erna cn SON 


HANDBOK rör JÅGARE 
ä ocH ZOOLOGER; 


AF 


ARR SKEN ILSSON; 


— Professor Reg.; Intendent vid Naturh, Museum i Lund; 
Ledamot Caof K, Vettensk. Acad, i Stockholm, Acad, Ces. 
Nature Curiosorum i Bonn, Gesellschaft naturforschender 
—" Freunde i Berlin, Physiograph, Sållsk. i Lund, K. Vettensk. 
I öch Vitterh. Samhåll, i Götheborg, Senkenbergische Natur- 
forsch. Gesellseh, i Frankfurt a. M., Societas  physica i 
Läirick, samt Corresp. af Wetterauische Gesellsch. i Hanay 
| och Gesellsch. zur Beförd. d. gesammt. Natur- 
wissenseh. i Marburg. 


Andra Delen. 


Foglarna, 


KEROK ÖR örster Bandet 


r 


L UND I 324 
Tryckt uti Berlingska Boktryckeriet, 


SR , | . 


Sy ÖA a 


FEL RANE 


ÄRR FER DAR | ; > 
SSE ETT IC MUPOChäA klor 


ÅT 


FÄDERNESLANDETS UTMÄRKTASTE 
ORNITHOLOGER : 


HÖGVÄLBORNE HERR GREFVEN 


H. G. TROLLE WACHTMEISTER, 


EN: Ar RiKETs HERRAR, F. D. JUsSTITIE CANZLER, 
COMMENDEUR AF K. NORDSTJERNE ÖRDEN; 


HÖGVÄLBORNE HERR BARONEN 


GUSTAF von PAYKULL, 


HOFMARSKALK ocH RIDDARE AF K. NORDSTJERNE ÖRDEN!; 


HÖGAÄDLE HERR DOCTORN 


CARL PETER THUNBERG, 


ProFEssor , COMMENDEUR AF KK. Wasa ÖRDEN?: 


SAMT 


HÖGVÖRDIGE HERR DOCTORN 


SAMUEL ÖDMANN, 


PROFESSOR, LEDAMOT AF K. NORDSTJERNE ÖRDEN; 


TILLEGNAS DETTA ARBETE 


VÖRDNADSFULLT 


AF 


SV. NILSSON. 


p. nå Nrå ty vt a i 6 Vid i 1 dd 2 ä | 


NY use Nf 


Sa AN 


å id 
KE UT , 
ve i 


Fö 


I | 


ferad 


2nart äro nio år förflutna sedan jag utarbetade för- 
, 


do fista delen af Ornithologia Svecica. Under denna tid 
Sv har Vetenskapen utomlands framskridit med jätte- 
> steg, och äfven i vårt Fädernesland hafva åtskilliga 
Rå upptäckter deri blifvit gjorda. Att med begagnande 

5 Tar dessa upptäckter ck dessa framsteg åter afhand- 
| ok Fäderneslandets Ornithbologi, torde derföre ej an- 
: 7 ses för ett onyttigt eller öfver Aödigt företag. Och att 
Ve denna Upplaga deraf blifvit författad på Fädernes- 


g landets språk, hoppas jag kunna lända Vetenskapen 


, till större nytta, än om den blifvit skrifven på ett 
> främmande. Vi hafva hittills aldrig ägt någon på 
R — Svenska utgifven Handbok i Sveriges Ornithologi; 
fe lärorik anmärkning och mången ny upptäckt af vett- 
"giriga $S Svenska Jägare för vetenskapen gått förlorad. 
Kyty först sedan man känner hvad som redan är be- | 
ant, är det lätt att göra nya upptäckter, rättelser 
och tillägg. Genom denna Handboks kringspridande 
bland vettgiriga Jägare och unga Zoologer på vår 

 Halfö, hoppas jag åtminstone att för framtiden 
vå FR rg AA. tillbing till Stas IDR 


derföre har också, om jag ej misstager mig, mången 


NY Företal. 


torde det hädanefter blifva mindre svårt än det hit F ; 
tills varit att bekomma Nordens foglar. Vinnas dess RE 
"åsyftade ändamål med bokens kringspridande, så har: - 


jag icke för vetenskapens framtida utveckling arbetat = 


förgäfves, i 4 


Då det redan är på fjerde året sedan första 


| Delen af min Handbok för gjägare, hvari Däg- — 


gande djuren beskrvifvas, lemnade pressen; så tor- 


de det af mången anses besynnerligt att denna Del, 
som afhandlar foglarne, så länge uteblifvit, isynner= 
het som jag redan förut, fastän på ett annat språk, 
bearbetat samma ämne. Egentliga orsaken till detta 


dröjsmål har varit den önskan jag hyst att åt mina - 


Landsmän kunna lemna ett någorlunda originelt Ar- 
bete öfver Fäderneslandets foglar $ icke blott en 
öfversättning af ett äldre verk: Jag ville derföre 
åter granska och efter Naturen beskrifva hvarenda 


till mitt ämne hörande fogelart: jag ville ej blott 


se en eller ett par individer af hvarje art, ej blott 
teckna det ena eller andra könet, ej blott utmärka ' 


artens ulseende under en viss årstid eller en vwviss 


ålder; utan jag ville känna och beskrifva hvarje 


art fullständigt, och visa dess utseende hos olika kön, 


under olika årstider och i olika åldrar. Om jag icke 
fullkomligt uppnått detta mål, så har jag åtminstone 
bemödat mig att, så mycket möjligt varit, närma mig 
det. 

Olika syften göra således att närvarande uppla- 


g af Sveriges Ornithologi framträder ej blott på ett: ” 
annat språk, utan äfven under en annan form, än 


den förra. Det. var isynnerhet ändamålet med Or= 


: 


4 
y 


Nej ; 
4 

b 
' 


ö 


$ 


VN 


a "Syecica att visa Hälndska; Naturförskare, 


misstag fått ett rum i dess Fauna. Fullstän- 
a beskrifningar och en utförlig, med kritik sam- 
 synonymi, kunde för detta ändamål vara tillräck« 


na-en passande handledning, ej blott att riktigt kun- 
ER skilja förekommande arter, utan äfven att i Na- 


turen kunna anställa egna undersökningar öfver 


3 | Jätta "kännemärken för arterna, samt säkra uppgifter 
; — öfver hvarje ?arts vistelseort, lefnadssätt, nytta och 
. skada m. m, samt öfver de brukliga methoderna att 


5 de det stundom vara nog att hafva granskat foglen i 
ett "kabinett; för det sednare var det nödvändigt att 
cv undersöka dess hushållning och lefnadssätt i den fria 
| ie 


"Många skattbara upplysningar hafva blifvit mig 


erneslandet ; många har jag samlat under resor och 
;s | excursioner. Då jag derföre nu framlägger en kort 
(9 pose om en hjelpredor jag vg samt LG resor 


| mbete, så får jag äfvén tillfälle att offentligt ådaga- 
ga min ISENSunheN och förbindelse jr de Herrar, 


jaga eller fånga dem. För det förra ändamålet kun=' 


| fogelarter Sverige verkeligen ägde, och hvilka 


AH 


Jiga. Afsigten med närvarande Arbete är deremot 
att åt Fäderneslandets Jägare och Naturälskäre lem- ” 


hvarje arts lefnadssätt och sedvanor. Det var således 
bär mindre fråga om en vidlyftig syponymi, än om 


fs meddelade af Vetenskapens Vänner och Idkare i Fä- ; 


x Foöretal. 


, Redan före utgifvandet af Ornithologia Sveci 
hade jag undersökt de Ornithologiska Samlingarne ; 
Lund, Stockholm och Upsala, samt det utmärkt rik 
Paykullska Museum på Wallox-Säby i Upland, hvi 
ket sedermera blifvit flyttadt till Stockholm. Jag ha- 
de i dessa Muscer haft tillfälle att granska Origina- 
lerna till flera figurer och beskrifningar, som af 
Sveriges äldre Ornithologer blifvit publicerade och 
af utländska omtvistade, Äfven hade jag haft den för- 
månen att i Stockholm få rådfråga det berömda Rud- 
beckska planche-verket öfver Svenska foglar, hvilket | 
Linné i sin Fauna ofta citerat, och af hvars figurer 
han någon gäng tagit sina beskrifningar +). Till” 
Leches otryckta anteckning gar öfver Svenska foglar” Å 
hade jag äfven haft tillgång; € 

Sedan första Delen af Ornithologia Svecica var 
färdig skrifven och manuscriptet sändt till Förläg- | 
garen, företog jag i April 1819 åt den högre Norden 
en Naturhistorisk resa, hvars hufvudändamål var Or- 
nithologiskt. Genom Halland och Bohuslän togs vär d 
gen åt Norrige. Från Christiania öfver Hedemarken = 7 
och genom Guldbrandsdalen anlände jag till Dowre= 
fjäll i slutet af Maji. Härifrån fortsattes resan i bör- 
jan af Juni genom Guledalen till ”Trondhbjem, samt 
vidare landtvägen genom Wärdalen, Stördalen o.s; Ne 
till årgård. Här togs båt, hvari resan fortsattes upp= | 
åt kusten, dels inåt fjärderna dels utåt öarna i Hel- 


anska synonymien högst märkvy värdiga verk, har i K. Vet- 
tensk. Acad:s Haudlingar för år 1816 och 1817 blifs ' 


4 

£) Öfver detta för vår Fauna, och isynnerhet för Linne- E 
ti 

& 

vit infördt ett Register med kritiska anmärkningar. ; ( 


rn RIE SN G nl 1 NR TINAS AE RR ÄRE a 


Företal. Ne EE 


[| 


bade "jag bestigit, isyn- 
nerhet för att undersöka de på dem boende toglar i 
deras egentliga hemort. — Från Trondbjem togs 
vägen öfver Rörås och Öresundsvandet till Funnes- 
—dals tull i Herjedalen, samt vidare genom nämnde 
. NA Dalarna, Westmannland o. s, v. 1ill Stock- 
holm och Upsala, der Muséerna åter besöktes, I 
SÅ a 1817 återkom jag till Lund. Jag emoitog då 
första Delen af Ornithologia Svecica som redan var 
"färdig; men det ark som innehöll beskvifring , öfver | 
Riporna låt jag, före uspridandet af boken, omtryck- 
yo ta, emedan jag haft tillfälle att noggrannare utreda 
| dessa foglars historia. 
| Utom nämnde Resa, har jag under hvarje som-. 
| mar sedan 1814 gjort mer eller mindre vidlyftiga 
få resor för min vetenskap. Under desså har jag antin 
Al en én sellér flere gånger besökt följande landskap : 
kalas Blekinge, Halland, Östergötland, Västergöt- 
ja land; Öland, Nerike, Södermanland, Upland. "Dock 
"har jag mest undersökt Skåne, min födelsebygd der 
a jag tillbringat min mesta tid . Under alla dessa resor 


AR jag antecknat det anmärkningsvärda jag träffat, 


» 


ge rörande foglarnes hushållning, och > dessa an- 


teckningar hafva isynnerhet legat till grund för de i 
närvarande Arbete + meddelade underrättelser öfver 
"hvarje fogelarts vistelseort, lefnadssätt m. m. 


CN & Fa ER 


+ 
er 
CS 


XII Företal. Cr 


kh 
- 
äs 
Alla Ornithologiska Muséer i Sverige och d 
fleste Kabinetter har jag bevistat och Reg 
hafva med utmärkt godhet för mig blifvit öppn 
af deras Ägare eler Föreståndare. Isynnerhet es 


jag i detta afseende med tacksamhet nämna :' dl 


Hofmarskalken och Riddaren, Baron G. von PAYKuLr, 


hvars förträffliga Museum på Wallox - Säby, jag flera 


gånger fått begagna; Herr Professorn och Commen- 


deuren C. P. TuunserG i Upsala, genom hvars god- 


het jag flera gånger fått besöka dess eget och Kgl. 
Academiens rikhaltiga Museum ; Herr Professorn D:r 
DaArman i Stockholm, som vänskapsfullt låtit mig för 
jemförelse granska K:gl. Wettenskaps Academiens fo- 


gelsamling; Herr Hofmarskalken Baron -GYLLENKROK, 


hvars vackra Kabinett på Björnstorp jag äfven fått: 
bese, 

Dessutom har jag fått granska Gvrillska Muscunm 
på Söderforss (som hyser många ganska märkvärdi- 
ga foglar); Herr Prof. Farréss fogelsamling i Lund ; 
Herr AspeGrREns 1 Carlskrona, och Herr Doctor ScHA- 
GERSTRÖMS i Landskrona. 

Hans Excellence m. m. Herr Grefven Trone 
WacutwmEister. har under en längre tid fortsatt att 


gunstigt meddela mig interessanta Ornithologiska iakt- 


tagelser och H. E. har äfven sändt mig mången min- 


+ 


dre allmän fogelart. Också hafva sällsyntare foglar | 


eller ornithologiska anmärkningar blifvit mig med- 


delade af Herr- Hof-Jägmästaren Ström och Herr 
Profess. A. Retzius (Sonen) i Stockholm; Herr ÖR 
ver-Jägmästaren H. Fark, Herr Doctor HöczerG och 


Herr Bruksförvaltaren LixpQvist i Wermeland; Herr 


ck Riddaren S. Inom. ltr i Småland; 
Er Sam. ScrröperR 1 Blekinge; Herr Kammarher- 
ren Baron Scuweris, Herrar Grefvarne Carr och 
- CBRISTIAN DiicKER, H:r Mag. A. Crossior, H:r Mag. 
B. Fries, H:r Mag. SUNDEWALL, Herr Petersson, H:r 
ARLSTRÖM m. fl. i Skåne. 

: För att göra denna Handbok så fullständig som ända- 
| målet fordrade, har jag ansett det ej blott för tillåtet 
utan äfven för pligt, att begagna godkända Förfat- 


tares uppgifter. Några af de meddelade underrättel- 


serne om foglarnes nästen, samt om antalet och fär- 
gen af äggen, äro hämtade hos en eller annan af de 
citerade Författarne: Men rörande foglarnes vistelseort, 
Jefnadssätt m. m. har jag sällan anfört något, som 
2 jag ej genom egen erfarenhet kunnat bevittna, och 
ingen enda fogelart är af mig i Fauna upptagen, som / 
jag ej haft tillfälle att sjelf undersöka och efter Na- 
turen beskrifva. Det jag funnit mest öfverensstäm- 
mande med Naturen har jag anfört, antingen det öf- 
-verensstämde med det som andra Författare sagt el- | 
er stridde deremot.' Jag har undvikit alla sårande 
angrepp, då andras uppgifter ej instämde med min 
erfarenhet. Verkeliga fel har jag anmärkt utan sido- 
JAN och utan smädelse. Der jag utan skäl blifvit 


r gripen, har jag frimodigt försvarat mig; der jag i 
förra upplagan begått misstag, har jag i denna er- 


kännt och rättat dem. Att jag besvarat Herr Tem- 


SR 


en ringa del af hans förtjenster. 


XIV Företal; 


endast skett för sakens och sanningens skull. Då r 
bok sannolikt kommer att läsas af många bland di 
som äfven äga hans; så är det billigt att de sättas 
tillfälle att se saken från olika synpunkter för att 
derigeoom slatligen finna det rätta: PE 
Många goda och vigtiga bidrag till Fäderneslan- 
dets: Ornithologi hafva tid efter annan af Svenska 
Författare blifvit meddelade i K. Wetenskaps Acade- ” 
miens . Handlingar, och i Acta Upsaliensia. Bland - 
dessa utmärka sig isynnerhet de monographier och 
anteckningar som blifvit lemnade af H. E. Herr Gref= 
ven IR. WaAcnTtmeEisterR, Herr Prof. D:r ÖDMANN och FS 
H:r ,D:r. FEnGMALM, m. fl. Dessa skrifter har jag vid sd 
författandet af närvarande arbete äfven rådfrågat. ön 
I synonymien har jag likväl sökt att undvika en 
onödig; vidlyftighet.; Lisnxés Fauna Svecica har Jaga 
trott mig böra öfver allt citera, emedan Linsé var 
den förste som beskrifvit och brihgat i system Sve- 
riges foglar. Min Ornithologia Svecica har jag äfven — 
funnit nödigt att alltid anföra, för att visa identite- k 
ten af de arter jag der beskrifvit, med de här upp=- 
räknade. ReTtzir edition af Linnés Fauna Svecica bar 
jag också vid:de flesta arter citerat. :: Att denna edi- 
tion innehåller långt flera Arter än Linncs, det ser 
hyar: och en; och att den med flit och skarpsinniga 
het: är RDR det finner man isynnerhet då - n 
vet att Författaren ej sällan saknade tillfälle att sje 
granska och efter Naturen beskrifva de arter han 
måste införa. . Men den som endast känner 
odödlige Lärde som Ornitholog, känner isanning 


Företal; nr A XV 


"Efter utgifvandet af Ornithologia Svecica och ef- 
; er inhämtandet af de upplysningar jag kunnat samla 
under min resa åt den högre Norden, hafva ett par 
/ ör Nordens Ornithologi ganska vigtiga Skrifter blif- 
. vit publicerade ; neml. H:r Fr. Fasers Prodromus der 
Isländischen Ornithologie, och H:r F.Boies Reise durch 
—Norwegen 1817. Den förra innehåller många nya och 
 förträffeliga iakttagelser, isynnerhet rörande Vatten- 
" foglarna, 'som jag i nästa Band kommer, att beskrifva. 
Den sednare lemnar en mängd högst interessanta bi- 
36 drag till -en närmare kännedore af den högre Nor- 
dens foglar. Farliftarens Broder H:r D:r H. Boie som 


| 
nd 


redigerat Resebeskrifningen, har äfven riktat den med 


— upplysande Noter Med en skarpsinnighet som ut- 
märker den sanne Forskaren, har Författaren be- 
skrifvit flera förut mindre kända Foglars hemseder 
och husbållning, och med en urskillning som förrå- 
"der den grundlige Kännaren, har han såsom nytt an- 
fört endast det pya, såsom bekant hänvist till det 

"redan kända, och således gjort hvar man rätt. Den- 
na Resebeskrifning skall med nöje läsas af hvarje 
bildad Man, och isynnerhet värderas af Prag prak- 
tisk Or nitholog. ; 


Äfven förekomma, i H:r Prof. J. W. Zetteistedts 


H 
: Resa genom Sveriges och Norriges Loppmarker 1821," 


AV en hel hop ornithologiska uppgifter antecknade, hvil- 


ka jag äfven citerat så ofta de äga någon slags märk- 


: Märrknoide: Herr Zetterstedt . har, 4 Niris 139 
och 125 af Stockholms Posten för förledit år, infört en så 
kallad Antikritik mot en anonym Referent, som i ett 
för egående Blad af samma Tidning anmärkt att H:r Zett. 


xXVÉ Företal 


utan skäl och på ett opassande sätt tadlat ett ställe i fistå 
Delen af min Skandin. Fauna, I stället för att grundligt Yc- 
derlägga den anonyme Författarens förebråelser; bar Hir Zi 
behagat isynnerhet rigta sin antikritik mot mig och, mina 
vetenskapliga arbeten, samt författa den ien ton som förrå= 
der mer animositet, än som synes kunna förenas med nit för 
sanning och billighet. Om någon till H:r Z:s ursäkt vill anföra 
att han af den anonyme Referenten varit angripen och alt 
detta angrepp berättigat honom till den förolämpande ton 
han tagit; så torde man få fråga hvem som berättigat H:r 
Z. alt förut i sin Resa angripa min Fauna, isynnerhet då 
han ej kunnat, eller troligare ej velat läsa rätt innantill; 
innan han företog sig att kriticera 7? Det ställe han anmärkt 
såsom felaktigt, är det visserligen icke +); menu om det 
ock hade varit ett misstag, så var det i sjelfva verket en 
småsak, som lätt kunnat rättas, utan att derigenom söka 
tillfälle till ett sidohugg. — Om någon tror att H:r Z. der= 
med velat hämnas ett föregående angrepp, så får jag här-=' 
med offentligt förklara att H:r Z:s vetenskapliga väg hittills 
varit så helt och hållet skild från min, att jag aldrig kunnat, 
om jag ock hade velat, nämna honom, än mindre tadla 
honom :i mina skrifter. Jag har aldrig förr än i detta Arbe- 
te låtit trycka ett enda ord hvarken om eller mot Hir Z. 
— Naturforskningens fällt än gränslöst; det är tillräckligt 
för alla, utan att den ena behöfver stöta emot eller förolämpa 
den andra. Dessutom måste det rena nöje som kan hämtas 


+) Jag har aldrig bestridt ech vill icke bestrida riktig- 
"heten af H:r Z:s uppgift rörande Renens mjölkqvanti- 
tet, men jag kan derföre icke medgifva att min upp- 
gift är felaktig; ty begge stödja sig på mångårig erfa- 
renhet af Män som länge. bott i Lappland. Den upp- 
"gift som H:r Z. fått under sin resa; instämmer ungefär 
med den som H:r Hollstén meddelat i sin Afhandling 
öm Renen, införd i Vet. Acad. Handl. för år 1774, och 
hvilken afhandling jag äfven i Fauna citerat. Att jag 
"likväl i beskrifningen öfver Renen anförde H:r Grapes 
uppgift, meddelad i samma Acad:s Handlingar för år 
1804, kom ej blott deraf att den var skrifven 30 år 
sednare än Hollsténs, utan isynnerhet deraf att den öf- 
Verensstämde med de underrättelser jag fått under min 
resa i Norden. Om man derföre är billig och ej en- 
sidigt och egenkärt nekar andras erfarenhet, derföre; 

, att den ej fullkomligt instämmer med den: man sjelf 
har; så torde man kunna inse att mjölkqvantiteten hos: 
Renen, liksom hos Kon,och andra tama djur, kan vara 
mycket olika efter olika individer och i olika trakter. 


Företal XVII 


if Näturens undersökning derigenom förbittras; och jag 
vet icke om den angripande är i en lyckigare sinnesstäm- 
ng än den angripne. Kan H:r Z. uträtta något godt ech 
ttigt på Naturforskningens bana, 'så länder det honom 
kert till heder och nöje. Men det han hittills uträttat 
och kundgjort gör honom visserligen icke berättigad att 
föra ett sådant språk, som det han tillåtit sig i den 
nämda Antikritiken. De insidiösa insinuationer som 
— deri på flera: ställen förekomma, underlåter jag att besva- 
ora; ty det svar de förtjena, passar ej med tendencen af 
+ närvarande Skrift. Men då H:r Z. gör så mycket väsende : 
af sina i Resan meddelade ornithologiska upptäckter och 
iakttagelser, hvarigenom de i en läittrogen Compilatörs hän- 
der möjeligen kunde åstadkomma ny oreda och förvirring i 
vår Fauna; så torde den upplyste Läsaren finna det bil- 
ligt att jag här mönstrar dem något strängare, än jag el- 
— jest skulle hafva gjört. 


N 


NINE 
Mi 


Hr Z. uppräknar i sin Antikritik en lång rad af 
foglar vid hvilka han påstår sig hafva gjort nya iakttagel- 
ser. ”Om de iakttagelser i sin vidd”, yttrar sig H:r Z., 
”hvilka jag anfört om Lappskatan etc. etc... lunnen 
o. fl. blifvit gjorda förut och i tryckta skrifter anförda, 
så har ägaren till dessa skrifter varit om 
dem alltför jaloux (?''), ty till allmänhetens el- 
ler min kännedom äro de visserligen icke komna”. Om 
H:r Zett. likväl behagar öppna blott de allmännaste orni- 
thologiska skrifter, hvilka nästan alla finnas på härvaran- 
ide Kgl. Academiens Bibliothek, och hvilka ingen som gör 
"anspråk på Ornithologisk kunskap kan ignorera, +t. ex. en 
Pennants, Lathams, Pallas?s, Bechsteins, Meycrs, Temmincks 

om. fs; så skall H:r Z. till sin förvåning finna, att de 
iakttagelser han åberopar som nya, redan voro gjorda långt 
innan H:r Z. företog sin resa; ja en del af dem tillhöra 

så gammal dato att de redan voro beskrifna innan H:r Z. 
blef född, ehuru gammal han än säger sig vara. Dessa 
ÅHakttagelser hade således visserligen kommit till Allmänhe- 
tens, om ock icke till H:r Zett:s kännedom. Att i en Rese- 
beskrifning införa så bekanta saker, var likväl blott öf- 
verflödigt; men det blef felaktigt då H:r Z. ut- 
dem för nya och åberopade dem såsom vigtiga bidrag 

till vår Fauna. Med undantag af Tallbitens (Sk. Fn. 
P. 360) ägg, som H:r Z. beskrifvit, och hvaraf man förut 


ry Hvad vill det säga ? Äro skrifterna tryckta, som H:r 
4 Z. ganska rigtigt gissar, så har ju äfven H:r Z, kun- 
4 mat bli ägare till dem! em 


> 


" 
Kr 


XVITT Företal. + ka 


klott hade beskrifvit en utblekt hvit varietet (ehuru man 
länge vetat att nämde fogel fortplantar sig så väl i Lapp- 
land, som i Skottland, Ryssland, Siberien, Norra Amerika 
0. sS. Vv.)> finnes ingen py iakttagelse af värde antecknad, 
rörande någon enda af de på anförda ställe i antikritikenr 
uppräknade foglar. Man kände äfven nämde foglars vistel- 
seort, lika så väl förut som efteråt. Deremot är det lätt att 
ur H:vZ:s resa uppräkna en lång rad af grofva misstag, som 
visa buru varsam man bör vara vid bokens begagnande, om 
man vill undvika att deraf missledas. Äfven då H:r Zett. 
vid beskrifningen af sistnämde fogel, yttrar sig att vid boet 
träffas stundom honan röd; så är denna uppgift så äf- 
ventyrlig att om den ej genast bestrides utan blott betvif- 
las, så sker det endast af ren höflighet. 


Att begå sådana misstag som t. e. att förblanda F al- 
eo Lagopus som är en Vråk med Falco naevius 
som är en Örn; att påstå det Sylvia Svecica endast 
tillhör den högre Norden, ehuru hon åtminstone 300 år va= 
rit bekant som en invånare äfven af det södra Europas 
bergstrakter; att försäkra det Saxicola Oenänthe 
upphör låogt innan trädgränsen, ehuru hon förekommer 
nästan på alla höga fjäll i Norden; att uppgifva Nord- 
malings socken i Westerbotten som första stationen i Nor- 
den der Vildgäss öfversomra och lägga ägg, ehuru det är 
bekant att Vildgäss årligen öfversomra och lägga ägg än- 
da ned i Småland, ja till och med i Blekinge och Skåne; 
att af den inunder hvita och den öfver allt mörka varicte- 
ten af Lestris parasitica göra två arter och föra 
den ena till Lestris catarractes +); att låta Uria 
Grylle i 3:dje eller 4:da året erhålla en ren svart färg 
som hon sedermera bibehåller; att förblanda 
en ung Fjällracka (Canis Lagopus Lin.) med Svarta 
Räfven (Canis nigro-argenteus N.)$s att låta 
, den minsta storm skrämma Hvalfisken så att han går 
med (under vattenytan) och uppkommer icke så län- 
ge stormen räcker”, churu Hvalfisken såsom Däg- 
gande djur, hvilket andas med lungor, måste hvar S:te — 
z0:de minut upp för att draga andan, ehvad det är storm 
eller stilla luft; att ideligen yttra fruktan för de vilda 
djuren, hvilka han dock som resande Zoolog just borde 
söka 3 att genom berättelsen om en Björn som uppehöll 
sig i orten, låta skrämma sig från att göra excursioner 
ete. ete, ete,, förråder verkeligen sammanlagdt ej de fram- 


6). Den rätta Lestris catarractes är så stor som en af 
de större Måsarne och kan aldrig jemföras i storlek 
med Tärnan (Sterna hirundo). 


Företal. XIX 


steg. i Nordens Ornithologi och Mastologi, hvilka man 
bordt vänta hos den, som genom en syllogism söker bevisa 
att ingen bör befatta 'sig med att skrifva en Skandinavisk 
"Fauna, förr än han eller någon annan förut skrifvit en 


”Luppsk. 


Pt Herr Z. försäkrar oss att han åt Sveriges Fauna af 

dess högre och skönaste djurklass upptäckt och i resan in- 
fört 2:ne nya ,.arter m. m. Förmodligen menar H:r Z. de 
två i dess bok beskrifna och figurerade foglarne: Parus 
sibiricus, Gmel. (Skand. Fn. p. 284) och Emberiz a 
rustica, Pall. (Skand. Fn. p. 308). Huru det förhåller 

; sig med upptäckten af dessa foglar, finner man på de an- 
förda ställen i denna Handbok. H:r Z. tillkommer det 

likväl att hafva oriktigt benämnt dem begge och äfven 
att hafva illa beskrifvit den sistnämde. Den som ej ser 
sjelfva foglen utan blott H:r Z:s beskrifning, skall svårligen 

 deri igenkänna Pallass Emb. rustica; men den som 
jemför foglen med Pallas?s beskrifning, kan ej betvifla 
identiteten. Troligen är H:r Zett:s misstag redan bringadt i 
omlopp; det är derföre så mycket vwvigtigare att det här 
rättas. 

Vidare citerar H:r Z. de ställen ur sin Resa, der han 
säger sig ha rättat misstag. Vi vilja följa hans an- 
visning och närmare granska dem: 1 Del. sid. 243. not. 
Här läser man att Temminck har orätt då han angifver 
Svenskans ägg "hvita; ty Hr Z. fann fläckiga ägg 
vaf denna fogel. Men hvar och en som vet huru fogcelägg 
variera, inser lätt att ifrågavarande fogelart, liksom mån- 
ga andra, kan lägga både fläckiga och ofläckade samt för 
öfrigt mer eller mindre färglösa ägg. Har ieke just H:r Z. 
sjelf i 1 Del. sid. 257 anfört att Sylvia Svecica har 

än fläckiga än enfärgade ägg; och har han icke i 2. Del. 
sid. 67 uppgifvit ofläckade ägg till Turdus pilaris som el- 
jest har dem fläckiga, samt i noten till samma sida yttrat 
(ehuru föga sannolikt) att fläckarna på denna fogels ägg — 
hvilka nästan alltid finnas — torde vara tillfälliga”. 
Huru kan han då här så bestämdt neka att just det samma 
torde vara händelsen med Svenskans! H:r Z. torde 
alltid göra bäst att blott anföra sin egen erfarenhet, utan 
att derföre så positift neka andras. — Sid. 256 not. Här 
anmärkes den uppgiften vara allt för öfverdrifven att sån- 
gen af Sylvia svecica i lugnt väder höres nära en 
mil. Denna anmärkning var det barnsligt att göra, och 
ännu barnsligare att åberopa den som en vigtig rättelse af 
misstag i Ornithologien. Hvilken Ornitholog skulle väl i 
våra dagar låta förleda sig att tro, det en liten fogel ej 
större än en vanlig Rödstjert hade en röst som kunde 
höras nära en mil. Sid. 257. not, Här påstår H:r Z. att 


w 


 . 


- 


xX Anvisning att uppstoppa Fosglar. 


de Förfat'are som uppgifva att Sylvia svecica bygger 

i buskar och hål, ej sctt förhållandet i Naturen. Då nu 
likväl H:r Z. fått veta att den fogel ban trott endast till--- 
höra den högre norden, verkeligen finnes kringspridd 
nästan öiver Hela Europa, och att den både förekomrnier 

och fortplantar sig till ock med i grannskapet af de Orni- 

thologers boniugar, hvilkas uppgift H:r Z. vill bestrida; så 

torde han återtaga sin beskyllning mot dem, att de ej sett 

hvad de dock sjelfva påstå sis hafva. erfarit. = Således 

hafva vi granskat de misstag Hr Z, påstår sig hafva rät- 

tat, utan utt bland dem kunna upptäcka några misstag som 

behöfde' rättas, om ej just de misstag som finnas i sjelfva 

rättelserna, | ; 


- Här slutar jag mina anmärkningar, ehuru jag kunde 
ha åtskilligt att tillägga. Om de äro mindre angenäma för 
H:r Z., så må han besinna att han sjelf nödgat mig. till 
dem genom sitt anfall mot mig i en allmän Tidning. Jag 
vill blott råda H:r Z. ätt aldrig onödigtvis angripa någon 
eller att inlåta sig i en vetenskaplig strid, isynnerhet om 
han ej i den kan bruka andra vapen än dem han användt 
i sin antikritik. : 7 


Anvisning 


att uppstoppa och förvara Foglar 
| i en Samling. É 


Mas väljer vackra och fullfjädrade exemplar, så 
framt arten ej: är mycket sällsynt, då man ej bör 
förkasta mindre vackra individer, De foglar som äro 
fångade eller fällda med puströr, äro tjenligare till 
uppstoppning än de som äro skjutna med hagel. Dock 
kan man ofta förekomma att ej de foglar, som man 
skjuter för att uppstoppa, blifva blodiga på fjädrar- 
na. Man skjuter dem med så fina hagel som möjligen 
ske kan. Den nyss skjutna foglen bär man så länge 
i näbben eller i ett ben, tills blodet stelnat;  deref- 
ter gör man en strut af papper hvari man nedsätt 
honom (om det är en mindre fogel) samt lägger ho- 
nom löst öfverst i skjutvätskan så att han ej kramas, 
Lägger man genast ned bkonom, eller kramar honom 
innan blodet stelnat, så klibba fjädrarne i blodet, 


X 


Anvisning att uppstoppa Foglar, XXI 


som Utpressas ur såren, och få blod fläckar. Om blod 
utkommer på fjadrarne genast då foglen är falld, så 
. nr man det med torkande pulver, eller rt brist 
"deraf med torr sand eller torr jord, samt bär honom 
; fritt tills blodet stelnat... ; 


2 "Den fogel af hvilken man vill taga: skinnet för 
att uppstoppa, lägger man framför sig på ett bord 
e. d. så att hufvudet "är vändt åt vänstra och stjer- 
ten åt högra sidan, samt bröstet uppåt. Man skiljer 
fjädrarna och gör ett snitt genom huden från bröst- 
benets början till stjerten. : Derefier lossar man hu- 

den från kötiet, afskär det så kallade lårbenet i öfra 

leden, afflår huden ned öfver det så kallade kväet 
samt Borttager allt köttet från lårbenet. På samma 
sätt. fortfar man på andra sidan. Derefter afskär man 
gumpbenet, och flår sedan skionet öfver ryggen upp 
till vingarna. De större foglarna hängas härvid i ett 
- snöre ;, de mindre håller man i handen. Vingbenen 
afskärås i den led som är närmast kroppen (mellan 
scapula och os humeri) och huden drages öfver Hal- 
sen och hufvudet ända fram öfver ögonen, "hvilka 

"med en spetsig hake uttagas bakom den framlaggda 
huden. Derefter afskäres halsen tätt vid nacken. 
Nackhålet utvidgas och hjernan: uttages. Tungan jen 
te allt köttet i gomen och på käkarna bortskäares no- 
ga och alla dessa delar ingnidas väl med den salfva 
som nedanföre  beskrifves. Sedan fyllas ögonhålen 
med , bomull, och man gör af blånor en tapp, litet 

"tjockare än foglens naturliga hals, samt något längre: 
Denna tapp instickes med ena ändan genom npackhå- 
let i hufvudskålen, och för att så mycket säkrare fä- 
sta honom, klyfver man honom i ändan och låter en. 
del deraf utgå genom hvardera ögonhålet. Derefter 
stryker man huden åter tillbaka öfver bufvudet och 
halsen samt lägger alla fjädrarna väl i ordning” på de 
nämda delarna. Vingarna rensar man fån allt kött. 
Första vingbenet (os humeri) är latt att rensa; ty 
man kan lätt flå huden öfver ända till nästa led; 

men för att befria de två derpå följande benen från 
muskler, Måste man på vingens undre sida göra ett 


; NR 


i 


vr 


xx Anvisning att uppstoppa Foglar. 


långsgående snitt genom huden, och derigenom utta- 
ga allt köttet samt ingnida salfvan. 


Vill man ej vidare uppstoppa sin fogel, utan 
t. ce. bortskicka honom innan han uppstoppas ; så 
lägger man blott en tapp blånor i huden i stället för 
kroppen; man lägger vingarna böjda i naturlig ställ 
ping till kropper, samt alla fjädrarne i rigtig ord- 
ping, och låter foglen några dagar torkas i luften, 
hvarefter han kan inpackas i blånor i en låda e. d. 
och transporteras. | 


Då man flår en fogel bör man hafva vid han- 
den ett pulver af krita och bränd alun att dermed 
beströ det blodiga köttet, så att ej fjädrarna klibba 
deri- och smutsas, Sedan skinnet är aftagit, ingnides 
det väl öfver allt på inre sidan med följande salfva, 
som är det bästa förvaringsmedel man hittills känner 
mot mal och andra insekter : 


Rec. Osläekt Kalk I uns. 
Sönderrifven hvit Tvål — IV uns. 
Pulveriserad hvit Arsenik IV uns. 

Potaska -— IV uns. 

Campfert -— I, DS; 


Campferten upplöses i Spiritus vini; Arseniken fuk- 
tas med några droppar vatten, för att ej damma. 
Alla Species pulveriseras särskilt och hopblandas der- 
efter noga, till, en massa som bör likna smör, och 
som man förvarar i slutna kärl der bon efter band 
blir hård. Då man skail bruka henne, upplöser man 
litet i spir. vini eller brännvin och påstryker det med 
en hårpensel. 


De foglar och Däggande djur, som med denna 
salfva äro väl preparerade, angripas aldrig af mal 
eller andra insekter. Men man bör varsamt handtera 
henne 3; ty bon är ganska giftig. 

Vill man genast uppstoppa sin fogel, sedan man 
på förutnämda sätt aftagit skinnet; så hbopvrider 
man af blånor en fast tapp ungefär af samma stor- 
lek och form som foglens kropp, inlägger denna tapp 


Ne Anvisning att uppstoppa Foglar. xx 


i huden, och fyllar med lösa blånor der ännu något 
tomt rum finnes ; äfven snos blånor kring lårbenen 


och öfverarmbenen. Derefter lägges huden öfver, och 
snittet från bröstet till stjerten sys tillhopa med fin 


tråd. Sedan spetsar man två ståltrådar af hvilka man 


sticker en i hvart ben, så att han går upp genom 
fotsålan under buden långs benet och låret samt upp 
i kroppen så långt att han får säkert fäste En del 
af ståltråden lemnar man Gvar under fotsålan och 
med denna del fästar man fogien på ett bräde elier 
en ställning. Från hjessan långs genom halsen ned- 
för man en annan tillspetsad ståltråd som man äfven 
fästar i kroppen. Vingarna fästas genom en ståltråd 


Som man låter gå in genom den ena vingen och ut genom 


den andra. Derefter gifver man foglen den ställning 
man behagar, lägger alla fjädrarna väl i ordning och 
ombinder vingarna med band, samt fästar papper 
med knappnålar på de fjädrar som stå upp. — : Se- 
dan foglen har den form och hvarje fjäder det läge 
man önskar, torkar man honom småningom i luften 
och derefter i torkugn. Derefter insättas ögon af 
glas på hvars inre sida ögonringen är målad. Ban- 
den aftagas ; stålirådarnas utstående ändar afklip- 
pas, och foglen är fardig. De på detta sätt upp- 
stoppade foglar uppställas i systematisk ordning: i 
lådor med hvitt glas för främre sidan. Vid hvarje 
fogel sätter man ett nummer och i katalogen anteck- 
nar man dess namn, och kön, samt årstiden då fog- 


len blifvit dödad. 


De Skandinaviska Foglarnas Indelning. É 


FÖRSTA AFDELNINGEN. 
LANDTFOGLAR: 


Tårna klufna och benen fjädertäckta åtminstone 
nedom knäleden. 


FÖRSTA ORDNINGEN. 
Roffoglar. (Raptatores). 


Fötterna ha tre tår framåt, en bakåt ; den yt- 
tersta framtån förenad med den medlersta ge- 
nom en hud vid tå-roten, eller och vändbar, 
Klorna starka, krökta, spetsiga. 


Näbben tjock och stark, kort eller medelmåttig, 
vid roten klädd med näbbhud och 1. spetsen 
krökt till hake. 


FÖRSTA UNDERORDNINGEN. 
Hökartade Roffoglar. (Raptato- 


res accipitrini). 
1:sta Slägtet: Falkar, Falco, Linn) 


a) Ådelfalkar. (Falco, Cuv.) 


Falco Islandicus, HLath. 
—  Lanarius, Lin. 
— = peregrinus, Lath. 
— - Subbuteo, Lin. 
— - Lithofalco, Gmel. 
— - Tinnunculus, Lin, 


& ovän WH m 


Foglarnas Indelning. Rv | 


—b) Hökar. EES Bechst.) 


- Falco palambarius, Lin. 
— - Nisus, Lin. 


c) Örnar, (Aquila, Briss.) 


9 —  :Chrysaétos, Lin. ; 
10 —  . nevius, Gmel. 

11 — = Albicilla, Lin. 

32 —  leucocephalus, Lin. 
3 — = Halietus, Lin. 

14 — longipes, Nilss. 


d) Glador, (Milvus, Bechst.) 
45 — = Milvus, Lin. 
e) Vråkar. (Buteo, Bechst.) 
Buteo, Lin. ' a ö 


17 je Apivorus, Lin, 
— - Lagopus, Bränn. 


f) Kärrhökar. (Circus, Bechst.) 


rufus och eruginosus, Lath. 


20 —  strigiceps, Nilss. (f. cyaneus et pygargus, 
inn.) 


ANDRA UNDERORDNINGEN : 


Ugleartade Roffoglar. CRaptato- 
res strigini). 
2:dra Slägtet: Ugglor: (Strix, Lin.) 
1. Egentliga Ugglor. (Strix, N.) 


a) Dagugglor. (Surnia). 


21 Strix Nyetea, Lin. 

22 — Ulula Lin. Str. funerea; Lath. 
23 = psilodactyla, Nilss, 

24- -  passerina, Lin. 


xwvt  Foglarnas Indelning. 


b) Nattugglor. (Noctua). 


og Strix Lapponica, Sparrm. 

AR ”-. Iiturata, ikunb,, et Metz. 

27 — Aluco, Linn. 

28 -— funerea, Linn. St. Tengmalmi, Gmel. 


2.'Ufvar. (Bubo) 


29 — Bubo, Linn. 
dö ar Otis; LINA. 
3r — brachyotos, Lath. 


ANDRA ORDNINGEN. 
Gångfoglar. (Ambulatores). 


Fötterna hafva tre tår framåt, en bakåt ; fram 
tårna alldeles klufna, eller ock den yttersta vid 
voten hopvuxen med den medlersta. 

Näbben af åätskillig form; vid roten bar. 

FÖRSTA UNDERORDNINGEN : 


Haknäbbar. (Incisirostres). 


1:sta Familien: Tjocknäbbar. (Crassiro- 
stres) eller Kråkfoglar. (Coraces). 


a:dje Slägtet: Korpar (Corvus, Linn.) 


32 Corvus Corax, Lin. 


33 —  Corone, Lin. 
34 —  Cornix, Lin. 
35 -— frugilegus, Lin. 
36 — Monedula, Lin. 
Ka ica, Lin. 


4:de Slägtet: Skrikor. (Garrulus, 
Briss. et Cuv.) 


38 Garrulus infaustus. Corvus infaustus, Lin. 
39 — glandarius. Corvus glandarius, Lin. 


5:te Slägtet: Törnskator, (Lanius, L.) 


40 Lanius Excubitor, Lin. 
4r —  Collurio, Lin. 


6:te Slägtet: Blåkråkor, (Coracias, L.) 


42 Coracias Garrula, Lin. 


Foglarnas Indelning. = xxvi 


7:de Slägtet: Gyllingar: (Oriolus, L.) 
j 43 Oriolus Galbula, Lin.) : 


8:de Slägtet: Sidensvansar. (Ampe- 
lis, Lin.) 
44 Ampelis Garrulus, Lin. 


2:dra Familien: Tunn-Näbbbar. (Te- 
nuirostres) eller Sångfoglar, (Canori). 


g:de Slägtet: Flugsnappare, (Mu- 
scicapa, Linn, ) 


45 Muscicapa Grisola, Lin. Syst. — Motacilla Ficedula; 


Lin. Fn. 
46 — atricapilla, Lin, 


10:de Slägtet: Sqvättor. (Saxicola, B.) 


47 Saxicola Oenanthe, Mey. 
49 o— Rubetra, Mcy. 


11:te Slägtet: Sångare, (Sylvia, Lath, 
Motacilla, Lin.) 


sa) Egentliga Sångare. (Curruca B.) 


50 Sylvia Luscinia, Lath. 
2 NE Philomela, Bechst. 
—  Nisoria, Bechst. 
— — "atricapilla, Lath. 
54 — <=: hortensis, Bechst. Motacilla salicaria, Lin. Fn. 
— = cinerea, Lath. Motac. Sylvia, Lin. 
— —- curruca, Bath. Motac. curruca; Lin. 


b) Qvickstjertar. (Ficedula, Bechst,) 


57 — Rubecula, Lath. Motac. Rub, L.. 
58 — Svecica, Lath. Mot. Svec. L. 

59 — Phenicurus, Lath. 

60 — Tithys, Lath. 


c) Löfsångare, (Asilus, Bechst, 


— Hippolais, Lath, 
-— Sibilatrix, Beehst. 
63 — Trochilus, Lath. 
-— rufa, Lath. 
— ' Regulus, Lath. 


xxvir = Foglarnas Nå dre bel intr 


d) Kärrsångare, (Calamedyte, Mey.) 


86 Sylvia Schoenobenus, Nilss. (Motac. Schenobenus, Lin.) 
67 — arundinacea, Lath. 


e) Gärdsmygar. (Troglodytes, Mey.) 
68 — Troglodytes, Lath. 
13:de Slägtet: Trastar (Turdus, Lin.) 


69 Turdus viscivorus, Lin. 


790 — > pilaris, Lin. 
71 = . musieus;. Lin; 
72 &-— iliacus, Lin. 
73 — — torquatus, Lin. 
7 — " Mevula, Lin. 
75 -— - roseus, Liu. 


14:de Slägtet: Strömstarar. (Cinclus, B.) 
76 Cinclus aquaticus, Bechst. 
15:de Slägtet: Årlor. (Motacilla, Lath.) 


77 Motacilla alha, Lin. 
78 -— flava, Lin. 


16:de Slägtet: Piplärkor, (Anthus, B,) 


79 Anthus. rupestris, Nilss. 

80 — — pratensis, Bechst. Alauda pratensis, Lin. 
81 — = arboreus, B. Al. trivialis, Lath. 

82 — = campestris, B. Al. novalium; Frisch. 


ANDRA UNDERORDNINGEN : 
Helnäbbar. (Integrirostres). 
:;sta Familien Kegelnäbbar. 
(Conirostres). 
1:sta Tribus: Korta Kegelnäbbar. 
(Brevicones) eller Sparffoglar, (Passerini). 
17:de Slägtet: Lärkor, (Alauda, Lin.) 


83 Alauda arvensis, Lin. 


84 -— arborea, Lin. 
18:de Slägtet: Mesar, (Parus, Lin) 
85 Parus major, Lin. ä) 


86 — ater, Lin. 


92 


Foglarnas Indelning. XXIX 


TA Parus cristatus, Lin. 
sibiricus, Gwescel. 


80. — palustris, Lin. 

go -—  ceruleus, Lin. 

91 —  cyanus, Pall. 
— caudatus, Linn. 


19:de Slägtet: Sparfvar, (Emberiza, Lin.) 


93 Emberiza miliaria, Lin. 
citrinella, Lin. 


SR 
95 - hortulana, Lin. 
96 -— Scheniclus, Lin. 
MR = ". rustica, Pall. 
08 ”—- nivalis, Lin. 
99 — "lapponica, Qvens. 


20:de Slägtet: Finkar. (Fringilla, Illig.) 
a) Stenknäckar. (Coccothraustes). 


100 Fringilla Coccothraustes, Ili. Loxia coct. Lin. 


101 -— domestica, Lin. 
002 = montana, Lin. 
+ 303 på chloris, Mey. Loxia chloris, Lin. 


b) Finkar. 


1084 —  Celebs, Lin. 
105 o— =: montifringilla, Lin. 
106 — nivalis, Lin. 
197 -— cannabina, Lin. 
108 -— flavirostris, Lin. 
; c) Siskor. 
4209 — '» Limäria, Lin, 
110 sö Spinus, Lin. 
111 — carduelis, Lin. 


21:sta Slägtet: Dom herrar, (Pyrr-. 
j hula, Briss.) 
112 Pyrrhula vulgaris, Br. Loxia pyrrh, Lin. 
22:dra Slägtet, Tallbitar, (Corythus, C.) 
113, Corythus Enucleator, — Loxia Enuel, L. 
23:dje Slägtet: Korsnäbbar, (Loxia, Br.) 


114 Loxia pythiopsittacus, Bechst. 
155 -— =: curyvyirostra, Lin. 


Sen Fosglarnas Indelning. 


2:dra Tribus: Långa Kegelnäb- 
bat. (Longicones). 


24:de Slägte t: Starar, (Sturnus, Lin.) 
116 Sturnus vulgaris, Lin. 


25:te Slägtet: Nötkrakor, (Caryo- 
'catactes, Gesn.) 
127 Caryocatactes guttatus, Nilss. (Corvus Caryocat. Lin.) 
26:te Slägtet: Nötväckor, (APL Lin.) 
118 Sitta Europzea, Lin. 


2:dra Familien: Sylnäbbar, 
(Subulirostres). 


27:de Slägtet: Trädkrypare, a 


119 Certhia familiaris, Lin. 


28:de Slägtet: Härfoglar, (Upupa Lin.) 
120 Upupa Epops, Lin, 

"29:de Slägtet: Biätare, (Merops Lin.) 
21 Merops Apiaster, Lin. 


a:dje Familien: Gapnäbbbar. 
(Fissirostres). 


ij 


s0:de Slägtet: Svalor, (Hirundo, Lin.) 
122 Hirundo rustica, Lin. 

123 — urbica, Lin. 

124 —  riparia, Lin. 

Si:sta Slägtet: Tornsvailor, (Cypselus, ll.) 
125 Cypselus Apus =— Hirundo Apus, Lin. 


32:dra Slägtet: Nattskärror, Cspri. 
mulgus, Linn.) 
126 Caprimulgus Europzeus, Lin. 


Foglarnas Indelning. = Xxxi 
TREDJE ORDNINGEN: 
Klättrare, (Scansores), 
Fötterna ha två tår framåt och två bakåt rigta- 
tade ; framtårna vid roten hopvuxna; bak- 
tårna alldeles skilda. 
Näbben med hela käkkanter, dels rak, mångkantig 
eller trind; dels böjd och hoptryckt. 
33:dje Slägtet: Hackspettar, NR bn 


127 Picus Martius, Lin. 
1228 — = viridis, Lin. 
— canus, Gmel. 
-— = leuconotus, Bechst. 
13 — major, Lin. 


Kn 


4 


medius, Lin. 
minor, Lin. 


"234 — = tridaetylus, Lin. 
34:de Slägtet: Göktytor. (Jynx, Lin) 
135 Jynx Torquilla, Lin. 
35:te Slägtet: Gökar. (Cuculus, Lin.) 


x36 Cuculus canorus, Lin. 
£37 -—  rufus, Bechstr- 


FJERDE ORDNINGEN: 
Hönsfoglar. (Gallinacei). 


Fötterna hafva tre tår framåt en bakåt ; fram. 
tårna vid roten förenade genom en hud (ej 
hopvuxna). 

Näbben; öfverkäken hvälfd öfver underkäken, vid 
roten bar eller försedd med en uppsvälld, 
köttig hud hvari näsborrarna ligga. 

FÖRSTA UNDERORDNINGEN : 


Egentliga Höns. (Gallinze). 


-36:te Slägtet: Orrar. (Tetrao, Lin.) 
338 Tetrao Urogallus, Lin. 


XXKIT Foglarnas Indelning 


139 Tetrao Tetrix, Lin. 
Bastarder: 1) Tetrao Tx. Urogallides 
Sv. Tjäderorren, Rackelhanen. 
Tetr. bhbybridus, Lin. Mus: + 
Carlson. tab. 15. 
2) Tetrao Tx. Lagopides, Sv. 
Riporren, Mus. Carlson. tab. 65. 
Orn. Svec. I, p. 303. var. d et 2 
Vet. Acad. Handl. 1808, p. 
195. t. 3. Boies Reise, Anh. ps. 
330. ei 
3), -Tetraåo xx BH omabauuoes 
Eaempl. i Grillska Mus. 
140 Bonasia, Lin. 


s7:de Slägtet: Ripor. (Lagopus, Plin.) 


141 Lagopus saliceti; Tetrao subalpinus, Nilss. 
142” oo = rupestris. T. alpinus, Nilss. 


a8:de Slägtet: Rapphöns, (Perdix, Lath.) 


143 Perdix einerea Lath. Tetrao Perdix, Lin. 
144 —  Coturnix, Lath. Tetr. Coturnix, Lin. 


ANDRA UNDERORDNINGEN : 


Dufvor. (Columbze.) 


s9:de Slägtet: Dufvor. (Columba, Lin. ) 


145 Columba Palombus, Lin, 
346 — Oenas, Lin. 


Skandinaviens Foglar, 


FÖRSTA AFDELNINGEN. 


LANDTFOGLAR: | 
med klufna tår och fjädertäckta ben, åtminstone 
nedom höckelleden. |; 


FÖRSTA ORDNINGEN. 
R offoglår. (Raptatores, lig.) 


Fötterna hafva tre tår framåt, en bakåt; den 
yttersta framtån förenad med den medlersta 
genom en ' hud vid roten, eller och vändbar. 
Klorna starka, krökta, spetsiga. 


Näbben tjock och stark, kort eller medelmåttig, 
vid roten klädd med näbbhud och 4 spetsen 
krökt till hake. 


D. till denna Ordning hörande foglar ut- 
märka sig genom starka, krökta och spetsiga . 
näbbar och klor. Det äro dessa mordvapen 
som göra dem så fruktansvärda för hela den 
öfriga fogelskaran, för de svagare bland Däg- 
gande djuren , Amphibierne och Fiskarne m, 
m. Hvad Rofdjuren äro i föregående klass, 
det äro RANE i denna. 
a 


2 Roffoglar. 


Deras Nibb, som är något kortare än 
hufvudet , är stark och hoptryckt; öfverkä- 
ken är vid roten klädd med en hud, och i 
spetsen nedböjd i form af en spetsig hake. 
Näsborrarna äro öppna, än nakna, än täckta 
af framåt-liggande hårlika fjädrar. Benen, 
som alltid äro fjädertäckta nedom höckelle- : 
den, stundom ända till klorna, äro oftast 
ganska muskelfulla, och Tarserne ") äro van. 
ligen korta och starka. Tärna, fyra till an- 
talet; äro skilda (dock är den yttersta, hos 
de flesta, förenad med den medlersta genom 
en kort hud vid tå-roten, eller ock är, då 
denna hud saknas, ut-tån vändbar), på un- 
dre sidan knöliga och skråfliga, hvarigenom 
de desto lättare kunna fasthålla rofvet, samt 
väpnade med långa, starka, spetsiga och 
krökta klor. 

Hyernan är, i förhållande till hela kropps- 
massan, i allmänhet mindre än hos Sång fog- 
larne och XKlättrarne , men större än hos de 
flesta andra foglar. Deras yttre sinnen äro 
utbildade och skarpa. Ögonen äro stora och 
konvexa, och syn-nerven stor. Öron-öppningen 
är hos Ugglorna mycket stor, has Falkarne 
äfven betydlig. MNäcsborrarna äro vanligen sto- 
ra och öppna, och lukten fin. Känselsinnet 
tyckes vara koncentreradt i den nervfulla 
och känsliga hud (cera), som bekläder näbb- 
roten, isynnerhet hos Falkslägtet, 


+) Så kallas den delen af benet, som finnes mellan knäs 
et (höckelleden) och tårna. 


Roffozglar. 5 


Deras mage är membranös och afsöns 
drar en magsatt, som i ordets egentliga be- 
märkelse upplöser ”f) det kött de förtära. In- 
gen trituråtion, eller gnidning af magens väg- 
gar mot hvarandra, äger här rum, som hos 
de växt-ätande, hvilkas mage derföre är myc- 
ket muskulös, 


Deras kött är alldeles odugligt till föda 
för menniskan. | 


Roffoglarne utmärka sig i allmänhet 
genom mod och list. De äro icke så lär- 
aktiga som en del Sångfoglar och Klättrare, 
icke heller hafva de en så utmärkt konst- 
drift. Deras näste är aldrig med sådan skick- 
lighet och konst sammansatt. Likväl äro 
de läraktigare än en stor del andra foglar, 
och de bygga dock alltid något bo. 


Deflefva alla af rof, — deraf deras 
namn. Graden af deras rofbegär, styrka och 
mod är väl ganska olika hos olika arter; 
men de komma "dock alla deri öfverens att 
de helst lefva af djur som de sjelfva .dö- 
dat ++), och blott en del af dem tillgripa i 


2 


4) Detta bevises genom Resaumurs och SPALLANZANIS be- 
kanta försök. . 

v OH) Att bär blott är fråga om Skandinaviens Roffoglar, 
behöfver jag knapt erinra. I de varmare klimaten, der 
de lefvande varelserna äro talrikare, och de döda ha- 
stigare öfvergå till förruttnelse > finnas Roffoglar som 
lefva endast af döda «djur och som synas vara af natu- 
ren bestämda att rensa landet från" kadaver, hvilkas 
stinkande utdunstning snart skulle förpesta luften. I 
vårt kalla klimat behöfvas ej dessa naturens polis-be- 


| 


4 Roffoglar. 


nödfall kadaver. Oftast lefva de af varmblo- 
diga djur. Några föda sig dock hufvudsak- 
ligen af Fiskar och Amphibier, och några 
få förtära nästan endast Insekter. 


Då tillfället medgifver äta de omåttligt, 
men de kunna också länge uthärda hunger, 
Med näbben uthugga de stycken af rofvet, 
hvilka de nedsvälja jemte hår, fjädrar och 
ben. Dessa till näring otjenliga ämnen ka- 
sta de sedan åter upp ur magen i form af 
bollar. De dricka ej vatten, ty blodet af 
de rof som de fälla, släcker deras törst. 


Roffoglarna tycka om vilda och ödsliga" 
trakter. De ströfva merendels ensamma om- 
kring, och de lefva alla i engifte. De till- 
reda sitt bo bland otillgängliga klippor, i 
murar, i träd, högst sällan på marken, och 
antalet af deras ägg öfverstiger mästan al- 
drig fyra. Honorna äro alltid större än Han- 
narna; hos en del arter äro de en tredje- 
del större. 


Man indelar Roffoglarne i två under- 
ordningar, nemligen: 


tjenter; också finnas de här icke. H:r TeEMMInCK, i 
Manuel d” Ornithologie, anförer väl äfven nor- 
ra Europas berg såsom stamhåll för V ultur fulvus, 
Gmel., och Percnopterus, Linn. ; men aldrig har 
någon Naturforskare, så vida jag känner, sett dessa 
foglar här; och om de blifvit lemnade med den upp- 
gift att de kommit härifrån, så torde detta ha sin grund 
i ett misstag. 


R offöglar. 35 
FÖRSTA UNDERORDNINGEN. 
Hökartade Roffoglar (Raptatores 


| accipitrini, lig.) 
Hufvudet af meddelmåttig storlek, med ögonen 
rigtade åt sidorna. 
Näbben ofvan vid roten klädd med en stor, na- 
ken, tjock och färgad hud, hvari näsborrarna 
ligga. 

-Tårna aldrig fjäderklädda; den innersta och 
bakre, äfven som deras klor, äro starkast, och 
den yttersta och medlersta äro vid roten för- 
enade genom en hud ”). 


Fjäderbeklädnaden är fast, pennorna hår- 
da och styfva, flygten merendels hög och snabb. 


Deras mage är nästan helt och hållet 
membranös; deras tarmkanal kort, deras 
blindtarmar ganska korta. Alla ben sakna 
merg och den i luftsäckarne ianehållna luf. 
ten intränger äfven i benens ihåligheter, 
Bröstbenet är stort, bredt och hvälfdt, an- 
tingen alldeles helt, eller blott försedt med 
ett par små hål vid bakre brädden; dess 
kam är mycket hög, stark och konvex, — 
allt detta för att åt de starka flygmuskler- 
na gifva så mycket större utrymme. Nyc- 
kelbenen äro starka, Gaffelbenet (furcula) 
är nåstan halfcirkelformigt, bredt, starkt och 


$) Endast Fisk-örnen (Falco Halizetus) gör härifrån 
ett märkvärdigt undantag; hos honom är uttån lika 
stor som intån, och saknar hinna vid roten, samt sy- 
nes vara vändbar som hos Ugglorna. 


6 Roffoglar. 


mycket utspärradt, för att under de starka 
.vingarnas rörelser hindra att ej öfra ändarna 
af öfverarmens ben (ossa humeri) tryckas mot 
hvarandra och klämma bröstet, 


De Skandinaviska arter som höra hit 
förer man till ett enda Slägte, nemligen : 


Falk-Slägtet (Falo, Linn.) 

Hufvudet och halsen tätt beklädda med fjä- 
drar, 

Näbben &rwmböjd , vid roten försedd med en 
färgad näbblud. 

Näbborrarna, som öppna sig i näbbhuden på 
sidorna af näbben, äro obetäckta, rundaktiga 
eller ovala. ; 

Ögonbrynen utgörande en utstående kant öf- 

ver "ögones +). 


Dessa foglars färg är i yngre åren myc- 
ket olik med hvad den sedan blifver, och de 
få ej sin beständiga färg förr än i tredje, fjer- 
de eller femte året. Ungarna äro vanligen mer 
fäckiga och spräckliga än de gamla, och de 
arter som, sedan de fått sin beständiga drägt, 
hafva tvärgående fläckar och band, hafva i de 
yngre åren, i deras ställe långsgående fläc- 
kar. De rugga ej mer än en gång om året. 
Honan är merendels en tredjedel större än 
Hannen, | 


3) Detta kommer af ett ben (os superciliare) som är eget 
för dessa Roffoglar. 


Falkar; FR fl 


De till detta Slägte hörande foglar. skil- 
ja sig märkbart från hvarandra genom olika 
grader af styrka, mod och roflystnad, Dessa 
olikheter i lynnet uttrycka sig genom olik- 
heter i de yttre formerna. Vi vilja härefter 
indela detta vidlyftiga Slägte i flera under- 
ordnade, och vi vilja sätta dam främst, hos 
hvilka Ordningens idée är starkast uttryckt, 
"Dessa äro: 


I Egentliga Falkar eller ÅA delfalkar ”) 
" (Falco, Bechst. et Cuv.) 


Nabben kort och tjock, ofvan något ryggad, på 
sidorna kullrig, krökt ända från roteu, för- 
sedd med en spetsig tand bakom spetsen på « 
hvardera sidan af öfverkäken, och med ett mot- 
svarande hak i underkäken. 

Näsborrarna nästan runda och merendels i 
mudten försedda med en upphöjd punkt. 
Vingarna långa och spetsiga; den 2:dra ving- 
pennan längst,» och den 1:sta a eller lika 

med den 4:de. 

Benen starka, fjädrade något ekon höckelleden. 
Tarserna korta, bara;  ben-öfverdraget mnät- 
formigt ; ; endast framtill öfver tå-roten ligga 
några få (4 — 5) tvärplåtar. Klorna myc- 
het starka, krökta och spetsiga. ; 
De hithörande Arter nära sig endast 

af lefvande rof. De föda sig mest af foglar 


+) Förmodligen så kallade emedan de inöfvas till jagt, 
och Falkjagten fordom var en rättighet som uteslutan- 
de tillhörde Adeln. 


8 Roffoglar. 


och mindre Däggande djur, sällan af amphi- 
bier och Insekter, aldrig af kadaver. De 
ådagalägga den största skicklighet då de ja. 
ga, Deras långa och spetsiga vingar göra att 
flygten är utmärkt snabb. Förföljande foglen 
i flygten skjuta de stundom upp i bågformig 
rigtning med den hastighet att det hviner i 
luften, och de kasta sig ofta från den största 
höjd, med pilens snabbhet, nästan lodrätt 
ned på sitt rof, 


De äro de läraktigaste, modigaste och 
listigaste af alla Roffoglar. Häraf har man 
vetat att draga fördel genom att inöfva dem 
till jagt, hvartill de flesta arter kunna an- 
vändas. 


De bygga sitt näste i höga otillgängliga 
klippor eller ock i höga träd, murar o, d. 


1. Jagtfalken (Falco Gyrfalco, Lim.) 


Artm. Grundfärgen hvit med flera eller färre 
ofvan tvärgående, inunder långsgående bruna Fila och 
eller strek. Stjerten längre än wvingarne, med smala 
bruna tvärstrek. Tarsen kortare än mellantån. 


Längd i fot 10 tum — 2 fot. 


Falco Gyrfalco, Nilss. Ornithol. Svec. I. p. 38. — 
Faucon Gerfaut Temm. Man. d>Ornith. I. p. 17. — 

Gammal fogel: Falco Islandicus Lath. Ird.; Orn. I. p: 
32. — Wachun. Wet. Acad. Handl. 1801. p. 193. 
— Falco candicans Gmel. Syst. I. p.- 275. 

Ung fogel: Falco Gyrfalco Lin. Faun. Svec. p. 22. 
Edw. Birds t. 53. — Falco fuscus Fabric. Fn. 
Gröenl, p. 56. — F. umbrinus Billberg Wet. Acad. 
Handl. 1809, p- 20. tab. vi — Sv. Islandsfalk, 
Hvitfalk, Blåfot. 


Jagtfalken. 9 


Beskrifn. Gammal Hanne : Hela grundfär- 


gen hvit med bruna linier långs åt fjäderpolarna på 


hufvudet och hålsen, samt glesa tvärgående band, 


hvilka stundom bilda hjertlika fläckar, på ryggen och 
vingtäckarena 3; inunder stundom ofläckad, stundom 
tecknad med små långsgående bruna fläckar, hvilka 
vid sidorna äro större. Vingpennorna hvita med ett åt 
spolen långsgående, i kanterne tandadt brunt band, 
som mot spetsen intager hela pennan, hvars yttersta 
spets dock är hvit. Stjertpennorna hvita med smala 
tvärgående bruna strek. Längden 1 fot 10 tum. Från 
vingvecket till spetsen i f. 3 t. Stjerten 8 z tum. 
Tarsen ovan således något kortare än mellantån, 


som är 27 tum. 


Gammal Hona: Dess grundfärg är äfven hvit, 
men de tvärgående mörkbruna banden på kroppens 
öfra delar, samt de långsgående fläckarne på dess 
undra delar äro talrikare och större. Längd 2 fot; 


från vingvecket 16 tum. Stjerten 10 tum; Tars. 


223 tt. mellantån 23 tum. 


Ungarna hafva i första året nästan intet tecken 
till den hvita grundfärg som sedan småningom ut- 
vecklar sig. De äro ofvan gråbruna med smutsigt hvita 
eller gulaktiga fjäderkanter, samt hafva på bakre ryg- 


gen och vingtäckarena några tvärgående linier eller 


små fläckar af samma färg. Öfver ögonen och inac- 


ken finnas äfven några dylika fläckar. Inunder är 
grundfärgen hvitaktig med långsgående bruna fläckar, 


10 Roffoglar. 


hvilka på strupen 'och undergumpen äro smalare och 
glesare; på bröstet och magen större, talrika, ova- 
la. Stjertpennorna gråbruna med tolf gulaktigt hvi- 
ta, vid spolen afbrutna tvärlinier. Benen blåaktiga. 
Näbbhud och ögonkrets blåa. 


Anmärkn. Med hvarje ruggning i andra, tredje och 
fjerde året blir den hvita grundfärgen mer och mer ut- 
vecklad, till dess foglen omsider får den först angifna be- 
ständiga färgen. Af de talrika förändringar, foglen under 
tiden undergår, äro de hufvudsakligaste upptagna i Ornith. 
Svec. I. p. 40 — 42. och den der beskrifna Henan är, 
som jag äfven då förmodade, en yngre  fogel. 


Vistelseort och Lefnadssätt : Jagtfalken bebor 
om sommaren endast de nordligare "landskapen och 
isynnerhet dem som äro belägna inom och 1 grann- 
skapet af polcirkeln, t. e. Lappland, Nordlanden och 
Finnmarken. Mera sällan finnes han om sommaren 
och fortplantar sig i de fjälltrakter. som äro aflägsna 
från polcirkeln t. e. på Dowrefjäll, i Jemtland, Her- 
jedalen m..m. Dess stamhåll äro klippfulla och sko- 
giga trakter. Mot vintren, då han ströfvar omkring, 
infinner han sig också stundom på odlade och be- 
bodda ställen, och träffas då äfven någon gång, fast= 
än sällan, här i Skåne. Likväl hafva, så vida man 
känner, endast yngre foglar af denna art blifvit sed-" 
da i Rikets sydliga landskap. 

Dess flygt är utomordentligt skön, snabb och ut- 
hållande. Dess syn är skarp, dess lukt fin. Då han 
upptäckt en fogel på markén, stadnar han stundom 
i sin flygt och uppehåller sig stilla på samma punkt, 
troligen för 'att förmå foglen att uppflyga ; ty helst 


Jagtfalken. 1" 


griper han foglen i flygten eller i ett träd, sällan på 
marken. Under denna jagt söker han alltid vinna 
höjden, och sedan han vunnit den,nedskjuter han på 
sitt rof med pilens hastighet i en nästan lodrätt rigt- 
ning. Om hösten och vintren följer han de på ber- 
gen kringstrykande skarorne af Fjällripor, hvilkas 
farligaste fiende han är, och han vet till och med att 
med slughet - och försigtighet dela Ripjägarens. fångst. 
Korpen synes vara hans arffiende. De slåss ofta : men 
då flera Korpar samla sig, måste Falken gifva vika 
och flyga bort. 

Födämnen: Dessa bestå i större foglar och min- 
"dre däggdjur. Isynnerhet lefver han af Harar, Ripor, 
Hjerpar, Orrar, Tjädrar, Vildgäss, Måsar, Teister, 
Änder m. fl. 

Fortplantning : I öfversta delen af någon hög 
stel och otillgänglig klippa bygger han af ris och 
qvistar ett stort flackt näste, och lägger deri tre ägg. 
Ungarna uppfödas af begge de gamla; hvilka rikligen 
förse dem med dödade foglar >). é 

Nytta och Skada. Som Jagtfalken i hög grad 


förenar styrka och snabbhet med mod och list, så 


är han, i de trakter der han uppehåller sig, en af de 


+) Enligt H:r Faber, i Prodrom. der Isl. Ornith., är 
den hvita ”artfö rändringen” med mörka fläckar 
äfven på. Island temligen sällsynt. H:r Faber såg den 
endast om vintren. Han fann likväl nästet till denna 
Art i Juli. Vi se således deraf att foglen fortplantar 
sig redan innan han fått sin beständiga hvita färg. 


12 : Roffoglar. 


n 


mest ödeläggande roffoglar. Sällan infinner han sig 
dock i bebodda och odlade trakter. Den skada han 
gör är derföre mindre märkbar. 

Bland de Falkar som inöfvas till jagt är detta 
den bästa och mest värderade. Falkjagt var fordom 
ett temligen allmänt nöje för Furstar och andra hö- 
ga personer; men den är nu bortlagd nästan öfver 
allt i Europa. Dock skola ännu Falkonerer hållas 
vid några få Hof i Tyskland (Beckst: 823). Också 
skall Falkjagten ännu öfvas af några få magnater i 
Skottland, och (som man försäkrat mig) äfven i 
Ryssland. I Persien lär den vara mest öfvad. Hos 
oss brukas den nu mera ingenstädes. 

Att inöfva en Falk till jagt, fordrar mycken bå- 
-de tid och möda. Nästan endast de yngre äro der- 
till skickliga ; de som öfverlefvat en vinter, och så- 
ledes nära ett år ägt sin frihet, äro mycket svåra att 
tämja. Man uppsökte derföre dels sjelfva mnästena, 
af hvilka ungarna togos, uppföddes och inöfvades; 


dels fångade man om hösten de utflugna ungarna. 


För 60 — 70 år sedan kommo årligen Tyska eller 


Holländska Falkfängare ' till vår halfö. De anlade 
här sin Falkfångst på flera ställen t. e. i Halland, på 
Dowrefjäll, i Dalfjällen, Herjedalen, Jemtland o. fl. st. 
En gammal Man har som ögonvittne försäkrat mig 
att i hans barndom infunno sig årligen Tyska Falko- 
nerer i Halland. De anställde der sin Falkfångst på 
två ställen, neml. vid Falkenberg och vid Strandgår- 


Jagtfoglar. 15 


den nära Halmstad. Den art de mest eftersökte och 
värderade kallade de Blåfot (sannolikt en ung Gyr- 
falco)j. Den method de nyttjade för att fånga denna 
var följande: I en kulle belägen på något öppet 
fält, och hvarifrån man hade en vidsträckt utsigt, 
gräfde man en passande grop eller hydda som man 
öfvertäckte med ett litet tak af torfvor. Detta låga 
tak uppbars af smala stolpar, mellan hvilka man ur 
hyddan kunde se sig omkring åt alla sidor. På ta- 
ket hade man i en bur en lefvande Varfogel (Lanius 
Excubitor) som genom sitt skrik tillkännagaf Fal- 
kens ankomst, och som just af denna vakthållning 
fått sitt namn. Nära vid den underjordiska kojan 
stodo två höga stänger i jorden. 1 öfversta ändan af 
hvardera stången var en trissa, i hvilken en lina gick, 
och vid det stycket af linan som gick mellan stän- 
gerna, hade man bundit en lefvande Dufva, som 
oupphörligt flaxade. Vid denna var en annan lina 
anbragt, med hvilken Falkjägaren 'i en hast kunde 
neddraga Dufyvan i en med slagnät försedd Falkbur, 
som stod nedunder på marken. Så snart någon Falk 
visade sig: i luften, gaf Varfoglen det genast tillkänna 
genom ett eget läte, och gjorde derigenom Jägaren 
uppmärksam. Då Falken gjort några svängningar i 
; luften, angrep han Dufvan, som i samma' ögonblick 
blef af Jägaren med "linan neddragen i den nämda 
Falkburen, och med Dufvan : följde äfven Falken, 
hvarefter nätet genast drogs öfver och Falken var 


fången. Falken uttogs då med aktsambet ur buren 


LJ 


14 | Roffoglar. 


af Falkoneren, som derefter beklädde dess hufvud 
med en lädermössa, hvilken gick ned öfver ögonen. 
Ungefär på samma 'sätt beskrifver H:r Hälphers 
i sin Resa genom St. Kopparbergs Höfdingedöme sid. 
238. det sätt hvarpå Holländska Falkonerer fångade 
Falkar i Dalfjällen. Utom SHagtfalken fångades äf- 
ven för samma ändamål Pilegrimsfalken, Slagfalken, 
och kanske ändå flera arter, t, e. Dufhöken. — Fång- 
sten anställdes vanligen om hösten från Bartholomzi 
till Mårtensmessa. — I,Byn Falkenswerth i det ford- 
na Flandern sysselsatte isynnerhet fångandet, upp- 
födandet och inöfvandet af Falkar ett antal menni- 
skor, som deraf hade sitt underhåll och höllo sin 
konst hemlig, samt försågo nästan hela Europa med 
dresserade Falkar. En till jagt inöfvad Falk kostade 
6 — 800 Holländska gyllen. (Bechs. 749). — Enligt 
en ännonce, införd i Inrikes Tidningarne n. 87 för år 
1761, hade samma: år i Oktober sex Falkonerer från 
Ansback rest genom Linköping med 44 lefvande Fal- 
kar, som de fångat på Fjällen mellan Jemtland och 
Norrige. — På ett fartyg som d. 1 September 1754 
ankom från Island till Köpenhamn, medfördes 148 
Falkar. | | 
Då man till jagt vill inöfva en Falk, börjar man 
med att kufva dess vilda lynne samt att betaga ho- 
nom lusten att flyga bort. Man sätter honom i ett 
tunnband, bvilket man upphänger fritt i en lina, så 
att det är rörligt. Så snart man märker: att han vill 


sofva stöter man till tunpbandet, hvarigenom han < 


sh 


Slagfalken; 16 


blir nödsakad att hålla sig fast, och följakteligen att 
ständigt vara vaken. I denna afsigt afvexla några 
Jägare med hvarandra i tre dagar och tre nätter, 
Falken blir genom deita fortsatta vakandet utomor> 
 dentligt spak oeh låter behandla: sig, efter godtycke. 
Kring benen på honom fästar man läderremmar, i 
hvilka man under dresseringen binder ett snöre. Ögo- 
gonen äro betäckta af den förutnämda läderhufvan, 
så att han ej oftare kan se sig omkring, än man sys- 
selsätter hans uppmärksamhet. På vänstra handen 
drager man en tjock läderhandske, hvarpå man sät- 
ter honom, samt vänjer honom småningom att äta 
ur handen. Derefter vänjer man honom småningom 
att på något afstånd flyga till handen och mottaga 
det rof- man visar honom. Sedan han flera gånger 
gjort detta med lätthet och utan att visa lust att 
flyga bort, tager man honom med sig ut i fria luf- 
ten, (dock ännu ständigt bunden med ett långt snö- 
re), och öfvar honom på något längre håll samt vän- 
jer honom att liksom Jagthunden lyda ett visst ap- 
pell oeh hvissling. Derefter inöfvar man honom på 


Harar, Rapphöns, Änder, Vildgäss o. s. v. (Se Bechst. 
853). 


2, Slagfalken. (Falco Lanarius. Linn.) 


oc Artm. ÖOfvan gråbrun med rostfärgade fjäder- 

kanter och ett -hvitt band öfver ögat till nacken; in- 
under hvit med längsgående bruna fläckar. Stjerten 
längre än vingarna, gråbrun med ovåla tvärfläckar på 


16 Roffoglar. 


de inre fanen och några motsvarande Tunda, nära 
spetsen, på de yttre. Tarsen längre än mellantån. 


Längd 1 fot 8 -— 10 tum. 
Falco Lanarius Linn. Faun. Svec. p. 22. — Lath. Ind. 
Ornith. I. p. 38..n..g2. — Nilss. Ornith. Syec. I. 
p. 44 n. 17. (yngre fogel). Faucon Lanier Temm. : 
Man. d'Ornith. I. p. 20. 

Beskrifn. Hannen: Ofvan gråbrun med röd- 
bruna eller rostfärgade fjäderkaänter, hvilka på öfra 
delen af hufvudet äro bredast, hvarigenom denna del 
synes rostfärgad och tecknad med bruna långsgående 
fläckar. Öfver ögonen bort till nacken går ett bredt 
hvitt band, fläckigt af bruna småstrek. Från näbb- 
viken går nedåt vid sidan af strupen ett smalt svart- 
aktigt strek. Inunder är foglen hvit med små lan= 
cettformiga bruna fläckar som på sidorna och lårfjä- 
drarna äro större. Strupen och stjertens undra täck- 
fjädrar ofläckade, Stjerten, af hvilken en tredjedel 
räcker utom de hoplagda vingarna, är gråbrun med 
hvita, i rostbrunt stötande ovala tvärstående fläckar, 
isynnerhet på de inre fanen. Benen och näbben 
blåa. Näbbbhud, iris och ögonkréts gula. 


Honan: Dess rödbruna fjäderkanter ofvan äro 
smalare än Hannens; dess lancettformiga eller ovala 
fläckar inunder äro större ; på strupen och de un- 
NA stå bruna, långsgående, smala 
Sstrek. 


Anm. Den beskrifning söm finnes i Meyers Vö- 
gel Liv. — u Esthl Pp. 20; och som Meyer håller för 
att tillhöra en ung F. Gyrfalco, hörer säkert hit. 


Slagfalken 17 
"Ung fogel: Kroppen ofvan gråbrun med ett 
mörkare strek åt hvarje fjäderspole och otydligt rost- 
färgade fjäderkanter. - Hufvudet ofvan svartaktigt 3 
pannan, ett band öfver ögonen, samt nacken hvitak- 
tiga med svarta långsgående linier och strek. Hufz 
vudets sidor hvita; nedåt sidan af strupen från näbb- 
viken går en aflång svart fläck. Inunder är kroppen 
hvitaktig med svarta långsgående, upptill spetsiga 
fläckar, som på zsidorna stå tätast: Strupen hvit, 
ofläckad. Undergumpen smutsigt hvit med bruna li- 
nier på fjäderspolarna. Vingpennornas inre fan med 
8— 12 gulaktigt hvita tvärstående ovala fläckar. 
Vingarnas undre täckfjädrar med hvita runda fläc- 
kar. Stjerten brungrå med hvit" spets oeh g — 10 


"rostaktigt hvita tvärstående ovala fläckar på inre fanen, 


hvilka fläckar nära stjertspetsen hafva några mot- 
svarande runda på yttre fanen. Näbben blåaktig med 
svart spets. Benen blåa. Längd i fot 5 tum. Tears. 
22 t. Mellantån 2 t. Stjert. 7 tum, räcker 13 tum 
utom vingarna. S | 

Anm. Detta är den i Ornithbol. Svec. beskrifna Fs 
Lanarius. 

Vistelseort : Denna Falkart är hos oss mycket 
sällsyntare än den föregående. Han tillhörer troli- 
gen mera de östliga, mindre undersökta trakterna af 
vår Faunas område, än de vestra kusttrakterna, Om 
hösten visar han sig högst sällan i det södra Sverige, 


2 


18 Roffoglar. 
och de få som här blifvit skjutna hafva endast varit 
unga; foglar. 
Födämnen: Liksom föregående art anställer han 
jagt på större foglar och mindre däggdjur. 
Fortplantning: I bergiga skogstrakter bygger 
han sitt näste i klippor, stundom i träd. Äggen 


okända. 


3. Pelegrimsfalken. (Falco 

peregrinus, Lath.) 
Artm. Hufvudet och halsen ofvan svartaktiga; 
- manteln gråblå med mörkare, eller gråbrun med lju- 
save tvärstrek. Från näbbviken nedåt står en svart 
fläck. Halsen framtill hvit; bröstet, magen och låren 
med talrika bruna tvärstrek. Stjerten ej längre än vin- 
garua, med gråa och brima tvärlinier.  Mellantån 
längre än tarsen. ; 

Längd 1 fot: 3 — 5 tum. 


Falco peregrinus Lath. Ind. Orn. I. p. 33. — Nilss, 
rn. Svec. I. p. 42. — Faucon Pikrin Temm. 
Man. d?Ornitb. I. p. 22. — Wanderfalke och Tan- 
nenfalke Bechst. Nat. Deutschl. 2. p. 744 och 75g. 


Beskrifn. Gammal Hanne: MHufvudet ofvan 
och halsryggen svartaktiga. Ryggen och vingtäckarena 
askegrå-blåa med svartaktiga tvärstrek. Från näbbviken 
nedgår ett svart strek på hvardera sidan af strupen. 
Halsen framtill och öfra bröstet hvita med få långsgå- 
ende bruna småfläckar eller strek; öfriga bröstet, 
magen och låren gulaktigt hvita med talrika bruna 
tvärstrek. Vingpennorna af första ordningen svart- 
aktiga med många (kring 10) rödbrunaktigt hvita, 
tvärstående, ovala fläckar. Stjerten med afvexlande 


Pelegrimsfalken. 19 


askegråa och bruna tvärlinier. Näbben blåaktig. Iris, 
”ögonkretsen, näbbhuden oeh benen gula. Längd i f. 
3 t.; Från vingvecket 12 3 t. Stjert. 52 t. Tars. 23 


t. Mellantån 21 tum. 


Hona: Hufvud och hals ofvan svartaktiga; från 
näbbviken under ögat nedgår en svartaktig fläck vid 
sidan af strupen. Rygg och vingtäckare gråbruna 
med ljusare gråa tvärstrek. Halsen nedunder hvit 
med glesa långsgående bruna fläckar. Bröst, mage 
och lårfjädrar smutsigt hvita med bruna vågor. Stjer- 
ten. brun med gråa tvärstrek och hvitaktig spets. 
Längd 4 f. 5 t. 

Unge:  Ofvan svartgrå med rostbruna fjäderkan= 
ter; hufvudets sidor och pannan smutsigt hvita med 
svarta strek ; en svartaktig fläck står under ögat på 
"sidan af halsen. Kroppens undra delar gulaktigt hvita ' 
med långsgående bruna nästan sammanlöpande fläc. 
kar på mage och bröst. Strupen ofläckad. Under- 
gumpen med tvärgående bruna linier. ' Stjerten med 
smala askegråa och bruna tvärstrek, och gulaktig 
spets. Näbben blåaktig med svart spets. 


Vistelseort : Pelegrimsfalken bebor bergiga trak- 
ter med stela klippor, isynnerhet i de nordligare de- 
larna af vår halfö, så väl på fasta landet som på 
öarna. I Sveriges södra provinser är han sällsynt +) 
och i Skåne förekommer han icke, om ej någon gång 


+) Jag har här ej funnit honom bosatt mer än. på ett 
enda ställe, neml. i en hög och brant klippa vid namn 


20 Roffoglar. 


under sin flyttning. Likasom de flesta såmslägtingar 
har han en hög och skön flygt. Om våren under 
fortplantningstiden då luften är klar, ser man /stun- 
dem hanne och bona tillsammans stiga upp till.en 
förvånande höjd och sväfva kring i kretsar. — Han 
är en flyttfogel som kommer i Mars eller i början 
af April och går bort i Oktober eller November. 


Födämnen: Alla slags större feglar: Tjädrar, 
Orrar, Hjerpar, Ripor, Dufvor m. m. som finnas i 
grannskapet af dess stamhåll. Äfven dödar och för- 
tär han Vattenfoglar såsom Gäss, Änder, Beckasiner 
o. s. v. hvilka bebo de insjöar kärr och haf som fin- 


nas nära dess vistelseort +). Han förföljer och griper 


sitt rof på samma sätt som Jagtfalken. Sedan han i 


flygten gripit en fogel, bär han honom i klorna till 
någon kal klippa eller torrt träd der han förtär ho- 


nom. 


Walhall i Blekinge, 3f4 mil från Carlshamn. I 


remnorna i denna klippa bo årligen några par, och: 


Allmogen i orten försäkrar att de från urminnes tider 
der haft sitt tillhåll. De infinna 'sig i sista hälften af 
Mars, eller i början af April, anställa ödeläggande härj- 
ningar bland vildt och tamt fjäderfä i grannskapet, 
och fara bort i November kring Mårtensdag. Då denna 
Falkart ej finnes bosatt på något annat ställe i orten, 
så tror Allmogen att han ensamt tillhör denna gamla 
ättstupa, och derföre kallas han här allmänt W alhö- 
ken. I de norra klippfulla kusttrakterna af Norrige 
har jag funnit bonom bosatt på flera ställen, ända in- 
om polcirkeln. | | 

+) På Lovunnebd, — en ö nära polcirkeln vid Norrska 
kusten, — bodde ett par i en klippa, hvilka dagligen 
gjorde nederlag bland den talrika svärm af Lunncefog- 
lar som bosatt sig på denna ö. . : 


- 


Lärkfalken. 21 


Fortplantning : I klyftorna uti höga och branta 
klippor lägger han sitt bo. Detta består af torrt ris 
och pinnar. Han skall äfven bygga i träd, fastän säl- 
lan. Äggen 3 — 4 rödaktigt gula, med bruna fläckar.' 

Äfven denna Falkart inöfvas till jagt och fångas 
på samma sätt som fyagtfalken (sid, 12 — 15).-Den skada 
han gör på nyttiga vilda och tama foglar, är ganska 


betydlig. / 


4. Lärkfalken, (Falco Subbuteo. Linn.) 


Artm. Ofvan mörkt blågrå (Honan mörkt grå- 
brun). Sirupen hvit, Under ögonen en halfmånformig 
svart fläck. Bröst och mage hvitaktiga med långsgåen- 
de svarta fläckar. Undergump och lår rostfärgade. 
> Kobe kortare än vingarna, ofvan enfärgad, inunder 

andad. 


Längd 12 — 143 tum. 


Falco Subbuteo Lin. Faun. Svec. p. 20. — Lath. Ind. Or>- 
nith. I. p. 47. — Nilss.. Ornith. Svec. I. p.-46. — 
Faucon Hobereau Temm. Man. dOrnith. I. p. 25. 
— Baumfalke Bechst. Nat. Deutschl. 2. p. 764. / 


Beskrifn. Gammal Hanne: Rygg, vingtäcka- 
re och öfvergump mörkt askeblåa med svartaktiga 
fjäderspolar. Hufvud och hals ofvan svartaktiga. Hal- 
sens sidor hvita med en stor halfmånformig svart 
fläck under ögonen ; denna fläck har spetsarna ned- 
åt vända och den främre bildar ett bånd. på sidan af 
strupen. Strupen hvit. Bröst och mage gulaktigt hvi- 
ta med långsgående svarta fläckar. Lår, undergump 
och undre stjerttäckare roströdat Stjerten kortare än 


de hoplagde vingarna, nästan tvär, synes ofvan enfär- 


22 Roffoglar. 


gad som ryggen; men sidopennorna hafva i inre fa- 
nen talrika (kring 10) mörkbruna ock rostgula tvär- 
strek, hvilka isynnerHet synas på undra sidan. Ving- 
pennorna svartaktiga med ovala rostgula tvärfläckar 
på inre fanen. At:sta vingpennan längre än 3:dje. Iris 
brun,  Näbbhud, ögonlock och ben gula. 

Hona: Ofvan mörkt gråbrun. Strupen gulaktigt 
hvit. Fläckarna på bröst och mage svartbruna. Det 
roströda på låren och undergumpen mattare. 


Ung hanne af ett eller två år: Ofvan med bru- 
na fjädrar bland de mörkt askeblåa på ryggen och 
bland de svarta på hufvudet. Lårens och undergum- 
pens roströda färg mattare än hos den gamle, och 
med aflånga, droppformiga, svartaktiga fläckar på lå- 
ren. Stjertpennorna med rostgula tvärband i båda 
" fanen, och vrostgul spets. | å 

Års unge: Ofvan mörkbrun med rostbrunaktiga 
fjäderkanter. Panna, nacke och kinder gulaktigt hvita, 
Strupen hvitaktig, Bröst och mage gulaktigt hvita 
med stora bruna fläckar. Stjertpennorna i spetsen 
hvitaktiga. " Näbbhud och ögonlock blåaktiga. Benen 
blekt gula. | ; 


Vistelseort och lefnadssätt: Denna Falkart till- 
hörer mera de södra ände nordliga landskapen af 
Skandinavien. I Skåne finnes han talrikt och är en 
af de allmännaste Falkarter. Äfven förekommer 
han på Öland. Men i de norra trakterna af halfön 


ser man honom icke. Han bebor i synnerhet sådana 


Lärkfalken, 6 


skogar, lunder eller större trädgårdar, som ligga nå- 
ra intill fält, der han på småfogel kan anställa jagt, 


Om dagarna vistas han derföre nästan ständigt på 


fältet, och endast om nätterna hvilar han sig i sko- 
gen. Dess flygt är utomordentligt hastig; då han 
söker sitt rof far han fram med pilens snabbhet oöf- 


ver marken, och han griper till och med Svalan i 


É flygten: Han har det gemensamt med de föregående 


» 


Falkarterna att han oftast, om ej alltid griper sitt 
rof i flygten. Detta tyckas Lärkorna, som isynner- 
het äro blottstälda för dess förföljelser, af instinkt 
känna; ty så snart de bli honom varse i luften, ka- 
sta de sig genast ned till marken och söka gömma sig 
bland 'gräsgeller buskar. Finna de ej denna tillflygts- 
ort, skynda de upp i luften så högt som möjligt, för 
att ej hafva fienden öfver hufvudet. Härigenom blir 
det honom ofta svårt att ertappa dem; ty liksom 
de föregående, fångar han sitt rof genom att från 
höjden störta ned öfver det i lodrätt rigtning.. Hos 
oss är han en flyttfogel som vandrar bort om Hösten 
i sällskap med "den mängd af Finkor, Spärfvar och 


annan småfogel, hvilka då i skaror lemna oss, och 


återkommer med. dem om våren. 

Födämnen : "Dessa bestå hufvudsakligen i!småfo- 
gel af alla 'slag, isynnerhet Sånglärkor; äfven unga 
Rapphöns, Vaktlar, Snäppor, Beckasiner m. fl. Äfven 
säges han ofta förtära Fältmöss och Skalbaggar. 

Fortplantning : Redan i April månad parar han 
sig. Sitt bo bygger han i toppen af höga träd eller 


24 Roffoglar. 


ock inreder han åt sig ett gammalt öfvergifvet kråk- 
bo. Der tillfället medgifver bygger han äfven stun- 
dom i bergsrefvor. Dess ägg, 3 — 4 till antalet, äro 
afrundade, hvitaktiga med oregelbundna gråa och 
olivbruna fläckar. A 


5. Stenfalken. (Falco Lithofalco, Gwuwel,) 


Artm. Ofvan blågrå (Honan mer brun) med 
svärta 'strek åt fjäderspolarna; bröst och mage rost- 
gulaktiga med bruna långsstrek, eller fläckar. Stjer- 
ten längre än vingarna med fem svarta (eller gulak- 
tiga) tvärstrek och hvitaktig spets. 

4 Längd. 11 — 123 tum. 
2:dra och 32dje vingpennan mycket längre än de 
öfriga och lika långa; 1:sta och 4:de lika långa. 
; Falco Lithofalco; Nilss. Ornith. Svec. I. p: 48. — 
Le Rochier Buff. Ois. I. p- 286. pl. ent. 447: (gam- 
mah. — Emiérillon pl. enl. 468 (yngre). — Falco 
Aesalon, Lath. Ind. Ornith. I. p. 49 (yngre fogel). — 
Zwergfalke Bechst. Nat. Deutsechl. 2. p.- 787- 
Beskrifn. "Gammal Hanne: (skjuten på Skå- 
nes slättbygd i slutet af Maji). Hela foglen ofvan grå- 
blå med ett långsgående svart strek eller: fläck ät” 
hvarje fjäderspole. Ögonbrynen hvita. Hufvudets si- 
dor och halsryggen rostfärgade med svarta fläckar. 
Strupen hvit. Bröst och mage rosifärgade med bru- 
na långsfläckar och strek. Undergump och lårfjä- 
drar tegelfärgade med ”ångsgående mycket smala 
strek. Vingpennorna svartbruna med rostaktigt hvita 
fläckar. Stjerten 1: tum längre än vingarna, gråblå 
med 4— 5 svarta tvärstrek och ett bredt svart band 
framom den hvita spetsen. Näbben blåaktig med 


Sten falk en, 25 


"svart spets. Näbbhud, ögonkrets och ben gula. Klor 
svarta. Längd 11 — 113 tum. 0 0000 

> Hona: (skjuten vid Lund i början af'April): 
Ryggen, skuldrorna och de små vingtäckarne dun- 
kelt blågråa med smala rostfärgade fjäderkanter och 
svarta strek åt spolarna. Hufvudet ofvan brunt med 
inblandad rostfärg och långsgående svarta strek. Pan- 
nan samt ett strek öfver ögonen hvitaktiga med'svar- 
ta smålinier. En rostfärgad ring med mörka fläckar 
omger halsryggen. Strupen hvit, ofläckad. Bröstet 
och magen hvita stötande i gult, och tecknade med af- 
långa rödbruna fläckar, genom hvilka dan svarta fjä- 
derspolen går. Undergumpen, lårfjädrarne och de 
undre stjerttäckarne hvitaktiga, stötande i smutsigt 
gult, och de två sednare med smala långsgående bru- 
na strek. Vingpennorna mörkbruna, i inre fanen med 
ljust rostgråa tvärstrek, i yttre med fläckar af sam- 
ma färg. Stjerten svartbrun med fem smala smut- 
sigt rostgula tvärstrek och hvitaktig spets. Längd 
123 tum. Vingbredden 2 f. 3 tum. Näbbhuden, 
ögonlocken och benen gula. Iris mörkbrun. Stjerten 
utom vingarna 13 tum. ? 

Ung Hona : (skjuten om hösten). Näbbhuden 
blek, [ofvan grönaktig. Iris och ögonlockens kant 
mörkbruna. Munvikarna och näbben ljustgråa, den 
senare mot spetsen svartaktig. Benen gula 3; klorna 


svarta. 


Rygg, skuldror och vingtäckare brunaktigt aske- 
gråa med smala rostfärgade fjäderkanter och svarta 


26 = Roffoglar. 


strek långs åt spolarna. Hufvudet ofvan brunt med 
rostfärgade fjäderkanter och bredare svarta långs- 
strek. Pannan samt ett strek öfver ögonen hvitak- 
tiga med svarta smålinier. Under ögat en liten svart 
fläck, och från näbbviken på sidan af strupen ett af 
svarta långsstrek bestående litet band. Kring halsen 
en hvitaktig af svartbruna fläckar afbruten ring. Stru- 
pen hvit, ofläckad. Bröst, mage, lår och undergump 
hvitaktiga med rostgul anstrykning och mörkt röd- 
bruna långsfläckar, genom hvilka den svarta fjäder= 
spolen går: Dessa fläckar, som äro större och tätt- 
stående på bröstet, sidorna oeh främre magen, något 
mindre och glesare på låren, saknas nästan alldeles 
på bakre delen af magen och på undergumpen, samt 
äro pilformiga på undre stjerttäckarne. Vingpennor- 
na och deras ;större täckfjädrar mörkbruna och skönt 
tecknade, i yttre fanen med rundaktiga roströda, i 
inre fanen med något blekare och större ovala tvär- 
fläckar. Undre vingtäckarne rödbruna med hvita 
runda fläckar. Stjerten tvär (dock den yttersta pen- 
nan något kortare) mörkbrun med 3 smala hvitak- 
tigt rostgula tvärband och hvit spets. 

Vistelseort och Lefnadssätt : Denna Falkart, som 
bland de Skandinaviska är den minsta, tillbringar 
sommaren och fortplantar sig i de norra trakterne 
af halfön. Inom och i grannskapet af polcirkeln fin- 
nes han under denna årstid talrikt. Dess södra gräns- 
linie synes mig ungefär inträffa med Tornfalkens norra, 


och redan så sydligt som Trondheim, är han af 


- Stenfalken. = 27 
Tornfalken utträngd. Till utseende, flygt och lefnads- 


sätt kommer han närmast Lärkfalken, och det är nä- 
stan endast på storleken som man kan skilja dem då 
de, på något afstånd, hålla jagt efter småfogel. 

Om hösten flyttar Stenfalken mot södren, ofta 
under denna flyttning följande de från norden ut- 
vandrande stora skarorna af Bergfinken och Snösparf- 
ven, hvilka utgöra en betydlig del af hans näring, 
Likväl är dessas utvandring icke, som man trott, or- 
saken till Stenfalkens flyttning 3 ty han infinner sig 
i mängd på Skånes fält äfven långt förr än dessa an- 
lända från norden. Här håller han ifrigt jagt efter 
Lärkor, Sparfvar, Vaktlar, Rapphöns m. m. Då Jä- 
garen med sin hund uppstöter någon Rapphöna el- 
ler Vaktel, är Stenfalken ofta tillreds att förfölja 
den. Liksom de förra, kastar shan sig med pilens fart 
ned- från luften öfver sitt rof. Han är utomordent- 
ligt försigtig och slug, så att man sällan kommer ho- 
nom inom skotthåll, om ej då han förföljer någon 
fogel. 

Födämnen: Lärkor, Finkarter, Sparfarter och 
andra småfoglar, sämt stundom äfven Vaktlar, Duf- 
vor och Rapphöns. b 

Fortplantning : 1. södra Sverige fortplantar han 
sig icke, så vida man vet. Men i de norra skogfulla 
och bergiga landskapen, bygger han sitt näste i träd 
eller bergsrefvor. Dess ägg sägas vara 5 —6" hvit- 
aktiga och, isynnerhet är ena ändan, kastanjbrunt 
marmorerade. 


28 Roffoglar. 


6. Tornfalken. (Falco Tinnunculus, Linn.) 


Artm. Kroppen ofvan rödbrun med svarta fläc- 
kar eller tvärstrek. Stjerten afrundad, längre än vin- 
garna, med ett bredt svart band framför den hvitak- 
tiga spetsen. 


Längd 14 — 16 tum. 
Falco Tinnunculus, Lin. Faun. Sv. p. 21. — Nilss. 
Ornith. Svec. I. op. 49. — JFaucon Cresserelte, 


Temm. Man. d'Ornith. I. p. 29. — Thurmfalke, 
Bechst. Nat. Deutschl. 2. p. 798. 


Beskrifn. Gammal Hanne : Hufvud och stjert 
blågråa, det förra med bruna fjäderspolar, den sena- 
re med ett bredt svart tvärband framför den temli- 
gen bredt hvita spetsen. Rygg, skuldror och ving- 
täckare brunröda med små, glesa, hjertformiga svarta 
"fläckar. Inunder blékt rostgul med svarta långsgå- 
ende strek eller droppformiga fläckar på bröst, mage 
och sidor. Strupen och låren ofläckade. Vingpennor- 
na svartaktiga, i inre fanen tecknade med hvita tvär- 
fläckar. Näbben blåaktig, vid roten gulaktig. Näbb- 
huden, den nakna ögonkretsen, Iris och benen gula. . 


Klorna svarta. Längd 14 tum. 


Hona: Ofvan blekare rödbrun, på hufvudet 
med långsgående svartbruna strek, på de öfriga öfra 
delarna med svartbruna tvärband. Stjerten rödbrun 
med svarta tvärstrek och ett bredare band framför 
den gulaktigt hvita spetsen: Inunder blekt rostgul 
med långsgående svarta fläckar. Strupe och under- 
gump med få bruna långs-linier. Längd 16 tum. 


