten med ett rödgult fläckband. h) Ögon nakna. 1. L. Argus: Vingar glänsande blåa med en bred svart rand och J^. f(f hvit frans ((5") eller svartbrun på bakvingarne med rödgula kantfläckar (2) ; afvigsidan grå med ögonpuncter och ett band af svarta puncter och halfbågar ; antennklubban ofvan svart, undertill gul. L. 1 tum. Mycket allmän öfver hela Skan- dinavien. 2. L. OptiJefc: Vingar mörkt violett-blåa (J), eller bruna vid basen eller på skifvan blåaktiga (?) ; afvigsidan askegrå, bakvingar med svarta ocell-puncter och 2 gula ögonfläckar i anal-hörnet. L. 1^1 o *^^- Temligen allmän. hb) Ögon ludna. 3. L. Alexis: Vingar ofvan violettblåa (c?), eller bruna med skifvan ' / ' .^ '*" mer och mindre himmelsblå och bakvingar ofta med gula ocel- ler inom kanten, begränsade af svarta prickar; afvigsidan grå med talrika ocell-puncter ; bakvingar med ett rödgult fläck- 140 band, i midteu framför hvilket ligger eii hvit Häck. L. l*/io tum. Allmän. aa) Bakvingarnes afvigsida med svarta prickar, utan rödgula fläc- kar i utkanten. c) Ögon nakna. 4. L. Alsus: Vingar bruna, Ijusblå-glänsande {S), <"11öi" olivsvarta /y o (2). afvigsidan askegrå med en enkel rad af smä ocell-lika punc- ter. L. 3/jo tum. Ej sällsynt. cc) Ögon ludna. 5. L. Åcis: Vingar violett-blåa ((5"), eller bruna (?) med svart kant; afvigsidan grå med en nästan enkel rad af ocell-lika puncter. L. 1 Vio *^"^'^- Allmän. H. L. Argiolus: Vingar klart himmelsblåa, fram vingar med smal (cJ), /tf , 'j eller bred svartbrun kant; afvigsidan blåhvit med en bågiinja af svarta ocellika puncter. L. l^/io tum. Allmän. .2^>^: fieuiis »ORITIS. Ving'ar rimdade, med svarta eller röda fläckar på hvit botten, delvis utan tjäll ocli derför genomskinliga; bakvin- garnes diskfält slutet. Ögon nakna. Antennklubban med tagg i spetsen. Palper längre än bufvudet. 2 Svenska arter. 1. D. AxioUo: Vingar livita med 5 svarta fläckar; bakvingar med 2, % i afvigsidan med 3 röda oceller och fläckar af samma färg vid basen. L. 3®/jg tum. Ganska sällsynt i bergiga skogstrakter i medlersta och södra Sverige. 2. D. Mnemosync: Vingar hvita med svarta nerver; fvam vingar med 3. 5 2 svarta diskfläckar. L. 2 ^/j tum. Sällsynt i medlersta och södra Sverige. Familjen HESPERID^. Hufvudet stort, nästan lika bredt som thorax. Antenner vid basen vidt åtskilda. Pannan saknar oceller. Thorax bred, föga kullrig. Vingar under hvilan utsperrade, eller framvingar uppstående. Larven nästan naken, lefver dold emellan hopvecklade blad. Puppan slät, inhöljd i en cocong, bildad af hopspunna blad. ^03: Genus UESPERIA. Antenner oftast korta, klubblika, med ett hårknippe vid basen. Ögon stora, nakna. Palper 3-ledade, korta, styfhåriga. Kroppen medelmåttig, bålen uudersätsig ; vingar af abdomens längd, hårfransade, med öppet diskfält; flyga om dagen, temligen lågt ; vistas i skogar och lundar. I Skandinavien äro 10 arter funna. 150 a) Alla viugar utsperracle, fiutandade. Antennklubban bågböjd, utan hake i spetsen. (Sijrk'1ih(S). 1. H. Malvcc: Vingar svartbruna med talrika större ocli mindre fyr- kantiga livita puucter ; afvigsidan olivgrå, bvitbrokig ; bakvin- gai' med en störi-e fläck i framkanten. L. 1 tum. Allmän öfver hela Skandinavien. aa) Framvingar uppstående under hvilan. Antennklul^ban med hake i spetsen. 2. H. Conuna: Vingar blomgula, i kanten mörkare, med tydligare puncter och fyrkantiga fläckar, som på öfre sidan äro gula, på afvigsidan hvita; framvingar hos ^ med en svart disk-linja, omgifven af silfver. L. l^/io tum. Allmän. 3. H. Sylvamis: Bakvingarnes afvigsida gul, med omärklig dragning i grönt, de fyrkantiga gula fläckarne ganska otydliga. L. 2'/jg tum. S Vingar ofvan rödgula med bred, brun bord i utkan- ten och omärkligare , gula fyrkantiga fläckar ; framvingar med en sned, svart linja i disken. ? Vingar ofvan rödgula med brunt öfverdrag och tydligare, gula fyrkantiga fläckar. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. aaa) Alla vingar under hvilan platt utsträckta, Ijakvingar längre än abdomen. Antenner temligen långa, klubban utan hake i spetsen. (Thanaos). 4. H. Tages: Vingar ofvan bruna, otydligt hvitpudrade, med en rad hvita prickar i utkanten ; framvingar med en otydlig hvit punct vid framkanten. L. l^io ^^'^'^- Temligen allmän i medlersta och södra Sverige. HRTEROCERA. Antenner af olika form, likväl aldrig klubblika, men stundom pä midten spol-likt förtjockade; de medlersta lederna ej längre än breda. Vingar under hvilan högst sällan uppåt hopslagna, utan antingen takformiga, plattliggande, utsper- rade, liggande öfver hvarandra hoprullade eller veckade. Merendels finnes en hornögla på framvingarnes undre sida och hållhake i bakvingarnes framkant. 3:a Afdelningeii CREPIJSCILARIA. Skymnings-fjärilar. Antenner mot spetsen småningom tilltjocknande, eller tre- sidigt prismatiska, ingen led längre än tjockleken. Oceller finnas sällan. Kroppen klumpig och undersätsig. Framvin- gar smala och långsträckta, bakvingar mycket mindre, un- der hvilan vågrätt utbredda eller takformigt hopliggande (fig. 85), oftast med dunkla färger. Larven 16-fotad. 151 Ofversijxt af Familjer och 81äi>"ten. Spllill^idir : Palpeinas tredje led liten, dold. Antenner prisniatiskt-trcsidiga, njigot tunnare emot ))åda ändar. a) Abdoiuen utau liårtofs i spetsen. ISpllillX: Autenuspetseu liakformigt Ixljd. Abdomcn tillspetsad Slll<»l*illtIlUS: Auteiuispetsen ej hakfonuigt böjd. Vingar tan- dadc eller urbugtade. aa) Abdonien med hårtofs i spetsen. ]?IaerOg"loSSa : Vingar proportionsvis små emot den tjocka ab- donien. Flyga om dagen. Zyg'SVllidiiP : Antenner något tjockare emot spetsen, eller kammade. Atycllia: Antenner på undre sidan tvåradigt kannnade {S) eller iinsågade (9). Vingar enfärgade. Zyg"éieiia: Antenner tilltjocknande emot spetsen. Framvingar van- ligen blåa med röda fläckar (tig. 87). Scsiada»: Palpernas 8:e led tydlig. Vingar, åtminstone de bakre i midteii genomskinliga (tig. 89). Fjärilar liknande Vespor och Bi. Sosia: Ögon stora, nakna. Benen långa. Familjen SPHIIVGIDJB. Palpernas tredje led liten, dold. Antenner prismatiskt- trekantiga, något afsmalnande emot båda ändar. Ögon nakna. Abdomen stor, kegelformig. Framvingar mycket längre än abdomen, med 7 enkla långsnerver, som gå ut till vingkan- ten, liksom bakvingarne ej hårfransade. Larven cylindrisk, framtill något smalare, naken, med sneda, färgade sidostreck, och oftast ett uppstående analliorn. Puppan in- svept i hopklibbade blad eller aflfall, liggande på eller under jord- ytan ; sällan innesluten i cocong. -a04. Genus SPHmX. Hufvudet utstående. Palper trubbigt uppstigande till ögats öfre kant, tätt fjälliga. Sugtungan mycket lång. An- tennspetsen hakformigt böjd. Abdomen utan hårtofs i spet- sen. Ögon stora. Vingar långa, helbräddade, med bandlik teckning. Kroppen stor ; flyga i skymningen eller i dagbräckningen ; vi- stas i skogar och på ängar. Larven slät. puppan aflång. I Skan- dinavien är o 6 arter funna. 152 n- / // fl 10. t /7 5 1. S. Pinasfri: Kroppen ocli vingar askegråa, fram vingar med 3 hopstående linjer på midten ; 2 strimmor på thorax och band på abdomen svarta, dessa i midten afbrutna, framtill hvitkan- tade. L. 3 V2 tum. Ej Scällsynt, går ned till Skånes barr-region. 2. S. Elx>enor: Kroppen och vingar olivgröna, den förre på undre sidan purpurfärgad, ofvan med band af samma färg ; framvin- gar med sneda rosenröda band, bakvingar brunröda med svart bas. L. 2 */2 tum. Ej sällsynt. 3. S. Porcettlis: Kroppen och vingar gulaktigt olivgröna; den förre ofvan med breda purpurfärgade band, undre sidan af samma färg ; framvingar med rosenröda costal-fläckar och kantband ; bakvingar med brun bas, gult midtelband och rödt kantband. L. 2^/jo tum. Ej sällsynt. 4. S. Ligtistri: Framvingar rödgråa, med hvitgrå spets och svart- bruu inkant; bakvingar rosenröda med svarta band; abdomen med omvexlande svarta och rosenröda afbrutna band. L. 4 tum. (fig. 85). Larven (fig. 86) ljusgrön med 7 hvita, till hälften violetta snedstreck, lefver på Ligustrum, Syringa 5 — 9. Ej sällsynt i södra Sverige. Fig. 85. Liguster- fjäriln (Sphinx Ligustri). Venstra framvingen horisontelt utspänd till flygt, högra takfonnigt nedböjd under hvilaii. Fig. 86. Larven af Liguster-fjärilen. Ljusgrön, på hvarje sida med 7 hvita, till hälften violetta snedstreck och rödgult and- hål på hvarje ring. 153 20cTr fieiiiis SMERINTHIS. Antenner i spetsen ej liaktbrniig-t böjda. Hufvud litet, tillbakadraget. Palper mycket korta^knappt nående till uiid- teu af ögat. Tungan kort eller rudimentär. Vingar tandade eller nrbugtade. Abdomen tjock, utan liårtois i spetsen. Kroppen stor: abdomen enfärgad, vingar ofta med band; ilyga tungt, om natten ; vistas i skogar ; sitta om dagen på trildsianuuar. Larven med aual-born, hufvudet triangulärt, lefver ensam. Puppan utan cocong, livilar i jorden. Hannen liar prismatiska, lionau nä- stan trådformiga. enlila antenner. I Skandinavien äro 3 arter funna. 1. S. ofclJahis: Vingar nästan vinkliga, bakvingar rosenröda med /^.^ ett stort Idått öga i midten med l)run pujiill ; tboi"ax med en bred, brun, afbi-uten ryggstrimma. L. 3*/^ tum. Temligen allmän. 2. S. TUice: Fi'amvingar urbräddade, tandade, ockragula eller grå- / f . / och bruntöckniga med 2 dunkelgröna eller rödbruna fläckar i midten; bakvingar gulbruna med svaiibrunt band, L. 2^/2 tum. Ej sällsynt i sydligare Sverige. 3. S. Popnli: Askegrå med bruna band; fram vingar med hvit mid- y^j teliläck och l)akvingar med stor rostfärgad basal-fläck. L. 3^/3 tum. Ej sällsynt i medlersta ocb södra Sverige. m^. ?'^'- ' skägget på sidan svartbruna, frambenen gula. L. 1 ^j^ tum. Temligen sällsynt i medlersta och södra Sverige. 3. M. Bombyliformis: Framben svarta. L. 1 ^/^ tum. Sällsynt. ^C^^ . 154 ^ Familjen ZYGiEKID^. Antenner enkla eller diibbelkanimade, tilltjocknande emot spetsen, soni är något uttunnad. Palper korta, cylindriska, håriga eller Ij.älliga. Sugtungan Un, kortare än kroppen. Pannan hårig eller fjällig med 2 tydliga oceller. Ögon me- delstora, nakna. Vingar nedböjda. Flyga om dagen. 4kl7r Cieuus ATVCIIIA. Palper och panna fjälliga; oceller små. Antenner på un- dre sidan tvåradigt kammade (S), eller finsågade (5). Ki-oppen liten, färgen grön utan teckning; flygten ej snabb eller uthållande ; vistas på ängar. Larven finliårig med litet hufvud. 1 Skandinavisk art. 1. A. Statices: Blågrön, framvingar al' samma färg, afvigsidan och bakvingar bruna, antenner nästan klubblikt tilltjocknande. L. 1 Vin tum. Allmän. /.^"^-^ 'm&. Genus ZIG/ENA. Hufvud utstående, ludet. Palper håriga. Antenner lång- sträckta, enkla hos båda könen. Framvingar smala, metal liska, vanligen blåa med röda fläckar. Flyga tungt och ti^ögt; vistas på ängs- marker och fäladei-. Larven (fig. 88) tjock , blek eller grön, lefver hufvud- sakligen af Legumi- nosse. Puppan (fig. 88) inhöljd i siden- artad cocong, hvilar omkring 20 dagar. 6 Skandinaviska ar- ter. Fig. 87. Zygsena fllipendulse. Fig. 88. Larv och cocong på ett grässtrå. Z. Filijjencluice: Svart, framvingar cyanblåa, brun-cilierade, med 6 röda fläckar ; bakvingar röda, fint svartkantade. L. 1 ^/j tum. (fig. 87). Allmän. Z. Lonkerce: Framvingar svartblåa med röda fläckar; bakvingar röda, med bred bugtig svartblå bord. L. 1 ^j^ tum. Ej allmän. Familjen SESIADiE. Palpernas tredje led tydlig. Pannan hårig eller fjällig med 2 tydliga oceller. Antenner lätt tilltjocknande emot 155 spetsen, som j streck, af hvilka en svart, vinklig midtelfläck ; halsen hvit. ' ' L. 3^/j(, tum. Temligen sällsynt i medlersta och södra Sve- rige, trätfas på Pil i Maj månad. m (jJeiiiis nOJIBlX. Antenner dubbelkammade. Vingar takformig-a, utan ögon- fläck, med korta vinglalt; bakvingar utan hållhake, rundade, utskjutande under framvingarne. Abdomeu ? tjock. Kroppen stor eller medelmåttig ; färgen mycket varierande, teck- ningen nästan bandad af småstreck ; vistas oftast i skogar. Lai^veu lefver af trädens blad, ensam eller i sällskap, är sällan kuölig, sidorna tätt håriga. Hannen har starkt kammade antenner ; honan tjockare abdomen. Till detta slägte häuföres äfven Silkes-fj;ii'iln (B. Mori), som är gulhvit med 2 — 3 dunkla tvärlinjer, emellan hvilka ligger en brun halfmåne på framvingai'ne, 1 '°\^^ tum lång med utsträckta vingar. Larven eller silkesmasken lefver på hvita mullbärsträdet (Morus al- ba), härstammar fi'åu Sydasien i provinsen Serika, Sericum (hvaraf namnet Siden), uppfödes inomhus i China och södra Europa för Si- denfabrication. Honan lägger om hösten 300 — 500 ägg på linne eller papper, eller ock på trädstannnar i fria luften. Ett lod af dessa ägg (grains), stundom äfven obefruktade, som äro af ett Wall- mo-frös storlek, lemnar ungefär 16(tO maskar; de behöfva omkring 8 centner blad till föda. Löfmaskarne utkläckas om våren vid till- riicklig solvärme vid den tid då knopparne på foderväxten utvecklas (inomhus vid artificiel värme af 22"R.). Dessa larver uppfödas med 1(30 liladen af hvita mullbärsti-ädet, som derföre måste planteras på alla ställen, der sidencultur bedrifves; de ömsa hud 4 gånger, äro van- ligen på 30:de dagen fäixliga att inspinna sig, börja då blifva oro- liga, ströfv^a omkring, sträcka halsen fram och söka sig ut en pas- sande plats för förpuppuiugen. Från 2 vid munnen liggande öpp- ningar (spini^organer) utgjutas två droppar saft, som larven kliljbar fast vid grenar, rör hufvudet af och an, och upphasplar 2 tunna trådar, hvilka med frambenen hoptvinnas till en enda tråd. Cocon- gen fullbildas på ungefär 8 '/j dygn och efter 5 dagars förlopp för- puppas larven, alltså på 38:e dagen efter födseln; 19 dagar efter inspinnandet utkryper fjäriln, alltid tidigt om morgonen, utspänner sina vingar efter en qvarts timma, kryper några dagar omkring utan föda, parar sig, lägger ägg och dör straxt derpå. Silkestråden lig- ger hopvirad i form af en 8, och är 1200 — 1600 alnar lång. Co- congerna äi'o långrunda, vanligen gula, sällan hvita. Enligt Roulins experimenter kunna blåaktiga coconger erhållas, om mullbärsbladen beströs med Indigo, och rosenröda om man låter larverna med bla- den äta pulvret af Chica (en röd harzfärg från bladen af Bignonia chica). Pupphölsorna eller cocongerna bestå af 3 särskilta lager, af hvilka det yttre lemnar Florett- eller Flock-silke (filoselle), det an- dra det fina silket. I de coconger, som man vill afvinna silket, dödas pupporna genom hetta 10 dagar efter inspinnandet. Dessa (Gallette) kastas i sjudande vatten, att det lim, hvarmed trådarue äro hopklibbade, må upplösas; piskas med spön, hvai'på trådarne fästa sig och cocongerna rensas från råsilket (Florett-silke). Derpå uppsökas ändtrådarne af flera coconger, af hvilka 5 — 7 snos tätt tillhopa, upphasplas och föras i handeln. Omkring 200 coconger väga ungefär 1 J^, och 2000 inspunna puppor lemna 1 ^ spunnet silke. Flera trådar af råsil- ket hoptvinnas först på särskilta maschiner (kallade möhlar), innan silket användes till väfnader. Silkesmaskarnes svåraste sjukdom är Muscardin, som består i en mögelsvamp (Botrytis Bassiana), som öfverdrager hela kroppen, kallas äfven Incx'ustering, Calcino, och är först närmare undersökt af D:r Bassi. Muscardinen utbildas i kroppens inre, svamparne uttränga sedermera genom små porer på kroppsytan, liksom de små Isaiierna på fönsterflugan ; de kunna efter Audouins undersökningar inympas medelst sporerna på friska Silkesmaskar och andra löfmaskar. Derföre ser man ej dessa små svampar på kropps-ytan så länge larverna lefva, först efter larvens död visa de sig, men ej när larv-skinnet är fullkondigt torrt. Sidenculturen var redan 2700 f. C. f. en känd industrigren i China, som derifrån utbredde sig till Tibet och blef Grekerna lie- kant under deras krig med Indier och Perser. På Romarnes tid uppvägdes siden med guld och Kejsar Heliogabalus (218 e. C.) var den första Romare som bar en helsiden klädning ; Jacob I lånte, som Konung af Scottland, ett par silkesstrumpor för att dermed kunna presentera sig för Engelska Gesanclteii. Två Christiaa muukar på Justiiiiani tid (555) förde ägg till Constantiuopel uti ihåliga käppar, emedan utförseln från China var vid dödsstraff förbuden ; härigenom lades g)'unden till Sidenculturen i Europa, som sedermera, då hem- ligheten hlef kilnd, utbredde sig 711 till Spanien och Portugal. 1146 till Sicilien och 1550 till Mailand. Heni-ich IV inf^irde IfiOl silkes- odlingen i Frankrike; Fredric den stoi'e 17(K) i Preussen. För när- vai-ande äro China, Indien (särdeles Tibet), Persien, Turkiet, Italien och södi'a Frankrike mest berömda för Sidencultur. a) Paljjer sprötlikt framstående ; tungan saknas : (Lasiocampa). o^ (f^t^^y*- . vingar tandade. 1. B. Pi»i: Vingar gråa, framvingar med roströdt band och hvit halfmånfläck i midten. L. 3 tum. (fig. 91). Ej sällsynt i Sveriges barrskogar ; den störste och skadligaste insecten ftir barrskogarne. Larven askegrå, brunfläckig, framtill med 2 stålblåa fläckar på halsen, från 5 — 7 på Fur, sällan och endast i nödfall på andra barrträd. Parningen sker i Juli ; larverna äta tills fi'osten börjar, öfvervintrar åter till följande Maj och förpup- pas i Juni i en plommonlik cocong emellan grenspetsarne och nedtill \äd stammen. Fig. 90. Larv af Bombyx quercifolia. Fig. 91. Bombyx pini (?, med venstra vingen af ^ bredvid. 2. B. Qnorcifolia: Rostbrun, alla vingar djupt tandade, utåt med l^ , I skifferblå anlöpning ; framvingar på andra sidan midten med 2 rader svarta fläckar. L. 3 tum. Sällsynt i Skåne och på Gottland. Lai'ven (fig. 90) bruii med mörka och ljusa fläckar 11 162 11. t ^7 U.6 och vinkelformiga streck, sista riugen med hårig tapp. lefver 5 — 7 på Rosaceer, Dx'upaceer och Poraaceer. aa) Palper ytterst korta, ej näbblikt utstående. Vingar helbräd- dade. 1)) Framvingar med ljust band och hvit medelpunct. 3. B. Quercus: Vackert kastanjebrun med höggult band bakom mid- ten (S), eller brungul med blekare tvärband (9). L. 2''/jq tum. Allmän. 4. B. Trifolii: Rostfärgad, framvingar med blek båglinja och liten hvit midtelfläck, bakvingar ofläckade. L. 2^/jq tum. Sällsynt i medlersta Sverige, mindre sparsamt förekommer den i södra Skåne. hb) Framvingar med 2 bleka eller bruna band utan hvit mid- telpunct. 5. B. Castrensis: Framvingar med nästan 3 bleka l)and, bakvingar bruna {S) ; 2 alla ljusbruna, framvingar med 2 ])leka band. L. l^/io tum. Allmän öfver hela Skandinavien. 6. B. NeKsfria: Ockragul ända till rödbrun , framvingar med ett mörkt , Ijuskantadt tvärband ; hårfrau- sarne gul- och brun- fläckiga. L. l^/io tum. (fig. 92). De glupska, håriga lar- verna (fig. 93) äro blåaktiga, med hvita rygglinjer och på hvarje sida omvex- lande blåa, i gult och svart infattade långsstrimmor ; lefva 5 — 7 nästan på alla slags fruktträd, för hvilka de äro myc- ket skadliga, men fö- rekomma äfven på andra löfträd. Honan " (Ringspinnaren) klibbar sina ägg i Juli ringformigt (fig. 92 B) på årsskotten af träden så fast, att de, öfvervintrande, ej kunna afsköljas af snö eller regn ; larverna utkrypa i l)örjan af Maj och hålla sig ända till sista hudömsningen truppvis till- samman i ett näste vid grenklyftorna. I Ringspinnarens ägg lägger ofta en liten stekel af Codrin-familjen (Teleas) sina Ågg, så att sålunda ägg kommer att ligga inom ägg. Fig. 92. A Hona af Ringspinnai^en (Bonibyx iieustria) med tydlig krage på tliorax. B Äggringar hoplimmade rundtomkring en afsku- ren trädqvist. Fig. 93. Larven af Ringspinnaren. 163 'f.Z ^.. 7. B. Bfiihi: Yingai' (c^') brunröcla, eller (9) gråaktiga; framvingar med 2 parallela bleka streck, bakvingar ofläckade. L. 2*/,^ tum. Temligen sällsynt. 8. B. Poptdi: Brun, halsen blek, framvingar med vågigt hvitt tvär- streck och en rostTöd hvitfläckig basalfläck ; bakvingar med ett blekt baud. L. I^J^q tum. Temligen silllsynt i medlersta och södra Sverige. hhb) Framvingar askegråa med dunklare streck. 9. B. Cratcegi : Vingar rundade, askegråa ; framvingar med ett bredt, dunkelt, utåt vågigt band ; bakvingar med ett ot^^dligt mörkt streck. L. l^/,o tum. Ej sällsynt. 194. CJeims HARPIIA. Framvingar med svartprickig- utkant, smala, helbräddade, längre än bakvingarne, som hafva hållhake. Antenner kam made. Tungan ytterst kort. Abdomen ej tätt luden. Stora eller medelmåttiga Spinnare, med under hvilan nedböjda vingar; grundfärgen gråhvit, teckning oftast med svarta prickar och streck; vistas på Pil och Poppel. Larven lefver ensam, har på ryg- gen en puckel, endast 14 fötter emedan anal-benen äro transforme- rade till en upprätt svansgaffel (fig. 94). 7 Skandinaviska arter. 1. H. Viniila: Kroppen mjukt hvitullig; framvingar gråhvita, svai"t- -y^, y ådriga med otydliga ziczac-linjer och svarta raud-puncter ; ab- domen svartriugad och med svart kedje-linja på ryggen. L. 2''/jg tum. Temligen allmän. Larven (fig. 94) först svartaktig, sedermera grön med brun hvitkantad rygg, röd puckel, 2 långa svans-spetsar, lefver 6 — 8 på Pil, Poppel och Lind. Si 1 s \ °1 s L<^ ^ Fig. 94. Larv af Harpy la vinula. 2. H. furcida: Vingar gråa; framvingarues bas och bakkant svart- piickiga, med ett brunt, inåt rakt, utåt vågigt tväi^band före midten ; bakvingar och thorax framtill hvitaktiga. L. 1 ^/lo tum. Ej sällsynt i Sverige ; lefver på Pil. 195. fieiius NOTODONTA. Framvingar breda, rundade med en tand på insidan, 11* 164 bildad af bopknippade bårfjäll; knappt längre än bakvin- garne, som bafva bållbake. Antenner kamlika. Tungan yt- terst kort. Thorax ofta på ryggen med en fjällkam. Medelstora Spinnare ; färgen gråaktig med varierande teckning ; vistas i skogar. Hannen har dubbelkamniade antenner, hvilka hos honan äro kortkammade eller nästan trådlika. Larven lefver ensam, är naken, och uppreser hufvudet liksom Sphinx-larverna. 12 Skan- diiuxviska arter. a) Palper stora, framsträckta, hoptryckta, 2:a led.en lång, rak med tvärhuggen spets. (Ptilodontis). 1. N. pälpina: Med fjällkam; framvingar tandade, hvitaktigt-ockra- gula, svartådriga och strimmiga. L. I^/^q tum. I medlersta Sverige temligen sällsynt ; allmän vid Lund. aa) Palper korta, ragghåriga, trubbiga. Tungan ofta längre än hufvudet. h) Vingar i spetsen helbräddade eller fintandade. Thorax utan fjällkam. 2. N. Dromedarius: Framvingar bruna med en basalfläck och 2 vågiga tvärstreck samt en mellanliggande fläck ockragula, en basal-linja och ett streck vid spetsen bruna ; bakvingar brun- gråa med ett otydbgt hvitaktigt band. L. l'/io tum. Mindre sällsynt i medlersta och södra Sverige. 3. N. Ziczac: Framvingar vid basen och intill ljusbruna, utåt aske- gråa med bruna streck och en ocell-lik stor fläck framför spet- sen ; bakvingar hvitaktiga, med en liten strimma i midten och bakkanten bru.na. L. l^/jo tum. Ej sällsynt i Svei^ige. 4. N. Dkicea: Vingar hvitaktiga, framvingar med brun bord och fina, hvita linjer vid bakhöruet; bakviugar med en liten brun strimma i anal-hörnet; thorax askegrå ; abdomen gråaktig. L. 2*/, o tum. Ej sällsynt i skogslundar i medlersta och södra Sverige, hh) Vingar i spetsen tydligt tandade ; thorax med kapuschong-lik fjällkam. 5. N. Camelina: Framvingar rostgula med dunklare band, streck- och hårtand på ryggen ; bakvingar bleka med en lirunblå anal- fläck. L. l^/io tum. Ej sällsynt. 196. Ceiius PYORA. Ingen fjällkam eller hårtand. Vingar nedböjda, nästan omfattande kroppen, de bakre alldeles dolda under de smala framvingarne. Antenner bos honan borstlika. Abdomen lång- sträckt, nästan linjesmal. Hannens svansända skägghårig, un- der hvilan u])prJitt. Framl)enen ofta framsträckta. IfifS stora, medelmåttiga eller små Spiiiiuire, hvilka vistas på ängar ; gruiulfärgen askegi'å med llåektefkiiing på thoiax ncli vingspetsen. Lai'ven är glest luden, med hårknippen i synnerhet på 4:e och sista ringen ; lefver merendels under hoprullade blad. 5 Skandinavdska arter. Änasfoiiiosis: Vingar gråa, franivingar l)run- och rosti'öd-])ro- kiga med H hvitaktiga, något anostomoserande streck ; thorax med en rostbrun dorsalflåck. L. l"/io tum. Temligen allmän i Skåne, siillsyutare i medlersta Sverige. coeruleo-cepliala : Framviugar svaiigråa med 8 mer och min- dre sammauhiingande hvit- eller gidaktiga Häckar ; bakvingar askegråa. (fig. 95). L. l*/^^ medlersta 1. P. 2. P. tum. Ej sällsynt ocli södra Sverige ; vissa år mycket talrik. 3. P. reclusa: Brungrå, thorax fram- till med en svartbrun fläck ; franivingar blågråa med 4 nå- got anastomoserande, hvitaktiga streck och ett 4:e af bruna prickar, en rostfärgad apical-fläck och en hvit costal-punct. L. l^/io tum. Ej allmän. 4. P. Bueephaki: Franivingar silfvergråa med stor ljusgul fläck i spetsen ; bakvingar gulhvita ; abdomen med svarta sidofläckar. L. l^/io tum. Temligen allmän i hela Svei-ige. 197. Cieiiiis IIPIRIS. Anteuner hos c? 9 dubbelkammade. Timgan nästan saknas. Vingar nedböjda, med fina Ijäll; framving-ar under hvilan be- täckande de bakre. Stora eller medelmåttiga Spiunaie, hvars gi-uudfärg är hvit utan teckning eller med vågiga streck ; vistas på ängar och i skogar. Larven brokig med flere borstbärande vårtor. Puppan hårig, hvilar 20 — 30 dagar inom en glestrådig cocong. Könen skiljas lätt på antennerna, som hos honan äro kort-, hos hannen låugkammade. 5 Skandinaviska ai-ter. 1. L. Salicis: Glänsande hvit, benen svartringade. L. 2 tum. King- foten eller Vide-spinnaren är en bland de allmännaste fjärilar i Sverige. Larven på sidorna brungrå, ryggen med en rad af hvita och gula fläckar, på sidorna begränsade af röda, hå- riga vårtor, lefver 5 — 7 på Salix alba och Populus tremula. 2. L. chrysorrhoca: Hvit, abdomen rödbrun med rostgul ulltofs { / 22. N. lucipara: Framvingar purpurlargade, glänsande med svart band. L. l^/m tum. Temligen sällsynt i medlersta Sverige. • K) Framvingar med stora, hvita eller ljusa fläckar ; bakvingar bredvid inre hörnet med en hvit eller svart punct. Thorax med fjällkam. (Misclia). 23. N. ccrospcrsa: Framvingar svarta med snöhvita fläckar; bakvin- gar askegråa. L. l*/io tum. Allmän på Pil i södra Sverige. 24. N. comta: Framvingar med In-una vågstrimmor och ett bredt hvitt midtelband: bakvingar askegråa, vid kanterna dunklare. L. 1 Vi o tum. Allmän i Skåne. 25. N. Oxyafa)iih(T: Framvingar marmorerade af rödt och brunt med 2 fläckar, borden smalt blåaktig, månfläcken hvit. L. l*/io tum. Ej sällsynt i Sverige. Ij) Framvingar nedböjda, marmoi-erade, med vattrade band emel- lan de tydliga tvärlinjerna. Thorax med fjällkam. Antenner borstlika. (PoUa). 26. N. JPolyniita: Framvingar brungråa eller askegråa, med svai't- hvita vågstrimmor, de vanliga fläckarne svart-begränsade ; bak- vingar hvitaktiga. L. l^/m tum. Ej sällsynt i medlersta, all- män i södra Sverige. 27. N. Chi: Vingar gråhvita, framvingar tecknade med ett v. L. l*/jp tum. Ej sällsynt i Sverige. 28. N. TempH: Framvingar brungråa, med dunklare midtelband och 177 med ett livitt streck uti, utåt livitaktiga. L. l^/io tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 29. N. jlaricincta: Framvingar marinorerade med brunt och gi'ått, öfverstänkta med orange-gula atomer och med ett dunkelt mid- telband. L. 1 ^/^q tum. Allmän i Skåne. 31) Framvingar nedhilngande med klara färger ; det vattrade bandet särdeles brokigt ; tläckarne livita med mcirkare kärna ; bakvin- gar med hvita hårfransar. Ryggkammen liten, delad. (TracJiea). 30. N. Airiplicis: Framvingar gråbruna med ljusgrön anl(")pning och med aflåug, 4-klufven, gulhvit midtelfläck. L. l*/io tum. Ej sällsynt i Skåne. '31. N. porphifvea : Framvingar brunröda. med ".) vågstrimmor och hvita puncter, kantade med svart. L. 1 ^j^^ tum. Allmän. 3'2. ^. piniperäa: Framvingar brunröda med livitaktiga, tandade tvär- <^ > linjer och ådror, de 2 vanliga fläckarne livita med grönaktig kärna och nedtill niistan sammanflytande ; bakvingar mörk- bruna. L. l^/,o tum. Ej sällsynt i barrskogar; framkommer redan i Maj ; larven grön med 5 hvita långsstrimmor och en orange-färgad öfver benen, går i Juli ner från trjlden och för- ., puppas under mossa eller i jorden. N) Vingar nedbfijda. Thorax med klufveu ryggkam. Hannen med på undre sidan ciliei-ade antenner och anus skägghårig. ^Apoiiiea). 33. N. iiicfifans: Framvingar brungula eller gråa, bakre månfläcken hvit, främre rund, gul, otydlig; bakvingar askegråa. L. 1'/jq tum. Allmän i medlersta och södra Sverige. 34. N. (lidyma: Fi-amvingar marmorerade med brunt och roströdt,.cj^^j JJ månfläcken hvit, yttre bandet temligen blekt. L. 1 — l'/io tum. Temligen sällsynt i södra Sverige. 35. N. hasilmea: Framvingar med brungråa vågstrimmor och en svart basal-linja. L. l^/io tum. Allmän i södra Svei-ige. 36. N. secalis: Framvingar gråbruna, med mörkare och ljusare flarn- ■ - ^? mor, måufläcken hvit, afvigsidan och bakvinganie brungråa, med hvita hårfransar. L. l°/io tum. Allmän; larven "hvitax- mask" är grågrön med 2 rödaktiga ryggstrimmor, utkläckes i Juni från ägg lagda emellan axet och bladsidan på i'åg och korn, vållar de såkallade "hvit-axen." O) Framvingar marmorerade, med tydliga fläckar och linjer, i synnerhet en i midten landad, hvit tagglinja. Thorax med flikig ryggkam. Antenner borstlika. Lefva på odlade fält. (Mamesfra). 37. N. Pisi: Framvingar rödbruna, de 2 vanliga fläckarne och en tagg-linja vid utkanten hvitaktiga. L. l^/m tum. Allmän öfver hela Skandinavien ; larven kaffebrun med gula långs- strimmor, 5 — 7 allmän på Papilionaceer och grässlageu. 12 178 38. 39. 40. 41, 42. 43. 44 N. oleracea: Framvingar rostbruna, med otydlig, orange-gul njur- fläck och en hvit W-formig taggliijja vid utkanten ; bakvingar ockragula eller smutshvita. L. l^/j^ tum. Allmän i hela Sverige; larven grönaktig (slutligen rödbrun), med 3 hvitak- tiga, i svart infattade rygglinjer, lefver 7 — 9 på köksväxter. N. Brassicce: Framvingar svartbruna, rödbrunt töck- niga, med hvitgula tagg- linjer, de 2 midtelfläc- karne infattade i hvitt, liksom njurfläcken i mid- ten; bakvingar Ijusgråa, utåt svartaktiga. L. 1 */, q tum. (fig. 98). "Kålflyet" är allmänt i hela Skan- dinavien ; larven grön el- ler brungrön, med mörkare ryggstrimma, bredvid hvilken lig- ga röda puncter, en gul strimma ofvanför benen ; lefver 7 — 9 på köksväxter och är i synnei-het skadlig för kål. N. CJicnopocUi: Framvingar askegråa eller brungråa med svart njurfläck och W-formig, hvitgul tagglinja ; bakvingar hvitgråa med brunt band och en midtelfläck. L. 1 tum. Allmän. N. PersicaricB : Framvingar svarta, med en klar, hvit njurfläck, som har gul kärna ; tagglinjen gulhvit ; bakvingar bruna, mot ba- sen till hvitaktiga. L. l^/jo tum. Allmän i Skåne. P) Antenner hos c? starkt kammade. Framvingar liggande öfver hvaraudra, yttersta spetsen inåt krökt, med skarpa tvärlinjer men inga tydliga fläckar. (Calpe). N. Uhatrix: Framvingar naggtandade, puncter. L. l*/io tum. Allmän i medlersta Sverige. Q) Thorax platt, utan märkbar Ijällkam. Vingar nedhängande med klara fiirger, och ljus teckning vid njui'fläcken. (Mythimna). N. Jithargyria: ^"'ramvingar rödbruna, l)runsp räckliga, en hvit midtelfläck liknande ett V, emot utkanten till med en rad af svarta puncter. L. l^/jo tum. Ej sällsynt i medlersta Sverige. N. conigera: Framvingar rödyula, med 2 bruna streck och en rödgråa, med södra, mindre 2 hvita talrik i hvit 3-kantig midtelpunct. I.. lersta och södra Sverige. 1 ^/j„ tum. Ej sällsynt i med- 45 R) Thorax starkt hårig, med dubbel fjällkam. Anteiuier hos S mer eller mindre sågade. Framvingar nästan enfärgade, bruna eller rödgråa, de vanliga fläckarne infattade i ljusa färger, liksom äfven tagglinjen. (Orihosia). . N. cmimacida : Framvingar gråa, med 2 svarta basal-puncter och askegråa streck, de vanliga fläckarne blinda, d. v. s. nä- 179 stan utan kärna. L. l^j^ tuin. Ej sällsynt i niecUersta och södra Sverige. 46. N. lit/nyc Frauivingai' gi'åa, nästan kopparglänsande, med ett dunkelt band och svarta kantstrimnior. L. 1 tum. Allmän i hela Sverige. S) Thorax med liten ijällkam. Framvingar glänsande, utom tvär- linjerna ilfven försedd med en liten skuggstrimma i närheten al njuriliicken ; den runda flilcken är liten eller försvinner. Larverna lefva mestadels pä Plantago. ( Caradiimt). 47. N. eubicninris: Framvingar gråa, brunvattriga, med 4 svarta ;^5. Ä puncter i framkanten ; bakviugar hvitaktiga med brun kant. L. 1 tum. Allmän i södra och medlersta Sverige. 48. N. hlatida: Framvingar gulbruna, de vanliga fläckarne med hvit infattning, liakvingar vid basen ljusare, mot kanterna till bruna. L. 1^/iu tum. Ej sällsynt i medlersta Sverige. 4V). N. frilincd: Framvingar gulgråa med 3 bruna streck. Jj. 1 '/lo tum. Temligen sällsynt i medlersta och södra Svei'ige. 50. N. rirens: Framvingar gröna med hvit månfläck; bakvingar '^ / hvita ofläckade. L. 1 '/lo ^i^"i- ^^j sällsynt i sfxlra Sverige. T) Thorax ullig, utan fjällkam. Antenner tunna, borstlika. Fram- vingar merendels smala, med tillspetsad yttre vinkel ; i stället fritata: Fram vingar gråbruna med ett purpurfärgadt band : bakvingar gråaktiga med dunklare vågiga linjer. L. l^/jgtum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. B) Larver smala, nästan trådlika. Vingar med 2 — 3 bågböjda, l)runa eller roseuröda streck. (Idcca). 12. A. (Icalbata: Vingar hvita. afvigsidan svartådrig. L. 1 '/j^ tum. Ej silllsyut i Skåne. 1'^. A. rcn/iffafa: Vingar blekgula, framvingar med 3, lika aflägs- nade, bakvingar med 2 otydliga bruuaktiga streck ; alla med utkanten svaiiprickig. L. 1 tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 14. A. iucauata: Alla vingar gråhvita med bruna våglinjer, en punct ,j i midten och utkanten svartprickig. L. */jq tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. In. A. monUiata: Vingar gulaktiga med bruna streck och ett snör- formigt band i kanten. L. */iq tum. Ej sällsynt i Skåne. 217. «eims lARENTIA. Vingar med många, vågiga tvärlinjer, som äro parallela och i midtelfältet stå tätt packade så att de bilda ett nästan jemnbredt midtelband. Stora, medelmåttiga eller små Mätare, hvilkas grundtarg är brun- eller gråaktig, sällan hvit; vistas i lundar, ängar och skogar. Larven temligeu tjock och kort, huden skrynklig, lagd i flera fållor eller veck, färgen i allmänhet grön med fläckar och strimmor. 17 Skan- dinaviska arter. 1. L. mensuraria: Vingar rostgula; framvingar med ett band, teck- nadt med en svart punct och borden gulgråa. L. 1 ^/iq tum. Allmän i södra och medlersta Sverige. 2. L. psittacata: Framvingar grönaktiga, svartvågiga med hvit- och jsir^r- roströda baud ; bakvingar askegråa med mörk midtelpunct och några ljusare streck. L. 1 tum. Ej sällsynt i medlersta Sverige. 3. L. rcctangnlata: Framvingar grönaktiga med bruna fläckar och > ^/ ett otydligt band. L. ^/^q tum. Allmän i Skåne. -1. L. imsiUata : Vingar hvitaktiga, något brunvågiga, med ett mör- " käre afbrutet band och en ,svai"t måufläck ; bakvingar ljusare. L. */jQ tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 5. L. sticcenfuriafa : Vingar hvitaktiga med askegråa atomer, borden brun ; framvingar med svart midtelpunct ; thorax och auus hvita; abdomen roströd. L. */jq tum. Ej sällsynt i sydligare Sverige. 188 218. Cleniis CIDARIÄ. Vingar med talrika böljlinjer, som på midtelfältet af framvingarne bilda ett mörkt tvärband, frän hvilket en eller flera tag-gar utskjuta emot bakkanten: bakvingar merendels ofläckade. Larven temligeii koii med olika teckuiiig. Puppan hvilar i jorden eller emellan löf på marken. 2<5 Skandinaviska arter. 1. C. propiignaria: Framvingar grålivita, med ett, på båda sidor svartkantadt, rödgrått midtelband. L. */jq tum. Ej sällsynt. 2. C. fcrrugaria: Vingar livitaktiga, framvingar med 2 nästan pur- purröda band, det l:a vid basen smalt, det andra i midten bredt, liopsnöi'adt vid inkauten, en bi-un dubbeltiäck inom spets- kanten. L. */j„ tum. Ej sidlsynt. 3. C. fulvata: Framvingar gula med bredt, brunt, eutaudadt band. L. l^/io tum. Ej sällsynt i medlersta ocb södra Sverige. 4. C. prunata: Framvingar rödbruna med 2 ljusare, bvitkantade band, af livilka det yttre utåt är begränsadt af en rad bvit- kantade fläckar och halfmånar ; i vingspetsen ligger ett taggigt bvitt sti'eck ; bakvingar brunbvita med 3 livita, taggiga stiim- mor. L. l^/io tum. Temligen allmän i medlersta ocb södra Sverige. 5. C. viridafa: Framvingar gröna med 2 grönbruna, bvitkantade band och en svart fläck vid utkanten. L. 1^/iq tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 6. C. quarifasciaria: Vingar bvitaktiga, brunpudrade ; framvingar med ett bredt, purpurbrunt band, i bakre kanten med mör- kare fläckar; bakvingar med flera askegråa sti-eck. L. I tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 7. C. montanuria: Vingar bvitaktiga med några askegråa streck; framvingar med ett brunt, i midten smalare band och svart ögonpunct. L. l^/m tum. Temligen allmän i bela Skandi- navien. 8. C. occUata: Vingar livitaktiga; framvingar med 2 blåbruna band, och en dubbel ögonfläck i spetsen. L. 1 ^/j^ tum. Allmän öfver hela Skandinavien. 9. C. populata: Vingar blekgula; framvingar med 2 band och ut- kanten brunröd. L. l''/io tum. Ej sällsynt i Sverige. 10. C. pyraliata: Framvingar gula med nästan 4 vågiga bruna streck; bakvingar gulhvita. L. I^/jq tum. Temligen allmän. 11. C. russata: Framvingar med vågiga, bruna, röda och bvitaktiga band; bakvingar hvita med askegrå utkan<^. L. I^/jq tum. Allmän öfver hela Skandinavien. 12. C. Alchemillata: Vingar brunaktiga, med ett snöhvitt, vågigt midtelband, ett askegrått streck i midten och en hvit linja inom främre spetsen. L. ^/,(, tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 189 13. C. hastata: Vingar svarta, med hvitfläckiga streck. 2 hvita vå- giga band, som äro glest svartprickiga, det första vid basen smalt, det andra straxt bakom midten bredare, utåt pil-tandadt. L. 1 ^/iQ tum. Ej sällsynt i medlersta och södi-a Sverige. 14. C. tristafa: Vingar svartaktiga, med något afbrutna streck och 2 smala, vågiga Imta band. svartpuucterade. L. ^/j^ tum. Ej sällsynt. 210. fioHHs ZERENE. Fram vingar med mörkt tvjirl)aiul, upplöst i fläckar på gul eller hvit botten. Larverna brokig-a, prydda med fläckar och linjer på ryggen och sidorna. 12 Skandinaviska arter. 1 . Z. firossuJariata : Hvit med rundade, svarta flilckar. genom hvilka går på framvingarne vid basen och på midten ett röd- gult band. L. l*/io tum. (fig. 100). Allmän i trädgårdar i sydligare Sverige. Larven (fig. 100) hvitaktig. ryggen med en rad af nästan fyrkantiga, svartaktiga fläckar ; lefver på krus- bärsbuskar, öfvervintrar, är utvuxen i Juli, ut- kläckes i September. 2. Z. fliiefvata: Grålmt med 3 svarta, breda halfband. L. 1^,0 tum. Allmän i hela Sverige. 3. Z. riihiginafa: Vingar snöhvita med 2 brunröda band, det första vid basen, det andra i midten. hälft, med en svart ögonpunct ; inom bakkanten med ett askegrått band och en fläck nära spetsen svarta. L. l^/jo fum. Allmän. 4. Z. marginata: Vingar hvita med svart, sinuerad bord. L. 1 tum. Allmän på Pil. 220. fieuHs MINOA. Vingar rundade eller lancett-lika, på båda sidor enfär- gade. Larven med litet hufvud, lifligt färgad, framåt af- smalnande. 2 Skandinaviska arter. 1. M. charopliyUata: Vingar svai'ta, de främre med hvit spets. L. ^/jg tum. Allmän i Juni och Juli månader. 190 4:e Afdelningeii mCROLEPIDOPTERA. ^^^/^^"^ Antenner tråd- eller Itorstlika, lika långa eller läng-ré än . kroppen, som är smal ocli liten. Vingar smala, i kanten starkt hårfransade, takformigt hoplagda eller hoprullade om- kring kroppen. Baktibier med 4 starka sporrar. Flyga om natten eller äfven om dagen. Larven oftast 16-fotad, naken eller gleshåi-ig, lefver sällan i fria luften (utan vanligtvis dold inom sina födoämnen), kommer fram vid förpuppningstiden och spinner sig en cocong. De minsta och talrikaste af alla fjärilar. Familjen PYRALIDiiJ. Mött. Antenner borst- eller trådlika. Palperna vanligen starkt utvecklade, sprötlikt utskjutande. Sugtungan vanligen tydlig. Vingar ej urbugtade vid Ijasen, ligga under hvilan plattade, i form af en triangel, bakåt takformigt öfver den smala ab- domen, hvars spets skjuter fram under vingarne. Bakbenen långsträckta, långtaggiga. Larven är nästan spolformig. glänsande, lefver fritt på väx- ter, är 14 — 16-fotad, merendels knottrig och hårig. Puppan ofvan jord, inom cocong. Till denna Familj höra de större af Microlepi- doptera. Öfversigt af Slägten. a) Tungan ej synlig. Abdomen (J) med analtofs eller (y) med utstående äggläggningsrör. Pyralis: Palper korta. Antenner ((5) nästan kamlika. na) Tungan tydlig, sj)iralformigt hoprullad. &) Antenner (J) kammade eller på undre sidan cilierade. Herillillia: Palper stora, båglikt uppstigande. Framvingar breda med något afrundad bakkant. HePCyiia: Palper korta. Vingar släta eller småknaggliga. 1)})) Antenner enkla, borstlika hos båda könen. Vingar oftast si- denartadt glänsande. Hypoiia: Palper stora, uppstigande. Framvingar svagt utskurna i utkanten vid spetsen. Scopula: Palper kegellika. Framvingar med en snedt i spetsen utlöpande linja. Bo ty Ii: Palper rakt uppstigande med något sänkt slutled. Fram- vingar utan snedlinja. med yttre spetsen oftast spetsvinklig. 191 IVyilipllula: Palper sikelfovmist uppstigande, l:a leden störst. Fram vingar spetsvinkliga. Asopia: Palper sylformiga. Franivingar afrundade med 2 tvär- linjer, som innesluta ett med grundfårgen olika midtelfält. CllOPOUStCS: Palper korta, spetsade. Vingar korta, temligen l)reda. Fiirgen brun med metallglans. PyrailSta: Palper korta. Vingar med band. som stundom äro upplösta i stora fläckar. Ellliycllia: Palper korta. Färgen svart, sidenskinu-ande. Vingar med hvita streck eller fläckar. 221. (.eiiiis PYRALIS. Antenner hos S nästan kamlika. Palper korta, uppåtböjda. Spiral-tunga saknas. Färgen brun, askegrå, glänsande; teck- ningen utgöres på framvingarne af 2 merendels tydligare framträdande, mörka streck, som bilda ett bredt band med brun midtelpunct. Abdomen S med en hår((vast i spetsen, 9 med utstående äggläggningsrör. 2 Skandinaviska arter. 1. P. pinguhmlis: Franivingar brunaktigt askegråa, glänsande med 2 afbrutna. svartaktiga laggliujer och en lika färgad fläck. L. 1 tum. Tendigen allmän i hela Skandinavien. Larven glänsande, brun, glatt; träfias ofta i boningar, lefver af feta substanser, smör, talg. fläsk o. s. v. ; kryper ofta i Mars och April omkring på väggar för att förpuppa sig. Dessa larvei- hafva ofta med fläsk, smör och andra feta födoämnen blifvit nedsväljda af menniskor, lefvat en kort tid i magen och vållat koliksmärtor och slutligen blifvit uppkräkta. 222. fieuiis HERMIM4. Antenner hos 6 kort kammade. Palper stora, båglikt uppstigande. Franivingar tendigen breda med något rundad bakkant. Färgen gråaktig, blek- eller gulgrå; franivingar oftast med 3 bruna streck. Hannen med mycket långa i spetsen knäböjda palper och kammade antenner; honan med låugsträcka, tillbakaböjda palper och tinhåriga antenner. Lar- ven knottrigochfinhårig, 14— KMotad. 3 Skandinaviska arter. 1. H. tenfaailaris: Palper nästan af antennernas längd; vingar aske- gråa, franivingar med en midtelpunct och 3 streck bruna, det medlersta vinkhgt. L. l^/jo ^^""^^ Ej sällsynt. 2. H. barholis: Vingar askegråa, bruupudrade med 3 otydliga bruna streck; framlåren på midre sidan skägghåriga. L. l^io ^^^• Ej sällsynt i södra Sverige. 223. tenns HERCVi^ii. Palper korta. Antenner hos S kammade eller på undre sidan cilierade. Färgen brun, grå eller gråhvit. 192 Små Mött, som till habitus närma sig Noctuer. Larven spol- fomnig, hårig, lJ:-fotad. Puppan hvilar i en båtformig eller conisk, något hårig cocong. O Skandinaviska arter. 1. H. pa///o/r/7/s ; Fram vingar h vitgråa, basen och en fläck vid fram- kanten bruna; bakvingar askegråa. L. ^/j^ tum. Temligen allmän i medlersta och södra Sverige. 224. Oeuiis HVPENA. Antenner enkla, borstlika. Palper långa, tilll)akal)öjda. Framvingar temligen långa och smala, i hårtVansen utskurna, i synnerhet i vingspetsen 5 bakvingar proportionsvis något breda. Medelstora Mött med brun, grå eller gulaktig färg, med strec- kad eller puncterad teckning. Larven 14-fotad, tinknotting och kort- hårig. 3 Skandinaviska arter. 1. H. proboscidaUs : Vingar brungråa, framvingar med 2 brunröda streck, som bilda ett bredt band på vingens midt, spetskanten ojemnt sinueradt brun, utåt med en rad af små, hvita puncter. L. 1^/10 tum. Temligen allmän öfver hela Skandinavien. 2. H. rostralis: Framvingar gult- och brunt-marmorerade med svart spetsfläck, ett band utåt och en fläck i midten ljusare. L. IVio tum. Allmän i södra Sverige. 225. Ocinis SCOPILA. Antenner enkla (S 9). Palper korta, kegelformiga. Vin- gar sidenartadt glänsande, framvingar merendels med ljusa fläckar och kantstrimmor. Färgen grå, brun eller blek. Larven 14-fotad. 10 Skandinaviska arter. 1. S. frtimentalis : Framvingar hvitaktiga med gulbruna insvängda band; bak- vingar hvita med brun utkant. L. l^/jp tum. Allmän i Skåne redan i Maj månad ; larven afbiter sädes- brodden och är vissa år skadlig för sädesfälten. 2. S. margaritaUs: Framvingar blekt svafvelgula, med rostfärgad, stor fläck framför sömmen och med 2 rostfärgade bölj-linjer ; bakvingar hvitaktiga med ett roströdt, otydligt band. L. 1 ^/^q tum. Ej sällsynt; lägger sina Ägg på Skidväxter, huf- vudsakligen Raps ; de svarthufvade larverna äta sig in, dolda i en fin hvitaktig väfvad, uti skidorna och Fig. 101. Genomborrade och hopspunna skidor af Raps. 193 förtära fröna. Skidorna med flera hål, se då ut såsom eu flöjt (fig. 101) livarförc larven kallas Pipare. 3. S. priinnJis: Framvingar askegi-åa med 2 — H diskfläckar, ett fin- vågigt streck bakom midten och yttre kanten dunklare ; fram- för hårfransen en rad af små svarta, af hvitt begränsade, puncter. L. ^/j^ tum. Ej sällsynt i hela Skandinavien. 4. S. sticticalis: Vingar bruna, töckniga; framvingar med en midtel- riäck och ett kantstreck gula. L. ^/j^ tum. Temligen allmän i medlei"sta och södra Svei-ige. 22(). fieiiHs BOTVS. Antenner borstlika. Palper korta, rakt uppstigande, med något sänkt slutled. Framvingar med yttre spetsen skarp- vinklig. Eu sidenglans på hela öfre kroppssidan. Vanligen medelstora Mött, med oftast blek, perlemogläusande färg, teckning i form af fläckar eller streck. Larven 16-fotad, grön- aktig eller blekgul. 15 Skandinaviska arter. 1. B. rcrticalis: Vingar blekgula, med 3 vågiga streck och yttersta kanten askegråa. L. I^/k, tum. Allmän i Juli i medlersta och södi'a Sverige. 2. B. Samhiicalis: Vingar bruna, med fläckar och afbrutna band hvitgula. L. 1 ^/^j, tum. Allmän i Skåne. 3. B. UrticaUs: Glänsande hvit med svartbruna fläckband; bröst, anus och abdominal-iuskärningar gula. L. l^/io tum. Allmän i hela Sverige ; larven blekgrön, lefver 7 — 8 på Urtica och Convolvulus. 4. B. forficalis: Framvingar "blekgula med 3 rostbruna snedstrimmor och en midtelfläck deri; bakviugar hvitaktiga med ett brungult bågböjdt band emot utkanten. Ii. 1 tmn. Allmän i medlersta och södra Sverige. 5. B. sericealis: Framvingar gula med en midtelfläck och yttre kan- ten rostfärgade; bakvingar askegråa. L. 9 tum. Allmän i södra Sverige. 227. fieuHs MMPHllA. Palper korta, bågformigt uppstigande, l:a leden störst. Antenner borstlika. Framvingar spetsvinkliga. Färgen brun, \\y\i. gliinsande ; teckningen vågstreckig och stun- dom äfveu fläckig. Vistas vid bäckar och kärr. Larven 16-fotad, lefver af vattenväxter. 9 Skandinaviska arter. 1. N. liter aJ is: Vingar bruna med hvita streck, 3 oiikformiga på framvingarne, 2 på bakvingarne. L. ''/j^ tinn. Ej sällsynt i medlersta Sverige. 2. N. Nymphcealis : Vingar snöhvita, framvingar med 3 rundade fläckar, nätlikt sammanbundna medelst 2 parallela bruna lin- 13 194 jer; bakvingar snöhvita med 2 l)ruua streck. L. ''/^o tum. Allmän. 3. N. Lemiudis: Vingar snöhvita, bakvingar med ett svartljlått kant- band; framvingar $ brunbestänkta. L. »/^q tum. Temligen allmän i medlersta och södra Sverige. 4. N. Pofamogalis: Vingar hvita, med ett tandadt kantband. L. ^/jj, tum. Allmän i medlersta och södra Sverige. 228. Genus ASOPIA. Palper sylformiga. Framvingar afrundade, med 2 tvär- linjer, som innesluta ett med grundfärgen olika midtelfält. Färgen brun, sidenglänsande. 2 Skandinaviska arter. 1, A. farinalis: Framvingar blåhvita, med ett brungult midtelband, på hvarje sida begränsadt af ett hvitt streck; bak vingar grå- töckniga, med ett vågigt midtelstreck och en linja framtill hvita. L. 1 tum. Allmän i Sverige, sitter med upprätt ab- domen. Larven 5 — 9 lefver i mjöl, är stundom skadlig, kry- per ofta omkring på väggar af boningshus. 229. Ceiiiis CHOREITES. Palper korta, spetsade. Vingar korta, temligen breda. Färgen brun med metallglans; teckningen utgöres af ett eller annat otydligt streck. Små Mött, som äro snal)l)a <:>ch rörliga, springa omkring på blad och blommor. Larven spolformig, knottrig, lefs^er i ett nät på öfre bladskifvan. 5 Skandinaviska arter. 1. C. aJfernalis: Vingar brunaktiga, framvingar med askegråa små- prickar och 2 afbrutna, bleka band; bakvingar med en hvit, afkortad linja bakom midten. L. */jp tum. Allmän på sum- piga trakter. 2. C. parialis: Vingar bruna; fram\'ingar med askegrått midtelband, svartaktiga streck och hvitfliickiga hårfransar. L. ^/j^ tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 230. fieuiis PYRAISTA. Palper korta. Antenner borstlika. Framvingar med hela eller i stora fläckar upplösta tvärband, något afrundade; bak- vingar med midtelband. Små Mött med purpur- eller blodröd, eller brun färg. Larven spolformig, hårig, knottrig, tecknad med puncter och ögonfläckar, 16-fotad. Puppan inom en papperslik cocong. 8 Skandinaviska arter. 1. P. purpur alis: Framvingar nästan purpurfärgade, med ett fläck- band, puncter och en linja svafvelgula ; bakvingar brungråa med ett helt band och en fläck gula. L. ^/j^ tum. Ej säll- synt i södra Sverige. 195 231. Ceiiiis ENNYCHIA. Palper kortci. Antenner borstlika. Färgen svart, siden- skimrande. Vingar med livita streck eller fläckar. Små Mött, som vistas på hårdvall, flygande öfver jordytan från ett ställe till ett annat. 4 Skandinaviska arter. 1. E. ch?gulalis : Vingar kolsvarta med ett snöhvitt midtelband. L. ^/jp tum. Ej siUlsynt i sydligare Sverige. laiuiljen TORTRICIDiE. Vecklare. Antenner borstlika, lika långa eller kortare än kroppen. Framvingar ej påfallande smala, dock alltid smalare än de veckade bakvingarne och bafva framstående skuldror med insvängd framkant (liknande ^ ) och en trubbigt af- skuren bakkant; under hvilan ligga de takformigt tillhopa. Bakbenen mindre långsträckta, med 2 par taggar (fig. 102 a). Kroppen ej särdeles spenslig eller långsträckt. Larven 16-fotad, nästan naken, lefver i hopvecklade och spmma blad, som de uppäta, och från hvilka de, oroade, spinna sig på en tråd ned till marken. Föi-puppningen sker ofvan jord antingen i samma bo, hvari larven lefvat eller i en fast cocong. Puppan är aflång, mjukskalig och rörlig. Hannen skiljes på en skäggtofs i spetsen på abdomen. Ofversigt af Slägten. • a) Temligen stora eller medelmåttiga Vecklare, ej under ett hälft tum med utsträckta vingar. b) Framvingar temligen breda, spetsen mer eller mindre urbimd- dad, iukanten lätt utskuren, med hårknippen på den siden- glänsande öfre sidan. Teras : Vingar nästan utan teckning. hh) Framvingar utan hårknippen på öfre sidan. HalicIS: Framvingar med något rundad spetskaut, fäi'gen ljusgrön, på bakvingarne h^åt. Kroppen temligen undersätsig. Peiltllilia : Framvingar smala, föga sinuerada, svarta eller bruna med hvita fläckar och band. Kroppen smal. Xortpix : Framvingar straxt bakom costal-basen jemut bågformigt dilaterade, i bakkanten merendels trubbiga, under hvilan nästan plattade. Ccirpocapsa : Framvingar temligen breda, färgen dunkel men med talrika metallskimrande tvärlinjer och en ögonfläck eller spe- gel vid aualhörnet. 