totete re < pra otro Yntndnt Art när pt trå NR 4 TON eteket särinå rd intar RANA Br rt = Kas) STIBRARY OF 2 AE RR ARG KUAEE 6 ig A STTADA p AE V (y NGE ad plc Amen Ve R KR WGibson-invi Så" BOKEN SYRE i J [YA KRA HANAR TEN : i ä I | 4 AE NM SN | ; / | | ih LR tgkogsvårdsföreningens Tidskrift TOO MED 192 ILLUSTRATIONER (DÄRAF 31 HELSIDESBILDER), 19 KARTSKISSER, 3 PLAN- SCHER, DÄRAF i I FÄRGER OCH 18 PORTRÄTT FEMTE ÅRGÅNGEN UTGIEVEN Al FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD STOCKHOLM 1907. Vv it / V. 5 i Redaktörer: SCHOTTE, GUNNAR, e. Jägmästare, Notarie i K. Domänstyrelsen, ansvarig ulgifvare. HESSELMAN, HENRIK, Fil. D:r, Docent, Botanist vid Statens Skogs- försöksanstalt. CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1907. INNEHÅ LLSFÖRTECKNING. Uppsatser, referat och notiser, ordnade efter författarens namn: Sid. AMINOFF, F.: Skogsbiologiska studier inom Vilhelmina sockens fjälltrakter............-. 260 ANDERSSON, GUNNAR: En svensk skogsutställning smmmssrrsssrossssasnn ser sar ose tern n krk nen eta 339 Vegetation och flora i Hamra kronopark (tillsammans med H. Hesselman) 41 VÄSPENGRENS ADOLER OM VDA SM arksSkötSEl) ss. cskllaeseie er sen elr ee he BLA sr äjela) Eje lelele ee sir vin 131 BERGSTRÖM, ALB.: Uthålligt skogsbruk (yttr.) 335 BJÖRKBOM, CARL: Den svenska skogsstatistiken I UtRälliptiskogsbruk; (YES)P mess ss ses sc saa ealnais din ti sars allarer elelr efs]AS SDB Pos sn clea iRiSe LAR ANA 330 BJÖRKLUND, ErH. R.: Kostnaden för laga af- och tillträdssyn å kronojägareboställe (CSE) dö rosa ka BSD NK AN Bone Be RA gr BUR RAN sr VERA ASS ANDAS BA SE IRS SES SEOLNED 222 BLOMOUIST, HU. VIE se Det NOSkarSVedJEDIUKE bdo oo ee snales la ein sla lbelas sjalen ojnnsla bla eiafn je sej re sejsalel ae 239 BROMAN, J. F.: Jämtländska skogsfröets grobarhet (notis) .ssmnssessessessreserssneren entrar 154 CARBONNIER, HENRIK: De nya skogslagarnas tillämpning ......... (föredr.) 352 (yttr.) 375 CHRISTOFFERSSON, C. B.: J. E. Bohman (nekrolog) 482 EKMAN, WiLH.: Främjandet af smärre skogsbruk 19 (Fenomfärgadb björktra. (105) 44. ss. ser spa nde b äleridejs ria ls SE eialsjsls es SLeleja Ae sla ble ls En 153 Om viktförandringen Dos torkante VITKÖ ..sss ss ses) srise sej hej jus ale, korn isiniaja saa es snle sale ble 129 Skogstörhällanderna, 10 KArstomradet ......«-ssenalsssspess as sionen nes ss leasa nn es sl sanna i EN ERIKSSON, JAKOB: På vakt mot krusbärsmjöldaggen (notis) oissmessssssseseersserens rann na 303 ERNBERG, VICTOR: Skadan at Dleckning 4 staändskORi..ssse..ss-esucslnes Are ac a sele earn an dalar 172 FORSELL, ÅBR.: De nya skogslagarnas tillämpning (yttr.)..........sssssssesr002 s0000e 365, 371 FREDENBERG, KARL: Om skogskojor .............. RR oe El ma Se 347 (SRANITSRASPVV ss NOTA S byn dont, FÖLL PLA fö or ses sr es saras n es isen sia sele EEE a Bes 217 GRENANDER, TELL: Gemensam praxis vid tillämpning af $ 3 i K. F. den 24 juli 1903 ang. åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning af ungskog inom IMASterbottens, ochi NO bBottens lä. - Less skar sees sinar ss seine Krig Anse SAP CV Böra grunderna för upprättandet af förslagspris å utsynade försäljningsposter å kronans skogar i öfre Norrland med fördel kunna modifieras? miss 125 GEETE, ERIK: En »tallknut» 155 (CHEN EN ONEMINE IN otdBytussngt BNNJPLNEEBENRSD INTE NAE ERAN SINE =S HSN DY CDS SNS SYSONSE 432 GLas, GoTTNE L.: Kan något göras för att nedbringa flottningskostnaden i Lapp- FALKSNS MD drSITLOTHLE GET Ne Se SNS ANSE rr a Se 425 GYLLENHAMMAR, GuST.: Bränning och skogseld 249 HassELBLAD C. F.: Uthålligt skogsbruk (yttr.) 338 Frågan om samarbete mellan landets skogsvårdsföreningar (yttr.)........sssssssene00 396 Bör Föreningen nu vidtaga någon åtgärd att främja det mindre skogsbruket? (yttr.) 396 HEDBERG, NILs: En åldrig tall (notis) HESSELMAN, HENRIK: Material för studiet af skogsträdens raser ssssesesee- sd I = De siffror, som äro utmärkta med en stjärna, hänvisa till fackuppsatserna. De utmärka således sådana uppsatser, som endast ingått i fackupplagan. Vv Sid. HESSELMAN, HENRIK: Studier öfver skogsväxt å mOSSAr ....sssssssserer ers ses ere ren sent nt nnn 25 HåarS TANDert PN USsOm H(HEKTOLOQ) bee .s ace ss sales le asja sn jsjsjodes lea Lee nr SL aa se TAAAF NES 97 Skogsutställningen i Närnberg sommaren och hösten 1906 inses 190 (CANYON EI ÖLEN Cirk er a lega bla ole dina ölen s, ee jie] e STA sleek ifall sla så aa] a See AS 225 Kartor öfver de ädla löfträdens utbredning i landet (notis) s.ssssserseseereerersssrree 394 Vegetation och flora i Hamra kronopark (tillsammans med G. Andersson)......... ide Ch FIOREGREN) I CA nl. JenElallgren! (HekrolOg)) oss seserepreisr oss slem is sins gle ra on RS ss FASAN 270 HOLMGREN, ÅND.: Om frostskador å gran i Norrland sommaren 1906 -issessrersrerssa 180 Ett förslag till förbättring i arbetarnas bostäder vid drifningar å kronans skogar 254 HumBLE, O. HJ.: En björk och en gran hopfogade vid hvarandra (notis) .........------ 112 Om brandtorn i de norrländska skogarna 157 FOG BOM; ACE Gers AxelbEredrikoKjellerstedt ini 5: s sosse ses ss sl glenspinessin esk äjple sele AEA 286 KEMPE, FRANS: Hufvudmomenten i den norrländska skogshushållningen,............+---- 186 IKSEN MAN HU st sr CE MM a LSJO gr een (HEK OLO 2)! ss oksseslese dep as nee ters le ieieir ep HS sas sleten 48 Detnyatskopslagarnas tillämpning: (Ytt-)P... ss. see. sksen sena dear sir s sla riset sisslsia 367 Om skopgsvärdsstyrelsernas Verksamhet. ssd... ssssssscssassse sea sis ie sjelejale ejp lea ös rs öra LES 409 KUYLENSIJERNA, G.: Ett välskött skogshemmaäanD ,..s.s..s:ss.1e benens o spis solon kepsen men oa 257 TOR LASER Omsjunkvirke. vid: flottning, (föredf5)/ "155-05. s...sceks sg ostnsie selen sele sei 381 Några iakttagelser öfver de skador, som genom tillväxtborrning tillfogas våra [JENS ENN bd es äss SE RA FSE ESF AED ASA SANNA NS RaLa dög Sus dt de DSLYJNPEENER LOOS SEX LEKSELL, ERIK: De nya skogslagarnas tillämpning (yttr.).........ssssosssesosssss0n sen nanna 377 Från skogsvårdsstyrelserna, rättegångar och juridiska spörsmål = ssseseeese- 448, 491 LINDELL, L.: Skogsplanteringen inom Malmöhus län (notis) ........ssesssesss str see ser tonnd 458 LINNER, HENRIK: De nya skogslagarnas tillämpning (CALES S oso Eh SYS ia Maass, ALEX: Frömängden vid rutsådd af tall- och granfrö s.....ssessssses=sset 220200 65, 399 Tillgångar på tall- och grankott i Sverige hösten 1907..........:sssssssserses seneste 463 MARTIN, BERNH.. Uthälligt skogsbruk. (yttfö) mcssssssessssesssses ns seed öjer san sno |önsle In IA sa SAM MEVES, J: OCh HANSTRÖM, IH.: Revisionsberättelse),.....sss.s-mssreoss sr sanierlee koner senn nas 391 MONTGOMERY: De nya skogslagarnas tillämpning (Vttf.)............sssssssessessetsnr örn ort enn 372 NILSSON, ARVID: De nya skogslagarnas tillämpning (yttr.) ..............- 3631 374,31 1379 PETTERSON, HENRIK: Öfre Norrlands skogsvårdsförening (notis) ..... 57 UED ANS ELSKO SDELICI(YEEE) rod ev bero 0res ci sr js ANjslej sek else le ole or Seele Fe SE MAL RE 3200 332, 1335 Börggreves tabellmetod för tillväxtberäknin gar .o.s........sssscare ssd sn nckarnps snarka FASS RINGSTRAND, Ni1s G.: Frågan om samarbete mellan landets skogsvårdsföreningar (yttr.) 394 Roos, HuGo: Sammanvuxna tallar,.............. PMS RE oa (oc ga SR ELER ale vs ef sill SVAR RNE NIST 459 Roos, W.: De nya skogslagarnas tillämpning ... SCHANUZ EM SprV ON br (Ger (rst (GÖ LHC fas ole ee a ones nejle le oe se ss oRssglrlelr bår SCHOTTE, GUNNAR: Anders Gustaf Loenbom (nekrolog)................ ER SStE än gspEh RA ÄN INVappatat for omskalningsafuplantori(no£iS) MW ssess ss SNES ONS ars 298 Protokoll, fördt vid Föreningens för skogsvård årsmöte i Stockholm den 15 april 1907 389 Bör Föreningen anordna en exkursion innevarande sommar? (yttr.) ..........ssse+s-+ 393 Bör Föreningen nu vidtaga någon åtgärd att främja det mindre skogsbruket? (yttr.) 396 IETOStiVO LE Ordf (NekTOLO P/E ste e bekleses ee ee 479 Om undersökning af skogsfrös grobarhet 141 OmFerongodnnp it plantskolOnNE ss secs ce sskk sju ssslele isls sele jga Eds sensei Isle See Svara ske RC: BER OSETIp N(NEKTOLO 2) ösa os skans notiser fs SE Ta fara SENS bl Ad SE Erå rea Nola JS sfär äte SN Eee ole fee a re) es 202 Carl Craven tb (UCKTOlÖ RP) toan seed sn error no RR DS 15 See ssd aa jakt So sle oAlSeS SK elegans Najs 0222 Skogsvårdsföreningens exkursion TOO/7, scsees-enscriosciken tens enl se edan ein ake ses re ns ner 492 Jätteekenövid Svaneholm 550-65 SSeEns sa FT ANSER BÖRS FREE (Oc EDLA DÖR SE (6 Sid STAHRE, ARVID: Statens markinköp under år 1906 (NOfiS) sss.sssssscssroressrsrnr ens nr aa 114 SVENSSON, GusTtAF E.: Några reflexioner med anledning -af Riksdagens skrifvelse ang. JÄrSÄNDI ANDIN SATSK DI GAN AGN NS SN erekdas Yale ol kd gens gRs aAa KRA Er fis Fn 55 RAS NIE Nee : 1470 SSVISVASTINLEISB ALE (ör OUES KASS SUL CL ÖJIASS bvc 6 blöe aja ere) sr ajSla Fe of piej äl De la Erde A ie for einja a äigr ln Ae Rin File RR 117 SNHAM) CART :vunsektsharnjningar i norra: Västergötland I 3. .....ssss sne dass neen oe rrderer enn sön tek 448 FETGRREJ KLM ESSEU TRA Si: SKO 2SPruky | (YLl)s ss seeowar se lekele ve ble ses sida sadla ere er KR esk OAS 326 Frågan om samarbete mellan landets skogsvårdsföreningar (yttr.)........ ............ 395 SNIA GET METSTIBR Es MOLSON EN ER Ob ivat e 1I ELNA (YULIE)) Baer re es op sl Be balen aa sale ao NE 389 SAT UN ag DUST] OCT EIN ( CET ss jos sd Se safes ef slan Bf seja Sa SR Reef tee ala af elak sno AR 389 ENE GV B OS ELO 6 (VLC) Sarles bplele Slite) sön siaeesfaje nets Flo el leone e js jaja re Sj Ala BETS Aa SÄS SI efoe ESSÄ 390 Frågan om samarbete mellan landets skogsvårdsföreningar (yttr.)..................... 394 Tal vid aftäckningen af minnesvården öfver J. O. af Zellén,.....ssssssssrsererrersr ra 512 INVATTE MO; "UNOSKU Thai gt SKORSDrUkK vs. ds cin ale dee anser (föredr.) 305, (yttr.) 327, 331 De fnyakskogsla samasptulapap nin ga (YLE) ie. ses sse ae ss ass sel ess jaa sele see 374, 379 WELANDER, P. O.: Hvilka äro hufvudmomenten i den norrländska skogshushåll- J2 714121) MENS SN GRE AA DORA g rn ARE GORE ER AA EEE 2 Se dre RR ER RA BR SRS REAR NR 139 UU tRallg CSSkO TS brukes (YlCDS) NS sonen sek Ne hip blene kk där rele ana SR Mesa ri ÅSE 333, 336 BnrAbarkborrsvärmning par BOda nr kronOpalksi.cs.. s6 sger e sh ASS a es nes ss osa een ass 234 QÖlikardomar. törandesskogsav erkallp 4. .3..oss essensen Bree Keplers RN SARS sne 2023 DE VERDIER B. A.: De nya skogslagarnas tillämpning (ytt.)............ 369, 376, 379, 380 WiBECK, EDV.; Frömängden vid rutsådd af tall- och granfrö ................. OS 208, 445 SKOSENT OCHHSM STAG ANNAT Nr bs Salva ro sla a fr js a rdr Es AR a a a sär S ense Aa 261 Bidrag till kännedom om törskatesvampens uppträdande i mellersta Sveriges SIEO få TNE ENT NA a a fav SI ef jr Vela Ng es ae Ufa] are NAS AN SET SES RESTS Fes sSSANAE 8 Förslag till gemensamt upplysningsarbete rörande Sveriges skogsträd och deras SJUK OKI TS sa ra N Se röra SRS SE NS SR rs Ae le fs Satie te SEEN RSS S Rs bj olla SJs AR = 193 SURVereran smed egendomhpsskottbildning 555 SSSvSeess Sea Sr NANM Rn SR WERMELIN, J. H.: Måskläppen utanför Falsterbo (medd. om Naturm. 14) tillsammans med Tage Thott, Carl von Schönberg, M. Falkman, Paul Rosenius och Olof (EKNER mr Sr rt 05 NES SRS NESS NE ME trnc på BSc BrDA BERNS SA ROR AAA 436 ÖRHENBRAD WIR: C: Gr. (Gö Elolmerz. (NEKLOLOR) cs. aka see ee Ang se ins eL ers ele Senna 273 ID Eayarskopslagarnasttullaämpaing (YES) ssu seeda. sd Ne nd serves SÖ SKOgsbeskattningskommittens! förslågt somm. .e Nosen NEN skansen NS EA sElEs 441 ETu goa my (NEkEKOLO RI) as SEE je gets sel sla faner EA sla la Sales le lele äss Elsa Fe ss AS Ve 485 Meddelanden från Statens skogsförsöksanstalt: Material för studiet af skogsträdens raser af Henrik HesselMAn omiessesssssarsnarrrrrrrrrr aa I Studier öfver skogsväxt å mossar. 1. Om trädplantor å utdikade flarkar af Henrik SET PS SUNT CA NR BRA ENS ENAS arr Va ANGE Kra SN sr S/S a NA RAN fra sele sl Arn RKS RNE vie de 25 Frömängden vid rutsådd af tall- och granfrö af Alex, MaasS smossssassrssrerenrrrnarn nr na 5 Vegetation och flora i Hamra kronopark af Gunnar Andersson och Henrik Hesselman” 41 Tillgångar på tall- och grankott i Sverige hösten 1907 af Alex. MaQsS miisssrerearera 465 In memoriam: (FAI SES 10 or ee AA AR ENE 71 gR LAI Sh or tsar sk a LTR LR EN lästa SBN 4 slet alls kare 48 HÖRTS TS ATDECESNILSSOTI NGM LIE II LE LES SE LIA AIR ho jar fa a SR El aa ae Eka fa SSA ds SN 4 lä jaaa sle le ejal Sar we AE FIS 97 Sr KR (TS fa BRO S Er Ö DO RNE ER ERAN AE Yes RN AS Ear Ar fa STR SE Sa er 209 IerS ÖN ERNER (CE hy de ocsbbonsergsr Ads run ELgoRorroo OSS D Ass APRSEENSLS NEO 270 SIREN GRETE va all AE NA OLED (AG Ira oa nstrlecle ssp naste sina plb] Sas ble sa Sa leleld sj sole oe SSR ba rä Ner 273 STAG ETS EOS STA OST ON AL (ERS 6/3 reales a joke iatalsle jig sjal sb äjnrs Se ls aja 5 äl ns aje.e säja lbs fejan SL lej Jae a) a 8 Ke vlA an 255 BASKET En SLET be da FA SR (GL or bra sr Su ls ek ble a Salas aa Set ösa ee så bolts väja) sng elr 0 nn FN Na 286 (SN GI (GONE a SUS, aSCHAUNLS va salen ansa in since NEFrUSlo [a fee fi Marra rn SAR SA Tee 2 AO VI Ernst von Porat af Gunnar Schotte ............. J. E. Bohman af C. 5. Christoffersson... in TSlötsföp åket ENT JAR MÖLAARASs Abo SS ASOS SAUNA SN SG I JRF VLA GET. SATA BANA Meddelanden om naturminnen: 14. Måskläppen utanför Falsterbo af /. H: Wermelin, Tage Thott, Carl von Schön- berg, M. Falkman, Paul Rosenius och Olof Gylling vissenessantnsnsananesennnns torra 15. Jätteeken vid Svaneholm af Ginnar Schotte susssesessserseses renen sonen ens nsnen enn ten ner Meddelanden från Föreningen för skogsvård: Föreningens för skogsvård årsmöte 1907 (notiser) .issmssossssossssrsrereresrns anar tan nns 2 > » sommarexkursion 1907 (notis) ............. Föreningen för skogsvård anordnar diskursionsafton (notis) ; Hörslag it diskussionsämnen Vid /arsmötet OD... -s.. ks ss DIN ÄN Nr a JRs lea SN ANS ME RE Södermanlands » » Östergötlands >» > Jönköpings > > Kronobergs > Brde LA ob etelsle Ores KeA RjSESSE SARA: Kalmar läns norra REF NARE EEG Kalmar läns södra Blekinge läns o Kristianstads läns > Malmöhus > » Hallands » » (GöÖteborgso. BORUSsJänsir eo ers ss Älfsborgs läns SN FSE GES SNSSAGS AS Skaraborgs >» D Värmlands >» 2 Örebro > > ASSA SON od Svit AS SEN ER AA Västmanlands läns ” SR 2 SG fr AGS oy (dB) SA ÄR Eje SE NLA Ne rörs, ot SE 0 AE Sr ES rr a BARAKA Kopparbergs > GA ramar se a SISTA SRS SR KN RE Gäfleborgs » » FÖRS OcAr ER Ste SÅR Ar Jämtlands » » OR VER fn ooh SBS gr AG ERA SANS AN SÖREN av PION Sam al ÖA orsa arts gaster sg MS sr NE Seka a sa E Sn sierra] NaN Ae Afa aa SfE vn, jla 219 Ekonomiskt: Sid. Sid Aktiebolaget Ankarsrums bruk ...........- 152 ' Aktiebolaget Mohärads Ångsåg NÄE 111 »> Apotekaren Alf. Carlssons » Mölnbacka-Trysil ;........ . 404 Enkas Tallbarrsoljefabrik 221 j RSEriffCEn OA as: dress . 456 Avesta Sulfatintressenter ... IIT | > IKräDYgO DAG omge nee 294 : BITKA «sg se SENAST ALE 456.) » Österby Bruk -..... ESSENS o IBOCtTÄSKL ORSA ber bear RsEne 152 | » Wedby Ångsåg .... 152 o (FALDOS fri ord ee ble a SeRsbee 512 Vänersborgs Snickerifabrik 404 Finspongs Styckebruk ...... 404 | seen ARI ED OLA 0 map tsar gy sor sLeee II > Iggesunds Bruk........ S 404 | Arbrå Träförädlings- och Tegelbruksaktie- > Kollinge Lästfabrik Lutt- IIB IDOL SU NAR d er ASSR ERS ads er 295 TÖPUSE NH ÖRSSOD ess esrer NS 152 | Avesta Sulfat Aktiebolag ...... 56, 111, 404 > Kolugnspatentet N:o 17,593 404 | Backa—Hosjö BA VER öK sea ästa ae .. 404 Mariebergs Intressenter ... 56 | Barkens Sågverksaktiebolag ........ 456 I Tryckarket 11 är felpagineradt och har erhållit samma sidnummer som ark 12 VIII Billeruds Aktiebolag |" Riddarhytte Aktiebolag. s.........o-Eb.ccsct 5 Boxholms | Sandö Sågverks Aktiebolag ... BUrePARHEDOlA Pie. serber sek ssd dee | Skönviks Aktiebolag ..............-s Så Dalälfvens Sågverks Akticbolag ......... 56 | Skogens Kolaktiebolag mrössssees ess seer | I. A.Enhörnings Trävaru Aktiebolags .. 405 | Sprängvikens Aktiebolag ......... .. ErnstHjorts Trävaru Aktiebolag | Stadra Sågverks Aktiebolag Fagerta Bruks Aktiebolag —............... | Storfors Bruks. Aktiebolagijraae sas 4 I2(0TEN. pobg ber tar SRJ SRA S AS Af JOKA SSE RSA | Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag Forsbacka Jernverks Aktiebolag Rå 152, 222, 295, 40b, 457 Forshaga Sulfit Aktiebolag -sso.ssosssoosss | Strömnäs AR LLED OLLE rer se ser SER Guldsmedhytte Aktiebolag .................. | Ströms Bruks Aktiebolag Hillringsbergs Aktiebolag .... ESA | Sulfitaktiebolaget Ljusnan .......... SKA 'Flissmofors. Aktiebolag. ssss....s.seosssccnct Sunds” Aktiebolag ooo a ers SANS Hudiksvalls Trävaru Aktiebolag | Sundsvalls Cellulosa Aktiebolag ......... 406 Jonsson & Fröbergs Aktiebolag SVAN OA KNED OLA äs ses RR 153, 406 Kopparbergs och Gäfle Sågverks Aktie- | Svenska Fröklängnings-Aktiebolaget ... 457 SOLA UN Sr GR I a ÅR Sr sa RR 111 | Svenska Sulfat Cellulosa Aktiebolagei... 406 Kopparbergs och Hofors Sågverks Aktie- | Sydsvenska Trädestillationsaktiebolaget... 457 IDO] 2 RR a ar a a a ma SRS fra dn A'SVR I SÄVEDASTAKEEH OLA Ky RR SARAS SRA OE Korsnäs Sågverks Aktiebolag ............ 405 | Söderfors Bruks Aktiebolag Kramfors, Aktiebolag G:s... .. ss.-v sis co nn na 457 | Trävaruaktiebolaget Dalarne Lesjöfors Aktiebolag 5 Trävaruaktiebolaget H. Cornelius ...... 56 M2ORANELSD OA Of me Vargas ass en I » Tidbäck(SC:Or-. 296 Lule Älfs Strömrensnings Aktiebolag ... 56 » ADBomeegrssen 407 Marma Sågverks Aktiebolag ......... 56, 405 | Trollhätte Pappersbruks Aktiebolag ...... 407 Mons Trävaru Aktiebolag .................. 405 | Uddeholms Aktiebolag ......... 153, 222, 407 Munksunds Sågverks Aktiebolag ... 111, 221 | Utansjö Cellulosa Aktiebolag ............ 407 Nors Järnbruks Aktiebolag «s............. 41501 MVfsta BViarfsk Aktiebolag EE 407 Nyhamns Cellulosa Aktiebolag............ 457 | Walls, C. J., Sågeri och Trävaruaktiebo- Näfvekvarns Bruks Aktiebolag ............ LILA RS CT Roe enda Ae NO Söebsod dor BR Oskarströms Sulfit Aktiebolag ............ III | Wargöns Aktiebolag RamnäspBruks Aktiebolag do, .... 221, 405) | Wäja AkKtiebolagn..s. sco oss EE UNS Dy (EG Ae SAS fa je SUN SS SE ol pnsten s a d a 512 | Västerdalälfvens IKOlaktiebOlag osa a SI Ramviks Sågverks Aktiebolag .. ......... 295 | Örvikens Aktiebolag .....ssmssmsoossssaso ana 296 Ramoövikensi Aktiebolag'..........sssssvsc ansa 295 | Litteratur: Skogsskötsel (rec. G. Sch.). Sid. HEINKICH Mayrk: Fremdländische Wald- und Parkbäume fir Europa .......ssssssssso ora Hör JEN'TScH: Dänenbefestigung und Aufforstung im sydwestlichen Frankreich ..... ......... FET CART. FEVER: Der Waldbau oder die Forstproduktenzucht .,....,........sssoseie FITA A. CIESLAR: Die Bedeutung klimatischer Varietäten unserer Holzarten fär den Wald- [2F:Å1 (0 RAN HY Fr fr Ab SR RA RAS TS Ear AE LA eg ARR TRE a An a or Sr z F. FANKHAUSER: Uber das Alter freistehend erwachsener Bäume,......... ; ZURCHER: Die grossen Tannen auf Dirsriätti im Emmental ,oossmmssssssssssersese rer enn era i (CIA EOBIETIVOCADULIITEs LOTESLICT äro gu asset a EO Aa lera Aer BERN fler ER PAR ES NOFESSJENSENG En ny Udpriklingsmetode för Naaletrgeet ö....s.-ssu- + L. HUFNAGL: Entspricht der forstliche Unterricht den Bedirfnissen unserer Zeit? ...... AR CL) J. FriEbriCH: Uber den Einfluss des Frostes auf den Durchmesser lebender Bäume ..." 225 KARL BÖHMERLE: Die Dirreperiode 1904 und unsere Versuchsbestände .................. 225 HeIinkiICcH Mayrk: Die Anbauversuche mit fremdländischen Baumarten in den Staatsw al CURT ERNdESP ROM STEIChSPB AY EE, 265 sw sg lass ss ee ess le SS a ss ere ARA A. SCHWAPPACH: Versuche iber Forstdingung im Grossbetriche S A. ScHWAPPACH: Begrindung und Erziehung von Waldbeständen unter Ricksicht- nahme auf hohen Massenzuwachs und gute Ilolzqualität .......... somm ossesssose nara SRA IPRTERTRARTNISGHOTTN RassEn der ;gemenen UKLe fe Mads ssu. ses as AS 248 Skogsteknologi, (rec. W. E-n). Sid TT NKVEKEDIBERGS SKOSSProduktion spa, kemiska gruntVäl su. saras se «Sår döv ere nn slenik ne sid ole + 199 N. v. LORENZ: Imprägnierung von Buchenschwellen mit Karbolsätre- PIuSIOR ss fås R200 MORINDRÖ HLER:S Ne JA DAN MINE I LÄG ÅRE ro a bla jetin ola sd ee är niel see sen gNssS os ser € a SNR rr " 240 Skogsuppskattning och skogsindelning (rec. H. Pn). FAN VIA RSTIN SED 16 LOT STULCI EO FAL ULESS 0 gös a nlelejehieleld se Ses le egg vinst stR Ass) url Sal elölnr ss ar elnfela t 24 FS GrNR (Gr RN O RTJIN Gr ED KE OT DOS ASS TA BELLA fer vs AE elake I elsjt als skele eines ae, aja nl ie tsio a) LÄSA Bee gr La.a + 198 VILH. ÅL UND: Om kvantitetstillväxtprocenten och en metod för dess uppmätning ...” 199 TH. ÖRTENBLAD: Om de åren 1884 till och med 1891 utförda tillväxtundersökningar i Norrland och Dalarna och I. Flodström: Om tillväxtundersökningar i Norrland" 199 K. G. G. NorLuinG: Vikten af objektivitet vid skogsförrättningar oissmmssessessrssrers ara Ér203 Skogspolitik (rec. H. Pn). MASENDRE SK Flan dbuch det BOrSEP OL CLKuS ve selen st laser a els sjeejalslelsjnnis felet) ale sees e nja MEL EE Te bs ee 25 Skogsbotanik och jordmänslära (rec. H. Hn). VAFSMÖLBER SUM ykorbizens und Stickstoffernällnänp .s...-.msd:epesessscdeer ens sees ein sena ära je da 26 P. E. MÖLLER og Fr. Weis: Studier over Skov- og Hedejord. I. Om Kalkens Ind-- MITKD UR PD 220 2 EIA OT es Eg ess las bless säl e er elle elias bla lgi deja Lee oe ere Le An ej ee en) e bs SLleley side jo sa 27 H. DE VrIES: Arten und Varietäten und ihre Entstehung GUreh? MUätatlölli...,..ccsosscces ML? SVEN SKAU (SAC esföra din py Pa goN alÖ sar raeeterc idee ne side SL ERS Färja Sa Isie ere jess niel SHS IN H: V. TiBERG: Skogsproduktion på kemisk grundVvals..:..-s..e.=-se:ss-=s=s=> ses 50 See "= 200 J. Ivar Liro: Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen [As Dm RN: de SIE " 2094 A. WILLE: Ueber sogenannte Kröppelzapfen bei Picea excelsa......... ss... sosssos mA 295 Skogsz0ologi. (rec. Edw. Wibeck). FIPRRIGRSTEINGHVIalKaferv er Wer tUD os.n nen kade del okej del es area efnir lsfe Se SIS SIA Se nin ala SEA IKT C. HENNINGS: Experimentell-biologische Studien an Borkenkäfern I. Tomieus typo- (SLA DAUS MID ES SR le es Sr ass Ve a 156 ref al Se te TA PÄR ETS IS SAS air re adel Ela SSE SA SA da SN AA a dalr åa 2 OG Diverse. ÄRE (Gr RETOG BOMAN OnLan dä (neck Gun ar ATRTErss on) Esa NS RN Nere a GusraAF LinDp: Fruktodling i täppan och på fältet (rec. G. Sch.) lösa INVITE ET SKO BST iEnA ta 2 OO As ölets sie solesbl ble sp isen sissi eler Ar ein sin si sel Notiser: Sid. Sid. Aftäckningen af minnesvården på J. O. Försäljning af mindre kronoegendomar 116 ALP ZENED SHOT HA MAN So Red an Nin sne 512 | Ifrågasatta lagbestämmelser vid härads- FAS KETS WO CSWEC VIL one KiB Saleen slaa elek) arslet 63 allmänningars utvidgning s...o...oo.... 460 IBrUKS250 CIS Te LEDEb fenan elers Salore eja e.slele rna 224 | Genomfärgadt björkträ af Wilk. Ekman 153 Domänstyrelsens förslag till kronojägar- | Insektshärjningar i norra Västergötland ESO SANS SR ar a SRA ER TNA ERE (GILLAR MT färg SES SE a RAA ANA 458 En björk och en gran hopfogade vid |Jägmastare tjänsterum. sscnecese ss anse 408 hvarandra (af O. J. Humble) csn... 112 | Jämtländska skogsfröets grobarhet af /. Bixtn tall KO UEN a RNE EEE bes delen Feel 155 | EF. Broman UTA: En åldrig tall af Nils Hedberg ocsscsses 125 OM KJOLIAS TT CMD boken isl aff ofslnr ed sl sa Rs 116 Förbud mot jakt efter änder af andra | Karta öfver de ädla löfträdens utbred- slag än dykänder inom Blekinge län 303 ANT OM AFA LLA MLA IRS Ass lea ja ste da a lastade sla 304 Fördelning af det på extra stat för år Kostnaden för laga af- och tillträdessyn 19038 såsom bidrag till bestridande af å kronojägareboställe af Erih R. Björk- kostnaderna för uppehållande af skogs- UL LAR os ST GE Gr Er SSE SEE rg AR PANNA A 222 vårdsstyrelsernas verksamhet anvisade Kronojägaretjänster 63, 116, 156, 224, TOS IDR s Nee enosis ej tale öre RIE Safe se ab Te 463 | 408, 515 Föreningens för skogsvård årsmöte 1907 | Kommitté för norrlandsskogarna tillsatt 408 116, 222 | Löneregleringskommitténs förslag till för- Föreningens för skogsvård sommarexkur- | bättrad aflöning åt kronojägare......... 223 STODIETO Og sed älta KLAS Sr SKR fö 304 | Minnesvården å Alb. Nilsons graf ...... 464 Föreningen för skogsvård anordnar ex- Norrlands träkolsförening —...s.ssssses00s0r 03 KUTSIONSAT LÖD: Uska R Seas be nas Sie 464, 514 | Norrländska skogskommittén............... 458 Förslag till diskussionsämnen vid års- Ny apparat för omskolning af plantor Fr NOLL re ICC JO Sr se na SRS AE SE be KA SA SAN SA 63 GU FANS NANA TES ERT LAR 1208 Sid. Sid. Ny framställning till Kungl. Maj:t rö- | Skogsvården på Jönåkers häradsallmän- rande skogsvården i Norrland ......... 581) ning 516 Ombudsman vid Svenska trävaruexport- MES KORSLOND EI IN OCKLATT CS. stela ala las elle ra 116 SÖTETIT RET FPS SN a ok es selen eger 116 | Skyddsskogsgränsen inom = Lillherrdals Penningelotteri för naturskydd? ......... FOS SOCKEN SfASES tall slelels ee als 0 sa ale sle er 14 På vakt mot krusbärsmjöldaggen af /a- Skydd af för landtbruket nyttiga fåglar 301 kob Eriksson | Statens markinköp under år 1906 af Resestipendier åt kronojägare ARD BASTA Ef ossA ERRD ER SER SR 114 Revirförordnanden Studieresor för skogsvårdsändamål 6 Rättelser ps ads | Svenska Gordonsetterklubben —............ 154 Sammanvuxna tallar af Hugo Roos | Svenska Jägarförbundets årsmöte ......... 22 Skogsplantering inom Malmöhus län af Upprop till minnesvård å J. O. Zelléns SNB [LER Se SR fr en Sd KRA MSE AN rn ARS Se RR Nä ARA SARS SA 64 Skogsexkursion 1TNSUDUSEN SRekE oasen 408 | Öfre Norrlands skogsvårdsförening ...... 57 Skogsodling 3å smärre enskildes marker i | ICEA La CN ma SI MR SE de a ESS eder ee 515 Skogsadministrationen: Sid. Löneregleringskommitténs förslag till reglering af löneförhållanden m. m, vid skogs- staten och de allmänna skogsläroverken Madsbomevirs) delning: --s. ss... sssnde ej sele beer Kungl. Domänstyrelsens yttrande öfver löneregleringskommitténs förslag till ny löne- TEIErInpesLOr SkOSStA le 5, ss oso close Feb Sina oe elr |A VASS DR ER, Se se LR SINE SE ENE SL Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser. Kungl. Domänstyrelsens cirkulär till samtl. redogörare i skogsstaten och skogslärover- ken ang. inventering af kassabehållningen, gifvet den 10 dec. 1906 .... 29 Kungl. Domänstyrelsens cirkulär ang. vissa afverkningar för beståndsvårdens höjande, OTEV Et ACE NY 2 20 EC: NG OO mee satan) rss rs än sera se selen IS NS SE oj sj SA fos ERE) en AV se 115 Ang. vartendens uppbörd/ och afkortning den 20) febr, 1007 00.-.-.ss0 0 CHORV2Ster bo bECD ones ee ee ja a SES Nå e le! e) sell föl e lar SN fs RAA NE Sj Fyllnadsarfvode åt t. f. iägm, i Anundsjö revir Skogshalls skogsskola .... Sid INESENVANONSANSIA PER TÖLASK ORSVASEnRAG FAO OM a eslde nia kas bias nasala ol fine dn GR sele sek KIT [ES Fa ESV TKS PLO P OS ULO ING IAS a rs RA ATS t Ullas rar ofta arsle da a edjaa örn el eta else als 0 in bete Vie Se) a)e a ev ola a AN Höjda reseanslag för assistenter i Norrland och Dalarna Cdissersresesssrse rss serner oa sådd Ang. rätt för domänstyrelsen att under år 1907 anställa extra jägmästare efter ett halft års praktisk verksamhet efter afgångsexamen från skogsinstitutet ...... 175 SKETTESUEUN OR TAN SKO SVÄTCSATOIL CN ao og öelöe san ein Ska ee nl lenr IA rna ip re SR Rao dee NG Öknnskettantaletrelever vid uklötenstsko gsSkOla sees oms a oas ec slbnsls salsa ac sjalnajels dc lal +" 230 Ang. vissa föreskrifter i fråga om skogshushållningen vid ecklesiastika boställen" 230 Anställande af erforderlig personal för arbeten inom de norrländska distrikten ..." 231 Ang. uppskof med årets repetitionsöfningar ......... Fedor kngde spe er DA Set ge fo Ang. inkallande till domänstyrelsen af öfverjägmästare SEE SRASEN 267 Spårvägar inom Böda kronopark för virkestransport ...... 296 Förkortningraf det: praktiska aret: for sKOpgSeleVeli sossssssessnesso iokise ess se srese nan 296 Af Domänstyrelsen å rotel 3 (Norrland, Dalarna och Värmland). Ifrågasatt lycksfellsförsäkring af å statens skogar anställda arbetare ...........0..." 31 DO EN Ovan ASS SDS KLAN pA OM rer orerar Se js re stf ll Allaby sl sla s fa arta sich ARSA Ifrågasatt Nice GSi AND ÄTDIOCKIIA jeg oc OSKAR a a el far ar Se ap Rika bla Sen kl körs Inge Föreslaget ökadt reseanslag för jägmästareassistenter i Norrland och Dalarna 33 Ifrågasatt inlösen å kronopark belägna enskilda tillhöriga s. k. ströängar ......... Un Föreslagen förkorwming af det s. k. praktiska året för de år 1906 utexaminerade S KORS ELEV TILA Vrasu ie olbjo jie SSP ls Jb S aja sie [E]ars Jojå sjal lk lei 5. Djäfslojaala je 10. A/ BSR ELE R bar BrelS So gjaele le säs ae SIELinA Iifapasattarnyarskopslagarkförs(G ottlandsplant ENS oe SNS Bas ARR as jul Ang. assistentförordnanden URIN OPEL ATC as on er sa als fa ga NS RA BRAT SARA RR AA RR ee SSG Färgläggning å Generalstabens kartblad af allmänna skogar. ......sssssssersrssaorrr rr a ET20 Särskild skegsingeniör för Norrbotten 3 124 Ifrågasatt anställande af aflönade assistenter i mellersta Norrlands distrikt......... EA Ifrågasatt åvägabringande af en mera omfattande statistik öfver statens skogar O CNB OLA HX GJESTO INATT EL sv h deras so eja sel sco fee SLS Sn si R Se RN SJS ER ole ras es islr en HSE OVE ; Ang. anställande af jägmästareass. i Gäfle och Dala distrikt.. Any. permission för aflönade assistenter o..ssssssssesssseresre nr Åtgärder med anledn. af bristen på skogstjänstemän ............ Ang. ståndsskogslikvid inom skyddskogscemrådet i Jämtlands län .. SKogstaxaton mSkellefteans distrikb oss uc.os trees LEN see ee Tfräsasattbronygskogslagstor, GOttlanGl oaser testoleves Suss bss snebe ne särade Ang. åtgärder för bestämmande af skyddskogsgräns inom n Jämtlands län... Ang. föreskrifter för allmänna skogars INAElNINE sol ieksbe titres Anställande af särskild skogsingeniör i Norrbottens län.. Vissa bestämmelser om undermålsstämplingar Å rotel 4 (södra delarna af Sverige). Skogsindelningsplaner för städernas skogar skola vederbörligen granskas och TÖS ASERRG 055 NAO SIG RS ER SE BSS BASSE fd tb SU de KR Og SAND AS AA Kottinköp för kronans räkning OMTANKE N UL EVÄNACKID Od osa leleloe aga elba sjal själen! a NJA AS] sal sele jal kaja lorea Ha al sla le (je lo[ern 9 be oe baja] ala! äär älE.s k Decauvillespår å Böda kronopark Om uppbleckning af parallellinjer SKyddSskoTangp a GOENAN ON se orbit iofs sis sens jå sie SADES ra Sä REL sg sk ns a a sitae ls olle se Ang. väckt förslag om åtgärder mot uthuggning af skogen å smärre kronoegen- dOMALUSOMA MStålen EOS AASE Aa org ANDRES Ara aja Svea Base a tm ssd eda NG Skogsförvaltningens närvaro vid landtmäteriförrättningar —issssssssssssrsrserrsr rea 25 (Om utarrenderingarsför sSKogsvasendets) TäkDlb .c.....e- sees enn sc renen nee ör klen kro A FNS Å rotel 5. IBEDATdSTesSpersättninpialer Kron o]jag ALE mono sas else se salsa Slet le elen fn sis elen en jo sae Sas K ES Diverse. Om intagande af främmande beteskreatur 4 kronodomän -.ssmsesssseissisa FREE NS 25 Administrativ praxis. Gemensam praxis vid tillämpning af 8 3 i k. f. den 24 juli 1903 ang. åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning af ungskog inom Västerbottens. och Norrbottens län af Tell Grenander (55 DN XII Sid. Böra icke grunderna för upprättande af förslagspris å utsynade försäljningsposter å kronans skogar i öfre Norrland med fördel kunna modifieras? af Tell (ETT TATA GER RER Br SR DEE rr Sr ÖRE ES OT SS SNÖAR SÄNG ooo M125 Tjänster och förordnanden. 63, 116, 156, 224, 408, 516, E30, 120, TSAR TORA FOSIE SONG.. SEO Smärre meddelanden från in= och utlandet: RECO VISKA SI sor so ke sosse djäjs 2 eep ika ble a vis ojn ST eine AS SOJA SSR AAN 1 ee NOR SM sjelf As Sä je 6 i. s RSS 3 Sachsiska statens skogsförvaltning 1905 S Jägmästarnas förening -.........sesesssss-serines ess senesser sn nnnr HP SEROSENup/ all Ga Sllee a van onen sis: ser Klar UR (GE En ANGE SG Gan obleessugissks ne era Preussiska statsskogarnas afkastning ...... Skogsförsöksanstalten i Miänchen = sisstsssessereseseererennesnisonnennt Svenska granar i Forstgarten vid Tharandt sosse Lag om afverkningskontrakts giltighet i Norge sisssssesessseeseserserer Världens värdefullaste ekskogar .............ss=-sessocreersorennnnsnnsasn senere Bra Ke RAR ene nn bet Er En barkborrsvärmning på Böda kronopark af P. O. Welander d Olika domar rörande skogsåverkan af P. O: Wisssss sesesererenr ; Ny professur i skogsbruk vid forstakademien i Minchen 1230 Åtgärder för fågelskydd och för bekämpande af skadeinsekter i Tyskland ............--- 236 Skogens inflytande på vindhastigheten .......ssesseeeresseroes Son eerren enn ser nnn ennen Skotsk skogsutställning i Edinburgh ..... Preussiska statsskogarnas afkastning 1905 FA SEE Upprop af 4 Wahlgfefoo oso esrsr sana s enas nns ner nens OR LEVY SEE . Bilagor: Årsberättelser för år 1906 från skogsvårdsstyrelser ..........sessssosorssneenea Bil. Förteckning öfver Föreningens för skogsvård ledamöter under år 1907 , /Priskurant våren 1907 från Svenska skogsfrökontoret .......sssssereses lös bilaga till » år 1907 å skogs- och parkplantor från Ranviks plantskolor >» » , våren 1907 från Svenska fröklängningsaktiebolaget /..... » Meddelande från statens skogsförsöksanstalt, bot. afd, m.m > om. Einar Gronstedts.stalklafV€l.....csen.sssssdesps tes sne > 44 sidor annonsbilagor. RSS Ge = NNGONNN«A »” » » > > 2 An I — Fackupplagan — FJanuart GHkogsvårds= Föreningens TN ERE lr, illa 5:te är ? 2/) a ; , € 4. 0a 4 a . EEG ÅG, oy VG || | il | i | | il um N uu UTGIFVEN AF FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD, STOCKHOLM. 2 5 sr behandla tandets skogsförkållanden, utan kommer äfven att följa med, hvad som af / Uaner tilläggsafgift af 5 kronor för den fackliga delen af FjAdSkriftej;; 35 Ar Naga ÖRE ESS NE Usa. Båda > upplagorna -utgifvas hvar för sig med 12 häften per år; dock. liksöm; =; ->.- "+ cv Hittills. med dubbelhäften under sommarhalfåret.. — FN RIS NOU SARA AS SE Lv — Annonsera i Skogsvårdsförening I 100 äro villiga att. ingå I föreningen, äfvensom att meddela uppgift Ser er SANMADAN SOS SR ESR Under” år 1907 "utkovimer " Skogsvårdsföreningens Tidskrift ined sin fe FF "Argång efter : afsévärdt . förändrad plan. "Den "Utgifves. nämligen i tvenne upplagor FA den allmänna upplagan och fäckiipplagan. es RATAR Å ERE SR Den :allmäntia upplägan blir istort sedtlik tidskriften de föregående åren. Dock fu komma de: mera teoretiska och de whest tekniskt-fackliga uppsatserna att försvinna j , ur ”densämma” och: tillökning: 4 stället” att ske af mera lättlästa och praktiska upp- <> .-csatser; I Den kommer således att innehålla längre eller kortare, helst rikt illustrerade bov ohppsatser, som i populär form behandla, såväl praktiska frågor som teoretiska Spörs-> Himål: rörande våra skogar: I denna upplaga intagas äfven. mindre jaktvårdsuppsatser,” 0 uppgifter om trävarumärknaden, notiser i skogsekonomiska frågor, korta meddelan- den från: skogsvårdsstyrelserna samt andra notiser rörafde skogsvården. Denna upplaga 0 Sändes still ledamöterna af Föreningen för Skogsvård mot medlemsafgiften 5 kronor > > "5 "per år. Allmänna "upplagan kommer :att liksom tidskriften de sista åren omfatta AE Mk > omkring. 500:sidor. ; : ; $ RT SEEN PÅ, "1 00 Fackupplagan köminer, förutom hela allmänna upplagans text"och illustratio--- "ner, att innehålla en serie fackuppsatser om "minst 200 sidor per: år.» Depna fack- vönserie, (kommer att behandla rent teoretiska spörsmål ”fröraride våra . skogar, samt + + mera, speciella teknisktfackliga frågor... Men denna upplaga villsej blött follständigt "betydenhet "förekommer "i 'skogslitteraturen: Den skall innehålla "recensioner af”. x "2 Värdefullare > arbeten i skögsbuskhållning och. redogörelser för "det viktigaste inne-> ic hållet i de) utländska ”skogstidskrifterna samt förteckning öfver utkommande skogs-"- "folitteratur, > I fackupplagan intagas; vidate cirkulär: och" prejudikat rörande stätens > "5 Uskogsförvaltnivg, redogörelser och beslut af allmännare intresse rörande skogsadmi-: >> nNistrationen samt tjänster och förordnanden förande skogsväsendet. "Under rubriken svadministrativ praxis kommer slutligen .deniia upplaga att öppna:.sina spalter för korta-' meddelanden och inlägg i administrationsfrågor. Priset för denna upplaga om öfver ; 700. sidor :blir 10 kronor. 'per år, d. v, s. vanliga medleimsafgiften 5 kr. samt en -. BE Sn 2 Tidskriften. sändes -portofritt till alla medlemmar af Föreningen, men kan prennurheration till pris af resp, 5 och 10 kr, äfven ske i bokhandeln; . ERE ES RA AS ES (vw Stockholm den 15 januari 1907. ONS SEKT fys RENA RE EAA TES ) ERE NE "37 Redaktionen, >= LE. ca "7 Uppsatser, som endast inflyta” i. fackupplagan, betecknas med ordet sFackuppsatser> såväl 1 kolumntiteln vid hvarje uppsats början som i a signäturen: > 0” REG EO BR GLES SE AN ANNONSPRIS,; 7 i Som tidskriften utkommer relativt ofta och vänder sig till en större läsekrets." är den ett lämpligt annonsorgan, dels för”alla tjänster 'eller serbjudande af tillfälligt - "to arbete i'skogsvårdssynpunkt, dels för försäljning och köp af virke, frö och plantor samt +: för skogs-. och kulturredskap, instrument vid skogstaxeringar och mätningar, litteéra-— tur: rörande: skögsbruk; jakt och naturvetenskap, kontorsartiklar, jaktredskap m. my: "r Annonspriset "är "20 kr. för hel sida, Smärre annonser beräknas efter. 1.50: kr pr. ih 7 [NNE JA em. af sidans böjd och minsta annonspriset är 3 kr. För annonser, som införas minst "5 ggr, lämnas 10 95 rabatt-och för hela året stående annonser 20 4: Annobvserböra - "insändas till redaktionen före:den 10 i hvarje månad för att inflyta i närmaste häfte. Tis. USES EU 0 Stor spridning: För närvarande öfver 2700 exemplar. gt Annonser: fill nästa. häfte emottagas intill" den 10 febr. 1907. ”. Ärade "medlemmar ssippmanas att till styrelsen anmäla personer, som Jå adress- FR 2-0 förändringar. = Y > Skritvelser til Styrelsen för Föreningen för Skogsvård 'sekeoterarens adress; Mälartorget 15, Stockholm 2," == >= NA Ng NI BRA Av rv . . Aftryck at uppsatser och notiser ur tidskriften medgifves gärna, där ej 20201 särskildt förbehåll göres för viss artikel, om 'Skogsvårdsföreningens. tidskrilt tydligt-angifves såsom källa. — - FR RARE SR SE Tidskriften distribueras i bokhandeln af A.-B, Nordiska Bokhandeln, Ne Stockholm. RIE T ; : FE VE fö. a FAST INNEHÅLLSFÖRTECKNING till FÖRSTA HÄFTET af Sfoasvårdsföreningens tidsfrift 1907 Allmänna upplagan. Material för studiet af skogsträdens raser (med 4 helsidesbilder och I färg- FASEITANS SN) ALTENE NIST EIB SSE IMAN oh döcges ci se sad sein slangen cab r srnrn SIA EST I Grranmoletfofsen ad klorofyllbil(n1il6 sor. st. sasogsdsee es vadar såe aa 4 ZI SfE Male: al ko Aha Uh le bre 3 a) AR 1 SRA SR RAS SES SEN » T3 BISRERL AU Te CURT KEN Ö PLO GUTE TOT des vel enn AR ARN sar föll en, RER fö FYLLS Främjandet af smärre skogsbruk, af WILH EKMAN.. Fr 0) Studier öfver skogsväxt å mossar, af HENRIK HESSEILMAN tr. Om trädplantor å utdikade flarkar (med 11 illustr.) s..ssnsmsssssssoa 25 EMI Sjögreen (med Porträtt) af J. EB. KINMAÄN, sov"; gsdudied nen snss trå RA 48 Trävarumarknaden 53 EL N6 EE (07 eV ESR NERD pb de pss rr REFER 0 AA 56 Från skogsvårdsstyrelserna (skogsodlingskurser i Värmland) s..ssnmmmmmnnnn nn 2 56 Notiser. Öfre Norrlands skogsvårdsförenings möte af H. PN sssmsmssssssssssnnsa > 7 Ny framställning till Kungl. Maj:t rörande skogsvården i Norrland » 58 Norrlands träkolsförening 63 NEROS ESTRAG St CV kIgD re SRA orda reta ärar a Rada 5 SE el EL sida DA IG Ne 266 Revirförordnanden för år 1907 63 INSE TTO TA EE IN SLE LE er Es sade dan ER ed sta sr va oe sr ledn ak sig mV SER 3 Förslag till diskussionsämnen vid årsmötet 1007 sm eensssesaisisininds 63 Upprop (för tecknande af bidrag till grafvård öfver byråchefen af Zellén) » 64 (Fackupplagans innehåll se nästa annonsblad.) Kungörelser angående lediga skogsstatstjänster: Tvänne assistentbefattningar, i Arvidsjaurs och Varriså revir, sökas hos K. Domänstyrelsen före den 28 januari kl. 12 på dagen. En assistentbefattning i Bjurholms revir sökes hos K. Domänstyrelsen före den 31 januari kl. 12 på dagen. Kronojägaretjänsten i Vilhelmina bevakningstrakt af Vilhelmina revir sökes hos jägmästaren Frykman — Vilhelmina — före den 4 februari kl. 12 på dagen. KUNGORELSE angående resestipendier för skogstjänstemän. Som Kungl. Maj:t för innevarande år ställt till Kungl. Domänstyrelsens disposition ett belopp af 2,500 kronor att såsom resestipendier utdelas åt skogstjänstemän i och för studieresor inom eller utom landet, äga sökande till sådant stipendium att därtill före den 28 nästkommande februari kl. 12 på dagen hos Kungl. Domän- styrelsen sig skriftligen anmäla: varande stipendiat skyldig till Kungl. Domänstyrelsen ingifva berättelse om studieresan inom sex månader efter återkomsten från densamma. Stockholm den 15 januari 1907. Kungl. Domänstyrelsen. KUNGÖRELSE. Länsjägmästaretjänsten i Göteborgs och Bohus läns landstingsområde kungöres härmed till ansökan ledig med tillkännagifvande: att tjänsten skall tillträdas snarast möjligt och senast den 1 instundande Mars; att de med tjänsten förenade aflöningsförmåner utgöra 4,000 kronor samt godt- görelse enligt 4 klass i resereglementet för resor, som företagas enligt skogs- vårdsstyrelsens bestämmande; att en blifvande innehafvare af tjänsten skall uteslutande ägna sin tid åt densamma; att tjänstinnehafvaren skall vara bosatt i Uddevalla eller Qvistrum; samt att ansökningar, åtföljda af de betyg, hvarmed sökanden vill styrka sin kompetens och lämplighet, skola insändas före den 1 instundande Februari till ord- föranden i Göteborgs och Bohus läns skogsvårdsstyrelse under adress Munkedal, Å skogsvårdsstyrelsens vägnar: C. M. Åhlund Nord. A. B. 29413. Ordförande. Länsskogvaktaretjänsten i Värmlands läns sydöstra distrikt kungöres härmed till ansökan ledig. Tjänsten tillträdes den 1 Mars 1907. Lön 1,000 kronor, ved- och hyresbidrag 150 kr. pt år samt dessutom vid arbete utom hemmet 1.75 kr. pr dag. Ansökningar, åtföljda af ålders-, frejde- och läkarebetyg, betyg från skogsskola m,. m,, samt intyg från förut innehafda tjänster, insändas före den 10 instundande Februari till Värmlands läns skogsvårdsstyrelse, adr. Karlstad. Närmare upplys- ningar meddelas af länsjägmästare A. Nilsson, adr. Karlstad, Karlstad den 10 Januari 1907. Å Värmlands läns skogsvårdsstyrelses vägnar: H. V. Tiberg. Arvid Nilsson. Svenska Fröklängnings A.B. adress Snogeröd. Säljer från nederlag i Katrineholm och Skara prima svenskt tall- och granfrö, om så önskas, i af Statens frökontrollkontor plomberade säckar. Obs.! Första pris för tall- och granfrö i Norrköping 1906. för Svenska Fröklängnings A;-B.: Uno Wallmo. C: G. Holmerz. Carl von Schönberg. Gustaf Ramstedt. G. Timberg. | Granfrö af yppersta kvalité, förtmssmg" sku genom ES Jägmästare A. UU. Schmidt, Mariestad. Vid behof aa SKHOGSFROÖO rekommenderar jag mitt solklängda granfrö från öfre Dalarna om 9g90—95 24 grob, Groningshastighet: på 10 dagar 35 2 enligt analys. Prisuppgift torde benäget infordras, LARS A. ANDERSSON, Kärfsåsen MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. Material för studiet af skogsträdens raser. Af Henrik Hesselman. Det ligger i den skogsbiologiska vetenskapens natur, att den sam- tidigt som den har blicken öppen för ögonblickets frågor måste sikta framåt i tiden. Många af dess spörsmål kunna först i en framtid ernå en slutgiltig lösning. En institution som fått sig anförtrodt att arbeta för lösningen af sådana frågor, som beröra skogens vård och skötsel måste därför mången gång ta upp problem, som först för en kommande generation kunna få en praktisk betydelse. Till dessa hör i eminent grad frågan om rasbildningen hos våra skogsträd och vissa egenskapers ärftlighet hos desamma. Själfva kunna vi knappast vänta att få se fruk- terna af ett arbete i denna riktning. Den nutida skogsbiologiska forsk- ningen skulle dock säkerligen gent emot framtidens skogsskötsel illa sköta sin uppgift, om den icke redan nu upptoge dessa frågor till en förberedande behandling. Lika viktigt som det är att gå framåt med omsorg och försiktighet vid ett dylikt svårt och många vanskligheter erbjudande företag, af lika stor betydelse är det att begagna sig af och taga vara på tiden; ju längre dessa frågor uppskjutas, desto aflägsnare ligger deras lösning. Det kunde nämligen eljes lätt hända, att då en gång den praktiska skogs- vården blir mogen för att använda resultaten af ett studium öfver skogs- trädens raser, detta studium ännu vore för outveckladt för att stödja praktiken. På grund af den erfarenhet, som man förut vunnit vid framställan- det af nya raser 1 växtriket, har nyligen doktor Gunnar Andersson vid Skogsvårdsföreningens årsmöte 1906 i ett föredrag »om barrträdsraser och deras renodling» framhållit de viktigaste vägar man har att gå för att förbättra våra skogsträds skogliga egenskaper. Det icke minst vik- tiga förfaringssättet härvidlag är att söka upptäcka sådana träd, som i skogligt hänseende äga goda egenskaper, såsom en ovanligt stark växtlighet, framträdande god stamform, i våra kust- och fjälltrakter stor härdighet gentemot klimatets ogynnsamma inflytande och detta ej till följd af yttre omständigheter såsom markens beskaffenhet, beståndets ut- vecklingshistoria eller klimatets inflytande. Det eller de individ, som i dylika Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1907. l 2 HENRIK HESSELMAN. eller andra afseenden väsentligt afvika från medelbeståndet, kunna näm- ligen ofta representera nya raser eller mutationer. Deras utmärkande egen- skaper äro i så fall oberoende af yttre omständigheter och kunna vän- tas gå i arf på afkomman. De undersökningar, som fordras för att fast- ställa egenskapernas ärftlighet, förutsätta emellertid långvariga studier och försök, för hvars utförande man måste ha lämpliga försöksfält till sitt förfogande. Anstalten är emellertid ännu ej nog lycklig att äga sådana, men förhoppning finnes, att lämpliga försöksfält inom en snar framtid skola erhållas. Tills vidare -har därför i det tre-års-program för 1906—1908, som af Kgl. Domänstyrelsen fastställts för den Botaniska afdelningen af Försöksanstalten, ingått den bestämmelsen, att såvidt till- fälle därtill gifves, undersökningar skola företagas öfver i hvad mån det kan finnas mutationer med större tillväxthastighet och i fjälltrakterna med större härdighet än medelbeståndets. Till denna rent preliminära åtgärd måste anstalten tills vidare inskränka sin verksamhet i denna fråga. Alla träd, som kunna misstänkas vara mutationer, komma därför att noga undersökas och beskrifvas och sedermera införas i en särskild stambok. Allt efter som beskrifningarna inflyta i densamma, komma dessa att tryckas i anstaltens publikationer under den titel, som valts för detta meddelande. I denna stambok komma emellertid att införas beskrifningar ej en- dast öfver sådana trädformer, som närmast ha för praktiken gagneliga egenskaper utan öfver alla, som erbjuda ett större botaniskt eller prak- tiskt intresse. Villkoret för deras upptagande i stamboken är, att det skall finnas grundade skäl för att antaga dem vara mutationer. Det kan möjligen för mången skogsman synas vara en afvikelse från det program, som tillkommer en praktisk-vetenskaplig institution, då den äfven vill studera sådana former, som endast utmärkas af för skogsvår- den likgiltiga egenskaper. Så är emellertid ingalunda fallet. Äfven ett studium af dessa är nödvändigt, för att ernå en klar och ingående före- ställning om skogsträdens raser. Först när vi ernått en sådan, kan forsk- ningen lämna praktiken allt det stöd, den kan. Studiet af de endast i teoretiskt hänseende intressanta formerna har dessutom den betydelsen, att det i sin mån kan kasta ljus äfven öfver ärftligheten af sådana egen- skaper, som ha praktisk betydelse. Frågorna äro så stora, svaren låta så länge vänta på sig, att man redan från början måste lägga försöken i någorlunda stor omfattning, om de skola få den betydelse, som man åsyftar. När forskningen lämnat praktiken sina kraftigaste impulser är det ej, då den uteslutande haft de praktiska spörsmålen för ögonen, utan då den sträfvat efter en fullständig och klar insikt i den fråga, som den föresatt sig att lösa. Detsamma gäller säkerligen nu. SKOGSTRÄDENS RASER. 3 När därför i denna undersökningsserie äfven upptagas mutationer, som ej utmärkas af för skogsvården användbara egenskaper, sker det i den vissa öfvertygelsen, att äfven dessa måste studeras, om vi skola nå till det viktiga slutmålet: en säker och klar kännedom om rasbildningen hos våra skogsträd. När det gäller denna fråga blir sålunda anstaltens första arbete ett rent materialsamlande. En vidgad kännedom om hvad våra skogsträd kunna prestera, blir den omedelbara följden af detta arbete. Huruvida vi i framtiden skola kunna erhålla bestånd och hela skogar med samma egenskaper, som de enskilda utgångsträden visat, kan därmed icke be- svaras. Den löses endast genom isolering af de funna mutationerna. Om anstalten sedermera skall öfvergå till denna andra, ytterst kräf- vande uppgift, nämligen rasernas särskiljande genom odling, är en fråga, som på det närmaste beror af det material, som samlats i nämnda stam- bok. Endast under den förutsättningen, att i densamma finnas införda många, för den praktiska skogsvården värdefulla och intressanta träd- former, finnas utsikter till att man kan skrida vidare framåt. Ty endast under sådana betingelser har man utsikt att skörda ekonomisk vinst af ett dylikt företag, som kräfver mycket pengar och mycken tid. Det är naturligt att tvenne personer under några somrars resor, som därtill äro upptagna af andra viktiga undersökningar, icke kunna medhinna att uppspåra så många värdefulla mutationer, i all synner- het som dessa sannolikt äro ganska sällsynta. I förhoppning om bistånd vänder sig anstalten därför till den krets af praktiskt verksamme skogs- män, som i utvecklandet af vårt lands skogsvård se ett af de viktigaste medlen för höjandet af fosterlandets välstånd och som för detta mål icke vilja lämna något medel oförsökt. Under sina förrättningar i sko- garne ha de ett utmärkt tillfälle att närmare iakttaga trädens egenskaper, isynnerhet sådana, som hafva skogligt värde. De iakttagelser, som de härvid kunna göra öfver märkligare träd, skulle för dessa undersöknin- gar ha den största betydelse. Alla märkligare träd böra markeras, för att senare närmare undersökas och studeras. : Underrättelser om eller beskrifningar öfver desamma mottagas med största tacksamhet af an- stalten. Så fort träden blifvit noggrant undersökta, införas de i stam- boken, och meddelanden om desamma offentliggöras i publikationsserien: » Material för studiet af skogsträdens raser». Denna serie börjas nu med trenne märkligare träd, två granar och en tall, af hvilka den ena granen hufvudsakligen har ett vetenskapligt intresse. Som förut framhållits har dock studiet äfven öfver den hufvudsakligen i teoretiskt hänseende intressanta granformen praktiskt värde, då den kan bidraga till kännedomen om form- och rasbildningen öfver hufvud taget. 4 HENRIK HESSELMAN. 1. Gran med försenad klorofyllbildning. Picea excelsa (Lam.) Lk. f£. versicolor. Wittr.! I Hartmans flora, 12:te upplagan, omnämnes i den af Wittrock för- fattade beskrifningen öfver gymnospermerna ett granträd vid Sandvik i Sandviks socken i Småland, utmärkt däraf att de hvarje år framkommande årsskotten hafva gulhvita eller nästan hvita barr, hvilka mot hösten börja antaga grönaktig färg, för att under påföljande år så småningom blifva fullständigt gröna. Under den förflutna sommarens undersökningsresa i västra Småland, kom jag äfven att besöka Sandviks kronopark, på hvil- ken ofvannämnda gran växer. Denna park erbjuder för öfrigt många in- tressanta företeelser i skogligt hänseende. Den ifrågavarande granen förekommer som ett enstaka individ i ytterkanten af en granskog i när- heten af Sandviks gård. På öfverjägmästare Gyllenkrok's förslag är den numera inhägnad med taggig stängseltråd, så att den skyddas för åver- kan. Detta kunde också väl behöfvas, ty de egendomliga grangrenarna insamlades gärna af befolkningen i orten. Trädet föreföll mig redan vid en flyktig granskning så egendomligt, att jag beslöt att underkasta detsamma en ingående undersökning. Be- söket å Sandvik ägde rum den 17—19 juni, men genom skogvaktaren J. Magnussons försorg har Skogsförsöksanstalten erhållit grenar af det- samma dels i slutet af september (3/9), dels i början af november, hvari- genom man kunnat noggrant följa de förändringar, som barren undergå före vinterns inträde. Den meddelade planschen är målad af assisten- ten vid Botaniska afdelningen fil. lic. Carl Skottsberg efter grenar, in- sända af skogvaktare Magnusson. Innan jag öfvergår till den mera ingående beskrifningen, torde först böra omnämnas några andra liknande granar, iakttagna i vårt land. Biträdande länsjägmästaren i Älfsborgs län Oscar Beer insände i början af juli månad i år grenar af en dylik gran jämte en kortare beskrifning. Ur hans bref må följande meddelas. »En cirka 20-årig Picea excelsa växande å stenbunden mark, bestående af sandblandad, svag mylla å morängrus å godsägaren, ordf. i skogsvårdsstyrelsen här- städes, C. Carlings mark å Skogsryd utanför Borås företer årligen den egendomligheten, att dess samtliga årsskott bibehålla sin första ljusa gul- gröna färg till framemot hösten, då den så småningom antar normal djupgrön färg äfven på de nya skotten — för att sedan på nytt pro- ducera sina gula skott. — Granen i fråga företer normal växt och står ej beskuggad, mer än obetydligt från ena sidan». Om denna gran har 1 Enligt Th. M. Fries. Bot. Not. 1890, sid. 254 skulle det rätta namnet vara f. variegata, Koch. Dendrologie IJ. Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. af förf Fig. 1. Gran med hvita årsskott. Höjd 15,5 m., diameter vid brösth. 30,3 cm., ålder c:a 70 år. Småland. Vestbo revir. Krpk. Sandvik vid sjön Fegen. Den 19 juni 1906 6 HENRIK HESSELMAN. jägmästare Beer senare meddelat att den är 2,5; m. hög, 2 cm. i diameter vid brösthöjd, åldern 23 år och att den aldrig blommat. Å en af d:r Frans Kempe ledd skogsresa, till hvilken han bland andra inbjudit båda dåvarande tjänstemännen vid Botaniska afdelningen af För- söksanstalten, hittades en liknande gran å Hiberget nära Pengsjöi Anundsjö socken i Ångermanland. Det var ett enda enstaka individ i en ren gran- skog med blåbärsris och tätt mosstäcke. Granen var 8 å 10 m. hög. Alla årsskotten voro ännu ('7/;) ljust gula, med undantag af skotten på de två eller tre nedersta grenarne, som voro djupt gröna, på samma sätt som årsskotten på de andra granarne i skogen. Trädet bar en enda äl- dre, ganska liten kotte. Under tjänsteresorna under den förflutna sommaren har assisten- ten vid Försöksanstalten e. jägmästare F. Aminoff iakttagit en dylik gran å Bobergs södra häradsallmänning i en cirka 2g5-årig kultur. Trädet var omkring 3 m. högt. Enligt meddelande af professor G. Lagerheim lär äfven en hvitbrokig gran förekomma utmed järnvägen mellan Växiö och Hofmanstorp. På Stadsliden, 3/4 mil utanför Umeå förekommer ett annat exemplar, upptäckt af adjunkten C. P. Lesta- dius. Genom e. jägmästare R. Lindahl har jag om denna gran er- hållit följande upplysningar från upptäckaren. Granen är 60 å 70 år, höjden 7 å 8 m,, diameter 20 cm. Årsskottens barr äro på våren hvit- gula, men anta i augusti månad en ljusgrön färg. Den har aldrig observerats blommande, ehuru adjunkten Lestadius iakttagit densamma under 10 å 12 år. Den växer nedanför en bergkam med sträckning i norr och söder. Marken är betäckt med Hypnumarter. Wittrock (a. st.) omnämner äfven en gran med hvita årsskott från Rydaholm i Småland, funnen af C. I. Lalin och enligt Larsson”) synas sådana vara funna på flera ställen i Värmland såsom vid Djupfors i Ullerud, på berget Snipan och vid Gårdsjö i östra Emterviks socken. Enligt meddelande af jäg- mästare W. Ekman förekommer äfven en gran med hvita årsskott vid Bjurfors, upptäckt af framlidne lektor Alb. Nilsson. Granar med hvita eller hvitgula årsskott äro sålunda funna på flere ställen i Sverige, utan att de hittills underkastats någon mer ingående undersökning. Utanför vårt land äro de likaledes flerstädes iakttagna. F. Elfving” omnämner tvenne säkra lokaler från olika delar i Finland. Af beskrifningarna framgår det tydligt, att det är samma form, som här omtalas. Årsskottens barr äro nämligen till en början alldeles hvita, men bli så småningom mot hösten gula eller grönaktiga för att först följande är få sin normala färg. ! Flora öfver Vermland och Dal. 2:dra uppl. ? Meddelanden af Societas pro Flora et Fauna fennica. H. 9. Helsingfors 1893. pag 113. SKOGSTRÄDENS RASER. 7 I sin stora monografi öfver de odlade konifererna omnämner Beissner' flera former med hvitgula barr, (Picea excelsa, Finedonensis Hort.; aurea Carr.; aurea magnifica Hesse, argenteo-spica Hesse, argentea Hort., variegata Carr.), men af hans allt för allmänt hållna beskrifningar framgår ej, om någon eller några äro fullt identiska med den här beskrifna granformen. Schröter? omnämner endast tvenne former med gula barr, den ena, Picea excelsa lusus aurea Carrigre har delvis guldgula barr. En dylik gren på en stor gran har författaren funnit i Schweiz i Viamala, där- jämte omnämner han den i Finland funna formen under namn af Picea excelsa Link, lusus variegata Carrigre. Någon närmare beskrifning af dem lämnas ej och öfverhufvud taget synes de rätt litet ha uppmärk- sammats af denne författare, som eljes så ingående studerat granens växlande former. Ascherson och Graebner?” omnämna en Picea excelsa Link, aurea Carr. funnen af Pacher och Zwanzinger i Kärnten. Granträd med samma egendomlighet i afseende på barrens utveck- ling som granen på Sandvik äro sålunda funna på många ställen, de flesta bekanta äro från vårt land. De ha alltid uppenbarat sig som en- staka träd, växande ibland fullt normala granar. De författare, som nämna något om blomningen, säga att trädet är sterilt. Granen vid Sand- vik har aldrig blommat; den har dock observerats under en lång följd af år. Härefter öfvergå vi till en beskrifning af den vid Sandvik växande granen. Den ifrågavarande granen, af hvilken en fotografi är reproducerad å sidan 5 är 15,, m. hög och mäter 30,; cm. i diameter i brösthöjd. Åldern är att döma efter borrspånen vid brösthöjd cirka 70 år. Diame- tertillväxten är liflig och har under de tre sista tioårsperioderna varit 1876—1885 1886—1895 1896—-1905 42 mm. 46 mm. 39 mm. Höjdtillväxten är fortfarande god. Lokalen, där granen växer, företer intet märkligt. Skogsbeståndet utgöres af gran med insprängd tall. De omkringstående granarne äro i alla afseenden normala. Marken består af morän med smärre block. Markbetäckningen bildas af de vanliga skogsmossorna, Hylocomium proliferum och parietinum. Bland risen ' Handbuch der Nadelholzkunde. Berlin 1891. ? Ueber die Vielgestaltigkeit der Fichte (Picea excelsa Link). Vierteljahrsschrift der naturf. Ges. in Ziirich. Jahrg. XLIII. 1898. Häft 2 och 3, p. 83. > Synopsis der mitteleuropäischen Flora I. Berlin 1897. 8 HENRIK HESSELMAN. märkas blåbär (ymnig), ljung (spridd) och odon (spridd), samt lingon (strödd). Örnbräken, Pteris aquilina (spridd), blodrotsört, Potentilla erecta (spridd), fårsvingel, Festuca ovina (spridd) och kruståtel, Azra flexuosa representera gräsen och örterna. Några groddplantor af björk, Betula odorata, och ek, Quercus pedunculata, finnas äfven. Skogsmarksvege- tationen företer sålunda intet egendomligt, utan består endast af så- dana arter, som vanligen uppträda i traktens granskogar eller barrbland- skogar. Vid besöket den 17 juni voro samtliga de under våren utvecklade årsskotten ännu bleka, i sin helhet hade de en svagt gulhvit färg. De mera belysta barren ägde en svag grön anstrykning, som mot spetsen blef något mörkare och lifligare. Tidigare på våren äro barren enligt upp- gifter helt hvita. Endast mycket sakta anta barren en mörkare färg. Den 25 september insändes nya grenar till anstalten. Grenarne voro nu visserligen mera mörkt gröna än under sommaren, men hade på långt när ej uppnått samma färg som de äldre barren. Den ordning, i hvilken barren bli gröna under hösten, då klorofyllbildningen är lifli- gare än under sommaren, bestämmes af belysningen. De starkast sol- belysta grenarne blifva sålunda först gröna och färgen inskränker sig härvid hufvudsakligen till barren på grenarnes öfversida. Den är dess- utom starkare på barrens mot solljuset vända sida än på deras skugg- sida. Undersidans barr på en solbelyst gren kunna i september ännu vara bleka, medan öfversidans äro gröna. Öfver- och undersida af samma gren företer därför ett mycket olika utseende, såsom det fram- går af bilderna I a och c å planschen. De starkt beskuggade eller svagt solbelysta grenarne ha fortfarande helt bleka eller endast i spet- sen svagt gröna barr. De under de första dagarne af november till anstalten insända gre- narne voro betydligt mer gröna än de, som inkommit i septemher. På det hela taget synes klorofyllbildningen ha varit mycket lifli- gare under oktober månad än under hela den föregående vege- tationsperioden. Barren på öfversidan af de mest solbelysta grenarne äro nu nästan lika kraftigt gröna, som föregående års barr. På den medföljande planschen äro sådana grenar afmålade, som ungetär motsvara ett mellan- stadium mellan de mörkast och de svagast gröna. Barren på de solbelysta grenarnes undersida äro ännu svagt gröna eller helt bleka, så att det fin- nes en framträdande färgskillnad mellan öfver- och undersidans barr, såsom också planschen visar. De mer beskuggade grenarne ha ännu en ganska svagt grön färg, som stundom inskränker sig till själfva spet- sen. Man kan sålunda redan af barrens färg se, från hvilken del af kronan som grenen härstammar. Vid början af november, sålunda vid Skogsvårdsföreningens tidskrift 1907. (Medd.från Statens Skogsförsöksanstalt.) Måladt af Carl Skottsberg Centraltryckeniet, 3 Gran med försenad klorofyllbildning från Sandvik, Småland 1. Grenar insamlade den 25 sept. 1906. a,b. öfversidan, c.undersidan 2. Gren msamlad den 30 okt. 1906. a. öfversidan, b.undersid SKOGSTRÄDENS RASER. [0] vegetationsperiodens slut och vinterns inträde är ännu icke klorofyll- bildningen fullbordad i de nya skotten. Ännu återstå en hel del gula eller blekt gula barr. Det klorofyll, som hunnit bildas, har emellertid hunnit inträda i ett visst hvilstadium, som är utmärkande för öfvervin- trande blad under vintern. De enskilda klorofyllkornen ha nämligen sammansmält till en mer eller mindre homogen massa, som ligger tryckt mot cellväggen. Under vintern torde någon vidare klorofyllbildning icke äga rum. Då emellertid i juni fjolårets flesta blad äro fullt gröna afslutas sålunda klorofyllbildningen under de första månaderna af det följande årets vegetationsperiod. Detta stämmer ock med de medde- landen om färgförändringar hos granen, som jag erhållit af skogvakta- ren J. Magnusson och med uppgifterna hos Wittrock och Elfving. Men icke hos alla barr kommer det ens nu till någon fullständig utbildning af klorofyll. Många af de på undersidan sittande, mest beskuggade barren förbli alltjämt inom vissa partier, i synnerhet på bar- rens undersida bleka och i saknad af klorofyll. De på våren klorofyllösa skotten genomgå sålunda en mycket lång- varig klorofyllbildningsprocess, som först under följande vegetations- period erhåller sin afslutning. Under den första vegetationsperioden är klorofyllbildningen lifligast under hösten, särskildt under oktober månad. För klorofyllbildningens fortskridande spelar belysningen en mycket viktig roll, i det att de grenar först blifva gröna, som äro starkast be- lysta, hvarefter turen kommer till de mera beskuggade barren. Belysningens roll i detta afseende har sitt stora fysiologiska intresse. Ofta fordras nämligen endast ett mycket svagt ljus för att klorofyll skall bildas i ett normalt grönt organ. Ljus som har passerat flere tjocka blad lagda på hvarandra förmår sålunda mången gång i ett underlig- gande framkalla klorofyll! Hvad särskildt barrträden beträffar, äro dessa utmärkta bl. a. däraf, att groddplantor hos de flesta undersökta arterna blifva gröna äfven om ljuset fullständigt uteslutes”. Klorofyllbildningens nära beroende af den starkare belysningen på grenarne är därför så mycket märkligare. En jämförelse mellan de gulhvita, under våren utvecklade bladen och fjolårets redan mörkgröna barr visar, att de förra i alla afseenden utom med hänsyn till klorofyllet nå en fullständig utveckling redan ! Wiesner. Untersuchungen iiber den Lichtgenuss der Pflanzen mit Ricksicht auf die Vegetation von Wien, Cairo und Buitenzorg (Java). Photometrische Unters. auf pflan- zenphysiol. Gebiete. Sitzber. der kaiserl. Akad. der Wiss. in Wien. Math.-Naturw. Classe. Bd CIV, Abth I Juli 1895. ?Birgerstein. Ueber das Verhalten der Gymnospermenkeimlinge im Licht und im Dunkeln. Ber. der deutsch. botan. Gesellsch. Bd 18. 1900. 10 HENRIK HESSELMAN under juni månad. Längdtillväxten afslutas snart, de gulhvita eller hvita barren äro lika långa som fjolårets mörkgröna. Den inre anatomiska strukturen är densamma. Alla bladets olika väfnader äro fullt. utbildade. Hudväfnaden, som hos granbarren är för- stärkt af ett i mekaniskt hänseende särskildt väl utbildad cellskikt, hy- podermis, äro likadan som hos de gröna barren. Klyföppningarne, hvilkas viktigaste uppgift det är att genom öfverhuden bereda väg för kolsyran till assimilationscellerna, visa hvarken i afseende på antal, stor- lek eller byggnad något afvikande; deras yttre mynning är till och med täckt af en vaxpropp, liksom hos normala barr. Assimilationscellerna hafva normal storlek och anordning. De luftgångar, intercellularer, som förmedla gasbytet med den omgifvande luften äro lika vida som hos normala barr. Slutligen är den ledande väfnaden fullt utbildad. På samma sätt och till samma grad som vanliga gröna barr förvedas de hvita och gulhvita barren, innan ännu klorofyll hunnit att bildas i dess celler. Bladet är i alla afseenden fullt skickadt för en kraftig assimila- tion, det är endast det nödvändiga klorofyllet som ännu saknas. I de ljusa, hvitgula barren finnas i assimilationsväfnadens celler små färglösa protoplasmakroppar, oftast mycket få i hvarje cell, i somliga celler hafva de ej kunnat upptäckas. Genom förökning och sedermera skeende förstoring af dessa samt genom att klorofyll bildas i desamma ernå barren sin slutliga gröna färg. Denna klorofyllbildningsprocess för- siggar emellertid mycket ojämnt. I somliga assimilationsceller kan det sålunda finnas mycket talrika fullbildade klorofyllkorn, medan i närlig- gande celler dylika saknas eller äro ytterst fåtaliga. Den närmare utvecklingsgången af klorofyllfärgämnet har på den grund att sommaren var upptagen af andra arbeten och resor ej kunnat följas. Det skulle emellertid vara af ett stort intresse att utröna huru- vida barrens under en viss tid guldgula färg förorsakas af xanthopyll, ett färgämne, som finnes i klorofyllkropparne jämte det normala kloro- fyllet och som möjligen" förekommer i de gula fläckarne hos panache- rade blad eller som sannolikt är af karotin. Karotin är ett färgämne, som först upptäckts hos moroten, men som enligt nyare undersökningar synes äga en mycket vidsträckt ut- bredning i växtriket. Det förorsakar bland annat den hvitgula färgen hos etiolerade plantor (i mörker uppdragna och på den grund missbil- dade plantor). De mikrokemiska undersökningarne af barren ha emel- lertid ej gifvit något tydligt utslag på detta ämne. Kohl? vill tillskrifva ' Hassack. Untersuchungen iber den anatomischen Bau bunter Laubblätter. Bot. Cblt, 1886. Bd 28. ? Untersuchungen iiber das Karotin und seine physiologische Bedeutung in der Pflanze. Leipzig 1902 samt Die assimilatorische Funktion des Karotins und das zweite Assimilationsmaximum bei F. Ber. der deutsch. bot, Gesellsch. 1906. H, Se SKOGSTRÄDENS RASER. IT karotin förmågan att förmedla assimilationen, men detta drages af andra såsom Molisch' och som det synes med rätta starkt i tvifvelsmål. Möj- ligen finnes i de hvitgula barren förtäckt klorofyll, som med mikrosko pet ej kunnat iakttagas, men som på spektroskopisk väg skulle kunna påvisas. Då fullt utbildade klorofyllkroppar saknas, kan någon normal assi- milation ej äga rum. Detta har så tillvida sitt fysiologiska intresse, som man förut genom försök funnit, att kolsyreassimilation är nöd- vändig för bladets fulla utveckling. Blad, som komma i åtnjutande af fullt ljus, men som befinna sig i en kolsyrefri atmosfär, ernå ej normal utveckling”. Under sådana förhållanden är nämligen en nybildning af stärkelse eller andra kolhydrat omöjliggjord. En noggrann mikroskopisk undersökning har också visat, att någon stärkelsebildning ej äger rum hos de hvita skottens barr under juni må- nad. (De undersökta exemplaren insamlades under en för assimilation synnerligen gynnsam dag med hög temperatur och klar himmel). Hos normala gröna årsskott finnes däremot stärkelse i barrens assimilations- väfnad. De klorofyllösa barrens fullständiga utveckling står äfvenledes i strid med den erfarenhet man har angående byggnaden af panacherade blad. Med panacherade menar man sådana blad, som i den gröna blad- skifvan äga större eller mindre fläckar eller band af hvit eller hvitgul färg. Dylika partier sakna i regel normalt utvecklade klorofyllkorn” och utmärka sig dessutom därigenom, att bladväfnaden där är tunnare och mindre utvecklad”. De klorofyllsaknande barrens fullständiga utveckling är sålunda en företeelse, som från fysiologisk synpunkt är ganska egen- domlig. Granar med försenad klorofyllbildning må närmast uppfattas som en slags mutation. Några yttre orsaker till deras uppträdande har ej kunnat upptäckas och torde sannolikt ej förekomma. De bilda en ana- logi till andra mutationer, utmärkta af egenskaper, som göra dem min- dre dugliga i kampen för tillvaron. Exempel på sådana finnas i de Vries' berömda Oenothera-kulturer, såsom den blekbladiga Oenothera albida, och de sterila Oenothera subovata och spathulata?”. ! Zur Lehre von der Kohlensäureassimilation im Chloro-phyllkorn. Résultats scien- tifiques du congrés international de Botanique. Vienne 1905. Jena 1906. ? Just. Ueber die Abhängigkeit des Laubblattes von seiner Assimilationsthätigkeit. Jahrb. fir wiss. Botanik. Bd 27. Berlin 1895 och H. Voechting. Ueber die Abhängigkeit des Laubblattes von seiner Assimilationsthätigkeit. Bot. Ztg. 1891. > Jfr. A. Zimmermann. Ueber die Chromatophoren in panachierten Blättern. Beitr. zur Morphologie und Physiologie der Pflanzenzelle. Häft II. Täbingen 1891. +! Hassack 1. c. pag. 184. > De Vries Die Mutationsteori. Band I 179—180. Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. af G. Andersson Fig. 2. Fjällgran med ovanligt tät krona. Jämtland. Åre socken, byn Nordhallen. Juli 1904. SKOGSTRÄDENS RASER. 13 För skogsvården ha dessa granformer ej något direkt intresse, men såsom parkträd borde de finna en passande användning. Sandviksgra- nen är en på samma gång egendomlig och vacker gran, som i synner- het på försommaren, när solen belyser de ljusa skotten, vackert afteck- nar sig mot de andra granarnes mera mörka grönska. Då de i regel äro sterila, torde de bäst liksom flera andra granformer förökas genom sticklingar". 2. Fjällgran af ovanlig typ. Vidstående bild återger en gran, som genom sin täta, koniskt for- made krona starkt afviker från närstående granar. Barrbeklädnaden är ytterst tät. Den är sannolikt att betrakta som en mutation och med delas här som ett exempel på hur granmutationer ofta uppträda. Den har upptäckts af förutvarande botanisten vid Försöksanstalten, lektorn vid Skogsinstitutet d:ir Gunnar Andersson. Granen växer på östra sidan af vägen c:a 2 km. söder om byn Nordhallen i Åre socken i Jämtland. 3. Tallar med rik fröproduktion. Ett bland de viktigaste villkoren för en rationell utveckling af skogs- vården i Norrland är säkerligen att skaffa dugligt och för de där rådande klimatförhållandena passande frö. Under många förhållanden är visser- ligen den naturliga föryngringen, såsom t. ex. å älfsandsplatåerna och å de bättre moränmarkernas brännor synnerligen vacker, stundom vack- rare än längre söder ut. Den ytterst långsamma föryngring, som är utmärkande för vissa skogstyper, t. ex. utglesnade och torra tallhedar, beror å andra sidan ofta ej af någon brist på frö, då fröplantor kunna förekomma till mycket stort antal, utan af andra förhållanden, som hin- dra dessa plantors vidare utveckling”. Men i en hel del fall har bristen på ! Beissner. Handbuch der Nadelholzkunde. Berlin 1891. pag. 513—514. ? ÅA en utglesnad tallhed på älfsand med ytterst bristfällig föryngring invid Fager- hedens kronojägareboställe inom Piteå revir räknades per ar följande antal plantor. Såsom abnorma betraktas döende plantor, äldre men små plantor med en mycket oregelbunden förgrening och delvis torkandg grenar. En undersökning af heden gaf vid handen att de såsom abnorma betraktade plantorna i regel ej äro mäktiga af någon vidare utveckling. GÅ 0 ll Gran SS 2 | RS Send | Döda Normala Alla Ås plantor plantor plantor abnorma | i - 376 85 I 5 2 349 53 o 7 3 855 31 1 7 sr | 349 | 145 I 5 5 194 T2 o ” 14 HENRIK HESSELMAN. i handeln tillgängligt och för Norrland passande frö sina stora olägen- heter. Detta gäller i synnerhet, när man på de med svagt växande gran bevuxna markerna vill införa tall, som har alla utsikter att lämna ett större utbyte eller då man skall beså de utdikade och torrlagda mossarna, som ofta med hänsyn till föryngringen förhålla sig som vida kalytor. En jämn och säker tillgång på godt frö är därför af utom- ordentlig betydelse för höjande af Norrlands skogsvård. På de då och då inträffande fröåren, som mången gång t. ex. skördeåret 1903—1904 lämna ett dåligt frö, torde man ej ensamt kunna bygga'. Vanskligt är också att räkna på importen af frö från sydligare delar af landet, då de plantor som kommo af sådant frö ej äro tillpassade för klimatet. Det fordras särskilda åtgärder för att lösa den för Norrland viktiga fröfrågan. Det är säkerligen hvarje skogsman bekant, att här och där i våra tallskogar uppträda tallar, som ha en kraftigare krona, men lägre stam än medelbeståndet i öfrigt och som utmärka sig för en kraftig kotteproduktion. Vidstående bilder af tvenne tallar äro tagna efter så- dana träd. De växa söder om Jörnsträsket i Jörns revir invid gamla landsvägen mellan Jörn och Skellefteå. De skilja sig på ett i ögonen fallande sätt från sina grannar. Barrbeklädnaden är mycket tätare, bar- ren större, kraftigare, mera mörkt gröna. I synnerhet det ena trädet, nämligen det å fig. 3 återgifna utmärker sig dessutom för en ovanligt ymnig kotteproduktion. Enligt kronojägare J. U. Stenberg, som observerat trädet under många år, blommar det hvarje år och tidigare än andra träd i trakten. Vid besöket å platsen (3/8 1906) var tallen rikt besatt med stora, gröna kottar. Trädet är 5,9 m. högt, bröstdhöjsdiametern 16 cm. och åldern omkring 30 år. Det andra trädet har liksom det förra en kraftig krona med mörka, stora barr, men af bättre form. Det blommar ofta, men mindre rikligt och regelbundet än det förra. Höj- den är 5,; m.,-brösthöjdsdiametern 12 cm., åldern är likaledes omkring 30-ar- Visserligen stå båda dessa träd tämligen fritt, nämligen strax invid landsvägen. Om detta än till någon del kan vara orsaken till deras kronform och rikliga fröproduktion, så är det ej den enda. Alla de andra omgifvande träden ha nämligen, såsom det också framgår af de meddelade bilderna den krona af korta och smala grenar, som är ut- märkande för den norrländska tallen. Dessa voro vid besöket sterila eller hade mycket få kottar. Hos dessa tvenne tallar måste det sålunda finnas äfven andra orsaker till kronans form och den rikliga kottepro ? Jfr. Gunnar Schotte. Tallkottens och tallfröets beskaffenhet skördeåret 1903 — 1904. Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt. Skogsvårdsföreningens tidskrift 1905. Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar Fot. af förf. Fig. 3. Starkt kottproducerande tall. Höjden 5,6 m., brösthöjdsdiametern 16 cm., ålder c:a 30 år. Västerbotten. Jörns revir. Krpk. Östra Jörnsmarken söder om Jörnsträsket. Den 31 aug. 1906. 16 HENRIK HESSELMAN. duktionen. De måste sökas hos trädet själft, det är vissa inre för oss hittills okända faktorer, som betinga desamma. På samma sätt som här söder om Jörnsträsket växa då och då, vanligen dock på mera fria platser, tallar med mycket stark kottepro- duktion, under det att närstående, under samma betingelser växande träd i det hänseendet ej visa något särkildt märkligt. De uppträda som mycket utpräglade »könsindivid». I hvilket förhållande stå nu dessa träd till tallar af den vanliga typen? Lämna sådana träd en afkomma af »könsindivid« eller af vanliga tallar eller en blandning af båda slagen? Utan försök kan för närvarande något svar på en sådan fråga ej lämnas. I områden, där och kotte- och fröproduktionen i regel är riklig, ha sådana tallar mindre intresse, men för Norrland med dess få och svaga fröår kunna de säkerligen få en afsevärd betydelse. Man känner från andra områden i växtriket företeelser som i sin mån kunna uppmuntra till försök med dylika enstaka träd. I frösängar är det ingalunda ovanligt att hos tvåhjärtbladiga växter påträffa individ med tre hjärtblad. Genom att utgå från sådana har man lyckats upp- draga raser, som till vissa procent bestå af individ med tre hjärtblad, men för öfrigt af normala individ. Hos vissa arter uppträder en egen- domlig missbildning bestående däri att stammen är skrufformigt snodd eller bandformigt tillplattad. Häraf har man lyckats framställa raser, som till några eller flera procent bestå af individ med denna afvikelse, men för öfrigt af normala. Tager man frö af de normala individen i en sådan ras får man en arkomma, som till vissa procent består af missbildade individ, för öfrigt af normala; tagas åter fröna af de normala individen, får man en afkomma likadan som från de missbildade. De yttre för- hållanden, under hvilka generationen lefver, spelar en stor roll för dess sammansättning. Är marken bördig, erhåller man ett stort antal miss- bildade individ, är den mager ett mindre antal. Dylika raser kallas mellanraser eller dubbelraser och spela säkerligen en större roll i naturen än man hittills känner. Mycket talar för att många af de då och då i skogarne uppträdande träden med afvikelser i den ena eller andra riktningen tillhöra dylika mellanraser. För att i Norrland erhålla en jämn och säker frötillgång finnes en utväg, nämligen att uppdraga bestånd närmast med hänsyn till fröpro- duktion. Lämpligast torde då vara, att utgå från dylika könskraftiga individ. Lämna de till en viss procent en afkomma lik moderindividet, bevaras dessa i beståndet, under det att de öfriga gallras ut. Hvilka träd, som skola utgallras torde snart visa sig, då de könskraftiga indi- viden utmärka sig för en kraftig och mörkt grön barrbeklädnad. När man sedermera med frön från detta bestånd af »könsindivid> skall upp- Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. af förf Fig. 4. Rikligt blommande tall. Höjd 5.4 m,, diameter vid brösthöjd 12 cm., ålder c:a 30 år. Västerbotten. Jörns revir. Krpk. Östra Jörnsmarken söder om Jörnsträsket. 31 aug. 19006, Nn kogsvårdsföreningens MWidskrift 1907 18 HENRIK HESSELMAN. draga skog för timmerproduktion förfar man på ett motsatt sätt. Köns- individen utgallras, under det de mindre könskraftiga, men från skoglig synpunkt vackrare träden bibehållas. Hela detta resonnemang hvilar helt naturligt ännu blott på anta- ganden och på jämförelser med andra företeelser i växtriket. Med hän- syn till den utomordentliga vikt, som fröfrågan har för Norrland, är det emellertid ett förfaringssätt, som bör försökas. Tills vidare kommer emellertid anstalten att studera uppträdandet af dylika starkt kottepro- ducerande tallar och mottager därför gärna alla underrättelser om sådana. Ju mera oberoende af yttre omständigheter de synas vara och ju mer de afvika från närstående träd, desto större intresse ha de för denna undersökning. Från de träd, som skola undersökas, komma under en följd af år alla kottar att insamlas och frönas grobarhet att pröfvas. Här må emellertid bestämdt framhållas, att ett sådan tillvägagångssätt, som här föreslås, nämligen att taga frön från könskraftiga, men från skoglig synpunkt underhaltiga individ endast är berättigadt under sådana förhållanden, att det är svårt att skaffa dugligt frö. Under andra för- hållanden är det alltid rådligast att taga frön från de äfven i praktiskt afseende bästa individen. Ett annat sätt att skaffa fröproduktion hos tallarne i Norrland har en gång föreslagits af framlidne prof. A. N. Lundström”! och äfven af honom experimentellt pröfvats. Det är en bekant sak att vissa nä- ringssalter pläga höja blom- och fruktbildningen hos växterna. Lund- ström gjorde försök med åtskilliga konstgödningsämnen såsom thomas- fosfat, kainit, chilesalpeter, benmjöl, barrträdsaska m. m. », utgörande ett kapitel i af Zelléns arbete »Om våra skogars bättre vård och högre arkastning».” Vi torde väl endast i ytterst gynnsamma fall kunna ernå dylika vackra resultat, men äfven med utsikt till att de framtida skogsbestån- den komma att ge mindre afkastning, torde utdikningen af många mossar få anses som ett viktigt företag. Men tyvärr finnas å andra håll ganska vidsträckta mosskomplexer, som, oaktadt de redan tämli- gen länge — 10 år eller därutöfver — legat utdikade, ännu icke visa någon gynnsam förändring af den trädvegetation, som före afdikningen fanns å mossen. Icke heller har någon ny trädgeneration börjat att visa sig. Den gamla trädvegetationens förhöjda tillväxt, kronornas förökade och till färgen mörkare barrbeklädnad är eljes ofta det första teck- net på att myrens utdikning verkat gynnsamt. Liksom det å ena sidan är säkert, att man genom dikning af mossar vunnit mark, som kan bära produktionskraftig skog, så är det å andra sidan påtagligt, att många dikningar lämnat ett ganska nedslående resultat. Under den sistförflutna sommaren hade författaren af denna upp- sats det stora nöjet att på dr. Frans Kempe's inbjudan få undersöka en del af de utdikningar, som finnas å aktiebolaget Mo och Domsjö sko- gar. Därunder hade jag också tillfälle att få se de förut omnämnda mossarna med sin lofvande skogsväxt. Äfvenså fick jag mottaga en vänlig inbjudan af grosshandlaren Seth Kempe att bese Robertsfors bruks skogar. Äfven här funnos mossar med lofvande skogsväxt. Till följd af hvad som fanns att se å dessa bolags skogar, ägnades en del af eftersommaren och hösten åt att undersöka en del af kronans utdikade mossar inom Piteå, Jörns och Norsjö revir. Uppmärksamheten ägnades därvid åt mossens beskaffenhet, särskildt dess ytvegetation, trädvegetationens utveckling och dikningens utförande. Resultatet af dessa undersökningar blef i korthet det, att skogsväxten å de utdikade mossarna förhåller sig ganska olika. Å somliga mossar visade sig ganska snart dikningens gynnsamma inflytande, å andra däremot visade de på mossen växande träden ingen som helst reaktion gent emot de mer eller mindre förändrade fuktighetsförhållandena. Stundom låg or- saken klart i dagen: mossen var nämligen alltför ofullständigt och dess- utom på ett olämpligt sätt utdikad. I en hel del fall däremot syntes mossen vara väl och fullständigt afdikad, men någon slags förbättrad tillväxt var ej att observera, oaktadt mossen länge legat torr. Under: sökningarna af mossarna och i synnerhet af deras ytvegetation syntes peka därhän, att olika slag af våra starrmossar förhålla sig väsentligt ! Skogsvårdsföreningens tidskrift 1905, pag. 185—251. STUDIER ÖFVER SKOGSVÄXT Å MOSSAR. 2 olika, då det gäller att få skogsbörd å desamma. Somliga äro gynn- samma, andra förefalla mycket ogynnsamma. De observationer, som under sommaren gjordes, kunna tjäna som ledning för vidare under- sökningar, men lämpa sig ännu icke för publikation. Så mycket gåfvo de emellertid vid handen, att man redan af de hittills erhållna resul- taten torde kunna draga praktiskt värdefulla slutsatser, såvida de ut- dikade mossarna underkastas en botanisk och torfgeologisk undersök- ning på samma gång som uppmärksamheten riktas på det sätt, hvarpå dikningen utförts. De undersökningar, som anstalten i den riktningen kan komma att utföra, skola sammanföras i en serie med ofvanstående titel. Början af denna publikationsserie göres nu med en liten studie öfver trädplantornas förhållande på utdikade flarkar. Med flarkar?! förstås de i synnerhet i norrländska myrar ofta före- kommande öppna, vegetationsfattiga och vatteniyllda partier, som om- växla med den mera slutna myrvegetationen. Deras storlek är mycket växlande, från några kvadratmeter till storleken af mindre tjärnar. VWVe- getationen i flarkarna är fattig och gles. Karaktärsväxterna för de- samma äro flera starrarter såsom Carex livida, C. filiformis och limosa, vattenklöfver, Menyanthes trifoliata, ängsull, Eriophorum angustifolium, dytåg, Juncus stygius, blåsört, Utricularia intermedia, dyfräken, Equi- setum limosum, vass, Phragmites communis. Stundom saknas all vege- tation eller: utgöres den endast af några smärre holmar eller bestånd af Eriophorum angustifolium. Bottnen i flarken utgöres af en ytterst lös, dy- eller gyttjeartad massa, som icke lämnar något stöd för foten. Den som går ut på flarken sjunker ohjälpligt ned. Vid dikning i mossarna erbjuda flarkarna rätt stora besvärligheter för arbetarna. Många gånger kunna de ej, äfven sedan flarken urtappats, komma fram på densamma annat än på utlagda spänger. Flarkarna äro egentligen utmärkande för mossarna i norra Sverige. Sydligast ha de observerats i Dalarna. I Älfdalen och i Orsa finn- mark ha de en ganska stor utbredning, i synnerhet förekomma de i s. k. backmyrar, hvarest de regelbundet omväxla med de mera fasta delarna af myren. Men de kunna äfven förekomma på mera jämna myrar. En dylik mycket vidsträckt flark återgifves å figur I från Hamra kronopark. Vattnet på flarken har nyligen urtappats. Endast en liten ! Flark är ett ord, som brukas inom vissa delar af vårt norra skogsland. TI Dalarne, såsom i Älfdalen och i Orsa finnmark användes det af befolkningen, likaså i södra Norr- botten (Piteå landsförsamling) och i norra Västerbotten (Jörns socken). Det förekommer likaledes i södra Ångermanland och Medelpad enligt meddelande af docenten Bengt Hessel- man, Det användes äfven som benämning på mindre tjärnar, men torde inom den skogs- biologiska litteraturen lämpligen användas endast i här anförda betydelse, 28 HENRIK HESSELMAN. rännil, som obetydligt gräft sig ned i den lösa torfmassan, söker sig väg på den forna myrsjöns botten. Den fotograferade flarken hör till de största, som påträffades i Dalarne under undersökningarna sommaren 1903. I regel äro de ej så stora som denna. I Norrbotten och Västerbotten visa myrarna mycket ofta flarkbildning. Dylika myrar ha under resorna påträffats inom Junsele, Norsjö, Jörns och Piteå revir. Öfver hufvud taget torde de vara karaktäristiska för de nordsvenska myrarna. Många gånger ser man också på kartan namnet »Flarkmyran». Här är ej platsen att redogöra för deras uppkomst och för de teorier, som bildats angående Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Foto. Gunnar Andersson och förf. Fig. 1. Nyss urtappad flark. Botten utgöres af en meterdjup, ytterst lös massa af starkt multnad torf. På flarken smärre bestånd af Eriophorum angustifolium, här och där något vass, Phragmites commanis, Dalarne. Hamra krpk. Flötmyren nära byn Fågelsjö. Den 27 juli 1903. dem. En kortare redogörelse härför ingår i en uppsats om Hamra kronopark, som inom den allra närmaste tiden kommer att publiceras från anstalten. Föranledd af Nilsson's undersökningar öfver myrarna i vårt land', har Cajander” studerat myrarna i norra Finland. Af hans skildringar framgår det tydligt, att flarkar där äro mycket vanliga. De ha också af finska landtbefolkningen erhållit särskilda namn. Flarkarna kallas på finska för 7zmpz, de mellan flarkarna gående fasta strängarna !' Naågra drag ur de svenska växtsamhällenas utvecklingshistoria. Botaniska notiser 1899. Lund 1899. > Ein Beitrag zur Entwickelungsgeschichte der nordfinnischen Moore. Fennia 20. 7 Helsingfors 1903. STUDIER ÖFVER SKOGSVÄXT Å MOSSAR 20 för pounu eller palsa. Beskrifningarna, hvarifrån dessa namn äro häm tade, gälla hufvudsakligen sådana myrar, som förete en mera regel- bunden omväxling af strängar och flarkar, som sträcka sig vinkelrätt mot myrens lutningsriktning. Då flarkarna hafva en så stor och all- män utbredning och då de många gånger utgöra en icke oväsentlig del af myrens yta, spelar det från skoglig synpunkt en ganska viktig roll, hur trädplantorna förhålla sig på dem, sedan myren utdikats. Flarkarna utmärka sig efter dikningen först och främst däraf, att torfven i desamma sjunker mycket starkt ihop, starkare än den öfriga mossen. Detta är ju också ganska förklarligt, då flarkjorden utgöres af en mycket lös, vattenmättad massa. Flarkjorden är i regel mycket starkt förmultnad. Man skulle där- för kunna tro, att den skulle visa sig lämplig för trädvegetation, i all synnerhet som flarkjorden, när den torkat, ofta bildar ett endast fots- högt lager på den därunder lagrade älfsanden eller moränen. Men under undersökningsresorna har den iakttagelsen ofta gjorts, att nya plantor, af hvad slag det vara må, på de utdikade flarkarna äro sällsynta. Flarkarna kunna ligga torra många är, utan att de fått något slags sam- manhängande vegetation på sin yta. Under den förut nämnda, af dr Kempe ledda resan besöktes sålunda en myr under Hörnefors, som legat utdikad sedan väl 18 år. På de gräsbevuxna partierna stod en frodigt och kraftigt växande skog, men på de forna flarkarna fanns inom stora områden ännu ingen som helst vegetation. Dessa lågo all- deles nakna. Förhållandet är detsamma med vissa partier af Nöt- myren nära Fagerheden i Piteå revir, hvilka sedan länge legat torrlagda. De gamla flarkarna sakna fortfarande ett vegetationstäcke. På sin höjd förekomma några enstaka plantor på dem. Orsaken till detta ligger i flarkjordens fysiska egenskaper, stundom äfven i dess kemiska. Redan ganska snart efter myrens utdikning observerar man i som- liga flarkar en företeelse, som hindrar fröna att komma i beröring med jorden och ungplantorna att få ett riktigt fäste. När flarken tor- kar, bildas af de öfversta först torkade lagren en ganska tjock gråpap- persliknande massa, som spricker upp i oregelbundet formade stycken, hvilka sedan ligga mer eller mindre löst på flarkens yta. En mikro- skopisk undersökning visar, att detta »gråpapper» bildas af torkande och med hvarandra hopfiltade alger, som en gång utgjorde flarkens mikroskopiska vattenvegetation. En dylik bildning har sedan gam- malt kallats »meteorpapper». ÅA fig. 2 återgifves en dylik torkande flark med ett öfverdrag af meteorpapper. Den torkande flarkjorden är här en diatomacégyttja, d. v. s. den bildas till största delen af skelett tillhörande kiselalger 30 HENRIK HESSELMAN. samt enstaka trådalger (Stigonema). I meteorpapperet ingå dessutom enligt benäget utförda bestämningar af prof. G. Lagerheim desmidiacéer samt chrysomonadinéer och crustacéer. Meteorpapperet är ganska hårdt och fast, samt hindrar fullständigt trädplantors rötter att tränga ned i den underliggande gyttjan. De ytterst enstaka björkplantor, som anträffats å flarkar med dylikt meteorpapper, hade lyckats få sitt fäste i spring- orna mellan pappersstyckena. Här tycktes de emellertid vara fast och väl rotade samt växte väl. Å flarkar med dylik pappersbildning sker jordens torkning ofta långsammare än å andra, emedan meteorpapperet Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. af förf. Fig. 2. Parti af utdikad, torkande flark, bevuxen med Eriophorum angustifolium, af hvilken flera skott synas å bilden. Marken är betäckt med stora, gråa stycken af »meteorpapper>2. Mellan dessa synes den mörka, fuktiga farkjorden. Norrbotten. Pite krpk Roka bev. trakt. Nötmyren, nära Fagerheden. Den 29 aug. 1906. hindrar markens afdunstning. Flarkjorden spricker därför ofta ej sön- der i oregelbundna stycken som å andra flarkar. De svårigheter, som meteorpappersbildningarna erbjuder för trädplantorna, torde emellertid vid mossens starkare uttorkning och gyttjans vidare förmultning mer och mer försvinna. Angående gyttjans kemiska egenskaper och värde såsom skogsjord hänvisas till den redogörelse, som längre fram lämnas öfver flarkjordens torfgeologiska och kemiska natur. Men det finnes också ett annat hinder för trädplantorna att få STUDIER ÖFVER SKOGSVÄXT Å MOSSAR. 31 rotfäste å flarkarna, nämligen uppfrysning genom pipkrake, och detta spelar en mycket större roll än meteorpappersbildningen. Den synes ej förekomma å sådan flarkjord, som vid torkning ger upphof till me- teorpapper, men är så mycket vanligare å andra. En väl torkad flark, där marken redan erhållit en sådan stadga, att en man kan gå öfver flarkjorden utan att sjunka ned i den, ligger ofta alldeles fri från all högre vegetation. Flarkjorden bildar då i regel icke någon jämn yta, utan är ofta öfversållad med 5—38 cm. höga, flerspetsade, oregelbundet formade klumpar, som ligga mer eller mindre tätt strödda öfver flar- kens yta. Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar, Fot. af förf. Fig. 3. Utdikad och torrlagd flark, Flarkjordens yta är öfversållad med smärre, på ytan löst liggande torrklumpar, bildade genom pipkrake vid myrens frysning. Norrbotten. Pite krpk. Roka bev, trakt. Nötmyren nära Fagerheden. Den 10 sept. 1905. Å fig. 3 återgifves bilden af en dylik flark, hvars yta är liksom starkt knottrig genom dessa torfklumpar, och å fig. 4 finnes en liten specialbild från samma flark, som visar dels torksprickorna, dels också de oregelbundna torfklumparna. Tortklumparna ligga helt löst på flarkens yta. De kunna med lätt- het lyftas upp, hela och fasta, och det visar sig då, att det finnes en jämn och plan gränsyta mellan flarken och torfklumpen. Liknande företeelser, som å den här närmare afbildade flarken å Nötmyren, visa många andra flarkar, som befinna sig under uttorkning eller redan äro HENRIK HESSELMAN. [SE N ganska väl torrlagda. Till fenomenets karaktäristik hör vidare, att det endast inträffar på obevuxna eller mycket svagt bevuxna flarkar. Redan ett tunt mosstäcke af Polytrichum junipernium + strictum är nog för att förhindra detsamma. Dessa oregelbundna klumpar, som ligga på flarkens yta, härleda från det egendomliga sätt, hvarpå flarkens frysning försiggår. I början af sept. (natten mellan den 2 och 3:dje) inträffade en mycket stark Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. af förf. Fig. 4. Flarkjord (diatomacérik lös torf) visande dels torksprickor, dels också oregelbundna, små torrhopar, som skjutits upp ur marken genom pipkrake. Fotograferadt ofvanifrån. Norr- botten. Piteå revir. Roka bevakningstrakt, Nötmyren nära Fagerheden. Den 29 aug. 1906. nattfrost i södra Norrbotten och norra Västerbotten. Temperaturen lär enligt ortstidningarna ha nedgått till — 6? a — 8”. Föregående två dagar hade ett rikligt regn fallit. Några iakttagelser på Stormyren nära Missenträsk i Jörns socken (Västerbotten) visade det egendomliga sätt, hvarpå obevuxen eller svagt bevuxen torf fryser. På somliga ställen hade det öfversta, mera luckra STUDIER ÖFVER SKOGSVÄXT Å MOSSAR. 33 torfskiktet sammanfrusit till en kompakt massa af isnålar och torf. Detta frusna torfskikt hvilade emellertid på ett 6—7 cm. mäktigt lager af porös, pipig, svagt torfblandad is. Det kunde: också inträffa, att smärre torfstycken frusit ihop, men att dessa lyftats upp af 6—8 cm. höga, 1—2 cm. breda, ofta böjda pelare af porös is. I bägge fallen bildade torfven under den porösa isen en alldels jämn yta och var ofru- sen (se vidare de schematiska teckningarna å fig. 5). Isen liknade till sin konsistens den pipiga is, som på våren strax före islossningen betäcker våra sjöar, men var af en ännu lösare och porösare beskaffen- het. Genom det öfversta frusna torfskiktet samt den porösa lufthaltiga isen isoleras torfven så väl, att den ej hinner frysa så snart. På samma sätt förhålla sig flarkarna, när de frysa, innan snö har fallit på marken. I oregelbundna klumpar fryser torfven i flarkarna, de små frusna torf- Fig. 5. Schematiska teckningar öfver pipkrake: a frusen torf, b porös is, c ofrusen torf, (Se vidare texten). styckena lyftas upp af pelare af en porös is och under denna är torf- ven ofrusen. Under den förflutna förhösten var det ej lämpligt att besöka de under hösten undersökta flarkarna, men enligt noggranna uppgifter af kronojägare J. U. Stenberg förhålla sig de flarkar, som frusit innan snön kommit, på följande sätt. Öfverst finnes ett lager af frusen torf, därunder ett flera tums mäktigt skikt af en ytterst lös och porös is, som hvilar på en alldeles jämn torfyta. Torf- ven under isen är ofrusen äfven under kalla vintrar. Den porösa, starkt lufthaltiga isen är sålunda mycket värmeisolerande. Erfarenheten har också visat, att man om vintern ej kan köra på de utdikade flarkarna. Häst och släde gå igenom den lösa, porösa isen, och den ofrusna torfven lämnar sedan intet fäste. På de utdikade flarkarna äger sålunda i mycket stor utsträckning det fenomen rum, som man sedan gammalt benämnt pipkrake, ett ord Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1907. 3 34 HENRIK HESSELMAN. som då och då förekommer i den äldre skogslitteraturen '. Wollny? och Mitscherlich” ha visat att vid frysning af mycket fuktig jord en del vatten pressas ut ur jorden. Den senare af dessa författare söker orsaken härtill i omlagringar i jorden, som inträffa samtidigt med frysningen. Fenomenet visar emellertid en mycket stor öfverens- stämmelse med en företeelse, som jiakttages, då starkt vattenhaltiga växtdelar utsättas för temperaturer under noll, samtidigt med att de skyddas för afdunstning. En skifva af en kålrot eller morot öfver- drager sig då med ett skikt af is, bestående af tunna, fina, med hvar: andra sammanfogade isnålar, som stå vinkelrätt mot skifvans yta, under det att själfva skifvan, åtminstone om den har någon mäktighet, för- blir ofrusen. J. Sachs”, som underkastat saken en närmare under- sökning, lämnar också en fysikalisk förklaring till fenomenet. Kroppar som ha stor förmåga att uppsuga vätskor, t. ex. vatten, omge sig på ytan med ett mycket tunt vätskeskikt. Ett enkelt exempel på före- fintligheten af detta vätskeskikt och på samma gång ett bevis på den kraft, hvarmed det bildas, lämnar lacks förhållande till torrt och fuk- tigt papper. På det torra papperet häftar det fast med mycken kraft, men fuktas papperet, lossas lacket med lätthet. Mellan lacket och papperet bildar sig ett tunt skikt af vatten, och det med sådan kraft att det försvagar och till och med upphäfver vidhäftningen mellan pap- peret och lacket. Något alldeles liknande äger rum, då iskristaller bildas på ytan af en morots- eller kålrotsskifva. Äfven denna har på ytan ett mycket tunt skikt af vatten, hvilket först fryser. Så fort vattenskiktet öfver- gått till is bildas mellan isen och morotskifvan, alldeles som mellan lacket och papperet, ett nytt skikt vatten som lyfter den tunna isskifvan, hvarefter det i sin tur fryser. På så sätt fortgår det en tid, hvarige- nom morotskifvan betäckes af ett lager af is. Isnålarne uppkomma därigenom att det vid vattenskiktets frysning bildas små kristallisations- centra, hvarigenom det tunna isskiktet erhåller en parkettliknande struk- tur. Hvarje liten platta i detta parkettartade isskikt tillväxer sedan !' Björkman. Handbok i skogsskötsel. Stockholm 1877. Pag. 204. E. Wollny. Untersuchungen iiber den Einfluss des Frostes auf die physikali- schen Eigenschaften des Bodens. Forsch. a. d. Geb. der Agrikulturphysik. Bd. XX. " A. Mitscherlich. Ein Beitrag zur Erforschung der Einwirkung des Frostes auf die physikaliscehen Bodeneigenschaften. Fihlings Landwirtschaftliche Zeitung. 1902. Pag. 589. ! J. Sachs, Krystallbildungen bei dem Gefrieren und Veränderung der Zellhäute bei dem Aufthauen saftiger Pflanzenteile. Ber. der math.-phys, Klasse der Königl. Sächs. Ge- sellschaft der Wissenschaften 1860. STUDIER ÖFVER SKOGSVÄXT Å MOSSAR. 35 för sig vid de nya vattenskiktens frysning, så att slutligen höjden af hvarje platta vida öfvergår dess bredd. j När torfven fryser vid ej allt för låg temperatur, fryser först det öfversta, mera torra och luckra lagret, som sedan skyddar torfven för afdunstning. Mellan detta frusna skikt och torfven finnes ett vatten: skikt som fryser, hvarefter det genast ersättes af ett nytt. På så sätt fortgår frysningen en tid, så att det öfversta, tunna frusna torfskiktet slutligen lyftes upp af isen, (se fig. 5). Ligga små torfklumpar på torfvens yta, hvarigenom denna på smärre fläckar skyddas för afdunst- ning, kunna de slutligen lyftas upp af små ispelare, stående på ofru- sen torf. Dylika iskristallers bildning har omnämnts äfven af äldre författare, såsom af Le Conte' och den bekante botanisten och växtanatomen Hugo von Mohl”, som bland annat visade hurusom löffällningen vid frost väsentligen förorsakas däraf, att mellan bladskaftet och dess fäste på stammen bildas ett lager af porös is. Både Le Conte och von Mohl omnämna, att iskristallerna uppväxa ur ofrusen, naken jord. Lera och humus äro de jordarter, som ha den största förmågan att uppsupa och behålla vatten. De visa också den största benägenheten för att bilda pipkrake. Om sålunda den fysikaliska orsaken till pipkrakens uppkomst torde vara klar, återstår dock åtskilligt att utreda beträffande flarkarna. Särskildt torde det vara af vikt att undersöka, under hvilka förhållan- den den egendomliga företeelse inträffar, som kronojägare Stenberg beskrifvit, nämligen att flarken under hela vintern ej fryser ordentligt, utan endast betäckes af en porös is under det allra öfversta, tunna, frusna torflagret, medan flarkjorden i öfrigt förblir ofrusen. För den prak- tiska skogsskötseln skulle det också vara af gagn, om man till fullo kunde klargöra såväl den betydelse, som flarkens fuktighetsgrad har, som den roll, de meteorologiska företeelserna spela. Angående hjälp- medlen mot pipkraken blir det tillfälie att tala, sedan en redogörelse lämnats för dess inverkan på de plantor, som tilläfventyrs komma att gro på flarken. De växter, som iakttagits på flarkarna och som alla rönt mer eller mindre inverkan af pipkraken äro gran, tall, glasbjörk, dvärgbjörk, ljung, lappvide (Salix lapponum), svartvide (Saliv nigricans), ängs- ull (Eriophorum angustifolium) samt bergsyra (Rumex acetosella). På trädplantorna verkar pipkraken, som skogsmannen nogsamt har sig be- Observations on aremarkable exudation of ice from the stems of vegetables and on a sin- gular protrusion of icy columns from certain kinds of earth during frosty weather, Lond. Edinb. and Dubl. phil. mag. and journal of sc. 36. Jan. —Juni 1850. > Botanische Zeitung 1860. 36 HENRIK HESSELMAN. kant, vanligen så, att de helt och hållet frysa upp. De ligga då torra och döda på ytan af den jord, hvari de en gång såtts eller planterats. Detsamma kan då och då iakttagas på flarkarna, men vanligen blir följden för plantorna ej fullt så ödesdiger. De på flarkjorden förekom- mande trädplantorna utmärka sig för ett synnerligen vidsträckt rot- system, som dock hufvudsakligen är utbredt nära intill ytan. Grunden härtill är säkerligen den, att endast där kan rötternas behof af syre tillfredsställas. Tack vare sitt redan från början vidsträckta rotsystem och den omständigheten, att pipkrake ej tycks bildas alla år, kunna Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. af förf. Fig. 6. Björkplanta (Betula odorata) å flark. Plantans rötter äro, med undantag af de yttersta delarna, uppfrusna samt visa allehanda oregelbundna vridningar och böjningar. Norrbotten. Piteå revir. Roka bevakningstrakt. Nötmyren nära Fagerheden. Den 25 aug. 1906. plantorna hålla sig fast i jorden. Möjligen kan detta äfven till en del bero därpå, att rötterna, som nämndt, ligga så nära ytan, att de inne- slutas i det öfversta lagret af torf, som fryser ordentligt. Pipkraken förorsakar därför på flarkarna ej någon total uppfrysning, men i stället oupphörliga lägeförändringar. De upprätt växande skotten kastas om- kull, rötterna pressas upp ur jorden samt blifva böjda och vridna på olika sätt. Plantornas rötter komma slutligen att ligga alldeles på ytan af flarken, samt visa allehanda egendomliga vridningar och böj- STUDIER ÖFVER SKOGSVÄXT Å MOSSAR. 37 ningar. Fig. 6 visar bilden af en dylik planta, som varit utsatt för pipkrake under många år af sin utveckling. Rotsystemet befinner sig [572 fl a FITA BLA Na LE SRA MER) UR ANN sk ARA LAURA BUS ; PSN KRM - så | RNE ER : Ag 22 NO Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. af förf. Fig, 7. Plantor af gran (Picea excelsa) och tall (Pinus silvestris) från flarkar. Rötterna visa talrika mer eller mindre tvära böjningar. Norrbotten. Piteå revir. Nötmyren vid Fagerheden. Den 28 aug. 1906. till stor del ofvan markytan, endast de yttersta rotgrenarna ha ännu något fäste i torfven. Å figurerna 7 och 8 finnes en serie smärre tall-, gran- och björk: 38 HENRIK HESSELMAN. plantor, funna å flarkar. Siffran invid hvarje planta angifver dess ålder. Storleken af plantorna framgår af det samtidigt affotograferade centi- L . i 20 LILI NGOL EL 40 I 20) Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar Fot. af förf. Fig. 8. Björkplantor (Betula odorata) från flark. Rötter och stammar visa åtskilliga böj- ningar. Norrbotten. Piteå revir. Nötmyren vid Fagerheden. Den 28 aug. 1906 metermåttet. Bilderna visa, att i synnerhet på plantornas rötter finnas en hel del egendomliga, stundom mycket skarpa och tvära böjningar. STUDIER ÖFVER SKOGSVÄXT Å MOSSAR. 39 Men äfven på stammarna kunna sådana iakttagas, särskildt är detta fallet med flere af de å fig. 8 afbildade björkplantorna. En mikroskopisk undersökning af dessa böjda stammar och rötter är ganska lärorik. Hvad rötterna beträffar framgår det med all tyd- lighet, att böjningarna ha inträffat på ett mycket tidigt stadium. Rötterna hos tallen äro i regel centriskt byggda, med märgen lig- gande i midten. På de böjda ställena förändras rötternas tjockleks- tillväxt. Den blir starkast på den konkava sidan och betydligt mycket svagare på den konvexa, hvarigenom märgen snart får ett excentriskt läge på rotens tvärsnitt. Äfven den anatomiska byggnaden blir olika; på konkavsidan utbildas smärre, men mycket tjockväggiga trakeider, på konvexsidan större, men mera tunnväggiga. En undersökning af en lämplig rot ofvanför och nedanför ett böjningsställe visar en normal tillväxt, i böjningsstället ha vi däremot en starkt excentrisk. De två, kanske de tre första årsringarna äro likformigt utvecklade på alla sidor, men därefter inträffar en stark excentricitet i årsringens utbildning. Björkrötterna visa något alldeles öfverensstämmande. Dessa böjningar äro sålunda att hänföra till rubbningar, som inträffa, medan roten ännu är ung och späd och förorsakas sannolikt af de sammanpressningar och vridningar, som den oregelbundna pipkrakebildningen lätt förorsakar. Roten har sedermera ej förmåga att utjämna desamma, utan de bibe- hållas lifvet igenom. På så sätt förklaras de starka vridningarne på mycket kraftiga rötter, som synas å figurerna 9 och 10. En under- sökning af den skarpa böjningen af roten hos tallplantan öfverst till höger å fig. 9 visade sålunda, att denna inträffat, medan roten ännu var 3 eller 4 år. De centriskt byggda äårsringarna utgöra endast omr kring en sjättedel af rotens tvärsnitt. Roten är nu starkt excentriskt byggd, den kortaste radien förhåller sig till den längsta som 2:11. Plantan är nu 15 år. En af de kraftigare böjningarna å rötterna hos den mindre björkplantan å fig. 10 visade, att böjningen inträffat då roten var två år. De centriskt byggda årsringarne intaga endast en femtedel af rotens tvärsnitt, som nu är starkt excentriskt. Den kortaste radien förhåller sig till den längsta som 3:88. Orsakerna till förändringarna i rotens tillväxt kunna vara af olika slag. Redan det förändrade läget i förhållande till tyngdkraftens rikt- ning, som roten genom böjningen undergår, kan förorsaka något dylikt (geotrofism). Enligt nyaste undersökningar af Bächer” kan emeller- tid den våldsamma böjningen ge anledning till den excentriska till- växten (kamptotrofism). ' Hermann Biächer. Anatomische Veränderungen bei gewaltsamer Krimmung und geotropischer Induktion. Jahrb. fär wissensch. Botanik. Band 43. Heft. 2, Leipzig 1906. 40 HENRIK HESSELMAN. Af något annan natur äro de böjningar, som stammarna visa. I motsats till rötterna ha dessa förmåga att äfven sedan längdtillväxten Ur Statens Skogsförsöksanstalts Samlingar. Fot. af förf. Fig. 9. Tall (Pius silvestris), björk (Betula odorata) och dvärgbjörk (Betula nana) med böjningar å rötterna, förorsakade genom uppfrysning. Plantorna från samma myr som a fig. 10. Den 7 aug: 19006. afslutats utföra rörelser för att intaga ett bestämdt läge i förhållande till tyngdkraftens riktning. Då genom pipkraken och rötternas delvisa STUDIER ÖFVER SKOGSVÄXT Å MOSSAR. I Er 19 ÖN — n - 3 Tar N RN > en i 2 ON : N läbpelas | AA NS / R - Å Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. af förf. Fig. 10. Äldre björkplantor (Betula odorata), visande egendomliga böjningar å rötter, förorsakade af uppfrysning i marken. Gammal flark å Fagerhedsmyren. Norrbotten. Piteå revir. Roka bevakningstrakt. Den 17 aug. 1906. 42 HENRIK HESSELMAN. uppfrysning plantorna kastats omkull på marken, förmå stammarna ut- föra rörelser, "hvarigenom de åter intaga ett upprättstående läge. De böjningar på stammen, som bli en följd af dessa rörelser, ge äfven upphof till en förändrad tjocklekstillväxt. Stammarne blifva starkt excentriska, men härvidlag förhålla sig barrträden och björken olika. Granen och tallen få sin kraftigaste tjocklekstillväxt på den konvexa sidan, björken däremot på den konkava. Hos barrträden utbildas dess- utom på den konvexa sidan ett särskildt slags ved af mycket tjock- Fig. 11. Schematiska bilder af rot- och stamtvärsnitt: a—c. Björk (Betula odorata), a ra- diärt byggd 2-årig rot, b excentriskt byggd 2-årig rot från ett böjningsställe, d stamtvärsnitt (3-årig) från böjningsställe. De streckade partierna angifva baststrängar. wu utsidan af böjningsstället, i innersidan af dito, d tvärsnitt af tallplanta med varierande fördelning af den hårda veden (målad svart). väggiga celler, s. k. tjurved (tyska Rotholz). Genom att observera den plats, som den tjockväggiga veden intager på tvärsnittet, kan man se hvilka lägeförändringar som plantan varit underkastad. Lärorik är i det hänseendet bilden å fig. 11. Den visar hurusom den tjockväggiga veden inom olika årsringar befinner sig på olika radier. Orsaken här- till är den, att plantan under sitt korta lif varit underkastad oupphör- liga lägeförändringar. Med skäl torde man kunna säga, att den lilla tallplantan haft en ganska orolig ungdom. STUDIER ÖFVER SKOGSVÄXT Å MOSSAR. 43 Böjningarna på stammar och rötter äro sålunda från fysiologisk synpunkt af två olika slag. Hos de förra ha de uppkommit genom stammens sträfvan att intaga ett bestämdt läge till tyngdkraftens rikt- ning (negativt geotropiska rörelser), hos de senare åter äro de en följd af de mekaniska böjningar och vridningar, som den oregelbundna pip- kraken förorsakar. Hos stammen bibehåller sig förmågan att utföra geotropiska rörelser äfven sedan längdtillväxten afslutats, däremot ej hos roten. Uteslutet är ju dock ej, att en eller annan böjning å stam- men kan vara förorsakad af direkt mekanisk inverkan. Liknande abnormiteter hos rötter och stammar förete de andra vedplantorna, som anträffats växande å flarkar. Särskildt egendomliga bildningar visa ljungplantorna, videna likna mest björkplantorna. Örter anträffas mera sällan, hufvudsakligen svaga skott af Eriophorum an- gustifolium, under det att kraftigare sådana med gröfre rotstockar tyckas förhindra uppfrysning. Uppfrysningen är tydligen en företeelse, som i hög grad motverkar vegetationens utveckling å de utdikade flarkarna. Det fortsätter flera år igenom. Å Östra Jörnsmyren i Jörns socken iakttogos sålunda upp- frusna plantor alldeles intill det stora afloppsdike, som upptogs år 1888 för torrläggning af en tjärn. Invid Fagerheden i Pite socken uppfrysa plantorna å en myr alltjämt, oaktadt myren dikats för 17 år sedan och nu är ganska torr. Likaså tycks det förekomma på alla flarkar, som hittills undersökts i denna afsikt, såsom inom Piteå, Jörns och Norsjö revir. Det är tydligen en ganska allmän företeelse och får härigenom, då flarkarna ofta utgöra en ganska afsevärd del af myrarna i Norrland, en viss ekonomisk betydelse. ; Emellertid torde man åtminstone i vissa fall i någon mån ha i sin makt att leda vegetationsutvecklingen så, att uppfrysningen hämmas. På de väl och omsorgsfullt utdikade myrarna öfverdragas flarkarne så småningom med ett tätt täcke af Polytrichum juniperinum ” strictum och om vegetationsutvecklingen väl har kommit så långt, synes där: med all uppfrysning vara slut. En liknande inverkan utöfvar Eriopho- rum angustifolium, som utbreder sig från kanterna i en del utdikade flarkar, men detta äger hufvudsakligen rum i sådana flarkar, som egent- ligen äro för fuktiga för skogsväxt. Marken bindes emellertid, hvari- genom vegetationsutvecklingen påskyndas. Mosstäcket fordrar i alla händelser ganska lång tid för sin utveckling. Som ett sannolikt mycket gynnsamt fall kan Stormyren vid Missenträsk i Jörns socken anföras. Denna har legat utdikad under 8 år. För närvarande äro alla de gamla flarkarna öfverdragna med ett tätt mosstäcke, och intet som helst tecken till uppfrysning kunde iakttagas. Några barrträdsplantor förekommo 44 HENRIK HESSELMAN. emellertid ej. Det gäller sålunda att se till, att flarkarna bli väl ut dikade, men om detta alltid är tillräckligt, få kommande undersöknin- gar visa. Anses det däremot vara ekonomiskt riktigast att trots betydande kostnader få flarken snart bevuxen, torde man kunna använda en del metoder, som förut kommit till användning på mark, som har benä- genhet för uppfrysning. Sen gammalt har man användt klimpplante- ring på sådan jord och möjligen skulle det äfven här visa sig vara för- delaktigast ". Enligt en notis i Skogvaktaren, årg. 1901 sid. 151, torde man äfven kunna göra så, att jorden lägges upp i mindre högar och att man sår på dessa. Enligt notisen skulle plantorna under fyra år ha visat en tillfredsställande utveckling. I landtbruket använder man sig af sandkörning på mossarne, hvar- vid bland annat äfven vinnes den fördelen, att mossjorden ej fryser upp. Sanden antingen blandas med torfven eller lägges som ett lager på densamma. En viss fara för att i jorden skall bilda sig ferrosulfat, som hindrar växternas utveckling, följer dock med denna metod, då sanden ofta innehåller svafveljärn.” Profver på flarkjord ha insamlats från några platser, där uppfrysnings- fenomenet uppträdt i mer eller mindre utpräglad grad. De flesta prof- verna härstamma från trakten af Fagerheden inom Piteå revir, men äfven från andra häll föreligga sådana. Vid den mikroskopiska under- sökningen, vid hvilken professor G. Lagerheim bistått med sin rika erfarenhet, har det visat sig, att flarkjorden till en mycket väsentlig del består af diatomacégyttja (skelett af kiselalger). I några fall kan flarkjorden betecknas som ren diatomacégyttja, något blandad med multnande strå och blad af Eriophorum angustifolium, men i de flesta fall ingår dessutom en fint fördelad, starkt multnad, dyliknande torf af ej närmare bestämdt ursprung som en väsentlig beståndsdel i densamma. De insamlade flarkjordsprofven ha å anstalten underkastats en ker misk analys, som utförts af fröken Gurly Laurentz. Därvid ha be- stämningar utförts öfver fuktighet (viktsförlust genom torkning vid 100”), humus och kemiskt bundet vatten (glödgningsförlust), askhalt samtlitervikt. Siffrorna för den sistnämnda äro sannolikt något för låga, ty vid insam- lingen togos ej några literprof, utan bestämdes litervikten så, att de lufttorkade profven väl sammanskakades och något sammanpressades i ett tareradt liter- eller halflitermått. Värdena stämma dock ganska väl med mosskulturföreningens analyser å gyttja, svämsand och sväm- 1 Jämför t. ex. Björkman. Handbok i skogsskötsel. Stockholm. 1877. Pag. 204. Se bl. a. Fleischer. Die Wasser- und Temperaturverhältnisse des besandeten und des nicht besandeten Hochmoorbodens. Landwirtsch, Jahrbicher Bd 20. Berlin 1891, STUDIER ÖFVER SKOGSVÄXT Å MOSSAR. 45 torf.' De lufttorra profven extraherades i värme med 20 & saltsyra och i filtratet bestämdes svafvelsyra (SO,), fosforsyra (P,O,) samt kalk (CaO). Å mindre prof bestämdes den totala kväfvemängden medels Kjeldahl's metod, ammoniaken uppfångades i normal svafvelsyra, som sedan titrerades med bariumhydrat med rosolsyra som indikator. Samt- liga profven undersöktes kvalitativt på förekomsten af ferrosulfat, som för växterna är ett gift och som då och då förekommer i torfjord. I ett af profven erhölls med ferricyankalium utpräglad reaktion på ferro- salt, i två andra fanns ett ytterst svagt spår till reaktion. Närvaron af ferrosulfat sammanhänger med förekomsten af svafveljärn, som antingen utföres i mossen med svämsand, innehållande svafvelkis eller också bildas genom inverkan af svafvelväte på järnsalter. Svafvelvätet är en gas, som har en mycket dålig, om ruttna ägg påminnande lukt och som lätt bildas vid förmultning af organiska ämnen och därför ofta före- kommer i torfjord. Genom luftens inverkan på svafveljärn (oxidation) bildas fri svafvelsyra och ferrosulfat. Den fria svafvelsyran löser en del mineralämnen såsom kalk, magnesia, lerjord, hvilkas sulfater därför förekomma i markvätskan. På så sätt bildas »alun», som då och då försvårar eller omöjliggör kulturen å mossarne. »Alun>» utgöres af små hvita kristaller, som vid analys befunnits vara af växlande natur. Stun- dom bildas de af gips, stundom af en blandning af gips (kalciumsulfat), bittersalt (magnesiumsulfat) samt alun (kalium-aluminiumsurlat)”. Å en del af flarkarna observerades också i synnerhet på spetsarne af de upp frusna torfstyckena små hvita kristaller, tydligen utgörande en alun- bildning. Genom ett förbiseende insamlades af dessa salter, som dock förekommo i mycket små mängder, ej tillräckligt för en kemisk analys. Förekomsten af ferrosulfat samt alunbildning äro nog på många flarkar jämte uppfrysningen de viktigaste hindren för vegetationens utveckling. För att förstöra ferrosulfat och hindra bildningen af svafvelsyra be: gagnar man sig i åkerbruket af markens grundliga bearbetning och genomluftning samt kalkning, metoder hvilka äro uteslutna då det gäller skogen. Med tiden och med mossens förmultning blifva dock de skad- liga salterna så småningom urtvättade. De undersökta flarkjordsprofverna voro samtliga med ett undantag rika på mineralbeståndsdelar. I askan spela dock diatomacéskalen en mycket viktig roll. Kiselsyran utgör också en mycket väsentlig be- 1! H. v. Feilitzen. Berättelse öfver verksamheten vid Svenska Mosskulturförenin- gens kemiska laboratorium år 1905. Svenska Mosskulturföreningens tidskrift. 1906. Arthur Rindell. Den kemiska sammansättningen af jordprof, tagna vid under sökning af torfmarkerna i Lappo och Ilmola, Finska mosskulturföreningens årsbok. 1904. Häft. 3, pag, 338. Helsingfors 1905. 46 HENRIK HESSELMAN. ståndsdel i densamma. Askan från diatomacégyttjan (profvet n:o 4) innehöll sålunda ej mindre än 79,, 2 kiselsyra, askan i profvet n:o 1, torfblandad diatomacégyttja, 57,s 2. Genom extraktion med saltsyra i värme af de lufttorkade, oglöd- gade profven bestämmes den mängd växtnäringsämnen, som befinner sig i ett så pass lättlösligt tillstånd, att det så småningom kan blifva tillgängligt för växterna. Kväfvebestämningarna afse den totala mäng- den af detta ämne oberoende af, i hvilket tillstånd det befinner sig i marken. Analyserna visa att det finnes stor tillgång på kväfve, någor- lunda god tillgång på svafvelsyra och kalk, men ringa tillgång på fos- forsyra. Brist på fosforsyra är för öfrigt något utmärkande för norr- bottensmyrarna, hvilket flere gånger framhållits af Kemisk-växtbiolo- giska stationen i Luleå i dess berättelser. ' De inom Piteå socken förut undersökta mossarna hafva ofta visat brist på fosforsyra såsom vid Sjulsmark, Svartnäs”, Svensbyn, Blåsmark och Långträsk". Fosfater utgöra i Norrbotten det viktigaste gödningsämnet för myrodlingar. Att döma af på analogt sätt utförda mineraljordsanalyser torde näringsämnena i flarkjorden vara tillräckliga för våra skogsträd. Sitt största värde få dock analyserna då de kunna jämföras med analyser från torfmossar och myrar, hvarest man efter dikning erhållit starkt förökad tillväxt hos den på mossen växande skogen. Genom förekomsten af alun och ferrosalter samt framförallt genom upprepade uppfrysningar erbjuda flarkarna betydande svårigheter, när det gäller att få skogsväxt å mossarna. Men skall man på ett fullt rationellt sätt bedrifva afdikning af mossar för skogsbörd gäller det att känna de svårigheter, som därmed äro förknippade samt uppskatta dem till deras rätta valör från ekonomisk och skogsbiologisk synpunkt. En sådan kunskap bör vara grunden för vårt arbete, då det gäller att på det i ekonomiskt hänseende mest gynnsamma sättet vinna mossar för skogsbörd. Här nedan meddelas resultatet af analyserna af de insamlade flark- jordsprofverna. N:o 1, 2, 4, 5, 6, 7 äro från olika delar af Nötmyren nära Fager- heden i Piteå revir, n:r 3 är från Östra Jörnsmyren i Jörns revir och n:o 8 från Trinntjärnsmyren nära Mensträsk i Norsjö revir. ' Se bl. a. Norrbottens läns hushållningssällskaps handlingar 1903—1904, h. 3 samt 1904 — 1905, h. 3. Luleå 1904 och 1905. ? ÅA. st. Berättelsen 1904-- 1905 pag. 235. > A. st. Berättelsen 1903—1904 pag. 159. STUDIER ÖFVER SKOGSVÄXT Å MOSSAR. 47 1 Analyser å flarkjord. 1. Fuktighet, humushalt, aska och litervikt. | Glödgnings- N:q NR EbEne förlust ARE | SOND Flarkjordens natur ” vå ” gr. I 10,7 | 53,1 36,2 325,6 | Torfblandad diatomacégyttja 2 2:4 | g0,2 374,8 Sandblandad > 3 [8,0 737 3,3 | 266,8 | Fint fördelad, starkt multnad torf 4 ,2 40,2 52,6 | 276,8 Diatomacégyttja 5 9,0 | 47,8 43,2 | 347,2 | Torfblandad diatomacégyttja 6 8,8 | 39,7 515 | 340,67 | » 7 13,9 43, 33,0 367,2 » » 8 12,2 52,7 35,1 | 258,0 2. Saltsyreextraktets halt af svafvelsyra, fosforsyra och kalk. Kväfvemängd. Procenten beräknad på lufttorrt prof. Ho Svafvelsyra Fosforsyra | Kalk Kväfve SKON E305 | Ca O N I 0,25 0,024 O,10 2,18 2 O,10 0,029 O,14 0,65 3 0,24 | spår! 0,22 3,16 | 4 0,26 | O,o15 Oy41 1,98 S 0,30 | O,017 0,37 | 1,50 Profvet n:o 1 innehåller ferrosalt (järnoxidulsalt), n:o 5 och 8 myc- ket svaga spår. ! Ej närmare bestämdt. C. M. SJÖGREEN + En af Sveriges äldsta och mest framstående skogsmän har under förra årets sommar gått bort, nämligen förre jägmästaren i Ombergs revir, Carl Magnus Sjögreen. Hans lif var lyckligt efter hans smak, och döden kom, som han önskade, plötsligt och oväntadt den 16 juli på aftonen. Samma dag hade Sjögreen i en yngre skogsmans sällskap besökt industriutställningen i Norrköping. Knappt hemkommen därifrån afled han inom några minuter af hjärtförlamning, icke fullt 78 år gammal. Carl Magnus Sjögreen föddes den 28 juli 1828 å Bruzaholms bruk i Ingatorps socken, Jönköpings län, af föräldrarne bergmästaren Chr. M. A. Sjögreen och Didrica Elisabet Mathilda Burén. Han valde själf skogsmannens yrke och blef såsom adertonårig student elev vid skogsinstitutet, därifrån han utexaminerades våren 1849 och där han under de närmaste åren anställdes såsom biträdande lärare eller underlärare i skogshushållning, matematik, jakt och författningskunskap. Han innehade under tiden åtskilliga förordnanden, däribland såsom t. f. direktör vid skogsinstitutet med skyldighet att bestrida chefstjänsten. Den 11 nov. 1836 utnämndes han till öfverjägare i västra C. M. SJÖGREEN. 49 reviret af Östergötlands län med boställe på Höje å kronoparken Omberg. Här kom han att stanna hela sin återstående tjänstetid eller till den I okt. 1897, då han erhöll afsked med pension. Under större delen af dessa 41 år förvaltade han sagda västra revir eller — som det från år 1869 kalla- des — Ombergs revir och förestod på samma gång från år 1860 först en skogvaktareskola och sedan den på Omberg förlagda förberedande kursen för inträde vid skogsinstitutet. Dock tjänstgjorde han icke oafbrutet under hela denna tid såsom revirförvaltare och skolföreståndare, utan innehade förord- nande som skogsinspektör under åren 1875—1886. Af andra offentliga upp- drag som kommit honom till del, må nämnas, att generaldirektör A. E. Ros tillkallade honom att jämte F. W. Berg och J. L. Mazér "biträda skogsstyrel- sen vid utarbetande af ny instruktion för skogs- och jägeristaten år 1861, att han under 7 somrar åtföljde generaldirektör Ros på inspektionsresor som sekreterare samt att han kallades till ledamot af 1896 års stora skogskom- mitté. Sjögreen blef riddare af Vasaorden år 1873, kommendör af V. O. 2:a klass år 1890 samt af dess 1:a kläss år 1897. Vid årsmötet år 1903 invaldes han till hedersledamot af Föreningen för skogsvård. Detta är 1 största korthet de viktigaste yttre dragen af hans lif. Inom denna ram rymmes en rik verksamhet. Sin största betydelse för vårt skogs- väsendes utveckling har han enligt min mening såsom skogsodlare. Såsom en förberedelse till denna sin verksamhet företog han, sedan han blifvit ut- nämnd till jägmästare eller — som” det då för tiden hette — öfverjägare, en studieresa till Tyskland åren 1857 och 1858, hvarom han utgaf en ännu i dag läsvärd bok med titel: »Anteckningar under en resa i Tysklands sko- gar». Under resan besöktes Preussen, Sachsen och Braunschweig samt Spes- sart, Schwarzwald och Harz. På det sistnämnda stället synes han i synnerhet hafva funnit de förebilder, som han ansåg mest lämpliga att förverkliga i hemlandet. Det blef honom förunnadt att år 1890 göra ett kort besök i en del af de skogar, han i sin ungdom studerat, hvarvid jag hade nöjet åtfölja honom. En tidrymd af omkring 33 år hade förflutit mellan Sjögreens båda besök på Harz, och det var naturligtvis för honom högst intressant att iakt- taga de förändringar, bestånden under tiden undergått, hvilka icke alltid voro de väntade. För sina observationer under sistnämnda resa redogjorde han i broschyren: »Harz förr och nu.» Skogshushållningen äfven på våra statsskogar låg vid den tid, då Sjö- green återkom från sin första Tysklandsresa, d. v. s. i slutet af 1850-talet, ännu i sin linda. En del berömvärda undantag funnos visserligen, hvaribland må nämnas Kinne- och Varaskogarne samt åtskilliga andra mindre skogar i Skaraborgs län, men i allmänhet vanvårdades skogarne, hvad skogskulturen beträffar, så att icke sällan för 20 år tillbaka afverkade årshyggen saknade återväxt. Den kronopark — Ombergs — på hvilken Sjögreen nu blef bofast, Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1907. + 50 C. M. SJÖGREEN. utgjorde just icke något undantag. Omkring 100 hektar lågo här kala, och Sjögreen grep sig med kraft an med att åter göra denna ytvidd skogbärande. Han lyckades därmed utmärkt, hvarom de af honom uppdragna nu 40- å 50-åriga bestånden bära vittne, liksom äfven alla senare af honom eller i hans anda utförda skogsodlingar såväl på Omberg som på många andra ställen. Det var klimpplantering med omskolade plantor, som han framför allt använde. Särskildt för Omberg var metoden säkert god, och den har ju äfven på andra håll visat sig pålitlig. Och det var inga små arealer, som på detta sätt föryngrades, ty Sjögreen skötte icke endast sitt revir, utan fann äfven tid att leda skogsskötseln vid Karlsdals, Bofors och Björkborns bruk 1858—1874 och vid Finspongs bruk 1862—1874. Man har förebrått ho- nom, att han alltför ensidigt skulle hafva hyllat klimpplanteringsmetoden. Äfven om under någon period af hans verksamhet någon grund för ett så- dant omdöme skulle hafva förefunnits, måste man dock erkänna, att ensidig- heten icke var mycket stor, ty — för att anföra exempel — på de stora allmänningarna i Ombergs revirs södra del använde Sjögreen fröträdsställning med risbränning och hjälpkultur med granplantor på gräsiga ställen och i luckorna; och på senare tid öfvergick han delvis, med anledning af skytte- sjukdomen, till plantering med småplantor i fyllda gropar. Dessutom säger han i »Harz förr och nu», att, när lokalen icke lägger hinder i vägen ge- nom stark gräsväxt eller annat skogsgräs, så är lämpligaste skogsodlingssättet för tall icke plantering, utan sådd. Sjögreen var alltför begåfvad för att stelna i någon viss form utan utvecklingsmöjlighet. Å andra sidan skattade han icke åt nyhetsmakeri. Hade han funnit en metod, som passade för vissa gifna förhållanden, så höll han fast därvid. Sjögreens betydelse såsom en föregångsman på skogsodlingens område har enligt mitt förmenande på senare tid blifvit underskattad. Mången har resonnerat som så, att det var väl ändå icke något så märkvärdigt, han ut- förde, ty man har tyckt sig kunna göra detsamma själf. Ja, när Columbus visat, hur man skulle ställa ägget på sin spets, så kunde också hvar och en göra det. Sjögreen var en af banbrytarne i sitt yrke. Då han på allvar började sin verksamhet som praktisk skogsman, var skogskulturen ny i vårt land med många fördomar emot sig äfven hos skogsmän. På Ombergs revir fanns före hans tid endast en ekplantering, en tallsådd och en lärkplantering om tillsammans några har. Och då man af de utförda arbetena ser, med hvilken fart och kraft och framgång han grep sig an, måste man skänka ho- nom sin beundran eller åtminstone sitt erkännande. Till Omberg införde Sjögreen äfven en del främmande barrträd, de flesta i liten skala. Ett af dessa, den vanliga silfvergranen, planterades dock på rätt stora ytor dels i rent bestånd, dels i blandning med gran eller andra trädslag. Detta försök har, såvidt man nu kan finna, krönts med fullständig C. M. SJÖGREEN. 51 framgång. Och det synes mig vittna godt om Sjögreens omdöme, att han vågade göra sina försök med detta trädslag i så stor utsträckning, som verk- ligen blef fallet. , Naturligtvis utöfvade Sjögreen ett betydande inflytande äfven som lärare. Hans intresse var stort. Han hade lätt att uttrycka sig, och han hade god praktisk erfarenhet i skogshushållningens skilda grenar att stödja sig på, för att icke tala om jakten. Hans elever och lärlingar hafva honom säkerligen i godt och aktadt minne. Vid Ombergs skogsskola, där han längsta tiden verkade som lärare, finnes hans i olja målade porträtt, bekostadt af forna elever, kamrater och vänner. Om skogen var det förnämsta föremålet för hans arbete och verksamhet, så var jakten hans förnämsta nöje, som han utöfvade med passion ända in i ålderns dar. Jag vill här icke ens försöka att lämna någon redogörelse för hans jakter eller för hans betydelse som jägare. Endast det tillåter jag mig framhålla, att han år 1858 anordnade det sista vargskallet i Östergötland. Hans skjutskicklighet var ganska stor och han höll styft på den. Mycket kunde resonneras bort, ansåg han, men en god träff var något, som ej kunde pratas bort. Som jägare utöfvade han ett stort inflytande på sina elever, ty hans intresse för: jakten var om möjligt ännu större än för skogen. Säker- ligen har han gjort mången till jägare. I själfva verket var det väl svårt att länge vara tillsammans med Sjögreen, utan att något litet smittas af hans jaktifver. Aldrig var han vid bättre lynne, än då han fick draga ut på jakt- stigen, hvilket de, som haft tillfälle deltaga i hans jakter, med nöje torde erinra sig. Sjögreen var en originell och begåfvad man med godt humör och där- före var han i sitt umgänge treflig. Obehagliga saker sökte han så mycket som möjligt undvika eller slå dem ifrån sig. Hans sätt att vara jämnade nog ut många svårigheter för honom och hjälpte honom att vinna framgång, där mången annan skulle misslyckats, hvarpå som exempel torde kunna fram- dragas hans åtgärder för ökning af kronoparken Omberg. Han var i hög grad gästfri och goda ekonomiska förhållanden lämnade honom full frihet där- till. Han kunde umgås med alla, höga som låga. Äfven härigenom öfvade han stort inflytande och gjorde propaganda, för hvad han ansåg godt och nyttigt. På tal om privatskogsskötsel brukade han själf skämtsamt framhålla, hurusom det väl kunde gå för sig att sköta skogar, »men att sköta patroner är värre.» Denna senare uppgift ansåg han själf som sin allra starkaste sida, och jag tror nästan, att så var förhållandet. Sjögreen lefde fram sitt lif ogift. Han torde nog i yngre dagar icke hafva varit likgiltig för det täcka könet och förmodligen icke heller könet för honom. Han tog sig emellertid så småningom före att framför allt prisa ungkarlsståndet och att framhålla äktenskapets skuggsidor, hvarvid han bru- 52 C. M. SJÖGREEN. kade citera Pauli ord, att han önskade, att hvar och en skulle vara »såsom jag är». Gifta sig, menade han, kunde man möjligen göra, innan man fått något förstånd, eller också sedan man förlorat, det man en gång haft, och som han icke befann sig i något af dessa predikament, hade han förblifvit ungkarl. Det påstås, att detta Sjögreens utlåtande berättats för Hans Maj:t Konungen vid dennes besök på Omberg, hvarvid Hans Maj:t anmärkt: »Ja, men jag är ju gift!» Sjögreen, som hade lätt att finna sig, inföll då: »Ers Maj:t har måst tänka på tronföljden.» Sjögreen, som var lyckligt utrustad i många afseenden, hade äfven en god hälsa, hvilken han åtminstone på äldre dagar väl, men utan pjunk vår- dade. Han plägade ofta glädja sig öfver sitt välbefinnande, och karakteristiskt för hans belåtenhet är det stundom hörda yttrandet: »jag kan just inte märka, att jag blifvit gammal på något annat, än att jag tycker, jag skjuter nästan bättre än förr.» Lycklig den till åren komne man, som endast på det sättet röner årens inverkan. Dessa smådrag torde något bidraga att göra bilden af den bortgångne gamle jägmästaren mera lefvande för dem, som kände honom närmare. Hans förtjänster har jag 1 någon mån sökt framhålla. Några större fel hade han icke, mänskligt att döma. Det enda jag 1 sanningens intresse skulle vilja framhålla, vore möjligen, att hans kritiska sinne i förening med hans skämt- samma lynne kunde understundom förleda honom att uttala sig väl skarpt och klandrande om personer eller förhållanden eller att något hårdhändt an- vända ironiens vapen. Med sina stora förtjänster såsom lärare, skogshushållare och framför allt skogsodlare samt såsom jägare, såsom kamrat och människa må Sjögreen vara en förebild icke allenast för oss, som personligen kände honom, utan äfven för alla som hädanefter komma att se och studera de nu växande, vackra skogsbestånd, han under sin krafts dagar varit med om att uppdraga! Må vi kunna visa något af hans stora intresse för den sak, som är vår lik- som hans lifsuppgift, och må vi »hugga in med fröjd» som han, äfven om vi någon gång oförvarandes skulle råka att såra någon. Carl Magnus Sjö- green var en mindre vanlig man, som kommer att räknas bland grundläg- garne af vårt nya skogsväsende. JE. Kinman. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT (0 fö lsd ana TRÄVARUMARKNADEN. Öfverhufvudtaget måste man anse att försäljningarne efter jul och nyårshelgerna icke åter kommit i full gång. Att kontinenten, efter att i säsongens början med frisk aptit ha tagit sitt första lystmäte, skulle komma att hålla en liten »siesta», var egentligen blott hvad man vän- tat. Att åter John Bull skulle hänga så länge öfver sitt bokslut och fortfarande mera filosofera öfver »dull business» och hög ränta än tänka på, att tiden lider och specifikationerna bli »picked», det hade man egentligen icke väntat. Men då nu ej mindre »Board of Trade's» officiella siffror än äfven ett flertal ledande agenters utförliga marknadsberättelser stödja och un- derblåsa en optimistisk tro på stadga och förbättring i den engelska trävarumarknaden, så är det att emotse att engelska köpare ändtligen skola gifva sig in för svenska varor, sedan nu affärerna med Hvita Hafvet tyckas ha kommit i gång. Därtill bör ock medverka den i dagarne vid- tagna räntesänkningen från sex till fem procent. ; Det är för öfrigt rätt intressant att titta litet i John Bulls bokslut för år 1906. Vi se där bl. a. att importen från alla länder af »>sawn goods» uppgått till EI9 HON snor Fb SKE PG TIA c:a 2,028,000 standards, emot ARATO OS sss rn er FAT Sa 000 » ARTO OLE kite Et EN AETSBBI000 » ANNO ON en så Lee she ke RN OAINOOO » GRNTEG) Oe Raa AS ARA GEA ed » 2,023,000 » För jämförelse må ock anföras »rekord-året» 1897 då importen ut- gjorde c:a 2,129,000 standards. Importen år 1905 var som bekant 22z2z- mum för sista tioårsperioden, och 1906 års import måste anses som nor- mal. Importen från Ryssland är i ständigt stigande. Intill år 1901 var det Sverige, som dominerade bland de träexporterande länderna på Eng- land, men i och med nämnda år började »Rysslands århundrade» och Sverige är nu betydligt distanseradt såsom framgår af följande jämfö- relse emellan de båda ländernas export på Storbritannien: 54 TRÄVARUMARKNADEN. Sverige Ryssland TO OJE FIEGsA 0 OTTO STASKSE LER c:a 536,000 stds IBOG gaser SN ASTIGOOO0 Fr Funke PL SORTEN I5SKONON strosa SBH DÅ Lr nundonde » —524,000 >» TOO RE SOS 7. O OVE ER 35220 0001E, [00 (ON RE ag TRES UOSNODO: EL sken Fr NA OOORE 1902 SOON Faa 0 BL ONS OO TÖOG orre 21 FSTOF OO a 2 HOS 0OKE TOOL EE ” 459,200 > 595,000 >» TOOR ess 3-1 4:0:153 OM IR försona FÖAENOOONEA TOOO rr pl AQ473001 0 fedatussiest AD NORS OO 10 ärs medium = 3526,690 stds = 579,070 stds Som synes har importen från Ryssland år 1906 ökat med c:a 60,000 standards och från Sverige med c:a 33,000 standards. Norge tillför en ökning af c:a 26,000 standards, Canada 80,000, Förenta Sta- terna 7,000 och öfriga länder 8,000 standards, sålunda tillhopa c:a 214,000 standards mera än år 1905, men likväl 100,000 standards mindre än rekordet 1897. Uppsvinget inom husbyggnads-industrin låter ännu vänta på sig och London-marknaden är fortfarande tryckt. Hvad som det oaktadt hållit konsumtionen uppe har varit de gynnsammare förhållan- den, som å bomulls-, järn- och kol-industri-centra under året varit rådande äfvensom skeppsvarfvens behof af virke. Ehuru man väl kan förstå köparnes reserverade hållning inför de höga priserna, måste man dock — af det allmänna läget att döma — våga räkna på en god marknad på England äfven för innevarande år. Dock bör man bära i minne den afsevärda importen af spruce från Canada och de stora lager däraf, som tyvärr äro tillfinnandes. Frankrike torde komma att uppvisa en något minskad import jäm- fördt med åren 1905 och 1904. Köplusten är för ögonblicket ringa. Furubattens tendera mot högre pris, men köparne söka i följd däraf i första hand prisbilligare finsk vara. Granplankor ha för höstleverans sälts med HE centimes reduktion på f. ö. v.-priset. Marknadens läge i öfrigt oförändradt. Försäljningarne på Tyskland äro jämväl för tillfället sparsamma. Köpare, som i stridens första hetta höllo sig tillbaka, göra nu ett och annat försök att få ett par mark billigare pris, men sannolikt förgäfves, atminstone hvad beträffar varor pr f. ö. v. Spanien tyckes fortfarande kunna köpa furuplankor med lämpliga längdförhållanden och till billigt pris — £ 9 ”/- för III och 8 "/- för IV. Den begärliga dimensionen 1X4 furu valideras £ 8 7/,. > TRÄVARUMARKNADEN. 3d Danmark är stilla, likaså Holland, hvarifrån dock offererats — för 3X8 gran floriner 99: 93: 90: 23/9 Prisnoteringarne äro ungefärligen oförändrade eller följande afseende » » god mellanbottens-skeppning. I II. — > 5 granbräder = » 4 Jå » = » 4 » III. IV NG SKO furu £ 16 14 9"”/- Be vy 3X9 gran 31 /a Ad 32 "LX7 = furu osorterad £ » » MIESONNERR va Xx 6 $ VERKET OR fer Skane 9” furubräder Sv » gt » 6” 5" Atle MG 4 » 9” 3 a" 6” Sö 5 2 4 » » » » 6—9 utskottsbräder ZE 20 januari 1907. centimes basis eller £ 9 osort. g9 åa 227,50 francs SE SN NE TORSE ÖF 9 VE SES 8 ål KG 8”/ granbräder Mark 185: 6 NYSE LÖS 160: 157: 155: 150: 145: NG: 25 215 francs 210 2002 MTG AELISONMaNeS CIS AECKOL Te EES (0 SE » Swordfish. 56 EKONOMISKT. EKONOMISKT. Som ledamot af Aktiebolaget Mariebergs Intressenters styrelse har ytterligare inträdt bankofullmäktigen C. A. Weber. Avesta Sulfataktiebolag har beslutit aktiekapitalets ökning till 750,000 kr. Såsom ledamot af Dalälfvens Sågverksaktiebolags styrelse har i stället för professor Hj. Sjögren inträdt konsuln Gust. Sam. Arfwidson i Stockholm. Vid bo- lagsstämmor den 31 maj och 21 juni 1906 beslöts bolagets upplösning. Guldsmedshytte Aktiebolag hade den 21 december fortsatt bolagsstämma, hvarvid godkändes under året gjorda egendomsköp samt behandlades förslag om ändring af bolagsordningen. Lule älfs strömrensningsaktiebolag hade den 20 december bolagsstämma, hvarvid styrelsen omvaldes. Marma Sågverks Aktiebolag lämnar för 1906 en ränteutdelning af fem pro- cent pr aktie. Stadra Aktiebolag valde å extra bolagsstämma den 22 december till disponent bruksägaren C. E. Carlsson och till ledamot af styrelsen disponenten C. Mossberg, Persberg. Såsom ledamot af Trävaruaktiebolaget H. Cornelius” styrelse har i stället för disponenten J. A. Nyberg inträdt disponenten J. A. Holmström å Blankaholm. FRÅN SKOGSVÅRDSSTYRELSERNA. Af Värmlands läns skogsvårdsstyrelse anordnades hösten 1906 en skogsod- lingskurs vid Nordsjö egendom i Öfre Ulleruds socken under en tid af 3 veckor. Till denna kurs anmälde sig 96 st. sökande, men kunde på grund af bristande ut- rymme endast 50 st. medgifvas deltaga. Undervisning, kost och logis tillhanda- hölls på skogsvårdskursens bekostnad. Afsikten med kursen var dels att utbilda skogsplantörer och dels att erbjuda dem, som så önska, någon kännedom om hvad till skogsåterväxten hörer. Genom anordnande af dylika kurser kunna bofasta skogsplantörer erhållas inom länets olika delar och på så sätt motas de största svårigheterna att få det skogsodlingsarbete, som ordnats och ledas af skogsvårdsstyrelsen, utfördt på tider, som för markägarne äro förmånligast. Särskildt svårt har det nämligen på grund af den bristande tillgången i arbetskrafter om våren visat sig vara att undvika sammanstötningar mellan jordbruket och skogsodlingen. Ett stort antal plantörer, fördelade öfver hela länet, kunna, då de ju vistas i närheten af sina arbetsfält och de skogsägare, som äga dem, på bästa sätt utnyttja den del af våren åt skogsod- lingen, som ej tages i anspråk för det brådskande vårbruket i inägojorden. Det skogsodlingsarbete under år 1906, som stått under skogsvårdsstyrelsens direkta ledning, fördelade sig på 688 st. skogsägare och den på detta sätt skogs- odlade arealen uppgår till 3,005 hektar. Dessutom har tillhandahållits frö till ett flertal skogsägare, som själfva kunnat ombesörja skogsodlingarna, och därigenom ökas den genom skogsvårdsstyrelsens bemedling skogsodlade arealen till mera än 3,500 hektar. Till biträdande länsjägmästare i Värmlands län har antagits utex. skogs- eleven G. Fries, NOTISER. ST NOTISER. ÖFRE NORRLANDS SKOGSVÅRDSFÖRENING höll den 15 sistlidne de- cember årsmöte i Umeå under anslutning af ett 40-tal medlemmar, hvaribland märktes landshöfdingarne Bergström och Biörklund, Sedan den sistnämnde utsetts att leda dagens förhandlingar återvaldes den afgående styrelsen, hvarjämte i aflidne disponenten Blomqvists ställe valdes e. jägmästaren H. Petterson. På förslag af jägm. Ålund beslöt föreningen ingå till moderföreningen, »För- eningen för Skogsvård i Norrland», med anhållan om ett understöd af 5,000 kr. ur dess kassa. Nästa fråga gällde lagstiftningen för enskildes skogar i Norr- och Västerbotten. För att utarbeta förslag till behöfliga ändringar i denna lagstiftning hade förenin- gen på möte i Luleå 1905 tillsatt en kommitté, som ännu ej afgifvit sitt betänkande men genom fyra af sina medlemmar delgifvit föreningen en sammanfattning af inom kommitten anmärkta brister i gällande skogslagstiftning och föreslagna utvägar för deras afhjälpande, Därjämte hade kommittérade hemställt, att dess synpunkter redan nu skulle af föreningen framläggas för Kungl. Maj:t med anhållan om deras beaktande vid pröfningen af andra hithörande frågor — Riksdagens skrifvelse an- gående revision af dimensionslagen i Väster och Norrbottens kustland samt Förenin- gen för Skogsvårds framställning om tillsättandet af en norrländsk skogskommission. Frågan inleddes af jägm. Ringstrand, som refererade kommittérades förslag, hvilket föranledde en underdånig skrifvelse, hvi'ken omnämnes på annat ställe i detta häfte. Under diskussionen framhölls bland annat, att nu förekommande rätt för enskilde att under statskontroll själfva utföra en del förrättningar borde kunna väsentligt utvidgas, Ty statens enda reella intresse vore i detta fall att erhålla en effektiv garanti mot skogssköfling genom att kontrollera dels afverkningsbeloppets storlek och dels sättet för dess uttagande. Åt de enskilde, som ville och kunde begagna sig af en sådan rätt, borde därför liksom delvis hittills öfverlämnas besty- ret med afverkningsplanens upprättande. Denna plan borde sedan granskas på marken af skogsstatstjänsteman, innan Domänstyrelsen fastställde den. Äfven utstämp- lingen kunde med fördel öfverlämnas till skogsägaren, om blott afverkningsbeloppets storlek kontrollerades af officiella protokollsförare (»prickare»). Garauti för att detta afverkningsbelopp uttages enligt förnuftiga principer kunde vinnas genom att en skogsstatstjänsteman ginge öfver stämplingstrakten före afverkningen. På detta sätt blefve kontrollen lika effektiv som förut, men förrättningarne skulle blifva billi- gare och i vissa fall äfven bättre utförda. I sammanhang härmed påpekade jägm, Ålund ett annat skydd för enskildes skogar än statskontroll, nämligen om möjlighet kunde beredas till inteckning i växande skog. Ty i så fall vore det nödvändigt att bankerna anställde skogstaxato- rer, som kontrollerade afverkningen å de belånade skogarne. Och å andra sidan skulle en skogsägare hellre belåna sina ungskogar än sköfla dem. Därpå höll jägm, H. Petterson ett föredrag om en af Föreningen för Skogsvård i Norrland ingångsatt undersökning rörande tillväxten inom Norrlands olika flod- dalar. Talaren påpekade de stora svårigheter, som äro förbundna med ett dylikt arbete, och framhöll, att man ej borde framtvinga ett ytligt resultat genom att såsom nu skett eftersträfva ett slutförande af undersökningen inom ett par år för hela Norr- land, utan i stället borde man arbeta lugut och grundligt samt publicera resultaten 58 NOTISER. för hvarje ådal i den mån arbetet skred framåt, Med anledning häraf beslöts att hos Föreningens för Skogsvård i Norrland styrelse göra en framställning i sådant syfte. Jägm. Trahn och Ålund lämnade kortfattande redogörelser för de af Norr- och Västerbottens läns hushållningssällskap tillsatta skogsnämndernas verksamhet. Då häraf framgick, att biträde af statens skogsingeniör kräfdes i större utsträckning än hvad ex skogsingeniör kunde medhinna, beslöt föreningen på förslag af landshöfding Bergström att hos Domänstyrelsen anhålla, att två skogsingeniörer måtte förordnas för dessa två län samt för Gottland. Vidare beslöts, efter förslag af forstmästaren von Post, att föreningen skulle genom en pristäflan söka intressera till författande af en kortfattad handledning i skogsvård för smärre skogsägare i Öfre Norrland. Härtill anslogs ett pris af 200 kr. Slutligen höll jägm. Ålund ett föredrag om flottning af långtimmer. Sådan praktiseras t. ex. i Skiens vattendrag i Norge, där hela träd om ända till 90 fots längd framflottas tillsammans med 7 å 8 fots virke. Svårigheten att flotta lång- timmer är mindre än man föreställer sig, och fördelarne äro betydliga: apteringen kan flyttas från skogen till sågen, sorteringen blir något billigare, timret skadas under flottningen endast i trädets båda ändar i stället för i ändarne af hvarje apterad stock, det frodväxta topptimrets sjunkningsprocent blir mindre. Enligt talaren vore man betänkt på att tillämpa denna metod i Byske elf. FH: Pa. NY FRAMSTÄLLNING TILL KUNGL. MAJ:T RÖRANDE SKOGSVÄRDEN I NORRLAND. Under instämmande i Föreningens för Skogsvård hemställan till chefen för jordbruksdepartementet angående tillsättandet af en norrländsk skogs- kommission har Öfre Norrlands Skogsvårdsförening i skrifvelse till Kungl. Maj:t den sistlidne december framlagt vissa synpunkter, som föreningen anser böra komma under ompröfning vid en revision af gällande lagstiftning för enskildes skogar i Väster- och Norrbottens län. Ur denna skrifvelse, som innehåller en kritik af de nuvarande lagarne och deras tillämpning samt flera uppslag till bristernas afhjälpande, återgifva vi föl- jande viktigare punkter: Den s. k. lappmarkslagen. Denna lags hufvudprincip, nämligen att afverkning till afsalu endast får ske efter utsyning af skogstjänsteman, kan i stort sedt anses god. Däremot kunna be- rättigade anmärkningar framställas mot lagens affattning, hvarigenom krafvet på en uthålligt jämn afkastning framhäfts på ett sätt, som ej tager nödig hänsyn till skogs- vårdens fordringar. Tagen medgifver inga andra undantag från ett strängt uthål- lighetsbruk än att fullmogen skog ej så länge må sparas, att den af ålder eller eljest tager skada. Uthållighetsprincipen häfdas sålunda äfven i de fall, då det nu- varande skogsbeståndets abnormt låga tillväxt eller fordringarne på markvård göra en hastigare afverkning skogligt berättigad. På grund häraf böra gällande bestäm- melser omarbetas, men då hufvudprincipen är god, torde en alla fordringar tillfreds- ställande lagstiftning kunna byggas på densamma. Mot det sätt, hvarpå lagen tillämpas, framställas följande anmärkningar. Först och främst saknas ett för lagens rätta handhafvande tillräckligt antal tjänstemän. Skogsstaten har inom lappmarken den dubbla uppgiften att dels leda vården af kronoparkerna och därjämte utstämpla allt saluvirke på enskildes skogar. Ett nöjaktigt fullgörande af dessa åligganden kräfver helt säkert vida mer arbete NOTISER. 59 än som rimligtvis kan affordras den nuvarande fåtaliga personalen. Följden blir, att arbetet förytligas, så att hvarken statens eller enskildes skogar få den vård, som ens närmelsevis motsvarar de värden, hvilka de representera; Denna ytlighet framträder särskildt skarpt å privatskogarne, där stämplingarne vanligen utföras af revirförvaltarnes assistenter, hvilka alltför ofta förflyttas. Här- igenom rubbas all slags kontinuitet i skötseln af dessa skogar. Det är ej undantag, utan snarare regel, att den hvart tredje år återkommande stämplingen å en hem- mansskog verkställes af olika tjänstemän. Under sådana förhållanden är det för vederbörande förrättningsman omöjligt att förskaffa sig den personliga erfarenhet om hvarje särskild skogs behof af vård, utan hvilken ett framgångsrikt och intres- seradt arbete är fullkomligt otänkbart. Hushållningen med lappmarkshemmanens dyrbaraste tillgångar kommer sålunda ofta att grundas, ej på kunskap af verkliga förhållanden, utan på det subjektiva omdömet hos tillfälligtvis förordnade assistenter, hvilka ej sällan sakna tillräcklig erfarenhet för det dem lämnade uppdraget. Den brist på kontinuitet vid lappmarkslagens handhafvande, hvilken ofvan framhållits som en följd af tjänstemännens ofta skeende förflyttningar, har äfven gjort sig gällande i Kungl. Domänstyrelsens beslut och föreskrifter rörande lagens tillämpning. Härigenom har otvifvelaktigt ett spelrum lämnats för godtycklighet vid på grund af lagen verkställda förrättningar. Vid dylika fall är rättelse ofta svår att erhålla, då den inspekterande personalens — öfverjägmästarnes — af andra göro- mål strängt upptagna tid ej medger undersökning på platsen. För åstadkommande af bevisning är klaganden sålunda hänvisad uteslutande till sig själf utan något understöd af den statsmyndighet, hvars åtminstone nominella uppdrag det är att öfvervaka lagens och gifna föreskrifters rätta tillämpning. Men i de fall, då bevis- ningen ej kan åstadkommas utan undersökning på platsen, blir den ofta synner- ligen dyrbar och måste lämnas åsido. Påstående kommer härigenom att stå mot påstående, vid hvilket förhållande den pröfvande myndigheten af närliggande skäl tager mera hänsyn till förrättningsmannens än till klagandens framställning. Om någonsin visar sig i dylika fall den administrativa processen icke medföra önskvärd rättssäkerhet. Grunden härtill är, dels att den omtvistade saken af brist på personal ej från början underkastas en objektiv pröfning, dels att de reglerande föreskrif- terna ej äro i lag fastslagna, utan kunna af administrativ myndighet efter eget bepröfvande ändras. Härigenom uppkommer slutligen ett osäkerhetstillstånd, hvilket till och med föranledt rubbning af egendomsvärdena. Skogslagen för Väster= och Norrbottens läns kustland. Denna lags hufvudprincip, nämligen att afverkning till annat än husbehof af virke under en viss dimension skall föregås af utsyning, anses böra bibehållas. Di- mensionslagen har nämligen otvifvelaktigt räddat stora kvantiteter ungskog, som under lagens hägn fått utväxa till sådana dimensioner, att dess afverkning medfört verklig ekonomisk vinst. Genom dimensionslagen sparas äfven skogen så länge, att träden uppnå en ålder, då de äro fullt dugliga som fröträd, och på så sätt betryg- gar lagen äfven skogarnes föryngring. Den gällande formen af dimensionslag läg- ger ej heller hinder i vägen för en fullt rationell skogshushållning, då den medgif- ver afverkning af undermåliga träd, om för skogens ordentliga vård sådan afverk ning erfordras. Äfven rörande denna lags affattning och tillämpning göras flera anmärkningar. Enligt stadgandet i sista punkten af lagens $ I är försågning af undermåligt virke vid s. k. husbehofssågar nu fri. Denna frihet har, särskildt i norra delen af 60 NOTISER. Västerbottens län, ofta missbrukats på så sätt, att den sågade varan, i stället för att användas »till oundgängligt husbehof», försålts till trävaruexportörer. Sedan virket försågats, är det omöjligt för åklagaren, hvilken i detta fall äger bevisnings- skyldighet, att styrka varans tillkomst af träd, som varit undermåligt, och till hvars afverkning för fritt förfogande vederbörligt tillstånd ej lämnats, Om alltså nämnda medgifvande medfört en del ur kontrollsynpunkt afsevärda olägenheter, anses lik- likväl icke, att för misförhållandets afhjälpande bör tillgripas ett så kraftig medel som utsyningstvångets utsträckande äfven till virke för ortens behof, utan bör den befarade sköflingen kunna på andra vägar motarbetas, På grund af svårigheten att bestämma stående träds diameter inom bark 4,75 m. från storändan kan ifrågasättas, huruvida ej den nuvarande bestämmelsen i $ 2 mom. I om minsta dimension för fullmåliga träd, eller 21 cm. inom bark 4,75 m. från storändan, bör utbytas mot 26 em. utanpå barken 1,5 m. från roten. Samma paragrafs mom. 2 innehåller nu ett stadgande att »virke af träds öfre del ej må hänföras till undermåligt virke och såsom sådant tagas i beslag, där det tydligen visar sig eller ådagalägges, att det virke är taget af träd, som ej är under- måligt, eller af träd, som är med vederbörligt tillstånd afverkadt.» I motsatt fall skulle alltså toppstockar anses förbrutna. På grund häraf hafva nyligen stora par- tier toppstockar af fullmåliga och stämplade undermåliga träd underkastats be- slag. Härvid har det egendomliga inträffat, att svaranden — virkesägaren, mot vanlig rättspraxis, bragts i den ställning, att han nödgats åstadkomma en svår och kostsam bevisning om virkets ursprung från fullmålig eller med vederbörligt tillstånd afverkad, sålunda af jägmästaren själf utstämplad skog. Då dylika öfver- grepp kunna medföra stora ekonomiska förluster för virkesägaren, synes en om- arbetning af detta stadgande nödvändig. Detta är så mycket mer fallet, som det är omöjligt att på platser, där beslag får äga rum, skilja undermåliga toppstockar, afverkade på kustlandet, från sådana, som afverkats inom lappmarken och på hvilka dimensionslagen icke har någon som helst tillämpning. Under nuvarande förhål- landen kan virkesägaren icke ett ögonblick känna sig säker för obehörig inbland- ning, förrän virket inlastats i fartyget och detta afseglat. Enligt 3 $ 2 mom. skall utsyning enligt denna lag, som begärts före den I juni, företagas och afslutas före den I november samma år. För möjliggörandet af ett ur skogsvårdssynpunkt önskvärdt tillvaratagande af äfven smärre virke är det emellertid nödvändigt, att afverkningskostnaderna nedbringas till de minsta möjliga, hvilket sker, om afverkningen kan försiggå medan marken ännu är bar. Af denna anledning bör om möjligt tiden för dessa förrättningars afslutande ändras till den I oktober. Om det för detta ändamål skulle visa sig nödvändigt att bestämma tiden för ansökningarnes ingifvande i likhet med för lappmarken till den I april, bör detta från skogsägarnes sida ej möta något hinder. Den ersättning för utsyningen enligt dimensionslagen, som nu utgår till för- rättningsmannen och beräknas i dagarfvode, bör i stället erläggas till statsverket och utgå efter kubikmassa. Härigenom skulle sådana missbruk vid lagens hand- hafvande, som tyvärr ägt rum, kunna undvikas. Sökande, som vid förrättningen framställer begäran om att äfven träd, som enligt lagen är fullmåligt, skall förses med kronomärke, bör därtill vara berättigad mot erläggande af betalning enligt samma grund som för utsyning af undermåligt virke. Nu debitera förrättnings- männen ofta särskild ersättning för dylik utsyning. Rörande tillämpningen i öfrigt af dimensionslagens föreskrifter anses, att skogspersonalen på kustlandet likaväl som i lappmarken är för fåtalig för att ansökta NOTISER. 61 förrättningar skola kunna utföras inom i lag stadgad tid och på ett nöjaktigt sätt, Olägenheterna af utsyningarnes fördröjande hafva redan framhållits i samband med önskemålet att tiden för stämplingarnes afslutande skulle, bestämmas till den I oktober. Samma skäl gälla naturligtvis med stegrad styrka gentemot hvarje öfver- skridande af den nu stadgade senare tidpunkten eller den 1 november. Det bör då vara uppenbart, att virkesägarne ej kunna vara tillfredsställda med, att som nu skett, ännu den 1 november mer än hälften af årets utsyningsbelopp icke utstämp- lats. De lagbestämmelser, som tillförsäkra skogsägarne utsyningsrätt, hafva alltså på detta sätt genom bristen på tjänstemän i stor utsträckning blifvit värdelösa. Äfven vid dimensionslagens tillämpning gör sig de olika förrättningsmännens subjektiva omdöme gällande, om möjligt i ännu högre grad än i fråga om lapp- markslagen. Så till exempel hafva förrättningsmän, ehuru de ej kunnat förneka nyttan af växtliga träds borttagande i föreliggande fall, dock vägrat verkställa ut- stämpling af sådana, under åberopande af att lagens ändamål är ungskogens skyd- dande. De hafva sålunda förbisett både lagens rubrik, hvilken angifver dess mening vara skydd mot öfverdrifven afverkning af ungskog, och innehållet af $ 3 mom. 1 af författningen. Hvad som vid behandlingen af lappmarkslagen anfördes ar gående svårigheterna att få klagomål öfver förrättning enligt lagen objektivt och ingående pröfvade å marken gäller äfven för de fall, då besvär anförts i anledning af utsyning enligt dimensionslagen. Synpunkter. Som förut framhållits, böra enligt föreningens åsikt de nuvaraude grunderna för lagstiftningen angående enskildes skogar i Väster- och Norrbottens län bibehållas oför- ändrade, hvaremot dessa lagars affattning bör omarbetas för undanrödjande af vissa här ofvan påpekade olägenheter. Till en början framhålles, att dimensionslagen bör gälla för alla skogar på kustlandet, hvilka ej äro af krononatur, sålunda äfven för de hemman af skatte- natur, hvilkas ägare för närvarande på grund af Kungl, förordningen den 29 juni 1866 endast hafva inskränkt dispositionsrätt till skogen. Dessa hemmans antal och areal äro förhållandevis obetydliga. Ett införande af enhet i lagstiftningen för skatte- hemmansskogar å kustlandet kan därför ej sägas medföra någon som helst risk för en skogssköfling. TLikaledes vore det önskvärdt, att den i flera författningar gifna lagstiftningen angående enskildes lappmarksskogar sammanfördes i en gemensam lag. Nödvändigt är dessutom, att i lagarne såväl för kustlandet som för lappmarken intagas närmare bestämmelser rörande tillämpningen, så att denna ej blir beroende af administrativt godtycke. Som en hufvudorsak till rådande missförhållanden har förut anförts, att skogs- personalen är för fåtalig, samt att tjänstemännens intresse för enskildes skogar och deras kännedom om dessa försvagas genom sammankopplingen af statens och privat skogsvård. Med anledning häraf framställas följande synpunkter vid afhjälpandet af dessa svårigheter. I Domänstyrelsen bildas en särskild byrå för behandling af enskilda skogar rörande ärenden. Som närmast under Domänstyrelsen sorterande organ inrättas i hvart af de två nordligaste länen en skogsvårdsstyrelse. Dessa, hvilkas medlemmar utgöras af fackligt bildade personer, tillsättas af Kungl. Maj:t. Åt dem öfverlämnas de bestyr med den enskilda skogshushållningen, som för närvarande handhafves af öfverjägmästarne, och böra dessa styrelser vid förekommande besvär öfver af jäg- 62 NOTISER. mästare utförda tjänsteförrättningar vara skyldiga att genom någon sin ledamot å marken granska den öfverklagade förrättningen. I och för utförandet af arbetena å marken, såsom uppskattningar och stämplingar, indelas länen i områden, hvilkas förvaltare tillsättas af Kungl. Maj:t och åtnjuta aflöning till samma belopp som statens revirförvaltare. Emellertid bör ej skogsvårdsstyrelsernas befogenhet inskränkas till att utöfva inspekterande myndighet och vara första instans i administrativa besvärsmål rörande det lagbestämda reglerandet af afverkningarne å enskildes skogar. Utan deras verk- samhet bör utsträckas till arbete att på frivillighetens väg främja en god skogsvård i dessa län, på samma sätt som fallet är med sydligare läns skogsvårdsstyrelser, Äfven böra dessa styrelser i likhet med öfriga dylika äga att ingripa vid förefallande uppenbar vanvård eller sköfling af skog. Härigenom skulle en tillfredsställande garanti kunna skapas mot missbruk af nuvarande frihet att utan stämpling afverka husbehofsvirke. För att erhålla medel till utförande af direkta skogsvårdsarbeten å privatskogarne bör en skogsvårdsafgift påläggas allt inom länen afverkadt virke. Storleken af denna bör bestämmas med hänsyn därtill, att afgift för verkställda utsyningar allt fort- farande bör utgå såväl inom lappmarken som kustlandet, dock ej per träd utan efter kubikmassa utsynadt virke. Dessa utsyningsafgifter böra likväl ej tillfalla skogs- vårdsstyrelserna utan ingå till statsverket som bidrag till täckande af statens utgifter för aflöning af den personal, åt hvilken lagarnes handhafvande uppdrages. Denna personal, liksom öfriga utgifter för kontrollen öfver lagarnes efterlefnad bör nämligen gifvetvis bekostas af statsverket. I afvaktan på en sådan omreglering, kunde åtskillig lättnad beredas den nu alltför betungade skogspersonalen bland annat därigenom, att i enskild tjänst va- rande jägmästare i vidsträcktare grad än nu är fallet utrustades med Kungl. Do- mänstyrelsens förordnande att verkställa utsyningar å de skogar, vid hvilkas för- valtning de äro anställda. Dock böra dylika förordnanden endast meddelas under förbehåll af förrättningarnes kontrollerande genom statens jägmästare. Så har förut skett i kustlandet, utan att anledning gifvits till något som helst klander mot för- rättningarne från de kontrollerandes sida. En annan lättnad vid utsyningarna i kustlandet skulle vinnas genom tilläm- pande af medgifvandet i dimensionslagens $ 3 mom. I, enligt hvilket, om förrätt- ningsmannen vid den undersökning å skogen, som han är skyldig verkställa, finner afverkning af undermåligt virke böra ske, han kan lämna sökanden tillstånd till dylik afverkning med villkor att träden, innan de från skogen afföras, förses med krono- märke. Med detta stadgande afses synbarligen att göra själfva utsyningsförfarandet mindre betungande för skogsägaren, hvilken om en sådan procedur tillämpas, und- går det kostsamma och för både sökande och förrättningsman tidsödande arbetet att förse hvarje på rot stående träd med kronomärke före afverkningen. Synner- ligast vid de många fall, då afverkningen får trakthuggningsnatur, bör en dylik utsyning, med det afverkade virkets afstämpling å hygget, kunna komma till an- vändning. Dylik afstämpling kan då verkställas af kronojägare, som vid utsynings- tillfället åtföljt jägmästaren och af denne erhållit nödiga instruktioner rörande sättet för afverkningens utförande. NOTISER. 603 NORRLANDS TRÄKOLSFÖRENING. Norrlands träkolsförening hade 4 jan. 1907 sammanträde i Sundsvall, hvarvid af interimsstyrelsen upprättade förslag till stadgar godkändes. N Till styrelse valdes grosshandlare O. Mårtensson i Östersund, förvaltare P. Sjödén i Sollefteå, grosshandlare E. O. Engström i Bispgården, gästgifvare A. O. Frändén i Kälerna, grosshandlare E. O. Sundin i Stafre, förvaltare L. Hallgren i Tjusdal, disponenterna H. E. Hammarberg å Sund och O. Lindén i Sundsvall samt förvaltaren A. T. Rheborg i Ånge. Enligt de antagna stadgarne heter föreningens firma »Norrlands träkolsförening utan personlig ansvarighet». Ändamålet är att medelst sammanslutning främja med- lemmarnes intressen för fördelaktigaste afsättning af kolved och kol. Styrelsen har sitt säte i Sundsvall. Medlem af föreningen är enhvar, som in- tresserar sig för tillverkning eller försäljning af kolved och kol i Norrland och för- binder sig att försälja sina produkter af ofvannämnda slag antingen genom förenin- gens försorg eller i annan af föreningen godkänd ordning samt efter att hafva erhållit inträde i föreningen erlagt en årsafgift af 2 kronor. Vid försäljningar äger föreningen att för bestridande af dess utgifter tillgodogöra sig en viss årlig afgift som för hvarje år å ordinarie sammanträde bestämmes och ej får understiga en half eller öfverstiga 2 procent af salusumman. Denna bestämmelse gäller äfven i det fall, att medlem själf eller genom annan än föreningen verkställer försäljning. Sty- relsen består af 9 ledamöter och utser till sitt biträde bland andra en ombudsman, Hvarje 1,000 kronor af genom föreningen under föregående räkenskapsår försålda produkter beräknas för vederbörande medlem såsom I röstetal. Ingen kan dock föra talan för egen del eller på grund af fullmakt för mer än en femtedel af vid sammanträdet representeradt röstetal. Den afgift, som föreningen har att tillgodogöra sig, bestämdes för 1907 till I procent. ASKERSUNDS REVIR. Kungl. Maj:t har till jägmästare i Askersunds revir utnämnt och förordnat notarien i K. Domänstyrelsen, extra jägmästaren Anders Gustaf Toenbom. REVIRFÖRORDNANDEN FÖR ÅR 1907. Att bestrida jägmästaretjänster har Kungl. Maj:t förordnat i Anundsjö revir e. jägm. I. Forssbeck under tiden "/; 1906—-'/,1907, i Blekinge Åhus revir e. jägm. Karl G:son Lundholm under hela året, i Burträsk revir e. jägm. A. Hellström för tiden /,, 1906—"!!/,, 1907 och i Storbackens revir e. jägm. Carl Rothman för hela året. Domänstyrelsen har förordnat e. jägm, G. Jernberg att tills vidare under året bestrida jägmästare- tjänsten i Bodens revir. KRONOJÄGARETJÄNSTER. Till extra kronojägare med arvode har Domän- styrelsen förordnat tillsvidare under år 1907 E. Bark i Granhults bevakningstrakt, E. G. Andersson i Björsjö bevakningstrakt och M. L:son Brusell i Klotens bevakningstrakt af Klotens revir (samtlige med arvode af 900 kronor pr år), C. J. Ringqvist i Arnö bevakningstrakt af Norra Hälsinglands revir och G. IL. Olsson å Älfdalens kronopark i Österdalarnas revir (hvardera med 1,000 kronor i årsarvode), A. G. Björnberg i Västbo revir (med arvode 700 kronor pr år) samt B. A. Gustafsson å Fägerstads kyrkoherde- boställe å Värends revir. (Öfriga tjänster och förordnanden återfinnas bland fackuppsatserna sid 309). Förslag till diskussionsämnen vid årsmötet 1907 skola enligt $ 7 i För- eningens stadgar vara insända till Styrelsen (under sekreterarens adress, Stockholm 2 före utgången af januari månad, hvarom härmed erinras. UPFEROT. Föreningen för Skogsvård har under det gångna året lidit en stor förlust genom dess vice ordförandes, byråche- fen J. O. AF ZELLENS bortgång den 9 sistlidne september. För att hugfäsla minnet af en af Föreningens förnämsta upphofsmän och den nitiske främjaren af fosterlandels skogs- vård vill Föreningens styrelse härmed inbjuda landets skogs- vänner all leckna bidrag till resandet af en enkel minnes- vård å den borlgångnes graf. Bidrag torde benäget insändas till Föreningens sekrete- rare, adr. Stockholm 2, och kommer redovisning af influtna medel alt lämnas i Skogsvårdsföreningens Tidskrift. Stockholm den 20 januari 1907. SYRE STEIN? ské SKogveseri för. kalenderaäret 1995, aigitvet af Skog- VV, BOAGT SR sid; 85 fig," Köperhami 1906. Haven SEK t velserisohe Zeitsch ift än SNES INGddR 1906, h. Ta ktische Forstwirt fär die Schweiz, 1907, hl. GS [237 ARN ANS fo ikrike) 1907; hit, 4 ER SA AR RR é a soctlé & .Centråle Forestiére de BeQlane 1906,.b, 12. $ FIA se AN SS STR : Där och Åaigondblad För trädgården 1907, Lå lanscher efter fotografi, al P vr RÖSENIUS; GR i i op ar "Rom; LINDNER k född. I ELKAN BOKBINDERIFIRMA Smålandsgatan 30, Stockholm. se ;samvirkende SERNORESOER veselskaber, 1905, Bb. 23—245; Kö 4 Tsigbåller pbYa: Fotografe- | ar te SR | Skogsvårdsföreningens Tidskeit c FÖRENINGEN FÖR - SKOGSVÅRD. Redaktörer: e. Jägmästaren Gunnar Schotte, ansvarig utgifvare.. - FER Docenten, Fil. D:r Henrik Hesselman:: : Föreningens kontor, Mälartorget 15, 4 tr. (hiss); hålles öppet hvardagar Kl. 4. NARE Rikstelefon: 2290: Jägmästare. Schotte träffas å konto; at kl: 3/,10—1"/, 17 fa och vanligen efter kl..5 e, m. is Blockhusudden 2 å DISA FETTER SR och Allm telefo Djurgården 72. Författarne äro ensamma ansvariga för sina ppedestr RM Af SS de utaf (Pers för FÖR ak 3 P fölhekrlter- äro utkomna: N:o 1. - Svenska skogarnes ekonomiska historia: af oda 2 32 si N:o 2. Om våra skogars framtid af Ö af Zellén;.32 FR N:o 3. Afverkningsvinstens höjande a skogsvårdssynpunkt af N:o 4. Om de nya skogslagarne af Erik) Leksell, ERE N:o 5. Om svenska skogar och SKRRSSARA ADR at Henrik N:o 6. Om skogssådd af Arvid Nilsson, | 328 RES N:o 7. Skogens viktigaste skadeinsekter: af” Gösta: Grönberg ) 38 illustr: N:o-8. -Omskogsfrö och dess insamling af Gunnar” Schotte, 3 illustr. | ; : per år, Prenumeration kan ske”Kos redaktionen, på posten eller. C handeln för ett pris af 1.20 kr. pr årgång. Lösa häftén' soc öre r sty säljas endäst genom bokhandeln: ; SS SUR | Medlemmar al Föreningen för skogsvård erhålla 1: ex. af folkskrif-- terna för Haliva priset, om 60 öre (för Finland 1- mark). sändas. postanvisning till redaktionen (postförskott uttages SE å så litet rad CENTRÄLTRYCKERIUT STOCKHOLM 10575 — JFäckupplagan — Februari skogsvårds= ee > NOS AR I Nl | | I "uppgifter .om 'trävarumärknaden, notiser 1 skögsekonomiska frågor, korta meddelan=: "den från: skogsvårdsstyrdlsernå :sanit andra notiser rörande skogsvården: Dennajupplaga < sändes till ledamöterna af Föreningen för Skogsvård mot medlemsafgiften 5 kronor per år. "Allmänna mnpplågan kommer att liksom tidskriften de” sista åren otalt "litteratur, > I fackupplagan :intagas vidare 'firkulär och prejudikat rörande statens. j-skogsförvaltning, redogörelser "och beslut af allmännare intresse rörande 'skogsadmi- -msträtionen samt, tjänster och förordnanden töfande skogsv väsendet. Uuaet röbriken 1700 sidor blir 10 kronör per år, di Vv. sc vanliga medlemsafgiften Skr. sämt en "hittills med dubbelhäften under somnrathalfäret, Under är 4907 KISA FSKORS ALMS fUrG nn rel Tidskrift Fed ein ; årgång efter afsevärdt "förändrad plan. Den sutgifves FODER i tvenne” :'upplagor:; Ya den allmänna upplagan och fackupplagan: FO TAN Den allmänna upplagan Vlir istort sedt lik tidskriften de föregående Hos Dock komma de mera” teoretiska. och de mest teknisktfackliga uppsatserna att försvinn ur densainma och tillökning i stället att ske af mera lättlästa;och praktiska upp sätser,. Den kommer således att innehålla längre eHer kortare, helst rikt illustrerade uppsätser, som i populär form behändla såväl praktiska frågor som teoretiska spörss - mål rörande våra skogarf, I denna upplaga iutagas äfven mindre jaktvårdsuppsätser, omkring 500. sidor. | Fackupplagan kommer, förutom hela allmänna Alpplagans tet öeh illustraddet ner, att innehålla en serie fackuppsatser om minst ,200 sidor per är. Denna fäck--" 74 serie "kommer satt behandla rent teoretiska spörsmål rörande våra. skogär,. . mera” speciella, tekniskt-fackliga frågor: "Men denna upplaga: vill sej blott fullständigt, behändla landets skogsförhållanden, utan kommer äfven att följa med; hvad son af betydenhet förekommer "i skogslitteraturen, Den skall innehålla rTecensidner. af värdefullare: arbeten. i: :skogshushållning och redogörelser för det viktigaste ine hållet i de utländska: skogstidskrifterma samt förteckning öfver utkommande skogs- administrativ praxis konmer slutligen denna upplaga att öppna sina spalter för: korta meddelanden och inlägg i administrationsfrågor; yPriset för denna upplaga on öfver tilläggsafgift af 5 kronor för den fackliga delen af tidskriften, Båda upplagorna” utgifvas hvar för big med 12 häften per år, JÖRG liksom Tidskriften sändes -portofritf: till, alla medlemmär af Företagen men kan prenumeration till pris:af resp: 5 och 106 kr ;äfven ske i bokhandeln =45 456 Stockholm iden 15 januari: 1907, EPA 3 AG Redaktionen. - LAR Uppsatser, som endast inflyta i fackupplagan, betecknas med ordet i >Fackuppsatser> såväl i kolumntiteln vid hvarie UPPERLS början som i SE signaturen: , i; ANNÖNSPRIS. RSA NR IR Som tidskriften utkommer. relativt ofta och Sänder sig till en” Astörre. SEG är den ett lämpligt annonsorgan, dels för ålla tjänster eller erbjudande af tillfälligt arbete i skogsvärdssynpiukt, dels för försäljning och köp af virke, frö och plantör samt för skogs- och kulfurredskap; instrument vid skogstaxeringar och mätningar, littera tur : rörande skogsbruk, jakt och naturveteuskap, koptorsartiklar; jäktredskap. ni m Annonspriset är 20 kr. för hel sida, Smärre? annonser. beräknas efter 150 kr. pr cm, af sidans höjd och minsta annonspriset är 3 Er. För anonser, söm införas minst 5 ggr, lämnas 10:27 rabatt och för hela året stående annonser 20" fr Annonser böra. "insändas till redaktionen före den 10 i hvarje månad för att inflyta i Wärmäste, häfte: ; Annonsera i Skogsvårdsföreningens Tidskrit. Stor spridning: För närvarande öfver 2 700 exemplar. Annonser: till. nästa häfte emotlagas intill den 10 febr; 1907. 5 gå Ärade medlemmar uppmanas att till styrelsen anmäla personer, Som äro villiga att ingå i föreningen, äfvensom att meddela uppgitt p -däress- förändringar. EPS Fy SA ob SÖ Skrifvelser till Styrelsen för Föreningen för Skogsvård torde sändas t till. gekreterarens adress, PRASRLOREeE 5: Stockhokhn 2: Attryck af uppsatser och notiser: ur: tidskriften RER gärnis där dj 3 något särskildt förbehåll göres för viss artikel, om SKORSVÄCIS [DES Rea tidskrift tydligt -angifves såsom källa. ERE Tidskriften distribueras i' bokhandeln af AB. Nordlig BA Stockholm. : KOR AE INNEHÅLLSFÖRTECKNING till ANDRA HÄFTET af Sfoasvårdsföreningens tidskrift 1907 Allmänna upplagan. Frömängden vid rutsådd af tall- och granfrö (med 7 helsidor illustr.) af d N 25 TETRIS 1 erna ANA SN SA a ASA AA LS ME, SA NA SANNA RANA sid. 65 + Alb. Nilsson (med porträtt) af HENRIK HESSELMAN moosssssesroserere ars nat o 97 br Från 1907 års riksdag: motioner, som mer eller mindre beröra landets Lå skogsvård. Statsåtgärder i syfte att befrämja vården af enskildes skogar =. ..... > 101 BTG ETKOTINITN SS GISYSEO 2 AVI Adde ee d då sank ole änå 8 oe BT KA TKR on öd Kajen eler vv SV UErge , Jordbruket på af bolag och skogsspekulanter förv ärfvade hemman » = 102 i Skydd för aftal om husbehofsvirke från annans skogsmark ............ » 102 Kronans rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänningar 4 » 103 - Andring:s jaktstad ga. .son dolts ses sida le SE OEESR ost go PE RN ASBAA ANS: VRENA Pr 103 j Ang. försäljning af kronans jordbruksdomäner.... FM Deg AN Ang. odlingslägeuheter å kronans mark ...... IOA RDR ETT TELE KAT I CE TRR NRA nm SP DI de önska fe VSDd ale ojöe Era, sla 2 app Sets PA Se ND AN Sia sj de Ton AE Ka » 105 Sågverks- och Trävaruexport-Föreningens årsberättelse .................. >» 108 j UIRA VAKTA SKITA SE On KO OJ ora cfö öv sårar rp NGN T el Slap [ öl SÄTER ye Been TN bR VE SN KILO 2 Sveriges utförsel af trävaror och pappersmassa under jan. 1903—1907 >» 110 + BRA A ENT 15 LE [AR SLE rs ER Ia CR Are R a SVR Rå 2E en er sl ra je Se, Te SN Ar REV ga or db dee era 111 & BIE KO PSV SSEYLEISETILAR AGNE oss Lives eie inna Soda MANS SNR Et a esAd Sad rolla or En 2 FN - Notiser: d En gran och en björk hopfogade vid hvarandra (med 2 bilder) af ORDER SVETT: LR bt bs) del ER 2 sea er äokg BEN She gh AR snor NN ET äl DGA j Skyddsskogsgränsen inom Lillherrdals socken fastställd =... .c.o...... » rI4 ; Statens markinköp under år 1906 af ARV: STAHRE dissomssstosessssor roa Fö ITA d PIE SEO hp EUS NIGEL HAE ont SR om do se oj kol fel ör Ms ören An le El däfder oc alän Ser » ” 116 | Försäljning af mindre kronoegendomar .. FRA EIG | Ombudsman 1 Svenska Trävaruexportföreningen. or ROR ET a sh D BIO SEN SVA f oe EA he ARN SSR ot SVES YISE Bä) nit ale Ej bla elen je vjäjö SMD sne VI See se a ove He > 116 p IRTOHOJag aret alslen ta. skål os bin ace Breö SEE YR nosa nkre vissa re er vänn 116 | Föreningens för Skogsvård årsmöte 1IQO7 ::sss..s.ssseso sec ser scr sa > 116 Kungörelser angående lediga skogsstatstijänster: | | Jägmästaretijänsten i Storbackens revir sökes genom underdåniga j ansökningar hos Kungl. Domänstyrelsen före kl. 12 på dagen den " 6 instundande april. i Jägmästaretjänsten i Arvidsjaurs revir sökes hos Kungl. Domänsty- relsen före kl. 12 på dagen den 9 instundande april. Jägmästaretjänten i Askersunds revir sökes hos Kungl. Domänsty- relsen före kl. 12 på dagen den 10 instundande april. Tvenne assistentbefattningar, i Arv idsjaurs och Malmesjaurs revir, sökas hos Kungl. Domänstyrelsen före kl. 12 på dagen den 28 februari. Kronojägaretjänsten i Vedens bevakningstrakt af Marks revir sökes hos jägmästare A. Kindstrand — adr. Borås — före kl. 12 på dagen - den I instundande mars. Kronojägaretjänsten i Forsnäs bevakningstrakt af Malmesjaurs revir sökes hos jägmästaren S. J. Cederberg — Arvidsjaur —— före kl. 12 på dagen den 15 instundande mars. i. KUNGÖRELSE. Hos Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län erhålles af person, utexami- nerad från skogsinstitutets högre kurs, förordnande tills vidare per månad, med början under kulturerna mot 100 kronor i månaden samt under resor reseersättning efter 4:de klass resereglementet med skjuts efter en häst. Ansökningar, åtföljda af betyg skola inlämnas hit före den 15 mars. Fridhäll, Bredaryd den 9 februari 1907. Fr. Kuylenstierna. Henrik Carbonnier. En dansk Forstkandidat med gode Anbefalinger söger Plads. Billet 162 modtager Nordisk Annoncebureau, Köbenhavn. Herrar Skogsägare! Sowm indelningsarbetet å Aktiebolaget Bodträskfors skogar i Norrbottens län afslutas r:sta Maj detta år, finnas treune dugliga Forstmästare lediga. Närmare underrättelse lämnar Jägmästare CARL STENBORG, Luleå. Värdeftull Handbol i trävaruindustrien Uppslagsbok vid värdeberäkning af skogar, sågtimmer, sparrtimmer, papperstimmer och sågade trävaror in. m. af OC ERTESOMN är ett arbete; som utan tvifvel till alla delar uppfyller den praktiske och tidsenlige sågverks- och skogsmannens fordringar, vare sig tillämpningen gäller att å sågverkskontoret, skogskontoret, i skogskojan eller under vandringar i skog och mark, efter dagens priser i trävarumarknaden, utreda ett träds värde på rot, vid aflossningsplatsen å vattendraget, vid sågbryggan, färdigsågadt, och skeppningsfärdigt i fartyget. Bokens pris är kr. 3.75 förutom frakt, och distribueras af utgifvaren, adress KRAMFORS. MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT Frömängden vid rutsådd af tall= och granfrö. Af Alex. Maass. Spörsmålet, huru många frön man skall nedmylla i hvarje ruta vid sådd af tall- och granfrö, har besvarats på högst olika sätt, och kan man säga, att meningarna härom ännu äro ganska skiftande. Detta framgår tillfyllest af nedanstående sammanställning af en del uttalanden i ämnet, hämtade ur vår svenska skogslitteratur. Här omnämnda för- fattare föreslå sålunda följande frömängder för hvarje ruta. Tabell 1. | Antal frön i hvarje ruta. | RE Anzahl Körner pro Platte. rutans sida = SÅ — | Quadrat- Tall Gran SeIferden Kiefer I Fichte Får [ROTE EST ÖN a ooler äs lasten Sa see 5 ara Role a er ej | 20 20 15 Handbok för skogshushållare, 4:e uppl. 1846. /| eller något Sid. 222 0. 226. | mindre FREE EU ID VR NO RAL JeA an ee od SARA At older Stare UNS e230 Lärokurs uti skogshushållningen. 1852. Sid. 96 | MRRRRASSTS Oe TC Borens ses vders Jöjsoelodee is sh s sas rr rr Sark diarr2" 1522 Skogsbrukspraktika. 1866. Sid. 92 och 93. | FSS RESIRSNDN[O TK ATS Lö ac oelan a skidan se ss BRT Bee rk bee a 7328 9 Handbok i skogsskötsel. 1877. Sid 1537. 30 å 40 40 FE TE MTM re as NÄ RR EE AO NE SN NERE 5 36 5 åa 6 15—18 Vägledning i skogshushållning. 1:a uppl. 1879. Sid. 66. | fa (Örn, TND Ren ons RR SRS SARA SARA RAN | IS å 20 15 å 20 20 Kort och lättfattlig skogskurs. 4:e uppl. 1885. | Sid. 37- da RTR SN mr rr ir ES Ar EEE AE RS AREAN IEENSEar204 0 30 Våra skogars värde och vård. 1885. Sid. 47. | PRI ESR ANT TE LÖT: SIS Dir oc soba op Sn oso Rad ES speak Dre ENA MEET ee STU r2 — Grunderna för skogens skötsel. 1897. Sid. 14. | EL TER Ne RA ANS NRO TA SA EA 12, 15 12, I5 30 I skogsfrågan. 1901. Sid. 216. högst 20 | högst 20 (a STADEN read rer KE RAA ATS SE Rd 6 RR SA 4 a 5 hy C4 25 = Om skogsbruk. 1903. Sid. 64. BIRSTA Ua ante ontbu ble Vela tin de läg sanne tel älva Jaja ön aska a re ÅTALIOL LLC Så 10 20—30 Den nya lagstiftningen angående vård af en- skildes skogar m. m. 1904. Sid. 94. BOOT ENT UES S (ON rs a ee elr elelr nja ss el ao orelaielsja Kenta nb pda ör 10 å 12 | IOAI2 20—30 Skogsvårdsföreningens Folkskrifter. 1906. N:r | 6. Om skogssådd. Sid. 16. | Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1907. 5 66 ALEX. MAASS. Den här ofvan från skilda håll föreslagna frömängden varierar så- ledes mellan 4—40 frön för hvarje ruta. I allmänhet kan man säga, det en sträfvan gör sig gällande att nedbringa fröantalet, dels för att ej i rutan erhålla ett allt för tätt plantuppslag, dels för att spara frö, då hvad särskildt tallfröet beträffar en betydlig prisstegring härpå ägt rum. Emellertid kan denna sträfvan att nedbringa kulturkostnaden ge- nom att minska frömängden till ett minimum hämna sig genom att nöd- vändiggöra stora hjälpkulturer, där kostnaden vida öfverstiger det belopp en något ökad frömängd skulle betingat. För att i någon mån bidraga till frågans lösande har skogsafdel- ningen vid Statens Skogsförsöksanstalt under åren 1905 och 1906 före- tagit en del undersökningar, hvilkas resultat jag i det följande vill med- dela. För att undvika att till försöken komme att uteslutande användas antingen ett synnerligen godt eller synnerligen dåligt utsäde, togs fröet från skilda håll inom landet. Sålunda anskaffades tallfrö från Småland, småländska höglandet, fröet garanteradt icke vara från s. k. ryskog, insamladt vintern 1903—04; » Upland, trakten omkring Stafby, insamladt vintrarna 1903 och 1904; Dalarne, Klotens kronopark, Malingsbo bevakningstrakt, insamladt före vintern 1904—-05; » Hälsingland (eller Medelpad), insamladt vintern 1904—05; >» Ångermanland, Björna och Trehörningsjö socknar, insamladt vintern 1903 —04. Samt granfrö från Småland, Upland, Dalarne och Hälsingland, från samma trakter hvarifrån tallfrö erhållits, och insamladt vintern 1904 —05. Om fröets beskaffenhet lämnar tabell 2 närmare uppgifter. Till groningsprofven uttogos 400 frön af hvarje frösort. Fröets beskaffenhet var såsom synes af tabellen ganska olika. Om procentsatserna för grodda och hårda frön sammanslås, kan tallfröet från Småland, Upland, Dalarne och Hälsingland betecknas såsom godt. Tall- fröet från Ångermanland var däremot af sämsta slag. Af granfröet var det från Upland af yppersta beskaffenhet', det från Småland och Dalarne medelgodt och det från Hälsingland dåligt. Liksom det till försöken använda fröet togs från skillda håll, var det ock nödvändigt, att sådderna verkställdes å flera olika platser, hvarför följande 7 försöksfält anlades. ! Det vintern 1904—053 insamlade fröet visade ännu i januari 1907 efter ett gronings- prof på 2400 frön en groningsprocent af 93 4. FRÖMÄNGDEN VID RUTSÅDD AF TALL- OCH GRANFRÖ. 67 Tabell 2. Å NR Sn FO a NA é & Få Bes Groningsprocent för tall | 1 000 frön | efter 60, för gran efter Körner 30 dagar, Keimprozente fir Kiefer nach Frösort Fröets härstamning 0 | 60, fär Fichte nach 30 Tagen. Samen Samenprovenienz | Vikt Volym |) I | Grodda Hårda | Slöa I Ge- Volumen || js Mc : ls frön frön frön | Gekeim- | Harte Tote gr. kbem. || teKörner | Körner | Körner | all FSmåland! cc... SÅ RAN Anador rS 4.1 SS AE SSV 6 EEE rd UL e0 CU Ae sade Sola ön si a Raila ISEASA 10.2 54 26 20 TSE ET ATG rm 5 ass ar trens ELe R a 3.6 7.9 IS 4 23 AE alSin land... Me peasesee kr 3:3 LS 5 13 Ångermanland NE , SAR SE EL 6.8 | 16 2 82 | | I färant | Småland 4... vesssa sei Sömn USD Can I dt 5 34 Bicktes | Upland....s...«ssss ses SSR FRK | 5.5 9.4 | 95 = 5 E | | Å DD ALATN Corse sr ble se lv ock kf Ad ERA [le 9.6 I 74 TE 20 I | SEISTN a Eye (a lägpn ao SES ed carte SSF REG 8.0: || 37 — 63 Försöksytan N:r 29. Belägenhet: Småland, 3 km. från Marianelunds järnvägsstation, inom Eksjö revir och Hessleby kronopark. 57” 37' nordlig bredd. 175 meter öfver hafvet. Lutningsgrad: Svag — medelstark mot norr. Markbeskaffenhet : Moränmark (krosstensgrus) öfver marina gränsen. Markprofil; .2—4 cm. skogstorf, 2—12 cm. gråsand samt härefter rödsand, starkt be- mängd med grus, stenar och block. Markbetäckning!: Ris fläckvis r.: Vacciniwm vitis idea. Orter y: Epilobium angustifolium, Rumex acetosella. Mossor y: dCeratodon purpureus. Bestånd: Kalhygge afverkadt vintern 1902. Riset brändt i högar våren 1905. Ytan inhägnad tillsammans med den öfriga hyggestrakten. Försöksytan N:r 30. Belägenhet: Närke, 13 km. från Vretstorps järnvägsstation, inom Asker- sunds revir och Östra Grimstens häradsallmänning. 59” I1' nordlig bredd. 120 meter öfver hafvet. Lutningsgrad: Jämn. Markbeskaffenhet ; Moränmark (krosstensgrus) under marina gränsen. Markprofil: 2—4 cm. skogstorf, 5—17 cm. gråsand samt härefter rödsand, starkt be- mängd med stenar och block. Markbetäckning: Mossor y: Polyvtrichwm commune, Ceratodon purpureus. ' Af markbeteckningen äro här endast upptagna de arter, hvilka i ståndortsanteck ningarna angifvits förekomma ymnigt eller rikligt. 8 ymnig g 68 ALEX. MAASS. Bestånd: Hygge med enstaka fröträd, afverkadt vintern 1900. Ris- bränning 1902. Ytan inhägnad. Försöksytan N:r 31. Belägenhet: "Upland, 7 km. från Älfkarleö järnvägsstation, inom Örby- hus revir och å Tensmyra länsmansboställes skog. 60” 32" nordlig bredd. 30 meter öfver hafvet. Lutningsgrad: Jämn. Markbeskaffenhet: Rullstensås under marina gränsen. Markprofil; .5—10 cm. skogstorf, härefter 15—20 cm. myllblandad gråsand samt slut- ligen rödsand, starkt stenmängd. Markbetäckning: Buskar fläckvis y: Rubus ideus. Örter r: omkring 25 olika arter. Bestånd: Kalhygge, afverkadt 1896—99. Ytan inhägnad tillsammans med den öfriga hyggestrakten. Försöksytan N:r 32. Belägenhet; Hälsingland, 8 km. från Ramsjö järnvägsstation, å Marma sågverks aktiebolags mark, den s. k. Sundskogen. 62” 7' nordlig bredd. 3350 meter öfver hafvet. Lutningsgrad: Svag — medelstark mot öster. MMarkbeskaffenhet; Blockfylld moränmark (krosstensgrus) öfver marina gränsen. Markprofil: 3—5 cm. myllblandad skogstorf, härefter 5 —15 cm. gråsand, samt slut ligen rödsand, starkt bemängd med stenar och block. Markbetäckning: Buskar 1: Rubus idenus. Ris fläckvis r: Lvcopodium complanatum. Gräs r: Åira cespitosa, Festuca ovina, Mossor tr: Hylocomium parietinum och proliferum, Polytrichum juniperinum. Bestånd: Öfver 20 år gammalt brandfält, afverkadt åren 1884—86. Ytan inhägnad. Försöksytan N:r 33. Belägenhet: Jämtland, 11 km. från Östersund, å Frösön, inom Norra Jämtlands revir och å indragna militiebostället Westbyns skog. 63” 12" nordlig bredd. 320 meter öfver hafvet. Lutningsgrad: Jämn. Markbeskaffenhet: Terhaltiga, lösa jordlager på silurisk skiffer. Markprofil: 3—6 cm. myllblandad skogstorf, härefter lerhaltigt skiffergrus efter hand öfvergående i större hårdt packade flisor eller fast anstående lager. Markbetäckning: Ris y: Vaccinium vitis idea. Mossor y: Hvylocomium parietinum och proliferum. Bestånd; Omkring 10-årigt hygge med enstaka fröträd som afverkats. Ytan inhägnad. Försöksytan N:r 34. Belägenhet: Jämtland, 7 km. från Bispgårdens järnvägsstation, inom Bispgårdens skolrevir och Oxböle kronopark. 62” 58' nordlig bredd. 170 meter öfver hafvet. FRÖMÄNGDEN VID RUTSÅDD AF TALL- OCH GRANFRÖ. 69 Lutningsgrad: Medelstark mot sydväst. Markbeskaffenhet: Terhaltiga, lösa lager under marina gränsen, Markprofil: 3—06 cm. myllblandad skogstorf, härefter 16—20 cm. lerblandad sand samt slutligen ren lera. v Markbetäckning; Ris tr: Vaccinium vitis idea. Örter y: omkring 35 olika arter. Mossor r: Polyvtrichum commune. Bestånd: Hygge å brandfält. Branden år 1888. Ytan inhägnad. Försöksytan N:r 35. Belägenhet; Västerbotten, 8 km. från Vindelns järnvägsstation, inom Degersfors revir och Svartbergets kronopark. 64” 15' nordlig bredd. 165 meter öfver hafvet. Lutningsgrad: Jämn. Markbeskaffenhet; Mosand, svagt lerhaltig, under marina gränsen. Markprofil; 0--2 cm. skogstorf, härefter mosand, på 40 cm:s djup och djupare något lerhaltig. Markbetäckning; Ris y: Calluna vulgaris. Mossor tr: Hyvlocomium parietinum. Lafvar y: Cladina silvatica. Bestånd: Del af en år 1892 starkt utblädad tallhed med riklig under- växt af gran, hvilken bibehållits. Ytan inhägnad. Hvarje försöksyta uppdelades i 27 underafdelningar, hvar och en omfattande 8 såddrader med en längd af 40 eller 30 meter och en areal af 3.8, eller 2.88 ar. Rutorna upphackades samtidigt med sådden i 1,, meters kvadratförband och gjordes fyrkantiga med ungefär 30 cm:s sida. Frömängden togs för tallfröet från Småland, Upland och Dalarne samt för granfröet till 5, 10 eller 20 frön pr ruta samt för tallfröet från Hälsingland och Ångermanland till 10, 20 eller 40 frön. 20 och 40 frön voro af samtliga frösorter på förhand afräknade i sammanlagdt 20,000 små papperspåsar, men 5 och 10 frön räknades af såddmanska- pet, hvartill användes folk från orten, med undantag för försöksytan i Jämtland vid Bispgården, där arbetet utfördes af därvarande skogssko- las lärlingar. Samtliga afdelningar utgjorde således 189 st., hvaraf 105 besåddes med tallfrö och 84 med granfrö. Af förstnämnda 105 afdelningar blefvo följaktligen 21 besådda med 5 frön i hvarje ruta, 35 med 10, 35 med 20 och 14 med 40 frön, samt af de senare 84 af- ningarna 28 med hvardera 5, 10 och 20 frön i hvarje ruta. Själfva kulturen verkställdes våren 1905. Samma år på hösten reviderades alla afdelningarna, hvilket tillgick på det sätt att i 7 rutor af hvarje såddrad de där uppkomna plantorna räknades. Dessa 7 rutor förlades på omkring 4 å 35 m:s afstånd från hvarandra, allt efter som såddraderna voro 30 eller 40 m. långa. Hvarje sålunda räknad ruta inmättes med måttband, hvilket möjliggjorde att 70 ALEX. MAASS. hösten 1906 åter igenfinna samma rutor och åter räkna där befintliga plantor. Hösten 1906 skedde således den andra revisionen. Å försöks- ytan i Upland vid Älfkarleö kunde den första revisionen tyvärr ej före- tagas på hösten 1905, enär snö hindrade undersökningen, utan måste uppskjutas till våren 1906. En närmare uppgift å tiderna för de olika arbetenas utförande föl- jer härmed. Tabell 3. | Försöksyta b ] 1:a årets 2:a årets | Versuchsfläche Kulturtid revision revision | - SS E > | ag 5 i raps Sater Revision im Revision im | Ner Belägenhet | aatzei sten Jahre Se Jake Lage 29 Småland, Marianelund ......... 2—0/- 1905 2223 rigos | "201906 30 Närke,, VIetstorp: .s....sss.wss SJS | 8 202 » | 31 Upland, Älfkarleö. ENA aa ag NS > 32 Hälsingland, Ramsjö EN VRE PIN), 1905 | 1 sg 33 Jämtland, Östersund ...... 20. so oo» = rd Ey 2 34 Jämtland, Bispgården ...... ESR ESS Aa STARAN 35 Västerbotten, Vindelm .........]| "=—""f6 => Pr MA | Vi hafva i det föregående redogjort för markbeskaffenheten hos de valda försöksytorna, men då ju äfven nederbörds- och temperaturför- hållandena under vegetationsperioderna åren 19053 och 1906 hafva in- flytande å resultaten af de verkställda sådderna, lämnas här nedan i tabell 4 en sammanställning för nederbörd och temperatur under måna- derna maj—september ifrågavarande år. Till jämförelse bifogas äfven normalårets nederbörd och temperatur under dessa månader. Uppgif- terna äro från meteorologiska stationer, belägna så nära försöksfälten som möjligt. De hafva samlats efter anvisning och meddelanden som på det mest förekommande sätt lämnats af professor H. E. Hamberg. Tabell 4 ger en allmän föreställning om väderleksförhållandena under vegetationsperioderna åren 1905 och 1906. Då emellertid kulturerna utförts på olika tider, har bifogats en tabell (tabell 5), hvilken anger nederbörden endast under de tvänne närmaste månaderna efter kultu- rerna, så att t. ex. för försöksytan i Småland vid Marianelund; där kul- turen verkställdes den 10 maj, första månaden räknats från 11 maj till 10 juni och andra månaden från 11 juni till 10 juli. Då det där- jämte vid en kultur icke torde vara oväsentligt, om nederbörden under en månad kommit under endast några få dagar, eller regnmängden för- delat sig på ett större antal dagar, är i tabellen dessutom angifvet an- talet dagar i månaden med nederbörd. FRÖMÄNGDEN VID RUTSÅDD AF TALL- OCH GRANFRÖ. Tabell 4. Nederbörd och temperatur under vegetationsperioderna åren 1905—19006. Niederschläge und Temperatur während der Vegetationsperioden 1905-1906. Försöksyta Tabell 5. Nederbörd i mm. Temperatur Versuchsfläche Niederschläge in mm. | (Celsius) N: Belägenhet | Meteorol. | År | Månad Monat Meteorol. År | Månad Monat 7 Lage station Jahr Maj | Juni Juli | Aug. Sept. station Jahr Maj | Juni | Juli | Aug Sept. | | 29 | Småland, Marianelund... Hessleby | 1905 | 20,61 36,6 | 99,1/157,7| 72,6 | Hessleby | 1905 | 10,8/| 16,4 I 1906 | 60,3 | 42,8 | 19,4 | 45,0 | 34,0 1906 | I11,3| 14,5 Normalår| 43,5 | 47,2 | 98,9 | 66,7 | 53,1 | Normalår! go | 14,2 30 | Närke, Vretstorp .. Trystorp 1905 | 30,0 | 67,3 | 50,6 | 94,2 | 52,9 | Askersund | 1903 | 10,6 | 16,5 | 1906 = 1906 | IT,I | 15,2 Normalår| 54,7 | 52,31 87,9 | 75,3) 63,0 Normalår! 9,01! 14,3 lar | Upland, Älfkarleö........- Västanå | 1905 I 33,6 | 61,9 119,4) 42,6 Gäfle 1905 16,0 I | | 1906 I 69,6 | 70,5 | 18,0 | 128,1) 30,5 1906 9,0 | 14,3 | | Normalår| 4455 | 44,5 | 69,5 | 71,2 | 48,2 Normalår: 7,0 | 13,5 | 32 | Hälsingland, Ramsjö Ramsjö 1905 | — 130,6 | 5950 | 97,4 | 54.1] Ramsjö 1905 14,6 I | 1906 | 80,21 37,5 | 3555 | 59,9 | 24,5 1906 7,6] 13,1 | | $ ; Normalår| 3,0 | 48,0 | 75,3 | 7459 | 53:7 A Normalår: 6,2 | 12,0 33 | Jämtland, Östersund ...... Östersund | 1905 | — | 42,9) 69,2 | 66,0 | 56,4 | Östersund | 1903 14,7 | 1906. | 63,4 | 60,9 | 48,9 | 61,6 | 20,1 | 1906 7,6] 12,3 | Normalår 36,6 | 48,3 | 56,1 54,2 Normalår! 5,6 | 11,7 34 | Jämtland, Bispgården ... Bispgården | 1905 — — | 60,8 145,4 Oxsjö 1905 - - | 1906 | 75:7 | 47,5 | 43,0 | 29,7 1906. | 7,2] 12,4 | I Normalår! 40,3 | 36,3 | 64,0 52,7 Normalår! 5,5) 12,2| 35 | Västerbotten, Vindeln ... Örträsk I9050 = | 65,0 85,1 Umeå 1905 | | 1906 | 41,4] 2750] 29,9 | 33,3 | 24,8 1906 | 6,7) 13 | Normalår! 40,4 | 33,0 | 61,7 7459 | 5357 Normalår' 3,5) 12,3 Nederbörden under de två första månaderna efter kulturerna. Niederschläge während der zwei ersten Monate nach den Kulturen. Försöksyta Versuchsfläche Lage 321 34 | H Belägenhet 29 | Småland, Marianelund... 30 | Närke, Vretstorp 31 | Upland, Älfkarleö Hälsingland, Ramsjö ... 33 | Jämtland, Östersund Jämtland, Bispgården Västerbotten, Vindeln... Kulturtid Kulturzeit 9, 10 Maj 15 Maj 29: Maj 7 Juni 10, 13, 14 Juni 21, 27, 28 Juni 22 Juni Meteorol. station Hessleby Trystorp Västanå Ramsjö Östersund Bispgården Örträsk Nederbörd : 5 OS 2 rd 6 föl ER a Va RER AE nat en > EIA bl SAMA > 1 Hälsinglands. .ocoosc.. > » > $ GALET AN ONE » i Jämtland (Östersund).. > > Na 0200 at FSNGS > i Jämtland (Bispgården), > » » $i Da SAS ORKA » VRVAasterbotten tosse » SOS > 96 Under år 1906 hade kulturerna i södra och mellersta Sverige att lida af den synnerligen starka torkan under juli månad, men äfven de lofvande sådderna i Norrland ledo mycket af den bristande nederbörden under vegetationsperioden. I synnerhet var trakten omkring försöksytan i Västerbotten regnfattig. 7 Förut har blifvit nämndt, att å försöksfälten revisioner företogos på hösten såväl år 19035 som år 1906. Resultaten af dessa undersökningar äro sammanställda i efterföljande tabeller 7 och 8. Härvid är att märka, det första årets planträkning jämförts med andra årets, och om det därvid visat sig, att någon eller några plantor undgått räknarens uppmärksamhet vid första revisionen, rättelse gjorts på grund af den senaste räkningen. Härtill ansåg jag mig vara berättigad, då ju en räk- ning af 2-åriga plantor måste utfalla gynnsammare än en räkning af 1-åriga, allra helst då hänsyn tages till att räkningen verkställts i rutor, FRÖMÄNGDEN VID RUTSÅDD AF TALL- OCH GRANFRÖ. Za upphackade i skogsmark, och icke uti en plantskolas sängar. Att emel lertid antalet felräkningar icke varit betydligt, framgår af den omstän- digheten, att till: de år 1905 räknade plantorna, 19,973 tallar och 16,442 granar, endast behöfts tilläggas resp. 562 och 264 plantor, hvilka icke observerats vid första räkningen. Detta gör i procent af ursprungliga antalet endast 2.g och 1.6 24 eller för både tall och gran, 36,415 plan- för, 23 26 Här torde ock den frågan böra beröras, om ej själfsådd störande inverkat på undersökningarna. I viss mån sammanhänger denna fråga med spörsmålet, huruvida frön af tall och gran öfvervintra i jorden, och plantorna således uppkomma först ett år efter sådden. Det är naturligtvis omöjligt att med säkerhet afgöra, om en ett år efter sådden uppkommen planta tillhör det ena eller andra slaget, lika litet som det finnes någon garanti för, att ens de på hösten första året uppkomna plantorna uteslutande härröra från de utsådda fröna. Här ifrågavarande undersökning har gifvetvis fått räkna med denna svårig- het, hvilken det ju emellertid varit omöjligt att helt undgå. Därför har antalet plantor, som . efter de båda revisionerna beräknats finnas första hösten efter sådden, i sin helhet ansetts uppkommet genom kultur. Å andra sidan har skillnaden mellan det sålunda för första året beräk- nade plantantalet och det vid andra revisionen förefintliga ansetts här- röra från öfvervintrande frön. Därmed vill jag emellertid ej hafva sagt att af här ifrågavarande undersökning framgår, att både tall- och gran- frö öfvervintra. Ty nu gjorda iakttagelser tyda på, att detta visserligen är fallet med tallfrö, men att detsamma icke med bestämdhet kan sä- gas om granfröet. Såsom nyuppkomna plantor efter öfvervintrande frön hafva nämligen vid andra revisionen upptagits följande antal plan- tor å de olika försöksytorna. (Tabell 6). Frågan, huruvida själfsådd störande inverkat på undersökningen, kan således besvaras med nej, ty om ock I å 2 Z af plantorna be- räknas hafva uppkommit genom själfsådd, inverkar detta ej så synner- ligen på resultatet i sin helhet. För en enda af försöksytorna, ytan i Upland vid Älfkarleö, synes däremot själfsådd af tall verkat störande, i det att en del plantor uppkommit mellan revisionerna, hvilka här såsom redan nämnts verkställdes samma år, den första den 7 och 8 juni af undertecknad och den andra den 20 och 21 september af e. jäg- mästaren F. Aminoff. Dessa plantor utmärkte sig i allmänhet genom en kraftigare växt än de från sådden uppkomna, hvarför ju den för- modan låg nära, att dessa senare plantor voro själfsådda. Detta tyckes äfven bekräftas af följande iakttagelse, som gjordes vid revisionen i juni. Å afdelningarna V och X, där tallfrö från Ångermanland ut- Tabell —r—rsbb——-— $i<—<—<—— —— —R 8 & | Davon | >? > Davon > 2 | Davon | 3 LD avont Se Davon Få äv 3 Belägenhe Ro neu- No ob neu- NN | neu- | 5» neu- 5 = neu- N 3 EE N:r jelägenhet IE gufge- de 2 ajlge KESPlllanIge =E 2 aufge- (AR aufge- | = 2 å Lage RAN gangene = | gangene = gangene | = gange = SaneEnEN > | s st..| 26 | st. | 2 äl SE USA z | st. ” sti | Zn 3 Mi I 29 | Småland Maria | | | | I | |. melund ac. 2991 151) = | "224,19 = 12921] Si | 5920) 4 SANS RS T al 30) Närke, Vrets Å | | | 4 FNS tOrplA. ss 269 |21/—]| 161|26/— 276115 |— | 499 | 201 — | 169 | 281— | 1374 110 | = 32 | Hälsingland, SH | 4 | RAMSjÖ os sas 840|18)— 528] 6|— | 841113 | — |1,742 5) — | 346 | 14l— | 4,297| 56 I, 2!) 33 | Jämtland, Ös- - 5 I | 5 tersönd. 5; .... 539 | 21 - 350 | 4|-— TONA NOTAN ST 224 | 301 — | 2,771T|130 : IK uögas : | 34 | Jämtland, Bisp- : | id | INParde0 Cs. ss 424 |271—]) 3041 8I1—1 446 | 14! — I1,170.] 13) — | 168 | 251 — | 2,512 3 35 | Västerbotten, | I I Vindeln ...... 616.|14]=—=1| 3811 31—1 svt6l 7l— 262], Zl 272 NON | ; 2,987 [116]! 3,9 |1,954 | 56 |2 2,9 |3,009 | 78 | 2,6/|6,309 |110] 1,7|1,236 | 1 16] 9,4 |15,495 3 29 | Småland, Mariq; | I [ fald raden 341 — — 297 | —|— 324 || — 167 |—|— = — I — | I,129] — o 30 | Närke, Vrets- | | | | I | | | LÖLPIEE Sa 3042) 349 335 21124] | lr a AR205 SN lo 31 | Upland, Älf- I | | 3 katleö m....... 135 HN TS2NENES 5 gäl SE 439 16/3, 732 | Hälsingland, | | | 1 = |ERARADISJÖ ses 702] 51—]| 796) 101—1| 746) 3|—=1| 465) 7|/—=| — [—|—) 2709] 255 (D 33 | Jämtland, Ös- | | | | | | | z tersund' .,..... 661 [16] — 1! 757 |10]—]' 723|20|]—1| 4061 11|—| — |=—=|—1 2,547| 57/2 34 | Jämtland, Bisp- | | | f gården ..«.. 355 | 4|— | 350/=|=/| 320) —|—/| 2621 5/—=) = |=1—1 2287) 9 35 | Västerbotten, | | EJ Vindeln . [0] I I = | 2,956 | 39 | 1,3 /3,150 | 22 | 07 [2971 | 29:| 1,0]1,839:] 33 | 18) — |=— 10,916/123 1, Cå Resultatet osäkert, då af de 16 nyuppkomna plantorna 8 st. uppkommit i en och samma ruta. É r Å såtts, hade sådden alldeles misslyckats (resp. 96 och 91 Z tomma ru- tor), men endast i en ruta af den senare afdelningen förefanns en | nyuppkommen planta, d. S. i en ruta af 112 st. Å de afdelningar, | som omgåfvo ofvannämnda ytor, eller IV och VI samt IX och XI fö- | refunnos däremot nyuppkomna plantor i resp. 83 Ör 14 OCH LOLUtot ; ft ALEX. MAASS. Mellan revisionerna 1905 och 1906 nyuppkomna plantor. Zwischen den Revisionen 1905 und 1906 neuaufgegangene Pflanzen. 6. | Summa räknade so FRÖMÄNGDEN VID RUTSÅDD AF TALL- OCH GRANFRÖ. 75 eller inalles 47 rutor af 224 st. Skulle dessa senare plantor anses för själfsådda, vore det ju egendomligt, att ingen själfsådd uppkommit på de mellanliggande afdelningarna V och X, hvilkas bredd endast upp- går till 10 m. Man kan därför vara berättigad antäga, det dessa plan- tor härröra från öfvervintrande frön. Emellertid förefanns vid andra revisionen en del nyuppkomna plantor, som tycktes vara själfsådda, hvarför det här skulle blifvit nödvändigt att särskilja de nyuppkomna plantorna i sådana, som kunde anses härleda sig från öfvervintrande frön, och sådana som uppkommit genom själfsådd. Då en dylik sorte- ring ju alltid är synnerligen vansklig, föredrog jag att alldeles utesluta försöksytan i Upland, åtminstone för tallundersökningen. st = SURO 6 TAG SSD | F 19 ZE å «|: puejueunsguy | AX P =S = F = £'g 68 = 68 SLL OF pueSuseH | AIX ST == = F OD sö F8 | P | 108 91 a ; FIS TELE TE (6 TAR SK EE P 8 PR 6 89 Ez 20] EA RS San Le [CL (0 GRE 8 > = F F 467 os MES SE 8L | BR NETNS x SU FR POE RIS DEE CI ös | ER (4 & 9 Oc | G SP 05 | 8 > puejuewsa3uy | Xx | EIS AN ES a ES Gl Re z | 08 81 IP 0c | peeBusteH | XI Or = | EE RE (lör je c VIBA KG 8T 5 peeet sweled | IA | PI = = säll NA OKT IEED 6 | FS LE 2 ; "puerd | ITA 81 HE OT €'z | P9 S | 65 9£ || Az SÖ PUerstuSi TA | 6 lg AL SYNTSIA 6 [SER ESP SAR « v "> puejuvunsBuy | A | el NNE CURE CIO LL z 69 6c 6'Z Or | CT puersusrH | AT | 91 RA = 91 8'T OS c SF OS ET S aeeg TON 81 — J— Gr Käg Oi 108 P RN puejdQ | I II AN r L ERIES NESSER NYE SSA 99 Wee SON S 98 pur[eus | I "(d101s1214) IHJIEN Of IN UPjÄSY 6 — | — | Zz PST TER -— LE | €9 Chi I (4 |:-"puejuewso83u AN LR EA S NL (EET SL Se LL OP "puejSusrH | AIX | L EN I c S 15 er | = eL Lö ör SuLejeg | IIIX ERE Oe KEN LL r | EL €& | 9€ | pueldQ | TIX I = T PF |G +9 | ( | -€9 9€ 8'p | IE puejeug) | IX ö | — | 6 9 - ILATOT +8 F'I « : "> puejuewsasuyv X Nå Re IA AA | I9 [d 692 6€ uP 02 et puejBusieH | XI SET FSE NG SM EG cc z ES Sp | 8 ES Sr See) | IA GIN = = cl | (AM TE de SP 1 «< ”tpuejdQ | ITA 8 - — FAS NR | FLN tå ve Le o'g « puejems | TA rt — — — F | 91 få | tl FS DT "tpuejuews3uy A 6 = | — Se 89 Zz I 99 I ofds Il LS 0I « puejJusrH > AI Fb = I os | = [0 05 IH 8 ! 