Tornfalken; 20 

AV Unge: Lik Honan, men med talrikare långsstrek 
på hufvudet och tätare tvärband på ryggen. Pan- 
nan 'smutsigt hvitaktig. Inunder blekt rostgul med 
täta bruna långsfläckar på bröst och mage. Från 
näbbviken nedgår ett otydligt svartaktigt strek. Iris 
brun. Näbbhud gulgrön. Benen blekt gula. 

Falco fasciatus Retz. Faun. p. 70. — Falco brun- 
neus Bechst. N. D. 2. p. 307. 
—  FVistelseort och lefnadssätt :' Tornfalken är hos 
oss, i södra Sverige, en af de allmännaste rof- 
foglar, äfven som han är en af de vackraste. Lika- 
som Lärkfalken tillhör han mera de sydliga än de” 
norra landskapen af vår halfö. I Skåne "förekommer 
han allmänt; men han finnes icke så långt mot, 
norden som Stenfalken, och han synes upphöra der 
dennas egentliga stamhåll vidtager. Dock förekommer 
han i temlig mängd ännu vid Trondhiem; till 'och 
med nordligare, neml. nära Tarrock vid Bindalsfjor- 
den, på gränsen af Helgeland, (och således föga mer 
än en grad söder om polcirkeln), har jag fnnnit ho- 
nom bosatt i höga klippor. Likväl minskas dess an= 
tal i samma mån som man nalkas polcirkeln, inom 
hvilken han troligtvis aldrig finnes. 

I jemna trakter har han sitt tillhåll i skogarna 


samt i gamla torn och kyrkor; äfven i städerna ”)3;' 
mn : 


+) I Lunds kyrktorn finnes han dock ieke. Flera gånger 
om våren har jag sett ett par anlända som der för= 
sökt att bosätta sig; men de hafva ständigt blifvit an- 
fallna och oroade af de der boende Kajor, hvarföre de 
alltid efter 8 — 14 dagars vistande lgmpat stridsfältet 
och begifvit sig bort. i 


30 Roffoglar. 
i bergiga trakter uppehåller han sig bland klipporne, 


isynnerhet i sådana der skog finnes i grannskapet. 
Han är en flyttfogel som om hösten i September el- 
ler Oktober lemnar oss, och om våren i Mars eller 
April återkommer. Om hösten under flyttningstiden 
är han isynnerhet talrik här i Skåne på släta fält, der 
ensamt stående träd finnas, på hvilkas högsta topp 
han ofta hvilar sig. 

Liksom alla dess samslägtingar är han munter 
och liflig; liksom de har han en lätt och snabb flygt 
och en skarp syn. Från en betydlig höjd i luften 
upptäcker han på marken under sig en liten fogel 
eller rotta. För att så mycket säkrare träffa sitt rof, 
stadnar han då i sin flygt och uppehåller sig en stund 
flaxande på samma punkt, hvarunder det på afstånd 
nästan ser ut som om han hängde i en snara, och i 
ett ögonblick ser man honom derefter i en lodrätt 
linia nedstörta på sitt byte. Han har dock ej en så- . 
dan styrka och säkerhet i klorna som de två före- 
gående arterna, och rätt ofta förfelar han den fogel 
eller rotta som han anfaller, oaktadt han länge sigtat 
på dem. É 
Födämnen : Småfogel, såsom Sparfvar, Finkar, 
Lärkor o. s. Vv. Äfven griper han unga Rapphöns, 
Vaktlar, samt Rottor och Fältmöss. Också förtär han 
små Grodor, Källfrön, Ödlor, Skalbaggar, Gräshop- 
por, m. m. Dufvor anfaller han sällan och stundom 
har han sitt bo i skogen i samma trakt som Vildduf= 
Vorne. 


Hökar, Ko ; 31 


Fortplantning : I hål och remnor i gamla mu- 


; rar och torn, äfven midt inne i de största städer byg- 


hn 


ger han sitt näste. I skogarna lägger han sina ägg i 
hål uti gamla ekar och andra ihåliga träd, och äfven 
någon gång på deras grenar, isynnerhet i gamla kråk- 
bon. Dess 3—4 ägg äro gulaktigt röda eller brun- 
röda med mörkare bruna fläckar. — Ungarna skola 
kunna inöfvas till jagt på Lärkor och unga Rapp- 
höns. 


II, Hökar, (Astur, Bechst.) 


Näbben tjock och stark, krökt ända från roten, 

"> ofvan kullrig, på sidorna platt ; öfverkäken i 

midten märkbart utdragen till en hvass egg K), 
och i spetsen krökt till en mycket stark hake, 


Benen fjädertäckta något nedom  höckelleden. 
=> Tarsen längre än mellantån; benöfverdaget 
framtill deladt i tvärliggande plåtar ; mellan- 

tån mycket längre än de öfriga. 
Vingarna korta; 4:de vingpennan längst; stå 
== Mycket kortare än 2:dra, lika med g:de; 2:dra 
något kortare än Ö:te; &:te knapt kortare än 


4:de. | 
Stjerten lång, räcker med ena hälften utom de 
hoplagda vingarna. > 


Till" detta underordnade Slägte höra ej 
mer än två inhemska arter, Dessa äro mo- 


+) Denna motsvaras af en dylik utdragen hvass egg i 


underkäken. Af dessa sönderskäras födämnena på sam= 
ma sätt som af en sam ol 


352 Roffoglar. 


diga, djerfva och snabba, och komma i måns. 
ga afseenden närmast Falkarna. Likasom dessa 
kunna de tämjas och inöfvas till jagt. De- 
ras flygt är snabb,utan att de likväl hastigt 
röra vingarna. Under parningstiden ser man 
dem ofta i flygten beskrifva kretsar i luften. 
De äro listiga och tilltagsna, samt lefva lik= 
som Falkarna endast af rof som de sjelfva 
döda, och de gå aldrig på kadaver >). Fog- - 
lar gripa de ofta i flygten, De bygga i höga 
träd, eller, der tillfället medgifver, i otill- 
gängliga klippor. Deras tillhåll om somma- 
ren äro stora skogar, isynnerhet der berg fir. 
nas. Om hösten, vintren och våren ströfva 
de vidt omkring efter rof, och förekomma 
då äfven på slättlandet. 


7. Dufhöken, (Falco palumbarius, Linn.) 


Artm. Ofvan blåaktigt eller brunaktigt grå, in- 
under hvit (eller hvitaktig) med mörkbruna långs- 
fläckar eller tvärstrek. Stjerten lång, afrundad, med 
4—5 breda gråa och mörkbruna tvärband och hvit- 
aktig spets. 

; Längd 22— 24 tum, 


Falco palumbarius Lin. Faun. p. 23. — Nilss Ornith. 
Svec. I. p. 33. — LD Autour Buff. Öis. I. p. 230. 
— Pl enl. 418. — "Temm. Man. d"Ornith. I. p. 
535. — Hihnerhabicht Bechst. Nat..D. 2. P- 7v1. 
— Falco gallinarius Gmel. Syst. I. p. 266. (yngre 
fogel). — Falco gentilis Lin. Fn. p. 20. (yngre 
fogel). — Sv. Dufhök, Hönshök, Slaghök. 


'$) H:r Bechstein anför väl att Dufhöken om vintren äf- 
ven går på as; men detta har jag aldrig märkt hes 
oss; och det synes mig också föga troligt. 


öl &. 
Dufhökeni 35 


20 Beskrifn. Den anförda diagnosen inträffar tem- 
ligen på alla åldrar. Arten varierar otroligt dels ef= 
= ter ålder, dels tillfälligt. EE. 

Gin Gammal Banne: Hufvudet ofvan svartbrunt CR 

ett bredt, Kvitt, fläckigt strek, som går öfver ögonen 

bort åt nacken. Alla öfriga delar ofvan brungråa stö- 
tande i askeblått; inunder hvit med mörkbruna fjä- 
derspolar och tvärgående vågformiga strek, Stjerten 
2 lång med fyra eller fem en tum breda gråa och svart= 
bruna tvärband samt hvitaktig spets. Näbben blå- 
aktigt svart, vid roten blek. Näbbhuden och mun- 
vikarna gulgröna. Iris skönt saffrangul. Benen gula. 

Längd 22 -tum; stjerten 93 t. räcker 5 tum utom 

vingarna: Vär 

Honan ofvan mer brun än blåaktig; inunder är 
grundfärgen gulaktigt eller smutsigt hvit och tvär- 

streken på strupen äro talrikare. Längd 2 fot. 
Ung fogel i första året: - Ofvan mörkbrun med 
rödbruna eller rostgula fjäderkanter, som isynnerhet 
äro breda på hufvudet och halsen. Ögonbrynen, huf- 
vudets och halsens sidor af en hvitaktig rostfärg med 
långsgående bruna strek. Flera hvitaktigt rödbruna 
fläckar i nacken. Inunder är grundfärgen hyvitaktig 
stötande i rödbrunt med långsgående mörkbruna 
fläckar som på låren och undergumpen äro smalare; 
på sidorna bredare, nästan hjertformiga. Stjertens 
svartbruna tvärband äro ofta genom en hvitaktig li= 
« Ria skilda från de gråa. Iris hvitaktigt grå., 
; $Å 


å 


34 Roffoglar. 


-Varierar på många sätt. Än förekommer han helt 
och hållet hvit, än hvit med långsgående rödbrunak= 
tiga fläckar på kroppens öfra delar och långsgående 
linier af samma färg på dess undra delar; än äro 
ryggens och vingarnes täckfjädrar kantade med hvitt 
eller grått o. s. V. 


Anm. Om våren, redan i April månad, börjar fjä- 
derymsningen, då, mellan de fjädrar på undra kroppsde- 
larna, som charakterisera den yngre foglen (neml. ocker- 
gula med mörkbruna långsfläckar) framkomma hvita fjä- 
drar med mörkbruna tvärstrek. Jag äger ett sådant exem- 
je fångadt i medlet af April, hvilket är en Falco gal- 

inarius Auctor. men med några fjädrar af F. på lum- 
barius på mage och lår. 


Vistelseort och lefnadssätt: Dufhöken är hos oss 
en allmän Roffogel, som under fortplantningstiden vi- 
stas i stora och bergiga skogar. Huru långt mot 
norden denna Hökart förekommer, känner man icke 3 
men att han finnes "i Norrland och de motsvarande 
trakterna af Norrige, är mig genom egen erfarenhet 
bekant ”). Under hösten infinner sig en mängd af 
de yngre på Skånska slättbygden;- men vid den 
strängare köldens annalkande försvinna de och vandra 
då troligen åt sydligare länder. Endast de äldre tyc- 
kas blifva qvar hos oss under den kallaste vintren, 
och ströfva di kring efter rof, äfven på slättlanden. 

Dufhöken är modig och djerf, hvarföre han ofta 
blifvit inöfvad till jagt; men med de kortare vin- 
garna flyger han hvarken så högt eller så snabbt 


+) I Herjedalen har jag sett honom fångad i de snaror 
som om hösten utsättas för Skogshönsen. 


Spa rf hök en. 55 


som Jagtfalken. Dess sätt att angripa är äfven olika, 
Han nedskjuter aldrig lodrätt på en flygande fogel 
som han vill fånga; utan antingen anfaller han ho- 
nom i en sned rigtning åt sidan, eller ock nedifrån 
"då han kastar sig om i luften med benen och klorna 
uppåtsträckta. | 

Födämnen : För de svagare vilda och tama fog- 
larna är Dufhöken en farlig fiende. Han angriper 
Orrar, Tjädrar, Hjerpar, Dufvor o. s. v. Ej sällan 
vågar han sig fram till gårdarna der han anfaller och 
dödar tama höns, änder, unga gäss m. m. Ungha- 
rar, Igelkottar, Mullvadar och Fältmöss blifva äfven 
ofta hans rof. Någon gång griper han Kajor, Kråa 
kor, Skrikor o. s v. och han till och med slåss med 
sjelfva Korpen och bortjagar honom; om denne kom- 
mer i den trakt der Höken har sitt bo. 

Fortplantning: Dufhöken bygger sitt näste på de 
högsta träd i täta skogar. Dess ägg, 3 — 4 till antas 
let, äro blåaktigt hvita med bruna fläckar och strek. 

Jagt och fångst: Bland de roffoglar som man 
om hösten fångar i Hökburen, är detta den som of- 
tast förekommer, — åtminstone här i Skåne. Man 
nyttjar i denna bur en lefvande hvit Dufva som 
tockfogel, hvilken han på ett betydligt afstånd upp- 
täcker och vill anfalla. Med bössa nedskjuter man 
honom merendels i flygten. 


8. Sparfhöken. (Falco Nisus, Linn) 


Artm. Ofvan blåaktigt askegrå, (eller brungrå 
med hvita fläckar i nacken ; inunder hvit med längs 


36 Roffoglar: 


ghende linioer på struptn och tvärgående strek på bröst, 
sbage och lär. Stjortenm läng, tvär, .askegrå med fen 
svartaktiga tvärband, Längd 123 — 15 tum. 4 
Falco NWisusy, Lin. sFaun;Svi ps 23: — INilss: Ornith: 
; Svec. I. p. 36..— L Epervier, Buff. Ois. I; p. 255. 
Pl. enl. 467. 412. — Sparrow Hawk, Lath. Syn. 
I.-p. 90. id. Suppl. I. p. 26. — Der Finkenha- 
oo nbicht, Bechst.Nat. Deutscbl. 2..:p. 726. 


jag 


.Beskrifa. ; Denna Hökart liknar mycket den 
föregående. Men utom det att han! är betydligt min= 
dre, har han mycket längre och smalare ben. 
=> Gammal Hanne: Ofvan blåaktigt askegrå med en 
hvit fläck i nacken och stundorh några dylika på skul-= 
dérfjädrarna samt på de innersta vingtäckarna. Ett 
Kvitt, afbrutet strek öfver ögat synes stundom knapt. 
Hälsén på sidorna med rostgul anstrykning. Undra 
kroppsdelarna hvita med ett svartaktigt strek åt hvar- 
je fjäderspole, och med täta tvärstrek på bröst, mage 
och undergump. Dessa äro på bröstet rostgula, på mMa- 
gén och undergumpen mer mörkbruna. Vingpennorna 
gråbruna med mörkbruna tvärband. Stjerten tvär, grå, 
med fem mörkbruna tvärband och hvitaktig spets3 
dess undra täckfjädrar hvita, ofläckade. — Näbben 
svart, vid roten ljust blå... Vaxhuden gröngul. Näs= 
borrarna äggformiga, framåt spetsiga. Iris skönt gul 
Benen gula. Klorna svarta. Längd 125 tum; ving- 
bredd. 2 fot 1 tum. 

(Gammal Hona: Ofyvan mer gråbrun och mindre 
askeblå, än hannen. Ett hvitt strek öfver ögonen 
och hvita fläckar i nacken; inunder hvit med grås 


9 


Sparfhöken. (äv 


bruna tyärstrek 3 >; på strupen "Hångsgående linier. V in- 
gar och stjert som: hos Hannen. Längd" Få tum; Viner 
bredd 2 fot 51 tum. 3 
aa Yngre FREE Ofyvan Mörker gråbrun och 
mindre askeblå, än den Jnkale. Pannan rostgråaktig 
De undra kroppsdelarnas tvärstrek bredare med bland- 
niovg af svartbrunt och roströdt. | ; 
Yngre Hona: Ofvan gråbrun med dets fjä- 
derkanter isynnerhet på vingtäckarne och öfvergum- 
pen3. inunder med talrikare långsstrek på strupen 
och bredare tvärstrek på de andra delarna, samt med 
en liten rostgul fläck vid spetsen af bygignla på 
bröst och sidor. | ek: Md 
Ungarna i första året : :Ofvan mörkbruna med 
rostbruna fjäderkanter 3 pannan och ögonbrynen hvit- 
aktiga med bruna strek. Inunder hyvitaktiga sed rost- 
gult öfverdrag ; strupen: tecknad med strek,- bröstet 
med hjertformiga fläckar och magen samt sidorna med 
"tvärgående band, dels bruna dels rostfärgade med 
" brun infattning.. ; Et 
Vistelseort. och lefnadssätt : Sparfhöken finnes i 
alla landskap af Skandinaviska balfön, från Skåne 
ända till Norrland. Dess gräns mot norden är likväl 
ännu icke känd. — Om somrharen har han sitt tillhåll 
i skogarna, isynnperhet i sådana som äro bergiga och 
gränsa till flagka fält; om hösten lemnar han skogar- 
na och följer de bortgående sparf-skarorna åt Skånska 
fälten samt stundom vidare åt sydligare-länder. Om en 
"i "del, som det synes, flytta bort mot vintren, så, göra dock 


s8 Roffoglar, 


ej alla det; ty man finner dem ej sällan, äfven un- 
der vintren, på fälten och vid gårdarna, åtminstone 
i det södra Sverige. 

Sparfhöken är försigtig, modig och listig. Han 
flyger sällan mycket högt, utan merendels tätt vid 
marken, der han framsväfvar med den största snabb- 
het, samt ofta utan att märkbart röra vingarna. Den- 
na lilla hökart injagar förskräckelse hos de flesta 
småfoglar, och de söka att gömma sig vid dess åsyn. 
Dock förföljes han med skrik af några t. € Ringär- 
lan, Svalan o. s. v. 

Födämnen: Dessa äro isynnerhet foglar af min- 
dre storlek såsom Lärkor, Sparfvar, Finkar, Dufvor 
m. m. samt vilda och tama Höns m. m. Liksom 
dess närmaste anförvandt Dufhöken, sväfvar han ej 
länge öfver sitt rof, utan så snart han på långt af- 
stånd uppläckt det, anfaller han det med pilens snabb- 
het, merendels från sidan, griper det med klorna, slår 
det antingen under sig till marken, eller, om han 
förmår, flyger bort med det till ett träd eller en sten, 
der han förtär det. Utom foglar förtär han äfven 
Mullvadar, Näbbmöss, Fältlemlar m: m. 

Fortplantning : Dess näste finner man i höga 
träd, mest i barrskogar, i Maji och Juni månader. 
Äggen, 3 — 5 till antalet, äro smutsigt hvita med 
rostbruna kantiga fläckar, hvilka isynherhet finnas i 
en krans kring den tjockare ändan. De rufvas en- 
dast af honan i tre veckor under hvilken tid hannen 


säges föda henne. 


Örnar ij 59 
I. Örnar. (Aquile, Briss) 


"Näbben, mycket stark, temligen lång, vid roten 


rak, och endast vid spetsen krökt till en lång 
hake; öfverkäkens kant föga märkbart utdra- 
gen i stället för tand. 


Hufvudet och halsryogen täckta med (oftast) 
långa, spetsiga fjädrar, 


Benen merendels mi ycket starka. Tarserna fjär 
drade eller nakna; tårna väpnade med myc- 
ket starka, krökta klor. 


Vingarna långa och breda; sta vingpennans 
kort, något kortare än 7:de; 2:dra kortare 
än 3:dje, 4:de och 5:te längst. 


Bland Örnarna finnas de största Ar- 
ter i Slägtet; och de starkaste af alla Rof- 
foglar. Med klorna gripa de lefvande rof 
och bära dem till sina ungar; men de lefva 
ej, som de föregående, uteslutande af sådana 
rof som de sjelfva dödat, utan i nödfall ka- 
sta de sig äfven på kadaver. De flesta arter 
lefva isynnerhet af Däggande djur och stör- 
re foglar; andra nära sig hufvudsakligen af 
fiskar, och några få förtära äfven Amphibier 
och Insekter. 


Deras flygt är hög och stark; deras 
blick skarp, och deras mod merendels djerfts 


De hithörande Arter skiljas vidare i två 
underafdelningar : 


40 oRoffoglar. 
Första underafdelningen: 


Landtörnar. (A quila, i Cuv.y vi 
Tarserna fj ädertäckta ända till tårna. 


9. Kungsörnen. (Falco Chrysaötos, Limi.') 


Artm. Hufvud och hals ofvan gulbruna, inun- 
der svarta. Kroppen ofvan mörkbrun, inunder svart- 
aktig. Stjerten afrundad, längre än vingarne, grå- 
spräcklig eller hvit, med yttre tredjedelen svartaktig. 

Längd 3 — 32 fot; vingbredden 4 — 72 fot. 


Falco Chrysaitos, Nilss. Ornith. Svec. I. p. 1. — igle 
royal, Temm. Man. d”Ornith. I. p. 38. — Stein- 
adler Meyer Vögel Liv — u. Esthl. p. 2. 


Gammal fogel: Falco chrysaötos Lin. Faun. Svec. p- 
19. — Syst. nat. I. p. 125. n. 5. Lath Ind. Orn. 
I. p. 12. n. 8. — Åigle royal, Buff. pl. enl. 410. 


Ung fogel: Falco fulvus Lin. Syst. 1. p. 125. n. 6. — 
Aigle commun Buff. pl. enl. 409. Edw. av. Lt. 1: 
— Sv. Örn, Landtörn, Gallörn, Skogsörn. 


Beskrifn, Gammal fogel: Hufvudet och hal- 
sen ofvan täckta med långa, tillspetsade rödbruna 
fjädrar, som i kanterna och spetsarna äro blekare 
gulbruna. Pannan brunaktig. Rygg, skuldror och 
vingtäckare mörkbruna, med der och hvar inblanda- 
de gråa fjäderkanter. Vingpennorna svarta. Under- 
hakan och strupen rent svarta, Undra delen af hal- 
sen, bröstet och magen svarta med rödbruna fjäder- 
aknter, som isynnerhet äro breda och märkbara på 
bröstet, hvilket deraf synes rödbrunt med svarta 
långsfläckar. ”Tarserne fjädertäckta ända till tårna, 
samt låren invändigt rostbruna. Stjerten något af- - 


Kungsörnen. 41 


/ rundad, brun, oregelbundet spräcklig med hvitt och 


askegrått, ut mot spetsen enfärgadt svartaktig, 22—3 


tum längre än de hoplagda vingarna. Näbben Hlaak- 
tigt svart.  Näbbhud och tår gula; Iris brun. 


It Anm Den beskrifna är mycket gammal. Eu dylik 
förvaras på Academiens Museum i Lund. 


Ung fogel: Det rostbruna på hufvudet och hal- 
sen. är dunklare och. intager en mindre rymd än hos 
de gamla. Både pannan och hjessan äro mörkbruna. 
Främre ryggen svart, bakre mörkbrun. Skuldror och 
vingar täckta med svarta och gråbruna fjädrar. Un- 
derhakan och strupen svarta ; halsen för öfrigt, samt 
bröstet, magen och de långa lårfjädrarne brunaktigt 
svarta. Tarserna och låren på insidan hvita. Stjer- 
ten hvit från roten till två tredjedelar af sin längd, 
derefter svart. Dess undra täckfjädrar smutsigt hvi- 
ta; dess öfra hvita och mot spetsen svärta. 


Anm. Mellan dessa här beskrifna åldrar finnas flera 
öfvergångar. Småningom utvecklar sig den brungula fär- 
igen på hufvudet och halsryggen, samt blir ljusare och in- 
tager större rymd. Låren få invändigt bruna fläckar. Stjer-, 
tens hvita del blir i' yttre Peunfävån askegrå och börjar att: 


få små bruna fläckar i närheten af dess svarta del. Dess 


undre täckfjädrar få bruna fläckar 0. s. Vv. 
KLEAR 


Varierar tillfälligtvis : helt hvit. Denna artför- 
ändring är mycket sällsynt. En sådan skall, för flera 


år sedan, ha blifvit skjuten här i Skåne. 


42 


Vistelseort oeh lefnadssätt: Kungsörnen Kar sitt 
-stamhåll i stora och bergiga skogar,icke blott i Furo- 
Pa, utan äfven i Asien. På Skandinavien vistas han 
åsynnerhet i de norra bergiga och skogfulla Landska- 


AR Roffoglar. 


pen, och träffas äfven i Lappland ; men är i kusttrakter- 
na mindre allmän än Hafsörnen. På Skånes slättbygder 
synes han väl endast under sina ströftåg om hösten 
och vintren. — Han är en i hög grad modig, grym 
och glupsk roffogel. Dess fruktansvärda vapen, näbb 
och klor, äro utomordentligt starka, krökta och spet- 
siga. Kroppen är undersättsig, benen och vingarna mu- 
skelfulla och kraftiga; dess ålder skall, om man kan 
sätta tro till uppgifterna, räcka öfver hundrade år. 
Dess ställning är rak och majestätisk, dess syn skarp, 
dess rörelser raska, dess flygt snabb. Af alla foglar 
flyger denna högst, hvarföre han af forntidens folk 
blef kallad himmelens fogel eller SFJupiters budbärare, 
och åt denne hedniske Gud var han helgad, liksom 
Påfoglen åt Juno och Ugglan åt Minerva. 
Födämnen: Dessa bestå af varmblodiga djur, 
neml. Däggande djur, såsom Harar, Räfvar, Lamm, ; 
unga Getter o. s. v. samt större foglar, såsom Gäss, 
Orrar, Tjädrar, Ripor, Tranor, Storkar m. fl. Äfven 
anfaller han och dödar unga Hjortar, Renar, Rådjur 
och Kalfvar. Han förmår ej att höja sig upp från 
marken med ett rof af någon betydlig tyngd; icke 
derföre att han saknar styrka att föra det genom 
hiften, utan derföre att vingarna äro långa oeh be- 
nen korta. Då klorna häfta i ett rof, kan han såle- 
des icke gifva åt benen den spänstighet som fordras 
för att häfva honom så högt från marken, att vin- 
garna kunna nog utveckla sig, eller få nog luft un- 
der sig. Af de större djur, som han fäller, förtär ' 


"Kungsörnen. 453 


han 'derföre på stället så mycket han. förmår, och af- 
hugger derefter stora stycken, hvilka han förer till 
sitt näste. Hanne och Hona jaga merendels tillsam- 
man, eller, åtminstone i samma trakt, under alla års- 
tider, undantagande när honan rufvar sina ägg; ty 
då jagar Hannen ensam och bär föda till sin maka. — 
Likasom alla Roffoglar, uppkastar Örnen hvarje mor- 
gon de bollar af hår och fjädrar, hvilka samlat sig i 
dess mage, hvarigenom kräfvan blir rensad och hans 
apptit ökad. — Då han ej har tillgång på lefvande 
djur, går han på friska kadaver, och man träffar ho- 
nom ej sällan, isynnerhet vintertiden, der döda 
hästar blifvit vtlagda. Sällan eller aldrig dricker han 
vatten; ty blodet af de djur han dödar är tillräck- 
ligt att släcka hans törst. 


Fortplantning : Dess näste, som ej bygges blott 
för ett år, utan för hela lifstiden, är nära tre alnar 
i genomsnitt, och fullkomligt platt, utan någon märk-. 
lig fördjupning, samt hopflätadt af torrt ris och käp- 
par, betäckta med ljung, rör och grästorfvor. Detta 
näste bygger han på klippor eller på mycket höga 
träd. I medlet af Mars månad lägger Honan två, 
sällan tre ägg af smutsigt hvit färg och tecknade med 
rödbruna fläckar. Efter en månads rufning utkläckas 
ungarna. Så snart dessa kunna flyga, blifva de ut- 
drifna för att sjelfva jaga, oeh så snart de förmå att 
sjelfva föda sig, få de ej längre vistas inom föräldrar- 
nes jagtpark. 


Ad. Roffoglar.: 
+ Jagt och fångst: Om vintren skjuter man dem 
i skottkoja på luder. Äfven gå de stundom på Räf- 
"saxen och fångas der. Å | 
Nytta och skada : Den skada de göra ser man 
af deras födämnenr. Man har äfven exempel på att 
små Barn, som varit lemnade ensamma ute i skogs- 
trakter, der denna Örn haft sitt näste i grannskapet, 
"blifvit af honom anfallna och bortförda. Pontoppi- 
dan omtalar, i sin Norska Naturalhistoria, (II. sid. 
169.) en sådan händelse, hvilken skall hafva: till- 
dragit sig år 1737 i Norderhougs socken i Ringerige. 
En Gosse af två års ålder låg naken och lekte för sig 
sjelf på marken ej långt ifrån sina föräldrar, som der 
arbetade. I en hast slog en Örn ner ur luften, högg 
klorna uti Gossen och förde honom bort med sig i 
Föräldrarnas. åsyn, som ej nog hastigt kunde komma 
till för att rädda sitt barn. — Lyckligare aflopp en 
dylik stöld på en af Orkadiska öarna, der en Moder, 
som var sysselsatt att hämta ved, hade under denna 
förrättning laggt sitt späda insvepta barn ifrån sig på 
marken. En Örn infann sig, högg sina klor i bar- 
nets svepning och bortförde det genom luften. På 
.Modrens skrik och jemmerrop anlände snart fyra 
Män, som genast rodde till det ställe der de visste 
att Örnen hade sitt näste, samt återförde Barnet oska- 
dadt. (Raji Prodr. Hist. Nat. Scot, Lib. IL P. II. 
p. 14). — På vissa trakter veta fattigt folk att dra- 
ga fördel af de Örnnästen som finnas i deras grann- 


skap. De besöka dem dagligen då Örnarna äro ute: 


Skrikörnet. AG 


på jagt, och” borttaga det. färska villebråd söm blif- 
vit fördt till ungarna; sedan desse' blifvit flygvuxna, 
fastbinda de dem i nästet, för att så mycket längre 
förmå Örnarna att skatta åt dem. 

" Anm I några sydliga trakter af Europa firnes en 
Landtörn, mycket lik föregående, men dock skild Art, 
hvilken man kallat Kejsareörnen; men som hittills 
icke klifnåt fundåen hos oss. Då det likväl icke är omöj- 
ligt att han äfven kan finnas bär, vill jag utsätta dess skil- 

”jemärken: ; 
Kejsareörnen. (Falco imperialis, Bechst.) 

< Artm. Hufyud och hals ofvan rödbruna; kroppen 
ofvan mörkbrun, inunder svartbrun 3; magen rödgul; några 
skulderfjädrar hvita. Stjerten ej längre än vingarna, kan= 
tig, askegrå, spräcklig med svart, och med ett dylikt band 
framför den gulaktiga spetsen. Iris gul. 

Längd. 2 fot 6 tum = 3 fot. 
Han skiljes från Kungsörnen äfven derigenom att 
näbbviken gär ända under bakre brädden af ögat och att 
han har 5 plåtar på yttersta leden af mellantån. Hos 


Kungsörnen står näbbyviken under främre ögonbräd- 
den, och han har ej mer än tre plåtar på nämnde tå-led. 


10. Skrikörnen. (Falco nevius, Gmel.) 


Artm. Gråaktigt rödbrun med svarta vingpen- 


nor, och svartaktig, enfärgad stjert med ljusare spets. 
BE Längd 22 — 24 tum. 


Falco nevius, Nilss. Ornith. Svec. I. p. 7. — Gmel 

POISyst 1 öpf 25 ”Tath: ad. Orm 1Lspx rmjoms 

18. — Falco. macuatus, Gmel. Syst. I. p. 258. — 

Lath. Ind. Orn. I. p. 15. (ung fogel). — Der 

sSchreier Bechst. N. D. 2. p. 226. Schreiadler, 

>> Mey.o Liv — u. Esthl. p.:6. — Aigle criard, 
Temm. Man. I. p. 42. 


a Boskrifn, Gammal fogel: Hela kroppen röd- 
Brun, stötande i grått; -skulderfjädrärna Hånga och 
mörkare 3 lårfjädrarna och undergumpen ljusare bru- 


46 Roffoglar. 


na. Vingpennorna, de af första erdningen svarta, vid 
roten hvita; de af andra ordningen: svartaktiga, vid 
roten gråaktiga med ljusare rödgråaktiga kanter i 
spetsen. Stjerten föga längre än vingarna, svartbrun, 
enfärgad, utom spetsen som är ljusare och rödgråak- 
tig. Tarserna täckta ända till tårna med gråaktigt 
rödbruna fjädrar. Tårna och näbbhuden gula, Näb- 
ben svartaktig. 

"Ung fogel: Svartbrun med större och mindre 
ovala hvita fläckar på vingtäckarna och skulderfjäs 
drarne samt ett rödgrått strek åt spolen som slutar 
hvarje fjäder på halsen. Inunder gråbrun med hvit- 
aktiga droppformiga fläckar på låren. 

Vistelseort : Denna Örn förekommer mycket säl- 
lan hos oss, och, så vida man hittills känner, endast 
i de trakter, af Lappland som gränsa till Ryssland +). 
I dessa trakter förekomma sällan andra än gamla in- 
divider; de unga äro deremot talrika i södra Eu- 
ropa. — Dess stamhåll äro skogiga bergstrakter, 
isynnerhet der floder och insjöar finnas. — Han är 
mycket läraktig och blir snart tam; men han har 
ej ett mod och en styrka som svarar mot hans stor- 
lek. Dess läte är ett ängsligt klagande skrik, hvaraf 
han äfven fålt sitt namn. | 

Födämnen: Dessa skola om sommaren hufvud- 
sakligen bestå af Insekter. Under sina ströftåg, de 


+) Den Falco naevius, som omtalas PH:r Zetter- 
stedts Lappska Resa II Del. p. 163 är ej annat än en 
Vråk (Falco Lagopus). Exemplaret kan ses på Mu- 
seum,. 


än 
Hafsörnen. 47 


Ärdg Alideynn, gösgriper han äfven och förtär däg- 
 gånde djur och foglar. 

Fortplantning : Sitt näste bygger han i höga träd, 

och lägger två hvita ägg, tecknade med rödbruna 


strek. 
Andra underafdelningen: 


Fisk-Örnar eler Sjö-Örnar. (Halietus). 
 Tarserna blott till hälften fjädertäckta, eller ock 
helt nakna. | 


A) Tarserna till hälften fjädertäckta; Lårfjä- 
drarne långa. - (Halietus, Savigny). 


11. Hafs-Örnen, (Falco Albicilla, Linn.) 


Artm. Stjerten rundad, icke längre än vingar- 
"na; dess medlersta pennor 115 tum, dess sidopennor 
10. tum. 
| Fjäderbeklädnaden hos ungfoglar: vrostgrå med 
svarta fläckar; hufvud och hals svartaktiga; stjer- 
en svart, iinre pennfanen hvit och spräcklig ; näbben 
svart. 
od — hos de gamla: grå, med hufvud och hals 
blekare gråa eller hvitaktiga, samt vent hvit stjert; 
— näbben gul. ” 
ny Längd 242 —3 fot. 


— Falco Albicilla Lin. Faun. p.- 19. — Lath. Ind. Orn. I. 

oc P9 — Ödmann Acta Upsal. iv. p. 229. — 
Wachtmeister Vet. Acad. Handl. 1801. ps 175. — 
Nilss. Ornithol. Svec. I. p. 11. (med uteslutande 
af några synonymer som böra till följande art). — 
Der Fischadlev" Bechst. Nat. Deutsckl. 2. p. 222. 
-— Hafsörn, Svensk Zool. I. 2. n. 8. (ej mycket 
gammal). — Ung Hafsörn: Falco ossifragus, hos 
flera Författare. — Der Seeadlier, Borkhaus. 
”Teutsche Ornith, xvir i 


48 Roffoglar. 


Beskrifn. Gammal fogel:. Hela kroppsbekläd- 
naden gråbrun med blekare gråa, breda fjäderkanter. 
Hufvud och hals ännu blekare gråa, stundom hvit- 
aktigt gråa. Vingpennorna, de af första ordningen 
svarta, mot roten askegråa, med hvita spolar; mage 
och lårfjädrar bruna. Stjerten lika lång med de hop- 
lagda vingarna, rundad, rent hvit, stundom vid roten 
spräcklig med brunt; dess undra täckfjädrar svart- 
bruna; dess öfra hvita, vid spetsen och vid roten 
stundom brunspräckliga. Näbben vaxgul. Iris, näbb- 


huden och benen gula. 


Ung fogel i första året : Hufvud och hals svart- 
bruna, dock slutas hvarje fjäder med en ljusare rost- 
grå spets. Rygg, skuldror och vingar ofvan rostgråa 
med svarta fläckar 3; (ty hvarje fjäder är rödbrunak- 
tigt grå och slutas med svart); ihullder rostgrå med 
långsgående svarta fläckar, der och hvar på bröstet 
med hvitaktig infattning. Vingpennorna svarta. Stjert- 
pennorna vid roten, i yttre fanet och i spetsen svart- 
bruna , i inre fanet hvitaktiga mer eller mindre 
spräckliga af” bruna småfläckar. — Näbben svart. 
Näbbhuden svart, Iris brun. Benen: gula. VERSA 


Ung fogel i andra året : Hufvud och hals ljusare 
bruna, eller gulbruna med ännu : blekare fjäderspet- 
sar ; alla andra, öfra kroppsdelar mörkbruna med 
något ljusare gråbruna fjäderkanter; på undra kropps- 
delarna är hvarje fjäder hvit med yttre delen brun 
och ett brunt strek åt spolen af hvarje fjäder. Det 


bi 


wi 


, Hafsörnen; 40 


hvita a på åtjertpentiorna ökadt, "men ännu är dock 


roten och spetsen af hvarje penna svartaktiga och 
det öfriga mer eller mindre småfläckigt. Näbben ljus= 
brun, vid roten gulaktig. Näbbhuden gulaktig. Iris 
blekare brun än hos föreg. Benen gula. i 


A nm.i. Dessa beskrifningar öfver unga Hafsörnar äro 
gjorda efter exemplar hvilka Hans Exc. H:r Grefve Trortx 
WacutMEIistER låtit som ungar taga ur nästet och uppföda. 
De förvaras nu uppstoppade på Acad:s Museum i Lund. — 
Det är således felaktigt som H:r Temminck påstår, att näbbro- 
ten och näbbhuden under första lefnadsåret äro gulaktiga. 
Denna färg erhålla de ej förr än de äro två år gamla. 


Anm. 2, Ju äldre foglen är,  deste blekare är hans 
brungråa kroppsbeklädnad och desto ljusare äro hufvud. 
och hals. I Grillska Museum på Söderfors förvaras, under 
N:o 3, en mycket gammal Hafsörn som har hufvudet, 
halsen och öfra delen af bröstet rent hvita, endast med 
bruna fjäderspolar; strupe och stjert äro snöhvita. Rygg 
och vingtäckare blekt askegråa. — Jag har trott mig böra 
anföra detta, emedan vissa Författare försäkra att denna 
Art aldrig, till hvilken ålder han ock må 
komma, får hvitt hufvud. Se Temm. Man. d'Orn. 
I; p: 60. not. 


+ Vistelseort och lefnadssätt : Hafsörnen vistas helst 
i bergstrakter och i skogar som finnas i grannskapet 
af insjöar, stora floder eller hafvet. Vid hafskuster- 


na ser man honom ofta sitta på klippor eller: stora 


stenar och lura på rof. Om vintren träffas han ej 
sällsynt vid det södra Sveriges hafskuster, och då des- 
sa blifva tillfrusna, begifver han sig ut på isen vid 
sidan af det öppna vattnet. Om sommaren träffas han 
mera sällan i det sydliga och medlersta Sverige; men 
oftare har han denne årstid förekommit mig i half- 
öns nordligare trakter, ända inom polcirkeln. Han 


4 


50 Roffoglar. 


synes icke vara så modig eller liflig som Landtörnen, 
Blott några timmar om dagen jagar han lefvande rof, 
eller båller/ måltid på något kadaver. Den öfriga ti- 
den sitter han vanligen stilla och ' hvilar sig i top- 
pen af något högt träd, på en klippa eller en sten, 
från hvilken han har en vidsträckt utsigt. I denna 
sin fallenhet för lättja, äfven som deri att han 
förtär rutnande kadaver, visar han någon förvandt- ' 
skap med Gamarna. Dess lukt måste vara utmärkt 
fin; ty på ett otroligt afstånd uppvädrar han kada- 
vern. Dess läte, då han sväfvar i kretsar bögt i luf- 
ten öfver  nästet, är ett gällt, hvisslande: cri- cri- 
eri -cri- eri +). I fångenskapen blir han lätt tam, 
isynnerhet om han som unge uppfödes, och visar då 
mera feghet än mod. Man försäkrar att han då al- 
drig ofredar tama foglar, om han ock går lös bland 
dem på gården; utan tvärtom skyddar han demy ge- 
nom sin närvaro, från de mindre RBoffoglar som 
skulle vilja angripa dem. 

"Födämnen: Dessa äro isynnerhet större fiskar, 
'så väl hafs- som insjö-fiskar, samt: vattenfoglar, så- . 
som Gäss, Änder, Hägrar, Alkor m.' m. Äfven an- 
griper ban unga Skälhundar, som" simma i vatten- 


brynet. Någon gång slår han sina krokiga klor i de 


+) H:r Boie tillägger detta skrik åt Falco leucoce- 
phalus. Men att äfven F. Albicilla låter höra det vid 
nästet, kan jag af egen erfarenhet bevittna. Herr D:r 
Ödmann charakteriserar det på följ. sätt: Vox avis 
penetrantissima est, acutissimo & abrupto sibilo haud 
absimilis. Act. Ups, 1. €. 


Hafsörnen. ; 61 


gamla ; men då dessa äro af en större och starkare 
Art, måste han med lifvet plikta för sin djerfhet. Ty 
så snart Skälen märker sig vara angripen, rusar han 
genast ned under hafsytan, och Örnen, som ej nog ha- 
stigt kan lossa klorna, måste mot sin vilja göra honom 
sällskap. Samma öde väntar honom stundom då han 
hugger klorna i någon stor Helgflundra. Af däggande 
djur blifva oftast Lamm, Kid, Harar och Grisar hans 


"rof. Då annan föda saknas, går han på as, och nö- 


jer sig äfven med dem, som redan börjat äfvergå till 
förrutnelse 3; till och med ruttnade och på stranden 
uppkastade fiskar uppsöker och förtär han med be- 
gärlighet. ; | 

Fortplantning: Vid hafskusten, på öarna eller i 
grannskapet af någon insjö, stundom ända till I mil 
från vatten, bygger Hafsörnen ett stort flackt näste; 

is och tångrötter, bäddadt med mossa och halm; 
än på högsta spetsen af höga otillgängliga klippor, än 
i höga träd. Dess ägg äro hvita, till antalet två, 
stundom tre, af hvilka dock sällan mer än två, stun= 
dom blott es unge utkläckes, och blir vid lif. De 
gamla bära ofta lefvande rof till sina ungar, som det 
synes, för att tidigt lära dem att sjelfva mörda. Des- 
sa rof bestå af mindre däggdjur, såsom Harar, Fjälls 
räfvar m. m. samt foglar, isynnerhet vattenfoglar och 


större fiskar. (C 

Anm. De Hafsörnar som man träffar vid nästet hafva 
alltid hvit stjert. Således fortplantar foglen sig icke förr 
än han fått sin beständiga färg. Hir Faber bar gjort sam- 
ma anmärkning. . 


RR Roffoglar. 


Jagt och fångst: Man skjuter honom på luder 
vid skottkoja. Äfven fångar han sig stundom i Räf- 


ij 


saxen, då han vill borttaga betet. 

Nytta och skada : Ses ofvanföre under Artiklen 
födämnen. Äfven denna Örn skall någon gång hafva 
röfvat och bortfört barn till sina ungar. Se Bechst. 


och Ödmann [sas Ske 


12. Hvithöfdade Örnen. (Falco leuco- 
cephalus, Linn.) 


Art. Stjerten längre än vingarna; dess med- 
lersta. pennor 133 — 15 tum, dess: sidopennor kring 
12 tum. 

Fjäderbeklädnaden hos unga foglar: rostgrå med 
svarta fläckar ; hufvud och hals svartaktiga; . stjerten 
svart; + inre pennfanen rostgråaktigt spräcklig ; näb- 
ben svari. 
CC hos de gamla: enfärgadt mörkbrun, med huf- 


tra 


— Lath. Ind. Orn. IL. p. 11. — Aigle å téte 
blånché, Buff. Ois. I. p.g9. pl: enl. 411. Cuv. Regneé , 
Anim.I. p;!315. — Bald Eagle Lath. Syn. I.p. 22. 


Yngre: Falco ossifragus Nilss.. Orn. Syee. I. p. 14. 


Anm. .; De flesta Författares F. ossifragus är helt 
visst, som redan Herrar Ödmann och Wachtmeister an- 
märkt, yngre individer af Fi albicilla; men jag är öf- 
vertygad att under detta namn ofta en ung F. l eucoce- 
phalas blifvit beskrifven: Atminstone förvaras indivi- 
der deraf i flera nordiska Museer under benämningen F. 
Ossifragus, — en benämning som jag nästan är frestad 

t bibehålla för arten, då den andra :så rakt motsäges af 
oglens ungdomsdrigt, 


Besktifn. Gammal foget: hela /fjäderbetäck- 


ningen är mörkbrun (chocolad-brun) enfärgad med 


I 


Hvithöfdade Örnen, 53 


Kikadig, halsr ryggen och stjertenj samt dess täckfjä- 
drar rent hvita. Näbb, näbbhud och ben gulaktigt 


hvita. Iris nästan hvit. 


Ung fogel (troligen i första året): Hufvud och 
hals svartaktiga. med ljusare brun spets på hvarje 
fjäder. Rygg, skuldror och vingar ofvan rostgråa 
(rödbrunaktigt gråa) med en svartaktig fläck i spet- 


sen af hvarje fjäder; inunder :rostgrå med, svarta 


långsfläckar. Stjertpennorna svarta, i inre fanen små- 
fläckiga och spräckliga med rostgr ått och svart. (Det 
spräckliga går ända till spetsen ). 


Anm. Någon gammal fogel af denna Art, har jag 
ännu icke haft tillfälle att se. Beskrifningen deraf är lå- 
nad hos Cuvier och Meyer. Af unga foglar är det/ én hona 
som jag beskrifvit i Ornithol. Svec. I. p. 143 och en ung 
hanne, som förleden vinter' blef skjuten här i Skåne, lik- 
nar fullkomligt honan både till färg och delarnas förhål- 
landen ; men är betydligt mindre.” Dess längd är 2 fot 11 
tum. Näbben från näbbyiken 3 1:f3 t. från pannan 23fa t. 
Vingen från vecket sill spetsen 2 fot i rfa t; Tarsen 4 4 
t. Mellantån | 2 3f4 t. dess klo 1 fö tum. Baktån. i sfort 


”Stjerten. som räcker vid pass två tum utom de hoplagda 


vingarna, är 13 1f2 tum lång, och dess sidopennor nära 12 
tum. — ess färg är så lik den ettåriga Hafsörnens, att 
man lätt skulle förblenda honom dermed, om cj stjerten, 
som dels/absölut, dels relatift till vingarna, är längre än 
hos Hafsörnen, utvisade en skild Art. Ungfoglar af 
art torde ej under vintertiden vara sällsynta i södra Sv 

rige fastän man hittills icke skilt dem från förra Artens. 


”TDVistelseort : Denna art tillhör egentligen norra 
Amerika 3 .men det är mer än sannolikt att hån äf- 
ven tillbringar sommaren och fortplantar sig i de 


nordligaste delarna af Europa: Enligt H:r Boie skall 


.han under denna; årstid finnas på Lofoden, och fast- 


än icke H:r Boie fick -skjuta något ;exemplar för att 


seEvident; öfvertyga sig, så är dock uppgiften trolig och 


54 Roffoglar. 


vinner mera visshet derigenom att denna Art verkli- 
gen under vintren infinner sig i det södra Sverige. 
Att endast unga foglar under denna årstid här visa 
sig, är alldeles icke någon egenhet för denna art. 
Det samma inträffar med flera Falkarter, som om 
sommaren bebo den högre norden, och af hvilka 
endast ungarna infinna sig här i Skåne under vintren 
t. e. F. Gyrfalco, F. Lanarius m. fl. 


Födämnen: Synes isynnerhet vara fisk. Han går 
äfven på kadaver, åtminstone om vintren. 


Fortplantning > Okänd. 


B) Tarserna nakna. Lårfjädrarna korta. 
(Pandioeon, Savigny). 


15. Fiskörnen. (Falco Halixtus, Linn.) 


Artm. Mauteln, och ett bredt band nedåt hal- 
sens sidor, mörkbruna; hufvud och halsrygg samt 
kroppens undra delar hvita, med mörka långsstrek på 
khjessan och bröstet. Stjertey kortare än vingarne. Klor- 
Ka trinda. é 

Längd 22 tum — 2 fot. 


Falco Halietus Lin. Faun. p. 22. n. 63. — Nilss. Or- 
nith. Svec. I. p. 16. — Le Balbuzard Buff. Ois. 

I. p. 103. t. 2. — Pl: enl. 414. — Osprey Eagle 
Lath. Syn, I. p. 45. — Der Flussadler Bechst. N- 

D. 2.p. 577. — Sv. Fiskhök, Sjöhök. Smål. Fisk-tjuf. 
Beskrifn. Hufvudet ofvan mörkbrunt med 
gulaktigt hvita fjäderkanter; nacken och en del af 
halsryggen gulaktigt hvita med långsgående bruna 
strek. Från näbben, genom ögonen på sidan af hal= 


sen nedlöper ett bredt mörkbrunt band. Alla andra 


FF 


e 


n Fiskörnen. : 55 


öfra delar Bebor, der och hvar med gråa fjäderkan= 
ter. Alla undra delar hvita, på öfra delen af brö- 


Z stet med rostgult öfverdrag och bruna strek åt fjä- 


4 


derspolarna. Stjerten kortare än de hoplagda vin- 
garna, tvär, dess sidopennor i inre fanet med hvita 
och bruna tvärband ; dess medlersta pennor enfär- 


gade, askegråbruna. Näbben svart. Iris gul. Näbbhud 


och fötter blåa. Lårfjädrarne mycket korta. Tar- 


serne : belagda med små skråfliga fjäll. ”Tårna ivun- 
der med skarpa taggar; den yttre vändbar, saknar 
hinna vid roten. Klorna trinda nästan tlika stora, 
halfcirkelformigt ;böjda. 

Varierar med flera eller färre fläckar på huf- 
vådets öfra del och på bröstet. Stjertens tvärband 
mer eller mindre tydliga. — Troligen hörer Falco 
Lapponicus Sparr. i Svensk Ornithologi, som varietet 
till denna Art. 

'Vistelseort och lefnadssätt: Fiskörnen är hos oss - 
en flyttfogel, som lemnar våra kuster vid vintrenms 
början då insjöar och floder tillfrysa, samt återvän- 
der om våren vid islossningen. Han förekommer i. 
alla Landskap af Halfön, ända inom polcirkeln. I 
Skåne och i de nordligaste trakterna af Norrige och 
Lappland är han mera sällsynt; men desto talrikare 
i Rikets medlersta Landskap. Isynonerhet träffas han 


i sådana bergiga skogar, som gränsa till insjöar och 


"floder. Mera sällan infinner han sig vid hafssträn- 


derna, om icke i vissa trakter vid Östersjöns kuster 
och öar, der han skall vara talrik. Dess syn är ut- 


46 Roffoglar 


märkt skarp, och han kan, från en betydlig höjd, 
upptäcka fiskens rörelser i vattenytan. Dess flygt 
är sväfvande, och då han varseblifver något rof, 
flaxar han deröfver, likt Tornfalken, med uppåtrig- 
tade vingar och hedsträckta ben. 


Födämnen: Dessa bestå endast i fiskar, isynner- 
het insjöfiskar, hvilka han upptäcker i vattenytan 
och angriper med klorna. Han säges kunna ur vatt- 
net upplyfta dem som väga ända till 3 —6 skålp. ; 
men stundom händer det att han hugger klorna uti 
större fiskar, t. e. stora Gäddor, hvilka draga honom 
med sig ned under vattenytan. Sitt rof förtär han 
sällan på stället; vanligen flyger han dermed bort 


till något träd, -der han i all maklighet uppäter/det. 


Fortplantning : Sitt näste bygger han af ris och 
käppar i toppen af höga träd. Det är tätt och starkt 
bygdt,; helt flackt ofvan, samt invändigt fodradt med 
mossa och grästorfor. Dess ägg, vanligen 2 å 3, sällan 
4, äro smutsigt hvita och beströdda med stora och 
små rödbruna fläckar, som i större ärdan äro nästan 
sammanlöpande. 


14. Högbenta Örnen. (Falco loh. 
gipes, LNVilss.) 


. Artm. Manteln mörkbrun. Hufvud och hals 
hvitaktiga med tätstående svarta fläckar ; inunder rost- 
gulaktigt hvit med mörkbruna fläckar, som på de korta 
lårfjädrarna bilda tätstående tvärstrek. Stjerten lång, 
grå, med 8 smala svarta tvärstrek och ett bredare 

md framför den hvitaktiga spetsen. Tarserna höga. 
Tårna korta. Längd 23 tums 4 


BR RR 


y Högbenta Örnen. 57? 


Falco longipes Nilss: Orn.: Svec. I. p. 18. Tab. 1, 
(fig. teml. dålig). 


Anm. På anförda ställe är yttrat den förmodan att 
denna fogel kunde möjligen vara den samme som Bech- 
steins F. Lleucopsis (Naturg. Deutschl. 2. p. 572). Än- 
nu har jag ej haft tillfälle att jemföra honom med nämn- 
de Art från Tyskland; men en:senare undersökning af det 
beskrifna exemplaret, som nu jemte den öfriga Paykullska 
fogelsamlingen förvaras i Stockholm i Vet. Akademiens 
Museum, har hos mig bekräftat min förut yttrade mening. 

et är i min tanka en yngre individ, eller en Hona under 
ruggningen. Det oaktadt har jag här behållit namnet EF. 
longipes, emedan det synes mig mera passande än nå- 
got af de många andra, som samma fogel bär t. e, A qui- 
la leucomphoma, Agquila brachydactyla, 
Falco leucopsis &c H:r Temminck i sin Man. 
d”Ornith. I. p. 69. vill närma min fogel till F. apivo- 
rus, på hvad grund, är mig alldeles obekant, — eller 
ock vill han deraf göra en Kärrhök. Att det är en Örn 
synes dock äfven af figuren, ehuru dålig den för öfrigt är. 


Beskrifn. Hufyvudet ofvan och balsryggen 
svarta ; nacken och halsen ofvan beströdda med gul- 
aktigt hvita fläckar, af hvilka en större finnes bak- 
om hvardera ögat. Dessa fläckar uppkomma deraf 
att alla fjädrarna på nämnda delar äro hvita och 
blott i spetsarna svarta. (På de öfriga delar ofvan, äro 
fjädrarna vid roten ej hvita utan gråa). — Rygg 
och skuldror bruna med inblandade svartaktiga fjä- 
drar, De mindre vingtäckarna mörkbruna med sma- 
la rostbruna kanter; de större, samt de inre ving- 
pennorna, gråbruna - med mörkbruna otydliga tvär- 
strek. Främre vingpennorna svarta, vid roten 
hvita med svarta tvärstrek; 1:sta vingpennan mycket 
kortare än den 2:dra; denna något kortare än 3:dje; 
4:de och 5:te längst. Foglen inunder hvitaktigt ocker- 
färgad, med smala svartaktiga streck på en hvitak- 


58 Roffoglar. 


tig botten under ögonen och på strupen, med mer 
breda fläckar på bröstet och magen, samt tättståen- 
de svarta tvärstrek på låren, och glesa tvärfläckar 
på undergumpen. Stjertens öfra täckfjädrar , svarta 
med breda hvita kanter. Stjerten grå med åtta 
smala mörkbruna tvärstrek, och ett bredare svart 
band vid den hvitaktiga spetsen. Inunder synes stjer- 
ten hvitaktig med 4—5 smala, och ett bredare, 
mörkbruna tvärstrek. Dess pennor äro vid roten och 
i inre fanet hvitaktiga, samt på senare stället teckna- 
de med svarta tvärstrek. Det medlersta paret är 
ljusgrått med det svarta bandet framföre spetsen, 
samt dessutom oregelbundet på långs fläckigt och 
strimmigt med svartaktigt. 

Näbben stor, svart, inunder vid roten blek. Näbb- 
huden hvitaktig. MNäsborrarna stora, sneda och ägg- 
formiga. Trakten mellan näbb och öga nästan bar, 
belagd med glesa hårlika fjädrar. Iris --- Ögon- 
locken kantade med svarta hår. Hufvudet ofvan plat- 
tadt, tätt beklädt med temligen smala och spetsiga 
fjädrar. Lårens täckfjädrar korta och trubbiga. Tar- 
serna höga, baktill nakna ända till hälleden, fram- 
till något derunder fjädrade, för öfrigt nakna, fjälli- 
ga, endast framtill och baktill belagda med ringar. 
Tårna korta, ofvan belagda med tvärringar, af hvilka 
12 på mellantån, 5 på den yttre, och 4 på den inre. 
Klorna svarta, starka, spetsiga, på sidorna hoptryckta 
utom den medlersta som inåt är utvidgad. 


Glador. ' 59 


Längd 33 tum ; Näbben från pannan till spetsen 
Art från munviken 13 t. Från vingleden till ving- 
spetsen, 15 tum. Stjerten g3 tum; Stjerten utom . 
vingarna 4 tum; Tarsen 43 tum; Baktån 13 tum, 
hvaraf klon 13 tum; mellantån 13 tum. 


Anm. It. Hvad färg tarserna och näbbhuden haft kan 
ej bestämdt-afgöras. På det beskrifna uppstoppade exem- 
RS äro de hvitaktiga, der de ej äro öfyerstrukna med 
ärg. 

Anm. 2. Den beskrifna Foglen har, då han dödt, va- 
rit inbegripen i fällningsperioden. De svarta fjädrar som 
der och hvar sticka fram på ryggen mellan de bruna, äro 
blodpennor. 

Vistelseort: Denna fogel är på Skandinavien 
mycket sällsynt ; ty så vida man hittills känner, är 
ännu ej mer än elt enda exemplar deraf skjutit, öch 
detta är fälldt i någon af de trakter i Lappland som 
gränsa till. Ryska området. — Dess lefnadssätt och 


sedvanor äro mig hittills alldeles okända. 


IV. Glador. (Milvus, Bechst.) 


Näbben mycket hoptryckt, vid roten föga böjd; 
öfverkäkens kant utan märkbar tand. Mun- 
viken gående tillbaka midt under ögat. 


Hufvudet och halsen täckta med långa, smala och 
spetsiga fjädrar. 

Tarserna korta, och fjäderklädda ett stycke nedom 
höckelleden, ” 

Vingarna långa och sabelformigt böjda; den 4:de 
vingpennan längst; den 1:sta något längre 
än 7:de, mycket kortare än Öite; 2:dra myc- 


60 | Roffoglar. 


het kortare än 3:dje, som är litet kortare än 
4:de. 


Stjerten -klufven. 


Be hithörande foglar äro, i anseende till 
sin storlek, bland de fegaste och trögaste i 
hela slägtet. De gripa aldrig sitt rof i flyg- 
ten, utan endast då det sitter på marken el- 
ler i träd, kasta de sig derpå, Deras mycket 
långa vingar och breda stjert göra att flyg- 
ten är lätt, hög och utmärkt vacker. Med 
nästan orörda vingar synas de ofta liksom 
simma i luften och deri beskrifva bågar. 


15. AlmännaGladan, (Falco Milvus, Lim.) 


Artm. Ofvan rödbrun med ljusare fjäderkanter; 
inunder roströd med svartbruna långsstrek. Hufvud 
och hals hvitaktiga med bruna strek.  Stjerten mycket 
klufven, rödbrun med svartaktiga tvärstrek. 


; Längd 2 f. 2 tum, 
Falco Milvus Linn. Faun. Sv. p. 20. — Lath. Ind. 
Ornith. I. p. 20. — Nilss. Ornith. Svec. I. Pp. 25: 
(med uteslutande af de Synonymer som höra till 
+ F. ater). — . Milan royal Briss. Ois. I. p. 414 t. 
33. — Buff. Ois. I. p. 197. PL enl. 422. — Ro- 
ther Milan, Bechst. Nat. D. 2..p. 591. — Borkh. 
Teutshe. Ornith. 5 Heft. t. r. 2. — Sv. Glada; 
I Skåne: Glänta ; i Smål. Ormvåka. 


Beskrifa. Hufvud och hals hvitaktiga med 
långsgående bruna strek. Rygg och vingtäckare mörkt: 
rödbruna med rostbruna och hvitaktiga fjäderkanter. 
Bröst och mage ljusare rödbruna med svartbruna 
strek långs åt fjäderspolarna.. Lår och undergump 


FS 


"Allmänna Gladan. 61 
plekt rostbruna med svartbruna fjäderspolar. De 
yttre vingpennorna svarta ; de inre svartaktiga med 
frostbrunaktiga kanter. Stjerten mycket klufven, röd- 
bruh med' svartaktiga tvärstrek. Näbben svart. Näbb- 
huden och benen gula. Iris blekgul. Längd 2 fot; 
2—4 tum. 

Honan ofvan svartbrun med breda rödbruna el- 
ler hvitaktiga fjäderkanter; hufvudet och halsen, 
samt kroppens undra delar hvitaktigt rödbruna med 
ett svartaktigt strek långs åt spolen af hvarje fjäder. 

Unge som nyligen lemnat mnästet: Fjädrarna på 
hufvudet och halsen äro kortare, afrundade, rostbru- 
na, mot spetsen blekare, smutsigt hvita, med ett svart 
strek åt spolen. Ryggen och vingtäckarne åt midten 
svarta, i kanterna rödbruna. Näbbhud, munvikar 
och undre näbbroten gula. Benen ljust gula. Iris 
blekgrå.- ; 


Anm. H:r Temminck frånkänner hufvudets fjädrar 
sina långsstrek, som verkeligen finnas, och tillägger der- 
emot stora hvita fläckar ned på halsen, hvilka det aldrig 
lyckats mig att kunna upptäcka, ehuru många unga foglar 
af denna Årt jag undersökt. | | | 


"Vistelseort "ochi lefnadssätt: Gladan är en flytt- 
fogel som om sommaren finnes i de' flesta Landskap 
af Skandinavien, undantagande de' nordligaste. I det 
södra 'Norrige, i det medlersta Sverige och isynner= 
Het i Skåne är hon en allmän roffogel. I September 
flytta de flesta bort, och" de sista lemna oss vanligen 
kring medlet af Oktober. - Under vidtrén förekommer 


hon aldrig på vår Halfö; men "hon återvänder till 


62 Roffoglar; 


Skåne i Mars månad, vanligen mellan den ao:de och 
25:te, stundom något tidigare. Hon är således ett af 
vårens säkraste förebud, och då Landtmannen ser en 
Glada i luften, är han viss på att vintren är öfver- 
stånden. Gladans stamhåll om sommaren äro skogar, 
så väl bergiga som jemna, och isynnerhet sådana 
som gränsa till flacka fält. Hon är af naturen trög, 
feg och skygg. Af Korpar och Kråkor låter hon 
bortjaga sig, och hon använder mot dem inga andra 
vapen än sina vingar, med hvilka hon, så hastigt och 
så högt som möjligt, söker att undfly deras förföljelser. 
Också är hennes flygt utmärkt hög och skön. Ofta då 
luften är klar och ren stiger bon till en sådan höjd, 
att hon för det oväpnade ögat synes blott som en liten 
punkt; och med alldeles orörda vingar sväfvar hon 
ej sällan kring i vida kretsar, hvarvid hon blott med 
stjertens rörelser styrer och rigtar sin kosa. Af dess 
högre flygt slutar Landtmannen till fortfarande vac- 
kert väder, och då hon sväfvar närmare jordytan an- 
ser han det som ett förebud till storm och rägn. Om 
natten hvilar hon sig i träd, om dagen ser man ben- 
ne oftare sitta på stenar eller jordklimpar. Under 
flygten låter hon stundom höra ett hvisslande ljud. 
Födämnen: Dessa bestå endast i mindre och sva- 
gare djur, samt fogelungar, amphibier och maskar. 
Alldeles oskicklig att gripa någon fogel i flygten, an= 
ställer hon jagt på gåsungar, ankungar, kycklingar, 
unga rappböns, lärkor o. is. Vv. Fältmöss, mullvadar 


och rottor, samt ödlor, grodor, ormar, ormslår m. m. 


Vråkar 63 


blifva ofta dess rof, och dermed föder hon äfven sina 
ungar. Ofta går hon på kadaver, och ej sällan för- 
tär hon döda och rutnade fiskar som flyta på vat- 
tenytan. | 

Fortplantning : Sitt näste bygger hon i toppen 
'af höga träd. Dess underbädd består af större ris- 
pinnar, och inuti af mindre qvistar, stundom af strån, 
mossa och ull. Äggens antal 3, af smutsigt hvit färg, 
tätt beströdda med ljusbruna fläckar -och punkter. 


Anm. I Ornithol. Sveciea I. p. 25. har jag upptagit 
Faleo ater Gmel. och Milan noir Buff. såsom sy- 
nonymer till den yngre F. Milvus Lin. Dertill föranled- 
des jag af Le Vaillant, som i sin Hist. Nat. des Ois. 
d”Afrique 12:mo I. p. 157. försäkrar att hans Parasite 
är till arten skild från Le Milan noir, hvilken senare, 
enligt hans tanka, ej är annat än en ung Allmän Gla- 
da. «Han stödjer denna uppgift på egen erfarenhet. Han 
försäkrar att han tagit flera af dessa föregifna Milans 
noirs ur den Allmänna Gladans nästen och upp- 
födt dem. — Efter senare undersökningar skall dock F. 
ater Gmel. vara samma Årt "som Vaillants P arasite 
och således skild från F. Milvus. — Denna F. ater 
finnes i Afrika och i södra Europa; men den hörer visser - 
ligen lika så litet till vår Fauna, som en del andra exoti- 
ska foglar, hvilka fordom deri blifvit upptagna. Åtmin- 
stone är denna Art ännu aldrig, mig vetterligt, funnen hos 
oss; och de uppstoppade exemplar som finnas i Museerna 
förskrifva sig alla från utrikes orter. I Vet. Acad:s Museum 
i Stockholm förvaras ett exemplar med följande characterer: 


"SvartaGladan. (Falco Ater, Gel.) 


Stjerten föga klufven, mörkbrun. Vingpennorna svarta. 
Kroppen mörkt rödbrun med hufvudet och halsen 
hvitaktiga och ett svart streck långs hvarje fjäder. 
Längd nära 2 fot. 


Falco ater Gmel. Syst. I. p. 262. — Milan noir Buft. 
Ois. I. p. 203. pl. enl. 472 (yngre). ; 
Finnes i Afrika, i det södra Europa, äfven i 

Tyskland ; men är hittills aldrig funnen hos oss. 


64 Roffoglar. 


V. Vråkar. (Buteo, Bechst.) 


Näbben liten och svag, krökt ända från roten; 
öfverkäkens kant med antingen alldeles ingen, 
eller ock en obetydlig utvidgmng i stället för 
tand. 

Tarserna korta, fjädertäckta antingen till tår- 
na, eller åtminstone ett stycke nedom höckel- 
leden; i senare fallet är benöfverdraget fram. 
till deladt i tvärplåtar. Lårfjädrarna långa. 

Kroppen tjock och undersättsig. > 

Vingarna temligen långa, breda och trubbiga, 
Den 1:sta vingpennan kort, ungefär som 8:de ; 

2:dra och 3:dje kortare än 4:de, som är 
— längst. bi 

Stjerten tvär, eller något rundad, föga längre 

än vingarna. 


De till denna underafdelning hörande 
foglar utmärka sig genom en trög flygt, samt 
breda och trubbiga vingar. 'Deras hufvud är 
stort, deras kropp undersättsig ; men deras 
näbb är liten i förhållande till kropps-storle- 
ken, och deras klor sakna den styrka och 
skicklighet, som man träffar hos de flesta an- 
dra Roöffoglar. - Också fånga de aldrig något 
rof i flygten. De lefva derföre blott af sva- 
gare, mera värnlösa djur, såsom fogelungar, 
fältmöss, grodor, ödlor, insekter och maskar. 
De bygga sitt näste i träd 


16. Allmänna Vråken, (Falco Buteo, L.) 


" Artm. Ofvan mörkbrun; inunder än mörkbrun, 
än smutsigt hvit med talrika mörkbruna fläckar. Stjer- 


Allmänna Vråken. 64 


ten föga längre än vingarne, mörkbrun med tolf gråa 
. tvärstrek. Trakten mellan ögon och näbb bevuxen par 
borstlika här. Längd i fot 8— 10 tum. 


Falco Buteo, Lin. Fn. p. 21. Syst. I. p. 127. — Lath. 
Pp. 23. = Nilss. Orrvith. Svec. I. Pp: 28.0-— La 
Buse Buff. Ois. I. p. 206. — pl enl. 419. — 
Common Buzzard, Pen. Brit. Zool I. p. 188. — 
Måäuse-Bussard, Bechst. Nat. D. 2. Pp. 623. — 
Sv. Qvidfogel, Musvåg, Musvråk, Slaghök. Norr. 
Skiör-vinge, 


Beskrifn. Gammal Hanne: Hela fjäderbekläd- 


» naden mycket mörkt brun eller svartbrun; på huf- 


vud och hals enfärgad, på skuldror och vingtäckare 
med rödgråaktiga Tfjäderkanter. Strupen (stundom) 
hvitaktig med långsgående mörkbruna strek. Undra 


-delen af bröstet samt magen och undergumpen teck- 


nade med hvita vågformiga tvärstrek. Stjertens undra 
täckfjädrar med mörkbruna och hvita eller rostgula 
tvärstrek. Vingens undra täckfjädrar svarta med hvi- 
ta eller roströda tvärlinier. Lårfjädrarne långa, svart 
bruna, ofläckade. Stjerten svagt rundad, med talrika 


| rödgråa tvärstrek och ett bredt svart tvärband fram- 


för den. tödgråa spetsen. — Näbben svart.  Näbbhus« 
den, iris och benen gula. 

Yngre fogel: Ofvan mörkbrun med gråa eller 
rostfärgade fjäderkanter, isynnerhet på hufvud, skul- 
dror och vingtäckare. Strupen hvitaktig med långs- 
gående bruna strek. Halsen framtill och öfra delen 
af bröstet" med stora mörkbruna fläckar som nästan 
löpa sammans, eller dess fjädrar äro kantade med 
hvitaktigt. Undra delen af bröstet och magen smut- 

5 


66 " Roffoglar: 


sigt hvit med hjertformiga mörkbruna fläckar. Låren 
mörkbruna, med rostfärgade kanter och fläckar. Un- 
dergumpen smutsigt hvit (eller gulaktigt hvit), ek 
glesa, spetsiga tvärfläckar, Stjerten med talrika (10-12) 
gråa tvärstek och rostgrå spets. Näbben svart, Näbb- 
hud och ben gula. Iris grå. 


;wAnm: Ungefär sådana äro de flesta som man får här 
i Skåne om höst-tiden, och som då förekomma i stor mängd. 


Varierar oändligen; så att ganska få individer 
fullkomligt likna hvarandra. 

Variet. 1. Hufvudet och hela kroppen hvita 
stötande i ockerfärg med brunas fläckar på ryggen, 
och några glesa af samma färg vid sidorna af brö- «+ 
 ätet. . Vingpennorne bruna med hvita spetsar. Stjer- 
ten i inre hälften hvit, i yttre askegrå med bruna 
tvärlinier och hvit spets. 

Variet..2. Hufvudet och hela kroppan inunder 
hvita med några få bruna fläckar på hjessan. Från 
näbbviken nedåt sidan af halsen står en rad af bru- 
na fläckar. På bröstet stå talrika, nästan sammanlö- 
pande, på magen små och glesa, bruna fläckar. De 
mindre vingtäckarna hvita med bruna fläckar. 

Variet. 3. Hufvud och hals samt rygg och ving-' 
täckare bruna med blekt rostfärgade fjäderkanter, 
isynnerhet på främre delen af halsen och på vingtäc- 
karne. Under ögonen en hvitaktig aflång fläck. Bröst, 
mage och undergump hvita, ofläckade, med svag rost- 
gul anstrykning, Öfsergumpen rostgulaktigt hvit, med 
en stor brun fläck i midten. Stjertpennorna vid ro- 
ten och vid spolarne rostgulaktigt hvita ni talrika 
gråa och bruna tvärlinier. 


Allmänna Vråken. 67 


Var. 4. -Hufvud och hals hvita med: glesa bru- 
na fläckar. Rygg och vingtäckare bruna med: breda 
hvita fjäderkanter. Bröst och mage samt låren utvän- 
digt hvita ofläckade. Låren invändigt och undergumpen 

 hvitaktigt rostfärgade. De medlersta stjertpennorna 
hvita med bruna tvärband; de öfriga med gråa och 
bruna tvärband. 


Anm. Till varieteterne af denna Art höra F. albi- 
"dus Gmel. och S potted Falcon, Pen. m. fl. 


Vistelseort och lefnadssätt : Qvidfoglen är en af de 
allmännaste roffoglar i Sverige. I Skåne förekommer 
han i mängd, isynnerhet höst och vår, då han flyttar 
till och från Europas sydligare länder. En och annan 
tyckes likväl qvarblifva hos oss under lindriga vintrar. 
Äfven träffas han i Rikets öfra landskap t. e. i Öster- 
götland, Uppland, o. s. v. samt i vissa trakter af 
Norrige; någon gång förekommer han till och med i 
Lapplahd. Om sommaren vistas han i skogar som 
gränsa till ängar och fält, på hvilka sednare han me- 
rendels om dagen uppehåller sig. Han är en af de 
trögaste och oskickligaste roffoglar3. ofta sitter han 
hela timmarna hopkrumpen på ett träd eller en gärds» 
gård, och endast den yttersta hunger drifver honom 
att jaga. Dess flygt är långsam och trög; stundom 
flyger han dock högt och svänger sig kring i vida 
kretsar nästan 'som Gladan. Han har en hög men kla- 
gande stämma, (Gaah!) hvilken han ej sällan låter 
höra, så väl då han flyger som då han sitter. 

Födämnen : Dessa bestå isynnerhet i amphibier, 
såsom Ormar, Ormslår, Grodor, Ödlor m. m. samt 
stora Insekter såsom Gräshoppor 0. d. Äfven förtär 


68 Roffoglar. 


han rägnmaskar, sniglar, 'snäckor m. m. Med sin 
långsamma flygt och stora oskicklighet kommer han 
lättast åt dessa rof. Rottor, Fältmöss, Mullvadar m. m. 
blifva också af honom anfallna. Bland andra djur 
griper han nästan endast Harungar samt Fogelungar. 
En enda gång har jag i dess näste funnit en till stör- 
re delen förtärd Orrhöna. — Äfven går han ofta på 
kadaver: 

Fortplantning : Dess näste finner man i skogar- 
na på stora sträd, isynnerhet på gamla ekar eller 
bokar. Äfven på höga granar. Dess ägg, 3— 4 till 
antalet, äro hvitaktiga med grönaktig anstrykning 
och tecknade med glesa gulbruna fläckar. 

Nytta och skada: Qvidfoglen är mer nyttig än 
skadlig, emedan han förtär flera för menniskan skad- 
liga än nyttiga djur. Kring Lyon, der han i mängd 
skall finnas om vintren, spisas han och anses för väl- 
smaklig. Dess fett kan användas att smörja läder o. d. 


17. Bi- Vråken. (Falco Apivorus, Lin,) 


ArTtm. Trakten mellan näbb och ögon täckt med 
täta. fjädrar. Stjerten gråaktig, tecknad med 3 — 4 
bruna tvärband. Näbben saknar alldeles tand; klorna 
temligen räta. | ; 

Längd 22 — 24 tum. 
Falto apiverus, Lin. Faun. Svec. p. 23. — Lath, Ind: 

Orn. I. p: 25. — Nilss. Ornith. Svec. I. .p. 31. — 

Wespenbussard och grauschnäblichey  Bussard, 

Bechst. Nat. D. 2. p. 656 och 664: — Sv. Slag- 

hök. Vesphök. 


Beskrifa. Näbben svart; öfverkäken målt- 
ligt böjd saknar alldeles tand på sidan. Iris och be- 


FÅ 


Bi-Vråken. 69 


nen gula. Klorna svarta, föga böjda. Näbbhuden 
mörkgrå eller gul, i senare fallet är stundom hela 
näbbroten äfven gul. 

Varierar mycket efter ålder och kön. Stundom 
är hela foglen svartbrun, strupen hvitaktig tecknad 
med mörkbruna strek, magen med fläckar. Stjerten 
gråbrun med fyra breda svartbruna band och rost- 
grå: spets. 

Stundom är Keksudet på sidorne ljust askegrått 3 
hufvan och manteln bruna med ljusare fjäderkanter 3 
"inunder gråbrun med mörkbruna lågsstrek, samt med 
hvita tvärfläckar på mage och undergump. 

Stundom är han ofvan svartbrun med;en liten 
hvit fläck i spetsen af hvarje fjäder på hufvud och 
hals. Inunder hvitaktig; på strupen med strek,. på 
bröst och mage med breda fläckar af svartbrun färg. 
Låren och undergumpen gulaktigt hvita med bruna 
”tvärfläckar. Vingpennorne svartaktiga, i spetsen teck- 
nade med en hvit fläck. Stjertpennorna svartbruna, 
med tvärgående askegråa och hvita linier samt ett 
bredt svart band framför den hvita spetsen. 

Skjuten i Augusti månad. 


Stundom : Hufvud 'och hals ofvan rostfärgade 
med med bruna och hvitaktiga småfläckar. Pannan 
smutsigt hvit. Genom ögat en brun fläck. Rygg och 
vingtäckare svartbruna med rostfärgade fjäderkanter. 
Hela foglen inunder rostfärgad med bruna linier åt 
fjäderspolarne. Stjerten svartaktig med rostgråa tvär- 
linier: och ett svart, band framför den hvitaktigea 
spetsen. 


70 Roffoglar. 

Anm, Hit hörer Falco dubius Sparrm. Mus. 
Carlson. tab. 28. Lär vara en ung fogel. ' 

Vistelseort och lefnadssätt: 1 de sydligare trak- 
terna af Sverige är denna roffogel sällsynt, och i Skå- 
ne har jag ännu aldrig träffat honom. I Rikets med- 
lersta landskap förekommer han deremot oftare >). 
Liksom föregående är han en flyttfogel, som om hö- 
sten lemnar norden och återvänder hit om våren. 
Dess tillhåll om sommaren äro skogiga trakter, och 
"isynnerhet sådana som gränsa till jemna fält. I lef- 
nadssätt och färg äger denna hökart ganska mycket 
gemensamt med föregående. Dess flygt är långsam, 
trög och låg; undantagande under parningstiden då 
han, liksom Qvidfoglen, svänger sig högt upp i luf- 
ten. Dess ljud är ett hvisslande: kik, kik, kik, hvil- 
ket han dock endast låter höra under fortplantnings- 
tiden, eller då han slåss med andra roffoglar, Kråkor 
och Korpar. ( Bechst.) A 

Födämnen: Liksom föregående, kan denna hök-, 
art ingenting fånga i flygten. Han lefver derföre af 
fältmöss, mullvadar, grodor, ödlor och 'oskadliga orm- 
arter; äfven af Insekter, såsom Bi, vespor, humlor 
m. m. samt larver; stundom förtär han rägnmaskar 
och sniglar. I nödfall kastar han sig på kadaver. 

Fortplantning: I småskogar eller i skogsbrynen 
lägger han sitt näste på höga träd. Dess 3 — 4 ägg 


+) Dock torde föregående art någon gång blifvit ansedd 
för denna, isynnerhet af de Författare som icke nämna 
F. Buteo, men deremot påstå att F. Apivorus är 
allmän. I Mällers prodr. p. 10. n. 68. höra de Dan- 
ska och Norrska namnen under F. Apivorus påtagligen 
till F. Buteo. 


/ 


Fjösbenta Vråken. ål 


(d 


äro gulaktigt hvita, tecknade med stora rödbruna 
fläckar ; stundom äro fläckarna så talrika och hop- 
"gående, att den hvita grundfärgen knapt synes. De 
späda ungarna näras i början med vespor, bi, larver 
och puppor;' derefter födas de mest med amphi- 


bier, grodor och ödlor m. m. 
ss 


18. Fjösbenta Vråken >). (Falco 
Lagopus, Brinn.) | 3 


Artm. ÖOfvan mörkbrun med rostgula fjäder- 
kanter. Hufvud och hals rostgula eller hvitaktiga med 
mörkbruna långsstrek. Magen tvärs öfver mörkbrun. 
Stjerten från roten utåt hvit, och framför den hvitak- 
ga spetsen brun. Tarserna fjädertäckta ända till 
tärna. | : 

; Längd 20 tum — 2 fot, 
Falco Lagopus, Bränn. Orn. bor. p. 4. n. 15. — Retz. 

Fn. p. 62. — Nilss. Orn. Svec. I. p. 8 (med ute- 

slutande af ett par synonymer). — Graafalk, LT. 

Parel. Act. Nidros. 4. p. 417. — Leem Lapp: 

Pp: 236. not. (Unge). — Rauhfissiger Bussard, 

Bechst. Nat. D. 2. p. 647. Sv. Gråfalk. Norr. 

Graafalk. 


Anm. Herr Temminck har ä en not till sid. 66 af sin 
Manuel d”Ornitb. anmärkt att jag misstagit mig då jag i 
Orn. Svec. bland synonymerne till Fx Lagopus äfven an- 
fört F. S:ti Johannis och F. pennatus. Det sednare 
felet har likväl äfven Herr Temminck sjelf begått i första 
upplagan af sin bok. — På flera ställen i nämnde Arbete 
behagar H:r sTemminck endast citera mig för de fel, som 
af många andra, äfven nyare Författare, blifvit begångna. 
Det ser nästan ut som H:r T. hade den goda tankan om 
mig, att jag ensaih borde vara infallibel, — en artighet 
hvarföre jag är honom mycket förbunden. 


+) Man torde ej ogunstigt upptaga denna provins-benäme 
> or upptag prov 
ning. I flera trakter kallar man sådana höns, som haf- 
va benen fjädertäckta, Fjösbenta höns. 


72 Roffoglar; 


Beskrifn, Näbben svart. Iris brun, stötande 
i gult. Näbbhud, munvikar och tår gula.  Stjerten 
nästan tvär, knapt längre än vingarna. i1:sta ving- 
pennan ej längre än dem af 2:dra ordningen; 2:dra 
knapt. längre än 6:te, 3:dje och 5:te nästan lika; 4:de 
längst. 

Hufvud, halsrygg, strupe och bröst rostgulak- 
tiga eller: hvitaktiga med mörkbruna långsgående strek 
och fläckar. Trakten mellan ögon och näbb beklädd 
af svarta hår med hvita dun vid rötterne. Rygg och 
vingar ofvan mörkbruna med rFrostgula fjäderkanter. 
Magen tvärsöfver, från ena sidan till den andra, 
mörkbrun, stundom med hvita fläckar. Låren och 
tarserna rostgulaktiga, de förra med större, de sed- 
nare med mindre bruna fläckar. Vingpennorna af 
första ordningen från spetsen öfver midten svarta, i 
yttre fanen askegråa, i inre vid roten hvita. Stjerten 
från roten utåt rostgulaktigt hvit, derefter svartbrun 
och i spetsen kantad med hvitgrått. Dess öfre täck- 
fHädrar gulaktigt hvita med mörkbruna fläckar ; de 
undra blekt rostgulaktiga, ofläckade. 

Honan har mera hvitt och mindre rostgult. Huf- 
vud, hals och bröst hvita med svartbruna långsstrek 
och fläckar. Stjerten från roten till två tredjedelar 
rent hvit. Lår, ben och undre stjerttäckare smut- 
sigt hvita; de förra med bruna fläckar. 

Ungarna äro nästan lika honan ; hafva grå iris. 

Vistelseort och lefnadssätt : Denna roffogel till- 
bringar hos oss sommaren i de norra 'skogfulla trak- 
terna af halfön, bland sjöar och berg, i Norrige, 


Kärrhökar. . 5 


> 


Norrland och Lappland. I Skåne förekommer han 
endast någon gång under sina vandringar till och 
från sydligare länder >). I dess tröga och låga flygt 
samt ängsliga, hopkrympta ställning, igenkänner man 
lätt dess nära slägtskap med Qvidfoglen. Endast un- 
der fortplantningstiden stiger han högt i luften och 
svänger sig der omkring, med nästan orörda vingar, 
i vida kretsar. Dess läte liknar Qvidfoglens, men är 
högre 3; och han är mindre skygg än de flesta andra 
.roffoglar. : 

Födämnen: Isynnerhet rottor och möss af alla 
slag, samt grodor, ormar och insekter. Äfven ung- 
harar och /fogelungar. | 

Fortplantning : Dess näste lägges i höga träd, 
och, efter någras uppgifter, i bergrefvor. Äggen 4 —5 
hvita och skuggade med rödbrunaktigt. j 


VI. Kärrhökar. (Circus, Bechst.)y 


Näbben temligen liten svag och hoptryckt med 
platta sidor. Ofverkäkens kant med en mindre 
märkbar utdrvagning. Vid näbbroten finnas 
framåt-rigtade hår, som glest skyla näbbhuden 
och näsborrarne. 


Tarserna långa och spensliga; klorna smala, 
men temligen långa och mycket skarpa. 


+) Herr Temmincks påstående; att denna art under höst 
och vinter besöker det norra Europa, synes derföre min- 
dre riktigt. Sannarc synes oss H:r Bechsteins uppgift 
att en stor del individer komma om hösten från nor- 
den till Tyskland, och att några af dem under viun- 
tren flytta åt ännu sydligare länder. 


74 Roffoglar, 


Kroppen smärt. 

Vingarna långa. Y:sta vingpennan kortare än 
B:te; 2:dra något kortare än A:de; 3:dje 
eller" 4:de längst. 

Stjerten lång och afrundad. 


De hithörande foglar äro mindre oskick- 
liga och oviga än Vråkarna; men de sakna 
det mod och den styrka som utmärker 
Falkarna. De nedkasta sig med temlig snabb- 
het öfver sitt rof, som de gripa på marken. 
De vistas merendels i jemna trakter, vid kärr 
och moras, der de bygga sitt näste på mar- 
ken bland säf och gräs. Deras föda består 
mest i amphibier och fiskar, äfven foglar och 
små däggdjur. - 


19. Rödbruna Kärrhöken, (Falco 
rufus, ÅÄLath.) 

Artm. Mörkbrun eller rödbrun; hufvan, nac- 
ken och strupen rostgulaktigt hvita. Vingpennor och 
stjertpennor utan tvärband. ; 

. Längd 20 — 22 tum. > 

Beskrifn. Gammal fogel: Hufvudet ofvan och 
en del af halsryggen rostgulaktigt ' hvita med långs- 
gående bruna strek. Strupen rostgulaktig ofläckad. 
(Stundom finnes en dylik-stor fläck på skuldran). — 
Öfra delen af bröstet rostgul med långsgående bruna 
fläckar. Hela öfriga fjäderbeklädnaden ofvan mörkt 
rödbrun, inunder något ljusare rödbrun. Vingpennor- 
ne vid roten hvita; de af första ordningen för öf-. 
rigt svarta, de af andra ordningen samt stjertpen- 


Rödbruna Kärrhöken. 76 


norda askegråa. Näbben svartaktig; Näbbhud, ben 
och iris gula. Längd 21 — 23 tum. 


Falco rufus, Lath. Ind. Orm. I. p. 25. n. 5. — 
Gmel. Syst. Nat; I. p. 266. — Retz. Faun. Svec. 
p. 65. — Falco rufus Auctor: Nilss. Orn. Svec. 
IL p 2 on 8& — Wasserweihe, Bechst. Nat. 
Deutschl. 2. p. 683. 


Ung fogel: Fjäderbeklädnaden ofvan mycket 
mörkt brun. Hufvudet ofvan och en del af halsryg- 
gen rostgulaktigt hvita, med eller utan långsgående 
bruna fläckar. Strupen rostgulaktigt hvit, ofläckad. 
Undra kroppsdelarne rödbruna, med eller utan lju- 
sare fläckar på bröstet. Vingpennorna vid roten 
brungråa; de af andra ordningen samt vingtäckarne 
i spetsen kantade med rostgrått. Stjerten ofvan röd- 
brun, inunder grå. | 


Falco eruginosus, Lin. Faun. Svec. p. 66. — Nilss. 
Orn. Svec. p. 20. Dp:o 8. — Lath. Ind. Orn. I. 
p- 235. n. 53. — Bechst. N. D. a. p. 671. — Fal- 
co arundinaceus, Bechst. Nat. Deutschl. 2. p. 681. 


Anm. Unga och gamla individer af denna Art äro, 
ända till de sistförflutna åren, ansedda för två skilda Ar- 
ter. I min Ornithol. Svec. 1. c. beskref jag dem såsom en 
Art, men begick det misstag att med Bechstein och Meyer 
anse Författarnes F. eruginosus för äldre, och F-ru- 
fus för yngre, då det i sjelfva verket förhåller sig tvärt- 
om. H:r Temminck har mycket orätt då han säger att jag 
tillagt der fullvuxne foglens synonymer åt års-ungen. De 
synonymer jag tillagt Författarnes F. eruginosus, höra 
till honom, och dem jag tillagt deras F: rufus, de höra 
verkeligen dit. Hvari felet ligger har jag nämnt. — Att 
jag ensam citeras för detta fel, är ett vackert bevis på 
Herr Temmincks opartiskhet. 5; 


Vistelseort och lefnadssätt : Denna roffogel hörer 
hos oss till de sällsymtare. Någon gång förekommer han 
dock, så väl här i Skåne, som i Rikets nordligare 


76 , Roffoglar 


Landskap och i Norrige. Han finnes aldrig i stora 
och täta skogar, utan endast bland buskar och rör, 
på sådana ställen som gränsa till moras, floder eller 
insjöar. Han är hos oss en flyttfogel. 

Födämnen: Unga vattenfoglar, grodor, ödlor, 
näbbmöss, vattenrottor, fiskar, samt sniglar och in- 
sekter, 

Fortplantning : Sitt näste lägger han på marken 
bland rör och säf, eller i buskar nära vid vatten. 
Dess ägg, 3 — 4 till antalet, äro hvita och afrun- 
dade. 

' 
20, Kärrhöken med halskrage.) Falco 
strigiceps, Nilss.) 

Artm. Hufvudets sidor (liksom hos Uggloxna) 
omgifna med en krans af täta styfvare fjädrar. Stjert- 


pennorna tecknade med tvärband, och vingpennorna vid 
roten invändigt samt öfra stjerttäckarne hvita. 


Längd 18 — 21 tum. / 
Hannen ofvan blågrå, inunder hvit, ofläckad. 
Honan ofvan brun, inunder +tegelfärgad med 
långsgående bruna fläckar. 

Falco strigiceps Nilss. Orn. Svec. I. p. 21. — Falco 
cyaneus et Pygargus Lin. Syst. Nat. I. p. 126. 
n:ri 10 et 11. — Edw. av. t. 225 (gammal 
hanne ). VÄ 
 Beskrifa. Hanmne: Hufvudet, ryggen och vin- 

garne ofvan blågråa. Halsen framtill och öfra delen 

af bröstet ljusare blågråa; det öfriga af bröstet, 
samt magen, låren, undergumpen och vingarnes un- 
dra täckfjädrar rent hvita. Vingpennorna af första 
ordningen svarta, vid roten invändigt hvita. Stjert= 


Kärrhökenr med halskrage. >+>7 


pennorna: de två medlersta askeblåa, enfärgade; de 
öfriga i yttre fanet askegråa, i inre fanet och vid 
spolen hvita med gråa tvärstrek. Stjertens öfra täck- 
fjädrar hvita. Längd vid pass 18 tum. ; 
Honan: Alla öfra kroppsdelar mörkbruna med 
rostgula fjäderkanter på hufvud, hals och vingtäc- 
kare. Hufvudets sidor hvitaktiga med en brun fläck 
på örontrakten. Mellan ögon och näbb en svartaktig 
fläck som går nedåt sidan af munviken. Alla undra 
kroppsdelar rostgula eller tegelfärgade med långsgå- 
ende bruna fläckar, som på hals och bröst äro bre- 
dare, på mage och lår bilda smala strek. VWVingpen- 
norna utåt dunkelt gråa med glest stående svartakti- 
ga tvärband. Stjertens . medlersta pennor dunkelt 
askegråa med fem «svartaktiga tvärband; de öfriga 
med rostgula och svartaktiga tvärband; alla i spetsen 
rostgulktiga. Dess öfra täckfjädrar hvita med en li- 
ten rödbrun fläck i midten af hvardera. — Näbben 
svart, vid roten inunder blek. Munvikarne gulgröna. 
Näbbhuden gul. Iris svartbrun. Benen gula. — Längd 
213 tum: Stjerten 3 tum längre än de hoplagda 
vingarne. 3:dje vingpennan nästan lika lång som 4:de. 


Anm. i. Den beskrifna är en Hona — kanske yngre 
= skjuten i Oktober. 


Anm 2. Herr Montagu har för några år sedan 
upptäckt en Hökart som kommer mycket nära den beskrif- 
na och som han kallar Falco cineraceus. Då jag 
icke tviflar på att ju äfven denna finnes i Sverige, vill 
jag här i korthet uppgifva dess charakteristik, jemförd med 
den beskrifnas : 


Falco Strigiceps: Falco cineraceus : 


Stjerten räcker med en Stjerten ej längre än 
tredjedel utom de hoplagda vingspetsarne; vingpennorne 
vingarne. Vingpennorna vid vid roten invändigt (hos 


78 Roffoglar. 


roten invändigt hvita; den Hannen) svarta; den 3:dje 
3:dje och 4:de lika långa. längst. Mage och undergump 
Mage och undergump (hos (hos hånnen) hvita med röd- 
hannen) hvita ofläckade. L:gd bruna långsfläckar. Längd 17 
18 — 19 till 21 tum. — 18 1f2 tum. 


Vistelseort och lefnadssätt: Denna roffogel är 
hos oss mindre allmän, och i Skåne har jag endast 
sett honom om våren och hösten under sina van= 
dringar. Dess tillhåll äro jemna trakter, der sjöar, 
dammar och moras finnas. Stora skogar besöker han 
sällan, utan bevistar blott de skogsbryn som gränsa 
till flacka fält. Om hösten i September och Okto- 
ber månader finner man rätt ofta de yngre här i 
Skåne, vid kärr, mossar, åar och andra sumpiga 
ställen, öfver hvilka de merendels flyga nära vid 
jordytan för att söka rof. Äfven ser man dem, lik- 
som de äldre om våren, öfver åkrar och fält +). Då 
han varseblifver en fogel eller rotta på marken, stad- 
nar han en stund flaxande deröfver, och kastar sig 
sedan med temlig snabbhet nästan lodrätt ned öf- 
vet sitt rof. Ofta förfelar han det dock; ty han 
har hvarken den styrka i klorna, eller den snabbhet 
i vingarna, som utmärker de egentliga Falkarna. 


Födämnen :- Grodor, ödlor, rottor och mullva=- 
dar. Äfven slår han efter rapphöns, vaktlar och små= 
fogel. And-ungarne hafva i honom :en af sina farli- 


gaste fiender. 


+) På afstånd kan man lätt taga den gamla hannen för 
en fiskmåsa 3 ty både flygt, färg och vistelseort äro 
temligen lika. 


Uggleartade Roffoglar. 79 


Fortplantning : Sitt näste lägger han på marken 
på sumpiga ställen bland säf och högt gräs. äggen 
4— 5 blåaktigt hvita, ofläckade. Ål 


ANDRA UNDERORDNINGEN. 


öl prak Roffoglar. (Rapta- 
| tores strigini). 


Hufvudet. stort, tätt beklädt med yfviga fjä- 
drar; ögonen mycket stora, rigtade framåt 
och omgifna med en vid krets of styfva håriga 
fjädrar, hvilka från ögat såsom medelpunkt 
utgå strålformigt åt alla sidor +). 


Näbben krökt ända från roten oh der beklädd 
med en (stundom nog otydlig) näbbhud, vid 
hvars främre kant näsborrarna ligga, samt 
till större delen gömd bland de från ögon« 
kretsen framåtlipgande borstlika fjädrarne. 


Tarserna alltid och tårna merendels tätt be. 
klädda med m njuka yfviga fjädrar. 


Tårna alldeles klufna: en bakåt, tre framåt 
rigtade, af hvilka likväl ut-tån kom äfven vän. 
das tillbaka (är vändbar, digitus versa- 

e tilis ). 


Fjäderbeklädnaden är oftast mjuk, pen- 
nornas fan veka; flygten derföre merendels 
långsam och tyst. 


. 


+) Denna Kvets kallar jag ögonkretsen, och den krans 
af täta, uppstående, fjällikt lagda fjädrar, hyarmed 
den ofta omgifyes, kallar jag slöjan 


30 Roffoglar. 


Deras mage är mer muskulös än Hö- 
tarnas ; deras tarmkanal kort >"), deras 
IMioiterinor långa och i bottnen utvidgade. 
Bröstbenet är smalt, kort och baktill medelst 
två djupa hak på hvardera sidan inskuret. 
Åfven gaffelbenet är mycket svagare än hos 
Hökarna. Det är neml. V-formigt, föga ut- 
spärradt, samt spensligt och tunnt. Häraf 
kommer det att flygten merendels är svag 
och föga uthållande, 


Ena stor del af dessa foglar äro mest i 
rörelse om natten i månskenet, i gryningen 
eller i skymningen. Om dagen dölja de sig 
på mörka ställen i bergsrefvor eller murar 
0. ss v. emedan de äro besvärade af sollju- 
set. Framkomma de om dagen, blifva de 
med skrik och larm förföljda af Skator, Krå- 
kor och Sparfvar, hvilka samla sig kring dem. 
och ofreda dem på allt sätt. 


Alla hithörande foglar blefvo af Linné 
förda till ett enda Slägte, neml. 


Uggle-Slägtet, (Strix, Lin.) 


hvilket tillräckligen igenkännes af de för 
underordningen uppgifna chärakterer. 


A nm. Detta Slägte är ganska naturligt och bestämdt. 
Man har dock" i senare åren försökt att dela det i många 
Slägten; men det gifvas sådana öfvergångar från det 
ena till det andra, att det är omöjligt att mellan dem upp- 
draga bestämda gränsliniet. H:r Temminck har nyligen in- 


+) Hela canalis cibarius från svalget SR anus förhåller 
sig till kroppsläpgden som 3 fa & 4 Ifa till 1. 


Qö NBA Ugglor 31 


PO de egentliga Ugglorna i sådana som jaga om da- 

gen, och sådana som gage skymningen; men han 

har ej kunnat uppgifva "någon enda bestämd. "charakte 

hvarigenom de skiljas, och dessutom har han helt säkert 

misstagit sig, då han till de förra räknat S trix lappo-' 

fa ca Sparrm, och Jeg de senare Str. passerinaj 
inn. 


Första Familien: 
Egentliga Ugglor. (Strix.) 


Hufvudet slött d. ä. utan långa fjädrar, som 
kunna uppresas öfver öronen. 


Dessa åter kunna indelas efter olikho- 
ter i de yttre charaktererne och i lefnads- 
sättet, uti 2:ne underordnade Slägten: 


I. Dag-Ugglor. (Surnia). 


Hufvudet mindre; Ögonkretsen liten, ofull- 


komlig;  neml. upptill ”afbruten, är icke om- 
gifven af någon slöja.  Öronöppningen ej 
stor, oval, saknar flik framtill.  Fjäderbeklöd- 
naden. styfvare ; kroppen ”smärtare. 1:sta 
'vingpennan vanligen lika lång med 4:de, Bte 
eller O:te, alltid längre än 7:de; -Z:dje 
vingpennan längst. 

Anm. Str passerina gör, hvad vingpennornas 
förhållande beträffar, ett undantag. 

De hithörande Ugglor jaga om dagen, utan 
att märkbart besväras af dess ljus, och deras 
fygt är mera hög och snabb, I anseende 
till lefnadssättet, äfven > som till kropps- 
formen, stå de således emellan de Hökarta- 

j 6 


82 Roffoglar. 


de Roffoglarna och Natt-ugglorna.. De Skan- 
dinaviska Arterna äro följande : 


1. Fjäll-Ugglan. (Strix Nyctea, Lim.) 


Artm. Hut antingen utan fläckar, eller ock 
tecknad med flera eller färre bruna fläckar och tvär- 
strek. Ansigte och fötter ofläckade. Stjerten svagt 
rundad. Näbb och klor svarta. g 

Längd 22 — 24 tum. 
Strix Nyctea, Lin. Faun. p. 23. Retz. Fn. p. 78. Lin. 

Syst. Nat. I. p. 132. — Nilss. Ornith. Svec. I. 

p. 56. — Chouette Farfang Temm. Man. d'Or- 

nith. p. 82- — Strix nivea Thunb. Vet. Acad:s 

Handl. 1798. p. 184. (Gammal Hanne). — Great 

White Owl, Edw. Birds II. t. 61. — Harfang 

Buff. pl. enl. 458. — Blumenb. Abbild. Naturh. 