13* 196 §>ciapllila: Framvingar smala med oftast töcknig teckning, utan bestiimcla band. P^edisca: Framvingar något bredare, töckniga, med en särdeles utmärkt fläck vid inkanten. vid framkanten prydda med ljusa streck och små hakar. na) Små Vecklare, aldrig öfver ^/j tum. Framvingar smala. Coccyx: Framvingar med metall- eller perlemo-glänsande tvär- streck eller linjer. Vistas i barrskogar. (ÄrapliOlitlia I Framvingar med skarpa blylinjer och med ljus fläck på midten af inkanten, hårfransarna ej skäckiga. PllOXOptCPist Framvingar mycket smala, nästan lancett-lika, costan ifrån midten till spetsen oftast tydligt streckad. 232. Geuiis TERAS. Framvingar temlig-eii breda, spetsen mer eller mindre urbräddad, inkanten lätt utskuren, skitVan sidenglänsande med hårknippen, nästan utan teckning, stundom med en af- låug tläck pä midten af costa. Stora eller medelmåttiga Vecklare, med hårknippen, antingen strödda utan ordning, eller hopade i centrum, eller fördelade i tvär- linjer ; vistas i skogslundar. Larven grön, vårtfuU. 8 Skandinavi- ska arter. a) Framvingarues costa urbräddad, spetsen nästan skärform igt utdragen. 1. T. ccmdcma: Framvingar askegråa, i spetsen bredt rostfärgade, meck små upphöjda bruna och hvita puncter; bakvingar hvit- aktiga. L. 1 tum. 2. T. forqiiana: Vingar askegråa, framvingar före midten med ett snedt, helt, blygrått band, som har 2 — 3 tvärstälda svarta upp- höjda puncter, nedom detsamma ett obestämdt rödaktigt fält. L. '/lo tum. Ej sällsynt. aa) Frarnvingarnes costa hel, spetsen något framstående. 3. T. ferrugana: Framvingar roströda eller gula med en hvit punct i midten och 3 brunröda vid costan, som sammanflyta till en halfcirkelformig fläck. L. ^j^^ tum. Ej sällsynt. 4. T. SchaUeriana: Framvingar silfvergråa, glänsande med en stor, roströd, triangulär costalfläck och svarta, upphöjda diskpuncter. L. '/jg tum. Temligen allmän. 233. Genus HAIIAS. Framvingar utan hårknippen pä skifvan, spetskanten ej utskuren, något rundad; färgen ljusgrön, på bakvingarne hvit. Kroppen temligen robust. 197 Stora eller medelmåttiga Vecklare, uästaii Nattfly-lika. med teck- ning i form af bleka, glesa streck. Larven naken, grönaktig, nästan spolformig. 3 Skandinaviska ai'ter. 1. H. prasi-iHina: Fram vingar gröna, med 3 livita, sneda streck, det sista mera otydligt ; hakvingar {S) röda, (9) livita ; antenner och ben röda. L. I^/k, tum. Allmän i medlersta och södra Sverige. 2. H. chhrana: Fram vingar gröna, costal-kauten jemtc bakvingar Imta. L. ä^^ptum. Allmän på Pil och Ek 5 — 7 i hela Sverige. 234. Ceuiis PENTIIINA. Framvingar smala, föga insvängda bakom skuldrorna, svarta eller bruna med livita fläckar och band, i spetsen tvärhuggna. IMedelstora Vecklare, med temligen smal och långsträckt kropp ; framvingar merendels med ett dorsal-fält eller bakre hälften livit. Larven brun eller mörkgrön med mörkare hufvud. 11 Skandina- viska ai"ter. 1. P. Prwiiana: Framvingarnes basal-hälft svart- och hvit-marmo- rerad, i midten genomskuren af 2 hvitaktiga strimmor och blåaktiga fläckar, yttre hälften hvit, endast emot spetsen till, framför hårfransarne marmoi'erad liksom vid basen ; bakvingar brungråa. L. ^/^^ tum. Allmän i Skåne; larven smutsgrön med mörkgrön ryggstrimma och svarta tvärstreck, lefver 5 — 6 på Prunus. 2. P, Salicana: Framvingar svart- och brunbrokiga, med strödda blyblåa streck, på ryggen bredt snöhvita ; thorax snöhvit, svart- prickig. L. ^/j„ tum. Allmän i medlersta och södra Sverige. 3. P. tripunctcma: Framvingar brunsvarta, analfältet med 3 svarta puncter, ett hvitt, med blågrått inblandadt, baud upptager nästan de 2 sista tredjedelarne; palper gula. L. '/j^ tum. Temligen allmän i medlersta och södra Sverige. 4. P. cijiiosbana: Framvingar brun- och blåbrokiga, med en hvit nästan utplånad fläck vid inkanten, ett bredt, gulhvitt. brun- töckuigt, yttre band, 2 puncter och spetsen svartaktiga. L. ^I^Q tum. Ej sällsynt i medlersta Sverige. 235. «eiiiis TORTRIX. Framvingar strax bakom costans bas bågformigt dilate rade, bakkanten merendels trubbig; under hvilan knappt ned- böjda, nästan plattliggande. Kroppen långsträckt, spenslig. Stora eller medelmåttiga, sällan små Vecklare ; färgen olika, svartbrun. i-ostfärgad, askegrå, gul, sällan hvit eller grön; tecknin- gen äfven mycket olika, bandad, streckad, fläckad eller töcknig; oftast med ett snedt midtelband och en eller annan triangulär costal-. 198 fläck; vistas på bladens undre sida i småskog. Larven rörlig, lefver i ett fodral af hoprullade blad, der den äfven förpuppas. 69 Skan- dinaviska arter. A) Framvingar rostfärgade, askegråa eller gulaktiga, med ett snedt midtelband och baktill en nästan triangulär costal-fläck, något mörkare ; sällan nätlikt streckade ; bakkanten tvärhuggen eller utskuren med framspringande spets. Störi'e arter. 1. T. Westriniana: Framvingar grågula, med ett oafkortadt, vid costan klufvet midtelband, en månfläck vid basen och 2 spets- linjer rostfärgade. L. "^j^^ tum. Allmän i medlersta Sverige. 2. T. hej^arana: Framvingar lefverfärgade, brunt uätådriga, 8 rost- bruna band, som vid costan äro tydligare, det första vid basen otydligt, det 2:a i midten, tandadt, det 3:e fläckformigt, bakåt beläget; bakvingar mörkt askegråa. L. ''/j^ tum. Temligeu allmän i Juli och Augusti månader. 3. T. oporana: Framvingar rostfärgade, brunfläckiga och nätådriga ; bakvingar askegråa med gul spets. L. ^/^^ tum. Allmän i medlei'sta och södra Sverige. 4. T. Ämeriana: Framvingar {(S) rostfärgade med ett midtelstreck och en spetsfläck bruna, (2) gråa med ett otydligt bandlikt, brunt streck ; bakvingar gula med analhörnet askegrått. L. '/jp tum. Allmän i medlersta och södra Sverige. 5. T. Sorhiana: Framvingar gulgråa, sidenskimrande, ett snedt, framtill nästan afljrutet midtelband och baktili en costal-fläck bruna; bakvingar brunsvarta; alla på afvigsidan med gul bord. L. */j0 tum. Ej sällsynt i sydligare Sverige. 6. T. X^ylostcana: Framvingar askegråa, sidenglänsande, med 3 bruna, i hvitt infattade, ojemna fläckar, den främre eller dorsalfläcken tillbaka uppåtstigande, hårfransen guldfärgad ; bakvingar och afvigsidan brun, nästan enfärgad. L. ''/jg tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 7. T. CoryJana: Framvingar lädergula, kanelfärgadt nätådriga, ba- sen, ett midtelband och en fläck baktill på costa kanelfärgade, hårfransen guldgul; bakvingar gulhvita. L. ^/j,, tum. Allmän i medlersta och södra Sverige. B) Framvingar med glänsande, hög fäi"g, hvita, röd- eller ler- gula, med band och fläck oftast försvunna ; bakkanten trub- bigt afrundad. Medelmåttiga eller temligen små arter, som vistas i bokskogar men äfven på gräsrika ängar. 8. T. gnomana: Framvingar nästan ockragula med ett snedt midtel- band, som försvinner emot inkanten, jemte en fläck baktill på costan bruna; bakvingar bleka. L. ^/^^ tum. Allmän. 9. T. Modeeriana: Framvingar ockragula, ett snedt, afkortadt mid- telband och en dermed sammanhängande costal-fläck gulröda, en purpurfärgad punct i fläckens vinkel ; bakvingar grågula. L, ^/jQ tum. Temligen allmän i medlersta och södra Sverige. 199 10. T. cinctana: Framviugar perlemohvita, basen, ett siiedt inidtel- band och eu fläck baktill på costan gulbruna ; bakviugar aske- gråa med bruna täruingfläckar ; liufvud och thorax rostfärgade. L. ^/j(, tum. Ej sällsynt i Skåne. 11. T. Itamana: Framviugar svafvelgula, glänsande, en midtelpunct och en hake baktill rostfärgade ; bakvingar bruna med hvit hårfrans. L. ^/^^ tum. xillmän i södi-a Sverige. C) Fi'amvingar tcickniga eller ofläckade, enfärgade. Temligen stora arter, som vistas i skogslundar. T. minhfrana: Framviugar sidenglänsande, kanelröda, vid ba- sen och baktill gulskuggade, en hvit centralpunct bakom mid- ten; bakvingar askegråa. L. */jp tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. T. viridana: Framviugar gröua med hvit costa; bakvingar brun- aktiga. L. ^j^^ tum. (fig. 102). Allmän i medlersta och södra Sverige, 5 — 7 på Ek. 12. 13. Fig. 102. (',,) Ek-Vecklare (Tortrix viridana). a Flygande ; skuldrorna framsprin- gande; bakbenens tibicr med 2 par sporrar. b Sittande, med takformigt hoplag- da vingar. 14. T. Vihurnana: Framviugar brungråa, glänsande, ofläckade ; bak- vingar mörkgråa med hvitaktiga hårfransar. L. '/j^ tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. D) Färgen hög, teckningen ohka; vingar med metalliska eller perlemo-färgade fläckar och streck. 15. T. Lechcana: Framvingar orange-gula med 2 silfvergråa streck, det bakre deladt. L. '/^^ tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 16. T. plnm'bana: Framvingar gula med roströda droppar och fläc- kar, otydliga, bugtiga, blyfärgade tvärstreck. L. ^/^^ tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. T. Bcrgmaniana: Framvingar rödgula, med ljusgula puncter och 4 silfverfärgade streck, af h vilka det tredje är deladt ; hufvud 17 och thorax svafvelgula. L. medlersta och södra Svei"ige. ^/lo tum. Allmän på Hassel i IH. T. Hohniana: Framvingar rostgula med en tresidig, snöhvit kantfläck. Sveriee. L. ^/jQ tum. Ej sällsynt i medlersta och södra 200 236. Genus CARPOCAPSA. Framvingar temligen breda, färgeu dunkel men med många metallskirarande tvärlinjer och en ögonfläek eller spe- gel vid analbörnet. Medelstora Vecklare, hvilkas larver lefva af frukter och ved. Puppan hvilar uuder barken. 6 Skandinaviska artei-. 1. C. armana: Framvingar höggula, med 3 långslinjer vid basen, 2 ^/j band silfverfäi-gade , en diskfläck silfverpuucterad och bredvid denna en annan blekgul; bakvingar bruna. L. ^'j^ tum. Allmän på Hassel och Björk i medlersta och södra Sverige. 2. C. jiomonana: Vingar tätt brun- och gråvattrade, baktill med en månlik, sammetsbrun spegel, hvari stå flera förgylda bågstrim- mor; benen bruna och gråspräckliga. L. ^/^q tum. "Äpple- vecklaren" är allmän i trädgårdar under Maj och Juni måna- der. Honan lägger sina ägg på halfvuxna äplen och päron. i hvilka larven äter sig in genom ett litet hål, som sedermera kan skönjas på frukterna ; den lefver i "maskstungua" frukter ända till hösten, af kärnan och äfven af sjelfva fruktköttet, äter sig ut innan vintren inträder, genom en af gråbrunt "maskmjöl" eller excrementer uppfyld öppning, spinner sig in emellan springorna på barken eller på fruktkammare, öfver- vintrar och förpuppas följande Maj. 3. C. Woeberiana: Vingar bruna, gulbrokiga, med silfverstreck och teckningar samt en förgyld, svartstiimmig spegel på bakre ving- hälften. L. ^/j^ tum. Ej sällsynt i Skåne. 237. fteuus SCIAPHIIA, Framvingar smala med skuggad teckning, oftast utan bestämda, hela band. Stoi-a eller medelmåttiga Vecklare, med grå, grön eller hvitak- tig färg; vistas i skogslundar af Björk, Asp, Al o. d.. äfven på än- gar. Larverna äro bruna eller gråa, lefva emellan bladen af träd och örter. 8 Skandinaviska arter. 1. S. Wahlhoniiana: Framvingar gråhvita med 3 bruntöckniga våg- band, det första afkortadt; bakvingar askegråa. L. '/j^ tum. Allmän i Sverige. 2. S. dectissana: Vingar bruna; framvingar vid basen bruna och gråpudrade, med 2 gråa band, ett i spetsen, det andra i mid- teu, l)åda med 2 silfverliujer. L. ^/^^ tum. Allmän i med- lersta och södi'a Sverige. 238. fteuus PJIDISCA. Framvingar något bredare, töckniga med en särdeles ut- märkt gemensam fläck vid inkanten, brun eller merendels 201 hvit, hjcrtlik, oval eller qvadratisk, vid framkanten prydda med ljusa streck och småhakar. Temligen stora eller luedelmåttiga Vecklare med askegrå eller bruu grundfärg, af hvilka 13 arter äro funna i Skandinavien. 1. P. focncana: Framvingar mörkbruna, med en hvit, gemensam vinkelhake, baktill en med ?> svarta puucter försedd silfver- grå spegel, hårfransen brun med hvit bas. L. '/^ tum. Ej sällsynt. 2. P. ophfhal)ii'n(i)m: Framvingar svarta, brun- och grå-vattriga, baktill med blyfärgade streck, 2 dorsal-fläckar, af hvilka den främre är svart, otydlig, den Ijakre rostflirgad. L. */m tum. Ej sällsynt på Hassel och Asp i medlersta och södra Sverige. 2:39. fteiiiis €OC€YX. Framvingar smala, mörka, med metall- eller perlemo- glänsande tvärstreck eller linjer. Små, ej öfver en half tum långa Vecklare, som alla vistas i barrskogar. Larven lefver i kottarne eller den utsipprande kådan, der den äfven förpuppas. 8 Skandinaviska arter. 1. C. resinana: Vingar svartaktiga, framvingar med 2 silfverhvita fläcklinjer, som utgå ifrån dubbla fläckar i framkanten. L. ^/jQ tum. Allmän på barrtrild i hela Skandinavien. 2. C. strohllana: Framvingar mörkbruna, vid basen mörkare, med silfvergråa, glänsande, smala, i framkanten hvita tvärband, af hvilka det medlersta är ^-formigt ; bakvingai; mörkbruna med ljusare hårfransar. L. ^/jq tum. Temligen allmän i hela Skåne; larven lefver i Furukottar, der den öfvervintrar och förpuppas till våren. 3. C. turionana : Framlifvet rödbrunt ; framvingar brungråa, på tvä- ren genomskurna af flera mörkbruna, mot spetsen bredare baud ; bakvingar hvitgråa, mot spetsen mörkare (S) eller likformigt gråa (9). L. ^/m tum. Ej sällsynt på Fur. 4. C. Piccana: Vingar sotbruna, framvingar med 2 silfverfärgade band och fläckar. L.* °/jg tum. Ej sällsynt. 240. Genus GKAPHOLITHA. Framvingar smala med skarpt marquerade blylinjer och med ljus fläck på midten al inkanten: hårfransar ej skäckiga. Små Vecklare. med svart, bruu, roströd eller grå färg, som vi- stas i skogar och lundar. Larven gul- eller h vitgrön, lefver inom hoprullade blad. 16 Skandinaviska arter. 1. G. Hypericana: Framvingar kanelröda. med små silfverstreck, och 3 svarta puncter i en silfverfärgad spegel. L. ^/j^ tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 202 2. G. Mifterpacherlana: Framviugar kanelröda med en gemensam roströd fläck, begränsad vid basen af hvita, nästan silfverfär- gade costalfläckar och otydlig spegel. L. ^/^^ tum. Temligen allmän i södra Sverige. 3. G. Jnngiana: Framvingar bruna med en gemensam månfläck och flei-a costalstreck hvita, spegeln silfvergrå, svartstrimmig, hår- fransar blyfärgade. L. ^/j^ tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 241. tleniis PHOXOPTERIS. Framvingar mj^cket smala, i spetsen nästan sk<ärforniig-a, costan ifrån midten till spetsen oftast tydligt streckad, samt med en mörk dorsal-fläck framtill på en ljusare botten; spe- geln vid anal-hörnet ofullständig eller otydlig. Små Vecklare, som vistas på ängar och i skogslundar. Larven lefver om hösten i hoprullade blad, öfvervintrar och förpuppas föl- jande vår. 13 Skandinaviska arter. 1. P. ungukana: Framvingar bruna, gråvattrade med ett smalt, snedt mörkare midtelband, och baktill med silfverfärgade streck, som utlöjia i costan, spegelfläcken otydlig, blågrå. L. ^/jQtum. Ej sällsynt. 2. P. Badiana: Framvingar bruna vid basen med en, nästan hjert- lik dorsal-fläck, ett liand utåt inböjdt, infattadt i hvitt, jemte ett snedt, taudadt band något mörkare, några streck baktill och spegeln otydlig nästan silfverfärgade. L. */jy tum. Ej sällsynt i sj^dligare Sverige på Hassel i Maj månad. 3. P. Janceolana: Framvingar spetsiga, brungula med askegråa streck vid costan. L. ^/j^ tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 4. P. ramdiana: Framvingar hvitaktiga, med en gemensam basalfläck och ett tvärfält baktill bruna, spetsen rostfärgad, spegeln nä- stan saknas; palper och hufvud sncihvita. L. ^j^^ tum. Tem- ligen allmän i medlersta och södra Sveriae. JFaniiljeii TI^EAD^. Antenner borstlika, ytterst sällan kammade. Palper 4, olikformiga, de 2 öfre mindre. Pannan bred, kullrig. Ab- domen spenslig. Framvingar ej sinnerade, långsmala, nästan parallela; bak vingar korta, temligen breda med långa bår- fransar, vanligen solfjäderlikt veckade eller inrullade under kroppen. Benen långa, taggiga. Flygten snabb, ojemn, afbruten. Larven knottrig med enstaka hår, normalt 16-fotad, lefver i fria luften eller mennisko-boningar, vanligen dold emellan blad och stjelkar eller i kläder, hudar, mat- 203 vai'or, som de affräta och förpuppas inom en sjelfspunnen hölsa af sönderguagade växt- och djurämuen. Till deuna familj höra de mi- nerande småfjärilar såväl som djurfrätare, hvilka lefva af hår, fjädrar o. d., och som äro särdeles besvärliga för Naturalie-samlingar. Öfversigt af Slägten. a) Antenner kortare än kroppen. h) Maxillar-palper små, knappt synliga från öfre sidan. XilICcl : Labial-palper upprättstående (med efter döden sänkt spets), längre än hufvudet, som framtill har en lång, nedhängande ull- tofs (fig. 103). Framvingar långa, sidenglänsande, bakvingar smala, alla långt cilierade. Larven lefver i hudar, kläder o. d. IlypoilOlllOlita : Labial-palper starkt tillbakaböjda. Hufvudet med åtliggande fjiill. Larverna lefva silllskapligt i väfnader, livar- nied de öiVerspinna växterna. Ijeillliiatopliila : Vingar breda, framvingar i spetsen sned- huggna. Sitta merendels på trildstammar. Hypsolopllim : Palper vid l)asen åtskilda, frän midten utgår en reti"actil hornspets. Färgen liflig. bb) Maxillar-palper längre Un hufvudet, utan retractil hornutsprång i midten. Cllilo : Palper nästan horisontelt framsträckta ; labial-palper långa, näbblika. Antenner under hvilan liggande under vingarne. Pliycis : Antenner vid basen tjocka, med liåi'knippen, slutande i en fin spets, under hvilan liggande på de hoprullade vingarne. Ocllloria: Labial-palper kortare än hufvudet, tillbakaböjda. Lar- ven lefver hos Bi och Humlor. Hciemylili : Palper långa, tillbakaböjda. Vingar horisontela. Kiailiproii: Palpernas 2:a led ragghårig, 3:e eller sista hornartad, naken. Vingar kortfransade. aa) Antenner lika långa eller längre än kroppen. Oocopliora: Pannan kullrig med tilltryckta fjäll. Vingar smala. OriliX : Hufvudet med hårtofs på hjessan. Adela: Antenner vid ])asen nilrmade hvarandra, 5 — 10 gånger så långa som kroppen. 242. tieuus TINEA. Labial-palper upprättstående (med efter döden sänkt spets), längre än hufvudet, som framtill har en lång, nedhän- gande ulltofs. Framvingar långa, sidenglänsande: bak vingar smala, alla med långa hårfransar. Temligen små Mal. som vistas i mennisko-boningar, hvarest larven lefver af skinn, ylletyger, korn o. d. 5 Skandinaviska arter. 204 1. T. grunella: Hufvudet gulaktigt, framviugar marmorerade af grått, svart och brunt, bakvingar bruna. L. «/io tum. (fig. 103). "Korn- malet" är alhnänt öfver hela Skan- dinavien ; honan lägger omkring 80 ägg i slutet af Maj på säden ; larven eller "hvita kornmasken" klibbar flera korn tillhopa i klumpar, inom hvilka han spin- ner sig hvita silkeskanaler, upp- äter efter hand de hopklibbade kornen, är i September fullvuxen, öfvervintrar i en af söndergna- gade träspånor förfärdigad hölsa, förpuppas följande April, framkommer såsom fjäril inom en månad och träffas då på sädesloft, i magasiner der gammal och unken spanmål förvaras. 2. T. pelliondla: Fram vingar silfvergråa, med 1 — 2 bruna midtelpuncter ; bak- vingar gulhvita ; hufvud och hals- krage hvita. L. ^/ig tum. "Pels- malet" förekommer äfven allmänt öf- ver hela Skandinavien ; honan lägger sina ägg i Maj på pelsverk, yllety- **»"■ | ger, tagel etc, larven utkläckes om 14 dagar och afbiter håren vid roten, hvarigenom de bekanta bara gångarne i pelsverk uppkomma, (fig. 104). 3. T. surcitdla: Vingar silfvergråa, thorax på hvarje sida vid ba- sen med en hvit punct. L. ^/^^ tum. "Klädes-malet'' är all- mänt öfver hela Skandinavien ; larven lefver i små fodraler af ylletyger, tapeter, öfverdrag, pelsverk o. d. 4. T. tapezella: Hufvudet snö|hvitt; framvingar vid basen svarta, i spetsen hvita med glesa, bruna vågband och puncter. L. '/j^ tum. "Tapetmalet" förekommer allmänt öfver hela Skandina- vien ; larven lefver i pelsverk, uppstoppade fogiar, bolster etc. 5. T. cr/neUa: Framvingar blekgula, l^akvingar ljusare; hufvudet rostfärgadt. L. ^/^^ tum. "Fjädermalet" är ej sällsynt i med- lersta och södra Sverige. Fig. 104. Larven till '^pelsmalet" meil i framrlelcn utsträckt från höl- I 243. Ceuus lEMMATOPHILl. Palper korta, ofvan ragg-liåriga. Ving-ar temligen breda, framvingar med snedskuren spets. Antenner tråd- eller T)orst- lika. Temligen stora Mal, som oftast sitta på trädstammar; färgen 205 brun- eller gråaktig, teckningen otydlig ; larven ocli puppan lefva inom hoprullade blad. 6 Skandinaviska arter. 1. L. g el af dl a: Vingar askegråa, fram vingar med en hvit linja ocli 2 svarta skilda puncter. L. '^l^^ tum. Ej sällsynt pii Hassel. 244. (.'eiiHs IIVP0i\01li:iTA. Maxillar-pal])er små, knappt syiilig'a otVanifråii: labial- palper starkt tilll);vkal)öjila. Franivingar utåt bågböjda, nä- stan parallcla, bakvingar likaledes långa, smala, lancett-likt tillspetsade, alla med korta hårfransar. HutVudet med åtlig- gande Ijiill. Temligen stora Mal, hvars larver lefva silllskapligt inom en gemensam väfnad. 7 Skandinaviska arter. 1. H. cchineUa: Framvingar bruna med ett gemensamt, bvitt, tan- dadt band ; thorax snöhvit med 2 svarta puncter ; abdomen gul. L. '■'/^p tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 2. H. Padella: Snöhvit och silfverglänsande med 20 svarta prickar på framvingarne ; bakvingar bruna med gråa hårfransar. L. */jo tum. "Hilggmalet" är temligen allmänt i Sverige; larven svart-puncterad, lefver på Prunus Padus, Evonymus och i synnerhet på päronträd, hvars blad och blommor den förstör. 3. H. Eronymella: Framvingar snöhvita, hvarje med omkring 50 svarta prickar; bakvingar mörkgråa. L. 1 tum. "Benveds- målet" är allmänt i medlersta och södra Sverige ; larven gul, svaiifläckig, lefver på Evonymus och är äfven skadlig för Äpple- och Pärou-trjld. 245. Genus IllPSOlOPIIlS. Vingar smala. Antenner borstlika, kortare än kroppen. Palper i midten med en retractil utstående spets. Färgen oftast vacker ocli liflig. 18 Skandinaviska arter. A) Framvingar med trul^bigt afrundad spets. Antenner med ljusa ringar. (likinosia). 1. H. JtmipercllKS: Framvingar askegråa, gliinsande, med 4 svarta puncter. L. '/jptum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige, 2. II. sylvelhts: Framvingar guldbruna, glänsande, med 2 rostfär- gade streck. L. ^/jq tum. Ej sällsynt i Ekskogar i medler- sta och södra Sverige. B) Framvingar inrullade, långa, smala, med snedhuggeu spets, vid anal-hörnet långfransade ; bakvingar smala, kniflika, med långfransad inkant. Teckningen bandad eller långstrimmig. (PhdclJa). 3. H. Xi/Josfelhis: Framvingar gråbruna, vid bakkanten med ett 206 hvitt, vågigt fläckadt band. L. ^/^^ tum. Allmän i medlersta och södra Sverige på Sallat, Lonicera, Xylosteum etc. 4. H. porrecfelhfs : Framvingar hvitaktiga med brun spets; antenner framsträckta, vid l)asen hopstående. L. */j„ tum. Allmän i Skåne. C) Antenner ringlade. Framvingar inrullade, med nästan skär- forraigt tillbakaböjd spets, under hvilan slutande tätt till krop- pens sidor, långfransade vid analliörnet : bakvingar med lång- fransad inkant. (II(tr2)iptcrix). 5. H. harpcllns: Framvingar bruna, med en gemensam, entandad, hvit dorsal-strimma ; palper, hufvud och midten af thorax hvita. L. ^/jp tum. Temligen allmän i Sverige. 246. Geuiis CHILO. Antenner borstlika, under hvilan liggande under vingarne. Palper nästan horisontelt framsträckta; labial-palper långa, näbblika. Framvingar långa och smala, bakvingar breda, halfrunda. Stora eller medelmåttiga Mal ; färgen grå, brun, ockragul eller hvitaktig ; teckningen utgöres af breda långs-strimmor sällan af band ; de vistas på gräsrika ängar, fält och betesmarker; flygten snabb, kort, afbruten. 24 Skandinaviska arter. a) Vingar nästan cylindriskt omslutande kroppen. Sitta med buf- vudet nedböjdt och anus upprätt. h) Framvingar tillspetsade. Bakbenen långa. Lai-ven lefver af Cyperaceer och vid vatten växande Gramineer. 1. C. forficelliis: Palper mycket långa; (cj) antenner kammade, fram- vingar blekt ockragula, en midteliDunct, en långsstrimma och en sned, afkortad tvärlinja bruna, bakvingar bleka; ($) fram- vingar ljusare, smalare, utan långsstrimma, bakvingar hvitak- tiga, anus med en ulltofs. L. */(p tum. Ej sällsynt i med- lersta och södra Sverige. hh) Vingar med snedskuren, något urbräddad bakkant. Larven lefver af Gramineers rötter och mossor. 2. C. pascKcUns: Palper, hufvud och thorax hvitaktiga, framvingar glänsande, guldgula, med 2 långs-strimmor, en större vid costa, den andra vid inkanten, baktill med 2 fläckar och en tvär- linja, silfverhvita ; bakvingar hvitaktiga. L. ^/j,, tum. Allmän på betesmarker och i barrskogar. 3. C. prateJhis: Framvingar lefverfärgade, hos 9 nästan hvitaktiga, ett band långs midten, som intill har en liten tand, och fläc- kar i spetsen hvita, baktill med 5 — 6 långs-streck och en vinklig tvärlinja silfverfärgade ; bakvingar gråa. L. ^/j^ tum. Allmän. 207 4. C. Iwrhtellus: Framvingar gulaktiga, med 6—7 långs-streck, en transversel båglinja baktill och ett spetsstreck blytärgade, hår- fransar silfverhvita ; bakvingar askegråa. L. ^/,(, tum. Allmän i hela Skandinavien. hhh) Framvingar med trubbig eller rak. ej url)ri"iddad bakkant. Larven såsom hos hh). 5. C. culmcllus: Framvingar bleka, något mörkare vid costau, med mycket fina, nästan punctlika, bruna långs-streck, vid yttersta spetskanten med 6 små svarta puncter, hårfransar guldglän- sande; bakvingar askegråa. L. '/jq tum. Temligeu allmän. 6. C. falseUus: Palper, liulVud och thorax ofvan hvitaktiga, fram- vingar gi-å- och brunbrokiga, med ett hvitt, nästan vigglikt långsband, som sträcker sig snedt ifrån basen till midten ; flera olikformiga, hvita fläckar baktill, emot bakkanten med en brun båglinja, hårfransar bruna, hvitstreckade ; bakviugar smutsgråa. L. ''/jp tum. Ej sällsynt i sydligare Sverige. 7. C. aqidlelhis: Framvingar ockragula eller bruna, något mörkai-e vid costan, med en nästan silfverglänsande strimma långs mid- ten, och en vågig tvärlinja baktill In-unaktig ; bakvingar aske- gråa. L. 1 tum. Allmän. 8. C. pinetelhis: Palper, hufvud och thorax ofvan hvitaktiga; fram- vingar orangegula, med 2 silfverfläckar, den främre trekantig, den bakre äggrund; bakvingar hvitaktiga, gråpudrade. L. ^/j^ tum. Ej sällsynt i medlei"sta och södra Sverige. 9. C. inquinafelhis: Framvingar halmgula, mer eller mindre öfver- stänkta med Ijruna puncter, 2 midtelfläckar och 2 vågiga tvär- streck bruna, liårfransar askegråa ; bakvingar smutsgula. L. ^/^g tum. Temligen allmän i Juli i medlersta och södra Sverige, 10. C. perlcUus: Framvingar perlfärgade ; bakvingar askegråa med hvitaktiga hårfransar. L. ^/jq tum. Allmän i sydligare Sverige. au) Vingar nästan horisontela, ej inrullade, nästan trekantiga. De sitta på trädstanmiar, äro till formen lika Vecklare. Larven lefver af mossor, förpuppas i barkspringor. 11. C. MercureUus: Palper, hufvud och thorax ofvan askegråa; vin- gar gråhvita, framvingar brun-marmorerade och fläckiga, med 2 tydligare, tandade vågstreck, i midten med 2 små bruna ögonfläckar, liknande H, bakvingar glänsande, gråhvita. L. '/^j tum. Temligen allmän på Ask- och Alm-stammar. 12. C. dubitellus: Framvingar snöhvita med en oregelbunden oliv- färgad fläck och 3 vågiga tvärstreck, det första vid basen bruiat, det 2:a och 3:e snöhvita, bakkanten svai't; bakvingar hvitgråa, med brunskuggad utkant, L. ''/j^ tum. Temligen allmän i medlersta och södra Sverige. 208 247. tieniis PHYCIS. Aiiteiiuer iiiKler hvilaii ligg-ande bakåt öfver ryggen, vid basen starka, utåtböjda med en tofs af hår eller tjäll, spet- sen lin och uttunnad. Labial-palper korta, dolda. Vingar hoprullade, fram vingar långa och smala, bak vingar breda, halfrunda. Stora eller medelmåttiga Mal, med brun, sällan blek fäi*g, teck- ningen, då den finnes, utgöres af vågiga tvärsti-eck eller band. Vi- stas på ängar, flyga korrt, snabbt. Larven naken, 16-fotad, lefver inom hoprullade löf, eller uti kanaler inom åtskilliga frukt-capslar. 15 Skandinaviska arter. a) Framvingar smala, parallela med långsband. 1. P. carndla: Framvingar blodröda med gulkantad insida; bak vin- gar askegråa. L. ^/jq tum. Ej sällsynt på sandfiilten vid Skånes kuster. (((i) Framvingar smala med 2 tvärstreck eller band, bakkanten trubbig eller afrundad. 2. P. rUhdcUa: Framvingar barkbruna med 2 bleka tvärstreck. L, ^/jQ tum. Ej sällsynt i Skånes barrplanteringar. 3. P. ornatcUa: Framvingar nötbruna med 2 brunpuucterade af- brutna hvita streck. L. ^/^^ tum. Ej sällsjait med föregående. 4. P. ehiteJJa: Framvingar gråpudracle, med 2 otydliga, hvitaktiga tväi'linjer. L. */jq tum. Ej sällsynt i Skåne, der man träffar den på väggar ; larven lefver af torkade frukter. 5. P. roljorcUa: Framvingar gråaktiga med ett hvitaktigt, tandadt midtelstreck. L. ^/^^ tum. Sällsynt; lai'veu lefver af och mi- nerar Ek-löf. 248. Geuiis ftALLERll. Labial-palper kortare än hufvudet, tillbakaböjda; maxil- larpalper stora, långt framsträckta. Vingar med korta hår- fransar, framvingar långa och smala, bakvingar elliptiska. Pannan med långa, framåtriktade hår, som bildar en skärm öfver palperna. Larven lefver i Humlors och Biens celler. 1. G. coloiwUa: Framvingar gråaktiga, med en svart och hvit linja framför liårfi"ansai'ue ; scutellen hvit, (jfläckad ; (J) med framvin- garnes bas gråhvit; (J) med 1-^2 svarta midtelpuncter. L. 1 tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. Larven lef- ver i boen bos Bombus lapidarius (Stenhumla), är gulgrå, med enstaka brunaktiga vårtpuncter, brun nacksköld och aualseg- ment ; hufvudet rödt, den springer ganska fort och söker all- tid att gömma sig ; om hösten förfiirdigar den sig en pappers- lik, spolformig hölsa, af gulbrun färg. 209 2. G. cc reell a: Framvingar askegråa med en purpurbrun stiiiiima långs inkauten : scutellen svart med hvit spets ; S ii^^d blekare framvingar och instött spets, $ med dunklare vingar och af- rundad spets. L. 1 tum. "Vaxmalet" är ej Scällsynt i nied- lersta och södra Sverige, i närheten af bikupor. Larverna äro utvuxna nästan en tum långa, äta sig gångar i vaxkakorna och lefva nästan hela året om af vax i bikuporna, som de lätt kunna förderfva ; deras närvaro ger sig säkrast tillkänna ge- nom de aflånga, plattade excremeuterna. 249. fieuiis H/EMYLIS. Palper långa, tillbakaböjda, 2:a leden längst, tjock, på undre sidan grofliårig, 3:c naken. Vingar plattade, horison- tela, framvingar vid bakkanten knappt bredare än vid ba- sen, der framkanten är utvidgad; bakvingar smalare än fram- vingarne, med något längre hårfransar. Stora eller medelmåttiga Mal, som likna Vecklare, hufvud och thorax oftast särdeles ljusa ; vistas på olika växter ; larven lefver un- der hoprullade blad eller på stjelkar och parasoll-blommor. 20 Skan- dinaviska arter. 1. H. poimleUa: Framvingar i spetsen afrundade, gråhvita, svart- och brunt-marmorerade ; bakvingar bruna. L. ^/m tum. Ej sällsynt i medlersta och södi'a Sverige på Asp-stammar, hvil- kas bark den liknai". 2. H. DauceUa: Framvingar brunaktiga, med svaiia, af brutna strim- mor, och öfvei'strödda med hvitgråa atomer. L. ^/jq tum. Allmän i Skåne på Kummin och Morötter, hvilkas blommor och frukter lai'ven öfverspinner och uppäter. 250. Geuus lAlPROS. Palpernas 2:a led lång, raggliårig, 8:e eller sista horn- artad, naken. Framvingar kortlransade. 20 Skandinaviska arter. A) Antenner ringlade. Vingar med flikig teckning ; framvingar temligen breda, i spetsen trubbiga, bakvingar halfrunda ; alla kortfransade. h) Framvingar vid basen smala, småningom bredare emot spet- sen. Larven vistas under bark eller i rutten ved. 1. L. majorella: Framvingar guldbruna, med en fläck och ett af- kortadt långsband gula. L. 1 tum. Ej sällsynt i sydligare Sverige. 2. L. bracfeella: Framvingar svarta, basen och en kantfläck svaf- velgula, 2 midtelstreck violetta. L. */jq tum. Ej sällsynt i Skåne. 14 210 hh) Fram vingar kortare, vid nedersta basen smala, men derefter straxt bredare såsom hos Vecklarue. Förpuppas inom hop- rullade l)lad. 3. L. fagancUa: Franivingar gråaktigt purpurfärgade, med gula fläckar vid alla kanter; bakvingar hvita. L. */jj tum. Ej sällsynt i sydligare Sverige. B) Bakvingar vid iukauten långfransade ; framvingar med glesa puncter och prickar eller med tvärstreck. Kroppen liten, ej öfver '/g tum. (Lita), c) Framvingar gråaktiga, öfverstäukta med små, bruna puncter. 4. L. cmcreUa: Framvingar askegråa, ofläckade, något glänsande; bakvingar ljusare. L. ''/j^ tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 5. L. terrella: Framvingar grågula, glänsande, med en ljusare mld- telpunct och spetsfläck. L. ^/j^ tum. Ej sällsynt i sydligare Sverige. cc) Framvingar svarta med hvita puncter eller tvärstreck. 6. L. rorticella: Svart, framvingar med en hvit tvärlinja före midten. L. ^/jp tum. Ej sällsynt på Asp i södra Sverige. 251. Genus OECOPHORA. Pannan kullrig med tilltryckta fjäll. Palper nästan nakna. Antenner vinglade, af kroppens längd. Vingar långa, smala, till hälften omslutande kroppen, långfransade. Små Mal, ej öfver ect hälft tum med utsträckta vingar, med teckning i form af band, strimmor eller streck. 22 Skandinaviska arter. a) Palper af hufviidets längd, nästan trådlika, efter döden ned- hängande. 1. O. PninieUa: Framvingar rödgråa, med en hvit afbruten dorsal- strimma, hufvud och midten af thorax snöhvita. L. ^j^^ tum. Ej sällsynt. 2. O. GroedarteUa: Framvingar guldgula med 3 band och 4 fläckar silfverhvita. L. ^/^g tum. Temligen allmän. aa) Palper nästan dubbelt så långa som hufvudet, hornlikt till- bakaböjda. 3. O. LoenwenliocJieUa: Dunkelt metall-glänsande, framvingar guld- gula, med 6 parvis stående, svarta, silfverbelagda kantfläckar; antenner med hvit ring framför spetsen. L. */^j, tum. Tem- ligen allmän i hela Skandinavien. 252. Genus ORNIX. Hufvudet med en hårtofs på pannan. Vingar temligen 211 smala, långfransade. Antenner af kroppens eller vingarnes längd. Små M;il, ej eller knappt öfver en half tum långa med utspända vingar. 30 Skandinaviska arter. a) Palper korta, hängande. Framvingar aflånga, i ändan till- spetsade, merendels med en svart punct i spetsen. PLj en half tum långa. Larven lefver på löfvens undre sida, eller mine- i'ande emellan epidermis. {EJacliisia). 1. O. BJancharddla: Framvingar blekt guldgula, med svart spets- punct, en långslinja midt på basen jemte 7 kantfläckar silf- verhvita. L. */jo tum. Ej sällsynt i sydligare Sverige. 2. O. VhnifoJicUa: Framvingar guldgula, med svart spetspunct, en långslinja midt vid basen jemte 7, svart-omgifna kantfläckar, bildande nästan 3 band. L. */io tum. Ej sällsynt. 3. O. Clcrclella: Framvingar silfverfärgade, baktill med guldbrun schattering, med en svart ögonpunct framför den svanslika spetsen. L. ^/^^ tum. Temligen allmiin i medlersta och södra Sverige. na) Alla vingar smala, framvingar i spetsen nästan skärformiga. Antenner af kroppens eller vingarnes längd, nästan hårfina. 4. O. sigmiKuncUa: Framvingar röda, ofta med svarta puncter ; lår och tibier rödaktiga, tarser hvita. L. ^/k, tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 5. O. Sirntliiopennella: Framvingar silfverfärgade, med ocki-agula ådror. L. ^/^q tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 253. Genus ADELA. Antenner merendels 5 — 10 gånger så långa som krop- pen. Palper korta, uppåt krökta, något raggliåriga. Fram- vingar metallglänsande, i spetsen afrundade, kort fransade, under hvilan tijga nedböjda; bakvingar nästan elliptiska, med medelmåttiga hårfransar. Kroppen undersätsig. Temligen stora, medelmåttiga eller små Mal. Larven lefver inom en säck, bildad af blad eller växtfragmenter. 36 Skandina- viska arter. a) Antenner ungefär af kroppens längd. 1. A. masctdeUa: Framvingar bruna med 2 hvltaktiga dorsal-fläckar ; bakvingar askegråa ; hufvudet med rödgula hår ; antenner svarta, S kammade; kroppen svartaktig. L. ^/j„ tum. Tem- ligen allmän. 2. A. CaJthella: Framvingar fårade, guldglänsande, enfärgade ; huf- vudet koppar- eller guldglänsande. L. ^/m tum. Allmän i Juni på Caltha palustris. 14* 212 3. A. minutella: Vingar bruna; framvingar med 2 gula, motstående fläckar. L. */jo tum. Temligen allmän. aa) Antenner hos 9 dubbelt, hos (S många gånger längre än kroppen. 4. A. Degccrella: Framvingar guldglänsande, med en gul midtel- fläck, kantad med purpurblått. L. ''/jp tura. Temligen allmän. 5. A. Scabiosella : Framvingar guldglänsande, ofläckade; bakvingar nästan violetta. L. '/lo tum. Ej sällsynt. 6. A. SulseUa: Framvingar metallsvarta med ett guldband, kantadt af stålblått, och flera guldglänsande strimmor. L. ^/^^ tum. Temligen allmän i medlersta och södra Sverige. 7. A. FviscJieUa: Antenner hos ^ medelmåttiga; framvingar guld- bruna, ofläckade. L. '/j^ tum. Ej sällsynt i sydligare Sverige. Faiuiljeu ALYCITADJ^. Fjäderniott. Antenner borstlika. Palper 2, lika långa eller längre äu hufvudet. Vingar plattliggande, tjäderlikt klufna till basen. Benen mycket långa, taggiga. Kroppen spenslig. Flygten snabb, bugtande, kort. Larven 16-fotad, oftast hårig, bred. Puppan antingen naken, färgad, upphängd medelst en tråd, merendels fästad på bladens undre sida, eller innesluten inom en fin cocong. Ofversigt af Slägten. Allicitci: Kroppen långsträckt. Vingar plattade. Orneodes: Kroppen kort. Vingar nästan takformigt hoplig- gande. 254. Geuws ÄlUCITA. Kroppen spenslig, långsträckt. Vingar plattade, fram- vingar kortfransade. Antenner kortare än kroppen. Stora eller medelstora Fjädermott, med brun eller blek färg, antenner och ben oftast ringlade. Puppan naken, upphängd medelst en tråd. 10 Skandinaviska arter. a) Framvingar med en djup inskäi^niug ; bakvingar 3-fjädrade, 1. A. didactyh: Framvingar bruna med 3 hvita streck, det med- lersta störst, i spetsen skärlika ; bakvingar mörkt askegråa ; benen tydligt hvitringade. L. Vi o tum. Ej sällsynt i med- lersta och södra Sverige. 2. A. pterodactyla: Framvingar rödgula med en dunklare punct vid 213 inskärningen. L. ^/j,, tum. Alhniin i södra Sverige; larven lefver på Convolvulus arveusis. aa) Färgen hvit eller snöhvit. 3. A. pentadadyla: Snöhvit, framvingarne delade i 2, bakvingarne i 3 fjädrar. L. 1 tum. Allmän i sydligare Sverige. 255. Genus ORNEODES. Kroppen kort. Palper längre än hufvudet. Vingar nä- stan takliggande. Puppan inom cocong. 2 Skandinaviska arter. 1. O. hexadadylKS: Vingar askegråa med livitaktiga l)and och spets- puncter. L. ^/jq tum. Ej sällsynt i Skåne. 5:e Ordningen: NEUROPTERA. Sländor. ▼ ingår 4, nakna, likformiga, hinuaktiga, nätädriga. Mun- delar bitande. Förvandlingen olika. Hufvudet är temligen stort, oftast verticalt, pannan oftast med oceller. Antennerna äro ofta korta, sylformiga eller trådlika, ytterst sällan klubbformiga eller sågade, aldrig brutna, merendels fastade på pannan. Mundelarne äro bitande ; mandiblerna oftast stora och starka ; maxillernas yttre flik (galea) nästan alltid stor, hjelmlik. Prothorax är fri och rörlig ; mesothorax störst, hopvuxen med me- tathorax, som är minst utbildad. Vingarne äro nästan alltid stora och breda, högst sällan fjällbetäckta, oftast lika stora, hinnaktiga, nästan alltid med flera nätlikt hopflätade ådror. Abdomen är fästad med hela sin bredd vid thorax, oftast långsträckt och sammansatt af 9 tydligt utbildade segmenter, det högsta antal som förekommer hos insecterna ; ofta i spetsen" med egendomligt bildade anulbiliang, i form af tänger, lameller och hakar, men utan gadd. Metamorphosen är olika, de flesta hafva ofullständig, några få fullständig förvandling. Sländorna utgöra en öfvergångsgrupp i insecternas utvecklings- serie. De sluta sig närmast till Orthoptera, med hvilka de af flera Systematici förenas. De flesta lefva af iusect-rof, således af animali- ska ämnen, då deremot nästan alla Orthoptera förtära vegetabilier. De kunna ej såsom dessa sednare hoppa eller gräfva och sakna sång- förmåga, men flyga i allmänhet snabbt, hvarföre äfven vingarne äi"o särdeles utbildade, men fötterna oftast svaga och bräckliga. Den utbildade insecten vistas alltid på land ; de 6-fotade lar- verna förekomma dels på land dels i vatten, i sednare fallet antin- gen fritt lefvande eller inneslutna i fodraler och förpuppas likaledes i vatten. Antalet af kända Neuroptera öfverstiger knappt 1000 arter ; i Sverige förekomma omkring 200. 215 ()fversigt af Familjer. A) Viugar med flera, genom många tvärnerver summanbnndna långs-ådror. I. Siiblllicoriiia : Antenner sylformig-a, korta, ej eller knappt längre än huiViidet. ■jibollulifla> : Vingar 4, lika stora. Antenner 6 — 7-ledade. Eplioiiioridct^: Vingar 2, eller 4 men de bakre små. Antenner oftast 3-ledade. II. Loilgicorilia : Antenner långa, ej sylforniiga. Plipy g^aiieidiie : Bakvingar veckade tillhopa vid Ijasen. Anten- ner borstlika. Plailiponilia: Bakvingar ej veckade, platta. Antenner borst-, knapp- eller klubblika. B) Vingar med få eller inga tvärnerver. Corrodoiltia : Mundelar starka. Abdomen äggformig. Pliynapoda: Mundelar svaga. Abdomen jemnsmal. l:a Afdeliiiiigeii SIBILICORMA. Hufvudet stort med starkt utbildade, utstående ögon och 2 — 3 punctögon. Antenner korta, sylformiga, 3 — 7-ledade, kortare eller knappt längre än hufvudet. Palper otydliga. Abdomen med 9 tydliga segmenter. Viugar 4, sällan blott 2, hinnaktiga, genomskinliga, med nätlikt hopslingrade ådror. Benen tunna, oftast svaga, med 3 — 5-ledade tarser. P^örvand- lingen ofullständig; de i vattnet lefvande larverna likna ima- gon, andas med gälar och nära sig af rof. Familjen LIBELLlLIDiE. Trollsländor. Sädesmaskar. Antenner korta, tydligt 6 — 7-ledade. Ögon stora och 3 punctögon, belägna på hjessan. Mundelar starkt utbildade, både mandibler och maxiller hornartade och tandade; under- läppen klufveu i 3 flikar. Prothorax liten, bildande en hals- krage; mesothorax starkt utvecklad, bakåtlutaude. Vingar 4, lika stora. Abdomen långsträckt med 2 — 4 korta, oledade anal-bihang. Kroppen är långsträckt, smal, stor, ofta glänsande och med metalliska färger och teckningar. Benen sj^ensliga, taggiga, framåt- riktade, farserna 3-ledade. Vingarne äro tätt genomdragna af nät- likt sammanbundna nerver; af dessa går den öfversta (fig. 105) 216 eller costan långs åt yttre kanten, den andra, eller postcostal-nerven (n. postcostalis) löper parallelt med costan, med hvilken den för- biudes i vijigens midt genom en tvärnerv. benämd knut (nodulus) ; fältet emellan dessa båda nerver kallas costal-fältet ; närmare mot vingspetsen ligger en mörk fläck, vingmärke (pterostigma) kalladt och invid första tredjedelen i vingens disk under 4:e hufvudnerven ett triangulärt, af starka nerver inneslutet fält, den så kallade tri- angeln (tx'iangulum). Hannen har utom de 2 öfre anal-bihangen som äfven finnas hos honorna, 1 eller 2 oledade utskott; generatioiis-organernas öpp- ning är hos båda könen belägen i 9:e abdominal-segmentet, men hannen har på l:a ventral-segmentet egendomliga stimulei^ings-orga- ner och en sädesblåsa (vesicula seminalis) under det 2:a till hvilken sädesvätskan af hannen före parningen genom böjning af den långa abdomen öfverföres. Vid parningen, som oftast inträffar i Juli och Augusti, fattar hannen med sina anal-bihang fast om honans nacke, hvarpå hon böjer sin abdomen S-formigt opp under hannens 2:a ventral-segment ; så att båda kropparne nästan bilda en hjertform och honan befruk- tas af den ofvannämda sädesblåsan. Honorna af flera arter nedsläppa äggen uti vattnet, neddop- pande för hvarje gång abdomens spets ; andra ax"ter, som äro för- sedda med iiggläggningsrör, sätta sig på vattenväxter och insticka äggen uti parenchymet, hvarvid stundom de gå under vattnet ända till bottnen. TroUsländornas förvandling är ofullständig ; larven lefver i vatt- net och förtär smärre crustaceer, fiskrom, insecter o. d., hvilka den fångar med tillhjelp af den starkt utvecklade underläppen (eller ma- sken), som han kan utslunga på långt håll och hvilken i ändan är bildad som en tång. Han andcxs med gälar, hvilka hos Agrion sitta långs bakkroppens sidor, i form af 8 långa, smala, mot spetsen nå- got vidgade blad, på hvilka tracheerna äro mycket fint förgrenade ; hos larverna till ^schna och Libellula äro respirations-organerna be- lägna uti ändtarmens något utvidgade öppning, och sitta i 5 — 6 dubbla rader liknande tofsar, till hvilka vattnet strömmai- genom ändtarmens taktmässiga sammandragning och utvidgning. Trollsländorna vistas helst i närheten af vatten, der man hela sommaren träffar dem, ofta flocktals samlade, och vissa år får man se dem anställa vandringar i stora skaror. Flygten är snabb och ihållande, hos Agrion mera ojemn och långsam. Nära 50 arter före- komma i Skandinavien. Ofversigt af Grupper och Slägten. Libellulina: Ögon stora, aflångt ovala, bopstående eller stående nära intill hvarandra på hjessan. 217 a) Andra viiigfältet från knuten till vingspetsen saknar tviirner- vor på l:a tredjedelen. I^ibcllllla : Ögonens bakkant (^j fiirlängd ut på tinningarne. Cordlllia : Ögonens l)akkant med en på tinningarne utskjutande förlängning. Abdonien luetall-grön. glänsande. aa) Andra viugfiiltet från nodulus till vingspetsen efter hela sin längd afdeladt i celler. €i(Olll|>llll§ : Ögonen något atlägsuade från livaraudra. CordulegastoP : Ögonen hopstötande i en punct. ili]sclllia: ögonen bredt hopstötande. (tig. 1U5). Agrioiiilia: HulVudet transverselt med h\ngt skilda klot- fonniga ögon. Caloptoryx: Vingar oskaftade, hopslagna under hvilan. (fig. 106). liC^Stes: Vingar skaftade med aflångt märke och merendels 5-kan- tiga fält. Platyeiieillisi : Vingar skaffade med rutlikt märke. i%g'I*ioii: Vingar skaftade med rhombiskt märke och merendels fyrsidiga fält. l:a Oriippeii LI6ELLDLIM. Hufviidet hälft klotformigt, med stora, aflångt ovala, på hjessan hopstötande eller närstående ögon. Vingar under hvilan horisiintelt utsperrade och vid basen försedda med en vingflik; de bakre bredare än de främre. Hannen med 3 anal-bihang. * 256. Geiiiis LIBELLIL4. Andra vingfältet från medel-tvärnerven eller knuten sak- nar tvärnerver på dess första tredjedel; bakyingarnes inkant och bakhörn afrundade hos begge könen. Ögonens bakkant har ej någon på tinningarne utskjutande förlängning. Kroppen stor ; abdomen ofta bred, med små anal-bihang ; den inre och yttre sidan af fram vingens triangel, som genom en eller flera nerver är afdelad i celler, bilda mot hvarandra en mycket spet- sig vinkel, som är riktad nedåt mot vingens bakkant ; inre sidan af denna triangel ;lr åtminstone dubbelt så lång som den öfre, med vingens framkant parallela sidan. 14 Skandinaviska arter. A) Bakvingar med en stor, trekantig, svartbrun fläck vid basen ; 14 — 16 tvärnerver mellan costan och subcostan. 1. L. å-maculata: Bakkroppen något nedtryckt, mot spetsen små- ningom afsmalnande, gulbrun med svarta ryggfläckar på de 4 — 5 sista segmenterua ; viugarne vid basen saffransgula, med 218 en brun fläck vid uodulus, de bakre dessutom ined en stor, svartbrun, triangulär, l)asal-fläck ; vingmärket svart, bihanget hvitt. Längd med utsträckta vingar 2^2 — ^^/^ tum. Alhnän öfver hela Skandinavien. 2. L. äcprcssa: Abdomen bred, starkt nedplattad, gulbrun (hos den fullmognade $ blåjoudrad) med gula sidofläckar; framvingar med en aflåug, bakvingar med en triangulär, svartbrun, gul- ådrig basal -fläck ; vingmärke aflångt, svart ; vingfliken hvit. L. 2 — 2 ^/j tum. Temligen allmän i medlersta och södra, spar- sammare i norra Sverige. B) Vingar ofärgade, med 10 — 15 tvärnerver emellan l:a och 2:a längdnerven. 3. L. cancclJata: Abdomen plattad, kölad, jemnbred, grågul med 2 svarta, längdstreck; vingar vattenklara med kort, svart mäi"ke och grå flik. L. 2^/3 — 2 ^/^ tum. Temligen sällsynt i med- lersta och södra Sverige. C) Bakvingar vid basen gula eller ofärgade, med 6 — 9, sällan 10 tvärnerver emellan costau och postcostan. a) Abdomen hos den fullmognade hannen blodröd. 4. L. vulgaia: Vingar vattenklara, vid basen ofärgade eller omärk- ligt gula; sidorna af thorax gulaktiga, med 3 svarta kroklin- jer ; benen svarta med en gulhvit rand långs yttre kanten ; honans slida nedböjd. L. 2 — ^/j tum. Allmän i Sverige, säll- synt i Lappland. 5. L. sangtdnca: Vingar vattenklara med saff'ransgul bas; sidorna af tliorax gulaktiga, med 3 svarta kroklinjer; benen svarta; ' honans slida tryckt intill abdomen. L. 2 tum. Sällsynt i medlersta och södra Sverige. 6. L. jiaveola: Vingar vattenklara, fi-amvingar med en mindre, bak- vingar med en stöi-re safifransgul basal-fläck ; éidorna af thorax gulaktiga med 2 svarta kroklinjer ; benen svarta med en gul rand långs ytti*e sidan ; honans slida kort, tilltryckt. L. 2 — 2 ^/j tum. Allmän öfver hela Sverige. aa) Abdomen hos den fullmognade hannen svart. 7. L. scotica: Vingar vattenklara, vid basen ofärgade {S) eller något saff'ransgula ($) ; thorax svart, på sidorna med 2 breda band och några mellanliggande fläckar gula, på undre sidan med 3 gula fläckar ; benen svarta ; honans slida stor, vidöppen och nedböjd. L. 2 tum. Allmän öfver hela Skandinavien. D) Bakvingar vid basen med en brunsvai-t, utåt gulkantad fläck ; 6 — 9, sällan 10 tvärnerver emellan de 2 första hufvudner- verna. 8. L. dubia: Vingar vattenklai'a, framvingar vid basen med en svart- brun punct och en lika färgad fläck, som upptager den af 219 viugfliken begräusade cellen, bakvingar med en svartbrun punct och fläck vid basen ; abdomen svax-t med orangefärgade (hos c^ blodröda) fläckar på första segnienterna ; det 7 segmentets fläck sträcker sig ej öiVcr midteu ; {(S) nedre bihang jemnbredt, ur- nupet; äggläggningsslidans valvler korta, fyrkantiga, närstå- ende. L, 2 — 2 */j tum. Ej sällsynt i medlersta Sverige. 9. L. ruhicunda: Vingar vattenklara, framvingar vid basen med en liten svartbrun fläck, ej upptagande den af vingfliken begrän- sade cellen ; bakvingar vid basen med en brunsvart, nästan ti'iangulär fläck ; abdomen svart med orangefärgade (hos ^ röda) ryggfläckar pä de 6 för-sta segmenterna, det ():e segmentets fläck når långt öfver midten ; nedre anal-bihanget hos (t, mot spetsen utvidgadt och djupt urnupet; äggslidaus valvler trian- gulära, trubbiga, aflägsnade från livarandra. L. 2 — 2 '/j tum. Temligen allmän öfver hela Skandinavien. 257. Ooiiiis (OUDILIA. Timiiiiganie iippsvälda, med en tandformigt utskjutande förlängning-, hvars spets genom en liten fåra är skild från en liten glatt yta, som framställer ett rudiment till ett min- dre öga. Bakvingarnes inkant hos d vinkligt inskuren, fliken vinklig; framvingarnes triangel med blott 1 tvärnerv, parallel med öfra sidan, som är något kortare än insidan. Anal-bihan- gen långa. Kroppen metallgrön, med eller utan gula fläckar. 5 Skandinaviska arter, A) Hannens nedre anal-bihang odeladt. Abdomen mot spetsen omärkligt utvidgad. 