11 K z = L FE - FE 99 9" Az 1 6 = : 16 IF [d 68 65 Ke S 9S I (pun[aueneW) PUejewWsS ÖT IN UBJÄSHOSIO4 05 25 25 25 4 2 95 | 24 og | 2 | 4 og 34 | ; z I | SV (ESSER SRS AO SAS Se Se aa aFauuns t RANE : a S JENISSo ERS 85 = 3 | = GRS ER ER PER 25 | HR a07m2 | MPld Vd jyrzuazurenyg Inu äs = = NE -- z ost -E | AR | 3: o | é v.3 EX | EE ös Böpj |-5 5 : zuamaaosd A 2) ewwne! BMI 1ad 103urejd fejue pau osd I4ezuazueyd Yeu PRAT 2 SR ÖR Gehs LEREN REA 23 RES Ke = FC SReNlene - Es) -UuJ Urs 5 z I d S uanejd Jap Funpojuog SH 5 3 = STERN EA RSA EES El 35:58 5 23) SE NA LE q så 3 » Cl AL IEEE | ER LA FR Ef LS i SCR Ag uanejd JuaäueJadur uauors ena sad 29fejurjurjd &E : Eoedla — EEE - 3 | 3 2 FSS | Å 2 5 25 235 Furumejsimy = ÅD -1A0Y UIp uagasImz 1197 Jap uj 1919 apejap.oj eusojnY LR uaznrelsd au -uajreld ig el & EAST EMI ENT EA SE lg SINA Eh ” FÖ a03uejd powm I03nY = Ii & 203uejd paw 103nY 5 | ER 3 UOMSIART 19.05 BS JO BA ETSI a1qef uar: wir UOISIAY UOISIADI SJäIE V:z Sagef UP:I WII UOISIAY UOISIADI SJAIR VII IPA] 25 i "UJJLESUJIISIIY "JIOPpesj]jeL eg noqej 0c ; ; c t 0 r Fl z 2 Ae CERAECI [d EL cc Tp 166 cc IC Lo E 6 EE tb l (SS BERN öga I VA I [BS = 36 4 8'Lt | 001 : ) SI SR Ba rare RA uu Eönller = ie | EE AR Ke EAS [ROR (- ER Ia äg | 6 SN [rr SE (ES rd ANS z SG oe SER joke rt SR DES RR; SE OD Lä (TNE fi : "puetdQ | IX Så ce 01 = NH6EL |gE4 | NGA ni rf il SRS EO hes O0 Tee le 5 > purlets | IX i a EE ae 0c | RA EE ERSGA Så Pet EE - Da KR SER KOD) [ödora SA ne SEG bs AA RA a | 8 I | : 3 | KR 3 FI är | € (ENA E 3 Si fe ce | 6 I Sr P4 CR An | FP | EG | 3 « "puejuenisäty, | ES le 0 | Gt I RÅ ; JR ha Er El AN AR EE för SN oa SN RN SE a Gr a Som Eee VE SRAEA - [| I 2 i = in 2 dl! | 8 F 20 EE ga 2 od mr ENSE joe | az le SET ; ”puelan | Ir | ig ME ae lg ( 18 jdl6 NE NER IR RS (uppputA) UIJIOGI3ISEA SE IN UPJÄSHOSIOJ 8 c 6 L - Tl T AL ÖA 4 (fen |) [CSA INN rar $9 ;'T få | | S = |) 0 ER | ' = SN NEN i LL äl FAS al FA | SLL il 9 AEG Hior olsen 0 v 28 196 01096 FillöR ss Peo leltuten | AR L z c c | Se c LT LF | Äl ale INSE [d 98 cl Uk 86 = | SOL AE « « Cd Sera ALE 2 MSE == flLSSY mal SERA ILRDET |EAGn NERE 281 Re TA SE Fa LG 0 ER hn el ET Ms HEIN [15 = OG 06 MN JE at | Sc | KOrENRIgA SER = FNS S feet puejgus . GES ILE (GE GE EG TROR ESA IRET e'c | 3 23 SR ens NE Ty ol) -"purjuewsoäuy | 55 (74 AN EE OA ON EGEN = | FP AR Sekr = SANT CM - dör | Ao loc| + puersustert | xd (TN EN OS EO EE fed a SN 20 CERN ROT ER ft Dee | HIA 02 - I JR MIG = SI 16 cz öre OS c 69 | 6c sT 88 c | 98 (Ål "puejd(Q SV KOR [RTR EST SA = EG Aa ai | Ne OC ESS SE ROD AE == RER OC Er a Ge menn puelgus | TA ol = Fer I ser HE ES Tr SA F | NG SL id Sr G | or cc « UuPjueW su TT SE å c UL Nere NA NE ER RR ER 5 en o8 81 Ty 86) oc | 96 T | OF BUS SSA RE ES lr FR | = | de | & gi a) 3 äl TESSAN SES 9 a mo dered | TI | |a68 IS NE le GS EA DE VAGNEN IE EST rr EE ES farbar [Or i : c Ii = | 16 6 Ms I 98 puejews | I (uapse3dsiq) puejuuwrerf FE IN UPJÄSYOSIOJ 6 =7 6 - I 0 Hd = z TIS KOSI Ten 1 Bier NES z i = SÄNK EE a SE = OR ES | fr ON SE IS EEE nos [NS Iz IS TI & OM AN rg = fö G sier | 00I = tf NA SARS X lr EE Er =E FR gE | 8 läge AS AE: le = 96 iz | ot Sereled | IX HEP [rf RAR (EA | ER SEE (RR SN Eg Ad = 20 8 EN Boon 0 SE cpumrdn | TR - St | So ller gt jeg = (Or | — | ig F == z z Z al 09 "|.-0e 2 | 9 2 då (är — I GE SATSA KET r | 69 26 al dc Upuejueuuokuy TE AE SS TG LE rs |G EE ER fl | TG I RE age ES c at | Te Så = €£6 | $ "> Sureje SEN a a SN z 29 le en Gt lige NER Au HS RR = RN d «| 95 -pueldQ | IA TES = a SALON - - TR Lä AR LEN BES 9 É SJ (a z GIS > puejguis | TA se - 2 ä leg 9€ 06: ho& ol 0 6 ER | : vv | 7 IST tes 98 |) S puejueuo uy 74 AA RA EE Fr (ES = FR Er NS ad AES rår 2 NR = E et I ii | [ESAIAS EEE Sr öre tl ee = SG $ Units ÄR. 30 cc IMG NG ve puejews | I (punsias)) puejywef d = 1 ö | z = | Ad FEN vän | c 6C | cp 0c 8'€ 6 | ' s ns 68 FS ÅSE RE Så Rc ör 2 68 (RT REN [KE RE 16 Jh | 'puejuewsoSuy | AX ZE | = re 1E DG (EG Z 2'g 001 = 001 v'0c 001 = 001 — OF € "et puejSuisjeH = = - = & sr er c &'g 001 — for - AC 001 ME 00I = < autejeg HX = = = Ir | Sp I - 8'8 | 001 = 00 - 1 | ACO ES SR TN SSR "pueldQ | I (0 [EEE EE fr FE | SA OA GT a ERS = TRES EE öre PS eta plelgars | IX = AR = = er 0€ SS P 7 6'L | 96 = 96 3 Es 5 z dc Så la preener a FSA | : a LAS cc ae | 8't | 96 = 96 r $'G | 96 = os aa ae | - puetfnster | XI Zz « Se G = pueldf Le (OS ” Puejfews” 9 « $ "puejZusjeH | ITIXX 2 « « SuTejec | TIXX ort c c puejdga | -IXxX 6'T OT ”puejemust XX La EC "puejBwsikE | XIX 2 - - evevousejed IIIIAX FT « « "puejdQ | ITAX 8'T S 98 UU puejews | IAX (99MexHNyY) PUeJdA If :N UPJÄSHOSIOA 07 | IR el = 6 0€ 91 LT sg | : (I SP 8'T SL = SL | duteled €l STAN DE | FL ÖC0 Negri PG 99 99 | FE Brood | 6L le | "purejdQ | al T FI 10 = Lo | SP Eu oc OL OL 0€ HEL Lö8al oc | 08 8 || or | "> puejgwus Iz = GSR EIEOL So a 6 al SE 9€ 98 | F9 ot | AS T SS er | "Pur|SuisleH st GASADE (FEI 0z B'T SF SF | cs 6 99 99 FE I > FMTjE 6 HER Ge CTO ESR SG SP SP TS F'z 25 | LS EP ; "puejdQ pl F [0 FEET GA LEE cs | TS SF Ste FO AE fr LSE 0E Puejeus | IITAX (punppuerse]4) PURLJjewWS ÖT I:N UPJÄSYOSIOJ Å Zz 2 2 2 K | | «2 VÄ NN KE RES 2 | & z Zz Z 2 AR ] 0 | s FJ Sa I Fe er EE ar ES IA 2 18 is £ 5 v5188 (5 is: 5: se JWuunS || FAS 2 8 | sö felet Tf! 3 I|30 5: .MKy sla rs loRk 5 | S > I anv 18.5 = 8 | SR lINCAN! BEE sö | 2 rel s Stl 3 , ER | a03na | 2REld Od Yezuazurjyd ku eld öres El SE | AEA ol | 03 FM |A ESA: ol xt zuoruasosd RR lvwwns! PINT 190 103urjd jrIue pow od qeeuszuerd Yru | = RÖSTA | 5 FI 7 RESA FIRE NA Fl so SE ? É e fastieS 23 G S uaPejd 19p FunpajogA 25 ARN kar 33 5 | SPE I a El: 233: ASEA 2 ET = | ' S AR | SKÖR (og EN | SEN 2 FR uprejq duddurdddura UuJuors vyn 20d 3ajejurejuejd | 3 = | RR = i 3 II 2 E SN | SE 3 Få 33 235 BUrUUKEFSaR 3 cc) S 2 ar 1 212 APELja H ÄA =E — uazurljq annu uanreld | = IA E | uazurygdq uu TESEN ld rg 3S SPPQIA PA AY Ser NG 1ap uT 193J2 aprejap19j ruIOInA | = | 20uejd paw son INA 5 & | 103uejd po 2030A M 5 3 2 Så 27 e - = Se ONE AN - — IIS ElER | uOIstAdr sjalg e:c 420 B:r UTAN oqef up: Wr HOSET UDISIADI SIR Pi baqef Uaj:r mr UOISIADY UOISIADI SJaIE e:tl| Fallleke MCRUHHTER TRE 8 N92qeL 'I9ppesuesnDn in BEANTNDD (AJ O-R -WUNNNMT” + Cu rr n SS LANDAR NNRAN I NA NEG 6 st Ika KrölERe | P8 91 001 001 « puejFuisleF | ITAXX | BI & 11081 OP g v | 98 98 bl 001 | 001 "outele | den LOSER TEK PI PA ASO <6 g | 001 | OD | "pueldN vol | | 62 IP bl € | P8 | 8 91 | 001 001 02 Jessen puvjguus | PE Se 9 06 & -SA SL Sö | <6 F 16 g | "PpuelJuisieE | Or | F Pr | PS (4 € | 08 | 08 02 | 86 86 c [Ra "autre ST al & 8 | 85 SI SD 16 6 | 001 | 001 | fr CEESNIR puejdnQ | | Ft | 85 1z (4 | 6 | £6 L | 008 | 007 | [0 « JEN) TA | ec | 12 Le 8" 08 05 0S OL z | JRR tå | ät fö REST 0 SELEIRS EE] | SL TA | €6 £0 il MG | | c LE Sö vg | P9 FO 9e £6 G 16 TH | FL n | | 0€ 9€ utt 11-99 99 pe 90 | ODMEEET S | 98 "(upppurA) UIJJOgI2ISKA SE IN UPJÄSYOSIQA 6 Ib, = ARE LR Rd FSA EL €L | LC S 86 rå OOKE IG . (SRA L | Gö IE 91 SV KOL ÖL Iz AS 00 IKON EX (0 c P €c LE 91 ir 108 08 02 £'0 | 001 | 001 | ; r 9 (FRA IF SUR SE 98 vI ENA ee EN KOSOTEN NGA [106 91 6 P F LE €£c 9'z | 89 + +9 Föda Les) 6 | 68 0 ; el P (4 €c 9€ LT 19 19 6€ 1'p | 68 5 18 I! S É von (0 id [| LE 02 £'o | 89 89 TE 1'G | 86 = SÖK I Ge « PurjdN di NE Me ss | Oc 9'g. | 28 28 SN EON 001 | Oral pur[vus 18 7 6c = 6 €c 8'T (4 (AN | 89 ut | 28 z | 08 | SI v - " pur[ButsleH : €c F | | FE 0€ 8' +$9 F9 9€ BrörIELO id 18 0 dusefeg | 92 P 62 PE et £9 | £9 Le KEN IKE ESS É oc I " pueldQ | Or € [d 8 Sö Ufa IE - SS SP og I 001 I |-001 S gg feet puejews | TAX | "(uapseådsiq) puejpwerf Fe IN UBJÄSHOSI0A S (d KV 0€ KA oll Bi SAN 68 of or 196 | FA OG a sf puelSusteH | IIXXX -= -— 6c 6F 07 (4 BL 001 | OCT rr 0'8 001 (4 £6 - « ps h SuUTL[eC | IXXX = 6€ LE 8 (4 "8 96 | 96 äg 2'0 001 = 001 : fuel puejd | XXX | = ct TA SP Iz P öl S6 | | 0 | £'g 86 86 z 02 Kr las PU EBIRIUST KIKA I (4 = (dl! IS (TA KGTNASNA | | 88 (Al! 6'z 16 16 (0) S see puejSuisfeH |IIIAXX | = = = SP TP 6 ap | 96 «of id 0'c | 86 = 86 T Sä : auIejeg | IAXX € (4 [då (4 0S [4 6'€ | S6 <6 S 8'r | 001 001 IEEE puejd) | TAXX £ [4 = (GEA ES 6 8'€ S6 T €6 CI ö'c 86 (4 | 96 (4 01 SE AXX | Lå L ra AME tf 6€ 8'T 99 T F9 PE 6] SL (4 GR ASOS a | 8 6 = TG | Lö Ukår = 6L || IG »:z | 96 E | 96 r « er S 9 F$ ol €S Sö UP AD z8 | 8I 9 | €£6 = la L SNR ” puejdN | [44 6 = Alköage KG vikA Väs IL | -68 Lz 16 FP ErsKlae S oc I ” puejgwus | IXX | "(punsa23so) purejpwef £8 IN VUPJÄSYOSIOJ (4 = IF RAG 96 96 P ag 86 86 C «| set puejButsleH | St Ul 65 2:91 00 001 : 28 | -001 001 | 53 = 0S FU AESO | 86 (4 26 | 00 (OO nr LL 2'g | 86 86 (å 1'6 | 001 001 08.) « Ut puejgus | ATXX (R G 02 1'g | 88 88 då s'€ | S6 Sö S «Uv puelZutsleH |IIIXX = NRA 9 +'p | 86 sö IG +'g | 001 (OW | — «| 5 "ouseled | TIIXX | = AG 9r ep | 86 - 86 T +'g | 001 (HO NNE st puejdf) | IXX & EG ör o't | 16 9 GR | NA - 86 | c | 0 purjgus | XX G 9 > 2 v|508 - 08 02 1'z | 88 (é 98 cl « « pur[duisleF | XIX (3 (4 g v't £6 | 0 Jh Bra IBK EE | 96 (6 £ 95 = [4 8 oz | FO a F6 9 s'g | 96 = 96 4 $ OF CN IE legala ride a8B de ERTA BI Art: HR EL AN So ALEX. MASS. För att bedöma resultaten af de gjorda kulturerna med olika frö- mängder är det nödvändigt att här fastslå, hvilken täthet man bör for- dra af en nöjaktig återväxt. För tätheten är ju det valda förbandet ett uttryck. Till de i hvarje ruta uppkomna plantorna lämna de olika kvadratförbanden följande växtutrymme, och behöfves följande antal ru- tor pr har. Förband I XI -— 1.0 kvm. — 10,000 rutor pr har » NASN US rn SD OANO VR » I.g XI.g5 RAA ik FE Nälgakor TE IE » TESEN TINA ar BOONE SN ROOS » » 2 2 = ÖF =S 200 1 » oo» Enklast vore nu att af en nöjaktig återväxt fordra, att det här ofvan för ifrågakommande förband angifna rutantalet vore i sin helhet försedt med plantor, men torde denna fordran kunna anses väl sträng. Å andra sidan bör man ju, om förbandet 1X1 m. blifvit valdt, icke kunna nöja sig med återväxt i endast 6,410 rutor af sådda 10,000 st., ty då blefve växtutrymmet i medeltal pr ruta 1.56 kvm. och motsvarade således förbandet 1.25 X 1.25 m. En medelväg blir därför att åtnöjas med ett växtutrymme af i medeltal 1..s kvm., hvilket erhålles, då af de besådda 10,000 rutorna 7,810 äro bevuxna med plantor. De tomma rutorna skulle således få utgöra 2,190 st. eller 22 9 af ursprungliga antalet. Om samma beräkning göres äfven för de öfriga förbanden, erhållas följande procentsatser: Förbandet I X1 om — 22 Z tomma rutor » 1.25 X 1.25 »> — 18 2 » » I2s, KLICS RA KSUEA » » » TITS LS SR 262 HÅ » » » 2 2 SE >» — 12 2 » > Med andra ord vid en sådd i tätt förband skulle man kunna kalla åter- växten nöjaktig, äfven om sådden icke gått till i207 af rutantalet. För de glesare förbanden skulle procentsatsen nedgå till 10 2. Uttryckligen bör dock betonas, att detta förutsätter det sådden icke gått ut fläckvis, utan att de tomma rutorna förefinnas spridda öfver hela kulturfältet. I förra fallet måste under alla förhållanden hjälpkultiveras. Som vid här ifrågakommande kulturer användts förbandet 1.> x 1.2 m., och de utgångna rutorna finnas spridda öfver hela fältet, skulle således alla de sådder kunna anses nöjaktiga, där antalet tomma rutor icke uppgår till 20 9 af hela antalet. Här nedan följer i tabell 9 en uppgift å antalet rutor utan återväxt a hvarje särskild afdelning af de olika försöksfälten. FRÖMÄNGDEN VID RUTSÅDD AF TALL- OCH GRANFRÖ. 81 Såddrutor utan återväxt. Tabell 9. Saatplatten ohne Anwuchs. —— <=.<"—n—— = "="="====999=0=0099==e9"==e9==>' Tall — Kiefer t Gran — Fichte Försöksyta RR — —- —-— — Nn Versuchsfläche Antalet utsådda frön per ruta | Antalet utsådda frön pr ruta Körnerzahl pro Platte Körnerzahl pro Platte 5 10 2001 "Na tAOT | 5 LER 20 Fröets här- | Rutor utan återväxt | Rutor utan återväxt stamning Platten ohne Anwuchs Å | Platten ohne Anwuchs | Samen- FRESTAS EES SN SI FSI E| Belägenhet | Proveniens = |35|$8 |: |55|25 | 25/25 /55 55 2rlaslirlinli: 3 Bl mc | 2 po | 2 590 | 2: goo | 2; pro | Bi 300 | Zi po | 2; 00 | 2 påc | 2 po0 | 2 pro | 2 po | 2 00 | 2 foo re 2828 23 28 28 28 23 38 2238) 2 8-2] Balans ae ars lr CK EG Bil NE = » sö SKE Sul) || AN SRS nan le fd: :iii:l fl: niilisl:illil:il:illi TR Slas FETSESEE ri fot l rad frat a fat Ko 23523) 53)72/52|53 53 58152 153538 |52 55 55 ' I i] I I I I | | FA NEAR AN AA a ER ERA RAA AN AEA 29) Småland | — Småland 525115OR 215027) 27513 0Rl 34 ASrlErSEIK30T TAN KR27 Marianelund | Upland 59 | 66.1 36 | 48 | 21 | 23 | — | — | 43 | 52 | 21 | 34 | 12 | 20 Dalarne [04ONESORIESOR 455200 lead ES 2220-1014 AE Hälsingland | — |'— | 25 | 32 | 30 30 EIA 25NI 4: 64 13201, 52.) 3001-48 | Ångermanland | — | — | 82 | 84 | 75 | 84 | 54.| 631 — | — | — I = ENE | | | 30 Närke Småland | 2301032 KAS | SO0NA4N TSE ( 43.148 | 121 16 o 9 Vretstorp Upland + |.50: |, 64 1.32 | 37. | 20] 231 = = 1321 39 1.25 136 | 41 AZ | mee sg ESA SN 275 KS0NL OKlEr6T IE 5 EA | | Hälsingland | — | — | 18 1291 71181] 7 | 11148 154 | 211 23 125 | 45 | Ångermanland | EEK UEST IA SIIEASK ISO INS OR KASK IK AN I I I Bil Upland | Småland | — I —]| | IKON ESA NSI SSpIr2081550 | Älfkarleö | Upland | | 2 | SE | 201055 431050 36 | 46 | Dalarne | ra ESA ES =E NGA | 80; 1:63 i 06 Ii59.1 70 | Hälsingland | = | 73) 75 | 521 64.1) 59 | 68 va | | I 32| Hälsingland Småland | 4 Zl 0 5 SUNOR lär aa 5 | 12 2 9 Oo 2 Ramsjö = | Upland | 18 | 29 9) I2 er lvokle - 41 6 o 2 o 2 Dalarne. | 8 | 14] 41 4 9 | EES 2 Fjäll SA ARON | Hälsingland | — | — | Or or 4 FARIT Ir OSlGEr201520 5 | 12 21004 | Ångermanland | -— | — | 32 | 37 | II | 21 2 ES a a 33) Jämtland | Småland 201027 | 2 HT Oo 8l—|— OMIKS 2 5 2 5 J ; | r Östersund Upland lä r201027 SNRA 2 fl lr FALLS Oo FLINO 4 Dalarne | 5! 31 71201 4) 5l—-|—- 4 | 21 2116 14:51, OKI LO Hälsingland | — | — 2 RNE [KAN sor 2 | 251 3451. Or |ern2 RANE Ångermanland SUIS 300481 27 | sorkar ES: | — I | — 34| Jämtland Småland Dr Fan Iron Keonl Car gg NIKE lor] 45; | or 8) | TNA Bispgården Upland 23 ge AN SN EEE NE 21321) ol 20 Dalarne 165INS2 ANNO 21121 — | — GiIrBGNFEN 139 0 | 21 Hälsingland | — | — 201/1:8 ol 12 4 4 | 18 | 68 gill 32 2 1 27 | Ängergsnlandi i. — (|4-— 11.52 |-753|-4X0) 450 has 36 = Eee 35 MES Småland | 11 |211 41 91 21 21=1=—=| 41 och ZONE ST Uplagd ör i NAN aga on k20: Iron sl = 7 361) or 9 OR Dalarne SEI 21 o 4 2 | II | — = 25 2 | 20 ol 14 Hälsingland | — | — [0] 5 Ati ». I uonrejq auadurdadu UosAaY a 2 ua:z pun up:r Iap uaqPsmZg = IG JomI eudursn uau = —|-OISIAOI B:z YO L:I UPN = bh Nl od uazurlq PemI Id 103uejd upper upuas -qeMaq uazuelld wu J2p JudzoIJ ur FunpojaA BUIOJNI vuxnaaquuejd ap je 1uad0sd I Buruppsog Jiyef ua:z mur UOISIAaY J2p 129 sSyYyanMuy uu uanrjd UOISIADI SJJIB Vi PIA IXBAIDIE Pauw IOMA 20j08 — IL I procent af räknade rutor | In Prozent der gezahlten Platten z :a årets revision xt VI återv Rutor med "IYPZIOUIOM JIOUSPOIYUISIGA JIW JLES 134 3I1r]d oId vuazurjiq dua8ureda3ne JYvzuy i procent af räknade rutor Platten mit Anwuchs bei der Revision im r1:en Jahre in Prozent der gezählten Platten "JI9p3upwoJI) P3xIJO paw ppes pA ejn1 Id Jojuejd euwoxddn 32Je)uy SOTPLERAE sueY puejIwusrRH |cC d1035121A "AIEN '" punjauenueN 'puejewg | (19100) TEHSPAMN Itt ufopurA "uanoqrsen Ice ; "uapsesdsig "puepwef (pe | punsiasO) 'puepuwur €€ | ofswer "puejIusEH |cc i ey puejdQ |IE srrnrrr rr d101519iA "ONIEN 0€ II Ut punppueneW "puelews (67 | oz (TIA) 1eYSpaIN | HjSpurA. "UDHOdISSEAN IGE ""uapresdsig 'puepwef |pe | Ppuns1asQ "puepwrf leg olswed "PuejsusrH |zc ”Q2HeAJNIV "PueldN [IE "d10233iA 'oMIEN |0€ (UC pun[oueriel "Puejpwg, 68 | Or (1840) Tepe Y ujaputA "UuDdPNOgI31s c€ uapagädsig 'puepu FE "Punsi23sQ 'puepwef '££ Stued "PuejFusieH cf HeENJIV PuejdN IE "d103S39iA "OHIEN |0E , ee "Pun[ouemeW 'puejewg 62 23eT yuasr[ag Antal frön pr ruta Anzahl Körner pro Platte I4YIP]YSYINSIS A BJÄSYOSIO "01 JI24e] FRÖMÄNGDEN VID RUTSÅDD AF TALL- OCH GRANFRÖ. 85 För att mera öfverskådligt framställa den inverkan frömängden har på antalet plantbevuxna rutor, är en sammanställning (tabell 11) gjord, hvilken anger procenttalen rutor med återväxt i 2:a året för olika frö- mängder pr ruta och för tall- och granfrö af olika härstamning. Vid en jämförelse af sifferuppgifterna i tabellen finner man, att om frö- mängden pr ruta ökas från 35 till 10 frön, kan detta medföra en ökning i antalet rutor med återväxt, för tallen med ända till 32 27,1 medeltal 16 92, och för granen med ända till 36 2/, i medeltal 17 2. Om frö- mängden vidare ökas till 20 frön pr ruta, stiger antalet plantbevuxna rutor, för tallen med högst 25 2, i medeltal 8 2, och för granen med högst 29 92, i medeltal 5 2. Slutligen kan ett utsäde af 40 frön pr ruta än ytterligare stegra antalet rutor med återväxt, för tallen med ända till 14 927, i medeltal 6 2. För granen saknas här uppgifter. Tabell 11. Antalet rutor med återväxt i 2:a året vid sådder med olika frömängder. Anzahl Platten mit Anwuchs im 2:en Jahre bei Saaten mit verschiedener Körnerzahl. Fröet — Samen Tall — Kiefer Gran — Fichte | > Försöksyta Försöksyta 5 ) | 2 Versuchsfläche Versuchsfläche = a ER | | | SS Härstamning | 5 äl Hm år <| le = sal se | varde in é Å lt på I < på RS AS Siliee | — Provenienz 2 = 29 Su JE ORSA N-0E 25 SES = ShA FO | = | 4 ål äl | 8 ml S HT RA sla 200 AG 3 Pla lg 518 möda s Imbelj3 SA 23 3/0 Sm tnmo INT Roe 310 Sm >r = & bis vvs slå le le 25 enn BA Slc3 | 5225 florg 2AÄ2s = 25 fle:le 22355 al SD SINE SÖNER lär BURE NSKES Te | SIA (23 = bl ve 3 (5 Se I 3 Fr (rr rr Kr (I Vr VR rn (rr FER RT I I 2; | of | Oo, os o/ of RO Of of o; o, Oj o, Of | o o o o o Oo OM o | /0 o o o o | | Småland | ATNITGSK GSE 73 SHE TOY I 69L IE Se20 KS2S0N SSE 661164 | | | I 10 173: | 04 | 951 93) 80 | 9m | 83 | 70 | 84 I 91 95182 193. 86 Wiföpland | 5, 134) 36 | 71) 73 | 45 | 731 55 14811 610] 94) 82163 | 04 | 691 | Dalarne 5ilNSOr 1 50 | Hälsingland NES = 36 20 ör | 82 1 B6N 96. I 881196 1 87 521055 Gö 891 73 | S4 | 75 | 40 | 75 | 89 | 100] 98 | 96 | 98 | 93 | = | = | = - 56 ALEX. MAASS. Att en eller annan afdelning har att uppvisa en mindre procentsats plantbevuxna rutor, ehuru besådd med ett större antal frön pr ruta än motsvarande jämförelseyta, torde böra omnämnas. De slutsatser angående lämpligaste frömängden pr ruta, hvilka skulle kunna dragas ur det föregående äro följande. Därvid förutsättes, att ett godt utsäde användes, samt att bedömandet af kulturen sker i andra året. Dessa slutsatser äro: att äfven om det yppersta utsäde användes och förhållandena i öf- rigt äro gynnsamma, en rutsådd med 5 frön pr ruta har ringa utsikter att lyckas, dels på den grund att återväxt uteblir i allt för många rutor, för att kulturen skulle kunna kallas nöjaktig, och dels därför att i en för stor procentsats af de plantbevuxna rutorna endast finnes en planta pr ruta, hvarigenom verkan af ytterligare skada å kulturen än mera ökas; att en sådd med 10 frön pr ruta lämnar en nöjaktig återväxt, för så vidt väderleken blir gynnsam för fröets groning och plantornas uppväxt; att sådden med 20 frön pr ruta ökar utsikterna att erhålla nöjak- tig återväxt, äfven om väderleks- och markförhållandena skulle vara mindre gynnsamma; att ett utsäde af 40 frön pr ruta visserligen än ytterligare ökar mängden af plantbevuxna rutor, men att å andra sidan ett för tätt plantuppslag (10 plantor och däröfver) uppkommer i ett alltför stort antal rutor; att således lämpligaste frömängden skulle vara 10—20 frön pr ruta vid rutsådd af tall och granfrö, med en grobBar- Hetoöhost fröet af minst 70. 2. j Att af frö med mindre grobarhet frömängden pr ruta måste ökas, torde väl knappast behöfva påpekas. De gjorda sådderna lämnade äfven ett gynnsamt tillfälle att lära känna den verkliga groningsprocenten hos tall- och granfrö vid sådd i skogsmark. Efterföljande tabell 12 visar resultaten och har ur denna tabell af förut anförda skäl uteslutits undersökningarna med tallfröet från Ångermanland. Ur tabellen inhämtas att af 58,300 utsådda tall- frön hösten efter sådden uppkommit 18,971 plantor och af 54,830 gran- frön 16,706 plantor. Vid sådd i skogsmark af såväl tall- som granfrö kan, då ett godt utsäde användes, påräknas en gro- barhet af 10—50 & eller i medeltal 30 Z. Vidare framgår af tabellen att andra hösten efter sådden de kvarvarande plantornas antal nedgått till 14,259 tallar och 10,916 granar. Andra året efter såd- den kunna således plantornas antal beräknas utgöra i medeltal 20—25 ” af ursprungligen utsådda fröantalet. Detta lämnar FRÖMÄNGDEN VID RUTSÄDD AF TALL- OCH GRANFRÖ. 37 ett ytterligare stöd för det förut gjorda påståendet, att frö- mängden vid rutsådd bör tagas till 10—20 frön pr ruta. Ehuru ej egentligen fallande inom ramen för den här gjorda under- sökningen, lämna likväl de verkställda sådderna ett litet bidrag till be- svarandet af frågan, hvilket inflytande fröets härstamning spelar vid kultur å olika breddgrader. Jag säger ett bidrag, ty mera ingående dylika försök måste utföras medelst plantering. Sådden ger ingen sä- kerhet för, att de uppkomna plantorna äro utaf det utsådda fröet och icke själfsådd. Inom sex af försöksfälten upptogos såväl första som andra hösten 5 plantor från de olika fröprofven. Å dessa plantor mättes längden af barr, stam och rot. Medeltalen för 5 plantor äro angifna i efterföljande tabell 13. Dessutom fotograferades en planta af hvarje fröprof i half naturlig storlek, och återfinnas dessa afbildningar å sid. 90-——96. Vi finna här det kända förhållandet bekräftadt, att frö från sydligare trakter lämnar större plantor än frö från nordliga. Detta öfvertag bibehåller den syd- ländska plantan äfven om den uppdrages i nordligare trakter. Se vi vi- dare i tabellen på längderna för plantor af samma härstamning, men uppdragna aå olika breddgrader, finna vi, att plantornas längd (barr och stam) aftager med stigande breddgrad. De våren 1905 verkställda försökssådderna hafva reviderats både hösten 1905 och 1906, och äro resultaten här framlagda. Då det emel- lertid är önskvärdt, att de gjorda kulturerna, där så ske kan, än ytter- ligare undersökas, komma revisioner att ske såväl hösten 1907 som 1908, hvarefter skogsafdelningen vid försöksanstalten skall blifva i tillfälle att fullständiga sina här lämnade uppgifter om lämpligaste frömängden vid rutsådd af tall- och granfrö. Innan jag afslutar detta anstaltens meddelande, beder jag att härmed få uttala min tacksamhet till de herrar skogstjänstemän, inom hvilkas tjänstgöringsområde de olika försöksfälten ligga, eller numera byråchefen ERT Gobel ofvetjägmastarne C€. AE Gyllenkrok och E. F: Groth, jägmästarne J. E. Kinman, C. M. Stenberg, C. R. Hullström, H. Wedholm och K. Gram samt skogsförvaltaren vid Marma sågverks- aktiebolag, e. jägmästaren P. Bellander, för de råd och den hjälp de lämnat vid försöksytornas utväljande. Därjämte är jag äfven tack skyl- dig de herrar assistenter, e. jägmästarne G. E. Svensson, F. Aminoff och E. Wibeck, hvilka biträdt mig vid arbetena å marken. joEg'L | Se] I 9b [r6g | KaRse UIpurA | | | | | | | | | UMOJTNSKA se | zr IbgetE ISEg'L |E | 192 | | ev beg 10961 81 lo5E |o51€86 jo96'r | gr ISSE [ERIK AR ORISSA dep aeg | | | [a | RR Eran [OR Ev bal ds "puepuwref bE| | zE |LPS'z | or |JoZ41'E€ lobg'Z |12 (2r Sz L6r 09671 ILE fZ4 | EbliSg (o96'I 6E ILSL Is iPp6 log6'r | bElrgg |Sblgutg 10964 ha puns | |8 | | | | | EE | | | | GE 29350 'Puepuwgf EE) :3 | SE 6ol'z | vb fre Sog'Ll | +z Sov | 67 Fe (096'1 I 8E lor Igklz€6 10961 [IV 964 ToS (1o46 5z6' (98 1z04 I gb lgt6 log6tr fr ”ofsweq | |5 | | I | | | | | | I | | | PuejBursrn IzEl - 9 6Ep 8 lEr9. lobgil Ir juu SS 166 — log6r |S IS6 9 j4er log6'r I4 |zEr 16 J6Zr log&'r |4 SEK | II SO HOGG OaTEY S | | | | | JES | HV 'puejdf |1E| 3 91 [E92' Oz ISPS"T lobg'l liTlerz |ErIg9e (og6'r | LI I8EE | 12 lit log6'tr | Sr FE Jezz lzEr log6'T l61Ib9E |€z Ibtr Fda0) | | | | | | | 'OMTEN jo pr j6z1'1 |oz LES lovet 16 491 ZI Ike 10960 | bi bef Iz |STFINOOOITE IST Ge Te jerk logötr | 41 IIPE | bz blb punpau | | | I | | | | -PIIEM Pue[BwWS 62 | +bz |6Sz'bil| ZE |1L6'gIlo0€'g5 | Lz |6oEf'g |'SE |8Lo'g JopE'€z | 9z |6o0'E SE |Jzor'p oz9'11 | Li IpS6'r | Ez |E69'2 lo9L'i1 I'9z |Lg6'z 8 o ib loSo't |oog'6 |z€ lz9z't | bb IgrL'i loz6'E |6z]945 IrPirgg Jog6'r l6rII8E JiE1609 log6r |1E|919 | bb 658 J|og6'rI 6z ISEg'z | | IA | | | | I | | 'uaNoqsasrA |SE +z |bbEtz kö [904'£ log4'6 |o€ loli't | Eb Iblg9' logg'e £z i9bt | IP fog log6'1 lg bot |Sz egt 0961 |12 Ibet uapaeg "Puepn punsI2a2 | | NE SO puepuef (£E ob 1S6'€ RE 59L'6 | bb lzbl'r | 6b lgz6'r loz6'€ |+vblitg Er 526 Zz I8e5 Iof In6S log6t | Eb log | 661996 Jog6tr I ofswey | | z1 |Soz'1 | 81 lzEL'1 loog'6 |€1 1664 161 lobl Joz6'E€ I ri gle I 12 got o96'1 8 JI9gI II 807 log6'I I b1il692 |61 84€ log6' | SJ | [Sc | | Lz ILPS'z | 9€ l1ob!f ISLE'6 |8z Ibloti | SE IEEE log4'€ |1€ 845 loblosk ISSBir IgrlgsE |zI4eS loger |o£I6€G Kiefer Tall br ILLEN L1 z99'1 008'6 | bi lz9S 81 ligg loz6'€ |S9rlie68 |ArII4E log6'r |iIrIbzz |HiI 492 o96'1 SI 66z |61 L9€ l0g64 — —<-—-——— 222 SL CY . [3 . [3 38 Ca 28 [3 . of . oj . Y 28 | 07 . oj a | 2 15 0 | AS uaPeuq =? IS 120 1 uonelq | 2 IS CIN JA uanejq | 42 BEJNIKO 5 | 40 = | /o IS uonrelq u: = SRS ef 25 ae aw o3eT fl lwr udj:r wu tur zu : p ur I . + SA JJUION HOIStA9A 190104 ÅA Yyuasrad AG | 2 | - UOISTADI UOISIADI ”Pes | "ee I UOISIA DI UOISTADI | UOISTADI Ej SI V:z | SJaIv ViI SJALV Viz SIR V:z |SJJIV ViI SIJIB v:z | SjOIR PiI rr E -- — — — 25) uvzurT Iqvezuy nde upzueljda I4qezuy uvzueljag Iqezay OS ugzuellq Iqezuy uozuegd I4ezuy peu ape I [Sd 103uejd jeuy EL I 203uejd femuy 201ur[d [e1uvy -MPd I 20)uejd feruy 103ue[d Jeluy UPRIISYINSLOA, = - purejZulsjej JUIL[L puejdn) pur VJÄSYOSIO TJ SN >SYINSLIIA JWWUnS ; 5 | UPJÄSYOSIOJ 1OJ BUUNS zuatrluasoliduasmwes TT NOT 2 9 ES IL RAN 0519 SL 'u9ZuejId 9ua3ur3a3jne UOARP pun a3udwuUuoLeS IRSoN "ZI [92qeL ”s03uejd euwoyddn jesep y2a0 p3urewos ppesin FRÖMÄNGDEN VID RUTSÅDD AF TALT- OCH GRANFRÖ. 89 Medellängden af 1= och 2-åriga tall- och granplantor. ell 13. Mittlere Länge der 1= und 2-jährigen Kiefern= und Fichtenpflanzen. — : — | Tallplantor Kiefernpflanzen I) Granplantor Fichtenpflanzen så | 1-åriga — 1-jährige 2-åriga = 2-jährige || = 1-åriga 1-jährige 2-åriga = 2-jährige O: z 3 - rö | LJ mn | EH 2 > 2 Hb |5 ESln |A 0 1 SERIES & a Db br ja 3 | Bb: BE a Pp äg ä z= 5 CJ I Pp 08 3 | härstamning | 5 ll: 5 lo? FS 2 s3 & I oc S 3 lå WlA 5 [5 sw la 5/0 Al 5 Je. BLILO gg. (ONDA g LOK a FJ fon Kr RR JE IG jo a |e Flens! o ss FN se EE fon SM Nr SA sl SR RA ss SA (EN NE Ban EA EA = Samen- SER EN ARN KO GE EE Ae KG I 2 arlaen|2 35 låna) 2 a mr öl = mö a lÄSs ss lö nm 7? I SR =! 2 == = Bl provenienz | Z& pr 253 SAVE RS I > 233) A5 Zz rn IE l2Tl era c SAC EL ER AR AN SN ERS Er 283 ENS SER 18 | SöS TSE 2 | IE Se GC fe 2 fe a [IE 3 NE Silee = jod | I RE I + Er | | 5 | i | | rn IR 7 ÖN 1 TT I d sel ee Eee ed cm. | CIN: | Cm: em. cm. | cm. em. Cem! om; | cm; cm. cm. | cm. em. | | | | | | T | | | | | | | s [Småland REST INNTGSE | K28L SG 0321 358: |, 1OjA a OA En IN r4s300,7 0 | 4,7 5,5 1 e|Upland......... | cn [Eran ere Oja 2535 | 04 KOTA Era Igor 4560 081] 4537 Sa Sa je Dalarne ...... | 10 | 12 | 212 | Öv | alk Ske eka Sul Br II 331 Os5t I Ojzr | 55 Oja | 5,4 | EE Hälsingland ...| 1,0 | Ir | 2,1 | 4,8 | 4,8 | 4,4 9,2 | 6,7 || BH | 12 1 181) 43 | 08 I H3 | Hö | 55 A Ångermanland | 0,8 | I,o 58 LAND: SLOTT 259 5,9 6,8) — — = — — — — = | | | a Småland ......i| I fed ER ITE I | 4,5 4,6 4,0 8,6 9,6 |! 0,9 2,0 2,9 58 Tyr 4,9 6,0 | 10,3 oz Wpland......«.. 158 | 157 | 35 | 48 | GE) 37 | 103) Ye HI 20 | 29 Hr | To 6561 1750 Si ; ay Dalarne ...... IE6T a 52490 050 | 45ar I 4,7: |. S:9. IL KO;B:|Tor IS 12:85 1 Ojn j Ior Ört | 7 7,9 fWltHälsingland ...| 16 | 1,5 | 3 | 56 | 33 | 341 671) 96 09 | 2,3 | 32 | 4,5 | 09 | 45 I H4 | 74 Ångermanland | 1755 TO EAS Se NS I ,6 6,7 MU Eg VS WEI I I I 20 AV HE Småland ...... JÖRG ZI AT 550 13020 (ESO ZE 305 1 536) RS 22 [0 C:o Sp 22 6,6 | 0,8 | 2,9 | 37 | 43 T | A ce - = lUplanå......... 1:60 TGS) nga Sarah 355 521 4,21 09 | 1353 21-54 | &7 | 261 33 | 35 RA Dalarne ...... EE IS ERE ESR | SRA Sr fr) 4211 09 | 1,5 | 2,4 | Oja | 058 | 2,4 | He | HI FallHälsingland ...| 1,z | 1,31 2,4 | 72 | Hz | 26 | 3) gel 068 | 121 2, 555. [07 lön 2570 ASL FlAngermanland | 1,2 1 AD | Lr 2,4 ST KeA Se a | | ss | Småland «vs In (öns 22) se | Ar | 42 | 63 7) 5 | 16 | 211 48 | Hr I 43 | He) 2 :å UPlandt..s..vs. > 1520 My5r ll 237 21 I,9) | 450 5,9. I Grillo IST 2,3 155 | Ior 30: | 450 5,1 ir BHälarne: .....c I;or | 53: | 243 | 452) 145 LL 34 459 | -Gjell 0,5 I5612,e 4580 10:90, | 3190-458 5,3 fedkHälsingland...| 1,5 | 1,4 | 2,5 | HS | 13 | 2,9 452: ASKED: IRS 20 1-3E 0; 30359 4,8 | 2 Angermanlandi 0,8 | 1,6 | 2,4 | 56 | 1,6 | 32 4,5 67) — = US EE RES EE (EN I | KL. Småland T54 0 IE EIGSiE I 27 NINA 271458 45 Sol O:5r 1 1535 25205 I 4,6 | 5,8 5,6 å Upland ......... 0,6 | 1,2 | 1,8 | 50 | 2,4 | 414 (| SA SD ARA CRS SG CTR CH CN EE Walarne ...... 0,7 TK 158. FöAs7e | 2,20 14:60 6,8! 57) 08 T7ölk255 1 10:0, | 0;9: | 339] 448 5,8 > & | Hälsingland... 0,5 [Nor Sr 1455 rag 45 6ior | RAA KO:SL KDS 2, 457 | Tsar) 430, 15 5,2 « lAngermanland/| 0,4 1,0: | 14 19 | T9 | 3ar 5,0 Koll = == 2 = =" = Smaland. ...... Tx I53r 2 GAO TT 340 4,1 4,5 || Oj5 1,2 Ty7lr450r 10,61 25226 4,3 8 JUpland......... Nr | RIE Ja VASST VAR EES 16 4,0: [4591] -0;6 I Ks2 | 1,8) Syr — | 2,3 | 233 4,7 TS WHalarne: «oc... Ir 1,4 2,5 6,2 1,2 2,7 3,9 Sr || O;5 12 1,7 4,9 = 2,0 2,0 4,9 äslkälsingland ...! 1,0 | 1,1 2,1 | 6,2 Tiga | SK 4,0 I Gall Od 1,2 156 | 451 — | Lo 1,9 4,3 d Ångermanland OG] KARO, IE 5y5r (EO: | 22 SA - = = KE rg 2 1-åriga tallplantor. 1-jährige Kiefernpflanzen. naturlig storlek '/, natiärliche Grösse. Fr Olet Sö hur St a mn ing Fröets härstamning BÄ mCNIp RÖ VC hi eh Z Samenprovenienz Ängerman- Små Up- Da- | Hälsing-I Småland Upland Dalarne Hälsingland land land land | larne | land ET A Småland, Vretstorr IV Närke, Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar 1-åriga granplantor, !/, naturlig storlek. Småland Upland | Tage der Versuchsfläche Närke, Vretstorp Smaland, WarlanltiHud Hälsingland, Ramsjö Pröets härstamning Sa menprovenienz Dalarne 1-jährige Fichtenpflanzen, !/, natiärliche Grösse. Fröets härstamning Samenprovenienz Små- Up- Hälsing Dalarne land land land J43eUSYINSsIaA Jap 25rT 12qua3rejpq SUPJÄSYOSIO 'puepute| punsa2sO 'puepur| uapaeädstg 'uURNOQINSEN, ujaputaA Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. a puejuruuagu Vv "Ae FuWeS SJLJSULSYOSI0JSÄONE SUJILIS Sul puejs "purjewus pun[auerI em 25eT S zuatuas4orIduamwes CT UTI STR IURS SKOL: '2ss019 AyIRumvev 3/, "uazuejdu.sspry a8gef-z HH0S Faneu 5, "TO)UrR]djJe] P3Ne-z JeEyUSsSYansIa A 12p SUPIÄSNOSIO I ejaq loqua Öm JeFujues SEISULSYNSIPJSÄONY SUFPEIS If] -— HEN (9 d1015121 ar puejuewisduy purjgursfeH autere puejdn Pue[BwuS zua2tuaA4oIduawes SUNT TUBS TTR NG EA SS LTO I JYILYSYINSIIA Jap 23eT Pyquadejpq SUPIÄSYOSIO I "assox9g aygameu 5, "N2H0s Frumeu 5/, 2-jährige Kiefernpflanzen. 2-åriga tallplantor. ig storlek. Försöksytans belägenhet Jämtland, Bispgården Västerbotten, Vindeln Lage der Ver- : 3 suchsflache , natirliche Grösse. Ä | Hälsingland |Ångermanland härstamning Dalarne STA ME NP OVE DNIe Eröets Upland Småland | Hälsingland | Ängermanland härstamning Dalarne Samnenprovenienz Eröets Småland yselysgans | ”19A 12 DET 2yuaäejag SUPIÄSY OSIO HT olstueY "Purejsursfen punsInsO Purepmej AI CPRTIA, PAYLSBIA, IAS REIT i2 Jo Nnaturng storlek. TE VM rr Försöksytans belägenhet Närke, Vretstorp Lage der Versuchsfläche bo ber NN + cg cs v a = - (= 8 v = - 170) - =S o 2 2 Hol & fo se v [al v = :O [ KK AN härstamning STAM e Dn pir Ove nedAg Fröets IUYIJEYSYINSISA Jap I5rT PyuaSergq surJÄSYASIO pun[suertejg "puefewms pu mmm ——->RT iir nn n inin,Kk,-.iv£n£nNninksle|]m-«eanean .£.nintiossttt instalt sförsök amlingar 2-jährige Fichtenpflanzen. lantor. 2 2-åriga granp che Grösse. 1) !/, naturlig storlek, rr — Försöksytans belägenhet Jämtland, Bispgården Västerbotten, Vindeln Lage der Ver- : suchsfläche z —— j Ke + ? e | = | fana] 4 J t ä bo = - =S | - [ol v Få sg oo E | oc omm SS 4 = Gc S 4 8 v |A i SAK 3 YIN ä M OÖ l-— 1 0 Hal & cg 2 v DE :0o & = A CA 0) s Ä = 4 Å 2 5 VV NE CA py - ; AN 20 Lan) ”Y bc [] - N BLA z ÅA as ov Ez Y (lr A = | = l [0] EN Ru sd 5 SIE ne RO JA Är g LL Ho VO JE] ss & £ 2 nn v Er 2 FA | ; v SS F | SEE ALLA Ras A 2 . X Z || É 3 z Po. OR SS S SSG IQ2RlySYans -13A J9p o3rT JANE = 22quaZr| q Ols Ni puejsurseH punsIas)oO 'puepwef SUPIÄSYOSIO T — OO oo oc —— rv ör Lars Albert Nilsson. Det senast svunna året såg flera om Sveriges skogsvård högt förtjänta män skiljas hädan och ryckas bort från ett idogt och verksamt lif. Bland dem intager Lars Albert Nilsson ett af de främsta rummen. Visserligen ingrep han icke såsom C. M. Sjögreen och Johan Olof af Zellén direkt i utvecklandet af landets skogshushållning, men såsom lärare och forskare har han dock utöfvat ett inflytande och haft en betydelse, som länge kommer att vara. Albert Nilsson föddes den 8 aug. 1860 i Dalhems socken på Gotland. Redan tidigt låg hans håg och fallenhet åt naturvetenskapliga studier. År 1881 aflade han mogenhetsexamen vid Visby högre allmänna läroverk och for sedan till Uppsala, där botanik blef hans hufvudämne. Med förkärlek synes han här ha studerat fysiologisk växtanatomi, ett på den tiden nytt och modernt forskningsfält. I gradualafhandlingen »Studier öfver stammen som assi- milerande organ», hvilken ventilerades i december 1887, har han lämnat ett om vidsträckta studier vittnande bidrag till denna gren af forskningen. Följande år blef han först docent vid Uppsala universitet och sedan regnelliansk ama- Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1907. | 98 LARS ALBERT NILSSON. nuens vid Riksmuseet. Här kommo de rika brasilianska samlingarna under hans vård och stödd på dessa utarbetade han en mycket förtjänstfull monografi öfver det i tropikerna lefvande, egendomliga växtsläktet Xyzis. År 1890 utnämndes han till lektor vid Kungl. Skogsinstitutet och här- med kom han in på det område som närmast intresserar denna tidskrifts läsare. Det var ingalunda någon lätt befattning, som han då tillträdde. Han hade att undervisa i så olikartade ämnen som botanik, jaktzoologi, entomo- logi, jordmånslära och skjutkonst. Ämneskombinationen var en kvarlefva, från den tid, då färdighet i jakt ansågs lika viktig som insikter i rationell skogsvård och betingelserna för densamma. Till lycka för undervisningens utveckling hade Nilsson gått i en god naturvetenskaplig skola vid universitetet. Han arbetade energiskt för att utbilda undervisningen i det fack som jämte skogs- skötsel och skogsmatematik har den största betydelsen för den blifvande skogsmannen, nämligen botanik. Som ett erkännande för dessa hans sträfvanden torde man få betrakta Riksdagens beslut att aflöna en biträdande lärare i natur- vetenskap. Enligt Domänstyrelsens beslut fick denne sig ålagdt, att under- visa i entomologi, jaktzoologi och skjutkonst, hvarigenom Nilsson nu kunde helt ägna sig åt undervisningen i sitt hufvudämne. Detta skedde dock ej förr än år 1901, då Nilsson redan under 10 år bestridt undervisningen i alla de ofvannämnda ämnena. Såsom lärare gjorde sig Nilsson allmänt om- tyckt på grund af sin gedigna, koncisa och rediga framställning, sin rättvisa och sitt lugn. Det medryckande och lifgifvande föredragningssättet saknades hos Nilsson såsom lärare, men han förstod att ingifva sina lärjungar aktning för det samvetsgranna och trogna forskningsarbetet. Som ett uttryck för den tacksamhet och tillgifvenhet han förstod att förvärfva, förtjänar nämnas att hans elever insamlat medel till en minnesvård på hans graf. Såsom lärare vid Skogsinstitutet fördes Nilsson in på för honom nya forskningsområden. Under 1880-talet pånyttföddes i vårt land växtgeografien, som allt sedan Wahlenbergs tid legat nere. Den moderna växtsamhälles- läran slog då igenom, först och främst genom R. Hults studier och forsk- ningar. Med de synpunkter, som växtfysionomiken infört, började Nilsson studera skogarna i olika delar af landet. Till alla Sveriges landskap sträckte han sina färder, dels med anslag från Kungl. Domänstyrelsen, dels på egen bekostnad. Resultaten af sina studier har han nedlagt i en serie uppsatser, publicerade i Tidskrift för Skogshushållning och i Botaniska Notiser. Det torde ej ligga någon öfverdrift i det påståendet, att han i dessa fört växt- fysionomiken så långt som den öfverhufvud torde kunna nå utan några mera ingående biologiska studier. Framställningen utmärkes oftast af stor reda och klarhet. Särskildt torde hans arbete »Några drag ur de svenska växt- samhällenas utvecklingshistoria» få anses som ett litet mästerverk, framför allt det kapitel, som behandlar klippsamhällenas utveckling. TI sitt tillsammans LARS ALBERT NILSSON. 99 med K. G. G. Norling utgifna arbete »Skogsundersökningar i Norrland och Dalarne» gaf han en på fleråriga studier grundad framställning af barrskogs- regionens skogstyper, deras utvecklingshistoria och skogseldarnas betydelse härutinnan. I den praktiska skogsvården ha dessa undersökningar tyvärr ej fått samma erkännande som Lundströms samtidigt utgifna arbete »Om våra skogar och skogsfrågorna». Detta torde till en del bero därpå, att Nilsson i allmänhet var en mera tillbakadragen forskare. Hans arbeten äro hvarken synnerligen många, ej heller omfattande, men man märker lätt, att bakom dem finnes ett mycket grundligt och samvets- grant arbete. För kännedomen om de svenska skogstyperna och deras ut- vecklingshistoria samt för kännedomen om Sveriges vegetation öfverhufvud taget ha de ett bestående värde. I sin forskning var Nilsson den lugne, gedigne, trägne och klart tän- "kande arbetaren, ej så mycket den idérike, som går nya och egna vägar. Hans något ensidiga teoretiska läggning och en för gotländingen icke främ- mande envishet torde ha hindrat honom att göra sina studier mera direkt fruktbringande för skogsskötseln i landet. Dock ha hans studier öfver »Norr- bottens myrar och försumpade skogar» varit af en icke ringa betydelse för de skogsvårdsåtgärder, som kunna vidtagas i nordligaste delen af vårt land. För all naturvetenskap var Nilsson starkt intresserad. Han var medlem i många naturvetenskapliga sällskap, ss. Botaniska sällskapet, Botanistklubben, Geologiska föreningen, Antropologiska sällskapet, Naturvetenskapliga förenin- gen, lika lifligt deltagande i de allvarliga förhandlingarna som i de sällskap- liga samkvämen. I dessa kretsar liksom bland skogsmännen var han högt skattad för sitt enkla, flärdlösa väsen och sin gedigna karaktär. Sommaren eller hösten 1905 angreps Nilsson af ett svårt lidande, som allt mer tärde på hans krafter och som slutligen lade honom på dödsbädden. Den 5 mars 1906 var Albert Nilsson ej längre bland de lefvandes antal. Den smygande sjukdomen kräftan hade fällt en man i blomman af hans verk- samhet, när hans lif var som rikast. Utom af talrika vänner sörjes Albert Nilsson af maka, född Jochman samt tvenne barn, en dotter och en son. Här nedan lämnas en förteckning öfver af Nilsson utgifna skrifter. 1885. Om bladslidornas betydelse hos Dianthus banaticus. K. Vet.-Akad. Öfvers. årg. 41, N:o 9. Stockholm s. 175—184 + tafl. XXX. 1886. Assimilationssystemet hos stammen. Botaniska notiser. 1886, sid. 142— 1406. På tyska i Botan. Cblt. Bd. 27. s. 27—30. 1887. Studier öfver stammen som assimilerande organ. Med två taflor. Ur Göteb. K. Vet. o. Vitt. Saml. Handl. Ny Följd, häft 22. (133 S.) — Disputationsafhandling. Upsala. Dec. 1887. 1890. Växter och myror. Föredrag vid K. Vetenskapsakademiens högtids- dag den 31 mars 1890. Stockholm. Svenska Dagbladets tryckeri. Liten 8:0. (tit. + 16 s.). 1905. LARS ALBERT NILSSON. Ueber die afrikanischen Arten der Gattung Xyris. — K. Vet. Akad. Öfvers. Stockholm 48. s. 149 —157- Studien iöäber die Xyrideen. Mit 6 Tafeln. Stockholm.— K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band 24. N:o 14. (75 S-) Forstligt botaniska undersökningar i sydöstra Nerike 1892. Rese- berättelse. — Tidskr. för Skogshushållning 1893, S. 38—71. Om barrträdsrötor och deras uppträdande i våra skogar. +8:o (15 + I s.) — Tidskr. för Skogshushållning 1896. Skogsundersökningar i Norrland och Dalarne. Med 2 planscher. Stockholm. Bih. t. K. Domänst. ber. 4:0. (tillsammans med K. G. G. Norling). Områdets växtlighet och inflytande på trädens sjukdomar af Alb. Nilsson, s. 2—14. Om örtrika barrskogar. — Tidskr. f. Skogshush 1896, sid. 193— 209. Om Norrbottens myrar och försumpade skogar. — Tidskr. för Skogs- hushållning 25, s. 11—30. Om Norrbottens växtlighet med särskild hänsyn till dess skogar. — Ibid: s: 139—153. Om granrost. — Tidskr. för Skogshushållning 26, s. 89—105. Några drag ur de svenska växtsamhällenas utvecklingshistoria. — Botaniska Notiser 1899, s. 39—101; 123—135. Geographie physique. Veégétation. — La Suéde. 1:0, S. 42—51 (+ Carte forestiere.) — Under rubriken »Växtgeografi» är uppsatsen något omarbetad i svenska uppl. Sveriges land och folk 1, (1901), S. 48—57. Sydsvenska ljunghedar. — Tidskr. f. Skogshush., 1901, s. 22—41. Om sträfvan efter enhet i den växtgeografiska nomenklaturen — Bot. Notiser, 1001, s. 227—234. Xyridacex — Engler. Bot. Jahrb. 30 (1901), s. 271. Svenska växtsamhällen — Tidskr. f. Skogshush.; 1902, s. 127—147. Zur Ernährungsoekonomie der Pflanzen. Förh. vid Nord. naturforsk. 0. läkaremötet i lielsingfors 1902, VII, s. 2—4. Utdrag ur föregående. Om bokens utbredning och förekomstsätt i Sverige. ”Tidskr. f. Skogs- hush. 1902, s. 238—2506. Anteckningar om svenska flygsandsfält. Tafl. 3—6. — Geol. För. Förh. 27, s. 313—335 + 7 textfig. Litteraturanmälningar. Gunnar Andersson. Svenska växtvärldens historia. Stockholm 1896. Tid- skrift för Skogshushållning 1906. Boas, J. E. V. Forstzoologie. Tidskrift för Skogshushållning 1897. Lovendahl. De danske barkbiller og deras betydning for skov og have- bruget. Kjöbenhavn 1898. Tidskrift för skogshushållning 1899. Forstbotanisches Merkbuch. Nachweis der beachtenswerthen und zu schitzenden urwöächsigen Siräucher, Bäume und Bestände sin Königreich Preussen. I. Provinz Westpreussen. Berlin 1900. Tidskrift för Skogshushållning 1900 Henrik Hesselman. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 10907, H. 2. FRÅN 1907 ÅRS RIKSDAG. Motioner, som mer eller mindre beröra landets skogsvård. Statsåtgärder i syfte att befrämja vården af enskildes skogar. Hr Carl Lindhagen lämnar i motionen n:r 163 med utdrag ur samt- liga skogsvårdsstyrelsers berättelser för år 1905 en intressant utredning om de enskilda skogarnas tillstånd och gör en hel del för skogarnas vård vik- tiga yrkanden, hvilka med hänsyn till riksdagsordningen måst uppdelas i ett 1o-tal skilda motioner. Han hemställer sålunda att riksdagen måtte: 1:0) beträffande enskilda skogsmarkers förvandling till allmänna skogsmarker a) besluta, att för år 1907 af skogsmedel anvisa på extra stat ett belopp af 1,500,000 kronor för inköp af skogbärande eller till skogsbörd duglig mark; b) besluta, defs att skogsvårdsafgifter och det extra anslaget för skogs- vårdens befrämjande må kunna i lämpliga fall disponeras äfven till förvärf af den mark, hvarå det allmänna ämnar nedlägga kostnader för skogskultur; dels ock höja nämnda anslag från nu föreslagna 100,000 till 200,000 kro- nor (motion n:r 174); c) hos Kungl. Maj:t begära förslag till lagstiftning i syfte, att kalmar- ker och annan ödelagd skogsbördig mark må kunna i lämpliga fall genom expropriation med äganderätt förvärfvas åt det allmänna för att skog därå må kunna odlas och för framtiden skyddas (motion n:r 165). 2:0) beträffande uthållig skogsskötsel på enskildes skogar: hos Kungl. Maj:t be- gära förslag till en lagstiftning, hvarigenom bolag och enskilda personer, som äga skogar af mera betydande omfattning, åläggas att å dem införa uthållig- hetsbruk exempelvis enligt hushållsplaner, som fastställts af vederbörande myndighet (motion n:r 166). 3:0) Beträffande skogens återväxt på enskildes skogsmarker; a) för sin del i 1 $ af lagen angående vård af enskildes skogar den 24 juli 1903 vidtaga den förklarande ändringen, att i uttrycket »skogens återväxt uppenbarligen äfventyras», ordet »uppenbarligen» utgår (motion n:r 167); b) förslag till lagstiftnings- eller andra åtgärder till förekommande af det alltmer tilltagande rofhygget af växtlig ungskog och därvid särskildt af att järnvägarna och således äfven inlandsbanan, om den kommer till stånd, må opåtaldt tjäna som medel för skogens utrotning (motion n:r 168). c) hos Kungl. Maj:t begära förslag till åtgärder i syfte att i skäliga fall ägare af kalmark eller annan ödelagd skogsbördig mark och särskildt sådan mark, som ödelagts före det 1903 års lag om enskildes skogar trädt i kraft, må föranledas till åtgöranden, hvarigenom marken kan småningom komma i växtligt skick (motion n:r 169); 4:0) beträffande åtgärder i öfrigt i fråga om den enskilda skogshushållningen hos Kungl. Maj:t begära: a) dels förslag till ändrade lagbestämmelser i syfte att förekomma miss- hushållning med skogen genom föreskrifna ståndskogslikvider vid laga skif 102 FRÅN 10907 ÅRS RIKSDAG. ten och hemmansklyfningar och dels åtgärder eller, i den mån riksdagens medverkan påkallas, förslag till bestämmelser i syfte att dylika ståndskogs- likvider i lappmarkerna, som hitintills ägt rum eller tilläfventyrs ej kunna framdeles undgås, måtte ordnas på sätt ofvan angifvits till fördel för bön- derna, åt hvilka skogen blifvit gifven (motion n:r 170); b) åtgärder för att undervisning i skogsvård i förening med anordnan- det af planteringsdagar må äga rum vid rikets folkskolor och elementarläro- verk, där ej särskilda omständigheter föranleda, att undantag därifrån bör medgifvas (motion n:r 171); c) förslag till extra ordinära -beskattningsåtgärder, som i erforderliga fall tängt drabba spekulativa skogsköpare i deras fördärfliga näringsfång (motion Nr T7:20): Fideikommissens skogar. Hr Carl Lindhagen yrkar (andra kammaren, motion n:o 149), att riksdagen beträffande fideikommisstiftelser i fast egendom måtte hos Kungl. Maj:t begära a) utredning och förslag om att dylika fastigheter må kunna af inne- hafvaren helt eller delvis säljas mot det att köpeskillingen i stället sättes så- som fideikommiss, därvid dock bör sörjas för att skogarna för framtiden stäl- las under ordentlig hushållning; b) utredning och förslag om fastställande af vissa tidpunkter, från hvilka dylika fastigheter, som ej försålts, skola upphöra att vara fideikommiss och i stället lyda under de allmänna civillagarna, dock med nyssnämnda vill- kor i afseende på skogarna. Jordbruket på af bolags och skogsspekulanter förvärfvade hemman, Hr Carl Lindhagen (andra kammaren, motion n:o 147) yrkar, att riks- dagen beträffande jordbruket på bolags och skogsspekulanters redan förvärfvade hem- man, måtte a) hos Kungl. Maj:t begära att, i anslutning till norrlandskommittens undersökning för de nordligare delarna af riket, en motsvarande utredning rörande jordbrukets tillstånd, odlingens fortgång och arrendatorernas ställning på bolag och enskilde skogsspekulanter tillhöriga hemman måtte äga rum jämväl i mellersta och södra delarna af riket, samt de förslag till lagstiftning eller andra åtgärder framläggas, som kunna vara ägnade att vidmakthålla och befrämja jordbruket på dylika hemman; b) för sin del dels redan nu eventuellt besluta en utsträckning tills vi- dare af lagen om inskränkning 1 rätten att erhålla ägostyckning den 16 juni 1905 i rikets norra landsdelar till de trakter i mellersta och södra delarna af riket, som kunna anses särskildt hotade af olämpliga ägostyckningar, dels ock för samtliga orter, där nämnda lag redan är eller sålunda ytterligare varder gällande, i hufvudsak antaga den af norrlandskommittén till förekom- mande af lagens delvisa kringgående genom jordafsöndring föreslagna änd- ringen i stadgandena om jordafsöndring. Skydd för aftal om husbehofsvirke från annans skogsmark. Hr P. Hörnstén (andra kammaren, motion n:r 128) föreslår, att riks- dagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. FRÅN 10907 ÅRS RIKSDAG. 103 Maj:t täcktes fortast möjligt utreda, på hvad sätt innehafvare af kontraktsenlig rätt till husbehofsskog från annans eller egen skogsmark må erhålla bättre lagstadgadt skydd för sina kontraktsrättigheter, samt därpå för riksdagen framlägga de förslag, som af utredningen kunna föranledas. Kronans rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänningar. Hr P. O. Lundell (andra kammaren, motion n:r 135) föreslår att riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida kronans rätt till storverksträd och ekar å häradsallmän- ning må kunna upphöra, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag till ändring i åberopade kungl. förordning af den 26 januari 1894, hvartill utredningen kan gifva anledning. Ändring i jaktstadgan. Hr G. M. Sandin med instämmande af hrr O. G. Erikson och C. J. Berggren (andra kammaren, motion n:o 75) hemställer, att riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga under ompröfning och besluta sådan ändring af gällande jaktstadga, att nuvarande olägenhet, som jakten, särskildt å älg, lägger i vägen för lingonplockningens ostörda fortgång, måtte undanröjas. Angående försäljning af kronans jordbruksdomäner m. m. Hr C. von Baumgarten (första kammaren, motion n:r 5) föreslår, att riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att kungl. domänstyrel- sen måtte anmodas att såväl vid inköp af kronojord, som ock vid de när- varande arrendekontraktens utlöpande, till Kungl. Maj:t inkomma med för- slag till afsöndring af vissa delar af kronoegendomar lämpliga att försäljas till arbetare, hvilka önska bilda egna hem. Hrr F. O. Bremberg (första kammaren, motion n:r 29) och Ad. Wik- lund (andra kammaren, motion n:r 134) hemställa, att riksdagen ville besluta att dels vid inträffande arrendeledighet af sådan under förvaltning af domän- styrelsen ställd och för statsverkets räkning utarrenderad egendom, hvilken i arrende lämnar mer än 600 kronor, men icke utöfver 700 kronor, dels i fråga om sådan kronoegendem, som ej varit för statsverkets räkning utarren- derad, men som uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning finns vara af sådan beskaffenhet, att för densamma icke kan beräknas högre arrende än 700 kronor, dels ock beträffande till inköpt skogsegendom hörande om- råde, som utan olägenhet för skogsskötseln anses kunna afyttras, det må bero af Kungl. Maj:t att, efter omständigheterna 1 hvarje särskildt fall, förordna, huruvida egendomen eller området bör för kronan bibehållas eller till större eller mindre del försäljas. Hr C. E. Johansson i Rönna (andra kammaren, motion n:r 28) hem- ställer, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om utarbe- tande af förslag till sådana bestämmelser, att vid försäljning af kronodomä- ner arrendator, som innehaft domänen de sista 10 åren, måtte tillerkännas optionsrätt till högsta afgifna anbudet, där detta icke understiger det upp- skattade saluvärdet. Hrr Carl Sandquist, Nils Jönsson i Kvarnberga, Axel Lundblad, ob Sjöbere, C: AV Danielsson, A. A.vEriksson, J. E. Ericsson, I. 104 FRÅN 10907 ÅRS RIKSDAG. Andersson i Baggböle, C. J. Berggren, Karl Hultkrantz, W. Lundin och W. Johansson i Öja (andra kammaren, motion n:r 62) hemställa att riksdagen behagade i skrifvelse till Kungl. Maj:t underdånigst anhålla, det Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta förslag till sådana bestämmelser, som på ett effektivare sätt, än nu är förhållandet, möjliggöra, att kronodomäner vid de- ras försäljning må utbjudas för bildandet af lämpliga egna hem, samt att Kungl. Maj:t snarast möjligt måtte för riksdagen framlägga ett sådant förslag. Hr Alfred Janson i Bråten (andra kammaren, motion n:r 81) föreslår, det riksdagen behagade besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det kungl. domänstyrelsen ålägges att, såväl vid inköp af kronojord, som då ar- rendetiden å kronans egendom utlöper, i samråd med respektive läns hus- hållningssällskap undersöka, i hvilken omfattning dessa kunna styckas och försäljas till egnahemstomter, samt till Kungl. Maj:t inkomma med förslag om sådan styckning och försäljning. Hr Carl Lindhagen (andra kammaren, motion n:r 159) yrkar på skrif- velse till Kungl. Maj:t med begäran om upprättande af tidsenliga planer för upplåtelser af kronans domäner till tomtmark eller mindre jordbruk med det sociala ändamålet till ögonmärke, samt framläggande för riksdagen i sinom tid af de förslag, hvartill utredningen kan föranleda; börande i sammanhang härmed frågan om statsinköp af större jordegendomar äfven komma under öfvervägande samt i motion n:r 160, andra kammaren, inställande af den beslutade försäljningen af Huitfellska stipendie-inrättnin- gens skärgårdslägenheter och uppgörande af nya grunder för upplåtelser i syfte att äganderätten till själfva marken må bibehållas hos det allmänna, samt inhämtande af riksdagens yttrande öfver blifvande förslag till förfogande öf- ver ofvannämnda inrättnings såväl lägenheter som hemman. Angående odlingslägenheter å kronans mark. Hr C. P. Lindahl (andra kammaren, motion n:r 96) föreslår att riks- dagen ville besluta en skrifvelse till Kungl. Maj:t med underdånig anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes låta genom sakkunniga män verkställa undersök- ningar angående utdikning och torrläggning af på kronans områden belägna sanka och frostförande marker, tjänliga för odling, samt därpå, till den ut- sträckning Kungl. Maj:t kan pröfva lämpligt, till riksdagen framlägga förslag om beviljande af nödiga medel i och för sådana markers torrläggning och deras upplåtande till egna hem. Hrr S. J. Enander, A. A. Eriksson, J. Andersson i Baggböle, Albin Ahlstrand och Pehr Svensson (andra kammaren, motioner n:r 136) hem- ställa med bifogande af förslag till förordning angående upplåtande af od- lingslägenheter å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län, att riks- dagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t med ledning af ofvannämnda här bifogade förslag vidtaga sådana ändringar i nådiga kungörelsen af den 27 maj 1904 angående upplåtande af odlings- lägenheter å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län, att de däri föreskrifna villkoren måtte blifva för kronotorparna mera gynnsamma. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT OO; HN2 TRÄVARUMARKNADEN. Marknadens läge är oförändradt; en stilla månad har åter förflutit. Englands väntade operationer i svenska varor, som ett ögonblick troddes på allvar började, togo ej den omfattning man räknat på. I stället tyckes intresset så mycket mer ha ägnats varor från Hvita Hafvet och ryktet för- mäler, att stocknotorna pr f.o.w. från nämnda distrikt inom ganska kort tid blefvo praktiskt taget »celeared out». Priserna isynnerhet för furu- plankor hade satts facila och tillgängliga kvantiteter visade sig äfven här vara mindre än år 1905. Särskildt gällde denna minskning granvaror, hvilket ju alltså måste i någon mån stäcka granmarknaden för andra exportörer. Efter denna »rush» i Hvita-Hafs-varor och samtidigt bedrifna inköp från Petersburg, Riga, Libau etc. är väl föga troligt, att köplusten vänder sig till svenska varor i allmännare utsträckning förr än någon tid längre fram på våren, och sannolikast komma affärerna äfven då blott att få karaktär af »hand-to-mouth»-köp. Holland är då och då i marknaden för små kontrakt till fulla pri- ser. Några stora behof äro där ju icke för tillfället att fylla. Danmark vill inför de höga prisfordringarne från Norrland låta fram- lysa tanken på Arkangel-varors importerande, men man tröstar sig tills- vidare med möjligheten att få så mycket från södra Sverige till jäm- förelsevis billigt pris. Och järnvägsvagnar och småskutor äro nog de naturligaste och bekvämaste bärarne af införseln till detta land. Tyskland håller fortfarande tillbaka och de större importörerna söka pressa ned priset en smula, men som vi tro utan framgång. Den ogynn- samma väderleken med köld och snöstormar, som för öfrigt rådt i alla länder, har något hindrat byggnadsverksamheten och konsumtionen, och under intrycket häraf har man ej heller velat eller behöft göra sig någon brådska med vidare inköp. Men nu går man mot vår och sjudande arbete och talet om Tysklands industriella expansion är grundadt på alltför faktiska siffror för att man skulle kunna förneka dess sanning eller förlora tillförsikten till en jämn och god afsättning af trävaror på detta land ännu en tid framåt. »Så går jag till Maxim...» Frankrike har för närvarande besök af så många exportörer, som väl därute söka, hvad de uppsluka må, att få eller inga offerter hitta 106 TRÄVARUMARKNADEN. upp till nordanlanden. Att döma af de affärer, som dock i dagarne blifvit gjorda härifrån, synes fulla priser ha uppnåtts, och får man väl hoppas att så ock sker därute, så att hvad som göres, sker till gagn för »vårt dyra fosterland!» Det är nu alltid så, att när 40 å 50 procent sålts, så inträffar en afmattning naturligt nog, ty »hungrig äter fortare än halfmätt». Men man måste tillstå för sig själf, att någon anledning till oro på grund af stilleståndet icke f. n. kan uppletas. Tvärtom synes sällan vid liknande tillfällen ett sundare läge på alla områden, ekonomiska och politiska, ha kunnat påvisas. Därtill bör ock erinras att lagren för tidig skeppningi alla träexporterande länder varit mindre i år än i fjol. Beträffande trä- varulagren i Sverige äro siffrorna som bekant följande: jOE IKON OO. dt c:a 396,400 stds » » 1906 > A28,500 3 20 TTO OST RNA S 00 » » TO ONE » 482,400 > Härmed äro vi inne på statistiken och tillåta oss för den intresse- rade fackmannen vidare framlägga följande: Totala utförseln af plankor, battens och bräder (hyflade och ohyf- lade) utgjorde år 1906 c:a 1,015,666 standards emot år 1905 c:a 973,07 2 standards och år 1904 c:a 915,411 standards. Exporten under år 1906 företer sålunda jämfördt med år 1905 en ökning af c:a 42,500 standards eller c:a 4,4 &. Af ohyflade varor ha exporterats c:a 51,600 standards mera hvaremot af hyflade c:a 9,100 standards mindre än år 1905. Närmare beräknadt framkommer ökningen sålunda: 1. Ohypflade varor. Ökning — Minskning 21 cm. o. däröfver |försna GarsRraporstas I Gran -— c:a 3,700 stds OR en SFuru > -7,800 > = 2 nt lGran — > 300 > iden" xsrem fFuru » 1I4,900 >» £2E 2 ”AGran » 10,900 — ST » 55,600 stds c:a4,000 stds = 51,600 stds ökning II. Ayflade varor. = N H a LE S :a 2 ee 21 em. o. däröfver ( SE stds c:a 3,500) stds Fran — FI204 000 Ten fFuru 1,400 » = : ör I Gran — s 800 under 15 cm. CER 7 > -2,900 ran = » 9200 » so —— === —K 1,400 stds c:a 10,500 stds = 9,100 stds minskning Summa 42,500 stds TRÄVARUMARKNADEN. 107 Distriktsvis fördelar sig ökningen sålunda: Minskning Ökning Exp. 1906 Exp. 1995 Exp. 1904 Umeå— Haparanda SESstas — 7,800 c:a 181,200 i73,400 180,300 Örnsköldsvik ............ » 400 = >» —41,500 41,900 39,700 IELErNOSANG: ss soorsess vr dl Dp = 11,300 » 152,800 141,500 141,600 SJUNG SVÄLLA ess sent asfalten SR. — 1,300 » 178,300 177,000 154,900 Hudiksvall.......... » — 1.900 » —-46,400 44,500 38,400 BSOCdErhäjnA sco.sacktesn MN 200 — » -85,100 93,300 76,900 (EL or SARS ASSR SRA > - 4,600 » 106,200 101,600 100,600 Stds 8,600 26,900 c:a 791,500 c:a 773,200 c:a 732,400 afgår »minskning» c:a $8,600 Ökning för Norrland stds 18,300 Ökning för Öfriga Swerige » 24,200 > 224,100 199,900 183,900 Summa stds 42,500 C:a I,015,700 c:a 973,100 c:a 915,400 Största ökningen i årets utskeppning från Norrland uppvisar Hernö- sands distrikt, nämligen 11,300 standards, hvaraf c:a 4,000 standards ut- göras af furuplankor och resten af smådimensioner under 15 centimeters bredd af furu och gran. Ökningen från distrikten Umeå—Haparanda c:a 7,800 stds faller helt och hållet på furuplankor. Anmärkningsvärd är ökningen i exporten från Södra Sverige, hvar- öfver följande siffror må sammanställas för senaste tioårsperiod: Exporten från Total Gäåfle— Haparanda Södra Sverige standards 1897 ... c:a 912,000 stds 83 24 c:a -186,000 stds 17 &Z c:a 1,098,000 stds 1898 . » 843,000 » 834 2 IT73,0008 ELJI OI6;:000 I8005-.41 > C802:000: —». —S4126 5 105,000 1-3 TOA XX 1,0275000, » IO00LT I 3 SIA,0001 a SL AG » -196,000 » 1994 > 1I,010,000 > TOO IKT 0:0001 0 SA HI 1T66;0008 3:70 IG: 06 s 904,000 10021 8 700;000 ROR » 214,000 >» 2174 » 1,004,000 LOO3E NFL S4;000L1E2 ROLIG 205,000 2094 » 1,039,000 10 OAS 20001 SOLA 183,000 >» 209 915,000 >» 1905 ... HUSS IANA + 200:000 > 20106 > 973,000 ÄGO0E AE OTO + SNIA 00224, 000 0 R220ARANT,OL5,000 Summa stds 8,089,000 1,912,000 I10,001,000 10-års medium = = 808,900 stds 191,200 stds 1,000,100 stds Utgående från minimum för Södra Sverige under tioårsperioden — 165,000 standards är 1899 — är exporten år 1906 c:a 59,000 standards större eller c:a 36 procent. Utgående från minimum för Norrland under samma tid — 732,000 stds år 1904 — är exporten år 1906 likaledes c:a 59,000 standards större eller c:a 8 procent. Exporterade 1,015,666 standard år 1906 fördela sig på följande breddklasser sålunda: 108 TRÄVARUMARKNADEN Furu Gran Summa 21 cm. 0. upp 1'79,707 stds = 17.7 20 56,483 stds = 5.570 = 236,190 stds = 23.2 4 15—21 Cm, ...... 242,545 = 23.9 >» 185,849 » = 183» = 428,304 1 0 MAREN: under 15 cem.... 174,407 » = 17.2 1:70;075 EMLA 351,082 » = 34.6 » Summa 1906 ... 596,659 stds = 58.8 KZ 419,007 stds = 41.2 2; = 1,015,666 stds = 100 KH » 1905 BN6, STL Dr S:3 1 ATOT2 5 STA = 9073,072 » =0210000 p 1904 524,722 » ==57.3 > 390,089 » =427 > = 9YI5SAI ? = 100 > » 1903 639,533 = 61.5 > 399,827 »” — 39:52 — 1,039,360 » = 100 >» > 1902 613,484 » = 61.1» 390,453 » = 38.9 » = 1,003,937 » = 100 > En sammanställning af procent-talen för de olika breddklasserna i sista fyra årens export gifver följande tablå: 1900 1005 1904 1903 fFuru 17.7 HR TO:0, 06 TAR TLA 21 cm. 0. upp Gran 5.5 » (An AE Slo å fEuru 23.9 > 2 24.7 > 26.8 öm sr HAVER Tre Mike er USER TIA SC KRO Ala bo fEUrU Ne 20 LO RA ISSN IT TER FEV GTAD INA RT [TRA ET SS S ES fr 0 Ar ART RR 100: 26 100, 24 > IODEA. FIOONZA under 15 cm. Exporterade hyflade och ohyflade varor specificeras så: år 1900 är 1905 är 1904 Hyflade 116,496 stds = 11.5 2 125,574 stds = 12.9 Ho T22;175 stds =1132.20 Ohyflade 899,170 >» = 88.540 SAY AO SIS" BYETIAG 7.03:230 > 180816 ARENAN NEN fr ENAT BENNET fe ska ng ON a 2 AIR RT TERMER a Summa 1,015,666 stds = 100 4 973,072 stds = 100 HK 915,411I stds = 100 HK 20 februari 1907. » Swordfish». Sågverks= och Trävaruexport-Föreningens årsberättelse, Ur styrelsens för Sågverks- och Trävaruexport-Föreningens berättelse den 31 januari 1907 tillåta vi oss återgifva följande af allmännare intresse: I senaste årsberättelse, den 24 februari 1906, påpekades, hurusom ut- sikterna för årets trävarumarknad vore i hög grad gynnsamma och att någon nedgång i den då inträffade prisstegringen näppeligen under det året vore att befara. Verkligheten har ej heller jäfvat dessa förutsägelser, utan vi hafva att konstatera ett synnerligen gynnsamt år för den svenska trävaruexporten, med jämn, delvis liflig efterfrågan från alla håll, med fasta, delvis stigande pris. Härifrån gjorde dock den Sydafrikanska, för afsättningen af våra furu- plankor så viktiga marknaden ett undantag, ity att denna fortfarande visade sig matt och oförmögen att absorbera större kvantiteter furuplankor. En följd häraf var att denna artikel, af hvilka ansenliga öfverskott funnos osålda sedan föregående år, måste placeras i Europa till pris, visserligen högre än 1905 års, men som dock ej stodo i rimligt förhållande till dem, som sam- tidigt betalades för furubattens, och ännu mindre i proportion till de oer- hörda pris, som numera betalas för groft timmer vid timmerauktionerna. Det sällsynt lifliga uppsving inom alla industrigrenar, som känneteck- nade år 1906, kom i lika hög grad metall- som trävaruindustrien till godo och det blef snart tydligt att trävaruprisen, långt ifrån att vika, snarare ytterligare skulle stiga. TRÄVARUMARKNADEN. 109 Den artikel, som först fick känning af den nya haussen, var staves, för hvilka priset redan i augusti månad plötsligt steg med £ 2.— å 2 19/—, hvilken våldsamma stegring dock måste tillskrifvas den katastrof, som drabbat San Francisco, och som framkallade den lifligaste efterfrågan å cement, re- spektive cement-staves. Långt innan årets skeppningar voro afslutade, började de kontinentala trälmporterande länderna, i främsta rummet Tyskland, men äfven Frankrike, Belgien, Spanien och Portugal, sina operationer för nästa år och innan årets slut "kunde man konstatera en ytterligare hausse af 29/ å ?5/ utöfver 1906 års pris. Denna hausse berör ej blott furu och gran, battens, bräder och slatings, utan jämväl de trögsålda furuplankorna, för hvilka numera betalas i III och IV minst £ 10.— 9.—, medan priset vid slutet af 1903 nedgått till £€ 7 15/— och 6 15/—. Det är glädjande att kunna konstatera att England, mindre återhållsamt än 1906, redan vid början af detta år på allvar började sina inköp af så- väl ohyflade som hyflade varor. En artikel, som där röner en särskildt liflig efterfrågan, är slatings och kan man för denna vara konstatera en hausse af minst L 2.— Såsom af Styrelsens senaste cirkulär framgår, visa 1907 års vårlager ', jämförda med 1906 års (hvilka voro c:a 10 Z mindre än år 1905) en ytter- ligare minskning af c:a 8 Z. Redan i detta nu torde de svenska trävaru- exportörerna hafva placerat c:a 40 & af sin produktion och då någon af- mattning i den allmänt rådande industriella lifaktigheten ej kan spåras, kunna vi på goda skäl förespå den svenska trävarumarknaden ännu ett gynnsamt år. Exporten af plankor, battens och bräder (hyflade och ohyflade) utgjorde i S:t Ptbg. Standards: 19006. 1905- 1904- 1903. 1902 1901. 1900. från hela Sverige ...... 1,015,623 973,076 915,390 1,039,462 1,004,606 903,787 1.009,448 » Norrland (Hapa- randa t. o. m. (CEO aka 2 -791,449 773,125 732,450 834,477 789,734 737,937 14,542 Af dessa kvantiteter utskeppades: 19006. 1905. 1904. 1903. 1902. 1901. 1900. till Storbritannien ...... 389,851 378,861 354,428 440,718 449,198 399,376 «450,887 » Frankrike, Algier (OCKWINNISES sr 165,324 170,761 173,350 159,316 156,661 163,299 187,363 SS KJ ATI saa me SHEL Bia AO, 4 707 TO7I3OOMKON: TAS — Ö5245 — 1956,019: "106,116 SKODADMATKS: so. strk fore 85,570” 78,298 71,065 79.374 69,125 69,296 ' 69,024 2 MIBNAER BSkogansrs Eda 33263 33,053 31,015 39,707 42,338 33,750 34,211 SÄRSPAD1C NN 5 oc Area 215697, 1:20,022 19,416 <21,479 17,481 FUCK 16,753 SVAETOlland oas seen dessa 87,477 2,611 80,670 $80,940 +77,961 61,876 91,457 TEFANISTALET od ges 5,677 3,264 5,067 2,709 5,689 10,257 5,020 arekortugal Forn => 6:410 7 4,730 6,790 3,350 2,496 3177 2,738 SELBEYPlEN OP stud sn IT, 115 9,896 = 10,820 6,917 4,437 — FAR GRP est dn dnr 15,539 =<13,412 — 19,727 69,012 +47,598 —31,680 25,494 > Ofriga Sydafrika ... 6,279 <12,447 3,637 13,303 6,719 — —- BERN OF FE ca aa se lslelt ola 20,603 11,001I 28,250 -20,553- 26,909 fd —— Af ofvanstående framgår att den svenska exporten af sågade och/eller hyflade plankor, battens och bräder ökats med 42,547 stds, af hvilken ök- ! Se tabellen å sid. I1I1. > Häraf importerades ej mindre än c:a $2,000 stds pr järnväg. I 10 TRÄVARUMARKNADEN. ning endast 18,324 stds falla på Norrland. Storbritannien har i fjor tagit c:a 11,000 stds mera från Sverige än 1905, medan Tyskland ånyo ökat sin import från Sverige med ej mindre än öfver 17,000 stds. Afven Norge visar en afsevärd ökning af mer än 9,500 stds och Danmark af öfver 7,000 stds. För öfrigt visa följande länder ökning: Portugal c:a 1,600 stds, Austra- lien c:a 2,400 stds, Egypten c:a 1,200 stds, medan följande länder visa minskning: Frankrike c:a 5,000 stds, Holland c:a 5,000 stds, Cap och öfriga Sydafrika tillsammans c:a 4,000 stds. ; Af sparrar skeppades till Danmark 44,695 loads, till Tyskland 67,648 loads och till Egypten 72,459 loads, hvilket för dessa tre sparr-importerande länder utgör en minskning af c:a 29,000 löads. Sveriges utförsel af trävaror och pappersmassa under januari 1903—1907. I I I | | 1903 | 1904 | 1905 1906 1907 Trävaror | ä | Ed | | | oarbetade, bilade eller sågade; af furu eller gran | Kbm. Kbm. Kbm. Kpm: | Kbm. | timmer och mastträ af minst 25 CM. .......s«ss+>+ | 100 130! 3701 Lal 320 | spiror, timmer och mastträ af mindre diameter| 2,900 1,800/ 1,570] 970 560 | bjälkar af minst 20 cm. tjocklek ... 3,500 1,480/ 390] 1,700 1,900 | sparrar (af mindre tjocklek) . 300 400 820 740 1,130 | syllar (sleepers) .......... 1,700]| 3150 3,479] 2,580 3,2390 | grufstolpar (pitprops) .... 51,200] 57,890 12,610 48,220 41,790 plankor och bräder, ohyflade, 21 cm. och däröfve; breda: af furu 7,400 5,580) 6,700 9,470 13,650 > gran 400 1,630 2,060] 5,000 2,900 | battens och bräder, ohyfla | af furu... 4,800 4,220] 4,860/ 7,500 10,200 |. > gran... 2,400 1,840 4>870] 4170 5,640 | battens, scantlings o. I | breda: af furu .. ör 4,900] 6,060] 2,380/ 5,970 9,680 > gran .. | I 400 3,680 2,150| 2,600 4,720 | bräder, hyflade, 21 cm. och däröfver breda: af furu| = | 1,160) 1,520 460 | > gran 300 290 340] 240 270 | bräder, hyflade, 15—21 cm. breda: af furu ...... I 3,200]| 2,800 2,970] 1,420 2,080 > gran ......| 1,600] 1,880 700 940 1,040 | bräder, hyflade, under 15 cm. breda: af furu .. 300] 490 150| 680 970 | > gran ... 1,500/ 1,700 260] 1,160 600 bräd- och plankstump .. 100 180 I | lister, läkter och ribbor Ks FÄR 100] 230 110 190 760 | arbetade: | (S I zz - | snickraarbeten etc. : Kr. | Kr. Er. Kr. Kr. | byggnadsmateriel (dörrar, fönsterramar m. m.) | 293,000! 448,000 280:000 386,000 330,000 FUTEANÄLDESlAP cs ocep son svs stars rAr Ear Ed se AR HAN 354,»000]| 353,000 305,000 357,900 119,000 Pappersmassa (trämassa) : kg. | kg. kg. | kg. kg. kemisk, torr see | 10,177,000] 11,031,000] —8,9086,000!) 11,575,000] 13,340,000 Sy vat 951,000 576,000] I,391,000] 1,877,000 864,000 mekanisk, torr .. 2,5672000| 5,294,000] — 2,183,000] 2,396,000] 3,209,000 > vat 821,000] 1,613,000] 1,649,000] 1,634,000 463,000 Trävarulagren vid f. ö. v. 1907. Sågverks- och ”Trävaruexport-Föreningens styrelse har under förra må- naden af 99 svenska trävaruexportörer infordrat uppgifter å deras respektive lager för skeppning vid första öppet vatten 1907, på grund hvaraf upp- ställts följande beräkning, jämförd med föregående års lager. TRÄVARUMARKNADEN. IL Lager våren 1906. Lager våren 1907. Standard. Summa. Standard. Summa. Furu. Gran. Standard. SUL Gran. Stand HRK LES Ne Ste kan eokebrkäRsEbs Su SnEp nKhRAg EES distrikt —35,085 14,790 49,875 35, 729 19,835 55,504 > Söderhamns - 29,079 16,887 45,966 26,654 14,783 41,437 Hudiksvalls... 22,391 12,229 34,622 14,750 9,857 24,607 » Sundsvall... 41,740 33,148 74,888 40,239 29,091 69,330 » Hernösands äco 46,042 51,335 97,377 48,065 47,925 95,995 Umeå, Skellefteå, Piteå, Luleå OCh EISpaAra UC, scscssbössnoscnenose 94,676 19,574 114,250 77,310 19,219 96,529 Summa standards 269,013 147,963 416,976 242,747 140,710 383,457 Södra Sverige 03 SER 9,175 2,341 11,516 10,586 2,391 12,977 [ora 278,188 150,304 428,492 253,333 143,101 396,434 EKONOMISKT. Den 23 januari 1907 antogs bolagsordning för Aktiebolaget Avesta Sulfat- intressenter, som har till ändamål att äga och förvalta aktier i Avesta sulfataktie- bolag. Styrelsen, med säte i Stockholm, utgöres af direktören C. R. Flodquist och konsuln S. G. Lindberg i Stockholm samt löjtnanten C.: W. Isakson i Avesta. Aktie- kapitalet uppgår till 225,000 kronor i aktier å 2,500 kronor till viss man. Den 15 december 1906 antogs bolagsordning för Aktiebolaget Mohärads Ång- såg, som har till ändamål att, efter inköp af Mohärads ångsågs i Nissafors, Öreryds socken af Jönköpings län, affär med dess egendomar, skogar, fastigheter och såg- verk, varulager och inventarier till ett pris af 250,000 kronor, idka skogsafverkning och sågverksrörelse samt därmed i samband stående affärsverksamhet. Styrelsen med säte i Nissafors utgöres af J. P. Fryk i Sunne samt Jon Håkanson och Enoch Danielsson i Öreryd. Aktiekapitalet uppgår till 115,000 kronor i aktier å 500 kro- nor till viss man, Ur Avesta Sulfataktiebolags styrelse hafva konsuln Carl I. Isakson, löjtnanten K. J. A. Schröder och brukspatron Anton Schröder utträdt. Till styrelseledamot har utsetts konsuln Sven Lindberg i Stockholm och till verkställande direktör f. löjtnanten C. W. Isakson. Såsom ledamot af Hillringsbergs Aktiebolags styrelse har i stället för kapte- nen Axel Håkansson inträdt ingenjören H. A. Nydqvist i Trollhättan. Alkwetterns Aktiebolag återvalde vid ordinarie bolagsstämma i Stockholm den 9 februari den afgående styrelsen, grosshandlaren Sten Helling, kapten Nils Arfwed- son och bruksägaren Clas Sundin, disponent. En utdelning af 5 2 beslöts. Den 21 november 1906 antogs bolagsordning för Kopparbergs och Gefle Sågverksaktiebolag, som har till ändamål att idka sågverksrörelse och därmed för- enlig verksamhet. Styrelsen med säte i Gäfle utgöres af verkställande direktören S. A. Schröder i Avesta, intendenten Erik Larsson i Holsåker samt kassadirektören O. B. Bredberg i Göteborg. Aktiekapitalet uppgår till 200,000 kronor i aktier å 1,000 kronor till viss man. Munksunds Sågverks Aktiebolag valde vid bolagsstämma den 28 januari till disponent herr Uno Norman i Byske, som sålunda kommer att leda såväl Munk- sunds som Ytterstfors' bolag. Oskarströms Sulfitaktiebolag har beslutit aktiekapitalets ökning med 200,000 kronor. Till styrelseledamot och verkställande direktör har valts direktören K. A. H:son Natt och Dag. Skogens Kolaktiebolag beslöt den 27 növember 1906 att flytta styrelsens säte från Ofvansjö till Gäfle äfvensom att öka aktiekapitalet till 480,000 kronor. Den 4 december 1906 antogs bolagsordning för Sulfitaktiebolaget Ljusnan, som har till ändamål att efter uppförande af därför erforderliga fabriker tillverka och försälja trämassa och förädlad produkt däraf samt att idka annan därmed för- enlig verksamhet. Styrelsen med säte i Söderala utgöres af grefve W. von Hallwyl och ingenjören E. H. Södersten i Stockholm, konsuln Carl O. Wijk i Göteborg, direktören I,. G. Brolin i Söderhamn samt disponenten E. Lindström i Ljusne. Aktie- kapitalet uppgår till 1,600,000 kronor i aktier å 1,000 kronor till viss man. [12 FRÅN SKOGSVÅRDSSTYRELSERNA. FRÅN SKOGSVÅRDSSTYRELSERNA. Skogsvårdsstyrelsemöte. Skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands och Jämtlands läns landstingsområden jämte tjänstemän ha den 11 och 12 februari haft gemensamt sammanträde i Stockholm för öfverläggningar om en del med styrelsernas verksamhet sammanhängande frågor. Några samfällda ut- talanden gjordes icke, förutom att man beslöt ingå till jordbruksministern med en famställning därom, att samtliga skogsvårdsstyrelser i landet måtte sammankallas till ett liknande möte. Förhandlingarna leddes af landhöfdingen grefve Hamilton med landshöfding Holmqvist som vice ordförande, Gäfleborgs läns skogsvårdsstyrelse har utsändt »meddelanden om Gäfleborgs läns skogsvårdsstyrelses verksamhet och särskildt om de förmåner, som styrelsen erbjuder», Gäfle 1907, 31 sid, hvilket häfte är sammanfördt af skogsvårdsstyrelsens sekreterare, e. o. hofrättsnotarien, jur. kand. Erik Leksell, Till Länsjägmästare hos Göteborgs och Bohusläns skogsvårdsstyrelse har antagits biträdande länsjägmästaren i Älfsborgs län, e. jägmästaren O. Beer. NOTISER. EN BJÖRK OCH EN GRAN HOPFOGADE VID HVARANDRA. I en hage ett par hundra meter söder om Lockne kyrka i Jämtland är man i tillfälle att 6 Foto. O. Hj. Humble V/, 1906, Fig. 1. Hopfogad björk och gran. Nära Lockne kyrka i Jämtland. studera en egendomlig fö 2els jörk oc i å i g g företeelse, en björk och en gran, hvilka fått sina stammar hopfogade med hvarandra. Vid ett besök på platsen den 10 april förra året tog jag NOTISER, några fotografier af fö- reteelsen, af hvilka ett par här bifogas, äfven- så togos mått å stam- marnes omkrets, hvilka här nedan angifvas. Träden synas ur- sprungligen hafva vuxit upp oberoende af hvar- andra på omkring en meters afstånd vid mar- ken. Härefter har björk- stammen böjt sig mot den rakt växande gra- nen, hvilkens stam den kommit att beröra om kring två meter från marken. Här har en sammanfogning ägt rum, i det att björken med sin tvådelade stam liksom med en klyka omfattat granstammen. De bifogade bilderna torde bäst förtydliga sa- ken: Å sid. 112 återgif- ves en totalbild (fig. 1) af de båda träden, medan närstående fig. 2 utgör en detaljbild af själfva sammanfogningsstället. Fig. 2. Detaljbild af hopfogad björk och gran. De å trädstammarne kyrka i Jämtland. tagna måtten äro: Granens omkrets strax nedom sammanväxningen II 35 Björkens = 53,0 cm., 16,0 Cm. Granens omkrets strax ofvan sammanväxningen = 54,o cm., motsvarande 17, Björkens = 33,0 cm,, » 10,5 Cm, d (Den större grenens) Sammanväxningens omkrets Foto. O. 35,; cm. motsvarande I1,3 cm. diameter. 2 cm. diameter. Hj. Humble !9/; 1906. Nära Lockne Om en verklig = 78,5 cm., motsvarande en diameter af 25,3 cm. sammanväxning ägt rum, resulterande i att träden kunna ta näring från hvarandra, torde kunna ådagaläggas genom att afhugga endera trädet nedanför sammanfogningsstället, för att se om det kan lefva. Detta äger ju rum med de af S. Birger beskrifna tallarna vid Ljusnan. (Skogsvårdsföreningens Tid- skrift 1905 (sid. 445—446). z . - - Skogsvårdsföreningens O. Hj. Humble. Tidskrift 1907. 8 114 NOTISER. SKYDDSSKOGSGRÄNSEN INOM LILLHERRDALS SOCKEN FASTSTÄLLD. I nåd. bref den ”/,, 1906 har K. Maj:t jämlikt 1 $ i lagen ang. skyddsskogar den 24 juli 1903 fastställt skyddsskogsgränsen inom Tåillherrdals socken — hvarest på- gående laga skifte gjorde dess fastställelse af största betydelse — i enlighet med ett af synemännen, d:r Gunnar Andersson och bitr, jägmästaren A. Holmgren jämte vederbörande jägmästare, med stöd dels af under sistl. sommar i vederbörande sak- ägares närvaro företagen undersökning å marken dels af inom Lillherrdal hållet sammanträde i okt. 1906 upprättadt och af Domänstyrelsen tillstyrkt förslag. Härigenom har skyddsskogsgränsen inom nämnda socken erhållit följandesträckning: —8-=-— — nn innoOunn nn nn neommmwm, ee i oek.>et======= Gränsens ungefärliga längd i m. | | | Gränsens sträckning Natur | Vägar | ckiftes- Gräns 1 lateret 2 upp- SSE ES ger PP gräns | gräns | | stakas | | Från den punkt där Olingån skär Dalagränsen utmed denna | å till dess den skär den cirka 2,600 meter söder om Sä-| | tersvallen i NNV—SSO framgående baslinjen...............- 11,300 | — | — | — Utmed nämnda baslinje till bäcken Kölsbrynnen.............+: | — | -— | 5,100 Kölsbrynnen till den punkt vid dennas öfre lopp, där den| | traffas, ar Nedan. angina lIN]E: ss. ss -essse dr edrje ere sele ee ee I10,300.) — fs Från en punkt på Kölsbrynnen 1,800 meter söder om den uti NNV—SSO strax söder om Molingdalsvallen gående baslinjen upptages en rak linje paralellt med nämnda bas I | till den skarpa krök Lörån bildar vid Galungsberget...... RN AS 6,000 | Mörans tll dess utlopp; 1 Elärj CAD. oc... ssecelssseler rede saa ELO FZ0ON oe NT Storharjean, tull Killbleckans inflöde: ...ss:s:. ss. sssas 2458 sein 1.000 | — | Lillbleckan från nämnda punkt till den punkt strax nedan- för Bleckvallen, - där Lillbleckan skäres af strax nedan | HANINGE MIN src scr vvs reser arrre ojn oETNSE RES Sa EE NRA a fs Från Blekån öfver Blekvallen (Blekåsen) i rak linje till en| | punkt midt på raka linjen mellan Skrubbåsen och Köls- VALET sele re bsslelrin se feles se ae blejerele a dö obs resls DR SSG VER SDRAR OSAR 5,400 | Från denna punkt i rak linje till Skrubbåsen 1,700 Rak linje från Skrubbåsen till Källvallen 6,700 Efter gångstigen mellan Källvallen och Dravasåsens fäbovall| | I (kartans Grammelvallen) samt sedan utmed samma stig| till Dravassjöns södra strand och därefter s....s............ | — | 5000] — | — Utmed Dravassjöns västra sida till sockengränsen mot Sveg| 1,500|, — | —-— | — | 142,200 | 5,000 | — l24,900 | Sr = 72,100 I samband härmed har K. Maj:t dels uppdragit åt Domänstyrelsen att låta under år 1907 genom styrelsen underlydande personal utmärka omförmälda skydds- skogsgräns, hvilken, där den ej sammanfölle med vattendrag och andra naturliga gränser, skulle å marken utstakas, dels anbefallt länsstyrelsen i Jämtland att i länets allmänna kungörelser intaga beslutet i ärendet. STATENS MARKINKÖP UNDER ÅR 1906 hafva hufvudsakligen afsett att genom förvärfvande åt kronan af mindre skogshemman angränsande eller belägna inom förutvarande kronoparker utvidga eller arrendera de sistnämnda; endast undan- tagsvis hafva inköp af större skogskomplex kommit till stånd, delvis beroende därpå att tillgången å härför erforderliga medel numera är ganska begränsad, då, såsom bekant, riksdagen under de senaste åren icke för ändamålet anvisat medel utöfver hvad som till riksgäldskontoret inflyter för försålda mindre kronolägenheter. Enligt till domänstyrelsen från länsstyrelserna ingångna meddelanden hafva under år 1906 följande köp afslutats: NOTISER. 115 ——- > a1nmnmmnnmN>nnmonn . ji ominnOöNueo oöjH nnnnnn n n nn Or vECELC—-—--x----é€- | Till kronoparken Sjuenda: | Till kronoparken Gullberg: I Stockholms län: Långbro hörande område i Vårdinge sin. norps sn Östergötlands län: Kronobergs län: !/, mtl Tokarp i Stjär- Till kronoparken Kosta: !/g mtl Löfsjömåla litt. ”N i Ekeberga s:n...... Till kronoparken Nöttj a: Ett utmarksskifte till a mtl Bölminge Storegård i Nöttja s:n....... Till kronoparken Handbörd: n:o I i Bäckebo sn Till kronoparken Hornsö: Kalmar lån: ett område från hemma- | ett till säteriet 3"/, mtl '— 1/, mtl Mjösingsmåla/ nen Lamnhult n:ris 1—6 om 4 mtl jämte afsönd- | rade lägenheten Kolfällan i Långemåla s:n......| Till kronoparken Häftings: SINE pre kas VaR ujelslsjera al vå Ssrojee SR SE ett skogsskifte till !/, Hangvars Till kronoparken Häftings: Gottlands län: MO LUPSHterbys ELAN OVANSI Sth dos sejd sales ess es Till kronoparken Lojstahed: ett skogsskifte till ”/z mtl Simunde i Hejde s:n Till kronoparken Lojstahed: ett EN till Fö mtl Levide eller Löves i Hejde s:n. : Till kronoparken Granvik: Skaraborgs län: [UTTER ASEA Sm SRS ole rs Till kronoparken Granvik: I mtl skatte säteri Bock- sjö med '!/; mtl frälse Gärdstorp och Kärret i ITIL ET ASS SITT Sa Sala sval fa tales slö åa esi ske sLee el Äae a la Sia es Till kronoparken Skaraborgs-Edsmären: Utmarks- skiften till hemmanen I mtl Edum Smedsgäården| och I mtl Bragnum Olof Bengtsgården i Larfs s:n 3 [lfsborgs län: ”/go mtl Sigsarfve il !/,, mtl Friskelstorp i| Till kronoparken Mon: Tire mtl Klefmarken i Dals-Eds s:n. : 5/3 mtl kronoskatte Ramslätt n:o 2 'gästgifvaregård, '/, mtl frälse Ramslätt n:o 3 Lillegård samt !/, mtl kronoskatte Ramslätt n:o 1 Västergård i 12 NES tog not LSE Nr AS ASSA 76 Jämtlands län: Utmark till hemmanet !/, trög Kyrkbyn n:o 12 i Hede s:n Summa Inägor har 4.70 28.43 5.26 | | 193.90 Areal Skogs- mark har 201.651 20.40 447.28 67.21 534-59 260.68 274.05 534:73 4,652.49 Summa har 540.89 230.04 169.46 54.19 223.65 250,26 1,997.22 2,247.48 193.90 15,044.91 210,000 | Köpe skilling kronor 42,000 16,000 17,000 227,000 8,000 5,000 9,000 1,400 23,400 3,700 60,000 3,360 67,060 5,000 15,000 20,000 116 NOTISER. Statsverkets skogsmedel för år 1905 uppgingo till 7,559,032 kr. 84 öre och lära, enligt uppgifter från länsstyrelserna, under sistlidet år influtit dylika medel till ett belopp af 8,638,888 kr. 6 öre. Febr. 1907 Arv. Stahre. SKOGSTORP I NORRLAND. På grund af gällande bestämmelser angående upplåtelse åt enskilda af odlingslägenheter å kronoparker i Norrbottens och Väster- bottens län hafva under år 1906 kontrakt om ytterligare 172 dylika lägenheter blif- vit afslutade, så att antalet skogstorp numera uppgår till 622. FÖRSÄLJNING AF MINDRE KRONOEGENDOMAR. Kungl. Maj:t har un- der år 1906 antagit afgifna köpeanbud å 45 till försäljning utbjudna kronoegendo- mar, hvilka betingat i köpeskilling 756,382 kronor. Dessutom äro försålda för tillsammans 175,754 kronor 63 öre 183 lägenheter och tomter från kronoegendomar, hvilka fortfarande äro utarrenderade, och för till- sammans 31,562 kronor 9 öre 24 lägenheter, tillhörande egendomar, om hvilkas ut- bjudande till försäljning förordnats. Till OMBUDSMAN iden nybildade SVENSKA TRÄVARUEXPORTFÖRENING- EN har valts justitierådet, jur. dr. Joh. Hellner, som tagit afsked från sitt justitie- rådsämbete för att helt ägna sig åt sin nya verksamhet. JÖRNS REVIR. Till jägmästare i Jörns revir har K, M:t transporterat jäg- mästaren i Arvidsjaurs revir Karl Gustaf Leonard Borg. KRONOJÄGARETJÄNSTER M. M. K. Domänstyrelsen har antagit kronojä- garen i Bromö bevakningstrakt af Vadsbo revir F. G. Johansson att under år 1907 vara föreståndare för statens fröklängningsanstalt vid Finnerödja järnvägsstation i Vadsbo revir mot årligt arvode af 1,200 kronor jämte 100 kronor i hyresbidrag. Till extra kronojägare med arvode har Domänstyrelsen antagit J. A. Söderberg i Kalmar revir med 800 kronor i årsarvode och Oskar Lindberg i Klotens revir med 600 kronor i årsarvode. Till extra kronojägare utan lön har Domänstyrelsen antagit N. A. G. Linde i Härjedalens revir, F. H. Vestman i d:o revir, H. E. Andersson i Österdalarnes revir, O. Persson i Västra Jämtlands revir, J. O. Andersson i Vilhelmina revir, E. A. Graf- ström i Bodens revir, B. Sundström i Kopparbergs revir, J. A. Örn i Piteå revir. Afsked har. beviljats kronojägaren i Vedens bev.-trakt af Marks revir, F, A. Sandberg och kronojägaren i Forsnäs bev.-trakt af Malmesjaurs revir, J. F. Lindberg. FÖRENINGENS FÖR SKOGSVÅRD ÅRSMÖTE 1907 äger rum måndagen den I5 april, kl. 10 f. m. ä Hasselbacken, Stockholm. Fullständigt mötes program kommer att åtfölja tredje häftet af tidskriften, som utkommer i midten af mars, st Norrtand Nolabbönkriyning af ÅA; G, HöGBOM, Upp- 13 PROS och 6 Kartor; Pris häftad 6 kr, te. anarts. 1906 ved Ni ÖDEGAARD, Kristiania "1906: 286 RR sid; Skogsvårdsförbunds, Styrelse- och Revisionsberättélse för 1905 samt protokoll vid (årsmötet i Uddevalla 1906: Aag 2900: 36 sid. SR Er Elan innehållet Skogsförhällandena å sydvästra Sveriges ugh ; fc AA HOLLGREN. rdre Troudhjems Amt af J. 6. THÖRSEN. 0 Forst: und "Jagdwesen, 1907, h SS PRE Forstwesen, 1907, ANM irn 1907, U:0 1—7; gan för ra Landfbrukslärarförening 1907, M:0 ärsvärlden, ekon seck nisk Tia Skrift.i 1907, br iska örehingens förhandlingar, ind He SEA Z '1, bland innehållet: Om nybildade HONA i "Älfdalens kronopark” af Hl HESSELMAN. 1907, Br r Eg UL tue rk 1906. NE hö de; 1907; Jan FEN ANNENS FICK-KALENDER för år 1907. f fven af: Otto vån Arnold och "Erik Waller. | FiKE textinnehåll. - is Till säl. i FÖRAS Bokhandel; älpreda för BYE SE ilskande landtman. ift för. -Skogbruk A907; AE Ar Mull bl ca: :Skogskoltur. paa Mosemyrer i RR sSkogsvärdsföreningens. Tidal sh utgifves af FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD. e Jägmästaren Gunnar Schotte, ansvarig utgifvare.. ä ööbsilen, Fil. D:r Henrik Hesselman. Föreningens kontor, Mäålartorget 15, 4'tr. (hiss), hålles öppet Hvad gar kl. le Rikstelefon 2290. Jägmästare: Schotte träffas å kontore Pr st Ro fr f. m. och vanligen efter kt 5-C,3 Ag Ploekhusudden 2 å Djur gården; SKSURFOr Djurgården '72- Redaktörer: IG ot Författarne äro ensamma ansvariga för sina uppsatsers in e hå | - 5 r 2 ANALYSER ÖFVER — SKOGSFRÖS os utföras af EE Skogsvårdsföreningens frökontiollanstalt Fröprofven böra innehålla minst 100 TN a skola vid insändandet åtföljas af -Urspeg Enasoeva. - Re OENTRALTERYCKERIET, STOCKHOLM 11907: - Fackupplagan — HDNAaL 3kogsvårds= öreningens Tidskrift 1907 rd. 5 re UTGIFVEN AF FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD, STOCKHOLM. ANMÄLAN. = cc Under åt 1907 utkommer Skogsvårdsföreningens Tidskrift med årgång efter afsevärdt förändrad plan. Den utgiftes nämligen i tvenne; den allmänna upplagan och fackupplagan. : | Den ÖR upplagan flirt stört sedt lik tidskriften de föregående Å komnia se mera teoretiska soch de mest teknisktfackliga uppsatserna att ; ur densamma och tillökning! i stället att ske af mera lättlästa och än satser. Den kommer således att iunehålla längre eller kortare, helst rikt illu d uppsatser, som i populär förm behandla såväl praktiska frågor söm teoretiska mål. rörande vära skogar. » I denna upplaga intagas äfven mindre jaktvårdsuppsa EG uppgifter om trävarnmarknaden, notiser i skogsekonomiska frågor, korta n - den från skogsvåtdsstyrelserna samt andra notiser rörande skogsvården. Denna'up sändes till ledamöterna af Föreningen för Skogsvård mot medlemsafgiften 5 per år. Allmänna upplagaw kommer att liksom tidskriften; de sista” åren” $ na mera speciella tekniskt-fackliga frågor. Men denna upplaga vill ej blott full behandla landets skogsförhållanden, utan kommer äfven att följa med, hvad betydenhet förekommer i skogslitteraturen. Den skall innehålla - recensioner värdefullare arbeten i skogshushållning. och redogörelser för det viktigaste hållet i de utländska skogstidskrifterna samt. förteckning öfver utkommand iitteratur, I fackupplagan. intagas vidare cirkulär och prejudikat törande s skogsförvaltniug, redogörelser och beslut af allmännare intresse rörande”s - vistrationen samt tjänster och förordnanden, rörande skogsväsendet. Under rt administrativ praxis kommer slutligeir denna upplaga att öppna sina spalter: meddelanden och inlägg i administrationsfrågor. Priset för denna upplaga om 700 sidor. blir" 40 Kronor per år, d. Vv, s vanliga medlemsafgiften 5 kr, tilläggsafgift af.5 kronor för den fackliga delen af tidskriften. SUSSIE Båda upplagorna utgifvas hvar för sig med 12 häften per år, dock hittills med /dubbelhäften under sommarhalfäret. : Ha FNNER Tidskriften sändes 'portofritt till alla medlemmar af Föreningen, prenumeration till pris af resp, 5 och 10 kr. äfven ske i bokhandeln, 24" StockHolm den 15 januäri 1907. VT FIN Redaktionen. - Uppsatser, som endast inflyta i fackupplagan, betecknäs med Ir »Fackuppsatser» såväl i kolumntiteln vid hvarje uppsats början som signaturen: HÄR < ANNONSPRIS. 0 Som tidskriften utkommer relativt ofta och vänder sig-till en-större är den ett lämpligt annonsorgan, dels för alla tjänster: eller erbjudande af arbete i skogsvårdssynpunkt, dels för försäljning och köp af virke, frö och för skogs- och kulturredskap, instrument vid skogstaxeringar och mätningar, Hi "tur förande skogsbruk, jakt och naturvetenskap, kontorsartiklar, jaktredskap Annonspriset är 20 kr, för hel sida, Smärre annonser beräknas efter 1.5 cm, af sidans höjd och minsta annonspriset är 3 kr. För annonser, som införas minst. 5 ggr, lämnas 10 2 rabatt och för hela året stående annonser 20:25. Annonser böra insändas till redaktionen före den 10-:i hvarje månad för att inflyta i närr läfte, Stor spridning: För närvarande öfver 2700 exemplar: Annonser fill nästa häfte emottagas intill den 5 april 1907. 2 Ärade medlemmar uppmanas att till styrelsen anmäla perso äro villiga att ingå i föreningen, äfvensom att meddela uppgift på förändringar. S SA FR ET Skrifvelser till Styrelsen för Föreningen för Skogsvård torde sändas till AG sekreterarens adress, Mälartorget 15, Stockholm 2. ARSA ä VER OS I 4 : RÅ Afiryck af uppsatser och notiser ur tidskriften medgifves gärna, där | ogsvårdsföreningens något särskildt förbehåll göres för viss artikel, om”Sk Red. tidskrift tydligt angifves såsom källa. Fidskriften distribueras i bokbandeln at A.=B. Nordiska -Boktikn Stockholm, i SE RNE INNEHÅLLSFÖRTECKNING till TREDJE FARIET af Sfoasvårdsföreninagens tidsfrift 1907 Allmänna upplagan. GottskalSandön (med 12 bilder). af EBBA SYLVAN: u:sscée så teer andan sed Sid.= 157 Om hagmarksskötsel af ADOLE ASPENGREN oösesant obiönn rv rasa fan sr bir snake ole ke 131 Hvilka äro hufvudmomenten i den norrländska skogshushållningen? Af EA SANNE TRAIN TR SEN OR ARTE FAN ARR RE AGS ARA ROTAR CNRS Ar ReraaR B Shue 139 Från 1907 års riksdag: Motion aug. pensionsåldern inom skogsstaten........ RR ARN lr SE SR Ska Pr THO Trävarumarknaden af »SWORDFISH» s.ssssserssoarie ass ere os 0r ASSA PAA [51 I2):R0 ELK ro gl ARENAN TAS ESEOS PA SE MRRASE RNE BA Str acREAA Ar SEEDA bid EN) Oe Ae " Notiser: Genomfärgadt björkträ af WILH. EKMAN... sc SA SE ENSE 153 Jämtländska skogsfröets grobarhet af J. F. ROSA ENE uker 154 SSVEUSKIE OL LONSSTIEKKIMDD CIA dörr vs sv sor bar ble sö SKER nä LER SNR Sa RTR Ta Bin atallkant ned 26 bilder) af ERIK GBE DE on soc ohrdesv ses dar Vid idkar 155 SS ECTetes OTSITOTA SKO SSA AAA Neo sc ac sd rö NET RAR i ålade ina gen p 154 ER ELC Pata Nea ie DEI S'VEDRD BETR. Gr dog sög nde NR Hela orietsla se sa a pina SVE 156 EK ÖROJTSELSTUSLCL Ro bög oe bd its smsa ia a ser e ale ol HANE aj SER SSE ASSA RR 156 Kungörelser angående lediga skogsstatstjänster: Som skogstaxatorstjänsten i Östra distriktet genom nuvarande innehafvaren på därom gjord framställning beviljadt entledigande "blifvit ledig, äga kompetente sökande att före den 28 innevarande mars kl. 12 på dagen till K. Domänstyrelsen ingifva af tjänsteför- teckning och betyg åtföljda ansökningar. Kronojägaretjänsten i Hornmyrans bevakningstrakt af Södra Lyck: sele revir sökes hos jägm. K. Sjöstedt, adr. Lycksele, före kl. 12 på dagen den 19 mars. Kronojägaretjänsten i Halilens bevakningstrakt af Västra Jämt- "lands revir sökes hos jägm. K. Malmgren, adr. Östersund, före kl. 12 på dagen den 15 instundande april. Föreningens för Skogsvård årsmöte äger rum måndagen den 15 april kl. 10 f. m. å Hasselbacken i Stockholm. Program se nästa annonssida. | BRIS 0 TY ÄT de 4 ÄRE mö RAA IN RR MORFARS och ÅA. 6. Föreningens för skogsvård cr årsnöte Cr hålles å Hasselbacken i Stockholm, måndagen den 15 april kl. 10 f. m., hvarvid följande ärenden förekomma till behandling: Styrelsens och revisorernas berättelser jämte fråga om ansvars- frihet för styrelsen rörande dess förvaltning år 1906. Val af 3 styrelseledamöter och I suppleant samt vice ordförande i styrelsen. Val af 2 revisorer och 2 suppleanter. j Bör Föreningen anordna en exkursion innevarande sommar? Frågan om samarbete mellan landets skogsvårdsföreningar (bord- lagd från förra mötet). Bör Föreningen nu vidtaga någon åtgärd att främja det mindre skogsbruket? i Uthålligt skogsbruk. Inledes af öfverjägmästaren Uno Wallmo. Svensk skogsutställning. Inledes af lektorn. dr. Gunnar Andersson. Om skogskojor. Inledes af generaldirektören Karl Fredenberg. De nya skogslagarnas tillämpning. »komma af sig själfva» och därigenom rikligen betala odlarens möda. Vid ofvan nämnda Ljungmöte år 1904 framhölls såsom önskemål beträffande en förbättrad hagmarksskötsel följande punkter: »att till hagmark olämplig mark borde till skog utläggas och såsom sådan behandlas; att däremot den till gräsväxt tjänliga marken borde mera än hvad nu är fallet rationellt behandlas för gräsväxtens förbättrande genom att hålla marken beväxt med ett glest löfträdsbestånd, helst björk och klibbal; att befintliga, mera värdefulla löfträd såsom e£ och as& borde upp- kvistas och vårdas samt att dylika trädslag jämväl borde på därtill tjänliga lokaler genom kultur uppdragas och därefter en tid på lämpligt sätt fredas för kreaturen.>» 138 ADLOF ASPENGRÉN. Detta »program» synes mig i hufvudsak angifv2 den riktning, 1 hvilken vi fortast möjligt böra inslå till vinnandet af ett ganska stort, men länge försummadt mål: att inom hagmarken återeröfra dels våra löfträdsslag, dem vi nu för icke ringa kapital nödgas inköpa från utlan- det: samt dels våra frodiga, naturliga beten till uppdrifvande af framför allt en kraftig stam af inhemsk nötboskap. Sedan många år tillbaka har man inom folkskolorna i flera län an- ordnat s. k. planteringsdagar efter amerikanskt mönster. Meningen härmed har varit, att skolbarnen skulle under sina lärares ledning på vissa bestämda tider (dagar) utföra skogsodlingar af ena eller andra sla- get på närbelägna, därför passande marker. Utan tvifvel ligger häri en mycket vacker, fosterländsk tanke. Men ändamålet skulle få en vidsträcktare betydelse och framkalla ett mera direkt intresse för hem och härd på samma gång det kunde väcka de ungas smak- och skönhetssinne, om nämligen planteringsdagarne i huf- vudsak användes på skötseln och förskönandet af hag- och ängsmarkerna. Det har för kort tid sedan utkommit en broschyr »Några ord i Skogsbärsfrågan» af fil. dokt. J. V. Jonsson, hvilken innehåller ett upp- rop från aktiebol. »Lingon» i Göteborg i afsikt att vinna Sveriges folk-, skoleungdom för det arbete, som representerar en del af landets »slum- rande millioner», nämligen bärplockningen i skog och mark. Månne icke detta arbete skulle på visst sätt kunna sammanbindas med en mera ra- tionell hagmarksskötsel därigenom, att bärplockningen alltid är förenad med en pekuniär vinst för barnen. Ty hvad man på ett sätt tar ur skogen eller marken, det bör man lära de unga att på ett annat sätt återgälda eller med andra ord lära dem litet nationalekonomi. Utan tvifvel skulle detta å sin sida verka godt i denna »uppryckningens tid.» Hushållningssällskapen synes mig böra gå i téten för denna sak genom anställande inom länen af särskilda, äfven i trädgårdsskötsel kun- nige och praktiserade skogsmän; och de på initiativ af vissa Hushåll- ningssällskap bildade »fruktodlingsföreningarne» hafva i detta fall ett vackert fält för sin verksamhet. Slutligen torde bidraga till ett godt resultat i hagmarksfrågan, att vederbörande stats- som kommunalmyndigheter ville beakta den samma i hela dess vidd samt efter gjorda utredningar och undersökningar ville uppställa detaljerade föreskrifter rörande hagmarkernas skötsel och vård: Mariestad i Mars 1906. Yt. ex aspvirke från Ryssland! SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907, H. 3. Hvilka äro hufvudmomenten i den norrländska skogshushållningen? Granskning af d:r Frans Kempes förslag till behandling af Norrlands skogar. Af P. O. Welander. I häftet 4—35 1906 af denna tidskrift finnes en afhandling af fram- idne byråchefen af Zellén om våra skogars vård och arkastning, hvartill medverkan lämnats af flere skogsmän. Afhandlingen är tydligen skrif- ven under intryck af den mycket uppmärksammade diskussionen om skogarnes öfverafverkning vid Skogsvårdsföreningens årssammanträde 1905 och för att fylla en lucka i diskussionen framhålles särskildt, hvad som kan och bör göras för att afvinna skogarne största afkastning. — Med stöd af uppgifter från olika delar af landet gör förf. en beräkning af hvad skogen med god skötsel kan atkasta vid olika åldrar och gifver anvisning om grunderna för sådan intensiv skogshushållning, hvarvid särskild framställning inhämtats om de norrländska skogarnes rätta be- handling af en större skogsägare från Norrland, d:r Frans Kempe. Då afhandlingen berör viktiga och vidtgående frågor om skogarnes framtid, värda att belysas från olika synpunkter och till hvilka hvarje skogsman bör söka intaga en bestämd ståndpunkt, hafva vi vågat här framställa några tankar i främsta rummet angående skogshushållningen i Norrland, helst dessa väsentligt afvika från de åsikter herr Kempe förfäktar. Äfven herr K:s uppsats om norrländska skogar sättes i rätt belysning endast med den aktuella frågan om tillväxt och afverkning som bak- grund. Vi tillåta oss därför att först i korthet beröra denna fråga och några härmed sammanhängande punkter i herr af Z:s uppsats. Inledningsvis framhåller den senare svårigheten att döma öfver den situation, hvari vår skogshushållning befinner sig och gör den enligt vår mening betydelsefulla anmärkningen, att det visserligen kan synas själf- klart att gammal skog bör fortast möjligt afverkas, men att det dock 140 P, O. WELANDER. ej får förbises, att gröfre träd förränta sig med kanske 2 proc. pr år enbart genom skogens allmänna värdestegring och att det efter afverk- ning af öfvermogen skog ofta kräfves skogsodling för att erhålla åter- växt. I allmänhet synes författaren vilja häfda en mer optimistisk åskåd- ning i fråga om öfverafverkningen af landets skogar än öfverjägmästaren Wallmo i sitt föredrag 1905. Allmänt har ock gjorts den anmärknin- gen, att hans framställning var öfverdrifven. Men så länge icke direkta undersökningar bevisa detta, måste det få anses som en öppen fråga, huru stor öfverafrkningen kan vara i förhållande till nuvarande tillväxt. Vidare framhåller författaren i likhet med skogskommitten och många andra, att det bör vara nog att utgå ifrån, hvad våra skogar kunna af- kasta vid god skötsel, hvarigenom situationen blir mycket ljusare. Man skulle väl ock kunna allmänt stanna vid denna ståndpunkt, ifall man visste att öfverafverkningen vore endast en långsamt inverkande faktor, så att den beräknade bättre skogsvården kunde antagas öka produktio- nen så snart och så mycket, att landet ej hunne lida nämnvärd skada. Men med tanke på den oerhörda utveckling vår trävaruindustri har ta- git, är det knappast rådligt att vi slå oss i ro med en sannolikhetskalkyl öfver en väntad framtida tillväxt. Alla ana, att öfverafverkning pågår och den &£axz vara mycket af- sevärd. Äfven den om våra skogsförhållanden så erfarne som herr af Z. säger sid. 250 i förevarande uppsats, att skogskapitalet under de senare årtiondena »krympt samman med stor hastighet.» Huru skola de se ut 30 år härefter? Manne icka saken är af den vikt för hela landets ekonomiska lif, att vi borde göra en utredning, huru debet och kredit kan ställa sig under den tid, nuvarande generation bär ansvaret för skogshushållningen, t. ex. för närmaste 30 år?" Men äfven de finnas, som anse att frågan om öfverafverkning är af underordnad betydelse. »Frågan om våra skogars bevarande är ju mycket stor, men frågan om våra skogars tillväxt är kanske ännu större», säger en. »Hufvudsaken är att vi sätta marken i godt stånd», säger en annan. Uppenbart är att både fordran på sparsamhet med skogen och sträfvan att öka tillväxten ha sitt berättigande, men hvilkendera som är hufvudsaken beror på rådande förhållanden. Och det är i grund och botten en felaktig uppfattning att gentemot krafvet på sparsamhet vilja ! Tillväxten för så kort tid bör kunna säkrare beräknas genom att frånräkna alla kal- marker, hvilka äfven om de skulle skogsodlas ej få någon betydelse för skogsafkastningen inom 30 år. Äfven degenererade marker med mycket nedsatt tillväxt borde räknas sär- skildt. Utredningen kunde ske länsvis eller för hvarje öfverjägmästaredistrikt och sakkun- nige män finnas numera i hvarje län för ett sådant arbete. HVILKA ÄRO HUFVUDMOMENTEN I DEN NORRLÄNDSKA SKOGSHUSHÅLLNINGEN? IAI framhålla sträfvan efter ökad produktionsförmåga som en viktigare sak, för hvilken öfriga intressen böra stå tillbaka. Man måste nämligen vid all diskussion rörande vår skogshushållning utgå från att skogen är att betrakta som en nationalegendom, hvars årliga atkastning utgör en af de viktigaste bland de krafter, som underhålla landets ekonomiska lif. Men detta krafttillskott måste för det första någorlunda motsvara sko- gens tillväxt och får således icke längre tid tära på kapitalet, ty det betyder förr eller senare lifvets aftynande. Och lika visst, som det är, att vi årligen behöfva husbehofsvirke och att trävaruindustrien måste hafva ständig tillgång på råmateriel, lika visst är det, att skogsafkast- ningen i stort äfven måste vara kontinuerlig. Och då trävaruindustrien äfven i framtiden, så långt vi nu kunna öfverskåda den, är nödvändig för landets ekonomiska bestånd måste vår fordran på dess kontinuitet äfven gälla en lång framtid. En« af skogshushållningens viktigaste uppgifter är utan tvifvel att höja skogens tillväxt, hvilket under vissa förhållanden blott kan ske ge- nom att befintlig trögväxande skog afverkas för att lämna rum åt växt- ligare sådan. Och då får icke afverkning ens i så vällofligt syfte ske till sådan omfattning, att ett uthålligt skogsbruk och därmed landets trävaruindustri z större mån äfventyras; ty det är för landet af jämfö- relsevis ringa betydelse, om våra skogar uppbringas till högsta produk- tion några årtionden förr eller senare, då däremot stora och hastiga om- gestaltningar på det industriella området medföra de största vådor. Landets väl är således hufvudsaken, efter hvilken såväl sparsamhet med skogen som sträfvan efter ökad tillväxt måste anpassa sig. Vi få tillfälle vidare beröra dessa synpunkter, då vi nu öfvergå att granska herr K:s framställning om hufvudmomenten i den norrländska skogshus- hållningen; ty i Norrland äro, så att säga, förhållandena tillspetsade; här är skogens tillväxt mest abnorm och fordran på ökad produktions- förmåga mest berättigad, och här är det äfven af större vikt än annor- städes att bevara skogskapitalet och industrin. Dessa frågor eller rät- tare den förra om sträfvan att afvinna skogen större tillväxt är det ock hufvudsakligen, som herr K. sysselsätter sig med. — Några af hufvudpunkterna i hans skogsprogram kunna angifvas sålunda: Norrlands skogar, förnämligast i inre Norrland, hafva ännu typen af urskog med en mängd oväxtlig skog och stora myr- och sumpmarker. Skogsvården kan således ej bli densamma här som i det öfriga Sverige. Utan afseende på uthållighet bör all skadad, mogen oeh undertryckt eller annars oväxtlig skog afverkas med besparande af unga och me- delålders bestånd och har herr K. här och på annat ställe angifvit att 142 P. O. WELANDER. afverkningstiden för all denna skog icke bör utsträckas längre än till 30 högst 40 år. Dessa afverkningar anser han vara af största vikt för Norrland och med hänvisning till, att staten handhafver skogsskötseln på omkring hälften af Norrlands skogar, heter det, att »Norrlands väl eller ve är i hög grad beroende af det sätt, på hvilket kronan sköter dessa skogar.» Det andra hufvudmomentet är utdikning af all vatten- sjuk mark. Skogskultur anser herr K. icke vara behöflig i större ut- sträckning. Endast på kalafverkade marker, där fröträd saknas, och på tallmark, beväxt med gran, bör frösådd med tall tillgripas. På afdikade marker förordas sådd egentligen endast på starrmyr af större omfång. På öfriga moss- och myrmarker finnes vanligen tall duglig till fröträd. De skogar, hvilka detta afverkningsförslag afse utgöras hufvudsak- ligen af öfre Norrland, d. v. s. Norr- och Västerbottens län och särskildt lappmarkerna samt en del kronoparker, där naturskogar ännu äro öfver- vägande. Det kan ej nekas, att herr K:s radikala förslag titllämpadt skulle betyda en genomgripande förändring af Norrlands skogar och hvarje uppslag till bättre skogsvård i denna landsända bör mottagas med intresse. Vid första påseende förefaller ock hans i stor stil upp- gjorda plan till framtida norrländsk skogsvård mycket tilltalande och man måste i hvarje fall angenämt beröras af den entusiasm, med hvilken förf. omfattar frågan om bättre vård af dessa skogar och den hoppfulla tro han hyser om deras framtid. Vid närmare eftersinnande kan man dock ej undgå att se, det alltför viktiga intressen äro förbisedda och att förslagets radikala form och stora dimensioner äro dess svaghet. Vi lämna tillsvidare den rent skogsliga sidan af frågan och inskränka oss att i denna uppsats undersöka hvilken betydelse en sådan skogshushåll- ning skulle få för Norrlands väl och ve, för att begagna herr Kempes eget uttryck. — Den första meningen eller att principerna för södra Sveriges skogs- hushållning ej äro tillämpliga i Norrland följer förf. knappast själf, ty de radikala åtgärder, som han föreslår att så godt som på en gång uttaga all utvuxen och trögväxande skog samt afverka och afdika all vatten- sjuk mark, äro sådana intensiva åtgärder, som nog med fördel låta ut- föra sig i sydliga landsdelar, men om de utan vidare kunna tillgripas i Norrland med dess extrema förhållanden kan ifrågasättas. Genom trä- varuindustriens utveckling och möjligheten att afsätta äfven mindre träd har emellertid frågan om en rätt behandling af oväxtliga skogar i Norr- land nu kommit först på dagordningen och på dessa vidsträckta marker med nedsatt tillväxt frestas de att räcka hvarandra handen vännen af intensiv skogsvård och vännen af intensiva afverkningar; men knappast böra dessa två få ensamma bestämma afverkningarne. Ty, som vi förut HVILKA ÄRO HUFVUDMOMENTEN I DEN NORRLÄNDSKA SKOGSHUSHÅLLNINGEN? 143 framhållit, finnes det en tredje, som också är en vän, hvilken bör få ett ord med i en så viktig fråga, vännen af uthålligt skogsbruk eller, hvil- ket är detsamma, en för framtiden bestående trävaruindustri och där- med lefvebröd för en stor del af Norrlands befolkning. Den vännens talan har herr K. förtjänstfullt fört många gånger, då det gällt att framhålla befolkningens beroende af sågverksrörelsen. Och det är därför förvånande, att här icke frågan om arbetarnes framtid be- rörts i sammanhang med så genomgripande förändringar af Norrlands skogsbruk. Vi vilja i detta sammanhang påminna om en tänkvärd upp- sats i en hufvudstadstidning, undertecknad af Frans och Seth Kempe. Vi kunna för tillfället ej lämna ordagranna citat — vi erinra oss blott att uppsatsen var införd vid tiden, då regeringen till senaste riksdagen aflämnade proposition om lagförbud för bolag att köpa hemman i Norr- land och att hufvudinnehållet var en varning mot antagande af lagar, som hindrade bolag att genom ytterligare hemmansköp befästa och utveckla sin rörelse och därmed bereda arbetstillfällen åt folket samt att man borde besinna, att frågan om trävaruindustrien var en eminent arbetarefråga. Samma mening framhåller herr K. på annat ställe som skäl för att bolagen men icke staten bör förvärfva vidare skogsmark: »känna icke arbetarne, att de hafva en fast och säker ställning utan utsättas för konjunkturernas ovissa växlingar, så att de vid kritiska till- fällen riskera att bli afskedade, så tror jag, att vi få det oroligt i Sve- rige och att det därför är mycket viktigt, att vi hafva en så fast grundad industri, att den verkligen kan sörja för och sköta om sina arbetare.» Vi tillåta oss instämma uti och taga fasta på dessa uttalanden, helst som de äro uttryck för samma mening, vi förut anfört, att man måste ställa den oeftergifliga fordran på skogsbruket, att det lämnar en nå- gorlunda jämn atkastning till tryggande af industriens bestånd. Helt visst vill icke herr K., att dessa argument skola tagas fram bara ibland, utan att de alltid böra beaktas vid diskussion om norrländska skogs- förhållanden. Huru ställer sig nu K:s förslag till frågan om industriens tryggande? För att kunna bedöma detta måste man veta, hvilken omfattning af- verkningen af oväxtlig skog skulle få enligt hans mening. Härom får man en föreställning af den undersökning om förekomsten af sådan skog, som verkställts vid en skogsuppskattning i Västerbottens län af K:s skogsförvaltning och hvarom han meddelar uppgifter sid. 225. På en areal af 24,268 har med en kubikmassa af i rundt tal 890 tusen kbm. uppgifves 700 tusen kbm. eller cirka 78 94 bestå af oväxtlig skog. Då det vidare uppgifves, att de uppskattade skogarne äro belägna både inom Lappmarken och kustlandet och beröra ett område af ej mindre 144 P. O. WELANDER. än 20 kvadratmil, måste de anses utgöra en tämligen trogen bild af skogarnes tillstånd enligt K:s och hans skogsförvaltnings uppfattning i dessa trakter. Skogens växtlighet kan ej heller antagas vara bättre utan snarare sämre i det nordligare Norrbottens län. K. har äfven upp- gifvit att omkring 75 24 af träden på statens marker i Norrland upp- hört att växa — alltså i det närmaste samma siffra som för de upp- skattade, enskilda skogarne i Västerbottens län. Under antagande att vi godkänna dessa uppgifter skulle således omkring 3/, af all skog i större delen af Norr- och Västerbottens län och på kronoparkerna i södra Norrland vara oväxtlig och böra hastigt afverkas med en frist af 30 högst 40 år. Vi skulle på detta sätt exportera hufvudparten af den sparade skogen i Norrland redan i vår tid. 30—40 år kan synas vara rätt lång tid, men är dock mycket kort i fråga om skogshushållning i en landsdel, där halfva denna tid behöfves blott till att få en nödtorftig själfåterväxt. Man må med skäl spörja efter de närmare motiven till så ödesdigra åtgärder, hvilka synas närmast passa en privatman som är konkursmässig eller annars ämnar realisera sina tillgångar men icke svenska staten. Motiven, säger förf., äro först och främst att göra marken mera produktiv samt att undvika förlust på skog, som tillväxer med för låg ränta eller rent af ruttnar bort. Beträffande den väntade ökade tillväx- ten så får dock ej glömmas, att, äfven om den skulle vinnas, blir dock närmaste resultatet af åtgärderna vid afverkningsperiodens slut blott ofantliga vidder af dels kala, dels buskbeväxta områden, hvilka först om 80—100 år därefter kunna lämna någon afsevärd afkastning. Det är ju glädjande att se en så osedvanlig omtanke för kommande släkten, men på grund af åtgärdernas långt gående verkningar torde försiktigheten bjuda att äfven se till, hvilken betydelse de kunna få för tiden närmast efter öfvergångsperioden. Det kan ock ifrågasättas, om den ökade till- växten i verkligheten blir så stor. Vår öfvertygelse är att växtligheten äfven efter afverkningen på många ställen blir minimal, ty en hel del marker äro så magra, att de icke förmå producera skog med nämnvärdt större växtlighet än den nuvarande och många vattensjuka områden äro så starkt stenbundna eller lutningsförhållandena så ogynnsamma, att det är ringa utsikt att för rimliga afdikningskostnader i någon afsevärd mån förbättra marken. På åtskilliga marker skulle man t. o. m. riskera att ej alls få återväxt. Af mera direkt betydelse för nutiden är det andra skälet, att den oväxtliga skogen står räntelös och delvis rent af förfares. Så är tyvärr fallet beträffande en del skog i öfre Norrland, men äfven härvid får man akta sig för öfverdrifna framställningar.: Det bör näm- ligen icke förtigas, att enskildes hemman, som äro satta under utsynings- HVILKA ÄRO HUFVUDMOMENTEN I DEN NORRLÄNDSKA SKOGSHUSHÅLLNINGEN? 145 tvång, hafva under sista decenniet allmänt öfvergåtts af utstämplingar af skadad skog, hvarvid nog på många håll äfven uttagits en del s. k. öfvermogen men i öfrigt frisk skog samtidigt. För öfrigt förlägges na- turligen årsafverkningen till de äldsta skogsbestånden, hvarigenom man bör i icke ringa mån kunna förebygga faran af att skogen förfares. Den som icke blott hört och läst om Norrlands skogar utan äfven sett dem vet ock, att mogen och undertryckt skog visar ringa tillväxt men bibe- håller växtkraften förvånande länge. Hvar och en förstår äfven, att de 75 &Z, herr K. kallar oväxtlig skog, icke saknar all tillväxt, som man ock kan ötvertyga sig af de gjorda tillväxtundersökningarne på K:s egna skogar i Västerbotten, hvarför det begagnade uttrycket »oväxtlig» icke är att tolka efter bokstafven. Lägges härtill att man har skäl antaga en fort- gående prisstegring på trävaror, manar det till noga öfvervägande, innan man på en gång realiserar en så kurant vara som timmerskog, låt vara att den visar ringa kvantitetstillväxt. Härmed vare dock icke sagdt, att allt är bra som det är. Tvärtom tro vi, att skogsbruket i Norrland måste blifva mycket mera intensivt. Den mängd oväxtlig skog, som finnes, måste naturligen föranleda en ökning af afverkningarne och framför allt får ingenting ruttna bort, men å an- dra sidan tro vi icke ställningen är så hotande eller skogens förändring så hastig, att man behöfver tillgripa så brådstörtade åtgärder som herr K. förordar, helst de väntade fördelarne mångenstädes icke torde blifva så afsevärda och hela programmet för öfrigt har en mycket mörk afvigsida. Ty man behöfver hvarken drömma eller tyda drömmar som på gamle Faraos tid för att inse, att sådan skogshushållning betyder för Norrland 30 feta år och 2—3 gånger 30 magra. Hvem skall föda de 7 magra nöten, då afverkningsåren äro slut? kanske de 7 feta? Efter 3—4 årtionden skulle närmare 3/, af skogskapitalet i de två nordligaste länen vara exporteradt, förutom en hel mängd skog söder därom främst på kronans marker, oeh det finnes ingen utsikt för att det återstående skulle kunna uppehålla mer än en bråkdel af vår trävarurörelse. Det hela måste därför sluta med en svår kris eller rättare krasch. Här sak- nas således >»den fasta, säkra ställning, den trygghet mot ovissa väx- lingar>, som herr K. själf i annat sammanhang så varmt förordar för arbetarnes skull. Och trävarurörelsen var ju »en eminent arbetarefråga?» K:s förslag lider således af det betänkliga felet, att det svär mot hans egna principer. Herr K. lägger de makthafvande på hjärtat, och det med rätta, att Norrlands väl eller ve är beroende af den skogshus- hållning, de tillämpa. Men föga bättre lär det bli, om hans egen skogspolitik skulle förverkligas, hvilket skulle betyda vårt tillfälliga väl men barnens ve. 146 P. O. WELANDER. Att en svår kris i landets ekonomiska lif skulle bli följden af så påskyndade afverkningar, kan K. icke heller gärna undgå att förutse, ehuru han ej närmare berör denna sida af saken, och man gör sig ofri- villigt den frågan, om ändå icke andra motiv än de skrifna ligga till grund för hans förslag. En ledtråd till svaret får man af följande ord, sid. 225, angående betydelsen af den ökade afverkningen — »allra helst denna öfveråriga skog säkerligen skulle kunna uppbära Norrlands nu- varande export under 30 å 40 år framåt.» Ordalagen äro dunkla men de gifva dock anledning till en fråga: Kanske exporten behöfver detta tillskott för att kunna uppehållas? Vi vilja låta en sakkunnig representant för trävaruindustrien svara härpå och hänvisa för den skull till en uppsats om Norrlands skogar af Seth Kempe i häfte 1 af Ekonomisk Tidskrift 1906. I hufvudsak har den samma innehåll som Frans Kempes här granskade med yr- kande på bättre tillgodogörande af Norrlands skogar, afdikning på kro- noparkerna för 2 millioner om året, rensning af flottleder för 1 million pr år o. s. v. och anser författaren, att farhågorna för öfverafverkning i Sverige äro obefogade eller åtminstone öfverdrifna, dock heter det vi- dare härom sid. 9. »Emellertid torde det å en annan sida vara en sanning, att en tillfällig öfverafverkning äger rum med afseende på tim- merförrådet. Brist på timmer kommer sannolikt att uppstå, trots en af förhållandena framkallad ökad timmerafverkning inom lappmarkerna" och innan denna brist hinner utjämnas genom ökad tillväxt, kommer exporten af trävaror att under öfvergångstiden minskas. För att ej rubbningar i Sveriges ekonomiska lif må uppstå genom en sådan minsk- ning i landets största exportartikel, är det nödvändigt, att, när denna minskning måste ske, de andra storindustrierna — trämasse- och kolin- dustrien — stå fullt redo att fylla den minskning i exporten, som utan dessa industrier skulle uppstå.» Att döma af detta oförbehållsamma uttalande skulle vi således, till sist kommit därhän, att den hittills af- sättningsbara delen af våra skogar, sågtimret, så starkt öfverafverkats, att äfven om vi släppa till Lapplands sparade timmerskogar, skulle det ändock icke bli möjligt att uppehålla sågverksrörelsen. De norrländska industrimännens situation och framtidsprogram skulle således kunna ut- tryckas helt kort så: Efter 30—40 års trävarurörelse är hufvudparten af timmerskogen exporterad och den storartade industrien kan ej längre uppehållas; men tag bort lapplandslagen, upplåt kronoparkernas sparade skog och den oväxtliga skogen öfverallt där den förekommer och vi skola uppehålla rörelsen i ytterligare 30—40 år, samtidigt som vi för- bättra marken för blifvande skog. — Det är sannolikt denna hotande ' Kursivering af P. O. W. HVILKA ÄRO HUFVUDMOMENTEN I DEN NORRLÄNDSKA SKOGSHUSHÅLLNINGEN? 147 svårighet att kunna bibehålla nuvarande stora export, som äfven i nå- gon mån bidragit till att herr Frans Kempe föreslår så hastig och ra- dikal behandling af Norrlands skogar. Detta motiv: skymtar ock fram i hans uppsats om man läser den uppmärksamt. Det heter nämligen på sid. 226, att han med djupt vemod sett, huru hemmansägarne täm- ligen allmänt sköfla sina skogar i sydliga norrlandslänen och fortsätter han: »sedan nu för södra delen af Norrland antagits en skogslag, som är af intet värde för bevarandet af skogskapitalet, kan man ej heller våga hoppas, att de allmogeskogar, som ligga inom denna del af Norr- land i någon egentlig mån skola bidraga till landets framtida förkofran och välstånd. Införandet af den förut beskrifna afverkningsmetoden är således, enligt min åsikt, af den största betydelse för Norrlands framtid och ett af hufvudmomenten den i norrländska skogsvården.»> Med andra ord, då de sköflade skogarne i södra Norrland icke förmå i någon egent- lig mån uppehålla industrien, blifva de föreslagna öfverafverkningarne i öfre Norrland desto nödvändigare. Detta är en mycket betänklig åskåd- ning. I stället för att sköflingen i nedre Norrland bort mana till för- siktighet med kronoparkerna och lapplandsskogarne förordas i stället att exportera ända intill 3/, af skogskapitalet äfven på dessa. Huru skall sådant sluta, och hvilka skogar skola våra närmaste efterkommande få som bidrag till Norrlands förkofran och välstånd? Vi frukta att svaret härpå äfven kan gifva anledning till djupt vemod. Denna K:s åsikt är så mycket mer oväntad, som han i början af sin uppsats framhåller vikten af att åtminstone den växtliga skogen i södra Norrland sparas. Visserligen tages ej denna sparsamhet så all- varsamt, att den göres till villkor för att den stora öfverafverkningen i öfre Norrland skulle äga berättigande, men han menar dock, att sådan besparing vore önskvärd — en vacker om ock from önskan. Men när så framställningen mera närmar sig verkligheten och han medgifver, att skogsägarne utan tvifvel komma fortfarande att öfverafverka skogarne och undergräfva industrien i södra Norrland, blir det på grund af just denna hejdlösa afverkning för förf. af största betydelse, att vi gripa till samma metod i öfriga Norrland. Det är icke konsekvens i ett sådant resonnemang. Förklaringen är nog, att förf. på grund af klar insikt om, hur ound- gänglig trävaruindustrien är för Norrland, söker i första rummet finna utvägar att tillsvidare bibehålla denna oförminskad utan att göra sig fullt reda för, om den numera motsvaras af landets skogstillgångar. Att K. äfven är öfvertygad om, att industrimännen i allmänhet hafva som främsta mål att uppehålla den rörelse, de nu bedrifva, äfven om t. o. m. det växtliga skogskapitalet måste tillgripas framgår fullt tydligt af 148 P. O. WELANDER. ett yttrande sid. 225, där han säger, att sågverken äro baserade ej blott på egna skogstillgångar utan äfven på kronans och böndernas. Om nu kronan fortsätter att spara på sina skogar, heter det, att »följden blir nödvändigtvis endast den, att enskildes växtliga skogar, som skulle utgöra de framtida resurserna, måste allt för mycket anlitas till stort men för landets ekonomi.» Huru sågverken äro baserade, d. v. s. an- tal sågramar skulle således bestämma afverkningen. Det vore för industrin och landet lyckligt, om sågverksägarne hade den rakt motsatta åsikten som norm för rörelsen, att tillväxten bestäm- mer afverkningen och denna sågramarnes antal. Äfven om principen måste modifieras i fråga om trakter med mycken mogen och trögvä- xande skog som i inre Norrland, är den dock som grundprincip den enda hållbara. Och det går icke an att i dylikt fall göra hela skogs- afverkningen till ett enbart ränteproblem som K. helst ser saken. >Hvad tjänar kapital till, om det icke lämnar någon ränta och att äfven staten skall göra sitt kapital räntebärande är en nationalekonomisk princip, som ej kan kullslås», säger han. Detta låter nog säga sig, privatekonomiskt sedt. En enskild man behöfver ej se skogen annat än ur ren affärssynpunkt; ger den ej nöj- aktig ränta, så är det i våra dagar lätt att göra guld af gröna skogar och, man sätter in kapitalet i andra mer räntabla aftärer eller slår sig i ro — allt efter omständigheterna. Ur statsekonomisk synpunkt blir saken ej så enkel; ty skogen har verkligen äfven ett annat ändamål än att lämna ränta åt ägaren, särskildt i skogsbygder, nämligen att gifva lifsuppehälle åt befolkningen; och så länge staten ej har andra existens- möjligheter att bjuda Norrland i stället, måste den se till, att skogen bevaras, äfven om den tillsvidare ger låg ränta. Från denna synpunkt är K:s förslag icke tillfredsställande; det är byggdt på en utprägladt privatekonomisk grund och därför icke antagligt. Men det duger icke heller att stanna vid det nuvarande, där vi mest af förhållandenas makt varit bundna så länge. Mycken skog står i fara att försämras, återväxten äfventyras allmänt, sedan skogseldarne upphört, trögväxande gran och markogräs vinna allt större terräng — skogarne gå alltjämt tillbaka, degenereras. Vårt program måste blifva mer liberalt än det nuvarande och mer moderat än herr K:s för att kunna blifva ett samlingsprogram för framtida skogshushållning i Norrland. Skogssköfling och degeneration, det är skogshushållningens Caryb- des och Scylla i den norrländska skogspolitiken. Följa vi K:s förslag, segla vi med full fart upp på ötverafverkningens och skogssköflingens Carybdes, att det blir ej lätt att komma ifrån det äfventyret. Sitta vi äter kvar, där vi äro, så hur sakta det än går, drifva vi allt längre ned HVILKA ÄRO HUFVUDMOMENTEN I DEN NORRLÄNDSKA SKOGSHUSHÅLLNINGEN? 149 mot degenerationens Scylla och där sitta vi förr eller senare ohjälpligt fast. Men framåt måste vi. Råmaterielet börjar tryta för industrien och den måste vi alla hjälpa med alla vällofliga méådel; kol- och trä masseved m. m. kunna snart afsättas äfven i nordliga trakter och in landsbanan bör blifva en god/fhjälp för skogsvården — det börjar alltså komma vind i seglen. Men Åå är en gammal erfarenhet, att möjlighet att afsätta äfven små dimerisioner kan befordra såväl skogsvården som skogssköflingen — därför Aesto nödvändigare att i tid känna rätta kursen. Vi våga blott iwKorthet antyda, åt hvad håll vi böra gå — sak kunnige och myndigheter torde i en snar framtid närmare bestämma riktningen. Först af allt är det nödigt att få klar utsikt, så att det blir möjligt att afgöra, hvar vi äro, m. a. o. vi måste något så när känna virkesförbrukningen och skogens tillväxt under närmaste framtiden och äfven något närmare om skogarnes beskaffenhet. Intet afsättningsbart får förfaras och skogarne skola fortast möjligt uppbringas till full produktionsförmåga; dock måste afverkning af mo- gen och trögväxande, frisk skog ske på sådant sätt och till sådan be- gränsning, att återväxten betryggas och att större rubbningar ej ske i landets ekonomi. Att härvid uppgifva bestämda siffror låter sig för närvarande ej göra. Dock vilja vi ifråga om här granskade förslag till skogshushållning framhålla, att om större delen af Norrlands skogar verkligen skulle vara så oväxtliga, att ända intill 75 94 af nuvarande virkesförråd behöfde afverkas, hvilket dock ej är sannolikt, så bör denna afverkning fördelas på minst dubbla den tidsperiod K. uppgifver, så att gallring och ljushuggning kunde börja på de först afverkade trakterna vid periodens slut, hvarigenom det blefve möjligt att få den skogshus- hållningens röda tråd, som heter uthållighet, att hänga samman. Och på uthållighet måste äfven vår trävarurörelse ovillkorligen vara baserad, annars drager den ofelbart ofärd öfver landet. Skulle det vid närmare undersökning befinnas, att den håller på att äta upp vårt skogs- kapital, då måste vi säga, att, hur storartad den än må synas, är han dock i själfva verket blott en koloss på lerfötter och ju längre vi stötta honom, dess värre blir det, då han till sist ramlar. Är vår trävaruindustri för stor att kunna lefva i längden, är det en utomordentligt viktig angelägenhet att laga han i tid får mått- liga dimensioner, svarande mot våra resurser. Då skall han bestå till välsignelse för land och folk icke blott i vår tid utan äfven i våra ef terkommandes. Skogsvårdsföreningens tidskrift, 1907. 5 SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 10907, H. 3. +. FRÅN 1907 ÅRS RIKSDAG. Motioner, som mer eller mindre beröra landets skogsvård. Pensionsåldern inom skogsstaten. I anledning af Kungl. Maj:ts förslag till lag angående civila tjänstinne- hafvares rätt till pension anför hr E. Kinberg (första kammaren motion n:r 50) bl. a.: Enligt lagförslagets 6 $, jämförd med innehållet i 7 $, har visserligen öfverlämnats åt Konungen, när tjänstinnehafvare vid den lokala skogsförvalt- ningen befinnes af sjukdom eller minskad arbetsförmåga vara urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, att förklara sådan tjänst- innehafvare skyldig att från tjänsten afgå med pension. Men såsom villkor därför har uppställts, att lefnadsåldern skall vara minst 63 år. Nu är förhållandet det, att skogspersonalen, och i all synnerhet den i de norra orterna anställda, i många fall ej kan hålla ut ens till det sextion- de lefnadsåret i sin ansträngande och hälsopröfvande, med allehanda umbä- randen och strapatser förenade tjänstgöring. TI flere fall blir personalen re- dan dessförinnan af sjuklighet och minskad arbetsförmåga urståndsatt att fort- sätta sin tjänstgöring. Denna kräfver nämligen stor rörlighet, vigör och ut- hållighet. Men egenskaper eller färdigheter af denna art kunna helt natur- ligt under en sådan tjänstgöring som skogsstatens icke uppehållas eller un- derhållas lika länge som under en med gynnsammare lefnadsförhållanden förenad verksamhet. Erfarenheten har visat, att det är de med skogstjänst- göringen åtminstone i de norra orterna nästan oundvikliga krämpor och åkommor (reumatism m. m.), som göra personalen otjänstbar i förtid. Ne- dannämnde siffror, hämtade från officiella, i domänstyrelsen tillgängliga hand- lingar, torde närmare belysa nu anförda förhållanden. Af 107 kronojägare, som under senaste 14 år afgått, hafva 80 erhållit afsked med pension på allmänna indragningsstaten och 27 aflidit vid en medelålder af 34 år. Af de 80 pensionerade hafva 29 (omkring 36 2) alltifrån en lefnadsålder af i medeltal 37 år åtnjutit intill afgång ur tjänsten permanent tjänstledighet på grund af styrkt sjuklighet eller så nedsatta kropps- krafter, att de ej kunnat fullgöra sina åligganden. Afskedet har beviljats vid 60 år, då antalet tjänstår det medgifvit. Af sistnämnda 29 kronojägare hafva 11 tjänstgjort i södra och mellersta delarna af landet och 18 i de nordliga. Under ofvannämnda tid afgångna jägmästare äro till antalet 57, af hvilka 38 erhållit afsked med pension från allmänna indragningsstaten och 19 aflidit vid en medelålder af 53 år. Af de 38 pensionerade hafva 11 omkring 29 4) 1 följd af sjuklighet erhållit afsked vid en medelålder af 61 år. I öfverjägmästaregraden hafva under samma tid 9 afgått, alla med pen- sion på allmänna indragningsstaten. 4 af dessa (omkring 44 2) hafva af sjuklighet afgått vid en medelålder af 62 år. — Af de sålunda tidigare pen- sionerade jägmästarne hafva några under tiden närmast före afgången varit tjänstlediga i följd af sjuklighet. TRÄVARUMARKNADEN. 151 Motionären framhåller vidare att det således ej finnes någon anledning att frångå den ifrågavarande, för skogsstaten gällande undantagsbestämmel sen, som äfven ur synpunkten af det allmännas intresse visat sig särdeles gagnelig; och hemställer därför, att densamma bör i lagförslaget inrymmas, hvilket lämpligen torde ske på det sätt, att det i tredje raden af 6 $, ned- ifrån räknadt, förekommande ordet »sextiotre» utbytes mot »sextio». TRÄVARUMARKNADEN. Hur” affärerna marschera? Å, inte alls! Tyst och stilla på alla länder! Hvilan är visst ljuf, men overksamheten litet trist, om man inte har annat att göra än »sköta försäljningarna». Hvad som dock framför allt nu måste »skötas», är ens goda namn och rykte, ty nu är de ovederhäftiga ryktenas behagliga tid. Rumour goes... fama volat... Köparna draga därmed fram sitt grofva artilleri, och i sin af tystnaden skapade misstänksamhet måla säljarna så beredvilligt och kritiklöst mången öfverlöpare på väggen till gissling eller — förebild? Men dementier ha kommit och bringat de beställsamma ryktena till rätta proportioner, och man finner då, att hvad som i verkligheten skett, nämligen en normal reduktion af 2 shill. 6 pence för sen /höst- leverans, icke kan vara att klandra. Tvärtom måste det berörda för- farandet, när vi nu äro ense om att icke spänna bågen högre, anses fullt korrekt och välbetänkt. Emellertid äro alla rapporter i facktidningarna fortfarande hållna i förhoppningsfull ton. Som en egendomlighet i situationen må man fram- hålla den något ojämna fördelningen af gjorda köp och försäljningar, vi mena, att å ena sidan vissa säljare sålt högst afsevärd del af sin produktion, 75 a 80 procent, öfriga åter relativt obetydligt, hvaremot å andra sidan en del importörer köpt sitt hufvudsakliga behof, under det de finnas, som ännu hållit sig totalt tillbaka. Dessa senare ha förnäm- ligast velat göra front mot granpriserna, och när man för ögonblicket diskuterar marknadens styrka eller svaghet, är det granmarknaden, hvarom åsikterna äro delade. Frånvaron af offerter från Tysklands större importörer härrör från dessa herrars fattade beslut att först fram i maj vända sina ansikten till oss. Och för att icke falla för frestelsen lära deras resp. försäljningschefer ha permitterats och anträdt resor till exotiska länder. Låtom oss därför hafva tålamod och vänta tills »sköna maj». Under tiden kan ju hända att Holland och Skottland gå mera i marknaden och absorbera, hvad Tyskland kanske för ögonblicket finner utöfver behofvet. Under tiden komma sannolikt ock sprucepriserna att 1'52 EKONOMISKT. stiga. Amerikas behof af kanadensisk spruce växer alltjämt, och om, såsom ryktet velat förmäla, införseltullen till Amerika på denna vara skulle komma att upphöra eller nedsättas, har man att emotse minskad export på Europa häraf eller åtminstone höjda priser. Vidare saknas i år all konkurrens af gran från Galatz etc. som synes möta full kon- sumtion i Medelhafsländerna. Det är verkligen svårt finna någon reell orsak, hvarför de granpriser, som med köparnas goda minne hittills er- hållits, skulle behöfva reduceras. Londonmarknaden synes ändtligen tendera mot det bättre, och le- dande agenter börja hysa godt hopp om dess fortskridande mot ljusare tider. De få försäljningar, som kommit till stånd, ha gjorts på basis af förut erhållna priser. Marknadens fasthet beror dock framförallt på säljarnas lugn och detta i sin tur på den säkra förvissning om enighet och lojalitet, som man under närvarande omständigheter utan tvekan bör kunna hysa. 11 mars 1907. Swordfish. EKONOMISKT. Aktiebolaget Ankarsrums Bruk har med kronan uppgjort kontrakt om för- säljning till kronopark af vissa bolaget tillhöriga hemman i Hjorteds och Hallinge- bergs socknar af Kalmar län för 421,000 kronor. Aktiebolaget Bodträskfors beslöt den 5 februari 1907 att aktierna skola lyda å 1,600 kronor mot förut å 1,000 kronor. Den 31 maj 1905 antogs bolagsordning för Lo Aktiebolag, som har till ända- mål att efter inköp af Lo f. d. ångsåg med hvad därtill hör, därstädes anlägga ett träsliperi och drifva annan industriell rörelse, som därmed kan äga sammanhang. Styrelsen med säte i Styrnäs socken af Västernorrlands län utgöres af sågverks- ägaren Daniel Oberg i Frök, verkställande direktören Gabriel Östby i Lo och hand- landen F. G. Hallberg i Djuped. Aktiekapitalet uppgår till 150,000 kronor i aktier å 1,000 kronor till viss man. Den 16 februari 1907 antogs bolagsordning för Aktiebolaget Kollinge Läst- fabrik Luttrop & Jönsson, som har till ändamål att efter förvärfvande af fabrikören Carl Luttrop tillhöriga vid Tyringe järnvägsstation belägna fastigheter och fabriks- anläggningar därstädes bedrifva fabriksrörelse för tillverkning af skodda och oskodda läster samt utöfva annan till träförädlingsindustrien hörande verksamhet. Styrelsen med säte i Kollinge utgöres af fabrikören Carl Luttrop och verkställande direktören mejeristen Per Jönsson, båda i Kristianstad. Aktiekapitalet uppgår till 75,000 kro- nor i aktier å 100 kronor till viss man. Den 3 september 1906 och den 6 februari 1907 antogs bolagsordning för Ak- tiebolaget Wedby Angsåg, som har till ändamål att idka snickeri- och sågverks- rörelse. Styrelsen med säte i Södra Säms socken af Älfsborgs län utgöres af gods- ägaren Alfred Hultén och handlanden Otto Hultén. Aktiekapitalet uppgår till 60,000 kronor i aktier å 1,000 kronor till viss man. Delägarne i Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag äro kallade till extra bolagsstämma i Falun den 22 mars för att fatta beslut om styrelsens hemställan att utgifva 2,400 nya aktier i bolaget. Inbjudan till teckning af dessa är redan utfär- NOTISER. 153 dad och är delägare för innehafvande 4 äldre aktier i bolaget berättigad att teckna en ny aktie efter ett pris af 4,000 kronor. Inbetalningen af de nya aktierna skall ske mellan I september 1907 och I juli 1908 och åtföljas aktierna af full kupong för det senare året. . Svanö Aktiebolag har beslutit aktiekapitalets ökning intill högst 600,000 kronor. Såsom ledamot af Stadra Aktiebolags styrelse har i stället för bruksdispo- nenten C. E. Carlsson inträdt disponenten C. E. Mossberg. Uddeholms Aktiebolags styrelse har under förbehåll af extra bolagsstämmas godkännande den 9 mars utfärdat inbjudning till teckning af 4,375 nya aktier å nominelt 300 kronor till 600 kronor med rätt för innehafvare af 4 gamla aktier att teckna en ny. Bolaget har nämligen för afsikt att tillgodogöra sig vattenkraften vid Forshulsforsen i Klarälfven. NOTISER. GENOMFÄRGADT BJÖRKTRÄ. Man har länge sträfvat efter att vinna af- sättning för vår björk. I södra Sverige har man nog tillfälle att erhålla goda pri- ser för godt björkvirke, men hvad de norra orterna beträffa, synas utsikterna ännu mörka. Hvarje tillfälle till afsättning för björk bör därför hälsas med tillfredsställelse af våra skogsmän. Af denna anledning vill jag framhålla en ny svensk industri, träfärgningen, som sannolikt är mera känd utom vårt lands gränser än inom detsamma. Färgadt trä har man ju rätt länge fört i marknaden, men den vara, som ut- bjudits, har ej varit fullgod. Färgen har nämligen ej varit ljusäkta, hvarjämte prof- ven visat en liflös yta, beroende på att man ej haft kännedom om bästa tillverk- ningssättet och de träslag, som lämpade sig för färgning. På sista åren har det dock lyckats Stockholms Träfärgningsaktiebolag att efter en österrikisk uppfin- ning, som här betydligt förbättrats, impregnera trästammarne med ett färgämne, som är fullt hållbart. Förr valde man bok, al, björk m. fl. träslag, men numera använder man uteslutande björk såsom varande det träslag, som genom sin relativa hårdhet bäst lämpar sig för snickeriändamål. Björkvirkets kraftiga schatteringar komma vid färgningen fullt fram. Man påstår, att den svenska björken skall bättre lämpa sig för denna metod än björk från något annat land. Björkvirket, som bör afverkas på våren kan endera levereras i form af timmer eller okantade plankor om 1, 2 och 3” tjocklek. På grund af svårigheter vid försågning och leverans af plankor torde det för våra skogsägare vara förmånligast att leverera virket i form af timmer, Då fabriken endast fungerat några få år är träkonsumtionen ännu ej så stor, dock anväudes redan nu mellan 2,000 och 3,000 kbm. årligen. Själfva fabrikationen tillgär på så sätt, att lättflytande färger af speciel bered- ning inpressas i stället för växtsafterna i stocken. Det färdiga materialet kan sedan arbetas i gedigna block och skifvor eller svarfvas till faner. Vid den senare tillverkningen begagnar man sig nämligen af samma metod, som vid uppsvarf- ning af tändsticksfaner. Man anbringar härvid ett hyfveljärn intill den roterande stocken. Sedan ojämnheterna bortsvarfvats erhålles faneret i långa banor. Härige- nom kan detta fås i breda stycken, hvilket är af största betydelse, hvarjämte trä- dets struktur framträder betydligt vackrare än hvad det gjorde i det förr brukliga hyflade faneret. Virket erhålles i sex olika färger: rosa, gult, grönt, blått, ljus- brunt, grått. 154 NOTISER. Priset är relativt lågt, om det samma jämföres med pris å valnöt, mahogny, o. d., med hvilka träslag den genomfärgade björken godt kan jämföras. En kbm. genomfärgad björk motsvarande I1,000 kvm. millimeterstunt faner betingar ett pris varierande mellan 8o och 140 kr. (2: 10 å 3: 70 pr kbf.). Svarfvadt faner ko- star 75 öre pr m, Fabriken försäljer äfven lister af alla slag, bordsplattor, skaft- ämnen, stolsitsar o. s. v., allt af genomfärgad björk. Att man kan vänta en stor utveckling af den nu relaterade industrien, synes gifvet, sedan man nu erhållit ett fullgodt fabrikat. Det är naturligtvis af vikt att välja färgerna så att de stå i godt förhållande till de ändamål, hvartill de färgade föremålen skola användas. I detta hänseende tål nog ej vår smak allt för stora rubbningar, från hvad vanan har lärt oss uppskatta. Man använder med fördel ge- nomfärgadt trä i möbler, som äro utsatta för stark slitning t. ex. i kontor, restau- rationer, teatrar o. s. v. men äfven i hemmen. Såsom lister är det genomfärgade träet ovillkorligen på sin plats. Att man kan erhålla ovanligt vackra inläggningar genom användande af genomfärgadt trä, hade man tillfälle att se på Norrköpings- utställningen under förra sommaren. Bolaget har god afsättning för sina alster, hvilka sändas öfver hela jorden. Särskildt säljas betydande kvantiteter genomfärgad björk på Italien. Wilh. Ekman. JÄMTLÄNDSKA SKOGSFRÖETS GROBARHET. För skogsvårdsstyrelsens i Jämtlands läns räkning undersökt barrträdsfrö, insamladt vintern 1995—1906, har gifvit följande groningsresultat. ; Å Granfrö, insamladt af länsskogvaktaren i Norra distriktet, grobarhet 41 9 NOT 5 C N:o 6. Tallfrö, » » 11 » » 49 N:0- 07: wilallfrö,; » » i Härjedalens distr. » SAG N:o. 8. Tallfrö, » » i Södra Jämtl:s distr: =» SRA N:o 9. Granfrö, 2 > 1 vf »> > 2 16... N:o 10. Granfrö > > i Västra ' >» : » 40 N:o 11. Tallfrö, d > i ; » > » 46.4 N:o 12. Granfrö, i'Östra. > » > » 31. 2 Groningen pågick i 36 dygn, och voro i N:ris 6, 7, $, 11 och 12 de ej grodda fröna till största delen friska. Jämtlands frökontrollanstalt den 23 febr. 1907. J. EF. Broman. SVENSKA GORDONSETTERKLUBBEN bildades i Stockholm den 19 sist- lidne januari. Den har till uppgift att genom en sammanslutning mellan Gordon- setterägare och -vänner öka möjligheterna för ett enhetligt, målmedvetet och framgångsrikt arbete till höjandet af den svenske Gordonsetterns exteriör och jakt- duglighet, Styrelsen består af löjtnant T. Kroplien, kandidat F. Åberg. löjtnant R. Nico- lin, sekreterare (adr. Storgatan 352, Stockholm), ingeniör W. Schumacher, bruks- patron F. H. Bänzow, direktör Iwan G:son Thisell, med artisten A. Genberg och ingeniör E. Bennedichs såsom suppleanter. Klubben afhåller årliga utställningar och fältprof på olika slags vildt, och kom- mer antagligen den första utställningen att afhållas här i Stockholm den 19, 20 och 217 nästkommande april. Ett af klubbens första mål är att inköpa en förstklassig afvelshund, för hvilket ändamål redan tecknats cirka 1500 kronor. Arsafgiften utgår med 5 kronor pr år och 50 kronor för ständig ledamot. NOTISER. 155 EN »TALLKNUT>». Som ett kuriosum meddelas vidstående fotografi af tvänne med hvarandra hopknutna tallar. De två träden, som nu äro några och 350 år gamla, växa å ägorna till byn Sundet, Särna socken i Dalarne. År 1860, alltså vid en ålder af 8—-10 år, samman bundos de på så sätt, att en knut hopvreds af de resp. toppskotten. Efter någon stagnation i växten ha dessa senare därefter fortfarit att växa uppät, det norra lod- rätt, det södra lutande mot söder Foto. E. Geete. Särna, Maj 1905. Fig. 1. En tallknut. Fig. 2. Bild af själfva knuten. Stammarnes diametrar strax nedanför knuten är nu 10 cm Knutens» höjd öfver marken är cirka I meter. Längden af det norra (vertikala) trädet ofvan knu- ten är 3 meter, af det södra (lutande) 4 meter. ”Toppskottens växt är numera un- gefär jämngod med den omgifvande ungskogens. Kottar af ordinär storlek, säväl äldre som nvare, finnas å bägge träden. Uppgiften om året för hopknytningen är lämnad af Fjöstes Olof Svensson i Sundet, hvilken som pojke blef den omedelbara orsaken till »fenomenet>. Särna i maj 1906. Erik Geetc STUDIERESOR FÖR SKOGSVÅRDSÄNDAMÅL. K. Domänstyrelsen har tilldelat följande personer stipendier: Jägm. C. von Schönberg 200 kronor för att under minst tre veckor i Dan- mark studera metoderna för slutna ekbestånds uppdragande och föryngring på na turlig väg. e. Jägmästarne G. Sandberg, C. Phragmén, U. Lindhé, F. Laestadius, D. Gruf- man och H. Sylvén hvardera 150 kronor för att under minst tre veckor studera af- dikningsmetoder och därmed sammanhängande spörsmål. 1560 NOTISER. e. Jägm. E. Wibeck 250 kronor för att under minst fyra veckor dels studera bokens utbredning inom vissa delar af Småland, dels göra iakttagelser rörande barrträdskräfta, Jägm, P. O. Welander 250 kronor för att under omkring fyra veckor studera blädningsbruket inom mellersta och södra Sverige. e. Jägmästarne F. Aminoff och R. Lindahl hvardera 450 kronor för att under minst sex veckor i studiesyfte vistas i Tyskland. EN ÅLDRIG TALL afverkades i februari detta år omkring 2 km. väster om Grängesbergs gruffält i Södra Dalarne. Trädet mätte å stubben 85 cm. i diameter och 266 cm. i omkrets innanför barken. Den timmerdugliga delen hade en längd af 24 meter och en toppdiameter af 25 cm.; 18 meter från marken var diametern 42 cm, Timrets virkesmassa uppgick till omkring 200 kubikfot. Tallen var vid sitt fällande 260 år gammal. Under de första hundra åren har tillväxten gått fort: vid 100:de årsringen var diametern 70 em. På de återstående 160 åren har diameterökningen sålunda varit endast 15 cm, Intet spår af röta förefanns. 3 Det är egendomligt, att denna timmerjätte så länge fått stå fredad helt nära ett gammalt gruffält, där åtgången på gruftimmer varit mycket betydlig och sko- garne omkring i allmänhet blifvit hårdt skattade. Nils Hedberg. KRONOJÄGARETJÄNSTER. Till kronojägare i Vilhelmina bev.-trakt af Vil- helmina revir har K. Domänstyrelsen antagit e. kronojägaren Gustaf Reinhold Wal- lenberg. ii NoFsHana år 1906, II. 'Stockholm 1907. 190 ner NT 4—5 I d fottehålleps Skogslagen och jordägarne af C, ÅHMAN. CR RAD 1907-200 ARP Ugeblad for Ländbrug, Skövbräe og Havebrug, 1906, q 127-492, 5 Ur ider forstliches Jahrbuch, 1906; AHN eizerische Zeitschrift fär Forstwesen, 1907, hl a es eaux et foréts (Frankrike), 1907,h. 4—5. de la socéité Centrale Forestiére de gös 1907; Hi 1-2, lj Forestry Journal, 1906; dec, WOEA kl Jr al (Ryssland); 1907, hb, I. be ANA SDL 5 desels Tidsskrift (dansk), 1907, hr 3.0 - för Landtmän, 1907, n:r Beg; E innen, tidskrift för Sveriges jordbruk Och FE bildelugar 1907; 1:0 HIN änadsblad, Organ för Sveriges SMER AESTrEEröreninE, 1907, n:o 4. Kontorets Annaler, 1907, Hi520R ekonomisk "veckorevy; 1907, nr SGT "Innehåller bl. :a.: "Fhe timber massemarknaden, trämassa, Kr neeReRER vid Arkangel, träkol. tidskrift, 1907, HE NESS or a EI907 bk 2 (Ra SF SOK Ar ka no otiser FOOT Har Tie ; kårdsföreningens tidskrift. "1906, li ang re is- och Annonsblad för ST ESRE bo Hr 4—5. Me de de" samvirkeride danske. KARL RER ben 1907, bh; 2—24, ift AR Jägare och SESKereR 1907, hg. br. Jägareförbundets Hu Tidskrift oe under året i sin 45:e årgång enligt oförändrad plans ERE EROS ers klensarpile 5 kronor. | SS | Uppsatser om jakt ock v jalktvård -mottagas och Honoreras: efter AA. Wahlgren, Rö aid SSKSKRN Storer Stockholm 7: på till redaktionen Iden a | "gratis till ledamöter af Sv: eraelblöbben mot en årlig leda- m uppbäres/ genom postförskott vid sändning af 1:sta häftet. ma: för Sv. Kennelklubben äger styrelsen till ledamot antaga om hos densamma därom gör anmälan. tidskriften kan ock ske genom pöstverket eller genom bokhan- häften. säljas till pris-af kr: Er KR för. häftet, Prenumerationskvitto ennings. Axel. "Klinckowström. Abr. Forssell: dsgatan 47, Stockholm. ER 2 Ansv. utgifvare. FICK-KALENDER för år 1907. FR bimvlgt fickformat FP = Pris I kr. 75 ör. ; FK salu i hvarje bokhandel. Å 2 a 35 Skogsvårdsföreningens Tide NA utgifves af ; g Nr FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD, É spa Redaktörer: e, Jägmästaren Gunnar Schotte, ansvarig a Docenten, Fil. D:r Henrik Hesselman. "7.3. Rikstelefon 2290. PoskaleseS Stockholm 2. träffas å kontoret säkrast kl. 1/,10—/,11 fm: och e, m, i sin bostad, Blöckhusudden 2 å Djurgården, och Allm. telefon: Djurgårdens. 72. : 5 = ANALYSER -SKOGSFRÖS GROBARH utföräs af CENTKALTRYCKER IET, STOCKHOLM 1907. Utsikt från Brättestornet i Härjedalen. Om brandtorn i de norrländska skogarna. Af O. Hi. Humble. Skogseldarnes omfattning och skadegörelse. Statsskogarna i Sverige upptaga omkring 4 7/; million hektar och de enskildes, inberäknadt skogar tillhörande härader, socknar och städer, omkring 22,3; million hektar. Man har beräknat, att ensamt å stats- skogarna härjas årligen omkring 5,000 hektar af skogseldar. Under an- tagande, att de enskilda skogarna hemsökas lika mycket af skogseldarna som statsskogarna — i själfva verket torde skadegörelsen genom eld å de enskilda skogarna vara vida större än å de allmänna — kommer man till det resultatet, att i vårt land omkring 30,000 hektar skogsmark årligen härjas af elden. Det är vanskligt att beräkna, hvilket värde som representeras af skadegörelsen å dessa approximativt beräknade 30,000 hektar växande skog, inberäknadt nedsättningen i markens växt- kraft äfvensom de dagsverken och andra kostnader, hvilka kräfvas för eldens släckning. Utan öfverdrift torde man ändock räkna med millio- ner kronor, som årligen på detta sätt förspillas. Det är ett kändt för- hållande, att i de norrländska skogarna, som mest hemsökas, knappast någon plats kan uppletas, där ej skogseld gått fram, och på många ställen kan man konstatera, att detta varit förhållandet upprepade gånger. I tidningen »Vårt Land» finnes i numret för den 3 aug. 1906 en uppsats »Skogseldarna i Sverige». Med stöd af uppgifter från domän- styrelsen visas, att skogseldarna härja mera under torra somrar än under fuktiga. Ur denna uppsats hämtas följande siffror. A kronoegen- domarna härjades år 1878 öfver 2,000 hektar skog af »den röda hanen Skogsvårdsföreningens tidskrift, 1907. 12 158 0. HJ. HUMBLE. Följande år steg siffran till 3,300 och uppnådde år 1883 7,200 hektar. Under de närmaste följande åren förekommo skogseldarna mindre tal- rikt, men i jämförelsevis stor utsträckning. År 1888 hade skogseldarna en omfattning, som hvarken förr eller senare öfverträffats. Under detta år rådde öfver hela landet en långvarig torka, som förbrände allt. Af kronoskogarna härjades ej mindre än 12,000 hektar. I än högre grad lära de enskildes skogar lidit af de förödande eldsolyckorna. Så upp- gifves den brandskadade skogsarealen i Ångermanland ha uppgått till Fot. af förf. Fig. 1. Bränna, belägen inom Glissjöberg i Svegs socken, Härjedalen. Man känner ej, när den uppkom, men man vet, att den fanns för 65 år sedan. Den har flere gånger varit bevuxen med småplantor af tall, men dessa hafva dött, sedan de uppnått en å två fots höjd. Sådana torkade tallplantor synas å bilden. För närvarande finnes en generation smärre plantor, hvilka torde gå samma öde tillmötes. Jordmån, röd sand, täckt af ett tunt lager hvit sådan. nära 30,000 hektar, i Hälsingland till omkring 17,000, i Kopparbergs län till 5,000 och i Gästrikland till omkring 800 hektar. År 1901, som äfven utmärktes af en svår torka, härjades skogarna af elden i nästan lika stor utsträckning som år 1888. Omkring 10,500 hektar kronoskog afbrändes helt och hållet under denna heta sommar. Under år 1902 brann skog å öfver 4,000 hektar, men år 1903 endast å 800 hektar. Ännu lägre siffror visar år 1892, då en obetydlighet på 50 hektar afbrän- des, och år 1898, som uppvisar endast 78 hektar. Under år 1905 blefvo öfver 2,600 hektar af kronoskogarne härjade af elden. För att ge en föreställning om penningeförlusten genom skogseldar kan följande anföras. 'Hushållningssällskapet i Gäfleborgs län tillsatte år 1888 sakkunniga för att OM BRANDTORN I DE NORRLÄNDSKA SKOGARNA. 159 beräkna skadan af skogseldarna nämnda år inom länet. Efter ett grund- pris af 35 kronor i medeltal för hvarje hektar brandskadad skog upp- skattades förlusten till 650,000 kronor, hvari ej inberäknades kostnaderna för eldsläckning m. m. Denna prissättning, tillämpad på 1905 års skogs- eldar, skulle åsamkat staten en förlust på omkring g90,000 kronor. Anledningar till skogseldarna, samt huru utsikterna därför ställa sig i framtiden. Som ofvan anmärkts, förekomma skogseldarna hufvudsakligen i Norrland. — Anledningarna till deras uppkomst äro flerfaldiga. Man skulle kunna indela dem, som människor gifvit upphof till, i oafsiktliga och afsiktliga. Under den förstnämnda kategorien hemfalla de skogs- eldar, som förorsakas af att personer ej släcka ordentligt efter sig, då de gjort upp eld i skogen. Vägfarande tobaksrökare gifva också under- stundom genom vårdslöshet upphof till skogseldar, och gnistor från loko- motiv tända ibland. Till de afsiktliga skogseldarna kan man hänföra sådana, som anläggas för att upphjälpa betet, för att från odlingsmarker undantränga lapparna genom renlavens uppbrännande eller för att skaffa vederbörande arbetsförtjänst vid utdrifning af det brandskadade virket. Men äfven utan människans förvållande uppkomma skogseldar, näm- ligen genom antändning af blixten, hvilket icke torde vara så sällsynt, vaktadt regn vanligen åtföljer åskan. För fullständighetens skull kan äfven nämnas, att »de lärde» påstå, att trädgrenars gnidning mot hvar- andra äfven kan ge upphof till eld i skogen. Man kan fråga: »Huru kommer det att gestalta sig i framtiden, blir faran för skogseldar större eller mindre?» Vid besvarandet häraf får man icke förbise, att äfven om det skulle lyckas att förmå männi- skor till större varsambet vid handterandet af eld i skog och mark, så kvarstår det dock, att naturen själf tänder, såsom t. ex. genom åskan. Men hvad som dessutom torde vara värdt beaktande är, att skade- görelsen af skogseldar i framtiden blir större, i den mån en inten- sivare skogsskötsel uppdrager fullgoda ungskogar samt torrlägger myr- markerna, hvilka hittills åtminstone delvis satt en damm för eldens fram- fart. På dessa anförda grunder är jag benägen för att anse, att faran för skogseldar och deras spridning i framtiden blifver snarare större än mindre — så vida man icke vidtager nödiga försiktighetsmått för de uppkommande skogseldarnas bekämpande i tid. En viktig åtgärd mot skogseldar. Hvad bör göras för att minska skogseldar? Svaret blir: Bygga brandtorn, genom hvilkas tillhjälp en påbörjad skogseld genast upp- 160 0. HJ. HUMBLE. täckes och bestämmes till sin belägenhet. Förhållandet är nämligen, att skogseldar, hvilka uppstå i trakter, belägna flere mil från bygden, kunna existera icke endast flera timmar, utan hela dygn, innan de blifva kända. Äfven då en skogseld ger sig till känna genom brandlukt och rök, är det mången gång en kinkig sak att afgöra, hvar man har att söka elden. Erfarenheten har visat, att förvånansvärdt grofva misstag begås här- vidlag. Innan man funnit platsen för skogselden, har den hunnit att gripa omkring sig. Med tillhjälp af brandtorn i förening med telefoner kan pr SE Tid - SR SNLAAT RE RA Fot. af förf. Fig. 2. Det s. k. Brättestornet, 6 km. NO från Lillherrdals kyrka i Härjedalen. Tornet är byggdt i samband med fäbodstuga och äges af Ljusne-Voxna Aktiebolag. Uppfördt 1906. däremot elden från början upptäckas äfvensom exakt angifvas den plats, hvarest den härjar. Härigenom blir man i tillfälle att vidtaga åtgärder Z Zid och med jämförelsevis små resurser stäfja elden, innan den hunnit få för stort herravälde eller komma riktigt i farten. Anordnandet af brandtorn med telefoner, »brandtornssystemet>, som vi vilja kalla det, möjliggör dessutom kontroll öfver, att möjligen utfärdade förbud för elds uppgörande efterlefvas. De små eldar, som på middagarna bruka uppgöras af vallhjonen, kunna under klar och lugn väderlek, då de små rökpelarna sticka rakt upp mot skyn, obser- veras från tornen på flere mils afstånd. Det möter ingen svårighet för OM BRANDTORN I DE NORRLÄNDSKA SKOGARNA 161 brandvakten att afgöra, till hvilken fäbodvall den eller den elden hör, synnerligast som vallarna hafva sina bestämda rastställen, dit de olika dagar återkomma. Skola skärpta bestämmelser eller utfärdade förbud hafva praktiskt värde, måste, som sagdt, kontroll finnas, och detta gäller icke minst inom detta område. Brandtorn. För komplettering af egna iakttagelser rörande anordnandet af brand- torn och därmed förenade kostnader har jag vändt mig till jägmästaren C. Rich. Falck i Lillherrdal, hvilken har dessa angelägenheter om hand åa Ljusne-Woxna aktiebolags skogar i södra Härjedalen, och till jäg- mästaren Gustaf Gyllenhammar i Bollnäs, hvilken anlagt brandtornen å Orsa sockens besparingsskog i Dalarne. Därjämte har jägmästaren G. af Peterséns i Sveg lämnat upplysningar för Bergvik och Ala nya aktie- bolags andel i brandtornsnätet i Härjedalen. Med stöd af dessa fack- mäns benäget lämnade uppgifter vill jag söka väcka ett lifligare intresse för denna viktiga fråga och om möjligt bringa densamma något närmare sin lyckliga lösning. Det är särskildt inom södra Norrland och Dalarne, som jag beräknar, att brandtornssystemet skall hafva sin största använd- ning, beroende på därför gynnsamma terrängförhållanden. Särskildt vill jag framhålla Jämtlands län, hvars skogsförhållanden jag haft tillfälle att närmare lära känna, såsom varande liksom afpassadt för ett systema- tiskt genomförande af denna idé. Min tro är, att den stora skogsbrand, som rasade i västra Jämtland år 1901, aldrig skulle ha fått en sådan utsträckning, som då blef fallet, om elden redan från början blifvit in- rapporterad och platsen för dess uppkomst bestämdt angifven. Det skulle vara intressant att utröna, om icke ensamt. denna skogseld förorsakat en förlust, hvars penningevärde mer än väl räckt till för att bekosta brandtorns- system för hela länet. Alla de personer, hvilkas omdöme jag inhämtat i denna fråga, hafva ansett, att idén om ett systematiskt brandtornsnät vore värd det största beaktande. I praktiken har det visat sig, att exempelvis sommaren 1904 flere påbörjade skogseldar blefvo hastigt släckta i Härjedalen, tack vare de brand- och utkikstorn, som där finnnas. Å Orsa besparingsskog i Dalarne, som sedan slutet af 1880-talet haft sitt särskilda brandtornsnät, ha alla påbörjade skogseldar blifvit hastigt släckta, innan de hunnit få någon afsevärd utbredning. En skogsbrand omfattande 1,500 hektar af besparingsskogen föranledde Orsa kommun till denna åtgärd. Den är i det fallet en föregångare i landet. Det område, som på detta sätt bevakas, är 70,000 hektar, däraf 56,500 hektar skogsmark. Då vi nu från och med år 1905, då den nya skogslagen trädt i 162 0. HJ. HUMBLE. kraft, kunna vänta oss, att betydande summor komma att nedläggas på skogskulturer och myrdikningar, borde det väl också vara allt skäl för, att man icke så att säga öfverlämnar åt slumpen att afgöra, huruvida ISfet enelir 2 > HERE Slaka Fig. 3. Ritning till utkikstorn. de vackra ungskogar, som i år stå gröna och friska, nästa år skola vara svarta och förbrända. Innan vi lämna detta kapitel, skall jag nämna de brand- och ut- kikstorn, som finnas inom Orsa besparingsskog och Härjedalen. Inom besparingsskogen finnes ett brandtorn, eller som det äfven kallas »vakt- torn», beläget å det höga berget Pilkalambinoppi, nära besparingsskogens norra gräns. Berget utgör en triangelpunkt, från hvilket man har ut- OM BRANDTORN I DE NORRLÄNDSKA SKOGARNA. 163 sikt öfver hela skogen, som är 27/, mil lång och på sin största bredd 2 mil. Här är särskild vakt bosatt hela den tid, som eldfara kan väntas. Utom detta brandtorn, finnas tre så kallade utkikstorn eller »utkikare», nämligen inom byn Knoppen, '/, mil från brandtornet, inom byn Kvarn- berg, 1"'/g mil från samma torn samt inom Hamra by strax intill be- sparingsskogens gräns i nordost, och är det här kyrktornet, som upp- fyller den önskade missionen. Således fyra olika stationer, af hvilka de tre sistnämnda haft den belägenheten, att man ej behöft bygga bostäder för vakten, emedan stationerna kunnat förläggas till byarna. Af denna anledning hafva dessa sistnämnda stationer benämnts utkiks- torn och ej brand- eller vakttorn. Inom Härjedalen finnas sex brand- och utkikstorn, nämligen fyra inom Lillherrdals socken och två inom den angränsande, norr därom belägna Svegs socken. Stationerna inom Härjedalen äro (se Fig. 4): 1:0) Brottornet, söder om St. Tannsjön, äges af Hudiksvalls trä- varuaktiebolag och är beläget c:a 2,5; mil i sydsydostlig riktning från Lillherrdals kyrka. 2:0) Rönnåstornet åa berget Rönnåsen, äges af Ljusne- Woxna aktiebolag och är beläget c:a 2,7 mil i riktning väst till syd från Lillherrdals kyrka. 3:0) Bildhösttornet intill Bildhöstvallen, äges af Berg- vik och Ala nya aktiebolag samt Sandarne aktiebolag gemensamt och är beläget 1 mil i riktning väst till nord från meranämnda kyrka. 4:0) Brättestornet å Brättingsvallen, äges af Ljusne-Woxna aktiebolag och är beläget 0,6 mil i riktning nord till ost från Lillherrdals kyrka. Statio- nerna inom Svegs socken äro: 5:0) Svegs kyrktorn, som ligger 2,6 mil i nodostlig riktning från Lillherrdals kyrka. Här bestrides vakthåll- ningen af Bergvik och Ala nya aktiebolag, och slutligen 6:0) Ransjötor- net, beläget å Morsberget inom Linsells kapellförsamling 3,; mil i nord- västlig riktning från Svegs kyrka. Detta äges af Bergvik och Ala nya aktiebolag. Å närslutna karta öfver Härjedalen med delar af angränsande land- skap (Fig. 5), äro ofvan uppräknade sex brandstationer utprickade med cirklar. Genom observationer från dessa platser förliden sommar var man i tillfälle att upptäcka och per telefon meddela vederbörande på ort och ställe dels österut om en utbruten eld bort åt Ramsjö i Häl- singland, dels västerut inom Idre kapellag i Dalarne — och detta innan man därstädes visste af dessa eldar! Funnes ytterligare tvenne torn inom Härjedalen, det ena i östra delen inom Ytter Hogdal, och det andra i den västra delen inom Tennäs, skulle detta landskap vara ganska välrustadt beträffande brand- väsendet. 164 0. HJ. HUMBLE. Gen.Stab IilbAnst. Fig. 4. Karta i skalan 1: 1,000,000 öfver Härjedalen och norra Dalarna. De med e ut märkta punkterna äro brandstationer och — angifva telefonledningar från dessa stationer. De sex brandstationerna i Härjedalen, samt Orsa sockens besparingsskogs fyra stationer äro på detta sätt utmärkta. OM BRANDTORN I DE NORRLÄNDSKA SKOGARNA 165 Brandtornens anordnande och byggnad. På ett högt berg eller lämplig höjd, hvartill gärna väljes en s. k. triangelpunkt, hvilken behärskar en synvidd af om möjligt 5 eller 6 mil Fig. 5. Ritning till brandtornet vid Rönnåsen. eller t. o. m. något mera åt alla sidor, uppföres ett vakthus inredt till bostad för vakten. Härifrån leder en trappa upp till det egentliga brandtornet. Detta torn har fönster rundt om, så att det bildas en så 166 0. HJ. HUMBLE. godt som oafbruten utsikt åt alla håll, eller ock kan tornet hafva luckor, som öppnas eller borttagas. Midt uti tornet är placeradt ett bord (synes å Fig. 2, öfver Brättes- tornet), omkring en meter högt, hvars skifva är graderad i likhet med en kompass — den s. k. »brandvisaren» — i 360 grader, o-graden skall vara noga inriktad mot norr. Antingen är bordet med sin skifva stadigt fastskrufvadt i golfvet i det bestämda läget (såsom t. ex. vid Brättes- tornet) eller ock är skifvan lös, så att den lätt kan inriktas i kompass- läget (t. ex. i Svegs kyrktorn), genom att en tråd spännes tvärs ge- nom tornet i jämnhöjd med bordet mellan tvänne punkter, den ena punkten angifvande norr och den andra söder. Efter denna linie inriktar Fot. af förf. Fig. 6. Brandvisaren å Brättestornet. Den trekantiga syftlinialen lagd öfver bordshörnet. man brandvisaren i sitt rätta läge. Läget af punkterna är förut bestämdt medelst kompass. Denna senare anordning har den fördelen framför fastsatt bord med brandvisare, att densamma kan förskjutas i en viss riktning, i händelse en stolpe i tornet skulle blifva i vägen vid syft- ningen. Vid brandtornen å Orsa besparingsskog lär man för ifrågavarande ändamål betjäna sig af runda bord, fastsatta kring en stolpe midt i tornet, och äro dessa bord graderade på sätt här angifvits. Till skydd för brandvisaren då den ej användes, kan man lämpligen täcka den- samma med ett lock af zinkplåt. Vidare är det önskvärdt, ehuru ej nödvändigt, att i brandtornet hafva en karta, å hvilken brandstationen äfvensom öfriga stationer, från hvilka afskärningar kunna tagas, äro noggrant inprickade och omgifna med gradering i likhet med centrum å brandvisaren. OM BRANDTORN I DE NORRLÄNDSKA SKOGARNA, 167 För att kontrollera vakthållningen i tornet är det lämpligt att uppe i detsamma ha fastsatt ett särskildt kontrollur med slagverk. Dessa ur ha kunnat erhållas från Lindroths uraffär i Stöckholm. I uren är anbragt en pappersremsa, å hvilken urverket gör vissa märken för hvarje timme, hvarjämte utanpå uret finnes en knapp för vakten att trycka på vid hans besök i tornet, hvarvid ett motsvarande märke göres å pappers- remsan. Dessa med knappen intryckta märken utgöra således kontroll på, att vakten varit uppe i tornet på de bestämda tiderna. Men förutom dessa brandtorn eller utkikstorn skall man äfven, som förut nämnts, hafva telefonledningar, som sätta brandstationerna i förbin- delse sinsemellan och med den plats, till hvilken de upptäckta eldarna skola inrapporteras, t. ex. länsmanskontoret i den ort, där den rapporterande brandstationen är belägen... Här måste man hafva en sådan karta öfver brandstationerna, som enligt hvad ofvan nämnts borde finnas äfven vid själfva brandstationerna. Beträffande Jämtlands län, så är man nog lycklig att hafva godt om telefoner (riks-) ute i byarna här och hvar, till hvilka dessa »brandtelefoner» kunna framledas för att sedan få budskapet sändt vidare med rikstelefon. Bäst och billigast torde vara att i så stor ut- sträckning som möjligt hafva enskilda telefonledningar, så att man slipper inträdes- och årsafgifter och är oberoende af telefonstationernas stäng- ningstider och andra samtal. När ledningarna framdragas genom skogs- mark, kan man väl betjäna sig af befintliga furor på så sätt, att tele- fonkrokarna inskrufvas i träden, hvilka afsågas ett kort stycke ofvan kroken med bibehållande af en eller ett par grenar, som uppehålla trä- dets lif. Sådana »naturstolpar» lära stå bi ganska länge. Brandtornssystemets tillämpning. Under den tid, då skogseldar kunna befaras, hvilket i allmänhet är från midten af maj månad till början af september, skall vakttjänst göras, hvilket består däruti, att en person hvarje timme från morgonen till aftonen går upp i tornet och spanar åt alla håll efter någon misstänkt rök. Inom parentes sagdt kan man lämpligen till denna vakthållning engagera sådana personer som skräddare och skomakare, hvilka kunna ha denna sysselsättning till biförtjänst. Härigenom kunna omkostna- derna för vakttjänsten nedbringas. Vid Svegs kyrka beklädes denna post af ortens småskolelärarinna, hvilken just är ledig under denna tid. -Om nu brandvakten i tornet A upptäcker en sådan rök, som han kan befara härleda sig från en påbörjad skogseld, inriktar han en därför afsedd trekantig linial från centrum af brandvisaren i tornet mot den uppstigande röken och afläser därpå det gradtal, hvarå röken synes, hvarpå han omedelbart pr telefon inrapporterar detta gradtal samt det 168 O. HJ. HUMBLE. förmodade milafståndet till brandstället till vederbörande länsman eller annan person, som skall taga vidare befattning därmed. Denna tele- fonerar i sin ordning till brandstationen B, som anses ligga lämpligt till för erhållande af en god afskärning på syftlinien från A, att rök synes, så som brandvakten i tornet A uppgifvit. Från B kommer därpå svar, på hvilket gradtal röken synes därifrån. Man ser nu efter på kartan, hvar de båda syftlinierna från A och B skära hvarandra, och där måste då elden finnas. Förfarandet är så- ledes analogt med inägo- mätning, då man tager diagonaler och afskärnin- gar. Dettorde hända, att röken äfven observerats från tornet C eller D, och då får man äfven en af- skärning från detta håll. Det har visat sig, att man på ofvan beskrifna sätt kunnat exakt angifva el- dens befintlighet på ett par hundra meter när åt ena eller andra hållet. Då nägon mindre och oväsent- lig felaktighet uppstått vid angifvande af brand- platsen, har detta berott på, att röken af vinden Fot. O. Bergström, Linsell. Sept. 1906. Fig. 7. Ransjötornet, beläget å Morsberget nära Ransjö by i Linsells socken i Härjedalen. Uppfördt. år 1903. drifvits åt sidan, innan den hunnit öfver någon från observationsplatsen skymmande höjd. Sedan elden blifvit på detta sätt utan tidsutdräkt upptäckt och fixerad, beordras folk från närmaste håll att skyndsammast hejda densamma, innan den kommit i farten. Huru kostnaden ställer sig. Det återstår nu att behandla en ganska viktig sida af saken, den ekonomiska. Det frågas naturligtvis: Men hvad kostar då allt det här? Skall det lämnas klart besked härom och framläggas exakta siffror, så vill jag först OM BRANDTORN I DE: NORRLÄNDSKA SKOGARNA, 169 framhålla de stora olikheter, som komma att yppa sig, då det gäller att bygga det ena tornet på ett lättillgängligt ställe med kort eller bekväm transport- väg för virket, det andra på en svårtillgänglig plats med dyra transportför- hållanden, då det vid det ena stället redan finnes acceptabel bostad för vak- ten, men vid det andra allt måste byggas nytt, då från det ena tornet be- höfves endast några kilometers telefonledning å gynnsam terräng för uppsätt- ningen, men från det andra måhända lika många mils ledning med svår upp- sättning, Kostnaderna kunna således för den ena brandstationen blifva en obetydlighet, men för den andra ganska betydande. Ett allmänt gällande pris, tillämpligt å enstaka torn med deras ledningar kan därför icke upp- gifvas, utan kostnaden måste beräknas för ett helt system af torn med ledningar, och däraf tages ett medeltal, om så befinnes lämpligt. Följande exakta uppgifter kunna emellertid framläggas till ledning. Virkesåtgången för Ransjötornet i Linsells socken i Härjedalen, hvilket torn uppfördes sommaren 1903 å det s. k. Morsberget, har utgjort: AS 7 bjälkar å 25 fot SIS TTOG D DEG FSA ALS FT 28 8» sax NN Nr SV ÅG Ro ls » 16 BURNS HN DSSN Aa » » 16 VA] >LANKIGE sparrar » 16 [2 » 4Xx2 » > 16 118 3x 6" hyflade plank. 80 » 1x6'" ohyflade takbräder. 98 » Ix6” yttre boiseringsbräder. 1,600 löpfot I x 6” bräder till beklädnad af tornet. Kostnaden för detta torn i komplett skick, således inberäknadt virkets värde, transport, uppförandet, målning m. m. men oberäknadt telefonledningen, uppgick till i det närmaste 1,000 kronor. Till samma pris belöpte sig tornet å Bildhöstknätt, det s. k. Bildhösttornet, i Lill- herrdal, hvilket torn uppfördes 1905. Kostnaden för telefonledning framgår af följande exempel från Lill- herrdal, där en 3 mils ledning byggts till följande pris: Material: telefontråd n:o 13, 1,000 Kg...:.....s.--- = 350,90 kr. hattar, Rörstrands n:o 67, 525 St. ...... = 131,00 krokar, Kesjöfors.n:0o.0; 525: St mot. = 105,00 UFCOEERN2 STRESE OM eokäor iden Heda e st sr pRrR 7,00 >» ÖVErsSpilkOppartrad, 2OMtH -o.se cssssser- 5,00 SJ OLE PLACar NZMSorspbes ess kisse es INNER 15,00 SR SKA NS VEN SFR el NGäen sla FI ve SSK EE 120,00 » =733 kr Haka ktemsktor: material utefter lNIen .....c...- oss bu dieses 100 Uppsättning af ledningen, fullständigt....:s...ss...ssesusssuein 7 135 Summa 968 kr. eller i rundt tal 1,000 kronor. yo) O. HJ. HUMBLE. Som synes har icke något pris beräknats för stolparna, hvilka tagits på närmaste håll utefter linien från egen skog. Ett brandtorn med tre mils telefonledning skulle således efter denna beräkning komma att kosta 2,000 kr. och ett med 5 mils ledning cirka 2,500 kr. Detta pris borde dock kunna anses gälla för de dyrare tor- nen, så att priset i medeltal borde kunna sättas till 2,000 kr., om flere brandstationer anläggas, af hvilka en del kunna förläggas till högt be- lägna byar eller fäbodvallar, då hvarken torn eller telefonledning ställa sig så dyra. Kostnadsberäkning för ett system af brandtorn. Tillämpadt på ett större område, exempelvis hela Jämtlands län med sin totala areal af 5,103,958 hektar, hvaraf 2,873,513 hektar enligt statistiken beräknas vara skogbärande mark, tänker jag mig en unge- färlig kostnadsberäkning på följande sätt. Om hela länet indelades i kvadrater med 5 mils sida, och man förlade ett brandtorn i midten af hvarje sådan kvadrat, så komme hvarje torn att behärska en yta af 25 kvadratmil. För länets hela areal åtginge på detta sätt 20 brandtorn. Efter den ofvan gjorda beräkningen af 2,000 kr. pr torn med ledning blefve hela anläggningskostnaden 20 X 2,000 kr. = 40,000 kr. Kostnaden för detta brandtornssystems underhåll och skötsel beräknas sålunda: Ränta å 40,000 kr. efter 5 &.... MER == 2000 ar Underhåll, 10 x å Anlägsningskostnaden (400 000 oe = 4,000 Vakthållning under 100 dagar vid hvarje torn å 2 kr. pr dag = 200 kr. pr torn. För 20 torn 2 OJ 2 DOME snsss a senses jens NG a Se NASN as rn SR = 4.000 = 8,000 > = 10,000 kr. Fördelas denna årliga utgift af 10,000 kr. på de 2,873,513 hektar skogbärande mark, som länet innehåller, blir således utgiften pr år och hektar ej fullt 0,35 öre eller 35 öre pr 100 hektar. Kapitaliserar man dessa 10,000 kr. efter 5 Zz erhålles 200,000 kr. För att uppbringa detta kapital, som skulle betrygga brandtornssyste- met för hela länet för all framtid, behöfdes en utgift en gång för alla af knappast 7 kr. pr 100 hektar skogbeväxt mark. Om hvarje skogs- ägare släppte till värdet af ett eller par ordentliga timmerträd för hvarje 100 hektar skogsmark eller 7/; famn pappersved för samma areal, skulle hela länet för framtiden få ett effektivt skydd mot skogseldar! Jag är nog sangvinisk att tro, att Jämtlands läns skogsägare icke skulle ställa sig afvisande gentemot ett praktiskt förslag i den riktning OM BRANDTORN I DE NORRLÄNDSKA SKOGARNA. gr jag här angifvit — till deras egen fördel. Kronan, sågverksaktiebolag och sågverksägare besitta mer än hälften af all jord inom länet, och detta räknar jag på som en afsevärd fördel i nämnda hänseende. Skogs- vårdsstyrelsen i länet torde väl äfven kunna anse sig ha skäl att under- stödja företaget. Skulle den här framlagda kostnadsberäkningen vara något för låg, hvilket jag dock icke har anledning att tro, så har detta icke så mycket att betyda, ty förslaget tål väl vid flere gånger så höga omkostnader utan att blifva för dyrbart. Hufvudfrågan är, hur det hela skall ordnas för att utan onödig tidsutdräkt komma till stånd i största möjliga ut- sträckning. Då ju saken gäller bevarandet af en betydande nationalrikedom, så torde man måhända äfven kunna påräkna intresse därför från den styrande makten, och en detaljerad utredning synes mig då vara det första önskemålet. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907. H. 4—5- Skadan af bleckning å ståndskog. Af Victor Fr. Ernberg. I öfre Norrland växer granen ofta på olämpliga lokaler och i ogynn- samma lägen, dittvingad bland annat af följderna af olämpliga afverk- ningsmetoder. Genom sitt så att säga fattiga yttre, sin ringa barrbekläd- nad, sin med svartlaf behängda glesa krona, vid äldre år bekrönt med »svarttopp», bär den en prägel af armod. Granskar man ytterligare hvad som döljes inom detta torftiga yttre hölje, finner man att mått- stocken för trädets existensberättigande, årsringens bredd, nedgått till ett minimum. Merändels kommer härtill röta, hvarigenom en ytterligare kvalitéförsämring af granvirket äger rum. Härom vittnar utskottsprocne- ten vid försågningen vid de norrländska sågverken med allt för tydliga och sorgliga siffror. I och med hyflingsindustriens uppsving kan emel- lertid ett sådant virke förädladt betinga sådana försäljningspriser, att dess tillgodogörande möjliggöres, trots ökad konkurrens och stegrade omkostnader. Orsakerna till granens benägenhet för innanröta äro mångahanda. Den yttersta är förvisso att söka däri, att den förekommer på olämpliga marker i förening med den gängse afverkningsmetoden, blädningen. Genom sitt ringa ljusbehof kan granen föryngra sig i äfven de minsta genom blädningen uppkomna luckorna, äfven å s. k. ren tallmark. Den mera ljuskräfvande tallen ligger däremot under. Allt under blädningens vidare fortgång utvecklar sig därför skogstypen från ren tallskog eller blandskog till ren granskog, oftast oväxtlig. Tydliga exempel härpå spåras öfverallt i norrlandsskogarna, där planlösa afverkningar fortgått en längre tid. Till följd af blädningsluckornas ringa utsträckning komma de ymnigt uppspirande granplantorna att trängas om utrymmet samt blifva öf- verskärmade. Att en sådan kamp för tillvaron emot vidriga omstän- digheter icke skall undgå att menligt inverka på individen under dess vidare fortväxt, ligger i öppen dag. SKADAN AF BLECKNING Å STÅNDSKOG. 173 Det är därför antagligt, att den styfmoderliga behandlingen under granplantans första tillvaro predisponerar för svampsjukdomar, rötor, och att orsaken till den så rikligt förekommande stubbrötan i öfre Norrlands granskogar just är att söka i ofvan anförda omständigheter. Men dessutom bidrager människan i sin mån att bereda tillfällen för svampsjukdomar att spridas och utvecklas. I Norrland, där begrep- pen skogsvård och skogsskötsel utom fackmännens tränga krets ännu äro lika obekanta som någonsin tillförene och aktsamhet om den växande skogen alls icke förekommer, blir denna mången gång utsatt för en lika onö- dig som skadlig åverkan. Å tallen hindrar ett rikligt kådflöde rötskadors uppkomst, endast en ringa kvalitéförsämring af ytveden blir följden. Men hvad granen beträffar, blifva följderna af skador å stammen af långt mera vidtgående betydelse. Ju sämre växtlighet granen har, dess afse- värdare och ödesdigrare synas följderna af skadan blifva. Hos granen öfverdrages nämligen endast sårytan af ett ibland ofullständigt täckande kådlager, som under årens lopp blir mera poröst och utan svårighet kan aflägsnas, under det att hos tallen såväl själfva såret täckes af ett segt lager kåda som äfven veden innanför blir kådimpregnerad. Det bildas s. k. tjur eller tjörved, i hvilken rötan saknar förmåga att utbreda sig. I tidskriften Skogsvännen (1901 1:sta häft.) har signaturen Fbg. i en artikel med rubrik: »Huru skall man få bort den fördärfliga trädbleck- ningen i våra skogar?» dragit i härnad mot detta oskick, och däri före- slagit effektiva och efterföljansvärda åtgärder till densammas hämmande. Bleckning eller textning bedrifves på otaliga sätt under sken af mer eller mindre berättigadt behof. När någon i obyggderna beger sig iväg till skogs, är förvisso yxan en oskiljaktig och ofta nödvändig följeslagare på färden. Dess framfart skönjes genom den för olika ändamål utförda bleckningen, hvarom ståndskogen ofta bär vittne. Att det i obyggderna, med dess glesa befolkning och stora distanser funnits ett visst fog för bleckningens användande kan icke förnekas. Då den rätt utföres, d. v. s. a mindre värdefull löfskog, torrskog och tekniskt odugliga träd är ju ingenting att säga emot densamma. Bedrifves den utan urskiljning å värdefulla stammar, måste den emellertid skarpt fördömas och stränga medel anlitas för att få bort densamma. Behofvet af bleckning finnes vid arbetena för afverkning, skogsindel- ning och andra skogsvårdsåtgärder. Men bleckning sker också af rent okynne och det i stor utsträckning. Ofta ser man i tidningarna upp- rop till allmänheten att fara varsamt och aktsamt fram i parker och dy- lika anläggningar. Förvisso vore dylika upprop inom vissa orter äfven påkallade till skydd för skogen. Först och främst borde redan i skolan meddelas kunskap om skogens värde och vådan af skadegörelse å den- Skogsvårdsföreningens tidskrift 1907. 13 3 174 VICTOR FR. ERNBERG. samma, ty de som nog åstadkomma den största okynnesskadegörelsen befinna sig i eller strax ofvan skolåldern. Jag syftar närmast här på de s. k. »getarne» [vallhjon), ett för skogen högst fördärfligt släkte, för hvilka dagen blir nog så lång och hvilkas uppfinningsförmåga i okyn- nesupptåg tar sig allehanda utslag genom att på olika sätt tillfoga trä- den skador. På deras syndaregister torde man ock få skrifva orsaken till de flesta skogseldar. Hvar och en husbonde, som nödgas hafva min- deråriga vallhjon i sin tjänst, bör därför beflita sig om att tillse att dessa under »tjänsteutöfning» i skogen icke få medhafva vare sig yxa eller tändstickor. Vidare förekommer bleckningen för att utmärka vägar och stigar såsom till i skogen liggande vedhopar, vindfällen, tjärstubbar, löfhässjor. När bonden söker efter rätklufvet virke, gör han ofta djupa hugg i träd- stammarne, härigenom åstadkommas kanske de största skadorna å stånd- skogen. Samtlige sådana bleckningar böra emellertid förbjudas, såsom va- rande fullkomligt obehöfliga. Uppbleckning af rågångar och skifteslinier förekommer allmänt inom vissa orter. I skiftesstadgan (14 kap. $ 104) finnes föreskrifvet att skil- nadslinierna, rågangarna, skiftesdelegarna emellan under vissa omständig- heter skola utmärkas medelst bleckning. Hvarthän detta kan leda, kan man särskildt i Dalarne, där hemmansklyfningarna yppigt florera och föreskrifterna i ofvannämnda lagrum komma till användning få se sorgliga bevis på. Ofta, synnerligast å utskiftena, som i regel i laga skiftade byar äro långsträckt rektangulära, och som enligt gängse öpskan skola kanske på ett flertal delegare delas i skiftets längdriktning inträffar, då att de nya skiftena bli oformligt långa men däremot endast ett fåtal meter breda. Exempel finnes t. o. m. på, att i händelse dessa skiften skulle utstakats, det mesta af skogen blifvit utfälld. TI stället hade en- ligt föreskrift skilnadslinierna uppbleckats. Efter denna förrättnings hand- läggande, såg skogen ut som om den varit utstämplad, dock med den skillnad, att samtliga träd i linierna voro omsorgsfullt bleckade på trenne sidor, och som detta skedde i ren granskog, blef denna få år därefter alldeles värdelös. I händelse denna skiftesstadgans föreskrift emellertid behöfver efterlefvas, bör ju bleckningen här, då den äger rum under uppsikt af förrättningsmannen, kunna ske på ett för ståndskogen mindre ödesdigert sätt. De vid skogsskötselns olika grenar gängse bleckningsåtgärderna, så- som i och för utmärkande af block-, hygges- och skifteslinier, riktlinier vid skogsräkningar, körskiftesgränser, baser och paralleller vid skogsin- delningar o. d., hafva i Fbg's ofvan anförda artikel bevisats med lätthet SKADAN AF BLECKNING Å STÅNDSKOG. 175 kunna utbytas mot mera praktiska och framför allt mera skogsbesparande åtgärder. , Vid utstämpling af till afverkning afsedda träd förekommer slutligen bleckningen i sin största utsträckning, och borde ju då i regel icke kunna åstadkomma någon skada, då de märkta träden äro afsedda att afverkas. Flerfaldiga orsaker kunna emellertid komma hindrande i vägen härför, hvar- för den vid stämplingsförrättningen ofta hörda och upprepade uppma- ningen af förrättningsmannen att göra stora och tydliga bleckor, särskildt hvad granen angår, icke alltid har fog för sig. Med stämplingsbleckan' afses, dels att den därå anbragta stämpeln må tydligt framträda, dels att vintertid, då afverkningarne äga rum och stammarne ofta kunna vara betäckta med rim, isbark och snö, afverkarna lättare skola kunna särskilja de för afverkning afsedda träden från de som skola kvarhållas. Hvad granen angår, är emellertid dess bark oftast så mörk att äfven en mindre blecka är tillräckligt tydlig för sitt ändamål. Å skogar där försåld af- verkningsrätt skall afverkas på jämförelsevis kort tid, och sålunda ett noggrannare urval af träden ej behöfver ifrågakomma, kan med fördel stämpelyxan utbytas mot en på en käpp fastsatt påse af säckduk, fylld med rödfärg, med hvilken fullt tydliga och tillräckliga märken å stam- marne kunna erhållas. Vid stämplingsförrättningar händer det mången gång, synnerligast då stämplingslaget består af flere handtlangare, att ett eller annat träd i misshugg blir påslaget. Oftast borttages då stäm- peln genom ett hugg, kvarlämnande ett djupt sår å stammen. Ett gran- träd går härigenom sin undergång snabbt tillmötes och borde därför hellre afverkas än få kvarstå. Inom vissa revir, där ortsbefolkningen gärna förfalskar stämpelmär- kena, använder man ännu den gamla typens yxor med stukmärke, hvilka äro svårare att eftergöra. Stukmärkena måste emellertid för att blifva tydliga anbringas å en plan yta. Ett kraftigare hugg är därför nödvändigt, men bleckan blir härige- nom större. Stämplad men kvarstående gran tar härigenom «fortare skada än om man använder den nu brukliga yxan. Med numera allmän- nast brukliga yxor, hvilka uthuggna stämpelmärket, kan detta tillräckligt tydligt anbringas å en yta som icke är fullt plan, d. v. s. å den endast från barken befriade stammen. Göres yxeggen så ringa kullrig som möjligt, som t. ex. å Hults yxor af Ume-modell, kan faran för att in- hugget blir för djupt i betydlig mån reduceras, ehuru detta dock mest är beroende af den som sköter yxan. Vid stämplingar, där tillsynen är slapp eller där slöa yxor användas, får man ofta se att den löshuggna !' Bleckan-texten-flaxen-blecket, olika benämningar i olika landsändar på samma sak. 176 VICTOR FR. EMBERG. »tveten» vid underkant hänger fast vid stammen. Sådant bör emeller- tid under inga omständigheter få äga rum, ty just i vecket vid denna sammanbindningspunkt uppstår en särdeles gynnsam grobädd för svamp- sporer, vattensamlingar o. d. som underlätta rötskadornas uppkomst. Till belysande af den inverkan en i och för stämpling utförd bleck- ning å granskog kan åstad- komma, må följande un- dersökningar och afbild- ningar i någon mån läm- na ett ringa bidrag. Som stämplingsbleckorna i re- gel äro betydligt mindre till omfång än andra blec- kor, visar det lätt, att ska- dan i andra fall inträffar tidigare och blir af större omfattning. Omkring midten af 1880- talet renstämplades en större skogstrakt inom Västerbottens län, hvarvid c:a 90,000 träd, till större delen bestående af gran, åsattes »stora och tydliga bleckor» med tillhörande märken. Af obekant an- ledning blef emellertid denna virkespost icke o- medelbart afverkad i sin helhet, utan' har under årens lopp omstämplats Fig. 1. Tvärgenomskärningar af för 17 år sedan utstämp- och utportionerats i smäår- lade och tillföljd af stämplingen rötskadade rotstockar af re poster, Så att dara gran, utvisande rötans utbredning i stammen. Genomskär- ännu en del finnes kvar. Denna första stämpling hade verkställts med de gamla rödkritsyxorna och bleckan slagits med en vanlig handyxa, hvarige- nom denna blifvit tillräckligt stor, i medeltal c:a 30 cm., samt hugget gått djupt in i veden, hvilket vid undersökningen visade sig hafva bidragit till att rötan fortare vunnit insteg och fått större spridning i stammen. Å fig. 2:1 samt åa fig. 1 II:2 och III:2, där afskärningarne tagits vid bleckans öfverkant, sy- ningen n:o I är gjord strax nedom bleckan, n:o 2 i dess öfre kant och de öfriga med 60 cm:s mellanrum. SKADAN AF BLECKNING Å STÅNDSKOGAR. lg (/ nes densammas ansenliga omfång, nu till större delen visserligen öfver- vallad och betäckt med kåda. I de fall där bleckan varit oansenligare, c:a 8 å 10 cm. i längd eller mera å träd med god växtkraft eller där förmågan till öfvervallning varit större och resurserna på kåda varit rik- ligare, eller där inhugget endast träffat barken eller ytligt i ytveden, hade rötans härjningar inskränkt sig till en obetydlighet. Enstaka exem- pel fanns på att sådana träd saknade alla spår till röta, under det att andra däremot endast visade sig hafva en mörkare gård i bleckans peri- feri, rötans första insteg, utan att ännu hafva tendens att sträfva vare sig uppåt, nedåt eller inåt i stammen. Den tekniska skadan i dylika fall, inskränker sig till baken, huru än stocken insättes i sågramen. Dennas utsortering till ved i st. f. uppklyfning till stäf, takspån, laths eller dy- likt är däremot af ringa betydelse. Å det material som undersöktes, c:a 200 stockar, af hvilka de af- fotograferade utgöra på ytliga undersökningar grundade medelstockar, hade sjutton år förflutit mellan stämplingen och undersökningen. Under denna tid hade den genom bleckan inkomna rötan hunnit sprida sig till en längd af i medeltal 4 m. från roten räknadt och vid brösthöjd d. v. s. midt för bleckan till en Ne del af trädets diameter, och alltid minst öf- ver halfva omkretsen. Af figur 1, där afskärningarne niris 1 äro tagna vid bleckans underkant, n:ris 2 vid dess öfverkant och öfriga med 60 cm:s mellanrum, det mellan lumpskären brukliga afståndet, framgår att rötan sprider sig halfmånformigt i veden. Utbredningen går hastigare i periferisk än i radial riktning, hvarigenom vid en försågning af en rötskadad stock, såggodset allmännare drabbas af rötan. Fig. 2 visar ett fall, där den rötskadade stocken insatts i sågramen med bleckan, röt- härden, ställd så att rötan skulle göra minsta skada å sågutfallet, d. v. s. vertikalt, under det att fig. 3 visar sågutfallet, då bleckan vändts rätt upp (eller ned), sålunda förorsakande den största skada. Inpostningen var i båda fallen 7/8”. Utfallet utsorterades sålunda: JR 3 SE NE na Cl SNES å US EUNNAN Fig. LES ved | ved | S:ths | 7:ths | 7:ths | 7:ths | 7:ths | 7:ths SE |F here | ved! | S vedwin ved | 7:ths | 7:ths | 7:ths | 7:ths | 7:ths: 7:ths. K ved Rötan har således under dessa 17 år i båda fallen förorsakat en värdeminskning å såggodset bestående i skillnaden mellan priset på 7:ths ! utgör baken från fyrskäringsramen. 178 VICTOR FR. ERNBERG. (= s. k. Stockholmsutskott) och på sågfallande, minst uppgående till 40 4, utom nedsorteringen till ved. Då rötan går såväl inåt i stam- men som utbredning i periferien blir följden den att hur stocken än in- ss | i i i | | — Fig. 2 och 3. Sågutfallet af en för 17 år sedan utstämplad och genom stämplingen rötska- dad rotstock af gran. Å fig. 2 (till vänster) har stocken insatts i sågramen så att rötan borde förorsaka minsta skadan å sågutfallet. Vid fig. 3 (till höger) visar utfallet, då stocken insatts i sågramen så att rötan borde förorsaka största skadan å sågutfallet SKADAN AF BLECKNING Å STÅNDSKOG. 179 sättes i sågramen, sågutfallet beröres af rötan, så att hvarken nedkant- ning eller afkapning kan höja kvaliteten. När trädet är »girvuxet», som t. ex. det å fig. 1:11, hvilket ofta är fallet med norrlandsgranen, bli dessa nödfallsutvägar än mer omöjliga, då nämligen rötan icke sträcker sig lod- rätt i stammen, utan följer »giren.» I de fall, där hugget för bleckan trängt djupt in i veden, hade i regel rödrötan midt för bleckan öfvergått till blötröta, vattved, hvilken hitintills i medeltal sträckte sig i radikal riktning till ”/> af rötans bredd samt nedöfver till roten, däremot högst obetydligt uppåt. I sådana fall måste afkapning äga rum, hvarigenom en än ytterligare värdeminskning, förorsakad af det lägre priset för kortlängder, i allm. uppgående till ”/3 af grundpriset, blir följden. Ju bättre växtlighet träden haft d. v. s. ju bredare vårvedsringarne voro eller m. a. o. ju lösare veden var, ju större hade denna blötrötsbildning blifvit. Å de stammar, där bleckningen endast berört bark eller ytved hade rötan ännu icke hunnit förändra sin karaktär af rödröta. För att med visshet kunna afgöra huru länge ett granträd kan stå stämpladt utan att taga afsevärd skada, måste emellertid jämförande un- dersökningar företagas. Af hvad här ofvan framhållits, synes att rötans utveckling alls icke sker jämnt under årens lopp, så att man skulle kunna fastslå att "/17 del af de funna måtten utgöra uttrycket för dess årliga utbredning. Däremot framgår det tydligt att inhuggets djuplek är den förnamsta faktor, hvarpå rötans tidigare eller senare uppkomst och den däraf beroende utvecklingen beror. Är bleckan sådan, att rötan har att börja i de yttre ledningsförande vedlagren, sker dess utveckling lång- samt, tills den når in till inveden. Under vissa omständigheter uppkom- mer t. o. m. ej någon röta. Har däremot inhugget gjorts djupare, så att rötan genast eller inom kort får fotfäste i inveden, där dess egent- liga härjning äger rum, sker utvecklingen snabbt. Bland öfriga orsaker som inverka på rötans utveckling, synas såväl trädens växtplats, som det väderstreck, hvaråt bleckan är vänd och trä- dens växtenergi böra beaktas. Då ännu tillräckligt undersökningsmaterial af den stämpling, hvarur detta är hämtadt, återstår för framtida undersökningar, finnes det hopp om att kunna få iakttaga rötskadornas vidare utveckling, om ock det resultat som redan vunnits är nedstämmande nog. Genom att en år 1904 gjord omstämpling" af en del af omskrifne trakt, till följd af oord- nade flottningsförhållanden måst förblifva oafverkad, och då föga utsikt finnes till flottningens ordnande inom närmaste tiden, kommer det här att finnas ännu mera undersökningsmaterial. ! I stämplingslängden finnes för denna post angifvet — och har värdet å granen ge- nom bleekningen i någon mån minskats. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS Om frostskador å gran i Norrland sommaren 1906. Af And. Holmgren. Under en resa den 29 och 30 sistlidne juni från Strömsund i norra Jämtland till Östersund observerade jag, att en del årsskott å gran inom vidsträckta områden af en eller annan anledning skadats. De under denna resa gjorda iakttagelserna blefvo af mig något kompletterade un- der en i slutet af juli och början af augusti företagen tjänsteresa genom Jämtlands län, från Gäddede vid Ströms vattudal till Lillherrdal i södra Härjedalen. Att orsaken till ifrågavarande skada utan vidare kan påstås vara den i allmänhet skarpa frost, som inträffade nätterna mellan den 28 och 30 juni, torde ej af någon kunna jäfvas. Af talrika, af ortsbefolkningen å skilda trakter meddelade upplysningar, framgår, dels att under nyss- nämnda nätter en för orten och årstiden osedvanligt stark köld varit rådande, dels att de å granskotten uppkomna skadorna observerats ome- delbart efter nämnda tidpunkt. Därtill kommer att samtidigt en hel del kulturväxter, speciellt potatis och korn, visade tydliga, allt för väl kända symtom af förfrysning. Mångenstädes hade potatisstånden, som nått decimeterhöjd och mer, fullständigt förstörts. Den mest i ögonen fallande förändring som granskotten undergå efter frostens inverkan, är deras ändrade ställning. Ifrån att ha varit uppåt eller snedt uppåt riktade komma de nu att intaga en hängande, ofta bågformigt nedåtböjd ställning. Samtidigt härmed antaga de hår- dast frostskadade skotten och de på dessa sittande barren en något mör- kare grönska, hvilken efter ett eller ett par dygn öfvergår i en gråbrun, svagt gulbrun, skarpt framträdande färg. Då kölden å olika platser inom ett relativt litet område varierar högst betydligt, är det påtagligt, att frostskadorna å olika träd skola visa väsentliga olikheter. Likaså är det väl antagligt, att den större eller mindre motståndskraft, som förefinnes hos olika trädindivid, äfven i viss mån inverkar bestämmande på skadans uppträdande. För att söka påvisa dessa förhållanden, insamlade jag den 11 augusti — alltså OM FROSTSKADOR Å GRAN I NORRLAND SOMMAREN 1906. 184 nära 1!/, månad efter frosthärjningen —- en del skadade toppskott af olika typer, om hvilka närstående fotografier torde gifva den bästa före- ställningen. Fig. 1 framställer sålunda en grantopp där samtliga årets skott och barr äro fullständigt döda, Denna typ härrör från mindre buskar och plantor, hvilka förutom denna skada äfven fått samtliga öf- riga årsskott dödade. I allmänhet anträffades individ som skadats på detta sätt dels å sanka, dels å mer öppna, kallare lokaler, å hvilka för öfrigt endast undantagsvis svagare angripna buskar voro till finnandes. Detta ger vid handen, att å dylika lokaler frosten varit så stark, att äfven de mot frostens inverkan bäst utrustade individen varit för svaga Foto. af förf. 1906. Big Fig. 2. Big: 3: Fig. 4. att trotsa densamma. Fig. 2 och 3 framställa tvenne grantoppar, där samt- liga skott äro mer eller mindre skadade. Spetsen af terminalskotten som ock en del af sidoskotten jämte tillhörande barr äro döda. Å fig. 5 är toppskottet ensamt fruset under det fig. 4 framställer en grantopp, där samtliga sidoskott äro af frosten illa medfarna, hvaremot terminal- skottet här till synes undgått skadan. Så är dock icke fallet. Äfven detta skott har af frosten berörts, ehuruväl icke hårdare än att det kun- nat repa sig och fortsätta sin utveckling, hvilket framgår af skottaxelns egendomliga krökningar. Fig. 7 visar öfre delen af en gran, där endast ett sidoskott skadats under det att öfriga skott förblifvit fullständigt obe- rörda. Fig. 6 framställer slutligen en skottkrans, där samtliga skott äro så obetydligt berörda af frosten, att de kunnat bibehålla sin förmåga att vidare utveckla sig. De enskilda skotten intaga omedelbart efter frostens 182 AND. HOLMGREN. inverkan en svagt nedåtböjd ställning. Efter hand hafva desamma åter vunnit stadga och söka nu intaga sin normala ställning, hvilket ger upp- hof till skottaxlarnas böjningar. Af dessa exempel framgår tydligt hur nyckfullt frostskadorna uppträda. Då de buskar, som lämnat bilderna 4 och 5, under samma temperaturförhållanden stått omedelbart intill hvar- andra och varit af samma höjd utan att den ena varit mer skyddad än den andra, men skador af olika typ uppstått, är det väl tydligt, att de Foto. af förf 1906. Fig. 5. Fig. 6. Fig. 7. olika individen äfven setat inne med olika egenskaper, ägnade att be- vara den ena mer än den andra för en sådan fara som frosten. På annat sätt torde dessa omständigheter knappast kunna förklaras. Vidare framgår af de lämnade exemplen att det är själfva skottaxeln, ej barren, som i första hand angripits af frosten. Visserligen äro numera å vissa skott en hel del barr döda, men att anledningen härtill med nödvändig- het ligger däri att dessa frusit är långt ifrån tydligt. Det ligger när- mare till hands att antaga, att den ömtåligaste, vid tiden för frostens uppträdande, i sin största längdtillväxt stadda öfre delen af skottaxeln OM FROSTSKADOR Å GRAN I NORRLAND SOMMAREN 1906, 183 frusit så hårdt, att den beröfvats sin ledande förmåga, hvarigenom äfven barrens död blifvit den närmaste följden. Men den möjligheten är där- för visst icke utesluten, att dessa, de yngsta barren, äfven direkt ska- dats af frosten. En mikroskopisk undersökning, företagen omedelbart efter skadans inträdande, skulle helt visst ledt till frågans lösning. Beträffande frostskadans uppträdande å de enskilda träden och i bestånden är följande att anteckna. Där frosten angripit ett individ har detta alltid först skett med de högst sittande skotten. Först därefter hafva de lägre angripits, eller med andra ord, de för frosten minst skyd- dade skotten hafva först fallit offer för densamma. Likaså har ungsko- gen eller snarare de mest lågväxta individen hårdast angripits, hvilket ej heller varit annat att vänta, då den kallaste luftströmmen under nat- ten stryker fram närmast jordytan. Träd af ej obetydlig höjd, cirka 10—12 met. hafva äfven å vissa trakter angripits i ej oväsentlig utsträck- ning. Det är anmärkningsvärdt beträffande en del af dessa, att endast toppskotten berörts af frosten, under det de lägre, för vida starkare köld utsatta skotten, undgått att skadas. Häraf framgår att terminalskottet under dess största längdtillväxt är vida ömtåligare än samtliga skott af lägre ordning. Rörande frostskadans utbredning inom Jämtlands län har jag själf varit i tillfälle att konstatera följande. Inom länets nordligaste fjälltrak- ter har skadan ingenstädes iakttagits. Detsamma är fallet närmast kring Ströms vattudal. Å den ej obetydligt höga bergsträckning, som skiljer Ströms vattudal från Flåsjön, förekommer skadan rätt ymnigt. I de lägre delarna kring de stora sjöarnas stränder, där temperaturen ej varit underkastad allt för stora variationer, uppträder skadan i allmänhet i obetydlig omfattning. Så är fallet' kring Flåsjön, Hammerdalssjön samt kring Storsjön. Mellan Ströms vattudal och den cirka 3 mil söder därom belägna Hammerdalssjön ha frostskadan observerats endast invid de där- städes belägna, synnerligen vidtomfattande sankmarkerna. Eljest har frosten farit tämligen mildt fram inom detta lågland. På sträckan Ham- merdal —-Östersund, hvilken sträcka omfattar högre belägna trakter, äro däremot frostens härjningar vida allmännare. Söder om Storsjön vid Åsarna, Öfver- och Ytterhogdal, Klöfsjö, Vemdalen, Sveg och Lillherr- dal anträffas frostskadad gran i stor utsträckning. I dessa trakter har ingenstädes något större sammanhängande område kunnat urskiljas, där frostskadan uppträdt sparsammare. Den inom södra Jämtland och Här- jedalen hårdast angripna trakten synes vara området kring Ytterhogdal. För att om möjligt söka utreda huruledes granskotten under sin största längdtillväxt reagera mot låga temperaturer har jag från statens Meteorologiska Centralanstalt, på därom framställd begäran, erhållit upp- 184 AND. HOLMGREN. gift å väderleksförhållanden från samtliga inom Jämtlands län belägna meteorologiska stationer. Då inom länet ej förefinnas mer än fyra andra klassens stationer jämte fem privata sådana, var det ju redan på förhand att vänta, det ett försök i denna riktning ej skulle blifva vidare gifvande. Förutsättningarna för köldens inverkan på granskotten ligger icke uteslutande i dennas styrka utan äfven, och detta i än högre grad, i granskottens predisposition härför, hvilken predisposition helt naturligt är afhängig af den större eller mindre lifsverksamhet, som vid frostens in- trädande, pågår i skotten. För att påvisa detta har jag uträknat medel- temperaturen för sex inom länet belägna observationsstationer under tiden 18—27 juni. StOLLCI rr nr KO BA Östersund. ss. 15.6 Gäddede ....... kr 14.o SMER Too sken fö etee dr LR 7e3 Dufeds skola <.... ER IA Bispgårdens skogsskola 18.2 Af dessa siffror framgår att temperaturförhållandena under tiden närmast före frostens uppträdande varit i hög grad gynnsamma för granskottens utveckling och att sålunda med största sannolikhet lifsverk- samheten i desamma varit synnerligen stor. Gifvet är, att under sådana förhållanden en hastig temperatursänkning under fryspunkten högst men- ligt skall inverka på granskotten. Af de från Meteorologiska Centralan- stalten erhållna uppgifterna äro nedanstående sammanställning af minimi- temperaturerna från ofvannämnda sex stationer hämtade. | 27) 224 2e/6 (0/6 HE SOLO ent Et ; Se |ENNSTS AL NAS:S | + 0.0 2.0 Gäddede. leg | 6.5 25 0100 3.0 DUfedSTSkola, 42-165 14. 8.0 | IO:o 25 I1.o 5.5 Östersund: =... SENSE L ON RSG 8:or rio 4.5 2.0 5.0 | FIVE Qrir AS Ar SE RANE AS ho 3.0 1 05 2 4.0 Bispgårdens skogsskola, ........ 6.0 6.5 6.0 |— 2.0 |+F 0.0 | Ur Centralanstaltens nyssnämnda uppgifter är vidare att anteckna att vid Ljungå i södra Härjedalen natten mellan den 27 och 28 juni inträffade 5” köld. Troligen afses här dock natten mellan den 28 och 29, Vid Klöstra inträffade natten mot den 29 frost, som skadade potatisblasten. Likaså anföres från Sandnäs privata station att natten mellan den 28— 29 årsskotten å gran skadades. Att af detta synnerligen ofullständiga material draga några slutsat- ser om huru granskott i full lifsverksamhet reagera mot låga tempera- turer är en ren omöjlighet. Dock torde det möjligen kunna påstås att en temperatur af o grader icke är mäktig skada granskotten, under det OM FROSTSKADOR Å GRAN I NORRLAND SOMMAREN 1906. 185 en temperatur af —2? medför skottens förfrysning och detta på den grund att natten mellan den 29 och 30 juni i Gäddede observerades en minimitemperatur af o? utan att granskotten däraf skadats under det samma natt minimitemperaturen vid Bispgårdens skogsskola var — 2” samtidigt med att granskotten där i stor utsträckning ledo af frosten. Anmärkningsvärdt är att i omedelbar närhet intill den meteorolo- giska stationen i Sveg, där den lägsta temperaturen under den 29 och 30 juni uppgifvits till + o.s”, skotten å gran i allmänhet frusit, hvilket visar huru stora temperaturväxlingarna kunna vara inom relativt begrän- sade områden. Rörande frostskadans uppträdande inom andra delar af Norrland är följande att anteckna. I norra Dalarna, Hälsingland, Medelpad samt i östra och mellersta Ångermanland uppträdde frostskadan allmänt. Af från ett flertal hrr kamrater i Norr- och Västerbotten mottagna meddelanden framgår, atti slutet af juni månad rätt skarpa frostnätter i dessa län allt upp till Gelli- vare och Haparanda förekommit, men har det oaktadt i allmänhet inga frostskador å granskott förmärkts. I trakten af Degerfors i Västerbotten har skadan dock iakttagits ehuru i ringa omfattning. Sålunda hafva granskogarna i hela Norrbottens och större delen af Västerbottens län undgått skador af ifrågavarande natur. på Vid bedömande af frågor rörande skogsträdens förhållande till kli- matiska faktorer möter oss alltjämt de största svårigheter i det att från skogslig synpunkt lämpliga och tillräckligt talrika meteorologiska stationer ej förefinnas. På tiden synes oss därför vara att något häråt göres, särskildt torde därvid böra framhållas vikten af att i våra fjälltrakter dylika stationer inrättas. Då dessa skogar framför alla andra äro bero- ende i främsta rummet af klimatiska betingelser, är äfven kännedomen om dessa betingelser af allra största vikt för möjliggörande af en rationell skötsel af desamma. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1007. H. 4—35. Hufvudmomenten i den norrländska skogs- hushållningen. Af Frans Kempe. Med anledning af jägmästaren P. O. Welanders uppsats i Tidskrif- tens förra häfte anhåller jag om plats för nedanstående. I mitt lilla bidrag till byråchefen af Zelléns afhandling om våra skogars vård och afkastning har jag för den norrländska skogsvården uppställt följande hufvudmoment: 1. Att afverkningen så bedrifves att i första rummet den skadade, undertryckta, utvuxna eller öfvermogna skogen af alla dimensioner bort- tages, hvarhelst den finnes, under det att afverkningen af den växtliga skogen inskränkes till gallring och ljushuggning. 2. Att alla sanka marker torrläggas. 3. Att alla kala marker, där man icke har att inom kort förvänta naturlig föryngring, besås, dock hufvudsakligen med tallfrö. 4. Verksamt förbud mot bete å annans mark, hvarigenom beredes möjlighet för den enskilde skogsägaren att skydda den mark, där för- yngring af skog försiggår. Hvad jag i det första momentet velat säga är, att de skogsförbru- kande industrierna — trävaru-, pappersmasse- och kolindustrien — så länge tillgång därå finnes, för sina behof böra nöja sig med den ska- dade, undertryckta, utvuxna eller öfvermogna skogen af alla dimensioner samt gallringsvirke från de växtliga skogarna, på det att dessa senares kapital ej allenast må bevaras, utan äfven ökas. Mig synes icke myc- ket vara att säga mot en dylik åskådning. Men herr Welander är, som af uppsatsen framgår, af en helt annan mening. Orsaken härtill är väl i första rummet den, att han tillåtit sig antaga, att mitt yrkande, att de växtliga skogarna skola sparas, icke är allvarligt menadt. Han anser det vara »en vacker, om ock from önskan». Jag vågar bestrida hans rätt till ett dylikt antagande, och jag påstår att han saknat allt fog för detsamma. Äfven för honom torde det nämligen ej vara okändt att jag icke blott på det ifrigaste sökt hindra antagandet af vår nya skogslag, som jag icke ansåg tillräckligt verksam, utan äfven att jag år 1900 för- mådde Västernorrlands läns landsting att tillsätta en kommitté, hvilken HUFVUDMOMENTEN I DEN NORRLÄNDSKA SKOGSHUSHÅLLNINGEN. 