Gegenst. t. 75. (En Hona). Ej en Unge, som H:r 
Temminck föreger. Jag äger flera hon-exemplar, 
skjutna om våren, hvilka alla äro likaså fläcki- 
ga, och en del ännu fläckigare än den afbildade. 
Sv. Snö-uggla, Fjäll-uggla, Harfång ; Herjede 
Fjällberg-uf. Nor. Lemens-gris, Gysfugl. 
Beskrifn. Hufvudet temligen litet; Öronöpp- 
ningen liten, oval; Ögonkretsen rent hvit, ofläckady, 
temligen stor, men ofullständig, ofvan afbruten, om- 
gifves ej af någon så kallad slöja. Näbben svart, 
stundom helt och hållet gömd i hvita hårlika fjädrar. 
Iris skönt pomeransgul. - Tårna klädda med yfviga 
dunfjädrar, som äfven till en del skyla de svarta 
krökta och skarpa klorna. Stjerten något rundad. 
Hela foglens grundfärg är snöhvit, antingen utan 
alla fläckar, eller också teeknad med flera eller fär- 
re bruna fläckar; dessa äro på hufvudet och hals- 
ryggen små rundaktiga, på ryggen, skuldrorna, vin-' 


> Fjäll-Ugglan, 83 ' 


garna, stjerten, bröstet och magen tvärgående , - och 
bilda tvärstrek. Ansigtet, strupen och fötterna ofläct 
kade. — Längden 221—23 tum; vingbredden 4 
fot 8 — 10 tum; från vingleden till spetsen 16 tum ;3 
Stjerten 8 3 tum, räcker utom vingarna. I:sta ving- 
pentian lika med 4:de; 2:dra och 3:dje längst. Hanne. 

Hännen: är 2 fot lång och dess vingbredd 5 fot 
4 tum.” Grundfärgen hvit, dock ej så snöhvit som 
”hannens, utan vanligen stötande i smutsigt gult samt 
teckuvad med talrika mörkbruna eller svartgrå fläc- 
kar och tvärstrek. Ansigte, strupe och fötter. ofläc- 
kade: 


Anm. 1. Ju äldre foglen är; desto hvitare och mindre 
fläckig är han. 'Fläckarne bibehålla sig längst på hufvu- 
det, skuolderfjädrarna och vingtäckarna, der de 'slutligen 
äro mycket små, glesa och rundaktiga, samt vid spetsarna 
af viug- och stjertpennorna, på hvilka sistnämdas-medler- 
sta par de sist försvinna. Mycket gamla Hannar äro snö- 
hvila, utan alla fläckar. — Hos individer af lika ålder är 
alltid Honan mer fläckig än Hannen; hvilket jag ofta haft 
tillfälle att iakttaga, då Hanne och Hona blifvit skjutna på 
en och samma gång.: 


Anm 2. Strix scandiaca, Linn. som af flera 
Förfaitare blifvit upptagen såsom egen art, stödjer sig en- 
dast på en figur i Rudbecks fogelverk, hvilken figur likväl 
nu mera saknas både i det De Geerska och det Grill- 
ska exemplaret af Rudbecks aves picte. En trovärdig 
Svensk Naturforskare har berättat mig att han för längre 
tid sedan sett den af Linné citerade Rudbeckska figuren i 
Grillska Bibliotheket på Söderforss, och att han fann den- 
na figur föreställa Strix Nyctea. Detta och den korta 
beskrifning som Linné lemnat i Fauna Svec. är allt hvad 
man hittills känner om denna ofta omtvistade fogel. H:r 
Prof. Retzius förmodar att den kan vara en varietet af 
Strix Buboz men anför honom dock som egen art i sin 
Fauna. H:r Temminck (p. a. st. p. 83 i noten) delar min 
öfverlygelse att ifrågavarande fogel är en Strix nyctea. 
Men då H:r Tem. i samma not: kallar Rudbecks figurer 
FS synes detta omdöme nog vågadt om ett verk som 
Hr Tem. visserligen aldrig sett, och som af alla kännare 


84 Roffoglar. 


måste anses för ett för sin tid utmärkt mästerstycke af 
skönhet och noggrantihet. — "Det De Geerska exemplaret 
är vida bättre än det Grillska, hvilket senare lär vara en 
copie. 

Vistelseort och lefnadssätt : Lapplands, Norr- 
lands och Norriges fjällryggar och berg äro denna 
Ugglas egentliga stamhåll. Dock tyckes hon mera 
tillhöra de inre fjällarna i landet; än dem som finnas 
i grannskapet af hafvet. I Finnmarkens öknar ut- 
kläcker hon sina ungar i stela klippor och bergsref- 
vor (Leem), och på fjällen i Herjedalen skall hon 
äfven förekomma -mindre sällsynt. På fjällen sitter 
hon vanligen på stenar och klippor, från hvilka hon 
söker att upptäcka något rof. | a 

Endast mot vintren lemnar hon stundom fjällar- 
na och begifver sig då äfven åt sydligare trakter af 
halfön. Till och med i det sydligaste Skåne infinner 
hon sig alla år i Oktober eller November, samt i 
Februari eller Mars månader, — hvaraf synes att 
åtminstone en del årligen flytta åt sydligare län- 
der 7). Under dessa ströftåg träffas hon alltid par- 
vis, eller hanne och hona i samma trakt. — Dess 
flygt är hög och snabb som Falkarnas, och liksom 
dessa jagar hon om dagen, äfven i det klaraste sol- 
sken, sämt nedskjuter på sitt rof med pilens snabb- 
het i en nästan lodrätt rigtning. 


-” 


+) Det är derföre orätt som Herr Temminek påstår 
att hon ”alldeles icke utan af någon händelse lemnar 
polarkretsén”. Tem. Man. I p. 83. — Under nämde 
månader kan man hvarje år vara säker att få se 
benne på Skånska slättbygden. 


jä AN 
; | Hök-Ugglan, 85 


"””, 


PREER Födämnen: Dessa bestå i foglar och mindre 


däggdjur, såsom vilda hönsarter, harar, rottor, m. m. 
Ripor, harar och fjällmöss utgöra på fjällen dess för- 
nämsta näring. De förstnämndas sträcktåg följer hon 
om höst och vinter, liksom Jagtfalken, och de sist- 
nämnda förföljer och utrotar hon äfven under deras 
periodiska vandringar. Äfven under sina flyttningar 
åt sydligare länder lefver hon hufvudsakligen af rot- 


tor och foglar +). 


Fortplantning : Sitt näste lägger hon i stela klip- 
por och bergsrefvor i fjälltrakterna uti det inre af 
landet. Dess ägg sägas vara till färgen hvita och till 


antalet 3 — 4. 


2. Hök-Ugglan. (Strix Ulula, Lin.) 


Aritm. Ofvan mörkbrun och hvitfläckig ; inunder 
hvit med tvärgående bruna strek. Stjerten lång, vigg- 
lik, brun med hvit spets och 7 — 8 hvita tvärlinier-. 

Sören Längd 15 — 16 tum. 


Strix Ululå Lin. Fn. Svec. p. 26. Syst: Nat. I. p. 133. 
— Nilss. Ornith. Svec. I. p. 64. (Med uteslu- 
tande af några synonymer). — Strix funerea 
Tengm. Vet. Acad:s Handl. 1793. — Retz. Fn. 
Pp. 83. — Lath. Ind.Ornith. I. p. 62. — Temm. 
Man. dOrnith. I. p. 86. — :ssStrix nisoria Mey. 
Vögel Liv - u. Esthl.p 31: — The little Hawk 
Owl, Edw. Birds ti II. tab. 62. — Chouette å 
longue queue de Sibirie, Buff. pl. enl. 463. — Ha- 
bichtseule Bechst. N. D. 2. Pp: 984. 


4) I nästan alla dem jag öppnat här i Skåne har jag i 
ventriklen funnit Rottor, isynnerhet Fältrottor (Mus 
sylvaticus Skand. Fn. I. sid. 161.) oeh hos dessa har 
alltid nacken varit krossad, om de ock för öfrigt va- 
rit hela. 


86 : d Roffoglar, 


Beskrifn.  Hufvudet temligen litet och krop= 
pen smärt, långlagd, med lång vigglik stjert. Ögon 
och öron mindre än hos de flesta i detta slägte. Ögon- 
kretsen upptill afbruten, hvitaktig med många svar= 
ta borstfjädrar mellan öga och näbb. 


Hufyvudet och halsen ofvan svartaktiga, tätt be- 
strödda med hvita fläckar, som på hufvudet äro 
små och runda, Från bakre delen af-ögat går ett 
svart band som böjer sig i en båge kring örat och 
slutas ned på sidan af halsen, Bakom detta står en 
stor hvit fläck, och bakom denna, på båda sidor af 
halsryggen, en svart fläck ; och en dylik finnes midt på 
halsryggen. Kroppen efvan brun med hvita fläckar; 
dessa äro större och stå tätt på skuldrorna, på hvilkas 
utsida de bilda en enda mycket lång hvit fläck. 
Framryggen nästan ofläckad; öfvergumpen tecknad 
med hvita tvärband, och vingtäckarne med rundak- 
tiga hvita fläckar. Undra kroppsdelarna hvita med 
tättstående tvärlinier på bröst, mage och undergump. 
Strupen gråaktig, Tvärt öfver bröstet går ett hvitt 
bredt band, nästan utan fläckar. Benen ända till 
klorna klädda med yfviga fjädrar, smutsigt hvita med 
otydliga bruna tvärstrek. Vingpennorna bruna, i 
inre fanet och (hos de flesta) i yttre kanten med 
hvita runda eller på tvärs ovala fläckar. Stjerten 
brun, vigglik, med hvit spets och 7 — 8 hvita tvär- 
linier, som på inre fanen af sidopennorna bilda bre- 
dare band. Näbben gul, öfverkäkens kant och hela 
underkäken svartaktiga. Iris ljusgul. Längden 143— 


"2 Hök.-Ugglan. | 87 


15 tum; från vingleden till spetsen gå t. Stjerten 
73 t. räcker 33 t. utom- vingarna, vigglik, sidopen-= 
norna I 3 tum kortare än de medlersta. 1: sta ving- 
pennan lika med 6:te3 3:dje längst. 


Honan något större, kring 16 tum, har ällnifle 
rena färger och dess grundfärg inunder är smutsigt 
hvit. ; ; 


; Vistelseort och lefnadssätt: Hök-ugglans 'egent= 

liga stamhåll äro de stora ödsliga skogarna i Rikets 
norra landskaper, I Herjedalen, Dalarna, norra Wer- 
meland o. s. v. förekommer hon temligen talrikt, 
Hon tyckes der intaga alldeles samma trakter som 
Laf-Skrikan. Under vintren stryker hon vidt omkring 
åt sydligare orter, och träffas då äfven, fastän myc- 
ket sällan, i Skånes skogar. — =+I sitt lefnadssätt har 
hon mycket gemensamt med Falkarna. Liksom dessa 
jagar hon midt >på ljusa dagen, och dess flygt är 
hög och snabb. Vanligen sätter hon sig på den hög- 
sta spetsen i en hög gran, och låter den långa stjer- 
ten nedhänga. Stundom höjer hon stjerten, liksom 
Göken, med hvilken hon då, på något afstånd, har 
en icke obetydlig likhet. . Hon är mycket skygg, och 
svår att komma inom skotthåll. 


> 


Födämnen : Rottor, Lemlar och småfogel. Äfven 
säges hon förtära Insekter, 


Fortplantning : Dess näste skall hon bygga på 


höga träd, och lägga två hvita ägg. — Dess hus- 
"hållning är dock hittills icke tillräckligt nuudersökt. 


w ae a ' / ”- 
88 Roffoglar. 


3: Ugglan med gleshåriga tår, 
(Strix psilodactyla ', 


( Strix passerina Temm, men alldeles icke Linnés). 


Artm. Ofvän gråbrun beströdd med hvita, dropp- 
formiga fläckar ; halsen framtill hvit, ofläckad, bröst 
och mage rödbrunaktigt hvita med bruna långsfläckar. 
Stjerten med hvita tvärlinier och hvitaktig spets: Tår- 
na nästan nakna, glest belagda med hår. 

Längd 3 — 9 tum: 


Strix  nudipes Nilss. Ornithol. Svec. I. pe. 68. — 
Strix noctua Betz. En. p. 84. (Retzii beskrifn.). — 
Kleimer Kautz Bechst. N. D. 2. p. g63: — Strix 


Dy 


passeriana. Temm,.: Man. d'Ornithol. I. Pp. 92. — 
Meyer Vögel Liv - u. Esthbl. p. 36. 


Anm. Äfven deuna Uggla har af en och annan ut- 
ländsk Ornitholog. blifvit ansedd för Linnés Strix pas- 
serina. Men Linné kände i sanning icke och hav in- 
genstädes beskrifvit denna fogel. Dess Strix passeri- 
na är en helt annan art, hvilket jag redan sökt ådaga- 
lägga i Ornithol. Sveg. och jag skall nedanföre vidare upp- 
repa det. I Ornithol. Syvec. kunde jag derföre, åt den här 
beskrifaa arten, alldeles icke behålla namnet Str. pas- 
serina, som orätt blifvit den samma tillagdt af några 
nyare Författare. Jag valde namnet Str. nudipes eme- 
dan det var characteriskt; mega jag fann snart, att samma 
namn förut blifvit af Daudin tillagdt en Amerikansk Ugg- 
ja. Jag har derföre ändrat detz; men jag kan icke förmå 
nig att med Herr Temminck begå 'det, åtminstone likaså 
'grofva misstag” att kalla denna Uggla för Str. 
passerina, och den verkeliga Str. passerina Lin. 
r Strix acadica Lin., — ett namn 'som alldeles 
ke finnes i Linnés skrifter, och som, der det finnes, hörer ' 
il en helt annan Art. 


a 


LJ 


Beskrifna. Hela foglen ofvan gråbrun be- 

rödd med hvita rundaktiga fläckar som på hufvu- 

t äro mindre och tätare, på ryggen och vingtäckar- 

> större, ärt-lika ; strupe och hals framtill rent 
hvita, ofläckade ; bröst och mage rostbrunaktigt hvita, 


aed långsgående nästan sammanlöpande bruna fläc- 


RER — RER 


F | 2 
Ugglan med gleshåriga tår, 89 
kar. Vingpennorna bruna, i inre fanet med ovala, i 
yttre kanten med trekantiga eller halfrunda hvita 
fläckar, hvarigenom den boplagde vingen, synes nä- 
stan rutig. Stjerten tvär, af ryggens grundfärg, med 
hvit > spets och fem "hvita tvärlinier. Tarserna fjäs 
derklädda rostbrunaktigt hvita 3; tårna nästan nakna: 


och glest belagda med borstlika hvita hår. 


Näbben gulaktig, stark. Iris gul. Ögonkretsen 
liten, ofullkomlig (upptill afbruten). Öronöppningen 
"oval, icke stor. Tarserne teml. höga; t1:sta vingpen- 
nan lika med 6:te, längre än 7:de; 2:dra lika med 
4:de; 3:dje litet, längre, längst. 


Vistelseort : Denna Uggla är en af Sveriges säll- 
:syntaste foglar, och hon är, så vida man vet, ej mer 
än en euda gång funnen hos oss, neml. i en kyrka 
på Skånska slättbygden. Dess stamhåll äro eljest 
gamla förfallna byggnader, äfven midt inne i städer- 
na, kyrkor, torn, murar, gamla ihåliga träd o. s. v. 


Anm. Dess lefnadssätt är mig icke af egen erfaren- 
het bekant. En del påstår att denna Uggla ser ganska godt 
vid dagsljusct, och att hon då jagar Svalor och andra små- 
foglar. H:r Bechstein nekar detta, oeh försäkrar att hon 
bländas af sol-ljuset. Hon har dock alla yttre charakterer 
af en dag-uggla, och synes mig böra dela lefnadssätt 
FR följande Art, hvilken visserligen icke bländas af dags- 
Juset. 


Födämnen: Småfogel, rottor och möss af alla 
slag; samt insekter. 


Fortplantning : Sina >— 4 hvita, rundaktiga ägg 


lägger hon i springor i gamla murar, under tak, el- 
ler i ihåliga träd. i 


00 Roffoglar, 


4. Sparf-Ugglan, (Strix passerina,, Linn.) | 


Artm. Ofvan askegråaktigt brun, beströdd med 
hvita punkter och småfläckar ; inunder hvit med långs- 
gående bruna fläckar. Stjerten med hvita tvärlinier. 
Fötterna beklädda med yfviga dunfjädrar ända till 


klorna. 
Längd 65 — 71 tum. 


Strix passerina, Lin. Faun. Svec. p. 26. — Syst. 
Nat. I- p. 133. — Rudb. av. pict. fol. 163. — 


Tengmalm Vet. Acad. Handl. 1793. p. 204. — 
Retz. . Fn. p. 86. — Nilss. Ornith. Svec. I. p. 
69. — Swartz Svensk Zool. Häft. 10. fig. 56. 
— Strix pygmaea Bechst. Nat. Deutschl, 2. p. 
978. — Meyer Vögel Liv- u. Esthl. p. 38. — 
Strix acadica Temminck Man. d?Ornith. I. p. 96, 


Anm. Det är denna och ingen annan fogel, som Linné 
och med honöm alla Svenska Ornithologer kallat Strix 
passerina. Tillväkeligt bevis härföre lemna deras be- 
skrifningar och framför allt den citerade förträffliga figu- 
ren hos Rudbeck, som Linné påtagligen haft för ögonen 
vid beståmmandet af sin fogel. Utländska Ornithologer 
hafva misstagit sig om denna Art, och tillagt namnet Str. 
passcerina åt helt andra, neml, än åt Str. funerea 
Lin. än 'åt vår Str ipsilodactyla. Detta var förlåt- 
ligt då de ej hade tillgång till RupsBecks planche-verk, ett 
hufvudverk vid bestämmandet af Linnés foglar i Fauna 
Svecica. Men sedan man fått säker upplysning härom, kan 
jag åtminstone icke inse, hvarföre man, med H:r Tem- 
minck, skulle tillägga den Linneanska benämningen Strix 
passerina åt en fogel som Linné aldrig sett och aldrig 
beskrifvit. H:r Temminck medgifver väl pag. 93, att Lin- 
né; Str. passerina synes vara hans chouette che- 
våchette; men tillägger att ”denna art af Linné äfven 
fått namn af Strix acadica”. — Detta är ett underligt 
misstag. Linné har icke någonsin eller någonstädes tillagt 
hågon fogel namn af Str. acadica. Latham har i sin Sy- 
nops. I. it. p. 149. n. 38. beskrifvit en Uggla under namn 
af Acadian owl, och derifrån har Gmelin i'sitt Syst. 
fått sin Str. acadica3 men denna, Uggla är Nord- 
amerikansk, och tyckes äfven till färgen vara så betydligt 
skild från Linnés Strix passerina; att om man jem- 
för denna med Lathams Acadian oyd, synes man vis- 
serligen icke hafva skäl att förena dem. 


rn” Å v i ” 
SP arf-Ugglan.. ; 91 


är Beskrifn. Hannen : Hela foglen ofvan mörkbrun 
med askegrå anstrykning, samt beströdd med hvita 
punkter och småfläckar. Örontrakten med tvärgående, 
böjda, hvita och svartaktiga linier 3; mellan öga och 
näbb en svartaktig fläck. Undra kroppsdelarna hvi- 
ta; från strupen nedgår "åt båda sidor en rent hvit 
fläck som .utbreder sig och bildar en trekant; beö- 
stet tecknadt med bruna nästan sammanlöpande fläc- 
kar, som på dess sidor äro tvärgående ; magen med 
skilda ”långsgående strek. Vingarna bruna, i yttre 
kanten och i inre fanet med hvita fläckar. Stjerten 
temligen lång, tvär, brun med hvitaktig spets och 
4— 5 hvita, med mörkbrunt infattade tvärlinier. 
"Näbben gröngul med ljusare spets. Näbbhuden 
uppdrifven,' hvälfd bakom de rundaktiga näsborrar- 
na. Iris skönt gul, Ögonlockens kanter bruna. Ögon- 
kretsen liten, ofullkomlig, upptill afbruten. Öron- 
öppningen liten, oval. - Tarser och tår tätt beklädda 
med yfviga, dunlika, hvita, utvändigt något brunakti- 
ga fjädrar, ända till klorna; dessa äro svartbruna, 
teml. långa, mycket spetsiga. Fotsålorna gula. 1:sta 
vingpennan ==0; 2:dra — 6.5 3:dje; och 4:de"längst: 
— Stjerten 21 = t räcker £ tum utom vingarna, — 
Längden 61 Hk vingbredden 11 tum, : 
Honan är större, men har samma färg som Han- 
nen, utom det att hon ofvan stöter mindre i aske- 
blått och dess bruna Jlångsfläckar inunder äro glesa- 
re. Längd 74 tum; vingbredden 133 tum. ; ; 
Vistelseort och : lefnadssätt: Denna vår minsta 
Uggla, och som icke är större än en Domherre, men 


/ 


92 Roffoglar, 


med något större hufvud, har sitt tillhåll i täta sko- 
gar, och tyckes oftare förekomma i Rikets medlersta 
Landskaper: Småland, Blekinge, Halland, Uppland 
m. m., än i det sydligare Skåne. Dock synes hon 
allestädes böra räknas bland de mindre allmänna fog- 


larna. 


, Sparf-ugglan är en verkelig Dag-uggla, som icke 
blott flyger, utan äfven jagar midt på ljusa dagen, 
utan att märkbart besväras af:dess sken. Då hon 
om vintertiden framkommer till gårdarne, blifver bon, 
liksom andra roffoglar, omgifven af sparfvar, hvilka 
med skrik och larm följa efter henne. Dock ser' man 
dem alltid hålla sig på något afstånd, och vid dess 
minsta rörelser flyga de förskräckta undan. De tyc- 
kas af instinkt känna sin fara; ty Sparfugglan fly- 
ger ganska snabbt, samt äger både mod och styrka 
att tukta dem. — I bur kan man med småfogel 
underhålla denna lilla vackra Uggla. Hon klättrar 
der både med näbb och klor, liksom en Papgoja. Nå- 
got annat läte än ett qvittrande: kirr, kirr, låter 
hon då icke höra. 

Födämnen: Dessa bestå i rottor och småfoglar, 
hvilka hon fångar midt på ljusa dagen. Innan hon 
förtär sitt rof, befriar hon det med sorgfällighet från 
fjädrar och hår — Äfven säges hon förtära In- 


sekter. 


Fortplantning : Sitt näste lägger hon uti ihåli- 
ga träd. Dess ägg äro hvita och till antalet vanli- 


gen 4. 


Nattugglor. 93 
ino & II. Nattugglor. (Noctua.) 


Hufvudet stort; ögonkretsen stor, fullkom- 
lig, omgifven med en slöja, d. ä. en krans 
af täta, uppstående, fjällikt lagda fjädrar. 
Öronöppningen mycket stor, halfmånformig, 
framtill tillsluten med en flik af huden. Fjä- 

 derbeklädnaden mjuk, yfvig, hvarigenom krop- 
pen synes mycket undersättsig; 1:ta vingpen- 
nan vanligen ej längre än dem af 2:dra ord- 
ningen, alltid kortare än 7:de; merendels 
äro 4:de och &:te de längsta. 


De hithörande Ugglor bländas af dags- 
ljuset, hvarföre de dölja sig om dagen på 
" mörka ställen i skogarna bland löf och qvi- 
star, i ihåliga träd, i murar, torn, 0, s. v. 
och framkomma först i skymningen, då de 
anställa sin jagt. 


5& Lapp-Ugglan. (Strix Lappo- 
nica, Sparrm.) 


Artm. Ofvan brun beströdd med gulaktiga och 
hvita tvärvågor ; inunder hvit med bruna tvärstrek på 
hals och bröst, och långsgående fläckar på magen; 
några stora hvita fläckar på skuldror och vingtäckare. 
Stjerten lång, rundad, gråbrun, med gråa spräckliga 
tvärband och mörkbrun spets. 

Längd 2 fot 2 — 4 tum. 


Strix Lapponica Sparrm. Svensk Ornithel. (med en 
misslyckad figur)... — Nilss. Ornithol. Svecica I. 
Pp. 59. — Barred owl Pen. Arct. Zool. '2. p. 234. 
— Strix nebulosa Temm. Man. d'Ornith, I. p. 
88. och troligen äfven Strix lapponica Temm. 1. 
c. Pp 8. 


94 Roffo glar. 


Anm. Detta är den Uggla som i Paykullska, Thtin- 
bergska och Stockholmska Muséskne kalla gr 4 kör 
ponica. Det var afl. Prof. Sparrman som först tillade 
henne detta namn; men den figur han deraf lemnat är 
mindre god. Prof.. Retzius införde derefter denna Årt i 
sin edition af Fauna Svecica ; men då denna vördnadsvärs 
de Lärde aldtig hade tillfälle att se sjelfva foglen, måste 
han hämta beskrifningen deröfver af andras skriftligt med- 
delade uppgifter. — Detta har jag måst anföra, då en hos 
Temminck p. a. st. under namn af Strix Lappouniea 
Reta. beskrifven Uggla synes mig tvetydig. Att min Strix 
Lapponica är. identisk med Sparrmans; är så mycket 
säkrare som jag haft tillfälle att undersöka just samma 
exemplar som H:r Sparrman låtit gråveraäj och att denna 
art är'jast den samma som H:r Temmincks Strix ne- 
bulosa och Pennants Barred Owl, ser hvar och en som 
jemförer beskrifningarna. Om derföre Herr Temmincks 
Strix Lapponica är en från denna skild art, som H:r 
T, föreger; men hvarpå men dock tills vidare torde få 
tvifla;y så bör den väl ej bära ett amn; hvilket redan 
längesedan blifvit tillasdt en annan: ] 


Beskrifn. Hufvudet ganskä stort. Näbben 
ljusgul nästan helt och ' hållet gömd i fjädrar. Ögon- 
kretsen stor, fullkomlig askegrå imed koncentriska 
(kretsformiga) brunbä linier och et stor hvit fläck 
framtill mellan näbb och ögon; bakom denna, på 
främre sidan, är ögat till hälften omgifvet af en half- 
månförmig svart fläck. Ögonkretsen ömgifven med en 
krans (slöja) af täta fjällikt stälda, af svart och 
gulaktigt på tvärs bandade fjädrar. Benen kläd- 
du med yfviga fjädrar ända till klorna, och dessa hår- 
lika fjädrar bortgömma nästan det inre hvita hälften 
af klorna; den yttre hälften är svart. 

Kroppen ofvan mörkbrun; hufvudet och halsen 
tecknade med bruna och gulaktiga eller hvita tvär- 
fläckar på fjäderkanterna, hvarigenom dessa delar 
synas ofvan nästan Peströdda med hvita eller gul- 
aktiga vågor; ryggen och vingtäckarne på tvärs 


é 


Lapp-Uggtfau. 95 


spräckliga med hvitt och gälaktigt's några stora hvi- 


ta fläckar finnas på de närmaste vingtäckarena och 


på skulderfjädrarna. Halsen framtill och bröstet hvit- - 


aktiga med bruna långsfläckar och tvärlinier ; undra 
delen af bröstet och magen hvita med långsgående 
bruna fläckar utan sidovågor. Slaksidorna och stjer- 
tens undre täckfjädrar med tvärgående vågformiga 


linier. Benen smutsigt hvita med otydliga bruna 


tvärlinier. Vingpennorna med gråa spräckliga eller 
(på några af de yttre) hvita tvärband. Vingarnas un- 
dre täckfjädrar bruna med tätt strödda hvita fläckar. 
Stjerten gråbrun, mot spetsen mörkare brun, med 
5 —6 en half tum breda gråa, spräckliga tvärstrek; 
de två medlersta pennorna stundom öfver allt spräck- 
liga, utom i den dunklare spetsen; stjerten inunder 


hvitaktig, på inre pennfanen spräcklig, samt med ett ' 


bredt mörkbrunt band i spetsen; Längd 2 fot 4 t.3 
från vingleden till spetsen 175 tum. Stjerten 12 1.3 
utom vingarna 4$& tum. ri:sta vingpennan 23 tum 
kortare än 2:dra; o:dra 1& tum kortare än 3:dje;3 
4:de och 5:te en half tum längre, längst. Stjerten 
rundad 3; dess sidopennor 1: £ tum kortare än de 
medlersta. 


Anm. Ett annat undersökt exemplar är i alla di-- 


mensioner litet mindre. 


Vistelseort : Lapp-ugglan förekommer på vår 
halfö endast i de trakter, som äro belägna inom och 
i grannskapet af polcirkeln. Ännu aldrig har mån 
sett henne i de sydligare provinserne. 

Dess lefnadssätt och hushålling är mig icke af 
egen erfarenhet bekant; men bon är identisk med 


sk 


96 Roffoglar. 


den Nordamerikanska Sibo sebulosa Gmel., och omr 
denna vet man att hon föder sig af harar, rottor och 
alla slags vilda hönsarter 3; lägger sitt bo i träd och 
värper två runda, hvita ägg. 


6, Slag-Ugglan, (Strix liturata, Thunb.) 


'Artm. Ofvan gråaktig med bruna och hvita 
långsfläckar ; inunder hvitaktig med bruna långsgå- 
ende strek. Stjerten lång, wvigglik, brun med hvit 
spets och 5 —6 hvitaktigt gråa tvärband. 


Längd 22 — 24 tum. 
Strix liturata Nilss. Ornith. Svec. I. p. 59. — Strix 
uralensis, Pall. Itin. I. p. 455. — Lepechin Reis. 
2. Pp. 181. tab. 3. — 'Temm. Man. dOrnith. I. 
Pp. 84. — Strix macroura Meyer Vögel Liv = us 
Esthl. p. 29. 


Anm. Strix Lindrothii Sparrm: Svensk. Orn. 
fig. synes mig vara en utblekt varietet af denna Art. 


Beskrifn. Till hela formuttrycket (habitus) 
synes mig denna Uggla komma närmast Katt-ugglan 
(Str. Aluco), med undantag af den längre vigglika 
stjerten. Liksom hos denna är hufvudet stort och 
kroppen undersättsig. Ögonkretsen stor, fullkomlig, 
"ljustgrå med svartaktiga fjäderspolar och framtill 
med många svarta hårlika strålfjädrar, omgifves med 
en krets (slöja) af täta, fjällikt lagda, hvit- och svart- 
aktigt fläckiga fjädrar. Näbben gul till en stor del gömd 
bland de svarta borstlika fjädrar som från ögon- 
kretsen ligga framåt. Öronöppningen stor, I tum lång 
med en flik framtill som tillslutar honom. Benen 
klädda med smutsigt hvita, nästan omärkligt fläckiga, 
dunfjädrar, hvilka på tårna äro kortare och dessa 


Slag-Ugglan. | 97 


äro i ändarna något nakna (liks. hos Str. Aluco). 
Klorna vid roten gulaktiga, utåt svartaktiga. 

Hela foglen ofvan gråaktigt brun med långsgå- 
ende hvita fläckar : medlersta delen af hvarje fjäder 
på hufvud, hals och framrygg är mörkbrun och dess 
sidor hvita eller tecknade med hvita ovala fläckar. De 
yttersta skulderfjädrarna hvita med ett smalt brunt" 
strek åt spolen; de öfriga skulderfjädrarne och de 
öfversta vingpennorna gråa med långsgående bruna 
fläckar på de förra och tvärband på de senare. Un- 
dra delarna hvita med smala svartbruna strek långs 
åt fjäderspolarna och ' utan minsta spår till tvär- , 
strek. Vingpennorna med bruna och hvitgråa (de 
förra en tum breda, de senare något smalare) tvär- 
band och hvit spets. De öfra minsta täckfjädrår- 
na samt bakryggen bruna ofläckade; de öfriga 
täckfjädrarna med större och mindre hvita fläckar. 
Stjerten brun med 3 —6 hvitgråa tvärband och 
hvit spets. — Längd 2 fot; från vingleden till dess 
spets 14z tum; Stjerten 11 tum, räcker 4 —5 t. 
utom vingarne, något vigglik, dess sidopennor 2 tum 
kortare än de medlersta. 1:sta vingpennan nära 22 
tum kortare än 2:dra; denna 13 tum kortare än 
3:dje; 4:de något kortare än 5ite som. är längst. 
Tarsen. 22 tum, ' 


Anm. Denna beskrifning är tagen af original-exem- 
plåret till den anförda benämningen. Det förvaras ännu 
1 Grillska Museum på Söderfors under N:o 17. Enligt D:r 
Lindroths anteckning i den skrifna katalogen var det Prof. 
Thunberg som först tillade foglen namuet Str. liturata, 
Benämningen Str. Uralensis Pall. torde väl vara äl- 
dre; wen den är såsom local-hbenämning mindre riktig 


7 
ö 


98. ; Roffoglar,: 


och den af mig begagnade är redan längesedan genom tryck- 
ta skrifter bringad i omlopp, — Ett till storlek och färg 
med det beskrifna alldeles likdant exemplar äger jag sjelf 
från Wermeland, och detta är en Hona skjuten i Juni må- 
nad. I några Muséer förvaras individer som till alla di- 


. 


mensioner äro något mindre, neml. längden 1 fot 8 tum 3 
från vingleden till spetsen 13 1f2 t. Stjerten 10 sfa2 tum 
räcker utom vingarna 3—4 tum 3 men färgen är allde- 
les densamma. "Troligen äro dessa Hannar. 

Vistelseort: I skogarna uti Sveriges och Norri- 
ges nordliga Landskaper förekommer denna fogel, 
och som det synes, icke just sällsynt. Ända ned i 
Uppland och Wermeland har han flera gånger blif- 
vit skjuten, äfven midt under "Sommaren, hvilket 
tyckes visa att foglen också i dessa trakter fortplan- 
tar sitt slägte +). Eljest anser man polar-länderne 
för dess egentliga stamhåll. 

Födämnen : Dessa bestå i rottor, småfoglar, ri=- 
por, hjerpar o. s. Vv. 

Fortplantning : Hon säges lägga sitt bo uti ihå- 
liga träd och värpa 3—4 hvita ägg. 


7. Katt-Ugglan. (Strix Aluco, Linn.) 


Artm. Spräcklig af brunt, grått, rostgult och 
hvitt med långsgående mörkbruna, i kanterne våglikt 
spräckliga strek, samt en stor långsgående hvit fläck 
på skuldran. ; 

Strix Aluco, Nilss. Ornithol. Svec. I. p. 60. — Chot- 
ette hulotte, Temm Man. dOrnith. I. p. 89: — 

Nachtkautz Bechst. Nat. Deutschl. 2. B. sid. 930. 


3) Det förutnämnda Hon-exemplaret är skjutet i Norra 
Wermeland den 2:dre Juni, af Herr Öfver-Jägmäst. H. 
Falk; och godhetsfullt mig tillsändt jemte flera säll- 
synta foglar. H:r Falk gör äfven den anmärkning att 
denaa Uggla hörer till Natt Ugglorna. 


> 


4 


Natt-Ugglan. 9” 


a Strix Aluco Lin. Fn. Svec. p. 25. np. 72» 
(Hannen). — Strix stridula" Lin. Fn. p. 26. n. 
'77-. (Honan). — Sv. Haruggla, Kattuggla, Natt- 
uggla, Skrik-uggla; Norr. Nat-uggle. 


Anm. Att Strix Alico och Striduta, Lin. är 
&n och samma Årt bevises bäst genom Rudbecks fogelverk, 
jemfördt med Linnés Fauna. Se Ornith. Syvec. 1. p. 61. Obs. 
= Vet. Acad. Handl. 1816. p. 50. 

Beskrifn. "Om man borttager tvärvågorna 
hvaraf de mörkbruna långsfläckarna infattas, och 
tänker sig stjerten något längre; så har man full- 
komligt bilden af föregående Art, både till form och 
färg. | ; 
Hufvudet mycket stort. Kroppen kort och un« 
dersättsig. Ögönen stora, framstående. Iris svart. 
Näbben gulaktig till större delen gömd bland de 
borstlika fjädrarna ; näbbhuden grönaktig. Ögonkret- 
sen stor, fullkomlig, ljust grå, med' afbrutet svartak-- 
tiga fjäderspolar och framtill med många svarta håre 
lika strålfjädrar, omgifves med en krets (slöja) af 
täta, fjällikt lagda, af brunt, rostgult och hvitt tvär- 
fläckade fjädrar. Öronöppningen stor, något mer än 
1 tum lång med en flik framtill som tillslutar ho- 
nom. Benen och tårna klädda med smutsigt hvita, 
utåt småfläckiga dunfjädrar ; tårna i yttersta ändan 
något nakna. Klorna vid roten gulaktiga, utåt svart- 
aktiga, | 

Alla öfra kroppsdelar tecknade med längsgående 
mörkbruna fläckar mellan hvilka de äro fint på tvärs 
spräckliga med brunt, rostgult eller grått och-hvitt: 
hufvudet ofvan, halsen och främre ryggen mer mörka; 
de bruna fläckarne mer svartaktiga och tätstående: 


100 Roffoglar, 


På de yttre skulderfjädrarna stå stora hvita fläckar 
som tillsammans bilda ett långsgående rent hvitt 
band. . På vingarnas större täckfjädrar finnas äfven 
stora hvita fläckar. Undra kroppsdelarna hvitaktiga 
med längsgående svartbruna, i kanterne med brunt 
på rostgul botten vattrade fläckar. Undergumpen 
hvit med bruna pil-lika fläckar. Vingpennorna med 
bruna och rostgråa, oredigt fläckiga tvärband. Stjer- 
ten kantig, dess pennor med bruna och rostgråa ore- 
digt fläckiga tvärband och hvitaktig spets; det med- 
lersta pennparet helt spräckligt, utan tvärband. — 
Längd 14 — 15 tum; vingbredden 2 fot 10 tum. 
Stjerten 6 3 tum, räcker nära två tum utom vin- 
garna. ri:sta vingpennan mycket kortare än 2:dra, 
af lika längd med og:de; 2:dra kortare än 6:te; 3:dje 
kortare än 4:de som jemte 5:te äro längst. 

Honan är i allmänhet mera rödbrun än Hannen; 
neml. ofvan rödbrun der hannen är grå eller hvis. 
den stora fläcken på skuldrorna samt grundfärgen på 
undre kroppsdelarna rostgulaktigt hvit: Ögonkretsen 
rostbrunaktigt grå, framtill (vid näbben) med mån- 
ga svarta hårlika fjäderstrålar. 

Ungarna likna Honan. 


Vistelseort och lefnadssätt : : Denna är den all- 
männaste af alla våra Ugglor. Dess stamhåll om 
sommaren äro skogarna, isynnerhet täta löfskogar 
med gamla ihåliga träd. Här sitter .hon dold om da- 
gen i bergsklyftor, i hål uti träd, eller bland de tä- 
taste grenar och snår. Först i sMmningen lemnar 
hon denna hviloplats och flyger ut på jagt. Om vin- 


Perl-Ugglan. 101 


tren visar hon sig ej sällan i trädgårdarne och vid 
husen, äfven på slättbygden. Dess flygt sker utan 
det minsta buller, emedan dess vingpennor äro utom- 
ordentligt mjuka och veka. Under parningstiden har 
hannen ett tjusande läte : huh- huh- huh- huluh. Ho- 
nans läte är deremot mer skrikande. 

Födämnen: Denna Uggla jagar aldrig om dageny 
. utan blott i skymningen eller i månskenet. Hon för- 
tär rottor, fältmöss, mullvadar, samt grodor och 
skalbaggar. Också griper hon , någon gång små fog- 
lar då de sofva, eller då de äro fångna i snara. Om 
vintren då rottorne samla sig. i ladorne och sädes- 
stackarne, infinner hon sig äfven der och förtär dem. 
Stundom besöker bon också dufslagen. 

Fortplantning: Till näste väljer hon vanligen 
något öfvergifvet korpbo eller kråkbo; stundom ihå- 
liga träd, bergshålor o. s. v. Dess 3 — 4 hvita, nä- 
stan runda ägg finner man vanligen i början af April. 
Under äggen finnes nästan ingen bale, blott litet 
smolk. 


Nytta och skada: Denna Uggla, liksom dess 
flesta samslägtingar, är mycket mer nyttig än skad- 
lig. "Hon förtär och utrota en mängd skadliga rott- 
arter, och högst sällan: griper hon någon ung dufva 
eller annan nyttig fogel. 


8 Perl-Ugglan. (Strix funerea, Lin. Fn.) 


Artm. Ofvan kastanjbrun med hvita fläckar; 
inunder oregelbundet brun- och hvit-fläckig. Sijerten 
med parvis stälda hvita fläckar och dylika i yttre fa- 


102 Roffoglar, 


nen af de främre vingpennorna. Fötterna klädda med 
yfviga dun. / 


Längd 93 — 10 tum. 
Strix funerea Nilss. Ornith. Svec. I: p. 66. — Noctua 
major &ce. Rudb. av. pictz fol, 170, och der= 
ifrån Strix funerea Lin. Faun, Svec. n, 75. — 

Noctua major &c. Rudb. av. pict. fol. 165, och 

derifrån, Strix +... + Linz, Fi nig4- HSriso 

noctua ”Tengm Vet, Acad. Handl. 1793. p- 289. 

Strix Tengmalmi Gwel. Syst. I. p. 291. Lath. 

adsl p. 64. Temm. Man. d"'Ornith, I. Pp: 94. —== 

Strix dasypus Bechst. Nat. Deuschl. 2. p. 9724 

Meyer Liv- u. Esthl. p. 37. 

Beskrifn. Näbben gulaktig, (mörknar efter 
foglens död), till en stor del gömd i framåtliggan= 
de hårlika fjädrar från ögonkretsen. Näsborrarna 
runda med uppdrifven hvälfd näbbhud. Iris skönt 
gul. Ögonkretsen som är stor, fullkomlig, hvit, utåt 
skuggad af svarta fjäderstrålar och inåt (mellan öga 
och näbb) tecknad med en svart fläck, omgifves 
med en krans (slöja) af svartbruna hvitfläckiga fjä= 
drar. Öronöppningen stor. Klorna svartaktiga, långa, 
mycket skarpa, Fjäderbeklädnaden mycket yfvig, tät 
och silkesmjuk. 

Hela foglen ofvan mörkt rödbrun eller kastanj- 
brun med hviia fläckar ; dessa äro på hufvudet små 
rundäktiga och talrikare 3; på halsryggeu och skul- 
derfjädrarna större och bredare (bilda tillsammans 
på de senare en stor långsgående fläck ); på ryggen 
få eller inga; på vingtäckarne små, runda, perl- 
formiga. Undre kroppsdelarna tecknade med oregel- 
bundna bruna och hvita fläckar: neml. hvarje fjä- 


der" brun med en hvit rund fläck i hvardera fanet, ” 


Slag-Ugglan, 103 


eller ett hvitt band framför spetsen. Benen täckta 
ända till klorna med täta yfviga dunlika fjädrar, 
smutsigt hvita,  oredigt brunfläckiga. Vingarna af 
ryggens färg; de yttersta vingpennorna i yttre kan- 
ten och i inre fanet med hvita fläckar. Stjerten kan- 
tig brun med 4 — 5 parstående hvita fläckar; spet- 
sen enfärgad (ej hvit). — Längd 93 — 10 tum; 


 vingbredden 22 tum 3; från vingleden 7 tum; stjer- 


ten 4 tum, räcker knapt 1 tum utom vingarna. t:sta 
vingpennan kortare än 7:de3; 2:dra något kortare än 
3:dje som är litet längre än 4:de och längst. 


Vistelseort och lefnadssätt : Denna Ugglas stam- 
håll under sommaren äro stora och vilda skogar i de 
norra trakterna af vår halfö. 1 norra delen af Wer- 
meland, Dalarna, Herjedalen, m. m. samt i Norrige, 
åtminstone ända till fjällryggen, förekommer hon un- 
der denna årstid. Huru långt mot norden hon fin- 
nes, samt om hon är mer eller mindre sällsynt, kän- 
ner man ännu icke bestämdt. Såsom mera tillhöran- 
de natten än dagen, är dess historia svår att utreda, 
och åtminstone ännu icke. fullständigt utredd, Mot 
vintrens annalkande, i Oktober och November måna- 
der, infinner hon sig äfven i Skåne, och förekommer 
då, fastän mera sällsynt, i skogslundar och trädgår- 
dar. Hon sitter vanligen gömd bland de tätaste gre- 
narne, eller tryckt mot stammen. Man ser henne 
aldrig jaga om dagen; hon är föga skygg, och man 
finner lätt att dagsljuset besvärar henne. Blir hon 
uppskrämd t:; & af en kastad sten e. d., så flyger 
hon väl omsider ; men dess flygt är osäker och vack- 


104 Roffoglar. 


ande, och hon sätter sig åter, så snart hon finner 
ett passande gömställe. d 
Födämnen: Dessa äro i synnerhet rottor och 
småfoglar. Äfven skall hon förtära insekter. 
Fortplantning : Hon säges lägga sina 3 — 4 hvita 
ägg uti ihåliga träd. ; 


Andra Familien 
Ufvar, (Bubo.) 


Hufvudet med två fjäderbuskar som kunna 
uppresas öfver öronen, 


9. Berg-Ufven, (Strix Bubo, Lin.) 


Artm. Ofvan fläckig och spräcklig med svart, 
ockergult och grått. Magen, sidorna och undergumpen 
tecknade med tvärgående smala, bruna linier. Fjäder- 
buskarna länga och nästan helt svarta. 

Längd 2 fot 2 — 4 tum. 
Strix Bubo Lin. Fn. p. 24. — Retz. Fn. p. 76. — 

Nilss. Orn. Svee. I. p. 32. — Lath. Ind. Orn. 

I, p. Si. — Le grand Duc, Bu. OQis. I.-p. 322. 

t. 22. — pl. enl. 435. — Great eared Owl, Lath. 

Syn. I. p. 116. — Grosse Ohreule, Bechst. N. D-. 

2. p. 882. — Sv. Uf, Hornuf, Berguf. Norr. 

Bierg-ugle, Berg-ule, Roper. Lapp. Lidnoh. 

Beskrifn. Kroppen ofvan fläckig och spräck- 
lig med svart och ockergult, samt med något hvitt 
eller grått på skuldror och vingar; inunder ocker- 
gul med långsgående svarta fläckar på hals och 
bröst, och med tvärgående dylika linier på mage, 
sidor och undergump. På strupen en hvit fläck. 
Fjäderbuskarna öfver öronen långa (kring 3 tum), 


2 Berg-Ufven. ' 105 
svarta, i inre fanet med ockergult spräckliga. Stjer- 
ten rundad, längre än vingarna, med mörkbruna och 
ockerfärgade, spräckliga tvärband. Fötterna ända till 
klorna tätt beklädda med smutsigt ockerfargade, 
otydligt brun-vattrade” fjädrar. — Näbb och klor 
blåaktigt svarta. Iris rödgul. Klerna ljust bruna. 


Honan är alltid något större än hannen, har 
något ljusare fjäderbeklädnad och saknar den hvita 
fläcken på strupen. 


Vistelseort och lefnadssätt: Berg-ufven förekom - 
mer mindre sällsynt nästan öfver allt på balfön, från 
Skåne ända upp i polarländerne. Dess tillhåll äro 
bergiga och klippfuila trakter, så väl skogbevuxna 
som nakna. Äfven förekommer han på de klippiga 
och skoglösa öarne vid Nordlandens och Finnmarkens 
kuster. I det medlersta, bergiga och skogfulla Sve- 
rige synes han vara mest talrik. Till Skånes slätt- 
bygd kommer han endast under vintren, då han lik- 
som Örnarna stryker vidt omkring efter rof. 


Berg-ufven besväras icke mycket af dagsljuset 3 
man ser honom ofta jaga före skymningen, och då 
han sittande blir någon menniska varse, upflyger 
han merendels redan på ett betydligt afstånd. Om 
dagen flyger han vanligen lågt; men om aftonen sti- 
ger han ofta ganska högt i luften. Dess rysligt tju- 
tande stämma höres under nattens stillhet vidt om : 
kring. Den har, på afstånd hörd, någon likhet med 
en i lifsfara stadd menniskas nödrop, och den har ej 
sällan, hos vidskepligt folk, gifvit anledning till spök- 


106 Roffoglar, 


historier ”). — Berg-ufvens mod svarar mot dess 
styrka och storlek. Mot kråkor och "korpar förer 
han ett beständigt krig, och han slåss stundom med 
sjelfva Örnen och bortjagar honom. Då Jägaren ser 
en mängd kråkor flyga i en krets i luften med skrik 
och larm öfver en viss fläck, och derpå slå ned samt 
åter sväfva upp, så kan han nästan vara säker att 
der sitter en Berg-uf. : 

Födämnen : Dessa bestå hufvudsakligen i harar, 
mullvadar, rottor och möss. Räfven är icke heller 
säker för honom. Äfven dödar han unga kalfvar af 
hjortar, rådjur och renar. Större foglar, såsom tjä- 
drar, orrar, hjerpor, änder m. m. blifva ofta hans 
rof. 

Fortplantning: 1 bergsklyftor och hål lägger ho- 


nar sina ägg, merendels utan särdeles underbädd. 
Äggen äro vanligen 2 — 3, högst sällan 4, nästan 


runda och till färgen hvita. 


SOA PARSE SES RUE 
+) I kustbygderne och på öarne i det norra Norrige 
omtalar man en gast, som man kallar Roperen, och 
som. stundom om nätterna låter höra sig från de klipp- 
fulla öarna, der han med ett ängsligt båt-båt! till- 
ropar de förbiseglande. Denna förmenta gast, som 
fiskarena tro vara någon drunknad kamrat, är ingen an- 
nan än Berg-ufven. — I Tyskland skall Berg-ufven ge- 
nom sitt skrik och larm, isynnerhet under fortplant- 
ningstiden, ha gifvit anledning till fabeln om den vil- 
da Jägaren. Jag får likväl anmärka, att i det fal- 
let är Tyskarnes wilder Jäger alldeles icke det 
samma som det man hos oss kallar Odens jagt, och 
som man får höra i luften om aftnarne efter solned- 
gången i November: och December månader, isynner- 
het i vissa trakter af Luggude och Onsjö Härader i 
Skånoe. Detta liknar temligen en stöfvarejagt, och lär 
härleda sig från någon mot södren flyttande sjöfogel- 
art, « 


Skogs-Ufven, . 107 
10, Skogs-U fven. (Strix Otus, Linn.) 


Artm, Ofvan spräcklig med brunt, ockergult och 
o z å fo] [fe] 
rätt; inunder ljust ockergul med längsgående bruna 
fläckar. Öronfjädrarna långa. Stjerten kortare än vin- 
garna. Längd I fot I — 2 tum. 


Strix Otus Lin. Fn, p. 24. — Lath. Ind. Orn. I. P- 
53. — Nilss. Ornith. Svec. I. p. 54. — Le moyen 
Duc ou Hibou, Buff. Ois. I. p. 342. Pl enl. 29. 
— Die mittlere Ohreule, Beehst. Nat. Deuschl. 3. 
Pp. 896. — Longeared Owi Lath. Syn. I. p. 121. 
— Sv. Horn-uggla, | 

Beskrifn. Hela foglen ofvan fint spräcklig af 
brunt, rostgult och grått, samt långs åt fjäderspo-- 
larna tecknad med smala bruna fläckar. På skul- 
drorna och vingtäckarna stå några större rundaktiga 

hvita fläckar. Öronfjädrarne 6 — & till antalet och 1 I 

tum långa, svarta, i inre kanten hvita, i yttre rost- 

gula. Inunder är foglen ljust ockerfärgad med långs- 
gående, på sidorna vattrade, bruna fläckar på bröst 
och mage. Undergumpen och benen ofläckade. Ving- 
pennorna vid roten rostfärgade, utåt tecknade med 
bruna tvärband, Stjerten nästan tvär, med rostgula 
och bruna tvärstreck, — OÖgonkretsen stor, grå med 
inblandad rostfärg på dess bakre del, och hvit fram- 
till; den omgifves med en krans af täta fjällikt 

lagda, med hvitgult och brunt spräckliga fjädrar. . 

Öronöppningen mycket stor, tillslutes framtill med en 

flik. Näbben svart, Iris brandgul. Stjerten I tum 

kortare än vingarna. Vingbredden 3 fot. 

Honan är större och något ljusare till färgen. 

Vistelseort och lefnadssätt: Denna Uggla hö- 
rer, åtnfinstone i det södra Sverige, till de mindre 


rr 


108 Roffoglar 


sällsynta Arterna. Om sommaren har hon sitt till- 
håll i täta skogar, isynnerhet i sådana der många 
gamla och ihåliga träd finnas; 'om vintren besöker 
hon ej sällan de mindre skogslundar och trädgårdar 
som finnas nå Skånes slättbyggd, och stundom ser 
man henne äfven i gamla förfallna stenbyggnader och 
torn i städerna. 

Hon tillhörer mera natten och är mer ömtålig 
för dagsljuset än Berg-ufven. Om dagen sitter hon 
derföre oftast dold "bland de tätaste snår, eller på 
någon gren och tryckt till stammen, eller ock i nå- 
got hål. Hon är icke heller så skygg som föregåen- 
de. — Om en del af dessa Ugglor flytta mot vin- 
tren åt sydligare länder, vet man ännu icke be- 
stämdt ; men säkert är det åtminstone att de mot 
vintrens annalkande stryka omkring, stundom i floc- 
kar af 10 — 15, och infinna sig då i trakter der de 
eljest aldrig förekomma. p 

Födämnen: Dess förnämsta föda består i rottor 
och möss af alla slag: Fältmöss, vattenlemlar, mull- 
vadar, näbbmöss o. s. v. Äfven förtär hon skal- 
baggar. 

Fortplantning : -Vanligen lägger hon sina ägg i 
något gammalt öfvergifvet kråkbo, dufbo, eller ek- 
orrebo >; sällan i ihåliga träd eller stenklyftor. Äggen 
4 — 5, hvita, näsan runda. 


11. Kortörade Ufven. (Strix bra- 
chyotos, : Lath. ) 


Artm. Ofvan mörkbrun med rostgula fras 
kanter och fläckar ; inunder bkjust ockergul med långs 


- 


Kortörade Ufven, 100 


gående bruna strek. Öronfjädrarne korta. Ögonkretsen 
Svart. Stje kortare än vingarna med rostgula och 
bruna tvärbåna. Längd 13 tum. 


Strix brachyotos Lath. Ind. I. p. 55: n. 11. — Strix 
tota flammes, Rudb. av. pict. — Lin. Fn. n. 73. 
Striz brachyura Nilss. Örn. Svec. I. p-625. — 
Hibou brachiéte. Tem. Man. d'Orn. I. Pp. 99. — 
Strix Arctica Sparrm. Mus. Carls. ITIL. n. 31. — 
Short eared Owl, Pen. Brit, Zool. IL. p- 204. ns 
66. — Die Kurzöhrige Ohreule, Bechst. N. D. 2. 
P- 909. 

Anm. 1. Denna Uggla och en figur deröfver hos 


Rudbeck har varit den enda anledningen tilt införandet af 
Strix flaäammea i Fn. Svec. 


Anm. 2. I Ornithol. Svec. satte jag denna Uggla 
bland de slätthöfdade, ej. af okunnighet om dess korta öron- 
fjädrar; ty dem har jag nämnt, pag. 64, utan af öfverty- 
gelse att de flesta som behöfva examinera denna Art, icke 
söka den bland Ufvarna. Det var 'derföre jag ej upptog 
namnet Str. braehyotos, och att jag i dess ställe 
kallade henne Str. brachyura, kom deraf, att hon, af 
alla slätthöfdade Ugglor som jag sett, har den kortaste 
stjert. — H:r Temminck förebrår mig i en not, att jag ökat 
confusionen genom en ny benämning. Jag för min del tror 
att ingen confusion kan derigenom uppkomma, då man så 
fullständigt utreder synonymien, som på nämnde ställe skett 
i Orn. Svec. — H:r Temminck erinrar i samma not att 
bans Manuel d'Ornith. utkom två år före min Ornith. 
Svec. — Hvartill denna erinran här tjenar; vet jag ej, om 
icke att jag deraf borde lärt, att denna fogel hörde till 
Ufvarna3; men det visste ju många före H:r Temminek! — 
För öfrigt får jag en gång för alla förklara, att då jag år 
1815 skref min Ornith. Svecica, (1816 då jag reste i Norri- 
ge trycktes boken .och Förläggaren satte årtalet 1817 på ti- 
telbladet), så hade jag aldrig hört H:r Temmincks namn, 
långt mindre sett hans bok. 


Beskrifa. Kropps formen som hos föregående 
Art; men hufvudet mindre. Öronöppningen stor, 
halfmånformig. Ögontrakten temligen stor med en 
svart fläck, hvari ögonen ligga. Slöjan småspräcklig 
af svartbrunt och rostgult, samt med en större svart- 


i1ö Roffogliar. 

brun fläck på sidan. Öfver örönen på pännan. sitta 
några få (2 — 4) fjädrar; kring 4 tu ängre än de 
andra, och hvilka foglen efter behag kall uppresä. På 
en död fogel ligga de ned och öfverses då lätt; 

Hela foglen ofvaån mörkbrun med rostfärgade 
fjäderkanter på hufvud och hals samt dessutom rost= 
gula fläckar på ryggen och vingarna; inunder ljust 
rostgul med långsgående brinä strek på bröst och 
mage. Undergump och ben ofläckade. Underhakan 
hvit. Vingpennorna af första ordningen vid roten rost. 
färgade, utåt med bruna och rostfärgade tvärband. 
Stjerten med rostfärgade och bruna tvärband och 
hvitaktig spets. — Näbben svart; Iris gul 

Vistelseort och lefnadssätt : Dess-tillhåll om som- 
maren äro de norra trakterna af halfön, och hon fö- 
rekommer då äfven inom polcirkeln. Endast under 
dess flyttning, höst och vår, träffas hon här i Skå- 
ne. Under dessa vandringar på de nämnde årstider- 
na, finner man henne icke sällan äfven på Skånes 
slättbyggd i torfmossar och på kärraktiga ställen 
bland högt gräs; der hon om dagen döljer sig, och 
uppflyger ej förr än man är henne mycket nära. 
Stundom träffar man ett större äntal tillsammans. 

Födämnen: Isynnerhet rottarter af alla slag. Hon 
följer och förtär fjällrottorna under deras periodiska 
vandringar; äfven lefver hon af grodor och insekter. 

Fortplantning: Denna art” ynglar endast i den « 
högre norden. Hon säges lägga sitt näste på marken 
på någon tufva, i en myr bland högt gräs. Äggen 
okända. 


ANDRA ORDNINGEN. 
Gångfoglar. (Ambulatores, Illig.) 


Fötterna hafva tre tår framåt, en bakåt; 
framtårna antingen alldeles klufna, eller och 
är den yttersta hopvuxen med den medler- 
sta, med en, två eller tre tåleder. 

Näbben af åtskillig form: hkuifformig, kegelfor- 
"mig; syllik, m, m. rak eller nåpot nedböjd, 
alltid bar (d. ä, saknande 'näbbhud) vid 
olen. 


De till denna Ordning hörande foglar ärö 
de talrikaste i hela klassen. Vid första på- 
seendet tyckes Ordningens charakter vara 
blott nekande; ty "den innefattar alla de 
Landtfoglar, som hvarken äro Roffoglar, Klätt- 
rare eller Höns Y). -Men ehuru en del af 
dessa foglar både till storlek och lefnadssätt 
äro mycket olika, så gripa de dock smånin- 
gom och oförmärkt genom föreningslänkar i 
hvarandra, och vid närmare betraktande finner 
man en sådan likhet i organisationen, och 
framför allt sådana omärkliga öfvergångar 
från det ena slägtet till det andra, att det 
är svårt att mellan dem uppdraga skarpa 
gränser för afdelningarna, samt omöjligt att 
deraf bilda flera skilda Ordningar, 


+) Man jemföre Cuvier Regne animal. p, 334. — 
H:r Bar. CvuyieR kallar de hithörande foglar: 15 
DPASSERBAUX, 


112 Gångioglar | 


Till lefnadssättet äro de väl, i allmän- 
het sagdt, ommivora, — d. v. s. de lefva bå- 
de af animalisk och vegetabilisk föda +). Lik- 
väl utgöra de i detta afseende, genom en 
mängd öfvergångar, föreningslänken mellan 
de af djurriket endast lefvande Roffoglarne, till 
de helt och hållet växtätande Hönsen. De 
Slägten, som hafva tjocka spetsiga näbbar 
med mer eller mindre böjd öfverkäke, och 
med en tand eller ett hak bakom spetsen, 
närma sig mera Roffoglarna och äro dem äf- 
ven i lefnadssättet mycket like, De njuta 
icke blott insekter, utan de förfölja, döda 
och förtära äfven mindre däggande djur, fog- 
lar och amphibier, och de äro till lefnads- 
sättet så fullkomliga Roffoglar, att i detta af- 
seende visst ingen skarp gränslinia mellan 
dessa fogel-ordningar kan dragas, — Oför- 
märkt blifva deras näbbar (genom en mängd 
Slägten) mer och mer tunna och fina, och 
de lefva i samma. mån mer uteslutande af 
insekter, (aldrig af fullkomligare djur), 
och derjemte stundom af bär. 


De deremot, som hafva kegelformiga, 
mer eller mindre tjocka näbbar med hela 
käk-kanter, utan någon inskärning eller taud, 
äro nästan uteslutande fröätande ; och det i 
samma mån, som deras näbbar äro mer tjoc- 


+) Jag har derföre börjat Ordningen med de Slägten 
hos hvilka denna egenskap renast framstår, neml. med 
Corvus, Garrulus; ej med Lanius, hos byilkea 
Roffoglarnes idée är mer utvecklad. 


UN 


Gångfoglar. 115 


och starka. De åter bland Helnäbbarna, 
vilkas näbbar äro mindre tjocka, lefva der- 
mte af insekter, och ju tunnare deras näb. 
ar äro, desto mer uteslutande insektätande : 
äro äfven dessa. 


Deras mager” är i allmänhet tjock ch 
muskulös, och det i samma mån som de 
äro mer fröätande ; de hafva vanligen två 
mycket korta blindtarmar, Hos dem, som 
fägna oss med omvexlande toner och melo- 
disk sång, finnas vid larynx inferior en: mängd 
muskler, hvilka saknas hos andra foglar. 


Deras flygt är, i allmänhet sagdt, icke 
så hög, snabb och uthållande som Roffoglar= 
nas; men icke heller så kort och afbruten 
som Hönsens. Dock häri, liksom i den rela- 
tiva längden af deras vingar samt i dessas 
byggnad, variera de ganska mycket. == De- 
ras bröstben har vanligen blott en enda iua- 
skärning på hvardera sidan vid bakre kanten, 


Dock har Blåkråkan två, och Biätaren ingen. 


> Alla hitbörande foglar lefva i engzgifte, 
eller hvarje hanne har ej mer än ex hona, De. 
raga gemensamt omsorg om sin afföda, och 
hos en stor del rufvas äggen vexelvis af beg- 
ga könen. Vanliga antalet af deras ägg är 6; 
i somliga slägten är antalet något större. 
De flesta arter tillhöra skogarna: eller 
fälten; en del bebo kala klippor, en del träffas 
blott vid vatten, och några finnas endast vid 


114 | Haknäbbar, 


menniskors boningar. De bygga i träd, buskar, 
bergsrefvor, murar, ihåliga träd eller på mar- 
ken. Deras bo är mer eller mindre konstigt 
bygdt, och bland dem träffas de, som i detta 
afseende förråda den mest förvånande konst- 
drift. De mesta uppehålla sig under fort- 
plantningstiden parvis ensamma; en del äf. 
ven då flockvis, och många arter bruka att, 
sedan ungarna äro uppfödda, slå sig tillsam- 
mans i stora skaror och ströfva kring i sko- 
gar och på fält. 


Hannen är vanligen något större än ho- 
nan, och dess fjäderbeklädnad oftast vackrare 
och mer glänsande, De flesta rugga ej mer 
än en gång om året, nemligen om hösten; 
men hos en stor del äger en partiel rugg- 
ning om våren rum. De mista då en del af 
sin för sommaren öfverflödiga vinterklädnad, 
och hannarna få då vanligen en vackrare 
drägt och bli mer olika honorna. 


Köttet är välsmakande och läckert hos 
dem som mest lefva af korn, frö och bär; 
men segt, hårdt och - illa smakande hos de 
omnivora med tjocka näbbar. 


FÖRSTA UNDERORDNINGEN. 


Haknäbbar. (Incisirostres). 


Öfverkähens kanter bakom spetsen med en 
tand eller ett hak; spetsen mer eller 
mindre nedböjd. 


Kråkfoglar. 115 
oo Första Familien. 
Tjocknäbbar, (Crassirostres), 


eller 
Kråkfoglar. (Coraces). 


Näbben kegelformig, stark, medelmåttig, mer 
eller mindre hoptryckt, något böjd eller rak,” 


Näsbo rrarna täckta med framåtliggande uy 
va borstlika fjädrar, eller ock nakna. 


Benen temligen undersättsiga. 


De "hithörande foglar hafva sitt tillhåll 
i skogarna, och några få bland dem uppée- 
hålla sig i grannskapet af menniskörs bö- 
ningar. 


De lefva i engifte; lägga sina bon på 
träd, buskar, i hål i träd, murar, torn m, m. 
Ofta bo flera par nära tillsammans. — Se- 
dan ungarna blifvit fullvuxna, förena sig me: 
rendels flera familier och ströfva kring i sto- 
ra flockar. De lefva af säd, frön, frukter, 
insekter, maskar m. m, stundom äfven af ' 
rödblodiga djur. Deras kött är merendels 
segt och odugligt. 


Korp-Slägtet, (Corvus, Linn). 


Näbben tjock och stark, oftast längre än huf- 
vudet, utåt hoptryckt, något litet medböjd. 
Näbbsömen efter hola sin längd något båg- 
formigt böjd, 


216 | Gångfoglar, 


Näsborrarna : vid . näbbroten ,  rundaktiga , 
täckta med framåtliggande styfva, borstlika 
” fjädrar från pannan. 


Fjäderbeklädnaden mindre yfvig (än hos 
Skrikorna), mer hård. 


Benen: Tarsen längre än mellantån. 


Vingarna: 1:s1a vingpemnan medelmåttig ;s2:dra 
längre än O:te; 3z:dje nästan lika med 5:te 
eller 4:de, som är längst. 


Anm. Hos Skatan är dock ett annat förhållande mel- 
lan vingpennorna. 


Till detta Slägte höra de största foglar 
i hela denna Ordning, De hafva nästan alla 
en hög och säker, fastän icke just snabb 
lygt. Deras vingar äro långa och vingpen- 
norna tillspetsade, så att de under flygten ej 
sluta tätt tillsammans, utan äro utspärrade 
från hvarandra likasom fingrar. — Dessa 
foglar äro i egentelig mening allätande (omni- 
vora); ty de förtära utan åtskillnad anima- 
lisk och vegetabilisk föda, så väl frön, säd, 
kärnor, FU och grönsaker, som insekter; 
maskar, ägg, fisk, afskräden och as m. m, 
De hafva en ytterst fin lukt och de kunna 
på ett betydligt afstånd uppvädra ett kada- 
ver. De bruka nästan alla att gömma sitt 
öfverflöd till en annan måltid. Äfven hafva 
de den besynnerliga instinkten att samla och 
undangömma allt det som glänser, fast de 
icke kunna använda det, t, e. silfverskedar, 
mynt, ringar m, m, samt andra glänsande 


Korpen. 117 | 
metallbitar. Åfven glödande kol bära de stun- 
dom bort i sina gömställen. — De 'utmäårka 
sig genom list, slughet och läraktighet! Des- 
sa egenskaper göra dem också "skickliga" att 
mottaga ett slags uppfostran, Några carter 
kunna äfven lära att: temligen redigt tata. 
De lefva nästan alla i stora. flockar, åtmin- 
stone efter fortplantningstiden. od 


I. Korpen. (Corvus Corax, Linn.) 


Artm. Svart med purpurglans. Stjerten starié 


afrundad. Näbben lika lång med tarsen. 
Längd, 2 fot. 


Corvus Corax Lin. En. Sv. p. 29. Retz. Fn. po gö=- 
Nilss. Orn. Svec. I. p. 78. —  Gmel. Syst. I, p. 
364. — Le Corbeau, Buff. Öis. 3. - 13 2. 
pl. enl. 495. — Raven Lath. Syn. I. p. 367. SR 
Kolkrabe Bechst. N. D. 2. p. 1148. — Sv. Körp. 

"Sk. Ravn: 


| Beskrifn. Hela foglen svart med dd pur- 
purglans på öfra kroppsdelarna och på bröstet, samt 
grön glans på stjert och vingar. — - Stjerten starkt 
afrundad.' Vingarna spetsiga, räcka hoplagda till 
stjertspetsen,. Näbben lika lång med tarsen, stor. och 
tjock; täckt af. pannfjädrarna (capistrum) ut. öfves 
halfva längden, glänsande svart, äfven som benen: 
Tarsen framtill belagd med 6:— +7 hakfriogar./, Irig 
med två cirklar, af hvilka den. inre är gråbrun, den 
yttre hvit. Längden 2 fot. 
Honan är litet mindre, men till färgen lik Hannen. 

Varierar tillfälligtvis: helt hvit eller gulaktigt 

hvitz — Hvita korpar äro, (liksom alla albinos va- 


rieleter, mycket sällsynta, 


118 Gångfogrhtar. 


Vistelseort och lefnadssätt: Korpen förekommer > 
i alla trakter af Skandinavien; från det sydligaste 
> Skåne till de nordligaste delarna af Lappland. Han 
vistas om sommaren så väl i de stora skogarna i det 
inre. af landet, som i skogslundarne och någon gång 
i trädgårdarne på Skånes slättbygd, samt på de nak- 
na, klippfulla öarna vid Norriges kuster. — Dock 
är han, i allmänhet sagdt, en sträckfogel, som om 
sommaren förekommer mera i skogarna, och om vin« 
tren infinner sig mera på slätterne och vid kusterna. 
Alla arter af detta slägte utmärka sig genom en yt- 
terst fin lukt; dock skall korpen häri öfverträffa 
dem alla, Denna egenskap gör att han på ett för- 
vånande afstånd kan uppvädra ett kadaver, Slug och 
försigtig låter han sällan Jägaren komma inom skott- 
håll +), : 

Dess flygt är hög och skön, isynnerhet om vå- 
ren under parningstiden, då hanne och hona, vid 
klart väder, stiga till en betydlig höjd i luften, och 
sväfva der omkring i kretsar. Härvid låter han ofta 
böra ett välljudande klong, klong; dess läte är eljest 
ett sträft krak, krak, eller kruck, kruck,. 

Både unga och gamla kunna lätt tämjas och 
lära äfven att uttala vissa ord. Man underhåller 
stundom tama korpar på värdshusen i Tyskland och 
p. fl. st. hvilka med sitt prat roa gästerna ”+X). 


9) Vid fiskare-kojorna på Norriges öar är dock korpen 
mer tam och mindre rädd än jag funnit honom på nå- 
got annat ställe. Troligen derföre att han der aldrig 
efterställes. : M i 

st) Man berättar många anekdoter om tama korpar, som 
kunnat tala. Under Kejsare Tiberii tid gjorde en tam 


pi «Korpens ; 119 


> Mot Roffoglarna förer Korpen ett ständigt krig, 
och om flera korpar på samma . gång göra anfall, 
måste den modigaste Roffogel gifva vika för dem. — 
Man. beskyller korpen för tjufnad, och derifrån har 
man ordspråket: stjäla som en korp. Detta kommer 
deraf att korpen, liksom alla dess samslägtingar, upp- 
snappar och undangömmer allt det som glänser. — 


"Man påstår att denna fogel skall hinna till en gan- 


'ska hög ålder, neml, ända till hundrade år och der- 
öfver. 6 ; 
Födämnen : Korpen är af en rofgirig natur. Ofta 
griper han unga dufvor, änder, ripor, samt andra 
vilda och tama ungfoglar. Ripor och andra höns- 
arter, som blifvit fångade i snarorna, uppäter han ej 
sällan. Äfven stjäler han fogelägg och förer dem bort 
4 näbben. Unga harar, lamm, mullvadar, näbbmöss, 
rottor m. m. blifva ofta hans rof. Liksom Måsorna 
uppsöker han musslor, sjöborrar m. m. vid stranden, 
fattar dem" med näbben och uppflyger med dem öf- 
ver någon klippa, mot hvilken khan låter dem falla 
och sönderslås, för att åtkomma och förtära invåna- 


ren. Vid fiskarekojorna, på öarna, der han i mängd 


& SE 4 
korp en. lång tid mycket uppseende i Rom derigenom 
att han om morgenen flög till torget och rådsplatsen, 
och der helsade först Kejsaren, sedan Prinsarna Ger- 
manicus och Drusus, och derefter Romerska folket. Då 
denna korp sedermera blef ihjälslagen af en Skomakare, 
hvars arbete han nedsudlåt, så gaf folket honom en 
präktig begrafning och utdrefyo samt dödade baneman- 
nen. — Då Kejsar Augustus en gång kom tillbaka till 
Rom från en seger, så hälsades han af en korp som ro- 
.pade mot honom: Ave Caesar, Victor, Impe- 
rator! (Välkommen Kejsare, Segrare, Herrskare!) 


220 Gångfoöglar. 


förekommer, förtär ban fisk och afskräden. — Bär 
t. e. kråkbär, blåbär o. s. v. samt frukt s. s. päron, 
äplen, körsbär, potäter o. s. v. äter han ock. — Äf- 
ven går han gerna på kadaver. 

Fortplantning : parningstiden infaller mycket ti- 
digt, redan i Februari eller Mars månad. Sitt näste 
bygger han i höga träd eller i stela klippor. Dess 
3—6 ägg äro till färgen smutsigt gröna med små 
bruna fläckar och strek. 

Nytta och skada: Köttet är alldeles odugligt till 
spis; men vingpennorna äro mycket eftersökta af 
ritare, hvilka isynnerhet bruka dem att dermed draga 
fina strek. Äfven brukas de till skrifpennor. Den 
skada korpen gör ser man af dess födämnen. 


2. Svarta Kråkan, (Corvus Corone, Linn.) 


Artm. Svart med violett glans; stjerten svagt 
afrundad. Näbben kortare än tarsen. 
Längd :8 — 19 tum. 


Corvus Corone Gmel. Syst. I. p- 365. — Lath.' Ind. 
Orn. I. p. 151. — Nilss. Orn. Sv. I. p. 709: — 

La' torneille: noire Buff. Ois. 3: po.45i ot. 5.-— 

» pl enl. 483. — Temm. Man. d'Orn. I 'p. 108: 
— Caärrion Crow Lath. Syn. I. p- 370. — Raben- 
krähe, Bechst. N. D. 2. p. 1167. — På Gotil. Rauk. 
Beskrifn. | Hela foglen svart med statk vio- 

lett eller stålblå glans. Stjerten svagt afrundad, längre 
än de boplagda vingarna. Näbben tjock (alldeles af 
samma form som hos Kråkan) täckt af borstfjädrar 
knapt till bälften, och, från pannan räknadt, kortare 


an tarsen. Denna är framtill belagd med 8 rin- 


”Svarta Kråkan. 121 


gån = Vingpennorpa : r:sta 35 tum kortare än 
”a:dra;' denna «1 tum kortare än 3:dje; 4:de litet 
längre och längst... Längden 1 fot 6 — 7 tum; tars. 
22 t.. Näbben från munviken af samma längd; mel- 
lantån utan klo 13 tum. Näbb och ben svarta. Iris 
nötbrun. 

Honan är mindre och har äfven mindre liflig 
glans. 

Varierar tillfälligtvis: svart med en större eller 
mindre hvit fläck på strupen. Corvus clericus, Mus. 
Carlsson; I. t. 22 — Är en ung fogel. En dylik 
skjöts äfven i Skåne för några år sedan. 

Vistelseort: Denna kråkart är hos oss på fasta 
landet sällsynt, och, så vida jag vet, förekommer hon 
aldrig i de vestra och nordvestra delarna af Sverige 
eller Norrige. I de östra trakterna längs med Östersjön 
träffas hon deremot stundom, och på Öarna Gottland 
och Öland finnes hon i större antal. S 

Dess tillhåll äro skogslundar som  gränsa till 
flacka fält, samt äfven ensamt stående fält-träd, träd- 
gårdar m. m. der ängar och åkrar finnas i grannska- 
pet. — Om hösten slå sig flera familier tillsammans 
och stryka omkring i stora skaror; och mot vin- 
trens annalkande tyckas de flesta flytta åt sydligare 
länder 5). Dock träffar man, äfven under vintren, 
en och annan hos oss. FEN 
Födämnen: BRägnmaskar, Insekter, fältmöss, ägg, 
- fogelungar, frö, korn, frukter, bär, kadaver m. m;/ 

ä 


+) Redan i7slutet af September hade de lemnat sina som- 
mar-stationer på Öland. 


122 Gångfoglar. ” 

Fortplantning : "Sitt näste lägga de bland -gre- 
narne på träden. Merendels bygga flera i samma trakt, 
dock aldrig mer än ett par i samma träd. Honan 
lägger 4—6 blågröna ägg beströdda med stora och 
små askegråa och olivbruna fläckar. 


Anm. Denna Kråka säges Para sig och frambringa 
ungar med Gråa Kråkan i de sydliga och östra trak- 
terna af Europa, der foglen är sällsynt. Om detta samma 
äger rum hos oss, vet man ännu icke. 


3 Gråa Kråkan, (Corvus Cornix, Linn.) 


Artm. Åskegrå med hufvudet vingarna och stjer- 
ten svarta. Längd i fot 7 — 8 tum. 


Corvus Cornix Lin. Fn. p. 30. — Retz. Fn. p. 92. 

— Lath. I. p. 153. — Nilss. Orn, Sv. I. p. 82, 

— Corneille mantelée, Buff Öis. 3. p. 61. t. 4. 

pl. enl. 76. — Hooded Crow Lath. Syn. I. p. 

374. —- Nebelkrähe, Bechst. N: D. 2. p. 1186. — 

Sv. Kråka; Norr. Kraake. 

Beskrifn. Hufvudet, strupen, vingarna och 
stjerten svarta, glänsande ;>de öfriga kroppsdelarna 
askegråa. Stjerten afrundad. Näbben tjock, svart, 
och täckt till 'midten med borstlika fjädrar. ”Tarsen 
framtill belagd med 8 ringar. Benen 'svarta. TIris 
gråaktig. . 

Honan är något mindre. Den svarta färgeh på 
strupen går ej så långt ned mot bröstet, och krop- 
pens askegråa färg stöter 1 rödgråaktigt- 

Vistelseort och lefnadssätt: Kråkan är en ganska 
allmän fogel och förekommer öfver allt på vår halfö, 
så väl i Lappland som i Skåne. I de nordligaste trak- 
terna träffas hon dock isynnerhet vid hafskusterna 


Gråa Kråkan. 123 


och på öarna, der hon är mera tam och närgången 
än annorstädes. Hon är på de flesta ställen en sträck- 
fogel, och kanske till någon del en flyttfogel. Om 
hösten, sedan säden är bergad, samlas Kråkor i floc- 
kar på Skånes åkerfält, antingen ensamma eller i 
sällskap med råkor och kajor... Om vintren ser man 
dem icke i de inre, skogiga trakterna af landet. De 
infinna sig då vid städer och byar, der afskräden 


blifvit utkastade, på gödsellögar, på kadaver, på 


vägarne vid hästspillningen, vid hafskusterne, och 
sedan dessa lagt sig, vid brädden af det öppna vatt- 


net 0. s v. — Kråkan är icke alldeles så skygg el- 


ler så slug som dess samslägtingar, och Jägaren kan 
lättare komma henne inom skotthåll, så framt hon ej 
någon gång blifvit anskjuten, eller misstänker försåt ; 
ty då är hon mycket försigtig och rädd. Likasom 
Korpen och Måsarna, vet äfven hon att flyga upp i 
luften med de musslor, sjöborrar m. m.> som hon 
vill krossa, och att låta dem falla ned på en klippa. 


Födämnen : Kråkan lefver i allmänhet af alla 
de ämnen, hvaraf menniskor och djur taga sin föda. 


"Om våren följer hon plogen och upplockar maskar 


och insekt-laryver m. m: Om sommaren förtär hon 
möss, grodor, insekter, och deras larver, musslor och 


snäckor, kräftor, fiskar, fogelungar, fogelägg m. m. 


Om hösten gör hon ofta skada i trädgårdarna på 
körsbär och andra trädfrukter. Om  vintren förtär 


> hon afskräden, korn och frön, isynnerhet i gödslen ; 


kadayer och ruttnade samt till stranden uppkastade 
fiskar tyckas alltid utgöra dess läckraste kost. I Nor- 


v 


124 Gångfoglar. 


rige och i Norrland säges hon förtära Orrhöns och 
Ripor, som fastnat i snarorne. Anskjutna och sårade 
harar och foglar blifva äfven ofta' hennes rof. 
Fortplantning : Sitt näste bygger hon i träd, så 
väl midt inne i täta och stora skogar, som i skogs- 
brynen, i smärre lundar, och i ensamt stående fält. 
träd. Det är temligen starkt hoplagdt af större ris- ” 
qvistar med jordtorfvor mellan, och det är inuti bäd=+ 
dadt med mindre qvistar, mossa, ull och hår. Äggen 
5 —6 grönaktigt gråa, tätt beströdda med större och 
mindre gråbruna fläckar, som isynnerhet löpa sam- 
mans på ena ändan. — De gamla uppsöka årligen sams 
ma näste och inreda det att å nyo hysa deras afföda. 


Nytta och skadå: Dess kött som är segt och 
illa luktande ätes i allmänhet icke. Dock förtäres det 
någon gång om vintren, och det finnas de som sätta 
mycket värde på Thormånads-Kråkor. Eljest gagnar 
Kråkan mest derigenom att hon förtär en mängd 
skadliga insekt-larver och maskar, Hon skadar der- 
igenom att hon förstör ägg och ungar af nyttiga 
foglar, och i Norrige derigenom att hon uppäter Ri- 
por, Orrhöns, Hjerpar m. m. som fångats i snarorne. 
I trädgårdarna gör hon stundom - stor skada, men 


sällan upplockar hon den utsådda säden på åkrarna. 


4 Råkan. (Corvus frugilegus, Limn.Y 


Artm. Svart. med  violett- och purpurglans ; 
näbben lika lång som tarsen, tillspetsad och nästan 
rak. Näbbroten bar. 


Längd i fot 6—7 tum. 


Råkan. 125 


Corvus frugilegus, Lin. Fn. p. 20. — Retz. Fn. p. gr. 
RE Ör I. p. PR gä ”ath. Ind. I. NE 
— Le Freux ou la Frayonne, Buff. Ois. 3. p. 55? 
1. enl. 484. — Die Saatkrähe, Bechst. ' Nat. 
Doutschl, 2. Pp. 1109: —i Rook- Crow, Lath. Syn. 

I. p. 572. — Sv. Råka. Rok. 


Beskrifn., Hela foglen svart med skön violet 
och purpurglans. Näsborrarnas täckfjädrar saknas 
hos de gamla, och en naken torr och ”vårtfull hud 
omger näbbroten på pannan, kinderna och strupen. 
Näbben är längre och spetsigare, samt mindre böjd 
"än hos : de föregående 3; räknadt från näbbviken är 
han längre än tarsen. Denna är framtill belagd med 
g tvärringar. Stjerten afrundad. Näbb och ben svar- 
ta. Iris hvitgrå. 

Honan är något mindre än hanneny och dess fjä- 
drar ha mindre glans. NM 

Ungarna hafva i början pannan och näbbroten 
täckta med fjädrar, likasom de öfriga arterne i detta 
slägte. Man skiljer dem då från svarta Kråkan lät- 
tast genom den olika näbbformen. — Endast små- 
ningom förlora nämnde delar sina fjädrar och blifva 
kala derigenom att foglen ständigt borrar med näb- 
ben ned i jorden efter maskar och larver. 

Vistelscort och lefnadssätt : Hos oss förekommer 
Råkan endast i Skåne och på Öarne i Östersjön. På 
Skånska slättbygden öfversomrar hon i stor mängd i 
skogslundar, vid byar och gårdar der stora träd, 
isynnerhet almar och askar finnas. Hon är en flytt- 
fogel som lemnar oss sent om hösten, och återvän- 
der ganska tidigt, redan i Februari eller början af 


126 Gångfoglar. 


Mars. Hon förråder snart sin ankomst genom sitt 
gälla och vidriga skrik: gaarb, gaarb. Sällan bor 
ett eller annat par ensamt, utan der de valt sitt” 
stamhåll för sommaren, finnes merendels en större 
koloni, hvilken genom sitt ständiga skrik gör ett 
gräsligt larm. Om hösten sedan ungarna äro utflug- 
na, slå sig flera kolonier tillsammans och träffas då, 
stundom i stora skaror, på de inbergade åkerfälten, 
oftast i sällskap med Kajor, Kråkor och Korpar. Om 
aftnarna begifva de sig till en skog, lund eller träd- 
gård; der höga träd finnas, i hvilka de hvila sig öf- 
ver natten. Hos oss tillbringa de aldrig vintren; 
men finnas då i södra Tyskland, Frankrike o. s. V.' 


Födämnen : Om våren följa de plogen och up- 
plocka. maskar, insekter och larver 3 äfven borra de 
med näbben i jorden för, att åtkomma dessa, samt” 
någon gång de utsådda 'och uppmjuknade sädeskor- 
nen. Dessutom förtära de fältsmöss, snäckor, gräs- 
rötter m. m. 


Fortplantning: Då Råkorna om våren återkom- 
ma, uppsöka de gamle genast sina förra nästen och 
de unga bygga sig nya. Dessa bygga de i höga träd 
i skogsbryn som gränsa till åkerfält, i lundar och 
trädgårdar. På ett och samma träd finnes ofta ett 
stort antal nästen, ej sällan tätt vid hvarandra, och 
då två träd stå nära tillsammans, lägga de stun- 
dom reddar på qvistarne från begge. Dessa nästep 
äro byggda af ris och qvistar, samt inuti belagda 
med jord, mossa, hår och ull. Deras ägg, 4 — 5 till 
antalet, äro långlagda, bleka, grönaktigt gråa, glest, be- 


Kajan, = 127 


strödda med fläckar af askegrå och brun färg. I slutet 
af Maji eller i början af Juni äro ungarna flygvuxna 
och träffas då på grenarna vid nästet der de länge 
låta föda sig af de gamla. Om de här märka någon 
fara, t. e. ett lossadt skott e. d., smyga de sig åter 
genast i nästet, samt ligga der tysta och orörliga tills 
faran är förbi, då de åter gemensamt med de gam- 
la, skrika med full hals. 

Nytta och skada: De förtära många skadliga 
insekter, larver och maskar, och ersätta härmed full-. 
komligt den skada de göra derigenom, att de up-= 
' plocka några sädeskorn af de nysådda åkrarna. För 
ärt-åkrar skola de dock vara mest skadliga, emedan 
de med sin spetsiga näbb borra ' i myllan och upp- 
hämta de sådda ärterne, samt äfven afbita den nyss 
uppkomna  brodden. — Ungarna anses af 'en del 
som läckra. Innan de stekas eller kokas afflås den 
svarta flottiga huden, då köttet blir: hvitare och 
"bättre. 


5 Kajan. (Corvus Monedula, Linn.) 


Artm. Svart, naken och halsryggen samt huf- 
vudets och halsens sidor ljusgråa. 

Längd 135 tum, 

Corvus : Monedula, Lin. Fn, p. 30. — Retz. Fn. Pp: 

93. — Lath. Ind. I. p. 154. — Nilss. Orn. Sv. I. 

Pp. 84. — Le Choucas, Buff. Ois. 3. p- 69. pl 

enl. 523. — cjackdaw Lath. Syn. I. p. 378. — 

' Die Dohle, Bechst. N. D. 2. p. 1213. — Sv. Kaja. 
Skån. Allika; Norr. Kaa, Kaje, Ravnkaate. 


 - Beskrifn. Pannan och hjessan svarta; nacken 
Halsryggen, samt hufvudets och hälsens sidor ljust 


128 Gångfoglar. 


askegråa, eller "liksom pudrade, och denna färg är 
ljusast bakom hjessan, samt blir småningom mindre 
ljus på halsen och öfverryggen. Alla de andra öfra 
kroppsdelarna : svarta med violett glans. De undra 
kroppsdelarna svarta, Iris hvit. Näbb och ben svar- 
ta. Längd 1332 — 133 t. vingbredd. 27 tums 


Honan: glansen på dess fjädrar är mera matt; 


undra kroppsdelarna ha askegrå anstrykning; nac- 
kens ljusgråa färg sträcker sig ej långt ned åt ryggen. 
'Varierar tillfälligtvis : Hela fjäderbeklädnaden 
helt hvit eller något stötande i rostgult. Näbb och 
klor hvita, stötande i blått. Iris hvit, stundom röd, 
Benen hvitgulaktiga. pv 
Vistelseort och lefnadssätt: Kajan förekommer 
nästan öfver allt på kyrktorn och klockstaplar m. ms. 
i det södra och medlersta Sverige, samt i Norrige 
ända till Fjällryggen. Norr om denna är hon min- 
dre allmän, men träffas dock till och med norr om 
Trondhiem på flera ställen; och kyrkan vid det i 
historien märkvärdiga Sticklerstad är den yttersta 
punkt i norden, åtminstone åt detta håll, der Kajor 
träffas. — I det södra Sverige bor hon någon gång, 
men sparsamt, äfven i skogarne, isynnerhet der gamla 
ihåliga ekar finnas. — I det skogiga Småland. öf- 
vervintrar. hon aldrig ?); men i Skåne blir hor 
qvar hela året vid städer och kyrkor, och det samma 
händer äfven i nordligare trakter t. e. vid Upsala, 
der hon förekommer under hela vintren. 


+) Ödm. Act. Ups. V. 58. — Upgiften att Kajor öf- 
vervintra ännu vid Upsala, grundar sig på egen erfa- 
renbet. — I Trondhiem visa de sig sällan. 


K aj an. 129 


Kajan är; liksom dess samslägtingar, en slug 'och 
skygg fogel; men i allmänhet är hon mycket lifli- 
gare än dessa, Och snabbare i alla sina rörelser. Nä- 
stan beständigt hörer man dess något klagande eller 
jamande : jaah, jaah, eller jäck, jäck; och der 
många bo tillsammans uppstämma' de ofta samfalt 
ett hiskeligt skrik, som likväl icke är på långt när 
så starkt eller oangenämt som Råkornas, Då en Rof- 
fogel visar sig i grannskapet af deras boning, samla 
de sig genast och förfölja honom ett långt stycke 
bort. 


Kajan blir lätt. tam, och fattar tillgifvenhet för 
sin ägare. Man kan lära henne att uttala vissa ord, 
att lyda appell o. s. v. 


Födämnen: Liksom föregående art, följer äfven 
denna plogen och upplockar regnmaskar, insekt- 
larver o. d. Ofta sätter hon sig på ryggen på svin 
och får, för att bortplocka insekter, Äfven förtär 
hon fogelägg, säd, skidfrukter, körsbär och andra 
trädgårdsfrukter, och hon afbiter ej sällan de nyss 
uppkomna köksväxterna. Om vintren äter hon, i säll- 
skap med dess samslägtingar, kadaver och afskräden, 
samt gödsel och de deri liggande kornen. 


Fortplantning: I gamla torn, slott, kyrkor-och 
andra byggnader, isynnerhet i städer, bygga Kajorna 
sina nästen, oftast flera bredvid hvarandra, i rem- 
nor, i skorstenar, under taken o. s. v. Äfven lägga 
de sitt bo uti ihåliga träd, så väl i trädgårdar som 

9 


130 Skatan. 


(någon gång) i skogar 4). Boet består af ris, och 
balen deri af gräsrötter, hår och ull. Äggen 4— 6, 
någon gång 7, hvitaktiga, i blågrönt stötande med gle- 
sare bruna och svarta punkter och fläckar. 


6. Skatan. (Corvus Pica, Linn.) 


Artm. Svart med blå och grön glans; skul- 
drorna, undre delen af bröstet samt magen hvita. 
Stjerten lång och vigglik. 

Längd 18 19 tum. 


Corvus Pica, Lin. Faun. Sv. p. 31. Retz. Fn. p. g5. 
— Lath. Ind. I. p. 162. — >< Nilss. Orn. Sv. I. p. 
85. — La Pie "Buff. Ois: 3:p. 95. == pl enl. 
488. — Magpie Lath. Syn. I. p. 392. — Elster 
Bechst. N. D. z. p. 1267. — Sv. Skata. Upl. 
Skjura. Gotl. Skära. Norr. Skjur, Skjor, Skjer, 
Tunfugls; Svördal. Skära. 

Beskrifn. Hufvudet, halsen, ryggen och öfra 
delen af bröstet sammets svarta. Vingarna svarta 
med en skön blå och vid vingroten . grön glans (på 
de hoplagda); wundra delen af bröstet, magen, sidor- 
na och skuldrorna rent hvita. Låren, undergumpen 
och stjerttäckarna svarta. Vingpennorna af första 
ordningen svarta, i inre fanen hvita, men kantade i 
spetsen och uppåt inre sidan med svart. Stjerten 
lång, vigglik,. svart med grön och blå glans. Iris 
brun. Näbb och ben svarta. 


+) I ett ihåligt träd på Lundegård bygger årligen ett 
par. I den s. k. Fäladsskogen vid Roslätt, 1 en gam- 
mal skog vid Rönneholm och p. fl. st. i Skåne, bygga 
de årligen i ihåliga träd i skogen. 


Skatan. 135e 


Varierar tillfälligtvis: 1:mo helt hvit, äfven näbb 
och ben hvita. Iris röd. — 2:do Hvit, på hufvud 
och hals samt på några af ving-' och stjertpen- 
norna rostfärgad ; näbben hvit, benen svartaktiga. 
Sparr. Sy. Ornithol: — 3:tio Grå der den vanliga 
är svart. Iris röd. Näbb och ben svarta. Sparrm. 
Mus. Carlsson. t. 33. — 4:10 Smutsigt grå der den 
vanliga är svart. Stjerten hvitaktig. Näbb och ben 
svarta. Kallas Cervus Lapponmicus af 'Thunb. Wet. 
» Acad. Handl 1798: p. 178. — Corvus : Tornensis 
Sparrm. Sv. Ornith. med fig, 


Vistelseort och lefnadssätt: Denna fogel tillhör 
mera de norra än de södra trakterna af Europa. Hos 
oss förekommer han öfverallt der menniskor bosatt 
sig, från Skåne ända långt inom polcirkeln, så väl på 
slättlanden, som i dalbygderna och i fjälltrakterna. 
Ja han synes verkeligen tilltaga i mängd mot nor= 
den. Så förekommer han i stor mängd vid gårdarna 
på Dowrefjäll och i Rörås. Han träffas ända upp 
till Alten och Hammarfest i Westfinnmarken 3 der- 
emot skall han mycket sällan visa sig i Ostfinnmar- 
ken. — I den högre norden bygger han ofta i sko- 
garne, aflägset från menniskors boningar; i södra 
Sverige märkes detta aldrig I Skanör och på ön 
Hven finnes han icke bosatt, och man har anmärkt 
att då en Skata visar sig på dessa ställen, är det 
ett säkert förebåd till en snart inträffande storm, 
Skatan tillbringar hela året hos oss. Äfven i flyg- 
ten skiljer hon sig märkbart från sina samslägtin- 
gar. Dess flygt är neml. mer tung och långsam, med 


152 Gångfoglar. 


ryckvis hopslagna och dessemellan hastigt rörda vin- 
gar. Detta kommer af vingpennornas egna förhållan- 
"den, och af den långa vigglika stjerten. Hon flyger 
derföre, isynnerhet i blåsväder, blott kortare sträc- 
kor. — Ehuru Skatan nästan alltid uppehåller sig 
i grannskapet af menniskor, är hon likväl skygg och 
misstrogen så att hon sällan läter Jägaren komma in- 
om skotthåll. — Äfven Skatan har den vanan att 
bortföra och gömma glänsande saker, och äfven hon 
kan lära att eftersäga ord. Hon blir ganska tam 
och visar sin ägare mycken tillgifvenhet. j 


Födämnen : Om vintren lefver hon af afskräden 
från köken, af kadaver, gödsel, insekt-puppor, rönn- 
bär, oxelbär och flera bärsorter, säd, gräsrötter m. m. 
stundom af rottor och små foglar. Om sommaren 
förtär hon rägnmaskar, insekter, larver, jordfrukter, 
körsbär, äpplen, ållon, äfven ägg och fogelungar. Då 
hon finner mer föda än hon kan förtära, bär hon det 
öfverflödiga bort och gömmer det tills hon åter blir 
hungrig. v 

Fortplantning : Redan i Februari börjar vanli- 
gen Skatan att bygga sitt bo. Detta lägger hon mer- 
endels i toppen af höga träd som finnas nära husen. 
Det är tätt sammanflätadt af ris och pinnar, det har 
till underlag jord och torfvor, samt är inuti fodradt 
med rötter. o. d. öfver sig har det ett tak af ris, till 
skydd mot oväder och roffoglar, och på sidan finnes 
en, stundom två ingångar. Dess ägg, som värpas i 
Mars eller April, äro till antalet vanligen" 5 — 6, till 


Skatan, 155 


formen: aflånga, till färgen bleka stötande i grönt med 
bruna och ” gråaktiga, vid ena ändan sammanlöpande, 
fläckar och punkter. 

Nytta och skada: Skatan är nyttig derigenom 
att hon förtär många skadliga insekter oeh maskar; 
men hon skadar ofta derigenom att hon dödar och 
förer till sina ungar så väl tama som vilda fogelun- 
gar. Äfven sönderhackar hon ofta fogelägg. I träds 
gårdarna afbiter hon om vintren knopparne, om som- 
maren förtär hon körsbär, plommon och andra träd- 
frukter. Halmtaken skadar hon om vintren då hon 
i dem söker efter puppar o. s. v. Hon är således 
nyttig på fälten, men skadlig i igänekiine och vid 
hus med halmtak. 

Jagt och fångst: Då Skatan är, som nämndes; 
mycket misstrogen och försigtig, så kommer man hen- 
ne vanligen icke inom skotthåll, så vida man ej der- 
vid döljer sig för henne. För att utrota henne, el- 
ler åtminstone att minska dess antal på de ställen 
der hon är skadlig, brukar man flera medel, hvilka 
äfven kunna användas mot dess samslägtingar: Krå- 
kor, Kajor och Korpar. Man gör sig strutar af pap- 
per, hvilka man invändigt bestryker med fogellim +), 
och lägger i dem ett stycke rått kött, samt nedstic- 
ker dem i jorden eller i snön på de ställen der Ska- 
tan brukar infinna sig, Då hon med näbben vill upp- 
hämta köttbiten, blir struten fastsittande kring huf- 
vudet, så att hon alldeles icke kan se. Hon flyger 


+) Huru fogellim tillredes skall jag på ett annat ställe 
nämna. $Se registret, : 


1 Gångfoglar. 


då vanligen takt i luften, så högt hon förmår, och 
faller derefter åter lodrätt ned, samt träffas meren- 
dels död. — På små fisk-krokar, så stora att Ska- 
tan kan jemnt svälja dem, fångar man henne, då- 
man på dem fästar en liten köttbit och upphänger 
dem i snören på grenar i de träd, der Skator pläga 
sitta. — Om man under vintren kastar ut blod, tar- 
mar e. d. af något slagtadt djur, så samlas vanligen 
derpå en mängd Skator, Kajor, Kråkor m. m. och 
sitta ofta tätt tillsammans. Man kan då lätt skjuta 
dem från ett på passande afstånd anlagdt skjul. «= 
äfven dödar man dem om man bland nämnde läcker- 
het strör räfkaka (Strychuos Nux vomica, Lin.), som 
fås på Apotheken. — Också kan man fånga dem i 


donor, eller på limspön då man nyttjar kött e. d. tilt 
lockmat. 


Skrike-Slägtet. (Garrulus, 
Briss. et Cuv.) 


Näbben kortare är hufvudet, aflångt kegelfor- 
mig, alldeles rak, trind, utåt litet hoptryckt ; 
öfverkäken knapt längre, i yttersta spetsen li- 
tet nedböjd ; underkäken rak; begge bak spet- 


sen försedda med ett hak eller tand. Näbb- 
sömmen alldeles vak. 


Näsborrarna wid näbbroten, ovala, täckta af 
framåtliggande styfva fjädrar, med hårlika. 


skilda utspärrade strålar, 


Fjäderbeklädnaden yfvig, silkeslen, med 
utspärrade fjäderstrålar. 


Skrike-Stlägtet. 135 


Hufvudet betäckt med långa, yfviga fjädrar, 
som foglen efter behag kan uppresa. 


Benen: Tauarsen längre än mellantån. 


Vingarna: 1:sta vingpennan temligen kort eller 
medelmåttig; 2:dra lika med 10:de; z:dje 
kortare än 7:de; 4:de kortare än O:te; te 

9 längst. 


AJ 


Stjerten lång, nästan tvär, eller graderad. 


De hithörande foglar uppehålla sig om 
sommaren i täta och vilda skogar, der hvarje 
par ensamt fortplantar sig. De äro icke flytt- 
foglar; men efter fortplantningen stryka de 
omkring i skogarna med sina ungar, då ofta 
flera familier slå sig tillsammans. De äro 
icke särdeles rädda, men dock lifliga och 
oroliga foglar, som ständigt äro i rörelse. Då 
man kommer dem nära, flyga de undan med 
gälla och genomträngande skrik. Deras flygt 
är mycket olik Korparnas, hvilket redan vin- 
garnas olika byggnad tillkännagifver; den är 
neml. kort och ojemn, eller ock sväfva de 
med utbredda nästan orörda vingar, mellan 
de lägre grenarna och på marken. De lefva 
eå väl af ållon och bär, som af insekter, ma- 
skar, foglar och mindre däggande djur. De 
synas i allmänhet vara mer rofgiriga än de 
flesta arter i föregående slägte, och de när- 
ma sig i detta afseende mera till Törnska- 
torna. De bygga sitt bo på trädens grenar, 
aldrig i hål, 


136 Gångfoglar. 


1. Lafskrikan. Garrulus infaustus). 


Artm. Rödbrunoktigt grå med svartbrunt huf 
vud; vingtäckarne, öfver- och undirgumpen, samt 
stjerten roströda med de två mealersta Sstjertpennorna 


askegråa. ; Längd 11 tum, 

Lanius infaustus, Lin. Syst. I. p. 138. — Corvus in- 
faustus, Lin. Faun. p: 32. — Nilss. Orn. Sv, I. 
p, 37. IL pi 261..— Mus. Cavlsson. t. 767 (god 


figur). — Geai de Siberie Buli. Ois 3. p. 118. — 
pl. enl. 603. — Garrulus infaustus, Boies Reise, 
durch Norw. på tflera ställen. — "Sv. Lafskrika; 
Dal. Enskrika; Herjed. Telltjuxa; Ångerm. Flar- 
skrika.; Jemtl. Rödtjuxa; Norr. Lavskriäg; Rö- 
fuhre; Guldbrd. Reudskjöve (Rödstjert) och Lav- 
skrike. Verdal. Reudtjuxa (Bödstjert). 