1. C. iuefaUica: Grönt metallfärgad. underläpp, munsköld och ett tvärstreck på pannan gula ; sidorna af thorax jemte abdomens 7 sista segmenter utan fläckar, metallgröna ; öfre anal-bihang hos S V'^ yttre sidan tvåtandade ; slidan hos 9 räunformig, rakt nedböjd, lika lång som de 2 sista segmenterna tillhopa. L. 2 */2 — 3 tum. Temligen allmän öfver hela Skandinavien. B) Hannens nedre anal-bihang deladt ända till basen. Abdomen mot spetsen betydligt bredare. 2. C. cenea: Grönt kopparfärgad, underläppen och muusköldeu gula, pannan ofläckad ; sidorna af thorax jemte abdomen grönt kop- parfärgade, ofläckade ; öfre anal-bihangen hos ^ nästan jemn- breda, med något utböjda spetsar; slidan hos V kort, djupt 2-delad, tryckt tätt intill 9:e segmentet. L. 2 7^— 2 ^/^ tum. Temligen allmän i Sverige. 258. Genus GOMPHIS. Andra viugfältet från knuten till vingspetsen efter hela sin längd afdeladt i celler; triangeln utan tvärnerv. Ögonen 220 någ-ot aflägsnade från hvai-andra, ej hopstötande på pannan. Abdomen längre än bakvingarne, svart- och gulfläckig. Ving- fliken ytterst liten och smal. 3 Skandinaviska arter. 1. G. imlgatisswms: Svart, gulfläckig; thorax gul, framtill med 6 räta, svarta baud ; abdomen svart med en smal, gul rygglinja på de 7 första segmenterna ; benen alldeles svarta ; öfre anal- biliangen hos ■? cylindriska, raka, svarta, knappt längre än sista segmentet. L. 3 tum. Temligen sällsynt i medlersta och södra Sverige. 2. G. forcipahis: Svart, gulfläckig; thorax gul, framtill med 6 krökta, svarta, upptill sammanflytande band; abdomen svart, med pil- lika, gula ryggfläckar på de 6 första segmenterna ; benen svarta, lårens bas gul ; anal-lDihangen hos J tåuglika. L. 3 tum. Gan- ska allmän i medlersta och norra Sverige. 259. €ORDllEtJASTER. Tiuningarne uppsvälda. Ögonen på hjessan tillspetsade, råkande hvaraudra i en piinct. Bakvingarne äro något längre än abdomen, med 14 — 18, framvingarne med 17 — 22 tvär- nerver emellan de 2 första hufvudnerverna; fliken liten men tydlig. 1 Skandinavisk art. 1. C. cmmdahis: Svart, gulfläckig; triangeln bakom ögonen gul; thorax svart, framtill och på sidorna med 2 breda, gula band ; abdomen svart, med gula ringar och fläckar på de första seg- menterna; öfre anal-bihangen hos (J, hopstående, svarta, vid basen på undre sidan försedda med en tand ; slidan hos J längre än de 2 sista segmenterna. L. 3 ^j^ tum. Ej sällsynt i Sveriges vestra provinser. 260. Cleuiis mWik. Ögonen på hjessan alldeles hopstående, berörande hvar- andra i en större eller mindre rät liflja. Bakvingarne något längre än abdomen. Vingtriangeln genom tvärnerver afdelad i 2 eller flera fält. 7 Skandinaviska arter. A) Abdomen hårig, ej hopsnörad vid 3:e segmentet. Pannan med en svart fläck, liknande ett T. Ögonen helt ringa vidrörande hvarandra. 1. 1^. pratensis: Hårig, svartbrun; abdomen cylindrisk med gula (hos S blåa) fläckar ; vingmärke aflångt, smalt, gulbrunt ; ving- fliken hvit; öfre anal-bihang hos S niot spetsen utvidgade, snedt afhuggna, på undre sidan håriga, hos 5 lancett-lika. L. 2 ^^2 — '^ tum. Temligen sällsynt i medlersta och södi^a Sverige. B) x\bdomen ej hårig, hos (5 hopsnörad på 3:e segmentet. Ögonen vidrörande hvarandra med en stor yta; pannan med ett T. 221 2. JE. cyanea: Svartbrun, thorax framtill och på sidorna med 2 breda, gröugula baud ; abdomeu cylindrisk, med gröngula fläc- kar; viugmärke kort, svart; viugflik hvit, nedtill grå; öfre aual-biliaugeu hos S uddspetsiga, nedböjda, hos $ laucett-lika, raka. L. 8 — 8 '/^ tum. Ganska sällsynt i södra och medlersta Sverige. 3. M. juncca: Brun, thorax Iramtill med 2 smala (hos $ otydliga), gröngula band, på sidorna med 2 svartkautade, gula band; abdomen cylindrisk med gula fläckar ; vingmärke aflångt, svart- brunt; vingfliken kort. svartaktig; öfre anal-bihangen hos J lancett-lika, trubbiga, svartbruna, hos $ lancett-lika. L. 3 — 3 ^/^ tum. Ej sällsynt i Sverige. C) Abdomen ej hårig, hopsnörad på 3:e segmentet hos båda könen. Ögonen vidrörande h varandra helt ringa, pannan med ett T. 4. JE. liorealis: Svartbrun, thorax framtill med 2 små, på sidorna med 2 smala, krökta, blåa band ; abdomen med blåa fläckar ; vingmärke aflångt, brunsvart ; \nngfliken svartaktig ; öfre anal- bihangen hos J i spetsen trubbiga, på indre sidan med en knöl vid basen. L. 2 ^/^ — 3 tum. Allmän i Lappland; säll- synt i medlersta och södra Sverige. Fig. 105. (V,) Stora Trollsländan (^schna grandis). if 222 D) Abdoraen ej hårig. Ögonen vidrörande hvarandra med en stor yta. Pannan utan T-formig fläck. 5. M. grandis: Gulröd, med 2 band på sidorna af thorax och några småfläckar på abdomen gula ; vingar gulaktiga med smalt, röd- brunt märke och kort hvit vingflik ; öfre anal-bihangen hos S lancett-lika. L. 3 — 3 ^/j tum. Allmän i hela Sverige, (fig. 105). 2:a Gruppen ACiBlOlMNA. Hufvudet transverselt med långt skilda, nästan skaftade klotformiga ögon. Fram- och bakvingar lika, utan vingflik, under hvilan hopslagna, sällan utsperrade. Hannen med 4 anal-bihaug. » 261. Ceiiiis CAIOPTERIX. Vingar oskaftade med mycket små, rectangulära celler; under hvilan hopslagna, ytterst tätt genomdragna af nerver. I vingfältet emellan costal- och postcostal nerverna tinnas många tvärnerver. Abdomen längre än vingarne, grön- eller blå-metallglänsande, cylindrisk. Honan har otydligt, hannen saknar vingmärke, dennes 2 öfre anal-bihang äro tånglik t hopböjda. 2 Skandinaviska arter. 1. C. virgo: Blå- eller grön-glänsande ; vingar breda, hos den full- mognade J grönt och mörkblått skiftande, vid basen och mot spetsen bruna ; hos 2 smutsbruna med svartbruna nerver och ett hvitt vingmärke. L. 2 ^/j tum. Allmän öfver hela Skandinavien i när- heten af rinnande vatten. 2. C. splendois: Blå- eller grönt metallglänsande ; vingar något smala, ge- nomskinliga , hos den fullmogna (J med ett bredt blått band öfver midten och lilåa nerver ; hos 9 med gröna ner- ver och ett litet hvitt vingmärke. L. 2 — 2 '/^ tum. Nästan lika allmän som föregående öfver hela Skandinavien, (fig. 106). 262. Genus LESTES. Vingar skaftade, utan vingflik, med temligeu stora, oftast 228 o-kantiga celler; under hvilan iitsperratle: med ett tydligt rectangiilärt märke, som ur större än de närgränsadc cel- lerna; endast 2 tvärnerver emellan costal- och postcostal- nerverna. Abdomen mctallgrön, cylindrisk, längre än vin- garne. 3 Skandinaviska arter. 1. L. ny}upha: Metallgrön, tlionix på undre sidan sanit basen ocb spetsen af abdomen blähvitt pudrade bos den fullmognade ban- nan; abdomens l:a segment med en grön, rectangulär rygg- fläck, genomskuren af en smal, gul linja; de 2 första böft- paren bos $ med en grön fläck ; öfre anal-bibangen bos ^ på insidan 2-tandade, den bakre tanden liten, de nedre mot spet- sen utvidgade. L. 1 */j — 1 ^/g tum. Allmän i bela Sverige. 2. L. s^ionsa: Metallgrön, abdomens l:a segment med en grön, balf- månformig ryggflyck, delad genom en smal, gul linja ; benans l:a böftpar utan, medlersta med en liten grön fläck; öfre anal- bibangen bos (5 på insidan 2-taudade, den bakre tanden nä- stan så stor som den främre, de nedre knappt utvidgade, raka. L. 1 ^/j — 1 ^/g tum. Lika allmän som föregående art. 2t)3. (.'eiiiis PlATlftNEMIS. Vingar skaftade, utan vingtlik, med temligen stora, rec- tangulära eller qvadratiska celler, under hvilan uppåt hop- slagna; vingmärke rhombiskt, föga längre än de närgrän- sande cellerna; endast 2 tvärnerver emellan costal- och post- costal-nerverna. Abdomen blå eller gulhvit med en svart rygglinja, längre än vingarne. De 4 bakre tibierna utvid- gade och besatta med långa borst. 1 Skandinavisk art. 1. P. pennipes: Ljusblå (r^) eller gröngul (v); bufvudet ofvan svart, med 2 blåa tvärstreck emellan ögonen ; thorax framtill svart, midtelkölen ocb 2 band öfver skuldrorna blåa ((5) eller gul- aktiga (J) ; abdomen med en svart rygglinja på de 6 första segmenterna ocb 2 på de 4 sista; benen livita, svartran- dade. L. 1 ^/j tum. Temligen sällsynt i medlersta och södra Sverige. 264. Geuiis AORION. Flick-slända. Vingar skaftade, utan vingtlik, med temligen stora, nä- stan rectangulära celler, under hvilan uppåt hopslagna; ving- märke rhombiskt, föga längre än de närgränsade cellerna; endast 2 tvärnerver emellan costal- och postcostal-nerverna. Abdomen metallgrön, mörkt bronserad eller himmelsblå med mörka, bronsfärgade fläckar, vanligen mycket längre än vin- garne. Tibierna ej utvidgade. 12 Skandinaviska arter. 224 Ä) Hufvudet ofvan mörkt bronsfärgadt, utan fläckar Ijakom ögo- nen. Abdomen mönjeröd med bronsfärgade fläckar. 1. A. minitmi : Mönjeröd med mörka, bronsfärgade fläckar; thorax framtill miirkt bronsfärgad, med ett mönjerödt eller gulaktigt band öfver hvardera skuldran ; ögonen gröna, ofvan blodröda ; benen svarta. L. 1 '/j — 1 '^ji tum. Ej sällsynt i södra, mera sparsamt i medlersta Sverige. ^ B) Hufvudet ofvan mörkt bronsfärgadt, bakom ögonen utan fläc- kar. Abdcnnen mörkt bronsfärgad, med de 2 sista segmenterna hos J blåa. 2. A. najas: Mörkt bronsfärgad, hårig, under gulaktig, abdomens 2 sista segmenter hos c? blåa ; thorax framtill hos c? ofläckad, hos $ med 2 gula ränder öfver skuldrorna ; ögonen röda (c^") eller gröngula ((5)- Ij- 1 ^j^ tum. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. C) Hufvudet ofvan svart med en rund fläck bakom hvardera ögat. Abdomen ofvan bronsfärgad, med 8:e segmentet blått. 3. A. elegans: Spenslig, mörkt bronsfärgad, med en upprätt tagg på halsens bakkant; thorax framtill med 2 blåa (J) eller gula ($) band; vingar korta, med svart och hvitt märke; abdomens sista segment hos J med en svart knöl. L. 1 ^/^ tum. Tem- ligen allmän i medlersta och södra Sverige. D) Hufvudet ofvan mörkt bronsfärgadt, med en blå- eller grön- gul, aflång eller vigglik fläck bakom hvarje öga. Abdomen (J) blå eller ($) gröngul, ofvan med bi'onstårgade fläckar. 4. A. pulchellum: Blå- och bronsfärgad; thorax framtill svart, med 2 blåa band, som hos ^ ofta äi'0 afbrutna ; halsens bakkant med 2 djupa inskärningar; abdomens 2:a segment hos cj blått med en V-formig, svart fläck, som berör segmentets spets, si- sta segmentet hos $ obetydligt inskuret. L. 1 ^/^ tum. Allmän i Sverige. 5. A. puella: Blå- ((5) eller gi'öngul (y) och bronsfärgad; thorax framtill svart med 2 blåa band ; halsens bakkant med 2 grunda inskärningar; abdomens 2:a segment hos c? med en svart U- formig fläck, som ej vidrör segmentets spets, sista segmentet hos $ djupt men smalt utskuret. L. 1 ^/g tum. Allmän i hela Skandinavien. 6. A. hastuJatum: Blå- {S) eller gröngul (9) och bronsfärgad ; tho- rax framtill svart med 2 blåa band; halsens hakkant upphöjd, blå, helbräddad, bildad af 2 i en vinkel sammanstötande lin- jer; abdomens 2:a segment hos (J med en liten T-formig rygg- fläck och en linja på hvardera sidan svarta. L. 1 ^/^ tum. Tämligen sällsynt i medlersta och södra Sverige. 7. A. cyathigerum: Blå- (^J) eller rödgul ($), bronsfärgad; thorax framtill svart med 2 breda blåa band ; halsens bakkant hel- 225 bräddad, luudad, nästan upprätt; abdomens 2:a segment hos cS med en svart, T-forinig ryggtläck ; 8:e segmentet hos 9 med en tagg på undre sidan. L. 1 ^/g tum. Temligen säll- synt i medlersta och södra Sverige. Familjen EPllKillERlDJ^. Dagsländor. Maiidibler torkrynipta. Palper 4, korta. Antenner oftast 3-ledade, korta, sylforuiiga, lastade frampa liulViidet vid ögats inre kant. Ögon stora; 3 oceller. Vingar 4, olikstora, de bakre små, eller stundom inga; nästan trekantiga tätt genomväfda af fina nerver. Abdonien koniskt långsträckt, med :3, ledade anal-borst, af livilka det medlersta ofta är förkrympt eller lätt afbrutet, hos hannen dessutom med 2 — 3, borstlika bi- haug. Tarserua 4-ledade. Det första benparet hos S längre, framsträckt. Larven (fig. 106) med bladlika gälar på sidorna, lefver 2 — 3 år i vatten. De ömsa ännu en gång hud, sedan de förpuppat sig (det enda bekanta exemplet bland alla insecter), para sig och dö efter några timmars lefnad som imagines, utan att intaga någon föda under detta sista utvecklings-stadium, hvarföre äfven utbildade niuudelar voro öfvertlödiga. De 15 Skandinaviska arterna tillhöra det enda 265. (Jeuiis tPIIEMERA. Hufvudet transverselt med åtskilda ögon; munskölden transversel, membranös, med en longitudinel fålla. Kroppen mjuk, långsträckt. Det första benparet betydligt skildt från de bakre. Färgen dunkel ; de flyga ej snabbt, seglande med nedhängande ben ; hannarne af några arter ser man ofta vid klar hinuuel dan- sande vipp och ned i närheten af vatten. A) Vingar 4. a) 3 svansborst. 1. E. vuJgata: Brun, abdomen ofvan med 3 rader orange-gula fläc- kar; vingar brunt nätådriga, framvingar med brunt band. L. l'/_ tum. Allmän öfver hela Skandinavien, (fig. 107). 2. E. marginata: Thorax med en svart, glänsande strimma; benen gula, de främre jemte abdomen bruna; vingar hvitaktiga, blekt nätådriga, costan ifrån midten till spetsen brunaktig. L. ^/^ tum. Allmän öfver hela Skandinavien. 3. E. halteraia: Brun, benen bleka; abdomen hos c? hvitaktig, nä- stan genomskinlig, spetsen brun ; vingar vattenklara, glest nät- ådriga, nerverna fina hvitaktiga. L. ^/j tum. Ej sällsynt. 15 226 4. E. vespertina: Brun, föga glänsande ; benen brun- gula; vingar askegråa, tydligt nätådriga. L. ^/^ tum. Ej sällsynt. aa) 2 svansborst. 5. E. venosa: Grå- ocbbruu- brokig, vingar vatten- klara, nätådriga ; svans- borsten bleka med bru- na leder ; banneus tång- lika, nedre bihaug gult, vid basen på insidan taudadt. L. 1 tum. Ej sällsynt. 6. E. hioculata: Gul- eller brungul, vingar vatten- klara, något nätådriga, med tvärnerver i 2 ra- der ; svausborsten livita, ofläckade. L. ^/j tum. Allmän öfver hela Skan- dinavien. 7. E. cuUdformis: Mörkhrmi, vingar askegråa, något nätlikt ådriga, med tvär- nerverna i 2 rader : svansborsten af kroppens längd, b vita, ofläckade. L. '/j tum. Ganska allmän. B) Vingar 2. (Cloe). 8. E. diptera: Rödgul; svansborst hvita, dubbelt så långa som krop- pen ; vingar vattenklara, costal-kanten med bruna och gråa fläckar. L. 1 tum. Ej sällsynt i Skåne. Fig. 106. Fig. 107. Fig. 107. Allmänna Dagsländan (Epheiucra vulgata). Fig. 106. Larven af allmänna dagsländan, med 3 utsperrade svansborst och a) 6 par på sidorna liggande traché gälar, på samma gång tjenande som åror. b) Vingrudimentir. 2:a Afdelniiigeii LOINGICORMA. Antenuer borst- eller trådlika, sällan knapp- eller klubb- lika, aldrig sylformiga, alltid längre än hnlVudet, oftast mång- ledade. Vingar med många nätlikt förenade ådror, sällan felande eller. rudimentära. Fauiiljeii PHRYGANEID^. Antenner borstlika, oftast af vingarnes längd, fastade emellan eller framför ögonen. Vingar olikstora, de bakre veckade ifrån roten. 227 Ofversigt af Grupper och Slägten. Perlari«i: Vingar nästan nakna. Tarser 3-ledade. Mun- delar starkt utvecklade. llieillOlira : Hufvudet litet, nmdadt. l*epla: Hufvudet bredt och platt. Abdomeu med 2, ledade svans- borst. Plirygaiieid.i : Ving-ar håriga eller tjiilliga. Mundelar förkrympta. Tarser 5-ledade. PIiryi5"ailoa : Antenner af kroppens längd. ]?Iysf acicla : Antenner 2 — 8 gånger så långa som vingarne. l:a Gruppen PERLARIA. Antenner af kroppens längd och derutöfver, raångledade, fastade framför ögonen, borstlika, l:a leden uppsväld. Man- dibler små. Ögon utstående, hälft klotrunda. Oceller 3. Tho- rax platt, transverselt-qvadratisk. Vingar 4, matta med gre- niga nerver, dubbelt så långa som abdomen, inbördes af lika längd, de nedre bredare. Abdomen mjuk, stundom försedd med 2 borstlika bihang. Benen långa, tarser 3-ledade. Flygteu afbi-uten, kort; lefva af blommornas nectar. Larverna lefva i rinnande vatten af rof, hafva 6 fötter med 2-ledade tarser, äro långsträckta, nästan cylindriska, likna den fullbildade insecten, som således har ofullständig förvandling. 1.5 Skandinaviska arter. 266. fteuiis NEMOIRA. Hufvudet litet, rundadt, nästan verticalt. Palper tråd- formiga. Abdomen utan ledade bihang. Vingar under hvilau ej plattade. Tarsernas alla leder långsträckta, på undre si- dan nakna. 7 Skandinaviska arter. A) Thorax ej intryckt i midten. 1. N. ncMiIosa: Svart, något glänsande, linhårig; tibier mörkbruna; vingar askegråa. L. 1 tum. Temligen allmän. 2. N. raricgata: Glänsande, svart- och rödbrokig; thorax nästan fyrkantig med rostfiirgad bord ; Isenen lergula ; vingar aske- gråa. L. ^/^ tum. Allmän. B) Thorax med en longitudinel intryckning i midten. 3. N. cyjindrica: Thoi-ax med 3 kölar, svart, något glänsande; be- nen smutsgula, låren på öfre sidan bruna; vingar askegråa. L. ^/j tum. Temligen allmän. 267. Genus PERLA. Hufvudet platt-tryckt, horisontelt. Palper borstlika. Tho- 15* 228 rax med 3 fåror. Abdomen i spetsen med 2 ledade, långa bihang. Tarsernas 2 första leder mycket kortare än sista. Färgen brun- eller grönaktig, utan teckning. 8 Skandinavi- ska arter. A) KropjDsfärgen mörkbrun. 1. P. &/c«M(?a#a; Svartak- tig, antenner, ben och anal - bihang brungula ; en krets- rund fläck på pan- nan, en trekantig på hjessan jemte borden och median- liujan på thorax gula ; vingar aske- gråa med starka nerver ; hannen med vingrudimenter. L. 1 1/4 tum. Ej all- män i bergstrakter. Fig. 108. ('/,) Sjösländan (Perla bicaudata) ; viugarnes nerver endast utförda på venstra sidan. ^) Ki'oppsfärgen gröngul. 2. P. virens: Brun- och gröubrokig, antenner bruna; vingar blekt gröngula. L. 1 tum. Ej allmän. 2:a Oriippeu PMYOANEIDA. Antenner borstlika, fastade emellan ögonen. Hufvudet litet, verticalt. Vingar starkt håriga, sällan fjälliga. Mun- delar förkrympta. Tarserna 5-ledade. Larverna, "husmaskar," (fig. 109) äro olika den utbildade in- secten, mer eller mindre masklika, lefva af rof, kanske äfven af växtämnen ; vistas i vatten uti fodraler eller rör, sammansatta af hoplimmade sandkorn, säfbitar, snäckskal o. d. Förvandlingen full- ständig. 268. Genus PHRYCiANEA. Natt-slända. Ögon utstående, hälft klotrunda. Oceller 2, beliigna på pannan. Thorax liten, transversel. Vingar takformigt hop- liggande. Benen långa. Tibier oftast taggiga. Kroppen hårig; färgen svart, grå- eller gulaktig, ofta med teck- ning på de öfre vingarne. Flygten snabb men kort, afbruten. Vistas i närheten af vatten. Omkring 100 Skandinaviska arter. A) De öfre vingarne med nätlik teckning. 1. P. reticuJata: Svart, tibier lergula, vingar gulgråa, de öfre tätt 229 lirunt nätadriga. L. 1 ^/^ tiiiii. Temligeu sällsynt, nieii ut- bredd öfver hela Skaudiuavien. B) De öfre vingarne brokiga, strimmiga, droppfliickiga ellei- en- färgade. a) Maxillar-palpenia kortare äii thorax. Antenner knappt längre än kroppen. h) Askegråa. med merendels brokiga vingar. De främre til)ierna oftast tydligt taggiga, de bakersta med 2 par sporrar. 2. P. grandis: Vingar askegråa med bruna småpuncter, långs-streck och fläckar, en svart, longitudinel strimma, afbruten i midten och tecknad med 2 hvita puncter. L. 2 tum. Allmän öfver hela Skandinavien. 3. P. raria: Vingar svart-, brun- och gråbrokiga, med en liten hvit puuct bakom midten, tibierna bi*unringade. L. 1 '/j tum. Ej sällsynt. 4. P. r/risca: Fi-amvingar svart-, grå- och brunbrokiga med ett snedt livitaktigt streck i midten och en svart, nästan tx-ekantig sti- gmatical-fläck. L. l^/io tum. Allmän. hh) Bleka, gulaktiga arter. 5. P. rliomhica: Lergul, vingar blekgula med 2 nästan genomskin- liga, rhombiska, hvitaktiga fläckar i midten. L. 1 '/j tum. Allmän öfver hela Skandinavien, (fig. 110). Fig. 109. Husmask, eller larven till vid sidan stående sliinda ; lef- ver i ett af säf- och grässtrå-bitar sam- mansatt fodral , i hvilket han fasthål- ler sig medelst ha- kar i kroppsändan ; kryper omkring med utsträckt franilif, men drager sig, om han oroas, inom hölsan tillslutande dennas öppning med den homartade pannan. Fig. 110. ('/,) Phryganea rhombica. P. atomaria: Grågul, antenner, palper och ben lergula; vingar blekgula med flera bruna puncter och fläckar samt 2 hvitak- tiga, nästan genomskinliga disk-fläckar. L. l^/^o tum. Allm. P. Jincola: Blekgul, ofläckad; vingar smala, tillspetsade i ändan, de främre med en svartbrun punct-serie framtill på ryggen, de bakre med en brun linja i spetsen. L. 1 ^/^ tum. Tem- ligen allmän. 230 8. P. irrorata: Grågul, antenner, palper och ben lergula; vingar tämligen smala, något tillspetsade i ändan, de främre blekt ockragula, öfverstänkta ^ned bruna puncter, de bakre vatten- klara med en brun linja i s})etsen. L. 1 ^4 tiim. Allmän. 9. P. vittata: Grågul, antenner, palper och ben lergula: vingar blekgula med ett Ijrunt, baktill bredare ryggband. L. 1 tum. Allmän. hhh) Mörka arter med bestämd färg på vingarne, antingen svart-, brun- eller rostgul. 10. P. discoidea: Svartaktig, antenner och ben ljusare; vingar grå- bruna, med en punct i midten och en annan i spetsen hvita, samt en svart stigmatical-fläck. L. 1 tum. Temligen allmän. aa) Maxillar-palper af thorax' längd, endast vid basen håriga. 11. P. tinibrosa: Svartaktig, benen blekare; de främre vingarne i spetsen tydligt hårfransade, de bakre svai"taktiga. L. ^\^ tum. Allmän. aaa) Maxillar-paljaei- något längre än thorax, ragghåriga. Vingar smala. Baktibier ej taggiga, men med 2 par sporrar. 12. P. minuta: Svart, med mörka hår, palper och ben bruna; vin- gar s vartaktiga, tätt pubescei-ade. L. 1/3 tum. Allmän. 269. Genus MYSTACIDA. Antenner mycket längre än kroppen. Vingar långsträckta, ofta smala. Palper ragghåriga. 7 Skandinaviska arter. 1. M. aztirea: Svart, antenner hårfina, vid basen hvit-ringade ; vin- gar med mörkblåa fläckar. L. ^2 ^^^^^- Ej sällsynt öfver hela Skandinavien. Familjen PLAMPE^MA. Vingar lika stora, under hvilan liggande platt eller tak- formigt öfver abdomen ; de bakre ej veckade. Antenner borst- lika och längre än kroppen, eller kortare, kliibblika. Tarserna 5-ledade. Larven olik den utbildade insecten, förvandlingen således fullständig. Ofversigt af Grupper och Släo-ten. Panorpilia: Hufvudet snabelformigt utdraget. Antenner borstlika. Paiiorpit: Båda könen bevingade. BoPeilS: Vingar saknas (?) eller äro rudimentära (rj). 231 Henierobiiia ; Hufviuletej snabelformigt. Antenner länga, nästan perlsnolika eller horstlika. (i) Viugar proportionsvis små ocli siimlti. Antenner träd- eller borstlika. ^ialisi: Bakvingur vid l)asen breda. Nästsista tarsleden hjertlik. Rapllidia: Tborax nilstan cylindrisk. Nästsista tarsleden kluiVen. aa) Vingar stora odi breda, bäriga. Antenner nästan perlsnolika. Hpiliorobilis: Punctögon saknas. Vingnerver bäriga. lyiiichMHiiiia: Antenner i spetsen klubblika. jVIyrillcleoii: Antenner kortare än kroppen. Ita firnppen PANORPI^A. Klo-sländor. Hufvudet suabelformigt utdraget. Antenner borstlika, längre än tborax, fastade emellan ög basal-fält (fig. 115 i). Växtsteklar (Phytosphcces). XeiltllPOClilliclee : Framtibiei' med 2 sporrar. Honans såg räc- ker ej eller obetydligt öfver abdomens spets. Sipicidse: Framtibier med 1 sporre. Honans borr räcker långt ut öfver abdomens spets. B) Abdomen oftast skaftad (fig. 118). Framvingar saknar lan- cett-fält; bakvingar med 2 — 1 eller inga basal-fält. Parasit- steklar (EntmiospJieces). a) Abdomens buksida mjuk, membranös, åtminstone i midten. Framvingar med tydligt vingmärke och 1 — 2 diskfiilt. An- tenner raka, långa och tunna, oftast mer än 16-ledade. Mchll€^lllllOlliclc£ : Framvingar med 2 tillliakagående nerver (fig. 119) och 2 fullständiga diskfiilt. ISracoilidcX^ : Framvingar med 1 tillbakagående nerv och endast 1 fullständigt diskfält (fig. 122). £vailicldse : Abdomen skaftad, fästad högt opp på metathorax, straxt under scutellen. 241 aa) Auteiiuer ej mer iin 15-leclade, oftast l)rutiia. Abdomcns buk- sida af lika fast cousistens som ryggsidan. Frainvingar oftast utan vingmärke, och endast 1, ofta ingen nervus recurrens, diskfält 1 eller ().' Små steklar. Codrilli: Antenner brutna med långt skaft. Fram vingar oftast utan vingmäi-ke. Abdomens iiggliiggningsrör ej utstående. Krop- pen ej metallisk, svart, brun eller gul. Pteroilialilli : Antenner brutna med långt skaft. Pannan ofta insänkt i midten. Framvingar utan vingmärke. Abdomen med fria segmeuter, dess iiggläggningsrör ofta utstående. Kroppen merendels starkt metallisk. C>'llipllli: Antenner riita. Vingar utan vingmärke. Abdomen alltid hoptryckt från sidan. Kroppen svart, liksom lackerad, säl- lan brun. Aculeafa: Troclianter 1-ledad. Honan med stickande g-add (aciileiis). §ipllCg'idcK* : Baktarsernas första led trind. ej dilaterad eller be- satt med långa hår (fig. 125). ApiciricX>: Baktarsernas första led mer eller mindre hoptryckt och bred. åtminstone alltid på insidan besatt med täta hår för upp- samlande af pollen (fig. 126). TEREBRx\NTIÅ. PHVTOSPHECES. Växt-steklar. Trochanter tydlic:t 2-ledad. Framvingav breda med ving- märke och lancett-fält: bakvingar med 3 basal-lält. Abdomen vid basen lika bred som thorax, med hvilken den samman- hänger med hela sin bredd. Honan med såg eller borr. Larverna (fig. 117) hafva tydligt hnfvud, 3 par br()st och of- tast 9 — 11 bakfötter; lefva endast af växtdelar ocli förpuppas inom cocong. Familjen TEIVTREDIMDtE. Såg-steklar. Framtibier med 2 sporrar. Honans såg räcker ej eller obetydligt öfver abdomens spets och ligger såsom en träd- gårdsknif omsluten af båda valvlerna. Antenner 3 — 36-ledade, ej brutna, sällan klubblika, oftast trådlika. Sågsteklarne lefva af vegetabilisk, sällan af animalisk föda. Lar- verna (fig. 117), eller löfmaskarne, likna fjärilarnes larver, hafva 16 242 18 — 22 fötter (fjerde segmentet saknar alltid fötter), hos fjilril-lar- verna förekomma på sin höjd K) fötter, och 4:e och 5:e segmenterna äro fotlösa. De lefva alla af växtämnen, mei-endels af blad, äro of- tast gröna ; endast några få bilda galläplen på Asp och Pil, hvari de vistas ända till förpuppningen ; på löfträd träfifas de flesta, några lefva uteslutande på barrträden, för hvilka de stundom blifva skad- liga. Vid föipuppningen spinna de sig en papperslik cocong, hvai'i de ligga från K* dagar ända till 3 år. Omsorgen för uugarue vi- sar sig endast deri att honan med sin såglika äggläggnings-apparat uppskär växt-substansen och derefter nedlägger äggen, som hos några slägten sedermera tilltaga i storlek. Omkring 200 arter tillhöra Skan- dinaviens Fauna. Ofversigt af Slägten. Ä) Antenner klubblika. korta. Vingar med 2 radial-fält. Ciinbex: Antenner 5 — 8-ledade. Kroppen stor. Atlialici: Antenner 10 — 11 -ledade. Kroppen medelstor, gulaktig. B) Antenner S-ledade, medelmåttiga, cylindriska. Hylotoma: Antennernas 3:e led enkel. Bakre tibier på utsidan med en tagg. Vingar med 1 radial-fält. C> Antenner 17 — 32-ledade, hos 9 sågade, hos c? kammade. l 12. T. negleda: Svart, abdomeus miclt röd. L. 5 — 6 lin. Temligen allmän i luedlersta och södra Sverige. 13. T. rustica: Svart; främre ben och bakben till en del gula; ab- domen (v) med 3 gula band; tai'serna {S) i midten hvita. L. 5 — 6 lin. Temligen allmän. 14. T. 12-2Mnctata: Svart; thorax, abdomen och ben hvitlläckiga ; vingar med rödgult vingmärke. L. 4 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 1.5. T. Bilis: Svart, benen till en del hvita. L. 4 — 5 lin. Tem- ligen allmän. 16. T. pnnctum: Svart, prothorax och scutell gula: abdomen med hvita puncter; benen till eji del hvita; baklår blodröda. L. 4 lin. Ej sällsynt på Ask i medlersta och södra Sverige. dd) Bakhöfter normala, ej kegellika. f) Antenner korta, något tjockare emot spetsen. Abdomen med gula bälten. (ÄUanfi(s). 17. T. bifasdata: Svart, abdomens midt med 2 gula band; tibier och tarser gula. L. 5 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 18. T. ScroplniJarice: Svart; prothorax, scutell och flera band på abdomen gula ; antenner, tibier och tarser rödgula. L. 6 lin. Ej sällsynt. 19. T. nutlia: Svaii, antenn-bas, ben och segment-kanter, 2:a och 7:e i midten afbrutna, gula; låi-ens öfre sida och tibiernas spets svart. L. 5 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 20. T. zomda: Svart, antenn-bas, 5:e abdominal-segmentet helt och hållet samt öfre sidan af l:a, 6:e och 9:e gula; bakbenen svarta och gula, främre benen gula; abdomen (^) med gul buksida. L. 4 — 4 ^j^ lin. Temligen allmän i medlersta och södra Sverige. ff) Antenner långa, borstlika. g) Lancett-lika fältet i framvingavne med rak tvärådra (fig. 118). Bakvingar med 2 midtelfält (fig. 118). Il) Antenner svarta eller bruna. 21. T. Jatcralis: Svart, abdomens midt röd, med hvita sidor: benen röda. L. 4 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 22. T. atra: Svai-t, munnen hvit; benen röda, höfter och spetsen af bakersta tibier och tarser svarta ; J med abdomens midt roströd. L. 5 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 23. T. insfabilis: Kropps-färgen varierande; scutell och 2 fläckar bakom den gula ; vingar vattenklara, vingmärket till hälften blekgult; antenner längre än abdomen. L. 4 — 7 lin. Allmän i löfskogar öfver hela Skandinavien. 247 Honan af gi öna Siigstekeln (Tenthredo scalaris). a vinguiärke (stigma), b 2 radial-lalt. c 4 cubitiil-fält. de 3 första slutna, det 4:e liggande i vingspetsen, 2:a och 3:e hvardera upptagande en tillbakagående nerv. d 3 diskfalt, åtskiMa genom uervi re- currentes. 24. T. scalaria: Gröu ; hjessan, en fläck på ryggen af thorax samt en afbruten låagslinja på abdomen , svarta ; benen med svarta streck ; vingmärke grönt. L. 4 — 6 lin. (fig. 118). Allmän öfver liela Skandina- vien. 25. T. riridis: Grön, på undre si- dan med gula. på öfre med svarta teckningar ; vingraär- ket brunt; antenner kortare än abdomen. L. H lin. All- män. 2(t. t. hicincta: Svart; munnen, hela 3:e. sidorna af 4:e abdo- minal-segmenterna jemte anus gula; benen delvis gula. L. 6 lin. Temligen allmän öfver hela Skandinavien. hh) Antenner alldeles gula. 27. T. flavkornis: Rödgul, hufvud och abdomens spets svarta ; mun och en fläck vid bakhöfternas bas gula ; vingar med svartbrun spets. L. 6 — 7 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. hhh) Antenner med hvit ring i eller framför .spetsen. 2^. T. Uviäa: Svart; mun och en dubbelfläck vid basen af bakhöf- terna hvita ; benen delvis roströda ; vingar i spetsen bruna med Ijusbrunt vingmärke. L. 6 lin. Allmän öfver hela Skan- dinavien. [ig) Lancett-lika fältet i framvingarne med sned eller ingen tvär- nerv. i) Lancett-lika fältet med sned tvärnerv. Bakvingar utan mid- tel-fält. 29. T. gJahrafa: Blåsvart; benen rödgula, baktarser svarta. L. 4 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. //) Bakvingar med 2 midtel-fält. Fi'amvingarnes lancett-fält utan eller sällan med sned tvärnerv. 30. T. Filkis: Svart, puncterad; abdomens midt rödbrun; tibier med hvit bas. L. 5 lin. Temligen sällsynt i norra och med- lersta Sverige. 31. T. citiguktfa: Svart, antenn-basen röd; abdomens segmenter gul- kantade. L. 5 lin. Ej sällsynt på Ormbunkar. iii) Bakvingar med 1 midtel-fält. Lancett-fältet i framvingarne med sned tvärnerv. 32. T. gtitkda: Glänsande svart, fint gråhårig; prothorax och ving- 248 fjäll hvitkantade ; alKlomen med livita segment-kanter och grå- hvita fläckar på sidorna ; benen med smutsgula eller hvitaktiga knän. L. 3 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. aa) Framvingarnes båda tillbakagående nerver upptagas af 2:a cubital-fältet. (Dinciira). 33. T. Aini: Svart, hufvud och thorax röda. L. 4 lin. Ej sällsynt. 34. T. De Geerl: Rödgul med brun rygg, svart fläck vid ocellerna ; vingar med blekgult vingmärke. L. 3 ^j^ lin. Ej allmän. B) Framvingar med 3 cubital-fält. h) Lancett-fältet i framvingarne med sned tvärjierv ; de båda tillbakagående nerverna upptagas af medlersta cubital-fältet. (Dolems). 35. T. EglantericB: Röd, bröstsidorna, (cJ) hela thorax, l:aabdominal- segmentet och hufvudet glänsande svarta ; vingarne dunkla ; benen rödgula och svarta. L. 4 lin. Allmän öfver hela Skan- dinavien. 36. T. antica: Svart, friimre delen af thorax och abdomen med un- dantag af basen, i-öda; vingar vattenklara. L. 5 lin. Allmän. 37. T. lateritia: Röd, hufvud, bröst och ben alldeles svarta; vingar vattenklara. L. 5 lin. Allmän. 38. T. paliistris: Svart, abdomens midt guh-öd ; tibier ljusbruna; antenner kortare än abdomen ; vingar nästan vattenklara ; huf- vud och thorax puncterade. L. 4 lin. Allmän. 39. T. timida: Svart, hufvud och thorax svagt puncterade; abdo- mens midt. tibier och tarser röda. L. 6 lin. Allmän. 40. T. nigra: Svart: hufvudet gråhvitt hårigt; abdtjmnial-segmen- terna hvitkantade. L. 4 — 5 lin. Allmän öfver hela Skan- dinavien. 41. T. gnnagra: Glänsande svart; knän och tibiernas bas gulröda. L. 4 lin. Allmän. hk) Framvingarnes l:a och 2:a cnbital-fält sammansmälta genom den innersta tvärnervens försvinnande ; de tillbakagående ner- verna upptagas af l:a och 2:a cubital-fälten. Bakvingar mer- endels utan midtel-fält. (Emphytns). 1) Lancett-fältet utan tvärnerv. 42. T. rtifocincta : Svart, abdomen med rödt bälte; tibier och tarser rödgula, lårringar hvita. L. 4 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 43. T. cincta: Svart, tibier rödaktiga ; abdomen (9) med hvitt bälte; tibiernas bas hvit. L. 4 lin. Ej sällsynt på Rosa-arter. 44. T. GrossuJarim: Svart, benen gulhvita ; vingar med brunt ving- märke och hvitt fjäll. L. 4 lin. Ej sällsynt på Krusbärs- buskar; larven grågrön, de 3 första och sista ringarne gula. 249 45. T. tchcra: Svart, IViiimr tihior, och spetsen af knäna blekbnina ; viugmärke brunt. L. 3 lin. Allmän. /() Lancett-fältet med sned tviiruerv. Antenner 11 — 15-ledade. (PJif/IlofoDia). 4(>. T. (ti)iaura: Svart, nuin och (igonkant hvita : ben och abdomen brungula. denne med brun ryggfläck; vingar gråaktiga; an- tenner 11 — 12-ledade. L. 2 — 2^/2 lin. Ej allmän i medler- sta och södra Sverige. 28:}. fieiiiis NEtmS. Vingar med 1 radialfält. Antenner D-ledade, tråd- eller borstlika. Baktibier obeväpnade. Andra cul)ital-fältet upp- tager oftast båda de tillbakagående nerverna. Kroppen medelstor, svart- eller biainröd ofta med teckningar. Nära 1(H) Skandinaviska arter. Ä) De båda tillbakagående nerverna upptagas af 2:a och 3:e cubital-fältet ; lancett-fältet i niidten hopdraget. (Cladius). 1. N. (iJhipfs: Svart, benen hvitaktiga, tibiernas spets och tarser Ijruna. L. 3 lin. Ej sällsynt; larven lefver på undre sidan at Körsbärs-bladen. 2. N. difformis: Glänsande svart; knän, tibier och tarser smuts- hvita ; vingfjäll hvita; antennerna ((5) kammade. L. 3 lin. Allmän öfver hela Skandinavien på Törnrosor. B) De båda tillbakagående nerverna upptagas af 2 :a cubital-fältet; lancett-ftiltet oftast skaftadt. Bakvingar med 2 midtel-fält. a) Temligen stora, svarta arter. 3. ^. paUlpes: Svart, bakhörnen af prothorax bruna; lår-ringen, knän, tibier och tarser brunhvita. L. 4 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 4. N. crassus: Svart, mun och ben röda, höfter och lår-ringars bas, baktarser och tibier svarta, dessa med röd bas. L. 5 lin. Ej sällsynt. aa) Medelstora eller små arter, oftast brokiga af rödt och gult. b) Abdomen röd- eller blekgul. 5. N. Rihesii: Rödgul; hufvud. hvö^i och 3 fläckar på thorax svarta; Ijakbenens tarser och tibie-spets bruna. L. 4 lin. Allmän öfver hela Skandinavien på Krusbärs-buskar, hvars blad den 20-fotade, smutsgröna larven ofta skeletterar. 6. N. abdoiiiinalis: Svart. nu;n, antenners undre sida. abdomen, ben och vingmäike gulrikla ; vingar bruna, i spetsen ljusare. L. 3 lin. 7. N. luteus: Gulröd; antennernas ryggsida, en fläck på bröstet samt sidorna af metathorax svai'ta. L, 4 lin. Allmän på K\ öfver hela Sverige. 250 8. X. Salicis: Gul, anteuner, en paiinfläck, ryggsidan ai' thorax, en fläck på bröstet, vingmärke och costal-nerven svarta. L. 5 lin. Ej sällsynt. 9. N. Myosotidis: Svart; mun, ögats bakkant, prothorax, abdomeu, ben och vingmärke gula ; abdomeu med svarta puncter på ryggsidan ; baktarserua bruna. L. 3 lin. Allmän. hh) Mindre, oftast svarta arter, ben och abdomens buksida mer eller mindre gulaktiga. 10. N. ohducfus: Svart, buksidan och ben gula; höfternas bas, bak- lår, spetsen på baktibier jemte tarser svarta. L. 2 lin. Allmän. n. N. inferens: Svart, ansigtets nedre del och buksidan smutsgula; vingar med svartbruut vingmärke. L. 2 — 2 '/^ lin. Ej sällsynt; larven lefver i runda galläplen på undre sidan af Pilblad. 284. Cieuiis lYDA. Antenner borstlika, 2(J — 3.5-ledade. Vingar med 2 radial- och 4 cubital fält. Bakre tibier på yttre sidan beväpnade med 3 taggar. Abdomen bred, plattad. Temligen stora, ofta brokiga arter, hvilkas larver sakna buk- fötter, hafva 6 bröstfötter och lefva inom en gemensam hölsa. Om- kring 10 Skandinaviska arter. A) Tibierna på frambenen på utsidan beväpnade med en tagg. 1. L. praiensis: Hufvud och thorax svarta med gula teckningar; abdomen svart, kantad med roströdt. L. 6 lin. Ej sällsynt ; larven lefver nästan uteslutande på unga Furuträd. B) Framtibierna utan tagg på utsidan. 2. L. sylvatica: Svart, mun och antenner gulröda, dessas 4:e led kortare än skaftet; hufvud (^ch thorax gulfläckiga; benen blek- gula, vid basen svarta. L. 4 lin. Allmän. Familjen 8IRICIDJ2. Trä-steklar. Framtibier med 1 sporre. Honans borr räcker långt ut öfver abdomens spets. Antenner 11 — 24-ledade. Larverna äro blinda, hafva 6 bröstfötter, äro färglösa, lefva i trä i synnerhet af Fur och Gran der de uppehålla sig vanligen 2 år, innan de föi-puppas. Endast 7 Skandinaviska arter. Ofversigt af Slägten. Sipex: Framvingar med 2 radial-fält. Xipliydria: Framvingar med 1 radial-fält och 4 cubital-fält. 251 285. tieuus SlRtX. Antenner åtminstone lika långa som Imfviid och thorax, 18 — 24-ledade. Franivingar med 2 radial- och 3 — 4 cubital- fjilt. HiilVndet riindadt med kullrig pannn, sluter sig- tätt till thorax. Stora arter, hvilkas larver äro liliuda, med (> korta, oledade lotter, rudimentära antenner och ett liornartadt utsprång i abdo- mens spet.s. 1. S. (/i f/as: Hufvudet svart, med en gul fläck pä livarje sida bak- om ögat, abdomeus midt rödgul (J), eller röd med svart spets (J). L. 10- — 12 lin. Ej allmän i granskogar, men utbredd öfver hela Skandinavien. 2. S. J/trcficns: Blå, ,S abdomens midt rödgul. L. 8 — 10 lin. Ej allmän ; träffas såväl i Fur- som Granskogai". 286. Geuiis XIPIIYDRIA. Antenner borstlika, 18 — 22-ledade. Hufvudet klotrundt. Framvingar med 1 radial- och 4 cubital-talt. Frambröstet hals- formigt lorlängdt. Endast 2 Skandinaviska arter. 1. X. Cmiiclns: Abdomen svart med hvita sidofläckar. L. 7 lin. Ej sällsynt öfver hela Skandinavien ; lefver mest på Björk och Fur. 2. X. Dromedariiis: Abdomen svart, i midten röd, på sidorna hvit- fläckig. L. 6 lin. Temligen sällsynt i sydligare Sverige ; träffas oftast på Pil och Poppel. EMOIOSPHECES. Parasit-steklar. Abdomen vanligen skaftad, långsträckt, ofta med utstå- ende äggläggningsrör. Framvingar utan lancett-fält, med på sin höjd 4 från vingbasen utgående vingådror; bakvingar med O — 2 basal-fält. Larverna äro fotlösa, sakna både an- tenner och ögon, lefva alla med undantag af Cynips, parasi- tiskt på andra insecter. Honan fastar äggen antingen utanpå andra insecters kropp, huf- vudsakligen larver, eller borrar dem med äggläggningsröret in uti Spindlar, Bladlöss, Flug- och andra larver. De från äggen utkläckta larverna äro fotlösa, lefva antingen sällskapligt eller ensamma utan på kroppen af deras värdar, (såsom Pteromaliner, Braconer, Tryphon och flei'a Pimpla-arter), eller inuti kroppen såsom de flesta egentliga Ichneumoner. Af fettkroppen nära de sig ej, såsom man förut trodde, utan uppsuga endast den fritt i ki'oppen cirkulerande vätskan. Den angripna insecteu, på hvars bekostnad de lefva, synes ej till en bör- jan lida af denna iuqvartering, fortfar att äta, och förpuppas stundom, 252 så att parasit-puppan kommer att ligga inom värdens puppa, (^,'3 af de angripna insecterna dö emedlertid redan före förpuppningen). De utbildade Inquilina fortsätta modrens lefnadssätt och utrota dymedelst en mängd skadliga insecter, i synnerhet löfmaskar. och utgöra ett bland de vigtigaste medel, som naturen använder att hålla de Phy- tophaga insecterna inom tillbörliga skrankor och hindra dei-as alltför starka förökande. Dessa insecters betydelse för skogsculturen ligger deri, att de gifva dödsstöten åt många insecter, som ofta lefva milliontals tillhopa, visserligen redan äi'o sjuka, men ännu kunna förtära föda och fortplantas ; och öfverhufvud taget deri att att de hastigt aflägsna otaliga döende insecter, som annars skulle föqiesta luften, och som derigenom småningom liksom förändras till friska parasit-steklar. Familjen ICH^ElMOMDiE. Abdoraen långstväekt, med iiijuk, membranös buksida. Framvingar med tydligt vingmärke, 2 nervi reciirreiites (tig. 11-^), af hvilka den yttre gar opp under den lilla, oftast 5- kantiga spegel-cellen eller areolan (areola). Antenner raka, långa, tunna, borstlika, oftast mer än IH-ledade, stundom flerfärgade, och nästan alltid vibrerande. Kroppen hos de flesta slägten stor eller medelmåttig. Honan oftast med utstående äggläggningsrör. Ofversigt af Slägten. Ä) Abdomen ofvan plattad eller föga kullrig. a) Abdomen skaftad, sällan nästan sessil. Låren stundom in- crasserade. lcllll) Antenner åtminstone hos $ med hvit ring. 3. C. macrohahts : Svart, antenn-ring och tarser hvitgula, benen röda, de bakerstas tibier i spetsen svarta. L. 6 — 7 lin. Tem- ligen allmän. aa) Abdomen röd eller med rödt bälte. c) Antenner åtminstone hos $ med hvit ring. 4. C. ohscurus: Svart, abdomen röd med svart bas, främre tibier 256 och lår röda; pannan concav. L. 7 — 8 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. cc) Antenner hos $ med hvit ring. 5. C. ornahis: Svart, abdomens 1 — H segmentyer röda. anus. antenn- ring (y) och baktarserua i midten ((^) hvita; benen röda, de ba- kerstas höfter, lår och tibie-spets svarta : antenner (9) H-färgade ; vingar något rökskuggade. L. 4 lin. Ej sällsynt i södra Sverige. 8. C. titniafor: Svart, abdomens midt. ocli framtibier röda : antenn- ring (x') och baktarsernas midt (;/) h vita: vingar med stor. nä- stan c[vadratisk areola. Ii. -1 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 7. C. Jiosfilis: Svart, abdomens 1 — 4 segmenter, tibier och lår röda, de bakersta i spetsen svarta ; främre höfter (c?) röda ; ögats inre orbita och antenn-ring (^) samt scutellens spets (c^) bleka ; antenn- skaft på undre sidan svart (v) eller rödt (c5 ). L. 4 lin. Allmän i södra Sverige. 8. C. assertorhis: Svart, ögats inre orbita, antenn-ring hvita ; (9) ab- domen och ben röda, de bakersta farserna i midten och punc- ter vid \ångbasen hvita; (^) ansigtets fläckar, teckning på tho- rax och segmenternas kanter hvita. L. 3 — 5 lin. Allmän i sydligare Sverige. B) Antenner och ben något undersätsiga. Abdomen oftast röd eller med rödt bälte. {Phygadeuon). 9. C. cej)haloies: Svart, glänsande, finhårig : hufvudet bredt, lår och tibier röda, dessas spets på bakbenen svart ; antenn-ring (9) hvit ; metathorax med tydliga fält. L. 4 lin. Allmän i Skåne. 10. C. 4-spmus: Svart, abdomens midt, lår och tibier röda, dessas spets på bakbenen svart; metathorax skrynkligt ojemn med 4 taggar; ansigte och antenn-skaft på undre sidan (5), samt an- tenn-ring {:() hvita. L. 4 lin. Allmiln i sydligare Sverige. 11. C. ahdoniinntor: Svart, abdomen nid med svart skaft: tibier och friimre lår till en del röda: lalten på mctathoi-ax tydliga: an- tenn-ring (2) hvit. L. 4 lin. Allmän i södi'a Sverige. VI. C. hifrons: Svart, ansigte, antenn-skaftets undre sida och främre höfter hvita; abdomens midt, lår och tibier x-öda ; vingar vat- tenklara. L. 3 lin. Ej sällsynt i södra Sverige. 289. fieiuis HEMITEIES. Vingarnes areola 5-kantig- med yttre nerven nästan för- svunnen, eller riitformig, stundom ingen. Antenner borstlika eller trädlika. Benen spensliga. Abdomen skattad med ut- stående iig-gläggning-srör. Kroppen temligen liten. Omkring 50 Skandinaviska arter. 257 A) Vingarnes areola ofullständigt 5-kaiitig. 1. H. melanarivs: Svai-t, tibier röda, de bakerstas spets svartbrun. L. 2 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 2. H. raritarstts: S^ixvi. abdomens midt och ben röda, de bakerstas höfter och yttersta spetsen af lår och tibier svarta: vingai- skuggade, med brunt stigma. L. 2 — 2 '/j lin. Ej silllsynt i sydligare Sverige. S. H. hicolorimis: Svart, uuxn. antennbas och sidorna af thorax röda; benen lergula. spetseii på baklår och tibier brun; vingar vat- tenklara lued 2 bruna fläckar. L. 2 lin. Ej sällsynt på fiiu- ster i boningar i medlersta och södra Sverige. B) Vingarnes areola rutformig, stor. (3I('SOcJionis). 4. H. spJendichihis: Svart, glänsande, mun. ansigte. antennbas, si- dorna af thorax, bröst, abdomen med ett band ofvan jemte ben blekgula, de bakersta lårens och tibiernas spets svartbrun. L. 3 lin. Ej sällsynt i sydligaie Sverige. C) Vingarnes areola oregelbunden, transversel eller ingen. Ögon utstående. (Plectiscus). 5. H. zonahfs: Svart, finhårig; abdomens ryggsida i midten och ben blekgula, de bakerstas tarser och tibie-spets bruna ; mun och antenn-bas på undre sidan lergula ; äggiägguingsrör af halfva abdomens längd. L. 2 — 2 '/j lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 290. fieuus PEZOMACHIS. Abdomen skaftad med utstående äggläggningsrör. Vin- gav inga eller rudimentära. Kroppen liten. Scutellen sak- nas stimdom. LetVa vanligen parasitiskt på andra Parasit- steklar. 1. P. hrachyptert(s : Vingar räcka till spetsen af thorax: becksvart. antenner 3-färgade, thorax brum'öd, abdomens 1 — o segmen- ter jemte ben rödgula. L. 2 ^/j lin. Ej sällsynt. 2. P. pedestris: Thorax med scutell och vingrudimenter ; svart, an- teunei- 2-färgade, basen, abdomens 2 — 3 segmenter jemte ben röda, de bakerstas knän svarta. L. 2 lin. Temligen allmän öfver hela Skandinavien. 3. P. agilis: Nästan obevingad, svart, antenner tunna, tvåfärgade, dessas bas och Ijen röda. L. 2 lin. Allmän i hela Skandi- na\'ien. 4. P. fasciatus: Ovmgad, röd, antenner tunna; hufvud och ett band på abdomen svarta. L. 2 lin. Ej sällsynt. 5. P. cursitans: Ovingad, svart, basen af antenner och abdomen jemte benen röda. L. 2^/2 lin. Ej sällsynt. 17 258 291. Oenus TRYPHON. Hufvudet transverselt, tjockt. Ögon hela, sällan iirbräd- dade vid antennernas insertion. Antenner tråd- eller borst- lika, sällan tjockare i midten eller spetsen. Metathorax ofta med tydliga fält. Abdomen ofvan plattkullrig, sessil eller nästan sessil, stundom med skaft, som är rakt, sällan båg- böjdt; äggläggningsröret mycket kort, stundom ej utstående. Vingar med trekantig eller ingen, sällan 5-kantig areola. Benen medelmåttiga eller tjocka. Kroppen stor eller medelmåttig, sällan liten, långsträckt, nästan utan behåring, färgen oftast svart, stundom med bruna eller rödgula antenner, ben ocli abdomen. Öfver 200 Skandinaviska arter. De flesta lefva parasitiskt på Sågsteklar. a) Scutellen afrundad, ej tvärhuggen i spetsen, mer eller mindre kullrig. Mandiblerna med tvåtandad spets. h) Clypeus merendels tydligt afsatt. Ansigtet föga utstående. Antenn-strängens 2:a led längre än 3:e. Låren, i synnerhet de främre, spensliga. c) Baktibier med 2 sporrar. d) Abdomen skaftad. (3Iesoleptus). 1. T. mélanoceplialus : Rödgul, panna, ögon och hjessa svarta, kin- derna framtill gula. L. 4 — 5 lin. Temligen allmän öfver hela Skandinavien. 2. T. tesfaceiis: Rödgul, ögon och oceller svarta, ansigtet gult. L. 4 — 5 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 3. T. ruficornis: Svart, ansigte, vingfjäll, främre höfter {c^) halmgula; antenner på undre sidan, thorax stundom till en del, scutell, abdomens midt, främre lår, tibier och tarser röda, dessas spets på bakbenen svart. L. 4 — 5 lin. Allmän på sänka ängar i hela Skandinavien. 4. T. cingulahis : Svart, ansigte, antenn-skaftets undre sida, segment- kanter och buksidan på abdomen, blekt halmgula; benen blek- röda, de bakerstas tarser och tibie-spets bruna ; S med en fläck vid vingbasen, scutell, bröst, höfter och lårringar halmgula ; 9 ryggen på midten, scutell och bröst i*ödgula ; vingmärke lergult. L. 4 — 4 ^/j lin. Allmän på sänka ängar i medlersta och södra Sverige. 5. T. TyplicB: Svart, ansigte, antennskaft på undre sidan och främre lår-ringar halmgula; antenner på undre sidan rödgula; abdo- mens midt och ben röda; höfter svarta; vingmärke brungult. L. 4 — 5 lin. Allmän på ängar i hela Skandinavien. 6. T. fortijyes: Svart; ^ ansigte, vingrot och främre ben blekgula, lår och baktibier mer eller mindre röda ; 9 främre ben ier- gula, höfter, basen af lår-ringar och lår svarta, de bakersta till 25!) största deleu ixida. L. 4 — 5 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 7. T. fnscicornis: Svart; (^ ausigte, antennskaft på undre sidan, höfter och främre lår-ringar till en del jemte en ring på bak- tarseiiia halmgula ; $ nästan hela abdomen, mun, fräuiro lår och tibier, och basen på de bakersta tibierna röda ; vingmärke lergult. L. 5 lin. Ej sällsjait. 8. T. iicDiomlis: Svart, med hvit ring på antenner och baktarser; abdomeus midt, främre lår, tarser och tibier röda, dessas spets på bakbenen svart. L. 4 — 5 lin. Ej sällsynt. 9. T. sticficus: Gul, ögon, flera fläckar på thorax och en vid ocel- lerna svartbruna; vingar ljusgula, med lergult vingmärke. L. 4 lin. Ej siUlsynt på ängar i hela Skandinavien. 10. T. filicornis: Svart, mun, clypeus och vingfjäll lergula ; anten- ner, abdomeus midt och ben röda, baklåren bruna ; vingmärke brungult. L. 4 — 5 lin. Ej sällsynt i hela Sverige på fuktiga ängar vårtiden. dd) Abdomen sessil eller nästan sessil. e) Tarsernas klor enkla. _/") Hufvudet ej dilateradt bakom ögonen. Metathoi-ax med O — 3 merendels otydliga öfre fält. Vingar oftast utan areola. Be- nen spensliga, baklåren långa. (Mesolems). 11. T. aulicus: Svart, benen röda, de bakerstas tarser och tibier svarta, dessa sednare i midten hvita ; (^ ansigtet gult ; $ mun- nen blekgul ; scutellen blek-tecknacl. L. 4 — 5 lin. Ej sällsynt. 12. T. armUlatorius: Svart, segmenterna blekkantade, de medlersta på ryggen rödgula; benen röda, lårringar gula, bakbenens tarser och tibie-spets svarta, ansigte och teckningar på thorax samt (S) ausigte hvitaktiga ; scutellen blek. L. 3 — 3 '/j liu. Allmän i hela Sverige. 13. T. semicaUgatus: Svart; ^ ansigte, antennskaft på undre sidan, vingfjäll, de främre benens höfter och lårringar till en del halmgula ; abdomeus midt och ben röda, de bakersta höfterna, lårringaimes bas, tibie-spets och tarser svartbruna ; $ mun och clypeus beckfärgade, 3:e abdomens segment och ben x-öda, höf- ter, lårringar, bakersta farserna och spetsen på tibierna svarta. L. 3—41/2 lin. Ej sällsynt. 14. T. insolens: Svart; ^ palper och vingfjäll hvita; abdomens midt och ben röda, höfter, lårringar, de bakersta farserna och ti- biernas spets svarta. L. 4 lin. Ej sällsynt. 15. T. rtifolabris: Svart, labrum och antenners undre sida rostfär- gade, abdomens 1 — 4 (9) eller 2 — 4 (S) segmenter och ben röda, höfter och lårringar, samt tarser och spetsen på lår och tibier svarta. L. 3 — 4 lin. Ej sällsynt i skogsängar öfver hela Skandinavien. 17* 260 ff) Hufv^udet något dilateradt bakom ögonen. Metathorax med 3 — 5 öfre fält, oftast tydliga. Ahdomens skaft oftast med 2 tydliga kölar. Vingarnes areola merendels skaftad, oregel- bunden. Baklåren grofva. (Tryphon). g) Pannan ofvan antennerna beväpnad med ett kort horn-utskott. 