187 tillsammans med en dylik vald af Jämtlands läns likatänkande landsting, afgaf ett utlåtande, som utmynnade i ett förslag till lag af helt annan och mer effektiv art än den af skogskommittén utarbetade, samt att jag i detta arbete hade min dryga andel. Har man rätt att tänka, att allt detta arbete blott varit en komedi? Jag vågar tio att herr Welander är så godt som ensam om den upp- fattningen. De masspetioner — 6,000 namn — som insändts till rege- ringen i afsikt att förinta verkan af ofvannämnda af landstingen gillade förslag, gifva mig i hvarje fall rättighet att tro så. Ett faktum är emellertid, att mina bemödanden strandade. Under sådana förhållanden har jag ansett lämpligt att söka på öfvertygelsens väg vinna målet: att reservera de växtliga skogarna för framtida behof. Men härtill hör i första rummet, att staten i högre grad, än hittills skett, utstämplar sådan skog, som från skogsvårdssynpunkt bör bort- tagas, hvarigenom de sågverksägare, som från egna skogar redan af- verkat dylik skog, bli i tillfälle att erhålla sina behof från statens skogar och sålunda att spara sina egna växtliga skogar. Att man bör afverka den dåliga skogen, innan man angriper den goda, synes mig själfklart. Tyvärr har herr Welander icke utvecklat sitt program för den norr- ländska skogshushållningen, men han har dock lämnat en del antyd- ningar därom. Så säger han på ett ställe, att inlandsbanan bör blifva en god hjälp för skogsvården. Men icke kommer den, som herr W. vill, att bidraga till bevarandet af den gamla skogen; det är väl fast- hellre genom afverkning af sådan skog, som banan kommer att göra nytta. Herr W. önskar, att skogarna fortast möjligt skola uppbringas till full produktionsförmåga, men samtidigt vill han på inga villkor, att den mogna och trögväxande skogen borttages under de 40 år, jag för detta ändamål anslagit. Han synes till och med anse bevarandet af den gamla och oväxtliga skogen vara Norrlands enda räddning; hela hans uppsats går nämligen ut på, att vi skola handskas varligt med dylik skog. Att han under sådana förhållanden finner mitt förslag allt- för radikalt, eftersom detsamma går ut på att vi skola koncentrera af- verkningen just på den gamla skogen, är helt naturligt. Efter allt detta hade jag väntat mig, att han skulle påyrkat en minskning i trävaruexporten. I dess ställe framhåller han, att den mängd oväxtlig skog, som finnes, måste föranleda en ökning i afverkningarna. Är detta verkligen hans mening, så protesterar jag på det bestämdaste däremot; jag anser nämligen hvarje ökning i trävaruexporten ej blott obehöflig, utan rent af skadlig. Han erkänner att sköfling af ungskog äger rum, men han nämner intet ord om att denna sköfling borde stäfjas, och man frestas att tänka, 188 FRANS -KEMPE. att han anser att försiktighet vid afverkning af den utvuxna och öfver- mogna skogen är viktigare än till och med bevarandet af ungskogen. I hvarje fall har han en stor omsorg om skogens gubbar och abnormt växande individer, den s. k. oväxtliga skogen, men han visar ej något vidare intresse för ungskogen och medelåldersbestånden; de må skydda sig själfva. Han ömmar för Norrland, för dess industri och arbetare — och jag tackar honom därför — men då han vill bygga Norrlands, dess industriers och arbetares framtid på den utvuxna och oväxtliga skogen, så betackar jag mig. Jag tror nämligen, att det är säkrare att bygga framtiden på den lifskraftiga skogen. Det troligaste är väl, att herr W. menar, att, då vi icke kunna få bukt på sköflingen af de växt- liga skogarna, vi måste hålla på de gamla. Men om så är, hvarför icke säga det rent ut? Herr Welander påstår, att jag uppgifvit, att 735 2 af träden på statens marker i Norrland upphört att växa. Jag har genomläst min uppsats men kan icke finna, att jag skrifvit detta. I öfrigt känner jag statens skogar alltför litet, för att jag skulle kunna våga att lämna en dylik uppgift. Sannolikt vet herr W. ock, att jag vid Skogsvårdsföre- ningens möte varnade för den uppfattningen, att de af Mo och Domsjö förvaltning undersökta skogar skulle utgöra en rätt exponent för det till- stånd, hvari de under statens vård stående skogar z allmänhet befinna sig. Ej ens för sådana skogar har jag således lämnat förestående uppgift. Herr W. anser, att, därest man, i stället för att, som nu sker, af- verka såväl de växtliga som de oväxtliga skogarna, skulle afverka efter mitt program, en svår kris skulle uppstå. Skulle en sådan komma, så är orsaken en helt annan, nämligen den beklagliga omständigheten att årligen millioner unga, växtliga träd afverkas, hvilka bort få utgöra in- dustriens framtida resurser. En annan omständighet är förbudslagen, hvarigenom skog skall förbehållas den, som sköflar, men ej få förvärfvas af den, som vårdar den, och att såväl min bror som jag i denna lag se en våda för framtiden, borde icke förvåna någon vän af skogen och arbetaren. Kommer industrien på lerfötter, hvilket ju är möjligt, så är det icke dess eget fel; samhället har så velat det. Tryggast hade det onekligen varit, om den byggt uteslutande på egen skog. Men då hade all annan skog — fulla 80 Z af det hela — förblifvit värdelös och hända hvad som hända vill, så har industrien dock gjort ett godt stycke ar- bete, när den gaf värde åt all skog, ej blott sin egen. Ingen tänkte heller på förbudslag, när sågverken byggdes. Men hvad som än sker i sydligare hälften af Norrland, så tror jag dock, att faran för Norr- och Västerbotten är ganska liten, ty där hafva vi effektiva skogslagar. Och ingenstädes kan skogen bli så väl skött, HUFVUDMOMENTEN I DEN NORRLÄNDSKA SKOGHUSHÅLLNINGEN. 189 som i Lappmarken, därest de, som makten hafva, på ett förståndigt sätt begagna densamma. Där kan man nämligen af skogsägaren be- tinga alla möjliga skogsvårdsåtgärder, hvilket jag ock framhållit för veder- börande. På grund häraf oroar jag mig icke för föryngringen därstädes, som föröfrigt ej alls är så riskabel, som herr W. utmålar den. De vackra ungskogar, som finnas närmast byarna, och som uppkommit efter afverk- ning af den gamla skogen, vittna därom. Denna afverkning har icke varit rationell, ty man tog naturligen det bästa först, men icke förty är resultatet öfverraskande godt. Hvad skall då icke ske, när nödiga frö- träd kvarlämnas, när hyggesrensningar och kulturer införas, och när de degenererade markerna återföras i skogbärande skick? I Lappmarken är det blott en rätt utöfning af makten, som behöfves. I det inre af Norrland, i all synnerhet i Lappmarkerna, har mycken skog så länge sparats, att den af ålder tagit skada. Att en hel del af denna skog redan förfarits är också visst, likasom att en ändring i detta afseende måste äga rum. Men denna ändring bör komma snart, och man får ej nöja sig med att utstämpla endast de träd, som redan tagit skada, man måste ock stämpla sådan skog, som årligen försämras. Ål- derdomen medför nämligen skröpligheter; gammal tall, om den ock är frisk, får lätt märgsprickor och gammal gran innanröta. Dessa fel fram- träda icke så mycket i skogen men desto mer på brädgårdarna. Endast under särskildt gynnsamma konjunkturer lönar det sig emellertid att afverka, till kusten nedflotta, försåga och skeppa skog, som lämnar blott fransk kvinta, utskott och vrak. Egentligen borde all skog afverkas, innan någon försämring ägt rum. Det dröjer dock mycket länge, innan så kan ske. Jag har erfarenhet om allt detta, ty själf har jag i forna tider sparat skogen alltför länge med den påföljd, att jag under de sista tio åren haft den största svårighet att kunna tillvarataga all skadad, torkande och kullblåst skog. Jag syftar nu på skogar, som ligga i Anundsjö socken, Västernorrlands län; hade 30 å 40 år tidigare de sämre delarna af dessa skogar afverkats, funnes nu i den dåliga skogens ställe vackra ungskogar till nytta för framtiden. Hela läggningen af herr W:s framställning och bevisföring, hans taktik att ur deras sammanhang lösrycka mina yttranden och gifva dem en oriktig innebörd samt att tillägga mig åsikter och syften, som äro mig främmande, allt detta gör, att jag endast motvilligt inlåtit mig på ett bemötande af herr W:s inlägg. Af ofvan angifna skäl kommer jag emellertid icke att inlåta mig i vidare svaromål. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1907- 14 Fig. 1. Skogsutställningspaviljongen å Niirnbergsexpositionen 1906. Skogsutställningen i Niärnberg sommaren och hösten 1906. Den I januari 1906 hade jämnt hundra år förflutit, sedan kurfursten Maxi- milian IV Josef af Bajern såsom Napoleons bundsförvant antagit konungatitel under namn af Maximilian Josef I. Staden Närnberg har år 1906 firat ett lika gammalt minne, ty år 1806 uppgaf den sin ställning såsom en fri riks- stad och slöt sig till det nyvordna konungadömet. För att fira detta dubbel- jubileum var förra året från maj till midten af oktober i Närnberg en ut- ställning anordnad, hvars officiella titel varit » Bayerische Jubiläums-Landes- Industrie-Gewerbe und Kunstausstellung Närnberg 1906». Bajern har här visat, hvad det betyder som ett industriidkande land, demonstrerat den höga ståndpunkt, som den materiella och andliga kulturen intager, visat de resur- ser, med hvilka det kraftiga bajerska folket arbetar och de resultat, som det uppnått. Med stolthet ha också Bajerns båda förnämsta städer, Närnberg och Miinchen, genom en konstutställning påmint om den roll, som de spelat för den tyska konstens utveckling. Den förra staden under renässanstiden tack vare det vakna skönhetssinnet hos ett förmöget borgare- och handtverkar- stånd, det senare i nyare tid under skydd och hägn af konstälskande mo- narker. Sedan gammalt ha skogsvård och skogsskötsel i Bajern intagit en hög ståndpunkt, och icke minst ha bajerska forskare bidragit till utvecklingen af skogsskötselns teori. Sådana namn som Robert Hartig, Ebermayer, Ra- mann, H. Mayr äro kända och uppskattade öfverallt, där man förstår den SKOGSUTSTÄLLNINGEN I NURNBERG. 191 vikt, som kännedomen om skogarnas naturhistoria har för en god skogsvård och en rätt uppskattning af skogarnas betydelse. Då nu i samband med den ofvannämnda utställningen den bajerska stats-skogsförvaltningen hade an- ordnat en speciell skogsutställning var det ju att vänta, att där skulle finnas åtskilligt att se. Redan under sommaren fick den också de amplaste loford i den utländska facklitteraturen. Författaren af denna skildring sökte och erhöll därför hos Kungl. Domänstyrelsen ett anslag för att göra en resa till Närnberg och där studera nämnda utställning. Det är en redogörelse för de iakttagelser och studier, som jag under detta besök hade tillfälle att göra, som nu framlägges för tidskriftens läsare. Ändamålet med expositionen var att inom en utställnings trånga ram gifva allmänheten en så helgjuten bild som möjligt af de bajerska skogarna, deras vård och skötsel, samt betydelse i ekonomiskt och naturhistoriskt hän- 7 800 1000 Ma 7000 > 3 I M I sola 2 / Z Löfträd z ) ] 400 [000 ) Ö K ÅL Å 200 1000 2 z £z [44] Z Å fä = PSA ER Bok) Löfträa HA Barrträd Gran Tall Silfergran Lärk. löfträd Fig. 2. Grafisk tablå visande de olika trädslagens fördelning i de bajerska högskogarna. seende. Den hade därför anordnats efter en enhetlig och noga utarbead plan, och de få enskilda utställare, som förekommo, hade fått en sådan plats, att de utfyllde och fullständigade den bild af de bajerska skogarna, som skogs- statsförvaltningen uppdragit i sina hufvuddrag. För skogsutställningens räkning var en särskild paviljong uppförd, som utan att i sin arkitektur direkt angifva att den var ägnad att hysa en skogs- utställning dock genom den dekorativa utstyrseln påminte om jaktens och skogsvårdens samband med hvarandra. Den rymliga paviljongen innehöll sex utställningssalar, tre större och tre mindre. Därjämte fanns i det fria en ganska stor utställning, bestående af vackra profstammar, belysande de bajerska skogarnas produktionsförmåga, trädplantor m. m. Bajern hör ännu i dag till ett af Europas skogrikare länder, i det att ej mindre än 33 2 af landets yta är skogbeväxt, på hvarje invånare kom- mer 0,40 har skog. Den skogbeväxta arealens storlek belöper sig enligt den senaste statistiken till 2,616,854 har och fördelar sig mellan olika ägare på följande sätt: 192 HENRIK HESSELMAN. StaLSSEO PAT URL «opuns bode dos vises fast dojdad NäR Spa FSRGjA IR SAS Tr Ses clas Sar ER ARS ELER 942,863 har Skogar tillhörande kommuner, stiftelser och korporationer... .. 394,063 >» Privatskogar ......... STAR LEN orostider gurönssas rn SRS EBES sid Ty. En Jacdellisen vacker statistik öfver Bajerns skogar utarbetas i dess Ministerialforstabteilung, och för att belysa denna hade för utställningen för- färdigats mycket goda grafiska tabeller. Smärre aftryck af dessa åtföljde den specialkatalog, som var författad öfver skogsutställningen. Af dessa fick man en exakt föreställning om skogarnas omfattning såväl i hela kungariket som i dess olika delar, om skogsarealens fördelning på högskog, medel- och lågskog, på olika trädslag, på olika åldersklasser och på olika ägare. Den redogjorde för skogarnas afkastning, bruttoinkomst och nettovinst af stats- ER I 70 000 Alder- O 21 41 61 Bl öfver O 21 l4 61 Blöfver O 21 IH 61 El öfter O 2141 61 Blöfver O 21 4 61 8löfter o — 2040 60 801007100 2040 60 80100100 20 40 60 80100100 2040 60 80100100 2040 60 80700100 Fig. 3. Grafisk tablå visande de viktigaste trädens fördelning på olika åldersklasser i högskogar, tillhörande bajerska staten. skogarna samt utgifter för desamma och dessas fördelning för olika skogs- vårdsändamål. På de bajerska statsskogarna hvila hvad vi skulle kalla grava- tioner af olika slag, i det att privatpersoner hafva rätt att ur desamma taga ved, strö och byggnadstimmer till bestämdt värde. Äfven öfver dessa »Forstberechtigungen» fick man se belysande tablåer. För privat- och kom- munskogarna hade man utarbetat liknande tabeller som för statsskogarna. På det hela taget hörde denna statistik till det' vackraste och intressantaste på hela utställningen, Den syntes vara gjord med mycken omsorg, ehuru det för en främling alltid är svårt att bedöma hur pass säkra dylika statis- tiska uppgifter äro. Som bekant finns det godt om dålig statistik. Några särskildt belysande siffror ur denna statistik må här anföras. Bajerns skogsskötsel lägges förnämligast på högskogen, som omfattar omkring 2,180,000 har. Dess viktigaste träd är granen, som i hög- SKOGSUTSTÄLLNINGEN I NURNBERG., 193 skogen intager en areal af en million hektar; därnäst kommer tallen med cirka 725,000 har, boken med 250,000, silfvergranen med 110,000 och eken med cirka 40,000 har. En ganska obetydlig areal" kommer på björk, al och asp. Afkastningen ur skogarna var under året 1899/1900 9,694,792 fm. till ett värde af 104,000,000 mark. Afkastningen pr hektar gestaltar sig på följande sätt för de olika skogsägarna. Afkastning «Statsskogar. Kommunskogar etc. Privatsk. För hela riket. pr har. 4,43 fm.l 4,08 fm. 3555 NO, 3,93 fm. Man finner som naturligt är den mest genomförda och detaljerade sta- tistiken öfver statsskogarna. I olika tabeller redogöres för deras utbredning inom olika delar af landet, brukningssättet, förhållandet mellan löf- och barr- FR 40 000.000 ET mm Bruttoinkomst omm. Utgifter 43 5000000 H SEN d BEGNEsAR Re H FEGCaREE far) O DT EETSTEEEETEN 6789 1234 6789 1234 6789 1234 6789 1234 6789 1234 6789 1234 6789 1235 67859 1234 1830 J8RS 1840 1845 1850 1855 1860 1865 1870 1875 1880 1885 1830 1895 19200 Fig. 4. Grafisk tablå öfver bruttoinkomst och nettovinst af samt utgifter för Bajerns statsskogar. träd, de viktigaste trädslagens geografiska fördelning, förhållandet mellan olika åldersklasser, afverkningsbeloppens storlek, i korthet alla uppgifter som behöfvas för en genomförd och uthållig skogsvård. Lika ingående upplys- ningar meddelas angående statsskogarnas ekonomi, bruttoinkomst, nettovinst och utgifter samt dessas fördelning för olika skogsvårdsändamål. Några af de mest belysande och för en svensk läsare mest intressanta tabellerna meddelas här. Landet är uppdeladt i ej mindre än 383 revir (Forstamtsbezirke). Såsom synes af tabellen fig. 3 är granen det förnäm- sta trädslaget, därnäst tall och bok, åldersklassernas fördelning är någorlunda jämn. För boken finnes emellertid ett rätt betydande öfverskott äldre bok, för hvars afsättning skogsstatsförvaltningen, såsom längre fram omtalas, gör sär- skilda ansträngningar. Ifrån år 1826 ha inkomster och utgifter med större eller mindre svängningar alltjämt befunnit sig i stigande (se fig. 4). För närvarande ! Kubikmeter fast mått. 194 HENRIK HESSELMAN. arbetar den bajerska skogsstatsförvaltningen med en bruttoinkomst af öfver 43 millioner mark på en areal af 942,863 har, nettovinsten går till något öfver 24,000,000 mark. Till jämförelse med privatskogarna kan nämnas, att dessa med en areal af 1,279,928 har ge en afkastning af 4,460,000 fm. till ett värde af 49 millioner mark. Utgifterna för skogsvård och skogsvårds- åtgärder på statsskogarna befinna sig alltjämt i stigande, särskildt belysande äro utgifterna för skogskultur, som under perioden 1825—1903 stigit från cirka 75,000 till ungefär 1,550,000 mark (se fig. 5)- Den genomförda statistiken, den talrika personalen och de betydande utgifterna för skogsvårdsåtgärder vittna om den intensitet, med hvilken den bajerska staten leder skogsvården inom landet. Den stöder dessutom direkt skogsskötseln på de privata skogarna bland annat genom aflämnande af skogs- ;600.000 Plantor till: billigt pris: År 1905 utlämnades öfver 50 millioner plan- tor till privat- och kommunsko- garna. Befinna sig statsskogarna i regel under en intensiv skötsel, så är detta icke alltid fallet med privat- skogarna. Särskildt ha förhållan- dena inom privatskogarna i Neder- bajern ända till senare tid varit synnerligen bedröfliga. Dessa sko- gar ha vanligen uppkommit genom sönderstyckning af stats- och kom- munskogar och erhöllo därvid ofta 1400 000 1200 000 AN IIMINY 1000 000 800 000 600 000 400 000 200 000 Mark Sy 1831 37 43 49 355 61 67 73 739 85 ANA 971903 Fig. 5. snittliga utgifterna för skogskulturer under Grafisk tablå visande de årliga genom- sexårsperioderna 1825—1903. en för rationell skogsvård högst olämplig form. Sålunda finnas styc- ken, som äro 2,550 m. långa och icke mer än — 19 m. breda. För att höja skogsskötseln ha i Neder- bajern inrättats flere nya revir och skogstjänstemannabefattningar, särskildt för privatskogarnas vård. Smärre privatskogar sammanföras till för skogsvård mera lämpliga komplex. För för- säljning ha inrättats plantskolor, som under år 1905 lämnade ej mindre än 18,3; millioner plantor till privatskogarnas behof, sålunda en mycket intensiv verksamhet till de privata skogsägarnas fördel. Emot bakgrunden af dessa statistiska upplysningar öfver Bajerns skogar och skogsvård må nu lämnas en skildring af själfva utställningen. I den största utställningssalen af hvilken en interiör finnes å fig. 6 de- monstrerades skogsvårdens samband med zoologi (entomologi) och botanik. Insekterna spela en mycket framstående roll i Bajerns skogar, insektshärjnin- gar, mången gång af mycket stor utsträckning, förekomma ofta. De stora och alldeles rena bestånden gynna i hög grad de härjande insekternas mass- förökning. Belysande kartor voro utställda öfver några större insektshärj- ningar under senare tid. En kartbild åskådliggjorde sålunda de vida härj- ningarna i Närnberger Reichswald under åren 1894—1901 af tallmätaren (Geometra piniaria L.), hvarvid på grund af insektsangrepp ej mindre än 8,972 har måste kalläggas, eller 31 3 af hela skogsområdet. En grafisk bild SKOGSUTSTÄLLNINGEN I NURNBERG. 195 visade att åldersklasserna 20—960 år härvid hufvudsakligen angrepos. En annan karta belyste skogsförödelser genom nunnan och cyklonartade stor- mar i Ebersberger Forst nära Miänchen. En synnerligen intressant statistik om- fattande perioden 1801—1900 redogjorde för skadeinsekternas uppträdande i Bajerns skogar. De viktigaste insekterna äro nunnan (Liparis monacha L.), tall- spinnaren (Lasiocampa pin), tallmätaren, (Geometra piniaria), tallflyet (Voctua piniperda), bokspinnaren (Örgvia pudibunda), tallsteklar (Lophyrus) samt olika slag af barkborrar. Enligt denna statistik visar det sig, att de bajerska skogarna årligen äro utsatta för insektshärjningar af större eller minde omfattning. De hafva varit häftigare och mer omfattande mot slutet af perioden än i Fig. 6 Interiör af den största salen i skogsutställningspaviljongen. I midten en grupp, belysande trädrötternas lif. På vänstra väggen föremål berörande vedens förstöring genom svampar. början af densamma. Särskildt utmärkte sig åren 1888—1897; under dessa år uppträdde nunnan, tallspinnaren, tallmätaren och åtskilliga barkborrar. Någon utställning af de medel, som kommit till användning för att hindra insektshärjningarnas utbredning, förekom ej, däremot samlingar af sådana fåglar, som lefva af insekter. Kartorna och de statistiska framställningarna illustrerades af tvenne ut- märkt vackra insektsamlingar. Den ena omfattade 162 skadliga och 46 nyttiga skogsinsekter. Alla voro utmärkt väl preparerade och representerade såväl genom fullbildade insekter som genom puppor, larver och ägg. Hvarje arts bety- delse belystes genom växtdelar, som den skadat. En samling af Bajerns barkborrar, 87 arter, hvar och en med skadade träd- och barkstycken vitt- nade om den ifver, hvarmed de entomologiska studierna bedrifvas. 196 HENRIK HESSELMAN. Den botaniska afdelningen började med en framställning af vedens ana- tomiska struktur hos olika trädslag, belyst genom bilder och preparat. Här var intet särskildt nytt att lägga märke till. Hartigs bekanta arbeten hade satt sin prägel på det hela. Genom modeller åskådliggjordes den inre byggnaden af veden, såväl hos barrträd som hos löfträd. Variation i byggnaden på grund af yttre omstän- digheter eller af inre orsaker visades genom flere olika preparat. Det hela gick ut på att ådagalägga hurusom träets tekniska egenskaper äro beroende af dess byggnad. I nära anslutning härtill var en afdelning anordnad för att visa impreg- neringen och dess roll för träets hållbarhet. Ett sådant förfaringssätt användes hufvudsakligen för telegrafstolpar, gatkubb, grufstolpar och för andra fall, där träet lätt är utsatt för förmultning. Såsom impregneringsvätskor bru- kas kvicksilfverklorid, kopparvitriol, zinkklorid, zinkklorid i blandning med karbolsyrehaltig stenkolstjära eller denna senare vätska utan inblandning med zinkklorid. Det gäller att så mycket som möjligt genomtränga veden med den konserverande vätskan, och detta sker på flera olika sätt såsom genom att låta veden uppsuga impregneringsvätskan eller genom att under tryck pressa in den. Slutligen begagnar man sig ofta af att genom, utpumpande af luf- ten inuti veden låta vätskan ersätta de tomrum, som härigenom uppkomma, hvarvid dock den inträngande impregneringsvätskan måste sättas under ett betydande tryck. Betydelsen af impregneringen ligger däri, att veden skyd- das mot angrepp af vedförstörande svampar, en viss höjning af dess mot- stånd mot tryck blir också en följd. Vid impregnering intränger vätskan en- dast 1 splinten; kärnveden är ogenomtränglig. Den spelar därför såsom ved- bevarande medel den största rollen hos kärnlöst virke. Af de statistiska tabellerna framgår, att Bajern har ett ganska stort öfverskott på gammal bok För att få användning för denna har bajerska skogsstatsförvaltningen på flerfaldigt sätt understödt försöken med vedens impreg- nering, och man har i det hänseendet till synes kommit ganska långt. Bok- virke har sålunda erhållit en mycket viktig användning till järnvägssyllar. Vanligt bokvirke multnar lätt, på 3 å 4 år är en sådan järnvägssyll förbru- kad. Bokveden har emellertid mycket goda mekaniska egenskaper och det gäller därför endast att göra det mera hållbart. Genom impregnering med zinkklorid och stenkolstjära höjes hållbarheten till 25 å 30 år. Man har härvid erhållit så goda resultat, att impregnerade boksyllar anses som nutidens förnämsta material i sitt slag. Såsom bevis härpå kan nämnas att Simplontunneln, den moderna järnvägsteknikens senaste triumf, belagts med sådana syllar. Enligt en redogörelse i Revue Genérale des Chemins de fer använder den franska östbanan dylika syllar sedan 30 år tillbaka, och de hafva stått sig bättre än alla öfriga. Under loppet af 24 år utväxlades sålunda af OMMAPTegnET ACC CKSYÄLAN esset ke. bef a KÖER impregnerade » — (stenkolstjära) ............... 49 >» > boksyllar FINNE RECKAN Te Af boksyllar å en bansträcka, som lades för 27 år sedan, finnes ännu 80 & kvar och Dufaux, östbanans öfveringeniör, anslår genomsnittstiden för deras användbarhet till 35 år. Till jämförelse kan nämnas att järnsyllar hålla endast i 15 år. För att boksyllarna skolevi sa dylika utmärkta egen- SKOGSUTSTÄLLNINGEN I NURNBERG. 197 skaper fordras emellertid, att man använder endast förstklassigt materiel. Stycken med inväxt bark, svart kvist, frostsprickor och s. k. röd kärnved böra undvikas. Impregneringen måste göras med synnerlig omsorg och stäl- ler sig tyvärr ganska dyr, till en kbm. bokved åtgår ej mindre än 325 kg. impregneringsvätska. En preussisk firma, Rätgers i Berlin, hade utställt tallvirke, som im- pregnerats med Montaninfluat, en vätska, som innehåller en fluorförening. Föreningar med fluor ha kraftiga svampdödande egenskaper och ha med mycken framgång användts för detta ändamål. Af denna del af utställningen fick man den föreställningen, att genom träkonserverande metoder ännu mycket kunde vinnas till nytta för både skogen och tekniken. På ett så godt som alldeles uttömmande sätt behandlades sedan vedens förstöring dels genom fanerogama parasiter, dels genom träförstörande svam- par, de senare utaf betydelse såväl i skogen som i färdiga byggnader. Af ett visst intresse för oss svenskar var att se, att den hos oss så sällsynta misteln i Bajerns tallskogar kan förorsaka betydande skada. De egendomliga rötterna af denna växt borra sig nämligen in genom veden, så att de ska dade stockarne se ut som maskstungna, när de försågas. Svamparnas roll i skogen visades genom en mycket vacker samling preparat, till stor del hopbragt af Robert Hartig själf. Kolorerade taflor och fotografier från skogen underlättade studiet af det hela. Den moderna my- kologiens arbetsmetoder demonstrerades genom renkulturer af träförstörande svampar, uppdragna såväl på ved som på agar-agar. En närmare skildring af denna del af utställningen skulle endast bli en kort rekapitulation af det väsentligaste angående de träförstörande svamparna, hvarför den här må förbigås. En framställning af svamparnas ekonomiska betydelse, sådan som t. ex. Möller lämnat angående den skada Trametes Pim förorsakar i Preus- sens tallskogar saknades emellertid, så intressant en sådan än kunde vara. Byggnadsvirkets förstöring genom svampar, förnämligast Merulius lacrymans och Polyporus vaporarius, visades genom en synnerligen vacker samling svamp- kroppar, svampmycelier under utbredning på trävirke, mer eller mindre för- störda trästycken, fotografier och taflor. I ett särskildt trähus upplyst med en elektrisk lampa såg man svamparna »i arbete». Ett särskildt vackert preparat vi- sade, hurusom hussvampen ( Merulius lacrymans) förmår angripa till och med det hårda, hartsrika virket af pitch-pine (Pinus australis), medan ett par andra trästycken ådagalade den stora motståndskraft mot svampangrepp, som im- pregnering med träkolstjära förlänar virket. De impregnerade styckena hade under tvenne år legat i en källare, rundt om omgifna af mycelier i kraftig utveckling. Styckena voro fullkomligt oangripna. Den andra afdelningen af den skogsbotaniska utställningen behandlade ett så viktigt kapitel som trädrötternas lif. Rotsystemets olika utbildning hos olika träd kunde man studera på en vacker samling af rötter i utspädd formalinlösning, uppfästade på hvita porslinsskifvor. Vi finna sålunda träd- plantor med pålrot (bok, ek, lind, svarttall) och utan pålrot (gran, dou- glasgran, weymouthstall, asp, björk), med intensiv rotförgrening (lönn, glasbjörk, ek, lind, gråal) och extensiv rotförgrening (lärk, bergtall, ask). Intensiv kallar man en rotförgrening, där rotsystemet består af talrika, fina och rikt förgrenade sugrötter, extensiv, där det utgöres af färre, men långa och täm- 198 HENRIK HESSELMAN. ligen tjocka sugrötter. Vidare visades markens inflytande på rotsystemets utbildning; på torr och lätt mark såsom sand få både gran och tall ett större och rikare förgrenadt rotsystem än på mera fuktig och tung mark, såsom lera. KRötternas förhållande till svampmycelierna var det nästa kapitlet på denna afdelning. En ganska stor samling af örter med endotrofisk my- korhiza och af träd och buskar med ektotrofisk mykorhiza belyste denna för teorien och för praktiken lika viktiga fråga. I nära anslutning härtill förekom en samling växter med kväfvesamlande rotknölar, såsom leguminoser, al-arter, eleagnaceer och myricaceer. Hos leguminoserna förorsakas knölarna af bakterier, hos de öfriga af bakterieliknande svampar. I denna afdelning fanns Myvrica gale, vår vanliga getpors, som på sina rötter äger täta små gyttringar af rötter, som vid basen äro starkt uppsvällda. De kväfvesamlande växterna, särskildt /eguminoserna, förmå göra den mark, hvarpå de växa, rik på för växterna tillgängligt kväfve. Härpå grundas som bekant gröngödningens teori. För torra sandmarker, som mest äro lämpliga för tall, men ofta visa brist på kväfve, spelar akazian (Mobinia Pseudoacacia) och harriset (.Sarothamnus scoparins) en liknande roll. — Samma betydelse kan möjligen getporsen (Mvrica gale) ha för våra mossar. Visar den sig kväfvesamlande — rotknö- larne likna mycket dem hos Podocarpus, hvilka enligt försök sannolikt äro kväfvesamlande, men några bevisande experiment föreligga ännu ej — skulle genom dess förekomst mossjorden kunna göras rikare på tillgängligt kväfve. Enligt observationer från Danmark! lyckas också trädkulturerna bättre där Myzrica gale förekommer, än där den saknas. Myricas uppträdande på våra mossar och dess förhållande till skogsväxten på dessa förtjänar därför det största beaktande. Denna afdelning af utställningen behandlade sålunda ett såväl för prak- tiken som för teorien utomordentligt viktigt spörsmål, nämligen rötternas biologi och fysiologi. Forskningen har redan på detta område tillskyndat praktiken stora vinster, men ännu återstår säkerligen mycket att vinna. I en mindre afdelning förekom en utställning, belysande trädplantornas lif i ungdomen. Här fanns en vacker samling frukter och frön, groddplan- tor, torkade eller lagda i sprit eller formalinlösning. Tabeller öfver frönas grobarhet, groningsprocessens långvarighet, frövikt och fröantal pr hl. belyste de för praktiken viktigaste frågorna. Slutligen fanns en sammanställning af de viktigaste och farligaste sjukdomarna hos ungplantor; Phytophtora omnivora på bok, Cercospora acerina på lönn, Telephora laciniata och Lophodermium pinastri på barrträd m. fl. Vackra teckningar eller kolorerade bilder under- lättade studiet af de utställda preparaten. I en annan sal, men hörande till denna del af utställningen, förekom en samling afin- och utländska barrträd. Samlingen utgjordes af kottar och grenar inlagda i formalinlösning, teckningar och fotografier. Nästa stora utställningssal var afsedd att visa de bajerska skogarnas produktionsförmåga. Den hade anordnats med hänsyn till de olika trädslag och skogstyper, som förekomma i Bajern. Hvarje art behandlades för sig. Stora fotografier åskådliggjorde skogarnas utseende, och kartor visade trädens utbredning och förekomst inom olika delar af landet. Väl utvalda modell- stammar åskådliggjorde växtligheten inom de olika bonitetsklasserna och vid 'J. Briäel. Hvidgranens Vzekst og Porsens Rodknolde. Tidsskrift för Skogvzesen 1904. Rezekke A. sid. 100. SKOGSUTSTÄLLNINGEN I NÖRNBERG 199 olika behandlingssätt. Af modellstammarna hade man för hvarje meter tagit 5 cm. tjocka skifvor, dessa hade sågats itu längs märgen och lagts på hvarandra, hvarigenom man fick en tillväxtpyramid, utgörande en bild af trädet i en 20-del af dess verkliga höjd. När dessa pyramidliknande modellstammar sammanställdes från olika bonitetsklasser, voro de i hög grad ägnade att för allmänheten visa bonitetsklassernas betydelse. För somliga trädslag förekommo dessutom ta- beller, som visade prisfluktuationen under de senare åren, och samlingar, som belyste trädslagets användning för olika ändamål. Ljustillväxtens storlek visades genom stamskifvor af olika trädslag. Kvistningens inflytande, dess riktiga och oriktiga utförande demonstrerades genom en samling preparat, hvarvid hvarje art var behandlad för sig. Ekskogarna ha inom Bajern sin hufvudsakliga utbredning i Pfalz samt i Unterfranken. De brukas dels såsom högskog, dels såsom lågskog, den senare för vinnande af ekbark till garfverierna. Detta senare brukningssätt var förr af mycket stor vikt, men har numera till stor del förlorat sin bety- delse. En liten separatutställning, anordnad af Regierungsforstabteilung der Pfalz, var ägnad att illustrera läderindustriens nuvarande och forna ställning till ekbarken och ekbarkskogen. En tablå öfver prisfluktuationerna visade, att priset för ekbark varit i sjunkande allt sedan 1885. En centner bark betingade då från statsskogarna 5, från privatskogarna 4 mark, numera en- dast mellan 1: 50 och 2 mark. Detta har gjort ekbarkskogen mindre ren- tabel, samtidigt som ekhögskogen lämnat allt större vinst. Reinertrag pr har har för ekhögskogen under 20-årsperioden 1885—1905 stigit från 20 till 30 mark, under det att den samtidigt för ekbarkskogen sjunkit från 35 till knappa 20 mark. Orsaken härtill är, att den tyska läderindustrien allt mer öfvergifvit den på garfämnen fattiga ekbarken, som endast innehåller 10 $&, och i stället vändt sig till andra, garfämnesrikare produkter. Den förnämsta af dessa är veden af quebracho (Loxoplerygium Lorentziz) som införes från Sydame- rika, hufvudsakligen från Argentina. Läderindustrien i Pfalz använder numéra årligen 160,000 centner quebrachoved, af ekbark endast 33,000 och af gran- bark 22,000 centner, af andra garfämnesförande produkter 27,000 centner. I nordvästra delen, i Unterfranken och i Pfalz har Bajern sina förnäm- sta ekskogar; förrådet af gammal ek uppskattas i Pfalz till 1,213,600 kbm., i Unterfranken till 1,105,200 kbm. Årligen tagas ur de bajerska ekskogarna 87,170 kbm., däraf i Pfalz och Unterfranken 69,792 kbm. Ekskogsdriften baseras på priser, som för oss förefalla rent af svindlande och som under 50-årsperioden 1855—1905 alltjämt befunnit sig i stigande. Sålunda var genomsnittspriset för en kbm. 1855 1905 ESKS SANNA VAA ag TAK; 153,26 mark. HE STVÄRIS DER iRa207. 1 89,35 > V—VIII Kl. ...... 260,70 » 39,31 I synnerhet i Spessart förekomma mycket vackra gamla ekskogar med en medelhöjd af 30 m. och en kubikmassa af ända till 965 kbm. pr hektar. Med ofvannämnda priser på ek representera dylika skogar alldeles oerhörda värden, som i vårt land sakna motstycke. Boken förekommer liksom eken förnämligast i Pfalz och Unterfranken, men finnes äfven i de andra delarna af Bajern. Trenne modellstammar af nyss omtalade slag belyste dess växtlighet å olika bonitetsklasser, i Spessart, 131 år. 200 HENRIK HESSELMAN. 5 HH: RUE Beståndets höjd 35 m. 24 m. 14 m. Kubikmassa 781 kbm. 410 kbm. 162 kbm. per har. Ljushuggningens högst fördelaktiga inverkan på bokens tillväxt kunde studeras på åtskilliga stamprof; sålunda visade en stamskifva efter fem års friställning en årlig tillväxtökning af 6,38 2, en annan förut fullständigt undertryckt en ökning af 11,17 2. En 86-årig bok i starkt slutet bestånd af gran hade friställts genom nunnehärjningen 1891. Följden blef för boken en tillväxtökning så stark, att den på två år efter friställningen växte lika mycket som på 14 år före densamma. Starka ljushuggningar före bestån- dets slutliga afverkning är ju ett erkändt medel för att erhålla grofva stam- dimensioner. Den berömda danska bokskogsskötseln baseras som bekant härpå. Förbrukningen af bokvirke har i Bajern något stigit under senaste 20- årsperioden och uppgår för närvarande till 140,000—180,000 kbm. årligen. Priset har med många växlingar befunnit sig i ett sakta stigande från 10 mark per kbm. 1886 till 15 mark 1905. Bokskogsdriften är emellertid i Bajern föga rentabel och små utsikter finnas till någon hastigare förbättring i det hänseendet. Den kraftigaste åtgärd, som den bajerska skogsstatsförvalt- ningen härför vidtagit, är dess understödjande af försöken med bokens im- pregnering för järnvägssyllar, öfver hvilka förut en redogörelse lämnats. Så mycket mera lofvande är däremot weymouthstallen (Pinus Strobus), som infördes i Bajern i slutet af 1700-talet och som i större utsträckning förekommer i tvenne forstamt, nämligen i Trippstadt (Pfalz) och Ansbach (Unterfranken). Den synes här enligt de vackra fotografier, som voro ut- ställda, trifvas mycket väl samt föryngra sig lätt och raskt. Tvenne tillväxt- pyramider af förut beskrifvet slag illustrerade den väldiga massatillväxt, hvaraf denna art är mäktig. Ett 113-årigt profträd hade sålunda en höjd af 37 m., en brösthöjdsdiameter af 78 cm. och ett kubikinnehåll af 7 kbm., en annan stam vid 65 år en höjd af 31 m. och en brösthöjdsdiameter af 52 cm. Härtill kommer att mycket goda priser erhållas i marknaden för weymouths- tallens virke. I Pfalz betalades sålunda under perioden 1886— 1905 följande medel- och maximipris för I kbm., 1i:sta klassens sortering: Weymouthstall... medelpris 29 mark, maximipris 42 mark Manligstall:ss..c » 23 » Fd (GFÄNL IEEE 21/44 CD > 28 Silfvergran -...... 24,50 » »> 27 » JÖRÄTR oosssceet dank » 2000 Med sådana priser blir tydligen weymouthstallen en synnerligen rentabel trädart. Några jämförande tillväxtundersökningar af denna art och vanlig tall belysa ytterligare detta. | j | [TUNER | Jordslag | Trädärt | Älder Höjd Brösthöjds- | Kubik- | | | | diameter | innehåll | TE | | Sandsten | Weymouthstall 47 16 m. 17 cm. 0.38 kbm. » Vanlig tall 47 13,6 » 9,8 > O,1o Lerskiffer Weymouthstall | 32 | 8,5 10 >» 0,07 » » Vanlig tall 34 4,5 » 5 »” O,o1 » SKOGSUTSTÄLLNINGEN I NURNBERG. 201 I en utställningsgrupp belysande de fuktighetsälskande löfskogarna vid Rhen i Pfalz hade man inom en trång ram åstadkommit en ganska instruk- tiv vegetationsbild. Närmast invid stranden af Rhen förekommer en zon med vass, säf och dylika växter. Nästa zon till ungefär 10 m. öfver flodens yta är ett öfversvämningsland, bevuxet med pilarter, det tredje bältet, unge- fär lika bredt som det förra, hyser en skog af pil, svartpoppel, al, vide m. fl. Slutligen finnes öfverst en högskog af allehanda löfträd såsom körsbär, björk, ek, alm och ask med en mycket rik undervegetation af buskar och slingerväxter. Den fuktiga och näringsrika mark, hvarpå dessa skogar växa, och det gynnsamma klimat, som råder i Rhendalen, förläna dessa skogar en rent af förvånande växtkraft. Eken blir huggbar på 100 år, alm och bok på 70—380 år, ask, lönn och björk på 60—70 år. Några exempel bland de utställda profstammarna må belysa detta. Asp (Populus tremula) ..i...snnnna 40 år, 25 m. höjd, 45 cm. vid brösth. Al (Alnus glutinosa)...... : 3004- ASA RA 45 » » Svartpoppel (Populus ra) AS a ÖNA 5 > » ; LAÄSke (CrKxaooimus. BoocelstOf)) susse SOL NI JAN AR AJ > » oo» Stjälkek (Quercus pedunculata) ... 65 » 27 » » 57 >» > Masurbjörk (Betula verrucosa) ÖT KR AME » 48 >» » om Alm (Ulmus glabra) = ..... SE UORR 24 >» > 44 > ) > Fågelbärsträd (Prunus FKA LV BARNES SEA. Ar AlOj » oo» I dessa löfskogar har Bajern något, hvartill vi egentligen sakna motstycke. I afseende på artsammansättning likna dessa löfskogar mest våra löfängar, men med den genomusla skogsvårdsskötsel, som nu kommer dessa till del, kunna de ej lämna några i skogligt afseende framstående produkter. Om vi äfven med den bästa skötsel skulle komma långt bakom hvad dessa skogar i Pfalz förmå producera, äro de dock säkerligen värda ett bättre öde än det, som nu vederfares desamma. Bland våra löfträd intager ännu i dag aspen en mycket föraktad ställ- ning, ehuru dess virke är det bästa för tändsticksindustrien. Vårt land fyller som bekant sitt behof häraf till stor del från Ryssland. I forstamtet Rosen- heim i sydligaste Bajern har man emellertid en fullt rationellt anordnad asp- kultur, som illustrerades med en särskild liten utställning. Aspen uppdrages här ifrån frö, som insamlas just då frukterna på försommaren skola öppna sig. Fröna utsås i rader i stort anlagda plantskolor. Uppdragande af aspen ur frö innebär vissa fördelar framför att använda rotskott. Tvååriga fröplantor af asp utmärka sig sålunda jämförda med lika gamla rotskott för en rakare stam, snabbare höjdtillväxt och mindre kvistar. Hos rotskotten delar sig ofta hufvudskottet i två eller flera lika kraftiga stammar, fröplantorna där- emot ha en utpräglad hufvudstam. Det erhållna aspvirket var af en ut- märkt kvalitet, jämnt och kvistfritt samt syntes väl ägna sig för tändsticks- industrien. En utställd 48-årig profstam hade en höjd af 19 m., samt ett ovanligt vackert virke. Barrskogarna voro föremål för en mycket ingående behandling. E 5 OR OMS n = v TT (=) 5 of & al oj bo bo ad > 2 - Skogsutställningen för Oberpfalz. mark (se tabellen). Fig. 7. nämnts granen. Det förekommer förnämligast i de högre belägna delarna såsom i södra Bajern på öfvergångsområdet till Alperna samt i norr på Fichtelgebirges sluttningar. På granmontern drogs uppmärksamheten i syn- nerhet till fem stycken modellstammar, som visade granens utveckling vid en ålder af 200 år å de viktigaste ståndortstyperna i Bajern. SKOGSUTSTÄLLNINGEN I NURNBERG. 203 I Ståndort Höjd RR Kubikmassa U| | | Blandskogsregionen, 600—800 m, ö. h. Bästa bonitet ... 54,5 m.|114cm.| 13,58 kbm. Elögskogsregionen, I,f00—"1,400: m. Ö. BD. /isssssseeseen=s es 2ANSNON IGT Su NOG NYEDS SE SIN SrN BEATS JEO Di Mara före äre Lee ale ät alar ra 6 sele h 2lig.s a o]tjja 5 är ale)a eerellelö on 2 ee 19,3 » | 27 » | —0;59 | Gran på mossar i högskogsregionen o.issssssssssessssssssernr ia 5 | RAR | 0,02 » Af ett visst intresse var en utställning af modellstammar, belysande granens utveckling vid olika omloppstid och olika behandlingssätt, nämligen en tät eller mera gles slutenhet (Dicht- und Licht-schluss.) Det hela var mycket instruktivt anordnadt. Följande siffror, som visa utvecklingen hos tvänne modellstammar vid olika slutenhet, må här anföras. 'Tät (T) eller Brösthöjds- Ålder Gles (G) slu- Höjd diameter | Kubikmassa E lameter I tenhet | | | 2 ONA EN. rer ST 7,0 m. 7,9 cm. | Ojcr4 km. | > G. | 6,0 » 8,2 Å O,o15 MORA MR npr sees e fdr ten ee Jus 19 2 |» 19,3 0,258 2 Bo EStäorOrsbsonöo SSE E BONE G. 2003 200 003 | (22) ERE ot ENN NAS T | 27- » 26,5 >» | 0,73 | SÖK, RSA ETTOR ban ana G. 200 30,3 » | O,89r | (10) KEN DAR ARA a SSR RT AAA Te KE | 3 1.195 | FÖRA CRT e tre lö als valg jens ajaras sFafb]ni No Va (STA mlele a | (CT 33 » Sas FR E:545-0, > I HTC ORAT FSI steel jaja a ars AA Öns Ber | VI SK 3502 | RA AG Ref Na lör ya BV stolar pre brak leta Re B G. SW » 43.9 >» [Rn 12 ON) ER mA Ass ps Grå ASKA SR SAN AN 38 oo» 3050 1,954 > I SINA MAST övas besten lang G. 40 >» [ar 48 se JU 258861 Sr Vid mera gles slutenhet (Lichtschluss) lämnar granen icke blott en större massatillväxt, utan med den i Sydtyskland nu brukliga Heilbronnersorteringen också bättre kvaliteter. Granen i högskogsregionen har en pyramid- eller kägelliknande, mycket tät och risig krona, påminnande om granformer, som påträffats i Jämtland. I den mera mossaktiga skogen får trädet däremot en kort, bred krona. Tallskogarna i Oberpfalz tjänade som grundlag för framställningen af tallen i Bajern. Tallen är i motsats till granen, som i Tyskland betraktas som ett Gebirgsbaum, hufvudsakligen utbredd i mellersta Bajern och når i Oberpfalz sin vackraste utveckling. Enligt utställda fotografier var tallen här ofta fullt så vacker, som i de för tallen mest gynnsamma områdena i södra Sverige, under det att samtidigt områden finnas, som endast förmå fram- bringa en högst underhaltig skog af fula, för gröfre dimensioner alldeles odugliga träd. En instruktiv karta fanns utställd, på hvilken områdena för vacker, medelmåttig och underhaltig tall voro betecknade. Någon särskild geografisk fördelning af dessa tycktes ej finnas, åtminstone vid den mera flyktiga granskning, som en utställningsbesökare hann underkasta densamma. Markens inflytande på tallbeståndens utveckling var föremål för en de- taljerad och väl genomförd utställning af modellstammar, försedda med alle- handa upplysande siffror, hvaraf följande må meddelas. 204 HENRIK HESSELMAN. Höjd] Ål IBröst- K u bik- finanan föreg rd Geologiskt | der Fröja | n03 ds me massa | vet underlag 3 | dia- massa! | Pr fö Är [meter | hektar | Waldsassen...... 550] UTIErSkiffer oo tossrrebress | 100] 28 m.| 26 cm.| I,45 kbm.l 500 kbm. BYTtZERNN See 4 ONPIKEUPETA ee orc or sslelra alsln 100,| 23,7, » | 20: > EID 413 >» Falkenberg...... 510 | Granit | 100] 28 oo» | HANE 1,39 >» 440 SIST DEAN er sad AZ ON TD EEEIÄ för en sein ojlela) ee ein | 100 | 21 IPS TST EOS 242 >» NVEIAEDI Ner ere sc I 410) MTOrfagen. scoce: selskest | 100] 18 »>l| 73 >»| 0,80 » = Tirschenreuth...| 510] Kvartär m. ortsten. ...| 2281 X7;5. | 201 3) FOSS T70RTSA > 500 > utan >» <= raOll 27,5 > | T9;5 > | Ojöa KNIIKSODRER INETDauso lass Jura CSR 28. »| 24. »|| Ij24.42NNIPSYORES Bodenwöhr...... A15 O | BIKEri te ses SN | 23 »|20 >»| 0,86 » | 270 > Etzenricht ...... 1420 Rotliegendas I 24 22 nl Ka | 350» Tirschenreuth...| 500 | Kvartär .........ss..-+ > 12,3 » 7,5 » | Oj06 >» » > » I: COrtStells es. TSL ANKOTR 8,9 » | 002 >» | Tallbestånden nå sålunda i Oberpfalz vid en ålder af 100 år en ku- bikmassa af 300—500 kbm. pr hektar, d. v. s. obetydligt bättre än våra vackraste tallbestånd i södra och mellersta Sverige. Äfven för oss är det af intresse att se det inflytande, som marken, särskildt ortstensbildningar utöfvat på beståndets utveckling. Härmed torde det viktigaste och mest sevärda hafva anförts från den del af utställningen, som behandlade skogarnas produktionsförmåga. Den var här och där illustrerad af förstorade fotografier, ofta mycket vackra. En hel del af dessa belyste ett af de vanligaste föryngringssätten, nämligen Fehmelschlagbetrieb, närmast motsvarande vår ordnade traktblädning. Att döma af bilderna erhåller man i Bajern på det sättet synnerligen vackra och frodiga föryngringar, och detta är för närvarande det i Bajern mest brukliga föryngringssättet. Utanför utställningsbyggnaden fanns anordnad en grupp särskildt stora och vackra trädstammar ur de bajerska statsskogarna, en samling som ådrog sig publikens synnerliga uppmärksamhet och intresse. Ett omnämnande af de märkligaste af dessa stammar torde förtjäna en plats i denna tid- skrift. En 400-årig stam af drufek (Quercus sessiliflora) mätte en höjd af 39 m. och en brösthöjdsdiam. af 103 cm. Kubikinnehållet af gröfre virke ut- gjorde 17,62 kbm. En stock af denna ek 15,7 m. lång, 90 cm. i genom- snittsdiameter och en kubikmassa af 9,98 kbm. var utställd och hade inköpts af en firma i Närnberg för den enligt våra förhållanden oerhörda summan af 2,500 mark. Några andra af de största träden nämnas i nedanstående tabell. Priset är det som åsatts första stocken i skogen af skogsstatstjänstemännen. 1 Höjd, brösthöjdsdiameter och kubikmassa i kolumnerna närmast efter åldern afse modellstammen. SKOGSUTSTÄLLNINGEN I NÖURNBERG. 205 | Höjd öf- Bröst- lärde i stl Trädslag MESSI Elöjd höjds-. | Kubikmassa | Ålder gen hafvet diameter m. m. cm. kbm. | år mark INTULERN RN bergs vete set |äteg a SA dr 20,3 118 16,4 280 | 627,90 NA RETAS SS 317 36 1330 19,5 | 500 842,16 STLJälKERR AT or odeskaln og I Us) GAA [Rea 120 | 21,69 | 240 1,026,30 Er BPA 370 26 126 | 17,93 | 210 340,00 HENNE ERS [ENgEST öl 26 73 | 5,48 170 110,40 SINE AN EA. ECE 30 81 6,35 193 136,50 Weymouthstall ...... 5001 | 35 63 4,52 35 84,04 > INU SONG] 128 61 | 3,30 Gr | 24,31 (Cint bisgnsgdes BESS SSE RA 48 104 13,30 — 185,76 MEON Er dee beloga | 300 30 91 | 9 190 275,00 MÄRK rr sad eka IC --S550 40 95 | 10,30 lur A20 239,70 SIUUVErgTaD ooo ses aa) 1098: I USIG TAG | 31,48 | 485 353,04 Svartpoppel| o..cs. | Sö nr NS 85 | 7,12 | 48 70.25 Pyramidpoppel ......| > | 28 RA 3,86 44 57,68 EIVitpopp eler AS SAR ee 76 | 4,83 I EESAN 47,60 WVAltalpO vvs ss ög | SORG IS 6,00 120 | 202,95 LÄ SKÖR ditee sr Aosta ns SS | 600 | 250 72 od 5,33 UNS | 1;702,9 Transportväsendet hade erhållit en tämligen ingående behandling. Mo- deller åskådliggjorde här anläggningar för flottning, virkets sortering i sär- skilda dammar och kanaler, dess transporterande ur bergsskogarna medels dyrbara trä-rännor, som förde virket öfver djupa dalgångar eller utmed si- dan af skarpa bergssluttningar. Ganska storartade och dyrbara anläggningar voro här framställda i bilder eller medels modeller. Anordningarna äro emellertid mycket olika våra, och vi arbeta under så helt andra förhållanden, att en närmare skildring af desamma ej torde särskildt intressera läsaren. Flottning användes allt mindre, åtminstone i vissa områden af Bajern. Det allt mer utvecklade vägnätet i skogarna ersätter så småningom flottlederna. En tablå öfver förhållandena i Pfalz gaf vid handen, att under årens lopp den kubikmassa brännved, som flottas, starkt gått tillbaka, under det att den, som förts på skogsvägarna, allt mera ökats. Under perioderna 1866 —1895 och 1896—1905 fraktades årligen: 1866 — 1895 1896—1905 BIOS EST See e Ar aserslir 1,400,000 1,900,000 PA VÄL AP oda Sergei ds dte 475,000 20,000 Afdelningen för träets användande i den kemiska industrien och för pap- persmassetillverkning var rätt obetydlig. Det märkligaste var prof på myc- ket vackert konstsilke, af hvilket för närvarande omkring en million kg. lär tillverkas och som finner stor användning i kravatter. Dessutom funnos ty- ger väfda af garn, framställdt af grancellulosa. Genom våtspinningen har man lyckats af mycket korta trådar såsom trämassa, cellulosa, och dylikt spinna trådar, af hvilka väfnader sedermera framställas. De utställda väf- Skogsvårdsföreningens tidskrift, 1907. I un 200 HENRIK HESSELMAN. nadsprofven utmärkte sig för sina vackra, varma och mjuka färger. Förfa- ringssättet har utbildats i Patentspinnerei Aktien-Gesellschaft in Altdamm. En fabrik vid Mannheim arbetar för närvarande enligt metoden, som är patenterad. I taket är fästad en bundt »Holzdraht», 18 m. lång. Fig. 8. Utställningen belysande träindustrien i »Bayrischer Wald>. Härmed torde det viktigaste och mest intressanta i utställningssalaran hafva omnämnts. De voro prydda med allehanda jaktbyten såsom rådjurs- och hjorthorn, vildsvinshufvuden, uppstoppade orrar och tjädrar. Den stora utställningssalens fond pryddes med ett alppanorama med skog och mossar SKOGSUTSTÄLLNINGEN I NURNBERG. 207 i förgrunden. I en annan sal förekom en vacker samling af de olika fa- sanraserna i Bajern. Tämligen fristående från den öfriga utställningen var en afdelning an- ordnad, afsedd att belysa träindustrien i »Bayrischer Wald». Vid gränsen mot Böhmen norr om Donau utbreder sig i Nederbajern ett utprägladt skogs- område, där man finner Bajerns mest ursprungliga och orörda skogar. Un- gefär 50 proc. af ytan är skogbetäckt. Det är delvis ett högland, som mot Böhmen höjer sig till 1,000—1,400 m. höga bergstoppar. Stora förråd af gam- mal och grof skog finnas här ännu i synnerhet af gran, som är det förnämsta trädet. Husslöjd har sedan gammalt i dessa trakter haft en mycket stor betydelse och utgör ännu i dag en ganska viktig inkomstkälla för befolk- ningen. Den långa vintern ägnas åt sådant arbete. Utställningen omfattade hufvudsakligen produkterna af denna hemslöjd. Dess förnämsta råmateriel är den saktvuxna, kvistfria granen, som i synnerhet växer på torfartad mark, därjämte användas bok, silfvergran och björk. Af den finaste granen fram- ställes resonansträ, som användes för musikinstrument af olika slag. Ett jämnt och fullkomligt kvistfritt virke med ganska smala årsringar är här en - nödvändig betingelse. Vidare tillverkas ramar till siktar och såll, leksaker, sprund, jalousiestickor »Holzdraht» för framställning af jalousier, mattor, bord- dukar etc. Ända till 18 meter långa bundtar af dylik »Holzdraht» voro utställda. Skoflar, fat, skålar, skidor m. m. tillverkas och försäljas i Bajern och närgränsande länder. För en skogsman var denna utställning så till vida af mycket stort intresse, som den vittnade om den skarpa blick och den intima kännedom, som denna skogsbefolkning äger om de växlande tekniska egenskaperna hos träet. Utan en sådan kunskap är en dylik indu- stri i hemmet omöjlig. De viktigaste delarna af utställningen hafva härmed skildrats. Åtskilligt kunde ju vara att tillägga, men det skulle i allmänhet beröra för oss min- dre intressanta detaljer. Som ett totalomdöme kan man säga att utställnin- gen var populärt anordnad, men på samma gång lärorik för fackmannen. För en svensk var det ofta förvånande att se, huru stora värden som tagas ur de Dbajerska statsskogarna. Visserligen får man härtill ofta såsom orsak söka en god jordmån och ett förmånligt klimat, men den intensiva driften är af ej mindre betydelse. På skogsskötseln offras mycket pengar, men man får mycket pengar tillbaka. Tanken föres oemotståndligt mot en svensk skogsutställning, lagd så att den kunde ge en föreställning om våra skogar, deras olikheter, betydelse och produktionsförmåga. Om vi i det fallet i mångt och mycket, särskildt be- träffande statistiken skulle stå tillbaka för Bajern, borde vi dock kunna åstad- komma en utställning, lika ägnad att väcka eller ytterligare höja vårt folks intresse för skogen. Den borde ock kunna präglas af samma målmedveten- het och samma vetenskapliga och konstnärliga anda, som utgjorde en af ut- ställningens icke minst förtjänstfulla sidor. Henrik Hesselman. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, 1907. H. 4—5:. Frömängden vid rutsådd af tall- och granfrö. I denna tidskrifts februarihäfte för innevarande år redogör förestånda- ren vid Statens Skogsförsöksanstalt, jägmästare A. Maass, för vissa af an- stalten utförda såddförsök afseende att belysa, hur många frön af tall och gran, som vid rutsådd lämpligen böra nedmyllas i hvarje ruta. I egenskap af e. assistent vid Skogsförsöksanstalten under sommarhalf- året 1905 kom undertecknad att lägga hand vid samtliga dessa sådder äfven- som i någon mån vid I1:a årets planrevision. Då jag sålunda haft anled- ning att ägna mycken tid och jämväl intresse åt dessa försök, må det nu tillåtas mig att, då första resultaten af undersökningen föreligga i halfofficiell rapport, framhålla några synpunkter rörande försökens planläggning och bearbetning, hvilka möjligen kunna förtjäna beaktande. En diskussion öfver de offentliggjorda resultaten bör kunna vara desto mera gagnelig, som under- sökningarne ännu äro oafslutade. Några af anmärkningspunkterna i det föl- jande äro dessutom af mera allmän natur. Man kan obetingadt skänka sitt erkännande åt det i och för sig bety- dande sifferarbete och för en vidare bearbetning användbara material som nedlagts i uppsatsens vidlyftiga tabeller. Författarens sätt att framlägga och tolka resultaten af försöken uppfordrar likväl till åtskilliga invändningar. Ändamålet med försöken är ofvan angifvet. Ehuru författaren ej klart uttryckt detta, är man berättigad antaga, att hans mening varit, att svaret på det framställda spörjsmålet — frömängden — skulle blifva allmängiltigt, naturligtvis med begränsning till svenska förhållanden. Å sid. 66 läses: »För att undvika, att till försöken användes antingen ett synnerligen godt eller synnerligen dåligt utsäde, togs fröet från skilda håll inom landet. — — Liksom det till försöken använda fröet togs från skilda håll, var det ock nödvändigt, att sådderna verkställdes å flera olika platser — —.» Tydli- gen kan författaren med detta förfaringssätt ej blott och bart ha åsyftat att så medelgodt frö på medelgod mark. Om så verkligen varit fallet, stå de använda medlen ej i riktig proportion till målet, icke heller föra de med säkerhet till detta. Att fröet, såsom här skett, tages från flera, vidt skilda orter innebär ingen garanti därför, att fröposterna tillhopa bilda ett medelgodt helt. I själfva verket har ju författaren också sett sig nödsakad att ur försöksresul- taten utesluta tallfröet från Ångermanland. Huruvida detta verkligen varit befogadt, skall längre fram beröras. Ej heller synes det vare sig praktiskt eller nödvändigt att endast och allenast för vinnande af medelgoda kultur- fält och för att trygga försöken mot extrema väderleksförhållanden sprida försöksfälten öfver en yta, nående mellan Eksjö och Umeå breddgrader. Försökens planläggning visa sålunda, att författaren visserligen sökt nå FRÖMÄNGDEN VID RUTSÅDD AF TALL- OCH GRANFRÖ. 209 ett medelgodt, men på samma gång ett allmängiltigt resultat. Jag menar därmed ett resultat, som ej är ett medelvärde för någon viss grobar- hetsprocent, icke heller lokalfärgadt vare sig genom fröproveniens eller växtplats. Af denna beskaffenhet äro de på sid. 86 sammanförda hufvudresultaten af undersökningen: »att äfven om det yppersta utsäde användes och förhållandena i öfrigt äro gynnsamma, en rutsådd med 5 frön pr ruta har ringa utsikter att lyckas — —- —; att en sådd med 10 frön pr ruta lämnar en nöjaktig återväxt, för så vidt väderleken blir gynnsam — -— —; att sådden med 20 frön pr ruta ökar SiS att erhålla nöjaktig återväxt, äfven om väderleks- och markförhållandena skulle vara mindre gynnsamma; att således lämpligaste frömängden skulle vara 10—20 frön pr ruta vid rutsådd af tall- och granfrö, med en grobarhet hos fröetrat minst 70.2 >. Man känner sig onekligen rätt besviken inför dessa sväfvande allmänna resultat, som endast kunna sägas utmärka en vag minimigräns, men i öfrigt lämna oss i vår gamla okunnighet. Saken är den, att man alls icke be- höfver känna ett matematiskt medelvärde af alla möjliga fall. Den praktiska verkligheten upplöser sig i idel specialfall och är endast betjänad af klara besked rörande sådana fall. Den ene be- höfver t. ex. veta, hur många frön pr ruta — eller ännu hellre hur stor frövikt pr hektar — som böra nedmyllas vid tallsådd på så eller så beskaf- fad mark i Småland, om det använda fröets grobarhet är 90 2. En annan vill ha svar på samma fråga med den förändringen, att det här gäller en gransådd i Jämtland med trö af 45 2 grobarhet. Att för båda fallen endast ha samma svar till hands är otillfredsställande. Äfven om svaret i och för sig är sant, måste det under sådana förhållanden afgifvas i en så vid och sväfvande form, att det osökt påminner om det berömda delfiska oraklets. Man kan nu göra följande invändning: låt vara att sammanfattningen af resultaten är alltför vid för att vara praktiskt användbar, i de olika tabel- lerna återfinnas likväl med en smula besvär de siffror, som för hvarje sär- skildt fall ha intresse. Detta är delvis sant, delvis icke sant. Framställningens hufvudfel är, att de i tabellerna samordnade sifferuppgifterna ej sins emel- lan äro fullt jämförliga, ett fel, som återigen är en följd däraf, att som utsäde användts fröpartier med olika grobarhetsprocenter. I föreliggande fall synas groningsprocenterna af tabell 2 att döma, och därest »hårda» frön räknas som grobara, ha varit följande: Fröets härstamning | Trädslag Chord || Trädslag (CERN | I procent | | procent SJTsEN No (el SR ANS Tall 94 gran 66 [ÖR LAN Ce den annes så KORR > 80 95 1D rg» long LR ASEA SSV ) 77 sd 74 IEEE fa Ne RR oa Bdoos ER ASOE | > 87 D 37 ADEM anlade. a. scan earn sa I | 18 | — = 210 EDVARD WIBECK. Redan vid ytlig eftertanke inser man att två resultat, som afläsas efter en sådd med samma antal frö pr ruta, ej kunna vara jämförliga, om man i ena fallet användt, låt oss säga granfrö från Uppland med 95 & grobarhet, i andra fallet granfrö från Hälsingland med 37 2 grobarhet. I hvad mån utsädets växlande grobarhet förrycker försöksresultaten, ligger emellertid ej så alldeles i öppen dag. Låtom oss först klargöra denna fråga: hvarför är en undersökning sådan som den föreliggande öfver hufvud taget behöflig? Kan rnan ej på förhand räkna sig till de resultat, hvilka här på rent empirisk väg — genom iakt- tagelse direkt från naturen — blifvit funna? Om fröets grobarhet är känd och antalet utsådda frön likaledes, hvad hindrar oss att omedelbart beräkna resultatet af en sådd? Tag,i likhet med hvad som skett vid denna undersök- ning, tallfrö från Uppland med 80 3 grobarhet och utså 20 frön i hvar och 2 246 frön uppspira i hvarje ruta? en af ett antal såddrutor. Månne nu Säkerligen ickel Ej heller få vii medeltal 16 frön i hvarje ruta. Set. ex. hur sådd med uppländskt tallfrö utfallit på försöksfältet i Hälsingland, ett af de mera lyckade. Tabell 12 upplyser oss, att endast 30 & af de utsådda fröna utvecklats till plantor. Om vi helt bortse från den komplikation, som »hårda» frön i föreliggande fall kunna åstadkomma, betyder detta, att af utsådda 0.100 lefvande frön endast 3 Fr 37,5 Z grott. På Smålandsfältet ha af . A g 14.100 samma utsäde endast 14 & af alla utsådda frön grott, d. v. s. fo AA lefvande frön ha i skogsmarken kunnat utveckla sig. Talen 30 och 14 i de gifna exemplen skulle jag vilja kalla den all- männa markgroningsprocenten, a; talen 37,5; och 17,5; den speciella mark- groningsprocenten, s. Den allmänna markgroningsprocenten, a, är den procent af ett utsäde, som gror vid sådd i skogsmark. Den speciella markgroningsprocenten, s, är den procent af det Zefvande ut- sädet, som gror vid sådd i skogsmark. Den i groningsapparaten funna grobarheten kalla vi den absoluta gro- ningsprocenten, g. Om vi antaga, att i en god groningsapparat alla lefvande frökorn gro, kan man definiera den absoluta groningsprocenten sålunda: Den absoluta groningsprocenten, g, är procenten af lefvande frön i ett utsäde. Att dessa benämningar måhända ej äro så lyckligt valda som möjligt varit, vill jag ingalunda förneka, hufvudsaken är emellertid, att man skarpt fixerar dessa trenne, helt skilda begrepp. Förhållandet mellan a, s och g uttryckes af ekvationen: Orsaken, hvarför vi ej omedelbart kunna räkna oss till den allmänna markgroningsprocenten, a, är alltså den, att a samman- sättes af tvenne faktorer, g och s, hvaraf den senare blott genom direkta försök å marken kan utrönas. FRÖMÄNGDEN VID RUTSÅDD AF TALL- OCH GRANFRÖ. FÄR Om alla fröpartierna haft samma absoluta grobarhet, g, skulle, såsom (SE : 5 10 vi genast se af ekvationen — = s, 8 den för hvarje fröslag och hvarje försöksfält olikartade faktorn s kunnat fås direkt ur de vid försöken erhållna a-värdena genom multiplicering med 100 samma konstant, —. Betydelsen af den speciella markgroningsprocenten synes all- deles ha undgått författarens uppmärksamhet, än mindre har dess begrepp blifvit klart fattadt — allt, om man skall döma af den före- liggande uppsatsen. Problemet om de olika slagen af grobarhet vidrördes endast helt lätt på sid. 86, där författaren säger: »>De gjorda sådderna läm- nade äfven ett gynnsamt tillfälle att lära känna den verkliga groningspro- centen! hos tall- och granfrö vid sådd i skogsmark. Efterföljande tabell 12 visar resultaten och har ur denna tabell af förut anförda skäl? uteslutits undersökningarna med tallfröet från Ångermanland. Ur tabellen inhämtas att af 58,300 utsådda tallfrön hösten efter sådden uppkommit 18,971 plan- tor och af 54,830 granfrön 16,706 plantor. Vid sådd i skogsmark af såväl tall- som granfrö kan, då ett godt utsäde användes, påräk- nas en grobarhet af 10—5350 2 eller i medeltal 30 2». Enligt mitt förmenande ligger kanske de viktigaste resultat, som med dessa såddförsök stått att vinna, just däri, att den speciella markgroningsprocenten, s, genom desamma kan beräknas för ett flertal olika fali. I denna faktor inneslutes en god del af allt det obe- kanta, som vid såddförsök ej kan på förhand beräknas, utan måste direkt å plantuppslaget på marken afläsas; s är i själfva verket ett kardinaltal, hvarpå hela det föreliggande problemet hvilar, och som är absolut nödvändigt för dess vidare, rationella behandling. På sätt som nyss visats, kan s genom en enkel räkneoperation fram- deduceras ur de i tabell 12 gifna a-värdena. Med insatta värden på g, a och s ter sig ett utdrag af tabell 12 sålunda: ARE I MSN (ol 0 Or Rb Försöksytans belägenhet | Småland || Uppland || Dalarne | Hälsingland | g a lj S lg | a Mas E FaR I SIE SV I | | I | STADGA sons | 94 | 19] 20,2 || 80 al 17,5 I 77117) 22,5 871181 20,7 NATIS SRS so Sö VR Ad | » |19] 2072 > ADIA HIA || sr SPE 28 1551 (SFS ER oo ssd SLAG [a I4ONNS2 > 130135 > 148] 62,3 || > 149 50,3 | Jämtland (Östersund). ..... » 144] 47,7 I» 1271 3317 >» | 401 51,9 I > 1351 4032 Jämtland (Bispgården) SE » 38 | 38,8 $ri25 SINAN ATS I >» 143 | 49,4 IVASteTHOttel så. vaser: » | 441 47.7 I > I 3] 38,7 » 144] 59,1 || > 144] 5056 !D. v. s. hvad jag här kallat den allmänna markgroningsprocenten, a. ? Dessa skäl stå angifna å sid. 82, där det läses: »Vi bortse då emellertid helt och hållet från de afdelningar, som besåtts med tallfrö från Ångermanland, enär detta frö såsom redan förut nämnts var af synnerligen dålig beskaffenhet.» EDVARD WIBECK. 212 | Gr a ltr ö fr ac | SA An RAA Försöksytans belägenhet | Småland Uppland Dalarne Helsingland lg] a sl RE st X i i. nn OÄnOnuäöv-—-——-r- £r-n|=— 7 "21|(]ä|Mt I T I I | ] I | SM GLANS Ara siealde arne 66 | 24 | 36,4 ||95 | 21] 22,1 I 741211 27 371121 324 INSATS Esdo ERASN 211231 134580 20 223 RA [SNS Uppland ....... FREE Ev TO ARON EDTA GIS 2 SNES Hälsingland ...... a) » |48] 72,7 | > | 50] 52,6 | > |481| 64:9 || > 1291 78:4 Jämtland (Östersund), ..... >» 145 | 68,2 > | 48 | 50,5 | » 1431] 58,1 > | 25 | 67,6 Jämtland (Bispgården) ... | » [LAST » 150 | 52,6 > 142 | 56,8 » |26 | 7013 Mästerbötten" 1... sssse er css » | 44] 6677 » 147] 49,5 > 146 | 62,1 > [25] 6746 De olika värdena på den speciella markgroningsprocenten ha först och främst sin betydelse däri, att de äro verkliga relations- fal; i motsats till a-värdena äro de sinsemellan jämförbara ej blott i samma vertikalkolumn, utan äfven i samma horisontal-rad. Att talen i båda leden öfverhufvudtaget variera visar, att faktorn s, den speciella markgroningspro- centen, så till vida är af sammansatt natur, att den påverkas dels af de yttre förhållanden, hvarunder fröet gror, dels af inre, vid fröet själft knutna egenskaper. I de vertikala raderna afläses i siffror graden af det inflytande som såddplatsens alla faktorer, markbeskaffenhet, väderlek m. m, utöfvat på sådder af samma slags frö. I horisontal led afläses lika exakt det inflytande på groningsförloppet, som uteslutande är att tillskrifva fröets härstamning. Noga räknadt afläser man i faktorn s endast de gynnande inflytelserna, under det de ogynnsamma inflytelserna afläsas i faktorn 100—5s, hvilken tillika uttrycker fröets speciella markdödlighetsprocent. Hvilka möjligheter till intressanta jämförelser af olika slag, som dessa relationstal erbjuda behöfver knappast påpekas. Vid jämförelser i horisontal led bör man helst utgå från ett tal, som uttrycker värdet på s hos frö utsådt i hemorten, hvadan sådana tal, där de förekomma, utmärkts genom större stil. De här uppställda tabellerna visa, att g och s, den absoluta grobar- heten och den speciella markgroningsprocenten icke allenast äro två helt skilda saker, utan att de i sin variation ej alls åtfölja hvarandra. En jämförelse mellan berörda faktorer hos tallfrö från Uppland och Dalarne eller hos granfrö från Uppland och Hälsingland är i detta hänseende myc- ket belysande. Denna olikhet i variationen antyder, att den absoluta gro- barheten och den speciella markgroningsprocenten ej alls bero af samma orsaker. Den förra är ett uttryck för sifferförhållandet mellan lefvande frön och felslagna, döda sådana, den senare beror af lifskraften hos de lefvande fröna. Faktorn g borde rätteligen kallas frönas Zl/fsprocent, faktorn s deras Sroningskraft. Det af dessa båda faktorer härflytande a-värdet kunde då helt enkelt kallas frönas groningsprocent. Intressant är att iakttaga de genomgående låga s-värdena hos såväl tall- som granfrön från Uppland, under det respektive g-värden äro höga. Vi finna, att Smålands tallfrö i groningskraft ligger närmare Hälsinglands och Dalarnes än Upplands. Granfrö från Småland öfverträffar i groningskraft något Hälsinglands, under det Dalarnes granfrö i berörda afseende ligger ungefär midt emellan Helsinglands och Upplands. Att Smålandsfröet varit öfverlägset Hälsinglandsfröet på alla såddfält utom i Hälsingland och Väster- FRÖMÄNGDEN VID RUTSÅDD AF TALL- OCH GRANFRÖ. 273 botten, illustrerar i någon mån den gamla satsen, att en frösort i sin hem- trakt är öfverlägset andra frösorter. Brist på tid har hindrat mig därifrån, men en undersökning, i hvad mån paralleller kunna uppdragas mellan de respektive fröpartiernas speciella mark- dödlighet, 100—5s, och plantreduktionen till 2:a året, borde göras och är lätt utförbar med tillhjälp af talen i tabell 12. För att återgå till författarens tabeller, så ha vi funnit, att talen i de- samma ej äro direkt jämförliga. Genom en enkel räkneoperation kunna de emellertid göras jämförbara i de fall, då vi ha att göra med enkla a-värden. Detta är fallet i tabell 12 samt i tabellerna 7 och 8 i kolum- nen »medeltal plantor pr ruta». Jämförelsen gäller här alltid förhållandet mellan hela utsäden och a/// däraf uppkommande plantuppslag. Värre ställer sig saken, då man ej längre har att göra med enkla, utan med sammansatta a-värden. Detta är fallet öfverallt, där frågan gäller jämförelse mellan såddrutor af den eller den beskaffenheten, d. v. s. med respektive o, I, 2—4 plantor pr ruta etc., alltså i de flesta kolumnerna i tabellerna 7 och 8 samt i hela tabellerna Y, 10 och 11. Att plantuppslaget i sin helhet och sålunda också medeltalet plantor pr ruta — allt i hvarje parcell räknadt — är direkt beroende af den allmänna markgroningsprocen- ten, a, inses omedelbart. Hur samma groningsprocent verkar vid plantor- nas ojämna fördelning å rutorna, en fördelning, som slumpen och en äfven i smått växlande markbeskaffenhet orsakar, kunna vi däremot endast efter vidlyftiga beräkningar utreda. Så länge vi ej kunna skilja de verkande, olika faktorernas inflytande på det komplicerade plantfördelningsproblemet, har författarens sifferuppgifter häröfver endast värde som lösa iakttagelser i allmänhet. Endast för den händelse att en fullkomlig likhet, hvad beträf- far förslag, groningsprocent och såddplats, skulle uppstå mellan något af de här relaterade fallen och ett annat, har det förra praktisk beviskraft för det senare. Möjligen får jag tillfälle att framdeles återkomma till ifrågava- rande problem. För en rationell bearbetning af detsamma på grundval af de resultat, som planträkningen å försöksfälten gifvit oss i händer, är det emellertid af största vikt, att man får en fullständig bild af plantornas fördelning. För detta ändamål äro uppgifterna i tabellerna 7 och 8, där rutorna sammanförts 1 grupper med resp. I, 2—4, 5—9 och 10 — plan- tor pr ruta, otillräckliga. De olägenheter, vid försöksresultatens tolkning, hvilka härflyta ur frö- partiernas olikartade groningsprocent, g, skulle man kunna undgå genom att utså icke lika mängder frö af de olika sorterna, utan mängder som för- hålla sig omvändt som respektive grobarhetsprocenter. Detta sista förfaringssätt blefve visserligen omöjligt att i praktiken fullt exakt genom- föra, isynnerhet om man ville så med ett litet antal frön pr ruta, men de gröfsta olikheterna i groningsvärde skulle på detta sätt kunna undgås. De rön öfver det lämpligaste antal frön pr ruta, som kunna göras med frö- sådder utförda på sätt som här verkligen skett, äro alltjämt möjliga enligt den ofvan föreslagna metoden. Metoden har emellertid ett värde därutöf- ver. Om man nämligen vid uträkningen af alla procenttal, utbyter de verkligen utsådda frömängderna mot tal, som uttrycka ekvivalenta män g- der frö af jull grobarhet, fås direk/ jämförbara a-värden. Detta framgår 214 EDVARD WIBECK. =s. Under den gifna förutsättningen blir nämligen 5 100 af ekvationen — g=100. Insättes detta värde i ekvationen, fås a—=Ss. Om denna metod i föreliggande fall kommit till användning, skulle man ej sått med respektive 5, 10 och 20 tallfrön pr ruta hela raden af frösorter utefter, utan med sålunda beräknade frömängder: — - S - - a IA 3 RR | Beräknadt SR Beräknadt ERA Beräknadt Fröets härstamning lutsåddal antal frön |"E | antal frön | es. | antal frön | frön frön | frön | Se — Säldlaea 5 - 100 10.100 To SE 120.100 SSPULLANMAN > eco c syn onsn ne 5 = 5, FR = IO, = 2 OK NR 94 EE, 94 | 94 d $ 6 FERCRN a . 10-100 1, 25 20.100 se UPPLAG es vargen CER FAR LIC fm RA SSA 5 | 5 . 100 10.100 20.100 FIA LALT ER ra ee Ne OT a IGN 13 — =12,9 26 = 25,9 6 77 FN 77 ä SER Gaj SEELOO JA Ken rgoN | 22 [20-100 2 | älsingland ............ | 87 = 57 DS 87 = 1134 3 87 = 19 RÅ AEG : SIE O0R 6 ERS GOSSE ET 20.100 | - ngermanland......... | 2 TE Sf 5 18 NV SS ä Af denna tabell framgår bland annat med all önskvärd tydlighet, hvar- för sådderna med tallfröet från Ångermanland gaf så klena resultat. Orsa- ken ligger helt enkelt däri, att en sådd med: 20 frön pr ruta af ett fröparti, som blott håller 18 2 grobarhet, ej ens motsvarar 5 frön pr ruta af frö- sorter med 80—90 2 grobarhet. Då redan 40 frön pr ruta af Ångerman- landsfröet, hvilket antal ej på långt när motsvarar 10 frön pr ruta af de bättre frösorterna, likväl, såsom tabell 7 visar, gifvit upphof till ett rikare plantuppslag än flera af 10-frösådderna, kunde man på förhand misstänka, att fröets speciella markgroningsprocent är hög. Med tillhjälp af de i tabell 7 gifna talen har jag uträknat densamma för samtliga försöksfält med un- dantag af Upplandsfältet. De erhållna talen äro: SSK AD Åge sea 39,8 Jämtland (Östersund) ...... 55,6 INATT OSSE SSR ERE SEN SANS 50,1 Jämtland (Bispgården) ... 57,8 Erälsolan dess 7159 4 RV ÄStenD Otter ss ere Jämföras dessa tal med de öfriga tallsorternas s-värden, finna vi, att Ångermanlandsfröet i själfva verket har den ojämförligen största speciella markgroningsprocenten af alla. Felet med detta frö har endast legat i den mängd smärre slöfrön, hvarmed de grobara varit upp- blandade. Detta är emellertid ett förhållande, som snarare är att anse som regel än undantag beträffande skogsfrö från så nordliga trakter. Författa- rens förfarande att ur redogörelsen för törsöksresultaten utesluta Ångerman- landsfröet är ganska obefogadt samt att beklaga på grund af det särskilda intresse, som är förbundet med en så nordlig fröproveniens. Min kritik af författarens sätt att behandla den förelagda uppgiften kan sammanfattas sålunda. FRÖMÄNGDEN VID RUTSÅDD AF TALL- OCH GRANFRÖ. 215 Som resultat af såddförsöken ha framlagts en samling direkt vid för- söken aflästa tal jämte ur dessa tal gjorda procentberäkningar. Hvar och en af dessa uppgifter innebär en gjord erfarenhet och har.värde liksom alla sådana. Då emellertid den praktiska verklighetens frågor äro ännu ofäntligt mycket talrikare, räcker detta ej långt. Vi söka af detta skäl med rätta att generalisera våra erfarenheter. Det är om vägen till detta mål, som för- fattaren tagit miste. Han har nämligen sökt nå generella resultat genom att taga enkla matematiska medeltal af de vid försöken gifna resultaten. Att göra så är. bildlikt taladt, att gå in i närmaste återvändsgränd. Såsom rent felaktigt måste man beteckna hans tillvägagående att i flera fall (så t. ex. på sid. 82 och 83 samt i tabell 10) hopföra siffror, hvilka ej äro fullt jämförliga. Ur rent matematisk synpunkt är det som bekant likgiltigt, om man räknar i sill eller makrill, men ur biologisk synpunkt kan det vara viktigt nog. Den riktiga vägen till generalisering af ett problem sådant som det föreliggande är liksom vid andra naturvetenskapliga un: dersökningar den, att man genom jämförelse af de gjorda erfaren- heterna söker finna de konstanter och lagar, hvilka råda i all den växlande mångfalden. Äro dessa funna, kan man sedan förutse hvarje enskildt fall. För en bearbetning af försöksresultaten i denna riktning, hvartill påtag- ligen högst betydliga möjligheter förefinnas, har författaren i sin uppsats ej röjt den ringaste förståelse. Värdefulla rön ligga inom räckhåll för honom, hvilka han antingen ej ser eller ej håller för värda att upptagas. Om författarens underlåtenhetssynd är stor beträffande tydningen af de egentliga såddförsöken, hotar den likväl att blifva ännu större beträffande försöksfältens utnyttjande i och för s. k. proveniensförsök i ordets trängre bemärkelse. Försökssådderna äro 7 — eller, om Elfkarleöfältet medräknas, 8 — stycken parallellkullturer. Då fröet i olika parceller å samma fält härstam- mar från skilda landskap, och försöksfälten blifvit förlagda till så vidt skilda trakter, äro alla betingelser gifna för proveniensförsök. Om kulturerna få fortväxa och blifva skötta, erbjuda de i detta afseende möjligheter, som borde kunna ställa dessa försök i värdig jämbredd med de allra mest omfattande proveniensförsök öfver tall och gran, som någonsin blifvit utförda. Det är desto mera öfverraskande att finna, att författaren frånsäger kul- turerna värde i föreliggande afseende. Den å sid. 87 uttalade åsikten, att dylika försök för att ha full beviskraft måste utföras genom plantering, enär såddförsök skulle löpa risk att förryckas genom själfsådd, synes näppeligen tillräckligt grundad. I första hand motsäges detta af författarens egen, å sid. 73 och föl- jande lämnade utredning, enligt hvilken »frågan, huruvida själfsådd störande inverkat på undersökningen, kan besvaras med nej» — möjligen med un- dantag af ett enda försöksfält. Först senare skulle sålunda själfsåddens stö- rande inflytande blifva afsevärdt. Har själfsådd ej från första början lyc- kats förrycka kulturerna, borde det emellertid ej möta några oöfvervinneliga svårigheter att allt framgent förhindra detta. Ju äldre kulturerna blifva, desto lättare blifva nämligen de själfsådda plantorna att igenkänna vid en 216 EDVARD WIBECK. årligen skeende utmönstring. I de parceller, där sådderna gå väl till, blifva dessutom efter hand betingelserna för en utvecklingskraftig själfsådd allt ogynn- sammare. För försöksfältens framtida värde är det tydligen af yttersta vikt, att redan under innevarande år en omsorgsfull utgallring af själfsådda plantör äger rum. Denna första utmönstring blir svårare, ju längre den uppskjutes, och på samma gång blir den noggrannhet, med hvilken den utföres, väsent- ligen bestämmande för storleken af den felprocent, som fortväxande själf- sådd kommer att åsamka försöksresultaten. Längre fram borde dessa gall- ringar utan olägenhet kunna anförtros åt den lokala skogsförvaltningen. En ringa procent själfsådda plantor länder ej till större men för kul- turernas värde för proveniensförsök än för deras värde som rena gronings- och återväxtförsök. Att för det ena ändamålet förkasta dem och för det andra tillmäta dem full beviskraft är högeligen inkonsekvent. Författarens felslut beror däraf, att han, såsom af uppgifterna å sid. 87 samt af tabell 13 framgår, endast tänker sig en undersökning af de fortväxande plantorna — de rent morfologiska och fenologiska rönen alltså —i form af en gransk- ning af några få individer. Under sådana förhållanden kan tydligen redan en enda förväxling mellan tvenne plantor af olika härstamning betydligt för- rycka räkneresultatet. I själfva verket blir ett dylikt urplock af ett fåtal individer, äfven om deras hästamning är absolut viss, intet annat än en tämligen värdelös skenundersökning. Man må »på känn» välja aldrig så noga, hvad man tror vara ett ungefärligt medeltal, resultaten blifva lika- väl ej bevisande. En förträfflig illustration härtill är tabell 13 1 författarens uppsats. Af denna tabell skulle sålunda framgå, att på försöksfälten n:o 32, Ramsjö, och n:o 35, Vindeln, rotens medellängd hos alla talsorterna var större hos de It:åriga än hos de 2:åriga plantorna. Ett lika egendomligt förhållande visar å Ramsjöfältet granplantorna, hvilkas längdsiffror för såväl rot som barr äro genomgående högre hos yngre än hos äldre plantor. Dylika besynnerligheter finner man äfven angifna för enstaka par- celler å försöksytorna n:o 29, 33 och 34. Försåvida ej de 2:åriga plantor- nas rötter vid upptagningen afslitits i sina yttersta förgreningar, måste man medgifva, att slumpen i föreliggande fall lekt ganska elakt med författarens undersökningar. Beträffande barrens längd hos granplantorna från Vindeln kan det tänkas, att torkan under år 1906 (se tabell 4l) bragte plantorna på det magra, sandiga försöksfältet att detta år sätta kortare barr än under det föregående. Att unga plantor framvisa förhållanden sådana som de här framdragna, är emellertid knappast normalt, hvadan de nakna sifferuppgif- terna blifva fullkomligt vilseledande. Öfverhufvudtaget hade det varit önskvärdt, att författaren varit mindre njugg med upplysningar öfver yttre förhållanden af ett eller annat slag, hvilka kunnat inverka på försöksresultaten, — allt kan man ej omtala i tabeller. En morfologisk undersökning af materialet måste för att ha värde stödja sig på mätningar å ett stort antal — minst ett par hundratal — individer. De- taljmätningarna böra vidare sammanställas efter variationsstatistiska me- toder. Konsten att framanalysera det väsentliga, typen, ur de varierande individernas mångfald har under de sista årtiondena utbildats till en verklig FRÖMÄNGDEN VID RUTSÅDD AF TALL- OCH GRANFRÖ. 217 vetenskap, variationsstatistiken eller biometrien, som i många fall bättre än den rena skogsmatematiken är skickad att till behandling upptaga skogsbio- logiska problem. Att författaren i en undersökning sådan som den förelig- gande ej beaktat variationsstatistikens elementer är otidsenligt. Under förutsättning, att undersökningar öfver plantorna framdeles ske efter riktiga metoder, har en liten procent själfsådd ett försvinnande obetyd- ligt inflytande på resultaten. Stockholm i mars 1907. Edvard Wibeck. Nordlig fyndort för gran. (Med fotografi, sid. 218.) Under en år 1897 företagen botanisk exkursion till nedre Pasvig- dalen i Sydvaranger anträffade jag på ryska sidan om Klistervandet en gran, som för kuriositetens skull förtjänar att omnämnas. Den torde nämligen vara världens nordligaste gran. Fyndorten är belägen på ungefär två kilometers afstånd från Kum- puniemi nybygge vid en nordlig bredd af 69? 32" 30”. Trädet växte i en myrlagg med gles, öfverårig tall och något björk. Dess dimen- sioner blefvo icke uppmätta, men att döma af den vid samma tillfälle tagna fotografien var höjden minst 14—15 m. och brösthöjdsdiametern 25—30 cm. Granen hade redan sett sina bästa dagar. Toppen var fullkomligt torr och de lägre grenarna halftorra. Artens lokala fort- bestånd syntes dock säkerställdt genom några marväxta granbuskar. På samma resa fotograferade jag äfven den bekanta grangruppen vid Björnsund på norska sidan af Pasvig gränsälf. Denna fyndort ligger enligt norska topografkartan vid 69? 27' 40” n. br., icke vid 69? 25', som någon gång uppgifvits. Helsingfors den 4 februari 1907. A. W. Granit. r yr är = ROR å Fot. A. W. Granit 1907- Fig. 1. Gran, växande nära Klisterlandet i Pasvigdalen, Ryska Lappmarken, GOLIS20KSOKENS Dr: TRÄVARUMARKNADEN. 219 TRÄVARUMARKNADEN. »Tiden görs mig lång! ...» — Vi beklaga att, när det återigen gäller gifva uttryck åt stämningen på trävarumarknaden, behöfva upp- repa detta trista gamla omkväde, men den envisa tystnaden fortfar. Hade det varit i »den gamla goda tiden», skulle man ej fäst sig så mycket därvid, ty mars och april var ju den »döda» säsongen, då man i lugn och ro kunde vända sågverket och trävaruaffärerna ryggen, ehvad nu färden bar mot norr till de fällda furornas frostiga ådalar eller mot söder till mildare markers magiska brunnar. Men nu för tiden har man inrättat sig annorlunda, och man betraktar icke längre en död säsong såsom en välsignelse från himlen. Man misstänker tvärtom, att den döda säsongen ofta kommer sig däraf, att — konkurrenterna lefva så mycket lifligare under tiden. Så har det nog varit äfven nu. Sedan köparne fyllt sina första behof af svenska trävaror, ha de vidare opererat i finska, ryska och norska varor, som äfven bjudits dem relativt billigare med påföljd, att man nu vill anse priset för svenska varor något för högt. Några egentligen ledande affärer känna vi icke ha skett på sista tiden, men väl en och annan stänk-affär, ibland ock till något reduce- radt pris. På den poäng priserna nu stå, bör man dock ingalunda ru- bricera en vibration på 2"/, å 3 shillings såsom prisfall, utan blott som en opportun eftergift för att i visst fall komma till affär. Och vi hålla fortfarande före att ingen anledning till oro förefinnes, om vi icke skapa sådan själfva, hvilket herrar köpare numera minst af alla skulle önska. En omständighet, som är ägnad att stärka ställningen, har tillkommit i och genom den ovanligt tidigt inträffade vårvärmen, hvarigenom timmer- drifningarna på många håll redan måst afslutas betydligt tidigare än af- sedt varit, och resultatet torde med säkerhet blifva högst väsentlig minsk- ning i den beräknade timmerfångsten. Vidare måste i de oerhördt upp- drifna timmerpriserna anses ligga en säker garanti, att priserna å sågade varor med säljarnas goda vilja icke kunna väsentligen sänkas. Som nämndt i vår förra rapport, väntar man från Zyskland knap- past förr än i maj, måhända först i juni, någon vidare liflighet i trans- aktionerna. Detta land beräknas för öfrigt ha täckt 60 å 70 procent af sitt behof för året. Fråga är dock, om detta »behof» kalkylerats lika med 1906 års import och om man sålunda icke räknat med, att behofvet år för år växer. Tysklands hela trävaruimport år 1906 uppskattas till omkring 525,000 standards emot 480,000 år 1905, sålunda en ökning 220 TRÄVARUMARKNADEN. af c:a 45,000 standards. Denna ökning tynger gifvetvis i första hand på marknaden. Därtill har man äfven här att ännu räkna med stram- heten i penningemarknaden samt säsongens oro inom arbetsmarknaden. Dock medgifver man att konsumtionen för tillfället är god. Vår export af sågade och hyflade trävaror på Tyskland uppgick år 1906 tlll 157,700 standards emot 140,500 standards år 1905. Af nämnda 157,700 stan- dards gingo oh WEISS ESNINILILAS o0009509360090 2354 c:a 36,000 standards AOL Sai tySklan dare ANNO » och uppgick importen från Sverige till c:a 30 procent af Tysklands hela import. Till jämförelse må antecknas siffrorna för år 1886, då Tysklands hela import uppgick till c:a 150,000 standards, hvaraf c:a 54,000 eller 36 procent från Sverige, hvilka 54,000 standards då fördelade sig så: PAWIESEt-UIStHIKteE enes iragersjessekbere c:a 6,000 standards Our ySklan AES > 48,000 » Frankrike visar för närvarande absolut ingen köplust. Den gamla tvistefrågan — furubattens — har också i år varit till förargelse.. Under förmenande att svenska aflastare sökt drifva furubattens-priset in absur- dum, ha importörerna enat sig om att tillsvidare icke köpa alls. Man må hoppas att, då de i verkligheten icke önska prisfall, de inom kort måtte frångå sin straffande »attitude», om köparne icke vidare tala om 230 francs utan tacka och tiga för 225. — I öfrigt gäller det nog, att hålla stången och icke låta sig tubbas till för stora eftergifter af våra franska vänner. Tvärtom är det af nöden att genom ett fast hållande på uppnådda priser i allmänhet stärka importörernas förtroende till marknaden. För England-Skottland åter är det granbattens, som varit stötestenen. När furubattens gingo i nio pund, hvarför skulle icke granbattens kunna nå åtta? Men vid säljarnes pretention på 7'7/6 sprack bubblan. Ehuru- väl i särskildt lockande specifikationer ännu i dagarna kunnat uppnås £ 7"5/-, hvilket pris köparne väl ansett som maximum men ock velat betala, får man likväl anse £ 7"/6 snarare vara den siffra som bjudes, ehuru få eller inga affärer komma till stånd. Förhållandena äro dock för ögon- blicket här något obestämda. Man famlar efter rätta greppet på situatio- nen. För vår del kunna vi fortfarande icke finna rimlig anledning till svaghet i granmarknaden, hvarför vi tro, att marknaden, lämnad åt sig själf en tid, skall återvinna stadga och förtroende. Den 6 april 1907 » Swordfish». [ - EKONOMISKT. 2 Sveriges utförsel af trävaror och pappersmassa under januari—februari 1903—1907. | 1903 1904 1905 1906 1907 Trävaror ; oarbetade, bilade eller sågade; af furu eller gran : Kbm. Kbm. Kbm. Kbm: Kbm | timmer och mastträ af minst 25 CM. s..ssssesres 650 800 480 spiror, timmer och mastträ af mindre diameter 5,200 1,880 bjälkar af minst 20 cm. tjocklek .. 3,790 5,840 sparrar (af mindre tjocklek) ... 1,460 4,100 syllar (sleepers) ........ 4700 6 5,360 grufstolpar (pitprops) 105,500 36,760 84,330 plankor och bräder, ohyflade, 21 cm. och breda: af furu .... IT,200 10,400 11,540 21,690 I PiRTAIN sce 4 1,590 2,980 37499 8,680 battens och bräder, ohyflade » breda: IAN färu ss a 8,700 10,540] 11,720 17,560/| 16,700 » gran. C 4,380 2,660 8,490 8,590 8,400 battens, scantlings o.bräder, ohyflade, under 15 cm, breda: af furu ... 8,900 12,270 4,620 9,130 13,300 » gran... a 4,300 7,260 4,480 5,170 5,900 bräder, hyflade, 21 cm. och däröfver breda: af furu 100 - 2,650 3,980] 500 ; » gran 700 350 810 400 400 bräder, hyflade, 15—21 cm. breda: af furu ...... 4,700 4,860 4,400 3,060 5,900 NES LA ören 3,000 5,290 2,130 2,200 2,900 bräder, hyflade, under 15 cm. breda: af furu ... 900 1,360 1,250 1, 150 1,900 » gran ... 2,800 3,760 I1,100 1,939 I, 600 bräd- och plankstump ..... 100 440] 60 = | — lister, läkter och ribbor .. 200 370 310 88ol 900 arbetade: ej > Aj e 3 snickararbeten etc. : Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. byggnadsmateriel (dörrar, fönsterramar m. m.) | 794,000 959,000 601,000 — 1,095,000 759,000 SIAT AIALR SAPA oppekep sc kckssvap kr edra ren rsKr Sens sRe rea sker. 808,000 728,000 665,000 742,000 303,000 kg. kg. kg. urke: kg. Pappersmassa (trämassa): | kemisk, torr 19,073,900] 20,311,000| 27,013,000, 22,405,000] 25,413,000 våt 1,909,000 = 2,103,000] 2,158,000!] 2,650,000] 2,574,000 | 9909 03 I , 205 574 mekanisk, tOrtis ,401,000 ,266,000 3,735,000 201,000 5,309,000 I 44 3,735 + 5399, » vat 1,132,000, — 3,892,000] 2,320,000 634,000 EKONOMISKT. Den 21 februari 1907 antogs bolagsordning för Aktiebolaget Apotekaren Alfr. Carlsson Enkas Tallbarrsoljefabrik, som har till ändamål att, efter öfvertagande af änkefru Ingeborg Carlsson i Jönköping under firma apotekarne Alfr. Carlssons Enka bedrifva tillverkning af tallbarrsolja m. m, fortsätta samma rörelse och utöfva annan i samband därmed stående verksamhet. Styrelsen med säte i Jönköping utgöres af änkefru I. U. Carlsson, verkställande direktören S. A. Carlsson och ingenjören A, F. Skeppstedt. Aktiekapitalet uppgår till 35,000 kronor i aktier å 250 kronor. Ferna i Västmanland är under förutsättning af K. Maj:ts godkännande för- såldt till ryttmästaren friherre John Nordenfalk, Ferna, fideikommissegendom, som innehafves af grefvinnan Eva af Ugglas, född von Hermansson, omfattar Ferna järnbruk med Fiunbo och Trummelsbergs masugnar samt sågverk med därtill hö- rande betydande skogsegendomar. Till ledamöter i Munksunds Sågverks Aktiebolags styrelse hafva utsetts v. konsuln C. E. Unander—Scharin, e. jägmästaren Nils G. Ringstrand samt disponen- ten Uno Norman å Ytterstfors. Enligt dagspressen har Ramnäs Bruks Aktiebolag i dagarna försålt Ramnäs med underlydande i Västmanlands län till ett konsortium, bestående af konsul N. Pers- son 1 Hälsingborg samt grosshandlaren William Olsson i Stockholm m. fl. Köpe- skillingen är 3,600,000 kr. Egendomen omfattar en areal af 14,754 hektar, däraf 1,104 hektar åker. 222 NOTISER. Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag godkände vid extra bolagsstämma i Falun den 22 sistlidne mars styrelsens förslag (se sid. 152) om ökning af aktie- kapitalet och däraf ifrågasatta ändringar af bolagsordningen. Vid stämman med- delades, att af 9,600 gamla aktier hade teckningsrätten användts för 9,500, hvadan endast 25 nya aktier skulle försäljas. å Vid den 9 mars hållen extra bolagsstämma med delägarna i Uddeholms Ak- tiebolag antogs enhälligt från 1906 års ordinarie bolagsstämma hvilande förslag till den ändring i bolagsordningen, att aktiekapitalet skulle utgöra minst 5,250,000 och högst 15,000,000 kr., fördeladt i aktier, hvarje å 300 kr. Äfvenledes antogos enhälligt såväl öfriga hvilande förslag till ändring af bolagsordningen som styrelsens förslag att utgifva 4,375 nya aktier med rätt för delägarna i bolaget att för fyra innehafvande aktier teckna en ny aktie. Sedan meddelande gjorts, att de äldre aktieägarna så när som på ett ytterst ringa fåtal begagnat sin företrädesrätt beträffande teckning af nya aktier, bemyndi- gade stämman styrelsen att, till pris och på villkor, som styrelsen äger bestämma, försälja de aktier, som till äfventyrs icke vore tecknade den I instundande augusti. NOTISER. FÖRENINGENS FÖR SKOGSVÅRD ÅRSMÖTE hålles å Hasselbacken i Stockholm, måndagen den 15 april kl. 10 f. m., hvarvid följande ärenden förekomma till behandling: 1. Styrelsens och revisorernas berättelser jämte fråga om ansvarsfrihet för styrel- sen rörande dess förvaltning år 1906. 2. Val af 3 styrelseledamöter och I suppleant samt vice ordförande i styrelsen. 3. Val af 2 revisorer och 2 suppleanter. 4. Bör Föreningen anordna en exkursion innevarande sommar? 5. Frågan om samarbete mellan landets skogsvårdsföreningar (bordlagd från förra mötet). 6. Bör Föreningen nu vidtaga någon åtgärd att främja det mindre skogsbruket? 7. Uthålligt skogsbruk. TInledes af öfverjägmästaren Uno Wallmo. 8. Svensk skogsutställning. Inledes af /!cktorn, dr. Gunnar Andersson. 9. Om skogskojor. Inledes af generaldirektören Karl Fredenberg. o. De nya skogslagarnas tillämpning. Inledes af länsjägmästaren Henrik Carbonnier. 11. Om sjunkvirke vid flottning. Inledes af skogsförvaltaren Axel Löf. 12. Bör villebrådsfångsten med sax, såsom den nu utöfvas, tolereras af svenska jägare? Inledes af jägmästaren C. A. Hollgren. Jämväl med årsmötet väckt fråga kan, efter årsmötets medgifvande, omedel- bart upptagas till diskussion, utan att dock till något mötets beslut kunna föran- leda (8 7 i Föreningens stadgar). — Intet inledningsföredrag får räcka längre än 30 minuter och intet yttrande öfver 15 min, Gemensam middag, serverad vid småbord, intages för dem som så önska äfven- ledes å Hasselbacken kl. 6 e. m. till pris af 4 kr. (utom dricksvaror). KOSTNADEN FÖR LAGA AF- OCH TILLTRÄDESSYN Å KRONOJÄGARE- BOSTALLE. I 1893 års årgång af »Tidskrift för Skogshushållning» är anfördt ett prejudikat angående ersättning vid laga af- och tillträdessyn å kronojägarebo- ställe, hvilket prejudikat synes dels ha förbisetts, dels ha fallit i glömska hos ett flertal af denna tidskrifts läsare och därför behöfva ånyo erinras om, och dömer jag detta af den omständigheten, att flera såväl jägmästare som kronojägare, hvilka ryk- | | | NOTISER. 223 tesvis sport att kronojägare inom mitt revir, tack vare mitt ingripande, sluppit ifrån en kostnad vid deras af- och tillträdessyner, hvilken kostnad oriktigt påförts den af vederbörande förrättningsman, som icke haft reda på rätta förfaringssättet med denna debitering. Vid sådant förhållande har jag ansett att en erinran om ifrågavarande prejudikat kan vara till gagn för vederbörande. Saken gäller af- och tillträdessyn närmast nu på kronojägareboställe, Beträf- fande synekostnaden härvid praktiseras ofta så — af egen erfarenhet vet jag att så förfares åtminstone i 4 län —, att denna kostnad till kronofogden såsom syneför- rättare och till 2:ne nämndemän såsom biträde fördelas så, att af- och tillträdare få betala hälften hvar af hela belöpande kostnaden, Detta debiteringssätt är emeller- tid icke riktigt: den af- och den tillträdande kronojägaren ha att mellan sig för- dela kostnaden endast för de biträdande 2:ne nämndemännen, enligt kungl. kungö- relsen 30 dec. 1863, då däremot ersättningen till kronofogden icke alls skall betalas af kronojägarna, utan denna kostnad skall ersättas af allmänna medel, att utgå af rese- och traktamentsanslaget å respektive riksstatens hufvudtitel, jämlikt kungl. kungörelsen 11 febr. 1881, Detta allt i enlighet med nådigt bref till K. Domänsty- relsen 5 augusti 1892. Erh. R. Björklund. LÖNEREGLERINGSKOMMITTÉNS FÖRSLAG TILL FÖRBÄTTRAD AFLÖ- NING ÅT KRONOJÄGARE. Den kommitté, som: Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatte för afgifvande af utlåtande och förslag rörande reglering af statens ämbets- verks och myndigheters löneförhållanden m. m., fick genom nådigt bref den 2 mars 1906 sig anbefalldt att, sedan den afslutat sina arbeten angående landsstaten, öfvergå till behandling af frågan om reglering vid skogsstaten och de allmänna skogsläroverken- Dess förslag rörande skogstjänstemännen och skogsläroverken återfinnas i denna tidskrifts fackupplaga bland fackuppsatserna och anföres här endast förslaget, i hvad det rör kronojägarna, Beträffande dessa framhåller kommittén att det gäller särskildt att tillse, att de aflöningsförmåner, som bjudas af staten, äro någorlunda tillfredsställande i för- hållande till de förmåner, som stå till buds hos andra arbetsgifvare. Så länge sko- lade skogvaktare endast rönte efterfrågan å en del bruk och större egendomar i södra och mellersta delarna af riket, där aflöningsvillkoren, åtminstone beträffande kontant lön, höllos tämligen medelmåttiga, kunde statsskogarnas behof af dylik personal tillgodoses med goda krafter, oaktadt de onekligen små aflöningar som bestodos denna personal, allra helst som inom de norra distrikten ofta till krono- jägare antogos personer, som icke genomgått skogsskola, enär tjänstgöringen där hufvudsakligen afsåg bevakning och kontroll. Härutinnan har emellertid under senare tiden en väsentlig förändring inträdt, i det att numera alla mera betydande skogsägare, äfven norrut, börjat anställa sko- lade skogvaktare mot i allmänhet afsevärdt högre aflöningsförmåner, än dem staten består sina kronojägare, och af de nyinrättade skogsvårdsstyrelserna anställas s. k. länsskogvaktare, äfven dessa med bättre aflöningsförmåner än kronojägarna. Om det sålunda, såsom domänstyrelsen i november 1897 omnämnde, redan då kunde af vederbörande skogstjänstemän framhållas, att bland de från skogsskolorna utgående lärjungarna de dugligaste företrädesvis sökte befattning i enskild tjänst, där de hade större utsikt att finna sin bärgning, så gäller säkerligen detta nu i än högre grad, ty den förbättring i aflöning, kronojägarna efter nämnda tidpunkt er- hållit, torde icke motsvara den allmänna stegring i lefnadskostnaderna, som nu- mera inträdt, än mindre motväga den ökade tillgången på bättre aflönade enskilda tjänster. ic 224 NOTISER. ÅN Med afseende å hvad sålunda anförts, finner kommittén lönen för kronojägare böra höjas med 200 kronor eller till 600 kronor och tjänstgöringspenningarna, un- der bibehållande af nuvarande gruppindelning, likaledes med 200 kronor, så att de blifva i Värmlands, Kopparbergs och de norrländska länen 600 samt i öfriga län 500 kronor. Därtill böra kunna komma tre ålderstillägg efter fem, tio och femton år, hvart och ett å 100 kronor, att läggas till lönen. Hyresersättningen för kronojägare, som saknar boställslägenhet, synes kunna bibehållas vid nuvarande belopp, 100 kronor. Hvad respenningarna angår, böra desamma bestämmas till olika belopp efter be- vakningstrakternas omfattning och kommunikationsförhållandena därstädes, och har kommittén, med ledning af inhämtade uppgifter, ansett respenningar böra utgå med 200 kronor till 50 kronojägare, däraf 16 i Luleå, 15 i Skellefteå, 10 i Umeå, 6 i Mellersta Norrlands och I i Gäfle-Dala distrikt samt 2 i Bergslags- distriktet; med 150 kronor till 170 kronojägare, däraf 36 i Luleå, 25 i Skellefteå, 32 i Umeå, 18 i Mellersta Norrlands, 12 i Gäfle-Dala, 12 i Bergslags, 6 i Östra, 9 i Västra, 10 i Smålands och 10 i Södra distriktet; med 100 kronor till 110 kronojägare, däraf 3 i Luleå, 10 i Skellefteå, 4 i Umeå, 3 i Mellersta Norrlands, 14 i Gäfle-Dala, 12 i Bergslags, 18 i Östra, 22 i Västra, 19 i Smålands och 5 i Södra distriktet; samt med 50 kronor till 52 kronojägare, däraf 5 i Gäfle-Dala, 10 i Bergslags, 4 i Östra, 15 i Västra, 8 i Smålands och 10 i Södra distriktet. Enär jämlikt $ 2 i instruktionen för skogsstaten det tillkommer domänstyrel- sen att bestämma angående bevakningstrakternas omfattning, torde fördelningen inom de särskilda distrikten af beviljade respenningar för kronojägare böra öfver- lämnas till styrelsens pröfning. - KRONOJÄGARETJÄNSTER M. M. Till kronojägare i Vedens bevaknings- trakt af Marks revir har K. Domänstyrelsen antagit extra kronojägaren Johan Richard Karlsson. Till extra kronojägare utan lön har Domänstyrelsen antagit Erik Olof Viktor Modin i Östra Jämtlands revir, Karl Rikard Holmlund, Jonas Hjalmar Stenberg, Johan Södermark och Nils Öqvist i Jörns revir, Per Olof Wiklund i Västra Jämt- lands revir, Sven Teodor Johansson i Värends revir, Alfred Henning Bergström i Kalmar revir samt Nils Torvald Nilsson i Karlstads revir. SVENSKA JÄGAREFÖRBUNDETS ÅRSMÖTE äger rum i Stockholm å Grand Hötel fredagen den 19 april kl. 11 f. m. Gemensam rddag å samma ställe och dag kl. 6 e. m. (klädsel: civil högtidsdräkt). Anmälan om deltagande i middagen torde i god tid insändas till Jägareförbundets sekreterare, jägmästaren Hanström, Sturegatan 29, Stockholm, BRUKS-SOCIETETEN kallas härigenom till allmän ordinarie sammankomst i Järnkontoret måndagen den 27 nästkommande 2a;, då anteckning af innehafvande röster kommer att äga rum, hvarefter Societetens ledamöter smmanträda följande dag den 28 maj å tid, som genom utfärdadt anslag skall särskildt tillkännagifvas. Jämte erinran om innehållet af $$ 28, 29 och 32 i Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente för Järnkontoret den 26 januari 1894 meddelas, att tiden för Bergslagens Deputerades sammanträde Järnkontoret blifvit utsatt till tisdagen den 21 ofvan nämnda maj månad kl. 11 f. m. Stockholm den 19 februari 1907. Järnkontorets styrelse. Skogsvårds= finge LR NI UU up RR kod ik Såv SITE Va 3 Site älg. kg: 0 CN TND få TM | ul | kl IN lån a (1 (UN MN ET I I LIN Sd ANMÄLAN Under år 1907 utkommer Skogsvårdsföreningens Ti årgång efter afsevärdt förändrad plan, Den utgifves! nämlige den allmänna upplagan och fackupplagan, Den allmänna upplagan blir istort sedt lik tidskriften de föregåt å komma de mera teoretiska och de mest tekniskt-fackliga uppsatsernå = ur” densamma "och" tillökning i. stället att ske af mera lättlästa och. satser, Den kommer således att innebålla längre eller kortare, helst ri 7 uppsatser, som i populär form behandla såväl praktiska frågor som teoretiska spörs mål rörande våra skogar. I denna upplaga intagas äfven mindre jaktvårdsupps er, uppgifter om kössReNEe naden: notiser i skogsekonomiska frågor, korta meäddelan den: från skogsvårdsstyrelserna samt andra notiser rörande skogsvården. Denna uppl sändes till ledamöterna af Föreniugen för Skogsvård mot medlémsafgiften: 5 kro per år. "Allmänna upplagan kommer att liksom tidskriften "de sista åren omkring 500 sidor. Fackupplågan kommer, förutom hela allmänna upplagans text och illust radör ner, att innehålla en serie fackuppsatser om minst 200 sidor per år, "Denna serie kommer att behandla: rent teoretiska, spörsmål: rörande våra. skogar, mera” speciella: tekniskt-fackliga frågor; Men denna upplaga vill: ej blott fullständig : behånäåla landets. skogsförhållanden, utan kommer äfven att följa med, Hvad som SEN betydenhet förekommer i skogslitteratufen, Den skall innehålla recensioner värdefullåre arbeten i SKOR RUSTA och" redogörelser för det oe inner nistrationen samt tjänster och förordnanden törande rean C a administrativ praxis kommer slutligen denna upplaga att öppna sina spalter för ko: meddelanden och inlägg i ädministrationsfrågor. Priset för denna upplaga om öfver 700 sidor blir 10- kronor 'per år, d. vi s. vänliga medlemsafgiften 5 kr. samt en tilläggsafgift af 5 kronor för den. fackliga delen afitidskriften. Båda upplagorna utgifvas hvar: för sig med 12 häften Per år, dgck liksopt; hittills ined .dubbelhäften under sommarhalfåret. fr Tidskriften, sändes" portofritt. fill alla medlemmar "af rea kär men | Fn Sö prenumeration till pris af-resp. 5 och ro kr. äfven skei bokhandeln: ; 5 Stockholm den 15 januäri 1907, 2 Redaktionen, b Uppsatser, som endast inflyta i fackupplagan, betecknas med. ordet »Fackuppsatser» såväl i kolummntiteln - vid hvarje uppsats börian som i signaturen. ANNONSPRIS: Som tidskriften utkommer relativt ofta och vänder sig fill en större läsekrefa är den ett lämpligt annonsorgan, dels för alla tjänster eller erbjudande af tillfälligt” arbete i skogsvårdssynpunkt, dels för försäljning och köp af virke, frö och plantor samt, 2 för skogs- och kultufredskap, instrument vid skogstaxeringar och mätningar, littera-- tur rörande skogsbruk, jakt -och naturyetenskap, kontorsartiklar, jaktredskap Im, m Annuonspriset är 20 kr. för hel sida. Smärre annonser beräknas efter 1.50: kr. pr . cm,'af sidans böjd och minsta annonspriset är 3kr. För annonser, som införas i 5 ggr, lämnas 10 4 rabatt och för hela året stående annonser 20 4. Annonserb insändas till redaktionen före den 10 i hvarje månad för att inflyta i närmaste häfte Annonsera i Skogsvårdsföreningens ske | Stor spridning: För närvarande öfver 2700 exemplar. Annonser till nästa häfte emottagas intill den 10 julis4907. Ärade medlemmar uppmanas att till styrelsen anmäla personer, som äro villiga att ingå i föreningen, äfvensom att meddela vppgtlk på adress= förändringar. N Skrifvelser till Styrelsen för Föreningen för Skogsvård föras. sändas: till. sekreterarens adress, ME Loge 15; Stockholm -2. ER > & SALAS FISEN ASG RN Aftryck af uppsatser och notiser ur tidskriften medgifves ärna, där något särskildt förbehåll göres för viss artikel, om Skogsvår SKON tidskrift tydligt angifves såsom källa; Im; Qt HO NNEHÅLLSFÖRTECKNING till SJÄTTE och SJUNDE HÄFTET Sfoasvårdsföreningens tidskrift 1907 Allmänna upplagan. Carl von ITinné, ett tvåhundraårsminne (med 2 porträtt) af HENRIK HANENS FOR OL ANIN SRS SE en. & RR SE Jeg ES oa Skr Slot öv SA sl öjt Wlan tå Rear Brr ro een sid. 225 "Det finska svedjebruket af 'T.; J. BLOMQVIST sinsmtorsssssesesssrres aoreernoinid ig » 239 I Bränning och skogseld af GUST. GYLLENHAMMAR? s:öistessöerssastrsreses dre sne tin » 249 Ett förslag till förbättring i arbetarnas bostäder vid drifningar å kronans SKO RAS VIO SEED TNE GRAF NE NS Ua oa este ma Ela ös ä ee Ngn ap Reisen sn sie sje rara » 254 Ett välskött skogshemman af G. KUYLENSTJERNA —.ssssssrsretesosreeene sera ran ” 257 Skogen och småfåglarna (med 2 fig.) af EDVARD WIBECK sisnssssreseser secs > 261 In memoriam: ; FENG HSBA DESTO TNE (AN CORK PORETALB)A vs ecclesie son SyvkeE NESS SSR Ela fela a el $å en sys or > 269 Lars Johan Hallgren (ined 2 DOrträtt) [25 da Pop NIER 3 läng sd se PERSER FIS 270 C. G. G. Holmerz (med 3 porträtt) af TH, ÖRTENBLAD Fa 273 VG KEDen bom: (med iPoOrträtt)i ab G.S CE oo oeesedss: ns sdegs jar brtied rasa sr >» 285 Å Axel Fredrik Kjellerstedt (med porträtt) af A. G.; Ho snassenserseeress rna » 286 HATTEN OM GIS ed SS UL SUR NE doc ngr arr SR ER Ds ae jag ne es SAR ISAR da ein le al ÄRAS Fb dist > 288 Fikavartmanenaden. al sowordlftäSibö som... ssds. reds sorees sier iver a skorsten TSE dr SSR » 292 Sveriges in- och utförsel af trävaror och pappersmassa under januari ERP Nad io fe SG MÄSKEN SENS PL ÄESSUFL HL SE cci SORTS b HOS SR ANG » 294 BANTA O TILLS Fel on sr fa Eg ER SA SEE SS Rök öl a nar spe jela oeeö Reine SN eran a He Nl SfE See gr a > 294 Bokanmälningar: A. G. HÖGBOM, Norrland (rec. af Gunnar Andersson)... » 296 GUSTAF LIND: Fruktodling i täppan och på fältet (rec.”G. Sch.) ... » 298 Notiser: Ny apparat för omskalning af plantor (med 3 fig.) af G. SCH, ..... » 298 Skyddtatstörnlandtbruket nyttiga fåglar ss: ss Wsdsss su ssd > 301 Förbud mot jakt efter änder af andra slag än dykänder inom Ble- LI SEN SRK RRR DE SISTONE NT re RESA SVS CRT ARSA 303 På vakt mot krusbärsmjöldaggen af JAKOB ERIKSSON sussssenesssorses » 303 IRIeSeStipen der bat Krötöj AS ATC sco sv el balee ide ene k nere SEN SAS NaN ARE b anade ra > 304 Kartor öfver de ädla löfträdens utbredning i landet af H. HN ...... >» 304 I OHESTINEO La SVA ASTA TIETIL HET 3 os cn re sas bre Sa Se Ness sne so RR » 304 3 Föreningens för skogsvård sommarexkursion 1907 msseesesssrserirrna » "200 Kungörelser om lediga skogsstatstjänster: Som under månaderna juni—oktober innevarande år komma att anställas ytterligare 5 aflönade assistenter att biträda vid utsyningar inom skyddsskogsområdet i Jämtlands län, äga sökande till någon af ifrågavarande tjänster att före klockan 12 på dagen den I nästkommande juni till Kungl. Styrelsen ingifva sina ansökningar med styrkta tjänsteförteckningar och betyg. del af innevarande år, nämligen 2 inom Jörus revir, I inom Burträsks revir, I inom Norsjö revir samt I med tjänstgöringsskyldighet inom Arvidsjaurs och Malmesjaurs revir kungöras härmed till ansökan hos Kungl. Styrelsen före den I nästkommande juni klockan "12 på dagen, skolande ansökningarna åtföljas af styrkta tjänsteför- k > | | Följande befattningar såsom aflönade assistenter under återstående | teckningar och betyg. / ; RA fä SL a er Följande befattningar såsom aflönade assistenter, hvilka befatt äro för år räknadt förenade med samma aflöningsförmåner, som tillkomma assis I ter i Västerbottens och Norrbottens län, kungöras härmed till ansökan hos Kungl Domänstyrelsen före klockan 12 på dagen den 1 instundande juni, nämligen I inom hvartdera af Norra Jämtlands, Östra Jämtlands och Västra Jämtlands revir under åter- stående del af innevarande år, I under tiden juni—november inom Hernösands ; revir, I under tiden juni—augusti inom Västra Hälsinglands revir samt 1 under tiden juni—juli inom Gästriklands revir; och. skola ansökningshandlingarna åtföljas af styrkta tjänsteförteckningar och betyg. Som skogstaxatorstjänsten inom Bergslags distriktet genom innehafvarens transporterande till annan tjänst blifvit ledig, äga kompetente sökande att före den 12 instundande juni klockan 12 på dagen till Kungl. Domän- styrelsen ingifva af tjänsteförteckningar och betyg åtföljda ansökningar. oSkogstaxering. 2:e dugliga jägmästare eller forstmätare erhålla anställning t. v. vid indel- nings- och taxeringsarbeten, som under en tid af c:a 3 år komma att verkställas å Billeruds Aktiebolags skogar i Värmland. Svar med uppgift om kompetens och lönepretentioner lämnas snarast till Jägmästare NILS DELIN, Torsby. Jägmästare. Jägmästarebefattningen vid Marma Sågverks Aktiebolag är ledig att till- trädas inom Augusti månad 1907. Ansökningar inlämnas till och upplysningar erhållas af Hufvudkontoret, adress Stugsund. (S. G. A. N:o 5265). Direktionen. Förvaltare-, disponent- eller annan chefsbefattning vid skogsafverkning, sågverksrörelse eller likn, sökes. Säkerhet kan ställas eller 10 å 20 tusen kronor insättas i företaget om så önskas. Energisk, med praktik och 1:ma referenser. Ålder 33 år. Billjett märkt »107 A.» vidarebefordras af S. Gumeeli Annonsbyrå, Stockholm, Jägmästare-, sKogsförvaltare- eller godsdisponent-befattning sökes nu eller framdeles, vid fideikommis, egendom eller bolag. Flerårig praktik äfven i sågverksrörelse och större afverkningar, samt i landtbruk. Ålder 33 år. Svar till »Skogshushållning», vidarebefordras af S. Gumeelii Annonsbyrå, Stockholm. Det 9:de almindelige danske Skovbrugsmede afholdes i Neestved to—13 Juli 1907. De 3 ferste Dage Ekskursioner i Midt- og Sydsjellands Skove; den 4:de Dag Diskussion om Egeskovens Behandling. Delta- gelse i Modet staar aaben for enhver. Indmeldelse inden 15 Juni, Neermere Op- lysning ved Henvendelse til Forstassistent Brammer, Johnstrups Allee 4, Kobenhavn V. Jägare och Jaktvårdare! j Till föreståndare för Mälsåkers jägare- och jaktvårdsskola önskas ogift, ener- gisk, erfaren, bildad person, fullt hemma i allt hvad till en ordnad jaktvård hörer samt med förmåga att kunna såväl teoretiskt som praktiskt undervisa elever däruti. Bör äfven vara hunddressör eller åtminstone kunna efter nutida fordringar fullt oklanderligt föra en hund på fältet. Rekommendationer fordras. Goda lönevillkor erbjudas och sker uppgörelse med Friherre Knut Hermelin, Mälsåker, Stallar- holmen, Sverige. (S. T. A. 188550). Linné vid 66 års ålder. Efter medaljong i vax af C. Fr. Inlander, CARL VON LINNE 23/:1707—?3/2 1907. Ett tvåhundraårsminne. Af Henrik Hesselman. Tvåhundraårsdagen af den store naturforskarens födelse bör i vårt land vara ej blott en den lärda världens minnes- och högtidsdag. Vidden af Linnés lifsgärning är så stor, naturvetenskapens betydelse för hela kulturen så mäktig, att hela vårt folk kan i honom fira en forskningens storman, väl så värd att minnas som någon krönt monark eller någon krigets hjälte. Så visst som all skogsskötsel måste läggas på naturhistorisk bas — en rationell skogsvård är till en väsentlig del intet annat än tillämpad naturvetenskap — så visst har vår tidskrift en särskild anledning att föra tanken på den lille komministersonens födelse i det torftiga hemmet vid Möckelns strand. Vidriga omständigheter — fattigdom, bristande för- ståelse — voro ej nog mäktiga att hindra hans framgång. Förvånande Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1907. 17 226 HENRIK HESSELMAN. hastigt utvecklades hans genis mäktiga krafter, och han var knappt en 30-årig man, då han af hela sin tids lärda värld skattades som den store reformatoriske naturforskaren. Som professor och lärare vid Uppsala universitet blef han snart denna högskolas mest lysande repre- sentant, som omkring sig samlade en stor skara lärjungar, såväl sven- skar som utlänningar från snart sagdt Europas alla länder. När smålandspojken på backarna i Stenbrohult samlade örter till ett »herbarium vivum» ansågs detta som ett både skadligt och onyttigt tidsfördrif. Arkiatern och riddaren af Nordstjärneorden — en på den tiden sällsynt utmärkelse — var däremot representanten för en vetenskap på modet. Naturhistoriskt intresse ansågs höra till god ton, högt upp- satta män och kvinnor täflade med hvarandra i att göra märkvärdiga och »curiösa» samlingar, och i bästa fall beskrefvos dessa af den berömde arkiatern. : Linné är därför icke blott den store, geniale deskriptive naturforska- ren, »princeps botanicorum» som hans beundrande samtid satte på hans minnesvård i Uppsala domkyrka, utan han är, hvad som för oss är af ännu större betydelse, uppväckaren och grundläggaren af det naturhistoriska intresset i vårt fädernesland. Så mäktigt var hans inflytande och så kraftig hans rika personlighet, att han hos sin samtid höjde allt hvad naturstudium och naturiakttagelse är och heter från en om icke alldeles föraktad, dock fullkomligt misskänd ställning till en ansedd plats i vårt lands odling. En sådan vändning i vår kulturs utveckling har varit af stor betydelse för tillgodogörandet af vårt lands naturliga rikedomar och så kommer det sig, att alla vänner till vår svenska skog, vare sig de äro naturforskare ex professo eller i det praktiska lifvet syssla med skogens vård och ans eller skördandet af-dess produkter, i den 23:e maj 1907 kunna se en minnesdag för hela vårt folk. Men Linné var icke blott den lärde forskaren, som uteslutande sysslade med sin vetenskap, utan en öfver hufvud taget ytterst vaken och allmänt intresserad man. För politik hade han visserligen inte det minsta sinne — han höll sig icke ens med någon egen tidning — men för allt som kunde förkofra och utvidga användandet af våra naturliga resurser hyste han ett varmt och lifligt intresse. I det fallet liknade han sin tid. Frihetstidens Sverige hade en utprägladt praktisk och eko- nomisk läggning; det gällde att inom de delar, som ännu funnos kvar af den forna stormakten bygga ett hem, skönare och bättre än det, som gått förloradt. Allt hvad nyttigt var eller som man då sade utiliteter stod högt i kurs, och man hyste stora tankar om rikedomar inom landet, som ännu voro fördolda och okända. Visserligen blefvo många af dess förhoppningar till intet, men frihetstidens Sverige lämnade CARL VON LINNÉ. 227 dock ett rikt arf. Gent emot dessa sträfvanden var Linné icke blott iakttagaren. Han gjorde i flere afseenden en personlig insats i utveck- lingen. Hans första åtgärd i den riktningen, sedan han som en i utlandet högt skattad vetenskapsman, 1738 kommit hem från sina resor i Hol- land, Frankrike och England, var då han tillsammans med von Höp- ken, Triewald, Alströmer och S. C. Bjelke stiftade Vetenskaps- akademien. Meningen var att man »medelst flitiga försök och all möjelig upmärcksamhet skulle söka at uparbeta, förkofra och här i Swerige kringsprida kundskapen uti Mathematique, Naturkunnighet, Oeconomie, handel, nyttiga kundskaper och Manufacturer.>' »En ren kärlek för det Allmänna och en förnuftig ömhet för enskylt Wälgång»” skulle vara det unga samfundets drifkrafter, hvars närmaste mål vore att meddela landets innebyggare sådana rön och iakttagelser, som i ekonomiskt hän- seende voro gagneliga. Den hade till att börja snarast samma uppgift som Landtbruksakademien i våra dagar. Meningen hade också från början varit att benämna det nya sällskapet Oeconomiska Vetenskaps- Socteteten. Men än mera direkt verkade Linné i den praktiskt-vetenskapliga riktningen genom sina trenne berömda resor inom Sverige, nämligen 1741 till Öland och Gotland, 1746 till Västergötland och 1749 till Skåne. Dessa resor företogos på offentligt uppdrag. Under riksdagen 1741 före- slog Manufactur- och Handelsdeputationen hos Secreta utskottet, att Linne&us skulle erhålla i uppdrag att på Öland och Gotland samt ett annat år i Västergötland »giöra en undersökning, hwad in Regno Ani- mali, Vegetabili et Minerali därstädes kan finnas till Fäderneslandets nytta.» Utan debatt biföllo Riksens fyra ständer det erforderliga an- slaget. Efter Linn2&i hörande uppsatte därefter Manufakturkontoret rese- instruktionen. Resan till Skåne företogs på uppdrag af 1747 års Riks- dag på ett förslag framställdt af Cammar-, Oeconomie- och Commercie- deputationen. Resans ändamål var i hufvudsak densamma som år 1741; i synnerhet skulle Linn&us i Skåne eftersöka gips och flinta samt »com- mitteras at giöra sig underrättad och gifwa wid handen, på hwilka orter walnöte trä bäst må kunna planteras och trifwas där i landet, jämwäl oxel utwidgas samt om antingen där eller annorstädes tillfälle därtill kan finnas kring något Cronans gewärs factori.» Dessa Linnés resor voro i hufvudsak lika hvarandra. De begyntes just då våren gjorde sitt intåg i landet. »Wåren, som ej bör mätas efter calendarium, utan efter climatet och wärman, war så wida kommen at ! Ur det första protokollet (”/, 1739) i Vetenskapsakademien, > Företal till Akademiens Handlingar 1739 af von Höpken. 228 HENRIK HESSELMAN. Lönnen utslagit sina blomor, men ej blad; at Björken nyligen utspruckit och blommade som bäst; Alens stiplar woro nyligen utbrustne och Granen hade på sina ytterste qwistar små röda smultronlika knoppar, som woro thes hanblomster, men ännu ej mjölige; Lind, Ek och Asp stodo ännu sofwande i sin winter-dwala. Blommor woro inga andra än Draba prima, Caltha, Glechoma, Leontodon, Hepatica, Anemone secunda, Oxalis, Adoxa, Salices.»> Så börjar Linné sin skildring af resan till Öland och Gotland den 15 maj 1741 (g. st.). Resorna företagas till häst, under färden till Skåne använde han dock vagn. Maj, juni och juli månader användas till de egentliga under- sökningarna. I början af augusti ställes färden åter mot hemmet och just i skördetiden är han åter i Uppsala för att vaka öfver sin kära trädgård och skydda de ömtåligaste växterna mot de snart inbrytande frostnätterna. Reseskildringarna följa noga färdens gång. För hvarje dag anno- teras allt nytt och märkligt, som observeras. Diagnoser meddelas på de nya djur och växter, som anträffas, i regel på latin. Jordmånens beskaffenhet, traktens geologi undersökes. Allehanda fossil insamlas, beskrifvas och afbildas. Västgötabergens byggnad (Kinnekulle, Ålle- och Mösseberg) ger honom anledning till högst märkliga slutsatser an- gående jordens utvecklingshistoria, tankar, hvilka likna en modern geo- logs och som i geologiens historia haft en ganska stor betydelse. I hans reseskildringar finnas i korthet sagdt en hel mängd observationer af det allra största intresse för kännedomen om vårt lands naturhistoria. Men Linn&us är icke blott den skarpsynte, ständigt iakttagande och undersökande naturforskaren. För det mänskliga lifvets olika for- mer isynnerhet landtbefolkningens lif hyser han ett lefvande intresse. Man finner i dessa enkelt, men liffullt skrifna reseskildringar talrika beskrifningar på böndernas lif, deras klädedräkt, seder och vanor, deras sätt att sköta åker och äng, deras åkerbruksredskap och kreatur. Skrock och vidskepelse, »raller», som Linné kallar sådant, antecknar han, hål- lande före »det skulle wara et artigt argument, om någon af widskep- pelse wille giöra en ansenlig sambling, och wisa hwar ifrån hwar och en först kommit.» Det torde icke förefalla märkligt, att en man, så vidsynt och så mångintresserad som Linné, äfven skulle hafva blick för våra skogar och deras skötsel. Man finner oupphörligt i hans reseskildringar, att han ägnat dessa sin uppmärksamhet och sitt intresse, och många gånger finner man af honom uttalanden, som för sin tid äro ganska märkliga. Åt sko- garna och deras vård har han dessutom ägnat flere smärre afhandlingar. CARL VON LINNÉ. 229 Det torde icke vara ur vägen, att vid ett sådant tillfälle som detta, litet utförligare redogöra för Linnés skriftställarskap på de området. Redan mycket tidigt under sin verksamhet finner man, att Linné haft blick för våra skogars vård. Den första längre resa, som Linné gjorde, var då han som ung student (25 år) reste till Lappland. En dylik färd var på den tiden förenad med betydande svårigheter. Ifrån kustlandsvägen rundt Bottenhafvet ledde inte en enda ordentlig väg in till Lappland. När Linné därför från Umeå skulle bege sig upp till Lycksele lappmark, hade han endast att rida en oländig, nästan ofram- komlig klöfjeväg och väster om Lycksele lyckades han ej framtränga långt. Den stora Lycksmyren satte för honom ett oöfverstigligt hinder. Bättre lycka hade han, då han längre fram på sommaren från Luleå utmed Lule älf trängde in i landet. Han for då, till stor del vandrande genom skogarna, öfver Jockmock till Kvickjock där han öfver fjällen vandrade öfver till Norge, hvarefter han återvände till Luleå i hufvud- sak samma väg som han farit dit. Under denna resa fick Linné sålunda tillfälle att se det stora skogslandet i norr och stifta den första be- kantskapen med de väldiga, orörda urskogarna, där endast skogseldarna då och då gjort ett afbrott i utvecklingen. I hans anteckningar från denna resa, som första gången utgåfvos på svenska från trycket så sent som 1889, finner man ofta, hur han beklagar, att skogarna icke komma till någon användning. »Stora skogarna af tall stå öde och fåfänga, ty ingen behöfver timret, hvilket faller omkull och ruttnar bort. Queeritur”, om ej skulle meritera göra tjära och beck häraf? R. (responditur”), den långa vägen betalar ej mödan, dicat judex”. I hela Sverige kunde ej så mycken blifva som här. Mån hon ej kunde köras om vintren 20 mil? "» Under Dalaresan, som i juli och aug. 1734 företogs tillsammans med flera andra Uppsalastudenter, återkommer han ofta till sitt gamla intresse för skogens bättre tillgodogörande. Resan gick denna gång från Falun öfver Rättvik till Ore, Orsa och Mora. Från Mora färdades han genom Älfdalen till Särna och därifrån in i Norge. Från Norge reste han tillbaka till Särna samt genom Transtrand och Lima öfver Äppelbo tillbaka till Falun. Isynnerhet voro skogarna i Älfdalen sorg- liga, antingen brända af eld eller ruttnande och kullfallande af ålder- domssvaghet. Den lilla skildring, som Linné ger af skogarna utmed vägen, torde icke sakna sitt intresse. »Skogseld hade på åtskillige tider förderfvat den stora skogen, som ligger emellan Åsarna och 9?/, mil från Särna. På ett par stäl- ! Frågas ? Svaras ? torde den sakkunnig säga + Iter lapponicum sid. 59 i Carl von Linnés ungdomsskrifter, saml. af Ew. Ährling, andra serien, Stockholm 1889. 230 HENRIK HESSELMAN. len syntes ännu elden röka, på andra begynte örterna växa upp af en för några veckor sedan bränd skog. Af de nedfallna träden såg man, att elden på åtskillige tider härjat. Häraf låg nu det ena stora trädet öfver det andra kullfallet, halfruttet, lemnandes allena här och där några glest stående träd. Jorden var borta, föga något grönt, utan den ena stenen på den andra, som hade hela marken varit ett rödt stenrör. MNäppeligen hade man tillförne sett någon så illa handterad skog, helst så ansenlig. Bergen voro ej särdeles remarquable, emellan hvilka lågo kärr och myrar, med vackert gräs betäckte. 9/, m. förr än man kom till Särna, kom man uti en trång skog, som på jorden var snöhvit af mossa, men ofvan uti svart och mörk af en svart, skägglik mossa, som hängde allt öfver nedre delen af träden. Jorden var här stenig, med mo fylder. Hade under vägen blåst, hade ock vi varit fogelfrie, för de månge ruttnade och till fall hotande träden, ibland hvilka öfra delen af ett halft stort träd hängde uti ett annat, just öfver vägen.»! Liksom i Lappland röra sig också under denna resa hans tankar ofta om, hur skogen skall bättre kunna användas. I sina anteckningar från Särna säger han t. ex. »Den stora skogen, fast så mycket för- derfvad, gör publicum ingen nytta med sina härliga timberstockar, masteträd och skeppsvirke; vore possibelt att få honom genom Dal- elfven neder till hafvet utan för stor depence, funnes här en lång tid tillräckeligt virke.>” Eller ock tänker han sig att skogen skall få an- vändning till kolning »Skogen emellan berget och Idre var beklagelig att påse, huru hvart annat träd var torrt och förvissnadt af skogseld, dels såg man ock andra skogar omkring Idre, hvilka på jorden voro hvite af nyss uppvuxen renmossa, på stammen svarte af brand, grenarna grå och förtorkade. En del af topparne gröna med litet lif, att en enda blåst mer här skulle uträtta än tusende nerhuggare ett helt år. Beklag- ligt är, att intet bergverk har skall vara, där skog vore öfverflödigt, om han rätt handterades och utom hvilket folket näppeligen kan berga sig.»” Det stora skogslandet i norr ger honom ett starkt intryck af en ödemark, där det finnes stora rikedomar, som till ingen nytta förspillas. I »Flora lapponica» kallas det lappska skogsområdet »Desertum Lap- ponicum» d. v. s. den lappska ödemarken. De väldiga afstånden, ödsligheten, enformigheten hvila ännu tungt öfver all företagsamhet. t Iter Dalekarlicum sid 278 i Carl von Linnés ungdomsskrifter, saml. af Ewald Ähr- ling. Andra serien. Stockholm 1889. SRIKes sid 281: SANeNSsida288: Linné vid 30 år, iklädd lappdräkt. Efter målning af M. Hoffman i Amsterdam 1737- 232 HENRIK HESSELMAN. I hans reseskildringar från södra och mellersta Sverige möter oss en annan bild af skogarna. Här är det en här och där såsom t. ex. i Bohuslän redan uppkommen skogsbrist, som hos honom uppväcker re- flexioner öfver skogens betydelse för landtmannens ekonomi. »Skogs- bristen är här den swåraste, hela tracten är naken, fast i forna tider skogen täkt alla bärg; hit skulle folk komma från Rikets skogfulle provincier, at se hwad förmon det är att äga egen skog, samt huru dyrt weden här köpes, då Bonden gerna gifwer 5 Mark S:mt för hwar spade om dagen, med hwilken han själf får skära torf på andras ägor; då skulle skogarne hos oss bättre wårdas och handhafwas, än som nu ofta sker.»? De grofva masteträden voro den tidens värdefullaste virke, men sällan får skogen stå så länge, att träden hinna utväxa till dylika di- mensioner, i synnerhet är brännandet hinderligt. »Hwad capital Swerige skulle äga om Skogarne woro mogne af fullgamle trän, som nu afswed- jas, innan de äro 30 år. Sådane Trägårdar lära aldrig mer wäxa i Swerige, om ej någon fatal pest utsopar landet, ty snart är ingen win- kel eller wrå i Swerige, som ej utsättes för branden.»” Men Linné nöjer sig icke endast med att klaga öfver den bristande skogsvården, han ger ofta i sina resebeskrifningar anvisningar till sko- garnas mera rationella skötsel. De grunda sig visserligen icke på några mera vidsträckta och mera ingående undersökningar, men de bära alltid vittne om hans för allt i naturen vakna och öppna öga. : Eken var ju under 1700-talet det värdefullaste skogsträdet. För skeppsbyggerierna, i synnerhet för örlogsvarfven var det det förnämsta eller enda användbara virket. Alla veta vi, hurusom särskilda skogs- författningar hägnade eken. Angående detta träd har han också många upplysande anmärkningar. »Eken hölt Landtmannen före bäst kunna sås i mossa under Enebuskar, och att den ej uppwäxte utan mossa, ej heller blefwe wäl bewarad ifrån Kreaturen, utan En, som dem afhöll intill dess Eken kommit till den högd, att hon kunde förswara sig sjelf.» ” Af ännu större intresse är dock, hvad han yttrar om den vackra ekskogen vid Brännehult i Kalmar län. »Ekar äro the nyttigaste Träden i Riket, besynnerligen för deras nytta wid Skieps-Byggerien. Man beklagar allmänt at Ekarne här i Swerige wäxa mer grenuge och krokuge, men mindre jämne och rake än de Utländske; man har sökt igenom stadigt qwistande få Träden til jämn wäxt, men har doch föga lyckats; här på orten sågom wi the ! Västgötaresan. Stockholm 1747, sid. 162. > Västgötaresan, sid. 247. > Västgötaresan, sid. 104. CARL VON LINNÉ. 233 rakaste och jämnaste Ekar wi nogo(n)sin sedt; ty woro wi angelägne at utröna ordsaken, då wi funno, at jordmonen här til föga eller intet contribuerar utan allenast at Ekarne stodo tätt och trångt wuxne, hvar- igenom the såsom Tall, uti en tätt dunge, wäxte smala, mindre grenuge och liksom täflande med hwarandra om förträdet i höjden, och at då de lägste blewo qwafde af the höga fingo thesse efter hand tilfälle at giöra starkare stamm. Hwarföre de som äro angelägne at plantera wäl wäxte ekar, böra så och sätta them nog tätt och trångt i förstone, efter hand uthugga the som stå mäst trångt, så blifva derigenom Ekarne wäl wuxne.»!? Under Skåneresan ådraga sig de kultiverade tallskogarna hans synnerliga uppmärksamhet. Dylika funnos redan på mediet af 1700- talet vid Vidtsköfle, anlagda af befallningsmannen Langgren. De synas ha vuxit synnerligen kraftigt, årsskotten hade »tre quarters längd». Han fann att »Tallen lätt växer i Skånska sanden der hon blefwe sådd; hwarföre Landtmannen borde här i Provincen mera wara omtänkt på så nödigt utsäde, at han ej må få mycket sucka både öfwer skogsbrist och sandens flygande.» ” Sandplanteringarna vid Engelholm blifva föremål för en ganska ingående skildring. Sanddämpningen började först med anläggande af gärdesgårdar, gående i norr och söder, kring hvilka sanden samlar sig. Den så bildade dynen växer allt mer och mer, i det att gärdesgården upplyftes, så fort den blifvit öfversandad och sättes så återigen på dy- nen. De så bildade: dynerna besåddes med ax af sandrör (Psamma arenaria) och strandråg (Elymus arenarius) och täcktes med fuktig tång (Fucus och Zostera). Linné råder dem att i stället använda den hol- ländska metoden, hvarvid man planterar skott af Elymus och Psamma, på den fuktiga sanden närmare hafvet, hvarigenom man spar de på den skoglösa orten dyra gärdesgårdarna.” Svedjandet, som på den tiden brukades mycket, fördömes af Linné, han skildrar åskådligt, hur svedjandet utföres, dess inverkan på marken och skadliga följder. »Nedre i Sunnerbo, så wäl som på andra ställen i Småland, ses ofta stora och widsträckta fält helt nakna och skoglösa, öfwerhölgde endast med en hög Ljung, som går up till knäs, där ingen ting kan wäxa på den torra alfwen utom Ljung och ibland den något Fårgräs, och kallas dessa fälten Ryar, hwaraf så många gårdar här lycktas och begynnas på ordet Ry. Dessa ryar hafwa förordsakats an- tingen af skogseldar, som kommit med wåda, eller af det landtmannen 1 Öländska och Gothländska Resa. Stockholm 1745 s. 31. ? Skånska resan, Stockholm 1751, sid. I1I. 3 Skånska resan, sid. 334—341. 234 HENRIK HESSELMAN. fordom swedt sig Lyckor alt för widlöftiga, at Tallen ej kunnat så sig, och flyga kring marken med sina frön, innan Ljungen intagit fälten, och förhindrat Tallfröen at så sig, hwilket icke ringa skadat landet.»! Han är stor vän af att bönderna plantera träd kring sina gårdar, ty en gård utan trä är som et skalligt hufvud utan Peruque.»” Isyn- nerhet rekommenderar han almen för slättborna nere i Skåne. »Det aldranyttigaste trädet, hwilket längst står emot röta, hwarföre intet an- nat trä längre uthärdar till kölar på Skepp; at förtiga det wår Swenska Alm gifwer de skönaste bräder, som i fägring gå up emot Walnöt- trädet.» ” Äfven de tekniska delarna af skogsbruket ha i Linné en uppmärk- sam och vaken iakttagare. Han redogör för kolningens utförande på olika orter, skildrar olika sätt för tjärbränning, särskildt hur gotlänningen framställer den klara ljusbruna tjäran »Gotlandstjäran» ur gamla trä- stubbar, hvilka ofta »några hundrade åhr legat i Jorden.>" Han upp- snappar åtskilliga rent tekniska notiser, såsom t. ex. om hur man ge- nom att borra hål i bokstammarna ofvanför roten, medan de ännu växa, kan förhindra att bokbräderna spricka.” Den som en gång kommer att skrifva vårt skogsbruks historia, har i Linnés reseskildringar många uppgifter och notiser af största intresse; samlade och sammanställda med andra uppgifter kunna de nog gifva en ganska god bild af 1700-talets skogsbruk i vårt land. Men dessutom har Linné bidragit till vår skogslitteratur med flere själfstän- diga arbeten, hvaribland först märkas trenne afhandlingar i Vetenskaps- akademiens handlingar. Dessa börja — det första bandet utgafs 1739 — med en afhandling af Linné, Rön om wäxters plantering grundat på naturen, hvari han utvecklar sin erfarenhet angående växternas beroende af klimatet och ger trädgårdsmästarna åtskilliga praktiska vinkar. Har denna hans första uppsats i Akademiens Handlingar mera direkt intresse för trädgårds- mästarna berör den andra här åsyftade uppsatsen närmast skogen, näm- ligen Handling om Skogars Plantering, intagen i Akademiens Hand- lingar år 1748, Bd 9. Afhandlingen berör närmast tall, gran och björk. »Vid dessas sående, är förnämligast tre ting at märka, nämligen: fröens samling, sättet att det utså, och jorden, på hvilken de böra sås.» Han redogör för den lämpligaste tiden för frönas insamlande, kottarnas kläng- ! Skånska resan, sid. 410—411. > Västgötaresan, sid. 7. > Skånska resan, sid. 237—238. + Gothländska resan, sid. 198, 5 Skånska resan, sid. 387. CARL VON LINNÉ. 235 ande, såningstiden och såningssättet. För tall och gran anses våren vara den rätta såningstiden, björken däremot kan sås höst eller vår. Ett lätt svedjande är fördelaktigt. »at marken icke hafver någon gräs- vall; men bättre är (i synnerhet vid Granens sående), at mossan allenast med harklan uphackas, så at frön komma ned i jorden; eller ock, om man gör en liten for af et par tvärfingers djup, och deri sår tunt frön, samt sedermera lägger foren tilsammans.» Han ger ock anvisningar för, hur skogen sedermera skall skötas för att lämna de produkter, man önskar. »Den som åstundar timmer- skog och mastträn, han bör låta Tallen växa up til fyra famnars högd, helt trångt och tät: sedermera bör skogen gallras något, dock icke så, at snön, som lägger sig på qvistarna, kan afbryta de smala trän, och åter efter 10. år bör skogen väl gallras, at trän stå långt ifrån hvarandra, hela tre famnarna; och detta helst på åsar, på sidor af backar, eller på sandhedar.» I slutet af sin afhandling tar han åter till orda för att man kring gårdarna bör plantera träd och redogör i det sammanhanget för korg- pilen eller den tyska pilen och dess användande. Sedan Akademien tagit del af afhandlingen beslöt den, att den »i anseende till de nödige underrättelser den innehåller för våra aftagande skogar, funnits värd, at göras allmän.» Den tredje afhandlingen innehåller Linnés Tankar om nyttiga väx- ters planterande på de Lappska Fjällen." Han redogör först för huru- som fjällfloran på från hvarandra vidt aflägsna höga berg i Europa visar stor öfverensstämmelse, många arter äro gemensamma för de olika hög- fjällsområdena. »Det är märkvärdigt nog, at så vida ifrån hvarannan aflägse orter, skola, så snart de komma til en viss högd i luften, blifva skallote, få samma jordmon, lika snö, lika växter. Detta är grunden till. Oeconomiens förbättrande i våra Lappska tjäll.» Från andra fjäll bör man därför införa nyttiga växter, som hos oss skulle kunna trifvas. » Skola våra Fjäll någonsin blifva upodlade genom nyttiga växter, måste man dit införa sådana, som sjelfmant växa på andra Fjällar». Han förordar trenne träd till införande hos oss i fjällen, nämligen silfvergranen (Pinus picea L = Abies alba Mill), som bör planteras på sidorna af tjällen bland skogen, där det finnes mycket mylla och där Jerja eller Sonchus alpinus L (= Mulgedium alpinum Less) ymnigt växer. Lärken (Pinus larix L = Larix europea Lam et Dc.) och cembratallen (Pinus cembra 1.) böra båda införas. Dessa två träd gå i Alperna upp i öfversta skogsgränsen, högre än andra skogsträd. Genom att på våra fjäll plantera dem ofvan- för den nuvarande skogsgränsen, skulle denna kunna förskjutas uppåt, 1 Vet.-Akad. Handl. Bd. 15. 1754. 236 HENRIK HESSELMAN. hvarigenom dessa öde nejder skulle kunna göras mera nyttiga. Som vi se, föresväfvade redan för Linné en tanke, som i vår tid, om ock i ringa skala kommit till utförande. Att vi användt andra arter än Linné föreslagit är hvad själfva idén beträffar af underordnad betydelse. Enligt en anmärkning bifogad afhandlingen beslöt Akademien, »at förskrifva de i denna Handling omtalte frön, och låta göra försök med deras plan- tering på Gellivare.»> Huruvida försöken någonsin kommit till utförande, känner ej författaren af denna uppsats. Men icke blott genom på svenska skrifna uppsatser i Akademiens Handlingar sökte Linné hos allmänheten utbreda kunskaper, nyttiga för skogsskötseln. I O. P. Hjorters Almanack för året 1743 börjar han en liten uppsatsserie »om inländske wäxters nytta.» Han begynner därvid med tallen, hvars nytta är så stor, »att ingen annor wäxt i Swerige, wildt framkommande, kan med denna förliknas.> Uppsatsen innehåller först en kortfattad, botanisk redogörelse för trädet. Han fram- håller, att endast en art förekommer i landet, gårdtall, fur, stångtall och martall äro endast förändringar, beroende på jordmån och växtsätt. Han varnar för svedjandet, hvarvid »den ringa swartmylla, som wore förut på jorden, alldeles förbrände och därmed efter 2 åhr, då saltet är wäl utlakadt, lemnade platsen långt magrare.» Tallens användande för olika ändamål beskrifves, för tjärbränningen i olika orter lämnas en kortfattad redogörelse. Han talar om hvad tjurved är och beskrifver dess användande hos lapparna. Till mångahanda ting är tallen nyttig. »Bör altså Tall-skogen warsamt handhafwas af Allmogen; thy blifwer han en gång utödd, saknas han först: hwaraf man ser prof på skoglösa orter, wid bergslag och städer.» Af granen, för hvilken en redogörelse lämnas i nästa årgång af samma almanacka (1744), är Linné icke så varm vän som af tallen. En så stor sparsamhet är här ej af nöden, ty »wäxer han ock något snarare up, än sjelfwa Tallen.> Svedjandet är ej så farligt i granskog, »hälst Granen så lätt wäxer up igen af sitt Frö, och Granskogen kan med större samwete här til angripas än Tallskogen.» För granens använ- dande lämnas en redogörelse likasom för tallen. Han nämner där bland annat, att man af det saktvuxna men jämt vuxna virket tillverkar mu- sikinstrument. Linné författade ett mycket stort antal akademiska afhandlingar eller disputationer, som trycktes och försvarades af hans lärjungar. De äro alla författade på latin, ty en af deras viktigaste uppgifter var att be- reda studenterna tillfälle att öfva sig i att tala latin. Den som hade att försvara afhandlingen angifves som författare, men i regel har det varit den professor, under hvars presidium afhandlingen ventilerades. Bland CARL VON LINNÉ. 28 dessa afhandlingar befinna sig tvenne, som beröra vårt ämne, nämligen Frutetum suecicum tryckt 1758 och Arboretum suecicum tryckt 1759. Den första innehåller en redogörelse för de buskar, som förekomma i vårt land, deras nytta och egenskaper samt anvisningar för deras kul- tiverande. Den andra afhandlingen utgör i all sin korthet en redogö- relse för de svenska träden, deras sådd och skötsel samt viktigaste egenskaper. Afhandlingen börjar med att omtala, att man öfverallt hör klagomål öfver den skogsbrist, som hotar vårt land. Någon verklig kunskap om hur bristen skall afhjälpas finnes ej, ty antingen anser man konsten att så träd för mycket obetydlig eller också öfverlämnar man allt åt naturen, i det man glömmer att träden lättare utrotas än åter uppväxa, sedan de väl på en plats blifvit förstörda. Det finns dock mycket, som tager skogarna i anspråk; den allmänna vinningslystnaden, som säljer till utlänningen mer virke, än som är lämpligt, tjär- och pottaskebränningen, kolningen och slutligen det afskyvärda (detestabilis) brännvinsbrännandet. Men för vår järnindustri är det nödvändigt att icke blott bibehålla, utan också föryngra vår skog, »på det vi icke nå- gonsin må lida brist på kol, då Gud ger metallen» (ne quando lugeamus defectum carbonum, cum Deus det metallum). Träden indelas från ekonomisk synpunkt i barrträd (/zemales), gårds- träd (urbane), ängsträd (pratenses), skogsträd (silvestres) och utländska träd (exotice). Med gårds-, ängs- och skogsträd menas sådana, som lämpligen planteras vid gårdar, på ängar och i skogar. Såsom gårds- träd räknas alm, ask, lind och lönn, såsom ängsträd fågelkörsbär, hägg, oxel, rönn, vildapel och päron, till skogsträden höra bl. a. ek, bok, annbok, björk och asp. Bland de utländska nämnas bl. a. hästkastanje och sykomorlönn. Afhandlingen innehåller sedermera en redogörelse för trädens egen- skaper, frönas mognads- och insamlingstid, deras fordringar på klimat och jordmån samt utbredning i landet. Han skildrar i korta drag barr- trädens inflytande på markfloran, hur de fördrifva gräs och örter. Af afhandlingen framgår också, att en inom den nuvarande skogsskötseln mycket modern fråga ej var honom alldeles främmande, nämligen pro- veniensens betydelse. Han omtalar nämligen, att idegranar, som införts till oss från Frankrike, duka under för vinterkölden, medan våra egna med lätthet fördraga densamma. Slutligen framhåller han det viktigaste, som skogsodlaren har att iakttaga, nämligen trädets fordringar på mar- kens beskaffenhet, läge, sånings- och planteringstid etc. I många fall visar det sig, att Linné inom sin vetenskap gjort iakttagelser, som hans samtid och hans närmaste efterföljare icke rätt förstodo. Han har sålunda gjort åtskilliga biologiska observationer på 238 HENRIK HESSELMAN. områden, som först i senare tid blifvit föremål för vetenskaplig behand- ling. Inom växtgeografien har han visat sig haft blick för olika växt- samhällen, ehuru dessas närmare studerande börjar först efter 1870. När man läser hans reseskildringar, kan man icke undgå den föreställ- ningen, att han haft en viss uppfattning af våra olika skogstyper. På det området är han sålunda en mycket tidig föregångare inom vår skogs- bushållning. I betraktande af 1700-talets svenska skogslitteratur har Linné presterat både många och högst beaktansvärda arbeten. Hvilket in- flytande dessa haft och hvilken ställning de intaga till den samtida och följande utvecklingen på skogslitteraturens område, är ännu omöjligt att säga. Det tillkommer den, som en gång skrifver det svenska skogs- brukets historia, men säkerligen skall det då visa sig, att Linné på detta område liksom på många andra utmärkt sig framför sin samtid genom sin klara, nästan intuitiva ande. Våra barrskogars vackraste, vänaste prydnad är en liten anspråks- lös växt, som Linné kallar »mzn blomma». Den påminner oss icke blott om den store naturforskaren, utan också om en af de allra första författarna inom vår skogslitteratur, utmärkt icke blott af kär- leken till skogen och naturen, utan ock af sin underbart skarpa blick för dess lif. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907, H. Ö—7. Det finska svedjebruket. Af T. J. Blomqvist. Finlands gamla nationalepos Kalevala innehåller många märkliga beskrifningar öfver forntida folkslag, seder och bruk. Bland annat be- rättas här i detalj om det äldsta sättet att odla jord i vårt land — näm- ligen det så kallade svedjebruket. Så berättar sagan. » Allehanda gräs och örter växte frodigt, men kornet ville icke gro, Väinämöinen (Kalevala folkets hufvudperson, af folkfantasin gjord till halfgud) plockar upp några korn i sin mårdskinnsmössa, och för dem hem, samt ämnar så dem på jorden — men då sjunger en fogel: »Ej växer säden, om ej först man rödjar marken, hugger ned och bränner träden.» WVäinämöinen låter då smida åt sig en yxa, med hvilken han sedan fäller ned skogen. Vidare berättas, huru säden gror och växer, huru skörden lyckas, samt, bland mycket annat, äfven det, att »bäst af allt dock växer eken.» Svedjebruket har höga anor, är oss gifvet af gudarne, af dem för- sökt och godkändt! Det borde således vara något öfverdådigt godt, hvilket kunde trotsa seklers framåtskridande, samt städse bibehålla sig som ett af de bästa sätten att bruka moder jorden. Men gudagafvor och gudaseder äro dock ej alltid lämpliga för människor. Så äfven med det gamla »gudomliga svedjebruket.» I sin ursprungligaste form torde svedjebruket kommit till använd- ning hufvudsakligast för att skaffa skogsbete åt landets dåtida, mer eller mindre nomadiserande folkslag. Om något egentligt svedjebruk, kan väl ej då ännu talas, ty brukningssättet inskränkte sig egentligen blott till ett planlöst nedhuggande och uppbrännande af skog. Denna skogsdevastation var dock i alla fall, om äfven helt ytligt, förenad med ett högre slag af mänskligt kulturarbete — den blef grun- den till landets modernäring jordbruket. Jordbrukets förhållande till skogsbruket har under århundrader- nas lopp städse varit mycket varierande. Att båda dessa bruknings- 240 T. J. BLOMQVIST. sätt äro ytterst intimt beroende af hvarandra, har man erkänt redan länge — ett beroende, som år efter år blir allt större och större. Den äldsta jordbruksformen i vårt land såg sin fördel ligga uti ned- huggandet af skog, utan tanke på uthållighetsprincipen. Nutida jord- bruk däremot, finner allt mer nödigt, att sparsamt tillgodogöra sig sko- gens olika resurser, beroende af dess stigande värde. Utan plan och beräkning var ändå ej detta första steg till jordbruk, ty man ville där- med skaffa sig goda betesmarker, och sålunda undvika de allt tätare återkommande, mer eller mindre besvärliga och farliga lägerombytena. Den första odlingen af sädesslag torde man kunna antaga att hafva tillgått så, att af en tillfällighet säd fallit ned i askan af någon nybränd skog, samt där vuxit så pass frodigt, att skillnaden mellan en dylik i aska utförd sådd och en sådan på icke bearbetad jord varit så pass i ögonen fallande, att man häraf blifvit föranledd upprepa dylika »sved- jekulturer.» Huru folken kommit att anlita elden till bundsförvant vid anskaf- fandet af föda ur jorden genom sådd af säd i askan måste blifva blotta antaganden. Elden har dock varit ett af de viktigaste medlen vid be- drifvandet af vårt lands tidigaste och mest primitiva jordbruk; af största betydelse i ett glest befolkadt land med kallt klimat och dålig jordmån. Sydliga länders varma klimat, bördiga jord och täta befolkning hafva åter varit orsak till dessa länders vida fördelaktigare jordbrukssätt: att blott så i den varma, bördiga jorden. Det gamla bruket att genom bränning af skog göra jorden mottag- lig för skördar, är helt visst en af orsakerna till folkets allmänna ovar- samhet än i dag vid begagnandet af eld i skog. Man har under seklers lopp tänkt endast på.den nytta man dragit utaf elden vid svedjebruk, utan att ägna en tanke på, att elden äfven kunde skada — ja rent af förstöra skogen. Detta är en viktig omständighet vid frågan om skogseldar, de skador de åstadkomma, samt huru lagstiftnin- gen skall förhålla sig härtill. Till en början utsåddes väl säden på den brända jorden utan före- gaende bearbetning af densamma. Senare började man med handverk- tyg uppluckra jorden, men först betydligt längre fram i tiden kan man tänka sig, att människorna började använda jordbruksredskap, dragna af kor eller hästar, stundom äfven af människor. Alltjämt användes i Finland vid svedjebruk en ytterst primitiv plog, hvilken dock, trots sin ursprunglighet, är synnerligen lämplig på vårt lands starkt stenbundna marker. Med stigande kultur på jordbrukets område följde svedjebrukets successiva aftagande, hvilket tydligast framgår vid studiet af odlingens DET FINSKA SVEDJEBRUKET. 241 inträngande i Finland från Sverige. Uti landets sydvästra och södra delar, samt i kusttrakterna af Österbotten finnas knappast spår af sved- jebruk; dessa trakter hafva äfven till först emottagit västerländsk kultur, västerländska seder och bruk. Allmännast bedrifves svedning än i dag i Savolax, Karelen samt delvis i Tavastland, där jordbruket i allmänhet ännu står på en ganska låg ståndpunkt. Sålunda skördas i Karelen omkring 350 & af all säd från sved. Knappast kan man dock antaga, att all svedjning aftagit, eller till- tagit, endast beroende af kunskapen, eller motsatsen, om ett rationellare jordbruk. Markens beskaffenhet har härvidlag äfven varit bestämmande. Sålunda är den starka stenbundenhet, som utmärker jorden i Savolax en viktig orsak till, att man här svedjar allmännare än i andra delar af landet, då upptagandet af åker här är dyrbart, och befolkningen fattig. Såsom allmän regel kan dock framhållas, att där svedjebruk ännu all- mänt bedrifves, är kunskapen om och hag till rationellt jordbruk mycket obetydlig. Man erhåller ju genom svedjning ganska rikliga skördar med ett minimimått af arbete — på framtid och en uthållig skördeafkastning från åker eller skog ägnas ej en tanke. Att svedjebruket haft och allt fortsättningsvis har en stor betydelse för det finska jordbruket kan ej bestridas. Det torde vara tvifvel underkastadt om detta är ett genuint finskt jordbrukssätt, som man velat påstå. Sannolikast är, att detta sätt att odla jorden samtidigt framsprungit hos flere skilda folk i europeiska Ryssland och i Asien, därifrån det väl ocksa ursprungligen härstammar. Till först brände man gräsväxten på de stora slätterna, sedan flyt- tade man med boskap och all annan egendom till skogrikare trakter, för att där lifnära sig — främst med jakt. Hit medförde man sedan den gamla vanan, att med eldens tillhjälp skaffa sig godt bete, och så ut- vecklades så småningom svedjebruket. Att detta brukningssätt gifvit landets yttre en säregen karaktär är naturligt. Då bördigare marker voro bevuxna med löfträd — främst ek, bok och björk — blefvo löfskogsbestånden till först nedhuggna. Småningom försämrades dessa löfskogssamhällen, hvarvid de ädlare träd- slagen utträngdes af mer plebeijska sådana t. ex. asp och al, detta gick hand i hand med att marken genom upprepade bränningar bringades till lägre bördighetsgrad. Flerstädes fällde man redan barrskogar till sved — främst för att förbättra skogsbetet — hvarvid ståtliga samhällen af skogarnes jättar fingo falla och lämna rum för leende, men värdelösa löfskogar. Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1907. 18 242 T. J. BLOMQVIST. Svedjebruket är en högst viktig faktor vid afgörandet af frågan om trädslagens forntida och nutida spridning i Finland. Tyvärr är detta område af forskning ännu blott påbörjadt, och svedjebruket i sin hel- het blott ytligt berördt. Där svedjebruk bedrifves i Finland, sker detta alltid utan tanke på skogens bästa, och än mindre på jordens. Det är alldeles ingen sällsynthet, att man till exempel i Karelen tager ända till 5 skördar af en sved — den sista bohvete. Flerstädes fälles 10—15 årigt ungt löfskogsuppslag, och lika unga tallskogar följa ofta med. För en nyck af en lätting, hvilken ej vågar sig på att med svett och möda odla sin jord, fälles och brännes utan urskillning växtliga barrskogar och marken brännes utan förbarmande äfven om naken berggrund framträder. Genom lagstiftningsåtgärder har man försökt motverka detta, men lagen har varit, och är ännu, så att säga en död bokstaf, ty tillämp- ningen af densamma och bevakningen har ej kunnat genomföras — främst af bristande intresse och nit hos landsbyggdens ordningsmakt. Redan år 1753 skrifver professor P. Kalm i Åbo uti sitt i mycket . märkliga arbete »Oförgripeliga tankar om Nödvändigheten af Skogarnes bättre vård och ans i Finland.» »Borde svedjande om ei aldeles afskaf- fas, dock ganska starkt inskränkas.» Landets nu gällande skogslag af år 1886 stadgar: » Allt svedjebruk vare förbjudet å bergig samt strängt stenbunden eller stenhölstrig mark, äfvensom å sådan sandmo, som är beväxt med tallskog eller ljung.» »Från svedjad mark må ej flere än två sädesskördar tagas. Ej heller får ny bränning af samma mark ske, innan därå uppvuxen ung- skog hunnit till en ålder af trettio år, därest sagde skog hufvudsakli- gast består af löfträd, och fyratio år, när barrträd till betydligare mängd däri förekomma.» Till svedjande hänföres ej bränning af ris och annat affall vid skogsafverkning, då stället ej begagnas till odling af säd, utan brännin- gen afser att förbättra bete eller befordra uppkomsten af ny skog.» »Kyttande må äga rum endast å mossar och kärr samt vid nyod- ling af mark till ständig åker eller äng.» Vidare stadgas i skild Kungörelse af 1895, att i trakter där sved- jebruk ännu bedrifves allmänt, bör vid skogsindelning af staten eller församlingar tillhöriga skogar en viss del af skogen indelas skildt för svedjning. Skogsinstruktörerna böra på sina resor hos privata jordägare öfver- vaka, att gällande lag angående svedjebruk efterlefves. DET FINSKA SVEDJEBRUKET, 243 Populära skrifter behandlande svedjebruk finnas, hvilka klart och tydligt framhålla detta brukningssätts såväl mörka som ljusa sidor. All detta har dock varit mer eller mindre lönlös möda. Allmogen är stock-konservativ i dylika frågor, och förbättringarna hafva hittills varit ytterst små. Fullt medvetna om allt detta, hafva de finska forstmännen flerfal- diga gånger ägnat svedjebruksfrågan en mångsidig behandling och dryftning. Till först blef frågan om svedjebrukets önskvärda inskränkande före- mål för diskussion på finska forstmännens första allmänna årsmöte år 1878. Åsikterna visade sig här vara ganska delade, i det att några talare fullkomligt ogillade svedjebruket, andra påyrkade strängare lagar, andra åter en småningom skeende förbättring uti skogens bevarande och uti sättet för svedjandet. Mötet förenade sig slutligen om följande af en ansedd jordbrukare framställda slutyttrande: > Allt för mycket reglementerande bör undvikas, emedan detta alltid trycker tungt på folket, som i följd däraf svalnar i sin kärlek till den ärfda eller förvärfvade jorden; och slutligen öfvergif- ver densamma.» Påvärkad af dessa yttrande vid ofvannämnda möte, upptog forst- föreningens direktion frågan till grundligare behandling vid sitt samman- träde något senare samma år. Här beslöts antaga följande kläm: »Att förbjuda svedjande — utom i de fall, då därmed omedelbarligen åsyftas od- ling för åker, äng eller skog, samt å de trakter, det svedjebruket ut- gör ett lifsvillkor för befolkningen, och hvarest brännande af sved finge äga rum endast efter därförinnan försiggången utsyning.» Häremot in- lades dock reservationer, yrkande på större frihet för folket att välja sitt jordbrukssätt. Sedermera diskuterades frågan ånyo år 1887 på ett allmänt forst- möte. »Är svedjebruket, sådant det nu bedrifves i Savolax och Kare- len, förenadt med fara för skogsbrist i dessa landskap, och om så är, huru kunde detsamma utan ekonomiska uppoffringar ordnas på ett för skogarnes bibehållande ändamålsenligt sätt.» På denna fråga enades mötet sedan om följande svar: »Svedjebruket, sådant det för närvarande bedrifves i Savolax och Karelen, är skadligt för skogsväxten, synnerli- gast i vissa trakter och med hänseende till tillgången på gröfre virke, ehuru detsamma icke kan anses medföra fara för allmän skogsbrist.» Dessutom beslöts, att föreningen skulle anskaffa och utdela barrträdsfrö åt privata jordägare till att utsås i gamla, nu kala sveder. Förutom dessa allmänna möten, hafva enskilda mindre sådana, så- 244 T. J. BLOMQVIST. väl af forstmän som jordägare, behandlat denna fråga, hvarvid åsikterna varit rätt delade. Det gamla vanliga svedjandet har i allmänhet icke funnit någon synnerligen talrik krets försvarare. Att detsamma är i betydande grad skadligt för landets skogar erkännes af en hvar. Åsikterna divergera blott uti sättet att motarbeta detta onda, så till vida att några rösta för stränga åtgärder, andra åter för en långsamt skeende förbättring på upplysningens och exemplets väg, då åter andra tillika varna för ett in- kräktande på den personliga friheten att efter godtfinnande få handskas med sin egendom. Redan för 40—50 år sedan började man i Finland arbeta för mot- verkandet af svedjebrukets skadliga inflytande genom att förvandla efter svedjebruk uppkomna löfskogsbestånd till barrträdssamhällen. Dessa försök utfördes till först i skogar lydande under Evois Forstinstitut, och hafva därstädes sedan blifvit fortsatta med ögonskenlig framgång, så att goda barrskogsbestånd erhållits. Härvid tillvägagår man på följande sätt. En för svedjning lämplig plats utsynas af forstmästaren där såväl skogens som jordens beskaffenhet tillåta detta. Denna skog lämnas se- dan att svedjas åt någon närboende allmogeman, vanligen en krono- skogstorpare. Skogen fälles i juli månad, och lämnas att torka till följande som- mar, då den brännes midsommartid. Sedan befrias sveden från allt icke uppbrunnet virke, samt besås i medlet eller slutet af juli med råg. Säden nedmyllas med en särskild svedjeplog af enklaste konstruktion. Tidigt följande vår efter snösmältningen utsås i rågbrodden af torparen, under ledning af en skogsvakt, 3—5 kilo tallfrö per hektar, väl blan- dadt med så stor kvantitet grofsand, som motsvarar det vanliga utsädet per hektar. Sveden hälles därpå inhägnad omkring 10 år, hvilket ålig- ger torparen, eller den, hvilken fått fälla, bränna och skörda sveden. Andra kostnader har han icke fått vidkännas vid sin arrendesved. Till dylika svedjekultur användes mest tallfrö; stundom granfrö och lärkträds- frö, då blandade bestånd åstundas. Liknande svedjekulturer hafva sedan utförts äfven i andra statssko- gar, samt af privata jordägare; och med i allmänhet goda resultat, men tillsvidare dock endast i liten skala. | De borde främst komma till användning i de trakter, där allmogen idkar svedjebruk uti egna skogar, och där man är van vid detta bruk- ningssätt. Men äfven uti de delar af landet, där svedjebruket icke mer existerar, borde på ofvanbeskrifna sätt löfskogar förvandlas till barrsko- gar, om blott nödig försiktighet iakttages, främst däruti att befolkningen DET FINSKA SVEDJEBRUKET. 245 genast bibringas en rätt åsikt om att detta brukningssätt endast lämpar sig för skogsbruk, och på intet sätt kan ersätta ett rationellt jordbruk med åkerodling. ; Det här beskrifna svedjebruket, förenadt med skogskulturer, borde komma till användning i långt större grad än nu är fallet. Ledsamt nog råder bland forstmän en alltför konservativ åsikt i denna fråga, förorsakad främst af en nära nog panisk förskräckelse för allt hvad eld heter uti skogen. Nekas kan ej heller, att den vanligaste orsaken till skogseldar är vårdslöshet vid svedjebränning, men därför behöfver dock ej detta brukningssätt alltid förkastas. Måhända kunde tvärtom under uppsikt förda svedjekulturarbeten verka godt på befolk- ningens uppfattning i denna fråga, då de härigenom komma att lära sig att varsamt umgås med elden. Lönlös möda är, att i en handvändning ens försöka lära folket att helt och hållet lämna användandet af eld vid detta slag af jordbruk, eller för skogsbetets förbättrande. Detta skall ske småningom. Svedjebruket är och förblir ännu för en lång framtid nödvändigt; det måste tolereras, blott de svåraste felen kunde rättas! Detta kan ske endast på öfvertygelsens väg, genom införandet af ett förbättradt jordbruk, samt genom väl gjorda svedjekulturarbeten. Indelning af skogen för svedjebruk är äfven ett godt och viktigt medel att stätja missbruken vid allmogens svedjning. Man kunde så- lunda tänka sig till exempel en hagmark, indelad i cirkulation för sved- jebruk. Omloppstiden bestämmes visserligen nu af lagen till 30 år för löfträd och 40 år för barrträd, men denna lagbestämning borde dock ändras till respektive 40 och 60 år, för att markens bördighet ej måtte alltför mycket nedbringas. Staten borde vidare i stor skala inskrida med hjälpande hand i form af gratis råd och undervisning samt tillhandahållandet af godt frö, ty blott undantagsvis kan man påräkna, att privata personer skola på egen bekostnad anskaffa skogsfrö, och härmed låta inså sina sveder. Sådant kan inträffa på en eller annan större jordlägenhet, men blir al- drig regel. På mindre lägenheter kommer dessutom brist på skogsbete att förhindra uppdragandet af barrskogar på ett eller annat sätt, innan åkerarealen blifvit ökad. Jordbruket måste dock alltid gå framom skogs- bruket på alla områden. Men på statens stora skogsdomäner kunde däremot för en lång framtid löfskogsbestånden sålunda ombringas till barrskogar, och före- gående tiders fel äfven härigenom upphjälpas. Sättet har äfven den stora fördelen att vara billigt — omkostnaden inskränkes vanligen endast till fröets värde. 240 T. J. BLOMQVIST. Största vikt bör fästas vid jordmånens och markens beskaffenhet. Sålunda är all svedjning förbjuden på bergig, hölstrig och mycket torr mark. Bästa svedjemark är krosstensjord med jämnt läge. Finare sandjord ägnar sig icke till svedjning, ej heller fuktiga marker. I Finland torde man knappast kunna uppvisa något skogsparti af större utsträckning, hvilket ej skadats af eld, och då i de flesta fall från sved. Häraf kan till en del löfskogsbeståndens stora utbredning i lan- det förklaras främst i Savolax och Karelen. Hvad jordmånen beträffar ägnar sig under nuvarande förhållanden också den mark, som är be- vuxen med löfskog, bäst till svedjning, blott fuktighetsgraden icke är alltför stark. Tillsvidare är dock frågan om eldens inverkan på olika slag af jord- mån fullkomligt outredd. Slutledningar kunna dragas endast af den yttre beskaffenheten hos nutida bestånd, uppkomna efter svedjebruk. Mycket torde äfven bero af den hastighet med hvilken elden öfvergår marken. Måhända är detta äfven en af orsakerna därtill, att man ofta finner bättre återväxt på brunna backsluttningar än på jämna marker uti höga bestånd, då elden här varit lättare tillgänglig för luftdrag och vind än uti tät skog, samt här snabbt öfvergått marken. Återväxt på sved, uppkommen af sidobesåning, är mycket varier- ande på olika jordmån, och oafvisligen bäst på friska, jämna krosstens- svedjemarker. Men då svedjebruket ännu i hufvudsak bedrifvits plan- löst, har frågan om jordmånens lämplighet för svedjning hittills föga beaktats af forstmän. Tyvärr äro likaså tillväxtförhållandena uti skog, uppkommen efter svedjebruk, ganska okända. I enstaka fall föreligga dock undersöknin- gar, men de äro gjorda på alltför skilda trakter och uti så liten skala att de ännu icke äga något synnerligt värde. Uti bestånd af tall, stundom gran och björk, uppvuxna genom na- turlig sidobesåning på gamla svedjeländer har man såsom något icke ovanligt påträffat 50—60 åriga tallar, hvilka uppnått en höjd af 21 me- ter. Diametertjockleken vid 6 meters höjd å toppskäret har vid första 10 åren varit 96, vid 20 år 166, vid 30 år 205, och vid 40 år 245 m. m. Detta enligt sammanställda uppgifter från södra och mellersta Finland. I enstaka fall har diametertjockleken vid de första 10 åren uppgått ända till 110 mm. Man behöfver ej resa långa vägar i vårt land för att finna, att de vackraste ungskogarne växa på gamla svedjeländer. Detta är så i ögo- nen fallande, att man verkligen vore hågad för att rösta för ett obliga- toriskt svedjebruk, om man ej kände till äfven skuggsidorna af detsamma; främst därför, att vid naturlig föryngring å sveder löfskog vanligen upp- DET FINSKA SVEDJEBRUKET. 247 kommer i så öfvervägande grad, att man redan häraf manas till största försiktighet vid fortsättandet af detta brukningssätt. Den största skadan åsamkas dock genom tagandet af flere skördar, då jordens bördighet härigenom i hög grad nedbringas, hvilket missför- hållande troligen kommer att åstadkomma de största hindren på refor- mernas väg. Sedan jorden blifvit så utarmad af de många sädesskördarne, att den icke mer kan härtill användas, lämnas den till kreatursbete. Vanligen är gräsväxten här till en början riklig, i synnerhet i Sa- volax och Karelen. Men denna fröjd är af kort varaktighet. Redan efter 2—3 år märkes en synbar försämring i det att gräsväxten blir gles och kortvuxen, hvarjämte marken betäckes med olika slag af mossa. Efter 10 år är en dylik, gammal sved alldeles oanvändbar till kreaturs- bete, hvarvid skog af olika slag uppkommit beroende af jordmån och sidoskogens beskaffenhet. Då sveden blifvit bränd på mycket mager jord, är gräsväxten ännu sämre — stundom ingen alls. Att fälla sved endast i och för vinnandet af godt kreatursbete mot- svarar sålunda icke tillnärmelsevis den förlust i skog som jordägaren lider. Det kan dock något försvaras i trakter där löfskog icke har nå- gon afsättning, och någon sådan ej heller inom längre framtid kan på: räknas, om nämligen endast löfskog svedjas, samt om detta sker uteslu- tande i hagmark. Att skogsbetet vid allt intensivare skogshushållning nödvändigt borde afskaffas erkännes villigt af hvarje forstman. Denna fråga är dock tillsvidare hos oss af underordnad betydelse, då statens skogsarealer äro så stora, befolkningen gles, samt dess boskap fåtalig i förhållande till den afbetade skogsarealen. Intensiv skogshushållning med kulturer förekommer ännu i finska statsskogar blott såsom lysande undanlag. För den fattiga befolkningen är skogsbetesfrågan af så genomgri- pande betydelse, att den ej kan afgöras enbart ur skogshushållningssyn- punkt Ännu en omständighet talar för införandet af ett rationellt svedje- äfven härvid spelar svedjefrågan en viktig roll. bruk med skogskulturer uti statens, men äfven uti privata skogslä- genheter. Man kunde härigenom skapa nya snabbvuxna trädformer, hvilka sedan genom gallringar, kvistningar och andra lämpliga åtgärder kunde ombildas till präktiga fröträd, hvilka åter i sin tur skulle gifva upphof till hela bestånd, bestående af trädindivider med betydligt starkare till- växt än de vi nu äga. Att å dylika svedjeländer, där ny skog uppstått antingen på naturlig väg genom sidobesåning, eller genom sådd af trädfrö, genom gallring och därpå genom stam- eller gruppvis blädning, 248 T. J. BLOMQVIST. skapa ett bestånd af snabbvuxna individer, skulle ej medföra synnerligen dryga kostnader, men ett resultat, hvilket man ej kan nog högt värdera. Den flerstädes nästan otroliga tillväxt man finner hos svedjelandsträd manar härtill. Att dylika träd och bestånd i kvalitet icke kunna mäta sig med vår järnhårda tall är nog sant, men denna goda egenskap kom- mer ej att ensamt vara den bestämmande vid den framtida, stora kon- kurrens på trävarumarknaden. Med god skötsel, och intresse för saken, "borde man kunna pådrifva tillväxten med minst 10 år, jämfördt med liknande skog, uppvuxen utan förberedande bearbetning af jorden med eld och plog. Kanske det är förbehållet framtiden att i handeln pro- ducera den »snabbvuxna och härdiga finska svedjetallen!» I den form svedjebruket nu bedrifves i Finland på privata lägen- heter är det absolut förkastligt, såsom mark- och skogfördärfvande. Ej heller kan det försvaras såsom medel att upphjälpa skogsbetet. Af dessa orsaker är det nödvändigt att med alla medel söka in- skränka och slutligen afskaffa detta uråldriga jordbrukssätt. Lättast kunde man nå målet, genom att bibringa befolkningen kännedom om ett rationellt åkerbruk, främst mossodling, samt om alla de skador som följa en värdefull skogs nedhuggande och brännande till sved. Nu gällande lagbestämmelser äro i hufvudsak tillräckliga och rätta, och kunna ju äfven kompletteras; men deras efterlefnad torde man al- drig kunna fullt hoppas på, om den äfven kunde önskas betydligt mer effektiv än nu är fallet. Indelning af hagmarker för ordnadt svedjebruk vore därnäst det viktigaste — men endast i trakter, där svedjebruk ännu allmänt bedrifves. Inom ren skogsmark åter, där skogsbete aldrig borde ifrågakomma, borde svedjekulturer med sådd af lämpliga trädarters frö — eller ännu bättre plantering — i stor skala komma till användning. Ofta förekommande stark gräsväxt, i synnerhet å stenbundna, friska krosstensmarker, tvingar en stundom att lämna sveden antingen till krea- tursbete, eller alldeles orörd för några år framåt, för att kulturytorna icke genast skola öfverväxas af gräs. Frågan om gräsväxten är för resten en svårlöst fråga och fordrar ett skarpt aktgifvande på jordmån m. m., innan kulturerna påbegynnas. Såsom redan sades, äro åsikterna ganska delade bland forstmännen, och äfven bland jordbrukare, angående svedjebruket och svedjekulturer. I princip torde flertalet vara för svedjekultur, men den gamla fruktan för skogseldar, samt möjligheten att frammana gamla seder, eller rättare oseder, hvilka för längesedan bort försvinna, torde härtill vara de vikti- gaste orsakerna. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907, H. Ö—7. Bränning och skogseld. Af Gust. Gyllenhammar. Elden är en god tjänare, men dålig husbonde. Bränning för skogssådd. Efter en trakthyggesafverkning, synnerligast om skogsbeståndet till någon större del utgjorts af gran, kvarligger vanligen ett tjockt lager af ris, hvilket hindrar markens besående, innan det efter åtskilliga år ruttnat eller man med stort arbete undanskaffat det, för att marken skall blifva någorlunda ren. Risets bränning medför då de fördelarne, att såd- den kan verkställas några år tidigare, att marken erhåller en gödning, och att uti ris och stubbar lefvande insekter, hvilka skulle kunna i hög grad skada uppkommande plantor, blifva bortrensade. Å andra sidan medgifves, att bränningen medför faror för eldens spridning öfver angränsande skogsbestånd, och det är nog rädsla härför som är orsaken till att många draga i betänkande att använda detta bekväma sätt för markberedning. Vi skola därför tillse, hvad man har att göra för att med minsta möjliga fara kunna bränna hyggen. Bästa tiden för bränning är hösten, då så mycket regn fallit, att ingen fara finnes för jordbrand, men riset dock är så torrt, att det utan alltför stor svårighet fås att brinna. Kan bränningen göras denna tid, medför det väsentliga fördelar. Mossan uti omgifvande skogsbestånd är mer eller mindre fuktig, så att faran för eldens spridning till andra marker är långt mindre än under våren. Bevakningen efter bränningen fordrar då långt mindre arbets- styrka och kan fortare indragas, hvarigenom kostnaden betydligt ned- bringas. En annan fördel är, att askan får genomblötas af höstregnen, så att den, då sådden sedan på våren verkställes, verkar gödande utan att vara frätande för de späda plantrötterna. Äfven har jorden vid såd- den vintermusten bättre i behåll, och sådden kan få göras, så snart kä- len gått ur det öfversta jordlagret. Tiden för brän- ning. Förberedande arbeten. Bränningen. 250 GUST. GYLLENHAMMAR. Ibland måste bränningen uppskjutas till våren, emedan andra göro- mål förhindra densamma på hösten eller emedan på hygget kvarligga skogsprodukter, som först på vintern kunna bortskaffas. Måste brän- ningen verkställas under våren, ligger största vikt vid att tiden noga afpassas. Riset måste vara någorlunda torrt för att det skall brinna, men marken måste hafva så mycket som möjligt kvar af vintermusten, så att blott en del af mosstäcket brännes och dettas understa lager blif- ver kvar. Har man då flera hyggen att bränna under samma vår, ligger stor vikt vid att passa tiden och taga dem i den ordning de hinna torka upp, ty den tid hvarje hygge är fullt lämpligt till bränning varar blott några få dagar. Innan bränningen företages, bör på ett par meters bredd rundt hela hygget riset hopdragas och hopläggas till en vall inåt hygget. Ifall hygget begränsas af sankmark eller vägar, är denna åtgärd öfverflödig. Uti den gata, som härvid uppstår och som göres något bredare, om marken utom hygget höjer sig (elden har alltid större benägenhet att ga åt den sida, hvartåt marken stiger), upprifves mossan och annat bränn- bart, så att en fotsbred brandgata erhålles. Det är af största vikt, att uti denna befintliga rötlågor undanskaffas, ty uti sådana kan elden under flera dygn dölja sig och när man minst väntar det fortplantas till utom hygget liggande mark och där framkalla skogseld. Sedan snön och kälen, som bundit riset, gått bort, kunna dessa förberedande arbeten börja omedelbart. Hvarefter hyggena torka, kunna de sedan brännas i rask följd, det ena efter det andra. Så snart riset torkat, så att det utan för stora svårigheter låter tända sig, börjas bränningen. De hyggen, som ligga högst och torrast, tagas först och därefter de andra i tur och ordning som de torkat upp. Man måste stadigt hafva för ögonen, att det blott är under en aå två veckor, som detta arbete utan större fara kan verkställas. Tidigare på våren, innan det är alltför torrt, kan tändningen börjas på förmiddagen, om vädret är lugnt, och arbetet vara hufvudsakligen undangjordt till kvällen. Senare på våren, då elden mera lätt sprider sig, är säkrast att verkställa bränningen under natten. Till dess tändning skall verkställas, måste ett efter hyggets storlek och markens och risets torrhet lämpadt antal arbetare finnas tillstädes. Tändningen verkställes intill brandgatan eller uti risvallen samt börjas på den sida af hygget, hvarest största fara för eldens spridning före- ligger. Ju tätare mellan hvartannat tändningen verkställes, dess fortare hinna de olika eldarna brinna samman. Så snart detta inträffat, få arbe- tarna börja att med risruskor sopa elden inåt hygget, så att en afbränd och fullständigt släckt hyggesrand erhålles. Elden får fritt fortlöpa inåt BRÄNNING OCH SKOGSELD. 251 hygget samtidigt med att tändningen fortgår åt ömse sidor. Ju raskare tändningen kan fortgå dess bättre, men dock under det villkor, att ej större sträcka utefter brandgatan på en gång är uti full brand än hvad tillgängligt manskap ledigt hinner vakta och släcka. Sällan är dock riset så jämnt utbredt öfver hygget, att branden från brandgatan jämnt öfverallt kan fortgå öfver hygget. Oftast stannar den mot några från ris fria fläckar, som äro bevuxna med gräs. En efter- tändning inpå hygget blifver då nödig, men sedan kanterna äro kring- brända, kan denna slutbränning verkställas utan några särskilda försik- tighetsmått. Likaledes kan det vara till nytta att göra några tändningar inpå hygget, under det bränningen utefter brandgatan verkställes, ty dessa eldar draga till sig röken från elden vid brandgatan, så att folket får lättare att arbeta. Sedan det brunnit ut och marken afsvalnat, kan bevakningen ställas mycket gles, men huru slocknad elden än synes vara, får bevakningen ej helt indragas, så länge det ryker uti stubbar och rötter. Sedan hygget blifvit afbrändt, fordras dock under flera dygn, läng- den beroende på markens och årets torrhet, att det bevakas, så att ingen eld kan sprida sig utom hygget. Morgonen första dagen efter bränningen är vanligen största faran, ty sedan nattdaggen hunnit torkas af morgon- solen, är det mycket vanligt, att en liten efterbrand uti mossan upp- kommer. Då är nödvändigt, att folk finnes till hands, som bevakar elden, så att den ej får kastas öfver brandgatan och in på den omgif- vande skogen. För detta bevakningsmanskap återstår nu att med spadar och vat- tenpytsar verkställa eftersläckning uti myrstackar, murkna stubbar och dylikt, ty uti sådant kan elden gömma sig flera dygn, så att den, efter det att bevakningen indragits, upplågar och sprider sig utom hygget. Skogseld. Man brukar särskilja tre slags skogseld: löpeld, toppeld och jordbrand. Löpeld karaktäriseras däraf, att elden hufvudsakligen fortplantar sig uti markens mossa och därifrån fläckvis kastar sig upp till topparne på ställen, där vindfällen, småskog eller granar med lågt sittande grenar förekomma. Utgöres skogsbeståndet af furuskog med högt sittande kro- nor, kan skogseld där gå fram och endast förbränna mer eller mindre af mosstäcket men lämna skogen tämligen oskadad. Sådan eld är den vanliga. Toppeld inträffar, där skogselden framgår uti ungskog eller äldre skog med lågt sittande grenar, samt uppstår sällan annat än under stor- Eftersläckning. Släcknings- arbetet. 252 GUST. GYLLENHAMMAR. migt väder. Lågorna kunna då af vinden kastas från den ena kronan till den andra och fortlöpa med rätt stor hastighet, till dess elden hejdas af någon sankmark eller vid öppen plats tvingas att fortsätta efter marken. Jordbrand är ytterst sällsynt och inträffar endast efter ovanligt stark torka på torrlagda mossar och där ett djupare myllager finnes. Upptäckes skogselden så uti sin första början, att endast en mindre fläck blifvit antänd, kunna ofta en eller ett par män med risruskor släcka den. Någon tids efterbevakning är dock nödig, emedan eld på något ställe kan vara gömd och först efter ett eller annat dygn visar sig. Sak- nas då bevakning, kan en större skogseld lätt uppkomma, hvarpå många exempel finnas. Upptäckes däremot skogselden senare, då den redan fått taga fart och erhållit något större omfattning, är det bäst att genast taga till med moteld. Det är då viktigast att fortast möjligt hinna kringgå och sålunda stänga elden. Naturligtvis måste man söka begränsa den inom minsta möjliga område, och detta mål vinner man bäst genom att tillgodogöra sig alla de hjälpmedel, som trakten erbjuder. Vägar, större och mindre, myrar och vattendrag äro goda hjälpare. Man får ej för snålt gå nära inpå elden, så att man riskerar att ej hinna fram med motelden, ty då riskeras, att elden går ut, och man får börja på nytt och uppoffra vida större område. Likaså måste man draga motelden genast möjligt utan att fästa sig vid att någon udde, som möjligen kunnat sparas, därigenom offras. Hvad man vinner på en sida, kunde lätt i mångdubbelt mått förloras på en annan. Huru långt motelden bör läggas från skogselden beror dels på mar- kens torrhet och dess lutningsförhållanden, dels på brandens storlek. Elden går vida fortare uppför än nedför en lutning, och detta förhållande måste noga beaktas. Ju närmare man kan gå skogselden med motelden dess bättre, men alltid skall afståndet tagas så stort, att man väl hinner fram före den. Är skogen sådan, att moteldens brandgata måste framdragas genom ungskog, upphugges därför en gata af ett par meters bredd. Uti äldre skog är detta öfverflödigt, och man kan nöja sig med att nedhugga ung- träd och buskar, som stå intill brandgatan, synnerligast på den sida däraf, som ligger mot elden. Rötfuror, som kunde utgöra härd för elden, måste äfven fällas inåt brandfältet till en bredd från brandgatan af deras höjd, emedan de i annat fall kunde falla öfver denna och leda ut elden. Sedan sträckningen af brandgatan sålunda blifvit bestämd, upprifves mossa eller ljung på sätt här förut vid bränning för skogssådd blifvit beskrifvet, och tändningen samt moteldens släckning fortgå så raskt som möjligt omkring hela skogselden. BRÄNNING OCH SKOGSELD. 253 Får man nu några vägar eller sankmarker att följa, bespares där med upprensningen af brandgata, och man kommer raskare framåt. Skogselden och motelden gå emot hvarandra, och såvida det ej är stark storm, ligger vinddraget från alla sidor från motelden mot det där- inom varande brandfältet. Luften uppvärmes då öfver detta och stiger uti höjden, så att kallare måste från alla sidor tillföras. Då skogselden och motelden mötas, slå lågorna i höjden, och det är då af vikt, att detta inträffar så långt från brandgatan, att ej gnistor och bränder kastas öfver densamma, och släckningsmanskapet får ny eld bakom sig. Har det däremot lyckats, så att eldarne mötts utan att gnistor kastats öfver brandgatan, kan elden anses begränsad på denna sträcka. Är då äfven marken rensad, så att inga rötlågor finnas, som kunna leda ut elden, kan man vara ganska trygg för densamma. Släckningsarbetet börjas på den sida af skogselden, där den värde- fullaste egendomen finnes, och befälhafvaren bör utse ett par personer att som förmän leda arbetet, en åt hvardera sidan. Finnes god tillgång på befäl och är elden af större betydenhet, kan det vara fördelaktigt att på hvardera flygeln hafva en förman för dem, som rensa brandgatan, och en för dem, som tända och sopa ut motelden. Arbetsstyrkan användes hufvudsakligast för brandgatans öppnande och moteldens tändning och vaktning, men sedan denna blifvit tänd och släckt, kvarlämnas en gles bevakning för att tillse, att ej eld från någon brinnande stubbe, myrstack eller dylikt kan föranleda ny eldfara. Denna bevakning bibehålles sedan med minskad styrka så länge, att elden full- komligt slocknat. Toppeld släckes på samma sätt som här ofvan är beskrifvet, endast med den skillnad, att bredare brandgata upphugges. Jordbrand kan ej släckas på annat sätt än genom fullständig kring- dikning till det djup, att fullständigt sur mark eller mineralbotten träffas. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1007, H. 0—7. Ett förslag till förbättring i arbetarnes bostäder vid drifningar å kronans skogar. Af And, Holmgren. Hvarje norrländsk skogsman torde nog hafva sig alltför väl bekant de förhållanden, under hvilka de vid timmerdrifningar å såväl enskildes som kronans skogar sysselsatta arbetarne lefva. Hvem af oss känner icke dessa kojor, uppförda af obarkadt timmer, med jorden till golf, med dörren och rökfånget till fönster; där vattnet droppar ned ur taket och vinden blåser in genom väggen? Mången har kanske ej så noga reflekterat öfver kojornas usla beskaffenhet och den fara denna med- för för dess invånare. Jag behöfver dock väl knappast visa att de- samma i hygieniskt afseende äro i hög grad hälsovådliga och att de ej äro värdiga människoboningar. Faran i deras användande till bo- städer är så mycket större som en stor procent af vår skogsbefolkning i dem tillbringar snart sagdt halfva sitt lif. I de norrländska provinsial- läkarnes rapporter blifva dessa bostäder helt och hållet utdömda så- dana de nu te sig. Ett allmänt klander öfver dessa missförhållanden börjar från alla håll förspörjas och då nu frågan göres till föremål för behandling i pressen, är snart den tid kommen, när saken drages inför riksförsam- lingen för att slutligen genom lagstiftning finna sin lösning. Men ännu torde denna viktiga och behjärtansvärda fråga möjligen under åratal få vänta på sin slutliga lösning. I syfte att söka verka för dessa förhållandens förbättrande åtmin- stone å kronans skogar har denna lilla uppsats tillkommit i den vissa tillförsikten, att går väl staten före med ett godt exempel skola snart enskilda följa efter. Ansvaret för dessa missförhållanden drabbar i första hand helt gifvet arbetsgifvaren, i hvars makt det dock i viss mån står att sörja för sitt folks trefnad och välbefinnande. Staten är tydligen helt och hållet fri från detta ansvar, då den i allmänhet försäljer sin skog å rot, öfver- lämnande utdrifningen åt virkesköparen. Men förhållandena äro nu en gång sådana att, äfven om köparen till dessa virkespartier vill sörja för sitt folk genom uppförande af goda, hygieniska bostäder, detta näppeligen låter sig göra. I allmänhet in- FÖRSLAG TILL FÖRBÄTTRING I SKOGSARBETARNES BOSTÄDER. 255 träffa de ordinarie virkesauktionerna för kronovirkets försäljning så sent på hösten (i mellersta Norrlands distrikt i förra hälften af oktober), att den lämpliga tiden för bostädernas uppförande torde vara förliden. Sedan marken är frusen och snöbetäckt möter det ganska stora svårig- heter att uppföra varma, goda vinterbostäder. VWVirkesauktionerna kunna knappast försiggå tidigare än nu, då tiden mellan stämplingarnas af- slutande och auktionen redan torde vara ganska knappt tilltagen. För öfrigt är ej att vänta att någon förbättring i ifrågavarande missförhål- landen på grund af en dylik förändring skall komma till stånd. Ett annat medel finnes dock till hands, som tvifvelsutan skall leda till ett godt resultat, och detta är, att kronan själf å de till försäljning bestämda afverkningstrakterna uppför de nödiga byggnaderna. Så snart en stämpling är utförd, beräknar den utsyningsförrättande tjänstemannen det antal arbetare och hästar, som anses erfordras för virkets utdrifning, samt bestämmer den plats, där byggnaderna lämp- ligen böra uppföras och bortackorderar så dessas uppförande. Då seder- mera förslagspriset för ifrågavarande virkespost beräknas, intages kost- naden för byggnardena, hvarjämte i auktionskungörelsen gifves tillkänna att i anbudet ingå äfven koja och stall för visst antal arbetare och dra- gare, dock så, att dessa byggnader efter drifningens afslutande återgå till kronan. Härigenom vinnas följande fördelar: byggnaderna kunna uppföras på sommaren, hvarför de äfven kunna göras varmare och sålunda såsom vinterbostäder användbara, de kunna uppföras efter en lämplig, efter förhållandena afpassad ritning, hvarigenom krafven på hygien och tref- nad tillfredsställas, de kunna blifva betydligt varaktigare än nu är fallet, hvarigenom äfven inbesparing af virke blir en följd, byggnadernas förläggande kan i viss mån modifieras därhän, att de vid kommande drifningar och andra arbeten kunna användas. Därtill kommer att, om dessa kojor på ett praktiskt sätt uppföras, en afsevärd inskränkning i statens kojbyggande blir en nödvändig följd. Det torde ej lida något tvifvel, att åtminstone en stor del af virkes- köparne skulle känna sig tillfredsställda med denna anordning, enär här- igenom en del besvär och olägenheter undanröjas. Då därtill lägges att kronan ej åsamkas någon utgift — endast ett förskott — synes mig anordningen böra kunna i praktiken omsättas såväl till gagn för arbeta- ren, staten som för virkesköparen. De fordringar, som man vanligtvis bör kunna ställa på en skogskoja är att denna fullständigt utestänger drag och fuktighet, att densamma är sådan, att vanlig enkel renlighet och ordning där kunna existera, att dess 256 AND. HOLMGREN. dimensioner stå i rimlig proportion till arbetarnes antal samt att den- samma är ljus. Att under nuvarande regim dessa kardinalregler z all- mänhet icke torde vara iakttagna kan väl knappast af någon jäfvas. Själf har jag mellan Tornedalen i norr och norra Dalarna i söder varit i tillfälle att konstatera detta påståendes riktighet. Jag vill här ej upp- göra ett förslag till en koja sådan den enligt min tanke bör se ut, jag vill endast i allmänhet framhålla hvad till en sådan bör höra för att densamma skall tillfredsställa de lägsta fordringar på en vinterbostad för skogsarbetare. Kojan bör uppföras af torrt timmer eller, om dylikt ej är tillgängligt, af väl barkadt virke. Väggar och knutar drifvas och tätas med mossa. Såväl ytter- som innertak anbringas. Till täcknings- material af yttertaket användes med fördel klufvet virke, näfver och torf. Golf af sågadt och hyfladt virke inlägges, hvilket är ett oeftergifligt villkor för renlighet och hygien. En tät dörr jämte ett ordentligt fön- ster insättas. Eldstaden bygges af sten i stället för den tämligen all- mänt använda s. k. eldpallen, hvilken i alla afseenden måste anses olämplig. Kojan bör vidare vara minst så stor att 8—10 kbm. luft komma på hvarje af dess invånare. I vanliga sofrum i arbetare- bostäder är minimum 135—20 kbm. Den i skogskojor nu brukliga säng- lafven är från renlighetssynpunkt olämplig. Vida bättre torde det vara att anbringa dubbla sängar i två våningar. Särskilda anordningar för matvarornas och husgerådens förvarande böra helt naturligt inrättas. Kostnaderan för en dylik kojas uppförande böra icke ställa sig högre 1350—200 kronor. Genom den föreslagna anordningen torde ett nöjaktigt sakernas tillstånd kunna ernås och det i hastig utbredning stadda, i allmänhet fullt berättigade, missnöjet bland skogsarbetarne undanröjas. Ett välskött skogshemman. Uti dessa tider, då dels fullständig skogssköfling går fram öfver så många småhemmans skogar, dels afverkning vida öfverstigande tillväxten bedrifves å andra, torde det vara ett nästan enastående undantag att se en småbrukare, som icke endast hushållar med sin skog utan till och med rationellt sköter densamma på ett sätt, som måste väcka för- våning och beundran hos en hvar, som får se det. Bergsmannen Carl Jakobsson äger '/,, mantal Norra Greksnäs i Grythytte socken af Örebro län. Hela hemmansdelen omfattar i rundt tal 70 hektar: FÅ FANN ATEN can se rasen hl tsk ge Nere spö va SABRE nr SSE SE NAT FANRAN GSE SKOgS-KOChWhaAgSMArk esse keedeelss sees res SYS SNETT) OSS Aves oe ei slav släde öre R Pole ej böja ee a ja a elelr a fe Ce Nej SSA Res es 8 » Skogen har af mig sistlidne höst affattats, taxerats och värderats, hvarvid alla träd hållande 8 eng. tum och däröfver vid brösthöjd räk- nats, allt med följande resultat. Se tabellen å följande sida. De i tabellen upptagna timmerpriser äro de, som föregående vinter betalades å angränsande vattendrag. Timmerutbytet är enligt gjorda undersökningar icke högt upptaget, hvaremot utdrifningskostnaden kanske kunnat sättas lägre, i synnerhet om man tager i beräkning, att den i sin helhet tillfaller skogsägaren, som själf här ombesörjer alla skogs- arbeten. Vedskogens värde har beräknats efter ett pris af 22 kr. pr storstig kol, till hvilken åtgår 4,; kbm fast mått ved och hvilken drager en transport- och kolningskostnad af 10 å 11 kronor. Tilläggas nu markvärden för åker, äng och skog till nämnda stånds- skogsvärde, får hemmansdelen ett totalvärde af bortåt 20,000 kronor, sedan erforderliga afdrag gjorts för skatter och husbehofsvirke. Det är vackert för att icke säga storartadt gjordt af denne bergs- man att hafva så vårdat sin skog att den till arealen ganska obetydliga egendomen nu har detta värde. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1907. 19 J0u0IY Le lg'Sr Lg'Lob'r ISA Erg51 9Eg'z [pe roSt ottgz ol'6z 101 v aparasSoyspuvis vuNung vezufpreLEtL|goStE oS'zb oe! LE 26 OI UvIG 10) IVÄIy eg'£1l59'9€ org rler'zE LST 1l'0€ 18'gz L9'S1 Bl rI jog" ZI I or'g$z G. KUYLENSTJERNA na inberäknade Värde efter 2 50 pr kub.-meter Uppskattad kubik- massa timmertoppar. a 066 TT 7 ov 5 V Nn LR kk 28 cl 58 a) "35 o SiS = q [EL oci g RvR | 5 k RR (C) o o Box = Bor = 38 KH + ST 3 - 5 = 3 o ss LE s ) OJ ET [= IOK CI SN 4 Cr å la -— i S MP MP ic ewwung SO : ST u SE Ta Lz ln 10u0IY I I2pIeA ya0 Newuddor 1242 10j-qnux I 1214qIMNIIwuwur, (8 AR GREN LO KEN der Hör AGT TANTEN Il å 35 öre eng. kub - å 30 öre å 20 öre och tum Timmerutbytets di- höjd i engelska tum mensioner i eng. fot Trädens diameter med bark vid bröst- ETT VÄLSKÖTT SKOGSHEMMAN 259 Att frestelse till skogssköfling icke saknats är naturligt och förstås lättare, då man vet, att egendomen år 1871, då nuvarande ägaren till- trädde densamma, hade knappa 6 tunnland åker och af Jakobsson, som icke ägde kontanta medel, måst till hälften lösas från en med- arfvinge. Då han vidare haft stor familj, hustru och 8 barn, att för- sörja, är det klart, att det fordrats mycket arbete och stor förmåga att hvarken lyssna till kringboende bruksägares mer än en gång framkastade förslag att tillhandla sig egendomen, ej heller låta inteckna densamma eller, mer än som skett, tillgripa den lätt realiserbara skogen. Att emellertid under nämnda omständigheter afsevärda inkomster måst tagas ur skogen är gifvet, och det mest beundransvärda vid hem- manets skötsel synes vara det sätt på hvilket detta skett. Med en sak- kunnighet, som torde lämna ganska föga öfrigt att önska, har också Jakobsson alltid själf utsynat all afverkning och med sönernas hjälp utfört den. Gallring har sålunda före huggningen med omsorg utbleckats, ljushuggningar i mån af behof företagits, och trakthuggning tillgripits, först när bestånden blifvit så utglesnade, att kvarstående träd hindrat uppkommande återväxt. Det är ej heller små kvantiteter, som på detta sätt afvunnits skogen under Jakobssons innehafvande af egendomen, hvilket framgår af här nedan anförda uppgifter, som beredvilligt lämnats mig. 5 hafva åtgått Är 1871 tillverkades för försäljning 143 storstigar kol, hvartill beräknas 643 kbm. > 1872 » > 71 > Död AR FL SRA 319 >» 1873 » » 60 > SIS AS SARI .. 270 > > 1874— 1905 afverkades » 31 län gvedariarligene 0. ss.54 sg de 4,320 » 1894 dessutom » 4,000 kub.-fot pappersmassved »> 1904—1905 > tills. » 4,000 » » » 1897 » » 2,200 > timmer » 1901 > 800 » > S:a 11,000 288 > Vidare har £ill husbehof årligen afverkats 16 kubm. ved och cirka I kubm. planktellerkallsammansUnGen 35 Al. scn ccs kassa esk Du dne sele sken ss 595 >» VIKT Bier ti ISO Dy 0 SOIL EL CL op ne les arken sjal slaj sta e(5l 0 ar a el rej sl SI a be åle a BRG eter elsjelekale slet ale ale Rs salsa ANA 50 >» Summa afverkning under 35 år 6,485 kbm. eller årligen i medeltal 185 kbm., det är pr har skogsproduktiv mark, då därtill hänföras äfven ängs- och hagmark, 3,22 kbm. Som synes, har afverkningen varit stor, och det är endast genom det sätt, på hvilket den uttagits, som skogskapitalet, kunnat, så som skett, bibehållas. Emellertid har jämte skogen äfven jordbruket varit föremål för ägarens omvårdnad. 260 G. KUYLENSTJERNA. Han har sålunda med sönernas hjälp uppodlat nära 2 har moss- jord och försatt åkern i sådan kultur att för närvarande å stället, som icke innehåller sammanlagdt mer än 4,5 har åker, födas 4 kor, 2 ung- nöt och en häst, utom svin och höns. Carl Jakobsson har också ett skäl mer än andra hemmansägare att söka bibehålla och förkofra sin fädernegård, ty allt sedan 1400-talet, då första odlingen där skedde, har gården gått i arf från far till son. Nuvarande ägaren är också en tilltalande förebild för en själfägande bonde. Arbetsamhet, sparsamhet, nykterhet och gudsfruktan äro hans mest framträdande egenskaper. Han känner därför också sitt värde och vet att lita blott på sin Gud och sig själf. Hans exempel manar till efterföljd, och hans verk är värdt belöning. G. Kuylenstjerna. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1007. H. Ö—7. Skogen och småfåglarna. Man kan tryggt antaga, att minst ett 10-tal insektarter lefva af hvart och ett af våra skogsträd, ett beroende, som i de flesta fall yttrar sig i form af skadegörelse på träden. Beskaffenheten af denna skade- görelse är egendomlig för hvarje insektart ej allenast såtillvida, att den drabbar ett visst trädslag och en viss del af växtkroppen, utan äfven på så sätt, att ofta endast vissa åldersklasser af träden äro utsatta för densamma. Kulturskogen — och i all synnerhet trakthyggesskogen, där stora ytor täckas af samma trädslag i samma åldersklass — måste af dessa skäl erbjuda synnerligen gynsamma betingelser för utvecklingen af vissa insekter. Tillstöta så äfven i öfrigt för dessa gynnsamma förhål- landen, lämplig väderlek i förening med brist på verksamma fiender, ökas insekterna hastigt, och ens. k. härjning utbryter. Tack vare den snabba generationsföljden hos insekterna kan en sådan massökning ske öfverraskande hastigt. Dock är till fullo ådagalagdt, att individer af in- sektarten ifråga regelbundet under en följd af år före härjningens utbrott i ej alltför ringa antal förefunnits på eller i grannskapet af det härjade om- rådet. Insekternas skadegörelse inskränker sig emellertid ingalunda till de stora härjningarna allenast, äfven deras år efter år upprepade, så att säga normala förstörelsearbete är ansenligt nog. Hur stor procent af granskogen, som torkat eller minskat i tillväxt tack vare barkborrar- nes gnagningar, eller hur många kulturer, som förstörts eller utglesnats af snytbaggar och märgborrar, veta vi ej. Än mindre kan den värde- minskning mätas, som är en följd af genom insekter orsakade växtfel i stammar och kronor, minskad frösättning o. s. v. Vi kunna dock knap- past betvifla, att de på detta sätt orsakade förlusterna i längden vida öfverstiga dem, som framkallas af de egentliga härjningarna. Skadeinsekternas naturliga och mest verksamma fiender äro Jämte vissa parasiter ur deras egen klass — småfaglarna. En verklig fara är, att på samma gång, som det intensiva skogsbruket i hög grad gynnar skadeinsekternas lif och spridning, minskar det skogsfåglarnas trefnad och existensmöjligheter. Denna verkan får skogsbruket därigenom, att det beröfvar fåglarna deras naturliga 202 EDVARD WIBECK. häckplatser. Genom rensningshuggningar uttagas gamla döda eller döende träd och höga, afbrutna vindfallsstubbar, vid gallringar genom- huggas och glesställas de tätaste ungskogssnåren. Om den form af en missriktad städningsmani, som i skogen yttrar sig i aflägsnande af all busk- eller slyvegetation under högskogen endast med syfte att få »mark- rent», ska vi ej ens tala. I såväl skog som hage minskas på så sätt år efter år antalet lämpliga boplatser, i främsta rummet för de hål- byggande fågelarterna, men äfven för sådana, som lägga sina bon fritt i klykor och grenverk af buskar och unga träd, merendels i täta, skyddade lägen. Att fågellifvet af sådana skäl starkt aftagit, ligger i öppen dag hvad beträffar stora delar af tyska riket med dess sekelgamla skogskultur, och kan tyvärr redan konstateras äfven i vårt lands södra delar. Många barr- skogar äro därstädes numera så väl skötta eller helt enkelt så uthuggna, att man ej kan uppleta ett enda ihåligt träd, som kunde gifva bostad åt t. ex. ett mespar. Det är i själfva verket rörande att iakttaga, hur ogärna dessa foglar trots brist på lämpliga häckplatser öfvergifva den kära skogen. Författaren har flera gånger såväl i Småland som Närke funnit mesarna under sådana förhållanden bosatta i gamla ekorrbon. Liknande obser- vationer har jag hört omtalas från andra landskap. I stort sedt äro emellertid de hålbyggande fåglarna beroende af lämpliga häckningsträd, saknas dessa, utebli fåglarna ifråga. De arter, som drabbas af uthuggningen af gamla, ihåliga träd i skogs- och hagmark, äro följande: rödstjärten, brokiga flugsnappa- ren, alla mesarna med undantag af stjärtmesen, nötväckan, träd- kryparen, staren, kajan, samtliga hackspettarna, göktytan, här- fågeln, blåkråkan, skogsdufvan, flera ugglearter samt knipan och storskraken. Utan att vara i egentlig mening hålbyggare, lägger äfven grå flugsnapparen ofta sitt bo i skyddade fördjupningar i gamla trädstammar, stundom också rotgeln och tornsvalan. En tät busk- vegetation är ett trefnadsvillkor för följande fågelarter: trastarna, i syn- nerhet koltrasten, taltrasten och rödvingen, alla de egentliga sån- garna (familjen Sylvideé), flertalet finkar — framför alla hämplingen, gulsparfven, ortolanen, järnsparfven, gärdsmygen m. fl. Sam- ma lågvegetation, som tjänar dessa fåglar till hägn och häckplats, utgör också den jaktbara skogsfogelns bästa skydd. Många af de uppräknade arterna äro rena insektätare, så t. ex. mesarna, trädkryparen, nötväckan, staren och hackspettarna, andra äro nästan lika nyttiga, enär de åtminstone under våren och sommaren öfvervägande lefva af insekter, hvarmed ock ungarna uppfödas. Den fara, som ligger däruti, att i kulturskogen — hagar och löf- ängar häri inbegripna — trädens fiender, insekterna, gynnas, på samma SKOGEN OCH SMÅFÅGLARNA. 263 gång som deras naturliga och nödvändiga skyddsvakt, fåglarna, mer och mer utmotas, bör i tid förebyggas. Tack vare friherre Hans von Berlepsch veta vi redan, hur detta bör ske. Efter grundliga studier i naturen och årslånga experiment på godset Seebach i Thiäringen har det lyckats denne man att på ett lysande sätt praktiskt ådagalägga, att fågel- lifvet ej allenast kan bibehållas, utan jämväl i hög grad ökas i kulturskogen. De medel, som bevisligen föra till detta mål, har herr von B. själf beskrifvit i sitt arbete »Der gesammite Vogelschutz, seine Begriindung und ÅAusfiihrung», 1899. Boken blef år 1900 i något bearbetad form under titel >»Om fågelskyddet» öfversatt till svenskan af C.J. Gardell och finnes till- gänglig i bokhandeln för ett pris af 1 kr. 20 öre. För upplysningar, ut- öfver hvad som här kan lämnas, hänvisas till dessa läs värda tryckalster. Ett praktiskt fågelskydd omfattar 3:ne hufvudmomenter: 1) anordnande af lämpliga häckplatser, 2) vinterutfodring, 3) efterhållande af fåglarnas fiender. Utfordringen såväl som förföljelse af småfåglarnas ärkefiender, bland hvilka kringstrykande kattor, kråkfåglarna — i synnerhet nötskrikan och lafskrikan — samt ekorren böra framhållas, kan understundom vara i hög grad af behofvet påkallad. Åtgärder härför kunna också träffas på ett mer eller mindre praktiskt och effektivt sätt, hvarom von Berlepsch lämnat värdefulla upplysningar. Dock skall här redogöras endast för det viktigaste, af hvad till fågelskyddet hörer, nämligen hur häckplatser böra anordnas i våra skogar, hagar, ängar och trädgårdar. Det gäller härvidlag att tillfredsställa såväl de hålbyggande som de fribyggande arternas olikartade kraf och att på samma gång välja medel, hvilka ej blifva till hinder för en intensiv beståndsvård. Detta sker genom att åt de hålbyggande fåglarna uppsätta holkar och åt de fribyggande an- lägga smärre buskager, som man kan kalla näst- eller skyddshäckar. Framgången med dessa åtgärder är i allra högsta grad beroende däraf, att det surrogat, som erbjudes fåglarna i stället för naturen, verk- ligen kommer denna tillräckligt nära. Detta är zcke fallet med de van- liga, af bräder hopslagna holkarna. Dessa erbjuda ej fåglarna en ruf- ningskammare af samma form som de naturliga trädhålorna, fukta lättare, gifva mindre skydd mot temperaturväxlingar samt ha en helt annan akustik. Von Berlepsch har funnit, att denna sista omständighet ej är oväsentlig. Af alla dessa skäl godtagas ej heller brädholkarna af hål- byggarnas stora flertal eller i de fall så verkligen sker, endast dröjande och motvilligt. De naturliga, af hackspettarna förfärdigade trädhålorna äro flaskformiga med halfrund botten. Ingångshålet, hvars vidd växlar allt efter den spettart, som upphuggit detsamma, lutar konstant omkring 204 EDVARD WIBECK. 4? mot horizontalplanet inifrån och utåt, hvilket gör, att längs stammen nedsilande vatten ej rinner in i håligheten. Med beaktande af dessa m. fl. detaljer hos de naturliga trädhålig- heterna har von B. konstruerat ett särskildt slag af holkar. Dessa äro utsvarfvade ur ett solidt stamstycke med kvarsittande bark och utan all yttre afputsning samt sakna de fel, som tillkomma brädholkarna. (Se vidstående figurer!) Foglarne, t. o. m. hackspettarne, bosätta sig Teckning af förf., fritt efter von Berlepsch Fig. 1. Längsnitt genom en naturlig rufningskammare, förfärdigad af större brokspetten. Fig. 2. Längsnitt genom en Berlepsch-holk, storlek B. utan tvekan i desamma. Dylika holkar tillverkas af firman: Gebräder Herm. u. Otto Scheid, (Fabrik von Berlepschscher Nistkästen) Bären in Westphalen. Fyra olika storlekar tillhandahållas till följande priser ': mesar, rödstjärt, HÖRAS dgr pr styck o,ss kr., pr I duss. 6,— kr. brokig flugsnappare, 105 276 DYNA HEL " Prisuppgifterna äro från år 1900, och fraktkostnaderna äro ej däri inräknade. SKOGEN OCH SMÅFÅGLARNA. 26 un stare, | Bör, rs 0,68 kr:, Pr I AUSS. 7,56 KL- nötväcka, ; större brokspett, | IV FIN KRA m. fl. | SYNC 1 >» |gröngöling m. fl. | [spillkråka, HANN 4 VIA Ar 214602 holk 8£, afsedd för LINS » I skogsdufva, kaja m. fl. Därjämte tillverkas ytterligare tvenne slag af holkar, E och F, af helt afvikande konstruktion, den förra afsedd för tornsvalan, den senare för grå flugsnapparen. Priset på E är detsamma som för B; F kostar pr styck o,4s kr., pr 1 dussin 4,80 kr. och pr 5 dussin 21,60 kr. Tillverkningen sker under skydd af varumärke samt under von Berlepschs egen kontroll. Övnskligt vore naturligtvis, att man för Sveriges behof af goda holkar ej vore hänvisad till tyskt fabrikat, utan att någon inhemsk snickerifabrik ville inköpa tillverkningsrätten. Vid holkarnas uppsättning tillser man, att de fästas så, att fram- sidan ej lutar uppåt. En svag lutning nedåt eller åt sidan betyder mindre. Likaledes måste holken sitta stadigt; en löst hängande holk, som vid blåsväder vacklar eller slår mot stammen, förblir obegagnad. Botten i håligheten bör vara täckt af ett tunnt lager af sågspån. Lämp- liga mängder äro: för A'/,,, B!/,, C och D!