Beskrifn. Kroppen askegrå, mer eller mindre 
stötande i rödbrunt; hufvudet svartbrunt; de fjä- 
drar som betäcka näabbroten och näsborrarna rost- 
gula. De undre vingtäckarne, de större öfra, öfver- 
gumpen, undergumpen, samt stjertpennorna, — utom 
de två medlersta,. — brunröda. Vingpennorna mörk- 
bruna; de inre helt och hållet samt yttre fanen af 
de öfriga. och de två medlersa -stjertpennorna brun- 
aktigt askegråa. — Stjerten, som räcker nära 3 tum 
utom vingarne, är starkt afrundad eller graderad; 
dess sidopennor äro vid pass 1 tum kortare än de 
medlersta. Näbb och ben svarta. Längden nära tt 
tum. 

Honan är alldeles lik Hannen. 
Vistelseort och lefnadssätt +): Lafskrikan är, i 
de norra trakterna af vår halfö, en ganska allmän 


+) Utom de iakttagelser öfver denna fogels seder och 
hushållning, hvilka jag sjelf hade tillfälle att göra un- 


Lafskrikan. 137. 


fogel, och synes der förekomma ännu talrikare än 
Nötskrikan i de södra trakterne. | I Herjedalenp i nor- 
ra: delarne af Dalarne och Wermeland> i Verdaler, i 
Guldbrandsdalen  'm. m. och i de andra Landskapen 
af Sverige och  Norrige under samma bredd, samt 
vidare åt norden: ända inom polcirkeln, finnes hon 
i mängd, och träffas isynnerhet om hösten och vin-, 
tren under” sina ströftåg i skogarne. Någon gång 
träffar man henne under nämnde årstid i långt syd- 
ligare trakter t. e. vid Stockholm och Christiania ;3 
men sällan. Dess stamhbåll om sommaren äro täta 
barrskogar, der hvarje par bor ensamt; och på fjäl- 
larnes sidor har jag träffat henne så högt upp, som 
granar och tallar växa. — I sitt lefnadssätt har; 
denna art ganska mycket gemensamt med följan- 
de +). Liksom deuna är hon föga skygg; men då 
man kommer henne för nära, flyger hon undan med 
elt gällt och genomträngande skrik +"), Om man 
kastar en sten e. d. efter henne, skriker hon vanligen 
äfven, och samlar snart, genom sitt skrik, flera af 
sina likar. Då hon är sysselsatt med att plocka in- 
sekter o. d. bland de täta grenarne, är hon meren- 
dels alldeles tyst, och man kan då ofta gå nära förbi 


der min resa i Norden 1816, samt utom dem hvilka H:r 
Boie meddelat i sin högst intressanta Reise durch 
Norwegen 1817, har jag att tacka H:r Öfver-Jägmä- 
staren H. Falk i Wermeland och Provincial-Läkaren 
H:r. D:r Bergman i Fahlun för ganska vigtiga bidrag 
till denna fogels historia. 

+) Jemför Orn. Sv. II. p. 261. 


++) ; Dess skrik uttryckes af H:r Boie genom: Skruih- 
S'kruih. 


138 Gångfoglar. 


en hel familj utan att märka dem. Sällan är hon 
stilla 3; än söker hon insekter och puppor bland 
'renlafven, hvaraf marken i dessa trakter är helt hvit- 
klädd ;3 än 'sväfvar hon mellan de lägsta grenarna af 
barrträden. Än håller hon sig med sina skarpa klor 
vid spetsarne af grenarne och nedhänger sväfvande, 
liksom Mesarne, för att plocka insekter. Stundom 
sätter hon sig på öfversta spetsen af en hög gran 
och låter då höra åtskilliga hvisslande ljud. 


Anm. bLissé berättar att under dess resa i Lappland 
var Lafskrikan ofta så näsvis att hon vågade sig fram till 
honom och hans sällskap, och tog mat från dem. (Fn. Sv. 

. 32.) Förmodligen var det likväl blott de köttbitar man 
kastade till henne, att sluta af det som anföres i en sed- 
nare skrift (Syst. nat. 1. ee.) — H:r D:r Bercman nämner 
i ett bref att en Gosse, som en gång fällde träd i skogen 
der Lafskrikan hade bo, berättat honom att hon var så 
närgången att hon satte sig på hans hatt. 

Födämnen : Lafskrikan är af rofgirig natur. Ej 
sällan håller hon jagt efter smärie foglar, och ofta 
förtär hon de större som fastnat i snaror, t. e. Orr- 
höns, ripor, hjerpar m. m. så att blotta skråfvet lig- 
ger qvar, då ägaren till snarorna kommer för att 
vittja dem. Äfven griper och uppäter hon mindre 
däggande djur, såsom rottor och möss. Dessutom för- 
tär hon insekter, isynnerhet skalbaggar samt larver 


och puppor. Äfven bär t. e. enbär, blåbär, o. s. v. 


Fortplantning: Lafskrikan tillbringar sommaren 
och fortplantar sitt slägte i alla de nämnda nordliga 
trakter af halfön. Hon bygger sitt bo i tallar eller 
granar, ej högt (3 å 4 alnar) från jorden. Boet af 
ungefär 6 tums diameter, är väl sammansatt af laf 
eller mossa, strå, hår och dun. I Maji månad säges 


Nötskrikan. 139 


honan lägga 5 —6 ägg, något mindre än Skatägg och 
af blågrå färg (med mörka fläckar?) — I början 
af Juni ser man redan utflugna ungar; och kring 
den 20:de Juni har jag sett dem följa de gamla, som 
mata dem med insekter och larver. 

Nytta och skada: Lafskrikan utrotar: en mängd 
för skogarne skadliga insekter, samt deras larver och 
puppor, och är derigenom en mycket nyttig fogel. — 
Betydlig skada gör hon ofta genom att förtära de 
skogshöns som fastnat i snarorna, och. som utgöra en 
af de hufvudsakligaste inkomster för invånarne i des- 
sa nordliga trakter. 


2, Nötskrikan, (Garrulus glandarius). 


Artm. Rödbrunaktigt grå med hvit öfver- och 
undergump samt svartaktiga vingar och stjert. Ving- 
täckarne blåa med svarta tvärstrek. | 

Längd 133 tum: 
Corvus glandarius, Lin. Fn. p. 30. — Retz. Fn. p. 

93. — Lanius glandarius, Nilss. Orn. Sv. I. p. 

73. — Le Geai, Buff. Ois. 3. p. 107. t. 8. åå 

enl. 481. — Garrulus Briss. Örn. 2. p. 47. — ajäy 

Lath. Syn, I. p. 384. — Nötskrika, Sv. Zool. 

Häft. 5. n:o 26. — Eichelkrähe, Bechst. Nat. D.' 

2. Pp. 1243. — Sv. Nötskrika, Allonskrika; Österg. 

Kornskrika ; Sk. Skogskata. 


Anm. Att jag i Ornith. Svec. skilde denna fogel 
från Korpslägtet, var riktigt; men att jag förenade honom 
med Törnskatorna var ganska oriktigt. Jag hade då 
icke sett föregående Art utan blott i Kabinetterne, eljest 
hade jag ganska säkert fört dem till ett slägte. I det 
Supplement till 2:dra Delen af Ornith. Svec. "hvilket jag 
skref efter hemkomsten från min resa i Norden, sökte jag 
redan fästa uppmärksamheten på dessa foglars nära för- 
vandtskap. 8cdermera har jag under föreläsningar alltid 
förenat dem, och att de böra förenas har H:r Boie vidare 
satt utom all: tvifvel. Se Boies Reise durcb Norwegen. 


140 Gångfoglar. 


Beskrifn. Grundfärgen ofvan och inunder aske- 
grå mad rödbrun anstrykning, dock så att halsen 
ofvan och på sidorna stöter mera i rödbrunt, ryggen 
och bröstet mera i askegrått. Främre delen af huf- 
vudet hvitaktig med svarta fläckar och långsgående 
strek. Bakom underkäkens rot står på sidan af un- 
derhakan 'en svart fläck. Strupen hvitaktig: Under- 
gumpen och öfvergumpen rent hvita, Vingpennorna 
af första ordningen svartaktiga och i yttre fanet 
hvitgråa ; de fyra följande svarta, i midten af yttre 
fanet perlhvita; de följande svarta; häraf upp- 
kommer en stor hvit fläck på den hoplagde vingen. 
De större vingtäckarne azurblåa med tvärgående 
svarta strek. Stjerten nästan tvär, svart, vid roten 
askegrå med svarta -tvärstrek. Näbben svart. Iris 
gråhvit. Benen brunaktigt köttfärgade. Längden 133 
tum 3; vingbredden 204 tum. 

Vistelseort och lefnadssätt: Liksom föregående 
art tillhör äfven denna skogarna, och träffas så väl 
i löfskogar som i barrskogar ; dock synes han före- 
draga de förstnämnda och isynnerhet dem "i hvilka 
ekar finnas. Allmännast förekommer han i de syd- 
ligare och medlersta Landskapen af- halfön > likväl 
träffas han äfven, fastän mera sällan, norr om fjäll- 
ryggen t. e. i Stördalen o. s. v. +). Inom polcirkeln 
eller i dess grannskap finnes han icke. 

Dess flygt och sedvanor likna ganska mycket den 
föregåendes. Då man kommer honom nära bortflyger 


+) Jag har äfven sett honom i skogen vid Årgård i bör- 
jan af Oktober. 


- 
et 


Nötskrikan. 141 


han med ett gällt och sträft skrik: gääk, gääk ; 
dock sätter han sig vanligen snart åter. Han är nä- 
stan i en ständig rörelse äfven då han sitter, och han 
hoppar oupphörligt på trädens grenar och på mar- 
ken. Vanligen flyger han blott korta sträckor, från 
ett träd till ett annat. Endast om hösten och vin- 
tren, då han vandrar familjvis eller flockvis från en 
skog till en annan, flyger han både längre och högre. 
Han besöker då äfven någon gång skogslunderna och 
trädgårdarna på Skånes slättbygd. Under dessa ströf- 
tåg i skogarne ser man stundom ett ganska stort an- 
tal förenade; doek flyga de aldrig tätt sammans, utan 
spridda. Han träffas hos oss under hela året. Denna, 
och troligen äfven förra arten, kan bli tam och lär 
sig då att efterhärma ord. 


Födämnen: Under hösten och hela vintren lef- 
ver han isynnerhet af ollon, hvilka han dels plockar 
af träden, dels på marken sedan de fallit ned, och 
han kan äfven genom sin fina lukt, uppvädra dem 
under snön. Dessutom förtär han insekter, maskar, 
fogelägg, bär och frukter. Foglar som ' fastnat i do- 
norna blifva ej sällan hans rof. På de åkrar som 
gränsa till skogslundar der han har sitt stamhåll gör 
kan ofta skada på den mogna säden. I trädgården 
upprycker han stundom de nyss uppkomna köksväx- 
| terna, och förtär äfven de mogna skidfrukterna. 


Fortplantning: Nötskrikan bygger sitt bo i träd, 
så väl i löfträd som barrträd. Det är sammanflä- 
tadt af ris och qvistar, samt invändigt fodradt med 


14.2 Gångfoglar. 


fina rötter. Äggen 5 —6 ljust blågröna, beströdda 
med små olivbruna punkter. 


Jagt och fångst: Man skjuter Nötskrikan lät- 
tast om man döljer sig och efterhärmar dess skrik, 
Ofta fångar hon sig i donor med rönnbär, hvilka hon 
mycket tycker om. — H:r Bechstein uppgifver ett 
artigt sätt att fånga henne i mängd, hvilket i kort- 
het är följande : under Nötskrikans sträcktid om hö- 
sten, väljer man i skogen, der denna fogel plägar vi- 
stas, en gran eller tall, som åtwinstone i en omkrets 
af 6 — 8- steg står skild från andra träd. Från den- 
na borthugger man de öfverflödiga grenarna och lå- 
ter blott några i spiralform kring stammen sitta 
'qvar. Äfven dessa stympar man så att de blott äro 
5— 6 spann långa. På dessa skär man hak i hvil- 
ka man fästar limspön långs åt grenarna, dock icke 
liggande på grenarna utan något uppstående. Kring 
stammen bygger man på marken en hydda af tjocka 
grenar, hvilka ofvantill glest täcka henne. På hyd- 
dan ställer man en lefvande eller uppstoppad uggla, 
som man med ett snöre eller en käpp ned i hyddan 
sätter i rörelse. Före soluppgången eller ock före 
dess nedgång sätter man sig i hyddan, och härmar 
en ugglas skrik, genom en dertill inrättad pipa. Vid 
detta skrik samla sig en mängd Noötskrikor, sätta 
sig på limspöna och nedfalla med dem i hyddan. Äf- 
ven en mängd andra foglar t. e. Hackspettar, skator, 
rödhakar, mesar, trastar o. s. Vv. framlockas af detta 
skrik och blifva fångade. 


+ 
Törnskate Slägtet, . 143 / 


Törnskate Slägtet. (Lanius, Linn.) 


Näbben sedelmåttig, stark, rak, under hela sin 
längd mycket hoptryckt; käkarna i spetsen 
böjda mot hvarandra; den öfra längre, bak- 
om den starkt böjda spetsen försedd med en 
tand. 


Näsborrarna äggrunda, glest täckta med borst- 
lika fjädrar från pannan. 


Näbbvikarna ofvan kantade med KR borst. 
Benen: Tarsen längre än mellantån. 


Vingarna: = Y:sta vingpennan temligen kort; 
2:dra kortare än 3:dje, som fe A:de är 
längst. 


De till detta slägte hörande foglar ut- 
märka sig genom mod och rofgirighet. De 
äro till lefnadssättet verkliga roffoglar. Lik- 
som de smärre bland dessa, förtära de, utom 
små däggande djur och foglar, äfven insek- 
ter. Deras näbb som är stark, hoptryckt 
och bakom den nedkrökta spetsen försedd 
med en tand, liknar temligen Falkarnas, men 
deras klor äro svaga. De gripa derföre rof- 
vet med näbben, men fasthålla det med klor- 
na under det de sönderhugga det. — De 
hafva sitt tillhåll i skogar och bland buskar, 
De hafva om våren en icke obehaglig sång, 
och en af våra Svenska arter utmärker sig 
genom förmåga att härma andra sångfoglars 
toner. I lefnadssätt, läte och sedvanor tyckas 
de mig förråda en icke obetydlig förvandt- 


F 
144 Gångfoglar. - 


skap med Skrikorna, och de utgöra en omiss- 
"kännelig föreningslänk mellan Roffoglarna och 
Sångfoglarna +). En af våra arter blir qvar 
om vintren; den andra flyttar åt sydligare 
länder. 


1. Större Törnoskatan. (Lanius Excu- 
bitor, Linn. )y : | 
Artm. Ofvan ljust askeblå, inunder hvit. Ge- 
nom ögonen ett svart band. Vingarna svarta med 
två hvita fläckar. Stjerten svart, i sidorna och spet- 
sen hvit; det medlersta pennparet helt svart. 
Längd: of — to tum. 


”Lanius Excubitor, Lin. Fn. p. 27. — Retz. Fn. p. 87. 
— Nilss. Orn. Sv. I. p. 74. — Pie-griéeche gYise, 
Buff, Ois.. 1 p: 200. tö 205 — Pl CK NG. een 
Great cinereous Shrike, Lath. Syn. I: p. 160. — 
Gemeiner Wirger; Bechst. Nat. D. 2. p. 1306. 
Sk. Warfogel. 

Beskrifn. Hufvudet och halsen ofvan samt 
ryggen, öfvergumpen och skuldrorna ljust blågråa. 

Från näsborrarna genom ögonen går ett svart band, 

som -på örontrakten utvidgar sig. Från den hvitak- 
tiga pannan bortgår öfver ögonen ett smalt hvitt 
strek. Alla undre kroppsdelar rent hvita. Vingarna 
svarta med en större hvit fläck i midten och en min- 
dre vid nedre kanten; detta kommer deraf att ving- 
pennorna äro från roten till midten hvita. Vingpen- 
norna af 2:dra ordningen och de stora vingtäckarne 


+) Dock tyckas de, som redan Bechstein anmärkt, både 
till skapnad och lefnadssätt häst förenas med Kråk- 
foglarna. 


Se 


Större Törnskatan, : 145 


i spetsen kantade med hvitt.. Stjeften lång, starkt 
afrundad eller vigglik, svart 3 den yttersta pennan 1 
hela yttre fanet vid»roten och i bakre hälften hvit; 
hos de följande aftager gradvis det hvita hvarmed 
de slutas, och det medlersta paret är helt svart. Näbb 
och ben svarta. Iris brun. 1:sta vingpennan teml, 
Kort; 2:dra något kortare än 6:te 3; 4:de längst; 
3, 4, 3 nästan lika; Längd 93 — 10 tum; stjerten 
utom vingarna 3I tum. 

Honan har den ljust askeblåa färgen ofvan mer 
matt; inunder smutsigt hvit, fint vattrad med grått. 

Ungarna likna nästan hönan. 

Vistelseort och lefnadssätt: Varfoglen är hos oss 
temligen sällsynt, och mig har han förekommit 
endast i de sydliga och östra trakterna af half- 
ön +). I Skåne och Blekinge finnes han knapt utan 
om hösten och vintertiden, och äfven då nog spar- 
samt. Han har sitt tillhåll i skogsbryn, buskar och 
ensamt stående träd i grannskapet af öppna fält. Om 
vintren då han stryker vidt omkring efter sin mnä- 
ring, förekommer han ensam äfven i trädgårdarne på 
Skånes slättbygd. Man ser honom merendels sitta på 
högsta spetsen af ett träd eller en buske, för att se 
sig om efter rof. Han är skygg och flyger vanligen 
bort på ganska långt afstånd. Dess flygt liknar Hack- 
spettens och är bågformig uppåt och nedåt, : Då han 
sitter utbreder han ofta stjerten och slår honom upp 


+) Enligt Bränniehe skall han likyäl äfven finnas i 
Norrige. 
| 10 


146 Gångfoglar. 

och ned, Åsö följande art. — 'Varfoglen är mo- 
dig och tilltagsen. Han bortjagar äfven de starkare 
roffoglar som nalkas hans stamhåll. Då ban blir var- 
se någon Falk eller Hök, gifver han det tillkänna 
genom ett eget skarpt skrik, och varnar derigenom 
Sparfvar och andra småfoglar att rädda sig. Denna 
egenskap har gifvit honom = sitt "namn och gjort ho- 
nom skicklig att användas som väktare vid Falkfång- 
sten. (Man jemföre sid. 13). Till lynne och lefnads- 
sätt är han sjelf en roffogel, och om han ägde en 
styrka i klorna och en snabbhet i flygten som sva- 
rade mot hans mod och tilltagsenhet, så skulle han 


säkert för småfoglarna vara en af de farligaste, 


Födämnen: Dessa bestå isynnerhet i fältmöss, 
sparfvar, finkar, lärkor och andra småfoglar. Stun- 
dom anfalla de äfven större foglar; men det lyckas 
dem sällan att bemäktiga sig någon, om ej dem som 
fastnat i snara. I anseende till sina svaga fötter 
gripa de alltid sitt rof med näbben, slå det genast 
till marken och döda det. Bli de uppskrämda, föra 
de, liksom Falkarna, sitt rof med sig i klorna. Om 
sommaren förtära de, utom ödlor, grodor, ormslår 


och fogelungar, dessutom, och framför allt, större in- - 


sekter med hvilka de äfven föda sina ungar. 


Fortplantning: Sitt bo bygger Varfoglen i träd 
och i buskar. Det är stort och består af ris, pin- 
nar, strå och mossa m. m. samt invändigt fodradt 
med hår och ull, Äggen 5 — 7 hvitaktiga och be- 
strödda med smutsigt bruna fläckar. 


" Allmänna Törnskatan; 147 
2. Allmänna Törnskatan, (Lanius 
Collurio, Lian.) 

Kö dre NNgAN Be konen. 4sjötldar kos Häkga ER 
aktigt rödbruna. Undra delarne hvita, hos hannen med 

rosenröd anstrykning, hos honan med bruna vågor. 
| Längd 73 tum. 
Lanius Collurio, Lin. Fn. Sv. p. 27. — Retz. Fn. p. 
88. — Nilss. Orn. Svec. I. p. 72. — Pie-grieche 
ecorcheur, Buff. Ois. I. p. 304. t. 21. — pl. enl. 
31. f. 2. (Hannen) f. 1. (Honan). — Der rothriuc- 
kige Wiärger, Bechst. Nat. D. 2. -p. 1335. — 
Sv. Törnskata. 

Beskrifn. Hanne i vårdrägt: Hufvudet ofvan, 
halsryggen och öfvergumpen blåaktigt askegråa ; pan- 
nan och ett strek öfver ögonen ljusare. Öfver näbb- 
roten går ett svart strek, och från näbben genom 
ögat till örtrakten ett bredt rent svart band. Rygg, 
skuldror och vingtäckare skönt brunröda, glänsande. 
Alla undra delar hvita med rosenröd anstrykning 
som är starkast på halsen, bröstet och sidorna, och 
på dessa sistnämda öfvergår denna färg småningom i 
ryggens. Magen, stjertens och vingarnas undra täck- 
fjädrar rent hvita. Vingarna svartbruna, kantade med 
brunrödt, isynnerhet de innersta. Stjerten lång; den 
yttersta pennan kortare än de andra 3; de två med- 
lersta helt svarta; de öfriga från roten till två tre- 
djedelar af sin längd hvita med svarta spolar och 
hvita ändkanter; för öfrigt svarta. — Näbben blå- 
aktigt svart. Iris brun. Benen mörkt blyfärgade. — 
1:sta vingpennan kort; 2:dra något längre än 5:te. 
— Längd 7 3 tum; stjerten utom vingarna 13 tum; 


148 Gångfoglar, 


Honan är mycket olik hannen : ofvan matt röd- 
run, halsryggen och öfvergumpen med askegrå an- 
strykning. Genom ögat till örat går ett brunt strek. 
Strupen, medlersta delen af magen samt undergum>- 
pen hvita ofläckade. Bröstet och magens sidor med 
bruna vågor. Vingpennorna och täckfjädrarna mörk- 
bruna med rödbruna kanter. Stjerten rödbrun, vid 
roten mer grå, mot spetsen mer mörk ; den yttersta 
pennan kantad med ett gulaktigt hvitt bräm, inom 
hvilket finnes vid spetsen en svartaktig linia. De fyra 
medlersta rostbruna enfärgade. Näbben svartbrun. 

Vistelseort och lefnadssätt : Denna Törnskata 
förekommer allmänt 1 Sveriges södra trakter; mera 
sparsamt träffas han i dess medlersta landskap, och 
finnes äfven åtminstone i det sydliga Norrige. Han är 
en flyttfogel som lemnar oss i början af September 
och återvänder efter medlet af Maji. Dess tillhåll 
äro buskar, isynnerhet sådana som äro täta och tag- 
giga t. e. Hagtorn, törne och slånbuskar, belägna på 
öppna fält. På dessa sitter han merendels i yttersta 
spetsen af en gren, eller ock på en gärdsstör o. d. 
Hannens sång är "både vacker och uthållande, och 
han härmar härvid på ett förvånande sätt de foglar 
som bo i dess grannskap. Äfven då han hålles i bur 
efterhärmar han de foglars sång som finnas i samma 
rum. Då man nalkas den buske der han har sina un- 
gar, hoppar han ond och orolig på qvistarna, utbre- 
der stjerten, rörer honom än åt den ena, än åt den 
andra sidan, och skriker med full hals sitt gäck, gäck, 
gäck. De foglar som händelsevis närma sig hans nä- 
ste förföljer han genast med skrik och hugg. 


Miran 


Allmänna Törn skatan. 149 


 Födämnen : Dessa bestå isynnerhet af insekter, 
såsom skalbaggar, gräshoppor, brömsar o. d. Äfven 
unga möss, unga foglar, grodor och ödlor. Han har 
den besynnerliga vanan att spetsa nämnde födämnen 
eller att fästa dem på taggarna af de buskar på 
hvilka han uppehåller sig; och man träffar ofta på 
taggarna af sådana buskar, isynnerhet ned mot mar- 
ken, ett ganska stort antal insekter fästade, och bland 
dem antingen hela eller styckade ödlor, grodor, möss 
och småfoglar. Då de: flesta andra foglar genast upp- 
sluka de födämnen som träffas, och sitta overksam- 
ma då de äro mätta; så håller denna deremot or- 
dentliga måltider, och samlar förut allt hvad han jöf- 
verkommer >). | 
Fortplantning : Sitt bo bygger han i någon tät 
buske. Det är stort efter foglens storlek och består 
utvändigt af grofva grässtrån; stjelkar och: rötter, 
hvarpå följer ett lag af mossa ; invändigt är det bäd- 
dadt med fint gräs. Äggen 5 — 6 hvitaktiga, stötande i 
gult med rostfärgade fläckar, som bilda en krans kring 
den tjockare ändan. Under det honan rufvar äggen, 
samlar hannen födämnen åt henne och spetsar dem 
på taggar vid boet. Dessemellan sjunger han i hen= 
nes grannskap. 
cjagt och fångst : Som Törnskatan icke är rädd 
så kan han lätt fällas med skjutgevär. Vill man fån- 


+) Någet dylikt, fast icke så reguliert,; märkes äfven 
hos: Arterne af de två föregående Slägten 3 ty äfven 

> de samla mer än de kunna förtära, och de nedgräfva 
gt Wväxkadiga i mossa eller i jorden, för framtida 
ehof. 


150 Gångfoglar. 


ga honom lefvande, så sätter man Spränklor antingen 
på den buske der han vanligen uppehåller sig, eller 
ock på störar af 35—5 alnars längd, hvilka man 
slår ned i marken några steg från busken. Äfven fån- 
gar man honom om man tager en lefvande insekt t. 
e. en gräshoppa, bröms e. d., fastbinder den genom 
ett tagel vid ett par ben och låter den fladdra, samt 
lägger Limspön dervid och drifver foglen sakta till 
stället. 

Nytta och skada: Denna fogels kött är välsma- 
kande. Äfven gagnar han derigenom att han förtär 
en mängd skadliga insekter. Han gör ingen skada. 


Blåkråk-Slägtet. (Coracias, Linn). 


Näbben medelmåttig, stark, hoptryckt, nästan 
vak; öfverkäken $ spetsen nedböjd. 


Näsborrarna på sidan vid näbbroten aflånga, 
snedt liggande, bara, till hälften täckta af en 
fjäderklädd hud.” 

Näbbvikarna kantade med styfva borst. 


Benen: Tarsen kortare än mellantån; tårna 
alldeles skilda. 


Vingarna långa; A:sta vingpennan föga kor- 
tare än 2:dra, som är längst. 

De hithörande arter uppehålla sig par- 
vis i gamla skogar der ihåliga träd finnas, 
och de äro vilda och rädda. Deras föda be- 
står hufvudsakligen i insekter och maskar, 
De lägga sina ägg i hål uti träd. Färgorna 
på deres fjädrar äro lysande och vackra. 


4 


Allmänna Blåkråkan. 151 


1, Allmänna Blåkråkan. (Coracias 
garrula, Limn.) 


"Artm. Blågrön med brunröd rygg och svarta 


vingpennor. Längd 133 tum. 
Coracias garrula, Lin. Fn. ps 32. — Retz. Fn. p. 
97. — Nils. Orn. Sv. I. p. 92. — Le RKollier, 


Buff.” Ois: 3. ip. 135. ti.70 = pl enl: 486. — 
Roller Lath. Syn. I. p. 406..— Die blaue Racke, 
Bechst. N. D. 2. p. 1282. — Sv. Blåkråka ; Spansk 
Kråka. 

Beskrifa, Hufvudet och halsen ljusblåa med 
grön anstrykning och ett blekare spanskgrönt strek 
åt hvarje fjäder ofvanpå halsen; ryggen, skuldrorna 
och de innersta vingpennorna brunröda; bröstet, 
magen och de undra vingtäckarna maringröna. Vin= 
garnas större täckfjädrar af samma färg, men något 
mörkare; de mindre vingtäckarne glänsande skönt 
viol-blåa. Vingpennorna svarta med blå glans, inun- 
der skönt viol-blåa. Stjertens medlersta pennor blå- 
gröna > de öfriga från roten öfver midten blåa, i 
yttre delen hvitgrönaktiga ; den yttersta längre än 
de andra, i spetsen afsmalnande och svart. — Näb- 
ben svart, vid roten inunder brun. Ögonkretsen bar, 
Iris brungrå. Benen gulaktiga, klorna svarta. Längd 
133 tum. , 

Vistelseort och lefnadssätt : Blåkråkan träffas om 
sommaren parvis i de flesta löfskogar i det södra och 
medlersta Sverige. Hon förekommer äfven i Grefska- 
perna i Norrige. Isynnerhet finner man henne bland 
gamla ekar och bokar, i hvilkas ihåliga stammar hon 
lägger sina ägg och på hvilkas torra grenar hon helst 


152 Gångfoglar. 


sitter. Som flyttfogel lemnar hon oss i medlet af 
September och återvänder i början af Maji. Hon är 
en skygg och vild fogel som icke låter tämja sig, och 
som sällan låter jägaren komma inom skotthåll. Dess 
vingar äro långa och spetsiga; dess flygt är derföre 
snabb och har någon likhet: med Dufvans. Ofta tum- 
lar hon kring i luften med sina kamrater och låter 
härunder ständigt höra sitt sträfva och starka läte: 
rack, rack, rack. 

Födämnen: Dessa bestå hufvudsakligen i insck- 
ser, larver, regnmaskar, sniglar och snäckor. Äfven 
äter hon unga grodor och ödlor. Om hösten skall 
hon också förtära korn, och annan säd, samt bär, 
ollon m: m, 

Fortplantning: Sitt bo lägger hon uti ihåliga 
träd. Det är bygdt af ris, qvistar och mossa samt in- 
vändigt fodradt med fjädrar och hår. Dess ägg 4 —6 
äro glänsande hvita ofläckade. 

Nytta: Dess kött skall om hösten, då hon mest 
lefver af säd, vara välsmakande. 


Gylling-Slägtet. (Oriolus, Linn.) 


Näbben kegelformig temligen utdragen, försedd 
med ryggkant och något böjd efter hela sin 
längd, samt utåt hoptryckt, och vid spetsen 
med ett hak utskuren. 

Näsborrarna på sidan vid näbbroten, bara, 
små, öppnas genom en springa i undre kanten 
af en stor hinna. 

Benen: Tarsen lika lång som mellantån, hvilken 
är vid roten hopvuxen med uttån. 


Gylling Slägtet. 153 

Vingarna medelmåttiga; 1:sta vingpennan. gan- 

ska kort; 2:dra kortare än 3:dje som är 
längst. 

De till detta Slägte Hörande foglar up- 
pehålla sig om sommaren parvis i skogarna, 
och förena sig efter fortplantningstiden fa- 
milj-vis för sin resa åt sydligare länder. De- 
ras bo, som är bygdt med mycken konst, 
finnes fästadt vid spetsen af någon gren i ett. 
högt träd. — De lefva af insekter och bär. 
— Hos Hannarna är alltid den gula färgen 
härskande ; honorna hafva mindre vackra grön- 
aktiga färger, 


1. Sommar-Gyllingen. (Oriolus 
Galbula, Linn, ) 

Artm. Gul eller gulgrön med svarta vingar 
och stjert. ; Längd 95 tum.- 
Oriolus Galbula, Lin: Syst. Nat. I. p. 160. — Sparrm. 

Svensk Ornithol.- (med figur öfver hanne, hona 

och bo). — Coracias Oriolus, Lin. Fn. p. 33. — 

Coracias Galbula, Bechst. Nat. D. 2. p. 1292. — 

Sv. Gylling ; Gultrast; Sommarguling., Fin. Ku- 

hankeittäjä. 

Beskrifn. Hannen: Gullgul med ett strek 
mellan näbb och öga, samt vingar och stjert svarta, 
På vingarna står en liten gul fläck som kommer af 
spetsarna af de yttersta bland de närmsta vingtäc-, 
karena. Stjertpennorna slutas med gult. Längd 93 
tU. 

Honan: Ofvan gulgrön, inunder hvitaktig med 
mörka linier åt fjäderspolarna. Sidorna och under- 


154 Gångfoglar. 


Fr 


gumpen höggula. Vingar och stjert som hos hannen, 
dock det svarta brunare och det gula blekare. 


Vistelseort och lefnadssätt : Denna är en af Sve= 
riges sällsyntaste foglar, och han är ännu aldrig-sedd 
i Rikets sydligare landskap. Kring Hedemora i Da- 
larna visar han sig stundom, och i Westerbotten skall 
han äfven vara sedd. I Finland deremot förekommer 
han i flera skogar, isynnerhet i björkskogar nära sjö- 
stranden, och i Karelen och Savolax skall ham finnas 
talrikt. Han är öfverallt i dessastrakter en flytt- 
fogel som kommer sent om våren och återvänder ti- 
digt om hösten. Denna fogel säges vara munter och 
skygg. Han uppehåller sig ständigt i de tätaste och 
bladrikaste träden. Dess sång har likhet med Trastens, 
dock är den icke så melodisk. 


Födämnen : Om våren och sommaren lefver han 
af insekter; då bären mogna uppsöker han och för- 
tär dem. Äfven körsbär utgöra hans kost. 


Fortplantning : Denna fogel äger en utmärkt 
konstdrift. Dess näste, som är konstigt sammanflä- 
tadt af fina grässtrån och rötter, mossa, "tunn hvit 
björkbark, ull m. m. och till formen liknande en djup 
korg eller pung, finner man upphängdt i en klyka af 
en gren i något träd eller buske, och der fastbundet 
med bast, ull eller gräs. Det synes utvändigt hvit- 
aktigt, och man träffar deri 4—5 hvita ägg som 
kring den tjockare ändan äro glest beströdda med 
svartbruna fläckar och punkter. 


oSidensvans-Slägtet. 155 


Sidensvans-Slägtet, (Ampelis, L.) 

Näbben kort, rak, undersättsig vid roten bred, 
utåt något hoptryckt, öfverkäken med upp- 
köjd, i båge gående ryggkant och nedböjd 
spets; underkäken rak med "uppböjd spets s 
båda försedda med ett hak bak spetsen. 

Näsborrarna vid roten, ovala, täckta af fram- 
åtlivgande, styfva, hårlika fjädrar. 

Benen korta; tarsen af mellantåns längd. 

Vingarna temligen långa; 4:sta och 2:dra 
vingpennan längst. 


Anm. Till detta Slägte hörer ej mer ån en enda: 
Europeisk art, och dennas historia är ännu icke på långt 
när tillräckligen känd. I de södra trakterna af halförr 
förekommer han endast under höst och vinter som flyttfo- 
gel, och ännu har det icke lyckats någon i de nordliga 
. landskapen resande natur-historicus att utforska dess kvus- 
hållning, Man har ej en gång hittills riktigt vetat Iwar 
han tillbringar sommaren. — Ännu vet man ej bestä mdt 
om foglen undergår en enkel eller dubbel ruggning. — 
Hans Excellence Herr Grefve Trorre WäacurtmeisterR har 
meddelat mig den underrättelsen att två Sidensvansar ; som 
finnas i Dess voliére, och som ditkommo förleden somn aar, 
undergingo en fullkomlig. ruggning i sista hälften af Ok .to- 
ber. — Således inträffar foglens höst-ruggning, och san to- 
likt äfven dess fortplantning, mycket sent. 


Sidensvansen, (Ampelis Garrulus, Lim 1,) 


Artm. Rödaktigt grå. Strupen och ett band £'e- 
nom ögonen svarta. I nacken en fjädertofs. Ving ar 
och stjert svarta; de inre wvingpennorna med perg ä- 
mentartade röda spetsar ; de yttre med en gul a ch 
hvit fläck. Magen askegrå. Undre stjerttäckarne ki !- 
stanybruna. Längd 8 tum. 


Ampelis Garrulus, Lin. Syst. I. p. 207. — Retz. Fi: 
p. 231. — Nilss. Orn. Sv. I. p. 84. — Laniu s 
Garrulus, Lin. Fn. Sv. p. 28. — Le gjaseur dv ? 
Boheme, Buff. Ois. 3. p. 429. t.”j26. pl. enl. f261, : 


NN 


156 Gångfoglar. 


— Bohemian chatterer, Lath. Syn. 3, p. gr. — 
Pen. Arcet. Zool. 2. p. 346. — sSeidenschwanz, 
Bechst. N. D. 3. p. 410. — Svensk Zool. Häft. 6. 
n:o 32. — NidensDuns. Smål. Rönnbärshane. We- 
sterb.  Toppsparf. 

Beskrifna. Denna är en af Europas vackraste 
foglar. Hela fjäderbeklädnaden, med undantag af vin- 
gar och stjert, är mjuk och silkeslik. Hufvans fjä- 
«1lrar äro långa och bilda en tofs, som vanligen ned- 
hvänger öfver nacken, men kan äfven uppresas. Of- 
van och inunder askegrå med rödbrun anstrykning 
sem är dunklast på ryggen och vingtäckarna, öfver- 
gå.r på pannan i rödbrunt och saknas nästan allde- 
le:s på magen och öfvergumpen. Ett strek från näs>- 
boirrarna öfver näbbroten, ett bredt band genom ögo- 
nen till nacken, samt strupen rent svarta. Underkä- 
kens | rotgrenar på sidorna hvita. VWVingpennorna af 
först: i ordningen svarta, vid spetsen kantade utvän- 
digt med gult, invändigt med hvitt; de af andra 
ordn) ngen svartgråa, hafva äfven en hvit fläck i yttre 
fanet vid spetsen och slutas dessutom med en perga- 
ment) artad aflång, röd tillsatts. De närmsta ving- 
täcke) irna på de yttre vingpennorna svarta, i spetsen 
hvit: a. Stjerten. tvär, svart, slutas med ett bredt gult 
band 1, dess undre täckfjädrar kastanjbruna. Näbb och 
ben svarta. Iris rödbrun, — Vingbredden 14 tum. ' 

Honan har det svarta på strupen mindre ut- 
bre: | dt; de främre vingpennorna hafva i yttre fanet 
vid spetsen en” smal hvit eller gulaktig fläck, men de 
äkel i» ejil spetsen och inåt kantade med hvitt. Det 


gu! la bandet hvarmed stjerten slutas är smalare och 


Sidensvaänsen, 157 


blekare; de pergamentartade tillsattserna på vingar- 
na mindre och färre. 

— Vistelseort och lefnadssätt : Sidensvansen före- 
kommer i de södra landskapen blott som flyttfogel : 
under höst och vinter; och endast som sådan känna 
honom äfven Invånarne i de norra kusttrakterna af 
vår halfö, Man har uppgifvit polarländerna som dess 
enda stamhåll under sommaren ; men detta torde ej 
vara alldeles riktigt, och ännu har ingen, så vida man 
vet, derstädes funnit dess bo. Sannolikare synes mig 
att foglen tillbringar sommaren och fortplantar sig i 
de inre bergiga och skogfulla trakterna af det norra 
Sverige och Norrige, så väl i grannskapet af polcir- 
keln, som ock mycket sydligare. Säkert är det åt- 
" minstone att han tillbringar hela sommaren i norra 
Wermeland ?); men ännu återstår att under nämn- 
de årstid utforska dess hushållning. Mot vintrens an- 
nalkande anländer foglen till de södra landskapen, 
antingen familjvis eller ock flockvis; oeh man träf- 
far honom här äfven midt under vintren. Dock up- 
pehåller sig en flock icke länge på samma ställe, utan 
stryker kring efter sin föda från en trakt till en an- 
nan. De träffas då isynnerhet der rönnbär och an- 
dra bärsorter finnas, och de fångas ofta i donor bland 
kramsfoglar. Denna fogel är nog dum och trög i si- 
na rörelser, dock är han, enligt min erfarenhet, ofta 
rätt skygg, isynverhet utåt "våren, och låter då ej 
gerna Jägaren komma inom skotthåll, om denne ej 


+) För denna och flera högst intressanta uppgifter har 
jag att tacka Herr Öfyer-Jägmästaren H. FALK. 


158 Gångfoglar. 


kan dölja sig. Dess sång, som han om vintren i klart 
väder låter höra, är låg och föga melodisk. ”Troli- 
gen sjunger han bättre i sin hemort om sommaren. 
Dess flygt är snabb; ty vingarna äro långa och 
spetsiga. ; 

Födämnen : Ora vintren lefver han isynnerhet 
af åtskilliga slags bär, såsom rönnbär, oxelbär, en- 
bär, hagtornbär, berberisbär m. fl. samt trädknop- 
par. Äfven söker han denna årstid, då marken är 
bar, på våta ställen insekter och puppor. Om våren 
och troligen äfven om sommaren lefver han af in- 
sekter, hvilka han från toppen af ett träd fångar i 
luften på samma sätt som Flugsnapparna. — I kam- 
maren håller han till godo med alla slags spis, och 
lär vara en bland de största storätare; ty han skall, 
enligt Bechsteins iakttagelse, nästan dagligen förtära 
en portion föda af lika vigt som han sjelf, 

Fortplantning: Denna är hittils icke med sä- 
kerhet känd. 

Nytta: Dess kött är välsmakligt och sundt. 


Andra Familien. 


Tunn-näbbar, (Tenuirostres) 
eller 


Sångfoglar. (Canori.) 
Näbben tunn, vak, merendels syllik, medelmåt- 
tig eller kort; öfverhäkens spets nedböjd, för- 
sedd med ett hak. 


Näsborrarna till hälften täckta af en hin- 
na, nakna eller glest belagda med hår. 


Flugsnappare Slägtet. 159 


Benen merendels tunna och spensligas ut-tån 
-hopvuxen med mellantån genom första tåleden. 


De hithörande foglar utmärka sig ge- 
nom en tonfull och harmonisk sång. De fle- 
sta låta höra den ur skogar och buskar; nå- 
gra uppstämma den i kärr bland rör och 
vass, och några få lifva dermed sandhedar- 
na och de nakna klipporna. — De lefva i 
engifte, parvis skilda, och de lägga vanligen 
flera kullar om året. — De nära sig .under 
sommaren af insekter, och de flesta förtära 
om hösten bär, Största antalet äro flyttfoglar 
som lemna oss före vintrens annalkande, De- 
ras kött är läckert, 


Flugsnappare Slägtet. (Mu- 


scicapa, Linn.) 


Näbben temligen kort, stark, rak, vyggad, tre- 
kantig, vid roten nedtryckt, bred;. näbbvikar- 
na kantade med styfva borsthår. 


Näsborrarna på sidan vid näbbroten, vund- 
aktiga, ofvan täckta med en hinna, belagda med 
glesa hår. 


Benen: Tarsen af lika längd med mellantån, 
(då klon äfven räknar). Näbben kortare än 
baktån, krökt och hoptryckt. 


Vingarna: 1:sta vingpennan ganska kort ; 2:dra 
något kortare än 3:dje som är längst. 


Flugsnapparna uppehålla sig:i skogarna. 
De äro flyttfoglar 'som komma sent och gå 
tidigt bort, De lefva endast af flugor och 


160 Gångfoglar, 


andra insekter, hvilka de upptäcka från  nå- 
gon trädtopp eller gren, fånga i flygten, och 
återvända derefter till sin förra plats, Då de 
sitta röra de tät och hastigt vingarna. Bland 
våra två Svenska arter undergår åtminstone 
den ena en dubbel ruggning och både han- 
nar, honor och ungar blifva om hösten lika. 


1. Gråa Flugsnappare n. (Muscicapa 
Grisola, Linn.) 
Artm. Ofvan brungrå med mörkbruna fläckar 


på hufvudet; inunder hvit med gråbruna långsfläckar 
på hals och bröst. Längd 6 tum. 


Muscicapa Grisola, Lin. Syst. Nat. IL p. 328..— Retz, 
Fn. p. 251. — Nilss. Orn. Sv. IL. p. 187. — Mo- 
tacilla Ficedula, Lin. Fn. p. 90. — Le gobe mou- 
chey Buff. "Ois? 4a:ps, Sr ka2d.: dd 2. pl enla205. 
f. 1. — Spotted Flycatcher, Lath. Syn. 3. p. 323. 
— Geflechter Fliegenfänger, "Bechst. Nat. D. 3. 
Pp. 421. 

Beskrifn. Hufvudet ofvan mörkbrunt med 
gråa fjäderkanter, eller ock grått med en långsgåen- 
de brun fläck åt spolen af hvarje fjäder; pannans 
fjädrar med hvitgråa kanter. Halsen ofvan, ryggen, 
skuldrorna och öfvergumpen brunt: askegråa. Ving- 
pennorne mörkbruna, de inre jemte de större täck- 
fjädrarna kantade med hvitgrått. Stjerten något kluf- 
ven, mörkbrun, dess yttre pennor utvändigt kantade 
med grått. Undra kroppsdelarna hvita med långs- 
gående brungråa strek på hals och bröst; midtåt 
strupen och magen ofläckad. — Näbben svart, inun= 
der vid roten blek. Näsborrarna runda, belagda med 


LA 
" Gråa Flugsnapparen. = 161 


glesa hår, Iris brun. Benen svartbruna. Stjerten räc- 
ker å tum utom vingarna. a 

Honan knapt märkbart skild från. hannen. 

Unge som nyss lemnat boet: Näbben gråbrun. 
Benen gråa, — Ofvan mörkbrun beströdd med rost- 
gulaktiga fläckar 35 inunder hvitaktig, halsen framtill 
och bröstet skuggade med smutsigt brunt eller svart- 
aktigt. Vingarna svartaktiga med rostgula kanter på 
| de inre vingpennorna och de större täckfjädrarna. 
”Vistelseort och lefnadssätt : Denna fogelart fö- 
' rekommer hos oss i skogarne temligen allmänt från 
Skåne ända inom polcirkeln +), och så väl:i kust- 
bygderna som i de inre trakterna åf landet. Som 
flyttfogel lemnar han oss midt i September, och åter- 
vänder knapt förr än midt i Maji.. Under vårtiden 
träffas han äfven i trädgårdarne i Skåne, han håller 
sig då . merendels i topparne af de högre träden, och 
förråder sig snart genom ett pipande läte: ist, ist. 

Under fortplantningstiden är han, enligt min er- 
farenhet, mycket sällsynt i Skåne, men allmän ide. 
öfriga skogiga landskapen. Deremot förekommer han 
under sträcktiden om hösten, i Augusti och början 
af September, ganska talrikt i Sveriges sydliga land- 
skap. — Då han sitter i högsta toppen af ett träd 
eller på en torr qvist och får se en insekt i luften 
eller ned vid marken, så flyger han genast ut och 
fångar den, samt återvänder merendels tillbaka till 


+) Jag fann honom äfven bosatt i Fondalen nära glaciéren. 
Ir 


162 oo Gångfoglar 


sitt förra ställe. Sittande lyfter "han ofta och ha- 
stigt på vingarna, liksom för att ständigt vara färdig 
till jagt på insekter. 

Födämnen : Hos oss förtär han endast insekter, 
såsom flugor, brömsar, vespor, bi, fjärillar o. s. vV. 
Huru han fångar dem är redan nämdt. 

Fortplantning: I Maji och Juni träffar man 
dess bo med ägg. Man finner det i ihåliga träd, stoc- 
kar, stubbar m. m., äfven på en tjock gren vid stam- 
men, vid en gärdsgård eller vägg af flätadt ris o. s. 
v. Det består af mossa, strå och gräsrötter, samt är 
inuti fodradt med ull och fjäder. Äggen 5, gulaktigt 
eller blåaktigt hvita beströdda med gråa och rost- 
bruna fläckar. De rufvas vexelvis af båda könen. 


2. Svart- och hvita Flugsnapparen. 
(Muscicapa atricapilla, Linn.) 


 Artm. Ofvan svart med hvit panna (honan of- 
van gulbrun enfärgad) och med en lång hvit fläck på 
den hoplagda vingen. Inunder hvit. Stjerten svart med 
de två (eller 3) sidopennorna i yttre fanet hvita. 


Längd 53 tum. 


Muscicapa atricapilla, Lin. Syst. Nat. I.  p. 326. n. 
9. — Retz. Fn. Sv. p. 250. — Nilss. Orn. Sv. I. 
Pp. 187. — Gmel. Syst. I. 2. p. 935. — Lath. 
Ind. Orn. I. p. 467 (med uteslutande af några 
Synonymer. — Muscicapa atricapilla, Bechst. Nat. 
Deutschl. 3. p. 431. — Muscicapa Muscipeta, Id. 
ibid. 435. — Cold Finch, Edw. Birds t. 30. f.1. 
Hannen; fig. 2. honan eller ungen. — Musica- 
pa luctuosa, Tem. Man. d>Ornithi I. p. 155. 

oo Anm. Det är mig alldeles omöjligt att inse nödvän- 

digheten af en ny benämning (Musc. luctuoca) för 


Svart- och hvita Flugsnapparen. 163 


denna fogel, som länge och allmänt har varit känd under 
namn af Muscic. atricapilla 


Beskrifn. Gammal hanne om våren: Hela fog- 
len ofvan samt hufvudets och halsens sidor rent svar- 
ta, med rödaktigt askegrå öfvergump och en tvärgå- 
ende hvit fläck i pannan. Undra ögonlocket med hvi- 
ta dun. Vingarna svarta med en stor långsgående 
hvit fläck, hvilken kommer deraf att de långa ving- 
täckarne och de tre innersta vingpennornma äro rent 
hvita, undantagande inre kanten, der de senare äro 
svarta. Dessutom äro vingpennorna från 6:te till 
16:de i yttre fanet nära roten hvita. Stjerten rent 
svart; de två yttersta pennorna i yttre fanet nästan 
ända till spetsen hvita; den 3:dje stundom i yttre 
kanten hvit. Hela foglen inunder rent hvit. — Näb- 
ben glänsande svart. Iris svartbrun. Benen svarta. 
Stjerten tvär, räcker 3 t. utom vingarna. — Längd 
5: t. vingbredd. 93 tum. 

Hona i vårdrägt: Ofvan gråbrun ; pannan öf- 
ver näbbroten något ljusare, smutsigt gulaktig. Den 
långa fläcken på de hoplagda vingarna smalare än 
hos hannen och smutsigt hvit. Stjerten svårtbrun: 
dess tre yttersta pennor i yttre fanet hvita, samt i 
spetsen smalt kantade med hvitt. Stjertens närmaste, 
långa, öfra täckfjädrar svarta, Hela foglen inunder 
hvit med smutsgulaktig eller gråaktig svag anstryk= 
ning på hals, bröst och sidor. 'Längd 53 tum. 


Anm. Herr Temminck behagar påstå att hadan icke 
har någon vingfläck (miroir); men deri misstager han sig. 


Unga och gamla i höstdrägt: Pannan, hufvudet 
och halsen ofvan, samt ryggen och skuldrorna dun- 


164 Gångfoglar. 


kelt bruna, knapt stötande i olivbrunt. Strupen, hal- 
sen framtill, bröstet och slaksidorna med brunaktig 
anstrykning blandad med gult. Magén hvit: Vingar- 
na svartaktiga. Dess pennor från 6 till 16 i yttre 
fanet nära roten gulaktigt hvita ; de tre innersta ut- 
vändigt och de längsta vingtäckarne i spetsen kan- 
tade med samma färg; häraf uppkommer ett smalt 
gulaktigt hvitt band öfver den hoplagda vingen. Stjer- 
ten svartaktig, dess två eller tre yttersta 'sidopennor 
i ytire fanet hvita. 

- Unge som nyss lemnat beet: Ofvan mörkbrun, 
beströdd med rostgulaktiga fläckar 3; inunder hvitak- 
tig, på bröstet oredigt vattrad med svartaktigt. 
Vingfläcken isabellgul. De tre yttersta stjertpennor- 
na i yttre fanet från roten utåt hvita. 

Vistelseort och lefnadssätt: Denna fogolart fin- 
nes i skogarna både i Sverige och Norrige, på mån- 
ga ställen talrikt +). Som flyttfogel anländer han till 
Skåne mot slutet af April månad och träffas då, un- 
"der förbifarten, i mängd i trädgårdarna. Under flera 
år har jag anmärkt att Hannarna komma först, och 
Honorna några dagar senare. Kring den 135:de Maji 
är sträcktiden förbi, då de försvunnit ur trädgårdar- 
na; de träffas då parvis 1 skogarna, så väl i Skå- 
ne som i Lappland och Norrige, ända inom polcir- 
keln. Dess sång, som han låter höra från en gren 
eller från toppen af ett träd, består af några ganska 


+). Det är märkvärdigt att denna fogel som nu är all- 
män, synes för några decennier sedan ha yarit ganska 
sällsynt på vår halfö. 


Svart- och sälen a 'Flugsnapparen. 165 
välljudande och rena toner. Merendels uppehåller den- 


na fogelart sig på trädens lägsta grenar, gör derifrån 
sina utflygter då han varseblifver en förbiflygande 
insekt, och återvänder vanligen till samma gren. Då 
han sitter rör han vingarna ständigt och snabbt. — 
Sedan ungarne blifvit. fullväxta, i sista hälften af 
Juli och i hela Augusti månad, förekomma de tillika 
med de gamla, ganska talrikt i skogarna i det södra 
' Sverige. Hannar, konor och ungar äro då alla nä- 
stan lika. Kring. medlet. af September månad för- 
svinna de småningom. 

- Födämnen: Föksoni föregående art lefver äfven 
denna endast af insekter, hvilka han fångar i luften 


eHer plockar på bladen. 


; Fortplantning : Sitt bo lägger han i ihåliga träd 
eller mellan trödrötter, o. sS. vy. Det består af gräs- 
strån, tunn bark m. m. I Juni månad finner mån 


deri 4— 5 mycket ljusblåa, ofläckade ägg. 


Anm. Muscicapa leucomela, Lath. tillhör äfven 
Skandinaviens Fauna. H:r Magister Frics, som under som- 
maren 1821 gjorde en resa i Lappland; såg vid Torne- 
elfven en fogel, hvilken H:r Fries dock ej fick skjuta, men 
pA efter beskrifning ej kunde vara någon annan än den- 

H:r Temminck, som kallar deina art Saxicola leu- 
pen re säger äfven att han förekommer i Lappland: Då 
jag likväl ej sjelf sett foglen, och jag anser mig ständigt 
böra följa den föresatts att i Fauna icke införa andra ars 
ter, än dem jag sjelf haft tillfälle att undersöka och efter 
naturen beskrifvas så har jag här blott velat anmäla 
nämnde art och till underrättelse för dem som kunna fin- 
na honom, vill jag äfven meddela dess: i 


Artm.: Svart, hufvudet ofvan, nacken, Sfvergumpen,' 
» magen och största delen af stjertpenirorna hvita, 


Långd kring 6 tum, 


166 Gångfoglar 
Sqvätt-Slägtet. (Saxicola, Bechst.) 


Näbben v»ak, tunn, spetsig, vid roten något 
mer bred än hög, mot spetsen hoptryckt, öfver- 
käken något längre, i spetsen märkbart ned- 
böjd, och bak spetsen inskuren; mnäbbroten 
kantad med styfva borsthår. 


Näsborrorna vid näbbroten, äggformiga, ofvan 
halftäckta af en bar hinna. 


Benen med höga och spensliga tarser ;  bakklon 
kortare än baktån och mycket krökt. 


Vingarna: i:xsta vingpennan kort; 2:dra eller 
Z:dje längst. 
Stjerten tvär, temligen kort. 


Sqvättorna hafva i sitt utseende och 
lefnadssätt mycket gemensamt med Flug- 
snapparne, och de utgöra den tydligaste öf- 
vergång från dem till Sångarne, med hvilka 
de förr blefvo förenade i ett och samma släg- 
te, De uppehålla sig vanligen på steniga och 
öppna ställen, på klippor och stenhögar, 
stundom bland buskar, aldrig istora skogar. 
De äro lifliga och muntra foglar. Deras 
tarser äro långa och de löpa snabbt, samt 
fånga under loppet insekter, hvilka utgöra 
deras enda näring. De lägga sitt bo på mar- 
ken eller i hål bland stenar. De rugga ej 
mer än en gång om året; men de undergå 
derjemte en partiel ruggning +) om våren, 


0) Hvad jag förstår med partiel ruggning, som 
jag ofta kommer att nämna, skåll jag förklara under 
Sparfslägtet. 


Stensqvättan | 167 


och de hannar som äro olika honorna Hafva 
under nämnde årstid en helt annan färg än 
om hösten. De äro flyttfoglar som lemna 
oss mot vintren och återvända om våren. 


1. Stensqvättan. (Saxieola Oenan- 

the, Mey.) 

Artm. Ryggen grå; pannau öfvergumpen och - 
ett strek öfver ögonen hvita; genom ögonen ett svart- 
aktigt band ; stjerten hvit med svart spets. 

Längd 5$I—6 tum. 


Saxicola Oenanthe, MNilss. Orn, Svee. I. p. 197. — 

Motacilla Oenanthe, Lin. Fn. p. 93.:— Retz. Fn. 

Pp. 259. — Sylvia Oenantåie, Lath. Ind. Orn. I. 

Pp. 32g. — Cul-blanc ou Vitrec, Buff. Ois. 5. p. 

237. — pl. enl. 554. fig. 1.2. — Wheat-ear, Lath. 

Syn. 4. p. 465. — Weissschwänziger Steinschmät- 

-XZer, Bechst. N. D. 3. p. 675. — Sv. Stensqvät- 
ta; Stengölp; Norr. Stendolp. 

'Beskrifn. Hannen om våren: Hufvudet och 
halsen ofvan samt ryggen askegråa. Pannan, ett 
strek öfver ögonen och strupen hvita. Från pnäs- 
borrarna genom ögonen ett svart band som utvidgar 
sig på tinningarna. Undre kroppsdelarna hvita med 
en svag rostgul skuggning på bröstet. Vingarna svar- 
ta; de sekundära vwvingpennorna i spetsen kantade 
med blekt rostgrått. Stjerten från roten öfver mid- 
ten hvit, det öfriga deraf, jemte det medlersta penn- 
paret, svart. Öfra stjerttäckarna hvita. Längden 6 
tum >; vingbredden 12 tum. — Näbb, iris och ben 
svarta. å 
Honan: Öfra kroppsdelarna brungråa, med rost- 
gråaktig panna och en brun fläck på tinningarna; 


168 Gångfogla r. 


balsen framtill och bröstet rostbiunaktiga; magen 
och undergumpen med rostgul. anstrykning. VWVingar- 
na bruna der hannens äro svarta. Stjertens hvita 
färg mindre utbredd. 

Foglen i höstdrägt efter ruggningen: Öfra kropps- 
delarna gråbruna med rostbrun anstrykning. Halsen 
framtill, bröstet och sidorna rostbrunaktiga. Ett svart. 
aktigt strek mellan näbb och öga. Underbakan, ma- - 
gen och undergumpen hvitaktiga med rostbrunaktig 
anstrykning. Vingarna svarta med rostbruna kanter 
både på pennor och täckfjädrar, samt de förra i 
spetsen rostbrunaktigt hvita. Stjerten från roten öf- 
ver midten rent hvit, (utom de två medlersta pen- 
norna som blott vid roten äro hvita), för öfrigt svart 
med rostbrunaktigt hvita spetskanter. Öfra stjerttäc- 
karne rent hvita 

Vistelseort och lefnadssätt:. Stensqvättan är en 
bland de allmännaste föglar på hela Skandinaviska 
halfön, och förekommer så väl i det sydligaste Skåne 
som i det nordligare Norrige och Lappland, långt 
inom polcirkeln. Hon träffas icke blott i de lägre 
regionerna, utan äfven på fjällarna högt öfver träd- 
gränsen och stundom ännu i grannskapet af den 
ständigt liggande snön. På Dowrefjäll såg jag henne 
på Harbacken och på flera fjälltoppar, äfven högst 
uppe på Mofjäilet, på Middagsfjället vid glacieren i 
Fondalen, samt på andra fjäll både inom och utom 
polarkretsen. — Dessutom förekommer hon äfven 
på Island och i Grönland +). — Dess tillhåll äro 


2) Se Faber, Fabricins. — Hr Zetterstedts 
påstående i sin Lappska Resa 3 Del. s. 99; not 


B usk-sqv ättan. 169: 


öfverallt steniga och för skog blottade trakter, klip- 
spor, stenhögar, stengärdsgårdar o. s v. —  Sten- 
sqvättan är en orolig och munter fogel. Med utmärkt 
snabbhet löper hon efter insekter på stenar och på 
marken. Då man nalkas dess bo, visar hon sig isyn- 
nerhet orolig, flyger från en sten eller stör till en 
annan, bockar sig, utbreder stjerten och ropar hit- 
acktacktack, hit. Som flyttfogel kommer hon till Skå- 
ne kring den 10:de April, och i slutet af Maji var 
hon redan anländ till Dowrefjäll. Om hösten träffas 
hon familjvis på fälten, och i September månad flyt- 
tar hon åt sydligare länder. ; 
Födämnen : Dessa äro blott insekter, isynnerhet 
smärre 'skalinsekter och flugor. | 
Fortplantning : Mellan stenarna i gärdsgårdar, i 
stenrösen, i hål och remner i klippor o. s. v. lägger 
hon sitt näste. Detta består af gräsrötter och strå, 
och är inuti belagdt med fjäder, ull och hår. Äggen 
6, sällan 7, grönaktigt hvita, eller mycket ljusblåa. — 
Då honan lemnar nästet för att söka föda åt sig, ruf- 
vas äggen af hannen. Då ungarna blifvit utkläckta 
näras de af båda 'föräldrarna, som gemensamt bära 
föda till dem i näbben. 


2, Busk-sqvättan. (Saxicola Rube- 
tra, Mey.) 


Artm. Ofvan svart med rostigråa fjäderkanteri 
Ett band öfver ögat och en fläck på vingen, samt un- 


attStensqvättan icke träffas på de högre fjällen, 
utan .”upphör långt innan trädgränsen", 
= är derföre ganska felaktigt, 


170 Gångfoglar ' 


derhakan och sidorna af strupen, hvita... Halsen fram- 
till rostgul. Längd 5 tum. 


Saxicola Rubetra, Nilss. Orn. Svec. I. p, 194. — Mo- 
tacilla Rubetra, Lin. Fn. p. 93. — Retz. Fn. p- 
260. — Sylvia Rubetra, Lath. Ind. Orn. I. p. 
252. — Grand Traquet ou Tarier, Buff. Ois. 3. p- 
224. pl. enl. 678. f. 2. — Whin-chat, Lath. Syn, 
4.p- 454: — Braunkehliger Steinschmätzer, Beehst. 
N. D. 3. p. 684. 

Beskrifn. Hanne i sommardrägt: MHufvud, 
rygg och skuldror svarta med rostgråa fjäderkanter, 
hvilka äro minst (stundom nästan inga) på hufvu- 
det, samt bredast och mer roströda på öfvergumpen. 
Från näsborrarna öfver ögonen till nacken går ett 
hvitt band. Från näbbviken på sidan af hufvudet 
under ögat ett mycket bredt svart band. Från den 
hvita underhakan nedlöper på hvardera sidan 'af 
strupen och öfriga halsen ett hvitt strek. Halsen 
framtill och bröstet vackert rostgula. Magen hvit; 
sidorna och undergumpen med rostgul anstrykning. 
Vingarna svartaktiga med en stor aflång hvit fläck, 
och en mindre under denna vid vingkanten. Stjerten 
från roten till midten hvit; pennspolarne, yttre 
stjerthälften samt det medlersta pennparet svartbru- 
na. Längden 3 tum; vingbredden 93 tum; näbb 
och ben svarta. Iris gråbrun. 

Honan har streket öfver ögat rostgulaktigt, ving- 
fläcken mindre ;' det svarta breda bandet under ögat 
är otydligare, och på tinningarna finnes en rödbrun- 
aktig fläck. | , 

Ungarna om hösten : de gråbruna eller rödbru- 
na fjäderkanterna på de öfra kroppsdelarna äro bre- 


Busk-sqvättan. 171 


dare, hvaraf foglen synes ofvan gråaktigt rödbrun 
beströdd med svarta fläckar, och hvarje fjäder slutas 
med en hvitaktig kant. Streket öfver ögat, halsen 
framtill, bröstet och sidorna hvitaktiga med rostgul 
anstrykning som på bröstet är starkast och har der 
några små, otydliga fläckar. På örontrakten står en 
brun fläck. — Vingarna svarta med rostbruna penn- 
kanter och fjäderkanter; den hvita vingfläcken sak- 
nas helt och hållet. Det hvita på stjertpennorna är 
mindre och mindre rent; i spetsen äro de bredt 
kantade med blekt rostbrunt. 


Vistelseort och lefnadssätt: Denna fogel är hos 
oss icke sällsynt, dock är han ej så allmän som fö- 
regående art. Han förekommer här. och der i alla 
landskap på halfön från Skåne till Lappland, och 
träffas äfven inom poleirkeln, men likväl icke på 
fjällen som Stensqvättan. Som flyttfogel anländer han 
till Skåne kring den 25:te April. Man träffar honom 
vanligen bland buskar och vid skogsbryn som gränsa 
till fält och åkrar. Merendels sitter han på högsta 
toppen af en buske, och på åkrarna hvilar han sig 
vanligen på de öfver säden uppstående tistlarne. Här- 
ifrån gör han sina utfarter då han varseblir någon 
insekt i luften eller på marken, och fångar den i 
hast nästan på samma sätt som Flugsnapparne. — 
Liksom föregående är denna fogel munter och oro- 
lig. Då man nalkas honom flyger han än hit än dit, 
rörer stjerten upp och ned, skriker och väsnas. Dess 
sång, som ej är oangenäm, får man isynnerhet från 
fälten höra om aftonen sent och om morgonen bit- 


172 Gångfoglar. 


tida. Om hösten träffas han liksom föregående fa- 
miljvis ofta på sommardrifna åkrar, der han sitter 
på de upphöjda jordklimparna. .I September flyttar 
han bort. 

Födämnen : Insekter, så väl skalinsekter”som bi, 
flugor, o. s. V. 

Fortplantning : Dess näste, som består af gräs, 
strå och mossa, samt är inuti belagdt med hästbår 
och fjäder, träffas vanligen på marken bland gräs och 
buskar, mer sällan i en buske lågt ned vid jorden, 


Äggen 5” blågröna -ofläckade. 


Jernsparf-Slägtet. (Accen- 
tor, Bechst.) 


Näbben syllik, rak, trind, spetsig, vid roten 
temligen undersättsig; "kanterna af båda kä- 
karna starkt inböjda. 


Näsborrarna nakna, ofvan halftäckta af en 
bar hinna. 


Benen temligen undersättsiga; hallon störst dd 
mest krökt: 


Vingarna: wY:sta vingpennan : nästan ingen; 
2:dra något kortare än 3:dje som jemte 4:de 
är längst. 

Af detta Slägte känner man vu tre ara 
ter. i Europa och af dessa tillhör den ena 
äfven vår Nord, Dessa foglar äro icke blott 
insektätande, utan de förtära äfven växtfrön, 
bäf o, d. Om sommaren bebo de bergstrak- 
ter, om vintren gå de ned på slätterna, och 


Jernsparfven. 173 


sen del bland dem öfvervintra hos oss, Han- 
nar och honor likna hvarandra mycket. De 
synas ej rugga mer än en gång om året, 


1. Jernsparfven. (Accentor modu- - 
| laris, Koch.) 
Artm. Ryggen rostbrun med. svarta fläckar : 


hufvud hals och bröst askeblåa med bruna fläckar på 
hufvudet. Längd 6 tum. 


Accentor modularis, Koch Bay. Zool. — Cuv. Regne 
anim. I. p. 368. — Tem. Mans d'Orn. I. p. 240. 
— Sylvia modularis, Lath. Ind. I op. 511. — 
Nilss. Ofn. Sv. I. p. 217. — Motacilla modularis, 
Lin. Fn. Sy. p. 89. — Traine-buisson, Buff. Ois. 
5. Pp. 151. pl. enl. 615. fi 1. — Die Braunelle, 
Bechst. N. D. 3. p. 616. ; 


Beskrifn. Hufvud och hals ofvan askegråa 
med. mer eller mindre tydliga bruna långsfläckar. 
Halsen framtill och på sidorna samt bröstet askeblåa, 
ofläckade. På tinningarna en brun - fläck med hvit- 
aktiga fjäderspolar. Rygg och skuldror rostbruna med 
en stor' svart fläck i midten af hvarje fjäder. De sto- 
ra vingtäckarne. svartaktiga med rostbruna kanter 
och en liten gulaktigt hvit fläck i spetsen af hvar- 
dera. Vingpennorna mörkbruna, de inre med breda 
de yttre med smalare rostbruna kanter. Kroppens 
sidor och öfvergumpen gråaktigt rostbruna. Magen 
hyit. Undre stjerttäckarne bruna med breda hvita 
kanter.  Stjerten tvär, brun. Näbben svart. Iris röd- 
brun, Benen brungula. Längd 6 tum; Vingbredden 
82 tum. Ke | 


174 Gångfoglar. 


Honan har flera och tydligare bruna fläckar på 
hufvudet. 

Vistelseort och lefnadssätt: Jernsparfyen bebor 
om sommaren de nordligare trakterna af vår halfö, 
och träffas under denna årstid ej sällan äfven inom 
polcirkeln. Dess stamhåll äro då bergiga och med 
skog beväxta trakter. Först mot vintrens annalkan- 
de lemnar han de skogiga bergstrakterna och begif- 
ver sig ned i dalbygderna och på slätterna. Han in> 
finner sig då på Skånes slättbygd, der han äfven som 
i Halland och i flera af Sveriges södra landskap ej 
sällan öfvervintrar. En del af arten flytta likväl åt syd- 
ligare länder, och dessa återvända till. oss i Mars och 
April månader. De uppehålla sig då någon tid i 
trädgårdar, buskar och pilhäckar; men de försvinna 
alla utan undantag före sommarens annalkande. — 
Jernsparfven är en munter och liflig fogel, som stän- 
digt är i rörelse och hoppar eller kryper bland de 
tätaste grenarna i häckar och snår. Dess lockton är 
ett temligen skarpt: issri! och dess sång, som han 
merendels låter höra från öfversta spetsen af en ung 
gran, är ganska melodisk och vacker. 

Födämnen : Insekter, larver, puppor och regn- 
maskar utgöra om våren och sommaren dess mesta 
föda ; om hösten och vintren lefver han hufvudsakli- 
gen af granfrön och andra växtfrön, samt af bär. 

Fortplantning : Sitt bo bygger Jernsparfven i täta 
buskar, 2 — 4 alnar från marken. Det består af mos- 
sa, små pinnar och rötter, och är inuti fodradt med 
hår. Äggen, 5 — 6 blågröna, rufvas vexelvis af beg- 
ge könen. 


, 


Sångare.Slägtet, 175 
Sångare-Slägtet. (Sylvia, Latb.) 


Näbben vrak, tunn, syllik, spetsig, merendels nå- 
got hoptryckt och försedd med ryggkant ; öf- 
verkäken 1 spetsen vanligen litet nedböjd och 
"bak spetsen inskuren; underkäken rak. 


Näsborrarna vid näbbroten, äggformiga, of= 


van halftäckta af en bar hinna. 


Benen temligen spensliga med tarsen längre än 
mellantån ; bakklon kortare än baktån, hoptryckt 
och böjd. 


Vingarna: sta vingpennan kort, eller ganska 
kort, stundom nästan ingen; 2:dra kortare än 
3:dje, som merendels jemte 4:de är längst. 
Af de innersta vingpenmorna är ingen längre 
än de andra sekundära, och alla äro mycket 

:> kortare än de primära. 


Detta Slägte är ett af de vidlyftigaste 
i vår Fauna. Alla hithörande arter äro små, 
och bland dem träffas de minsta foglar i Eu- 
ropa. De vistas till största delen i skogar. 
na bland lummiga träd och buskar; några 
bebo säf, rör och vass vid sidan af åar, graf. 
var och insjöar. De äro alla sångfoglar, och 
isynnerhet utmärker sig största delen af de 
förstnämnda genom en skön och melodisk 
röst, Deras föda består om sommaren endast 
af maskar och insekter, hvilka de icke som 
Flugsnapparne fånga i flygten, utan de ploc- 
ka dem från löfven, qvistarna och säfven, 
hvilka de derföre ständigt genomleta. : De. 


Tugga ej mer än en gång om året, och han- 


176 "Gångfoglar. 


narna äro sällan mycket olika honorna Stun- 
dom är skilnaden knapt märkbar. Några få 
blifva qvar Hos oss under vintren; men stör- 
sta delen äro flyttfoglar som lemna oss om 
hösten och återvända om våren. 


För mera redighet skull, kan man inde- 
la detta vidlyftiga Slägte i följande under- 
ordnade : 


I. Näktergalar. (Curruca, Bechst.) 


Näbben ?temligen stark, mer hög än bred, mot 
spetsen hoptryckt. Vingarna medelmåt- 
tigt långa. Benen temligen undersättsiga. 
Stjerten tvär eller litet urnupen och den yt- 
tersta pemnan något kortare. Ö 


De vistas i skogar och bland buskar; 
de lefva till största delen af insekter, och 
blott några få njuta derjemte om hösten bär; 
de bygga sina mnästen i buskar; deras sång 
är melodisk och rik på afvexlingar. De äro 
alla flyttfoglar. | 


2. Egentliga Näktergalen. (Sylvia 
Luscinia, Lath.) 


Artm. Ofvan gråaktigt rödbrun med brunröd 
stjert; inunder hvitaktig med askegrå anstrykning 
bröstet och sidorna. i:sta vingpennan kort; 2:dra 
kortare än 4:de, Längd 63- tum. 


Sylvia Luscinia, Lath. Ind. Orn. I.-p. 506. — Mota- 
cilla Luscinia, Lin. Fn. Sv. p. 88.2 — Die Nach- 
tigall, Bechst. Nat. Deutsch. 3. p. 476. = Bec-fin 
Rossignol, Tem. Man. dOrnith. I. p.a195. — Sv. 

« Wäkter gal. 


Bar Lå 
p på 
pv 


Ége ntliga Näktergalen, 177 


Beskrifn; Alla öfra  kroppsdelär gråbruna 
med] en stark rödbrun anstrykning ; öfvergumpen 
öch stjerten brunröda 3" strupen och magen hvitakti- 


. Ba; Bröstet och sidotna ljust askegråa med svag gul= 


aktig anstrykning; undergumpen öch stjertens undre 
täckfjädrar hvita stötande i rostgult. — Längden 63 
tum; Stjerten 23 tum 3; rista Vingpennan kort, 
tlock längre än de primära vingpebnornas täckfjädrar; 
o:dra vihgpennan något kortäre än 4:de. 

Honan är knapt märkbart olik Hannei: 

Vistelseort och lefnadssätt : Näktergalar finnas 
åldrig i Norrige, och i västra trakterha af Sverige 
gå de ej längré i horr äh Skåbe. De öfverstiga aldrig 
eller högst sällan Hallåndsås, ehuru de finnäs talrikt 
i de lummiga lundarna vid Engelholni, tätt nedanför 
åsen. I östra trakterna af Sverige finnas de deremot 
icke blott i Skåne, utan äfven i stor mängd i vissa 
trakter äf Blekinge, på Öland, Gottländ m. m: Äfven 
förekomma de på Svartsjölandet, Fullerön; i Uppland 
0. sv. Men hwu vida de på nämnde ställen fö- 
rekommande Näktergalar höra, till denna €elHer föl= 
jande art, eller om begge arter träffas på alla de 
anförda ställen, det återstår ännu att med 'noggrann-= 
het afgöra +); - Enligt min erfarenhet är dock den- 
na art; åtminstone i Skåne; mer sällsynt än följande, 


som i vissa trakter är mycket talrik; 


2) Man har länge ansett denna och följande för en och 
samma art ; men de äro skilda både till storlek, färg 
och sång m. m. 

ki 12 


å 


178 Gångfoglar, : 


Det är denna fogel som i äldre och nyare tider 
varit namnkunnig och beundrad för sin härliga sång. 
Också kan man ej med skäl neka honom första rum- 
met bland skogens sångare. Det är förvånande att 
en så liten fogel äger en så stark och uthållande stäm -- 
ma. Men det år icke blott för styrkan, som dess sång 
så högt skattas ; det är isynnerhet för dess mång- 
faldiga och angenäma afvexlingar, dess fylliga och 
klara toner, och dess sköna harmoni, som den af hvar- - 
je, icke alldeles känslolös menniska värderas. Den be- 
står af vid pass fyra och tjugo olika strofer. H:r 
Bechstein har försökt att med ord uttrycka dem, och 
man kan ej neka att han i detta försök temligen lyc- 
kats. För dem, som önska veta om det är denna eller 
följande art de hafva för sig,då de höra en Näktergal 
sjunga, tror jag mig böra, med H:r Bechsteins ord, 
anföra några af de första stroferna : 

Tiuu tiuu tiuu tiuu, 

Spe tiu zqua, 

Tio tio tio tio tio tio tio tix: 

Qutio qutio qutio qutio, 

Zquo zquo' zquu 2zquo 

Tzy tzy try tzy tzy tzy tzy tzy tzy tzi, 

: Quorror tiu zqua pipiquisi, 
För att ej vara för vidlyftig, anför jag ej alla3' för 
ändamålet torde de anförda vara tillräckliga. Liksom 
bland andra sångfoglar, så finnas äfven bland Näk- 
tergalarna bättre och sämre sångare, Den ena ut- 
märker sig i ett afseende, den andra i ett annat; och 
det gifvas också bland dem virtuoser, som hos sig 


förena alla röstens och dess modulationers fullkom- 


Egentliga Näktergalen. 179 


ligheter. Man har äfven hos dessa små sångare upp- 
täckt tydliga spår till egenkärlek och afundsjuka. 
Den ena vill ej låta sig oöfverträffas af den andra. 
Då flera sjunga i samma trakt, eller 1 samma vö- 
ligre, skrika de sig ofta hesa, och stundom. händer 
att de under denna täflan änstlränga sig så, att ett 
blodkärl springer, och de falla döda ned, liksom rör- 
da af slag (Bechst.). — Herr Goetze berättar i sin 
Europ. Fauna Vi p. 14. ett märkvärdigt hithörande 
exempel: En af hans vänner 1 Brunsvig hade några 
år ägt en Näktergal, som var bland de utmärktaste 
sångare. En Jude som lärt sig att med mun och tun- 
ga fullkomligt efterhärma Näktergalens sång, låt höra 
sig 1 Brunsvig. Denna Jude blef af ägaren till Näk- 
tergalen anmodad att täfla med honom,' och företog 
sig det en gång då Näktergalen sjöng med fullkom= 
lig. munterhet. Juden började, — Näktergalen ins 
stämde. Juden höjde stämman; äfvenså Näktergalen. 
Juden tog än högre, och Näktergalen försökte, men 
kunde ej komma öfver” honom. Då han märkte sig 
"vara öfverträffad, teg han bums stilla, och efter ett 
par dagar var han död af grämelse. — Som flytt- 
fogel anländer Näktergalen till Skåne i slutet af April 
eller i början af Maji. Hannarna komma alltid några 
dagar förr än honorna. De uppsöka då vanligen sina 
förra stamhåll och de tiillikännagifva' genast sin an- 
komst med sång, hvilken de då merendels låta höra om 
nätterna, för att locka till sig de antågande honornas. 
" Sedan dessa äro anlända, sjunga en del hannar mest 
om dagen, en del deremot isynnerhet om natten, och 


180 Gångfoglar. 


man har anmärkt att dessa olika vanor äro ärfteliga. 
— Näktergalens tillhåll äro skuggrika trakter, der 
täta buskar finnas. Dess sångtid är kort 'och varar 
hos oss knapt mer än sex veckor; ty så snart un- 
garna blifvit utkläckta, använda de gamla sin tid på 
deras underhåll, och sången upphör derföre redan fö- 
re Midsommar. Efter denna tid och ända till Au- 
gusti träffar man ännu både unga och gamla i täta 
löfskogar, och de senare gifva, då man nalkas dem, 
sin närvaro tillkänna endast genom en egen och kän- 
nelig lockton: wvitt-krrr, som de låta höra under det 
de ängsligt hoppa från gren till gren. I Augusti el- 
ler början af September försvinna de oförmärkt. 
Födämnen : Insekter och larver; om hösten äf- 
ven bär, såsom fläderbär, vinbär, o. s. v. 
Fortplantning: De bygga sitt bo i en tät buske 
nära marken, eller på en busk-stubbe, i en rishög 
0. S- Vv. Det är utan särdeles konst sammanlagdt af 
gräs, gräsrötter och torra löf. Äggen 4—6, smut- 
sigt olivgröna; begge könen rufva dem vexelvis ock 


uppföda gemensamt sina ungar med insektlarver, 


2. Större Näktergalen. (Sylvia 
Fhilomela, Bechst.) 

Artm. Ofvan dunkelt gråvrun med rödbrus 
stjert; strupen hvit med mörkgrå infattning ; bröstet 
brungrått. 1:sta vingpennan ganska kort; 2:dra längre 
än 4:de. Lävgd 63 — 7 tum. 
Sylvia Philomela (Sprosser) Beehst. Nat. Deutschl. 

3. Pp. 507. — Temm. Man. d'Ornit, E pc 196. — 

Motiacilla Luscinia major, Gmel. Syst. Nat. I. p. 
950. N»« I. B. 


Större Näktergalen; 181 


Anm. Det är omöjligt att af blotta beskrifningen 
bestämdt afgöra om Linné haft denna ' eller föregående 
Ärt för sig då han införde Motacilla Luscinia i 
sin Fauna Svec. — De äro hvarandra så lika att de 
lätt kunna förblandas, om man ej ser begge på en gång, el- 
ler är uppmärksam på de här angifna skiljemärken. — Det 
var denna art, jag i Ornith. Svec. I. p. 199. beskref un- 
der namn af Sylvia Luscinia-: 


Beskrifn. Denna fogel skiljes, vid jemförelse 
med föregående, derigenom att han är större, har 
dunklare mer smutsigt bruna, samt mindre rena röd« 
bruna färger. En hufvudsaklig skilnad är dessutom 
vingpennornas olika förhållanden. 

Alla öfra kroppsdelar äro- dunkelt gråbruna med 
- rödbrun anstrykning; stjerten och dess öfra täck- 
fjädrar mer rödbruna. Strupen åt midten hvit, med 
gråbrun infattning, eller nästan ett gråbrunt strek 
åt hvardera sidan; bröstet och sidorna gråa skug- 
gade med brunt ; magen hvit. Undergumpen och 
stjertens undre täckfjädrar rostgulaktiga. — Näbben 
bornfärgad, inunder blek. Munvikarna utstående gula. 
Näsborrarna äggformiga, ofvan omgifna med en hvälfd 
hinna. Munnen inuti gul. Tarserna bleka, perlfärga- 
de > tårna något mörkare, mer blyfärgade. Iris röd- 
brun, Stjerten 23 tum, något rundad, Vingpennorna: 
1:sta ganska kort, smal och spetsig, mycket kortare än 
de primära -vingpennornas täckfjädrar 3 2:dra ving- 
pennan längre än 4:de. Längd 63 — 7 + tum, 

Vistelseort och lefnadssätt : Denna art är i Sve- 
rige, åtminstone i Skåne, mycket allmännare än fö- 
regående, 'och i många trakter der man tror sig haf»> 
va Näktergalar i mängd, har man blott denna. I en 
del låga och kärraktiga samt med täta buskar eller 


182 Gångfoglar. 


lummig skog bevuxna trakter här i Skåne, hörer man 
honom om sommaren sjunga nästan ur hvarje buske, 
Dess sång är mycket olik den föregåendes, och på 
långt när icke så melodisk och skön; den är:högre 
oe mer skorrande, men också mindre räsk och mer 


afbruten. Den har någon likhet med Sångtrastens. 


21 
AJ 


Framför allt sakovar den de ljufva, intagande stro 
fer och de accordlika sluttoner, som utmärka den fö- 
regåendes sång, H:r Bechstein har äfven försökt att 
med bokstäfver uttrycka denna, och jag vill deraf, 
till skilnad från den föregåendes, anföra de första 
stroferna : 


Gia — gy gy gy! 

Hagoi, hagoi, zy zy zy zy, 
Gergegegegegeh, 

Hoa, goigoigoi gi; 

Zicka zicka zicka. 

Davitt davitt davitt! 


m. Ryn Då flera sjunga på en gång, är deras sång 
på närmare båll besvärlig och nästan odräglig. De 
sjunga mest om nätterna. — Deras lockton, som man 
isynnerhet får höra då man närmar sig den trakt der 
de hafva sina ungar, är ett fint pipande: hy, hy! 
och stundom derjemte ett lågt arrr! — Som flytt- 
fogel anländer denna art till oss i början af Maji, och 
före: Midsommar upphör han att sjunga.” 
Födämnen : Liksom föregående art lefver äfven 
denna om sommaren endast af insekter och larver. 
Under sina vandringar skall han också förtära bär. 


Ä 


Bröstvattrade Sångaren. 183 


Fortplantning : Dess näste träffar man merendels 
på låga, med täta buskar beväxta ställen. Det ligger 
vanligen på en tufva eller buskstubbe och är konst- 
löst sammansatt af gräs och torra löf, hvilka sednare 
ofta utgöra dess enda inre beklädnad. Äggen äro 
större än föregåendes, olivbruna och ofläckade. 


' Bröstvattrade Sångaren, (Sylvia 


nisoria, Bechst.) 


Artm. ÖOfvan mörkt askegrå; inunder hvit med 
gråa vågiga tvärstrek. Stjertpennorna gråbruna; de 
två yttersta med en hvit fläck vid spetsen af inre fa- 
net. Längd 7 tum. 


Sylvia nisoria, Bechst. Naturg. Deutschl. 3 B. p.547. 
— Nilss. Ornithol. Svec. I. p. 201. tab. 5. — 
Bec-fin rayé, Tem. Man dOrnith. I. p. 200. 

Beskrifn, Alla öfra kroppsdelar mörkt aske- 
gråa; skuldrornas och öfvergumpens fjädrar slu- 
tande sig med en hvitaktig kant inom hvilken fin- 
nes ett brunt strek. De undra kroppsdelarna hvi- 
ta med gråbruna tvärlinier ellér vågor på strupen, 
halsen, bröstet och sidorna. Midten af magen hvit. 

Vingarna bruna 3; de inre vingpennorna och de stör- 

sta vingtäckarne i spetsen kantade med hvitt. Stjer- 

ten mörkt gråbrun, tvär; den yttersta pennan (som 
är något kortare) utvändigt med en smal hvitaktig 

kant och med en stor hvit fläck i inre fanet vid 

spetsen; den andra med en något mindre hvit fläck 

vid spetsen; de följande i inre spetsen blott kanta- 

de med hvitt. Undre stjerttäckarne gråbruna med 


184 Gån gfoglar. 


breda hvita kanter. Näbben brun, inunder vid roten 
blek. Iris skönt gul. Benen gråa. 


Ung fogel: Öfra kroppsdelarna brunaktigt aske- 
gråa med hvitaktiga smala bräm i spetsen af hvaric 
fjäder, isynnerhet på pannan, öfver ögonen, på skul- 
drorna och öfvergumpen. En hvitaktig fläck mellan 
näsborrarna och ögat. Undra delarna hvita med grå= 
bruna tvärvågor, som äro tydligast på sidorna af 
halsen, bröstet och magen, samt mindre märkbara 


midt åt strupen och bröstet, 


Fistelscort och lefnadssätt: . Denna fogel, som 
först för några år sedan blifvit funnen i Sverige, till- 
hör, så vida man. hittills känner, endast dess södra 
och östra trakter, och är äfven der siällsymt. Blott i 
östra trakterna af Skåne samt i Blekinge, på Öland 
och Gottland har han hittills blifvit sedd. Han har 
sitt tillbåll bland täta och lummiga buskar, isyn- 
nerhet bland sådana som gränsa till ängar och falt. 
Liksom dess mesta samslägtingar kryper han gerna 
bland täta snår, för att plocka insekter och larver; 
men med få Sångare äger hannen den vanan gemensam 
att från en buske uppstiga vertikalt i luften och att, 
från denna höjd, sjungande åter sakta nedsänka sig 
med utbredda vingar, liksom Piplärkan. Han är för 
öfrigt en orolig och rädd fogel,' och då man palkas 
det ställe der han har sina ungar, flyger han med 
ängsligt skrik från en buske till en annan, nästan 
som Törnskatan, med hvars hona khan äfven till ut= 


seendet på afstånd har någon likhet. 


d 


N 
Svarthufvade Sångaren. 185 


> Födämnen: Insekter och larver, äfven daggma- 


skar, och stundom bär. 


Fortplantning: Sitt bo bygger han i täta buskar. 
Dess 4—5 ägg äro hvitaktiga med rödgråa eller 


pskegråa fläckar, 


4 Svarthufvade Sångaren, (Sylvia 
atricapilla, Lath. 
Artm. Ofvan askegrå eller gråbrun med oliv- 
grön anstrykning ; hals bröst och sidor ljust aske- 
gråa (hos honan gråa rostgulaktiga) ; hufvan hos 


hannen svart, hos honan rostbrun. 


Längd 61 tum, 


Motacilla atricapilla, Lin. Fo. p. 93. — Retz. Fn. p, 
260. — Sylvia atricapilla, Tath. Ind. Orn. I. p. 
508. — Nilss. Orn. Svec: I. p. 202. — La Fau- 
vette a tete noire, Buff. Ois. 5. p. 125. t. 8. f. 1, 
— pl. enl. 580. f. 1. 2. — Black cap, Lath. Syn. 
4. p- 415. — Der Mönch, Bechst. Nat. D. 3. p. 

12, 

Beskrifa. Hela hufvan från pannan genom 
öfra delen af ögonen till nacken rent svart, glänsande. 
Sidorna af hufvudet och halsen samt halsryggen rent 
askegråa. Ögonlocken ofvan klädda med svarta, inun- 
der med hvita korta dun. Rygg, skuldror vingtäckare 
och öfversump askegråa med olivgrön anstrykning. 
Vingpennor och stjertpennor bruna, kantade med 
ryggens färg. Underhakan och magen hvita. Bröstet 
och sidorna ljust askegråa. Undre stjerttäckarne gråa 
med breda hvita kanter. — Näbben svartaktig. Benen 
brungråa. 1ssta vingpennan ganska: kort ; 2:dra kor- 


tare än &te>; I:dje längst, något längre än A4:de; — 


186 "oo -Gångfoglar, 


Längd 61 tum; vingbredd. 9 t.— Stjerten utom 
vingarna 13 tum. | 

Honån: Hufvan obttn hufvudets och hal- 
sens sidor gråaktiga, sakna den sköna askeblåa färg 
som pryder hannen. Halsen ofvan och ryggen grå- 
"aktigt olivfärgade. Strupen och magen hvitaktiga. 
Halsen framtill, bröstet och sidorna ljust brungråa 
stötande i gult. 

Vistelseort och lefnadssätt: Denna Sångare fö- 
rekommer, ehuru temligen sparsamt, på hela Skan- 
dinavien från Skåne, ända till de nordligaste land- 
skapen. Som flyttfogel återvänder han till oss i slu- 
tet af April, och låter snart höra sin sång i lundar 
och trädgårdar. Äfven får man höra den i Juli och i 
början af Augusti. Denna sång som är omvexlande och 
vacker, har stor likhet med Trädgårdssångarens, äfven 
som foglarne sjelfva likna hvarandra ganska mycket; 
men dennes sång är ej så rask, eller så uthållande. 
Då foglen sjunger sitter han merendels i högsta top- 
pen af ett högt träd. Äfven häri skiljer han sig från 
Trädgårds-sångaren, som merendels, då han sjunger, 
gömmer sig bland de tätaste löfven i en trädtopp el- 
ler buske. TA 

Födämnen : Dessa bestå hufvudsakligen i åtskil- 
liga slags Insekter, insektlarver och puppor. Om hö- 
sten förtär han derjemte bär, t. e. fläderbär, vinbär; 
och i Botaniska trädgården uppsöker han med begär- 
lighet de mogna mulbären. 

Fortplantning: Dess näste bygger han i buskar, 
merendels i hagtorn eller någon annan tagg"; buske. 


rr | 
A | i 
- ; f 


Trädgårds Sångaren. 187 


Äggen 4— 6, temligen stora trubbiga, gulaktigt hvi- 
ta, marmorerade med gult eller rostfärg och beströd- 
da med bruna punkter, 


5. Trädgårds Sångaren, (Sylvia 
hortensis, Bechst.) 
:Artm. Ofvan gråbrun med olivgrön anstryk- 


"ning; bröst och sidor ljusgråa, stötande i rostgult. 
- Ogonlocken hvita. Benen blyfärgade. 


Längd 53 tum. 


Sylvia hortensis, Nilss. Orn. Svec. I. p. 204. — Mo- 
tacilla salicaria, Lin Faun. Pp. 90. — Motacilla 
Hippolais, Tengmalm. Vet. Acad. Handl, 1783. 

«P- 53. — La petite Fauvette, Buff. pl. enl. 579. 
fi. o. — Die graue Grasmtcke, Bechst. Nat. 


Deutschl. 3. p. 524. 

Beskrifn. Alla öfra kroppsdelar brungråa med 
mer eller mindre märkbar olivgrön anstrykning. Öf- 
ver ögat ett kort hvitaktigt strek; under ögat en 
liten hvitaktig fläck. Ögonlocken äfven bevuxna med 
korta hvita dun. Tvärt öfver halsens sidor ett rent 
askegrått strek. Strupen hvitaktig. Magen och un- 
dergumpen hvita. Halsen framtill bröstet och sidor- 
na ljusgråa, med otydlig 'rostgul anstrykning. Ving- 
pennorna bruna, kantade med ryggens färg. Stjert- 
pennorna "gråbruna, knapt mörkare än ryggen, i 
spetsen kantade med bhvitaktigt. — Näbben ofvan 
brun, inunder perlgrå. Benen blygråa. Iris rödbrun, 
J:sta vingpennan nästan ingen 3; 2:dra längre än 4:de 
och föga kortare än 3:dje som är längst. Stjerten 23 
tum, räcker I + tum utom vingarna. | 


"Honan : är nästan alldeles lik hannen. 


188 ; Gångfoglar, 


Anm, Från honan till föregående art, hvilken han 
vid första påseendet ganska mycket liknar, skiljes han 
derigenonr att hufvan har samma färg som ryggen: att hela 
foglen och isynnerhet stjerten är kortare, och framför allt 
att vingpennarnas relativa längd är helt olika. 


Vistelseort och lefnadssätt: Trädgårds Sånga- 
ren är en flyttfogel, som återvänder till våra trakter 
kring medlet af Maji månad. Han är mycket allmän- 
nare än föregående och förekommer talrikt i träd- 
gårdar och löfskogar, icke blott i södra Sverige, utan 
äfven långt upp åt norden. Jag har både hört honom 
sjunga och skjutit honom inom polcirkeln. Dess sång, 
som han låter "höra från ett lummigt träd eller. en 
buske, bland hvars tätaste löf han vanligen döljer 
sig, är. munter, uthållande och vacker. Man. hörer 
den under sommaren hela dagen. 

Födämnen: Om sommaren lefver han af insek- 
ter och larver; om hösten förtär han äfven bär t. e. 
fläderbär, vinbär, körsbär, o. s. V. 

Fortplantning : I täta buskar, isynnerhet i hagtorn 
och törnbuskar bygger han sitt bo. Det består af 
torra gräsrfötter och grässtrån, och ärSinuti belagdt 
med hästhår. Äggen vanligen fem, äro gråaktigt hvita 
beströdda med större eller mindre olivbruna fläckar. 
gar, hoppar foglen 
orolig från gren till gren bland löfven, och förråder 
sig med ett temligen sträft skrik gåääk, gääk, eller 
tack - tack - tack L on Kring medlet af September 
flyttar han bort. ; 


Då man nalkas dess bo eller un 


6. Gråa Sån garen, (Sylvia cinerea, Lath. ) 


Artm, Ofvan grå med vrostbrun anstrykning ; 
hufvudets sidor askegråa. Strupen rent hvit. Ving- 


Gråa Sångaren, 189 


Fr yttersta stjertpennan utvändigt öfver midten hvit; 
en andrä med hvit spets. Längd 6 tum. 

Sylvia cinerea, Latb. Ind. Orn. I. p. 5:4. — Nilss; 
Ornith. Sv: I. p. 206. — Fauvette grise, Buff. 
Ois. 5: pr 132. — pl. enl. 579. f. 3. — Bec-fin 
grisette, Temm. Man. d'Orn. I. p. 207. — White- 
Throat, Lath. Syn. 4. p. 429. — Die Fahle Gras= 
micke, Bechst: N. D:; 3. p. 534: 


Beskrifn. Hufvudet ofvän och på sidorne aske- 
grått, ofvan mer eller mindre stötande i brunt. Rygg; 


pennor och täckfjädrar med breda roströda kanter. 


i 


skuldror och öfvergump gråa med rostbrun anstryks 
hing. Vingarnä svartbruna; de två eller tre ytter- 
sta vingpennorna med en smal hvit kant; de ins 
re, samt alla de större vingtäckarne med breda rosts 
röda” kanter. Strupen och magen rent hvita; brö- 
stet svagt rosenrödt, och sidorna af bröst och ma- 
ge rostgråaktiga. Stjerten tvär. Stjertpennoörna mörk= 
bruna, den yttersta kortäre än de andra, utvän- 
digt från spetsen öfver midten snedt hvit, samt med 
hela yttre fanet hvitt; den andra i spetsen hvit. 
Längden 6 tum; vingbredden. 815 tum; Näbben 
ofvan brun, inunder blek. Iris ljust nötbrun. Be- 
hen brungula. , | 

Honan har den askegråa färgen på hufvudet 
mindre märkbar, och det hvita på sträpen mindre 
utvidgadt; det inskränker sig nästan blott till un- 
derhakan. En hvit fläck meHan ögat och näsborrar« ; 
ne. Bröstet mer anstruket med rostgråaktigt. 

Vistelseort och lefnadssätt: I skogar. och träds 
gårdar, men isynnerhet i täta busksnår förekommer 
denna Sångare mindre sällsynt. Han träffas icke 


190 Gångfoglar. 


blott i de södra trakterna af halfön, utan han finnes 
äfven i de norra, och jag har sett honom på flera 
ställen norr om Trondhiem. Han är en i hög grad 
munter och liflig fogel, som, för att söka insekter och 
larver, städse genomkryper de tätaste spår och buskar. 
Då han sjunger, sitter han merendels i toppen af en 
buske. Dess sång är rask, omvexlande och vacker. Den 
består af ett långt piano, som endast höres på nära 
håll, och ett kort forte, som foglen sjunger under 
det han höjer sig några fot i luften, svingar sig om 
i em liten krets, och sätter sig, då han slutat, åter 
på sin buske. Då han blir rädd eller ond, uppreser 
han hufvudfjädrarna, hoppar orolig bland qvistarna 
och skriker temligen sträft: gå, gä. — Som flytt- 

fogel infinner han sig i Skåne kring medlet af Maji 
månad, och träffas då isynnerhet i trädgårdar, häc- 
kar och ensamma busksnår på fälten. I September 
flyttar han bort. 


Födämnen : Dessa bestå hufvudsakligen af insek- 
ter och larver. Blott i nödfall förtär han bär, såsom 
fläder- och vinbär. 


Fortplantning : Dess bo träffar man i täta bu- 
skar nära marken, stundom bland högt gräs mellan 
buskarne,' eller ock mellan rötter o. d. Det består 
af grässtrån och mossa, och är inuti belagdt med häst- 
hår. Äggen 5—6 grönaktigt hvitgråa, med rödbru- 
na och olivfärgade punkter, hvilka isynnerhet äro tal= 
rika vid den tjockare ändan. 


Årt- Sångaren. 191 


7. Beg: Sångaren. (Sylvia Curruca, Lath.) 


Artm. Ofvan gråbrun med askegrått hufvud och 
ett mörkare strek genom ögonen, hvilket bildar en brun 


fläck på tinningarne. Inunder hvit. Yitersta stjertpen- 
nan i yttre fanet, samt i spetsens inre kant, hvit. 


Längd 53 tum. 


fd Curruca, Lath. Ind. I. p. 509. —  Nilss. Orn, 
Svec. I. p. 208. — Curruca garrula, Briss. Orn. 
3. p. 384. — Fauvette babillarde, Buff. Ois. 5. Pp. 
135. — Bec-fin babillard, Tem. Man. dOrnith. I; 
Pp. 209. — Babling Warbler, Lath. Syn. 4. p. 417. 
— Das Millerchen (Sylvia garrula), Bechst. N. 
D. 3. p. 340. 