16. T. elongator: Svart; abdomens midt, främre ben till största de- len, baktibiernas bas och tarser röda ; mun och antenners un- dre sida rödgula; vingmärke lergult. L. 3 — 5 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 17. T. hrachyacanthos: Svart, abdomen och ben rödgula; ving- märke svartbrunt. L. 3 — 3^2 ^i"- Temligen allmän på fuk- tiga ängar. gg) Pannan utan hornutsprång. h) Pannan ofvan antennerna djupt insänkt. 18. T. rtdilator: Svart, mun, clypeus, en ansigts-fläck, antenners undre sida, främre höfter och lårringar till en del gula ; ab- domen, med undantag af första segmentet, lårens spets och främre benens tibier och tarser röda; baktibier vid basen ler- gula. L. 3 — 4 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 19. T. vulgaris: Svart, mun, clypei spets, antenners undre sida, ab- domen, med undantag af l:a segmentet, jemte främre benen till största delen röda; tibier utåt blekare. L. 3 — 4 lin. All- män i hela Sverige. 20. T. hicornutus: Svart, mun och clypeus gula; abdomens 2 — 4 segmenter och ben röda, höfter vid basen och baktibiernas spets svart. L. 4 — 4^/2 lin. Ej sällsynt i Skåne. hh) Pannan ofvan antennerna föga insänkt. 21. T. tenuicornis: Svart, ansigtet med hvitaktig pubescens; mun, clypeus, antenner vid basen, vingfjäll, lårringar och höfter gula ; abdomens midt och ben röda, de bakerstas tibier och tarser mer eller mindre bruna. L. 3 — 4 lin. Ej sällsynt. 22. T. brunnivenfris: Svart; mun. antenners undre sida, abdomens 2 — 4 segmenter och ben röda; höfter, lårringars bas och bak- tibiernas spets svart. L. 5 — 5 ^j^ lin- Ej sällsynt. ee) Tarsernas klor sågade. Abdomens äggläggningsrör utstående, tilltjocknande, larv-bärande. (Polyhlash(s). 23. T. varifarsus: Svart, ansigtet hvitfjunigt, mun och vingbas gula; abdomens midt, främre tibier och lår röda ; bakbenens tibier och tarser med hvita ringar. L. 3 — 4 lin. Ej sällsynt i Sverige på sänka ängar. 24. T. pinguis: Svart; mun, antennskaft på undre sidan jemte ben gula, bakbenens lår, tibiernas och tarsernas leder i spetsen svarta; abdomens yttersta segmentkanter röda. L. 3 lin. Ej sällsynt. 261 (c) Baktibier utan spon-ar. Vingar oftast med areola. (JExenterus). i) Maudiblernas tänder olika. 25. T. htcidulus: Svart, ausigte, kinder, lialsringens kant, vingtjäll, scutellens spets, abdomens sista segmenter i yttersta kanten, buksida, främre l)euens höft- och h°UTiugar blekguhi; benen rödaktiga, baktarser och tibie-spets bruna. L. '3 — H '/j lin. Ej silllsynt i medlei'sta Sverige. '//) Maudiblernas tänder lika stora. 2t). T. litnraforhis: Svart, ansigte, en linja framför vingurne, lials- ringens undre sida, scutellens yttersta spets, hvarje segment med en kautfläck och buksidan gulhvita ; benen rödgula, de l)akersta (S) svartaktiga. L. 0—4 lin. Ej silllsjait. 27. T. mar ginator ms: Svart, mun, clypeus, fläckar pä thorax och ansigte, de främre benen till större delen, abdomen med Ijand på l:a och 2:a samt spetsen på de öfriga. gula. L. 4 lin. Ej sällsynt. hh) Clypeus ej afsatt genom tydlig sutur. xinsigtet ofta starkt framstående. Antennernas sträng med 'l:a och 2:a leden of- tast lika stora. Låren, åtminstone de liakersta, grofva, hop- tryckta. Ögon oftast urringade vid antenn-basen. Vingarnes areola saknas merendels, sällan oregelbundet 8- eller 5-kantig. Te) Ögon lätt urringade vid antenn-basen. Alla låren grofva. 1) Abdomen skaftad. Vingar med areola. 2S. T. zygcenator: Baktibier med 1 sporre; svart, starkt glänsande, abdomens midt, tibier och tarser samt lårens spets röda. L. 3 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. //) Abdomen nästan sessil. Vingar oftast utan areola. (Exochus). 29. T. mansuetor : Svart, vingar nästan vattenklara, med bruuaktigt vingmärke ; anteunbas, ben och yttersta kanten af abdominal- segmenterna röda. L. 2 lin. Allmän öfver hela Skandinavien på ängar och på fönster i boningar. 30. T. gravipes: Svart, palper och vingfjäll brungula: ansigtets öfre kant {^) gidaktig; benen röda, höfter och lårringars bas svarta, baktarser lergula. L. 4 lin. Temligen allmän öfver hela Skan- dinavien på sänka ängar. lic) Ögon hela. Främre låren ej grofva. (Orlwcentrvs). 31. T. Mcriila: Svart, höfters spets, knä och tibier lergula; cJ an- sigte, vingfjäll och buksida gula ; 9 vingrot och buksida gula, munnen lergul. L. 2 lin. Ej sällsynt på sänka ängar. aa) Scutellen i spetsen tvärhuggen. Ansigtet insänkt. (Mctopius). 32. T. Hikratoriits: Svart, en linja framför vingarne, scutellens spets, 3 — 6 och l:a abdominal-segmenternas bakkant och det 2:as spetshörn gula ; ansigtet (c? ) gult, (9) svart gulkantadt ; benen svart- och gidbrokiga. L. 7 lin. Ej sällsynt i hela Sverige. 262 292. fienus BASSIS. Mandibler med 3-taiidad spets. Abdomen sessil, i spet- sen oftast (i) hoptiyckt, ined kort äggläggningsrör; l:a seg- mentet nästan lika bredt vid basen som i spetsen. Vingarnes areola felas eller är trekantig. Hufviidet transverselt. cTvpeus afsatt. Antenner trådlika. Thorax robust, buckligt kullrig. Ej stora Ichneumoner. med svart färg, abdomen och ben oftast med röda, sällan hvita teckningar. Vistas på ängar och i buskager ; lefva parasitiskt på Diptera. 41 Skandinaviska arter. a) Abdomens främre segmenter med en tväruedtryckning. 1. B. Icetatorkis: Svart, mun, ögonens inre orbita, en fläck fi-am- för vingarne, scutell, vingfjäll, postscutell och en ring på ba- kersta tibierna hvita ; antenners undre sida, abdomens midt och ben röda, de bakerstas tarser och ändarne af tibiau svartbruna. L. 3 lin. Allmän på sänka ängar i hela Skandinavien. 2. B. alho-signatus: Svart, mun, clypeus, ögonens inre orbita, en fläck framför vingarne, scutell, vingfjäll, postscutell och en ring på baktibiei-na, hvita ; benen röda, framhöfter gula eller till större delen svarta ; baktarser och ändarne af tibian svartak- tiga ; (J med en ansigts-fläck och antenn-skaftets undre sida gulaktig. L. 3 — 4 lin. Allmän i hela Sverige. 3. B. nemoralis: Svart; mun, clypeus, ögonens inre orbita, en fläck framför vingarne, scutelleus spets, vingfjäll och en ring på baktibierna hvita; benen röda, de bakerstas tarser och ändarne på tibian svarta; S en ansigis-fläck, antenn-skaftets undre sida och främre höfter gulaktiga. L. 3 lin. Allmän i skogar och lundar i hela Svei-ige. aa) Abdomens främre segmenter utan intryckuiug i midten. h) Abdomen hos båda könen svart, stundom gulfläckad, sällan med bleka segment-kanter. c) Vingar utan areola. 4. B. pccforaforius : Svart, en fläck framför vingarne, scutell-spets, vingfjäll, lårringar och bakersta tibiernas bas gulhvita ; bröst och scutell röda ; benen gulaktiga, de bakerstas tarser och tibie-spets svarta ; (5 ansigte och antenners undre sida gula ; mun och ögats inre orbita gulaktiga. L. 3 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Svei'ige. er) Vingar med areola. 5. B. strigator: Svart, mun, clypeus, ansigte. antenners undre sida, en större dubbel fläck framför vingai-ne. bröst, scutellens bord, bröstsidornas hälft, ett basal-band på abdomens 3:e och 4:e segmenter, höfter och lårringar blekgula : Ijeuen röda. de ba- kerstas tarser och tibie-spets svarta. L. 2 — 3 lin. Ej sällsynt i sydligare Sverige. 263 hh) Abdomens medlersta segmenter ($) röda, hos S lödkantade. 6. B. slgnahis: Svart, mun, en hak-lik fläck framför vingar, dessas fjäll och stundom äfven främre höfter och lårringar gulaktiga ; antenner på undre sidan brungula ; benen och abdomens midt högröda ; cC ansigte, antennskaft på undre sidan gula ; 9 med en gul ansigts-flilck. L. 3 lin. Ej sällsynt öfver hela Skan- dinavien. 7. B. dtgans: Svart, nmu, ansigte, auteuuskaft (c^) på undre sidan, 2 streck framför vingar, dessas ijäll, scutell-spets och bröst- sidornas sutur, gula; abdomens midt och ben röda, höfter och lårringar svart- och gulbrokiga. L. 2 — 2 ^/j lin. Ej sällsynt. 293. fteiuis PIUPLA. Abdomen ofvaii kullrig", sessil, med utstående ägglägg- niiigsrör, som oftast är af halfva abdomens längd. Vingar med ingen eller 3-kantig, sällan nästan 5-kantig areola. Hiif- vudet transverselt. Ögon aflånga, oftast lätt urringade vid antennernas insertion. Antenner tråd- eller borstlika. Meso- thorax oftast med 2 dorsal-linjer. Metathorax med inga eller otydliga fält. Ki'oppen stundom stoi', ofta medelmåttig eller liten, långsträckt, nästan cylindrisk, abdomen merendels med tvärintryckningar eller knutlika upphöjningar. Färgen oftast svart, benen röda. siillan med hvit teckning. Deras rörelser äro temligen långsamma, de snarare krj^ia omkring än flyga på växternas blad och stammar. Vid be- röring sprida de en obehaglig lukt, nästan lik rutten ved. De vistas i skogar och lundar, hvarst de lägga sina ägg på andra insecter, som lefva i trästubbar, plank, trästängsel o. d. Omkring (>0 arter tillhöi'a vår Fauna. A) Abdomens medlersta segmenter med större längd än bredd, äggläggningsröret längre än abdomen. (JEjphialtes). 1. P. manifestafor: Metathorax med midtel-ränna ; abdomen lång- smal, liksom knutig ; svart, benen rödgula, på bakbenen äro knän och tarser svarta. L. 6 — 12 lin. Allmän i barrskogar öfver hela Skandinavien, (fig. 120). 2. P. gracUis: Svart, labrum roströd, palper, anteunskaft på undre sidan och en linja framför vingarne gula ; benen rödgula, de bakerstas tarser och tibier svarta, dessas bas hvit. L. 4 — 6 lin. Ej sällsynt. 3. P. medlator: Svart, abdomens segmenter hvitkautade ; ögonens inre orbita och antennskaft blekgula; prothorax och scutell röda med gula fläckar, benen rödgula, baktarserna med bruna ringar. L. 4 — 6 lin. Temligen allmän. B) Abdomens medlersta segmenter ej längre än bredden. 264 a) Abdomen hos $ med klufveu spets, sista veutral-segmentet nemiigen långt tillbakadraget. h) Abdomen kuutig. Vingar of- tast med areola. (Pimpla). ^c) Bakhöfter svarta eller dunkla. 4. P. instigator: Svart, höfter och lårringar af samma fäi-g, be- nen röda, baktarserua svarta; äggläggningsrör dubbelt så kort som abdomen. L. 5 — 8 lin. En af de allmännaste Parasit-steklav, lefver på Kål- fjäriln o. a. a. 5. P. examinator: Svart, höfter och låiringar af samma fjirg ; be- nen rödgula, baktarser och tibier svarta, dessa med hvit ring. L. 3 — 7 lin. Allmän i hela Sverige. 6. P. Scanica: Svart, höfter och lårringar af samma färg, ab- domens segmenter bruukanta- de ; antenner på undre sidan och ben rödgula, baktarser och tibier svarta med hvit ring. L. 3 — 5 lin. Allmän i hela Skandinavien ; lefver i Ek-vecklaren. cc) Bakhöfter röda. 7. P. varicornis: Svart, antenner rostfärgade, skaft och ledgån- gar svarta; benen rödgula, framhöfter beckfärgade lin. Ej sällsynt. 8. P. sfercorafor : Svart, benen rödgula, höfter af samma färg, bak- tibier hvita mot spetsen och en ring vid basen bruna, bak- tarser svarta med hvita ledgångar. L. 3 — 6 lin. Allmän i hela Skandinavien ; lefver i Ringspinnarens puppor. 9. P. Tttrionellcc: Svart, antenner tunna, brunrötla; benen rödgula, höfter af samma färg, tarsei- och baktibier svarta, dessa med hvit ring vid basen. L. 3 — 5 lin. Allmän. 10. P. graminetlcB : Svart, antenner temligen korta, mot spetsen, bakre höfter, lår, tibier och tarser röda, baktibier blekare, i spetsen och vid basen oftast bruna. L. 3 — 4 lin. Temligen allmän i södra och medlersta Sverige. Fig. 120. (VJ Pimpla manifestator. Det minsta fältet i framvingarne, eller det medlei-sta af de 3 cubital-fälten, kallas areola; abdominal-segmenterna knutiga, de medlersta med större längd än bredd. L. 4—7 265 11. P. ocn/aforia : Svart, bröst, iiiesothorax och scutell röda, ined gula linjer ; abdomeus inskärningar kastanj e-br ana ; benen röd- gula, de bakerstas tibier och tarser blekai-e med bruna fläckar •, ansigtet med gul fläck. Ij. 4 — 5 lin. Ej sällsynt i sydligare Sverige. bh) Vingar utan areola. Abdomen knutig. (Pohjsphincta). 12. P. raripes: Svai-t, glänsande, metathorax treknagglig, antenner mot spetsen, abdomens midt och ben röda, baktibier och tar- ser bruna och hvita. L. 3 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. aa) Abdomens spets hos 9 li^l pii undre sidan, sista ventral-seg- mentet döljer nem ligen basen af äggläggningsröret. (1) Abdomen slät. Vingar oftast med areola. (Lissonola). 13. P. excavator: Svart, mun, en linja framför vingarne och benen röda, pannan urholkad. L. 5- — 7 lin. Ej sällsynt. 14. P. miirina: Svart, föga glänsande, abdomen och ben kastanje- röda med svart bas, tibiernas bas och midten på baktarserna hvita. L. 4 lin. Ej sällsynt i Skåne. 15. P, cyUndrator: Svart, abdomens midt, tibier och lår röda; vin- garnes areola skaftad. L. 4 — 5 lin. Allmän i Skåne. 16. P. bcUafor: Svart, palper, labrum, abdomeus midt och ben röda: vingarnes areola trekantig, sessil. L. 3 — 4 lin. Allmän. 17. P. segmentator : Svart, mun. främre abdominal-segmenternas kant jemte benen röda ; vingarnes areola trekantig, nästan sessil. L. 3 — 4 lin. Temligen allmän. 18. P. Jwrtonmi : Svart, mun, 2 — 3 abdominal-segmenternas kant jemte ben röda, bakersta lårringarne bruna ; vingarnes areola koiiskaftad ; äggläggningsröret af kroppens längd. L. 3 lin. Allmän i Skåne. 10. P. impressor : Svart, labrum och ben röda; vingarnes areola tre- kantig, nästan sessil ; abdomen med sjjår till sneda intrycknin- gar, äggläggningsrör af kroppens längd. L. 3 lin. Ej sällsynt. 20. P. lateraJis: Svart, mun, sidorna på thorax, scutell och ben röda ; vingarnes areola trekantig, kortskaftad ; äggläggningsrör längre än abdomen. L. 3 lin. Ej sällsynt i Skåne. del) Abdomen med sneda sido-intryckningar. Vingar utan areola. (aiyptei). 21. P. flavo-linecita: Finluden, svart, mun, en linja framför vingarne och scutell gula, benen röda, baktibiernas bas hvit, spetsen och tarser svarta. L. 4 lin. Ej sällsynt. 22. P. fronfieornis: Svart, pannan med ett kort hornutskott ; abdo- meus 2 — 5 segmenter rödgula, ofta svai'tfläckiga ; benen röda, baktibiers spets l)run ; äggläggningsrör knappt längre än ab- domen. L. 3 — 4 lin. Ej sällsynt i sydligare Sverige. 266 23. P. hcesitafor: Svart, främre abdominal-segmentenui brimkautade ; benen rödgula med svarta höfter, baktibiernas bas hvit, före basen och i spetsen svarta. L. 2 — 3 lin. Ej sällsynt. 294. Oeiius BAPiCHlS. Abdomen sessil, hoptryckt, nästan kniflik, äggläggnings- röret utstående, kortare än haltVa abdomen. Metatborax utan fält. Hufvudet transverselt, ansigtet nästan alltid med hvit- aktig pubescens. Ögon aflänga, oftast urringade vid anten- nernas insertion. Vingarnes areola triangulär eller ingen. Benen spensliga, baklåren ej grofva. Kroppen temligen stor, thorax hoptryckt. 14 Skandinaviska arter. 1. B. fornicaior : Svart, höfter och lårringar af samma färg, benen rödgula, baktibiernas spets och tarser svarta ; vingarnes areola trekantig, skaffad. L. 6 — 8 lin. Ej sällsynt. 2. B. rohitatorhts : Svart, hufvud och thorax gulbrokiga, abdomens segmenter med breda kantband jemte scutelleu gula ; benen rödgula, bakhöfter svarta, ledgångarne på baktibier och tarser bi-una. L. 6 — 7 lin. Ej sällsynt. 3. B. falcator: Svart, höfter af samma färg, mun och abdomens midt rostgul ; benen rödgula, ledgångarne på baktibier och tai'ser bruna. L. 6 — 8 lin. Ej sällsynt på Umbellater. 295. Genus OPHION. Abdomen skaftad, kniflikt hoptryckt; äggläggningsröret kort. Antenner tunna. Hufvudet transverselt med oftast hvit- fjunigt ansigte. Ögon aflånga, lätt urringade vid antennernas insertion. Vingar utan areola, radial-fältet långsträckt eller nästan triangulärt. Metathorax utan fält. Kroppen stor, medelmåttig, ofta temligen liten. Färgen svart ellei- gul, abdomen ofta med röda bälten. Flygteu snabb. Öfver 200 arter. I) Vingarnes l:a cubital-fält upptager blott en tillbakagående nerv. A) Baklåren beväpnade med en tagg. (Pristomerus). 1. O. vulnerafor : Svart, abdomens 2 — 3 segmenter mer och mindre röda ; vingar något sotiga med brunt vingmärke ; främre ben rödgula med svart bas; de bakersta svarta och röda. L. 3 lin. Temligen sällsynt i Skåne. B) Låren obeväpnade. a) Vingarnes radial-fält kort, nästan trekantigt, radial-nerven nä- stan rätvinkligt böjd. Abdomen oftast i midten röd. 2. O. hostiUs: Glänsande, svart, abdomens midt, lårringars spets, 267 tibier och lår röda ; viiigar något rökskuggade, med brmit vingmärke. L. :} — 4 lin. Teniligen allmän i hela Skandinavien, o. O. cJariventris: Svart, mun och ben röda, höfter till en del beck- fårgade ; abdomens segmenter kantade med rostbrunt ; vingar med brunt vingmärke; låren något incrasserade. L. 'i^/^ lin. Temligeu allmän öiVer hela Sverige. 4. O. Uarpnrits: Svart, munnen till en del och antennerna på un- dre sidan vid basen bruuröda ; abdomens midt röd ; vingar lätt i-ökskuggade med svai-taktigt vingmärke ; benen röda, bak- lår ofta bruna, höfter vid basen svarta; abdomens l:a segment trindt och smalt. L. 2 ^/j lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 5. O. scdtafor: Svart. num. antenner på undre sidan vid basen och ben röda eller gula, baklår mer och mindre svartbruna, höfter svarta; abdomens äggläggningsrör kort, uppåt bågböjdt. L. 1 */2 lin. Temligeu allmän vårtiden i hela Sverige. aa) Vingarnes radial-fält långsträckt, nästan lancett-likt ; radial- nerven nedtill trubbvinklig. (fig. 121). b) Andhålen (spiracula) på metathorax ovala eller aflånga, ej kretsrunda. v) Tarsernas klor enkla, ej kannuade på undre sidan. {Arumtaton). 6. O. circiinijicxii-s: Svart, an- sigte till en del och scutell gula; antenner rödgula med svartaktig bas ; abdomeu röd, spetsen och en dor- sal-linja på 2:a segmentet svarta; benen röda, liöf- ter, baklårens och tibier- nas spets svart. L. 8 — 12 lin. (fig. 121). Ej säll- synt i hela Sverige på ängar, i skogar och trädgårdar. Lefver i puppor af Bom- byx pini. 7. O. cerinops: Svart, mun och ansigte gula; abdomeu röd. spetsen och 2:a segmentet på ryggen svarta; främre ben rödgula med svarta höfter; bakersta svarta, spetsen af låren och tibiernas bas jemte tarser rödgula. L. 6 — 9 lin. Ej sällsynt i hela Sverige. 8. O. fthulator: Svart, abdomeu röd, vid basen och i spetsen jemte 2:a segmentets ryggsida svart ; benen svarta och röda ; c? teck- ningar på pannan, främre tibier och tarser mer och mindre hvitgula; ^ baktarser i midten bruna eller hvita. L. 5 — 8 lin. Temligeu allmän vårtiden på hårdvall i hela Sverige. n. O. Jiarcolahfs: Svart, mun clypeus, ansigte och antennskaft på undre sida gula: abdomen röd, spetsen och 2:a segmentets Fig. 121. CiO Ophion circumflexus. 268 ryggsida mer och mindre bruna; främre ben röda och gula, de bakersta röda, tibierna gula med röd bas, spetsen svart; c? kinder till en del gula; $ kinder gula, tinningar röda. L. 4 — 6 lin. Temligen allmän, i synnerhet i medlersta och södra Sverige. 10. O. femficornis: Svart, mun, clypeus, ansigte och antenn-skaftets undre sida gula ; tinningar med röda fläckar ; abdomen röd, spetsen och ryggsidan mer och mindre svarta ; benen till stör- sta delen röda. L. 4 — 7 lin. Ej sällsynt öfver hela Sverige i skogar, trädgårdar och på ängar. cc) Tarsernas klor kammade eller sågade. Scutellen oftast kull- i'ig med afruudad spets. Vingar oftast med ai'eola. d) Kroppens grundfärg gul. Spiracula på abdomens skaft be- lägna framför midten. (Paniscns). 11. O. testaceus: Lergul, ögon och oceller bruna; abdomens sjiets svartaktig eller brun; baktarser bleka. L. 5 — 7 lin. Ej säll- synt i medlersta och södra Sverige. 12. O. virf/atiis: Lergul; ryggen på mesothorax oftast med 3 bruna strimmor ; abdomen helt och hållet eller i spetsen brunröd, dess äggiäggningsrör knappt utstående. L. 3 — 6 lin. Ej sällsynt. dä) Kroppens grundfärg svart. Spiracula på abdomens skaft äro belägna bakom midten. (Canipoplex). 13. O. mixtus: Svart, höfter af samma färg, abdomens midt och ben rödgula ; medlersta lårens bas, de bakersta helt och hållet svarta ; vingar svagt rökskuggade med skaftad areola. L. 4 — 9 lin. Ej sällsynt i ban'skogar öfver hela Skandinavien. 14. O. puffiUafor : Svart, höfter af samma färg, abdomens 2 — 4 seg- menter och ben röda, de bakerstas lår svarta, tibie-spetsen och basen bruna; vingar nästan vattenklara. L. 4 — 7 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 15. O. floricola: Svart, munnen gulaktig; abdomens 3:e segment till största delen rödt ; benen röda eller gula, höfter, lårringar, bakersta tarser och spetsen af tibian bruna; vingmärke gult. L. 3 — 4 lin. Temligen allmän. hl)) Spiracula på metathorax oftast kretsrunda. e) Vingarnes areola stor, rutformig. Antenner af kroppens längd. (Mcsochorus). 16. O. fulgurans: Rödgul; vingar vattenklara med halmgult ving- märke ; benen helt och hållet eller till en del halmgula. L. 3 — 4 lin. Ej sällsynt öfver hela Sverige på skuggiga ställen. 17. O. testacetis: Rödgul, abdomens l:a och 2:a segment till en del beckfärgade ; benen halmgula, baktibiernas yttersta spets brun. L. 3 lin. Teml-igen allmän. 269 ee) Vingarnes areola liten eller ingen. f) Vingmärke stort. Clypeus tydligt afsatt från pannan. (Cre- mash(s). 18. O. alhipcnnis: Svart, mun, ögonens inre oi'bita, vingfjäll och buksida hahngula: vingar hvitaktiga {<) eller lätt skuggade (2), vingmilrket Ijusbrunt; benen lergula, de främre Nnd basen, de bakersta till största delen svartbruna, midten af tibian på utsidan blek ; äggläggningsröret kortare än abdomen. L. 2 — 3 lin. Temligeu allmän öfver hela Sverige. 19. O. cxilis: Svart, mun, antenn-bas, abdomens midt och ben röd- gula. de bakerstas höfter, lår och tibier ofta till en del svart- aktiga;. vingar med brunt vingmärke. L. 3 lin. Allmän i hela Sverige. 20. O. Icpvif/afus: Glänsande, svart, mun, abdomens midt, lår och tibier. de bakersta blott till en del svart. L. 3 — 5 lin. All- män i hela Sverige. ff) Vingmärke smalt. Clypeus ej, eller otydligt afsatt från pannan. g) Clypeus med en kort udd i spetsen. (Sac/arifis). 21. O. raptor: Svart, palper och mandibler hvitaktiga, abdomens midt och ben röda, vingarnes areola skaftad. L. 2 — 2 '/j lin. Ej sällsjmt. gg) Clypeus obeväpnad. Metathorax ej utdragen i spetsen. (Lim- neria). 22. O. genicuJah(S: Svart, mun och vingfjäll gula; främre ben röda med höfterna till en del svarta ; de bakersta röda, höfter, knän, spetsen och en fläck vid basen på tibierna jemte farser svart- aktiga, dessa med hvita ledgångar. L. 1 ^2 — ^ '/j lin. Ej sällsynt. 23. O. erucator: Svart, mandibler och palper hvita, benen rödgula, baktarser bruna, vingarnes areola skaftad. L. 3 lin. Ej säll- synt i hela Sverige. 24. O. chrysostictus: Svart, abdomen med kastanje-brun sidofläck; mun och ben halmgula, låren röda, bakre höfter svarta, bak- tibierna i spetsen och vid basen bruna. L. 1^/2 — 2^2 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 25. O. hicingidatus : Svart, abdomens medlersta segmenter rödkan- tade; benen gula, låren röda, baktibier hvita, med spets och bas jemte tarser och höfter svarta. L. 2 ^'j lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 26. O. longipes: Svart, mun, antennskaft på undre sidan, vingfjäll, främre höfter och lårringar till en del gnxla ; antenner emot spetsen rostfärgade ; abdomens midt och ben röda, de baker- stas höfter svarta, tarser bruna med ljusare bas ; vingmärke gult. L. 2 — 2 ^/j lin. I sumpiga trakter allmän öfver hela Skandinavien. 270 II) Vingarnes första cubital-fält upptager 2 tillbakagående nerver. Il) Thorax slät. 27. O. ramuhdns: Lergul, abdomens spets svart, ögon och oceller brungröna. L. 6 lin. Temligen allmcän på ängar och i skogs- lundar öfver hela Sverige. 28. O. hdciis: Lergul, de svarta ögonens orbita ljusgul; abdomens spets på sidorna mer och mindre brun. L. H — 9 lin. Tem- ligen allmän öfver hela Sverige. hh) Thorax skrynkligt puncterad. Medlersta tibierua med en sporre. (Traclnjnotus). 29. O. foliator: Svart, hufvud och thorax i'ödbruu-brokiga ; benen brunröda, svart- och gulbrokiga. L. 3 — 4 lin. Ej sällsynt i sydligare Sverige. Familjen BRACOMD^. Framvingar med 1 diskfält och endast 1 tillbakag-ående nerv (fig. 122). Abdomen fästad i spetsen af thorax, sällan skaffad, äggläggningsröret ofta utstående, utgår under spet- sen från buksidan, som alltid är mjukare än ryggsidan, hvars första segmenter stundom äro hopvuxna. Kroppen medelmåt- tig eller liten, oftast spenslig, med fina antenner. Maxillar- palper långa, nedhängande. Färgen oftast svart eller rödgul. De flyga temligen tungt och de flesta lefva parasitiskt på Coleoptera. Öfver 150 Skandinaviska arter. Öfver sigt af Slag ten. A) Abdomens dorsal-segmenter tydligt afsatta, släta eller sällan med sculptur. Bracoii: Maudiblerna sluta ej intill- munskölden, hvarigenom en öppning blir synlig dem emellan. Abdomen oftast sessil. j%ly sia : Mandiblerna utsperrade ifrån hvarandi'a med tandad spets. Vingmärke rundadt eller aflåugt. HliCPOfifaster : Mandibler sluta sluta sig intill munskölden. Vin- gar med 3 cubital-fält, af hvilka det andra är litet eller endast hälft ; radial-nerven i spetsen otydlig. ApllidillS: Abdomen skaftad. Vingarnes 2:a cubital-fält ej litet. B) Abdomens dorsal-segmenter hopvuxna utan tydlig sutur. skrynk- ligt ojemna. ClieloilUS: Framvingar med 3 cubital-fält (fig. 122). 296. Genus MACON. Emellan mandibler och clypeus befinner sig en öppning. 271 Abdomen oftast sessil, med oftast långt utstående ägg-lägg- ningsrör. Kroppen medelstor eller liten, färgen svart, siillan röd eller gulaktig, utan någon egentlig teckning. De flesta lefva parasitiskt på i trä lefvande Skalbaggar. Omkring 100 Skandinaviska arter. A) Abdomen skaftad. Kroppsfärgen oftast gulaktig. Hufvudet rundadt eller lioptryckt. Låren klubblika. (Spafhius). 1. B. clavatus: Brungul, vingar vattenklara med en brunaktig mid- telfläck och ett band IVamfcir vingmärket, som är svartaktigt, framtill livitt ; l)enen blekgula, tibiernas ])as hvit; abdomens skaft jemnsmalt, äggläggningsröret at kroppens längd. L. 2 — 3 lin. Allmän öfver hela Skandinavien ; lefver på Anobium. 2. B. petiolator: Lergul, vingmärke och ben blekare, ögon och ab- domens skaft svarta. L. 2 '/j lin. Allmän. B) Abdomen sessil. a) Abdomen slät, ondast l:a segmentet puncteradt. Hufvudet rundadt. 3. B. dcnigyafor: Cxlilnsaude svart, abdomen höggul, ofläckad; vin- gar svarta, med en hvitldar månfläck vid vingmärket. L. 3 — 5 lin. Allmän i hela Sverige. 4. B. rdgrator: Svart, glänsande, abdomen höggul med en svart fläck på l:a segmentet; vingar svartaktiga med en vattenklar månfläck vid vingmärket. L. 3 — 5 lin. Allmän. aa) Kroppen puncterad. Abdomens äggläggningsi'ör kort. 5. B. alveariiis: Lergul med svarta ögon, antenner mot spetsen bruna; metathorax och abdomen mer och mindre svartfläckiga. L. 2 — 3 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. aaa) Hufvudet hoptrj^ckt. Abdomen långsmal, med långt utstående äggiäggningsrör. 6. B. palUäator: Blekgul med svarta ögon och oceller; vingmärke och abdomen brunaktiga. L. 3 lin. Ej sällsynt. 297. Geuiis AIYSI4. Mandibler kovta, utsperrade med 3-tandad spets. An tenner långa, borstlika. Hufvudet rundadt, ofta större än thorax. Abdomen sessil, temligen kort, äggläggningsröret ej långt. Vingar med tydliga oubital fält, vingmärke rundadt eller aflångt. Kroppen medelstor eller liten, temligen glänsande, nästan utan behåring, grundfärgen svart. De lefva parasitiskt på Skalbaggar och Flugor, som vistas i spillning eller ruttna svampar. Omkring 20 Skandinaviska arter. 1. A. manducafor : Svart, ben med höfter röda, vingarnas areola 272 fyrkantig, oregelbunden, vingmärke stort, brunt. L. 3 — 4 lin. Allmän öfver hela Skandinavien på spillning. 2. A. ufiricolator: Svart, hufvudet roströdt, hos 9 ofta svartfläckigt, ben med höfter rödgula ; vingmärke brunt, areola aflångt fyr- kantig. L. 2 lin. Temligen allmän. 3. A. frequentator : Svart, ben med höfter höggula; vingar med brunaktigt, medelmåttigt vingmärke. L. 2 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 4. A. piccator: Brungul, benen ljusgula; vingar med halmgult ving- märke och aflång areola. L. 2 lin. Ej sällsynt. 298. «euiis MI€ROfiASTER. Hufvudet transverselt med ludna ögon. Antenner träd- forraiga, fastade högt upp på pannan. Mandiblerna sluta sig tätt intill clypeus, så att ingen öppning blir synlig emellan dem. Vingar med 3 cubital-fält, af hvilka det 2:a är litet eller endast hälft; radial-nevven i spetsen otydlig. Abdomen sessil, kort, med kullrig rygg- och nästan kölformig buksida, äggläggningsröret ofta kort. Benen ej långa med starka lår. Kroppen liten, föga hårig, svart, benen oftast röda. De flesta lefva parasitiskt på Micx-olepidoptera, de utvuxna larverna borra sig ut från fjäril-larverna och inspinua sig utanpå dessas kropp eller på grässtjelkar små prydliga, hvita eller gulaktiga silkes-coconger. Öfver 20 Skandinaviska arter. 1. M. subcutaneus : Svart, vingar hvitaktiga, med stort, brunt ving- märke, främre tibier lergula, de bakersta svart med smutsgul bas. L. 1 — 2 lin. Mycket allmän öfver hela Skandinavien ; lefver parasitiskt på kålmaskar. 2. M. glohatns: Svart, höfter af samma färg, vingar vattenklara med stort brunt stigma, benen rostfärgade, tarserna bruna. L. 2 — 2^/2 lin. Temligen allmän. 3. M. glomeratus: Svart, bakhöfter af samma färg; vingar nästan hvita med stort, brunt vingmärke ; benen lergula, de bakerstas knän, tibiers och farsers ledgångar svai*taktiga. L. 2 lin. Mycket allmän öfver hela Skandinavien. 299. Clenus APHIDIVS. Mandibler sluta tätt intill clypeus. Abdomen med trindt skaft. Vingarnes medlersta cubital-fält ej litet. Antenner ej öfver 25-ledade. Kroppen liten, ej öfver 2 linjer lång, svartaktig, glänsande. Alla arterna lefva parasitiskt endast på Aphides. 1. A. Apliichmi: Svart, fi-amdelen af thorax jemte framben och de första abdominal-segmenterna gula. L. 1 ^j^ lin. Allmän i synnerhet på Aphis Rosarum. 273 300. Geuiis CIIELONUS. Abdomen sessil, alla dorsal-segmenter hopvuxna, hårda, orörliga, utan märkbar sutur, skrynkligt puncterade; ägg- lägguingsröret kort, bakåtböjdt. Antenner borstlika, oftast längre än haltVa kroppen. 'Vingar med fullständiga 3—4 cubital-fält (fig. 122). Medelstora eller små Braconider, med finhårig, matt kropp, färgen svart, sällau med fläckig teckning. Lefva parasitiskt på Fjärilar och Träbiller. Omkring 20 Skandinaviska arter. 1. C. ocidator: Svart, benen robusta, i -Svart- och rödbrokiga ; abdomen ofta med 2 gula basal-fläckar ; vingar i midten bruna , med svart vingmärke ; metathorax baktill 2-tandad. L. 2 — 3 lin. Temligen allmän öfver hela Skan- dinavien, (fig. 122). 2. C. Sfa&rmsCT<7MS; Svart, palper, an- tenn-bas och ben rödaktiga, de bakerstas höfter, lårens midt och tibiernas spets svarta ; vingar nästan vattenklara med svart vingmärke. L. 1 ^/j b^- Ej sällsynt. Fig. 122. Cl,-) Chelonus oculator. Familjen EVAMAD^i:. Abdomen skaftad, fästad högt opp pä metathorax, straxt under scutellen. Vingar vanligen med fullständiga cubital- och disk-fält. Abdomen oftast med långt utstående ägglägg- ningsrör. Ofversigt af Slägten. FoeilUS: Abdomen långsträckt. £vaili«i: Abdomen kort, oval, hoptryckt. 301. Geuiis FOEMS. Hufvudet nästan äggrundt. Antenner trådformiga, räta, kortare än halfva kroppen. Vingar dubbelt så korta som abdomen, hvilken är hoptryckt, sammansatt af 7 segmenter och har långt utstående äggläggningsrör. Baktibier grofva, klubblika. Temligen stora Steklar, nästan utan behåring, svarta, med ringa, rödaktig teckning ; hålla abdomen nästan lodrätt i höjden under 18 274 flygten som är temligen trög. De 3 Skandinaviska arterna lefva parasitiskt på Apiarier. 1. F. jaculafor: Svart, abdomens midt rödfläckig ; ryggen på thorax tvärskryuklig ; äggläggningsröret af abdomens längd. L. 6 — 7 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 2. F. assecfafor: Svart, abdomens midt rödfläckig, thorax på ryg- gen fint puncterad ; äggläggningsröret af halfva abdomens längd. L. 6 — 7 lin. Allmän. 302. Geuiis EVANIA. Abdomen skaftad, hoptryckt, oval, kortare än vingarne, som hafva ofullständiga fält. Antenner trådlika, ej långa. Kroppen liten, svart, thorax robust. Endast 2 Skandinaviska arter, som lefva parasitiskt i Kakerlackors ägghölsor. 1. E. niinuta: Svart, hufvud och thorax stai'kt puncterad, abdomen glänsande, slät. L. 2 lin. Ej allmän i medlersta och södra Sverige. Familjen CODRIM. Framvingar sällan med vingmärke, oftast ingen, sällan 1 recurrent nerv; 1 eller O diskfält. Abdomens buksida af lika fast consistens som ryggsidan, dess l:a segment oftast bildande ett längre eller kortare, cylindriskt skaft, 2:a eller 3:e stora, oftast hopvuxna, de sista smala, ofta indragna; äggläggningsröret ej utstående. Antenner mer och mindre brutna, oftast med långt, uppstående skaft, i spetsen oftast hos ? klubblika. Kroppen oftast liten, sällan medelstor, med fin pubescens, säl- lan nästan naken ; färgen svart, brun eller gulaktig, utan någon egentlig teckning. De lefva parasitiskt, till större delen på Diptera, men äfven på Hemiptera och andra insect-ordningar ; de minsta lefva, stundom 8 — 12 i ett enda fjäril-ägg. Öfver 300 Skandina- viska arter äro kända. Ofversigt af Slägten. A) Antenner nästan räta. Mandiblernas spets ej tandad. Ab- domens 2:a dorsal-segment klockformigt. PPOCtotmpes: Vingar med vingmärke. Antenner 12-ledade. B) Antenner tydligt brutna med långt skaft. a) Vingar utan eller med linjesmalt vingmärke. Diapria: Antenner ($) 12—13-, (J) 14— 15-ledade. Metathorax utan fält. 275 Belyta : Antennei- (9) 15-, (cj) 14-ledade. Metathorax med tydliga fålt. Vingar med costal- och subcostal-iierver. Xcleas: Autemier fastade på clypeus. Viugar med tydliga post- costal-iierver. Platyjfaster: Vingar utan nerver. aa) Viugar med tydligt vingm;u'ke. CeraplirOli: Antenner med långt skaft, Abdomen fästad högt upp på metathorax. DryillUS: Antennernas skaft ej särdeles långt. Låren oftast vid basen klubblika. Vingar med basal-fält. 303. ficinis PROCTOTRIPES. Antenner knappt brutna, 12-leda(le. Mandiblernas spets ej tandad. Vingar med costal- och subcostal-nerver samt vingmärke och ett litet radial-fält. Abdomen med kort skaft, stort, klocklikt 2:a segment; dess ägglägguingsrör med hårda, nedböjda, hornartade valvler. Medelstora, svarta eller bruna, pubescenta Steklar, utan teck- ning. IG Skandinaviska arter. 1. P. canijpannlator : Svart, abdomen beckröd; vingar svagt rök- skuggade. L. 2 — 4 lin. Ej sällsynt på sandmarker öfver hela Skandinavien. 2. P. mger: Svart, ben och antenner gula, dessa i spetsen bruna. L. 1 ^/j — 2 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 3. P. af er: Svart, anteuu-skaft och ben bi-ungula ; vingar vatten- klara. L. 1 — 1 ^/j lin. Mycket allmän öfver hela Skandinavien. 304. «euus DI4PRI.4. Antenner brutna, i spetsen tjockare, (v) 12 — 3-, (S) 13 — 14- ledade. Metathorax utan tydliga fält. Vingar utan ving- märke och tydliga fält, saknas stundom. Abdomen med kort skaft, 2:a segmentet längst. Temligen små Parasit-steklar, oftast svarta, gleshåriga, utan teckning. Lefva parasitiskt på Diptera. Öfver 50 Skandinaviska arter. a) Antenner (2) 12-, (c?) 14-ledade. h) Hufvudet ej näbblikt. Thorax utan dorsal-linjer. (Biapria). 1. D. vertkiUata: Svart, antenner (9) längre än thorax med 3-ledad klubba, vid basen jemte ben gula, {S) längre än kroppen, krans- håriga, trådlika ; vingar svagt rökskuggade. L. 1 lin. Allmän i sydligare Sverige. 2. D. dispar: Svart, antenner, med 3-ledad svart klubba, och Ijen gula; pannan med tydliga fåror. L. ^/^ lin. 18* 276 hb) Thorax med 2 intryckta dorsal-liujer. c) Hufvudet näbblikt. (Galesus). 3. D, fronfalis: Svart, hufvudet med utskjutande panna; vingar lätt rökskuggade. L. 2 lin. Ej sällsynt. cc) Hufvudet ej näbblikt. (Aneurhynclius). 4. D. Gälesiformis: Svart, antenner af thorax's längd, i midten jemte låren beckfärgade, tibier och tarser röda, vingar lätt skuggade. L. 1 ^/j lin. Ej sällsynt. aa) Antenner 13-ledade hos båda könen. cl) Thorax med 2 dorsal-linjer. (Paramesius). 5. D. rufipes: Svart, ben och antenner röda, dessa i spetsen svarta; vingar svagt rökskuggade ; abdomen i spetsen konisk, hop- tryckt. L. 2 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. del) Thorax utan dorsal-linjer, eller framför scutellen med 2 korta streck. (Spilomicrus). 6. D. integra: Svart, glänsande, ben med höfter gula; antenn-klub- ban 5-ledad; vingar lätt skuggade. L. 1 — 1^/2 lin. Ej säll- synt i medlersta och södra Sverige. 305. CJenus BEIYTA. Vingar med tydliga costal- och subcostal-nerver. Thorax med 2 dorsal-linjer, metathorax med tydliga fält. Abdomen skaftad, 2:a segmentet längst. Benen med klubblika lår. Antenner trådlika, 9 15-, S 14-ledade. Kroppen temligen liten, oftast svartbrun, med fin, tätt åtlig- gande pubescens. Öfver 50 Skandinaviska arter, som till större delen lefva parasitiskt på svampmyggor, och träfias mest i barr- skogar. A) Metathorax under scutellen med en upprätt stående tagg. 1. B. hisulca: Svart, antenner, palper och ben rostfärgade; vingar svagt rökskuggade. L. 2 Hn. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. B) Metathorax under scutellen ej beväpnad med tagg. a) Mandibler tunna, skärformiga, korsande hvarandra med spet- sarne. Antenner ($) räcka öfver spetsen af thorax. (Äcoretus). 2. B. rufo-petiolata: Svartbrun, antenner och ben blekgula; vingar svagt rökskuggade; abdomen glänsande, utan behåring. L. 1 — 1 1/4 lin. Ej sällsynt i södra Sverige. aa) Mandibler ej skärformiga. h) Antenner (9) räcka öfver spetsen af thorax. Thorax hop- tryckt. (Cinetus). 3. B. fiUcornis: Svart, ben och antenner lergula. dessa långa, tråd- 277 formiga, abdomen nedplattad, nästan bredai*e än thorax med långt skaft. L. 1^2 — '^ ^i"- ^J sällsynt öfver hela Skan- dinavien. bb) Antenner ($) räcka ej öfver spetsen af thorax. Abdomen kort- skaftad. Thorax ej hoptryckt. 4. B. daviscapa: Matt, svart, antenner med klubblikt skaft jemte ben brungula. L. 1 lin. Temligen allmän öfver hela Skan- dinavien. 806. tieuus TELliAS. Antenner fastade öfver raunskölden; (2) i spetsen klubb- lika, 11 — 12-ledade, {S) 11 — 12- sällan 10-ledade, trådformig-a eller nästan borstlika. HidViidet är temligen bredt, trans- verselt. Mesothorax sällan med dorsal-linjer. Vingar utan vingmärke, subcostal-nerven i raidten utsändande en kortare eller längre gren inåt skifvan; saknas stundom. Abdomen är otVan plattad, sido-kanten oftast skarp, skaftet kort. Små Parasit-steklar, af svart, oftast matt färg, kroppen uuder- sätsig, oftast fint pubescent. Öfver 50 Skandinaviska arter, som lefva till stor del i fjärilars ägg. A) Antenner (2) 12-, {$) 12- sällan 10-ledade. Abdomen oftast i spetsen klubblikt dilaterad. a) Abdomen fästad i spetsen på metathorax med ungefär lika långa segmenter. (Scelio). 1. T. f rontalis: Matt, svart, skrynkligt puncterad; vingar svagt rök- skuggade ; pannan med en bågböjd tvärlist. L. 2 — 2 ^/j lin. Ej allmän, träffas oftast på sandmarker. 2. T. inermis: Svart, skrynkligt puncterad, tibier och tarser lergula; vingar vattenklara; pannan utan tvärlist. L. 1 ^/j lin. All- män på sandmai'ker. aa) Abdomen fästad ofvanför spetsen af metathorax, 3:e segmen- tet störst. (Prosacanfha). b) Vingar med ytterst kort gren. c) Låren klubblika. 3. T. clavicornis: Matt svart, skrynkligt puncterad, knän och tar- ser rostgula. L. 1 lin. Allmän på sandmarker i sydligare Sverige. cc) Låren ej klubblika. 4. T. nifididns: Svart, glänsande, knän, tibie-spets och tarser ler- gula; vingar vattenklara. L. 1 lin. Allmän i södra Sverige. 5. T. pedesfris: Matt svart, vingar rudimentära, abdomen nästan kretsrund. L. ^/j lin. Ej sällsynt på sandmarker i södra Sverige. 278 B) Antenner (9) 11-, (r?) 12-ledade. Mesothorax utan dorsal-linjer. (TcJenomt(s). Lefva alla i fjäril-ägg. 6. T. semisfriatns: Matt svart, abdomen glänsande, knän, tibie-spets och tarser lergula; vingar nästan vattenklara. L. ^/^ lin. Ej allmän i södra Sverige. 307. CeuHs PLATVCiASTER. Antenner fastade ofvanför elypeus, l()-ledade, i spetsen tilltjockuande eller klubblika. Mesothorax oftast med 2 dor- sal linjer. Abdomen med tydligt skaft, 2:a segmentet störst. Vingar utan nerver. Små Parasit-steklar, oftast fint pubescenta, färgen svart, ben och antenner oftast till en del ljusare. Öfver 60 Skandinaviska ar- ter, som till större delen lefva på Galläpple-flugor. 1. P. grandis: Matt svart, antenner och ben röda; vingar svagt rökskuggade. L. 1 ^j^ lin. Ej sällsynt i södra Sverige. 2. P. niger: Svart, något glänsande, knän och tarser lergula; vin- gar vattenklara; abdomen hos $ kegel-likt utdragen. L. ^/g lin. Ej sällsynt i Skåne. 3. P. nodicornis : Svart, gulhårig, ben och antenner rödgula, dessas klubba svartbrun; vingar svagt rökskuggade. L. 1 lin. All- män i skogar öfver hela Skandinavien. 308. Oeniis CERAPHRON. Vingar med tydligt vingmärke. Antenner (9) 10 — Il-le- dade, i spetsen klubblika eller tilltjocknande, (S) Il-ledade, trådformiga eller greniga. Mesothorax oftast med 1 — 3 in- tryckta dorsal-linjer. Metathorax kort, oftast med 3 korta taggar. Abdomen kortskaftad, fästad ofvanför spetsen af metathorax, sidorna aftrindade, kullrig. Temligen små Codriner, svai'ta eller bruna, abdomen och ben oftast ljusare, ej tätt håriga. Öfver 50 Skandinaviska arter, som till stöiTe delen lefva parasitiskt på Diptera. A) Antenner (c? 9) Il-ledade. Abdomen kortskaftad. 1. C. scufeUaris: Svart, glänsande, gleshårig; vingar rökskuggade med en dunkel fläck under vingmärket ; knän och tarser ler- gula. L. 2 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 2. C. glaber: Svart, utan märkbar behåring, antenn-skaft vid basen och ben brungula ; vingar mjölkhvita. L. 1 ^/j lin. Temligen allmän öfver hela Skandinavien. 3. C. ahdominalis: Svart, glänsande, antennskaft, ben och abdomen roströda ; vingar kortare än abdomen. L. 1 ^/^ lin. Teniligen allmän i hela Skandinavien. 4. C. halteratus: Svart, ben och anntenn-skaft röda, dettas spets 279 brun ; vingar rudimentära ; abdomen bredare än thorax. L. */2 lin. Ej sällsynt i medlersta ocli södra Sverige. aa) Antenner (?) 10-, (J") Il-ledade. Abdomen nästan sessil. Viiig- märke smalt. (CaUkcras). 5. C. nigrireps: Blekgul, liufvud, antenn-spets och en fläck ofvan- för anus svarta; vingar nästan vattenklara. L. '/j lin. Ej sällsynt öfver hela Skandinavien. H. C. hisphwsa: Röd, hufvud, antenner, metathorax och abdomens ryggsida svarta; vingar nästan vattenklara. L. 1 '^g lin. Ej sällsynt i barrskogar. 309. Cleuiis DRIINIS. Antenner fastade ofvanför clypeus, knappt brutna, skaf- tet ej långt. Hufviidet stort, ofta horisontelt. Mandibler med 3-tandad spets. Vingar med costal- och subcostal-nerver, tyd- ligt vingmärke, afbruten radial-nerv och oftast 2 basal-fiilt. Abdomen nästan skaftad. Låren vid basen oftast klubblika. Öfver 20 Skandinaviska arter. A) Låren vid basen klubblika. a) Antenner lO-ledade. (Anfeon). 1. D. Jongicornis: Svart, glänsande, antenner, mandibler, palper och ben gula. L. 1 ^j^ — 2 lin. Ej sällsynt. 2. D. coUaris: Svart, glänsande, antenner, mandibler och ben hög- gula; vingar med gult vingmärke; varierar med hufvud, tho- rax till en del och abdomen rödgula. L. 1 ^/j lin. Ej sällsynt. 3. D. flavicornis: Svart, glänsande, antenner och ben höggula; huf- vudet med 3 svaga pann-lister, ansigtet hvithårigt ; vingar med hvitaktigt vingmärke. L. 1 '/j — 2^/2 lin. Temligen allmän i medlersta och södra Sverige. 4. D. hrevicornis: Svart, antenn-skaft och ben rödgula; hufvudet med en fin midtelköl. L. 1 ^j^ — 2 lin. Ej sällsynt. aa) Antenner 12 — 13-ledade. Hufvudet horisontelt. (Bcthghis). 5. D. variabilis: Svart, temligen glänsande, hufvudet aflångt; an- tenner och ben svarta eller till en del brungula ; vingar kor- tare än abdomen, eller af dennes längd. L. 1 — 2 lin. Tem- ligen allmän öfver hela Skandinavien. B) Låren enkla. Vingar utan basal-fält. (Aphdopiis). 6. D. melalencns: Svart, hufvudet framtill och ben hvitaktiga. L. 1 — 1 */^ lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. Familjen PTER091ALIM. Antenner brutna med långt skaft. Pannan oftast insänkt i midten ofvanför antennernas fäste. Fram vingar utan ving- 280 märke ocli tillbakagående nerver, men med en ofta knopplik radial nerv, som utgår i en mer eller mindre spetsig vinkel ifrån postcostas förening med costa. Abdomen med fria seg- menter, äggläggningsröret ofta utstående. Kroppen liteu, oftast metallisk, med snabba och lifliga rörelser, stundom hoppande. De lefva alla parasitiskt, ofta i galläpplen, i larver och puppor af fjärilar, flugor, steklar och nästan alla insect- ordningar. Vi äga sannolikt öfver 1000 arter inom Skandinavien, af hvilka större delen likväl äro obeskrifna. Ofversigt af Slä^-teii. Ä) Bakbenens lår grofva, tibier bågböjda. Chalcili: Kroppen ej särdeles liten. B) Bakbenens lår ej grofva, tibier raka. a) Medlersta benparet långt, tarser ovanHgt grofva, med fina taggar på undre sidan, tibier beväpnade med en stark sporre. EupellllUS : Abdomens äggläggningsrör utstående. Antenner tjoc- kare i spetsen. aa) Medlersca benparets tarser ej ovanligt tjocka. h) Vingarnes postcostal-nerv träffar costan före midten och fort- sättes bakom radial-nerven. Elirytoma: Antenner 8 — 10-ledade. Pannan knappt insänkt. Prothorax stor. Vingarnes radial-nerv i spetsen klubblik. Krop- pen ej metallisk, puncterad. Xoryinus: Antenner Il-ledade. Vingarnes radial-nerv mycket kort, punctlik, knappt utgående från postcostan. Äggläggnings- röret utstående. Färgen oftast blågrön, sidenskimrande. PteromaluS : Antenner 9 — 10-ledade. Vingarnes radial-nerv ej kort. Äggläggningsröret utstående. Kroppen metallisk. 'Entedoii: Antenner 6 — 8-ledade. Pannan insänkt. Äggläggnings- röret ej utstående. Kroppen ofta metallisk, sällan svart- och gul- brokig. bb) Vingarnes postcostal-nerv träffar costan i midten och utsänder derifrån en enkel radial-nerv. EllcyrtllS: Antenner 10 — Il-ledade, fastade ofvanför munnen. Scutellen stor och tydlig. 310. Oeuus CHAICIS. Antenner brutna, fastade nedtill på pannan, som är in- sänkt. Bakbenens lår ovanligt grofva, ofta tandade på un- dre sidan, tibier starkt bågböjda. 281 ^ Kroppen temligen stor inom familjen, undersätsig med kort, ofta skaftad abdomeu. 7 Skandinaviska arter. 1. C. davipcs: Svart, baklår och frambeu röda, abdomens skaft svart. L. 2 — 3 lin. Ej sällsynt på Aruudo. :ni. CJeniis ElPEimS. Aiiteinier 10 — Il-ledade, tjockare i spetsen. Ving-arnes radial-nerv ej kort. Abdomens äggläggningsrör utstående. Medlersta benparet långt, dess tibier med en stark sporre i spetsen, tarserna ovanligt tjocka, belagda på undre sidan med korta styfva borst. Endast 4 kända Skandinaviska arter. 1, E. De Geeri: Metallisk, ägglägguingsröret vid basen rödgult. L. Va — ^Is lin- Lefver parasitiskt på Cecidompa, som förorsakar de klubblika utsvällningarne på grenar af Salix alba. 312. (leuHs ElRVTOnA. Antenner 8 — 10-ledade, fastade midt på pannan. Vingar med en kort, i spetsen knapplik radial-nerv. Prothorax tydligt utbildad, nästan fyrkantig. Abdomens äggläggningsrör kort. Kroppen ej metallisk, puncterad, oftast svart, sällan blekgul, glest finbårig. De \nstas på gräs och örter, ofta i blomhufvuden af Cirsium och Lappa. Omkring 2l) Skandinaviska arter äro kända. 1. E. appencligastcr: Ailång, svart, puncterad, knän och tarser ler-, gula. %nngar hvitaktiga, abdomen slät skaftad; ^ med krans- håriga, 9-ledade, 2 med 8-ledade gleshåriga tjockare antenner. L. 1—2 lin. 2. E. higuttaia: Aflång. svart, vingar hvitaktiga med en svartbrun stigmatical-fläck, knän och tarser blekgida, prothorax med en liten hvitgul fläck på skuldran. L. 1 — 2 lin. Allmän; lefver parasitiskt i galläple-steklar. 313. CJenus TORVWS. Antenner Il-ledade, fastade midt på pannan. Vingarnes radial-nerv mycket kort, punctlik, knappt skild från post- costal-nerven. Abdomens äggläggningsrör långt, stundom af kroppens längd. Kroppen temligen långsträckt, nästan utan behåring, oftast guld- eller kopparglänsande. De 30 Skandinaviska arterna lefva till större delen parasitiskt i galläple-steklar. 1. T. Bedeguaris: Grön, abdomen guldglänsande, benen och honans antenn-skaft gula ; honans äggläggningsrör af kroppens längd. L. 1 — 2 lin. Allmän i galläplen på Törnrosor. 2. T. viridissimus: Cyanblå, antenner temligen korta, svarta, låren gröna, tibier blekgula eller bi-una. L. 1 — 2 lin. Allmän. 282 314. Cleniis PTEROMAllS. Antenner fastade i midten på pannan, 9 — 10-ledade, skaf- tet triudt, smalt. Vingar med en tydlig radial-nerv, utgående i spetsig vinkel, nedåt och utåt mot vingspetsen. Abdomen något nedtryckt, stundom kort, stundom mera långsträckt. Abdomens äggläggningsrör ej märkbart utstående. Kroppen liten, nästan utan behåring, metalliskt grön eller blå, sällan svartaktig. Öfver 100 Skandinaviska arter äro redan kända ; de flesta lefva parasitiskt på pbytopliaga Coleoptera, många på Sköld- och Bladlöss, Diptera och Hymenoptei'a, en del äro dubbla parasiter. a) Abdomen aflång, lika lång eller längre än thorax, hos honan oftast nästan trekantig. 1. P. jjiqxinon: Aflång, puncterad, (2) brouserad, (J) guldgrön ; an- tenner olikfärgade, mun och ben gula, lår hos 9 bruna. L. 1 lin. Allmän öfver hela Skandinavien ; lefver ofta i hundra- tals parasitiskt i puppor af Vanessa polychloros och Pontia Brassicae. 2. P. albi2)ennis: Aflångt äggformig, puncterad, metallgrön, anten- ner svarta, skaftet bronseradt, knän, tibier och tarser gula; vingar hvitaktiga. L. 1 V2 lin. Allmän. aa) Abdomen kort, rundad, något nedtryckt. 3. P. Coccoruni: Metalliskt svartbrun, antenner svarta, skaft och ben smutsgula; abdomen kretsrund, violettblå. L. 1 */2 lin. Allmän; lefver pai'asitiskt på Coccus. 315. Ceuus ENTEDOPi. Antenner 6 — 8-ledade, fastade på pannan, som är insänkt i midten. Vingar med längre eller kortare radial-nerv. Ab- domen temligen platt, äggläggningsröret ej utstående. Kroppen liten, aflång. utan märkbar behåring, metallisk, stun- dom svart- och gulbrokig. Omkring 100 Skandinaviska arter. a) Antenner hos ^ greniga. 1. E. ramicornis: Kopparfärgad. antenner hos S starkt greniga. L. 1 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. aa) Antenner enkla hos båda könen. 2. E. larvarnm: Guldgrön, antenner 6-ledade, brungula, skaft och ben blekgula ; abdomen violett med gult bälte ; vingar med otydlig brun diskfläck. L. 1 — 1 Va lin- Allmän öfver hela Skandinavien. 3. E. bicoJor: Svart, mun och ben lergula; abdomen kretsrund, buk- sidan och en trekantig dorsal-fläck hvitgula. L. 1 — 1^2 bn. Allmän i medlersta och södra Sverige. 283 316. ficiius INtlRTlS. Hufviulet stort med kullrig- panna. Antenner fastade straxt ofvanför munnen, 10— ll-leda(le. Vingarnes postcostal-nerv afbruten straxt bakom radial-ncrven, som utgår ifrån vingens midt. Scutellen stor. Bröstets sidoplåtar stora, livälfda. Med- lersta benparet långt, med en stark sporre i spetsen på ti- bian. Abdomens iiggläggningsrör ej utstående. Kroppen liteu, färgen metallisk, stundom med teckningar. Öfver 50 Skandinaviska arter äro beskrifna, hvilka till större delen lefva parasitiskt på Coccus. 1. E. siitteUaris: Nästan svart, hulVudet starkt puncteradt ; antenn- skaft och ben rödgula. tibier och baktarser svarta ; scutellen med stor gul fläck vid basen, i spetsen svarthårig ; vingar med brun fläck. L. 1 — 2 lin. Temligen allmän öfver hela Skan- dinavien; lefver parasitiskt på Coccus Aceris. 