/, liter. Holkarna upp- sättas bäst på senhösten. Arbetet i fråga kräfver följande utrustning: tvenne lätta stegar, en kort och en längre; en säck sågspån, helst uppblandad med 7/3 jord; ett instrument att inösa sågspånen (t. ex. en ituskuren gummiboll); s. k. skrufspikar, hammare och tång; en lina med krok för att upphissa holkarna, samt en lång lifrem, hvarmed den person, som sysslar med uppsättningen, kan fästa sig vid trädet för att få friare händer. Beträffande holkarnes uppsättning i mark af olika slag, fördelningen och lämpliga mängden af de olika holkslagen etc. vore mycket att till- lägga. Goda vinkar härvidlag lämnas i förutnämnda böcker. Dock torde den för fågellifvet intresserade skogs- och landtmannen finna sig tillrätta utan alla allmänna regler. Hur holkarna i hvarje särskildt fall böra utplanteras, kan endast genom observation på ort och ställe ut- rönas. Där blick och intresse för naturen saknas, blifva nog i alla fall resultaten af ett fågelskydd skäligen obetydliga. Y Tanken att på konstlad väg skaffa boplatser åt fribyggande fåglar 266 EDVARD WIBECK. är onekligen ganska djärf. Desto större heder tillkommer von Berlepsch, som till fullo visat, att äfven detta låter sig göra. Skyddshäckar kunna vara af flera olika slag, och flere eller färre träd- och buskarter kunna ingå i desamma. En god skyddshäck an- lägges på följande sätt. Minst 3 år gammal hagtorn planteras i tri angelförband med 1 m:is sida. Lämpligen insättes här och där i för- bandet en lind, ek, rönn, hägg, annbok, ask eller annat ädelt löf- träd. Året efter denna plantering, då träden hunnit rotfästa sig och fått något försprång, inplanteras mellan desamma skuggfördragande buskar t. ex. en, idegran, liguster, arter af släktena Rzbes och Loni- cera. Såsom synnerligen lämpliga betecknar von B. den högvuxna, amerikanska Ribes grossularia arboreum samt Lonicera tatarica. Tika användbar som den sistnämnda torde den i Sverige allmänt odlade och fullt härdiga Lonicera coerulea vara. Hela planteringen omgifves med 2 å 3 rader nyponbuskar, satta i tätt förband, t. ex. med 7/; m:s sida. Under 3 till 5 år får den så anlagda häcken fritt utveckla sig, men efter denna tid bör man genom särskilda åtgärder sörja för, att träden bilda talrika klykor samt att den egentliga undervegetationen allt fortfarande förblir tät och sluten. Den senare beskäres därför på vanligt sätt, under det träden kräfva något mera uppmärksamhet. Äfven dessa tvingas ge- nom hamling till rik förgrening, hvarvid man genom att afskära grenarna tätt ofvan sidoskott och s. k. sofvande knoppar söker framkalla sådana klykor, som de i träd fritt häckande fåglarna behöfva. Lämpliga klykor böra finnas på olika höjd öfver marken, från 7/, tilll 2 m:s höjd. Be- skäringarna upprepas vid behof, men böra för hvarje gång endast om- fatta en mindre del af häcken; större delen däraf bör ständigt stå redo att tjäna sitt ändamål. Nedfallet gammalt löf får zZcke aflägsnas. Sådant lämnar fåglarna såtillvida ökadt skydd, att prasslandet däraf varnar för fiender, som nalkas på marken. Enklare skyddshäckar kunna planteras af enbart gran, som genom klippning hålles tät och buskformig. I detta sammanhang må nämnas, att för 10 å 20 år sedan de rader af unggranar, hvilka stå inplanterade under hufvudbeståndet i Wisingsö ekplantering, i stor utsträckning tjänstgjorde som nästplats för en mängd småfågelarter, ett förhållande, som var väl bekant för den tidens ägg- samlare vid Jönköpings elementarläroverk. Den nytta, som granunderväx- ten gjort beträffande hufvudbeståndets tillväxt och trefnad, är måhända i ej så alldeles oväsentlig grad att tillskrifva småfåglarna, hvilka höllo insekterna inom behöriga gränser. På sumpig mark, där flertalet af de i det föregående nämnda häck- träden ej fortväxa, kunna pilplanteringar, beskurna på vanligt sätt, gifva omtyckta nästplatser åt många fågelarter. SKOGEN OCH SMÅFÅGLARNA. 267 Skyddshäckarne, af hvad slag de vara månde, kräfva naturligtvis ett visst utrymme. De böra ej gärna vara mindre än 20 ar, men kunna utan olägenhet gifvas hvilken form som helst. I skogen böra de an- läggas längs bergrötter och kärrkanter eller som gräns mellan tvenne olikåldriga skogsbestånd. Smärre impedimentartade klippor böra i många fall kunna hysa en nöjaktig häckvegetation, enär dylika platser ofta ha en god jordmån, ehuru alltför grund för en sluten trädvegetation. Syn- nerligen lämpliga äro skyddshäckarna vidare längs banvallar. De äro där i lika grad som annorstädes omtyckta af fåglarna, hvilka snart vänja sig vid tågbullret, och tjäna, därest de sammansättas af löfväxter, på samma gång som brandskydd. Von Berlepschs praktiska fågelskydd har efter hand vunnit en väl- "förtjänt uppmärksamhet i Tyskland. Icke allenast många enskilda per- soner, landtbrukare, trädgårdsodlare och skogsägare, ha tagit efter hans metoder, utan själfva staten börjar uppmärksamma dem, och en och annan af storstäderna låter för sina offentliga parkers skull på godset Seebach utbilda särskilda fågelvårdare. Sistlidna höst lät hessiska finansmini- steriets skogsafdelning genom en kommission besiktiga von Berlepschs anläggningar. En redogörelse för denna besiktning är af en af del- tagarne, Forstmeister Kullman från Darmstadt, publicerad i årets fe- bruarihäfte af Allgemeine Forst- u. Jagd-Zeitung och har närmast gifvit anledning till denna uppsats. Förhållandena på Seebach bevisa bättre än allt annat den snabba effekten af ett rationellt fågelskydd. Se här några belysande siffror! Slottets park är omkring 5 hektar stor och sedan 12 år i allo in- rättad för fåglarnas trefnad. Sista året beräknades följande antal fåglar häcka inom detta lilla område: 200 par hämplingar, 100 par grönfinkar, 30 par bastardnäktergalar, 30 par mesar, 30 par starar, 30 par trädgårds-, grå- och ärtsångare, 20 par snöskator, 10 par steglitser, 5 par taltrastar, 5 par koltrastar, 5 par bofinkar, 2 par sommargyllingar, flera par stenknäckar, gulsparfvar, järn- sparfvar, gärdsmygar, kungsfåglar, löfsångare, grönsångare, törnskator, nötväckor, trädkrypare, grå och brokiga flugsnappare, vanliga rödstjärtar, svarta rödstjärtar, säfsångare, sädesärlor och isfoglar, inalles omkring 500 häckande småfågelpar tillhörande öfver 30 arter. Vid en damm i parken häcka dessutom ett antal vattenfåglar och i slottsmurarna kajor, ugglor och tornfalkar. Godsets ängsmark visar samma rikedom på fåglar och i ett än större antal arter. Äldsta skyddshäcken är här 30 år gammal. I denna häck kunde man på ett område af 103 m. i längd och 8 m. i bredd räkna till 73 stycken fogelbon. 208 EDVARD WIBECK. I den egentliga skogen, som utgöres af artrik blandskog och håller den — efter svenska förhållanden sedt — ringa arealen af 120 hektar, äro mera än 2,000 holkar uppsatta, hvaraf öfver 90 2 befunnos vara bebodda. Flera olika slag af skyddshäckar förekomma, bl. a. sådana sammansatta af enbart Zaxus och Picea excelsa Remonti. Att godset Seebach, skyddadt af en sådan härskara af insektutrotare, ständigt kan glädja sig åt rika fruktskördar samt blifvit fullkomligt obe- rördt af de härjningar af ekvecklaren (Tortrix viridana), hvilka öfver gått kringliggande trakt, är rent af själfklart.- Detta visar också, att den, som skyddar fåglarna, sparar åt sin egen gård, men föga åt gran- nens, ett förhållande, som följer af flyttfåglarnas vana att regelbundet återvända till sin födelsenejd. Jag har härmed sökt att i korthet redogöra för de orsaker, som förr eller senare tvinga till fågelskydd, samt hur detta bör anordnas. Intet nytt har här framdragits, utöfver hvad som förut blifvit sagdt, men ett upprepande af detta med en vädjan direkt till skogsmännen är i be- traktande af sakens vikt och den ringa uppmärksamhet, som hitintills ägnats densamma, ej obefogad. Önskligt vore, att svenska landtmän och skogsägare ej ville betrakta ett praktiskt fågelskydd som ett kurio- sum allenast. Vidmakthållandet af ett rikt småfågelslif är för kultur- länderna en fråga af verklig nationalekonomisk betydelse. Det är in- konsekvent att försumma fågelskydd, men offra ansenliga summor för bekämpande af redan utbrutna insektshärjningar. Som förebyggande medel i allmänhet, är fågelskyddet dock både billigare och mera verk- samt än kraftåtgärder i sista stund. I detta liksom i många andra fall skulle man kunna önska, att staten ginge främst. Men en önskan förutsätter alltid en möjlighet till uppfyllelse, och för närvarande kan man ej räkna på ett sådant före- gångsarbete från svenska skogsstatens sida. Å ena sidan revirens stor- lek och å andra sidan den mångfald olikartade expeditionsgöromål, som nu nödvändigtvis dela jägmästarens tid mellan snabbresor genom reviret och ett träget arbete vid skrifbordet, utesluta hvarje tanke på en sådan detaljfråga som fågelskydd. Detta, liksom hela den ingående bestånds- vård, hvaraf fågelskyddet endast utgör en obetydlig del, tillhör den framtid, då skogspersonalen får tid att i detalj lära känna sina skogar samt att mera än nu i sak arbeta med desamma. Edvard Wibeck. IN MEMORIAM. Erik Gustaf Boström. 3 ) FLER ee RT Bland under året bortgångna medlemmar har Föreningen för Skogsvård 1 första hand att minnas sin hedersledamot, universitetskanslärn E. G. Bo- ström, som afled i Stockholm den 21 sistlidne februari. Under den tid han var statsminister genomdrefvos de nya skogslagarna och det var närmast i anledning häraf, som Föreningen vid årsmötet 1903 valde honom till sin hedersledamot. Hans stora lifsgärning berör i öfrigt ej så mycket speciellt Skogsvårdsföreningens verksamhetsområde, men är så väl känd och uppskat- tad att ett närmare ingående härpå i denna tidskrift torde vara obehöfligt. Lars Johan Hallgren. STIPE JA Ne Det svenska skogs- och jaktväsendet har att uppvisa flera skilda tids- perioder, då det i hög grad rönt statsmakternas uppmärksamhet. En sådan tidsperiod inföll på 1860-talet. Genom de då utfärdade kungl. förordnin- garna om skogarna och jakten i riket och om skogsstyrelsens och skogssta- tens organisation, samt genom nya skogsstatstjänsters inrättande m. m. blef steget taget till införande af ett bättre sakernas skick i vår skogs- och jaktvård. Det uppsving, som då följde, förde med sig, att många unga män, som då redan valt sitt lefnadskall, började rikta sin uppmärksamhet på skogsbanan. Bland dessa var äfven studeranden i bergshandtering vid Uppsala uni- versitet Lars Johan Hallgren; hvilken såsom pensionerad jägmästare afled den 28 januari 1907 å hemmanet Stora Hjarpetorp vid foten af Hunneberg. Lars Johan Hallgren föddes 1839 i Norrköping och blef efter genom- gångna. studier vid hemortens läroverk student i Uppsala 1858. I denna stad stannade han till 1864, då han lämnade akademien för att hos den frejdade jägaren, öfverjägaren i Södermanland G. de Broen genomgå det för inträde vid skogsinstitutet föreskrifna s. k. praktiska året. Här kom han i en god skola förnämligast hvad jakten beträffar. I afseende på skogsskötseln voro kanske förhållandena ännu där mera primitiva. Skogsinstitutet genom- gick Hallgren på ett år och blef sedermera välbeställd extra öfverjägare 1866 på västra Jämtlands revir utan lön, men med skyldighet att tjänstgöra, när så påfordrades, som termen lydde. I detta revir vistades han till 1875, då han på uppmaning sökte och erhöll lektoratet vid skogsinstitutet i skogs- IN MEMORIAM. 271 hushållning och matematik, hvilken befattning han 1883 lämnade för att såsom tjänsteförrättande jägmästare sköta Gästriklands revir. Ordinarie revir- förvaltare blef han först 1890, då han utnämndes till jägmästare i Hunne- bergs revir samt föreståndare för den därstädes förlagda skogsskolan. Hvad det vill säga för en person med Hallgrens läggning att få slå ner sina bopålar på Hunneberg, detta älgjaktens eldorado, det kan man förstå; för honom var det som att komma i paradiset. Det var på Halle- och Hunneberg, som Hallgren fick i uppdrag att anordna de högdjursjakter på älg, hvilka bevistades af, förutom landets monark och öfriga kungliga personer, af flera utländska furstar och dignitärer samt af eliten utaf Sveriges jägare. Här på Hunneberg var det, som Hallgren anställde jakt efter de rådjur, som skulle användas för slottets i Stockholm hof- hållning, här var det, som han med biträde af kronojägarna och skogslärlingarna idkade jakt å de mårdar, hvilkas skinn inbringade honom utmärkelser å jaktutställningar. Sina egentliga lagrar på jaktens område förvärfvade dock Hallgren under de björn- jakter, han arrangerade i Norrland för ko- nungen och för kronprinsen samt då han själf som jägare deltog i en jaktfärd till Fin- land tillsammans med hofjägmästarna Thott och Seaton och där han kom i tillfälle att få nedlägga åtskilliga exemplar af denne skogens ludne drott; någonting som han kanske mången gång ångrat. Hallgren var nämligen en beundrare af björnen, han ville ej vara med den tid, när den sista björnen skulle stupa på Skandinaviens fjäll. Därför hade han också vid jägarekongressen i Kristi- ania för några år sedan framställt en fråga om björnens skyddande i Norge. Och i ar- = Hallgren å drefjakt på Hunneberg. betet »Vårt villebråd», där Hallgren redi- gerade uppsatsen om björnen, lade han i dagen sina sympatiska känslor för honom. Hallgren hörde nämligen till den sortens jägare, som på samma gång han jagade villebrådet också fann stort nöje uti att se det lefva; han var naturvän i ordets vackraste bemärkelse. Äfven sina jakthundar satte han högt, han räknade dem — till och med stöfvarna — som familjemedlemmar, hvilka ägde rätt att för sin komfort 272 IN MEMORIAM. taga soffor och divaner i hans hem i anspråk — det var den sanna jägare- andan, som här gaf sig uttryck. Men så voro också dessa hans hundar förstklassiga, och inbringade på flera utställningar deras ägare vackra premier. Att Hallgren, när Kennelklubben bildades, skulle vara en af dess stiftare, det faller således af sig själft. I konungens jaktklubb invaldes Hallgren redan år 1876. Genom sitt vinnande och sällskapliga umgängessätt hade Hallgren för- värfvat en tairik vänkrets, som mången gång kom honom väl till pass fram- för allt när det gällde att skaffa sig skogsförrättningar till förstärkande af sin ekonomi. Ett mången gång stötande fel uti Hallgrens uppträdande var att han så gärna ville häckla på allt; i första rummet det som rörde tjänsteförhållanden. Hallgren, som i gifte var förenad med Lydia Augusta Charlotta Lenn- qvist, efterlämnade vid sin död en dotter och två söner, af hvilka den ena är anställd vid skogsstaten och den andra vid Norrlands artilleriregemente samt aspirant vid generalstaben. Med Lars Johan Hallgrens — Lasse Hallgren — frånfälle gick ur tiden en framstående målsman för den officiella svenska jakten. Han fick vara med på den tid, då jakten hade klang inom svenska skogsstatskretsar, under den tid då man lyssnade till skogsstatens votum i jaktfrågor. Att han visste försvara denna sin ställning, därom vittna de anföranden han hade å möten och i litteraturen. , Minnet af Lasse Hallgren skall därför, hedradt och aktadt, länge beva- ras af alla dem, som lärde rätt känna honom: kamraten och jägaren med det intill det sista alltid hurtiga och friska kynnet. »Hvem är som ej vår broder minns, Fastän hans skugga mer ej finns, Fastän hans valthorn tystnat har Ar skogens genljud ändock kvar.» (CE Jäln Jäl, C. G.: G. HOLMERZ. 2 NN (SE C. G. G. Holmerz. Aa TS20L för /NELGÖNA Med f. d. direktören för skogsinstitutet Conrad Georg Gottfrid Hol- merz, som den 31 januari 1907 afled i Uppsala, bortgick ur tiden en man, hvars lifsgärning mera än hos flertalet andra präglats af å ena sidan den sympati, han hos sin omgifning väckte, och å den andra af den vänskap och tillgifvenhet han för närstående själf kände. Den med H:s hela lif för- trogne kan i hans utveckling och verksamhet spåra vissa perioder, hvarunder han mottagit impulser från skilda närstående vänner. H. var född i Konungssunds socken i Östergötlands län den 1 juli 1839. Föräldrarna voro fanjunkaren Carl Gustaf Holmerz och hans hustru Elisabeth Helena Eugenia, född Häger. Redan i H:s barndomsår flyttade föräldrarna till Norrköping, där H. under en följd af år erhöll undervisning vid elemen- tarläroverket. En af H:s barndomskamrater berättar, att H., som var en flitig skolgosse, redan i skolans mel- lersta kiasser visade intresse för den lefvande naturen, särskildt för fåglarna. Såsom gymnasist blef H. informator — för grefve Klingspors söner på Grönlund — och senare gjorde han ett försök att ägna sig åt affärsverk- samhet. Han tog nämligen anställning på kontoret å en tobaksfabrik. Men hågen drogs åt annat håll. Med vän nen Axel Cnattingius besökte H. allt emellanåt skogsförvaltare C. W. Lund- borg, som var intresserad ornitolog och jägare. Slutet blef, att H. läm- nade tobaksfabriken och gick in vid Norrköpings lyceum, hvarifrån han efter raskt bedrifna studier kuskade upp till Fyrisstaden, där han 1861 tog student- Holmerz som skogselev 1863. examen. Från Uppsala återvände H. till »jägmästare» Lundborg, till skogen och fåglarna. Jämte Axel Cnattingius tillbragte han ett förberedande år med skogs- hushållning, konservering af fåglar, samlande af ägg m. m. Studiet af fågel- lifvet var förenadt med vildmarks- och jägarlif. Dock anses H. hafva öfvat jakten mindre såsom mål än såsom medel för naturstudierna. De båda vännerna H. och Cnattingius blefvo rätt väl förberedda för Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1907. AR É ” 2C 274 IN MEMORIAN. inträde vid skogsinstitutet. De antogos till skogselever 1862, voro oskilj- aktiga så i nöjen som i studier, eggade och hjälpte hvarandra och lyckades redan efter två terminer år 1863 aflägga sina examina. Samma år den 7 augusti blef H. extra öfverjägare i Östergötlands län. Under tre års tid syss- lade han nu med skogsmätning och kartarbeten, skogstaxering och indel- ning. Tiden räckte äfven till att fortfarande ägna uppmärksamhet åt orni- tologien. Samlingarna af fåglar och ägg ökades, delvis genom byte med dubbletter. Genom köp erhöll Norrköpings läroverk H:s och Cnattingius samlingar, hvilka år 1866 utställdes i Stockholm, hvarvid »de förtjänstfulla konservatorerna» nämndes med erkännande och själfva utställningen tiller- kändes bronsmedalj. Fr E d I början af år 1866 erhöll H. uppdraget att vara skogsförvaltare för Åkerbo och Gullbergs häradsallmänningar. Detta uppdrag blet dock af kort var- aktighet, emedan H. på sommaren samma år mottog förordnande såsom t. f. öfverjägare 1 Arjepluogs revir 1 Norrbottens län. Samtidigt härmed blef Cnattingius anställd i ett angränsande revir, Jockmocks. Färden norrut skedde per ångbåt till lämplig hamnstad, därifrån hufvudsakligen till fots och i rodd- båt. H. hade 23 mil att på detta sätt tillryggalägga mellan hamnstaden och Arjepluog, där H. tog sin bostad. En »lappmarksjägare» sysslade denna tid föga med verklig skogshushåll- ning. Hans tid togs mera i anspråk med forstlig polistjänst och åklagare- verksamhet. Det gällde att stäfja »baggböleriet.» Ställningen till allmän- heten kunde lätt på detta sätt blifvit något skef, men H. förvärfvade sig snart vänner både bland lappar och bofaste. Hans första vinter i lappmarken blef lång. »Vintern slöt och drifvan smalt» först fram emot midsommar. Ortens åldringar, som pröfvat vargatid och hård tid, siade resigneradt om ett stundande nödår. Och då den korta sommaren flytt utan att kunna kasta guldskimmer öfver korntegarna, härjades dessa af höstens nattfroster. Det blef för jordbrukaren ett nödår, som sent glömmes. Nomaden bärgade sig dock, och den som kunde lefva såsom lapp hos lapparna, hade utsikt att genomkämpa nödårsvintern. H. skaffade sig ett litet mjölförråd, anlade lappdräkt och slöt sig till nomaderna. Hvad det innebär för en vid växtnäring van person att under en längre tid lefva nästan uteslutande på köttdiet, kan endast den fullt fatta, som själf pröfvat detta. H. bestod profvet, blef nomaderna kär och gick under be- nämningen »storlappen». Skidan blef snart för H. ett omtyckt fortskaffningsmedel, och ödemar- kens långa afstånd förskräckte honom icke. När längtan efter bildande umgänge med 'ungdomsvännen i Jockmock grep honom, visste han sig be- härska »den förmedlande länken». Öfver fjäll och genom öde urskogar C: G. G. HOLMERZ. 275 bar skidan honom den långa »vägen» — 17 mil — till grannreviret. Solen hann trenne gånger dala bak horisonten, innan han nådde målet och bjöds välkommen att jula i Jockmock. [ Sitt vackra Arjepluog utbytte H. senare mot bostad i Arvidsjaur. År 1869 lämnade han äfven detta och blef jägmästare i Kalix revir, där han som ungkarl bodde i Öfverkalix (Bränna). Ett angenämare hem var dock den bild, som nu hägrade för honom. År 1865 hade H. lärt känna familjen Odén från Valdemarsvik, senare bosatt i Norrköping. Med denna familj räknade han släkt, ty frun i huset var kusin med H:s mor. Ett par år senare blef han förlofvad med enda dottern i familjen Anna Gertrud Odén. Är 1870 stod deras bröllop. De nygifta bosatte sig på Stråkanäs invid Nederkalix, hvarest de tillbragte ett par lyckliga år. Sommaren 1872, då H. genom Henrik Widmark — senare landshöf- ding i Norrbottens län -— erhållit en tids sysselsättning vid afvittringsverket, reste frun ner till sitt föräldrahem. Det var denna sommar utställning i Köpenhamn. På hösten erhöll H., återkommen till Kalix, ett telegram från svärfadern, däri han inbjöds möta honom på utställningen. »Den är lätt att locka, som gärna vill hoppa.> H. reste, såg utställningen, gästade svärför- äldrarna och anträdde omsider jämte frun och med ett rikt vinterförråd af matvaror — däribland en julgris — återresan till Kalix. Men då ångbåten låg i Stockholm, skulle H. uppvakta generaldirektören i skogsstyrelsen. Han fick här veta, att direktören för skogsinstitutet fått blodstörtning. Till sin stora öfverraskning erbjöds han uppehålla tjänsten under ett halfår, då man hoppades, att direktören åter skulle vara frisk. Här gällde ett raskt svar; H. fick betänketid endast öfver natten. Svaret blef, att han skulle försöka göra sitt bästa under ett halfår. H. med fru stannade i Stockholm, men deras djupt i fartyget lastade varor gingo norrut. Senare fick H. resa upp för att aflämna reviret till vikarie och medtog då från hemmet i Kalix ett och annat till Stockholm. Det hufvudsakliga bohaget stod dock kvar, ty det var ju endast fråga om att vara borta ett halfår. pd När H. den 25 oktober 1872 blifvit t. f. direktör, inflyttade han i en liten lägenhet på 4 rum och kök å nedre botten vid skogsinstitutet. Vi be- höfva orientera oss för att räkna ut, hvar denna låg. Vi börja med den del af byggnaden, som är mest oförändrad och gå in genom norra ingången, som nu leder till lärosalar på nedre botten och till direktörsbostaden 1 trappa upp. Den senare var på den tid här är fråga om uthyrd, medan lärosalarna på nedre botten voro de enda, som disponerades för undervisning. Först 2 76 IN MEMORIAM. kom man in i det rum, som nu användes till laboratorium. Därpå följde den största lärosalen, så ett rum, hvari funnos skåp med fåglar m. m., och slutligen hörnrummet med insekter. Därmed voro-lokalerna för undervis- ningen slut. Gick man in genom södra ingången, hade man direktörsbo- staden på nedre botten och vaktmästarens rum I trappa upp jämte ett rum med uppställda träprof m. m. Direktörsbostaden utgjordes alltså af den nu- varande till vänster från ingången belägna tamburen, lärarerummet, den där- innanför liggande lärosalen, då delad i två rum, samt det lilla mörka rummet i vinkeln, då apteradt till kök. Den nuvarande tamburen var H:s arbetsrum. Sågo vi oss om i parken, funno vi ett och annat störande. Stranden vid Djurgårdsbrunnsviken var använd till upplagsplats för båtar. På parkens gräsmattor betade vaktmästarens två kor, och det låga staketet omkring par- ken hindrade ej gardister med sällskap att, äfven om grindarna voro stängda, taga sig in. H. fann alltså åtskilligt, som borde ändras, men först af allt måste han tänka på sin egen utbildning. Så oförberedd, som H. den tiden var för den befattning han skulle sköta, måste han använda hela sin energi på att öka sina kunskaper. Han studerade och gjorde anteckningar till långt fram på nätterna för kommande lektioner. Det tarfvades ifrigt arbete under åratal för att H. skulle fullt kunna behärska sina läroämnen. Ej heller H:s praktik hade varit nog allsidig för att han skulle fullt nöjaktigt kunna fylla de kraf hans mycket fordrande be- fattning ställde på honom. Hit hörde därjämte att sköta läroanstaltens ekonomi och ordna undervisningen i dess helhet. Det första halfåret flydde snart och H. mottog förnyadt förordnande så- som direktör. Så gick ett helt läsår, och ännu ett påbörjades. H. fram- lade nu förslag att ändra institutets lokaler, så att elevernas båda årskurser kunde blifva helt och hållet skilda. Härför fordrades, att H:s egen bostads- lägenhet ändrades till undervisningslokaler, och att direktören skulle erhålla den då uthyrda, nuvarande direktörsvåningen. Denna plan skulle genom- föras till hösten 1875. Men samtidigt som H. förberedde denna ändring, planerades på helt annat håll en annan. H:s förordnande såsom t. f. direk- tör skulle ej förnyas, utan annan man därför sökas. Jägmästare Wilke lärer härom varit vidtalad, och han kom upp till Stockholm. Först när han där- vid besökte skogsinstitutet och omtalade för H., att han skulle efterträda honom, erhöll H. kännedom om hvad som förestod. H. hade emellertid nu genom flitiga studier ökat sina kunskaper och genom en på egen bekostnad sommaren 1875 företagen studieresa till Tysk- land höjt sin kompetens. Han anförtrodde sin sak åt dåvarande öfverhof- jägmästaren Lewenhaupt på Claestorp, hvilken hade direkta förbindelser på högsta ort. H. blef också kvar på direktörsbefattningen. kd kd C. G. G. HOLMERZ. 277 Pressad såsom H. nu kände sig, fortsatte han att öka sina teoretiska kunskaper och började tillika publicera sina studier. Tidigare hade han skrifvit endast några uppsatser i Tidskrift för skogshushållning och i Skogsvännen, hvilka båda redigerades af Cnattingius. År 1876 utkom första delen af H:s » Studier 1 skogstaxation». Den blef använd såsom lärobok i ämnet, obe- stridligen till gagn för undervisningen, ehuru H. icke själf skötte denna. Men boken var delvis svårförstådd och kräfde, för att åt studiet gifva lif, en verkligen intresserad och kunnig lärare. Nu fick den i mycket läggas till grund för själfstudium. Bättre lycka gjorde H:s följande år utkomna bok, »Handledning för skogsskötseln i Norrland», en af skogsstyrelsen prisbelönt täflingsskrift. Ehuru efter nutida åskådningssätt föråldrad, mottogs boken på sin tid med allmän förståelse. Den utgick i flera upplagor och blef år 1878 öfversatt till norska språket. År 1878 utkom andra delen af H:s »Studier i skogstaxation». Den var 1 mycket bearbetad efter tyska källor, och dess använding såsom lärobok vid skogsinstitutet var föga fruktbringande. Delvis berodde detta därpå, att de cirkulär, som af vederbörande utfärdats angående indelning af allmänna skogar, gingo 1 annan riktning än H:s taxation. Särskildt för skogars in- delning till trakthuggning voro de bestämmelser, som tillämpades, nationella och för sin tid mycket goda. Först sedan de under mera än 20 år varit ledande för praktiken, hade man erfarit, att de kunde medföra för hög afverkning. År 1879 utkom ännu ett anmärkningsvärdt arbete af H., »Vägledning i skogshushållning.» Detta är delvis att anse såsom ett kortfattadt kompen- dium af H:s undervisningskurs vid skogsinstitutet från denna tid. För vårt land betecknar arbetet en vändpunkt i beståndsläran, i det att H. här upptagit Gayers åskådningssätt vid beståndsutvecklingen. Såsom kompendium var boken till god nytta vid repetitionerna i skogsskötsel vid institutet. Däremot var den ej lämplig såsom lärobok vid skogsskolorna. FEj heller kunde man vänta, att boken skulle vinna användning såsom hjälpreda för den enskilde skogsägaren annat än i fråga om skogsodling, hvilken afdelning var fram- ställd efter svenska förhållanden. Härmed var H:s rikaste alstring slut. Hvad han senare skref, var af mindre omfattning. H:s teoretiska utveckling fortfor likväl något 10-tal år längre. Af intresse torde emellertid vara att dröja något vid hans under- visningsverksamhet från tiden omkring 1880. H. meddelade /eoretisk undervisning i skogsskötsel och skogstaxation samt ledde praktiska öfningar i skogskultur och kolning. Han deltog därjämte i undervisningen i skogshushållningsplaners upprättande på lärorummet samt medföljde tidvis på de resor, som afsågo praktiska öfningar i skogsmätning och taxation. 8 IN MEMORIAM. NI Undervisningen i H:s ämnen var förlagd till morgontimmarna. För H. som bodde vid institutet, var det lämpligt att ha första timmarna, som bör- jade kl. 8 f. m. med kvart, då H. punktligt var på sin plats. Till ledning vid undervisningen i skogsskötsel användes Björkmans hand- bok. Denna fyllde för sin tid rätt stora kraf, men från den ståndpunkt H. intog till trakthyggesbruket, som dittills varit så godt som ensamt tillerkändt rang af rationellt skogsbruk i vårt land, kräfdes rätt många tillägg. Dessa ökades, sedan Gayers Waldbau börjat utkomma. Brottstycken ur denna senare, Holmerz 1880. bearbetade efter svenska förhållanden, ingingo ock i H:s föreläsningar. Läran om skogsodlingen framställdes nästan uteslutande efter nationell erfarenhet, delvis i öfverensstämmelse med uppgifter från Sjögreen, Karsberg m. fl. Vid undervisningen i skogsteknologi använde H. det präktiga arbete i denna del af skogshushållningen, som af Thelaus påbörjats. Häri hade H. ej mycket att ändra eller tillägga. Men då de utkomna delarna voro genom- gångna, hade H., förutom G. Svedelius, »Om kolning i mila», uteslutande sina egna anteckningar till ledning för undervisningen. Dessa anteckningar ut- gjordes dels af hans egna praktiska erfarenheter, dels ock af från tyska arbeten hämtade teorier, hvilka i vissa fall icke passade för förhållandena i vårt land. Man hade därför mycket att lära af praktiken i detta ämne, då man såsom ung tjänsteman skulle leda afverkning, drifning och flottning m. m. När H. för undervisningen använde egna anteckningar, erhöll denna vanligen formen af en snabb diktamen, efter hvilken hvarje elev sökte göra C. G. G. HOLMERZ. 279 nödiga anteckningar. För att pröfva, huruvida hvad som meddelats blifvit rätt uppfattadt, anställde H. med vissa mellantider repetionsöfningar, hvarvid han medelst frågor genomgick en del af kursen samt vid: behof gjorde till- lägg och förklaringar. Tentamen anställdes, då ämnet i dess helhet afslutats. Härvid hade H. en, två eller tre elever samtidigt, i regeln två. Kursen genomgicks samvets- grant, och exempel på omtentamina saknades ej. För elever, som önskade högre betyg, hade H. fordringar utöfver den genomgångna kursen. Detta gällde särskildt skogsskötseln. Af den kontin- gent jag tillhörde fordrade han en redogörelse för »Der Wald im nationalen Wirthschaftsleben» af Ph. 'Geyer. Den del af de praktiska öfningarna, .som H. själf ledde, afsåg i första rummet skogsodling. ' Härl var H. grundlig. Dock måste man beklaga, att den olämpliga jorden och det kalla. läget vid skogsinstitutet hade till följd, att plantskolorna blefvo ' föga intresseväckande. Hade bergshöjden kunnat användas för uppdragande af köldömma plantor, skulle komparativa försök af värde kunnat anställas. Större delen af de ömtåliga plantorna fröso bort på de låglända lokalernas tunga och kalla jordmån. TI skogsmarken öfvades årligen sådd och plantering med stor flit, dock ej med lika stor omväxling i metoderna. Hvartannat år anordnades en kurs i praktisk kolning. Då så kunde ske, sammanlänkades denna kurs med: en kolarkurs, för yrkeskolare, hvar- igenom det praktiska värdet mycket ökades. Man fick på detta sätt tillfälle se ett större antal , milor under kolning. Elevernas egen mila var nästan undantagslöst en östgötamila. Ehuru denna var experimentalfält för många, hände det vanligen, att den lämnade godt kolningsresultat. Kolningens teo- rier inhämtades ej samtidigt med praktiken, emedan gemensam lärosal här- för saknades. I skogsmätning och skogstaxering deltog H. såsom ledare någon tid år- ligen. Härvid meddelade han själf undervisning i bl. a. användningen af Presslers tillväxtborr, höjdmätning af träd m. m. Under tiden för sistnämnda öfningar sågs H. någon gång jämte eleverna deltaga i stöfvarjakt på hare. H. hade själf icke några jakthundar, men en annan lärare och någon eller några af eleverna medförde vanligen under jakttid stöfvare. I det föregående har omnämnts att H. år 1875 anträdde en resa till skilda delar af Tyskland. Han hade insett nödvändigheten af att på ort och ställe studera den skogshushållning, som i mycket tjänade oss till mön- ster. Och han hade fördenskull sökt erhålla ett resestipendium. När detta 280 IN MEMORIAM. ej bifölls, anträdde H. den planerade resan på egen bekostnad. Möjligen med- förde detta en bitter bismak, som vann uttryck i att H. ej publicerade sina erfarenheter och intryck från resan. Den hade gått genom Hannover, Thä- ringen och Schwarzwald och varit förenad med besök hos flera af den tidens märkesmän på skogshushållningens område. Bland andra hade han besökt pro- fessor dr. C. Grebe, af hvars undersökning om uppkvistning af träd H. särskildt tilltalats. Den utgjorde delvis mönster för H:s egen uppsats i detta ämne. Två år senare anträdde H. en resa i skilda delar af Norge. Han hade nu reseanslag — af norska staten. Hvart H. kom, mottogs han med sympati och förståelse. De yngre norska forstmännen hade varit hans elever, och andra unge män väntade på att besöka skogsinstitutet. De norska skogar- nas beskaffenhet öfverraskade emellertid H. både genom sitt ringa omfång och sitt nedbragta virkesförråd. Härom uttalade sig H. likväl endast muntligen. H:s tredje utrikesresa anträddes år 1883. Det var en långfärd genom flera delar af Tyskland såsom Preussen, Sachsen, Thiiringen, vidare genom Schweiz och Frankrike. I Thiringen sammanträffade undertecknad med H. och gjorde med honom exkursioner i omgifningarna af Eisenach. H:s in- tressantaste minne från resan utgjorde besöket vid les Barres, hvarest han studerade Vilmorins jämförande kulturförsök med barrträd. Redan denna tid företedde emellertid anläggningen en anstrykning af vanvård. Genom kartor och beskrifningar kunde man dock något så när komma sig till rätta, och H:s behållning från dessa studier var en allt starkare öfvertygelse om ärft- lighetens betydelse för skogsträdens utveckling. År 1890 gjorde H. en resa till Wien, där han ordnade den svenska jaktutställningen. Den väsentligaste delen af denna utgjordes af en landskaps- bild med däri uppställda djur, hufvudsakligen fåglar. I samband med denna resa besökte H. några af de vackra skogarna i Wiens närhet. H:s sista utländska resa företogs på grund af särskildt uppdrag i syfte att bevista »Die internationale Versamlung forstlicher Versuchsanstalten» i Braunschweig år 1896. Inom landet hade H. företagit flera längre och kortare studieresor. De viktigare af dessa stodo i samband med åt honom och undertecknad an- förtrodda undersökningar om skogsträdens tillväxt i Norrland. Den första af dessa resor anträddes i midten af juni 1884 och afsåg trakter, som från H:s ungdomstid voro för honom bekanta, nämligen Arvidsjaurs, Arjepluogs och Jockmocks socknar. På skilda ställen träffade H. under denna resa be- kanta ur allmogeklassen, hvilka med synbar rörelse hälsade på sin forne »jägare», som till sinnelaget var densamme som förr, lika flärdfri, lika enkel och anspråkslös. Han satte en heder i att likasom i ungdomen kunna lefva af den kost, som på orten användes. Matsäck medförde han icke. Till kosten hörde, förutom illa bakadt bröd jämte smör och mjölk, vanligen torkadt kött Kr C. G. G. HOLMERZ. 281 eller torkad fisk. På ett och annat ställe fanns äfven ost och potatis samt tillfälligtvis färsk fisk, men ägg endast under den tid af försommaren, då skräckholkarna skattades. Lappmarksbonden höll då ännu icke höns. Både köttet och torrfisken voro i regeln angripna af mögelsvampar. Hade man ej tid att låta koka köttet eller fisken, åtos bådadera utan vidare anrätt- ning. Man skar därvid små tunna skrifvor med en skarp täljknif. Soppa vankades icke; den ersattes af det ständigt återkommande kaffet. Anrätt- ningen var ingalunda smaklig, i all synnerhet ej, då torrköttet och fisken voro illa konserverade och mögelsvamparna trängt djupt in. Det är gifvet, att hvad H. kunnat vänja sig vid såsom yngre, ej skulle passa. för den medelålders mannen. Efter någon vecka var hans mage fullständigt i olag. Den skulle botas med från ungdomsåren prövad kur: extra ordinärt starkt kaffe och tuggtobak. Detta lyckades visserligen för tillfället, men det är min lifliga öfvertygelse, att lappmarksdieten lade grunden till H:s senare ohälsa. Sedan han år 1885 besökt vissa delar af öfre Norrbotten och 1886 några af Jämtlands obygder, nödgades han upphöra med dessa resor. Han underkastade sig stränga dietiska regler, minskade bruket af tobak, afhöll sig från sprit m. m. Men den gamla berghälsan vände aldrig åter. Ett lindrigt slaganfall i slutet af 1890-talet nedsatte för de återstående åren hans arbetskrafter. En betydelsefull del af H:s verksamhet tog uttryck i de förändringar till det bättre, som tid efter annan genomfördes vid skogsinstitutet. En så- dan ändring är redan omnämnd, nämligen den utvidgning af lärosalarna, som i midten af 1870-talet ägde rnm, och som medförde de båda årskur- sernas fullständiga skiljande från hvarandra. En annan ändring påkallades af den mycket ojämna praktiska utbild- ning, som vid institutet inträdande elever visat sig hafva erhållit under det förberedande året, hvilket kunde tillbringas hos en jägmästare eller vid en af skogsskolorna. Nu inrättades i midten af 1880-talet för att vinna jämnare och bättre praktisk utbildning Ombergs för skogsinstitutet förberedande skogsskola. Ungefär samtidigt härmed förbereddes ännu en omgestaltning, hvilken dock ej blef af. Den torde för att ej falla i glömska här böra omnämnas. — Inom generalstaben hade den tanken framkastats, att skogstjänstemännen i krigstid skulle kunna vara goda rekognisörer och kunna anvisa de bästa passager genom skogstrakter. Under deras utbildning vid skogsinstitutet borde med afseende härpå en militär utbildningskurs ordnas, så att skogs- tjänstemännen kunde blifva. reservbefäl. Med H:s hjälp förbereddes saken och hade kommit nära sitt mål, när inom riksdagen röster höjdes häremot och gjorde saken om intet. Det påpekades bl. a. att riksdagen i sådana 282 IN MEMORIAM. frågor borde ha ett ord med i laget; i annat fall kunde den ena tjänste- mannaklassen efter den andra tillföras armén, hvilket ej vore afsedt vid löne- staternas ordnande. Den viktigaste reformen för skogsinstitutet genomfördes i början; af 1890-talet, då institutet kom på ordinarie stat, hvarefter, H. år 1892, blef ordinarie direktör. Han var ensam sökande till befattningen. , Samtidigt härmed inrättades den lägre kursen, från hvilken dugande skogsförvaltare utgått. Inrättandet af Bjurfors skogsskola och anordnandet af öfningsskogar i dess närhet för skogsinstitutets elever beredde H. stor tillfredsställelse. Han hade flera planer rörande undersökningar därstädes af sådant, som för skogs- hushållningen vore af värde. lig Under ett af H:s sista år såsom direktör (1901) ökades institutets Sä oRer sonal: med två lektorer på extra stat, hvilket innebar en väsentlig förbättring för undervisningen därstädes. Denna förstärkning af lärarekrafterna ; blef så mycket mera oumbärlig, sedan antalet elever i den .högre kursen. ökats från högst 10 till högst 20. En med Ombergs skogsskola jämnställd. provisorisk läroanstalt inrättades inom det år 1900 nybildade Klotens revir. : Det torde ej särskildt behöfva påpekas, att H. ägnade arbete och in- tresse åt sådant, som var en följd af ofvan omnämnda förändringar, såsom institutets tillbyggnad, omarbetande af stadgarna för skogsläroverken m. m. H. följde ock med stort intresse sådana förbättringar vid skogsinstitutet, som utfördes genom andra. Hit hörde främst ordnandet af de ornitologiska samlingarna m. m. Dessa samlingar, hvilka äro de' värdefullaste « skogsinsti- tutet äger, ökades samtidigt genom köp .af C. W.: Lundborgs fåglar, af hvilka H. i sin ungdom själf konserverat 'en del. Ett önskemål, som -H. icke lyckades på ett varaktigt sätt sco var att vid skogsinstitutet fästa en tidskrift. för skogshushållning., Sedan H. år 1895 blifvit redaktör för Tidskrift för skogshushållning efter Chattin- gius, stöddes tidskriften - rätt mycket af institutets öfriga lärare. Äfven H. själf skref ett. flertal uppsatser, därvid han bl. a. behandlade sitt älsklings- ämne om barrträdens frö. I Skogsvännens andra häfte år 1881 - hade han publicerat . en liten uppsats, hvari bl. a. visas, att tallfröets: färg icke står i direkt förhållande till dess grobarhet, såsom man tillförene antagit... H-: fort- satte på ålderdomen färgstudierna och påvisade, att fröets färg. var:indivi- duell och lika för ett och samma träd. ; ! H:s uppsatser torde ej behöfva uppräknas; de återfinnas i Skogsvännen 1876 —1894 samt i Tidskrift för skogshushållning, i hvars 26:te årgång 1898) finnes ett sammandrag öfver skilda författares uppsatser för de före- gående årgångarna. EXET 6: HOLMERZ Efter oljemålning af A. A. H. Jungstedt 1897. 2814 IN MEMORIAM. Med sin ungdomsvän Cnattingius stod H. i intim förbindelse intill C:s död. C:s inflytande på H. aftog dock sedan han blifvit direktör för skogs- institutet. Under denna tid hade H. uti en af föredragandena i skogsstyrel- sen och därefter i domänstyrelsen en trogen vän och ett godt stöd, hvar- jämte särskildt under H:s senare år lektorn i naturvetenskapliga ämnen vid skogsinstitutet, Albert Nilsson, tillhörde hans närmaste förtrogna. i öfrigt var H. omtyckt af nästan alla sina medlärare, men framför allt af dem, som af H. erhållit sin utbildning till skogstjänstemän. Detta vann uttryck i en stor tillslutning af forna elever, då H:s 25-årsjubilem såsom di- rektör vid skogsinstitutet år 1897 firades. H. själf var fästad vid eleverna, hvilka han stödde med råd och dåd, stundom ekonomiskt. Han hade svårt att säga nej, då någon begärde hans hjälp; han fick ock en och annan gång erfara, att hjälpen sträckts Jängre än hvad skäligt varit. Huru väl skulle ej vid skogsinstitutet en stipendiefond med H:s namn motsvarat minnet af den hjälpsamme H. Men ett härför nödigt kapital var svårt att sammanbringa. Ett annat varaktigt minne af H. är nu vid institutet förvaradt, näm- ligen den subskriberade oljefärgstafla, af hvilken en reproduktion här med- delats. Den aftäcktes under H:s sista tjänsteår såsom direktör. När H. afgått från sin befattning vid skogsinstitutet, bosatte han sig i Uppsala och ägnade sig åt sina böcker och sin familj. Med några äldre vänner underhöll han dock fortfarande förbindelse. Utom en af de ofvan antydda må här bland dessa nämnas fiskeriinspektören dr. Trybom, sekrete- raren m. m. Berlin och konservatorn m. m. Kolthoff, hvilka jämte H. varit verksamma vid biologiska museets ordnande. Äfven med sin medarbetare i landtbruksakademien professor Th. Fries stod H. på förtrolig fot till det sista. Flera af H:s vänner sågo honom för sista gången på byråchefen af Zelléns begrafning. H. insjuknade snart därefter i ett svårt maglidande. Efter hand blef han dock åter rätt kry och kunde under december 1906 vara ute och promenera, möta vänner och bekanta vid järnvägsstationen o. s. v. Han hoppades med det nya året blifva ännu kryare, men hoppet sveks. Den 31 januari afled han af hjärnblödning såsom närmaste dödsorsak. Hans minne skall länge lefva och hans namn nämnas med kärlek och aktning af ej blott de närmaste vännerna utan af den stora stam af skogs- tjänstemän, som under H:s milda spira genomgått skogsinstitutet. Th. Örtenblad. Anders Gustaf Loenbom. Il SBS EO Anders Loenbom föddes i Torpa socken i Östergötland 1855 "/,9- Han blef efter afslutade skolstudier student i Uppsala 1876, elev vid skogs- institutet 1878 samt e. jägmästare 1 Sunnerbo revir 1880. År 1884 antogs han till e. o. tjänsteman i domänstyrelsen och blef amanuens samma år. Till första gradens tjänsteman och notarie å rotel IV i samma styrelse ut- nämndes han år 1900. När den af sina underordnade varmt afhållne byråchefen J. O. af Zel- lén med döden bortgick från domänstyrelsen i september 1906, sökte Loen- bom, som var Zelléns närmaste man, första lediga jägmästarejänst — Asker- sunds revir. Denna befattning erhöll han också den 14 december, men kom aldrig att tillträda densamma. Ett tragiskt, sorgligt öde stäckte hans bana, just då för honom ett nytt och mera själfständigt verksamhetsfält öppnade sig. TI ett anfall af sinnesförvir- ring sökte han nämligen under första resan till sin nya tjänst beröfva sig lifvet medelst ett revolverskott å tåget. Han vårdades sedan några dagar före sin död å Flens lasarett. Den hemska handlingen får ses mot bakgrunden af hans dystra sinne- lag. Han hade ett tungt och melankoliskt lynne samt led af svår nerv- och magsjukdom. Sista tiden framträdde också hos honom en viss oro, om han, som 286 IN MEMORIAM. ägnat större delen af sitt lif åt ämbetsverkets tjänst, vore fullt lämplig för mera praktisk verksamhet. Loenbom var nämligen en mycket samvetsgrann och plikttrogen person. Han var också en af domänstyrelsens skickligaste tjänstemän med betydande arbetsförmåga och noggrannhet samt ett lefvande lexikon rörande behand- lingen af löpande mål i ämbetsverket. Begåfvad med stor formell talang, uppsatte han skrifvelserna alltid med stor reda och klarhet. I en trängre krets var Loenbom tillgängligare än hvad den dystra ytan gaf för handen, och i ett gladt lag minnes mången honom t. o. m. såsom en af de gla- daste. I kamratkretsen, där han var i hög grad afhållen och värderad, väckte det också den största sorg och vemod när en den mest redbara och sympatiska personlighet så plötsligt slutade sin lefnad. I denna tidskrift har Loenbom (h. 9—10 år 1903) publicerat en längre uppsats »Några ord om svenska statens markförvärf», hvilken väckt intresse i vida kretsar. (CA VA Axel Fredrik Kiellerstedt. RN DT Tf Na ANY Den 26 april detta år afled på sin egendom Söråker i Medelpad f. d. öfverjägmästaren A. F. Kjellerstedt efter lång tids vacklande hälsa i en ålder IN MEMORIAM. 287 af nära 80 år. Med honom Bbwrtgick en af Norrlands på sin tid mera fram- stående skogsmän och en hedersman ät gamla stammen. . Han var född den 30 maj 1827 i LöFönger, Västerbotten, där hans fader var lagman. Efter några års studier i Umeå läroverk intogs han så- som frielev vid skogsinstitutet 1845, utexaminerades därifrån 1848, innehade förordnanden såsom öfverjägare i Skaraborgs, Kronobergs och Norrbottens län, till dess han 1856 blef jägmästare i Västerbottens län, hvarefter han i tio år tjänstgjorde dels såsom sådan dels såsom tillförordnad skogsinspektör i Norr- och Västerbottens län. År 1866 utnämndes K. till skogsinspek-ör för Västernorrlands, Jämtlands och Gäfleborgs län, till hvilket distrikt dess- utom hörde Åsele lappmark, Bjursholm och Nordmaling af Västerbottens län; 1890 blef han öfverjägmästare för Gäfle—Dala distrikt, från hvilken be- fattning han efter 45 års verksamhet i skogsstatens tjänst erhöll nådigt afsked 1893. K. var ledamot af 1868 års skogskommitteé och tog såsom sådan verksam del i tillkomsten af » Norrbottenslagen», hvarigenom den hejdlösa skogs- sköflingen i öfre Norrlands kustlandskap på ett effektivt sätt hämmades. Utom sin tjänst hade ”K. föröfrigt många offentliga uppdrag; han var bl. a. åtskilliga år stadsfullmäktig i Hernösand, under mera än två decennier kom- munalstämmans ordförande i Hässjö och var äfven ledamot i en kommitté för upprättande afen afvittringsstadga för Norr- och Västerbottens län. I all sin tjänstemannaverksamhet utmärktes K. af en omutlig redbarhet och nitisk omvårdnad af det allmännas intressen. Under sin jägmästaretid i Väster- botten ingrep han med kraft och oräddhet mot det då där huserande »baggböle- riet», och många historier voro på sin tid i svang om hans nappatag med dem som bestulo eller bedrogo staten på dess skog. I sitt umgänge med hög som låg, fattig som rik utmärkte 'han sig för sitt humana, glada, rättframma och vän- fasta väsen. När han trodde sig spåra någan ohederlighet eller lumpenhet, kunde han emellertid flamma upp till en indignation, som väl stundom kom honom att förgå sig. I yngre dagar var Kjellerstedt en skicklig jägare; mången björn har fått sin bane för hans spjut eller kula. Sedan han år 1573 inköpt egen- domen Söråker vid Kringelfjärden, ägnade hän sig med intresse åt jord- bruket. På äldre dagar var parken och dess enastående vackra granhäck hans största intresse, där sågs. han ännu, sedan sjukdomen brutit hans krafter, pyssla om sina kära sträd; och för de många, som kommo till hans gäst- vänliga hem, visade han alltid med nöje sina olika koniferer och thuyor. K. sörjes närmast af efterlefvande maka Anna Mathilda Häggström, dotter till bruksägaren Erik Häggström på Dalkarlså. Sin graf har han valt sig i en tallskogsbacke invid Hässjö kyrka. Frid öfver hans minne! ANG HEL SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, 1907. H."65-7. —— AM I kad FRÅN 1907 ÅRS RIKSDAG. Kungl. proposition ang. skogsvårdsafgifterna. Kungl. Maj:t har förelagt Riksdagen förslag till förordning om ändrad lydelse af $ 3 i för- ordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsafgifter. (prop. n:o 166). . Härigenom skulle nämnda $ erhålla följande lydelse: Skogsvårdsafgift för vara, som till utlandet skeppas eller landvägen föres öfver gränsen, skall uppbäras af vederbörande tulltjänsteman 1 den ort, hvar- ifrån varan skeppas eller där den föres öfver gränsen, dock att, om utförseln sker å järnväg, uppbörden verkställes vid gränsstationen. För vara, som genom flottning föres ur riket, upptages skogsvårdsafgiften af kronofogden i den ort, där varan i flottleden nedlägges. Afgifterna redovisas till stats- kontoret, om de uppburits af tullverkets tjänstemän, på tider, som af tull- styrelsen bestämmas, och, om de uppburits af kronofogde, genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt de närmare föreskrifter, som meddelas af Kungl. Maj:t. Statskontoret har att enligt de af Kungl. Maj t bestämda grunder år- ligen verkställa fördelningen af de influtna beloppen mellan landstingsområdena. Detta förslag har på lagutskottets hemställan af Riksdagen antagits. Kungl. proposition ang. ändrade bestämmelser i fråga om för- säljning och utarrendering af kronan tillhörig fast egendom. Kungl. Maj:t föreslår Riksdagen att för sin del besluta (prop. n:o 167) dels, med upphäfvande af hvad förut stadgats häremot stridande, att, då försäljning af kronan tillhörig fast egendom på grund af gällande be- stämmelser skall äga rum å offentlig auktion, skall iakttagas: att auktionen förrättas inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet å landskontoret eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner särskilda omständigheter därtill föranleda, af vederbörande kronofogde eller annan särskildt förordnad kronobetjänt å af Kungl. Maj:ts befallningshafvande be- stämd plats i den ort, där fastigheten är belägen, samt att skriftliga anbud ej få mottagas; dels ock att 7:de punkten i nådiga kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner skall erhålla följande ändrade lydelse: 7:o) Sedan arrendevillkoren blifvit af domänstyrelsen fastställda, skall, därest förre arrendatorn enligt äldre kontrakt är berättigad till optionsrätt eller innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans med återstående delen af arrendetiden uppgår till fem år, och han egendomen väl brukat, hvilket tillhör domänstyrelsen att efter därom vid arrendeuppskattningen och af Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifna yttranden pröfva, arrendet, innan detsamma offentligen utbjudes, till det fastställda arrendevärdet hembjudas förre arrendatorn eller, i händelse han med döden afgått, hans änka och barn; börande i senare fallet, därest arrendatorn efterlämnat både änka och barn eller flera barn, dessa föreläggas att, om de vilja arrendet gemensamt bibehålla, till handhafvande för deras räkning af egendomens skötsel anmäla lämplig person. Har under de sista fem arrendeåren arrendators stärbhusdelägare efter FRÅN 1907 ÅRS RIKSDAG. 289 medgifvande af domänstyrelsen fått öfvertaga arrendet, eller har under samma tid med domänstyrelsens tillstånd arrendator å barn eller måg öfverlåtit arren- derätten, äger vid nya utarrenderingen den, som på sådant sätt blifvit inne- hafvare af arrenderätten, för åtnjutande af optionsrätt räkna sig till godo den tid, hvarunder företrädaren varit i besittning af arrendet. Har arrenderätt öfverlåtits på arrendators löftesmän för arrendet eller öfvergått till i konkurs försatt arrendators konkursbo eller blifvit af konkurs- förvaltningen försåld, må, därest arrendatorn uppfyllt de för optionsrätts åt- njutande föreskrifna villkor, löftesmännen, konkursboet eller den, till hvilken arrenderätten blifvit af konkursförvaltningen försåld, äga optionsrätt vid egen- domens förnyade utarrendering, oaktadt löftesmännen, konkursboet eller öfver- låtelsetagaren då icke innehaft arrendet i så lång tid, att denna tillsammans med återstående delen af arrendetiden uppgår till fem år, dock, då arrendet öfvergått till arrendelöftesmän eller arrendators konkursbo, med enahanda förbehåll beträffande viss persons anställande för egendomens skötsel, som här ofvan gjorts i afseende å arrendets öfvertagande af arrendators änka och barn. Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande, eller varder ej, då, enligt hvad här ofvan stadgats, viss person skall anställas för egendomens skötsel, härtill inom sådan tid anmäld person, som af domän- styrelsen godkännes, anses optionsrätten förfallen, och varde i sådant fall eller då optionsrätt ej äger rum, efter kungörelse, som skall innefatta egen- domsbeskrifning, underrättelse om arrendevillkoren och det arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen böra betinga, samt i öfriga nödiga anvis- ningar, arrendet utbjudet å offentlig auktion, hvilken förrättas inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet å landskontoret eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner särskilda omständigheter därtill föranleda, af veder- börande kronofogde eller annan särskildt förordnad kronobetjänt å af Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämd plats i den ort, där fastigheten är be- lägen. Skriftliga anbud må ej af auktionsförättaren emottagas. Styrelsen äger till arrendator antaga den högstbjudande, som för sitt anbud ställt godkänd säkerhet, där anmärkning emot hans frejd icke före- kommit och han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom under sådana omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator olämplig. Är an- tagligt anbud, motsvarande minst det åsatta arrendevärdet, icke afgifvet, bör arrendet å ny auktion utbjudas. På styrelsen ankomme därefter att, med iakttagande af ofvan stadgade villkor i afseende å säkerheten samt arrendatorns person och frejd, arrendet åt den vid senare auktionen högstbjudande upplåta eller, i händelse antagligt anbud därvid icke erhållits, om egendomens skötsel tills vidare efter om- ständigheterna förordna. Ej må någon klaga däröfver, att hans anbud ej antagits. Statsåtgärder i syfte att befrämja vården af enskildes skogar. Af hr Carl Lindhagens motioner (se sid. 101—103 i februarihäftet) äro af utskott och Riksdagen behandlade: skogsvårdsafgifternas användande (motion n:o 174). Lagutskottet hade föreslagit att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och om möjligt redan till nästkommande års Riksdag framlägga förslag till lagbestämmelser, hvar- Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1907. 21 290 FRÅN 10907 ÅRS RIKSDAG. igenom skogsvårdsstyrelserna tilläggas rättighet att i fall då sådant finnes lämpligt förvärfva skogsmark till bildande af allmänningar för vederbörande landstingsområde samt för sådant ändamål använda influtna skogsvårdsafgifter. Detta förslag har af båda kamrarna bifallits. Expropriation af kalmarker och annan ödelagd skogsbördig mark (motion n:o 165). Lagutskottet hade föreslagit, att Riksdagen måtte, med bifall till förevarande motion, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riks- dagen framlägga förslag till lag i syfte att kalmarker och annan ödelagd skogsbördig mark må kunna genom expropriation med äganderätt förvärfvas åt det allmänna, för att skog därå må kunna odlas och för framtiden skyddas. Detta lagutskottets betänkande afslogs af Första Kammaren, men bifölls af den Andra. Frågan har således för denna gång förfallit. Uthålligt skogshushållning på enskildes skogar (motion n:o 166). Äfven i denna fråga hade lagutskottet hemställt om skrifvelse till Kungl. Maj:t, att det täcktes Kungl. Maj:t, efter verkstälid erforderlig utredning, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagstiftning, hvarigenom bo- lag och enskilda personer, som äga skogar af mera betydande omfattning, åläggas å dem införa uthålligt skogsbruk. Detta skrifvelseförslag har jämväl atslagits af Första Kammaren, men tillstyrkts af Andra Kammaren. Skogarnas återväxt på enskildes skogar (motion n:o 167). Förslaget att i uttrycket i I $ af lagen ang. vård af enskildes skogar, »skogens återväxt uppenbarligen äfventyras» ordet uppenbarligen skulle utgå, har af lagutskottet och Riksdagen afslagits. Lagstiftning mot rofhygge af växtlig ungskog m. m. (motion n:r 168) hade afstyrkts af lagutskottet, hvilket jämväl blifvit Riksdagens beslut. Skogslikvider vid laga skiften och hemmansklyfningar (motion nir 190). Lagutskottet hade härutinnan föreslagit, att Riksdagen må 1 skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och, i den mån Riksdagens medverkan påkallas, för Riks- dagen framlägga förslag till ändrade bestämmelser i syfte att förekomma misshushållning med skogen genom föreskrifna ståndskogslikvider vid laga skiften och hemmansklyfningar. Detta har också vunnit Riksdagens bifall. Införandet af undervisning i skogsvård i rikets folkskolor och elementarläroverk. I anledning af herr Carl Lindhagens motion n:o 171, hade Andra Kammarens första tillfälliga utskott hemställt, att ifrågavarande motion icke måtte föran- leda till någon Andra Kammarens åtgärd. Under debatten härom i Andra Kammaren, 27 febr., yrkade hr Lindhagen det Andra Kammaren för sin del beslutar, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga i öfvervägande, i hvad mån åtgärder kunna vidtagas i syfte att FRÅN 1907 ÅRS RIKSDAG. 291 s. k. planteringsdagar med därvid meddelad äfven teoretisk undervisning i skogsvård må genom samverkan mellan vederbörande myndigheter i största möjliga utsträckning anordnas vid folkskolorna på landsbygden i rikets olika delar. Detta förslag biföll Andra Kammaren med 126 röster mot 45. Första Kammarens andra tillfälliga utskott hemställde sedermera, att Första Kammaren ville biträda Andra Kammarens i ärendet fattade beslut, hvilket äfven skett. Beskattningsåtgärder i erforderliga fall mot skogsköpare. I anledning af herr Carl Lindhagens motion n:o 172 anför bevillningsutskottet: Enligt erhållen upplysning hafva vid de pågående arbetena för förän- drade bestämmelser i afseende å beskattning af skog de af motionären nu påpekade förhållanden vunnit beaktande, hvadan förslag äro att förvänta, som kunna antagas komma att, i sammanhang med de spörsmål, hvilka i öfrigt äro föremål för skogsbeskattningskommitterades behandling, ordna äfven denna del af skogsbeskattningsfrågan. I det skick ärendet föreligger, och då utskottet icke lärer vara i tillfälle att i nu förevarande afseende gifva några närmare anvisningar, som kunna tjäna till ledning vid nämnda arbeten, finner sig utskottet böra hemställa, att ifrågavarande motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagens beslut är fattadt i enlighet därmed. Kalmarkers eller annan ödelagd skogsbördig marks försättande i växtligt skick. Med anledning af herr Carl Lindhagens motion n:o 169 hade Andra Kam- marens fjärde tillfälliga utskott hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga i öfver- vägande, i hvad mån åtgärder utöfver hvad som från statens sida redan för ändamålet åtgjorts, må kunna vidtagas i syfte att i skäliga fall jämväl ägaren af roark eller annan ödelagd skogsbördig mark och särskildt sådan mark, som ödelagts före det år 1903 års lag om enskildas skogar trädt i kraft, må föranledas till åtgörande, hvarigenom marken småningom kan komma i växt- ligt skick. Andra Kammaren har bifallit utskottets hemställan. Skydd för aftal om husbehofsvirke från annans skogsmark. Herr O. Hörnsténs motion (Andra Kammaren n:r 128) har af lagutskottet och Riksdagen afslagits. Kronans rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänningar. I anledning af herr Lundells motion (Andra Kammaren n:o 135) hade sam- mansatta stats- och lagutskotten föreslagit, att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida kronans rätt till storverksträd och ekar å härads- allmänning må kunna upphöra, samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag i ämnet, hvartill utredningen kan gifva anledning. Detta har blifvit Riksdagens beslut. 202 d TRÄVARUMARKNADEN. TRÄVARUMARKNADEN. Den gången Willy gjorde ingenting och Tom hjälpte honom, veta vi, att icke mycket uträttades. Mars och April ha varit lika duktiga bröder, och den senare får allmänt det vitsordet att ha varit den lug- naste månaden i mannaminne. Praktiskt taget har öfverallt varit rådande fullkomlig stagnation, tystnad och stillhet. Trävarumarknaden har så att säga haft ett af dessa högtidliga ögonblick, då vingslagen af ödets ängel förnimmas af vårt inre öra. Men också bara vingslagen, tyvärr! Hvarthän de bära? — därom tvista de tvärsäkra. »Om försäljningarna af resterande kvanta från Sverige, Ryssland, Finland och Norge>, säger en ledande London-agent i sitt månadscirkulär, »nu låge i en enda stark mans hand, vore marknadens framtid betryggad till alla säljares fördel och till än större välsignelse för deras köpare, som nu framförallt äro intresserade af att de första priserna bibehållas.> — Men då denne »ende starke man» ej finnes, äro många redo att tro att i konkurrensen under- bud skola komma till synes, men hoppas likväl på en snar återgång till alltings återställelse. När pessimisterna emellertid icke måla mörkare taflor än så, då må det ej undras öfver, om röster från motsatt läger ännu mana till fortsatt sammanhållning såsom »en enda stark man>, och däri instämma vi krafteligen. Alltså än en gång, »håll ut en må- nad till!» Då, som sagdt, ingenting har händt, ha vi föga att göra en berät- telse af, hvilket vi djupt beklaga just nu, då sannolikt många af dem, som äro intresserade i »trä», nu skulle haft god tid att läsa oss och be- gärligt söka efter hvarje aldrig så liten »news». Men som denna tid- skrifts redaktör ogärna släpper sina syndabockar (obs. »författarne äro ensamma ansvariga etc.») för än de gifvit sitt hjärtas innehåll, så vilja vi med den milda protest, som Bileams dragare riktade mot sin herre, gå fram till ett anspråkslöst ströftåg på trävarumarknadens fält. I England och Skottland ha inträffade »failures» bidragit att fort- farande underhålla den rådande modlösheten. Man vågar ej heller fullt förlita sig på, att den något sänkta räntan skall få fortfara att gälla, än mindre räkna på ytterligare nedgång, och myndigheterna afhålla sig därför tills vidare från att söka kontraktera för vissa planerade allmänna företag, för hvilkas öfvertagande importörerna ligga med reserverade lager. Som ovissheten är värre än den värsta visshet, önskar man att det ledande penningeinstitutets styrande män måste göra sitt bästa att TRÄVARUMARKNADEN. 293 fixera discontot till en bestående, om än något hög siffra, hellre än låta det svänga mellan minimum och maximum med oroliga pendelslag. Man borde dock ej skylla allt på räntan, då ju landets öfriga handel och näring företer rik blomstring, trots dess kamp under samma penninge- villkor, utan förefaller det snarare, som om man kunde säga, att kapitalet och företagsamheten för tillfället äro engagerade företrädesvis i andra industrier, hvaraf dock såsom »moment två» sinom tid skall följa trä- industriernas ökade lifaktighet. Franska köpare påstå sig icke komma i marknaden förr än fram i juli, men däri torde nog ligga en ovänlig öfverdrift. Emellertid ha de otvifvelaktigt hvad furuvaror beträffar hittills för sina behof köpt finska varor i betydligt större utsträckning än under föregående år. Jämväl ha de försökt sig på furu från Riga och Vindau, hvarifrån tillförene föga importerats till Frankrike. Sistnämnda vaross kvalité är dock vida under- lägsen svenska varors, men priset cif når heller knappast upp till, hvad vi fordra för cinquigme. Härmed vare dock ej sagdt att icke köparna i norra Frankrike ännu hafva afsevärda behof, som måste fyllas med svensk furu, när marknaden åter kan komma i gång. I grandistriktet åter, där visserligen ej heller för närvarande spåras någon köplust, anses dock konsumtionen vara god och granplankor och planchetter äro myc- ket fasta. Den svaghet, som här kommiti viss mån tillsynes beträffande granbattens, har förnämligast framkallats af konkurrensen mellan säljarna själfva, hvilka här sökt kasta in de battenspartier, som egentligen reser- verats för andra marknader. Häraf har skapats onödig oro och som olja på vågorna rekommenderas en lugnt afvaktande politik äfven här. Tyskland har en viss värdighetskänsla af att ha föregått med godt exempel och väntar nu få se, hur dess lilla granne, Holland, ämnar ope- rera, och däraf äro vi intresserade alla. Sistnämnda land har köpt myc- ket litet, och man har framkastat den förmodan, att årets blifvande im- port icke skall komma upp till tjolårets, som dock med c:a 5,000 stan- dards understeg 1905 års import. Man har nämligen här att räkna med den under tjolåret skedda alltför stora importen af rundvirke till för- sågning inom landet. Vi säga »för stora», emedan, om framställningen är riktig, en oväntad ökning lär ha uppstått därigenom, att flera köpare af fruktan för inhiberad leverans på grund af oroligheterna i Ryssland kontrakterat för dubbla partier rundvirke och någon »non-delivery» icke behöft komma i fråga. Denna konkurrens med rundvirke har naturligtvis sitt stora inflytande på fluktuationerna i Hollands import af sågade varor, särskildt från Sverige. Medium af sistförflutna sju års import från Sverige har varit c:a 81,000 standards, men har fluktuerat mellan 62,000 lägst och 92,000 högst. 294 TRÄVARUMARKNADEN. De tre sista årens import fördelar sig som följer: 21 cm. & bredare 21—15 cm. under 15 em. Hyfladt. Summa furu gran furu gran furu gran furu & gran Std. 1906 890 4099 3548 37806 2404 "23172 155602 = 87481 1905 408" 4739 4117 40289 3008 22729 T73250 rr 102006 1904 721 4068 2890 35229 2082 20259 5424 = 80073 20 maj 1907. > Swordfish.» Sveriges utförsel af trävaror och pappersmassa under januari—april 1903—1907. I I | | 1903 1904 1905 1906 1907 Trävaror : I i | | oarbetade, bilade eller sågade; af furu eller gran: Kbm. | Kbm. | Kbm. Kbm-. | Kbm. timmer och mastträ af minst 25 CM. ....ssssss=s0 >> 840! 2,390 1,740 3,060! 11,000 spiror, timmer och mastträ af mindre diameter| 11,900] 10,350 10,780| 13,380 10,000 | bjälkar af minst 20 cm. tjocklek . 16,260| 13,100 13,980/ 20,890 15,000 sparrar (af mindre tjocklek) .. 26,970] 24,200 25,470] 38,700 34,000 syllar (sleepers) .......... 8,470| 8,880 30,780 13,400 14,000 grufstolpar (pitprops) . 2 255,370] 295,000 146,940] 222,450 184,000 plankor och bräder, ohyfla 1 cm. och däröfver | breda: af furu 54,800| 33,100 39,480| 56,050 46,000 > gran - 15,970] 8,300 12,790 19,180 8,000 battens och bräder, ohyflade, 15—21 cm. breda: | i Å af furu... 2 72,559| 44,660 47>139/ 54,580 47,000 > gran.... ec MA 17,760 28,470| 33,110 31,000 battens, scantlings o.bräder, ohyflade, under 13 cm, | I breda: af furu .. 63,290] 40,760 26,900] 34,990 31,000 > gran... 2 32,050| 28,300 16,200] 23,370 21,000 | bräder, hyflade, 21 cm. och däröfver breda: af furu| 2,70) 290 8,080] sär ra > gran 5860] 1,900 1,670 1,280 1T,200 I bräder, hyflade, 15—21 cm. breda: af furu ...... 19,570 11,600 13,170 12,560 14,400 | > gran .. | II,150 13,750 7,650/] 7.840 9,800 bräder, hyflade, under 15 cm. breda: af furu ... 8,760/ 3,300 3.820/ 4,110 5,800 > gran ...| 8,220j 70,880 3,600] 4,330 7,390 bräd- och plankstump | 6,600] 820 310 220 1,700 Lister a och ribbor ... --| 2,300] 1,630 1,840| 2,540 2,500 rbetade: I I I < - snickararbeten etc. : | Kr: Tid Kr. Kr. | Kr. Kr. | byggnadsmateriel (dörrar, fönsterramar m. m.) | 2;119,000] 2,159,000 1,399,000] —1,777,900] 1,699,000 | FNL ATIUTAT SLÄP: occcc osar sens doc sng ons re Mede pp ers nee RANE | 1,657,000] —1,477,000] 1,461,000] 1,752,000 631,000] Pappersmassa (trämassa) : | kg. kg. kg. | kg. kg. kemisk, torr ..... 45:741,000] 47,283,000] 46,616,000) 49,091,000] 59,898,000 Tervat 4,798,000] 4,603,000] 5,110,000] +5,681,000] 7,208,000 | mekanisk, torr 9,102,000] 12,622,000 7,935,000] 10,351,000 9,905,000 Ål > vat | 12,490,000] 7,300,000] 6,118,000]| 6,708,000] 5,509,000 EKONOMISKT. Den 19 mars 1907 antogs bolagsordning för Aktiebolaget Träbyggnader, som har till ändamål att, efter inköp af lägenheten Träfabriken n:o I, afsöndrad från !/,, mantal Tingstad Store Krokegården i Backa socken af Göteborgs och Bohus län, med därå uppförd fabriksbyggnad, idka tillverkning af trähusbyggnader och annan förädling af trävaror äfvensom att utöfva annan industriell verksamhet. Styrelsen med säte i Göteborg utgöres af disponenterna C. O. Forsberg i Dejefors, Albert EKONOMISKT. : 205 Holmgren i Karlstad och ingeniören grefve G. H. Hamilton i Göteborg. Aktieka- pitalet uppgår till 50,000 kronor i aktier å 500 kronor till viss man. Den 25 mars 1907 antogs bolagsordning för Arbrå Träförädlings- och Tegel- bruksaktiebolag, som har till ändamål att, efter inköp af I öresland Koldemo n:o 12, Arbro socken af Gäfleborgs län, med därå uppförda ångsåg och tegelbruk jämte framdeles ytterligare jordområden äfvensom hemmanen Galfven n:o 3 och sub. 3 med tillhörande skogsmarker i Alfta socken jämte lager och materiel, bedrifva trä- förädlings-, tegelbruks- och annan därmed förenlig rörelse samt handel. Styrelsen med säte i Hudiksvall utgöres af disponenten handlanden J. A. Löfström i Söder- hamn, grosshandlaren E, A. Wennersten i Hudiksvall och landtbrukaren Per Silén i Sanna. Aktiekapitalet uppgår till 50,000 kronor i aktier å 250 kronor. Såsom ledamöter af Ramviks Sågverks Aktiebolags styrelse hafva i stället för e. jägmästaren J. A. Arnell och bankdirektören F. Ossbahr inträdt dispachören P. E. Huss och vice konsuln R. Dymling. Den 18 mars 1907 antogs bolagsordning för Ramövikens Aktiebolag, som har till ändamål att vid Ramö sågverk, Gudmundrå socken af Västernorrlands län, idka sågverksrörelse och skeppning af trävaror jämte annan i samband därmed lämplig verksamhet. Styrelsen med säte i Gudmundrå socken utgöres af verkställande direk- tören grosshandlaren F. T. Widegren, handlanden J. J. Jacobsson och hemmans- ägaren J. P. Jacobsson i Helgum. Aktiekapitalet uppgår till 170,000 kronor i aktier å 1,000 kronor. Till ledamöter i Sprängvikens Aktiebolags styrelse hafva i stället för dispo- nenten Per Bayard och häradsskrifvaren Victor Carlson valts disponenten Ernst Malmström och vice konsul Richard Dymling. Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolags styrelseberättelse för år 1906 med- delar bland annat följande uppgifter för åren 1905 och 1906. Tillverkning. 1905. 1906. Biprodukter från kolugnarna: PÄRT ERE] AT nr Ars ERS eh am mats ESS SS Slarv ads ars As kg. 462,253 mot kg. 592,201 Ättiksyrad kalk > — 804,035 » » 987,897 RLASPELL tosse snessn sena > 130,420 > » > 172,942 Kreosotolja » 49,512 > » 50,049 Hälytandepharts hist ss sqe ssd en ses såsen gr er Å HOHANESA0 Te = SSA vit Olja RDeckSOCHSPeLIA sens dess iaenereler pl neebiee — > 17,013 Vid sågverken. ifrävaror: plank, battens, bräder, .........s..- Stand. 26,792,879 mot Stand. <31,680,327 > staf, lådämnen, splittved m. m. ... » 3,442,659 >» > 3,755,590 förätjära, (frå KoltgnarhMä)..........ccsessssce os kg. 67,935 — » kg. 69,391 — Vid Skutskärs trämassefabriker. KS Ufa CEllMlOS AST osar oenansrjsessejsen sn ss KAS kg. 14,088,364 mot kg. 14,354,480 Sulfit-cellulosa » 15,604,804 >» > 18,232,013 Biprodukter. JUST BETA Bb sr garn or Fa ärr gong Ro AS RS RESAN » 43,919 » > 45,123 Polyterpenolja och flytande:harts......... > 64,950 » > 20,547 Försäljningbeloppen uppgå till OTEL AV ATO TESTA sas RR SR aka Res kr. 4,679,S84:03 mot kr. 4,878,579: 59 » trämassa (sulfat- och sulfit- CASA) Par > 3,477,064: — D 3,995,225: — » biprodukter från kolugnarna och trä- BIASSETA HTS AR STAVA AN re > 210,712: 84 > 240,953: 98 Bruttoinkomsterna utgjorde: Å sågverksrörelse och skogshandtering...... > I,232,097:01 > 1,185,640: 31 » Skutskärs trämassefabriker .................. > 438,027:68 » > S16,401: 38 » biprodukter från kolugnarna och trämasse- (FE fa RET fr ARR RE ÖR rada e seed > 89,697:=— » >» 103,598: 58 ING EEOMIES tel ge ES ÖT ses nee se one as ne ade er ber >» 2,671,939:88 » 3,751,600: — Och föreslås en utdelning af 200 kr. pr aktie med kr. 1,920,000, till apterande af vattenfall kr. 1,450,000: — och till arbetarnes bästa kr. 375,000: — Resten hem- ställer styrelsen måtte öfverföras till 1906 års vinst- och förlustkonto. 296 BOKANMÄLNINGAR. Ordinarie bolagsstämma hålles i Falun den 15 juni. Den 29 april 1907 antogs bolagsordning för Trävaru Aktiebolaget Lidbäck & C:o, som har till ändamål att efter öfvertagande af trävaruexportfirman Alfred Lidbäcks rörelse med tillgångar och skulder idka trävaruexport samt därmed sam- manhängande rörelse. Styrelsen med säte i Stockholm utgöres af bankdirektören Leonard Stackell och direktören Oscar Gullander i Sundsvall samt grosshandlaren Alfred Lidbäck i Stockholm. Aktiekapitalet uppgår till 100,000 kronor i aktier å 1,000 kronor. Örvikens Aktiebolag beslöt den 12 april vissa ändringar i bolagsordningen, bland annat aktiekapitalets ökning till 1,200,000 kronor. Till styrelseledamöter hafva valts rådmannen D. R. Markstedt och grosshandlaren J. H. Planthaber, efter gross- handlaren C. G. Norrman, som afgått. BOKANMÄLNINGAR. NORRLAND, NATURBESKRIFNING. Norrländskt handbibliotek I. af A. G. HÖGBOM, Uppsala & Stockholm. 1906. För omkring två årtionden sedan började den bekante norrländske skogs- och sågverksägaren, d:r Frans Kempe, anordna på vetenskaplig grund fotade under- sökningar öfver Norrland, särskildt dess skogsväxt, men äfven öfver andra frågor, som med denna stå i ett intimare samband. För dessa undersökningar har han lyckats intressera ett antal vetenskapsidkare. Främst i mångsidighet och arbetsduglighet bland dem, som hittills lämnat bidrag till dessa studier öfver Norrlands natur och med den i samband stående praktiska frågor, står utan jämförelse professorn i geologi vid Uppsala universitet ÅA. G. Högbom. Det är också denne, som åtagit sig att bli hufvudredaktör af det stort anlagda WNorrländska handbibliotek, som d:r Kempe beslutat utgifva, och i hvilket resultaten af vår nuvarande kännedom om Norrland i nu berörda hänsende skulle samlas, de må nu härröra från dem som utfört undersökningarna i samband med d:r Kempe eller icke. Första bandet af detta handbibliotek, författadt af Högbom själf, har nu utkommit. Detta första band utgöres af en väl och solidt utstyrd volym på 412 sidor med 6 kartor, 13 taflor i autotypi och 174 figurer i testen. Om man undantar in- ledningskapitlet, behandlande Norrlands upptäcktshistoria, kan detta band sägas vara det första försöket att skrifva en modern Norrlands fysiska geografi. Upp- giften är i våra dagar stor och fordrande, få äro de som äga de nödiga förutsätt- ningarna, och de som äga dem rädas mestadels för specialforskarnas detaljkritik, ty uppenbart är att hvarje specialist kan alltid med mer eller mindre fog finna någon oriktighet eller ojämnhet i behandlingen af hans fack. Det lider emellertid intet tvifvel att professor Högbom i detta arbete gjort ett mycket godt och, framför allt, ett mycket nyttigt arbete, ty okunnigheten och villomeningarna om Norrlands natur äro såväl inom som utom denna landsdel ofta häpnadsväckande. När man för 6 kr. kan erhålla en handbok, så korrekt och för- siktigt skrifven, så innehållsrikt och likformigt utarbetad, så trefligt och väl för- fattad, då kan ingen, som verkligen vill förvärfva kunskaper i ämnet, undskylla sig med bristen på möjlighet därtill. För specialforskaren, hvilken känner den rätt omfattande litteraturen, innehåller arbetet däremot förvånande litet nytt, och författaren har icke brytt sig om att genom nya sammanställningar belysa det redan befintliga materialet från nya sidor. BOKANMÄLNINGAR. 297 Ytterst få torde emellertid de vara, som behärska materialet på bredden i så hög grad som författaren, och de äro lätt räknade som icke i något kapitel finna talrika, för dem nya fakta och synpunkter. Arbetet är i få ord en uppgörelse med det gångna århundradet och det första lustret af dettas arbete på Norrlands utforskande, ett testamente af samtidens fysiskt geografiska forskning till framtidens. Här kan endast ges en kort antydan om dess innehåll och disposition. In- ledningskapitlet innehåller, som redan nämnts, en kort framställning af Norrlands upptäcktshistoria, sådan den ter sig i de geografiska arbetena från skilda tider. På den verkliga upptäcktshistorien eller berättelsen om Norrlands kolonisation från äldsta tider till våra dagar ingås däremot icke i denna del af handbiblioteket. De första sex af bokens tolf öfriga kapitel äro ägnade åt geologien. Vissa delar af dessa torde för den ej fackbildade vara arbetets enda egentligen svårsmälta del, särskildt gäller detta de två första, berggrunden berörande kapitlen. De torde emeller- tid knappast kunna skrifvas populärare, om de skola innehålla hvad som är af vikt och värde af våra kunskaper i denna riktning om Norrland. De fyra följande kapitlen behandla de lösa jordlagren och deras daningshistoria samt den märkliga landhöjning, som än pågår och hvars natur nu efter halftannat århundrades arbete i sina hufvuddrag börjat klarläggas. Det sjunde kapitlet, behandlande älfvar och sjöar, är af stort intresse. Särskildt den afdelning som redogör för vattenhushåll- ningen innehåller viktiga och praktiskt betydelsefulla sammanställningar och syn- punkter. Åttonde kapitlet behandlar på ett klart och öfversiktligt sätt klimat och väderlek. Afsevärdt svagare äro de följande kapitlen, som redogöra för växt- och djurvärld samt människans inflytande på naturen, hvilket senare ämne är behandladt alltför summariskt; författaren verkar trött när han kommer mot slutet af det stora arbetet. Detta är väl också orsaken till bokens största svaghet, frånvaron af ett register. Att utge en handbok af nu ifrågavarande slag, berörande så många olik- artade frågor, hvaraf många behandlas på flera olika ställen i arbetet, utan ett sådant, är att minska dess användbarhet eller, kanske rättare, användning med tjugu till trettio procent. Om syftet är att det skall bli register till hela verket, utesluter detta ingalunda att det borde finnas ett sådant till hvar del för sig. Illustrationerna äro delvis vackra och mycket belysande, i de flesta fall fullt oklanderliga. Det synes dock, som om det varit viktigare att utsätta fotografens namn på planscherna än boktryckarens och klichémakaren, hvilken omsorgsfullt är tillkännagifven på hvarenda planschtryckt autotypi, medan namnen på dem som i själfva verket skaffat författaren det vackra illustrationsmaterialet äro undanstoppade i en not i illustrationsförteckningen! Detaljkartor, diagram m, m,. kunde dock med fördel ersatt en del föga visande illustrationer. De som läsa ett arbete af detta slag hade säkert t. ex. haft mera glädje af en för öfrigt lätt erhållen kartskiss öfver rödingens utbredning, som ganska utförligt debatteras, än af en tämligen onödig bild af fisken själf. När nu en gång en intresserad man är villig att möjliggöra det bästa möjliga, bör enligt min uppfattning redaktionen anstränga sig ått på ett fullt nutidsmässigt sätt illustrera fortsättningen af ett så monumentalt arbete som detta. é För skogsmännen i Norrland är mycket af hvad prof. Högbom har att med- dela af stort intresse. I all synnerhet gäller detta om de kapitel, som behandla de lösa jordlagren samt älfvar och sjöar och klimat. Af kapitlet om växtvärlden orde däremot, åtminstone de skogsligt bildade finna föga eller intet nytt, utom möj- ligen i den korta afdelningen om växtvärldens invandringshistoria, Förf. lämnar nämligen blott en torr registrerad uppräkning af vegetationens hufvudtyper efter det 208 NOTISER. i Uppsala brukliga skemat; de nyare biologiska synpunkterna synas vara honom främmande. Understundom blir han dock äfven från registreringssynpunkt väl kortfattad såsom då Norrlands kulturformationer affärdas på obetydligt mera än två sidor. Så lågt står dock åkerbruket ej ens i Norrland, att proportionen mellan denna och arbetets öfriga delar berättigar till att behandla den naturvetenskapliga sidan af detsamma så i förbigående. Skadan är emellertid ringa, ty jag tror mig veta, att det ingår i dir Kempes planer, att i verkets följande delar få nu berörda saker vida fylligare behandlade af andra penhor. Summan af saken är dock, att prof. Högbom skapat ett bestå- ende och betydelsefullt arbete öfver den del af Sverige, där hans egen vagga stått, och att han, såväl som den man som varit hans stöd, har heder af arbetet. Måtte snart nog fortsättningen komma på Norrländskt handbibliotek! Gunnar Andersson. FRUKTODLING I TÄPPAN OCH PÅ FÄLTET. Fruktodling vid svenska hem. Handledning vid fruktträds plantering och skötsel samt skördarnas behandling och tillvaratagande af GUSTAF LIND, Stockholm 1907. 226 sid. 66 fig. Pris 3 kronor. Ifrågavarande arbete ligger ju till stor del utom ramen för denna tidskrifts intressen, men då det likväl är af stor betydelse för hvarje egendom, för hvarje hem på landet, torde ändå ett kort omnämnande af detsamma här vara på sin plats. Förr bedrefs fruktodlingen, som författaren framhåller i företalet, företrädesvis af de mera förmögna för eget behof. Numera har dock vår tids snabba utveckling fört oss därhän, att fruktodlingen blifvit en viktig binäring vid hvarje mindre jord- bruk och vid de små egna hemmen. Just därför är också en bok som denna sär- skildt välkommen. Dess mål är nämligen att i de vidaste kretsar sprida kännedom om fruktodling samt nyare erfarenheter på området. Det återstår endast att hoppas, att så sker, Sällan kan man nämligen få i sin hand en bok, som så gläder och tillfredsställer läsaren. Redan den tilltalande ut- styrseln med sin röda stuga och rosorna och fruktträdet med fyllda äpplekorgar därunder sätter läsaren i den rätta stämningen. Härtill bidraga vidare de vackra och väl valda illustrationerna af blommande fruktträd, spalierplanteringar från Helmers- hus, barn som inpacka frukt m. m, Till bokens förtjänster lägges vidare författarens enkla och klara framställningssätt. G. Sch. NOTISER. NY APPARAT FÖR OMSKOLNING AF PLANTOR. Af M. NILSSON, Kaffatorp, har konstruerats en ny omskolningsapparat, som i januari 1906 erhållit patent för Sverige och inregistrerats som n:o 20359 af. K. Patent- och registreringsverket. Vid första påseende förefaller kanske apparaten något komplicerad, men visar sig vid begagnandet enkel och praktisk. Själfva omskolningsapparaten består af en 1,90 m. lång skifva, (a), som är försedd med ett antal urtagningar. Dessa skåror äro beklädda med läder eller filt för att lättare kvarhålla plantorna. Vid skifvans (a) ändar finnas uppåtriktade armar. Vid dessa äro vridbart anordnade tvänne stöd, hvilka sinsemellan äro förenade med en andra skifva (se öfverst å fig. 2 vid b.). Denna andra skifva (b) kan vridas och fällas ned mot skifvan a:s främre kant NOTISER. 299 vid urtagen. Härvid sluter skifvan b intill skifvan a och hindrar plantorna i skären att falla ut. Skifvan b är i sin öfre kant försedd med ett handtag, hvarmed hela apparaten bäres. Vid den sistnämnda skifvan b finnas också vridbara hakar, som kunna gripa om de ofvan omnämnda armarna, Fot. G. Sch. Fig. 1. Stativ för omskolningsapparaten. Omkr. !/,, nat. storlek. När omskolningsapparaten skall användas upphänges den å ett särskildt kon- strueradt stativ (se fig. 1). Skifvan a inskjutes i stativet och skifvan b vrides uppåt mot stativet. Urtagen i skifvan a bli då fria och däri anbringas plantorna. För att ge plantrötterna något stöd och hindra plantorna att blåsa bort bör å stativet finnas fästad ett mot skifvan a korresponderande bräde. Sedan plantorna upphängts NASS TIN Li Fot. G. Sch Fig. 2. Omskolningsapparaten insatt i stativet. Omkr. !/,, nat. storlek. 300 NOTISER. i urtagningarna, vrides skifvan b tillbaka mot skifvan a, och hakarna läggas öfver armarna, så att apparatens olika delar bli fastlåsta. Med handtaget lyftes därefter hela apparaten ur stativet och bäres till plantsängen. I en längs sängen uppgräfd fåra, hvars ena vägg är lodrät, nedsättes apparaten med stöden i botten på fåran. Med en skrapa skjutes sedermera den uppskottade jorden ned mot plantornas rötter (fig. 3). Hakarna lossas därefter och häfstången vrides intill handtaget, hvarvid skifvan a föres ett så långt stycke tillbaka att plantorna blifva fria från urtagen. Hela apparaten upplyftes sedan ur plantsängen och bäres bort till stativet för mat- ning. i Det är fördelaktigt att samtidigt hafva 3:ne apparater i bruk, så att på samma gång en matas, en bäres emellan stativet och plantsängen och en sättes ned i plant- sängen. Den nilssonska apparaten har ett par år användts inom Blekinge—Åhus revir Fot. G. Sch. Fig. 3- Omskolningsapparaten i plantskolan, Den uppskottade jorden skjutes ned mot plantorna. till full belåtenhet. Plantorna komma lika djupt i plantsängen, rötterna bli ned- satta raka, och plantorna komma på bestämdt afstånd. Trenne apparater med stativ och skrapa erhålles för 40 kronor utom frakten och säljas för uppfinnarens räk- ning af kronojägaren Ola Lundström, Skärsnäs, Kaffatorp. — Uppfinnaren har också konstruerat kortare apparater för omskolning tvärs öfver sängen och hvilka ställa sig omkring 25 9 billigare. Den nilssonska omskolningsapparaten afviker från den vanliga omskolnings- brädan, som konstruerats af DREWSEN, hufvudsakligen genom den vridbara skifvan, Tack vare denna hållas plantorna bättre kvar i apparaten, såväl när den bäres, som när jorden skrapas ned mot plantorna, Genom denna apparats användande bör således rötterna komma ännu säkrare rakt ned än vid vanliga drewsenska brädan ocH plantorna bli stadigare fästade i jorden. G. Sch. NOTISER. 301 SKYDD AF FÖR LANDTBRUKET NYTTIGA FÅGLAR. Kungl. Maj:t har den 27 mars 1907 med upphäfvande af kungörelsen den 17 mars 1905 (Se skogs- vårdsföreningens tidskrift 1905 sid, 381—983) förordnat, som följer: I 8. Denna kungörelse afser att bereda skydd åt följande fåglar: Ugglor : hornuggla (Asio otus); jorduggla (Asio accipitrinus); tornuggla (Strix flammea); Hackspettar : alla slags hackspettar (Picus, Dendrocopus, Dryocopus, Picoides); Skärrfås lar : blåkråka (Coracias); härfågel (Upupa); nattskärra (Caprimulgus); tornsvala (Apus); Tättingar : trädkrypare (Certhia); nötväcka (Sitta); alla mesar (Parus, Aegithalus); alla flugsnappare (Muscicapa); alla svalor (Hirundo, Chelidon, Clivicola); kungsfågel (Regulus); gärdsmyg (Nannus troglodytes); alla kärr-, säf- och rörsångare (Acrocephalus); alla löfsån gare, nämligen löfsångare, grönsångare och gransångare (Phylloscopus); alla egentliga sångare, nämligen törnsångare eller gråsångare, hökfärgad sån- gare, trädgårdssångare, ärtsångare och svarthätta eller svarthufvad sångare (Sylvia); bastardnäktergal (Ficedula hippolais); järnsparf (Accentor); rödstjärt och svart rödstjärt (Phoenicurus); näktergal (Luscinia); blåhake (Cyanecula); rödhake (Erithacus); buskskvätta (Pratincola); stenskvätta (Saxicola); sädesärla (Motacilla); gulärla (Budytes); alla piplärkor (Anthus); siskor (Acanthis); steglitsa (Carduelis); bofink (Fringilla coelebs); stare (Sturnus); Storkfäglar : hvit stork (Ciconia alba) och svart stork (Ciconia nigra); Smärre vadarfåglar : roskarl (Morinella interpres); strandskata (H&matopus); tofsvipa (Vanellus); 302 NOTISER. brockfåglar (Charadrius); fjällpipare (Eudromias morinellus); strandpipare, alla slag (Aegialitis); skärfläcka (Recurvirostra); spofvar (Numenius); långnäbbar (Limosa); rödbena (Totanus totanus); svartsnäppa (Totanus fuscus); skogssnäppa (Totanus ochrophus); grönbent snäppa (Totanus glareola); gluttsnäppa (Glottis nebularius); drillsnäppa (Tringoides hypoleucus); brushane (Pavoncella pugnax); småsnäppor, alla slag (Tringa); simsnäppor (Phalaropus). 28. I mon. Det är förbjudet att fånga eller döda under tiden från och med den 1 mars till och med den 20 juli någon af de i 1 $ uppräknade smärre vadar- fåglar samt under tiden från och med förstnämnda dag till och med den 15 septem- ber någon af öfriga i samma paragraf angifna fåglar äfvensom att under motsva- rande tider till salu utbjuda, köpa, emottaga, från ort till annan forsla eller till riket införa ofvan omförmälda fåglar. 2 mom. Det är förbjudet att under de i föregående moment för olika fåglar angifna fridlysningstider taga eller förstöra, till salu utbjuda, köpa, emottaga, från ort till annan forsla eller till riket införa dessa fåglars ägg eller bon. 3 mom. Det är under alla tider af året förbjudet att för fångst af dylika fåglar använda snaror, burar, nät, fällor, limspön eller annat medel, som har till ändamål att underlätta fångande eller dödande i stor mängd. 3 $. Vid rikets allmänna läroverk eller högskolor anställda lärare i naturve- tenskap, föreståndare vid naturvetenskapliga museer samt andra med dem jämförliga personer, må, själfva eller genom annan person, som därtill af dem erhållit skriftligt, för viss tid, högst ett år, gällande uppdrag, utan hinder af bestämmelserna 1 2 $ I och 2 mom. för vetenskapligt ändamål under förbjuden tid fånga och döda i 1 $ angifna fåglar samt insamla dylika fåglars ägg och bon. Enahanda rätt må för vetenskapligt ändamål af Kungl Maj:ts befallningshaf- vande för viss tid, högst ett år, medgifvas annan person än nyss är nämndt, där skäl därtill pröfvas föreligga. Då någon begagnar sig af honom sålunda meddeladt uppdrag eller tillstånd, skall han städse vara försedd med skriftligen affattadt bevis om uppdraget eller till- ståndet. 4 $: Det i 28 I mom, stadgade förbud att under vissa tider af året till salu utbjuda, köpa, emottaga, från ort till annan forsla eller till riket införa någon af de i I $ angifna fåglar gäller icke fåglar, afsedda att utplanteras, att användas i vetenskapligt syfte eller att hållas i bur. 5 $ Deti25$2 mom. stadgade förbud att taga eller förstöra vissa fåglars bon må icke utgöra hinder för ägare eller brukare af fastighet att, själf eller genom LR annan person, under förbjuden tid aflägsna eller förstöra sådana fågelbon, som blifvit byggda i eller på fastigheten tillhöriga byggnader eller gårdar och därigenom förorsaka olägenhet eller skada. 6 $- Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger att, där omständigheterna sådant NOTISER. 303 påkalla, för viss tid, högst tre månader, medgifva ägare eller brukare af trädgårdar eller planterade eller sådda fält att, själfva eller genom andra personer, under för- bjuden tid med skjutvapen döda fåglar af ifrågavarande slag, då sådant erfordras för att förekomma afsevärd skada. Fåglar, som dödats på grund af sådant medgifvande, må icke bortföras till annan ort eller utbjudas till salu. 7 $. Förseelse mot denna kungörelse straffas med böter från och med fem till och med etthundra kronor. $$. Enhvar är berättigad att åtala förseelse mot denna kungörelse. Sådant åtal anhängiggöres vi allmänn domstol. 9 $. Böter, som enligt denna kungörelse ådömas, fördelas sålunda, att en tredjedel tillfaller kronan och två tredjedelar åklagaren, Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de efter allmän strafflag. FÖRBUD MOT JAKT EFTER ÄNDER AF ANDRA SLAG ÄN DYKÄNDER INOM BLEKINGE LÄN. Den 22 mars 1907 har Kungl. Maj:t förordnat, att änder af andra slag än dykänder skola inom Blekinge län vara för all jakt och fångst fridlysta tillsvidare årligen under tiden från och med den 1 januari till och med den 10 juli samt från och med den I till och med den 31 december. PÅ VAKT MOT KRUSBÄRSMJÖLDAGGEN! Till förekommande af ytterli- gare spridning af amerikanska krusbärsmjöldaggen inom vårt lands trädgårdar, anser jag mig böra tillråda alla trädgårdsägare inom landet, 1) aft ej instundande vår inom trädgårdarna företaga någon nyplantering af buskar eller träd, af hvad slag dessa vara må, senare än högst 2 veckor efter det krusbärsbuskarna begynt slå ut, då det föreligger möjlighet, att, om plantorna komma från trädgård, som haft nämnda sjukdom förra året, men ej då utrotat den- samma, sjukdomsfrö kan, sedan sjukdomen hunnit därstädes utbryta på nytt, med- följa hvilka därifrån expedierade växter som helst eller dessas emballage, och sålunda sjukdomen spridas till trädgårdar, som förut varit friska, 2) att från första stund, då krusbärsbuskarna i trädgårdarna börja slå ut, flitigt — helst dagligen — följa buskarnas utveckling och kontrollera, om och när sjuk- domen tilläfventyrs kommer fram såsom ett hvitt mjölstoft å skottspetsar och bär- ämnen, samt att, om så skulle inträffa, omedelbart upprycka och bränna alla sjuka buskar, eller i tveksamma fall insända prof af de misstänkta skotten — dessa prof väl inneslutna i ask eller i papper — till undertecknad för undersökning, jämte uppgift å telefonnummer (Riks- eller allmänna), dit svar må kunna intelefoneras, 3) aft, då det visat sig, att sjukdomen äfven kan angripa andra Ribes-arter, särskildt röda och svarta vinbär, jämväl hafva uppmärksamheten riktad på dessa. Experimentalfältet den 2 april 1907. Jakob Eriksson. Professor och föreståndare för Centralanstal- tens afdelning för landtbruksbotanik. PENNINGLOTTERI FÖR NATURSKYDD? Till regeringen har inlämnats en skrifvelse med anhållan om koncession å ett penninglotteri till förmån för sträf- vandena att bereda skydd åt märkligare rester af Sveriges ursprungliga natur, som äro i fara att utplånas. Skrifvelsen är undertecknad af hrr Ludvig Aurell, Rob. Binsow, Fr. Björkenstam, Hans Hildebrand, Claes Lewenhaupt, Tage Thott, Gust. Tamm, Henrik Santesson och C. A. Weber. 304 NOTISER. RESESTIPENDIUM ÅT KRONOJÄGARE. Nedanstående kronojägare hafva den 17 april af domänstyrelsen tilldelats ett resestipendium af hvar och en 50 kronor, näm- ligen i Råneträsks revir K. E. Lundquist, i Råneå revir E. Gunnerfeldt, i Älfsby revir Frans Albert Nilsson, i Piteå revir Karl Anton Nilsson, i Degerfors revir A. T. Königsson, i Anundsjö tevir N. A. Ricklund, i Medelpads revir Nils Lindström, i Östra Jämtlands revir E, O. Sundin, i Kopparbergs revir Anders Petter Larsson, i Västra Hälsinglands revir Mathias Forslund, i Grönbo revir Arvid Andersson och Jan Erik Johansson, i Ombergs revir E. T. Nordström, i Stockholms revir Johan Wilhelm Johansson, i Slätt- bygds revir J. E. Johansson, i Kinne revir F. O. Alsterberg, i Jönköpings tevir P. J. Hallström, i Zyusts revir F. R. Ekström, i Hallands revir Nils Vilhelm Nilsson samt i Blekinge—Åhus revir G. J. Sjöstedt. KARTOR ÖFVER DE ÄDLA LÖFTRÄDENS UTBREDNING I LANDET. Med detta häfte följer ett cirkulär från den Botaniska afdelningen af Statens skogs- försöksanstalt. Frågeformuläret har förut under senvintern och våren utsändts i närmare 5,000 exemplar till präster, folkskolelärare och kronojägare. Talrika, myc” ket upplysande svar ha inkommit. Meningen är att öfver hvart och ett af de i og5g50 så utförda att de i detalj åskådliggöra trädens utbredning i landet. För detta ändamål äro så nog- granna svar som möjligt högst önskvärda; goda lokaluppgifter underlätta kartarbetet och göra den slutliga kartbilden sannare. Anstalten hoppas att äfven från tidskrif- tens läsare få det nöjet att mottaga talrika svar. Sedan det i svaren nedlagda ma- terialet öfversiktligt bearbetats, komma anstaltens tjänstemän att besöka de intres- santaste förekomsterna samt ägna alla osäkra uppgifter en kritisk granskning. Lyckas företaget, skulle vi således öfver våra i skogligt afseende viktigaste ädla löfträåd kunna utarbeta monografier med kartor, så upplysande och noggranna, att något annat land för närvarande ej kan uppvisa några bättre. För utvecklandet af en mera rationell skötsel af våra ädla löfträd bära dylika kartor med beskrifningar vara af en icke ringa betydelse. Anstalten hoppas därför på ett samarbete från alla skogsintresserades sida. H. Hn. cirkuläret nämnda träden åstadkomma kartor i skalan - FÖRENINGENS FÖR SKOGSVÅRD SOMMAREXKURSION 1907. På grund af inträffade förhållanden kan Föreningens vid årsmötet planerade exkursion till mellersta Norrland ej företagas instundande sommar. Föreningens styrelse har istället beslutat anordna en kortare exkursion till södra Norrland (Gästrikland) och Dalarna. Hufvudsakligen komma då att besökas kronoparkerna Bjurfors och Ofvan- sjö—Torsåker. Exkursionen är afsedd att räcka 3—4 dagar med början den 26 augusti. Närmare program kommer framdeles att tillkännagifvas. Anmälningar om deltagande i exkursionen, åtföljda af 10 kr, såsom förskott för gemensamma utgif- ter, böra insändas till Föreningens sekreterare. ; ig I 1907. Sa Re RS | Tal sger a 1907; 1:0 483—492. ERRIN Na fär Forst-"und Jagdwesen, 1907, h. 4. Fe Sö ische Zeitschrift fär Forstwesen, 1907, hb. 4.- FE Forstwirl fär die Schweiz 1907, Br 45. : RA et j foréts (Frankrike), 1907, I. $—g; 2 pr j e: Centrale Forestiere de Bi ique. 1907, hivg. urnal, 1907. ekgia EN ER 7 KA SR Silgeaä! RR Innehåller bl, äxten pr har vara i SSA å olika SIENA och och B. Al DE Mor n a Vetetskapsakademien. "Band 6, h, 1—2; i 3 h. I—2 rt fö Rn 075 gr, SEA rift for popul:er natärvid skab, 1907, Dr 3— 4. pgrogn» og andre ItesnylkngE Fare | i kroner JENS HOLMBOF > Oo Fd Mipousblag NE DEAERE nr Fo. ; . ad: ”de samvirkende- danske H Haveselskaber, 1907, hb: 8=9. ä ) ts "Nya "Tidskrift 1907, hv / R i bbens Tidskrift 1907, h. I. 0 Eg og Se Aarre nd 1907, A. w ahlgren, Redaktör, adress peter Stockholm '7- SKÄR TnEens "Tidskrift anihäler härmed: s sin 13: de årgång för år 1907: å - fves kvartalsvis med 1 häfte om 73 EEE: text samt en annöns- SH Bonser skola till redaktionen insändas, Es SÅ delas gratis till ledamöter af-Sv. Kennelklubben möt. en årlig leda: ver. ki m uppbäres genom postförskott vid sändning af rt:sta häftet. stadgarna för Sv. Kennelklubben äger styrelsen till ledamot antaga | on, som hos densamma därom gör anmälan: - Ar n å tidskriften "kan ock ske genom postverket eller genom bokhan- lösa häften säljas till pris af kr. I: 5 SE häftet, Prenumerationskyvitto- FPSoDtsnr året. : För Redaktionen: / , ag . Hennings. é Axel Klinckowström. = Abr; Forssell. = ft FEK 41, Stockholm. ; 11 Abvsv. utgifvare. : 3 VS Skogsvårdstöreningens utgifves äafö FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD. 1173: Rikstelefon:22 99. Postadress: Stockholm 2. : träffas å kontoret säkrast kl..3/,10—/;11:-£5 m. och vanl em. i sin bostad, Blockhusudden 2 å Djagsibden Rik och Allm. telefon: Djurgården 72: Å "Författarne äro ensamma ansvariga för sina uppsatsers äro utkomna: 2 N:o 1. Svenska skogarnes ekonomiska historia af Gunn Schotti N:o 2. Om våra skogars framtid af JO. af Zellén, 3 RE 19057 N:o Afverkningsvinstens höjande från skogsvårdssynpunkt Wilh. Ekman, 32: 2 N:o 4. Om de nya skogslagarne af Erik Leksell, .=32.> N:o 5. Om svenska: skogar och skogssamhällen af Har le 6 6 Ti 2 N:o Om skogssådd af Arvid Nilsson, | ag 1906 N:o 7. - Skogens viktigaste skadeinsekter af Gösta Grö Lö 34 illustr; ör | N:o 8. Om 'skogsfrö. och dess insamling af Gunnar S 35 illustr. : 1907: N:o 9. "Om. skogsbruket. af. Carl. Björkbom;: 32 sid, 11 illust Folkskrifternas prenumerationspris är kr. 1,20; D m Föreningen: 60 öre, per årgång: om- 4 häften: PronitsidsR FNL enkläst genom att till Föreningens kontor insända BOSKAA VIEN beloppet: ; CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1059; RDS R RR ERSREES SR ES SUR a 255 0 ET nde nn gel. LI AL ARGA JFackupplagan ÄAug.— Sept. Skogsvårds= >» Jöreninge ns aa Tidskritt 1907 | Rum SN + YUTGIFVEN AF FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD, STOCKHOLM; ”Atur rörande skogsbruk, jakt och naturvetenskap, kontorsartiklar, jaktredskap om, m.- ANMÄLAN. «0 dd Under ar 1907 NURSPi ber Skoggvårdstöreniogens: "Tidskrift med AR årgång efter afsevärdt förändrad plan: Den utgifvesj DäMligen i KEN den allmänna:upplagan och facktpplagan. y Den allmänna upplagan blir istort sedt lik tidskriften de föregående åren. Do komma de: mera teoretiska och de mest tekniskt-fackligå uppsatserna att försvin ur densamma och tillökning i stället att ske af mera lättlästa-och praktiska u satser, Den kommer således att innehålla längre eller kortare, helst rikt illustrera uppsatser, -»söm i populär form behandla såväl praktiska frågor som” teo. a Spörs- mål rörande våra skogar. I denna upplaga intagas äfven mindre jaktvårdsuppsatser, uppgifter om trävarumarknaden, notiser i skogsekonomiska frågor, korta meddelar den från skogsvårdsstyrelserva samt andra notiser rörande skogsvården. Denna upplaga sändes till ledamöterna af Föreningen för Skogsvård mot medlemsafgiften 5 kronor per år. Allmänna upplagan kommer att liksom" tidskriften "de sista åren nar omkring 500: sidor. Fackupplagan kommer; förutom hela allmänna upplagans text och illustratio-. ner, att innehålla en serie fackuppsatser om minst 200 sidor per år. . Denna fack- serie kommer att behandla rent teoretiska” spörsmål rörande” våra skogar, samt mera speciella tekniskt:fackliga frågor. Men denna upplaga vill ej "blott föällständigt behandla landets skogsförhå ållanden, utan kommer äfven att. följa med, hvad som af betydenhet förekommer i skögslitteraturen, Den skall innehålla recensioner, af. värdefullare arbeten i skogshushållning och redogörelser för det viktigaste inne- hållet i de utländska skogstidskrifterna samt förteckning öfver utkommande skogs: litteratur. I fackupplagan intagas vidare cirkulär och prejudikat rörande: stätens <= skogsförvaltning, redogörelser "och beslut af allmännare intresse rörande skögsadmi--" nistrationen samt tjänster och förordnanden rörande skogsväsendet, Under rubriken” = administrativ praxis kommer slutligen denna upplaga att öppna sina spalter för körta meddelanden och inlägg i administrationsfrågor. Priset för denna upplaga om öfver -- 700. sidor blir. 10 kronor per år, d. v. s.cvanliga medlemsafgiften 5 kr. samt :en: tilläggsafgift af 5 kronor för den fackliga delen af tidskriften. Båda upplagorna utgifvas hvar för sig med 12 häften per år, dock liksom hitälls. med dubbelhäften under sommarhalfåret, ÖN Tidskriften” sändes portofritt till alla medlemmar af Föreningen, men kan a prenumeration till pris af resp, 5 och 10 kr. äfyen ske i bokhandeln. ; /Stockholm den 15 januari 1907. : Redaktionen. Uppsatser, som endast inflyta: i fackupplagan, betecknas med ordet >Fackuppsatser> såväl i kolumntiteln vid hvarje uppsats början som i ark- ; signaturen: ; ANNONSPRIS. Som tidskriften: utkommer relativt ofta och vänder sig till en större” läsekrets ST är den ett lämpligt: annonsorgan, dels för alla tjänster "eller erbjudande” at” tillfälligt -— arbete i skogsvårdssynpunkt, dels för försäljning och köp af virke, frö och plantor samt — för skogs- och kulturredskap, instrument vid skogstaxeringar och-mätningar, littera- Annonspriset är 20 kr. för hel sida, Smärre annonser beräknas efter 1.50 kr. pr cm. af sidans höjd och minsta annonspriset är 3 kr.” För annonser, som införas minst 5 ggr, lämnas 10 & rabatt och för hela året stående annonser 20. Annonser böra insändas” till redaktionen före den 10 i hvarje månad för att inflyta i i närmaste häfte. z Annonsera i Skogsvårdsföreningens. Tidskrift Stor spridning: För närvarande öfver 2850 exemplar. 5 SOM AER Annonser' till nästa häfte emottagas intill den 15 sept: 1907: Ärade medlemmar uppmanas att. till styrelsen anmäla. personer, som: äro villiga att ingå i föreningen, äfvensom att meddela uppgift på Adresge förändringar. Skrifvelser till Styrelsen för Föreningen för Skogsvård torde: sändas till sekreterarens adress, PAalärtoreet 15, Stockholm 2. | i SES Ge -— Afiryck af uppsatser och notiser ur tidskriften medgifves Senk där fr något. särskildt förbehåll göres för viss artikel, om Skogsvårdsföreningens tidskrift tydligt angifves såsom källa. Red: Tidskriften distribueras i bokhandeln af A.-B. Nordiska Bokbandeln, Stockholm; Ob S | Föreningens för Skogsvård exkursion 00 25—28 augusti till Söderfors Bruks skogar, Gäfle (Korsnäs sågverksaktiebolags anläggningar) och Limön samt Kronoparkerna Ofvansjö och Bjurfors. Anmälningar böra ske före 12 augusti. Se'i öfrigt programmet å nästa annonsblad. INNEHÅLLSFÖRTECKNING till ÅTTONDE och NIONDE HÄFTET af Sfoasvårdsföreningens tidskrift 1907 Allmänna upplagan. Uthålligt skogsbruk: I. Inledande föredrag vid årsmötet 1907 (med 12 grafiska tabeller) ARTIN ON VLANTSTEIVIE ÖV vv ooe 6 mtrl ale ie die Raa Ne n DEAN pss Va jr AES Blog SES sid. 305 II. Diskussion laid 40 Se 'sis dö je binp sis vå lv po a IST 6;a Åa SP Bjö SN «ae OS MB ÄLVAN BR SG KK ne dp lelen Ve a Re SAN Svensk skogsutställning, föredrag vid årsmötet 1907"af GUNNAR ANDERSSON >» 339 Om skogskojor, föredrag vid årsmötet 1907 (med I bild) af KARI, FREDENBERG > 347 De nya skogslagarnas tillämpning: I: Inledande föredrag vid årsmötet 1907 af HENRIK CARBONNIER >» 352 UTAN DIS RTTSS HO MR RSA öga erat för a Käse ka sin a elda rn fer br RIKS SEE SR Sal ed > 303 Om sjunkvirke vid flottning, föredrag vid årsmötet 1907 (med fig.) af AXEL LÖF » 381 Protokoll, fördt vid Föreningens för Skogsvård årsmöte den 15 april 1907 >» 389 Frömängden vid utsådd af tall- och granfrö, ett genmäle till E. Wibeck ENE STD RAI NT A(E KS RA Tr a rr, = SVAR » 399 FREDS KOPSYTALU SSBYKSISE LATA sb starke dld kor a cr ee donirlena bas NGT Rs kd raska ce vga red » 401 KT awa ELLI NER ACSI ATS WORDEITSELN cs vc cr ock ee 6 vå 50 so äräle a sie Safe ellos R Nl dD es ns be SoS E ee a > 402 Sveriges in- och utförsel af trävaror och pappersmassa under jan. —juni TE (A= 6 MNDri Ar SATSAR SIR IR SE RR NA fr orda pla ts brå fare a 5) MASTE SRA Se Ra LR ölen i aa 403 TDJeGg No) Ek EN mföndr pösn bs BAR DASRAAS SA JE NER BL Er Er SE ot SA RSA > 404 Notiser: romsmuttemonnortlandsskogarnar tillsatt, söm sd Rkilkrk.s used kitleree est » 408 Föreningens för Skogsvård sommarexkursion i aug. 1907 ............... 108 VIE DISEASE Er NES ogri ed RNE JE Hob Ne Sr SEE NE » 408 INSE CEO ASAT Bj TAS TEES Er BLS se Jät Uolefe sofa olea rdr SS SNR ASSR SSE Sofi ed NA a + br 408 Kungörelser angående lediga skogsstatstjänster: Kronojägaretjänsten i Gröfveldalens bevakKnings- trakt af Särna revir och Kopparbergs län sökes hos jägmästaren Adolf Larsson, - adress Särna, före klockan XII på dagen den 14 nästkommande september; skolande ansökan vara åtföljd af präst- och läkarbetyg jämte intyg om kompetens. Öfriga lediga tjänster se annonsbilagans sista sida. & RI ETISTAT It IR AN NS ; > ALIS ok Föreningen för Skogsvård anordnar exkursion till Gästrikland och omgifvande trakter den 25—28 aug. 1907. De medlemmar, som önska deltaga i densamma, behagade anmäla sig till. Föreningens sekreterare, adress Stockholm 2, före den 12 augusti. Anmälningen skall dätföljas af postanvisning å 10 kr., hvilka sedermera afdragas å gemen- samma kostnader under resan. Till färden anmäld person, som uteblifver, er- häller ej anmälningsafgiften åter. Vid anmälningen bör deltagare angifva, huru- vida rum å hotell i Gäfle skall anskaffas genom Föreningens försorg, eller om han själf vill ombestyra detta. De 4 exkursionsdagarna äro afsedda att användas på följande sätt: Söndagen den 25 augusti. Samling vid Älfkarleö station kl. half 2 e. m. (Resande söderifrån "kunna lämpligast afresa från Stockholm 10,25 f. m. med ankomst till Älfkarleö 1,24 e. m.; resande norrifrån kunna använda nattåget till Storvik, ankomma till Gäfte 8,20 f. m. och afresa från Gäfle södra station 12,15 e. m. med ankomst till Alfkarleö 1,18 e. m., eller och fortsätta till Uppsala och dåäröfver anlända till Alfkarleö 1,24 e. m.; resande västerifrån kunna exempelvis afresa från Falun 7 f. m., inträffa i Gäfte Il,s5 f. m. samt fortsätta från Gäfle södra station 12,15 e. m.). Beseende af skogar till Söderfors Bruks Aktiebolag, hvarvid tillfälle er- bjudes att se äldre och yngre skogsbestånd, gallringar, planteringar och sådder från den tid J. O. af Zellen var skogsförvaltare vid Söderfors och tidigare med såväl tyskt som svenskt frö samt vackra själfsådder från olika fröåär. Middag vid 6-tiden å Älfkarleö turisthotell, invid de stora vattenfallen i Dalälfven. Afresa från Älfkarleö station 9,26 e. m. med ankomst till Gäfte C. 10,5 e.m. Måndagen den 26 augusti. Utfärd med extrabåt från Gäfte, å tid som under exkursionen närmare medaelas, till Korsnäs Sågverksaktiebolags storar- tade anläggningar vid Bomhus (världens största sågverk), som beses. Härefter fortsättes med båt till Limön i Gåfle skärgård. Här studeras typiska bestånd i exponerade lägen, skogsodlingar (uppdragna genom sådd och plantering) samt karaktärisk skärgårdsvegetation. På eftermiddagen återfärd till Gäfte. Tisdagen den 27 augusti. Afresa från Gäfte 7,28 f. m. med ankomst till Storvik 8,23 f. m. (frukost). Afresa från Storvik 9,55 f. m. till Järbo station Il,5 f. m. Härifrån med skjuts 11 km. till kronojägarebostället Botjärn dä Ofvansjö kronopark. Skogs- promenad å den 4588 har omfattande kronoparken. Tillfälle att studera äldre och yngre skogsbeständ samt vällyckade skogsodlingar, uppdragna genom sådd. Lunch i skogen. Aterresa med skjutsar från Botjärn vid 6-tiden på e. m. Från Järbo sta- tion 7,25 e. m. till Storvik 8,1 på aftonen. Middag. (De som så önska eller för dem, som eventuellt ej kunna beredas logis i : Storvik afresa från Storvik 8,36 e. m. med ankomst till Gäfte 9,30 på aftonen). Onsdagen den 28 augusti. Afresa från Storvik 10,6 f. m. (eventuellt från Gäfte 7,28 f. m. med ankomst till Storvik &23 f. m.) till Krylbo, dit ankomst sker 12,20 e. m. Lunch i Krylbo. Afresa från Krylbo 1,50 e. m. till Bjurfors, dit tåget anländer kl. 2 e. m. Genast efter ankomsten till Bjurfors station skogspromenad genom Skogsinsti- tutets . öfningspark, Bjurfors kronopark, som omfattar 6237 har. = Tillfälle erbjudes att studera medelålders och yngre skogsbestånd, gallringar, trakt- blädning, yngre skogsplanteringar (bl. a. af silfvergran och sibirisk lärk), af- dikningar i stor skala och dess verkningar, försumpningens utbredningshastig- het å skogsmark m. m. Vid 7-tiden middag å Bjurfors och afresa på kvällen med extratåg till Krylbo. (Resande norrut kunna sedermera omedelbart fortsätta med nattåget från Krylbo kl. Il41 e. m., medan resande söderut måste kvarligga öfver natten i 5 ra FA kunna afresa torsdag morgon 6,15 f. m. och inträffa i Stockholm ,39 f. m. Kostnaderna för de 4 exkursionsdagarna beräknas till omkring 40 kronor. Stockholm i juli 1906. Styrelsen. Kungörelse. Jämlikt Kungl. Domänstyrelsens beslut komma under innevarande sommar å tider, som af vederbörande jägmästare hvar inom sitt revir kungöras, från allmänna - skogar inom Luleå distrikt att utstämplas här nedan upptagna skogseffekter, af- sedda till försäljning å offentlig auktion instundande höst å dag och ställe samt på villkor, som af Konungens befallningshafvande i länet framdeles tillkännagifvas, nämligen : Paiala revir: Muonio krp.: Ärsyvaara och Arsynlehto 7,000, Kiuhtisselkä 2,000, Haapasuananvaara 5,000, Talisenvaara 3,000, Palomarjavaara 3,500 Kuusivaara 4,000, Anokangas 1,000 och 358 kbm.................. 25,500 Bajälarkyrkoherde böstallé! bes. cm ses se dse dd oe Re rea bonden el kas äre 105 Torneå revir: Öfver-Torneå krp.: Narakero 10,000, Mustavinsa 10,000, Assokero och Hvitakero 1,500 kbm. (pappersmasseved); Ohtanajärvi krp.: Sekamaa 3,765, Vinkamaa och Salmenmaa 1,435 .................. 25,200 Tärendö revir: Rissa krp.: Pessosenjoki 8,745; Östra Limingojärvi krp.: bl. II, Känsämarova 3,400; Ängeså krp.: bl. VII 3,000, bl. VIII 2,550, BISNERST: 6004 D 142613 3370, BISSE 45 DAD Viska skr are rss fälad SILL 26,805 Tärendö kapellpredikantsboställe 392, Korpilombolo dito 57 ............ 449 Juckasijärvi revir: Krp. inom Juckasjärvi socken: Pellikavaara 14,000, d:o inom Gellivare socken: Tjålovaara 5,000, Näskämävaara, 5,000.........ssessseresserer ana Gellivare revir: Valtio krp.: bl I 14,460, Vettasjoki bl. I 8,448 kr. ö., lmk vid Liikavaara och Leipojärvi 3,000, d:o vid Asvalte 5,000..............ssssss02 >> Råneåträsks revir: Krp. Muorkafors: bl. IV 4,258; krm. vid Hornberg 5,087; krp. Muorka 2,684; krp. o. kr. ö. lmkr vid Luleå —Gellivarebanan: 42,178...... Ängeså revir: Högmyrans krp. 3,900, Muorkafors bl, I 3,699, krp. vid Kattån 4,000, trakten mellan föreg. och Muorkaforstrakten 3,390, krp. omkr. Rovavare 3v300rKT. Ol mir Dothas och Fflackas byar. £,;700 Cris ri sasik tis: teer et dera Kalix revir: Ängeså krp.: bl. I Naisberget 1,190, bl. II Storlandet 2,081, bl. III Granbergsliden 2,356, bl. V Långberget 2,100, bl. VI Naisheden 2,384, bl. X Dammibergen 3.365, bl. XI Furubergen 2,675, bl. XIV Hällbergshedarna BYNLOSJAS PY AELNES I RTR EGO OO mee bj jse ot oe s sale sva dar rer rs SSSK URNE SNS see Råneå revir: Blåkölens krp.: 6,380, Storbergs krp.: 600, Snårköllandet krp.: SIMO MMICKElSKkolensEtpssk,7 730, LOFefors! Krps 4.000. sikeostgssbps ses ses da sor Bodens revir: Slättbergs krp.: 6,146, Klokens krp.: bl. I 3,489, Långsjö krp: 4,120, Alträsk krp.: 600, Svartlidens krp.: 1,516, Gyttjeå krp.: 1,622, Djupsjö Erp Odjärsberget>g,5007 KRISPErgs iKlp:::/2)500-s-.s5 oc? tl a oASke les jade sens a pg Ver Sån Storbackens revir: Krp. vid Rovavarats m, fl. 12,000 kr. ö.-1. mk. vid Ravko 1,000, oafvittr. mk inom Jockmock s:n S. V. om Ålloluohte 3,000, d:o inom Gellivare s:n omkr. mellersta Stubba 3,000, Ripaskielas 2,000 sm.ssnsssssssssssoaea Pärlälfvens revir: Nautijaurs krp.: Kejlevarats 7,000, krm. vid Karats, söder om Lillsele, 6,000, krm. vid Blackälfven vid Seitesjön, '7,000 ....... ssosssrsseres arr r ra Jockmocks revir: Krp.-trakten Luttåive 12,000, Görjeå krp.: bl. I vid Larve 3520 0FERED:- I SKUOTALSALV ETS fA 2 ls orter sa sade 2 naer a sas RESER KE bd pt onekde rs er enn 27,254 24,000 30,908 20,058 20,261 16,123 23,493 21,000 20.000 20,630 Summa 328,739 och 1,858 kbm, träd. » träd Hvarjämte meddelas, att virket får af spekulanter beses så snart detsamma blifvit under sommarens lopp utstämpladt, då ock närmare upplysningar erhållas af vederbörande jägmästare samt, efter den 1 instundande augusti, jämväl af undertecknad. Luleå i Öfverjägmästareexpeditionen "den 18 maj 1907. H. V. Rosenberg. SUS RITTER + NN vå a NES se Y IE RATE ä Kungörelse. I enlighet med Kungl. Domänstyrelsens beslut komma under innevarande sommar å tider, som af vederbörande revirförvaltare kungöras, att från krono- och boställsskogar inom Skellefteå distrikt för försäljning utstämplas nedan angifna antal eller kubikmeter sågtimmerträd af frisk och skadad beskaffenhet, nämligen: Varriså revir: Kronopark vid Hvitbäcken 3,000 träd, Arpatsbäcken 3,000, Juskilbäcken 2,500, 2,500. Kursobäcken 4,500, Telebäcken 2,500, 2,000, Rönnabäcken 1,500, Sikån eller Varrisån 2,000, 1,500 samt extra afverkning — beredningshuggning — å olika krp., högst 45,000 = .ss...ssessisssssrsor sen ant Ariepluogs revir: Kronoöfverloppsmark vid Hornafvan 8,000 tr., Rebraur- strömmen 4,000, Radnejaurälfven 5,000, 3,000, Laisälfven 3,000, 5,000, 4,000, Pite älf 4,000, Mattaurälf 2,000, Rappenälf 3,000 samt extra afverkning 8,000, Arjepluogs sockens kyrkoherdeboställe 323, skolbord 236 tr. ,......sesesssss0r 002 " Malmesiaurs revir: Krp. vid Pite älf 3,000, 5,000, 5,000, I,500, 1,500, 4,000 3,800, 6,200, Abmorälfven 5,000, 3,000, 5,000, Valken 3,000, Rackejaur 3,000, Tjurtjeb. 1,000, Goddeb. 1,500, Pilträskb. 1,500, Ljusträskb. 1,000, Mattaurälfven 4,000, 4,000, Ribbraurströmmen 3,000, 3,500, extra af- VELKDING "H;O00) oc oca ses sv ole er 7 örle ne er Ani. Sej6 as) AR Sp käns Be SLANG eo SRS ef E la DEL Öfre Byske revir: Krp. vid Byske älf 6,500 tr., Långträskälfven 10,000, by älf 4,000, 3,300, Sebbijokb. 3,000, Åby äl Byske älf 4,000, Åby eller Vistån 10,000, Vistån eller Lomträskån 4,200, extra afverkn. 5000...... Arvidsjaurs revir: Krp. vid Skellefte älf 2,000 tr., 3,500, Krutbäcken 4,500, Gallakbäcken 2,500, Magaträskbäcken 4,500, Storafvan 2,099 kbm. Lång- träsket 2,200 tr., Månsträsket 2,200, Muorrejaurb. 1,430, Gastnejaur 1,000, Granträsket 2,620, RER ORT 2,500, Fräkenträskb. 2,200 samt extra af- verkning 10,000 FöOf OAU Arvidsjaurs kyrkoherdeboställe 97, 6 ; kbm. Älfsby revir; Krp. vid Tvärån 2,000, Manjärv 2,700, Grundträskbäcken 3,000, Vistbäcken 7,000, Varrisån eller Pite älf 2,950, Pite älf 5,009, 300, Johannes- dalsälfven 4,837, Stockforsälfven 1,500, 1,000, Vistån eller Brändån 3,000 samt extra afverkning 20,000, Älfsby kyrkoherdeboställe 453, Piteå d:o 216 Piteå revir: Krp. vid Byske älf och biv. 4,224 tr., 1,192, 1,727, 2,764, 1,491, by älf 1,551, 1,469, 2,336, 3.194, 1,167, 2,500, Roka älf 2,138, 4,435, 2,580 kbm., Lillpite älf 3,309 tr., 2,700, 6,000, 1,000, 2,000, 510 kbm. ... Pite Väl (255 00: UNT sapere seas es deel A SRA Dle ES SRA EE RES SE fa AN Fe SA NINA Jörns revir: Krp, vid Skellefte älf 4,000 tr., 4,000, Petikån 1,000, Grundträskån .4,000, Klintån 4,495, Degerträskån 1,700, Klintån eller järnvägen 2,000, Byske :älf, 27500); -3,000,.,3,4.00, 5.04 uses cob sa bra LERA 1) SR SEA ARR IDR ERA Norsjö revir: Krp. vid Skellefte älf 3,612 kbm., 2,000 tr., 4,000 tr., 500 kbm., 2,000 tr., 1,000 kbm., 1,923 kbm., Kvammarn 400 kbm., Sikträsket 2,050 tr., Rökån 1,300 tr., Skäppträskån 1,600 tr., 3,026, Malån 2,821, 3,279 Burträsks revir: Krp. vid Sikån eller Lossmen 4,000 tr., Järfträsk eller Sikån 2,500, Sikån eller järnvägen 1,500, Krokvattnet eller Tallån 3,000, Tallån 409, 1,200, Säfvarån eller Tallån 4,000, Sikån 1,200, Bure priv. 1,000, Bure älf 2,250, Hafvet 1,000, Kolbodaån eller Bure älf 3,600 samt pappersved 15,000, från olika ecklesiastiska bost. skogar 255. Snäcer Bada =; 70;0005 träd.4 FRONSS 2 = TIP = 50,000 >» = 41,150 >» = 2,196,6 kbm =+53,050-trädiö = 47,688 träd = 3,090 kbm: I 30.005 träd. =10122,070 ad = 7,435 kbm = 40;905 träd. Summa 478,839 träd. 12,721,6 kbm. I öfrigt meddelas, att rörande virket, som efter utstämolingen kan af spekulanter beses, när- mare upplysningar lämnas af vederbörande revirförvaltare, i den mån förrättningarna fortgå, samt att efter den 10 instundande Augusti stämplingslängder äro tillgängliga i öfverjägmästareexpedi- tionen i Piteå, hvarifrån de äfven tillhandahållas spekulanter efter rekvisition. Och kommer virket att å offentliga auktioner utbjudas instundande höst å tid på villkor, som farmdeles kungöras. Piteå i Öfverjägmästareexpeditionen den 3 Juni 1907. och ställen samt” Nils Sjö öberg. 7 i FE EE EE JT PAA SE UKN SES FIA FIFTTT ER IVT PRO 9 vv VR RET NE VE KUNGÖRELSE. I enlighet med af Kungl. Domänstyrelsen fastställda utsyningsförslag för de allmänna skogarna inom Mellersta Norrlands distrikt, komma följande virkespartier, hufvudsakligen sågtimmerträd, inom nedannämnda län och revir, att under inneva- rande år utstämplas och å auktion försäljas, nämligen: Inom Västerbottens län: Tåsiö revir. Kronoparker: Oxfjället 7,172 träd; Blajkfjället c:a 13,000 träd; Häggåskilen 2,496 iräd; Saxåmon 1,481 träd; Röjningsberget 2,250 träd. Ecklesiastika skogar: Dorotea kyrkoherdeboställe 580 träd. Inom Västernorrlands län: Tåsiö revir. Kronoparker: Stenvattnet 3,737 träd; Miltallberget eller Edsta 10,000 träd; Vike, Miltallberget, Tallarant och Smedsböle 40,000 träd (extra afverkn.) Ecklesiastika skogar: Tåsjö kyrkoherdeboställe 216 träd; Bodums kyrkoherde- boställe 970 träd; Fjällsjö komministerboställe 197 träd. Få Junsele revir. Kronoparker: Gultjäl 5,000 träd (ex. afverkn.); Västertjärn 4,648 träd; Bratt- forsmon 2,000 (ex. afverkn.); Ulfvik 13,762 träd; Betarsjönäs 1,397 träd; Fängsjö 1,772 träd (ord. afv.); 3,000 träd (ex. afverkn.); Tunåsen 2,460 träd; Hällåsen 2,367 träd; Aspåsen 4,000 träd (ex, afverkn.); Rensjö 6,000 träd (ex. afverkn.); V:a Björkhöjden 4,000 träd (ex. afverkn,). Ecklesiastika skogar: Ed komministerboställe 316 träd; Resele kyrkoherdebo- ställe 790 träd; Ådalslidens kyrkoherdeboställe 732 träd; Ramsele kyrkoherdeboställe 1,700 träd (ord. afv.), 3,000 träd (extra afverkn.); Ramsele stomhemman 390 träd ord. afv. och 500 träd ex, afverkn, Hernösands revir. Kronoparker: Västra Oxsjö 10,000 träd; Östra Oxsjö 2,357 träd ord. afv. och 836 träd extra afverkn.; Västra Laxsjö I1,181 träd ord. afv. och 466 träd ex. afv.; Östra Laxsjö 1,454 träd ord. afv. och 146 träd extra afverkn. Ecklesiastika skogar: Edsele komministerboställe 592 träd; Långsele kyrko- herdeboställe 387 träd; Säbrå kyrkoherdeboställe fjällskogen 447 träd; Säbrå kyrko- herdeboställe hemskogen 408 träd; Torsåkers kyrkoherdeboställe fjällskogen 835 träd; Sollefteå kyrkoherdeboställe 699 träd; Helgums kyrkoherdeboställe 1,065 träd; Långsele stomhem. 190 träd; Gudmundrå kyrkoherdeboställe fjällskogen 67 kbm., Gudmundrå kyrkoherdeboställe hemskogen 40 kbm,. Medelpads revir. Kronoparker: Turingen 6,720 träd; Byskiftet c:a 5,000 träd; Sätersskiftet 3,6054 träd; V:a Vassnässkiftet 1,632 träd; (Ö:a Vassnäs med) Nybo 2,000 träd; Vallen 400 träd; Bremön c:a 2,000 träd, Ecklesiastika skogar: Hafverö kyrkoherdeboställe 1,683 träd; Ljustorps kyrko- herdeboställe 618 kbm.; Stöde kyrkoherdeboställe 540 kbm.; Torps kyrkoherdeboställe 1,663 träd; Engelsbergs f. d. komministerboställe 315 kbm.; Holms kyrkoherdebo- ställe c:a 200 kbm.; Torps komministerboställe c:a 100 kbm.; Borgsjö kyrkoherde- boställe bl. a. c:a 150 kbm. Bispgårdens skolrevir. Kronoparker: Boda 3,780 träd. | TYS ON SER a > re TYTK Inom Jämtlands län: Bispgårdens skolrevir. > Kronoparker: Torresjölandet 4,000 träd; Bispgårdslandet 3,000 träd; Oxböle 2,500 träd; Bispgårdens hemskog 1,000 träd. Ecklesiastika skogar: Fors kyrkoherdeboställe 1,035 träd. Östra Jämtlands revir. Kronoparker: Åslandet 1,160 kbm.; Ansjö 10,000 träd; Alanäset 12,000 träd; S:a Hellesjökilen 6,500 träd; Sösjö 448 träd; Ammer 1,350 träd; Finnäs, utskogen 2,084 träd och hemskogen, 1,000 träd; Stamnäs, hemskogen, 114 kbm. och 500 träd; Stamnäs, Ede 981 träd; Björsjö, hemskogen 916 kbm. och fäbodskogen 636 träd; Håkansta 927 träd; Grytan 556 träd och 172 kbm.; Södergård 368 träd; Skogen 1,593 kbm.; Östansjö 500 träd. S Ecklesiastika skogar: Håsjö komministerboställe 279 träd; Hällesjö kyrkoherde- boställe 15,010 träd; Bräcke komministerboställe 277 träd; Lillegården kyrkoherde- boställe 83 kbm,. och 100 träd; Bodsjö kyrkoherdeboställe 61 kbm ; Marieby kyrko- herdeboställe 15 träd. Norra Jämtlands revir. Kronoparker: Renålandet 4,384 träd; Ede 2,969 träd ord, afv. 4,500 träd ex, afv.; Österåsen 1,464 träd; Söreskogen 1,444 träd; Handog N:o 1, 1,041 träd; Handog N:o 5, I1,149 träd ordin. 500 träd extra afverkn.; Böle 320 träd; Lungre 332 träd; Åsmundgården 806, kbm. ordin. afverkn. och 500 träd extra afverkn.; Kånkbacken 100 kbm.; Undrom 25 kbm.; Stocke 344 kbm.; Västerhus N:o I, 1,172 träd; Västbyn 1,546 träd. 2 Ecklesiastika skogar: Föllinge kyrkoherdeboställe 2,980 träd; Hammerdals kyrkoherdeboställe 462 träd; Lits kyrkoherdeboställe 387 träd; Kyrkås annexhemman 30 träd; Häggenås komministerboställe 400 träd. Västra Jämtlands revir. Kronoparker: Ytterolden 8,037 träd; Harbäcksbodarna 3,600 träd; Säter 280 kbm.; Bunnerviken 5,000 träd; Heljesund med Våge 1,000 träd och 300 kbm.; Höla 200 kbm.; Backen 1,500 träd; S:a Persåsen 1,220 träd; Daiåsen 3,000 träd; Ede kap- tensboställe 600 träd. , Ecklesiastika skogar: Offerdals kyrkoherdeboställe 248 träd; Undersåkers kyr- koherdeboställe 860 träd; Mattmars komministerboställe 528 kbm.; Norderö kommi- nisterboställe 604 träd; Ovikens kyrkoherdeboställe 322 kbm. och Myssjö komminis- terbostäl'e 390 träd. Härijeådalens revir. Kronoparker: Rätansbyn BI. 1, 5,668 träd; Bl. 11, 920 träd; Bryngelhögen 1,185 kbm. och 1,518 träd; Hede 10,000 träd. Ecklesiastika skogar: Rätans komministerboställe Bl. 11, 2,499 träd; Ytterhog- dals kyrkoherdeboställe 10,629 träd; Svegs kyrkoherdeboställe 170 kbm.; Hede kyr- koherdeboställe 994 träd. Renbetesfjällens skogar. I Norra Jämtland: Murfjälltrakten 20,000 träd. I Västra Jämtland: Fångmon 1,200 kbm.; Sösjö c:a 5,000 träd; Enaforsholm - c:a 2,000 träd. I Härjeådalen: Tjusnedal 5,000 träd. Hvilket kungöres, med tillkännagifvande, att virket får af spekulanter beses z så snart detsamma blifvit före den 20 Augusti detta år utstämpladt, då äfven när- mare upplysningar och stämplingslängder erhållas såväl af vederbörande jägmästare som ock af undertecknad, Östersund i Öfverjägmästareexpeditionen den 5 Juli 1907. ESF. GROTEL ETSI PINE IOFS PESON ONA EE. FRUS YIe "VV 19 NO REST FIRE PUSS VA NEX NESSER CRT OV ETUVTSYSTIOSEN SIDE NIE TIS PETS KUNGÖRELSE. Härmed tillkännagifves att jämlikt Kungl. Domänstyrelsens beslut nedan angifna ntal eller kubikmeter sågtimmerträd komma att utstämplas å allmänna skogar inom meå distrikt för att under innevarande år till salu utbjudas, nämligen: Af föreståndaren för Hällnäs skogsskola förvaltad del af "Degerfors revir: Kronuopark vid Vindeln 1,661, 500 och 700 träd. FRAN TNA O EA LR RA Äran RER RIE ss råg bar nia le SA NA STR kb UPS] Kal be jä essäer ANA Se sn a Mesa =, 3,261 träd. | | Återstående del af Degerfors revir: Krp. vid Uman 3,000, ooo och 2,000, Byssjan 2,742, Ramsån 4,000, Kulbäcken 3,000, Vindeln 2,000, 2,000, 3,000, 2,000, 3,000 och 2,000, Åman 2,000, 3,000 och 3,000, Hjuksån 3,000 och 3,000, Hjuksån eller järnväg, 2,000, Krycklan 3,000 TGB see SRS SE AE SEE EE RAP EE SRA ON = 50,742 träd. Norra Lycksele revir: Krp. vid Uman 7,906 och 4,009, Ekorr- äcken 2,100, Arfån 5,061 och 4,275, Ruskträskbäcken 3,200 och 1,500, Ruskträskbäcken och Lycksbäcken 6,086, Ruskträskbäcken eller Bjur- bäcken 8,926, Ruskträskbäcken eller Sillbäcken 8,880, Lycksbäcken 10,000, rp. N:o 28 inom millionstämplingen 3,000, Krp. N:o 27:3 söder om Mösuppsjön 7,336, Vindeln 5,486 och 9,987, Vindeln eller Sikån 6,294, Vindeln eller Nackbäcken 24,717, Bjurbäcken eller Vindeln samt Sill- bäcken eller Bjurbäcken 15,661, Krp. N:o 34 Mattjokkberget 1,933 och FIREEIRET:DE NO 13 La ttelforsh eden. :3;7/13 a speospenaresnrsönsoskEs ens bre ker kn = 145,070 träd: d Södra Lycksele revir. Krp. till Umeälf eller Örån 7,790 träd, Umeälf 9,311, 2,679, 1,300 och 2,025, Paubäcken 3,451, Örån 2,790, 5,000, MikoKorkt2 000, Vanjaurbacken':5;0307.......ss.s.sssss ns ved öde öar vässar barret = 46,406 träd: INSE SleNky ris Het eleDOSTälle i. sas: ssp uen sets å TSSA ae enn sis ana NS NESS er dog 0rrr200ftrad: É Åsele revir: Krp. vid Simsjöån 4,222 3,000, 4,000 och 4,000, olmvattnet och Kultran 2,408, Sängsjön, Stamsjöån 4,324 o. 230,3 kbm., Imsjön, Ångermanälfven 5,922, Ångermanälfven 2,000 och 5,000, Kvällån, Ångermanälfven 3,640, Kvällån 2,200 kbm., Oxvattnet 3,120 och 2,516, Flarkån 2,886, Gideån 2,500, 4,000 och 3,396, Stora Valvattnet 4,439, ME Ar OA OR SEEN Se ne GI aan Udo sved hate ejh fa Få TEARS Vä RDR EAS = 65,913 träd - / och 2,430,3 kbm. fRletkyrkoherdeboställe: 209; Och 312 KbiA....s.:s04seeesdssese0ces secs bar son kens = GP Ekbar Sorsele revir: Kronomark vid Lajsån 3,000, Gargån 5,836, 6,500, ,523 och 2,560, Kröfverlm. Abbmoberget 6,000 och 4,000, Dito Blajken FRE KE Ut TTO OO TNA Sears förde Sh el re ed aja a föfe ads lei SR RER SA SSE NE KL 0 035,0001 tråd. j Stensele revir: Krp. vid Stor-Uman 6,700 och 6,000, Ume älf H550, 4,550, 3,550 och 1,450, Stor-Uman eller Juktån 13,200..............-:-- = 40,000 träd. BRSERERESOn KON CLAES ae nen ora ro dets gps söreele sög ap Age sila ale Er ASEAS RNA SE = 679 träd. N Wilhelmina revir: Krp. vid Ångermanälfven 973 träd, Tjärnäs- bäcken, Ångermanälfven 3,724, Toifsjöån, Ångermanälfven 1,324 kbm., Volgsjön 526, Vojmån 8,028 träd, 611 kbm, och 1,038 kbm., Gråtanån, Vojmån 2,435, Vojmsjön 3,112, Skikkissjön, Vojmsjön 3,518, Matskanån, Vojmsjön 937, Bäskån 898 kbm., Hornsjön, Malgomaj 2,288, Skogbäcken, MR COT aj 021784, DD atikäny. Malgomajli, IO2"..5..:.s, ss sces nrgansrar sa se srt ken e sng Eg, sryr träd 'd ; och 3,871 kbm. 4 Fredrika revir: Krp. vid Gideån 1,431 kbm. och 2,700 kbm., Andsjöbäcken, Gideån 1,000 kbm., Flarkån, Gideån 1,396 kbm. och 2,073 okbm., Drängsjön, Gideån 1,225 kbm. och 1,020 kbm., Volmsjön, Gideån 2,634 kbm., Lafsjön, Gideån 1,000 kbm., Lögdeån 2,096 träd och 2,466 kbm., Örån 500 kbm. och 692 kbm. Vargån, Örån 1,128 kbm,, 611 kbm. o 2,000 kbm , Vajbäcken, Örån 1,532,7 kbm., 1,000 kbm., 520 kbm., 639 kbin. och 2,000 kbm., Bredträskbäcken, Örån 1,106 kbm., Hvittanträsket, Ume- SR TofS HS Bets SS I BRA AES RN SE SERA RE RA ENE SAS SRA = 2,096 träd och 30,426,6 kbm. Un Nag EkOherdebOSställe,......s..wvsreessss oereim sor sor ovnnne sonson ter $UO, träd, Orträsks TIER SES TRA pl Rn rand For kf En 350 & 710 träd. " nnevarande sommar utstämplas till försäljning å offentlig auktion, nämligen: Biurholms revir: Krp. vid Lögdeån 2,000 Sch 3,000 träd, | Ted lån 2,000, Örån 2,000, 2,500 och I1,300, Balån till Örån 10,000, Gideån eller - Fd 4 Storsjön, Strömåkersbäcken till Lögdeån 2,000, Holmsjöbäcken till Lögdeån SVE 889,25 kbm., Hörneån 1,500, 1,400, 4,000 och 3,000, Kvillträskbäcken till = Hörneån eller Umeälf 753,25 kbm,, Pengån till Umeälf 1,000 träd.. ...... = 35,7001 och 1,642,50 kl Anundsjö revir: Krp. till Lägstaån, Gideån 10,000 träd, Byxsjön, Kubbeån, 10,000 och 10,000, Remmarån, Flarkän 2,540, Holmsjöbäcken, Lockstaån, Gideån 2,699, Flarkån 3,075 och 2,500, Skifsjön, Husån 1,950, SSOID erg SänorO, 000 tl AA sor cc be åra der dv a rr nr RENEE Äl SR Fe Br STA ARA =, 527040 Anundsjö kyrkoherdeboställe..... ssssomsssssseraren sara ... $00 träd Sidensjö CT UTAPE AN LIT EKEE NAS AREA oder UFS NTA ANNES: LET ORMEN EIS Nätra död RER RSS NL »T20410 50 Vibyggerå EDR va BTR RN STAR SE SSRK KR bar: RER, SR JEN a Grundsunda AÄ;Ova" MILE oda set RER = > Amäs d:o D D:o komministerboställe > Skorpeds kyrkoherdeboställe » Nordingå d:o ? =". 6,655 fråm och 551 kbm, hvarjämte meddelas: att virket får af spekulanter beses, så snart detsamma blifvit under sommarens lopp utstämpladt; att närmare upplysningar erhållas af vederbörande jägmästare; samt att efter den 10 instundande augusti stämplingslängder komma att finnas tillgäng- liga endast å härvarande öfverjägmästareexpedition, hvarifrån desamma i mån af tillgå och efter rekvisition tillställas vederbörande spekulanter. Umeå i Umeå distrikts öfverjägmästareexpedition den 8 juni 1907. Axel Egerström. KUNGÖRELSE. I enlighet med af Kungl. Domänstyrelsen faststälda utsyningsförslag för de all- männa skogarne inom Gäfle—Dala distrikt komma nedanstående virkespartier att under Ordin. afverkn.|| Extra afverkn. | Sko ge ts: Halen 2 ln ; merträd| Kbm. |merträd] Kom. | Gäfleborgs län. | Norra Hälsinglands revir. | IKnonoparker.: Gränningsvallen =; 23... d.b.0ös5 sis SSA STA 12,174| — 8,000) 300 Gäddsjö = 5,000] — (Fare RAN = 1000] — Hennan — 5,000] — Hornslandet — — 500 Karlstrand = = 175 NAO SJÖ ser dor ere ig sa aac RATTA ANI d 25 — | 10,000)] — 500) Sjulhamre så 306] — 1,000] — AST DR RAR SR gt EL AME nd ade 1, 132] — — 100 Ecklesiastika skogar: Bergsjö kyrkoh.-bost.: Hyggesföljd A| — 819) — = > » B — 192 — = > » > (& = 696 = rr Hassela kyrkoherdeboställe: Block I | — 835) — = EJ » » II | L,410] — 1,710] 1,000 THjusdals kyrkoherdeboställe -.. som soba. SS ESA SR — 1,938| — | 100 » koömministerboställe...;.. ..-c:SMesm Sp Ne OSAR Sa 805] — 5,000] — Norrbo: komministerboställe; BlocksIIp555 55 500 Ae 1,206] — = är Ramsjö kyrkoherdeboställe: | — — 2,000 2 ? > — — | 389) 1.500 Arbrå » — 764] — j > > » 324 = = = LF Delsbo — 245 > > » 416; = a rR SE ORS, SMS MIAN I larso Sökyrkoherdeböställe: Block I mimsdednisetererreres : > » TREE 5 SNES AS ar TS SER SN Ljusdals » LETA 2 ANSER VERS PES FIRA » > LR I RI RAR SEDIN RR Västra Hälsinglands revir. | "Kronoparker: Hamra: Block I B > > II A » D MAB » » IL:C » 2 Ok REg Kos ; > RV Sr ER «are HIA SEK NY de ora BTSLEEU RU ET SED 020 Pe vek a rdree boda sn Nar T Ao ESS | Storbyn, Block II, ILassekrogskiftet MRERSLET SJÖ a ov löne oors el Kaj duleleb oe KR RE St sj] fa jä DE ons oa AR ers ERS RÅ cn ROSE OESIE Cb Roden spå vana ar lass pä ss olöst sr OS Sn | Ecklesiastika skogar: Färila kyrkoherdeboställe Ofvanåkers kyrkoherdeboställe: Block III. (Oförsaldt virke sedan ar 1900) ...,.. ss. se. i.voo bas | Gestriklands revir. BERGENS]: ssd sng dokaien oh delle — Kronoskäret Limön lt tauliliebosfällen :ÅDYI olio. sseooäenisoeps ses på era sena NNE Alfta kyrkbyn N:o 19, Nabboskiftet F Bollnäs kyrkoherdeboställe: Block II —i.o.nmsstossssssssesssnios Ockelbo » Sibohällsskogen Järbo, Ofvansjö och Högbo kyrkoherdeboställen Torsåkers kyrkoherdeboställe: Block I » | Skogs » | Hanebo > Block I : > F > » II Norrala FA 2 VER | AE OSAR APR RAG Trönö komministerboställe: Hyggesföljden A > » >» B — Segersta > Mo kyrkoherdeboställe Årsunda > Hedesunda 3 IERSTHSROS EIN I acne dessas » > JUESEOgEN mt oke eoasbarenka Hamrånge > 131 fe (el 1 0 AN RA Tä - Oster-Fernebo > EIefiskOpen, oso Hille SAR FANS ÖR or dre ae EEE SAS oe ng S- Särna revir. CR ET D TTEE ner Se S ARRRSrR R SR Ecklesiastika skogar : Idre kapellpredikantbost.: Hemskogen > » Utskogen ... Transtrands revir. Kronoparker: Faludalen: Block I. sssssssssessesssssers0 sor son 00 ana » » i DR 2 30804 » > FSLELOB » RNA » » Vv setastrns - > SIUSVIER SEEN ETEN 000 LT PRE EON RNA EE nens FRRRTEEEE ES Er GS La ED area GA ge LINAN SL a 2 i a ora a äl tr oa JALLA NEN TE ER SE sn RE pr os RT VET SS KARE SATSEN AT SSE Ecklesiastika skogar: Särna kyrkoherdeboställe: Hemskogen > > Utskogen... Särna länsmansboställe: Hemskogen ............ssess0 osann | » 3 Utskogen See JR SPN AR Ordin. afverkn | Extra afverkn. Tim- | 690 Tim- | jmerträd Kbm. |merträd, Kbm, Papper | gr. st. | 4,000 9,000 12,000 6,969] 7,009 5,000 OrRETORE ACK (SI AA LT Öster=Dalarnes revir. Kronoparker: Elfdalen: Block I d » IT » » IV » » Vv » + VALDE FAT Fagerberg: Vid AmMUngel..;......s..s>+essestsssstedes se sr on ökar en 124 OT DN Be SN LS SRA SAL RR SEE ot gu ppt Bab sp dar Ecklesiastika skogar: Mora skolprästboställe: Hemskogen Mora klockarprästboställe: Hemskogen s.m..wmsesssreen sena a Orsa kyrkoherdeboställe:-' UtskOgen .....-=--sssss see sssns rosen Skattungbyns kapellpredikantboställe: Utskogen si... MESA kyrkoherdeboställe: Hemskogen,........:.ssesessss00 0 » UtskO2 CM NS: eobuesasesep ei Elfdalens > Fäbodeskogen sskee å 9 » Utsko ger » Könmipisterbeståle: Fäbodeskogen FS UtskOg CM) öhar ad ös NS Bjursås örrkoherdepoställe: Östra fäbodeskogen vid Krok- FOTSPTAS SEE ole LA lega Västra fäbodeskogen vid d:o, UTSEO PCH are Sod segr le dels se Ore kyrkoherdeboställe: DEOEEE Född Sur SÄbSshords de Leksands FAR STARR! SIA Al SSE SS ANOS SAS äs oy cBa Rättviks ecklesiastika boställen: Utskogen ... FT kyrkoherdeboställe: Hy ggesföljderna ÅA, BEC Os VOR ESLÖlJA CHAD vs ob sele ears a des Tee bal STR baner BENEN a RARE Äl ”kyrkoherdeboställe: UtSkO SENAT rien NS GR Terre tra SÖ Väster=Dalarnes revir. MER Oro p OK Er lina a SN En AS Ae a URAN otrl SATA NEG DI I Aus eope Ba blals oj lyis i rip ss] afe. mid DIR bin|bra AD 10; a än mala. KR Sa AR latele SS TE TID OM ör ade sj föir a SNES Es ata) a rr AR a efaA NET TAR SSR ef AE IA Tk se ls RA SKEN SA (STAN PALACE bjö 0 an oe slö elake Seine on fåLR Spje AIN fee AN AA HON et EA] sr ASL Ecklesiastika skogar: Tima kyrkoherdeboställe: Block I... Malungs kyrkoherdeboställe: Block III Nås opka rdr or TT ide EID sera RS oj lek ltt nes aja r de leTE ka ANS Söderbärke Kopparbergs revir. Kronoparker: Born 212 Ko) b a SSI AASE TRA EEE ISAR ARE lo ER fa NÅS or näe er bejse önje de sara äs Naja le rjs lö ANS SE Bi ee see SIDEN E a od eos ye ler jar Se des RANE TR OKS ON Indragna militieboställens skogar: Gylle ... [VIE S Tenn SVENS o bearbetas per jade tor nh sla bl CE SAR stl Rs SERA LA SEE (ÖSTETDY def nte a era l8 a ob enl ir kö) Sä nils la ale ra TT SNES SJA SET STANS Ao pat AE SÄS LANE SE Mjölnarbo och Snickarbo Klotens revir. | Kronoparken Kloten: Klotcns bevakningstrakt Trekantens » Granhults » Malingsbo > Källans > Nyfors » Bredsjö > Björsjö » | Grönsinka skolrevir. | Kronoparken Grönsinka tillhandahållas kostnadsfritt efter härstädes gjord rekvisition, Tim- merträd | Ordin. afverkn. Kbm. Diverse och g; Leksand i Gefle Dala distrikts öfverjägmästarexpedition den 22 juni 1907. Wilhelm Teden. I L| med tillkännagifvande att virket får af spekulanter beses så snart detsamma blifvit före den 20 nästkommande augusti utstämpladt, då ock närmare upplysningar erhållas af ve derbörande jägmästare äfvensom härstädes. Stämplingslängder öfver det utsynade virket SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907, H. 8—9. Uthålligt skogsbruk. i Inledande föredrag vid Föreningens för skogsvård årsmöte i Stockholm den 15 april 1907. Af Uno Wallmo. När regeringen härom dagen framlade proposition angående ord- nandet af malmfrågan, såg jag någon tidning kalla detta vår största ekonomiska fråga. Jag kan icke gå in härpå. Vår största ekonomiska fråga, där riksdagen kan och bör ingripa, är icke malmfrågan utan skogsfrågan, frågan om ordnandet och reglerandet af vårt skogsbruk. När det i malmfrågan rör sig om en årlig intäkt af kanske ett par tre tiotal millioner kronor, så gäller det i skogsfrågan mistandet eller bevarandet för landet af en årlig intäkt af många tiotal, kanske ett eller annat hundratal millioner kronor. Och icke nog härmed. Malmen växer icke, utan den måste, förr eller senare, taga slut. Skogen där- emot kan genom sin årliga tillväxt blifva en aldrig sinande källa till inkomst. Jag tror således, att skogsfrågan är den fråga, som inom sig bär det största ekonomiska intresset i detta land. Men därför är också af vikt att skänka henne vederbörlig uppmärksamhet. Och icke nog därmed; vi få icke enbart prata och skrifva, utan vi måste öfverga till handling. Jag har därför i dag till diskussion föreslagit ämnet uthålligt skogsbruk. Ty det är skogshandteringens a och o. Vid exploaterandet af våra malmtillgångar kan tyvärr icke blifva tal om något uthålligt bruk, utan vi måste förlika oss med tanken att om ett eller annat århundrade äro dessa tillgångar tömda. Hvad som då skall ske, kan icke jag förutsäga, men ett kan jag förutspå, och det är, att om vi då äfven ha gjort slut på våra skogstillgångar, så kom- mer man att få suga på ramarna i detta goda land. Vi få då lefva på industri och landtbruk, heter det. Men när järn och trä äro slut, kom- mer nog industrien att däraf lida, och att landtbruket kommer att lida, när skogen är borta, är själfklart. Skogens berättigande att finnas till Skogsvårdsföreningens tidskrift 1907. 22 306 UNO WALLMO. synes obestridligt, och till och med vi, som icke äro alltför framsynta utan som gå och dåsa i makliga vanor och nedärfda åskådningssätt, finna det alldeles naturligt och i sin ordning att det skall förefinnas skog, och mången går och småsvär öfver att nuvarande rothuggningar få fort- gå. Men hur väl placerade svordomarna än äro, så hjälpa de icke i detta fall. För en gång måste utfunderas andra medel, som möjligen kunna vara effektivare. Men om vi nu alla äro ense om att skogens tillvaro är nödvän- dig, och om vi på samma gång ha klart för oss att skogen, i motsats till malmen, kan årligen sätta tillväxt och bereda fortbestående inkomst, så äro väl vi, som bygga och bo i detta vackra land, äfven ense om att ett förödande skogsbruk icke är på sin plats utan att tvärtom ett uthålligt skogsbruk öfver allt landet vore synnerligen eftersträfvansvärdt icke blott för den enskilde skogsägaren utan äfven för landet i dess hel- het. Hvad innebär då termen uthålligt skogsbruk? Före besvarande af denna fråga uppställer jag till besvarande en annan fråga: Hvad menas med uthålligt landtbruk? De flesta män- niskor tro sig förstå landtbruk, och nästan lika många tro sig begripa skogsbruk. Därför skäms jag nästan att söka gifva en definition på uthållighetsbruk i våra båda modernäringar, i all synnerhet som allas vår vän Schotte väl kommer att låta trycka hvad jag säger och sända det ut öfver landet, och då kommer i det där tryckta att stå precis hvad som hvar människa visste förut. Herrar förståsigpåare i landtbruk veta, att med uthålligt landtbruk menas att utan utsugningar och rofferier bruka åkerjorden så, att hon afkastar det högsta möjliga icke blott i år utan äfven nästa år och alla därpå kommande år, undan för undan. Och med uthålligt skogsbruk måste väl då menas precis detsamma, nämligen att utan utsugningar och rofferier så bruka skogsmarken, att hon afkastar det högsta möjliga icke blott i år utan äfven nästa år och alla år framåt. Men då återstår en ny fråga: vid hvilken storlek eller ålder skall man afverka skogen för att med uthållighetsbruk skogsmar- ken skall afkasta det högsta möjliga för all framtid? Om det till exempel kunde bevisas, att man genom att odla och skörda julgranar finge största afkastningen från skogsmarken och sam- tidigt kunde kvarhålla henne i växtkraft, så borde man naturligen taga i öfvervägande att betjäna sig af dylik kultur. Men utom julgranar hafva vi äfven andra virkessortiment såsom bränn- och kolved, pitprops, trämasseved och timmer, och dessa sorti- ment äro som bekant kurantare varor i marknaden än julgranar. Hvarje skogsman, som sköter en skog, måste således för sig uppställa frågan: UTHÅLLIGT SKOGSBRUK. 307 Tabell I, utvisande ett träds (tall) årliga tillväxt och medeltillväxt i kubikmeter. Kbm. Ooog Ooo8 Ooo7 4 8 12 16 20 24 28 32 36 40 cm. vid brösthöjd 16 26 39 5 71 89 109 134 169 214 ålder år 0,005 0,02 0,06 0,13 0,23 0,36 0,51 0,69 0,88 1,10 kubikmassa i kbm 5 [Av 8,5 9 10 12;5" 178 225 J30 nn 750 700 650 600 550 500 475 450 450 450 konstanten SYS FDR Fl 4,41 3,1 2,1 1,4 0,8 0,55 0,38 tillväxtprocenten 0,00160,0027 0,0043 0,00573 0,007110,0076 0,0071 0,0055 0,0048 0,0042 årlig tillväxt i kbm. 0,00030,0007 0,0013 0,0024 0,00382 0,004 0,0047 0,0051 0,v052 0,0051 medeltillväxt i kbm. vid hvilken ålder eller storlek skall jag afverka skogen eller hvilka vir- kessortiment skall jag producera för att ernå bästa ekonomiska utbytet i handteringen? För att visa tillväxtens gång hos ett träd, såväl i kvantitativt som i ekonomiskt hänseende, har jag upprättat vidstående 12 st. grafiska tabeller. De båda första utvisa tvenne träds kvantitativa tillväxt i ku- bikmeter, och de tio öfriga samma träds värdetillökning i penningar un- der olika virkespris. För icke-fackmännen torde böra förutskickas några upplysningar: Medel- tillväxten i kubikmeter erhålles genom att dividera trädets kubikmassa med dess ålder, och trädets medelvärdeökning erhålles genom attdividera dessnet- tovärdeå rot med dess ålder. Medeltillväxten i kubikmeter eller penningar sti- ger oupphörligt ända tills tidpunkten, då årliga tillväxten sjunker under me- deltillväxten, då äfven denna senare börjar att sjunka. Ett träds medel- tillväxt i kubikmeter eller penningar kulminerar alltså, då kurvorna för årliga tillväxten och medeltillväxten skära hvarandra. Ett träds till- 50 400 - AL o växtprocent erhålles ur formeln nq» då n = antalet årsringar på I 308 UNO WALLMO. Tabell II, utvisande ett träds (gran) årliga tillväxt och medeltillväxt i kubikmeter. Kbm. Oo (1013 Q.or2 Ooin Do 'Q Ov0p9 Ooo8) 007 (006 O205 O004 0.003 O.oo2 Door 4 8 12 16 20 24 28 32 36 40 44 cm. vid brösthöjd 15 23 32 42 53 65 78 93 111 135 178 ålder år 0,005 0,025 0,07 0,15 0,27 O,41 0,58 0,78 1,00 1,25 1,53 kubikmassa i kbm. 4 4.5 5 5,5 6 6,5 1,5 9 12 21,5 29 no 750 700 650 600 550 +500 475 450 450 450 450 konstanten 46,9 19,4 10,8 7,3 4,58 3,2 2,26 1,56 1,04 0,52 0,4 tillväxtprocenten 0,0025 0,0049 0,0078 0,011 0,01237 0,0131 0,0131 0,0122 0,0104 0,0063 0,0061 årlig tillväxt i kbm. 0,00033 0,0011 0,0022 0,0036 0,0031 0,0063 0,0074 0,0084 0,0090 0,0092 0,0086 medeltillväxt i kbm. centimeter och d = trädets diameter vid brösthöjd. Täljaren 400 kal- las »konstanten», men densamma är konstant endast under vissa förut- sättningar, ty i verkligheten kan den variera från 400 ända upp till 1000 för enskilda träd. Om årsringen, som afsätter sig på trädet, är lika tjock nedtill som upptill, ger 1? ett rätt uttryck för tillväxtpro- centens storlek, men i yngre och medelålders och till och med äldre, slutna bestånd med god höjdtillväxt är årsringen alltid tjockare uppåt stammen än nedtill, hvadan täljaren 400 i sådana fall måste lämpligen sn NN RA RN UTHÅLLIGT SKOGSBRUK. 309 Tabell III, utvisande ett träds (tall) årliga värdetillökning och medelvärdeökning i kronor, Kronor 4 8 12 16 20 24 28 32 36 40 44 cm, vid brösthöjd 16 26 39 54 71 89 109 134 169 214 ålder år 0,50 1,00 2,25 4,00 5,00 pris per träd kr. 0,025 0,05 0,05 0,022 0,618 årlig värdetillökning i kr. 0,0058 0,0091 0,0167 0,0285 0,0232 medelvärdeökning i kr. höjas. Jag har försökt utröna lagarna för denna årsringens olika tillväxt å stammens delar under beståndens skilda åldrar och olika groflek. Re- sultatet föreligger i tabellerna I och II, där »konstantens» storlek är an- gifven, ehuru dock icke fastslagen för resp. fall, enär därför nog fordras mycket vidlyftigare undersökningar, än hvad jag kunnat åstadkomma. För att få ett typiskt verklighetsträd, om hvilket ej behöfde dragas misstankar att det ej vore riktigt, har jag tagit mig friheten låna ett sådant af d:r Fr. Lovén, hvilken under rubriken »Tallens och granens tillväxt i Värmland», som bekant, publicerat ett arbete innehållande högst intressanta tillväxtundersökningar från sagda landskap. 1,200 tallar och 1,200 granar hafva af honom noga undersökts och beskrifvits, och kunna vi således ur detta undersökningsmaterial få typiska medelträd för de båda trädslagen. Med användande af de af Lovén angifna diameter- tillväxterna m. m. har jag sålunda i tabellerna I och II framställt kur- vorna för årliga och medeltillväxten för tall och gran, och gälla dessa mått icke endast för trakter i Värmland utan för visso äfven för rätt afsevärda delar af vårt land i öfrigt. Af tab. I synes att tallens medeltillväxt i analoga fall kulminerar, då trädet uppnått en storlek af 33 cm. vid brösthöjd, d. v. s. vid 145 års ålder. Och af tabell II framgår att granens medeltillväxt kulmine- rar, då trädet uppnått en storlek af 38 cm. = 120 år. Med ledning af dessa båda medelträds tillväxtförmåga i kvanti- 310 UNO WALLMO. Tabell IV, utvisande ett träds (gran) årliga värdetillökning och medelvärdeökning i kronor, Kronor Os5 14 03 (112 On 010 009 008 4 8 12 16 20 24 28 32 36 40 44 cm. vid brösthöjd 15 23 32 42 53 65 78 93 bb Ok 178 ålder 0,01 0,05 0,23. 10,60; "1,17. 1593 3,25, 'D;46 7,67 10,20 13,50 pris per träd kr. 0,005 0,012 0,037 0U,052 0,063 0,102 0O,147 0,123 0,105 0,076 årlig värdetillökning i kr. 0,0007 0,002 0,007 0,012 0,022 0,03 0,042 0,059 0,069 0,076 medelvärdeökning i kr. tativt hänseende hafva sedermera tabellerna III—XII utarbetats för att visa den ekonomiska huggbarhetsåldern hos träden i fråga under olika nettovärden å rot från skilda trakter af mellersta och södra Sverige. I tabell III äro virkesprisen hämtade från ofvannämnde Lovéns ar- bete om »Tallens och granens tillväxt», och synes att den genomsnitt- liga värdetillväxten i dylika fall är störst, då trädet uppnått 35 cm. vid brösthöjd = 161 år. Med ledning häraf kan således bl. a. uppställas en timmerafverkningsberäkning för skogen i fråga, sålunda: Maximaldi- mensionen 35 cm. uppnås vid 161 år. Timret från sagda skog drifves UTHÅLLIGT SKOGSBRUK. 311 Tabell V, utvisande ett träds (tall) årliga värdetillökning och medeltillväxt i kronor. Kronor 4 8 12 16 20 24 28 32 36 40 44 cm. vid brösthöjd 16 26 39 54 7 89 109 134 169 214 = 274 ålder år 0,85 1,55 2,50 4,95 6,70 8,80 11,40 pris pr träd kr. 0,039 0,047 0;098 0,95 0,047 0,043 årlig värdetillökning i kr, 0,012 0,017 0,023 0,037 0,04 0,041 medelvärdeökning i kr. ned till 7” topp, alltså minimaldimensionen = 24 cm. vid brösthöjd. Trädet behöfver för att utväxa från närmast lägre timmerämnesdimen- sionen 22 cm. till 35 cm. 161—81 = 80 år. Alltså årliga fångsten af antal timmerträd 80 I tabell IV är nettovärdet å rot beräknadt för trämasseved till 5 kr. pr kbm. fast mått och för kolved tll 2 kr. pr fastmeter (skog i norra Västmanland). Endast 8” och däröfver försågas. Som synes är genomsnittliga värdetillväxten störst då trädet uppnått 40 cm. brösthöjd = 125 år. Virkesprisen i tab. V och VI hafva hämtats från en skog i Småland, där försågning skett ned till 5” topp. Omkostnaderna för talltimmerträd från skogen i fråga = 312 UNO WALLMO. Tabell VI, utvisande ett träds (gran) årliga värdetillökning och medelvärdeökning i kronor. Kronor 4 8 12 16 20 24 28 Så 36 40 44 cm. vid brösthöjd 15 23 32 42 53 65 78 93 111 135 178 ålder år 0,65 1,10 1,70 3,50: 4,70 6,15 8,u0 pris pr träd kr.' 0,038 0,046 0,12 0,067 0,06 0,043 årlig värdetillökning i kr. 0,012 0,017 0,022 0,038 0,042 0,046 0,045 medelvärdeökning i kr. ' huggning, körning, sågning, frakt m. m. hafva beräknats till 31 öre per kbft sågadt virke (däraf förvaltningskostnader 3,5 öre per kbft.) Virkespriset i tab. VII är hämtadt från en skog i sydöstra Värm- land, hvarvid emellertid är att märka att tall ingår i virkesmassan med 32 Z. Försågningen sker ned till 35” topp, hvarefter massaved utta- ges. Återstoden förkolas. Omkostnaderna för huggning och utdrifning af I kubikfamn massaved ha beräknats till 15,50 kr. och för kolning och körning af en storstig kol till 11 kronor. Nettovärdet å rot för I kbm. fast mått trämasseved är 3,25 kr. och för kolved 2,50 kr. Som, af tas bellen synes, kulminerar genomsnittliga värdetillväxten, då trädet upp- nått 37 cm. vid brösthöjd = 117 år. UTHÅLLIGT SKOGSBRUK. SLS Tabell VII, utvisande ett träds (gran) årliga värdetillökning och medelvärdeökning i kronor. Kronor Os7 0.16 0.15 014 (143 Os2 Ont 040 0.09 0.08 Oo7 006 0.05 0.04 003 4 8 12 16 20 24 28 32 36 40 44 cm. vid brösthöjd 15 23 32 42 53 65 78 93 111 135 178 ålder år 0,17 0,30 0,62 1,34 2,52 4,50 7,45 9,25 11,33pris pr träd kr. 0,018 0,029 0,06 0,09 0,132 O,164 0,075 0,048 årlig värdetillökning i kr. 0,005 0,007 0,011 0,021 -0,032 0,048 0,067 0,069 medeltillökning i kr. I tabellerna VIII och IX äro virkesprisen beräknade från en skog i Örebro län. Priset å timret, ned till 6” topp, är satt i enlighet med hvad som betalats å vattendrag därstädes. Omkostnaderna för huggning samt utdrifning till vattendraget ha beräknats till 7 öre pr kbft. För kolveden har beräknats ett nettovärde af 2 kr. pr fastmeter. Virkesprisen i tabellerna X och XI äro hämtade från Karlsby kro- 314 UNO WALLMO. Tabell VIII, utvisande ett träds (tall) årliga värdetillökning och medelvärdeökning i kronor, Kronor Oon en (106 | Qos H OQon =E | (os 1 Qo2 Qo1 d 4 8 12 16 20 24 28 32 36 40 44 cm. vid brösthöjd 16 26 39 54 pl 109 134 169 214 274 ålder år 0,v1 0,04 0,12 0,26 0,53 1,00 2,05 3,30 05,50 8,00 10,£0 pris pr träd kr. 0,0v3 0,006 0,01 0,017 0,025 0,052 0,058 0,057 0,0535 0,042 årlig värdetillökning i kr. 0,0006 0,00135 0,003 0,005 0,008 0,011 0,019 0,026 0,033 0,037 0,038 medelvärdeökning i kr. nopark i Östergötland. Timret försågas där ned till 5” topp. Kolen äro åsatta ett värde af 21 kr. för storstig å kuberad vagn. 4 km. me- delväg till såg och järnvägsstation. Tab. XII är upprättad för att visa granens ekonomiska tillväxt un- der antagande af ett högt pris å trämasseved, i förevarande fall 47 kr. pr kubikfamn, hvilket, med beräknande af 15 kr. i afdrag för huggnings- och körningsomkostnader, ger ett nettovärde å rot af 32 kr. eller 8 kr. pr fastmeter. Kolveden har beräknats till 2,50 kr. netto pr fastmeter. När trädet uppnått en storlek af 32 cm. brösthöjd och däröfver har en del af detsamma, äfven under förutsättning af det höga priset å massa- ved, måst apteras till timmer, enär detta visar sig lämna bättre ekono- miskt utbyte än att aptera till trämasseved, till och med under anta- gande af jämförelsevis lågt pris å timmer. Som af tabellen framgår, kulminerar genomsnittliga värdetillväxten då trädet uppnått en storlek af OLem. == 135 at. Att för trämassevedens skull sänka omloppstiden för gran till exem- pelvis 50—60 år, hvilket från vissa håll framkastats, synes således icke berättigadt. Härvid är dessutom att bemärka, att hög eller låg om- loppstid inverkar äfven på kulturytorna, d. v. s. äfven på kulturkostna- derna, enär dessa förhålla sig omvändt som omloppstiderna, alltså för I den 60- och 120-åriga omloppstiden liksom —: = HR 60 120 Jag har sökt genom uppmätningar i skogen utröna storleken af trä- UTHÅLLIGT SKOGSBRUK. 315 dens s. k. ståndytor. Med ståndyta förstås, som bekant, den plats som trädets krona upptar i beståndet. På medelgod mark torde följande schema kunna gälla under antagande att 10 eller något däröfver sättes som medeltal för »n>. Trädets diameter Ståndyta i vid brösthöjd kvadratmeter 8 cm. I TOS 2 12 3 14 2 4 UÖRER 5 TÖS 6 2006 7 AA 8 24 » 9 200 10 2800 11 + = 12 SOM 2 cd 2 == Hå 32 » He ar od = Hö 34 HAR SP Me 0 36 >» Ar I = 20 3800 0. ar 0 RV 40 > UY Se (24 Om man önskar att tillväxten icke skall afsevärdt sjunka med trä- dets tilltagande ålder, torde här ofvan gjord ökning af ståndytans stor- lek för 28 centimeters träd och däröfver vara lämplig. Med användande af förestående ståndytor får man, med tabell XII till utgångspunkt, vid afverkningen af ett träd i nedanstående grofleks- klass följande penningafkastning per kvadratmeter (hvari dock icke vär- det af förafverkningarna ingå): 2,2 16 cm. = 0,44 Öre 5 J05 OT = 0,5 > 7 4,7 S 0 » = 522 » 4 5 , 57 Zz 28 = OF HEB I I 6,9 F20 TR O,531 » 316 UNO WALLMO. Tabell IX, utvisande ett träds (gran) årliga värdetillökning och medelvärdeökning 1 kronor. Kronor Ou3 Oa2 I I I LL i | Os | | | I Seel I I 0.0 0Da0g ÖOo8 | | I 007 | I INTE I | | 14) | | 06 t + Si | IN I | 005 I | 004 | | I << 003 Oo Do 4 8 12 16 20 24. 28 32 36 40 44 cm. vid brösthöjd 15 23 32 42 53 65 78 93 111 135 178 ålder år 0,01 0,05 0,14 0,30 0,53 0,90 1,80 3,20 5,50 7,73 9,50 pris pr träd kr. 0,003 0,01 -0,016 0,021 0,031 0,069 0,093 0,12 0,094 0,041 årlig värdetillökning ikr. 0,0007 0,0021 0,0044 0,0071 0;01 —0,014 0,023 0,014 0,041 0,057 0,033 medelvärdeökning i kr. 6 DENS 2 ) = 52 » J 3 8.3 73 - 40 » = (ÖN 17 Som synes kulminerar afkastningen för 32-centimetersklassen, men det behöfs endast att höja trädets nettovärde med 1 kr. för att kulmi- nationspunkten skall förläggas till gröfre centimeterklass, hvilken höj- ning i förevarande exempel ligger nära till hands, enär priset å timmer är därstädes beräknadt relativt lågt. Men vi få väl nu lämna de torra siffrorna för att icke trötta her- rarna. Så mycket är likvisst uppenbart, att skogshandteringen ytterst hvilar på en räknekalkyl. Synd endast att en del obestämbara fakto- rer förefinnas. Ty hvem kan t. ex. förutsäga framtidens virkespris. UTHÅLLIGT SKOGSBRUK, LT Tabell X, utvisande ett träds (tall) årliga värdetillökning och medelvärdeökning i kronor å Karlsby kronopark. Kronor Q 10 Q 09 0 08 Q 07 ANN er 12) 01650 (201024 0281-1432 WI36 401 RAA cm. vid Ibrösthöjd ER ES RN NEN NE AEA Rn AMN OM SA 0,17 0,45 1,20 2,40 4,15 6,30 8,70 11,95 15,30 pris pr träd kr. 0,019 0.044 0,067 0,088 0,086 0,069 0,072 0,036 årlig värdetillökning kr. 0,0041 0,0083 0,017 0,025 0,038 0,047 0,031 0,056 0,036 medelvärdeökning kr. Af de visade tabellerna framgår emellertid, att vi icke behöfva vara alltför oroliga i detta hänseende, ty ganska säkra utgångspunkter gifvas. En af dessa är att vi böra basera vår skogshandtering på hög omlopps- tid, enär marken endast därigenom förmår gifva högsta afkastningen, och gäller detta äfven för de trakter, där afsättning finnes för trämasse- ved. Någon orsak att sänka omloppstiden för trämassevedens skull fö- religger alltså icke. Jag kan säga, att vi i stort sedt böra eftersträfva att drifva upp våra träd till en storlek vid brösthöjd af 33, 36 eller 40 centimeter, det mindre talet passande för svagare mark och de högre talen för bättre mark, eller med andra ord: för tallen bör beräknas en omloppstid af cirka 140—150 år och för granen en omloppstid af cirka 100—120 år. Å trakter, där tidig innanröta visar sig hos granen, måste naturligtvis omloppstiden afpassas därefter, liksom äfven särskilda om- loppstider måste beräknas för nordligaste Sverige på grund af stora olik- heter i tillväxt med mera mot härnere. Med, för enkelhetens skull, bort- slungande af alla omloppssiffror vill jag gifva eder det allmängiltiga rådet att öka edert virkeskapital därhän, att marken blir i stånd att kvantitativt 318 . UNO WALLMO. Tabell XI, utvisande ett träds (gran) årliga värdetillökning och medelvärdeökning i kronor å Karlsby kronopark, Kronor O14 0.3 O12 On 010 009 0.08 007 006 005 0.04 003 002 O.o1 4 8 12 16 20 24 28 32 36 40 44 cm, vid brösthöjd 15 23 32 42 53 65 78 93 111 135 = 178 ålder år 0,20 0,48 1,10 2,15 3,75 5,80 8,15 11,80 14,75 pris pr träd kr. 0,028 0,056 0,0o88 0O,123 Oj137 O,r31 O,131 0,08 årlig värdetillökning i kr. 0,006 0,011 0,021 0,033 0,048 0,062 0,073 0,083 medelvärdeökning i kr. afkasta det högsta möjliga, så får man nog samtidigt det största ekono- miska utbytet ur densamma eller kommer åtminstone bra nära därhän. För öfrigt torde det vara väl bekant att jag för egen del ej räknar med omloppstider i vanlig bemärkelse, enär jag ej hyllar åsikten att man skall vänta med den hufvudsakliga skörden ur beståndet till >omlopps- tidens» slut efter 8o—120 år, såsom fallet oftast är i våra skogar med trakthyggesbruk, utan att jag tvärtom yrkar på att skörd skall tagas ur beståndet, redan vid dess 30—40 år samt att man sedan skall upp- repa detta hvart 12:te år ända tills gamla beståndet gruppvist och succes- sivt lämnat plats för ett nytt bestånd, hvari huggningen på liknande UTHÅLLIGT SKOGSBRUK. 319 Tabell XII, utvisande ett träds (gran) årliga värdetillökning och medelvärdeökning under antagande af ett högt pris t. ex. 45 kr. pr kubikfamnen å pappersmassaveden. Kronor ; Os 0.13 Org On 040 0.09 Oo8 Oo7 006 4 8 12 16 20 24 28 32 36 40 44 cm. vid brösthöjd 15 23 32 42 53 65 78 93 111 135 178 ålder år 0,01 0,06 0,34 0,93 1,83 3,06 4,42 6,44 8,65 11,20 14,70 pris pr träd kr. 0,006 0,031 0,059 0,082 0,102 0,103 O,135 O,123 O,106 0N,081 årlig värdetillökning i kr. 0,0007 0,0028 0,011 0,022 0,035 0,047 0,057 0,069 0,078 0,083 0,0826 medelvärdeökning i kr. sätt fortsättes. I en på sådant vis behandlad skog får hvarje träd sin särskilda »omloppstid», varierande från 30 till 150 år eller kanske mera för en del individer. Nå, hur är det ställdt nu, bedrifva vi uthålligt skogsbruk här i Sverige? ; På denna fråga lämnade jag delvis svar för två år sedan just på samma plats som nu. Men jag var oklok den gången. Jag medtog siff- ror och till på köpet decimaler i mitt föredrag. Och naturligen kan man alltid kritisera en decimals storlek, när det gäller så vidlyftiga och svåra beräkningar som ifrågavarande, d. v. s. angående storleken af 320 UNO WALLMO. skogstillväxten i Sverige. Man kommer visserligen bekvämt ifrån saken med att påstå att »Wallmo öfverdrifver,» men detta kallar jag ett dåligt sätt att vederlägga, och därför slår jag till nu igen. Det finnes något som heter ondt samvete. Jag skall ånyo väcka detta onda samvete hos en del godt folk i detta landet, och på samma gång skall jag väcka pliktkänslan hos dem, som makten hafva här i landet. Men idag tar jag icke med några siffror eller decimaler. Jag har icke behof däraf. Ty jag vill icke disputera om skogen i Sverige är slut om 40 eller 60 år, enär tidsskillnaden spelar så liten roll. Differensen 20 år, eller säg till och med 30 år, är en obeskrifligt liten tidrymd, historiskt sedt, och har bra litet att göra med hufvudfrågan om skogssköfling föreligger eller icke. Uthållighetsbruk bedrifves å statsskogarna samt å enskildes skogar inom Lappland, detta senare tack vare klok lagstiftning. I Norr- och Västerbottens kustland gäller den s.k. dimensionslagen. Densamma tryg- gar icke något uthållighetsbruk i egentlig mening, och tjänstemännen klaga öfver det otacksamma i att ena året få efter bästa förmåga söka genom lagstadgad stämpling vårda beståndet för att ett nästkommande år få se samma bestånd ramponeradt genom skogsägarens s. k. husbe- hofsfångst. Lagen behöfver omredigeras. Så ha vi fjällskogarna i Jämtland och skogarna i Särna socken och Idre kapellag i Dalarne och på Gottland samt en del flygsandsfält, som äro skyddade genom lagstiftning. Men hur förhåller det sig med det uthålliga skogsbruket i det stora öfriga Sverige, innefattande landets växtligaste och bästa skogsmarker? Här är svaret: De privata skogar, som äro så beklädda med skog att marken är i tillfälle att afkasta det högsta möjliga, äro lätt räknade. Själf harjag mig icke bekant någon dylik skog, hvilket dock naturligen icke hindrar att någon enda sådan finnes. Härnäst komma sådana skogar, där skogsägaren med tanke på en blifvande stor afkastning ur skogen, afverkar något mindre än tillväxten, för att på så sätt kunna så småningom skapa ett normalt virkeskapital. Sådana skogar känner jag två, men några stycken till torde finnas. Härnäst komma sådana skogar, där skogsägaren afverkar ungefär lika med tillväxten, d. v. s. håller nuvarande skogskapitalet uppe. Hit kan nog räknas en afsevärd del smärre och medelstora skogar, i syn- nerhet sådana som redan förut hafva ett mycket reduceradt skogskapi- tal, samt ett måttligt antal större skogar. Härnäst komma vi till sådana skogar, där faktiskt öfverafverkning be- drifves, men då den sker med endast cirka 20—40 2 öfver tillväxten, så fordras många år för att helt kunna utrota virkeskapitalet. Detsamma sjunker UTHÅLLIGT SKOGSBRUK. 321 dock, mer eller mindre långsamt, men dock säkert. Hit höra en betydande del smärre och medelstora skogar samt många, många bolagsskogar. Om denna lunk i skogsafverkningen fått ostördt fortgå, så hade visserligen vårt skogskapital så småningom smultit ihop; men med en årlig öfverafverkning af endast några millioner kubikmeter hade skogarna kunnat räcka kanske hundra år framåt eller mera. Men så tillstötte en ny faktor, och den faktorn hette skogsjobbare. Sådana ha nog förekommit ganska länge här i Sverige, men öfver- hufvud taget har företeelsen skjutit upp och blomstrat först under de senaste tio å femton åren. Skall jag ge en definition på typen? Man börjar med tvenne tämligen tomma händer samt köper först en mindre egendom, afverkar skogen under loppet af ett par tre år och bortkursar så hela egendomen igen. MHärpå har man nu förtjänat en hacka samt såmedelst ökat sitt rörelsekapital. Detta ger anledning att nästa gång köpa en större egendom än första gången. Förfarandet blir dock det- samma. När man så har fortsatt en tid och utvidgat sin affär, så kom- mer man under fund med att det dock är tidsödande att själf afverka skogen, ty därtill åtgår kanske ett par tre år, om skogen är stor. Nu börjar man i stället med en ny taktik: man köper en egendom, men be- håller den endast några dagar eller på sin höjd en månad samt säljer den då, med förtjänst naturligen, till någon annan skogsjobbare, som ännu icke kommit så högt i graderna utan som fortfarande själf ombesörjer afverkningen af skogen. Vid det här laget, när man således blifvit en verklig grosshandlare i egendomar, d. v. s. köper och säljer dem lika lättvindigt som skolpojkar kursa med byxknappar, vid detta laget, säger jag, börjar man känna sin makt och betydelse och kanske äfven sitt ansvar inför gud och människor, och då kan det till och med hända, att man börjar skrifva i tidningarna och tala om sin verksamhet i kul- turellt hänseende. Ty egendomsjobbandet har visst icke skett för att tjäna pengar. Nej, visst icke! Utan man har arbetat endast i kultur- ellt syfte ... Men bakom dessa kulturbragder ligga tjogtals sköflade egendomar, som förgäfves en gång anropat om barmhärtighet. Skogs- jobbaren hör icke till någon bestämd samhällsklass. Det finnes sådana med fina handskar på händerna, och det finnes sådana med af arbete valkiga händer. Och dessa senare jobbare kunna äfven göra affärer i egendomar af hundratusentals kronors värde. Utom beträffande hän- derna, så skilja sig de senare från de förra egentligen endast däruti, att de senare ännu icke börjat tala eller skrifva om sin kulturella mission. Och skogsjobbarnes antal är legio, ty de äro många. Man kan näs- tan säga att en skogsjobbare lurar bakom hvarje buske eller åtminstone bakom hvarje timmerträd. Ty icke lär det finnas många skogsegendomar i Sverige hvilka icke varit utsatta för attack från skogsjobbares sida. Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1907. 23 322 UNO WALLMO. Men det är icke nog med att egendomarna sköflas på skog. Dessa skogsjobbare förstöra äfven vårt landtbruk. Jag skall berätta en histo- riett. För ett par månader stod följande notis att läsa i en tidning: » Ödegårdar hålla på att uppstå inom Stockholms län, uti Kimsta- och Sigtunatrakten, som följd af skogens sköfling. Husen äro förfallna, jorden ligger i lägervall, fullväxt af ogräs, så att 5 —10 nötkreatur knap- past kunna vinterfödas, där förut 50—100 dylika hade god näring. In- gen vill köpa dessa gods, ty de äro så godt som värdelösa, sedan sko- gen sköflats.» Jag klippte ur notisen osh stoppade den på mig, ty detta såg ut som öfverdrift, om något. Men jag skulle själf få syn för sägen förrän jag anade. Ett par tre veckor efter det jag läst notisen i fråga mottog jag ett förordnande af Konungens befallningshafvande i Uppsala län att förrätta sådan syn, som står omnämnd i $ 2 nya skogslagen angående vård af enskildes skogar. Det gällde en egendom i Uppsala län, där skogssköfling pågick. Nåja, jag kom dit och besåg egendomen. Där hade växlats ägare, och nu residerade tvenne norrlänningar där. Egen- domens åkerareal omfattade cirka 430 tunnland, men hela kreatursbe- sättningen hade under vintern utgjorts och utgjordes nu af 8 kor, säger åtta kor. Men kunna ni, mina herrar, gissa hvad jag fick för svar på min fråga, hvarför de läto renraka hela skogsarealen. »Jo», svarades, »vi behöfva mera betesmarker.> Man kunde således inte föda de 8 korna på de 430 tunnlanden åker och förutvarande stora betesmarker, utan måste dessutom afröja egendomens till något hundratal tunnland uppgående skogsmark för att få ytterligare »betesmark.»> (Hälsingebon- den ville naturligen krypa bakom $ 5 i den dumt formulerade nya skogslagen). Men jag frågar, hur länge skall detta hänsynslösa egen- domsjobberi med åtföljande sköfling af skogs- och landtbruk få fortgå? Och jag frågar ytterligare, hvaraf kan det månne komma sig, att de ur- sprungliga egendomsägarne vilja upplåta sina skogar till rofdjuren? Och ännu en fråga, hvaraf kan det månne komma sig att herrar disponenter och aktionärer, allesammans gladeligen åse att deras skogstillgångar slukas? På dessa båda senare frågor kan jag möjligen lämna svar. Ty jag vill anförtro herrarna något. Det är en hemlighet, så att jag ber herrarna inte berätta saken för någon. Jag har nämligen gjort en upp- täckt, en upptäckt på medicinskt område. Jag har konstaterat en ny sjukdom. Bacillen har jag visserligen ännu icke funnit, men Albert Engström kan nog ändå rita af den i Strix. Han kunde på sin tid af- rita influensabacillen, med många spröt och taggar och hullingar på knän och armbågar, och då kan han nog äfven rita af denna bacill i fråga. Herrarna känna en otäck sjukdom som heter vattuskräck. Den UTHÅLLIGT SKOGSBRUK. 323 kan angripa både djur och människor. Den af mig konstaterade sjuk- domen heter dock icke vattuskräck utan trädskräck och kan endast an- gripa människor, ty djuren, som ofta stå på en högre ståndpunkt än människan och ha ädlare motiv för sina åtgöranden, rädas icke att se träd, utan tvärtom älska träden. Ja, det är i sanning rysligt detta, att människorna icke tåla att se ett träd, som är högre än de själfva, utan genast ropa: bort det! Och mången gång har det händt mig, att mitt sällskap i skogen vid den plötsliga åsynen af ett timmerträd utropat: kors för tusan, där står ett timmerträd, det är glömdt, det måste bort! Ja, det är den fullständigaste trädskräck som gripit människorna. Och gamarna, skogsjobbarna, frossa på bytet. Men mot en smittosam sjukdom, som är till fara för samhället, måste åtgärder vidtagas. Åtgärderna nämnde jag härstädes för tvenne år se- dan: lagstiftning samt ökadt statsförvärf af skogsegendom genom anslag från riksdagens sida. Staten kan i och för skogsförvärf få låna pengar mot billig ränta, och afkastningen från de inköpta skogarna skulle ganska snart lämna öfverskott öfver skuldsummans ränta. För närvarande äger staten icke ens 2 &Z af skogsimarken i södra och mellersta Sverige. Som ni, mina herrar, torde erinra eder, ingick Föreningen för skogs- vård i fjol till Kungl. Maj:t med begäran att en kommission måtte till- sättas för utredande af skogsförhållandena i Norrland och Dalarne. När det nu emellertid är uppenbart, att misshushållningen med vårt skogs- kapital här nere i södra Sverige är lika stort, kanske större än uppe i Norrland, där dessutom öfversta delen är skyddad genom lagstiftning, så synes det vara regerings och riksdags plikt att äfven låta undersöka skogsförhållandena här i södra Sverige. 1907 års skogskommitté inskränkte sig i denna sak till att förutspå hur mycket våra skogar kunde lämna i tillväxt när samtliga voro underkastade god vård och alla kalmarker gjorda produktiva. Jag som svensk medborgare känner mig dock icke alls tillfreds med att man förlagt en så viktig sak som frågan om våra skogars tillväxt till de fromma önskningarnas område, ty något annat kan jag ej kalla den naiva tron att våra enskilda skogsägare, i stort sedt, skola frivilligt börja att väl vårda sina skogar. Det är sant att det kan möta svårigheter att få en grundlig undersökning utförd, men svårigheter finnas till endast för att öfvervinnas. Och kostnaderna kunna bestridas af skogsvårdsafgifterna. Hufvudsaken är att något åtgöres. Snart är det för sent, och en skada skedd som det tarfvar århundraden att bota. 324 UNO WALLMO. Besinna blott, att om vi kunde drifva upp skogarnas årliga tillväxt med endast en kubikmeter per hektar öfver den nuvarande tillväxten, så gjorde detta oss genast en ökad årlig inkomst af 50—100 millioner kronor. Och med införandet af verkligt uthållighetsbruk skulle ej möta svårighet att drifva upp årliga afkastningen per hektar utöfver den när- varande med en kubikmeter och afsevärdt därutöfver. I vårt vackra svenska språk finnes en ordsammanställning, som klin- gar så härligt för svenska öron. Vi hafva hört denna ordsammanställ- ning ända från barndomens dagar, då våra öron först började smekas af det vackra modersmålet. Därför hvilar också sagans skimmer öfver de båda orden i fråga. De lyda: guld och gröna skogar! Jag säger, att väl är det möjligt att med nutida rofferier skörda guld på skogar- nas bekostnad, men guldet silar genom fingrarna och de gröna skogarna försvinna. Hvad återstår sedan? Därför tillropar jag nu dem som makten hafva i detta land: gören något för att rädda våra skogar! MHandlen, men handlen snart, ty det ligger fara i dröjsmål! Och kommen ihåg att med de gröna skogarnas bevarande och vårdande kunnen I låta det glänsande guldet sila genom edra fingrar, ty genom de gröna skogarna kommer det årligen tillbaka till eder. Och då blifva åter till verklighet barndomens sagoomskimrande ord: guld och gröna skogar. DISKUSSION. [EX N in IT: Diskussion. Bruksägare Alb. Bergström. Efter det glänsande anförande, som nyss blifvit hållet, är det i många afseenden otacksamt för mig, både såsom saknande den föregående talarens förmåga och emedan jag måste bekämpa den mening, som här är den rådande, att komma efter med ett uttalande, men jag kan dock ej uraktlåta att säga några ord i anledning af hvad före- draganden här har yttrat. Samma mening, som han har uttalat om skogarnas öfverafverkning och be- farad skogsbrist, hafva vi hört framföras från östra delarna af Värmland, och Uddeholms bruks historia lämnar därpå ett slående bevis. Vi ha hört detta i århundraden och hvad är likväl resultatet nu? Jo, skogarna i dessa delar af Värmland höra till dem mot hvilka ännu i dag med fog icke någon vä- sentlig anmärkning kan framställas med afseende på vare sig bestånd eller kultur, om också ringa timmer finnes, emedan skogen användts och upp- dragits för kolning. Historien själf visar således öfverdriften i de betänklig- heter, som här ha uttalats. Det har yttrats skarpa ord af föredraganden om skogsafverkan och sådant är ju också tidens lösen. Det ser ut, som om människorna skulle vara sug- gererade af en förutfattad mening mot dem som skörda skogen, de s. k. skogs- Jobbarna, mot hvilka detta slagord så tacksamt användes. Det är dock icke blott skada, som dessa personer hafva gjort, utan de hafva äfven gjort gagn. Jag har t. o. m. själf erfarenhet om den saken. Jag är i smått skogsägare. För att ej bli misstänkt för att själf vara jobbare, får jag meddela, det jag aldrig köpt en skogsbit blott för att afverka den, utan för att vårda den så godt jag kunnat till fördel för mig och mina efterkommande. Dock har jag erfarenhet om, huru dessa s. k. skogsjobbare mångdubblat värdet af min skog, på så sätt att de ha kommit emellan och skapat konkurrens, när en- skilda intressen ha sökt monopolisera skogstillgången. Det är således icke blott ondt de hafva gjort, och jag har fått den föreställningen, att deras arbete ökat vårt lands kapitalvärde med kanske en eller annan miljard kronor, icke därigenom, menar jag, att de afverkat skogen och fått in pengarna därför, utan därigenom, att skogsmarkerna fått högre värde, på grund af att skogsprodukterna, d. v. s. skogsmarkernas skördar, stigit i pris. Föredraganden inledde sitt anförande med uttalande af sin förvåning öfver, huru man kunde se malmfrågan så stor och skogsfrågan i förhållande till den så liten. Ja, jag skulle nästan med anledning af detta yttrande vilja säga, att han satt sig bra litet in i malmfrågan, om han icke i den i vår tid ser en viktigare fråga än t. o. m. skogsfrågan. Han anmärkte själf, att skogen växer igen och malmen kommer aldrig tillbaka. Detta få vi äfven komma ihåg och det är en viktig synpunkt, men han tyckes dessutom helt och hållet hafva förbisett, att järnmalmen är ett af de viktigaste medlen, genom hvilka de svenska skogarna kunna bibringas värde. Han talade vidare om, att man borde offra så mycket på vården af de enskilda skogarna, och dock borde han icke vara obekant med, att kanske hälften af den skogsproduktion, som de norrländska statsmarkerna nu fram- 326 UTHÅLLIGT SKOGSBRUK. bringa, får ruttna bort under växttiden. Så länge sådana förhållanden råda, tror jag det vore tacksammare och mera på sin plats, om han ägnade sina omsorger åt att utfinna medel för att tillgodogöra sig dessa skogstillgångar. Förlusten däraf, att de enskilde ej ha förstånd att sköta sina skogar, är ej i detta ögonblick så stor som förlusten af de ruttnande skogarna på statens egna marker. Det är åtminstone min mening. Åtskilligt annat angående hufvudgrunderna skulle kunna andragas mot inledarens föredrag, men jag antager, att andras sakkunskap därvidlag i diskussionen kommer att göra sig gällande och med mera berättigande och effekt än ett vidare uttalande från min sida. Öfverjägmästaren Tigerhjelm. Jag vill blott inlägga min protest mot det sista uttalandet om de ofantliga virkeskvantiteter, som skulle ruttna bort i de norrländska skogarna. Jag har varit chef för ett distrikt däruppe öfver ett 20-tal år och har varit i tillfälle att mycket noga följa hushållningen på statens skogar. Den omständigheten, att dimensionerna år efter år gå ned i dessa stora norrländska skogar, bevisar blott, att man där sökt och söker taga reda på allt, som duger till afsättning. Den omständigheten, att där finnas stora marker, där man ej tager vara på vindfällen o. d., som får ruttna ned, har sin naturliga förklaringsgrund däri, att afsättningen af sådant virke är alldeles omöjlig. Afstånden till flottlederna äro för stora, flottlederna räcka ej till för att framforsla sådant virke, och prisen äro ej så höga, att det lönar sig att kosta på arbete för att framforsla dylikt virke till vatten- dragen eller andra transportleder. Men kolningen däruppe har på senare tider bedrifvits i stort omfång. Man tillverkar och sänder ned kol långt upp från Västerbotten. Det har i många år varit ett ständigt upprepadt tal om, att virket i statens norrländska skogar får ruttna bort i ofantliga kvantiteter. Men detta tal kan blott gälla sådant virke, som ännu ej har tillräckligt värde. Bruksägare Alb. Bergström. Jag har icke sagt, att skog, som kanske just genom sågverksbolagens förmåga och omtänksamhet att åstadkomma flottleder fått värde, icke tillvaratages. Jag framhöll blott, att skog där uppe i Norrland ruttnar ned till lika stora kvantiteter som de, hvilka tillvaratagas, och det förvånar mig, att en jägmästare kan opponera sig mot ett dylikt påstående, ty det bör för honom vara bekant, att om man skall uppdraga timmerskog någorlunda rationellt — och naturligtvis sker det rationellt i många fall i andra delar af landet — bör man utgallra och taga bort från skogen en virkeskvantitet, som, när timret är färdigt till afverkning, motsvarar den kubikmassa, som då står på marken. Men i Norrland finnas inga utvägar att tillvarataga denna utgallring af brist på konsumtion däraf och kommuni- kationer därför. Jag menar således blott, att det finnes skog däruppe, som på grund af att den icke har något värde, nu icke kan tillvaratagas, och den uppgår till hälften af den producerade virkesmassan. Men, mina herrar, ägnen då Eder omsorg åt att söka få värde på detta. Det är ett tacksamt ämne, och järnmalmens förekomst just i de norrländska bygderna är en fingervisning för oss, hvilken väg vi skola gå, om vi vilja komma fram till målet att taga vara på allt hvad de norrländska skogarna lämna oss. Kapten de Verdier. I inledningsföredraget sökte öfverjägmästare Wallmo med stöd af doktor Loövéns undersökningar om tallens och granens tillväxt i Värmland bevisa, att omloppstiden bör vara, om jag hörde rätt, för gran DISKUSSION. 327 100—120 år och för tall 140—150. Doktor Lovén har på grundlag af samma undersökningar kommit till väsentligt kortare omloppstid. Båda herrarne kunna icke ha rätt. Jag antager därför, att öfverjägmästare Wallmos beräkningar icke äro allmängiltiga och ha då ringa praktiskt värde. Möjligen äro de matematiskt riktiga, men räntefoten är då satt lägre än till 5 2, hvarom dock ingenting sagts. Som vi noga veta, sofver icke räntan. Staten kan basera sin hushållning på 3!/, 27, men de enskilde skogsägarna, vi som måste förtjäna våra slantar, få räkna med lägst den nu vanliga obligations- räntan eller 5 2. Vid hvarje ekonomisk bedrift måste man räkna och arbeta så, att en anständig vinst uppstår. I annat fall är en affär icke sund. Äfven skogshushållningen måste grundas på ekonomiska lagar. Ställa vi omloppskalkylen på 5 2, så tror jag icke, att vi få fram de siffror, som visades på taflan, men hur går det då med den långa omloppstiden. Skola vi drifva vår skogshushållning efter herr Wallmos recept och gå under, skola vi låna pengar till 5 2, men basera vår förtjänst på lägre räntefot? Det sades vidare, att man skall söka uppdraga maximikvantiteten af skog på ytenheten och att detta var liktydigt med högsta afkastningen. Detta är godt och väl, men häri innefattas nog icke hela sanningen. Hufvudsaken är väl ändå, att skogen skall lämna mig största uthålliga inkomsten, äfven om omloppstiden blir reducerad endast till hälften af den af herr Wallmo be- räknade. Skogen måste genom nettovärdet af årliga tillväxten allra minst förränta sitt kapitalvärde på rot med gångbar ränta. Jag har burit ansvaret för skogsskötsel både i Sverige och Norge i åt- skilliga år, men aldrig har jag kunnat finna annat än att som mål för ut- hållig hushållning bör ställas skogens sförsta möjliga förräntningsförmåga. Den sammanfaller icke alltid med en stor kvantitet virkesförråd i de fall, då oräntabla dimensioner uppdragas såsom förhållandet blir i de långa omlopps- tiderna. Planktimmerdimensioner synas aftaga i kurs och i stället komma battenstimmer, pappersved- och propsdimensioner alltmer i favör. En skogs- man får ej förbise detta. Uthålligt räntabelt skogsbruk och lång omloppstid äro ej identiska begrepp. Inledaren talade vidare något om maximi- och minimidimensioner utan att närmare förklara deras begränsning. Räntabel maximidimensionen — och någon annan skola vi ej tala om — bör först beräknas och därefter undersökas i skogen, hvilken tid åtgår för att producera den. Så framkommer, tror jag, en riktig omloppstid. Med minimidimension bör väl förstås minsta gagnvirkesdimension. I blädnings- skogen varierar den efter skogens läge i förhållande till afsättningsplatsen. I trakthyggesskogen finnes ingen sådan angifven, ty detta hushållningssätts användbarhet förutsätter, att allt virke är gagnvirke oberoende af dimension. Till sist föreslog föredragshållaren, att man skulle »slunga» hans siffror, ja, däremot kan jag ingenting ha att invända. Om ännu ett kunna vi väl vara ense, och det är, att skogshushållningen måste liksom hvarje annan be- drift ställas på en sund ekonomisk grund. Öfverjägmästare Wallmo. Den föregående talaren glömde, att jag sade, att den första och den andra tabellen utvisa den kvantitativa tillväxten. De efterföljande 10 tabellerna omfatta värdetillväxten, d. v. s. den ekonomiska tillväxten, och jag har hela tiden sysselsatt mig med den ekonomiska tillväxten. Naturligtvis tänker jag på räntefoten. Skogen i och för sig kan mycket väl 328 UTHÅLLIGT SKOGSBRUK. afkasta 3 2 genom den kvantitativa tillväxten. I sista häftet af Skogsvårdsför- eningens tidskrift förekommer en uppsats af en jägmästare rörande värdeökningen på virke. Han säger, att denna mycket väl kan sättas till 2 7. Då äro vi genast uppe uti 5 Z. En annan sak få vi icke heller glömma bort, då det är fråga om räntefoten. Jag har utgått därifrån, att man skall försöka basera sin skogshushållning så, att marken blir satt i tillfälle att afkasta det mesta möjliga. Sedan spelar räntefoten en liten roll, cm den är 3, 4 eller 5 2. Utgår man därifrån, får man den största inkomsten i framtiden. Om penningräntan är tillfälligt Lög eller låg får ej inverka på grundprin- cipen i skogsbruket. Om man alltså bekläder en areal med så mycken skog, att marken producerar det högsta möjliga, så får man också den största uthålliga årsafkomsten, hvilken räntefot det än är. Det kan reson- neras sålunda: här är en skogsareal, som omfattar ett visst antal hektar, hvaraf en del är beklädd med skog af exempelvis 100—140 års ålder. Om det i närvarande stund är en hög räntefot — t. ex. 7 Z — så afkastar denna skog icke liknande hög procent. Det kan då synas försvarbart att hastigt hugga bort dessa äfvensom allra yngre bestånd, som icke afkasta 7 2 af sitt realisationsvärde, men på samma gång måste man dock komma ihåg, att då man sålunda öfverafverkar skogen, får icke hela detta kapital man får in utdelas som årsvinst i aftären, utan en del däraf bör placeras i bank, så att räntan däraf täcker den förlust, man åsamkat sig genom att hafva öfverafverkat, d. v. s. sänkt virkeskapitalet, så att marken ej längre är i stånd att lämna sådan afkastning som förut. En sådan penningplacering ligger dock oftast tyvärr endast inom de fromma önskningarnas område, ty svenskens vanor luta icke däråt. Han kallar det genom öfverafverkning influtna kapi- talet för årsvinst samt »super upp» det, ty, som jag förut i dag sagt: guldet silar så lätt genom fingrarna. Det är fallet. Som sagdt, räntan måste vi skogsmän räkna med, det är gifvet, och den har jag också räknat med hela tiden. Det är sålunda den ekonomiska och icke den kvantitativa tillväxten jag i dag hufvudsakligast talat om. Beträffande maximidimensionen var också den beräknad ur ekonomisk synpunkt. Jag har försökt räkna ut nettoafkastningen af träd med olika storlek och därvid kommit till det resultat, att träden i stort sedt försvara sin plats till dess de uppnå en brösthöjdsdiameter af 33—40 cm., då de sålunda böra borttagas för att bekomma största penningafkastningen. Detta är väl en ekonomisk beräkning. i Hvad angår minimidimensionen gifver jag den föregående talaren rätt i, att om man afverkar ned till 7 tums topp, blir minimidimensionen 24 cm. vid brösthöjd, hvilket jag ju sagt redan förut i mitt föredrag i dag. Sedan maximi- och minimidimensionerna blifvit fastslagna är det, såsom förut i dag visats, enkelt att räkna ut, huru många timmerträd man har rätt att årligen taga ut på skogen. Att jag en gång under föredraget sade, att jag slungade siffrorna, berodde därpå, att jag under mina beräkningar — såsom äfven af tabellerna framgår — kommit till det resultat, att den ekonomiska omlopps- tiden och den kvantitativa omloppstiden ganska nära sammanfalla med hvar- andra. Men äfven om de icke göra det, finnes väl ingen, som kan påstå annat, än om man har marken så beklädd med skog, att den förmår afkasta det mesta möjliga, man då äfven får den största afkastningen af skogs- handteringen. Beklädes sålunda marken med skog, så att den gifver den DISKUSSION. 329 största tillväxt, som denna mark med ljusets och luftens hjälp kan producera, så får man den största inkomsten, och då blir det äfven en u/hållig afkastning. Jägmästare Henrik Petterson. Öfverjägmästare Wallmo nämnde, att, om jag har en skogsmarksareal och drifver upp den att lämna den största möjliga medelafkastning, har jag också därmed fått den största möjliga vinst af skogshandteringen. Det är hvad jag anser vara ett grundfel i herr Wallmos uppfattning, att han icke tar någon hänsyn till tiden. Det är icke detsamma att få in ett kapital om 20 år eller i dag, det är ju därför man räknar med räntor. Man skulle kunna invända, att detta är en privatekonomisk synpunkt, som icke spelar så stor roll för staten eller för landet i dess helhet. Men vi måste besinna, att om vi genom hastigt tillgodogörande af en skogstill- gång kunna få in kapital i landet några tiotal år tidigare än afsedt varit, så kan detta kapital stimulera industrier, som åter kunna, under det att skogen växer igen, uppehålla hela det svenska näringslifvets inkomstsiffra. Vi måste sätta oss in i, att en sådan koncentration under en period till en viss näring och under en annan till andra näringar kan — när förhållandena påkalla dem — vara för landet nyttig. Jag tror, att det är ett fel att betrakta skogs- handteringen såsom isolerad och fordra, att den skall lämna årligen samma afkastning. Det som är viktigast, är att de svenska näringarna gifva när- melsevis jämna och naturligtvis helst stegrade inkomster. För att tillämpa detta på ett enskildt fall, så är det möjligt att jag, om jag väntade 20 år med afverkningen af ett skogsbestånd, kunde uppdrifva medelarkastningen från min skog något högre, men om icke beståndet ger nöjaktig ränteafkastning och det sålunda kanske kostar mig dryga räntor att uppskjuta afverkningen till den tiden, så anser jag det orätt att vänta på den största medelafkastningen. Det är nämligen så, att då man räknar med medelafkastning på det sätt, som här skett, jämställer man den afverkning. som ingår vid 20 år och den som ingår vid 30—40 år, med den slutliga afverkningen vid t. ex. 120 år. Men hvar och en inser, att det måste vara mera värdt för mig, om jag får en afkastning genom hjälpgallring om 20 år än en slutafverkning om 120 år. Därför torde herr Wallmos teori få an- ses ohållbar, och jag trodde, att den vid detta laget hade utgått ur diskussionen. Om jag har ett skogsbestånd, så är det praktiska problemet, som jag bör göra klart för mig, detta: hvad är det värdt nu, efter hvilken räntefot växer det och är denna räntefot nöjaktig i jämförelse med hvad jag kan få på annat håll? Är den nöjaktig, bör beståndet stå kvar, eljest bör det bort, och kapitalet bör placeras i ett nytt bestånd eller i andra industrier. Då kan det hända, såsom fallet är i stor utsträckning 1 Norrland, där vi hafva öfverskott på öfverårig skog, som växer långsamt och icke ger nöjaktig ränta och således ur ekonomisk synpunkt betraktadt borde tagas bort så fort som möjligt, att om vi följde denna princip, vi skulle få en stor afverkning nu under 20—30 år och sedermera nedgång däri. Denna nedgång kan med- föra olägenheter. Därför måste man hafva ögonen härpå och komma ihåg, att samhällets intresse icke ligger 1 att uppehålla en lika stor afverkning utan i att utjämna nedgången så, att den icke kommer brådstörtadt utan så små- ningom, så att folket och industrien hinner anpassa sig efter densamma. Hinna de anpassa sig efter nedgången i skogsafkastningen, är ingen skada skedd, utan jag har genom att så hastigt som möjligt tillgodogöra mig det öfveråriga kapitalet gjort en vinst både för skogsägaren och för landet. UTHÅLLIGT SKOGSBRUK. (SE [SE [9] Min uppgift är sålunda att räkna ut, huru stort skogskapital jag har, som på grund af brist på tillväxt icke försvarar sin plats, och huruvida jag kan taga ut detta nu eller om det är så stort, att jag måste utsträcka af- verkningen öfver en öfvergångstid. Då uppstår den frågan: huru lång skall denna öfvergångstid vara? Det är det praktiska problemet i denna fråga. Jag tror, att det vore nyttigt, om diskussionen kunde koncentrera sig på den punkten, så att, i stället för att gifva oss in på teorien om den största möj- liga medelafkastningen på skogsmarken, vi kunde enas om att taga vara på det vi hafva så omsorgsfullt som möjligt och samtidigt draga försorg om framtiden. Jag skall be att få vidröra en annan sak, som står i nära sammanhang med en af herr Lindhagen väckt motion, som diskuterades i Första Kamma- ren i lördags och skall diskuteras i Andra Kammaren nästa onsdag. Där talas om ett genomförande af uthålligt skogsbruk på enskildes större skogar genom hushållningsplaner. Herr Lindhagen definierar det uthålliga skogs- bruket så, att han därmed afser en uthållig afverkning af den årliga tillväxten. Det kan icke sakna sin betydelse att göra klart för sig, om det är god skogs- hushållning att taga ut årstillväxten. Det är icke en god hushållning, om skogen är abnorm. Det kan i vissa fall vara vanvård att taga ut årstill- växten från skogen. Vi hafva i Norrland öfveråriga skogskapital, som af- sätta abnormt liten tillväxt. Skulle jag där endast taga ut den årliga till- växten, så skulle jag icke hinna uttaga det nu mogna virket förrän det förstörts. Å andra sidan, om jag har stora ungskogar och tager ut den år- liga tillväxten, kommer jag att gå för hårdt åt skogskapitalet. Jag anser, att vi skogsmän böra säga ifrån, att ett lagstadgadt uttagande af den årliga till- växten icke bör komma i fråga. Om jag förstår herr Lindhagen rätt, har han tänkt på framtiden och vill skydda skogen så, att den kan för genera- tioner framåt gifva en stor afkastning. Då är det enda riktiga att koncen- trera sig på den växtliga skogen. Det finns ingen förnuftig människa, som icke vill, att den växtliga skogen skall stå kvar och endast den oväxtliga skogen tillgodogöras. En lagstiftning som gick ut på att skydda den växt- liga skogen på ett eller annat sätt, anser jag vara hvad man kan gå med på, om frågan kommer att behandlas vidare. Man kan tänka sig en sådan lagstiftning på flera sätt, t. ex. genom något slags utsyningstvång, där man går ut från, att hvarje bestånd skötes på rationellt sätt, men där ingen har något att skaffa med det belopp, som tages ut. Det är icke något stats- intresse att bevaka, om man går öfver hela, halfva eller hundradelen af arealen med afverkningen under året, det viktigaste är, att man vid afverk- ningen icke tager ut växtlig skog, utan sköter hvarje bestånd på ett ratio- nellt sätt. Jägmästare Björkbom. Jägmästare Petterson nämnde, att man skall af- verka ett bestånd eller träd, då det är i sådant skick att man genom be- ståndsvård icke kan få det att med sin tillväxt lämna den ränta, man önskar. Jag undrar, om det kan vara fullt rätt. Förräntningen af beståndet är en sak och förräntningen af skogen i sin helhet en annan. Beståndet utgör en del af skogen, och det huggfärdiga beståndet är den ränta, jag får på skogs- kapitalet, d. v. s. på hela skogen. Det är möjligt, att årsafverkningen utgör fullt skälig ränta på hela skogskapitalet, d. v. s. på skogen i dess helhet, fastän beståndet, som afverkas, i och för sig själft icke lärunar tillräcklig ränta. DISKUSSION. ONA Jag menar att beståndets tillväxt är en sak och räntan på skogen en annan sak.! Öfverjägmästare Wallmo. Jägmästare Petterson kan synas ha delvis rätt i hvad han sagt och det behöfver under vissa förutsättningar ej direkt strida mot hvad jag sagt. Om man har äldre skog, t. ex. 100— 140-årig, och vill hastigt »försilfra> den, är det ingenting som hindrar att göra det, om man insätter penningarna i bank eller säkert lönande industriellt företag. Antag att man har en skog, som afkastar 10 kr. pr har om året. Genom att sänka dess virkeskapital minskar man dess produktionsförmåga med exempelvis 2 kr. per har. För att för framtiden icke gå förlustig dessa 2 kr. per hektar bör man alltså i bank insätta ett kapital nog stort att gifva en ränta mot- 1 TI en uppsats »Bestands- und Waldeszuwachs (Zeitschrift fir Forst- und Jagdwesen, häfte 1, år 1906) framhåller professor Weise Miinden, bland annat följande: Enligt Schwappachs Ertragstafeln fir Fichte, bonitet II lämnar ett granbestånd vid 30 år en beståndstillväxtprocent af 5.7 » 40 » >» » » > 3.5 vå 50 » >» » ) » 2.8 » 60 » >» » » MOT vå Ol» » » MS +0 180», > » » » Li » 90 »> » » » » 0.9 >» 100 » >» » » >» 0.7 Uträknas normalförrådet enligt Presslers närmeformel: n(a+tb+c+ SfE £5)— IG hvar- 2 2 vid n = I0 och a = förrådet vid 10 år, b vid 20 år o.s. v. erhålles följande normalförråd : från I till 39 år = 6,084 kbm. > I » 49 » = 10,440 > » I » 59 » = 15,904 >» 2 LE RN DR VÄNS) SAT SUI -K205020)7 Eh IE 2 Hel = SMER » I ,0012r= 46,300 > Ett 40-årigt bestånds massa utgör den afkastning, som vid normal fördelning af ålders- klasserna vid 40-årig omloppstid på 40 har mark uthålligt kan afverkas. Ett 40-årigt be- stånds virkesförråd uppgår till 383 kbm. Denna virkesmassa förräntar således hela virkes- kapitalet 6,084 kbm. efter 6.3 20. Med 40-årig omloppstid kan således uthålligt skördas 6.3 26 af hela skogskapitalet, men det 40-åriga beståndet i och för sig förräntar sig endast elteri 3-5 var För olika omloppstider har Weise uppställdt följande tabell: | Omloppstid | Afverkning Det äldsta | Normalförråd | ET ma öbestaändets | är | | jon | og | tillväxtprocent | — | | | | | | 30 | 2,969 | 253 | 7.5 | 5.7 40 | 6,089 383 | 6.3 | 35 50 I 10,440 | 500 | 4.8 2.8 60 | 15,904 | 603 3:8 | 2.1 70 | 22,339 | 693 Sö 1.5 | 80 29,620 | Fig I 2.6 Er 90 | 37,636 | 839 2.2 0.9 100 46,300 900 1.g 0.7 332 UTHÅLLIGT SKOGSBRUK. svarande en afkomst af 2 kr. per har. Man får då således 8 kr. från sko- gen och 2 kr, från banken, allt per hektar räknadt. Under dylik förutsätt- ning kan den af jägm. Petterson omhuldade försilfringsteorien försvaras, men — det kommer ett men därvidlag, som jag redan i mitt föredrag be- rörde. Hvem kan nämligen förutse framtidens virkespris och framtidens räntefot? Men detta är nödvändigt för att en exakt kalkyl skall kunna upp- ställas i försilfringsteorien. Jägmästare Schotte nämnde för en stund sedan namnet Hamra kronopark. Antag att man där för 10—15 år sedan gjort såsom jägmästare Petterson föreslår. De gamla bestånden där hade en svag kvantitativ tillväxt på grund af sin ålder. Om man då användt det sätt, jägmästare Petterson förordar, hade man visserligen fått in en summa pen- ningar för den skogen, men efter den tiden har virket därstädes stigit så i värde, att man huggit sig i foten genom att då göra en dylik stor afverk- ning å denna kronopark. Nu tackar man Gud, att man har större delen af dessa träd kvar med deras ökade värde. Då man vill »försilfra» sin skog, bör man alltså vara allvetande för framtiden. Då man genom öfverafverkning förvandlar större eller mindre del af skogen i penningar, bör man vara förvissad om att virkespriset om exempelvis 10 år icke är högre än nu, men som bekant kan det hända, att virket under loppet af ett eller annat tiotal år fördubblas i värde eller åt- minstone ökas i banko, och då har man huggit sig i foten, när man i för- väg huggit bort det och därigenom till på köpet försvagat skogens afkast- ningsförmåga för all framtid. Herrarne veta nog, att detta att >»försilfra> skogen och hugga bort de äldre bestånden är ett svepskäl. Man skyller på räntefoten, men det är i själfva verket ett svepskäl för att öfverafverka sin skog. Man tål icke att se dessa äldre bestånd på sin skog, och när de äldre bestånden äro borta, har man ingen annan utväg att tillgripa än att hugga de medelålders bestånden samt kanske till slut äfven ungskogsbestånden. Då jag talat om omloppstiden, har jag naturligtvis afsett normala för- hållanden. Den icke normala skogen i Norrland ingår naturligtvis icke i de kalkyler, jag ställt upp. Det är så många faktorer, som spela in, då fråga är om omloppstiden i Norrland, så den kan där icke matematiskt beräknas. Den bör icke tagas in i diskussionen, då det är fråga om uthålligt skogsbruk i allmän bemärkelse. I öfre Norrland kommer nog afverkningen att reglera sig ändock. Vi behöfva icke frukta för att allt för starka försilfringsteorier skola intränga där, då skogen står under skogslagarnas skydd. Men liksom man i öfveråriga skogar bör afverka mer än tillväxten för att så småningom bringa den i normalt skick, får man i ungskogen alls icke uttaga fulla till- växten utan spara för att äfven bringa dessa i normalt skick. Jägmästare Henrik Petterson. Öfverjägmästare Wallmo anmärkte, att om man på Hamra kronopark för 10 år sedan tillämpat det förfaringssätt jag förordat, skulle man i dag ångra sig. Jag menade, att då man skall bedöma ett be- stånds ekonomiska huggfärdighet och vill göra klart för sig, hur det förräntar sig, så skall man icke endast räkna med tillväxten enligt dagens pris, utan i den kalkylen måste ligga en beräkning öfver den framtida värdestegringen. Det är svårt att göra en sådan beräkning, och den blir en spekulation lik- som hvarje annan. Jag måste söka bedöma, huru mycket beståndet tillväxer i värde både genom trädens utväxande och genom den kommande värde- DISKUSSION. 333 stegringen på virket. Då jag på det sättet kommit till ett visst belopp hugg- färdigt virke gällde min andra fråga: hur lång afverkningstid måste anslås för detta virkesbelopp? Beträffande Hamra kronopark tror jag säkert, att där för 10 år sedan fanns en så betydlig virkesmassa af dylik huggfärdig skog, att man fått göra en inskränkning, på det att det icke skulle blifva för stor afverkning på en gång och sedermera stark nedgång i huggningen. Utan tvifvel hade jag där föreslagit att endast hälften eller kanske en tredjedel af den förefintliga ekonomiskt afverkningsmogna skogen skulle uttagas under första tjuguårsperioden: Härigenom minskas vådorna af beräkningens osäker- het, ty om jag ursprungligen skulle räknat med för liten värdestegring är jag ju vid en kommande revision i tillfälle att korrigera detta. Det är klart, att man icke får räkna enbart med värdet af enstaka träd. Om jag vet hvad ett träd på Hamra kronopark kostat för 10 år sedan och vet, hvad det kostar nu, så är detta icke afgörande för, huru pass rentabel affären varit. Jag måste äfven tänka på de träd, som torkat bort, på grund af för lång- sam afverkning, och på den återväxt, som omöjliggjorts genom att den öfver- mogna skogen lämnats att kvarstå. Hvad prisstegringen beträffar, så kunna vi f. ö. hafva all anledning att tänka på det starka prisfall på plank, som ägt rum. Om detta prisfall icke gifver med sig, skola vi få ett mycket kännbart bevis för att man icke får spela för högt i framtida värdestegringar på virke. Jägmästare P. O. Welander. Jag kan icke neka till att jag i öfverjäg- mästare Wallmos föredrag saknade åtskilligt. Siffrorna kunde jag icke granska, men en sak anser jag, att han förbisett, och det är, att då man säger, att skogen afkastar en viss ränta, måste man taga i betraktande att, innan sko- gen kommer till afverkning, är det ett stort manfall i densamma. Det är många träd, som gå under af röta och andra orsaker. Afdrag bör göras för dessa, då man räknar med så hög ålder, som herr Wallmo gjort, om af- kastningen skall motsvara verkligheten sedermera. I öfrigt tror jag, att det är af vikt att gå till grunden med denna fråga och få svar på, hvad anledningen kan vara till att, efter hvad man har an- ledning att antaga, skogen nu öfverafverkas så mycket. Det är icke öfver- afverkning, där den hufvudsakliga gamla skogen finnes, i öfre Norrland, utan söder därom, där väl ingen kan påstå, att någon nämnvärd mängd gammal skog finnes kvar. Jag hade väntat att öfverjägmästare Wallmo skulle söka utreda den saken. Jag tror, att man därvidlag måste taga hänsyn till, att det rör sig om naturprodukter, som behöfva mer än 100 år att mogna till skörd. Därigenom flyttas frågan öfver på ett nationalekonomiskt plan, där det icke går an att ensidigt bedöma den från skogens synpunkt. Den enda som, såvidt jag kunnat finna, berört denna synpunkt, är jägmästare Petterson, ehuru jag icke delar hans åsikt. Det har sagts af en talare, att virkeshandlandena, för att använda en höflig benämning, gjordt mycket ondt men äfven mycket godt i det att de hafva drifvit upp värdet på våra skogar. Ja, det hafva de gjort, och det är en olycka. De hafva fått ett högt värde på skogen, som icke motsvaras af tillväxten utan endast är ett realisationsvärde. Till och med då staten beräknar värdet på skog, som den inköper eller säljer, gäller realisations- värdet. Det är sålunda ett värde på skogen, som icke står i förhållande till den ränta, som skogen gifver genom virkets tillväxt. Detta har gjort det 334 UTHÅLLIGT SKOGSBRUK. svårt för enskilda personer att idka skogshushållning. De bedrifva icke skogs- bruk utan skogsafverkning. Man beräknar icke efter den principen, att man först skall undersöka, huru mycket skogen tillväxer per år och låta detta vara räntan på skogskapitalet. Man sätter upp ett för högt pris, och då man sedermera finner, att den årliga virkestillväxten ej motsvarar önskad ränta på skogens realisationsvärde, tillgripes skogskapitalet. Det är för myc- ket begärdt, att en enskild person skall sänka afverkningen, för att skogen skall gifva afkastning om 80 eller hundra år. Det ställer ett för stort kraf på den enskilde. Säkert är, att räknar man med en så lång framtid öfver landet i sin helhet — och det är det, som utmärker herr Wallmos föredrag — är det endast fördelaktigt för landet att räkna med uthålligt skogsbruk, men däremot icke fördelaktigt för den enskilde. Huru skall nu detta kunna botas? Det har skrifvits och diskuterats mycket om den saken, men jag fruktar att vi stå på samma ståndpunkt som för 2 år sedan på detta rum. Det är det enskilda och allmänna intresset, som icke kunna förlikas. Hvilken utväg finnes då, att sammanjämka dessa intressen? Det finnes ett intresse inom människan, som kan hjälpa. Det är en makt, som uträttar ofantligt mycket här i världen, och det är kärleken. Den, som har en personlig egendom, som han vill lämna till sina barn, önskar naturligtvis sköta den så, att de barn, han älskar, kunna få draga nytta däraf. Hvad som är en olycka för landet är, att egendomsbesittning alltmer skiljes från hvarje personlighetsförhållande. Förr i världen, då bruksägaren innehade sitt bruk som en familje- eller släktegendom funnos några af de personlighetsband, som förenade förvaltaren med bruket. Nu äro bruken till stor del ersatta med aktiebolag. Det är en farlig omständig- het. Det finnes icke vidare några personliga band på egendomen, sedan den blifvit satt på aktier. Aktieägarna hafva kanske aldrig sett egendomen i fråga, utan för dem gäller det endast att få utdelning på aktierna, och hvad värre är: hela bolag säljas hit och dit. Det är ett säljande, så att man må undra öfver, hvar det skall sluta. De personliga banden mellan ägaren och skogen brista allt mer. Det enda, som återstår, är ett ord, som de flesta göra korstecknet för, och det är lagstiftning. Om en lag skall drifvas igenom, beror dock på representationens åskådningssätt. Då återstår att göra vädjan till nationen. Man får icke begära, att de enskilda, som innehafva egendomar, särskildt då de personliga banden allt mer och mer upphäfvas, skola göra så stort våld på äganderätten. Här mäste hela landet komma till hjälp för att framtvinga en effektiv lag. Det är motbjudande, men det är nödvändigt. Jag vill tillåta mig vädja till denna församling, som representerar mycken bildning och fosterländskt sinnelag. Låt oss göra en uppoffring. Låt oss för de närmaste åren vinna några millioner mindre men med det eftermälet, att vi gjort något för det foster- land och den samling, som ideligen talas om men göres så litet för. Det är den enda utvägen att få något resultat af dessa diskussioner. Att enbart ur skogsmannens synpunkt lösa frågan, är icke möjligt, ty här spela de all- männa och enskilda intressena in, som icke låta binda sig af några siffror. Får jag 1,000 kr., tager jag dem och afstår icke från 500 kr. för att andra skola få dem efter 50 eller 100 år. Jägmästare Petterson har framhållit att vi skola skydda våra växtliga skogar med lagen, men icke den oväxtliga. Jag förmodar, att han vill att vi DISKUSSION. 