Beskrifn, Hufvudet ofvan askegrått; från 
näbbviken genom ögat går ett mörkare strek, som 
bak ögat på örontrakten utbreder sig till en dunkelt 
gråbrun fläck. Halsen ofvan, ryggen, skuldrorna, 
vingtäckarne och öfvergumpen gråbruna. Vingarna 
mörkbruna, dess pennor kantade med gråbrunt., De 
undra kroppsdelarne hvita; bröst, sidor och under- 
gump svagt skuggade med rostgrått ; strupe och ma- 
ge rent hvita. Stjerten tvär ; dess .pennor svartbru- 
na >: den yttersta något kortare, gråbrun, i hela yttre 
fanet hvit, äfvensom i inre fanet i kanten och nära 
spolen som dock sjelf är brun. De två följande stun- 
dom i spetsen kantade med - hvitt. Näbben ofvan 
hornfärgad, inunder vid roten blek. Iris brunröd, 
omgifves af en hvit ring. Benen mörkt blyfärgade. 


3 
Stjerten 23 tum, räcker 12 tum utom vingarna. 


Honan, som är I tum kortare än hannen, skil- 
jes knapt derifrån, Dess färg är dock ofvan något 


- 


192 oGångfoglar 


ljusare, skuggningen på bröstet svagare 'och stjert= 
pennorna ej så svartbruna. 

Vistelseort och lefnadssätt: Kring den 18:de el- 
ler 20:de Maji återvänder dehbna lilla Sångare från. 
sina sydliga tåg, och träffas då i trädgårdar, häckar 
och skogslundar här i Skåne. Han finnes äfven i Ri- 
kets medlersta landskap; och i Norrige har jag sett 
honovi ända upp i Värdaleb. Sitt tillhåll om som- 
maren har han helst i täta buskar, belägna på öpp- 
ha fält eller vid skogsbryn. Här genomkryper han 
ständigt de tätasteé, låga snår och sätter sig sällan 
högt i ett träd. Dess besynnerliga. sång : klapp, klapp, 
klapp, klapp, liknar nästan ljudet af en med slaga 
försedd väderqvarn, som nyttjas att bortskrämma 
Sparf ur trädgårdar eller hampland. Detta ljud 'har 
också på vissa ställen i Tyskland förskaffat honom 
hamn af Weissmiller eller Miillerchen. Detta är lik= 
väl icke hans enda eller egentliga sång; ty denna är 
imnelodisk och ömvexlande, men så låg att man måste 
vara nära för att höra den. Fan har äfven ett annat 
läte : sga, sSZd, som han endast låter höra då han 
tror någon fara hota honom eller dess bo: I Septem- 
ber flyttar Han ' bort. | 

Födämnen : Tnsekter, larver och insektägg. 

Fortplantning: "Sitt bö bygger han vanligen t 
taggiga buskar, krusbärs buskar o. s. v. Det består 
äf gräsrötter och grässtrån, 'och är inuti merendels 
belagdt med svinhår eller hästhår. Äggen 4— 6 hvi- 
ta med blåaktiga och gulbruna fläckar, som bilda er 
krans kring den tjockare ändans 


Qtickstjertar. 1935 
"MH. Qvickstjertar, (Fieedula, Bechst.) 
Näbben vid roten något bred, utåt trind och 
mycket spetsig. Benen höga och spensliga. 
De hafva sitt tillhåll i skogar eller bland 
buskar; de föda sig af maskar och insekter, 
hvilka sednare de fånga i flygten eller ploc- 
ka från bladen. Till lynnet äro de alla trät- 
giriga och bitas ofta med sina likar. De läg- 


ga sitt bo på marken i hål, i stubbar, stoc- 
kar, mellan rötter o. s. v. stundom i buskar. 


8 Rödhake-Sångaren >). (Sylvia 
Rubecula, Latkt.) 
Artm. Ofvan grå med mörkt olivgrön anstryk- 


wing. Halsen framtill och bröstet gulröda. 
Längden 534 tum. 


Motacilla Rubecula, Lin. Fn. p. 05. — Retz. Fn. p. 
264. — Sylvia Rubecula, Lath. Ind. Orn. I. ps 
520. 42 "Nilss. Orn. Svee I. Pp. 210. — Rouge- 
80rge, Buff. Ois. 3. ps 196. t. 11. pl enl 361. 

. — Red-breast, Lath. Syn. 4. ,p. 442. — 
Rothkohlchen. Bechst. N. D. 3: p. 579. — Sv. Rot- 
gel, Rödhake, Röchane, Rödbrösta. 

Beskrifa. Hufvudet och halsen ofvan, samt 
ryggen och vingtäckarne gråa med mörkt olivgrön 
ånstrykning. Ett strek öfver näbbroten, hufvudets 
sidor genom ögonen, balsen framtill och öfra delen 
af bröstet gulröda. Denna färg har på halsens sidor 
en askeblå infattning som isynnerhet utbreder sig på 
kroppens sidor och får der en olivgrön anstrykning. 


+) Namnet är bildadt af foglens ja Röd= 
baken. 
13 


194 Gångfoglar. 


Medlersta delen af undra bröstet och magen hvita. 
Vingpennorne bruna. Stjertpennorne bruna och de- 
ras kanter vid roten samt öfre täckfjädrar rostbrun- 
aktiga. De yttersta 3 — 4 af de längsta vingtäckarne 
med "en rostgul fläck i spetsen. Iris svartbrun. Be- 
nen bruna. Näbben svart. Längden 53 — 543 tum. 


Unge före första ruggningen : Alla öfra kropps: 
delar gråaktigt olivfärgade med en liten rostgulak- 
tig fläck nära spetsen af hvarje fjäder; sjelfva spet- 
sen brun. Strupe och bröst smutsigt rostgulaktiga 
med bruna kanter i spetsen af hvarje fjäder. Moage 
och undergump smutsigt hvita. 


Vistelseort och lefnadssätt: Denna är en af de 
allmännaste Sångare på vår halfö. Han träffas om som- 
maren så väl i de sydligaste landskapen, som i de 
norra ända upp i grannskapet af polarkretsen. Som 
flyttfogel lemnar denna art oss mycket sent, och van= 
ligen försvinna ej de sista ur Skånes trädgårdar förr 
än starkt frost i slutet af Deeember eller i Januari 
bortjagar dem. De återvända tidigt, nemligen redan 
före slutet af Mars månad. Sällan blir en eller annan 
qvar under hela vintren. Om våren och hösten fin= 
nas de i mängd i Skånes. trädgårdar; om sommaren 
vistas de i skogarna. Deras sång, som man äfven un- 
der sträcktider vår och höst, får höra ur trädgår- 
darne, men isynnerhet om sommaren ur lummiga träd 
i skogarna, är melancholisk, temligen låg, ochi korta 
strofer afbruten. Skönast och tydligast höres den i 
skymningen under en vacker och lugn sommarafton. 


a 


RE ir Sångaren RS 3 


Rödbaké-Sångaren är liflig, munter och snabb i 
älla sina rörelser. Ständigt flyger han från en buske 
till en annan, eller hoppar från en gren till en an- 
nan, bockar sig, slår stjerten i vädret och ropar sitt: 
sits eller sisri. Ute är han föga skygg, och i rum 
blir han genast tam, samt kan der med passande fö- 
da underhållas i flera år. Liksom de öfriga Qvick- 
stjertarna, är han ond och trätgirig, och tåler ingen 


af sina likar hös sig. Då flera finnas i samma rum el- 


ler i samma bur, slåss de ofta och stundom bita de 
till och med hvarandra ihjäl. 

Födämnen : åtskilliga slags insekter, daggmaskar, 
bär t. e. blåbär, vinbär, fläderbär, rönnbär o. s. Vv, 
I kammaren håller han till godo med allt hvad man 
kastar för honom, såsom kött, bröd, ost, krossade 
hampfrön 0. s. v. Men dagligen måste han ha färskt 
vatten, ej blott för att dricka, utan ock för att bada 
sig. Helst låter man honom flyga lös i rummet; sät- 
ter man, honom i bur, fordras bättre föda och mer 
omvårdnad om han skall bli vid lif. 

Fortplantning : Nästet bygges på marken i mos- 
san, mellan trädrötter, 1 ihåliga trädstockar samt i 
andra hål. Det bectår utvändigt af mossa, invändigt 
af grässtrån. Man träffar deri vanligen . 5 ägg, till 
grundfärgen smutsigt hvita, beströdda med rödbruna 
punkter, hvilka vid den tjockare ändan löpet sammans. 

sagt och fångst: Med blåsröret kan man lätt 
fälla denna fogel. Om hösten då fläderbären äro mog=" 
na, fångar man honom med dem i Spränklor, hvilka 
man sätter på marken mellan buskar och snåri 


296 Gångfoglar. 


trädgårdarne, der han under denna årstid förekom- 
mer i mängd. Äfven fastnar han ofta i de Donor, 
som man i skogen utsätter för Kramsfoglar, och i 
hvilka man till lockimat nyttjar rönnbär. 

Nytia: Köttet är läckert och sundt. Då han hål- 
les inne i rum, rensar han det för flugor och andra 


insekter. Äfven värderas han för sin sång. 


9. Blåhake-Sångaren +). (Sylvia sve- 
cica, Lath. ) 
Artm. Ofvan mörkt gråbrun. Stjertens inre hälft 
yoströd, dess yttre svart; medlersta pennparet helt 


brunt. Strupen: hos hannen himmelsblå med en stor 
brunröd fläck ; hos bonan hvit med svart infattning. 


Längd 33 —5i tum. 

Motacilla svecica, Lin. Fn. Sv. p. 94. — Retz. Fn. 
263. — Sylvia svecica, Lath. Ind. Orn. I. pe 
521. — Nilss. Orn. Svec. I. p. 216. — La gorge 
bleue, Buff. Ois. 5. p- 206. t. 12. — pl. enl. 610: 
f. 1. 3. — Becfin gorge bleue, Tem, Man. d”Orn. 
I. p. 216. — »Blue throated Warbler, Lath. Syn- 
4. 444. — Blaukehliger Sänger, Bechst, N. D. 3. 
Pp: 589. — Meyer Taschenb. Deutch. Orn. I. p. 

+ 240. — Id. Zusätze p. 241. | 
Beskrifn, Gammal! Hanne: Alla öfra kroppsde- 
lar mörkt gråbruna; hufvan framtill, isynnerhet åt 
sidorna, svart med rostgråa fjäderkanter, Från näs- 
borrarna öfver ögat går ett smalt rostgulaktigt strek; 
mellan näbbviken och ögat en svart fläck; på tin- 
ningarna en brun. Strupen och halsen framtill 
glänsande och skönt azurblåa, hvilken färg omgifver 
en stor roströd fläck, och är nedtill begränsad af en 


+) Namnet är bildadt i öfyerensstämmelse med föregående. 


Blåhake-Sångaron. 197 


bred svart gördel, nedom hvilken finnes ett smalt 
hvitt strek, och främre delen af bröstet är mer eller 
mindre 'roströd. För öfrigt äro bröstet och magen 
hvitaktiga, samt undergumpen svagt stötande i rost- 
gult. Vingarna af ryggens färg: Stjerten nästan tvär 
(dock äro sidopennorna något kortare), dess två med- 
lersta pennor af ryggens färg, de öfriga från roten 
till midten roströda, i yttre hälften svarta, stundom 
med rostgula spetsar. 1i:sta vingpennan kort; 2:dra 
lika med 6:te; :3:dje och 4:de längst. 

Gammal bona: Streket från räsborrarna öfver 
ögat hvitt. Underhakan och strupen hvita; den se- 
rare på sidorna och nedtill infattad af svarta, isyn- 
nerhet vid sidorna sammanlöpande, fläckar. Bakom 
dessa finnas på bröstet mindre, bruna fläckar. Bröstet 
för öfrigt och magen hvita med mycket svag rostgul 
anstrykning. Alla öfra kroppsdelar samt vingar och 
stjert som hos hannen ; dock äro stjertpennorna i 


yttre hälften ej svarta utan mörkbruna. | 


Anm. De flesta Ornithologer instämma deri att Han- 
nen har frampå den azurblåa halsen en stor rent”hvit fläck. 
Hos intet enda af de han-exemplar jag undersökt, (ef hvil- 
ka jag skjutit ett stort antal i Norriges norra kusttrakter 
under fortplantningstiden, och andra blifvit af H:r B. Fries 
skjutna under samma årstid i Lappland), finnes denna hyi- 
ta fläck. Hos alla är den roströd. — Honorna som äfven 
blifvit skjutna vid sina bon, sakna allt spår till blå färg 
på strupen. — Man skulle häraf lätt kunna falla på den 
tankan att, under namn af Sylvia svecica, två skilda 
arter innefattas. H:r Brehm har också i sina Beiträge 
2 B. beskrifvit två i Tyskland förekommande Blåhak e- 
Sångare, af hvilka ban kallar den ena Sylvia Swve- 
€ica och den andra Sylvia Wolfi:3 men H:r Meyer 
har, i sina Zusätze und Berichtigungen p. a. st., 
redän sökt visa att H:r Brehms Sylv. Svecica och 
Wolfii utgöra en och samma art i olika åldrar, och att 
denna art, som H:r Meyer kallar Sylvia Cyanecula, 
är identisk med Lathams S. Svecica och Linnés Mo- 
tacilla Syecica. 


198 Gångfoglar, 


a 


Vistelseort och lefnadssätt: Denna Sångare, äf- 
ven som dess flesta Svenska samslägtingar, finnes gan- 
ska vidt kringspridd. Han förekommer nastan öfver- 
allt i Europa, der lokalen är passande. Han tycker 
neml. mest om bergiga, med buskar bevuxna och af 
floder eller bäckar genomskurna trakter. Han finnes 
vid Gibraltar, på Pyrenéerna, i Sveitz, på vissa stäl- 
len nog talrikt (Schinz), i Rhen- och Maintrakterna 
1 mängd (Meyer), i Frankrike och Holland (Temm.), 
1 Österrike, Schlesien, på Harz, i Hessiska landet, 
och i dalarna vid Thäringer skogen (Bechst.), samt på 
flera ställen +), | : 


+) Detta har länge varit kändt af Ornithologerna, och 
redan gamle Gesner vet att -omtala foglen som en 
Sweitz's inväuare. Det är derföre obegripligt att H:r 
Zetterstedt, oaktadt han alldeles icke sätter i fråga 
att ju dess Sylvia Svecica är den samma som andra 
Författares, likväl kunnat påstå, (i dessLappska Resa [, 
Del. sid. 258. not.) att denna fogel ”Pendast tillbör 
den högre Norden”. (!) — "Äfven påstås i samma 
not att denna fogels hushållning '"uingenstädes med 
fullständighet blifvit beskrifven" Den är likväl beskrif- 
ven af de flesta Europas Ornithologer, och af några håde 
mer vctenskapligen fullständigt och sannt än af H:r Zet- 
terstedt, som vid:dess beskrifning begått flera misstag. — I 
sammanhang med den förstnämda högst oriktiga uppgiften 
står äfven den oriktiga benämningen af "Nordens 
Näktergal"”, som H:r Z. tillagt denna fogel. Han är 
alldeles icke Nordens uteslutande tillhörigbet, utan han 
sjunger lika så väl i det södra som i det norra Europa. 
— Dä vetenskapsmannen bildar nya namn, böra de fram- 
för allt vara sådana att de i vetenskapen kunna adop- 
teras, eljest duga de till platt intet; men ifrågavaran- 
de fogel kan aldrig i något System komma att bland 
Sångärhe stå i samma Afdelning som innefattar Näkler- 
galarna. Han äger med dem blott en aflägsen slägtskap. 
Ja till och med dess sång, eburu vacker, har med deras 
ingen likhet. Mer lik Näktergalens sång är Talltrastens, 
oeh denna fogel kallas derföre af allmogen på vissa stäl-, 
len i Norrige: den Norske Nattergal- 


så 
n 


> Blåhake-Sångaren. = ' 199 

—" På Skandinavien” förekommer denna fogel i Fjäll- 
trakterna i Norrige och Lappland. : På fjällens sidor 
går han så högt upp som björken växer. Han finnes 
i temlig mängd på Dowrefjäll +), äfven som i Hel- 
geland och Salten; och det synes mer än sannolikt 
att han äfven förekommer bland fjällarne i det syd- 
vestra Norrige. I det södra Sverige träffas han der- 
emot aldrig, ej en gång under sina vandringar höst 
och vår +"). Liksom" dess flesta samslägtingar är neml. 
äfven vag a en flyttfogel, som blott om sommaren 
finnes på vår halfö. Vid floder och bäckar bland vide 
och björkbuskar, är dess vanliga tillhåll. — T'lefnads- 
sätt och lynne har denna utmärkt vackra Sångare 
den största likhet med följande art. Liksom denne 
är han föga sällskaplig. Hvarje par bor ensamt och 
tillåter ej att andra komma inom dess lilla distrikt. 
Sker detta, så uppkommer genast strid och den främ- 
mande blir bortdrifven. Liksom Rödstjert-Sångaren 
skakar han ständigt stjerten, utbreder honom som en 


$) Här hörde jag honom i början af Juni. ”Isynnerhet 
förekom mig dess sång i dessa vilda trakter angenäm 
om mornarna i gryningen, då jag var ute på Ripjagt. 
Redan kl. i började han, och han var den förste fogel 
som bröt nattens tystnad. Näst efter honom låt Gö-- 
ken höra sig. 


++) Denna omständighet inträffar äfven med andra Syl- 
vier, hvilka om sommaren bebo så väl det södra Euro- 
+ på, som de norra trakterna af Skandinavien, 'att de 
newml. aldrig finnas i det mellanliggande södra Sverige: 
t. e. Sylvia Fufa, och trol. flera, Denna omstän- 
dighet tyckes endast kunna förklaras derigenom, att en 
del anställa sina tåg från och till det södra Europa 
genom Jutland och det södra Norrige, andra gå öfver 
Finland och Norrhotten. Se Vet. Acad:s Handl. 1819. 
Pp. 119. 


NN 


> Ä 
AW 3 


200 oGån gfoglar. R 


' 


solfjäder, slår honom upp och ropar huit; huit. Då han- 
nen sjunger sitter han merendels på en qvist eller på 
marken i grannskapet af boct. Nalkas man detta, så 
tystnar sången; foglen hoppar då ond eller ängslig på 
qvistarna och tillkännager sin oro genom ett ofta 
upprepadt : tack, tack +). — Dess sång som i och för 
sig sjelf är ganska vacker, förekommer: ännu skönare 
då den böres i de ödsliga och på sångfoglar fattiga 
fjälltrakterna. Den består af flera afvexlande strofer, 
hvilka utan afbrott fortsättas. Herr Bechstein har 
ganska charakteristiskt beskrifvit den på följande sätt: 
den har någon likhet med ljudet af en; lira, d. vis. 
dess grundion är ett oafbrutet surrande, hvari några 
höga, angenämt klingande strofer blandas, så ått det 
låter som om foglen gåfve två slags ljud från sig på 
en gång. Dess sång liknar således mera Ringarlans 


och Starens. än Näktergalens? &>), 


| 

+) Dessa vanor har han gemensamma med de flesta sam- 
slägtidgar. H:r ”Zetterstedt tror alt kan upphör att 
sjunga då man nalkas honom. derföre att han år ”af- 
undsjuk om sin sång, hvilken han odelad 
vill egna åt sin maka”, och alt han äfven der- 
före; ”då han märker sig vara af någon annan hörd, 
förändrar det rena ljudet i ett mera 
eqvattrande läte”, (Z:s hesr a. st. sid. 258.) — 
Sådana åsigter kunna väl hafva sina behag för den ro- 
man-älskande dilettanten, men i vetenskapen böra de 
såsom falska förkastas. Fog!en ändrar lätet, ej derföre 
att han är afundsjuk om sin sång, utan derföre alt hän 
är rädd om sitt ho. 


tt): Hett”Ziettörstedt Nar; p: a. st. "ig 255. gjort Näk- 
tergalen (Sylvia Luscinia) ganska mycken orätt, 
då han nedsätter dess sång under Blåhakens. Men 
af den korta beskrifning han ger på Näktergalens sång, 
flnner mar tydligt att H:rZ. aldrig hört Sylvia Lu- 
scinia, utan” blott Sylvia Philomela; ty endast 


oo oh ; 
” Blåhake-Sångaren, 201 


x 


Födämnen: Insekter, isynnerhet vatteninsekter, 
larver, puppor och rägrpmaskar. Med följande art har 
han äfven den vanan gemensam att stundom, liksom 
Flugsnapparne, fånga en förbiflygande insekt i luften 
och at derefier återvända till sin förra plats, Oftast 
plockar han dock insekter på mårken eller på bla- 
den. - Vatteninsekter och rägnmaskar söker han be- 
gärligt på våta ställea. 

Fortplantning: Dess bo träffar man i sednare 
hälften af Juni, vanligen vid brädden af bäckar, flo- 
der och andra vatten, i hål n:ellan de blottade röt- 
terna af täta videbuskar, stundom på marken vid 

. e .= 
sidan af en tafva, stundom i en tät buske "). Det 
består utvändigt af mossa och torra grässtrån, in- 
vindigt af finare grässtrån eller hår. Äggen 5 — 6 
llekt grönaktiga enfärgade, eller med otydliga röd- 
bruna fläckar beströdda. ) 
— — —-”> — 
denna, men icke S.Luscinia ”slutar sina korta stro- 
fer med ett skorranude läte”. — För att än mera upp- 
böja "Nordens Näktergal” öfrer andra sångfog- 
Jar, försäkrar H:r Z. att han har egna läten för de sär- 
"skilta känslorna: ”tillfredsställelsen, ledsnaden, upp- 
läkten af en hotande fara o. s. vy.” Detta är väl sannt 
men det kan med lika skäl sägas om alla foglar, både 
sångare och icke sångare. Sjelfva Hönan har ju ctt 
annat läte då hon värpt, ett annat då hon är hungrig, 
ett” annat då bon varseblir en Roffogel, o. s. Vv. — Af 
ungefär lika grundlighet är H:r Z:s jemförelse mellan 
den Ilefvande och uppstoppade foglens olika liflighet. 
(sid. 256.) 
+) H:r Zetterstedt fann några nästen af denna fogel på 
marken, och detta var för honom tillräckligt för att 
påstå det foglen aldrig lägger sitt bo på annät ställe, 
och alt de Författare som säga sig ha funnit det i hål 
eller i buskar ”säkert icke sett förhållan- 


det i naturen”. (Zetb. p. a. st. 257. not.) "Sådana 
ensidiga slutsattser förekomma på flera ställen i hans 


a 


202 Gångfoglar. 


10. Rödstjert-Sångaren, (Sylvia 
Phenicurus, Lath.) 


Artm. Stjerten roströd med det medlersta penn- 
paret brunt. Hannen har halsen framtill svart, bröstet 
roströdt, pannan hvit, ryggen askegrå. Honan ofvan 
rostgrå, halsen framtill hvitaktig, bröstet roströdak- 
tigt, i Längd 53 —353 tum. 


Motacilla "Phoenicurus, Lin. Fn. p. 94. — Sylvia Phoe- 
nicurus, Lath. Ind. I. p, 511. — Nils. Orn. Svec. 
I. p. 212. — Kossignol de murailles, Buff. Ois. 5. 
P- 170. t. 6. f. 2. — pl. enl. 331. f. 1. 2. — Red= 
start. Lath. Syn. 4. p. 421. n. 11. — Bec-fin de 
murailles, Temm. Man. d Orn. I. p. 220. — Gar- 
tenrothschwänechen, Bechst. N. D. 3. p. 607. 


Honan: Motacilla Erithacus, Lin. Fn. p. 94. 
Retz. Fn. p. 262. — Unge om hösten : Motac. Ti- 
thys, Lin. En. I. edit. p.”85. — Sv. Rödstjert. 
Vippstjert. Quvickstjert. 

Beskrifn. Hannen : Pannan rent hvit. Ett band 
öfver näbbroten, halsens: och hufvudets sidor upp ge- 
nom ögonen, strupen och halsen framtill rent svar- 
ta. Hjessan nacken och främre ryggen askeblåa. Öf- 
vergumpen, bröstet och sidorna vackert roströda. 
Stjerten roströd; de två medlersta stjertpennorna 
bruna, vid roten och i yttre kanten roströda. Magen 
hvit, Undergumpen och stjertens undre täckfjädrar 


bok, och af denna beskaffenhet äro för det mesta alla 
hans åberopade ”rättelser af misstag”. Om H:r 
Z. känt huru mycket de flesta fogelarter variera i 
platsen för sina nästen, och i färgen 'af sina ägg; så 
skulle han säkert visat mer aktning för andra För- 
fattares uppgifna erfarenhet. 

Till dessa Anmärkningar har H:r Zetterstedt sjelf 
uppmanat mig genom anfall i ett offentligt Tidnings- 
blad. Se Företalet. 


-. 


N 


R ödstje rt-Sångaren. 205 


blekt roströda. Vingarna bruna med smala rostgråa 
pennkanter, I1:sta vingpennan' kort; 2:dra lika med 
6:te 3; 3:dje litet kortare än 4:de som är längst. Näbb 
och ben svarta; iris mörkbrun; stjerten något kan- 
tig. — Längd 53 — 53 tum; vingbredden 93 tum. 

Honan är mycket olik Hannen : Ofvan grå med 

rostbrun anstrykning. Strupen och halsen framtill hvit- 
aktiga. Bröstet och" sidorna smutsigt roströda. De sto- 
ra vingtäckarne med rostgula kanter. Magen hvitak- 
tig. Undergumpen' och undra stjerttäckarne blekt rost- 
gulaktiga. 
; Hanne om hösten: Strupen och halsen framtill 
svarta med hvita fjäderkanter, hvarigenom dessa de- 
lar synas liksom vattrade med svart och hvitt.- Pan- 
nans fjädrar hvita, de öfra med gråa kanter, hvar- 
igenom pannans hvita strimma är smalare än hos de 
gamla, Ett hvitt strek öfver ögat. Bröstet roströdt, 
vattradt med hvitt. Öfra kroppsdelarna askegråa med 
rostbrun anstrykning isynnerhet på ryggen. De stora 
vingtäckarne och de inre vingpennorna bredt kanta- 
de med rostgult. 

Hona om hösten : "Ofvan mörkgrå med ganska 
svag rostbrun anstrykning. Inunder, på halsen grå- 
aktig med hvitaktigt här och der inblandadt; på brö- 
stet och sidorna rostbrunaktig med hvitaktiga fjä- 
derkanter. Magen hvit. Undergumpen och undre 
stjerttäckarne rostgula. '”Vingarne svartaktiga, med 
rostgråa fjäderkanter, isynnerhet breda på de större 
 vingtäckarne och de inte vingpennorna. Öfvergumpen 
och stjerten ljust. roströda med de: två medlersta 
stjertpennorna svartaktiga. 


206 Gångfoglar. 


Vistelseort och lefnadssätt : Rödstjerten finnes i 
alla Landskap på vår halfö, från Skåne ända inom 
polarcirkeln, och så väl i kustbygderna, som i det 
inre af landet.” Som flyttfogel anländer han till oss 
om våren efter den 20:de April, och han träffas efter 
denna tid talrikt i trädgårdar, häckar och buskar, 
äfven på Skånska slättbygden. Om sommaren vistas 
han i skogarna, eller i trädgårdar och busktrakter i 


grannskapet af skogarna. 


Rödstjerten är en munter och liflig fogel som 
ständigt är i rörelse, flyger ech boppar. Då han sät- 
ter sig skakar han hastigt stjerten. Under sina van- 
dringar höst och vår uppehåller han sig mest i lå- 
ga buskar och häckar ; om sommaren sjunger han 
från de högre träden. Dess sång består af korta 
strofer och har några ganska angenäma, men några 
skärrande toner. Dess lockton är ett hvisslande: huit, 
huit. — Då man nalkas dess bo eller ungar, blir 
foglen orolig och ond, flyger från det ena trädet till 
det åndra, löper på grenarra, skakar stjerten, boc- 
kar sig och ropar: hutt -ke-ke! luit-ke-ke-keé! — 
Om kbösten före bortresan infinna sig åter både un- 
ga och gamla i mängd i trädgårdaine och häckarne 
i Skåne. Efter medlet af September försvinna me- 
rendels de sista. 


Fädämnen : Åtskilliga slags insekter, larver, pup- 
por och rägnmaskar. Äfven: vinbär och fläderbär. 

Fortplantning: Nästet lägges i ihåliga träd, i 
remnor i murar, under 'taklisten m. m. Det är konst- 


Svarta Rödstjert- Sångaren. 207 


föst sammanlagdt af grässtrån, gräsrötter, fjäder och 
hår. Äggen 6 — 8, stundom 0, ljust blågröna, ofläc- 
kade. Ungarna äro nog lika Näktergalens; men de 
skiljas genom svari näbb och svarta ben, samt det 
medlersta pennparet svartbrunt. 


21, Svarta Rödstjert-Sångaren. (Syl: 
via Tithys, Lath.) 

Artm. Stjerten roströd med det medlersta penn- 
paret brunt. Hannen har halsen framtill och bröstet 
svarta; hufvudet, halsen ofvan och ryggen askeblåa. 
Honan ofvan smutsigt askegrå, inunder ljusare aské- 
grå. Längd nära 6 tum. 


Sylvia  Tithys, Lath. Ind. Orn. I. p. 512. — Nilss. 
Ornith. Svec. I. p. 215. — Black redtail, Lath. 
Syn. 4. p. 426. n:o 16. — Hausrothschwänzchen, 
Bechst. Nat. D. 3. B. p. 597. 

Beskrifn., Hannen: Hufvudet och halsen ofs 

van samt ryggen och de mindre vingtäckarne mörkt . 

askeblåa. Ett band öfver näbbroten, hufvudets sidor 

genom ögonen, strupen och halsen framtill samt brö- 
stet svarta, med mer eller mindre märkbara askegråa 
fjäderkanter, hvilka i bredd tilltaga nedåt bröstet, så 
att. magen och sidorna äro helt askeblåa. Öfver- 
gumpen, stjertens öfra och undra täckfjädrar samt 
stjerten. roströda; det medlersta pennparet brunt. 

Vingpennorna bruna 3; de inre, samt:'de stora ving- 

täckarne kantade med hvitt. 1:sta vingpennan kort3 

2:dra lika med 7:de3; 4:de och 5:te längst. 


Honan: ofvan mörkt askegrås; inunder ljusare 
askegrå, hvilken färg baktill på magen öfvergår i 


208 Gångfoglar. 


hvitaktigt. Vingtäckarne och de inre vingpennorna 
svartbruna med askegråa kanter. 


Vistelseort: Denna är en af Sveriges sällsynta- 
ste foglar, och det har ännu aldrig. lyckats mig att 
få se honom på andra ställen än i Kabinetterna. I 
det södra | Sverige är han, så vida man vet, aldrig 
sedd ; men kring Stockholm och Upsala har han en 
och annan gång blifvit fälld. H. E. H:r Grefve Trolle 
Wachtmeister har en gång under vårtiden skjutit ho- 
nom på sistnämnde ställe; och i Paykullska och 
Stockholmska Muséerna förvaras exemplar äfven fall- 
da i Uppland. — Dess egentliga fädernesland är det 
södra Europa, och dess ursprungliga stamhåll äro 
höga, nakna klippor. Derifrån nedkommer han på 
taken af torn, slott och hus i städerna. 


Födämnen : Insekter, larver, maskar och bär. 


Fortplantning: Han säges lägga sitt näste i hål 
i klippor och murar; äfven under taken af höga 
hus, kyrkor och slott. Äggen 5-6 hvita, glänsande. 


III. Löfsångare, ( Asilus, Bechst. 
 Phyllopseusta, Mey.) 


Kroppsfärgen smerendels grönaktig eller gulaktig ; 
Näbben något olika, oftast m ycket tunn och 
mot spetsen hoptryckt. Stjerten tvär eller nå- 
got tvåklufven. Benen mest spensliga. 


De vistas i skogarna. De lefva af Insek- 
ter, hvilka de antingen fånga i luften eller 
plocka från bladen, He mesta hafva en kort 


bra) "TN SA 
wo ; 


” 


Gulbröstade Sångaren 209 


och föga melodisk 'sång, och dessa bygga sitt 
klotrunda bo på marken, : 


12, Gulbröstade Sångaren, (Sylvia 
> Hippolais, Lath.) | 
Artm. Ofvan grönaktigt grå, inunder ljusgul. 
De inre vingpennorna och stjertens sidopennor med 


hvitaktiga kanter. Näsborrarna rundaktiga. Benen bly- 
gråa. Längd 53 tum. 


Motacilla Hippolais, Lin. Fn. Sv. p. go. — (Diagn.) 
Gmel. Syst. I. p. 954. — Sylvia Hippolais, Lath. 
Ind: 2. p' 507. — Nilss. Örn. Sv. I. p. 210. — 
La Fauvette de ros'aux, Buff. pl. enl. 581. f. 2e 
— Bec-fin A poitrine jaune, Tem. Man. d'Ornit. I. 
p. 222. — Gelbbäuchiger Laubvogel, Bechst. 3. p. 
553. — Sv. Bastard-Näktergal ; Gulmagad Sån- 
gare. 

Beskrifn. Alla öfra delar gråa med olivgrön 
anstrykning. Trakten mellan öga och näbb samt en 
krets kring ögat, gula. Alla undra kroppsdelar från 
strupen till undra stjerttäckarne ljusgula. Vingpen- 
norna mörkbruna ; de stora vingtäckarna samt de in=- 
re vingpennorna med breda gråhvita kanter, Stjer- 
ten tvär brun ; dess sidopennor kantade med hvitt.. 

Hufvudet framtill nedtryckt och spetsigt utlöpan- 
de i näbben, som, isynnerhet vid roten, är nedtryckt 
och bred, och afsmalnar småningom mot spetsen, utan 
att på sidorna vara hoptryckt; han är tvärtom un-= 
" der hela sin längd mer bred än hög”); sedd ofvån- 
ifrån inneslutas dess sidor af nästan convexa, ej (som 


+) Denna näbbform tillhör ingen annan Syensk art i det-" 
ta slägte. 


210 Gångfoglar. 


hos de. andre) af concava linier; ofvan -köttfärgadt- 
brun, inunder köttfärgadt gul; med gula käk- 
kanter och näbbvikar, öfver hvilka tre svarta borst 
nedstå. - Käkarna lika långa. Näsborrarna rundakti- 
ga. Munnen inuti citrongul. Iris röåbrun. Benen tem- 
ligen starka, blyfärgade. 1:sta vingpennan ganska 
kort, 2:dra lika med 5:te; 3:die och 4:de längst. 


Honan skiljes medelst färgen knapt från Hannen. 


Vistelscort och lefnadssätt: Denna förträfflige 
sångfogel anländer till oss kring medlet af Maji. Han 
anmäler genast sin ankomst genom en rask och om- 
vexlande sång. Han finnes i det södra och medlersta 
Sverige mindre sällsynt, och i Norrige har jag träffat 
honom norr om Trondhiem i Wärdalen och på grän- 
sen af Helgeland. Han vistas helst i skogslundar, 
trädgårdar, skogsbryn, eller på sådana ställen som 
bland buskar hafva några glesa löfträd. Midt inne i 
stora och täta skogar träffas han sällan. Till lynnet 
är han ytterst munter och liflig, samt ganska skygg 
Dess sång, som man vanligen" får höra från en tät, 
löfrik trädtopp eller buske, är ganska afvexlande och 
består af en mängd olika strofer. Man tycker den 
vara sammansatt af åtskilliga foglars läten: man 
igenkänner deri ljud som eljest tillhöra Lärkfalken, 
Staren, Svalan, Hämplingen 0. s. v. —  Nålkas man 
dess bo eller ungar, så kringflyga de gamla retade 
och oroliga, med ett sträft : tack, tack, tack, tach; och 


då de rätt komma i affekt skrika de: täck= tackahyo, 
täckahyo-hy- —, 


NW k 
& är 


ga Gröna Sångaren, 211 


Födämnen : Endast insekter och larver. 

Fortplantning : Bland -alla Sångare bygger den- 
na det vackraste bo, äfven som han lägger de väck! 
raste ägg. Dess bo finner man i Juni månad, iven 
buske ett par alnar” från jorden, bygdt i en klyka 
mellan 3— 4 grenar.” Det är omvändt kegelformigt 
och med mycken ' skicklighet sammansatt af torra gräs- 
strån, hängen af videarter,' m. m: samt utvändigt 
prydt med den tunna, hvita” ytterbarken 'af björk, 
(hvarigenom det på något afstånd synes helt hvitt) 
och invändigt belagdt med hästtagel. äggen'5 Blekt 
rödaktiga, eller rosenröda, glest beströdda med störs 
re och mindre runda svarta punkter och strek. 


13. Gröna Sångaren, (Sylvia Sibis 
latrix, Bechst.) 


[ / : j .r K 
Artm. Ofvan grön med sett gult strek öfver 
och ett mörkbrunt genom ögonen. Hufvudets sidor och 
halsen framtill gula. Bröstet, magen och undergumpen 
rent hvita. Öfvergumper och pemnkanterne ljusgröka. 
| VR Längd 43 tum:l: ud 
Sylvia Sibilatrix, Bechst. N. Di 3. p. 561. — Nilsg, 
Orn. Svec. I. p. 225. tab. 7. .— Sylvia sylvicola, 
-"Transact. Lin. Soc. 4. p. 35. — Wood- Wren, 
-Transact. Lin. 2. p. 245. — Bec-fin siffleur, Tem, 
Man. d'Orn.; L: p. 223: RASA 
Beskrifn: Alla öfra kroppsdelar skönt gröna; 
denna färg är "renast och vackrast på hufvudet, o 
mer ljusgrön " framåt pannan och på öfvergumpen. 
Från näsborrarne öfver ögat och örat bort mot nac- 
Ken går ett gult strek 3; under detta genom ögat ett 


1 14 


äv NN a 


212 > Gångfoglar. 


mörkbrunt; hvarönder hufvudets sidor, strupen och 
halsen framtill, äfven som armhålan, vingveeket under 
kanten, samt låren, äro rent gula, Alla de andra un- 
dra kroppsdelarna rent hvita. Vingpennor och stjert- 
pennor, äfven som vingtäckarne svartbruna, vackert kan- 
tade med ljusgrönt. Alla vingpennor af andra ordningen 
och de flesta af första ordningen i spetsen kantade 
med hvitaktigt. — Näbben ofvån brun, inunder kött- 
färgad. Iris brun. Benen ljusbruna. Näsborrarna ägg- 
formiga, framtill spetsiga. 1:sta vingpennan ganska 
kort, smal och spetsig, (nästan ingen); 2:dra lika 
med 4:de'; 3:dje litet längre, längst.  Stjerten något 
klufvern räcker 3 tum utom vingarna. 


Vistelseort och lefnadssätt : Denna Sångare är 
hos oss mycket mindre allmän än följande art ; dock 
förekommer han i bokskogarna öfver allt i Skåne, 
äfven har jag träffat bonom i bokskogarna i Hal- 
land, — och sannolikt finnes han allestädes på halför 
der nämnda skogar växa. Som flyttfogel anländer 
han till oss i medlet af Maji månad och låter då äf- 
ven höra sig i trädgårdarna på Skånska slättbygden. 
Hvarje vår får man, vid nämnde årstid, höra honom 
i Lund bland träden på Lundegård och i Paradis- 
lyckan. Till storlek och färg kan ban lätt förblan- 
das med Löfsångaren ; men den som lärt sig att på 
locktonen och sången skilja fogelarter, igenkän- 
ner honom snart. Dess lockton, hvarmed han äfven 
vanligen börjar sin sång, är ett långdraget och ängs- 


ligt tjuh, tjuh. Dess sång är rask och gäll: ipps 


Löf-Sångaren. LIE 


$ipp = sippserrrr. Den liknar nästan ljudet af en silf. 
verdaler som man låter på känten kringlöpa och dall- 
rande 'nedfalla på ett bord. Under sommaren sjun- 
ger hannen nästan ständigt i den trakt der han har 
sitt bo, och han tiger sällan utan för ätt fånga in= 
sekter, dels i luften, dels på grenarna och bladen; 
Han är ständigt i rörelse, flyger sväfvande från ett 
träd till ett annat, hoppar från gren till gren, och 
sjunger så väl då han flyger som då han sitter, — 
Mot slutet af Juli och i Augusti flyttar han bort. Man 
börer då åter dess lockton i trädgårdarna på Skånes 
slättbygd. 

Födämnen: Flugor och andrå små insekter. 

Fortplantning: Sitt näste lägger denna fogelart 
på marken vid sidan af en tufva, eller mellan trädens 
rötter, i slutet af Juni eller början af Juli. Det är 
konstlöst sammanlagdt af inossa och gräsrötter, samt 
inuti belagdt med fina grässtrån, och har öppningen 
på sidan. Äggen 5—6 blekgråa med rödbruna och 
mörka fläckar och strek. — Äfven sedan Ungarna äro 
utkläckta, hörer man Hannen sjunga i grannskapet 
af nästet, 


14. Löf-Sångaren. (Sylvia Trochilus, Lath.) 


oo Artm, ÖOfvan gråaktigt grön med ett blekgul-s 
aktigt strek öfver ögat. Hufvudets sidor brungråakti= 
ga. Halsen och bröstet gulaktiga. Undergumpen blek- 
gul. Längd 43 tum, 
Motacilia Trochilus, Lin. Fn. p. 96. n. 264. = Mo 

tacilla acredula, Lin. Fn. p. 96. n. 263. — Syl- 


via Trochilus, Lath. Ind. I. p. 550. — Nilss. Orsa. 
Svec, I. p. 228. — Le Ponillot ou Chawre, Buft, 


214 Gångfoglar. 
Ois. 5. p. 344. — pl. enl. 651. fi 1. — Yellow 
Wren, AN Syn. 4. p. 512. n. id — Sv. Sparf- 
kung, Skogsknett. 

Beskrifn, Alla öfra kroppsdelar olivgröna (grå- 
aktigt gröna). Från mnäsborrarne öfver ögonen går 
ett smalt smutsigt hvitt eller gulaktigt strek (som 
är mindre och kortare än hos föregående art, hos 
hvilken det är rent gult); mellan öga och näbb ett 
brunt strek. Hufvudets sidor brungråaktiga, med 
gult "inblandadt. Strupen och undergumpen hvita 
med svag gulaktig anstrykning. Halsen framtill, brö- 
stet och sidorna smutsigt hvita, svagt anstrukna med 
gult. Magen rent hvit. "Vingpennor, stjertpennor och 
vingtäckare mörkbruna, utvändigt kantade med oliv- 
grönt 3 de flesta vingpennorne i spetsen mycket smalt 
kantade med hvitaktigt. — Näbben ofvan brun, in- 
under "gulbrun. Benen "ljusbruna. -Näsborrarna af- 


långa, jemnbreda, något uppåtböjda. — ri:sta ving- 


pennan kort; 2:dra föga längre än 6:te3; 3: dje och ss 


4:de lika, längst. ' 

Hannen är ofvan märkbart mörkare än Honan, 
hvilken äfven på hufvudets sidor och frampå halsen 
är något ljusare; men har för öfrigt lika mycket 
gult som Hannen. | 

Ungarna om hösten : Ofvan mera rent gröna, in= 
under gula, isynnerhet på framhalsen, bröstet, sidor- 
na och undergumpen. Ett kort gult strek öfver ögat. 
Ving- och stjertpennor mörkbruna, kantade med grönt. 
De festa vingpennor, utom de 4-5 första, i 2 
spetsen kantade med hvilaktigt. 


| | Löf-Sångaren, PIA 
— Vistelseort och lefnassätt : Denna lilla Sångare : 
förekommer i alla trakter af halfön der skog och bu- 
skar finnas. Han träffas lika så väl i Skåne som i 
Lappland och porra delarna af Norrige. På fjöllens 
sidor finnes ban så högt upp som björken växer, men 
högre har jag icke sett honom. Till Skåne anlän- 
der han 'mellan: ' den 20:de . och. Jo:de April, och ban 
gifver strax från trädens toppar sin ankomst tillkän- 
na genom en kort -och sorglig, men likväl ljuf sång: 
Didi, dydy, dehi, zia, zia ! Samma sång får man se- 
dan äfven höra under hela sommaren. Denna Sån- 
gare synes föredraga- björkskogarne för alla andra, 
och der björkar äro blandade med andra träd, uppe- 
håller han sig helst i de förra. Dess lockton, som 
han ofta åter höra, är ett hvisslande: huit, huit! 
Till lynnet är hans munter, orolig och liflig, Stän- 
digt är han i rörelse bland "buskarna och träden der 
han plockar insekter, lockars och sjunger. 


Födämnen: Smärre insekter, samt insektägg och 
larver. | 
. Fortplantning : Sitt bo lägger han merendels på 
marken vid en buske bland löf eller mossa. Det är 
stort, hvälfdt som en bakugn, och har på sidan en 
rund öppning. Det är sammanlagdt af grässtrån och 
torra löf, samt inuti belagdt med fjäder och dun. 
Äggen 6, nästän 'runda, hvita, beströdda med röd- 
bruna prickar. 


Nytta: Denna fogel förtär en mängd skadliga 


vs vinsekter och är derföre för skogar och .fruktträdgår- 


dar en nyttig gäst. Om man låter ; honom: flyga lös 


216 Gångfoglar. 


inne i kammaren, så bortplockar ban flitigt de flugor 
och andra insekter, som der finnas; 


5. Gran-Sångaren, (Sylvia rufa, Lath.') 


Artm, Ofvan gråbrun stötande i olivgrönt, med 
ett blekgult streck öfver ögat; Hufvudets och halsens 
sidor brungråa. TInunder hvit med inblandadt gult; 
2:dra vingpennan koriare än 7:de, 

Längd 44 tum, 


Sylvia rufa, Lath, Ind. IH. p. 516. — Nilss. Orn, 
— Svec. IL. p. 264. — Sylvia abietina, Vet. Acad,. 
Handl. 1819. Pp. 113. — Bec fin veloce, Temm. 
Man. dOrn. I. p, 225. — Weiden Sänger, Beehst. 
Nat Deutschl 3. p. 649. id | 
Beskr:fn. Alla öfra kroppsdelar gråbruna, mer 
eller mindre skuggade af ohvgrönt. Från näsborrar- 
na öfver ögat går ett blekguli strek ; mellan öga och 
näbb ett brunt strek,. Tinningarna, halsens och brö- 
stets sidor brungråaktiga med inblandadt gult. Stru- 
pen hvit. Undra kroppsdelarna hvita, med gult här 
och der inblaudadt. Vingar och stjert bruna; de 
yttre vingpennorna smalt kantade med grått, de an- 
dra med olivgrönt. Stjerten tvär; den yttersta pen- 
nan kantad med gråhvitt; de andra med olivgrönt, 
De undre vingtäckarne gula ; de undra stjerttäckar- 
ne blekgula. — Näbben ofyan mörkbrun, inunder' 
ljusbrun, Iris brun. -Benen mörkbruna. —- 1:sta ving- 
pennan kort ; 2:dra lika smed 8:de; 3:dje lika med 
Ste; 4:de litet längre, längst. 


Vistelseort och lefnadssätt: Gransångaren har 
man hittills funnit på vår halfö endast i skogarna 


; eg 
oGran- Sångaren. 217 


norr om Trondhiem i Norrige ”). Att han äfvensfö- 
rekommer i de motsvarande trakterna inom Svenska 
gränsen, samt i det sydvästra Norrige, är mer än san- 
nolikt. I det södra Sverige finnes ban icke. — :Re- 
dan i medlet af Maji månad och sedermera under he- 
la sommaren, hörer man dess sång i de nämnda trak- 
terna af Norrige. Men innan man hinner polcirkeln 
bar foglen försvunnit, och på fjällens sidor ser man 
honom ej högre upp än der granen upphör att bilda 
skog. Då han sjunger, sitter han vanligen i öfversta 
toppen 'af en hög gran. Dess sång, som är släpande 
och fåtanig, kan nog igenkänneligt uttryckas med: 
F-if, jälf, jäff, jäff. tern; ter! — FA Jölf, JAG äl! 
Man höver ofta flera foglar sjunga på en gång, men 
de sitta alltid på afstånd från hvarandra, och då 
den ene råkar inom den avdres lilla jagt-distrikt, upp- 
står genast strid ; ty äfven derna är en munter, oro- 
lig och trätgirig fogel, d 
Födämnen: "Små insekter, insektä2g och larver. 


Fortplantning: Dess näste lägger han på mar- 
ken, vid sidan af en tufva o. s. v. bland mossa och 
löf. Det är stort, konstlöst sammansatt af grässtrån 
och invändigt belagdt med fjäder och ull, samt har 
öppningen något vänd af ena sidan. Äggen 4—5 
hvita, beströdda med svartröda småprickar, som stå 
tätast på den tjockare ändan. 


+) Under min Resa 1816 blef denna lilla recrät för 
Skandinaviens Fauna först anmärkt i Stördalens, Iu- 
deröns och Nummedalens granskogar. Vg Boic såg ho- 
nom äfven under sin Resa. 


& | ; 

218 Gåagfoglar. a. a 

216. Gulkronade Sångaren. (Sylvia 
Regulus, Lath. ) : 


Artm. Ofvan olivgrön, inunder smutsigt ljusgrå. 
Huifvudets 'sidor askegråa utan något svart streck ge- 
nom ögonen. Hjessan, hos Hannen saffrangul, hos Ho- 
nan citrongul, med ett svart band vid hvardera sidan. 
Näbben mycket tunn och syllik. Längd 3 + tum. 


Motacilla Regulus, Linn. Fo. Sv. p. 95. — Retz: Fn, 

p: 265; —"' Sylvia Regulus, Lath. Ind. I. p.- 548. 

— Nilss. Orn. Sv. I. po 230. — Gold-crested 

Wren, Lath. Syn. 4. p. 508. — Das Goldhähnchen, 

Bechst. N.D. 3. p 653. — Sv. Kungsfogel ; Fogel- 
;skung > Busklus. 

Beskr:fa. Hannen: Fjädrarna på "hufvudet 
äro långa och kunna uppresas till en tofs. Hjessan 
med en långsgående saffrahgul fläck, omgifven på beg- 
ge sidor af ett svart band som går ända till nacken, 


Ögat, hvars lock äro svartaktiga, tyckes ligga i en 


ljusare fläck ; från munviken nedgår ett smalt, otyd- 
ligt, svartaktigt strek. Hufvudets sidor för öfrigt 
rent askegråa, Fjädrarna öfver mnäbbroten och på 
strupen hvitaktiga. Halsens sidor gråa med tunn 
olivgrön anstrykning. Rygg, skuldror och wvingtäc- 
kare gråbruna med olivgrön anstrykning, som på öf- 
vergumpen öfvergår i gulgrönt. De undra kropps- 
delarna ljusgråa med: olivgrön anstrykning. Magen 
mer hvit. Vingarna svartbruna med två hvitaktiga 
tvärband, samt bakom det bakre en rund, rent svart 
fläck, stor som en ärt; utom denna äro vinpgpennor- 
na utvändigt smalt kantade med olivgrönt. Stjerten 
något klufven, dess pennor mörkbruna, kantade ut 
vändigt från roten utåt med olivgrönt. — Näbben 


sv 


EV CJ OR FR 


| Gulktonade Sånga ren. 219 


art, fäbeket tunn, syllik, utåt hoptryckt, ofvan med 
for Näsborrarna aflångt äggformiga, baktill 
slutna med en hvälfd hinna, täckta af en enda styf, 
gråbrun fjäder med bårlika, skilda strålar. Benen 
bruna. Baktån stark, dess klo temligen stor, hoptryckt. 

Honan: - Hjessan. citrongul, dess sidoband sma- 
lare. Benen något blekare bruna. För öfrigt alldeles 
lik hannen. 

Vistelseort och lefnadssätt: I barrskogarna träf- 
fas denna lilla Sångare både sommar och vinter. Han 
fiones så långt åt norden som barrskog växer, och ban 
förekommer således äfven inom polcirkeln; Under sen> 
hösten slå sig flera familier " sammans och stryka då 
orhkring äfven i Skånes löfskogar. Under vintren och 
sommaren har jag icke sett honom der. En del flyt-. 
ta åt sydligare länder, och dessa träffas under sen- 
hösten, i Oktober, familjvis i trädgårdarna i södra 
Skåne, och om våren i Mars och April månader ses 
de här åter parvis. De uppehålla sig då i buskar 
och häckar, samt i grantoppar, och de SPRSNANTEN 
gerna de täta krusbärs buskarna. 

- Födämnen: Små insekter, larver, insektägg och 
puppor. Dessa plocka de från grenarna och deras yt- 
tersta spetsar, hvilka de på alla sidor undersöka. 

Fortplantning : Denna art säges bygga ett klot- 
rundt, vackert näste på yttersta ändan af grenarna i 
en fur eller gran. Det består utvändigt af fin mossa 
och invändigt af fjäder. Samt har öppningen än of- 
| van, än på sidan. Äggen 8 - 11 rosenfärgade och svagt 


”Vattrade med starkare röd färg, 


220 Gångfoglar. Md 


Anm. Redan H:r Becehstein omtalar i sin Naturg. 
Deutschl 3. p. 658. en märkvärdig varietet af föregå- 
ende art, och som skiljes derifrån genom mindre storlek, 
med ett svart strek genom ögonen och ett hvitt öfver dem. 
H:r Brehm har i sina Beiträge zur Vögelkunde 2. 
B. visat, att nämnde varietet är en egen art. Oaktadt 
denna Art ännu/icke är anmärkt såsom Svensk; så kan 
man dock knapt tvifla på att han ju äfven förekommer hos 
oss. Jag tror mig derföre här böra utsätta dess känne- 
märken : 


Brandkronade Sångaren. (Sylvia ignica- 
pilla, Brehm.). 


Artm. Ofvan olivgrön, inunder smutsigt ljusgrå. 
Hufvudets sidor med tre längsgående band, af hvilka ett 
svart går genom ögonen och ett hvitt öfver, ett annat under 
dem. Hjessan hos hannen lifligt brandgul. 


Längd 33 tum. 


Detta är den minsta af alla Europas foglar- Han fin- 
nes i barrskogarna i Tyskland, Frankrike och Nederlän- 
derna: men han är ännu icke anmärkt hos oss. Dess hus- 
hållning liknar föregåendes. 


IV. Kärrsångare. (Calamodyte, Mey.) 


Pannan mwedtryckt och spetsigt utlöpande i näb- 
ben, som är temligen långsträckt, utåt hop- 
tryckt och försedd med tydlig ryggkant. Vin- 
garna korta, afrundade med tydligen böjda 
vingpemnor.  Stjerten temligen , lång, stärkt 
afrumdad. Klorna stora, spetsiga och krumn- 
böjda, 

De vistas vid sidan af floder, grafvar 
och insjöar bland täta rör och säf, mellan 
hvilka de dölja sig och på hvilka de klättra. 
De lefva af insekter och bygga sina nästen 
med mycken konst, samt fästa dem mellan 
rören i vassen, Deras sång är mindre melo-= 


Säf-Sångaren, 221 


disk och mer skärrande än de flesta före- 
gåendes, 


17. Säfsångaren. (Sylvia Schoeno- 

benus, mihi). 

"Artm. Ofvan olivgrå med bruna fläckar, som på 
hufvudet äro tätare och mer svarta. Öfvergumpen rost- 
brun, ofläckad. Ett bredt strek öfver ögonen och krop- 
pens undra delar rostgulaktigt hvita: Stjerten rundad, 

Längd 53 tum. 
Motacilla Schoenobenus, Lin, Fn. Sv. p. 89. — Syl- 
via Schoenobaenus, Nilss. Orn. Sv. I, p. 223. — 

Sedge bird, Pen. Brit, Zool. I, p. 381. (god be- 

skrifn,) — Sedge Warbler, Lath. Syn, IV. p- 430. 

— Schilfsänger (Sylvia phragmitis), Bechst. Nat, 
D. 3. p. 633. — Sv. Säfstigare. 

Beskrifn. Hufvudet ofvan och ryggen olivgråa 
med en brun fläck i midten af hvarje fjäder; dessa 
"fläckar äro på hufvudet mer tättstående och svarta, 
isynnerhet vid sidorna af hufvan, der de nästan bil- 
da ett bredt svart band. Från näsborrarne öfver ögo- 
nen går ett bredt gulaktigt hvitt band, och genom 
ögonen till tinningarna 'ett brunt. De större ving- 
täckarna och de innersta vingpennorna svartaktiga, 
kantade med olivgrått, Öfvergumpen och de öfra 
stjerttäckarna rostbruna, ofläckade. — Vingpennor- 
na mörkbruna, utvändigt med smala olivgråa kanter ; 
de af första ordningen sabelformigt böjda 3; de af 
andra ordningen ej urnupna, alla rundade. Stjerten 
kantigt rundad, mörkbrun med afrundade pennor; i 
spetskanterna blekare, Hela foglen inunder hvit med 
söstgul anstrykning, som är märkbarast på bröst, 


Sä Gångfoglar. ' 


sidor och lår, samt minst märkbar på strupe och 
mage, hvilka äro nästan rent hvita — Nabben af 
van svartaktig, imunder perlgrå. Iris rödbrun.-Benen 
gråa, stötande i köttfärg. Näsborrarna rundaktiga. 
Stjerten rundad, räcker 14 tum utom vingarna; 
1:sta vingpennan nästan ingen; 2:dra och 3:dje lika 
och längst. 


+ 


Vistelseort och lefnadssätt: Denna fogel uppe- 
håller sig om- sommaren bland de täta säf och rör 
som finnas vid brädden af vatten, floder, insjöar och 
kärr. I Skåne är han icke sällsynt, och i några trakz 
ter förekommer han talrvikt. Äfven finnes han i det 
öfra Sverige, och Norrige ända inom polcirkeln, Han 
är en munter och liflig fogel som alltid är i rörelse, 
kryper och klättrar på vassen, fångar insekter och 
sjupger. — Då han märker någon fara, gömmer han 
sig genast bland den täta vassen. Om man derföre 
vill skjuta honom; och vet honom vara inom håll 
men dold, så bör man ej ändra plats, utan stå helt 
stilla; ty merendels får man då, efter en liten stund, 
se honom klättra upp åt toppen af ett säf. — Dess 
sång, som han sittande låter höra, är munter och 
rask. Man igenkänner deri ljud som likna Gulärlans, 
Svalans och Lärkans,; men den är blandad med egna 
sträfva och skärrande toner, som nästan likna rör- 
bladens gnidning mot hvarandra i vassen då det blå- 
ser. Ej sällan höjer han sig, likt en Piplärka, sjun- 
gande i luften, svingar sig om i en båge och nedsän- 
ker sig åter på vassen. Dess sång höres isynnerhet 


om mornarna, samt om aftnarna ända långt in på 


Rör-Sångaren. 225 


tten. — Som flyttfogel infinner han sig hos oss i 
B och flyttar bort i September. Man träffar ho- 
nom ej sällan, under sina höstvandringar, ensam 
bland höga gräsväxter och örter vid hafstränderna i 
det södra Skåne, Öland o. s. Vv: 


Födämnen: Åtskilliga slags insekter, isynnerhet 
sådana som vistas i vassen vid vatten. 


Fortplantning :. Dess näste liknar en korg och är 
konstigt hopflätadt af torra grässtrån, säf oth rör- 
blad, samt invändigt fodradt med fina gräsrötter och 
hår. Det är fästadt mellan några rör i vassen eller 
ock mellan qvistarna i en videbuske vid brädden af 
vattnet. Äggen 5 smutsigt hvita, eller rostbrunaktigt 
gråa, med små bruna prickar och strek. 


18. Rör-Sångaren. (Sylvia arundi- 
nacea, Latih.) 
Artm. Ofvan enfärgad, gråbrun med rostbrun 


änstrykning ; inunder hvit med rostgul anstrykning på 
bröst, sidor och undergump. '. — - Längd 5 tum. 


Sylvia arundinacea, Lath. Ind. I. Pp. 510 — Nilss. 
Ornith. Svec. I. p. 221. — Bec-fin des roseaux 
1 04 Efarvatte, -Temm. Man: d"Orn. I. P. 191. — 
KRed-IWren, Lath. Syn. 4. p. 615. — Teich laub- 
vogel, Bechst. N. D. 3. p- 266. 

Beskrifn, Alla öfra kroppsdelar enfärgade, utan 
fläckar, gråbruna, stötande i rostbrunt. Från näs- 
borrarna till öfra ögonlocket går ett smalt blekgul- 
aktigt strek. Strupen rent hvit. Bröst, mage och un- 
dergump hvita, svagt skuggade med” rostgult eller 
rostbrunt, som isynnerhet är märkbart på sidorna; 


224 Gångfoglar 


Vingarna bruna, kantade med ryggens färg. Stjertef 
mycket rundad; brun med bleka fjäderkanter isyn= 
nerhet vid spetsen, — Näbben hoptryckt, ofvan 
mörkbrun, märkbart ryggad. Längd 5 tum, 1:sta 
vingpennan nästan ingen; 2:dra något längre än 5:tag; 
3:dje knapt längre än 4:de och längst. 

Vistelseort: 1 södra Sverige har jag ännu aldrig 
fannit denna fogel ; men 'i Sveriges medlersta land- 
skap skall han någon gång förekomma, och i Musé=. 
erna förvaras exemplar som på nämnde ställe blifvit 
skjutna. — Liksom föregående, har han sitt tillhåll 
bland säf och rör, vid sidan af floder och sjöar. 

Födämnen: Insekter. 

Fortplantning : Nästet liknar en aflång körg, är 
konstigt bygdt och fästadt bland säfven. Äggen sägas 
vara 4— 3 grönaktigt hvita med gröna och bruna 
fläckar. | 
V. Gärdsmygar. (Troglodytes, Mey.) 
Näbben lång, något böjd, mycket tunn, hoptryckt 

och spetsig. Vingarna och den upprättstående 

stjerten korta. 


Den enda hithörande inhemska arten 
blir qvar hos oss både sommar och vinter, 


19. Gärds myge n; (Sylvia Troglo- 
dytes, Lath.)- 


Årtm. Öfvan dunkelt rostbrun med svårtaktiga 
tvärlinier på rygg, vingar, stjert och undergump. De 
ytterstå vingpennorna med afvexlande bruna och hvita 
fläckar. Läpgd 4 tum, 


Gärds mygen. 225 


Motacilla Troglodytes, Lin. Fn. Sv. p: 95. — Retz, 

— Fn. p. 264. — Sylvia Troglodytes, Lath. Ind. I. 

Pp. 347. — Nilss. Orn. Sv: I. p. 231. — Le Trog- 

lodyte, Buff. Ois. 5. p. 352: t 16. £. 1. — pl 

enl. 651. f. 2. — IFren, Lath Syn. 4. p. 506. — 

Der Zaunkönig, Bechst. N. D.: 3 p. 232. — Sv. 

Gärdsmyg, Tummeliten. Norr. Pernonsmad, Tho- 
mas i gärdet. 

Beskrifn. Alla öfra delar bruna, mer eller 
mindre rostbruna, med smala svartaktiga tvärlinier 
på rygg och öfvergump. Öfver ögat står ett hvitak- 
tigt strek. Vingpennorna mörkbruna, de yttersta i 
yttre kanten med afvexlande hvitaktiga och bruna 
fläckar ; de öfriga samt stjertpennorna rostbruna med 
svartaktiga tvärstrek,. Strupe och bröst hvitaktiga 
stötande i askeblått. Mage och undergump rostbrun- 
aktiga med svarta tvärstrek. Längd 4 — 41 tum. i:sta 
vingpennan kort, 2:dra lika med g:de >; 3:dje, 4:de 
och 5:te längst. 

Honan är ofvan mera rödbrun med otydligare 
svartaktiga tvärstrek. 

Vistelseort och lefnadssätt: Gärdsmygen före-= 
kommer i alla landskap af Skandinavien från Skåne 
till Lappland. Om sommaren vistas han i-skogarna, 
isynnerhet i låga, täta snår, i grannskapet af vatten, 
Om hösten infinner han sig i trädgårdarne i städer, 
byar och torp, och qvarblifver der under hela vin- 
tren. "Han har då sitt tillhåll i täta häckar och an- 
dra busksnår, samt i gärdsgårdar mellan stenar o. s. 
vy: Han är en munter och Lliflig fogeb som ständigt är 
i rörelse, hoppar och genomkryper alla hål, vinklar 
och springor. Stjerten bär han alltid upprätt, och de 


+ 


rm 


226 "Gångfoglar, 


korta vingarna låter han litet nedhänga. Dess sång 
hörer man både sommar och vinter, äfven då djup 
snö fallit, blott solen skiner. Denna sång är, i jem- 
förelse med den "lilla Sångaren, ganska stark; den 
bar flera afvexlande strofer och deribland några rätt 
vackra. Dess lockton är äfven ett starkt: 2rr,; rr, 
Rezererr.l 

Födämnen : Insekter små maskar och larver: Äf- 
ven säges han om hösten förtära fläderbär. Om vin- 


tren förtär han seten insektägg och puppors 


Fortplantning : Dess näste finner man i rishö= 
gar, mellan trädrötter, i hål i träd, under taklister 
m. m. Det är ganska fast och konstrikt bygdt, ut- 
vändigt af grön mossa, invändigt af fjäder ull och 
hår ; det är mycket stort, till formen klotrundt, och 
har på sidan eu rund öppning, så-stor att foglen 
jemt kan gå in och ut. Äggen 7— 8, små, runda; 
hvita, med små rödaktiga prickar, som sitta i en krans 
kring den tjockare ändan. 


Träste -Slägtet. Turdus, (Linn) 


Näbben medelmåttig, nästan rak, något knifformigs 
utåt hoptryckt ; öfverk väken i spetsen nedböjd 
och med ett hak; på hvardera sidan. 

Näsborrarna vid näbbroten på sidan, äggformigas 
ofvan till hälften täckta af eu bar hinna: 


'Näbbvikarna ofvan försedda med några få hårs 


Benen : Tarserna längre än mellantån ; 3 ut-tån 
(000 vid roten hopvuxen med mellantån. - 


A VY 


NR 4 UR 
TA ' fr td ' w 
2 , Dubbel-Trasten 227 


Ö 


+ 


Vingarna: xffta vingpennan ganska kön - dje 


och A:de längst; 2:dra. och &5:te Fögand kor- 


tare. 


Alla hit hörande arter äro af medel- 
måttig storlek. De uppehålla sig i stora sko 
gar, och de flesta. besöka under sina van- 
dringar äfven trädgårdar och mindre skogs. 
lundar. -De äro till en del flyttfoglar, och 
lefva om sommaren af insekter och maskar, 
om hösten och vintren af åtskilliga slags 
Pär. Nästan alla hafva en angenäm sång De- 
ras kött är läckert och sundt. De rugga ej 
mer än en gång om året, Könen äro sällsa 
till färgen mycket olika, 


1 Dubbel:Trasten (Turdus viscis 


vorus, Lin.) 


Artm. ÖOfvan olivbrun med de större vingtäcs 
karne och de tre yttre stjertpennorna i spetsen hvita 
Inunder gulaktigt hvit med svartaktiga fläckar, på 
bröstet trekantiga, på magen och sidorne tvärs ovala. 
Undra vingtäckarne hvita. Längd 12 tum 


Turdus wviscivorus, Lin. Fn. Sv. p. 79. — Retz En: 
p- 226. — Latb. Ind. I. p. 326. Nilss. Örn. 
i Svec: I. p. 172. — La Draine,y Buft. Öm SP 
295. t. 19. fi 1.— ÖR enl. 489. < Missel i  Mruisk 
Lath. Syn. 3. P: 16: Mistel drossel, .Bechst, 
Nat. D. 3: B. p. 325. — 'Sv. Duboel kramsjogel, 
Mistel-traåsti. 


Beskrifn, Alla öfra delar brungrå med oliy- 
grön anstryknving, hufvudet mer stötande i askegrått, 


öfvergumpen mer i gröngult, Hufvudets och halsens 
15 


tt 


228 ooGångfoglar, 


sidor äfvensom alla undre kroppsdelar hvita med 


rostgul anstrykning på hals, sidor och under- 


gump, samt svartaktiga fläckar, som på bröstet 
äro bredt trekantiga, uppåt spetsiga, på magen-och 
sidorne tvärstående ovala; strupen midt åt hvit med 
mycket små fläckar. Vingarna mörkbruna 3; dess pen- 
nor kantade med ”olivgråaktigt eller. hvitaktigt3; de 
inre vingpennorna samt de större täckfjädrarna i 
spetsen och kanterne hvita. De undra täckfjädrarna 
rent hvita. Stjerten tvär; de tre yttre stjertpen=- 
norna i spetsen hvita. Stundom är den yttersta i 
hela yttre sidan och snedt öfver midten hvitgrå. 
Stjertens undre täckfjädrar gråbruna med ett bredt 
hvitt band åt spolen och hvit spets. Längden 12 tum 3; 
vingbredden 19 tum. Näbben mörkbrun, vid roten 
inunder gul. Iris brun. Benen smutsigt ljusgula: 
Vistelseort och lefnadssätt : Om sommäåären fin- 
nes denna Trast i de stora skogarna i det norra och 
medlersta Sverige, och i Norrige har jag äfven sett 
honom norr om Trondhiem i Stördalen. I Hallands, 
Bohusläns, Smålands, Blekinges mm. fl. skogar, isyn- 
nerhet i barrskogar, tillbringar han sommaren och 
fortplantar sitt slägte. I lundar och trädgårdar här i 
Skåne infinner han sig, ehuru mycket sparsamt, un- 
der flyttiden höst och vår; men under fortplant= 


ningstiden har jag ännu icke sett honom i denna 


" provins, En del flytta mot vintren åt sydligare län=. 


der; men äfven under de 'starkare vintrarne blifva 
de flesta qvar, ”och träffas då familjvis i skogarne i 
Småland, Halland o. s. v. antingen ensamma eller i 


4 


Dubbel-Trasten. 228 


sällskap med Björktrasten. — Denna fogel är ganska 
sällskaplig och slåss aldrig med sina likar ; men ban 
är derjemte mycket skygg och låter svårligen Jägaren 
komma inom skotthåll. Dess lockton, som han afven 
låter höra då hän blir skrämd och flyger undan, är 
ett fint: Iis! hvarpå följer ett sträft nästan snar< 
kande: Ärrr ! Dess sång är ganska gäll, fastän me- 


lancholisk; och består af flera afbrutna strofer. Den- 


Ha sång låter hati redan tidigt om våren höra från 
3 o sv -”- 1 a. å 
Ofversta toppen af något högt träd. Dock har jag ej 
hört honom sjunga här i Skåne under sin genomresa 


om våren, såsom Talltrasten och de flesta Sångfog- 


Tär FS 


Födämnen: Deras förnämsta föda består i rägn- 
maskar hvilka de uppsöka vid skogskärren. Äfven 
förtära de snäckor, gräsboppor; larver m.: m. och om 
hösten åtskilliga slags bär, såsom röninbär, enbär, blå- 
bär m. tm: De som blifva bos öss qvar öfver wvin- 
tren, föda sig hufvudsakligen af enbär och lingon. De 
som tidigt om våren kommä från sydligare länder 
söka genast kärrdragen, der snön smält undan; och 
der de finna räghmaskar 1 mängd: 


Fortplantning : Deras näste träffär man oftare 
på barrträd än på löfträd. Det står än lägre, än 
högre från-jorden, på en gren, och är bygdt af ris- 


qvistar, mossa och lafvar. Äggen 5 grönaktigt hvita, 


— 


+) I allmänhet sagdt sjunga väl Sångfoglarne under 
sina vandringar om våren; men aldrig är deras sång 
då så hög eller fyllig -och liflig, som i deras stam- 
håll»sedari de börjat para sig och bygga bo, 


230 Gångfoglar. 


med violetta fläckar och rödbruna prickar, hvilka äro 
större på den tjockare ärdan. — Ungarna uppfödas 


med insekter och daggmaskar. 


Jagt och fångst: Denna fogelart är mycket 
skygg och således svår att få inom skotthåll, så 
framt man ej döljer sig och efterhärmar dess snar- 
kande lockton ; ty då kan man lätt locka honom nä- 
ra sig, höst och vår. Man fångar honom om :hösten 
och vintren i Donor eller Spränklor med 'rönn- 


Pars if); 


Nytta: Deras kött är läekert ; deras sång an- 
genäm, och de förtära många skadliga insekter och 


maskar. 


a. Björk-Trasten. (Turdus pilaris, Linn.) 


Artm. Hufvudet och öfvergumpen askegrå ; 
ryggen kastanjbrun ; undra vingtäckarna hvita. Stjert- 
pennorna svarta, den yttersta vid spetsen inåt kantad 
med hvitt. Längd 102 — 103 tum. 
Turdus pilaris, Lin. Fn. p. 78. — Nilss. Orn. Sv. I. 

Pp, 177. — Lath, Ind. Orn. I. p. 330, — LaLi> 
torne, Buff: Ois. 3. p. 30i. t. 19..— pl. enl 490, 
a — Fieldfare, Lath: Syn, 3. p. 24. — Wachholder- 
drossel, Bechst. N. D. 3. p. 336. — Sv. Björke 
drossel ; Snöskata. Sk. Fogelf. Berkedrösla. Norr. 
Graa-trost; Fjeld-trost; MNordenvinds-pibe. 


Beskrifn. Hanne i vårdrägt: Hufvud och 


hais ofvan askegrå med små spetsiga svartaktiga 


| iq 
+); Här i Skåne falla de dock 3ällan eller aldrig i de 
Donor som om hösten utsättas för Kramsfoglar, 


Björk-Trasten, 231 


fläckar i pannan och på öfra delen af hufvudet. 
Från näsborrarna öfver ögonen ett hvitt strek. Mel- 
lan näbb och öga en svart fläck som sträcker sig äf- 
ven under ögat. Rygg, skuldror och vingtäckare ka- 
stanjbruna ; de sistnämda med askegrå kanter, hvil- 
ka på de förra äro smalare eller saknas. Öfvergum- 
pen ljust askegrå, enfärgad. Halsen framtill och brö- 
'stet rostgula med svarta långsgående fläckar ; sidorna 
nied breda svarta fläckar. Magen hvit. Stjertens un- 
dre täckfjädrar mörkgrå med ett bredt hvitt strek 
åt spolen och i ändan med en bred kant af samma 
färg. Vingpennorna svartaktiga med brungrå kanter, 
på de yttre smala och mer ljusgrå, på de inre bre- 
da och mer bruna. Undre vingtäckarne snöhvita. 
Stjerten tvär, svart; dess yttersta penna på inre 
sidan i ändan kantad med hvitt. — Näbben gul med 
svart spets; iris mörkbrun 3; ögonlockens kanter gul- 
aktiga. Benen bruna med svartbruna tår. — Läng- 
den 103 tum, bredden 18 tum. 

Honan har mer brun anstrykning på det aske- 
gråa hufvudet, samt strupen mer hvitaktig. 

Varierar méd hufvudet, halsen och några ving- 
täckare hvita. (Vet. Acad. Handl. 1808. p. 197. tab. 
3); stundom helt hvit, mer eller .mindre fläckig. Se 
Brisson Orn. II. p, 218 & 218, ÅA. & B. 

Vistelseort och lefnadssätt: Dess egentliga hem- 
vist om sommaren äro Nordens barrskogar. Här 
träffas han flocktals' i förvånande mängd, och i den 
skogstrakt der en skara valt sitt stamhåll, finnas dess 


bon, i Juni och Juli månader, nästan på hvart enda 


232 Gångfoglar. 


träd. Åt norr förekommer denna art på vår halfö än= 
da upp i polarländerna, och han finnes äfven i de 
sydligare Landskapens barrskogar, t. e i Smålands, 
der han årligen fortplantar sitt slägte, fastän icke i 
så stor mängd som i den högre Norden. Om hösten 
stryker han omkring 1 skogarna i stora flockar, och 
mot vintrens annalkande infinner "han sig äfven i 
Skåne. Ehuru en mängd under denna årstid flytta 
åt sydligare länder, och: träffas då i tallösa skaror, i 
Tyskland, Frankrike, och Tltalien; så märkes likväl 
denna förlust föga i våra skogar, hvilka ofta om 
vintren vimla af denna Trastart. De qvarblifvande 
skårorna flytta då nästan oupphörligt från en trakt 
till en. annan och förekomma 'isynnerhbet, antingen 
ensamma 'eller i sällskap med föregående art, i så- 
dana skogar och på sådana falt som äro bevuxna med 
enbuskar, hvilkas bär, under denna årstid, utgöra de- 
ras förnämsta näring. Mot vårens annalkande draga 
dessa åter mot norden, och snart ersättas de af an- 
dra skaror, hvilka såsom flyttfoglar återkomma från 
sydligare länder. Dessa slå merendels ned på fuktiga 
. ängar der snön är bortsmält, för att der plocka 


rägnmaskar. 


Björktrasten är en munter, orolig och skygg 
fogel. Dess lockton hyarigenom han kallar sina likar 
är ett fint: gquiqui! och det skrik, hvarigenom han 
manar dem till uppbrott, är ett sqvattrande: scha- 
schaschack! Under fortplantningstiden sjunger Han- 
nen, och utmärker sig då från andra Trastarter -der- 


igenom att han, liksom Piplärkorna och gråa Sån- 


| Björk-Trasten. 255 
garen (sid. 190.), under sången lyftar sig några 
fot öfver det träd på hvilket han satt, och sän- 
ker sig åter ned med den sista strofen >), Dess 
sång är qvackande och föga vacker samt ofta afbru- 
ten genom den sqvattrande locktonen, hvaribland dock 
några rena, melodiska ljud blandas. 


Födämnen : Om sommaren lefver Björktrasten af 
insekter och rägnmaskar. Om hösten och vintren för- 
tär han bär, 'såsom rönnbär, enbär, lingon, kråkris= 
bär o. s. v. Om våren, så snön smälter och marken 
blir bar, uppsöker han genast rägnmaskar och för- 
smår bär. 3 

Fortplantning : Dess bo bygges på grenarna van- 
ligen invid stammen af mindre tallar, björkar eller 
alar. Denna art har bland :sina samslägtingar det 
egna, att liksom Råkorna vistas flockvis tillsammans 
äfven under fortplantningstiden, då de flesta "andra 
foglar som lefva i engifte, uppehålla sig parvis. I 
den skogsdunge der en koloni bosatt sig, träffar man 
vanligen deras nästen tätt bredvid hvarandra och ofta 
flera på ett och samma träd. -Nästet liknar föregå- 
endes3; det består af mossa och strån, och är inuti 
belagdt med  gräsrötter. Äggen 5 —6 grönaktiga, 
brunspräckliga eller beströdda med oregelbundna 
' bruna fläckar. De ha ofta till grundfärg och fläckar 
mycken likhet med Kråkans. 

Jagt och fångst: Såsom mycket-skygga fog- 
"lar äro de svåra att få inom skotthåll. Af en- eller 


+) Jemför H:r Boies Reise in Norw. p. 110. 


234 Gångfoglar. 


granris bygger man:sig en liten skottkoja på passan- 
de afstånd från rönnar som hafva bär, bvilka Björk- 
drosseln i skaror plågar besöka. Bättre än att skjuta 
denna fogel är dock att fånga honom med snara el- 
ler nät: Om hösten samlar man för det ändamålet en 
mängd rönnbär, och om vintren, då Björkdrosslarne 
anlända, utlägger man en hop åt gången på ett pas- 
sande ställe, samt sätter dervid ett stort slagnät, 
hvilket man med ett snöre i kojan kan öfverdraga. — 
Bland enbuskar, der denna Art infinner sig, utsätter 
man äfven tagelsnaror. I Skåne fångar man honom 
med rönnbär i Donor jemte dess samslägtingar. Han 
är bland de sista kramsfoglar som stryka öfver den= 
na provins; och då fogelfängaren träffar Björkdross- 
lar i sina denor, är han säker att donfångsten för 
året är nära sitt slut +). 

Nytta: Dess kött är utmärkt läekert och skall 
vara mest närande af alla Kramsfogel-arters. a 


s, Sång-Trasten, (Turdus musicus, Linn.) 


Artm. Ofvan olivbrun; de undra vingtäckarne 
rostgula. de öfra större med rostgula spetsar. Hals och 
bröst med omvändt-hjertformiga, sidor och mage med 
äggformiga svartbruna fläckar. Langd g tum. 


Tardus musieus, Linn. Fn. p: 79. — Nilss. Orn. Svec. 
I. po 173. — Lath. Ind. Örn. I. pc 327. — EG 
Grive, . Buff. Ois. 3. p. 20. — pl: enl. 406. — 
Throstle, Lath. Syn. 3. Pp. 18..-+: Singärossel, 


7) Donfångsten här i Skåve är nemligen endast beräk- 
mad på de åt södren' flyttande Kramsfogelskarorna. Om 


viatren vittjas här ej Donorna. 5e följande art. 


fe SE NN & ” ” NS fä > 


FR k SYN Y a då 
Sång-Trasten, 2353 


FE Bechst. N: D. 31 p. 349. — Sv. Tallträst ; Klä- 
a äras) Fjällstard; Kramsfogel: "Smål:s-Klera. — 


Skånska fogceifängarne: Kramsful. Norr. Maaltrost ; 
Werdal. MNatvaku (Nattvaka); den Norske Nat- 
tergal. EN 


Beskrilt. Hanne i vårdrägt: Hela foglen of- 
van olivbrun med svag askegrå anstrykning som på 
öfvergumpen är enfärgad, på ryggen nästan vattrad. 
Från näsborrarna till ögat går ett gulaktigt strek. 
Hela foglen inunder hvit med svag rostgul anstryk- 
ning på halsen, bröstet och sidorna ; samt dessa de- 

. lar beströdda med talrika omvändt bjertformiga svart- 
bruna fläckar; strupen ofläckad omgifves på hvar- 
dera sidan af ett svartaktigt kort strek.. Magen hvit; 
« på ;sidorne med större, . midtåt med mindre ovala 
« svartaktiga fläckar. Vingpennorna svartbruna, i yttre 
fanen olivbruna; de undra täckfjädrarna rostgula, 
de öfra olivbruna med en restgul fläck i spetsen af 
dem som" tillhöra de två större raderna. Stjerten 
tvär, dess penror olivbruna, enfärgade, kantigt till- 
spetsade. — Näbben mörkbrun, inunder från roten 
till midten gulaktig. Iris brun. Näbbvikarne gula. 
Ögonleckens kanter bruna. Benen perlgrå, tårna 


. mörkare. Längd 9 tum > vingbredden 143 tum. : 


"Vistelseort och lefnadssätt : Sångtrasten bebör 

så väl de sydligaste som de norra landskapen af vår 

" halfö ; och både det norra Sveriges och Norriges 
"tallskogar genljuda ofta af: dess sång, isynnerhet un- 
äder de ljusa sommarnätterna. En del blifva qvar i 
skogarna, under lindriga vintrar ; men de mesta flyt- 


| . & 


JE Gångfoglar. 


ta om hösten åt varmare länder. De besöka andör 
genomtåget Skånes med täta buskar blandade löf- 


skogar, och mot slutet af September samt i hela 


Oktober infaller här deras egentliga sträcktid. I slu- 
tet af Mars eller i början af April begynnas deras 
återtåg åt norden, och varar i hela sistnämde må- 
nad. Under denna tid träffas de i trädgårdar, häckar 
och buskar, eller vid sidan af vatten samt på våta 
ängar der snön bortsmält. — Äfven under sträckti- 
den får man stundom höra deras sång från trädtop- 


parne. Den är hög afvexlande och "melodisk. Lock- 


tonen är ett fint: Zipp, 2Xipp, och då de bli skräm- 
da låta de stundom höra ett qvackande jack-jack- 
jack. Sångtrasten är för öfrigt, liksom dess samsläg- 
tingar, en skygg 'fogel som ej gerna låter menniskor 
närma sig honom, men som gerna lefver i sällskap 
med sina likar. Dock är han ej så sällskaplig som 
Björktrasten. 


Födämnen : Dessa äro om sommaren daggmaskar, 
sniglar, insekter m. m. Om hösten bär, isynnerhet 
rönnbär och enbär, 


Fortplantning : Dess näste bygges vanligen på 
grenarna af granar och tallar, stundom på löfträd 3 
mera sällan finnes det på en busk-stubbe. Det består 
utvändigt af några smärre qvistar,' invändigt af hvit- 
mossa och murket träd, som med våt jord, lera el- 
ler slem är så sammanfästade att nästet är ganska 
hårdt och fast. Äggen 4 —6 blågröna med glesa 
svarta prickar. 


Rödvinge-Trasten. 257 


' 


"> sagt och fångst : Äfven denna : Trast-art är 
svår att skjuta; men om hösten kan man fånga 
honom i mängd i doror med rönnbär, och det är 
isynnerhet för denna fogel som man i vissa trakter i 
Skåne utsätter ett stort antal snaror +). 


Nytta :- Dess kött är läckert och sundt. Med skäl 
kan denna fogel räknas bland de bästa sångfoglar. 


4. Rödvinge-Trasten, (Turdus 
Hiacus, Linn.) 


Artm,. ÖOfvan olivbrun; de undra vingtäckarne 
och sidorna rödbruna ; öfver ögat ett bredt hvitaktigt 
strek. På halsen svartaktiga, på bröstet och sidorna 
gråbruna dångsgående fläckar. Längd 83 tum, 


+) I Luggude Härad här i Skåne, der jag som barn och 
ung gosse hvarje höst fångade en mängd kramsfoglar i 
Donor, "är förhållandet med fogelfångsten följande: 
Så snart rönnhären äro väl mogna samlar man af dem 
en tillräcklig mängd. Man låter dem sitta förenade i 
klasarne och borttager derifrån endast löfven. I med- 
let af September utsätter man Donorna, hvilka dels 
"äro lösdonor, dels hångdonor. (Huru dessa göras skall 
jag på ett annat ställe nämna. Se Registret), Dessa 
utsättas i en rad i skogen, mer eHer mindre aflägsna 
från hvarandra, allt som lokalen är mer eller mindre 
passande. Man låter helst sin Don-kedja stryka genom 
buskiga trakter, isynnerhet ung Björkskog; och fogel- 
fängaren låter denhba kedja börjas och slutås så nära 
dess boning, som lokalen tillåter, Eun eller två gånger 
om dagen vittjar han sina Donor. Den första krams- 
fogel-art som om hösten faller i donorna, och som här 
fångas i största mängd, är Sångtrasten, hvarföre denna 
af fogelfängaren företrädesvis kallas Kramsfogel.  Jem- 
te honom fastnar ofta Rödhake-Sångaren och några 
Mes-arter, samt derefter en och annan Koltrast (Sol- 
svärta), Sednare infioner sig Rödvingen 3; men hyarje 
år sparsammare än Sångtrasten. Jemie honom får man 
vanligen Domherrar, och då nattrosten tilltaga faHa 
Björkdrosslar i mängd, samt jemte dem Sidensvansar, 
hyarmed fogelfångsten för året slutas. 


238 Gångfoglar. 


& 


föenging Iliacus, Lin. Fn: Sv. ” 79... — Retz. Fn. p, 

228. — Nilss. ,Orn:Svec. I. p- 175. — Le Mau- 

vis,. Bull. Öis. 3. p. 309. — pl. enl. — Red-' 

wwing, Lath! Syn. 3. p. 22. — Bockårs sid Bechst. | 

ND Rp: öv. — Sv. Ködvinge. 

Beskrifo. Hanne i vårdrägt : Hela foglen of- 
van olivbrun, på öfvergumpen stötande något i grått. 
Från näsborrarne öfver ögat går ett bredt hvitaktigt 
strek bort mot nacken; mellan häbb och öga står 
en svartaktig fläck. Halsen framtill och bröstet hvita 
med svag rostgul anstrykning, och svarta långsgående 
fläckar, som isynnerhet äro tättstående vid sidorna af 
halsen och på öfra bröstet; bakom dessa finnes på 
sidan af halsen en gul fläck. Bakre delen åf bröstet 
och sidorna af magen med gråbruna fläckar, som äro 
mörkare” åt spolarna. Magen hvit. Vingarnas undra 
täckfjädrar och Eroppens sidor brunröda. Vingpen- 
norna och de större 'vingtäckarne mörkbruna med 
breda olivgrå kanter.  Stjerten olivbrun; dess yt-.. 
tersta penna vid ändan inåt med en smal hvit kant. — 
Näbben svart, -inunder från roten till midten gul. 
”Tris och ögonlockens kanter bruna, Näbbvikarne gu- 
da.” Benen perlgrå, tårna dunklare. 

Längden Breg bredden 14 tum. 

Honan har strecket öfver ögat smalare och gul- 
aktigt (hos hannen är det bredare och mästan rent 
-hvitt )s: Näbben svartbrun, endast gul på underkä- 
kens rotgrenar; strupen ofläckad. Halsens långs- 
fläckar svartbröina. Den gula fläcken på sidan af 
halsen tydligare. Benen något mer stötande; i kött- 
färg. — " Eljest alldeles lika. 


- 


Rödvinge-Trasten. 239 


Vistelseort och lefnadssätt: Denna Trast tillhör 
mera de norra och nordligaste än de södra trakterna 
af vår balfö. I Skåne förekommer han endast un- 
der sträcktiderna vår och 'böst, och äfven då mera 
sparsamt än de föregående. Högst sällan ser man nås 
gon midt under vintren. I slutet af Mars eller i bör- 
jan af April infinner ban sig under sin förbifart fa- 
miljvis i trädgårdarna och i skogslundarna i det sö- 
dra Skåne; men efier några få dagar bar han åter 
försvunnit och synes här icke , mer förrsän vintrens 
annalkande, då han åter stryker genom provinsen åt 
sydligare länder. -Han kommer då sednare än Sång- 
trasten och vanligen ej förr än några starka frost- 


nätter föregått. 


Denna. art liknar till vanor och lefnadssätt, lik- 
som till färgen, mest Sångtrasten. Liksom denne” 
hoppar han gerna på marken mellan buskar och snår 3 
men han skiljes lätt derifrån, äfven på afstånd, genom 
märkbart mindre växt, och genom sitt breda, hvita 
strek öfver ögonen. Då han sjunger sitter han i top= 
pen af ett träd; men man får sällan böra dess sång 
i dessa södra trakter, "åtminstone aldrig så hög och 
ren som i dess egentliga hembygd. Der, nemligen i; 
den högre Nordens, Lapplands, Norrlands och det 
nordliga Norriges skogar, tillbringar han sommaren 
och fortplantar sitt slägte. Han söker då merendels 
lågländta, af buskskog tätt beväxta ställen. I dessa 
trakter är han under sommaren icke sällsynt; men 
ban lefver blott parvis: På fjällens sidor har jag träfs 
fat honom så högt upp som granen växer. Dess sång, 


240 Gångfoglar, 


hvilken stundom förekommer vandraren i dessäå öde= 
marker så melancholiskt skön, består af några få re= 
na flöjt-toner åtföljda af ett kort och hastigt qvit= 
ter, hvilket sednate endast höres då man .är foglen 
helt ' nära. 

Födämnen: Liksom dess samslägtingar lefver äf- 
ven denna om sommären af insekter och daggmaskar; 
om hösten af bär. : 

Fortplantning: Dess näste tröfar man vanligen 
lågt ned mot marken 1 täta björkböskar, kring meds 
let af Juni månad. -Afven bar jag funnit det på en 
tufva vid en buskes Äggen 5-6 grönaktiga med 
bruna fläckar. Ungarne uppfödas med insekter och 
larver. i 

Fångst: I donor med rönnbär om höstens 

Nytta : Samma som de föregåendes: ” 


5 Ringtrasten. (Turdus torquatus, L.) 


Artm. Svartaktig med en stör, halfmånformig; 
hvit eller vostgrå fläck på öfra delen af bröstet: 
Längd 11 lum: 


Turdus torquatus, Linn. Fn. Sv. p, 80: — Lath. Ind: 
I. p. 343. — = Nilss. Orn. Svec. p.« 181. — Merle: 
å plastron blanc, Buff Ois. 3. p 340. t 31; — 
pl enl. 316. — Ring-Ouzel, Lath. Syn. 3; p. 465 
n. 49. — Ringdrossel, Bechst N.D. 3. p. 369: — 

Sv. Ringtrast ; Ringdrossel. Norr. Ringtrost. 


Beskrifn. Gammal Hamne i vårdrägt: Hela 
fjäderbeklädnaden svart, mer eller mindre stötande i 
brunt; strupen, bröstet, sidorna och magen med sma- 


la hvitgrå fjäderkanter; Öfra delen af bröstet om- 


SS SJ 
Ring-Trasten. 241 


gifven af en stor halfmånformig hvit fläck. Vingarne 
svartaktiga ; de mindre vingtäckarne med smala, de 
större samt vingpennorna (isynnerhet de medlersta) 
med breda ljust askegrå kanter. De undre vingtäc- 
karne gråbruna med breda hvita kanter. Stjerten 
svart; dess yttersta penna vid spetsen svagt kantad 
med hvitgrått. De undre stjerttäckarne svarta med 
hvita spolar och kanter. — Näbben blekgul, i spet- 
sen och mellan näsborrarne svariaktig; inuti och 
tungan gula. Iris brun. Benen mörkbruna. Stjerten 
lång, tvär; den yttersta pennan något kortare. — 
Längd it: tum, vingbredden 17 turn. 

Hönan: Längd 103 tum. Hela fjäderbeklädna- 
den mörkbrun med hvitgrå fjäderkanter på de un- 
dra delarna, och askegrå på de öfra, Bröstfläcken 
rödbrunaktigt grå, stundom föga märkbar, hvarje 
dess fjäder slutande sig med sotbrunt; — Näbben 
svartbrun, vid roten af underkäken och i midten af 
öfverkäken ljusare gulbrun. Näbbvikarna gula. Iris 
brun. Benen bruna. 


Vistelseort och lefnadssätt : Äfven denna art har 
sitt egentliga hemvist 1 de norra och nordligaste trak- 
terna af vår halfö, och han träffas aldrig i de sydli- 
ga utan endast höst och vår under sina sträcktåg till 
och från Europas södra länder. Här, vid Lund i 
Skåne, infinner han sig årligen i trädgårdarna om 
våren kring medlet af April, och om hösten i Okto- 
ber månad. Men han uppehåller sig här ej länge, 
och förekommer dessutom mest sparsamt af alla Trast- 
arter. I de norra och bergiga trakterna af halfön är 


242 Gångfoglar. 


han om sommaren icke sällsynt, och han träffas äfz 
ven långt inom polcirkeln. I synnerhet ser man ho- 
nom bland stenraset vid foten och uppåt sidorna af 
fjällen, Äfven här är han ganska skygg och. låter 
svårligen Jägaren komma inom håll. Till lynne och 
lefnadssätt liknar han mest Kolirasten. Liksom den- 
na slår han ofta stjerten i vädret, utbreder honom 
och ropar: tack-tack- tack. Dess sång som är fåto- 
nig och melancholisk kan igenkänligt uttryckas med 
stäfvelserna : tu- tick, tu- tick, tu - tick. 

Födämnen: Insekter, maskar och bär. 

Fortplantning: Nästet lägges på marken vid sidan 
af en buske; mera sällan på en stubbe några fot 
från marken. Äggen 4—56 ljusgröna, tecknade med 
rödbruna fläckar och punkter. — I början af Juli 
har jag sett flygvuxna ungar. 

Fångst: Man kan fånga honom i donor med 
rönnbär ?).— På Alstenö i Norrige fångar man 
honom äfven med bären af Cornus svecwa. 

Nytta: äfven af denna art är köttet förträffligt. 


6. Koltrasten. (Turdus Merula, Linn.) 


Artm. Hannen svart. med näbb och ögonlock gu- 
la; Honan svartbrun med näbb och ben bruna. 
Längd 10 tums 


Turdus Merulä, Linu. Fn. Sv. ps 80. — Retz. Fn. ps 
230. — Lath. Ind. I; p. 340. — Le Merle, Buff; 
Ois. 13. p. 330. t. 20. — pi. enl. 2. (Hannen) och 
553. (Honan). — Blackbird, Cath. Syn. 3. p. 43: 


t) Dock faller han' sällan eller aldrig i donorna kär i 
Skåne med de andra Trastarterna. 


aa 


TRE Et RER Får 
b 4 | 


Kolt fastéh: 245 


vå Å | ; 
LG Suppl. p- 14 NES Sclwarzäårossel, Bechst. Nat. D. 
3. pe 376. — Sv. Koltrast ; Sk. Solsvärta; Norr. 
WSoyt- Trost, Solsort. 


Beskrifn, Hanne: Eela fjäderbeklädnaden rent 
svart. Näbben utan och innan, samt ögonlockens kän- 
ter gula. Håren öfver näbbviken svarta. Iris svart- 
brun, Benen svarta. Längden 10 — 10 I tum. 


Honan: Svartbrun ; ofvan mörkare, enfärgad ; 
på bröstet med rostbrun och 'på magen med mörkt 
askegrå anstrykning. Underhakan hvitaktig och stru- 
pen rostgul med svartbruna, uppåt spetsiga fläckar: 
dessa synas äfven på öfre delen af bröstet men otyd. 
ligare. — Näbben brun, gulspräcklig. Ögonlockens 


kanter och näbbvikarne gula. Benen bruna. 


"Ungarna ofvan mörkbruna med ett gult strek åt. 
hvarje fjäderspole på hufvud, hals och skuldror. 
Halsen framtill, bröstet och sidorna rostfärgade; med 
svartbruna ändkanter på alla fjädrarna. Näbb och 

- ben bruna. 


Vistelseort och lefnadssätt :. Denna Trastart till= 
hör mera de sydliga och medlersta, än” de norra 
trakterna af vår bhalfö. Dock förekommer ban tem- 
ligen långt åt norden och skall träffas ända upp I 
Wärdalen, norr om Trondbiem. I den högre vor- 
den ser man honom icke, utan här tyckes Rinpgtra- 
sten hafva intagit. dess plats; I det södra 'Syerige 

I förekommer han under alla årstider, "och i SKåne 


synes han vara talrikare om vintren än om sormma= 


16 


” 4 sj j h på 
F 


244 Gångfoglar. - 


ren. Dess tillhåll äro de tätaste ställen i buskiga 
skogar, isynnerhet i bergiga trakter, och Kan före- 
kommer talrikare i barrskogar än i löfskogar. I så- 
dana ' bergiga skogar som hafva höga och täta enbu- 
skar, vistas han oftast. Under de-täta snåren hoppar 
han bland löfven på marken eller döljer sig bland 
de tätaste grenarna ; nalkas man honom, så flyger 
han endast från en buske till en annan, merendels 
lågt, men dock snabbt. Då han sätter sig slår han 
ofta stjerten i vädret, och rörer vingarna. Blir han 
uppskrämd, så gifver han ofta från sig ett smackan- 
de läte: tack -tack-tack. Dess sång är mindre rask 
och mer sorglig, samt mindre afvexlande än Sångtra= 
stens. Isynnerhet är den skön under en stilla som- 
marafton efter ett mildt rägn. 


Födämnen : Om sommaren förtär han daggma- 
skar och insekter, och dermed uppföder han äfven 
sina ungar. Om hösten och under vintren lefver han 
af bär, såsom rönnbär, enbär, 0. s. v. 


Fortplantning : Tidigt om våren bygger Koltra- 
sten sitt bo. Det består, utvändigt af tunna qvistar 
och mossa, som invändigt är sammansmetad af lera 
och annan fet jord. Man finner det i de tätaste snår, 
oftast” lågt ned. Äggen 4—6 grågröna beströdda 
med ljusbruna fläckar, 

Fångst: De fångas om hösten i Donor med 


rönnbär, i sällskap med de andra Kramsfogel ar- 
terne. ; 


Å Rosenfärgade Drosselw. 243 


& rr 
». RöSenfärgade Drosseln. (Turdus 
roseus +), Linn.) 
0 Artm; Rosenröd med hufvud, hals, vingar och 
"Stjert Svarid.; macken med fjädertofs. 
j Längd 83 tum. 
Turdus fostus; Lin: Fn. Sv. p. 79. — Lath. Ind. I, 

"p. 344: — Nilss. Ornp. Sv. I. p. i82. — Pastor 

röseus, Temm: Män. I. p. 136. — Merle couleur- 

de rose, Buff. Ois. 3: p; 348; t: 22: — pl. enl 

251. — Rose-coloured Ouzel, Pen. Brit: Zool. 2. 

p- 627: Append. t. 5. — Lath. Syn; 3. p. 30. — 

Rosenfarbige Drossel, Bechst. Nat. D. 3. p. 393. 

Beskrifa: Hnufvudet, halsen och öfra delen af 
bröstet svarta med violett glans. I nacken en fjäder- 
tofs af samma färg. Ryggen, undra delen af bröstet 
samt magen skönt rosenfärgade. Vingarna bruna, med 
grönaktig glans. Stjerten svartaktig, glänsande. Stjer- 
tens "undre täckfjädrar och låren svarta med hvita 
fjäderkanter. — Längden vid pass 8 tum. Benen 
gulaktiga. Näbben rosenfärgad, vid roten svart. 

Honan har mindre nacketofs, och mindre lifliga 
färger. 

Vistelseort : Denna är en af Sveriges sällsynta= 
ste foglar; — om han annars verkeligen är Svensk. 
Han säges förekomma i Lappland, och äfven någon 
gång i Dalarne. Eljest tillhör han egentligen de var- 


+) Herr Temminck har af denna Art gjort ett eget Släg- 
” te som han kallar Pastor, och låter det följa efter 
Sturnus, samt stå vida skildt från Turdus. — Då 
jag icke nu har något "exemplar af denna fogel till 
hands och jag gjort mig till lag att icke afskrifva, 
måste jag låta foglen stå qvar i sitt Linneanska Slägte; 


246 Gångfoglar. 
. & « 
ma delarna af Asien och Afrika. I de södra pro- 


vinserna af Ttalien och Spanien träffas han blott un- 
der sina ströftåg > i Tyskland och England är han yt- 
terst sällsynt. 