2. E. Junatus: Rödgul, slät, ryggsidan af thorax jemte scutellen brousgröna ; antenner .med hvitgul ring, i spetsen svarta ; vin- gar brunaktiga med livitt bågformigt band. L. 1 lin. Ej säll- synt i medlersta och södra Sverige. Familjen TY^IPIM. Galläple-steklar. Antenner räta, temligen långa, tunna, stundom i spetsen klubblika, 12 — 16-ledade, fastade pä pannan emellan ögonen. Vingar saknande tillbakagäende nerver och vingmärke. Ab- domen hoptryckt, äggläggningsröret ej utstående. Kroppen liten, ej 3 linjer lång, svart, glänsande, liksom lacke- rad, sällan brun, oftast utan behåring. De masklika larverna lefva till större delen af växtämnen, i synnerhet på Ekens blad, knoppar, bangen och rötter. Honan lägger äggen om våren, vanligen före löfsprickningen, i växternas cellväfnad, hvarigenom vållas ett tillopp af växtsafterna och de så kallade "galläplena" bildas. Ägget liknar en tvärsäck, bestående af tvenne genom en fin, tunn tråd samman- hängande säckar. Emedan äggets tråd är längre än äggläggnings- röret, så ligger den ena med äggsubstansen ännu fylda säckens ända i honans abdomen, under det den andra tomma är inlagd uti väx- ten och sålunda kan äggsubstansen småningom flyta öfver från den ena uti abdomen ännu befintliga ändan till den tomma säcken, hvari- genom det blir möjligt för ägget att passera genom det 4 gånger tunnare äggläggningsröret. Med ägget införes sannolikt en egendom- lig vätska uti växten, som genom sin irriterande egenskap vållar en ymnigare tillströmning af växtsafter och åstadkommer de mest olika gestaltade galläplen (endast på Ek äro redan öfver 50 sär- skilta galläplen kända), hvilka ])ero ej allenast af växten, utan äfven 284 och framför allt af sjelfva iusecten, emedan 2 särskilta arter af gall- äple-steklar på en och samma vext alltid förorsaka oHka slags gaU- äplen. Man skiljer emellan äkta galläple-steklar, hvilka sjelfva åstad- komma galläplen och oäkta eller Inquiliner, som lefva i gaUäplen, utan att sjelfva åstadkomma dylika utväxter. Märkligt nog har man hos några af de allmännaste arter ej hittils kunnat upptäcka någon hanne, hvilkas ägg sålunda kunna utbildas utan hannens befruk- tande inverkan. Med afseende på galläplenas substans indelas de uti: 1) äple- lika: saft- och mjöl-galläplen ; 2) oftast håriga: blad-, knopp-, stjelk-, frukt- och träd-galläplen, samt 3) en- eller fler-rummiga galläplen. Förutan egenthga galläple-steklar (på Ek, Törnros, Wallmo. Hallon etc), kunna äfven många andra insecter förorsaka galläple- lika utsvälningar, nemligen Sågsteklar af slägtet Nematus (på Asp och Pil), myggor af slägtet Cecidomya (på Bok, Lind, Pil. Barrträd och Rubus), Bladlöss (på Alm, Asp, Ask och Barrträd) samt Skal- baggar af slägtet Apion på Asp. I Skandinavien förekomma öfver 50 arter af denna Familj. Ofversigt af Slägten. a) Abdomens l:a segment längre än något af de öfnga. Cyillpis: Vingarnes radial-fält långsmalt. Antenner trådformiga. dess 7 — 8 sista leder tjockare och kortare. Thorax på ryggen hårig. Rlioditeis: Antenner 15 — 16-ledade. borstlika. Vingarnes radial- fält långt. Alllax: Vingarnes radial-fält kort och bredt. Ansigtet och sidorna af thorax nåliitsade. Antenner trådformiga 13 — 16-ledade. Allotria: Vingarnes radial-fält kort. Ansigtet och thorax släta, denne utan dorsal-linjer. Abdomen nästan klotrund, sessil. aa) Abdomens 2:a seginent längre än de öfriga. f ig;°ites: Antenner trådfonniga. Abdomen starkt hoptryckt. 317. fieuus CViMPS. Antenuer trådtbrmiga, hos 9 de 7 — 8 sista lederna kor- tare och bredare än de föregående. Scutellen kullrig med 2 gropar vid basen. Thorax hårig med 2 intryckta linjer. Kroppen liten, glänsande eller något matt under den fina be- håringen, oftast enfärgad. De äro alla galläple-bildare och lefva på Ek. 1. C. quercus folii: Svartbrun, ögonens orbita, vingfjäll, lårens un- dre sida och 2 strimmor på thorax rödaktiga ; abdomen glän- sande, svart. L. 1 1/2 — 2 lin. Allmän. Förorsakar de allmänna 285 galläplen, som man ofta träfFar på Ekbladens undre sida; de äro af ett körsbärs storlek, gröna eller rödletta, mjuka, saf- tiga och hafva ett rum eller en lu-hålkning i midten, hvari larven lefver. 2. C. Ramtdi: Rostgul, abdomen i spetsen mer eller mindre brun- aktig ; $ med inga eller rudimentära vingar, som hos . Mandibler, åtminstone hos ? starka, på insidan 2-tan- dade. Antenner brutna, föga längre än hufvudet. Vingar med 2 slutna cubital fält. Tibier och tarser nästan obe- väpnade. 294 Kroppen medelstor eller liten, svart, saknar teckning, aflång ; vistas på saudmarker och fånga Bladlöss till föda åt larverna. 4 Skandinaviska arter. A) Antenner vid basen åtskilda. 1. P. lugxibris: Svart, puncterad, fint gråhårig; abdomen skaftad, slät. L. 4 — 5 lin. Temligen allmän öfver hela Skandinavien. B) Antenner knappt brutna, skaftet obconiskt, vid basen närmande hvarandi-a. Vingar med stort svart vingmärke. (Stig^mts). 2. P. pendulus: Svart, nästan utan behåring, mandibler, antenn-bas, tibier och tarser gula. L. 2 — 3 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 331. Genus CERCERIS. Antenner fastade på pannan, vid basen föga åtskilda, tjockare emot spetsen. Vingar med 2 slutna cubital-fält, det 2:a skaftadt. Abdomen skrynkligt puncterad, alla segmeuter vid basen hopsnörade. 5 Skandinaviska arter. 1. C. arenaria: Svart med gula fläckar på hufvud och thorax; ab- domen med 4 gula band; tibier rostfärgade. L. 4 — 5 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 5:e Gruppen SPHEGIDtI;. Rof-steklar. Antennerna äro böjda eller snodda, åtminstone bos ho- norna, tunna, ofta borstlika, med aflånga eller cylindriska leder. Vingar oftast med 3 slutna cubital-fält. Abdomen skaftad. Bakbenen längre än frambenen. 332. Clenus SPHEX. San d-vespa. Protborax smal, på sidorna ej nående till vingroten. An- tenner trådformiga. Abdomen längskaftad. Vingar kortare än abdomen, 2:a cubital-fältet upptagande båda de tillbaka- gående nerverna. Kroppen stor, långsmal, finhårig, svart med röda band på ab- domen ; vistas på sandiga marker ; honan fångar och förlamar löf- maskar, som den nedgräfver i en håla bredvid det nedlagda ägget och krafsar sand tillhopa öfver öppningen med frambenen. 4 Skan- dinaviska arter. 1. S. sdbifhsa: Svart, gråluddig; abdomens 2 :a segment smalt jemte det 3:e röda; vingar lika långa som abdomens skaft, 3:e cu- bital-fältet trekantigt. L. 1 tum. Allmän öfver hela Skan- dinavien. 295 2. S. arenor ia: Svart, glest svarthårig; abdomens 2:a segment ona- vändt kegellbrmigt. jerrite 3:e och 4:e röda, det sista i spet- sen svart ; vingarnes 3;e cubital-fält Utistan fyrkantigt. L. 1 tum. Allmän. 333. Ceuiis POMPIllS. Prothorax räcker till basen af vingarn e. Antenner borst- lika, fastade vid munsköldcn. Vingar knappt kortare än ab- domen, radial-fältet öppet; 3 cubital-fält. Kroppen temligen stor eller medelmåttig, svart, ben ocb band på abdomen stundom röda ; flyga snabbt, sitta med vibrerande vin- gar; vistas på sandmarker och gräfva sig bål för de infångade in- secter. som tjena till föda för larverna. 22 Skandinaviska arter. A) Abdomen svart med röda band eller bälten. 1. F. fiiscus: Svart, slät; bufvud ocb anus båriga; vingar vatten- klara med brun spets; abdomens 3 första segmenter röda. L. 6 — 10 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 2. P. viatictis: Svart, bufvud och thorax håriga; vingar något sotiga, i spetsen mörkare, 3:e cubital-fältet nästan 3-kantigt; abdomens 3 första segmenter röda, med svart bakkant. L. 6 — 10 lin. Allmän. 3. P. exaUahis: Svart, fint puncterad, abdomens bas röd; vingar vattenklara, med en hvit punct inom den bruna spetsen, 3:e cubital-fältet fyrkantigt. L. 4 — 5 lin. Allmän. B) Abdomen svart. 4. P. niger: Svart, framlifvet finliårigt; abdomens segment-kanter sidengråa ; vingar vattenklara, i spetsen bruna, 3:e cubital- fältet trekantigt. L. 3 — 4 lin. Temligen allmän. 334. «euiis CEROPALES. Antenner temligen grofva, ej borstlika, fastade midt på ansigtet. Abdomen något hoptryckt, kortskaftad. Framvingar- nes radial-fält slutet. Kroppen brokig. 1 Skandinavisk art. 1. C. mandatKS: Svart, utan behåring, benen röda; ögats inre or- bita, bakkanten af halskragen, scutellen, 2 puncter vid basen, ett band på midteu och de sista segmenterna af abdomen hvit- gula. L. 4 — 6 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige på sandfälten. 0:e Gruppen CHRYSID^. Guld-steklar. Antenner 13-ledade hos båda könen, brutna, fastade straxt ofvanför munnen. Abdomen nästan sessil, på undre 296 sidan urhålkad eller föga kullrig, sammansatt af blott 3— 4 (2) eller 4 — 5 (i) tydliga segmenter, de sista äro nemligen såsom en kikare inskjutna i de öfriga och slutar med en liten gadd. Kroppen metallisk, medelstor, hård, glänsande ; de kunna rulla sig tillhopa och lägga sina ägg i bon hos Mur-bin eller andra Hy- menoptera, på hvilkas larver deras ungar lefva parasitiskt. 335. Cieuiis CLEPTES. Prothorax framåt afsmalnande. Abdomen äggformig, lätt kullrig på båda sidor, hos 9 sammansatt af 4, hos S af 5 segmenter. 2 Skandinaviska arter. 1. C. semiauratus: Hufvud, thorax och lår gröna; tibier, tarser och abdomen röda, dennes spets blåsvart ; prothorax hos 9 röd. L. 3 — 4 bn. Ej sällsynt. 336. Genus CHRYSIS. Prothorax transversel, ej afsmalnande framtill. Abdomen ofvan kullrig, 2:a segmentet störst, på undre sidan urhålkad, hvalflik; hos 9 sammansatt af 3, hos d af 4 segmenter. Kroppen metallisk, guldgul, blå eller grön, medelstor, aflång, puncterad och finhårig. 21 Skandinaviska arter. Ä) Kroppen temligen groft puncterad. Abdomens sista segment i spetsen oftast tandadt eller uaggadt. a) Abdomen guldglänsande. 1. C. fulgida: Glänsande, cyanblå, antenner och tarser svarta, skaf- tet jemte buksidan gröna; abdomen guldglänsande, l:a seg- mentet cyanblått, sista 4-tandadt. L. 4 — 5 lin. Temligen allmän. 2. C. ignita: Glänsande cyanblå, antenn-sträng och tarser svarta, undre sidan grön ; abdomens öfre sida guldglänsande, sista segmentet 4-tandadt. L. 4 — 5 lin. Allmän öfver hela Skan- dinavien. aa) Abdomen cyanblå. 3. C. cyanea: Ofvan cyanblå, undre sidan och ansigtet gröna, an- tenn-sträng och tarser svarta, abdomens sista segment otydligt 3-tandadt. L. 3 — 4 lin. Ej allmän. B) Kroppen fint puncterad ; abdomens sista segment helbräddadt. (Hedychrum). 4. C. lucidtda: Cyanblå, antenn-sträng svart, tarser brunröda, tho- rax framtill och abdomen guldglänsande. L. 3 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 297 5. C. integra: Hufvud ocli thorax cyaublåa- eller grönaktiga, ab- domen guldgrön. L. 2 lin. Tomligeu allmän i medlersta och södra Sverige. 7:e Ciriippeii VES1MDJ2. Vespo)'. Getingar. Antenner vanligen knäböjda, tjockare emot spetsen, hos ¥ 12 , hos 3 13-ledade. Ögon urringade. Prothorax flikigt utdragen på sidorna ända till vingroten. Framvingar vec kade långs midten, med ?> slutna cubital-fält, af hvilka det 2:a upptager de båda tillbakagående nerverna. Abdomen oftast med gula band eller fläckar. Kroppen stor eller medelmåttig, glest mjukhåi-ig eller nästan slät. De lefva mestadels sällskapligt tillhopa, och colonien utgöres oftast af hannar, honor och arbetare. Honorna och arbetarne sön- dergnaga med sina mandibler ved och bark, som de med sin klib- biga spott förarbeta till en gråpapperslik massa, och använda till material för sina nästen, hvilka både i form och storlek äi'o olika efter arten, men alla försedda med öppning på undre sidan, för att hindra regns inslående. Honan är den enda som öf ver vintrar, byg- ger vårtiden några celler, och lägger i hvardera ett 'ågg ; ur dessa ägg utvecklas arbetare, som fortsätj;a byggnaden, försorga larverna med föda o. s. v., under det honan sörjer för coloniens förökande; först mot hösten utvecklas äfven hannar till honornas befruktande, hvarföre man om våren endast träffar honor, längre fram äfven ar- betare och på hösten slutligen hannar. De lefva af insect-rof, kött, frukter, och uppsuga äfven med begärlighet sötaktiga vätskor. 337. fteuiis VESPA. Geting. Antenner fastade midt på ansigtet, spetsen ej klolikt in- böjd, skaftet långsträckt, cylindriskt. Munsköldens framkant, tvärhuggen eller bredt urbugtad. Metathorax baktill och ab- domens bas suedt afhuggna, dennes skaft ytterst kort. Kroppen stor. cylindrisk, puncterad och mjukhårig, svart med gula fläckar och band. 10 Skandinaviska arter. 1. V. crahro: Svart, antenner, scutell och hufvudet. thorax framtill och i midten samt abdomens bas brunröd, de sista segmenterna gula med svai't framkant och med 2 — 3 svarta puncter. L. 1^/4 — 1^/2 tum. (fig. 125). "Bålgetingen" är ej sällsynt i medlersta och södra Sverige ; nästar gerna i gamla Ek-stam- mar och skadar Ask, hvars l)ark den afgnagar ; dödar Bien för att åtkomma och utsuga deras honung. 2. V. vuJgaris: Svart, hufvud, thorax och scutell gulfläckiga; ab- 298 Fig. 125. ('/,) Bålgeting (Vespa crabro). domen gul, segmenter- nas framkant ojemnt svart, de gula ban- den på h varje sida med svarta puncter. L. 1 tum. "Allmänna getingen" är allmän öf- ver hela Skandinavien ; bygger sitt pappers- gråa näste, som till storlek ocli form lik- nar ett kålhufvud, i och på träd, under takspärrai' eller i jor- den, ses ofta på slag- tadt kött, söta frukter och dödar äfven Bien för att åtkomma deras honung. 338. tieuiis ODINERIS. Munskölden framtill utdragen, i spetsen utskuren. An tenner hos 9 i spetsen bakformigt inböjda. Abdomens första segment kullrigt, eller nästan kloeklikt, 2:a störst. Kroppen knappt hårig. Arbetare saknas. 21 Skandinaviska arter. A) Metathorax baktill afstött. Abdomen kortskaftad, l:a seg- mentet kullrigt, smalare än 2:a. 1. O. Pariehini : Svart, en prick emellan antennerna, framkanten af thorax, 2 puncter på scutellen och 5 band på abdomen jemte tibier och tai'ser gula. L. 7 — 8 lin. Allmän på lerväggar. 2. O. 4-fasdatus: Svart, munskölden och antenn-skaftets undre sida, en fläck emellan antennerna, framkanten af thorax, 4 band på abdomen jemte knän, tibier och tarser gula. L. 6 — 7 lin. Allmän. 3. O. hifasckthis: Temligen smal, svart, 2 baud på abdomen jemte basen af tibier och tarser gula. L. 5 — 6 lin. Ej sällsynt. B) Metathorax kullrig, med ränna i midten. Abdomens skaft^ päron-formigt. (EniHcncs). 5. O. coarctatus : Svart, en punct emellan antennerna, framkanten af thorax, tibier och tarser jemte abdomens segment-kanter gula, det 2;a med 2 fläckar af samma färg. L. 6 — 7 lin. Temligen sällsynt, men utbredd öfver hela Skandinavien. Familjen APIARIiK. Bi. Tarsernas l:a led på bakbenen bred och hoptryckt, åt- 299 minstone alltid på insidan besatt med täta hår, för uppsam- lande af blommornas pollen (fig. 12B). Antenner brutna, hos ? och arbetaren 12-, lios 6 l^Medade. Larverna lefva af en, af honung och pollen-mjöl sannnanknådad, deg, uti af modren förfärdigade särdeles konstrika bon eller nästen, hvari hvarje larv matas i sin egen cell ; Ukväl fodra parasit-bien ej sina larver, utan lägga äggen i andra Ajiiariers nästen, hvarest deras ut- kläckta larver lefva af det förråd af födoämnen som der blifvit in- samladt. Bien förtiira äfven nectar och pollen från blommorna och bex'eda vax för cellerna. Nectarn upphemtas medelst tungan, som vanligen är pensel-formig och föres ned i honungs-magen, hvainfrån den sedan uppkastas och hopas i cellerna. Ofversigt af Grupper och Slägteii. AiidreilldjP : Tungan kortare än dess slida, knappt län- gre än labial-palperna. A) Baktibier på yttre sidan tätt håriga. a) Vingar med 3 cubital-fält. Alldreiia: Abdomen vid basen afsmalnande. Ansigtet långhårigt. llyleeiis: Ansigtet korthårigt. Abdomens 5:e dorsal-segment med en bar strimma långs midten. Colletcs: Abdomen vid basen afstött. Tungan framtill bred och delad. ao) Vingar med 2 cubital-falt. Paiiurgus: Kroppen svart. Dasypoda: Abdomen med ljusa band. B) Baktibier mer eller mindre bara. Parasit-bin. PrOSOpis: Vingar med 2 cubital-fält. Dichroa: Vingar med 3 cubital-fält. Apida': Tungan lika lång eller längre än slidan, tråd- formig, oftast hårig (fig. 127). C) Baktibier hoptryckta, hos honan och arbetarne med en korg (fig. 12fi). ApiiS: Baktibier utan sporrar. Kroppen mjukhårig. Boinbllli: Baktibier med sporrar i spetsen. Kroppen med grof ragg. D) Baktibier ej platt-tryckta. b) Baktibier och buksidan glest håriga. Vingar oftast med 3 cubital-fält. Parasit-bi. Psithyrus: Kroppen grofhåiig, Abdomens spets med gula eller hvita hår. 300 IVoinada: Kroj)pen nästan utan behåring. Abdomen med röda eller gula baud eller fläckar. Coelioxys: Vingar med 2 cubital-fält. Scutellen med 2 taggar i spetsen. hb) Baktibier eller abdomens buksida med längre hår, bildande en apparat för uppsamlande af pollen. c) Tibierna och l:a tarsleden på bakbenen tätt håriga. Kroppen undersätsig, hårig. Alltliophora : Vingar med 3 cubital-fält. Eucera: Vingar med 2 cubital-fält. cc) Buksidan tätt hårig. Vingar med 2 cubital-fält. Alltllidiuiii: Abdomen bred, gulfläckig, hos (5" med tandad spets. lleg"acllile: Abdomen bred, ej brokig. Clieloiitoilia : Abdomen smal, nästan cylindrisk. l:a Gruppen A^DREMDi%. Gräf-bi. Tuiig-ans medlersta del nästan hjertlik eller lancett-lik, kortare än dess slida, knappt längre än labial-palperna, of- tast under hvilan tillbakaslagen. Lefva ensamma, hafva inga arbetare; gräfva sig på vägar, gång- stigar och lermarker temligen djupa gångar, i hvilka de nedlägga ett ägg jemte pollen, som oftast uppsamlas med bakbenen, hvarefter öppningen tillsmetas. 339. Geuiis ANDRENA. Tungan lancett-lik, tillbakaslagen. Antenner nästan tråd- formiga, ej längre än thorax. Abdomen äggrund eller oval, föga kullrig, i spetsen jemte baktibierna raggliåriga. Vingar med 3 cubital-fält, det 3:e vanligen större än 2:a. Kroppen temligen stor eller medelmåttig, aflång, luden eller raggig; färgen svart med bruna eller gula hår, utan teckning. Han- nen har vanligen ansigtet ludet och hvitgult; honan är gröfre, med svart ansigte och baktibierna raggliåriga. 26 Skandinaviska arter. 1. A. cineraria: Svart, fint hvithårig; thorax ragghårig med svart band; abdomen svartblå. L. 6 — 7 lin. Ej allmän i medlersta och södra Sverige. 2. A. hcemorrlwidalis: Svart, auus hos honan gulfransad. L. 5 — 6 lin. Ej sällsynt på sandkullar i hela Skandinavien. 340. Geuiis HYL/EIS. Antenner nästan trådlika, korta, tjockare i spetsen, nä- stan brutna. Ansigtet korthårigt. Abdomen med en bar 301 strimma i midten på sista segmentet. Vingar med :5 cubi- tal fält. Kroppen temligeu liten, långsträckt, nästan cylindrisk ; färgen svart eller bronsgrön, sällan röd. 16 Skandinaviska arter. 1. H. mor lo: Svart, fint gråhårig, abdomen nästan utan behåring. segmenternas spets smalt hvitkantade. L. 2 — 3 lin. Ej sällsynt. 2. H. 4-cincfus: Svart, fint gråhårig, tibier, tarser och antennernas undre sida rödgul ; abdomen svart med hvit bakkant på seg- menterna. L. 5 — 7 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 3. H. flavqKS: Glänsande, svart med dragning i bronsgrönt ; benen rödgula. L. 3 lin. Ej allmän i medlersta och södra Sverige. 4. H. fulvo-cinctus: Svart, abdomens segment-kanter blodröda. L, 4 — 5 lin. Ej sällsynt. 341 Cleiiiis COllETES.. Abdomen vid basen afstött. Tungan framtill bred och delad, under livilan tillbakaböjd. Vingar med 3 cubital-fält. 2 Skandinaviska arter. 1. C. foclicns: Svart, hufvud, bröst och ben tätt brunhåriga; abdo- mens bas och segmenternas bakkant hvithåriga. L. 4 — 5 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Svei'ige ; bj^gger sina bon i sandbackar och förfärdigar tunna, fingei'boi'gs-lika, sidenartade celler, sammanbundna till ett långt rör. 342. tleuiis PANURGIS. Tungan under hvilan tillbakaslagen. Antenner korta, nästan klubblika. Vingar med 2 cubital-fält, radial-fältet i spetsen afstött med ett litet bihang. Kroppen svart, glän- sande. 2 Skandinaviska arter. 1. P. lohatus: Glänsande svart, nästan utan behåring, tarserna och baktibier med grågula hår, de sista antenn-lederna bruna. L. 3 — 4 lin. Temligeu allmän i medlersta och södra Sverige ; bygger sina rörformiga bon i jorden. 343. Geuiis DiSYPODA. Antenner temligen korta, hos 9 något tjockare emot spet sen fastade midt på ansigtet. Mandibler framför spetsen på insidan beväpnade med en tand. Vingar med 2 cubital-fält. Abdomen med gula band. Första tarsleden på bakbenen lika lång som tibierna hvilka hos honan äro mycket långraggiga. Abdomen äggrund eller oval, föga kullrig. 3 Skandinaviska arter. 1. D. hirtipes: Svart, med ljusgråa hår; abdomen med 4 hvitaktiga 302 hårbaud på segmenternas bakkant. L. 6 — 7 lin. Ej allmän i niedlersta och södra Sverige. 344. fieims PROSOPIS. Antenner korta, något tjockare emot spetsen, fastade midt på ansig-tet. Munskölden fyrkantig, ej borsthårig. Man- dibler i spetsen breda, obeväpnade. Vingar med 2 cubital- fält, radial-fältet med ett litet bihang i spetsen. Abdomen slät. Baktibier ej långhåriga. Kroppen temligen liten, svart med gul teckning ; vid beröring rulla de sig ihop som ett nystan och sprida en angenäm citron-lukt. 3 Skandinaviska arter, som lefva parasitiskt. 1. P. annulatus: Glänsande svart, basen af tibierna gulaktig; (^an- tenner långa, skaftet på undre sidan, ansigte och munsköld samt baktarsernas l:a led gul. L. 3 — 4 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 345. Genus DICHROA. Antenner något tjockare i spetsen, hos S nästan tråd- forraiga, långa. Munskölden hos S hvitluden. Vingar med 3 cubital-fält. Abdomen vid basen afstött, äggrund eller oval, Baktibier utan hårl)orste. Kroppen temligen liten, nästan utan behåring, glänsande, ab- domen oftast med rödt band. 3 Skandinaviska arter. 1. D. gibba: Svart, starkt puncterad, abdomen blodröd, l:a segmen- tet hos (J och sista hos båda könen svarta. L. 3 — 4 lin. Allmän i medlersta och södra Sverig-e. 2:a Gruppen APID^. Tungan lika lång eller längre än slidan, trådformig, of- tast hårig (fig. 126), under hvilan nedåtriktad. mi c d i V \ g h Fig. 126. Öfre sidan af Honungs- biets hufvud, förstoradt. a de 2 sammansatta, el- i ler facetterade ögonen. / b 3 punctögon (ocelli). ' c brutna antenner ^ d munskölden (clypeus). e den transversella öfver- läppen. f de på undre sidan sked- ^~-^^^o^ rT-4-^ 1 1 formigt iirhålkade man- HJ) Th \ diblerna. 1 1 •Uj \ 1 g maxiller. f g h h 4-ledade labial-palper. i den håriga tungan. 303 346. Genus APIS. Bi. Tungan långsträckt. Ögon ludna; ocellerna stående i trekant på pannan. Antenner nästan trådformiga, brutna, kortare än thorax. Vingar med 3 cubital-talt, 2:a och 3:e hvardera upptagande en tillbakagående nerv, radial-fältet långsträckt, föga afliigsnadt från vingsi)etsen. Abdomen nä- stan äggrund. Baktibier utan sporrar, hoptryckta, hos honan och arbetarne med en hårkorg (fig. 127) ; baktarsernas första led hos arbetarne hoptryckt, nästan fyrkantig, på insidan tät besatt med styfva, i tvärstrimmor ordnade, borst. 1 w Fig. 127. 1^ ^^ i^^\ Biets bakben. Wi |V "lår-ringen (trochanter). w "■■\, '■ låret. de 4 sistii tarslederna. \ skenben med "bårkorgen"' eller skeden, en med styfva hår in- fattad fördjupning för uppsamlande af pollen. | venstra eller l:a tarsleden, längre och bredare än de öfriga fyra, platt-tryckt och försedd med styfva borst, dcrföre äfven kallad "fotborste." Bien äro märkvärdiga för sin arbetsamhet, snygghet och ord- ning, högt utbildad konstdrift i cellernas byggnad, såväl som äfven genom det stränga monarchiska system, som råder i deras colonier. Det tama biet öfverflyttades 1675 från Europa till Amerika, hvarest det förvildades, var ännu 1779 obekant i vestra Misisippi, men re- dan 1811 hade det framryckt 600 En- gelska mil i stora svärmar från högra stranden af Misisippi långs Missuri (ut- bredde sig öfverhufvud hvarje år 40 mil, och kallades 'Engelsmännens flugor" af Indianerna, för livilka de voro förhat- liga, såsom förebådande de hvitas snara bosättning). En bisvärm eller stock uti en kupa, består (fig. 128) af 1) 600-- 800 hannar, äfven kallade "Drönare" eller "Vattenbi," som äro något större och klumpigare ; 2) arbetsbin eller förkrympta honor, till ett antal af 10,000—30,000 ; dessa haf- va ögon åtskilda på pannan, bakbenen försedda med en korg, eller apparat för Fig. 128. [ Honungs-biet (Apis mellifica). I a Honan; b hufvudet af hannen. 804 insamlande af pollen och en öronformig förlängning på vresten, med hvilken de afskrapa vax-skifvorna emellan bukringarne ; 3) en enda hona, äfven kallad "Vise" eller "Drottning," som är stöi-re och har längre abdomen än de andra individerna. Endast honan och arbe- tarne hafva gadd, som vanligen vid stynget lösryckes och stannar qvar i såret; parningen inträffar blott en gång, men är tillräcklig för honans befruktning, som under 20 — 24 månader lägger 40,000 — 50,000 ägg. Ai-bets-bien lemna pupphölsan på 20 dagen efter äggets nedläggan^. Man skiljer emellan (större) "vaxbi" och egent- liga arbetare ; de förra kunna ej bygga några celler utan endast lägga grunden, uti 8 behållare eller reservoirer på abdomen afsön- dra de vaxet, som åtskiljes i form af skifvor eller blad emellan buk- ringarne och ej är någon vegetabilisk substans, secernerad ur pollen i biets kropp, såsom, man förr trodde, utan, enligt Milne-Edvards noggranna undersökningar, såsom animalisk secretion bildas ur fett- , kroppen (coi-pus adiposum) i särskilta organer, h vårföre äfven inne- sperrade bi, fodrade med honung, kunna förfärdiga vax. Detta af- strykes med bakfötterna från reservoirerna, tuggas och uppblandas med ett klibbigt ämne och utdrages till långa band; på denna grundval anlägga de byggande bien cellerna. Välfödda bi kunna på ett dygn uppbygga en skifva af V2 '^lu^ längd och 6 tums bredd, innehållande omkring 4000 celler. Hvarje skifva eller "kaka" är sammansatt af många celler ; står lodrät i kupan och fastlimmas medelst ett kitt, det såkallade stoppvaxet (propylis), som uppsamlas på klibbiga knoppar af flera slags träd, t. ex. Poppel. Några af vaxcellerna fyllas med honung, som bien uppsuga från blommorna och genom uppkastning lemna ifrån sig; uti andra lägger drottnin- gen ägg, ur hvilka såväl arbetare, som hannar och honor utvecklas, hvarefter den vanligen dör. Äro flera drottningar på en gång till- hopa och förmånga innevånare uti en kupa, så draga några ut, an- förda af en drottning, för ;itt anlägga nya colonier ("svärma") och detta inträffar 3 — 4 gånger under en sommar. Drönarne behöfva 24 dagar för att utvecklas, framkomma först om våren, sakna gadd, flyga sällan och endast under varm och lugn väderlek, göra inga insamlingar, förrätta inga arbeten, och dödas eller utkastas af ar- betarne från stocken emot efterhösten, för att minska antalet af onyttiga consumenter ("drönare-slagtning"). Man känner numera med visshet, till följe af sednare iakttagelser af Dzierzon o. a., att arbetsbien äfvensom drottningen, utan förutgången befruktning, kunna lägga ägg, utur hvilka likväl endast drönare utvecklas. Bien kunna meddela sig med hvarandra medelst antennerna : en drottning, beröfvad dessa känsel-organer, förlorar allt anseende, drager sig tillbaka och dör; äfven vid arbeten i mörkt rum kunna bien endast orientera sig med antennerna. Bi, Silkesmaskar och Cocheniller äro de enda insecter, som af menniskor uppfödas som husdjur. Bi-afveln, som lemnar honung och vax, utgör en vigtig gren af landt-hushållningen, och bedrefs '305 redan i äldsta tider af Egyptier, Romare och Greker. Skogs-bi- afveln finnes numera endast i Ryssland och Polen ; trädgårds-biaflen bedrifves deremot i större delen af Europa af Bi-män, som på hösten sedan insamlingen upphört "skatta"' kuporna, eller borttaga den öf- verflödiga honungen. Den enda Europeiska art i Slägtet är : 1. A. mclliftca: Brunsvart, med mer eller mindre dragning i lirunt genom längre eller kortare, bruna, gråa eller rödbruna hår. L. 1 tum. (fig. 128). 347. Genus BOJIBIS. Humla. Ögon aflåiig«i, nakna; oceller i båglinja. Munskölden ojemn. Antenner trådformiga eller något tjockare i spetsen. Vingar med 3 cubital-fält, radial-taltet ej långt aflägsnadt ifrån vingspetsen. Abdomen kort, äggrund. Bakbenens ti- bier med apical-sporrar; lionan med korg, borste och vrest- tagg. Kroppen stor, klumpig, grofraggig ; färgen svart med röda, gula eller hvita hårbaud ; flygten snabb, surrande. De bygga sina nästen i jorden, bekläda dem med mossa, insamla föga, men ätbar honung. 25 Skandinaviska arter. 1. B. lapiäarhis: Svart, ragghårig, abdomeus 3 sista segmenter röda; vingar nästan vattenldara. L. 1 tum. 'Stenhumlan" bygger all- mänt i steugärdsgårdar och stenhögar. 2. B. terr estris: Svart, thorax framtill och abdomen med ett gult bälte ; abdomens spets hvit, vingar något rökskuggade. L. ^/j — 1 tum. "Jordhumlan" är allmän öfver hela Skandinavien, 3. B. horforuni: Svart, abdomeus spets hvit; ett bälte vid abdomens bas samt fram- och bakdelen på thorax gula. L. ^/^ — 1 tum. "Trädgårds-humlan" är ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 4. B. mtiscoriim: Svart, thorax och abdomens bas rödgula; abdomen till största delen ljusgul. L. '^j^ — 1 tum. "Moss-humlan" är mindre allmän i medlei"sta och södra Sverige. 348. Geuus PSITHYRIS. Parasit-humla. Ögon aflånga; oceller i båglinja. Antenner nästan tråd- lika. Vingar med 3 cubital-fält, radial-fältet ligger ganska nära vingspetsen. Abdomen kort. Baktibier utan korg och utan vrest-hake. Stora, grofraggiga Bi, liknande Humlor, i hvilkas bon de lefva parasitiskt, samla ingen honung, utan förtära det förråd som Hum- lorna insamlat för sina egna larver. 20 306 1. P. rtippsfris: Svart, abdomens spets i-(')d ; vingar sotbruna. L. ^/i — 1 V4 tum. Temligen allmän i hela Sverige. 849. Geuus NOMADA. Antenner nästan trådlika. Thorax glest finhårig. Scu- tellen oftast med 2 knölar. Vingar med 3 cubital-fält. Ab- domen med röda eller blekgula band och fläckar. Benen nästan utan behåriug; baktibierna fintaggiga. Medelstora Bi, med puncterad thorax och röda eller bruna teck- ningar; vistas alla på sandmarker, der de gräfva sig gångar __ och an- lägga sina bon, kunna ej samla pollen utan endast nectar från l)lom- morna. 14 Skandinaviska arter. 1. N. ruficornis: Svart, mun, antenn-sträng, vingfjäll, en tuberkel framför vingarne, scutellen och benen roströda, dessas bas svart ; abdomen utan behåring, röd, basen och segment-kan- terna svarta, med 4 gula band, af h vilka de 2 första äro bredt afbrutna. L. 6 — 8 lin. Ej sällsynt. 2. N. SoUdaghiis: Svart, benen roströda, scutellen med 2 puncter, abdomen med gula fläckar och band ; antenner svarta, hos J på undre sidan roströda. L. 6 — 7 lin. Ej sällsynt. 350. ftenus CÖEIIOXYS. Mandibler smala, skarpspetsade. Ögon ludna. Scutellen beväpnad med en tagg pä hvarje sida. Vingar med 2 cu- bital-fält. Abdomen kegel-formig. Kroppen medelstor, svart, puncterad, utan märkbar behåring; abdomen med hvithåriga segment-kanter. 2 Skandinaviska arter. 1. C. conica: Svart, hufvud och thorax glest hvithåriga; abdomen med 4 hvita hårbaud och vid basen på hvarje sida med en hvit, trekantig fläck ; cT har sista segmentet' 6-tandadt. L. 5 — 7 lin. Ej sällsynt. 351. (Jeuus ANTIIOPIIORA. Antennner temligen korta. Ögon nakna. Abdomen ägg- rund. Vingar med 3 cubital-fält. Benen långhåriga på bak- benens tibier och metatarsus. Kroppen undersätsig, temligen stor, äggrund, ragghårig, svart. De bygga oftast sina nästen på lerväggar, och fästa ett litet rör eller en tuta framför öppningen, som de tilltäppa med sandkorn, sedaii de dit inlagt sina ägg ; träffas oftast på aromatiska växter, t. ex. Lavandula, Hyssopus, Sal via o. a. 6 Skandinaviska arter. 1. A. parktina: Svart med gulgråa hår, öfverläppen h vitgul hos 9 ? (c5) svarthårig, alxlomens spets med rödgula hår. L. 6 — 8 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 307 352. Ceims EUCERA. Mandiblev i spetsen tvärhuggna. Antenner lios 6 af kroppens längd. Oeeller nästan stående i rak linja på pan- nan. Abdomen Jiggrund, vid basen liårig, gulfläekig. Vingar med 2 cubital-ialt. Bakbenens tibier och l:a tarsled lång- håriga. 2 Skandinaviska arter. 1. E. Jonfiicornis: Svart, thorax och abdomens 2 första segnienter med grågula hår; (J) med gul öfverläpp och långa antenner. L. 7 — S lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 353. Cenus ANTHIDIIH. Antenner kortare än thorax, trådformiga. Mandibler med tiertandad spets. Vingar med 2 cubital-fält. Abdomen på öfre sidan kullrig, bred, gulfläekig, hos d i spetsen tandad, hos v på undre sidan tätt hårig, för uppsamlande af pollen. 2 Skandinaviska arter. 1. A. manicahon: Svart, gråluden, mun, sido-fläckar på abdomen och främre tibiernas spets gula. L. 7 — 8 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 354. Clenus MEGACHILE. Mandibler i spetsen snedhuggna, tandade. Vingar med 2 eubital-fält. Abdomen bred, ej brokig, hos 9 på undre si- dan tätt luden, hos 6 med inböjd spets. Oftast medelstora Bi, af svart färg, sällan metall-glänsande ; flyg- ten snabb ; bygga sina fingerborg-lika celler i trädstammar, plank och lerväggar. 18 Skandinaviska arter. A) Abdomen hos 9 platt. Bygga sina celler af afskurna blad, i synnerhet af Törnrosor. 1. M. lagoxioda: Svart, gråluden, abdomens segmenter gråkantade; hannens framtarser dilaterade, lergula, baktibierna tjocka. L. 7 — 9 lin. Temligen sällsynt öfver hela Skandinavien. 2. M. ceniKncidaris: Svart, gråluden, abdomens segmenter med hvita, i midten afbrutna kanter ; hannen med hvitludet ansigte. L. 6 — 8 lin. Temligen allmän. B) Abdomen på båda sidor kullrig, hos honan ej uppåtböjd. (Osmia). 3. M. hicornis: Svart, rödluden, abdomen bronsgrön ; hannen med hvitludet ansigte, honan större med svarthårigt hufvud, som på hvarje sida är beväpnadt med 2 horn-utsprång. L. 4 — 6 lin. Temligen allmän, bygger i hål på träväggar och tornade stubbar. 20* 308 355. Cleiius CHElOSTOllt. Antenner fastade midt på ansigtet, trådformiga, något incrasserade emot spetsen. Vingar med 2 cubital-fält. Ab domen långsmal, cylindrisk, på undre sidan tätt hårig. Kroppen medelstor, smal, svart, puncterad och finhårig; bygga sina bon i trädstubbar, trädväggar och plank. 5 Skandinaviska arter. 1. C. truncoruni: Svart, abdomens segmenter med hvit-cilierade kan- ter; mandibler medelmåttiga. L. 4 — 5 lin. Temligen allmän. 2. C. maxillosa: Mera långsträckt, svart, gråbårig, abdomens seg- ment-kanter bvit-cilierade. L. 5 — 7 lin. Ej sällsynt. 7:e Oidiiiiigeii: DIPTERA. Tvåvingar. V ingår 2, hinnaktiga, ådrig-a; svingkolfvar 2. sugande. Förvandlingen fullständig. Mundelar Fig. 129. Mundelar af .Stick -myggan (Culex pipiens). ed e A Hanne, på det nästan klotrunda hufvudet, med inga ocellcr, men 2 nästan månformiga ögon, finnas : a Antenner, 14-ledade (de 2 sista lederna längst), trådformiga, och prydda med fjäderbuskar af långa utstående hår, fastade framör ögonen på en vårtlik upphöjning, b Palper, 5-ledade, längre än sugröret c. B Hona: b Palper, 5-ledade, mycket kortare än sugröret, c Slidan, köttig, representerande underläppen (der- före äfven kallad labium), framtill med 2 rör- liga, köttiga sugläppar. Ofverläppen (labrum) hornartad, liggande på öfre sidan, och urhälkad i midten för upptagande af det medlersta stick-borstet eller tungan (glossarium), som bildar sjelfva stick-organet och nedskjutes i underläppens öfre ränna, omfattad af de köttiga sug- lapparne. 4 långa stiletter eller stickborst vid basen af underläppen, representerande de om- bildade mandiblerna och maxillerna. Fig. 130. Hona af Slam-flugan (Syrplms tenax). D Honan i naturlig storlek, skild från hannen genom ögonen, som ej stöta tillhopa på pannan, hvarpå de 3 punct- ögonen eller ocellerna äro belägna. A Antenner, 3-ledade, slutleden stor, lensformig, vid basen försedd med ett naket ryggborst. B HulVudet med långsträckt ansigte, på hvilket man nedtill ser en liten tu- berkel eller utsprång. C Sugrör med köttig, långt utdragen underläpp, som på öfre sidan är ur- halkad, på undre kuUrig, hornartad, slutande med 2 håriga sugläppar. b Ofverläpp eller det öfversta sugrörets borst, tillslutande munhålan ofvanifrän och utskuret i spetsen. c Tungan eller det medlersta borstet, hornartad, spetsig, belägen emellan öfver- och under-läpp. d Palper finhåriga. e Maxiller eller undre käkar, sylformiga borst, som saknas hos många tlugor. 310 Fig. 131. Förstorade antenner af a Psjxhoda. h Bibio. c Asilus. Hufvudet är merendels rundadt ocb temligen stort. Facett- ögonen stora, ofta med hår emellan fagetterna, hos S stundom hop- stötande på pannan, hos $ oftast åtskilda (fig. 130 D) ; punctögon eller oceller finnas hos de flesta Diptera, äro till antalet 3, och ligga på pannan emellan de sammansatta ögonen (fig. 130 D). Ansigtets nedre del (epistoma fig. 130 B), belägen emellan antennerna och munnen, är antingen naken eller belagd med i en halfcirkel stående styfva borst (mustacher mystax fig. 139). Antennerna (fig. 131) äx"o antingen mycket länga och mång- ledade (fig. 129 A ef) eller korta och oftast 3-ledade, den sista leden nästan alltid försedd med ett borst eller stift, som står antingen pä ryggen (seta dor- salis fig. 130 A) eller är fästad vid spetsen (seta apicalis fig. 131 c). Mun- nen är ombildad till ett oftast retractilt sugrör eller snut (proboscis), till större delen köttig och knäböjd, hvarmed flu- gorna uppsuga och inpumpa växt- och djursafter; mera sällan är den danad till en stick-apparat (haustellum). Den är sammansatt af ett fodral eller slida, bildad af underläppen och inneslutande lancett-lika stick-borst, som till antalet äro 2 — 4 eller stundom flera, och representera de på detta sätt ombildade käkarne, öfverläppen och tungan; med dessa stick-borst göres sjelfva såret, som sedan hastigt utvidgas. Vid basen af sugröret äro de 1—5- ledade palperna fastade. Thorax är sammansatt af 3 med hvarandra orörligt hopvuxna ringar, af hvilka den medlersta (mesothorax) är störst och uppbär de båda flygvingarne ; den första eller prothorax är oftast sammansmält med den medlersta, hos några myggor tyd- ligare på öfre sidan; den sista eller metathorax är mycket liten, reducerad till en smal skena, som uppbär svingkolfvarne, eller det förkrympta 2:a paret vingar (halteres), som i spetsen äro kolf- eller klubblikt uppblåsta och under flygten svänga mycket fort omkring (fig. 136), oitast dolda under vingarnes fjäll (squama), som ligger vid vingens nedre och inre hörn. Underlifvet eller bakkroppen (abdomeu) är sammansatt af 4 — 9 ringar, af hvilka den sista bukskenan hos hannen ofta är beväpnad med egna tång- eller hakformiga organer. Benens tarser hafva 5 le- der, den sista eller kloleden beväpnad med 2 klor och oftast emellan dem dessutom försedd med 2—3 fotputor (fig. 132). Nerverna eller ådrorna uti flygvingarne och de af dem inneslutna fält eller celler, äro för systematiken af särdeles vigt såsom betydligt underlättande vid familjers och slägtens bestämmande. Den ifrån ^■■'■. - Fig. 132. Förstorad kloled med fotputor af vanliga fön- sterllugan. 311 vingens (fig. 139) bas långs ölVe kanten gående nerv, kallas rygg- nerv (nervus costalis). som oftast fortlöper till vingens spets; under denna ligger en kort, så kallad secundar-nerv (n.^ secundarius), som här träfifar ryggnerven i dess första Ijei-dedel ; ifrån denna secundar- nerv utlöper en hjelp-uerv (n. auxiliaris) och går upp till vingens midt, utsändande en gren straxt vid dess början, som gaflPelfonnigt delar sig. bildande '2:a och 3:e långsuerven (n. secundus et tertius) ; den 3:e långsnerven förbindes nästan alltid medelst en tvärnerv (n. transversus ordinarius) med den 4:c långsnerven (n. quartus) som alltid utgår från vingens rot och oftast klyfves i 2 grenar, bildande och inneslutande diskfåltet (cellula discoidalis) ; ifrån vingroten un- der 4:e långsnerven utlöper 5:e låugsnerveu och angular-nerven (n. angularis), inneslutande augulår-fältet (cellula vel area augularis), samt slutligen axillar-nerveu, som likväl stundom helt och hållet saknas. De tvåvingade insecterna lägga i allmänhet ägg, några få föda lefvande ungar t. ex. köttflugau, som lägger små larver på kött; endast parasit-flugorna föda puppor. Larverna (fig. 134). äro fot- lösa, sakna äfven oftast hufvud, äro långsträckta, nästan triuda, mycket rörliga så att kroppens främre del är nästan fullkomligt re- tractil. Dessa larver lefva merendels på fuktiga ställen, antingen i stillastående vatten och äro då försedda med gälar, eller uti växt- ämnen, rutten ved, spillning, på cadaver, i ruttna svampar eller äf- ven i fuktig humus-rik jord. Många flug-larver lefva parasitiskt på andra insecter och deras larver, likväl aldiig utanpå kroppen (såsom många parasit-steklar) utan alltid i deras inre delar. Styng-flugorna lefva parasitiskt rifi däggdjur, de äkta parasit-flugorna eller lus- flugorna j;å däggdjur och fogiar. De flesta fluglarver ömsa ej hud vid förpuppniugeu, utan larv-skinnet skrymper tillhopa, hårdnar och antager formen af ett ägg eller en tunna, ur hvilken flugan fram- kryper, afstötande dennas främi-e del ellei- lock. De behöfva blott en kort tid för utvecklingen, husflugan och köttflugan t. ex. endast 3 — 5 veckor, hvarföre äfven de flesta hafv^a flera generationer om året, särdeles som de finna tillräckliga födoämnen under hela som- maren. Det surrande eller svirrande ljud. som flera flugor fram- bringa, åstadkommes antingen genom luftens häftiga utströmmande genom andhålen, eller, såsom några förmena, medelst hela hudske- lettets vibrering, hvilket försättes i dallring genom den starka mu- skel-ansträngningen under flygten. Tvåvingarne hafva ingen gadd i bakkroppens spets, men väl äro flera honor utrustade med stickande, lancett-lika borst i munnen, med hvilka de kunna gifva ganska smärtsamma styng. De äro bland de besvärligaste insecter, i synnerhet i varmare länder, genom sin talrikhet, närgångenhet, starka propagation och nästan osläckliga blodtörst (myggor, knott, bromsar och blindknaggar) ; många för- derfva våra köttsaker, andra förstöra trädgårds-växter, på hvilkas rötter de lägga sina ägg, några åter blifva skadliga (Cecidomyia) 312 genom de galiäple-lika utväxter som de förorsaka på vegetabilier. Emedlertid göra flera hland dem äfven nytta genom utrotande af bladlöss (t. ex. Syrphus), och förstörande af löfmaskar. Måhända finnes, med undantag af Hymenoptera, ingen artrikare insectordning än flugorna, säkert är att de öfverträffa alla andra i individernas mängd. De kända Diptera äro knappt mer än 10,000 species, till vår Fauna höra öfver 3000 arter. Fig. 133. Förstorade antenner af a Tabanus: 3-ledade; 2:a leden knapplik, 3:e vid basen utskuren, 5-ledad. b Bombylius: 3-ledade; l;a leden cylindrisk, 2:a knapplik, 3:e platt hoptryckt. c Hsematoputa: 3-ledade, syllika; 2:a leden knapplik, 3;e 4-ledad. Ofversigt af Familjer. Proboscidea: Sugrör med 2 köttiga sug-läppar och 2 palper. Benen stående tätt tillhopa i bröstets midtel-linja. A) Antenner åtminstone 6-ledade, oftast måugledade och långa, stundom längre än kroppen. Vingar utan fjäll. Palper långa. Abdomeu 1- — 8-ledad. (Nemocera, Myggor). a) Hufvud utan oceller. Benen och de mångledade antennerna långa. h) Hufvudet ej snut-likt utdraget. Antenner 13-mångledade. Culicidee: Vingådror oftast håriga. Antenner hos J med busk- lika hår (fig. 129 a), hos $ kranshåriga. , Crallicol^: Antenner hka hos båda könen, kranshåriga (fig. 131 a). Vingar breda, håriga öfverallt (fig. 136). hh) Hufvudet utdraget till ett näbb eller snyte. Rosträtte: Antenner trådformiga, 6 — 10-ledade. Palper 4-ledade. Benen ganska långa. Vingar långa smala, ej håriga, skaftade. Abdomen 8-ledad. aa) Hufvudet oftast med 2 — 3 oceller på pannan. Antenner lån- ga, borstformiga, eller temligen korta, perlsno-lika. Abdomen 7-ledad. f ung-icolse: Tibier med 2 apical-sporrar. Antenner Ifi-ledade, trådformiga, oftast långa. Ocellerna olikstora. MuSCeefOPineS : Tibier utan apical-sporrar. Antenner 6 Il- ledade, temligen korta. 3 likastora oceller. B) Antenner oftast 3- (sällan 2-) ledade, kortare än hufvudet; slutleden oftast försedd med borst eller grifi'el (fig. 131 c). (Bracliycera, Flugor). c) Sugrör med 4 borst. Vingarnes angular-fält oftast slutet. An- tennernas slutled sällan med ryggborst. 313 d) Antennernas 3:e led i-iugl;t,d, utan stift eller beläget i spetsen. Vingar med fullständigt angular-fält. Tarser med 3 fotputor emellan klorna (fig. 132). XabailidÄ*: Sugrör utstående. Vingar utsperrade. Xylopliaglclf^: Sugrr)r indraget. Vingar ej utsperrade. Abdo- men 7-ledad. Stpatyoiliydéie: Sugrör indraget. Antenner med stift i spetsen på den 3 — 5-ringlade slutleden. Abdomen 5-ledad. dd) Antennernas 3:e led enkel, ej ringlad. e) Antenn-borstet beläget i eller nära spetsen på slutleden, eller saknas stundom. /') Vingar med fullständigt augular-talt. Aliilldce: Pannan och hjessan insänkta. Vingar liggande plattade öfver hvaraudra. Boinbylidee : Pannan och hjessan kuUriga. Vingar utsperrade. Hufvudet rundadt. lieptidSP: Vingar utsperrade. Hufvudet trausverselt. ff) Vingar med ofullständigt, eller vid vingroten indraget, stun- dom intet angular-fält. AcPOCeridlie: Tarser med '.i häftputor emellan klorna. Abdomen 5-ledad. Hybotidce: Tarser med 2 fotputor. Antenner framsträckta. Ab- domen 7-ledad. Haustellum horisontelt. Ellipidie: Haustellum lodrätt eller mböjdt under bröstet. Dolicliopodcie : Abdomen (i-ledad. Kroppen ofta metallgrön. ec) Antenn-borstet beläget på ryggsidan, ytterst sällan i spetsen af slutleden. Vingarnes angular-fält alltid fullständigt och slutet. Syrpllidee: Vingar med en blindnerv långs midten. cc) Sugrör med 2 borst. -Antennernas slutled ej ringlad, enkel, oftast hoptryckt, skiflik eller lensformig, med borst, som säl- lan saknas eller är beläget i spetsen utan oftast på ryggen. Vingar med ofullständigt, eller vid vingroten indraget, sällan fullständigt angular-fält. g) Vingarnes angular-fält nästan alltid fullständigt. !§eeilopillidc)e: Antenner utan borst i spetsen. PlatypezideC: Antenn-borst hårfint i spetsen på 3:e leden. Huf- vudet ej blåslikt. Coiiopidce: Antenn-borst beläget på lyggen eller i spetsen. Huf- vudet blåslikt. PipilllCUlidc)? : Antenn-borstet på ryggen af 3 :e leden. Hufvudet stort. Sugrör indraget. 314 gg) Viugarnes angular-fält saknas eller är kort, indraget vid ving- roteu. Antenn-borst nästan alltid på raggen af slutleden. h) Munnen utan eller med rudimentärt sugrör. Oestridfe: Antenner små, iusänkta i pannan. hh) Munnen med tydligt sugrör. i) Ögon aflånga. Munnen oftast med mustaclier. Vingfjället vid basen af inre vingkanten stort, dubbelt, sällan medelmåttigt, döljande svingkolfvarne. Hseiliatoinyzidee: Vingarnes 4:e långs-nerv mer eller mindre vinkelformigt eller bäglikt uppböjd i, eller framför vingspetsen. Sugrör utan tydliga sugiäppar. Xacllillidee : Vingarnes 4:e långs-nerv mer eller mindre vinkel- formigt eller båglikt uppstigande framför vingspetsen. Tborax med tvärsöm. Antenn-borstet naket eller kort finhårigt. Sugrör med tydliga sugiäppar. Muscidse : Antenn-borstet fjäderlikt hårigt. Vingarnes 4:e långs- nerv båglikt eller vinkelformigt uppstigande framför vingspetsen. AlltllOlliyzidae: Vingarnes 4:e långs-nerv ej båglikt uppböjd, förenande sig med costan under vingspetsen. ii) Ögon runda eller liorisontelt ovala, oftast betydligt åtskilda på pannan hos båda könen. Ansigtet utan hår på kindernas framsida (vibrissse). Vingfjäll litet eller ofullständigt. Tx) Palper dilaterade i spetsen. Hydromyzidee: Antenner nedböjda. Benens höfter långa. IxTi) Palper trådlika, ej märkbart dilaterade i spetsen. 1) Vingar med tydliga tvärnerver. ni) Vingarnes tvärnerver oftast långt skilda från hvarandra. Octltiphilidc)^ : Antenner i spetsen dilaterade eller vinkelformiga. Scatoiliyzidee: Antenner i spetsen tväi-huggna. Mun med mu- stascher. Sciomyzidee: Antenner i spetsen rundade. Mun utan mustaclier. Vingarnes hjelpnerv oftast fortlöpande till midten af costan. Ortalida?: Vingarnes hjelpnerv ligger tätt intill secundar-nerven och förenar sig med costan vid midten af vingen. Abdomen hos $ med äggläggningsrör. Kroppen oftast med svartbruna fläckar eller band. Opomyzidfie: Vingarnes hjelpnerv når ej till midten. Mun utan mustaclier. HetePOmy zideie : Mun med mustaclier. Vingarnes hjelpnerv når till vingens midt. Greoinyzldi)^: Vingarnes hjelpnerv mycket kort, räcker knappt öfver första fjerdedeleii. 315 nn») Vingarnes tväiuerver oftast närmade hvaranclra, eller tillbaka- dragna vid vingroten. Antenn-borstet nästan naket. Oliicilliclde: Mun utan mustaclier. Vingarnes tvärnerver mer eller mindre närmade bvarandra. AgPOlliyzidÄ»: Mun oftast med mustaclier. Vingarnes tväruer- ver närmade bvarandra. Pliytoiliyziclee: Mun oftast med mustacher. Vingarnes tvär- nerver tillbakadragna vid vingroten. //) Vingar utan tvärnerv. Trilieuridéie: Benens böfter stora skiflika. Eproboseidea : Kroppen plattad. Benen liggande på bröstets sidor. Antenner korta, rudimentära. Pupipara: Sugröret saknar palper och läppar, endast bildad af en 2-valvli2; siida. PROBOSCIDEA. l:a Afdeliiin^en NElttOCERA. Myggor. Antenner 6 — 20-ledade, längre än hutVudet, ofta längre än hela kroppen. Palper långa, 4 — 5-ledade. HutVudet tem- ligen litet. Thorax kullrig. Vingar utan fjäll. Abdonien sammansatt af 7 — 8 ringar. Benen oftast- långa. Larven ömsar hud: puppan ej inom cocong. Familjen OlJLICIDJi. Hufviid utan oceller, ej snabelformigt utdraget. Ögon njurlika Antenner 13-mångledade, långa, hos S med tjäder- lika hår, hos 9 kranshåriga. Vingar oftast med håriga ner- ver. Benen långa, liksom kroppen, bräckliga. Abdomen sam- mansatt af 8 segmenter. Ofversigt af Grupper och Slä2:teii. filiicilia: Sugröret framsträckt, längre än antennerna, hornartadt, med 4 stick-borst. Palper 5-ledade. Glllex.: Palper bos $ korta, bos 5 längre än antennerna. Aliopliolc^s: Palper bos båda könen längre än antennerna. Cliirouoilliiia: Sugröret läderartadt, kortare än anten- nerna. Palper 4-ledade, inböjda. 316 a) Antenner ända till spetsen fjäderhåriga. Honorna ej blod- sugande. Coi*€?tlira : Benen lika långt aflägsnade från h varandra. Anten- ner nästan jemntjocka. Tclliypilli : Frambenen betydligt aflägsnade från de bakre. Anten- nernas sista led hos ^ mycket lång, hos $ tjockare än de andra. dlirOllOinilli : Antenner hos (J 13- hos 9 6-ledade. aa) Antenner endast vid basen fjädrade. Kroppen nästan utan behåring. Honor blodsugande. C€?Patopog"Oll : Antenner 13-ledade, de 8 första lederna klot- runda. l:a Gruppen CILICIM. 356. Ceous CllEX. Stick-mygga. Sugröret framsträckt. Palper 5-ledade, hos S längre, hos 9 mycket kortare än antennerna. Vingar platt-liggande, nerver och ytterkant försedda med fjäll-lika hår. Kroppen långsträckt, spenslig och bräcklig. Endast honorna sticka och suga blod. Larverna (fig. 134 a) och pupporna lefva i vatten, i hvars granskap äfven myggorna träffas pipande och dan- sande, svängande sig i stora pelare eller skyar upp och ned. 11 Skandinaviska arter. Fig. 134. Cl,) ^ Larven ("knutmask") och puppan af Stickmyggan (Culex). a Larv, hängande på vattenytan medelst ett rör, som utgår från sidan af nästsista ringen, och hvarigenom atmospherisk luft införes i kroppen. b Puppan, simmar i vattnet oeh inandas luften ge- nom 2 rör, som äro belägna på ryggen af thorax. Fig. 135. Cl,) Hannen af Fjäder-myggan (Chiro- nomus plumosus). 