335 skola skydda den växtliga skogen, därför att det vore ett allmänt in- tresse. Det talas om sköfling,- så snart man afverkar skog, hvars tillväxt är större än penningräntan på motsvarande kapital, men icke då mindre växt- lig skog uttages; men den s. k. oväxtliga skogen lämnar ägaren lägre ränta, det är hela skillnaden. En egendoms ränteafkastning är dock hufvudsakligen en enskild angelägenhet. Det allmänna intresserar sig mest för om skogs- kapitalet tillgripes eller ej, hvarför den skada jag tillfogar det allmänna kan under vissa förhållanden bli lika stor vare sig den afverkade skogen är växt- lig eller trögväxande. Jägmästare Petterson sade vidare, att den gamla skogen bör under vissa förhållanden uttagas någorlunda jämnt på öfvergångstiden. Hur kan man tro, att en sådan öfvergångstid skall tillämpas af enskilda personer utan med lagens tillhjälp? I vissa delar af Norrland, där förekomsten af oväxtlig skog är stor, finnes ingen annan utväg än att taga lagen till hjälp för att mode- rera afverkningen. Det var en annan sak, som jägmästare Petterson nämnde och som jag mest af allt opponerar mig mot, nämligen att man icke får betrakta skogs- bruket ur ensidig synpunkt. Om skogsbruket icke kan bära sig under någon tid, får man slå sig på någon annan näring. Det är en farlig ståndpunkt i vårt land, där förhållandena så växla. Det finnes landsändar, såsom i Norrland, där det icke går an att afverka skogen och sedermera öfvergå till landtbruket, där det finnes så stor folkmängd, att det icke är möjligt för den att på den fattiga jorden föda sig. Det vore att öka emigrationen. TI öfre delen af Sverige måste man räkna med skogsbruket som en näring, som icke får utsättas för sådana omkastningar. Det måste vara kontinuitet inom skogs- handteringen. Jägmästare Henrik Petterson. Jag framhöll uttryckligen, att jag icke vill vara med om hastiga omkastningar i årsafverkningen, utan att man bör söka för- medla öfvergången till den nedgångsperiod, som enligt min åsikt är ofrån- komlig, genom att sänka afverkningen successivt, så att befolkningen små- ningom kan anpassa sig därefter. Det är min tro, att, om man icke gör detta alltför brådstörtadt, kan befolkningen anpassa sig efter sådana för- ändringar i sina villkor. Vårt näringslif är icke fullt så mekaniskt inrättadt, att man kan säga, att, därför att en viss del af befolkningen en gång fått inkomst af en näring, måste den också hafva samma inkomst från just den näringen för all framtid. Befolkningen är nog så rörlig, att den kan an- passa sig efter nya förhållanden, blott icke förändringen sker med alltför stora språng. Orsaken att jag i anslutning till herr Lindhagens motion endast föror- dade skydd för den växtliga skogen var, att det egentliga öfverskottet på oväxtlig skog enligt min åsikt finnes i Lappmarken, där afverkningen redan nu regleras genom utsyningstvång. Jag har för min del icke fått den upp- fattningen, att det skulle blifva några farliga omkastningar i afverknings- beloppens storlek genom att i öfriga delar af landet den oväxtliga skogens afverkning fortfarande vore fullständigt frigifven. Bruksägaren Alb. Bergström. Det är endast ett par små inlägg i frågan, som jag ytterligare vill göra. Det ena rör den farhåga föredraganden så lifligt uttalade för att den intäkt, som skulle erhållas genom skogens reali- 336 UTHÅLLIGT SKOGSBRUK. (SE serande, skulle komma på afvägar. Jag ber honom göra sig förtrogen med, i hvad mån den enskilda jordegendomen i Sverige är hypotiserad. Hvad som inflyter genom realisation af den enskilda skogen användes nog till största delen för att minska skulderna i hypoteksbankerna. Under sådana förhållanden kan man nog icke heller uraktlåta att räkna med ränta på ränta. En annan sak vill jag framhålla, men det är otacksamt att yttra sig däremot, då det tyckes hafva vunnit så allmän genklang, och jag vet att sympatierna därför äro så stora, men jag kan dock icke underlåta att göra det. Det är frågan om lagarnas inverkan på skogsvården. Jag tror för min del att vi i allmänhet räkna för mycket med lagarnas inverkan i detta hän- seende. Jag tror, att det vore bättre att skaffa upplysning, och det är med stor glädje jag i dag kan konstatera, att frågan om skogsundervisning i landtmannaskolorna utan en enda röst emot accepterats af denna församling. Detta är den rätta vägen. Tyskland står väsentligt före oss i afseende å omtanken om skogen. Där har skogen ett betydligt högre värde än hos oss på grund af bland annat en hel del statsfinansiella åtgärder, och där finnas inga lagar, som bestämma hur den enskilde skall vårda sin skog. Det oak- tadt påstås det såsom ett faktum, att de enskilda skogarna i Tyskland äro utomordentligt väl vårdade. Vi få väl icke räkna detta på annat än upplys- ningens konto och att skogsägaren i Tyskland själf inser de stora ekono- miska fördelar, han har utaf att sköta sin skog väl. Lagar verka icke mycket, och skulle det vara fråga om att få lagstiftning till stånd för vanhäfd; så kanske vi i första hand borde vända oss mot landtbruket, ty där förekom- mer också vanhäfd, som förorsakar landet stora förluster. Jordbrukets pro- duktionsvärde pr år rör sig om en milliard och skogsbruket om endast 300 millioner. Det sistnämnda är ett tacksamt fält att arbeta på, men det är ett otacksamt fält att kasta sig på jordbruket, då detta redan samma år visar bokslut och sålunda också på de misstag man har gjort, under det att be- träffande skogen man icke har ansvar för de teorier man kastar fram an- gående dess vård och skötsel, därför att man går bort, innan bokslut kan göras och förlusten visar sig. Man skulle nästan kunna misstänka det vara medvetandet om detta, som skapar det varma intresset för skogen och i SN nerhet med afseende på lagstiftningen. Jägmästaren P. O. Welander. Den meningen har framhållits, att man mot lagarna måste ställa upplysning och kärlek till skogen. Om jag hugger ett träd nu, får jag ett af samma värde först om 50—100 år. Om det gäller jordbruket har det ingen fara, men hvad jag i fråga om skogen gör nu har så lång räckvidd, att man icke kan lita på denna upplysnings inflytande. Det hinner göras för mycket ondt under tiden. Därför har jag här förordat, att vi tills vidare skola hafva inskränkande lagar. Men vi skola väl hoppas, att de en gång skola blifva obehöfliga. Mot jägmästare Petterson vill jag framhålla, att det icke går an att kasta sig från en näring till en annan. Icke heller går det an att öfver- flytta trävaruindustrien från öfre Norrland till söder, sedan skogarna äro ut- huggna på det förra stället. Det är detta, som är det viktigaste i inrikes- politiken, att man söker binda folket vid det egna hemmet, men det går icke genom att flytta industrien från norr till söder. Då riskerar man att göra folket mera hemlöst än det är, Vi böra sträfva i motsatt riktning. Det är visst, att inom denna förening finnes mycket intresse för skogsvården. Det DISKUSSION. SI vill väl ingen betvifla. Men då man talar om skogslagar, som äro hårdt ingripande i den enskilda äganderätten, ses och hörs det icke gärna. Det har förebråtts skogsstaten, att mycken skog växer med liten ränta, ja, delvis ruttnar bort, men icke får man därför kasta skugga på skogsstatens tjänstemän, som äro för få och hafva så små hjälpmedel. Säg i stället till riksdagen, att skogarna nu afkasta för litet på statens marker, men skyll det icke på statens funktionärer. Staten har försummat mycket inom Norrland. Jag har räknat ut för Lappmarken, så långt jag kunnat få siffror, att staten där under åren 1901—1004 tagit ut omkring 3 millioner kronor om året, under det att staten, förutom dikningar, icke nedlagt mer än en tusendedel däraf på skogs- vården, d. v. s'/s öre pr har. Det är uppenbart, att sådant icke får fortgå. Disponenten Martin, Föredraganden är en mycket stor idealist. Jag sä- ger icke detta i förklenande betydelse, tvärtom, ty om vi icke hade idealistiska män, komme vi icke långt i framåtskridande. Men idéerna måste sofras och modifieras på grund af omständigheterna i det praktiska lifvet, som vi icke alltid hafva i vår makt. Jag skall taga ett litet exempel för att visa, att skogshushållningen dock, såsom en talare här yttrat, verkligen måste betrak- tas i sammanhang med andra näringar. Antag att jag tager emot en gård i arf. Denna gård har af mina för- fäder skötts konservativt. Jordbruket har drifvits extensivt. Från skogen har icke tagits annat än till husbehof. Jag antager, att skogen till denna gård har samma utseende, som står på taflan, eller att omkring en tredjedel af skogen är gammal huggbar skog. Antag att det är jag, som tager hand om denna gård. Jag har studerat jordbruk både i utlandet och inom lan- det och har under en lång följd af mina uppväxtår sett, att denna gård icke skötes såsom den borde. Där behöfs täckdikas, husen äro förfallna. Hvar- ifrån skall jag taga penningar därtill? Jag tillkallar en skogsman och har redan en indelningsplan för denna skog, som visar, huru mycket jag kan taga om året. Jag räknar med, att den afkastning, som tagits ut från sko- gen under årens lopp, ätits upp och försvunnit i det dåliga jordbruket. Nu vill jag sätta jorden i stånd och har ett sparadt kapital i denna skog. Gör då en egendomsägare något orätt mot sig själf eller mot iandet, om han tager ut nämnda tredjedel i mogen skog och lägger ned penningarna på förbättring af jorden för att sätta jordbruket i stånd och bygga nya erforderliga hus? Jag vill härmed hafva sagdt, att uthållighetsprincipen icke är ett oefter- gifligt villkor för rationell skogshushållning. I Tyskland skiljer man på /ähr- licher Nachhaltsbetrieb och Periodischer N. B. och erkänner äfven, att det finnes omständigheter, som göra att rationell skogshushållning icke absolut förutsätter uthålligt skogsbruk. I skogskommittén diskuterades denna fråga eller möjligheten att åstadkomma något stadgande om uthålligt skogsbruk, men efter långa diskussioner måste man gifva tappt och släppa tanken på denna princips genomförande samt nöja sig med att fastslå genom lag, att den, som afverkar skog, skall bära ansvar för, att marken icke blir impro- duktiv. Längre tror jag icke, att vi för närvarande komma. Atti lag före- skrifva, att skogen skall indelas och att man icke får afverka mer än med skogens bestånd är förenligt, är en utopi, så länge vi hafva skog, som icke är normal vare sig med hänseende till grundmasseförrådet eller åldersklas- sernas fördelning. Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1907. 24 338 UTHÅLLIGT SKOGSBRUK. Disponenten Hasselblad. Jag ber att få instämma i den siste talarens anmärkningar. För öfrigt kan man uppställa den korta regeln, att då ett träd är mo- get, d. v. s. då det växer fortare som penningar i bank än som träd på mar- ken, så bör det afverkas, och nya träd placeras på marken. Den regeln är så kort, att den icke behöfver någon vidare definition. Att skrifva en lag i detta hänseende är omöjligt, ty icke kan man säga, att det trädet skall stå kvar och det skall tagas bort, utan att värdeberäk- ningarna enligt ofvan få vara afgörande. En lag skall vara så moderat som möjligt. Jag är varm vän af skogen, men skogen skall skötas med förnuft och icke ensamt med en skrifven lag. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 19007, H. d 9. En svensk skogsutställning. Föredrag vid Föreningens för Skogsvård årsmöte den 15 april 1907. Af Gunnar Andersson. Herr ordförande, mina herrar! Då jag äfven vid detta årsmöte vågar ta till ordet, är det för att för denna maktägande samling af svenska skogsmän framföra några tan- kar, som jag vid mera privata samtal framlagt och som man därvid an- sett böra komma under ompröfning i vidare kretsar. Det har kommit mig i sinnet, att med den enastående stegring af intresset för den svenska skogen, som det sista årtiondet blifvit vittne till, med den jäsande arbetslust för densammas förbättrande, som man möter nästan öfverallt, med det ökade iakttagelsematerial, som vi med hvart år få angående densamma, med den stegrade mångsidigheten i dess användning, med allt detta för ögonen, har det, säger jag, kommit mig i sinnet, om ej tiden är mogen, att ett ögonblick samla oss, göra ett bokslut och se huru det står till med våra skogskapital, med vår förmåga att vårda dem, med våra kunskaper om den svenska skogens lif och natur. Jag tror, att en sådan uppgörelse med brytningstiden mellan den svenska skogshandteringens öfvergång från urskogsafverkningens period till den rationella skogsskötselns skulle vara oss till mycken nytta, där- igenom att den gåfve oss en öfversikt öfver mångfaldiga förhållanden, som det nu för den enskilde praktikern eller forskaren är omöjligt att erhålla, jag tror vidare, att den hos den stora allmänheten skulle ytter- ligare väcka och stärka det välbehöfliga intresset för skogen och dess vård och jag tror till sist, att den redogörelse för utställningen, som väl blefve det sista vittnet om densamma, skulle för framtiden blifva en ur- källa för kunskapen om den svenska skogen vid det 20:de seklets gryning. Men allt detta vunnes endast, om en sådan utställning anordnades på det rätta sättet, vore väl förberedd och vore ett resultat af alla intresse- rade krafters eniga och målmedvetna samarbete. Huru skall detta nås? 340 GUNNAR ANDERSSON. Vill man svara härpå, gäller det att först klargöra i de allmänna dragen hvad som skall utställas. Det har ju hittills vid utställningar varit vanligt, att detta öfverlåtits åt det enskilda initiativet, som utan föregående förhandling med utställningsledningen framvisat hvad som lysst. Utställningarne, ej minst då det gällt så föga upparbetade arbets- fält som skogshandteringens, ha också utgjort den brokigaste blandning af godt och ondt, man har på dem träffat allt möjligt, från de gedignaste framställningar till de löjligaste kuriositeter. Erfarenheten om att denna fullkomligt obundna frihet delvis förtagit utställningarnes riktiga och goda grundidé har som bekant gjort, att man på senare tider, med ute- slutande af oväsentliga och endast platstagande föremål under intimt samarbete med de i ena eller andra afseendet verkligen på området pro- ducerade, lyckats åstadkomma en helhetsbild af t. ex. ett visst skedes arbete inom ett visst område. Efter dessa idéer ha exempelvis såväl hos oss som i utlandet under senare tider ett antal särdeles lyckade konstutställningar anordnats, så har Sverige uppträdt på ett antal täf- lingspunkter i utlandet under senare år, så anordnas, för att blott nämna ett exempel, den turist- och sportutställning, med hvilken vi om några dagar möta i Berlin. Anse vi tiden inne, för att genom en utställning slå ett slag för skogssaken, så skall den enligt min mening anordnas just på ofvan an- tydt sätt; först en väl genomtänkt, i detalj utarbetad plan om hvad som för vår skogshushållning bör och måste belysas, så ett samarbete mel- lan utställningsledningen och utställarne, hvilka under en ej alltför knappt tillmätt tid få förbereda sig, sedan utställningen själf, hvilken ej heller får lämnas åt sitt öde, utan i samband med hvilken väl öfvertänkta åt- gärder måste vidtagas dels för att bereda skogsintresserade lätt tillfälle att besöka den samt ej minst att förstå hvad de där se och så till sist ett verk om densamma, som består sedan utställningen själf upphört. Då jag nu söker i de allmännaste dragen skissera hvad jag tänkt mig böra inga i en sådan utställning, så behöfver jag väl knappast be- tona, att äfven jag själf väl inser hurusom jämkningar och omläggningar i detaljerna böra ske. Utställningen bör uppdelas i skilda afdelningar eller sektioner. En af dessa skulle jag vilja benämna sektionen för statistik och skogs- ekonomi. I våra ämbetsverks gömmor finnas åtskilliga värdefulla sam- manställningar angående skogsförhållanden, hvilka praktiskt taget äfven för de intresserade äro okända och svåråtkomliga och därför oanvända. Dessa böra vid en utställning luftas. Men vida viktigare är naturligen hvad som på detta område till utställningen bör åstadkommas. Förra årets riksdagsarbete bragte fram frågan om nödvändigheten att statistiskt EN SVENSK SKOGSUTSTÄLLNING. 341 efter moderna ekonomiska betraktelsesätt klargöra hvad statens skogs- förvaltning egentligen ger; denna förenings framställning till regeringen med anledning af beslut vid senaste årsmöte skall väl, hoppas vi, drifva fram frågan om och på hvilka vägar vinsten från statens skogsdomäner ytterligare må kunna ökas. De förarbeten och utredningar, på hvilka dylika förslag skola kunna byggas, böra bli utmärkta utställningsföremål inom sektionen för skogsstatistik och skogsekonomi. Det synes mig ej olämpligt, att staten till en skogsutställning af nu nämndt slag utfäste ett antal penningspris af tillräcklig storlek som be- löning för sådana revirförvaltare, hvilka kunde vara hugade att företaga en efter vissa fastställda allmänna grunder utförd nybearbetning af sitt revirs ekonomiska och skogliga historia, såsom den bör ses med vår uppfattning af skogsfrågorna, ej efter ett föråldradt statistiskt skema. Att ett värdefullt material finnes härför i vederbörliga arkiv torde vara obestridligt; att revirförvaltarne skulle vinna på att ha litet större känne- dom än hvad som ofta är fallet, om åtgärder som före deras tid inom reviren företagits, torde vara obestridligt. Det får väl också förutsättas, att en eller annan enskild skogsförvalt- ning skulle vara hugad vid en utställning som denna gifva en yttre bild af de grunder, efter hvilka den arbetat och de resultat den vunnit. Vidare ha vi våra skogsvårdsstyrelser, hvilka vid den tid, då utställ- ningen kan väntas komma till stånd, sitta inne med sin första periods kunskap och erfarenhet. Kommer så en del hela landet omfattande statistiska och kartografiska framställningar, visande utveckling och betydelse af svensk skogshushåll- ning eller misshushållning, om man så vill, är jag öfvertygad om att fackmannen länge skulle dröja blott vid de utredningar jag nu påpekat och hvilka naturligen blott äro en kort antydan om hvad som bör ingå i en sektion sådan som denna. Det är nog rätt många af mina åhörare, som minnas den 1899, midt under Finlands svåra betryck, utgifna »Atlas öfver Finland». I denna belystes bland mycket annat i ord och bild Finlands skogsförhål- landen. Hvilket material för en motsvarande svensk publikation, afsedd för fosterland och utland, skulle icke den nu ifrågavarande sektionen lämna om Sveriges i detaljerna så föga kända rikedomskälla, skogen! En andra sektion af utställningen har jag tänkt mig ägnad åt skogs- vården. De metoder, som finnas för att i bild och grafisk framställning belysa denna, äro i våra dagar ganska väl upparbetade. För kulturer och kulturmetoder kunde och borde redan ett par år i förväg utställ- ningsområdet färdigställas, så att i viss mån verkliga resultat kunde före- bringas. Kulturmetoder och kulturresultat, skogsbrukssätt och deras re- 342 GUNNAR ANDERSSON. sultat föreligga redan från skilda delar af landet. Mycket finnes säkert af högsta värde på dessa områden iakttaget och utexperimenteradt, men huru litet hoparbetadt, huru litet kritiskt behandladt är icke de i strödda uppsatser kringspridda och på den muntliga traditionen beroende upp- fattningar, som ligga till grund för våra växlande opinioner i dessa frågor. Med djup själfironi kunna vi fråga: är det icke äkta svenskt, att det gått årtionden mellan upplagorna af läroböckerna i svensk skogs- hushållning, mellan handledningarne i vården af landets väl för närvarande största kapitaltillgång! Kan det under sådana förhållanden verkligen vara någon, som tviflar på, att en omsorgsfullt och väl planlagd och genomförd sektion för skogs- vård ej skulle vara i högsta grad väckande, ge upphof till otaliga diskus- sioner och debatter, till kritik och väckelse, till försök och arbete och mynna i framgångar erkända af kommande släkten. En tredje sektion har jag tänkt mig ägnad åt skogsteknologien. När man vandrar genom kontinentens skogar t. o. m. med utlandets före- gångsmän på skogshandteringens område, har åtminstone jag understun- dom haft samma känsla angående deras i välvilligt försiktiga yttranden formulerade uppfattning af våra skogsförhållanden, som då man af vackra läppar i södern får förstuckna frågor om björnarne i Stockholmstrakten: ett visst nedlåtande intresse för barbarlandet där uppe i norden, där man fäller urskogarne, kanske med bronsyxor, kanske på senare åren med järnvärktyg! När det har gällt skogsvården, har jag uppriktigt sagdt i allmänhet förhållit mig ganska tyst vid försvaret af det kära fosterlandet, men när det gällt konsten, att snabbt, exakt och billigt för- flytta en växande skog från landets inre till ångaren, destinerad till kon- tinentens stora trävaruhandelscentra, har jag alltid med mycken säkerhet förklarat, att vi svenskar i alla afseenden stodo bland de främsta i värl- den, såväl när det gällde utdrifning, och flottning, som försågning enligt rationella och goda metoder. Jag tror ock, att man ej behöfver vara specialist på det skogstekniska området, för att vara berättigad fälla ett sådant omdöme. Så mycket vackrare bör också den sektion kunna bli, där allt detta visas. Jag tror också, att den blir den som mest skulle locka utlänningar. Här en liten parentes. De af herrarne, som varit i tillfälle att träda i beröring med utlandets skogsmannakretsar eller något följa den ut- ländska skogslitteraturen, ha nog märkt huru ofantligt litet de svenska skogsförhållandena där äro kända. Utanför den lilla kretsen af trävaru- agenter i några större hamnar, äro svensk skog och svenska skogsförhål- landen bara ett namn, med hvilket man förenar begreppet om stora i omfattande grad exploaterade urskogar. Sveriges skogar äro för äfven EN SVENSK SKOGSUTSTÄLLNING 343 de bildade utländska skogsmännen ett dimmigt begrepp, som sväfvar mellan tallar och granar och is och snö, ungefär som den sibiriska taigan för herrarne. Hur många gånger har jag ej hört dessa ord: hvarför skrifver Ni aldrig någonting om Edra förhållanden hos oss? Ja, hvarför! Jag skall icke nu ingå på detta hvarför, jag vill blott fastslå, att då vi nu på alla områden anstränga oss att det lilla landet i norden därute i världsopinionens ögon icke må anses ännu mycket mindre och obetydligare än ett annat litet obetydligt land uppe i norden, så böra äfven vi skogsmän arbeta på att ställa Sverige och dess skogsresurser i en riktig dager inför de kretsar i utlandet, som ha med oss likartade intressen. Och jag tror att just en stor, vacker, svensk skogsutställning skulle vara något att visa tvävarumän och skogsmän från västan och östan och sunnan. Vi borde organisera exkursioner hit en sådan som- mar, visa dem vår utställning, våra skogar, våra resurser, komma dem att tro på Sverige och dess stora framtidsmöjligheter! Detta var parantesen, förestafvad af hvad jag i andanom tyckte mig se på den skogsteknologiska afdelningen af vår kommande skogsut- ställning. Innan vi lämna den är dock några ord att säga om den fjärde sektionen, den för skogsbiologi. Äfven på detta område behöfva vi samla de spridda erfarenheter och rön som finnas, för att på allvar skaffa oss en klar, säker bild af den natur och den skog, som dock till syvende och sist utgör utgångspunkt och grundlag för all praktisk verksamhet på skogshushållningens område. Nu ha vi också skogsförsöksanstalten att lita till på detta område, vi hoppas få en nydanad arbetsduglig skogs- högskola, vi ha ett flertal för hithörande frågor ytterst intresserade krafter särskildt bland de yngre skogsmännen. Inte behöfva vi sålunda här frukta för brist på material. Väl valda exempel på våra skogsträds former, kartor belysande skogsträdens utbredning m. m. i stort och i detalj, undersökningar öfver rötornas och andra trädsjukdomars förhållanden, egendomligheter och utbredning i våra skogar, skogens in- sekter och deras framfärd äro blott några i högen valda exempel på hvad en utställningsbesökande bör finna i den skogsbiologiska sektionen. Inom ramen af exempelvis dessa fyra afdelningar tror jag så mycket godt, sevärdt och upplysande kan inrymmas, att jag här kan lämna själfva utställningen för att ge svar på de för ögonblicket kanske minst lika viktiga frågorna. Hvem skall göra't? Hvar skall den stånda? Och när skall den hållas? Det synes mig knappast föreligga något tvifvel om, att det är denna förening, som skall och bör taga initiativ till och starta en sådan skogs- utställning, om den öfverhufvud skall komma till stånd. Ingen myndig- 344 GUNNAR ANDERSSON. het eller korporation har hittills samlat allt landets skogsintresse inom sig i sådan grad som den och jag tror, att liksom utställningen i väsent- lig grad får byggas på Föreningens auktoritet, så kommer denna att i högsta grad stegras af en vacker och lyckad skogsutställning. Men föreningar äro som vi väl veta abstrakta väsen och när det gäller utställningar behöfs ovillkorligen en »lefvande ande», som utför arbetet. Skogsmännen äro, som vi väl veta, liksom allt dugligt folk i vära dagar, öfverhopade af arbete, hvadan man måste hopsamla den lefvande anden från ett flertal håll, efter ungefär följande grunder. Har Ni, mina herrar, ungefär samma tro på gagnet af en stor svensk skogsutställning som jag, så vore det väl den riktigaste vägen, att åt Föreningens styrelse uppdraga att med sig associera låt oss säga 4 per- soner, representerande olika delar af landet och sidor af skogshandteringen i och för utarbetande af en mera detaljerad plan, undersökning: af den ekonomiska sidan af saken, plats och tid m. m. samt med uppdrag att senast vid nästa årsmöte för Föreningen framlägga saken. Visar sig en dylik utredning tala till utställningstankens förmån, utser Föreningen vid nästa årsmöte ett verkställande utskott för utställningens anordnande. Detta å sin sida väljer sektionskommittéer, hvilka snarast möjligt utarbeta sektionsprogram, hvilka ange hvad som man kan önska förvärfva som utställningsföremål till respektive sektioner, På grundvalen af dessa in- bjudes alla och en hvar att preliminärt anmäla sig som utställare och framkomma med eventuella nya förslag, men i all synnerhet gäller det för sektionskommittéerna att hänvända sig till sådana personer, firmor och institutioner, som man vet har något att visa, förmå dem att i ut- ställningen deltaga samt närmare aftala om detaljer i respektive utställ- ningar, på det att helhetsverkan i möjligaste måtto må vinnas. När sedan ett verkligt godt och allsidigt utställningsmaterial är utlofvadt och under förberedande, gäller det för utställningens verkställande utskott att göra nödiga förberedelser för byggnader m. m. och allt annat som hör till en större utställning. Några detaljer härvid må redan nu påpekas. Så vikten af en verk- ligt upplysande och praktisk katalog, som berättar, undervisar och säger något för den som verkligen vill studera och lära något af de utställda föremålen och icke blott ströfva igenom utställningsrummen, som en samling guideledda turister genom berömda gallerier. — I ganska nära samman- hang härmed står frågan i huru hög grad man vid en utställning som denna skall offra åt den s. k. stora publiken. Enligt min mening bör det under alla omständigheter orubbligt fasthållas att en utställning af detta slag bör vara i första rummet en gedigen, humbugfri fackutställ- ning, visserligen populärt hållen så att hvarje skogsintresserad, som gör EN SVENSK SKOGSUTSTÄLLNING. 345 sig lite möda, kan förstå det nödvändigaste. Men det låter onekligen säga sig att vid en sådan utställning genom vackra panoramor, lyckade och bländande grafiska framställningar m. m. tillfälle också gifves att väcka skogsintresse inom stora lager af befolkningen, som hittills saknat detta. Att redan på detta stadium ange ens i stora drag, huru stort rum detta senare intresse kan lämnas torde ej vara möjligt. Skall man ge det någon större plats, bör ock genom i god tid företagen omfat- tande pressreklam och senare genom särskilda anordningar för billiga resor m. m. verkliga ansträngningar göras, att draga så talrika skaror af det skogsägande småfolket som möjligt till utställningen. Den andra frågan lydde: hvar skall utställningen hållas? Det före- faller mig som om det egentligen endast kunde bli tal om tvenne platser antingen Stockholm eller Örebro och om den senare orten valdes är äfven tiden bestämd, ty då blefve det i samband med Allmänna svenska landtbruksmötet 1911. Goda skäl och motskäl kunna anföras för bägge platserna. Tiden till 1911 är väl kort, om man verkligen vill vinna de mål, på hvilka jag här syftat, men det är möjligt, att om saken strax toges i angrepp den svårigheten skulle kunna öfvervinnas. Värre är att de med landt- bruksmötena förenade skogsutställningarna äro af så kort varaktighet. Att anordna en skogsutställning af den omfattning jag tänkt mig, som blott skulle vara öppen en vecka, bör naturligen icke komma i fråga. Sannolikt blir väl Örebro-mötet förenadt med en ett par tre månader öp- pen industriutställning och då läte kanske saken äfven ordna sig för skogsutställningen. Grundfrågan härvid är väl, hvar kommer en sådan bäst till sin rätt, blir mest besökt och studerad. Särskildt hvad det senare beträffar, fruktar jag för sammankopplingen. Många titta in, men få stanna, midt i den röra och bland de åt olika håll lockande intryck, som hopa sig vid de stora allt möjligt omfattande utställningarna. Och skulle ej det svenska skogsbruket vara moget att nu kring sig som medelpunkt samla Sveriges folk, nu så många årtionden sedan Sveriges jordbruk begynte det. Är det oss fullt värdigt att, om vi en gång be- sluta oss för en stor kraftansträngning, vi blott skola komma på ett hörn mellan jordbruket och industrien? Lämna vi tanken på Örebro, är Stockholm naturligen den enda lämpliga platsen. Det synes mig som om det var önskvärdt, att man hade 4 å 5 år på sig från utställningens beslutande till dess öppnande. Denna tid sammanfaller väl ungefär med dem, efter hvilken vi må hop- pas att det nya skogsinstitutet bör kunna stå färdigt. Det vore kanske därför skäl att taga under ompröfning huruvida icke sommaren innan dess tagande i bruk, dess nya, stora, rymliga lokaler kunde användas för 346 GUNNAR ANDERSSON. en skogsutställning, hvars ekonomiska möjlighet därigenom uppenbarligen i hög grad underlättades Hvad som är det lämpligaste och mest praktiska med hänsyn till rum och tid kan enligt min mening först afgöras genom en noggrann undersökning af förhållandena, sedan den fundamentala frågan är löst, som lyder, är det önskvärdt att vi få till stånd en stor svensk skogs- utställning? Till sist en sak. Man hör så ofta uttalas önskvärdheten att Sverige, skogslandet framför andra, skapar ett modernt skogsmuseum. Den tid är väl hoppas jag för alltid förbi, då man icke har någon annan användning för en upplöst skogsutställning, än att skänka spill- rorna af densamma — till Skansen! I dess ställe hoppas jag, att när det en gång frågas, hur har det skogsmuseum kommit till stånd, som Sverige och dess skogsmän äro så stolta öfver, man skall kunna svara: »Grundstommen kom från den första stora, allmänna, svenska skogs- utställningen!» Efter föredragets slut föredrog ordföranden nedanstående af föredra- gande ingifva förslag till resolution, hvilken Föreningen enhälligt antog: Föreningen för skogsvård uttalar sig för önskvärdheten af anordnande af en stor svensk skogsutställning och uppdrar åt sin styrelse, att jämte 4 af densamma utsedda personer, åvägabringa och till Föreningen inkomma med utredning, huru- vida en sådan utställning med framgång kan tänkas anordnad samt, om så är, hvar och när densamma bör hållas. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1007, H. 3 9. Om skogskoijor. Föredrag vid Föreningens för Skogsvårds årsmöte den 15 april 1905. Af Karl Fredenberg. Då flera torde anse det uppställda ämnet »om skogskojor» vara allt för obetydligt att låta en diskussion om detta upptaga mötets tid, vill jag skynda mig att meddela, att det ingalunda är min mening att komma med en uttömmande redogörelse för skogskojor i allmänhet, utan vill jag begränsa ämnet till sådana kojor, som å aflägsna skogstrakter skola tjäna förrättningsmän, deras biträden och arbetsmanskap till bostad under förrättningar därstädes. Att under årligen återkommande förrättningar, som därtill ofta kräfva en ganska utsträckt tid, ligga under bar himmel, kan naturligtvis icke gå för sig. Och så snart en förrättningsplats ligger mer än 17/7 fjär- dingsväg från ställe, där nattkvarter kan erhållas, är det bättre, ja, för förrättningens egen skull önskvärdt att i stället bo i skogen. Å sådana aflägsna trakter har man sällan trampad väg att följa till förrättnings- platsen och än mer sällan har man detta ända fram dit, utan det van- liga är att man får gå skogledes öfver berg och myrar. Har man då öfver 17/7 fjärdingsväg, säg t. ex. !/, mil, att gå, så drager detta en tid af minst 17/, timme; är marken tunggådd, kan det äfven draga om två tim- mar. Men detta inkräktar på arbetstiden med 3 å 4 timmar dagligen, hvartill kommer att man vid framkomsten behöfver en längre eller kor- tare stund att taga igen sig, och därtill dröjer nog ännu en stund, innan arbetet efter en sådan morgonpromenad går med samma kläm som då man utan dylik genast fått taga i. Men 3 å 4 timmars arbetsförlust om dagen gör pengar, och detta ju mera, ju större arbetsmanskap man har med sig. Är afståndet från nattkvarteret ännu längre, t. ex. inemot I mil, som jag hört uppgifvas, att man i vissa fall dagligen gått morgon och kväll, så får man ju i bästa fall icke mer än 4 å 5 timmar för själfva arbetet. Och därtill är att befara, att man vid förrättningar, som kunna förläggas till olika trakter, såsom exempelvis stämpling för afverkning, låter vid förslaget därom påverka sig af den omständigheten, huru platsen ligger till för att hos folk få nattkvarter. 348 KARL FREDENBERG. Det är sålunda otvifvelaktigt, att det lönar sig att kosta på något för att de, som å aflägsna skogstrakter hafva förrättningar att utföra, i stället må få bo i skogen. Vid sådana förrättningar i obygder, där man nästan för hvarje natt måste byta om nattkvarter, är naturligen tält bäst på sin plats. Men, så snart förrättningen blir mera utsträckt eller af mera återkommande art, är äfven den enklaste koja att föredraga framför tält. Ja, t. o. m. ett s. k. slåttertak eller snedtak — ett tak snedt upplagdt från 1 eller 2 hvarf stockar — med en »nying» framför är bättre än tält. Under ett sådant snedtak — kallas å vissa orter äfven för gapkoja — kan man äfven under regnväder vid den framför liggande stockelden torka sina våta kläder och skodon, hvilket däremot vid tältning icke är möjligt. Alltså böra för nattkvarter vid förrättningar å sådana aflägsna trakter kojor uppföras. Huru böra då dessa kojor göras för att de skola uppfylla sitt ända- mål? — Där man hittills uppfört dylika kojor, har man antingen byggt större sådana med ett par rum, någon gång t. o. m. 3 rum, eller ock har man uppfört helt enkla dylika med endast I rum. Dessa större kojor har man emellanåt kostat på rätt mycket genom dels ett noggrannare och prydligare uppföringssätt, dels en dyrbarare inredning medels använ- dande af sågadt och hyfladt virke i stället för klufvet sådant och tegel i stället för gråsten etc. Ja, någon gång har man t. o. m. tapetserat och målat rummen. — Då en sådan koja, som dock bättre bör kallas stuga eller hus, stiger till ett pris af 700—1,000 kronor och äfven där- öfver, beroende på transportkostnaderna å hyfladt virke, tegel m. m., kan det icke blifva fråga om att på en medelstor park uppföra mer än ett sådant hus eller på en större ett par dylika. Om man emellertid går ut från det förut gjorda antagandet, att man icke bör ha mer än högst 17/, fjärdingsväg till nattkvarteret, räcker emel- lertid en koja icke till mer än högst 4,400 hektar; detta är nämligen arean af en cirkel med 17/, tjärdingsvägs radie. I verkligheten får man sålunda icke räkna med mera än kanske 3,000 hektar för att slippa med högst 17/,; fjärdingsvägs marsch till och från förrättningsplatsen; för parker med långsträckt eller oregelbunden figur får denna siffra möjligen minskas ända till 2,000 hektar. Häraf följer emellertid, att man med en sådan bättre stuga för en medelstor park eller två för en större sådan och möjligen tre för en mycket stor park icke når målet att i hvarje fall slippa att från arbetstiden i skogen borttaga en oskäligt lång del till marsch morgon och kväll till och från arbetsplatsen. Alltså bör man bygga enkla, billiga kojor, så att, där bostäder i när- heten icke finnas, tillräckligt antal sådana kunna uppföras. På en park OM SKOGSKOJOR. 249 om 5—6,000 har behöfvas 2 st., på en dylik om 10—12,000 har 4 st. och på en om 30,000 har minst 10 st. — Dessa skola naturligen dock icke uppföras på en gång utan efter hand som arbeten på parken behöfva utföras. Bevakarekoja å Hamra kronopark. Sådana billigare kojor kunna nu byggas efter olika modeller. En, om ock icke den billigaste, visar ofvanstående bild. Efter denna modell byggde jag kojor på Hamra kronopark under den tid jag förvaltade denna park och fann jag dessa för sitt ändamål fullt lämpliga. De tim- rades af torrtimmer eller, där sådant saknades, af sämre gran; för virke, som skall klyfvas, måste dock gärna tall användas. Längd invändigt 14"/,' 350 KARL FREDENBERG. och bredd 14". Golf och innertak af klufvet virke samt yttertak af spån; innertaket med jordfyllnad. Mur af gråsten med spjäll, uppförd i ena hörnet. (Å bilden är muren till vänster om dörren, ehuru skorstenen icke synes öfver kroppåsen, dels därför att den just å denna koja var för låg, dels ock därför att rätt mycket snö låg på taket vid bildens tagande. Möblemanget utgjordes af 2 väggfasta, breda sängar å kort- sidan midt emot dörren, ett fast bord vid fönstret, som å senare byggda kojor gjordes något större, samt slutligen I större och 2 mindre bänkar. — Till förfärdigande af en sådan koja behöfver icke uppfraktas annat än fönstret, spik och litet lera för murens uppförande. Allt annat kan å platsen fås med tillhjälp af såg, yxa, bila, spett och spade. Som nämnts, användes klufvet virke för inredningen, men vore kanske lämpligare att därtill i stället kransåga virke. — Den koja, som bilden visar, kostade i ett för allt — utom naturligen värdet på virket — 82 kronor 50 öre. Men, när dagsverksprisen stego till 3 kronor, betingade en sådan koja cirka 100 kronor. Dessa kojor hade nu ett dubbelt ändamål, dels att tjäna mig och kronojägarne till härbärge under stämplings- och andra förrättningar å parken, dels att utgöra bostad för vederbörande kronojägare under vintern, då han hade att kontrollera utdrifningen af det stämplade virket; där skedde nämligen all kontroll å afverkningsplatsen i skogen. Det var ock för detta senare ändamål, som dessa kojor byggdes vinterbonade med jordfylldt innertak. Behöfva de icke byggas för äfven vintern kunna de naturligen göras billigare. Då folket däruppe voro vana att under sitt slåtterarbete ligga under förut omnämnda s. k. slåttertak, fick arbetsmanskapet göra ett sådant ät sig. — Då emellertid stämpling eller annat arbete skulle utföras å eller intill förutvarande afverkningsplats, funnos dock i allmänhet afverk- ningskojor i närheten att tillgå för arbetsmanskapet; voro dessa någon gång gamla och dåliga, kunde de dock ofta göras tillfälligt brukbara för en ringa penning. Ibland uppförde virkesköparne för sina skogvaktare kojor, liknande den å bilden angifna, hvilka efter afverkningen kunde tagas i besittning af revirförvaltningen och för dess ändamål med obe- tydlig kostnad iordningställas. Då emellertid i närheten liggande afverkningskojor icke finnas att tillgå för arbetsmanskapets hysande, och man dock önskar att äfven detta skall bo bättre än under ett i hast uppfördt tak, hvarå ock nog preten- tionerna efter hand göra sig gällande, kan man erhålla bostad åt dem genom att förlänga den här afbildade kojan från den motsatta gafveln, så att kojan i sin helhet blir dubbelt så stor och sålunda ett lika stort rum erhålles för arbetsmanskapet. Denna del af kojan kan dock inredas OM SKOGSKOJOR. 351 enklare, i det att golf, såsom vanligt i sådana kojor, icke inlägges; icke heller behöfves innertak, eftersom ju detta kojrum icke erfordras för vin- tern. I stället för sängarna uppsättas en eller två britsar längs den dörren motsatta kortväggen. — Som endast 3 väggar behöfvas för uppförande af detta kojrum, bör detsamma med dessa antydda förenklingar icke höja kostnaden med mera än cirka 50 kronor, och i intet fall bör en sådan koja i sin helhet öfverstiga 200 kronor utom virkets värde. Jag vet nu, att somliga anse, att det är en småsak, huruvida dessa kojor göras för 100 åa 200 kronor eller för t. ex. 400 kronor, och att man därför icke bör fästa sig vid dylika obetydligheter. — Jag medger ock att i förhållande till statens skogsmedel, som föregående år närmade sig 9 millioner, är det en småsak, om den årliga kostnaden för dessa kojor å statens skogar skulle höjas med några tusen kronor utöfver hvad som för ändamålet verkligen är behöfligt; skillnaden kommer nämligen att belöpa sig på tusentals kronor, om å de stora aflägsna skogsmarker, som i Norrland stå under skogsstatens förvaltning, nödigt antal kojor skola uppföras för de arbeten, som där behöfva utföras. Men därför kan jag icke medgifva, att man icke skulle ägna äfven sådana smärre saker en tanke, då de komma före. Äfven dylika böra enligt mitt för- menande utföras praktiskt och icke dyrare än ändamålet kräfver. Be- sparingar å en mängd smärre saker bli till sist stora summor, som icke längre kunna betraktas såsom småsaker, icke ens i en millionaffär. — Först när man försummar det större för det ringares skull, är det för- kastligt. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907, H. 8—9. De nya skogslagarnas tillämpning. I Inledande föredrag vid Föreningens för Skogsvård årsmöte i Stockholm den 15 april 1907 af Henrik Carbonnier, Under den tidrymd af något öfver två år, som den nya skogslagen varit gällande, har det ej ännu varit möjligt att bilda sig fullt bestämda, på praktiska exempel stödda omdömen om dess verkningsförmåga och rätta uttydande samt genom hvilka ändringar och tillägg större enkelhet och bättre resultat skulle kunna vinnas, än hvad genom den nuvarande formen är möjligt. Det är höjdt öfver allt tvifvel att denna lag med därmed samman- hörande förordningar för den enskilda skogshushållningen inom landet, speciellt det smärre skogsbruket, spelar en ytterst viktig roll, hufvud- sakligen indirekt på öfvertygelsens väg. Men att skapa en lag för handhafvandet af skogshushållningen, som är fullt tillämplig för såväl i klimatiskt som i geologiskt hänseende så vidt skilda områden som här är fallet, är ej möjligt, såvida densamma ej affattas i ordalag, som tillåta de härför nödvändiga modifikationerna, hvil- ket också just med afseende på denna lag varit fallet. Sedan beror det på dem, som skola handhafva lagens efterlefnad, att bilda sig den i hvarje särskildt fall rätta uppfattningen. I vissa hänseenden lägga emellertid naturförhållandena intet hinder i vägen för att lagens tydning för hela landet i grunddragen blir den- samma. Detta gäller rent formella saker, som i det följande närmare skola granskas. Allt med stöd af därutinnan vunnen erfarenhet. Det är själfklart att rättegångar måste bli en oundviklig följd af be- fintligheten af en lag, hvilken den än må vara. Att det härvidlag på olika trakter måste vara mer eller mindre svårt att undvika att komma in på detta stadiet eller att stanna vid blotta öfverenskommelsen eller kanske äfven kunna komma till uppgörelse utan undersökning beror på många DE NYA SKOGSLAGARNAS TILLÄMPNING. 353 olika förhållanden, såsom ett större eller mindre beroende af skogens af- kastning, hvarigenom uthållig skogshushållning gör sig mer eller mindre kännbar, på dem som afverka skogen och deras uppfattning m. m. Hvar skall man då anse, att gränsen för ett ingripande bör sättas? Svaret härpå torde bli följande. Då den årliga afverkningen öfver- skrider, hvad med skogens uthålliga afkastningsförmåga är förenligt, och då den samtidigt utföres, så att återväxten äfventyras, samt dessutom då flera sådana på hvarandra följande normala årsafverkningar tillsammans öfverskrida den normala kalmarksarealen. I och med detsamma att det redan vid afverkningen är sörjdt för återväxten genom kvarlämnande af fröträd kan ett ingripande ej anses vara berättigadt, förrän det visat sig, att återväxt på detta sätt ej är att förvänta. Om ett ingripande på grund af ofvanstående framtvingats, bör man göra vederbörande uppmärksamma på det rådande missförhållandet och söka få till stånd en skogsodlingsförbindelse, hvilken af vederbörande underskrifves och förses med antaglig säkerhet. Detta är allt som tills vidare kan erfordras. Endast i det fall att sådan förbindelse ej kan komma till stånd, måste följden bli en laglig undersökning. TI och med detsamma har det skede inträdt, att det är af största vikt, att den allra största noggrannhet och urskillning iakttages. På undersökningen grundar sig såväl en eventuell öfverenskommelse som ett domslut, och intet lär kunna i något af de senare intagas utan att förut vara upptaget i undersökningsinstrumentet. Detta är således grundläggande. Vid upprättandet af undersökningsinstrument är det af stor vikt att allt, som kan bli föremål för pröfning vid en eventuell rätte- gång, noggrant uppställes och bestämmes, enär vid dylikt tillfälle intet annat finnes att bygga på. Först och främst bör man noggrant akta sig för att för mycket sammanblanda skogs- och s. k. hagmark. Lagen tillerkänner ju »nödig betesmark till betning af hemdjur, samt skogsmarks utläggande till nö- dig beteshage», och det torde vara tvifvel underkastadt, om man här- vidlag kan och får taga ordet skogsmark i dess absoluta och strängaste bemärkelse. Ordet skogsmark torde i dess i lagen använda bemärkelse betyda dels mark, som från forstlig synpunkt är skogsmark och tillika ej be- höfves som bete för gårdens vinterfödda kreatur, dels mark, som anses som hagmark, men som är öfverflödig till nödigt bete, försåvidt den- samma ej genom att lämna annan afkastning af betning kan anses lämna högre afkastning än om den utnyttjades till skogsändamål en- bart. Å vissa orter finnes föga eller kanske inga utmarker, som kunna producera något egentligt bete och anses vara hagmarker, utan äro att Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1907. 25 354 HENRIK CARBONNIER. hänföra till absolut skogsmark. Om man i ett sådant fall, där hela ut- marken afverkats, vid eventuell undersökning anser allt vara skogsmark, så kan detta vid eventuell rättegång leda till förvecklingar. Föga mark torde emellertid vara så usel, att den ej åtminstone under en kort tid kan lämna åtminstone något bete. I ett sådant fall komma nog röster att höjas för att man genom lång kulturtid bör draga nytta af betet först. Ett sådant förfarande förekommer tyvärr alltför ofta, men är af flera skäl ytterst skadligt, hvarför det på inga villkor bör tillåtas. För att bibehålla en sådan mark i full växtkraft erfordras just, att den ej ligger kal längre än hvad för skogsodlingen är nödigt. Öfverskrides denna tid om också blott med ett fåtal år, inträder en mycket hastig markförsämring på grund af de starka växlingar i alla afseenden, som den är utsatt för, och det ej minst genom gräsväxters och ljungs utsug- ningsförmåga. Denna markförsämring ej blott i hög grad försvårar för- yngringen utan gör sig kännbar långt framåt och utsträcker sina verk- ningar till tillväxt m. m. Men ej blott på grund af dessa rent direkta verkningar är förfarandet förkastligt, utan kanske i lika hög grad indirekt därigenom att intensiv skogshushållning däraf motarbetas. Det är äfven här af stor vikt att skilja mellan hagmarks- och skogsmarksskötsel. Å andra orter däremot, där jordmånen är bättre, inträffar raka motsatsen, nämligen att all mark kan anses vara hagmark. Här är vid undersökning lättare att afgöra frågan, hvad som skall räknas till skogsmark och hvad som skall räknas till hagmark, enär ju lagen tydligen föreskrifver, att nödigt bete skall finnas för hemdjur. Svårigheten ligger således i att afgöra huru stor areal, som kan anses behöfvas härtill. Vid bestämmandet af hvad -som skall anslås till betesmark och skogsmark, torde den bestämmande faktorn vara ej så mycket markens beskaffenhet att kunna lämna bete, som desto mera betesbehofvet för gårdens vinterfödda kreatur. Att uteslutande bedöma markens natur af betesmark eller skogs- mark efter markens beskaffenhet och rådande trädslag är däremot fel- aktigt, alldenstund härigenom å en del hemman endast skulle finnas betesmark, å andra endast skogsmark. Att t. ex. trädslaget utgöres af björk med dålig slutenhet och god gräsväxt hindrar ej, att marken kan anses som skogsmark och att den vid eventuell afverkning åter skall göras skogsbärande. Däremot spela dessa faktorer en viktig roll vid uppdragandet af skiljaktigheter mellan betes- och skogsmark, då naturligtvis den bättre marken anslås till betes- mark och den sämre till skogsmark. I hvilket fall som helst bör man så mycket som möjligt skilja på det, som anslås till skog, och det, som anslås till bete. I allmänhet DE NYA SKOGSLAGARNAS TILLÄMPNING. 355 finnas flera hagar eller skiften. Lämpligt är således, att t. ex. vissa anslås till skog och vissa till hage, emedan härigenom skötseln blir lät- tare och utbytet faktiskt större, än om en hektar här och en hektar där eller mindre anslås till skogsmark och mellanliggande mark till betes- mark. Där hela utmarken ligger i ett skifte, bör man se till, att den som skogsmark ansedda arealen så mycket som möjligt kommer att ligga i ett sammanhang. I första hand böra alltid sidder, slutt- ningar rika på källsprång, och i allmänhet fuktig mark, som är mindre lämplig till skogsbörd men däremot lämnar ett rätt godt bete, tagas med i räkningen såsom betesmark. I sammanhang härmed torde det böra påpekas, att för små arealer ej böra förekomma i ett undersöknings- instrument. Som gräns torde man lämpligen kunna taga ett område, därå själfsådd ej kan påräknas från skogskanten. Undantag härifrån göra naturligtvis holmar. De områden, som beröras i instrumentet, måste kunna tydligt urskiljas på marken. Med afseende på markens beredande för skogsodling är det af vikt, att därför erforderliga åtgärder noggrant utsättas och uppräknas, såsom borthuggande af kvarvarande oduglig skog samt röjning af alla marbuskar samt för skogsodlingen hinderligt ris, emedan detta sedermera ligger till stöd vid upprättandet af öfverenskommelse eller vid doms afkunnande. Hvad skogsodlings- sättet beträffar, är det likaledes viktigt, att det vid besiktningen nog- grant bedömes, huruvida sådd eller plantering är lämpligast. Ofta är marken så beskaffad, att den äfven om beståndet varit fullt slutet före afverkningen, få år efter denna, innan åtgärder ännu vidtagits för skogsodlingen, stark gräsväxt eller skogsogräs uppkommit, som omöjlig- göra sådd. Andra marker kunna återigen ha benägenhet för uppfrys- ning. Detta allt måste tagas med i beräkningen, dels emedan det gent- emot jordägaren, som alldeles gifvet måste fästa afseende vid fackmans uttalade mening, är orätt att föreskrifva ett olämpligt skogsodlingssätt, som tillskyndar honom större kostnader än nödvändigt är, dels emedan skogsodlingssättet bestämmer skogsodlingskostnaderna. Att utgå från den principen att först försöka med sådd, hvilket tyvärr alltför ofta är fallet och ej sällan är orsaken till misslyckade kulturer, är fullkomligt tanklöst. Härigenom göras kulturkostnaderna ofta mycket dyrare, än som varit nödvändigt, hvarjämte flera års tillväxt går förlorad och ett alltigenom dåligt föredöme lämnas. I samband med skogsodlingssätt bör man jämväl angifva, inom huru stort antal år från visst år räknadt åter- växten skall vara tillfredsställande, hvilket sista ord är af utomordentligt stor betydelse, som senare skall visas. Den kortast möjliga kultur- tiden bör tagas. Den i instrumentet beräknade skogsodlingskostnaden torde väl egentligen endast komma att ligga till grund för beräknandet 356 HENRIK CARBONNIER. af den pant eller borgen, som jämlikt $ 6 lagen skall ställas hos öfver- exekutor för upphäfvande af afverkningsförbud, meddeladt jämlikt $$ 4 eller 5 samma lag. Undersökningen bör omfatta all mark, som inrym- mes i afverkningskontraktet; således äfven sådan, som vid undersöknings- tillfället ej är afverkad. Visserligen kan denna senare vid rättegång ej bli föremål för någon behandling, men vid träffande af öfverenskommelse, är den af stor vikt. Öfver den oafverkade marken böra alternativa förslag uppgöras, t. ex. om utsättandet af fröträd eller skogsodling, om kvarlämnande af träd intill visst tumtal (i ungskog) m. m. Härigenom vinnes, att förslaget till öfverenskommelse kommer att omfatta afverkningen i sin helhet och ej blott den del, som är af- verkad, då undersökningen ägde rum. Följer på undersökningen i detta fall öfverenskommelse, så är härmed saken klar. Kan däremot öfverenskommelse ej träffas, utan följer rättegång, så kommer domen visserligen endast att omfatta den redan afverkade delen, men då af- verkningen är afslutad, torde ändock synemännens åsikt om den ej afverkade marken i förening med rättens utslag öfver den redan af- verkade marken väga tungt i vågskålen för undvikande af ny undersök- ning och underlätta träffande af öfverenskommelse. En annan afsevärd fördel torde jämväl kunna bli följden af nämnda förfarande, nämligen att fröträd möjligen komma att utsättas och allt för små bestånd att räddas. Det är tydligt, att det är nödvändigt, att i instrumentet noggrant beskrifva först och främst de afverkade men äfven de oafverkade områdena. Detta kan emellertid ofta nog bli rätt besvärligt i saknad af tydliga och lätt igenkännliga gränser, som ej för mycket förändra utseende, så myc- ket mer som karta ofta ej finnes att tillgå och då såväl upprättandet af sådan som inläggande å befintlig karta af områdena skulle bli allt för tidsödande och dyrbart. Äfven om karta finnes, så torde det framdeles bli svårt nog att på marken bestämma de områden, som omnämnas i instru- mentet, hvilket förhållande ofta nog torde kunna bli anledning till svårlösliga tvistepunkter. Allt detta skulle emellertid kunna undvikas därigenom, att vid undersökning områdena på marken utmärktes med pålar, num- rerade i en följd, och till hvilka i undersökningsinstrumentet göres hän- visning. Synekostnaderna bli härigenom något större, men denna olä- genhet torde i riklig mån uppvägas af framtida fördelar vid besiktningar, ty om pålarna ej af illvilja omflyttas, skulle några stridigheter rörande områdenas storlek och belägenhet framdeles ej kunna uppstå, och den skyldige skulle själf genast kunna göra sig en klar föreställning om sin skyldighet, utan att därom hos vederbörande behöfva inhämta DE NYA SKOGSLAGARNAS TILLÄMPNING. VIE un kännedom. Jämväl undviker man, som hittills varit fallet, approximativa arealer. Fördelen med detta förfarande är så i ögonen fallande, att det borde allmänt antagas. Öfverenskommelse, hvilken grundar sig på före- gående undersökning, är i det hela taget ett upprepande af denna, hvarom intet särskildt är att tillägga. Kan däremot öfverenskommelse ej träffas, måste saken anhängig- göras vid domstol. Uti fem härutinnan fällda utslag vid tvenne dom- stolar har rätten trots därom 1 stämningen särskildt gjort yrkande ej ansett sig kunna ålägga den skyldige att inom en viss bestämd tid ha vidtagit sådana åtgärder, att återväxten vid berörda tids utgång är Zill- fredsställande, utan de skyldige ha endast ålagts att beså marken inom en viss tid. Genom underlåtenhet härutinnan mister domen nästan all kraft; alldenstund endast en skogsodling oftast ingalunda är för åter- växten fullt betryggande. Följden skulle sålunda bli upprepade under- sökningar med ty åtföljande rättegångar. Detta kan emellertid ej vara lagens mening, ty i dess $ 1 säges ju tydligt, att åtgärder skola vid- tagas för återväxtens betryggande, i hvilka tvenne ord emellertid ligger, att återväxten måste bli tillfredsställande, innan detta mål kan anses vara ernådt. Att ofvannämnda domar äro till den grad bristfälliga, beror ytterst på att i undersökningsinstrumentet intet härom framhållits, hvilket sär- skildt påpekades af en domare, hvilken som ej varande fackman utan stöd af sådan af helt naturliga skäl kan misstyda orden »återväxtens betryggande.» Besvär ha emellertid i hofrätten anförts, och målen hvila för närvarande där. Af de rättegångar, som här anförts, har bland annat följande framgått. I ett fall fordrades jordägarens instämmande som medpart, emedan han förbehållit sig topparna och träd under 7”. Nu är emellertid att märka, och det från flera håll framhållits, att en person, som förbehåller sig en viss del af ett träd, strängt taget faktiskt kan anses som med- afverkare. Så får man emellertid ej fatta saken, utan den, som köpt trädet och låtit fälla det samt tillgodogjort sig den väsentliga delen af det samma, måste betraktas som ensamafverkare, äfven om topparna, som måste hänföras till affall, tillgodogöras af annan person. Hvad däremot undermåliga kvarstående träd beträffar, så höra dessa ej till afverkningen, och deras borttagande, som blir en följd af afverkningen, är uteslutande att hänföra till röjning, ty sedan det genom undersökning adagalagts, att en afverkning har bedrifvits så, att återväxten däraf äfventyras, och sålunda skogsodling måste äga rum, kan aldrig den, som afverkar den af synemännen utdömda kvarvarande skogen, anses som afverkare i lagens mening. Striden skulle sålunda i detta fall endast kunna stå om topparna, som ägaren till äfventyrs förbehållit sig. För- 358 HENRIK CARBONNIER. utsedt att denne anses som medafverkare, skulle emellertid hans skuld förhålla sig till den verkliga afverkarens skuld som topparnas värde till trädens värde utan topparna. Häraf framgår redan, att den skuld, som den som tillgodogjort sig topparna härigenom åsamkat sig, är försvin- nande liten i förhållande till det hela, och blott på denna grund torde saken förfalla. Vidare har i samma mål framhållits, att genom den röj- ning, som afverkaren skulle ha utfört, där ägaren förbehållit sig smärre träd, afverkaren genom utförandet af denna röjning skulle göra sig skyldig till stöld eller åverkan. Att så ej är fallet framgår tydligt af lagen, ty sedan genom undersökning ådagalagts, att återväxten är äfven- tyrad och skogsodling måste verkställas, lämnas således röjningen som en nödvändig förberedande åtgärd fullt lagligt skydd, och äfven om ägaren motsätter sig denna, har han härvidlag ingen som helst talan. Påståendet att röjningen ej vore tillåten i detta fall, har också rätten ej tagit hänsyn till. Vid ett annat tillfälle framhölls af den åtalade, att skogsodling, som han blefve ålagd att göra, skulle vara i saknad af skydd gentemot jordägaren — afverkningskontrakt 1902 — och att om jordägaren ville, skulle han t. ex. genom betning kunna mer eller mindre försvåra om ej rentaf tillintetgöra återväxten. Detta är förresten en hos allmänheten mycket vanlig uppfattning, som måste upphäfvas. I detta fall torde lagen vara något otydlig, ehuru dock af den 1 $ framgår, att äfven efter skogsodlingen, tills återväxten är fullt betryggad, densamma lämnas lag- ligt skydd. Om sålunda en person på ett eller annat sätt genom bet- ning eller annat åstadkommer sådan skada, gör han sig skyldig till van- skötsel och är härför ansvarig. Detta har ju emellertid endast tillämp- ning, där afverkningskontraktet är upprättadt, innan lagen trädde i kraft den 1 jan. 1905, alldenstund i annat fall jordägaren är medansvarig och saken af sig själf bortfaller. Utom nu nämnda åtgärder tillstädjer lagen ett ingripande genom afverkningsförbud, hvilket antingen under pågående rättegång kan med- delas af domstol eller innan rättegång börjat, dock endast efter förut- gående undersökning af Konungens befallningshafvande, Visserligen kan genom detta afverkningsförbud ett fördröjande af afverkningen ernås, men ett varaktigare förbud vinnes så godt som uteslutande endast i det fall, att pant eller borgen ej kan anskaffas. Detta torde bli högst sällsynt. Endast i det fall, att på grund af läget, markens beskaffenhet m. m. vissa grundsatser vid afverkningen måste iakttagas för att återväxten ej helt och hållet skall omöjliggöras, tillåter och påbjuder lagen detta. Sådana fall torde emellertid, som i hufvudsak varande inrymda i skydds- skogslagen, ej ofta förekomma och äro sålunda att räkna till undantagen. DE NYA SKOGSLAGARNAS TILLÄMPNING. 359 Hvad speciellt afverkningsförbud och meddelande däraf beträffar, så måste detsamma, för att full effektivitet skall vinnas, omedelbart med- delas, utan att vederbörande höras. Hänvisningen till tillämpliga delar i utsökningslagen angående skingringsförbud torde endast afse $Y 154 i nämnda lag. Ställandet af pant eller borgen är blott och bart en in- terimsåtgärd i afvaktan på doms afkunnande, och den bör rätteligen och lämpligen omfatta den i undersökningsinstrumentet beräknade kost- naden för den ifrågavarande markens försättande i skogbärande skick. Att i densamma omnämna åtgärden och tid för skogsodlingens verk- ställande torde vara alldeles öfverflödigt. Förhållandena ha härmed såsom de på grund af lagens nuvarande lydelse te sig vidrörts. Återstå sålunda önskemålen. Hvarje lag har sina brister. Att denna lag blifvit en ren återväxt- lag är visserligen en stor brist, som emellertid har sina tungt vä- gande skäl för sig. Några andra förhållanden torde emellertid tåla vid en närmare granskning. Så är förhållandet med ansvarigheten för de åtgärder, som skola vidtagas, då ett äfventyrande af återväxten ägt rum. Att denna tillagts afverkaren i första hand har ju sina skäl för sig, men skarpa motskäl förefinnas dock. Som skäl för att afverkaren i första hand tillagts ansvarigheten framhålles, att den som låtit vanskötsel komma sig till last också skall bära följderna därför. Detta är nog sant, men den, som har afgöranderätten och säljer skog på ett sådant sätt, att återväxten genom afverkningen kommer att äfventyras, torde vara minst lika skyldig som den, som blott och bart köpt skogen som en affär. Huruvida den största effektiviteten och enkelheten i lagens tilläm- pande kan vinnas med nuvarande bestämmelser, är en annan fråga. Jord- ägaren är medansvarig för åtgärdernas verkställande. Genom ofvan- nämnda lydelse af $ 1 afsåg man att vinna, att jordägaren ej onödigt skulle betungas, och genom medansvarighet, att skenaftal skulle uteslutas. Det tyckes emellertid framgå af praktiken, som om dessa förhållan- den blifvit onödigtvis inkränglade, och det till föga båtnad för jordägaren. Där afverkningarna i hufvudsak handhafvas af större bolag kan det och är det berättigadt. Där emellertid afverkarna, som åtminstone i södra delarna af landet är fallet, krypa fram som myror ur jorden, framträda olägenheterna fullt tydligt. Nu är emellertid afverkaren. i första hand ansvarig för återväxten a skogsmark, där han gjort sig skyldig till vanskötsel, och i andra hand jordägaren, hvilken dock äger af den skyldige söka åter, hvad han så- lunda nödgats utgifva. Just den bestämmelsen, att afverkaren är i första hand skyldig, kommer ofta för jordägaren att bli betungande, och det är hvad man 360 HENRIK CARBONNIER. sökt undvika. Man måste nämligen tänka sig, att vid köpets uppgörande kostnaden för den blifvande skogsodlingen måste tagas med i beräk- ningen. Om man tänker sig, att ett skogsområde är värderadt till en viss summa, så kan afverkaren ej betala denna summa, om han skall verkställa skogsodlingen, hvilket han med nuvarande lagbestämmelser alltid måste vara beredd på, utan måste den beräknade kostnaden för denna afdragas först. Han afverkar emellertid skogen, och då tiden för skogsodlingen är inne, är han försvunnen eller insolvent. Ja, då måste jordägaren utföra skogsodlingen, och då får han ej blott själf bekosta denna, utan han lider äfven förlust af det afdrag, som vid köpets upp- görande gjordes af afverkaren för skogsodlingen. Att sådana fall komma att äga rum under nuvarande förhållanden, och det må hända mera, än man tror, är otvifvelaktigt. Vid köps uppgörande fritager sig emellertid afverkaren-köparen merendels all ansvarighet, som enligt lag kan åläggas honom; men detta aftal är ett privataftal emellan säljaren och köparen, och i förekommande fall äro ändock båda ansvariga, afverkaren i första hand. Mera torde emellertid förloras än vinnas genom 1 $ lydelse i denna punkt. Som ofvan blifvit visadt, kommer dock jordägaren i de flesta fall att få utföra skogsodlingen och därtill i vissa fall under syn- nerligen betungande omständigheter. Om jordägaren däremot ensam vore ansvarig, behöfde han aldrig vid köpen löpa den risken att bli be- dragen som ofvan visats, utan han skulle få full valuta för den skog, han sålde. Det är ju för öfrigt naturligast, att ägaren, i hvars intresse det ju för öfrigt ligger, utför skogsodlingen och ej afverkaren. Dess- utom skulle mycket vinnas med att endast en person som är bofast, blefve ansvarig för återväxten. Å hvarje skog som betraktas som enhet får ständigt finnas en viss areal kal, hvilkens storlek står i direkt förhållande till den produktiva marken, beroende på den lämpligaste, den finansiella omloppstiden samt kulturtiden. När denna areal ej öfverskrides, kan någon an- märkning ej göras. När gränsen emellertid öfverskrides, och afverkningen göres på ett sådant sätt, att återväxt ej kan erhållas utan att särskilda atgärder därför erfordras, då är gränsen för skogens normala afkastnings- förmåga öfverskriden och i samma mån förvaltningskostnaderna ökade. Detta är en gravation på ett hemman, som borde vara att betrakta som en första inteckning i detsamma. Om så faktiskt vore fallet, skulle hela systemet vinna i enkelhet och naturlighet. Nu blir systemet i hög grad inveckladt därigenom att två personer äro medansvariga, och lagen för- lorar i effektivitet. En person säljer t. ex. med fem års afverkningstid skog till en annan person, så att härigenom en tredjedel kalmark upp- står utaf hela skogens areal. Afverkningen bedrifves på ett sådant sätt, DE NYA SKOGSLAGARNAS TILLÄMPNING. 301 att slutafverkningen ej är utförd förrän vid kontrakttidens utgång. Åt- gärder om markens försättande i skogbärande skick kunna då ej vid- tagas förrän efter tidigast två år. Under tiden afflyttar afverkaren från orten och ägaren säljer hemmanet till en tredje person. Då är tiden inne att vidtaga åtgärder för återväxten. Afverkaren och den förre ägaren kunna ej anträffas, således är det den nye ägaren, som får verk- ställa arbetet, och lider han härigenom förluster, som han ej har be- räknat, då saken ej förekom vid köpet. Således är det ju en helt och hållet oskyldig person, som drabbas. Vore det nu stadgadt så, att ägaren ensam är ansvarig för åter- växten, och ej blott den ägare, som sålt skogen, utan att den efter- satta skogsodlingen är att betrakta som en gravation å hemmanet, då skulle hvarje person, som tänkte köpa en egendom, förvissa sig om, huruvida en sådan gravation vidlåder densamma vid köpets upp- görande. Ej minst för skogsvårdsstyrelserna skulle mycket tid, som kunde an- vändas för skogens bästa, härigenom vinnas. Alltför ofta inträffar det, att hela hemman beröfvas all skog ända ned till 5 å 6 verktum i brösthöjd. Häremot kan under nuvarande för- hållanden intet göras, och dock vet man, att ett hemman, som ej ens har timmer till reparationer än mindre till nybyggnader och afsalu, knap- past kan föda sin karl och i regel förfaller på allt sätt. Här skulle man ha rätt att ingripa annat än blott och bart för markens återför- sättande i skogbärande skick, och vid undersökning skulle enligt $ 2 visst område, tillräckligt till nybyggnadsbehof, få utsättas. Detta om- råde skulle utan särskild tillåtelse ej få anlitas till annat än husbehof. Dessutom borde vid försäljning af en egendom den nye ägarens egen- mäktiga förfogande öfver skogen under ett visst antal år i viss mån in- skränkas genom lag, säsom förhållandet lär vara i Danmark. Härigenom skulle man omöjliggöra en mängd egendomsspekulationer, hvilka helt och hållet äro grundade på skogens totalafverkning, hvarjämte jordbruket under tiden vanligen i hög grad vanhäfdas. Såvida ej återväxt på något sätt anskaffas, uppstå följaktligen en mängd skoglösa hemman, som se- dan vanligen säljas, och då ofta till fattiga personer. Att sådana hemman i alla hänseenden skola nedsättas i värde är under sådana förhållanden helt naturligt. Här vore, om man så får säga, en husbehofslag på sin plats, hvarigenom vederbörande myndighet skulle kunna inskränka afverk- ningen, så att fullt tillräckligt med skog till nybyggnader och reparatio- ner för framtiden skulle tillförsäkras hemmanet. Det vore sålunda i högsta grad önskvärdt att följande ändringar och tillägg i lagen gjordes: 362 HENRIK CARBONNIER. 1:o. Att ägaren ensam är ansvarig och pliktig att vidtaga de åt- gärder, som för återväxtens betryggande äro erforderliga, hvarjämte all afverkning, hvarigenom återväxten äfventyras är en gravation å egen- domen. 2:0. Att sådana inskränkningar i afverkningen måtte kunna göras, att hvarje egendom ständigt hade tillräckligt skog till nybyggnader och husbehof. 3:0. Samt att sådana åtgärder måtte kunna vidtagas att ohejdade spekulationer med egendomar för skogens skull förhindrades. För att de svenska skogarna hastigast möjligt må kunna återföras till full produktionskraft är det nödvändigt att från första början söka få till stånd en ändamålsenlig skogshushållning. Skogsvårdsstyrelserna, som fått sig anförtrodt detta maktpåliggande värf, åligger det således att hvar och en i sitt verksamhetsområde med full kraft sträfva mot detta mål. Härför är det ett oeftergifligt villkor att genast från början genom att själf använda och endast godkänna med intensiv skogshushållning för- enliga åtgärder leda allmänheten in på den enda rätta vägen. Det som en gång sålunda är inlärdt kommer snart att fatta fast fot och resultatet kommer säkert ej att låta vänta på sig. TNG Diskussion. Länsjägmästaren Arv. Nilsson. Jag anser, att inledaren alltför litet ägnat uppmärksamhet åt frågan om på hvad sätt lagens hufvudsyfte i bästa måtto skall ernås på öfvertygelsens väg. Hufvudsumman af den nya skogslagstiftningen är ju i motsats till alla andra lagar den, att den vill nå sitt syfte genom en vid sidan af lagen anordnad upplysningsverksamhet. Då samma institution har både uppsikten öfver lagens efterlefnad och denna upplysningsverksamhet om hand, och den senare skall vara hufvud- saken, så anser jag det därmed vara sagdt, att ingripandet med åberopande af lagen bör fördröjas så länge som möjligt. Men ordalydelsen i lagens $$ 1—6 tyckes säga motsatsen, då en skogsvårdsstyrelse efter erhållen anmä- lan om förment lagstridig afverkning anmodas föranstalta om laga syn och att först efter sådan syn försöka träffa öfverenskommelse med den ansvarige och att, om detta försök till öfverenskommelse strandar, draga saken inför domstol etc. Hufvudinnehållet i dessa stadganden är, att skogsvårdsstyrel- sen är frånkänd rätten att bestämma, när en lagstridig afverkning föreligger eller ej. Men, frågar man sig då, i hvad förhållande står denna bestämmelse till skogsvårdsstyrelsernas åliggande att på öfvertygelsens väg förverkliga lagens syften, ty en sådan åtgärd som en laga syn är ju gifvetvis ett ingripande med åberopande af lagen och då det till och med sättes i fråga, att den ansvarige kan få vidkännas kostnaderna för synen, helt eller delvis, får ju åtgärden en alltför tydlig fiskalisk natur. De fiskaliska åtgärderna skulle ju efterträda upplysningsverksamheten, om denna senare vore hufvudsaken. En uppenbar inkonsekvens synes mig därför ligga i dessa bestämmelser. In- trycket af denna inkonsekvens förmildras emellertid, enligt mitt förmenande, högst väsentligt af den skogsvårdsstyrelsen tillerkända rätten och, enligt mitt förmenande, äfven skyldigheten att använda skogsvårdskassan till bidrag till återväxtåtgärder. Skogsvårdsstyrelsen blir ju på så sätt i tillfälle att hänvända sig till den för återväxten ansvarige med en erbjudan om bidrag till, enligt styrelsens förmenande, erforderliga återväxtarbeten, och om i detta bidrag ingår äfven afgiftsfritt biträde för handläggning af själfva arbetet, så minskas ju den för återväxten ansvariges benägenhet att ifrågasätta befogenheten uti ingripandet, då fördelen af att mottaga erbjudandet är så stor, att frågan om huruvida återväxten är fullt »uppenbarligen äfventyrad» eller ej på så sätt kan komma i bakgrunden, och det är ju af yttersta vikt, att återväxtåtgärder utföras, äfven där återväxten ej är fullt uppenbarligen äfventyrad. Ett verkligt samarbete mellan skogsägare och skogsvårdsstyrelsen kan på så sätt komma till stånd, och ett dylikt samarbete är ju lagens hufvudsyfte, fastän det, om man hänger upp sig alltför mycket på lagens första $$, mot- verkas af lagen själf. Man kan ju ej begära, att en markägare skall med något förtroende hänvända sig till skogsvårdsstyrelsen eller dess tjänsteperso- nal, om han misstänker, att de i främsta rummet äro fiskaler för beifrandet 304 DE NYA SKOGSLAGARNAS TILLÄMPNING. af förseelser, som han själf i många fall ej förstår. Den mindre skogsägaren säger ju ofta, och detta äfven till viss del med rätta, att skogen har hittills i alla dagar sått sig själf och, frågar han, hvarför har den slutat med det? Att han skall betala en af honom måhända betviflad underrättelse, om att hans påstående i detta afseende endast med vissa modifikationer är sant, med ett skyndsamt anskaffande af en i många fall måhända svårförvärfvad borgens- förbindelse eller ibland t. o. m. med andel i kostnad för laga syn, är ju allt annat än ägnadt att befästa skogsvårdsstyrelsernas ställning såsom den central- myndighet, dit alla, som önska hjälp i skogsvård, hänvända sig. Om skogsägarne genom lagens tillämpning på sätt jag antydt få en be- stämd förnimmelse af att, skogsvårdsstyrelserna, skogsvårdsmedlen och sty- relsernas tjänstepersonal äro till i främsta rummet för att upplifva den hos dem, som hos alla andra, befintliga böjelsen att vårda, hvad de äga 1 enlig- het med bästa kunskap om hvad som för deras egen ekonomi är förmånligast och i enlighet med hvad allmän rättsuppfattning bjuder, så är ju vägen för det upplysningsarbete, som skogslagen ytterst åsyftar, fullt klar. Emot det nu sagda invändes, att det finnes andra ändamål att befrämja med skogsvårdskassan samt att man kan utan föregående laga syn erbjuda skogsägaren en öfverenskommelse utan erbjudande af bidrag. Det förstnämnda påståendet är ju fullt riktigt, ty skogsvårdsarbeten, i behof af understöd, af annat slag än återväxtarbeten finnas ju många, men, då återväxtåtgärderna utgöra den enda gren af skogsvården, som det allmänna hittills begärt verklig hänsyn till, anser jag, att dessa böra komma i främsta rummet vid skogsvårdskassans användning. Den andra invändningen, att man utan föregående laga syn kan hänvända sig till markägaren med försök till öfverenskommelse, kan ju ej anses fullt öfverensstäimmande med lagen, då ju första förutsättningen för en dylik hänvändelse måste vara ett påstående af skogsvårdsstyrelsen, att återväxten är uppenbarligen äfventyrad, hvilket påstående det enligt lagen ej tillkommer skogsvårdsstyrelsen att officiellt göra utan att laga syn först uttalat samma mening därom. En dylik hänvändelse är ju äfven, sedd från den ansvariges sida, af rent fiskalisk natur och därför förargelseväckande för den, som är villig att uppfylla lagens anspråk. Då man dessutom måste förut- sätta, att det bland skogsägarne ej finnes större del, som motsätter sig, hvad allmän lag i sak bjuder, än bland människor i allmänhet, och då alla för- argelseväckande åtgärder från skogsvårdsstyrelsens sida motverka samarbetet med skogsägarne, anser jag det nödvändigt att så länge som möjligt anstå med dylika åtgärder. Jag anser således, att man bör invänta den första skogsodlingstiden för den afverkningstrakt, som uppenbarligen äri behof af återväxtåtgärder, innan man börjar på allvar åberopa lagen, och sådant dröjsmål kan ju ej sakna stöd i lagen, då man ju har samma rätt mot den ansvarige 3 år efter af- verkningen som omedelbart efter densamma. Äfvenså anser jag, att ett in- gripande af lagen skall göras först efter verkligt försök till upplysning genom styrelsens tjänstepersonal om det' berättigade uti lagens kraf, -samtidigt hvar- med bidrag till skogsodlingsarbetet erbjudits. Dessa bidrag anser jag böra vara om möjligt lika för alla skogsägare inom vissa områden. Ju bättre värde skogsprodukterna hafva och ju bättre afsättningsförhållandena äro inom ett område, desto mindre bidrag behöfvas ju, ty markägarnes egen fördel af återväxtarbetena förstoras ju isamma mån, DISKUSSION. 365 som skogarnas värde stegras. I stort sedt skulle alltså bidragen i de nord- västligaste delarna och obygdstrakterna af lagens giltighetsområde vara störst och minst i de tätast befolkade och kusterna angränsande. trakterna, där jag föreställer mig, att skogarnas värde vid unga år är störst. Af verklig betydelse torde det under alla omständigheter vara, att lagens tillämpning blir för skogsägarna i olika delar af landet så likartad som möj- ligt i ekonomiskt afseende. Full rättvisa kan ju härutinnan ej uppnås, då en alltför detaljerad uppdelning i områden därför vore nödvändig, enär ju skogsvärdena kunna variera så ofantligt inom små områden, men en sådan detaljerad uppdelning kan det ju i praktiken ej göras anspråk på. Emot detta förslag invändes gifvetvis, att skogsvårdsafgifterna i ena länet äro så rikliga och i andra länet så knapphändiga, men genom anslag af landsting och hushållningssällskap i de mindre virkesexporterande länen och genom den reglerande fördelningen af statsanslagen till skogsodlingens be- främjande och till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet är ju emellertid en något så när jämn fördelning af medel å de olika skogsvårdsstyrelserna åstadkom- men, åtminstone i stort sedt. Det ena länet må ju vara något rikare än det andra, men i så fall skulle det rikare länet vara i tillfälle att bättre befrämja andra skogsvårdsåtgärder, som lagen ej åsyftar. Som torde framgå af det sagda, är det markägarna, jag åsyftar såsom ansvariga för återväxten, och det har jag trott mig kunna göra, då det är fråga om lagens tillämpnivg 7 allmänhet, ty vid upplåtelse af afverkningsrätt är det ju regel, att markägaren åtager sig ansvaret för återväxten. Jämsides med nu relaterade upplysningsarbete i samband med den di- rekta tillämpningen af lagen och i samband med tillhandahållandet af bidrag till skogsvårdsarbeten anser jag, att skogsvårdsstyrelsernas verksamhet bör in- riktas på anordnandet af särskild undervisning om skogsvård åt nuvarande och blifvande skogsägare. Idealet härutinnan vore ju, att hvar och en, som har hand om skog, finge gratis genomgå en skogsmannaskola, där lättfattlig och praktisk undervisning om återväxtens och tillväxtens ekonomiska betydelse och utnyttjande meddelades, men härtill förslå ju, ej de medel, som skogs- vårdsstyrelserna förnärvarande förfoga öfver. Att sådana skolor likväl skulle väl betala sig, framgår ju mer än väl af det stora slöseri med tillväxt- och återväxtmöjligheter, man mångenstädes får bevittna. Mindre undervisnings- kurser kunna emellertid anordnas och blifva till gagn såsom driffjädrar på intresset, fastän de måste blifva i sakligt afseende otillfredsställande. Intendenten Forssell. Herr ordförande! Mina herrarl Då två män, som hafva i uppdrag att vara länsjägmästare, här haft ordet, och då ämnet lyder: »De nya skogslagarnas tillämpning», torde det icke vara förmätet, om en person, för hvilken de nya lagarna tillämpats, äfven vågar taga till ordet i denna ärade församling. Jag satt en afton i januari i fjol vid skrifbordet, då det ringde på te- lefon. Det var från Härjeådalen, från Källskärs aktiebolags skogsförvaltare. Han talade med bäfvande stämma om, att nu hade vi genom länsmannpen fått afverkningsförbud på två våra hemman, det ena i Öfverhogdals och det andra i Rätans socken. Jag frågade då: »Har faktor Larsson haft någon aning om detta förut?» »Nej», svarade han. »Huru kommer sig då detta?» frågade jag. »Länsmannen kom och förklarade: Nu är det afverkningsförbud, så nu får ni icke hugga vidare.» Jag gaf då order att draga arbetsstyrkan 366 DE NYA SKOGSLAGARNAS TILLÄMPNING. tillbaka, men ville också veta orsaken till förbudet. »Jag kan icke säga det»>, förklarade faktorn. »Har Larsson varit där nyligen?» frågade jag. »Ja, för 3 dagar sedan, men ingen visste något.» Jag telefonerade då till skogsvårds- styrelsen i Östersund och frågade om orsaken till förbudet. »Det får ni reda på genom handlingarna, som tillsändas Eder från skogsvårdsstyrelsen», svara- des det. Dessa kommo, och från länsstyrelsen fick jag äfven några hand- lingar, åtföljda af ett utlåtande af en jägmästare, som varit förordnad att verkställa besiktning. Hela det tillvägagångssätt, som då användes, vittnar enligt min uppfattning icke om den noggrannhet och pliktkänsla, som före- dragshållaren ansåg, att hvar och en, som skulle handhafva skogsvårdslagar- nas tillämpning, borde låta sig angeläget vara att följa. Ty, mina herrar, det står i dessa instrument, utfärdade af jägmästaren, som därtill förordnats af länsstyrelsen, att han hade gjort den besiktning, som föranledde förbudet, på dessa Källskärs aktiebolags egendomar, belägna på en distans från hvar- andra af c:a 5 km. och hvardera omfattande en areal af 400 har, den 24 januari från kl. 10 f. m. till mörkrets inbrott! Nu frågar jag, om det är möjligt för en jägmästare att efter en under vintern på snöhöljd mark gjord sådan besiktning under tjänstemannaansvar utfärda ett protokoll, hvarigenom han kan bevisa, att en afverkning, som pågått i 8 dagar, skulle äfventyra återväxten på hela denna areal af 800 har, så att skogen behöfde sättas under förbud. Jag vet, att i åtskilliga andra län går det så till att, då man anser att återväxten genom huggningen vedervågas, länsjägmästaren kommer och talar med ägaren eller hans ombud, huruvida icke ändring i afverk- ningen kan ske, och då kan man ömsesidigt gå hvarandra till mötes och träffa öfverenskommelse. Skogslagarna innehålla med all tydlighet, att så bör ske. Men att, då man har att göra med folk, som äro bofasta och som icke gjort sig kända för att hugga allt som finnes, gå så hastigt till väga, anser jag vara ett hänsynslöst förfarande. Kostnaden för kulturen pr hektar uppskattades till 50 kr., och för detta belopp fordrades att ägaren skulle ställa borgen för att icke blifva stämd till domstol. Jag vill icke trötta herrarne med att läsa upp instrumentet, men skogs- vårdsstyrelsen slutar sin hemställan till Källskärs aktiebolag med, att vi skulle ingå på alla de bestämmelser, som voro uppsatta på gästgifvaregården, och att bolaget dessutom skulle för kostnader vid besiktningen m. m. betala en summa af 212 kr. I anledning däraf vill jag dessutom anföra det skogs- vårdslagen ej medgifver skogsvårdsstyrelse rättighet att utkräfva ett enda öre hvarken för besiktning eller för sådan af statens tjänsteman på förordnande verkställd besiktning. Att i särskildt reglemente utgifvet af Kungl. Maj:t sådant medgifvits, kan ej vara bindande och har jag mig bekant, att dom- stol frikallat skogsägare från denna slags utgift. Sedan Källskärs aktiebolag ställt borgen, upphäfde Konungens Befallnings- hafvande förbudet. Därefter kom en skrifvelse från skogsvårdsstyrelsen, med förfrågan om bolaget ville betala icke endast 212 kr. utan äfven 12 kr. för hvartdera af Konungens Befallningshafvandes utslag samt med skogsvårds- styrelsen om åtgärder för återväxtens betryggande träffa öfverenskommelse. Ofverenskommelsen var ett upprepande af hvad jägmästaren i skrifvelsen till Konungens Befallningshafvande sagt. Jag tog mig då friheten svara skogs- vårdsstyrelsen på följande sätt: »Då bolaget icke finner att begäran om arf- vode eller ersättning för kostnaderna är lagligen grundad, kan bolaget för DISKUSSION. 367 sin del icke ingå på något som helst yttrande rörande denna fråga, och hvad hufvudfrågan beträffar vill jag hemställa till skogsvårdsstyrelsen, huruvida det icke vore lämpligt att träffa den öfverenskommelsen att,.då marken blifvit bar och vederbörande kunna se, huru förhållandena verkligen gestalta sig, skogsvårdsstyrelsen ville uppdraga åt länsjägmästaren och vårt ombud att bestämma om de åtgärder, som böra vidtagas för återväxtens betryggande. Då man granskar kartan öfver de egendomar, som blifvit ställda under förbud, finner man, att det är ganska stora trakter, som äro försumpade och som äro genom lagen ställda utom befogenhet att sättas under förbud. Man säger såsom skäl för förbudet, att afverkningen blifvit oförsiktigt utförd och att fröträd icke kvarlämnats, Jag frågade skogsförvaltaren, som icke är någon teoretiskt bildad man, huru därmed förhöll sig. Han svarade, att han följt samma princip, som han visste att man följt på Hamra kronopark, där han sett, huru afverkning bedrifvits. Jag vet icke, om han har rätt, men faktum är det, att jag anser, att lagen icke borde så tillämpas att sådana tilltag, som skedde på ifrågavarande hemman, kunna förekomma. Det kan gifva anledning för folk, som hatar bolagsverksamheten, att ställa deras åtgärder i oriktig dager, och så kommer vederbörande och, oaktadt marken är snöhöljd, sätter ett förbud, som kan leda till kolossal skada för ägaren. Jag är öfver- ens med inledaren, att skogsvårdsstyrelserna hafva till uppgift att på ett för- siktigt sätt förhandla med skogsägaren, då styrelsen finner anledning vara för handen att han öfverafverkar eller icke tager hänsyn därtill att återväxt kan åvägabringas. Först då ingenting annat hjälper, böra sådana åtgärder vid- tagas, hvarigenom, om skäl därtill förefinnas, förbud kan påkallas. Jag är äfven öfverens med inledaren därom, att då besiktning göres af därtill af Konungens Befallningshafvande förordnad besiktningsman, bör den göras så noggrann, att den kan läggas till grund för en eventuell domstolsförhandling. Men att så utföra sitt ansvarsfulla uppdrag att hemställa om afverkningsförbud efter angifvande att besiktning skett på två egendomar om 400 har hvardera och liggande 5 km. från hvarandra, under en januaridag från kl. 10—4, däremot protesterar jag såsom et! missbruk af lagen, varande af ingen reell betydelse i själfva saken och vilseledande för skogsvårdsstyrelsens omdöme om hvad som rätteligen bör åtgöras i ärendet — samt ej minst vara oför- enligt med det skydd, som äfven skogsägaren har att fordra af besiktnings- mannen gentemot eventuellt missgrepp från länsjägmästarens sida. Jägmästaren Kinman; Jag skall endast göra några korta anmärkningar med anledning af inledningsföredraget. Inledaren sade till en början, att skogsvårdsstyrelserna borde ingripa, då flera på hvarandra följande normala årsafverkningar tillsammans öfverstege den normala kalmarksarealen. Då man hölle syn, skulle det sålunda blifva nödvändigt att undersöka, huru stor den normala kalmarksarealen vore. Men detta är icke öfverensstämmande med lagens stadganden, ty däri föreskrifves, att om återväxten äfventyras, skola åtgärder vidtagas för återväxtens betryggande, oafsedt om den kalmark, på hvilken återväxten är äfventyrad, är stor eller liten, normal eller icke. Angående skogsvårdsstyrelsernas ingripande är det naturligt, att man bör iakttaga den största grannlagenhet, såvida icke lagen genom ovis tillämpning skall blifva förhatlig. Man borde därför, innan man skrider till lagens till- lämpning, söka få till stånd en godvillig öfverenskommelse om nödiga åtgär- ders vidtagande — det tycktes äfven inledaren vilja förorda — och ej heller 368 DE NYA SKOGSLAGARNAS TILLÄMPNING. bör man ingripa, då man vet, att skogsägaren äfven dessförutan ämnar an- skaffa återväxt. Vidare talade inledaren om betesmarken, och huru man skulle skilja mellan hagmark och skogsmark. Detta är nu mången gång en ytterst svår sak, och det torde väl icke kunna undvikas, att dessa båda slag af mark emellanåt sammanblandas, så att man påträffar både skogsmark och hagmark inom samma inhägnad. Skogsmarken kan ju också nyttjas såsom bete, sär- skildt för ungnöt, och efter afverkning af skogsmarken erhåller man vanligen under någon tid bete, ehuru på sådan mark, som räknas såsom riktig skogs- mark, betet försvinner efter några år. Inledaren tycktes anse, att det alltid torde finnas någon skogsmark på hvarje egendom, men för min del håller jag före, att det mycket väl kan inträffa, att man på en egendom icke har skogsmark och på en annan endast skogsmark. Det förekommer äfven, att marken är så beskaffad, att den knappast, om man ock röjer upp den, kan betraktas såsom hagmark, därför att den efter kort tid öfverdrages med ljung. Man måste väl således rätt mycket rätta sig efter markens beskaffenhet. Det är ju vidare klart, att då man håller undersökning på en skog, bör man intaga i instrumentet, huru sådden skall utföras och huru bjälpkultur skall utföras för att återväxten skall blifva tillfredsställande. Men om tiden skall angifvas, torde vara mera ovisst, och det gifver icke lagen anledning till, utan detta torde blifva en senare fråga, beträffande hvilken skogsvårds- styrelsen, sedan den fått undersökningsinstrumentet, kan träffa öfverenskom- melse med jordägaren eller afverkaren, att arbetet skall påbörjas inom viss tid och afslutas inom viss tid. Och om saken drages inför domstol, kan det gå an att vid domstolen yrka, att återväxten inom viss tid skall vara klar. Fråga är, om man skall undersöka äfven sådan mark, som vid under- sökningen icke är afverkad men ingår i afverkningskontraktet. Det kan man nog göra, men då torde det vara lämpligt, att skogsvårdsstyrelsen begär, att vid undersökningen äfven den marken skall undersökas, och man bör helst se afverkningskontraktet, om det låter sig göra. Det är dock icke alltid, som det kan tillhandahållas. Inledaren yttrade vidare, att man skulle utmärka den trakt, som man undersökte, med pålar. Det torde i en del fall vara lämpligt och med tiden äfven nödvändigt att gå så till väga, men det kan ändock icke undvikas att angifva arealen approximativt, då man icke samtidigt uppmäter marken. I vissa fall finnas kartor tillgängliga. Har man tillgång till det ekonomiska kartverkets kartor, går det nog bra, men i många fall finnes det inga kartor eller också odugliga sådana från 1700-talet, hvilka icke upptaga någonting i skogen, utan endast inägor och yttergränser, och då måste man nöja sig med approximativ areal. Det gör icke så mycket, blott man vet, hvar dessa ap- proximativa arealer äro att finna. Inledaren framhöll, att jordägaren borde vara ensam ansvarig för åter- växten, och detta torde i allmänhet vara lämpligt, ty han åtnjuter ju fördelen af skogsodlingsåtgärder. En sådan ordning kan vinnas: därigenom att afver- karen, som köpt skogen, i köpekontraktet tillförbinder jordägaren att ansvara för återväxten. Då kan visserligen afverkaren blifva i första hand antastad af skogsvårdsstyrelsen, men han kan å sin sida sedermera vända sig till jord- ägaren. Det torde emellertid icke vara lämpligt att alldeles borttaga den bestämmelsen, att äfven afverkaren skall svara för återväxten. Man kan ju DISKUSSION. 369 tänka sig, att ett hemman äges af en person, som totalt afverkar hemmanet och sedan säljer det. Då skulle återväxtskyldigheten åtfölja hemmanet, men den nye ägaren kanske icke har något att betala med. Det är därför nog skäl att bibehålla det stadgandet, att jämväl afverkaren är ansvarig för återväxten. Af de önskemål, som inledaren framhöll, nämligen att jordägaren ensam skulle vara ansvarig och pliktig att vidtaga de åtgärder, som för återväxtens befordrande äro nödvändiga, och att detta således skulle blifva en gravation på egendomen, skulle jag för min del endast vilja vara med om den se- nare delen. Byråchefen Roos: Jag har uppkallats af inledarens förslag att markägaren i hvarje fall skulle vara ansvarig för att återväxt kommer till stånd å mark, som varit föremål för vanskötsel. Förslaget innebär nog ett praktiskt sätt att lösa denna fråga, men en annan sak är om det låter förena sig med svensk rättsuppfattning att låta blifvande köpare bära ansvaret för en förut- varande ägares lagstridiga handlingar. Man har sagt att åliggandet att svara för återväxten skulle få karaktär af en å den vanskötta egendomen hvilande gravation. Det låter ju tänka sig, men fråga är om det kan vara lämpligt, att egendomarna belastas med gravationer, hvilkas räckvidd ej kan öfver- skådas. Mig förefaller det ej lämpligt att stipulera något sådant. Har man den ståndpunkten, som jag nu sökt förfäkta, synes det mig emellertid uppen- bart, att det mest praktiska sättet att göra lagen effektiv är att låta både ägare och afverkare stå i ansvar för förefintlig vanskötsel. Därigenom blir det ju alltid större möjlighet för att erforderliga återväxtåtgärder vidtagas, än om endast en af dem skulle kunna tagas för hufvudet. Kapten de Verdier; En föregående talaren har i egenskap af part rela- terat ett rättsfall, däri Jämtlands skogsvårdsstyrelses och en statens jägmästares åtgärder klandrats. Jag anser det vara olämpligt att här vid årsmötet vidare diskutera denna sak. Skogsvårdsföreningen är inte rätt forum att skilja mel- lan tvistande parter. Den, som finner sig kränkt, kan tillgripa utvägen att söka vinna rättelse på laglig väg. Det är icke personliga klagomål, som här skulle diskuteras, utan tillämpningen af de nya skogslagarna. Jag ber nu att få yttra ett och annat med anledning af inlednings- föredraget. Grundtonen i inledarens anförande tilltalade mig icke, därför att den improduktiva sidan af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet alltför starkt fram- hölls. Med den improduktiva sidan menar jag den fiskaliska. Jag tror det kunde vara af intresse att erinra om Riksdagens skrifvelse till Kungl. Maj:t efter skogslagarnas antagande. Det kan ju också vara möjligt, att icke alla haft tillgång till detta aktstycke, och skall jag därför tillåta mig föredraga inne- hållet rörande skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Lagarne antogos, som vi minnas, vid 1903 års riksdag. Skrifvelsen härom till Kungl. Maj:t upplästes och godkändes i kamrarna den 22 maj. Däri anföres bland annat motive- ringen af vissa ändringar i K. Maj:ts lagförslag. 9Skrifvelsen är af största vikt för rätta förståendet af lagarnas innebörd och tillämpning. Rörande 2—4 $$ i förordningen angående skogsvårdsstyrelser heter det bland annat: »I likhet med skogskommittén anser Riksdagen tillsynen öfver enskildes skogar icke vara skogsvårdsstyrelsernas och de af dem antagna biträdenas betydelse- fullaste uppgift. Dessa styrelser skola ingalunda till sin egentliga karaktär Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1907. 26 370 DE NYA SKOGSLAGARNAS TILLÄMPNING. blifva polismyndigheter, tillsatta för att efterspana och beifra öfverträdelser af lagen angående enskildes skogar. Utan de skola, hvar inom sitt verksam- hetsområde, vara det centrala organet för alla de sträfvanden, som afse att höja den enskilda skogsvården. Och härvid är det naturligen på frivillig- hetens väg, som de största resultaten kunna ernås. För att denna uppfattning må erhålla något uttryck i lagen, har Riks- dagen ansett, att vid den uppräkning af skogsvårdsstyrelses åligganden, som meddelas i 4 8, de i förslaget under punkt b) omförmälda åtgärder böra nämnas först.» Hvad Riksdagen här menar och huru Riksdagen vill se lagen uppfattad och tillämpad måste väl anses vara fullt tydligt. Riksdagen har ställt rikliga medel till skogsvårdsstyrelsernas förfogande och med stöd af dessa ha skogsvårdsstyrelserna resurser att utöfva en gag- nande verksamhet genom att höja den enskilda skogsvården. Om arbetet härmed kan vara motigt, så får det icke inverka på tålamodet. Skogsfrågans stora räckvidd för fäderneslandet bör vara en sporre att söka samla folket i troget arbete till fäderneskogarnas återupprättande. Skall folket någonsin kunna samlas i detta arbete, så måste det i stort ske på den af Riksdagen anvisade vägen, på frivillighetens väg. Det blir endast de kortsynta, de tröga, de egennyttigaste bland skogsägarna, som behöfva påminnas, att det fiskaliska riset finns till. Kort sagdt: Man bör så mycket som möjligt verka på upplysningens väg och endast i nödfall till- gripa tvångsåtgärder. Detta är också, som man torde finna af Riksdagens nyss upplästa skrifvelse, lagarnas innebörd. För öfrigt vill jag instämma i hvad länsjägmästare Nilsson yttrade. I inledningsföredraget förekom följande: Skogsvårdsstyrelsen skall in- gripa, »då den årliga afverkningen öfverskrider hvad med skogens uthålliga afkastningsförmåga är förenligt och samtidigt utföres så att återväxten äfven- tyras samt dessutom då flere sådana på hvarandra följande normala års- afverkningar tillsammans öfverskrida den normala kalmarksarealen>. Det bör väl för alla stå klart, att skogslagen är en återväxtlag och icke en tillväxtlag. Huru kan då inledaren tala om skogens »uthålliga afkastnings- förmåga» och »innormala kalmarksarealer» såsom skäl för fiskaliska åtgärder. Mig synes, som här förelåg en sammanblandning af begreppen återväxt och tillväxt. Jag instäramer i hvad länsjägmästaren i Östergötland nyss anmärkte, att inledarens uttalade åsikt härom icke har stöd af skogslagen. Inledaren förordade, att med pålar utmärka de hyggen, som blifvit dömda till kultur. Detta förefaller opraktiskt. Icke kan jag tänka mig, att det skulle vara sättet att å tusentals tunnland mark med pålar utmärka de hyggen, ifråga om hvilka återväxt skall åstadkommas. Har en länsjägmästare rätt att nedhugga skog till dessa tusentals pålar, och hvem kan garantera, att de komma att stå kvar? Byråchefen Örtenblad: I anledning af hvad byråchefen Roos nämnde an- gående hvem som skulle vara ansvarig för att efter afverkning skaffa åter- växt, anhåller jag få nämna, att denna fråga diskuterades redan af 1896 års skogskommitté, och man var därvid på det klara med, att en stor mängd afverkningsrätter funnos, som upplåtits på lång tid, ända till 50 år, vid hvilka upplåtelser det alls icke varit förutsedt, att en lag af nu ifrågavarande DISKUSSION. 371 innehåll skulle komma till stånd. Dessa afverkningsrätter äro till stort antal ännu gällande. — Jordägaren kunde ej ensam göras ansvarig för anskaffande af återväxt, emedan han af ägaren till afverkningsrätten kunde nekas vidtaga en del för återväxten nödiga åtgärder såsom kvarlämnande af fröträd, afverk- ning af för återväxten hinderliga träd m. m. Han ägde ej befogenhet på sådant sätt ingripa, emedan han öfverlåtit afverkningsrätten. Det var alltså ej möjligt att i dylika fall lägga ansvarigheten på jordägaren ensam. Han hade ej heller betingat sig någon ersättning för föryngringsåtgärder, när han gjorde upplåtelsen. Intendenten Forssell; Herr grefve och ordförande! Gentemot hvad den näst siste talaren anförde, vill jag ur programmet uppläsa lydelsen af den före- liggande frågan. Det heter där »de nya skogslagarnas tillämpning». Jag hemställer, huruvida icke med användande af vanligt språkbruk man med en sådan lydelse af ämnet bör kunna få omtala, huru skogsvårdsstyrelserna till- lämpa den nya lagen. Jag anser det fullt befogadt att tala därom, så mycket mera som vi veta, att de nya skogslagarna icke innehålla några bestämmel- ser om till hvilket forum skogsägaren skall vända sig, därest han anser, att jägmästaren förfarit oriktigt. Han kan icke vända sig till domänstyrelsen, ty med sådan jägmästarens tjänstebefattning har denna styrelse intet att skaffa. Möjligen kan jägmästare, som varit förordnad besiktningsman an- mälas till justitieombudsmannen eller möjligen justitiekanslärn, där fog anses därtill finnas. Just vid sådant tillfälle som detta, då landets skogsägare äro tillsammans och många af jägaristatens tjänstemän närvarande, synes mig vara lämpligt att anföra exempel på, huru olika skogsvårdsstyrelserna hand- hafva skogslagarnas tillämpning. Jägmästaren Linner: Att uppgifva eller föreskrifva vissa normer för de nya skogslagarnas tillämpning anser jag icke lämpligt, då de skola tillämpas på så vidt skilda områden. Ty hvad som passar på ett ställe, lämpar sig icke på ett annat. Det bör därför öfverlämnas åt skogsvårdsstyrelserna att, hvar och en inom sitt område, handla efter de lokala förhållandena, såsom de anse mest praktiskt och för skogens skötsel och vård lämpligast. Skogs- vårdsstyrelsernas uppgift har här ventilerats så mycket, att jag icke anser mig behöfva återupprepa något, men då jag nyss hörde länsjägmästaren och en ledamot af skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län yttra sig, tyckte jag mig finna, att de endast predikade, om jag så får säga, skogens evangelium, och att de så litet som möjligt ville höra talas om lagen. Detta anser jag emel- lertid icke vara riktigt, utan är det bestämdt mycket nyttigt att ibland taga fram lagen. Inom ett län sådant som Värmlands, där jag har min verk- samhet, har, så vidt jag vet, lagen icke någon gång tillämpats. Det har icke förekommit något åtal eller hos Konungens Befallningshafvande gjorts någon anmälan om öfverträdelse af den nya lagen. Värmlands län torde dock vara det skogrikaste länet i södra och mellersta Sverige. Dess areal är 1,932,353 har, och däraf utgör den skogbeväxta skogsmarken 1,363,093 har, hvaraf staten endast äger 61,746 har och städerna 3,783 har. Utmarken i de enskildes ägo utgör således 95,6 2 af länets hela utmarksareal, och den årliga afverkningen uppgick, enligt skogsvårdsstyrelsens årsberättelse för 1905 till 3,100,000 kbm., hvaraf 60 000 kbm. kommo från de allmänna skogarna och återstående 3,040,000 kbm. från enskildes skogar, motsvarande en årlig afverkning per har produktiv skogsmark i enskilds ägo af 2,36 kbm. 342 DE NYA SKOGSLAGARNAS TILLÄMPNING. fast massa. Att skötseln af de enskildes skogar inom länet lämnar mycket öfrigt att önska, är en känd och erkänd sak, hvarför ett stort verksamhets- fält där finnes för skogsvårdsstyrelsen, och den omständigheten, att skogs- vårdsstyrelsen inom Värmland icke officiellt beifrat någon afverkning såsom stridande mot den nya lagen, hvilket däremot ägt rum i andra län, torde icke böra tolkas såsom bevis för, att Värmland skulle utgöra någon föresyn. Inom en så skogrik provins som Värmland måste helt naturligt förekomma trakter, där afverkningen bedrifves på sådant sätt, att lagen kan ingripa. Huruvida skogsvårdsstyrelsen icke känner till dem eller med vetskap om dem satt till sitt mål att endast predika skogens evangelium, har jag mig icke bekant, men faktiskt är, att det vore mycket lämpligt att medelst lagen söka stäfja den afrakning af skogsmarken, som en del enskilde personer vid inköp af skogsegendomar fortfarande tillåta sig, och härigenom fastslå, att om också den nya lagen anses uteslutande vara en återväxtlag, där jordägaren och af- verkningsrättsinnehafvaren äro skyddade blott de försätta den afverkade mar- ken i skogbärande skick, själfva afverkningens utförande äfven har sin stora betydelse för markens produktionsförmåga och såmedelst förhindra de på de flesta ställen så skadliga afrakningarne af skogsmarken. Härmed har jag icke velat på något sätt kritisera skogsvårdsstyrelsens inom Värmlands län åtgöranden, ty därtill har jag icke någon anledning, utan är tvärtom villig att erkänna den osparda möda, som den nedlagt i afseende på skogskultur och skogsundervisning inom länet. Jag har endast såsom min åsikt velat uttala, att det vore önskvärdt, om lagen mera effek- tivt tillämpades vid själfva afverkningen, hvilket icke borde möta något hin- der just på grund af lagens ordalydelse. Bruksägaren Montgomery: Då nu Värmlands länsjägmästare och en ledamot af länets skogsvårdsstyrelse yttrat sig om de principer, som böra följas vid tillämpning af de nya skogslagarna, och jag är skogsägare i Värmland, skall jag bedja att få yttra mig något i ämnet. Den förre talaren yttrade — jag tror icke, att han menade så starkt, som orden föllo — att skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län icke rätt tilläm- pade lagen. Han menade naturligtvis då lagen såsom strafflag betraktad. Men skogsvårdsstyrelsen har sökt att hålla sig till förra delen af omtalade paragraf, och det kallade han att predika evangelium. Detta är mycket riktigt, och skall jag meddela något om den erfarenhet, som länets bebyggare fått af skogsvårdsstyrelsens sätt att handskas med lagen, d. v. s. att börja med första afdelningen. Skogsvårdsstyrelsens verksamhet följes med ett ofantligt stort intresse af allmänheten, icke minst af bönderna, hvilka äro alldeles förtjusta i dess verksamhet. Jag vill endast såsom ett exempel nämna, att skogsvårdsstyrel- sen tillsatt en del länsskogvaktare på åtskilliga platser inom länet. Det finnes visst 7 eller 8 sådana länsskogvaktare, och de äro ambulatoriska, så att de börja på ett ställe och sedermera genomgå trakten, hvarefter de flytta till en annan ort. De skicka bud till allmogen och säga: »den eller den dagen vill jag, att hemmansägarna i ett visst hemman skola möta mig för att ge- nomgå sin skog tillsammans med mig.> Han kommer dit, och de gå igenom skogen, och han undervisar dem, hur de skola sköta den. Allmogen har blifvit förtjust i dessa föreläsningar, de möta mangrant, och så går denne länsskogvaktare omkring och håller föredrag; på ett ställe säger han: »här DISKUSSION. Sk skall ni sköta skogen på det eller det sättet»; på ett annat: »här skall ni så, och här skall ni plantera!» Han har en rekvisitionsbok med sig i fickan och antecknar däri, huru mycket frö och plantor hvar och en behöfver. Följande dag går han till nästa gård och fortsätter på samma sätt hemman efter hemman, till dess han gått igenom hela trakten och fortsätter sedan på andra trakter. Jag vill fråga herrarne: Är detta ett sätt att missbruka den lag, som vi fått? Jag har den uppfattningen, att det förhåller sig tvärtom, och ett så stort intresse, som i vårt län ådagalagts i saken just genom det utmärkta sätt, hvarpå vår skogsvårdsstyrelse tillämpar lagen, tror jag före- kommer inom få andra län — jag har åtminstone icke hört talas därom. Och att vår skogsvårdsstyrelse icke ännu kommit till andra afdelningen eller strafflagen, äro vi den mycket tacksamma för. Sedermera vill jag med afseende på afverkningen framhålla, att, om skogsvårdsstyrelsen ingriper, då det afverkas för mycket, så skall den säga, att »så eller så skall ni icke göra, utan så eller så», men den skall icke säga: »Det här förstår ni icke, och därför är det mycket bätre att icke afverka något alls.» Vi hafva nyss från en annan plats hört, att en jägmästare kom till afverkningsplatsen och sade: »Det här förstår ni icke.> Han brydde sig icke om att undervisa, huru afverkningen skulle ske, utan han sade: »Stopp, ni få icke afverka.> Jag will fråga, om detta är det lämpligaste sättet att få den nya lagen in i det allmänna medvetandet, såsom en för landet i dess helhet och för individen nyttig inrättning. Vi skola betänka, att vi hafva icke hållit på så många år ännu med denna lag, och att då börja med straffbestämmelserna, tror jag icke är riktigt. Jag var medi det utskott, som arbetade på denna lag inom riksdagen, och där härskade en bestämd tendens för, att det skulle blifva en undervisningslag. Den skulle blifva så mild som möjligt. Riksdagen hade hållit på i 30 år och sökt att få en skogslag till stånd, och alltid förut hade uppfattningen varit den, att straffet är det förnämsta. För att få sympati för denna lag var det nödvän- digt att ändra denna uppfattning och få den till en undervisningslag. All- mogen är, såsom en föregående talare yttrade, okunnig i saken. När lagen kom ut, så blef allmogen förskräckt. De började läsa den, men de kunde icke tyda den, de voro icke vana att tyda lagar, och de kunde icke af dessa torra paragrafer leda sig till, huru de skulle sköta skogen. De skola tillämpa lagen, men de veta icke, hur det skall tillgå. Då de behöfva sin skog och afkastningen däraf, men icke veta, huru de skola bära sig åt för att sköta den i öfverensstämmelse med lagen, så är ovillkorligen undervisningen här- om en mycket viktig del af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Jag vil bedja, att ledamöterna i skogsvårdsstyrelserna från andra län och framför allt länsjägmästarna måtte taga denna tanke något mera i öfvervägande och fortgå på den väg, som inslagits i Värmlands län. Framtiden får utvisa, hvem som gjort misstaget, och om vi varit för milda i Värmlands län. Det är visserligen sant, att de kalmarker, som här omtalats, förekomma, men det är ju möjligt att sköta dem, och den areal, som sista året besåddes där, visar, att ett stort intresse finnes för att befordra återväxten. Vi hafva i Värmland den lyckan att äga en bördig skogsmark, så det behöfs icke mycket för att underhjälpa den. Det kan hända, att detta har sin särskilda betydelse för oss. I de nordligare distrikten är nog arbetsammare att få återväxt. Men om man handlar efter förhållandena på platsen, så tror jag icke, att det är 374 DE NYA SKOGSLAGARNAS TILLÄMPNING. så farligt med kalhyggen, blott man sörjer för att återväxten kommer till stånd. Det ser otrefligt ut, när det hugges ned, men om man handlar som skogsvårdsstyrelsen i Värmland gjort, så blir det nog sörjdt för, att återväxten snart åter kommer i gång. Jag vill ock nämna, att inom utskottet gjorde sig den uppfattningen gällande, att om man afverkade skogen till julgranar, så hade man rätt där- till, endast om skogen sköttes så, att det snart igen blefve julgranar till afverkning. Länsjägmästaren Arvid Nilsson: Med afseende på jägmästaren Linners an- märkningar mot skogsvårdsstyrelsens 1 Värmlands län åtgärder, vill jag erinra om föreskriften i lagens $ 6, där det heter, att afverkning icke kan förhin- dras mot markägarens egen vilja, så snart han förklarat sig villig att sörja för återväxten. Det står visserligen föreskrifvet, att han för att få afverka skall ställa nödig garanti för återväxten, men hvarför skall man, då skogs- vårdsstyrelsen möter den allra yppersta förståelse i alla delar af länet, miss- bruka denna förståelse och fördärfva den genom polisåtgärder, som icke väcka annat än förargelse och motvilja från markägarens sida. Jag ber att få upplysa jägmästare Linner om, att inom det bevakningsdistrikt, som till största delen sammanfaller med Arvika revir, icke finnes någon för återväxten ansvarig afverkare, hvilken icke på förfrågan från skogsvårdsstyrelsens perso- nal förklarat sig villig att vidtaga af lagen påkallade återväxtåtgärder. Någon borgen har icke affordrats, och det anser jag också rätt i sådana fall. Öfverjägmästaren Wallmo: Det är närmast med anledning af diskussionen om Värmlands läns skogsvårdsstyrelses verksamhet, som jag begärt ordet. Värmland har den tvifvelaktiga äran att räknas till de län, som intaga en enastående ställning med afseende på skogsvårdslagarnas tillämpning gent- emot andra län. Jag får verkligen säga, att vi skogsmän, som rest omkring 1 Värmland, hvilket ligger inom mitt distrikt, uttalat vår stora förvåning öfver, att skogsvårdsstyrelsen icke någonsin ingripit. Jag har själf haft för- ordnande af Konungens Befallningshafvande i flera län att göra sådana un- dersökningar, som omförmäles i 2 $ i skogsvårdslagen, och jag vill förklara för dessa herrar från Värmlands län, att jag med dessa undersökningar räd- dat en hel del ungskog på 20 eller 30 års ålder från sköfling just genom ingripande från skogsvårdsstyrelsens sida. Det är visserligen godt och väl, att vederbörande inom Värmlands län söka gå upplysningens väg, men det är icke något, som hindrar, att på samma gång man upplyser folk, man tillser, att den skrifna lagen efterföljes. Det är därför, som lagen kommit till, och skogsvårdsstyrelsen har då att i närmaste hand tillse, att lagen efter- lefves. Redan å första raderna i $ I står, att afverkning icke må så be- drifvas, att återväxten äfventyras. Nu kommer en skogsjobbare och vill af- verka en 2g5-årig ungskog. Då säger jag i mitt syneinstrument, att det är brott emot första raderna i $ 1, ty om man afverkar den unga skogen, fin- nes icke fröträd så gamla, att de lämna mogen frukt, alltså äfventyras åter- växten. Men jag kan så och plantera, säger man. Därpå svarar jag: Det finnes visserligen mark, där sådant går för sig, men det finnes ock mycken mark, där man absolut icke kan svara för att nöjaktig återväxt inom rimlig tid på sådant sätt uppkommer. Det finnes väl dock en andemening äfven i de torraste lagparagrafer, och i förevarande fall synes lagskrifvarens ande- mening tydlig nog. MHufvudvikten har förlagts uppå att afverkningen icke får så bedrifvas, att skogens återväxt uppenbarligen äfventyras. Det är DISKUSSION. SWE således redan vid afverkningen, som man måste tillse, att lagens bokstaf följes. En talare opponerade sig mot hvad jägmästare Linner yttrade och i stället har här förordats predikandet af upplysningens evangelium. För mitt svenska öra står det dock klart, att det finnes något, som heter lag och evangelium. Ordställningen är icke evangelium och lag. Hade det varit riks- dagens mening att evangelium skulle gå före lagen, så hade man handlat i den riktningen och ställt så till, att präster eller andra hade först fått upp- lysa innevånarna i Värmland, och därefter hade lagen kommit. Nu är emel- lertid så icke förhållandet, utan jag anser fortfarande, att det bör vara lag och evangelium, och att man skall tillse, att lagen efterföljes, men på samma gång kan ju också evangelium predikas. Jägmästaren Linner: Den förste talare, som vände sig mot mitt yttrande, omtalade, att allmogen icke kunde läsa och att de ej heller visste, huru de skulle sköta sig. Det vore därför synd, menade han, att angripa dem, då de voro okunniga. Det förvånar mig emellertid, att en person, som bor i Värmland, kan fälla ett sådant yttrande, då alla veta, att just allmogen, då den fick höra talas om att det skulle blifva en skogslag för de enskilde, blef så rädd för lagen, att på flere ställen genast börjades nedhuggningar för att få ikull så mycket som möjligt innan lagen trädde i kraft, ja, de kalhöggo till och med bergen. Således tycktes de förstå lagens betydelse utan att kunna läsa. Att vänta ett och annat år tills man får se verkningarna af en kalhugg- ning och sedan komma och beså marken, tror jag ej heller vore lämpligt, ty under tiden renrakas marken. Jag begagnar ordet renrakas, och detta ord torde man med skäl kunna använda, ty det finnes personer, synnerligast halländingar, som komma upp till Värmland och icke tåla se en buske. All- ting måste bort, äfven om det icke användes. Det måste vara bekant för skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län, att det inom mitt revir finnas personer, hvilka på senare åren slagit sig på att köpa skog och vräka ned och för- störa den. Det går så från den ena gården till den andra, och detta måste ovillkorligen vara bekant för tjänstemännen inom skogsvårdsstyrelsen, så att jag förvånar mig öfver påståendet, att det icke skuile finnas sådana personer inom Arvika revir. Jag står fullkomligt för hvad jag förut yttrat. Länsjägmästaren Carbonnier. Jag ber att få säga ett par ord med an- ledning af några yttranden som fällts. Till en början vill jag då instämma med jägmästare Nilsson däri, att man först och främst på öfvertygelsens väg bör söka komma så långt man kan. Det förefaller af hvad som yttrats, som om skogsvårdsstyrelserna i andra län hufvudsakligen skulle taga lagen till hjälp och åsidosätta den andra vägen, nämligen öfvertygelsens väg. I det län, där jag har min verksamhet, följas precis samma principer, som skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län och sökes först att på öfvertygelsens väg få saken ordnad på bästa sätt. Dock tror jag, att härvidlag äfven folklynnet spelar stor roll. Jag tror, att befolkningen i Värmland till stor del på grund däraf att den är beroende och alltid varit beroende af afkastningen från skogen, är mer intresserad för skogen än befolkningen på andra orter. I Jönköpings län, är befolkningen mycket svår att ha att göra med, och det är mycket svårt att få den att gå in på någonting. De säga endast, att de icke hafva någon skyldighet därtill. Skulle man låta dem hålla på med detta, skulle kalafverkning äga rum, utan att det funnes garanti för återväxten. 376 DE NYA SKOGSLAGARNAS TILLÄMPNING. Det nämndes också, att man skulle genom att utlofva bidrag söka få en frivillig öfverenskommelse till stånd. Men om det skulle lämnas några större bidrag för skogsodling å sådan mark, som blifvit afverkad, sedan den nya skogslagen trädde i kraft, tror jag icke, att de medel, som stå skogs- vårdsstyrelserna till buds, skulle räcka långt för att tillfredsställa dessa behof. Om man skulle lämna större bidrag, skulle alla, som afverkade skog efter det den nya lagen trädde i kraft, begära bidrag, och under sådana förhål- landen skulle det snart vara slut med de medel, som funnes att tillgå. Men om man går tillväga på det sätt, att man söker på öfvertygelsens väg nå målet och väntar med att ingripa, så måste det dock finnas en gräns, då man måste ingripa. Hvarför skall man hafva en lag, om man icke skall använda sig af densamma och med stöd af lagen söka få missförhållandena afhjälpta. Innan något ingripande äger rum, söker man få en öfverenskom- melse i godo till stånd. Om detta icke lyckas, och afverkningen är något så när stor, råste man skaffa sig garantier för återväxtens betryggande. Det finnes dock ett ytterst stort antal personer, som afverka skog. Det är mycket vanligt, att hela hemman köpas och kalafverkas och sedermera säljas. Om man då icke ingriper vid sådana tillfällen, så riskerar man att icke kunna få återväxt på dessa hemman. Lagen säger ju, att afverkaren är i första hand ansvarig, och skogsägaren i andra hand. Det har fällts yttrande om, att allmogen skulle vara okunnig om lagens lydelse, men då afverkaren i första hand är ansvarig för återväxtens betryggande, torde det icke vara fullt så tillämpligt, som det kan tyckas, därför att timmerhandlarna hafva nog mera än andra reda på, huru lagen är affattad, och söka på allt sätt kringgå densamma. Kapten de Verdier. Tänsjägmästaren i Värmland har riktat till jägmästaren Linner åtskilliga upplysningar, som borde ställa honom tillfreds. Dessutom kan jag lugna jägm. Linner med den upplysningen, att jag aldrig tänkt, än mindre sagt, att lagen icke skall tillämpas. Jag har tvärtom sagt, att den skall tillämpas, men efter lagstiftarens mening och icke efter någon annans. Jägmästare Linner synes tro, att man åsidosätter lagen, om kultur ej göres genast efter afverkningen och synes hålla före, att ingrepp ovilkorligen bör göras under pågående afverkning. Huru tidigt kan i regel kultur göras på ett kalhugge? Härpå vill jag svara: tidigast på 3:e året. Denna regel följer nog jägmästaren på statens skogar och de enskilda han sköter. Om nu rationellt sedt, kultur icke förekommer tidigare, skall då en skogsägare trakasseras och stämplas som lagöfverträdare, därför att han följer vanlig forstlig praxis? Lagen trädde i kraft 1905, nu räkna vi 1907. Således kan skäl för ett lagligt ingripande å kalhygge knappast föreligga förrän efter kulturtiden i år, det 3:je året sedan lagen trädde i kraft. En annan sak är, om en skog söndertrasas genom blädning, så att den är för tät för åter- växt och för gles för att kallas ett bestånd och de kvarvarande träden äro odugliga som möoderträd. I Värmland finnes icke ett enda fall, då en skogs- ägare visat trots mot gjorda påminnelser, utan ha alla utan undantag ställt sig till efterrättelse lämnade anvisningar. Under sådant förhållande ha ej skäl hittills förekommit att fiskaliskt ingripa. Beträffande öfverjägmästare Wallmos yttrande får jag säga, att det nog kan vara möjligt, att han kommer till Värmland som syneman, men jag vill också säga, att skogsvårdsstyrelsen i Värmland är fullt medveten om sitt DISKUSSION. SIM ansvar och kommer nog därför att taga den hänsyn, den med stöd af lagen anser lämpligt till öfverjägmästarens utlåtande, därest det går i samma anda som hans uttalade åsikter. Länsjägmästaren Arvid Nilsson. Jag ber först att få instämma i kapten de Verdiers yttrande. Gent emot öfverjägmästaren Wallmo vill jag framhålla, att jag i mitt första anförande tydligen omnämnde, att det aldrig blifvit ifrågasatt, att icke lagens föreskrifter skulle tillämpas. Jag har endast påstått, att det synts skogsvårdssyrelsen i Värmlands län och mig lämpligt, att ingripandet för- dröjes, så snart man kan spåra en verklig böjelse hos vederbörande skogs- ägare att själf göra något. Denna böjelse är enligt min tanke det värde- fullaste en skogsvårdsstyrelse kan hafva att räkna med. Skogsvårdsstyrelsen i Värmland har att åtlyda Riksdagens afsikt med lagen, som är, att ingri- pandet icke skall göras i otid. Gentemot hvad jägmästaren Linner yttrade vill jag påpeka, att jag icke bestridt, att det förekommer lagstridig afverkning i hans revir. Jag endast framhöll, att i det bevakningsdistrikt, som närmast sammanfaller med Arvika revir, icke finnes någon skogsägare, som gjort sig skyldig till för- seelse, hvilken icke på förfrågan förklarat sig villig att vidtaga åtgärder för återväxten. Man har ej affordrat dem någon förbindelse, men sådan anser jag icke vara nödvändig, så länge man finner vederbörande villiga att vid- taga för återväxten erforderliga åtgärder. Jur. Kand. Leksell. Jag har tillåtit mig att begära ordet icke för att gå in på de forstliga synpunkterna, som ligga utanför mitt omdöme, utan därför att här uttalats några åsikter, hvilka tangera det juridiska området, och såsom sekreterare i Gäfleborgs läns skogsvårdsstyrelse har jag haft anledning att taga befattning med dessa saker. Jag vill då närmast inlåta mig på en fråga, som inledaren berörde, och som äfven någon annan talare sedermera omnämnt, nämligen huruvida icke äfven enligt gällande lag det skulle finnas gravation på ett hemman genom de skyldigheter, som föreligga med afseende på återväxten. I en på Skogs- vårdsföreningens förlag utkommen folkskrift om de nya skogslagarna, har jag anfört, att så skulle vara förhållandet, och jag kan icke finna annat än att det också skulle öfverensstämma med lagens ord. Den mångomtalade $ I säger, såsom herrarne torde nogsamt veta: »Är af ägare afverkningsrätt upp- låten till annan, och har denne gjort sig till vanskötsel skyldig, vare jämväl ägare ansvarig för att sådana åtgärder vidtagas.» Det står ägare, icke ägaren. Denna obestämda form på ordet är fullt afsiktlig och har äfven betonats i Riksdagens skrifvelse, hvilket jag vill påpeka i motsats mot hvad en före- gående talaren yttrade. Det säges nämligen i Riksdagens skrifvelse: »Af praktiska skäl och med hänsyn till angelägenheten däraf att lagen varder i möjligaste måtto effektiv, har Riksdagen tillika funnit nödvändigt att, för den händelse af ägare afverkningsrätt upplåtits till annan och denne gjort sig skyldig till vanskötsel, jämväl ägare — den, som meddelat upplåtelsen eller hans efterträdare i rätten till fastigheten — blir ansvarig för att sådana åt- gärder vidtagas.» Härefter följer ett resonemang angående orsaken till, att det bör vara så, nämligen bl. a. att äfven en senare ägare får egendomens värde förhöjdt, därigenom att dylika åtgärder vidtagas. Jag kan således icke instämma med inledaren i hans önskemål, att det borde blifva en lagändring, 378 DE NYA SKOGSLAGARNAS TILLÄMPNING. så att gravation komme att påhvila hemmanet. En sådan gravation finnes redan. Medan jag har ordet, må det vara mig tillåtet att påpeka, att inledaren gifvetvis icke kan hafva rätt, då han säger, att ett afverkningsförbud icke skulle få fullkomligt likställas med skingringsförbud; afverkningsförbud skulle nämligen icke få meddelas utan vederbörandes hörande, såsom förhållandet är med skingringsförbud. Det finnes icke något uttryck i lagen, som be- rättigar inledaren till denna anmärkning. Länsstyrelsen i det län, i hvars skogsvårdsstyrelse jag är anställd såsom sekreterare, har ock de gånger, då skogsvårdsstyrelsen begärt afverkningsförbud, enligt styrelsens framställning genast meddelat interimsförbud utan att vederbörande blifvit hörda, och en föregående talare, intendenten Forssell, har i tämligen tydliga ordalag påpekat, att äfven i ett annat fall så varit förhållandet. För öfrigt skulle jag också vilja anmärka, att de af inledaren framställda önskemålen och andra uttalanden, som framkommit under diskussionen, nära ingå på så väl det forstliga som det juridiska området, och det kanske är bekant, att de fvra nordliga skogsvårdsstyrelserna vid gemensamt samman- träde i sistlidne februari månad beslutat att hos jordbruksministern anhålla, att samtliga skogsvårdsstyrelser måtte inkallas för att rådgöra med hvarandra i frågor rörande de nya skogslagarnas tillämpning. Det kanske skulle vara att i någon mån gå ett sådant möte i förväg, om här gjordes ett uttalande åtminstone i de stycken, som beröra det juridiska, och nästan alla frågor härvidlag torde ingå på detta område. Jag skulle därför vilja hemställa, huruvida icke diskussionen kunde få utgöra svar med afseende på de fram- ställda önskemålen, och något visst uttalande sålunda icke göras. Jägmästaren Linner. Jag behöfver väl icke upplysa en så gammal skogsman som herr de Verdier om huru många år, som behöfvas, för att man skall kunna börja med kultur. Jag endast yttrade, att jag önskade, att lagen skulle ingripa vid afverkningar, ty det beror mycket på afverkningen, när det kan göras kultur. Håller jag planlöst på med afverkningen 1 flera år, så går för hvarje år ett år förloradt af kulturtiden eller rättare sagdt af den tid, inom hvilken jag kunde vänta mig återväxt, och att en afverkning kan på många sätt bedrifvas och det så, att man redan vid första årets afverkning kan se, att densamma strider mot I $ i lagen om vård af en- skildes skogar, tror jag, att det icke skall vara så svårt att inse. Det beror dock på den individuella uppfattningen, hvad som menas med att skogen afverkas så, att återväxten uppenbarligen äfventyras. Jag har hört många uppgifter om, huru den saken tolkas. För mig ställer den sig så, att, om jag kommer på en skogstrakt, där jag liksom känner på mig, att lagen borde ingripa, så är i de flesta fall afverkningen så utförd, att lagen borde hafva kunnat ingripa, ty där ligger marken för fäfot och är ljungbevuxen och gräs- bunden. Man kan redan vid första årets afverkning se, hvarthän det syltar, och jag tror, att det vore lämpligt, om lagen icke uppsköte med att träda i kraft, då vederbörande se, att afverkningen pekar åt ett sådant håll, där lagen bör tillämpas. Beträffande hvad jägmästaren Nilsson yttrade därom, att han visste, att det funnes flera hemmansägare inom reviret, som afverkade så, att de skulle kunna komma under lagens bestämmelser vill jag anmärka, att jag icke speciellt fäste mig vid dessa små hemmansägare — det kan ju hända, att DISKUSSION. 379 de komma och begära att få skogsodla — utan det var de större skogs- köparna, hvilka herr Wallmo kallade för skogsjobbare, som jag vände mig emot och påpekade, att de uppträdde inom Värmlands län och således äfven inom Arvika revir på ett hänsynslöst sätt, och det tror jag icke, att jäg- mästaren Nilsson kan bestrida är fallet. Kapten de Verdier. Jägmästaren Linner påstod, att man alltid genast kan se, om återväxten äfventyras. Detta bestrider jag på det lifligaste. Vid de flesta afverkningar är vanligt, där kalhygge förekommer, att under vintern upphugges timmer och pappersved och under någon därpå följande sommar hvad som finnes kvar för att kolas eller användas till bränsle. Hygget är alltså icke alltid färdigt förrän ett par, kanske tre år efter det första vinterns afverkning började. Huru kan man döma om återväxtens äfventyrande innan hygget är färdigt? Skogsvårdsstyrelsens verksamhet bör vara präglad af grannlagenhet, taktfullhet och icke minst sakkunskap. Ett enda missgrepp kan göra stor skada, som ej blir lätt att reparera. Länsjägmästaren Arvid Nilsson. Jag skall endast be att få framställa den frågan till jägmästare Linner, på hvad sätt jägmästare Linner tror, att man kan omgestalta afverkningen i Värmlands län. När en värmlänning köper afverkningsrätt till skog, är det hans afsikt att afverka densamma, och lagen kan icke hindra afverkningen, om den för återväxten ansvarige ej motsätter sig att vidtaga af lagen begärda åtgärder för återväxten. Skillnaden mellan herr Linners och min tankegång är endast, att enligt herr Linners åsikt skogs- vårdsstyrelsen är skyldig att i hvarje fall, då återväxten genom en afverkning äfventyras, taga en förbindelse på, att återväxtåtgärder skola vidtagas, då däremot enligt min åsikt skogsvårdsstyrelsen icke behöfver och ej heller i allmänhet bör taga sådana förbindelser af skäl, som jag förut framhållit. Öfverjägmästaren Wallmo. När jag hör denna diskussion, fruktar jag för, att skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län icke gör sin plikt, och på samma gång fruktar jag för, att här föreligger ett oförsiktigt handhafvande af skogsvårds- afgifterna. Jag skall bevisa, hvad jag säger. Om den tankegång, som gör sig gällande hos skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län, skulle sträcka sig till andra län, huru skulle det då gå? Om man icke sätter stopp mot en öfverdrifven afverkning och tvingar afverkaren att ställa fröträd, såvill jag fråga, hvar man skall, sedan afverkningen på sådant sätt fått fortgå öfver allt Sverige, skaffa frö till skogsodling af de väldiga kalmarkerna. Man måste äfven tänka på konsekvenserna framåt i tiden och icke blott på nutiden. Det blir naturligtvis faktiskt omöjligt att skaffa frö, om tallarna få afverkas rubb och stubb, och det icke lämnas fröträd kvar. Hvar skall man då skaffa frö ifrån? Det kunde ju tagas från Tyskland. Ja, det hafva vi försökt, och man vet ju hvad resultatet blef. Eller också kan det tagas från Finland eller Ryssland. Jag tror emellertid, att det vore en dålig nationalhushållning, om man skulle behöfva taga frö därifrån. Jag vill därför påstå, att det är skogsvårdssty- relsernas plikt att tillse, att lagen efterföljes. Skogsvårdsstyrelsen har i sin hand att tvinga skogsafverkaren att ställa fröträd, och på detta sätt räddas den inhemska skogen och äfven den för lokalen mest passande. Dessutom har skogsvårdsstyrelsen äfven i sin hand att kunna rädda 20—40-åriga ung- skogar från sköfling. Beträffande det oförståndiga handhafvandet af skogs- vårdsafgifterna vill jag framhålla, att enligt hvad jag tror, skogsvårdsafgifterna i Värmlands län uppgå till 100,000 kronor. Det är således mycket penningar 380 DE NYA SKOGSLAGARNAS TILLÄMPNING. det är fråga om. Nu användas dessa penningar till främjande af skogs- vårdens intressen framför allt skogsodling af kala marker. Men det finnes många län, som hafva endast 5 eller 6,000 kronor att tillgå i sådana af- gifter, men hvilka behöfva mera medel. Jag tror, att det vore bättre, att öfverskottet i Värmlands län finge delas ut på de län, som behöfde mera medel. Ty då skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län icke anser sig böra söka att få fröträd på marken, som de kunna få, om de ville handhafva lagen rätt — de kunde då åstadkomma själfsådd och få en billig kultur — då den emellertid icke vill göra detta, utan i stället använder sina skogsvårdsafgifter för att kultivera äfven på sådana ställen, där det kunde blifvit själfsådd, så får jag säga, att det är ett oförståndigt handhafvande af medel, och att Riksdagen bör tillse, om icke af dessa medel äfven kunde utdelas på andra län. Kapten de Verdier. Herr Wallmo tager sig onödiga bekymmer om frö- anskaffningen i Värmland, därför är och blir sörjdt honom förutan. TI stället borde han inrikta sin energi på ett mera djupgående studium af skogslagarna. En skogsvårdsstyrelse har icke laglig befogenhet att förhindra öfverafverkning som sådan, en skogsvårdsstyrelse kan ej »tvinga» skogsägaren att ställa frö- träd, icke heller kan en skogsvårdsstyrelse med maktspråk rädda 20—40- åriga ungskogar från oekonomisk afverkning. En skogsägare har enligt lagen full frihet att öfverafverka sin skog, yngre eller äldre, under villkor att åter- växten icke äfventyras, han har fritt val att begagna hvilket bepröfvadt sätt för föryngringen, som han själf önskar, blott det leder till målet. Fröträd- ställning begagnas, där man vill uppdraga tallskog, men vill man ha gran- bestånd och marken därför är lämplig, såsom flerstädes i Värmland, så är det meningslöst att ställa fröträd af tall. De yttranden, som herr Wallmo tillåtit sig gentemot Värmlands läns skogsvårdsstyrelse, ha, som man finner, icke åtföljts af de utlofvade bevisen. Sådant tillvägagångssätt pryder icke en gentleman. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907 H. 8—9. Om sjunkvirke vid flottning. Föredrag vid Föreningens för Skogsvård årsmöte den 15 april 1907. Af Axel Löf. På få ställen i vårt land råda sådana förhållanden, att virke med fördel kan transporteras från afverkningsplatserna direkt till förädlings- verken, utan anlitande af flottleder. Vid detta sistnämnda transportsätt når ej allt virke sin bestämmelseort, hufvudsakligen beroende på att en del sjunker under transporten. Redan nu är det en ej oväsentlig del af det till flottlederna ned- fraktade virket, som på nämnda sätt går förloradt. Denna förlustpro- cent kommer också att ökas, efterhand som våra gamla, grofva skogar blifva afverkade och yngre och smärre virke medtages. Som några försök att råda bot på denna virkessjunkning ej såvidt jag vet äro utförda, har jag påbörjat en del små praktiska undersök- ningar och är det resultaten af dessa som nu framläggas. Med »sjunkvirke» afses vanligen endast frodvuxet tallvirke. Gängse åsikter äro vidare: att kvistiga toppar flyta bra, oberoende af virkets beskaffenhet i öfrigt, att virke med stor kärnved under alla förhållanden flyter, samt att granvirke ej har benägenhet att sjunka. (Denna sista åsikt torde dock numera hafva frångåtts af de flesta.) Ett aktgifvande på virket i flottlederna visar oss dock, att så ej är förhållandet. Nu finner man mer och mindre kärnfulla, samt både kvistiga och kvistfria »dykare» af såväl furu som gran. Anledningen härtill har man att söka däri, att såväl frodvuxna träd och toppar som ock undertryckt virke medtages till låga dimensioner, hvilket förr aldrig förekom. På olika trakter och under olika förhållanden varierar dock sjunk- virkets beskaffenhet högst betydligt. I t. ex. Väster-Dalarne kan man som sjunkvirke anse: 382 AXEL LÖF. 1:0) frodvuxet virke, 2:0) råkvistiga toppar, och 3:0) under vissa förhållanden, senvuxen eller undertryckt småskog. Ej sällan påträffar man träd med så tung ved, att densamma sjun- ker om man omedelbart efter afverkningen lägger den i vatten. Oftast inträffar detta med toppvirke, hvilket har högre spec. vikt än stammens nedre delar. Undersökningar häröfver hafva äfven gifvit vid handen, att särskildt af undertryckt gran, virket äfven i stammens nedre delar är tyngre än normalvuxet granvirke, samt att kvistigt virke är tyngre än kvistfritt. Särskilda vägningar af rå tallkvist gåfvo en spec. vikt af 0,97, då närmaste kvistfria stamveds spec. vikt var 0,93. En förr rätt allmän uppfattning var, att ögning af frodvuxet virke skulle förringa eller aflägsna faran för virkets sjunkning. Ögning består som bekant däri, att ett diametralt gående hål göres genom stocken, några tum från ändytan. Det torde dock vara tvifvel underkastadt, att ett sådant behandlingssätt skall kunna utöfva någon nämnvärd in- verkan på virkets flytbarhet. Vill man aflägsna faran för att en stock skall sjunka, måste man minska dess spec. vikt genom att aflägsna i veden befintligt vatten. Därjämte måste vedens vattenabsorberande förmåga förringas, om den genom vattnets aflägsnande ernådda viktminskningen ej åter skall förlo- ras, då stocken lägges i vatten. Båda dessa resultat ernås samtidigt om stocken under tillräckligt lång tid utsättes för solens och luftens tor- kande inverkan. Efterföljande försök bestyrka detta: Vintern 1903—1904 afverkades ett timmerparti, som aflastades di- rekt på flottledens is. Då isen gick bort, sjönk en stor del virke ge- nast till bottnen, men blef efter kort tid åter uppdraget på land och upplagdt på underlag, på hvilket sätt det fick kvarligga till påföljande vår, då det åter vältades ut i flottleden. Alla stockar flöto då ypper- perligt. För att utröna huru länge detta goda förhållande kunde räcka, kvar- togos en del stockar och länsades in. (Se tab. 1. N:ris 1—14). Me- delstocken af dessa finnes framställd i fig. I. För jämförelse afverkades samma vår några stockar från angrän- sande trakt som ofvannämnda virke, af betydligt mera frodvuxen skog och sådan beskaffenhet, att de med all sannolikhet inom kort skulle N N G 3 S wo E:9/ —> 384 AXEL LÖF. Tabell N:o I. Medelstocken finnes framställd i fig. 2. AA --t-t|X — — = Stockarnas Kärnvedens S i ME SEAN AE Antal | Ärsr. Diameter ERA Kubik-|| års- (i splin- Topp-| Kubik- ; Kubik massa || .s ; Längd 1 cm. ni5oZ OR LINS on A diam. | massa | massa |! 2 a =S nedelc ARTAS N:o i | å stock- 4 ; i 1 ä i i arnas || Splin- | bredd meler . Gc É | k kubik-|| ten |i mm. em. | kbm. | rot | topp kbm ES = I I 39 | IS | 0094 || 10 | 5 0,017 | 18 19 2,6 Endast — furutim- 2 5,2 16 | Ova || 10 | 4 | O-o21 15 31 2,0 |I mer. I I 3 SN 16 O,n8 || 14 | 3 0,024 20 34 1,9 é 3 DR | 5 2 ; Ordnade efter års- 4 5,7 (Gj O,190 14 | 6 O,047 235 30 1,8 ; E - 1 LÖS KS 8 öc 28 56 16 J|ringatnas i splin 9. 9535 5 5 é IE Nn ten medelbredd. 6 3y 17 O,153 13 Gå 0,025 16 32 1,6 I 7 5 17 0,70 || 10 | 7 CR a 33 1,5 fl Afverkade TOR $ 5 Nöje SE [IRON OS AR 33 1,5 I Sjönko genast vid | 9 3,9 16 | 000 [| 13 2 EA STAN 155 dl islossningen 1904. 10 | 44 17 | Oyr48 | 14 9 | 0046 | 31 28 1953 II SKO TA) | 0,061 10 6 0,022 36 SE 1,3 12 | 5,4 | 14 | O,132 11 4 O,c24 18 43 1,2 ag TE ISA O,193 II Hi 0,039 20 50 1,0 | | | 14 | 5 17 O,183 14 8 0jo54 | 30 NAT KANOS | | | 15 5,9 18 | 0249 9 [0] O,012 5 18 5,0 | 10 | 533 K7L | OjI51 II 5 0,028 | 18 17 35 | 7 RAT] 20 | Oy204 1774 EG O,044 | 22 24 2,9 | I Sh ol 16 O,102 II 5 O,o02t | 2 I 19 2,9 | I I 19 537 16 0,17: ES | 6 Ojo230 | LTS 21 254 | 20 2,5 19-11-0;083 ||. 8 I HE |Om NS 50 2,2 21 3,9 | 17 O,118 18 8 0,054 46 | 21 255 Afverkade april 22 21 | O,180 KARE I 0,045 25 | 24 2,1 ( 1905 23 5,9 17 | 0j2:8 || 16 5 | 0jo56 | 26 29 2,1 I i 24 5,7 TS Os 12 6 0,038 18 24 1,9 25 6,0 16 O,181 14 | 6 | 0050 28 2 1,9 ] 4,9 18 | Ojr62 || I5 IT | 0j0683 | 39 24 1,5 I I 27 5,2 17 0,182 || I3 8 1 0046 25 30 1,5 28 5,8 19 0,243 || 16 10 0,078 27 29 1,4 | | I 29 | 5,8 16 O,157 || I2 S 0,046 29 | 20 I IG I I I sjunka, om de lämnades i tillfälle att torka. (Se tab. 1. N:ris 15—29. || ) För hvar och en af förenämnda 29 stockar har uppmätts längd och groflek, kärnvedens dimensioner och kubikmassa, årsringarnas i splinten medelbredd m. m. och framgår däraf, att de stockar, som vå- Skogsvårdsföreningens tidskrift 1907. (A. Lör: Om sjunkvirke vid flottning.) I JNA AATRR FE TS NA eh mg Ce (EE ep an —-. SÖKA vikhminskning. | 40 ÅR 30 20 OM SJUNKVIRKE VID FLOTTNING. 385 ren 1904 genast sjönko, hafva i medeltal betydligt smalare årsringar i splinten och ungefär lika stor kärnved, som de senare afverkade. (Tab. NEGRI.) Dessa sistnämnda stockar lades på land på en öppen plats, där de fingo kvarligga ungefär 30 dagar, hvarefter de vältades ut i flottleden, samtidigt med förr omnämnda stockar och lades inom samma länsa som dessa. Alla dessa stockar flöto ännu i höstas, d. v. s. efter att i un- gefär 1 "/, år hafva legat i vatten och is eller snö. Häraf framgår äfven, att sjunket virke, som ej allt för länge får kvarligga i vattnet, åter kan fås att flyta under en ej ovä- sentlig tid, såvida tillräcklig urtorkning får äga rum innan virket åter lägges i vatten, samt att frodvuxet virke får god flytbarhet, om det först får torka ur tillräckligt. Det har däremot ännu ej lyckats att under någon längre tid hålla sådana stockar flytande, som under större delen af sommaren fått kvar- ligga på vattendragens botten. På grund af svårigheten att erhålla några siffror på viktsförändrin- garna hos förenämnda stockar, äfvensom för att utröna verkan af inpreg- nering af timrets ändved, afverkades fyra träd, 2 furu- och 2 gran-, hvilka delades i två sektioner hvardera. På fyra af dessa sektioner till- slöts ändveden så, att ingen afdunstning genom densamma kunde äga rum, hvaremot de öfriga fyra sektionerna hade ändveden fri. Samtliga sektioner lades sedan på torkning och vägdes på vissa tider. Viktsför- ändringarne äro grafiskt framställda genom figg. N:ris 3—6. Häraf synes: att den hufvudsakliga vattenafdunstningen skedde genom sidoytan, i hvilken, genom virkets volymförändring vid torkningen, en massa större och mindre sprickor uppstodo, samt att kvistigt virke torkade fortare och fullständigare än kvistrent. Efter nyss nämnda torkning af sektionerna lades de i vatten, hvari de fingo kvarligga i 230 dagar, då de åter vägdes. (Under vintern voro sektionerna infrusna i isen.) De med fri ändved hade i medeltal absor- berat 32,3 viktsprocent vatten och de med tillsluten ändved, som voro kvistigare, 34,7 & och var deras vikt alltså i medeltal respektive 19 och 209 lägre än före torkningen samt spec. vikt respektive 0,69 och 0,67, (Se Tab: Nio 2.) Det framgår alltså häraf, att virket efter torkningen ej under en längre tids förvaring i vatten åter tillägnade sig så hög vattenhalt, som det före torkningen höll, att impregnering af virkets ändved ej synes hafva någon nämnvärd in- Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1907. 27 386 AXEL LÖF. Tabell N:o 2. SR Viktförlust | Vattenab- |Vikt d.?/,06 | Sektion- | ; 3 S Gl YA sorption |i 9 afvik- SEE | Sa. ARE NUCAENt ten före vikt A nom; I ER vikten | vikten | torkningen | a. 5/5 06 | Nos Prattil fal ros kd. Boog (AES | | I INS A 38,1 30,1 | 80,5 0,61 Rotsektion Gran | | IB: 37,6 SEA 84,5 0,64 Toppsektion d:o | 4 A 42,0 37,3 79,7 0,65 d:o d:o | | B 41,4 26 78,0 0,65 Rotsektion = d:o Fo AA 34,1 29,5 85,4 0,74 d:o Furu | B SIA 32,2 85,5 0,69 Toppsektion d:o 6 A 41,0 32,5 78,2 0,77 Rotsektion = d:o kvistig B 47,8 38,0 2,0 0,70 Toppsektion d:o = d:o E | A 38,8 32,3 81,0 0,69 | Med fri ändved LE | B 40,5 34,7 80,0 0,67 — | Med tilltäppt ändved I OR I Den i vårveden på sektionerna III A och IV A vid torkningen framträngda kådan är ännu tydligt skönjbar, trots den långa tid stockarna legat i vatten och is. verkan vare sig på virkets torkning eller absorptionsförmåga efter tork- ningen, samt att förändringarna varit störst hos de kvistiga sektionerna. Då det alltså visat sig att hufvudsaken för en stocks torkning är att ytan göres tillgänglig för luften, inses lätt hvilka oegentligheter, som ofta begås vid virkets aflastning vid flottlederna. Ofta lägges timret direkt på isen, hvarigenom densamma tryckes ner och vatten stiger upp öfver timmerpartiet. Timret svallar ner. Sedan svallet frusit till lägges ett nytt lager ofvanpå det undre o. s. v. Dessa underliggande infrusna stockar komma aldrig i tillfälle att torka, utan blifva allt tyngre, och det måste erfordras bra stor flytbarhet hos virke, som skall tåla ett sådant behandlingssätt. För att ytterligare belysa vikten af en rätt behandling af virket vid flottleden, apterades tre furuträd i tre sektioner hvardera, så att tre rot-, tre mellan- och tre toppsektioner af möjligaste lika beskaffen- het erhöllos. Dessa indelades sedan i tre grupper, med en rot-, en mellan- och en toppsektion i hvarje, och lades sektionerna inom första gruppen på underlag och andra gruppen direkt på marken invid de första, hvarpå dessa båda grupper täcktes med snö, som fick kvar- ligga tills den på våren smälte bort. Sektionerna inom tredje gruppen lades så, att de inom kort svallade ned. Genom = figg. N:ris 7, 8, 9 och Ir0 framställas de viktsförändringar, Po + +0 4 SE Yala viktminskn ng. viktokn ing. 0 20 30 fr 4 + - —L 388 AXEL LÖF. som under vinterns och vårens lopp ägde rum hos de olika sektio- nerna. De nedsvallande sektionerna angifvas med linjerna de på marken lagda med linjerna och de på underlag med linjerna = . oo. Fig. 7 framställer rotsektionerna, fig. 8 mellansektionerna och fig. 9 toppsektionerna samt fig. 10 medeltalen af viktsförändringarna inom samtliga grupper. Tiden är afsatt på de horisontala linjerna och viktsförändringarne i procent på de vertikala. Hos de nedsvallade sektionerna har vikten väsentligt ökats, under det att den högst betydligt minskats hos de på underlag lagda, hvilket äfven i någon mån skett hos de på marken liggande, särskildt efter den tid då all snö smält bort. — Att en af de på marken liggande sektio- nerna torkat mera än de öfriga, syntes bero på att den förstnämnda kom att ligga öfver en liten fördjupning i marken, hvarigenom endast en del af sidoytan kom i beröring med marken. Förändringarna voro störst hos topp- och minst hos rotsektionerna. De sista vägningarne gjordes samma dag, som allmänna flottnin- gen tog sin början, då äfven samtliga sektioner lades i vatten. De som varit nedsvallade sjönko genast. Resultaten af dessa sistnämnda försök öfverensstämma alltså med de slutsatser, som dragits af föregående försök. Till sist ber jag åter få erinra om, att de nu meddelade försöken äro af så: liten omfattning och så bristfälliga, att de siffror, som läm- nats, ej kunna betraktas som några medeltal, utan endast medtagits för att lättare kunna belysa den inverkan, som olika behandlingssätt, utöfva på virkes förmåga att afdunsta och absorbera vatten. Jag har det oaktadt vågat sammanställa de resultat, till hvilka jag genom försöken. kommit, — enär de tillämpningar i praktiken, som re- dan blifvit gjorda, synas borga för slutsatsernas riktighet, — och vill då såsom förebyggande åtgärder mot virkessjunkning uppställa följande rörande behandlingen af sjunkvirke: 1:0) att virket helst bör läggas på land och alltid på underlag, 2:0) att virket bör läggas i exnx&la hvarf, eller, om högvältor måste användas, att ordentligt strö lägges mellan hvarje hvarf, 3:0) att virket ej förrän nödigt är utvältas i flottleden och 4:0) att virket under inga förhållanden lägges så, att det sval- far ner. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907. H. 8—9. MEDDELANDEN FRÅN FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD. Protokoll, fördt vid Föreningens för skogsvård års- möte i Stockholm den 15 april 1907. $ I. Det af omkring 300 personer besökta mötet öppnades kl. 10,13 f. m. å Hasselbacken af Styrelsens ordförande, universitetskanslären, grefve Fr. Wachtmeister, som yttrade: I egenskap af styrelsens ordförande ber jag att få öppna detta årsmöte. Under det gångna året har vår förening gått mycket framåt och därom kommer att ordas i den styrelsens årsberättelse, som jag sedan kommer att läsa upp, samt i revisionsberättelsen. Under det nu förflutna året har Föreningen lidit flera mycket afsevärda förluster. Främst bland dessa förluster vill jag nämna, att vi förlorat vår vice ordförande, byråchefen J. O. af Zellén. Det är nog herrarne samtliga bekant, att han var en af de främsta upphofsmännen till Föreningen, att han under hela den tid, som han kunde därtill ägna, verkade för Föreningens bästa och att han alltid visade ett varmt och lifligt intresse för densamma. Han var — det är ju äfven allmänt kändt — en af vårt lands främste skogsmän, och ett varaktigt minnesmärke i det afseendet har han lämnat efter sig i den storartade litterära produktion, som han framalstrat. Under sin krafts dagar arbetade den mannen ofantligt mycket, och han arbetade på samma gång på ett angenämt och gladt sätt. Jag har i många år arbetat tillsammans med honom, och jag minnes med glädje, huru ofta han kryddade en annars mycket långdragen och kanske tråkig föredragning med humor och satir och därigenom gjorde arbetet mycket lättare. Hans lifliga sinne gjorde att han älskade ungdomen och gärna — kanske i synnerhet på senare tid — mottog impulser från ungdomen. Också tror jag mig kunna säga, att bland de yngre tjänstemännen i skogsstaten var han älskad som få. En annan stor förlust, som vi gjort under det gångna året, var då en annan af de stora märkesmännen inom skogsförvaltningen, jägmästarer Carl Magnus Sjögreen, gick ur tiden. Han var kanske den som först i vårt land började med kulturskogar i stor skala, och han var nog lycklig att få arbeta i de delar af landet, där dessa skogar passade särskildt bra och där arbetet visade sig gå framåt på just det sätt, som han afsett. En annan stor sida i hans verksamhet var, att han såsom lärare och föreståndare för Ombergs skogsskola visade sig som en särdeles lycklig lärare. Han hade som sådan den stora, ovärderliga förmågan att rycka sina elever med sig och få dem att intressera sig för det ämne han talade om. Han lyckades med ett ord få dem verkligt skogsintresserade. Därjämte var han en humorist, han liksom 390 MEDDELANDEN. Zellén,, och de båda männen voro också mycket goda vänner och trifdes alltid ofantligt väl tillsammans. Till sist vill jag också nämna, att Sjögreen var en mycket intresserad jägare och jaktvän. En annan bland våra hedersledamöter, som vi tnder året förlorat, var förre statsministern E. G. Boström. Hans lifsgärning har kanske i stort sedt icke så mycket att göra med det mål, som vår förening satt sig före, och närmast var det nog såsom den statsminister, under hvars egid de nya skogs- lagarna genomdrefvos, som vi valde honom till vår hedersledamot. Men vi ville äfven genom vårt val tacka honom för det intresse, som han mången gång såsom den främste mannen i regeringen lagt i dagen för skogen och dess vård, ett intresse som måste främja det mål som Föreningen satt för sin verksamhet. Med dessa ord förklarar jag detta årsmöte öppnadt och ber att få upp- läsa årsberättelsen. ST Årsberättelse för 1906. Under det gångna året har Föreningen fortfarande haft att glädja sig åt allt större anslutning. Medan dess medlemsantal vid 1903 års slut ut- gjorde 2,154, var det vid sista årsskiftet 2,294, hvartill kommo 319 prenu- meranter å tidskriften. Den viktigaste grenen af Föreningens verksamhet är att utgifva och sprida skogslitteratur. Under året har också i 3,000 ex. utgifvits Skogsvårds- föreningens tidskrift med sin fjärde årgång om 12 häften. — Af Skogsvårds- föreningens folkskrifter hafva utkommit häftena 5—38 i en tryckupplaga af 19—20,000 ex. per häfte. Den genom Föreningens beslut vid årsmötet 1905 upprättade frökontroll- anstalten har under året anlitats för undersökning af 114 skogsfröprof. En närmare redogörelse för nämnda anstalts arbeten återfinnes bland fackupp- satserna i det nyligen utgifna 4—535 häftet af 1907 års tidskrift. Vid 20:de allmänna svenska landtbruksmötet i Norrköping hade styrelsen för belysande af Föreningens verksamhet anordnat en mindre utställning, som belönades med ett första pris. Beträffande Föreningens inkomster och utgifter under året får styrelsen hänvisa till revisorernas berättelse. Samtliga inkomster utom ständiga leda- mötsafgifter hafva måst anlitas till Föreningens löpande utgifter, särskildt till tryckning af Föreningens publikationer, som utgått i större och med rikare illustrationer försedda häften än förut. Den från 1905 uppkomna mindre behållningen i allmänna kassan har användts för den omnämnda utställningen. Under året har styrelsen fattat ett viktigt beslut om tidskriftens ut- vidgning för år 1907. Den alltjämt tilltagande lifaktigheten i skogsfrågor har framkallat allt flera inlägg i skogsliga spörsmål och många nya under- sökningar. Härigenom hade, trots ökningen af tidskriftens omfång, flera värdefulla manuskript allt för länge fått vänta på att bli publicerade. För att råda bot häremot och samtidigt tillfredsställa framställda önskningar från skogstjänstemännen om ett särskildt fackorgan för mera teoretiska, tekniska eller skogsadministrativa frågor, har beslutits uppdela tidskriften i tvänne MEDDELANDEN. 391 upplagor, den allmänna upplagan och fackupplagan. Då under nuvarande brytningstider i skogsfrågor hvarje år är dyrbart, har styrelsen ansett sig ej kunna vänta att inhämta Föreningens åsikt om tidskriftens utvidgning, utan har styrelsen beslutit att denna utvidgning skulle begynna redan från och med £hal IMOLOM AS I sammanhang härmed har styrelsen uppdragit redigerandet af tid- skriftens båda upplagor allenast åt förutverande redaktören jägmästaren G. Schotte och docenten d:r H. Hesselman. Föreningens allt större utveckling har föranledt förhyrandet af en rym- ligare och tidsenligare kontorslokal, som minst 5 timmar dagligen hållits till- gänglig för allmänheten. Till sist har styrelsen att erinra om den smärtsamma förlusten för Föreningen genom styrelsens vice ordförande byråchefen J. O. af Zelléns bortgång. För att hugfästa minnet af honom — en af Föreningens främste upphofsmän — har Styrelsen utfärdat inbjudning att teckna bidrag till re- sandet af en enkel minnesvård å den bortgångnes graf. Stockholm den 14 april 1907. Styrelsen. 3: Uppläste ordföranden följande Revisionsberättelse. Undertecknade, af »Föreningen för skogsvård» utsedde revisorer för år 1906, få, efter det styrelsens protokoll genomgåtts och granskning af För- eningens räkenskaper ägt rum, härmed afgifva följande berättelse för sagde år. Kassaredogörelsen utvisar: Allmänna kassan: Debet. Behållning från år 1905 Inkomster: Afgifter från årligen betalande ledamöter: FÖTVEUECLS KA (LETA SN sa bä da bar a » folkskrifterna För prenumeration å » » » folkskrifterna » » » » genom skogs- VÄn CSS byrelSs CK Aes oe Re a a nad ee 2 -5,922: — Försålda äldre årgångar af tidskriften .. ......... » 334: 08 » » » » folkskrifterna ...... d 95: 54 För klichéer, separat och skioptikonbilder m. m. > 550: 06 UNGNT ORNÖ CRYTa DA lCh ycker ker nen RNA » 041: 83 BATIT OTISIINKO TIS TE TUR Feed ones ses ans S sander ka se vide » MA: 14 NOKOMSter af ÖANALYSCE .ssssoselkeonss oscar sate tan » 228: — FILES ANSÅG pre KEN SKER RTR RAR a 3 NS 00:- kr. 27:541: 90 392 MEDDELANDEN. Kredit. Utgifter : Tidskriftens och folkskrifternas tryckning jämte TIL VIS TRA TOT ÖL sees na eo ella sng öl be klase lara fallen SS kr. fs;25TN30 IBÖGfattarearly O CEN... sno socks ses 20 sn sjä genes 30 ANDORRAS Riksdagstryck och afskrift af handlingar ...... > 27: — SkIatbitra dena KODLOLCE ss sees ar RAS » OO IPorton, telegram, telefonsamtäl m.cm«s-osss.sssssa » 1,809: 33 Stad SD UCS SK USA OT rare stf ES SAR > 169: 96 (ÖMIKO SINA CL ET LO IKANA ÖLET ora dels se igar SARA » 708: 79 > FI CKOMUOLE LE «ns adept ser Re LSS » 389: 44 MTI STIEAET CL Vg ao el sasse blan slets sag BER ern RR SR ROR » OS AV Smärre trycksaker och korsbandsomslag......... » 564: 30 FIKA UA TELLAN ETS otal ses sets sa SEE RE » lata Utgifter för Norrköpings-utställningen ............ » 506: 45 ALONE AR: s rt beg bes Essen ARS Aes SR sie öh sr ls Ser ? —3,300: — INIVEPSER Utg TitETA ec ee rv sne enes eo ER ADR EN NER » 60: 30 kr. 28,170: 17 23 eh Ura 10 KI FFÄTNET OM mognad sd ELSE sea RESER » 4: 90 Summa kronor 28,175: 07 Ständiga ledamöters fond: Debet. lngsaendenbalans; 15 CAB ass ss se RESET ESERRIN kr. 7,500: — ID EOmStet for algifterna TOO Ki esse rd AE SETS » 800: — Summa kronor 3,300: — Kredit. tfgaende balans, DEehallBin 24: -ygtsse ss SS SANSE UR OS kronor 8,300: — Föreningens kontanta tillgångar utgjorde alltså vid årets slut kr. 8,304: 90, hvaraf 8,000 kr. af »Ständiga ledamöters fond» voro deponerade i Aktie- bolaget Nordiska Kreditbanken enligt för oss företedt bevis. Härtill komma en del i förteckning uppförda inventarier m. m. äfvensom kvarliggande lager af Föreningens publikationer. Kassaredogörelsen är öfversiktligt uppställd och verifikationerna genom- gångna; och få vi på grund af den verkställda granskningen tillstyrka För- eningen att bevilja dess styrelse och skattmästare full och tacksam ansvars- frihet för förvaltningen under år 1906. Stockholm den 7 april 1907. J. Meves. K. Hanström. Härefter beviljade Föreningen den af revisorerna föreslagna ansvarsfriheten för 1906 års förvaltning. I 4: Till styrelsemedlemmar efter byråchefen J. O. af Zellén, som med döden afgått, d:r Frans Kempe och jägmästare C. A. Hollgren, hvilka voro i tur MEDDELANDEN. 393 att afgå, valdes, sedan ordföranden upplyst att jägmästare Hollgren undan- bedt sig återval, konsuln, d:r Frans Kempe med 63 röster öfverjägmästaren Uno Wallmo » 63 >» och hofjägmästaren fr. Edelstam > 46 > I öfrigt erhöllo generaldirektören K. Fredenberg 13, jägmästaren And. Wahl- gren 9, byråchefen Th. Örtenblad 6, disponenten E. J. Ljungberg 2, d:r Gunnar Andersson 2, jägmästaren P. O. Welander 2 röster och lektor K. Starbäck I röst. S 5. Till styrelsesuppleanter efter hrr Wallmo och Edelstam valdes byråchefen £;. Giöbel med 50 röster och jägmästaren Ånd. Wahlgren BIT AISINES Lektor Starbäck erhöll 28, generaldirektör Fredenberg 11, e. jägmästaren Henrik Petterson 5, byråchefen Th. Örtenblad 4, d:r Gunnar Andersson 3, jägmästaren Kinman 3 och jägmästaren Björkbom 2 röster samt öfverjäg- mästaren Barthelson, jägmästarna Ringstrand och P. O. Welander hvardera I röst. SO: Till vice ordförande i Föreningens styrelse valdes öfverjägmästaren Uno Wallmo med 534 röster. «Dr. Frans Kempe erhöll 36 röster. $ 7. Till revisorer valdes på förslag af Dr. Gunnar Andersson, med ack- lamation byråchefen /. Meves och jägmästaren KA. Hanström samt till deras suppleanter jägmästarna Hj. Modigh och C. A. Öhrström. $ 8. Bör Föreningen anordna en exkursion innevarande sommar. Sekreteraren ; Såsom herrarne torde erinra sig, har Föreningen hittills före- tagits två exkursioner, den ena ner till Skåne och Bornholm och den andra i fjol till Finspong och Södermanland. Det vore således på tiden att nästa gång ställa färden till andra trakter, exempelvis Norrland. Den norrländska skogs- frågan är ju den mest aktuella för närvarande, och Föreningen har visat ett särskildt intresse för densamma genom sitt uttalande vid det förra årsmötet. — Inom styrelsen har man diskuterat möjligheten af en färd till Hamra krono- park i Gäfleborgs län. Att bestämma denna kronopark såsom mål för nästa exkursion vore förenadt med den fördelen, att en redogörelse nyligen lämnats för denna park i tidskriften, och just därföre nu bör intressera alla. Den är ju också det närmaste urskogsområde, som är lätt åtkomligt, men järn- vägsförbindelserna dit i år torde ej hinna bli fullt färdiga — åtminstone bli de bättre ett annat år — hvarför det för tillfället vore klokast att uppskjuta denna plan. I stället vill jag föreslå en färd till vissa delar af Ångermanland och Medelpad, till trakterna kring Indalsälfven och Ångermanälfven. Jag kan visserligen ej nu nämna några bestämda orter, som skulle besökas. Detta 394 MEDDELANDEN. kan först ske efter underhandlingar med resp. ägare eller förvaltare af sko- garna. — Jag skulle således vilja hemställa, att Föreningen ville uppdraga åt styrelsen att innevarande sommar söka anordna exkursion till Norrland, och om möjligt helst i trakterna af Indalsälfven och Ångermanälfven Dessa trakter äro äfven i fråga om naturskönhet synnerligen framstående; och det skulle nog vara intressant för sörlänningarna att komma upp och få se dessa Norrlands vackra trakter och för norrlänningarna att få visa sörlänningarna detta sitt vackra Norrland. I detta sammanhang skulle jag vilja framhålla, att det nog vore lämpligt, om Föreningen alltid anordnade sina exkursioner så, att de hvart annat år företoges till norra och hvart annat år till södra Sverige, och att redogörelse i förväg framlades beträffande de ställen, som vore afsedda att besökas. Därigenom blefve de, som ej hade tid att följa med hvarje år, i tillfälle att kunna spara med resan till det år, då den mest lockande exkursionen före- låg. Uppgaf man sådana exkursioner i förväg för några år, exempelvis i sommar till mellersta Norrland och nästa år söderut, där det lämpligaste stället kanske vore Vadsbo revir. Man kan färdas på kanalbåt å Göta kanal och bese kronoparkerna Granvik, Bromö och Skagersholm. Jag vill på- minna om, att Vadsbo revir och dess delning varit omtvistadt i riksdagen i år och att ett besök där icke minst därför vore af intresse. — Sedan kunde man ett följande år besöka Hamra kronopark, därpå ett annat år några af bruksskogarna i Värmland, dit jag vet att vi äro välkomna, och i samband därmed kunde också besök afläggas å de stora kronoparkerna i Örebro län. År 1911 äro vi slutligen välkomna till Västerbotten, för att studera de stora skogsdikningarna på Hörnefors med flera af doktor Kempes skogar. Jag får dock nu i första hand föreslå såsom mål för vår exkursion i år om möjligt mellersta Norrland. Härefter beslöt Föreningen uppdraga åt sin styrelse att innevarande sommar söka anordna en exkursion till Norrland och helst till trakten af Indals- och Ångermanälfvarna. $ 9. Frågan om samarbete mellan landets skogsvårdsföreningar. Herr ordföranden: Frågan om samarbete mellan landets skogsvårdsförenin- gar är bordlagd från förra sammanträdet. Herrarne torde erinra sig, att frågan varit före inför Föreningen mer än en gång, men att den hittills har fallit. Den bordlades vid förra årsmötet under den tanken, att förslag möj- ligen skulle kunna under årets lopp inkomma, hvilket förslag sedan skulle kunna bli basis för en öfverläggning vid detta möte och därvid möjligen kunna föranleda till något beslut. Men jag ber att på styrelsens vägnar få tillkännagifva för Föreningen, att något sådant förslag icke inkommit. Men å andra sidan har jag hört uppgifvas, att man kan möjligen under nästa år införvänta ett förslag i den riktningen. Med anledning häraf ber jag, så vidt ej någon af herrarne nu har något förslag att framställa, att få föreslå Föreningen att besluta, att detta ärende må fortfarande och tills vidare för- blifva bordlagdt. Skogschefen, jägmästare Ringstrand. TJag skulle vilja biträda grefve Wacht- meisters förslag, att frågan bordlägges tills vidare, men innan frågan för till- MEDDELANDEN. 395 fället afföres från dagordningen, skulle jag — utan att ingå i någon diskussion af densamma — vilja framhålla några synpunkter, som kanske, då den kommer upp ånyo, torde vara värda beaktande. Först och främst skulle jag vilja fram- hålla det stora önskemålet att få en förening, som omfattade hela landet och med sig inkorporerade de föreningar, som nu arbeta i orterna. Denna stora förening skulle stå under ledning af en centralstyrelse af fem personer med säte i Stockholm, där äfven årsmötet skulle hållas. På dessa årsmöten borde de stora principfrågorna komma under debatt. Sedan en sådan sammanslutning af ortsföreningar ägt rum, borde landet indelas i kretsar, vid hvilken indelning hänsyn borde tagas till likhet i lag- stiftning, likhet i skogsförhållanden och likhet i ekonomiska intressen 1 öfrigt. I dessa kretsar borde utses kretskommitterade, bestående af tre personer, hvilka skulle vara centralstyrelsens ombud i kretsen. De skulle sammankalla Föreningens medlemmar till sammanträden inom kretsen. På dessa samman- träden skulle frågor, som hade uteslutande lokalt intresse, detaljfrågor, komma under behandling och vid dessa sammanträden borde kretsens kommitterade utses. Dessa kretsar skulle icke blifva underföreningar under den stora för- eningen, utan kretskommitterade skulle vara centralstyrelsens organ i orterna. Detta förslag torde kanske röna motstånd, synnerligast från Norrland, hvilket motstånd torde först och främst komma att motiveras därmed, att Föreningen för skogsvård i Norrland har samlat ett tämligen afsevärdt ka- pital, som den naturligtvis icke gärna vill utan vidare lämna ifrån sig. Denna förenings kassa liksom i öfrigt de nu arbetande ortsföreningarnas kassor, hvilka skulle öfverlämnas till den blifvande stora Föreningen, borde såsom särskilda fonder förvaltas af centralstyrelsen och användas till främjande af skogsvården i de orter, från hvilka dessa medel härstammade. Man har vidare invändt, att Norrlands intressen kanske icke skulle blifva så tillgodosedda i Föreningens tidskrift som önskligt vore, och att det därför vore af behofvet påkalladt att bafva ett särskildt organ för Norrlands skogs- vårdsförhållanden. Jag tror dock icke, att denna invändning förtjänar af- seende, ty sedan en förändring med afseende på redigerandet af Föreningens tidskrift blifvit vidtagen, är redaktionen i tillfälle att emottaga uppsatser, som mera ingående behandla de norrländska frågorna, och om det skulle kunna lfrågakomma — hvilket dock är otänkbart — att Norrlands intressen skulle åsidosättas, skulle däremot resas en opposition. Med dessa ord har jag endast velat, såsom jag från början nämnde, framhålla några synpunkter, som, då frågan ånyo kommer upp, kunna vara värda beaktande. Denna förening torde dock knappast kunna taga initia- tivet, utan det torde böra utgå från de största föreningarna i landsorten, Föreningen för skogsvård i Norrland och Öfre Norrlands skogsvårdsförening, Öfverjägmästaren Tigerhjelm. Om jag fattade herr Ringstrands förslag rätt, så innebar det, att denna förenings styrelse skulle blifva gemensam för öfriga skogsvårdsföreningar i landet, och jag har icke något att däremot invända, men vill emellertid påpeka nödvändigheten af att till ledamöter af denna centralstyrelse, som således omfattar hela landet, personer måtte utses från de särskilda skogsvårdsföreningarne och att under sådana förhållanden antalet sty- relseledamöter bör blifva större än hvad det för närvarande är. Förslaget innefattar i alla fall en ganska väsentlig omorganisation af hela denna för- ening. Mot förslaget i detta syfte samt att i denna förening sammansluta 396 MEDDELANDEN. alla landsortsföreningar och särskildt vår stora norrländska har jag naturligt- vis icke något att invända. Tvärtom, men jag anser, såsom också herr Ringstrand yttrade, att initiativet till denna omorganisation borde utgå från Föreningen för skogsvård i Norrland såsom den största landsortsföreningen och såsom den första som haft till syftemål skogsvårdsförhållanden i Norr- land. Vi få således afvakta, att detta initiativ tages i frågan, och instäm- mer jag i grefve Wachtmeisters förslag om bordläggande af frågan. Det kan då äfven blifva tillfälle för andra föreningar, som arbeta i sydligare trakter att häruti deltaga. Jag har endast velat påpeka min särskilda åsikt i frågan och icke velat framlägga något förslag. Disponenten Hasselblad. Då den ledande kraften i vår norrländska för- ening, jägmästaren Hermelin, hvilken har bäst reda på alla hithörande för- hållanden, icke är här närvarande, skall jag bedja att få instämma i den föregående talarens förslag att frågan bordlägges. Naturligtvis är det en fördel, om vi öfver hela Sverige så mycket som möjligt arbeta i samma riktning i afseende på skogsvården, men jag vill på- peka, att olika förhållanden i detta hänseende äro rådande i norra och södra Sverige. Frågan behöfver ytterligare diskuteras, och därför instämmer jag, som sagdt, i förslaget om frågans bordläggning. Härefter beslöt Föreningen i enlighet med herr ordförandens förslag att frågan må fortfarande och tillsvidare förblifva bord- lagd. $ ro. Bör Föreningen nu vidtaga någon åtgärd att främja det mindre skogsbruket? Sekreteraren. I första häftet af Föreningens tidskrift för innevarande år förekommer en uppsats af jägmästaren Wilh. Ekman angående främjandet af smärre skogsbruk, utgörande referat af ett föredrag, som af honom hållits vid Skogsvårdsföreningens diskussionsafton den 6 december 1906. Som jäg- mästaren Ekman är förhindrad att i dag närvara, har han anmodat mig att med några ord redogöra för denna fråga. Jägmästaren Ekmans förslag i ämnet omfattar tre särskilda punkter, nämligen: 1) att verka för inrättande af af skogsmannaskolor eller för en förändring af de nuvarande landtmannaskolorna till landt- och skogsmanna- skolor, 2) att verka för ett ordnande af andelsverksamhet genom anskaffande af medel till en hos Föreningen anställd person, som först grundligt studerade andelsverksamhet och sedan igångsatte densamma, samt 3) att verka för ut- delandet af belöningar för väl skötta smärre skogsbruk. Det är således tre särskilda saker, hvilka kunna kräfva olika beslut af Föreningen. Hvad beträffar den första punkten, tror jag, att meningen bland skogs- männen är ganska allmän därom att undervisningen vid landtmannaskolorna särskildt med afseende på skogsvården är för mycket tillbakasatt. Jägmästare Ekman har i denna uppsats framhållit, att det borde vara lika stort utrymme för skogsvård som för jordbruk, så att eleverna icke skulle tro, att skogs- bruket blott vore en bisak. Han har framställt ett förslag i den riktningen, att Föreningen skulle uppdraga åt sin styrelse att söka verka för saken på MEDDELANDEN. 397 lämpligaste sätt, måhända genom en skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning, huruvida icke landtmannaskolorna skulle kunna ombildas till landt- och skogsmannaskolor och särskilda skolor inrättas i de mest skogrika länen, där skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapen skulle kunna lämna bidrag till sådana skolor. I fråga om den andra punkten, att verka för andelsverksamhetens ord- nande, så torde denna fråga ännu behöfva afsevärdt mogna. Den har ny- ligen uppstått i Finland, där man emellertid ännu icke kommit till något resultat, och vi äro ej heller mogna för den saken. Meningarna äro också så delade, att det kanske icke vore lämpligt att upptaga saken till diskussion i dag, då så många andra viktiga frågor stå på programmet och då jägmästare Ekman icke själf är här och kan försvara sina åsikter. Den tredje punkten i jägmästaren Ekmans förslag afsåg att verka för utdelandet af belöningar för mindre, väl skötta skogsbruk. Detta har redan skett på ett och annat ställe, och snart kommer inom Örebro län att före- ligga förslag om en sådan prisutdelning. Det är emellertid ytterst sällan, som sådan belöning utdelas, och frågan har försumpats. Jag undrar, om icke ett uttalande från Föreningen i denna sak vore önskligt. Det skulle upplifva frågan på nytt och föranleda, att hushållningssällskapen och skogs- vårdsstyrelserna toge den om hand. Jag hemställer sålunda till Föreningen å jägmästare Ekmans vägnar, om icke Föreningen skulle vilja gifva uppdrag åt styrelsen att verka för inrättandet af skogsmannaskolor eller för en förändring af de nuvarande landtmannasko- lorna till landt- och skogsmannaskolor, äfvensom uttala önskvärdheten af ait belöningar utdelades till mindre, väl skötta skogsbruk i den riktningen, som jägmästare Ekman i sin uppsats antydt. Disponenten Hasselblad. Det är ju gifvet, att man bör understödja mindre, väl skötta skogsbruk. Men jag har i alla fall varit med uppe i Norrland och sett saken på nära håll, och anledningen till att det mindre skogsbruket icke vunnit någon större framgång är, att skogen icke växer så fort som önskligt vore. Man ser icke resultatet så snart. Dock vinner man i alla fall något, om man uppmuntrar dem, som icke hafva så god råd att vänta på att skogen skall växa. Jag ber att få instämma i jägmästare Ekmans förslag. Härefter beslöt Föreningen godkänna sekreterarens ofvan- nämnda förslag, d. v. s. uppdrog åt sin styrelse att söka verka för inrättandet af skogsmannaskolor eller för en förändring af de nuvarande landtmannaskolorna till landt- och skogsmanna- skolor hvarjämte Föreningen uttalade sig för önskvärdheten af att belöningar utdelades till mindre, väl skötta skogsbruk. Nol Öfverjägmästaren Uno .Wallmo inledde ämnet uthålligt skogsbruk (åter- finnes å sid. 305 i detta häfte), hvarefter yttrade sig herrar Alb. Bergström, Tigerhielm, de Verdier, Henrik Petterson, Björkbom, P. O. Welander, B. Martin, Hasselblad och inledaren (se sid. 325). (Mötet ajournerades härefter på 3/, timme för frukostrast). 398 MEDDELANDEN. No Höll lektorn, dr Gunnar Andersson föredrag öfver ämnet svensk skogs- utställning (se sid. 339), hvarefter mötet enhälligt fattade följande resolution: Föreningen för skogsvård uttalar sig för önskvärdheten af anordnande af en stor svensk skogsulställning och uppdrar åt sin styrelse, att jämte 4 af densamma utsedda personer åvägabringa och till Föreningen inkomma med utredning, huruvida en sådan ulställning med framgång kan tänkas anordnad samt, om så är, hvar och när densamma bör hållas. $ 13. Generaldirektören Karl Fredenberg höll föredrag öfver ämnet Om skogs- kojor, hvilket föredrag återfinnes å sid. 347 i detta häfte af tidskriften, V 14. Länsjägmästaren Henrik Carbonmier inledde frågan om de nya skogsla- garnas tillämpning. (Återfinnes å sid. 352.) Härefter yttrade sig herrar Arv. Nilsson, Abr. Forssell, Kinman, W. Roos, de Verdier, Örtenblad, Linner, Montgomery, Wallmo, Leksell och inledaren (se sid. 363). S 15. Skogsförvaltaren Axe! Löf föredrog utförda undersökningar »Om sjuk-= virke vid flottning» (återfinnes å sid. 381). STOR Sedan jägmästaren Westberg begärt ordet och å flera kamraters vägnar vördsamt till styrelsen anhållit att årsmötet för framtiden hölles något tidigare än i år, förklarade herr ordföranden detta föreningens årsmöte afslutadt. SEK Generaldirektören Fredenberg frambar Föreningens stora tack till ordföran- den för det utmärkta sätt, hvarpå han ledt dagens förhandlingar. Som ofvan Gunnar Schotte. Justeradt F. Cl:son Wachtmeister. SKOGSVÅRDSFÖTENINGENS TIDSKRIFT 1907, H. 8—9. Frömängden vid rutsådd af tall= och granfrö. Ett genmäle till E. Wibeck. Uti denna tidskrifts april —maj-häfte har e. jägmästaren E. Wibeck un- derkastat en vid Statens Skogsförsöksanstalt utförd undersökning med ofvan- stående titel en kritik, och därom är ju intet att säga. Men då i denna kritik påstås, det undersökningen icke utförts såsom den enligt herr W:s åsikt bort utföras, föranleder detta mig att anhålla om plats i tidskriftens spalter för nedanstående rader!. Först och främst vill jag då såsom min åsikt fram- hålla att det väl är den som utför undersökningen som bestämmer, från hvil- ken synpunkt han vill betrakta frågan, öfverlämnande åt andra att skärskåda densamma ur andra synpunkter. För att uttömmande behandla en under- sökning skulle fordras en mångsidighet i utbildningen, som väl aldrig före- finnes hos en och samma person. Men nu till saken. Först då några ord om det till undersökningen använda materialet. Till densamma kunde tagas i handeln förekommande frö eller ock fröpartier in- samlade af anstalten själf. Då undersökningen afsåg att gifva praktiken en fingervisning om lämpligaste frömängden, och då vi antagligen ännu länge äro hänvisade att hos fröhandlare täcka våra fröbehof till skogskulturer, an- såg jag det för närvarande icke olämpligt att just använda det i handeln förekommande fröet. Att så varit fallet framgår tillfyllest af de knapphän- diga upplysningar, som lämnats om fröets härstamning. Hade anstalten själf låtit insamla kotten, är det själfklart, att anstalten skulle meddelat så nog- granna uppgifter som möjligt om det använda fröet, såväl beträffande skogs- beståndens läge, ålder, växtlighet, slutenhet m. m. som ock om insamlings- tiden, sättet för kottens klängning o. d. Det använda fröet är således af synnerligen obestämdt ursprung, i det i hvarje fröparti kan ingå frö från bestånd af olika åldrar och växtlighet, frö från olika årsskördar m. m. Nu vill herr W. att detta materiel skulle användts till morfologiska under- sökningar och s. k. proveniensförsök i större skala. Detta bevisar att herr W. icke tillräckligt satt sig in i hithörande frågor. Enligt mitt förmenade ligger det i öppen dag, att till dylika undersökningar måste användas ett materiel af fullt kändt ursprung. Åtminstone har anstalten, då den i förening med öfriga europeiska skogsförsöksanstalter under föregående och innevarande år planlagt och ut- fört dylika arbeten utgått från den åsikten. ! Mitt genmäle skulle hafva influtit förr, men dels hafva tjänsteresor förhindrat mig dels saknade jag kännedom om, att tidskriftshäftena för juni och juli månader skulle ut- komma redan under maj månad. 400 E. WIBECK. Till dessa försök hafva sålunda användts frö från kända moderbestånd och icke i handeln förekommande frö. Jag har betecknat den gjorda undersökningen endast som ett »litet bi- drag» till proveniensförsöken och har ingen anledning att på grund af herr W:s uttalanden frångå denna min blygsammare åsikt. Emellertid tyckes herr W. ej riktigt själf veta hvad han egentligen vill. Eller hvad skall man säga om följande: Å sida 215 säger herr W. »att om kulturerna få fortväxa och blifva skötta, erbjuda de i detta afseende (proveniensförsök) möjligheter, som borde kunna ställa dessa försök i värdig jämbredd med de allra mest omfattande proveniensförsök öfver tall och gran, som någonsin blifvit utförda». Å nästa sida vill han, att de morfologiska undersökningarna skola stödja sig på mät- ningen af ett stort antal — minst ett par hundra — individer. Huru dessa båda önskemål skola låta sig förenas, synes icke bekymra herr W. Ty huru det skall tillgå, att å c:a 750 såddruter uttaga under två år sammanlagdt 400 plantor, allt under det kulturen får fortväxa och bli skött, kan nog in- gen annan än herr W. förklara. Det låter sig dessutom icke göra att en- dast upptaga de 400 plantorna. En mängd andra plantor fördärfvas vid detta upptagande. Då min sträfvan var, att kulturerna skulle få fortväxa så vidt möjligt ostörda, var jag nödsakad uttaga endast ett fåtal plantor, äfven med risk att resultatet — som ju var att vänta — skulle blifva mindre till- fredsställande. Det är med afsikt jag först talat om det utsådda frömaterialet, enär herr W:s kritik är grundad på falska förutsättningar. Hade nämligen det använda fröet varit af fullt kändt ursprung, vore hans kritik delvis berättigad, men då detta här icke alls är fallet, är hans angrepp endast ett slag i luften. Därför äro ock en del af herr W:s yttranden ganska egendomliga. Å sida 215 säges sålunda: »Den riktiga vägen till generalisering af ett problem sådant som det föreliggande är liksom vid andra naturvetenskapliga undersökningar den, att man genom jämförelse af de gjorda erfarenheterna söker finna de £on- stanter och lagar, hvilka råda i all den växlande mångfalden.» Huru herr W. tänkt sig att utforska de konstanter och lagar, enligt hvilka plantorna från ett prof af handeisfrö utveckla sig, förblir emellertid en hemlighet. Och så godt är det, då ju materielet omöjliggör en dylik undersökning. Vidare säger herr W. å samma sida: »För en bearbetning af försöks- resultaten i denna riktning, hvartill påtagligen högst betydliga möjligheter före- finnas, har författaren i sin uppsats ej röjt den ringaste förståelse. Värde- fulla rön ligga inom räckhåll för honom, hvilka han antagligen ej ser eller ej håller för värda att upptagas.» Jag öfverlämnar åt läsaren att afgöra, hvem som visat mesta förståelsen i frågan, den som utan att fästa afseende vid frömaterielets beskaffenhet drar en mängd omöjliga slutsatser eller den som helt enkelt uraktlåter detta. Till de »värdefulla rönen» räknar väl herr W. den af honom å sida 214 gjorda upptäckten att »Ångermanlandsfröet i själfva verket har den ojämförligen största speciella groningsprocenten». (Största procenten uppkomna plantor af det grobara fröet.) För att klargöra halten af denna »upptäckt» väljer jag ett exempel. Antag att jag hade tallfröprof från fyra moderbestånd med grobarhet af 100, 60, 40 och o Z. Blandar jag nu lika fröantal af å ena sidan det bästa FRÖMÄNGDEN VID RUTSÅDD. 401 och sämsta fröet och å andra sidan de båda medelgoda frösorterna, erhåller jag 1 båda fallen en blandning med en grobarhet af 50 2. Aro nu dessa båda blandningar det oaktadt likvärdiga? Naturligtvis icke. Gifvetvis måste den förra blandningen föredragas, enär densamma innehåller 50 2 grobara frön af det tänkbart yppersta utsäde, hvaremot den senare blandningen vis- serligen äfven innehåller 50 2 grobara frön, men endast af medelgoda frö- sorter. Huru vet nu herr W. om icke det använda Ångermanlandsfröet ut- gjorts af en dylik blandning af ett godt utsäde och frösorter, hufvudsakligen bestående af slöa frön. Utan kännedom härom äro sådana slutsatser, som herr W. drar, meningslösa. En annan fråga, som bör beröras, är den om groningsprocenten vid för- sök i groningsapparat. I praktiken torde till dessa försök af tall- och gran- frö tagas 200—600 frön. Jag har härvid följt det gängse bruket och an- vändt 400 frön. Nu måtte herr W. lefva 1 den tron, att när jag genom försök på 200—0600 frön funnit att så och så många gro, jag också därmed erhållit groningsprocenten för ifrågavarande parti med sådan noggrannhet be- stämdt, att jag därpå kan bygga upp de sifferkolumner herr W. anför å si- dorna 211—214. Dessa siffror äro emellertid rent nonsens. FPå de i prak- tiken använda sätten att utröna groningsprocenten kan denna procent ej bestämmas på 10 & när, äfven om synnerligen goda gromingsapparater användas och profven omfatta ända till 600—5800 frön". När nu de i praktiken använda sätten att bestämma groningsprocenten i apparat äro mer eller mindre osäkra, huru mycket mera måste ej detta blifva fallet vid utrönande af groningsprocenten vid sådd i skogsmark. Procenttalen måste här gifvetvis blifva än mer ap- proximativa, äfven om ett vida större fröprof användes. Att såsom nu herr W. gjort sammanställa dessa båda approximativa talvärden, kan ju på pap- peret te sig ganska tilltalande, men jag frånkänner en dylik sammanställning allt både vetenskapligt och praktiskt värde på den grund att — jag upp- repar det ännu en gång — frömaterielet varit af synnerligen ovisst ursprung. Degerfors i juni 1907. Alex. Maass. FRÅN SKOGSVÅRDSSTYRELSERNA. . Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands iän har af Värmlands enskilda bank fått såsom gåfva mottaga 5,000 kronor att användas på sätt, skogs- vårdsstyrelsen finner lämpligt, till befrämjande af upplysning om skogsvård bland mindre skogsägare. ! Statens Skogsförsöksanstalt har häröfver verkställt vidlyftiga prof, hvilka emellertid ännu ej är fullt afslutade. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1907. N 00 402 TRÄVARUMARKNADEN. TRÄVARUMARKNADEN. Det torde visserligen vara något djärft att midt i rötmånaden och därtill under nuvarande situation våga inleda en artikel om trävarumark- naden med — poesi. Men den vackra visan, som vi skulle vilja sjunga, är för det första icke lång. För det andra är den icke alls sentimental och för det tredje passar den gamla refrängen — ty det är bara en refräng — så bra till omkväde i allmänhet öfver trävarumarknaden, och den lyder visst så här: >»... och när de' va' opp, var de oppl» »och när de” va ner, var de” nerl» »men när de' va” midt på vägen» »var det hvarken opp eller nerl» Den texten är ju lätt att vidare utlägga och tillämpa på träpriserna. Hur knogigt är det ej uppför backarna. Man stannar och pustar, men uppför skall man. Per ej sämre än Pål! Piska på bara! Men det må man säga, att man vet hvar man har hvarann i uppförsbackarna. — Så kommer man »midt på vägen», men då är »kampen> trött efter ansträngningen. Och jämna vägen är så enformig och intresselös, intet omväxlande »opp» och >»ner». Men, när utförsbacken kommer, hej! hvad det går ner för sluttningen. Lösa tömmar, undan ur vägen, och klatsch! på hästarna efter gammalt manér. Nu är ej värdt hålla öga på kamraterna. Rädde sig den som kan, ty i utförsbackarna vet man aldrig hvar man har hvarann! Tyvärr ha priserna nu kommit i en utförsbacke, men det må ock i samma andedrag tilläggas, att köpare efter lång tystnad börjat komma in i marknaden. De finnas därför, som hålla före, att prisfallet ej skall behöfva gå så långt, utan anse, att marknaden åter skall kunna resa sig något. Förhållandena påminna mycket om fjolårets prisfall, hvarifrån man ju repade sig snart nog. Det är nu förnämligast granmarknaden, som kommit i olag, och de offerter, som ingå, äro i det närmaste 15 shillings under top-priserna. För ögonblicket torde föga mer än £ 7 stå att få för Hernösands gran- battens. Köparna motivera detta låga pris med prisreduktionen å fullt jämförlig rysk battens, som står att få till ett pris af £ 675/ — f. o. b. med samma frakt-rote som Hernösands. Jämväl framhålles en vikande ten- dens hos spruce. Kontinenten öfverbjuder icke längre England. Större tyska importörer, som sedan kampanjens början afvaktat »baisse» och genom absolut köpvägran energiskt arbetat därpå, anse nu det »psykolo- giska ögonblicket» vara inne och afgifva låga offerter all round. Frans- männen handla i Samma anda och vilja jämväl få till stånd reduktion i TRÄVARUMARKNADEN. 403 priserna för furubattens och granplankor. Må vara att Nemesis finner anledning tillrättavisa säljarne för ett för högt spel med furubattenspriset; men svårt är fatta, hvad ondt granplankorna ha gjort: De synas icke ha öfver höfvan förökat sig i himlastormande afsikt, utan torde fastmer knappast finnas i den tillgång marknaden kan anses kräfva. Allt står emellertid för ögonbicket på underhandlingens stadium och i en kom- mande rapport bli vi sålunda först i tillfälle kunna meddela något om hvad som i verkligheten blifvit resultatet. För cement-staf ha i dagarna en del kontrakt för leverans 1908 blif- vit gjorda. Köparnas idéer äro omkring £ 7 och säljarnas 7 "/ åå 7 ”/6. Afslut synas ha skett till dels 7. 5/ — dess ock £ 7 —, hvilket sist- nämnda pris knappast behöft accepteras, om de första säljarna något hållit i sig. Men priset är förvisso i och för sig vackert, och då det hufvudsakligen voro inhemska cementfabriker, som fingo favören, så må man ju trösta sig med att den stannade inom landet. 28 Juli 1907. Swordfish. Sveriges utförsel af trävaror och pappersmassa under januari—juni 1903—1907. | | | 1903 1904 | 1905 | 1906 19071] I Trävaror : I | I I oarbetade, bilade eller sågade; af furu eller gran : Kbm. Kbm. I Kbm. | Kbm- Kbm. timmer och mastträ af minst 25 CM. .......sssss00> 2,860l 5,7001 7,760 10,700 79,000 spiror, timmer och mastträ af mindre diameter| 53,340 37,800 46,770] 131,970] 46,000] bjälkar af minst 20 cm. tjocklek ..........sssssssss=> 30,500| 25,000 27,390 40,100 27.900 sparrar (af mindre tjocklek) 119,000]| 113,600 112,620 119,840] 155,000 syllar (sleepers) .........--- 15,200 15,900 41,420 23,540 25,000 grufstolpar (pitprops) .... - 26 421,400/ 539,000] 271,440 400,160 299,000] plankor och bräder, ohyflade, 21 cm. och där-| | | | öfver breda: af furu SE 242,700 199,000]| 219,560 278,830 215,00G > gran .... 84,600 69,300 84,920 92,780 61,500 battens och bräder, ohyflade, 15—21 cm. j af furu eg 363,000 322,300| 298,220 344,700]| 309,000 » gran . cd! 238,700 208,200 260,540 261,360/ 203,200 battens, scantlings o. bräder, ohyfla sl ; cm, breda: af furu .. 278,800 271,300 214,710 254,280 229,200| > gran .... 238.900] 222,400 220,020 251,140 228,500 bräder, hyflade, 21 cm. och däröfver breda: af furu) 8,700 5,100 26,220 24,050] 7,100 > gran| 19,000 13,900 13,390 11,400 11,000] bräder, hyflade, 15—21 cm. breda: af furu ...... I 76,500 51,700| 50,570 50,940 48,000] > gran .s..... 47,590 44,500]| 39,310/ 46,150 42,590 bräder, hyflade, under 15 cm, breda: af furu ...| 31,600 21,400 21.870 18,000 18,000 > gran | 35,600 39,900 29,260 39,300] 28,800 bräd- och plankstump 143,500 141,000 111,740 126,000 102,000 lister, läkter och ribbor .... 27,000 25,000]| 24;970| 27,140 20,600 arbetade: S - 2 S snickararbeten etc. : Kr. | Kr. Kr. Kr. byggnadsmateriel (dörrar, fönsterramar m. m.) 3,526,000) —3,163,000] 2,267,100 2,465,000] 2,675 BULLAR ATG LAN BLA PIt aa saa kt ekv skr sk Hess s ks Hed d ass saRss seck Lken ner | 2,518,000] 2,484,000] 2,293,000] 2,805,000] 1,3 Pagppersmassa (trämassa) : I kg. | kg. kg. kg. kemisk, torr 79,763,000] 95,495,000/105,852,0001 99,517,000]126,904,00u > våt .| 8,610,000] 8,318,000] 10,478,000] 10,372,000] 14,754,000 mekanisk, torr ..| 16,602 22,590,000 15,688,000] 21,077,000] 22,214,000 2 våt 27,866,000] 28,293,000] 26,637,000] 29,716,000) 38,668,000 404 EKONOMISKT. EKONOMISKT. Vid den 9 juli hållen ordinarie bolagsstämma på Järnkontoret i Stockholm med Aktiebolaget Finspongs Styckebruk valdes till ledamöter af styrelsen konsul Johan E. Ekman, Göteborg, ordförande, brukspatron Axel Ekman, verkställande direktör, och häradshöfding Walter Philipsson, den sistnämnde nyvald. Till styrel- sesuppleant valdes frih, K. Langenskiöld. Revisorerna omvaldes och äro jur. dr H. Cavalli, grefve Samuel af Ugglas och bruksägare Hugo Ekelund med direktör Gustaf Ekman, Göteborg, jägmästare Vilh. Ekman och revisor E. A. Malmgren som suppleanter, Aktiebolaget Iggesunds Bruk omvalde vid bolagsstämma den 10 maj till sty- relseledamöter bankofullmäktigen C. A. Weber, landshöfdingen C. Cedercrantz, di- rektören Th. R. Thuresson, bankdirektören E. von Sydow och disponenten M. Sörensen. Revisorer blefvo bankdirektören I. Stackell och herr Alfred Peyron. En utdelning af 10 4 beslöts. Den 5 april 1907 antogs bolagsordning för Aktiebolaget Kolugnspatentet 17593, som har till ändamål att efter inköp af J. E. Åslins patent n:o 17593 å an- ordningar vid kolugnar, dels mot afgift medgifva rätt till byggande af kolugnar en- ligt detta patent, dels själft åt hugade spekulanter uppföra kolugnar med eller utan reningsverk äfvensom att tillverka och försälja apparater och annat, som för kol- ugnar och reningsverk äro erforderliga, jämte annan verksamhet, som härmed kan stå i samband. Styrelsen med säte i Stockholm utgöres af grosshandlarne Halbarth Berg, J. BE. Åslin och N. A. Forsgren. Åktiekapitalet uppgår till 20,000 kronor i aktier å 500 kronor till viss man. Aktiebolaget Mölnbacka—Trysil hade den 6 juli ordinarie bolagsstämma i Karlstad under ordförandeskap af bruksägaren Rob. Dickson. En utdelning af 6 proc. beslöts. Till medlemmar i styrelsen valdes hrr R. Dickson, B. A. de Verdier, Mölnbacka, A. Holmgren, Karlstad, samt J. Neser, fabrikör B. A. Borg, Lund, och bankiren G. Jonson, Stockholm, med borgmästare K. J. Lindholm, Karlstad, och kommendörkaptenen grefve Hamilton som suppleanter. Till revisorer valdes dispo- nenten C. O. Forsberg, Dejefors, och grefve G. Hamilton. Nettovinsten 1906 utgjorde 315,242:08 kr., hvaraf utdelades till aktieägarne 307,500 kr. Den 21 maj 1907 antogs bolagsordning för Aktiebolaget Vänersborgs Snic- kerifabrik, som har till ändamål att idka fabriksrörelse för träförädling samt att drifva handel med förädlade och oförädlade trävaror. Styrelsen med säte i Väners- borg utgöres af verkställande direktören Nils Lindén och handlanden Axel Petersson i Vänersborg samt handlanden August Eklund i Göteborg. Aktiekapitalet uppgår till 100,000 kronor i aktier å 250 kronor till viss man. Avesta Sulfat Aktiebolag hade den 25 maj ordinarie bolagsstämma i Stock- holm. Till ledamöter af styrelsen, hvilken förut utgjorts af tre personer, återvaldes dessa, dir. Ragnar Flodquist, löjtnant Wilhelm Isakson och konsul Sven Lindberg, samt mnyvaldes v. häradshöfding Walter Ahlqvist och d:r Lars Flodquist med kon- sul Carl I. Isakson och d:r Aug. Andersson som suppleanter. Backa—Hosjö Aktiebolag, som drifver sågverksrörelse i såväl Dalarne som Södermanland, hade den 25 maj bolagsstämma, hvarvid ansvarsfrihet beviljades och återvaldes till styrelseledamöter kapten A. Lundeberg och öfverstlöjtnant P. Linder- dahl samt nyvaldes disponent K. Sköldberg efter vice häradshöfding IL. E. Gezelius. Revisorer blefvo major Sigurd Ericson och bruksförvaltare O. Olson på Korsån. Utdelningen för 1906 är 5 procent pr aktie. Boxholms Aktiebolag återvalde vid bolagsstämma den 31 maj afgående sty- relseledamöter och revisorer. Af 1906 års vinstmedel 195,923: 52 kr. beslöts en ut- delning af 6 Zz med 180,000 kr. Skogsafverkningen har omfattat Sågtimmer från egna skogar.................. stycken 71,384 > 37 I KOPSKO TATE ESAs ran » 34,924 RÖLSA SAC butler 3 se AA SR » 120,148 hvaraf erhållits 11,924:43 kbm. Skogsodling medelst rutsådd, hjälpsådd eller hjälpplantering har utförts på 17360 har för en kostnad af 3,075:92 kr, EKONOMISKT. 405 Bure Aktiebolag hade ordinarie bolagsstämma den 28 juni. Till styrelseleda- möter hafva i stället för disponenten C. E. Nordström, ingeniören E, G. Huss, hand- landen P. Bergner och direktören J. Rylander valts kontorschefen W. Procopée, grosshandlarne H. J. Planthaber och A. G. Nordström i Stockholm, samt disponen- ten K. E. Friman i Bureå. Bolaget har med Skandinaviska Kreditaktiebolaget och Sundsvalls Enskilda Bank afslutat ett 5'/, 2 obligationslån å 1,500,000 kronor att amorteras inom år 1923 och mot säkerhet af inteckning i bolagets skogsfastigheter i Västerbottens län med c:a 110,000 tunnlands areal. Den 4 december 1906 antogs bolagsordning för Ernst Hjorths Trävaruaktie- bolag, som har till ändamål att, efter öfvertagande af Ernst Hjorths trävaruaffär i Landskrona, därstädes och å andra platser idka försäljning och förädling af trävaror, snickerier och öfriga byggnadsmaterialier samt drifva annan i sammanhang därmed varande handelsrörelse. Styrelsen med säte i Landskrona utgöres af konsuln Gu- staf Smith i Trälleborg, ingeniören Harald Bergengren i Hälsingborg samt gross handlaren Ernst Hjorth, auditören K. A. F. Lindqvist och disponenten J. P. W. Conradsen i Landskrona. Aktiekapitalet uppgår till 150,000 kronor i aktier å 500 kronor till viss man. J. A. Enhörnings Trävaru Aktiebolag återvalde vid bolagsstämma den 11 juli den afgående styrelsen och beslöt en utdelning af 5 procent. Hissmofors Aktiebolag omvalde vid ordinarie bolagsstämma i Östersund den 6 juli styrelse och revisorer samt beslöt en utdelning af 8 procent. Hudviksvalls Trävaru Aktiebolag hade den 10 maj ordinarie bolagsstämma i Hudiksvall. Till ledamöter af styrelsen återvaldes bankofullmäktigen C. A. Weber, landshöfding C. Cedercrantz, direktör Th. R. Thuresson, bankdirektör E. von Sydow och disponent M. Sörensen med professor F. Westermark och hr Arthur von Bröm- sen till suppleanter. Revisorer blefvo bankdirektör IL. Stackell och bankdirektör Hugo Hallgren med hrr Alfred Peyron och Erik Stackell till suppleanter. Utdel- ningen bestämdes till 10 &. Till en understöds- och pensionsfond för bolagets ar- betare afsattes ett belopp af 10,000 kr. Korsnäs Sågverks Aktiebolag 1895—1906 är titeln på en kortare fästskrift, som bolaget med anledning af de gångna 50 åren nyligen utgifvit, Häri redogöres för bolagets bildande, dess ledande män, de flesta med porträtt, skogsköp, sågverks- anläggningen vid Korsnäs och flyttningen till hafvet m, m. Häftet prydes dessutom med fint utförda afbildningar af bolagets verk och inrättningar, och afslutas med en förteckning på agenter och skeppningsmärken. Ur bolagets berättelse för år 1906 kunna följande siffror anföras. Timmer- fångsten har utgjort 1,361,607 sågtimmer, sågade trävaror 37,176 stds, tillverkning af hyfladt virke 8,982 stds, af splitved 2,510 kub.-fmnr, af ribbkol 29,$31 läster. För- säljningssumman af trävaror belöpte sig till 6,685,316: 37 kr. för ribbkol 374,537: 82 kronor, för skogskol 399,131:87 och för kolved och massaved 210,121: 13 kr., lämnande en nettovinst af 806,372:99 kr. Under året hafva inköpts fastigheter och arrendeskogar för 295,683: 33 kronor. Vid ordinarie bolagsstämma den 27 juli beslöts en utdelning af 600 kr. pr aktie med 840,000 kr. och nyvaldes till styrelseledamot efter framlidne konsuln John Rettig grosshandlaren Ernst Engwall, Lesjöfors Aktiebolag, som den 10 juni hade ordinarie bolagsstämma, hvarvid till styrelse utsågos konsul Johan E. Ekman, brukspatron Axel Ekman och dispo- nent Gustaf Ekman, den sistnämnde disponent. Suppleanter blefvo e. jägmästaren Wilb. Ekman och iugeniören fil. dr Gustaf Ekman, Till revisor utsågs auditör Carl Ros med ingeniör Carl Bergström, Finshyttan, som suppleant. Vid Marma Sågverks Aktiebolags ordinarie bolagsstämma den I juli afgick som verkställande direktör rådman-J. G. Brolin, hvilken allt sedan bolagets stiftande år 1854 beklädt denna befattning, och utsågs till hans efterträdare kapten L. G. Brolin och till ledamot af styrelsen direktör G. Rettig. För år 1906 beslöts en vinst- utdelning af 975 kr. pr aktie. Mons Trävaru Aktiebolag hade den 15 juni ordinarie bolagsstämma, hvarvid beslöts en utdelning af 9 procent pr aktie för år 1906. Ramnäs Bruks Aktiebolags styrelse hafva friherre Adolf Tersmeden och bruks- disponenten C. F. Lundqvist utträdt. Till styrelseledamöter hafva valts general- konsuln A. P. Pehrson, vice konsuln Oscar Starck och bruksägaren Gust, Cornelius, 406 EKONOMISKT. jämväl verkställande direktör, samt bruksägaren Carl Cornelius å Garpenberg. Den 20 juni 1907 antogs förnyad bolagsordning. Skönviks Aktiebolag har på bolagsstämma den 4 juli beslutit en utdelning af 400 kr. pr aktie och omvalt styrelsen. Vidare beslöts, att till föreningen för Sundsvalls fasta försvar åt sjösidan anslå det förut för eventuell teckning afsatta beloppet 50,000 kr. mot vissa villkor Till en blifvande handelshögskola i Stockholm anslogos ,000 kr. : Sprängsvikens Aktiebolag beslöt å bolagsstämma den 3 juli i Hernösand en utdelning af 750 kr. pr aktie och försäljning af all bolagets egendom till Svanö aktiebolag. Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag beslöt å bolagsstämma i Falun den r5 juni en utdelning af 200 kr. Vidare beslöts att af de medel, som stodo till stäm- mans förfogande, afsätta följande belopp: Till det belopp, som förut afsatts för apte- rande af vattenfallet Bullerforsen för öfverförande af elektrisk kraft till Domnarfvets järnverk 1,450,000 kr. till fonden för understöd åt arbetare 200,000 kr., till badhus för arbetare vid Skutskär 75,000 kr., till pensionsfonden för tjänstemän och förmän 100,000 kr. samt att till 1907 års vinst- och förlustkonto öfverföra återstoden 22,024 kr. Styrelse och revisorer återvaldes. Storfors Bruks Aktiebolag hade ordinarie bolagsstämma den 21 juni, hvarvid till styrelseledamot efter öfversten friherre W. C. Stjernstedt utsågs borgmästaren A. Munck af Rosenschöld i Landskrona. Af föregående års nettovinst kr. 153,360: 70 beslöts en utdelning af 6 & å preferens- och 2 & å stamaktier med tillsammans 78,000 kr. Strömnäs Aktiebolag återvalde vid bolagsstämma den 1 juli afgående styrelse- ledamöter och revisorer och beslöt en utdelning af 125 kr. pr aktie. Sunds Aktiebolag har på bolagsstämma den 19 juni beslutit en utdelning af 10 2. Åt styrelsen uppdrogs att för bolagets räkning låta uppföra en trämassefabrik inom distriktet samt att inköpa gamla Söråkers ångsåg och lastageplats. Sundsvalls Cellulosa Aktiebolag har på bolagsstämma den I juni beslutit en utdelning af 15 procent, äfvensom uppförande af en pappersfabrik i omedelbar närhet af bolagets fabrik vid Essvik, afsedd för en årlig tillverkning af 6,000 tons sulfitpapper. Till egnahemslån för arbetarna afsattes 15,000 kr. och till handels- högskoleföreningen i Stockholm 1,500 kr. Svanö Aktiebolag nyvalde vid bolagsstämma den 2 juli till styrelseledamöter disponenten C. F. Hasselblad och löjtnanten E. W. A. Carleson och beslöt inköp af all Sprängsvikens aktiebolag tillhörig egendom, Med Skandinaviska Kreditaktie- bolaget och Sundsvalls Enskilda Bank har bolaget kontraherat ett 15-årigt 5'/, 24 obligationslån å 2,000,000 kronor mot säkerhet af skogsfastigheter i Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län till en sammanlagd areal af cirka 146,000 tunnland. Svenska Sulfatcellulosa Aktiebolaget hade den 11 maj ordinarie bolagsstämma, hvarvid ansvarsfrihet beviljades. Till styrelseledamöter återvaldes konsulerna Max Engeström, Aug. Schmitz och A. G. Lindgren samt grosshandlare O. Jacobsson och nyvaldes major Axel Wollert efter aflidne sparbanksdirektören Oscar Möller. Revi- sorerna återvaldes. Af årsvinsten beslöts en utdelning af 7 procent å preferensaktier. Den 17 maj och 7 juni 1907 antogs bolagsordning för Sävenäs Aktiebolag, som har till ändamål att själf idka eller genom förvärfvande af aktier i andra bo- lag deltaga i idkandet af skogs- och sågverksrörelse eller annan industriell verk- samhet, som bolaget anser för sig lämplig. Styrelsen med säte i Skellefteå utgöres af grosshandlaren Henrik Holmberg i Stockholm, e. jägmästaren U. E. Tilly i Skel- lefteå och disponenten C, E, Nordström i Bureå, Aktiekapitalet uppgår till 3,500,000 kronor, hvaraf 2,500,000 kronor i preferensaktier, fördeladt i aktier å 1,000 kronor till viss man. Z Söderfors Bruks Aktiebolags berättelse för år 1906 lämnar följande uppgifter. Åtgången af träkol har varit: ; FÖRARE SNS SAK dor rasklsnje das sote be Seg ARNE ER NTE läster 18,146: 95 FÖRR ATLD DO [ILÄTT &5 ETM orsa file order ere ölet sr SA RPS ES SEE EL ER » 5,513: 90 TARO DET reg 5 dr Sr IDAS a bar EE Sjö rf SA SER a ba > 79380: 70 103,041: 55 Skogsafverkningen har omfattat: SÄgTUUm eLIiTAn eE0Ea SKO SALA scn dö Seele ar knyt DAN stycken 211,564 > >» Fatverkuitigsskogar och Kköptulnter. m....ssso. sen » 53,959 Försågadt timmer 2 281,002 EKONOMISKT. 407 hvaraf erhållits 8,744 standards trävaror. Markberedning, frösådd och plantering har å bolagets skogsmarker verkställts å 691,72 hektar samt 21,596 meter dikes- rensning och nydikning. 1906 års vinst utgör 632,697:62 kr., hvaraf å träförsäljningen 180,002:41 kr. Vid bolagsstämma den I juli beslöts en utdelning af 7'!/, 25 med 198,750 kr., äfven- som utlottning af 100 st. af bolagets preferensaktier. Trollhätte Pappersbruks Aktiebolag har vid den 30 april hållen bolagsstämma omvalt styrelse och revisorer. Det uppdrogs åt styrelsen att uppgöra förslag om ändring af fabrikslokalerna i och för anläggning at sulfitkokeri i stället för pap- perstillverkning. Utdelningen bestämdes till 4 4 å stamaktier. Den 20 april 1907 antogs bolagsordning för Trävaruaktiebolaget A. Thomée, som har till ändamål att efter öfvertagande af firman A. Thomées trävaruaffär med därtill hörande lager och fabrik m. m, fortsätta rörelsen. Styrelsen med säte i Häl- singborg utgöres af direktören G. E. Ericson i Stockholm, disponenten N. H. Svensson, stationsinspektoren K. A, Ludin och kassören C. B. Holmstedt i Hälsing- borg, grosshandlaren K. A. Andersson i Höganäs samt landtbrukaren C. F. Ericson i Marieberg. Aktiekapitalet uppgår till 115,000 kronor i aktier å 1,000 kronor till viss man, Trävaru Aktiebolaget Dalarne återvalde vid bolagsstämma den 5 juni förut- varande disponent och styrelseledamöter, hvarjämte som ny ledamot valdes gross- handlare Ad. Magnus. 6 9 utdelning å preferensaktier. Utansjö Cellulosa Aktiebolag hade den 3 juli ordinarie bolagsstämma, hvar- vid till styrelseledamöter valdes disponenterna P. Burchardt, H. Flygt, N. Ultvedt, J. Haslum och Å. Belfrage. Utdelningen för 1906 är 375 kr. pr aktie. Uddeholms Aktiebolag hade den 16 juli ordinarie bolagsstämma å järnkon- toret i Stockholm, hvarvid styrelsen beviljades ansvarsfrihet och disponenten Reinh. Geijer återvaldes för ytterligare 5 år. Stämman beslöt vidare att försälja en del ak- tier och med försäljningssumman öka aktiekapitalet till 10,500,000 kr., äfvensom att utdela en gratisaktie på så sätt att hvar aktieägare skall vara berättigad att för hvart tvåtal aktier erhålla en ny sådan utan inbetalning och med full kupong för år 1907. Till en handelshögskola i Stockholm anslogs 5,000 kr. Timmerfångsten under år 1906 har utgjort 262,249 stycken, hvaraf från egna skogar 179,275 stycken med en medellängd af 19,29 fot och en medeldiameter af 8,90. Under året ha försågats 6,744 st. virke. Bolagets egna skogar hafva äfven lämnat 130,198 kubikmeter kol, 55,729 kubikmeter pappersved och 10,586 kubik- meter bränn- och stubbved. Skogssådd har verkställts på 1,538: 52 hektar, för en kostnad af 15,334:84 kr. eller 9 kr. 96 öre pr hektar. Under året ha tillverkats 5,688 tons sulfatmassa och 6,170 tons sulfitmassa. Försäljningarna uppgingo till 8,183,428 kr. 26 öre, hvaraf för trävaror 765,416 kr. 32 öre och för trämassa 1,896,313 kr. 75 öre. Tillgångar och skulder balansera på ett belopp af 20,423,207 kr. Årets nettovinst uppgick till 1,130,901 kr. Häraf utdelades till aktieägarne 38 kr. pr aktie med 665,000 kr. och afsattes till en pensionsfond för arbetare 100,000 kr., till olycksfallsförsäkringsfonden 10,000 kr., till delerederefonden 50,000 kr. samt återstoden 305,901 kr. till den s. k. allmänna byggnadsfonden. Till ledamöter af Wargöns Aktiebolags styrelse valdes vid ordinarie bolags- stämma den 30 maj efter herrar Richard Koch, H. A. Nydqvist, Arthur M. Koch och Chr. Storjohann, friherre Carl Klingspor å Råbäck, brukspatron Gustaf Grevilli, grosshandlaren William Olsson samt disponenten J. E. Hedin i Lidköping. Till revisorer valdes rådman Albert Carlson och direktör Jacob Wahren. En utdelning af 5 Z beslöts. Bolaget har äfven försålt sina aktier i Hillringsbergs aktiebolag till firman J. A. Kjellberg & Söner i Göteborg för 1,750,000 kr. Wifsta Warfs Aktiebolag hade den 5 juli ordinarie bolagsstämma i Stockholm, hvarvid utdelningen bestämdes till 6 procent å preferensaktier och 7 procent å stamaktier eller tillsammans 1,357,200 kr. Till styrelseledamot efter grosshandlaren H. Holmberg, som undanbedt sig återval, utsågs disponenten ingeniör K. Sundblad. Wäja Aktiebolag hade den 13 juli ordinarie bolagsstämma, hvarvid styrelsen beviljades ansvarsfrihet och en utdelning af 10 4 pr aktie beslöts. Till styrelse- medlemmar återvaldes disponenten N. W. Dahlberg och auditören Hugo Fahlén samt nyvaldes konsul J. Ekman. Till revisorer valdes disponent N. D, Qvist och bruksägaren Joh. P. Dahlberg. 408 NOTISER. NOTISER. KOMMITTÉ FÖR NORRLANDSSKOGARNA TILLSATT: Den af Föreningen för skogsvård genom beslut vid årsmötet den 24 april 1906 hos Kungl. Maj:t begärda kommittén för undersökning angående de åtgärder, som böra vidtagas för åstad- kommandet af en rätt vård af kronans och de under skogsstatens tillsyn ställda enskilda skogarna i Norrland och Dalarne, har numera den 6 sistlidne juli af Kungl. Maj:t tillsatts. Till ordförande har utsetts f. statsrådet, hofstallmästaren Gösta Tamm och till medlemmar i öfrigt ledamöterna af Riksdagens första kammare, f. d. byråchefen, E. G. Kinberg och disponenten för Dynas A.-B., auditören H. Fahlén, ledamoten af Riksdagens andra kammare Daniel Persson i Tällberg, skogschefen vid Mo och Domsjö aktiebolag, jägmästaren Nils G. Ringstrand samt jägmästaren i Ölands revir P. O. Welander, före år 1904 anställd i Norrbotten. Kommittén är kallad att sammanträda i Stockholm den 5 augusti. SKOGSEXKURSION I AUGUSTI. Föreningens för skogsvård sommarexkursion kommer att äga rum den 25—28 augusti till Söderfors Bruks aktiebolags skogar, Korsnäs sågverksaktiebolags anläggningar invid Gäfle, Ön Limön i Gäfle skärgård samt kronoparkerna Ofvansjö i Gästrikland och Bjurfors på gränsen mellan Dalarna och Västmanland. Anmälningar om deltagande i exkursionen böra insändas till Förenin- gens sekreterare, Stockholm 2, före den 12 augusti. Se för öfrigt närmare program å andra annonssidan i detta häfte. JÄGMÄSTARETJÄNSTER. Arvidsjaurs och Storbackens revir. K. Maj:t har "/, ntnämnt bitr. jägmästaren i Härjedalens revir August Edvard Sucksdorff till jägmästare i Arvidsjaurs revir och t. f. jägmästaren Carl Anders Johan Rothman till jägmästare i Storbackens revir. Härjedalens revir. Till biträdande jägmästare i nämnda revir fr. o. m. '/, och till årets utgång har K. Domänstyrelsen förordnat assistenten i Vilhelmina revir Wiking Wendt. (Öfriga sökande till befattningen voro e, jägmästarne O. Engströmer och W. Fellenius, hvilken sistnämnde uppehållit densamma under vakansen). Daga revir. K. Maj:t har ?!