Anm. Det förekommer mig ganska tvifvelaktigt om 
denna fogel verkeligen hörer till vår Fauna. I Linnés Fau- 
na Svecica anföres väl, efter Adlerheims uppgift, 
Lappska fjällarna som dess stamhåll; och till åtskilli- 
ga Museer hafva exemplar blifvit lemnade med uppgift att 
det vore en Lappsk fogel: kanske blott derföre att han 
af Linné anföres som Lappsk. Äfven visas exemplar som 
skola ha kommit från Dalarne$; men i Dalarne bodde en 
Assess. Blom, som under sin Hfstid ägde en samling af 
åtskilliga utländska Naturalster, hvilka efter hans död 
kfingspriddes. — Allt synes således ännu hvila blott på 
H:r Adlerheims uppgift, som jag visst icke vill bestri- 
da, men önskade att få bekräftad. 


Strömstare- Slägtet. (Cinclus, Bechst.) 


Näbben medelmåttig, twnn, rät, på sidorna starkt 
hoptryckt med inböjda käkkanter ; öfverkäken i 
spetsen något böjd. 

Näsborrarna, vid näbbroten på sidan, bilda 
en springa och äro ofvan täckte af en hinna. 

Hufvudet litet, uppåt hoptryckt; pannan lång- 
sträckt; ögonen temligen små, ligga högt. 

Benen: Tarsen längre än mellantån; sidötån 
nästan lika. 


Vingarna och stjerten korta. x:sta vingpennan 
ganska kort ; 2:dra något litet kortare än 3:dje 
och A:de som äro längst. 

; De vistas vid bäckar, åar och strömmar, 

isynnerhet vid vattenfall, De hämta sin föda i 


Ström-Stare-Slägtet 247 


vattnet, hvari de dyka med utmärkt skicklighet, 
oaktadt de ej hafva minsta spår till simhud 
mellan tårna. Kroppen är nedtryckt och bred, 
liksom Simfoglarnas; dess fjäderbeklädnad 
är mycket stark och de ha så täta dun att 
skinnet ej synes sedan alla fjädrar äro af- 
pleckade. De rugga ej mer än en gång om 
"året, Könen äro föga olika. 


I. Ström-Staren. ( Cinclus aqua- 
ticus, Bechst. ) 
Artm. Svartakiig, halsen framtill och bröstet 
hvita. Längd 7 tum: 


Sturnus Cinclus, Lin. Fn. Sv. p. 78. — Retz. Fn. 
225. — Turdus Cinclus, Lath. Ind. I. p. 343. — 
Cinclus aquaticus, Bechst. Nat. Deutschl. z P- 808. 
— Le merle d'eau, Buff. Ois. 8. p. 134. t. — 
pl: enl. 940. — Water Ouzel, Läth. Sja: 3. P: 
48. id. suppl. p. 142. — Der Wasserschwätzer, 
Bechst. 1. c. — Sv. Wattenstares Strömstare. 
Norr. 'Fosse-kold, Elv-konge, Strömstär. 

Beskrifn. Hufvudet ofvan och på sidorna samt 
halsen ofvan mörkt rostbruna (sotfärgade); alla 
andra Ööfra kroppsdelar: ryggen, skuldrorna, öf- 
vergumpen och de mindre täckfjädrarna, aske- 
grå med breda svarta fjäderinfa:tningar, «hvaraf 
dessa delar synas svarta och beströdda med askegrå 
fjällika fläckar.  Strupen, halsen framtill och bröstet 
ända till midten af bröstbenet rent hvita. Bröstet 
bakom det hvita, samt magen åt midten svartaktigt 
rostbruna. Sidorne och undergumpen mörkt -aske- 
grå. Vingarna svarta; de sekundära vingpennorna 
och de. större täckfjädrarna kantade med askegrått ; 


243 Gångfoglar. 
Cl 

>” de förstnämda med smala hvitgrå spetskanter, Stjer= 
ten tvär, dess pennor svarta med askegrå infattning, 
eller och gråaktigt svarta. — Näbben svartbrun, of- 
van mörkare. Benen framtill perlgrå, baktill och 
på tålederna brunå. Iris ljusbrun. Ögonlocken hvita, 
Längden nära 7 tum; vingbredden 113 tum. 

Honan är ofvan på hufvudet och halsen mer grå- 
brun; det hvita frampå halsen och bröstet är min- 
dre utvidgadt och mindre rent, ; 


Anm. De individer som blifvit beskrifna, äro skjut= 
na om vintren i Januari — Mars månader. 


Vistelseort och lefnadssätt : Vatten-Starens egent- 
liga hemVist om sommaren äro fjällströmmarna i 
Norden, och han träffas under den årstiden parvis vid 
forsar och vattenfall bland klipporna, ända långt in- 
om polcirkeln. Endast om vintren ser man honom i 
de södra landskapen, vid qvarndammar eller forsar i 
åar och bäckar, der vattnet ej fryser. Merendels fin- 
nes ej mer än en enda vid samma öppna vatten och 
denne tillåter ej andra att besöka dess fiskställe, Stun- 
dom träffar man dock ett större antal samlade vid 
en och samma vak >). Dessa äro då nästan ständigt 
i rörelse, löpa på isen, jaga hvarandra, bitas, gvittra 
och sjunga. Från sidan af det öppna vattnet dyka 
de ned deri, löpa på bottnen mot strömmen och 
uppkomma efter en stund vid en annan sida utan 
att det synes på deras fjädrar att de varit i vatten. 
Stundom kasta de sig ned i de mest skummande for- 


+) I den lilla ån som kommer ur Ifösjön, går förbi Årup 
och kastar sig ut i Östersjön, träffar man stundom om 
Vintren en mängd Vattenstarar samlade. 


4 


<p 


Årle-Slägtet. 249 


sar och dyka der omkring wid bottnen eller nära 
ytan. Deras sång som de låta höra, äfven midt un- 
. der den kallaste vintren, från ett isstycke, en klippa 
eller ett träd vid det brusande wattenfallet, har mer 
likhet med Sångarnes än med Trastarnes. 

Födämnen : Vatteninsekter och om våren SLL: 

Fortplantning: Nästet i stenklyftor vid sidan af 
vatten, Äggen 4 —6 sägas wvara rent hvita. 


Årle-Slägtet. (Motacilla, Latb.) 


Näbben rak, mycket tunn, trind och syllik; un- 
derhäkens kanter utåt hoptryckta. 

Näsborrarna vid näbbroten på sidan, äggformi- 
ga, ofvan till hälften täckta af en bar hinna. 

Benen spensliga; tarsen dubbelt så lång som 
mellantån (då klon afräknas). Baklon längre 
än framklorna, som äro små och föga böjda, 

Stjerten mycket lång, tvär. 

Vingarna: 1:sta vingpennan ganska kort; 2dra, 

; 3:dje och 4:de nästan lika, längst. En af de 
innersta (den 17:de) är längre än hela öf- 
riga vingen. 


Årlorna vistas merendels på öppna fält, 
vid kärr, vid sidan af vatten, på ängar och 
betesmarker bland boskapen 0. s. v. De röra 
ständigt den långa stjerten upp och ned; da 
löpa snabbt på marken efter insekter, hvit 
ka jemte maskar utgöra deras enda näring, 
De lägga sitt bo på marken, bland gräs, 
eller i hål bland stenar, De rugga två gån- 
ger om året, "höst och vår. Om våren och 
sommaren äro hannarne olika honorna; om 


UTSES 
250 Gångfoglar. ” 
hösten få de alla, äfven ungarna, lika drägt. 
De äro flyttfoglar. ; 


1. Ring-Årlan. (Motacilla alba, Linn.) 


Artm. Ofvan askegrå ; inunder samt pannan, 
hufvudets och halsens sidor hvita ; hjessan, nacken och 
halsen framtill svarta. De två yttersta stjeripennorna 
öfver hälften utåt hvita; bakklon kortare än tån och 
krökt. Längd 73. tum. 


Matacilla alba, Lin. Fn. Sv. p.. 92. — Retz. Fn. p. 
a 250. — Lath. Ind. I. p. 501. — Nilss. Orn. Sv. I. 
Pp. 234. — La Lavandiere, Buff. Ois. 5. p. 251. 

t. 14. fi 1. — på enl 652.”f. I. (Hanne: i vår- 

drägt) 'f£ 2. (i höstdrägt). — " White Wagtail, 

Lath. Syn. 4. p. 305. — Die weisse Bachstelze, 

Bechst. N:ID. 3: po 446... Sv. Ringärla; Sä 

desärla. Norr, Erle, Linerle. 

'Beskrifn. Hanne i vårdrägt : Pannan, hufvu- 
dets och halsens sidor samt de undre kroppsdelarne 
rent hvita ; hjessan, nacken, en del af halsryggen, 
strapen och halsen framtill samt öfra bröstet rent 
svarta. Ryggen, skuldrorna och kroppens sidor aske- 
blå. De större vingtäckarne och de innersta ving- 
pennorna svarta med breda hvita ändkanter; deraf 
uppkomma två hvita strek öfver vingen. Vingpennor- 
na svartaktiga med smala gråaktiga utkanter. De min- 
sta täckfjädrarne askegrå. Stjerten svart; dess två 
sidopennor öfver midten utvändigt snedt hvita. — 
Naäbb och ben svarta. Iris mörkbrun. Näsborrarne 
ovalt-afiånga, något böjda. Bakklon ej längre än tån 
och krökt. Längd: 7Z tum, vingbredden 11 tum, 

27 
” Stjerten 343 t. utom vingarna 2 tum, 


eden 


EE 


| Ring-Årlan, 251 


 Hono i vårdrägt: Pannan och hufvudets:' sidor 
ä så rent hvita; hjessan och nacken svartaktiga 3 
vingtäckarnes kanter grå. Stundom saknas den svarta 
färgen på hufvudet, och dess färg liknar ryggens. 
Ungarna: De öfra kroppsdelarna askegrå med 
olivgrön anstrykning; hufvan mörkare med ett svart 
strek öfver hvardera ögat. Inunder smutsigt hvit med 
ett smalt svartaktigt strek på hvardera sidan af stru- 
pen och en större halfmånformig svartaktig fläck på 
öfra delen af bröstet. De två yttersta stjertpennorna 
» nästan helt hvita. Näbb och ben bleka, gråbruna. 
Unga och gamla i vinterdrägt: . Ofvan askegrå, 
pannan hvitaktig och derifrån går ett hvitt strek öf- 
ver ögonen; strupen och halsen framtill rent hvita; 
på underdelen af halsen står en stor månformig svart 
fläck, hvars hörn fortsätia sig med en fläck åt hvar- 
dera sidan af strupen. ”Tinningarna gråbruna. 
Hit hör: Motacilla cinerea, Gmel. Syst. I. p. 96r. 
— La Bergeronette grise, Buff. Ois. 4. p. 261. pl. 
enl. 644. f . 


Vistelseort och lefnadssätt: Som flyttfogel an- 
länder Ring-Årlan till Skåne under de första dagar- 
nä af April månad. Hon förekommer om sommaren 
i alla landskap af halfön. I trakten af polarcirkeln 
finnes hon ännu temligen talrikt, och hon går långt 
inom den; ja hon tyckes mig till och med- vara tal- 
rikare i Norden än i Skåne, der hon under de sed- 
nare åren synes ha blifvit mindre allmän. Vid sin 
ankomst om våren träffar man henne på nyplöjda 
åkrar, på gator, temter och gårdar, Om sommaren 


4 d ör 
252 Gångfoglar. 


träffas hon äfven vid sidan af sjöar och bäckar, på 
ängar och betesmarker m. m. — På de höga, spens= 
liga benen löper hon snabbt och fångar under loppet 
insekter. Stjerten rörer hon ouppbörligt upp och ned. 
Flygten sker ryckvis, och under ett beständigt skrik: 
qui, qui, guirrivi!; dess sång är qvittrande och sag- 
ta. Då hon varseblir en Roffogel förföljer hon ho- 
nom genast med skrik, och blir stundom, men sällan, 
ett offer för denna instinkt. Om hösten uppehålla 
sig Ring-ärlorna familjvis, och före afresan slå sig 
flera familier tillsammans. I Oktober lemna de oss 
småningom +), och i början af November försvinna 
de sista. 

Födämnen : Myggor, flugor, brömsar och andra 
insekter som uppehålla sig hos Boskapen ; äfven sö- 
kas sådana insekter som vistas vid bäckar, dammar 
och vattenpussar. Då Ringärlan om våren följer plo- 
gen, plockar hon insekt-larver och puppor. 

Fortplantning: Denna sker vanligen två gånger 
,om året, Nästet lägges i en stenhög, i en stenbro, i 
en springa mellan stenarne i en klippa, i ett ihåligt 
träd, i hål vid brädden af något vatten o. s. v., det 
är konstlöst sammanlagdt af gräsrötter och strån, 
samt invändigt belagdt med hår. Äggen 6, hvitakti- 
ga, beströdda med större och mindre bruna och grå 
fläckar. r | 

Ofta måste Ringärlan utkläcka och uppföda en 
Gökunge. Som bekant är, rufvar Göken aldrig sjelf 


+) De sågos ännu den 8 Oktober på gatan i Rörås. 


dne) , v MAR 
' (d 
i | > 


-'Gulärlan nr 255 


sina ägg, eller uppföder»sina. ungar. Denna omsorg 
lemnas oftast åt Ringärlan. Se Gökens historia, 


2, Gulärlan. (Motacilla flava, Linn.) 


Artm. Ofvan olivgrön, inunder gul; de två yt- 
tre stjertpennorna öfver hälften utåt hvita; bakklon 
längre än tån och föga krökt. — Längd 63 tum. 


Motacilla flava, Lin. En. p. 92. — Retz. Fn. p. 257, 
— Nilss. Orn. I. p. 237. — Lath. Ind. Orn.i I, 
Pp. 504. — Bergeronette de printemps, Buff. Ois. 5. 
p. 265. t. 14. f. 1. — pl, enl. 674, f. 2..— Yel- 
low Wagtail, Lath. Syn. 4.'p. 400. —-: Edw. t. 
258. — Gelbe Bachstelze, Bechst, Nat. D. 3. B. 

Pp. 466. — Sv, Gulärla. ; 
Beskrifr, Hanne i vårdrägt : Hufvudet ofvan 
askeblått, stundom med inblandadt olivgrönt på hjes- 
san, Från näsborrarne öfver ögat bort mot nacken 
går ett hvitt strek. Från näbbviken genom ögat till 
örat står en mörkbrun bakåt bredare fläck, som un= 
der ögat är blandad med hvitt. Halsryggen och skul- 
derfjädrarna olivgröna, hvilken färg på öfvergumpen 
blir mera gulgrön. Underhakan hvit; för öfrigt är 
hela foglen inunder skönt gul. Vingpennorna mörk- 
bruna, kantade med grått eller gulaktigt ; de tre in- 
nersta svartaktiga, utåt bredt kantade med hvitgult, 
spetsiga, och den 3:dje (inifrån) är längre än någon 
af de andra vingpennorna. De två raderna af större 
vingtäckare äro vid spetsen bredt kantade med gul- 
"aktigt. Stjertens pennor svarta; utom de två yttersta 
på hvardera sidan, hvilka äro hvita och blött från 
roten utåt inre kanten svartaktiga; den 3:dje utvän- 
digt kantad med hvitt. — Näbb och ben svarta. Iris 


i” 


254 G än gtfö bär. ; 


mörkbrun. Längd 63 tum; vingbredden 102 tum; 

Stjerten nära 3 tum, räcker 13 t: utom vingarna. 

Hona 4 vårdrägt: Färgorna mattare och min- ; 
dre vackra, neml.' olivfärgen ofvan dunklare och mer 
blandad med grått ; det gråa på hufvudet och hal- 
sen mer blandadt med brunaktigt; den gula färgen 
på de undre kroppsdelarna mycket blekare, isynner- 
het på halsen, som är nästan hvitaktig; en krans af 
otydliga grönaktiga fläckar stå på undre delen af hal- 
sen och på sidorna af strupen, — Längd 6 tum, 
vingbredden g$ tum. 

Ungarna: Hufvud och rygg ofvan bruna med 
olivgrön anstrykning. Öfver ögat ett gulaktigt hvitt 
strek, öfver hvilket finnes ett svart band. Genom 
ögonen till tinningarne går ett brunaktigt band. Un- 
dre kroppsdelarna smutsigt gulhvita. På hvardera 
sidan af strupen nedgår ett svart strek och slutar sig 
i en större svartaktig fläck på öfre delen af bröstet. : 
Dessa fläckar och strek försvinna. efter första rugg- 
pingen. Dock finnas hos honan några spår efter dem, 
i de mörkare grönaktiga fläckarne, som ofvanför blif- 
vit nämnda. 

Varierar: 1:mo Hufvudet ofvan svart, i nacken med 
askegrått inblandadt. Strupen hvit med några 
svarta punkter. På undre delen af framhalsen 
stå några bruna, nästan sammanlöpande fläc- 
kar. För öfrigt lik den vanliga Gulärlan. Payk. 
Mus. — Från Lappland. 

& ' 2:do Undra kroppsdelarna hvita med svag gul= 
aktig anstrykping på främre bröstet ach un= 


dergumpen. 


Gnolärlan. - in 266 


= &tio Hvit med gul anstrykning på hufvudet. 
0 Muscicapa alba, Mus. Carss. tab. 74. An? 

> Vistelseort och lefnadssätt: Gulärlan anländer 
om våren till Skåne något sedrare än Ringärlan, el- 
ler kring den 20:de April" Hon förekommer i alla 
| landskap af halfön och i de södra trakterna synes 
| bon talrikare än Ringärlan. Likväl går hon långt åt 


' Norden, och hon träffas äfven inom polcirkeln, så väl 
i kustbygderna som i det inre af Lappland. Om vå- 
I ren ser man henne ofta följa plogen; om sommaren 
bebor hon isynnerHet kärraktiga ängar, betesmarker 
m. m. der hon ständigt löper på marken för att fån- 


ga insekter. Om hösten slå sig oftd flere familier 


tillsammans och träffas då, fastän alltid spridda, 
bland den betande boskapen och på sumpiga än- 
gar, m. m: I början af Oktober flyttar hon små- 
ningom åt sydligare länder. I sin flygt, vistelseort, 
läte m. m. har hon en icke obetydlig likhet med 
Piplärkan, | 


Födämnen: Insekter och larver, isynnerhet så- 
dana som uppehålla sig hos boskapen och på sum- 
piga ställen. 

Fortplantning: Boet lägges på marken, bland 
gräset eller säden, på en tufva, i ett hål, o. s$. v. 
Det är konstlöst boplagdt af grässtrån och gräsröt- 
ter, samt inuti fodradt med hår eller ull. Äggen 3r 6 
i gråaktigt-gröna, brunspräckliga. 


Anm I åtskilliga länder af Europa finnes en Årt af 


detta slägte; hvilken liknar Gulärlan men skiljes der=. 


ifråg genom följande charakterer : 


/ 


256 Gångföglar. , 
Grå Ar län ”"CMotacilie Bola TAR) 


Ofvan askegrå med gröngul öfvergump; strupen (hös 
hannen) svart$ de andra undre delarna gulas den ytters 
sta stjertpennaän helt hvit, de två följande hvita; i yttre t 
fancet svarta. Längd 7if2 tum; stjerten nära 4 tumj! räc=" 
ker 2 3f4 tum utom nga: Bakklon kort och krökt. 


/ 
Uppehållet sig isynnerhet vid klara steniga bäckar: j 


Att den i Linnés Mantissä plantarum I PP: 
597 beskrifna Motacilla Boärtla ej är annatvän 
Motacilla flava, samt att den verkeliga Motacils |! 
la Boarula icke finnes i Sverige; har jag redan närmnt 4 
i Ornith. Svec. I. p. 237. obs. — Sedermera har denna | 
fogel icke heller blifvit fåtlnen hågonstädes hös oss: 


Piplärk-Slägtet CAR Bechst.) | 


Näbben Fra tunn, syllit, trind, mot spetsen i 
hoptryckt ;  käkkanterna 1 midten merendels in- 
böjda ; öfverkäken vid roten försedd med 


ryggkant; i spetsen något nedböjd och in-= 
skuren. S 


äsbörrarna vid näbbrotcn,; äggrunda; ofvan k 
halftäcktå af en bar, hvälfd hinnäå. å 


Benen merendels något undersättsiga ; tarser- 
na längre än mellantån ;- bakklon mer eller 
shmdre  krumiböjd, merendels af samma längd” 
eller kortare än tån. 


Vingarna: tsta vingpennan ingen ; 2:dra, 3:dje 7 
och A:de nästan lika och längst. Af de se- 
kundära vingpennorna är den 3:dje; inifrån 
väknadt, lika lång som de längsta primära. 


De hithörande foglar blefvo länge räk- 
nade till Lärkorna, med hvilka de nästan en-- 
dast hafva den gråspräckliga färgen gemen- 
sam, De skilja sig från dem genom spensli- 
; Å 
i 


Skär-Piplärkan: 257 

are kroppsform, längre stjert, kröktare bak- 
Är spetsigare hufvud och olik näbbform. 
Häri komma de närmare Ärlorna, med hvilka 
de äfven hafva lika födämnen och till ena 
stor del lika sedvanor. De lefva endast af 
Insekter, samt uppehålla sig vanligen på 
öppna skoglösa fält och vid vatten, Blott en 
enda art bebor skogarna. På marken löpa de | 
snabbt, liksom Årlorna, och likasom dessa 
röra de den långa stjerten upp och ned. Un. 
der fortplantningstiden stiger hannen sjun- 
gande i luften, svingar sig der i båge och 
nedsänker sig merendels på samma ställe 
hvarifrån han flög upp. Denna luftfart upp- 
repas ofta, Sitt bo lägga de på marken, och 
då man nalkas det, låta de höra ängsliga, 
pipande läten, 


1:sta Underafdelningen. 


Bakklon lika med eller längre än tån Näbben 
4 mycket tunn. 


De uppehålla sig vid vatten och på sum- 
 Piga ställen. 


1. Skär-Piplärkan. (Anthus rupe- 
stris, Nilss.) 


” Artm. Ofvan mörkt askegrå med mörkbruna 
fläckar isynnerhet på ryggen; inunder hvitaktig, be- 
—strödd med gråbruna fläckar. Xtitersta stjertpennan 
utåt snedt hvitaktig; oidra i spetsen hvitaktig. Bak- 
klon af tåns längd, böjd. Längd 63 tum. 


AAnthus rupestris, Nilss. Orn, Svec. I. p. 245. tab. 9. 
— Alanda petrosa, Montagu- Act. Soc, Lin. IV, 


258 Gångfoglar. 


p. 41. — Alauda obscura, Lath. Afa Orn. I. p. 
kod. (yngre). Anthus aquaticus, Bechst. N. D. 3. 
p. 2453. — Temm Man. d?Ornith. I. p. 265. — 
Sv. Stranälärka, Klipplärka; 

Beskrifn. Hannen om sommaren : Öfra kropps- 
delarna dunkelt askegrå med en mörkbrun fläck i 
midten af hvarje fjäder, isynnerhet på ryggen. Skul- 
derfjädrarne med olivgrön anstrykning. Ett hyitak-= 
tigt strek öfver ögonen. Undre kroppsdelarne hvit- 
aktiga med svag rostgulaktig anstrykning på bröst 
och sidor. Underhakan och strupen åt midten ofläc- 
kade ; sidorna af strupen, halsen framtill samt brö- 
stet och kroppssidorna beströdda med bruna eller 
gråbruna fläckar. Vingpennorna bruna kantade med 
blekgrått. De små vingtäckarne mörkbruna med as- 
kegrå eller olivgrå kanter; de stora med hvitgrå 
ändkanter, hvarigenom två hvitgrå band uppkomma 
öfver vingen. Stjerten tvär, litet klufven. Stjertpen- 
norna svartaktiga, den yttersta i yttre kanten FR 
snedt öfver åt spetsens inre sida hvitaktig; den föl- 
jande i spetsen hvitaktig ; de två medlersta brun- 
grå. — Näbben svart, vid roten inunder mörkt kött- . 
färgad. Näsborrarna ovala. Iris brun. Benen mörk- 
bruna; tårna svartaktiga. -Bakklon knapt längre än 
baktån och temligen krökt. i:sta vingpenban ingen; 
de 4 följande rästan lika Jänga, och längst. Längd 
63 tum, vingbredden 112 tum. 

Honan är lik hannen on skiljer sig blott genom 
ett större antal fläckar på de undra”kröppsdelarna. 


Ungarna om hösten: Ofvan mörkbruna med oliv- 
grön anstrykning och otydliga svarta fläckar på huf- 


v 


Skär-Piplärkan. 259 


vädet och ryggen. Ett gulaktigt strek öfver ögat och 
en dylik fläck under tinningarna. Undre ki oppsdelar- 


Ra smutsigt gula med mörkbruna fläckar på sidorna 


af strupen, på halsen, bröstet och kropps sidorne, 


- samt dylika strek på magen. Vingar och stjert svart= 


aktiga med olivgröna pennkanter och två gråaktiga 
tvärstrek öfver vingen. Yttersta sjertpennan utvän- 
digt snedt öfver spetsen hvitaktig, den 2:dra med en 
dylik viggformig fläck i spetsen. Näbben ofvan brun, 
inunder vid roten gulaktig. Benen blekbruna. 


| Vistelseort och lefnadssätt: Denna fogelart, som 
länge blifvit öfversedd eller misskänd, är alldeles icke 
sällsynt på vår halfö. Han träffas här, på stenar, 


/ skär och klippor, vid alla de hafskuster, som jag haft 


tillfälle att besöka, och på några ställen är han tal- 
rik. Åt västra kusten förekommer han vid Kullabergs 
udde, vid Torekow, vid Hallands och Bohusläns kust, 
vid Norrska kusten ofvanför Trondhjem t. ex. vid 
Helgeland, Salten o. s. v. ända inom polcirkeln. Vid 
Östersjöns stränder har jag äfven träffat honom i Skå- 
ne, samt i Blekinge och på Öland. Men han förekom- 


mer aldrig i det inre af landet; allestädes är han 


inskränkt till de steniga hafsstränderna, samt till 
skären och klipporna i hafvet. Som flyttfogel.an- 
länder han om våren och flyttar bort om hösten:- 
Han synes af naturen vara bestämd att med sin sång 
och qvitter lifva de kala och dystra klipporna, på. 


» hvilka ingen annan Sångfogel trifves. Ofta låter han 


höra sin drillande sång, under det han raskt höjer 
17 


260 Gångfoglar. 


sig i luften och med stilla utbredda vingar åter sakta 
nedsänker sig på en klippa. I sitt lefnadssätt har 
han mesta likhet med  Äng-piplärkan, med hvilken 
hän lätt kan förblandas, men från hvilken han, äfven 
på afstånd, skiljes derigenom att han är större och 
mörkare till färgen. Han är temligen skygg och fly- 
ger, då man nalkas honom, från en klippa eller sten 
till en annan, med ett hest ?st, ost. 

Födämnen : Insekter och larver. 

Fortplantning: På klippor i hafvet och vid dess 
kuster bygger denna Piplärka sitt konstlösa näste i 
en remna i klippan eller bland gräset. Nästet består 
af torrt gräs eller tång. Äggen 5 grå brunspräckliga. 

Nytta: Af fiskarena i Blekinge anses Skär-pip- 
lärkan som en mycket nyttig fogel, emedan hon, då 
vattnet faller, infinner sig i ebben och uppäter med 
begärlighet Märlan (Cancer pulex Lin.), hvilken sä- 
ges tillfoga fisk-garnen betydlig skada, och som till 
och med på en enda höstnatt skall kunna förstöra 


ett helt garn. 


2, Äng-Piplärkan. (Anthus praten- - 
| tis, Bechst.) 


Artm. Ofvan olivgrå med svartaktiga fläckar 5 
inunder smutsigt hvit med svarta fläckar på hals, bröst. 
och sidor. Strupen med ett svart långsstrek åt hvar- 
dera sidan. Näbben smal, syllik. Bakklon längre än 
tån och föga krökt. Längd 6 tum. 
vdlauda pratensis, Lin. Fn. Sv. p. 76. — ÄAnthus pra- 

tensis, Bechst. Nat. D. 3. p. 732. — Nilss. Orn. ' 

Svec. I, p. 241. — Temm. Man, djOrn. I, p. 269: 

= Sv. Ånglårka. 


Å og-Piplärka n. 261 


(> Beskrifti Hanne 4'sommardrägt: Hela föglen 


"ofvan olivgrå med svartaktiga fläckar som äro störst 


fram på ryggen, (eller hvarje fjäder på hufvud, håls, 


1y8gg och skuldror är svartaktig med olivgrå kanter). 


'Öfvergumpen olivgrå utan tydliga fläckar. Ett hvit- 
aktigt strek går från näbben öfver ögat och tinnin- 
garna. . På dessa står en mörkbrun fläck; Alla un- 
dra kroppsdelar hvita med ganska svag gul anstryk- 
ning, som märkes mest på strupen och bröstet, minst 
på hakan och magen. Halsen framtill, bröstet oeh 
sidorna tecknade med långsgående svarta fläckar. På 
halsen. äro dessa fläckar små och utgöra från hvar- 
dera underkäksgrenen ett upptill smalt nedlöpande 
strek (för öfrigt är strupen ofläckad); på bröstet ; 
äro fläckarne mer skilda (utom midt på bröstet der 
de stundom sammanlöpa till en stor fläck), ovala el- 
ler upptill spetsiga, ' och på sidorna bilda de smala 


; Streki, De minsta vingtäckarne olivfärgade, de större 


svartaktiga med hvit utkant, isynnerhet på de näst 
längsta 3 häraf uppkommer ett tydligt och ett min- 
dre tydligt, smalt hvitt tvärstrek öfver vingen. Ving- 
pennorna svartbruna, de medlersta utvändigt smalt 
kantade med olivgrönt, de yttersta med hvitaktigt, 
de inre med grått, Stjerten något klufven, svartak- 
tig; den yttersta pennan till bälften snedt utåt hvit, 
den andra med en vigglik hvit fläck i spetsen; de 
två medlersta gråaktiga. — Näbben svartaktig, vid 
roten inunder blekare. Näsborrarna ovala. Iris svart- 
brun. Benen blekt bruna, stundom mer gulbruna ; 
tårna mörkare. Baktån $ tum, hvaraf klon, som är 


262 Gångfoglar. 


temligen rak, utgör något mer än hälften. — Längd 
5£-—6 tum, vingbr. 10 tum. Stjerten utom vingarna 
13 tum, 

Honan är ofvan svartbrun der hannen är svart- 
aktig; inunder smutsigt hvit med föga märklig gw 
anstrykning. 

Unga och gamla i höstdrägt : Hela fjäderbe- 
klädnaden är yfvig och foglen synes större. Alla öfrå 
kroppsdelar grönaktiga med svarta fläckar , eller, 
kanske rättare, svarta med gröna fjäderkanter. Ögon- 
locken hvitaktiga; från mnäbbviken” ett svartaktigt 
strek under ögat; öfver ögat ett gulaktigt strek. 
Hela foglen inunder ockergul beströdd med svarta 
fläckar på halsen, bröstet och sidorna. Vingarna svart- 
aktiga med gröngrå pennkanter. De inre vingpen- 
norna och de större vingtäckarne med breda hvitak- 
tiga kanter. Stjerten svart ; dess två medlersta pen- 
nor med breda hvitaktiga kanter; den yttersta ut- 
vändigt till hälften snedt hvit; den följande med en 
hvit fläck i spetsen. Ett par af de längsta undre 
stjerttäckarena äro svarta med ockergula kanter, 
Näbben ofvan, brun, inunder vid roten köttfärgad, 
gulaktig. Benen blekt brunaktiga. j 


Anm. I denna drägt är foglen mycket lik Träd-pip- 
lärkan i höstdrägt, men skiljes derifrån genom: tunnare 
näbb, längre bakklo än baktå, svartfläckig öfvergump, min- 
dre tillspetsade stjertpennor, hvitaktiga kanter på det med- 
lersta pennparet, större fläckar på halsen, bröstet och isyn- 
nerhet på sidorna, mer ockergul mage, o. s. v. — I denna 
drägt är foglen äfven bheskrifven i Ornith. Svec. I. p. 244- 


Vistelseort och lefnadssätt : Denna Piplärka be- 
bor kärraktiga eller tufviga ängar och betesmarker. 


Ånög-Piplärkan, 263 


Hon förekommer om sommaren allestädes på vår 
'halfö der lokalen är passande, så väl i det södra Skå- 
ne som på Lapplands och MNorriges fjällar, äfven in- 
om polcirkeln, och till och med högt öfver trädgrän- 
sen. Ehuru visst icke sällsynt i de södra trakterna, är 
bon dock. talrikare i de norra. Som flyttfogel anlän- 
der hon till Skåne redan i Mars månad, och träffas 
då på våta ängar vid sidan af vatten der snön 
bortsmält. Då man nalkas dess stamhåll, blir man 
vanligen mottagen af ett eller flera par, som med ett 
hest ?st-”st-ost! eller hist-hist-hst! och med 
ryckvis höjd och sänkt flygt, tillkännage sin närvaro: 
Under fortplantningstiden stiger hannen, från en tuf- 
va eller en låg buske, med angenämt klingande toner” 
ticke, ticke, ticke! högt i luften, sväfvar der omkring 
i en cirkel och nedsänker sig åter med en raskare 
sång. Han är den bästa Sångfogel på de fuktiga och 
ödsliga hedarna. — Om hösten i Augusti och Septem- 
ber träffas de familjvis på åkrarpe och i pilhäckarne 
i Skåne. De hafva då ett egen lockton: gick! gick! 
som man ej får höra under sommaren, och de sätta 
sig då äfven i träd, hvilket sällan sker under någon 
annan årstid. I September och Oktober. flytta de 
bort. 

Födämnen : Tnsekter, larver och insektägg. 

Fortplantning : På sumpiga, med tufvor belag- 
da eller med låga enbuskar glest bevuxna ängar och 
hedar lägga de sitt bo på en tufva bland säf och 
gräs, eller under en buske. Boet är bygdt af gräs- 
strån och invändigt belagdt med hår. Äggen 5 — 6, 
grå, fint brunspräckliga. 


204 Gångfoglar. 
2:dra Underafdelningen. 


Bakklon kortare än tån. Näbben temligen 
undersättsig. 


De uppehålla sig på torra fält eller i 
skogar. 


3. Träd-Piplärkan. (Anthus 
arboreus, Bechst.) 
Artm. Ofvan olivgrönaktigt grå med bruna fläc- 
kar; inunder ockergul med svarta fläckar på bröstet. 
Yttersta stjertpennan till yttre hälften snedt hvit ; den 


andra med en spetsig hvit fläck. Bakklon kortare än 
tån och krökt. Längd 6 tum, 


Anthus »arboreus, Bechst. N: D. 3. p. 706. — Nilss: 
Ornith. Svec. I. p. 251. — Tem, Man. d'Ornith. 
I p. 271. — Alauda trivialis, Lath. Ind. Orn. I. 
P- 493. — Field Lark, Pen. Britt. Zool. I. Pp 
358..— Lath,. Syn: 4. p. 375. — Sv. Piplärka. 
Beskrifn. Hela fjäderbeklädnaden ofvan oliv- 
grönaktigt grå med en mörkbrun fläck åt midten af 
hvarje fjäder. Dessa fläckar äro märkbarast på huf- 
vudet och ryggen, nästan omärkliga på halsryggen 
och öfvergumpen. Öfver ögat går ett smalt gulaktigt 
hvitt strek och öfver vingen ett dubbelt tvärband af 
samma färg, hvilket kommer deraf att de två större 
täckfjäderraderna äro i spetsen kantade dermed. Hela 
foglen inunder hvit med ockergul anstrykning, som 
är starkast på halsen och bröstet, svagast på under- 
hakan och magen. Halsen framtill och bröstet teck- 
nade med svarta fläckar, hvilka på främre delen af 
Bröstet äro störst och ovala 3 på halsen äro de min- 


AA 


Träd.Piplärkan. 205 


dre och bilda på hvardera sidan af strupen en rad, 
som börjar vid underkäkens grenar > på kroppens 
sidor bilda de smala istrek.. Vingpennorna mörkbru- 
na; utvändigt smalt kantade med olivgrått; de inner- 
sta med gulaktiga, kanter. /Stjerten något klufven; 
dess pennor mörkbruna > den yttersta nästan till 
häften utvändigt snedt hvit, den "andra medien liten” 
vigglik hvit fläck i spetsen. ,— Näbben ofvar brun, 
inunder vid roten blekt köttfärgad.' Iris, brun. Näsbor- 
rarna rundäktiga: "Benen bleka; gulaktiga; tårna nå- 
got skuggade med brunt." Bakklon krökt, Kortare än 
baktån. Längd 6 t. Vingbredden 103 —'"11 tum. 
Unga och gamla i höstdrägt äro så olika foglen 
i sin vårdrägt att man lätt kunde anse dem för skil- 
"da arter. Hela fjäderbetäckningen är yfvigare och 
foglen synes större. Hufvudet och halsen ofvan samt 
ryggen och skuldrorna ljust gröna med svarta långs- 
gående fläckar; bakre ryggeu och öfvergumpen af 
samma grundfärg, men stötande i grått, och utan 
fläckar. Från näsborrarna öfver ögat ett gult strek. 
Ögonlocken gulaktiga. Underhakan och magen hvita 
ofläckade ; > halsen framtill, bröstet och sidorna gula; 
bröstet beströdt med talrika svarta fläckar, sidorna 
med glesa smala linier; på båda sidor af stru- 
pen nedgår från underkäken ett svart strek.' Uä- 
dergumpen och de undre stjerttäckarne hvita, o läc- 
kade med gulaktig anstrykning. Vingarna svart tiga 
med gröngrå fjäderkanter och två gulaktigt "fria 
tvärstrek. . Stjerten svart med grönaktiga pennkan- 
ter och tillspetsade pennor. i1:sta pennan utvändigt 


266 Gångfoglar, 


till hälften snedt hvit; 2:dra med en vigglik hvit 
fläck i spetsen. — Näbben ofvan svartaktig, inunder 
vid roten köttfärgad, benen bleka. 


v Anm I denna drägt är fogten äfven antydd i Orn. 
Sv. I. p. 243, under rubriken: Avis junior. Hvarige- 
nom denna skiljes från Ang-piplärkan i höstdrägt, 
&e sid. '2632. 


> MVistelseort och lefuadssätt : Denna Piplärka be- 
bor skogarna och förekommer der, så väl i Skåne 
som i de norra trakterna af halfön, ända inom po- 
Jarcirkeln. I den högre norden finnes hon likväl icke 
så talrikt som föregående art, och på fjällens sidor 
går: hon ej högre upp än skogslandet räcker. Som 
flyttfogel anländer hon sednare och går tidigare bort. 
Vid slutet af April ser man henne först i Skåne, Hon 
träffas då bland träden i trädgårdarna, Snart öfver- 
ger hon dem, och flyttar till skogarna. Från toppen af 
ett träd eller en hög buske uppstiger Hannen i luf- 
ten med bastigt rörda vingar och ett raskt: kipp- 
kipp - kipp; och då ban hunnit en viss höjd, sänker 
han sig åter sväfvande ned med orörda vingar och 
ett ömt klagande: 20, zia, Zia! — Då man nalkas 
boet gifva Hanne och Hona från sig egna sorgliga 
läten, zip, Zip! hvilka de endast låta höra under 
fortplantningstiden. Under de andra årstiderna haf- 
va de en annan lockton, ungefär : ist, ist! — Om 
hösten lemna de skogarna och träffas familjvis på 
fälten, på åkrarne och i pilhäckarne på Skånska 
slättbygden. I September lemna de oss oförmärkt. 
Födämnen: Insekter och larver. 
Fortplantning : Boet träffar man på marken bland 

gräs, ljung, o. s. v. under gamla trädstockar och 


Fält:Piplärkan. 207 


stubbar, eller under en buske. Det är bygdt af torra 
grässtrån. Äggen 5 grå, stundom hvitaktiga, stundom 
stötande i rödt, alltid spräckliga af bruna fläckar 
och strek, ; i 


4. Fält-Piplärkan. (Anthus campe- 
Syd stris, Bechst.) 

: Ärtm. Ofvan grå eller rostgrå med bruna fläc- 
kar och ett bredt hvitaktigt strek öfver ögonen ; inun- 
der ockergul med några små bruna strek på bröstet. 
Vingarna med rostgula fjäderkanter. De två yttersta 
Stjertpennorna utvändigt snedt öfver hvita. Bakklon 
kort, nästan rak. Längd 6 3 — 7 tum. 


Anthus campestris, Bechst. N. D. 3. p. 722. — Nilss. 
Orn. Svec. I. p. 248. — Alauda Novalium, Frisch 
Vögel Deutschl. tab. 15. f. 2. — Brachpieper, 
Bechst. 1. co: — Sv. Fältlärka. 


"Anm. Linnés Alauda campestris, sådan som 
den i Fauna Svecica p. 77. beskrifves, är en Säxcola 
Bubetra, Bechst. (Motacilla Rubetra, Lin.) 


Beskrifn. De öfra kroppsdelarne ” grå med 
grågul anstrykning, och bruna, bakåt spetsiga fläckar 
som äro tydligast på hufvudet, mindre tydliga på 
ryggen och försvinna på öfvergumpen. Denna är grå- 
brun med rostgul anstrykning, Från näsborrarna. öf- 
ver ögat åt sidan af nacken löper ett bredt smutsigt 
hvitt strek; genom ögat går ett brunt strek och pås 
tinningarne står en brun fläck. Strupen Kvit. Alla 
andra undre kroppsdelar blekt ockergula. På hvar- 
dera sidan af strupen står en liten svartaktig linia 
som nedgår från underkäkens rot, och från munvi- 
ken på sidan af hufvudet går en dylik något breda- 
re. Frampå bröstet finnas några ganska små bruna 


268 Gångfoglar, 


strek. Vingarna bruna; dess pennor och täckfjä- 
drar kantade med rostgult; | Stjerten svartaktig ; 
den yttersta pennan utvändigt snedt öfver midten 
hvit eller rosthvit; den andra med en dylik smal 
utkant och en lång smal hvit eller rostgulaktig fläck 
långs inre sidan af den bruna spolen. De två med- 
lersta bruna med rostgrå kanter. 

Näbben ofvan mörkbrun, inunder och vid roten 
ofvan blek. Näsborrarne rundaktiga. Iris brun. Be- 
nen blekt köttfärgade eller perlgrå 3; tårna brunak- 
tiga. Bakklon kortare än tån och ganska litet krökt. 
o:dra, 3:dje och 4:de vingpennan lika och längst; 5:te 


något kortare. — Längden 63— ä tum. Vingbred- ; 


den 11 tum. 


Anm. 1. Jag äger ctt exemplar skjutit på sandfältet 
vid Torekow, hvilket har bakklon längre än tån och krökt 
som hos Skär-piplärkan, 


Anm. 2. Några individer: hafva nästan alldeles inga 
bruna småstrek på bröstet, och den svartaktiga linien på 
sidorna af strupen hår äfven till större delen försvunnit. 


Ung fogel:" Ofvari mörkbrun med rostgula kan- 
ter på hvarje fjäder; de inre vingpennorna, de sto- 
ra täckfjädrarne och de medlersta stjertpennorha haf- 
va breda roströda kanter. Från underkäksgrenen 'ned- 
går på sidan af strupen ett svart strek, som nedåt 
sidan af balsen blir bredare. På bröstet och 4 
stå svartaktiga, breda uppåt spetsiga fläckar, Näb 
svartbrun, inunder ljust Le frin gg Benen prlbrn, 
tårna något dunklare. MÅ 

Vistelseort och lefnadssätt : På torra fält och 
sandhedar i det södra Sverige, är denna Piplärka 
icke sällsynt, och på somliga ställen förekommer hon 


uu | 


Fält-Piplärkan. 269 


talrikt. I Skåne träffar man henne öfver allt på 
högländta och sandiga, samt med ljung eller enris 
glest bevuxna hedar och fäladsmarker (allmänningar 
till sommarbete för boskapen). Äfven har jag sett 
henne i Halland, i Blekinge och på Öland; men al- 
drig i det öfra Sverige eller i Norrige. Som flyttfogel 
anländer hon i början af Maji, och bortflyttar i Sep- 
tember. — På marken löper hon snabbt, liksom Är- 
lorna, och fångar under loppet insekter. Nästan stän- 
digt rörer hon stjerten upp och ned. Dess flygt lik- 
nar Träd-piplärkans, och alla dess sedvanor, samt 
dess spetsigare och smalare kroppsform, skilja henne, 
äfven på afstånd, tillräckligt från Sånglärkan, med 
hvilken hon ofta shar lika vistelseort och nästan likå 
färg, Någon egentlig sång har hon icke3; men en egen 
lätt .igenkännelig bastig lockton : &irr-huit! zirr- 
huit! som hon dels flygande, dels sittande på en 
sten. eller stör, ofta upprepar. i 
Födämnen: Insekter. 


> Fortplantning :"I Juli månad fibter man dess bo 
på marken bland gräs, under en buske eller vid en 
åten. Det är bygdt af torra grässtrån och mossa samt 
invändigt belagdt med hår. Äggen 4 —6 blåaktigt 
hvita med rödbruna. och violetta fläckar och strek. 


AVG ped VODKA VN RR AIG va HR 
slut ot KMR DLR £ Fö TE 
K | sd Fronda REAR 
find FIRA €v Å 
O Pl 


270 Gångfoglar. 


ANDRA UNDERORDNINGEN. 


Helnäbbar. (Integrirostres). 


Käkarnas kanter alldeles hela. Öfverkäkens spets 
merendels rät. 


Första Familien. 
Kegelnäbbar. (Conirostres). 
Näbben  kegelformig, kort eller långdragen. 


Första Roten: 
Korta Kegelnäbbar, (Brevicones), 


eller 


Sparffoglar. (Passerini). 


Näbben kort, kegelförmig, mer eller mindre tjock 
och stark. 


Näsborrarna vid näbbroten, oftast täckta af 
framåt vigtade små fjädrar. 


Benen med temligen korta  tarser; uttån wid 
roten förenad med mellantån. 


De hithörande foglarne vistas på fälten 
eller i skogarna, och några bland dem sjun- 
ga med en stark och melodisk röst. De föda 
sig hufvudsakligen af växtfrön, korn, kärnor, 
0. sS. vs Under fortplantningstiden förtära de 
äfven Insekter och de uppföda dermed sina 
ungar, De lefva om sommaren parvis i engif- 


Lärk-Slägtet, | 27 


te. Om hösten slå sig flera familier tillsam- 
mans, stundom i stora flockar, och stryka då 
omkring på åkerfälten eller i skogarna. De 
flesta arter flytta (åtminstone till större de-. 
len) mot vintren åt sydligare länder ; andra 
qvarblifva under hela året i sin hemort; 
andra tillbringa sommaren i de norra och 
vintren i de södra trakterna af halfön, De 
rugga ej mer än en gång om året, neml, om 
hösten; men en stor del undergå om våren 
en partiel ruggning och hos dessa synes han- 
nen efter denna årstid i en mycket vackrare 
drägt än honan. Om hösten äro begge kö. 
nen nästan lika. — Köttet kan ätas och är 
sundt; men det är stundom till smaken nå- 
|» got bittert eller aromatiskt. 


Lärk-Slägtet. (Alauda, Linn.) 


Näbben medelmåttig, rak, kegelformig, trind, 
vid roten mer bred än hög; käkarne lika lån-- 
ga; öfverkäken ofvan något kullrig; dess kan- 
ter hela, icke inböjda. 


Näs borrarna vid näbbroten på slänbins rund- 
aktiga, omgifna af en i kanten uppstående hin- 
na, glest skylda af småfjädrar. 

Benen: Tarserna längre än mellantån; denna 
vid roten hopvuxen med uttån. Klorna nästan. 
raka; bakklon ganska läng. 

Vingarna: 1:sta vingpennarn ganska kort; 2:dra 
föga kortare än 3:dje som är längst. 

De uppehålla sig på fälten eller i sko- 
garna; de föda sig af sädeskorn, och andra 


272 Gångfoglar. 


växtfrön. Under fortplantningstiden stiger 
hannen sjungende upp i luften nästan i en 
lodrätt rigtning, samt uppehåller sig der med 
fladdrande vingar, en, längre eller kortare tid. 
De vistas mest på marken, der de söka sin 
näring; de röra ej stjerten som Piplärkor- 
na, och de bada sig i sand (liksom Hönsen). 
— Könen äro nästan lika. De' äro hos oss 
flyttfoglar. 


1. Sånglärkan, (Alauda arvensis, Linn.) 


Artm. Ofvan rostgrå med svartaktiga fläckar; 
inunder rostgulaktigt hvit med små bruna fläckar p 
bröstet. Stjerten klufven, temligen lång; dess yttirsta 
penna utvändigt öfver midten hvit, den följande i yt- 
tre spetsen och yttre fanet hvit. Längd 7£ tum. 
Alauda arvensis, Lin. Fn. p. 76. — Retz. Fu. p: 202. 

— Nilss. Ornp. Sv. I. p. 255. — Lath. Ind. Orn. 

I p. 49. — DL Alouette ordinaire, Buff. Ois. > 

p. 1. t 1. — pl enl. 363: f 1. — The Sky-Lark, 

Lath. Syn. 4, p. 368. — Die Feldålerche, Bechst. 

Nat. D. 3. p. 755. — Sv. Lärka, Sånglärka; Sk. 

Topplärka; kring Ystad: Himmelslärka. Norr. Sang- 

lärke, Toplärke. 


Beskrifn, I höstdrägt: Ala öfra kroppsdelar 
svartaktiga med gråbruna mot spetsen blekare fjäder- 
kanter. Från näsborrarna öfver ögat går ett gulak- 
tigt strek. Tinningarna bruna. De två eller tre in= 
nersta vingpennorna och deras långa täckfjädrar vid 
spetsen kantade med hvitt. Vingpennorna svartaktiga 
med rödbruna kanter; de medlersta i den urnupna 
spetsen blekt grå. Stjertpennorna svarta, "den ytier- 
sta från roten utvändigt, och snedt öfver, mer än till" 


ke 
s Säng. Lärkan. >. > 275 


rent hvit; EN den följande i i yttre fanet gulak- 

hvit 3; de två medlersta med breda gråbruna 
kanter. Halsen: framtill och öfra delen af bröstet med 
rostgrå anstrykning, samt med täta svartaktiga fläc- 
kar, som på sidorna bilda långa strek. Öfriga delen 

af bröstet samt magen hvita med svag ockergul an- 
strykning, ofläckade. Undergumpen med rostbrun an- 
strykning. — Näbben ofvan brun, inunder blek, vid 
roten. gulaktig. Benen ljust köttfärgade, tårna mer 
gulaktiga, öfver ledgångarne bruna. Längd 7 3 tum 
vingbredden 14. Från vingvecket 4 33 stjerten näs 
ra 3 tum, räcker 1 tum utom vingarne, 


Foglen i vårdrägt: har något ljusare färger: 
neml. på öfra kroppsdelarne ärg fjädrarna i midten 
& svartbruna och kantade med rostgult eller rostgrått. 
Tinningarna rostbruna. Undre 'kroppsdelarne smut- 
sigt hvita med rostgul anstrykning och svartbruna 
er på framhalsen, bröstet och sidorna. 

"Honan, som är "något mindre än hannen, åar 
blekare grundfärg och mörkare fläckar på ryggen: och 
bröstet. 

> DVarierar tillfälligtvis: : imo Helt svart eller 
sotbrun. —" 2:do0. Stjertpennorna och de flesta ving= 
pennorna hvita. — 3:tio Hela foglen hvit eller gulak- 
tigt hvit. AR 

Dessa färgförändringar uppkomma ej sällan i 
bur af vanliga Lärkor, Man tror att för kraftig fö 
da åstadkommer den förstnämda varieteten. 


- Vistelseort och lefnadssätt: Sånglärkan förekorm- 
mer på åkerfälten öfyerallt på vår ”halfö från Skåne 


; 


- Gångfoglar. 


till Norrland, Kring Trondhiem och i Stördalen fin= 
nes hon ännu talrikt, och i kustbygderna af det nor- 
ra Norrige har jag sett henne ända upp till Ranen- 
fjorden. I det södra Sverige är hon mycket allmän. 
Som flyttfogel anländer hon till Skåne mycket tidigt, 
och i blida vintrar får man under vackra solskens= 
dagar redan höra dess sång mot slutet af Januari 
månad. Af alla flyttfoglar är hon den förste som 
återkommer. Då hon sjunger sitter hon stundom på 
marken på en tufva, men vanligen uppstiger hon med 
utbredd stjert och fladdrande vingar i en lodrätt el- 
ler spiralformig rigtning högt i luften, och neddril- 
lar derifrån sin raska och skönt omvexlande sång +). 
Hon sjunger från de första dagarna af sin ankomst, 
ända till Augusti. Under parningstiden om våren 
sjunger äfven honan några melodiska strofer. Under 
denna årstid ser man ofta hannen uppresa de långa 
fjädrarna till en tofs på hufvudet, och deraf har han 
i somliga trakter blifvit kallad Topplärka. Dess lock- 
ton om våren är ett ömt tirl! om hösten liknar det 
mera: drit. — Om hösten i September och Okto- 
ber månader samla sig Lärkorna och stryka kring i 
spridda flockar från ett åkerfält till ett annat, Små- 
pingom försvinna de; dock träffar man en och an- 
nan ända fram i December, då vädret är blidt, och 
de sista flytta ej bort förr än starkt frost eller snö 


bortjagar dem. 


4) Man erinrar sig Taubmanns bekanta distichon Fa 
Ecce! suum tirili, tirili, tiritirliri tractim 
Candida per vernam cantat alauda solum. 


"radlårkän. 275 


å Av a ; M 
">  Födämnen: Insekter och larver, :sädeskorn och 


"åtskilliga slags växtfrön. I bur förtär Lärkan sön- 
» dersmuladt bröd som i mjölk blifvit uppmjukadt, 


korngröpe, stötta hampfrön, vallmofrön o. s. v. hvari 
man stundom blandar sönderhackad källkrasse, kål 
eller sallat. Buren bör vara rymlig oeh klädd ofvan 
med linväf, eljest sönderstöter hon lätt hufvudet, då 
hon är van att ofta flyga upp. (Bechst.) 
Fortplantning: Bland säden på åkrarne träffar 
man Lärkans bo i en liten fördjupning vanligen vid 
en jordklimp eller annan upphöjning. Det är utan 


. mycken konst sammanlagdt af torra grässtrån och 


hår. Äggen 4-—35 gråaktiga beströdda med bruna, 
oregelbundna fläckar, som på den tjockare ändan : 
sammanflyta. Hon lägger vanligen två kullar om året. 
Ungarna uppfödas blott med insekter. 

Nytta: Hon sjunger angenämt äfven i bur. Köttet 
är läckert och sundt. ' 


öagt och fångst: Hos oss bryr man sig ingen- 


 städes om lärkfångsten. T andra länder t. e. i Tysk- 


land drifves den i stort, och enligt Goetze infördes 
till Leipzig på en enda månad 404,304 fångade Lär- 
kor. Man fångar dem mest med garn under sträck- 
tiden om hösten. = 


2, Trädlärkan, (Alauda arborea, Linn.y 


Artm. ÖOfvan rostgrå med svartaktiga fläckar. 
Ett hvitt band öfver ögonen omgifver nacken. En hvit 
fläck på vingvecket. Inunder >hvitaktig med bruna fläc- 
kar på hals och bröst. Stjerten tvär, kort ; de tre 


yttersta pennorna med hvit fläck i spetsen. 


Längd 6 tum. 
18 


276 Gångfoglar, 


Alaudas arborea, Lin. Fn. Sv. p. 77. — Gmel. Syst. 

I. p. 793. — Lath. Ind. I. p. 492. — Nilss. Örn, 

i I. p. 258. — Alauda nemorosa, Gmel. Syst. I. 

797. — Ål. cristatella, Lath. Ind. I. 499. — Le 
le, Buff. Ois. 5. p. 74. — pl. enl. 503. f. 2. — 

Wood Lark och Lesser crested Lark, Lath. Syn. 

4. P- 371 och 391. — Baumlerche, Bechst. N. D. 

3.p. 7891. — Sv. Skogslärka. 

-Beskrifn, Till kroppsformen synes hon tjoc- 
kare och kortare än Sånglärkan, och isynnerhet är 
stjerten kortare. Fjädrarna 'på hufvudets öfra del 
äro långa men ej tillspetsade. De öfra kroppsdelarna, 
hufvudet, ryggen och skuldrorna svartbruna med 
breda rostgrå fjäderkanter. Öfvergumpen och öfra stjet- 
täckarne rostgrå, ofläckade. Från näsborrarne öfver 
hvardera ögat går ett hvitaktigt band och förenar 
sig i nacken med det motsvarande från andra sidan. 
På tinningarna står en mörkt rödbrun fläck som of- 
van är svart. Undra kroppsdelarna hvita med gul- 
aktig anstrykning ; halsen och bröstet tecknade med 
smala långsgående svartbruna strek. Vingpennorna 
svartbruna; de yttersta 4—53 kantade med hvitt; 
de följande i spetsen urnupna hvitaktiga; de inner- 
sta samt de närmaste täckfjädrarna svartbruna med 
rostgrå kanter; på vingvecket står en hvit fläck. 
Stjerten tvär svart; den yttersta stjertpenna snedt 
öfver spetsen samt utvändigt hvitåktig, de tre följan- 
de med en kantig hvit fläck i spetsen ; det medler- 
sta pennparet rostgrått, blott åt spolen brunt. Näb- 
ben ofvan mörkbrun, inunder blek. Benen bleka. 
Bakklon gulaktig. Längd 6 — 6 tum, vingbredden 
12—12+3 tum. 


Trädlärkan. 277 


« > Honan bar:undra kroppsdelarne mera rent hvi- 
' da, samt fläckarne på bröstet talrikare. 


Anm. Om hösten efter ruggningen äro fläckarna på 
kroppens öfra delar svarta, och fjäderkanterna mer rost- 
bruna $3 undra kroppsdelarne mer ockergnla, och de svart- 
aktiga fläckarna på halsen och bröstet större. 


Vistelseort : Trädlärkan är en flyttfogel, som 
om sommaren har sitt tillhåll i skogarne, isymnerhet 
uti barrskogarne nära ängar och fält, i de landskap 
som äro belägna ofvan Skåne. I Skåne har jag icke 
träffat honom under denna årstid; men vår och höst 
flyttar han familjvis öfver "Skåne och träffas då på 
åkrarnä. Redan vid Mars månads slut infinner han 
sig här, och då han 1 September månad åter tågar 
åt sydligare länder, slå sig ofta flera familier tillsam< 
mans och träffas floektals på åker-stubbem Under 
dess vandringar, vår och höst, har jag aldrig sett 
denna fogel sätta sig i träd. Dess lockton är ett väl- 
ljudande: dadigoj! Dess flygt är bågformig, samt 
ryckvis lägre och högre. Härigenom, och äfven ge- 
nom den korta stjerten, skiljes han på afstånd lätt 
från Sånglärkan, — Om sommaren, då han vistas i 
skogarne, stiger hannen ofta från toppen af ett träd 
ganska högt i luften och uppehålla sig der sjungan- 
de, med utbredd stjert och fladdrande vingar, en lång 
stund på samma fläck. Dess sång är melodisk och skön. 
Då han sitter på ett träd eller löper på marken, upp- 
reser han ofta de långa hufvudfjädrarna till en tofs. 

Födämnen : Om hösten förtär han åtskilliga slägs 
växtfrön och sädeskorn; om sommaren insekter och 
maskar. I bur underhålles han med samma slags 
födamnen som Sånglärkan. 


278 Gångfoglar. 


— Fortplantning: Sitt bo lägger han på marken 
bland högt gräs eller ljung, stundom under en en- 
buske. Det består af torra grässtrån, hopflätade med 
mossa, ull och hår. Äggen 4—5 grå med bruna 
fläckar isynnerhet vid den tjockare ändan, 


Mes-Slägtet. (Parus, Lin.) 


Näbben kort, rak, smalt-kegelformig, hoptryckt, 
spetsig med hela käk-kanter och dess rot täckt 
med framåtliggande håriga fjädrar. 

Näsborrarna på sidorna vid näbbroten, små, 
vunda, täckta med framåtrigtade fjädrar. 


Benen umndersättsiga ; klorna  hoptryckta och 
spetsiga, bakklon starkast. 


Vingarna: 1:sta vingpennan af medelmåttig 
längd eller temligen kort (hos alla Svenska 
arter); 2:dra 'mycket kortare än 3:dje; den- 
na något kortare än A:de och &:te som äro 
längst. s 


De hithörande- foglar äro små, ytterst 
lifliga och föga skygga, Ständigt äro de i 
rörelse, hoppa eller klättra på grenarna, hän- 
ga sig ned under qvistarna och: bladen, samt 
genomsöka dem på alla sidor och i alla rigt- 
ningar. De lefva dels af insekter och pup- 
por, dels af frön, bär och frukter; icke 
heller försmå de kött, talg o. s. v. och de: 
angripa stundom sjuka eller i snaror fastnade 
foglar. De bygga sina bon i ihåliga träd, 
och lägga ett stort antal ägg, vanligen 8— 12, 


Talg-Mesen, 279 


stundom ända till 15. — Flyttfoglar äro de 
egentligen icke, men efter fortplantningstiden 
samla de sig i större eller mindre sällskap, 
och sttöfva då omkring från en skog eller 
trädgård till en annan. 


I. Talg-Mesen. (Parus major, Lin.) 


Artm. Hufvudet och framhalsen svarta, tinnin- 
garne hvita ; ryggen olivgrön, bröstet och magen gula 
med, ett långsgående svart band, 

Längd 542 tum. 
Parus major, Lin. Fn. Sv. p. 96. — Retz. Fn. pu 
268. — Lath. Ind. I. p. 562. — Nilss. Orn. Sv. I. 
Pp. 268. — La grosse Mesange ou Charbonniere, 


Buff. Ois. 5. p. 392. t. 17. — PI. enl. 3. f. 1. — 
Great Titmouse, Lath. Syn. 4. p. 536. — Die Kohl- 
metse, Bechst. Nat. D. 3. p. 834. — Sv. Talgoxe. 


| 

Beskrifn. Hufvudet, strupen och halsen fram- 
till glänsande svarta. Från näbbviken på sidan af 
hufvudet en stor rent hvit fläck. Ryggen [olivgrön 3 
nacken gröngul ; vingtäckarne och öfvergumpen aske- 
blå. Bröstet och magen gula med ett bredt långs- 
gående svart band. Vingpennorna svartaktiga, de för- 
sta utvändigt smalt kantade med askeblått ; de in- 
nersta med en bred, gulaktigt hvit infattning. De 
största vingtäckarne med hvita spetsar; deraf ett 
hvitt tvärstrek öfver vingen. Stjerten något rundad; 
dess pennor i inre fanet svartaktiga, i yttre mörkt 
askegrå ; de två medlersta af sistnämnde färg; den 
yttersta utvändigt till hälften snedt hvit; den an- 
dra i spetsen hvit. De undra stjerttäckarne hvita. 


280 Gångfoglar. 


Honan har mindre lifliga färger, och det svarta 
långsgående bandet på de undra delarne sträcker sig 
blott till midten af magen. 

Vistelséort och lefnadssätt : I de södra och med- 
lersta trakterna af halfön är denna fogel mycket all- 
män; i de norra trakterna träffas han deremot mer 
sparsamt, och norr om fjällryggen förekommer han 
sällan. Här synes Kärrmesen, som är temligen talrik, 
hafva intagit dess plats, Likväl har jag äfven sett 
Talgmesen på några ställen norr om Trodhiem, Dess 
tillhåll äro skogarna så väl i jemna som i bergiga 
trakter, och så väl löfskogar som barrskogar. Om 
hösten samla sig flera familier och stryka omkring 
från en skog eller trädgård till” en annan, Samma 
lefnadssätt föra de under hela vintren, och de flytta 
icke bort under denna årstid. Först mot våren upp- 
lösa de sig parvis, och söka ett passande ställe för 
sin afföda. Deras sång om våren är ej oangenäm, 
men fåtonig, och består nästan blot af: Sizida, 
Steida! hvilket de ofta upprepa +). Deras lockton 
är ett gällt: fink, fink eller Zizerrh PI Liksom alla 
deras samslägtingar, äro 'de modiga, lifliga och i 
ständig rörelse; men de utmärka sig framför de an- 
dra, genom grymhet och rofbegär. Sjuka foglar an= 
falla de ej sällan; de öppna med sin spetsiga näbb 
hufvudskålen, och uthacka hjernan, Vid foglar som 


fastnat i snaror, samla de sig stundom 1 stort antal 


+) Skånska Landtmannen tycker sig i denna sång höra 
orden : litet hö, litet hö! emedan han vanli- 
gen har litet foder qvar, då han får höra detta läte. 


Svart-Mesean. 281 


och uppäta dem +). ' Då de äro i bur eller: kamma- 
re inspärrade hos andra småfoglar, anfalla de dem 
ej sällan och döda dem, isynnerhet om de lida brist 
på föda. | 

Födämnen: Om sommaren förtäre de en mängd 
"insekter, Jlafver och insektägg; om hösten och  vin= 
tren förtära de äfven växtfrön, bafra, fruktkärnor 
fur- och granfrön, bokollon, nötter o. s. v. Ofta gå 
de äfven på kadaver. De skala ej fröna, utan de 
hålla dem mellan tårna och hacka ut kärnan. I 
fångenskapen äta de allt hvad man lägger. för dem, » 
så väl af växt- som djurriket. 

Fortplantning : I ihåliga träd, i springor eller: 
hål i murar o. s. v. bygger Talgmesen sitt bo. Ba- 
len består af mossa, grässtrån, ull, tistelfjun och fjä- 
der. Äggen 10 — 13, hvita, beströdda med brunröda 
prickar. Hanne och hona rufva dem vexelvis, och 
uppföda sina ungar med insekter och larver. 

Fångst : Om hösten och vintren fångar man dem 
lätt i ”Talgox-buren (Mes-fällan). Äfven. fångas de 
med limspön. De gå också stundom i Donor på 


rönnbär, 
2, Svart-Mesen, (Parus ater, Linn.) 


Artm. Hufvudet och framhalsen svarta med en 
stor hvit fläck på sidovne och ett dylikt strek i nac- 
ken; rYyggen askeblå ; bröstet hvitt. €: 

Längd 43 tum. 


Öm — VA ä 

+) Jag har en gång sett dem nästan helt och hållet 

uppäta en Orre som var inlagd i en med linväf omgif- 
ven ostbur, 


282 Gångifoglar. 


Parus ater, Lin. Faun. Sv. p. 97. — Nilss. Orn. Sv. 
I. p. 276. — La petite Zlör Orm Buff. Ois. V. 
p. 400. — Colemouse, Lath. Syn. IV. p. 540. — 
Tamnenmeise, Bechst. N. D. 3. B. p. 853. 


Beskrifn. Hufvudet ofvan och halsryggen 
samt strupen och halsen framtill glänsande svarta. 
Från näbbviken under ögat på sidan af hufvudet och 
halsen finnes en stor aflång hvit fläck, och ett strek 
af samma färg från nacken långs åt halsryggen. 
Ryggen, skuldrorne och de mindre vingtäckarne aske- 
blå, bröstet hvitt. Mage, undergump och sidor grå. 
Öfver vingarne två hvita tvärstrek. Stjerten klufven, 
Näbben svart, temligen spenslig, spetsig och hop- 
tryckt. Iris brun. Benen blyfärgade. — Vingbredden 


tum. 
7 tu nm 


Honan liknar hannen, men har 'mindre svart 
framtill på halsen och mindre hvitt på dess sidor. 


Vistelseort och lefnadssätt : Svart-mesen bebor 
om sommaren de stora barrskogarne i Rikets sydli- 
gare och medlersta landskap. I de norra är han me- 
ra sällsynt, men träffas dock någon gång ända inom 
polarcikeln. I Skånes löfskogar och trädgårdar in- 
finner han sig under sina ströftåg om hösten, vintren 
och våren ; men han ses här aldrig om sommaren. 
Under nämnda ströftåg har han merendels i sitt 
sällskap Gullkronade Sångaren och Kärr-mesen. Mun- > 
ter och liflig är han ständigt i rörelse, klättrar på 
grenarna ech genomletar barren eller löfven på alla 
sidor, för att finna insekter och puppor. I fången- ' 
skapen är han likaså ondsint som den föregående, men 


ES 
Tofs-Mesen. 283 


mindre stark och således för de andra foglarna min- 
dre farlig. 

Födämnen : "Insekter, larver och puppor; äfven 
förtär han frön af tall och gran m. m. 

Fortplantning: Sitt näste bygger Svartmesen i 
ihåliga träd, i gamla kullfallna trädstammar, i gamla 
rotthål i marken o. s. v. Balen består af mossa och 
hår. Äggen 6 — 8 hvita, öfver allt beströdda med 
ljust lefverbrunåa prickar. 

Fångst: Svartmesen är alldeles icke skygg, och 
kan derföre lätt fällas med blåsröret. Äfven kan man 
fånga honom med ett limspö, som man fastbinder på 
ändan af en stång och sticker till honom. 


35, Tofs-Mesen, (Parus cristatus, Linn.) 


Artm. Hufvudet med en spetsig fjädertofs. 
Strupe, framhals och halsband svarta. Kroppen ofvan 
rödbrunaktigt grå, inunder hvit. 

Längd 41 tum, vingbr. 73 tum. 

Parus cristatus, Lin. Fn. Sv. p, 97. — Lath. Ind. 
Orn. I. p. 567. — 'Nilss. Orn. Svec. I. p. 275, 
La mesange huppee, Buff. Ois. 5. p. 447. — Pl 
enl. 502. f. 2. — Crested Titmouse, Lath. Syn. 4. 
p. 545. — Haubenmeise, Bechst. Nat. Deut. 3. p 
369. — Sv. Tofstita; Meshatt; Toppmes. Norr. 
Top-meise. 

Beskrifn, Hjessan försedd med en tofs af lån- 
ga spetsiga svarta fjädrar med hvit infattning ; hela 
öfriga kalotten af samma färg hvarföre pannan, der 
de hvita fjäderkanterne äro breda, synes hvit. Kin- 
der, tinningar och halsens sidor bvita. Strupen och 


framdelen af halsen svarta. Från mnedra delen deraf 


a 
47. 


0; 


284 Gångfoglar. 


går ett svart band tillbaka uppåt till nacken, der 
det förenar sig med ett dylikt från andra sidan. Bak 
örat en böjd svart fläck. Rygg och skuldror rödbrun- 
aktigt grå. Bröst och mage | hvita, på sidorne och 
undergumpen med rödbrunaktig anstrykning. Vingar 
och stjert gråbruna. Näbben svart, smal, hoptryckt, 
Iris brun. Benen blyfärgade, 

Honan: Det svarta på strupen och framhalsen 
är mindre, och fjädertofsen på hufvudet kortare. 

Vistelseort och lefnadssätt: 1 barrskogarna i 
Småland, Blekinge, Halland, Upland o, s. v. är den- 
na fogel icke sällsynt, fastän han ingenstädes före- 
kommer i stor mängd. I Skånes löfskogar och trädgår- 
dar infinner han sig aldrig, som dess flesta samsläg- 
tingar. I barrskogarne, som han aldrig lemnar, stry- 
ker han, om höst och vinter, familjvis omkring. Of- 
tast ser man honom på sådana ställen der många en- 
buskar finnas. Dess lockton är ett gällt: krrr-it! 
hvarigenom han äfven på afstånd lätt röjer sig. 

Födämnen : Insekter, larver och insektägg samt 
enbär och frön af fur och gran. 

Fortplantning : I hål uti träd, stockar och stenar 
m. m. » Balen består af lafvar, ull och hår. Äggen 
8 — 10 hvita, kring den tjockare ändan tecknade med 
blodröda fläckar. så 


4. Siberiska Mesen, (Parus sibiri- 
cus, Gnmel,)' 
Artm, Ofvan vödbrunaktigt grå; strupen, fram- 
halsen och öfra delen af bröstet svarta; tinningarna 


och halsens sidor hvita; magen och undergumpen rost- 
grå. Längd 53 tum. 


& 
( É 


Siberiska Mesen. 284 
- Parus sibiricus, Gmel. Syst. TS 2. Pp. 1013. n. 24, — 
- > Lath. Ind. Orn. Ip. 571. n. 25. — La Mesange 
då ceinture blanche de Sibirie, Buff. Ois. 5. p- 446. 
— PL enl. 708. f. 3. — Siberian ade Talh. 


Syn. 4. p. 556. — Parus lugubfis, Zetterst. Resa 
genom Lappm. I. p. 249 — 250. tab. 3. 


Ånm Herr Zetterstedt kallar, p. a. st. , denna Mes 
Parus lugubris; men detta namu tillkommer en helt 
annan art, som finnes i det sydöstra Europa. Att Parus 
sibiricus tillhör de nordligaste delarna af Europa (följ- 
akiligen Lappland), visste H:r Temminck att berätta re- 
dan i i:sta upplagan af sin Manuel d?Ornithologie. Herr 
Baffon har också redan gifvit en god figur öfver samma 


fogel. 

Beskrifn, Ofvan rödbr unaktigt grå, något bru- 
nare på hufvudet och halsr yggen. Strupen, fr amdelen 
af halsen och öfra delen af bröstet svarta. Kinderna, 

tinningarna, halsens sidor och en bred gördel öfver 
undra delen af bröstet hvita, De framliggande fjädrar 
som täcka näsborrarna rostgula. Magen åt midten 
hvit; sidorna ech undergumpen rostgråaktiga. Ving- 
pennorna och stjertpennorna mörkbruna, utvändigt 
kantade med askegrått. Stjerten lång något vigglik. 
Näbben svart; hoptryckt, spetsig. Benen flyfärgade, — 
Längd 53 — 53 t Stjerten 23 tum. 

Honan liknar alldeles hannen, 

Vistelseort och lefnadssätt: Denna Mesart som 
synes närmast beslägtad med Kärrmesen tillhör de 
nordligaste delarna af Europa och Asien. I Siberien 
blef han först anmärkt och deraf har han fått sitt namn; 
sedan är han äfven funnen i Lappland, der han icke 
tyckes vara sällsynt, hvarken i det inre åf landet 
€ller i kusttrakterna +). Det synes ganska sannolikt 


+) Herr Magister Fries ”såg honom äfyen vid Alten, 


286 Gångfoglar. 


att han om vintren, liksom dess samslägtingar, stry- 
ker familjvis omkring, och ati ban då äfven träffas i 
sydligare trakter af halfön än om sommaren. Han 
bar sitt tillhåll i skogarna, så väl i barrskogar som 
löfskogar. Till lefnadssättet liknar han mest Kärr- 
mesen. Äfven har dess lockton någon likhet med 
dennas, men den är mer hög och gäll, I 

Födämnen : Insekter och växtfrön. 

Fortplantning : Sitt bo lägger han i ihåliga träd. 
Balen består af mossa, renhår o. s. v. Äggen okända. 


& Kärr-Mesen. (Parus palustris, Linn.) 


Artm. Hufvan och en del af halsryggen samt 
strupen svarta; kinderna och tinningarna hvita; ryg- 
gen och vingtäckarna grå; bröstet och magen hvit- 
aktiga. Längd 43 tum. 


Parus palustris, Lin. Fn. Sv. p. 98. — Retz. Fn. p. 
270. — Lath. Ind. I. p. 565. — Nilss. Orn. Sv. 


I. p. 277. — La Mesange de marais, Buff. Ois. 
5. p- 403. — Pl. enl. 3, f.3. — Marsh-Titmouse, 
Lath. Syn. 4. p. 541. n. 8& — Die Sumpmeise, 
Bechst. N. D. 3. p. 873, — Sv. Eutita. Norr. 
Tete, Hamp-meis. 

Beskrifn. Hela kalotten från näbbroten ge- 
nom ögonen, samt en del af halsryggen, rent svarta. 
Ryggen och vingtäckarne grå, svagt stötande i brunt. 
Under hakan en svart rundaktig fläck. MHufvudets si- 
dor under kalotten hvita. Undre kroppsdelarna hvita, 
stötande i grått. Ving- och stjertpennorne bruna, kan- 
tade med ljust askegrått. Näbben svart, Iris brun. 
Benen blyfärgade. Längden 43 t. Stjerten 24 tum; 
räcker 13 tum utom vingarna. 


Kärr-Mesen, 287 


Honan har mindre svart på underhakan. | 

Vistelseort och lefnadssätt : Entitan "träffas i Sve- 
"rige och Norrige, åtminstone ända upp emot polcir- 
'keln. I Skåne så väl som i det öfra Sverige är hon 
icke sällsynt ; men dess gräns åt Norden synes ännu 
icke vara med säkerhet bestämd ”). Hon vistas så väl 
om sommaren som om vintren i trädgårdar, buskar 
och löfskogar, i Synnerhet träffas hon i alkärr och 
bland enbuskar i gles skogsmark. Om hösten slå sig 
flera familier tillsammans och ströfva omkring under 
hela vintren i skogar och trädgårdar, oftast i säll- 
skap med sina samslägtingar. Mot våren upplösa de 
sig parvis och hvarje par söker sig ett passande ställe 
för sin fortplantning. Till lynnet är han ytterst mun- 
ter och Hliflig. Dess lockton låter ungefär: Dia, dia? 
hitzi - äh - äh! 

Födämnen : Insekter, larver och puppor samt 
växtfrön och bär. I trädgårdarna och i skogarna be- 
friar han träden från många skadliga insekter 3; äfven 
förtär han frön af tistel, kardborrar, kål, solblommor 
m. fl. växter. Af bär tycker han isynnerhet om rönn- 
bär, hvarföre han ofta fångas i de Donor, som om 
hösten utsättas för Kramsfoglar. 

Fortplantning : I gamla ihåliga träd i skogar och 
trädgårdar lägger han sitt bo. Det består af mossa och 
gräs samt är fodradt med hår, ull och fjäder, Äggen 


10 - 12 hvita, beströdda med brunröda prickar; således 
LJ 


+) De Författare, som påstå att denna Mes-avt träffas 
talrikt inom polcirkeln, tor kanske stundom hafva 
förblandat honom med den föregående. 


288 Gångfoglar. 


till färgen alldeles lika Talg-mesens, blott någol min- 
dre och ovala. : . 


6. Blå-mesen, (Parus ceruleus, Linn.) 


Artm. Pannan, ögonbrynen och tinningarna hvi- 
ta. Hjessan och halsbandet blåa. Kroppen ofvan oliv- 
grön ; munder gul. Längd 43 tum. 


Parus ceruleus, Lin. Fn. p. 97. — Retz. Fn. p. 269, 
OLA. CK Pp. 000. == "Nilss, OLD. Sp, Je prrd0D: 
La Mesange bleue, Buff. Ois. 5. p. 413. — PL 
enl. 3. f. 2. — Blue Titmouse, Lath. Syn. 4. P: 
543. — Jie Blauwmeise, Bechst. Nat. D. 3. Pp: 
860. Sv. Blåmes. 


Beskrifn.  Hjessan ljusblå, pannan, ett strek 
som går öfver ögonen och omgifver nacken, samt kin- 
derne och tinningarne hvita. Från den svarta struper 
går ett smalt svartblåaktigt strek under tinningarne 
till nacken; ett dylikt »går genom ögonen till nac- 
ken, der de båda förena sig i ett bredt mörkblått 
tvärband. Ryggen och skuldrorna olivgröna. Bröstet, 
sidorne af ryggen och undergumpen gula; magen 
åt midten hvitaktig med ett 'svartblått långsstrek. 
Vingtäckarne skönt ljusblå. Vingpennorne i inre fa- 
net svartaktiga, i yttre blåsusde yttersta utvändigt 
smalt, de innersta i spetsen bredt kantade med hvitt. 
Öfver vingen ett hvitt tvärstrek. Stjerten Bästan tvär, 
dess pennor blå, de yttersta utvändigt uppåt kanta.. 
de med hvitt. . Näbben: svartaktig med hvita käk= 
kanter. Iris brun. Ben och klor blyfärgade. 


Honan har den blåa färgen mindre ren, och 
långsstreket åt magen mindre tydligt. 


Azur-mesen; + 280 


Vistelseort och tefuadssätt: Blåmesen är icke 
sällsynt i det södra och medlersta Sverige. Om som- 


maren vistas han i skogarna; om hösten och vintren 


"infinner han sig i trädgårdarna, äfven i det sydliga- 


ste Skåne. Dess lockton är: hyt-hyt, kerrerekéke! 
Till skaplynne liknar han sina samslägtingar. 
Födämnen: Om sommaren insekter, larver och 
puppor ; om hösten derjemte bär, kärnor och växt- 
frön 3; om vintren insektägg och puppor, genom hvil- 
kas förstörande han isynnerhet är nyttig för träd- 


gårdarna. 


Fortplantning : I skogarna lägger Blåmesen sina 


» ägg i hål uti träd. Balen består af mossa, hår och 


fjädrar. Äggen 8— 10 hvita med rödbruna prickar, 
till form och färg lika Talgmesens, men mindre. 


7. Azur-mesen, (Parus cyanus, Pall.) 


Artm. Pannan, tinningarna, nacken och undra 
kroppsdelarna hvita. Ögonbrynen och ett bredt tvär- 
band öfver halsryggen mörkblå. Ryggen ljusblå. Stjer- 
ten lång, vigglik. Längd 35 tum. 


Parus cyanus, Pallas, Nov. comm. Petrop. 14, p- 598. 
«058 0 23: £ 3. — Gmel Syst. I. p. 1007: 
Nilss. Orn. Sv. I. p. 2714 — FParus sabyensis, 
Mus. Carlss, I. t. 25. — La grosse Mesange 
bleue, Buff. Ois. 5. p. 455. — Azure-Titmouse, 
Lath. Syn. 4. p. 538. — Lazur-Meise, Bechst. 
Naturg. Deut. 3. p. 863. 


Beskrifn, Pannan, tinningarna, en stor fläck 
i nacken och alla undre kroppsdelar rent hvita; på 


290 Gångfoöglar. 


hjessan stöter den hvita färgen i azurblått. Från 
näbben genom ögonen till sidan af halsen går ett 
mörkblått strek; på halsryggen står ett bredt mörk- 
blått tvärband. Ryggen, öfvergumpen och vingarna vid 
roten ljusblå. Vingarna mörkblå med hvita spetsar 
på de inre vingpennorna och de långa täckfjädrarna, 
hvaraf ett bredt hvitt tvärband öfver vingen upp- 
kommer. De medlersta stjertpennorna azurblåg si- 
dopennorna utvändigt till hälften snedt hvita. Stjer- 
ten lång vigglik. — Näbben kort, tjock, hoptryckt, 
något trubbig ; käkkanterna bleka. Benen mörkblå. 
Vistelseort : Denna Mesart bebor de nordligaste 
delarna af Ryska riket och flyttar om vintren åt 
sydligare trakter. Han synes äfven om sommaren 
bebo Lappland, och han är en enda gång (förmod- 
ligen om vintren) skjuten i Södermanland. 
Födämnen och Fortplantning okända. 


8 Stjert-mesen. (Parus caudatus, Linn.) 


Artm. sStjerten wvigglik och mycket längre än 
hela kroppen; hufvudet, halsen och bröstet hvita; 
ryggen svart ; skuldrorna och undergumpen rödaktiga. 

Längd kring 6 tum. 


Lanius biarmicus, Lin. Faun. Sv. p. 29. (Beskrifnin=- 


gen sänd af Leche, från Skåne; Diagnosen hö- 
rer ej hit). — Lanius caudatus, Lin. Fn. Sv. p- 
28. — (Beskrifningen gjord efter Rudbeeks något 
för granna figur >; se fol. 114. de Geerska exempl.) 
— Parus caudatus, Retz. Fn. p. 271: = Nilss. 
Orn. Svee. I. p. 273: — La Mesange a longue 
gueue, Buff. Ois. 5. p. 437. t. 19. — PL enl, 
302. fi 3. — Longtailed Titmouse, Lath. Syn. 4. 


i 


Å Ao Sy 
Stjert-mesen, , 201 


p. 550. n. 18. Suppl I. p. 190. -— Die Schwanz- 
meise, Bechst. Naturg. Deut. 3. 'p. 870. — Sv. 
Altita ; Stjertmes. 


Anm. Att Lanius biarmicus, Lin. Fn. Sv. 
ms 84, till hvilken figuren på tab. I. bhörer, ej är 
annat än en vanlig Parus caudatus3; det kan hvar 
och en lätt inse. Att beskrifningen öfver Parus cau- 
datus i Linnés Fauna Svec. on. 83. är något för grann, 
isynnerhet beträffande vingarnes färg, ser man äfven. För- 
hållandet med allt detta är följande: Linné . beskref sin 
Lanius caudatus efter en figur i Rudbecks fogel- 
verk, — och denna figur är en bland de minst goda i he- 
la Verket. Sedermera fick Linné en figur och beskrifning 
öfver samma fogel af D:r Leche i Lund, och Linné kunde 
ej i dessa begge så olika figurer se en och samma fogel- 
art. Den Lechiska kallade han derföre Lanius biar- 
micus och tillade honom en Diagnos, tagen annorstädes 
ifrån, och som allsicke tillhör samma art som beskrifnin- 
gen och figuren. — Endast denna confusion har gifvit an- 
ledning. dertill att den rätta Parus biarmicus blif- 
vit införd och beskrifven i en sednare edition af Linnés 
Fauna, samt derefter af Bechstein och Temminck anförd 
som Svensk. Sådana misstag behöfva rättas. — Hittills är 
Parus biarmicus aldrig funnen i Sverige. 


Beskrifn, Hela hufvudet och halsen samt de 
undre kroppsdelarna ända till magen rent hvita. 
Ryggen svart; skuldrorna, sidorna, magen och un- 
dergumpen rosenröda, hvilken färg är starkast på 
skuldrorna. = Stjerten mycket lång, vigglik, svart ; de 
tre yttersta pennorna i yttre fanet, och snedt öfver 
hela spetsen, hvita; den 4:de kantad med hvitt. 
Vingarna svarta; de inre vingpennorna bredt kan- 
tade med hvitt. — = Näbb och ben svarta. 

Honan har ett bredt svart band öfver ögonen. 

Ungarna hafva hufvudet ofvan, trakten mellan 
ögon och näbb, samt strupen och bröstet hvitakti- 


19 


- 


202 Gångfoglar. 


ga; hufvudets sidor samt nacken svarta. Det röd- 
aktiga på skuldrorna mindre tydligt. Stjer'en är ab- 
solut, ej blott relativt, längre än hos de äldre. 


Vistelseort och lefnadssätt : Stjertmesen bebor 
täta och buskiga skogar i Sverige och Norrige, åt- 
minstone ända till Dowrefjäll; men allestädes nog 
» sparsamt. I det södra Sveriges skogar är han om 
sommaren sällsynt; men om hösten och vintren då 
han kringstryker familjvis eller flockvis, träffas han 
mindre sällan isynnerhet i alkärren. Under dessa 
ströftåg från en skogspark till en annan, hörer man 
ständigt dess skrik: Ii, Ii gegegeh! Han flyger lång- 
samt, och, som det synes, med mycken ansträngning 
förmedelst den långa stjerten. 


Födämnen: Små insekter, spindlar, larver och 
insektägg. 


Fortplantning: På en tjock gren tätt vid träd- 
stammen: bygger han sitt bo. Det är stort, ovalt el-. 
ler aflångt och mer än en half fot högt. Utvändigt 
består det af. hvit trädmossa ; invändigt är det fo= 
dradt med fjädrar. På sidan finnes ett litet rundt 
hål till ingång. — Sällan träffas boet i ett ihåligt 
träd. Äggen, ända till 15 hvita, med rödbruna punk= 
ter vid den tjockare ändan. 


S parf-Släg tet. (Emberiza, Linn.) 


Näbben kort; kegelformig, hoptryckt, med in- 
inböjda, skarpa, hela käkkanter ;" öfverkäkew 
smalare än underkäken; hkäksömmen bildande 


Sparf-Slägtet. 205 


vid häbbroten en trubbig vinkel.” Gomen förs 
sedd imed en benknöl. : 

Näs borrärna vrundaktiga, belägna vid näbb- 
roten tätt vid hvarandra, och täckta med 
siåfjädrår. 


Ber en: ut-tån vid roten förenad. vid mellantån. 
Bäåktåns klo merendels kort och krökt ; stin 
doi lång och temligen räk. 


Vingarna: 1i:sta, 2:dra öch 35:dja vingpennor- 


na Nästan lika långa; doch är dra” litet 
längre än de öfriga ; eller ock äro 2, 3, 4 
lika och längst; r och.5 lika, och litet kortare. 


Sijerten klufven; till hälften täckt af. vin: 
garna; 


Spatfvarne nära sig hufvudsakligen af 
imjöliga växtfrön ; äfven förtära de insekter: 
De flesta vistas i skögarna, isynnerhet bland 
buskar,-uti eller under Hvilka de bygga sina 
bon; några få bebo odlade fält, och besöka 
aldrig Hpsdrnas några vistas på fjällarna 
bland de naknaa klipparae, 


De äro alla 2 EA inen deras 
gång är Kort och fåtonig. Då de sjunga, sitta, 
de på en upphöjd flätad" en sten, stöt eller, 
trädtopp.  Hannarna äro vanligen olika Hos 
nornaä, och deras sommardrägt olik vinters, 


"drägten. Likväl undergå de ej mer än ei 


fullkomlig fuggning om året. — De festa 


äro flyttfoglar. 


"Anm; Man vet nu med visshet:att ex stor del ärs 
ter af detta och följande slägten; hvilkas sommardrägt är 


2094 Gångfoglar. 


mycket olik vinterdräglen, likväl icke rugga mer än en 
gång om året, om hösten. De hafva nemligen på en del af 
de nya fjädrar, som då framkomma, olikfärgade, merendels 
grå kanter, hvilka mot våren försvinna, så att de mer lif- 
ligt färgade delar, som om vintren lågo dolda under dem; 
framkomma i dagen. Det synes oss föga troligt att detta 
försvinnande af nämnde kanter, vid fortplantningsperiodens 
annalkande, skulle vara en följd af mechanisk afnötning och 
gnidning (frottement) eller luftens åverkan, som man före- 
gifvit. Ty om så vore så skulle väl det snmma inträffa 
med alla andra foglar, hvilkas fjädrar äro utsatta för lika 
åverkan af luften och lika gnidning. Säkert skulle då icke 
kanterna afnötas så reguliert som nu sker, eller hos 
alla till samma art hörande på samma tid. Sannolikare 
har det blifvit oss, genom flerfaldiga iagttagelser, att den- 
na fjäderkanternas reguliera fällning är att anse som en 
årlig partiel ruggning, hvilken har samma grund 
som den årliga totala ruggningen. Den synes oss nemligen 
åstadkommas genom en egen lifsprocess, hvarigenom de fina 
capilar-kärl som föra närande och färgande vättskor, mot 
våren obstrueras, hvarigenom de delar, till hvilka de gin- 
go, bortdö, samt (liksom alla bortdöda delar i en lefvan- 
de organism) småningom förtorkas och bortfalla. 


1:sta Underafdelningen. Egentliga Sparfvar. 


Baktåns klo kortare än tån, och krökt. 


De vistas i skogar och buskmarker el- 
ler på odlade fält. 


1. Kornsparfven. (Emberiza miliaria, L:) 


Artm. Ofvan brungrå med långsgående svart- 
aktiga fläckar ; inunder smutsigt hvit med svartaktiga 
småfläckar eller långsstrek på hals och bröst. 

Längd 71—73 tum. 


Emberiza Calandra, Linn. Fn. Sv. p. 83. — Embe- 
viza miliaria, Linn. Syst. Nat. I. p. 308. — Lath. 
Ind. I. p. 402. Retz. Fn, p. 239. —  Nilss. Orn. 
Svec. I. p. 162. — Le Proyer, Buff. Ois. 4. P- 
355. t. 16. pl. enl, 233. — Common Bunting, 
Lath. Syn 3.p. 171: — Der Grauammer, Bechst. 
Naturg. Deut, 3. p. 262. — Skån. Kornlärka. 


Kornsparfven. 295 


Beskrifn. Hannen om våren: Hufvudet ofvan 
halsen, ryggen och skuldrorna askegrå stötande i röd- 
brunt med en långsgående svart fläck i midten af 
hvarje fjäder; bakre ryggen och öfvergumpen af 
samma grundfärg, med bruna fläckar. Öfver ögonen 
åt sidan af nacken går ett hvitaktigt band med bru- 
na småstrek ; på tinningarna en stor brunaktig fläck. 
"Underhakan hvit, ofläckad. Halsen framtill hvit med 
små, kantiga, på sidorna af strupen och frampå brö- 
stet sammanlöpande svartbruna fläckar ; sidorna af 
kroppen med smala strek af samma färg. Magen och 
undergumpen smutsigt hvita, ofläckade. Vingarna 
och stjerten svartbruna med grå fjäderkanter; de 
näst sista vingtäckarne vid spetsen kantade med hvit- 
aktigt. — Näbben gul, dess rygg brun. Iris mörk- 
brun. Benen bleka, gulaktiga, Stjerten något kluf- 
ven, räcker 1 + tum utom vingarna. — Längd 7 + t 
vingbredden 13 tum. 

Honan är nästan alldeles lik hannen. 


Foglen i höstdrägt, efter ruggningen i slutet af 
Augusti och i September: Alla öfra kroppsdelar 
svarta med breda gulbruna eller lerfärgade fjäder- 
kanter 3 dessa äro bredast på öfvergumpen och hals- 
ryggen, der de bilda grundfärgen, som är beströdd 
med svarta småfläckar. Från näsborrarna öfver ögat 
går ett bredt roströdt strek. Hufvudets sidor af sam- 
ma färg, men med svarta punkter; dessa samman- 
löpa till ett strek som nedtill begränsar örontrakten. 
Från näbbroten långs åt hufvan ett mer eller min- 
dre tydligt rostfärgadt strek. MWVingtäckarne och de 


296 Gångfoglar. 


innersta vingpennorna med breda blekt ockerfärgaz 
de, och de yttre vingpennorna med rostbruna, kans 
ter, Halsen framtill och öfra delen af bröstet rost- 
gula med svartaktiga fläckar, som äro mycket små 
och glesa på strupen, men stora och tättstående på 
bröstet och sidorna; öfriga bröstet, magen och sidor- 
na hvita. Stjertpennerna svartbruna kantade med 
rostgrått; yttersta pennan snedt- utåt till hälften 
otydligt rostgrå, och den följande har i inre fanet 
vid spetsen en fläck af samma färg. =— Näbben blek, 
perlgrå, ofvan brunaktig. Benen bleka, svagt stötan- 
de i köttfärg. i 


Anm. Unga och gamla hafva om hösten efter rugg= 
ningen denna färg. — Äfven Kornsparfven undergår säle= 
des om våren en partiel rugguing; ty alla fjädrar äro om 
hösten i spetsen mer breda och afrundade, om våren till- 
spetsade och i kanterna naggade. Kanternas färg synes ej 
kunna utblekas från lergult till askegråtlt, icke heller 

rundfärgen på halsen, bröstet och ögonbrynen från rost- 
gult till hvitt. Visserligen kan fjädrarnes nötuing och luf- 
tens inverkan på dem vid allt detta hafva ett stort infly= 
tande 3 men att hela orsaken till förändringen skulle lig- 
ga utom foglen, och dennes lifskraft dervid förhålla sig 
passivt, är ganska otroligt, isynnerhet som näbb och ben 
äfven undergå förändringar, hvilka tydligen härleda sig 
från inre orsaker. / 


Varierar "tillfälligtvis : r:mo helt hvit. 2:do med 
flera eller färre inströdda "hvita fjädrar bland de 
vanliga. — En sådan blef skjuten den 15 Sept. och 
var en gammal fogel inbegripen i ruggning. 

Vistelseort och lefnadssätt: Kornsparfyen till- 
bringar hela året, så väl sommar som vinter, på 
slättlandet bland sädesfälten. Det slättland, till hvil- 
ket han en gång kommit, lemnar han aldrig. Han 


Kornsparfv en. 297 


har alldeles icke den instinkten som. Husfinken, att 
i ödemarker uppsöka nybyggen och odlade platsar 3 
ty han flyttar aldrig öfver någon skog. Endast den- 
na omständighet kan förklara det märkvärdiga fac- 
tum, att, oaktadt denna Art finnes i oräknelig mängd 
på Skånes slättbygd, der han hela året vistas; så 
träffas "han dock aldrig hvarken på Östergötlands 
. bördiga slätter eller på det nästan likdana Hedemar- 
ken i Norrige, eller på Fahlbygden i Vestergötland. 
Ömtålighet för ett nordligare klimat kan ej vara or- 
saken härtill; ty han är så litet ömtålig för köl- 
den, att han icke blott qvarblifver hos oss under 
hela vintren, utan äfven sjunger glad och rask: un- 
der den strängaste köld >). Dess sång är qvittran- 
de, kort och liflig, men sträf. Den kan uttryckas 
med stafyelserna : toi, toi, toi, tiritz! Sedan ungar- 
na äro utkläckta tystnar sången och höres ej åter 
förr än uppfostrings omsorgerna äro slutade. Efter 
denna tiden får man stundom om hösten åter höra 
den, likväl mer sällan, samt mindre munter och stark 
än om vintren och våren. Denna fogel har det egna 
att han flyger på helt annat sätt under fortplaät- 


9 Å 


+) Jemför Ornith. Svec. I. p. 164. not. — I Thäringen 
är Kornsparfven en flyttfogel. H:r Bechst. tror der- 
före att de individer deraf som öfyervintra i det norra 
Tyskland, äro sådana som komma från nordligare län- 
der, och att de infödda flytta åt södren, Men denna 
förmodan är ogrundad, I Skåne, som ligger ännu nord- 
ligare, blifva de samma qvar om vintren som om som- 
waren. Inga flytta härifrån och inga komma hit. Det 
sednare är klart deraf att de aldrig finnas i någon 
nordligare provinsg det förra deraf att de äro likså 
talrika om vintren som om sommaren, 


298 Gångfoglar, 


ningstiden än under de andra årstiderna. Vid nämn- 
de tid låter han under flygten benen hänga ned, slår 
vingarna högt upp och rörer dem hastigt, samt lik- 
som släpar sig på detta sätt långsamt från en upp- 
höjd plats till en annan. Han träffas under denna 
årstid blott ensam eller parvis. Om hösten slå sig 
flera familier tillsammans och ströfyva i stora skaror 
från ett åkerfält till ett annat. Om vintren, då snön 
betäcker marken, infinna de sig på gödselhögarne, 
på vägarna vid hästspillningen, vid lader och sädes- 
stackar m. m. Deras flygt är då utmärkt hastig, och 
de gifva under flygten ett eget smackande läte med 
näbben. De bada sig i vatten, äfven om vintren, 
och de hvita sig i träden vid vägarne och gårdarna. 
Födämnen > Deras hufvudsakliga näring består i 
korn, hafra och andra sädesslag, samt växtfrön. Om 
sommaren förtära de insekter och larver, och der- 
med uppföda de äfven sina ungar. ; 
Fortplantning : Sitt bo bygga de nära marken bland 
mossa och gräs eller bland säd, på åkrar, åkerrenar 
och ängar. Det är konstlöst sammanlagdt af torrt 
gräs samt inuti fodradt med hästhår. Äggen 5 — 6 
blekgrå med askegrå, bruna och svarta fläckar och 
strek som oftast äro störst och sammanlöpande på 
den tjockare ändan. De variera otroligt och man 
träffar sällan i samma bo två fullkomligt lika ägg. 
sagt och fångst: Om vintren då marken är 
betäckt med snö, blottar man en plats vid en lada 
eller på en gård och strör derpå agnar samt säd 
och frön. Kornsparfvarna samlas då snart i sällskap 
med Gulsparfvar och åtskilliga Finkarter. Man fån- 


i -« | ; ” 
Gulsparfven. 299 


gar dem der i stort antal med släguätet; eHer -skju- 
ter dem med fogeldunst. Äfven skjuter man dem höst 
och vinter i träden, men de sitta sällan så tätt ait 
man får flera i hvart skott. 


Nytta: De äro feta och ganska läckra. 


2, Gulsparfven. (Emberiza citrinella, L.) 


Artm. Hufvudet hos hannen gult, hos honan 
olivfärgadt, svartfläckigt. Undre kroppsdelarna grön- . 
gula. Do två yttersta stjertpennorna med en hvit vigg- 
lik fläck i inre fanet vid spetsen F). Längd 7 tum. 


- Emberiza citrinella, Lin. Fn. Sv. p. 48. — Retz. Fn. 
Pp. 240. — Nilss. Orn. Sv. I. p. 166. — Laih. 
Ind. I. p. 400. — Le Bruant, Buff. Ois. 4. p: 
342, t. 8. — Pl. enl. 30. f. 1. — Yellow Bunting, 
Lath. Syn. 3. p. 170. — Goldammer, Bechst. N. 
D. 3. p. 252. — Sv. Gröning; Skån. Gulsparf, 
Gulspink. Norr. Gulspurr. j 

Beskrifn, Hannen: Hufvudet ofvan och på 
sidorna samt halsen framtill skönt gula. En liten 
svartaktig fläck på hvardera sidan af pannan samt 
svarta långslinier på hjessan och nacken. Hos min- 
dre gamla individer går ett bredt grönt strek med 
svarta smålinier på hufvans sidor bort åt nacken. 

Örontrakten omgifves baktill af en mörkt brun fläck. 