1. C. pipiens: Thorax gulbrun, med 2 mörka långs-linjer; abdomen ljusgrå, med hvitaktiga ringar; benen bleka. L. 3 lin. All- 317 manna "stickmyggan" anfaller menniskor och kreatur, om nat- ten ledd af de sofvaudes utdunstning. Den suger blod, men kan äfven lefva af växtsafter och andra vätskor. En inflam- mation uppstår om myggan hastigt bortjagas och stickborsten afbrytas och stanna qvar i såret. Hvarje hona lägger omkring 'AOO ägg i stillastående vatten, ur livilkn inoni 4 — 5 veckors f()rlopp myggorna äro utbildade. Dess talrikhet är lätt för- klarlig, emedan 4 — 6 generationer utvecklas på ett år. Lar- verna eller "Knutmaskarne" (fig. 1;)4) ;iro en begärlig föda för fiskar, liksom myggorna för Svalor och andra smärre sång- foglar. 2. C. anmdnhis: Brun, thorax med 2 dunkla band, abdomen och ben med hvita ringar, vingar med 5 bruna puncter. L. 3 lin. Allmän. 3. C. cantans: Brun, abdomen och tarser hvitringade, låren gula med brun spets. L. 3 — 4 lin. Allmän. 357. Oeiius ANOPHEIES. Palper längre än antennerna hos båda könen. Kroppen finhårig, långsträckt. Honan ej blodsugande, 3 Skandina- viska arter. 1. A. maculipennis : Grågul, abdomen med dunkla ringar, låren bleka, vingar med 5 bruna puncter. L. 3 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 2:a Gruppen CHIROIVO^IINA. 358. (Jeiiiis CORETIIRA. Antenner 14 ledade, ända till spetsen fjäderhåriga hos S, kranshåriga hos 9, nästan jerantjocka. Benen lika långt aflägsnade från hvarandra. 6 Skandinaviska arter. 1. C. plumicomis: Blekgrå, thorax brungrå med hvitt sidoband. L. 3 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 359. Geuus TANYPIJS. Antenner 14 ledade, sista leden hos S mycket lång, hos ? tjockare än de andra, som äro klotrunda. Frambenen be- tydligt aflägsnade från de bakre. Vingar nedböjda, lancett- lika. Färgen brun eller blek, ej grön. 37 Skandinaviska arter, A) Kroppen s vartaktig eller brun. 1. T. nehiilosus: Svartbrun, thorax med askegråa långsband, benen bleka, vingar håriga, hvitaktiga, med 2 temligen tydliga, bruna diskfläckar. L. 3 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 318 B) Kroppen blek. Vingar håriga. 2. T. moniJis: Hvitaktig, vingar med talrika fläckar jemte ringar på benen bruna; thorax och hos 9 äfven abdomen askegråa. L. 2 lin. Allmän. 360. fieuHs CIIIRO.NOMIS. Antenner hos 6 13-ledade, fjäderhårig-a, hos 9 6-ledade, ■ kranshåriga. Vingar lancett-lika, nedböjda, i kanten cilierade. Thorax ofta 3-fläckig. Färgen svart, grå eller grönaktig. 134 Skandinaviska arter. A) Vingar ej håriga. n) Svingkolfvar hvita. 1. C. plwnosus: Blekgrön, thorax med 3 gråa långsband; abdomen brunringad; vingar hvitaktiga med en svart diskpunct; benen gula, tibiernas och farsernas ledgångar svarta. L. 4 — 5 lin (fig. 135). Allmän. 2. C. anmdaris: Blekgrå, thorax med låugsband och ringar på ab- domen bruna; vingar hvita med en svart diskpunct; benen lergula, låren, tibiernas och tarsledernas yttersta spets svarta. L. 4 — 5 lin. Allmän. 3. C. sylv estris: Svart, glänsande, antenner bruna; thorax gul med 3 svarta breda strimmor; vingar och ben hvitaktiga, knän och framtarser svarta; abdomen sammetssvart med 3 gulaktiga band. L. 1 — 1 i/j lin. Allmän. 4. C. riridis: Blekgrön, bröst och 3 band på thorax lergula; vin- gar nästan vattenklara; tibiernas spets svart. L. 2 — 3 lin. Allmän. 5. C. peäelhts: Grön, thorax, abdomens spets, kinder och spetsen på tibier och tarser svarta; svingkolfvar hvita. L. 3 — 4 lin. Allmän. aa) Svingkolfvar svarta eller bruna. 6. C. hyssimts: Mattsvart, svingkolfvar och ben bruna; vingar hvit- klara med en svart basal-linja. I^. 1 lin. Allmän. 7. C. stercorarkts : Mattsvart, vingar hvitklara; l)en och svingkolfvar bruna. L. 1 — 1 ^j lin. Allmän. B) Vingar mycket fint håriga. 8. C. flisens: Svartbrun, hårig, svingkolfvar bruna; vingar hvitklara; benen smutsgula (J) eller bruna (9). L. 2 lin. Ej sällsynt. 361. fteuiis CERlTOPOCiON. Knott. Antenner 13-ledade, endast vid basen fjädrade hos c?, de 8 första lederna klotrunda, de öfriga cylindriska. 319 Kroppen liten, nästan utan behåring; färgen svart; flygten kort; röra sig mera krypande och hoppande i ziczac. Honorna bh>dsugandp. 65 Skandinaviska arter. A) Alla låren enkla, obeväpnade. 1. C. 2)ff^>caris: Svartaktig, thorax askegrå, svingkolfvar och ben blekgula; vingar hvita, bruuprickiga. L. '/j lin. "Svidknottet" iir teniligen allmänt öfver hela Skandinavien, särdeles i Lapp- land, honan kryper oftast i ögouvrän på vandraren och stickoi- våldsamt. '' B) Framlåren grofva, på undre sidan taggiga. 2. C. liortuJanus: Svart, glänsande, benen röda, bakl)en svartbruna med lårens bas och tarser gulaktiga ; vingar gråhvita. L. 1 — 1 '/j lin. Ej sällsynt i norra och södra Sverige. C) Baklåren grofva, på undre sidan taggiga. 3. C frmoyatus: Svart, glänsande, benen röda med bruna knän; bakbenens lår och tibier svarta, vingar vattenklara. L. 1 — 1 '/^ lin. Temligen allmän öfver hela Skandinavien. Familjen GALLICOL^. Gall-myggor. Antenner mångledade, perlsno-formiga, lika lios båda könen, kranshåriga. Ving-ar breda, öfverallt håriga, nästan utan transvei-sella nerver. Palper inböjda, 4-ledade. Abdo- nien 8-ledad. Larverna lefva ej i vatten. Of ver si gt af Slägteii. C<*cidoiliyia : Kroppen finhårig. Vingar med få nerver (fig. 136). PsycllOda: Kroppen luden. Vingar mångnerviga. 362. Cieiius CECIDOMYIA. Antenner 10 — 26-ledade, oftast kranshåriga. Vingar en- dast med 2 — 3 långsnerver och pä sin böjd 1 tvärnerv (fig. 136); parallelt med sista långsnerven ligger ett veck i ving- skifvau. Kroppen finhårig. Små myggor, hvilkas larver, oftast bundna vid bestämda växt- delar, förorsaka egendomliga, påfallande missbildningar eller gall- äple-lika utväxter. 31 Skandinaviska arter. 1. C. Pini: Thorax, abdomen, ögon och en del af benen svai'tbruna (c?) ; 9 smutsbrun med rödaktig abdomen och vingbas ; benen glänsande af silfverhvita hår. L. 1 ^/^ — 2 lin. (fig 136). Den gula larven har blåsfoi'miga bihang eller små kött-tappar på 320 ryggen och gör sig en cocong af harz, som den fastar på furu- barr. 2. C. Fagi: Lefver i glatta, kegel-for- miga galläplen på Bokeblad. 3. C. Tritici: Svart, 2 linjer lång; lef- ver som larv oftast på Hvete emel- lan stråets l:a och 2:a knä, som derigenom aftyuar och ej kan upp- bära axet, hvilket nedböjes, så att fältet, angripet af dessa larver, , ser ut som vore det nedtrampadt af kreatur. 4. C. P/s?' : Larverna kunna hoppa liksom ostmaskarne och lefva i ärtbaljor. 5. C. Juniperi: Förorsakar på Enbusken de 3-taggiga missbildnin- gar, som kallas "kikbär," och förr af allmogen begagnades emot hosta. 363. Geuiis PSVCHODA. Fjäll-mygg. Vingar breda, ludna, med 8 — 10 längs-nervev. Benen korta och tjocka. Tibierna oväpnade. Kroppen liten, lik- nande en Phalsena. 11 Skandinaviska arter. 1. P. Plicdcenoides: Brungrå, benen smutsgula; vingar med mörka kautpuncter. L. ^/j lin. Allmän öfver hela Skandinavien. Fig. 136. Cecidomvia Pini. Faiiiiljeii ROSTRAM. Hark rankar. Hufvudet snabelformigt utdraget. Ögon ej hopstötande på pannan. Antenner trådformiga, 6 — 10-ledade. Palper 4- ledade. Vingar långa, smala, skaftade. Abdomen 8-ledad. Benen långa; tibier oftast med sporrar i spetsen. Harkrankarne lefva af växtsafter, suga ej blod ; larverna lefva i ruttna trädstammar eller i humus-rik jord. Öfversigt af Slägten. a) Vingådror håi'iga. Erioptera: Medlersta benen korta. aa) Vingnerver ej håriga. Palper 4-ledade, h) Antenner 13-ledade, hos ^ kammade. Cteiiopliora : Sista palpleden lång. 321 bb) Antenner ej kammade hos cJ. (■) Palplederna lika långa. Ijililliobicl : Antennernas leder aflånga eller runda, nästan lika stora. XricllOC€?Pa : Antennernas sista leder knappt urskiljbara, i spet- sen borstlika. cc) Palpernas sista led längst. Xipillci: Vingar plattade. Antenner 13-ledade. Ptyclioptera : Vingar vid bakkanten veckade eller omslagna. Antenner 16-ledade. 364. Genus ERIOPTERA. Hiifviulct ruiuladt. Antenner KMedade, borstHka. Pal- pernas leder lika stora. Ving-av plattliggande, med håriga nerver ooh cilierad kant. Medlersta benparet kortare än de andra. Tibier utan sporrar. 27 Skandinaviska arter. 1. E. flcwescens: Blekgul, antenner mot spetsen och en ryggstrimma på abdomen bruna. L. 2 */j lin. Temligen allmän öfver hela Skandinavien. 365. Genus CTENOPHORA. Hufvudet transverselt. Antenner 13-ledade, hos 6 kam- made. Palper 4-ledade, håriga, sista leden längst. Vingar utsperrade, glänsande, ej håriga. Benen temligen långa; ti- bier na i spetsen beväpnade med sporrar. Kroppen stor, fast, utan behåring; färgen svart med röd eller fful teckninsf. Larverna lefva i tornade trädstammar. 6 Skandina- viska arter. A) Antenner hos J med dubbel kamrad. 1. C. bimacnlata: Svart, palper och lårens bas gula; vingar vatten- klara med 2 svartaktiga tläckar; abdomen hos 9 på sidorna med 5 — 7 - röda fläckar. L. 5 — 8 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. B) Antenner hos S treradigt kammade. 2. C. atrata: Svart, vingar vattenklara med brunt märke, sving- kolfvar gula; S abdomen och ben svarta, lårens bas roströd; 9 abdomen svart, bas och ben röda, tibiernas spets och tarser svarta. L. 8 — 12- lin. Ej sällsynt. C) Antenner hos S fyrradigt kammade. 3. C. pectinkornis: Svart, vingar vattenklara med brunt märke, palpernas bas, svingkolfvar och sidofläckar på thorax gula; abdomen röd med svafvelgula ryggfläckar och sidostreck; be- nen roströda, spetsen af lår och tibier hos c? samt farserna svarta. L. 8 — 10 lin. Ej sällsynt. 21 322 366. fieoiis LIUNOBIA. Hufvudet litet, ej långt snabelformigt. Antenner 15 — 17- ledade, med aflänga eller runda leder, lika hos båda könen. Palper utstående med lika långa leder. Vingar oftast platt liggande, ej håriga. Tibier i spetsen med korta sporrar. Kroppen stor eller medelmåttig, långsträckt, nästan utan be- håring. Färgen grå eller blekgul, sällan svart ; flygten trög ; hvila om dagen och framkomma mot aftonen. Vistas på sauka ängar och i skuggiga, sumpiga skogstrakter. 74 Skandinaviska arter. A) Ögon ej hopvuxna. 1. L. »larmorata: Askegrå, thorax med 2 bruna streck, svingkolfvar och ben gula, lårens spets brun ; vingar nästan vattenklara med bruna fläckar och puncter. L. 4 — 5 lin. Ej sällsynt. 2. L. äiscicolUs: Brun, bröst och lårens bas gulaktiga; vi^igar svagt rökskuggade, saknande puncter. L. 4 — 5 lin. Ej sällsynt. 3. L. modesfa: Brungid, antenn-sträng och ett streck frampå thorax bruna; vingar gråhvita med otydligt brunt märke. L. 3 lin. Allmän. B) Ögon hopvuxna på undre sidan. Vingarnes axillai'-nerv bug- tig. (Sym^ileda). 4. L. piincHpennis : Grå, thorax med 4 bruna streck, lårens bas gulaktig, vingar vattenklara med tvärnerver och en subcostal- punct bruna. L. 2 — 3 lin. Allmän. 367. Genus TRICHOCERA. Palpernas leder lika långa. Antenner linhåriga, utåt borstlika med otydligt afsatta leder, lika hos båda könen. Vingar med slutet diskfält. Benen långa, spensliga, tibierna med korta sporrar. 6 Skandinaviska arter. 1. T. hiemalis: Askegrå, thorax med 4 bruna streck, benen brun- gula, vid basen ljusare ; vingar gråhvita, ofläckade. L. 2 — 3 lin. Temligen allmän. 2. T. regelationis : Askegrå, thorax med 4 otydliga bruna streck, benen bruna, låren gula ; vingar gråhvita med en brun punct i midten. L. 2^1^ lin. Allmän; framkommer under milda vinterdagar och tidigt på våren. 368. Geuus TIPllA. Harkrank. Hufvudet litet med cylindriskt utdragen snabel. Anten- ner trådlika, 13 ledade, kranshåriga. Palper långa, utstående, sista leden längst. Vingar plattade med kort, rät axillar-nerv. Tibier med sporrar i spetsen. 323 Kroppen stor med långa vingar och ben, knappt hårig, lång- sträckt; färgen gråaktig eller smutsgul, sällan svart, ofta med teck- ning på vingarne. 66 Skandinaviska arter. A) Vingarnes diskfält utsänder 2 nerver mot vingspetsen. Krop- pen" askegrå eller smutsgul, nästan enfärgad, endast thorax med bruna band. a) Vingar marmorerade eller brun- och hvitbrokiga. Yingmärke brunt. 1. T. qiqaniea: Askegrå, abdomen med ljusa segment-kanter; vin- gar glasklara, framkanten med en bred. dubbelt urbugtad, l)run bord, bakkauten med några bruna flilckar. L. 12 — 16 lin. Tendigen allniii.n i medlersta och södi-a Sverige. aa) Vingar utan flilckar med undantag af en hvitaktig fläck un- der det brunaktiga vingmärket. 2. T. ochracea: Lergul, thorax med 4 rostbruna streck, antenners, palpers och farsers spets brun; vingar med en hvit månfläck vmder det brunaktiga vingmärket. L. 7—9 lin. Allmän öf- ver hela Skandinavien. 3. T. oUracca: Askegrå, thorax med 3 otydliga bruna streck, an- tenner svarta, de 2 första lederna gula; abdomen Ijusbrun, farser jemte basen af lår ooh tibier mörka; vingar gråhvita med brun costal-kant. L. 7 — 12 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 4. T. latcralis: Askegrå, abdomen med svartbrun sidostrimma, vin- gar gråaktiga med hvit månfläck under det brunaktiga mär- ket. L. 7 — 9 lin. Allmän. B) Vingarnes diskfält utsänder oftast 3 nerver. Kroppen svart med gula teckningar eller svart- och gulbandad. (Pachyrhina). 5. T. crocafa: Svart, hufvudet med ett streck, thorax med 7 fläckar och abdomen med 3 band saffransgula; vingar nästan vatten- klara med en brun skugga; benen svarta, lårens bas roströd. L. 6—8 lin. Allmän. 6. T. Scurra: Gul, antenn-sträng, 3 band på thorax, en ryggstrimnia på abdomen, tibier och farser jemte lårens spets svarta; vni- ' gar vattenklara med blekbrunt märke. L. 6 — 7 lin. Ej allmän. 7. T. Eisirio: Gul, antenn-sträng, 3 band på thorax, en ryggstrimma på abdomen, bröstfläckar och ben svarta, lårens bas rostgul; vingar niistan gulaktigt vattenklara, märket blekgult. L. 5 — 6 lin. Allmän. 369. Genus PTICUOPTERA. AntCDiier 16-ledade, fiiihåriga. Vingar utan slutet disk- fält, utsperrade med ett veck vid inkanten. Tibier med apical-sporrav. 5 Skandinaviska arter. 21* 324 1. P. contaminata: Svart, abdomeu med 2 rostgula band (S) eller med 2 sidofläckar (9); vingar med 2 bruna halfband och en- staka puncter; benen rostgula. L. 4 — 5 lin. Allmän. Familjen FINGICOL^. Svalnp-myggor. Hufvudet rundadt, ej snabelformigt , oftast med 2 — 3 ocellev på panuau. Ögon ruuda, oftast åtskilda. Antenner oftast långa, trådlika, 10 — 16-ledade. Tibier med 2 tydliga apical- sporrar. Höfter långsträckta. Thorax utan tvärstreck. Abdomen 7-, sällan 8-ledad. Larverna lefva till större delen i svampar och förpuppas inom en cocong. Öfversigt af Grupper och Slägten. IMycetopIlililia : ögon åtskilda på pannan. DiXB: Hufvudet utan oceller. Antenner temligen långa. Bolitopliila : 3 oceller på pannan. Mycetophila : Antenner kortare än kroppen. Oceller 2. Sciarina: Oceller 3 bredvid de urringade på pannan nästan hopstående ögonen. Siciara: Antenner trådformiga. l:a Gruppen lYCETOPHILIM. 370. fieuMs DIXA. Hufvudet utan oceller. Antenner borstlika, långa, fin- håriga, 14-ledade, de 2 första lederna tjocka. Vingar platt- liggande, utan diskfält. Tibiernas sporrar svaga. Höfter medelmåttiga. 4 Skandinaviska arter. 1. D. nebiilosa: Brun, thoi^ax blek med 3 svarta strimmor; vingar vattenklara med 3 bruiia fläckar; benen gula, i spetsen svart- aktiga. L. 1 ^j^ lin. Allmän. 371. Ceniis BOIITOPHILA. Hufvudet med 3 oceller pä pannan. Antenner oftast kortare än kroppen, 12 — IH-ledade, nästan borstlika. Höf- terna långa. Tibiernas sporrar tydliga. Öfver 70 Skandina- viska arter. A) Antenner långa, 12-ledade, borstlika. Svingkolfvar långa. l.'B. fusca: Brun, thorax med 3 mörkare strimmor; vingar nästan klara, med en Ijusbrun, halfrund stigmatical-fläck ; ben och svingkolfvar bleka. L. 2 Vj lin- Allmän i Skåne. 325 B) Sviiigkolfvar korta. Antenner längre än kroppen. Ögon runda. (Macrocera). 2. B. hitea: Gulaktig, ofläckad; antenner dubbelt så långa som krop- pen, i spetsen jenite abdomen bruna ; vingar vattenklara, ofläc- kade. L. 2 lin. Ej allmän. C) Svingkolfvar korta. Antenner kortare än kroppen, 16-ledade. a) Ögon njurlika. (Mycctohia). 3. B. paUipes: Svart, vingar klara, ofläckade, svingkolfvar och ben blekgula. L. 1 ^j^ lin. Ej sällsynt i Skåne. aa) Ögon ovala eller rundade. b) Antenner finhåriga. Ocellerna bildande en triangel på pannan. c) Tibier ej taggiga. (Platyura). 4. B. fasciafa: Roströd, benen gula, antenn-strängen, segmenterna på abdomen vid basen samt tarserna gula; vingar vattenklara med ett brunt band framför spetsen. L. 3 lin. Ej sällsynt. ev) Bakre tibierna taggiga. (Sdophila). 5. B. cincrascens : Brungrå, antennernas 3 första leder, svingkolfvar och ben gula; vingar vattenklara, ofläckade. L. 2^1^ lin. Ej sällsynt. bb) Antenner knappt håriga. Bakre tibier taggiga. (Leta). 6. B. fasi2)€nms: Ockragul, antenner mörka, en fläck på metathorax, tarser samt ett band framför vingspetsen bruna. L. 2 ^/j lin. Temligen allmän i hela Skandinavien. 372. Genus MICETOPHILA. Hufvudet med 2 oceller, som ligga tätt invid ögonen. Antenner trådformiga, knappt håriga, ungefär lika långa som hufviid och thorax. Baktibierna med taggar och starka spor- rar. 70 Skandinaviska arter. 1. M. lunata: Ockragul, antennernas spets, 3 streck på thorax, flera breda band på abdomen, de bakre lårens spets, en diskfläck och ett framfor spetsen af vingarne bruna. L. 1 */j lin. Allm. 2. M. fusca: Matt. brungrå, antennrot, svingkolfvar och ben gula, tarser bruna; vingar gråhvita. L. 2 lin. Allmän. 3. M. nigra: Glänsande, svart, palper och ben gula, tarser samt bakbenens lår i spetsen bruna. L. 1 — 1 ^/^ lin. Allmän. ^:a driipiien SCIARIM. 373. Ceuus SCIARA. Pannan med 3 oceller bredvid de nästan hopstående, iir- ringade ögonen. Antenner trådformiga, finhåriga. Abdomen 326 med 7 ringcar. Kroppen liten, mjuk, finhårig. 57 Skandina- viska arter. 1. S. TJiomcB: Svart, abdomen med saffransgul sidostrimma (9) eller med gula sidopuncter ((5) ; vingar sotiga, skiftande. L. 3 lin. Allmän ; larverna framkomma stundom i oräkneliga massor och bilda då en 6 — 30 fot lång kedja af flera tusende individer, hvilka krypa öfver och bredvid hvarandra, sammanhängande genom en klibbig vätska, slingrande sig fram såsom en orm och- äro kända under namnet "härsmask," ett fenomen som i folktron tillägges betydelsen af förebud till krig och missväxt. Familjen MlSfMORIHES. Hårmygg. Hufvudet ej snabelformigt utdraget, med 3 eller inga oceller. Antenner oftast korta. Vingar ej kantade på insidan, plattliggande. Benen ej långa, stundom grofva. Abdomen med 8 ringar. Larverna lefva oftast i spillning och förpup- pas i jorden. Ofversigt af Slägten. A) Antenner korta och tjocka, knappt längre än hufvudet. Hirtea: Oceller 3. Frambenens lår tjocka. Til)ier i spetsen tandade. Scatopse: Oceller 3. Benen obeväpnade. §>iinilllci: Oceller saknas. Kroppen undersätsig. B) Antenner temligen långa. Jlyplmii: Antenner Ki-ledade. Kroppen långsträckt. 374. Oeuiis HIRTEA. Vårmygga. Pannan med 3 oceller. Antenner korta, perlsnoformiga, 9 — Il-ledade. Palper 5-ledade. Ögon ej urringade. Fram- benens lår grofva, tibier i spetsen tandade. Kroppen aflång, luden. 19 Skandinaviska arter. A) Antenner 9-ledade (fig. 131 b). Framtibier med 2 tandfor- miga sporrar. (Bihio). 1. H. Pomonce: Svart, låren röda; vingar hvitklara med brun fram- kant. L. 5 — 6 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 2. H. Marci: Svart, vingar hvita (S) eller bruna ($) med brun framkant. L. 5 — 6 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. 3. H. Joliannis: Svai't, vingar sotiga med svartbrunt vingmärke ; benen rostgiUa, (ef) nied svartbruna lår, L. 2 — 3 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. , 327 B) Antenner 11 -ledade. Thorax tandad. Framtibier med krans- visa tänder i spetsen. (Dilojjhus). 4. H. vidgaris: Glänsande svart, vingar glasklara (cj), eller med brun midtelstrimma (9). L. 2 — 3 lin. Allmän i medlersta och södi-a Sverige. 375. Geuus SCATOPSt. Antenner Il-ledade, korta. Pannan med 3 oceller. Benen enkla, obeväpnade. Kroppen aflång, finhårig. 16 Skandina- viska arter. A) Vingar svartaktiga. (Penthetria). ' 1. S. hoJosericea: Svart, något hårig, vingar svarta, svingkolfvar och ben svartbruna. L. 2 — 3 lin. Ej allmän. B) Vingar klara. 2. S. notata: Svart, sidorna af thorax framtill och abdomens bas hvitfläckiga ; vingar hvitklara, svingkolfvar bruna. L. 1 '/j lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 376. Geuus SimilA, Gnatt. Hufviidet saknar punctögon. Palper 4-ledade. Antenner Il-ledade, korta. Benen obeväpnade. Vingar ej håriga, klara. Kj'oppeu liten, undersätsig, kullrig, beklädd med en tät, fin pubescens ; färgen svart, ofta med teckning. Larverna lefva på stjel- kar af vattenväxter. Honorna äro blodsugande ; hannarne ser man ofta dansande i luften. 13 Skandinaviska arter. 1. S. rcptans: Svart, borden på thorax i silfverglänsande ; benen bruna, yttre I sidan på framtibierna, basen på de bakre samt l:a tarsledeu hvitaktiga; J med guldgul pubesceus, $ brun Bied gråaktig ludd. L. 1 — 1 V4 hn. (fig. 137). Ej allmän i medlersta och södra Sverige, men ymnig i 1 Lappland i granskäpet af vatten, ' Fig. 137. (^j) hvarest den utgör en verklig lands- Gnatt" (Simuiia). plåga under sommarmånaderna; ho- ' nan anfaller såväl menniskor som kreatur, på hvilka den söker intränga i näsborrar, mun och öron, hvarföre hästarne söka afväi'ja dem genom kastning med Imfvudet ; på menniskan söker den krj^pa in under kläderna, på blottade delar, såsom ansigte, händer, bakom öronen och halsen, hvarest den envist håller sig fast, sticker och suger blod. I södra Europa har en när- stående art genom sina styng flera gånger dödat huudi-adels 328 hästar och nötkreatur; äfven de såkallade "mosquitos" i tropi- kerna höra till större delen till detta slägte. 377. Geuiis RYPHIS. Antenner teraligen långa lö-ledade. Pannan med 3 ocel- ler. Ögonen runda, hos S hopstötande på pannan. Vingar ej håriga. Benen långa, ej taggiga. Abdomen långsträckt. 4 Skandinaviska arter. 1. E,. fenestralis : Lergul, abdomen med Ijruna band; vingar med bruna puncter och en trekantig brun fläck vid spetsen. L. 3 lin. Allmän i södra Sverige. 2. R. punctatiis: Brungi-å, thorax med 3 svarta band, vingar med 4 puncter och vingmärke svartbruna. L. 3 — 4 lin. Allmän i hela Skandinavien. 2:a Afdelningen BRACHYCRRA. Flugor. Antenner korta, 3- sällan 2-ledade, sista leden oftast störst, stundom ringlad, merendels med ett stift eller borst i. spetsen. Palperna 2-, sällan 3-ledade. Familjen TABAMDiE. Bromsar. Sugrör utstående med 4 (S) eller 6 (v) stickborst. An- tenner framsträckta, 3:e leden ringlad, utan stift eller borst. Vingar utsperrade med fullständigt angular-fält; vingtjäll tyd- ligt. Medlersta tibierna med 2 sporrar i spetsen. Tarser med 3 häftputor emellan klorna. Kroppen stor, finhårig, oftast med teckning; honan blodsugande; larven långsträckt cylindrisk, gråaktig, 12-ringlad. Hannen har ögo- nen hopstötande på pannan, hos $ äro de skilda. Öfversigt af Slägten. TabailUIS: Inga oceller. Antennernas 3:e led vid basen utskuren. Hseinatopota : Inga oceller. Antennernas 3:e led sylformig. Vingar brunt mar m orerade. Clirysopii: Tre oceller. Antennernas 2:a led lika lång som l:a. 378. Geiius TÄBANUS. Broms, Hufvudet utan oceller, bredt. Antennernas 3:é led 5-rin- gad, vid basen utskuren (fig. 133 a). Vingar med 2:a långsuerven 329 enkel, 3:e gaffelformigt klutVen, den nedre grenen genom en tvärnerv förbunden med disktaltet, 5:e och 6:e inneslutande angular fältet, som ej når ut i bakre vingkanten. Kroppen stor, platt-kullrig, bred, fiuhärig, aflång ; flygten kort men snabb, surrande ; vistas på iingar, betesmarker ocb i skogar, i närbeten af bilsiar ocb nötkreatui', i bvilkas spillning birven lef- ver; förpuppas i jorden. 2(i Skandinaviska arter. A) Ögon hos båda kö- nen ej håriga. 1. T. borimis: Svartbrun, thorax med svartak- tiga strimmor ; abdo- men med gula kan- ter och en hvit tre- kantig fläck på rygg- segmeuterna ; tibier- na gula. L. 10—12 lin. (fig. 138). All- män i hela Sverige, sällsynt i Lappland. 2. T. anhitnnalis: Svartbrun, thorax med askegråa strimmor; an- tenner svarta ; tibier vid basen hvita ; abdomen med 3 rader af hvita fläckar. L. S — 10 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. 3. T. hromhis: Svartaktig, palper hvåta, antenner rostfärgade; thorax med hvita linjer ; abdomen med 3 rader hvita fläckar. L. 8 — 10 lin. Allmän i Sverige. B) Ögon hos 9 oftast, hos S alltid håriga. 4. T. fropicus: Svartaktig, palper hvita, abdomeus sidor, antenner- nas midt och tibier rostfärgade, vingar nästan ofläckade. L. 7 — 8 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 5. T. nisticus: Svartaktig, beklädd med en tät grågul pubescens, palper hvita, antenner klai^t gula, i spetsen bruna, tibiernas bas och vingarnes nerver gula. L. 6 — 7 lin. Allmän i södra, sparsammare i medlersta Sverige. 379. CeuHs H^IMATOPOTA. Regn-bröms. Hufvudet utan oceller. Antennernas 2:a led kortare än l:a, 3:e syllbrmig, 4-ringad (fig. 133 c). Vingarnes angular-fält går ned till inkanten. 3 Skandinaviska arter. 1. H. pluvicdis: Svartaktig, abdomens kanter och 2 rader fläckar samt linjer på thorax askegråa ; vingar rökskuggade med hvita fläckar och vågiga linjer. L. 3 '/j — 4 lin. Allmän öfver hela Skandina\'ien. 330 380. Genus CHRYSOPS. Blindknagg. Ögonbröms. Blindbröms. HutVuclet med 3 oceller. Antennernas 2 första leder lika långa, 3:e 5-ringad. Vingarnes angular-fält nästan öppet i vingkanten. 8 Skandinaviska arter. 1. C. cocciitiens: Svart eller svartbrun, abdomens bas med x-öda eller gula fläckar, bröstets sidor giilliåriga, antenner, palper och ben svarta. L. 4 — 4^/2 lin. Allmän i södra och medlersta, säll- syntare i norra Sverige. 2. C. relicttis: Svartaktig, antenner palper och ben svarta, tibier gula; abdomens 2 första segmenter röda med en dubbel mid- telfläck, de öfriga svarta med vågiga rostfäi'gade eller gråak- tiga kanter. L. 4 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. Familjen XYLOPHAGIDJ;;. Sugröret indraget med 4 stickborst hos båda könen. An- tenner framsträckta, sista leden cylindrisk, 8-ringad. Ocel ler 3. Vingar utsperrade med angular-fält. Tarser med 3 häftputor emellan klorna. Abdomen med 7 segmenter. Ofversi^t af Slägten. Xylopliag°1lS : Tibier med apicäl-spon-ar. Beriii: Tibier obeväpnade. Scutellen med flera taggar i spetsen. 381. Geuus XVIOPIIAGIS. Kroppen stor, aflång eller cylindrisk. Vingar med 4 longitudinal-nerver nedlöpande i vingkanten. Tibier beväp- nade med tydliga apical-sporrar. 4 Skandinaviska arter. A) Scutellen obeväpnad. Eö-oppen smal cylindi*isk. 1, X. atcr: Antenner nästan dubbelt så långa som hufvudet; svart, benen bleka, de bakres lår och tibier i spetsen bruna ; vingar nästan vattenklara med ett afkortadt brunaktigt band. L. 5 — 6 lin. Mindre allmän på trädstammar. B) Scutellen med 2 tänder i spetsen. (Sims). 2. X. ferriigineus: Brungul, vingar ljusare. L. 6 — 7 lin. Ej säll- synt i Skånes löfskogar, mera sparsam i medlersta Sverige. 382. Genus BERIS. Kroppen aflång, medelstor, temligen glänsande. Palper bredare utåt spetsen. Scutellen beväpnad med flera taggar i spetsen. Vingar med 3 långs-nerver utlöpande i inre kan- ten. Tibier utan sporrar. 8 Skandinaviska arter. , 331 1. B. clavipes: Svart, abdomen och ben rödgula, taiser svarta, vin- gar sotig'a: scutell med 6 tänder. L. 3 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 2. B. rallata: Svart, abdomen och ben rödgula, tibier i spetsen jemte tarser svarta ; vingar sotiga {$) eller nästan vattenklara (?), vid basen gula. L. 2 ^/j lin. Ej sällsynt i Skåne. Familjen STRATYOMYD^. Antenner framsträckta, sista leden 3 — 5-ringad, slutande i spetsen med ett stift eller borst. Sugröret indraget, med tjocka sugläppar. Oceller 3. Scutellen med 2 eller inga tag- gar i spetsen. Abdomen 5-ledad. Benen temligen korta, pu- bescerade, utan apical-sporrar på tibierna. Vingarnes diskfält är nästan äggrundt, utsändande 3 — 4 nerver mot inkanten; vingfjället ej stort. Kroppen medelmåttig eller stor ofta med teckningar, oval eller atlång ; vistas merendels på fuktiga ställen ; larverna lefva i vatten eller rutten ved. Ofversigt af Slägten. A) Scutellen med 2 tänder i spetsen. Stratyoiiiy s : B) Scutellen obeväpnad. llkeiliotelllli: Antennernas 3:e led spolformig. 4-ringad. Sarg^llS : Antennernas 3:e led rund eller elliptisk. 383. Geuiis STRATYOMIS. Kroppen aflång. Antennernas 3:e led spol- eller tråd- formig, 4 — 5-ringad, oftast med ett stift i spetsen. Scutellen beväpnad med 2 taggar i spetsen. 19 Skandinaviska arter. A) Antennernas 3:e led nästan spolformig, .5-ringad med ett naket eller intet stift i spetsen. a) Antennernas l:a led 4 gånger så lång som 2:a. 1. S. ChamffJcon: Svart, scutell och abdomens, i midten afbrutna, band jemte benen gula ; på undre sidan gul med svarta tvär- strimmor. L. 7 — 8 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. 2. S. furcata: Thorax brun, scutellen gul med bred svart bas; ab- domen svart med 3 afl)ru*na l^and och en trekantig fläck i i spetsen gula ; benen svarta ; tibiernas bas och tarser gula. L. 7 — 9 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. 3. S. nigrita: Svart, scutellens taggar blekgula, buksidan nidgul, 332 tibier och tarser lergula, de förra med en svart ring i niidten. L. 3 — 4 lin. Allmän i södi-a, sparsammare i medlersta Sverige. 4. S. hydroleon: Svart, abdomen grön med ett bredt svart tandadt band långs ryggen, benen lergula. L. 3 — 4 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. 5. S. viridula: Svart, abdomen grön med ett baktill bredare tandadt band långs ryggen. L. 3 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. B) Antennernas 3:e led trådformig, 4-ringad, med ett långt stift i eller nära spetsen. Thorax med streck-teckning på ryggen. (Oxycera). 6. S. 3-lineata: Grön eller gulaktig, thorax med 3 svarta strimmor; antenner och beia gula ; abdomen med svarta band. L. 3 lin. Allmän i medlersta och södi"a Sverige. 384. Oeniis NEMOTEIUS. Hufvudet kegelformigt utdraget. Antennernas 3:e led spolformig, 4-ring-ad, med ett kort stift i spetsen. Scutellen oväpnad. Vingar utsändande 4 nerver från diskfältet. Krop- pen ej stor, oftast med hvita band- eller punct-teckningar. 5 Skandinaviska arter. 1. N. nigrinus: Svart, utan behåring, vingar hvitklara, svingkolfvar, knän, farsernas bas och de främre tibierna vid i-oten hvita. L. 1 ^j2 — 2 lin. Allmän i hela Skandinavien. 2. N. ■pantherintis: Thorax svart, abdomen hvit med svart fläck framför spetsen (c?), eller svart med hvit bord och puncter. L. 2 — 2 ^/j lin. Ej sällsynt i sydligare Sverige. 385. tieiius SARGIS. Antennernas 3:e led kretsrund eller elliptisk, 4-ringad, med ett borst i spetsen. Scutellen obeväpnad. Kroppen af- lång eller långsträckt, oftast metalliskt glänsande. 12 Skan- dinaviska arter. A) Antennei'nas 3:e led elliptisk. Ögon hos S hopstötande på pannan. (Chrysomyia). 1. S. formosus: Guldgrön, hufvud, antenner och ben svarta, knän och svingkolfvar gula ; vingar bruugula ; abdomen guldglän- sande ((J) eller violett (v). L. 4 lin. Allmän i medlersta och södx'a Sverige. 2. S. politiis: Guldgrön, antenner och ben svarta, svingkolfvar, knän och tarser gula. L. 1 */j lin. Allmän i hela Skandinavien. B) Antennei-nas 3:e led nästan kretsrund, med ett borst nära spetsen. Ögon åtskilda hos båda könen. 3. S. cuprarius: Thorax glänsande guldgrön, abdomen kopparfärgad, 4. S. 333 bcaktill violett, ögon med ett pui*purband, vingar klara med en brun skugga, antenner och ben svarta, knän och l:a tarsleden på bakbenen lergula. L. 3 — 4 lin. Allmän öfver hela Skan- dinavien. uifuscafns: Abdomen koppai-färgad, baktill violett, antenner och ben svarta, vingar något sotiga. L. 4 — 4 */j lin. Tem- ligen allmän. Familjen A$ILIDy£. Rof-flugor. AnteDnenias 3:e led långsträckt, ej ringlad (%. 131 c). Au- sig-tet skägg-hårigt; pannan och hjessan insänkta. Sugröret stort, kort. Ögon åtskilda hos båda könen. Vingar med full- ständigt angular-fält, liggande platt öfver hvarandra. Abdo- men S-ledad. Benen starka, oftast taggiga. Kroppen stor, långsträckt, oftast hårig; lefva af rof och vistas i skogar eller på sterila marker; larven fotlös, cylindrisk, slät. Ofversigt af Slägten. A) Tarser med 3 fotputor. ' a) Antenner utan stift i spetsen på sista leden. Baktibier inböjda. Ijapliria: Sugröret horisontelt. aa) Antenner i spetsen med 2-ledadt stift. Tibier raka. A§illlS: Antenn-stiftet långt, borstlikt. Dasypog'Oii: Antenn-stift kort. B) Tarsernas klor utan häftputor. Iieptog'aster: Antenn-stift långt. Tibier raka. 386. Genus LAPHRU. Antennernas 3:e led utan stift i spetsen. Sugröret hori- sontelt. Vingar med 4 långs-nerver och angular-fältet utlö- pande i inre vingkanten. Baktibierna krokiga. Tarser med 3 häftputor emellan klorna. Kroppen stor, robust, aflång, ragghårig; fårgen svart med glän- sande svart, gul eller hvitaktig ragg ; flygten kort men snabb ; vistas i skogar på trädstammar, sällan på blad. 10 Skandinaviska arter. 1. L. gihhosa: Svart, hufvud och framdelen af thorax med blekgul ragg; abdomens 3 sista ryggsegmenter hvitludna; vingnerver bruna. L. 8 lin. Ej sällsynt i non-a och medlersta, mera sparsamt i södra Sverige. 2. L. flava: Svart, thorax baktill och abdomens ryggsida gulraggiga. 334 L. 4 — 7 lin. Ej sällsynt i nonu och medlersta. mera spar- samt i södra Sverige. 3. L. gilva: Svart, abdomens rygg gul-luden, borden svart, vingar vid basen klara, nerverna brunaktiga. L. 5 — 6 lin. Allmän i hela Skandinavien. 4. L. marginata: Svart, fint gul-luddig, en sidofläck och bröstsidorna på thorax hvitglänsande ; vingar bruna, vid basen klai*a; ab- domens segmentkanter hos c? hvit-, hos 9 gul-ludna. L. 4 — 5 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. 887. Geuiis ASIllS. Antennernas :3:e led i spetsen med ett långt, 2-ledadt, borstlikt stift. Sugröret snedt framsträckt- Tibier tätt tag- giga, raka. Kroppen lång, svart med gråaktig ragg, sällan gul. 16 Skandinaviska arter, som vistas till större delen på sandmark. A) Kroppsfärgen åtminstone delvis gulaktig. 1. A. crahroniformis: Gul, vingar af samma färg med några bruna fläckar vid inkanten ; antennernas sista led och de ?> första abdominal-segmenterna svarta. L. 6 — H lin. Allmän i med- lersta och södra Sverige på fälader. B) Kroppen svart med grå behåring. a) Benen till en del röda eller gula. 2. A. (PStknts: Grå, thorax med 4 strimmor och abdomen svarta; benen svarta, tibier nästan ända till spetsen gula ; vingar vat- tenklara. L. S^/j — 6 lin. Allmän öfver hela Svexnge. 3. A. airicapiUus : Askegrå, thorax med en bred svart strimma; vingar klara med brunaktig bord. L. 4 — 5 lin. Allmän. aa) Benen svartaktiga. 4. A. albiharhiis: Askegrå, thorax med 3 strimmor, anus och ben mörkare; ansigtet ujed hvitt skägg. L. 6 — 7 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 5. A. meJanipodiiis: Brungrå, thorax med 3 mörkare strimmor; an- sigtets skägghår upptill svarta, nedtill och på hakan gula ; vingar gråaktiga. L. (> lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. 6. h.. forciprila: Mörkgrå, thorax med 3 svarta strimmor; ansigtets skägghår ofvau svart, nedan jemte hakan hvitt; benen svart- och hvit-taggiga. L. 4 — 5 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 388. Cleiiiis DASYPOGON. Antennernas 3:e led med ett kort stift i spetsen. Sug- röret snedt eller nästan horisontelt framsträckt. Tibier raka. Tarserna med 3 häftputor emellan klorna. 14 Skandinavi ska arter. 335 A) Sugröret snedt framsträckt. Tibier håriga och taggiga. 1. D. rinrfus: Mtirkgrå. abdomen svart, glänsande, vingar smuts- hvita, benen svarta, låren på undre sidan hvit-ludna. L. 3 — 4 lin. B) Sugröret nästan horisontelt. Kroppen smal. »lästan utan be- håring. (D/ocfria). 2. 1). OclandicKS: Svart, vingar af samma fiirg, benen gulröda, ti- biernas spets och tarser svarta. I i. 5 — (i lin. Allmän i med- lersta och södra Sverige. 3. D. rufipcs: Svart, vingar klara, främre benen gulröda. h. A—A^l^ lin. Ej siillsynt i medlersta och södra Sverige. 4. D. flaripcs: Svart, vingar klara, benen gulröda, de bakersta tiir- serna och en del af lår och tibier svarta. L. 3 — 4 lin. Allmän i hela Sverige. 389. Ccmis LEPTOGISTER. Antennernas 3:e led med ett långt stift i spetsen. Sug- röret horisontelt framsträckt. Vingar med öppet angular-fält jemte (i långs-nerver utlöpande i inre vingkanten. Tibier raka. Tarser utan bäftputor emellan klorna. Kroppen linjesmal. 3 Skandinaviska arter. 1. L. cyllndricns: Blekgrå, abdomen hälften liingre iln de glasklara \'iugarne, benen gula, svart-streckade. L. 2 — 4 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. Familjen BOMBYLIDJ^. ' Hulvudet rundadt med kullrig lijessa ocli panna. Vingar utsperrade med fullständigt angular-fält. Palper 1-ledade. Sugröret ofta horisontelt framsträckt, hornartadt, oftast län- gre än hufvudet. Antennernas 3:e led enkel, med eller utan stift i spetsen. Abdomen 7-ledad. Kroppen tätt hårig, tem- ligen undersätsig. Benen spensliga. Vistas oftast på sterila, soliga ställen. Ofversigt af 81ägten. BombyllllS : Antennernas 3:e led mycket längre än 2:a, utan stift. Sugrör horisontelt, långt. Allttirax: Antennernas 3:e led med ett stift i spetsen. Sugröret indraget. 390. Geuus BO.TIBYLIIS. Sugröret horisontelt framsträckt, mycket långt. Antenner vid basen hopstående, 3:e leden mycket längre än 2:a, utan 336 stift i spetsen (fig. 133 b). Vingar. med litet fjäll. Kroppen temlig-en stor eller medelmåttig, beklädd med långa, lätt af- fallande hår. 9 Skandinaviska arter. A) Antennernas l:a led lång. Sugrör af kroppens längd. Vin- garnes angular-fält något öppet i vingkanten. 1. B. major: Gulhårig, vindar utan bruna puncter, vid basen och framkanten ojemt bruna. L. 5 lin. Ej allmän i sydligare Sverige. 2. B. minor: Ofvan röd-, under blek-luden. vingar klara, 3'ttre bor- ^ den vid basen roströd, benen lergula, tarsernas 2 sista leder svartaktiga. L. 3 lin. Ej sällsynt på sandmarker i medlersta och södra Sverige. 3. B. minwms: Blekt gul-luden, vingar klara, costan vid basen brunaktig, benen bruna, tibiernas bas lei-gul. L. 2 lin. Ej sällsynt i medlersta och södi-a Sverige. B) Antennernas l:a led kort. Sugrör kortai'e än kroppen. Vin- garnes angular-fält slutet. (Phfhiria). 4. B. puUrarius: Brungrå, vingar klara. L. 1 — 1 '/^ lin. Ej säll- synt i sydligare Sverige. 391. Cieuus ANTHRAX. Antennerna temligen korta, 3:e leden med ett stift i spet- sen. Sugrör kort, indraget. Oceller 3. Ögon nakna, metall- glänsande. Vingar oftast fläckiga, eller skäckiga. Benen spensliga med tina taggar; tarserna med 2 häftputor emellan klorna, 24 Skandinaviska arter. A) Antenner vid basen åtskilda. Ögon njui'lika, hos båda könen åtskilda. a) Kroppen gul-raggig. Vingar klara. 1. A. flava: Gulraggig, abdomens spets med 3 svarta och 2 gula fläckar. L. 4 ^/j — 5 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. aa) Kroppen svarthåiig. Vingar skäckiga. 2. A. maura: Svart, thorax med ett sidobaud samt l:a och 4.e ab- dominal-segmenterna i kanten med snöhvita hår; vingar svarta, inkanten hvitklar. bisinuerad. L. 2 — 4 lin. Allmän i hela Sverige. 3. A. morio: Svart, vingar svai-tbruna, i spetsen glasklara, sving- kolfvar bruna. L. 2 — 4 lin. ,Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. B) Antenner vid basen hopstående. Ögon hela, hos -^^ hopvuxna. (Thereva). 4. A. nobilitata: Svart, gul-luden, abdomen blek med svart bas på :337 segmenterna ; tibienia lergula ; viugar gulaktiga, ofläckade. L. 3 — 4 lin. Allmän i hela Sverige. 5. A. pichcja: Svartaktig. bruuliiden, vingar klara med bruna ner- ver; abdomen med livituktiga segment-kanter. L. 3 — 4 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. t). A. a ni/ is: Brungrå, vingar gråhvita med bruna nerver; abdomen hos (^ med silfverhvita hår; tibier hos c?, benen hos 9 alldeles gula. L. 3 — 3^/2 lin. Allmiin öfver hela Skandinavien. Familjen LRPTIDiE. Hufviidet transverselt. Antenner vid basen närmade hvarandra, med ett hårtint borst i eller nära spetsen. Palper 2-ledade. Siig^rih-et med tjocka sugläppar. Vingar utsperrade med slutet angiilar-fält. Tarser med 3 häftputor emellan klorna. Kroppen långsträckt, linhårig. Öfversigt af Slägten. KjCptis: Yingarues angular-fiilt öppet. Clirysopllilci: Vingarnes angular-fält slutet. 392. Genus lEPTIS. Antennern-as 3:e led kegelformig eller nästan rundad med ett borst i spetsen. Vingarnes angular-fält öppet. Abdomen merendels gulaktigt genomskinlig, med mörka band eller puncter. Kroppen långsträckt, föga hårig, bakåt afsmalnande. 9 Skandinaviska arter. 1. L. seol(ypacca: Askegrå, antenner bruna; abdomen lergul med 3 i-ader svarta fläckar; vingar bruntöckniga. L. 3 — 4^/2 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 2. L. fringaria: Gulaktig, antenner bruna, i spetsen gula, abdomen lergul med 3 rader svarta fläckar ; vingar gråhvita med gul- aktig costa. L. 3 — 4 */2 bn. Allmän i Sverige. 3. L. lineola: Grå, antenner och palper svarta; abdomen gul med svarta ryggfläckar ; vingar klara med svart stigmatical-linja. L. 2 '/j' lin. Allmän i hela Skandinavien. 393. Genus CHRYSOPIIIIA. Antennernas 3:e led med ett borst i eller nära spetsen. Palper uppböjda. Vingarnes angular-fält slutet. Benen spens- liga. 14 Skandinaviska arter. A) Antennernas borst beläget i spetsen. 1. C. atrata: Svart eller gråaktig, med guldglänsande eller svarta hår, vingar klara, en stigmatical-fläck och svingkolfvar svarta ; 22 338 knän och tibier lergula. L. 3 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. B) Antenn-borstet beläget ofvauför spetsen af 3:e leden. Vingar- nes angular-fält ej fullkomligt slutet. (Atherix). 2. C. orassicornis: Svaii eller grå, antennernas l:a led mycket tjock; vingar vattenklara, vid basen jemte yttersta spetsen af knäna gulaktiga. L. 2 — 3 lin. Allmän i hela Skandinavien. Familjen ACROCERID^. Antenner otydligt 3-ledade, med ett borst i spetsen. Huf- vudet litet, rundadt. Sugröret kort. Ögon stora; oceller 3. Abdomen stor, uppblåst, 5-ledad. Vingar utsperrade med särdeles stort vingljäll. Benen korta, robusta. Vistas på de nedre förtorkade grenarne af löfträd. Ofversigt af Slägten. AcPOCera: Antenner fastade på hjessan. Heiiopii: Antenner fastade vid munnens öfre kant. 394. Geuiis ACROCERA. Antenner med långt borst i spetsen, fastade på hjessan. Vingar med 3:e långsnerven klufven vid spetsen. Kroppen temligen liten, kort hårig, starkt kullrig. 2 Skandinaviska arter. 1. A. glöbtihts: Thorax svart, hvitfläckig ; abdomen gul, vid basen jemte puncter på ryggen Qch sidorna svarta, benen bleka. L, 1 ^/j lin. Ej allmän i medlersta och södra Sverige. 395. GeuMs HENOPS. Antenner fastade vid öfre kanten af munnen, med ett stift i spetsen. Vingarnes 3:e långs-nerv ej klufven. Färgen svartaktig. 3 Skandinaviska arter. 1. H. gihbosifs: Svart, abdomens segment-kanter och vingfjäll hvita; lårens spets, tibier och tarser hvitröda. L. 1 ^j^ — 2 li"n. Tem- ligen sällsynt i södi-a Sverige. Familjen HYB0TIDJ2. Antenner framsträckta, sista leden med ett borst eller stift i spetsen. Sugröret, kort, rakt framsträckt. Hufvudet litet, nästan klotrundt. Ögon nakna; oceller 3, bildande en trekant. Thorax kullrig. Vingar under hvilan, liggande plåt- 339 tade öfver hvaraiidra, med alla långs nerverna enkla och ett nästan äggrundt disklalt: angular- taltet uppdraget vid ving- roteu. Kroppen temligen liteu, låugsträckt, bakåt tillspetsad, abdomen ed 7 i'iugar, tarsernas klor med 2 häftputor; lefva af rof. in ÖtVersio;! af Släo^ten. llybos: Baklår klubblika, med taggar på undie sidan. Sugl-ör utstående. OcydPOlllia : Sugrör nästan doldt. Framtibier med en tand på inre sidan. IjOptopeza: Sugrör mycket kort. Framtibier oväpnade. Oodalc^cl : Bakbenen längre än de främre eller tibierna dilaterade. Vingarnes diskfält utsändande 3 nerver. 396. Cieiiiis HIBOS. Antennernas sista led kort kegelformig. Sugrör utstående. Vingarnes disk-fält utsändande 2 nerver mot inkanten. Bak- låren klubblika, på undre sidan tfiggiga. Kroppen hårig, svart, benen ofta gula. 6 Skandinaviska arter. 1. H. funchris: Svart, vingar brunaktiga med mörkai-e vingmärke, svingkolfvar gulaktiga. L. 2 lin. Allmän i hela Skandinavien. 2. H. rifripennis: Svart, vingar klara med brunt vingmärke, sving- kolfvar livita. L. 1 ^/j lin. Allmän. 3. H. flavipes: Svart, benen håriga, de främre helt och hållet och metatarsus på de bakersta gula, vingar klara med otydligt märke. L. 1 '/j lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 397. Gemis OCYDROMIA. Antennernas sista led lensformig med ett hårfint borst på ryggen. Sugröret nästan doldt. Vingarnes diskfält ut- sändande 2 nerver. Frambenens tibier på inre sidan vid basen beväpnade med en tand. Kroppen glänsande, nästan utan behåring, färgen svart- eller gulaktig, -t Skandinavi- ska arter. 1. O. gJahrimla: Svart (cT) eller rödgul med svarta fläckar på tho- rax och abdomen (9) ; benen blekgula ; vingmärke otydligt. L. 1 */2 lin. Allmän. 2. O. scutellata: Svart, bröst och {S) scutell bruna; vingar gråak- tiga. L. 1 ^/j lin. Ej sällsynt. 398. Ceuiis LEPTOPEZA. Antennernas 3:e led aflångt kegelformig, med ett hårfint 22* 340 borst i spetsen. Sugrör mycket kort. Benen enkla, oväpnade. 6 Skandinaviska arter. 1. L. ruficolUs: Rödgul, liufvud, metathoi-ax, abdomeii med band på ryggen och sista segmentet svarta, svingkolfvar och ben blek- gula, tarser bruna. L. 1 Vj lin. Ej sällsynt. 399. tieiiiis OEDAIEA. Antennernas 3:e led nästan sylformig med kort spets- borst. Vingarnes diskfält utsändande 3 nerver. Bakbenen längre än de främre, låren något tjocka eller tibierna dila- terade. Kroppen glänsande, nästan utan behåring. 11 Skan- dinaviska arter. A) Bakbenen längre än de främre. 1. O. Hyhotma: Svart, vingar klai^a med 2 bruna fläckar vid fram- kanten, svingkolfvar och ben gula, dessas tarser i spetsen bruna, bakbenens lår i spetsen och tibier svartbruna. L. 1 ^\^ lin. Ej sällsynt. B) Sugröret mycket kort, nästan doldt. Benen enkla, eller bak- tibierna dikterade. (Micro2)1iora). 2. O. clavipes: Svart, nästan metall-skimrande; vingar nästan klara med brunaktigt märke ; benen gulaktiga, de bakersta tibier- nas spets brun, tilltjocknande. L. 1 lin. Allmän i hela Skan- dinavien. Familjen EMPIDI^. Sugröret lodrätt eller inböjdt under bröstet. Hufvudet litet, rundadt. Oceller 3. Antenner 2 — 3-ledade. Abdomen sammansatt af 7 segmenter. Vingar ej utsperrade, med eller utan diskfält. Thorax kuUrig. Tarsernas klor med 2 häft- putor. Lefva ai rof eller växtsafter. Ofversigt af Grupper och Slägten. Tticliydrouiilia : Antenner 2-ledade. Sugrör kort, lod rätt. Vingar med 2 — 3 långsnerver utlöpande i iukanten. Hein^rodroitlia : Framhöfter särdeles långa. Xacliy droillia : Framhöfter medelmåttiga. Kuipilta: Antenner tydligt 3-ledade, 3:e leden med ett stift eller borst i spetsen. Sugrör utstående, af hufvudets längd eller längre, lodrätt eller inböjdt under bröstet. Vin- gar med diskfält, utsändande 3 — 4, sällan 5 nerver mot in- kanten. Hilara: Sugrör tjockt, af hufvudets längd. 341 Elinpis: Sugrör läugre än luifvudet. Yingarnes 3:e långsnerv klufveji i spetsen. RliaiiipllOiiiyia : Yingarnes 3:e långsnerv enkel. l:a Gruppen TACHYDROMUNA. 400. Geuus H£!lKRODROnii. Antennernas sista led äggrund. Sugröret något kortare än luifvudet. Frainbenens höfter mycket långa och låren merendels tjocka. 11 Skandinaviska arter. A) Antenner med kort, knappt märkbart stift i spetsen. Yingar- nes 3:e och 4;e långsnerver oftast klufna. Yistas merendels på sänka ställen. 1. H. prcecaforki: Grå. thorax med 2 mörkare strimmor, antenn- rot. svingkolfvar och ben hvita : vingar klai'a med en svart stigmatical-punct, 3:e och 4:e långs-nei'verna i spetsen klufua. L. 1 ^/j lin. Temligen allmän i hela Sverige. B) Antenner med långt nedböjdt spets-borst. Yingarnes 3:e och 4:e långsuerver oftast enkla. Yistas mest på löfträdens blad. {PhyUodromia). 2. H. melanocepJiala : Rödgul, hufvudet askegrått, antennernas sista led svai't ; abdomens ryggsida brun ; svingkolfvar och ben blek- gula; vingar klara, utan diskfält, 4:e långsnerven klufven. L. 1 lin. Allmän i hela Sverige. 401. «euus TACHYDRO^IIA. Sugröret mycket kort. Antennernas sista led med ett kort borst i spetsen. Vingarnes långsnerver enkla. Fram- benens höfter medelmåttiga. 81 Skandinaviska arter. Ä) Låren på de främsta eller främi-e benen tjocka. a) Yingar med 2 nerver utlöpande i inkanten. De främre låren tjocka, de medlersta på undre sidan taggiga. b) Antenner kortare än hufvudet. Palper gula eller h\åta. c) Benen nästan alldeles gula. Thorax gi'å. 1. T. Jl((ri2)i's: Gråaktig, abdomen svart, glänsande, benen gula, tarslederna i spetsen och antenner svarta ; vingar klara, ner- verna knappt bruna. L. 1 '/^ lin. Allmän öfver hela Skan- dinavien. 2. T. hicolor: Gråaktig, abdomen svart, antenner bruna, vid basen bleka ; benen gula. tarsledernas spets svart ; vingar klara med gula nerver. . L. 1 lin. Allmän. 3. T. paUi dive )7 fris: Gråaktig, abdomen svart, buksidan gul. benen gula med svart spets på tarslederna ; vingar klara med gul- 342 aktiga nei^ver. L. 1 lin. Allmän i Skåne, mera sparsam i medlersta Sverige. 4. T. calceata: Grå, abdomeu svart, beneu gula, tarserna i spetsen bruna; vingar klara med bleka nerver. L. ^^2 li'^- Allmän i hela Skandinavien. cc) Beneu gulaktiga. Thorax svart, glänsande. 5. T. flatipalpis: Svart, glänsande, borden på thorax gråaktig, an- tenner svarta, palper och ben blekgula, tarserna bruna : med- lersta låren mycket tjocka. L. 1 ^/j lin. Temligen allmän i medlersta och södra Sverige. ccc) Thorax och benen röd- eller gulaktiga. 6. T. lutea: Glänsande, höggul, antenner i spetsen svarta, ving- nerver i spetsen dunkla. L. l^/j lin. Temligen allmän i syd- ligare Sverige. cccc) Benen till större delen svarta. 7. T. nigra: Svart, glänsande, med hvita svingkolfvar, vingar klara med svartaktiga nerver. L. ^/^ lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 8. T. anmdata: Svart, glänsande, benen gula. höfternas bas, de främre låren i midten, de bakersta jemte alla tibierna i spet- sen och tarsledernas spets svarta. L. 1 — 1 V4 hu- Allmän öfver hela Skandinavien. hh) Antenner längre än hufvudet. 9. T. piihicornis : Svart, antenner finhåx-iga, vingar klara med bleka nerver, benen gula, tarserna brunaktiga. L. 1 */j lin. Ej sällsynt. aa) Vingar med endast 1 nerv utlöpande i inkanten. Framlår tjocka. ( Tachypcza). 10. T. arrogans: Svart, glänsande, antenn-bas och ben gulaktiga; vingar hvita med 2 svarta band. L. 1 lin. Allmän i hela Skandinavien. 11. T. fuscipennis: Svart, antenner och ben gulaktiga, vingar svart- aktiga, vid basen och spetsen hvitaktiga. L. 1 ^/j lin. Allmän i medlersta och södi-a Sverige. 12. T. graminum: Thorax svart, antenn-rot och ben gula; pannan hvit; abdomen smutsgul; vingar gråaktiga. L. '/g lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. B) Alla låren enkla. d) Antennernas sista led kegelformig. Vingar utan diskfält, med 2 tvärnerver, den ene vid basen den andre näi-a midten af vingen. (Elaphropeza). 18. T. epliijipiata: Gul, autennrot och ben bleka, hufvud, ett streck på hvarje sida af thorax samt abdomen svarta, dennes bas 343 gul; vingar klara. L. ^j^ lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. dd) Antennernas sista led hårig. Btikbenen långa, tihierna i spet- sen något tjockare. (Cyrtoma). 