/, förordnat e. jägmästaren E. Angeldorff att tills- vidare uppehålla jägmästaretjänsten i Daga revir, (Öfriga tjänster och förordnanden, se bland fackuppsatser). KRONOJÄGARETJÄNSTER. Till kronojägare har K. Domänstyrelsen antagit i Arvika södra bevakningstrakt af Arvika revir t. f. kronojägaren Carl Johan Dunér (fr. o. m. "/;), i Ljusbäckens bevakningstrakt af Mabnesjaurs revir e, kronojägaren Carl Johan Öhlund (fr. o. m. !/;), i Södra Idre bevakningstrakt af Särna revir krono- jägaren i Gräfveldalens bevakningstrakt af Särna revir Jonas Berg (fr. o. m. !'/,) samt i Alfvesta bevakningstrakt af Sunnerbo revir e. kronojägaren Anders Johan Carlsson (fr. o. m, !/.). Till e. kronojägare utan lön har K. Domänstyrelsen antagit ”/, Kristoffer Lind- vall i Kalix revir, "|, Fredrik Halvar Holmgren och Jonas Svante Stenberg i Jörns revir, !/; Henning Adolf Alm i Örbyhus revir, ?/, Jonas Werner Jansson i Bodens revir, |, Fritz Ieonard Sandblom i Swvältornas revir, "/, Anders Elof Eriksson i Härjedalens revir, "/, Anton Leonard Renman i Södra Lycksele revir, "I; Erik Sandgren i Bjur- holms revir, ”"[, Joel Hilding Lood i Västbo revir samt ””/, Hugo Valdemar Forsberg i Stensele revir. > Insänd litteratur: ) fverkhningens beräknande (sep. ut Affärsvärlden, Gbg 1987) Jo af ERNST ANDERSSON, 22 sid; olans .skogsbok at T.J. BLOMQVIST, Hälsingförs 1907 (Skrifter, utgifna af SE "Svenska: Folskolåus vänner, h.' FR Pris. 1 mark: Om vore Skoge og Skogverdier "af AR KrER, Kristiania 1907. 40 sid, Ang. rdr af en lov om ngylaghed af visse udhugstkontrakter m, v. 10Ot. prpi 0r:-22 Die Dirreperiode 1904 und unsere Versuchsbestände af "KARI, BÖHMERLE, Wien LESS TGO7: SAS: kttabell, utvisande 'den årstid, då jakt efter vissa djurslag är förbjuden. och tillåten fraf KARL HANSTRÖM. Stöckholm 1907:; Pris 25 öre. Berättelse öfver -20:de .allm. svenska landtbruksmötet i Norrköping 1906 af CARI, : TEE: BENDIX: 656 sid, illustr, "Stockholm 1907. — ; s iCarl' von Linné som botanist at C.A, M. TANDMAN, Upsala 1907. 116 sid. , > Å x rsökrigt från Hörebingen för skogsvård i Norrland år 1907 I, bland innehållet: Vikten. af" objektivitet vid skogsförrättningar af KG. GC. Norling; I hvilken "thufvudriktning bör gällande dimensionslag för Öfre Norrlands kustland förändras af Ti Grenander; När och" under hvilka, omständigheter bedrifves afverkning ii eller förfares: efter afverkning med marken så, att skogens återväxt uppenbar- "ligen: äfveéhtyras samt ”bvilka skyldigheter åligger efter bedrifven afverkning markägaren eller deu, som afverkvingen bedrifvit af J.W. Runqvist; Betesfrågan med: särskild hänsyn till norrländska förhållanden af Th. Hermelin. Finska forstföreningens. meddelanden, "XXIII och XXIV bandet h. 1, innehåller in > bla: Ljusets betydelse för träden och de särskilda trädslagens behof af det- samma af H. P,; Ett försök att analysera skogsbestånd af Albert Sivén och Bidrag till frågan 'om afverkningsberäkningar af Karl Moring. a när Trävarutidning, 1907, n:r 13—17; Skogvaktaren 1907. H. 6—7. ' Tidsskrift for Skogbrug; 1907, h. 6; Tidsskrift for Skovvcesen 1907." N:r 5—6. Leitsehrift får Först- und Jagdwesen, 1907, h: 5—7. Schweizerische Zeitschrift får Forsiwesen, 1907, HH: 5—7: Der prakltische' Forstwirt fär die. Schweiz.1907, t:r 6—7, Revue des eaux' et foréts (Frankrike), 1907, H. 10—13. Bulletin dela société. Centrale Forestiere de Belgique. 1907, h. 5—7. Transactions of the royal scottish arboricultural society 1907, part II. Canadian Forestry Journal, 1907, mars; Forestry Quarterly 1907: Vol: VF N;or 2. TAlpe 1907, :0 .9—13. I Lesnoj Journal 1907, h, 3—5; Metsänystävå 1907: N:r 5—6, Svenska Mosskulturföreningens tidskrift 1907, nir:3—5. Mosebladet, udgifvet af Moseindustriforeningen 1906 och 1907;5H0, Meddelelser fra det norske Myrselskab 1907, tir 1—2: Hedeselskabets Tidsskrift (dansk), 1907, nir 10—13. uTidskrift för Landtmän, 1907, n:r 20—30. Tandtimannefni, tidskrift för Sveriges jordbruk och dess binäringar, 1907, n:o 21—30. Landtmannens månadsblad, Org. för Sveriges Landtbrukslärarförening, 1907. n:0 10—14; Tidsskrift för det norske Landbrug 1906, h. 16, Farmers Bulletin. N:o 276— 299: Jernkontorets annaler 1907, h. 2—3; Bihang Ha Jern-Kontorets ERhale, 1907, h. 5—7. ärsvärlden, ekonomisk veckorevy, 1907, n:r 21—30. Innehåller bl. a.: The timber RR trade, Trävarumarknaden, Trämassemarknaden, Trämassa: SKER fraednngen Norden jämte Svensk tidskrift för industriell äganderätt 1907 ja 0 H:0r20—30 med READ Svenska -OPPHANNIUPREA RINGA årsbok 1907. ; Rare Tidskrift 1907, h ; Det nya Sverige, tidskrift för HUMor NA spörsmål 1907, h. I—5; UFauna och Flora 1907, h. 3; Botaniska Notiser, 1907, h. 2—3. Geolögiska Föreningens förhandlingar, 1907, h. 3—4. Naturen, illustreret maanadsskrift for populer naturvidenskab, 1907, t:r 5—06. Flora och Fauna, Aarbog for Naturvänner og naturhistoriske Samlere 1907, h. 1—3. Trädgården 1907, hl; 6—7. Viola, Illustreradt Notis- och Annonsblad för TrEdSSKaÉn, 1907, ur 11—14. "Finska trädgårdsodlaren 1907, h. 1—7. vå orsk Havetidende.. 1903—1906 och 1907 h. 1—8, I Haven, Medlemsblad for de samvirkende danske Haveselskaber, 1907, hb, 10—14. Svenska Jägareförbundets Nya Tidskrift 1907, h, 2. Svenska Kennelklubbens tidskrift 1907, h. 2. Norsk Jeger- og Fisker-Forenings Tidsskrift 1907, h. 2 med bilagan Hovedregister É över samtlige artikler og notiser i Norsk Jeger- og Fisker-Forenings medde- elser og notiser 1872—1906, . för Jägare och Fiskare; 1907, h. 3. "Kennel-Klubbens Tidskrift 1907, h. 2. SiE0Nenae 1907, juni—juli; Maanadsskriftet Hunden; 1907; hb, 6; (Shogsvärdstöreningens T 2 MSBIENEA af Föreningens kontor; fälad krorde FR SLR (bisek iocklaln pe Ha KEESterefa 2290: POSraRrEN Stockho Skogsvårdstören Folkskritte äro utkomna: < Af N:o 1.7 Svenska skogarnes ekonomiska historia af ( 0) N:o 2. Om våra skogars framtid AF: FT 0: äf Zelién 320 1905 | N:o 3. Afverkningsvinstens höjan ) : N:o.4.. Om de nya korta af Erik Leksel N:o 5: Om: svenska skogar och skogssamhällen a : N:o 6: Om skogssådd af Arvid Nilsson, ee 6 1906] N:o 7. Skogens viktigaste skadeinsekter af Gö ta 34 illustr. N:o-38.- Om SKOGS och dess: insamling: a Gunnar Sch 1907 [N:o 9. Om skosktelet af Carl Pjörkbons. 32 sid. II S | Nio 10. Skogskolning af Ernst Andersson, Folkskrifternas prenumerationspris är kr. Sion te r Föreningen 60 öre, per årgång om 4 Hee beloppet. CENTRALTRYCKERIET; STOCKHOLM, 19074 : Mbättet. SEAN AM Fackupplagan. — ORt.—MOV. Gkogsvårds= föreningens . Tidskrift 1907 2 NR SR RR KPA NRA äs få 45? SR ite årg. Mif ägg & JANMALAN. So oo Under” år 1907 utkommer Skogivärdstörenldgenp: Tidskrift årgång efter "afsevärdt "förändrad plan, Den utgifves nämligen i den allmänna upplagan och fackupplagan. Den allmänna upplagan blir istort sedtlik tidskriften-de ERA D SS komma de mera teoretiska och de mest tekniskt-fackliga: EPO att försvinna” > ur densamma och" tillökning i stället att ske af mera lättlästa och tiska upp: sätser,. Den komnier således att innehålla längre eller:kortare; helst ri lustrerade uppsätser, som i populär form behandla såväl praktiska frågor som teoretiska spör mål rörande yåra skogar, I- denna upplaga intagas äfven mindre jaktvårdsuppsatser, uppgifter om trävarumarknaden, notiser i skogsekonomiska frågor, korta meddelan-. den från skogsvårdsstyrelserna samt andra notiser rörande skogsvården. Denna upplaga sändes till ledamöterna af Föreningen för Skogsvård. mot medlemsafgiften.5 kronor. per år. Allmänna upplagan "kommer att liksom tidskriften de Sia åren sg omkring 500 sidor. Fackupplagan kommer, förutom hela allmänna upplagans st "och illustratio- ner, att innehålla en serie fackuppsatser om iminst 200 sidor per är; Denna fack- serie - kommer att "behandla rent teoretiska spörsmål rörande våra skogar, samt mera speciella tekniskt-fackliga frågor. Men-denna upplaga vill ej blott fullständigt behandla landets skogsförkållanden, utan kommer äfven att följa med, hvad söm ar betydenhet förekommer - i skogslitteraturen, Den: skall innehålla recensioner af värdefullare arbeten i skogshushållning och redogörelser för det. viktigaste inne" hållet i de utländska” skogstidskrifterna samt förteckning öfver utkommande skogs- litteratur, I "fackupplagan intagas vidare cirkulär och prejudikat rörande statens skogsförvaltning, redogörelser och "beslut af allmännare intresse rörande skogsadmi- —— nvistrafionen sant tjänster och förordnanden rörande skogsväsendet. Under rubriken administrativ praxis kommer slutligen denna upplåga att öppna sina spalter för Korta meddelanden och inlägg i administrationsfrågor, Priset för denna upplåga om öfver i 700 sidor blir 10 kronor per år, d. v. s. vanliga medlemsätgitter 5 kr. sait en - tilläggsafgift af 5 kronor för den fackliga delen af tidskriften: : Båda upplagorna utgifvas hvar för sig med 12 häften per år, dock liksom hittills med dubbelhäften under sommarhalfåret. 2 Tidskriften sändes: portofritt till alla medlemmar af Föreningen, men kan premumeration till pris af resp, 5 och I0 kr. äfven ske i bokhandeln, j Stockholm den 15 januari 1907, ER Redaktionen. Uppsatser, som endast inflyta i fackupplagan, betecknas med ordet i »Fackuppsatser» såväl i kolumntiteln vid hvarje uppsats början som i ark: signaturen: "ANNONSPRIS. :” Som tidskriften utkommer: relativt ofta och vänder sig till en större fäsekröts: är den ett lämpligt annonsorgau, dels för alla tjänster eller erbjudande af tillfälligt arbete i skogsvårdssynpunkt, dels för försäljning och köp af virke; frö och plantor samt: för skogs- och kulturredskap, instrument vid skogstaxeringar och mätningar, Jittera-- tur rörande skogsbruk, jakt och naturvetenskap, kontorsartiklar,- ”jaktredskap m, m. Annonspriset. är 20 kr. för hel sida, Smärre annonser beräknas efter 1:50 kt. pr cm; af sidans Höjd och minsta annonspriset är 3kr. För annonser, som införas minst 5 ggr, lämnas 10 9 rabatt och för hela året stående annonser 20 2- Annonser böra =. insändas till redaktionen före den 10:i hvarje månad för att inflyta” i närmaste bätte. a Annonsera i Skoosvårdsföreningens Tidskrift, Stor.spridning: För närvarande öfver 2900 exemplar. - Ne Annonser till nästa häfte emottagas intill den 1 okt. 1907: Ärade medlemmar uppmanas att till styrelsen anmäla personer, som äro villiga att ingå i föreningen, äfvensom att meddela uppgift på adress- 3 förändringars . Skrifvelser till Styrelsen för Föresloren för Skogsvård torde sändasitill 2 sekreterarens adress, Mälartorset 150, Stockholm 2: se LV Aftryck af uppsatser och notiser ur tidskriften medgilves säcra där ej något särskildt förbehåll göres för viss artikel, om Skogsvårdsföreningens: tids krift tydligt angifves såsom" källa. >= = E Fur RRER Tidskriften distribueras i bokhandeln af NOS KINESER: Bokhan Stockholm; 5 t nara NN hn SEE Pa SatDr Jan ar DR TJ ÖR INNEHÅLLSFÖRTECKNING till TÖNDE och BLETE HÅFTET af Sfoasvårdsföreninaens tidsfrift 1907 Allmänna upplagan. Fn Pe 5 Om skogsvårdsstyrelsernas verksamhet af J. E, KINMAN ..... ERA dra sid. 409 Kan något göras för att nedbringa flottningskostnaden i Lappmarkens mindre vattendrag? af GOoTTNE L. GLAS ...........:. 425 Nätanramovankte typ (med 3 fg:)raf ERIK GERTE Lolisen tadrerssiradene ne rser » 432 Meddelanden om naturminnen: TA Mäskläppen utanför. Falsterbo; (med 4 -fi8:)- css stops args ned nr 436 Skogsbeskattningskommitténs förslag af TH. ÖRTENBLAD ............. 5 441 Frömängden vid rutsådd af tall- och granfrö af EDV. WIBECK mi oseseeessss 445 Från skogsvårdsstyrelserna Rättegångar och juridiska spörsmål af ERIK LEKSELL soosssssssoaross02 » 448 Meddelanden från skogsvårdsstyrelsens i Östergötlands län verksamhet 451 FILSUV AK HBTALENAG SIN AE SSWORDELSE. cr öc ven cc 086 seen eek SS ee es rod a bee nea orsaker PNTARS Sveriges in- och utförsel af trävaror och pappersmassa under jan.—aug. HE CE SR EAT SR aa a a Rare er JR SNRA SSA SNART NESS SKA EE 455 TO] STEG oli mA rer ass BEER na RS ST EEE ART PR rart Rå bes SA SRA Bore SA ERE AT RARE > 456 Notiser: Insektshärjningar i norra Västergötland af CARL THAM. ,.....ss.000oos >» 458 NOLLA USKa SKO SSKEOMIITIEI 4. svg eb sc a da ec oleie a ene SAT g ASS sej ekke s NNE Arr cr > 458 Skogsplanteringar inom Malmöhus län af L. LINDELL sassssmssssss ss >» 458 Sammanvuxna tallar (med-2 fig.) af HUCO ROOSHPeiosessr:sssssdösses ra ca 459 Ifrågasatta lagbestämmelser vid häradsallmänningars utvidgning ...... > 460 Domänstyrelsens yttrande öfver Löneregleringskommitténs förslag till IT OH OJAP ALEST ALOIS soc ble eoen koja så eld ka re To ESSER ERA » 462 Fördelning af det på extra stat för år 1908 såsom bidrag till bestri- dande af kostnaderna för uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas VErkSatiketralvisadekanSld pr. 5. esse. as SAN sosse ns reses 2, 463 Föreningen för Skogsvård anordnar diskussionsafton » 464 INT STReSvard enat) Oy alsGellens EraR organi ons R Se SKEN gir eos ei 464 Miinesvardenfa AID NISSONS graf molssesr soda ere Sig s Meda alger ae >» 464 UT SÖS TRI RAA Re re SA RE » 464 Den minnesvård, som Föreningen för SKogsvård rest å BYRÅCHEFEN J. 0. AF ZELLENS GRAF, Kommer att aftäckas onsdagen den 6 november kl. half 4 e. m. å Nya Kyrkogården, Stockholm (ingång genom porten n:o 5). Samma dag, onsdagen den 6 november, anordnar FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD DISKUSSIONSAFTON å hotell Continental (Stockholm) H1. 7 e. m. Härvid förekommer : Önskemål rörande föreskrifterna för allmänna skogars indelning, inledes af skogstaxatorn, jägm. Adolf Welander. Om ekskogsskötsel, smärre meddelanden (med skioptikonbilder) af jägmästare Gunnar Schotte. Flygsandsfälten på Fårön, meddelade (med skioptikonbilder) af docenten, d:r Henrik Hesselman. Efter diskussionsaftonen enkel gemensam supé. Kungörelser om lediga tjänster se nästa sida. KUNGÖRELSER ANGÅENDE LEDIGA SKOGSSTA TSTJÄNSTER: Jägmästartjänsten i NyKöpings revir af Södermanlands län kungöres härmed till ansökan och äga kompetente sökande att före klockan XII på dagen den 26 nästkommande oktober till Kungl. Domänstyrelsen ingifva sina underdåniga ansökningar med bifogade tjänsteförteckningar och betyg. Hronojägaretjänsten i OrträsK bevaKningstraKkt af Fredrika revir och Västerbottens län sökes hos jägmästaren Albion Ekman, adress Fredrika, före klockan XII på dagen den 28 oktober; skolande ansökan vara åtföljd af präst- och läkarebetyg jämte intyg om kompetens. Som jägmästartjänsten i Junsele revir af Västernorrlands län genom förre innehafvarens utnämning till öfverjägmästare i Skellefteå distrikt blifvit ledig, äga kompetente sökande att före klockan XII på dagen den 28 näst- kommande oktober till Kungl. Domänstyrelsen ingifva sina underdåniga ansökningar med bi- fogade tjänsteförteckningar och betyg. Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 4 innevarande oktober förklarat att ledig- bliina leKtorsbefattningen i matematik och sKogsindelning vid Hungl. SKogsinstitutet för närvarande icke skall med ordinarie innehaf- vare besättas utan anbefallt Kungl. Domänstyrelsen att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag på lämplig person att uppehålla berörda befattning tillsvidare intill dess Kungl. Maj:t fatta slutligt beslut uti väckt fråga om ändamålsenligt ordnande af skogsundervisningen, vill Kungl, Domänstyrelsen härmed kungöra nämnda förordnande till ansökan ledigt och äga kompetenta sökande att till Kungl. Styrelsen före klockan XII på dagen den 30 nästkommande november inkomma med till Kungl. Styrelsen ställda af tjänsteförteckningar och betyg åtföljda ansökningar. Stockholm den 8 oktober 1907. Kungl. Domänstyrelsen. Praktik hos jägmästare, innefattande såväl teoretisk som praktisk undervisning i olika grenar af skogsskötseln jämte helinackordering kan erhållas af student, som önskar vinna inträde vid K. Skogsinstitutets högre kurs. Svar märkt »Skogspraktik» till denna tidskrifts Red. f. v. b. KÖPARE —= af cirka 3,000 stigar TRÄKOL sökes. Solklängdt GRANFRÖ om 90 24 grob. af kott från norra Dalarna säljes till Kr. 3.— pr kg. Lars A. Andersson, KÄRFSÅSEN. Zoologiske Trädgården i Köpenhamn köper Järfvar, Lodjur, Älgar, Renar, Bergufvar och Snöugglor. Anbud ombedjas under adress: Köpenhamn F. Ledare och Förmän vid diKningsarbeten böra icke underlåta att skaffa sig den af Th. Hellström och Fr. Tidén upprättade dikningstabellen. Tabellen, som är praktisk och lätthandterlig, är upprättad på grund af erfa- renhet från 200 mil utförda diken. Pris 1:50. Rekvireras hos Förvalt. Th. Hellström, Hörnefors Bruk, Hörneå el. Forstmästare Fr. Tidén, Anundsjö. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT TOCSKENRTEO— TT; Om skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Af J., E. Kinman. Den första 3-årsperioden af skogsvårdsstyrelsernas tillvaro nalkas sitt slut, och det torde därför icke kunna anses olämpligt att kasta en blick på den gångna tiden, då man härigenom måhända i ett och an- nat fall blir i tillfälle att bättre inrätta sig för den tid, som kommer. Skogsvårdsstyrelsernas organisation och arbetssätt äro i hufvudsak bestämda genom K. Maj:ts nådiga förordning om skogsvärdsstyrelser samt genom för styrelserna utfärdade reglementen. Att tänka på några afsevärda ändringar härutinnan torde vara för tidigt, särdeles som något större behof däraf mig veterligen icke gjort sig kännbart. Dock synes det mig kunna ifrågasättas, om icke styrelsernas forstliga biträden alltid tillika borde vara sekreterare och antagas icke på högst 3 år, utan tills- vidare, möjligen af K. M:t, hvarigenom skadliga, ofta upprepade omby- ten skulle kunna förebyggas och kontinuiteten i arbetet bättre tryggas. På grund af arbetets omfattning hafva flera styrelser redan anställt ett extra forstligt biträde eller en s. k. extra länsjägmästare. Detta torde blifva alltmera vanligt och stundom kanske mera än en sådan extra tjänsteman kan behöfvas. De flesta, om icke alla styrelser hafva antagit en eller flere ordi- narie tillsyningsmän. Att anställa allt för många sådana torde vara obehöfligt, då man icke kan hafva jämn sysselsättning åt alla och då man, hvad kulturernas ledning beträffar, ganska väl kan reda sig med tillfälligt antagna ledare eller plantörer. Skogsvårdsstyrelsernas båda hufvuduppgifter gentemot allmänheten äro, att befrämja den enskilda skogshushållningen samt att utöfva den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som tillkomma dem enligt lagen om värd af enskildes skogar. Enligt riksdagens uttalade mening skall den första uppgiften sättas i främsta rummet, så att på frivillighetens väg ett samarbete kan komma till stånd mellan skogsvårdsstyrelserna och de enskilda skogsägarna, Tillsynen öfver de enskilda skogarnas vård får komma i andra rummet, på det att skogsvårdsstyrelserna icke måtte in- Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1907. 29 410 J. E. KINMAN. för allmänheten komma att framstå såsom hufvudsakligen polismyndig- heter. Att någon gång emellanåt vid svårare fall af vanvård eller tredska hos den skyldige använda all den stränghet, som lagen förmår, är dock mycket nyttigt och befrämjande för ett vidare arbete på frivillighetens väg och bör därför icke underlåtas. För att befrämja den enskilda skogshushållningen tillhandahålla skogsvårdsstyrelserna genom sina tjänstemän sakkunnigt biträde, som en- ligt regeln torde lämnas kostnadsfritt under viss kortare tid, t. ex. 2—4 dagar, äfvensom biträde af tillsyningsmännen vid utsyningar, utsättande af fröträd, utmärkning af gallrings-, blädnings- och beredningshuggnin- gar m. m. likaledes kostnadsfritt åtminstone under viss kortare tid. I somliga län göras äfven kostnadsfria undersökningar och kostnadsförslag för torrläggning af vattensjuk eller försumpad mark. Biträde synes äfven böra lämnas vid upprättande af enklare hus- hållningsplaner. Däremot tyckes det vara främmande för skogsvårds- styrelsernas uppgift att befatta sig med skogsräkning och skogsuppskatt- ning åt enskilda i och för försäljning. För att utbreda mera allmän kunskap i skogsskötsel torde väl i de flesta län föredrag hafva hållits dels i de särskilda socknarna, dels vid hushållningsgillenas sammanträden. Föredragen i socknarna äro dock ofta alltför litet besökta och göra därför icke den med dem afsedda nyttan. Vid gillenas sammanträden finnas däremot alltid åhörare, men de mindre jordbrukarne träffar man icke där. Dessa har man svårt att nå på annat sätt än genom att uppsöka dem hemma på deras gård och gå med dem ut på skogen, då nödigt åskådningsmaterial icke torde fat- tas. Ty det finnes väl ingen skog, äfven den bäst skötta, på hvilken icke något finnes att anmärka och där icke något kunde vara bättre. Vidare har man försökt eller kan försöka att undervisa i skogsskötsel vid folkhögskolor, landtmannaskolor samt vid af hushållningssällskapen an- ordnade kurser för småbrukare. Äfven tillfälligt anordnade skogskurser äro lämpliga. Det har på senare tid yrkats, att undervisning i skogs- skötsel skulle införas äfven vid folkskolorna. Det synes mig dock kunna starkt ifrågasättas, om något nämnvärdt härigenom kan vinnas, då bar- nens intresse svårligen lär kunna väckas härför, möjliger först vid de s. k. fortsättningsskolorna. Om skolbarnen allmänt skola undervisas i skogsskötsel, måste man tänka sig detta läroämne infördt äfven vid se- minarierna. Diverse cirkulär om skogens skötsel hafva utdelats äfvensom små- skrifter i skogshushållning såsom Skogsvårdsföreningens folkskrifter eller d:r Fr. Lovéns broschyrer om afverkning och skogsodling. Åtminstone i ett län har man inrättat en kolareskola för praktisk OM SKOGSVÅRDSSTYRELSERNAS VERKSAMHET. 411 och teoretisk undervisning i kolning, hvarvid understöd lämnats åt ele- ver från länet. Samtidigt ha eleverna genomgått en kortare kurs i skogshushållning. Som naturligt är, har skogsvårdsstyrelsernas verksamhet isynnerhet riktats på markberedning och skogsodling, hvaraf behofvet varit och är stort och hvartill i allmänhet en grund var lagd och en större eller mindre början gjord genom hushållningssällskapen. I de flesta fall synes man hafva inrättat sig så, att — under förut- sättning att plantör anlitats — ett mindre parti frö kunnat erhållas gra- tis, ett något större parti till halft eller 3/, pris samt plantor antingen fritt eller till billigt pris. Plantören har lämnats fritt vare sig helt och hållet eller under viss kort tid, t. ex. 2 dagar. Stundom har skogsod- ling utförts kostnadsfritt på äldre kalmarker, hvaremot till kalmarker, som uppstått under år 1905 eller senare endast understöd lämnats inå- gon form. Lämpligare än att utdela frö och plantor utan vidare öfver- enskommelse synes vara att upprätta något slags kontrakt med jordäga- ren. Äfven om kontrakten icke alltid kunna strängt vidhållas, t.ex. vid ombyte af ägare eller af annan anledning, får man dock så att säga en fastare grund att stå på och skogsvårdsstyrelserna intresseras att tillse, att nödiga hjälpkulturer utföras, så att verkligen tillfredsställande åter- växt åstadkommes. Om tillgångarna medgifva det, synes det mig vara lämpligt att hos smärre jordägare, företrädesvis å kalmarker, som upp- stått före år 1905, utföra skogsodling nästan kostnadsfritt t. ex. å högst 5 å 10 hektar årligen i hufvudsaklig öfverensstämmelse med följande KONTRAKT. Undertecknad, ägare af ......... IN ANTAL Y one ERNA TROS Se Rad soC- SMENWEOCIN mt:sget ss ova Därad medgitver, altt..ocooccmcs skogsvårdsstyrelse må un- Henen. tid afi.200 ar, räknade från soomsos0s-s0 TON , verkställa skogsod- ASA å oosdnres har af denna egendoms mark emot följande villkor: 1:0) Jorden, som af mig skall aflämnas väl röjd från ris och marbuskar, får af skogsvårdsstyrelsen användas till skogsodling och till anläggande af plantskolor; 2:0) Jag förbinder mig att vårda skogsodlingarna så att, där skogsod- ling skett medelst plantering, betning icke alls äger rum under de 10 första åren efter skogsodlingen utan skogsvårdsstyrelsens särskilda medgifvande, och där skogsodling skett medelst sådd, betning icke må äga rum af hästar, får eller getter och med nötkreatur ej tidigare än den 1 juni samt efter sagda tid icke med så stort antal kreatur, att afsevärd skada uppkommer å skogs- odlingarna; 3:0) Styrelsen äger rätt att bortföra och å annat ställe använda öfverflö- diga plåntor från å ägarna anlagda plantskolor; 4:0) Därest genom åsidosättande af hvad jag här ofvan i 2:dra punkten 412 J. E. KINMAN. mig åtagit, eller annan uppenbar vanvård å min sida skada sker å skogs- odlingarna, förbinder jag mig att genast till styrelsen utgifva den kostnad, som för skadans afhjälpande erfordras; 5:0) Jordägaren skall lämna skogsplantören fritt vivre och bostad under förrättningen, 2 kr. per dag samt fri skjuts till närmaste förrättningsställe, järnvägs- eller ångbåtsstation; 6:0) Nödigt arbetsfolk för skogsodlingarnas verkställande anskaffas af jord- ägaren efter plantörens bestämmande mot ersättning efter i orten gällande dagsverkspris; | 7:0) Skogsvårdsstyrelsen förbehålles att utöfva kontroll öfver dessa be- stämmelsers efterlefnad. PRE JAR sENEAG BR I den Till större jordägare, äfvensom för kalmarker, som uppstått efter den I jan. 1905, torde lämpligen kunna lämnas fritt skogsfrö eller plan- tor samt skogsodlingsledare t. ex. för 10—20 hektar årligen ungefärli- gen så, som angifves i följande KONTRAKT. Mellan skogsvårdsstyrelsen inom ss.sssmss0s.sos läns landstingsområde och undertecknad, Agare bab oo ae TA TER RTR SOCKEN OCH. cta härad, är följande öfverenskommelse träffad angående försättande i skogbä- rande skick af omkring ......... hektar af sagda egendoms utmark: 1:o) Följande områden af egendomen skola under loppet af ........ år skogsodlas med ungefär ......... Cell Färga aocessssr sen AT EAST SNS ESS 2:0) För skogsodlingen tillhandahåller skogsvårdsstyrelsen kostnadsfritt skogsfrö eller skogsplantor till den mängd och beskaffenhet, styrelsen anser erforderligt och dess tillgångar medgifva, samt underrättar på förhand mark- ägaren om den kvantitet frö eller plantor, som under nästa kulturperiod kom- mer att utlämnas; 3:0) Markägaren förbinder sig att i god tid, innan skogsodling skall äga rum, väl rödja den till skogsodling afsedda marken från ris och mar- OM SKOGSVÅRDSSTYRELSERNAS VERKSAMHET. 413 buskar samt att på egen bekostnad tillhandahålla för skogsodlingen behöfligt, af arbetsledaren godkändt arbetsfolk i den utsträckning, att, då sådd använ- HESKMINSt. ovsccevere hektar och, då plantering användes, minst ........ hektar medhinnes att skogsodla per dag; 4:0) Därest skogsvårdsstyrelsen icke annorlunda förordnar, skall skogs- odlingsarbetet ledas af någon af styrelsens tillsyningsmän eller plantörer, hvil- ken lämnas kostnadsfritt, dock att markägaren skall gifva honom fri kost och bostad under förrättningen samt fri skjuts till närmaste förrättningsställe, järn- vägs- eller ångbåtsstation; 5:0) Efter det skogsodling skett och t. o. m. ........ år, efter det skogs- odlingen i sin helhet afslutats, må betning med hästar, får eller getter icke alls äga rum å den skogsodlade marken, ej heller med nötkreatur före den RR ade en hvarje år samt efter sagda dag icke med större antal än 6:0) Därest markägaren icke fullgör, hvad han i i detta kontrakt sig åta- git, är han skyldig att till skogsvårdsstyrelsen vid anfordran utbetala värdet af det skogsfrö eller de skogsplantor, som styrelsen på grund af kontraktet tillhandahållit; 7:0) Skogsvårdsstyrelsen äger att utöfva kontroll öfver dessa bestämmel- sers efterlefnad. Med förestående öfverenskommelse förklarar jag mig nöjd och förbinder mig att uppfylla densamma. tjänsteman hos skogsvårdsstyrelsen. Förestående kontrakt varder härmed godkändt. RR RS ns då (6 [22 USA SE SE a lö lagd Att principiellt neka allt eller nästan allt understöd, då det gäller att skaffa återväxt på efter den I jan. 1905 afverkade marker, synes mig hvarken vara rätt eller välbetänkt. 414 J. E. KINMAN. På något håll, där liknande kontrakt som det första här ofvan be- gagnats, har man fordrat fullständig betesfred under de första 5 åren efter skogsodlingen. Detta är dock en fordran, som, enär hägnad blir nödvändig, afsevärdt fördyrar och därigenom försvårar skogsodlingen isynnerhet för de minsta skogsägarna, hvarför mindre stränghet torde vara på sin plats, äfven med risk att någon skada sker på skogsodlin- gen genom betning. I ett annat af mig kändt fall har kontraktet an- setts böra gälla icke som här ofvan i högst 20 år, utan i 50 år, hvar- jämte inteckningsrätt förbehållits. Detta synes mig dels vara alltför strängt, dels med tiden medföra för mycket besvär; med andra ord vara en allt- för vidlyftig apparat för ändamålet. Åtminstone i de län, där ekonomiska kartverkets häradskartor fin- nas tillgängliga, böra skogsodlingarna ungefärligen inläggas å kar- torna. Härigenom kan man lättare hålla reda på, hvad som under årens lopp blifvit utfördt, hvilket förutom den praktiska nyttan kan vara af stort intresse i framtiden. Dessutom bör en skogsodlingsliggare föras öfver alla skogsodlingar, som skogsvårdsstyrelserna helt eller delvis bekostat. Till skolbarns undervisning i skogskultur bör naturligtvis skogsfrö och plantor kostnadsfritt tillhandahållas under 1 dag vid hvarje skola, som önskar det. Om planteringsdag framdeles skall blifva obligatorisk vid alla skolor, torde skollärarna ensamma få åtaga sig besväret med undervisningen. Tillsvidare torde det vara bäst, att undervisningen le- des af en skogsvårdsstyrelsens plantör eller tillsyningsman jämte skol- läraren. Man bör härvid icke så mycket lägga an på att få mycket ut- rättadt, som på att få kulturen väl gjord. Annars kan det nog hända, att barnen, då de vuxit upp och gå ut för att se, hvad de i ungdoms- åren sått och planterat, med besvikenhet finna fältet lika kalt som på planteringsdagen. Genom ett sådant misslyckande ökas icke intresset för skogsodling. Man bör därför använda endast bästa frö och bästa omskolade plantor, som med synnerlig omsorg utsättas. Så vidt möj- ligt bör kulturen utföras på ett ställe, där afsevärd skada genom betning icke är att befara. För att kunna tillhandahålla skogsfrö från orten hafva somliga skogs- vårdsstyrelser anlagt egna fröklängningsstugor; andra stå i begrepp att göra det. Plantskolor äro också anlagda, ehuru de hittills sällan torde hafva motsvarat behofvet, som varit större än man väntat. Härutinnan kommer naturligtvis rättelse att ske så fort som möjligt på grund af vunnen erfarenhet. Visserligen kan man få köpa plantor från enskilda plantskolor, men alltför långa transporter äro riskabla, och många plantor fördärfvas, då de få stå länge inslagna och vänta på användning. Af OM SKOGSVÅRDSSTYRELSERNAS VERKSAMHET. 415 stor vikt är att få plantskolorna förlagda så nära järnvägsstation som möjligt. Bättre är att hafva ett fåtal stora plantskolor än många små. Af största vikt är naturligtvis också att hafva lämpliga personer till plant- skolornas skötsel. Då skogsvårdsafgifterna icke fördelas efter behofvet, utan i förhål- lande till den beräknade exporten från hvarje landstingsområde, hafva somliga skogsvårdsstyrelser med goda tillgångar tagit i öfvervägande, huruvida icke bidrag borde beviljas till torrläggning af vattensjuka eller försumpade marker, och i somliga fall redan bestämt sig för att bevilja ända till halfva kostnaden inom visst maximibelopp. Ehuru detta nog må hafva fog för sig i somliga fall, tror jag dock, att man måste upp- mana till försiktighet härutinnan, ty om en torrläggning skall vara af verkligt värde, måste marken och förhållandena vara lämpliga, och di- kena måste i alla tider någorlunda underhållas. Och så länge vi ha en mängd stora kalmarker på icke vattensjuk mark, som vänta på att blifva skogsodlade, kan man icke undgå att sätta detta senare framför och önska, att skogsvårdsafgifternas fördelning måtte i någon mån ändras till förmån för de trakter af landet, som zz hafva behof afstörre skogs- odlingsanslag. I ett län åtager sig skogsvårdsstyrelsen rent af skötseln af enskilda skogar. Meningen vore väl, att dessa skogar skulle blifva ett slags mönsterskogsbruk, som genom exemplets makt kunde mana till efter- följd. Afsikten är ju god, men sannolikt komma svårigheter att upp- stå, så att detta mål sällan vinnes. Om skogsvårdsstyrelserna få rätt att inköpa mark, skulle med mera framgång i län med rikliga medel sådana mönsterskogar kunna småningom skapas och härigenom på samma gång de länsallmänningar, blifva en verklighet, för hvilka C. P. af Bu- rén på sin tid så mycket ifrade. Till sådana inköp af mark borde dock knappast annat än öfverskottsmedel användas, emedan i annat fall skogs- vårdsstyrelsernas egentliga mål eller de enskilda skogarnas skötsel i all- mänhet för mycket skulle lämnas ur sikte. Då man vet, huru en del köpare af afverkningsrätt till skog miss- bruka allmänhetens okunnighet eller godtrogenhet, så att man t. ex. kan få se köpekontraktet om ståndskog, däri hufvudinnehållet är, att jordägaren för en viss summa penningar säljer ett visst antal träd om låt vara 8 tum och däröfver i en viss skogstrakt, samt att köparen skall utstämpla träden, så måste man vid alla lämpliga tillfällen uppmana jordägarne att icke sälja skog å rot, förrän den blifvit uppräknad och före försäljningan utstämplad samt helst af sakkunnig person värderad. Därjämte böra blanketter till försäljningskontraktet tillhandahållas af för- slagsvis följande lydelse. SKOGSFÖRSÄLJNINGS-KONTRAKT. Undertecknad försäljer: härigen op till 55555505 05 ae Neve READ RR Sr NA Ra en re klå plnröre eta MADE Sr nef aa lada dille leo I sl eb Ra 25 SIS Ke (5 STAS Jo NGT Ra st utstämplade tall- och granstammar befientliga å egendomen snussssssmsmeensnnnn CN SE AES SSE SEEEEE RE IE socken af ........................ härad med följande villkor: TAKöpesumman "bestämmes till EE: STSNEeeE See gr vaser 2.0Betulningen erlägges. På följandeRSÄkt böeod sas saa ENETNA RAN eReAeeNNENe 3. Köpet omfattar endast de träd, som äro utstämplade och göres ingen garanti för röta och andra träfel eller någon tumningslistas absoluta riktighet 4. Afverknings- och utforslingsrätt medgifves till den 1:ste april 19...... a men skall det område af skogen, som afverkas hvarje vinter, så till vida ställas till säljarens disposition den 1:ste april påföljande vår, att han äger rätt att rödja och skogsodla detsamma; därå kvarliggande upparbetadt virke äger dock köparen äfven påföljande vinter frihet att afhämta. 5. Toppar och grenar, hvilka köparen icke upparbetar samma vinter som timret (intill 1:ste april) tillfalla säljaren äfvensom annat virke, som efter Adrifningstidensi sluttar. kvarlapmnD alt iu... dugg sl ELAKA RASEN 6. Köparen medgifves rätt till fria vägar och upplagsplatser för skogs- produkterna samt sågplan och tillstånd att vid sågverket utan särskild afgift inrätta kolmilor å säljarens icke utarrenderade mark på det område som be- finnes lämpligt, skolande dock för dessa ändamål åker och äng tagas i an- språk endast då tvingande omständigheter föreligga. Sågplanen skall vara utrymd och allt genom detta kontrakt försåldt virke från säljarens marker bortfördt före den 7- Ej i köpet ingående skog skyddas så mycket som möjligt för skador genom timmerfällningen och utdrifningen. 8. Om skada onödigtvis och af uppenbar vårdslöshet vållas å säljarens åker, äng, vägar eller hägnader är köparen skyldig ersätta den sålunda upp- komna skadan 9. Skogsodlingar, som påfordras med anledning af denna afverkning på grund af gällande skogslag, ombesörjes och bekostas af .nsg...ssmsmrssssersrernnna 10. Skulle mot all förmodan träd bevisligen fattas i det här ofvan an- gifna antalet, återbetalar säljaren dessa efter ett pris 11. Tvist, som kan komma att uppstå om tydning och tillämpning af detta kontrakt, får icke dragas inför domstol, utan afgöres enligt lagen om skiljemän af den 28 okt. 1887. OM SKOGSVÅRDSSTYRELSERNAS VERKSAMHET. 417 Öfver skiljemäns beslut får icke klagan föras. 12, Detta kontrakt får ej utan säljarens medgifvande å annan person öfverlåtas. 6 äldre OSK SSR SAS ANS IRA (0 (5) a BIPV ASL SRR SPE FORE SEN I GO SA För fullgörandet af köparens i detta kontrakt ingångna förbindelser gå vi en för båda och båda för en i full borgen såsom för egen skuld. ÅS RE AR Ls (0 (256 RR Pere bärs Ne su Löftesmännens egenhändiga namnteckningar bevittnas af oss på en gång närvarande: Likaså torde det vara nyttigt att tillhandahålla förslag till kontrakts- bestämmelser angående skogens vård vid utarrendering af jordbruk samt förslag till skogsordning för större egendomar. Öfver de afverkningar, som göras inom landstingsområdet, bör i den mån området hinner att undersökas, en liggare föras, i hvilken allt- fort antecknas de åtgärder, som vidtagits med anledning af afverk- ningen. Vid skogsvårdsstyrelsernas andra hufvuduppgift, att utöfva uppsikt och vidtaga åtgärder jämlikt lagen angående vård af enskildes skogar, är visserligen icke slapphet att förorda, men stor grannlagenhet torde dock böra iakttagas, på det lagen icke genom ovist nit må blifva för- hatlig och skogsvårdsstyrelserna komma i vanrykte. Då en styrelse ge- nom undersökning, som helst bör utföras af någon dess tjänsteman, i nödfall af dess tillsyningsmän, funnit att återväxten på en egendom är uppenbarligen äfventyrad, torde därföre undersökning enligt $ 2 af la- gen endast undantagsvis böra omedelbart påkallas, nämligen om det gäl: ler att omedelbart stoppa en pågående sköfling, i den mån lagen för- [9.0] 41 J. E. KINMAN. mår det. Man måste dock komma ihåg, att skogarnas betydelse för landet är hufvudsakligen af ekonomisk natur, och att således skogsaf- verkning icke i och för sig är något oberättigadt företag. Att skogs- marken lämnar atkastning genom skogens afverkning, är ju endast i sin ordning, blott nödiga åtgärder för erhållande af återväxt i den afver- kade skogens ställe vidtagas så fort ske kan. Ehuru lagen icke tvingar därtill, torde styrelsen därför i vanliga fall böra under hand vända sig till jordägaren eller skogsafverkaren med ett detaljeradt förslag till skogs- odlingsförbindelse, som, då återväxt skall beredas uteslutande genom skogsodling, måhända kan affattas ungefärligen på följande sätt: ln SR HER ELNA > SOCKEN «ösces sme anön sera oa sf FL ATA (ÅA ee NEAR NNE BASE län, be- afverka kvarlämnad skräpskog, bortrödja ris och marbuskar samt beså plan- fet DN ATK eV e (LES AA frö plantor i rutor på högst ...... meters af- standitran bvarandra dels. å ett öNygger eten. esse. peers ee ENN skolande dessa arbeten företagas så tidigt, att sådden planteringen kan på- börjas senast år I19...... OCD ASU TAS NE SS ENATS EN , hvarefter, om så behöfves, nödig hjälpkultur genom sådd eller plantering skall ofördröjligen utföras, så att fullt nöjaktig återväxt erhålles, allt vid äfventyr att, om något häraf un- derlåtes, förutnämnda arbeten må genom skogsvårdsstyrelsens försorg på min bekostnad verkställas. Kostnaden för enligt $ 2 af lagen angående vård af enskildes skogar verkställd undersökning den skall DEKOSTAS AL: eå es bov ers er a da 0 bre pj Te SEI der ers SR SE ESA TEN RAIN GAN För ofvanstående förbindelses fullgörande gå undertecknade en för båda och båda för en i full borgen såsom för egen skuld. Löftesmännens egenhändiga namnteckningar bevittna: Skall återväxt åstadkommas genom fröträd eller dels genom fröträd, gels genom skogsodling, torde följande förbindelse, uppställd af Gäfle- borgs läns skogsvårdsstyrelse kunna tjäna till efterföljd eller ledning. FÖRBINDELSE. UDGEReCKDA Corte g.s sno ss sor SARAS , som enligt kontrakt af den......... innehar skogsafverkningsrätten å ett till hemmanet ..........ns.nn..n. ; OM SKOGSVÅRDSSTYRELSERNAS VERKSAMHET. 419 EC STAN ÖRES SENSE PED PLA SE ER one bjeisac aja socken af ... öreras län hörande skogsskifte, beläget ................................. Och omfattande Enrareal al CICKkA ........c... hektar ......... ar, samt undertecknad | RR seas , ägare af nämnda hemman, förbinda oss, med anledning af En atverkning, som, UNGE .,.....:sieesseca bedrifvits å ifrågavarande skifte och genom hvilken skogens återväxt, i strid mot bestämmelserna i 8 I af lagen angående vård af enskildes skogar den 24 juli 1903, blifvit uppen- barligen äfventyrad, att för markens återställande i skogbärande skick ställa OSS Ollefterrättelse följande? af mosssss.s.se.. läns skogsvårdsstyrelse meddelade föreskrifter. 1:0) Afverkning å de skogsbestånd, som efter skogsvårdsstyrelsens anvis- ning blifvit af oss genom rödfärgning afbläckning utmärkta och hvilka finnas inlagda å bifogade karteskiss öfver skogsskiftet, får icke äga rum, förrän, efter det fullgod återväxt å den afverkade delen af skiftet uppkommit, skogs- vårdsstyrelsen på särskild ansökan till sådan afverkning lämnat tillåtelse. Sker afverkning i strid häremot, skall det afverkade virket, där det ligger i sko- gen kvar, eller, om det är bortfördt, fortfarande är 1 afverkarens besittning, anses såsom tillhörigt skogsvårdskassan inom länet, och äger förty skogsvårds- styrelsen genom sina tjänstemän, utan vårt hörande, omhändertaga nämnda virke och försälja detsamma å offentlig auktion samt öfver den genom för- säljningen uppkomna behållningen efter godtfinnande disponera. Undgår vir- ket dylikt omhändertagande, är den, som låtit verkställa afverkningen, skyl dig att till skogsvårdskassan i länet utgifva ersättning med belopp, motsva- rande värdet af samma virke, öfver hvilken ersättning skogsvårdsstyrelsen jämväl äger efter godtfinnande disponera. 2:0) Å den afverkade trakten skola alla oväxtliga buskar samt sådana barr- eller löfträd, hvilka äro hinderliga för en jämn, tät och god uppkomst af barrträdsplantor, borthuggas och från skiftet bortföras. Likaså skall skogs- affall, såsom spån, lump, gröfre ris m. m., hvilket ej tillvaratagas, aflägsnas från hygget på lämpligt sätt. Mindre ris eller sådant affall, som ej är hin- derligt för återväxten, får ligga kvar å trakten, men skall då utbredas jämt öfver densamma för att ruttna. Alla dessa åtgärder skola vi företaga sna- rast möjligt, och skola desamma vara afslutade, så att hygget är färdigt till afsyning genom af skogsvårdsstyrelsen utsedd syneman senast den .............. 3:0) Å de delar af skiftet, som fortfarande må afverkas, skola, där till fröträd godkända tallar finnas, per hektar femtio sådana, jämnt fördelade öf- ver afverkningsytan, kvarställas för att kvarstå i tolf år, såvida ej godkänd" återväxt dessförinnan erhållits. Å dessa delar af skiftet skola jämväl de un- der 2:0 här ofvan omförmälda åtgärderna vidtagas och det allteftersom af- verkningen fortskrider, så att syn å hvarje afverkad del kan äga rum ome- delbart efter förloppet af ett år, sedan afverkningen därstädes ägt rum. På det att en riklig återväxt fortast möjligt må inställa sig, skall vid inträffande fröår marken å nu ifrågavarande delar af skiftet såras genom vår försorg. Skulle emellertid, om fröträden nedblåsa, eller af annan anledning, återväxt härigenom icke vinnas, skola vi låta beså dessa delar af skiftet med svenskt 1 Såsom godkänd anses återväxten, om minst fyratusen plantor per hektar finnas jämnt fördelade öfver hygget. 420 J. E. KINMAN. barrträdsfrö senast år T19...... , så att godkänd återväxt må finnas vid den syn, som genom skogsvårdsstyrelsens försorg hålles år 19....... 4:0) Å de delar af skiftet, där inga till fröträd godkända tallar nu fin- nas eller där antalet sådana icke uppgår till femtio per hektar, skola vi se- nast inom ett år efter det de under 2:0) här ofvan nämnda rensningsåtgär- derna blifvit vidtagna, låta beså hela den afverkade ytan med svenskt barr- trädsfrö, så att godkänd återväxt därå må finnas vid den syn, som genom skogsvårdsstyrelsens försorg hålles år I9...... 5 Skogsvårdsstyrelsen äger att, utom vid de här ofvan angifna tillfällena, när som helst låta syna de arbeten, som skola vara utförda, samt att, om vid syn någon åtgärd finnes eftersatt, låta densamma utan vårt hörande och vår bekostnad utföras, till dess att godkänd återväxt finnes å hygget. För fullgörande af de förpliktelser, som sålunda åligga oss, ansvara vi en för bägge och bägge för en såsom för eget åtagande och egen skuld. Det är skogsvårdsstyrelsen utan hinder af denna förbindelse obetaget att föra den talan, hvartill fog kan finnas, och äger styrelsen enligt $ 3 af lagen angående vård af enskildes skogar den 24 juli 1903 att, därest de ofvan omförmälda åtgärderna blifva eftersatta, vid domstol anhängiggöra och utföra talan mot vederbörande. (OT Em Sö 0 Ro ro Us fn EI TnIG [8 (23 3 SN ED SR SE be Satan FÖR (INA TTO) I a a RNE SSA tek do SRA SN SSA (IN ET eo a de SA FF Ne KSR SN (CNG GIG 3AR TF) dans savaphrsgonstdnnanossån (IEitelr eller byrke) es ISS su Tass NARE (IBOSTACTE SS esset tsar th RA (POSTA CTESS) ön ös hd oe seck RENA För ofvanstående förbindelses fullgörande gå undertecknade en för båda och båda för: en i full borgen såsom för egen skuld. (INENEN I) vaggbroigenädt Abe BRN ER (lb) [2115 51 0) gl a sär eden NS ORD god skap Id (URITE Le IleT.SyTRG) ed (Iitelel ersycke) ee Ses ARN AaS se (Postadress) ...... Sn ENE EU de stan A(POSTACTESS) stroke oeekudre ens ges uians Basse AN SIE (CEN 0000)” SS otråe gr AE SOA AGE RE ERNA SN SE (NAM) ju Rag on oe at SST ss faner (UTE USENET YES rasar ee sr ER NNE ((Iitelrelléröyrke ee sees Rn ((BOSTACITESS ) UNG sb oss i oäa SP yn so RADER (POSPACTESS)" us ors Nar on SAN AA EYE NEK RES SEAN Först när det visar sig omöjligt att under hand åstadkomma rät- telse i pågående afverkning, så att nödiga fröträd och skogsgrupper kvarlämnas, eller att inom viss utsatt tid under hand erhålla en skogs- odlingsförbindelse, bör man skrida till att begära laga undersökning en- ligt $ 2 af lagen angående vård af enskildes skogar. Då sådan begä- ran ingifves till Kungl. Maj:t befallningshafvande, synes den böra åtföl- jas af de upplysningar, som skogsvårdsstyrelsen kunnat förskaffa sig, och de platser angifvas, på hvilka styrelsen anser återväxten uppenbar- OM SKOGSVÅRDSSTYRELSERNAS VERKSAMHET. 421 ligen äfventyrad, helst med bifogande af något slags kartutkast. Om såsom ofta sker ingenting annat angifves, än att på ett visst hemman afverkning skett, så att återväxten anses uppenbarligen äfventyrad, nödgas förrättningsmännen gå öfver hela hemmanets skogsmark, hvil- ket väl mången gång är ett alldeles onödigt arbete. Icke heller får styrelsen vänta sig, att undersökningen skall vara ett slags polisförhör, genom hvilket med tillhjälp af vittnen skall utredas, huru mycket som afverkats af viss person eller under vissa år, då förrättningsmannen en- ligt lagen ej ens är skyldig att kalla jordägare eller afverkningsrättsin- nehafvare till förrättningen. Utan får väl detta i tvistiga fall blifva sty- relsens eller dess tjänstemäns sak. Angående utförandet af en sådan undersökning är förut taladt i denna tidskrift (årg. 1905, sid. 427.' Till hvad jag där yttrat, har jag intet väsentligt att tillägga. Det har yrkats på, att de ställen, där återväxten ansetts uppenbarligen äfventy- rad, skulle utmärkas med numrerade pålar. Då naturliga gränser eller fasta konstgjorda gränser såsom diken eller hägnader finnas, äro dessa otvifvelaktigt bättre, och endast i saknad af sådana böra pålar utsättas. Om i undersökningsinstrumentet hänvisas endast till pålar och dessa komma bort, har man sedan alls ingenting att hålla sig till. I instru- mentet bör man noga angifva, hvilka åtgärder som skola vidtagas, och särskildt bör man framhålla, att hjälpkultur skall utföras, så att fullt nöjaktig återväxt erhålles. Däremot torde tiden, då åtgärderna skola påbörjas och afslutas, icke böra i instrumentet föreslås. Sedan instru- mentet inkommit till styrelsen, kan afverkningsförbud begäras hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Ett sådant förbud gäller dock endast 30 dagar, därest icke saken inom denna tid instämmes till domstol, ej hel- ler sedan pant eller borgen ställts för de föreskrifna åtgärdernas fullgö- rande. Afverkningsförbud har således ingalunda den betydelse, som allmänheten ofta föreställt sig, då det uppfattats såsom permanent, men är dock ofta ett starkt påtryckningsmedel för att få en öfverenskommelse till stånd. Sedan förbud erhållits och äfven om sådant icke begärts el- ler beviljats, skall enligt lagens $ 3 skogsvårdsstyrelsen söka träffa öf- verenskommelse med den skyldige angående de föreskrifna åtgärdernas verkställande. Detta bör ske inom utsatt viss kort tid, på det att, om så behöfves, stämning må kunna uttagas inom nämnda 30 dagar. Ty äfven om pant eller borgen sättes hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, måste saken nog fullföljas genom stämning, därest öfverenskommelse icke träffas. I öfverenskommelsen bör tiden för åtgärdernas början och ! Något om undersökning enligt $ 2 af lagen ang. vård af enskildes skogar den 24 juli 1903. 422 J. E. KINMAN. slutliga fullgörande intagas samt angifvas hvem som skall bekosta un- dersökningen, hvilket väl enligt regeln den bör göra, som först efter laga åtgärd kunnat förmås till en öfverenskommelse. I händelse dom- stols afgörande erfordras, måste naturligtvis detsamma där yrkas. Se- dan gäller det för styrelsen att öfvervaka utförandet af, hvad som blif- vit öfverenskommet eller af domstolen bestämdt. Denna nu i korthet antydda rättsliga procedur kan ju icke alltid undvikas, men säkert är, att den är förbunden med så mycket besvär och kostnad, att det bör ligga icke endast i jordägares och afverkares, utan äfven i skogsvårdsstyrelsernas intresse att samsas på frivillighe- tens väg. Genom lagens hjälp kunna dock i värsta fall åtgärder för åstad- kommande af återväxt framtvingas, och detta är ju en god sak. Men återväxten skall då enligt lagens uttryck vara uppenbarligen äfventyrad. Detta torde kunna anses vara fallet, om ett kalhygge, huru litet som helst, gjorts, utan att fröbar skog angränsar eller omgifver detsamma, eller om kalhygge, som omgifves af fröbar skog, öfverstiger en viss storlek, eller om hygget på kvarlämnade fröträd äro såsom sådana odug- liga eller alltför få för att återväxt inom rimlig tid skall kunna påräk- nas, eller om på hygget endast eller hufvudsakligen kvarstår blott oväxt- lig skog, som icke är lämplig att bilda ett nytt bestånd och kanske dessutom hindrar återväxt att uppkomma, eller om betning sker så starkt, att återväxt omöjliggöres o. s. v. I enlighet härmed torde man få anse, att återväxten är uppenbarligen äfventyrad, då återväxt icke är att vänta inom rimlig tid, därest icke särskilda åtgärder för detta måls vinnande vidtagas. Då det icke kan hafva varit lagstiftarnas af- sikt att stifta en meningslös lag, en lag utan verkan, torde en sådan uppfattning vara den enda förnuftiga, och så har man nog allmänt upp- fattat lagens uttryck. De åtgärder, som behöfva utföras äro efter om- ständigheterna borthuggning af skräpskog, oväxtlig skog och marbuskar, markberedning genom risbränning eller markens uppluckring, skogsod- ling genom sådd eller plantering, hägnad till skydd mot öfverdrifven betning m. m., antingen hvar och en för sig eller kombinerade med hvarandra. Lagens sträfvan att erhålla återväxt efter verkställd afverkning är dock ingalunda detsamma som sträfvan efter en god skogshushållning. Man kan trasa sönder bestånden och uthugga en skog rätt hårdt, innan man kommer därhän, att återväxten kan sägas vara uppenbarligen äf- ventyrad. MHäruti ligger lagens största svaghet. Ja, jag skulle t. o. m. vilja påstå, att lagen kunde blifva skadlig, om den ledde därhän, att de enskilda skogarna allmänt förvandlades till en sorts blädningsskogar, OM SKOGSVÅRDSSTYRELSERNAS VERKSAMHET. 423 hvilka uthögges ned till en viss dimension, dock icke längre, än att de nätt och jämt kunde undgå att träffas af lagens stadgande. Ett hygge med fröträd eller ett kalhygge med omgifvande skog : erhåller dock, om det icke är alltför stort, enligt regeln småningom återväxt genom själf- sådd t. o. m. utan några åtgärder alls, ehuru det ju stundom kan gå rätt långsamt, och därigenom slutligen en växtlig, om också något gles ungskog. Genom upprepade dimensionshuggningar återigen får man slutligen endast dåliga, glesa, svagt växande bestånd, mest vedskog, vackra, växtliga ungskogar blifva en sällsynthet. Visserligen kan ju blädning utföras: så, att småningom växtlig ungskog erhålles, men då får man icke helt enkelt gång efter annan borthugga alla träd, som uppnått t. ex. 8, 9 eller 10 tum i brösthöjd, och den intensiva omsorg och påpasslighet, en väl utförd blädning fordrar, kan man icke vänta, att den enskilde skogsägaren annat än i undantagsfall skall prestera. Lagen behöfde därföre kompletteras i detta afseende med en föreskrift, som ginge ut på, att afverkning icke må så bedrifvas, att beståndens arkastningsförmåga afsevärdt nedsättes, ehuru jag naturligtvis inser, huru svårt eller nästan omöjligt det må vara att formulera ett dylikt stad- gande och huru svårt det öfverhufvud är att framkalla en god skogs- skötsel genom lagstiftningsåtgärder. Lagen har tänkt sig, att skogsvårdskommittéer skulle tillsättas i kommunerna för att medverka med skogsvårdsstyrelserna i deras båda hufvuduppgifter. Man får nog i allmänhet icke vänta sig, att dessa kommittéer skola ådagalägga något större nit, men önskvärdt synes det dock vara, att de finnas, på det skogsvårdsstyrelserna vid behof må hafva någon anknytningspunkt ute i bygderna. Fråga kan dock vara, om icke den med kommittéerna afsedda förmånen bättre skulle vinnas genom af skogsvårdsstyrelserna utsedda ombud i socknarna. Det hufvudsakliga, af hvad jag nu i korthet anfört, torde kunna sammanfattas sålunda: att skogsvårdsstyrelsernas forstliga biträden böra tillika vara sekre- terare och antagas tillsvidare, möjligen af Kungl. Maj:t; att biträde af styrelsernas tjänste- och tillsyningsmän bör lämnas kostnadsfritt under viss kortare tid och under öfverskjutande tid mot fastställdt dagarfvode; att undervisning i skogsskötsel bör lämnas vid folkhögskolor, landt- mannaskolor, vid kurser för småbrukare eller särskildt anordnade skogs- kurser m. m.; att den enskilde skogsägaren hvar och en för sig bör såvidt möj- ligt uppsökas på hans gård och genom samtal ute i skogen intresseras för en bättre skogsvård; 424 J. E. KINMAN. att skogsodling med understöd af skogsvårdsstyrelserna bör ordnas genom något slags kontrakt; att skogsodlingskontrakten icke böra afse längre tid än 15—25 år; att vid skolbarns undervisning största omsorg och noggrannhet bör iakttagas; att plantskolor böra anläggas tillräckliga för landstingsområdets behof; att åtgärder för markberedning och skogsodling böra sättas i främsta rummet och framför åtgärder för torrläggning af vattensjuka marker; att någon jämkning torde böra ske i skogsvårdsafgifternas fördelning; att, om skogsvårdsstyrelserna få rätt att inköpa mark af öfverskotts- medel böra bildas länsallmänningar, å hvilka ett slags mönsterskogsbruk enligt ortens förhållanden kan bedrifvas; att blanketter till skogsförsäljningskontraktet böra tillhandahållas; att största hänsyn bör tagas, dock utan slapphet, vid utöfvande af uppsikt öfver enskildes skogar, på det samarbete må komma till stånd mellan skogsvårdsstyrelserna och skogsägarna; att, då särskild brådska icke är för handen, försök böra göras till frivillig öfverenskommelse, innan lagliga åtgärder vidtagas enligt $ 2 af lagen angående vården af enskildes skogar; att, då undersökning begäres enligt $ 2, skogsvårdsstyrelserna böra tillhandahålla de uppgifter och lämna de upplysningar, de kunnat för- skaffa sig; att i hvarje fall träffad öfverenskommelse om åtgärder för åter- växtens betryggande bör vara detaljerad: att lagen bör kompletteras med något stadgande, gående ut på att förhindra eller motverka skogarnas uthuggning ned till viss minimidi- mension. Då förhållandena på olika trakter af vårt stora land äro mycket växlande, torde ju åtskilligt vara att tillägga. Olika meningar lära väl äfven böra sig gällande. Saken torde därföre ägna sig för blifvande diskussion vare sig i denna tidskrift eller vid möte med skogsvårdssty- relserna, därest ett sådant kommer till stånd, hvarom ju fråga är väckt. Eksjö i juni 1907. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907, H. IO—11. Kan något göras för att nedbringa flottnings- kostnaden i Lappmarkens mindre vattendrag? Af Gottne L. Glas. På grund af Lappmarkens administrativa förhållanden, aflägsna läge och ringa folkmängd har skogsbruket därstädes att kämpa med många svårigheter, som endast i mindre grad förefinnas utom landskapets grän- ser. Bland dessa förtjäna flottningarna i särskildt de mindre vattendragen att nämnas i första rummet. Trots den höjd, hvartill flottningstekniken numera uppdrifvits, ställa sig kostnaderna för virkets framförande efter dessa leder ännu i dag mycket betungande. Att söka råda bot härför måste naturligtvis i första hand anses som en skogsägarnas angelägenhet, då ju hvarje besparing på flottningarna för dem medför en inkomst och en höjning af egendomsvärdet. Redan af denna anledning har staten såsom Lappmarkens ojämförligt största skogsägare allt skäl till ett ener- giskt ingripande. Men saken har också en annan sida. Erfarenheten har lärt, att en verkligt intensiv skogsvård ej kan utvecklas å orter, där man saknar möjlighet att tillgodogöra äfven smärre dimensioner. I denna situation befinna sig för närvarande vidsträckta Lappmarksskogar på den grund att småvirket ej förmår bära därpå hvilande omkostnader, framför allt flottningskostnaden. Med en billigare småvirkesflottning skulle skogs- vården här kunna göra väldiga landvinningar. Detta mål kan till en viss grad nås genom lämpligt afpassade flottningstariffer, hvarigenom det minst bärkraftiga virket endast belastas med sina själfkostnader, d. v. s. de ökade kostnader detta virkes tillsläppning beräknas vålla i flottleden. På införandet af i sådan riktning verkande tariffer har under senare åren mycket arbete nedlagts. Men äfven om dessa sträfvanden skulle lyckas, är därmed icke allt gjordt som bör göras. Ty efter de vattendrag, där småvirket ej ens förmår bära sina verkliga själfkostnader, kan skogs- vården icke helt tillgodoses med reformer i flottningskostnadens fördel- ning, här måste kostnadens absoluta belopp minskas. Med andra ord, i dessa ingalunda sällsynta fall kräfver skogsvårdsintresset, som under Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1907. 30 426 GOTTNE L. GLAS. gynnsammare förhållanden närmast är knutet till småvirkets tillgodo- görande, billigare flottning för allt virke. Medger man nu, att Sveriges väl kräfver en rätt vård af landets skogsmarker — och på denna tanke bygger ju vår nyaste skogslagstift- ning — då måste man också betrakta det såsom ett allmänt intresse att flottningskostnaden i de här afhandlade mindre vattendragen ned- bringas så långt sig göra låter, äfven om endast enskildes skogar däraf beröras. Dessa nära till hands liggande synpunkter har jag velat särskildt understryka på den grund att det nu rådande tillståndet enligt min åsikt i mycket afsevärd grad kan upphjälpas genom åtgärder från statsförvalt- ningens sida under samverkan med de enskilda skogsägarna. Låt oss nu undersöka hvilka möjligheter vi äga att nå det åsyftade målet. Vi utgå från att flottleden blifvit ändamålsenligt byggd och att kostnaden härför skall amorteras. Ur såväl affärs- som skogsvårdssyn- punkt är det då önskvärdt, att amorteringen sker så snabbt som möjligt. Ty ju fortare byggnadskapitalet amorteras, dess mindre belastas det med räntor, så att från kringliggande skogar en faktiskt mindre kostnad be- höfver utgå till flottledens iordningställande. Och ju snabbare amor- teringen fortskrider, desto förr komma skogarna efter flottleden i åtnju- tande af så billiga transportkostnader att en intensiv skogsvård kan ut- vecklas. Men å andra sidan måste amorteringsafgifterna naturligtvis begränsas till sådana belopp att ej all afverkning efter vattendraget omöj- liggöres. Och ur skogsvårdssynpunkt är det önskligt, att denna begräns- ning blir nog stark för att tillåta uttagandet af äfven småvirke under amorteringstiden. Vi böra alltså eftersträfva snabb amortering och låga amorterings- afgifter. Medlet ligger i öppen dag: stor virkestillsläppning snarast möj- ligt efter flottledens bebyggande. För en sådan åtgärd talar äfven en annan omständighet. Liksom på allting annat gnager ju tidens tand äfven på flottledsbyggnaderna. Och man har väl rätt antaga, att själfva flottningsarbetet skall försiggå billigare medan byggnaderna befinna sig i fullgodt skick än sedan de börjat taga skada och tarfva reparationer, som direkt påläggas och fördyra flottningarna. Härtill kommer att efter nyreglerade vattendrag inom Lappmarken oftast finnes ett afsevärdt öfverskott på virke, som längesedan bort ut- tagas, hvarför äfven af denna anledning en forcerad afverkning är moti- verad. FLOTTNINGSKOSTNADEN I LAPPMARKENS VATTENDRAG. 427 Då det följaktligen måste betraktas som ett allmänt intresse att flott- lederna strax efter regleringen tillföras så stora virkesmassor som andra hänsyn tillåta, skulle man vänta, att i första hand kronoparkernas afverk- ningar ordnades med detta mål för ögonen. Så har likväl i allt för många fall icke skett. Tvärtom synes staten rent af undvika att ut- stämpla skog efter vissa flottleder i afvaktan på byggnadernas amor- tering med de enskilda skogsägarnas virke. Efter hvad som ofvan an- förts torde det oriktiga i ett dylikt förfarande vara uppenbart. Denna statens politik är i många fall af ett annat skäl klandervärd. Då allt flottgods inom Lappmarken utsynas genom statens försorg, ha revirförvaltarnas uppgifter rörande den beräknade årliga virkestillförseln till hvarje flottningsdistrikt legat till grund för bestämmandet af amor- teringsafgifternas storlek i alla inom Lappmarken insynade flottleder. ' Att dessa uppgifter visat sig mindre tillförlitliga i hvad rör enskildes skogar bör ej i allt tillskrifvas skogsstatstjänstemännens bristande sak- kännedom och förutseende, helst åtskilliga oberäknade omständigheter, exempelvis rörande virkesåtgången för husbehof, ej på förhand kunnat bestämmas. Hvad man däremot haft rätt vänta är, att flottlederna inom den för byggnadernas amortering bestämda tidrymden skulle tillföras uppgifna virkeskvantum från statens skogar. Ty frågan om en flott- ledsbyggnads bärighet måste ju på förhand bedömas med hänsyn till den påräknade tillsläppningen. Om nu de enskilda skogsägarna genom revirförvaltarens förespeglingar om en omfattande virkestillförsel från sta- - tens skogar lockas in i ett företag, som sedan på grund af detta virkes uteblifvande visar sig förlustbringande, så är detta enligt min mening icke en lojal affärsmetod, som är staten värdig. Jag tillåter mig här med några exempel påvisa hur föga skogstjänste- männens vid regleringssynerna lämnade uppgifter i fråga om beräknade timmertillförseln stundom öfverensstämmer med verkliga förhållanden. Olsbäcken. Denna flottled, som utfaller i Vindelälfven omkring en mil nedom Sorsele kyrka, rensades af James Dickson & C:o och uppläts till all- män flottled genom Konungens befallningshafvandes i Västerbottens län utslag den 24 maj 1884. Amorteringsafgiften fastställdes till 24 öre per enkelt sågtimmer, förlagsräntan till 6 2 och amorteringstiden till tio år. Enligt kronoombudets till syneprotokollet lämnade uppgift, beräknades den årliga »stockfångsten» från allmän skog till 5,150 och från enskildas skogar till 50 stycken. Räkenskaperna utvisa ett ingående byggnadsvärde af 9,354 kronor år 1885. Under tioårsperioden 1885—1894 tillfördes flottleden sam- manlagdt 11,315 enkla sågtimmer, för hvilka amorteringsafgifter i räken- skaperna redovisats, men tillfölje den ringa timmertillgången hade byggnads- värdet år 1894, genom pålagda räntor, sprungit upp till 13,237 kronor och i närvarande stund är oguldna byggnadskapitalet uppe i närmare 27,000 kronor. År 1894 erhöll Holmsunds aktiebolag, som numera är ägare af 428 GOTTNE IL. GLAS. byggnaderna, tioårig oktroj, men då under denna senare tioårsperiod endast omkring 100 stockar flottbehandlats i bäcken, ha byggnaderna delvis fått förfalla. Anmärkas bör att staten har vidsträckta skogar såväl ofvan som nedom kulturlinjen, hvilkas virkesförråd till ej ringa del måste framflottas efter denna bäck. Mattjockbäcken utfaller likaledes i Vindelälfven. Genom laga kraftvunnet utslag har amorteringsafgiften pr enkelt sågtimmer fastställts till 25 öre; för- lagsräntan och amorteringstiden lika som för Olsbäcken. Skogsstatstjänste- männen hafva beräknat den årliga timmertillförseln till 2,700 timmer, däraf 1,000 från kronopark. Ehuru synemännen medgifvit att nämnda virkeskvan- tum föranledde till 38 öres amorteringsafgift för att under loppet af tio år få byggnadskapitalet guldet, ha de likväl, under framhållande att denna höga afgift tillsammans med liknande sådana efter Vindeln, alltför mycket skulle sänka värdet å omkringliggande skogar, föreslagit amorteringsafgiftens be- stämmande till 25 öre, motsvarande 4,000 timmers tillsläppning pr år. En- ligt räkenskaperna för bäcken utgjorde ingående byggnadsvärdet år 1889 kronor 6,927: 50, hvilket belopp i slutet af år 1898 hade nedbringats till 3,812 kronor. Under tioårsperioden tillfördes vattendraget i medeltal 2,883 timmer från enskilda skogar, men enligt hvad för mig uppgifvits c en enda stock från kronopark. Bäfverbäcken (Lycksbäckens 3:dje distrikt) utfaller i Lycksbäcken c:a 2 mil ofvan Lycksele kyrka, och uppläts till allmän flottléd genom utslag den 28 april 1885. Amorteringsafgiften är fastställd till 28 öre pr enkelt såg- timmer, förlagsräntan till 10 & och amorteringstiden till 15 år. Kronoom- budet har till syneprotokollet lämnat meddelande om, att årligen omkring 2,200 timmer från enskildas och 800 timmer från kronopark komme att till- föras flottleden. Under den för byggnadernas amortering beräknade tiden har i vattendraget flottbehandlats endast 6,188 timmer, eller i medeltal årligen 412 timmer. I slutet af år 1900, då byggnaderna skolat vara amorterade, har i stället byggnadskapitalet ökats till kronor 8,153: 77. Bredträskbäcken inom Fredrika revir uppläts till allmän flottled år 1894. Amorteringsafgiften pr enkelt sågtimmer är fastställd till 13 öre för 1:sta och 11,09 Öre för 2:dra distriktet; förlagsräntan till 6 2; och amorteringstiden till 10 år. Vederbörande jägmästares uppgifter rörande timmerfångsten synes något sväfvande, bland annat beräknade dåvarande jägmästaren i södra Lyck- sele revir att under åren 1893—1898 6,000 träd skulle vara att påräkna från kronoöfverloppsmarken Boden, belägen — öfver två mil från vatten- draget. Synemännen ha dock med stöd af inkomna uppgifter ansett sig kunna räkna med en årlig timmertillsläppning af för I:sta distriktet 4,000 timmer och » 2:dra » 9,4900 » Under år 1894—1906 har i vattendraget flottbehandlats å 1:sta distriktet 32,199 timmer och 2,954 massved och å 2:dra distriktet 53,568 timmer och 3,047 massved, eller i medeltal årligen: å I:sta distriktet 2,704 klampar > 2:dra > 4,355 » Endast 4,098 timmer, hufvudsakligen torr- och vindfälld skog, har under dessa 13 år tillförts flottleden från kronans skogar. FLOTTNINGSKOSTNADEN I LAPPMARKENS VATTENDRAG. 429 Ingående byggnadsvärdena år 1894 uppgingo till: för 1:sta distriktet kronor 3,832: — och > 2:dra » » NOG Ag I slutet af år 1906, d. v. s. 3 år utöfver den för byggnadernas amor- tering beräknade tiden, återstod af byggnadskapitalet ännu oguldet å I:sta distriktet kronor 2,243: 37 » 2:dra » » YT, AT: O2 Öråns 1:sta distrikt (Södra Lycksele revir) uppläts till allmän flottled ge- nom Konungens befallningshafvandes utslag den 4 maj 1898. Amorterings- afgiften fastställdes till 10 öre per enkelt sågtimmer, förlagsräntan till 6 2 och amorteringstiden till 10 år. Vederbörande skogstjänsteman har till proto- kollet lämnat meddelande om att, enligt befintliga skogsuppskattningshand- lingar, distriktet under den 10-åriga amorteringstiden beräknades tillföras: från allmänna skogar 165,000 timmer och >». enskilda > 243,600 » Summa 408,600 timmer. Under åren 1899—1906 har distriktet tillförts 185,787 enkla sågtimmer, däraf ej öfver 24,000 från allmänna skogar. Skogstjänstemannen har här räknat med en årlig virkestillförsel af 16,500 timmer från kronans och 24,360 timmer från enskildas skogar, medan under åttaårspefioden 1899 —1906 endast respektive 3,000 och 20,223 timmer i medeltal årligen flottbehandlats å di- striktet." Ingående byggnadsvärdet utgjorde år 1899 20,653: 86. Hade fott- leden tillförts uppgifna virkeskvantum från statens skogar, skulle byggnaderna vara amorterade om några år utöfver den beräknade tiden, men nu synes situationen tröstlös, ty den pålagda förlagsräntan har verkat därhän, att af bygg- nadskapitalet, som snart borde vara guldet, vid innevarande års början i räkenskaperna ännu stod upptaget till 26,260: 84. Inför dylika fall frestas man tro, att staten skall känna sig förplik- tad att snarast möjligt söka godtgöra de förluster, som på grund af skogstjänstemännens felaktiga kalkyler, förorsakats såväl flottledsbygg- nadernas ägare som ock kringliggande enskilda skogsägare. I alla hän- delser torde det icke vara en dag för tidigt, att de missförhållanden, som belysts i ofvanstående exempel, blifva undanröjda. Förut har jag anfört, att allt flottgods inom Lappmarken utsynas genom skogsstatens försorg. Då revirförvaltarna sålunda ha kännedom om hvilka hemman och lägenheter, som hvarje år äro berättigade till utsyning, kunna de följaktligen med rätt stor precision beräkna hvilka ! Med undantag af måhända ett eller annat hundratal torrtimmer, kommer distriktet ej heller under 1907 att tillföras något virke från kronopark, enär virket från den krono- stämpling som 1906 verkställdes i nedre delen af distriktet, framköres till en »afva» som utmynnar å Öråns I:sta distrikt. 430 GOTTNE L. GLAS. vattendrag som årligen tillföras virke från enskildas skogar och blifva föremål för flottning. Det synes mig därför önskvärdt att revirförval- tarna vid upprättande af utsyningsförslager noggrant beaktade dessa förhållanden. Nu verkställas stämplingarna å såväl statens som enskildas skogar ofta utan tanke på att flottningskostnaderna fördyras genom att årligen flotta timmer i en bäck, som vore i stånd att framflotta tre gånger så stor virkesmassa. Det är visst ej sällsynt, att trenne bya- skogar inom ett mindre flodområde äro föremål för utsyning, en under hvardera året af treårsperioden. I sådana flottleder, där man är beroende af dammvatten, minskas ej dämningstidens längd i proportion till virkesmassan, hvarför strand- skadeersättningarna pr virkesenhet ståaller sig väsentligt dyrare om jag i stället för 15,000 endast flottar 5,000 klampar. Enahanda är ock för- hållandet med egentliga flottningsarbetet. Om en-större eller mindre virkesmängd framflottas blir förmansarfvodet ungefär detsamma; vakter måste under alla förhållanden placeras vid broöfvergångar och dammar, och manskapet utposteras på sådana ställen där brötbildningar äro att befara. Jag skulle önska att vi komme därhän, att flottning i de små och dyra flottlederna i regel bedrefves endast hvart tredje år. På så vis blefve flottningskostnaderna mindre och strandskadeersättningarna kunde nedbringas, då slätter, ömtåliga för långvariga vattenöfversväm- ningar, därigenom toge mindre skada och hade lättare att repa sig. Med anledning af det sagda vill jag föreslå att samarbete mellan skogsstatens tjänstemän och enskilda skogsägare i syfte att få till stånd en mera systematisk fördelning af flottgodset. Den första åtgärd som borde vidtagas blefve väl att enskilda skogs- ägare i största möjliga utsträckning afpassade sina utsyningar så, att treårsutsyningarna finge verkställas samma år för alla skogar efter ett vattendrag, och den andra, att kronostämplingarna samtidigt förlades till samma vattendrag. Jag förutser att åtskilliga mer eller mindre berättigade invändningar kunna framställas mot mitt förslag, bland andra, att ortsbefolkningen är i behof af ett konstant vinterarbete helst i närheten af hemmet, då be- hållningen för virkesutdrifningen blir större än eljest; att byamännen kanske ej själfva medbinna afverkningen och främmande personer på grund däraf komma att konkurrera och fråntaga dem en välbehöflig för- tjänst; att flottlederna måhända komma att öfverbelastas etc. För min del tror jag ej att dessa skäl böra få verka afskräckande för reformens genomförande. Jag medger gärna att befolkningen är i behof af jämn arbetsförtjänst, men treårsutsyningarna afverkas äfven nu merändels året efter det utsyningarna skett; de två därpå följande åren nödgas bonden FLOTTNINGSKOSTNADEN I LAPPMARKENS VATTENDRAG. 431 eller arrendatorn se sig om efter vinterarbete på annat håll. Och lika godt synes mig detta vara, ty för att virkesutdrifningen skall lämna sin utöfvare nämnvärd behållning, är det, med nu gängse. .afverkningspriser, nödvändigt att afverkningsbeloppet ej är för litet. Faran för att orts- befolkningen, hvarmed jag åsyftar de i närheten af afverkningstrakten boende, ej skall medhinna virkesutdrifningen, bör ej öfverskattas, ty arbetskraften tillväxer jämförelsevis hastigare än skogen. Och verkställas utsyningarna i tid på sommaren böra en del förarbeten, särskildt be- träffande småtimrets fällning, aptering och hopforsling, kunna utföras på bar mark. Ej heller torde en öfverbelastning af flottlederna vara att befara, såvida ej skogseld, stormfällning eller andra omständigheter för- anleda till ökad afverkning. Gran af ovanlig typ. Vidstående bilder (Fig. 1—3) äro tagna af en egendomlig gran, hvilken växer en kilometer öster om byn Nordomsjön i Särna socken i Dalarne (invid vintervägen Nordomsjön — Olhansblästa). Trädet ifråga står som utpost till ett »granland», ett något för- sumpadt bestånd, där granarna ej förete några nämnvärda egendomlig- heter; dock äro de af en tämligen dålig växtform. Den här afbildade granen står tämligen fritt, på fast mark i ett ungt, växtligt tallbestånd (»hedland» med morängrus). Växtplatsens höjd öfver haf- vet är 471 meter, och äro af- stånden till närmaste större fjäll (Wedungen och Städjan) resp. 2 och 3 nymili norr och nord- väst. Granen ifråga är troligen att anse som en mutation. Den tilldrager sig genast uppmärk- samheten genom sina nedre långa grenar, på afstånd när- mast liknande ett uppspändt paraply, och där ofvanför en tvär öfvergång till korta gre- nar' (se bilderna). Från marken räknadt finnas inga grenar förrän vid en höjd af 2 meter. Där vid- taga 5 kvisthvarf af cirka 2 meter långa grenar med ordi- nära barr. Ett hvarf dylika grenar har dessutom för åtskilliga år se- dan nederst borthuggits (vid stakning af en »linje» förbi trädet). Af stammens längd upptaga de långa grenarna nu omkring 2 meter. — Den öfriga delen af stammen (9 meters längd) är ända till toppen be- Fot. E. Geete, Särna 2/, 1907. Fig. 1. Gran af ovanlig typ. GRAN AF OVANLIG TYP. 433 båd satt med hoptryckta, nästan rätt utstående grenar, endast 30—40 centi- meter långa och tätt beklädda med kortare barr. Granens öfre del liknar alltså de — åtminstone i norrlandsskogarna — ej alltför EG sällsynta »majstångsgranarna». rå Något våld af människor eller + djur har, förutom hvad ofvan nämnts om nedersta kvisthvarf- vets borthuggande, med säker- het ej föröfvats å trädet. Huruvida granen är steril, kan ej med visshet sägas, dock är detta antagligt. Vid mitt besök på platsen innevarande vinter kunde jag visserligen å »långgrenarna» räkna till tren- ne kottar (forma europa) samt å »kortgrenarna» (närmast top- pen) ett tiotal dylika, men voro alla dessa — och särskildt de sistnämnda — mycket små och obetydliga, troligen ej i stånd att lämna dugligt frö Af öfriga iakttagelser kan nämnas, att de öfversta skot- ten på trädet (från toppen en meter nedåt) förete ett något växtligare, nästan normalt utseende samt större längd än å öfriga kortgrenar. Stammen, hvars höjd är 13 meter, visar en jämn afsmalning. Bar- ot. E. Geete, Särna 7/2 1907: Fig. 2. Gran. af ovanlig typ, sedd från annan sida. ken tämligen slät. Följande mätningar och borrningar ha i öfrigt utförts å Sen I Diameter utanpå barken Centimeter Eng. tum | | Granens ålder torde vara omkring 110 år. Tvänne borrspån, tagna å trädets norra sida vid resp. 0,5 och 1,; meters höjd öfver marken visa följande för gran på tallmark i dessa trakter rätt typiska siffror: E (Arsringarna räknade från märgen mot barken). NA in SN Vid brösthöjd (1,5 meter från marken) [0] j » 0,25 meter från marken .. ÅrO 21 434 ERIK GEETE. —<—[8LQ2 omm ooo KV ——— Vid 0,25 meters höjd Vid 1,5 meters höjd I 5 antal årsringar | = millimeter || antal årsringar | = millimeter . EES a EE SN 10 3 10 20 | 10 5 10 9 10 12 10 10 10 5 10 9 10 T 10 13 10 | 1 10 11 10 6 10 11 10 | I I 2 3 10 13 10 | 14 - 4 I 5 | | mm mmm Summa 104 96 Ji2 36 Safbark Död bark Barkens tjocklek vid 0,23 meters höjd! 2 mm. 6 mm. > D > 1,5 » 20 | 4 » 4 2 För att från o,.s meter uppnå en höjd af 1,;, meter har trädet allt- så behöft 32 år. Tillväxten under de första decennierna ger också vid handen, att granen under denna tid stått som marbuske. Det är för öfrigt ingen ovanlig iakttagelse att granarna i fjälltrakter kunna »stå i knut» som marbuskar ett hundratal år och därpå skjuta fart samt ut- växa till (åtminstone relativt) grofva dimensioner. Särna Ii februari 1907. Genom Red:s af Skogsvårdsfören. Tidskr. vänliga tillmötesgående har tillfälle beredts mig att taga del af professor C. Schröter's arbete » Ueber die Vielgestaltigheit der Fichte (Picea excelsa Link.), Zurich 1898.» — Prof. S. beskrifver häri å sid. 53—59 ofvannämnda granvarietet samt meddelar äfven bilder af 4 dylika. Han benämner dem »Säulenfichte» (»pelargranar») och säger bl. a.: »Denna form, redan länge bekant från trädgårdarna, känner man hittills endast vildväxande i Schweiz.» Han redogör sedan för de å skilda platser funna summa sex (6) exemplaren, alla växande i de schweiziska bergen, på en höjd från 1200—1766 meter öfver hafvet. GRAN AF OVANLIG TYP. +35 Den egendomliga och plötsliga öfvergången från ordinär kronform till smalt cylindrisk anser han bero på knoppvariation hos primärgre- narna. Fem af de sex be- skrifna träden hafva först vid högre ålder låtit denna sin » Columnaris»-karaktär framträ- da. »Detta blott partiella upp- trädande af den abnorma for- men närmar densamma till en missbildning, och i verklighe- ten besitta Columnaris-grensy- stemen stor likhet med häx- kvastar. » Särskildt betonas, att ingen- ting tyder på en yttre inver- kan genom svampar eller in- sekter. Ej heller kan »miss- bildningen» ifråga förorsakas af klimatiska förhållanden, då omgifvande träd äro af normal växt. Några såddförsök med frö från dylika träd ha troligen ej blifvit gjorda i ändamål att utröna, om karaktären är ärft- Fot. E. Geete, Särna /; 1907 i S Fig. 3. Detaljbild af granen. lig. I detta sammanhang må dock nämnas, att af 12 plantor, som uppkommit efter en gran med pen- dula-form (hänggran), »en 18-åring wvisar tendens att öfvergå till sist- nämnda form; de öfriga plantorna, delvis 30-åriga, äro fullkomligt nor- mala.» (Schröter, sid. 37 i ofvannämnda arbete). Erik Geete. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 10907, H. 10—11I. MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 14. Måskläppen utanför Falsterbo. Fågellifvet å holmen Måskläppen och däromkring liggande vatten- område i Malmöhus län har genom nedanstående Kungl. Maj:ts nåd. kungörelse den 25 januari 1907 blifvit skyddadt: 1 $. Å den i Östersjön utanför staden Falsterbo i Malmöhus län belägna holmen Måskläppen samt å det holmen omgifvande vattenom- rådet intill ett afstånd af 500 meter från stranden vare all jakt efter andra fåglar än roffågel, korp och kråka förbjuden intill utgången af år 1911. Likaledes vare under samma tid förbjudet att å nämnda holme taga eller förstöra ägg af andra fåglar än de nyssnämnda. 2 $. För öfverträdelse af hvad i 1 $ stadgats vare straffet böter från och med 5 till och med 200 kronor. 3 $. Enhvar är berättigad att åtala öfverträdelse af denna kun- görelse. Sådant åtal anhängiggöres vid allmän domstol. 4 $. Böter, som enligt denna kungörelse ådömas, fördelas sålunda, 43 / + EPA — 42 ;> ; — d ÅA Ad re s / Wämpmeg G (bug fRE kg Z 13 RE . DA || Falsterbo fy" 3 | 2 ARA ne IA | pd 3 12 fdr 4 BIN 14 ” 13 2 fo ja FO < = Blige 2 si AS u) j i KR a ketske UN Vä | ch IN BIR / j 5 22 NE , 17 CERN S AR AE Ka S5K oc WE Måkläppen / ENDE - N / / A Le FR NS I / BB Blinda segelskär f == Skala 1:100 000 Fig 1. Karta öfver trakten kring Måskläppen eller Måkläppen. att en tredjedel tillfaller kronan och två tredjedelar åklagaren. Saknas tillgång till böternas fulla gällande, förvandlasf de efter allmän straflag. Hvad sålunda förordnats träder i kraft genast efter utfärdandet. MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 437 Den säregna fågelfaunan å Måskläppen torde närmare framgå af Föreningens för skyddande af Måskläppens fågelfauna underd. framställ- ning om den sålunda kungjorda fridlysningen och återgifves därför här nedan: Till Konungen. Med anledning däraf, att fråga uppstått om beredande af skydd åt vårt lands natur, tillåter sig styrelsen för föreningen till skyddande af Fot S. von Barnekow. Fig. 2. Vy från Måskläppen. I förgrunden tvenne springande småfåglar. Måskläppens fågelfauna till Eders Kungl. Maj:t härmed ingå med en underd. framställning i nedan angifna syfte. Den på ett afstånd af omkring '/, mil från Falsterbo och vid pass 0,—1 har omfattande holmenMåskläppen är sedan gammalt känd för sitt intressanta och jämförelsevis mycket rika fågellif och hufvudsakligast såsom häckningsplats för vadare- och simfåglar, men en hänsynslös ägg- plundring, verkställd såväl af ortsbefolkningen, hvilken hufvudsakligast tillgrep äggen af andarterna: gräsand, grafand och småskrake, som ock af vetenskapliga samlare, hvilka åstadkommo betydlig skada särskildt å mera sällsynta fågelarter, hotade att nästan utrota de därstädes häc- kande fåglarna. Vid det besök, som undertecknad Rosenius i början 438 MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. af 1880-talet första gången gjorde på holmen, fanns fågelfaunan där ännu rätt imponerande såväl till art- som individrikedom, .ehuru tydliga spår af äggplundring förmärktes. Sedermera fortgick emellertid skade- görelsen å häckfåglarna, så att i början af 1890-talet endast ett par skrakbon, men inga sådana af gräs- och grafand kunde förmärkas. Vid midten af 1880-talet funnos ännu ett tiotal par af roskarlar, Strepsilas interpres, L. häckande, men i slutet på 1890-talet kunde, trots ifrigt sökande, icke ett enda bo af denna fågel upptäckas. Fot. S. von Barnekow. Fig. 3. Bild från flygsandskullar å Måskläppen. I förgrunden, vid korsen, diverse simfågelungar. Svartbenta strandpiparen, Åegalites cantianus, Loth, som ännu un- der 1880-talet regelbundet häckade i ett eller annat par, kunde i slutet af 1890-talet icke iakttagas, och småtärnan, Sterna minuta IL., hvilken sedan urminnes tider häckat i kolonier på holmen, hade i slutet af 1890-talet betydligt aftagit i mängd. För att på holmen söka åstadkomma ett bättre förhållande för de där häckande fåglarna sammanträdde i Malmö den 24 mars för saken intresserade personer i afstånd att bilda en förening till skydd för fågel- lifvet, och den 8 mars 1900 bildades den förening till skyddande af Måskläppens fågelfauna, hvilken ännu existerar och verkar för ändamålet; och antogos därvid de stadgar, hvilka ännu äro gällande endast med ändring, att årliga medlemsafgiften från och med 19053 blifvit nedsatt till 3 kr. MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 439 För att kunna göra fågelskyddet i möjligaste mån effektivt har före- ningen förskaffat sig arrenderätten till Måskläppen, enligt kontrakt, upp- rättadt den 15 maj 1899 och gällande under en tid af tio år, och i öf- rigt har föreningen på allt sätt sökt verka för sitt mål; sålunda har han på orten anställt en uppsyningsman, hvilken öfvervakar att besökande på holmen icke åstadkomma ofog. Genom särskilda medlemmar af förenin- gen öfvas jämväl tillsyn och vidtagas åtgärder emot att snyltgäster i bland djuren i möjligaste mån hindras att göra skada å vadare- och Fot. S. von Barnekow. Fig. 4. Från Måskläppen. Ingången till ett grågåsrede. I detta fann fotografen en dag 11 ägg och ett utanför, hvilket följande dag var transporterat in i redet. simfåglar, hvilken tillsyn visat sig vara af behofvet påkallad, då isyn- nerhet kråkorna därstädes uppträdt såsom besvärliga fridstörare och äggplundrare. Dessa sistnämnda fåglar hafva, då några träd icke fin- nas på holmen, under ett år begagnat marken till häckningsplats. — Utom att således söka skydda fågelfaunan å holmen, har föreningen jäm- väl tänkt sig att såsom häckfåglar dit kunna införa andra i vårt land mera ovanliga fågelarter, därvid; bland andra, skärfläckan, Recurvirostra avacetta L., skulle ifrågakomma. Häckfåglarnas antal på holmen har också, tack vare de vidtagna åtgärderna, numera betydligt ökats, hvilket torde framgå af en här närlagd uppgift å häckfåglarna af föreningens medlem konservatorn Olof Gylling. Så länge föreningen disponerar arrenderätten till Måskläppen, lär 440 MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. utsikt finnas att fågellifvet därstädes kan ostördt utveckla sig, men då det är ovisst huruvida efter arrendetidens utgång nytt arrendeaftal på skäliga villkor kan träffas, och då svårigheter visat sig möta för före- ningen att genom köp förvärfva äganderätten till holmen, har föreningen föreställt sig, att — på det att allt det arbete föreningén för sitt uppställda mål nedlagt och vidare har för afsikt att nedlägga icke må vara för- gäfves, och det uppnådda resultatet efter arrendetidens slut gå om in- tet — en af Eders Kungl. Maj:t utfärdad fridlysning af fågellifvet på holmen möjligen kunde vinnas. För sådant fall är föreningen villig att för sin del fortfarande söka verka för sitt mål och att såsom hittills söka göra fridlysningen så effek- tiv som möjligt, då föreningen därtill disponerar nödiga penningemedel. Och får styrelsen alltså, under åberopande af hvad härofvan i underd. anförts, enligt därom af föreningen å vederbörligen utlyst sammanträde fattadt beslut, underd. hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes ut- färda fridlysning — att gälla tillsvidare — af ägg och fåglar å Mås- kläppen utanför Falsterbo med rätt för föreningen att genom lämplig person efterhålla de fiender inom djurvärlden, som visa sig vara till skada för fågellifvet därstädes. 3. H. Wermelin. Ordförande. Tage Thott. Carl von Schönberg. M. Falkman. Paul Rosenius. Sekreterare. Till Styrelsen för Föreningen till skyddandet af Måskläppens fågelfauna. Vid de af undertecknad på föreningens uppdrag verkställda biologiska undersökningarna sommaren 1902, 1903 och 1904 hafva följande fågelarter och individantal konstaterats, som - häckande å ön: 1902 1903 1904 Stenskvätta (Saxicola oenanthe) ...... [ par — par = PA Sädesärla (Motacilla alba)............... -— TA To GGtlärla; (Motacilla fava).. scc.n ME 140 Ly Skärpiplärka (Anthus obeurus)......... = = UNGE: Sånglärka (Alauda arvensis)............ Le = FR KTäkag(COUST COMIX) voor SES 3 16 I > Strandskata (Hematopus ostralegus) TOS TOMS 6 a Roskarl 1. höttring (Strepsilas col MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 441 Större sandrulling (Charadrius hiati- (IUCN Epoch oro SER EI EOS KEN 5 par 5 par 5—7 par Svartbent sandrulling (Charadrius AL CKAN ÄTIT US Sens se noble safes ro» I = Rödbent snäppa (Totanus calidris) 20812 20 20-13 iskmäst (Larus;] canus) s:m.sct--possecbe 2 4 >» 2—3 > Skrattmås (Larus ridibundus) ......... I 4 12 > Fisktärna (Sterna hirundo) ............ 250 2050-12 25 Silfvertärna (Sterna arctica)............ 50—75 » 30—1753 75—100 Småtärna 1 dvärgtärna (Sterna [209 Na NOIIEN). mdr su NS NUR SSE-SNAE SEG I00 » 100 » föräsand (Anas. boschas) .-... «sys 3 I1—2 » HER Grafgås (Vulpanser tadorna) ......... 25 30 >» 2003 20 >» Småskrake (Mergus serrator) ......... 30 > 15 > 30—35 >» Malmö i februari 1905. : Olof Gylling. Skogsbeskattningskommitténs förslag. Frågan om skogens rätta beskattning äger för vårt land med dess ännu rika skogsförråd mycket stor betydelse. Den kan icke bedömas uteslutande från skatteteknisk synpunkt, enär sättet för beskattningen visat sig öfva infly- tande på skogshushållningen. Hittills har hos oss ståndskogens beskattning inbegripits i fastighetens, hvaraf dock vid tillämpningen följt många oegentligheter. Dels hafva vid jordbruksfastighetens taxering tillämpats olika principer i skilda taxeringsom- råden, dels har ock, hvilken princip som än omfattats, mött svårighet att konsekvent tillämpa den. Medan i vissa distrikt ståndskogens hela värde ansetts böra ingå i fastighetens, har däremot i andra allenast den s. k. mogna skogen taxerats, detta senare i analogi därmed att växande gröda icke skall medtagas vid jordbruksfastighets taxering. Där man åsyftat att medtaga ståndskogens hela värde, har det gifvetvis varit svårt finna detta, då man ej kunnat utföra härför nödiga undersökningar. Värdet har därjämte kunnat växla med hvarje år i följd af skogsförrådets tillväxt å ena sidan och en oregelbunden afverk- ning å den andra. Medan större afverkningar i regel föranledt sänkning af taxeringsvärdet, har inflytandet af skogens årliga tillväxt mindre beaktats. Hufvudsakligen i sådana fall, då taxeringsvärdet beräknats på grund af en nyss förut skedd försäljning af fastigheten, har skogens fulla värde ingått i taxeringen, detta dock under förutsättning, att skogen, ej varit till större eller mindre del upplåten på afverkningsrätt, i: hvilket fall egendomens försälj- ningspris ej omfattat skogens hela värde. De låga taxeringsvärden, som i regel synas varit åsatta jordbruksfastig- heter med skog, ha emellertid på det sätt verkat bevarande på skogstill- gången, att ägaren icke i följd af hög beskattning fått anledning söka genom Skogsvårdsforeningens tidskrift, 1907. 31 442 SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS FÖRSLAG. öfverdrifven skogsafverkning nedbringa fastighetsvärdet. Då en egendom varit taxerad till sitt fulla värde, har detta i många fall gifvit anledning till större afverkningar, hvilka stundom närmat sig till skogssköfling. För jordbruksfastigheter med god skogstillgång, som i följd af äldre afverkningsrättsupplåtelse för lång tid disponeras af annan än fastighetens ägare, får denne senare betala skatt för taxeringsvärdet å hela fastigheten, hvilket i vissa fall är mycket kännbart. Ägaren har härigenom ansett sig vara i sämre ställning än den som ägt fastighet utan skog, ty han får betala en dryg skatt utan hopp om att under decennier få skörda inkomst af skogen. En reform i skogsbeskattningen har man länge eftersträfvat, och senast har skogsbeskattningskommaitten sökt lösa denna svåra fråga. Dess betänkande, afgifvet den 15 sistlidne juli, utgör en volym af 264 sidor och innehåller 9 förslag till lagar och förordningar samt till ändringar i sådana, en intressant ' allmän motivering, en längre speciell motivering, särskilda yttranden af fyra af kommitténs ledamöter samt 6 diverse bilagor. Kommittén har funnit fastighetsbevillningen såsom form för beskattning af skog förkastlig. Ej heller syntes frågan kunna lösas på inkomstbevill- ningens grund, utan kommittén har sökt finna en särskild behandlingsform för beskattning af skog. Den har föreslagit att införa en accisbeskattning, afsedd att träffa skogens värde å rot, utan andra afdrag än för af- verknings- och forslingskostnader, men ej för erlagd köpeskilling eller för utgifter för skogens skötsel och vård. I kommitténs förslag till lag angående taxering till skogsaccis sägs rörande accisplikten, att en hvar, som från sin fasta egendom säljer eller annorledes afhänder sig skog å rot eller upplåter skog till afverkning eller ock själf å sin fasta egendom afverkar skog, skall taxeras till skogsaccis. Sådan taxering skall dock ej afse skog, som för gårdens husbehof och likartade ändamål afverkas. På nu angifvet sätt skulle beskattningen komma att utkräfvas af skogs- ägaren vid det tillfälle, han af skogen haft inkomst, och skatten skulle träffa just denna inkomst. Med ägare har likställts innehafvare af afverkningsrätt till skog, upplåten före den dag, då lagförslaget kunde träda i kraft. Denna anordning afser företrädesvis att med beskattning träffa äfven äldre afverk- ningsrätter. É Bevillningen hänföres till ett s. k. »afverkningsår», räknadt från juni månads början ena året till och med maj månad nästföljande år. Virke skall, så framt det ej dessförinnan säljes, anses vara afverkadt först då det blifvit så tillredt och upplagdt, att dess mängd kan bestämmas. Taxeringen skall afse att fastslå värdet å rot för virke, som är under- kastadt taxering till skogsaccis. Har skog sålts å rot eller upplåtits till af- verkning, skall försäljningssumman upptagas såsom värde å rot. För virke, som sålts i oförädladt skick, erhålles taxeringsvärdet genom att afräkna af- verknings- och drifningskostnaderna från försäljningssumman. TI alla andra fall — hufvudsakligen afseende afverkning för förädling vid eget verk eller egen fabrik — uppskattas värdet med ledning af vid afverkningstiden gäl- SKOGSBESKATTNINGSKOMMITTENS FÖRSLAG. 443 lande pris på oförädladt virke å närmast beläget vattendrag eller annan plats, där bestämda pris å virke betalas. Till grund för taxeringen skulle läggas själfdeklaration, som före I juli skulle aflämnas för nästförflutna afverkningsåret till ordföranden i en sär- skildt inrättad accisnämnd i taxeringsdistriktet — i regel en kommun — eller ock till länsstyrelsen i det län, där skogen är belägen. Accisnämnden upprättar accislängd, hvilken skall före den 8 september öfverlämnas till vederbörande häradsskrifvare samt i afskrift till kommunalstämmans ordfö- rande. Så väl till stat som kommun skall alltså accis kunna i god tid uttagas. Skogsaccisen till staten skall enligt kommitténs förslag till förordning därom utgå efter progressiv skala efter det för hvarje accispliktig inom taxe- ringsområdet taxerade virkesvärdet. Den skulle utgöra minst I procent af värdet, nämligen då detta ej öfverstege 200 kronor, och högst 6 procent, nämligen för den del af berörda värde, som öfverstege 125,000 kronor. Den kommunala skogsaccisen skulle bestämmas så att för hvarje fullt belopp af 12 kronor 50 öre af det uppskattade virkesvärdet skulle påföras ett belopp, som svarade mot medeltalet af hvad som inom kommunen för kommunala och kyrkliga ändamål under de senast förflutna fem åren ut- debiterats per fyrk eller motsvarande del af bevillningskrona. Nämnda me- deltal utgjorde alltså beskattning per accisfyrk, hvilken ej skulle medföra kommunal rösträtt. Detta jämte det förhållande, att skogsaccisen beräknats inflyta med ganska olika belopp under skilda år, har föranledt förslag om en särställning af denna skatt i kommunens budget. Accisen skulle afsättas till en fond, benämnd accisfond, från hvilken medel enligt särskilda grunder skulle upptagas såsom tillgång för kommunens årliga utgifter. Till landstingskommunen skulle jämväl erläggas skogsaccis, utgående med I procent af det taxerade virkesvärdet. För att ersätta den minskning i vägfyrk för skogsfastigheter, som blefve en följd af att skogen ej inginge i fastighetens värde, skulle en vägfvrk påföras för hvarje fulla 10 kronor af det virkesvärde, som taxerats till skogsaccis. FR FR på Af innehållet i de särskilda yttranden, som åtfölja betänkandet, må an- föras följande: Herr D. Persson i Tällberg, med hvilken 7h. Örtenblad i hufvudsak in- stämt, hemställer att kommitterades förslag till lag angående taxering till skogsaccis måtte omarbetas på den enhetliga grund, att accisplikt skulle inträda först vid skogsafverkning och accis påföras den, för hvars räkning afverkning sker. Därjämte har han framlagt särskildt förslag till fondering och användning af de kommunala accismedlen. Herr von Wolcker anser ej nödigt, att stat och kommun utöfva sin rätt till beskattning af skog på grundvalen af en och samma uppskattning. Vid- kommande staten synes skatten böra träffa den verkliga inkomsten af skog, hvilket ej skulle kunna ske genom kommitterades förslag. Tillika finner han anordningen med skatteprogressionen irrationell och obillig. — Kommu- nens beskattningsrätt på här ifrågavarande område anses kunna lösas genom en kommunal näringsskatt, förutsatt att det kommunala skattesystemet från grunden reformerades. Intill dess så skett, kunde näringsskatten erhålla 444 SROGSVÅRDSKOMMITTÉNS FÖRSLAG. form af en slags ersättningsskatt att utgå för virke, som, där afverkadt, fördes från kommunen för att inom annan kommun tillgodogöras. Skatten borde erläggas af eller för den, som utför eller låter utföra virket. Skatte- satsen borde vara fix och afse det värde virket efter gängse ortspris kunde anses äga vid utförandet. En skattesats af 2 procent af detta värde med lägsta skattesats af 1 krona anses skäligt. Till ledning för accisens på- förande skulle åläggas själfdeklaration i fråga om virke, som accispliktig un- der året från kommunen utfört. Uppgiften skulle afse allenast virkets styc- ketal och kubikmassa, hvaremot uppskattningen anses kunna anförtros åt kommunalnämnden eller delegerade af denna med rätt att adjungera sakkunnig. Herr Åström uttalar sig mot vissa detaljer i förslaget till lag angående taxering till skogsaccis samt i förslaget till förordning angående skogsaccis till staten. I senare afseendet föreslår han att skogsaccisen antingen skulle utgå med en lika skattesats af 3 procent af det taxerade virkesvärdet eller ock efter en särskildt framlagd, mindre starkt stigande skala. Herr Övrtenblad anser att liksom hittills kronans i mantal icke satta skogar böra vara fria från kommunal beskattning och alltså sådan accis icke påföras virke från dylika skogar. Mot den för dessa skogar föreslagna väg- accisen anmärkes, att den bör utgå efter nu gällande proportion mellan be- loppen för beräkning af vägfyrk för enskildas skogar och statens eller kom- munens allmänningsskogar. Slutligen framlägger han motiv för den af kom- mitterade föreslagna efter progressiv skala utgående skogsaccisen till staten, i hvilket senare uttalande D. Persson i Tällberg förenat sig. Iljk 0) SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT Noa TOA få Frömängden vid rutsådd af tall= och granfrö. Svar till jägmästare ÅA. Maass. Jägmästare Maass har i tidskriftens augusti —septemberhäfte sökt bemöta min kritik öfver vissa vid Skogsförsöksanstalten gjorda såddförsök. Med fara att uttänja ordstriden till en längd, som kanske ej står i förhållande till läsekretsens intresse för saken, anser jag mig likväl böra tillägga några ord. Jag skall fatta mig kort. En fortsatt diskussion öfver den lämpligaste anordningen och tolkningen af de omskrifna försöken kan nämligen knappast lända till någon som helst nytta, då försöksställaren till bemötande af sak- liga inlägg först och främst svarar, att »det är den, som utför undersök- ningen, som väl bestämmer, från hvilken synpunkt han vill betrakta frågan.» Formellt sedt är detta resonnemang oangripligt. Att däremot reellt genom- föra detsamma på så sätt, att man försmår att med intresserade diskutera sitt ämne eller ställer sig på förhand oförstående mot andras skäl, är en farlig sak för den, som är satt att tjäna vetenskapen, ty man skadar där- igenom den sak man vill främja. Vetandet känner ingen »splendid isolation». Jägmästare Maass påpekar vidare, hurusom för en uttömmande behandling af en undersökning fordras en mångsidighet i utbildningen, som väl aldrig förefinnes hos en och samma person. Fullkomligt sant, men hvarför då ej låta en uppsats, hvilken utgår såsom »Meddelande från Statens Skogsförsöks- anstalt», mera än som skett taga prägel af hela anstaltens sakförstånd? Ett sådant önskemål vore desto mera berättigadt, som ensamt föreliggande för- sök, denna »lilla fingervisning», har kostat staten en summa, som endast föga torde understiga hela det belopp, som under året i form af stipendier utde- lats till alla de skogstjänstemän, hvilka utanför Skogsförsöksanstalten velat göra för landets skogsbruk fruktbara studier och undersökningar. Jägmästare M. framhåller, att utsädet varit af synnerligen obestämdt ursprung och af detta skäl oanvändbart som material för proveniensförsök. Efter de meddelanden rörande anstaltens bristande kännedom om fröets här- stamning, hvilka nu senast lämnats, inser jag också mycket väl, att så verk- ligen är fallet. Däremot kan jag icke gifva jägmästare M. rätt däruti, att detta »tillfyllest framgår af de knapphändiga upplysningar, som lämnats om fröets härstamning» — nämligen i första uppsatsen å sid. 66. Som hvar och en lätt kan öfvertyga sig om, äro dessa uppgifter ej så alldeles sväf- vande, och man är för öfrigt ej berättigad att draga sådana slutsatser af hvad som mycket väl kan tagas för en ofullständighet i uppgiften allenast. Desto mindre skäl härtill kunde man hafva, som sådderna ju faktiskt af jäg- mästare M. själf blifvit använda till proveniensförsök, se sid. 87, 89—96. De betecknas visserligen som allenast »ett litet bidrag till besvarandet af frå- gan, hvilket inflytande fröets härstamning spelar vid kultur å olika bredd- grader», men som orsak, hvarför försöken borde hållas inom anspråkslösare gränser, anför jägmästare M. i sin första uppsats endast, att »mera ingående försök måste utföras genom plantering». Här nämnes ej ett ord därom, att proveniensförsök i föreliggande fall äro meningslösa till följd af bristande 446 EDVARD WIBECK. kunskap om det utsådda fröet. Min kritik riktade sig emot den citerade motiveringen, och härpå tyckes jägmästare M. ej haft något att svara. Jägmästare M. tror sig ha funnit en motsägelse i den af mig föreslagna variationsstatistiska undersökningsmetoden såtillvida, att det skulle varit omöj- ligt, att »å c:a 750 såddrutor uttaga under två år sammanlagdt 400 plan- tor», allt under det kulturerna få fortväxa och blifva skötta. Jag känner mig mycket smickrad af jägmästare M:s förmodan, att ingen annan än jag kan förklara detta och vill därför i detalj lämna den önskade förklaringen i form af nedanstående tabell. Såsom af tabellens rubriker närmare framgår, angifva siffertalen dels det antal plantor af olika proveniens, som beräknas ha kvarstått på hvarje försöksfält vid 2:a årets revision, dels hur stor procent af dessa plantor, som fyrahundra uttagna skulle ha utgjort. Talen äro be- räknade med tillhjälp af tabellerna 7, 8 och 12 i jägmästare M:s första uppsats. Inga medeltal ha blifvit använda, utan hänsyn har tagits till par- cellernas verkliga storlek på hvarje fält. Jag vill fästa uppmärksamheten därpå, att jag för att förenkla beräkningen tänkt mig alla 400 plantorna uttagna det 2:dra året. Detta gör minskningen betydligt större, än den skulle blif- vit, om 200 plantor uttagits redan det 1:sta året, ty mellan I1:sta och 2:dra året har totala plantförrådet ansenligt sjunkit. I verkligheten torde därför flera plantor fått stå kvar, än hvad som af tabellen "synes framgå. ET 100e ts) ÄTA SreSKe a ONE SIaES () & Försöksytans Småland Uppland Dalarne RR | Ångenrand lag and | land | | - läge Antal 400 | Antal | 400 | Antal | 400 | Antal 400 | Antal | 400 Bm plantor i 4 | plantor i & | plantor i 4 | plantor i 4 |plantor/ i KX | 2:a året häraf 2:a året häraf 2:a året häraf 2:a året häraf|2:a året häraf | Mariannelund. ........ 1,409 | 28 | 1,056 | 37. | 1,370:] 29.1 :2;049)]] 15, | 1OSI3ON FATÄINVILEtstörp. "...-s. stock 961 | 42 575 | 69 985 | 40 | 1,782| 22 | 1,020 | 39 | ER [Blfkarleöde see Sl-) cl -l el ee) I) | 8 ERAN SJÖ Ripa sed | 3,960 | 10 2,459 | 16 | 4,137 | IO | 8,212 5 | 1,980] 20 [a IBEOSON äksss or ba ee 2,702 | 15 | 1,678:) 24 | 2:915 | 14 |, 5.283] 5 ILI;5051120 | I | Bispgården ........... 1,514 | 26 | 1,085 | 37 | 1,593| 25 | 4,203 |) 10 | 1,140]| 35 | IEVändelngpn ess secs ndans 2:904:] 14,1 T;796)]] 22 | 27.150 I5E]E550 401 MEON AT | Mariannelund......... 1,607 | 25 | 1,400 | 28 | 1,527 | 26 | 789 | 50 | — = FF IBVITELStOrP ons sek das | 1.300] 31 | 1,246 | 32 | 1,207 | 33 | SYNS = 0 |A | USlfkarlen. Ie.t ne |. 482 128352 47855 [330 2 SN fen SEN IERGUISJÖ" 2 es eco een ekels el | 3,709.| II | 3,916 | 10 3,517 | 11 | 2,192 | 18 — -— le DreeeR bestå JOAR JR S;TTON ISA NS ONT | 3,408 | 12 | h914 | 21 -— UH BISPZ aren: ..sol ec 1.273 | 31.| T,250] 32 | 1,142 | 35 936 | 43 — = MAT delnd. su. cn gbg 1;876:| 214 | 25224: || TSK |F2;003) | K20M EFS sa Det visar sig alltså, att med undantag af Elfkarleö-fältet, som af jäg- mästare M. själf förkastats, skulle alla fälten ha lämnat ett fullt tillräckligt plantmaterial för den föreslagna statistiska undersökningen, äfven sådderna med tallfröet från Ångermanland. Endast i 3 fall af 54 skulle man behöft uttaga intill hälften eller däröfver af alla plantorna, i de flesta fall endast FRÖMÄNGDEN VID RUTSÅDD AF TALL- OCH GRANFRÖ. 447 en fjärdedel till en tredjedel af desamma. TI regel skulle alltså drygt ?/, af parcellerna kunnat »få fortväxa och blifva skötta». Jägmästare M:s yttrande, att man skulle behöft skada en mängd andra plantor vid upptagningen af de 400, visar endast, att han fortfarande ser denna sak helt och hållet från sin gamla synpunkt. Man bör alldeles icke vid en variationsstatistisk under- sökning gå och plocka en planta här och en där. I somliga rutor tager man ad/a plantor, stora som små, andra rutor lämnas helt orörda. Därest man i alla parceller börjat plantupptagningen vid ytterkanten — räknadt från såddfältet i dess helhet — och efter behof fortgått inåt, skulle hela försöks- fältets yta minskats, och därmed en eventuell skötsel af fältet blifvit lättare. Med påfallande ifver — ty försökens hela raison d'étre hänger därpå — vill jägmästare M. göra troligt, att frö af just obestämdt ursprung varit att föredraga vid såddförsöken. Detta af det skäl, att folk skogsodlar med handelsfrö. Men nu är handelsfrö i regel af obestämdt ursprung, alltså böra försöken för att vara fullt bindande utföras med sådant frö. Beviset är ganska fyndigt — liksom det bekanta, som leder till den slutsatsen, att kat- ten har 3 svansar. (Felet ligger i båda fallen däri, att man använder ett i verkligheten rent negativt attribut som positivt). Hvad är nämligen handels- frö? Allting och ingenting! Ena gången en blandning frösorter från vissa orter, andra gången från andra, tredje gången kanske ett jämförelsevis homo- gent fröparti. Groningsprocenten växlande från den lägsta till den högsta. Det är därför klart, att man från det handelsfrö, hvarmed jägmästare M. råkade göra sina försök, ej kan draga några andra slutsatser rörande annat handelsfrö, än sådana, som lika väl kunnat göras, därest fröets härstamning varit fullt känd, en sak, som för vissa andra önskemåls skull vida varit att föredraga. Betydelsen af den »speciella markgroningsprocenten» lär jägmästare M. förgäfves söka bortresonnera. Troligen blir jägmästare M. också mindre be- nägen härför, sedan jag nu kan upplysa, — hvilket jag ej visste förut —, att redan professor Vobbe, frökontrollväsendets grundläggare, fattat detta be- grepp. I AM. A. Fron, »Analyse et contröle des semences forestieéres», Paris & Nancy 1906, sid. 3—4, återfinnes detsamma, och just under den af mig jämväl föreslagna kortare benämningen > groningskraft» (énergie germina- tive), som en af de grundfaktorer, hvarpå groningsförsök hvila — det vill med andra ord säga, som konstituera fröets användbarhet. Hur jägmästare M. fortfarande, med sina egna försöksresultat för ögonen, ensidigt vill mäta fröets värde efter den i apparaten funna groningsprocenten, är mig oförklarligt. Att den speciella markgroningsprocenten ej kan bestämmas med större skärpa än de tvenne faktorer, hvaraf den sammansättes, den absoluta gro- ningsprocenten och planträkningen å fältet, är tydligt. Illa synes mig dock vara, därest groningsprocenten ej skulle kunna med visshet bestämmas närmare än på 10 när, dock medgifver jag gärna, att jägmästare M. härutinnan möjligen har rätt. Jägmästare M. borde dock aktat sig för att på grund af denna sin erfarenhet utdöma mina blygsamma tabeller. Den frågan ligger nämligen så ytterst nära till hands: hvartill tjäna i så fall de jättetabeller, hvarmed jägmästare M. själf fyllt sid. 74, 70—79 och 88 i sin uppsats, och i hvilka groningsprocenter i öfverflöd angilfvas på enhetssiffran när. Edvard Wibeck. SKOUGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907 H. 10—211. FRÅN SKOGSVÅRDSSTYRELSERNA. Rättegångar och juridiska spörsmål. Den afdelning, som härmed öppnas i tidskriften för meddelanden om och referat af skogsvårdsstyrelsernas rättegångar m. m., torde kunna på- räkna särskildt intresse af dem, som äro satta att utöfva uppsikt öfver de nya skogslagarnas tillämpning, men äfven andra, hvilka dessa lagar för öfrigt nära angå. Åtskilliga af de frågor, hvartill de nya skogs- lagarna kunna gifva anledning, komma helt naturligt att få sina svar vid ifrågavarande rättegångar. Från juridisk synpunkt vore det utan tvifvel riktigast, att dessa svar vore definitiva, och att således endast de af högsta domstolen meddelade domarna blefve refererade. Men endast få af processerna komma upp till högsta domstolen, och för vederbörande synes det kunna äfven vara af värde att erfara, huru en underrätt eller länssty- relse i visst fall tolkat skogslagarna. Härigenom torde ock större enhet- lighet vid ofvannämnda uppsikt kunna blifva en följd. Därför kommer här jämväl att lämnas meddelanden om underrätters och länsstyrelsers utslag. Då erfarenheten lärt, att en del anse vissa af skogslagarnas be- stämmelser själfklara till sin innebörd, medan andra åter äro rätt tvek- samma härom, skall den nu öppnade afdelningen snarare kunna göras till föremål för den anmärkningen, att den är för vidlyftig, än att den är för snäft tilltagen — ifall nämligen vederbörande benäget vilja ställa sina rättegångsprotokoll till disposition. Afdelningen kommer att redigeras af sekreteraren hos Gäfleborgs läns skogsvårdsstyrelse, juris kand. ERIK LEKSELL 2 Gäfle, till hvilken hithörande meddelanden torde sändas. Redaktionen. FRÅN SKOGSVÅRDSSTYRELSERNA. 449 I. Bör en person, som låtit vanskötsel af skogsmark komma sig till last, vara fri från skyldighet att vidtaga ytterligare åtgärder till återväxtens betryggande, sedan de i undersökningsinstrument föreslagna åtgärder blifvit inom viss förelagd tid verkställda? I I $ af lag angående vård af enskildes skogar bestämmes, att den som låtit vanskötsel af skogsmark komma sig till last är pliktig att vidtaga de åtgärder, som för återväxtens "betryggande äro erforderliga. Enligt 2 $ af samma lag skola de som verkställa undersökning angående vanskötseln föreslå de åtgärder, som för markens återställande i skogbärande skick må finnas nödiga. Och enligt 4 $ af lagen äger domstol, dit talan jämlikt 3 $ blifvit instämd, att föreskrifva de åtgärder, hvilka /ör ålterväxltens betryggande å den afverkade skogsmarken böra vidtagas, men — föreskrifves det ock — domstolen skall jämväl föreligga viss tid inom hvilken samma åtgärder skola vara fullgjorda, vid äfventyr att de eljest varda af skogsvårdsstyrelsen på den försumliges bekost- nad verkställda. Då nu ingen kan garantera, att återväxten blir betryggad eller marken återställd i skogbärande skick därigenom att vissa åtgärder bli inom bestämd tid vidtagna, antingen af vederbörande afverkare eller markägare eller, vid deras försummelse, af skogsvårdsstyrelse, synes en viss motsats råda mellan de ofvannämnda stadgandena i I och 2 $$ samt 4 $:s början å ena och 4 $:s nyssberörda fortsättning å andra sidan. Den fråga, som med anledning häraf kan uppställas enligt rubriken här ofvan, får sin belysning af följande referat. Skogsvårdsstyrelsen i A. län uttog till vederbörande häradsrätt stäm- ning å firman H. H. R. och dess innehafvare H. H. R. med yrkande, att dem måtte åläggas: att sörja för återväxten å afverkad skogsmark på hemmanet B. och att rätten . ville i hufvudsaklig öfverensstämmelse med jägmästare V:s undersökningsinstrument föreskrifva de åtgärder, hvilka för återväxtens betryg- gande å den afverkade skogsmarken borde vidtagas, samt förelägga firman och dess innehafvare att inom fem år hafva utfört skogsodlingen och inom tio år, allt räknadt från den I januari 1906, hafva vidtagit sådana åtgärder, att återväxten vid berörda tids utgång funnes tillfredsställande, vid äfventyr att de eljest finge af skogsvårdsstyrelsen på den försumliges bekostnad verkställas. I undersökningsinstrumentet förekom följande » Förslag till åtgärder för de marker afverkningskontraktet omfattar. Å tillsammans 40 hektar, hvilka ansetts vara skogsmark, där afverknin- gen så bedrifvits, att återväxten uppenbarligen äfventyrats, bör den kvarläm- nade odugliga småskogen borttagas, gröfre ris och grenar bortföras eller upp- brännas samt marken skogsodlas medelst rutsådd af tall- och granfrö.» Skogsvårdsstyrelsen anförde vid målets handläggning inför häradsrätten beträffande den framtida ansvarigheten, att det vore nödigt för betryggande af skogsåterväxten att, där skogssådden ej komme upp, verkställa hjälpkultur samt att skydda de uppkomna skogsplantorna mot hvarjehanda åverkan. Svaranden bestred käromålet. 450 FRÅN SKOGSVÅRDSSTYRELSERNA. I utslag af den 11 februari 1907 pröfvade häradsrätten lagligt på det sätt bifalla käromålet, att svarandefirman och dess innehafvare svaranden H. H. R. förpliktigades att i enlighet med det i jägmästaren V:s undersök- ningsinstrument framställda förslag å omkring fyratio hektar — —, som be- funnits afverkade efter den 1 januari 1905, inom fem år räknade från den I januari 1906 borthugga den kvarlämnade odugliga småskogen, bortföra eller uppbränna gröfre ris och grenar samt skogsodla marken medels rutsådd af tall- och granfrö, allt vid äfventyr att de sålunda föreskrifna åtgärderna eljest finge af skogsvårdsstyrelsen på svarandefirmans eller dess innehafvares be- kostnad verkställas. Öfver detta utslag besvärade sig skogsvårdsstyrelsen hos Göta hofrätt, under yrkande, att i utslaget måtte göras den ändring, att för den händelse den af häradsrätten föreskrifna skogsodlingen verkställdes, men icke ledde till det resultat, att ny skog af odlingen uppstode, svaranden lagligen blefve skyldig att inom den i stämningen utsatta tiden ha vidtagit sådana åtgärder, att återväxten vid berörda tids utgång funnes tillfredsställande. Hofrätten meddelade den 28 juni 1907 utslag häröfver, och enär de af häradsrätten i dess utslag föreskrifna åtgärderna för skogens återväxt icke kunde anses betryggande, pröfvade hofrätten lagligt att, med ändring af öfverkla- gade utslaget, ålägga förklaranden vid den af häradsrätten föreskrifna på- följd att, efter det skogssådden på af häradsrätten angifvet sätt utförts, genom plantornas skyddande och verkställande af hjälpkultur i den mån, sådan visade sig erforderlig, besörja, att skogen å ifrågavarande områden vid 1915 års utgång befunne sig i tillfredsställande återväxt. Utslag af liknande lydelse meddelades samma dag af hofrätten äfven i två andra mål på besvär af skogsvårdsstyrelsen i fråga. I ett fjärde mål, anhängiggjordt af samma skogsvårdsstyrelse och jäm- väl draget under Göta hofrätts pröfning, ålades förklarandena, genom hof- rättens utslag af den 2 juli 1907, att, efter det skogssådden på af härads- rätten angifvet sätt utförts, besörja, att skogen å ifrågavarande områden vid utgången af tio år från den I januari 1906 befunne sig i tillfredsställande återväxt, allt vid påföljd att, om sådant uraktlätes, skogsvårdsstyrelsen ägde på den försumliges bekostnad vidtaga i sådant afseende erforderliga åt- gärder. II. Om betydelsen af undersökningsinstruments förslag i fråga om skogsåterväxtåtgärder. Då skogsvårdsstyrelse, efter det öfverenskommelse icke kunnat träffas med vederbörande om lämpliga skogsåterväxtåtgärder å mark, där återväx- ten uppenbarligen äfventyrats, instämt talan till domstol, så »äger domsto- len föreskrifva de åtgärder, hvilka för återväxtens betryggande å den afver- kade skogsmarken böra vidtagas» (3 $ i lag angående vård af enskildes skogar). Någon föreskrift om att domstolen skall i fråga om dessa åtgärder följa de förslag, som synemännen framlagt i undersökningsinstrumentet, föreligger således icke, och det är ju helt naturligt, ty å ena sidan kan ju skogsvårds- styrelsens motpart komma med utredning, som kullstjälper synemännens ut- låtande, och å andra sidan kan domstolen själf anse sig sitta inne med FRÅN SKOGSVÅRDSSTYRELSERNA. 451 tillräckligt omdöme om saken för att kunna döma på sidan om synemännens förslag (jämför referatet här ofvan: Bör en person, som låtit vanskötsel etc.). Men i allmänhet lära väl domstolarna fästa afgörande vikt vid dessa förslag, hvarför det är af betydelse, huru de äro formulerade, «Detta framgår ock af åtskilliga mål, där skogsvårdsstyrelse yrkat åtgärder utöfver de i undersökningsinstrumentet föreslagna. I utslaget har då förekommit en mellansats af ungefär följande lydelse: »— — men som svaranden icke kan anses lagligen skyldig att verkställa de åtgärder, som af skogsvårdsstyrelsen påfordrats utöfver hvad de med anled- ning af förevarande afverkning af Konungens befallningshafvande i länet förordnade synemän härutinnan föreslagit — —>. III. Invändning från afverkare, att då iordägaren åtagit sig åtgär- der för betryggande af återväxten, afverkaren borde vara därifrån befriad. A. B. upplät till E. L. genom kontrakt af den 12 januari 1906 viss afverkningsrätt å A. B:s hemman N. n:r sub 1. I kontraktet förekom bl. a. följande bestämmelse: »Säljaren ansvarar för de med afverkningen förenade skyldigheterna.» Skogsvårdsstyrelsen i länet lät sedermera hålla undersökning angående afverkningen, därvid konstaterades, att återväxten vore uppenbarligen äfven- tyrad. Med A. B. träffades öfverenskommelse om skogsåterväxtåtgärder, men med E. L. kunde sådan öfverenskommelse ej träffas, hvarför talan mot ho- nom instämdes till vederbörande häradsrätt. E. L. invände där bl. a., att då jordägaren åtagit sig åtgärder för be- tryggande af återväxten, han, E. L., borde vara befriad därifrån. I utslag af den 4 maj 1907 fann emellertid häradsrätten E. L. vara jämlikt I 8 i lagen angående vård af enskildes skogar den 24 juli 1903 ansvarig för återväxtens betryggande och förpliktade honom därför till vid- tagande af vissa åtgärder (jämför folkskriften »Om de nya skogslagarna», sid. 14.) Meddelande från skogsvårdsstyrelsens i Östergötlands län verksamhet. Genom skogsvårdsstyrelsens i Östergötlands läns försorg skogsodlades år 1907: fullständig — hjälp- skogsodling — kultur Skmma har har hektar enugt Skogsodlingskontrakt Av....ve..s.css osdsessnnänas nan 421,55 + 20,25 = 447,80 » » [Er ns a AR SS SR FORTS = 303,25 genom af styrelsen lämnad skogsodlingsledare ...... 148,35 + 18,75 = 167,10 NICUESK OLD ann stl CL ÖVÅ STI P6 6. scen sb s elsker seeds 31,75 F 7,35 = 39,10 Summa år 1907: 904,90 + 52,35 = 957)25 D:o år 1906: 556,31 + 60,75 = 617,06 D:o år 1905: 426,72 + 35,05 = 461,77 452 FRÅN SKOGSVÅRDSSTYRELSERNA. Till kulturerna under våren 1907 AL ELD De OR R SE NNE ER SSL Ir SSE Sa skole son Så 524,23 kg. tall- och 338,30 kg. granfrö hvarjämte i styrelsens plantskolor såddes 13,75 » » » 16,00 » > samt försåldes och afsändes direkt till TEKVITEN TOS Aa fN efrrset ss II da NS 2-3 SRA bil HN TG2,DO0R » Summa år 1907: 769,95 kg. tall- och 537,30 kg. granfrö » år 1906: 599;00 >» » » 209,30 >» » » år 1905: 303,10 > a 183,75 » » Förutom skogsfröet disponerades följande belopp skogsplantor: till ökulturemma ar 10 Os esseosei ror sesr bss 639,896 tall- och 363,675 granplantor till rTekvirenter afsänlleS).......-w-scsscee B0,0007 FIDEEETSAKA RO > Summa år 1907: 729,796 tall- och 49838,125 granplantor D:0" "år 1900:301310,300- 2005 » D:0 år IOO5H: Lo3,1001 > > FENON,000 » Dessutom omskolades under år 1907 för blifvande användning: TAStyrelsSens pplantskOlOR- ss. .r.ss.s-seeeeee 123,500 tall- och 237,000 granplantor SAME ANN OFStäÄClES:- stress senses 34,000 13 48,000 » äfvensom i styrelsens plantskolor 21,957 plantor af främmande barrträd. En ny plantskola om 0,75 har har under våren tagits i bruk på Borringe ägor nära Elfvesta järnvägsstation, hvarigenom plantskolornas ytvidd nu upp- går till omkring 1 hektar. Då omskolningen medräknas, åtgingo under 1907 års vår omkring 1 million 700 tusen plantor, och ungefär samma be- lopp finnes nu tillgängligt i plantskolorna för kommande år. Plantskolorna behöfva dock ytterligare ökas. Under våren 1907 har skogsodling ägt rum på 279 olika förrättningsställen. 1,605 skolbarn från 72 skolor hafva undervisats i skogsodling. Förutom den sKogsodling = 957,25 har, som utförts med mer eller mindre biträde eller bidrag af skogsvårdsstyrelsen, torde ungefär lika mycket hafva skogsodlats af enskilda personer eller bolag på egen bekostnad och under ledning af eget folk, men närmare uppgifter härom hafva ännu icke erhållits. Man torde således kunna antaga att under år 1907 skogsodlats inom Östergötlands län på enskild mark bortåt 2,000 hektar (=4,000 tld). Detta är ju rätt mycket, men dock icke tillräckligt. Socknar finnas nu, där skogsodling utförts eller under närmaste tiden kommer att utföras på nästan hvarje gård. I andra socknar återigen har skogsodling skett blott på något enstaka ställe, och några skogssocknar finnas, i hvilka ännu alls ingen skogs- odling förekommit. Vid styrelsens fröklängningsstuga utklängdes efter den 1 jan. 1907 om- kring 348 kg. tallfrö och 286 kg. granfrö. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1 fa (0 By ESA vr IT da ko ia TRÄVARUMARKNADEN. Vi skildes förra gången i utförsbacken och vi lofvade att nästa gång rapportera resultatet af den började »vilda jakten». Det är dock icke med nöje vi söka gå att uppfylla detta gifna löfte. Vi skulle ock kunna slingra oss undan med den förklaringen, att något resultat ännu ej föreligger, då man ej med visshet kunnat konstatera, att utförsbac- ken tagit slut. Somliga vänner »abroad» påstå att det är en bit kvar ännu. Vännen Dutclhmann t. ex. ville gärna se granbattenspriset nere i 72 floriner, påstås det. Och Kung Stram af Nord-Frankrike sänker fortfarande furubattenspriset med 10 francs, hvar gång en uppvaktande säljare lyfter på hatten för honom. Myr John Bull letar fortfarande för- gäfves efter sin »building-trade». Herren Grossmann & Dutzendmann's exotiska ströftåg ha vändt deras håg från nordisk furu och gran till Japans »tamo», »nara» och »sen». Och midt bland höga utskotts-stap- lar står lille vännen Sörensen med ett fortvivlet »hvor glider det saa hen?» på sina läppar. Ja, herr Sörensen, den frågan är kanske för- tidigt väckt; låt oss i stället först se till, huru långt det redan glidit. Furuplankor ha för prima och sekunda kvalitéer sjunkit två pund sterl. pr standard jämfördt med årets »top»-priser. Tertia, kvarta och kvinta, som redan från början noterats till låga priser, ha fallit unge- fär ett och ett halft pund. Afsättningen är ytterst trög. Genom ytter- ligare prisfall å furuplankor från Hvita Hafvet ha dessa tilldragit sig köparnes hela intresse till förfång för svenska plankor, hvilka åter i statistiken öfver importen till London under september betecknas vara »conspicuous by their absence». Furubattens, som i säsongens början t. o. m. af öfverbottens-expor- törer höllos i £ 9 för 21/, x 7, säljas nu från samma håll 7. å 19/—. Hernösandsbattens, som sökte sträfva mot 230 francs, nå nu knappast 200 francs och äro sålda billigare. Äfven för nederbatten är priset unge- fär ett pund lägre än i januari. Furuplanchetter 1 x 41/, och 1 X 4 ha från 210 resp. 200 francs vikit till c:a 190 resp. 180 francs, måhända äfven 5 francs lägre, hva- dan prisfallet också här är omkring ett pund. Granplankor noterades som bekant i årets början med £ 9 5/— för Nederbotten, 33 centimes basis för Sundsvall och 32 centimes för Hernö- sand. Priset för förstnämnda produktion är nu icke öfver £ 8. P/— Från Sundsvall såldes redan i augusti till 31 centimes, och torde nu 454 TRÄVARUMARKNADEN. knappast 30 centimes kunna erhållas. MHernösands plankor ha på sistone sålts till 28 centimes, ett mindre godt märke jämväl till 27 centimes, hvilket sistnämnda pris nu offereras såsom maximum äfven för prima märke men af säljarne refuseras. Man börjar åter framkomma med försök att få en skillnad af tre centimes mellan sekunda och tertia, men är det att hoppas att ingen säljare skall låta förleda sig till ett medgif- vande härutinnan, utan i nödfall hellre göra eftergift på annat sätt. Granbattens ha från £ 7,15 glidit ned till 6,15 eller 170 francs, hvartill försäljning i dagarna säges ha skett från Sundsvall. Till samma pris blef under september månad all Hernösands granbatten totalt slut- såld, så att där icke ens ett obetydligt kompletteringskvantum stått att finna. Granbräder och granplanchetter stå likaledes ett pund under högst erhållna priser, t. ex. 1x5 gran nu 130 mark emot 1535. —; I Xx 41/, gran nu 165 a 170 francs emot 190 och 1x4 gran 155 a 160 francs emot 180. Utskott af plankor och battens har från € 6. — gått tillbaka till 2 4,15 å 4,10/— och af bräder och planchetter från £ 6,5 resp. 6,5 till någonting omkring 5,12 och 5. pund resp. I genomsnitt kan man uppskatta prisfallet till ungefär 15 procent. Tillfölje nu rådande prisförhållanden ha många exportörer valt att hålla varorna öfver till 1908, då nu gällande värden icke kunna anses betala produktionskostnaden efter det för råvaran erlagda höga priset. Att andra åter tillfölje finansiella svårigheter måste realisera sina lager till det pris, Som står att få, är beklagligt och förvärrar gifvetvis situa- tionen. Jämsides med försäljningarna ha ock afskeppningarna gått trögt och stora kvantiteter trävaror, sålda på tidigare termin, ligga ännu oaf- hämtade. Intill den 1 september visar exporten följande ungefärliga siffror: till Storbritannien c:a 176,000 stds emot 230,000 år 1906 = 54,000stdsminskn. söErankrike ... >> 77.000: 24 BOJ000M EA MO ;OOORE » » Tyskland ... > 76,000 » -» -89,000» >» =213,000 > » raflolland is. 2 ONS » —56,000 » » =27,000 > » » Kapo. Syd-Afr.> — 8,000 > 5 ETS 000 REN OO ONE » » Danmark ... » 68,000 » >» —-57,000 »- >» = II1,000 » ökn. ARS PANIEN ss. SEAN OO OM FT RONNE DL NON Totalexporten under de åtta första månaderna uppgår till c:a 500,000 standards emot c:a 390,000 standards föregående år, hvadan alltså en differens af c:a 90,000 standards fr 1 sept låg oskeppad, motsvarande ett värde af 10 å 12 millioner kronor— ett litet bidrag alltså till penninge- knappheten. TRÄVARUMARKNADEN. 455 Ser man efter, huru denna underskeppning af c:a 90,000 standards fördelar sig på de olika skeppningsdistrikten, finner man följande siffror: Umeå— Haparanda...... c:a 30,000 stds mindre skeppning än 1906. Örnsköldsviks =... >» —4,000 » > p > BISrnöSAnG stas sirtarendt KET S,OOOE » » » » SSUDASVALl I:s ions sn nnde 313000 » » » Ila GKSVallR rv 3 EMS » » » SOderhalM-..-.vcrsscu pc FINT OO > ) » » Stockholm—Göteborg >» 14,000 >» » » » » C:a 95,000 >» » » » » ADA GÄlle osrosnenss sn ES O0Om arne | > sålunda 90,000 standards. 17 oktober 1907 Swordfish. Sveriges utförsel af trävaror och pappersmassa under januari—aug. 1903—1907. 1903 | 1904 1905 1906 1907 I Trävaror : 3 oarbetade, bilade eller sågade; af furu eller gran : Kbm, Kbm. Kbm, Kbm. Kbm. I timmer och mastträ af minst 25 CM, ...........+-++ 4,690! 8,600/ 22,300 28,800! 84,700! spiror, timmer och mastträ af mindre diameter 68,850 51,100 130,240]| 165,770 83,000 bjälkar af minst 20 cm. tjocklek 44,200 37,600 41,425 59,290 39.700 sparrar (af mindre tjocklek) ... 235,180 229,400 227,550 257,040 259,000 syllar (sleepers) .:...s..ssses ee 23,000 25,000 51,560 34,420 39,500 grufstolpar (pitprops) od 670,650 784,900 492,890 554,210| 456,400 plankor och bräder, ohyflade, 21 cm. och där- | öfver breda: af furu > gran .... battens och bräder, ohyflade, 15—21 cm. af furu 676,800/ 571,800 570,320 579,830 517,400 » gran «... 408,970 369,900 407,510 413,380 329,000 battens, scantlings o. bräder, ohyflade, under 15/ | cm, breda: af furu .. 489,400] 475,390 414,930/ 440,380/ 402,900 > gran 374,390 369,200 365,520 382,500] 360,700 491,000] 368,500 422,580 483,870 359,80c 131,850/ 127,500 139,260 136,810 95,800 bräder, hyflade, 21 cm. och däröfver breda: af furu 12,700] 9,900 40,055 31,010 11,800] > gran| 31,000] 25,900 22,800/ 14,170 14,900] bräder, hyflade, 15—21 cm. breda: af furu ...... 150,500 100,900 103,090] 104,270| 77-600] SLRTADE fore: 82,800] 82,600 68,100] 74,000] 76,400 bräder, hyflade, under 15 cm. breda: af furu ... 57,380| 4T,100 44.620 32,180 31,600] Nar Sn 54400] 66,200 51,495] 57+770| 50,390 bräd- och plankstump cd 282,100 287,100 236,980/ 232, 110 202,600 lister, läkter och ribbor .... 45,800 447400 45425/| 38,170/ 31,100 arbetade: a I y - I < - | snickararbeten etc. : | Kr. Kr. Kr. Kr. | Kr. byggnadsmateriel (dörrar, fönsterramar m. m.) 4,962,000] 4,381,000] 3,363,000) 3,305,000] 3,790,900 AA SAN ATA SIAET söder oskarr sins sd dr ere fecern des Nara seNee I 3,418;000] 3,607,000] —3,041,300] 3,827,000] 1,880,700 ka: ia kg. kg. kg. kg. Pappersmassa (trämassa): kemisk, torr ... > Väl mekanisk, torr . » våt I118,912,000] 136,642,000]|144,004,000 142,828,000]182,792,000]| «| 11,357,000) 11,886,000] 14,918,000) 14,846,000] 21,854,000] ..| 22,744>000] 32,656,000] 26,522,000] 30,904,000 33,847,000| 41,717,000| 50,636,000| 35,785,000] 47,984,000] 58,238,000 SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907, H. I10—1I. EKONOMISKT. Den 11 juni 1907 antogs bolagsordning för Aktiebolaget Birka, som har till ändamål att efter öfvertagande af E. K. Kastenssons snickerifabrik vid skeppsdockan utanför Söderköping och Bjäsätters ångsåg i Stjärnorps socken af Östergötlands län idka sågverksrörelse och virkesaffär m. m. Styrelsen med säte i Söderköping utgöres af grosshandlaren E. K. Kastensson och kronofogden A. G. Hallin i Söder- köping och godsägaren Erik S:son Flach å Braberg. Aktiekapitalet uppgår till 110,500 kronor i aktier å 500 till viss man. Den 30 mars 1907 antogs bolagsordning för Aktiebolaget Petrificering, som har till ändamål att efter inköp af en uppfinning afseende en ny metod för impreg- nering af vegetabiliska ämnen mot eld och röta tillgodogöra sig denna uppfinning samt drifva därmed förenlig affärsverksamhet och handel äfvensom att försälja rättig- heter att använda uppfinningen i in- och utlandet, antingen för vissa områden eller för vissa industrigrenar. Styrelsen med säte i Göteborg utgöres af f. baningenjören N. G. O. Lundberg i Malmö, samt fabrikören Jens Mauntin, handlanden B. R. Ed- gren och banktjänstemannen H. J. Th. Åkermark i Göteborg jämte verkställande direktören handlanden J. E. Berggren i Partilled. Aktiekapitalet uppgår till 60,000 kronor i aktier å 100 kronor. Aktiebolaget Österby Bruk hade den 3 oktober ordinarie bolagsstämma å Järn- kontoret i Stockholm under ordförandeskap af friherre Gust. Tamm, Därvid åter- valdes förutvarande styrelseledamöter samt revisorer och bestämdes en vinstutdel- ning af 6 procent. Under 1906 tillverkades 12,842 läster träkol och försågades 29,390 st. sågtimmer, lämnande c:a 251,500 kub.-fot. Den 22 juli 1907 antogs bolagsordning för Barkens Sågverksaktiebolag, som har till ändamål att idka sågverksrörelse och annan därmed sammanhängande verk- samhet. Styrelsen med säte i Stockholm utgöres af grosshandlaren Erik Wiklund i Stockholm, disponenten J. O. Pettersson i Länna och Gustaf Andersson i Smedje- backen. Aktiekapitalet uppgår till 106,000 kronor i aktier å 1,000 kronor. Som styrelseledamot och disponent för Billeruds Aktiebolag, Nors Jernbruks Aktiebolag och Ströms Bruks Aktiebolag har efter ingeniören James G. Calvert inträdt disponenten Chr. Storjohann. Fagersta Bruks Aktiebolag har under sommaren bytt ägare genom den för- säljning, som Aspelinska familjen gjort. Priset uppgifves vara 7,000 kronor pr aktie. Af den gamla styrelsen kvarstår endast öfveringenjören Axel Wahlberg, som utsetts till disponent, och grosshandlaren Olof A. Söderberg, som förmedlat försäljningen ifråga. Som nya styrelseledamöter hafva inträdt grosshandlaren D. Dietrichson i Stockholm, borgmästaren O. V. Lundberg i Sala och disponenten C. A. Vrang på Åkers styckebruk. Äfven Forsbacka Jernverks Aktiebolag har till större delen öfvergått i nya händer för ett pris som uppgifves till omkring fem och en half million kronor. Vid den bolagsstämma, som med anledning af denna försäljning hölls den 14 augusti, utträdde ur styrelsen bruksägaren Chr, Lundeberg, brukspatron Aug. Lundeberg och kaptenen E. Th. Klingberg. Till ordförande i styrelsen valdes vice häradshöfdingen Knut Tillberg och till öfriga ledamöter bruksägaren Kr. W. Lundeberg och bergs- ingenjören Erik W. Tillberg. Af bolagets skogar hafva nyligen omkring 16,000 tunnland, belägna inom Valbo, Årsund och Hedesunda socknar, försålts till Korsnäs Sågverks Aktiebolag. Forshaga Sulfit Aktiebolag hade 23 augusti ordinarie bolagsstämma i Karl- stad, hvarvid beslöts en utdelning af 6 procent för år 1906, eller kr. 106,320: — af det till bolagsstämmans disposition stående beloppet kr. 180,799: 88. Tillverkningen utgjorde 8,972 tons sulfit, 2,605 standards trävaror och 871 tons slipmassepapp. Den 26 augusti 1907 antogs bolagsordning för Jonsson & Fröbergs Aktiebolag, som har till ändamål att efter öfvertagande af firman Jonsson & Fröbergs i Härnö- EKONOMISKT. 457 sand såg, hyfleri och snickerifabrik, därstädes idka sågverksrörelse och annan i sam- hand därmed stående verksamhet. Styrelsen med säte i Härnösand utgöres af bygg- mästaren Per Jonsson, faktorn F. P. Åberg och målaremästaren A. W. Sundberg. Aktiekapitalet uppgår till 84,000 kronor i aktier å 500 kronor. Aktierna i Kramfors Aktiebolag hafva nyligen öfvergått i nya händer, i det att Kjellbergska familjen m. fl. sålt densamma till ett konsortium representeradt af direktör O Midling. Priset var 40,000 kr. pr aktie I samband därmed har den förra styrelsen, herrar A. E. Seaton, A. Andrén och J. M. Kjellberg afgått och till ny styrelse valts direktören O. Midling i Stockholm, irfherre J. Mannerheim å Grens- holmen och löjtnant J. Aug. Treschow å Målhammar. Ett 20-årigt 5'/,-procents obligationslån å kr. 6,000,000: — mot säkerhet af första intekningar i bolagets till omkring 500,000 tunnlands areal uppgående fastigheter har bolaget samtidigt af- slutat med Bankaktiebolaget Stockholm—0Öfre Norrland samt Skånes och Hälsing- lands enskilda banker. Utdelningen för 1906 är 10 procent. Den 12 juli 1907 antogs bolagsordning för Nyhamns Cellulosaaktiebolag, som har till ändamål att, efter öfvertagande af för ändamålet utaf direktören E, A. Enhörning och vice konsuln Henrik Åslund inköpta, å hemmanet Skottsund be- lägna fastigheter och byggnader samt å dessa fastigheter utförda anläggningar för uppförande af en sulfitfabrik, äfvensom de kontrakter och aftal, hvilka på grund häraf blifvit uppgjorda, fullborda samma fabrik och där tillverka cellulosa samt där- med drifva handel. Styrelsen med säte i Sundsvall utgöres af direktören E. A. En- hörning, konsuln Johan E. Ekman i Göteborg och vice konsuln Henrik Åslund i Sundsvall. Aktiekapitalet uppgår till 1,055,000 kronor i aktier å 1,000 kronor. Den länge förberedda försäljningen af Sandö och Dals sågverk inom Här- nösandsdistriktet är nu afslutad. Det köpande konsortiet, representeradt af dispo- nenten Åke Belfrage på Dal, har öfvertagit samtliga aktier i Sandö Sågverks Aktiebolag, sedan detta bolag först afhändt sig ägande aktier i vissa bolag; vidare har Sandö Sågverks Aktiebolag inköpt Dals Ångsågs Aktiebolags fastigheter inom Västernorrlands och Jämtlands län. Priset för det hela uppgifves till fyra och en half million. I samband med försäljningen har Härnösands Enskilda Bank i för- ening med Skandinaviska Kreditaktiebolaget, Stockholms Enskilda Bauk och Aktie- bolaget Stockholms Handelsbank öfvertagit ett 5!/, 25 obligationslån på 2 millioner kronor Säkerheten för lånet, som återbetalas inom 20 år, utgöres af första inteck- ningar i bolagets skogsfastigheter med areal af omkring 135,000 tunnland. Vid extra bolagsstämma i Falun den 7 oktober beslöt Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag att inköpa 1,700 stamaktier i Söderfors Bruks Aktiebolag till ett pris af 6,600 kr. pr stycket med skyldighet att betala samma pris för öfriga stamaktier i Söderfors, Bergslaget har tillsammans med Korsnäs Sågverks Aktie- bolag gjort köpet, hvilket senare bolag på sin andel erhåller omkring 30,000 tunn- land af Söderfors särdeles välskötta och för Korsnäs synnerligen välbelägna skogar. Svenska fröklängningsaktiebolaget hade sin ordinarie bolagsstämma i Stock- holm den 14 oktober. Ur årsberättelsen inhämtas, att efterfrågan på tallfrö har under berättelseåret varit synnerligen stor, då däremot granfröet endast med svårig- het och till låga priser kunnat realiseras, Försäljningen af frö har uppgått till 7,334,3s kg. tallfrö och 3,366,05 kg. granfrö samt 235,60 kg. diverse frö. Af den till bolagsstämmans förfogande stående årsvinsten 8,508, 66 kronor utdelades till aktie- ägarne 4,900 kr. med 7 &£. Till styrelse omvaldes öfverjägmästare Wallmo, samt jägmästarne von Schönberg och Ramstedt och till styrelsesuppleanter lektor Tim- berg och jägmästare Wahlgren. Revisorer blefvo godsägare Fåhreus och jägmäs- tare Witt med jägmästare Olof Pettersson till suppleant. Den 30 november 1906 antogs bolagsordning för Sydsvenska Trädestilla- tionsaktiebolaget, som har till ändamål att anlägga och drifva fabrik för tillverk- ning och försäljning af trädestillationsprodukter. Styrelsen utgöres af konsuln E. G. G. Smith i Trelleborg, dekorationsmålaren IL. Asp, direktören E. A. Gyllenberg, disponenten A. E. Månsson och fabriksidkaren A. Sjögren i Malmö. Aktiekapitalet uppgår till 101,750 kronor i aktier å 250 kronor, Skogsvårdsföreningens tidskrift, 1907. Bo SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT I (0 Kol SI Na NOTISER. INSEKTSHÄRJNINGAR I NORRA VÄSTERGÖTLAND. Vid en tjänsteresa å Aspa Bruks skogar — belägna å Tiveden — omkring medio af juli månad märkte jag under rodd å den lilla Bosjön att i en utmed sjöstranden befintlig hagmark till torpet Alebacken en del löfträd syntes stå kala. Jag rodde i land och fann på c:a 4, tunnlands areal nästan hvarje asp — äldre som yngre — kaläten med på kvis- tarna befintliga samlingar af puppor. En del fjärilar, hvita och glänsande, svärmade kring asparna. Vid företagen examinering fann jag, att fjärilen måste vara vide- spinnaren (Bombyx salicis). Då denna insekt ej torde vara bland de allmännare — åtminstone i denna del af landet — har jag velat låta detta fall komma till kännedom. I sammanhang härmed vill jag nämna, att under innevarande sommar på flera ställen å härvarande bruksskogar härjning af röda tallstekeln förekommit. Carl Tham. NORRLÄNDSKA SKOGSKOMMITTÉN. Den af Kungl. Maj:t på grund af Föreningens för skogsvård initiativ tillsatta kommittén för undersökning angående de åtgärder, som böra vidtagas för åstadkommandet af en rätt vård af kronans och de under kronans och skogsstatens tillsyn ställda enskilda skogarna i Norrland och Dalarna, sammanträdde i Stockholm den 5 augusti under ordförandeskap af förre stadsrådet, godsägaren Gösta Tamm. Till sekreterare har kommittén utsett amanuensen i k. domänstyrelsen, jur. kand. G. Alexandersson och till forstligt biträde notarien i samma styrelse, e. jäg- mästaren Gunnar Schotte. Under augusti månad har kommittén företagit inspektions- och studieresor i Dalarna och därvid besökt Älfdalens, Särna, Tima, Transtrands och Orsa besparings- skogar, Älfdalens och Hamra kronoparker samt flertalet kronoparker och en del skattehemmans skogar i Särna och Transtrands revir, Kommittén samlades åter i Stockholm den I oktober, och kommer att tillsvi- dare hafva sina sammanträden i konstitutionsutskottets lokal i nya riksdagshuset, SKOGSPLANTERINGEN INOM MALMÖHUS LÄN. Intresset för skogs- skötsel och skogsplantering är, glädjande att omtala, i starkt stigande, till och med inom Malmöhus län, som ju visserligen är ett landbruksidkande län, Så har skogs- planteringen under det senaste decenniet varit högst betydande, tack vare den om- ständigheten, att skogsplantor gratis utdelats till de mindre jordägarna. Under de senaste tio åren har genom hushållningssällskapets och skogsvårds- styrelsens förmedling gratis utdelats följande antal skogsplantor: År 1898 598,000 st., år 1899 690,000 st., år 1900 1,073,000 st., år 1901 947,000 st., år 1902 766,000 st., år 1903 878,000 st., år 1904 g921,000 st., år 1905 578,000 st., år 1906 561,000 st., och år 1907 973,000 st. Således ha under dessa tio år utdelats i det närmaste åtta millioner st. skogsplantor af olika slag, och härigenom ha tusentals tunnland jord blifvit skogbärande, Lägger man härtill alla de plantor som blifvit utplanterade vid herrgårdarna, hvilka själfva äga plantskolor, kan man ju säga att skogsplan- teringen varit högst betydande inom detta län, L. Lindell, NOTISER. 459 SAMMANVUXNA TALLAR. Såsom bidrag till de skildringar af egendomliga företeelser bland träden, hvilka som ofta ingått i tidskriften, återgifvas härmed tvenne fotonrafier, tagna af dr Osvald Myrén, af en väldig fura, som växer i Fin- land å Koskela torps mark under Kalinen hemman af Vouttila by i Punkalaitio socken, Åbo och Björneborgs län. En alldeles dylik föreniug af tvenne aspar har jag äfven påträffat. Af denna framgick tydligt, att föreningen uppstått sålunda, att tvenne unga telningar genom Fot. Osvald Myrén. Fig. 1. Sammanväxta tallar vid Kalinen i Vouttila by, Punkalaitio socken, Finland. 460 NOTISER. Fot. Osvald Myrén. Fig. 2. Detaljbild af föreningsstället af samma tall, som finnes till höger å fig. I. t. ex. rikligt snöfall blifvit böjda intill hvarandra och sedermera af hvarandras kvistar fastbundna, samanvuxit, hvarvid den ena telningens topp tagit öfverhand och den andras småningom uttorkat. Hugo Roos. IFRÅGASATTA LAGBESTÄMMELSER VID HÄRADSALLMÄNNINGARS UTVIDGNING. Sedan uti en vid 1904 års riksdag väckt motion föreslagits sådan ändring af 5 $ i kungl. förordn. ang. hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 jan. 1894, hvarigenom af delägare i en häradsallmänning inköpt mark skulle kunna på ett varaktigt och betryggande sätt införlifvas med allmänningen, anhöll Riksdagen — som ansåg de bestämmelser, som kunde finnas lämpliga be- träffande mark, som blifvit af delägare inköpt i ändamål att förenas med härads- allmänning, också böra vinna tillämpning i fråga om mark, som annorledes, t. ex. genom gåfva för sådant ändamål förvärfvats, och möjlighet böra beredas att på lik- nande sätt bilda nya allmänningar — att K. Maj:t måtte låta utarbeta och för riks- dagen framlägga förslag till de lagbestämmelser, som kunde pröfvas erforderliga och lämpliga för att bereda delägare i häradsallmänning möjlighet att få med allmän- ningen för framtiden införlifvad mark, som blifvit för sådant ändamål inköpt. NOTISER. 3 461 Efter det K. Maj:t i ärendet låtit höra samtliga länsstyrelserna i riket, har domän- styrelsen anmodats afgifva und, utlåtande i ärendet. I anledning häraf har styrel- sen den 7 sistl maj i undd. anfört bland annat: »För vinnande af det med riksdagens skrifvelse afsedda syftet och därtill med bibehållande af den i ofvan berörda k. förordning stadgade allmänna kontroll öfver dylika allmänningar och deras skötsel, anser styrelsen lagbestämmelser böra införas af innehåll: att, sedan å det i 6 $ i k,. förordningen angående hushållningen med de all- männa skogarna i riket omförmälda sammanträde med delägarna i häradsallmänning de närvarande med viss kvalificerad röstmajoritet beslutit att af från allmänningen influtna medel inköpa ett visst område för att med allmänningen förenas, delägarne skola genom allmänningsstyrelsen hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om förklaring, att området skall med allmänningen införlifvas; att dylik anhållan skall vara åtföljd af karta öfver det inköpta området jämte beskrifning, af bevis att området blifvit genom vederbörlig landtmäteriförrättning afskildt från annan jord, samt af gravationsbevis, utvisande att detsamma ej är be- sväradt af inteckning för gäld; att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande skall uti sin iförberörda $ omför- mälda kungörelse uttryckligen angifva att inköp af visst område är föreslaget, sko- lande allmänningsstyrelsen på det att sådan kungörelse må i tid kunna utfärdas, om förhållandet göra anmälan hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande; att om inägor, som icke lämpligen böra till skogsmark utläggas eller icke äro behöfliga för allmänningens bevakning och skötsel, åtföljt med häradsallmänning införlifvad mark, desamma kunna efter af delägarne på förenämnda sätt fattadt be- slut försäljas, dock med iakttagande af att dylik åtgärd först måste underställas Eders Kungl. Maj:ts pröfning; att såväl domänstyrelsen som ock kammarkollegium och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet skola underrättas om af Eders Kungl. Maj:t fastställd förändring i häradsallmänningens omåde; att, då allmänningsstyrelse söker lagfart å dylikt område, densamma skall förete Eders Kungl. Maj:ts förklaring, att området skall med häradsallmänningen in- förlifvas; att om lagfart å området meddelas, uti lagfartsbeviset uttryckligen angifves, att området med viss häradsallmänning förenas, och att samma förklaring äfven- ledes i lagfartsboken införes; att af delägare i häradsallmänning redan inköpt och lagfaret område af Eders Kungl. Maj:t kan förklaras skola med allmänningen införlifvas, hvarvid det bör åligga delägarne att låta verkställa motsvarande anteckning i fastighetsböckerna; samt att dessa bestämmelser i tillämpliga delar skola jämväl gälla vid förvärfvande af område för att utgöra ny häradsallmänning samt af område, som kommit till allmänning genom gåfva eller annat laga fång. Däremot kan styrelsen ej finna lagbestämmelser erforderliga för ordnande af rättsförhållandena, sedan de förvärfvade områdena genom Eders Kungl. Maj:ts be- slut införlifvats med förut befintlig häradsallmänning och ej heller om ny allmänning på dylikt sätt bildats, enär därvid lagens bestämmelser om häradsallmänning torde böra äga tillämpning, dock med den inskränkning, som föranledes af den förvärf- vade markens kamerala natur, enär de rättigheter och skyldigheter, som varit en följd af denna natur, torde, på sätt vid kronoparkers bildande genom inköp af 462 NOTISER. mark är fallet, fortfarande böra äga bestånd, enär i annat fall rubbning skulle ske i nuvarande skyldigheter rörande vägunderhåll m. m.» Vidare har s:n hemställt: »dels att, enär bestämmelser rörande sättet och villkoren för allmänningsskogars tillökande eller nybildande af oskiftad mark synas böra inrymmas i skiftesstadgan, förevarande ärende i denna del må behandlas af den kommitté, som erhållit upp- drag att omarbeta skiftesstadgan; dels att Eders Kungl Maj:t täcktes låta utarbeta särskild lag angående all- männingskogars tillökande eller nybildande af redan laga skiftad skogsmark, samt dels att angående förvaltningen af sålunda tillökad eller nybildad häradsall- männing må gälla hvad om häradsallmänning är eller varder stadgadt. DOMÄNSTYRELSENS FÖRSLAG TILL KRONOJÄGARNAS AFLÖNING. Rörande löneregleringskommitténs förslag till kronojägarnas aflöning (se Skogs- vårdsföreningen tidskrift 1907, sid. 223) har domänstyrelsen i yttrande den 25 juli anfört: : I fråga om kronojägares lönevillkor hemställer kommittén, att kronojägare må tillerkännas i lön 600 kronor och i tjänstgöringspenningar 600 kronor i Värmlands, Kopparbergs och de norrländska länen samt 500 kronor inom öfriga län; att därtill må kunna komma tre ålderstillägg till lönen, hvart och ett å 100 kronor, efter fem, tio och femton år; att till kronojägare, som ej har boställslägenhet, hyresersättning må utgå med 100 kronor, samt att respenningar må utgå för 50 kronojägare med 200 kronor, för 170 krono- jägare med 150 kronor, för 110 kronojägare med 100 kronor och för 52 kronojägare med 50 kronor. Hänvisande till hvad styrelsen ofvan (beträffande jägmästarne) anfört angående tjänstgöringen i de norra delarna af landet, anser styrelsen, att kronojägares tjänst- göringspenningar böra utgå med 700 kronor inom Västerbottens och Norrbottens län samt Särna socken med Idre kapellag i Kopparbergs län, med 600 kronor inom öfriga norrländska län och i öfriga delar af Kopparbergs län äfvensom i Värmlands län samt med 500 kronor inom rikets öfriga län. I afseende på kronojägares respenningar får styrelsen erinra därom, att krono- jägare, förutom nu utgående respenningar af 100 kronor i Värmlands, Kopparbergs och de nortländska länen, jämväl uppbära dagarfvoden för 60 dagar. Såsom kom- mittén genom utredning visat hafva dessa dagarfvoden utgjort förfogar högst 50 kronor JR 0) fler ARE BE SE CO EA ST Sr ra la 51—75 > Bl FR G:O SO leca oe vis leg RR SE AS IRENE 76—100 » SE 1 NA RR RR SA ar da TOr-125 » DVRTrO vde ses ere SS NS KT KA AA 126—150 >» Af de hos styrelsen granskade räkningar å kronojägares dagarfvoden framgår, att de högre beloppen utgått hufvudsakligen i norra delarna af landet, där förrätt- ningar i större omfattning utförts å under allmän kontroll och utsyning stående enskildes skogar. Man erhåller alltså de rätta summorna af därstädes nu utgående dagarfvoden och respenningar genom att öka ofvanstående två största belopp med 100, då man finper, att beloppen uppgå ända till 250 kronor. Om vid dagarfvo- denas borttagande respenningarna icke komma att uppgå ända till 250 kronor innebär löneregleringen alltså en minskning i detta afseende. Styrelsen anser med anledning af hvad sålunda anförts och tillika med hänsyn därtill, att kronojägarnes NOTISER. 463 tjänstgöring å enskildes skogar inom Västerbottens och Norrbottens län äfvensom inom Särna socken med Idre kapellag i Kopparbergs län allt mera ökas, att de af kommittén för kronojägare föreslagna respenningar böra utgå med minst 50 och högst 250 kronor, och får angående respenningarnas fördelning framläggas följande förslag: till 156 kronojägare 250 kronor » 50 > 200 » » 41 » 150 » > H6 » 100 » » 59 » 50 » Nedanstående tablå visar en jämförelse af respenningarnas fördelning å di- strikten enligt kommitténs och styrelsens förslag. Respenningar enligt kom- Respenningar enligt domän- | mitténs förslag styrelsens förslag Distrikt FA TR RR NS RE AT TR SN STARR Ara å Ao NEG EO EE | | 200 [150 | 100 | 50 Summal 250 | 200 | 150 | 100 | 50 Summa kr lekes]Ökp Ckr Kr Bkr Skr Ok) Tf aac ERNA 16 | 36) 3 —)| 55 | 55 -—-=)—-) 55 | SKellefleår ssd a ers des | 15) 251) 10) —) 5 ls ==) 50 | [ITE ÅR SER AAA sd Es TO Se NN AG 43), 30 46 Mellersta Norrlands ...... IG 31) —| 27 1126] —-!l—!]—]| 27 Gäfle=Dalad ee ser | I 122 DA NS 2 7! 13 | — | = | 12 SAM Be Bslagsti Nea. ed 20/22 NOT AES ONES IST OR ären ror NG (ÖSUPA Tr SE ler ffelsge sd je ne EES sa ES = = 6 | 18 4 28 | NET TE ta bg ROSS GN SENT EON r221 TS 46 == DUE2201T5 46 SVIS And STASIKFISA STENAR = ISTON TON SE IN SA —| — | 10 | 19 8 37 (SONEN Fordss sag Nera Vx SH ErOr 2 (ES 10 | STIELOTIIT25 Summa | 50 | 170 | 110] 52 | 382 | 156] 50 | 41 | 76 | 59 | 382 Beträffande ordinarie kronojägare, som på grund af sjukdom åtnjuter tjänst- ledighet, får domänstyrelsen erinra därom, att jämlikt nådiga brefvet den 29 novem- ber 1889 sådan kronojägare äger rätt uppbära hela lönen under ledighetstiden. Vikarie för sådan kronojägare äfvensom den, som förordnas att, då kronojägaretjänst är vakant, uppehålla tjänsten, äger jämlikt samma nådiga bref åtnjuta full krono- jägareaflöning, hyresersättning, där sådan förekommer, jämväl däri inbegripen. Dessa förmåner auser styrelsen böra äfven framdeles tillkomma kronojägare och till- förordnad kronojägare i hela sin utsträckning och icke allenast såsom kommittén föreslagit gälla blott då kronojägaretjänst är vakant. Mot kommitténs förslag rörande den ordinarie skogspersonalens löneförmåner och villkoren för deras åtnjutande har styrelsen intet vidare att anmärka. FÖRDELNING AF DET PÅ EXTRA STAT FÖR ÅR 1908 SÅSOM BIDRAG TILL BESTRIDANDE AF KOSTNADERNA FÖR UPPEHÅLLANDE AF SKOGS- VÅRDSSTYRELSERNAS VERKSAMHET ANVISADE ANSLAG. Sedan Riksda- gen såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande af skogsvårds- styrelsernas verksamhet, på extra stat för år 1908 anvisat ett anslag af 60,000 kronor, har K. Maj:t genom nådigt bref den 6 sistlidne september funnit godt att i enlig- het med domänstyrelsens förslag af samma anslag tilldela: 464 NOTISER. skogsvårdsstyrelsen inom Stockholms läns landstingsområde 2,500 kr, » » Uppsala » » 4,000 » > » Södermanlands » » 4,000 » > » Östergötlands > > 2,500 » > » Jönköpings » » 1,500 » » » Kronobergs » » 1,500 >» » » Kalmars » BHoOrra » 2,500 » > > » » södra >» 2,500 » » Blekinge » » 4,000 » » Kristianstads » » 4,000 » > » Malmöhus » > 4,000 » >» Hallands > » 4,000 » » » Göteborgs och Bohus » » 4,000 » j » Älfsborgs > > 1,500 » » » Skaraborgs » > 4,000 >» > Värmlands » » 1,000 » » >: Örebro p » 4,000 » > » Västmanlands » » 4,000 » > » Kopparbergs » > 1,500 >» > > — Gäfleborgs » > 1,000 >» » » Västernorrlands > » 1,000 » » » Jämtlands » 1,000 » tillhopa kronor 60,000: — FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD ANORDNAR DISKUSSIONSAFTON ons- dagen den 6 november kl. 7 e. m. å Hotell Continental i Stockholm enligt följande program: 1. Önskemål rörande föreskrifterna för allmänna skogars indelning. Inledes af skogstaxatorn, jägmästare Adolf Welander. 2. Om ekskogsskötsel, smärre meddelande (med skioptikonbilder) af jäg- mästare Gunnar Schotte, 3. Flygsandsfälten på Fårön, meddelanden (med skioptikonbilder) af docenten, dr. Henrik Hesselman. Samma dag på middagen kl. 3,30 aftäckes å Nya kyrkogården (ingång genom grinden n:o 5) den minnesvård, som Föreningen rest å byråchefen J. O. Zelléns graf. MINNESVÅRDEN å Alb. Nilssons graf kommer att aftäckas den 10 november kl. 12 midd. å Uppsala kyrkogård. RÄTTELSE. I häfte $—9 af tidskriften har i A. Löfs uppsats »Om sjunk- virke vid flottning» å sid. 384 första raden under tab. I ett ej blifvet utelämnadt, Där skulle stått: »sjunka om de ej lämnades i tillfälle att torka». ci ens vek paa god midijydsk Hedebund,, (8 (öser af det forstl. Forsögs- 3 fär . oréts 907, li. 18—19, — > 2 d NEG ER Nir ÅR OM, 1907, M:0 g9—I1I0. rnal, 1907, juni, / Moseindustriforeni ig 7 nän, I 1907," n:r 38 S : ND SA: dskrift för Sveriges jordbru dess binäringar, 5 H:o 38—41, Grdör för RAR opera kslär | n:0718, k veckorevy, 1907, I mr naden, > Svensk tidskrift j AA ARR onsbigd för Trädgåräen, 907, n: cå LR I VE ve | 3 RR 1 de: sam virlkelide danske ns tidskrift 1907; h. 355 för. Jägare ch Fiskare, 1907, HYSSN ;I8—19; + på Är Redaktörer: Jämnästaren Gunnar Schotte, ansvarig a Föreningens kontor, Mälartorget 15, 4 tr. (hiss), hålles Spå N:o N:o 1905 NED N:o N:o N:o 1906 N:o 1907 lämnas rabatt. SÖ Org beloppet: Docenten, Fil; D:r Henrik Hesselman. 7 3. Rikstelefon 2290. Postadress: Stockholm 3 träffas å kontoret säkrast kl, ER f. m. och e. m. i sin bostad, Blockhusudden 27 och Allm. telefon: Djurgården 72.= At Afverkningsvinstens höjande från okodöva ME ERman 5; Om kogssbntd af Arvid Nilssän Skogens viktigaste skadeinsekter älg 34 MIUStr ; Vid RS af de Se i störa arter Sd NYE Mee AN 20 - > Sa CENTRALTRYCKERIST, SINN 907. 2 CERN fa ckupplagan. AR December. Skogsvårds= JF öreningens Tidskritt i MH TN fa : TI | ME UTGIFVEN AF FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD, STOCKHOLM. Under år d0b utgifves "Skogsvårdsföreningens. årgång efter samma plan som år 1907; . Den utkommer så den allmänna upplagan och fackupplagan. Den ällmänna upplagan kommer att inneHålla längre. eller illustrerade uppsatser, som i populär form behandla såväl prokt I teoretiska spörsmål rörande våra skogar, I denna upplaga tagas) ven : jaktvårdsuppsatser, uppgifter om trävarnmarknaden; notiser i skopsekunpiulek gor, körta meddelanden från skogsvårdsstyrelserna samt andra notiser röränd skogs: vården.-."Denna upplaga. sändes till ledamöterna af Föreningen för Skö svård mot; : medlemsafgiften-5 kronor per år. Allmänna upplagän är afsedd att : 500-sidör förutom eventuella bilagör. Fackupplågan kommer, förutom hela allmänna ripplagans text in ill fritjo. ner, att innehålla en- serie fackuppsatser om minst 300 sidor per, år. = RE fack? serie. kommer att behandla rent teoretiska spörsmål. rörande iv; mera speciella tekniskt-fackliga frågor, Men denna upplaga vill ej! Blott behandla landets skogsförhållanden, utan kommer äfven att följa med, hvad betydenhet förekommer i skogslitteraturen.. Den skall innehålla recensioner af. värdefullare arbeten i skogshushållning och redogörelser. för det viktigaste: inne: hållet i de utländska skogstidskrifterna samt förteckning. öfver utkomimande skogs-- > litteratur. 1I> fackupplagan intagas vidare cirkulär och prejudikat rörande stätens — skogsförvaltning, redogörelser. och beslut åf allmännare intresse rörande skogsadn "nistrationen samt tjänster och förordnanden rörande skogsväsendet: , Under Hagas administrativ praxis kommer slätligen denna upplaga att öppna sina spalter för meddelanden och inlägg i administrationsfrågor. : Priset för denna upplaga om öfver $00" sidor förutom eventuella bilagor blir 10: kronor per år, d. v. s. vanliga med- lemsafgiften. 5 kr. samt en tilläggsafgift af 5 kronor för den fackliga delen Ar fidskriften Båda upplagorna utgifvas hvar för sig med 12 häften” per år; d likso hittills med dubbelhäften under sommarhalfåret. - : Tidskriften - sändes portofritt till alla medlemmar a Föreniagen, men kan prenumeration till pris af resp. '5 och 167kr, äfvén ske ÄERKNanO Re ERAN Stockholm den 1 decermber 1907, : Redaktionen. Uppsatser, som endast inflyta i tackupplagan,. betecknas med ordet. >> »Fackuppsatser> såväl i kolumntiteln vid hvarje SERA böra som i ark: signaturen. : ANNONSPRIS, Som - tidskriften utkommer relativt ofta ock vänder sig till en större läsekrets är den ett lämpligt. annonsorgan, dels för alla tjänster eller erbjudande af tillfällig arbete i skogsvårdssynpunkt, dels för försäljning och köp af virke, frö och plantor samt; för skogs- och kulturredskap, instrument vid skogstaxeringar och mätningar, littera: tur rörande skogsbruk, jakt och naturvetenskap, kontorsartiklar, jaktredskap m, m. Annonspriset är 20 kr. för hel sida, Smärre annönser beräk bt efter 1.50 kr. pr cm, af sidans höjd och minsta annonspriset är 3 kr. För annonser, som införas minst 5 ggr, lämnas 10 & rabatt och för hela året stående annonser 20 2; Annonser böra” insändas till redaktionen före den 10 i hvarje månad för att Ny i ”Härmaste Häfter Annonsera i Skogsvårdsföreningens Tidskrift. Stor spridning: För närvarande öfver 2900 exemplar. Annonser till nästa häfte emottagas intill den 1-jan: 1908: Ärade medlemmar uppmanas att till styrelsen anmäla PeCObA KON äro villiga att ingå i föreningen, äfvensom att meddela HPPEE AG adress” förändringar. Skrifvelser till Styrelsen för Föreningen för Sldpsfärd. tordejsändasitil sekreterarens adress, ERF NERE 15, Stockholm 2: ENE 0 Aftryck af uppsatser och notiser” ur tidskriften otgilves Kra. där dj: E något särskildt förbehåll göres för viss artikel; om ; SkogAvärlak Iron bran | tidskrift tydligt angifves såsom källa. Red. Tidskriften distribueras i bokhandeln af A.-B. Nordiska Bok Stockholm; — OBSERVERA! För att underlätta postverkets och redaktionens distribution af januarihäftet 1908 af Skogsv årdsföreningens Tidskrift uppmanas årligen betalande medlemmar att insända afgiften för år 1908 före den I januari under adress Föreningen för Skogsvård, Stockholm 2. Årsafgiften är som förut 5 kr. för dem som önska tidskriftens allmänna upplaga, samt 10 kr. för dem som önska erhålla fackupplagan. Önskas äfven Skogsvårdsföreningens Folkskrifter för år 1908 insändas 5 kr. 60 öre resp. 10 kr. 60 öre och torde bilagda postanvisningar alternativt kunna användas. Till dem som möjligen ej före denna tid insändt årsafgiften eller ej anmält utträde ur Föreningen, kommer första häftet af 1908 års tidskrift att omkr, den 10 januari utsändas mot postförskott å 5 kr. eller 10 kr. (resp. 5 kr. 60 öre eller 10 kr. 60 öre med folkskrifterna), allt efter i så fall förut anmäld önskan om ena eller andra upplagan. För Finland äro afgifterna, uttagna genom postförskott, S Mark eller 15 Mark (resp. 9 Mark eller 16 Mark med folkskrifterna). Ständiga ledamöter (afgift 100 kr. en gång för alla) erhålla tillsvidare såväl fackupplagan som folkskrifterna utan tilläggsafgift. Då enligt Generalpoststyrelsens föreskrift tidskrifter, som väga mer än 150 gram, ej kunna abonneras genom postverket, är från och med 1906 postprenume rationen af tidskriften indragen. 2 Red. INNEHÅLLSFÖRTECKNING till TÖRETETTARTET af Sfogsvårdsföreninaens tidskrift 1907 Allmänna upplagan. "Tillgången på tall- och grankott i Sverige hösten 1907 (med 4 kartor) af RSA VI RA TA bår Ar oe Te MUN. ni sera ST bre sso ND RAT NV SR SoA AE tr An ANAR. rr sid. 465 Några reflexioner med anledning af Riksdagens skrifvelse ang. länsallmän- Hiftgarsknidanderal G)YSTAR 2. SVENSSON veredrodeactoseelv ter koner era nht 470 Meddelanden om naturminnen: 15. Jätteeken vid Svaneholm i Skåne (med 2 fig.) af GUNNAR SCHOTTE 473 In memoriam: Carl Gustaf Göthe (med porträtt) af M. VON SCHANTZ osms..sssssessoona 476 Ernst von Porat (med porträtt) af GUNNAR SCHOTTE.,..... sed ucst Kr ANG J. E. Bohman (med 2 porträtt) af C. B. CHRISTOFFERSSON ........... >» 482 Hugo Tamm (med 2 porträtt och 2 bilder) af TH. ÖRTENBLAD <...... > 485 Från skogsvårdsstyrelserna: Rättegångar o, juridiska spörsmål af E. LEKSELL IV. Om ' beskaffenheten af borgen för upphäfvande af afverknings- förbud PN erfa SR Sa NPT IE dan og a e been ee NN SSE El pl sa si selen av As Er 491 'Skogsvårdsföreningens exkursion 1907 (med 14 bilden) af GUNNAR ScHOT1 TEN 402 EiRFAVvaTuUmatkn Aden af OWORDETSEL >... ccs svseers i ins tens asks köjar den APS fyfan fee 509 Sveriges in- och utförsel af trävaror och pappersmassa under jan. —okt. 20218 POE fä rrig ar Bg nt UädnA Nr orig SSR RA BUR säd DAS EO LE DEE SRS NORS SEELE LEREEEA SITT BES EE ENN OS ka nr a rn mn NA 0525 = sjua sr a sf LG sis SST And a sj most kr Me ir > USE2 Notiser: K Aftäckningen af minnesvården å J. O. af Zelléns graf (med 1 fig.) 512 Skogsodlingen å smärre enskildes marker i Halland 515 Skogsvården :å. Jönåkers häradsallmänning ....ss:...stw.semiisresmkirå 516 Föreningens för skogsvård diskussionsafton den 6 november ......... 516 JET APART ATS HET ANN nere lira N ka sed fer DINA ass br gs ma Spetsen deE Nr sö Vy OR STO CA Skr NASA RR å ; J NER a Jägmästartjänsten i Bodens revir sökes genom underd. an- sökningar, som skola vara till K. Domänstyrelsen insända före den 21 januari 1908 kl. 12 på dagen. Hronojägaretjänsten i Uttersbergs bevakKn.-traHt af Grönbo revir, Västmanlands län, sökes hos jägm. G. Ramstedt, adr, Grönbo, Kåfalla, före den 24 dec. kl. 12 på dagen. 4 st. länsskogvaktaretjänster i Värmlands län äro till ansökan lediga. Löneförmånerna. äro: lön 600 kronor, tjänstgöringspen- ningar 600 kronor, bidrag till hushyra och vedbrand 150 kr., dagarvode vid arbete utom hemmet 2 kr. samt reseersättning. Af frejdebetyg, läkarebetyg samt betyg från skogsskola och innehafda tjänster åtföljda ansökningar insändas före den I Februari 1908 till Skogsvårdsstyrelsen, Karlstad. Närmare upplysningar meddelar TLänsjägmästaren A. Nilsson, Karlstad. Karlstad den 29 November 1907. Å Värmlands läns sKkogsvårdsstyrelses vägnar: H. U. Tiberg. Arvid Nilsson. En länsskogvaktaretjänst hos Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län kungöres härmed till ansökan ledig att tillträdas den I mars 1908. Aflöningsförmånerna äro: lön 1200 kronor, 2 kronor i dagarvode' vid arbete utom hemmet samt fria resor Ansökningar, åtföljda af betyg, skola insändas till Skogsvårdsstyrelsen i Öster- götlands län under adress: Boxholm, före den 10 nästkommande Januari Boxholm den 4 December 1907. Wilhelm Wettergren. J. E.: Kinman. Skogsvårdsföreningens folkskrifter kunna vid inköp i större partier erhållas till lägre pris än det vanliga: Jar Man hänvände sig till Föreningens för skogsvård kontor, Mälartorget 15, Stockholm. Lämpligaste skogslektyr för utdelning till skogsbevakare, skogsarbetare, mindre skogs: ägare, socken= och folkbibliotek, folkskolornas bokförråd m. KR = =S SN AERE ys CCS AR - SN på ON N ce f Mm Po 3 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 4565 Tillgången på tall= och grankott i Sverige hösten 1907. I likhet med hvad som skett åren 1905 och 1906 äro äfven de för innevarande år till kungl. domänstyrelsen inkomna rapporterna från ri- kets kronojägare sammanställda å efterföljande kartor, som tillnärmelse- vis ange, hvilka utsikter finnas för den kommande kottskörden. En blick på kartorna visar: Att ingen tillgång på grankott förefinnes i södra Sverige, samt in- gen eller ringa i mellersta delarna af landet. För Norrland utvisar kust- landet mindre god tillgång samt inlandet ringa, med undantag för Jämt- land, hvarifrån rapporteras, att tillgången på grankott detta år är god eller riklig. Utsikterna för en bättre skörd af grankott inom vissa delar af landet minskas dock i väsentlig grad, därigenom att grankotten an- gifves vara synnerligen »maskstungen.» - Att tillgången på >2-årig tallkott är ringa öfver hela landet med smärre undantag, där tillgången kan sägas vara mindre god. Att tillgången på 1-åriga kottämnen hos tallen i hufvudsak är ringa i södra och mellersta Sverige samt mindre god i Norrland. Enligt meddelanden från skilda håll inom södra Sverige har den iakttagelsen därstädes gjorts, att ehuru tallen i år blommat rikligt, till- gången på kottämnen på hösten varit ringa, i det att kottämnena affallit. Å kartorna är tillgången på kott angifven i följande grader, hvilka enligt de för kronojägarnas rapporter gällande föreskrifter betecknas på följande sätt: Zngen, då kottar icke förekomma; ringa, då kottar endast sparsamt förekomma på enstaka, fristående träd; mindre god, då kottar allmänt förekomma på fristående träd och i beståndens ytterkanter; god, då kottar förekomma såväl å fristående träd som inom de me- delålders och äldre bestånden; riklig, då kottar förekomma rikligt på flertalet träd inom de medel- ålders och äldre bestånden. Alex. Maass. Skogsvårdsföreningens tidskrift, 1907 a 20 14 19. Älfsby. 15. Arjepluogs. 20. Piteå. 16. Malmesjaurs. 21. Jörns. 17. Öfre Byske. 22. Norsjö 18. Arvidsjaurs. 23. Burträsks. Umeå distrikt. 24. Degerfors. 29. Stensele. 25. Norra Lycksele. 30. Wilhelmina. 26. Södra Lycksele. 31. Fredrika. 27. Åsele. 32. Bjurholms. x 28. Sorsele, 33- Anundsjö. 2 Mellersta Norrlands disirikt. 2 8 Lee I . / & 34- Tåsjö. 38. Norra Jämtlands A ” 35. Junsele. 39- Östra Jämtlands ) USTETS; Mu 36. Hernösands. 40. Vä il 37- Medelpads. 41. Härje 466 TILLGÅNGEN PÅ TALL- OCH GRANKOTT Tillgången på grankott i Sverige hösten 1907. (Ertrag an Fichtenzapfen in Schweden im Herbste 1907.) Distrikt och revir. Luleå distrikt. I SVERIGE HÖSTEN 1907. 1. Pajala. 8. Kalix. 2. Torneå. 9. Råneå. 3. Tärendö 10. Bodens. 4. Jukkasjärvi. 11. Storbackens, 5. Gellivare. 12. Pärlilfvens. 6. Räneträsks. 13. Jokkmokks. 7. Ängeså. Skellefteå distrikt. » Varriså, Gäfte—Dala distrikt. « N. Hälsinglands. »- V. Hälsinglands. « Gästriklands. - Kopparbergs. »« Österdalarnes. 47. Särna. 48. Transtrands, 49. terdalarnes. 50. Klotens. Bergslagsdistriktet. « Alfdals, .« Arvika. « Karlstads. - Askersunds. 57- Köpings. 58. Västerås. 59- Enköpings. 60. Norra Roslags, 55- Örebro. 61. Örbyhus. 56. Grönbo. Östra distriktet. 62. Stockholms. 66. Finspångs. 63. Gripsholms. 67. Kinda. 64. Nyköpings. 68. Gottlands. 65. Ombergs. Ingen tillgång Västra distriktet (Ken Brirag) 69. Granviks. 74- Dalslands. Ringa tillgång 70. Tivedens 73- Hunnebergs (beringer Ertrag 71. Vartofta. 76. Marks, ; RA ke 72. Kinne. 77: Svältornas Fuler Ertrag) 73. Slättbygds. 78. Bohus, God tingång ter Ertrag, Smålands distrikt. ( Se a S . sh 79. Tjusts, 83. Jönköpings. oiPelicher Bri 80. Kalmar. 84. Västbo. (Ce ag) 81, Ölands. 85. Sunnerbo. Dist": 82. Eksjö. 86. Värends. — (Fors grenze) Södra distriktet —— Revirgräns 87. Blekinge—Åhus. 89. Engelholms. Meviergrenze) 88. Malmöhus, 90. Hallands. v SI” Barrskogsgräns o =3 = Malmdp 38 ( CE MWadelwaldgrenze) JE Skala 1:850000 TILLGÅNGEN PÅ TALL- OCH GRANKOTT I Tillgången på 2-årig tallkott i Sverige hösten 1907. )Ertrag an 2jährigen Kiefernzapfen in Schweden im Herbste 1907.) Distrikt och revir. Luleå distrikt. 1. Pajala. 8. Kalix, 2. Torneå. 9. Råneå, 3. Tärendö. 10. Bodens. 11. Storbackens 12. Pärlälfvens. 13. Jokkmokks. 4. Jukkasjärvi, 5. Gellivare. 6. Räneträsks. 7. Ängeså. Skellefteå distrikt. 19. Alfsby. 20. Piteå, 21. Jörns, 22. Norsjö. 23. Burträsks. Umeå distrikt. 14. Varriså. 15. Arjepluogs. 16. Malmesjaurs. 17. Öfre Byske. 18. Arvidsjaurs. 24. Degerfors. 29. Stensele. 25. Norra Lycksele. 30. Wilhelmina. 26. Södra Lycksele. 31. Fredrika. 27. Asele. 32. Bjurholms. 28. Sorsele, 33- Anundsjö. Mellersta Norrlands distrikt. 34. Tåsjö. 38. Norra Jämtlands 35. Junsele. 39. Östra Jämtlands 36. Hernösands. 40. Västra Jämtlands. 37- Medelpads. 41. Härjeådalens. Gäfte—Dala distrikt. 42. N. Hälsinglands. 43. V. Hälsinglands. 44. Gästriklands. 45- Kopparbergs. 46. Österdalarnes. 47. Särna. 48. Transtrands. 49. Västerdalarnes. 50. Klotens. Bergslagsdistriktet. 57- Köpings. 58. Västerås. 59- Enköpings. 60. Norra Roslags. 61. Örbyhus. s1. Älfdals. 52. Arvika. 53. Karlstads. 54. Askersunds. 55- Örebro. 56. Grönbo. Östra distriktet. 62. Stockholms. 66. Finspångs. 63. Gripsholms. 67. Kinda. 64. Nyköpings. 68. Gottlands. 65. Ombergs. Västra distriktet. 69. Granviks. 74. Dalslands. 70. Tivedens. 75- Hunnebergs. 71. Vartofta. 76. Marks. 72. Kinne. 27. Svältornas. 73. Slättbygds. 78. Bohus. Smålands distrikt. 83. Jönköpings. 84. Västbo. 85. Sunnerbo. 86. Värends. Södra distriktet. 87. Blekinge— Åhus. 88. Malmöhus, 79. Tjusts. 80. Kalmar. 81. Ölands. 82. Eksjö. SA ES Ta 89. Engelholm; 90. Hallands SVERIGE HÖSTEN 1907. 467 (CR LER I a SA Fä Eg I ” + HH ulko DOM é ot : Stockholm frn 687 Ringa tillgång C (beringer Ertrag) I 35 |G Sd Mindre god tilt- X ; Gäng(Weniger Quler Ertrag) cc Distr: gräns — f(Forstörspektions. grenzej — Bevirgräns levieryrenze) SD” Barskogsgräns MWadelwaldgrenze/ ra 468 TILLGÅNGEN PÅ TALL- OCH GRANKOTT I SVERIGE HÖSTEN 1907 Tillgången på 1-årig tallkott i Sverige hösten 1907. (Ertrag an Ijährigen Kiefernzapfen in Schweden im IHerbste 1907.) Distrikt och revir. Luleå distrikt. to Pajala, 8. Kalix. 2. Torneå. 9- Råneå. 3. Tärendö. 10. Bodens. 4. Jukkasjärvi. 11. Storbackens, 5. Gellivare. 12. Pärlälfvens. 6. Råneträsks. 13. Jokkmokks. 7. Ängeså. Skellefteå distrikt. 14. Varriså. 19. Alfsby. 15 Arjepluogs. 20. Piteå. 16. Malmesjaurs. 21. Jörns. 17. Öfre Byske. 22. Norsjö. 18. Arvidsjaurs. 23. Burträsks. Umeå distrikt. 24. Degerfors. 29. Stensele. 25. Norra Lycksele. 30. Wilhelmina. 26. Södra Lycksele. 31. Fredrika. 275 LASele: 32. Bjurholms. 28. Sorsele. 33- Anundsjö. Mellersta Norrlands distrikt. 34. Tåsjö. 35- Junsele. 36. Hernösands. 37- Medelpads. 38. Norra Jämtlands. 39. Östra jämtlands. = Västra Jämtlands. - Härjeådalens. SEN distrikt. 42. N. Hälsinglands. 43. V. Hälsinglands. 44. Gästriklands. 45: Kopparbergs. 46. Österdalarnaes. 47. Särna. 48. Transtrands. 49- Västerdalarnes. 50. Klotens. Bergslagsdistriktet. 51. Alfdals. 52. Arvika. 53. Karlstads. 54- Askersunds. 55- Örebro. 56. Grönbo. 57- Köpings. 58. Västerås. 59. Enköpings. 60. Norra Roslags. 61. Örbyhus. Östra distriktet. 62. Stockholms, 63. Gripsholms. 64. Nyköpings. 66. Finspångs. 67. Kinda. 68. Gottlands. 3- Ombergs. Västra distriktet. 69. Granviks. 74- Dalslands. 70. Tivedens. 735- Hunnebergs. 7t. Vartofta. 76. Marks. 72. Kinne. 77. Svältornas. 73. Slättbygds. 78. Bohus. os Smålands distrikt. Era, 79. Tjusts. 83. Jönköpings. 80. Kalmar, 84. Västbo. 81. Ölands. 85. Sunnerbo. 82, Eksjö. 86. Värends. Södra distriktet 87. Blekinge—Åhus. 88. Malmöhus, 89- Engelholms 900. Hallands Skala 1:850000 TILLGÅNGEN PÅ TALL- OCH GRANKOTT I Tillgången på 1-årig hösten 1906. (Ertrag an 1-jährigen Kiefernzapfen in Schweden im Herbste 1906.) Distrikt och revir. Luleå distrikt. 8. Kalix. 9. Råneå, 10. Bodens. 11. Storbackens. 12. Pärlälfvens. 13. Jokkmokks. 1. Pajala. 2. Torneå. 3. Tärendö. 4. Jukkasjärvi. 5. Gellivare. 6. Råneträsks. 7. Ängeså. Skellefteå distrikt. 14. Varriså, 19. Älfsby. 15. Arjepluogs. 20. Piteå. 16. Malmesjaurs. 21. Jörns. 17. Öfre Byske. 22. Norsjö. 18. Arvidsjaurs. 23. Burträsks. Umeå distrikt. 24. Degerfors. 29. Stensele. 25. Norra Lycksele. 30. Wilhelmina, 26. Södra Lycksele. 31. Fredrika. 27. Åsele. 32. Bjurholms. 28. Sorsele, 33- Anundsjö. Mellersta Norrlands distrikt. 34. Tåsjö. 38. Norra Jämtlands. 35- Junsele. 39. Östra jämtlands. 36. Hernösands. 40. Västra Jämtlands. . Medelpads. Gäfte—Dala distrikt. 41. Härjeådalens. 42. N. Hälsinglands. 47. Särna. 43. V. Hälsinglands. 48. Transtrands. 44. Gästriklands, 49- Västerdalarnes, 45. Kopparbergs. 50. Klotens. 46. Österdalarnes. Bergslagsdistriktet. si. Älfdals. 57. Köpings. 52. Arvika. 58. Västerås. 53. Karlstads. 59- Enköpings. 54. Askersunds, 60. Norra Roslags. 55- Örebro. 61. Örbyhus. 56. Grönbo. Östra distriktet. 62. Stockholms. 66. Ombergs. 63. Gripsholms. 67. Finspångs. 64. Daga. 68. Kinda. 65. Jönåkers. 69. Gottlands. Västra distriktet. 70. Vadsbo. 75- Hunnebergs. 71. Vartofta. 76. Marks. 72. Kinne. 77. Svältornas. 73. Slättbygds. 78. Bohus. 74. Dalslands. Smålands distrikt. 79. Tjusts. 83. Jönköpings. - 80. Kalmar, 84. Västbo. 81. Ölands. 85. Sunnerbo. 82, Eksjö. 86. Värends. Södra distriktet. 87. Blekinge—Åhus. 89. Engelholms. 88. Malmöhus, 90. Hallands. tallkott i Sverige SVERIGE HÖSTEN 469 1907. =, | |Ingerntilgång | [Mein Ertrag) SF | Ringa tillgång |beringer Ertragy II | Mondre god tilF I | Il | | gång[Weniger INN galen Ertrag) H God lillgång butter Rriraq; Dist: gräns (Forstinspektions YTEnzEj Revirgräns Beviergrenze) ” Barrskogsgräns ” NWadelwaldgrenze) SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907, H. 12. Några reflektioner med anledning af Riksdagens skrifvelse ang. länsallmänningars bildande. Af Gustaf E. Svenson. I skrifvelse den 23 april 1907 till Kungl. Maj:t har Riksdagen fram- hållit det behjärtansvärda uti att skogsvårdsstyrelsernas befogenhet kom- pletteras därhän, att de äga rätt att för respektive läns räkning förvärfva och omhänderhafva skogsmark. De skulle på detta sätt finna ett aflopp för ofta allt för rikligt anhopade skogsvårdsafgiftsmedel och kunna till länets fromma bilda s. k. länsallmänningar. En ny lag med därå för dess funktionärer utarbetad instruktion behöfver nästan alltid tillägg och förbättningar, då ej allt kan af mänsk- ligt skarpsinne förutses. Det gäller då bland annat att afhjälpa anordningar, som visat sig i ett eller annat afseende felaktiga och olämpliga, men ej att ytterligare stad- fästa och stödja dem, ej att bygga vidare på dem och kringgärda dem. Så ock i detta fall. Vid ett hastigt genomläsande af ofvannämnda skrifvelse gör den ett godt intryck. Är det verkligen så, att öfvertlöd uppstår å skogsvårdsafgifter, synes det ju blifva ett synnerligen ändamålsenligt användningssätt, som härigenom komme att beredas dem. Undersöker man emellertid det verkliga förhållandet något närmare, får man vissa betänkligheter. Man kommer då underfund med, att detta öfverflöd ej finnes å mer än några få län. — Än mer. — Man får veta, att bland de öfriga länen flera i mellersta och södra delarna af landet på grund af sin skogfattig- dom långt ifrån att vältra sig i öfverflöd tvärtom ha att kämpa med bitter nöd, då det gäller att tillfredsställa länets kraf på hjälp och eko- nomiskt bistånd från skogsvårdsstyrelsen. Detta gäller redan de mest skriande behofvens afhjälpande. Samtidigt härmed är det dock tydligen just dessa sistnämnda län, som behöfva den största hjälpen. Här är ock behofvet af länsallmän- ningars bildande vida större och aktuellare än i de skogrika länen. NÅGRA REFLEKTIONER MED ANLEDNING AF LÄNSALLMÄNNINGARS BILDANDE. 471 Sköfling af skog har i vårt land pågått olika länge inom skilda landsändar. I våra södra, från hedenhös kultiverade och relativt folk- rika län har skogssköflingens mordängel huserat sedan urminnes tider, därvid hans fruktansvärdaste och verksammaste vapen vid mer än ett tillfälle varit de rofgiriga lågorna från krigets blodröda fackla. Där har han hunnit mycket längre i sitt förstörelseverk och där har större delen af skogsmarken vida grundligare fördärfvats och otjänliggjorts till skogs- börd (tänkom på våra vida ljungmarker!) än i de nordligare delarna af vårt land. Därför ställa sig omkostnaderna här mycket större vid skogs- kulturer. Men samtidigt därmed har här — som förut påpekats — äfven den källa, från hvilken kraften till förnyelse skulle komma, skogsafkast- ningen, i ofta oerhörd grad minskats och därmed de genom beskatt- ningen af densamma uppkomna skogsvårdsafgifterna. Det kan visserligen vara sant, att skogsodling i dessa skogfattiga och devasterade län i första hand har ett lokalintresse. Den afgörande synpunkten bör dock vara den, att det är af stor nationalekonomisk betydelse att dessa kalmarker kultiveras. Därför synes mig det nuvarande systemet vid skogsvårdsafgifternas fördelning, med sin, om jag så vågar yttra mig, lokalpatriotiska lägg- ning, vara förkastligt. De olika länen borde ej under alla förhållanden i sin helhet få disponera öfver de af virkesexporten från länet upp- komna skogsvårdsafgifterna. Det är svårt att förstå Riksdagens vilja i denna fråga annorlunda än som ett utslag af den numera allmänt som föråldrad och otidsenlig erkända uppfattningen, att det uteslutande är jordagodset och dess af- kastning, på hvilken man grundar de kommunala, de lokala rättigheterna och skyldigheterna, hvarvid, såsom också i detta fall, den enskilda nyttan kommer att sättas före det allmänna bästa. Eller har månne vid denna för vårt fosterland i sin helhet så vik- tiga frågas afgörande den gamla paradoxen föresväfvat landets fäder, att den som hafver, åt honom skall varda gifvet, men den som intet hafver, från honom skall ock det taget varda, som han hafver? Jag vågar däremot i min ringhet framlägga det förslaget, att dessa medel som i sin helhet ingå till statskontoret, därifrån efter gjord och af domänstyrelsen vederbörligen pröfvad rekvisition utdelades till respek- tive skogsvårdsstyrelser utan hänsyn till, om dessa medel stå i pro- portion till vederbörande landstingsområdes produktion af exportvirke, men med afseende hufvudsakligen fästadt på behofvet af understöd och hjälp, därvid äfven lagens mer eller mindre effektiva tillämpning inom respektive län borde tillmätas afgörande betydelse. 472 GUSTAF E. SVENSON. Att det skulle stärka skogsvårdsstyrelsernas ställning och lända dem till nytta att öfver sig hafva en kontrollerande centralmyndighet har dessutom visat sig mer och mer tydligt, och då synes domänstyrelsen vara den själfskrifna myndigheten att härvid sortera under. Först då skogsvårdsafgifterna utdelas efter den princip, jag ofvan dristat framlägga, blifva de till full nytta för landet i sin helhet. Då upphäfves också den orättvisa, som nu ligger däri, att, medan det ena länet ej vet, huru det skall kunna finna användning för myckenheten af sina skogsvårdsafgifter, det andra suckar under en hopplös penningbrist, och kan, trots statsbidrag, endast utföra en ringa bråkdel af det, som borde inom länet göras. Bibehålles det nuvarande systemet och erhålla skogsvårdsstyrel- serna rätt att för länets räkning förvärfva och disponera mark, komma markförvärf hufvudsakligen att ske i de skogrikaste länen. De skog- fattiga däremot med sina sköflade och därför vid skogskultur kostsamma kalmarker sakna medel till dylika inköp. Mig synes emellertid just i dessa senare län önskvärdheten af mark- förvärf för länets räkning vara störst — och då särskildt af dessa af ålder kala marker. Därigenom lägges grundvalen till en kontinuerlig virkestillgång, som här är både svårare och nödvändigare att trygga än i ett skogrikt län. Detta torde äfven vara enda sättet att å dessa marker få till stånd en nöjaktig återväxt och för framtiden tillförsäkra den- samma den vård och skötsel, som här mer än annorstädes äro nödvän- diga för dess fortkomst och utveckling. Man torde nämligen ej kunna förutsätta, att enskild skogsägare är i stånd att åtminstone i någon större utsträckning ikläda sig de kost- nader, som alltid komma att drabba honom, hur stor hjälp han än får vid en sådan skogskultur, då fråga blir om dessa sistnämnda marker. Än mindre kan han åstadkomma den tillsyn och den omvårdnad, som under en lång följd af år här äro nödvändiga och hvarförutan frukterna af de med stora kostnader utförda arbetena alldeles utebli. Jag vågar därför tro, att ofvan betonade omreglering är den första åtgärden för en sund utveckling af återväxtlagen och ordnandet af dess ekonomiska sida, och att endast i förening därmed markförvärf för länen kan blifva fullt effektiv — och då mest för de skogfattigaste. Hur behjärtansvärd alltså — under vissa betingelser — denna riks- dagens framställning om länsallmänningars bildande än är, kan jag dock ej se annat än, att Riksdagen i denna sak ur sin motivering kommit att draga en felaktig slutsats. Ty det är icke behofvet af länsallmänningar, hvilket i första hand framgår som konsekvens ur Riksdagens framställ- MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 473 ning af frågan, utan det är just det beklagliga sakförhållandet, att län finnas, som fått för mycket skogsvårdsafgifter att röra sig med. Jag vill endast i detta sammanhang antyda den möjligheten, att inom de skogrika länen afgifterna hufvudsakligen komme att användas för markförvärf. Den enskilde skulle då säkerligen bli föga hulpen vid skötandet af sin skog, och samtidigt skulle alltjämt i de skogfattiga länen kalmarker ligga orörda som ett dödt kapital. Som en sammanfattning af det föregående vill jag framhålla som min åsikt, att skogsvårdsafgifterna komma till en riktigare och med skogslagens andemening mer öfverensstämmande användning, om de i första rummet nedläggas på skogsåterväxtens upphjälpande och gamla kalmarkers återförande till skogsbörd vare sig detta sker inom eller utom det län, från hvars virkesexport de härstamma, samt att blifvande mark- förvärf göras först och främst med detta syfte. Östhammar den 13 juli 1907. 4 MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 15. Jätteeken vid Svaneholm i Skåne. Strax invid Svaneholms gamla under medeltiden uppbyggda slott i södra Skåne (Skurups socken) står en verklig jätteek, som är vidabe- kant i Skåne. Eken mäter vid brösthöjd 8,:o m. i omkrets eller 2,58 m. i diameter. 3 meter från marken är den ännu vidare. Vid 6 meters höjd delar sig trädet i trenne väldiga grenar (se fig. 1.), af hvilka en ännu är fullt frisk, medan en är till hälften torkad och en fullt torr. Mest bekant är eken för sin stora ihålighet nedtill. Genom med tegel uppmurade sidoväggar (se fig. 2), som klädts med ekbark, har här , åstadkommits ett litet rum, som bekvämt rymmer 7—10 personer. In- gången är försedd med en dörr, som likaledes är klädd med ekbark. Invändigt äro väggarna atjämnade med hvitmenad murbruksputs. Till ekens inredning hör vidare en väggfast bänk rundt ihåligheten och ett bord i midten. Det runda rummet är 5 meter i omkrets eller 1,39 m. i diameter. 474 MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. Redan på 1700-talet lär eken agt en stor ihälighet, som användes till svinstia. I början på 1800-talet (troligen omkring år 1820) byggdes Fig. I. Jätteeken vid Svaneholm. Fot. förf. !0/,9 1907- och inreddes ihäligheten till lekstuga ät en baron A. R. Bennet (född 1813), som uppfostrades å Svaneholm och sedan blef kornett vid skån- ska husarregementet. MEDDELANDEN OM NATURMINNEN. 475 Ekrummet är numera ständigt låst, men är tillgängligt för allmän- heten efter hänvändelse till gårdskontoret. — Det är gifvet, att ifrågava- rande jätteek tilldrager sig allmänhetens synnerliga uppmärksamhet. Tidt och ofta har också gått genom pressen allehanda notiser om den- samma under rubriker sådana som »Sveriges egendomligaste sommar- Fot. förf. !9/,) 1907. Fig. 2. Detaljbild, visande ekens ihålighet. villa», »Snapphaneeken»> m. fl. I dessa har uppgifvits, att eken flera gånger tjänade snapphanarna som gömställe för tjufgods eller för dem själfva. Dessa uppgifter äro synbarligen felaktiga, då snapphanarna knappast förekommo så långt söderut. Gunnar Schotte. IN MEMORIAM. Carl Gustaf Göthe. "a 1835 TR 907 Inom vårt skogsmannabestånd hafva på senare tid storverksträden fal- lit tätt. I dag hafva vi att rista runor på öfverjägmästaren Carl Gustaf Göthes minnesvård. Carl Gustaf Per Göthe föddes i Stockholm den 26 april 1835. För- äldrarna voro bildhuggaren och professorn Eric Gustaf Göthe och Vilhel- mina Albertina Röhl. Efter att hafva genomgått läroverk i Stockholm blef G. student i Uppsala den "!/,, 1854 samt elev vid K. Skogsinstitutet d. "/6 1857, hvarifrån han utexaminerades d. 39/, 1858. I statens tjänst inträdde han d. ”2/,, 1859 såsom t. f. jägmästare i Kronobergs och Blekinge län, blef extra öfverjägare i Kronobergs län d. ?1/,, 1860 samt öfverjägare där- städes d. ”:/, 1866. År 1869 d. 19/,, utnämndes G. till jägmästare iSun- nerbo revir, men tyckes knappast hafva tillträdt denna tjänst, ty sedan d. 10/, 1870 blef han t. f. jägmästare i Värends revir och d. 1715 TOY2 ordi- narie jägmästare i sistnämnda revir. Den 23/,, 1876 förordnades han till t. f. skogsinspektör i Smålands distrikt och utnämndes till öfverjägmästare därstädes den 2?9/,, 1889, hvilken befattning han bibehöll till den 29/5 1900, IN MEMORIAM. 477 då han erhöll afsked med pension. Verksamheten i hans förra yrke var härmed dock icke alldeles afslutad, utan erhöll han fortfarande under ett par år förordnande att verkställa värderingar af större, markområden, som hembjudits kronan till inköp. Bland de många enskilda uppdrag, som anförtroddes G., vilja vi här nämna endast dem, hvilka han erhöll i egenskap af skogsman. Så biträdde han under åren 1861—1866 Kronobergs läns K. Hushållningssällskap med utredning af en del frågor rörande skogshushållningen inom länet. Gårdveda betydliga skogar förvaltade han under åren 1863—1865 samt Kosta glas- bruks skogar (omkring 19,000 tnl) under åren 18660—1877. Särskildt på iordningsställandet af de sistnämnda nedlade han ett energiskt arbete, hvarom de vidsträckta, lyckade skogsodlingarna och det flera mil omfattande väl planlagda nätet af skogsvägar bära vittne. Äfven å flera andra privata skogar ledde G. med kraftig och erfaren hand skogsskötseln. Den 9/- 1870 blef G. vice ordförande i Kronobergs läns jaktvårdsförening och den "'/,, 1877 ordförande i samma förening, hvilket förtroende han innehade till sin död d. 5/; 1907. , Från trycket har G. utgifvit, förutom en del uppsatser angående skogs- skötsel och jaktvård, »P. M. vid värdering af skogsegendomar». Detta är i största korthet konturerna af C. G. Göthes verksamhet som skogsman. Af naturen hade G. de bästa förutsättningar för sitt yrke. Skarpa sinnen, god iakttagelseförmåga och en kroppens spänstighet och uthållighet, som ytterst sällan torde finna sin like, se där de yttre betingelserna för den dugande skogsmannen. Härtill kom ett lefvande, aldrig slappnadt, intresse för allt, som till tjänsten hörde och en brinnande håg för lifvet i skog och mark. Under de många år vi hade förmånen af nästan dagligt samarbete med G., kunna vi icke minnas hafva hört honom klaga öfver trötthet, vare sig efter ro å 12 timmars jakt eller efter nästan lika lång arbetstid vid skrifbordet. G. var en god och hjälpsam kamrat samt en human, men på samma gång respekterad förman. Af sina underlydande fordrade han framförallt intresse för tjänsten och punktlighet. Såsom chef ägde han den lyckliga förmågan att utan förbiseende af detaljerna, dock stadigt kunna hålla fast vid hufvudsaken; allt som kunde kallas småaktighet var främmande för hans lynne. Af förut lämnade uppgifter framgår, att G:s verksamhet kom att blifva förlagd nästan uteslutande inom Småland och under sin mer än 40-åriga tjänstetid fick han vara med om stora förändringar inom skogsväsendet. tHans första befordringar inom skogsstaten sammanträffa med utfärdandet af de i jägmästarens tjänstgöring djupt ingripande 1866 års skogsordning och 1869 års instruktion. Ett yngre släkte af skogsmän hafva nu icke en aning mo den obehagliga och nedtryckande tjänstgöring en revirförvaltare hade 479 IN MEMORIAM. under interimsindelningarnas och skogsarrendenas sorgliga tid. Det skulle då förstås heta att kronoskogarna, som åtminstone i Småland nästan uteslu- tande utgjordes af boställens och indragna boställens skogar, skulle förvaltas af skogsstaten, men enligt författningarna skulle skogsodlingar m. m. verk- ställas och bekostas af boställshafvare och arrendatorer. De förra hade ofta sina andelar af skogsafkastningen och de senare sina skogsarrenden och voro därför intresserade af att afverkningarna blefvo så stora som möjligt. Då afverkningen till husbehof fick uttagas z/ar utsyning och såväl skogbe- växta inegor som vidsträckta hagmarker icke ingingo i interimsplanernas trakthyggesindelningar utan voro prisgifna för fri afverkning, kan man inse huru gynnsamma ja rent af inbjudande tillfällen vederbörande hade till rof- huggning. Nästan all kontroll var omöjliggjord och bevakande personal sak- nades för öfrigt. Kom så härtill att skogsprodukterna började få ett förut ej anadt värde, och man kan förstå med hvilka svårigheter en revirförvaltare hade att strida. Flerestädes öfversteg arbetet jägmästarens förmåga och de missförhållanden, som ägde rum under skogsarrendetiden, hafva under år- tionden efteråt vållat ofantligt mycket ondt. Dock hvad'G. beträffar, förstod han att, under dessa brydsamma tider framtvinga och leda betydliga, lyc- kade skogsodlingar, hvilka arbeten förut voro i orten nästan okända och af mången ansågos som det största vanvett. G. sökte också i görligaste mån sätta en gräns för rofferierna å kronoskogarna. Om det till följd af då”gäl- lande okloka författningar icke alltid lyckades honom att, såsom han önskat, reducera de ofta oskäliga vinsterna af skogsarrendena, säkert är dock att icke den minsta skugga af misstanke vidlådt honom för att hafva befordrat missförhållandena eller att däraf direkt eller indirekt hafva dragit någon per- sonlig fördel. Om G. således måst vara med om de svåra tiderna, förunnades det honom dock äfven att icke blott få upplefva den tid då efter 1882 och ännu fastare efter 1889 grunderna lades för svenska kronoskogarnas blif- vande storhet, utan äfven vara en af dess kraftiga grundläggare. Redan i midten af 1870-talet stod G., såsom vi med säkerhet veta, bakom och påskyndade Kronobergs läns dåvarande höfding, Gunnar Wen- nerbergs, bemödande att utverka anslag till de första kronoparksinköpen. Åt kronoparkers afsättande och inköp ägnade G. därefter sin största omsorg. I de allra flesta fall lyckades han att förmedla för kronan särdeles förmån- liga inköp samt att få kronoparkerna förlagda på lämpliga platser. Om utvecklingen af kronans skogsskötsel inom Smålands distrikt under de 25 år, 1876-—1900, då G. här var chef, tala bäst följande siffror: 1876 1900 IKrONOPATKELNAS Nta eg REA 1204 sStt 7 50 > areal FR SEE PILEN har 8,638 <-57,230 IN MEMORIAM. 479 Såldt virke från samtliga kronoskogar ......... kbm. 7,094 51,656 Statsverketsiskogsmedel ,...:tsnm nun Kö 25,665 1 308;926 Utgifter från reservationsanslaget till skogs- VASsendet, suvc.c: SS i kr. 14,965 89,171 Ehuru G. var en afgjord vän af trakthuggningsmetoden, sökte han dock alltid omsorgsfullt undvika alltför stora sammanhängande kalmarker. Under senare år höll han strängt på naturlig skogsföryngring från fröträd samt markens uppluckring under dem vid inträffande fröår. De skogsodlingar, som utfördes under G:s personliga ledning och som nästan alltid lyckats förträff- ligt, utmärka sig företrädesvis genom det täta förbandet, 2 å 3 fot vid sådd och 4 fot vid plantering. Tidigt anade han faran af att använda utländskt skogsfrö och vidtog snart åtgärder att anskaffa svenskt frö. Som de flesta torde känna, var G. en lika skicklig som ifrig jägare. Alltid disponerade han vidsträckta, väl vårdade jaktmarker och utmärkta hundar. En jaktdag i G:s sällskap var en verklig högtidsdag. Då, synner- ligast om några af hans gamla jaktkamrater voro med, gaf han fritt lopp åt sitt af naturen glädtiga lynne, och man fann, att han var lika ungdom- lig till sinnet som till gestalten. I det allmänna umgänget var G. den artigt förbindlige, alltid gärna sedda, fina sällskapsmänniskan och för dem, som hade lyckan att komma honom närmare, skall han alltid framstå som den grannlaga, högt värderade, städse saknade vännen. M. v. Schantz. Ernst von Porat. " "/e 1860 + ”/& 1907- Det är smärtsamt och bittert, när döden helt hastigt slår ned på manna- kraften, då den just står på höjdpunkten af arbetsduglighet och utveckling. Drabbar den så en allmänt afhållen och aktad man just under utöfvandet af hans plikt, blir sorgen nästan ännu mera smärtsam och djup. Det brinnande intresset och den omutliga samvetsgrannheten förde jäg- mästare von Porat ut på en tjänsteresa under en för den förflutna sommaren typisk regn- och stormdag. På de vida slätterna vid västkusten i ur och skur kan en sådan dag starkt fresta på hälsan. v. Porat råkade också ådraga sig en häftig förkylning. Några dagars intensiv hufvudvärk öfvergick snart till hjärninflammation och ändade så den 2 augusti hans lif i det nybyggda hemmet Backen vid Malens hafsbad, just då hans lifslycka befann sig i sin rikaste blomstring. Ernst von Porat föddes ?/g 1860 på Karlsjö gård i Alsheda socken af Jönköpings län och var således vid sin död jämnt 47 år gammal. Hans 480 IN MEMORIAM. föräldrar voro öfverstelöjtnanten O. S. von Porat och friherrinnan Jeanette Constance Adelsvärd. Efter aflagd studentexamen i Lund 1882 var von P. en kortare tid inskrifven vid universitetet därstädes, men blef elev vid skogs- institutet 1884. 1886 1/. utexamine- rades han från institutet och blef strax därefter !9/. extra jägmästare i Ängel- holms revir. Detta var just på den tid, då de unga skogsstatstjänstemännen hade det som allra sämst. Några aflö- nade extra tjänstemän fanns det knap- past då. Endast en och annan skogs- indelning uppdrogs åt dem på direkt förordnande af domänstyrelsen eller fingo de hjälpa den ordinarie revirför- valtaren med hans indelningar. I båda fallen blef arfvodet ringa, då det van- ligen delades mellan den ordinarie och extra tjänstemannen. De unga skogs- männen måste därför åtaga sig allehanda andra uppdrag eller skogsgöromålafmer privat natur, hvarvid staten förlorade Ernst von Porat. mången intresserad och dugande kraft. Så var ock fallet med von Porat. 1892 antogs han till s. k. planteringsförvaltare hos Hallands läns hushåll- ningssällskaps skogskommitteé. Efter att dessutom en kortare tid ha varit t. f. sekreterare i Hallands läns hushållningssällskap, valdes han !?/,, 1893 till ordinarie innehafvare af nämnda befattning. Åt dessa båda platsers skötande ägnade han sedermera sin hufvudsakliga tid. Men von P. togs äfven i anspråk för en del uppdrag af mera tillfällig natur. 1894 invaldes han i Halmstads stads skogskommitté och tjänstgjorde de två sista åren såsom nämnda kom- mittés förvaltare af stadens skogar. 1894—1901 var v. P. sekreterare i Halmstads kapplöpningskommitté. 1897—1899 var han t. f. justerare i 25:te distriktet (Halland). År 1900 företog han med anslag af hushållnings- sällskapet en studieresa till Danmark och Tyskland för att sätta sig in i pil- odling. Samma år inköpte han tillsammans med e. jägm. Gunnar Schotte Bolmens fröklängningsanstalt, i hvilken han förut var delägare, och grundade Svenska skogsfrökontoret, som under von P:s speciella ledning hastigt utveck- lade sig till en erkändt redbar och god affär. När från och med år 1905 hushållningssällskapets skogskommittés verksamhet upphörde och öfvertogs af skogsvårdsstyrelsen, blef han dess sekreterare och länsjägmästare. De sista IN MEMORKRIAM. 481 åren nedlade han också ett intresseradt arbete såsom sekreterare i Egnahems nämnden inom Hallands län. von Porat utmärkte sig särskildt för sin stora noggrannhet och or- dentlighet, för ett lefvande intresse för det allmänna bästa med all frihet från egennyttiga sträfvanden, sin starka pliktkänsla samt intensiva drifvande af de göromål han närmast hade om händer. Man måste be- undra den tilltagsenhet, med hvilken han grep sig an de kräfvande göro- målen såsom sekreterare i Hushållningsällskapet, hvarvid han fördes in på ett område, hvaråt han förut ej alls ägnat sig. Mera i sitt esse var han däremot såsom ledaren af Hushållningssällskapets skogskommittés storartade arbeten för skogsodling af länets vidsträckta ljungmarker. Under de 16 år han sålunda verkade torde omkring 13,400 kg. skogsfrö och nära 55 mill. plantor blifvit utsatta på en areal af omkring 11/, kvadratmil, hvarom när- mare detaljuppgifter återfinnas i denna tidskrifts notisafdelning. Sitt intresse lade han särskildt i dagen vid anläggandet och vården af de stora länsplant- skolorna i Halland. Dessa gällde allmänt inom fackmannakretsar såsom verk- liga mönsterplantskolor och blefvo ofta besökta i studiesyfte äfven af utländska skogsmän. Det ligger ingen öfverdrift uti att beteckna dem såsom landets bäst skötta plantskolor för uppdragande af skogsplantor och fruktträd, hvilka senare äfven på v. P:s initiativ utdelades i stor utsträckning af hushållnings- sällskapet. von Porat hörde icke till dem, som trängde sig fram i det offent- liga lifvet, och var därför ganska litet personligen känd inom skogsmanna- kretsar. Han älskade att fördjupa sig i sitt för händer varande arbete och i öfrigt lefva i lugn i sin afhållna familjs sköte. Man såg honom därför aldrig på skogsmännens möten. Däremot uppträdde han alltid på utställ- ningar med utmärkta expositionsföremål. Han hade en mycket god artistisk blick och förstod ordna allt smakfullt och dekorativt. Hushällningssällskapets skogskommittés utställningar voro väl bekanta inom Hallands län och tilldrogo sig också stor uppmärksamhet vid Stockholmsutställningen 1897. De af ho- nom smakfullt anordnade utställningarna från Svenska skogsfrökontoret vid landtbruksmötena i Gäfle 1901, då kontoret efter endast ett års verksamhet tilldelades landtbruksmötets hederspris och guldmedalj, samt i Norrköping 1906 ådrogo sig också stort erkännande. TIlifligaste minne torde ock skogs- männen bevarat den utsökta utställning af skogsplantor, anordnade i plant- skola, som exponerades af Hallands läns skogsvårdsstyrelse i Norrköping 1906. Den utgjorde denna skogsutställnings kanske största sevärdhet. v. Porats stora gästfrihet i sitt vackra hem är af alla skogsmän, som besökt Halmstad, varmt ihågkommen. — — som för skogsmarkens återställande i skogbärande skick, måste anses erforderligt att, förutom verkställande af skogssådd, jämväl an- dra åtgärder vidtagas, men den i målet af förklarande firman ställda säker- heten endast afser skogssådds verkställande, pröfvar konungens befallnings- hafvande skäligt, jämlikt 58 i lagen den 24 juli 1903 angående vård af enskildes skogar, förbjuda förklarande firman att å hemmanet B. afverka skog annat än till husbehof, intill dess, på sätt 6 $ åberopade lag föreskrifver, säkerhet ställts för fullgörande af de åtgärder, som för ifrågavarande skogs- marks återställande i skogbärande skick finnas erforderliga.» Exkursionsdeltagarna stiga ombord på Korsnäs I för att färdas till Limön i Gäfle skärgård. Skogsvårdsföreningens exkursion 1907. Föreningens för skogsvård båda första utflykter 1904 och 1906 hade gällt mera sydliga trakter. Det var därföre på tiden att Föreningen som- maren 1907 ställde sin färd åt nordliga bygder. TI enlighet med Föreningens beslut vid sista årsmötet var också en exkursion planlagd till trakterna kring Indals- och Ängermanälfvarna. På grund af under försommaren inträf- fade förhållanden ansågs det emellertid ej lämpligt att förlägga exkursionen så nordligt, hvadan Föreningens styrelse fann sig föranlåten att välja sydligaste Norrland, Gästrikland och angränsande trakter, för årets utfärd. Under den förflutna sommarens första vackra dag, söndagen den 25 augusti, samlades ett 40-tal skogsmän från skilda trakter af landet vid Älfkarleö station för att bese de närmast stationen belägna skogarna tillhöriga Söder- fors Bruks Aktiebolag. Brukets skogsförvaltare, jägmästare L. Hederström, ledde härvid deltagarna genom de vackra ungskogarna tillhöriga Lindesdal och Östanå by. Efter att hafva passerat järnvägsbron öfver Dalälfven, van- drade resenärerna först genom ett tämligen ojämnt ungskogsbestånd. Marken hade ursprungligen besåtts med tyskt tallfrö, men när de tyska tallarnas då- liga stamform och sjukliga utseende visat sig, hade dessa i allmänhet bort- tagits, och svenskt skogsfrö i stället insåtts i luckorna. Man ströfvade vidare genom en vacker 35-årig plantering och passerade vackra själfsådder efter risbränningar åren 1890—1893, där fröträdsställningarna numera utglesnats. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS EXKURSION 1907. 493 Marschen ställdes sedermera norröfver förbi vackra ungskogar af olika åldrar efter risbränningar (se fig. 1). Ej långt härifrån studerades en nyligen gallrad profyta. Dess kubik massa var nu 265 kbm. med 2,164 stammar och 29,36 kvm:s brösthöjdsyta, allt per har. Genom gallringen hade uttagits 924 stammar med 8,74 kvm:s brösthöjdsyta och 75 kbm:s virkesmassa. Strax bredvid denna profyta be- undrades det vackraste ungskogsbeståndet i denna del af Söderfors” skogar (se fig. 2). Dess ålder är 45—50 år med en uppskattad virkesmassa af 290 kbm. per har. År 1906 utgallrades ur samma bestånd 32 kbm. per har. Fot. förf. 25/4 07 Fig. 1. Fröträdsställning å hygge, som risbränts 1891—94. Vacker återväxt. Lindesdal under Söderfors bruks aktiebolag. Medeltillväxten har således varit 7 kbm. per har, och nu ansågs beståndet växa med ungefär 10 kbm. per har. — I omedelbar närhet af detta bestånd fanns likaledes vacker 45-årig skog, som 1904 gallrats med 30 kbm. per har. Virkesmassan före gallringen var då 290 kbm. per har. Vackra, jämna ungskogar mötte allt fortfarande resenärernas blickar tills ett mera luckigt äldre granbestånd å fuktig mark genomvandrades. Härefter hade man tillfälle se en i oktober 1905 utförd vällyckad höstsådd af gran. Vid framkomsten till de för denna årstid ovanligt mäktiga Alfkarleöfallen mötte skjutsar från bruket och en kort färd gjordes till flottningsrännan från Dalälfven. Exkursionsdeltagarna samlades sedermera till en angenäm middag å turisthotellet, hvarefter sällskapet anträdde resan till Gäfle med den af 494 SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS EXKURSION 1907. Uppsala —Gäfle järnvägsaktiebolag till Föreningens disposition ställda extra- vagnen. Fot. förf. 26/8 07. Fig. 2. 45—50-årigt tallbestånd vid Lindesdal under Söderfors. Nuvarande virkesmassa 290 kbm. 1906 bortgallrades 32 kbm, per har. 7 kbm:s medeltillväxt. 2 Under exkursionens första dag hade rikt tillfälle erbjudits att å Söder- fors marker beundra vackra ungskogar och särskildt själfsådder, som kunna räknas till de allra bästa i landet. 3 år tidigare hade den österrikiska skogs- vårdsföreningens medlemmar hänförts af en stor del af samma ungskogar, hvarvid de lära ha fällt det entusiastiska omdömet, att så vackra själfsådder af SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS EXKURSION 1907. 495 tall kunde en skogsman från Mellaneuropa aldrig tänka sig. Men så är också marken vid Lindesdal ytterst gynnsam för själfsådd. Första dagen af 1907 års skogsexkursion hade ägt rum under ett för året ovanligt vackert väder, och de följande dagarna skulle ej visa sig sämre härutinnan. Dagen därpå vid 11-tiden samlades exkursionsdeltagarna vid Gäfle hamn och embarkerade å ångbåten Korsnäs I, som af Korsnäs sågverksaktiebolag upplåtits till Föreningens disposition. Färden ställdes först till Bomhus, där Korsnäs sågverksaktiebolags anläggningar besågos under ledning af dispo- nenten Hj. Ljungberg. Ur det för exkursionen särskildt utarbetade pro- grammet hämta vi följande siffror och upplysningar om det storartade såg- verket. Korsnäs sågverksaktiebolag bildades år 1855. Nuvarande aktiekapitalet är 7,000,000 kronor. Bolaget äger stora jord- och skogsvidder — 360,000 hektar — i Dalarna, Gästrikland och Västmanland. Bolagets egendomar vid Fot. förf. 7/3 07. Fig. 3. Korsnäs sågverksanläggning vid Bomhus från landsidan, Gäfle-fjärden (Källö, Nyberg, Bomhusvarfvet, Hemlingby urfjäll, Holmsund, Järfsta) omfatta en areal af öfver 500 hektar, sträckande sig från den s. k. Järfstaviken till Sikvik. Bolagets 2:ne första sågar voro belägna vid Korsnäs invid sjön Runn i Dalarna. 1898 flyttades emellertid sågen till den s. k. Löfharsudden å Holm- sunds egendom (Kastet) invid Gäfle stad, där den uppfördes i förstorad skala och i fullt modern stil (se fig. 3). Den nya sågen, byggd af trä och järn, i trenne skepp, har en längd af 50 meter och en bredd af 73 meter. Den innehåller 30 ramar — det största antal, som någon svensk såg (se fig. 4) och förmodligen någon såg i hela världen äger —, däraf 12 dubbla och 18 enkla, 9 kantverk, 35 kapverk, äfvensom 4 system för stafsågning, 2 läktsågar och 1 knubb- kantverk. Drifkraften för sågen är ånga från ett ångpannesystem om 7 tu- bulärångpannor. I maskinrummet finnas 4 ångmaskiner. Invid sågen äro belägna smedja och mekanisk verkstad för diverse reparationer, 2:ne tidsen- liga torkhus för virke, väldiga kolgårdar m. m. Under år 1906 försågades 1,356,017 sågtimmer. 