Bröstet upptill rödbrunt, ofläckadt. Bakre delen af 

bröstet samt magen gröngula, ofläckade. Sidorna med 

långsgående svarta strek. Halsen ofvan samt ryggen 
och skuldrorna gråaktigt rödbruna med svarta fläc- 
kar på rygg och skuldror. Öfvergumpen skönt röd- 
brun, ofläckad. Vingpennmorna och de större täck- 


+) Denna sista charakter är gemensam för flera arter. 


500 Gångfoglar, 


fjädrarna svartaktiga med rostgrå kanter; de minsta 
täckfjädrarna med olivgröna kanter. Stjerten klufven, 
svartaktig med en hvit kilformig fläck i inre fanet på 
de två yttersta pennorna. Undre stjerttäckarne blekt 
gula med gråbruna fläckar och svarta spolar. = 
Näbben ofvan svartbrun, inunder gråaktig, Iris mörk; 
brun. Benen gulaktiga med brunaktiga tår. Längd 
7—73 tum; "vingbredden 11 tum, Stjerten utom 
vingarna 13 tum. , 

Honan: 64 — 7 tum. Det gula på hufvudet är 
beströdt med talrika svarta långsstrek; på underha- 
kan och halsen med svarta småfläckar. Bröstet ofvan 
rostgråaktigt med svartaktiga småstrek. Sidorna med 
större svarta långsfläckar. Öfvergumpen med svart= 
aktiga fläckar och dess rödbruna färg mindre tiflig. 

Unge före vuggningen: Öfvan beströdd med 
svarta fläckar och med gröngula fjäderkanter, inun= 
der smutsigt gröngul med talrika svartaktiga fläckar 
på hals, bröst och sidor. Öfvergumpen rödbrun med 
"svärta fläckar. De inre vingpennorna och de meds 
lersta stjertpennorna med breda rödbruna kanter; de 
yttersta med smala gula. Näbben ofvan brun, inun= 
der samt benen 'köttfärgade. 

Varierar tillfälligtvis: 1:mo helt blekgul, enfärs 
gad. I denna drägt liknar han på afstånd en Karna- 
riefogel. 2:d0 vingarnas täckfjädrar blekgula. 
| Vistelseort och lefnadssätt : Gulsparfven bebor 
om sommaren skogsbryn, lundar och busktrakter 
som gränsa till fällt. Mera sällan förekommer" han 


midt inne i stora och. bergiga, skogar; och aldrig 


Gulsparfven. 301 


poder denna årstid på kala och från all skog blot- 
tade fällt. I Skånes skogstrakter är han allmän; 
äfven förekommer. han i det medlersta Sverige och i 
'Norrige ända till fjällryggen. Norr om denna är han 
mindre allmän, - men träffas dock äfven norr om 
Trondhiem, samt upp emot polcirkeln. Om hösten 
i September månad börjar han att infinna sig på 
Skanska slättbygden, och qvarblifver der under hela 
vintren i sällskap med Kornsparfven och Husfinken. 
Liksom dessa träffas han då på -gödselhögar, gator 
och vägar, vid lador, stall, sädes-stackar m. m. — Dess 
sång, som han endast låter höra om våren och som- 
maren, isynnerhet mot aftonen; från ett träd eller 
från toppen af en buske, är välljudande och består 
af följande toner; Ztiti-titti-ttti-ty-y! Om som- 
maren uppehåller han sig gerna i de tätaste buskar 
och hoppar ofta bland löfven under dem, liksom 
Sångtrasten. 

Födämnen: Om hösten och vintren lefver Guld- 
sparfven af sädeskorn och åtskilliga slags växtfrön ; 
hvilka han stundom uppsöker i hästspillningen på vä- 
gar och gödselhögar. 'Om sommaren förtär han der- 
jemte insekter och larver, och dermed föder han äf- 
ven sina ungar. 

Fortplantning: I en låg buske nära marken, el- 
ler ock under en buske bland gräs och mossa, bygger 
Gulsparfyven sitt bo, Det består af gräshalm, och är 
inuti belagdt med hår. Äggen 4— 5 gråaktigt hvita 
eller blekgrå, med bruna och svarta ådror, samt 
merendels fläckar af sammiä färg. | 


302 Gångfoglar. 


Fångst: Man fångar honom på samma sätt som 
föregående. Emedan han är mindre skygg, kan man 
äfven 'om vintren der man strött hafra o. d. fånga 
honom under ett Såll som man uppställer med en 
pinne i hvilken man bundit ett snöre, hvarmed man, 
då man behagar, kan nedfälla Sållet. — Med lim- 
spön fångar man honom äfven lätt. 

Nytta: Köttet är förträffeligt. 


s Ortolan-Sparfven. (Emberiza hor- 
tulana, Linn.) 

Artm. Hufvudet och halsen ofvan askegrå med 
olivgrön anstrykning ; ögonkretsen och strupen gula; 
undra kroppsdelarna brunröda. 

| Längd 63— 63 tum, 
Emberiza hortulana, Lin. Fn. Sv. p. 84. — Lath. 

Ind. Orn. I. p. 399: — Nils. Orn. Sv. I. p. 164. 

— Emberiza Malbyensis, Sparrm. Mus, Carlss. 

tab. 21. — Ortolan, Buff. Öis. 4. p- 395. t. 14- 

— Pl. enl; 247. f. 1. — Ortolan-Bunting, Lath, 

Syn. 3. p. 166. — Gartenammer, Bechst. Naturg. 

Deut. 3. p. 283. — Sv. Ortolan. 

Beskrifa. Hannen: Hufvudet och halsen of- 
van och på sidorna samt bröstet upptill askegrå med 
olivgrön anstrykning. En: fläck kring ögonen, samt 
strupen gula, ett strek från hvardera näbbviken har 
samma färg och skiljes från den gula strupen genom 
ett svartaktigt strek. Kroppen ofvan gråaktigt röd- 
brun med långsgående svarta fläckar på främre ryg- 
gen och svartaktiga linier på de bakre stjerttäckare- 
na. Bröstet, magen, sidorna och undergumpen brun- 
röda med grå fjäderkanter. MWVingpennorna och deras 


Ortolan-$parfven. =. 303 


större  täckfjädrar- svarta, kantade med rostgrått. 
Stjerten svartaktig ; dess två yttersta pennor i inre 
fanet från spelsen nästan till midten hvita, eller ock 
bildar den hvita färgen ett band som går mycket 
snedt från spetsen af inre fanet till midten af det 
yttre.s— Näbben köttfärgad, ofvan mörkare, inun- 
der ljusare. Benen köttfärgade. Iris brun, 

Honan har talrika bruna strek åt fjäderspolar- 
na på hufvudet och halsen. Ögonkretsen, strupen 
och en del af framhalsen blekgula. Bröstet upptill 
tecknadt med bruna fläckar; 'för öfrigt blekt röd- 
brunt; magen ännu blekare. Öfra kroppsdelarna 
mindre mörka, 

Ungarna likna honan: men ha det gula på 
strupen mer blandadt med grått. | 

Vistelseort och lefnadssätt: Ortolanen förekom- 
mer isynnerhet i de södra och västra trakterna af 
vår halfö. Han tycker mest om gles buskmark, der 
björkar och enbuskat finnas. Äfven träffas han i tä- 
tare björkskogar samt i skogsbrynen. Han förekom- 
mer talrikt på vissa ställen i Skåne t. ex. vid Hör, 
Billinge, Bårslöf, Engelholmstrakten o. s. v.3 i Hal- 
land t. e. vid Fröllinge, på Asahed m. m. 3; i Bohuslän 3 
i Norrige kring Christiania och på Hedemarken, äf- 
ven ses han hela vägen uppåt ända till Dowrefjäll; 
men norr om detta fjäll har jag ingenstädes träffat 
honom +). — Som flyttfogel anländer han till Skåne 


+) H:r Boie (i Reise d. Norw, p. 257.) förmedar att det 
var denna art som han vid Bodö träffade tillsammans 
med Embher. Scheniclus. Sannolikare synes mig att det 
var Ember. rustica; ty den lär i Norden ofta finnas, 
men aldrig Ortolanen, tillsammans med Säfsparfyven. 


504: Gångfogläts 


i början af Maji, och vid Christianid sjunger har té- 
dan före medlet af Maji. Då han sjunger sitter hati 
på grenen af ett träd eller i toppen af en buské: 
Dess sång är ganska välklingände och har likhet med 
Gulsparfvens 3 men på sista tohen skiljer nan der 
lätt. Den kan igenkänneligt uttryckas med stafvel- 
serna: tink, tink, tink, tink, tjölrr I Den sista tonen 
tjöhrr är djup och grof, samt skiljes ganska lätt fråd 
Gulsparfvens : ljudande : ty-y! Äfven de första to- 
nerna äro mindre raska, mer ensligd, men också mer 
lena och ljufva. än Gulsparfvens, Man hörer dess 
sång så väl om dagen som långt it på natten, och 
under hela sommaren, med undantag af den tid då 
ungarna uppfödas. Sedan dessa äro utflugna och kunna 
föda sig sjelfva; hörer man åter de gämla sjunga. — 
I Augusti och September flyttär han bort. 

Födämnen: Under den tiden han uppehåller sig 
hos oss, lefver han isynnerhet äf insekter och larver, 
hvarmed han äfven uppföder sitd ungar. - Eljest för=. 
tär han också åtskilliga slags växtfrön och säd. 

Fortpläntning: Sitt bo lägger han bland gräset 
under en buske; Det består af grässtrån och hyser 
4—5 blekgrå ägg, glest beströdda med större och 
mindre svarta punkter eller fläckar, samt andra otyds 
liga gråaktiga. 

Nytta: Om hösten äro Ortolanerne mycket feta 
öch deras kött utmärkt läckert. I Italien och Frank= 
rike fångas de om hösten i mängd. De mesta fångds 
likväl på Cypern, förvällas i hett vatten, inläggas 


- G 
Säfsparfven. 308 


derefter i kryddor och ättika. samt skickas på fat in- 
lagda till Europas större städer. > 


; Anm. I Bechsteins Naturg. Deutschl. 3. p. 291. läs 
ser man att ””Ortolanen blir i Sverige, för sin förträffliga 
smak, stundom betald med enDukat”. — Om han än icke 
finge mer än hälften så mycket, skulle dock en skickelig 
fogelfängare inom få år kunna bli en ganska rik man; ty 
här är visst ingen brist på Ortolaner. mi 


4. Säfsparfven. (Emberiza Scheniclus, L.) 


Artm. Ofvan rödbrun med svarta fläckar ;' un- 
der hvit med bruna strek på bröstet och sidorna. Huf-' 
vudet och framhalsen på hannen svarta ; det förra på 
honan rödbrunt med svarta fläckar. 


Längd 6 tum. 
Emberiza Scheeniclus, Lin. Fn. Sv. p. 84. — Syst. 
Nar: arr. im 17. — Lath. ind; TT. P: f023-A 
Nilss. Orn. Sv. I. p. 168. — ÖOrtolan de roseaux, 
Buff; Qis..4. p-. 315... — Pl. enl. 247. f. 2. (Hans / 
nen). och 497. f. 2. (Honan). — Reed Bunting, Lath. 
Syn. 3. p. 173. n. g — Rohrammer, Bechst. N. 
D. 3. p. 269. — Sv. Säfsparf, Norr. Rör-spurf. 
Beskrifn. Hanne om våren: Hela hufvudet 
samt halsen framtill svarta, med ett smalt hvitt strek 
som uppkommer vid näbbvinkeln; löper nedåt sidan 
af. halsen och omgifver halsryggen. Ryggen, skul- 
drorne och vingtäckarne svarta med rödbruna fjä- 
derkanter. Öfvergumpen askegrå med svarta fläckar. 
Bröstet, magen och undergumpen hvita med långs=/ 
gående bruna strek på bröstet och sidorna. Vingpen- 
norne och deras täckfjädrar svartbruna med rödbru= 
na fjäderkanter, hvilka isynnerhet på vingtäckarne 
och de inre pennorne äro mycket breda. a2:dra, 3:dje 
och 4:de vingpennan längst kka långa3s v:ste och 


506 Gångfoglar. 


5:te något kortare och lika långa. De små vingtäc- 
karne skönt rödbruna. Stjerten svartaktig, något”kluf- 
ven; den yttersta stjertpennan i yttre kälften snedt 
hvit, dock i yttre fanet nära spetsen brun; den an- 
dra med en vigglik hvit fläck ; det medlersta paret 
med breda rostgrå kanter. Längd 6 tum; vingbred- 
den 93 tum. Näbben svart, inunder gulaktig. Iris 
mörkbrun. Benen gråbruna. 

Honan: Ofvan svartaktig med fjäderkanterna på 
hufvudet rostbruna, på halsen askegrå och på ryg- 
gen och vingtäckarne rostgulaktiga. Öfvergumpen as- 
kegrå med bruna långsfläckar. Öfver ögat ett rost- 
gulaktigt strek. Kinder och tinningar bruna. Från 
underkäken på hvardera sidan af strupen ett hvitt 
band som böjer sig uppåt kring tinningen. Undre 
kroppsdelarna hvita med svartaktiga, på halsen nä- 
stan sammanlöpande, fläckar, på bröstet långsstrek. 
På de två yttersta stjertpennorne en lång hvit vigg- 
lik fläck. — Näbben svartaktig. 


Hannen i höstdrägt: Hela hufvudet samt halsen 
framtill svarta, med rödbruna fjäderkanter på huf- 
vudet och rostgrå på strupen och halsen, hvilka nä- | 
stan helt och hållet betäcka det svarta. Ett gulbrunt 
band går öfver ögonen, och en mörkbrun fläck ge- 
nom ögonen utvidgar sig på tinningarna. Ett hvit- 
aktigt -strek börjar från underkäken, böjer sige kring 
tinningarna och omgifver ehuru otydligt halsryggen, 
der hvarje dess fjäder slutas med en rostbrunaktig 
kant och en liten brun fläck. Öfvergumpen rödbrun. 
För öfrigt |lik hannen om våren. 


Säfsparfven. 307 


Anm. Äfven denna art ruggar ej mer än en gång om året, 
heml. om hösten; men Hannen fäller mot våren de rost- 
bruna fjäderkanterna på hufvudet, framhalsen och hals- 


ryggen. 

Vistelseort och lefnadssätt : Denna art tillbrin- 
gar, enligt min erfarenhet, aldrig sommaren eller 
fortplantar sig, i de sydliga trakterna af vår halfö, 
Under denna årstid förekommer han deremot i Ri- 
kets medlersta landskap, och i halföns nordligaste 
delar. Inom och i grannskapet af polcirkeln finnes 
han talrikt både i dalbygderna och på fjällens sidor 
vid vatten bland rör, säf och buskar. Isynnerhet 
träffas han bland de små björkarna och videbuskar- 
na vid bergens fot. Då han sjunger sitter han i 
högsta toppen af en buske. Dess sång har likhet 
med Ortolanens : Zi, Zi, 21, 2; men då denna slu 
tas med ett > gröfre zörr! slutas Säfsparfvens der- 
emot med ett qvitter.. Om, hösten och våren flyttar han 
från och till Norden. Om våren mot slutet af April 
och i början af Maji träffas han parvis i pilhäckarne 
och busktrakterna i Skåne. Om hösten met slutet af 
- September träffas han åter familjvis i pilhäckarna, i 
buskarna och bland kålen i kåltäpporna i det södra 
Skåne. Han har således vid denna årstid fullkomligt 
samma vistelseort som Äng-piplärkan, hvilken han äf= 
ven i storlek, färg och flygt temligen liknar, så att 
han på något afstånd är svår att skilja derifrån. Men : 
7 locktonen förråder honom snart. Denna består i ett 
långdraget, ängsligt: kiiv, då Äng-piplärkans är ett 
hastigare och raskare zit-git-&it ! eller ”st,?st, ”st! 

20 


208 Gångfoglar, 


Födämnen : Växtfrön, isynnerhet af sådana växter 
som finnas vid sidan af vatten. Ungarna uppfödas 
med insekter. K 

Fortplantning: Boet lägges bland rör eller högt 
gräs nära marken; stundom mellan trädrötter vid 
sidan af vatten. Äggen 4—5 grå något stötande i 
grönt med svartbruna fläckar och krokiga strek. 


5 Vide-Sparfven. (Emberiza rusti- 
ca, Pall.) 


Artm. Ofvan rödbrun med svarta fläckar på 
ryggen; under hvit med brunröda fläckar på bröstet. 
nufvudet på Hannen svart, (på Honan svartaktigt) med 
ett hvitt. (eller rostgrått) långsgående strek öfver 
hjessan och ett hvitt band öfver ögonen till nacken. 

Längd 53 tum. 
Emberiza rustica, Pallas Reise durch Russl. 3 Theil. 

s. 698. Nn. 21. (Hannen). — Gmel. Syst. Nat. 

I. 2. Pp: 871 n. 29. — Lath, Ind. Orn. I. p. 413. 

n: 51. — Emberiza Schoniclus variet. Nilss. Orn. 

Svec. IL p. 170. (Honan, varietet.) — Der Bauern- 

ammer, Lath. Syn. Uebers. voun Bechst. 3. p. 

210. n. 68. — Emberiza borealis, Zetterst. Resä 

genom Lappm. I. p. 107. t. I och 2. 

Anm. Denna Sparfart blef först funnen af Pallas i 
Dawurien (i Siberien) år 1773 och Hannen beskrifven i 
dess Resa p..a.st. — En Hona af samma art blef skjuten 
här vid Lund i April 1814 och i Ornith. Svecica heskrif- 
ven som varietet under E mb. Schoeniclus, hvars hona 
hon mest liknar 3 dock.med der yttrade förmodan att den 
tillhörde en egen Art. Honan af dehna art var förut al- 
drig beskrifvenz; ty , Pallas , hade blott beskrifvit Han-. 
nen. — H:r Mag. B. Fries upptäckte och skjöt ett 
Par, Hanne och Hona, af samma ärt, vid Hapa- 
randa i Maji månad 1821. Dessa beskref H:r Zetterstedt 
och låt afrita i sin Resa p. a. st. såsom en ny fogelart. 
Att H:r Zetterstedt häri misstog sig var forlävnigt, ehuru 
Pallas”s beskrifning öfver Hannen ord från ord inträffar 
med det exemplar H:r Zett. mottagit af Hir Fries, för att 


Vide-Sparffven, ” 309 


beskrifva, och' hvilket nu förvaras på Museum i Lund 3 
men sämre är det att H:r Z. både i Artmärket och Be- 
skrifningen öfver hannen utclemnat det mest charakteri- 
stiska kännetecknet, neml. det längsgående hvita strecket åt 
hjessan. Detta är ieke heller utsatt på någon af figurerna. 

Beskrifn. Hannen i vårdrägt: Hufvudet of- 
van och på sidorna svart med rostgrå fjäderkanter i 
pannan. Från mnäbbroten midt åt bjessan till nac- 
ken går ett smalt hvitt strek, som i nacken utvidgar 
"sig till en bredare fläck; från näsborrarna öfver 
ögat och öfver örontrakten står ett bredt hvitt 
band. Halsryggen, de små vingtäckarna samt öfver- 
'gumpen vackert brunröda, ofläckade. Ryggen, de stör= 
re vingtäckarne och de innersta 'vingpennorna svarta 
med brunröda fjäderkanter. De två större raderna 
af vingtäckare i spetsen kantade med hvitaktigt, hvar- 
igenom ett dubbelt hvitaktigt tvärstrek öfver vingen 
uppkommer. Underhakan, halsen framtill samt alla 
undre kroppsdelar hvita med rostfärgade nästan sam= 
manlöpande fläckar på främre delen af bröstet och 
på sidorna. Vingpennorna mörkbruna; de afi:sta 
ordningen utvändigt smalt kantade med grått;  2:dra 
längst; I:sta och 3:dje nästan af samma längd; 4:de 
föga kortare. Stjertpennorna svartaktiga; den yt= 
tersta: i yttre hälften snedt hvit ända till roten, dock 
i yttre fanet vid spetsen brun; den andra med en 
smal, vigglik, lång, hvit fläck från spetsen framåt; 
det medlersta paret med breda rostgrå kanter. — 
Längden 51 tum. Näbben till formen som Säf- 
sparfvens, men något större och mer långdragen, of- 
van brun, under gul. Benen gulaktiga. 


310 Gångfoglar:; 


Honagz har mindre rena färger: Hufvudet svart< 
aktigt med rostgrå fjäderkanter och ett rostgrått 
långsgående band från pannan till nacken. Bandet öf- 
ver ögat till nacken samt fläcken i nacken äro smut- 
sigt hvita. På tinningarna en stor fläck, midtuti 
rostgrå, i kanterna svart. Strupen smutsigt hvit med 
små svartaktiga fläckar på sidorna (liksom hos An- 
thus pratensis); på bröstet och kroppssidorna stå 
rödbruna fläckar. Halsryggens, de små vingtäckarnes 
och öfvergumpens rödbruna färg mindre liflig än hos 
Hannen. Ryggfjädrarnas kanter mer rostgrå. 

Variet. Stjertens 2:dra penna stundom ofläckad. 

Vistelseort och lefnadssätt: Denna Sparfart är, 
liksom Säfsparven dess närmaste anförvandt, en flytt- 
fogel som mot vintren flyttar åt Södren och om vå- 
ren återvänder till sitt nordliga hem. Han tillbrin- 
gar sommaren i de nordligare delarna af Europa och 
Asien. Han vistas då bland videbuskarna i grann- 
skapet af vatten. Redan i Mars månad finnes han i 
mängd bland videbuskarna i Da-urien > i April träf- 
fas han stundom, men högst sällan i pilhäckarne i Skå- 
ne i sällskap med Säfsparfven 3; och i Maji är han 
funnen i sällskap med samma fogelart i grannskapet 
af Torneå >). I lefnadssättet, liksom i färgen, sy- 
nes han hafva mesta likhet med Säfsparfven. 

Födämnen: Om våren växtfrön. | 

Fortplantning: Okänd. 


+) Högst sannolikt träffas han om sommaren på flera 
ställen inom och i grannskåpet af polcirkeln. Jag har 
förut yttrat min förmodan att det var denna Sparfart 
som H:r Boie såg vid Bodön i sällskap med Säfsparf- 
veb. Boies Reis. p. 257. 


Snö-Sparfven. 511 


2:dra Underafdelningen. Sparfvar 
med sporre, 


 Baktåns klo längre än tån, och temligen vrak, 
De vistas på öppna fält eller på nakna 
berg. | 


6. Snösparfven. (Emberiiza nivalis, L.) 


Artm. Vingpennorna af andra ordningen, krop- 
pen under och de tre yttersta stjertpennorna rent hvi- 
ta; de sistnämnde med en svart fläck i spetsen. Huf- 

vudet och halsen hvita, stundom med kastanjbrun an- 
strykning. Ryggen svart, stundom med vrostgrå fjär 
derkanter. Längd 63 tum. 
Emberiza nivalis, Lin, Fn. Sv. 82. — Fabric. Faun, 

Grenl. p. 117. — Retz. Fn. p. 237. — Nilss. 

Orn. Sv, I. p. 160. — Faber Prodrom. der Is- 

länd. Orn. p. 15. — DOrtolån de nige, Buff. 

Öis. 4. p. 329. Pl. enl. 497. f. 1. — Snow- 

Bunting, Lath. Syn. 3. ps er — Edw. Av. t. 

126. — Der Schneeammer, Bechst. Nat. Deutschl. 

3. p. 305. — Sv. Snösparf, Snölärka, Sjölärka; 

Dal. Ilvärsfogel; Upl. Hårdvärsfogel; Norr. 

Sneefugl, Sne-Spurv, Sneetiting. 


Beskrifn. Hanne i sommardrägt: Hela huf- 
vudet, halsen, öfvergumpen och alla undre kropps- 
delar, äfven som de medlersta vingpennorna och de- 
ras täckfjädrar rent hvita. Ryggen och skulderfjä- 
drarna glänsande svarta, stundom med spår till hvit- 
grå fjäderkanter +). De tre innersta vingpennorna, 


+) Alla fjädrarne på dessa delar äro vinkelformigt till- 
Le och man ser tydligt att kanterna äro hort- 
allna. 


2512 Gångfoglar. 


lillvingen samt yttre hälften af de 8 första .vingpen- 
norna svarta med hvitaktiga kanter. De tre yttersta 
stjertpemnorna hvita med en svart långsfläck i yttre 
fanet vid spetsen; den fjerde svart med yttre fanet 
hvitt och med hvita fläckar i inre fanet; de öfriga 
svarta. — Näbben svart. Benen svarta. Iris mörk- 
brun, I1:sta vingpennan längst; 2:dra föga kortare; 
3:dje litet kortare 0 s v. — Längd 61—7 tum; 
vingbredden 123 tum. 

Hona: Det hvita hufvudet och halsen ofvan 
skuggade med kastanjbrunt ; på bröstet en gördel af 
samma färg, Ryggeh, skuldrorna och de innersta 
vingpennorna svarta med blekt rostbruna fjäderkan- 
ter. Vingpennorna och de medlersta stjertpennorna 
kantade med hvitaktigt. Det öfriga som hes hannen. 


Hannen om vintren : Är mer lik honan: Ryggens, 
Vingarnas och stjertens svarta fjädrar hafva en bred 
rostgrå eller blekt askegrå infattning. Hufvudet, hal- 
sen och tinningarna skuggade med kastanjbrunt. Öf- 
vergumpen med käastanjbrun anstrykning och svarta 
fläckar. Näbben gul med svart spets. 


Anm. Från November till Mars varar vinterdrägten; 
från April till Oktober sommardrägten. 


Ungårna : Ofvan dunkelt rödbruna med svarta fläc- 
kar på ryggen och skuldrorna; hufvudet ofvan ka- 
stanjbrunt 3 halsens sidor och strupen brungrå; öfra 
bröstet isynnerhet på sidorna kastanjbrunt; det öfriga 
bröstet samt magen och undergumpen hvitaktiga med 
rostbrun anstrykning ; vingtäckarne med hvitaktig in- 


4 
KC 
LJ 


Snö-Sparfven. 313 


fattning. Vingpennorna mörkbruna; de af andra ord- 
ningen hvitaktiga, i yttre fanet och mot spetsen bruna 
med hvitaktig infattning. Stjertpennorna svartbruna; 
de tvållyttersta hvita, vid roten och i yttre fanet vid 
spetsen bruna; den tredje brun med ett hvitt strek 
långs åt spolen; de öfriga kantade med rödbrunt. 


Vistelseort och lefnadssätt: Snösparfven tillbrin- 
"gar sommaren i de nordligaste trakterna af vår halfö, 
bland Lapplands och Norriges fjäll. Mot vintren, 
stundom redan före medlet af November, infinner 
han sig i stora skaror i de södra Landskapen, och 
träffas der på fälten och vägarna merendels under 
hela vintren. Ju kallare vintren är, desto talrikare 
förekommer han; men under mycket lindriga vin- 
trar ser man honom sällan. Sällan sätter han sig i 
ett träd eller på ett tak; vanligen löper han på 
marken och plockar frön af fältväxterne och sädes- 
korn af häst-spillningen på vägarna. Vid vårens an- 
nalkande återvänder han till Norden >). Här till- 
bringar han sommaren och fortplantar sig på fjällen 
bland de nakna klipporna och i fjälldalarna, samt går 
ända upp bland drifvorna af den ständigt qvarlig- 
gande snön. Redan i början af Mars begynner Han- 
nen att qvittra på snön, och om sommaren - sjunger 
han angenämt. (Faber.) — Dess sång har sd 
likhet med Lärkans (Boie): 


vv > 


3) Dock lemna ej aHa sina nordliga sommar-stationer 


om vintren. Jemför Faber p. a. st: och Leem Lappm: 
sid. 255. 


514 Gångfoglar., 


Födämnen : Om sommaren lefver han mest af 
insekter och larver; om hösten och vintren förtär 
han frön och sädeskorn. 

Fortplantning : I Maji och i början af Fbni fin- 
ner man dess näste i stenklyftor bland bergen. Det 
består utvändigt af gräs och är inuti fodradt med 
fjädrar 'och hår, Äggen 5 hvitaktiga beströdda med 
bruna och grå fläckar, isynnerhet kring den tjockare 
ändan. Man träffar redan fullväxta Ungar i Juli. 

Nytta: Köttet är läckert och sundt. 


7. Lapp-Sparfven. (Emberiza Lap- 
poniea, GQuens. ) 

Artm. Ofvan svart med rostfärgade fjäderkan- 
ter; inunder hvit. Hufvudet, framhalsen och bröstet 
på Hannen svarta, på Honan vrostgrå med svarta 
fläckar.  Stjertpennorna svartaktiga med en hvit fläck 
på de två yttersta. Längd 63 tum. 


Emberiza Lapponica, Quensel Svensk Zool. I. tab. 2. 
— Nilss. Ornith. Svece. I. p. 157. — Fringilla 
Lapponica, Lin Fn. Sy. p. 86. — Fabric. Fr. 
Gren. p. 119. — Fringilla calcarata, Pall, Resa 2. 
P 710. Dn, 20. t. E. — Grauer Sporner, Bechst. 
N.D: 3. p: 246. — Plectrophanes calcaratus, Mey. 
Zusätze zum Taschenb. p. 57. 

Beskrifn. Hanne i sommardrägt: MHufvudet 
ofvan och på sidorna, underhakan, halsen framtill 
och en del af bröstet rent svarta och glänsande, 
Från näsborrarna öfver ögat till sidan af naeken går 
ett rostgult band och i nacken finnas fläckar af sam- 
ma färg. Halsryggen vackert brunröd. Ryggen, skul- 
drorna och vingtäckarne svarta med rostfärgade fjä- 


derkanter. Mellan den brunröda halsryggen och den 


Jes 


a 


Lapp-Sparfven, 515 
svarta framhalsen nedlöper på sidan ett hvitt band. 
Undre delen af bröstet, magen och undergumpen hvi- 
ta; sidorna tecknade med svarta fläckar och strek. 
Vingpennorna mörkbruna; de af första ordningen, 
isynnerhet den 1:sta, utvändigt kantad med hvitt; de 
af andrälfbrdningen i spetsen med en bredare hvit 
infattning. Stjerten något klufven, dess pennor svart- 
aktiga, den yttersta med en hvit fläck som går snedt 
öfver hela pennan 3 den andra med en spetsig hvit- 
aktig fläck i ändan; de två medlersta kantade med 
grått. Iris och benen bruna. Näbben gul med svart 
spets, Längd 61 tum. 'Vingpennorna I, 2, 3, längst, 
lika långa. Baktåns klo mycket lång och föga krökt, 
liknar en Lärkas. 

Honan: Hufvudets och ryggens fjädrar svartak- 
tiga med rostgrå kanter; halsryggen och öfvergum- 
pen rostgrå med svartaktiga småfläckar. - Hufvudets 
sidor med en svart, inuti rostbrun fläck. Från näb- 
ben öfver ögat går ett hvitaktigt i rostgrått stötan- 
de band som fortsättes bakåt och nedgår kring tin- 
ningfläcken. Halsen framtill, öfra delen af bröstet 
och sidorna smutsigt hvita stötande i rostgrått ; brö- 
stet och kroppssidorna med talrika svartaktiga fläc- 
kar. Magen och undergumpen hvita ofläckade. Vin- 
garna och stjerten som hos Hannen. 


Vistelseort och lefnadssätt: Lappsparfven till- 
bringar sommaren i de nordligaste trakterna af vår 
halfö; men han synes endast tillhöra de inre de- 
larna af landet. I kustbygderna af Norrige träffas 
han icke, men på fälten och i skogarna i Lappland 


Jå 


316 Gångfoglar. 


förekommer han under sommaren, dock mindre all- 
mänt. Mot vintren flyttar han åt sydligare länder 
och om våren i Maji månad återvänder han till sin 
nordliga hembygd. Dess tåg från och till Lappland 
tyckas gå öfver Finland och Ryssland ; ty han träf- 
fas aldrig, ej en gång under flyttiden, äjdet södra 
Sverige. — Under denna tid förekommer han i flockar 
på åkrarne i Norrland och det södra Lappland. Dess 
gång är ej hoppande som de egentliga Sparfvarnes 
och Finkarnes, utan han löper på marken liksom 
Lärkorna. Dess lockton, som han under flygten lå- 
ter höra, är ett starkt och kort pipande eller hyviss- 
ling (Qvens.). Dess flygt liknar Hämplingens. Dess 
sång säges äfven hafva. likhet med Hämplingens och 
vara vacker. Under sången sitter foglen icke på 
marken utan fladdrar i luften, "liksom Lärkorna. 
(Fabr. ) 

Födämnen : Växtfrön. | 

Fortplantning : Nästet bygges på någon tufva i 
sumpiga trakter. Det är konstlöst sammanlagdt af 
gräs och mossa samt inuti fodradt med fjädrar. Äg- 
gen 5—6 smutsgula liknande trippel med mör- 
kare fläckar. 


Finkslägtet. (Fringilla, Ilig.) 


Näbben kort, alldeles kegelformig, vak, spetsig; 
öfverkäket utan ryggkant, lika bred eller bre- 
dare än underkäken och den förras kanter 
gående utom den sednares. - Käksömmen rak 
eller Föga böjd, bildar ingen vinkel, och ge 
men saknar benartad knöl, 


Finkslägtet. a 


Näsborrarna vid näbbroten, små, runda, 
täckta med småfjädrar från pannan. 
Benen korta. | 
Vingarna: i:sta; 2:dra och 3:dje vingpen- 
norna nästan. lika, dock merendels 2:dra eller 
t:sta längst. ; 
Stjerten smereudels urnupen eller tvåklufven. 


Dessa foglar lefva isynnerhet af växt- 
frön och kärnor, hvilka de förut med näb- 
bena afskala. En del förtära derjemte om 
sommaren Insekter, och uppföda dermed 
sina ungar. De flesta bebo skogar som grän- 
sa till fällt, andra uppehålla sig vid husen 
och gårdarna, Vanligen lägga de två: eller 
tre kullar om året. Om hösten samla de sig 
i flockar. De kunna lätt tämjas. De flesta 
hafva en angenäm sång. | 


I. Stenknäckar. (Coccothraustes). 


Näbben bildar en tjock och kullrig kegla; öfverkä- 
| ken något längre och 1 spetsen obetydligt ned- 
böjd : 


1. Stenknäck-Finken. (Fringilla 
Coccothraustes, Il.) 


Artm. Näbben mycket stor och tjock. Hufvudet 
och öfvergumpen rödbruna; manteln kastanjbrun ; stru- 
pen, infattningen kring näbbroten samt trakten mellan 
ögonen och näbben svarta. En aflång fläck på vingen, 
och stjertpennorna i spetsen hvita. , 


Längd. 63 — 7» tum. 


” N 


318 Gångfoglar. 


Loxia Coccothraustes, Lin. Fn. Sv. p. 80. — Nilss. 
Orn. Svec. I. p. 127. — Lath. Ind. L p. 371. — 
Le Gros-bec, Buff. Ois. 3. p. 444. t. 27. fi. 1, — 
Pl. enl. 99 — 100. — Gros-beak, Lath. Syn, 3. 
Pp. 103. n. 4. Suppl. p. 148. — Edw. av. t. 188. 
— Kirsch-kernbeisser, Bechst. N. D. 3. p. 35. — 
Sv. iStenknäck. 


Beskrifn. Näbben om sommaren ljust blågrå, 
underkäken inunder hvit ; om vintren blekt köttfär- 
gad med svartaktig spets; den är utmärkt under- 
sättsig och bildar en tjock kon; käksömmen något 
bågböjd samt öfverkäken något längre och i spetsen 
litet nedböjd. Ögonen små. Iris perlfärgad. Benen 
blekt köttfärgade. : 


Hela foglen utmärkt undersättsig, tjock och kort. 
Stjerten -temligen kort, och i spetsen något urnupen. 
Vingarna medelmåttiga; 1:sta vVingpennan nästan lika 
med 2:dra och 3:dje som äro längst ; 4:de föga kor=- 
tare. 

Gammal Hanne om våren : Öfvergumpen, de öfra 
stjerttäckarne och hufvudet gulaktigt rödbruna med 
blekare panna. Infattningen kring näbbroten, ett strek 
från näbben till ögat samt en stor fläck under ha- 
kan rent svarta. Ett bredt askegrått band kring 
halsryggen. Rygg, skuldror och de tre innersta ving- 
pennorna kustanjbruna. Halsen framtill, bröstet och 
magen rödbrunaktigt askegrå. Vingarna svarta med 
en stor aflång hvit fläck, som härrör af täckfjädrar- 
na. Vingpennorna med en stor hvit fläck i midten 
af inre fanet och mot spetsen glänsande stålblå; de 
medlersta (5 — 16) i ändarne liksom afhuggna och 


Stenknäck-Finken; 319 


kantigt utskurna. Stjertpennorna från roten till mid- 
ten samt i yttre fanet svarta 3. för öfrigt hvita. De 
medlersta i yttre fanet rödbruna, De undre stjert- 
täckarne och undergumpen i midten hvita. 

Honan har mattare och dunklare färger; dess 
vingfläck är gråaktigt hvit; de inre vingpennorna i 
yttre fanet askegrå. Hufvudet gråaktigt kastanjbrunt; 
de undre kroppsdelarna askegrå, blott på bröstet och 
sidorna med rödbrunaktig anstrykning. 


Ungarna om hösten: MHufvudet, sidorna och hal- 
sen, bröstet och kroppssidorna rödbrunaktigt grå 3 
dock är. hufvudet mörkare, Strupen svartbrun. Ryg- 
gen kastanjbrun. Vingfläcken smutsigt hvit. Ving- 
pennorna svartbruna, i yttre kanten askegrå. Näbben 
köttfärgad med svartbrun spets. 

Vistelseort och lefnadssätt: Stenknäcken före- 
kommer blott i de södra och vestra trakterna af half- 
ön, och äfven der är han temligen sällsynt. Hittills 
har jag blott sett honom i Skåne och Halland. Som 
flyttfogel anländer han till oss i första hälften af 
April och träffas då familjvis i Skånes trädgårdar. 
Likväl flytta icke alla; ty man träffar en och annan 
äfven midt under vintren, Om sommaren vistas han 
och fortplantar sig i skogarna, och mot hösten då 
körsbären mogna besöker han åter familjvis de träd- 
gårdar hvari dessa finnas. 

Dess flygt är temligen snabb, oaktadt han är 
utomordentligt undersättsig och tjock samt har korta 
vingar ; men han flyger med täta vingslag och sy- 
nes under flygten använda mycket bemödande. Dei 


320 Gångfoglar. 


spetsen utbredda och tvära vingpennorna kunna äfven 
bidraga att öka styrkan i de korta vingarna, Om 
våren sätter han sig fa i högsta trädtoppen, vän- 
der sig än hit än dit och lockar på detta sätt honor 
till sig. Om hösten och under sträcktiden hoppar 
han merendels bland grenarna. Dess lockton är ett 
fint pipande : its eller tziss, och då han flyger ro- 
par han 2ick, 2ick! Han är ganska skygg och lå- 


ter ej gerna Jägaren komma nära. 


Födämnen : Dessa bestå i åtskilliga slags frön 
och kärnor t. ex. frön af ask, lönn, ”fur och gran; 
hampfrön, roffrön, kålfrön o. s. v. kärnor i rönn- 
bär, oxelbär m. m, Då körsbären mogna går han 
med begärlighet efter dem. Likväl förtär han ej sjelf. 
va bären eller det så kallade köttet, utan han låter 
det falla och behåller stenen, hvilken han med sin 
starka näbb skickligt klyfver för att derur uttaga 
och förtära kärnan. 

Fortplantning : På träd och buskar isynnerhéet i 
bokskogarna bygger han sitt bo i en klyka mellan 

några grenar. Det är konstigt sammanflätadt af ris- 
qvistar och invändigt fodradt med fina rötter. Äggen 
3 — 53 askegrå, skiftande i grönt med bruna fläckar 
och svartblå strek. 

Nytta och skada: Dess kött är förträffligt, — Ett 
litet sällskap af denna fogelart, kan på en kort tid 
bortplocka alla körsbären på ett träd. Under detta 
arbete sitter foglen helt tyst bland löfven och man 
märker dess närvaro blott på de nedfallande bä- 
Fem, 


Husfinken. 221 
2, Hu sfinken, (Fringilla domestica, Linn.) 


ooÅArtm. Hufvudet ofvan askegrått. Kroppen of-: 
van med svarta och rödbruna fläckar. Vimg- och 
Stjertpennorna svartbruna kantade med rödbrunt. Ett 
enda hvitt band öfver vingen. Längd 6 tum. : 


Fringilla domestica, Lin. Fn. p. 88. — Retz. Fn. p. 
249. — Nilss. Orn. Svec. I. p. 140. — Latb, Ind. 
I. p. 432. — Le Moineåu, Buff. Ois. 3. p- 474) 
t, 20. fi. 1. — pl enl. 6. f. 1. 2. — House Spar- 
row, Lath. Syn. 3. p. 248. Suppl p. 163. — 
Haussperling, Bechst. . Nat. Deutschl. 3. p: 107. 
— Sv. Gråsparf, Gråspink; Norr. Hus-Spurv, 
Huskald. ; 

Beskrifn. Hannen: Hufvan och halsryggen 
askeblå. Bakom ögonen åt sidan af nacken ett ka- 
stanjbrunt band som utbreder sig baktill vid sidan 
af halsryggen. Bak ögat en liten hvit fläck. Trakten 
mellan ögon och näbb, samt strupen och halsen fram- 
till svarta, med hvitgrå fjäderkanter ned på halsen. 
'Tinningarna askegrå. Hufvudets och hbalsens sidor 
ljust askegrå, Ryggen, skuldrorna och vingarna svarta 
med breda rödbruna fjäderkanter. De mindre täckfjäd- 

" rarna enfärgade, skönt kastanjbruna. Den öfra raden 
af vingtäckare vid roten svarta, i yttre hälften hvita, 
hvarigenom ett bredt hvitt tvärband öfver vingen. 
Öfvergumpen grå. Bröst och sidor smutsigt askegrå- 
aktiga, . Medlersta delen af bröstet och magen smut- 
sigt hvita. Stjertpennorna svartbruna, kantade med 
rödbrunt. Längd 62 tum. Stjerten något klufven, 
räcker 14 t. utom vingarna. 2:dra och 3:dje ving- 
pennan lika, längst; 1:sta och 4:de lika, föga kor= . 
tare, Näbben svart. Benen ljust köttfärgade. 


322 Gångfoglar. 


Honan. gråbrun på hufvud, halsrygg och öfver- 
gump. Öfver ögat till nacken går ett smutsigt ocker- 
gult strek. Tvärbandet öfver vingen smutsigt hvitt. 
Kinderna, halsen framtill och sidorna smutsigt aske- 
gråaktiga; strupen och magen hvitaktiga. Näbben 
ofvan gråbrun, inunder ljusare, vid roten gul. 

Varierar tillfälligtvis: A) Helt hvit med hvita 
ben och näbb, Mus. Lund. Är Fring. candida Mus. 
Carlss, I. t, 20. — B) Med flera eller färre hvita 
fjädrar inströdda bland de vanliga. — CY gulaktigt 
hvit med de vanliga färgerna svagt antydda. — D) 
Svartbrun. 

Vistelseort och lefnadssätt: Gråspinken före- 
kommer aldrig i skogarna; utan han vistas alltid 
vid menniskors boningar, vid torp, gårdar, byar och 
städer i Europa från Alperna och Pyrenéerna till 
Lappland och Nordlanden. På Skandinaviska balfön 
förekommer han allmänt ända till polcirkeln. Inom 
denna finnes han mera sparsamt; men han träffas 
dock ännu vid pass en breddgrad: nordligare. På 
Bodön finnes ban, och man påstår att Vågön i Sal- 
ten skall vara dess nordligaste hemvist i denna kust- 
bygd. På Lofoden och i Finnmarken synes han al- 
drig. Oaktadt han ingenstädes förekommer i skogar- 
na på obebodda ställen, så träffas han dock vid de 
ensliga skogstorpen, och han äger en förundrans- 
värd instinkt att genast uppsöka bebodda platser der 
åkerbruk drifves. Man försäkrar att sällan något ny- 
bygge finnes, om det också är anlagdt midt i den 
vildaste skogstrakt, vid hvilket ej i första eller an= 


RA fa ' + 
A ” K hö 
| 


«0 Hnasfinken 32235 


dra året ett. par Gråspinkar infinna sig och inrätta 
sin bostad. : : 

Vid städer och byar iBrdlning, de talrikt och 
qvarblifva i samma trakt både sommar och vinter. 
Om hösten slå de sig sturdom sammans i större floc- 
kar och besöka de närbelägna åkerfälten samt de vid 
dem växande buskar och häckar: 

Oaktadt Gråspinken ständigt lefver i grannska- 
pet af menniskor, är han dock temligen skygg och: 
misstrogen, isynnerhet om han märker försåt.. Dess 
flygt är snabb ; men dess gång ovig och hoppande, 
och han nästan släpar dervid magen på marken. 
Dess sång är föga angenäm 3; den: består i ett ofta 
upprepadt qvitter : Dip, dack, ådack, zitschischi. Detta 
qvitter hvarmed Hannen stillkännagifver den annal- 


. 


kande parningstiden, hör man redan i Februari och 
Mars månader då blidt väder inträftar. . 
Födämnen : Om våren förtär Gråspinken inseka 
ter och lärfver, och dermed föder han äfven sina 
ungar. Om sommaren förtär han frön af åtskilliga 
växter, samt körsbär, vinbär, gröna sockerärter m. 
fl. trädgårds växter. När säden börjar att mogna, 
infinner han sig på åkerfälten och förtär i mängd de 
mogna kornen. Om vintren föder han sig af frön 
och säd, som han uppsöker på gårdar, i logar, lador, 
sädesstackar m. m. Äfven plockar han de korn som 
finnas i hästgödseln. - 
Fortplantning: Gråspinken fortplantar sig två 
eller tre gånger om året. De gamla börja redan att 
AJ : 21 
oa 


324 Gån gfoglar. 


i Mars månad para sig och tillreda sitt bo. Man 
känner ingen fogel och i allmänhet intet djur som är 
så brunstigt som Gråspinken. — Sitt bo lägger han 
under halmtaken mellan sparrverket, i hål, i murar; 
i takrännor, under takskägget, i ihåliga träd o. s. v. 
Det består af hö och halm samt är ivuti fodradt med 
fjädrar och hår. Stundom bemäktigar han sig ett 
Svalbo, hvilket han då inreder på sitt vis. Man ser 
lätt om en Gråspink bebor ett sådant ; ty då hänga 
alltid långa halmstrån utom öppningen, liksom ur 
Gråspinkens egna nästen. Äggen 4 —6 hvitaktiga 
stötande i grönt och tätt beströdda med askegrå och 
bruna prickar; de 'rufvas vexelvis af begge ma- 
karne. | 


Jagt och fångst: Om hösten då de samlat sig 
i flock kan man med ett skott fogeldunst nedlägga 
ett stort antal, Om vintren då snön betäcker mar- 
ken beströr. man en plats på gården med agnar och 
hafra 3 Gråspinkarne samlas då snart och sätta sig 
mycket tätt tillsammans, så att man med passande 
hagel och med en bössa af temlig grof kaliber kan 
fälla 40o— 30 i skottet. Äfven om man anlägger 
ett slagnät vid en sådan med agnar och hafra be- 
strödd plats, kan man fånga en mängd Gråspinkar, 
Gulsparfvar, Kornsparfvar, Bofinkar m. fl. Har man 
ej slagnät, så kan man nyttja ett såll hvilket man 
uppställer med en pinne under kanten, och i pinnen 
binder man ett snöre, hvarmed man på afstånd kan 
nedfälla sållet. — I lador ock stall fångar man dem 


om nattén på det sätt att en person ställer sig i en 


Husfinken. 325 


vrå med en lyckta som endast har glas: på es sida 3 
en annan person drifver med en stång Gråspinkarna 
fram ur sina gömställen. De flyga då efter ljusske- 
net vid lycktan, der en tredje griper dem. — Med 
Limspön kan man; enligt min erfarenhet, lätt fånga 
dem på följande sätt: Man tager ett träd, t. e. en 
pilgren af 3— 4 alnars längd och med många samt 
utspärrade smågrenar och qvistar. Dessa bortskär 
man” en tum från deras ursprung och tillspetsar stub- 
barne. Derefter tager man några årsskott af fläder, 
skär dem i tums långa stycken och fästar ett stycke 
på hvarje stubbe efter de bortskurna qvistarna. Se= 
dan tillspetsar man sjelfva trädet, gör hål med en 
jernstång, (om marken är frusen) och sätter det fast 
"1 jorden på en gård eller annat ställe der Gråspin- 
kar vistas. Derefter tager man raka tunna pilqvistar 
af 10 — 12 tums längd, tillspetsar dem i den tjoes« 
kare ändan, bestryker dem med stark fogellim och 
sätter dem mycket fast in de nämnda fläderstycken. 
Sedan drifver man Gråspinkarna sakta mot trädet 
och det lyckas merendels snart att få en eller annan 
att sätta sig derpå. Det behöfves ej mer än en; ty 
så snart denne vill hoppa från den qvist der han 
satt sig, och märker sig sitta fast, skriker han ge- 
nast af alla krafter och flaxar med vingarna, De an- 
dra Spinkarne som höra dessa nödrop vilja veta 
hvad som felas kamraten, och samlas kring honom 
på trädet. Hvar och en som der sätter-sig blir fast, 
och börjar "genast på lika sätt skrika med full hals. 
Inom ett par minuter samlas allt hvad i grannskapet 


326 Gångfoglar. 


finnes af Gråspinkar, Gulsparfvar m. m. Det gräsli- 
garskriket ditloekar äfven Skator, Kråkor m. fl. som 
i sin mån bidraga att öka larmet. Limspöträdet blir 
slutligen så fullt att ej flera Spinkar kunna rymmas 
derpå >). 

Nytta och skada: Köttet, isynnerhet af de yngre 
kan ätas och är sundt. De rensa fruktträden och 
marken från en mängd skadliga insekter och larver; 
men de förtära äfven nyttiga växter, såsom socker- 
ärter, körsbär, nyss uppkomna köksväxter, frön af 
hamp m. m. Äfven förtära de säd både på fältet och 
i ladorna. Deras stora nytta torde dock uppväga 
den skada de göra. Likväl bör en förståndig Landt- 
hushållare söka förekomma deras allt för starka till- 
växt. Då de fått vana att besöka körsbärsträden 
eller de besådda trädgårds-sängarne, har man ej säk- 
rare medel att förekomma den skada de der kunna 
göra, än att kasta ett nät öfver hvarje träd, och äf- 
ven spänna nät öfver sängarna. Vid skräckbilder el- 


+) Till fogellim har jag nyttjat blott Linolja, hvil- 
ken jag låtit koka i flera timmar, då hon blifvit tjock 
och seg. Den kokas på glöder utan låga; ty lågan itän- 
der den genast. Om detta. sker släcker man medelst 
ett lock eller en botten som man lägger öfver kärlet. 
Att förekomma det fogeliimmen ej må bli för tjock 
och hård, neddoppar man tid efter annan i den kokau- 
de oljan en pinne, låter houom kallna i luften och för- 
söker derefter med fingrarne om limmen är nog seg 
och stark. Med denna fogellim fångar man de flesta 
slags mindre foglar. Vanligen sätter man Lockfogel un- 
der limspöträdet och låter 'spöna sitta så löst att de 
genast .nedfalla, så snart en fogcl sätter sig på dem. 
Han slår då äfven vingarna fast, och fångas så mycket 
säkrare. 


> 


Pilfinken, ; 327 


Jer så kallade Hampspöken som uppställas, för att 
afvärja dem, vänja de sig snart, 


35 Pilfinken. (Fringilla montana, Linn.) 


Artm. Hufvudet ofvan mörkt rödbrunt; dess 
sidor, samt en i nacken afbruten halsring, hvita med 
en svart fläck på tinningarna. Öfra kroppsdelarna röd- 
bruna med svarta fläckar. Öfver vingen två hvita 
tvärband. Längd 53 tum. 


Fringilla montana, Lin. Fn. p. 88. — Retz. Fn. p. 
250. — Nilss, Orn. Sv. I. p. 142. — Lath. Ind. 
I.-p. 433. — Le Friquet, Buff. Öis. 3. p. 489.t. 
209. fi. 2 — PL enl. 267. f. 1. — The tree- 
sparrow, Lath. Syn. 3. p. 2352. Suppl. IL p. 163. 
— Feldsperling, Bechst. Naturg. Deut. 3. p. 124. 
— Sv. Fältsparf, trvädsparf;  Skån, > Pilsparf. 
Tysk Sparf. | | 

Beskrifn, Hufvudet och halsen ofvan mörkt 
rödbruna eller kopparröda, Trakten mellan näbben 
och ögat, en fläck på öronöppningen, samt under- 
hakan och strupen svarta. Hufvudets sidor för öf- 
rigt rent hvita med ett halsband af samma färg, en= 
dast på halsryggen afbrutet. Ryggen och: skuldrorna 
rödbruna med svarta fläekar. Vingarna och stjerten 
svarta med rödbruna fjäderkanter; de större ving- 
täckarpe af samma färg, men med hvita spetsar, 
hvaraf två hvita tvärband öfver vingen uppkomma. 

Bröstet askegrått. Magen hvit. Näbben svart, vid ro- 

ten på sidorna merendels gul. "Iris brun. Benen grå 

eller blekt köttfärgade. 1:sta vingpennan litet korta- 
re än 2:dra, som jemte 3:dje är längst. Stjerten nå- 
got rundad räcker 13 tum utom vingarna, 


328 Gångfoglar. 


Honan är knapt märkbart skild från "Hannen 3 
dock är den hvita färgen på hufvudets sidor ej så 
ren, och halsbandet kortare. 

Varierar tillfälligtvis med flera eller färre hvi- 
ta fjädrar bland de vanliga; stundom helt hvit, 
Stundom de vanliga färgerna svagt antydda: Hufvu- 
det ofvan samt strupen bruna; rygg, skuldror och 
öfvergump rostbruna med bleka kanter; vingar och 
stjert hvitaktiga, vingpennorna med rostbruna kanter. 

— Vistelseort och lefnadssätt : Trädspinken förekom- 
mer mycket allmänt i de södra trakterna af vår 
balfö. Äfven finnes han i de nordligare ; dock är 
dess gräns åt norden ännu icke bestämd. 1 Skåne 
ser man honom öfverallt i. trädgårdarna, i buskarne 
och häckarne vid åkerfälten, i skogsbrynen och i de 
vid vägarne planterade pilträden. Vid byarne och 
städerna förekommer han isynnuerhet om vintren tal- 
rikt, stundom talrikare än den föregående "). Denna 
art är ganska sällskaplig och lefver ständigt tillsam- 
mans i flockar, undantagande under fortplantningsti- 
den då han träffas parvis. Han är muntrare och 
lifligare än den föregående ; dess flygt är snabb, 
men dess gång hoppande och oskicklig. Dess lockton 
liknar Gråspinkens, och äfven dess vårqvitter har. 
mycken likhet med dennes. Hos oss qvarblifver han 
hela året och flyttar icke bort. 

Födämnen: Om våren och sommaren förtär han 
en mängd skadliga insekter och larver, om hösten 


+) H:r Temmincks uppgift i Man. d'Ornith. I. Pp: 2200, 
Na pps NG Cd 
att Trädspinken aldrig förekommer i städer celler byar, 
inträffar således icke med dess lefnadssätt hos oss. 


Pilfinken. 520 


begifver han sig i stora flockar ut på -åkerfälten och 
föder sig af korn, hafra, hvete o. s: v. Äfven förtär 
han frön, s. s. hampfrön, tistelfrön o. ss v. Om vin- 
tren besöker han, i sällskap med Gråspinken, ladu- 
gårdarna och upplockar vid stallen och logarna-de 
korn han finner. Äfven besöker han alträden i säll- 


skap med Siskan och förtär alfrön. 


Fortplantning : IT ihåliga träd, isynnerhet gamla 
-pilträd, lindar eller fruktträd tillreder han sitt bo. 
På ett underlag af strån, mossa, fjäder och hår läg- 
ger honan 5 — 6 grå med mörkgrått och brunt mar- 
morerade ägg. De rufvas vexelvis af begge könen och 
dessa uppföda äfven gemensamt sina ungar med in- 
sekter och larver, | 


Nytta och skada: I trädgårdarna förtär Träd- 
spinken en mängd skadliga insekter och larver, isyn- 
nerhet der han uppföder sina ungar. Han bör der- 
före såsom en ganska nyttig fogel i trädgårdarna fre- 
das. Men på de åkerfält som äro belägna vid häckar 
och skogsbryn, gör han stundom skada på säd, ham- 
pa m m. — Dess kött är mer smakligt än Grå- 


spinkens. 


sagt och fångst: Om vintren då de äro sam- 
Jade i stora täta skaror; kan man lätt med fogeldunst 
nedlägga ett stort antal i hvarje skott, isynnerhet o 
man på en fläck undansopar snön och strör agnar 
och korn. Äfven fångar man dem; då med slagnätet. 
Med limspön fångas de liksom föregående art. 


330 ' Gångfoglar. 
4 Grönfinken. (Fringilla chloris, Mey.) 


Artm. De yttersta vingpennorna i yttre kanten 
och stjertens sidopennor vid roten gula. Hannen grön 
med gul avstrykning. Honan gråbrun med mindre 
grönt. Längd 6 tum. 


Loxia ehloris, Lin. Fn. Sv. p. 82. — Retz. Fn. p. 

236. — Nilss. Orn. Sv. I. p. 131. — Lath. Ind. 

I. p. 382. — Fringilla chloris Meyer Vögel Liv - 

u. Esthl. p. 76. — Le Verdier, Buff. Ois. 4. p- 

172. t. 15. pl enl. 267. f. 2. — Greenfinck, Lath. 

Syn. 3. p. 134. Suppl. p. 152. — Griiner Kern- 

beisser oder Gränling, PBechst. N. D. 3. p. 45. — 

Sv. Svenska. Skån. Gröning. Norr. Sveusk Irisk. 

Beskrifn. Hannen: Hufvudet, halsen, ryggen 
och skuldrorna samt alla undre kroppsdelar gråak- 
tigt gröna med gul anstrykning som är starkast på 
bakre ryggen, de mindre vingtäckarne och bröstet. 
Öfvergumpen och magen - gröngula. De större ving- 
täckarne, stjerttäckarne och yttre fanet af de inre 
vingpennorna askegrå. Vingleden, de yttre vingpen- 
nernas yttre kanter samt stjertens sidopennör från 
roten öfver midten skönt gula. För öfrigt äro stjert- 
och vingpennor svartbruna. Undergumpen hvit med 
gul anstrykning. Näbben och benen köttfärgade. Iris 
brun. ; 

Honan brungrå, ofvan mörkare, inunder bleka- 
re, med gröngul anstrykning isynnerhet på öfver- 
gumpen, de mindre vingtäckarne, bröstet och magen. 
Stjertens sidopennor vid roten oeh de yttre vingpen- 
norna i yttre kanten blekt gula. . 

Varierar tillfälligtvis: helt hvit eller gulaktigt 
hvit, stundom brokig. ; 


Grönfinken. 531 


Vistelseort och lefnadssätt: I det södra Sverige 
har jag aldrig träffat denna Art om sommaren 3; men 
om vintren infinner han sig här, likväl icke talrikt. 
Sommaren tillbringar kan i halföns medlersta och 
nordliga trakter samt förekommer der, äfven norr 
om Fjällryggen. Han vistas hellre i skogsbryn och 
busktrakter som gränsa till fält, der han brukar sös 
ka sin näring, än i stora och höga skogar. Om hö- 
sten och vintren då han infinner sig i Skåne uppsö- 
ker han merendels frön af tistel, karborrar och an- 
dra fröbärande växter. Vid denna årstid är han föga 
skygg och föga liflig; om sommaren deremot är han 
mer vild och rädd. Dess flygt är tung och han skri- 
ker derunder gSjäck, gäack. Dess lockton är eljest 
Svoingz. Hannen sjunger i grannskapet af sitt bo 
ganska flitigt och dess sång är icke oangenäm. 

Födämnen : Alla slags oljaktiga frön, såsom hamp- 
frön, linfrön, roffrön, kärnorna af enbär, frön af ti- 
stel m. m. Om vintren förtär han äfven trädknoppar. 

Fortplantning: "Ban lägger vanligen två kullar 
om året. Sitt bo bygger han i buskar, träd eller 
häckar. Det är konstigt bygdt af lafvar och ull samt 
invändigt belagdt med fina rötter och hår: Äggen 
4 —6  silfverfärgade med ensliga bruna och violetta 
prickar. f 

Fångst: Med limspön som man om vintren läg- 
ger öfver karborrar m. m. Äfven med lockfogel på 
limträd. 

Nytta: Denna art blir i bur och volicre gan- 
ska tam och kan lära ätt flyga ut och in samt att 
efterpipa arier m. m. 


332 Gångfoglar 


I Egentliga "Finkar: 


Näbben bildar en ordentlig kegla som på alla 
sidor inneslutes af räta limer. Öfverkäken 
sällan längre än underkäken, och äfven i spet- 
sen helt rät. 


5. Bofinken, (Fringilla Celebs, Lin.) 


Artm. Ryggen kastanjbrun eller gråbrun med 
grön öfvergump. Hufvudet och halsen ofvan på Han- 
nen askeblå, på Honan gråbruna. Vingarna svarta 
med två hvita tvärband. De två yttersta stjertpennor- 
na snedt hvita. Längd 63 tum. 


Fringilla Coelebs, Lin. Fn. Sv. p. 85. — Retz. Fn. p. 
243. — Nilss. Orn. Sv. I. p. 138, — Lath. Ind. 
I. p. 437. — Le Pingon, Buff, Ois. 4. p- 109: — 
f. 4. — PL enl. 54. fi. 1. — Chaffinch, Lath, 
Syn. 3. p. 257. — Suppl. I. p. 165. — Gemei- 
ner Fink, Bechst. Naturg. Deut. 3. p. 75. — Sv« 
Bofink. Swål. Hamptätting. 

Beskrifn. Gammal Hanne om våren: Pannan 
svart. Hufvudet och halsen ofvan rent askeblå. Ryg- 
gen och skuldrorna kastanjbruna, hvilken färg på 
bakryggen öfvergår i grönt. Hufvudets sidor rödbru- 
na. Halsen framtill, bröstet och sidorna köttfärgadt- 
rödbruna, hvilken färg blir blekare på magen och 
öfvergår i hvitt på undergumpen. Vingarna och 
stjerten svarta. På vingarna tå hvita tvärband af 
hvilka det främre är bredast. De två yttersta stjert- 
pennorna hafva en vigglik hvit fläck från spetsen till 
midten, och den tredje stundom en liten fläck i yt- 
tersta spetsen. De två medlersta brunaktigt askegrå, 
Näbben mörkblå, Iris kastanjbrun. Benen bruna, 


Bofinken. 333 


, 


Honan är något mindre, har hufvudet och hal- 
sen ofvan samt ryggen och skuldrorna gråbruna med 
olivgrön anstrykning. Hufvudets sidor, halsen och 
bröstet grå med olivgrön anstrykning. ' Strupen, ma- 
gen och medlersta: delen af bröstet smutsigt hvita, 
Af tvärbanden öfver vingen är det främre mindre 
bredt och det bakre gulaktigt Näbben om våren 
gråbrun, om vintren hvitaktig. 

Hannen om hösten: efter ruggningen hafva de 
svarta fjädrarna på pannan gråbruna, de askeblåa på 
hufvud och hals kastanjbruna ' och de kastanjbruna 
på ryggen ljusare kanter. Äfven de undre kropps- 
delarne hafva bleka, grå kanter. Det bakre ving- 
streket gulaktigt. Näbben om vintren hvitaktig. Först 
mot våren, då nämnde fjäderkanter fällas, får foglen 
den först angifna färgen. 


Vistelseort och lefnadssätt : Bofinken tillhör me- 
ra de sydligare än de norra trakterna af vår halfö. 
I den högre Norden har Bergfinken, dess närmaste 
"anförvandt,; intagit dess plats. Likväl förekommer 
Bofinken temligen allmän ända "upp mot polcirkeln; 
men inom denna träffas han sällan, åtminstone i kust- 
trakterna. I det södra Sveriges skogar förekommer 
ban allestädes, så väl i barrskogar som löfskogar, Re- 
dan mot slutet af September börjar han att samla sig 
i flockar på Skånes åkerfält och i Oktober stryker 
ban kring i stora skaror, 'ofta i sällskap med Berg- 
finken. Då vinterkölden börjar, flytta defmesta åt 
sydligare Länder ; men några qvarblifva, åtminsto- 
ne i Skåne äfven under de strängaste vintrar och 


354 Gångfoglar. 


träffas då i trädgårdarne, vid husen och på vägarnas. 
De som flytta bort om hösten, återvända tidigt ora 
" våren, neml, redan i Mars månad, Liksom hos flera 
fogelarter flytta de olika könen i skilda flockar. Han- 
narna flytta förr bort och återvända tidigare än Ho- 
norna. Redan i första hälften af nämnde månad då 
någon vacker solskensdag inträffar, får man höra 
Bofinkens sång från trädtopparna, och af denna ra- 
ska och muntra sång genljuder under de följande 
månaderna hvarje skog och hvarje lund. Under fort- 
plantningstiden intager dock 'hvart par sitt eget lilla 
distrikt och tåler ej att andra besöka det; sker det- 
ta, så uppkommer genast strid, hvarunder de stun- 
dom rätt illa bita hvarandra. 


Födämnen : Insekter och larver, men isynnerhet 
oljaktiga och mjöliga frön och korn: frön af gran, 
fur, al och björk ; hafra, hampa och åtskilliga slags 
vilda växtfrön m, m hvilka de merendels upplocka 
på marken. Om vintren flyga de på rönnträden och 
de ännu qvarsittande bären ; äfven uppsöka de haf- 
rekorn i hästgödseln på vägar, vwvid stall och lador 
m. m. 

Fortplantning : Bofinken bygger sitt ba på gre- 
narne af träd och buskar, än högre än lägre. Det 
är halfrundt till formen och skickligt sammansatt af 
mossor, lafvar, grässtrån, fina rötter och wväxtfjun, 
samt inuti fodradt med hår eller fjäder. MNedtill är 
det medwspindelväf, hår m. m. fästadt till grenarne: 
Äggen 3—5 ljusblåaktigt gröna med glesa syvart- 
bruna punkter och strek. Hanne och Hona bygga 


Bergfinkemr; 3535 


boet, rufva äggen och uppföda ungarna gemensamt 
och med lika sorgfällighet. De lägga två kullar om 
året, och man har gjort den anmärkning att nästan 
blott Hannar finnas i den första kullen och Honor i 
den sednare. Äggen rufvas fjorton dagar. 

Fångst: Om våren fångas de på limspön med 
lockfogel 3; om vintren med slagnätet på gårdar o. 
s. v. der man utstrött hafra. 

Nytta och skada: Köttet är läckert; om hö- 
sten äro de fetast. Deras sång är angenäm och de 
hållas derföre ofta i bur. På hampfrön samt frön 
af trädgårdsväxter göra de stundom skada. 


6. Bergfinken. (Fringilla montifrin- 
gilla, Linn.) 


Artm. Strupen, bröstet och skuldrorna rostgu- 
la; Öfvergumpen och magen hvita. Hufvudet och fram- 
ryggen på Hannen svarta, på Honan rostgrå med 
svarta fläckar. Längd 6 — 62 tum. 
Fringilla montifringilla, Lin. Fn. p. 85. — Retz. Fn. 

Pp. 244. — Lath. Ind. Orn. I. p. 439. — Car- 
duelis Lulensis, Rudb. av. pict. fol. 38, öfra figu- 

ren > derifrån: Fringilla Lulensis, Lin. Fn. p. 

86. — Retz. Fn. p. 245, samt tab. f. 2. — Pin- 

con dr Ardennes, Buff. Ois. 4. p. 123. — Pl. enl. 

54. f. 2. — The Brambling, Lath. Syn. 3. p- 

261. — Der Bergfink, Bechst. Naturg. Deut. 3. 

P- 97. — Sv. Bergfink&, Norrqvint. Norr. Qväker. 


Beskrifn. Hannen i vårdrägt: MHufvudet och 
halsen ofvan och på sidorna samt främre ryggen 
svarta med blå glans; — stundom synas spår efter 
de rostbruna fjäderkanterna. Skuldrorna, bröstet och 
strupen gulaktigt rostbruna. De minsta vingtäckar- 


236 Gångfoglar. 


ne gula. Bakre delen af bröstet samt magen hvita. 
Undergumpen hvit stötande i brungult. Öfvergumpen 
hvit på sidorna svart. Öfre stjerttäckarne svarta med. 
hvitaktiga spetsar. Vingarna svarta med två tvärband, 
af hvilka det främre är bredast och hvitt, det bakre 
smalare och rostgult 3; de inre vingpennorna med 
breda, de yttfe med smala rostgula kanter; de tre 
yttersta för öfrigt helt svarta; de följande med en : 
hvit fläck i yttre fanet framom midten. De undre ; 
vingtäckarne skönt gula. Stjerten klufven, svart; : 
den yttersta stjertpennan utvändigt hvit ett stycke 
från roten; de två medlersta kantade med hvitgrått, 
Näbben blåaktig, mot spetsen svart. Iris brun. Benen 
brunt köttfärgade. Längd 634 tum. | 
Bonan; Hufvudet ofvan rostgrått med ett bredt: 
svart band på hvardera sidan af hufvan från näsbor-: 
rarne till halsryggen. Halsen ofvan och på sidorna | 
för öfrigt askegrå. Ryggens fjädrar svartbruna med; 


rostgrå kanter. Strupen och öfra delen af bröstet / 
gråaktigt rostgula. Skuldrorna och två band- öfver : 
vingen rostgula. Det öfriga liksom hos: Hannen. 


Anm. Om hösten efter ruggningen äro alla svarta 
fjädrar på de öfra kroppsdelarne hos Hannen försedda med 
breda rostgrå kanter, och dess rostgula fjädrar äro kantade 
med grått, hvarigenom färgen synes inindre liflig. Dessa 
kanter afnötas under vintren, så att foglen om våren visar 
sig i den beskrifna drägten. 


Vistelseort och lefsadssätt: Norrqvinten lefver 
om sommaren i skogarne i de norra trakterna af vår 
halfö. Endast höst och vår under sina vandringar, 
samt stundom under vintren, träffas han i Sveriges 
sydliga landskap. Eljest tillbringar han vanligen vin= 


Bergfinken, 337 


tren i Tyskland och Frankrike, och någon gång blir 
ett eller annat par qvar i Thäringer skogen under 
sommaren och fortplantar sig der. I April och i bör- 


jan af Maji återvänder denna fogel till vår halfö fa- 


miljvis eller flocktals. Redan i början af Junii har 
han parvis skilt sig i skogarna norr om Dowrefjäll, 
samt i Nordlauden, Lappland och Norrland. På si- 
dorna af fjällen går han så högt upp som björken 


växer. Dess vårläte, som man äfven 'får höra under 


dess vandringar, är ett sqväkande ofta upprepadt : 
Qvääk! Dess lockton är eljest Svoinz. I -sitt lef- 
nadssätt har han största likhet med Bofinken hvars 
ställe han i Norden synes hafva intagit; och han är 
i sin hembygd ännu mindre skygg än denna. Redan i 
medlet af September samlar han sig i stora skaror 


- på Skånes åkerfält, isynnerhet i skogstrakterna. Van- 


ligen flyttar han bort före vintrens annalkande ; men 


1319 
under vintren , då väderleken i November och 
, I 


December var ganska lindrig och en ovanlig mängd 


- bokollon fanns, qvarblefvo tallösa skaror af Bergfin- 


ken i Skånes bokskogar och gjorde otrolig skada ge- 
nom att uppäta Ollonen för de redan på skogarna 
fördelta Svinkreaturen. Om aftnarna sökte foglarne sig 


hviloplats i någon skog eller lund af barrträd, och om 


. mornarna återvände de till bokskogarna. Efter Ny- 


året 1820, då snö och starkt frost inföll, försvun- 


no de alla nästan på en gång +). Vid samma tid 


+) Ingen, icke en gång de äldsta Landtmän, kunde på- 
minna sig att någonsin hafva sett dessa foglar i sådan 


Xx 


338 | Gåogfoglar. 


som Bokskogarna härjades, hemsöktes äfven sädes- 
stackarne vid gårdarna på slättbygden af samma fo- 
gelart. > 

Födämnen: Déssa äro de samma som Bofinkens, 
neml. om sommaren insekter, om hösten frön, korn 
m.m. , om senhösten och vintren isynnerhet bok- 
ollon. 

Fortplantning: I Juni månad finner man dess 
bo, på grenarna af en björk, eller ett barrträd. Det 
liknar fullkomligt Bofinkens bo är bygdt af mossa 
och lafvar samt inuti belagdt med hår, fjäder eller 
ull. Äggen 5 — 7 grönaktiga, otydligt marmorerade 
med gråbrunt samt tecknade med glesa, lefverbruna 
prickar. Honan har, under liggtiden, samma smäk- 
tande lockton som Bofinken. Ungarna uppfödas med 
Insekter. s 

Fångst: Under flyttningstiden kunna de fångas 
med lockfogel på limspön. Då de flyga i stora täta 
skaror kunna de i mängd nedskjutas med fogeldunst. 

Nytta och skada : Köttet är bittert ; men finnes 
af somliga icke just oangenämt. — Den skada de 
göra på Bokskogarna under goda ollonår, är förut 


nämd. 


mängd i bokskogarna om vintren. Deras qvarstannande 
här kunde ej hafva till grund den lindriga vintren3 
ty den har ofta varit lindrigare. : Men i mannaminne 
hade ej en sådan mängd bokollon funnits i Skånes sko- 
gar. Det var således tydligt derföre som foglen = 
qvar. Äfven i Tyskland och Frankrike tillbringar hån 
vintren blott i de skogar der ollon finnas, Han före= 
kommer således ej alla år i samma trakt, 


Snöfinken, 539 


7 Snöfinken, (Fringilla nivalis, Linn.) 


Artm. Hufvudet och halsen askegrå. Ryggen 
brun. Vingpennorna af andra ordningen samt stjertens 
Sidopennor hvita. De öfriga vingpennorna och de två 
snedlersta stjertpennorna svarta. Längd 71 tum. 


Fringilla nivalis, Lin. Syst. I. p. 321. — Nilss. Orn. 
Svec. I. p. 134 (Honan). — Ze Pingon de Neige 
ou Niverolle, Buff. Ois. 4. p: 136. — Snow-Finch, 
Lath. Syn. 3. p 264. — QGvros-bec niverolle, Tem. 
Man. dOrn. I p. 362. — Der Schneefink, Bechst. 
Nat. Deutschl. 3 B. p. 136. — Sv. Snöfink. 

Beskrifn. Hufvud och hals blåaktigt askegrå. 
Ryggen, skuldrorna och de innersta vingpennorna 
bruna, kantade med rostgrått. Vingpennorna af för- 
sta ordningen och de två medlerta stjertpennorna 
svartaz de andra i spetsen svarta. Vingpennorna af an- 
dra ordningen, täckfjädrarne och de öfriga stjertpen- 
norna rent hvita. Öfra stjerttäckarne till största de-' 
len svarta 3; de undra hvita med bruna spetsar. Un- 
derhakan och strupen svarta med hvitgrå fjäderkan- 
ter 3; de öfriga undra kroppsdelarna hvitaktiga, stö- 
tande i askegrått. Näbben gul, med brunaktig spets. 

Benen svarta. Hannen om wvintren. 

Honån: Hufvudets ”oeh halsens askegråa färg 
blandad med brunt. Underhakan och strupen hvit- 
aktiga. Vingarne och de två medlersta stjertpennor- 
na svartbruna. 

Vistelseort : Snöfinken bebor de högsta bergen i 
Europa, neml. Alperne och Pyreneerna. Äfven före- 
kommer han i norra Amerika och på det norra Eu- 
ropas fjällar > men här är han mycket sällsynt, och 

22 


340 Gångfoglar. 


är ännu aldrig sedd i de sydligare landskapen under 
flyttningstiderna. Han är en af Skandinaviens sällsyn- 
taste foglar. 

Födämnen: Insekter, frön och korn. 

Fortplantning : Säges bygga sitt bo på klippor- 
na eller i deras springor. Äggen 3—5 blekgröna, 
beströdda med orediga fläckar och askegrå punkter, 
blandade med mörkgröna fläckar. ; 


8 Hämpling-Finken. (Fringilla can- 
nabina, Linn.) 


Artm. Strupen hvitaktig och fläckig. Ryggen 
kastanjbrun ; hufvudet och halsen grå. Bröstet och pan- 
nan på Hannen blodröda, på Honan brunfläckiga. 
Stjertpennorna samt de yttre vingpennorna svarta med 
hvita kanter. Näbben om sommaren blåaktig, om vin- 
tren hvitgrå. Längd 52 —6 tum. 
Fringilla cannabina, Lin. Fn. Sy. p. 87. — Retz. p. 

247. — Nilss. Orn. Sv. I. p. 144. — Lath. TIud. 

Orn. I. p. 458. — Fringilla Linota, Lath. Ivd. 

I. p. 457. — La grande Linotte de vignes, Buff. 

Ois. 4. p. 58. — Pl enl. 485. fig. 1. et 151. f. 

1: 2. — Greater redheaded Linnet or Redpole, 

Lath, Syu. 3. p. 304. Suppl. p. 176. — Gemei- 

ner Hämfling, Bechst. Naturg. Deut. 3. p. 141. 

— Sv. Hämpling. 

Beskrifn, Gammal Hanne i vårdrägt: Fram- 
delen af hufvudet ofvan, samt bröstet framtill och 
på sidorna blodröda. Hufvudet för öfrigt och hals- 
ryggen askegrå. Ryggen, skuldrorne och vingtäckar- 
ne kastanjbruna. Underhakan och strupen hvitakti- 
ga, med brunaktiga småfläckar. Bröstet i midten, 
samt magen och undergumpen hvita; sidorna rost- 


Hämpling-Finken, 341 


gulaktiga. Vingpennorna svartas; de af första ord- 
ningen, isynnerhet de medlersta, i yttre kanten hvita3 
de af andra ordningen i spetsen urnupna och der 
kantade med hvitt, i yttre kanten rostgråaktiga. 
Stjerten tvåklufven >; dess pennor svarta, i yttre och 
inre kanten hvita. De öfra stjerttäckarne svarta med 
breda kanter; de undra hvita, ofläckade. Näbben 
tjock, trind och spetsig, ofvan mörkt blåaktig, inun- 
der blek. Benen köttfärgadt bruna. Iris brun. Längd 


nära 6 tum; vingbredden 9 tum. 


Gammal Hona i sommardrägt: MHufvud och. 
halsrygg brunaktigt askegrå, beströdt på dess främre 
del med svartbruna fläckar. Underhakan och stru- 
pen hvitaktiga med bruna småfläckar. De undra 
kroppsdelarne rostgulaktiga eller blekt rostbruna isyn- 
nerhet på bröstet och sidorna. Mage och undergump 
smutsigt hvita. Undre stjerttäckarne hvitaktiga med 
en svartaktig fläck åt spolen. Rygg, skuldror och 
vingtäckare kastanjbruna med ett mörkare brunt strek 
åt midten af hvarje fjäder. För öfrigt lik Hannen, 


Hanne om hösten efter ruggningen: Den blod- 
röda färgen på pannan och bröstet synes icke utan 
då fjädrarna skiljas åt; ty de smutsgula fjäderkan- 
terna äro så breda att de dölja densamma, "Halsryg- 
gen och hufvudets sidor askegrå; hufvudet ofvan 
tecknadt med svarta fläckar. Ryggen rödbrunaktig 
med mörkt kastanjbruna långsfläckar. Bröst och si- 
dor smutsigt rostgula, strupen blekare; med bruna 
fläckar. Stjertens öfra täckfjädrar midtåt svarta med 
rostgulaktiga kanter. De  medlersta stjertpennorna, 


3542 Gångfoglar. 


samt de andra mot spetsen, kantade med rostgulak- 
tigt. på 
Anm. "De smutsigt gulaktiga kanterna på pannans, 
bröstets och ryggens fjädrar fällas mot våren så att foglen 
under fortplantningstiden får den förut angifna färgen. 

Ungarna "före första ruggningen: Hufvud och 
hals smutsigt ljusgrå med mörkare långsstrek. Rygg 
och vingtäckare brungula med svartaktiga fläckar. 
De större vingtäckarne och de inre vingpennorna med 
rödbruna yttre kanter och brungula | spetsar. Öfver- 
gumpen oredigt fläckig. med hvitaktigt och brunt, 
Alla undre kroppsdelar smutsigt hvita med grågul 
anstrykning och bruna långsfläckar på bröst, sidor 
och undre stjerttäckare. Näbben efvan hornfärgad, 
inunder blek. Benen rödgrå, 


Vistelseort och lefnadssätt : Hämplingen tillhör 
mera de södra än de norra delarna af vår halfö. I 
Skåne och de öfriga södra Landskapen i Sverige träf- 
fas han allmänt. Äfven förekommer han i det syd- 
liga Norrige; men norr om Dowrefjäll kan jag icke 
påminna mig att hafva sett honom. Om sommaren 
bebor han skogar isynnerhet skogsbryn och buskmar- 
ker; om hösten samlar han sig i stora flockar och 
ströfvar kring åkerfälten;- om vintren träffar man 
äfven en del qvar 3; men största delen tyckas under 
denna årstid lemna oss och flytta åt sydligare Län- 
der. Dessa återvända i medlet af Mars månad och 
låta redan då höra sin angenäma sång från träden i 
trädgårdar och lundar. Denna sång består af höga, 
rena flöjttoner och har flera afvexlande strofer. 


Gulnäbbade Finken. 54.5 


+ Födämnen : , Dessa bestå i växtfrön af åtskilliga 
slag, äfven hampfrön och linfrön. Om  vintren för- 
tära de derjemte äfven trädknoppar. I bur under- 
bållas de med frön af åkerkål, åkersenap, roffrön 0; 
s. vy. Hampfrön skada dem. De böra ej fodras för 
starkt, eljest blifva de alltför feta, och dö. De bada 
sig i sand och vaiten. Salt är för dem ett godt pre- 
servativ för åtskilliga sjukdomar. 

. Fortplantning: De bygga sitt bo i buskar och 
häckar. Det är väl bygdt och består utvändigt af 
grässtrån, mossa, fina gräsrötter, tistelfjun m. m. och 
är invändigt fodradt med ull och hår. Äggen 5 —6 
blåaktigt hvita, på den tjockare ändan tätt beströd- 
da med köttröda punkter, Sällan äro äggen ofläcka- 
de. Vanligen läggas två kullar om året och ungarna 
uppfödas med växtfrön. De para sig i bur med ka- 
nariefoglar och frambringa bastarder. 

Fångst: Om våren kan man fånga dem på fo- 
gellim med lockfogel. Om vintren strör man frön af 
tistel, åkerkål m. m., anlägger dervid ett slagnät 
och sätter en lockfogel i bur. De samlas då ofta på 
lockmaten och fångas med nätet. 

Nytta och skada: Deras sång är angenäm, hvar- 
före de ofta underhållas i bur. De gagna äfven ge- 
nom att förtära en mängd ogräs-frön. De skada 
köksväxterne, lin- och hamplanden, genom att upp- 
äta frön. 

"9. Gulnäbbade Finken. (Fringilla 
flavirostris, Linn.) 


Artm. Ofvan. svart med rostgulaktiga fjäder- 
kanter; strupen rostgul ofläckad; bröstet och sidorna 


34.4. Gån gfoglar. 


rostgula med bruna fläckar. Magen och undergumpen 
hvita ; vingpennorna och stjertpennorna svarta, de med- 
lersta kantade med hvitt. Längd 353 tum. 


Fringilla flavirostris, Lin. Fn. Sv. p. 87., hvartill be- 
skrifningen är tagen af Rudbecks Aves pic. fol. 
58, der foglen kallas: ”Fringilla fusca rostro fla- 
vicante. Svedis Riska”. — Fringilla flavirostris, 
Nilss. Orn. Svec. I. p. 146. t. 4. — Palias Reise 
IT. p. 710. — Muller Prodrom. p. 32. — Meyer 
Zusätze u. Berichtig. p. 54. — Graa Ivisk (Frin- 
gilla flavirostris), Gunner. i Leems Lappm. Pp. 
256. not. — Fringilla montium, Temminck Man. 
d Ornith. I. p 368. — The Tvite, Pen. Brit. 
Zool, I. p. 346. t 53. — Arct. Zool. 2. p. 380. 
C. — Sv. Riska; Siserönnika; Gulnäbba; Skjäska. 
Anm. Herr Temminck har, i 1i:sta upplagan af sin 
Man. d”Ornith. p. 208, med flere Ornithologer begått det 
misstag att förblanda Linnés och Pallass Fringilla 
flavirostris med Fring. linaria. I andra uppla- 
gan har han väl upptagit foglen som . skild art; men icke 
under namn af Fr. flavirostris, Lin. utan af Frin- 
gilla montium Gmel, — en benämning som han i 
förra upplagan hänförde som synonym till Ering. can- 


nabhina. Man inser ej rätt hvarföre H:r Tem. undvikit » 


det Linneanska namnet, då det likväl är både äldre och 
vida mer charakteristiskt samt säkert är det han valt. Ty, 
att sluta af Gmelins diagnos på Fring. montium: 
gätture et pectore nigricantibus, så synes den 
£j gerna kunna vara identisk med den Linneanska Fring. 
flavirostris, hvilken dock H:r Tem. beskrifvit. Det 
H:r Tem. behagar påstå i Anm. sid, 369, att neml. F ring. 
flavirostris är helt simpelt en Gråsiska (Fring. 
Linaria), är alldeles oriktigt. Ingen -enda Författares 
Fring flavirostris är en Fring. linaria3; men 
väl har' den rätta Fring. flavirostris hos en och an- 
nan, — hvaribland äfven H:r Tem. är, — fått uppträda 
som synonym under Fr. linaria. Ty hvad Retzii Fr. 
flavirostris i Fauna Svec. fig. 1: beträffar, så är den 
så mycket säkrare identisk med Linnés Fring. flavi- 
rostris, som den just är en copie, — ehuru villa gjord, == 
af den samma figur hos Rudbeck, efter hvilken Linné in- 
förde sin Fring. flavirostris i Fauna. Copien har 
blifvit Sal. Prof. Retzius meddelad af D:r Lindroth, och 
originalet, hvari man lätt igenkänner den rätta Fr. fla- 


NE 


- 
e 


DA - 
på :d 


Gulnäbbade Finken, 34.5 


virostris, är märkt af Bölbtoke egen hand med sam- 
ma diagnos, som den Linné i Fauna anför. Man kan såle- 
des ej tvifla på att Rudbecks figur tillhör Linnés fogel, och 
då Relzii figur är deraf en coplie, så måste hon väl äfven 
böra räknas till samma art. - 

Beskrifn. Näbben kort, rak, trind och spet- 
sig, gul med svartaktig spets, käkarna af lika längd. 
Iris brun. ; Benen svarta. Längd 523 t. Näbben 3 t. 
Stjerten 23 t. räcker 13 t. utom de hoplagda vin- 


garna. Tarsen 3 tum. 


HufVudet, ryggen och skuldrorna svarta med 
matt rostgulaktiga fjäderkanter. Öfvergumpen ponceau- 
röd. Strupen, halsen framtill och på sidorna, bröstet 
och kroppssidorna samt de fjädrar som omgifva näbb- 
roten, rostgula; bröstet och sidorna tecknade med 
bruna fläckar. Magen och undergumpen hvita ofläc- 
kade. Vingpennorna svarta; de fyra yttersta med 
en ganska smal hvitaktig utkant; de följande fem 
(5 — 9) med en bredare hvit kant; de af andra ord- 


ningen i spetsarna bleka, De fdr vingtäckarne 


mörkbruna, fint kantade med rostbrunt; de större 


(närmaste) mörkbruna, i spetsen kantade med rost- 


gulaktigt hvitt. Stjerten klufven, dess pennor svår- 
ta, i yttre kanten med ett smalt i inre kanten med 
ett bredare hvitt bräm; de två medlersta på båda 
sidor kantade med rostgrått. Undre stjerttäckarne 
gråbruna med breda hvita kanter, Hannen tidigt om 
våren. 

Honan samt Ungarna om vintren: Näbben blek- 
gul med svartaktig spets och näbbrygg- Benen bru- 
na. Öfra kroppsdelarna svartbruna med smutsigt blekt. 


346 Gångfoglar. 


rostgula fjäderkanter. Öfvergumpen fläckig Re ryg- 
gen, utan spår till rödt. 

Hos den gamla Hannen efter ruggningen i bör- 
jan af vintren äro öfvergumpens ponceauröda' fjädrar 
kantade med rostgult. 

Vistelseort och lefnadssätt : Denna fogel bebor 
om sommaren de trakter af vår halfö, som finnas in- 
om och i grannskapet af polcirkeln. Han förekommer 
der i de lägre regionerna, isynnerhet bland de sten- 
block som ligga strödda vid foten af bergen. och fjäl- 
len. Under vintren gör han utvandringar från denna 
sin hembygd åt sydligare länder och träffas då, i 
mindre eller större skaror, äfven här i Skåne: Isyn- 
nerhet infinner ban sig här under kalla och långva- 
riga vintrar då mycken snö faller. Han finnes stun- 
dom gqvar här ännu om våren i April månad. I sin 
hembygd är han om sommaren" skygg, men under 
sina vandringar om vintren är han dum och spak, 
samt låter lätt fånga sig. Dess lockton om somma- 
ren liknar Hämplingens : »dess sång är icke angenäm ;3 
den är skärrande och sträf, 

Födämnen: Åtskilliga slags wväxtfrön som han 
träffar på fälten. 

Fortplantning : Okänd. 

Fångst: Om vintren med slagnät eller limspön. 


III.  Siskor. 


Näbben bildar en långdragen, på sidorna isyn- 
nerhet mot spetsen mycket hoptryckt kegla ; 
sedd ofvan ifrån inneslutas sidorna af inböjda 
linier. Käkarna lika långa, alldeles raka och 
ganska spetsiga. 


Gråsis kan. 34.7 
10. Gråsiskan. (Fringilla Linaria, Linn.) 


— Artm Bjessan karmosin-röd; strupen svart. 
Bröstet och öfvergumpen hos Hannen vosenröda; hos 
Honan smutsigt gulaktiga, brunfläckiga. Öfver vingen 
två hvita tvärstrek. Längd 52 tum. 


Fringilla Linaria, Lin. Faun. Sv. p. 87. — Fabric. 
Fn. Gren p. 121. — Retz. Fn p. 248. = Nilss. 
Orn. Sv. I.p 149. — Lath. Ind. I. p. 458. n. 83. 
— Lesser Redpole, Lath. Syn. 3. p. 305. — 
Bechst. Öfvers. 3. p. 295: — Pen. Arct. Zool. 2. 
p- 262. — Gunner. i Leems Lappm, p. 292. not. 
— Berg2eisig, Bechst. Naturg. Deut. 3. p. 231. — 
Sv. Gråsiska; Iris; Vinterhämpling. Norr. Graa- 
Siske, Mo-Irisk. 

Beskrifn. Pannan svart med grå fjäderkan- 
oter3 en svart fläck mellan näbben och ögat samt en 
dylik under: hakan. Öfra delen af hufvudet mörkt 
- karmosin röd, glänsande. Halsen framtill, bröstet och 

öfvergumpen af en hög rosenröd färg. Nacken, ryg- 

gen och skuldrorna grågula med svarta långsfläckar. 

Magen och undergumpen hvita; på sidorna och de 
undre stjerttäckarne med svarta långsfläckar. Vin- 
garna och den klufna stjerten svartaktiga ; Vingpen- 
norna af andra ordningen samt stjertpennorna kan- 
tade med hvitt. Vingtäckarne svartbruna, de långa 

med hvita kanter i spetsen, hvaraf två hvita tvär- 
strek uppkomma öfver vingen. — Näbben liten, myc- 
» ket hoptryckt och spetsig, gul med svart spets. = Iris 
brun... Benen svartbruna. 


Honan har blott främre delen af hjessan karmo- 
sin-röd och denna färg är ljusare nästan stötande i 
gult. En svart fläck mellan näbb och öga samt en 


348 : Gångfoglar. 


annan under hakan. Halsen framtill och på sidorna 
hvit med smutsgul anstrykning. Bröstet, sidorna och 
öfvergumpen af samma färg med svartaktiga långs- 
fläckar, : 

Varierar tillfälligtvis : Hvit med hjessan och brö- 
stet röda; Hvitaktig med små bruna långsfläckar 
som ofvan äro talrikare, inunder glesare. Hjessan 
ljust blekröd. 

Vistelseort och lefnadssätt : Gråsiskan tillbrin- 
gar sommaren och fortplantar sig i de norra trak- 
terna af vår halfö, inom och i grannskapet af pol- 
cirkeln - Först mot vintrens annalkande lemnar hon 
detta hemvist och flyttar åt sydligare trakter. Hon 
förekommer då flocktals i Skåne och uppehåller sig 
isynnerhet i alträden, eller på fälten bland fröbä- 
rande örter. Mot våren flyttar hon åter åt Norden 
och man träffar henne aldrig om sommaren i det sö- 
dra Sverige +). I Norden vistas hon undér denna 
årstid bland björkbuskar eller låg björkskog, stun- 
dom äfven i barrskogen. Dess lockton är: pii- wit! 
och dessa ljud förekomma ofta i dess sång, som är 
låg men angenäm och kan uttryckas med: 2i-2&- 
Zörr. I dess hembygd är hon mera skygg än under 
sina vandringar, då hon merendels är spak och en- 
faldig. 

Födämnen: Växtfrön af åtskilliga slag. Om vin- 
tren isynnerhet frön af al, tistel, åkerkål m. m. 


+) I Thärvinger skogen i Tyskland öfversomrar hon dock 


stundom och fortplantar sig, enligt H:r Bechsteins för- 
säkran. 


Grönsiskan. 340 


> Fortplantning: Sitt bo lägger han vanligen i min- 
dre björkar, tallar eller  björkbuskar. Det är sam- 
mansatt af gräs, grässtrån, m. m., blandade med 
ängull, och invändigt fodradt med Ripfjädrar och ren- 
hår. Äggen likna till form och färg Hämplingens, men 
äro mindre, 4—5 blåaktigt hvita, beströdda med 
brunröda prickar, isynnerhet vid den tjockare ändan. 
Fångst: Om vintren fångas hon lätt med lim- 
spön eller med slagnät. i 


11. Grönsiskan. (Fringilla Spinus, Liun.) 


Artm. Öfvan grönaktig med mer eller mindre 
märkbara svartaktiga fläckar. Hannens hufvaå svart. 
Stjert- och vingpennor vid roten gula. Ett gult strek 
genom ögat och två öfver vingen.  Inunder är hannen 
gul, honan hvitaktig med svarta fläckar. 

Längd 43 tum. 
Fringilla Spinus, Lin. Fn. Sv. p. 87 — Retz. Fn. p. 
"2340. —"Nilss. Orn. Sv. I.-p. 153..—' Lath. Ind: 
I. p. 452. — Le Tarin, Buff. Ois. 4. pi 221: — 


Pl. enl. 485. f. 3 —  Siskin, Lath. Syn. 3. p. 
«+ 280. — Erlenzrisig, Bechst. Naturg. Deut. 3. p- 
220. — Sv. Grönsiska. 


Beskrifn. Hannen: Hufvan och underhakan 
svarta 3; den förras fjädrar stundom kantade med 
grått, den senares med gult. Halsen ofvan, ryggen, 
skuldrorna och de öfra stjerttäckarne gröna, blandadt 
med askegrått och med otydliga svartaktiga långs- 
fläckar. Ett bredt band genom ögonen till nacken, 
halsen framtill och bröstet gula. Magen hvit, -Sidor- 
ne och undergumpen hvita blandadt med gult och 
tecknade "med svarta långsstrek. De små vingtäckar- 
ne och öfvergumpen gröngula. Vingpennorna svart- 


I 


350 Gångfoglar. 


aktiga, de yttre utvändigt med en smal grönaktig 
kant, de inre med en bred hvitaktig 3; alla, med un- 
dantag af de tre yttersta, vid roten blekgula. De 
större täckfjädrarna svarta, i spetsen bredt gula3 
hvaraf två gula tvärstrek öfver vingen, Stjerten kluf- 
ven; dess pennor i yttre tredjedelea svartaktiga, för 
öfrigt gula; de två yttersta utvändigt nästan till ro- 
ten, och de två medlersta helt och hållet svartakti- 
ga. — Längd 43 tum. Näbben grå; mot den hop- 
tryckta spetsen brun. Iris och fötterne bruna. 


Honan ofvan gråaktigt grön med tydliga svarta 
fläckar. Öfvergumpen gul med svarta fläckar. Två 
blekgula tvärstrek - öfver vingen. Inunder hvit med: 
gulgrön anstrykning och en mängd svartaktiga fläckar 
på bröst, sidor och undergump. : A 

Varierar tillfälligtvis: Helt hvit, eller mer och 
mindre brokig af hvita fjädrar. Stundom svartaktig 
beströdd med gulgröna glänsande fläckar, ofvan gle- 
sa, under sammanlöpande. Denna uppkommer en- 
dast i bur. 

Vistelseort och lefaådssätt : Denna fogel finnes 
om sommaren parvis i barrskogarna och de höga en- 
buskarne i Sveriges medlersta Landskap, från Hal- 
land och Småland ända till Norrland; och i Norrige 
har jag sett honom äfven norr om Trondhiem i Stör- 
dalen. I Lappland och Finnmarken förekommer han 
troligen icke. Icke heller har jag sett honom i Skå- 
ne under sommaren, men om hösten och under hela 
vintren träffas han här i stora skaror. Om hösten 
stryker han kring i björkskogarna; om vintren up- 


Steglits-Siskan. 351 


pehåller han sig isynnerhet i alträden. Han flyger 
gerna i täta flockar, och hela flocken slår merendels 
ned i en oeh samma trädtopp. Liksom Mesarna, kan 
Grönsiskan klättra förträffligt. och på alla sidor un- 
dersöka fröhusen. Dess sång är ett angenämt qvitter; 
dess lockton är ett starkt: JDillah ! 

Födämnen : Frön af åtskilliga slags träd och ör- 
ter t. e. af björk, fur, gran, al, tistel, m. m. I bur 
underhålles han med vallmo- och krossade hampfrön. 

Fortplantning: I bergiga trakter, isynnerhet i 
barrskogen, bygger Grönsiskan sitt bo nära ytter- 
sta spetsen af en hög gren. Det är medelst spindel- 
väf och skägglafvar fästadt vid grenen. Utvändigt 
består det af fina qvistar, rötter, skägglaf, videhän- 
gen, ängull ; inuti fodradt med fina rötter. Äggen 
5—6 gråhvita, tätt:beströdda med rödaktigt pur- 
purbruna små fläckar och punkter, isynnerhet på 
den tjockare ändan. 

Fångst: Denna är en af de foglar som man lät- 
tast fångar på limpspön med lockfogel. Stundom slår 
sig en hel flock på limspö-trädet. Denna fångst an- 
ställes höst och vinter. | 


12. Steglits-Siskan. (Fringilla 
Carduelis, Linn.) 


Artm. 'Pannan, kinderne och strupen karmosin= 
vöda. Hjessan svart med ett nedgående band bak örat. 
Ryggen brun. Vingarne och stjerten svarta med hvita 
fläckar och ett bredt gult bånd öfver vingen. 

Längd 53 tum. 
Wringilla carduelis, Lin. Faun. Sv. p. 86. — Retz. p. 
245. — Nilss. Ornp. Sv. I. p. 151. — Lath. Ind. I. 


332 | Gångfoglar. 


pv. 449. — Le NA ok Buff. Ois:. 41 187. to 
10. PL en fi tr. — 'Goldfinch, Lath. Syns > 
3: p. 231. — fy aan Bechst. Naturg. Deuts 
3. p. 200. — Sv. Steglits. Steglitsa. 

Beskrifn. Hanne: Panna, kinder och strupe 
skönt karmosinröda. Trakten mellan öga och näbb 
samt underhakan och ett strek kring näbbroten rent 
svarta. Hjessan och nacken svarta; från denna led- 
löper ett svart band bak örat på sidan af halsen. 
Bak om nacken står en hvit tvärfläck, och bak om 
ögat öfver tinningarna nedgår på hvardera sidan ett 
bredt hvitt band, hvilka förena sig framtill på hal- 
sen. Rygg och skuldror ljust kastanjbruna, hvilken 
färg från halsryggen nedstiger på sidorna af bröstet. 
Eljest är bröst, mage och undergump samt stjertens 
öfra och undra täckfjädrar rent hvita. Vingpennorna 
svarta med en hvit fläck i spetsen; den yttersta 
ofläckad ; de andra i yttre fanet från roten till mid- 
ten skönt gula, hvilket, i förening med de långa täck- 
fjädrarne, bildar ett långsgående gult strek och ett 
dylikt bredt band öfver vingen, Vingtäckarne för 
öfrigt svarta, Stjerten något klufven, svart; sido- 
pennorna (de "2 eller 3) med en stor hvit fläck på 
inre fanet; de öfriga med en hvit spets. Näbben (tem- 
ligen lång, spetsig och hoptryckt), hvitaktig med 
svartaktig spets. Iris kastanjbrun ; Benen ljusbruna. 