14. T. spuria: Mattsvart, hårig, vingar svartaktiga. L. 1 '/j lin. Allmän på sänka ställen öfver hela Skandinavien. 2:a Gruppen ElPIM. 402. Geuiis UILARA. Sugrör tjockt, ej längre än hufvudet. Antennernas 3:e led syltbrmig-, hoptrj^ckt, med ett kort 2-ledadt stift i spet- sen. Viugarnes 3:e långsnerv klufven vid vingspetsen. Fram- tarsernas första led oftast tilltjocknande hos hannen. Krop- pen liten, oftast hårig, färgen svart eller gråaktig. 38 Skan- dinaviska arter. 1. H. mm(ra: Svart, något glänsande, naken, vingar klara med svartbrunt märke och svingkolfvar. L. 2 — 2 ^/j lin. Allmän i hela Sverige. 2. H. intersHnda: Hårig, matt, svart, vingar aned svartbrunt märke, klara (cJ) eller något sotiga (^) ; tibier taggiga. L. 2 — 3 lin. Allmän. 3. H. liforea: Blågrå, tibierna gulaktiga, vingar hvitklara med sv^art stigmatical-streck. L. 1 ^1^ — 1 '/j lin. Temligen allmän i medlersta och södra Sverige. 4. H. cJiorica: Hårig, svart, glänsande, abdomen matt, vingar lätt rökskuggade, med svart märke. L. ^/^ lin. Allmän. 403. Genus EMPIS. Sugröret tunnt, längre än hufvudet, lodrätt eller inböjdt under bröstet. Antennernas 3:e led kegelformig med ett 2- ledadt kort stift i spetsen. Vingarnes diskfält utsändande 3 nerver mot inkanten, 3:e långsnerven klufven mot spetsen. Kroppen temligen stor eller medelmåttig, sällan liten, ofta hå- rig, svart eller gulaktig ; vistas i blommor, hvilkas safter de upp- suga, men lefva äfven af rof. 25 Skandinaviska arter. A) Benen oftast ej fjädei4iåriga. a) Kroppen svartaktig. 1. E. icssellata: Mörkgrå, matt, hårig, thorax med 3 svarta strim- mor, abdomen med bruna fläckar ; vingar dunkla, vid basen gula, med bleka s\nngkolfvar. L. 3^/3 — 5 lin. Allmän i hela Skandinavien. 2. E. livida: Grågul, något hårig, thorax med 3 bruna strimmor, antenner, knän, tibiers spets och tarser svarta ; vingar klara 344 (9) eller något skuggade (c?). L. 3 — 4 lin. Allmän i med- lersta och "södra Sverige. aa) Kroppen blek. 3. E. sfercorea: Glänsande, gul, nästan utan behåring, antennernas sista leder, sugrörets spets, en hjess-fläck, ett baud långs ryg- gen af abdomen samt en midtel-linja på thorax svarta ; tarser bruna, svarthåriga. L. 3 — 4 lin. Allmän öfver hela Skan- dinavien. B) Benen delvis Ijäderhåriga hos $. Kroppsfärgen svart. 4. E. pennaria: Svartaktig, något hårig, svingkolfvar hvita, vingar utan märke, hvitaktiga (S) eller något sotiga ($) : benen röd- gula. L. 1 ^/j lin. Allmän i medlersta och södi'a Sverige. 5. E. vernalis: Svartaktig, något hårig, vingar hvitaktigt klara (S) eller något sotiga (9), utan märke, benen svarta, svingkolfvar hvita. L. 1 ^,'2 Ii"- Allmän. 404. Cieuiis RIIAmPHOn^lA. Vingarnes diskfält utsändande 3 nerver mot inkanten, alla långs nerverna enkla. Antennernas 3:e led kegelformig med kort, 2-ledadt stift. Kroppen svart, grå eller gulaktig, medelstor eller liten, hårig, oftast matt. 79 Skandinaviska arter. A) Kroppen svart ellei' grönaktig. a) Benen hos båda könen ej fjädrade. b) Svingkolfvar hvita eller blekgula. 1. K. nigripes: Hårig {S) eller nästan naken (9). askegrå. thorax med 4 svarta striuunor; benen svarta; vingar klara med ore- gelbundet diskfält. L. 2 '/j liu. Temligen allmän öfver hela Skandinavien. 2. R. variabilis: Hårig, matt, svartaktig (J) eller grå (9); benen gula med svartaktiga tai'ser, tibier fintaggiga ; vingar klara (9) eller något sotiga (cJ). Ii. 1 ^\^ lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. hh) Svingkolfvar bruna eller svarta. 3. R. cuJicina: Svart eller grå, buksidan och ben gula. tarser svarta, sugröret något längre än hufvudet. L. 2 lin. Allmän i hela Skandinavien. aa) Benen hos honan delvis fjädi-ade eller cilierade. 4. R. genicuJata: Gråaktig, matt, vingar klara, svingkolfvar hvita, benen svarta med hvitaktiga knän. L. 2 lin. Allmän. B) Kroppen gulaktig. 5. R. flava: Lergul, gleshårig, tarser bruna, hufvudet askegrått, 345 sugröret smalt, dubbelt så låugt som hufvudet, vingar gul- hvita utan märke. L. 1 ^!^ lin. Allmän i Sverige. Familjen DOLICHOPODiB. Antenner IVamsträckta med ett stundom fin hårigt borst i spetsen eller pu ryg-gen. Palpcr breda. Sugröret indraget med breda sugläppar. Ögon stora, gröna eller purpurtargade. Abdomen (vledad. Benen långa. Vingar utan eller vid ving- roten uppdraget diskfält, 4:e långsnerven rät eller bågböjd, medlersta tviiruerven beliigcn närmare mot vingbasen. Kroppen medelstor eller liten, (jftast metallglänsande, cylindrisk, beklädd med en fin. kort pubescens. OtVersi^'t af Slägteii. Hy dropliorus : Antenn-borstet oftast beläget i spetsen på 3:e leden. jr>o1iellopus»: Antenn-borstet oftast på ryggen af 3:e leden. 405. Genus IIYDROPHORVS. Antenner ofta korta, med borstet beläget oftast i spetsen på 3:e leden. Vingarnes första eller vanliga tväruerv belägen i midten eller nära vingbasen. Abdomen hos S i spetsen med 2 trådlika bihang. (>5 Skandinaviska arter. Ä) Antenner korta, borstet ofta beläget på ryggen af 3:e leden. Vingarnes vanliga tvärnerv uppdi'agen ända till vingroten. a) Antennborstet tydligen beläget på ryggen af 3:e leden. Tem- ligen stoi'a, metalliska arter. 1. H. bijnoufafxs: Nästan olivgrr)U, antenner svarta, vingar grå- hvita med 2 bruna puncter. L. 2 lin. Allmän öfver hela Skandinavien vid stränder af sjöar och åar. 2. H. lUorcus: Nästan olivgrön, vingar gråhvita, ej brunpuncterade. L. 2 lin. Allmän. aa) Antenn-borstet beläget närmare spetsen af o:e leden. Gråak- tiga, mindre arter. 3. H. rostrahis: Grå, metallisk, thorax med 3 bruna streck, benen lergula, vid basen jemte tarser dunkla ; vingar klara med hvita svingkolfvar. L. 1 ^j^ lin. Allmän i medlersta och södra Sverige på murar, plank, trädstubbar o. d. 4. H. Jacuhis: Metallgrå, thorax med 3 bruna streck, benen svarta med lergula knän. vingar klara. L. 1 ^/^ lin. Allmän i syd- ligare Sverige. 346 B) Antenner låuga med spetsborst. Vingarnes vanliga tvärnerv belägen i midten. (Ilhaplikim). 5. H. califiinosus : Dunkelt metall-glänsande, antenner svarta, vingar sotiga ; benen bleka, bakre höfterna askegråa, tarserna och de bakres tibier och lårspets svarta. L. 1 lin. Temligen allmän i hela Sverige. 6. H. hcmiatus: Grön, vingar något sotiga, benen gula, tarsei-na mörka, lårens spets och tarsernas bas på bakbenen svart. L. 1 '/j lin. Temligen allmän. C) Antenner korta, borstet beläget i spetsen på den klotrunda 3:e leden. Vingarnes vanliga tvärnerv belägen nästan före midten. (Ghrysoftis). 7. H. viriduhis: Metallgrön, vingar klara, benen gula, tarsernas spets och hos J lärens midt s vartaktiga. L. 1 lin. Temligen . allmän. 8. H. grandnens: Metallgrön, benen Ijronserade, tibierna lergula, tarserna och (J) bakbenens tibier svartaktiga. L. 1 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 406. Genus DOIICHOPIS. Antenner oftast korta, borstet oftast beläget på ryggen af 3:e leden, som merendels är rundad, eller nästan trekan- tig. Vingarnes vanliga tvärnerv belägen i eller bakom vin- gens midt. Vistas vid vatten. 160 Skandinaviska arter. A) Antenn-borstet beläget på ryggen af 3:e leden, som är krets- rund. Ögon hos S sammanhängande på pannan. (Diaphorus). 1. D. oculahts: Metallisk, antenner och ben svarta, tibier och främre lårens spets gula ; hufvudet gråaktigt ; vingar något sotiga ; abdomen hos ^ med ett nästan genomskinligt blekt basal-band. L. 1 V4 liii- Allmän i medlersta och södra Sverige. B) Antenn-borst beläget på ryggen af 3:e leden, som är kort trekantig. Ögon skilda hos båda könen. Hannens anal-bihang oftast skif- eller fjäll-lika. a) Bronserade eller grönaktiga, siillan svarta arter. h) Bakbenens metatarsus taggig. c) Antenner svarta. Bgnen till större delen gula. 2. D. tingulatus : Bronsgrön, benen gula, tarser och baktibiernas spets svarta, vingar klara ofläckade. L. 2^/3 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 3. D. hrevij)ennis: Bronsgrön, benen gula, tarserna alldeles eller i spetsen svai-ta, lår-ringar bruna, hannens framtarser i spetsen skiflikt dilaterade. L. 2 ^/j lin. Allmän öfver hela Skandi- navien. 347 (t) Autenuernas l:a led h^ och hållet eller till större delen gul. 4. D. ])ennit(trsis: Grön. glänsande, antenner gula, sista leden i spetsen svart, honen gula. tarserna, med undantag af l:a le- den på franibenen, svarta, vingar klai-a. L. 1 ^/j lin. Allmän öfver hela Skandinavien. hh) Bakbenens l(usta led obeväpnad. 5. D. nohiJitatHS: Guldgrön, antenner svarta, benen gula, baktibier- nas spets och tarser svarta, 1 :a leden pä franibenen gul ; vin- gar klara, i midten hos ;5^ starkt, hos 9 svagare sotiga. L. 2 — 2 '/j lin. Tendigen allmän i medlersta och södra Svei'ige. 6. D. diuphanus: Thorax mörkgrå, hufvud svart ((5") eller hvitt (9) ; antenner svarta ; abdomeu och ben olikfärgade ; vingar glas- klara, fjällen svarta, och svart-cilierade. L. 2 ^\^ — 2 ^/j lin. Temligen allmän i medlersta och södra Sverige. 7. D. lencoccphaJiis: Thorax guldgrön. hufvudet svart (j^) eller hvitt (9) ; antenner svarta, abdomen och ben olikfärgade, vingar gi-å- hvita, fjällen svai-ta och svart-cilierade. L. 2 — 2 ^/,, lin. All- män i medlersta och södra Sverige. 8. D. scainhtfs: Olivgrön, antenner svarta, benen lergula, tarser svarta, vingar lätt skuggade. L. 1 ^/j lin. Allmän i hela Skandinavien. 9. D. puUcaiius: Grågrön, antenner svarta, benen blekgula, höfter askegråa, de främsta i spetsen bleka, låren på fram- och bak- benen i midten eller spetsen bi-una, tarser dunkla, de främres l:a Led blekgid : vingar lätt skuggade. L. 1 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. aa) Ki-oppsfärgen helt och hållet eller åtminstone på abdomeu till stöi*re delen gulaktig. 10. D. tenelhis: Grönaktig, antenner lergula, i spetsen bruna; ab- domen och ben alldeles blekgula ; vingar nästan klarat L. 1 lin. Allmän i södra och medlersta Sverige. C) Antenner korta, med borstet nära spetsen af 3:e leden. Vin- garnes 4:e långsnerv klufven. (Psiloptis). 11. D. tixndarius: Blekgrön, hufvudet hvitt, antenner gula, i spet- sen brunaktiga, benen alldeles gida, vingar klara. L. 2 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 12. D. lonrfulus: Mörkgrön, antenner gula. i spetsen svarta; benen gula, tarserna svarta; vingar klai'a. L. 1 ^/j lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. Familjen SYRPHID^. Antenner 3-ledade, med ett borst, oftast beläget på ryg- gen af 3:e leden. Sugrör indraget inom munhålan med tjocka 348 sugläppar. Ögou aflånga, oceller 3. Abdomen med 5 seg- menter, oftast nedtryckt. Vingar med fullständigt angular-- fält. Benen temligen korta, tarserna med 3 häftputor emel- lan klorna. Flygteu snabb; kroppen stor eller medelmåttig, ofta med teckning. Ofversigt af Slägten. A) Anteim-ljorstet beläget i spetsen på 3:e leden. Ceria: Antenner fastade på ett gemensamt pann-utsprång. B) Antenn-borstet beläget på ryggsidan. a) Antenner framsträckta. CllPy SOtoXUlll : Antenner åtminstone af bufvudets längd. aa) Antenner nedböjda, kortare än hufvudet. h) I{j'oppen stor, bred. Vingar utsperrade. 'VolllCC^llcl : Antenn-borstet fjädradt. |^yi»|lllll!>i: Antenn-l:)orst vanligen naket. hh) Kroppen smal. Vingar ej utsperrade. c) Abdomen ej märkbart hopsnörad vid basen. SCfJCvai Baklåren enkla, ej märkbart incrasserade. 3K^ylota: Bakbenens lår tjocka, på undre sidan taggiga. cc) Abdomen vid basen hopsnörad. Bacclia: Antenn-borstet naket. 407. (ileiius CKK14. Antenner dubbelt så långa som hufvudet, fastade på ett gemensamt pann-utsprång, med ett borst i spetsen på den 3:e spolforraiga leden. Vingar utsperrade, 4:e långs-nerven vinkelformigt böjd. Abdomen nästan cylindrisk. 1 Skandi- navisk art. 1. C. Conopsohlcs: Svart, fläckar på hufvud och bröst, en tvärlinja på scutellen, knän jemte bakkanten på abdomens 3 segmenter gula. L. 5 lin. Sällsynt i medlersta och södra Sverige. 408. (Jeiius CHRYSOTOXm. Antenner framsträckta, åtminstone lika långa som huf- vudet, stående tätt tillhopa, borstet beläget på ryggen af 3:e leden, ej fjädradt. Abdomen ofta med gula band. 11 Skan- dinaviska arter. A) Vingar utsperrade. Abdomen kantad, gulbandad. 1. C. arcuatuui : Svart, finhårig, thorax med sidofläckar, ett band på scutellen och 4 bågböjda, afbrutna på abdomen gula ; ving- 849 märke brunt, benen gula. I i. 5 bu. Tembgen albniln i med- lersta ocb S(")dra Sverige. 2. C. hichictnm: Svart, nästan utan Ijebåring, tborax med en af- bruten sidobnja, scutellens yttersta kant och ett bågband på abdonuMis 2:a ocb 4:e segment gula; vingarnes costa brun; benen gula. låren till större delen svarta. L. 4 lin. Tembgen allmän öfver hela Skandinavien. B) Vingar ej utsperrade. Scutellen urbräddad. Abdomen ej gul- bandad. (MicrodoH ). 3. C. apifortnc: Dunkelt metallisk, antenner svarta, thorax grågul, ullig, svingkolfvar och tibier bleka. L. 1 '/.^ lin. Ej allmän, men utbredd öfver hela Sverige. / 409. (lieiiiis V0MCE114. Antenner nedböjda, kortare än hufvudet, 3:e leden med ett tjädradt borst pä ryggen, ögon åtminstone hos ? nakna. Vingar utsperrade, 3:e långs-nerven rak eller föga böjd. Kroppen stor, rol)Ust, ofta bred ; färgen svart, ofta med band- teckning. A) Antenner rundade. {Scriconujid). a) Vingar med ett afbrutet brunaktigt band i midteu. Kroppen raggig. 1. V. mussifans: Ofvan gulraggig, under svartaktig, antenner och ausigte gula, benen svarta. L. 5 — 6 lin. Ej sällsynt i med- lersta och södra Sveriges skogslundar. aa) Vingar utan band. 2. V. horeolis: Svart, gråluddig. abdomen med 4 breda gula band, benen gula, lårens bas svart. L. 4 — 5 lin. Ej sällsynt. 3. V. Lappona : Svart, gråluddig, scutellen rostfärgad, abdomen med 3 smala aulhvita band: benen röda, framlårens bas svart. L. 31/^—41/2 lin. Ej sällsynt. B) Antenner långsträckta. Vingar med yttre nerven af det fält, som bildas af 4:e och 5:e långs-nerven, tydligt bågböjd. h) Kroppen ragghårig. 4. V. pliwiata: Svart, ryggen på thorax och abdomen med en basal- fläck på hvarje sida gul-ulliga, abdomens spets hvit-ullig ; vin- gar med 2 svartaktiga costal-fläckar. L. 4 — .5 lin. Allmän i hela Skandinavien i skogslundar. 5. V. homhylans: Svart, abdomens spets guli-aggig, ansigtet gult, antennernas sista led rostfärgad, vingar med en svart costal- fläck i midten. L. 4 — 5 lin. Allmän i hela Skandinavien. hh) Kroppen finhårig. Abdomen med genomskinliga band. Huf- vudet gult. 6. V. pellucens: Svart, scutellen rödaktig, abdomen med ett bredt 350 hvitt genomskinligt basal-band ; vingai' med en svart costal- fläck i midten. L. 4^/2 — 5 lin. Allmän i med]ei'sta och södra Sverige. 410. Genus SYRPHUS. Antenner kortare än hiifvudet, nedböjda, :3:e leden run- dad med ett oftast naket borst på rj^ggsidan. Vingar ut- sperrade, :>:e långs-nerven tydligt bågböjd. :^1 Skandinavi- ska arter. A) Ögon ludna hos båda könen. Baklåren enkla. a) Antenn-borstet fjädradt. Ögon hos (^ hopstötande på pannan. 1. S. intricarkfs: Svaz-t. ofvan gul-luden, abdomen med en sidofläck på 2:a och 3:e segmenterua (J), eller spetsen hvitluden (i); scutellen gul; tibier vid basen hvita; vingar klara, eller (J) med en brun costalfläck i midten. L. 4 — 4 Vj Hn. Allmän öfver hela Skandinavien. 2. S. flavo-cindus : Svart, gul-luden, ausigtet med en svart midtel- linja ; abdomens 2:a segment med en trekantig fläck jemte scutellen gula, de öfriga segmenternas bakkant smal, hvit; benen svarta, knän, tibiernas bas och metatarsus hvita; bak- lårens bas gul ; vingar med ett lirunaktigt streck. L. 3 ^/j — 4 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 3. S. Arhttstorum: Svart, thorax gul-luden, tibiernas bas hvit, bak- benens metatarsus incrasserad ; abdomens bas gulfläckad, seg- ment-kanterna smalt hvita. L. 3 ^/j — 4 lin. Allmän i hela Sverige. aa) Antenn-borstet naket. 4. S. tenax: Svart, thorax gulaktig, gråluden ; abdomen becksvart, vid basen med 2 ojemna, afbrutna, brunröda band ; benen Fig. 138. CV.) Hona af Slara-flugan (Syrphus tenax). T> Honan i naturlig storlek, skild från hannen genom ögonen, som ej stöta tillhopa på pannan, hvarpå de 3 punct- ögonen eUcr ocellerna äro belägna. A Antenner, 3-ledade, "slutleden stor, lensformig, vid baseu försedd ined el t naket ryggborst. B Hufvudet med långsträckt ansiyte, på hvilket man nedtill ser en liten tu- l)erkel eller utsprång. C Sugrör med köttig , långt utdragen underläpp, som på öfre sidan är ur- hålkad, på undre kuUrig, hornartad, slutande med 2 håriga sugläppar. tillslutande munhålan ofvanifrån och ut- b Ofverläpp eller sugrörets öfvcrsta borst skuret i spetsen, c Tungan eller det medlersta borstet, hornartad, spetsig, belägen emellan öfver under-läpp. d Palper linhåriga, e Maxiller eller undre käkar, sylformiga borst, som saknas hos många flugor. och 351 svarta, de främres knän 'och tibienias bas hvitaktiga. L. 5 lin. (fig. 138). Allmän öfver hela Skandinavien. 5. S. Anthoplwrinns: Svart, gul-luden, scutellen hvit ; abdonien med gula sidofläckar vid basen ; benen svarta, tibiernas ])as hvit ; vingar klara med en brun custal-fläck i midten. L. 4 — ^'/j lin. Temligen allmiln. tj. S. ccncKS: Metall-svart, glänsande, fint grä-luddig. antenner bruna; benen svarta, kniiu och tibiernas bas hvita ; vingar klara, ofläc- kade. L. 4 — 4 ^/j lin. Allmän i synnerhet vid hafskusten. 7. S. florens: Svart, thorax gul-raggig med ett grått och svart tvär- band : abdomen svart, med gula, atbrutna band ; benen svai't- aktiga, tibiernas bas gul ; vingar ofliickade. L. 4 — 5 lin. All- män i hela Skandinavien. 8. S. scpukhralis: Svart, thoi-ax hvit-liujerad ; abdomen metall-gliin- saude, knän hvita; vingar ofläckade. L. '2^1^ — 3 lin. AUmiin vid hafskusten. B) Ögon nakna. Baktibier krokiga. (CriorJiina). 9. S. AsUicus: Thorax på lyggen med rödgrå ragg; abdomen svart. vid basen askegrå; benen röda, låren svarta. L. 3^/2 — 4 ^/j lin. Ej allmän i medlei'sta och södra Sverige. C) Ögon nakna. Bakbenens lår tjocka, tibier krokiga. Thorax med breda strimmor. {Helophilus). 10. S. i^endnhis: Svart, ansigtet» hvitt eller gult med en svart strim- ma: thorax med 4 halmgula strimmor; abdomen med 3 gul- aktiga, afbrutna band ; lårens spets och tibiernas l)as gula. L. 4 — 4 ^/j lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 11. S. Uncahis: Svart, scutellen gul, thorax med 4 halmgula streck; abdomen med gula -sidofläckar ((J) eller 3 gråaktiga månfläc- kar ($) ; benen gulröda, höfter, och en ring vid lårens bas svai-ta ; baktibier i båda ändar samt tarser bruuaktiga. L. 3 lin. Allmän vid vatten i hela Skandinavien. • 411. Ceuus SC^V4. Antenner nedböjda, kortare än hnfvudet, borstet beläget på 3:e ledens ryggsida. Kroppen smal, långsträckt. Vingar utsperrade, 4:e långsnerven oftast rak, vanliga tvärnerven lodrät. Al)donien ej märkbart hopsnörad vid basen. Bak- låren enkla, ej märkbart incrasserade eller taggiga. Omkring 200 Skandinaviska arter. A) Ansigtet kegelformigt förläugdt. Antennernas 3:e led lensfor- mig med naket borst. (Rhingia). 1. S. rostrata: Rostfärgad, thorax svartaktig. L. 3 — 3^/2 lin. All- män i sydligare Sverige. 2. S. campcstris: Rostfärgad, thorax, abdomens bord, en dorsal-linja, 352 lårens bas, en ring på tibierna jemte tarser svartaktiga. L. 3 — 3 ^/j lin. Ej sällsynt i norra och medlersta Sverige. B) Ansigtet nedstigande. Antenn-borst ludet. Baklåren något in- crasserade. (Brachyopa). 3. S. hicolor: Thorax l^lyfärgad, hufvud, scutell, abdomen och ben gulröda. L. 3 lin. Ej allmän på utsipprande trädsaft i med- lersta och södra Sverige, C) Antennernas 3:e led kretsrund med korthårigt borst. Thorax med en sidolinja och abdomen med gula band. (Doros). 4. S. festiva: Svart, hufvud och ben gula, thorax med en sido-linja, nästan hela scutellen samt \ afbrutua band på abdomen ci- trongula, vingar med en brunaktig strimma. L. 3 — 4 lin. Temligen allmän i medlersta och södra Sverige. B) Antennernas 3:e led rundad eller oval, med nästan naket l)orst. Ansigtet med en tuberkel i midten, föga nedstigande. Thorax ofläckad. Abdomen l^andad. Baktibier raka. (Sccsra. 74 arter). a) Abdomen aflångt oval. Benen eukla. Temligen stora arter. b) Vingarnes 4:e längsnerv något inböjd i vingskifvan. Scutellen gulaktig. 5. S. Pyrastri: Thorax himmelsl)lå med ett sidostreck jemte scutellen blekgula; abdomen blåsvart -med 3 hvita eller gula månfläckar på hvarje sida ; hufvud och ben gula, antenner, ausigts-tuberkler, lårens bas och tarser svarta ; vingar klara med gr^åaktigt märke. L. 5 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. hh) Vingarnes 4:e långsnerv nästan i-ak. c) Ögon nakna. Scutellen oftast jemte hufvudet blekgult. 6. S. GrossuJarice: Thorax metallgrön, abdomen svart med 4 breda band jemte benen gula ; antenner och lårens bas svarta, tarser i spetsen bi'una ; vingar klara, med blekt märke. L. 4 — 4 ^/j lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 7. S. Rihesii: Thorax metallglänsande ; abdomen svart' med 4 raka band jemte benen gula, lårens bas och en tretandad pannfläck svarta; antenner ofvan svarta, under gula. L. 4 ^/^ lin. All- män i hela Skandinavien. 8. S. hifasciata: Thorax metallisk, abdomen svart med 2 raka band jemte benen gula, antenner bruna, under gula. L. 3 — 3 ^/j lin. Temligen allmän i medlersta och södra Sverige. 9. S. Corollff : Thorax bi*onserad, abdomen svart med 3, något af- brutua band, pannan och benen gula. L. 2 — 3 lin. Allmän i hela Skandinavien. 10. S. haUeata: Thorax bronserad, abdomen svart med 4 raka band, det l:a afbrutet jemte benen, antenner och panna gula. L. 4 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. 353 cc) Ögou ludna. *" 11. S. ' fopiaria : Thorax bronserad, ansigte och scutell hlekgula ; ab- domen svart med 3 band, det. l:a afbrutet, de andra lätt ur- brilddade baktill, jenito benen gula; antenner, lårens bas och tarser svaita ; vingai' klara med mörkt märke. L. 3 — 3 ^/j lin. Temligen allmän. aa) Abdomen jemnsmal, med raka baud. Tarser stundom tjocka. ()gon nakna. Temligen små arter. dj Scutellen gul. Tarser enkla. 12. S. guttata: Thorax bronserad, med en sidostrimma och en dub- belpunct baktill jemte scutell och ansigte hvita ; abdomen svaxi; med 3 hvita sidofläekar ; benen svarta, de främre hos $, knän hos S bleka. L. 2--2V4 lin. Ej sällsynt. dd) Scutellen bronserad liksom thorax. 13. S. manicaia: Abdomen (^5) svart eller {i) bronserad, med 3'— 1 gula sidofläekar ; antenner och ben svarta, knän gula, de 2 första tarslederna på frambenen hos c? breda ; ansigtet ned- stigande. L. 3 lin. Allmän öfver liela Skandinavien. 14. S. pcltata: Abdomen svart med 3 fyrkantiga gula sidofläckar; benen svarta, de främre hos 9 och knän hos c5' gula. L. 3 — 3 ^j^ lin. Allmän. 15. S. dypeata: Abdomen svart med 3 — 4 fyrkantiga sidofläckar jemte benen gula, dessa med en svart ring på baklår, tibier och metatai-sus ; (^ med breda gulhvita framtibier och tarser. L. 3 lin. Allmän på fuktiga ställen öfver hela Skandinavien. 16. S. albimana: Abdomen svart med 3 — 4 fyrkantiga, gråhvita eller brouserade sidofläckar ; antenner svartbruna ; benen svart- aktiga, främre tibier och tarser hvitaktiga. L. 2 — 3 lin. All- män öfver hela Skandinavien. 17. S. seedar is: Abdomen svart med 3 (c5~) eller (9) 4 fläckar jemte benen gula, antenner bruna; buksidan blekgul. L. 2 — 2 ^/j lin. Allmän på sänka ställen i hela Skandinavien. E) Hufvudet hälft klot-formigt. Thorax med en sidoliuja och den långa abdomen med gula band. Baktibier raka. Antenn-borst nästan naket. '(Sphcerophoria. 16 arter). 18. S. scripta: Bronserad, abdomen svart med 4 gula band, det l:a och sista afbrutet ; hufvud och ben gula ; antenner lergula, of- van jemte borst bruna. L. 2 ^/j — 4 lin. Allmän i Sverige. 19. S. tceniata: Bronserad, abdomen svart, med 4, svagt urbz-äddade baud; hufvudet halmgult; benen gula med (J) bruna höfter; antenner lergla med brunt borst. L. 2 — 2 ^1^ lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 20. S. Melissce: Bronserad, abdomen svart med 4 gula, af brutna band; hufvudet gult med en brun ansigts-linja ; benen och 23 354 anteunerna gula, dessa ofvan Ijruua. L. 2 lin. Allmän i hela Skandinavien. F) Pannan gropad. Kroppsfärgen oftast svart, otiäckad. Benen enkla med raka tibier. (EristaUs). 21. S. ruficornis: Thorax svart med 4 gråa linjer, abdomen brou- serad ; hufvud, scutell och ben rödgula, pannan och lårens bas svarta; vingar klara med bruna tvärnerver. L. 'i^/a — 4 lin. Ej sällsynt i sårnader på löfträd i hela Skandinavien. G) Antennernas 3:e led aflång eller rund med naket borst. An- sigtet utan tuberkel ; pannan kullrig, hos $ oftast tvärstrim- mig. Baktibier raka. Kroppen bronserad. (Clmjsogasfer). 22. S. viduaia: Bronserad, linhårig, antenner och ben svarta; vin- gar nästan klara, svingkolfvar bruna; pannan hos ? slät. L. 2 — 2^2 liii- Allmän i hela Skandinavien. 23. S. metallica: Brousgrön, antenner och tarser svarta, vingar 'nä- stan klara, pannan (?) tvärstrimmig. L. 2 — 2 Va ^^^- Allmän. H) Antenn-borst naket. Ögon ludna. Kroppen svart, abdomen stundom gulfläckig. Baklåren något tjocka. (Pipiza). 24. S. noctiluca: Svart, 'abdomens 2:a segment med 2 gula tvär- fläckar; knän och l:a leden på främre tarserna hvitaktiga ; vingar klara med brunaktigt midtel-band. L. 3 — 3^/4 lin. Temligen allmän i hela Skandinavien. 25. S. canijpestris: Bronserad, antenner svartbruna, af hufvudets längd, främre knän rostfärgade; vingar gråhvita med brunt märke. L. 2 lin. Allmän i hela Skandinavien. I) Antennernas 3:e led långsträckt med naket borst. Ögon fin- ludna. Kroppen svart. Bakbenens metatarsus något incras- serad. (Paragus). 26. S. tihialis: Svart, antenner bruna, ansigte och ben gula, lårens bas svart. L. 172—1^/4 Ii"- Allmän. 412. Genus XVIOTA. Antennernas 3:e led kretsrund med naket borst. Vingar ej utsperrade, liggande platt öfver livarandra, vanliga tvär- nerven sned, ej lodrät. Kroppen temligen långsträckt, ab- domen oftast rödfläckig. Bakbenens lår tjocka, taggiga pa undre sidan, tibier krokiga. 25 Skandinaviska arter. A) Ögon oftast finludna. Scutellen fintandad i bakkanten. (Eumerus). 1. X. sabulonuni: Metallsvart; abdomen rödgul, vid basen och i spetsen bronserad, med (i hvita månfläckar ; tibiernas och far- sernas bas lergul. L. l^j^—^l^U lin- Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. B) Ögon nakna. Scutellen ej fintandad i spetsen. a) Baklår långa. 2. X. valga: Svart, med tät roströd ragg, antenner rödbruna; ab- 355 domens och lårens bas sänit kuilu rostfärgade ; vingar gråak- tiga, vid basen gula, med en brunaktig midtelfläck. L. 4 ^/^ lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 3. X. sylvnruni: Bronssvart, gråluddig, abdomens spets med guld- fiirgad ull ; tibiernas och tarsernas bas blekgul. L. 5 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. aa) Baklår korta. Ansigtet med en långsköl. (Si/riffa). 4. X. ])ipic))s: Svart, hufvud och briist askegråa, antenner smuts- gula; benen rödfläckiga ; abdomen med gulaktiga (cJ) eller luata (v) sidofläckar. L. 2 '/j — 3 ^/j lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 41.^. (ieuiis BACCUA. Antciinborst naket. Abdomen vid bnsen afsmalnande, nästan skaftad. Vingarnes 4:e långsneiv rak, vanliga tvär- nerven lodrät. Kroppen temligen liten. 12 Skandinaviska arter. A) Baklår tjocka, taggiga på undre sidan; tibier krokiga. (Ascia). 1. B. 2)0(lagrica: Bronserad, abdomen svart med 2 band jemte be- nen blekgula ; bakersta låren och tibierna svarta, de förras bas, de sednares spets gulaktig. L. 2 ^/j — 3 lin. Allmän i hela Skandinavien. B) Baklår obeväpnade. Tibier nästan raka. 2. B. elongata: Bronserad, antenner brungula; alidomen med 2 band, sxnngkolfvar och ben gula, baktarserna bruna ; vingar nästan ' klara, tvärnerverna och en stigmatical-fläck bruna. L. 2 — 3 ^/j lin. Allmän i hela Skandinavien. Familjen SCElVOPlMDiE. Sugrör indraget med 2 borst. Antennernas skitled ej ringlad, långsträckt, utan borst. Vingar med angular fältet uppdraget vid vingroten. Abdomen 7-ledad. 414. Genus SCENOPINIS. Antenner något nedböjda. Ögon stora. Vingar liggande öfver hvar andra. Benen ej taggiga. Det enda slägtet i fa- miljen innehåller 1 Skandinaviska arter. 1. S. fencstralis: Svart, thorax bronserad, benen rödgula, vingar gråaktiga. L. 2 lin. Allmän på fönster i boningshus. 2. S. niger: Svart, tarser röda, vingar och svingkolfvar svartaktiga. L. 2 lin. Ej sällsynt. 23* 856 Familjen PLATYPEZIDJJ. Antenner framsträckta med ett naket, hårfint borst i spetsen på 3:e leden. Vingar liggande platt öfver hvarandra, angular-fältet uppdraget vid vingbasen. Kroppen liten, aflång, Baktarser ofta dilaterade. Ofversiot af Slägften. PlBtypeZA: Fjerde långsnerven klufven. CBllomy icl : Vingarnes långsnei'ver enkla. 415. Genus P14TYPEZ4. Antennernas basal-leder cylindriska. Vingarnes 4:e långs- nerv klufven vid vingspetsen. Benen ej håriga, baktarserna dilaterade. 11 Skandinaviska arter. 1. P. boletrna: Svart, abdomen med gråa band (J), eller grå, ab- domen med 5 svarta band ($) ; ben och svingkolfvar bi^una ((S), eller gula (9). L. 1 ^/j lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 416. Geuus CALIOMIA. Vingarnes alla långsnerver enkla. Bakbenen långa, tjocka. Färgen svart, grå, eller gulaktig, stundom med teckning. 14 Skandinaviska arter. 1. C. Leptiformis: Svart, benen bruna, abdomen {^) med 3 hvita band, eller (y) 2:a segmentet jemte benen gula. L. 1 ^j^ bn. Ej allmän i södra och medlersta Sverige. Familjen CONOPIDii;. Sugröret långt, framsträckt, vid basen knäböjdt. Huf- vudet blåslikt uppsväldt. Antenner ofta längre än hufvudet, framsträckta, med ett kort borst i spetsen eller på ryggen. Vingar med stort angular-fält. Abdomen 5 — 6 ledad. Ofversigt af SI äg ten. Coiiops: Antenn-borstet beläget på ryggen af 3:e leden. Tflyopa: Antenn-borstet i spetsen af 3:e leden. 417. Cenus CONOPS. Antenner längre än hufvudet, vid basen knäböjda, med ett kort 2-ledadt borst på ryggen af 3:e leden. Oceller sak- nas. Lefva som larver parasitiskt på Humlor. 7 Skandina- viska arter. 857 1. C. VKJipes: Svart, hufvudet gult med svart panu-strimma ; anten- ner bruna, abdomen med 5 gulhvita band, 2:a segmentet jemte benen röda. L. 4 — 5 lin. Ej Scällsynt i medlersta och södra Sverige. 418. Genus MIOPA. Antenner nedböjda, något kortare än hufvudet. Oceller 3. Abdomen 5 — 6-ledad. Benen pubescenta. 13 Skandinavi- ska arter. A) Antennernas 2:a led lika lång som 3:e. (Zodion). 1. M. cinerea: Mörkgrå, hufvudet gul-hvitt, pannan baktill brun, antenner i midten röda; 4 linjer jiå thoi-ax och dera puncter på abdomen bruna ; vingar gråaktiga, vid basen bleka ; knän rödaktiga. L. 2 ^/j — '^ ^i^i- Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. B) Antennernas 2:a led mycket längre än 3:e. Tarsernas klor och häftputor stoi'a. 2. M. tcsfacca: Grå- och rödbrokig; ansigtet hvitt, finhårigt ; an- tennernas sista led gul ; ryggen af thorax dunkel ; vingar nå- got töckniga med främre tvärnerven svart ; benen svart-ringade. L. 3 — 3 ^/j lin. • Ej sällsynt. 3. M. dorsalis: Rostfärgad, huivudet hvitt; antenner gula; skifvan af thorax, scutell och abdomens ryggsida svarta. 2 — 4 segmen- tei"nas bakkant, de öfriga helt och hållet gråa ; vingar något sotiga ; låren ofvan med en svart fläck ; tibierna med brun ring. L. 3 — 3 ^/j lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. Familjen PIPIJINCIILIDJ5. Hufvudet stort, nästan klotrundt. Sugröret indraget. An- tenner korta, 3:e leden på ryggen med ett naket borst. Ocel- ler 3. Vingar längre än abdomen, som är 6-ledad. Benen enkla, obeväpnade. Kroppen liten cylindrisk, s vartaktig. 419. tienus PIPUNCULIS. Antennernas sista led rundad, eller spetsig, äggformig, mycket kortare än hufvudet. Kroppen oftast linhårig och matt. 24 Skandinaviska arter. A) Vingar med 3 diskfält. 1. P. Praforiwi: Svartgrå, nästan utan behåring ; abdomen med sido- fläckar, ett band på l:a segmentet gråa; vingar klara, sving- kolfvar och ben gula, låren i midten svaj'ta. L. 1 '/j — 2 lin. Allmän i hela Skandinavien. 2. P. syJraticns: Nästan metalliskt svart; antenner i spetsen hvita ; 358 metathorax och bakkanten af l:a abdominal-segmentet aske- gråa ; vingar klara ; benen svarta, knän, tarsernas bas jemte svingkolfvar livitaktiga. L. 1 ^/^ lin. Ej sällsynt. B) Vingar utan diskfält. 3. P. spurius: Matt, svart, hårig; vingar brungråa; benen svart- aktiga; svingkolfvar bruna (j^) eller bleka ($). L. 1 lin. Allmän i hela Sverige. Familjen OESTRID^Iil. Styugflugor. Antenner korta, insänkta i pannan, sista leden rundad, med naket borst. Sugrör otydligt. Ögon små. Oceller 3. Vingar utan angular-fält. Kroppen robust, ragghårig. Larven lefver parasitiskt antingen i sinus frontalis, eller under huden eller i tarmkanalen på däggdjur, hufvudsakligen hofdjur. Ofversigt af Slägten. OestPllS: Vingfjällen stora. Graiitrus: Vingfjällen små. 420. (lieiius OESTRUS. Styng. Antennernas sista led klotrund. Vingar utsperrade med 4:e långsnerven böjd. Vingar med stort dubbelt tjäll. Larverna äro ofta besvärliga för nötkreaturen i skogstrakter, de hafva liksom pupporna en skrofiig hud med fina taggar på ringarne. 7 Skandinaviska arter. 1. O, Ovis: Nästan utan behåring, gråaktig, brunspräckhg, benen bleka. L. 4 lin. "Fårstynget" är ej sällsynt under Juli och Augusti månader i medlersta och södra Sverige i niirheten af fårstall, der man träftar dem sittande tröga på väggar och stenar; larven eller "nosmasken" utkläckes från ägg lagda på eller i nosen, hvarifråii den kryper in och lefver af slem i sinus frontalis ; den behöfver ej mer än 5 månadei- för att utvecklas. De utvuxna larverna krypa sedermera tillbaka i nosen, falla ned och förpuppas i jorden ; genom mekanisk retning och för- ökad slem-afsöndring förorsaka de hos fåren hosta och kast- ning på hufvudet, samt minskad matlust, men ej "kringsjukan," hvars upphof är en intestinal-mask, den så kallade "quesen" (Coenurus cerebralis). 2. O. Bovis: Gulraggig, ett bredt band baktill på thorax och ett på midten af abdomen svarta, spetsen gul-luden ; benen svarta, 359 på undre sidan gråhåriga, tibienias spets och taiser lergula. L. 4 — 5 lin. "Nötstyuget" eller "Krokliumlan" är allmän i hela Skandinavien ; honan liigger äggen emellan håren nära lyggen på filkreaturen ; ur dessa ägg utkläckas larverna (Vär- na") ocli borra sig in uti huden, der de ligga uti varkulor af ett dufäggs storlek, blifva utvuxna i slutet af Maj (efter om- kring 9 månaders fr)rlo])p), livarpå de falla till marken och förpuppas. Det surrande ljud, som höres under Nötstyngets flygt, anses vara orsaken till -fäkreaturens hastiga flygt med uppresta svansar eller deras så kallade "besning." 421. Gemis GASTRUS. Anteiinenias 3:e led ruiidadt hoptryckt. Vingar liggande ötVer hvarandra, 4:e långsnerven rak; vingfjällen små. Benen ludna. 7 Skandinaviska arter. 1. G. equi: Rostgul, gråluden, ett band på thorax, 2 spetsfläckar och ett midtelband på vingarne brunaktiga. L. 5 lin. "Häst- stynget" \xv ej siUlsynt i Juli månad i Sverige ; det lägger sina ägg på hästens ])ogar ; dessa ägg, eller enligt andra, de ur äggen utkrupna larverna uppsleckas af hästen och föras ned i magen och tarmkanalen för att efter 10 månaders förlopp ut- kastas tillsammans med spillningen och förpuppas på marken. 2. G. hfpniorrhoidalis: Svart, hufvudet rostfärgadt, thorax framtill och scutell gul-ludna ; antenner och lårens bas bruna ; abdo- men svart, baktill gul-luden ; benen rostfärgade. L. 4 lin. Sällsynt i Skåne ; den säges lägga sina ägg på hästens läppar, hvarifrån de sedan nedkonnna i groftarmen. Familjen H^MATOMYZID^. Munnen med tydligt framsträckt, knäböjdt sugrör och mustacher, men utan märkbara sugläppar. Antenner ned- böjda, sista leden långsträckt. Ögon aflånga. Vingar ut- sperrade, med 4 långsnerver utgående till kanten, af hvilka 2 nästan löpa tillhopa i spetsen. Abdomen 4-ledad. Krop- pen medelstor, oftast gråaktig. Ofversi^t af Slä^'ten.. Pposena: Pannan med midtel-köl. Benen långa. StoillOXys: Pannan ej kölad. Benen medelmåttiga. 422. Geuus PROSENA. Antenn-borstet 2-sidigt fjädradt. Pannan med midtelköl. Vingarnes 4:e långsnerv vinkelformigt uppstigande och före- 360 nande sig med costan något före vingspetsen. Benen länga. Kroppen nästan cylindrisk. 1. P. Siberita: Grå, hufvudet uästau h vitt ; antenner och ben gula, tarser svarta ; abdomens 3 första segmenter med gulaktiga ge- nomskinliga fläckar hos S- L. 3—3^/2 lin. Den enda arten i slägtet är allmän i medlersta och södra Sverige. 423. (ieuiis STOMOXVS. Stick-fluga. Pannan ej kölad. Vingarnes 4:e långsnerv förenar sig i spetsen med costan. Benen medelmåttiga. Kroppen aflångt äggformig. 7 Skandinaviska arter. A) Antenn-borst en-sidigt fjädradt. Sugrör vid basen knäböjdt. 1. S. calcitrans: Askegrå, thorax med 4. linjer och 3 rader fläckar på abdomen svartaktiga; palper korta, gula. L. 2 lin. Allmän på stall-väggar öfver hela Skandinavien, anfaller och sticker kreaturen i synnerhet vid tillstundaude regnväder; på hösten inkommer den äfven i boningsrmumen. 2. S. stimulans: Askegrå, thorax och abdomen med svarta linjer och fläckar; palper långa, gula. L. 1 V2— ^ hn. Allmän i hela Skandinavien. 3. S. irritans: Mörkgrå, palper långa,' svarta. L. 1 1/^ 1 1/^ Hn. Allmän i medlersta och södra Svei-ige. B) Antenn-borst naket. Sugrör dubbelt knäböjdt. (SipJiona). 4. S. genimlata: Grå, hufvudet hvitt, antennernas sista led, sugrör och tarser svarta; en pannfläck, ben och (J) sidofläckar på abdomen lergula. L. 2 lin. Allmän i hela Skandinavien. Familjen TACHIMD.!;. Ögon aflånga. Sugrör indraget, med tydliga sugläppar. Antenner nedböjda med 2— 3-ledadt naket, eller finhårigt borst. Thorax med tvär-intryckning. Vingar utsperrade, med stora dubbla fjäll, 4:e långsnerven uppstigande vinkelformigt eller båglikt mot costan. Abdomen 4— 6-ledad. Kroppen me- delstor, oftast grå, eller svartaktig, sällan med teckningar. Ofversigt af Slägten. Xachina: Abdomen 4-ledad, oftast borsttaggig. Phasia: Abdomen 5 — 6-ledad, ej borsttaggig. 424. Geuus TACHINA. Antennernas 3:e led oftast lång, tvärhuggen. Ögon stun- dom ludna, åtminstone hos ? alltid åtskilda. Abdomen sam- 361 mansatt af 4, i bakkauteii oftast borsttaggiga segmeiiter. Lägga sina Jigg på andra inseeters larver. Öfver 300 Skandi- naviska arter. A) Auteuuernas 'A:e led ii<ästan qvadratisk. bredare och kortare äu 2:a. Ogou nakna, något närmade hos c?. Ausigtet utan kiudborst. ( Echhumiyin ). 1. T. f/rossa: Svart, hutVud och vingroteu gula: antennernas 2 för- sta leder och tibier rödaktiga. L. 5 — 6 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 2. T. fcra: Svart, antennernas 2 första leder, scutell och ben röda, lårens bas och ett smalt streck på den gulaktigt genomskin- liga abdomen svarta. L. 4 lin. Allmän i hela Sverige. 3. T. tesscJhifa: Svax-t, scutell och tibier röda; abdomen gul med en något smal svart dorsal-strimma. I^. 4 — 4 '/^ lin. Allmän i Sverige. B) Antennernas 3:e led lika lång eller längre än 2:a. a) Vingarues 4:e långsnerv i eller straxt framför vingspetsen förenande sig med*costan. h) Ögon åtskilda, otta ludna. Hufvud med mustacher och kind- borst. Antennborst rakt. c) Svai'ta eller gråa, ytterst sällan gula artei-. d) Antenn-borstet naket. e) Ögon nakna, oftast åtskilda hos båda kcinen. 4. T. Larvarnnr. Svart, pannan gul med svai"t strimma, hufvud. 5 strimmor på thorax och 'Å något afljrutna band på abdomen h\Tit glänsande. L. 2 — 4 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 5. T. ruralis: Svart, hufvud, 5 strimmor på thorax och 3 band på abdomen hvitglänsande. pannan askegrå. L. '2'^j^ — 3^/2 iiii- Allmän i Sverige. H. T. leiicocepliala: Grå, pannan långt utskjutande, sillVerglänsaude ; antenner, ben, palper, hjessa, 4 linjer på thorax samt 3 rader fläckar på abdomen svarta. L. 1 ^\ — 2 ^/j lin. Allmän i Sverige på sandfälten. 7. T. campestris: Grå, ansigtet hvitt ; antenner, palper, 4 strimmor på thorax samt bakkanten och en rygglinja på abdomen svarta. L. 2 — 2 V2 liJi- Allmän i Skandinavien. 8. T. antiqua: Askegrå, hufvudet hvitaktig-t, scutellens spets och ben gula. tarser och 2 linjer på thorax och antenner svarta, dessas bas röd. L. 2^/2 — 3 lin. Allmän i sydhgare Svex-ige. ft. T. pelluccns: Rödgul, antenner och ben svax'ta, thox^ax xxxed bruna linjer, abdomen med svax-t ryggstrimma. L. 2 lin. Tembgen allmän i medlex-sta och södx-a Sverige. ee) Ögon lixdna. 10. T. comta: Svax-t, hufvudet hvitt; thorax med' 5 strimmor och 362 abdomen med 3 band askegråa, scutell, tibier och (^) abdo- mens sidor röda. L. 4 lin. Ej sällsynt. 11. T. vivida: Gråblå, glänsande, bufvudet gi-ålivitt; palper gula; thorax med 5 strimmor och 2 band på abdomen hvitaktiga; scutelleus spets röd. L. 3 ^/j — 4 lin. Allmän. 12. T. å-xmsttdafa: Matt svart, bufvudet askegrått; thorax med 5 hvitaktiga strimmor, scutellen röd ; abdomen hvitfläckig, i spet- sen och på sidorna rödgul. L. 3 — 3 ^j^ lin. Mycket allmän i medlersta och södi-a Sverige. 13. T. duhia: Svart, bufvudet askegrått; 5 strimmor på thorax, scutell och de 3 sista abdominal-segmenterna askegråa, dessa med olivfärgade fläckar. L. 2 — 2 ^/^ lin. Allmän. 14. T. radicurii : Gråblå, bufvudet hvitt, thorax med 5 strimmor och abdomen med 2 band hvitaktiga; scutellen röd. L. 4 lin. Allmän i sydligare Sverige. 15. T. assimiUs: Mattsvart, bufvudet hvitt; thorax med 5 gråaktiga strimmor; abdomen med 3 hvitaktiga band, med olivfärgade rutfläckar. L. 2 — 5 lin. Mycket alhlfftn i medlersta och södi-a Sverige. 16. T. pumwafa: Svart, bufvudet nästan silfverfärgadt ; scutellen rödkantad, abdomen smalt gråhvitt kantad ; benen svarta med mörkgula tibier. Ij. 2^/2 — 3 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. 17. T. vulgaris: Askegrå, bufvudet livitaktigt; 4 strimmor på tho- rax, abdomens l:a segment, de öfriga med en rygglinja och bakkanten jemte benen svarta. L. 2 ^/j — 3 lin. Allmän. . 18. T. floralis: Mörkgrå, ansigtet hvitt; thorax med 3 strimmor, abdomens l:a segment helt och hållet. 2:a med ett tandadt band, 3:e med 3 fläckar, 4:e i spetsen jemte benen svarta. L. li/^_-2V2 lin- Allmän. 19. T. fremida: Nästan cylindrisk, ofläckad, svart; bufvudet silfver- glänsande, pannan med en bred svart strimma ; vingar vid basen jemte fjällen gula. L. 3 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. dd) Antenn-borstet kort fiuhårigt. g) Ögon nakna. 20. T. inanis: Aflång, askegrå, bufvudet hvitt; antenner röda; ab- domen gul, genomskinlig, med en brun, baktill bredare strim- ma ; benen gula, tarser svarta. L. 2 ^/^ lin. Allmän i sydligare Sverige. gg) Ögon ludna. 21. T. nigrifa: Oval, svart, bufvudet nästan silfverglänsande, pan- nan med en smal ((5") eller bred (?) strimma ; vingar klara, vid basen hvitaktiga. L. 1 ^j^ lin. Allmän i sydligare Sverige. 363 22. T. Jaferalis: Aflåiig. näatau cylindrisk, svartaktig, thorax med gråa strimmor ; abdomeiis sidor röda. L. 2 — 2 '■^j ^ lin. Allnuiu. cc) Guldgröna arter. 23. T. vlridis: Äggrund, glänsande, ansigtet silfverfärgadt, anten- ner, palper och lien svarta ; vingar klara. L. 2 ^/j — 4 lin. Ej allmän. bh) Ögon alltid nakna. h) Hufvudet med uppblåsta kinder och tydliga mustacher. An- tenner med knäböjdt ii-ledadt borst. (Gonia). 24. T. rapiiafa: Thorax grå med bruna strimmor, sidoborden och bakkanten jemte scutell rödgula : hufvudet gult : antennernas sista led och benen svarta : abdomeu gulaktigt genomskinlig, med en smal ryggstrimma jenite anus svai-ta; vingar klara, vid basen gulaktiga. L. 3 \'^ — 4 '/j lin. Vj] sällsynt i med- lersta och södra Sverige. lili) Kinder ej uppblåsta; mustacher saknas. Ögon åtskilda hos båda könen. {Milfofivdiuma). 25. T. conka: Blekgrå, abdoinen med 3 rader svarta fläckar; an- sigtet silfvergläusande ; antenner, palper och ben svarta. L. 1 — 1 ^/j lin. Allmän i Sverige. aa) Vingarnes 4:e långsnerv båglikt eller vinkelformigt uppsti- gande något framför vingspetsen. Ögon nakna, åtskilda hos båda könen. i) Ansigtet utan kindborst. "-i) Antenner snedt utstående, ej nedböjda. 1) Mustache-borsten få. Abdomen cylindrisk, borstig. (Ocyptera). 26. T. Brassicaria: Thorax askegrå med 4 mörkare linjer; anten- ner, ett streck på pannan och ben svarta; abdomen svart, l:a på sidorna och hela 2:a segmentet röda. L. 4 lin. Ej säll- synt i medlersta och södra Sverige. //) Inga mustache-borst. Abdomen rundad, ej borstig. (Gym- iiosoma). 27. T. rotnndata: Svart, hufvudet gult (c^) eller hvitt (9); thorax framtill gulaktig med dunkla streck ; abdomen röd med svarta ryggfläckar. L. 2 ^/^ — 3 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. lek) Antenner nedliggande. Ansigtet kort med tydliga mustacher. Abdomen borsttaggig. (Rhinophora). 2S. T. uniljratica : Svart, ansigtet silfvergläusande ; vingar klara med hvita fjäll. L. 2 lin. Ej allmän i sydligare Sverige. 29. T. roralis: Svart, glänsande, vingar och fjäll svartaktiga, de förra i spetsen hvnta. L. 2 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. 364 ii) Ausigtet med kiudborst och mustacher. Abdomen borstig. (Sco2)oIia). 30. T. carhonaria: Metall-svart, ausigtet silfverglänsande ; palper gula; viugar svartaktiga, iukauteu och fjälleu hvita. L. 1 ^/j — 2 lin. Allmän på sandmarker i medlersta och södra Sverige. 425. tieuus PH4SIA. Antenner nedhängande, kortare än ansigtet, sista leden 1 spetsen rundad med naket borst. Kindborst saknas. Ögon nakna. Abdomen 5 — 6-ledad, ej borst-taggig. 21 Skandina- viska arter. 1. P. Muscaria: Grå, 4 linjer på thorax, ben, abdomeus l:a seg- ment helt och hållet, de öfriga i bakkauten och en smal rygg- strirama svarta; vingar breda brunaktiga {S) eller temligen breda och klara (v) med hvita vingfjäll ; ögonen nästan sam- manbundna. L. 2 lin. Ej allmän öfver hela Skandinavien. Familjen NUSCIDi^. Antenn-borstet fjäderlikt hårigt. Vingarnes 4:e långsnerv båglikt eller vinkelformigt uppstigande mot vingspetsen. Ab- domen 4-ledad. Thorax med tvärintryckning. Vingtjäll stora. Ofversigt af Slägten. DeiKia: Antenn-borstet alldeles fjädradt. Kj'oppen cylindrisk. §>arcO|ltiag'a : Antenn-borstet i spetsen naket. ]fflll§Cct: Antenn-borstet alldeles fjädradt. Kroppen äggrund. 426. GeuHs DEXIA. Antenner temligen korta, nedhängande, borstet helt och hållet fjädradt. Ögon nakna, hos S närmade hvarandra. An- sigtet utan kindborst. Kroppen aflång, nästan cylindrisk. 18 Skandinaviska arter. 1. D. canina: Askegrå, thorax på lyggen gulgrå med svarta linjer, tarser och 3 band på abdomen bruna; palper och ben gula. L. 3 — 3^/4 lin. Temligen allmän i medlersta och södra Sverige. 2. D. carinifrons: Askegrå, antenner, ett pannstreck, palper, 3 linjer på thorax och ben svarta, abdomen brunfläckig. L. 2^/3 — 3 */j lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 3. D. volvulus: Svart, hufvudet silfverglänsande, med en bred svart strimma ; 3 band på abdomen och en skulderfläck hvita. L. 2 V,— 3 lin. Allmän. 865 Ögon åtskilda 427. fieims SARCOPHAGA. Köttfluga. Antenn-borstet tjädradt, i spetsen naket hos båda könen, nakna. Mustaclie-borst starka, kindborst små eller inga. Abdomens bakre segmenter borst taggiga. Färgen svart eller grå, sällan metallisk. 31 Skandinaviska arter. Äggen' eller larverna läggas på ruttet kött. A) Palper svarta. Fig. 139. CU) Köttflugan (Sarcophaga carnaria) med profil af hufvudet. 1. S. (arnaria: Askegrå, hufvu- det gulhvitt; autenner, ett pahnstreck, 3 iiujer på tho- rax, beu och rutfläckar på abdoiiieu svarta. L. 3 — 5 Hu. "Köttflugau" är alluiilu öfver liela Skaudiuuvien. (fig. 139). 2. S. lineata: Ljusgrå, autenuer, ett pannstreck, ben och 3 rader tiäckar på thorax och abdomeu svarta. L. 2 — 3 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. 3. S. hccmatodes: Askegrå, hufvudet hvitt; autenner och beu svarta; 3 bnjer på thorax och rutfläckar på abdomeu olivfärgade. L. 2 — 2^/2 lin. Mycket albnäu öfver hela Skandinavien. B) Palper gula. 4. S. Mortuoriini: Blåsvart, hufvudet guldgult, autenner höggula; thorax framtill med 4 hvita streck; abdomeu matallgrön, L. 4 — 5 lin. Allmäu öfver hela Skandinavien. 5. S. VespUIo: Svartaktig, thorax framtill hvitglänsande, med svarta streck; hufvudet smutshvitt, palper gula; antenner, ett pann- streck och ben svarta; abdomeu blågrön, hvitglänsande. L. 2 — 3 lin. Allmän i hela Skandinavien. 428. Geuiis MISCA. Antenner nedliggande, ej korta, borstet fjädradt ända till spetsen. Mustach-borst tydliga. Ansigtet kort, nedre kanten uppviken. Abdomen pubescent, knappt borsttaggig. Kroppen kort, äggrund. 44 Skandinaviska arter. A) Guldglänsande, enfärgade, medelstora arter med utsperrade vingar. a) Vingarnes 4:e långsnerv böjer sig vinkelformigt upp och före- nar sig med costan något framför vingspetsen. (Lucilia). h) Palper röda. 1. M. Ccesar: Blå eller guldgrön; ansigtet brunt, på sidorna silfver- 366 gläuscxnde ; antenner och ben svarta. L. 2 '/j — 3 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. , 2. M. sericata: Guld- eller blågrön, antenner och ben svarta; an- sigtet silfverglänsande, nedtill svart, hvitgliinsande. L. 2*/^ — 3 lin. Allmän i hela Skandinavien. hh) Palper svarta. 3. M. eornirina: Blå- eller guldgrön, ansigtet silfverglänsande, i midten brunt ; pannan och kindei-na blåa eller gröna ; anten- ner och ben svarta. L. 2^/2 — 3 lin. Allmän i hela Skan- dinavien. aa) Vingarnes 4:e långsnerv böjer sig båglikt upp mot costan i sjelfva vingspetsen. (Pyrcllia). 4. M. cadaverina: Guldgrön, hufvud, palper, antenner och ben svarta; vingar bleka med hvita fjäll. L. 1 ^/^ — 2 ^/^ lin. Allmän i hela Skandinavien. 5. M. (Bnea: Guldgrön, hufvud, antenner, palper och ben svarta; thorax hos 9 framtill med 3 hvita, otydliga streck ; vingar gråklara; abdomen i spetsen hårig. L. 1 ^/j — 2 lin. Allmän i hela Skandinavien. IB) Stora, eller medelstora, svartblå eller metalliska, ej guldglän- sande ai'ter, med linjerad thorax. 6. M. vomitoria: Hufvudet svart; abdomen blåglilnsande, hvitskim- rande med svarta tvärband ; palper rödgula ; vingfjäll svart- bruna, hvitkantade. L. 5 — 6 lin. "Spyflugan" är allmän öfver hela Skandinavien. 7. M. erythrocepliala: Hufvudet roströdt; palper gula; thorax gädd- blå; abdomen himmelsblå, fläckvis h vitskiftande, benen svarta. L. 3 — 5 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. S. M. doivestica: Svartaktig, pannan Ijlekgul med svart strinnna; thorax med 4 strimmor och abdomen med rutfliickar svarta ; . vingfjällen smutshvita; abdomens sidor vid basen hos ^ oftast genomskinligt gula. L. '2^1^ — 2^/^ lin. "P'önsterflugan" är allmän öfver hela Skandinavien. 9. M. corvina: Svartaktig, ansigtets sidor hvita; thorax med 4 strim- mor och abdomen med rutfläckar askegråa ; vingfjällen smuts- hvita ; abdomens sidor vid basen genomskinligt gula. L. 2 ^/j — 3^/2 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 10. M. aframcntaria : Svartaktig, hufvudet grått; antenner bruna, med beckröd bas ; palper och ben svarta ; thorax gul-ullig ; abdomen med askegråa rutfläckar. L. 2 — 3 lin. Allmän öf- ver hela Skandinavien. 11. M. rudis: Svartaktig, hufvudet g]'ått ; antenner svartbruna, i midten becki'öda ; palper och ben svarta ; thorax gul-ullig ; ab- domen med askegråa rutfläckar. L. 2 — 3 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 367 C) Svarta, stora arter, thorax ej med linje-teckning ; kroppen stundom med roströd behåring. Vingar vid basen färgade. (Mcsemhrina). 12. M. meridiana: Svart, glänsande, ansigtets sidor guldgula; vin- garnes bas och fjäll gula. L. 4 lin. Tämligen allmän i ined- lersta och södra Sverige. D) Medelstora, svarta arter, utan linje-teckning på thorax ; ab- domen oftast med rutfläckar. (Cyrtoncwa). c) Ögon nakna, r.j. M. Hortornm: Svart. 3 streck på thorax och rutfläckar på ab- domen hvitaktiga. Ij. 2^/^ — H lin. Allmän öfver hela Skan- dinavien. 14. M. frwpcsfira: Svart, ansigtet silfverglänsande ; abdomen grå, en rygglinja och segment-kanterna svarta. L. 1 ^/j lin. Allmän i hela Skandinavien, i synnerhet i skogar. 15. M. sfahuhins: Svart, hufvudet hvitt, palper, scutelleu och ben lergula, lårens bas och tarser svarta; strimmor på thorax och rutfläckar på abdomen askegråa. Ij. 2 ^/j — 3 ^/^ lin. Allmän öfver hela Skandinavien. rr) Ögon ludna. 16. M. meditahitnda : Askegrå, antenner, palper, ett pann-streck, ben, 4 linjer på thorax 'samt 4 puncter på abdomen svai"ta. L. 2 ^/j — 3 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. Familjen ANTHOMlZIDiE. Vingarnes 4:e långsnerv ej bägböjd, förenande sig med costan långt under spetsen. Antenner nedböjda, med 2-ledadt borst. Mun utan kindborst. Vingljällen stora. Kroppen pube- scent eller borst-taggig. Ofversigt af Slägten. Aricia: Antenner, palper och ben svarta. AlltllOinyza: Benen till en del eller alldeles röda eller gula. 429. Genus ARICIA. Kroppen medelstor, sällan liten, borst-taggig, äggrund. Palper cylindriska. Abdomen 4-ledad. Färgen svart, eller mörkgrå. Antenner, palper och ben svarta. 285 Skandina- viska arter. A) Antenn-borstet fjädradt. a) Ögon ludna. 1. A. lardaria: Svartaktig, hufvudet gulhvitt ; 4 streck på thorax 368 och rutfläckar på abdomen gråhvita; vingar vattenklara med. hvita vingfjäll. L. 3 — 4^/2 lin. Mycket allmän öfver hela Skandinavien. 2. A. alho-lincata: Svart, hufvudet silfvergiänsande ; 3 streck på tho- rax och rutfläckar på abdomen hvita. L. 2 — 2^/^ lin. Allm. 3. A. incana: Askegrå, 4 linjer på thorax och 1 på abdomen svarta; vingbas och fjäll gulaktiga. L. 3 — 3^/4 lin. Allmän. aa) Ögon nakna. 4. A. notata: Grå, hufvudet silfvergiänsande; 3 fläckar på thorax och en vid scutellens bas och 4 på abdomen svarta ; vingar klara med hvita fjäll. L. 2 lin. Temligen allmän. B) Antenn-borstet finhårigt. h) Ögon nakna hos båda könen. c) Framlår hos (^ på undre sidan med 1 — 2 tänder. 5. A. dentipes: Svart, hufvudet hvitaktigt; thorax med hvitaktiga streck framtill ; abdomen gråglänsande med svart rygglinja. L. 3 lin. Allmän i hela Skandinavien. 6. A. meteorica: Äggrund med svarta svingkolfvar ; S thorax svart, abdomen mörkgrå med svart rygglinja ; 9 mörkgrå, thorax med svarta streck. L. 1 V2 — 1^/4 lin- Allmän öfver hela Skandinavien, svärmar ofta omkring hufvuden på boskapen. 7 . A. irritans : Äggrund med gula svingkolfvar ; ^ abdomen grå med en rygglinja jemte thorax svarta; $ mörkgi'å, ofläckad. L. 2 — 2 */2 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. cc) Framlåren obeväpnade hos båda könen. 8. A. leucostoma: Svartblå, glänsande ; vingar klara med bruna fjäll ; ansigtet och en fläck ofvanför antennerna hvita. L. 2 ^/j lin. Allmän. hh) Ögon ludna åtminstone hos J'. d) Abdomen svart eller grå\ 9. A. spinipcs: Blåsvart, ansigtet, en skulder-fläck och 3 afbrutna band på abdomen hvita ; vingar klai'a med lergula svingkolfvar. L. 2V2 Ii"- Allmän. dd) Abdomen gulaktig. 10. A. scmicincrca: Mörkgrå, antenner, ben och abdomens segment- kanter svarta. L. 2 lin. Allmän i hela Skandinavien. C) Antenn-borstet nästan naket. 11. A. albescens: Hvitgrå, hufvudet silfvergiänsande, abdomen med brun rygglinja; vingar gråhvita. L. 2 lin. Allmän på sand- fält i medlersta och södra Sverige. 12. A. pluviaUs: Blekgrå, hufvudet silfvergiänsande; 5 puncter på thorax och 3 vid basen af abdominal-segmenterna samt 2 på sidcan af scaitellen svarta-, vingar klara. L. 2 — 2 '/.^ lin. Mycket allinäu öfver hela Skandinavien. 13. A. raninilaris: ]\Iörkgrå, Imfvudet hvitt; thoi-ax med W mörka strimmor; vingar klara med hvita tjall. L. 2 lin. Mycket allmän öfver hela Skandinavien. 14. A. srahiris: S vartaktig, hufvndet hvitaktigt; thorax med 2 svarta strimmoi'-, vingar klara med hvita fjäll. L. 1 ^/^ — 2 '/j lin. Mycket allmän öfver hela Skandinavien. 4:,(). f-eniis ANTIIOMYZA. Antenner nedliggnndc. Ögon oftast nakna. Palper Q.y- lindriska, håriga. Thorax med tvårintryckning. Abdonien 4-ledad, iiggrund, borst-taggig. Tibierna röda eller gula. Kroppen medelstor eller liten, svart eller grå, sällan gul. 207 Skandinaviska arter. A) Svarta, eller gråaktiga arter. a) Kroppen ej cylindrisk. Temligen stora arter med ögonen hos rj närmade hvarandra. h) Låren, åtminstone de främsta vid basen svarta. Antenn-borstet oftast fjädradt. 1. A. coarctata: Gulgrå, antenner och ben svartbrnna, tibier ler- gula; vingar gulaktiga, med temligen små, bleka fjäll. L. 2 lin. Allmän. 2. A. fvnicn: Grå, antenner, 4 linjer på thorax och ] på den ke- gelformiga abdomen jemte benen svarta, tibier mörkgula; vin- gar med fjäll gulaktiga. L. 2^/^ — 8 V4 bn- Mycket allmän öfver hela Skandinavien. 3. A. strigosa: Mattgrå, 3 linjer på thorax och en på abdomen bruna; antenner och ben svarta, tibier och (cJ") bakre låren gula. L. 3 lin. Mycket allmän öfver hela Skandinavien. 4. A. Qiiadrimi: Grå, antenner, 4 linjer på thorax och 2 — 4 punc- ter på abdomen jemte benen svarta, knän och tibier rostfär- gade. L. 2^/4 — 3 '/^ lin. Allmän i sydliga Sverige. hh) Lår och tibier röda eller gula ; tarser svarta. 5. A. basalis: Askegrå, antenner, 4 streck på thorax och 1 på ab- domen svarta ; vingar klara, Ijasen jemte fjällen gulaktiga. L. 3 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. 6. A. iKigana: Gulgrå, antenner, 4 streck på thorax och 1 på ab- domen svarta; scutell och ben gula, tarser svarta. L. 3 lin. Allmän i hela Sverige. aa) Kroppen, i synnerhet hos c?, nästan cylindrisk. Medelstora eller temligen små arter. 7. A. intermedia: Askegrå, hufvudet hvitaktigt, antenner, tarser och frambenens lår svai'ta ; benen gula. L. 2 lin. Mycket allmän öfver hela Skandinavien. 24 370 8. A. j)?/»/?7a; Askegrå, antenner, palper, tarsei' och O puncter på abdoraen svarta. L. 1 lin. Allmän. 9. A. pedella: Askegrå. antenner, palper och ben svarta, lårens bas, knän och tibier lergula. L. 1 lin. Allmän. B) Abdomeu helt och hållet eller till en del gulaktig. c) Antenn-borstet långt fjädradt. 10. A. Fungontw. Askegrå. antenner, palper och tarser svarta ; an- tenn-roten, en pannfläck. skuldran, scutellens spets och abdo- men jemte benen rödgula. L. 2^/2 — 3 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 11. K. paJlida: Rostgul med svarta tarser. L. 2*2 !'"• Allmän i medlersta och södra Sverige. cc) Antenn-borstet finhårigt eller uiistan naket. 12. A. hicolor: Gi-åblå, hufvudet silfv^ergläusande . antenner, ett pannstreck och tarser svarta; palper, abdomen och ben rost- gula, framlår hos J svai"ta. L. 2^/2 lin. Allmän. Familjen HYDROMYZIDJE. Aiisigtet kullrigt, utan kindbovst och iniistacher. Ögon utstående, runda, nakna. Antenner korta, nedböjda. Palper dilaterade i spetsen. Vingar utan tvärnerv i spetsen, hjelp- uerven enkel, fjället litet. Abdomen 3 — 5-ledad. Benen obe- väpnade med långa höfter. Kroppen liten. Vistas vid vatten. Ofversigt af Slägten. Epliydrii: Ansigtet hvalflikt. Munöppningen stor. HLOtipflila: Ansigtet med 2 fåror. Ögonen temligen små. Psilopa : ögon temligen stora. 431. Genus EPIIYDRI. Hufvudet ofvan plattadt. Ansigtet hvalflikt, munöppnin- gen stor, kretsrund. Ögonen små. • Vingarnes 3:e och 4:e långsnerver raka, 4:e utlöpande under spetsen. 29 Skandi- naviska arter. A) Antenn-borstet på öfre sidan med kamlikt fjädradt eller tyd- ligt hårigt. 1. E. riparia: Olivfiirgad, undre sidan jemte benen askegråa; an- tenner svarta ; ansigtet hvitaktigt, pubescent ; pannan och en fläck under antennerna glänsande gröna ; vingar gråhvita ; ab- domen grönaktig, tibierna och farsernas bas lergula. L. 1 ^/j lin. Allmän vid hafskusten. 'Ml B) Antenn-borstet på öfre «Bidan kort fiuhårigt eller naket. a) Vingarues 2:a långsnerv i spetsen båg- eller vinkelforinigt b(ij(l mot costan. 2. ¥.. fiirrnta : (ilänsande, utiui behuring, olivförgad ; pannan me- tallisk med 2 gulaktiga, otydliga streck ; vingar något sotiga, 2:a långsnerven i spetsen klufven. L. 1 — 1 '/j lin. Temligen allmän. aa) Vingarnes 2:a långsnerv rak. 3. E. stagnalis: Mörkt metallbrun ; antenner och ben svarta: ab- domen glilnsande ; vingar något sotiga med 5 tydliga dropp- fläckar i midten. L. 1 lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 4. E. qvadrata: Svartbrun : thorax med hvita teckningar; abdomen metallsvart, glänsande ; vingar gråaktiga med många mörka diskfläckar. L. ^/g lin. Temligen allmän. 4:52. «euHs NOTIPHILA. Ansigtet temligen smalt, med 2 fåror, i midten upphöjdt. Miinöppningen liten eller medelmåttig. Ögon temligen små. Vingar längre än abdomen med raka långsnerver. Färgen oftast grå, sällan svart eller metallisk. .5S Skandinaviska arter. A) Cost^l-nerven npphör i vingspetsen och förenar sig der med 3:e långsnerveu. 1. N. caudata: Matt, olivfärgad, ansigtet smutsgult; abdomen glän- sande, med borstig spets jemte antenner och ben svarta, tar- ser gula; vingar nästan klara. L. 1 '/j lin. Allmän. 2. N. cinerea: Gulgrå, ansigtet gulaktigt, antenner svai'ta, i midten jemte palper gula ; abdomens segmenter med 2 ovala, mörka fläckar; vingar gråklara; benen svartgråa, knän, tibier och tarser lergula. L. 1 ^/j Hn. Allmän. B) Vingarnes costalnerv upphiirande något bakom spetsen och därstädes förenande sig med 4:e långsnerven. 3. N. f/riseola: Matt, ofvan metallgrå, under blekgrå; ansigtet och en fläck öfver de svarta antennerna gulaktiga ; vingar klara ; bakre benens l:a tarsled gul. L. ^j^ lin. Allmän öfver hela Skandinavien ; har under förra året gjort skada på kornfälten i sydöstra Sverige. 433. Genus PSllOPA. Antenner med kamhårigt borst. Ögon temligen stora. Vingar och ben korta, de f(3rra med midtel-tvärnerven upp- dragen vid vingroten. 7 Skandinaviska arter. 1. P. nifUhda: Metallgrön, antenner gula, 3:e leden i spetsen mör- kare; vingar bleka; tibier och tarser gula. L. ^/^ lin. Allmän i synnerhet i medlersta och södra Sverige. . 24* :^72 Faiiiiljeii OCHTIPIBILID.l. Antenner i spetsen dilaterade eller vinkelformig-a, med naket borst. Palper trådiika, ej märkbart bredare i spetsen. Ögon runda, åtskikla, utstående. Pannan bred, borstig. Vin- gar rned tydliga åtskilda tvärnerver, fjället litet. Abdomen 5-ledad. Benen ej taggiga. Kroppen liten oval. Vistas på sänka siifbevuxna ställen. 4:U. Ocnus 0CHTIPI1IL4. Palperna indragna i munliålan. Antennernas 3:e led på undre sidan rundad, ofvan i spetsen vinklig. Vingarnes tvär- nerver något närmade hvarandra. 7 Skandinaviska arter. 1. O. Juncomiii: Blekgrå, anteuner, palper, 6 ryggpmicter på den askegräa abdomen jemte benen svarta, dessas knän. tibier och tars-rot gula; vingar vid basen hvitaktiga. L. 1 ^/^ lin. All- män i hela Skandinavien. 2. O. aridelJa: Askegrå, antenner svarta, sugrör gult; benen svart- gråa, knän, tibier ocb tars-rot gula. L. 1 lin. Allmän i hela Skandinavien på sandmarker. 3. O. litorcUa: Grå, ansigtet rödt- ((5) eller gul- Q) bvitt, en dub- belfläck ofvanför antennerna hvit ; antenner, palper och ben svarta ; abdomen med otydliga brunaktiga band ; vingar grå- hvita, med mörkare tvärnerver. L. 1 ^/^ lin. Allmän. Familjen SCATOMYZIDiH. Antenner nedböjda, sista leden mycket längre än 2:a, i spetsen tvJirhuggen. Mun med mustacher. Hufvudet klot- rundt. Palper oftast något bredare utåt. Vingar med fria fjäll, liggande platt öfver hvarandra. Tibier taggiga. Krop- pen aflång, medelmåttig, hårig. Ofversi<2,"t af Siäsften. iliCcltOlliyza : Abdomen nästan lancettlik, Cordyllll*a: Abdomen niistan klubblik. 435. Gcims SCÄTOMVZA. Palper knappt dilaterade. Mun med 3 — 4 mustache-borst. Vingar längre än abdomen, som är nästan lancettlik, 5-ledad. Kroppen tätt hårig. Färgen röd- eller svartaktig. Vistas på spillning och dy. 24 Skandinaviska arter. A) Antenn-borstet fjädi'adt. aj Antenner roströda. 1. S. scyhaJaria: Grågul, hufvud, palper och antenner rödgula ; vin- gar långa, gulaktiga. L. 4 Hn. Allmän i hela Skandinavien. 373 lin. Allmän. B) Antenn-borstet finhårigt eller naket. 3. C. farsea: Rostgul. glänsande, gleshårig, ansigtet och de trådfor- miga palperua hvitaktiga; antennernas sista led jemte tarserna svarta. L. 1^/^ lin. Allmän på sumpiga trakter.. Familjen SCIOMl ZID/E. Antennernas sista led rundad eller långsträckt. Mun utan mustacher. Hjessan, thorax och scutellen med långa men glesa borst. Åbdomen H-ledad. Vingar längre än ab- domen, bjelpnerven oftast fortlöpande till midten af costan. Benen nästan obeväpnade. Kroppen medelmåttig. 374 Ofversigt af SI äg ten. Sciomy za : Antenner nedböjda, tämligen korta. XetailOCera 5 Antenner horisoutelt framsträckta, långa. 437. Ceiiiis SCIOMVZA. Antenner temligen kuvta, i^nedt nedböjda. Ansigtet ofta insänkt. Vingarnes tvärnerver åtskilda. Benen enkla. Krop- pens färg gul eller mörkbrun. Vistas på skuggiga ställen eller i utsipprande Irädsaft. 35 Skandinaviska arter. Ä) Ansigtets nedre kant tydligt uppviken. Färgen gul. (Dryoniyza). 1. S. aniJis: Glänsande, rostgul; thorax med 2 bi-una ryggiiujer; vingarnes tvärnerver och spetsen af 2 — 4:e långsnerverna skuggade; tarsernas spets svart. L. 4 lin. Allmän på ruttna svampar i hela Skandinavien. 2. S. flarcoJa: Något matt, rödgul; ryggen af thorax och den glän- sande abdomen merendels mörka; tarsernas spets svart. L. 4 lin. Allmän. B) Ansigtets nedre kant ej uppviken. Fiirgen oftast dunkel. a) Antenn-borstet fjädradt. 3. S. alho-costata: ^GvkgxiX, under blekare; pannan framtill och an- sigtet hvitaktiga ; antenner och ben gula ; framtarser (:^) svarta ; vingar hvitaktiga, med ett bredt midtelband och tvärnerverna brunskuggade. h. 1 ^/^ lin. Ej sällsynt. 4. S. obtusa: Brungrå, matt, ansigtet hvitaktigt; pannan, antenner, scutell, abdomens segment-kanter, auus och ben gulaktiga; framtarser svarta ; vingar gråklara med skuggade tvärnerver. L. 2 lin. Ej sällsynt på sumpiga trakter. aa) Antenn-borstet finhårigt eller naket. 5. S. cinerella: Mörkgrå, ansigtet och ögonringar hvita, 2 streck på pannan jemte benen gula, tarser, framlår och tibier svarta ; vingar gråhvita, costan och tvärnerverna skuggade. L. 1 ^j^ lin. Allmän på sänka ställen. 438. GeoHs TETAN0CER4. Anten.ner långa, liorisontelt utsträckta, 3:e leden utsku- ren i spetsen. Pannan bred. Ansigtet lodrätt nedstigande. Ögon runda utstående. Abdomen nästan utan behåring. Vin- garnes hjelpnerv utlöpande i midten af costan. Färgen oftast gul, sällan svart. Vistas mest på sänka ängar och kärr. 23 Skandinaviska arter. A) Baklår tjocka, på undre sidan taggiga. (Sepeäon). 1. T. Sphegea: Svartaktig, benen roströda med bruna tarser. L. 3 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. 375 B) Baklåreu enkla, o väpnade. a) Antennborst fjädradt. h) Vingar med nätlik eller töcknig teckning. 2. T. ChccrophylU: Lergul, pannan med 3 bruna puncter ; thorax med 7 otydliga rostfärgade prickai- ; en rygglinja på abdomen och tarsernas spets l)runaktiga ; vingar livitaktiga, med tät, brun nilthk teckning. L. )> lin. AUmiln i medlersta och södra Sverige. 3. T. reticnhifn: Lergul, ansigtet hvitglänsande ; thorax med 4 otyd- liga roströda linjer; vingar ljusa, grågula, med otydlig brun nätlik teckning. L. 3 lin. Allmän. 4. T. XemoruDi : Thorax blekgrå jemte den gula pannan glest brun- prickig ; ansigtet hvitt ; abdomen blåhvit, brunfläckig ; anten- ner och ben gula ; vingar brunaktiga, tätt hvittläckiga. L. 2 lin. Mycket allmän (ifver hela Skandinavien. bb) Vingar ej nätlikt tecknade. Ansigtet hvitt. Pannan rödgul med 3 fåror. 5. T. ferrnginea: Roströd, antenner, med 3:e leden tillspetsad, och ben gula ; vingar gulhvita med skuggade tvärnerver. L. 3 — 3 '/j lin. Allmän i hela Skandinavien. 6. T. arrof/ans: Roströd, antenner, med 3:e leden trubbig i spet- sen, och ben gula ; vingar gulhvita med skuggade tvärnerver. L. 31/4—33/4 lin. Alhnän. 7. T. elafa: Roströd; vingar gulhvita, costan och tvärnerverna skug- gade. L. 2 — 2^/4 lin. Mycket allmän på sänka ängar i hela Skandinavien. 8. T. sylvaiica: Roströd; abdomens midt brun; vingar smutshvita med skuggade tvärnerver. L. 3 — 3 '/j lin. Ej sällsynt. aa) Antenn-borstet nästan naket. 9. T. dorsalis: Roströd, thorax ljusgrå med 4 bruna ryggiinjer och en hvi taktig sidostrimma ; vingar blekgråa. tvärnerverna brun- skuggade, 4:e långsnerven med 2 — 3 brunaktiga puncter. L. 2 1/2 lin. Allmän i medlersta och södi-a Sverige. Familjen ORTALID^. Ansigtet meveiulels lodrätt. Mumien utan niustacher. Vingar merendels vibrerande, hjelpnerven liggande tätt intill secundar-nerven och förenar sig med costan i vingens midt. Abdomen 4 — 6-ledad, hos 9 oftast med äggläggningsrör. 439. Cleuiis OUTALIS. Antenner oftast kortare än ansigtet, nedböjda, rundade. Kroppen medelstor eller liten. Benen enkla, låren sällan 376 tjocka, medlersta tibierna med 2 sporrar i spetsen. Kroppen medelstor eller liten, oftast med svartbriina teckningar eller band på vingar och abdomen. 150 Skandinaviska arter, af hvilka de flesta förorsaka galläple-lika utsvällningar i blom- hufviiden af Compositse. Ä) Vingar vibrerande. a) Abdomen 5-ledad. h) Antenner snedt nedböjda, långsträckta, smala. Ögonen något aflånga. Kroppen svart, utan behåring. 1. O. Urticce: Glänsande, svart, hufvudet gult med livit ögonring; antenner rostfärgade ; vingar hvita med '.] otydliga band och en spetsfläck svartaktiga. L. 2 — 8 lin. Allmän. 2. O. Cerasi: Svart, hufvudet orange-färgadt, antenner röda, l:a tarsleden blek; vingar hvita med 4 svartbruna band, de 2 främi'e hopgående vid inkanten, de bakre vid costan. L. 1 — 1^/2 lin. Allmän i hela Skandinavien. 3. O. vihrans: Svart, hufvudet rödgult, antenner lergula ; vingar klara, med svart märke ocli spetspunct. L. 1 ^j — "^ bn. Alhn. hh) Antenner korta, rundade, nedliängande. Ögon runda. Abdo- men med utstående äggläggningsrör. c) Vingar oftast med fläck- eller baud-teckuing, tväi'nerverna något närmade hvarandra. (Tcphrifis). d) Vingar med band-, fläck- eller nätlik teckning. e) Vingar med band-teckning. 4. O. Artemisia: Roströd, vingar metl 2 afl)rutna band och en spets- fläck ljusbruna. L. 2 lin. Ej sällsynt. 5. O. Ttissilaginis: Gröngul, thorax baktill med 2 svarta puncter ; vingar med 3 nästan lodräta band, de 2 första hopflytande vid costan, samt en spetsfläck ljusbruna. L. 2 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. 6. O. Arctii: Gröngul, scutell med 3 svarta kant-puncter ; abdomen med 4 rader svarta prickar ; vingar med 3 band, det sista hop- flytande med en spetsfläck och de 2 första vid costan, brun- gula. L. 1 ^/j lin.. Allmän i sydligare Sverige. 7. O. cornnta: Gröngul, thorax med glesa svarta prickar på ryggen; bröstet svartfläckigt ; abdomen gulgrå med 4 rader svarta punc- ter; vingar med 3 band och en spetsfläck ljusbruna, denna hopflytande med det 3:e bandet. L. 2 — 3 lin. Allmän i med- lersta och södra Sverige. 8. O. soJstiiialis: Gråaktig, liufvud, ben, scutell och en sidoliuja på thorax lilekgula ; abdomen svart, glänsande ; vingar hvita med 3 band och en spetsfläck bruna. L. 1 — 2 lin. Allmän i med- lersta och södra Sverige. 377 ec) Vingiir med töckuiyu puucter eller iiiitlikt fläckiga. 0. O. ÅnticfP: (nil. vingar något tr)c-kniga med 4 tydligare svart - aktiga tLlckar. L. 2 — \^ lin. Allmän i niedle]'sta och södra Sverige. 10. O. pariciina: Grågul, abdonien med 2 rader l)iuna puncter; vingar brunbrokiga med talrika livita prickar, de större ord- nade i 2 tvärrader. L. 1 — 1 ^/j lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. 11. O. Lconfodontis: (Irå. Imfvud och ben rödgula ; vingar hvitklara, brunbrokiga, med 2 stiirrc custal-tläckar och 2 ho})llytande i spetsen, svartaktiga. L. 1 '/^ — 1 ''/4 lin- Allnuin i hela Skan- dinavien. 12. O. Ahsinfhii: (irå. abdomen 2-radigt brunpi'ickig, hufvud och beu rödgula, låren svartaktiga : vingar Ijusbrunt nät-tecknade, vid basen ofläckade, en svartaktig tydligare ttiick vid hjelp- nervens utgång i costan, en j)i'ick i vingspetsen hvit. I i. 1 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. (Id) Vingar ofläckade. ]'-?. O. Scrr(ihtl(P: (xul, en ryggfläck på thorax, metathorax och 4 rader punctér på abdomen svartaktiga. Ii. 1 ^j^—-'! lin. All- män i medlersta och södra Sverige. 14. O. Sonchi : Grå. hufvud. en sidolinja på thorax, scutell och ben ■ gula; abdomen dunkel med gula segment-kantei-. L. 1 lin. Allmän i hela Skandinavien. ce) Vingar merendels fläckiga, tvärnervernå aflägsuade från hvar- andra. hjelpnerveu ej nående till midten af costan. (PaJInptera). 15. O. VnihcUatavtiDi: Gra. ansigtet hvitt. antenner och ben lergula; vingar hvitaktiga, costan och tviirnerverna brunskuggade. L. 2 — 2 '/j bn. Allmän i hela Skandinavien. aa) Abdomen 4-iedad. nästan skaftad. Kroppen svart, glänsande, utan behåring. (Sepsis). It). O. r}jnip>sca: Metallsvart, abdomens bas violettblå; benen svarta, knän, frambenens höfter och tibier gula. L. 1 — 1 ^/^ lin. Allmän i hela Skandinavien. 17. O. punctum: Svart, ansigtet In-anriidt. abdomen guldgi-ön. ijenen rödguhx, tarsernas spets brun. L. 1 '/j — 2 lin. Allmän i med- lersta och S()dra Sverige. 18. O. violarea: Svart, ansigte och antenner brunröda, aI)domeu violett; benen rödgula, ett streck ofvan på låren, tarsernas spets samt baktibierua svartaktiga. L. 1 '/4 — 1 '/o ^i^- Allm. 19. O. j>?//r/s; Svart, ansigtet hvitgläusande, svingkolivar hvita, en fläck på bröstet askegrå; vingar gråhvita. L. 1 '/.^ — 1^1 ^ lin. Mycket allmän öfver hela Skandinavien. 20. O. cylindrica: Svart, pannan framtill, ansigte. antenner och en skulderfläck roströda ; benen gula, de bakre låren i midten och 378 tibierna vid basen ljusbruna ; vingar gråhvita med en brun costal-skugga vid spetsen. L. 1 V2— 1 ^/4 ^^^- Mycket allmän öfver liela Skandinavien. B) Vingar ej vibrerande. Kroppen aflång eller äggrund. f) Antenner korta. Ögonen runda. Kroppen gul, mjuk. (Sa- promyza). (1) Vingarnes tvärnerver afiägsnade frcån hvarandra. Thorax säl- lan grå. h) Vingar prickiga eller fläckiga. 21. O. 10-xmnctata: Gul, vingar blekare med 3 spetsfläckar och tvär- nerverna brunaktiga. L. 2 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 22. O. affinis: Blekgul, antennspets och tarser svarta; vingar gul- hvita, med svagt skuggad spets. L. 1 ^]^ lin. Allmän i hela Skandinavien. lih) Vingar ofläckade. 23. O. rorida: Gul, ansigte, bi-öst och ben gulhvita. antennborst svart. L. 1 ^j^ lin. Allmän. 24. O. 4-pimctata: Rostgul, abdonien baktill med 4 svarta puncter. L. l^/j— 1^/4 lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. 25. O. palUdirentris: Gulaktig, thorax askegrå, abdomen med svart- aktiga segment-kanter. L. 1 '/.^ — 2 lin. Temligen allmän i medlersta och södra Sverige på utsipprande Eksaft. gg) Vingarnes tvärnerver näi'made hvarandra. 2fi. O. flarn : Blekgul, fram- och baklår hos c? mycket tjocka. L. 1 lin. Allmän. ff) Antenner långsträckta. Ögon aflånga. Kroppen oftast svart. /) Antenner nedböjda med naket borst. (Lonchcea). '11 . O. raginalis: Blåsvart, vingar klara med hvita fjäll. L. 1 ^/j lin. Allmän i hela Skandinavien. ii) Antenner snedt framsträckta, med naket eller fjädradt borst. (Lanxanio)- 28. O. cylindricortis: Svart, ailtenner längre än hufvudet med hvitt borst; vingar gulaktiga med svartaktig bas. L. 1 — 1 ^/^ lin. Allmän. 29. O. (vnca: Metallgrön, antenner och vingar gula; benen svarta, knän och de bakre tibiei^na och tarserna gula. L. 1 '/j — 1 ^l^ lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. 30. O. lupidina: Mattgrå, pannan framtill med hvitt b^nd, antenner temligen korta jemte abdomen gula ; scutellens sp>ets svart ; vingar hvitaktiga; benen bleka, de medlersta vad basen, de främsta nästan helt ocl) hållet svartaktiga. L. 1 ^/j lin. Ej sällsynt. 379 Familjen 0P091VZ1D/E. HutViidet niiidadt. Anteiiiier nedböjda, ofta korta med fiidiårigt borst. Viiiganics hjelp- ocli scciindar nerv nästan sainnianflytande, knappt uppnående costans midt; tvärner- verna oftast långt åtskilda. Abdomen 5— (Mcdad. Kroppen långstriickt, smal, föga hårig. 440. »euiis 0P0.1IYZA. Ögon runda, sällan afiånga. Mun utan mustacher. Hjes- san försedd med flera borst. Benen obeväpnade, medlersta tibierna med "2 sporrar i spetsen. 4:} Skandinaviska arter. A) Ögon luuda. a) Benen mycket långa. Kroppen niistan trådlik. Ögon stora. h) Hufvudet klotrundt. Abdomen .5-ledad. (Calohata). 1. O. viharia: Svart, thorax mattgrå, pannan gnl, hjessan askegrå med en svart prick ; antenner lergula med nästan fjädradt borst ; ansigtet livitt; benen gnla. de l)akre låren vid spetsen med en brun riug. L. 3 lin. Allmän. 2. O. petroncUa: Svart, thoi-ax mattgrå med rcida skuldror; anten- ner lergula ; pannan gul. hjessan grå med en svart prick, an- sigtet hvitaktigt ; benen gula, de bakre låren med en rödbrun ring, tarserna bruna. L. 3 lin. Allmiin. hh) Hufvudet långsträckt. Abdomen H-ledad. (Micfopeza}- 3. O. corri(//oJat((: Mattsvart. antennborst, ansigte, svingkolfvar och abdomens segment-kanter hvita ; vingar gråaktiga ; benen gula, en ring på låren, knän och tarser svartbruna.- L. 2 — 3 lin. Allmän. aa) Kroppen långsträckt. Abdomen 6-ledad. c) Antenner mycket längre än hufvudet. (Loxocera). 4. O. IcJineitnionea: Svart, antenn-borstet hvitt; thorax baktill, scu- tell och bröstsidor röda, 2 korta streck framför scutellen svarta ; benen rostgula med bruna tarser. L. 3 — 4 lin. Allmän i hela Skandinavien. cc) Antenner kortare än ansigtet. Pannan bred, platt. (1) Hjelpnerven nästan nående midten af costan. Ögon små. (Scaiopliaga). c) Kroppen blek. 5. O. fimeiaria: Rostfärgad, ansigte. vingar och ben gula: antenn- borstet svart. L. 3 lin. Allmän. ee) Kr*oppen svart eller metallisk. 6. O. Rosce: Metallsvart, hufvud och ben gula, antennernas sista led i spetsen svart; vingar bleka. L. 1 — 1 '/^ lin. Allmän; lar- ven lefver i Morötter. 380 . 7. O. vifiricornis: Metallsvart, hufvud och ben gula; antennernas sista led svart ; vingar bleka. L. 1 '/j lin. Allmän. 8. O. nigricornis: Svart, knän, tibiers och tarsers bas gula; vingar klara. L. 1 ^j., lin. Allmän. dd) Vingarnes hjelpnerv uppnående l:a fjerdedelen af costa. 9. O. Gcrminationis: Lergul, 2 linjer på thorax jemte abdomen mörka; ansigtet hvitaktigt ; benen gula; vingar hvitaktiga, costan, spetsen och tvärnerverna brunskuggade. L. 1 V4 — 1 Va lin. Allmän. B) Ögon aflånga. Abdomen (i-ledad. Kroppen långsmal. (Tftni/- 2JC20,). 10. O. longiiuana: Svart, hufvudet hvitt med en aHång, svart mid- telfläck ; benen gula, bruntläckiga ; vingar klara. L. 1 ^2 ^i"- Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. lauiiijeii nirrEROlVZlDJj. Aiiteiiiier nuul.ide, korta, borstet oftast naket. Miurmed mustacher. Pannan bred, borstig- eller linhårig. Ögon oftast runda. Abdomen 5- (sällan (>-) ledad. Vingarne längre än abdomen, hjelpnerven oftast utsträckt till midten af costan, tvärnerverna åtskilda. Kroppen medelstor eller liten, aflång eller äggrund. OtVersigt af Slägten. IIotc>I*<>llty'£a: Antenner något nedböjda, sista leden rund. Pioflllilil : Antenner nedhängande. 441. Geuiis HETEROmZi. Antenner något nedböjda, korta, sista leden rund med oftast naket borst. Benen temligen starka. 10.5 Skandina- viska arter. A) A^ingai^nes långsnerver alla raka. gående ned till vingkanten. Abdomens segmenter likformiga. Bakbenens metatarsus enkel. a) Hela vingens costa borstig. Benen ludna. (HcJouiyza). 1. H. pallidd: Blekgul, abdomens segment-kanter och farsernas spets bruna; vingar gråhvita ; antenner med kortfjildradt borst. L. 2 — 3 lin. Allmän i hela Skandinavien. 2. H. figrifia: Rostfärgad: antenner gula med koitfjädradt borst: abdomens segment-kanter och farsernas spefg svartaktiga ; vin- gar med tvärnerverna och 3 spetsfläckar brunaktiga. Ij. 2 — 2 V/j lin. Allmän öfver hela Skandinavien. 381 3. H. scrrata: Gråaktig, aniigtet rödgult; antenner svaria iiifd röd bas ; abdomen ocb ben rödgula, tarsspetsen UKirkare ; vingar klai'a, oiiiickade. L. 2 Un. Alhnäii i liela Skandinavien. aa) Vingarues costa ej borstig. Autennljorst naket. h) Ögon i'unda. Benen något taggiga. 4. II. hnrcafa: Thorax askegrå; hufVudet uppbhXst jenite abdomen och ben rödgula; antenner bruna; vingar ofläckade. L. 2 — "2 ^/j lin. Allmän, i synnerliet i medlersta och scidra Sverige. J)h) Ögon horisontelt ovala. IJenen ludna ocb taggiga. (Coelopa). 5. H. frif/itln: Mattsvart, antennrot ocb ben miirkgula: ])enen myc- ket taggiga. L. 2 lin. Allmän vid hafskusten. H) Bakbenens metatarsus ki^rt och tjock. c) Långsnerverna oafbrutna eller 5:e förkortad. (Coprotiti/.ta). 6. H. cquina: Metallsvart, pannan framtill ocb tibier lergula ; vin- gar smutsbvita ; antennborst naket; 2:a abdoniinal-segmentet störst. L. 1 — 1 */.^ lin. Allmän öfver liela Skandinavien. 7. H. snhsnJtans: Mattsvart, vingar med svingkolfvar hvita ; scutel- len och benen obeväpnade, dessa tjocka, olika färgade. L. 1 — 1 ^/g lin. Allmiln öfver hela Skandinavien. re) A:q och 5:e långsnerverna förkortade. Scutelleu stor, platt. (LintofiiiKi). S. H. Ii))/osa: Svart, matt. vingar nästan klara, costans lias lång- hårig. L. 1 lin. Allmiin i hela Skandinavien. 142. «einis PIOPIIILA. Antenner ncdliängande, sista, leden aflång med naket borst. Hiifviidet rundadt, pannan ej framskjutande. Mun med endast 1 mustache-borst på hvarje sida. Vingarnes lång-snerver oafbrutna. Benen medelmåttiga, obeväpnade. Kroppen liten, glänsande. 17 Skandinaviska arter. A) Vingar ofläckade. Kroppen svart. 1. P. Casei: Metallsvart. utan bebåriug. glänsande, pannan framtill och ansigte jemte antenner gula ; benen svarta, vid basen jemte knän och tarser l)leka. L. 1—1*/^ lin. "Ostflugan" är allmän i hela Skandinavien ; larven eller "ostmasken" lefver oftast i sällskap med Or (Acari) i ost. 2. P. affinis: Nilstan metallisk, svart; panna, ansigte, antenner och bakre ben gula, dessas lårspets svartaktig. L. 1 lin. Allmän. B) Vingar med en svait spetspunct. Kroppen rödgul. 3. P. bipuncfafn: (llänsande, rödgul, abdomen svart, benen gula; vingar med en fläck vid basen och en punct i spetsen svarta. L. 1 ^/j lin. Allmän i hela Skandinavien på svampar. 382 Familjen GKOlYZIDiE. Antenner korta, nedböjda med kanilikt eller fjädradt borst. Mun med ett mustache-borst vid livarje sida. JPannan bred, borstig. Abdomen oftast 6-ledad. Vingarnes hjelpnerv enkel, knappt utsträckt öfver en ijerdedel af costan. 443. Genus GE0MYZ4. Kroppen aflång- eller äggrund, liten, mjuk. Vingar oftast plattliggande, tvärnerverna merendels aflägsnade från hvar- andra. Öfver 60 Skandinaviska arter. A) Ögon runda. Vingar ej nedböjda. n) Vingarne långa, oftast fläckiga, tvärnerverna något närmade hvarandra. 1. G. comhhiafa: Rödgul; vingar klara, tvärnerverna och en spets- fläck bruna; abdomen svart med blek bas. L. 1 ^/j lin. All- män i synnerhet i medlersta och södra Sverige. 2. G. 3-puncfata: Thorax och scutell askegråa, hufvud, antenner och ben gula ; vingar klara, tvärnerverna och en spetsfläck bruna ; abdomen svart. L. 1 ^/j lin. Allmän. aa) Vingarn es tvärnerver aflägsnade från hvarandra. h) Vingar smala. Abdomen .5-ledad. (Diasfafa). 3. G. ohseitrdla : Askegi-å, antenner, pannan och ben gula ; ansigtet hvitt ; abdomen svart ; vingar gråhvita med brunaktiga tvär- nerver. L. 1 lin. Temligen allmän på sandfälten. hh) Vingar breda. Antenn-borstet glesfjädradt. (Brosophila). 4. G. fransvcrsa: Glänsande rödgul, ansigte och ben blekare; ab- domen med 4 rader svarta puncter ; vingarnes tvärnerver brun- skuggade. L. 1 lin. Allmän. 5. G. Grramhnim: Matt, askegrå, thorax med en brun linja i mid- ten ; antenner, pannan fi"amtil] och ben gula ; abdomen svart- aktig: vingar klara. L. 1 lin. Mycket allmän öfver hela Skandinavien. 6. G. fwichrh: R(id; abdomen svartaktig med segment-kanterna (5) eller (v) oafbrutua band gula. L. 1 — 1 \/j lin. Allmän. 7. G. fcncsfrariim : Rödgul, ansigtet hvitaktigt, benen bleka; abdo- men svart' (,5) eller röd med svarta band (9); vingar klara. L. ^/^ lin. Allmän. B) Ögon aflånga. Vingar nedböjda. (Stcgana). ■ 8. G. nigra: Svart, hufvudet rödgult; antenner och ben gula, bakre låren mörkare; vingar sotiga. L. 1 — 1^/4 lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 8S3 Familjen OSCIMD;!;. Antenner korta, nedböjda, i spetsen rundade med nästan naket borst. Mun utan nuistaclier. Pannan bred. Abdonien 5-ledad. Vingarnes tvärnerver oftast närmade hvarandra. 444. Geuus OSCIMS. Kroppen liten, nästan utan beliåring. Ögon runda. Vin- garne liggande platt ötVcr hvarandra. Benen korta, starka. 70 Skandinaviska arter. A) Vingarnes tvärnerver uärraade hvarandra i vingens midt. fl) Bakh°iren tjocka. (Meromyza). 1. O. Pratoruni: Blekgul; en puuct vid ocellerna. Ii strimmor på thox'ax och 1 på scutellen, en liuja långs ryggen och en fläck vid hvarje sida af abdomen svartaktiga. L. 1 ^1^ — 1 ''/^ lin. Ej sällsynt. 2. O. saJtatrix: Blekgul, en punct vid ocellerna, 3 strimmor på thorax och en på scutellen och 3 punctrader på abdomen svartaktiga. L. 1 — ] ^/j b"- Allmän. aa) Baklåren enkla. Pannan tinhårig med en trekantig, glänsande svart fläck på hjessan. h) Pannan lätt kullrig. hjessans svarta fläck starkt glänsande. 3. O. nasidcti,: Blekgul, 5 streck på thorax, 4 baud på abdomen och 5 fläckar på bröstet svarta. Ij. 1 — 1 ^/j liu. Mycket allmän öfver hela Skandinavien. 4. O. tceniopus: Blekgul, antenner, 5 något hopflytande streck på thorax, 4 något otydliga baud på abdomen och 5 fläckar på bröstet svarta. L. 1 ^/^ — 1 ^j^ liu. Mycket allmän i medlersta och södra Sverige. 5. O. Cereris: Hufvud, scutelleus midt och beuen jemte antennernas- undre sida gula ; ryggsidan af thorax och antenner, scutellens sidor och abdomen svarta. L. 1 — 1 ^/j lin. Allmän. 6. O. cornuta: Svart, hufvud, antenner och ben gula, anteunborst och hjessans fläck svcirta. L. 1 — ] V^ lin. Mycket allmän öfver hela Skandinavien. 7. O. Fr it: Svart, nästan metall-skiftande, tarser bleka, vingar klara, med hvita svingkolfvar. L. ^/g — ^j^ lin. "'Slökorus-flugan" är mycket allmän öfver hela Skandinavien ; larveu lefver i axen af korn och andra cerealier. på hvilka den stundom gör stor skada. hh) Hufvudet ofvan något nedtryckt. Antenner fastade nära mun- nen. (Madiza). 8. O. gJabra: Svart, glänsande, utan behåring, hjessan, sidoi-na af thorax och anus gleshåriga ; bakre tarser gula ; vingar klara, 381 svingkolfvar svarta. Ii. ^/4 lin. Allmän i synnerhet i nied- lersta och södra Sverige. B) Vingarnes vanliga tvärnerv nästan uppdragen vid vingroten. (Gi/innopa). 9. O. cpnea: Metallsvart. tarser gula; vingar klara med hvita sving- kolfvar. L. 1 ^/^ lin. Allmän i medlersta och siklra Sverige, Familjen AGROMYZIDJJ. Antenner med naket borst. Mun oftast med miistacher. Ögon runda. Abdomen 5 , sällan (>- eller 4-ledad. Vingar- nes vanliga tvärnerv belägen i eller bakom vingens midt. 445. Genus AOROHYZA. Kroppen liten, mjuk. Antenner korta, rundade. Pannan bred, lijessan borstig. Ansigtet intrj^ckt. Vingar sällan ut sperrade. Larverna phytophaga. Ofver 80 Skandinaviska arter, som till större delen träffas mot ef ter hösten pä ängar och betesmarker. A) Vingarnes vanliga tväi-nerv belägen bakom midteu. a) Abdomen 5-ledad. Mun utan mustacher. Kroppen nästan utan behåriug. (Lcticojjis). 1 . A. griseola : Hvitgrå, antenner svarta ; thorax med 2 bruna sido- strimmor och 2 smala ljusbruna linjer i midteu ; abdomens 2 första segmenter brungläusande, 3:e med 2 svai-ta puucter; benen svartgråa, knän och de bakres 2 första tarsleder gula ; vingar hvita. L. 1 ^/j lin. Allmän. aa) Abdomen 4-ledad. Kroppen borstig. Mun med flera mustache- borst. (MUkliia). 2. A. ornain: Askegi-å, ansigtet hvitt; antenner gula, vid basen och en fläck ofvau svai'ta : pal]^)er och ben gula, dessa brunfläckiga ; vingar klara, tväruerverna bruna, eu costalfläck vid hjelpner- vens spets svart. L. 1 ^/j lin. Ej allmän på trädsvarupar. B) Vingarnes vanliga tvärnerv Ijelägen i midten. Mun med 1 mustache-bor.st vid hvarje sida. h) Antenner runda. Ki*oppen borstig. 3. A. rciJtans: Svart, något glänsande, hufvudet matt: tibier och tarser ljusgula ; vingar bleka. L. 1 ^/^ lin. Allmän i synner- het i medlersta och södx-a Sverige. 4. A. ohscurelia: Svart, pannan fi-amtill rostfärgad; vingar gråklara. L. ^/j — ^/g lin. Allmän i medlersta och södra Sverige. hb) Antenner med eu liten udd i den runda spetsen. Kroppen glesborstig. (CMorops). 5. A. dcnticornis: Svartgrå; hufvud. antennrot, ett sidoband på tho- ■y 385 rax. inidten ;if scutclleii ocli abdomens segmeut-kanter jemte låren gula; antennernas sista led, en puuct på hjessan, tibier och tarser svarta. L. Vi Hn. Allmän. Faiiiiljoii PnVTOlYZm^. Antenner lued niistan naket borst. Mun med raustache- borst (»cli stor öppning". Abdoinen (i-ledad. Ving-arnes tväv- nervor indragna vid vingbasen. Kroppen liten. 44fi. Ceniis PIIYTOmZA. Antenner korta, rundade, fjistade midt på ansigtet straxt under pannan. Hjessan borstig. Ögon runda, stora. Pannan bred. Benen borstiga. 40 Skandinaviska artÉr. A) Antenn-borstet ■ beläget något under spetsen af 3:e leden. Vin- gar mycket långa, lancett-lika. (LoncJwpfera). 1. P. hdca: Lergul, antenner, en punct på hjessan och en rygg- linja på Lhorax svarta; abdomeu gul, vid basen {S) eller midt på ryggen (y) mörkare. L. 1 — 1 ^/^ lin. Allmän. 2. P. 3-lineata: Rostgul, antenner, en punct på hjessan. 3 strim- mor på thorax och 1 på scutellen svarta; abdomen brun. L. 1—1 Vi liii. Allmän. 3. P. cinerella : Thorax och scutell askegråa, hufvud ocli ben gula, antenner, en punct på hjessan och tarsernas spets svart ; ab- domen brunaktig. i spetsen gul. L. 1 lin. Allmän. B) Antenn-borstet beläget på ryggen af 3:e leden. Vingar föga längre än abdomen. 4. P. ingripennis: Svart, sugrör, svingkolfvar och knän bleka ; vin- gar brunaktiga. L. 1 ^/^ lin. Ej sällsynt i medlersta och södra Sverige. 5. P. Jateralis: Svartaktig, thorax mörkgrå, hufvud, abdomens seg- mentkanter och knän gulhvita, antenner och ben svarta. L. Va — 1 liii- Allmän, ti. P. flava: Crul, antennernas sista led ss^art. L. ^\^ — ^/^ liu £j sällsynt i medlei'sta och södi'a Sverige. Familjen TRINEIIRID^. Vingar utan tvärnerver. Ögon stora. Benen starka med långa höfter, ))ak])enen långa. Kroppen liten kullrig. 447. tlenus TRINEIRA. Antenner oftast korta med naket, upprätt ryggborst. Al) domen 6-ledad. Pannan, hjessan och benen oftast borstiga. 25 386 VingavDes hjelpnerv går till midten af costan, utsändande 3 — 4 nerver snedt mot vingskifvan. 45 Skandinaviska arter. A) Vingarnes costalnerv ej cilierad. Benen ej borstiga. (Gym- f^ 1. T. arcuata: Svart, glänsande, benen lergula ; vingar något sotiga med hvita svingkolfvar. L. 1 — 1 ^/^ lin. Allmän. B) Vingarnes costalnerv vid basen cilierad. Benen borstiga. 2. T. rujipes: Svart, matt, palper och ben smutsgula, vingar klara. L. 1 lin. Allmän. 3. T. aterrima: Svart, framtibier lergula, vingar klara. L. 1 — 1 ^/^ lin. Allmän. EPEOBOSCIDEA. Familjen PIPIPARA. Antenner mycket små. Hufviidet bredt med oftast af- långa ögon. Vingar med tydliga nerver bredvid costan; sak- nas stundom. Benen grofva, tarsernas klor 2 — 3-tandade. Kroppen bred, läderartad, hård. Lefva parasitiskt på däggdjur och foglar ; springa mycket snabbt, ofta på sidan liksom vissa Spind- lar, till hvilka de bilda en öfvergång. Ofversigt af Slägten. Hippobosca: Vingar långa och breda. Hufvud utan oceller. OniitllOiliy icl : Vingar breda. Hufvud med 3 oceller. Steiiopteryx : Vingar lancettlika. lIelopll£lg;'1l§ : Vingar och punctögon saknas. 448. Geuus HIPPOBOSCA. Hästfluga. Hufvudet nästan lodrätt med stora aflånga ögon, saknar oceller. Antenner korta vårtlika. Tarsernas klor 2-tandade. Vingar breda med många nerver vid costan. Vistas på Dägg- djur. 2 Skandinaviska arter. A) Antenner med 1 borst i spetsen. 1. H. equina: Glänsande brun, thorax och scutell hvitfläckiga ; be- nen gulröda, mörkringade. L. 3 — 4 Hn. Allmän på hästar och fäkreatur öfver hela Skandinavien. B) Antenner utan borst i spetsen. (Ornifliobia). 2. H. paUida: Rostgul, hufvud och ben blekare, vingar nästan 3 gånger kortare än abdomen med få nerver. L. 1 ^/j—^ lin. Sällsynt, lefver parasitiskt på hjortar. 387 449. Oeuiis 0R?JITII01YIA. Hufvudet med platt panna, utan oceller. Vingar breda med mänga t^^dliga nerver. Tarsernas klor 3-tandade. Lefva parasitiskt på ibglar. 1. O. aviciilaria: Gulgrön, ryggeu af thorax och abdomeu brun- fläckig. L. 2 — 3 lin. Den enda Skandinaviska arten är all- män på flera slags foglar. 4ru>. Geuus STENOPTERYX. Vingar smala, laneettlikt tillspetsade. Hufvudet med tydliga ögon, 3 eller inga oceller. Tarsernas klor 3-tandade. Lefva parasitiskt på Svalor. 2 Skandinaviska arter. 1. S. Hlninrlinis : Halmgul, abdomen dunkel, vingar nästan syllika, bleka. L. 2 lin. Ej sällsynt på ungar af Tornsvalan. 451. Geuus MEIOPHAGUS. Fårlus. Antenner vårtlika. Hufvudet saknar oceller. Tarsernas klor 2-tandade. Vingar saknas. ' 1. M. ovinus: Rostfärgad, abdomen matt, hufvud och ben rödgula. L. 2 lin. "Fårlusen" träffas i fårens ull och är allmän öfver hela Skandinavien. Register of ver Latinska Genera. Sid. Sid. Sid. Acsena 182. Belyta 276. Chernips 131. Acidalia 186. Benibidium 10. Cbilo 206. Acridium 104. Beris 330. Cbironomus 318. Acrocera 338. Berytus 112. Cblajnius 15. Acronycta 173. Blaps 59. Cboreutes 194. Adela 211. Blatta 101. Chrysis 296 Aeschua 220. Boarmia 183. Chrysomela 92. Agriou 223. Boletopbagus 56. Cbrysophila 337 Agromyza 384. Bob^thophila 324. Chrysops 330. Aleochara 52. Bombus 305. Cbrysotoxum 348. Allotria 286. Bombylius 335. Cicada 124 Alucita • 212. Bonibyx 159. Cidaria 188 Alysia 271. Borens 231. Ciiubex 242 Aniphidasys 184. Botys 193. Cimex 117 Andrena 300. Bracou 270. Cis 79 Anisotoma 56. Brontes 82. Cistela 58 Auobium 29. Bruchus 64. Clavigpr 98 Auopheles 317. Buprestis 24. Clcptes 296 Antbicus 62. Byrrbus 42. Clerus 43 Autliidium 307. Calandra 75. Cliviua 11 Anthocoris 113. Callidium 84. Clythra 93 Anthomyza 369. Calloniyia 356. Clytus 85 Authophora 306. Calopteryx 222. Coccidula 97. Authrax 336. Calosoma 9. CocciuoUa 96 Antliribus 64. Cantharis 27. Coccyx 201 Aphidius 272. Carabus 8. Coelioxys 306 Aphis 129. Carpocapsa 200. Coenurus 358 Aphodius 32. Cassida 95. Colletes 301 Apiou 66. Catocala 171. Conops 356 Apis 303. Catops 41 Copris 32 Avadus 117. Cecidoniyia 319. Cordulia 219 Argynnis 141. Centrotus 163. Cordulegaster 220 Aricia 367. Ccranibyx 84. Cordylura 373 Asilus 334. Ceraphron 278. Coretbra 317 Asopia 194. Ceratopogon 318. Coreus 112 Athalia 243. Cerceris 294. Corixa 121 AttPlabus 65. Cercopis 123. Corizus 112 Atychia 154. Ceria 348. Corynetes 43 Aulax 285. Ceropales 295. Cossonus 75 Bacha 355. Cetonia 35. Cossus 158 Balauinus 71. Chalcis 280. Crabro 291 Banchus 266. Chelonus 273. Cryptocephalus 94 Bassus 262. Cbelostoma 308. Cryptopbagus 45 389 Cryptus Cteuophora Gucujus Culex Ciirculio Cychrus Cyduus Cyuips Cyphon Oasychira Dasypoda Dasypogou Dasyles Dclphax Dendropbagus Dennestes Dexia Diapcris Diapria Dichioa Dircaja Dixa Dolicbopus Douacia Doritis Drepana Dryimis Dytiscus Klaphrus Elater Enipis Encyrtus Endomycluis Engis Ennomus Eunychia Entedon Ephfiut-ia Epbydra Evioptera Euccra Euniolpus Eupelmns Eupiepia Eiirytoma Evania Peronia Fidonia Figites Flata Foenus Forficula Formica Galleria Galleruca Sid. 255. 321. 82. 316. 68. y. 111. 281. 26. 166. 301. 331. 26. 127. 82. 41. 361. 55. 275. 302. 58. 321. 316. 89.' 149. 169. 279. 16. 8. 22. 343. 283. 97. 44. 182. 195. 282. 225. 370. 321. 307. 95. 281. 167. 281. 274. 12. 184. 286 127. 273. 100. 289. 208. 91. Sid. Sid. Gastrus 359. Latliridius 81. Geonictra 183. Lobia 10. Gconiyza 382. Lcuia 90. Gnophos 184. Lenmiatophila 204. Gonii)hii.s 219. Leptis 337. Grapbolitba 201. Leptogaster 335. Gryllotalpa 102. Leptopeza 339. Gryllus 102. Leptura 87. Gyriuus 16. Löstes 222. Ha;niylis 209. Libellula 217. Halias 196. Limenites 144 llaliplus 18. Liumius 47. Halloiiienus 58. Lininobia 322. Haltica 91. Liparis 165. Halticus 117. Lithosia 168. Harpalus 14. Livia 129. Harpyia 163. Locusta 103. Helophorus 20. Lopliyrus 244. Heniatopota 329. Loricera 10. Hemerobius 233. Lucauus 36. Henicrodroiiiia 341. Lycaena 148. Houiitelcs 256. Lyctus 80. Heuops 338. | Lyda 250. Hepialus 157. i Lygaius 113. Hercyna ' 191. | Lymexylon 29. Henninia 191.!Lytta 61. Hespcria 149. j Macroglossa 153. Heteroci-rus 47. i Malachius 26. Heteromyza 380. i Megachile 307. Hilara 343. 1 Melita?a 140. Hipparchia 144. I Mellinus 292. Hippobosca 386. ! Meloplmgus 387. Hirt( a 326. 1 Meloe 61. Histcr 38. \ Melolontha 33. Hybos 339. i Microgaster 272. Hydroraetra 119. I Minoa 189. Hydrophilus 19. | Miris 115. Hydropliorus 345. j Mordella 57. Hydroporus 17. | Musca 365. Hyla^us 300. i Miitilla 290. Hylesiuus 79. Mycctophagiis 80. Hylotoma 243. Mycetophila 325. Hypena 192. Myopa 357. Hyponomeuta 205. Mynnica 290. Hypophloeus 56. Mystacida 230. Hypsolophos 205. Waucoris 122. Jassas 126. Nebria 10. Ichneumon 253. Necrophorus 39. Issus 127. Necydalis 85. E/agria 62. Neniatus 249. Laniia 85. Nemotelus 332. Lampros 209. Neiiioura 227. Lampyris 25. Nepa 122. Laphria 333. Nitidula 44. Larentia 187. Noctua 173. 390 Nomada Notodonta Notonccta Notoxus Notiphila Nymphula Octiphila Ocydrotuia Oceophora Oedalia Oedemera Oestrus Omalium Opatiimi Ophion Opomyza Orchcstes Oregyia Orneodes Ornithoiuyia Ornix Ortalis Oryctes Oscinis Oxybelus Oxyporus Oxytelus rsederus Psedisca Panagaeus Panorpa Panurgus Papilio Paruus Peinphredon Pentatoma Penthina Perla Pezoraachus Phalacrus Phasia Phoxopteris Phryganpa Phycis Phyllobius Phytocoris Phytomyza Piophila Pimpla Pipiiuculus Sid. Sid. Sid. 306. Platycnemis 223. Sesia 155. 163. Platygaster 278. Sialis 232. 121. Platypeza 356. Silpha 40. 42. Plusia 172. Simulia 327. 371. Polyommatus 147. Siuodendron 36. 193. Porapilus 295. Sirex 251. 372. Pontia 146 Smerinthus 153. 339. Priomis 83. Sphseridium 20. '^^?210. Proseua 359. Spondylus 83. 340. Proctotrupes 275. Staphylinus 48. 58. Prosopis 302. Stomoxys 360. 358. Pselaphus 97. Stratyoniys 331. 54. Psilopa 371. Stenopteryx 387. 60. Psitynis 305. Steniis 51. 266. Psocus 235. Syrphus 350. 379. Psychoda 320. Tabanus 328. 74. Psyche . 167. Tanypus 317. 167. Psylla 129. Tachina ' 360. 213. Pteromalus 282. Tachyporus 53. 387. Ptiuus 30. Tachydromia 341. 210. Ptychoptera 323. Teleas 277. 375. Pygpera 164. Tenthredo 244. 35. Pyralis 191. Teras 196. 383. Pyrausta 194. Tetanocera 374. 293. Pyrochroa 62. Tetyra 110. 53. Pyrrhocoris 113. Thrips 236. 54. Raniphoiuyia 344. Tinea 203. 51. Raphidia 232. Tingis 118. 200. Reduvius 119. Tiphia 291. 14. Rhagium 88. Tipula 322. 231. Rhodides 285. Tomicus 77. 301. Rhyuchajmis 70. Tortrix 197. 145. Rhyzophagus 81. Torymus 281. 47. Ryphus 328. Trachys 25. 293. Sålda 119. Trichocera 322. 111. Saperda 86. Trineura 385. 197. Sarcophaga 365. Triphaena 171. 227. Sargus 332. Tryphon 258. 257. Saturnia 159. Trypoxylon 293. 43. Scseva 351. Ulopa 126. 364. Scaphidium 43. Vanessa 143. 202. Scarabseus 31. Vespa 297. 228. Scatoniyza 372. Volucella 349. 208. Scatopse 327. Xautholinus 51. 67. Scenopinus 355. Xiphydria 251. 115. Sciaphila 200. Xylophagus 330. 385. Sciara 325. Xylota 354. 381. Sciomyza 374. Kephyrus 147. 263. Scopula 192. Zerene 147. 357. Scydrasenus 49. Zygaena 154. Svenskt namn-register, Sid. Sid. Sid. Aclmiral 144. Fårstyug 358. Köttfluga 365. Alhuiin Geting 398. Fä-bröms 329. Ijiguster- fjäril 152. Barrflog 129. Fönsterfluga 366. Lysmask 25. Bedeguar 285. fwulläple-steklar 283. Majbagge 61, Benvedsnial 205. Galläple- myggor 319. Mjölbill 66. Bi 298. Geting 297. Mjölmask 66. Bitare 57. Gnatt 327. Moss-liumla 305. Björnspinnaro 168 Grodsput 123. Mött 190. Bladlus 128. Gräfbi 300. Mullvads-syrsa 102. Blindbrönis 330. Gräshoppa 104. Myggor 315. Blindknagg 330. Grässprättar 122. Myrlejon 234. Bläsbill 26. Guld-steklar 295. Myror 288. Blasfot 236. Gullbagge 35. Myrslända 234. Blåsgump f 48. Gullpytta 92. Mätare 181. Bobba 9. Ha rk rank 322. ]¥attfly 170. Bockbill 85. Harkrankar 320. Nattslända 228. Boklus 235. Honungs-bi 303. Noshörning 35. Braxcnniygga 119. Humla 305. Nosmask 358. Brönis 328. Husmask 229. Nunnan 166. Bålgeting 298. Hvirfvelbill 46. Nyckelpiga 96. Bödel 27. Hvitax-mask 177. Nässelfjäril 143. diolerafluga 236. Hårfot 121. Nöt-stynget 359. Magsländor 225. Häggraal 205. Ollonborre 33. Drönare 303. Härs-mask 326. Orm-slända 232. Dykare 16. Häst-fluga 386. Ostfluga 381. Dyngbill 32. Häst-myra 289. Ostmask 381. Dödgräfvare 39. Häst-styng 359. I"ara.sit- humla 305. Dödsbud 59. JTordhumla 305. Parasit-steklar 251. Ekoxe 36. Jordloppa 91. Pcls-mal 204. Ekvecklare 199. Jordlöpare 8. Perlemo-tjäril 141. Eldviuge 62. Rakerlack 101. Fraktbill 24. Ettermyra 290. Kikbär 320. ^ueseu 358. Fetpölsa 33. Klodyfvel 122. Regn-bröms 329. Fjädernial 204. Klosländor 231. Eingfot 165. Fjädenuott 212. Knott 318. Ringspinnaren 162. Fjädermygg 316. Knut-maskar 317. Eof-flugor 333. FJällmygg 320. Knappare 22. Rof-steklar 294. Flicksläiida 222. Kornbill 75. Rotmask 24. 33. Fiorslända 232. Kornmal 204. Ryggsimmare 121. Flugbagge 27. Kortvinge 48. Rörbill 89. Frosttjäril 186. Krok-humla 359. Sandbill 60. Fuchsen 143. Kålfjäril 146. Sandvespa 294. Fårlus 387. Kålflyet 178. Silfver-mun-stekel 291. 392 Silkesfjäril Sjö-slända Skinn are Skräddare Skäkta Slfcöldlöss Slamfluga Slökorns-fluga Sorgmante] Spanskfluga Spyflyga Stack-myra Ston-humla Stick-fluga Stick-mygga Sid. 159. 228. 40, 119, 117, 132. 350. 383. 144. 61. 366. 290. 305. 360, 316. Sid. Stinkfluga 233. Styng 358. Styng-flugor 358. Stöf-sliinda 232. Svamp- myggor 324. Svartbill 39. S yrs il 102. Syrsevad 112. Sågsteklar 241. Sädesbrodd-fly 174. Sädesraa.skar 215. Säfslända 232. Tapet- mal 204. Tjufbill ' 30. Tordyfvel 31. Sid Trollsländor 215. Träbill 29. Träbitare 83. Trädgårds-humla 305. Trägnagarc 78 Trästeklar 250. Tvestjert 100. A mnia 33. Än ger 41 Aple-vecklaro 200 Aple-vifvel 71. Ögonbröms 330. Öronmask 100 Omstörta 100. Rättelser och tillägj^;. Sid. 2 rad. 3 under fig. a och b läs : b och a ■ — , rad. 12 fig. 12 a läs : fig. b. — Sid. 9 framför 8:e radon inflickas: bb) Elytra utan groplika puncter. — Sid. 11 8:e rad. nedifr. står: beckbrun med, läs: beckbrun, pannan mod. — Sid. 18 nedifr. står: svart, läs: gul, — Sid. 17 l:a raden står: cc) läs: dd). ■ — Sid 61 Genus Melöc, läs: Meloe. . — • Sid. 96 3:e rad. nedifr. fig. 62, läs: 63. — Sid. 111 under Genus Pentatoma tillägges Stink- fly. — Sid. 144 — 153 iindrasf -ordnings-numren för Genera 195—213 till 175—193. Smärre tryckfel, uteglömda skiljetecken m. m. behagade don benägne läsaren sjelf rätta. -% Förklaring af plaucheu. ig. 1. Insect-håf. n 2. Insect-sax. „ 3. Insect-tång. „ 4. Spänn -bräde. „ 5. En uppstucken Knappare. ,. 6. En uppklistrad Aleochara. „ 7. Decimal-tum, indeladt i linjer v ._ ''i'i'iyyiji u(^''''iii>''''^*i'»<' ""' m4m M"^S'SM 'iill iiil iiipil jiiii lift