Honan har det karmosinröda på pannan, kinder- 
na och strupen ej så bredt eller skönt. Kinderne 
med ljusbrunt inblandadt. Kapsonen och de små 
vingtäckarna bruna. MVingarnes svarta och gula färg 
mindre liflig. | 


Steglits-Siskan, 353 


We PVistelseort och lefnadssätt : Steglitsen bebor vår 
halfö ända upp till. Norrland och Dowrefjäll ; han 
skall äfven förekomma Nordanfjälls, ehuru sällsynt, 
och enligt Leem >) till och med i Finnmarken. I 
det södra Sverige finnesshan under alla årstider, dock 
ingenstädes talrikt, aldrig i flock; alltid blott par- 
vis eller familjvis.. Om sommaren träffas han i skogs- 
bryn som gränsa till åkerfält; om hösten och vin- 
tren infinner han sig på sådana ställen der en mängd 
tistlar och karborrar växa. 

Steglitsan är en munter och liflig fogel som stän- 
digt är i rörelse, hoppar på qvistarna och vrider 
kroppen än åt en sida, än åt en annan. Dess lock- 
ton är ett välljudande Ziflit eller Sticklik, hvarifrån 
dess namn härleder sig. I bur blir han snart tam, 
och underhålles utan mycken omsorg. Man kan lätt 
lära honom en hel hop små artiga konster, som roa 
en liebhaber t. e. att medelst ett snöre eller kedja 
med näbben och klorna sjelf upphissa till sig ett li- 
tet embar med föda och "dryck, att äta ur handen, 
eller ur munnen, att flyga ut och åter vända tillbaka 
på handen då man ropar honom, att sjunga sittande 
på fingret, o. s. v. Dess sång är hög, fyllig och an- 
genäm samt fortsättes i bur under alla årstider un- 
dantagande ruggningstiden. Utom dess egna sång, lä- 
rer han äfven att efterpipa vis-toner o. d., dock ej 
med den lätthet som Hämplingen och Karnariefoglen. 

Födämnen : Frön af tistel, karborre, grobiad, le- 
jontand, vägvårda, salat, kål, m. fl. Om vintren för. 


+) Lappm: sid. 258. 


3554 sGångfoglarst” 


tär han äfven alfrön. I bur underhålles han med 
hampfrön och vallmofrön. Man. gifver honom derjemte 
stundom litet grönt, s. s, sallat, kål, källkrasse'o. s. v. 
Hvarje dag bör han hafva friskt vatten att dricka. 

Fortplantning : I skogar, så väl barrskogar som 
löfskogar, bygger Steglitsen sitt bo i en klyka mellan 
grenarna af en trädtopp. Det består af fin mossa, 
lafvar, fina rötter, ängull, tistelfjun m. m. och är in- 
vändigt fodradt med ull och hår. Äggen 4—6 ova- 
la, blekt blågröna, glest beströdda med blekröda små 
fläckar och strek. 


Med Kanariefoglen frambringar Steglitsen frukt- 
bar afföda. De ungar sägas blifva bäst som födas af 
Kanariehona med Steglitshanne. De äro ofta utmärkt 
vackra, och sjunga vanligen mycket väl. 

Fångst: Man fångar Steglitsen om vintren på 
limspön med lockfogel. Äfven fångas den på limspön 
som man lägger öfver tistlar och karborrar der den- 
na fogel brukar infinna sig; i slagburar eller med 
spränklor, då man nyttjar karborrar till lockmat. 


Domherre Slägtet. (Pyrr- 
hula, Briss.) 


Näbben mycket kort och tjock, trind (lika bred 
som hög) kevelformig, på alla sidor ganska 
kullrig ;  öfverkäken något längre och i spet- 
sen nedböjd, saknar tydlig ryggkant. 


Näsborrarna vid mnåäbbroten, små, runda; 
täckta med hårlika fjädrar från pannan 


AX - 


C 
Allmänna Domherren. 355 


”Bene n: tarserna korta, ungefär åå mellantåns 
a längd. 


Få 

Vingarna temligen korta, räcka ej till midten af 
stjerten =S RA ving pennan kortare än 4:de; 
2:dra och 3:dje längst, nästan lika långa. 


Stjerten temligen lång, tvär eller något rum. 
dad. 


> Domherrarna tillbringa sommaren i sto. 

ra bergiga skogar. Deras föda består i frön 
och kärnor, hvilka de merendels skala innan 
de förtära dem. De hbafva i sitt lefnadssätt 
mycket gemensamt med arterna af föregå- 
ende slägte. De äro dock mindre lifliga ; men 
också mindre tröga än arterna i det följan. 
"de, Könen äro till färgen mycket olika, 


1. Allmänna Dombherren. (Pyrrhula 
vulgaris, Briss.) 


Artm. Hufvudet, vingarna och stjerten svarta; 
öfvergumpen hvit >; ryggen askegrå:; de undra delar- 
nä hos Hannen röda, hos Honan grå. 

Langd 61 tum, 


rd Pyrrhula, Lin. Fn. Sv. p. 8:. Retz. p.7235. — 
Nilss. Orn. Sv. I. p. 129. — Lath: Ind. I. p. 387. 
— Pyrrhula Hräggnie, Temm. Man. d'Orn. I. p. 
338. — Briss.. Orn. 3. p. 308. — Lz Bouvreuit, 
Buff. Ois. 4. p. skar t. 17. — Pl enl. 1435. — 
- Bulfink, Lath.” Syn. 3. p. 145.-— Suppl. Pp. 152; 
Der rothbriistige Gimpel. — Bechst. Naturg. Deut. 

3. p. 53. — Sv. Domherre. . Vv 
Beskrifn. Hannen: Hela hufvan ned genom 
ögonen samt ett strek kring näbbroten rent svarta 


MH 23 


356 Gångfoglar. 


med blå glans på hufvan. Halsen ofvan, ryggel, 
skuldrorna och de mindre vingtäckarne blåaktigt 
askegrå. Öfvergumpen, undergumpen och de undre 
stjerttäckarne rent hvita. Halsen framtill och på si- 
dorna, bröstet, magen och kroppssidorna cinober-rö- 
da, Vingarna svarta; de inre vingpennorna och de 
långa vingtäckarne lysande med blå glans; de sed- 
nar? med gråhvita spetsar, hvarigenom ett tvärband 
öfver vingen af denna färg uppkommer. Stjerten och 
dess öfra långa täckfjädrar svarta med blå glans. 
Näbben svart. Benen svartgrå. Iris brun. 

Honan har mer brungrå rygg och de undre 
kroppsdelarna rödaktigt askegrå. 

Varierar tillfälligtvis: 4) Hvit med karmosin- 
röd anstrykning på hufvudets öfra del, på dess och 
halsens sidor samt på de undre kroppsdelarna. Näbb- 
roten omgifven af svartaktiga småfjädrar ; bakre 
ryggen der och hvar skuggad af mörkgrått; några 
af vingpennorna samt spetsarna af de närmaste stora 
täckfjädrarna svartbruna. Stjertpennorna utvändigt 
smutsgrå. Näbben och benen hvita. Loxia Flamengo, 
Mus. Carlson, t. 17. £B) Hufvudet ofvan helt svart; 
dess sidor och balsen framtill .svarta med inströdda 
grå fjädrar. Halsen ofvan, ryggen och-undergumpen 
grå med svart der och hvar anstruken. Undra de- 
larna rödgrå, svartfläckiga. En del af de undre stjert- 
täckarne glänsande svarta, en del hvita. Hona; — C) 
Helt svart med ett långsgående strek på vingen samt 
stjertens undra täckfjädrar hvita. 


Anm. Alla dessa Artförändringar, som jag haft äl | 
fälle att undersöka, hafya lefvat i bur och der undergått 


Alin na Domherren. 357 


förvandlingen. — Redan 1815 då jag skref Ornith: Sveci- 
€a, hade jag haft tillfälle att i Paykullska Museum på 
IWallox-Säby granska RENT till Sparrmans Loxia 

Flamengo (Mus. Carls. fé 7.) Jag kunde derföre med 
Visshet sätta denna varietet ade Domherren, dit Han hö- 
rer: Detta oaktadt behagar dock H:r Temminck påstå i 
2:dra upplagan af sin Man. d'Ornith. I. p. 339, att L okxia 
Flamengo Sparrim. alldeles icke är en varietet af D o m- 
herren, utan af Tallbiten, under hvilken han äfven 
anfört honom p. a, st. sid. 334. — Foglen är dock ännu 
vid makt och kan sjelf försvara sin härkomst. af. Dom- 
herren. Han förvaras nu i Vetensk. Acad:s Museum i Stock- 
holm. All vidare tvist härom är derföre alldeles öfver- 
flödig. Men jag kan äfven lemna den upplysning, som Or- 
nithologen Doctor Lindroth meddelat i ett bref till Herr 
Prof. Retzius, däteradt Söderfors d. 28 April 1791, att Re- 
gements-Fältskären D:r, Eklund hade ifrågavarande fogel 
länge lefvande i bur såsom vanlig Domherre, till dess ban 


der efter en sjukdom fick den hvita färgen, med hvilken 


han blifvit uppstoppad; samt afritad oeh graverad i Mus. 
Carlson. 


Den svartaktiga varieteten B) ondergick sin förändring 


i bur här i Lund; sedan hon en längre tid blifvit född 
med hampfrön. | 


Vistelseort och lefnadssätt : Domherren träffas 
aldrig om sommaren i det södra Sverige; först mot 
vintrens annalkande infinner han sig här familjvis i 
skogar och trädgårdar, isynnerhet på sådana ställen 
der rönnbär finnas. Under hela vintren uppehåller 
han sig här och mot våren flyttar han åter hort. 
Om sommaren vistas han i halföns bergiga och skog- 
fu!la landskap. I grannskapet af polcirkeln har jag 
sett honom under nämnde årstid, och 
af. Wermeland tillbringar han 
fö Tf). 


i norra delen 


äfven hela somma- 


+) Ebligt gunstigt meddelad underrättelse af Herr Öf- 
ver-Jägmäataren H. Falk. 


358 Gångfoglar. 


Domherren är föga skygg, och blir i fångenska- 
pen lätt tam, samt lärer sig snart att efterpipa åt- 
skilliga årier och melodier. Dess naturliga sång är 
knirkande och föga melodisk. Äfven honorna sjunga 


och äro läraktiga. Dess lockljud är en ren flöjtton > 


hui! hui! som man visslande kan lätt efterhärma. 


Äfven de gamla som fångas blifva snart tama. 


Födämnen: Frön af åtskilliga slags träd, såsom 
af fur, gran, rönnbär, enbär, »pjupon, hagtornbär, 
olvon m.m. Äfven trädknoppar och åtskilliga örtfrön. 
Bären bortkastas, endast frön eller kärnorna för- 
täras. 3 

I fångenskapen underhåller man dem med hamp- 
frön och roffrön, hvaribland man stundom smular 


uppmjukadt bröd. 


Fortplantning : I träd eller buskar i skogarna 
bygga de ett konstlöst näste af fina risqvistar, fo- 
dradt med mossa. Äggen 3 —6 blåaktigt hvita med 
violetta” och brunaktiga fläckar kring den tjockare 
ändan. Begge könen rufva dem  vexelvis i femton 
dagar. | 

Fångst: På vanligt limspö-träd, (se sid. 325.) 
under hvilket man antingen sätter en lock fog el, eller 
1 brist derpå, sjelf ditlockar dem genom att efter- 


härma deras lockton. 


Nytta och 'skada: Köttet är välsmakligt och 
sundt. Hannarna värderas för sin skönhet och sång. 
— De skada stundom trädgårdarna om vintren der- 


igenom att de äta knoppar af fruktträden, 


Tallbit.Slägtet. 359 


Anm. Karmosinröda Domherren. (Py rrhula 
erythrina, Temm.) 


Hannen: Hufvudet, halsen ofvan och framryggen 
skönt karmosinröda; öfvergumpen, hufvudets sidor, stru- 
pen, framhalsen och bröstet rosenfärgade; ryggen och ving- 
täckarna gråbruna. Vingarne och stjerten svartaktiga. 

Längd 53f2 tum. 


Honan: Ofvan gråhbrun$ strupen och kinderna med 
hvita och bruna fläckar. Framhalsen och alla undra kropps- 
delar hvita med stora, långsgående mörkbruna föga 


Pyrrhula erythrina, Tem. Man. LI Dp 3305 
Fringilla erythrina, Mev. Vögel Liv- u. Esthl. p. 
77. fig. — Loxia cardinalis, Bösökö Vög. Curl. .p. 77- 


" o3KBebor de nordöstliga delarna af Europa; förekom- 
mer i Finnland, Kurland o. s. v. 


Högst sannolikt hörer denna fogel äfven till Skandina- 
viens Fauna, . fastän han mig vetterligt ännu ej är funnen 
på vår halfös så framt ej Linnés Fringilla flammea 
En. p- 87. Hörsräknas/ bit. Om: denna fogel känner man ej 

"mer än de få ord som stå i Linnés Fauna; ty den figur 
hos Rudbeck som citeras, finnes nu mera icke, hvarken i 
det De Geerska eller Grillska exemplaret af Rudbecks 
aves pict. 


Tallbit-Slägtet. (Corythus, Cav.) 


Näbben kort, tjock, hoptryckt kegelformig, mera 

; hög än bred, kullrig; öfrverkäken längre, of- 
van försedd med tydlig ryggkant och i spet- 
sen medböjd till en hake, 


Näsborrarna wid näbbroten, små, runda, täck- 
ta med framåtliggande korta hårlika fjädrar. 
Benen: tarserna föga längre än mellantån. 
Vingarna temligen långa; 2:dra och 3:dje 
vingpennan längst ; r:sta föga kortare, och 
längre än 4:de. 
Stjerten ling, klufven 


LÄ 


360 Gångfoglar. 


De hithörande foglar, af hvilka ej mer 
än en art är känd i Europa, komma tilllef- 
nadssättet och kropp-formen närmast Kors- 
näbbarna, "hvilka "de äfven ull färgombytet 
mest synas likna. Hannarna äro olika ho- 
norna och de få ej sin beständiga färg förr 
än 2:draceller 3:dje året, De” lefva af frön 
och kärnor. 


1. Allmännva Tallbiten, (Corythus 
Enucleator). 


| Artm. Vingar och stjert svartaktiga med två 
hvita tvärstréek öfvär de förstnämda. Kroppsfärg sen 
hos Hannen röd eller gul; hos Honan gråbrun eller 


gulaktig. | Längd 172 9 töm. 
Loxia Enucleator, Tin. Fn. Sv. p. 81. — Retz. Fn, 
P: AM. + Labh Ind:: I På ib — Lin; Syst, 


I. p: 299. — Nilss. Orn, Sv Pp. 125. — Pyrr- 
hula .Enucleator, Tem. Man ob I. Pp -JA0N 
är Enucleator,. Mey. Vög, Liv= u. Esthl. 
Pp. 74. — Gros-bec du Canada, Buff Öis. 3. p. 
TN pl. enl. 135. f. 1a..— Edw. stab. 123: 124. 
— Pine Grosbeak, Pen. Brit Zool. I. p. 317. n. 
114. — Arct. Zool, 2. p> 348. Suppl :p. 64. — 
Lath.' Syn. 3: op ter. on.5: Suppl p 145. — 
Haaken-Kreutzschnabel, Bechst Naturg. Deut. 3. 
Pp. 28. — Svenskan, Zétt. Lapp. Resa LI pso40, 
— "Sv. Tallbit , Svenska, Svensk papgoja: Natti- 
vaka ; Smål. Waktel, 


Beskrifo. Gammal Hanne: Hufvud, hals, öf- 
vergunip och alla undre kroppsdelar pomeransgula, 
En hvitgrå fläck mellan näbben och ögat; öfver 
denna ett mörkt strek, Ryggen och skuldrorna mörk- 
bruna, med gröngula fjäderkanter. Magen åt midten 
samt ”'undergumpen askegrå. Vingarna och stjerten 


X 


Allmänna Tallbiten. 361 


svartaktiga med två hvita tvärstrek öfver de först- 
- mämda. Benen och näbben ofvan mörkbruna 3 iden 
sednare inunder ljusare. 

Yngre Hamre: Vingar och stjert som :hos före- 
gående, dock mer svarta. Hufvudet och öfvergumpen 
karmosinröda. Genom ögat ett svartaktigt . strek. 
Halsen ofvan och ryggen svartaktiga med karmosin- 
röda fjäderkanter. Strupen, framhalsen och bröstet 
ljust karmosinröda. Magen askegrå. Undergumpen 
hvit. 


Anm. Denna färg öfvergår småningom i gult 3 neml. 
alla röda delar blifva först rödgula (mörkt pomeransfärga- 
de) och sedan ljusare gula, 


Honan : Ofvan gråbrun med gul anstrykning 
på hufvudet och öfvergumpen; inunder askegrå, 
svagt stötande 1 gult. 


Anm. Ingen Ornitholog har någonsin sett en röd Ho- 
na af denna art. Herr Zelterstedt påstår doek p. a. st. att 
”vid ett och samma bo träffas stundom Hannen röd och 
Honan gulaktig, vid ett annat är förhållandiet 
tvertom”, — således honan röd och hannen gulaktig! 


Varierar tillfälligtvis: Hvit, hufvudet ofvan samt 
halsryggen och öfvergumpen stötande i gult. Vingar- 
na svartaktiga med hvita fläckar och strek. Stjerten 
svartaktig. ; 


Anm | Loxia Flamengo, Sparrm. hörer icke till 
denna art, utan till Pyrrhula vulgaris. Se sid. 356. 


Vistelseort och lefnadssätt: Till Skåne kommer 
Tallbiten, dock icke alla år, i November eller De- 
cember, förr än starkt frost . eller snö inträffar. I 
Småland och de öfriga skogfulla och bergiga land- 
skapen af det medlersta Sverige, infinner han sig stun- 

dom under senhösten och vintren flocktals. Mot vå- 


362 Gångfoglar. 


ren återvänder han tillLappland, i hvars skogar ban 
tillbringar sommaren och fortplantar sig +). Dock 
synes han under denna- årstid mera tillhöra det inre 
af landet än kusttrakterna. 

Till lynnet är denna fogel utomordentligt dum 
och trög, samt låter utan möda fånga sig och blir i 
fångenskapen genast tam. Dess sång som består af 
rena' flöjt-toner är ganska omvexlande och utmärkt 
vacker; dess färg är skön, och han blir snart sim 
ägare ganska tillgifven. För dessa sednare egenskaper 
skull, har man honom ofta i bur, och han hör i san- 
ning till de angenämaste sångfoglar ; men han tåler 
ej värma. Om man derföre vill behålla honom vid 
lif, måste man låta honom vistas i kallt rum. 

Födämnen : Frön af fur och gran, samt kärnor af 
rönnbär, oxelbär, enbär m. m. I fångenskapen kan 
man underhålla honom med samma födämnen samt 
med hafra, gryn, m..m. Af hampfrön blir han allt 
för fet och dör snart. 

Fortpläntning : Sitt bo bygger Tallbiten på trä- 
dens grenar invid stammen, i täta barrskogar 4 — 6 
almar från marken. Det är förfärdigadt af risqvistar 
och strån samt stundom fodradt med fjäder. I Juni 
månad lägger Honan JE ägg, stora som Kern- 
sparfvens, blekt grönaktiga med större och mindre 
svarta, lefverbruna och grå punkter, isynnerhet 
kring den tjockare ' ändan. 


Anm. Af deona, så väl som af flera foglar, hvilka 
vanligen lägga fläckiga och färgade ägg, har man fannit 


+) Äfven fortplantar foglen sig i Skottland och Norra 
Amerika. Se Pennants Arct. Zool. 2. p. 348. 


Tr ot RA 
je , 
; sa ; 


- BV z - j& ' 
Korsnäbb-Slägtet. 363 
Så ofläckade och utblekta, således ock Se Pen. Arct. 
Ifool:2: p. 348. 
sagt och fångst: Med hagel kan man lätt skju- 
fa denna fogelart, emedan han alldeles icke är skygg. 
I Småland och på flera ställen i Sverige, der han 
stundom om vintren i mängd infipner sig och besö- 
ker rönnträden, fånga Gossar honom på det sätt att 
de vid ändänp af en lång käpp fästa en snara af häst- 
tagel, som de träda öfver hufvudet på honom, samt 
neddraga på delta vis den ena efter den andrå ur 
trädet, | 
Nytta: Köttet är ätligt. — Som angenäm sång- 
fogel hålles ban ofta 1 bur. 


Korsnäbb-Slägtet. (Loxia, Briss. ”'). 


Näbben medelmåttig, stark, på” sidorna hop- 
tryckt, ofvan och inunder kullrig ; båda kä- 
karne krökta, den öfra nedåt, dennedra upp- 
o Oo 
åt, så att spetsarne korssa hvarandra; under- 
käkens kanter inböjda: 


Näsborrarna vid näbbroten, små runda, täck- 
ta med framåtliggande borstlika fjädrar. 
Benen temligen undersättsiga, ut-tån vid roten 


hopvuxen med smellantån ; klorna temligen star- 
ka och krumböjda. 


i + 
+) Benämningen Loxia kommer af Grekiska ordet AoÉos 
sned, krumböjd, och blef först tillaggd Kors- 
näbbarna, men utsträcktes af Lixsé till alla Sparf- 
var med tjock och kegelformig näbb. Sedermera har 


benämningen åter blifvit inskränkt till sin ursprungli- 
ga betydelse. 


364 Gån gfoglar. 


Vingarna medelmåttiga ; A:sta, 2:dra och 3:dje 
vingpenmnan nästan lika, dock 2:dra längst. 


De hithörande foglar uppehålla sig om 
sommaren i barrskogarne i Halföns vordliga- 
re Landskap, och de finnas der så långt åt 
Norden som tallar växa, således ända inom 
polcirkeln, Om hösten och mot vintren stry- 
ka de familj-vis eller i stora skaror omkring 
1 skogarne i det sydligare Sverige, och ned- 
komma då ej sällan till Skåne, der de träffas 
i skogar, trädgårdar - och lundar, isynnerhet 
der rönnbär växa, som här, vid nämnde års- 
tid utgöra deras hufvudnäring. I barrsko- 
garne lefva de nästan endast af fur- och 
graafrön, till hvilkas utplockande ur kottar- 
ne deras ovanliga näbbform synes isynner- 
het danad +). 


. 


Anm. Det är märkvärdigt att det sydligare Europas 
Ornithologer påstå, att dessa foglar hos dem lägga bo och 
fortplanta sig midt under kalla vintren, och att de mot 
sommaren flytta mot Norden, just i omvänd ordning mot 
allt hvad man hittills känner om ändra foglar. (Se Temm, 
Man, d>Ofnith. I. p. 325.) Och- det som ännu mer synes 
öka det besynnerliga häri, är att dessa foglar icke blott fin- 
nas i våra mest nordliga provinser om sommaren, utan äf- 
ven fortplanta sig der under nämnde årstid.. Den nedan- 
före beskrifna ungen af Loxia curvirostra, som nyss 
lemnat nästet, blef skjuten i en granskog vid Hogdal i Her- 
jedalen, i början af Juli, af H:r Prof. A. Retzius, Sonen. 
— Detta synes bevisa riktigheten af H:r Brehms påstående 
att dessa foglars fortplantning icke är bunden till någon 
 » viss årstid. 'Se, Meyers Zusätze p. 43. 


- Härpå väckte redan Linsé uppmärksamheten. Se Fn. 
V. Up. ig. | 


Större Korsnäbben. 2365 


RR Större Korsnäbben. (Loxia pytiopsit- 
tacus, JBechst') 

Arvtm, Näbben mycket stark och undersättsig = 

tum his och likaså bred vid roten. . Käkarne starkt 

krökta ; öfverkäkens spets perpendikulär mot hufvudets 


långslinia ; underkäkens uppstående, synes sällan öfver 
; nävbryggen. Längd 7 tum. 


Loxia pytiopsittacus, Bechst, Nat. Deutschl. 3. p. 21. 
— Moyer Lusätge, p. 43. — Si bHr pineto- 
rum, Meyer Vögel-sCiv- u. Esthl. ip. 71. — Nilss. 
Ornith. Sv. I. op. 120. — Loxig Md Species, 
Rudb. av, pict. fol. 100. — Loxia curvirostra 
misjor, Gmel. Syst. I. p. 843. — Sv Större Krum- 
snåbél. Större Korsnäbb. 

PB oskrifo. Nabben mörkt hornfärgad med lju- 
sare käkkanter (som hos de yngre äro gulaktiga), 
mycket undersättsig och tjock, något kortare än mel - 
lantån, då klon räknas. Käkarne, som bibehålla sin 
tjocklek "ett stycke från roten, äro trubbigare till- 
spetsade och mer krökta i spetsarne, så att öfverkä- 
kens spets fortsatt skulle bilda en rät vinkel med 
hufvudets longiiudinella axis. Underkäkens spets öf- 
verstiger sällan näbbryggen 7"). Underkäken 'inunder 
mycket kullrig, dess rotgrenar starkt utspärrade. — 
Hufvudet är äfven större än hos följande art, och 
synes nästan fyrkantigt Ögonen små. Iris kasianj- 
brun. Benen bruna, hos de yngre gråbruna. — Läng- 


den 7—-73 tum, hvaraf stjerten ungefär 23 tum, 


+) Dock händer det ibland att han verkeligen öfversti- 
ger den; liksom det stundom hos följande art inträf- 
far alt underkäkens spets icke hinner näbbryggens ho- 
rizontella plan, Exempel på båda fallen har jag just 
nu för mig. : 


I 


266 Gångfoglar. 


och af -denna betäcka vingarna 43; vingbredden 12 
tum. Näbben från näbbviken £t.; mellantån med 
klo något längre. Tarsen 433 tum. 

Hannen : Röd, än zinnoberröd, än mynjeröd, än 
tegelröd; på ryggen och vingtäckarne mörkare brun- 
aktig; på bufvudet, på de undra kroppsdelarna och 
isynnerhet på öfvergumpen ljusare röd och glänsan- 
de. På tinningarne en mörkbrun fläck. Magen åt 
midten hvitaktig. Ving- och stjertpennor svartaktiga 
med en smal rödaktig kant. Undra stjerttäckarne hvi- 
ta med en svartgrå fläck i midten. 


Anm. Att sluta af analogien med följande art, som 
jag af egen erfarenhet närmare känner, så är den beskrif- 
na en yngre Hanne. Följande färg tillkommer en 


Åldre Hanne: Grön eller gulgrön på alla de de- 
tar 'der föregående är röd, och med samma färgnu- 
ancer, neml. mörkåre grön på rygg och skuldror, 
ljusare gulgrön på hufvudet och de undre kroppsde- 
larne, samt ännu ljusare eller ljust gröngul på öfver- 
gumpen. Vingpennornas och stjertens smala kanter 
äfven gröngula. 

Hona: Grå, ofvan mörkare med mer eller min- 
dre tydliga grönaktiga fjäderkanter ; inunder ljustgrå 
med grönaktig anstrykning på bröst och sidor. Öf- 
vergumpen gröngul. VWing- och stjertpennor svart- 
bruna, smalt kantade med grönaktigt eller grått. 

2 Sd 5 

Unge före första ruggningen: Ofvan svartgrå 
med ljusgrå eller grågula fjäderkanter; inunder hyit- 
aktig med gulgrön anstrykning och långsgående sma- 
la svartgrå fläckar på bröstet, magen och sidorna. 


Ving- och stjertpennor svartaktiga med gulgrå kanter. 


Mindre Korsnäbben. 367 


Vistelseort och lefnadssätt : Större Korsnäbben 
uppehåller sig i barrskogarna så väl i de sydligare 
som norra delarna af halfön. Under vissa årstider 


träffas han här talrikare än följande art. Så har jag 


ofta funnit honom familj-vis eller i sällskap af 10 — 
20 — 30 stycken kringsvärmande i Blekinges, Små- 
lands, Upplands m. m. barrskogar, i Juli och Augusti 
månader, då jag sällan derstädes, under nämnde års- 
tid träffat följande art. Man har anmärkt att denna 
föredrager tallskogarna, då deremot den mindre Kors- 
näbben hellre vistas i granskogarna; förmodligen sker 
detta derföre att dennas näbb är starkare, så att han 
lättare kan öppna de hårda tallkottarna. Han är äf- 


ven så litet liflig och skygg som följande art, hvars 


lefnadssätt han till det mesta delar. Då en skara 
slagit sig ned i topparna af en tallskog för att äta 
frön, sitta de helt stilla och man kan gå inunder 
utan att upptäcka deras närvaro på annat än de 
nedfallande kottarna. 

Födämen : Tallfrön. 

Fortplantning : Sitt bo lägger han i toppen af 
de högsta tallar. Äggen 3 —4 gråaktigt hvita med 
blodröda fläckar och punkter. 


2, Mindre Korsnäbben. (Lozia cur- 
virostra,. Linn.) 


Artm. Näbben mindre undersättsig, I, tum 
hög och lika så bred vid roten; käkarne mer utdrag- 
na, svagt krökta, afsmalnande ; underkäkens spets van- 
ligen öfverstigande öfverkäkens rygg; dennas spets 


sned mot hufvudets långslinia. Längd 62 tum. 


/ 


i å le 


368 ' Gångfoglar, 


Loxia curvirostra, Lin. Faun. Svec. p. 81. 2 Meyers 
Zusätse, p. 45. — Crucirostra abietina, Mey Liv- 

u. Esthl. p. 72. — Nilss. Orn. Sv. FE. pipa <= 
Fichten-Kreuzschnabel, Bechst. N. D. 3; p. 5. — 
Sv! Mindre Korsnäbb, Kegelrifvare ; Krumsnabel, 
Beskrifo, Näbben mindre undersättsig, horn 
färgad > käkarne afsmalnande ända från näbbroten, 
äro svagt krökta och mer långsträckta, så att under- 
käkens spets merendels öfverstiger öfverkäkens rygg; 
båda bilda med hufvudets långtlinia, om den utdra- 


ges, spetsiga, ej räta vinklar; deras kanter bleka 3 


underkäkens i midten uppstående och skarpa, — Iris 


brun. Benen gråbruna. — Langd 63 — 63 t. ving= 
bredden 11 £t. Stjerten 21 t. räcker 7 t. utom vin- 
garna. Näbben från näbbyiken 2 tum 3 mellantån,; 
äfvensom farsen af samma längd. 

Hanne : Böd. på bufvudet, balsen och hela krop- 
pen; ofvan mörkare isynnerhet på ryggen och skul= 
drorna; något ljusare på hufvudet och på kroppens 
undra delar, och ännu ljusare” på öfvergumpen: På 
tinningarna, en mörkbrun fläck, som synes sträcka sig 
framåt genom ögonen ; och spår till bruna. fläckar 
finnas äfven i nacken. Magen ät midten hvitaktigs. 
Vingar och stjert svarta med smala rödaktiga penn- 
kanter, och röd anstrykning på de små vingtackarne. 
Stjertens undre täckfjädrar svartgrå med breda, hvita 


fjäderkanter. ä 


Anm. , Genom flerfaldiga iakttagelser i Naturen tror 


jag mig böra med Bechstein antaga” alt den beskrifna är 
en yngre Hanne efter första ruggmringen, och att föl- 
jande Hanne är en | 


Gammal Hanne: Grön eller gröngul på alla de 
delar der föregående är röd: ryggen och skuldrorna 


JR. 


å 


i 


Apa Je .. + 
4 FE AN 4 


Mindre Korsnäbben. 369 


mörkast eller bruna med gröna fjäderkanter ; hufvu- 
det, halsen och kroppens undra delar grönaktigt gula, 
öfvergumpen gul. På tinningarna en mörkbrun fläck, 
och äfven i nacken finnas dylika. Ving- och stjert- 
pennor svartaktiga med smala grönaktiga kanter. De 
små vingtäckarne med bredare gröna kanter. De när- 
maste vingtäckarne och de innersta vingpennorna med 
bredare hvitgråaktiga spetskanter, hvarigenom ett dy- 
likt smalt strek öfver vingen uppkommer. 


Anm. Den beskrifna Hannen blef dödad i medlet af 
- Maj. Honan har stundom alldeles samma färg. 


Hona: Ofvan gråbrun med gröna fjäderkanter 
på hufvud och rygg. Öfvergumpen gröngul. Undra 
kroppsdelarna grå med gröngul anstrykning på bröst 
och sidor. Pannan, hufvudets och halsens sidor aske- 
grå, med en brun fläck på tinningarna. Strupen och 
medlersta delen af magen grå hvitaktiga. — På an- 
dra individer är den gröna och gula färgen mer ut- 
vecklad så att de fullkomligt likna den beskrifna 
gamla Hannen: I ingen ålder äro de röda ; denna 
färg tillkommer endast de yngre Hannarna. 

Ungarna före första ruggningen: Ofvan mörk- 
bruna med gulgrönt der och hvar inblandadt samt 
med grå eller hvitaktiga fjäderkanter. Öfvergumpen 
samt kroppens undra delar hvitaktiga äfven med mer 
eller mindre gulgrönt, samt med långsgående svart- 
bruna fläckar och strek. De begge raderna af stora 
vingtäckare samt de innersta vingpennorna/ kantade 
med, hvitaktigt. 

Unge som nyligen lemnat boet: Ofvan mörkbrun : 
med gröpgulaRtiga, otydliga fjäderkanter som på huf- 


1 


370 : Gångfoglar. 


vudet äro bredare och ljusare; inunder hvit med 
gulaktig anstrykning ech talrika långsgående löner: 
aktiga - fläckar. Ving- och stjertpennor svartaktiga 
med: smala hvitaktiga kanter. På öfvergumpen och 
på sidorna af halsen gulgrön. — Näbbkäkarna korsa 
hvarandra icke; ty underkäkens spets är föga upp= 
böjd. Längd 5 tum. 


Anm. Herr Brehm, enligt Meycr i dess Zusätze, utgif- 
ver de gröna Hannarna af denna och föregående art för 
ettåriga, och de röda för gamla; och H:r Meyer antager 
äfven denna mening. Häri kan jag för min del icke in- 
stämma. Dessa foglars färg-förändring är fullkomligt ana- 
log med Talilbitens (Corythus Enucleator) och, hos 
depna få Hannarna bestämdt först röd, sedan rödgul och 
derefter mer gul färg. 


Vistelseort och lefnadssätt: Dess egentliga stam- 
håll äro furu- och granskogarna, så väl i Sverige 
som Norrige. Han finnes långt åt Norden, äfven in- 
om polarcirkeln, så långt som barrskog växer. Om 
hösten träffar man honom familjvis kringstrykande i d 
barrskogarna, der han söker sin näring. Mot wvin- 
trens annalkande kommer han stundom ned i träd- 
gårdarna på Skånska slätibygden. 

Korsnäkben är af naturen trög 'och enfaldig; 
hvarföre han af fogelfängaren lätt kan ertappas. Dess 
rörelser äro föga lifliga, och han är alldeles icke 
skygg. I barrträden ser man honom stundom hela 
timman sittande på en och samma kotte, af hvilken 
han utplockar fröna och hvilken han med uppmärk- 
samhet genomletar. på alla sidor. och sittande i alla 
rigtningar. Faller kotten lös, så flyger foglen skynd= ' 
samt ned och fortsätter sin undersökning på marken. 


Han blir lätt tam, men fägnar icke sin ägare genom 


ln SE åt; tyd 
lig styrkas Sätter man FaR 


-+ 


gn snart "Han | klättrar: i buren med 
”af näbben, dikasom' en Papegoja. 
ör ”Födämnen: Korsnäbben : Jefver endäst af. Fårnör 
ch frön, isyhmerhet af gram- och tallfrön,; hvilka 
1. med sin på sidorna vigg olikt. bopptryckta näbb 
les s krämbö sida spetsi a käkar, lätt kan fsarileta 
SR PR Jagda Häll hvaraf kotten be- 
4. Nå Vid detta arbete ”fasthåller han. sig på kotten 
Red de: byassa; Dy krökta. klorna, och SJÄL kring 
"honom p på. Så sidor, ofta hängande inunder bond 
ln en Mes. Blir kotten lös och. nedfaller, så följer 
sstundo om — foglén med. och - förtsälter. sitt arbete på 
ei AT förtär ban alfrön, rönnbär och träd- 


;ö is. årstid, tan mah (EE TS så väl 


å nde högsta grénarna. af. Parrträden.. Det 
ul vändigt” af fina 'qvistar, hyarpå följer Vett 
få rlag f mossa, och invändigt. är det van- 
dradt med. skägg glafvar. Äggen 3 SK ”gråak- 
| | ita med röda och bruna fläckar öch strek. 
+ agt och | fångst: Korsnäbben kan lätt skjutas 
kv | med bagel eller. fällas med puströr, dåshan ej är 


Dr ifvén fång as I an rk lims] ön för lockfogel 
äksd. ENSE ge Ås > AF Nn 


åste. denna. våraj af jer; ty en träbur , 


| fångenskapen” kän man n föda hönom med 


Lä ren Sö "midt om sommaren. Detta. byg 


KA 
: 


AR de” RSS i "RAN 
RNE ee 0 sjö NR Lan va 
ol SN 


372» | 4 Gånbfoglar ig 


Nytta och skada: Köttet kan sÄNNG glen '& ; 
i vilda tillståndet ingen annan skada än år förko 


tär én mängd trädfrön. SA SA URER, SNR: 
: FR NET - 
> ” BER a nn 
ra AN 
Andra: Roten: at, Sr 


Långa Kegelnäbbar. (Longicones). 


Näbben medelmåttig eller lång, långstr äckt ke- 
gelformig, rak, tr vind, nåvot nedtryckt. TT - 


Näsborrarna wvid näbbroten skylda åf framåt- 
liggande hårlika fjädrar, eller holftäckta af > 
en hvälfd hinna. z 


Benen med temligen "korta tarser ; uttån vid 


roten förenad öd mellantån. na 
- 


De hithörande foglar hafva sitt tillhåll. N 
i skogarna, Deras "föda består hufvudsakli- 
gen i insekter och larver. Åfven AS MÅ 
frön, och några derjemte nötter, ollon m. É 
De lägga sina nästen uti ihåliga träd: e Så 
rugga ej mer än ea gång om året, och kö- +' 
nen äro nästan lika. Deras kött är sezt by få 
föga läckert. j 


Anm. Den grupp af foglar som här blifvit förenade 2 
torde vid första påseendet före köt mindre naturlig. Men 


sj 


intet enda af de hiträknade Slägten, passar för någon af 
de andra Afdelningarna. Stararna, utgöra liksom pITEgN 
gången från Kräkfoglarna till Sångfoglarnas 

ha vissa charakterer som tillhöra de förra, ändra som LL 
höra 'de sednare. Emedlertid tillåter ej deras näbbform att 
förena dem med någendera. Nötkrakorna bilda öfver- 
gången från Korpslägtet bland Kråk foglarna till Hack- 
spettslägtet bland Klätirarna; men . näbben (Oe ch 
att räkna dem bland de förra, och. fötternas form för 
der att föra dem till de sednare: Nötväckan: vär fe. 
sig tydligen till Klättrarna 0. s. Y. | 


ERS op VAD ä X 

dr : Wvgr 3 it | 
| Än , É or F I | Åå 
All mann a Staren. 373 


AE 3 VET - Vr 

Flo ddlerkid "| hafva de både i Icfuadssätt Sch former 
sket gemensamt, och de tyckas tillsammans förena. 2:ne 
sk da Ordningar, neml. Gång foglar och Klätt-: 
Md — Her Illiger sätter Sitta och Sturnus i sam- 
| CIRA under namn af Gregarii3 H:r Temminck 
"”Sturnus i samma Ördning som Cary ocatactess; 
"Herr Bars Cuvier sätter Stägtena Sturnus, Sista 
h Corvus näst efter hyst ädel. 


Stare-Sl ägtets. (Sturnus, Ling, 


N abb en medelmåttig, rak, långdraget-kegelformig, 
> kantig, medtryckt;. något trubbig. Öfverkiken 
äg öid roten med en i pannan inskjutande TYBG»> 
SME tis Perien rycket nedtryckt, öfverböjd; i kan- 
«ch terne utstående och hel: Näbbsömmen bildande 
vid roten en vinkel: 


an crärna vid. näbbroten på sidan, ägg- 
ÖN ja nen en dan med en hvälfd hinnas 


4 arna S-lbliga ; 1:sta vingpennan ganska råg 
2:dra längst: 


DJ 


IDRE EE isynnerhet af insekter och 
E på arver. De bygga uti ihåliga träd, 1 murar, 
under tak 0, s Vv. Sedan ungarna äro ut- 
flögna, Må de. sig tillsammaåns i stora täta 
skaror och flytta åt SYENRaE länder. Ungarna 
äro före KJeRRigen mycket olika de gamla. 


i Ali männa Staren. (Sturnus vul. 
je garis, Linn.) 
Artm. Svartaktig med pur purröd, grön, och 


metall glans ; ofvan beströdd med små blekt rost- 
irgade ANA Längd 83 tum, 


ö & be 4 vå 
+ Kr AR ; vå 
374 Gångfoglar. i) 


R då j 
Sturnus vulgaris, Lin. Fn. p. 77. — Betz Hö Pe Je 
— Nilss. Örn. Ep 264. — Lath. Ind. 1; AR 
FE LD Etourneau, Buff. Ois. 3. Pp 176. t. . BE 
, Pl enl. .75. — Tem; Man. I. P: 132. — Srdse,d 
Lath. Syn. 3 p- 2. Suppl. p. 137. — Gemei 
Staar, Bechst. Natarg. Deut.' 3. NÅ 816. — | 
Stare. Norr. Stär. = SÅ 


Beskrifn, Hannen i RS Hela foglens; 
grundfärg är svart och skönt glänsande, på hufvudet 
och strupen af purpur, på främre ryggen och före 
"bröstet af metallgrönt, på vingtäckarne, bakre ry - 


gen, bröstet och "sidorna af azurblått. Alla ”öfra 


kroppsdelar ända från nacken beströdda med små 
blekt roströda trekantiga fläckar; ty fjädrarna äro 
"spetsiga och spetsarna ha denna färg. "Vingalhedn och 
stjertens undre täckfjädrar kantade med rostgulaktigt 
hvitt. Ving gpennorna svartaktiga, mot spetsen . mörk 
askegrå, omgifna af ett svart band och kan sit uvt- 
vändigt 'med rostgult. Stjerten tvär; dess Eno 
mörkt askegrå, med svärt spole och omgifna af ett 
svart band samt smalt kantade med rostgult. Nabben 
under fortplantningstiden gul,” eljest svartaktig.. Be- 
nen brunt-köttfärgade. Tris lt Längd 8-4 
Vingbredd. 15 — 153 tum. Le. 
Honan är mindre glänsande; de rostgula fäc- 
karna på öfra kroppsdelarna mindre talrika smär re 
och blekare 3;  öfvergumpens = fjädrar kantade med 
rostgrått ; magen och undergumpen med talrika, stun. 
dom sammanlöpanrde PAReR fläckar. Näbben har min- 
dre gult. | å 
Ungarna före ruggningen: Gråbruna; oflä 

vingarneé och stjerten af samma färg, men med sma 


vv 


ATI mä nna St ar en. 2375 


) NR (på Sios pennor af a:dra ordningen) 
| it; rå, kanter. En svart fläck mellan näbben Och 
t. Strupen hvitaktig med rostbrun anstrykning; 
igen med otydliga hvitaktiga och gråbruna fläckar: 


Hr Anm. I slutet af Augusti och i September rugga 
Bölavarna och efter deuna tid äro: ; 


Unga och gamla efter höstruggningen: lika de gamla 
ivårdrägt och med samma glans; alla öfra kroppsdelar 

Ada från pannan äro tätt beströdda med rödbruna (på 
framryggen blekare) fläckar; men dessa fläckar äro ej 
så trekantiga, ty fjädrarna äro ej så spetsiga, utan i 
spetsen mer afrundade : äfven de afsmalnande huf- 
vudfjädrarna äro i sjelfva spetsen afrundade. Bak- 
ryggens fjädrar bredt kantade med rödbrunt. Undre 
kroppsdelarna beströdda med hvita, på halsen små 
och runda, på bröstet och magen något större tvärs 
ovala fläckar, alla nästan tvådelade genom, ett svart 


strek.” Ving- och stjertpennor med breda rödbruna 


köer: Näbben svartaktig. Benen rödbruna. 


PA Fjäderymsningen hos de unga, hvarigenom den 
gråbruna färgen ombytes till den svarta glänsande och fläc- 
kiga, börjar på bröstet oeh öfvergumpen, fortsättes derefter 
på midten af främre ryggen, på skuldrorna, vingpennorna 
och deras närmaste täckfjädrar, deras ' mindre täckfjädrar, 
stjertpennorna; derefter på öfra delarna af hufvudet, 
sist på strupen och hufvudets sidor. 


'Varierar tillfälligtvis: Hvit, antingen helt och 


" hållet, "eller på en och annan kroppsdel. Stundom 


smutsigt isabellgul eller rostbrunaktig. 


Vistelseort och lefnadssätt: Stararne bebo om -:. 
sommaren de flesta skogstrakter af vår halfö från 


än PSTN Lr : 


Skåne ända inom polcirkeln. I Helgeland JEN 
sällsynta, och i Salten förekomma de äfven. Dock . 
synes detta Fögderi utgöra deras gräns åt Norden, i 
kusttrakterna &f balfön. I Finnmarken finnas de icke. 

Som flyttfoglar återkomma de till Skåne tidigt 
om våren, redan i Mars månad, och träffas då i floc- 
kar på sanka ängar vid sidan af åar och kärr. Redan | 
i April träffar man dem i skogarna, der de' parvis | 
fördelt sig för sin fortplantning. I Juni träffar man 
fullvuxna ungar, och efter denna tiden slå sig flera 
familier tillsammans i stora täta skaror, och ströfva 
kring på ängar och betesmarker. Ofta ser man dem - 
hela dagen söka sin föda bland boskapen. Mot aftnar- ; 
na svärma de omkring och hvila öfver nätterna i 
träd, eller i vassen bland rör och säf. I September | 
träffas de ännu flocktals äfven i det öfra Sverige, och | 
först i Oktober försvinna de småningom äfven i Skå- 
ne. Om vintren träffas de högst sällan på vår halfö +). . 


Staren är af naturen en mycket sällskaplig fo- 
gel, som icke blott under sträcktiden lefver flockvis, 
utan som äfven under fortplantuingstiden, liksom Rä- 
kan och Björktrasten, ofta bildar talrika kolonier. I 
gamla ”eklundar, belägva vid ett fält, eller i höga 
trädbyggnader, kyrkor, klockstaplar o. di belägna i 
skogstrakter, träffas han: ofta i mängd, och flera par 
hafva ej sällan sina bon i samma träd eller i samma , 


+) En enda gång har jag sett en Stare midt om vin- 
» tren vid Malmö, der han i sällskap med Kajor sS0kg 
sin föda på gödselhögarna. 


kd FU Tr pc SJ Sv Nr fran Te Cr jr GIUNSEV MM Ci NN He yng 
a RE OM . ONES ; 
4 


ER 


ed , 


”» "Alhaä änna 'Staren, så 377 


— Staren är liflig py munter, ocktölis i 
: ketskapen snart tam, Han har, liksom arterna af 
| Korpstägter förmågan att lära eftersäga ord, och 
han lärer sig äfven att efterhärma andra djurs och 
”foglars läten och sång, samt att hvissla vis-toner o. d. 
Dess naturliga sång består af hvarjehanda besynner- 
liga surrände och hvisslande toner. Honan sjunger 


» PG 


äfven ;- men ej så bra som hannen, 


; ES  Födämnen : Insekter, larver, daggmaskar, sniglar 
och åtskilliga slags frön och korn. Ofta sätta Sta- 
: rarna sig på ryggen af får och annan boskap för att 
bortplocka flugor, brömsar, och andra insekter. Stun- 
dom kasta de sig på kadaver i sällskap med Kråkor 
och Kajor; kanske likväl blott för att uppsöka ma- 
skar och insekter. — I fångenskapen kan man föda 
dem med bröd eller korngröpe som blifvit i mjölk 
uppmjukadt. Stundom ger man dem krossade hamp- 
frön, mask, kött, ost m. m, Äfven böra de ständigt 
hafva ett kärl med vatten för att kunna bada sig. 


Fortplantning: I hål i gamla träd, i klockstap- 
lar, under taken, i murar o. s. v. lägga de sina bon. 
Äfven bygga de i ihåliga trädstycken som ha en öpp- 
ning på sidan och som man uppsätter der de hafva 
sitt tillhåll. Boet består af strån, löf, hår, ull, fjä- 

drar m. m. och är utan konst sammanlagdt. Äggen 
"4—56 ljust blågröna ofläckade. Ungarna uppfödas 
med insekt-larver:s De ungar, man tager ur nästet 
och uppföder, lära lättare än de gamla att eftersäga 


ord, att hvissla arier o. d. 


RR val RR a rr IR ÖN od 


L k 
värn / KA Ev ” kö 

En | Gångfoglar/ ANG 
LR 


Sugt och fång oja Då de' icke äro särdeles 
ga, samt flyga eller sitta flockvis tätt tillvän ! 
kan man lätt med ett skott fina hagel od a 3 
stort antal. Isynnerhet kan man kätt öfverraska dem - 
om aftnarna i träden eller vassen der de slagit ned 
för att hvila öfver natten. I Fyskland bru niau 
äfven att fånga dem med: slagnät. ? 4 


et 


Nytta: Köttet af unga Starar är ätligt, ehuru 
visst "icke läckert. — Stararna gagna mest dervigénomd 


att de förtära en mängd skadliga och besvärliga im= 


v JO mM AN 
De ER WW ISS EA ES 


sekter, gräshoppor, flugor o. s. v. samt larver. 


Nötkrake-Slägtet. (Caryocatactes, 

, j Cuv. et MNilss.) 

Näbben längre än hufvudet lingdraget-kegelfor. 
mig, rak, nästan irind, slutas med en ned- 
tryckt trubbig spets; Öfverkäken längre, saks = 
nor ryggkant ; Underkäken imuti försedd med 
en längsgående knöl. | ; 


ES ONCE NAN 


Näsborrarna vid nidbroten, runda, öppna, 
skylda af styfva framliggande fjädrar fråv 
pannan. 

Benen: Tuarsen längre än mellantän. 

Vingarna: 1:sta vingpennan medelmåttig; 2:dra 
längre än 8:de; 4:de längst, 


” 


SY LSE SSE 


Detta Slägte utgör en tydlig öfvergång 
från Korpslägtet till Hackspettarna, Liksom 
de sistnämda klättrar Nötkrakan på trädens 
stammar, samt slår och borrar i barken i j 
näbben för att få insekt-larver, hvilka utgöra 


, 


i förtär hon nötter, kärnor, 
; Ar on bygger i ihåliga träd; 
hultösten slå shajlöta familier lige lv s till- 
ninanst og strofva kring i sko zsarna. Kös 
h äro nästen lika; och ungdrna äro föga 
R a de gamla, Ö v 


- 


0 N ötk rakan. NRA talen guttatus, N.) 


"Artm. Brun besirödd med hvita droppformiga 
KM olckår Vingar och stjert svarta, med stjertspetsen 
; och åre undre stjerttäckarne hvita. Längd 13 tum. 


"Caryocatactes guttatus, Nilss, Orn. Sy. I, Pp. 90. — 
60 Corvus Caryocatäctes, Kön: Dp. ol = RE Pe 
94. — HNucifraga Caryocatactes, Tem. Man. dOrn. 
Kat PIE. — Le Casse-Noie, Buff. Ois. 3. p. 122, 
+ tt 9 — Pl enl, 50. — Edw. Av. tt. 240... — 
Nutcracker, Lath. Syn. I. p 400 Suppl. p- 82. 
Jer. Tannenheher, Bechst. N. D. 2; p. 1257. — 
" Nötkraka. Nötknäcka. Öl. Nötskrika. 

Beskrifa. Hela kroppsbeklädnaden brun 3; be= 
strödd med hvita droppformiga fläckar på rygg och 
' skuldror,' men . ofläckad på hufvudet och i nacken. 

Undra kroppsdelarna med talrikare och större hvita 
fläckar. Strupen tecknad med hvita strek och trak- 
ten mellan öga och näbb hvit. Vingarna svarta; de 
- medlersta vingpennorna i inre fanet med en hvit fläck, 
Stjerten svart med hvit spetskant som  tilltager i 
bredd på sidopenhorna. Undra stjerttäckarne hvita, 
söfra svarta.  / | 
Honans bruna färg är mer rostbrun. 
Vistelseort och lefnadssätt: I Sveriges medler- 


ör Landskap är denna fogels egentliga stamhåll om 
aren, äfven förekommer han då i dess nord=> 


vå bd 
ar 
ligare trakter, samt i Norrige ända upp ek 

ofvan Trondhjem. I Skåne har jag aldrig träffat. hor I 
nom utan om hösten och vintren, dock icke alla år.” 
Om sommaren bebor han helst täta skogar i bergiga 
trakter, så väl barrskogar som löfskogar. Om hö- 
sten då han flockvis ströfvar omkring, besöker han 
isynnerhet ek- bok- och hasselskogarne. Dess skrik 
liknar Hackspettarnes 3; dess flygt mera Kajans. 

Födämnen: Om sommaren isynnerhet insekter 
och larver, som han uppsöker under trädens bark. 
Äfven förtär han daggmaskar och sniglar. Om hö- 
sten äter han ollon, nötter, frön af tall och gran, 
rönnbär m. m. Om vintren upplockar han hafre- 
korn i hästspillningen på vägarne. — Äfven: förtär 
han foglar som fastnat i snaror, Fogelungar och ägg 
skola ej heller vara säkra för honom. 

Fortplantning: I täta bergiga skogar lägger han 
sitt bo i ihåliga träd. Äggen 3—)56 smutsigt gul- 
bruna med små rostfärgade och mö kbaktnn fläckar 
och punkter. 

Jagt och fångst: Om sommaren äro de allde- 
les icke skygga och kunna då lätt fällas med skjut- 
gevär. Om hösten fastria de stundom. i. de med rönn- 
bär försedda donor som utsättas för Kramsfoglar. 


Nytta: Köttet kan ätas. 


Nötväcke-Slägtet. (Sitta, Linn.) 


Nä b ben medelmåttig, rak, långsträckt-kegelfor-, 
mig, trind, vid roten nedtryckt, utåt något 
hoptryckt. LA 


vå r : 


 Gångfoglar. öl. rv Pe 


ok 


Ning: AL Br 
j sbo orrarna rundaktiga,. glest skylda af fram- 
SJ åtliggande här. 


Be nen: Tärna långa med krökta spetsiga klor; 
— > isynnerhet är: VBaktån lång och dess klo stark 


Stjerten tvär, mjuk, Vv 
+ NMNingarne:: i:sia vingpennan mycket kort ; 
2;dra kortare än 3:dje; denna litet kortare 
än 4:de som är längst. 

å Nötväckorna klättra på trädens stammar 
både uppåt, nedåt och i alla rigtningar.. De- 
ras lefnadssätt närmar dem till Mesarna, De 
lefva af insekter och larver, samt ollon och 
nötter. De bygga i ihåliga träd. Könen äro 
nästan ' alldeles lika, och 'ungarne äro föga 
plika de gamla. Ri: 


1. Nötväckan, (Sitta Europzea, Lim.) 


Artm Ofvan blågrå med ett svart strek genom 
bgonen ; munder hvitaktig. Stjer tpennorna svarta med 
en hvit fläck framför den grå ändan; de två medler- 
sta blågrå. ' Längd 53 tum. 


Sitta Europea, Lin. Fn. p. 37. — Retz. K 106, — 
Nilss. Örn. I. p. 100. — Tem. Man. I. 407. — 
La Sitelle, Buff. Ois. 5. p.-460. f. 30. — Pl. enl. 
623. f. 1, — Nuthatch, Lath. Syn, 2. p- 648. 
Suppl. p, 117. — Der Kleiber, Bechst. Nat. D. 2. 

. 1061. — Sv. Nötpacka, Nötväcka ; Norr. Nöt- 
väcke, Egde, Eremit. ; 


Beskrifna. Alla öfra kroppsdelar blågrå. Från 
näsborrarna genom ögat och vidare åt sidan af hal- 
sen går ett svart band. Undre kroppsdelarna hvita 
med svag rostgul anstrykning på bröst och mage. 

 Slaksidorna och låren roströda. Vingpennorna mörk- 


382 ' oGångfoglar. sn [NN 


bruna >; de inre af ryggens färg. Stjerten teml. sakt 
dess pennor svarta”; de 3 —4 yttre med en hvit? 
fläck mot spetsen > alla i sjelfva spetsen, och de ve 
medlersta öfver allt "askegrå. De undra stjerttäckar- 
na hvita med roströda kanter. — Näbben mörkt 
gråblå ; inunder hvitakltig. Iris nötbrun. Benen gul- 
aktigt grå. Längd 52 — 53 tum: Vingbredden 93 
tum, d 
Honan är något mindre, har mindre lifliga fär- 


ger och det svarta bandet mindre tydligt. 


EE 


Vistelseort och lefnådssätt : Nötväckan förekom- | 
mer allmänt i skogarna i det södra Sverige, Äfven | 
träffas hon i Norrige och i det öfra Sverige. Dess 
gräns åt Norden är dock ännu ej bestämd. Hon blir 
qvar hos oss hela året, bebor om sommaren isynner=- . 
het löfskogar der gamla ekar, bokar 0. s. v. finnas; 
"om hösten och vintren besöker hon trädgårdarna. 
Denna fogel är alldeles icke skygg. Ständigt är han 
i rörelse, klättrar på trädstammarna uppåt, nedåt 
och åt sidorna. Dess lockton är ett gällt och hastigt 
hvisslande: tjutt, tjutt, tjutjutt, tjutjutt! Om natten k 
döljer han sig i hål i träd. i 

Födämnen : Tsynnerhet insekter, hvilka han upp- 
söker i trädens bark. Om hösten förtär han äfven 
ollon och nötter. Dessa sätter han fast i en springa 
i barken, ställer sig deröfver "med hufvudet nedåt= 
vändt, bultar derpå med näbben, hvarvid han an- 
vänder hela kroppens tyngd, och öppnar på detta sätt. 
skalet, samt uttager kärnan, — I fångenskapen Jag 


MYE 4 hå 
Jr 5 
. ; k x - 
£ AN os 
Ca JR INST RR | 383 
nr if öda honom med hampfrön, hafra; bröd. och 
7 gröppning som blifvit uppmjukadt "i mjölk. — I 


q a tillståndet samlar han förråd af sitt öfverflöd i 
| hål V träd; Äfven i fångenskapen märker denna dess 
Pärta att Mädan göra det öfverflödiga till en an- 
+ Han måltid. 
pr Fortplantning: I gamla ihåliga träd, då öpp- 
a > Bingen är för stor, tillsmetar han den med våt jord 
så att den ej blir större än att han jemt kan gå in 
:; och ut. Äggen 6 — 7 hvita beströdda med röda 
fläckar. Begge makarna rufva vexelvis. 
Nytta och skada: Köttettär ätligt. — Om hö- 


sten gör foglen skada på nötskogarna. 


Andra Familien, 


Sylnäbbar; (Subulirostres) 


: eller 
Tunn-näbbar, (Tenuirostres). 


Näbben lång eller medelmåttig ; smal; hoptryckt, 
> böjd och kantig. 
Näsborrarna vid näbbroten, bara eller glest 
skylda af fjädrar från pamnän. 


Benen korta, uttån hopvuxen med mellantån till 
första stundom till yttersta tåleden. 


De hithörande foglar lefva af Insekter 
hvilka de uppsnappa antingen klättrande på 
trädstammarne, eller löpande på marken, el- 
"der SVALvÄnAS i luften, De lägga sina bon i 


i ” j g FR 
: : 4 
3584 Gängföglar. ö. 


hål.i i träd, i klippor, murar, eller i 1 bräddar 
vid vatten. Könen äro föga olika, och un- 
garne likna de gamla. | . 


Trädkrypare-Slägtet. (Certhia £) 


Näbben medelmåttig, smal; något bågböjd, hope 
tryckt, spetsig. : 

Näsborrarna vid näbbroten, bara; and bä 
halftäckta af en kullrig hinnas . 


Benen: utiån vid. roten hopvuxen med möllåg: 
tån: Klorna smycket kröktä och spetsiga ; 
bakklon störst. 

Stjerten  vigglik, bestående af styfva; spetrigan 
och något .nedböjda pennor. 

Vingarna: ita vingpennan kort; 2:dra kor 
tare än 3:dje och denna 'nägot kortare än 4:de 
och &H:te som-äro längst: 


/ 
FS NE VN 5 


De klättra på trädens stammar, liksom 7 
Hackspettarna, och de stödja sig dervid på 
den styfva, elastiska och inböjda stjerten. De 
föda sig af små insekter, larver och in- + ' 
sektägg. 


1. Trädkryparen. (Certhia familiaris, £) 


Artm. .Ofvan fläckig af brunt, rostgult och . 
hvitaktigt ; inunder lwit; Öfver de utbredda vingarna 
ett gulaktigt tvärband. Längd 53 tum. j; 
Certlua fawuliaris; Lin. Fn; p. 38: — Rytz) P- 108: 

— Nilss. Orn. I. p. 98. — Lath. Ind. I. 2 280000 


— Le Grimpereau, Buff. Ois. 5. p. 581. 
. — Pl enl. 681. f. I. — SPORE Bycntk 


"ev NAC SORT EIS OA 


fig: — Common FO Lath. Syn. 2 pc 701. 
4 uppl. p- Rö — Gemeiner Baumläufer, Bechst, 
> Naiurg. D. : 550. — Motacilla scolopacina, 


Sa Vida. Selsk. nye SEN 2: Pp; 367. m. fig. 
krypare. j 


— Beskrifo, Hufvudet och Halsen ofvan mörk- 


3 MN , 
pestrodda med hvitaktiga och rostbruna långs- 
” ” Ryggen och- skuldrorna mer rostbruna be- 
| Le ödda med hvitaktiga fläckar. Öfvergumpen rostgul. 


i ver ö onen ett hvitaktigt strek. Alla undra kropps- 
S delar hia ihed ' 'rostfärgad anstir ykning på urder- 
i ja gumpen och slaksidorna, Vingpennorna svartbruna 
med hvitaktig spetsfläck. Ett "matt rostgulaktigt 
band går öfver dem alla, utom de 3 yttersta, yttre 


”n” 


svartbruna med hvitaktiga spetsfläckar. Stjertpen- 


7” forka rostgrå, 1 inre fanet mer bruna, styfva, spet- 


brun. Benen gråbruna. Bakklon längre än baktån. 
3 - S S 


CR Honan saknar det rostgula på kroppens öfra 
 delär, och bandet öfver vingarne är hvitt. 

7 Vi stälseort och lefnadssätt: Denna fogel tillhör 

hv ; mer "de södra än de norra trakterna af vår halfö. 

> Likväl förekommer han äfven i Svériges medlersta 


landskap och i Norrige till och med någon gång norr 


Kr söm Fjällryggen. ”Dess' gräns åt Norden känner man 


a likväl ännu icke. I Skåne, Halland, Småland och 


- — Blekingevär, han temligen allmän i skogarna. Om hö> 
sten infinner han sig äfven i trädgårdarna på Skån-= 
aska SR gden. Med största lätthet och skicklighet 


å - SR han på trädstammarna, och han är så litet 
Ku +. 
; 


ä dkrypare | / | 385 


kanten hos de medlersta utåt rostgrå. Vinrgtäckarne 


sigas Näbben ofvan svärtbrun, inunder hvitaktig. Iris 


RE att mån kan gå nära in til 
- "han flyger: Under det han klättrar "Han 
hufvndet/nppåt vändt, och han kan icke, såsom | 
väckan, vända det bedåt eller åt FR 
hos Hackspettarna tjenar honom, under JR 
den styfva elastiska. stjerten till understöd. 
Födämnen: Insekter, larver, puippor och i i 
forna ap uppsöker mellan barken på trä 
Fortplantning Sitt bo lägger Bader hål i | 


eller i springor mellan träd Balen består Sn 


XR 
små ris, fjäder och hår. Äggen TE 9 hvi nl 
| strödda med röstbjirba; prickar. 4 Sr 2 
M Nytta: Denna illa fögel förtär många för skör pr 
For garna skadliga, fäsektér. ; ör je ee 


w Hä fröer Slägtet. Clupea, Linn. 
FNä ib ben ni ycket lång, smal, något ögla. tr ee Ke 
| kantig och hoptryckt. ; ; RO 


Näsborrarna wid näbbrotew på sidan, sg 
Je ovala. | + - NM | 


- 
RA Benen korta;: tärsen af mellantåns håla pe fn 
Ha hopvuxen ed. wttän bill första ledeuses fr 


Stjerten ivär; bestående af tio: pennor.” j i 


RK 
cd 
va Pn garna medelmåttiga ; 54. ADA vingpensdiv Ol 
«delmåttigs 2:dra och i 3:dje kortare. a lr foså 
och -5:te som äro längst. ' 


vr 


kh. Härfogeln vistas oftare på mar 
+ På träden. På foktiga. 'skogsängar söker | 
"insekter och larver, som utgöra dess nä! 
Han "lägger | sitt bo i ibaliga träd; a 


stR 


ESS Hilvegrdn. 387 


bror af klippor och gamla murar. Om 
"sommaren lefver han parvis i skogarna; om 
"hösten träffas han familjvis under sina resor 
åt sydligare Jänder. 


Hä rfoglen, (Upupa Epops, Linn.) 


Ar tm. Rostgul fjäderkam med svart kant. Rygg 
och vingar svarta med gulhvita tvärband. Stjerten 
svart med ett hvitt tvärband. Längd 11: 3 tum. 


Upupa Epops, VN Sv. p. 37. — Retz. En. p. RT — 
Lath. ind. p. 277. — Nilss. Orn. Svec. I. p. 
96. — La NN Buff. Ois.-6. p. 43g. t. 21. — 
Pl. enl. 52... — Hoopoe. Lath. Syn. 2. p. 637. — 
| Edv. tab. 345. — Gemeimer Wiedehopf, Bechs. 
; Naturg. Deut. 2. p. 107. — Sv Härfogel ; Skån. 
« Popp. Hall. Oäringsfogel. Norr. Aerfugl. 


Beskrifn. På hufvudet från pannan till nact 
ken sitta två rader af långa fjädrar hvilka bilda en 
hög fjäderkam, som efter behag kan uppresas och 
-nedfällas. Dessa fjädrar äro rostgula och i ändarna 
svarta. Hufvudet, halsen, bröstet och öfra delen af 
ryggen rödgrå med rostgul anstrykning. Rygg skul- 
dror och vingar syarta med gulaktigt hvita tvärband. 
Öfvergumpen rent hvit. Magen hvit med långsgående 
svarta strek.  Vingpenpnorna svarta; de främre (10) 
med ett bredt rent hvitt tvärband ; de af 2:dra ord- 
ningen med fyra hvita tvärband > de innersta bredt 
kantade med gulaktigt. Stjerten svart med ett bredt 
hvitt tvärband; dess öfra täckfjädrar svarta; dess 
undra hvita. — Näbben svart; vid roten inunder 


25 


- 


388. Gångfoglar. Tr 


köttfärgad. Tungan mycket kort. Benen mörkt aske= 


LÅ i EA 
grå. Iris brun; Längd 1123 — 12 tum. ) 
é - 2 folie 


Fonan är något mindre; dess fjäderkam är 
kortare, och färgerna blekare samt mindre rena. = 

Ungarna då de lemna nästet hafva kortare: nä- 
stan rak näbb, fjäderkanmmen kort, och färgtecknin- 
gen mindre utmärkt. 

Vistelseort och lefnadssätt : Härfoglen förekom- 
mer i skogiga och buskrika trakter, helst i grann- 
skapet af sumpiga ställen, Han finnes, ehuru alle- 
städes sparsamt, i det sydliga och medlersta Sverige, 
samt i Grefskaperna i Norrige. I de norra trakterna 
af Sverige och norr om Fjällryggen i Norrige före- 
kommer han högst sällan. Som flyttfogel anländer 
han till vår halfö i April eller i början af Maji. Om 
hösten sedan ungarna äro utflögna, träffas han i säll- 
skap af 6— 8 i lågländta busktrakter, och på betes- 
marker. Han uppehåller sig då vanligen på marken, 
men flyger merendels i träd, då han blir uppjagad. 
I Augusti eller September flyttar han bort. Härfog- 
len är liflig och skygg. På marken' löper han gan- 
ska snabbt, och då ban blir rädd eller ond "slår han 
fjäderkammen upp; då han löper - eller flyger låter 
han den ligga ned. Ofta får man i skogarna höra 
dess besynnerliga läte: Opp-opp-opp ! Opp- opp - opp! 
sörh har ofta upprepar. Och som man derunder säl- 
lan får se foglen, som är ganska skygg och som då 
man nalkas, flyttar sig undan och låter höra samma läte 
fån ett annat håll; så har någon gång denna fogel 
oskyldigtvis gifvit anledning till spökhistorier och ej 


sn 


, 


fr 


Bi-ätareslägtet. 389 


sällan: blifvit räknad bland elaka förebåd af krig och 

wi dyr tid. Från detta skrock härleder sig dess Sven- 
- ska namn : Härfogel, och dess Halländska benämning: 

; ”"Oäringsfogel. Dess Skånska namn Popp, har afse- 

"> ende på dess läte. 

"Födämnen: Insekter isynnerhet sådana som up- 
pehålla sig på sumpiga ställen eller i boskapens spill - 
Ding. Äfven myror och myrägg. För att uppgräfva 
dessa födämnen begagnar han sig af sin långa näbb. 

Fortplantning : I ihåliga träd eller i hål i klip- 
por och murar 3; sällan. på marken. På en under- 
bädd af kospillning och rispinnar lägger honan 4-5 

4 gråaktigt hvita, ofläckade ägg. 

; . Nytta: Härfoglen förtär skadliga Insekter. — 
Ungarna blifva mycket tama om de tagas ur boet och 
uppfödas. I början bör man gifva dem mjölmaskar, 
myrägg och insekter. Sedan hålla de till godo med 
kokädt kött, bröd, o. s. v. 
Bi-ätareslägtet. (Merops, Linn.) 

N äbben temligen lång, niägot bågböjd, spetsig, 

hoptryckt med upphöjd ryggkant. 
Näsberrarna vid roten på sidan, öppna, 

rundaktiga, glest täckta med hår från pannan. 
Benen: ftarserna mycket korta; både ut-tån och 

in-tån hopvuxna med mellantån till den näst 

yttersta leden. 'Baktån bred vid roten. 
Vingarna: 1i:sta vingpenran mycket kort, nä- 
ic stan ingen; > o:dra längst. 
De hithörande foglar lefva af bi, vespor, 
humlor, gräshoppor och andra insekter, Kvils 


då 


390 Gångfoglar. 


ka de fånga i flygten. Till nästen gräfva de 
sig hålor i jorden vid brädden af vatten och 
lägga deri sina ägg på en underbädd af mos- 
sa, — I lefnadssåttet närma de sig Svalorna, 


Bi-ätaren. (Merops Apiaster, Linn.) 


Artm.” Rygg och vingtäckare brunröda; huf- 
vudet mörkare kastanjbrunt ; gewom ögonen ett svart 
strek; strupen gul; kroppen inunder blågrön. De två 
medlersta stjertpennorna längre än de andra. 


Längd. 11 tum. 
Merops Apiaster, Lin. Syst. Nat. I. p. 182. — Nilss. 
Örn. Sv. 2. p. 262. — £L2 Guepier, Buff. Ois. 6. 
p- 480. t. 23. — Pl. enl. 938. — Gemeiner Bie- 
nenfresser, Bechst. Nat. D. 2. p-E10gg: 
Beskrifn, Pannan hvit med grönaktig och blå 
anstrykning upptill och öfver ögonen. Hufvudet of- 


van, och balsryggen .kastanjbruna, hvilken färg på 


2 


framryggen och 'vingtäckarne öfvergår i brunröd 3 - 


den öfriga ryggen rostgul. Från näbbviker genom 
ögat till hörseltrakten går ett svart band. Öfra de- 
len af framhalsen gullgul, hvilken färg nedtill slutas 
med ett svart band. Undra kroppsdelarna grönaktigt 


blå, hvilken färg blir ljusare bakåt undergumpen. 


Vingpennorna, de främre och innersta utvändigt blå- 


gröna; de af 2:dra ordningen äro brunröda och slu- 
tas med ett bredt svart band. Stjerten blågrön tvär, 
de 1vå medlersta pennorne nästan en tum längre än 
de andre och tillspetsade. Längd ti tum. 

Honan har i allmänhet mattare färger; ett gult 
strek öfver ögonen och rödbrunaktig anstrykning på 
bröstet, 


Sör 


Brednäbbar. . 3591 


<> JHistelseort: Denna fogel hörer egentligen = till 
det södra Europa, Asien och Afrika. I Spanien, Ita- 
lien, Sicilien, Sardinien, Turkiet och Grekland är 
han allmän ; i södra Tyskland, Sveitz och Frankrike 
förekommer han äfven. I det nordligare Tyskland ser 
man honom högst sällan. Det är derföre ganska märk- 
värdigt att han: någon gång förekommer äfven iSkå- 
ne. Under sommaren (i Junii månad 1816) såg man 
ett par, hanne och hona, i en by nära Ystad, der de 
valt sitt tillhåll i en hög ask, som stod nära en bäck. 
Sedan de der uppehållit sig en veckas tid, blef den 
ena skjuten; den andra kom undan. Troligen bade 
de i, sällskap med andra flyttfoglar, förflugit sig så 


långt mot Norden. 
Tredje Familien. 
Brednäbbar eter Gapnäbbar. 


(Fissirostres, Cuv, Hiantes, lilig.) 


Näbben ganska kort, liten; vid roten mycket 
nedtryckt, ganska bred, klufven långt tillbaka 
(under ögonen), hvaraf gapet är mycket stort ; 
öfverkäken 1 spetsen nedböjd. 

Benen korta, svava ; tårna klufna eller vid ro- 
ten förenade genom en kort hinna; baktån hos 
somliga äfven framåt vänd ; klorna krökta, 
Spetsiga, 

Vingarna långa, spetsiga. : 
De till denna familj körande foglar lef- 

- va endast af insekter, hvilka de fånga iflyg- 


4 


592 Gångfoglar, 


ten; de njuta aldrig andra födämnen. De- q 
ras flygt är ganska säkibln ot AN Då deja- 

ga, hålla de näbben öppen; och deras bre. 

da klibbiga gap gör det lätt för dem att un- 
derflygten fånga insekter. De äro alla flytt: 
foglar, A 


"SvalerSlistet (Hirundo, Linn.) 


Näbben Scan kort, utat trind, inåt omycket ned- 
tryckt och bred, klufven ända under främre 
delen af ögat. Öfverkiken i spetsen litet ned- 
böjd, underkiken rak. Näbbviken saknar borst. ; 

Näsborrarna vid roten, aflänga, till en del NE 
slutna genom en hinna. | 

Benen korta; tärna och klorna spensliga; tre 
tår framåt en bakit ; uttån hopvuxen med mel- 
lantän till första leden. 


Stjerten klufven, bestående af tolf pennor. 
Vingarna långa: Asta vingpennan längst. 


Svalorna lefva af Myggor, Dagsländor 
och andra Insekter som vistas vid vatten, De 
uppehålla sig derföre helst på sådana ställen 
der dessa träffas Deras flygt är utomordent- = 
ligt lätt och snabb, och de tyckas liksom 
simma i luften. De ej blott fånga sitt rof, 
utan de släcka äfven sin törst och bada sig 
under flygten. De bygga sina nästen af våt 
jord, lera. o. d. och fodra .dem inuti med 
fjädrar. En del tillreda sitt bo i hål i jord- 
branter eller klippor, De rugga ej mer än 


Ladusvalan. 303 

| ca RE ahr om året, i Februari eller Mars m 

å- 

nad in Örn under det de äro borta från oss 

> [och vistas i varmare länder. (Natterer, enligt 

Tem. Man. I. p. 426). — Efter första rugg- 

- ningen likna vAgarna ov gamle; till dess 
äro de dem olika. . 


0 2. Ladusvajlan, (Hirundo rustica, Linn.) 


3 " Artm. Svart med blå glans ; pannan och stru- 
HA pe rödbruna ; bröstet. mågen och undergumpen hvit- 
2 aktiga. Stjertpennorna med en hvit fläck i inre faneti; 


de ytterstå mycket långa och smala. Längd 7 tum. 


Hirundo rustica, Lin. Fn. p. 98. — Retz. Fn. p. 273. 
” FARS öpa: > Sv Lip "äga st iirenelte de 


ra cheminee, Buff. Ois. 6. p. 5gi. t. 25. f. 1. — Pl. 
k enl. 543. f. 1. — Chimney Swallow, Lath. Syn. 
ia 4. p- 361. — Suppl. I. p. 192. — Die raucha 


schwalbe,  Bechst. Naturg. Deut. 3. p 902. — 
Sv. Ladusvala ; Norr. Ladesvala; Dowrefj. Sulu. 


Beskrifa. Pannan och strupen mörkt Kjäbrua. 
na. Alla öfra kroppsdelar, samt halsen på sidorna 
och famtil ända till bröstet svarta med blå gläns. 
Alla öfriga undra kroppsdelar hvita med rostbrun 
anstrykning. Stjertpennorna svarta med en stor hvit 

"> fläck i inre fanet ; de två medlersta enfärgade ; den 
| yttersta på hvardera sidan mycket smal. Längd 7-7+4 
tum; vingbredden 13 tum. 
rv i Honan har mindre rödbrunt på pannan och det 
| sårvarta: frampå halsen. går ej så långt ned. Undra 
kroppsdelarna äro mer hvita och de yttre stjertpen- 
jv norna ej så långa, 


VRT 


394 Gångfoglar. 


Varierar tillfälligtvis : helt hvit, skr 
stundom med flera eller färre hvita fjädrar. bland de Aj 
vanliga. Vd 

Vistelseort och lefnadssätt : L Eodussnilik vistas 
om sommaren vid husen och gårdarne öfver allt på 
vår halfö, från Skåne ända till polcirkeln. Vid | 


Trondhiem förekommer hon i mängd äfvensom, norr 
om denna Stad i Stördalen och Sparbo. Vid Mo in- 
nmanför Ranenfjorden har jag äfven sett henne ; dock 
blir hon sällsyntare ju mer man närmar sig polcir- 
keln, inom hvilken hon ej går längt. Någon gång | 
ser man henne likväl vid Hundboimen > men aldrig 
på Lofoden. "Äfven vistas hon vid hus och gårdar i 7 
fjälltrakterna, såsom i Rörås och på Dowrefjäll. 

Denna art så väl som alla Svalor äro flyttfog- 
lar, hvilka lemna oss om hösten i början af Septem-: 
ber och återvända om våren. Till Skåne komma de 
första Svalor vanligen mot slutet af April (d. 23 - 26 
o. s. v.) eller de första dagarna af Maji. Till Börås 
anlända de kring den 20 Maji; men till gårdarna på 
Dowrefjäll voro de ännu icke ankomna den 1:ste 
Juni. 

Denna Svala kan flyga ganska ånabbt ; dock ser 
man benhe ofta svälfva  saktare i luften. Då him- 
len är klar och ren, stiger hon stundom till en be- 
tydlig höjd; då det är mulet och rägnigt sväfvar 
hon lågt vid jordytan eller vattenytan. Orsaken här- 
till är den att de insekter hon fångar 1 flygten stiga 
bögt då luften är klar, men vistas vid jordytan då 
luften är mulen. Härifrån här det kommit att Sva- 


nom en högre "eller lägre flygt tros bebåda 


eller rägo. Utomordentligt grannsynt, är hon 


K 


visst sätt en väktare för andra foglar, höns, kyck- 
; , dufvor m. fl. som finnas vid den gård eller 
(SA hus der hon bor. Så snart hon blir en Roffogel var- 


+ 


1Å 


Ka se, gifver hon det genast tillkänna med ett hvasst 
| Jäte: Zifit, hvars betydelse de nämda värplösa fog- 
4 "Jarne ganska väl förstå. De lemna i ögonblicket sin 


föda, boxa kring efter den hotande faran, och löpa 


i skjul om varningen förnvas. Liksom Ringärlan för- 


" "fölier hon äfven de Roffoglar som närma sig. "Dess 
- : 5 S 


> Qvittrande och kniikande sång, låter hon ofta, under 


vackra dagar, höra från skorstenarna och taken. 
XY "Innan Svalorna om hösten flytta bort, samla de 
sig på höga hus eller bland rör ' och vass vid dam- 
mar och insjöar. Då kall och mulen: väderlek i för- 
sta hälften af September inträffar, ser man dem 
> ibland på nämnda ställen till hundrade eller tusend- 
tals, och på en enda natt flyttar hela skaran bort. 
> De vandra då åt varmare länder och skola isynner- 
” het för: kommar i Afrika under den tia de saknas hos 
oss. Dock sträcka de ej sina resor ut öfver vänd- 
kretsen. Om våren återvända de ej 1 sällskap, utan 
| ensliga eller parvis. 
i 6 Anm. Man har fordom trott, och mången torde än- 
« RU vara af den tankan, att Svalorna ej flytta bort om hö- 


> osten, utan lägga sig i vinterqvarter bland gyttjan på bolt- 
oo occhen af sjöar, dammar och träsk. Förr berättade man det 


nå samma om många andra flyttfoglar; nu återstå dylika sa- 
- or blott om Svalorna. Saken tyckes dock vara till den 
Brad orimlig, och så stridande mot physiologiska grunder, 
att man åtminstone har rätt att tvilla derpå, till dess man får 
"säkrare facta, än dem man hittills äger. Nog har man sett 
Svalor sent om hösten saimla sig på rören vid insjöar och 
CNS 

kör 


i 


n 
VW 
ks 
NO 
ENA 


K 
» 


396 Gångfoglar. 


dammar. Man bar äfven sett dem;' stelnande af köra och ör. 
kande valten-inskter, sätta sig tätt tillhopa på ett och sam- d 
ma rör som slutligen försvagt för den ökade börd n, sän kt År 
hela sällskapet i vattnet; men dessa Svalor habil Nai, 
sådana ungar, som ännu för svaga alt göra den långa re- 
san, blifvit lemnade hemma af de bortflyttade föräldrarne, 
och i sin nöd sökt sitt uppehälle vid vaiten, tills de s 
ligen dervi omkommit. Äfven har man om våren, då rost 
eller snö inträffat sedan de första Svalor anländt, funnit 
dem af hunger och köld utmattade, och efter utscendet 
liflösa, vid vatten eller på sumpiga ställen, der de sökt 
insekter. Man har burit dem in i varmt rum; der de efter 
hand qvicknat vid. Men sådana händelser bevisa alldeles intet = >< 
mot Svalornas flyttning, som dessutom bestyrkes af oveder- 
sägliga facta, meddelade af resande Naturkunniga. Det en- 
da säkra bevis för deras vinterdvala är, om man, som man < - 
påstår, uppfiskar dem med isnoten eller eljest finner dem i ? 
vatten midt under vintren, och om de, under nämnde ; 
årstid funna, qvickna vid när de komma i varmt rum. 
Många berättelser härom bar jag äfven hört; men ingen = 
enda till den grad pålitlig att jag i en så otrolig sak 
dervid kan trygga mig. Om någon skulle såsom ögonvittne 
hafva säker erfarenhet härom, så önskar och beder jag att 
han ville låta den," omständligen bestyrkt, . komma till 
Naturforskarnes kännedom. Tills detta sker måste jag anse 
Svalan, äfven i Sverige för flyttfogel. 


Födämnen: Åtskilliga slags insekter med mjuka 
vingar, såsom myggor, flugor, dagsländor, humlor, 
bi, mal, samt små fjärillar m. fl. . 

Fortplantning: I städer, byar och torp bygger 
denna Svala sitt bo inuti husen i lador, stall, för- 
stugor m. m., under taken vid bjelkar, sparrverk, 
läkten, fönsterramar o. s. Vv. Boet bygges af våt, 
klibbig: jord blandad med halm eller hö. Det liknar 
till formen ett halfklot, och har ofvan en öppning 
hvarigenom foglen kan flyga in och ut. Invändigt är 
det fodradt med mossa, gräs och fjäder. De gamla 
nästen repareras och begagnas åter det följande året. 
Honan lägger två gånger om året 5 —6 ägg som | 
äro hvita och glest beströdda med rostfärgade fläckar: 


i 
d 


s en rd Spa se ätas s Svalor; jen RAN 
Aichi Hög oss. NN ARR SD 


Sok t | jä sö a 
ND AG Ny y 


ussvalan. (Hirobodo urbica, Lima. )Y : 


Ofvan svart med blå glans; inunder 
i skapen hvita; stjörtpennorna ofläckade. 


Längd 5 I tum, 6 


få bla Lin. Fn. p 98: — Ret Fn P: 273: 
I Nilss. Orn: Sv. FT p:233. — ks sr årcul 
blanc, Buit. Ois. 6. PG a CE Be ER a NE 
ve 542. £ a. — Martin. dk SVD. 45 ps ICA 
$ Suppl. I. p: 192. -— Die Uret lr, Bechst. 
K "Naturg. Deut. 3. p. gi — Sv Hussvala 

K SMR set Hela hufvudet ofvan samt ryggen 


Da 


3 oci skuldrorna svarta med blå glans. Vingar och 


stjert svarla utan glåns:. Stjerten Klufven, dess pen- 
RÖR ofläckade. Alla undra kroppsdelar samt öfver- 
öömpen. rent hvita. Tarserna och tårna glest fjädrade. 
3 Jonan kan knappt skiljas från hannen. « & 
- AT arierar tillfälligtvis )clt hvit, eller "ock mer 
och mindre hvitfläckig. — På samma sält variera 
vå arter af detta Slägte. 
3 FU öafnor: och lefnadssätt :, Äfven denna Svala 


nes « om sommaren i de flesta trakter af halfön, än- 
a grannskapet af polcirkeln. Vid Trondhiem och 
den förekommer hon ännu i mängd > och vid 
orden har jag sett henne på flera ställen t. el 


d 


RE: re äg SN KM SET OR 


398 Gångfoglar. 


remnorna af höga och branta klippväggar X), Söm” 
flyttfogel anländer hon till Skåne ett par veckor sed- 
nare än Ladusvalan, eller kring medlet af Maji. 
det södra Sverige är hon allmän vid kyrkor och an= - 
dra höga byggnader. Hon flyger högre än Ladusva- 
lan, men mindre snabbt. Hon flyttar bort i sista hälf- 
ten af Augusti. 

Födämnen: Insekter. 

Fortplantning : Nästet bygges af våt, klibbig 
jord och fästes utanpå husen under taklisten, under 
bjelkhufvuden o. s. v. Det är invändigt fodradt med 
fjäder och honan lägger deri 3 — 5 hvita ofläcka- 


de ägg. 


5. Strandsvalan. (Hirundo riparia, Linn.) > 


Artm. Gråbrun med strupen magen och under- 
gumpen hvita. Längd 3 tum. 
Hirundo riparia, Lin. Fn. p. 99 — Retz. Fn. p. 274. 

— Nilss. Orn. Sv. I. p. 234. — DL Hirondelle de 
yivage, Buff. Öis. 6. p 632. — Pl. enl. 543. f. 
2. — Sand - Martin, Lath. Syn. 4. p. 5638. — 
Uferschwalbe, Bechst. Naturg. Deut. 3. p. g22.— 
Sv. Strandsvala, backsvala, jordsvala. 

Beskrifn. Alla öfra kroppsdelar och ett bredt =. 
band fram öfver bröstet gråbruna eller musblack. 
Strupen, undra delen af bröstet, magen och undre 
stjerttäckarne hvita. Vingar och stjert svartbruna, 
den sednare klufven, kortare än vingarne. Tarsen och 


+) Så fann jag henne i talrik mängd bosatt i en klippa 
mellan Tarrock och Vigestad. H:r Boie såg en dyli 
koloni i en klippa på Alstenö. Boie Reise p. 11: 


Tornsvale-SVägtet. 399 


j bara, endast några få dun vid roten af baktån. 
| ben svart. Iris brun. Benen svartbruna. 
= Jistelseort' och lefnadssätt : Strandsvalan före- 
kommer temligen talrikt äfven inom polcirkeln. I 
2 sandbackarna innanför Ranenfjorden förekommer hon 
6 i mängd bosatt; och vid Saltenfjorden träffades hon 


i Augusti under sitt återtåg från ännu nordligare 


länder. I Skåne är hon allmän i jordbranter, i san- 
diga stränder vid åar, sandgropar, lergrafvar, jord- 
vallar, och i höga stenbroar. Som flyttfogel anlän- 
der hon tidigare än Hussvalan, neml. mot slutet af 
April, och träffas genast vid sina boplatsar. I slutet 
af Augusti och i början af September flyttar han 
i bott 
y Födämnen : Insekter som lefva i vattnet och i 
Fl Tuften: 
Fortplantning: I jordbrinkar, sandiga branter 
90: s. v. gräfver hon horizontela gångar ofta af 3 al- 
nars längd och lägger in vid bottnen af dem sitt nä- 
ste som består af gräsrötter och fjädrar. Äggen 5 —6 
aflånga, hvita. Stundom bygger hon i ihåliga träd. 


Torn-Svale-Slägtet. (Cypse- 
lus,  Illig.) 


N äbben mycket kort, utåt något hoptr yckt, nåt 
mycket nedtryckt och bred, klufven ända midt 
under ögonen; öfverkäken i spetsen mnedböjd, 
underkäken litet uppböjd.  Näbbviken saknar 
borsthår. 

NÄR ör racna klufna långsåt sidan af näbb- 

"0 VOtens rygg, öppna, med upphöjda kanter. 


GQ, 


400 »Gångfoglar! 


1 


Benen . mycket «korta; "alla fyra tårna framätrige. 
tade, klufna ända till. roten ; ns si 
a 


narkorta och tjocka. 
S tjerten tvåklufven, bestående af tio. pennor. sä 


Vingarna mycket långa: rista vingpennan lika 
med so:dra och längre än de öfriga 


De hithörande. foglar lefva, liksom Sva- : 
lörna, af insekter hvilka de fånga i lufien3; — 
öch i detta element äro de nästan ouppbör- 
ligt i rörelse, Aldrig ser man dem sätta sig 
på marken ; sällan på upphöjda platsar. De- 
ras flygt är. utomordentligt snabb och de sy- 
nas dervid knapt röra vingarna, I springor i 
höga murar och torn, elåar i klippor samt i 
ihåliga träd lägga de sitt näste. De rugga - 
en gång om året, vid sarnma tid som Sva- 
lorna, | io 


Torn-Svalan. (Cypselus Apus, Illig.) ; 


Artm. Svårtaktig med hvit strupe. 2 
Längd 74 tum. & 


Hirundo Apus, Fn. p. 99. — Retz. Fn. p. 275. — 
Nilss. Örn. Svec. I. p: 283. — Le grand Mar- 
tinet, Buff. Ois. és P- P4 — Pl. enl. föl Np Abe RR 
— Swift, Lath.. Syn: 4. p. 584. — Thurmschawal- 
Be, Bechst. Naturg. Deut. 3 p. g20. — Sv. Torn- 
svala, Ringsvala: Norr. Svart-Sulu, Fjeld-Sulu. 


Beckrifn. Strupen hvitaktig. Hela öfriga härd 
derbeklädnaden svartbrun med "mer eller mindre 
märkbar grönaktig metallglans på ryggen, öfvergum- 
pen, bröstet och magen. Näbben svart. Iris mörke 
brun. Tarserna framtill fjädgades baktill samt tårna 


dl t y EE by 


REN EERO ae äv REA 


Tor RS an: FR s 5 407 
a nå ol a. Klorna mycket krökta och skarpa. 
la od. 73 Mr 163 i De: GR vin- 


arna räcka - I — 2 tum Rd stjerten. 


SR Honan är föga skild från-hannen. 
2 et Vistelseort och lefnadssätt: ”Tornsvalan faser 
der till Skåne kring den 12:te, 15:de Maji, och för- 
"råder genast sin ankomst genom ett skarpt hvisslan- 
de läte. Icke blott i halföns södra och medlersta 
trakter, utan äfven 1 dess nordligare Melar förekom- 
a fenna fogel. I Trondhiem, och ännu nordliga- 
re, i Stördalen, finnes han i mängd. Vid kyrkor, 
torn, klockstaplar och andra/höga byggnader lefver 
han vanligen i större eller mindre antal. Merendels 
alltid träffar man en hel koloni, der de uppslagit sin 
bostad. Blott i skogarna träffar man dem endast par- 
Vis boende i ihåliga träd. — Tornsvalan flyger bå- 
| de högt och snabbt. Med orörda vingar genomskär 
| hon luften med pilens fart, och det torde knapt gif= 
» vas någon fogel som i jemförelse med dess storlek fly- 
ger snabbare än denna. Ofta flyger hon i större el- 
«der mindre sällskap, och ' låter under. flygten höra 
Ko sitt hvassa - genomträngande; skrik. Hon hvilar sig i 
sitt näste eller på taken, och man ser henne aldrig 
: sätta sig på marken, emedan dess långa vingar och 
korta ben skulle göra det svårt om ej omöjligt för 
NM henne att åter flyga upp. 
0  Födämnen: Insekter, merendels sådana som flyga 
» högt; äfven vatten-insekter. 
ip Fortplantning: Bygger i ihåliga träd i skogar- 
na, under tegelpannor, på höga hus, i springor i mu- 
en 1 torn 0. s. V. Äggen 2 aflånga, hvita. 


>å 


402 Gångfoglar. s 


Nattskärre- -Slägtet. (Capri ' 
- mulgus, Linn.) Gl 

Näbben smycket kort, nedtryckt, klufven ända 
bak under ögat; öfverkäken i spetsen nedåt- 
och underkäken uppåt-böjd; mnäbbviken nä 
med styfva framåtrigtade hår. 

Näsborrarna vid näöbbroten tillslutna med en 
hinna beklädd med fjädrar. 

Benen: tre tår framåt, förenade till första le- 
den genom en hinna; en baktå med dess klo 
mn ycket korta.  Mellantins klo inåt komformig. 

Stjerten afrundad, bestående af tio pennor. — 

Vingarna långa: A:sta vingpennan föga kor- 
tare än 2:dra, som är längst. 


SR Ag 
SEE BREED 


Dessa foglar hafva i lefnadssättet myc- 
ken likhet med Svalorna; men, liksom Ugg- 
lorna bland Roffoglarna, äro de nattliga fog. 
lar som dölja sig om dagen och flyga Tug ens a 
dast i skymningen och i gryningen för att ja- 
ga. Liksom Ugglorna bländas de af dagsljus 
set, och liksom dessa hafva de stora ögon och 
stora öron. Deras fjädrar äro mjuka, och des" 
ras flygt sker utan buller: De rugga en gång 
om året. Hannarna skiljas från honorna ge- 
nom hvita, fläckar på de yttersta stjertpen- 
norna, Ungarna äro föga olika de gamla. 


Nattskärran. (Caprimulgus, Euro- 
peus, Lim.) Sf 
Artm. Ofvan gråspräcklig, med långsgåoide 


svarta fläckar och stvek ; inunder med rostgulaktiga och + 
svartbruna tvärstrek. Längd 103 tum. vå 
N ; 


1 
AR 


j 
Äg 


' vw 


LA | 
Mö Ar 


p.2lö — Nilss. Orn. I. p. 288. — LD Engoule> 
vent, Buff. Ois. 6. p. 512. — Pl. enl: 193: — 
> European Goatsucker, Lath. Syn. 4. p. 5093. — 
Suppl. p. 194: — Der Europiäische Tagschläfer, 
«+ Bechst. Nat. Deut. 3. p. 939. — Sv. Nattskräfva, 
— Nattskärra, Nattblacka; Kärrgylta; Norr. Qväll- 
<> knarr. 

Sn "Beskrifo. Hela fjäderbeklädnaden spräcklig 
4 af askegrått, svart, rostgult och hvitaktigt. På huf- 
Re långs åt ryggen finnas svarta långsgående 
= Sstrek och fläckar. Öfver: vingarna går ett perlband 
af rostgulaktiga fläckar; och långs mnäbbviken går 
| under ögat ett hvitt strek. Undra kroppsdelarna 
rv tecknade med rostgula och: svartaktiga tvärstrek. 
FVin ennorna svartbruna med rostgula fläckar i yttre 

NSP 8 5 

> fanen, och en stor rund hvit fläck i imre fanet på 
hyardera af de tre yttersta. 'Stjerten spräcklig af 
| askegrått, rostgult och svartaktigt, samt tecknad med 
e — 10 svartaktiga tvärband 3; de två yttersta pen- 
Ene norna slutas med en bred rent hvit spels. — Ögonen 
| stora, svarta. Näbben svart. Öronen vida. Benen 
> bruna. Tarserna framtill, till en del fjäderklädda. 
Längd 103 t., vingbredd. It f. 9 t. utom ving. 2 


Honan har hela fjäderbeklädnaden betydligt lju- 
sare, och de svarta streken, isynnerhet stjertens tvär- 
trek, mycket smalare. Hon saknar dessutom: allde- 
å de stora hvita fläckarne på inre fanct af ving- 
; | pennorna, och den hvita spetsen på de yttersta stjert- 


ä 26 


k SN a RR. ; $ än IK gren hö 
Nattskärran. 405 
in lgus Europaeus, Lin. Fn. po. 100. — Retz. En: mv 


404 Gångfoslakt EG Nå 
Vistelseort och lefnadssätt: Nattskärran äger i 
skogarna, isynnerhet på sådana ställen der mycken 
ljung och få träd finnas. Äfven ligger hon om dagen. 
på stenar och klippor merendels på södra sidan 
vid skogsbrynen; ty hon tycker om varma platsar. 
Först i skymningen flyger hon ut och fångar insek- ; 
ter tills det blir helt mörkt. Äfven jagar hon:i mån- ) 
skenet, och om morgonen 1 gryningen. Då hon om - 
dagen blir uppskrämd, flyger hon hastigt upp; men 
sätter sig åter snart antingen på marken, eller också 
lägges hon sig ned långs åt en gren. Man ser hen- 
ne aldrig löpa. Under vackra aftnar i Maji och Juni 
"månader får man” ofta i skogarne höra dess besyn= 
nerliga uthållande sång: Irrrrr eller urrrrr! som = 
har någon likhet med ljudet af en källfrö eller med b 
bullvet af en surrande -spinnrock. Sittande på en 
torr gren fortsätter hon denna sång med vissa ar 
brott, och då ilera finnas i en och samma trakt af 
skogen, skärra de vexelvis och liksom aflösa hvaran= = ; 
dra, hvilket under en vacker sommarafton gör el j 
rätt angenäm musik. Nattskärran finnes ej blott FA 
det södra Sverige, utan äfven i dess nordligare trak- | 
ter och i, Norrige. Som flyttfogel anländer hon de 
början af Maji och flyttar bort i September. Under - zz 
Augusti och September månader träffar man henne 
ofta i skymningen på ängar och betesmarker på kr. 
Prgoska slätlbyg gden. Då hon sälg ygg fp ; 


6 j 


i dess vida Llibbiga gap. 


Födänmnen : Öfver JTågländta öppna fällt jagar 


VG Cd 


en bereda lägger honan vå aHäpa ; 


0 äs regelbundet tecknade eller 'marmorera- VERKA 


A 

bh una och grå fläckar. 9 
Å "Hon förtär en mängd för skogäina a RY 
ler. ABA Dess kött har en angenäm smak. | SKÅ er 


Så 


———E KE 


Rättelser: | 

1 SE i 

DedidstNgen i några exemplar rad. 3:dje står Orni- 
thologr; läs Ornithologer. 

Sid. xvi. rad. 25 står: fällt än; läs: fält är. 


” 


3 rad. 13 Sångfoglar; läs: Gångfoglar. = 

06 — 8 Faloz läs: Falco. ; 

CS I je 19 Jag tfalken (Falco Gyrfalco, Lin.) kän «+ - 

; sä ändras till: Islandsfalken, (Falco md 

N Islandicus, Lath.) JE 
136 = 25 vaxhuden ; läs: näbbhuden: 

| 18 I dessa trakter; — i de nordliga trak- 

terna. 

oo 30 "Allmänna Vråken,- Ormyvråken. 

oo 28 Sannare :- Sannolikare. | 

4 — 20 hvarpå men - hvarpå man. 

— 6 tjusande -tjutande: 

— 24 utrota - utrotar. ja 

= 35 detta liknar, läs: detta läte liknar. 
oo 16 och de äro 3; läs: och några bland derma 

FR föarosd : 

= 30 utdrefvo 3 läs: utdref. MR Fu 

SER Thormånadskråkor 3 >; tillägg: De kallas 

' = Småland Marskråkor. Ach anses fe a 

? iga. 

fé -— u äl a läs :- delen. . 7 

år o— 33 förenades 3 läs: församlade. 


Jå pe | ån Av 
d, 


280 I 
OO 


NN 


[SJ 
en 
+ 


I ERERIERL 


1 
111 


KJ 


38 


18 Elott dägka få; läs: 
sista raden: föregående ; lä 
sista raden: convexa; läs : u 
2 concava; läs: inböjda. 


gg Jå OR 


attf 
tager. 
anföres 3 läs: anföras. SSESN 
önskade ; läs : önskar. 0 «oo 
pratentis; läs: pratensis. 
förtära de; läs: förtära de fleste. 
och de uppföda $ läs: och uppföda 
summa; läs: samma, TEE 
flera; läs: många. É 
eller rostgrått ; läs: på honan ros 
de mot; läs: de likväl mot. — 
ordning; tillägg : (hvad fortplantni 
; beträffar). 


nattrosten tilltaga; läs: n 


T 


slagit; läs: satt. 
klättrar 5 läs: sätter sig. : 
märker ; läs: märkes. bra 


fel. täckes Läsaren sjelf rätta,