496 SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS EXKURSION 1907. Till sågen leder från Dalälfven (skilje- bom vid Remsön) en bolaget enskild till- hörig, gräfd och ränn- byggd '/lottled om 3 mil i längd. Från sågen för- flyttas det sågade vir- ketråvlen Caf" bola- get anlagd järnväg till brädgården å Hem- lingby urfjall. För växling af de från så- gen kommande vir- kesvagnarna finnes ett elektriskt loko- motiv, då ångloko- motiv icke få ingå i brädgården. = Järn- vägsspår korsa hvar- andra öfveralltibräd- gården. Denna rym- mer 25—390,000 stds virke. 12 elektriskt drifna kapverk ap- tera virket till export, och utlastningen i pråmarna sker från brädgårdens 1,800 meter långa kajsträc- ka. — Invid bräd- gården ligger /hyfle- 7iet(nyuppfördt 1893, sedan det 1890 an- lagda hyfleriet den 26 juli 1892 nedbrun- nit), omfattande 5 hyfvelmaskiner samt 3 klyfsågar och 2 kantverk. Drifkraf- ten är ånga från 4 ångpannor. 2:neång- maskiner finnas, den största om 400 häst- krafter. Det invid stranden belägna sto- ra förvaringsskjulet för det — hyflade Det inre af Korsnäs Aktiebolags såg vid Bomhus. Fig. 4. Lucka i gammal granskog med vacker föryngring af tall och gran å Li Fig. 5. KLO Skogsvårdsstyrelsens Tidskrift 1907 55 498 SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS EXKURSION 1907. virket håller 174 meter i längd och 24 meter i bredd samt rymmer 3,000 stds. Bolaget har ett mindre pråmvarf vid Bomhus. Pråmflottan består af 94 pråmar, lastande mellan 25 och 50 stds hvar. 3 kraftiga bogserbåtar för- medla pråmtrafiken mellan brädgården och de å redden liggande fartygen. Hela bolagets etablissemang vid Bomhus är med normalt lager brand- försäkradt för c:a 6'/, millioner kronor. Bolagets arbetsstyrka under skeppningstiden uppgår till omkring 1,400 personer. Under år 1906 utbetalades i kontanta arbetslöner c:a 1,140,000 kro- Fot. Ernst Andersson ”7/g 07 Fig. 6. Exkursionsdeltagarna färdas i roddbåtar från Limön till Römaren, hvilken synes i fonden. nor. Arbetarna hafva fri vedbrand, fri läkare och fri sjuksköterskevård och i vissa fall fri bostad samt äro af bolaget olycksfallförsäkrade. Under år 1906 utskeppades af bolaget, förutom splittved, c:a 44.000 stds sågade trävaror, däraf c:a 7,500 stds hyfladt gods. Af ribb och affall vid sågen kolades år 1906 c:a 31,000 läster träkol, hvilka försåldes till järnverk i trakten. Efter ett par timmars uppehåll i sågverket, steg man ånyo ombord å Korsnäs I (se vignetten å sid. 492) och gaf sig till hafs ut till kronohol- marna Limön och Römaren. Dessa holmar och några små skär i närheten voro förr anslagna till landshöfdingen i Gäfleborgs län. Sedermera har Gäfle stad arrenderat holmarna, medan skogen numera är ställd under skogsstatens omedelbara SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS EXKURSION 1907. 499 vård och förvaltning. Förut disponerade likväl arrendatorn (Gäfle stad) öf- ver årsafkastningen, och de stora hyggena å Limöns östra del voro verk- ställda af staden. I närheten af landningsplatsen beundrades sådder af tallfrö eller plan- teringar med 1-årig tall i fyllda gropar som under våren utförts af jägmäs- tare Hj. Landberg på den mest steniga mark och i botten af ett större grustag. Vidare genomvandrades äldre af röta starkt angripna granbestånd. I luckorna skådades vacker återväxt af gran och t. o. m. en och annan tall i omedelbar närhet af äldre granstammar (se fig. 5) Här kunde skogen lätt hafva föryngrats genom försiktigt utförd blädning. Någon afverkning i dessa bestånd medgaf emellertid ej den nyligen upprättade hushållningsplanen. Enligt denna förlägges nämligen hela årsafverkningen genom trakthyggen i fullt växtlig, knappt 8o-årig granskog å Rörnaren. Denna holme till hvilken ex- kursionsdåeltagarna sedermera anlände i roddbåtar (se fig. 6) erbjöd en hel del af intresse. Utmed stranden förekommer en utmärkt rik vegetation af strandsnår, bland hvilka växer den sällsynta busken Hippophai rhamnoides. Innanför dessa busksnår finnas rena bestånd af gran med förträfflig tillväxt å den goda och kalkrika marken. Förvåningen bland deltagarna var stor öfver att denna i sin bästa växt varande skog anses böra afverkas förr än de luckiga, rötskadade bestånden å Limön. Dessutom äger ju staten inom Gäfle— Dala distrikt så ofantliga mängder öfverårig skog, att åtminstone den växtliga skogen å Römaren i hvarje fall borde kunna sparas länge ännu. Fråga lär äfven blifvit väckt om någon förändring af planen samt friare hän- der för jägmästaren att uttaga årsafverkningen. Hela dagen beredde deltagarna 1i öfrigt de angenämaste intryck i en härlig natur med strålande sol öfver blånande haf. — Vid återkomsten till Gäfle afslöts dagen med festmiddag å Grand hotel och det gladaste samkväm, från hvilket deltagarna sent torde glömma huru munterheten ökades, när skogsstatens senior föredrog sina lustiga visor och slutligen uppbjöd revirets åldrige f. d. förvaltare till en sprittande polkett. Exkursionens 3:dje dag var anslagen till besök å Ofvansijö kronopark. Tidigt på morgonen förde tåget resenärerna i särskild, af Gäfle—Dala järnväg upplåten, reserverad vagn öfver Storvik till Järbo station. Dit hade uppbådats ett tjugu-tal skjutsar, som förde sällskapet genom bördiga fält och skogskransade höjder till Botjärns kronojägarboställe. På vägen gjordes ett kort uppehåll vid en i ungskog utförd afverkning, som förorsakade skogs- männen bekymmer. Afverkningen var hänsynslöst utförd af ett mindre såg- verksbolag, för att fylla en viss leverans, men likväl ej så, att återväxten kunde sägas vara »uppenbarligen äfventyrad». Strax efter ankomsten till Botjärn, anträddes marschen genom Ofvansjö kronopark. Denna bildades genom kungl. brefvet den 5 febr. 1897 af större delen af Ofvansjö och Torsåkers bergsallmänning. Ordnad hushållning in- fördes däremot på parken redan 1879. Arealen utgör 3,909 har produktiv skogsmark och 678 har impediment. Arsafverkningen är beräknad till 6,386 kbm. Under jägmästarna Landbergs och Gyllenhammars ledning genom- vandrades först vackra 20-—30-åriga ungskogar, hvarefter ett kort uppehåll giordes vid en af J. O. af Zellén åren 1878—1880 utförd afdikning. Mar- ken är nu beväxt med ett vackert blandbestånd af björk och tall (se fig. 7). ndbestånd af tall och gran. Ofvansjö STERN Er TA AS Omkring 200-årigt b Fig. 8. od = o = 3 = = = BR >= O = = IC) N = (2) — s o [ss] 2 = Fot. förf. 2/4 07. d sumpma afd ställd åren 1878 Tall- och björkskog Afdikningen ver park. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS EXKURSION 1907. 501 Marschen fortgick genom vackra ungskogar, hvarvid en 6 år gammal väl- lyckad sådd å den kargaste stenås beundrades. Vid ett vägkors i ungskogen gjordes halt, och den medhafda provianten uppduka 'es på den likaledes medförda »restaurationsvagnen» (fig. 9). Efter lunchens intagande fortsattes vandringen åter genom ungskogar till ett hygge, där inga fröträd kvarlämnats. Som nämligen tallskogen är för gammal för att lämna dugliga fröträd, måste nästan all återväxt på Ofvansjö kronopark anskaffas genom sådd. Ett nära 300-årigt bestånd af jättetallar med underväxt af tall och gran tillvann sig skogsmännens intresse. Träden voro visserligen för gamla för att gifva någon tillväxt, men tallarnas ypper- liga växtform rönte den största beundran. Sådana jättetallar betinga emellertid Fig. 9. Exkursionsdeltagarna äta frukost i Ofvansjö kronopark. ännu högt pris, och jägmästare Landberg berättade, huru han sålt 42 dylika träd för 1,400 kr. eller 33 kronor per styck. Äldre bestånd af olika be- skaffenhet genomvandrades vidare. I ett särdeles jämnt sådant om ungefär 200 år (fig. 8) gjordes en kort rast under diskussion om det föga rentabla att ytterligare spara sådan skog. i Men tiden led alltmera, och återfärden måste anträdas under ilmarsch till Botjärn, hvarefter skjutsarna förde sällskapet till Järbo och vidare på af- tonen med tåget till Storvik. Med ett lika strålande väder, som hugnat de förflutna exkursionsdagarna, ingick den sista och oförgätligaste af resans dagar. Denna dag gällde näm- ligen Biurfors kronopark. År 1895 inköpte staten från Svanå Bruks Aktiebolag för 387,000 kro- nor omkring 6,237 hektar i Norbergs och Avesta socknar. Sedermera har år 1903 ytterligare inköpts 417 har för 27,000 kronor, så att kronoparkens 502 SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS EXKURSION 1907. sammanlagda areal utgör 6,646 Har, däraf 332 har inägor och 1,101 har impediment. Inom kronoparken äro ungskogarna förhärskande i det icke mindre än 3,6000 har upptagas af skog under 60 år. Det oaktadt är års- afverkningen rätt afsevärd. År 1905 afverkades omkring 5,600, 1906 6,100 och 1907 omkring 12,700 kbm. Kronoparkens nettoafkastning (dock utan afdrag af kostnaderna för den förvaltande och bevakande personalen) framgår af följande tabell (för reseprogrammet upprättad af jägmästare Julius): G - | af Per har År | sne li pe | pott skillingen mark | 1896 360] 17. | 0.09 0.07 kr. | 0.5 kbm. 1897. |. -8,994.| dT. |. 23 TG AN lr 1898 | 15,838 | 85 4.0 3.04 >» 0.8 > 1899 20,054 54 5.3 396 I Un 1900 2,402 | 38 0.6 0.46 >» 08-05 1901 — — — — 0.4 | 1902 | = — = — 0.6 1903 6,319 88 1.6 ST 0.8 ? | 1904 | -6,702 21 1.6 1.29 0.8 19035 6,790 55 1:6 1.30 >» LS 1906 8,972 | 06 240! i cv 1 1907 | 2 Fot. ?/g o7. Wilh. Ekman. Fig. 10. Bjurfors hufvudbyggnad, där skogsinstitutet är förlagdt om somrarna. Å bilden synes den för Skogsvårdsföreningen uppresta vackra äreporten. Vid middagstiden anlände ressällskapet från Storvik öfver Krylbo till Bjurfors station. Från den med äreport (fig. 10) prydda gårdsplanen fram- för Bjurfors gamla herrgård, dit skogsinstitutet om somrarna är förlagt, ställdes marschen först till de stora plantskolorna (fig. 11). SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS EXKURSION 1907. 503 Direktören för skogsinstitutet, jägmästare Wahlgren, redogjorde här för en del under våren utförda såddförsök för utrönande af det inflytande sådd- randens bredd och djup, betäckningens beskaffenhet och olika frömängd kan äga för plantornas utveckling. De uppdragna tallplantorna hade nyss räk- nats å 10 2 af såddrändernas längd, hvarefter medeltalet togs för plant- antalet å en längdmeter. Ur den plantrad, hvarest plantantalet mest närmade sig detta medeltal, hade uttagits utan urval 100 plantor, hvilka blifvit vägda och mätta. Det närmare resultatet framgår af vidstående tabell. Som synes visar undersökningen ännu ej något bestämdt resultat, men meningen är att nästkommande vår och höst åter mäta och väga plantorna för att möjligen erhålla ett sådant. Under fortsatt promenad från plantskolan till det s. k. traktblädnings- beståndet passerades kronoparkens upplag af sågadt virke vid stationen, där SEA RS PA Fig. 11. Bild af plantskolan vid Bjurfors. jägmästare Wilh. Ekman förevisade en modell af skogsförvaltare Hjelms nya flottläggningsapparat. I traktblädningsbeståndet hade åren 1897—99 upphuggits 11 st. luckor om 5—25 ars storlek, och återväxt hade uppdragits på olika sätt. De flesta af dessa luckor äro planterade med silfvergransarter, mest vanliga silfvergranen (Abies pectinata). Som luckorna äro väl skyddade mot frost, hafva silfvergranarna gått förträffligt till och äro nu omkring I meter höga (se fig. 12). Dessa små silfvergransbestånd äro vidare af ett sär- skildt intresse, då de torde vara de nordligaste i Sverige.! Invid vägarna genom skogen voro af jägmästare Wilh. Ekman anordnade en hel del intressanta skogsteknologiska utställningar. 1 blädningsbeståndet voro sålunda uppställda trädgenomskärningar för att visa, huru röta uppstår efter blekning i skog. På ett annat ställe hade upprests en mängd kolklipp af olika dimensioner med uppgift å deras kubikmassa. Man fann vidare väl och illa trafvad kastved, hvarvid det visade sig att en kbm. särdeles väl lagd "Några få omkring 20 år gamla silfvergranar finnas dock planterade å Hemsön utanför Hernösand. 1907. SKOGSVÄRDSFÖRENINGENS EXKURSION 504 | "t03ue[d 007'1 Je aPPAW | LI LI SOT | | | | | n | | | | föl « « cl Oj NED IRA a OA GT K06G | OF « « 25 0 RT TS efpaq « « « av I Bi dö A3LOSE | at age | ET FEET en | fö ER eysey 'w eusejddn eursspurippes | 81 SI SOT Or | S8I Sr | 09p | 08:z lemkuwupues ul! et! 9 | - np Bo o« ES OT.SE TR | fa St | 0S8 | 08 | uauey ugig | ei EST osa « OKLE LI 81 GM ÖS | I NE NOV KE uaFur I 8'G | IIIA | soe3relds paw ppa — « JT RAL ES SERGE TGN KOZIO os:e ugds3gs | I | 8G | IA KS « 81 FI F6 ZT1 | Oct | St | OIL | of: Isni8apensug TERO TA c : LI SI £€6 | Lz | £81 | FL | 069 | o8:€ lerkuwpues uig I 8'g N | Cidd AES 1z GÖTS EIRRIG ger | 9 1 00€ | 09 « « G GREAT | « sa öre er SOT a er OT na « gl ENT | ; I | I I FST OM 2 JfaE NI BEA SSE ORTEN SE RES II | Stiues3 opue3stj pow Por) uodurg | 61 81 IEI 79 I PIE | 9T | O6r | 988 | unuey ugig | I | EG | | | | | | | I I | | | surar | Wu 01 | TeN9P I ÖR | ; | "wu | 1eq |'Ppaw| påuer | IPESM | -dw I | Ie5rp Iejue DTE I CS 2 ) Ie3uruNada1uv muy | suaw |-ppawu | Je 20 1 | 193 P1 | 12230 ju SuruHIR | ! H or | FTSE | -wejs |susroy | I03uejd | ad 103 | -sgumu | sq |90I ad | dofp | pparq N i | NNE fö rroos -uejd | -0159) | —- — |roruejd eyyostopun 001) ddf | muy | 0 append | SUJpurIppES SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS EXKURSION 1907. 505 ved höll 88 9& fast virke, medan en slarfvigt uppstaplad sådan endast nådde 57 2. Vidare förevisades till hägnadsvidjor afsedda och särskildt afklippta järn- trådar, tillverkade af Lesjöfors Bruks Aktiebolag. Dessa 'järntrådar betinga ett pris af blott 1 öre stycket. Deras användning medför åtskillig vinst, enär en man ej hinner tillverka mer än 150—175 vanliga risvidjor pr dag. För- utom det att järntrådarna bli virkesbesparande, göra de gärdsgårdarna håll- barare, hvarjämte undvikes den fara för skogseld, som kan uppstå vid trä- vidjornas svedjning. Ett under sommaren med 25 2 krongallradt bestånd besågs sedermera, hvarefter utspann sig en liflig diskussion, när jägmästare Ekman demonstre- rade ett försumpadt hygge öster om Gafvelmossen. Området kalhöggs strax Fot. Wilh. Ekman aug. 1907. Fig. 12, Lucka planterad år 1899 med 3-årig silfvergran. innan staten öfvertog Bjurforsskogarna. För att iakttaga, huru försumpningen spreds från Gafvelmossen, nedslogos pålar i öfvergången mellan mossen och skogsmarken. Dessa hade tyvärr bortfallit, men vid jämförelse mellan olika års affattning af området i fråga, visade det sig af de upprättade kartorna, att försumpningen spridt sig. Som den vidliggande skogbevuxna marken ej är försumpad, kunde man också antaga att den växtliga skogen där genom sin afdunstning förmått hålla marken torr. Exkursionsdeltagarna vandrade vidare öfver den stora Gafvelmossen. På dess midt beundrades en 235 år gammal tall (se fig. 13), som är 9.7 m. hög och 43 cm. i diameter vid brösthöjd. Mossen är 5 meter djup där tallen växer. Å Gafvelmossen har en längre hufvudgraf upptagits för. att afleda vatten från ett torftag. Diket är i regel 2 å 3 m. djupt. För att påvisa dikets 506 SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS EXKURSION 1907. verkningar åt sidorna, där man 1 ena fallet har den stora Gafvelmossen och å andra den laggdikade delen af mossen, hade jägm. Ekman låtit uppgräfva gropar. Det har härvid visat sig, att diket åt Gafvelmossesidan blott kunnat afföra vatten på 3 å 4 m. afstånd från detsamma. Nyttan af diket här är alltså mycket liten. At andra sidan däremot är grundvattenståndet betydligt lägre och går under normala förhållanden ej högre än 45. cm från mossens Fot. Wilb. Ekman, aug. 1907. Fig. 13. 235 år gammal tall midt på Gafvelmossen å Bjurfors kronopark. yta. Här har lagg- och afloppsdiket i förening väsentligt bidragit till mossens torrläggning. Under fortsatt vandring förbi Fröbbenbenning uppnåddes söder därom belägna vackra, cirka 90 år gamla tallskogar med inblandning af gran. I dessa bestånd, som demonstrerades af jägmästare H. Julius, hade utförts traktblädning såsom instruktion för lärlingarna vid Bjurfors skogsskola. Under återmarschen till Bjurfors delade sig sällskapet i två grupper. Den ena följde landsvägen och fick härvid passera ett 7.89 hektar omfattande be- stånd af sibirisk lärk, som planterades åren 1896 och 97 med 3-åriga plan- tor. Lärkarna äro nu 5—96 meter höga. Det andra partiet besökte de s. k. Bjurforsängarna. TI exkursionspro- grammet meddelas om dessa följande: SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS EXKURSION 1907. 507 Vid den tid, då kronan tillträdde Bjurfors, voro dessa ängar synnerligen vat tendränkta. Orsaken härtill låg hufvudsakligen i de öfversvämningar, som den då krokiga Bjurforsbäcken förorsakade. Denna har därföre sedermera blifvit rätad. Härigenom blefvo de nyssnämnda ängarna visserligen något så när torra men alls icke fullt mottagliga för skogsbörd. På grund af markens ringa lutning har man därför måst upptaga ett stort antal diken som gjort arbetet dyrbart. Det har nämligen kostat 353 kr. per har, i hvilken kostnad bäckrätningen också ingår. Dikningen verkställ- des åren 1897—98 och har kompletterats 1905. Då det visade sig omöjligt att snabbt erhålla naturlig återväxt å kärren, beslöt man sig för att tillgripa plantering. Efter några olika försök med gropplantering, användes härvid vanlig kupplantering och i enlighet med ti- dens åskådning granplantor. Holmerz, som utförde dessa arbeten, fann dock Fot. Wih. Ekman, aug. 1907 Fig. 14. Kupplantering af tall å afdikad mark. Ängarna vid Bjurfors. snart att tallplantor äro mycket mera motståndskraftiga mot frosten än hvad granplantor äro, hvarför han under sista verksamhetsåret här, eller år 1904, planterade en mindre areal med detta trädslag. Å denna tall-yta hade år 1902 gran + utsatts under det att 1904 tall I och gran + i år 1903 upplagda torfvor utplanterats. ”Tallarna ha gått synnerligen väl till (se fig. 14). Sedan dessa försök utförts, har man å öfriga delar af kärret utsatt tall &q & eller 1. De synas alla gå väl till. Å en liten plats har Picea pungens 3 utsatts. Vid återkomsten till den festligt prydda gamla herrgården mottogos samt- liga exkursionsdeltagarna på det hjärtligaste af direktör Wahlgren samt skogs- eleverna. Efter den njutningsrika »andliga spis», som man förut erhållit under den intressanta skogspromenaden bjöds sällskapet på en ej mindre utomordentlig materiell sådan, i det direktör och fru Wahlgren inbjödo till en festlig middag i institutets salar. Ren hade den sena augustikvällen bredt sitt mörker öfver nejden, då -det muntra sällskapet reste sig från middagsborden, men det var ej mörker, som mötte ögat vid utträdet på verandan. Marschaller och bloss glimmade nämligen på gård och i park. I denna trolska belysning vandrade man till en bortom parken belägen gammal stuga i ryggåsstil, som af skogseleverna 508 SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS EXKURSION 1907. inredts till klubblokal och i taket prydts med synnerligen vällyckade teck- ningar och målningar från skogen. Kulörta lyktor och björkguirlander, piano och fioler, kaffe och förfriskningar gåfvo den behagligaste stämning och allt lofvade den angenämaste afton. På detta hopp blef man ej heller gäckad. Här i denna intagande omgifning och under all den förståelse, som en god stämning medför, kunde skogsmännen få bryta sina åsikter eller ena sig i det gemensamma stora intresset — skogen, allt under det de muntra eleverna genom vacker sånger och glada visor bidrogo att alltmera höja stämningen. Bland de föredragna visorna erinra sig nog alla deltagarna det ypperligt hop- komna kvädet öfver exkursionsdagarna, däri enhvar af deltagarna fingo sin särskilda vers. Med djup förståelse följdes helt visst det tal, som till sist af vice ord- föranden riktades till Föreningens ordförande, skogsstatens forne, alltid så varmt afhållne chef. De mest entusiastiska hyllningar bringades honom också efter talet. Liksom uppvaknandet från en vacker dröm till en naken verklighet, kändes det helt visst för alla, då extratågets ånghvissla ljöd genom skogen och skoningslöst bjöd ett oundvikligt slut på denna minnesrika dag. Gunnar Schotte. Bjurfors. TRÄVARUMARKNADEN. Man kan nog säga att försäljningarna för år 1908 börjat, men man måste därvid dock tillägga, att de icke kunna anses ha börjat på allvar eller i stort sedt. Enstaka afslut för särskildt begärliga märken och specifikationer ha som vanligt bildat introduktionen och mycket längre har man ej i närvarande stund kommit. De sistförflutna årens spännande förjuls-brådska lär nog i år komma att utebli och affärerna öfverflyttas till det nyas ingång, i afvaktan på att den rätta innebörden af nu rå- dande penningkris under tiden skall klarare framgå och mått och steg därefter vissare kunna tagas. Att ett sådant andrum för köparna är nödigt under närvarande situation är ju själffallet och att det oaktadt — af fruktan eller otålighet — söka drifva fram köparna till affär med låga priser som lockbete kan gifvetvis med hänsyn till framtiden icke vara sund politik. I år, om någonsin, må importörerna tillåtas själfmant komma i marknaden, och må det då bli säljarnas sak att genom lämpa och tillmötesgående åstadkomma en god början, hvarpå marknaden se- dan kan förtroendefullt fortlöpa utan för täta backar »opp eller ner». De priser, hvartill exportörerna i allmänhet tyckas vara villiga sälja för 1908, ligga ungefär 15 å 20 shillings under de siffror, som vid samma tidpunkt i tjol noterades. Detta prisfall pr standard sågadt virke motsvarar ungefär en värdesänkning af 50 öre pr sågtimmer. Men trots de moderata priserna äro, som sagdt, köparna ännu ovilliga att gå i marknaden. Tyskland har börjat något litet i granbräder i synnerhet af 7/8” tjocklek till M. 147,50 basis för 7” bräder och 140 å 142,50 för battens af samma bredd. Offerter från ledande köpare ha dock knappast ännu förelegat. Man tror sig kunna hålla på följande priser för 1” tjocklek: 5" gran M. 135: — emot 155: — i fjol 5” furu M. 155: — emot 175 i fjol SY > 137:50 6” > 165: — å 2,50 lägre (NIE » 140: — ETEN » 175: ä 2,50 > AG » 142:50 Danmark lider som andra af de hårda penningetiderna ocb då och då spricker äfven här en bubbla, större eller mindre, af trä eller annan materia. Men man ser med någon förtröstan mot de väntade verknin- garna af en god skörd i landet och hoppas kunna gå i land med att betala £ 8,10.— för 7” furubräder, £ 8.— för 6” samt £ 5,15.— och 5,5 — för bredt och smalt utskott. Detta vårt naboland synes i år komma att sätta ett rekord i fråga om importen från Sverige af träva- ror, i det siffran för 31 oktober redan med c:a 1,000 standards öfver- 310 TRÄVARUMARKNADEN. stiger totala importen 1906 eller med 9,500 standards passerar import- siffran för 31 oktober 1906. Holland har icke visat något lifstecken ännu som köpare för 1908. Importen under 1007 från Sverige har varit ytterligt mager och torde knappast komma att öfverstiga hälften af de under år 1906 importerade 87,000 standards. Till och med 31 oktober ha nämligen blott 39,000 standards exporterats på detta land. På Belgiska marknaden förefinnas åtskilliga mörka punkter. Den förr så blomstrande glasindustrien kämpar hårdt för sin tillvaro. Till följe arbetsbrist ligga mer an hälften af fabrikerna nere, och arbetarnas löner inom denna och andra industrier i landet ha väsentligen sänkts. Genom den ännu oreglerade eldsvådan i Antwerpen hållas en 5 millio- ner francs undandragna den belgiska trävarumarknaden och vålla trång- mål och tvångsrealisationer. Byggnadsverksamheten är inskränkt och konsumtionen af trävaror på alla områden mindre god. Ehuru impor- ten från Sverige 1907 ungefär torde komma att motsvara fjolårets, anses dock tillförseln från andra håll ha varit mindre, och den ljuspunkten vill man beträffande belgiska marknaden ändock framhålla, att lagren i allmänhet äro små, för att icke säga knappa. Likväl sakna importörerna förtroende för marknaden och tiderna, och de ämna i allmänhet vänta så länge som möjligt med köp för f. ö. v. Storbritannien ligger nära 100,000 standards efter i importen för 31 okt. jämförd med fjolårets. Betydande fallissemanger ha nedstämt modet, och köparna torde komma att hålla sig länge tillbaka, innan de våga sig in för 1908. Frankrike förefaller vara i jämngod situation med Tyskland och likasom detta land en af de stöttepinnar, hvarpå marknaden hvilar och hvarpå, vilja vi hoppas, marknaden skall hållas uppe. Spanien har liksom Danmark gjort 1907 till rekord-år och impor- ten uppgick redan 31 oktober till c:a 28,000 standards emot fjolårets c:a 22,000 total. Inköp för 1908 ha ock redan gjorts delvis billigt men i andra fall åter till för säljarna relativt vackra priser. Följande priser bl. a. torde ungefärligen vara dagens: I II TU IV 3x9 furu (Neder-Botten) £ 16 14 9,10.— = Bdjro:— > > (Sundsvall-Hernösand) c:a 5—15 shillings lägre. 2!/,.x7 >» (Neder-Botten) FISIO: 9,10. 8,10. TIG Sundsvall-Hernösand sågf. = £ 8,10.— £ 8.— 3X9 gran 31 å 30 centimes basis MSM SATA Öslbe 1 x4'/, furu 190 francs 1 Xx4!/, gran 170 francs FEAR ST SONE ISA GO Splittvedspriset har varit uppe i 90 shillings basis, men är nu 5 shillings lägre. TRÄVARUMARKNADEN. 511 Skeppningen pågår ännu rätt lifligt och athämtningen har sålunda blifvit mycket sen. Sannolikt har utskeppningen under november i år varit större än under samma månad i fjol, men någon nämnvärd förbättring af underbalansen i årets export jämförd med fjolårets torde dock icke ha skett. Den 31 oktober visade ett minus af c:a 150,000 standards sålunda fördelade: Umea-Flaparanda distrikt...........« .-.«..-s+-= -39,000 standards Örnsköldsviks » oas ts SA SAR FA RO OO » Hernösands » ALERS e ab oRA ARNE 33,000 » Sundsvalls » EERERR AA As 26,000 » Hudiksvalls SKINN BSRER 07000 Söderhamns » 2 ENS a hNDOG » Gäfle » i ARSA NAR 6,000 Stockholm-Göteborg »> AN o O = O (0) Summa 150,000 standards. Den 4 december 1907. Swordfish. Sveriges utförsel af trävaror och pappersmassa under januari— okt. 1903—1907. | 1903 1904 1905 I | Trävaror : oarbetade, bilade eller sågade; af furu eller gran: Kbm. Kbm. Kbm. timmer och masttra af minst 25 CM. sssscsmssrs 17,400 17,100 37,680 spiror, timmer och mastträ af mindre diameter 75,700 56,500 148,2 bjälkar af minst 20 cm. tjocklek .... 56,600 46,900 52,660 sparrar (af mindre tjocklek) .. 304,400 307,200 312,800 syllar (sleepers) ........ 31,000] 345200 66,590 grufstolpar (pitprops) .... 888,900 975»500 639,850 plankor och bräder, ohyflade, 21 cin. öfver breda: af furu CS 717,600 5S13,800 600,360 » gran .... 2 103,200 178,700 202,840 battens och bräder, ohyflade, 15—21 cm. breda: af furil..:. | 936,900 782,400 802,430 > gran I 583,600 503,000 604,410 battens, scanwings 0. cm, breda: af furu .. T 676,800 642,400/ 599,220 » gran .. Ke 542,600 534700 549,550 bräder, hyflade, 21 cm. och däröfver breda: af luru/ 17,700 14,900] «+ 50,060 » granj| 42,400 35,100 31,410 bräder, hyflade, 15—21 cm. breda: af furu ...... 207,000 150,700 141,420 BU RLAN No serde 114,590 121,900 99,540 bräder, hyflade, under 15 cm. breda: af furu ... 77,400 58,000 60.230 » gran ... 70,700 90,800 77,590 bräd- och plankstump .... 382,600/ 493,300] 341,980 lister, läkter och ribbor .. 65,600 59,100 63,190 arbetade: | 3 H = snickararbeten etc. : Kr. TN SN byggnadsmateriel (dörrar, fönsterramar m: m.) 6,681,000,-5,592,000]| 4,496,000 RMS HTA IX EE LA fö a oas aa ocä sp DER SKEN Asse nd ESR shr ög ansvar een a 4,483,000 — 4,651,000] 3,917,000 I Pappersmassa (trämassa) : kg. kg. | kg. kemisk, torr 162,423,000 181,222,000/186,746,000 > VEN 14,304,000] 15,723,000] 19,619,000 mekanisk, torr . 33,593,000| 45,212,000| 34,008,000 » våt 52,717,000] 66,764,000] 50,460,000 Kbm. 415:499 188,430 75170 316,660 59,400 790,580 698,000 193,150 856,820| 607,610 107,050 46,320 83,700 369,770 Or,130 Kr. 4187 4,876 kg. 43,166,000 68,005,000 1907 Kbm. 100,600 110,800 47.200 334.100 52,800 618,000 503,600 133,900 724,800 475,600 556,300 510,400 16,700 SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT iifokelalor sets Ni EKONOMISKT. Såsom ledamöter af Aktiebolaget Carbos styrelse hafva i stället för brukspatro- nen Lars Larsson och grosshandlaren J. E. Åslin inträdt disponenterna Emil Söder- ström å Hjulsjö och Bernhard Söderström å Grötingen. Bolaget har jämväl beslu- tit aktiekapitalets ökning från 500,000 till 750,000 kronor. Till ledamot af Näfvekvarns Bruks Aktiebolags styrelse har i stället för ingen- jören Erik Sederholm utsetts riksgäldsfullmäktigen G. F. Östberg. Ramshyttans egendom i Kil med underlydande har af Kils—Ramshytte bruks- ägare sålts till bruksägaren IL. Larsson på Bredsjö för 700,000 kronor, däraf 400,000 för fastigheter och 300,000 kronor för inventarier, lager, gruf- och hyttlotter, Till- trädet skedde den 2 oktober. Som ledamot af Riddarhytte Aktiebolags styrelse har i stället för kaptenen C. G. Ohlson inträdt ingenjören O. C. A. Falkman i Stockholm, C. J. Walls Sågeri och Trävaruaktiebolags aktiekapital har ökats från 300,000 till 400,000 kronor, hvilket belopp jämväl inbetalats till fullo, Västerdalälfvens kolaktiebolag hade den 19 november ordinarie bolagsstämma i Stockholm under konsul K. Bohmans ordförandeskap. Till styrelse valdes dispo- nenterna Pontus Söderström, Ställdalen, H. Brolén, Nyhammar och Otto Hellström, Falun, samt bruksförvaltarne A. Ansell, Högfors, och R. Dahlström, Fagersta, med kon- sul K. Bohman, Stockholm, till suppleant. Revisorer: vice häradshöfding Carl Roth, Ludvika, och grosshandlaren O. Söderberg, Stockholm, med kamrer Gust. Larsson, Ställdalen, och C. A. Åhman, Fagersta, till suppleanter. NOTISER. AFTÄCKNINGEN AF MINNESVÅRDEN PÅ J. O. AF ZELLÉNS GRAF ägde rum den 6 november å Nya kyrkogården under stor tillslutning af skogsmän m, fl. Sedan en större kör af elever vid K. Skogsinstitutet under dir. Carl Gentzels led- ning sjungit Darlkarlssången »Jag vet ett land», höll Föreningens för skogsvård ordförande, universitetskanslern, grefve Fr. Wachtmeister, följande tal: »Det sorgebud för Sveriges skogsvänner, som hösten 1906 spreds öfver landet, manade kraftigt dem som stått den hänsofne banérföraren för de svenska skogs- intressena nära i arbetet att resa en vård vid hans graf, som skulle för kommande generationer tälja något om hvem han varit och hvad han varit. Det blef närmast Föreningen för skogsvård, som tog initiativet härtill. Helt naturligt också, då man tänker på hvilken kraftig del Johan Olof af Zellén haft i bildandet af denna Före- ning, huru verksamt han som administratör främjade de första stegen af organisa- tionsarbetet, huru flitigt och framgångsrikt han uppträdde såsom författare i tidskriften och huru lifligt han hyste den förtröstan att Föreningen skulle blifva en häfstång för det godas seger. Vår vädjan möttes med förståelse. Den vård, som vi rest, har kommit till genom vänners, kamraters och meningsfränders gärna gifna bidrag. Denna allmänna tillslutning har haft många grunder. Främst vill jag då nämna hans varma personlighet som ägde förmågan att fängsla dem han råkade genom egenskaper och umgängesgåfvor, som sprungo fram från ett godt hjärta och ett kvickt, humoristiskt anlagdt hufvud. En andra orsak till denna allmänna anslutning finner jag i det sätt hvarpå Zellén skötte det högst kräfvande arbete, som han hade inom domänstyrelsen. Han visade därvid en sällsynt förmåga att intressera de yngre krafterna inom skogsstaten för det arbete, de hade att utföra, och om han också vid strider inom styrelsen kunde använda väl drastiska uttrycks- sätt, kände alltid de med hvilka han öfverlade, att de hade inför sig en man, som NOTISER. 513 visste hvad han talade om, som arbetat sig till sin öfvertygelse och som var öfver- tygad om sin rättvisa sak, fi 1844 1906 — d "Den tredje hufvudorsaken till att så många voro hugade att med sin skär bidraga till en minnesvård öfver Zellén finner jag i det som var grundidéen i hela hans offentliga verksamhet: hans lefvande, glödande kärlek till skogen, till den gröna skogen, som han så gärna uttryckte sig. Denna hans kärlek tog sig uttryck i hans arbete både med pennan och ordet och det finns nog ej många svenskar, Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1907. 36 514 NOTISER. som syssla med vår nationalrikedom skogen, som ej med vördnad minnas något manande ord, som stammat från den gamle och dock så ungdomsfriska byråchefen Zellén. Till denna hans verkliga kärlek till skogen hänför jag hans villighet att moderera sin åsikt, så snart han blef öfverbevisad om att han haft orätt. Så var det med införande af skogslagar i vårt land. Han motsatte sig till en början dy- lika, men då han omsider fann sådana nödvändiga, gjorde han sitt till för att göra de nya lagarna så goda och effektiva som möjligt. Och då statsmakterna fattat sitt beslut, var Zellén i främsta ledet af dem, som spridde kunskap om de nya lagarnas inne- börd. Särskildt minnes jag huru han vid skogsmötet 1994 vände sig till ungdo- men och uttalade det önskemålet att de »med full klarhet om nödvändigheten för vårt land af en god skogsvård efter ett energiskt arbete där hvarken mödor eller uppoffringar få sparas, i en framtid måtte få bevittna, att vår moder Sveas gröna kappa ej längre hänger trasig kring hennes skuldror». När jag talar om Zelléns kärlek till skogen vill jag erinra om den egendomlig- heten, att skogen har en sällspord förmåga både att ena och söndra oss människor. Den enar oss till entusiasm för sig, men den söndrar oss då det gäller att fastslå hvad som bör göras för att rätt sköta skogen och för att vinna målet: bevarandet af skogen såsom den kraftigaste häfstången för vårt materiella framåtskridande. Att Zellén var med då det gällde att enigt gå fram, har jag sagt. Men han var äfven främst i striden för hvad han ansåg vara rätt. De hugg han utdelade kändes, mer förklaras lätt af hans lifliga sinne och den goda afsikt han hade vid deras utdelande förstods säkert af de flesta. Den vård som vi rest öfver Johan Olof af Zellén är gjord af svart granit. Alla Zelléns närmare vänner förstå meningen härmed. Han var så lifligt intresse. rad af den rika förekomsten af denna stenart på vissa af våra kronoegendomar i Småland och Skåne och han njöt vid tanken på de goda inkomster han, den gamle nitiske statstjänaren, genom tillvaratagandet däraf lyckats göra statsverket, Det gläder mig att så många i dag äro närvarande här och särskildt är det en glädje för oss alla att se den aflidnes maka vid denna högtidlighet, hon som mer än andra vet, hvad den mannen arbetade. Låt täckelset falla.» Å Härefter framträdde byråchefen af Zelléns broder, d:r. H. af Zellén, och yttrade följande: »Om lösningen af jordelifvets gåta till dels, utom i renandet och mejslandet af den egna karaktären, är att söka äfven i förvärfvet och hugfästandet af goda och vackra minnen, så har förvisso denna senare uppfattning i dag vunnit en vacker och storartad tillämpning. Jag är förvissad om, att den man, hvars stoft hvilar här under kullen, själf i andlig måtto stått och står midt ibland oss, djupt rörd och böjd af innerlig tacksamhet för det erkännande, som här kommit hans arbete och lifsgärning till del, och då jag nu på släkts och anförvandters vägnar vid sto- den mnedlägger sorgens och saknadens krans, så har den virats under och äro däri inflätade de innerligaste och vördsammaste känslor af tacksamhet för hvad i dag skett och hvad här äfven för framtid mejslat hans minne.» Sedan slutligen sångkören stämningsfullt afsjungit »Hör jag forsens vilda fall», var den högtidliga minnesakten afslutad. NOTISER. 515 På begäran af fru Augusta af Zellén införes följande: Till skogsvårdsföreningens Fr. Wachtmeister, till Föreningens sekreterare, jägmästaren G. Schotte och öfriga herrar ordförande, herr universitetskanslern, grefve ledamöter af Föreningen, samt till herr generaldirektören K. Fredenberg och till domän- styrelsens herrar ämbets- och tjänstemän, anhåller jag vördsamt få framföra mitt varma och hjärtliga tack, för all den hedersbevisning, som ägnats min make, byrå- chefen af Zelléns minne, både nu, den 6 november, vid aftäckandet af den ståtliga minnesvården på hans graf, som ock vid hans begrafning den 13 september förra året. Södertelje 6 nov. 1907. Aug usta af Zellén SKOGSODLINGEN Å SMÄRRE ENSKILDES MARKER I HALLAND. I Hallands län har genom Hushållningssällskapet och Skogsvårdsstyrelsens försorg hittills utdelats till mindre jordägare omkr. 14,300 kg frö och 56'/2 million skogs- plantor, hvarmed antages blifvit planterade nära 19,000 har. fattning framgår af följande tabell: Skogsodlingens om- Antal Utlämnadt frö af Utlämnade plantor af Beräk Å rekviren- RE Pe nad i [fer Som : | Fe l skogs- fått frö | tall sn berg- | di- tall | Bran berg- | div. |diverse odlad ell. plant. tall | verse | tall | barrtr. löfträd | areal | | kg. | kg. kg. | kg. st. st. st. st. st. har | 1890 ann | SEE SI 1,120,000 = = 370 | | 1891 gj ST CIN — | = 1,019,000 -— 505 | 1892 388 99.5 | 163.2 72.0 | 454.011,228,500| 780,000| 531,500) — 665 | 1893 591 839.0 | 1,410,900 | — — 728 | 1894 959 | 337.5| 409.5| 205.0) 280.0] 962,000/2,075,000) 666,000 73,300| 40,800 1,22 | | 1895 I,112 420.o| 290.0| 120.0 | — [1,624,000 1,232,500 696,500 12,000) 1,082 | | 1896 | I1,143 486.0 | 333-5 SAN = 913,000)1,548,000! 597,000 12,225] 1,000) 1,045 | 1897 | 1,207 500.0 | 375-00] 130.0 — |2,032,200/2,296,6501 424,750] — — 1,386 1898 | 1,214 618.5 | 377.0 5.0] — 12,170,800 2,267,400) 755,000 a 3,000) 1,371 1890 1,307 565. | 441.535 — — 1|1,998,000/2,031,000/ 540,000] — 2 1,430 1900 | 1,237 | 618.3| 468.5 8.0] — | 775,500|2,284,500| 393,200 1 39,000] 1,312 1901 1,019 431.6 | 476.838 25 | — |1,125,700/1,665,1001 284,600] — 88,400] 1,138 1902 947 119.o| 331.2 12.0) 63.3) 887,600/1,432,900] 188,325| — -- 7608 1903 1,164 200.0 | 438.6 32.5 | 64.3|1,204,10011,729,000| 197,200] — 15,650 996 1904 1,092 342.5 | 234.5 27.0] — |1,435,250)1,658,250| 164,500| 5,700l 12,100] 949 1905 1,129 430.7 | 108.25] 34.2] 79.0 1,436,300 1,665,700) 180,800 21,820/ 46,975' — 993| | am. ] — — = = 5,000) 4,000/ 1,000| 1,200] — 8 | 1906] 1, 161 395.5 116.0 | 41.0) 62.0/1,268,600 1,637,900] 181,550/ 33,2501 71,762| 9451 | Ka = = SJ 65,000 37,000/ =" Tlr7,000 14 1907 [RATES EST 42.5) 71.0/1,226,600|1,666,650) 171,750) 51,200] 24,375 965 14,277.45 56,460,332 18,899 FÖRENINGENS FÖR SKOGSVÅRD DISKUSSIONSAFTON DEN 6 NO- VEMBER var besökt af öfver 150 medlemmar. Skogstaxatorn, e. jägm. Adolf Welan. der inledde ämnet: Önskemål rörande föreskrifter vid allmänna skogars indelning. Härefter yttrade sig herrar K. Fredenberg, R. Lindahl, Wallmo, frih, Hermelin 516 NOTISER. Wilh. Ekman, Edelstam, Gunnar Andersson, Henrik Petterson, Schotte, Maass, Hes- selman och P. O. Welander. Referat häraf kommer att inflyta i nästa häfte. Jägmästare Gunnar Schotte höll föredrag (med ett 50-tal skioptikonbilder) »Om ekskogsskötsel», hvarefter herrar K. Fredenberg, Tigerskiöld och inledaren ytt- rade sig. Till sist höll docenten d:r Henrik Hesselman föredrag om flygsandsfälten å Fårön samt visade ett 30-tal ljnsbilder från desamma, Efter diskussionen följde ett animeradt samkväm å hotell Fenix. KRONOJÄGARETJÄNSTER. Kronojägarna i Kallings bev.-trakt af Marks revir, Frantzich och i Toltorps bev.-trakt af Hunnebergs revir, Selvén, hafva af k. domänstyrelsen erhållit tillstånd att kvarstå i tjänst tills de uppnått 67 år, dock att de i händelse sjukdom eller ålderdomssvaghet göra dem oförmögna till tjänsts skötande skola afgå före 67 års ålder. Kronojägaren i Utterbergs bev.-trakt af Grönbo revir, Carlsson, har aflidit. Till -kronojägare i Södra bev,-trakten af Väs- terås revir, har antagits e. kronojägare L. A. Hedström. SKOGSVÅRDEN PÅ JÖNÅKERS HÄRADSALLMÄNNING. Inom Jönåkers allmänningsstyrelse har, vid allmänningsdelägarnes sammanträde den 28 september bland annat bragts på tal, om ej delägarne själfva borde öfvertaga förvaltningen och domänstyrelsen alltså för framtiden blott intaga en kontrollerande ställning. Man skulle då anställa en särskild forstmästare under allmänningsstyrelsens ledning. Om styrelsen öfvertoge försäljningen samt forstmästaren skötte uppbörden, skulle man spara in c:a 2,000 kr. i auktionsprovision, och de ytterligare 1,000 kr., som be- höfdes för forstmästarens aflöning, skulle nog väl ersättas genom bättre tillvarata- gande af tillgångarna. Äfven hade tanke väckts på samarbete med Lösings och Östkinds allmänningsdelägare i Östergötland och anställande af en gemensam forst- mästare för hela allmänningskomplexet. I samband därmed att flera deiägare framhöllo önskvärdheten af starkare af- verkning af den äldre skogen å allmänningen (å allmänningen beräknas skogen öfver 100 år vara värd I,100,000 kronor, medan afkastningen endast utgör omkr. 20,000 kr.), föredrogs ett styrelseprotokoll, hvari betonades, att å allmäningen funnes 698,56 hektar bestånd af minst 100 års ålder, däraf en stor del träd öfver 1350 år, och då virkesmassan hade beräknats till 200,727 kub.-meter, syntes det mindre välbetänkt, att afverkningen under 20-årsperioden blefve blott 94,893 kbm. Styrelsen ansåg att den borde ökas, då tillväxten hos ett stort antal träd vore ringa eller ingen och deras kvarstående alltså mindre rentabelt. Den hade därför beslutat hemställa att vid den slutliga behandlingen af skogsindelningsplanen däri måtte intagas den be- stämmelsen, att träd, hvilkas tillväxt afstannat eller förminskats, måtte få afverkas utan hänsyn till planen i öfrigt. Allmänningsdelägarne beslöto att, enär reglemen- tet lägger hinder i vägen att direkt afstå någon del af allmänningens område, för- binda sig att till landstinget inbetala lika stort belopp, som de komma att upp- bära i ersättning för mark och därå växande skog för den beslutade statsbanan öfver allmänningens område. — Vidare beslöts å sammanträdet att för 14,000 kr. inköpa 86 har å södra delen af Tybble skog i Lunda s:n, gränsande till Lunda allmänning. Vid sammanträde den 25 november beslöto delägarna att för 28,600 kr. inköpa '/, mtl. Öllsta n:r 3 för att läggas till allmänningen, Hemmanets inägor komma dock att frånskiljas och åter försäljas. STASA 1907: Pris bunden i extra;statkt båd kyr af jastitsdepartementet under 15:de $epfember 1906 nedsatte dling af sperjsmaalet om adgang til erhvervelse af skog, ändfald: Kristiania 19075 selft annual report of the; förestry commmissioner of Min. éar. 1904, 1905 och 1906. chen ib Fas NG und Witterung at ACCIESLAR: > (sep.) RE hor, Af Hi :CONWEN'DZ. > ; 2 ADR SS ikovveesen 1907; h. 15—18. SNS NORTE SRS SS its hr t fär Forstwesen, 1907, 'b; RS SIR st- und Jagäwesen; 1907; hj. CC r LA die Schweiz 1907; på br , ance,: A907 Ni LÖT LE re YA Sc Forestiere då Belgique 1907, hi 10-11: " j Fo ES SETORer (GO STA rf ingens "tidskrift 1907, H. 6, inäehåller. bl. FE Nattfrosterna ) :omst af GUSTAF SJÖBERG' samt Nattfrosterna ännu en gång af RS ks Moseindustriforeningen' 1907, no. LE 1907; Mr 20-21: RS män, 1907, Dir 42—48, ft för Sveriges jordbruk ARR FER Ubbaete 1907, 1:0 42—48: iadsblad, Org. för Sveriges (UREA Eng 1907: n:o 18; ki sandörug, 1907, -B; Örn TORALK AS SA äräläler; 1907, hb. 1o—1I. SARA R 2 gens vänner inom ÖreBro län, 1907, SS Sr SER nomisk veckorevy, 1907, nr 42-—48,. "Innehåller bl, a: The -Frävarumarknaden, Trämassemarknaden, - ErArSaR Träförbruk- amerikas förenta stater, Träkol en Jämte Svensk tidskrift för industriell (äganderätt, 1907, Finlands näringslif, 1907, h, 20-22. SEN VYRGA ä Mibrskoberne 1907, H. 3-4. ; Kd g V och Annonsblad för Trädgården, 1 1907, B:r 20—22, 1907, hh. IT. lad. for de SER Ende danske "Havekelska ber, 1907, h. 20—22, G aren 1907, H. 1O—1I, Jägars förbundets Nya Tidskrift 1907, h. 3. j og. Fisker-Forenings Tidsskrift 1907, H. 3. ende, 1907, 1:0 7—8: riftet Hunden, 1907, hh. 10—11. : FSROSgns Tidskrift 1907, hb. 5. utgifves af i FÖRENINGEN FÖR SKoRskeDA SENSE: Jägmästaren Gunnar Schotte, ansvarig utgifvarej "Docenten, Fil. D:r Henrik Hesselman. «00 ; Föreningens kontor, Mälartorget 15, 4 tr. (hiss), Hålles öppet. hyakdägsr kl. fr to gj Ta 3. Rikstelefon 2290; "Postadress: Stockholm: for Jägmästare | e, m, i sin bostad, Blockhusudden 204 och Allm. OS Pjergärag 42. Mveskningsvinstens hö IR från a körverk a Wi SMR ö 15 34 illustr: N:o 8 Om: skogsfrö och dess soi af unit Schotte, ;3 | 35 illustr: ; hN SR ; : Nio” 9; Om skogsbetet 2 Carl Björkbom, 30 sid. 1907 I N:o 10. SKOgsKolng ar Ernsts Andersson, ÄRE "I N:o ri. beloppet. | SE de Vid inköp af folkskrifterna i större partier för utdelning ; lämnas rabatt. É PR STL SEE CENTRÄLTRYCKBRIET, STOCKHOLM 1907: far Förutom allmänna upplagans text innehåller FACKUPPLAGANS FÖRSTA HÄFTE af - [6] " ' ' we 5 Stoasvårdsföreningens tidskrift 1907: Den svenska skogsstatistiken, af CARI, BJÖRKBOM sssssrssssresssserorriraer sid. I Bidrag till kännedom om törskatesvampens uppträdande i mellersta Sveriges skogar (med I karta och 2 fig.) meddelade af EDVARD WIBECK ..... > 8 Titteratur: Skogsskötsel: H, MAYyR: Fremdländische Wald- und Parkbäume fär BT OFI RATE CRIS CSF era lr sag seas Nea all ga fs 6 bro NI släpar deel Seg n Balsep Eg rien JE Skogsteknologi: Friedrich Croy: Forstliche Baukunde (rec. W. E—N) 23 Skogsuppskattning och skogsindelnig: H. MARTIN: Die forstliche SYTaENEN (TE C:s ENS) lekte or ped så tr ET Av ro NR PR BAD > 24 Skogspolitik: M. Endres: Handbuch der Forstpolitik (rec. H. PN) » 25 Skogsbotanik och jordmånslära: A. Möller: Mykorhizen und Stick- STOMS NTA BUMS (CEC KE EL N) oh vaska a lorseneds ora boe sleens ister ST > 26 P. E. MUÖLLER og Fr. WEIS: Studier over Skov- og Hedejord I. Om Kalkens indvirkning paa Bogemor (rec. H. HN.) ...so..00 ooo. yt Ka Skogsadministrationen: Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser: K. D:ns cirkulär till samtliga redogörare i skogsstaten och skogs- läroverken ang. inventering af kassabehållningar, gifvet den 10 dec. 3 [UTE RR SA ar a fER ER and ao od Ön ga SS Ta Rs ena Sega in BRANN 29 Beslut af allmännare intresse: SJ aREratbFAsTa djULND ar KIOMANS, SKO PA. cc sole ica rsn jaa orda oe nepine kont ein bol reg Disposition af kroholägenheten Barnabro n:r I i Hallands län ....... (0 Gottska Sandöns ställande under skogsstatens vård och förvaltning 30 Reseersättning för assistenter, som från annat distrikt förordnats till- fälligt tjänstgöra inom Norr- och Västerbottens län... ....emec0e0x0 2 31 9 Fyllnadsarfvode åt t. f. jägmästaren i Anundsjö revir .........e..- VE j Begardireseersattninig. af .:e.; KronOjägare vis.:ssssss.sssn as setdoenedsssr nes rea 31 i Ifrågasatt olycksfallförsäkring af å statens skogar anställda arbetare » — 3I d SS ERS ET LSS BSC 05 SO Ae aa en k e slaves åa bv lt a skov SD eeg SINA AL SEA SK KRM TE EA 32 Skogsindelningsplaner för städernas skogar skola vederbörligen ; DEFAE SKASKO CHIEN OV SLAS fl bira satvöslndkr ie köl är sn are e ken mrs e SS NKI e säg ven or ASS 32 : ÖMNANOocHandslepgens” tillämplig: ss... o.d. sfddsedks sens sina or Sr ke SVA SR br 32 Fk Tfrägasatt utarrendering af bärplockning ......qe.ed-seeesseessars sonas Rs Dr FE IKOttmköpnior kronans raäkhilg i;ccsesescses=s vind asosar etsare las säreekARE a SN SARS > Föreslaget ökadt reseanslag för jägmästareassistenter i Norrland och 4 TENORTE. godt bode Is ERS RA EEE ESR SEC DNS TSAREN sn SE gr AG , (INTE [ke e e (eviek Rö (So a (ASSR BERETT RARE rar BASS SUNE ST » 34 — Reservationsanslaget för skogsväsendet 1907 ...ssssssesseseserssrerenea a NAS ; [UREStaltSverkspLOpOStIONENT ..sssrs.s ses os oskar deres SENSE SVEN EAA Ve fa N Adminstrativ praxis: Gemensam praxis vid tillämpningen af $ 3 i K. F. den 24:de juli , 1903 angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverk- d ning af ungskog inom Västerbottens och Norrbottens län af q FIEFDNE (Sr RIRINJAIN DER. sees doch vasa a oe s Uv ann dose Sr Rep, sann ne RER : SIA 3 z Tjänster "och förordnanden, ...........sseser5essovavesssprsebensersnesn serrerertnreta Fry ; Redovisning för användningen af de medel, som insamlats till täckande af kostnaderna för ett portätt i olja af grefve Fr. Wachtmeister. 39 Ny Matrikel öfver Kungl. Domänstyrelsens, Skogsstatens och Skogsläroverkens tjänstemän och betjänte är nu utkommen. Pris 2 kronor. Säljes Hos undertecknad, adr. Kungl. Domänstyrelsen, Stockholm 2 ; A. W. STAHRE, Rikstel. 9 43. Allm. tel. 11 03. Öfre Norrlands skogsvårdsförening inbjuder härmed svenska skogsmän att författa en kort handledning i skogsvård för smärre skogsägare i öfre Norrland. Insända skrifter komma att bedömas af Föreningens styrelse, som tilldelar den bästa ett pris af 200 kr. Täflingsskrifter insändas, med bifogad förseglad namnsedel, till Föreningens sekreterare, e. jägmästare Henrik Petterson, Umeå, före 1 juli 1907. STYRELSEN. Af RK. G. G. Norling äro utgifna: Skogsvärdering. Formklasstabell för taxering af växande träd. Karton- nerad. Pris I kr. é En afhandling om denna tabell, sär- Norrland årsskrift 1905, 66 sidor. Pris tryck ur samma årsskrift 1906, del II, TK 44 'sidor. Pris i kr. Afhandling med formler och exempel, särtyck ur Föreningens för skogsvård i Rekvireras genom bokhandeln eller direkt hos utgifvaren, adr. K. Domän- styrelsen, Stockholm 2. Värdefull nyhet för trävaruindustrien! Den praktiska posteringskalkylen utvisande huru timmer af olika växtformer och toppdiameter böra apteras, intummas och posteras vid försågning för vinnande af bästa - möjliga ekonomiska resultat af O. Ericson, är ett nytt arbete som, när det verkligen hunnit bli kändt och pröf- vadt i praktiken, utan tvifvel kommer att lämna trävaruindstrien en hel del värdefulla uppslag på samma gång som både skogsmannen och sågverksmannen i detsamma skola finna den mest instruktiva hjälpreda vid råvarans inköp och ekonomiska utnyttjande. Priset är 25 kr., och expedieras verket direkt från författaren, adr. Kramfors. Fullständigt cirkulär med kliché öfver arbetet sändes gratis och franko på begäran. eÖÅ Hjemmeavlet Frö 9e af amerikansk Hvidgran (Picea alba) og af den ligestammede Bjergfyr (Pinus mon- tana var, uncinata) hos Wedellsborg Skovfröhandel pr Eiby i Danmark. forhen Forstraad Schröder.) Pröver franco. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1007, H. 1: FACKUPPSATSER. Den svenska skogsstatistiken. Af Carl Bijörkbom. Skogshushållningen har under de senare åren vunnit en mycket snabb utveckling. Värdet af skogsprodukterna ha stigit, afsättnings- möjligheterna ökats. En stor del af det virke, som i gamla tider fick förfaras i skogarne, kan nu ekonomiskt tillgodogöras. Den gamla exten- siva hushållningen får mer och mer vika för en mera intensiv. Man börjar nu snart hafva tillgodogjort sig större delen af de gamla rika urskogarna, som ej kostat ett öre att producera, och som därföre ofta hänsynslöst exploaterats. Tidpunkten är inne, då det gäller att pro- ducera skog, att arbeta med skogsbestånd, som vi själfva uppdragit med uppoffringar af arbete och kapital. En mera affärsmässig måttstock måste därför läggas på skogshushållningen. Att i all hushållning, som vill vara ekonomisk, inkomsten (afkast- ningen) måste ställas emot, vägas emot produktionskostnaderna, är själf- klart. Hela utvecklingen pekar på nödvändigheten af, att skogshus- hållningens ekonomiska förhållanden blifva bestämdare och tydligare på visade än förr. Det är ej nog att visa, att inkomsten från ett skogs- område uppgår till så och så stor summa, man måste äfven påvisa att inkomsternas och utgifternas förhållande till hvarandra och till de i skog och mark bundna kapitalen är rimligt. Detta mål kan ej nås utan en noggrannare och detaljerad bokföring samt en härpå grundad statistik. Härvid bör staten, som stor skogsägare och som den, hvilken äger de bästa resurserna att målmedvetet genomföra ett sådant arbete, vara föregångare och exempel. En hushållning, där så lång tid förflyter mellan sådd och skörd, kräfver gifvetvis år efter år en noggrann och genomförd statistik för att rätt belysa resultatet af arbeten och kostnader samt för att lämna | Svar på en mängd viktiga forstliga spörsmål, t. ex. om omloppstiden, om de olika skogsbrukssättens ekonomiska förhållanden, gallringarnes inflytande på tillväxt och afkastning m. m. För utvecklingen af statis- tiken i denna riktning kommer skogsförsöksanstalten att spela en stor roll. I detta afseende är äfven skogstaxatorernas arbete af stor bety- Skogsvårdsföreningens tidskrift 1907. Fockuppsatser. a aa 2 CARL BJÖRKBOM. delse och önskvärdt vore, att denna del af statens skogsförvaltning vunne en kraftig utveckling. En noggrann kännedom om skogstillstån- det förr och nu vore en objektiv och säker grund att bygga på för skogshushållningens utveckling. Nekas kan ej att nu i brist på ett så- dant objektivt material, bestående af siffror, som tala sanningens språk, de subjektiva uppfattningarne öfva ett stort inflytande. En annan del af skogsstatistiken, som ej är mindre viktig och som så att säga utgör ett bokslut öfver årsaffärerna, är den del, som be- handlar den årliga afkastningen. Skogens afkastning bestämmes dels genom massa, dels genom mas- sans värde. Mot dessa måste, liksom i all hushållning, ställas produk- tionskostnaderna för att påvisa det ekonomiska resultatet af skogshushåll- ningen. Föremål för denna del af statistiken bör således blifva afkast- ning i massa och värde samt produktionskostnaderna samt dessas sam- manställning med afkastningen. En officiel statistik, som sammanförde och belyste dessa saker, vore i hög grad önsklig och af stort värde. Den statistik öfver de allmänna skogarne, som återfinnas i Kungl. Domänstyrelsens årligt afgifna berättelser rörande skogsväsendet, måste anses mycket ofullständig och ej motsvarande de kraf, man med skäl kan ställa på en modern och tillförlitlig statistik. De statistiska ta- bellerna hafva framträdt i samma form sedan väl 235 år tillbaka. — Utan tidsödande och besvärliga räkningar kan man ej ur de offentlig- gjorda siffrorna få någon klar bild af hushållningen å kronans skogar eller få svar på så viktiga och intressanta frågor som, huru mycket af- verkas per hektar, huru stor inkomst lämna skogarne per hektar, huru stora omkostnader i kultur, förvaltning m. m. nedläggas årligen per hektar o. s. v. De i tabellerna upptagna siffrorna äro nämligen pri- märuppgifter, som ej på något sätt bearbetats. Härtill kommer, att en stor del af dessa primäruppgifter äro ofullständiga och oriktiga samt ej alltid komensurabla. Afverkningarne och inkomsterna afse t. ex. del- vis olika år, därför att större delen af inkomsterna för försåldt virke in- flyta först året efter stämplingen och afverkningen. I Bilagan 1, som upptager antal afverkade bjälk-, sågtimmer-, hus- timmerträd m. fl. virkessortiment samt deras kubikmassa, sammanföras utan tvifvel träden på skilda sätt af olika redogörare. Skola dessa be- nämningar, som äro föråldrade, bibehållas för olika virkessortiment, bör föreskrift lämnas om de olika dimensionerna, som skola hänföras till de olika klasserna. Beräkningen af kubikmassan af de olika virkessorti- menten utföres äfven på skilda sätt. En del redogörare upptaga hela trädens kubikmassa efter stämplingslängderna; andra kubera endast tim DEN SVENSKA SKOGSSTATISTIKEN. 3 merutbytet; andra åter kubera efter godtyckligt valda reduktionsfaktorer. Flere virkessortiment, som numera afverkas och försäljas mycket, t. ex. pappersmasseved och props saknas i tabellerna. Bjälkar och bjälkträd samt hustimmer och hustimmerträd föras hvar för sig tillsammans i samma kolumn, då däremot sågtimmer och sågtimmerträd uppföras i skilda ko- lumner. För ek finnes särskild kolumn, under det att sådan saknas för andra löfträd. Ej finnes angifvet, huruvida antal kubikmeter afse fast eller löst mått — fördelaktigt vore nog om »fast meter efter tyska festmeter vunne burskap — hvarför man åtminstone, då det gäller ved, kol och tjärvirke stannar i ovisshet om, hvad slags kubikmeter som afses. Bilagan 2. Prisuppgifter saknas ofta på virkesslag, som uppgif vits vara afverkade inom reviret. Om t. ex. för ett revir angifves, att både bjälk-, såg- och hustimmerträd afverkats, men i prisuppgifterna för samma revir finnes angifvet pris endast på sågtimmerträd, stannar man i ovisshet om, huruvida detta pris är ett medeltal för de tre sortimen- tens värde eller endast afser sågtimmerträdens värde. — I vissa fall, t. ex. för vedvirke, angifves tydligt, att prisuppgiften afser kbm. fast mått; andra fall däremot, som för trämassevirke och tjärvirke, angifves endast kbm., hvarför man ej vet, om detta pris gäller fast eller löst mått. Vid en del uppgifter måste man ställa sig spörjande, som t. ex. då pris å upphuggen barrved och d:o björkved angifves lika; eller att pris per kbm. upphuggen ved är lägre än för ved såld å rot. Bilagan angifver för öfrigt ej huruvida prisuppgifterna på upphugget virke äro netto- eller brutto-värden. Sammandraget af skogsodling och hjälpkultur angifva areal för skogsodling samt areal för hjälpkultur, men kostnaderna för bägge äro sammanförda. Pris per har borde äfven ingå här. I jägmästarens pri märuppgifter finnas dessa uppgifter. Man saknar fullständigt en sammanställning af det förfintliga ma- terialet, som skulle kunna gifva en öfverskådlig bild öfver statens sko- gars tillstånd, deras virkesafkastning per hektar, den inkomst de lämna per har m. m. En eller flera sådana tabeller dels för distrikt, dels för hela landet, hvilka kunde i siffror visa resultaten af statens skogshushållning, borde utarbetas. Dessa tabeller böra vara så fullständiga och uttömmande som möjligt; talen dels i samma tabell dels i de olika tabellerna böra komplettera hvarandra samt vara kommensurabla; dessutom skola de vara öfversiktliga. Dessa fordringar synas mig som en nödvändig förutsättning för att de torra siffrorna blifva lästa och kritiskt bedömda. Otvifvelaktigt Skogsareal CARL BJÖRKBUM. I. Öfversikt öfver afverk- Total afverkning och gagnvirkes- Areal = | Skogsmark Impediment Växande skog Torr och vindfälld Hektar skog | << << [re] v oj = v I =) Do aa 1] = o <= - = Er = vu > = 5 "os | el (ÖR S a en SNES | RS a Z SÄNIREONEES 2 si - = 3 rn I S0 2 = SA EES EES 2 = = = 2 = ES = | =S | Ä =S | CR 8 I (5) :s un vo FAN & el Å — ES NED ITS NE se NNE. ie I. Öfversikt I I 2 le RES 5 A fe 2 | äl & | SE = o Z ST lad BAT = = sa = = 3 n LE (Ö) =S 5 | =) Hoj I 25 ES I [€5] - -| YFTE Utlämnad skog Inkomster AM Inkomster | Lu [d a | bo | Oo HK = a = 2 o Lr = vo har Aflöningar af virke, beten och arrenden Utgifter | RE I Ofverskott 3 Summa EE VA — S = | | 4 S 07 D VÅ 4 > =E KR LL jä FR ee re Fe 3 = 2 158 BRISKA 3 os = Kn AP Ko rr 2 = LSE SO DES a FR > el Oo fal Oo > a LA9 far, 18 =) = Co 7 2 30 Fördelning af de Under inkomster äro Skogsförsäljnings- summa Total | å | | Häraf för gagnvirke | =E) RV FE) FE | roll She = COR ND = 5 sel EASN ZOO 7 RS kr. an 4 DEN SVENSKA SKOGSSTATISTIKEN. 5 ningarna från kronoparker, === ===" == RARE | IH + - - procent Utfall af gagnvirke efter trädslag Total afverkning Barrträd Ek Bok virke v - 1 afverkning Total afverkning Häraf gagnvirke Häraf gagnvirke Gagnvirkes-procent Häraf gagnvirke Gagnvirkes procent Per har skogsmark (Gagnvirkes-procent z = I Fast meter | >? Fast meter | «& Fast meter Hå och utgifter för kronoparkerna. viktigaste inkomsterna och utgifterna inbegripna Unders utgifferäro inbegripna = - SA SA | se medel Löner Förvaltningsmedel la | S Förval Anl? 22 ERNIE FR ACT Fv örvalt- =! ; —- = Anläggning Härafför vedvirke! 2 o I VE Bevale = Skogs- 5= ggnming v E nings >< Ae = = och underh. 1 | E v ning = odling = |2E ARR | 2 | a | 3 I personal : SÅ 2 IE.2| al vägar 5 = SKE EN MG mm : - s RE fra cz [ae I id 4 = L - 2 NE RER Fm S AR ja = KE EON EON RON Zz ss | 5 S 3 = = CIN FN = JA | Pa SINA SO = o Lr AC Kn = = | ov - un - 23 ÖS 4 ol EEE & & i | ir I I I I I I kr. | & kr kr. FR RS kr RFölökr lök böka ke tvs kr KFÖ kr FRE ll z6 å I I I | IDÄSTT VRT 6 CARL BJÖRKBOM. Öfversikt öfver afverkning samt viktigaste inkomster och utgifter efter enhets= och procenttal. | Afverkning DOM ISKETTA OreAa LO RE ee | 7 3 TE E ed I I på ; = > fefeRÅ SU Ae = | Värde- AL 21 Aflöning | << = 2 | Procent 0 5| RISE : R S = = | = o | procen A I co = | ANSON FST RENT OS 5 ÖH Aj fe Ka = 2 v 2 2 v ae) NR ag z lin Zz St le ER = I INN öger PE IG 2 FNS = = 5 ci || 22 | = 0 a SA 9 = KH = > = 2 I SRS = > = 2 —- 8 | 5 TI K S ll = | = I 3 = sc j ov S SN | FORA joe o = = = ING > ES CND NR < = ER Ör 50 a IE Al AN 50 NÅ 2 ER Gå a AR 5 (CE & 4 z Ö rst 4 0 Aa —- Pa :;3 20 & | < 4 4 | fl | Zz s S Zz har | 'kbm | 2 Z SÅ AR RN SBR lor LA SGT JK Jord krasst | RER SN RE PÅ I UGL skola sådana tabeller vara af stort värde för kännedomen om statens skogshushållning samt dess utveckling. Lämpligt vore nog att låta tabellerna åtföljas af grafiska tecknin- gar för att i en koncentrerad lättläst form framställa de kanske annars torra taltabellerna. Kurvan i de grafiska framställningarna skulle i ett enda ögonkast och utan möda visa arbetena i svenska statens skogar samt resultaten af desamma. — En ej oviktig sak är dessutom att stati- stiken publiceras snabbt, om möjligt under året efter det år som afses. Det är gifvet att statistiken härmed skulle vinna i intresse och värde. Utvecklingen går fort i våra dagar, därföre måste resultatet af en års- periods arbeten inom statens skogshushållning snabbt vara tillgänglig, om några lärdomar för kommande års arbeten med fördel skola kunna hämtas därur. Jag har ansett frågan om skogsstatistiken nu i viss mån aktuell, då en kommitté är sysselsatt med revision af reglementariska föreskrif- ter för skogsstatens tjänsteförvaltning. En omredigering af de statis- tiska primärtabellerna, som af vederbörande jägmästare aflämnas i sam- band med årsberättelserna, vore nämligen önsklig i syfte att åstadkomma sådana primärtabeller, att material för lämpliga statistiska sammanställ- ningar vunnes. Min afsikt med dessa rader har varit närmast att bringa frågan på tal och ej att lämna någon lösning af densamma. Att sammanställa sådana tabeller är ej lätt och finner man nog ej genast den lämpligaste formen. Jag har gjort ett försök att med den statistik, hvilken tyska DEN SVENSKA SKOGSSTATISTIKEN. 7 Forstverein publicerar i forsttidskrifterna, som mönster uppställa 3:ne tabeller. Den första skulle afse att visa afverkningarnes belopp samt de ras fördelning. Den andra skulle lämna en framställning af de vikti- gaste inkomsterna och utgifterna. Den tredje är en sammanfattning af de båda första och lämna en öfversikt af afkastningen samt de vik tigaste inkomsterna och utgifterna efter enhets- och procent-tal. Dessa öfversikter skulle lämna, synes mig, en ganska god bild af tillståndet i de svenska kronoparkerna samt därur hämtade afverknin gar och inkomster. De kunna äfven i någon mån bidraga att belysa frågan, huru vi skola kunna höja arkastningen från våra skogar, genom att gifva en fingervisning på de utgiftsposter, som måste höjas, för att nå till en mera intensiv hushållning. Tabell I afser att lämna en öfversikt af afverkningarne å krono- skogarne Afverkningarna hafva som vanligt fördelats i växande skog, torr och vindfälld skog och utlämnad skog. En uppgift på gagnvirkes- procenten är utan tvifvel af värde som en mätare på skogshushållnin- gens intensitet. Ju större procent gagnvirke desto intensivare hushåll- ning. Kubikmeter gagnvirke kan beräknas efter timmertablåerna samt virkesmassan erhållas af hela trädets kubikmassa, beräknad efter er- farenhetstabeller, minskad med timmerkubikmassan. Vedvirket är upp- taget i tvänne kolumner, en afsedd för vedvirke, som kan försäljas; en annan för vedvirke, som ej kan afsättas utan därför stannar kvar i sko- gen som affall. Härigenom skulle vinnas ett bidrag till frågan om, huru mycket virke förfares i våra skogar. En fördelning af afkastnin- gen efter trädslag är möjligen onödig, då i allmänhet så ringa löfskog finnes å kronoparkerna. Tabellen II afser att lämna en öfversikt, dels öfver de viktigaste inkomsterna samt deras fördelning procentuellt och per har, dels öfver utgifterna fördelade i löner och förvaltningsmedel. En del af utgifts- posterna böra upptagas både i totalsumma samt per har. Dessa tvänne hufvudtabeller hafva sedan sammanförts i en för att klarare och tydligare framhålla de viktigaste procent och enhetstalen. Denna sista tabell (III) bör möjligen endast upprättas distriktsvis. Åtföljas vidare dessa tabeller af grafiska teckningar som framställa de olika revirens totalafverkning, kulturkostnad, brutto- och nettoin- komster allt per hektar samt virkets värde per kubikmeter, tror jag att ett steg i rätt riktning vore taget. Min afsikt har som förut framhållits varit att bringa saken under diskussion, som skulle kunna bidraga att lösa frågan om en god skogs statistik för våra skogar. Östersund nov. 1906. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907, H. I: FACKUPPSATSER. Bidrag till kännedomen om törskatesvampens upp- trädande i Mellersta Sveriges skogar. Meddelade af Edvard Wibeck,. Bland mera skadegörande och från denna synpunkt för landets skogsbruk betydelsefulla trädsjukdomar hör otvifvelaktigt törskatebildnin- gen å tall, hvilken sjukdom, som bekant, orsakas af i trädets bark och bast växande mycel och därur frambrytande blåsformiga skålfrukter (s. k. aecidier) af en rostsvamp, Peridermium Pini (Willd.) Kleb. Kännedomen om denna svamps lefnadshistoria är ännu ganska bristfällig. Vi veta sålunda ej, huruvida svampen — åtminstone fakul- tativt — är autoik, d. v. s. kan genomlöpa hela sin utvecklingscykel å ett och samma slags värdväxt, eller huruvida den är heteroik, d. v. s. i nyssnämnda afseende beroende af tvenne olika värdväxter. Då där- jämte uppgifterna om Peridermium-sjukdomens omfattning och uppträ- dande inom Sveriges skogar ännu äro tämligen sparsamma, "' synes det mig befogadt att — med några smärre tillägg — redogöra för tvenne undersökningar öfver densamma, hvilka i samband med de i Kungl. skogsinstitutets studieplan fastställda praktiska profven i botanik utförts dels sommaren. 1904 af nuvarande e. jägmästaren Gotthard Björk- lund efter aflidne lektor Albert Nilssons anvisning, dels hösten 1905 af skogseleven E. Hedemann-Gade. Därjämte bifogas en uppgift öfver Peridermium-skador å trenne profytor utlagda sommaren 1902 af skogsinstitutets elever under jägmästare S. V. Söderqvists ledning. Björklunds undersökning afser att i detalj utröna uppträdandet och beskaffenheten af Peridermium-skadorna å ett mindre skogsområde. Af en dylik detaljundersökning bör man tydligen kunna draga vissa, om också ej fullt bindande, slutsatser beträffande svampens omtvistade för- måga att direkt smitta från en tall till en annan,” Som studiefält har ! Alb. Nilsson, Forstligt botaniska undersökningar i sydöstra Nerike 1892 (Tidskr. f. Skogshushållning 1893) ” Sannolikheten af en dylik direkt öfverföring af aecidiesporer framhålles af J. Eriks- son. Nagra iakttagelser rörande blåsrosten a tallstammar (Meddel. från K. Landtbruksaka- demiens experimentalfält, n:r 42, 1896). ST za se, ; RE = SN AN FILL Er 10 EDVARD WIBECK. användts ett omkr. 108 hektar stort område af Klotens kronopark, mot norr begränsadt af sjön Stora Djurlången, mot öster af Djurlångsån, mot söder af Laxtjärn med till- och afloppsbäckar samt i väster huf- vudsakligen af ägor tillhörande hemmanet Kifsta. Se bifogad kartskiss (fig. 1), hvilken är orienterad i norr och söder. Större delen af området, omkr. 70 hektar, upptages af hedskog af tall och gran i växlande pro- portioner, en mindre del, omkr. 38 hektar, af ren granskog, hyggen och sank- Hj LAG HO Z Fig. 2. marker. Skogen står på mestadels starkt kuperad moränmark å gneis- grund och kan i stort sedt sägas vara genom likartad skogsmark skyddad mot öster och söder, men däremot fritt exponerad mot norr och väster, där den gränsar mot öppet vatten eller vidsträckta kalmarker. Å området i fråga äro ungefär halftannat hundratal Peridermium- skadade tallar" funna, af hvilka 130 st. äro å kartan inlagda. Teck- net + utmärker dödt eller lefvande, rotstående träd med allsidigt eller 1 Skrifvas i det följande för enkelhets skull P-tallar. OM TÖRSKATESVAMPENS UPPTRÄDANDE. I I obestämdt angrepp, hvars begynnelsepunkt ej längre varit möjlig att nedifrån marken fastställa, tecknet A utmärker ett angrepp, hvars be- gynnelsepunkt kunnat bestämmas till en viss sida af stammen. Denna sida utmärkes af vinkelns spets. I de flesta fall sammanfalla dessa båda tecken med respektive topptorra och sidoskadade träd. De förra kunna i allmänhet antagas representera ett äldre, mera framskridet stadium af sjukdomen, de senare angrepp af nyare datum. (Önskligt hade förvisso varit, att alla P-tallar kartlagts, men man må ihågkomma, att dels utfällas eller falla efter hand genom en rad af tillfälligheter de äldre torra P-tallarne, dels tyckes Peridermium, — hvil- ket äfven vid ifrågavarande undersökning iakttagits —, understundom kunna uppträda på ett så maskeradt sätt, att man redan af detta skäl måste betvifla, att alla angripna träd blifvit såsom sådana igenkända. I hvarje fall vidlåda sålunda tillfälligheter och bristfälligheter en under- sökning sådan som denna och förringa dess värde). I ögonfallande är, att P-tallarne äro anhopade i grupper, utan- för hvilka stora ytor af det undersökta området synas helt fria från smittade träd. För att underlätta orienteringen ha dessa grupper å kartan kringskrifvits af cirkelformiga och såsom naturligt är, tämligen godtyckligt valda gränser. På så sätt fås 17 st. grupper, hvar och en åsatt ett nummer. Af P-tallarne befunnos 72 st. tillhöra den med tecknet « utmärkta kategorien, 58 st. den med tecknet A utmärkta. Fördelningen af båda 'slagen å de olika grupperna ses af följande tabell, hvaraf ock framgår, å hvilken sida af stammen de sidoskadade träden befunnits angripna: | Träd | S:ma Grupp sad. : ft yP AE 2 z g :e DS Tele RN hatyp, PR | SN NS NO. (Ok SO. Se SV. V. INNER lar I I — = — I — — -— 4 5 2 = — I — I I = U 4 3 — 3 = = - = = = T 3 4 — 4 : - 9 13 5 — = 3 2 — — — å $s o ål 3 SÅ fKr ! : el 2 7 = = 2 = = 10 12 S 2 - I 2 — — I 6 9 == = = = — — a 5 5 19 — -- 2 = = 5 = z 3 II — - — = — = 2 2 12 = I I — I I RR 7 LI 13 -- fä PA 2 2 I 14 19 14 = = I 3 5: 15 21; 2 2 I = - 3 6 16 — 2 = T 2 I = I (4 17 = I = I — I I 4 S:ma angr 6 7 14 9 7 8 5 z LS F30 2 EDVARD WIBECK. Grafiskt återgifves detta lämpligen medelst en kompassol, hvari strålarnes längder förhålla sig till hvarandra, som angreppsfrekvensen i respektive väderstreck (fig. 2). Då emellertid bestämningen af 8 st. väderstreck är mera osäker än bestämningen af endast 4 st. sådana, kan man lämpligen fördela an- grepps-talen för NO, SO, SV och NV på N, O, S och V enligt föl- jande beräkning: NR RE RAtn ee pip sedda NÖENOS rÖLssSORIStEST EV NV | 6 TINA SEN 8 SKE I [SANNA SA Kal AA RA KeA I 10 23 15 | 10 | Av SL angrepp 1 ofvervägande: NOrdlig ristning E0.--..-e ss see ses de de es ds FR SEKTOR 3 » » östlig > RE RE SA BÄR ASN LEAN GIS sÖS ERA ÄRA, > > sydlig » Sep ep (AN öj see) äialele d;ö sia sele ja pa elrje nas KSR) 2 västlig DÅ Meda | [1612 sjön |a FIL & ölen ie slo[ sne FRK NGE oe a en RS 10 >» Vi finna alltså att i föreliggande fall angreppsfrekvensen synes vara större 1 öster och söder än i norr och väster. Visserligen äro de obser- verade fallen alldeles för få för att berättiga till allmänna slutsatser, men man kan dock däri skönja ett samband med de lokala förhållandena så tillvida, att luftströmmar kommande från P-skadade skogsmarker i öster. och söder böra varit mera smittoförande än sådana kommande öfver vattnet och kalmarkerna i norr och väster. Det är att märka att den längs områdets östra gräns å ömse sidor af Djurlångsån befintliga rena granskogen icke kan verka såsom »filtrum»> gent emot eventuellt smitto- förande vindar, enär granskogen hufvudsakligen är begränsad till en smal, djup sänka mellan tvenne högplatåer. Bättre hållpunkter för bedömande af sannolikheten af en direkt öf- verföring af svampen från tall till tall gifver en granskning af hvarje P-tallsgrupp för sig, hvarom Björklund antecknat ungefär följande: Grupp 1. Frtöträd, omkr. 120 år gamla, alla topptorra, med undantag af en 100-årig tall, hvilken är skadad strax nedom kronan. Detta träd är ännu vid lif. Stamskadan är vänd mot den närmaste af de topptorra tal- larne. Alldeles i närheten, i den Kifsta tillhöriga skogen finnas än flera ska- dade träd. TInalles äro 8 st. sådana tätt samlade å ett obetydligt område. Grupp 2. Fyra stycken P-tallar. Å den nordligaste äro angrepp syn- liga å flera tätt liggande punkter på trädets halfva höjd, nedanför kronan. Tallen närmast i söder är topptorr. Från denna kan svampen ha spridt sig såväl till den förstnämnda som ock till endera af de båda kvarvarande, hvilken i sin ordning kan ha smittat den sista. OM TÖRSKATESVAMPENS UPPTRÄDANDE. 13 Grupp 3. Tre topptorra tallar möjligen smittade från grupp n:o 4. Grupp 4. Innehåller 25 st. (delvis ej å kartan inlagda) P-dödade tallar samt 5 st. skadade, men ännu fortlefvande. Skadorna befinna sig i allmän het strax under kronan eller i dess nedersta del och äro i regel så vända, att smittan kan tänkas ha spridt sig från ett träd med gammal P-skada till ett närstående oskadadt träd. ”Trädens medelålder är 85 år. Grupp 5. Åtta P-tallar i åldern 100—120 år. Längst i nordost en dödad tall med största sårskadorna å sydöstra sidan. Möjlighet förefinnes, att trädet smittats från å den närbelägna mossen kvarstående, nu torra tallar. Fyra meter väster om förstnämnda tall står en annan, ännu lefvande, men topptorr tall. Respektive 5 m i söder och 10 m. i sydväst från denna stå tvenne tallar, den förra döende, den senare vid fullt lif, båda med sår å stammens sydöstra sida, strax nedom kronan. Längre i väster stå ytterligare 2 st. tallar, den östligare topptorr, måhända smittad från tallarne å mossen, den västligare sidoskadad med skadan vänd mot den förra. Dessutom 2 st. tallar i gruppens södra del. å Grupp 6. Närmast mossen stå trenne i kronans midt P-skadade tallar, alla med sårskadorna mot väster och sydväst. Strax norr om dessa står ett antal sedan längre tid tillbaka döda tallar. I öfrigt utgöres gruppen af flera sidskadade träd, hvilkas placering åtminstone ej motsäger en direkt nedsmitt- ning från ett träd till ett annat. De båda längst i norr och nordost befint liga P-tallarne ha möjligen erhållit svampen från respektive grupp n:o 5 och NN någon tall ute på mossen. Grupp 7. I gruppens centrala del, ej långt från mossen, stå 8 st. P-tal- lar, alla med skadorna på ungefär samma höjd, nedre delen af kronan. Af dessa äro de tre längst i sydväst belägna träden lefvande och starkast ska- dade på östra sidorna, hvilka äro vända mot ett döende, allsidigt angripet träd. De fyra återstående träden stående längre i norr, äro delvis döda, delvis lefvande, med allsidiga sår. Omkr. 50 m. längre mot norr stå ett större antal P-tallar (ej utlagda å kartan) med sår af växlande omfattning. De skadade partierna å närstående träd äro äfven här i allmänhet vända mot hvarandra. Några mera enstaka P-tallar finnas — förutom de nämnda — inom gruppen. Grupp 8. Närmast mosskanten två sidoskadade träd med de angripna sidorna vända mot hvarandra. Längre i väster en topptorr tall med hufvud- angrepp mot söder. Väster om denna tall åter tre sidoskadade träd med angreppen vända mot hvarandra. Grupp 9. Fem stycken mera enstaka stående topptorra tallar. Grupp 10. "Tre P-tallar, den östligaste topptorr, de två öfriga med sido- angrepp i kronans nedre del, båda vändande den angripna sidan rakt mot det topptorra trädet. Grupp 11. En samling tätt hopade, topptorra tallar. Grupp 12. - Elfva stycken P-tallar, delvis med en gruppering, som anty- der smitta från träd till träd. I synnerhet i ögonfallande är i detta hänse- ende de tre träden midt i gruppen, en topptorr tall och nära denna tvenne sidoskadade med angreppen vända rakt mot den förra. Grupp 13. Omkr. 50-åriga P-tallar, somliga döda, andra ännu fortlef vande. Å flera träd i denna grupp uppträder Peridermium lågt ned på stam- marne på endast I å 2 m:s höjd ofvan marken, hvarest barken lossnat och 14 EDVARD WIBECK. kåda i mer eller mindre riklig mängd visar sig i barkspringorna. Däremot är barken ej alltid svartfärgad på de angripa ställena, hvarigenom sjukdomen understundom blir föga framträdande. ÅA ett så angripet träd funnos utveck- lade aecidier sittande inne i barkspringor på 1,8 m:s höjd ofvan marken. Afven inom denna grupp tala sårskadornas inbördes placering för, att en direkt öfverföring af sjukdomen skett från träd till träd. Grupp 14. Innehåller — förutom de å kartan inlagda P-tallarne — flera torkade träd, som förmodas ha dött genom Peridermium, men sakna synliga sårskador. Det enda sidoskadade trädet i gruppen vänder den an- gripna sidan mot närmasre topptorra träd. Grupp 15. Består af 2 st. äldre P-tallar, stående ute på mossen, samt 4 st. yngre, omkr. 35 år gamla träd. Smittan kan tänkas ha spridt sig från de gamla, topptorra P-tallarre till de tre sidoskade träden i nordväst, hvilka alla vända sina skador tillnärmelsevis mot de förra. Grupp 16. Längst i söder en äldre tall med gammal P-skada, dock starkast framträdande på norra sidan. hela öfre delen af kronan är torkad. Norr om detta träd stå fyra st. omkr. 355-åriga P-tallar, hvaraf en död med allsidigt angrepp, de tre öfriga sidoskadade. Dessa tre ha högst sannolikt smittats från den döda tallen, ty de ha synbarligen yngre angrepp än denna och vända sårskadorna rakt mot densamma. Skadorna sitta tätt nedom kro- nan. Längre i nordväst växa på omkr. 30 m:s afstånd från hvarandra två sidoskadade träd med skadorna vända mot hvarandra. Dock växa tillsynes oskadade träd rakt mellan dessa båda. Grupp 17. Trenne, kring en kolbotten stående sidoskadade träd med skadorna vända mot hvarandra. Längre i nordväst en glesbarrig, ännu lef- vande tall, men med barken delvis bortfallen från stammens nedre del. Trä- den omkr. 60 år gamla. Resultaten af detaljundersökningen kunna sammanfattas sålunda: 1. oPeridermium-skador af olika ålder och utvecklingsgrad förekomma oftast i hvarandras omedelbara grannskap. I ett större antal fall, än en ren tillfällighet borde medgifva, äro yngre P-skador vända mot närmast belägna äldre sådana. Nm Det är hufvudsakligen denna sista punkt, hvilken, trots de stora bristerna hos föreliggande undersökning, synes mig utgöra ett sannolik- Fig. OM TÖRSKATESVAMPENS UPPTRÄDANDE. 15 hetsbevis för en direkt öfverföring af sporer från en tall till en annan Man bör härvidlag ihågkomma, att sporer, härstammande från en skada (P) å ett visst träd med nästan samma grad af sannolikhet kan öfver- föras till alla punkter (t. ex. a, b, c, d, e) inom nära nog halfva stan mens omkrets hos ett närstående träd (se fig. 3). Tvenne stamskador, af hvilka den ena uppstått genom smitta från den andra, behöfva där för ingalunda vara vända rakt mot hvarandra. Hedemann-Gades undersökning afser att utröna procenten af Peri dermium-skadade träd af gröfre dimensioner. Undersökningen ifråga företogs hösten 1903 i samband med timmerräkning å till afverkning under 1:sta perioden anslagna hyggen af Ramsbergs kyrkoherdeboställes skog, belägen i Ramsbergs socken, Lindes-Ramsbergs härad af Örebro län och revir. Boställets utmark, som omfattar 747,; hektar, är uppdelad i fyra block, hvilka utgöras af långa, i norr och söder sig sträckande, unge fär 600—800 m. breda ägofigurer, belägna på mera än 2 kilometers af stånd från hvarandra. Mellanliggande mark är dels bruks- dels bond- skogar. I norr angränsar Klotens kronopark. - Vid undersökningen ha endast träd af 27 cm:s brösthöjdsdiameter OK och däröfver medtagits, och ha dessa uppdelats i tvenne diameter-klas ser om respektive 27—31, 32—41, 42 cm. Resultatet af undersökningen framgår af följande tabeller: Tabell 1. BNGELETS Anta ltnad Procent RAT TR Timmer- Tall räknad Diame- — P-ska- ; Areal i : å z 2 dade tal- areal i terklass | Gran Löf Psska- dade hektar Helt Inalles| Le lar pr dade z kbmassa | I 27—35 || 542010 07 849 | 16 I 186,38 28,59 32—41 392 | 95 803 | 8 42-—— 730l- K 202 I | Summa | 1007 169 1854 25 1,35 Tx 27—31 | 1058 9 ' 1340 | 20 | II 199,57 47,60 32—-41 | 488 9 934 18 | 42—— 67 6 141 4 Summa | 1613 24 2415 42 1,74 1,8 | 16 EDVARD WIBECK. Blockets | Al nita träd Procent Timmer- i Tall Få RN Dö 7 N räknad Diame- : d —| P-ska 5 Areal i : : dade tal- N:r areal i terklass | Gran Kör dade hektar Inall P-ska- lar pr hektar Nalles tall | dade 22 kb.-massa | | 27—31 | 1100 50 | 970 22 III 207,00 32,77 32—41 659 31 | 648 102 | ge 543 SE | Summa | 1813 84 1669 37 2,22 | L5 27—31 | 1920 2 478 23 IV 154,35 39,65 32—41 | 1140 | 27 367 | 17 42— 157 6 49 I Summa | 3217 64 894 41 4,59 3,9 Tabell II. Neve dallas > Diameterklass = ia emmsam) t:skadade Inalles | P-skadade tallar 27—31 3637 81 2,23 32—41 2752 | 55 2,00 42—— 443 9 2,03 I 6832 145 2,12 Det undersökta området uppgifves ha samma utseende som Bergs- lags-skogarne i allmänhet och Peridermium tillsynes å detsamma uppträda i normal mängd. Såsom vanligen är fallet, ha efter hand topptorra tallar, »törskatar», uttagits, under det sidoskadade träd lämnats att fort- växa. Bland de kvarvarande P-tallarne äro därför toppskador sällsynta; träden äro i allmänhet angripna längre ned å stammen. Enligt uppgift förekomma skadorna »synnerligen oregelbundet>. Å IV:de blocket förekommer ett starkt angripet, jämförelsevis ungt bestånd. Inom detta förefinnes på en areal af 2 å 3 hektar lika många angrepp som å hela återstående delen af blocket. P-tallarne tyckas sålunda äf- ven här förekomma gruppvis, på sätt som iakttagits å det af Björk: lund undersökta området. Af tabell I synes framgå, att en stark inblandning af gran icke skyddar tallen mot Peridermium. Tvärtom finna vi det egendom- liga förhållandet, att i respektive block P-skadorna tilltaga på samma OM TÖRSKATESVAMPENS UPPTRÄDANDE. yd gång som inblandningen af gran blir större. Till en del kan dock detta bero af en tillfällighet, enär i föreliggande fall blocket, icke beståndet lagts till grund för indelningen. Det senare är naturligtvis ur biologisk synpunkt det enda riktiga. Af tabell II framgår, att någon nämnvärd skillnad mellan procen- ten angripna tallar i de trenne använda här grofleksklasserna ej förefinnes. På det undersökta området i dess helhet, 148,61 hektar, ha af 6832 st. gröfre tallar endast 1453 befunnits P-skadade, d. v. s. 2,12 2 Äfven om man får antaga, att åtskilliga Peridermium-angrepp blifvit förbisedda är detta tal öfverraskande lågt. Man jämföre härmed siffror publicerade af Alb. Nilsson (Forstligt botaniska undersökningar i sydöstra Nerike 1892, Tidskr. f. Skogshushållning 1893, sid. 65 och 66) och G. Schotte (Skogens yttre faror, dess skador och sjukdomar i J. O. af Zelléns, Vård af enskildes skogar 1904 sid. 176), hvilka uppgifter ända till 20 å 30 4 P-tallar i starkt angripen skog. Dessa senare siffror torde snarast hän- föra sig till smärre områden maximalt angripen skog eller rent af till profytor utlagda i P-talls-grupper, under det de ofvan funna äro medeltal för ett större område måttligt angripen barrskog af växlande beskaffenhet. Å Klotens kronopark utlades sommaren 1902 af Kungl. Skogsin- stitutet trenne stycken profytor i go—100-årig barrblandskog. Efter- följande uppgifter äro hämtade ur redogörelsen för dessa ytor, ur hvil- ken utdrag gjorts till den omfattning, som för Peridermium-skadornas vidkommande kan ha intresse och betydelse. Profyta n:r I. Belägen väster om korsvägen till Nyhammar och Skinskatteberg. Storlek 40 m. X 62,; m. = 25 ar. Marken jämn, svagt sluttande mot väster, lä- get friskt på åssand. Markprofil: torf 4,5 cm., hvitjord 1,;—$8 cm., rödjord. Markbetäckningen : Lafvar e.:" Cladina silvatica t., Cladonia furcata e. Mossor y.: Hylocmiuwm parietinum Yy., H. proliferum Y1., Hvpnum crista castrensis s., Dicranum undulatum s., D. scoparium e. Gräs och örter s.: Luzula pilosa e., dira flexuosa e, Calamagrostis arundinacea e Ris t. Myrtillus nigra t. fWw. r., Vaccinium Vitis idea s—t., Linnea borealis e., Em- petrum nigrum e., Calluna vulgaris e., Lycopodium annotinum e, " y. = ymnig r. = riklig s = strödd t. = tunnsådd e. = enstaka flv. = fläckvis. Skogsvårdsföreningens tidskrift, 1907. Fackuppsatser b 18 EDVARD WIBECK. Epifytisk lafvegetation: Parmelia physodes y. P. saxatilis 1., Cetraria glauca t., Alectoria jubata t., Usnea barbata s., Evernia furfuracea s. Skogen. Tall med underväxt af gran. Växtlighetsgrad: 1. Slutenhet före gall- ringen: 40,96 kvm:s grundyta pr har. Virkesmassa å ytan: 112,95 kbm., hvaraf tall 106,90 kbm. och gran 6,05 kbm. TI grofleksklasser fördela sig stammarne på följande sätt: | Bröst- ra | Bröst- Aes ab | | REN SR REA Gran cm. Frisk P-skadad || em. Frisk | P-skadad ; 8—10 — - 8 | Trspt 45 4 | 68 10—12 — 23 | 28—30 24 3 I 12—14 - — TY 30—32 14 I — 14—16 = == T2NIS2-3A4 13 I = 16—18 - — 7 | 34—36 11 I -— 18—20 2 = | 36—38 4 I — | 20—22 5 I - | 38—40 6 I — | 22—24 10 I | 40—42 1 — I 24—26 9 I I || 42—44 I — | — 26—28 19 I — | 44—46 | | Trspt 45 4 68 Summa | 119 | 12 69 Procent Peridermiumskadade tallar EE =0r(0 Profyta n:r 2. Belägen omedelbart norr om profyta n:r 1. Storlek 75 m. X 40 m.=30 ar. Marken smågropig, svagt sluttande mot väster, läget friskt på åssand. Markprofil.: torf 3—06 cm., hvitjord 2—4 cm., rödjord. Markbetäckningen : Lafvar r1.: Cladomia sp. 1., Peltigera aphtosa e. Mossor y.: Hylocomium parietinum y. IH. proliferum xv., Hypnum ÖCrista castren- SiS S., Dieranum scoparium s., Polytrichum comnpumne s., Ceratodon pur- pureus tt. Gräs och örter e.: Åzira flexuosa e., Calamagrostis arundinacea e., Oxalis Acetosella e., Trientalis europea e., Goodyera repens e. Ris t.—r.: Myrtillus nigra s.—y., Vaccinium Vitis idea s., LinnÄ&a borealis fv. rt. Epifytisk lafvegetation : Lik den å profvta nr I. OM TÖRSKATESVAMPENS UPPTRÄDANDE. 19 Skogen, Tall med underväxt af gran. Växtlighetsgrad: 1. Slutenhet före gall ringen: 36,46 kvm:s grundyta pr har. Virkesmassa å ytan 122,26 kbm , hvaraf tall 97,79 kbm. och gran 24,47 kbm. TI grofleksklasser fördela sig stammarne på följande sätt: Bröst- | Gr I Bröst- Tal | se IA SS Kriek CD SN Gran cm. | Frisk | P-skadad | cm | Frisk | P-skadad | 3—10 — - 2 Trspt 18 5 109 10—12 — — 32 30—32 9 12—14 — — 20 32—34 6 I I 14—16 I — 18 34—36 17 2 — 16—18 | —- — 12 30—38 10 I -—- 18—20 I = 12 38—40 3 I I | ) 20—22 - 5 40—42 4 I = 22—24 | 2 — 3 | 42—44 | 2 — 24—26 I = 4 44—46 | 2 = I 20—28 | 2 2 — I 46—48 I -- I 20530NYREN 4 3 SAO 48—50 | 2 — 2 Trspt | 18 5 | 109 | Summa | 74 | II 115 Procent Peridermiumskadade tallar """t9 = 2,94 | 35 Profyta n:r 3. Belägen norr om profyta n:r 2. Storlek 50 m. X 50 m. = 25 ar. Mar- ken jämn, svagt sluttande mot väster och söder, läget friskt på blockbemängd åssand. Markprofil: torf 3-—5 cm., hvitjord o —-6 cm., rödjord. Markbetäckningen : Lafvar s.: Cladonia sp. s Mossor y.: Hylocomium parietinum y., IH. proliferum v., Dicranum undulatum v. Hypnum crista castrensis s. Gräs och örter t.: Luzsula pilosa t., ÅAira flexuosa e., Majanthemum bifolium t.. Anemone nemorosa e., Viola silvatica e., Solidago virgaurea e Ris y.: Vaccientum Vitis idea y. Myrtillus nigra 1.,. Linnea borealis t., Calluna vulgaris t., Lveopodium annotinum t. Epifytisk lafvegetation Lik den å profyta n:r I och 2. Skogen. Tall med underväxt af gran. Växtlighetsgrad: 1. Slutenhet: 39,04 kvm:s grundyta pr har. Virkesmassa å ytan 115,66 kbm., hvaraf tall 110,93 kbm. och gran 4,73 kbm. I grofleksklasser fördela sig stammarne på följande sätt: 20 EDVARD WIBECK. Bröst- EV AN | Bröst- ner ER FE Sa Frisk |P- ÖGA rä Frisk ÖRA | | | 8—10 - — I | Trspt 50 I3FENT NAO 10—12 = = 14 I 30—32 18 200 RS 12—14 = = T30IE3s2-34 13 = = 14—16 2 | 34—36 12 -— — 16—18 -— — | 2 | 30—38 5 I | 18-—20 - 4 | 38—40 4 — | - 20—22 3 — 2 40—42 I TNE 22—24 8 — I | 42—44 2 - 24—26 10 5 | 44—46 26—28 15 2 I | 46—48 I -— | — 28—30 14 6 = OG -— = Trspt 50-05. TBG NAO | Summa 106 17 | 40 Procent Peridermiumskadade tallar EE Ofvanstående beskrifningar och tabeller må tala för sig själfva; det må endast anmärkas, att äfven i föreliggande fall en tämligen stark in- blandning af gran (å profyta n.r 2) visar sig icke inverka på Perider- mium-skadornas relativa talrikhet. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1007. H. I. FACKUPPSATSER. LITTERATUR. (Vid hänvisningar till nedanstående tidskrifter användas följande förkortningar: A. F. u. J. Z. = Allgemeine Forst- und Jagd-Zeitung; Bull. Soc. Belg. = Bulletin de la Société centrale forestigre de Belgique; C. f. d. g. F. = Centralblatt fär das gesammte Forstwesen; F. Cbl. = Forstwissenschaftliches Centralblatt; F. Forstf. M. = Finska Forstför- eningens Meddelanden; L. J. = Lesnoj Journal; N. Z. f. L. u. F. = Naturwissenschaft- liche Zeitschrift fir Land- und Forstwirtschaft; Rev. = Revue des eaux et forets; Sehw. Z = Schweizerische Zeitschrift fir Forstwesen; Th, J. = Tharandter forstliches Jahrbuch; Z. f. F. u. J. ="'Zeitschrift fir Forst- und Jagdwesen; T. f. Sg. = Tidsskrift for Skogbrug; T. f. Sv. = Tidsskrift for Skovvaesen; S. Moss. T. = Svenska Mosskulturföreningens tidskrift), Skogsskötsel. HEINRICH MAYR: Fremdländische Wald= und Parkbäume fär Eu- ropa. Berlin 1906. 622 sid., 258 fig. i texten och 354 delvis färg- lagda figurer å 20 taflor. Pris bunden 22 mark. Sedan länge har i Tyskland, särskildt efter Booths uppträdande, förts en delvis ganska het och ofta långt ifrån fördomsfri strid angående möjlig- heten att för skogsändamål inplantera vädefulla utländska skogsträd. På se- nare åren har dock intresset för sådana försök tilltagit. — Äfven hos oss har man börjat anställa dylika. Allt större kvantiteter frö af främmande skogsträd hafva införskrifvits och utsåtts i plantskolor eller i den svenska skogsmarken. Hvilken mening man nu än må hafva om dylika försök, ett är likväl visst, att skola de ej alldeles misslyckas, så fordras en gan- ska ingående kännedom om respektive trädarters biologiska förhållanden i sitt hemland. För den som närmare vill sätta sig in i dessa, är professor Mayrs föreliggande arbete det mest storartade och fulländade verk som ut- kommit. Mayr är också den största auktoritet, som finnes på detta område. Under tre långvariga resor till Nordamerika, Indien, Kina och Japan har han varit i tillfälle att med skogsmannens vakna blick studera de skilda trädsla- gens uppträdande i dessa länders skogar. Han har vidare som professor i Tokio under 3 år fullständigt fått lära känna de japanska skogarne samt slutligen i sin 40 hektar stora skogsförsöksträdgård vid Grafrath nära Minchen genom försöksplanteringar fått omsätta sina iakttagelser. I första afdelningen af ifrågavarande arbete skildrar författaren på 183 sidor de främmande skogs- och parkträdens uppträdande i sitt hemland och beskrifver på ett mycket tilltalande språk nya och gamla världens skogar. I ett andra kapitel uppdelar författaren Europas, Asiens och Nordame- rikas skogar i 6 zoner. Dessa karaktäriserar han med hänsyn dels till de olika trakternas medeltemperatur, relativa fuktighet och regnmängd under de viktigaste vegetationsmånaderna maj —augusti, dels till årets medeltemperatur och till den månad under hvilken första och sista frosten inträffar samt till den lägsta observerade vintertemperaturen. [SC (NT LITTERATUR, Följande zoner äro efter dessa grunder uppställda: A. Tropiska skogszonen, Palmatum, hvilken icke har någon motsvarighet i Europa. B. Subtropiska skogszonen eller de ständigt gröna ekarnas och lagerträdens region, Lauretum. C. a. Bladfällande löfträdens måttligt varma zon, varmare hälften, Castenatum. C. b. Bladfällande löfträdens måttligt varma zon, kallare hälften, Fagetum. D. Barrträdens måttligt kalla region, Picetum, Abietum eller Laricetum. E. Halfträdens och buskarnes kalla region och fjällgränsen, Alpinetum och Polaretum. Hvarje af dessa zoner delar sedan Mayr för Amerika, Asien och Europa i skillda regioner. : I tredje kapitlet behandlar författaren ärftlighetsproblemet och betydelsen af skogsfröets geografiska härstamning, rörande hvilken fråga han intager en skeptisk ståndpunkt. På nära 300 sidor skildras i 7:de kap. de till plantering i Europa an- vändbara främmande trädslagen. Af särskildt värde är här de goda afbild- ningarne af kvistar, blad och knoppar samt de angifna karaktärerna för att skilja yngre plantor af de olika arterna. I elfte kapitlet angifvas särskilda regler för odling af främmande skogs- träd. För hvarje klimatisk zon uppräknas för flertalet ståndorter lämpliga trädslag i tvänne klasser. I omfattar sådana träd, som på angifven ståndort kan utväxa till gagnvirkesträd och II sådana, rörande hvilka ännu ej kon- staterats, om de kunna lämna gagnvirke, eller hvilka ännu ej blifvit försökta på den föreslagna ståndorten. För sådana ståndorter och zoner, som före- komma i vårt land, lämnas här ett utdrag ur denna förteckning af mer kända träd. Fagetum (Bokskogs=) klimat. Fuktig, syrlig mark, torfjord, frostlägen. I Pinus strobus, Tluaija oceidentalis. I Chamecyparis spheroidea, Picea pungens, Pinus banksiana, contorta, murravana och sibirica (sibirisk Cembratall). sandmark af 2:dra och 3:je bonitet: I Chamcecvparis-atter, Pinus strobus. H Pius scopulorum, jeffrevi och ponderosa, Quercus palustris och rubra, Sandmark af 3:je och s5:te bonitet: UM Pius banksiana, murravana och contorta. Flygsand. H Pöus banksiana, contorta, murravana och rigida. Normal ek- och bokmark: I Zsuga canadensis, fuglans nigra, cineréa och regia, Robinia. H Chamecyparis Ilawsoniana, obtusa och pisifera, Cryptomerea, Larix leptolepis, Pinus lambertiana, sibirica och strobus. Pseudotsuga douglasiv, Thuja gigantea, Tsuga canadensis samt nästan alla Åbies- och Picea-arter, Betula lenta och Prunus serotina. Hedar med god, ej försumpad, mark: I Fraxinus americana, Quercus rubra och KRobinia. I Ådbies nobilis och nordmanniana, Picea pungens, Pinus banksiana, murravana, jefrevi, ponderosa och scopulorum, Pseudotsuga glanca samt Thuja occidentalis, Abietum och Picetum (barrskogs=) klimat. Fuktig till syrlig mark, närmande sig bokskogsklimat: 2 I Pinus strobus, Thuja occidentalis. II Picea pungens, Pinus banksiana, contorta, murravana och sibirica. Sandmark af 2:dra och 3:je bonitet: I Pims banksiana, murravana, ponderosa och scopulorum. LITTERATUR. N (ST Sandmark af 3:je och g5:te bonitet: H Pinus banksiana. contorta och murravana. Vanlig tallmark, I:sta och 2:dra bonitet: I 7suga canadensis. IH Pinus sibirica, Pseudotsuga douglasii samt alla Picea-, Abies- och Larix-arter utanför de europeiska arternas ursprungliga utbredningsområde. Flygsand: IH Picea alba, Pinus banksiana, contorta och rigida. Torf- och mossaktig mark: IT Pinus banksiana och murravana. Alpinum och Polaretum (fjällområdet). Å normal mark: Pinus albicaulis, aristata, balfouriana, Nexilis, pumila, reflexa och Tsuga pattoniana. Till sist lämnar författaren en förteckning öfver trädarter för vissa skogs- liga ändamål t. ex. träd som särskildt passa för frostlägen, träd som utmärka sig för en eller annan god skogslig egenskap etc. Att närmare ingå på denna intressanta förteckning skulle dock här föra oss för långt. Arbetet prydes af en mängd illustrationer i texten, hvilka dock både hvad de fotografiska originalen och tryckningen beträffar kunde varit bättre utförda. Däremot äro de 20 delvis färglagda planscherna, visande träets färg hos de olika trädarterna m. m., särdeles vackra och instruktiva. GES Skogsteknologi. FRIEDRICH CROY: Forstliche Baukunde, Leipa 1906 2:dra uppl, Pris 10 Mark. Denna handbok om 329 sidors text och med 424 figurer samt 10 ritningar utgör en sammanställning af de föredrag professor Croy håller i skogsbyggnadslära vid skogsinstitutet i Reichstadt. På ett för tyska författare ovanligt kortfattadt sätt, som dock är mycket ingående, redogöres för: Bygg- nadsmaterialier: sten, trä, järn, kalk, asfalt samt impregneringsmedel (41 si- dor). Byggnadskonstruktioner af sten, trä, järn, takkonstruktioner, grundlägg- ning m. m. 120 sidor, Vägbyggnader 42 sidor, Skogsjärnbanor 28 sidor, Brobyggnader 31 sidor, Vattenbyggnader 63 sidor. Samtliga dessa kapitel äro skrifna på ett sådant sätt, att de äro fullt läsvärda för svenska skogsmän. Afhandlingarne om /husbyggnader äro särde- les ingående. Sålunda redogöres för de olika byggnadsmaterialernas olika egenskaper samt de fordringar, man bör uppställa vid inköp af desamma. Olika slag af hophuggningar, golfbeläggningar och takkonstruktioner omnäm- nas utförligt och belysas med talrika teckningar. Särskildt redogöres för den styrka, som olika konstruktioner besitta. Författarens redogörelse för vägbyggnader visar huru långt tyskarne häri kommit, naturligtvis en följd af att de till största delen äro nödsakade att transportera sitt virke under sommartid. Sålunda redogöres särdeles utförligt för vägstakning och kurvstakning samt naturligtvis för själfva vägbyggnaden och för beräknandet af kostnaderna därvid. Under rubriken skogsjärnbanor lämnar författaren en redogörelse för stak ningen samt för under- och öfverbyggnaden af dylika banor. Att de flytt- bara järnvägarne erhålla en noggrann beskrifning är ju helt naturligt. För lämpliga vagnar och lokomotiv redogöres äfven. Ännu ha dessa järnvägar ej erhållit någon större betydelse för oss, vi ha blott sådana på några få ställen i södra Sverige, men det torde ej vara omöjligt att på ställen där 24 : LITTERATUR. flottningsförhållandena äro mindre goda, men virkesprisen höga sådana kunna komma till användning. Kapitlet om 6brobyggnader innehåller en del olika brotyper samt redogö- relse för beräkning af den belastning, de kunna bära. De vattenbyggnader, som af författaren omnämnas, omfatta bevattning och . afdikning, det senare dock mycket kortfattadt, vidare för dammbyggnader, reglering af fjällbäckar 0. s. v. För flottningsbyggnader i egentlig mening redogöres dock ej. Det lilla kapitlet om vattenafledning lämnar åtskilliga intressanta uppgifter om beräknandet af ett dikes dimensioner, vattenhastig- Hetiolsks-s Vv. Ehuru i första hand afpassad efter mellaneuropeiska förhållanden lämnar dock detta arbete åtskilligt af intresse för oss. W. E—-n. Skogsuppskattning och skogsindelning. H. MARTIN: Die forstliche statik, Berlin 1905, 361 sidor, pris Mark FOT Undersökningar om förräntningen af skogsbrukets produktionskostnader bruka i den tyska skogslitteraturen sammanfattas under begreppet »forstliche Statik». Hit hänföras sålunda de öfverslagsberäkningar, hvarpå en tän- kande skogsman stöder sitt omdöme, då det gäller att bland flera möjliga skogsvårdsåtgärder välja den ekonomiskt fördelaktigaste. Som skogsstatiska problem må exempelvis nämnas: afskiljandet till odlingsmark af sådan jord, som beräknas bättre löna jordbrukarens möda än skogsmannens, valet af träd- slag, föryngringsåtgärder och gallringsmetoder samt till sist valet af tid och form för afverkningen. Vid behandlingen af detta ämne har man hittills vanligen betonat dess matematiska sida och i allmängiltiga formler sökt klargöra sambandet mellan produktionskostnader och atkastning. Härifrån afviker Martins framställning högst afsevärdt, i det han endast ytligt berör själfva beräkningens utförande men så mycket grundligare utreder de olika förhållanden, som kunna inverka på produktionsfaktorernas och afkastningens storlek. Med anledning häraf tillrådas de skogsmän, som möjligen intressera sig för ämnet, att för studiet af Martins bok taga närmare del af de skogssta- tiska beräkningsmetoderna, t. ex. i Endres' mästerligt klara »Lehrbuch der Waldwertrechnung und Forststatik» eller Stötzers mera praktiskt anlagda > Waldwertrechnung und forstliche Statik». Först därefter torde en del intres- santa synpunkter i Martins arbete komma fullt till sin rätt. Emellertid föreligger författarens framställning ännu icke fullständig, ty den nu utkomna volymen innehåller endast första delen (Skogsstatikens grund- valar och metoder) samt af den andra och intressantaste delen (tillämpningar) blott ett kapitel: Val mellan markens användning för jordbruk eller skogs- bruk. Med en detaljgranskning af boken torde därför böra anstå till dess den utkommit i sin helhet. H. Pn. LITTERATUR. 2 un Skogspolitik. MAX ENDRES: Handbuch der Forstpolitik, Berlin 1905, 823 sidor pris mark 16, —. En från tyska synpunkter utarbetad handbok i skogspolitik har för oss svenskar icke blott ett teoretiskt, utan också ett betydande praktiskt intresse. Ty af tyskarnas grundliga och målmedvetna arbete har den svenska skogs- politiken mycket att lära. Särskildt värdefull är ofvannämnda handbok, som härrör från Tysklands kanske skarpaste penna på området. Endres inleder sin framställning med en redogörelse för skogarnas omfattning, fördelning, jordnatur och beståndsbeskaffenhet — i korthet för hela Europa, men utförligt för Tyska riket. Häraf framgår, att Tyska rikets skogsmarksareal år 1900 uppgick till 13 995 869 har, utgörande 25,89 & af landets ytinnehåll, samt fördelade på följande sätt: kronskogar 1,8 2, stats- och statsandelsskogar 31,9 25, kommunskogar 16,1 2, stiftelsers skogar r1,3; 25, gemensamhetsskogar 2,29; och privatskogar 46,39. Trädslagens fördelning öfver skogsmarksarealen var 1900 för Tyska ri- ket: löfträd 32,52, tall 44,6 2, lärk o,1 4, gran 20,1 27 och silfvergran 2,7 4. Hur de olika trädslagen gruppera sig på åldersklasser framgår äfven af yt- terst intressanta tablåer, hvilka af utrymmesskäl ej kunna här refereras. Efter denna statistiska öfverblick ger Endres en öfvertygande utredning, om skogsbrukets produktionsfaktorer, hvilken utmynnar i ett häfdande af »die Bodenreinertragswirtschaft.» Åt skogens virkes- och penningafkastning ägnas ett par kapitel, innehållande värdefulla statistiska öfversikter. Till redogörelsen för alla dessa på skogspolitiken inverkande förhållan- den anknyter förf. en utförlig sammanfattning af äldre och nyare åsikter rö- rande skogens välgörande inflytande på landets odlingsbarhet och be- boelighet. Den historiska utvecklingen af olika europeiska länders skogslagstift- ning, framför allt naturligtvis Tysklands, följes ända fram till vår tid. Sär- skild uppmärksamhet ägnas åt de inskränkningar af olika slag, som från sta- tens sida kunna göras i enskildes och kommuners handlingsfrihet vid skötseln af deras skog. Under rubriken statsskogshushållning redogöres bl. a. för olika tiders och folks åsikter om statsskogarnas betydelse och önskvärdheten af deras bibehål- lande. Som en hufvudgrundsats uttalar förf. att statsskogarna böra skötas som affär, så att man i enlighet med privatekonomiska synpunkter fasthåller vid den högsta räntabiliteten som ledande princip, och endast afviker härifrån i de särskilda fall, då välgrundade stats- och nationalekonomiska intressen göra ett undantag nödvändigt. i Efter en framställning om gemensamhetsskogar och skogsservitut öfvergår förf. till en utomordentligt sakrik behandling af trävaruhandel och virkesproduktion, trätullar och virkestransport. ; Arbetet afslutas med några intressanta kapitel om skogsbeskattning, belåning af skog och brandförsäkring af skog. Må det till sist tillåtas mig att framställa några anmärkningar rörande behandlingen af svenska förhållanden. o . I tablån å sid. 6 angifves Sveriges skogsmarksareal till 19 591 000 har. 26 LITTERATUR. Denna siffra torde ungefärligen motsvara den skogbevuxna markens areal, hvaremot t. e. Tyska rikets »Waldfläche» innefattar äfven kalmarker och im- pediment. En jämförelse blir därför här mycket haltande. Vid redogörelsen för den svenska skogslagstiftningen 1903 meddelar förf. följande oriktiga uppgift: »Fär jeden Provinziallandtagsbezirk besteht darnach eine Waldschutzkommission mit dem Oberpräsidenten an der Spitze. Der Provinziallandtag stellt die Geschäftsordnung und die Instruktion der Kommission fest». Vår skyddsskogslag har undgått författarens uppmärksamhet. Dessa anmärkningar drabba knappast Endres utan snarare oss själfva. Vi ha hittills så grundligt försummat att gifva utlandet kännedom om sven- ska skogsförhällanden, att en utländsk forskare möter nära nog oöfverstigliga svårigheter, då han vill utsträcka sin behandling af »kulturländerna» äfven till oss. Särskildt gäller detta den svenska skogsstatistiken, 1 hvilken knappast en svensk kan erhålla klart besked om de meddelade siffrornas betydelse. Hur mycket svårare då för en utländing, som hvarken känner språket eller de speciella omständigheter, som inverka på siffrornas tolkning. LÄRAN Skogsbotanik och iordmäånslära. A. MÖLLER. Mykorhizen und Stickstoffernährung. Berichte der deut- schen botanischen Gesellschaft. TJahrg. 24. H. 5. Berlin 1906. I årgången 1905 af denna tidskrift! redogjordes för P. E. Millers un- dersökningar och åsikter angående bergtallens inflytande på granplantering- arne på Jyllands hedar. Som bekant växer granen väl när den plante- ras - tillsammans med bergtall, men utan detta träd ernår granen endast en mycket underhaltig utveckling. Miller söker, dock med mycken försiktighet, förklaringen till detta fenomen däruti, att bergtallen förmedels egendomligt formade mykorhizor förmår upptaga luftens fria kväfve, hvilket sedan i nå- gon form blir tillgängligt för granen. Han framlägger denna förklaring för att väcka mykologers och växtfysiologers intresse för frågan. A. MÖLLER, professor och direktör för forstakademien i Eberswalde, har nu underkastat frågan om bergtallens förmåga att upptaga luftens fria kväfve en närmare undersökning. Försöken företogos med plantor uppdragna ur frön, som genom P. E. Millers bemedling erhållits från Jylland. Plan- torna utvecklades första året i en vanlig plantskola, där de för bergtallen karakteristiska mykorhizorna kommo till utveckling. De omplanterades föl- jande år sedan rötterna noga rensköljts från vidhäftande jord i krukor inne- hållande kväfvefri sand, hvartill satts något tvåbasisk fosforsyrad kalk. Tvenne krukor vattnades med destilleradt vatten, innehållande 1,25 gr. klorkalium och 2,3; gr. magnesiumsulfat på 100 liter, det tredje kärlet vattnades med i en lösning, som dessutom innehöll 20 gr. natriumnitrat på 100 liter. Fill att börja med utvecklade sig plantorna i de båda försöksserierna lika, men i början af augusti vunno de plantor, som erhöllo kväfve i form af salpeter, ett bestämdt försteg, så att de fingo längre, kraftigare och mörkare barr. 1) GUNNAR ANDERSSON. Om svamparnes betydelse för våra barrträds kväfveuppta- gande. Skogsvårdsföreningens tidskrift 1905, sid. 457. LITTERATUK. 27 En analys af plantorna efter vegetationsperiodens slut visade att någon af- sevärd kväfveförökning endast var att iakttaga hos de plantor, som erhållit salpeter. Ur sina försök drager Miller och sannolikt med rätta den slutsatsen, att bergtallen medelst sin mykorhiza ej förmår assimilera luftens fria kväfve. På hvad sätt bergtallen gynnar grankul- turerna på hedarne är därför ännu en öppen fråga. Väla AKS P. E. MULLER og FR. WEIS. Studier over Skov- og Hedejord. I. Om Kalkens Indvirkning paa Begemor. Saertryk af det forstliga For sogsvesen I. H. 3. Köpenhamn 1906. Den bekante danske skogsmannen och humusforskaren P. E. Möller har här upptagit sina sedan gammalt med synnerlig framgång krönta studier öfver humusbildningarne i Danmarks bokskogar. Såsom medarbetare har han förvärfvat en yngre dansk botanist och bakteriolog, prof. d:r Fr. Weis. Den mera rent biologiska synpunkt på ämnet, som P. E. Miller redan i sina första arbeten utvecklade, visade sig mycket fruktbärande. Vid ett djupare inträngande i frågorna och med hänsyn till den modärna forskningsteknikens stegrade kraf har det dock visat sig nödvändigt, att begagna i synnerhet de hjälpmedel, som bakteriologien och det fysiologiska experimentet sätter i hän- derna på forskaren. Som bekant finns det i Danmarks bokskogar, liksom i bokskogar i an- dra länder, två slags humusbildningar. Den ena är bokmyllan, en lös, luc- ker, af maskar och insekter genomarbetad jordart, som 1 naturen täckes af ett löst lager multnande boklöf. Det andra -slaget är boktorfven, på danska kallad bogemor, en fast, mer eller mindre sammanhållande torf, antingen be- vuxen med ris eller öfverlagrad med bokblad, som genom svamphyfer blifvit tätt sammanväfda med hvarandra. Bokmyllan är för boken en gynnsam jord- art, boktorfven i hög grad ogynnsam. Genom kalkning kan emellertid bok- torfvens ogynnsamma egenskaper upphäfvas; det är i synnerhet en dansk forstman H. C. Ulrich, som infört detta medel i praktiken. En närmare un- dersökning om kalkens inverkan på boktorfven är dock nödvändig, för att teorien skall lämna praktiken det stöd, som den kan lämna. Till försöken användes tvenne, något olika boktorfsprof från Frederiks- orgs Dyrehave. Det ena var något surare än det andra. En kemisk ana- lys visade en humushalt af 46—537 ?;, de innehöllo kalk, kali och fosforsyra i tämligen riklig mängd. De voro rika på kväfve, af hvilket en ringa del fanns såsom ammoniak; salpetersyra kunde icke påvisas, ehuru sannolikt en mycket svag salpetersyrebildning försiggår i boktorfven. Försöken utfördes i målade zinkkärl, rymmande omkring 20 liter. Så- som försöksplantor tjänade raps och bok, hvilka såddes i kulturkärlen. Dessa innefattade följande försök 1) ren torf, 2) torf + natriumsalpeter, 3)torf + ammoniumsulfat, 4) torf + kalk, 5) torf + kalk + natriumsalpeter, 6) torf + kalk + ammoniumsulfat. Angående försökens närmare utförande hänvi- sas till originalafhandlingen. Resultaten blefvo emellertid följande. I kärlen utan kalk utvecklade sig rapsplantorna ehuru svagt endast där, hvar- est torfven erhållit salpetergödning, i de öfriga gingo de under på grund af kväfvebrist — trots den utomordentligt kväfverika mark, hvari de växte. Genom kalkningen framkallades däremot 2 28 LITTERATUR. i torfven en rik salpeterbildning, hvarigenom rapsplantorna erhöllo en fullkomlig utveckling i synnerhet var detta fallet i det ena humusprofvet. Något annorlunda förhöllo sig bokplantorna. I den något surare torfven visade bokplantorna första året en vacker, normal och kraftig utveckling hufvudsakligen i de kärl, som erhållit kalk utan någon kväfvehaltig tillsättning eller också kväfve såsom natriumnitrat. Den andra, mindre sura och mera lösa torfven gaf redan genom profvens findelning och söndersmulande upphof till en så riklig afsöndring af assimilerbara kväfveföreningar att plantorna härigenom hindrades isin normala utveckling. Den starkt kväfvebehöfvande rapsen förmår tillgodogöra sig det frigjorda kväfvet icke så boken, som kräfver en mera långsam och svag kväfvetillförsel för att trifvas. I afseende på rötterna visade bokplantorna den egendomligheten, att rötterna i torfven voro fria från mykorhiza. Denna observation på plantorna i kulturkärlen förde till en närmare undersökning i naturen, hvil- ken gaf vid handen att mykorhizabildningar voro mycket sällsynta hos smärre bokplantor på torf. Mykorhizorna hade däremot den kraftigaste utvecklingen hos kraftigare plantor på mullhaltig jord. Den teori, som ser mykorhizornas betydelse däruti, att genom denna upptagas från torfven kväfvehaltiga för- eningar, som eljest äro oåtkomliga för plantan, har genom dessa observatio- ner ej vunnit något stöd. En särskild undersökning angående salpetersyrebildningen i torfven visade, att redan i den naturliga, oberörda torfven försiggår en svag nitrifikation af kväfveföreningarne. = Tillföras förruttnelse- och nitrifikationsbakterier synes salpeterbildningen ej ökas, men tillföres dessutom kalk, bli verkningarne af de tillförda bakterierna utomordentligt kraftiga. Äfven kalken ensam förmår framkalla salpeterbildning i torfven, då de härför nödiga bakterierna redan synas förefinnas, ehuru salpeterbildningen då till att börja med blir lång- sammare än då bakterier samtidigt inympas med kalken. Kalkens för plantorna gynnsamma inverkan på torfven ligger däri, att den möjliggör salpeterbildningen, hvarigenom torfvens rika, för plan- torna eljest otillgängliga kväfve kan upptagas af växtrötterna. Det närmare utförandet af kalkningen, de mängder som böra användas på olika torfslag äro frågor, som stå på det danska försöksväsendets program. Jäla teh SKOGSVÄRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907 H. I. FACKUPPSATSER. SKOGSADMINISTRATIONEN. Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser.' Kungl. Domänstyrelsens cirkulär till samtliga redogörare i skogs- staten och skogsläroverken angående inventering af kassabehållningar. Gifvet den 10 december 1906. Hänvisande till Kungl. kungörelsen den 135 december 1905 med före- skrifter rörande inventering hos redogörare för verk eller inrättning, hvars räkenskap för granskning skall öfverlämnas till Kungl. Kammarrätten, vill Kungl. Domänstyrelsen härmed i afseende å tillämpningen häraf föreskrifva följande, att iakttagas af alla dem, som för skogsväsendets räkning mottaga medel för redovisning till Kungl. Styrelsen och som jämlikt Kungl. Styrelsens cirkulär den 17 februari 1906 hafva att afgifva kassarapporter. Då jämlikt punkt 55 af gällande reglementariska föreskrifter kassabehåll- ningar icke skola förefinnas vid årsskiftet, men icke desto mindre ej sällan inträffat att, ehuru kassajournal ej utvisat behållning, likväl enligt den seder- mera upprättade kassaredogörelsen behållning förefunnits, hvartill anledningen varit fel i journalen, åligger det redogöraren att, till undvikande af invente ring, i god tid före årets utgång noggrant kontrollera journalen genom jäm- förelse med samtliga verifikationer m. m., att rätta därvid uppdagade fel, samt att vid ansvar såsom för tjänstefel tillse, att all befintlig kontant be- hållning ovillkorligen varder vederbörligt levererad senast den 27 december eller, i händelse efter denna dag ytterligare behållning skulle uppstå, senast innan årets utgång. Stockholm som ofvan. Karl Fredenberg. Erik von Horn. Beslut af allmännare intresse. Jakträtt å rådjur på kronans skogar. Sådan rätt har Kungl. Maj:t medgifvit ("+/, 1906) åtöfverjägmästaren i Västra distriktet och jägmästaren i Marks revir under åren 1906, 1907 och 1908 å kronoparkerna Gallåsen och Lyg- nersvider samt kronodomänen Öresten för 5 rådjur årligen mot godtgörelse till statsverket af 4 kr. per djur; 28/3 1906 åt förvaltaren af Kolleberga kronopark under år 1906 å nämnda kronopark för 5 rådjur mot godtgörelse af 5 kr. per djur; 3/11 1906 åt jägmästaren i Hallands revir under åren 1906 och 1907 å kronoparker och kronoflygsandsfält inom reviret (utom Fammarp och Höka), för 10 rådjur årligen mot 4 kronors godtgörelse; ' ! Denna rubrik är afsedd blifva en fortsättning på Th. Hahrs »Samling af författnin- gar rörande skogsväsendet». I föreg. årg. af tidskriften årerfinnas de viktigaste cirkulären och prejudikaten 1905—06. 30 SKOGSADMINISTRATIONEN. 29/;, 1906 under åren 1907, 1908 och 1909 åt öfverjägmästareu i södra distriktet och jägmästaren i Malmöhus revir, den förre å kronoparken Dalby för 5 rådjur, den senare å kronoparkerna Ekeröd med Benarp och Timan- skogen för 15, å kronoparken Jönstorp för 7, å Löfvestads kronopark för 4, å Puus kronopark för 2 och å Tollerups kronopark för 7 rådjur, eller i allt 40 rådjur årligen. Disposition af kronolägenheten Barnabro n:r I i Hallands län. Genom underdånig skrifvelse den 19 maj 1903 gjorde Domänstyrelsen fram- tällning om disposition efter den 14 mars 1907 af den till nämnda dag för statsverkets räkning utarrenderade kronolägenheten Barnabro n:r I i Lind- bergs socken och Himble härad af Hallands län. Härvid hemställde Domän- styrelsen i likhet med Konungens befallningshafvande och uppskattningsmän- nen att lägenheten måtte försäljas å offentlig auktion med undantag af ett visst område (afd. 34 och 35 å öfver lägenheten upprättad karta), hvilket skulle afsöndras och försäljas till skogsvårdsstyrelsen inom Hallands läns landstingsområde mot en köpeskilling af 1,320 kronor. Sedan K. Maj:t aflåtit proposition härom till riksdagen, anmälde denna i skrifvelse den 19 maj 1906, att ifrågavarande framställning af anförda orsaker!" icke bifallits af riks dagen. Genom nåd. beslut den 3 oktober 1906 har K. Maj:t efter att hafva anbefallt Domänstyrelsen afgifva nytt förslag till disposition af ifrågavarande lägenhet föreskrifvit att tvenne smärre lägenheter skola försäljas till deras för- utvarande innehafvare, att det ofvan omnämnda området, utmärkt å kartan med fig. 34 och 35, skall från egendomen afsöndras samt till skogsstatens vård och förvalt- ning öfverlämnas för att genom dess försorg utarrenderas till skogsvårdssty- relsen inom Hallands läns landstingsområde tillsvidare under högst tjugu år från den 14 mars 1907 mot årligt arrende af 65 kr. under visst angifvet förbehåll samt med skyldighet för skogsvårdsstyrelsen att två år efter förut skedd anmaning till skogsstaten afträda ifrågavarande område samt att egendomen i öfrigt skall försäljas å auktion till den högstbjudande. Gottska Sandöns ställande under skogsstatens vård och för- valtning. Lotsstyrelsen hade genom underdånig skrifvelse den 20 juni 1905 anfört att sedan Gottska Sandön genom nåd. bref den 17 april 1860 in- köpts för lotsverkets räkning till beredande af boplatser åt den vid fyrarna därstädes anställda personalen, en ordnad skogsskötsel ä ön kommit till stånd först med år 1890, då sanddämpningsarbeten båbörjats. Dessa arbeten fort- gingo till en början med anlitande af lotsverkets behållningar och sedermera genom användning af medel, som influtit vid försäljning af en del afverk- ningsbar skog å ön. Efter 1905 års utgång har icke funnits disponibla me del för sanddämpnings- och skogsplanteringsarbeten på ön. Sådana vore likväl nödvändiga för vidmakthållande och utvidgning af de planteringar, som redan utförts. På Lotsstyrelsens och Domänstyrelsens hemställan har därföre Kungl. Maj:t ”92/,, 1906 funnit godt dels förordna att Gottska Sandön skall, med undantag för de områden, som må anses vara för lotsverkets och dess personals behof erforderliga och som af D:n och Lotsstyrelsen närmare be- ! Att skogsvårdsstyrelse ej bör besitta fast egendom. (Se Skogsvårdsf. Tidskr. 1906 sid. 305). SKOGSADMINISTRATIONEN. 31 stämmas, stå under skogsstatens vård och förvaltning dels ock föreskrifva bira. att den nuvarande fyrpersonalen tillsvidare och intilldess annorlunda förordnas bibehålles vid sina rättigheter till bär- och nötplockning, tångtäkt, fiske och jakt å ön med skyldighet att underkasta sig de inskränkningar i ut öfningen af samma rättigheter som till förekommande af misshushållning kunna komma att af K. Maj:t föreskrifvas eller som kunna komma att för anledas af öns fridlysande och förklarande för nationalpark. Reseersättning för assistenter som från annat distrikt förord- nats tillfälligt tiänstgöra inom Norr- och Västerbottens län, Genom nåd. bref 3/;, 1906 har Kungl. Maj:t medgifvit, att assistent från annat di strikt, som af Domänstyrelsen förordnats att under hösten 1906 tillfälligt tjänstgöra inom Västerbottens och Norrbottens län, skall äga att, utöfver ho- nom i öfrigt tillkommande förmåner, uppbära rese- och traktamentsersätt- ning enligt 4:de klassen i gällande resereglemente för resor till och från tjänstgöringsområdet. Fyllnadsarfvode åt t. f. jägmästaren i Anundsjö revir. Sedan jägmästaren i Anundsjö revir den 27/; 1906 af Kungl. Maj:t beviljats tjänst- ledighet under ett år, har Kungl. Maj:t på ansökan af vikarien e. jägm. I. Forssbeck den 3/,, 1906 beviljat denne! ett fyllnadsarfvode af 1,000 kr. för år räknadt förutom de med tjänsten förenade tjänstgörings- och resepen- ningar. Begärd reseersättning af e. kronojägare. Hos Domänstyrelsen hade extra kronojägaren Julius Högfeldt anhållit om godtgörelse med tillhopa 13 kronor 40 öre för kostnader för resor från sitt hemvist å Oxhults krono- park till skogar i Faurås bevakningstrakt (Hallands revir) och åter, å hvilka skogar han af jägmästaren beordrats ätt tjänstgöra vid pågående skogsod- lingar. Med anledning häraf har Domänstyrelsen den 12 nov. 1906 icke funnit sig kunna i vidare mån bifalla förevarande framställning, än att vid det förhållande, att Högfeldt ej åtnjuter aflöning, dagarfvode må till honom utbetalas jämväl för 'resedagarne, men erinrat, att arfvode bör kunna utgå jämväl för regnvädersdagar, då kronojägare icke vistas i hemmet. Ifrågasatt olycksfallsförsäkring af å statens skogar anställda arbetare. Enligt 3 $ i lag angående ersättning för skada till följd af olycks fall i arbete af den 5 juli 1901 är staten, om den på yrkesmässigt sätt ut- öfvar skogsafverkning eller annan i 2 $ af samma lag omförmäld verksam- het, skyldig ersätta arbetare eller arbetsförmän för skada till följd af olycks fall, som hänflyter från utöfning af sådan verksamhet. Då vid sådant för hållande det kan ifrågasättas, huruvida ej Domänstyrelsen bör vidtaga åtgärd till olycksfallsförsäkring af å statens skogar anställda arbetare, har D:n, för vinnande af utredning om behofvet och lämpligheten af åtgärd i berörda afseende, i skrifvelse den 73/,, 1906; anmodat öfverjägmästarna att till D:n inkomma med uppgift om antalet å kronoparker sysselsatta arbetare, särskildt för följande slag af arbeten, nämligen: ! PD:n hade motiverat tillstyrkan till ansökningen därmed, att sökandens tjänstgöring visade sig icke vara af tillfällig natur. 32 SKOGSADMINISTRATIONEN. skogsafverkning jämte stämpling; sågverks- och brädgårdsrörelse ; upptagning af torf; fröklängning eller annan fabriksrörelse; kvarnrörelse; flottning; lastning eller lossning af varor; järnvägs- eller spårvägstrafik ; byggnadsverksamhet, därunder inbegripet väg- eller vattenbyggnad; 10 bergsprängning, jordschaktning, stensättning, murning, taktäckning m.m. ON OUNBWONH NO Skogshalls skogsskola. Genom nådigt bref den '”/,, 1906 har Kungl. Maj:t förklarat att hinder icke möter från Kungl. Maj:ts sida att för uppe- hållande tillsvidare under en tid af tre år från och med den 1 okt. 1907 af verksamheten vid Skogshalls skogsskola, af tillgängliga enskilda medel! förhyra den åt skolan för närvarande upplåtna lokalen. (Hushållningssällskapet i Södermanlands län hade nämligen hemställt hos Domänstyrelsen att det måtte befrias från skyldigheten att upplåta lokal åt skolan senast från I okt. 1907). Skogsindelningsplaner för städernas skogar skola vederbörligen granskas och renoveras. För siffergranskning och renovering i veder- börlig ordning har Domänstyrelsen den 19 nov. 1906 återställt till styrel- sen ingifvet, af extra jägmästaren H. Carbonnier upprättadt skogsindelnings- förslag för Eksjö stads skogar. Om Norrlandslagens tillämpning. Till K. M:t har Domänstyrelsen den 21/,, 1906 afgitvit utlåtande angående pröfning af beskaffenheten af så- dan fastighet, som, jämlikt lagen ang. förbud i vissa fall för bolag och för- ening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906, må törvärfvas af bolag eller egendom. Härvid framhåller D:n bl. a. följande: På det att vid (jordafsöndrings) förrättningens handläggning skogbä- rande odlingsområde ej må betecknas såsom till skogsbörd duglig mark och såsom sådan intagas i den till stödskog hänförda arealen, torde föreskrift härom böra meddelas för att förekomma att ej stödskog i följd af framtida uppodling må blifva för hemmanet otillräcklig. Likaledes synes vara af värde, om uttrycket till skogsbörd duglig mark erhölle ännu ett förtydligande af innehåll, att härmed afses skogsmark i det tillstånd den vid jordafsön- dringsförrättningen befinner sig, hvarigenom torde kunna förebyggas, att icke jämväl sadan kal skogsmark, som för att kunna göras skogsbördig kräfver särskilda mer eller mindre dyrbara åtgärder, såsom afdikning, djup- hackning för genombrytande af albildning o. s. v. må kunna upptagas så- som till skogsbörd duglig. I tvistiga fall anser D:n, att särskild undersökning på stället bör före- tagas af därtill förordnad skogstjänsteman och landtbruksingenjör. Ifrågasatt utarrendering af bärplockning. En af öfverjägmästaren i mellersta Norrlands distrikt öfverlämnad framställning från jägmästaren i ! Besparingar af enskilda medel, som hittills stått till skolföreståndarens disposition för att användas till inköp af inventarier m. m, SKOGSADMINISTRATIONEN. 33 Norra Jämtlands revir angående tillstånd för arrendatorn af förra regements skrifvarebostället I '/,, mantal Andersön n:r 1 i Sunne socken af Jämtlands län att emot en årlig arrendeafgift af 25 kronor förutom 'årsarrendet af 200 kronor få ensam disponera bärplockningen å kronoparken Andersön har Do mänstyrelsen den 11 dec. 1906 icke funnit skäligt bifalla och i sammanhang därmed såsom svar å jägmästarens gjorda förfrågan ang. bärplockning öfver- lämnat afskrift af utaf styrelsens ombudsman och fiskal i ärendet afgifvet vördsamt memorial!. Kottinköp för kronans räkning. Som med ingången af år 1907 den af staten uppförda fröklängningsanstalten vid Finnerödja station skall börja sin verksamhet, har Domänstyrelsen den !3/,, 1906 anmodat ett antal jägmästare i mellersta och västra delarna af landet att när tillgång å barr- trädskott finnes inom deras revir å skogar, som äro så belägna, att kott kan därifrån med hänsyn till fraktkostnaden med fördel levereras till ofvannämnda anstalt, och sedan jägmästaren i Vadsbo revir meddelat dem upplysningar om behofvet för året af kott, om inköpspris och om sättet för leveransens fullgörande m. m., så vidt möjligt ombesörja inköp af samt till fröklängnings- anstalten afsända dylik kott. Af revirmedel må förskottsvis verkställas här- för nödiga utbetalningar mot ersättning från jägmästaren i Vadsbo revir en- ligt räkning omedelbart efter årsleveransens fullgörande. Föreslaget ökadt reseanslag för iägmästarassistenter i Norrland och Dalarna. I skrifvelse till Kungl. Maj:t den !5/;, 1906 anför D:n bl. a. Enligt 39 och 58 $$ af nådiga instruktion för skogsstaten den 29 november 1889 må extra jägmästare efter öfverjägmästarens och jägmästarens hörande af D:n förordnas att såsom assistent i visst revir på jägmästarens ansvar biträda vid förvaltningen. Ehuru dessa bestämmelser ej äro tillämpliga på förenämnda, på grund af särskilda nådiga bref tillsatta nya assistenttjänster med särskildt uppdrag och arvode, hafva de sålunda förordnade och på eget ansvar tjänst- »I anledning af Kungl. styrelsens remiss den 29 sistlidne september angående rätt till bärplockning å kronoparken Andersön i Jämtlands län, får jag vördsamt anföra följande Uti 24 kap. 3 8 liksom uti 20 kap. 2 8 Allmänna Strafflagen stadgas förbud mot tagande å annan mark af där växande gräs, torf eller af växande träd, ris, gren, näfver, bark, löf, bast, ollon eller nötter, men finnes ej i gällande lag något förbud mot bärplock- ning å annans mark, enär enligt från urminnes tid gällande praxis bär ansetts vara »com- mune bonum». Mot den skada, som af bärplockande kan tillfogas de af kronan till arren- datorn upplåtna inägorna till hemmanet 1 '/i2 mantal Andersön, torde arrendatorn kunna freda sig genom bestämmelserna i 24 kap. 11 8 af samma lag, där straff stadgas för den, som olofligen tager väg eller gångstig öfver annans tomt, åker, äng, plantering eller andra ägor, hvilka däraf kunna skadas, liksom kronan, försåvidt de områden, där skogsodling eller skogssådd äger rum, inhägnas och vederbörligen utmärkas såsom plantering, torde kunna, om bärplockande beträda desamma, lagligen beifra dylikt tagande af väg öfver kronans skogsodlingar. Att betrakta den öfriga skogsmarken såsom ett område som genom beträ- dande kan skadas torde ej vara möjligt och åtminstone medföra stora svårigheter enär be- visskyldigheten för påståendet att marken är af dylik beskaffenhet åligger käranden, som i detta fall blefve kronan. Under dylika förhållanden anser jag att den af arrendatorn gjorda anhållan om rätt att arrendera bärplockningen å ön bör afslås, enär det är oegentligt att någon skall betala afgäld för förmånen att med andras uteslutande ensam utöfva en rättighet, då förmånen, såsom i detta fall, endast blefve illusorisk>. Stockholm den 7 december 1906. Efter förordnande J. M. Alströmer. Skogsvårdsföreningens tidskrift 1907. Fackuppsatser 34 SKOGSADMINISTRATIONEN. görande assistenterna anställts hvar och en i visst revir, dock med skyldighet att, därest biträde vid de förrättningar, som i deras förordnanden omförmälas, under viss tid af året ej erfordras inom reviret, men finnes vara af behofvet påkalladt i annat revir, tjänstgöra jämväl i sådant revir som öfverjägmästa- ren anvisar. Vederbörande öfverjägmästare har ock 1 fråga om dessa assi- stenter med arfvode af staten att efter af honom fastställd arbetsfördelning mellan de ordinarie jägmästarne och samma assistenter anvisa de senare samtliga arbeten och förrättningar, som ej af D:n särskildt förordnas. Anordningen att låta assistenterna med arvode tjänstgöra i flera revir inom samma distrikt, hvarigenom deras arbetskraft bäst utnyttjas och ej flera behöfva anställas än som erfordras inom hvarje distrikt, har allt mera anli- tats, men medför såväl genem längre resor som genom förrättningsresornas utsträckande till nästan hela året dryga reseomkostnader för hvarje assistent inom de vidsträckta norrländska distrikten, hvilket särskildt gör sig gällande, då såsom under de senaste åren varit fallet brist på extra tjänstemän i de norra orterna ej medgifvit anställande af ett för arbetena å såväl kronans som enskildes skogar ens med förenämnda anordning tillräckligt antal assi- stenter. D:n anser fördenskull, att de genom nådiga brefvet den 1 juni 1990 för assistenter med arvode i de norra länen bestämda resepenningar, 400 kronor för år räknadt, äro otillräckliga och böra förhöjas till 600 kro- nor för år eller 50 kronor för månad, hvilket är samma belopp som enl. särskilda nåd. bref under innevarande år tillkommit dels en assistent såsom ledare af skogsindelningsförrättningar inom Arvidsjaurs socken, dels fyra assi- stenter såsom ledare af afdikningsförrättningar inom Luleå, Skellefteå, Umeå och Gäfle—Dala distrikt, dels två biträdande jägmästare för renbetsfjällens skötsel i Norra och Västra Jämtlands revir, dels ock samtliga till ett antal af sexton stycken för tillämpning af lagen angående skyddskogar inom skydds- skogsområdet i Jämtlands län anställda assistenter. D:n hemställer därför, att Kungl. Maj:t täcktes bemyndiga s:n att af det till uppskattning, utsyning med mera å hemmans och nybyggens skogar samt kronoparker i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Kopparbergs och Västernorrlands län anvisade, för ifrågavarande assistenter afsedda anslag från och med år 1907 utbetala 50 kronor resepenningar i månaden till en hvar af de därstädes med arvode anställda assistenter. Om arrendevärdering. I sammanhang med skrifvelse den 27 dec. 1906 till öfverjägmästaren i södra distriktet ang. utarrendering af 5/,, man- tal Boana å kronoparken Skärsnäs har Domänstyrelsen föreskrifvit att hädan- efter vid dylik arrendevärdering skall beräknas fulla arrendevärdet å den i arrendet ingående marken äfvensom värdet af till arrendet hörande förmå ner, då arrendevärdet erhålles genom att från summan af dessa värden af- draga de skatter och onera som det kan åligga arrendatorn att utgifva, och hvilka sålunda alltid böra uppgifvas. Reservationsanslaget för skogsväsendet 1907. Det af Kungl. Maj:t fastställda generalförslaget rörande användandet under år 1907 af det å riksstatens nionde hufvudtitel anvisade »eservationsanslaget för skogsväsen- det upptager följande utgiftsposter: SKOGSADMINISTRATIONEN. Domänstyrelsen: Enskilda skogsundervisningen SKO LSIMdelHiNE usssssssesonse rara , esp dr SN Åtgärder mot skogseld i Norr- och Västerbotten NÖNELE Tall SIREN O ELLE GL ÖL 2. ov. u nu diobesar soi öre sr ai skr R RA da ÅS Uppskattn. . utsyning m. m. å hemmans och nybyggens skogar i Norr- och Västerbottens, Jämtlands, Kopparbergs och MEL ET EL Cå Ar n e Se € dant Ua arean eran ov ga Er RS SR OR AAA Upprättande af afdikningsplaner utom Norrland och Dalarne SBS atEnstör AKOP Af MAL vc vsvsvedikors diss TRA trr nå Rese- och traktamentskostnader vid markvärderingar m, m. [VOESLLATerSAENAINSAL ororur sn eooksng la on ar Ver Na enes Statens skogsförsöksanstalt Skogstidskrifter Stipendier å Statens skogsingenjör RESO Ao nn dera a €et6 sorry sele soiarajarn ae ka NS IS Nybyggnader OCK reparationer ......... Skötsel af nyförvärfvade kronoparker,........................ så FRE SS [ret AR DN a da al a 4 Sa ära Slas lara 0 de äär fersierare en oe a SARA RA) Oförutsedda och diverse utgifter Medel till länsstyrelsernas disposition: (S Nn 5,600 .79,200 5,000 3,000 102,000 15,000 12,000 34,000 10,000 24,000 5,300 3,590 3,300 24,750 18,932 50,000 180,000 100,006 Kr. 675,488 Till aflönade assistenter, bitr. jägm. (posten höjd med 500 kr. för Om- bergs revir genom att i stället för assistent med 2,000 kr, arfvode skall anställas en biträdande jägmästare med 2,500 kr. arfvode, och för Vadsbo revir med 2,000 kr. genom att assistensarfvodet höjts från I1,200 till 2,000 kr. samt för en föreståndare vid Finne- rödja fröklängningsanstalt med 1,200 kr. arfvode förutom 100 kr. IBV ITA SR Od RA st olsson ieleie Sj sj rek oe Då ön NS Nn STAS ARA Medel till öfverjägmästarnes disposition (expensmedlen hafva höjts i mel- lersta Norrlands distrikt från 1,300 kr. till 1,600 kr. och lokal- hyresbidraget i samma distrikt från 250 kr. till 350 kr., hvarjämte anslag anvisats till skrifmaskiner i de norrländska distrikten och östra distriktet samt till en räknemaskin, 300 kr., för Bergslags- (SKED SHS) karens dr ts SA OAS SER SN ER nano bes agde ur BARS Ed 35,300 Medel till revirförvaltarnes disposition: Handtlangning vid skogsindelning och uppskattning ........ Afverkning, kolning, sågning och transport af skogseffekter... Skogsodling och markberedning I: ; NFS REAR NIGER, "betor one es AR EES a nn Se SAG Rågångsrensning och hägnad .. .... Sato ARG ER 2 KORA IIS TD Fog ensas ITS Ar ARS E EEE AE ARE SV ORACUSAKDELSM csr senor enten örn SER ERA AR AA TTSTNER TS a dogo ser r ns SAD SATSAR RA MER ne : SAST O CHROME ANA rasa sn ba dör vener sne NE dd DBT IDESSTERIES 15005) EA KITLL Tora a jöa nee dere ola 9 0 äle öarejarj are a så AE ATS SNES Dagarfvoden åt kronojägare ANA SNS AN see Öförutsedda och diverse utgifter, hvaruti ingå 27, 500 kr. till underhåll af och trafik å järnvägen Kloten—Bånghammar ARN OTERSPEROROPALKI bc oo, se viss sars ens sas sår AR BETA ENS 47,060 403,66 I 219,513 73,455 32,7790 70,954 85,556 13,579 295,313 134,545 27 2 37391 101,524 Kr. 1,519,254 S:a Kr, 2,255,06 Ur statsverkspropositionen. Beträffande ifrågasatt ökning af revirens antal innehåller 1907 års statsverksproposition bl. a: Domänstyrelsen hade beträffande det bestämda anslaget för skogsstaten gjordt hemställan om anordnande af fyra nya jägmästartjänster, hvarigenom 36 SKOGSADMINISTRA'VIONEN. med tillämpning af nuvarande aflöningsförhållanden anslaget skulle höjas med 12,500 kronor, så att — för den händelse icke efter afslutande af nu på- gående arbete med uppgörande af förslag till ny lönereglering för skogs- staten Kungl. Maj:t skulle finna lämpligt att redan för innevarande års Riks- dag framlägga nådig proposition i sistnämnda afseende — anslagets hela be- lopp skulle komma att utgöra 689,708 kronor. I afseende å behofvet af denna anslagshöjning har Domänstyrelsen anfört bla Erfarenheten hade sålunda otvetydigt visat, att genom skyddsskogars af- sättande i Jämtlands län göromål tillkommit i sådan myckenhet, att en sta- digvarande ökning af skogspersonalen inom länet vore absolut nödig, äfven om minskning af skyddsskogarnes omfattning skulle inträda, när Kungl. Maj:t definitivt fastställde skyddsskogsgränsen. Då det därjämte tillika visat sig, att ett anställande uteslutande af extra ordinarie skogstjänstemän, åt hvilka utsy- ningsförrättningarne åt enskilde inom skyddsskogsområdet anförtroddes, måste vara förenadt med bristande lokalkännedom och ojämnhet i arbetets utfö- rande, 1 det att personalen komme att till stor del växla år från år, hvar- igenom berättigadt missnöje med lagens tillämpning vore att motse, hade sty- relsen ansett sig icke vara försvarad med att uppskjuta frågan om en om- reglering af skogstjänstemännens tjänstgöringsområden i Jämtlands län, hvar- för styrelsen 1 underdånighet föreslagit inrättandet af tre nya revir därstädes. Vid denna reglering hade styrelsen ansett sig böra, så vidt ske kunnat, sträfva mot det mål, att skyddsskogarne skulle komma att till hufvudsakliga delar tillhöra särskilda revir, på det att skogstjänstemännens göromål med vården af statens skogar skulle i minsta möjliga mån föranleda bristande intresse för de enskilde skogsägarnes skogshushållning. Beträffande detta D:ns förslag anför jordbruksministern: Utan att under- känna betydelsen af de utaf Domänstyrelsen framhållna många och stora olägenheter, som äro förknippade med det nuvarande systemet att anlita extra ordinarie skogspersonal för utsyningar och andra på den ordinarie skogsperso- nalen eljest ankommande förrättningar, anser jag således, i likhet med hvad vid framläggandet af anslagskrafven för skogsväsendet för år 1907 af dåva- rande departementschefen i ämnet anfördes, att det slutliga afgörandet af frå- gan om omreglering af de nuvarande reviren inom Jämtlands län bör upp- skjutas, till dess skyddsskogsgränsen inom länet i dess helhet blifvit definitivt fastställd; och finner jag mig alltså icke kunna tillstyrka Kungl. Maj:t att redan hos innevarande års Riksdag äska medel! för anordnande af nya ordi- narie jägmästartjänster inom ifrågavarande län. Vidare hade D:n framhållit att inom Skaraborgs län påkallade förhållan- dena en delning af Vadsbo revir, där kronoparkernas areal efter hand ökats så att den uppgick till 17,162,59 har, hvartill komma 1,483,62 har från arrende undantagna domänskogar och 775,32 hektar häradsallmänning, tillsammans 19,421,53 hektar skogar under skogsstatens vård och förvaltning, hvarförutom under skogsstatens kontroll stående domänskogar, ecklesiasiastika boställssko- gar med flera utgjorde sammanlagdt 5,839,42 hektar. Å den vida öfvervä- gande delen af kronoparkerna upphögges virket genom skogsstatens försorg och en del af timret från en af dem till och med försågades före försäljningen. På grund af hvad sålunda anförts hade D:n hemställt, att nuvarande Vadsbo revir finge uppdelas i två revir under benämning Tivedens och Granviks SKOGSADMINISTRATIONEN. 37 revir, det förra omfattande de allmänna skogarne i Norra Vadsbo domsaga och fögderi, det senare motsvarande skogar i Södra Vadsbo domsaga och fögderi, hvarigenom Tivedens revir skulle komma att omfatta 52 allmänna skogar, inne- hållande sammanlagdt 12,221,82 hektar, hvaraf 9,041,83 hektar kronoparker, 685,33 hektar från arrende undantagna domänskogar och 2,494,66 hektar under skogsstatens kontroll stående skogar, samt Granviks revir 65 allmänna skogar, innehållande sammanlagdt 13,039,13 hektar, hvaraf en kronopark om 8,120,76 hektar, från arrende undantagna domänskogar 798,29 hektar, en häradsallmänning om 775,32 hektar och 3,344,76 hektar under skogsstatens kontroll stående skogar. Denna D:ns framställning har af jordbruksministern tillstyrkts, och i stats- verkspropositionen äskas för det nya reviret ett anslag af 2,900 kr., däraf 400 kronors resepenningar. I öfrigt äro de ordinarie och extra anslagen för skogsväsendet upptagna till samma belopp som föregående år med undantag af att i reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning m. m. har — särskildt med hänsyn till skydds- skogslagen samt den nya väglagens tillämpning, hvarigenom vägskatten för kronoparkerna blir ökad — måst begäras en höjning af 440,000 kr. Administrativ praxis. Gemensam praxis vid tillämpning af V 3 i K. F. den 24:de juli 1903 angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverk- ning af ungskog inom Västerbottens och Norrbottens län. I en uppsats om vikten af objektivitet vid skogsförrättningar (denna tidskrifts årg. 1906, häfte 11 p. Pp. 544,545) har P. O. Welander framhållit, att icke samma praxis användes af alla förrättningsmän vid tillämpningen af gällande skogs- lag i Norr- och Västerbottens kustland. Författaren betonar äfven önskvärd- heten af att enhet vinnes i detta hänseende. Då emellertid fullständig sådan först torde kunna vinnas efter en mera allmän diskussion, ville jag härmed lämna mitt bidrag till densamma, och vore det önskvärdt, att äfven andra stämplingsförrättare ville framlägga sa synpunkter. Hvad först beträffar åsikten att förordningen 1 fråga skulle påtvinga skogsägarens uthållighetsbruk, kan jag för min del icke finna, att en sådan uppfattning vinner stöd i författningens ordalydelse. Enligt denna böra en »god skogshushållnings» fordringar vara afgörande för utsyningens omfattning. "Begreppet god skogshushållning, som ju ofta användes för att beteckna ut- hållighetsbruk, kan emellertid icke här, med hänsyn till hvad lagen i öfrigt innehåller, gifvas annat omfång än begreppet god skogsvård. Detta framgår ju bäst af förordningens titel: »förordning angående åtgärder till förekom- manda af öfverdrifven afverkning af ungskog>». Vid bedömandet af frågan torde äfven den omständigheten böra tagas med i räkningen, att icke något moment i denna förordning såsom i K. F. den 26 jan. 1894 ($ 58) innefattar skyldighet för förrättningsmannen att verk- ställa eller för skogsägaren att låta verkställa skogsuppskattning. Och en sådan måste ju ligga till grund för ett uthållighetsbruk. — Emellertid förmenar jag det under vissa förhållanden vara oriktigt att på en gång genomgå hela hemmans areal med stämpling af s. k. oväxtlig 38 SKOGSADMINISTRATIONEN. skog. Man måste nämligen beakta möjligheten af att en storm liknande den, som härjade år 1899 i Norr- och Västerbotten, kan komma att bereda skogs- hushållaren oangenäma öfverraskningar, om stora sammanhängande arealer starkt gallras eller behandlas med en kombinerad stamvis och luckvis afverkning. Jag anser för min del, att ett uttagande af endast skadade träd är en af- verkningsform, som kommit 1 misskredit, hvilken i viss mån är oförtjänt. I bestånd, där individerna ej visa en konform brist på härdighet och lifskraft i allmänhet, utan där godhetsklasserna mera bestämdt afskilja sig från hvar- andra, kan man företaga en s. k. extra afverkning. När dylika bestånd om- gifva stora arealer förut utglesnad skog, torde en dylik afverkningsmetod med fördel kunna komma till användning. Om förrättningsmannen på förhand fordrar »garantier> (= ställande af säkerhet?) för skogsvårdsarbetens utförande af skogsägaren, synes han mig öfverskrida sin befogenhet. Och om skogsägaren anhåller få fördt till proto- kollet, att han önskar en viss afverkningsform utförd och att han efter af- verkningen ämnar utföra tillhörande skogsvårdsarbeten, samt förslaget »kan anses förenligt med grunderna för en god skogshushållning>», anser jag, att förrättningsmannen bör acceptera detsamma och lämpa huggningens styrka efter förutsättningen, att skogsvårdsarbetena komma till utförande. Ty inom den gräns, som förordningen angifver, bör ju skogsägaren äga handlingsfrihet, och ett eftersättande af skogsvårdsarbetena å första årets af- verkningstrakt bör ju — såsom ock jägmästare Welander framhåller — vid kommande utsyningsförrättningar föranleda till en annan afverkningsform. Att i författningen ej är inrymd någon bestämmelse om huru pass ned- satt tillväxten bör vara hos ett träd för att man skall hafva anledning anse det moget för afverkning, synes mig förklarligt, då ju förhållandet mellan tillväxt och värdestegring å olika virkessortiment icke är detsamma å alla skogar. — Om man under förutsättning, att alla fullmåliga träd komma att afver- kas, men emot skogsägarens bestridande häraf, utsynar undermålig skog, kan man därmed försvåra och ibland rent af omöjliggöra en intensiv skogs- vård. Samma förhållande kan emeliertid äfven inträda, om skogsägaren oaktadt sin försäkran efter utsyningen af de undermåliga tråden afverkar alla de fullmåliga. Här visa sig i sin skarpaste dager förordningens brister, som omöjliggöra att för nämnda tjänsteåtgärd framlägga en princip, om hvilken man kan säga, att den är den enda absolut riktiga. Frånser man den inverkan, som denna brist i förordningen kan öfva, måste man anse åtgärden att efter anmodan från skogsägaren stämpla full- måliga träd samtidigt som de undermåliga till den utsträckning, en god skogsvård medgifver, befogad. Tillgången på fullmålig skog å enskildes hemman i kustlandet är näm- ligen numera så ringa, att äfven om stämpling af dylik vid de s. k. under- målsstämplingarne skall anses visa sig som en ökning 1 förrättningsdagarnes antal, denna ökning blir knappast afsevärd. Ett motsatt förfarande af för- rättningsmannen tillskyndar ju en skogsägare, som verkligen vill sköta sin skog, betydliga onödiga omkostnader. Då denne själf skall utsyna fullmåliga träd, måste han ju ånyo genomgå afverkningstrakten med manskap. Burträsk den 14 jan. 1907. Tell Grenander. SKOGSADMINISTRATIONEN. 39 Tjänster och förordnanden. (Under denna rubrik komma från och med år 1907 att inflyta alla förordnaden, äfven om tiden utgått för dem, då tidskriften lägges i press.) K. Domänstyrelsen. Till notarier å extra stat å styrelsens skogsafdelning under år 1907 hafva förordnats e. jägmästarne G. Schotte och FE. G. Fahlerantz samt kammarjunkaren E. von Horn, samtliga med arvode af 3,000 kronor för år räknadt. Till amanuenser under året med arvode af 2,000 kronor hvardera hafva för- ordnats e. jägmästarne A. Malling, K. A. Stahre, M. Rasch och R. Lindahl samt jur. kand. M. Seth. Byråchefen J. Meves åtnjuter tjänstledighet från årets början tillsvidare med förordnande för mnotarien e. jägm. Malmqvist, hvars tjänst under tiden bestrides af amanuensen, jur. kand. Seth. Statens skogsförsöksanstalt. Till assistenter vid nämnda anstalt har Do- mänstyrelsen förordnat under år 1907 å den skogsliga afdelningen e. jägmästaren F. Aminoff samt å den botaniska fil. lic, C. Skottsberg (arvodet är 2,500 kronor). Klotens skogsskola. K. Domänstyrelsen har förordnat jägm. i Klotens revir J. M. Pauli och e. jägm. N. Klein att fortfarande under år 1907 vara, den förre föreståndare och den senare underlärare vid nämnda skogsskola, Skogshalls skogsskola. Till föreståndare för Skogshalls skogsskola har tills- vidare under år 1907 förordnats e. jägm. Th. Grinndal samt till skogsrättare där- städes förutvarande skogsrättaren A. IL. Carlsson. Biträdande jägmästare. Till biträdande jägmästare under år 1907 har Do- mänstyrelsen förordnat e. jägm. A. E. Sucksdorff i Härjedalens revir (med arvode 2,700 kronor jämte fri bostad och vedbrand), e. jägmästarne K. T. Fredholm i Västra Jämtlands revir och A. Holmgren i Norra Jämtlands revir (hvardera med ar- vode, förutom 600 kronor i reseersättning, af 2,000 kronor för år samt 6 kronor pr förrättningsdag å renbetesfjällen), e. jägm. E. Danielsson i Karlstads revir (med ar- vode af 2,000 kronor), e. jägm. G. Ramstedt i Ombergs revir (med arvode af 2,500 kronor), e. jägm. J. Carlsson i Värends revir (med 2500 kronor i arvode) samt e. jägm. E. H. Barthelson i Vadsbo revir (med 2,500 kronor i arvode). Skogstaxatorer. Till skogstaxatorer under år 1907 har Domänstyrelsen för- ordnat e. jägmästarne C. Ekman i ZLuled distrikt, R. Ekman i Urmedå distrikt, BE. Lund- man i Mellersta Norrlands och Gäfle— Dala distrikt, G. Kuylenstjerna i Bergslagsdi- striktet, N. Delin i Östra distriktet, H. Dahlberg i Västra distriktet, P. G. K. Schmidt i Smålands distrikt och I,. Hårleman i Södra distriktet (årsarvodet är 2,400 kronor). Grönbo revir. På underdånigt förslag till återbesättande af jägmästaretjän- sten i Grönbo revir har Domänstyrelsen uppfört jägm. i Västra Jämtlands revir K. Malmgren, jägm. i Arjeplougs revir G. Tjäder och e. jägm. G. Ramstedt i nu nämnd ordning med förord för Ramstedt. Allmänningsskogarne i Norrbottens län. Till förvaltare af nämnda skogar under året hafva förordnats å Gellivare sockenallmänning e. jägm, O. E. Holm, å Jockmocks sockenallmänning e. jägm. A. Sylvén samt å Arjeplougs sockenallmänning e. jägm. N. Almlöf. Kronans flottledsbyggnader. Domänstyrelsen bar dels förordnat ingeniör J. A. Melkerson att under år 1907 mot arvode af 5,000 kronor vara flottledsingeniör i Norrbottens län, dels uppdragit åt J. P. Gustafsson i Piteå och J. Svedberg i Kiruna att vara tillsyningsmän vid nämnda arbeten. Extra jägmästare. Till e. jägmästare å /ergslagsd:t har Domänstyrelsen för- ordnat förre jägmästaren C. Stjernspetz. Assistenter. Till assistenter tillsvidare under år 1907 har Domänstyrelsen förordnat extra jägmästarne P. Bergman i Pajala och Tärendö revir, F. Gunterberg i Kalix revir, Å. Berg i Råneå revir, C. Stenborg i Bodens revir, E. von Sydow i fJuckasjärvi och Gellivara revir, Hakon Stahre i Raneträsks och Angesa revir, P. F. Lindberg i Malmesjaurs revir, J. M. Frick i Öfre Byske revir, B. A. Hyckert i Alfsöy revir, T. Nettelbladt.i Prted revir, E. V. Angeldorff och O. R. Lybeck i Jörns revir, O: Engströmer i Norsjö revir, S. O. A. Modin i Burträsks revir, H. Sjöberg och M. Törngren i Norra Lvcksele revir, O. Bohlin i Södra Lycksele revir, N. Björkman i Sorsele revir, J. H. Zetterberg i Stensele revir, V. Wendt i Vilhelmina revir, B. A. J. Wallmark i Degerfors revir, C. Fougberg i Bjurholms revir, Hj. Hägg i Fredrika re- 40 SKOGSADMINISTRATIONEN. vir, T. Jonsson och P. Normelli i dsele revir, M. Estberg i Amundsjö och Junsele revir, E. Gran, H. Mattsson, V. Lothigius och V. Fellenius inom Skyddskogsområdet 7 Jämtland, BE. Geete i Särna revir, D. af Wåhlberg i 7ranstrands och O. Kollberg i Österdalarnes revir, — samtliga med arvode, förutom resepenningar, af 100 kronor i mån. och 6 kronor pr förrättningsdag, samt extra jägmästarne H. Nordenadler i Stockholms revir, T. Aae i Kinda revir, J. S. Lindner i Bohus” revir, A. Liedholm i Vadsbo revir, BE. Sahlberg i Dalslands revir, H. af Peterséns i Zjusts revir, E. Ödman 1 Blekinge— Åhus revir samt I. Slettengren i Klotens revir — alla med arvode af 2 000 kronor för år, äfvensom e. jägmästarne G. Hallgren i Hunnebergs revir, G. Lyman i Svältornas revir samt B. Aschan i Kalmar revir — de sistnämnda med årsarvode af I 200 kronor. Till assistenter med särskildt uppdrag att uppgöra afdikningsplaner har Domänstyrelsen förordnat tillsvidare under år 1907 e. jägmästarne U. Lindhé och F. Laestadius inom Zuleå distrikt, G. J. Sandberg och C. Phragmén inom .Skel- leftea distrikt, D. Grufman inom Umed distrikt samt Hj. Sylvén inom Gäfle — Dala di- strikt. (Arvodet utgår med 100 kr, i mån. och 6 kr. pr förrättningsdag utom er- sättning för resor och inarbete.) Tijänstledighet. Jägmästaren i Askersunds revir, Loenbom, åtnjuter tjänst- ledighet från årets början till den 15 februari med förordnande för e. jägm. G. Kuylenstjerna. Föreståndaren för Bispgårdens skogsskola, Wedholm, har för offentligt upp- drag beviljats tjänstledighet under en månad från den 8 januari med förordnande för e. jägm, T. Larsson. Redovisning för användningen af de medel, som insamlats till täckande af kostnaderna för ett porträtt i olja af grefve Fredrik Cl:son Wachtmeister m, m. Inkomster : Bidrag tecknade a Domanstyrelsens listar oms csora Ses ARNE TSE Kr. (220: » » » domänintendenternas listor ... ....s.ooos......v. Mor SOV 140: — p ) » Skogsinstitutets och Skogsförsöksanstaltens lista ... >» 67: — > 2: IIStÄn SFL, TAGA TIS Rare Ef SA BOR ENN NE 180: — » > p a MISKellefted dIStEnktA As Ae BG RR » » FA Umeå 2 RR ANAR a oto ELAN SAS RAT 150: — > > ve » Mellersta Norrlands distrikt s.............. p 119: — » > j > » Gäfle—Dala distrikt Å 285: — » > » Bergslagsdistriktet » 180: — > j » Östra distriktet... 103: — > j > » Västra » 2 LH > > 37 SMFANAS HIS TULCE «os de as AKE SA ESSEN BRIAN a 125: — » »> SNES $" "SOdravdIStriktet! ”.sok she fr EES BADAR » 90: — utom listorna Upplupna räntor IPA tis fen Pim erika Stenberg de ssd » F. Beck & Son enligt räkning >» La Fleuriste p > Centraltryckeriet =» » » Vaktmästaren Bergqvist S:ma Kr, 2,116: 55 Stockholm 'den 18 december 1906. W. ROOS. Att förestående redovisning öfverensstämmer med oss förevisade räkenskaper och verifikationer intyga: Erik von Horn. Gunnar Schotte. vv Förutom allmänna upplagans text innehåller SACKUPPLAGANS ANDRA HÄFTE af Sfoasvårdsföreningens tidskrift 1907: Vegetation och flora i Hamra kronopark (med 2 kartor och 13 bilder) af GUNNAR ANDERSSON och HENRIK HESSELMAN. sid: "41 Litteratur: Skogsskötsel: JENTSCH: Dimnenbefestigung und Aufforstung im syd- Nyestuchems Frankreich (rec; G. SCH): oscanseres sadla 111 Skogsteknologi: SCHwAPPACH: Präfung der technischen FEigenschaften des Flolzes,(rec. B: W.y . å Fo TSE 1 FR Skogszoologi: K. ECHSTEIN: Maikäferverwertung (rec. E. W.) 113 C. HENNINGS: Experimentell-biologisehe Studien an Borkenkäfern. I. Tomicus typographus L, (rec. E. W.) . 113 Skogsadministrationen: Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser: Kungl. Domänstyrelsens cirkulär angående vissa afverkningar för beståndsvårdens höjande, gifvet 22 december 1906 .... fr 115 Beslut af allmännare intresse: Ifrågasatt inlösen af å kronopark belägna enskilda s. k. ströängar 117 Ifrågasatt förkortning af det s. k. praktiska året för de år 1906 ut- examinerade skogseleverna 2 ör fe bero kla ARSER SEN 117 Ö Ifrågasatta nya skogslags ir för Gottlands län så > 118 Ang. assistentförordnanden i Norrland 119 Decauvillspå TARO GARKTOHOPALE i. orre ost vga KAN Se VE SR RESER TA BILLIG Färgläggning å Generalstabens kartblad af allm. skogar Fr så 120 BITA EES GR FOTOT AU GTA CN agg. sej dela enda v bi ae egid änn delen bRd sn Ak ber re >» 120 Skogsvårdsföreningens -Tidskrit årgångarne 1904 och 1905 : uppköpas till ett pris af 4 kronor pr årgång. Svar till SKogsvårdsföreningens Kontor, Stockholm 2. Af HK. G. G. Norling äro utgifna: Skogsvärdering. Formklasstabell för taxering af växande träd. Karton f li fc ler och exempel, 1 Afhandling med formler och exempe RARE a Ke, särtyck ur Föreningens för skogsvård i En afhandling om denna tabell, sär- Norrland årsskrift 1905, 66 sidor. Pris tryck ur samma årsskrift 1906, del II, FART: 44 -S1dOr: > ENSEL KE Rekvireras genom bokhandeln eller direkt hos utgifvaren, adr. K. Domän- styrelsen, Stockholm 2. RY CCG Bergslugens Fröklängnings Aktieholns försäljer från sina klängstugor i Köping och Hultsfred +” svenskt skogsfrö till billigaste pris. Särskildt vilja vi såsom särdeles härdigt rekommen- dera vårt bergslagsfrö, utklängdt af kottar, som insamlats i Västman- land och kringliggande landskap. Utländska skogsfrön anskaffas. Köping i Januari 1907. O. WILLNER. ; UNO WALLMO. IVAR FÅHRAEUS. Svenska Fröklängnings A.B. adress Snogeröd. Säljer från nederlag i Katrineholm och Skara prima svenskt tall- och granfrö, om så önskas, i af Statens frökontrollkontor plomberade säckar. Obs.! Första pris för tall- och granfrö i Norrköping 1906. för Svenska Fröklängnings A.-B.: Uno Wallmo. C. G. Holmerz. Carl von Schönberg. Gustaf Ramstedt. G. Timberg. " LE c k , 0/ ba 1 d frå B ås Granfrö af yppersta kvalité, förtingning. säljes genom — Jägmästare A. WW. Schmidt, Mariestad. Vid behoft aa SKHOGSFROÖO rekommenderar jag mitt solklängda granfrö från öfre Dalarna om 90-95 2 grob. Groningshastighet: på 10 dagar S5 & enligt analys. Prisuppgift torde benäget infordras. LARS A. ANDERSSON, Kärfsåsen. eg Hjemmeavlet Frö 88 af amerikansk Hvidgran (Picea alba) og af den ligestammede Bjergfyr (Pinus mon- tana var. uncinata) hos Wedellsborg Skovfröhandel pr Eiby i Danmark forhen Forstraad Schröder). Pröver franco. Patenterad Omskolningsmaskin till salu. Ritning och beskrifning på begäran. O. L. LUNDSTRÖM, Kaffatiorp. MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. Vegetation och flora i Hamra kronopark. Ett bidrag till kännedomen om den svenska urskogen och dess omvandling af Gunnar Andersson och Henrik Hesselman. Kännedomen om den nordiska urskogen är synnerligen ringa, än ringare om den svenska. Den nu lefvande generationen torde vara den sista, som blir i tilltälle att studera den senare annat än på sådana platser, där vi till äfventyrs skydda den inom särskildt reserverade naturparker. Då förhållandena tillåtit oss att närmare lära känna det märkligaste urskogsområde, som inom Sveriges egentliga skogsområde ännu torde fin- nas, ha vi ej tvekat, att i den omfattning, som det varit oss möjligt, beskrifva detsamma. Det kan ju tänkas, att en och annan skogsman skall anse, att denna studie innehåller väl mycket botanik och väl litet af hvad man hittills här i landet ansett som skogsmannakunskap. Vi våga dock tro, att mången nuvarande och helt säkert än flera af fram- tidens svenska skogsmän med nöje skola läsa en redogörelse för hur det svenska skoglandet en gång såg ut, låt vara att denna redogörelse inga- lunda är så uttömmande som vi själfva skulle önskat. Möjligen komma förhållandena att tillåta oss att själfva komplettera de grundläggande studier, som här framläggas, önskvärdt är det under alla omständigheter, att på basen af desamma en ingående utredning sker af en del prak- tiskt viktiga frågor, framför allt om urskogens produktionsförmåga. En sådan komplettering bör lätt kunna göras i samband med de arbeten, skogsinstitutets elevkår nu utför å parken. Stockholm i jan. 1907. Skogsvårdsföreningens tidskrift 1907. Fackuppsatser. d [ÖNJINHEDIE VAT Gr Sid. A:= Områdets; allmänna Seogtafil sst bc. sso sad ad. kd ge sA NE AG Läge och storlek. -— Topografi. — Höjd öfver hafvet. -— Geologi. — Klimat. — Marktemperatur. Bebyggelsen och dess ålder. — Befolkningens storlek och arealen odlad jord. B. Områdets växtgeografi...... 58 Växtsamhällenas hufvudtyper. — Benämningar å växtsamhällena. Tr AN GLUFS AMI GUENRA SR Rea EP ERE fre ss EE ERE EE ST 59 a. stlärskandet klimatiskarssanmn alle. .>..cst see sne. ses Sr SAR Tallskogar (Tallmoar. — Ljungrika taliskogar). — Barrblandskogar. — Granskogar (Granmor. — Gran- lundar. — Grankälar. — Försumpade granskogar). b; 2 Edafiska Samhällen soo ba or Se SSE RN NES 68 Lunddälder. — Myrar och mossar. (Starrmyrar. — Starrmossar. — Rismossar. — Flarkar). — Vattnens samhällen. — Källor. — Kärr. Kultursamhällen Ängar (Hårdvallar. — Timotejvallar. — Klöfvervallar. — Myrängar. — Bäckängar). — AÅkrar. — Kulturgränsens samhällen. NN C. Spridda ekologiska studier öfver växtsamhällena............ 88 De viktigaste natursamhällenas artbestånd. — Berggrundens inflytande på fördelning och utveckling af barrskogarna. — Om urskogens produktionsförmåga från ekonomisk synpunkt. — Ljusmätningar 1 tallskogar. DituFloran, i Hamra Krodopatk? eos ses. ss ASA SER AES VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 43 A. Områdets allmänna geografi. Läge och storlek. Midt i det stora nordsvenska skogsområdets södra del, i Dalarnes nordöstliga hörn äger staten en betydande domän, Hamra kronopark, belägen på östliga sidan af vattendelaren mellan Ljusnan och Dalälfven. Parken omfattar 37,282 hektar, hvilka i stort sedt utgöra ett af människan föga eller icke alls påverkadt urskogs- område. Den nordvästeuropeiska urskogen torde knappast kunna sägas vara behandlad i den nyare växtgeografiska och ekologiska litteraturen. Ytterst få äro ock de områden, som ännu finnas kvar, där vegetationen, ostörd af människan, fått utveckla sig ända fram till våra dagar under klima- tiska förhållanden, som kunna sägas vara för denna del af världen nor- mala och som tillåta de härskande växtsamhällena en fullt naturlig ut- bildning under inbördes täflan med hvarandra. Då vi sommaren 1903 för skogsbiologiska studier under några vec- kor vistades inom detta område, sökte vi därför insamla ett så fullstän- digt material, som omständigheterna medgåfvo, för en skildring af vegeta- tionen inom detta urskogsområde. Alldenstund man har sig noga be- kant, huru gamla de nu inom Hamra kronopark befintliga byarna, går- darna och fäbodarna äro, nämligen ej fullt 300 år, har det också synts oss af allra största intresse, att så noggrant som möjligt söka utreda det inflytande människan haft på den ursprungliga vegetationens omvand- ling och huru de samhällen te sig, som hon nyskapat. Sällan torde för- hållandena gestalta sig gynnsammare än här för en sådan undersökning. Topografi. Hamra kronopark är belägen mellan 61? 32" och 61? KBdinstbilsamt. sr. scoch 3, 37 Vv. 1; Stockholm. Pemutgor ett i stort sedt triangelformigt område med spetsen i norr och den omkring 25 km. långa basen åt söder, sträckt i rak O-V riktning (fig. 1). Längden i N-S är ej fullt 30 km. Dess topografi visar det nordsvenska urbergs områdets allmänna drag, en upprepad växling af låga åsar och mellan dessa sig utbredande dalsänkor. Någon på nymätning grundad topogra fisk karta är visserligen ännu icke upprättad, men redan af vattendra- 44 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. gens lopp kan man sluta till att tvenne hvarandra korsande dalsy- stem här finnas. Det ena, strykande i NV-SO, är som oftast i öfre Sverige det rådande. I dalar i denna riktning rinna de stora vatten- dragen, Voxna älf som utgör parkgränsen i öster, vattensystemet AR Fogelsjön I kalas Fv N Fö Fig. 1. Karta öfver Hamra kronopark. Skala c:a I: 250000. Efter W. Pettersson. De med afbrutna linjer angifna figurerna äro by- och fäbodvallsrutor. Den projekterade sträckningen af järnvägen Orsa—Sveg genom parken är å kartan inlagd. Tandsjön (af Vätterns form), Tandsjöån, Fågelsjön, Fågelsjöån och Tyckeln i parkens midt samt flera mindre dalstråk och bäckar i parkens öfriga delar. I SO-NO rinna, ehuru med ganska buktande lopp, den stora Björnån, som leder det nyss nämnda Tandsjön—Tyckeln- systemets vatten ut i Voxna älf, vidare Grysjöån, Fågelsjöns näst största tillopp, äfvensom Tandsjöns hufvudtillopp från Köl- och Räfsjö- arne, flera mindre att förtiga. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 45 En blick på kartorna figg. 1 och 2 visar att denna anordning at o Oo fen = , De . områdets vattendrag måste medföra, att terrängen upplöses i ett antal ganska isolerade »berg», med växlande exposition. Vegetationens sam- mansättning visar ock på grund af de på jämförelsevis korta afständ De olWka Vlockens gränser 2 ögongranit 2 (fdimttgrarit) SS Grå fovom.gratt Qvartsit, Drabas QvartstsandsterInm. Fig. 2. Geologisk karta öfver Hamra kronopark (efter E. Svedmark). I, II, III och IV beteckna de olika block, i hvilka skogen är indelad. växlande fysikaliska och lokalklimatiska förhållandena en i det stora hela regelbundet återkommande växling i de viktigare skogssamhällenas uppträdande. Höjd öfver hafvet. Belysande för ett områdes beskaffenhet i 46 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. nu antydt afseende är i hög grad dess läge med hänsyn till höjden öfver hafvet. Vi ha därför utfört ett ganska stort antal höjdbestäm- ningar. Dessa företogos mestadels med tvenne goda aneroidbarometrar. Alla siffror utgå från den bestämning af Voxna älfs höjd ö. h. vid Rullbo, 350 22., hvilken finnes angifven å Widmarks karta (1851) öfver Helsingland. Huru noggrann denna höjdbestämning är, känna vi icke. Beräkningar, utförda med stöd af en dock med alltför långa mellanrum gjord barometerbestämning med utgångspunkt från Voxna järnvägssta- tion gåfvo en ett par tiotal m. högre siffra. För här ifrågavarande syften spelar det emellertid ingen roll, om det absoluta felet i utgångssiffran skulle vara det nyssnämnda. Vi ha emellertid velat diskutera bestäm- ningarnes värde, på det att, när en kontrollmätning utförts af Rullbos höjd, korrektioner må kunna utföras i nedan angifna siffror, hvilkas sannolika fel från fixpunkten Rullbo räknadt knappast torde vara mera AnNTÖra fo Mm. Sjöar Fäbodvallar Diverse punkter Fågelsjön ... 450 m. Halfvägsvallen ... 577 m. Grysjöån vid vägen.................. 463 m. Grysjön . .... 480 » Korrisbergsvallen.. 568 » Napposjön... 537 » Storsvedjevallen... 485 » :Svansjöbäcken (vid landsvägen)... 424 > Svansjön ... 449 » Tandsjön ... 488 >» Tyckeln...... 440 » Ej långt utanför parkens södra gräns ligga dessa trakters högsta punkter Sundsjöberg 644 och Pilkalampinoppi 643 m. Af nu anförda siffror liksom af vattendragens riktning, framgår att landet inom parkens hufvuddel sakta sluttar mot norr och nordost. Nappojärvi uppe på vattendelaren, ungefär 3 km. från södra parkgrän- sen ligger omkring 100 m. öfver sjön Tyckeln, belägen nära dess norra. Bergens höjd öfver kringliggande dalar äro i allmänhet endast 50—70 m. Formen är i allmänhet långsluttande, men inom porfyrom- rådet träffas ibland sig brant resande åsar med högre toppar och tvärbranta stup såsom i Tandsjö hemberg. En dylik bergås löper ut- med Tandsjöns västra sida. Vill man ange en medelsiffra för områdets höjd öfver hafvet, torde denna böra sättas till 450 — 500 m. Geologi. Berggrundens beskaffenhet är, om hänsyn tages till om- rådets ringa utsträckning, i hög grad omväxlande och bildas inom olika delar af området af bergarter, ägnade att ge upphof till en mycket olikartad mark. Att så också är fallet framgår af densammas inflytande på skogs- beståndens beskaffenhet. Ett närmare ingående på de geologiska för- hållandena torde därför vara särdeles väl motiveradt. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 47 Orsa Finnmark, hvars norra hälft utgöres af Hamra kronopark, har blifvit geologiskt undersökt af E. Svedmark som i sin af en geologisk karta åtföljda afhandling »Orsa Finnmarks geologi»" redogör för sina därstädes gjorda iakttagelser, hvilka jämte våra egna observationer ligga till grund för nedanstående korta öfversikt. Istidens 20rän täcker nästan öfverallt berggrunden till så bety dande mäktighet, att endast ytterst sällan denna går i dagen. Moränen är ganska växlande med hänsyn till finmaterialets kvantitet m. m., men några ingående iakttagelser härom medhunno vi icke. Ett utmärkande drag för vida sträckor af densamma är en oerhörd rikedom på block, ofta af väldiga dimensioner. Så vidt vi nu erinra oss, gäller detta sär- skildt de norra, af ögongranit bildade partierna. Utom morän finnes inom området äfven zrullstenssand, i det att en i skilda partier uppdelad sandås stryker utmed Fågelsjöns västra sida i SV-riktning mot Sandsjö. Äfven ett par andra åspartier finnas. Dessa sandaflagringar ha dock ej sådan utsträckning, att de spela någon nämn- värd roll för skogens karaktär. Af kartan, fig. 2, framgår, att den nordliga delen till allra största del intages af ögongranit. Om denna säger Svedmark, att den utgöres af en grofkornig granit af rödlett eller stundom röd färg med inströdda ända till 3 cm. stora ortoklas- eller mikroklinkristaller. Denna granit är enligt våra iakttagelser särdeles lättvittrande och har gifvit upphof till en god mark. Områdets största by, Fågelsjö, ligger också på densamma. De ungskogsbestånd, som uppkommit efter husbehofsafverkningen kring själfva byn, särskildt kring vägen mot Rullbo äro så täta, jämna och vackra, att de ge ett direkt bevis för att denna bergart lämnar en syn- nerligen god skogsmark. Söder om det norra granitområdet äro tvenne bergarter härskande. Väster om en linje Sjöändan—Tandsjö— Nappobäcken bilda porfyrer berg- grunden och öster om samma linje gneis, hvarjämte inom smärre delar af det sistnämnda en från skogsmarkssynpunkt med gneisen sannolikt skäligen ekvivalent finkornig granit torde vara anstående. Gneisen har enligt Svedmark ett ganska växlande utseende, men kan dock i allmänhet karaktäriseras som en grå eller rödlett medelkor- nig gneis med jämn blandning af fältspat, kvarts, glimmer och något hornblände. Vissa partier synas vara mera grofkorniga och utbildade som ögongneis. Gneisens fältspat utgöres af dels mikroklin, jämte något ortoklas, dels af plagioklas, den förra af rödlett, den senare af mera grå 1 Sveriges geologiska undersökning. Ser. C., n:o 147. Äfven i Geol. Fören. Förh. 17 (1895). 48 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. färg. Hornblände och magnetit förekomma endast underordnadt. Äfven gneisen torde kunna anses som i allmänhet ganska lättvittrad. Porfyren inom Orsa finnmark bildar med samma bergart inom Da- larne och Härjedalen ett geognostiskt helt och har ganska växlande ut- seende och sammansättning. Den vanligaste varieteten har en rödbrun, tät grundmassa, som omsluter talrika, tätt liggande, sällan öfver 3 mm. stora fältspatkristaller. Porfyren är som bekant en synnerligen hård bergart, som visserligen på grund af sin rikedom på sprickor sönder- faller i större eller mindre stycken, men dessa äro särdeles svårvitt- rade. Man ser ofta hurusom porfyrstyckena på ytan och ett stycke in angripits af vittringen, men bergarten är ändock lika hård och visar inga tecken till sönderfallande. Det skulle naturligen, särskildt med hänsyn till det som nedan (sid. 91) anföres om öfverensstämmelsen mellan bestånden och berggrun- den, vara af stort intresse, att kunna sammanställa och diskutera kemiska analyser af bergarterna, men sådana finnas dessvärre icke vare sig i publikationerna om traktens geologi eller å Sveriges geologiska under- sökning. Det torde emellertid mindre vara olikheten i bergar- ternas rent kemiska sammansättning, hvilken varierar inom un- gefär samma gränser, än bergarternas fysikaliska egenskaper, särskildt deras förhållande till vittringen med däraf följande näringstillgång i skogsmarken, genomsläpplighet m. m., som orsaka de vidtgående olikheterna i den å dem lefvande vege- tationen. Om de bergarter, som icke äga någon större utbredning torde det vara onödigt här tala. Endast en sak må nämnas. På den karta, som åtföljer E. Svedmarks afhandling, »Geologiska meddelanden från resor i Dalarne och Helsingland» är med ? ett stort område af dalasandsten an- gifvet såsom liggande på porfyren i NV-SO riktning från Kölsjöhållet ett stycke ned förbi Tandsjöns sydspets. Något sådant torde icke fin- nas här anstående; det är också borttaget i samma författares senare redan citerade karta. Om ursprunget af de kvartsitblock, hvilka här anträffas, är här ej platsen att uttala någon mening. Klimat. I sin under de senare åren så ofta citerade afhandling om »Sveriges temperaturförhållanden jämförda med det öfriga Europas» säger N. Ekholm” angående de allmänna temperaturförhållandena under januari månad, hvilka kunna anses ge ett godt uttryck för vintertempera- turen inom nu ifrågavarande del af landet, följande. Inom den inre, östra delen af den skandinaviska halfön finna vi tvenne köldområden. »Det ena mindre och svagare ligger på 62” n. b. norr om Kristiania ! Ymer 1899, sid. 226. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 49 Det omfattar Härjedalen och norra Dalarne samt trakten väster och öster om Rörås i Norge, hvarest själfva centret synes vara beläget. Medeltemperaturen (för januari) ligger under — 13” och kan under kalla vintrar nedgå till — 20”; minimitemperaturen sjunker vintertiden ej säl- lan under — 40”; i Sveg iakttogs i februari 1881 — 49? C.» Ser man på temperaturförhållandena under sommaren, äro dessa där- emot för området på intet sätt abnorma, utan med en julitemperatur af omkring + 14? C. kunna de sägas i stort sedt vara desamma, som öfver- hufvud råda i Svealand och Norrland, om fjällen och de allra nordli- gaste delarna undantagas. Den från växtbiologisk synpunkt skäligen oviktiga medeltempera- turen för året synes vara + I till + 2? C. Om temperaturens fördel- ning under året ge siffrorna för de området närmast belägna meteor- ologiska stationerna åtminstone någon föreställning. Luftens medeltemperatur, 42-årigt medium. | Jan. | Febr. Mars | April | Maj Juni | Juli | Aug. | Sept. | Okt. | Nov. | Dec. | | Sveg ..|— 10,1 — 9,3 2 + | +6,8| + 12,7] + 14,2] + 122) + 77 1,1 —4,5|— 9,5 | TöCSR — Y3/— 8,1) —5)0 | + 0,55] + 5,8) + 11,7 13,3] + I 1,5) + 7,5) + 1,6) —3,8|— 8,2 Särna. .| — 11,35 — 10,5) —6,)2 | + 2,0 | + 5,8) + 12,2] + 13,5] + I1,6 + 7,5 +1,3| —5,4|— 10,8 Falun..|— 6,0/ — 6,0) —3,12 | + 2,6 | + 8,4| + 14,4) + 16,2] + 14,2] + 10,1 +4,4, —0;7|— 554 Söker man, som för våra ändamål är önskligt, ur de meteorologiska data bilda sig en föreställning om längden af vegetationsperioden, eller den tid af året som växterna, särskildt barrträden, äro 1 stand att i egentlig mening arbeta, äro de undersökningar öfver tiden för islägg- ning och islossning som åren 1871—77, utfördes af H. Hildebrands- son och Rundblad" af stort intresse, alldenstund den tid sjöarna i de delar af landet, hvarom här är fråga, äro isfria, i stort sedt just torde sam- manfalla med denna tid.” Isläggningen inträffar nämligen i allmänhet kort tid efter det medeltemperaturen nedgått till o? C. eller inom nu ifrågavarande trakter omkring den 10 november. Denna tid sammanfaller också på det närmaste med den som Hult” för åren 1873—78 anger för vegetationsperiodens slut inom Gäfleborgs län och Dalarne, eller respektive 12 och 10 november. ! Prise et débåcle des lacs en Sutde. Nova Acta Reg. Soc. Sc. Upsal. Ser. IIF. Vol. X (1879). > Enligt Jumelle (Recherches physiologiques des lichens, Revue génerale de bota nique. Tome IV) kunna barrträd assimilera vid temperaturer under O5EC Soc. HC 3 Recherches sur les phénomånes périodiques des plantes. Nova Acta Reg Upsal. Ser. III. Vol. X (1881). 50 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. Islossningen står uppenbarligen i närmaste samband med istäckets tjocklek, hvadan den naturligen i de nordligare trakterna dröjer vida längre från den dag, då temperaturen stigit öfver o”, än i de sydligare med tunnare istäcke. Men ungefär detsamma gäller med vegetationens begynnande arbete och i all synnerhet trädens, ity att kälens tjock- lek blir allt större ju kallare vintern varit." VWVegetationsperioden kan anses börjad, först då kälen gått ur jorden och dennas vattenförråd blifvit för transpirationen tillgängligt. Enligt de nyss citerade under- sökningarna från 1870-talet skulle inom nu ifrågavarande trakter sjöarna gå upp omkring den 18 maj. Hult sätter vegetationsperiodens början för träd inom Dalarne i medeltal till den 15 mars och för örter till den 3 maj samt inom Gäfleborgs län till respektive 17 mars och 6 maj. Oafsedt att hans uppfattning väsentligen grundar sig på förhållandena i södra och västra delarne af nämda län, torde det vara alldeles fel- aktigt, att anse vegetationsperioden inträda så tidigt, som i mars, all- denstund ännu länge full vinter råder inom nämnda trakter, något som framgår af medeltemperaturen, hvilken är för mars april maj E:alufpisaes astensen Fann Föga ENONe EOS PAN RN SE FR Rn Ge rt ler pr AOL sb da er Enligt Hult inträffar också löfsprickningen vid följande tider för Gäfleborgs län Dalarne Häggfo BASSE pe da 23 22 maj NSP fed sake ba ses es SANT AEA SIONS ILG 2 juni De nämnda tiderna stämma ju ock rätt väl samman med den ofvan angifna tiden för sjöarnes islossning. Oaktadt således inga direkta data stå till vårt förfogande med hän- syn till bestämmande af vegetationsperiodens längd inom Hamra krono- park, torde densamma med stöd af ofvan debatterade iakttagelser kunna sägas omfatta tiden från midten af maj till de första dagarne i november eller i rundt tal 180 dagar, d. v. s. halfva året. Nu berörda förhållanden stå i närmaste samband med den värme- mängd, som årligen kommer området till del. Af ej mindre vikt för förstående af klimatets inflytande på växtlifvet, särskildt på skogen, är den årliga nederbörden. Af de uppgifter Hamberg” meddelat angående nederbörden under åren 1880—1894, vill det synas, som om medel- ! Snötäckets tjocklek och tiden för markens snötäckning påverkar dock denna i afse- värd grad. ? I »Handbok i Sveriges geografis utgifven af]. F. Nyström, Stockholm 1895. — Flera af öfriga här använda siffror m. m. äro hämtade ur den framställning af Sveriges klimat H. E. Hamberg där lämnat. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 51 nederbörden för dessa år inom nu ifrågavarande trakter skulle kunna an- slås till i det närmaste 500 mm, Detta medelvärde är särskildt för skogen af stor betydelse, ty en stor del af den under vår och höst fallna neder börden magasineras ju i marken och kommer under själfva vegetations perioden växterna till godo. Då lika litet som för temperaturen några mätningar öfver nederbörden äro gjorda inom Hamra kronopark eller omedelbart närliggande trakter,' måste vi för att gifva någon föreställ- ning om de fundamentala, klimatiska betingelserna för vegetationen, här sammanställa de iakttagelser, som finnas från de närmaste, visserligen rätt aflägsna orter där dylika gjorts (1860—1894; siffrorna ange mm.) = 6 13 SMS ör SN NS läs AGS SE SANS RA TT AE rt FR fä VR = ME TE KR a Le | Sveg (1880—1894"... 18,4| 15,3] 15,5! 15,2! 39,2| 50,21 85,3! 73.3] 53,2) 44,7 | 24,6] 31,5| 466,4 Los (1880—1894) ... 22,6! 17,8) 19,0, 20,3) 45,3) 52,7| 86,8 81,6) 56,5) 53,3) 32,81 37,1] 525,8 I ;3) 19,3] 4217) 5717) 90,3) 88;7| 59:71 4657) 31471 35,0] 525,1 5 | | Älfdalen(1880—1894) 24,3| 18,3 | 18,0 | 22,01 44,7 | 53,7 | 92,3 | 86,3! 50,71 50,71 32,01 36,7 | 538,7 | Falun(1880—1894)...| 18,7 | 20;0] 19,3] 23,0] 48,7| 52,0] 81,0] 73,3| 52:31 46,3 | 32,7 | 30,7| 501,6 Särna (1880— 1894) .. 22,3 15,7|1 Utaf dessa siffror framgår, att sommarhalfåret, d. v. s. vegetations- perioden är den gifvet regnrikaste delen af året, i det att månaderna maj —oktober äga en nederbörd af: Nederbörden | 95 af årsne- i mm. | derbörden INATT sosse SES RS 345,9 TARO MOSA Atos SAR 376,2 72 ho UN ECS LEN EN mod ERS 5 387,4 722 BANER so SONEN 352, 68 Vill man med nu angifna iakttagelser som utgångspunkt under an- tagande af den ur nederbördskurvornas sannolika förlopp vunna års- nederbördssiffran, 500 mm., beräkna den sannolika nederbörden under vegetationsperoden (maj— oktober) inom Hamra kronopark, skulle denna utgöra omkring 375 mm. eller något öfver 70 Z af årsnederbörden. Dock må härvid icke förglömmas, att den årliga väx- lingen är högst betydlig, så att extrema år faller blott bortåt hälften ! Huru litet ett grundligare studium öfver betingelserna för våra skogars trifsel och | - HE. a å e 'q » tillväxt ännu vunnit terräng framgår däraf att, ehuru flera kronojägare bo på parken, ej några som helst systematiska observationer angående meteorologiska eller andra förhållanden igångsatts under de 22 år staten ägt denna stora och värdefulla domän. in NN G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. af maximinederbörden under våtar; så var medelnederbörden i Sverige 1871 360 mm., 1872 640 mm. För skogsträden torde emellertid under det nordliga klimat, som här råder, denna olikhet i afsevärd grad ut- jämnas genom markens vattenförråd. Den tid marken är snötäckt torde vara 1350—170 dagar; snötäckets tjocklek har för oss uppgifvits vara 60—100 cm. Öfriga meteorologiska förhållanden äro för området allt för litet kända för att vi här kunna våga ett försök att redogöra för dem. Marktemperatur. Under åtskilliga år har den ena af oss före- tagit ganska omfattande studier öfver marktemperaturen under den egent- liga vegetationsperioden såväl inom som utom landet. I anslutning till dessa studier företogo vi inom Hamra kronopark ett antal mätningar af jordtemperaturen inom de delar af marken, där hufvuddelen af skogs- trädens rötter äro utbredda. Mätningarne företogos under de 5 sista da- garne af juli och 11 första dagarne af augusti 1903, ett år då somma- ren kan anses som normal, möjligen något varmare än vanligt i dessa trakter. I slutet af juli inträffade under något mera än en vecka en mycket varm period, medan i augusti regniga, medelvarma dagar följde. Öfverhufvud taget synes det oss, som om de nedan angifna talen torde kunna anses visa hvilka temperaturer, som inom de vik- tigare naturliga växtsamhällena i Hamra kronopark, stå växt- rötterna till buds under vegetationsperiodens optimum. Mätningarna i marken företogos med hjälp af en lång, i ett mäs- singsrör infattad termometer. I rörets nedre ända var en stålspets in- skrufvad; med tillhjälp af denna kunde termometern i icke alltför ste- nig mark medtryckas till önskadt djup. Termometerns storlek och öfriga konstruktion var sådan, att de erhållna värdena med full säkerhet kunna anses på någon tiondels grad när angifva den verkliga markvärmen. Mätningarna företogos på vidt skilda ställen af parken dels i torr till frisk skogsmark, i såväl tall- som granskog, dels i på källor rik, mer eller mindre försumpad mark, dels ock i myrmarker af olika slag. I torr och frisk skogsmark visade sig temperaturen i själfva den assimilerande markbetäckningen inne i barrskogen hålla sig skäligen oberoende af den för tillfället rådande lufttemperaturen I m. öfver mar- ken. Markbetäckningen kan sägas under högsommaren 1 sko- gen aå Hamra kronopark utföra sitt assimilationsarbete vid en temperatur af 13—17? C.! ! Vid Skabbholmen i Stockholms yttre skärgård fann den ene af oss sommaren 1900 under en undersökningsserie motsvarande temperatur vara: i äng 16”5—25$”0o, i hassellund 11?6—25”0, i ensnår 1377—27”0, i asklund 14?5—25?8. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 53 Hufvudmassan af såväl markbetäckningens som trädens absorberande rötter ligger mycket nära ytan, väsentligen mellan 10—30 cm.; här råder en afsevärdt lägre temperatur, belöpande sig till i medeltal 8—11? C. och konstant aftagande mot djupet. De observationer, som ligga till grund för dessa uttalanden äro nedanstående. En utförligare diskussion af siffror och observationsomständigheter för såväl dessa som följande uppgifter, torde framdeles å annat ställe komma att företagas. o : a a Löf- Tallskogar å torr till frisk mark Granskogar å frisk mark = | äng | | Tall- | Tall- EE A TR | Tall- | Tall- | Tall- | Tall- | skog | skog || 5,5 9 25 ET: | all- | Tall- | Tall- | Tall-' skog | skog | bg | Hå IE G= äs | | mo | mo mo | mo med | med | = 8 ESS 2 i & 2 fa NS lf gran | gran | 5-2 ön 0 Al Ra 27 287 30/7 1; 1 9 27 1 5 8 Datum Ik 7 va is 8 /8 Ia /8 8 8 Lufttem- peratur 260,0 | 23,8 - ARS NG 11,5 200 GL I 1,7 15,7 Temp. i ytan — I/O ÖNS 3500 1443 LS AS 1345 13,6 | 17,0 Temp. i | | marken | | vid 10 cm! -— TFN BA LOSE NÖJS TEN 9,3 TS 10,5 9,0 8,0 I 11,5 3 ANN — 9,5 9,6 | 8,8 5,6 SfE ASK ke 6,5 || 1O,r | | MEJOLA 10,0 7,8 Sal 8,0 IM ee 8,6 7,6 6,2 | 9,5 > 40 » | — = | = | Hol Sj — fo — 1 75 — 6,0 8.9 I källmarker med rörligt, rikligt grundvatten, d. v. s. ett af de markslag, som bära ett af de vidt skilda slag af skogar, hvilka bruka hänföras under namnet »försumpade skogar», är marktemperaturen synnerligen låg. De förekomma särskildt på mellersta och nedra delarna af höjdernas nord- och västsluttningar, med ofta ganska stark lutning. Understundom kvälla talrika källor fram till ytan, men mån- gen gång är det först temperaturmätningen i marken och en nog- grannare undersökning, som ådagalägger dess rikedom på grundvatten. Yttemperaturen i markbetäckningen höll sig under tiden för undersök- ningen ungefär vid samma höjd som i torrare mark, uppenbarligen be roende därpå att luftens medeltemperatur reglerade denna, medan mark- temperaturen bestämdes af vattnets värmegrad. Denna visade sig vid mätning i källorna vara 4,,,—6? C. Att en så låg temperatur inom de rotförande marklagren som 4—7"” C. fortfar äfven under vegetationsperiodens gynnsammaste del, då assimilation 54 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. och transpiration är som lifligast, torde vara ett i hög grad beaktans- värdt drag i denna skogstyps ekologi. Anmärkningsvärdt är hurusom den svagt försumpade granskog, som anföres sist i föregående tabell bildar en öfvergång till nu behandlade mark. Granskogar å källmark Datum ERAN EES Sara Sm ER KE SR ES SE TEufttemperatur ts. s-Co OSSE 720 TZ: 17,0 16,9 san = Fr —- Temperatur i ytan .........| 16,5 | 16:31 (3 AISA Temperatur i marken in an vid 10 cm. | 5,8 5 7,3 20 » 4,5 | 5 | 4,6 5,9 > 30 4,0 4,8 | 4,3 57 » 40 > 3,2 | a3r EL Jr? 50 = = | = 4,7 Torfmarkerna (myrar och mossar) visa sig vara varmare än skogs- marken. Orsaken härtill är uppenbarligen insolationen, som är star- kare på myren än på skogsmarken. Ytans temperatur står ock i det närmaste samband med den rådande lufttemperaturen och växlar i hög grad från dag till dag med denna. Ehuru temperaturen äfven på t. ex. 30 cm. djup i medeltal håller sig högre än i skogsmarken, är den vida mera varierande än i denna, sannolikt beroende på vattenhalten, torf- vens egenskaper m. m. Troligen är väl ock den tid af vegetationsperio- den, då myrarnes mark håller sig vid de vid vår undersökning funna temperaturerna, kortare än fallet är i fastmarken. Emellertid visa våra undersökningar, att det omöjligen kan vara brist på värme i marken, som förhindrar träden att växa å torfmarkerna. Undersökningar utförda af oss å andra ställen i landet på liknande mar- ker ha visat, att det i första rummet torde vara brist på syre i marken, som omöjliggör trädväxten i naturlig myrmark. Denna brist å sin sida har sin orsak i humusämnenas starka syrebegär, hvilket gör, att allt syre, som finnes i grundvattnet, strax upptages, då detsamma kommer in i myrarna. Äfven den stora svårighet, med hvilken rötterna absor- bera humussyrehaltigt vatten, utesluter många växter från våra torf marker. ! Å denna mark trädde källorna ej i dagen. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 55 Någon skarp och framträdande skillnad i temperaturförhållandena mellan de olika slagen af torfmarker ha vi icke kunnat konstatera, dock är i nedanstående tabell i korthet antydt beskaffenheten af den på ytan rådande vegetationen. | Hvit- | Hvit] | Starrmyr Fed S | S å / | | Björn- SA |Hvit- | mosse Starr- och mosse] Hvit- |Starr- | Starr- | Myr- 2 Hvit- | hvilmossor mosse ERT örtrik myr med [mosse | myr | myr | kant fe mossel I ta I | | | | Datum | SIA | !/8 "ls /s [8 | ”/e ls Is NH 8 : |(2 punkter) | | | (2 punkter) | | Lufttemp. | 27,2 [31.850 lv IIS 14,0 14,8 | 14,4 | 17,2 | 15,0] 17:7 | 175 18,3 = TESTER | 23 AU Temp. i ytan 2 24,0 | 14,0 | 15,0] 16,5 | 16,5 | 18,4 | 17,0 | 20,9 | 20,61 11.0) 17,1) 21 Temp. i marken vid 10 em. | 14,33 | 185 II,2 | TO; ELISE 13 9,1 -—- | | Fr20: 5 EES | 15,5 9,5 | 80], II3A 13,5 go.) 9, | TIO | 10,5] 84 | 7.8 9,7 I 300 1 | Oj Sj | 6,8 | 10,2 | 12,9 | 8,9 | Sat AON ÖN 8,9 | Orr Sig rö 7holl 5,5 | Oja | IIB IST | 7,3] 9 REGI (Sa lär Sal HINSO SIE 4,4 | — | — | — 7,2 » 60 h | SR RE) Some AN 79 I — 6,3 Bebyggelsen och dess ålder. Från de synpunkter, ur hvilka vi här behandla urskogen i Hamra kronopark, är det af allra största vikt och intresse att äga klarhet om huru länge människan verkat inom området samt om de syften och sätt, hon fullföljt vid omvandling af den ursprungliga vegetationen. Sådana upplysningar stå också till buds. Människans besittningstagande af de stora urskogsområdena i nu ifrågavarande trakter skedde under den betydande folkrörelse, som un- der senare delen af femtonhundra och förra delen af sextonhundratalen inträffade i Skandinavien, då finnarna, på grund af i hemlandet rådande förhållanden i stort antal utvandrade från det egna landet och bröto bygd inom de folktomma ödebygderna i Östersjöprovinserna och Sverige. De ganska omfattande undersökningar, som företagits öfver denna in- vandringsström ' till Sverige, ådagalägga, att densamma, ehuru i mindre skala, visar stora likheter med våra dagars emigration af skandinavisk jordbruksbefolkning till Amerika. I tusenden drogo finska arbetare En grundlig och god sammanfattande behandling af dessa frågor är lämnad af S Lönborg i afhandlingen >Finnmarkerna i mellersta skandinavien». Ymer 1902. 56 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. och småbönder ut öfver hafvet, slogo sig ned innanför de dåvarande bygderna på de stora skogarne, där de enligt fäderneärfda metoder lefde på jakt, fiske, boskapsskötsel och något åkerbruk i nästan fullstän- dig afskildhet från den öfriga befolkningen. Bygden inom de delar af Sverige, som här sysselsätta oss, var vid medeltidens slut nästan helt och hållet bunden vid kustlandet och de större älfvarna. Inom Orsa träffa vi bygden vid sjön och i Ore- älfvens dalgång. Från den största byn Skattungebyn sträcker den sig vidare till Oresjön in i Ore, hvars öfriga delar i norr och öster var obygd. I Alfta, som vid denna tid också omfattade Ofvanåker, funnos de flesta nuvarande vid älfven belägna byarna, men hela Voxna socken var ännu helt och hållet obygd äfven i älfdalen. Utanför denna om- talas blott 3 bönder i Amundsböle. Längre upp för Ljusnan, i Ljus- dal, funnos liksom nu byarna i floddalen omkring kyrkan. I Färila gick bygden till Väckebo. Längst bort funnos dock ytterligare i Käårböle 4 bönder. Allt som låg utom älfdalen således hela Los, var ödemark. Den närmaste byn i norr var Ängersjö. Vid nyare tidens inbrott var således hela det väldiga skogs- land, i hvilket nu Hamra kronopark utgör centrum fullständigt obebodt, ett urskogsområde i egentligaste mening. I slutet af 1500-talet synas finnar, enligt uppgift från Savolaks, men sannolikt också från andra trakter i Finland, först ha slagit sig ned här. Källorna för en närmare kunskap härom äro ej så särdeles detaljerade, men i de samlingar, som den 1894 bortgångne litteratören Albrekt Segerstedt gjorde öfver finnarna 1 Sverige och hvilka nu förvaras i Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens arkiv, finnas några strödda uppgifter, af hvilka de viktigaste här må anföras. De första finnarna synas ha kommit till Los i slutet af 1500- eller början af 1600-talet, enär kungabref angående desamma lära finnas eller hafva funnits från 1618. Inom den nuvarande Hamra kronopark synes Tandsjö varit den tidigast bebyggda byn. Traditionen om denna inflyttning delgafs Segerstedt af bonden Olof Ersson i Tandsjö i föl- jande ord. »De första nybyggarna kommo till Tandsjö på 1500-talet och in- vandrade från Savolaks; Perkerialajnen, Anti Hänninen och Ol. Närinen voro deras namn. De födde sig förnämligast af fiske och jakt, därvid de i giller, som kallades »rensdrag», fångade renar, och i »stockor» togo harar och fågel; råg odlades också på svedjor. — Sedermera in- flyttade på 1600-talet finnar från Värmland nämligen Picka Mackonen, Peder Hänninen och Pekka Rakko. Peder Hänninen byggde vid ändan af Tandsjön (nuvarande byn Sjöändan?) en fäbod. — På 1700-talet skola VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 57 i jordbruk och boskapsskötsel hafva blifvit mera allmänna, ehuru bark vid missväxtår ej sällan begagnats till föda.» Från Tandsjö flyttade också omkring 1671' ett par finnar till Fågel- sjö. Vid denna tid voro sålunda parkens alla 3 byar anlagda. Redan före Fågelsjö synes det strax utanför dess sydgräns belägna Sandsjö ha blifvit bebyggdt. Befolkningens storlek och arealen odlad jord. Befolknin- gen har aldrig varit synnerligen talrik. Att erhålla exakt uppgift härom från äldre tid fordrar emellertid ett ganska stort arbete, på den grund att nuvarande Los församling, till hvilken parken numera hör, bildades först 1846, dit året därpå (1847) byarne Tandsjö och Sjöändan öfver- fördes, hvilka förut hört till Orsa. Först 1856 ingick Fågelsjö i Los församling (från Sveg). Genom kyrkoherden O. Nordlanders välvilliga understöd, ha vi erhållit uppgift om befolkningsstocken nu och 1856, men ett fullföljande af frågan för äldre tider, ha vi icke ansett vara nöd- vändigt för våra syften. Befolkningen utgjorde: 1856 1906 RETA SEI] Oe rea Sr esnt et sena CSE NELE 129 114 DR AD ESO. sens tra RER AASE TE 137 UNS] OD CAD ds ense ess ps sar Sd RS RNRN NNE 14 23 Orsaken till att befolkningens numerär i Fågelsjö gått ned på de senaste 50 åren anser kyrkoherden Nordlander vara att flera hemman inköpts af trävarubolag och sammanslagits till en egendom, hvilken nu brukas af blott två arrendatorer. Befolkningens inflytande på vegetationen kommer nedan sid. 87 och 88 att utförligare behandlas. Här må dock meddelas några uppgifter, om huru stora de områden äro, människan under form af åker och äng (däri inbegripet fleråriga vallar) fullständigt tagit i besittning. Enligt de i samband med afvittringen (afslutad 1884) företagna uppmätningarna af inägorna, visade sig dessa i de olika byarna intaga följande arealer. Åker Äng har har Fågelsjö med fäbodar .........s:.««s.ess J2;56 — 27:78 Tandsjö >» » SNA sr VIS ON 12 SnG Sjöändan >» » LEO SA GES 10,66 Talltrastvallen (tillhör Sandsjö by)... 0,33 2,28 Summa 35,85 65,88 Den odlade marken utgjorde sålunda blott 121 hektar eller icke fullt 0,3; 2 af hela områdets areal; detta efter bortåt 300 års människoarbete! ! Jfr angående traditionen härom Gunnar Andersson, En månad i Hamra kronopark, Svenska turistför, årsskr. 1904, sid. 300. Skogsvårdsföreningens tidskrift, 1907. Fackuppsatser C 38 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. B. Områdets växtgeografi. Växtsamhällenas hufvudgrupper. Som redan framhållits är Hamra kronopark ett utpräglad skogsland, i hvilket människan ännu åstadkommit så godt som ingen förändring vare sig i florans ursprungliga karaktär eller de enskilda växtsamhällenas sammansättning, utanför den mycket obetyd- liga areal hon omskapat till kultursamhällen, väsentligen åker och äng. Såväl klimatet som markbeskaffenheten göra vårt lands klimatiskt härskande växtsamhällen, barrskogarnas, öfver större delen af området till de starkaste, hvadan de intaga den vida öfvervägande arealen af skogsmarken. De edafiska faktorer, som gynna växtsamhällen af annat slag, äro en lokal samling af vatten, dels i sjöar, dels i öfversvämningsmarker med stagnerande grundvatten, torfmarker, dels med rörligt vatten kring bäckar och åar, lunddälder. Några marker, å hvilka på grund af mycket stark torrhet den motsatta gruppen af edafiska samhällen skulle finna trefnad finnes så godt som icke, i det att hvarken utsträckta klippartier eller extremt torra marker finnas. Benämningar å växtsamhällena. Under de år Statens skogsförsöks- anstalt varit i verksamhet ha vi arbetat på att söka åstadkomma en terminologi för de svenska växtsamhällena, hvilken under största möj- liga anslutning till folknamn och språkbruk skulle i någon mån kunna ge uttryck för de biologiskt-geografiska förutsättningarne för växternas anordning i växtsamhällen. De hittills i svensk botanisk litteratur bruk- liga synas oss nämligen, liksom de latiniserade Hultska namnen delvis vara alltför konstgjorda och ensidigt ge uttryck för ett växttopografiskt regi- streringsbegär. Den föresatta svåra uppgiften har på den tid, som stått oss till buds, icke kunnat lösas och vi ha i åtskilliga fall äfven i denna afhandling måst använda namn, hvilkas lämplighet är mer än om- tvistlig. De viktigare naturliga växtsamhällena inom Hamra kronopark äro: a. Härskande, klimatiska samhällen. Tallskogar. (Tallmoar. — Ljungrika tallskogar). Barrblandskogar. Granskogar. (Granmor. — Granlundar. — Grankälar. — För- sumpade granskogar). b. Edafiska samhällen. Lunddälder. Torfmarker. (Starrmyrar. — Starrmossar. — Rismossar. — Flarkar). Vattnens samhällen. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 59 1. Natursamhällen. a. Härskande klimatiska samhällen. Tallskogar utgöra den öfvervägande delen af områdets skogar. Af kronoparkens 28,068 har produktiv mark intaga dessa icke mindre än 18,135,25 har eller något mer än 64 &Z. I synnerhet i nordligaste delen, där graniter bilda berggrunden, är tallen förhärskande. Oaktadt sin vida utbredning äro tallskogarne till sammansätt- ning och utseende mycket enformiga och artfattiga; endast 27 Ur Statens skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. af förff. Fig. 3. Tallmo på torr, blockrik morän. Skogen brann omkring år 1880. Medelhöjd 17 m., 12—13 tums brösthöjdsdiameter. Ålder omkring 250 år. Hamra kronopark. Vålberget väster om Svansjöbäcken. Den 31 juli 1903. arter fanerogamer äro i allt från desamma antecknade och en stor del af dessa äro ganska sällsynta. Tallskogarne tillhöra hufvudsakligen tvenne skarpt utpräglade typer. Tallmoarna utgöra den mest utbredda typen och utmärkas däraf, att i marktäcket lafvar och mossor äro ungefär lika viktiga, med någor öfvervikt af än de ena, än de andra. Risen äro tämligen ymniga, utan att bilda någon tät sluten matta öfver marken. Humusbildningen under 60 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. mosstäcket är svag. Trädbeståndet är i regel väl slutet. Denna typ motsvarar, hvad man i allmänhet i nordliga Sverige kallat för tallhed!, ehuru mossorna här spela en något större roll än hvad som vanligen är fallet. Tallmoarna inom området bilda öfvergång mellan norra Sveriges mera utprägladt lafrika tallskogar och södra Sveriges mossrika. Trädbeståndet utgöres nästan uteslutande af Zall. Granen liksom björken (Betula odorata) och aspen förekomma endast sparsamt in- sprängda. Buskar uppträda endast enstaka. Den för de mossrika tallskogarna ofta karakteristiska enzex förekommer här endast sällsynt och enstaka, spridd uppträder Salir caprea och enstaka samt mera sällsynt Salix depressa. Förekomsten af den senare arten visar en frändskap med nord- ligaste Sveriges tallmoar, hvari den ofta ingår såsom en karakteristisk beståndsdel. De uppträdande risen äro de i tallskogen vanliga, såsom ljung, kråkbär, blåbär, lingon, linnéa. Då och då uppträda odon, Lyco- podium complanatum och Pyrola secunda, Ört- och gräsvegetationen är mycket fattig, ofta förekommer blott en enda art, och då helt enstaka. Följande gräs och örter ha antecknats i tallmon, nämligen: Åira flexuosa, Epilobium angustifolium, Melampyvrum silvaticum, Luzula pilosa, Melampyrum pratense, Solidago virgaurea. Trientalis europea. Mossfloran är likaledes ytterst enformig. Vanligen förekomma en- dast Hylocomium parietinum och H. splendens samt Dicranum scopa- rum. I en äldre, fullkomligt orörd tallurskog med normal slutenhet växte Sphagnum acutifoltum och S. girgensohnii i smärre hålor i marken, syn- barligen utan att på något ofördelaktigt sätt inverka på densamma. I samma tallskog förekomma spridda äfven Polytrichum strictum och P. commune. Af lafvar äro Cladonia rangiferina, Stereocaulon paschale och Peltigera aphtosa de vanligaste. Ljungrik tallskog. Den andra tallskogstypen har en ganska ringa utbredning inom parken och har af oss endast observerats å Toppimyr- heden inom parkens sydvästra del å porfyrområdet. Det mest karak- teristiska för densamma är att ljungen bildar en jämn, låg, men myc- ket tät matta, som så småningom ger upphof till en mer eller mindre mäktig torfbildning (intill flere cm.). Trädbeståndet är ytterst glest och föryngringen kämpar med stora svårigheter, äfven där ljustillgången är ! Namnet tallhed synes oss föga lämpligt på den grund, att begreppet hed i språket är så nära förbundet med föreställningen om skoglöshet. Detta namn torde ock vara helt och hållet konstgjordt och aldrig ursprungligen af folket vara användt för våra torra tall- skogar. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. OI fullt tillräcklig. Ofta har denna typ utseendet af ett växtsamhälle, stå ende mellan ljunghed och skog. (Jfr fig. 4). Trädbeståndet utgöres af tall och björk samt något enstaka gran Den täta, låga ljungmattan och den underliggande ljungtorfven äro starkt vattenhållande, hvadan de mest torrhetsfördragande hvitmossorna såsom Sphagnum acutifolzum och S. russowii uppträda såsom tufvor, hvilka utbreda sig på de andra, mera torrhetsälskande mossornas bekostnad. I synnerhet är detta fallet med Sphagnum acutifolium, under hvars gan Ur Statens skogsförsöksanstalts samlingar, Fot. af förff Fig. 4. Ljungrik tallskog med ljungtorf. Skogen stadd under, försumpning. Hamra krpk. Toppimyrheden. Den 14 juli 1903: ska stora tufvor anträffades rester af Hylocomtum parietinum. Sasom enstaka individ insprängda bland de andra hvitmossorna förekom Sphag- num" angustifolium. Fuktigheten är så stor, att den tillåter en hel del andra, för rismossarna karakteristiska växter att uppträda, såsom Betula nana, Andromeda polifolia, Carex globularis och C.irrigua, Scirpus ces- pitosus, Dicranum bergeri och Polytrichum strictum. Detta växtsamhälles egendomliga sammansättning och utveckling torde ganska nära sammanhänga med markens beskaffenhet. Härför talar framför allt den omständigheten, att i Älfdalens kronopark, hvarest 62 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. moränen till öfvervägande del består af sandsten och porfyr denna tall- skogstyp inom vida områden är förhärskande. Den ene af oss, Hessel- man, besökte nämligen hösten 1903 Älfdalens kronopark och återfann där på många ställen de å Toppimyrheden iakttagna företeelserna. På grund af långsam förvittring lämnar porfyren, liksom sandstenen, i syn- nerhet då denna är fattig på andra mineral än kvarts, endast en mycket mager skogsmark, utmärkt genom bristen på lösliga mineral. Detta gyn- nar bildningen af ljungtorf, hvilken på grund af sin ringa genomträng- lighet för vatten möjliggör sphagnaceers uppträdande. Å Toppimyrhe- den kommer härtill skogsmarkens ringa lutning, hvarigenom vattnet en- dast med svårighet afrinner. Om porfyrens betydelse i öfrigt för skogs- marken hänvisas till sid. 91. Blandskogar af gran och tall förekomma endast sällsynt inom de delar af parken, som förblifvit oberörda af människan. Utmed byar och gårdar, där befolkningen sedan långliga tider bedrifvit en oord- nad blädning, äro de däremot ingalunda sällsynta. En vacker barr- blandskog förekommer sålunda på Tofberget vid Tandsjöns södra ända, invid Tandsjö by. Trädbeståndet utgöres af zall och gran, den förra ymnig, den senare riklig, hvarjämte förekomma ganska talrika löfträd såsom glas- och masurbjörk, asp, rönn och sälg, den sistnämnda busk- formig. Granskogar intaga inom parken ett område af 7,015 har eller omkring 25 Z af den produktiva marken. De visa en vida större omväxling med hänsyn till växtsamhällenas sammansättning än tallsko- garna, och åtminstone 4 olika typer kunna af dem urskiljas, nämligen: a) granmor eller mossrik granskog, b) granlund eller örtrik granskog, c) grankäl och d) försumpad granskog. Granmor, som är befolkningens namn på de mossrika granskogarna ha af granskogstyperna den största utbredningen. Skogstypens allmänna utseende framgår ganska väl af fig. 35. Granmoren förekommer å frisk, icke fuktig mark. Beståndet är tätt slutet, bestående af ymnig gran samt några tallar, rönnar eller björkar Buskar saknas eller äro företrädda af något enstaka individ af Rubus ideus. En tät mossmatta kläder marken och öfverdrager block, stenar och kullfallna stammar med ett mjukt täcke. De viktigaste mossorna äro Hylocomium splendens, H. parietinum, Hypnum crista castrensis, samt några Jungermannia-arter. Risen äro ymniga, framför allt blåbär, lingon och linnéa. Karakteristiskt är också Lycopodium annotinum. Örter och h norra 604 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. gras förekomma mera spridda, ehuru artantalet stundom ej är så litet. Att anteckna är i synnerhet Goodyera repens. Granlunden. Växer granmoren på skarpare sluttning och är fuktig- heten större, men vattnet på grund af terrängens beskaffenhet i ständig rörelse utbildas det skogssamhälle, som vi kallat örtrik granskog eller granlund. Artantalet i växtsamhället är här betydligt större är i gran- moren och i synnerhet spela örterna en viktig roll. Inom parken äro i synnerhet Polvpodium drvopteris, Mulgedium alpinum, Polystichum spinuwlosumnt, Geranwum silvaticum., Aspleniwum filix femina, Rubus saxsatilis. karakteristiska för detta växtsamhälle. Äfven mossornas artantal är be- tydligt större än i den rena, mossrika granskogen, ehuru individantalet är mindre, särskildt tillkomma Mnzuwm subglobosum, Plagiochila asple- nioides samt andra skugg- och fuktighetsälskande arter. Sphagnaceer äro stundom mer eller mindre rikliga, särskildt är detta fallet med Sphag- num girgensohnit och S. russowiti. Är sluttningen, på hvilken granskogen växer, skarp och fuktigheten icke för stor, företer skogen i regel ett synnerligen frodigt och kraftigt utseende. Dessa örtrika granskogar torde också vara de kraftigast väx- ande och mest producerande granskogarne inom området. Granarna ut- märka sig för mycket täta, mörka, kraftigt utbildade, nästan alldeles laffria kronor. Grankälen. Genom många öfvergaångar är emellertid granlunden förbunden med ett växtsamhälle, där vattenrikedomen och sphagnace- ernas i samband därmed rikligare uppträdandet inverkar ofördelaktigt. på skogen, grankälen. Denna skogstyp är mest utpräglad på mindre starkt sluttande mark, helst blockrik sådan. Mellan blocken finnas ofta obevuxna, öppna vattensamlingar, härrörande från här och där frambry- tande källor. ”Trädbeståndet är ofta glesare än i de redan nämnda granskogstyperna, träden äro ock mindre kraftiga och trädkronorna i större eller mindre grad besvärade af lafvar. Sälgen (Salix caprea) förekommer ofta såsom stora, vackra, men. enstaka träd i beståndet. Den stora lunglafven (Stieta pulmonacea) är ofta allmän på dess grenar och stammar, hvarifrån den lätt sprider sig till grangrenarne, genom sin täta växt hindrande dessas utveckling. Ungefär samma örter och gräs som i den örtrika granskogen uppträda äfven här, men förekomsten af Rubus chamemorus, Carex vaginata och framför allt C. globularis samt Eqguisetum silvaticum angilfver därjämte en viss likhet med rismossens samhälle. Sphagnaceerna äro desamma, som i granlunden, nämligen först och främst Sphugnum girgensolnit men. därjämte också S. russowii, S. acutifolium samt S. recurvum VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 695 "qugustifolium. Vidare förekommer Polytrichum commune i stora, täta, svällande mattor. Hvit- och björnmossar spela i denna skogstyps mark betäckning en högst betydande roll. Granarna visa ofta den egendom ligheten, att stammen hvilar på kraftiga rötter hvilka höja densamma ett stycke ofvanför marken. Basen af stammen och öfre delen af de kraftigare rötterna bilda sålunda öfver marken ett hvalf, genom hvilket vattnet porlar fram. En fotografi af en stubbe af ett sådant träd med delas i bild 6. Förklaringen till detta egendomliga förhållande torde vara Ur Statens skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. af förff. Fig. 6. Granstubbe med rötter höjda öfver marken. Hamra kronopark, Kräåkviken vid Stormyren. Skogen afverkad och marken bränd våren 1903. Den 11 aug. 1903. den, som redan A. Blomqvist framstält i sin ingående studie öfver gra- nen i Finland, nämligen att trädet ursprungligen grott på en gammal stubbe, hvilken multnat bort. Betingelserna för denna skogstyp är sålunda en svagt sluttande, helst blockrik mark, där vattnet såsom mindre källor här och där bryter fram. Den förekommer därför framför allt vid basen af långsamt slut tande skogsåsar, såsom å Siderbergets nedra partier. Folknamnet, gran- käl för denna granskogsvariant torde just häntyda på nu skildrade egendomligheter och har därför här upptagits. En variant af grankälen nära besläktad med den såväl med hänsyn "£o61 'Sne 6 uaq 'uallea4sSiagsinmos yro uapayskwiddor ueffaw Spredouoiy eur (27 -Ofi7$SNEUD 4 UNUSDYFJS) IOSSOWNAY JE IAIEJ 132 JWES (SLLVNQ0JS XILVI) ITILEJSJO]A "(UIPVAJIS UtNjastNÖT) UDYBIJSBORS (SNAOWDUVYI sQ227) uoniofy seuÅs uapnq y d "UBIJLUTAJO IPesSjesBoJoA "(lg 'Ppis YÖ eljey UI Fuuy Foysuerd I uaFuruqosrraqvreW "Lo Bq "IHJ Je Od "IP3UMES SJJEISUESYNSINJSBONS SUFJLIS IM VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 07 till allmänna betingelser som i afseende på sammansättning, förekommer i smärre dälder omkring kraftigare källor och deras aflopp. Skogen är här ofta ytterst tät och stammarne nå en betydande höjd. Vattnets aflopp hin- dras genom talrika block, kullfallna stammar m. m. Träden stå äfven här liksom på styltor och på de härigenom bildade tufvorna förekom- mer den för grankälen karakteristiska vegetationen, i allt väsentligt den- samma som vi nyss lärt känna. Olikheten består mera i en genom markens topografi framkallad olikhet i beståndet och dess slutenhet än en verklig biologisk skilnad, yttrande sig i olika sammansättning. Inom Hamra kronopark ha vi en gång iakttagit ännu en variant af grankälen, som annars är rätt sällsynt. Omkring en mycket stark och vattenrik källa, som bröt fram på tämligen plan mark utbredde sig ett stort grönglänsande hvitmosstäcke (Sphagnum riparium och något S." angustifolium), fig. 7. På denna mark var skogen svagt växtlig och närmast källan saknades all skog. Där omkring öfvergick skogen till vanlig grankäl. I grankälen är visserligen marken ytterst vattenrik och hvitmossor spela en viktig roll i markbetäckningen, men därjämte förekomma andra, för den mossrika granskogen karakteristiska arter i stor mängd. Vattnet befinner sig i en ständig, mer eller mindre liflig omsättning. Det fram- brytande källvattnet är så godt som fritt från humussyror och har därigenom helt andra fysiologiska egenskaper än det stagnerande myr- vattnet. Oaktadt vattenrikedomen i marken har skogen därför ofta en oklanderlig växt och särskildt utmärker sig beståndet i grankälen för ett betydande kubikinnehåll. Några exakta mått härå kunna vi emel- lertid ej meddela, då vi ej hade tillfälle att verkställa därtill erforderliga mätningar. För markens godhet och näringsvärde talar också den rika och frodiga örtvegetation, som utmärker såväl grankälen som dess vari- anter. - Föryngringen är visserligen ofta svag, men är nog detta mera be- roende af beståndets täthet än af markens beskaffenhet. Genom tätt, ofta vackert skogsbestånd, rik ört- och gräsvegetation samt förekomsten af vissa hvitmossor och några andra för det rörliga vattnet utmärkande mossor skilja sig grankälarna väsentligt från de mer eller mindre oväxt- liga, försumpade granskogarna. Försumpad granskog. Inom denna bilda hvitmossorna jämte björn- mossa (Polytrichum commune) den viktigaste delen af markbetäckningen. Denna skogstyp förekommer i regeln på svagt sluttande mark, vattnet tränger ej fram i ytan i form af källor eller källdrag, men marken är ändock fuktig, och grundvattnet träffas på ringa afstånd från ytan. För- utom de bägge hvitmossorna, Sphagnum girgensolinit, och S. russowii 68 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. samt S. " angustifolium förekomma samma slags ris, örter och mossarter, som i den mossrika granskogen (granmoren). Grankälens örtrikedom och omväxlingen i afseende på mossarterna saknas här. Skogsbestån- det är glest, träden äro låga, starkt lafbehängda och ha svagt utveck- lade kronor och ringa tillväxt. Inom Hamra kronopark ha de försum- pade granskogarna lyckligt nog en mycket ringa utbredning och ha hufvudsakligen träffats vid vägen mellan Brännan och fäbodvallen Tand- sjöhållet, båda hörande till Tandsjö by. Skogstypen motsvarar närmast den försumpade granskogen i Norr- och Västerbottens kustland, där den har en mycket vidsträckt utbredning. Då Skogsförsöksanstalten för närvarande har på sitt program en ingående undersökning af de försumpade skogarna, deras uppkomstsätt och historia, anse vi det ej lämpligt att nu närmare ingå på en ytter- ligare redogörelse för dessa, utan nöia oss med att framhålla att inom Hamra kronopark finnas flera olika typer af vattenrika skogar med rik- liga hvitmossor, typer, hvilka sins emellan skarpt skilja sig från hvar- andra i afseende på sammansättning och öfriga biologiska karaktärer. I jämförelse med tallskogarna förete sålunda granskogarna stor om- växling och en ganska stor artrikedom. Jfr sid. 90. b. Edafiska samhällen. Lunddälder. En än större artrikedom såväl som en frodig ut- veckling utmärka lunddälderna. Dessa ha särskildt utpräglade fordrin- gar på markbeskaffenheten. Kring de bäckar, som afbörda vattnet från de tämligen talrika sjöarne, bilda de ett mer eller mindre bredt bälte. Den artrikaste och vackraste lunddälden inom området har an- träffats omkring nedre delen af Grysjöåbäcken på en sträcka af en km. från utloppet i Fågelsjön räknadt. Ganska vackra lunddälder finnas också omkring Svansjöbäcken och vid Voxnans strand i norra delen af parken samt omkring Nappobäcken vid dess södra gräns, på de bägge senare ställena ha de troligen delvis genom människans ingripande blifvit fattiga på öfverskuggande träd och förete då en öfvergångsform till ängarna; sid. 85. Barrskogarnas mera enformiga och triviala flora afbrytes här af en stor rikedom på allehanda gräs och örter, hvarjämte löfträd och buskar äro ganska rikt företrädda. Trädbeståndet är ofta ganska glest, så att ett rikligt ljus kommer markvegetationen till godo. De viktigaste träden äro glasbjörk (Betula odorata) och gråa! (Alnus gran. Buskar äro vanligen rikliga, först och främst åtskilliga Salix- VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 69 arter, som helst hålla sig utmed bäckkanten, såsom Salix lapponum, S. phylicifolia, S. caprea, S. pentandra, S.cinerea. Men därjämte före- komma en hel del andra af mindre utpräglagdt nordisk karaktär, såsom brakved (Rhamnus frangula), tallon, kaneltörne (Rosa cinnamomea), olvon (Viburnum opulus), Zibast (Daphne mezereum) och ex. De flesta af dessa äro funna i den rikare utvecklade lunddälden kring Grysjöåbäc- ken. Alla voro emellertid enstaka eller spridda, några större, mera kraftigt utvecklade individer förekomma icke, utom af enen. De en- staka individ af olvon, som anträffades voro alla sterila. Risen spela en mera underordnad roll, ju artrikare vegetationen i öfrigt är. Dock ha i lunddälderna anträffats de flesta af de ris, som förekomma i barrsko- garna. Den i jämförelse med områdets öfriga vegetation särdeles art- rika ört- och gräsvegetationen utmärker sig oftast därigenom, att ingen art är särskildt ymnig eller bildar några renare, större bestånd. Växtsamhället bildas af en blandning af många olika arter, som alla förekomma spridt eller enstaka, endast på mindre fläckar riklig. Orsa- ken är ofta den, att marken består af en genom bäckens öfversvämnin- gar mer eller mindre frisköljd morän. Mellan de större blocken är det finare materialet bortsköljdt eller samladt på somliga punkter såsom sväm- sand. En bland de arter, som oftast förekommer mera rikligt är Molinia cerulea, hvilken genom sin täta skottbyggnad här och där åstadkommer små gräsmattor mellan blocken. Riklig är ofta likaledes Polypodium phegopteris och en verklig karaktärsväxt är Convallaria majalis. Bland de allmännare förekommande arterna äro vidare att nämna, dels verkliga lund- växter, såsom Melica nutans, Rubus saxatilis, Polypodium dryopteris, Geranium silvaticum, dels mera solälskande och starkt fuktighetsbehöf- vande växter såsom Parnassia palustris, Pinguicula vulgaris, dels också subalpina arter såsom Saussurea alpina och Tofieldia borealis. För öfrigt hänvisas till nedanstående ståndortsanteckning. Ett mosstäcke saknas; där vegetationen är mera rikt utvecklad, täckes marken af ett lager multnande blad och andra växtdelar. Här och där förekomma smärre hvitmosstufvor, hvilka emellertid icke förmå breda ut sig, åtmin- stone i någon större mån öfver den öfriga vegetationen. De antecknade arterna äro Sphagnum girgensohnii, S. papillosum och S. warnstorfit. Som typiskt exempel må följande ståndortsanteckning tjäna. Gryssjöäns utlopp i Fågelsjön, ung. I km. utmed åns stränder. Den 23 juli 1903. I den rätt flacka dalen utgöres marken af uttvättad morän, ställvis finnas smärre sand- fält af utsvämmad sand, ställvis ren blockmark, ställvis mera opåverkad morän. Åns grund- vatten gör sig än gällande öfver bredare områden åt sidorna, än öfver smalare, hvilket uppen- bart påverkar samhällets bredd. Artblandningen är ganska olikformig och många arter äro fläckvis rikl.—enst., medan de helt saknas på andra ställen. — Endast svag eller ingen öfver- skuggning. -— Marken betas regelbundet af lösgående djur; för slåtter torde den däremot 70 G. ANGERSSON OCH H. HESSELMAN. icke-användas.. Anmärkas bör det egendomliga förhållandet att knappast någon enda art är ymnig. — Markbetäckningen mestadels sluten. Träd: rikl.—ymn. Eriophorum alpinum, enst. Alnus incana, str. Equisetum pratense, str. Betula odorata, rikl.—ymn. Festuca ovina, enst. > — verrucosa, enst. Fragaria vesca, enst. Pinus silvestris, spr. Galium uliginosum, enst. Prunus padus, spr. Geranium silvaticum, spr. Sorbus aucuparia, spr. Hierochloa borealis, enst. Dessa arter hade alla utprägl. Majanthemum bifolium, enst. trädform i samhället. Molinia cceerulea, enst. Buskar: rikl. Melica nutans, str. Daphne mezereum, spr. Oxalis acetosella, enst. Juniperus communis, enst. Parnassia palustris, spr. Rhamnus frangula, spr. Pinguicula vulgaris, spr. Rubus idzxus, enst. Polypodium dryopteris, spr. Rosa cinnamomea, spr. » phegopteris, rikl. —-ymn. Salix cinerea, str. Potentilla erecta, str. » pentandra, enst. Pteris aquilina, enst. phylicifolia, enst. Pyrola secunda, enst. Viburnum opulus, enst. Rubus saxatilis, spr. Räsene Saussurea alpina, enst. Lycopodium annotinum, str. Solidago virgaurea, spr. A selago, enst. Spirea ulmaria, spr.—str. Vaccinium vitis idea, str. SHCCISAVpratensiSsäsptssstr: Taraxacum officinale, enst. Orter och gräs: ymn, Tofieldia borealis, enst. Aira cespitosa, enst. 3 É 3 Å Trientalis europcea, spr. Angelica silvestris, enst. Valeriana officinalis, enst. Z aria dioica ST 4 Sr Antennari loica, enst.—spr Viola epipsila, spr. Calamagrostis phragmitoides, i montana Renee a, , str.—rikl. Mossor, enst.—spr. Carex ampullaéea; tikl. (i kan- Lafvar, o—enst. (på blocken rikl.). ten mot bäcken). Carex flava, enst. Artantalet: » loliacea, spr. Kl ip ve RASAR PR SEN fa Ryn 6 Cirsium heterophyllumy,: spr. BuSkat/PESNORNSNAS SRS NR 9 Comarum palustre, enst. Ris srerertee fare deer enn r nere ennen 3 Convallaria majälis, str. (Örterg ochi grastteseAsN 40 » polygonatum, enst. Summa arter 58 Lunddälden är det artrikaste, naturliga växtsamhället inom det un- dersökta området, sålunda ha för densamma antecknats ej mindre än 81 olika arter fanerogamer. Bland dessa träffa vi flera arter, som inom området befinna sig vid eller nära sin klimatiska nord- eller höjdgräns såsom FPteris aquilina, Viburnum opulus, Rubus ideus, Daphne mesze- reum, Convallaria polygonatum, Rhamnus frangula, Fragaria vwvesca. Saussurea alpina och Tofieldia borealis åter äro i lunddälden att be- EEE PETE Kand örn VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 71 trakta såsom den subalpina florans sydliga utposter. Genom sitt inne- håll af nordliga och sydliga typer står lunddälden i en skarp motsats till barrskogen, hvilkens samtliga arter ha en vidare utbredning såväl mot norr som mot söder och hvilka alltigenom ha en mera kosmopoli- tisk karaktär. Orsaken härtill torde vara att söka dels i de gynnsammare växtbe- tingelser, som lunddälden erbjuder genom sin bördigare jord, dels också däruti, att barrskogen ej så lätt förmår intränga på sådan mark, som bäckstränderna erbjuda. Den jämna, rika tillgången på vatten, fattigt på humussyror, men rikt på syre möjliggör en riklig transpiration, hvarigenom den genom högvattenöfversvämningarna ständigt på nytt gödda marken till- fullo kan utnyttjas och löfträden genom sin rikare och kraftigare tillväxt med framgång bjuda barrträden spetsen. Huruvida härjämte några rent klimatologiska förhållanden omkring bäcken gynna uppkomsten af en så rik och frodig vegetation som lunddäldens, torde med vår nuvarande kun- skap om de lokala förhållandenas inverkan på temperatur och fuktighet ej vara möjligt att med någon bestämdhet afgöra. Marktemperaturen synes emellertid vara ungefär densamma som i annan fastmark. Jfr sid. 53. Torfmarker (myrar och mossar),' Inom kronoparken hänföras icke mindre än 9,033,24 har (32 9) till »impediment»>; dessa utgöras i alldeles öfvervägande del af myrar och mossar, Med det förra namnet förstå vi i denna afhandling sådana på torfgrund lefvande växtsam- hällen, i hvilka i öfvervägande del ingå starrarter, gräs och andra högre växter, med mossar däremot sådana, där hvitmos- sor intaga hufvuddelen af växttäcket; ordet torfmark användes som sammanfattning af bäggedera. Fysionomiskt sedt äro nu ifrågavarande växtsamhällen jämte barr- skogarna de mest framträdande. På grund af sin betydande areal och möjligheten att omvandla större delen af densamma i skogbärande mark äro de äfven förtjänta af det största intresse från praktisk synpunkt. Med hänsyn till sitt förhållande till områdets topografi kunna my- rar och mossar delas i tvenne grupper: dalmyrar och dalmossar samt backmyrar och backmossar. De förra utfylla själfva dalbottnarna, där vattnet samlats alltsedan 1 På senare tiden ha flera förf, sökt uppdela hithörande växtsamhällen i olika grupper och benämnt dem kärr, myrar, mossar. — Det synes oss emellertid, som om man härvid ut- sträckt begreppet kärr så väsentligt utöfver språkets häfdvunna begränsning af detsamma, att ingen utsikt finnes att få den antydda indelningen i praktiska kretsar antagen. Att kalla t. ex. Norrlands stora starrmyrar starrkärr synes oss vara att alltför mycket väldföra sig på hittillsvarande språkbruk. 72 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. tiden för isens afsmältning. Här har den bortdöende vegetationen läm- nat material till förtorfningsprocessen och den sig höjande ytan af my- rarna allt fullständigare utfyllt bottnens ojämnheter, så att den under årtusendenas lopp ytterst sakta, men säkert inkräktat på fastmarken. I parkens norra del finnes ett vidsträckt platåland, med låga, högst 10 m. höga åsar af oregelbunden sträckning. Inom detta ha dalmyrar utbildats i synnerligen typisk form; deras vida ytor och smala förgreningar mellan de skogklädda partierna bilda en fullständig topografisk motsvarighet till skärgår- dens landskap med dess fjärdar, sund och vikar. Skärgårdens holmar, skär och halföar utgöra här fastmarkens skogklädda partier. - Bttiovackertnes- empel är den stora Flöt- myren och de i anslutning till denna liggande myr- komplexen. Medan = dalmyrarnas tillvaro i väsentlig grad måste sättas i samband med det afrinnande yt- vattnet, som håller dalbott- narna vattensjuka, torde backmyrarnas uppkomst i STAR väsentlig mån stå i sam- Ur Statens skogsförsöksanstalts samlingar, Fot. af förff.. band med frambrytande Fig. 8. Tallskog å myr. Stormyren nära Kråkviken grundvatten. De sluttnin- i södra delen af parken. 11 aug. 1903. gar, där sådana myrar träffas, äro rika på källor, hvars vatten öfversilar marken och håller denna fuktig äfven under ve- getationsperiodens senare del. En utdikning af dessa myrar är emellertid både lätt och effektiv. Backmyrarna öfvergå oftast i sina lägre partier i dalmyrarna. De ej få profiler, som på grund af dikningsarbeten äro upptagna i myrarna visa, att dessa så godt som alltid hvila på mer eller mindre blockrik moränmark, att de ytterst sällan framgått ur verkligen öppna VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 73 vatten, ty frön och andra delar af i sådant lefvande växter saknas så godt som alltid, att de ojämförligt viktigaste torfbildarna ha varit ett antal starrarter, hvilka åtminstone tidvis lefvat under mycket rik vatten- tillgång samt att hvitmossor i stort sedt icke uppträdt som torfbildare vid afsättningen af de djupare liggande torflagren. Torfvens mäktighet växlar högst afsevärdt efter bäckenets form och torde i myrar, som efter utdikning satt sig, endast undantagsvis utgöra 2 meter och därutöfver, vanligen 0,s—1,5 m. Återgå vi nu till de växtsamhällen, som intaga torfmarkernas yta, så kunna de som redan nämnts inom området lämpligen delas i myrar, hvilka på grund af den öfvervägande rikedomen af starrarter, böra hänföras till starrmyrarna, ehuru varianter finnas och mossar, i hvilka hvitmossor dominera. En fullständig öfvergångs- serie finnes dock från de fuktigare mossar, starrmossarna, i hvilka starrarter och hvitmossor i växlande förhållanden blanda sig med hvar- andra, genom de rena hvitmossarna till de torrare rismossarna. — I myr- och mossamhällena uppträda vidare de egendomliga flarkarna. En alldeles fristående ställning, närmast anslutande sig till de öppna vattnens vegetation, intaga de obetydliga fläckar med verkliga kärrsam- hällen, som på ett par ställen äro anträffade. De största arealerna intagas å torfmarkerna inom kronoparken af starrmyrar och starrmossar och dessa bestämma öfverhufvud dessa mar- kers fysionomi. Flarkarna tilldraga sig äfven stor uppmärksamhet, kan- ske mindre genom den areal de intaga än genom den kontrast de bilda till kringliggande slutna växtsamhälle. Rismossarna ha däremot mindre utbredning, i all synnerhet i ett sammanhang öfver större områden och utgöra ett visserligen intressant, men föga betydelsefullt led i torfmarker- nas vegetation. Starrmyrar och starrmossar äro genom en rad öfvergångsfor- mer nära förbundna och mången gång omöjliga att särskilja. I sina ytterlighetsformer utgöra de emellertid särdeles skarpt skilda stadier i mossens utvecklingshistoria. Den fuktigaste formen af starrmyren, i viss mån stående på öfver- gången till öppet vatten, finnes exempelvis invid Korrisbergsvallen vid vägen till Tandsjö. Närmast intill den härvarande tjärnen finnes en starrmyr bildad af ymnig Carex chordorrhiza och strödd till — rikl. C. ampullacea jämte några andra halfgräs; bland örterna märkas i syn- nerhet Menyanthes trifoliata och Drosera longifolia. Hvitmossor saknas eller spela en mycket underordnad roll, liksom amblystegier. Mellan starrstånden ligger vattenytan synlig; denna nådde vid tiden för vårt besök i augusti några cm. till ett par dem. öfver den starkt dyblandade Skogsvårdsföreningens tidskrift, 1007. Fackupftsatser i 74 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. torfven. En liknande utbildning ägde i allmänhet växtsamhället på de blötaste ställena äfven i sådana myrar, där tjärnarna för länge sedan vuxit igen, äfvensom å sådana, hvilka ligga i sluttningar och där vatt- net af denna orsak aldrig kunnat samlas i sådan myckenhet som i nyss nämnda fall. De stora, plana eller svagt sluttande myrarna äro till öfvervägande del starrmyrar, fläckvis utbildade än som gräs- och örtmyrar, än som starrmossar, hvarvid de förra representera de blötaste, de senare de nå- got torrare partierna af myren. Öfvergången från starrmyr till starrmosse börjar med uppträdandet af de mest fuktighetsälskande här lefvande Sphagnum-arterna, först och främst Sphagnum lindbergii, men därjämte också en del andra arter, såsom S. dusenii och S. jensenzi. En starkt fuktighetsälskande form af S. compactum, hvilken art vanligen uppträder på mera torr mark, hör också ofta till denna artserie. De nämnda hvitmossarterna förmå emel- lertid icke höja sig öfver vattnet, utan bilda med sina tätt sittande toppar en matta i själfva vattenytan. Sphagnum papillosum, S. medium och S. russowii, hvilkas uppträ- dande betecknar nästa steg i myrens utveckling, bilda däremot tillsam- mans ett tätt täcke, höjande sig från några centimeter till ett par deci- meter öfver vattenytan. I detta täcke finnas så godt som alltid enstaka individ eller smärre grupper af Sphagnum recurvum " angustifolium och Amblystegium stramineum. Amblystegium-arterna spela dock en mycket underordnad roll i myrarnas vegetation; Arblystegium badium förekom- mer i starrmyrarna här och där, likaså ÅA. fluttans och ÅA. revolvens. Mera ingående studier öfver Amblystegium-arternas uppträdande utfördes emellertid icke. Skillnaden mellan starrmyrarnas och starrmossarnas fanerogama vege- tation är vanligen icke stor. De flesta arterna kunna förekomma såväl i det ena som i det andra växtsamhället. De förra utmärkas dock af Menyanthes trifoliata, Eriophorum angustifolium, Juncus stygius, Utri- cularia intermedia och Carex livida, starrmossen af Eriophorum alpi- num, Scirpus cespitosus samt genom uppträdandet af ris, oftast i mindre utvecklade exemplar de viktigaste äro Oxycoccus palustris, O. palustris = mäicrocarpus, Andromeda polifolia. Starrmossen kan emellertid ofta, i synnerhet då den intager de ne- dan omtalade dämningsvallarna, äga en mycket rik vegetation, där ör- terna spela en ganska framträdande roll; särskildt må anföras Potentilla erecta, Orchis incarnata, Succisa pratensis, Parnassia palustris, Sela- ginella spinulosa m. fl. Bland gräsen är Molinia cerulea särskildt ymnig och utgör en väsentlig beståndsdel i det hö, som skördas från VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. filo gräsmyrarna. Samtidigt synes äfven hvitmossfloran förändras. I stället för de för myrarna mera utmärkande Sphagnum medium och S. papil- losum uppträda på dylika platser S. warnstorfii, S. subnitens och S. sub- secundum, hvarjämte S. fuscum i mindre tufvor infinner sig allt rikligare. Rismossen representerar det torraste stadiet i torfmarkernas ut- vecklingshistoria och motsvarar närmast, hvad som i södra och mellersta Sverige kallas högmosse, under det att starrmyrarna motsvara flack- eller lågmossarna. Rismossen har inom området ytterst sällan någon större utbredning, utan förekommer antingen såsom mer eller mindre breda strängar, sträckande sig öfver starrmyrarna, dels såsom öfvergångszon mellan myr och skog. En och annan mindre mosse består dock helt af ifrågavarande växtsamhälle. Risen äro ymniga, särskildt Myrtillus uliginosa och M. nigra, Em- petrum nigrum, Andromeda polifolia, Oxycoccus palustris och dess un- derart O. microcarpus, Vaccinium vitis idea. Bland buskarna märkes i synnerhet Betula nana, som ofta är ymnig, under det att Calluna vul- garis uppträder mera sparsamt och Ledum palustre alldeles saknas inom området, såväl i myr som på torr mark. Rubus chamemorus är en verk- lig karaktärsväxt, som aldrig saknas å rismossen; vanligen är den mycket ymnig. Till karaktärsväxterna hör också Carex globularis. Den för rismossen mest utmärkande hvitmossarten är Sphagnum fuscum, i hvars täta tufvor Polytrickum strictum nästan alltid är insprängd. Utom S. fuscum förekomma S. medium, S. russowii, S. recurvum”" angustifolium och Spherocephalus palustris. De torraste delarna af tufvorna öfver- dragas med en matta af Hylocomium parietinum eller Cladonia silvatica och C. alpestris. Ofta är rismossen invid myrkanterna utbildad som tufvor, mellan hvilka starrmossen intar den blötare marken. Rismossen är ofta träd- bevuxen, först och främst med fall, som förekommer i små, i afseende på stamformen ofta välbildade individ, hvilka dock visa en mycket ringa växtlighet. Granen är likaledes rätt vanlig, men lider ännu mer af mos- sens ogynnsamma växtbetingelser än tallen samt är starkt lafbehängd. Glasbjörk förekommer ofta, dock alltid såsom smärre exemplar, nå- gon gång är Betula intermedia iakttagen. Stundom anträffas rismossar i smärre, fuktiga sänkor i moränen, hvilka de helt utfylla. De är då ofta tämligen rikt skogbevuxna, ehuru träden lida af markens ogynn- samma beskaffenhet. Ett märkligt drag i myrarnas vegetation är den regelbundna väx- lingen af de olika växtsamhällena, som de flesta af dem förete, framför 70 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. allt å sluttande mark. Myren bildar i så fall icke någon jämnt lutande yta, utan är uppdelad i större eller mindre terrassliknande afsatser, be- gränsade mot hvarandra af mer eller mindre tvära partier. På de plana delarna är mossen utbildad, antingen som mer eller mindre fuktig starr- myr, eller också som öppna, tämligen djupa vattensamlingar. Dessa benämnas af folket flarkar och kunna stundom, såsom den förut publicerade bilden från den utdikade Flötmyren' visar, nå en myc- ket betydande utsträckning. Flarkarna äro ibland alldeles vegetationslösa, men vanligen äga de en sparsam vegetation af Carex livida, C. filiformis och C. limosa, Eriophorum angustifolium (stundom ensam beståndsbildande), Juncus stygius, Menyanthes trifoliata, Utricularia intermedia m. fl. Bottnen i flarkarna bildas af en mycket lös, djup torf, hvilande di- rekt på moränen. Vattnets djup kan växla från några decimeter till öf- ver en half meter eller mera. Den flarken dämmande afsatsen i myren är utbildad som starrmosse eller i många fall som rismosse. Bäggedera äro synnerligen fasta och starkt vattenhållande, och härigenom kan vattnet i en flark ligga ända till en å två meter högre än i en öfre nedanför liggande. Företeelsen torde bäst åskådliggöras genom beskrifning af ett mera pregnant exempel från en mellan skogklädda höjder liggande myr, ge- nomfluten af en bäck och mot fastmarken omgifven af en försumpnings- zon. Fotografien (bild 9) är tagen på en myr nära Svansjöbäcken un- der en exkursion, som företogs tillsamman med nuvarande generaldirek- tören K. Fredenberg, hvilken under några dagar för oss demonstrerade ett stort antal intressanta punkter inom parken, om hvilka han från den tid han i egenskap af revirförvaltare förvaltade densamma ägde en ingående kännedom. För den stora underlättnad, våra studier här- igenom vunno, bringa vi honom här vårt tack. Myren öfvertväras af torfvallar af det slag som synes å figur 9 samt å den bifogade profilen. Den plana delen innanför vallen intages af en vegetationsfattig flark med lös torf, sluttningen åter af en starr- mosse. Där nedanför begynner en starrmyr. Höjdskillnaden mellan flarken och starrmyren är 1,7 m. den sluttande vallen, mätt från krönet till basen mäter en längd af 6 m. Vid genomgräfning visade sig nu ifrå- gavarande vall alltigenom bestå af en dyhaltig, seg starrtorf. Endast på ett ställe anträffades en trädlåga af tall; huruvida denna en gång vuxit på vallen eller ditsvämmats var ej möjligt att afgöra. 1! Se H. Hesselman. Studier öfver skogsväxt å mossar. I Om trädplantor å utdikade flarkår. Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt. H. 3, 1906. Äfven i Skogsvårds- föreningens tidskrift 1907 H. I. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 77 Det öfvervägande flertalet af de talrika dämmande vallarna i om rådets myrar äro emellertid utbildade som rismossar. I stor utsträckning ha vi iakttagit sådana i myren SO om Fågelsjön samt mellan Tandsjö by och Toppimyrheden. I allmänhet är emellertid höjdskillnaden mellan tvenne närbelägna flarkar afsevärdt mindre än i det här beskrifna fallet. Den djupare liggande orsaken till uppkomsten af nu beskrifna däm ningsvallar är ingalunda lätt insedd. Ur Statens skogsförsöksanstalts samlingar Fot. af förff Fig. 9. Dämningsvall af torfi myr nära Svansjöbäcken. Vid vallens krön en öppen flark, vid dess fot en starrmyr. Skissen under bilden visar profil genom myren. e och c flarkar, af hvilka c synes å bilden, b den å bilden synliga vallen, a en bäck i starrmyren. Alb. Nilsson” tänkte sig flarkarnas uppkomst i en »regressiv ut- veckling» af ungefär följande natur. Då rismossen nått den utveckling, att ytlagret höjt sig så mycket öfver grundvattnet, att ytan tidvis ligger ! Några drag ur de svenska växtsamhällenas utvecklingshistoria IT. Mossar, Bot. Not Lund 1899 sid. 100—135. 78 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. torr invandra mera torrhetsälskande mossor och lafvar såsom Cladonia silvatica och Hylocomium parietinum på de torraste partierna. Hvitmos- sorna dö och den af dem bildade torfven multnar och sjunker ihop. Som torfven är mycket litet vattengenomsläppande, bildas härigenom på ris- mossens yta små gölar eller vattensamlingar, hvilka alltmer utbreda sig. Då denna process fortgått till ett visst stadium, infinna sig starrarterna. En sekundär starrmyrsformation uppstår och genomlöper därefter ut- vecklingen till rismosse, då samma process kan begynna igen. Nilsson studerade förhållandena hufvudsakligen i mellersta och södra Sverige, men han ville äfven söka orsaken till den regelbundna omväxlingen af starrmyr och rismossträngar, som han iakttagit i de lappländska myrarna, i en liknande cirkulation i mossens utveckling. Cajander, som stude- rat mossarna i norra Finland, sluter sig till Nilssons åsikt! Emellertid stöter denna förklaring på åtskilliga svårigheter, när det gäller Hamra kronopark, liksom den ej heller mäktar lösa frågan, hvar- för strängarna äro anordnade vinkelrätt mot myrens lutningsriktning. Redan i de första stadierna i myrarnas utveckling visar sig den lag- bundna anordningen af växtsamhällena. Starrmossarna gå nämligen så- som band öfver myren vinkelrätt mot dess lutningsriktning, redan i det stadium då dessa band föga höja sig öfver de omgifvande starrmyr- ytorna. Här har ännu icke något rismossamhälle kommit till utbild- ning. Starrmyrsvegetationen mellan strängar af starrmossetyp kan där- för svårligen ha uppkommit genom någon regressiv utveckling. Fenomenet är också om icke uteslutande bundet vid så dock i sina mest utpräglade former framträdande hos myrar i sluttningar. Här- uti torde en antydan vara gifven angående den viktigaste, om också icke enda förklaringsgrunden till företeelsen. Myrens uppdelning i z' satser torde nämligen vara fullkomligt analog med flytjordsterrassernas bildning i arktiska och alpina trakter. Dessa ha under de senaste åren studerats och på ett tillfredställande sätt förklarats af ett antal svenska forskare, såsom J. G. Andersson, R. Sernander, A. Hamberg, A. G. Högbom” m. fl. Flytjordens och terrassernas uppkomstsätt är i korthet följande. Ett jordslag, som till mycket väsentlig del består af finmate- rial, med kornstorlek mindre än sandens, äger i hög grad förmågan att uppsupa vatten. Från en smältande snödrifva, hvarifrån vattnet regel- bundet, men långsamt utportioneras, kan ett sådant jordlager upptaga så mycken fuktighet, att det slutligen blir segflytande. Hvilar då jord- lagret på en sluttning, låt vara en svag sådan, kan det börja att så ! Ein Beitrag zur Entwickelungsgeschichte der nordfinnischen Moore. Fennia 20. (1903), n:o 7. ” Ifr uppsatser i Geol. För. Förh. 1905. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 79 småningom glida ned för densamma. Träffar det då på ett fast eller "mindre rörligt jordlager, kommer det att såsom en liten terrass skjuta upp öfver detsamma. Slutresultatet är emellertid, att sluttningen till sist kommer att bestå af talrika små jordterasser, den ena öfver den andra. Hvarje terass be- står i kanten af ett gröfre stenmaterial, i sina mera centrala partier af sand och lera. Vanligtvis är vegetationen inskränkt till terassens kan- ter, medan öfre ytan är obevuxen. Något liknande äger säkerligen rum i våra myrar. Torfven torde nämligen i sluttningar, om ock i ringa mån, kunna råka i glidning, all- deles som flytjorden på fjällsluttningarna. Denna om än obetydliga glid- ning har en liten terassbildning till följd. På kanterna, som äro mest torra, komma starrmossar och slutligen rismossar till utbildning, på de inre, mera fuktiga delarna, som ofta bestå af ett lösare material, upp- stå våta starrmyrar eller flarkar. Under sådana förhållanden är det fullt naturligt, att starrmoss- och rismossträngarna komma att ligga vin- kelrätt mot lutningsriktningen. Men själfva glidningen torde förefalla mången ganska gåtlik. För densamma talar dock beskaffenheten af torflagren i strängarna. Dessa visa nämligen ofta, då torfven är tyd- ligt skiktad, vid genomgräfning hoppressade och upphöjda lager. Den enklaste förklaringen härtill torde väl vara, att torfven sakta kan glida ned för sluttningarna. När vallarna nått en viss stadga, torde glid- ningen upphöra, men sedan höjes vallens yta allt mera på grund af torf- bildning genom den vegetation, som kläder densamma. Den å sid. 76 beskrifna torfvallen torde därför äga en afsevärd ålder, om man räknar från dess första uppkomst, ehuru den sedermera alltjämt tillvuxit. Bidragande orsaker till vallarnas uppkomst kan man kanske söka i häftiga vårflöden. Enligt uppgifter från trovärdiga personer i orten hän- der det nämligen då mången gång, att isen hopar sig i stora bråtar, som påpressas af vattnet. I synnerhet där myrarna ligga i sluttande dälder, torde detta ha betydelse. Möjligen kan äfven kälbildningen och de förskjutningar, som med den stå i samband äga betydelse. Under- sökningar häröfver saknas dock. Någon enstaka gång torde en vall eller sträng vara en följd af den gamla »myrkultur», som finnarne en gång utöfvade, då de genom damm- röta sökte fördrifva de för starrarterna besvärliga risen och hvitmossorna. Fördelningen af de olika växtsamhällena i myren är ofta en ganska gåtlik företeelse, och vi vilja ingalunda påstå, att med de synpunkter, som här framhållits, problemet till fullo blifvit löst. Vi ha endast sökt påpeka några faktorer, som enligt vår mening spela en viktig roll. Från skogssynpunkt är myrarnas förhållande till skogsmarken af 80 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN, största intresse. Emedan i den athandling i Skogsförsöksanstaltens publi- kationer, som afser att upptaga och behandla försumpningsproblemet i dess helhet, denna fråga kommer att behandlas med stöd af observatio- ner från många andra håll i landet, vilja vi här endast framhålla, att inom det undersökta området myrarna ej med någon nämnvärd hastighet breda ut sig öfver skogen. Om äfven förhållandet mel- lan myr och skog icke är fullt stabilt, så ske dock förändringarna med stor långsamhet. Vattnens växtsamhällen. Bland de af människans ingripande alldeles oberoende eller föga påverkade växtsamhällena återstår nu blott att behandla vattnens vegetation. Trots de inom området ganska tal- rika sjöarne, är vattenvegetationen mycket artfattig och på flertalet plat- ser äfven individfattig. Utmed stränderna stå mycket glesa vassar, be- stående dels af den vanliga bladvassen (Phragmites communis), dels af vanlig säf (Scirpus lacustris). WVassen befinner sig här tydligen nära sin klimatiska gräns, är mycket låg, växer gles och når sällan eller aldrig till blomning; fig. 10. Utom de bägge nämnda arterna förekommer Equi- setum limosum, äfven den i glesa bestånd. Här och där prydes sjö- kanten af den blekvioletta notblomman (Lobelia dortmanna), som stun- dom bildar tämligen stora och täta bestånd. Utmed sjöstränderna och i åarna växer ofta rikligt Nymphea candida. På en plats inom området, nämligen i Grysjöaåbäcken, har äfven anträffats en egendomlig och märk- lig Nymphzea-art, som sannolikt är att hänföra till Nymphea tetragona.!' Här, liksom vid Rullbo samt vid odling af exemplar från sistnämnda ställe på Bergielund och på Irland känner man växten endast steril. Nuphar luteum är däremot mera sällsynt. Batrachium peltatum " sueci- cum bildar här och där täta, rikt blommande bestånd, likaledes Pota- mogeton alpinus och P. perfoliatus; P. natans är däremot sällsyntare. I ån mellen Tyckeln och Fågelsjön är Juncus supinus” riklig. Isoetes echi- nospora samt Littorella lacustris ha anträffats inom området, ehuru mera sparsamt. Kärr, Nära besläktad med sjöarnas vegetation är den, som an- träffas i vattenfyllda större eller mindre fördjupningar i marken. De kunna betraktas som ett slags kärr, hvilka under somrarna kunna vara uttorkade. De äro stundom helt upptagna af ett tätt växtbestånd, bil- dadt af en enda art, så t. ex. Carex vesicaria, som inom området vä- sentligen uppträder just på dessa lokaler, hvarest också anträffats Hzip- puris vulgaris och Callitriche sep. ! Jfr Gunnar Andersson, Tvenne för Sverige nya växtarter. Bot. Not. 1902. ? Genom ett skriffel har hos Gunnar Andersson 1. c. sid. 86 kommit att stå Scirpus fluitans i stället för Juncus supinus. Ur Statens skogsförsöksanstalts samlingar. Å bilde dyfräken (Equisetum limosum). Phragm Vass andida), Nymphea « synes näckros llan Fågelsjön och Tyckeln. än me Vattenvegetationen i å [ON Fig Juli 1903. 82 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. Källor i skogarna hysa äfven en egenartad vattenvegetation. Käl- lan omramas af en frisk krans af svällande, i grönt eller brunrödt glänsande mossor, såsom Bryum duvalii, Mnium affine, Amblystegium fluitans, Å. stramineum, Å. exannulatum, Chiloscyphus polyanthus m. fl. I de mossmattor, som flyta på det kalla källvattnet, växa ofta vackra små bestånd af Epilobium hornemanni och E. lactiflorum, den subalpina florans yttersta utposter, ej sällan undangömda midt inne i den tätaste gransko- gens aflägsnaste gömslen. 2. Kultursamhällen. Dessa intaga, som redan nämnts (sid 57) endast en ytterst ringa bråkdel af parkens område och kunna indelas på nedanstående sätt, därvid de äro uppräknade i den ordning, de intaga med hänsyn till sin betydelse i praktiskt och växtgeografiskt afseende. | a. Ängar. Hårdvallar, Timotejvallar, Klöfvervallar, Myrängar, Bäckängar. b. Åkrar. c. Kulturgränsens samhällen. Gårdsplaner och skogskojeplatser, Vägkanter. Ängar. Af naturen skapade växtsamhällen, som kunna beläggas med detta namn, finnas icke inom området, utan ängarna, hvarmed vi förstå marker bevuxna med sådan vegetation, att höskörd och bete å dem lämpligen kan ske, äro i större eller mindre omfattning människans verk. Vissa af dem, såsom de tre först nämnda slagen, äro genom röjning m. m. helt och hållet framgångna ur skogens växtsamhällen, hvilka så omvandlats, att de hvar- ken i fysionomi eller i artbestånd ha någon likhet med sko- garna; de två sistnämnda slagen, hvilka för öfrigt endast i mycket ringa omfattning finnas inom området, äro däremot i sin grundstomme fortfarande naturliga samhällen, ehuru starkt omvandlade genom männi- skans ingrepp. Hårdvallar. Den vanligaste ängstypen är hårdvallen eller, som den af en del författare på senare tiden kallats, gräsbacken. Denna VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 83 är dessa trakters viktigaste odlade mark. Den utgör ett stadium i det tämligen oregelbundna cirkulationsbruk, som befolkningen i öfre Sverige sedan uråldrig tid drifvit å sin hemjord och kring sina fäbodar. Å ej för stenig morän, i öppet och fritt läge — vanligen mot söder — har skogen röjts, de ej alltför svårupptagna blocken ha uppbrutits och samlats i stenrös, medan de större fått ligga kvar. Om flera sådana block finnas invid hvarandra, kvarstår vanligen en liten bit af det ursprungliga mark- täcket skäligen orördt med skogsväxter, ris, någon gång barrträd, men mestadels björk, asp eller rönn, midt i röjningen. Denna användes första åren efter upptagandet till säd eller timotej, men lägges sedermera igen; efter några år har en viss konstans i växtsamhällets sammansättning upp- stått, den typiska hårdvallsängen är färdig. I äldre tid torde marken besåtts med frö, samladt i höladorna. I betraktande af dessa trakters synnerligen artfattiga flora, är detta växtsamhälle särdeles artrikt och kan sägas i allmänhet innehålla 20—30 arter, af hvilka egentligen endast några gräs äro rikligt till ymnigt för handen, medan öfriga arter träffas enstaka till spridda, fläckvis ymniga. Hårdvallsängarnas växtsamhälle är synnerligt känsligt för äfven ganska små förändringar i markens fysikaliska och kemiska förhållanden. I svackor med - fuktigare mark, där understundom källor frambryta, upp- träda ett afsevärdt antal arter, som saknas på den torrare marken, medan andra försvinna. Likaså råder en betydande, ehuru ej närmare studerad skillnad i sammansättning på sådana ställen, där genom riklig öfvergöd- ning dessa ängar skötas och sådana där den från åkerbrukssynpunkt näringsfattiga marken blott utsuges. Gräsen äro öfverallt ymniga, medan örterna kunna betecknas som rikliga. De viktigaste af de förra äro: Aira cespitosa, tikl.—spr., Festuca rubra, ymn.—Sstr,, ÅAzgrostis vulgaris, ymn.—rikl., Phleum pratense, tikl.—enst., Anthoxanthum odoratum, tikl.—enst., Poa pratensis, str.—enst. Bland örterna är det helt få som uppträda ymnigt till rikligt såsom Alchemilla vulgaris, på vissa ställen Trifolium prateuse, hvilken väl dock oftast är en öfverlefva från en äldre klöfvervall, liksom Phleuwm från timo- tejvall; i större mängd träffas understundom äfven Rhinanthus minor och vissa Hieracier. Mossor, särskildt Polytrichum, inkomma strödda till rik- liga i de mest utsugna vallarna. Den ena arten synes ej i allmänhet i nämnvärd grad förmå uttränga den andra. Här är ej platsen att när- mare uppräkna arterna, utan hänvisas därför till artförteckningen, sid. 102. Detta för kulturen så viktiga och som det vid första påseende tyc- kes för trakten så naturliga växtsamhälle är så godt som helt och hållet inkommet med människan, såväl om man tar hänsyn till 84 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. de enskilda arterna som till artkombinationen. Endast helt få och för samhället såsom sådant mestadels betydelselösa arter finnas i parkens ursprungliga vegetation och sannolikt är att vissa af dessa såsom t. ex. Åira cespitosa och Polygonum viviparum ej spridt sig från lunddälderna, där de rätt sparsamt förekomma, utan inkommit i vallen tillsammans med de talrika öfriga arterna. Det förefaller som om detta öfver stora delar af Norrland med afsevärd fasthet uppträdande växtsamhälle knappast kunde leda sitt upphof, på de hundratals ställen där det träffas af ungefär samma sammansättning, från tillfällig spridning, utan som om i äldre tider, då nybyggen och fäbodar anlades, den upp- brutna marken regelbundet hade blifvit besådd med fröbland- ning, hämtad från hö, skördadt å andra hårdvallar. Att så ännu sker är kändt; huruvida det med stöd af historiska uppgifter kan påvisas regelbundet ha skett under äldre tider är oss däremot obekant. Hvar detta samhälle ursprungligen uppkommit är här ej platsen utreda. I några få fall torde sannolikt mera sällsynt förekommande arter kunna antagas härstamma ur parkens naturliga samhällen, så Cirsiunm heterophyllum ur lunddälderna och än sannolikare Mulgedium alpinum från grankälarna, Örchis maculata och Pinguicula vulgaris från myrarna. Timotejvallarna höra till samma serie af kulturformationer som hårdvallar och ett par följande samhällen. Då jordbrukarna här uppe riktigt ryckte upp sig plöjde de upp hårdvallen, gödslade jorden och sådde igen den med timotej, ren eller i blandning med klöfver. Detta brukningssätt tillhör dock, såvidt vi kunnat utröna, endast de senaste år- tiondena. I våra dagar finnas t. ex. vid Fågelsjö riktigt vackra och väl- skötta vallar af detta slag. På fäbodvatHarna och äfven då och då på hemjorden äro de emellertid ganska illa skötta och förgängliga och öfvergå efter några år i hårdvallar, hvars arter hålla sig i dikesrenar och andra kringliggande ställen och, då tillfälle gifves, rycka in i vallarna. Med timotejfröet ha med all säkerhet ej få arter under senaste år- tionden införts; några notiser härom finnas äfven i den floristiska delen af denna afhandling. Här må anföras de arter, som af oss utelutande iakttogos i timotejvallar: ÅAnthemis tinctoria, Apera spica venti, Bromus secalinus, Lathyrus pratensis, Silene dichotoma, Trifolium hybridum. Klöfvervallar. Vallar af ren klöfver insås då och då enligt upp- gift, men då vi icke voro i tillfälle studera några sådana, kunna vi icke ge några uppgifter, om hvilka arter, som i dem ingå. Myrängar. Under detta namn sammanfatta vi gräsrika samhällen, som invid byarna och någon gång intill fäbodarna uppstått på det sätt, att starrmyrar dikats, men sedermera lämnats mera åt sig själfva. De VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 35 betas regelbundet och slås i så hög grad som det uppspirande beståndet af diverse Salix-arter (S. lapponum, S. phylicifolia, S. nigricans m. fl.) tillåter. Vegetationen är ganska artrik. Sådana ängar finnas både vid Fågelsjö och Tandsjö. Ingående studier öfver desamma medhunnos dock ej. Bäckängarna sluta sig rätt nära till nu ifrågavarande samhälle. Skillnaden är dock att torflagret, om sådant finnes, är ganska grundt och väl genomluftadt, alldenstund grundvattnet utmed bäckstränderna är i ständig rörelse. Detta samhälle framgår ur lunddälderna genom utgles- ning eller borthuggande af trädbeståndet samt betning. Det blir vanli- gen en ganska smal zon på några få meter på hvardera sidan af bäcken. Träd, buskar och ris bli spridda till enstaka, medan Molinia cerulea och vissa Carzces bli ymniga till rikliga. Det bästa exempel vi sågo på denna halfkulturformation var kring Nappobäcken nära parkens södra gräns, alldeles där järnvägen löper utmed bäcken. Här antecknades ej mindre än 57 fanerogamer och ormbunkar, ett för dessa trakter synner- ligen högt tal. Arterna torde kunna utfinnas ur växtförteckningen. Åkrar ser man just icke mycket till inom parken. MHufvuddelar af den säd, som förbrukas införes under form af mjöl, sedan landsvägar dragits genom parken. Råg odlas så godt som icke, och ett och an- nat förvildadt rågstånd vid byarna är det enda som påminnnr om fin- narnas gamla rågodling. Denna bedrefs i äldre tid under form af svedje- bruk i rätt stor omfattning kring byarna på flera km. afstånd. Såväl de gamlas berättelser som än mera skogens utseende (fig. 5) på de forna sve- derna tala härom. Vid besök å ett antal sådana funno vi emel- lertid aldrig någon enda till åkern hörande art, som kunde antagas ha hållit sig från svedjeåkerns tid i den på denna in- ryckande skogen. De naturliga växtsamhällena hade på ett halft till ett århundrade utplånat hvarje spår af det ingrepp i artfördelningen, som människan gjort. Det vanligaste sädet nu för tiden är kora, någon gång hafre. Såsom belysande för den rika ogräsflora, som hör hemma i dessa små åkerlappar, må följande anteckning från en åker med sexradigt korn i Tandsjö anföras (7 aug. 1903), innehållande 23 arter ogräs. Achillea millefolium, enst., Leontodon autumnalis, enst., Spergula arvensis, spr., Antennaria dioica, enst., Mvyosotis arvensis, Spr., Stellaria media, spr., Chenopodium album, enst., Polygonum convolvulus, spr., Thlaspi arvense, enst., Chrysanthemurm leucanth., enst., Ranunculus acris, enst., Veronica officinalis, enst., Epilobium angustifolium, enst., > repens, Spr., Vicia cracca, enst., Galeopsis bifida; spr., Rumex acetosella, spr., Viola arvensis, spr., » Speciosa, SPr., Silene inflata, enst., >» tricolor, enst., Hieracium auricula, enst., Sinapis arvensis, enst., 86 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. Kulturgränsens samhällen. Som öfverallt i Norrland har un- der senare årtionden utrymmet för dessa växtsamhällen, liksom ock deras rekryteringsmöjlighet i högsta grad ökats. För ett par årtionden sedan funnos endast klöfje- och vintervägarna, utmed hvilka förvånande få arter förmått sätta sig fast. Poa annua torde inom parken vara den enda i dessa allmänt förekommande nykomlingen; någon gång ser man ännu någon annan art, såsom Prunella vulgaris och Ranunculus repens. Helt annorlunda gestalta förhållandena sig numera genom de rätt omfattande väganläggningarna, den pågående järnvägsanläggningen samt ej minst genom afverkningen. I samband med denna införas stora mängder fodermedel från andra trakter och med dessa spridas uppen- barligen rikligt främmande frön af såväl arter, som snart åter försvinna, som af sådana, som förmå sätta sig fast på öppen mark. De platser, som närmast erhålla frön genom denna spridning, äro af två olika slag med hänsyn till markbeskaffenheten, nämligen dels de på grund af urin- och gödseltillförsel på kväfvenäring rika gårdsplanerna och skogskojeplatserna, dels de på grund af markens blottande och omkastning för ganska stark förvittring utsatta vägkanterna med tillhörande diken och grustag. På nu angifna ståndorter träffas också inom parken en i förhållande till den ursprungliga vegetationen synnerligen artrik flora. Vi ha så omsorgsfullt som möjligt förtecknat denna, alldenstund det är af allra största intresse att i framtiden kunna följa densammas anrikning med nya arter. I afhandlingens floristiska del lämnas uppgifter om de i kulturgrän- sens samhällen träffade arterna, hvadan här endast i största korthet må något ingås på de i vår litteratur föga beaktade skogskojeplatserna. Den rikliga kväfvegödning, som under kojans begagnande samlats från människor och djur, liksom ock det borttagande af den ursprungliga markbetäckningen som sker öfver vissa partier närmast densamma för byggnadsändamål, samt ruderatväxternas af betning ostörda utveck- ling, torde vara de närmaste orsakerna till att kultursamhället midt ute i urskogen utvecklas förvånande väl och ganska länge håller ut. Dess värsta fiende torde vanligen vara ljusbristen. Den rikaste floran af nu angifvet slag träffade vi den 31 juli 1903 kring en 1898 använd timmer- huggarekoja, belägen i den torra tallmon väster om vägen, där denna skär Svansjöbäcken. Då denna plats är lätt funnen, anföres här artlistan, på det att växtsamhällets vidare öde möjligen må kunna vid något till- fälle undersökas. Samtliga arter voro spridda till enstaka, ingen enda dominerade öfver de andra. I samhället ingingo 2 element, dels de in- förda ruderatväxterna med 20 arter, dels 2 arter (Epilobium angustifo- VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 87 i lium, Majanthemum bifolium) ur det närliggande lunddäldsamhället kring Svansjöbäcken: Achillea millefolium, Cerefolium silvestre, Chenopodium album, Epi lobium angustifolium, Festuca rubra, Galeopsis bifida, Majanthemum bi- folium, Mvyosotis arvensis (5), Phlleum pratense, Poa pratensis, Polygonum aviculare, P. convolvulus, P. lapathifolium, Rhinanthus major, Rumex acetosa, R. acetosella, R. domesticus, Silene inflata, Stellaria graminea, S. media, Trifolium repens, Viola tricolor. Kulturgränsens samhällen visa sig lika litet som de förut omtalade hårdvallarna i någon nämnvärd grad utgöra blandningssamhällen mellan den ursprungliga och den af människan införda floran. Visserligen in- tränga t. ex. på vägkanterna björk och barrträd i stor mängd, men detta betecknar en begynnande invasion af ett helt nytt samhälle, ej en rekry- tering af det befintliga. Det enda undantaget kan sägas vara sankare partier af vägkanter och gångstigar. Från sådana äro antecknade ett antal arter, hvilka verkligen kunna sägas normalt ingå i det nya sam- hället; de viktigaste äro ÅApgrostis canina (ur myrar och lunddälder), Aira flexuosa (ur barrskogar), Carex goodenoughi (ur myrkanter), Galium palustre (ur sjöstränder och lunddälder), Potentilla erecta (ur myrar och lunddälder), Geranium silvaticum (ur granskogar och myrkanter), Funcus filiformis (ur skogskärren), Ranunculus reptans (ur sjöstränder) samt den allestädes närvarande Solidago virgaurea, hvilken torde vara en af vår floras mest plastiska arter. + Söka vi nu sammanfatta ett svar på frågan om människans infly- tande under 300 år på vegetationen och floran i Hamra kronopark, torde det kunna ske i följande satser. Att märka är att trävaruindustrien här ännu är så ung, att densamma icke i nämnvärd grad öfvat inflytande. 1. Den direkt i besittning tagna arealen är försvinnande liten (0.3 2). 2. Å den öfriga arealen är växtsamhällenas sammansättning alldeles opåverkad. Endast invid byarna, där husbehofsblädning skett, äro för- yngringsförhållandena afsevärdt förändrade, gynnande en rikligare åter- växt. 3. Florans totala artantal är afsevärdt ökadt eller från omkring 175 vid tiden för människans invandring” till omkring 260. Ej mindre än 86 arter eller omkring 30 » af hela artantalet måste anses af män- niskan införda, då de fullständigt saknas i de naturliga växtsamhällena. 4. Inga skäl förefinnas för att de naturliga växtsamhällena i nämn- värd grad rekryterats genom af människan införda arter. 1 Artbegränsningen är den i svenska floror brukliga; underarter och hybrider, liksom ock Hieracier, äro ej i dessa siffror inberäknade, 88 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. 5. I kultursamhällena, hvilkas artantal uppgår till omkring 120 arter, finnas visserligen intill ett 30-tal? arter (eller bortåt 25 92/), hvilka äfven lefva i de ursprungliga samhällena (jfr sid. 102 0. f.). Flertalet af dessa äro emellertid mera tillfälligt uppträdande och mycket få af dessa äro i ifrå- gavarande samhällen tongifvande. Kultursamhällena kunna därför anses såsom i sin helhet af människan införda och endast un- der vissa förhållanden (sid. 87) såsom blandningsformer. Vid ofvanstående redogörelse har det formrika och intressanta släk- tet Hieracium helt utelämnats af det skäl, att den moderna artbegräns- ningen inom detsamma är en helt annan och snäfvare än i öfriga släk- ten. Amanuensen H. Dahlstedt har emellertid i det af oss och fil. kand. Östman å parken insamlade materialet urskilt 27 arter och underarter, däraf ex ny, icke förut från kringliggande trakter känd. Bland dessa kunna för 23 arter närmare angifvas, i hvilka växtsamhällen de äro an- träffade.” Alla dessa utom 4 (H. canipes, H. phulanthrax, H. amplifica- tum och H. umbellatum) äro uteslutande anträffade i kultursam- hällen; flertalet i hårdvallar och å vägkanter, H. auricula i en korn- åker. Endast en enda art, H. amplificatum, är funnen såväl i granskog som i kultursamhälle. Däraf torde man ha rätt sluta att öfver ett 20-tal af de här funna Hieraciumarterna på ena eller andra sättet under de senaste 300 åren spridts från andra trakter hit in i skogarna genom människan, hvars nära följeslagare de äro, medan endast några helt få följt granen. Då granskogar och kultursamhällen äro de bägge yngsta leden i de härvarande växtsamhällenas serie, är man sålunda be- rättigad säga, att hela Hieraciumfloran i Hamra kronopark är af mycket ungt datum och att detta släkte helt torde saknats un- der äldre skeden i vegetationens utvecklingshistoria. C. Spridda ekologiska studier öfver växtsamhällena. Under studierna inom Hamra kronopark mötte af och till frågor, som voro af största betydelse för bedömande af hela mekaniken i vegeta- tionens utdaning och de olika samhällenas förhållande till hvarandra. På lösningen af några af de mest framträdande af dessa frågor nedlade vi så mycket arbete som det var oss möjligt. Oaktadt resultatens frag- mentariska natur ha vi dock velat framlägga dem, då dessa frågor i YI detta artantal äro ej upptagna sådana arter som lingon, blåbär o. a., som aldrig ingå i de egentliga kultursamhällena men som väl växa omedelbart invid dessas gränser. 2 Öfriga 4 äro insamlade af hr Östman på >Tandsjöberg»>. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 89 Sverige så föga bearbetats och de därför kunna vara till någon ledning, ej minst vid fortsatta studier inom parken. En serie af nu ifrågavarande undersökningar berörande marktempe- raturen är redan behandlad (sid. 52—55), då den synts oss naturligare höra hemma under klimatet. De öfriga sammanställas här, ehuru de ej ha något direkt inre samband. De viktigare natursamhällenas artbestånd. En af de uppgifter vi från början förelade oss var att utröna de olika växtsamhällenas, dels absoluta dels inbördes rikedom på arter, samt huru stora procent af arterna, som i egentlig mening genom ett ymni- gare eller rikligare uppträdande voro de viktiga. Under studiernas fortgång framträdde vissa drag i urskogens vege- tation, som i hög grad underlätta ett dylikt syfte. Växtsamhället som ett biologiskt helt framträder i ursko- gen med mycket större tydlighet och klarhet än i de af män- niskan i högre grad påverkade områdena. Detta beror sannolikt därpå, att den relativa jämvikt, hvartill striden mellan de olika växt- samhällena slutligen leder, om den ostörd får fortgå, i de af människan mera behärskade områdena oupphörligt störes, hvarigenom utvecklingen länkas in på nya banor. Ett annat drag, som ju ofta är påpekadt, särskildt för våra barr- skogar, är de härskande samhällenas ofantliga enformighet. Men detta drag framträder här om möjligt klarare än vanligt. Såväl konstans som enformighet betonas äfven af andra forskare som varit i tillfälle att se orörd urskogsvegetation inom det palearktiska området, så t. ex. i senare tider af Cajander i hans skildringar af den sibiriska taigan kring Lena. Det synes häraf, som det skulle vara en lätt sak att i siffror belysa dessa förhållanden, särskildt när det gäller ett så litet område som Hamra kronopark. Oaktadt vi under hela tiden förde ständiga anteckningar och ha kollationerat vår uppfattning af arternas frekvens inom parken med talrika där upprättade ståndortsanteckningar, finner man, när det gäller att sammandraga resultaten, fullväl huru svårt det är att eliminera bort det personliga tycket. Detta spelar dock för ett så pass litet ma- terial vida mindre roll än vanligen vid frekvensuppgifter i floror och växtgeografiska skildringar, och under alla omständigheter äro de siffror vi vunnit vida öfverlägsna de ungefärliga uppskattningar af »artrik>, »art- fattig> m. m., som flertalet botanister låta sig nöja med. Artsiffrorna för växtsamhällena ha följande ursprung. Vid vandrin- garna i skogen gjordes ständiga anteckningar, med stöd af dessa och ståndorstanteckningarna diskuterades af oss bägge den frekvens beteck- Skogsvårdsföreningens tidskrift, 1907. Fackuppsatser. g 90 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. nad efter 4-gradig skala (allmän, täml. allmän, här och där, sällsynt) som vi ansågo respektive art ha i vederbörande växtsamhälle. Materia- let återfinnes i den floristiska delen, resultaten äro här nedan hopställda ur de upprättade listorna. I ett och annat fall har det varit omöjligt att säkert afgöra en arts ställning, men dessa fall äro så fa att de icke inverka på totalbilden, utan endast kunna förorsaka en förskjutning af några få procent. Endast fanerogamer och ormbunkar äro här behand- lade. Fem grupper af naturliga växtsamhällen ha vii nu berördt afseende studerat, nämligen 1) tallskogar, 2) granskogar, 3) lunddälder, 4) myrar och mossar, 35) sjöarnas och de öppna vattnens.' Däremot visar det sig, att de skilda växtsamhällen, som ingå i dessa grupper, icke med fördel kunna behandlas; därför hade fordrats ett ännu mycket större material och mera ingående studier än tiden tillät oss utföra. Se vi då först på det inbördes artantalet i dessa grupper: Antal arter. Allm. Täml. allm. Häro, där. Sällsynta. PIGLISKOP AT sosse ebie stöp al 27 9 2 10 6 (SLA TISKORAI 25 er enes fan skr 53 9 8 19 17 Nan Ce alk Ökat dess As 82 7 6 39 30 Myrar och mossar ............... Hå TY 14 21 19 ÖPPda Vatten: «s.k ta 23 = I 4 18 Det behöfs knappast mera än att kasta en blick på dessa tal för att inse, att vi här ha växtsamhällen med en ytterst olikartad biologi. Tallskogarna med sitt ringa artantal, men sin höga procent (33 2) af allmänna arter visar ett växtsamhälle, där i ena eller andra riktnin- gen extrema förhållanden måste råda, men där de arter, som kunnat tillpassa sig äro gynnsamt ställda, i det att medtäflarna äro så godt som uteslutna, så att de förra bli allmänna öfverallt och därjämte ymniga. Man tar knappast fel om man anser den viktigaste faktorn vara den lätt vattengenomsläppande markens tidvis betydande torrhet. Granskogarna förete redan en annan bild. Artantalet är det dubbla mot tallskogarnas, likaså äro såväl de arter, som äro vanliga medbor- gare i granskogen, som de, hvilka där ge gästroller, vida talrikare än hos tallen. Men här kunna siffrorna lätt föra vilse. Som redan visats äro parkens granskogar af högst växlande typ (sid. 62 o. f.). Äfven i art- antal är skillnaden stor; granmoren är föga artrikare än tallskogen, det är granlundarna och grankälarna som öka artantalet så afsevärdt. I dem träffas dock äfven flertalet af de arter som finnas i den förstnämnda. Lunddälden visar åter en ny förskjutning i riktning af högt artantal, men fallande frekvens. Ser man ytterligare på, hvilka arter som äro all- ! Ang. kultursamhällen, se sid. 44 o. f. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. OI männa, finner man, att det är ett par träd (björk, rönn) och ett par ris (kråk- bär, lingon), hvilkas frekvens är mycket begränsad, i det att enstaka eller ett fåtal individ finnas öfverallt. Molinia och Geranium silvaticum kunna understundom på mindre fläckar rent af bli beståndsbildande, något som aldrig inträffar med den sjunde af de som allmänna markerade arterna, Solidago. Det höga artantalet och de många h. o. d. eller sälls. uppträ- dande arterna tyda på ekologiska förhållanden, som öfver hufvud taget äro gynnsamma för växtlifvet, på ett bord, vid hvilket många vilja äta. Ytterst små variationer i fuktighet, ljus m. m. äro helt säkert i samhäl- len af denna natur tillräckliga att tränga undan en viss art från en viss plats, medan samma art några meter därifrån, där förhållandena äro något litet annorlunda, väl klarar striden med medtäflarna. Mossarnas och myrarnas höga artantal är i viss mån öfverrask- ande, alldenstund man ju af ålder brukat anse dem som enformiga sam- hällen. Så är i dessa artfattiga trakter knappast fallet. Förbises må dock ej att här äro sammanförda samhällen med vidt skild ekologi, sam- hällen så extrema som från de våta starrmyrarna och till de torra ris- mossarna, där i många afseenden alldeles motsatta kraf ställas på arter- nas fysiologi. En sak är emellertid påfallande, nämligen det stora an- talet allmänna och tämligen allmänna arter. Ej få af dessa äro icke blott allestädes närvarande utan äfven beståndsbildande. Berggrundens inflytande på barrskogarnas utveckling. Hamra kronopark lämpar sig särdeles väl för studier öfver denna fråga. Inom detta relativt lilla och klimatologiskt säkerligen mycket likformiga område träffa vi, såsom förut (sid. 46 o. f.) omtalats, flera olika bergarter. Vidare var skogen, när indelningsplanerna för kronoparken uppgjordes, i det närmaste alldeles orörd samt med undantag af några små områden bevuxen med äldre skog af timmerträd och timmerämnen. Indelningshandlingarna ge därför en god föreställning om skogens beskaffenhet, sådan den utvecklat sig, ostörd af män- niskan. De olikheter, som finnas mellan olika områden, måste därför anses vara ett uttryck för olika växtbetingelser. Vid hushållningsplanens uppgörande indelades skogen i fyra olika block. Dessa uppdela parken i fyra delar, som så nära det gärna kan begäras ansluta sig till olikheter i berggrunden; jfr fig. 2. Inom första blocket består denna af graniter och gnejser, näm- ligen ögongranit, finkornig granit, grå och rödlätt samt gnejs. Inom andra blocket utgöres den till den större delen af porfyr samt inom de norra och östra partierna af ögongranit och gnejs. Det tredje blocket 92 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. hvilar nästan helt och hållet på gnejs, endast inom det sydvästra hörnet är rödlätt granit anstående. Det fjärde blocket faller så godt som ute- slutande inom porfyrområdet, endast med sitt östligaste parti sträcker det sig in på granitområdet. Till uttryck för skogens olika beskaffenhet inom de olika blocken ha vi valt dess täthet, d. v. s. i detta fall antalet timmerträd och timmerämnen per hektar. Visa sig några mera fram- trädande olikheter mellan de skilda blocken, anse vi orsaken med all säkerhet vara att söka i markens beskaffenhet. Blocken äro nämligen så pass stora, att mera tillfälliga topografiska olikheter med all sanno- likhet måste utjämnas i detta i öfrigt ovanligt likformiga område och därför icke kunna förskjuta de tal, som ange skogens medeltäthet inom hvarje block. Olikheterna mellan blocken framgår af nedanstående tabeller. Timmerträdens och timmerämnenas antal per hektar inom de olika blocken. AD | Har Summa Sko | Träd : 4 | Ummer | | prod. mark | timmerträd | | per har I | | amnen | | Block I (granit," gnejs) SRS SSA 10,233 883,347 810,884 | 166 > I (porfyr, granit, gnejs) -...... | 9,875 654,171 694,103 126 | EET TTN (272675), SXT) ocses oss passen 3,864 | 365,258 359,698 188 | I STR TVi(or/YZo 2xani0) gps sarsse see) 4,094 264,888 204,821 | IIS Gran- och tallskogarnas areal och täthet inom de olika blocken. — — OO ooo I GE TADPSLESONE | Tallskoörg Areal | Antal Träd Sensus Areal Antal rade Se tlemes 2 tal för träd & tal för träd Har: > 0 frad per har lar träd per har | per har| per har Block I| 1,399,0 | 348,050 | 249 164,9 | 7,394,79 11,088,653| — 147 134,9 » -IL| 2,947,21 | 488,600 166 109,9 || 6,105,77 | 692,625 113 103,7 | » LIT | 2,125,82 | 392,912 189 125,2 | 1,146,44 | 202,336 176 161,5 IV] 543,50] 82,170 151 100 3,48$,25 | 378,925 109 100 För blandskogarna ha inga jämförelser gjorts af det skälet, att i indelningshandlingarna dessa ej särskilts. Då i ett skifte såväl gran som tall angifvits förekomma i större antal, har det oftast varit så, att 1 Inom blocket rådande bergarter äro kursiverade. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 93 detta skifte omfattat såväl tall som granskog, utan att arealen för hvar- dera angifvits. Dessa skiften ha utlämnats ur jämförelsen. En studie af de ofvan anförda tabellerna tillåter en uppskattning af å ena sidan porfyrens, å andra graniternas och gnejsens värde som skogsmark. Visserligen utgöres denna ej af den direkt vittrade berg- grunden utan af morän, men såsom ett flertal forskare visat, innehåller moränen öfvervägande block af den bergart, som i trakten är anstående. Därjämte är att beakta, att bergarternas utbredning utanför graniten är sådan, att med den rörelseriktning isen haft, porfyr i regel lagrats öfver porfyrområdet, granit öfver granitområdet. En hufvudsakligen af porfyr bestående morän ha vi sålunda att vänta oss inom 4:de blocket, inom 2:dra blocket består nog inom ett större område moränen af porfyr, men här anstå äfven graniter och gnejser, hvarjämte moränen i synnerhet inom porfyrområdets norra delar torde vara starkt upp- blandad med block af den norr därom anstående graniten. Inom de öfriga blocken ingå hufvudsakligen graniter och gnejser i moränen. Por- fyren är genom sin motståndskraft mot vittring en dålig skogsmarks- bildare, trots sitt innehåll på värdefulla mineral. (Jfr sid. 48.) Det visar sig också tydligen vid en jämförelse af skogarnas täthet inom de olika blocken. Inom fjärde blocket, porfyrområdet, ha vi de glesaste skogarna, såväl hvad gran som tall beträffar, därnäst kom- metadetrandra blocket, hvarest porfyren intar ett storre om råde. Dessa block stå i afseende på skogarnas täthet tämli- gen nära hvarandra. Vida bättre äro de andra blocken. Gran- skogen visar inom block I (granit), jämfördt med block IV (porfyr) en höjning af ända till c:a 65 &« af trädens antal per har. Lika betydande olikheter företer tallskogen; den är tä- tast inom blocket III (gnejs) och trädantalet per har är där höjdt med öfver 61 2/, jämfördt med block IV (porfyr). Skillnaden mellan de olika blocken är sålunda synnerligen påtaglig och orsaken torde icke gärna kunna vara någon annan än berggrundens olika beskaffenhet. Det här omnämnda porfyrområdet utgör blott en liten del af ett större dylikt, som sträcker sig dels in i Härjedalen, dels ned i Dalarna i Orsa och Älfdalens socknar. Äfven här tyckes porfyren såsom skogsmarks- bildare visa sig mindre fördelaktig. I J. O. af Zelléns ingående studie »Om våra skogars bättre vård och högre afkastning»” förekomma ett antal uppgifter angående beståndens kubikinnehåll inom landets olika delar. Flera af dem härröra från Älfdalens socken och visa i allmänhet ovanligt ringa kubikinnehåll. Sannolikt är orsaken härtill skogsmarkens ! Skogsvårdsföreningens tidskrift 1906, sid. 200, 94 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. beskaffenhet, i det att densamma väsentligen är framgången ur sand- stenar och porfyrer. I regel är moränen inom området af den beskaffenhet, att skogen når god slutenhet, endast inom några smärre områden är den så fattig på finmaterial, att densamma ej kunnat finna sin trefnad. Ett exempel härpå har man i parkens nordöstra del utmed Voxnan. Här har älfven på nägra ställen inom öfversvämningsområdet, så frisköljt moränen, att den utgöres af en steril blockmark (se fig. 11). Ur Statens skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. af förff. Fig. 11. Blockmark utmed Voxnaälf vid Rullbo. Den 30 juli 1903. Om urskogens produktionsförmåga från ekonomisk synpunkt. Den 20 mars 1884 öfvertog staten vid afvittringens fastställande sin nya domän Hamra kronopark. Såsom nämndt var då hela detta stora skogskomplex — 28,068 har produktiv mark — så godt som orörd urskog, där yxan aldrig satts till roten af något träd. Någon skogsfinne hade väl då och då, för att rädda jaktbytet, som fastnat i trädkronorna, fällt en eller annan stam. Vid afvittringen hade också några träd tagits, lik- som ock man huggit tall för barkbröd, men på det hela taget var skogen här dock sådan, som den utvecklar sig, då människan ej ingriper. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 95 Det har därför sitt stora intresse att söka utröna, det värde sådan skog äger, utvecklad i ett område, som med hänsyn till naturförhållan- dena kan anses som typ för betydande områden af dén stora norra delen af vårt skogsområde. År 1887 fastställdes indelningshandlingarne för kronoparken och samma år började afverkningen, som nu sålunda pågått i jämnt 20 år. Ett urskogsområde, som Hamra kronopark med till allra största delen mogen skog erbjuder åtskilliga svårigheter för en väl anordnad afverk- ning. Å ena sidan kan föryngringen lätt försvåras genom att skogen blir för gammal, å andra sidan ansågs det från ekonomisk synpunkt mindre klokt, att på en gång utsläppa i marknaden ett större timmerförråd, som med ens skulle nedtrycka priserna. Den redan 1892 projekterade järn- vägen lofvade dessutom bättre afsättningsvillkor. Det ansågs äfven att afverkningen borde så anordnas, att den skedde någorlunda jämnt under en längre tid, hvarvid den äfven kom att lämna befolkningen i orten en mera jämn och stadigvarande förtjänst. Omloppstiden har bestämts till 180 år. Vid den första förberedande afverkningen borttagas alla äldre, öfvermogna träd, framför allt sådana med glesa kronor, hvilka producera ingen eller ringa kott. Alla träd, som kunna tjänstgöra som fröträd, sparas och skyddas på bästa sätt. Vidare borttages alla skadade träd samt torrskog. Det är uppenbart, att beroende på beståndets beskaff- enhet, summan af det uttagna härvid blir mycket olikartad och torde enligt uppgift växla mellan 15—380 3 af hela virkesförrådet. Af stort intresse är att se, hvad en afverkning, lagd efter dessa principer, har lämnat staten i afkastning. Genom generaldirektören K. Fredenbergs välvilliga tillmötesgående ha vi erhållit några siffror, som just belysa denna fråga; de omfatta 20-årsperioden 1887—1906. Vid indelningshandlingarnes uppgörande uppskattades virkesförrådet till 4,237,170 träd, hållande vid brösthöjd 8,; eng. tum (21,6 cm.) eller därutöfver. Af dessa ha hittills afverkats 905,071 träd med ett beräknadt kubikinnehåll af 784,409 kbm. Dessutom ha afverkats 7,686 träd om 6—7 eng. tum (15,.—17,8 cm), hållande 1,230 kbm och 2538,526 torrträd samt 63,278 vrak, torra och råa. Denna afverkning har gifvit statsver- ket en bruttoinkomst af 353,123,621 kr. 04 öre. Dessutom har under hand — utan att vara upptaget i stämplingslängd — virke sålts till ett värde af några tiotusentals kronor. Afverkningen under 20-årsperioden har sålunda pr år gifvit 256,181 kr. o5 öre eller 9 kr. 13 öre pr hektar. Kubikmassan rå skog utgör pr år 39,281,05 kbm eller 1,4 kbm pr hektar. Utgifterna för kronoparken voro år 1906, frånsedt dikningskostnaderna, 12,956 kr. 65 öre (löner inberäknade). Framdragandet af järnvägen Orsa—Sveg, som enligt hvad kartan 96 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. fig. I visar går längs genom parken underlättar redan, trots det att järnvägen ännu ej är färdig i hög grad tillgodogörandet af skogens pro- dukter. År 1906 har man sålunda kunnat från parken sälja affall till ett pris af 70 öre per kbm. Äfven afsättningen af gran för pappers- massa kommer nu att i hög grad underlättas. BETA Ur Statens skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. af förff. Fig. 12. Tallskog på blockrik morän med insprängd gran och björk. God föryngring efter oordnad blädning. Utmed vägen mellan Fågelsjö och Rullbo, närmast förstnämnda by. juli 1903. Hvad afverkningens inverkan på skogens utveckling beträffar, är därom ännu naturligtvis väl tidigt att fälla något uttalande. Såsom be- lysande för huru den oordnade, kring byarna bedrifna blädningen inverkar meddelas här en bild af en dylik skog, visande en blandning af tall, gran och björk med riklig föryngring af trädslagen, hufvudsakligen dock tall. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 97 Lijusmätningar i tallskogar. I praktiskt hänseende har en närmare kännedom om ljustillgången i våra skogar och om trädarternas olika ljusbehof otvifvelaktigt en mycket stor betydelse. Gallringar, ljushuggningar med flera praktiskt-skogliga ätgärders betydelse ligger till en stor del uti en reglering af ljustill- flödet och ljustillgången i skogsbeståndet. Ehuru man redan af den praktiska erfarenheten har en viss kännedom om våra skogars ljusbehof, är det väl dock otvifvelaktigt, att en ingående studie af dessa före- teelser skulle kunna föra oss ett steg närmare till det mest rationella ut- förandet af dessa skogsvårdsåtgärder. Som den första länken i den kedja af undersökningar, som för detta ändamål äro nödvändiga, ha vi före- tagit, då förhållandena så tillåtit, mätningar öfver ljustillgången i mera ty- piska skogsbestånd. Inom Hamra kronopark undersöktes för detta ända- mål trenne tallbestånd, ett äldre, fullmoget, ännu i urskogstillstånd stående timmerbestånd samt tvenne yngre (c:a 50-åriga) ungskogsbestånd, upp- komna efter oordnad blädning i närheten af Fågelsjö by. Ljusmätningarna hafva utförts enligt den af Wiesner förbättrade Bunsen-Roscoeska metoden. Utan att i alla detaljer kunna redogöra för denna, vilja vi här endast omnämna de väsentliga momenten, för att gifva en föreställning om, hur bestämningarna utföras. Metoden grundar sig på den företeelsen, att klorsilfver svärtas i ljuset. Ju star- kare ljuset är, desto snabbare erhåller ett med klorsilfver prepareradt papper en mörk eller svart färg; den erhållna färgtonen utgör en direkt produkt af ljusintensiteten och belysningstiden. Bestämmer man sålunda en gång för alla den färgton, som det svartnande klorsilfret bör uppnå, kan man bestämma det vid ett visst tillfälle rådande ljusets styrka ge- nom att observera den tid, som åtgår för att ett färskt, förut obelyst klorsilfverpapper skall uppnå denna ton. Ljusstyrkan uttryckes genom ett tal. Åtgår det till exempel en sekund för att uppnå den bestämda färgtonen, betecknas ljusstyrkan med 1, åtgår det 5 sekunder, är det !/, eller 0,» och åtgår endast ”/, sek., är ljusstyrkan 1,33. För att ar- beta säkert och bekvämt, bör man välja en färgton, för hvilken det äfven vid fullt solljus åtgår tillräckligt lång tid för att en noggrann och säker tidsbestämning skall erhållas. Denna färgton framställes genom att belägga en pappersremsa med en i solljuset beständig färg, som så mycket som möjligt närmar sig den, som klorsilfver antager i ljuset. Man har sålunda att observera huru lång tid som det åtgår, för att klor- silfverpapperet skall erhålla denna ton. Själfva ljusmätningsapparaten är ytterst enkel, den utgöres af en tunn träskifva i storleken 9 x 12 cm. Öfver träskifvan är lagd ett någor- 98 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN, lunda tjockt, svart, ogenomskinligt papper, i hvilket finnes uttagen en cirka centimeterbred remsa, gående tvärt öfver träskifvan, nära dess ena kant. Remsor af klorsilfverpapperet stickas in under det svarta pap- peret, som sålunda skyddas mot ljuset. Vid den i papperet gjorda öpp- ningen fästes den med den beständiga färgtonen belagda remsan. När ljusmätningar skola företagas, skjutas remsor af klorsilfverpapper fram i öppningen, och på en klocka observeras noga den tid, som papperet fordrar för att erhålla samma ton, som den invid i öppningen fästade färgbelagda pappersremsan har. Vill man undersöka ljustillgången inuti ett skogsbestånd, bestämmes först ljusstyrkan ute på fritt, öppet fält I SSR > UL en NV a HS AR 3 ÖS 5 20 36 A Ö ay | 58 | å ös Os! al AR NS IEEE ! TAS mA Oe 23 37 25 46 - A | | Os | ex | 034 015 I I NA 1 I 12 X PÅGEN TA | [. Ke | (OT ox I I I I I 26 Oe28 TRA RT 27 SA 38” OE 45” A O37 U| I U U| SSX < << 3 < RR 13 < Rd 12 <—« 34 X Fig. 13. Ljusmätning i urskog af tall vid c:a 160—170 år gammal, Långsveden mellan Näfveråsen och Svansjöbäcken, utförd den 28 juli 1903 kl. 12—12'50. Ljusmätningen började vid nedersta högra punkten, pilarna angifva den ordning, i hvilken punkterna un- dersöktes. Vid korsen angifva bråken den relativa ljusstyrkan. Öfriga tal äro trädens bröst- höjdsdiameter i em. De fylda cirklarne ange död tall. och sedermera inuti beståndet. Dessa bestämningar böra utföras vid klart solsken och jämn belysning, helst omkring middagstiden. Åtgå ute på fria fältet 10 sek. för att klorsilfverpapperet skall erhålla en viss ton, men inuti beståndet 40 sek. för samma ton, är ljustillgången uti bestån- det '/, af det fulla dagsljusets. Ljusmätningarna i tallbestånden anordnades på följande sätt. Ett så vidt möjligt likformigt bestånd utvaldes. Genom mätning och pålning indelades detta i kvadratiska rutor om 2—6 m. sida. I samma bestånd voro rutorna lika stora. Vid pålarna, som utmärkte rutornas hörn, gjordes VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 99 ljusbestämningar, allt under det att då och då bestämningar af ljuset på ett närbeläget fritt fält företogos. Genom ett sådant förfaringssätt er- hölls dels en inblick i ljusets variation inuti beståndet, dels också ett medeltal för hela beståndet. Det undersökta beståndet kartlades, hvar- vid träden noga inmättes och deras brösthöjdsdiameter antecknades. Fig. 13 återger undersökningsresultatet i ett gammalt tallbestånd. Rin- garna angifva träden, siffrorna bredvid desamma brösthöjdsdiametern. Bråk- talen utmärka de punkter i beståndet, där ljusmätningar företagits, och visa huru stor del af det allmänna dagsljuset, som på den ifrågavarande punkten trängt ned vid brösthöjd i beståndet, d. v. s. här praktiskt taget till marken. Det mot rutnätet vinkelräta afståndet mellan tvenne under- 2A Or6 S ot . po ol O20 ,s002 AL 5 IA IS a 08 . O20 FER TSAN Le 32 X X O3.5 18,5 å Å 02 O9 5 Ö 0.025 o5 O3.5 . . O8.5 Oh 5 OR ES SSK 557 UN 2,5 5 Xx o . o. ot -/ Ds Å Ds O6, FAO O35 e ) 0” Av o2 ee 293 Oo 05 o2 03,5 . 209 . . S I - I I [0] I 2 Ar —X 2X TK JORD [ry 28 os 53 2 XX CE Oo (0) o? 2 "eo 35 11,5 Os . för] o2 Fig. 14. Ljusmätning i ungt tallbestånd nära Fågelsjö. Den 27 juli 1903. 10:30 —11 f. m. Jfr i öfrigt figurförklaring till fig. 13 och 15. sökningspunkter är 6 m. Beståndet är sålunda rätt glest, men torde dock fullt motsvara den normala slutenheten hos äldre tallskog inom trakten. Ljusstyrkan är såsom det synes af siffrorna tämligen växlande, o id o . . - . från — på den ljusaste punkten, hvarest solljuset är endast obetydligt 152 I försvagadt, till ED där beskuggningen är som starkast. Oaktadt några partier under vissa delar af dagen sålunda mottaga mycket starkt sol- ljus, saknas dock all lifskraftig föryngring. Inom ett område af 9 kvm. räknades sålunda ej mindre än 114 ex. af tall och 12 ex. af gran, alla dock små och dvärgliknande, ehuru åldern var ganska betydande. Af tall undersöktes 8, af gran 4 individ och gåfvo dessa följande resultat i medeltal: 100 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. Antal unders. fö Längd. Diam. Ålder. Talar 6 Byss 86,, cm. 10,7 mm. 2/5.0MaL (Granat Auer (ojugg TAGS, 27baD Som synes, äro dessa plantor långt ifrån lifskraftiga och under de rådande förhållandena alldeles säkert ej mäktiga af någon vidare utveck- ling. Fråga torde emellertid vara, om bristande ljustillgång härtill är Oo 28 at Al 1 1 5OSXT X3 z Xz RJ X= ÖV 45 3 3 En 70 o Z a oc o PERS o o O 09 o . [07] | . Å 2 40 OO 5 kö PS iz (&) 3,5 1 Il. Kos 4 27 NA a xe IE Xl Er S 07. NTE FOT 07 o s 5 06,5 AR Te 06 SÅ Le Sr : ; < o 2 . .” Ja 40 2 ds o o o oo 1 SRA o 1 o a 7 ar 1 3 2S TE EFOXT 06 KT OT 2555 6$NO7 o g SA 00.0 30 Ce 452 10 oe ; 3 a 2 Og I ANG o 10 o $ kl) 1 Zl 22 1010 i; 1 (ORG Jo Xz ”oXT Xs s $?02 = O8 25 850 SG o 2,5 Os2s 40.085 o o 20 3 150 014 o [0] o7 194 3 - 1,5 50 Oc o 30 SIMO OZ [o] ; at SSA ul - 1 os go Xx 2 XE 2 DE CA Ms 25 0071.5 300 og 2 0 OM o4 085 Oz2 o O7 o Oo Oo 2 OG OS SO Oss O tall, Ö död torr tall, gran, D björk Fig. 15. Ljusmätning företagen den 27 juli 1903, kl. 12—12'50 e. m. i tallbestånd med gran och björk, uppkommet efter oordnad blädning nära Fågelsjö by. Jfr i öfrigt figurförkl. till fig. 13. den enda orsaken. Samma dag, som ljusbestämningarna utfördes, in- samlades prof af gran- och tallplantorna för en närmare undersökning. Denna har gifvit vid handen, att barrens assimilationsarbete ingalunda var nedsatt. I assimilationsparenkymets celler hos såväl tall: som gran- barren funnos stärkelsekorn ytterst rikligt, och med jodlösning antogo cellerna i sin helhet en mörkt blåviolett färg. I jodlösning blefvo barren, sedan klorofyllet utdragits med sprit, svarta på grund af stärkelserike- VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 101 domen. Det synes sålunda, som om plantorna i det hänseendet ej ledo af någon ljusbrist; ljustillgången är otvifvelaktigt tillräcklig för en liflig assimilation. Orsaken till plantornas svaga utveckling ligger sålunda icke direkt i någon bristande näring på grund af för litet ljus, utan säkerligen i en del andra samverkande faktorer. Hvilka dessa äro, må en kommande undersökning afgöra. Ljustillgången undersöktes äfven enligt samma metoder, som nu angifvits, i tvenne efter en oordnad blädning uppkomna bestånd. De tvenne återgifna kartorna figg. 14 o. 15 illustrera enligt samma grunder som för kartan fig. 13 beståndets slutenhet, trädens dimensioner och ljustill- gången på de utvalda punkterna. Sidorna i de af punkterna angifna rutorna äro här 2 meter. Äfven i dessa är ljustillgången vid middagstid ganska växlande, hvilket är ett direkt uttryck för beståndets ojämna slutenhet, men hvad som dessutom är af intresse är att beskuggningen i ungskogsbeståndet kan vara nästan dubbelt så stor som i det äldre timmerskogsbeståndet. Detta' bestånd innehåller utom tall äfven gran och björk. Som synes af bilden, finnas äfven här smärre luckor, där ljustillgången är ganska stor — '/, af hela dagsljusets styrka — men där växtlig föryngring ändock saknas. Undersökningar utfördes äfven samtidigt öfver ljustillgången i tall- kronorna vid de punkter, där de barrbärande grenarna börja dö ut. Dessa observationer äro emellertid ännu endast rent preliminära studier, och det torde ej vara lämpligt att redan nu publicera desamma. Några som helst allmänna slutsatser kan man naturligen icke draga af dessa ganska fåtaliga undersökningar, men vi ha anfört dem här för att visa, hurusom ljustillgången i skogsbeståndet kan på ett ganska exakt sätt studeras. Först då man samlat en rik erfarenhet på detta område inom landets olika delar, kunna slutsatser af praktiskt värde dragas. D. Floran i Hamra kronopark. Den utredning, som här lämnats angående vegetationens samman- sättning i ett centralt beläget svenskt urskogsområde, hvilar naturligen helt på den enskilda artens utbredning och uppträdande. Det synes oss därför uppenbart, att om vår undersökning skall för framtida under- sökare få det värde, som ligger i att man med stöd af densamma skall kunna åtminstone i vissa viktiga afseenden studera de förändringar vege- tationen, då den fullständigare underlägges människan, undergår, så måste i den ingå äfven förteckning å de arter som anträffats, jämte redo- 102 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. görelser för sättet för deras uppträdande. I nomenklatur och artbe- gränsning ha vi, där ej annorlunda anmärkts, följt de brukliga svenska handböckerna. Om sättet hur förteckningen upprättats, lämnas sid. 89 och 90 närmare upplysning. Åchillea millefolium, +t. allm. i kultursamhällen, särskildt hårdvallar och vägkanter. — Få- gelsjö, Tandsjöhållet, Tandsjö, Näfveråsvallen, timmerkoja vid Svansjöbäcken. Achillea ptarmica, sälls., några individ i en åker vid Fågelsjö, Tandsjö. Agrostis vulgaris, h. o. d. i kulturformationerna och kulturgränsens samhällen. — Fågelsjö, Korrisbergsvallen, Tandsjöhållet, Tandsjö. Avgrostis canina, h. o. d. i myrarnas, lunddäldernas och kulturens växtsamhällen. — Grysjöå- myren, Tandsjö, Korrisbergsvallen, Nappobäcken. Agrostemma githago, sälls. — Halfvägsvallen. Åira cespitosa, h. o. d. i lunddälder; t. allm. i kulturformationerna. — Grysjöåns utlopp, Fågelsjö, Hållavallen, Tandsjö. ÅAira flexuosa, t. allm. i barrskogarna; allm, i kulturformationerna. Alchemilla vulgaris, endast iakttagen i kulturformationer (hårdvallar, gårdsplaner och väg- kanter). Följande underarter insamlades: + acutangula, Fågelsjö, Korrisbergsvallen, Tandsjöhållet. + pastoralis, Tandsjö. + obtusa, Storsvedjevallen. Alnus incana, t. allm. i mera öppna växtsamhällen såsom försumpade skogar, lunddälder, sjöstränder och kulturgränsens samhällen. Ganska likformigt spridd öfver området. Alopecurus geniculatus 7 fulvus, sälls. i kulturgränsens samhällen. — Båtställen vid Fågel- sjö och Tandsjö. Andromeda polifolia, allmän i mossar, särskildt i hvitmosstufvorna, inom hela området; h. o. d. i tallskog på Toppimyrheden. Angelica silvestris, h. o. d.i lunddälder; sälls. på myrar. — Utmed Grysjöån, Svansjöbäc- ken, Nappobäcken, myr vid Nappojärvi. Antennaria dioica, h. o. d. i torra tallskogar (Långsveden mellan Näfveråsen och Svansjön) och lunddälder (Svansjöbäcken, Grysjöån), I torrare kultursamhällen t. allm. (Fågel- sjö, Tandsjö). Anthemis tinctoria, sälls. i timotejvallar (Fågelsjö, Tandsjö, Korrisbergsvallen). Enligt upp- gift högst 30 år gammal inom området, införd med främmande gräsfrö. Anthoxantum odoratum, h. o. d. i kulturformationerna. — Tandsjöhållet, Fågelsjö, Korris- bergsvallen. Apera spica venti, sälls. i timotejvall vid Tandsjö. Otvifvelaktigt införd med gräsfrö. ÅArabis arenosa " suecica, sälls. Gårdsplan Tandsjö (Erik Pålssons gård). Arctostaphylos uva ursi, sälls. i torr tallskog. Endast iakttagen i områdets nordligaste del, kring vägen mellan Rullbo och Fågelsjö på en sträcka af 4—5 km. med början c:a 2 km. från Rullbo. Artemisia vulgaris, h. o. d. i kulturgränsens samhällen. — Fågelsjö, Tandsjö. Asplenium filix femina, sälls. i lunddälder (Grysjöån) och granskogar (Siderbergets östslutt- ning, Libbingsberget, nära Kråkmyren). Barbarea stricta, sälls. på äng vid Fågelsjö. Batrachium peltatum " suecicum h. o. d. i sjöar och rinnande vatten. — Fågelsjön och Få- gelsjöån, Tyckeln, Grysjöån. : Betula odorata, allm. på något fuktigare mark: försumpade skogar, lunddälder, myrar och kulturgränsens samhällen; h. o. d. i skogsamhällena. — Ganska likformigt spridd öfver hela området. Betula werrucosa, sälls. i torr blandskog på krönet af Siderberget, Tofberget vid Tandsjö, i lunddäld vid Grysjöåns utlopp samt å gårdsplaner vid Fågelsjö. Betula nana, uteslutande bunden till myrarna, men allm. och ymnig å dem. Betula nana X odorata, sälls. Grysjöåmyren, Grysjöåhållet i försumpad barrblandskog; Nap- pobäcken i lunddäld. Botrychåwn lunaria, sälls. i hårdvall å Korrisbergsvallen. Bromus secalinus, sälls., i timotejvall i Fågelsjö. Brassica campestris, sälls., kornåker i Fågelsjö. Calamagrostis arundinacea, sälls., hårdvall vid Tandsjöhållet. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 103 Calamagrostis phragmitordes, h. o. d., lunddäld vid Grysjöåns utlopp, i myrkant vid Grysjö- hållet och vid Stormyren. Callitriche sp., sälls. I kärrhåla nära Fågelsjö vid Rullbovägen. Calluna vulgaris, t. allm. öfver hela parken, men särskildt ymnig inom det stora tallheds- området i parkens norra del mellan Svansjöbäcken, Voxna älf och Valberget. Allm. i tallskogar och på rismossar, h. o. d. i lunddälder och invid kultursamhällen, ej an tecknad för granskogar. Campanula rotundifolia, h. o. d., endast i kulturformationer, härdvallar och vägkanter. — Siderbergsvallen, Tandsjöhållet, Tandsjö, Fågelsjö, Näfveråsen. Carex ampullacea, h. o. d. i myrar och blockstränder. Carex buxbaumir, sälls., i myrar; Öfverbolandet i Flötmyren. Carex canescens, allm. men ej ymnig vid bäckränder, i myrkanter; h. o. d. i grankälar (mel- lan Fågelsjö och Rullbo); sälls. å torrare mark i fleråriga vallar (Siderbergsvallen). Carex chordorrhiza, h. o. d. i myrar. Mellan Svansjöbäcken och Vålbergsviken, myrar nedanför Siderbergsvallen och Korrisbergsvallen, Stormyren, Libbingsbergstrakten, Gry- sjöämyren. Carex dioica, sälls. Grysjöämyren. Carex filiformis, h. o. d. i myrar, där den dock mera sällan uppträder samhällsbildande (Flötmyren, Libbingsbergstrakten); stränder (utmed Grysjöåns utlopp, Voxnan vid Rullbo); grankäl mellan Fågelsjö och Rullbo, Fågelsjö. Carex flava, h. o. d. i lunddälder (Grysjöåns utlopp, Voxnan vid Rullbo, Nappobäcken) och myrar (Hållamyren, Flötmyren). Carex globularis, t. allm. i rismyrar (mellan Svansjöbäcken och Vålbergsviken, Styggmyren, Stormyren, myr vid Hållavallen, Grysjöhållet); allm. i försumpad skog (Toppimyrhe- den i tallskog, mångenstädes i granskog); h. o. d. i lunddälder (utmed Grysjöån, Nap- pobäcken) och strandsnår (Fågelsjö). Carex goodenoughir, h. o. d. i kulturgränsens samhällen (sågen vid Grysjöån, Korrisbergs- vallen, vägkant vid Fågelsjö); sälls. i myrkanter (Styggmyren). Carex irrigua, t. allm. i myrar; h. o. d. i sidländta ängar (nära Hållavallen, Fågelsjö) samt i försumpad tallskog å Toppimyrheden, Carex juncella, sälls. i lunddäld vid Nappobäcken. Carex limosa, t. allm. å myrar; h. o. d. i sidländta partier af lunddälder (Fågelsjö, Nappo- bäcken). Carex livida, t. allm. i myrarnas öppna flarkar. Carex loliacea, sälls. TLunddäld i Grysjöåns utlopp. Carex pallescens, sälls. vid en slåtterkoja å Stormyren. Carex pamicea, h. o. d. i lunddälder. — Voxnan vid Rullbo (blockstrand), Nappobäcken, Svansjöbäcken. Carex pauciflora, t. allm. på myrar. Carex stellulata, h. o. d. i myrkanter Styggmyren, mellan Brännan och Hållavallen, mellan Svansjön och Vålberget); sälls. i lunddälder (Grysjöån, Nappobäcken). Carex strieta, sälls. i blockstrand utmed Voxnan vid Rullbo. Carex vaginata, hh. o. d. i lunddälder (Grysjöåns utlopp, bäcken från Stormyren), myrkanter (Styggmyren, Kråkviken), grankälar (Siderberget, mellan Fågelsjö och Rullbo). Carex wvesicaria, sälls. i kärrhålor, endast iakttagen norr om vägen mellan Fågelsjö och Rullbo vid Orsabasen och nära Fågelsjö utmed samma väg. Carum carvi, h. o. d. i hårdvallar. Fågelsjö, Tandsjö, Näfveråsen, Tandsjöhållet. Cerastium vulgatum, sälls. i kulturformationerna. — Fågelsjö, Tandsjöhållet. Cerefolium silvestre, h. o. d., men endast iakttagen i kulturformationerna. — Fågelsjö, Tand- sjö, Tandsjöhållet, huggarkoja vid landsvägen öfver Svansjöbäcken, Näfveråsen, Chenopodium album, h. o. d. i åkrar och kulturgränsens samhällen. — Fågelsjö, huggare- koja vid landsvägen öfver Svansjöbäcken, Näfveråsen, Tandsjö (kornåker), Halfvägsval- len (potatisåker). Chrysanthemum leucanthemum, h. o. d. i fleråriga vallar (Tandsjö), timotejvallar (Korris- bergsvallen) och kulturgränsens samhällen (Fågelsjö, Tandsjöhållet, Näfveråsen). Cirsium heterophyllum, sälls. i lunddälder (Grysjöåns utlopp, Svansjöbäcken vid landsvägen) och hårdvall (Hållavallen). Å Cirstum palustre, h. o. d. i myrar (Öfverbosundet, Svansjöbäcken, Stormyren); sälls. i lund- dälder (Nappobäcken). Comarum palustre, h. o. d. i lunddäldernas fuktigare delar (Grysjöån, Voxnan vid Rullbo i blockstrand), utmed sjöstränder (Grysjön, Fågelsjö) samt i ett kärr nära Siderbergs- vallen. Ej å myrarna. 104 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN,. Convallaria majalis, h. o. d., men uteslutande i lunddälderna. — Grysjöåns utlopp, Svan- sjöbäcken vid landsvägen, Voxnan vid Rullbo, Grysjön, bäcken från Stormyren, Nappo- bäcken. Convallaria polygonatum, sälls., lunddäld utmed Grysjöån. Corallorhiza innata, sälls., Hållamyren. Crepis paludosa, säll. i grankälar (Siderberget) och lunddälder (Nappobäcken). Daphne mezereum, sälls. i lunddälder utmed Grysjöån, Korrisbäcken, Flarksjöån och Vikas- järvibäcken. Drosera longifolia, h. o. d. i myrar. — Korrisbergsmyren, Stormyren, Flötmyren och Gry- sjöämyren. Drosera rotundifolia, h. o. d. i myrar. -- Stormyren, Flötmyren, Grysjöåmyren och i Lib- bingsbergstrakten. Empetrum nigrum, allm. öfver hela området i tallskogar, barrblandskogar, granskogar, lund- dälder (Nappobäcken) och rismossar, Epilobium angustifolium, t. allm. i kulturgränsens samhällen (Fågelsjö, Näfveråsen, Tandsjö, Korrisbergsvallen); h. o. d. i tall- och granskogar såväl torra som fuktiga; Korris- berget i försumpad granskog; Tofberget tallgranskog; mellan Fågelsjö—Rullbo i torr tallskog. — Var. albiflorum. Nära rågången mellan byn Sjöändan och kronoparken. Epilobium davuricum, sälls. Grankäl mellan Fågelsjö och Rullbo. Epilobium hornemanni, sälls. Källa vid södra ändan af Nappojärvi. Epilobium lactiftorum, sälls. Tandsjö vid en bäck nära byn. Epilobium palustre, sälls., endast iakttagen i myrkant nära parkgränsen vid Storsvedvallen. Equisetum arvense, sälls. i kulturformationer. — Fågelsjö, Tandsjöhållet. Equisetum limosum, h. o. d. i myrarnas öppnaste delar (Stormyren, Grysjöämyren) samt i sjöar och större åar (Fågelsjö). Equisetum pratense, h. o. d. i lunddälder (Grysjöåns utlopp, Nappobäcken), och grankälar (Siderberget). Equisetum silvaticum, t. allm. i fuktiga granskogar (Libbingsberget, Siderberget, nära Top- pimyren, mellan Fågelsjö och Rullbo); sälls. i myrkanter (Kråkviken, Stormyren) samt vid Fågelsjö i en fuktig alsnårsäng nära sjöstranden. Erigeron acris, h. o. d. i kultursamhällen. — Tandsjö (vägkant), Näfveråsvallen, Halfvägs- vallen. Eriophorum alpinum, h. o. d. i myrar (Stormyren, Flötmyren) samt fuktiga, tidvis öfver- svämmade strandmarker (Fågelsjö, Grysjöåns utlopp)- Eriophorum angustifolium, t. allm. i myrar, utmed sjöstränder (Fågelsjön flerst., Grysjön); sälls. utmed rinnande vatten i lunddälder (Nappobäcken). Eriophorum latifolium, sälls. Öfverbosundet i Flötmyren. Eriophorum vaginatum, t. allm. i myrar, dock aldrig beståndsbildande, utan vanlig spridd, någon gång riklig. Erysimum cheirantoides, sälls. som ogräs vid Fågelsjö (kronojägarebostället). Ervum hirsutum, sälls. Hafreåker Tandsjö. Euphrasia brevipila, h. o. d. men uteslutande i kulturformationer, särskildt vägkanter. — Tandsjö, Tandsjöhållet, Fågelsjö, Korrisbergsvallen. Euphrasia tenuis, sälls. i kulturformationer. — 1 km. från Fågelsjö på vägen till Hamra, Tandsjöhållet, Näfveråsen. Festuca ovina, sälls. Öppnare lunddäldsparti vid Grysjöåns utlopp, strandäng vid Fågelsjö. Festuca rubra, t. allm., men endast i kulturformationer, mestadels i hårdvallar. — Fågel- sjö, Tandsjöhållet, Tandsjö, timmerhuggarekoja vid landsvägen öfver Svansjöbäcken, Korrisbergsvallen. Fragaria wvesca, sälls. i lunddälder (Grysjöån); h. o d. i eller invid torra fleråriga vallar (Tand- sjöhållet, Näfveråsvallen, Tandsjö, Korrisbergsvallen, där mogna bär funnos rikligt den MSKLDOS): SS SE h. o. d. i kulturformationer. — Tandsjö (åkrar), Fågelsjö, Halfvägsvallen, Näfveråsen, timmerhuggarekoja vid vägen öfver Svansjöbäcken. — Var sulphurescens och var rosea bägge i Tandsjö. Galeopsis wersicoler, sälls. i åkrar. — Fågelsjö, Tandsjö, Korrisbergsvallen, Halfvägsvallen. Galium boreale, h. o. d. i öppna lunddälder (Voxnan, blockstrand nära Rullbo, Nappobäc- ken) och sjöstränder (Tandsjö, Tyckelns norra del vid kronoparkens gräns). Galium palustre, sälls. vid sjöstränder (Grysjöåns utlopp i Fågelsjön), öppna lunddälder (Voxnan, blockstrand vid Rullbo) samt på fuktig mark i kulturformation vid Hålla- vallen. Galium uliginosum, sälls. vid sjöstränder (Tandsjö, Fågelsjö) samt i lunddälder (Grysjöån). VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 105 Gentiana campestris " suecica, sälls. i hårdvallar. — Acksjöbergsvallen, Siderbergsvallen, Tandsjöhållet. Goodvera repens, sälls. i frisk granskog. Tandsjö norra hemberg. Geranium silvaticum, allm. i lunddälder; t. allm. i kulturgränsens samhällen särskildt kring fäbodvallarna (Korrisbergsvallen, Näfveråsen, Tandsjö); h. o. d. i granskog (Libbings berget, Siderberget); sälls, i myrkanter (Styggmyren). Gnaphalium norvegicum, sälls. i öppen lunddäld utmed bäcken väster om Korrisbergsvallen; h. o. d. i fleråriga vallar (Korrisbergsvallen, Hållavallen). Gnaphalium silvaticum, h. o. d. i kulturgränsens samhällen. Sjöändan (vägkant), Tandsjö (vägkant), Korrisbergsvallen. Helianthus annuus, sälls. Ett sterilt ex. iakttaget i en kornåker i Tandsjö. Hieracium,. Detta mångformade släkte har inom parken insamlats såväl af oss som af folk- skoleläraren, fil. kand. Östman. Hela materialet har, såsom redan sid. 88 omtalats, bearbetats af amanuensen H. Dahlstedt. Då emellertid ett offentliggörande här af hans studier skulle föra oss alldeles för långt i detalj, må här endast namnen på respektive arter och underarter nämnas, medan själfva afhandlingen med utförligare framställning af fyndorter och former på annat ställe offentliggöres. Grupp. Pilosellina Fr.: HA. pilosella (L.) Coll.; grupp Auriculina Fr.: H. auricula, H. scandinavicum Dahlst.; grupp Cymosina N. & P.: AH. flaccicaule Norril., H. ” vacil- lans Norrl., H. " tenerescens Norrl., H. + inflexum Norrl.. H. + contractum Norrl.; grupp Vulgata Fr.: A. + cesiflorum Almq.; grupp Subvulgata: H. pellucidum Test. H. canipes Almq., H. proximunm Norril., H. albovittatum Dahlst., H. expallidiforme Dahlst., &. philanthrax Stenstr., H. rhodobasis Dahlst., n. sp.; grupp Vulgatiformia Dahlst.: AZ. cesium Fr, H. umbricola S&., H. madarodes Dahlst., I. amplificatum Dahlst.,, AZ. involutum Dahlst.,, AH. vulgatum (Fr. p. p-) Almq., H. subpellucidum Norrl., H. acidodontum Dahlst., H. schlegelii Almq., H. diaphanoides Lbg; grupp Ri- gida (Lbg ex. p.) Dahlst.: Z. irrugans K. Joh., H. lineatum Almq.; grupp Foliosa: H. umbellatum L. Hierochloa borealis, sälls. i lunddäld: vid Grysjöån. Humulus lupulus, odlad och förvildad kring Fågelsjö. Isoétes echinospora, h. o, d. i Fågelsjön och Tyckeln. Juncus alpinus, sälls. I fuktiga klippspringor vid sågen vid Grysjöån. Juncus bufonius, sälls. Vägkant vid Fågelsjö. Juncus filiformis, sälls. i vägdiken å myräng nära sjöstranden vid Fågelsjö; skogskärr vid Stormora mellan Grysjöån och Risåker. Juncus stygius, allm. i starrmyrar. Juncus supinus, sälls, Rikligt förekommande i Fågelsjöån samt i en kärrhåla norr om vä- gen Fågelsjö—Rullbo vid Orsabasen (var. 2liginosus). Juniperus communis, h. o. d. i lunddälder (ymnig och lågvuxen af nana typ utmed Gry- sjöån), i granskog (Siderberget nära Fågelsjö), och på myrar (Styggmyren i myrkan- ten, Stormyren i ristufvorna). Lathyrus pratensis, sälls. I timotejvallarna vid Fågelsjö på flera ställen. Leontodon autumnalis, h. o. d. men uteslutande i kulturformationer. — Fågelsjö, Tandsjö (hårdvall), Korrisbergsvallen (i timotejvall och hårdvall), Tandsjöhållet. Linnea borealis, allm. i barrskogar samt h. o. d. kring stenar och smärre kvarvarande par- tier af den ursprungliga markbetäckningen å fäbodvallar och byar. Litorella lacustris, sälls. I Tyckeln vid Fågelsjöåns utlopp. Listera cordata, h. o. d. i granskog. — Mellan Svansjöbäcken och Vålbergsviken, Libbings- berget, Siderberget, nära Hållavallen. Lobelia dortmanna, sälls. Endast iakttagen i Fågelsjön vid Fågelsjö, där den finnes i rik lig mängd till ett djup af 1,5 m. Lolium temulentum, sälls. I kulturformation å Halfvägsvallen, Lotus corniculatus, sälls. Å landsvägen mellan Fågelsjö och afvägen till Tandsjö. Luszsula campestris, h. o. d. i kulturformationer. — Hållavallen, Näfveråsen. Luzula multiflora, h. o. d. i kulturformationer, — N äfveråsen, Tandsjö. + pallescens, sälls. i kulturformation vid Fågelsjö. ; b Luzula pilosa, t. allm. i torrare barrskogar samt h. o. di kulturformationer (Fågelsjö, Tand- sjöhållet). Å Lycopodium annotinum, h. o. d. i granskogar, särskildt fuktigare; sälls, i lunddälder (Gry- sjöåns utlopp) samt enstaka i glest skogbevuxen myr (Stormyren). é Lycopodium clavatum, sälls. i barrskogar- Brandtäckten öster om Tandsjön, granskog vid Halfvägsvallen, tallskogen Långsveden nära Svansjön, Skogsvårdsforeningens tidskrift, 1907. Fackuppsatser. h 106 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. Lycopodium complanatum, h. o. d. i barrskogar. Lycopodium inundatum, sälls, Svansjöbäcksmyren. Majanthemum bifolium, t. allm. i granskogar, kring stenar ock smärre kvarvarande partier af den ursprungliga markbetäckningen å fäbodvallar och byar, samt i lunddälder (Gry- sjöån, Svansjöbäcken, Nappobäcken). Matricaria inodora, h. o. d. i kuiturformationer. — Fågelsjö, Tandsjö, Korrisbergsvallen. Melampyrum pratense, h. o. d. i granskogar (Siderberget, Grysjöåhållet), tallskogar (Vål- berget), myrar (Grysjöämyren, Stormyren) samt kultursamhällen (Hållavallen, Fågelsjö). Melampyrum silvaticum, h. o. d. i granskogar (Siderberget, Libbingsberget), stränder (Gry- sjöåns utlopp) och kultursamhällen (Näfveråsen, Fågelsjö). Melandrium silvaticum, sälls. I kulturformation på Korrisbergsvallen. Enligt uppgift har ar- ten »sedan gammalt» funnits här, men har på senare år med hö spridts till Tandsjö, där den äfven af oss anträffades. Melica nutans, h. o. d. i lunddälder. — Grysjöåns utlopp, Voxnan nära Rullbo, Nappo- bäcken. Menvanthes trifoliata, allm. i myrar, särskildt i myrkanter och flarkar; h. o. d. i grankälar. Molinia cerulea, allm. i myrar och lunddäldernas fuktigare partier. Mulgedium alpinum, h. o. d. i fuktiga granskogar med källdrag (nära Näfveråsen, Sider- bergets ostsluttning, nära Nappojärvi, Libbingsberget, Kråkviken) samt kring källdrag i fäbodarnas fleråriga vallar (Tandsjöhållet, Korrisbergsvallen). Mvosotis arvensis, h. o. d. i kulturformationer. — Fågelsjö, Tandsjö, Korrisbergsvallen. Myvrica gale, sälls. i öppen linddäld (blockstrand) utmed Voxnan nära Rullbo. Myriophyllum spicatum, sälls. Fågelsjön vid Fågelsjö. Myrtillus nigra, allm. i barrskogar; t. allm. i rismossar samt kring stenar och smärre kvar- varande partier af den ursprungliga markbetäckningen å fäbodvallar och byar. Myrtillus uliginosa, synes vara sparsammare i parkens norra än i dess södra del. Allm. i rismossar, tallskogar och barrblandskogar, h. o. d. i lunddälder och kulturformatio- nernas mera ursprungliga delar. Synes saknas i rena granskogar. Nardus stricta, t. allm. i torrare fleråriga vallar (Tandsjöhållet, Korrisbergsvallen, Halfvägs- vallen), därjämte iakttagen i Polytrichum-matta i gles, betad granskog nära sistnämnda vall. Nuphar luteum, sälls. Fågelsjöån vid Fågelsjö. Nymphea candida, h. o. d. i rinnande vatten. — Fågelsjöån, Grysjöåns öfre del. Nymphea tetragona." - Denna först i Voxnan vid Rullbo iakttagna form fanns äfven i Gry- sjöåns öfre del strax nedanför den här uppförda kronojägarehyddan. ÖOrchis incarnata, sälls. Flötmyren vid Orsabasen. Orchis maculata, h. o. d. i fuktigare vallar (Fågelsjö, Tandsjöhållet), källmark nära Toppimy- ren och myrar (Grysjömyren). Oxalis acetosella, t. allm. i fuktigare granskogar; h. o. d. i lunddälder (Grysjöåns nedre del) samt i kulturformationernas ursprungligare partier (Fågelsjö, Korrisbergsvallen). Oxycoccus palustris, allm. i myrar. > = microcarpus, t. allm. i myrar; sälls. i försumpad barrblandskog (Grysjöåhållet), Paris quadrifolia, sälls. I granskog vid Siderbergsvallen, i lunddäld vid Grysjöån. Parnassia palustris, h. o. d. i myrar, (Stormyren, Grysjöämyren) och i öppna partier i lund- dälder (Grysjöåns utlopp, Nappobäcken, Svansjöbäcken vid landsvägen). Pedicularis palustris, sälls. i starrmyrar. — Flötmyren, Svansjöbäcksmyren. Peucedanum palustre, sälls. I den öppna lunddälden (blockmark) utmed Voxnan nära Rullbo samt i myrkant nära Siderbergsvallen. Phleum alpinum, h. o. d., men endast i kulturformationer, — I hårdvallar iakttagen vid Tandsjöhållet, Korrisbergsvallen, Fågelsjö, därjämte kring en gammal timmerhuggare- koja vid Svansjöbäcken. Phleum pratense, områdets viktigaste kultiverade fodergräs; t. allm. förvildad i kulturgränsens samhällen kring byar och fäbodar. Phragmites communis, t. allm. i sjöar (Fågelsjön), men äfven utmed bäckar (Svansjöbäcken) och i myrar där arten dock är sällsyntare (Stormyren, Flötmyren). Alltid uppträdande i glesa, låga bestånd (1—1,5 m.). Öfver hufvud gör arten intryck att här lefva nära sin nordgräns, Picea excelsa, allm. bildande såväl rena bestånd som ingående i tallskogens och myrarnas samhällen samt i ringare mån i lunddälderna. Pinguicula vulgaris, t. allm. i myrar; h. o. d. i lunddäldernas öppnare partier (Grysjöåns Y Jfr sid. Eo. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 107 utlopp, Nappobäcken) och i sidländtare partier af fleråriga vallar (Fågelsjö, Tandsjö- hållet). Pinus silvestris, allm. beståndsbildande samt i växlande dock oftast ringare omfattning in- gående i myrarnas samhällen. : Plantago major, h. o. d. i kulturgränsens samhällen. — Fågelsjö, Tandsjö, Näfveråsen. Platanthera bifolia, sälls. i hårdvall å Tandsjöhållet. Poa alpina, sälls. i hårdvallar. — Fågelsjö, Korrisbergsvallen. Poa annua, sälls, i kulturgränsens samhällen. — Fågelsjö, Tandsjö. Poa pratensis, b. o. d., men endast i kultursamhällena. — Fågelsjö (i hårdvall), Tandsjö, Näfveråsen, kring timmerhuggarekoja vid Svansjöbäcken. Poa serotina, sälls. i sidländt hårdvall vid Fågelsjö. Polygonum awviculare, sälls., i kulturgränsens samhällen. — Fågelsjö, timmerhuggarekoja vid landsvägen öfver Svansjöbäcken. Polygonum convolvulus, h. o. d. i kulturformationer. — Fågelsjö, Tandsjö (kornåker), Half- vägsvallen, Storsvedvallen, timmerhuggarekoja vid landsvägen öfver Svansjöbäcken. Polygomwm lapatifolium, sälls, i kulturgränsens samhällen. — Halfvägsvallen, timmerhug- garekoja vid landsvägen öfver Svansjöbäcken. Polygonum viviparum, allm. i fleråriga vallar; h. o. d. i öppnare lunddälder (Nappobäcken). Polypodium drvopteris, t. allm. i granskogar och lunddälder samt i kulturformationernas mera orörda partier. Polyvpodium phegopteris, h. o. d. i lunddälder (Grysjöåns utlopp, Svansjöbäcken, Nappobäc- ken); sälls. i fuktig granskog (Kråkviken vid Stormyren). Polystichum filix mas, sälls. Endast iakttagen vid en kärrhåla nära korsvägen till Tandsjö. Polvstichum spinulosum, h. o. d. i fuktigare granskog (Libbingsberget, Kråkviken) samt i kulturformationernas mera ursprungliga delar (Fågelsjö, Korrisbergsvallen). + dilatatum, h. o. d. i granskog (Siderberget, Kråkviken), samt i lunddäld vid Gry- sjöän. Populus tremula, t. allm. i öppnare samhällen särskildt lunddälder samt kring fäbodar och byar. Potentilla erecta, t. allm. i myrar (Styggmyren, Stormyren, Flötmyren), lunddälder (Grysjöån Nappobäcken, Voxnan nära Rullbo) samt i kulturformationer (Fågelsjö, Näfveråsen, Tandsjöhållet). Potentilla norvegica, sälls. i kulturformation. Fågelsjö. Potamogeton alpinus, endast iakttagen i Fågelsjöån vid Fågelsjö. Potamogeton gramineus, i Fågelsjön vid Fågelsjö och i Grysjöån. Potamogeton natans, endast iakttagen i Sandnässjön, en vik af Fågelsjön. Potamogeton perfoliatus, endast iakttagen i Fågelsjöån vid Fågelsjö. Prunella vulgaris h. o. d. i kulturgränsens samhällen. — Tandsjö (vägkant), Korrisbergs- vallen, slåtterkoja vid Stormyren. Prunus padus, h. o. d. i lunddälder (Grysjöån) och i granskogarnas öppnare delar (mellan Fågelsjö och Rullbo). Pteris aquilina, sälls. i lunddäld. — Nära Grysjöåns utlopp (rikl.). Pyrola chloranta, sälls. I skogen vid vägen mellan Fågelsjö och Rullbo invid 10-km stolpen. Pyrola minor, h. o. d. i lunddälder (Grysjöån, Nappobäcken), granskogar (Siderberget) och i fäbodarnas ursprungligare partier (Tandsjöhållet). Pyrola rotundifolia, sälls. i granskog (Stormoran mellan Grysjöån och Risåker). Pyrola secunda, t. allm. i granskogar; sälls. i tallskogar (nära Svansjön) och lunddälder (Grysjöåns utlopp). CIRev Pyrola uniflora, h. o. d. i granskogar (Siderberget, nära vägen mellan Fågelsjö och Rullbo vid Orsabasen). Ranunculus acris, t. allm. i kulturformationer; i naturformationerna endast iakttagen i käll- mark nära Toppimyrheden. Ranunculus flammula BB reptans, sälls, vid sjöstränder, båtstad vid Fågelsjö och vid Sand- nässjön (en vik af Fågelsjön) samt vid vägen mellan Fågelsjö och Rullbo vid Orsa- basen. Ranunculus repens, h. o. d. i kultursamhällen. — Fågelsjö, Tandsjö, Näfveråsvallen, Half- vägsvallen, Korrisbergsvallen. . Rhamnus frangula, sälls. i lunddälder, — Grysjöåns utlopp, Voxnans dal nära Rullbo, Of- verbosundet. ; Rhinanthus major, sälls. Endast iakttagen vid en timmerhuggarekoja nära Svansjöbäcken. Rhinanthus minor, t. allm. i fleråriga vallar. — Fågelsjö, Tandsjö, Näfveråsen, Korrisbergs- vallen. 108 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. Rhynchospora alba, sälls. Endast iakttagen i myr mellan Svansjöbäcken och Vålbergsviken. Rosa cinnamomea, h. o. d. i lunddälder. — Grysjöåns utlopp, Svansjöbäcken, Voxnan nära Rullbo, Fågelsjö. Rubus chamemorus'; allm. på myrar samt i vissa granskogar. Rubus idenus, sälls, i lunddäld vid Grysjöån, h. o. d. i kulturgränsens samhällen (Fågelsjö, Korrisbetgsvallen, Näfveråsen); sälls, i granskog (Grysjöåhållet), — Uppträder enligt uppgift i regeln rikligt efter svedjande, men försvinner snart åter, Rubus saxatilis, h. o. d. i lunddäldernas öppnare partier (Svansjöbäcken, Grysjöån, Voxnan nära Rullbo, Nappobäcken) samt kring stenar och smärre kvarvarande partier af den ursprungliga markbetäckningen å fäbodvallar och byar (Tandsjö, Hållavallen, Fågelsjö, Korrisbergsvallen); sälls. i fuktiga, örtrika granskogar (Kråkviken, Siderberget). Rumex acetosa, h. o. d. i kultursamhällen. — Fågelsjö, Näfveråsen, Tandsjö, Korrisbergs- vallen, timmerhuggarekoja vid Svansjöbäcken. Rumex acetosella, h. o. d. i åkrar och kulturgränsens samhällen. På alla för föreg. art an- gifna platser. Rumex domesticus, h. o. d. i kulturgränsens växtsamhällen, särskildt gårdsplaner. Takttagen på alla för föreg. bägge arter angifna platser samt vid Tandsjöhållet. Sagina procumbens, sälls. i klippsamhällen (sågen vid Grysjöån), på brännor (Tandsjö) och i kulturgränsens samhällen (Fågelsjö). Salix aurita, t. allm. i myrkanter, sjöstränder och kulturgränsens samhällen. Salix caprea, h. o. d., ehuru mestadels i enstaka eller några få individ, i granskogar, lund- dälder, kulturgränsens samhällen och tallskogar (Vålberget, Tofberget). Salix cinerea, sälls. i fuktigare delar af lunddälder (Grysjöåns utlopp) och stränder (Tyckelns norra del, Fågelsjö, Tandsjö). Salix depressa, sälls. i kulturgränsens samhällen (Fågelsjö vid kronojägarebostället) samt i tallskog nära Fågelsjö. Salix glauca, sälls. i tallskog utmed landsvägen mellan Rullbo och Fågelsjö, 3 km. v. om förstnämnda plats. Salix lapponum, h. o. d. i lunddälder (Grysjöåns utlopp, Voxnan nära Rullbo, Nappobäc- ken) och myrkanter (Styggmyren, nära Siderbergsvallen, nära Svansjön, Fågelsjö). Salix nigricans, t. allm. i lunddälder, sälls. i granskog (Siderberget). Salix pentandra, sälls. i lunddäld vid Grysjöån och myrkant vid Flötmyren. Salix phylicifolia, sälls. i lunddälder. — Grysjöåns utlopp, Nappobäcken. Salix repens sälls. i myrar Flötmyren vid Öfverbosundet, Grysjöåmyren, Af Salixbybrider äro nedanstående insamlade. Till den kände salicologen, kyrko- herden S. J. Enander stå vi i tacksamhetsskuld för granskning af bestämningarna. Salix aurita X cinerea, Grysjöäans utlopp. Salix aurita Xx lapponum, Fågelsjö, kronojägarebostället. Salix aurita Xx myrtilloides, Flötmyren vid Öfverbosundet. Salix depressa Xx nigricans, Grysjöäåns utlopp. Saussurea alpina, sälls, i lunddälder. — Grysjöån (vid sågen), Svansjöbäcken (vid landsvä- gen), Nappobäcken. Scheuchzeria palustris, sälls, i myrar. — Grysjöämyren, Stormyrens södra vik, mosse i Lib- bingsbergstrakten. Scirpus cesprtosus, allm. I nästan alla myrar, här och hvar beståndsbildande. Scirpus lacustris, sälls. I Fågelsjön i viken mot Grysjöäån. Selaginella spinulosa, allm. i myrar; h. o. d. i lunddälder (Grysjöån, Nappobäcken). Secale cereale, h. o. d. i kulturgränsens samhällen, Vid Storsvedvallen sågs ex. af 1,95 m. höjd. Råg odlas numera så godt som icke. Stilene dichotoma, sälls, I timotejvall på, Korrisbergsvallen. Silene inflata, t. allm. i kulturformationer, däribland i timotejvall på Korrisbergsvallen och kring timmerhuggarekoja vid Svansjöbäcken. Sinapis arvensis, h. o d. i åkrar. — Fågelsjö, Tandsjö, Halfvägsvallen. Solidago mvirgaurca, allm., ehuru oftast i enstaka individ, i så godt som alla växtsamhällen, utom vattnens, Sorbus aucuparia, allm., mestadels dock i enstaka lågvuxna individ i lunddälder, barrskogar, myrar och kulturgränsens samhällen; sälls. i tallskogar. Sparganium minimum, sälls., Stormora nära Grysjöån. Sparganium speirocephalum var microcephalum, sälls, Fågelsjöån, Voxnan vid Rullbo i om- rådets gräns, 1 Rubus arct'cus eftersöktes med stor omsorg, men utan resultat. Fanns 1900 invid parkgränsen vid Rullbo af G. A. VEGETATION OCH FLORA I HAMRA KRONOPARK. 109 Spergula arvensis, sälls, Åkrar. — Fågelsjö, Tandsjö. Spirea ulmaria, h. o. d. i lunddäldernas öppnare partier, — Grysjöåns utlopp, Svansjöbäc- ken vid landsvägen, Voxnan nära Rullbo, Fågelsjö. Stellaria alpestris f. calycantha, sälls. ”Tandsjö vid en liten bäck ft byns södra del. Stellaria graminea, +. allm. i kulturformationerna, — Fågelsjö, Tandsjö, Korrisbergsvallen, Näfveråsen, huggarekoja vid Svansjöbäcken: Stellaria media, t. allm. i samma formationer och lokaler som föreg. Succisa pratensis, h. o. d. i lunddälder (Grysjöån, Nappobäcken, Voxnan nära Rullbo) och myrar (Grysjöämyren, vid Siderberget, Flötmyren). Tanacetum vulgare, sälls.; någon gång såsom vid Tandsjö, Sjöändan, Fågelsjö förvildad, Od- las som prydnadsväxt. Taraxacum officinale (s. 1), bh. o. d. i lunddälder (Grysjöån, Nappobäcken) och i kultursam- hällen. Thalrietrum simplex, sälls, i hårdvall på ett ställe i Fågelsjö by. Thlaspi arvense, sälls. i kultursamhällen. — Fågelsjö, Tandsjö. Tofrieldia borealis, h. o. d. i myrar (Stormyren, Grysjöäåmyren, Flötmyren), lunddälder (Gry- sjöån, Nappobäcken) samt i torr vägkant nära afvägen till Hamra på vägen Fågelsjö —Rullbo. 5 Trichera arvensis, sälls. Aker vid Tandsjö Trientalis europea, t. allm. i granskogar, myrar och kulturgränsens mera ursprungliga par- tier; h. o. d. i lunddälder och tallskogar. Trifolium hybridum, sälls. i timotejvall på Korrisbergsvallen, Trifolium pratense, t. allm. i hårdvallar. Trifolmm repens, t. allm. i hårdvallar och i kulturgränsens samhällen. Triticum repens i timotejvall på Korrisbergsvallen. Urtica dioica, t. allm, i kulturgränsens samhällen. — Fågelsjö, Tandsjö, Storsvedvallen, Tand- sjöhållet, Näfveråsen. Ej iakttagen i lunddälderna. Utricularia intermedia, sälls, i myrhålor (Svansjöbäcksmyren, Flötmyren) samt vid Grysjö- "åns utlopp. Utricularia minor, sälls. Vid Grysjöåns utlopp i Fågelsjö. Utricularia vulgaris, sälls. i åar. — Fågelsjöån, Grysjöån. Vaccinium wvitis idea, allm. i tallskogar, granskogar, rismyrar, lunddälder samt kulturgräns- samhällenas mera ursprungliga delar. Veronica chamedrys, sälls. I hårdvall vid Fågelsjö. Veronica officinalis, t. allm. i, hårdvallar och kulturgränsens samhällen, — Tandsjö, Näfver- åsen, Korrisbergsvallen, Tandsjöhållet, Storsvedvallen. Veronica scutellata, sälls, I kärrhåla invid vägen mellan Fågelsjö och Rullbo vid Orsabasen, Veronica serpyllifolia, sälls. Storsvedvallen, Viburnum opulus, sälls. i lunddälder. — Strax nedanför sågen vid Grysjöån, vid Ytterbu- myren mellan Siderbergsvallen och Svansjöån. — Vid Fågelsjö finnes ett odladt exem- plar 0,7 m. högt och blommande den !"/, 1903. Vicia cracca, allm. i kulturformationer i byar och alla besökta fäbodar. Viola arvensis, sälls. Tandsjö, i kornåker. Halfvägsvallen. Viola canina + montana, h. o. d. i lunddälder — Grysjöåns utlopp, Nappobäcken, Voxnan nära Rullbo. lg Viola epipsila B suecica h. o. d.ilunddälder — Grysjöåns utlopp, Nappobäcken samt i vide- snår vid Fågelsjö nära sjöstranden. Viola riviniana, sälls. i gles skogsbacke vid Stormora Grysjöåns öfre del. Viola tricolor, h. o. d. i kultursamhällen, — Fågelsjö, Tandsjö, Tandsjöhållet, Storsvedvallen, Korrisbergsvallen, timmerhuggarekoja vid Svansjöbäcken. Valeriana officinalis, h. o. d. i lunddälder (Grysjöåns utlopp, Voxnan nära Rullbo); sälls. vid stränder (Tyckeln). Enligt Wiström! förekomma dessutom inom området följande arter: Betula nana x odorata f. pernana, Tandsjö. Erigeron elongatus, Fågelsjö. Subularia aquatica, Fågelsjö. É Af samma författare uppgifvas följande arter från Rullbo, men då det är ovisst, på hvilken sida af Voxna älf de förekomma, ha de ej intagits i den föregående förteckningen. Carex buxbawumir, Cypripedium calceolus, >» irrigua, Saussurea alpina. Conwvallaria verticillata, nära älfven, ! Förteckning öfver Hälsinglands fanerogamer och pteridofyter. Vimmerby 1598. 110 G. ANDERSSON OCH H. HESSELMAN. Vid Rullbo förekomma dessutom enligt Gunnar Andersson!: Arabis arenosa " suecica. Nuphar luteum, Isoétes lacustris, Rubus arcticus, frukt, ej mogen, Juncus supinus EF uliginosus, Potamogeton perfoliatus, Lobelia dortmanna, Utricularia vulgaris. Sphagnumarterna granskade af Apot. C. Jensen, Hvalsö, liksom de flesta andra mass- bestämningarna. Sphagnumarternas nomenklatur enligt C. Jensen, De danske Sphagnum- arter. Festskr. bot. For. Kjöbenhavn 1890 och H. Lindberg. Bidrag till kännedomen om de till Sphagnum cuspidatumgruppen hörande arternas utbredning i Skandinavien och Finland. Acta Soc. FI. et F:a fennica. T. 18, n:r 3. Helsingfors 1899. 1 Se äfven Bot. Not. 1902. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 10907. Hig FACKUPPSATSER. LITTERATUR. (Vid hänvisningar till nedanstående tidskrifter användas följande förkortningar A. F. u. J. Z. = Allgemeine Forst- und Jagd- Zune Bull. Soc. Belg. 3ulletin de la Société centrale forestigre de Belgique; C. f. d. g. F. = Centralblatt fir das gesammte Forstwesen; F. Cbl. = Forstwissenschaftliches Gedtcalblate ne F. Forstf. M. = Finska Forstför- eningens Meddelanden; L. J. = Lesnoj Journal; N. Z. f. L. u. F. = Naturwissenschaft- liche Zeitschrift fär Hand” und Forstwirtschaft; Rev. = Revue des eaux et forets; Schw. Z = Schweizerische Zeitschrift fär Forstwesen; Th, J. = Tharandter forstliches Jahrbuch; Z f. F. u. J. ="Zeitschrift fir Forst- und Jagdwesen; T' f. Sg. = Tidsskrift for Skogbrug. T. f. Sv. = Tidsskrift for Skovvexsen; S. Moss. T. = Svenska Mosskulturföreningens tidskrift). Skogsskötsel. JENTSCH: Diänenbefestigung und Aufforstung im sydwestlichen Frankreich. EF. Cbl. 1907 h. I u. 2. I sydvästra Frankrike finnes söder och väster om Bordeaux mellan floderna Garonne, Gironde och Adour samt Atlanten en 800,000 har stor slätt, Landes de Gascogne eller blott Landes kallad. Det västligaste intill hafvet liggande området, omkring 102,000 har, består till en bredd af 3—7 km. uteslutande af flygsandskullar (dyner), hvaraf halfva arealen är i statens ägo. — Författaren skildrar utförligt dynernas läkning och plantering, som var fullbordad år 1865 och då hade kostat omkring 13 miljoner francs, För bindande af sanden användes risbetäckning, plantering af sandgräs och sådd af Pinus maritima, Ulex europeus och Sarothamnus scoparius, hvarvid åtgick 18—20 kg. frö per har. När dynerna blifvit skogbeväxta uppstod tvist om ägande- rätten till desamma, och staten afhände sig i detta sammanhang på 1860- talet omkring 1,700 har för omkring 13,700,000 francs eller 801 francs pr har. Denna summa bildade sedan en fond för skogsplantering m. m. i bergstrakterna. Ännu äger dock franska staten här omkr. 51,000 har flyg- sandsfält. Hufvudträdslaget utgöres af Pinus maritima, som å Landes uppnår 150 års ålder och 20—24 meters höjd, men fortlefver å flygsandsområdet endast 30 år och blir där blott 10—12 meter hög. Dessutom börjar nu eken under tallarnas skydd flerstädes tränga in å flygsandsmarken. En del skog å flygsanden har redan hunnit slutafverkas och då lämnat 1,200 francs in komst per har. Uppsatsen visar åskådligt huru denna flygsandsdämpning och skogsodling af omkr. 800,000 har förut fullständigt improduktiva slätter är ett af den intensiva skogsskötselns främsta storverk. GE Sch: Skogsteknologi. SCHWAPPACH: Präfung der technischen Eigenschaften des Holzes. Z.f. FE. u. J. 1907, 4. I (enligt beslut fattadt vid internationella förbun- dets för tekniska materialprofningar 4:de sammanträde i Bryssel 1906). Vid det sammanträde, som hölls i Breslau år 1898 af föreningen för tyska försöksanstalter diskuterades frågan om undersökningar af virkets tek IT2 LITTERATUR. niska egenskaper. Efter diskussionen beslöts att söka intressera det in- ternationella förbundet för tekniska materialprofningar för saken. Svaret å den gjorda framställningen resulterade i en kommission, som skulle framlägga förslag i ärendet. Denna kommission, som bestod af 10 medlemmar och hvars ordförande var prof. Schwappach och vice ordförande prof. Wijkander, har till det ofvannämnda sammanträdet framlagts förslag till bestämmelser vid pröfvandet af virkets tekniska egenskaper. I det nyssnämnda förslaget, som enhälligt antogs, redogöres detaljeradt för de uppgifter, som skola anskaf- fas om hvarje prof, och det sätt hvarpå profningarne skola ske. Då detal- jerna säkerligen ej intressera en större läsekrets får jag hänvisa den intresse- rade fackmannen till nu omnämnda uppsats. Det är glädjande att se, huru man i Tyskland vid skogsförsöksanstalterna ifrigt sysselsätter sig med lösning af tekniska problem. Ledsarmt nog ha vi ej lyckats erhålla medel för en teknisk afdelning vid vår försöksanstalt. Att en sådan skulle vara af största gagn i vårt land, därom tyda de många olösta problem i praktiska frågor, som så ofta sysselsätta våra skogsmän. Då förslag lär vara å bane att inreda nya lokaler för skogsförsöksanstalt, är det att hoppas, att man genast tager steget ut och äfven anordnar en teknisk afdelning vid densamma, en förändring, som anstalten helt säkert skulle vinna på. W. E—n. Skogszoologi. K. ECKSTEIN. Maikäferverwertung. Z. j. F. u. J. i Helt, 1907. Ollonborrarnes härjningar i Skåne och Halland somrarne 1891, 1895 och 1899 äro ännu i friskt minne. De summor, hvilka såväl stat som en- skilda kommuner bekostade för insekternas bekämpande voro högst betyd- liga, om de också ej stego till samma höjd som i Danmark, där ensamt under år 1891 ej mindre än 660,000 kr. utgåfvos för detta ändamål, huf- vudsakligen i form af premier för under flygtiden insamlade ollonborrar. I en uppsats med ofvanstående titel redogör professor Eckstein 1 Ebers- walde för sina försök att på ett praktiskt sätt konservera och utnyttja det ej obetydliga kapital af näringsämnen, hvilket de under härjningsåren in- samlade skadeinsekterna representera. Hans förfaringssätt var följande. Ollon- borrarne dödades genom att tillsammans med ett brännvinsglas kolsvafla — samma vätska alltså, som användes för att i dritbänkar och trädgårdsland utrota besvärliga parasitsvampar — under en half timmes tid kringvridas i en väl tillsluten tunna t. ex. ett fotogenfat. Neddoppning i kokhett vatten är mindre att föredraga. Därefter rostas de döda insekterna, hvarvid utan någon som helst olägenhet en vanlig bakugn kan användas. Ugnen bör uppeldas till dubbelt så stark värme som vid brödbakning, och ollonbor- rarne, som utbredas i ett decimetertjockt lager, omskoflas 3 å 4 gånger under rostningen. Så behandlade hålla de sig länge och kunna med stor fördel nyttjas som hönsfoder. Kanske ännu bättre är emellertid att sön- dermala de rostade insekterna. Detta mjöl är rikt på kväfve- och fetthaltiga ämnen, men fattigt på kolhydrat. Blandat med lika delar rågkli för afhjäl- pande af denna sistnämnda brist har insektsmjölet ungefär samma närings- värde som lupiner och fiskmjöl. Som utfodringsmedel i karpdammar fann Eckstein insektsmjölet utmärkt, men intet skäl synes föreligga, hvarför dess användning skulle behöfva inskränkas uteslutande härtill. LIT! ERATUR IG Då vi redan under instundande vår ånyo ha att vänta ett massupp- trädande af ollonborrar, borde Ecksteins rön snart nog äfven för vårt land kunna få en viss betydelse. E. W. C. HENNINGS. Experimentell-biologische Studien an Borkenkäfern. I Tomicus typographus L, VN. Z. f. L. u. F. Heft it u. 2, 1907. De biologiska vetenskaperna äro ej längre beskrifvande allenast, utan betjäna sig i allt större omfattning af experimentella forskningsmetoder. Öfver- raskande klar är den belysnig, som en dylik frågeställning till naturen mån- gen gång med ens förmår att kasta öfver en förut förgäfves omdebatterad sak. Om sanningen häraf vittna de bredt anlagda försök, som d:r Hennings i Karlsruhe nyligen utfört med åttatandade barkborren. I främsta rummet af- sågs att utröna den inverkan, som väderlekens viktigaste faktorer, temperatur och luftfuktighet, utöfva på ifrågavarande insekters utveckling och fortplant- ning, men H. var därjämte i tillfälle att iakttaga månget intresseväckande drag i försöksdjurens intimare familjelif, detaljer, hvilka tyvärr af utrymmes- skäl här måste förbigås. Som kläckningsburar tjänade 4 stycken termostater”, hvar och en genom en skiljevägg delad i tvenne rum af omkr. 0,5; kbm:s storlek. Med tillhjälp af klorkalk hölls luftfuktigheten i ett af dessa rum nere vid 350—53 2, under det luften i det andra rummet genom påstänk- ning. af vatten var i det närmaste fullt mättad med vattenånga, d. v. s. till 95—98 &Z. Då termostaterna samtidigt höllos vid en temperatur af resp. 14, 17, 20 och 24? C., omfattade försöken ej mindre än 8 olika väderleks- faser. Det lefvande försöksmaterialet liksom ock de vid experimenten be- höfliga träkubbarne fick Hennings från reviret Pfullendorf i Böhmen. I en mängd tabeller åskådliggöres det inflytande, som kläckningsrum- mens olikartade klimat befanns utöfva på snart sagdt alla företeelser i bark- borrarnes lif såsom svärmning och nedflog (i fortplantningssyfte) på träd- stammarne, inborrning, gnagning af modergång och äggläggning, den nya generationens utveckling samt till sist den mycket omtvistade frågan rörande de gamla föräldradjurens förmåga af förnyad fortplantning. Klimatets inflytande på de för skogsmannen betydelsefullaste momenten i barkborrarnes lif, nämligen de, som betinga generationsföljdens hastighet, åskådliggöres i följande tabell. Hela generatio nens ålder i dygn =tiden mellan | Antal dygn, som åtgå för Waderlekör == Op 10 försöks- an ch gnagningen | halfva ägg- | den nya indi- | föräldra-o. dotter kammaren SE BENA tills första läggnings- |videns utveck-| generationens ERA Se ägget lägges | tiden ling svärmning | —— ÅA 24? torr I I 2 26 30 » fukt. I 1,5 | 2 32 36,5 [NIE 202 Ctorr I I | 2,5 41 45,5 | » fukt. I 2 4 48 | 55 TYSKtorr I 355 6 63,5 76 » fukt. I 4,5 7 72,5 85 TA Stort I 5 8,5 100 | 114,5 | »> fukt. I 7 11 113 | 1 1 Med glasväggar försedda värmeskåp, hvilka automatiskt bibehålla en konstant, önskad temperatur. IA LITTERATUR. Den tid, som förflyter mellan moder- och dottergenerationernas svärm- ning, visade sig under de gifna betingelserna variera mellan så vida gränser som 1—4 !/, månader. Dottergenerationens såväl som den gamla modergenerationens benägen- het till fortplantning framgår af följande tabell (sammanslagen af tvenne af H:s tabeller). Dottergenerationen Moder-generationen Väderlek i | | ötverlefvande sädivi Eg försolks. 24 individer, | & individer, | 9 öfverlef- FIVE fö ESA EN ylle sla S : ES (OR SS) EA ot: skredo till förnyad fortplantning kammaren hvilka började! hvilka genast |vandeindivider| NE | näringsgnag- |skredo till fort-laf hela moder-| 2 af öfverlef- | 2; af hela ur- I ning plantning generationen | vande moder- |sprungliga moder- generationen generationen FR Sr Rn I I 24? torr — 100 60 45 | 27 »> fukt. -- 100 40 25 | 10 20” torr 3 97 52 32 | 16 > fukt; 5 95 25 10 255 17S torrt 55 45 | 30 | — — » fukt. 68 32 | 15 I = — | 14” torr 1092 = 18 I — = | » fukt. 100 — 6 — | — Härmed är bl. a. bevisadt, att under gynnsamma yttre förhållanden en €j obetydlig procent af föräldradjuren kan öfverlefva sin första dottergenera- tions utveckling och skrida till förnyad fortplantning. Såsom var att vänta, visa försöken, att stor luftfuktighet och låg tem- peratur — såväl i förening som hvar för sig — afgjordt nedsätta barkbor- rarnes lifsintensitet, framför allt deras benägenhet till fortplantning. Stegring af fuktigheten har härvidlag kraftigare verkan än sänkning af temperaturen. (Se t. ex. siffrorna i 4:de kolumnen af sista tabellen!) Praktiskt sammanfattar Hennings sina rön sålunda: Råder de första tvenne dygnen efter barkborrarnes svärmning en värme af minst 20? C., skrida inom denna tid det vida öfvervägande flertalet af djuren till fortplant- ning. Vid lägre temperatur synnerligast i förening med regnig väderlek fort- planta sig endast ett fåtal af djuren omedelbart, de flesta vegetera under s. k. näringsgnagning. Under extremt ogynnsamma väderleksförhållanden lämna de kläckta individerna öfverhufvud taget ej trädstammen eller gnaga sig kort efter utfloget ånyo in i en stam för att först under följande år fort- planta sig. ; I slutet af uppsatsen följer en litteraturförteckning öfver det behandlade ämnet. Det är att beklaga att experiment liknande de ofvan refererade af brist på allt utom intresse ej kunna utföras i Sverige. "Tyvärr låta sig nämligen i fall sådana som detta erfarenheter från ett land ej utan vidare öfverföras till ett annat. Vi kunna sålunda endast antaga, att åttatandade barkborren i vårt land visar liknande känslighet för klimatväxlingar som försöksdjuren från Böhmen. De talvärden å lufttemperatur och fuktighet, för hvilka svenska försöksdjur skulle reagera på samma sätt som de böhmiska, skulle sannolikt befinnas vara något annorlunda. sö + så SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFE 1907 H. 2. FACKUPPSATSER. SKOGSADMINISTRATIONEN. Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser. Kungl. Domänstyrelsens cirkulär angående vissa afverkningar för beståndsvårdens höjande. Grifvet den 22 december 1906. Sedan vid inspektionsresor befunnits, att åt vården af skogsbestånden å de allmänna skogarna ofta ej ägnas den omsorg, som erfordras för skogs- afkastningens höjande till det maximum, som efter därpå inverkande förhål- landen anses kunna ernås, och att beståndsvården i många fall blifvit i hög grad försummad, har Kungl. Domänstyrelsen härmed velat föreskrifva, att det skall- åligga skogstjänstemännen att ägna denna viktiga del af skogshushåll- ningen synnerlig uppmärksamhet. Vid upprättandet af förslag till skogshushållningsplan bör fördenskull till afverkning under indelningsperioden föreslås det beredningshuggnings- och gallringsvirke, som för en rätt vård af bestånden och för skogsafkastningens behöriga höjande därunder bör uttagas, hvarjämte föreskrift skall i förslaget intagas därom att redan befintligt rensningshuggningsvirke likasom sådant, som under indelningsperioden kan uppkomma, skall i första rummet tillvara- tagas. Vid tillämpning af skogsbrukssätt, där skogens areal utgör hufvud- saklig grund för afverkningsbeloppets beräknande (trakthuggning och trakt blädning), bör beredningshuggningsvirke, som utgöres af öfverståndare i yngre bestånd, uppskattas med större noggrannhet än virke inom öfriga utom in- delningsperiodens afverkningsyta varande bestånd, börande sådana öfverstån- dare helst särskildt räknas och kuberas. Där så är lämpligt, bör hjälpgallring i större eller mindre utsträckning utföras i form af s. k. krongallring, hvilket ofta kan med fördel ske äfven i medelålders och nära huggfärdiga bestånd (s. k. ljushuggning). För sko- gar, inom hvilka huggfärdiga (»mogna») bestånd antingen saknas eller före- komma endast i ringa utsträckning och för hvilka indelningscirkulären så- lunda antingen alls icke eller endast i modifierad form äga tillämpning, kan krongallring under viss tid ersätta trakthuggning eller traktblädning. Hygge må nämligen icke utsättas i yngre eller icke huggfärdiga slutna bestånd, hvilka ej heller vid blädning må underkastas föryngringshuggning, utan bör i blädningsskogar sådan huggning under viss tid ersättas med förhuggning. Krongallring i trakthygges- och traktblädningsskogar samt förhuggning i blädningsskogar må — med undantag för bestånd, som skola slutafverkas under de närmaste 10 å 20 åren — gifvas allenast sådan styrka, att bestån- det ånyo sluter sig, dock att föryngringsluckor må upptagas i sådana bläd ningsbestånd, hvarest detta redan under förhuggningen kan anses önskvärdt. 116 SKOGSADMINISTRATIONEN. Därest i redan gällande skogshushållningsplaner förslag antingen saknas angående gallrings-, berednings- och rensningshuggning eller äro ofullstän- diga, skall det likväl åligga revirförvaltaren att i de utsyningsförslag, han enligt gällande föreskrifter har att årligen afgifva — eller ock om så er- fordras i särskild framställning — till afverkning upptaga det virke, som genom ifrågavarande huggningar anses böra under året för skogsvårdens främ- jande uttagas, dock endast i den mån sådant kan ske utan att förnärma enskild persons eller kommuns rätt. Enahanda åliggande tillkommer jägmä- stare jämväl i fråga om sådan allmän skog, som icke är till ordnad hus- hållning indelad. Med ändring af därom gällande bestämmelser i Kungl. Domänstyrelsens cirkulär den 16 maj 1896 angående allmänna skogars indelning till trakt- huggning och traktblädning, vill Kungl. Styrelsen härmed hafva bestämt, att virke, som hädanefter uttages genom beredningshuggning må, särskildt å mindre skogar, där sådant virke kan erfordras för husbehof, ingå i indel- ningsperiodens afverkningsbelopp antingen så, att den reguliära afverkningen för vissa år inställes och ersättes med på angifvet sätt uttaget virke, eller ock så, att beredningshuggningsvirket, där det befinnes lämpligt, fördelas å indelningsperiodens särskilda år, hvarigenom i bådadera fallen förberörda virke kommer att tillhöra skogens ordinarie afkastning. För allmän skog, som är till ordnad hushållning indelad, skall, där utom planen föreslagen afverkning för beståndsvårdens höjande anses böra tillhöra den reguljära skogsafkastningen, samtidigt med utsyningsförslag, hvari här ifrågavarande huggningar föreslås, jämväl afgifvas förslag till nödig jämk- ning i hushållsplanen. I de fall då afverkning för beståndsvårdens höjande kan äga rum utöfver den afverkning, som i planen bestämts, skall detta full- ständigt motiveras, hvarvid till den ledning, som däraf kan erhållas; en be- räkning af ståndskogens verkliga tillväxt bör ingå i motiven. Där för sådan jämkning i hushållningsplanen erfordras särskild mätning och taxering, bör förslag härom upptagas i förslaget å skogar, för hvilka skogsindelningar böra under året utfärdas. I fråga om skogs indelning i hyggesföljder erinras om betydelsen af att bestånden därvid sammanföras efter markboniteten, äfven om hyggesföljderna därigenom skulle blifva mindre koncentrerade och mindre sammanhängande. Beträffande den första vården af ungskogsbestånd vill Kungl. Styrelsen, under erinran att denna värd ofta för länge uppskjutits, härmed fästa upp- märksamhet därpå, å ena sidan att spärrvuxna och storgreniga ungträd (»vargar») böra, om de skada andra träd, aflägsnas, och å den andra att i såddfläckar eller eljest för tätt uppkomna plantor böra genom urklippning eller bortskärande af lämpligt antal utaf dem glesställas, så att de kvarva- rande främjas i sin utveckling. Särskildt är detta af betydelse i alla de fall, där af särskilda skäl hjälpgallring ej kan nog tidigt äga rum. Slutligen vill Kungl. Styrelsen, i anledning af att uppdragna ungskogs- bestånd ofta blifvit glesa och luckiga, härmed erinra om betydelsen af dels att vid skogsodling väljes trädslag med hänsyn till markens läge och jord- månens beskaffenhet, dels att skogsodlingen utföres med hänsyn till trädsla- gens förhållande till hvarandra, samt dels att genom tidiga hjälpkulturer kom- pletteras för glest uppkommen plantskog eller fyllas de luckor, som kunna förefinnas i kulturerna. Där så erfordras, skola åtgärder för återväxtens fre- SKOGSADMINISTRATIONEN. ITy dande för beteskreatur ovillkorligen vidtagas före eller samtidigt med kultu- rernas utförande. I vissa fall kan vara lämpligt att på en gång inhägna en sammanhängande periodytas hyggen, hvarom i så fall särskildt förslag skall afgifvas vid början af planens tillämpningstid. Stockholm som ofvan. Karl Fredenberg. K. G. G. Norling. Beslut af allmännare intresse. Ifrågasatt inlösen af å kronopark belägna enskilda tillhöriga s. k. ströängar. Domänstyrelsen, som i underdånig skrifvelse af den 32/,. 1906 ang. åtgärder till utdikning af inom landet förekommande större mossar, framhållit behofvet att för kronans räkning förvärfva sådana slåttermyrar som de här ifrågavarande och därvid i hufvudsak anfört, att det vore ett synner- ligen dyrbart sätt att genom ägoutbyte återföra dessa ängslägenheter under kronans disposition, enär därför erforderlig iandtmäteriförrättning tvifvelsutan skulle i de flesta fall medföra kostnader, öfverstigande värdet af den mark, som inginge i bytet, har i underdånig skrifvelse den 3!'/,; 1906 hemställt att vissa hemmansägare i Åsele socken tillhöriga å kronoparken Idvattenberget belägna ängslägenheter måtte för statsverkets räkning inköpas under bland annat följande villkor, nämligen: att ängslägenheterna på kronans bekostnad afsöndrades från stamhemmanen, att ängslägenheterna lämnades fria från alla gravationer, att i sammanhang med köpet ränta på köpesumorna efter 5 24 för tiden den I juni I9035 till dagen för köpets afslutande och köpeskillin- garnas erläggande utbetalades till säljarne såsom ersättning för genom kro- nans afdikning af »Rismyren» minskad afkastning af ängslägenheterna. Därest köpet kommer till stånd skulle enligt Styrelsens förslag ängslä- genheterna af skogsförvaltningen omhändertagas för att tilläggas kronoparken Idvattenberget. Föreslagen förkortning af det s. k, praktiska året för de år 1906 utexaminerade skogseleverna. Enligt stadgarna för de allmänna skogs- läroverken i riket af den 13 april 1886 föreskrefs i 4 $, sådan denna pa- ragraf lydde enligt nådiga kungörelsen den 30 december 1893, att den högre kursen vid skogsinstitutet skulle börja hvarje år den 15 juli och omfatta en tid af två år. Denna $ förändrades åter genom kungörelsen den 22 maj 1903 så, att den högre kursen börjar hvarje år den 15 oktober och omfat- tar en tid af två år och två månader. På grund häraf skall den från skogs- institutet årligen afgående högre kursen hädanefter utexamineras den 15 de- cember, hvilket första gången ägt rum år 1906. Detta har till följd att de nu utexaminerade eleverna enligt 58 $ af instruktionen för skogsstaten den 29 november 1889 först efter den 15 december 1407 kunna af domänsty- relsen anställas såsom extra jägmästare inom visst distrikt, hvilket åter enligt samma, sistnämnda $ utgör förutsättningen för att de må kunna förordnas att såsom assistenter i vissa revir biträda vid förvaltningen. Under somma- ren och hösten 1907 blir härigenom ingen ny årskurs disponibel för detta ändamål, hvilket med hänsyn till rådande brist på arbetskrafter särskildt inom de norrländska lånen kommer att medföra fara för att de under år 1907 förestående skogsförrättningar icke kunna behörigen handläggas. Redan 118 SKOGSADMINISTRATIONEN,. under innevarande år har bristen på tjänstemän varit så stor, att Domän- styrelsen för handläggande af de förrättningar å enskilda skogar, som af skogsstaten skola utföras, nödgats uppskjuta vissa arbeten å statens skogar. Detta missförhållande skulle komma att upprepas äfven under nästkommande år därest nya arbetskrafter därunder icke tillföras skogsstaten. Sådana arbetskrafter kunna beredas endast genom ett tillfälligt inskränkande af i förenämnda 58 $ instruktionen föreskrifven praktisk verksamhet efter afgångsexamen. Styrel- sen har därför den ?”/,, 1906 hemställt hos Kungl. Maj:t, att den, som vid skogsinstitutet aflagt fullständig afgångsexamen och därefter under minst ett halft år utöfvat praktisk verksamhet i skogsyrket samt därvid ådagalagt fit och skicklighet, må under 1907 af Domänstyrelsen, på ansökning och efter vederbörande öfverjägmästares hörande, i mån af behof anställas såsom extra jägmästare inom visst distrikt. Ifrågasatta nya skogslagar för Gottlands län. Hos K. Maj:t har Domänstyrelsen den 3'/;; 1906 såsom svar å fyra nåd. remisser angående åtskilliga skogslagstiftningen för Gottlands län rörande trågor och förslag hemställt bland annat: att frågan om 1896 års skogskommittés förslags tillämplighet för Gott- land icke måtte föranleda någon vidare åtgärd och att vid landstingets från- gående af dess år 1901 ingifna förslag till ny skogslag för ön finge bero; att I, 2, 3, 4 och 5 $$ i lagen angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse inom Gottlands län den 30 mars 1894 måtte upphäfvas från någon viss tidpunkt, hvarvid då gällande afverkningsförbud, som utfär- dats på grund af nämnda 2 $ torde böra af K. Maj:t förklaras fortfarande äga bestånd till dess de enligt bestämmelserna i samma 1894 års skogslag kunde blifva upphäfda, att genom särskilda kungörelser förklarades från samma tidpunkt gäl- lande för Gottlands län de/s lagen ang. vård af enskildes skogar den 24 juli 1903 med iakttagande af de särskilda bestämmelser, hvilkas innebörd an- gåfves i landstingets und. förslag, som domänstyrelsen med vissa ändringar tillstyrkt, de/s nåd. förordn. ang. skogsvårdsstyrelser den 24 juli 1903 oför- ändrad. dels ock nåd. förordn. ang. skogsvårdsafgifter den 24 juli 1903 med den af landstinget ifrågasatta och af Domänstyrelsen med visst tillägg till- styrkta särskilda bestämmelse -— (afseende 3 $, där nu heter: »Skogsvårds- afgifterna skola uppbäras af vederbörande tulltjänsteman i den ort, hvarifrån varan till utlandet skeppas, eller, där utförseln sker å järnväg, vid gränssta- tionen. Afgifterna redovisas å tider, som af tullstyrelsen bestämmas, till statskontoret, som har att enligt de af K. Maj:t bestämda grunder årligen verkställa fördelningen af de influtna beloppen mellan landstingsområdena.» Landstinget hemställer, att i första punkten orden fill utlandet samt eller, där utförseln sker å järnväg vid gränsstationen skulle utgå. Domänstyrelsen att sista punkten af 8 skulle erhålla följande lydelse: »Afgifterna redovisas å tider, som af tullstyrelsen bestämmas, till statskontoret, som har att årligen öfver- lämna de influtna beloppen till skogsvårdsstyrelsen»), — att Gottlands läns landstings underdåniga framställning om bildande af gemensamhetsskogar för dess landstingsområde icke för närvarande måtte för- anleda någon annan åtgärd än, att handlingarna i ärendet torde öfverlämnas till chefen för justitiedepartemantet för att tagas i öfvervägande i samman- SKOGSADMINISTRATIONEN. 119 hang med behandling af 1896 års skogskommittés lagförslag rörande ge- mensamhetsskogars bildande, hvilket förslag enligt statsfådsprotokollet den 16 febr. 1903 öfverlämnats till bemälde departementschef för vidare utred- ning samt att Riksdagens skritvelse till K. Maj:t den 12 april 1905 i anledning af väckt motion om tillägg till 5 $ i förordn. ang. åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog inom Västerbottens och Norrbottens län den 24 juli 1903 icke måtte för det närvarande föranleda någon K. Maj:ts åtgärd, i hvad denna motion rörde den för Gotland gällande lagen af 30 mars 1894. Ang. assistentförordnanden i Norrland. K. Domänstyrelsen har den "4/; 1907 till K. Maj:t såsom förklaring å statsrevisorernas anmärkning att det höstmånaderna gällande förordnandet för e. jägmästaren Beronius meddelats af D:n, utan att i enlighet med gällande föreskrift öfverjägmästarens och revirförvaltarens yttrande inhämtats, anfört följande: Enligt 39 och 58 S$$ af Kungl. Maj:ts nådiga instruktion för skogsstaten den 2y november 1889 må extra jägmästare efter öfverjägmästarens och jägmästarens hörande af Domänstyrelsen förordnas att såsom assistent i visst revir på jägmästarens ansvar biträda vid förvaltningen, men dessa bestämmelser äro — såsom Do- mänstyrelsen ock haft anledning erinra i underdånig skrifvelse den 15 de- cember 1906 om behofvet af ökadt reseanslag för jägmästareassistenter i Norrland och Dalarne — ej tillämpliga på här ifrågavarande, ej på grund af instruktionen för skogsstaten tillsatta, utan på grund af senare, särskilda nådiga bref tillkomna nya assistenttjänster med särskildt uppdrag och arfvode af staten, hvilkas innehafvare sålunda tjänstgöra på eget ansvar. I fråga om behofvet af Beronii anställande under hösten 1905 på Bjurholms revir, var detta föremål för öfverläggning mellan vederbörande skogstjänstemän och föredraganden i Domänstyrelsen, byråchefen Örtenblad vid en af honom på uppdrag af dåvarande chefen för Domänstyrelsen företagen inspektionsresa till Umeå distrikt de sista dagarna af juli månad 1905, i följd hvaraf skogs- tjänstemännens mening i denna fråga var för Styrelsen bekant utan att skrift- liga utlåtanden från dem inhämtats. Decauvillespår å Böda kronopark. K. Domänstyrelsen har 7/, 1907 anmodat öfverjägmästaren i Smålands distrikt att med biträde af jäg mästaren i Ölands revir verkställa den utredning som därför kan vara af nöden samt upprätta och till Styrelsen ingifva: dels ett generellt förslag till anläggning af ett järnvägssystem med decauvillespår öfver hela Böda krono- park, hvilket förslag, med angifvande af hela det blifvande jarnvägsnätets omfattning och storlek, bör afse såväl fasta hufvudspår som flyttbara sidospår; dels, därest det efter den utredning som verkstälits befinnes angeläget och önskvärdt att anläggningen snart påbörjas, jämväl att specifikt förslag — äfven innefattande uppgift om kostnaderna — till byggnad af den eller de linjer som under innevarande år böra komma till utförande; dels ock en approximativ utredning och jämförelse mellan å ena sidan kostnaderna för anläggning öfver hela kronoparken af förenämnda decauville- spårnät, för detsammas underhåll äfvensom transportkostnaderna för den del af kronoparkens årsafkastning som därå kunde komma att framforslas, samt 120 SKOGSADMINISTRATIONEN. å andra sidan kostnaderna för anläggning at vanliga för virkestransport fullt lämpliga körvägar, för desammas underhåll 1 användbart skick samt tran- sportkostnaderna för samma vwvirkesparti därest detta på vanligt sätt skulle köras å dessa vägar. Färgläggning å Generalstabens kartblad af allmänna skogar. För skiljandet af de olika allmänna skogar, som inläggas å Generalstabens kartblad har D:n fastställt följande färgbeteckningar: USTONOPALKEL Fu sjörejocpis nus gokart Kronoöfverlo smarker. SNS ER mn SöS Er Sina salva Asa RA mörkgrön yta (Flookers green): IRK PlANteriN 2 AL es. dessas) pl peer äger ee | Gränserna uppdragas med mörk- gröna linjer, och om ytans storlek det medgifver, verkställes ljus- grön fördrifning inåt. Skogar till utarrenderade hemman, men un- dantagna från arrendet utan att vara afsatta TILL FRTONO PaTKCL ös 5s srosp er sed. das ens bes veg As or ST IKTO NOM ACKET | etnekeo dets nassar ASA ass NÄ en ess elle ljusgrön yta (Emerald green). Statsverkets utarrenderade hemmansskogar sl (EIVIlIHOStällen stiSKO OA Ios bee td k esset bEReA röd yta (Karmin). Militie- d:o (0 1 TERS ARNEARER SERNER ERA Tar SARA | Ecklesiastika-boställens skOgar.................++---.. gredelin yta (Violet karmin). Allmänna inrättningars hemmansskogar gul yta (Gummigutta). Flära dsallmännin gäl cs. .cv kö. siorskne essens borste | Skattehemman med inskränkt skogsdisposition) ljusbrun yta (Brunt sienna). Enskildes flygsandsfält under skogsstatens tillsyn] Berg yerkssko gal: I ass dr ble tr Sr ANA SREG la i SILOCKFADESUSKO BAL odd sidejr ee tas] le a SER SRJ ele | SOL ter (COH) Tjänster och förordnanden. (Urder denna rubrik inflyta alla förordnanden, äfven om tiden utgått för dem, då tidskriften lägges i press.) Kungl. Domänstyrelsen. Till tjänsteman i första tjänstegraden med place- ring såsom notarie å rotel 4 har Domänstyrelsen utnämnt t. f. notarien, e. jägmästa- ren Gunnar Viktor Schotte. Att tillsvidare under vakansen bestrida en notariebefattning å extra stat å rotel 4 har förordnats amanuensen, e. jägm. A. Malling, hvars amanuensbefattning under tiden uppehålles af e. o. tjänstemannen, e. jägm. E. Wibeck. E. o. tjänstemannen, e. jägm. G. Lundberg har förordnats att mot arvode upp- rätta förteckning öfver under de 10 senaste åren försålda kronolägenheter. Byråchefen Meves har åtnjutit semester under tiden !5/,—?!/, med förordnande för notarien, e. jägm. P. Malmqvist, hvars tjänst under tiden bestreds af jur, kand. M. Seth. Byråchefen Örtenblad har för utförande af allmänt uppdrag åtnjutit tjänstledig- het under tiden ?"/,—"!/, med förordnande för notarien, e. jägm, Norling, hvars tjänst under tiden uppehölls af amanuensen, e. jägm. M. Rasch. Assistenter. Till assistenter har Domänstyrelsen förordnat extra jägmästarne R. Melin i Varriså revir under tiden öres K en N. af Zellén i Norsjö revir under ti- den !Y,—?!/,,, F. Lindberg i Burträsks revir under tiden !'/,—"!/,, samt P. Ödman i BAKAT revir under tiden "/,—"!/,,, samtlige med arvode, förutom resepenningar, af 100 kronor pr månad samt 6 kronor pr förrättningsdag. Till assistent i Asker- sunds revir har förordnats assistenten i Karlstads revir e. jägm. G. Fischer. Förutom allmänna upplagans text innehåller FACKUPPLAGANS TREDJE HÄFTE af Sfoasvårdsföreningens tidskrift 1907: Litteratur: Skogsskötsel: HEYER-HESS: Der Waldbau oder die Forstprodukten 0 CIS (HE GS (ORKNS EC ELS)- bl delbjejejejeia beg da oda olalo arte RR AGE SoS AGA bALA ER se ENSE A. CIESLAR: Die Bedeutung klimatischer Varietäten unserer Holz- AnLSNEFUSN Wald hat; (£ec; El: FIN). sont actkde usa sva dö iensbunsasssnseeekser nen Skogsbotanik och jordmånslära: HUGO DE VRIES: Arten und Varie täten und ihre Entstehung durch Mutation (rec. H. HN. )............ > 122 Nyutgifven skogslitteratur år 1907 Skogsadministrationen: Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser: sid, 121 targ attendenskmuppbord oc. arkOLtAM 2 oscsseseniesnenseies ke reses RSS ssk 123 Beslut af allmännare intresse: - Sarskildiskogsingenjör: för NOrrbottel... mensen ennsnr SARA > 124 Om uppbleckning af parallellinjer 122 Ifrågasatt anställande af aflönade assistenter i Mellersta Norrlands (ISTER dr oven gong NAR RNE BORN EE SES ED BHS Ng dun br UR LE FRE Rör FASO OVE kod ». 124 Höjda reseanslag för jägmästareassistenter i Norrland och Dalarna 124 Administrativ praxis: Böra icke grunderna för upprättande af förslagspris å utsynade för- säljningsposter å kronans skogar i Öfre Norrland med fördel kunna BI ORIETEKAS Sal PI (ORENANDER od vudesdso snack bus Iben ons kosa deel ses 125 IN ASLEFAO CI ÖLOrAAaNÄeN os sbosr stores rn nkrR LARSA RNA FR a ANN ENL Smärre meddelanden från in- och utlandet: Sacksiska statens. skogsförvaltning. 1005-...-ss.sss ss sesaesessnsssssenes season slea 128 MDS tare SKEOLENII Eu scales ge ani ses as nöta ln ejärriå piss S ÄRjA sig ss SLE Ane nl olns AFA SA FST 2 Bundna årgångar af Se Tidskrift för skogshushållning åren 1873, 1874, 1876 — 1883, 1895—1898 finnas till salu för kr. 2,50 per styck genom Skogsvårdsföreningens kontor, Stockholm 2. Af KE. G. G. Norling äro utgifna: Skogsvärdering. Formklasstabell för taxering af växande träd. Karton- /é i I CHex 1, : Afhandling med formler och exempe öcrad EPHSP Er Försrkareböreningens ör skogsvård i En afhandling om denna tabell, sär- Norrland årsskrift 1905, 66 sidor. Pris tryck ur samma årsskrift 1906, del IT, Tkr 44. sidor: Pris: rskr; Rekvireras genom bokhandeln eller direkt hos utgifvaren, adr. K. Domin- styrelsen, Stockholm 2. ONFVLA FIRA bot! 2) au - RIE In FÅ VS JE I TONK JF EPC. = Sly NPA oa Beroslugens Fröklängnings Aktieholuo försäljer från sina klängstugor i Köping och Hultsfred svenskt skogsfrö till billigaste pris. Särskildt vilja vi såsom särdeles härdigt rekommen- dera vårt bergslagsfrö, utklängdt af kottar, som insamlats i Västman- land och kringliggande landskap. Utländska skogsfrön anskaffas. Köping i Januari 1907. O. WILLNER. | UNO WALLMO. IVAR FÅHRZEUS. Svenska Fröklängnings A.B. adress Snogeröd. Säljer från nederlag i Katrineholm och Skara prima svenskt tall- och granfrö, om så önskas, i af Statens frökontrollkontor plomberade säckar. Obs.! Första pris för tall- och granfrö i Norrköping 1906. för Svenska Fröklängnings A.-B.: Uno Wallmo. Ci GI Holmerz. Carl von Schönberg. Gustaf Ramstedt. G. Timberg. Vid behoft aa SKOGSFROÖO rekommenderar jag mitt solklängda granfrö från öfre Dalarna om 90-95 & grob. Groningshastighet: på 10 dagar 35 4 enligt analys. Prisuppgift torde benäget infordras, LARS A. ANDERSSON, Kärfsåsen. Jägmästare. Jägmästarebefattningen vid Marma Sågverks Aktiebolag är ledig att till- trädas inom Augusti månad 1907. Ansökningar inlämnas till och upplysningar erhållas af Hufvudkontoret, adress Stugsund. (SG, A. N:o 5265). Direktionen. ”Linners distanscirkel” patent, ”Linners hypsometer” Stora Silfvermedaljen å utställningen i Karlstad 1903 och i Norrköping 1906. »DISTANSCIRKELN>», kombineradt distans-, afvägnings- och vinkelmätningsinstrument. Distanstuben kan höjas och sänkas 30? i vertikalplanet. »HYPSOMETERN»>, höjdmätnings- instrument. Stor spridning. Instrumenten säljas endast hos uppfinnaren, hvarest beskrifningar erhållas. Jägmästare Linner, Arvika. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1007. 1 FACKUPPSATSER. LITTERATUR. (Vid hänvisningar till nedanstående tidskrifter användas följande förkortningar A. F. u. J. Z. = Allgemeine Forst- und Jagd-Zeitung; Bull. Soc. Belg. = Bulletin de la Société centrale forestiere de Belgique; C. f. d. g. F. = Centralblatt fär das gesammte Forstwesen; F. Cbl. = Forstwissenschaftliches Centralblatt; F. Forstf. M. = Finska Forstför- eningens Meddelanden; L. J. = Lesnoj Journal; N. Z. f. L. u, F. = Naturwissenschaft- liche Zeitschrift fär Land- und Forstwirtschaft; Rev. = Revue des eaux et forets; Schw. Z. = Schweizerische ' Zeitschrift fär Forstwesen; Th, J. = Tharandter forstliches Jahrbuch; Z. f. F. u. J. ="Zeitschrift fär Forst- und Jagdwesen; T. f. Sg. = Tidsskrift for Skogbrug. T. f. Sv. = Tidsskrift for Skovvesen; S. Moss. T. = Svenska Mosskulturföreningens tidskrift). Skogsskötsel. CARL HEYER: Der Waldbau oder die Forstproduktenzucht. 35 uppl. bearbetad af Richard Hess. 1. bandet, förberedande del. Leipzig och Berlin 1906. 518 sid. 331 fig. Pris bunden 9 mark. För 53 år sedan utkom första upplagan af Carl Heyers bekanta Wald- bau. Denna har sedermera följts af en andra och tredje upplaga, bearbe- tade af professor Gustav Heyer, och en fjärde samt den nyss utgifna femte, båda bearbetade af professor Richard Hess vid forstakademien i Giessen. Föreliggande första band behandlar efter en inledning om skogsskötselns indelning och litteratur anläggandet af skogsbestånd i allmänhet, medel för att göra skogsmarken lämplig för skogskultur, anläggandet på konstlad väg af skogsbestånd genom sådd och plantering, naturlig föryngring genom sådd eller uppslag, beståndsvård genom gallring och kvistning m. m. och vård af skogsmarken samt såsom särskild afdelning biprodukter inom skogsskötseln. Arbetet är särskildt lämpad för den praktiske tyske skogsmannen. Det utgör äfven en passande ram för den främling, som vill från början sätta sig in i den mellaneuropeiska skogsskötseln, och kan härtill rekommenderas lika mycket som den för ifrågavarande ändamål ofta anlitade Neudammer För- ster-Lehrbuch. Alla i litteraturen strödda iakttagelser och erfarenheter äro särdeles öf- versiktligt och väl ordnade samt försedda med fullständiga litteraturhänvis- ningar, hvilka göra arbetet till en ypperlig och modern uppslagsbok. Dei allmänhet goda illustrationerna äro dock till stor del af äldre datum. G. Sch. A. CIESLAR. Die Bedeutung klimatischer Varietäten unserer Holz- arten fir den Waldbau. C. £. d. g. £. Jahrg. 33. jan. o. febr. 1907. Den inom den skogsbotaniska litteraturen välbekante professor Cieslar har i denna uppsats sammanställt såväl sina egna som andra forskares un- dersökningar och iakttagelser angående betydelsen af frönas proveniens. Flere af dessa uppsatser ha förut varit refererade i tidskriften", hvarför ett mera 1 G. Schotte. Om betydelsen af skogsfröets geografiska härstamning. 1904. 195—203. Några uppgifter om lärkplantors tillväxt och form, 1906. 18—23. ; Arnold Engler. Einfluss der Provenienz des Samens auf die Eigenschaften der forst lichen Holzewächse 1906. 109—111. Referat. Skogsvårdsföreningens tidskrift 1907. Fackuppsatser. i232 LITTERATUR. detaljeradt ingående på arbetets innehåll torde vara öfverflödigt. Så myc- ket må emellertid nämnas, som att de omtalade försöken omfatta gran, tall, lärk, svarttall och sykomorlönn (Acer pseudoplatanus). Försöken gå ut på att undersöka i hvilken mån man med fördel kan utså frön, skördade på en ort, på ett annat ställe med ett jämfördt med skördeorten väsentligt afvi- kande klimat. Fröna ha samlats på orter med olika breddgrad och med olika höjd öfver hafvet och sedan utsåtts under samma yttre förhållanden. Resultatet har i det väsentliga blifvit detsamma. De frön, hvars moderträd vuxit under förhållanden, som närmast motsvara utsåningsorten, ha lämnat bästa och kraftigaste träden. Vid sådd bör man sålunda helst taga frön från en ort, hvars klimat öfverensstämmer med kulturplatsens. Mot försöken kan man ännu göra den anmärkningen, att de omfattat en väl kort tid — i intet fall 20 år. Det är möjligt att träden vid äldre år förändra sig i anslutning till klimatet. Något sådant känner man beträf- fande de nordiska löfträd, som planterats i ett likformigt subtropiskt klimat. I alla händelser är trädens förhållande under ungdomsperioden af nog stor praktisk betydelse, för att dessa försök må uppmärksammas af den praktiska skogsvårdens män. EE Skogsbotanik och jordmånslära. H. de VRIES. Arten und Varietäten und ihre Entstehung durch Mu- tation. An der Universität von Kalifornien gehaltene Vorlesungen. Ins Deutsche iäbertragen von H. Klebahn. Berlin 1906. Pris 16 mark. De af de Vries förut begynta studierna öfver arternas uppkomst ge- nom mutation få en allt större betydelse såväl i teoretiskt som praktiskt hänseende. En hel stab af forskare äro också sysselsatta med undersöknin- gar öfver art- och isynnerhet hybridbildningen inom växtriket. Resultaten af dessa forskningar äro nedlagda i en stor mängd afhandlingar, tidskrifter, uppsatser eller kortare meddelanden i lärda sällskaps förhandlingar. Här- igenom blifva de för den stora allmänheten svårtillgängliga, och på samma gång äro dessa arbeten ofta öfverlastade med det vetenskapligt bevisande detalj- materialet. Den ofvannämnda boken är emellertid afsedd för den större bildade allmänheten. Den meddelar endast de nödvändigaste detaljerna och framlägger hufvudresultaten af forskningens olika grenar. Den är skrifven på ett språk, som är både klart, lättläst och ofta medryckande. Texten be- lyses af talrika illustrationer. Ett refererande af dess innehåll skulle blifva en redogörelse af den moderna artbildningsläran på botanikens område, som emellertid skulle föra utom den trånga ramen för en bokanmälan. Boken är skrifven för sådana, som önska en framställning af de väsentligaste re- sultaten på detta område af den moderna botaniken, men som själfva ej ämna drifva några egna undersökningar. FH: En. LITTERATUR. 123 Nyutgifven skogslitteratur år 1907: Leopold Hufnagl: Handbuch der kaufmännischen Holzverwertung und des Holzhandels. Berlin 1907. 339 sid. 28 fig. 2 uppl. Pris bunden 8 mark. Ernst Schäff: Jagdtierkunde. Naturgeschichte der in Deutschland hei- mischen Wildarten. Berlin 1907. 680 sid. 168 fig. Pris bunden 15 mark. Forst- und Jagd-Kalender 1907, grundad af Schneider och Judeich, bearbe- tad af Neumeister och Retzlaff. Del. I. Berlin. Pris bunden 2 mark. Del II: Statistisk öfversikt af tyska rikets skogar och skogsper- sonal m. m. Pris 3 mark. Fromme's forstliche Kalendertasche 1907 af Emil Böhmerle, Wien. Pris bunden 3,20 öÖsterr. kr. Schweizericher Forstkalender 1907, utgifven af Thdr. Felber. Fraunfeld. 316 sid. Pris bunden 2 mark. Forst- u. Jagd-Kalender der kärntnerischen Forstvereins 1907. Klagenfurt. 315 sid. Pris bunden 4 mark. Der Förster, Land- und Forstwirtschaftlicher Kalender, af Th. Conrad 1907. Graudenz. Pris bunden 1,80 mark. Förster-Kalender 1907, utgifven af R. A. Leuthner. Klagenfurt. 260 sid. Pris bunden 2 mark. Wild- und Hund-Kalender 1907. Berlin. Pris bunden 2 mark. Waldheil, Kalender fär deutsche Forstmänner und Jäger 1907. MNeudamm. Pris bunden 1,80 mark. SKOGSADMINISTRATIONEN. Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser. Angående arrendens uppbörd och afkortning. Till samtliga öfverjägmästare. När öfverjägmästare jämlikt gällande reglementariska föreskrifter för skogsstatens tjänsteförvaltning afslutat eller transporterat sådant kontrakt an- gående arrende af jord tillhörande kronopark eller annan under skogsstatens vård ställd fastighet, enligt hvilket arrendeafgiften skall erläggas till uppbörds- förvaltningen, skall han därom underrätta vederbörande länsstyrelse. "Har genom utgiftsförslags fastställande medgifvits afkortning för bygg nadsarbeten å sådant arrende, som eljest skolat erläggas till uppbördsför- valtningen, skall öfverjägmästaren, så snart atkortningsbeloppet blifvit till siffran kändt, likaledes gifva Länsstyrelsen meddelande härom. Stockholm den 20 februari 1907. Karl Fredenberg. Erik von Horn, 124 SKOGSADMINISTRATIONEN. Beslut af allmännare intresse. Särskild skogsingeniör för Norrbotten. K. befhde i Norrb. län hade med eget tillstyrkande yttrande öfverlämnat en af länets landsting gjord und. hemställan, att K. Mjt täcktes till innevarande Riksdag aflåta nåd. pro- position ang. anställande af en utaf staten aflönad skogsingeniör för Norr- bottens län. Häröfver anmodad afgifva und. utlåtande har D:n i skrifvelse den 19 febr. tillstyrkt, att K. M:t täcktes från och med år 1908 anvisa ett årligt belopp af 3,300 kronor att utgå af reservationsanslaget till kronosko- garnas förvaltning m. m. Som de i Norrbottens och Västerbottens län verksamma skogsvårds- nämnderna, hvilka 1 hufvudsak förmedla skogsingeniörens arbeten, beräknat behofvet af skogsingeniörens biträde under innevarande år i Norrbottens län till 120 dagar och 1 Västerbottens län till 60 eller tillhopa 180 förrättnings- och resedagar har D:n i und. skrifvelse föreslagit, att erforderligt belopp af årets reservationsanslag måtte få användas för anställande under 3 måna- der innevarande år af en extra skogsingeniör med samma aflöningsförmåner som den redan anställda. Om uppbleckning af paralellinier. I anledning af öfverjägmästarens 1 Smålands distrikt gjorda anmärkningar å en del skogsindelningsplaner, där gammal karta användts, bl. a. om uppbleckning af paralellinier har D:n den 21 febr. anfört, att ehuru öfverjägmästarens anmärkning beträffande paralell- linierna är befogad och det alltså enligt indelningscirkulärets föreskrift skulle åligga förrättningsmannen att till tre meters bredd uppblecka mätningslinierna, förrättningsmannen likväl må, enär Kungl. Styrelsen funnit en sådan åtgärd å mindre skogar onödig och hvad uppbleckning beträffar skadlig, härifrån befrias, men att det likväl skall åligga honom att å kartan utmärka de pa- ralellinjer som 1 skogen ännu äro synliga, äfvensom att å marken jämlikt föreskrift i sagda cirkulär vid liniernas ändpunkter och vid deras skärning af baslinien, om sådan finnes — där så ske kan — förse dem med stenrösen, hvilka jämväl skola å kartan utmärkas. Ifrågasatt anställande af aflönade assistenter i Mellersta Norr- lands distrikt. I und. skrifvelse den 19 sistl. febr. har D:n under fram- hållande bland annat dels af det ökade behofvet af arbetskrafter för skötseln af statens skogar inom Västernorrlands och Jämtlands län dels af, att de nuvarande ordinarie jägmästarna 1 Jämtlands län, hvilka ännu icke kunnat ägna någon tid åt förrättningarna och kontrollen å enskildes skogar inom skyddsskogsområdet, borde snarast möjligt beredas tillfälle därtill, hvarför vissa af de för nämnda arbeten inom skyddsskogsområdet i mån af behof anställda assistenter borde af S:n knnna förordnas att vid behof biträda äfven med arbeten för kronoskogarnas förvaltning, hemställt om bemyndigande för S:n att i mån af behof anställa assistenter med särskildt uppdrag äfven inom Mellersta Norrlands distrikt mot åtnjutande af den för dylika assistenter i Norr- och Västerbottens län stadgade aflöning. Höjda reseanslag för jägmästareassistenter i Norrland och Da- larna. Kungl. Maj:t har nu 25/; 1907 bemyndigat K. domänstyrelsen att af det till uppskattning, utsyning m. m. å hemmans och nybyggens skogar samt kronoparker i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands SKOGSADMINISTRATIONEN, 125 och Kopparbergs län anvisade anslag under innevarande år till en hvar af de därstädes med arfvode anställda assistenter i resepenningar utbetala ett belopp af femtio kronor i månaden. Administrativ praxis. Böra icke grunderna för upprättande af förslagspris å utsyna- de försäljningsposter å kronans skogar i öfre Norrland med fördel kunna modifieras? Alltsedan i skrifvelse från vederbörande öfverjägmäs- tare bestämdes, att tablåer öfver virkesutbytet från utstämplade försäljnings- poster å kronoskogar skulle upprättas, har det blifvit en allmänt vedertagen praxis att beräkna sagda utbyte i sågtimm er. Förr hade detta tillvägagångssätt i hvarje fall fullt fog för sig, men med förhandenvarande eller snart inträdande möjligheter att-afsätta smärre dimen- sioner torde ett annat beräkningssätt i många fall böra komma till an vändning. Och det är ju af stor vikt, att det lämpligaste användes. Ty jägmäs- tarens på tablån grundade förslagspris för poster, hvarå spekulationen är ringa, kan ju öfva en afsevärd inverkan på försäljningspriset. Medan sleepershandlande med framgång konkurrera med sågverken om poster, som innehålla relativt gröfre, kärnfullt virke, kunna sulfitfabri- kerna och sparrhandlarne med fördel göra det beträffande småvirket. Under förmodan, att kännedomen om massaveds och sparrars verk- liga värde samt nuvarande fordringar på sparrars tillredning tillfölje bris- tande afsättningsmöjligheter icke torde vara mera allmänt spridd inom revir- förvaltningarna, vågar jag med några rader därom taga uppmärksamheten i anspråk. Få fabriker äro så lukrativa som sulfitfabriker, åtminstone de med egna skogstillgångar.! Men då dessa fabriker som bekant »sluka virke», komma de snart att äfven sinsemellan konkurrera. Försäljningspriset för en ton massa växlade år 1906 mellan 145 och 175 kr. Utgår man från detta och att tillverkningskostnaden kan sättas till 75 å 90 kr. pr ton, virkesåtgången till 210 kbfot f. m. pr ton samt han- dels- och förädlingsvinsten sammanlagda till 30 &, är en kbfot f. m. vid fabriken värd 25 öre.? Detta virkesvärde förklarar, att virke intill 7” och 8 1/,” toppdiameter hugges till massaved å afverkningstrakter i skilda flod- dalar. För att utröna, — om ock endast approximativt — hvilken groflek och växtform ett träd skall hafva för att bättre lämpa sig att aptera till såg- timmer än till sparrar är följande jämförelse uppställd. Grunderna för de- samma äro dels A. B. Robertsfors grundprisnota (ungefär = Angermanälfvens å köptimmer med 150 4 förhöjning, dels årets pris å sparrvirke, 32 öre pr 1 Tillgången kan approximativt beräknas med följande tal: Om inom en afverknings trakt tages virke f. o. m. 3" t. o. m. 6 !/," i topp erhålles i medeltal 20 löpfot pr träd, Till en kbfot fast mått åtgå 7,37 löpfot. (A. B. Robertsfors skogar, V:botten. > Talet om att småvirket icke tål utsyningskostnaden torde hädanefter kunna reduce ras till ett minimum. Det är blott utsyningskostnaden å pitprops, som ibland vid bedöman det af frågan, om det bär sig att uttaga pitprops eller ej å en viss trakt, kan spela rollen af droppen, som kommer kärlet att rinna öfver. Det är afverkningskostnaden och flottnings kostnaden, hvilka inverka som faktorer med den ojämförligt största värdekoeficienten, 126 SKOGSADMINISTRATIONEN. kbfot för fulla 18' fots längder, dels vanliga afverkningskostnaden i Bygdeå socken, V:botten å 6 resors väg från lastageplats. Ett träd, som lämnar en rotstock 15'81/;”, värd kr. 1,40 och en toppstock 21'6” SI, 6R och alltså värdt i sin helhet 2,02 kr. men, som ock skulle kunna tillredas till en sparre '28'07 X'Ov-värd.kr. T,72 OCH stuage till frog SCA » » O,14 med ett totalvärde af kr. 1,86, apteras således fördelaktigast till sågtimmer under sagda afsättningsför- hållanden. Skulle emellertid trädet ifråga ej hålla 8!/,;” å 15 fot, men lämna en rotstock 27'7” värd kr. 1,49 » toppstock 15'5” » > 0,27 således inalles värdt kr. 1,76, apteras trädet således till sagda sparr-dimensioner. Särskildt å de till kronan återfallna, groft virke beröfvade privilegieskogar, hvanfrån flottlederna ej äro alltför svårtrafikabla för fyrhugget virke, bör, intill dess konkurrens mellan sulfilfabrikerna uppkommer, det af jägmästaren upprättade förslagspriset å utsynade försäljningsposter grunda sig på gällande priser å sparrar (och pitprops). Småsparrar t. o. m. 6” Xx 6” skola vara skarpkantiga å minst halfva spar- ren samt täljas endast obetydligt i toppändan, så att af den ursprungliga diameten där bortfaller endast omkring !/, tum. Sparrar f. o. m. 6 Xx7" skola vara skarpkantiga å minst ?/; af längden samt täljas så, att toppän- dan blir nära 8-kantig. Härvid bortfaller omkring 1 tum af ursprungliga toppdiametern. (Fordringarne på skarpkantens längd har jag emellertid sett ibland något afprutade.) Huru mycket af diametern, som bortfaller för skogskant, framgår af Zelléns Handbok för skogsmän, tabell 28. Vid den stämplingen följande taxeringen i skogen är det af fördel att medhafva en apteringstabell. En dylik uppgöres med tillhjälp af tabell 10 i samma bok samt en prisnota med förhållandet mellan värdet af olika di- mensioner. Dock måste man taga hänsyn till att tabellen icke ger något uttryck för det ökade pris, som en ökad medellängd å partiet medför. Träd med liten afsmalning täljas ju helst till sparrar; och kallar man god sparrskog sådan, som ofvan 21' från roten afsmalnar I tum på 7 å 6 fot. Att s. k. »hafs»-, >berg»- och »myrskog», som ju starkt afsmalnar, ofta täljes till sparrar, beror på att den i allmänhet apteras till s. k. flatsparrar (3 X 4”, 4"X 35”, 5Xx6”), hvilka äro .synnerligen begärliga i marknaden. Burträsk den 28 febr. 1907. Tell Grenander, SKOGSADMINISTRATIONEN. ke Tjänster och förordnanden. (Under denna rubrik inflyta alla förordnanden, äfven om tiden utgått för dem, då tidskriften lägges i press.) K. Domänstyrelsen. Till notarie å extra stat med arfvode af 3,000 kronor för år har förordnats amanuensen, e. jägm. Arnold Malling. Till amanuens med arfvode af 2,000 kronor har förordnats e.jägm. E. Wibeck. E. jägm. E. Elfvik har förordnats till amanuens under tiden I5/, —21/3 mot arvode beräknadt efter 1,000 kronor pr år. | Byråchefen Giöbel har åtnjutit tjänstledighet under tiden 25/,.—?/, med förordnande för notarien, e. jägm. G. Schotte, hvars notarietjänst uppehölls af amanuensen, e. jägm. Arv. Stahre. Statens ISkogsförsöksanstalt Till föreståndare under år 1907 har K. M:t förordnat jägmästaren A. Maass och till botanist fil. doktor H. Hesselman. Stockholms revir. Jägm. F. O. Bremberg har för fullgörande af upp- drag såsom ledamot af Riksdagens första kammare beviljats tjänstledighet t. o. m. maj månad med förordnande för assistenten, e.jägm. H. Nordenad- ler, hvars befattning bestrides af e. jägm. G. Lundberg. Askersunds revir. Att under vakansen uppehålla jägmästaretjänsten i Askersunds revir har förordnats assistenten e. jägm. G. Tamm, hvars assi- stentbefattning under tiden bestrides af e. jägm. G. Fischer. Västerdalarnas revir. K. M:t har förordnat e. jägm. G. Englund att under året förestå jägmästaretjänsten i nämnda revir. Storbackens revir. Att under vakansen förestå jägmästaretjänsten i nämnda revir har törordnats e. jägm. C. Rothman. Arvidsjaurs revir. Att under vakansen förestå jägmästaretjänsten i nämnda revir har förordnats e. jägm. J. M. Frick. Tjänstledighet har beviljats jägmästaren i Svältornas revir, Janse, un- der tiden 15/,—25/, med förordnande för assistenten, e. jägm. G. Lyman, hvars assistentbefattning bestriddes af e. jägm. O. Beer, jägm. i Malmöhus” revir, von Schönberg, under februari månad med förordnande för assistenten e. jägm. S. Lundberg, jägmästaren i Åsele revir, Andersson-Eneberg, under tiden ”/,, 06—2?9/, 07 med förordnande för e. jägm. V. Vendt, föreståndaren för Bisp- gårdens skogsskola, Wedholm, under tiden 9?9/,—"/, med förordnande för e. jägm. T. Larsson, jägmästaren i ££ksyö revir, Kinman, under mars och juli månader med förordnande för assistenten, e. jägm. A. E. Lindhe, jägm. i O. Byske revir, Carlsson, under tiden 4/,—3/, med förordnande för e. jägm. J. Frick, jägm. i förns revir, Borg, 5/,—?5/; med förordnande för e. jägm. E. Angeldorff, jägm. i Karlstads revir, Elfstrand, 1/,—3"/, med förordnande för e. jägm. P. Nicander, föreståndaren för Bispgårdens skogsskola, Wedholm, t. o. m. mars, med förordnande för e. jägm. T. Larsson. SKOGSVÄRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907 H. 3. FACKUPPSATSER. Smärre meddelanden från in= och utlandet. Sachsiska statens skogsförvaltning år 1905. Ur det nyligen ut- komna 2 häftet af Tharander Forstliches Jahrbuch 1906 hämta vi följande intressanta siffror. De sachsiska statsskogarna omfattade år 1905 produktiv mark impedimenter Summa 17, 0435 13 har 7, 180: IE har 178,329: 24 har. Å denna areal erhölls ett utbyte af 919,224 kbm. eller 5,36 kbm. pr har produktiv mark. Bruttoinkomsterna härför utgjorde, om intäkterna af bipro- dukter (omkr. 1/; million mark) medräknas, 14,979,960 mark eller 83,77 mark pr har. Utgifterna belöpte sig till 3,707,076 mark eller 31,91 mark pr har och utgjorde således omkring 38,1 2 af inkomsterna. Hufvndposterna för de sachsiska skogarnas utgifter voro: IBÖEValtnin gskOStNaACCT oo. vedterksr or bsbpsn es sec Ba Satte es 2 SAS ÖSTE AKA AMTOTIIIS AR, 1ooc nedre es De ANSER SERA AES OST SG T3 VON OKNER Bostadstillskott och andra personalutgifter ......... 140,003 = > etc. Af förvaltningskostnaderna nedlades 1,088,268 på skogsmarkens för- bättring, nämligen till skogsodlingar......... FSPTNEAK MAKA HCellenkr, 87: mInpL Ear >» beståndsvård....... 30,048 >» SNF (OM i i NS >» vattenbyggnader ... 20,754 >» KN (SVIN me ER » Vväganläggningar ... 703,124 >» FT AFTON RIE etc. Jägmästarnes förening sammanträder å Kungl. Skogsinstitutet sönda- sen den 14 april 1007 El 1,30. em. Föreningen har verkat fr. o. m. år 1893 samt därunder lämnat sjuk- hjälp åt 33 medlemmar med tillsammans 4,329 kronor. Medlemsantalet I jan. 1907 85. Tillgångar samma dag 13,796,04 kr. Närmare upplysningar om föreningen erhållas genom jägmästare Fr. Witt, Jönköping. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907 H. 4—5. FACKUPPSATSER. Om viktförändringen hos torkande virke. Af Wilh. Ekman. Att vårmånaderna äro årets bästa torkningsmånader, har man alltid vetat. Likaså vet man, att virket under sommarmånaderna torkar be- tydligt mycket bättre än under höst- och vintermånaderna. I hvilken grad uttorkningen försiggår under årets olika månader, och huru myc- ket bättre det barkade och det klufna virket torkar än det obarkade och oklufna känner man däremot mycket ofullständigt z. Därför gör man ofta mycket stora misstag, som man dyrt måste betala. Sålunda ser man mången gång exempel på att trämasseved, brännved o. dyl. utköres och fraktas på järnväg, innan veden hunnit torka, hvarför man ofta åsamkar sig dubbelt så stora fraktkostnader, som man bort betala, om virket varit torrt. Vidare kastar man ofta ned i flottlederna småvirke, som aldrig når destinationsorten, emedan det torkat för litet och därför sjunker. Slutligen erhåller man betyd- ligt mindre ekonomiskt utbyte vid kolning och trämassefabrikation, då rått virke användes, än om man användt torrt. Häraf framgår, att det är af största ekonomiska vikt att erhålla så torrt virke som möjligt på kortast möjliga tid. För att bidraga till lösningen af detta problem har jag å Hennicke- hammars bruk, 0,3 mil öster om Filipstad, med biträde af inspektor Chr. Henriksson under åren 1902—1905 utfört en del vägningar af kol- eller pappersved, kastved och hela träd. De härför erforderliga träden ha uttagits från ett och samma bestånd, ett friskt och växtligt barr- blandsbestånd om cirka 60 års medelålder och 12—15 meters medelhöjd. Marken utgjordes af morängrus. Det virke, som undersökts, har bestått af: 1:0. 14 st. 3 meter långa tall- och granstockar. Dessa ha afverkats 1 C, D. af Uhr. Berättelser om kolningsförsök åren 1811, 1812, 1813. Stockholm 1814. Th. Hermelin. Något om norrländska barrträdsvirkets tyngd. (Arsskrift för för- eningen för skogsvård i Norrland år 1901). Skogsvårdsföreningens tidskrift, 1907. Fackuppsatser. i 130 WILH. EKMAN. den 1:e januari 1902 och ha vägts den 1.e i hvarje månad under de närmast följande 3 åren. 2:0. 6 st. björkstockar äfvenledes 3 meter långa och hvilka fällts den 1:e januari 1903. De ha sedermera vägts den 1:e i hvarje månad under de följande 2 åren. 3:0. 108 st. tall-; gran- och björkstockar, '/, af hvarje virkesslag, hvilka afverkats under år 1905, på så sätt att den 1:e i hvarje månad fälldes en gran, en tall och en björk. Af dessa träd uttogos, från roten räknadt, trenne tremeterssektioner, af hvilka en stock helbarkades, en randbarkades och en lämnades obarkad. På detta sätt upphöggos och upplades 9 st. stockar den 1:e ja- nuari, den 1:e februari, den 1:e mars o. s. v. Samtliga stockar ha städse vägts den 1:e i hvarje månad under året 1905. 4:0. 24 st. mått ved om 7/, kbm. hvardera. Veden, som består af tall, gran- och björkved har afverkats i partier om 2 mått den 1:e ja- nuari, den 1:e februari, den 1:e mars o. s. v. Samtliga vedpartier ha vägts den 1:e i hvarje månad under år 1905. För att veden ej skulle blandas, har hvarje mått förvarats i särskildt gjorda ramar. Härigenom har äfven vedens vägning afsevärdt förenklats, om ock de små ramar- nas vikt måst ingå i vedpartiets. Ramarnas vikt uppgick till 1 aå Skol pr st. 5:0. 22 st. träd däraf 9 tallar, 7 granar och 6 löfträd om cirka 10 meters höjd, 30 å 40 års ålder och försedda med ordinär krona. Dessa träd, som fälldes den 1:e i hvarje månad, ha vägts på samma sätt som de förut nämnda virkespartierna, d. v. s. den 1:e i hvarje månad under år 1905. Som upplagsplats för virket har användts en öppen och fri plats, där virket varit utsatt för såväl sol och ljus som för regn och storm. Tre meterssektionerna ha upplagts på cirka 15 cm. grofva underlag, hvar- igenom de skyddats från å markytan afrinnande vatten. Kastveden har legat cirka 5 cm. ofvan marken på de underlag, som de förut omnämnda ramarna bildat. De hela träden däremot ha legat i en sluttning mot väster. Träden ha utfällts genom gallring, hvarför det kvarvarande be- ståndet hindrat afdunstningen. Stammarna ha dock ingalunda varit under- tryckta utan s. k. medhärskande individer. Vägningarna af 3-meterssektionerna och af kastveden ha städse skett å decimalvåg, under det att träden, som af praktiska skäl ej kunnat vägas å denna, ha upphissats i en balansvåg och på så sätt vägts. Under de år undersökningarna pågått har väderleken naturligtvis varit mycket växlande, hvarför en uppgift från meteorologiska centralsta- tionen å nederbörden i Filipstad lämnas här nedan. OM VIKTFÖRÄNDRINGEN HOS TORKANDE VIRKE. 131 Månatliga nederbörden i Filipstad under åren 1902-1905 uppmätt i m. m. RE a 1902 1903 1904 1905 Månad Neder- | Antal | Neder- | Antal | Neder Antal | Neder Antal börd regn börd regn- börd regn- börd regn i mm. | dagar | i mm, | dagar | i mm. | dagar | i mm dagar I I ITE An 1 7 STATT RR RE | SATLUETIN soc eoe ee ola REA Öga 2 55.3 II 76.6 14 40.0 10 Re DrUA oss: 20.6 | 7 59.2 17 81.5 22 18.7 11 | ESS TE) 74.2 16 50.0 II 98.o 22 16.3 4 43.5 ig) 80.2 17 48.3 12 6I.r Vg 43.2 11 7-4 13 25.3 II 28.3 8 48.4 Gt 24.0 Di SES 10 112.5 21 TO4:65 EI Had 4 42.6 14 | FA OrUSEIN tens öre | 176.9 19 164.4 | 28 120.7 19 I 12.9 14 | SANGELOR gong lkAs:o 9 64.3 | 9 51.6 Md 94.8 14 OK(OHEEE pesten st | 108.2 10 94.9 19 82.8 15 77.2 15 | NOvVember. -.s...:.+ | 27.8 | 9 43.6 10 35:5 13 54.7 12 | December ......... | 34.7 8 47.2 14 AOTK RKA 19.2 7 | Summal| 736.9 | 142 | 842.8 160 | 731.8 | 160 | 685.2 152 Af dessa uppgifter framgår att nederbörden år 1905, hvarunder största antalet af de föreliggande undersökningarna utförts, varit jäm- förelsevis liten. Den har äfven varit ganska jämnt fördelad under årets olika månader utom under augusti, då ett mycket starkt regn inträffade. Emellertid måste man beakta, att nederbörd omedelbart före en vägning inverkar synnerligen starkt på vägningsresultaten. Då ett angifvande af alla de tabeller, hvari vägningarna utmynna, skulle verka onödigt tröttande, hvarjämte målet med dessa rader, 'en öfversikt af vedens uttorkning, härigenom skulle förlora i öfversiktlighet, har jag beslutat mig för att endast angifva hufvudresultaten i samman- drag och dessa blott i grafiska tabeller. Vid upprättandet af de grafiska tabellerna ha en del smärre ut- jämningar befunnits nödvändiga för de genom inverkande biomständig- heter särskildt afvikande kurvorna. Dessa utjämningar ha hufvudsakli- gen träffat höstvägningarna. Samtidigt framhålles äfven, att ändamålet med undersökningen varit att få reda på virkets viktsminskning och ej endast vattenafdunstningen, hvarför den minskade vikten ej får anses analog med vikten af det vatten träden afdunstat. Bland annat bör man ihågkomma, att under vägninges gång barken affallit — vanligen under andra året — hvarför härigenom en minskning i stockarnas vikt inträffar. För att kunna genomföra större öfversiktlighet i arbetet meddelas först resultatet af vägningarna af 3-meterssektionerna såväl under året 132 WILH. EKMAN. 1905 som under åren 1902—1904, därefter vägningarna af kastveden och slutligen vägningarna af de hela träden. A. Resultaten af vägningen af 3 meterssektionerna. För att belysa den viktsförändring, som under årets olika månader kan inträffa å det virke, som fällts under vintern, i förevarande fall den 1:e januari, har vidstående grafiska framställningar lämnats (fig. 1 och 2). Viktsförändringen har uttryckts i procent af den ursprungliga vikten och afsatts å den lodräta axeln, under det att å den horisontala de olika månaderna angifvits. Af dessa grafiska framställningar torde tydligt framgå, att de hel- barkade stockarna torka betydligt hastigare än de obarkade. Uppdragas på stockarna 2, 3, 4, 5, 6 o. sS. v. stycken barkränder, uttorka dessa stockar mera och hastigare än de obarkade, men mindre och saktare än de hel- barkade, allt naturligtvis i proportion till storleken på den yta af stocken, som afbarkats. Uppdragas blott några smala barkränder på en stock torkar denna betydligt mycket hastigare än om den varit obarkad, ja, af enskilda un- dersökningar framgår att om stocken endast varit kvistig och grenarna afhuggits, torkar den betydligt hastigare genom de uppkomna kvisthålen, än om den varit fullt barkklädd. En kvistig stock (topp) skulle man alltså ej behöfva barka, för att den skall torka. I allmänhet brukar man afbarka kolveden 30 & och pappersveden 50 & af stockens hela yta. Ju noggrannare stockarna dock barkas, desto hastigare och fullständigare uttorka de. Sålunda når som af grafiska tabel- lerna framgår en helbarkad stock sin största torrhetsgrad under juni må- nad, en stock där 50 & af barken borttagits i juli, om blott 20 2 af- barkats i augusti—september och om stocken är obarkad i september— oktober. Den helbarkade stocken börjar också att torka redan i februari och den obarkade först i april-maj. Det upphuggna virket upptager likaväl som det växande mycket lätt vatten. Inträffar en regnig månad kan virkets vikt högst afsevärdt ökas under denna. Å andra sidan lätt- nar virket betydligt, om en solig månad inträffar på hösten. Att någon skillnad i uttorkningens hastighet skulle förefinnas mellan frodvuxet och senvuxet virke har af undersökningarna ej framgått. I stort sedt torde följande minnesregel angående af viktsförändrin- garna kunna godtagas. Den gäller vinterhugget virke. Under 1:a kvartalet januari, februari, mars är virkets vikt oförändrad eller ock blir det tyngre. Under 2:a kvartalet april, maj, juni inträffar den egentliga torkperioden. Under 3:e kvartalet juli, augusti, september OM VIKTIFÖRÄNDRINGEN HOS TORKANDE VIRKE. 133 lättar virket, om vädret är varmt, men blir tyngre om det är fuktigt. Under 4:e kvartalet oktober, november, december ökar virket i vikt, då väderleken vid denna tid vanligen är kall och fuktig. 504, 40 30 20 10 12 Jan. Febr Mars April Maj Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov Dec. Jan. Fig. 1. Viktsförändring hos barrträdsstockar, där o, 20, 50 och 100 9 af barken borttagits. a Helbarkad tall och gran. » Tall och gran, på hvilka 50 & af barken borttagits. c Tall och gran, på hvilka 20 4 af barken borttagits. Z Obarkad gran. e Obarkad tall. I - 12 Jan. Febr Mars April Maj Juni. Juli. Aug. Sept. Okt Nov. Dec. Jan. 2 Fig. 2. Grafisk framställning af viktsförändrigen hos björkstockar där o, 50, och 100 25 af barken borttagits Då det kan vara af intresse att se huru stockar, som afverkats den 1:e februari, 1:e mars, 1:e april o. s. v. i afseende på uttorkningen förhålla sig till de stockar, som fällts den 1:e januari, ha förestående grafiska tabeller upprättats (fig. 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9). Af dessa grafiska framställningar framgår, att stockar, som fällas 134 WILH. EKMAN. 5070 Ar T i OA - 5 30 T i // I - EE = | | 10 T T EN Si [LS] 12 Jan. Febr Mars April Maj Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Jan. Fig. 3. Grafisk framställning af viktsförändring hos helbarkade barrträdsstockar, fällda under årets olika månader. 1 Jan Febr Mars April Maj Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov Dec. Jan. Fig. 4. Grafisk framställning af viktsförändringen hos barrträdsstockar, där 50 2 af barken aftagits och hvilka afverkats under årets olika månader. 207 | | I | alt | FeJan. Febr. Mars April Maj Jum. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Jan. Fig. 5. Grafisk framställning af viktsförändringen hos obarkade furustockar, hvilka afverkats under årets olika månader. OM VIKTFÖRÄNDRINGEN HOS TORKANDE VIRKE. Åk [SE an 10 5 | Be Jan. Febr. Mars April Maj Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec Jan. Fig 6. Grafisk framställning af viktsförändringen hos obarkade granstockar, hvilka afverkats under årets olika månader, ista Jan. Febr Mars April Maj Jumi. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Jan. Fig. 7. Grafisk framställning af viktsförändringen hos helbarkade björkstockar, hvilka afverkats under årets olika månader. 3070r T pr — — 4 fe 20 | | I | | | I I | | EL | | — 10 r | = | TE SS 0 - j = 152 Jan Febr Mars April Maj Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Jan. Fig. 8. Grafisk framställning af viktsförändringen hos björkstockar, där 50 9 af barken borttagits, och hvilka afverkats under årets olika månader. 136 WILH. EKMAN. under tiden 1:ste januari — 1 juni nå ungefärligen samma torrhetsgrad den 1:ste juli. Fälles en stock den 1:ste januari och en annan den 1:ste juni samma år, så äro de alltså lika torra den 1:ste juli. Fälles virke senare än 1:ste juni, t. ex. den 1:ste juli, uttorka stockarne hvar- ken så hastigt eller så fullständigt, och fällas de den 1:ste augusti och 1:ste september är skillnaden afsevärd. I oktober, november och decem- ber torka stockarne ytterst obetydligt. Stundom kunna de rent af öka sin vikt utöfver friskvikten, särskildt om de fällts under årets två sista månader. Skall man alltså hugga kolved, som skall vara torr till hösten, kan man hålla på med dylik huggning under första halfåret. Fortsättas af- verkningarna på sommmaren, hinner kolveden ej torka till hösten så mycket som erforderligt är. Samma blir förhållandet med kastved. 207 - RE ; | | EF Jan. Febr Mars April Maj Juni. Juli. Aug. Sept. Okt. Nov Dec. Jan. Fig. 9. Grafisk framställning af viktsförändringen hos obarkade björkstockar, hvilka afverkats under årets olika månader. Barkningens stora betydelse för uttorkningen af kolved, pappersved och props inses af de grafiska framställningarne. Barkas träden, torka ju tall och gran betydligt hastigare än björken, under det att om de ej barkas stockarna torka ungefär lika sakta. Barken affaller sällan första sommaren. Skulle barkborrarna infinna sig och luftkanaler genom deras gångar bildas mellan barken och veden, torka barrträdsstockarne betyd- ligt hastigare härigenom än björkstockarna, som ej angripas af bark- borrar på liknande sätt. Man har ofta påstått, att särskildt kolved bör ligga öfver flere år för torkning, på det att den skall bli så torr som möjligt för kolnings- ändamål. För att få den frågan afgjord och för att få reda på huru mycket en stock torkar under flera på hvarandra följande år, ha utförts de undersökningar, som grafiskt återgifvas å närstående tafla. Häraf framgår, att barrved och björkved med afseende på uttork- ningen förhålla sig mycket olika. Hvad barrveden beträffar blir uttork- ningen, om stockarna helbarkats eller ordentligt randbarkats, så full- ständig, att viktsminskningen under de följande åren blir mycket obe- tydlig. Är veden däremot obarkad, böra stockarna ligga öfver två Skogsvål der loppet af 3:ne år. 50 40 30 20 I | | 10 Il I I I | at i (6) 1:sta Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Jan. 5 3:dje året =. irken borttagits. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Jan. -— > , Skogavårdsföreningena tidekrift 1907. Fackuppsateaer. 50 Xx Viktsförändring hos barrträdsstockar, där O 26, 50 2 och 100 94 af barken borttagits, under loppet af 3:ne år. 40 30 helbarkad 50/2 af barken borta 20 obarkad 1:sta året 10 Oo 1:sta Jan. Febr. Mars April Maj Juni I alba ril Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Jan. Febr Mars April Maj Juni Juli Viktsförändring under tvenne år hos björkstockar där O 2, 50 24 och 100 4 af barken borttagits. SO helbarkad 50 & af barken borta obarkad 1:sta året Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Jan. Febr. Mars April Maj Juni JR ERA | Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Jan. = 3:dje året — fr ENTRALTRYOKERI OM VIKTFÖRÄNDRINGEN HOS TORKANDE VIRKE. 137 torkperioder, emedan de under 2:dra året förlora barken, hvarefter af. dunstningen sker mycket lätt. Björkveden åter lättar ej fullständigt första sommaren, äfven om den helbarkats. Å de randbarkade stockarna flasar barken lätt upp sig, hvarför den hastigt fälles. Så är däremot ej förhållandet med de obar- kade stockarna. Å dessa sitter barken kvar mycket länge, ja, t. o. m. sedan virket börjat öfvergå till förruttnelse, hvarför dessa stockar ej ut- torka fullständigt. Sammandrag. Det resultat, man vunnit af de nu omnämnda undersökningarna, kunna sammanföras på följande sätt: 1:0. Under årets första kvartal torkar vinterhugget virke vanligen alls icke; under 2:dra kvartalet inträffar vanligen torkningsperioden, under 3:dje kvartalet, då uttorkningen vanligen afslutats, inträffar viktsminskning eller ökning allt efter väderlekens växlingar, och under fjärde kvartalet torkar virket vanligen ej. 2:0. Det virke, som barkas fullständigt, uttorkar mera och hastigare än det som är ofullständigt barkadt. 3:0. Af det virke, som fällts under vintern, ha vanligen de helbar- kade stockarne nått sin största torrhetsgrad före 1:ste juli, de stockar, som randbarkats, före I augusti, och slutligen de, som lämnats obarkade, i september—-oktober. 4:0. Det virke, som fälles under årets första 5 månader, når sitt minimum i vikt vid de i mom. 3 nämnda tiderna oberoende af under hvilken månad inom tiden 1 januari — 1 juni afverkningen sker. 3:o. Väl barkadt barrträds-virke uttorkar fullständigt under första torkningsåret, mindre välbarkadt virke däremot bör för att det skall bli lika torrt ligga i två år, då barken ju vanligen faller af. Björkträ torkar saktare än barrträ. Obarkad och oklufven björkved uttorkar aldrig fullständigt. 6:0. Om virket fälles före 1:ste juni minskar helbarkadt barrträdsvirke sin vikt med ...... FI LIGA ASA barrträd, hvarå 50 & af barken borttagitS ............esee 2 40 >» OD ala CUT LINE Ro Lona od sep ös SJ ve brass aja säle Esa alt e dnes se lASSN SL SALSA S IS LSS 10 NE OL TI NES os esser so ser Elis seen ae körs säjer ole na gås räN NANA 15 helbarkad björk -....ssseseesesseosessst senast ö00 non en en rr sansa ser een nnnseS »-30—35 björk, hvarå 50 & af barken borttagitS..........+.e-e-eeee > 25—30 OMANKA GR NNJOLKA ccs sens essnes ed 15 7:0. All afverkning af kolved, pappersved, props, och brännved kan fortgå till r1:sta juni, eller senast 1:sta juli, om veden skall vara torr till 138 WILH. EKMAN. hösten och vintern. Endast om synnerligen vacker väderlek är rådande, kan afverkningen fortsättas. Af det fullt uttorkade virket kunna dubbelt så stora lass tagas som af det råa. Vidare flyter virket betydligt längre tid, och slutligen er- hålles afsevärdt större utbyte vid både kolning och trämassefabrikatio- nen. Fördelen af torr eldningsved är för allmänt bekant för att här ytterligare behöfva påpekas. Allt detta gör, att man så mycket som möjligt bör sträfva efter att erhålla torr kolved, pappersved, props och brännved. 4070 | 30 ZON 10 = = Oo 15tå Jan. Febr Mars April Maj Jumi. Juli Aug. Sept. Okt. Nov Dec. Jan Fig. 10. Grafisk framställning af viktsförändringen hos barrved, upphuggen under årets olika månader, 30 20 10 152 Jan. Febr Mars April Maj Juni Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Jar Fig. 11. Grafisk framställning af viktsförändringen hos björkved, upphuggen under årets olika månader. B. Resultaten af vägningarna af brännved. Liksom barrvedsstockarna minskade sin vikt hastigare och mera fullständigt än björkstockarna, så torkar äfven barrveden hastigare och bättre än björkveden. Barrveden blir under första sommaren c:a 35 2 lättare än då den höggs, förutsatt att den fälles före 1:ste juni, under det att björkveden blott lättar 25 2 under motsvarande förhållanden. OM VIKTFÖRÄNDRINGEN HOS TORKANDE VIRKE. 139 Som gemensam regel för de båda trädslagen gäller, att virket bör upp- huggas under årets fem första månader, för att det skall uttorka under året. Själfva uttorkningen går under årets bästa torkmånader, maj och juni, mycket hastigt, och minskar veden under en af dessa så mycket i vikt, som det öfver hufvud taget är möjligt. Någon skillnad i torknings- hastigheten hos ved med breda och smala årsringar har ej kunnat påvisas. Att brännveden ej minskar i vikt lika hastigt som 3-metersektionerna är ju helt naturligt, då hvarje trästycke ej är lika fritt utsatt för uttork- ningen, som hvad sektionerna voro. I förevarande försök har '/, kbm stora mått användts. Skulle dessa tagas 1 kbm eller 1 famn stora, minskas afdunstningen något. Hvarje trästycke bör naturligtvis klyfvas; sker ej detta, kommer ut- torkningen att försigga i det närmaste lika sakta som hvad fallet varit med de obarkade 3-meterssektionerna. Sammandrag. Af undersökningarna torde man kunna draga följande slutsatser. 1:0. Barrveden uttorkar mera fullständigt än björkveden. 2:0. Barrveden lättar c:a 35 2 i vikt första sommaren och björk- MECen ense 3:0. Torkningstiden inträffar ä samma tider, som för de s. k. 3-meter- sektionerna angifvits, d. v. s. hufvudsakligen under april, maj och juni månader. Brännveden skall för att hastigt uttorka klyfvas. I annat fall sker uttorkningen mycket sakta. Naturligtvis bör veden läggas å underlag och med barksidan uppåt. ; C. Resultaten af vägningen af hela träd med grenar och ris. I många orter i vårt land fällas träd, som sedermera skola upp- huggas till kolved, brännved o. d., om våren i riset, syrfällas, för att vattnet genom barren eller bladen skall afdunsta lättare än hvad vid vanlig upphuggning och uppkvistning är brukligt. Dessa undersökningar ha emellertid beredt mycket stora svårigheter, hvarför jag ännu ej anser mig kunna offentliggöra samtliga resultat, som man genom dessa vägningar kan erhålla. Af de nu afslutade undersök- ningarna framgår: 1:o. Att viktsminskningen inträffar under trädens vegetationstid, d. v. s. under tiden mellan islossningen och isläggningen. : 2:0. Att viktsminskningen upphör, då trädens barr eller blad skrumpna ihop och falla. [40 WILH,. EKMAN. 3:0. Att viktsminskningen står i direkt förhållande till kronornas storlek. Sålunda minskar en frodvuxen gran betydligt hastigare sin vikt än en s. k. oväxtlig gran. För att verklig uttorkning skall äga rum måste man tillse, att det fällda trädet är fullkomligt frigjordt från stubben och att trädets bas hvilar mot ett torrt ställe eller helst är upplagd från marken. Att de undersökningar, för hvilka nu redogjorts, i en del fall kunde ha utförts mera fullständigt erkännes gärna. Jag har dock nu endast velat lämna några bidrag till den del af skogshushållningsläran, som jämte skogsskötseln och skogsmatematiken är den viktigaste för vanligt praktiskt folk. Att inom den nu behandlade grenen af skogsteknologien ett vidt fält för undersökningar finnes är ju klart, men dessa arbeten äro af den art, att de svårligen kunna medhinnas af en enskild person, men där- emot synnerligen väl skulle lämpa sig för en teknisk afdelning vid vår försöksanstalt. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907. H. 4—5. FACKUPPSATSER. Om undersökning af skogsfrös grobarhet. Meddelande från Skogsvårdsföreningens frökontrollanstalt. Af Gunnar Schotte. Till Föreningens för skogsvård årsmöte den 6 april 1905 hade byrå- chefen J. O. af Zellén skriftligen — han var af sjukdom hindrad att själf närvara vid mötet — affattat förslag till ett ordnande af skogsfrö- handeln". Med anledning häraf beslöt Föreningen att uppdraga åt sin Styrelse att söka åstadkomma ett frökontor i hufvudsaklig öfverens- stämmelse med det utaf af Zellén framlagda förslaget. När Styrelsen sedan i detalj skulle ordna saken, visade det sig dock nödvändigt att åtminstone till en början inskränka det blifvande frö- kontorets verksamhet blott till en för skogsfrö afsedd frökontrollanstalt. Klagomål hade framkommit öfver att vid de befintliga frökontroll- anstalterna i de skilda länen ofta erhållas olika groningsresultat för samma prof af skogsfrö. Kunde man därför vänja allmänheten vid att under- söka sitt skogsfrö på en enda anstalt, som endast sysslade med denna specialitet, skulle säkerligen större enhet i resultaten erhållas. En sådan anstalt erhölle gifvetvis större erfarenhet i undersökning af skogsfrö än de särskildt för landtbruksfrö afsedda kontrollanstalterna. I detta syfte anhöll också Styrelsen om Domänstyrelsens bistånd genom att för skogsväsendets räkning få undersöka skogsfrö, och genom cirkulärskrifvelse af den 28 december 1905 föreskref Domänstyrelsen om undersökning af staten tillhörigt skogsfrö vid Skogsvårdsföreningens frö- kontrollanstalt. I 1905 års decemberhäfte (sid. 487) af Skogsvårdsföreningens tid- skrift inbjödos såväl fröklängare som säljare och köpare af skogsfrö att från och med 1906 års ingång till den nybildade frökontrollanstalten insända fröprof (minst 100 gram), åtföljda af ursprungsbevis. Den sist- nämnda fordran uppställdes för att anstalten skulle erhålla säker upp- gift på det för undersökning erhållna fröets hemort. Då det numera blifvit fullt bevisadt, huru viktigt det är att vid skogsodlingar använda frö från orten, d. v. s. hemortsfrö, vore det af betydelse, om anstalten ! Skogsvårdsföreningens tidskrift 1905, sid, 285—288. 142 å GUNNAR SCHOTTE. genom de begärda upplysningarna finge någon erfarenhet om beskaffen- heten af frö med olika härstamning. Att skogsfröets vikt växlar afse- värdt i skilda delar af vårt land är konstateradt både af den allmänna erfarenheten och genom undersökningar. Äfven tallfröets färg" synes växla betydligt i olika trakter, hvarför det vore af intresse att se om färgen kunde gifva stöd för antagandet af ett visst frös hemort. Som under det gångna året Skogsvårdsföreningens frökontrollanstalt allmänt anlitats för ett större antal fröundersökningar, har författaren ansett det lämpligt att redan nu framlägga resultaten af första arbetsåret, för att påvisa den växlande grobarhet, som verkligen förekommer hos i handeln gängse skogsfrö. Äfven torde det, särskildt vid den tid af året, då skogsfrö i allmänhet inköpes och undersökes, kunna vara af något intresse för tidskriftens läsare att erhålla närmare upplysningar om den vid Skogsvårdsföreningens frökontrollanstalt använda metoden. TI detta sammanhang skall också i korthet refereras en del nypublicerade iakt- tagelser om undersökning af skogsfrös grobarhet. öd För undersökningen af frös grobarhet användas tvenne i hufvudsak olika metoder. Antingen brukas apparater, afsedda för endast ett prof, eller också sådana, där en hel serie fröprof samtidigt kunna undersökas vid så vidt möjligt lika yttre förhållanden. Till den senare kategorien hör den vid frökontrollanstalten i Köpenhamn sedan år 1890 använda Jacobsenska - groningsapparaten”, som äfven fått användning å några ställen hos oss särskildt för undersökning af åkerbruksfrö. För under- sökning af skogsfrö användes däremot utomlands allmänt, åtminstone vid skogsförsöksanstalterna, den Rodewald-Cieslarska groningsapparaten.” Denna apparat har jag i korthet förut omnämnt”, men då denna apparat ej synes vara känd vid våra frökontrollanstalter, torde det i detta sam- manhang vara på sin plats att närmare beskrifva densamma och åter- gifva ett par afbildningar af det å Skogsvårdsföreningens frökontrollanstalt använda exemplaret. Groningsapparaten (se fig. 1 och 2) består af tvenne delar: zink- lådan, där själfva groningen försiggår, samt en ställning, helst af järn, 1 Jämför författarens uppsats: »Tallkottens och tallfröets beskaffenhet skördeåret 1903— 1904. Skogsvårdsföreningens] tidskrift 1905 h. 4—5, sid. 177 —178. (Meddel. fr. Statens skogsförsöksanstalt). 2 O. Rostrup. Dansk frökontrol 1871—1896. Köpenhamn 1896, sid. 51. 3 A. Cieslar. Ein neuer Keimkasten, Centralbl, f. d. g. Forstwesen 1890. 6 h., sid 251—254. + Skogsvårdsföreningens tidskrift 19035 h. 4—5, sid. 178. OM UNDERSÖKNING AF SKOGSFRÖS GROBARHET, 143 hvarpå denna placeras. Zinklådan är kvadratisk och har en enkel, stark zinkplåt till botten. Sidorna bestå däremot af dubbla zinkväggar, mellan hvilka inlägges någon dålig värmeledare såsom aska. För att hindra askan att ryka omkring äro sidoväggarna upptill försedda med särskildt lock. — Apparatens lock utgöres af dubbla glasrutor, som fastkittats i Fot. af förf Fig I. Rodewald-Cieslarska groningsapparaten, sedd från sidan. en zinkram. Locket är sluttande, så att den fuktighet, som afsättes å glaset kan afrinna. Rundt kring zinklådans botten löper en täckt vatten- kanal. Denna kanal är såväl framtill som på sidorna försedd med upp fällbart lock, hvari vattnet kan hällas. Framtill finnes vid denna öpp- ning äfven en glasskifva, hvarigenom man kan se vattenståndets höjd i kanalen. Denna har afloppsrör vid bortre sidan, och står i öfrigt genom 144 GUNNAR SCHOTTE. särskilda ledningar i förbindelse med det å lådans botten anbrakta 3 cm. djupa sandlagret. Sanden bör vara särdeles fin; med fördel kan använ- das sådan hafssand, som brukas i spottlådor. Sålunda beskrifven appa- rat tillverkas numera i Stockholm hos firman Schubert & Sons Eftertr. för 95 kronor pr styck. De för groning afsedda fröna läggas på särskilda af lera gjorda plattor, som inställas i lådan på den fuktiga sanden. Den vid anstalten använda apparaten rymmer samtidigt 49 plattor i storleken 8 X 8 cm. Af särskild vikt är att dessa plattor äga likformig konsistens, så att de fullt jämnt uppsuga fuktighet. Jag har nämligen funnit, att ojämn fuk- tighet mycket oftare kan åstadkomma växlande groningsresultat än olika temperatur. Här i Stockholm förfärdigade lerplattor hafva visat sig vara fullkomligt odugliga, därigenom att de mycket ojämnt uppsupit fuktighet. Detta styrkes tillfyllest af följande försöksserier, som utförts dels å tvenne . vanliga lerplattor och dels å tyska chamotteplattor. Grodda frön efter 5 d. efter 10d. efter 15 d. efter 20d. efter 25 d. efter 30 d. É 0, 2 ) 0/ ov samma | vanl. lerplattor | 10 RK 350 Ma 41 2 45,5 vÅ 47 2 prof WE FY 52,5 » 60 >» 03 & 66 » löska chamottepl. 20,5 > Ö5 >» UA T25 RP Hesa fr | vanl. lerplattor — ÄRE 3I45 > SÖS 30,5 » ABN Ne > ; — = vo» 1245,» 18,5 » 280003 | chamotteplattor 23,5 » 79,5 » 85,5 » 87;5 » 88 » 89 >» vanl. lerplattor — 29,5 >» 47,5 » SITER 55,5 » 58,5 » > 307 » 79 >» 85 3 82,5 » 84 >» 84 > chamotteplattor 58 >» 92 >» 93 >» 94,5+» ost » 95 > vanl. lerplattor Gj 56,5 » 66,5 » 69,5 >» 69,5 » = 39 66,5 » ONES 71,5 2 JANNE = | chamotteplattor 41,3 » ISLST öl 78 >» Gl = Ofvanstående tabell är ju vidare ett eklatant utslag för huru pass, stor skillnad i grobarhet kan erhållas vid olika metoder eller skötsel af groningsförsöken. Efter större antal groningsdagar ha resultaten utjäm- nats något, men skillnaden är ju i alla fall betydande. Genom professor Schwappachs i Eberswalde bemedling har frö- kontrollanstalten därför hos Königliche Porzellan-Manufaktur-Direktion i Berlin beställt plattor af eldfast lera (Chamotte) med fullt homogen konsistens. Att med dessa plattor i allmänhet erhålles jämn grobarhet framgår af efterföljande serier, återgifna i följd efter groningsjourna- len. De prof, som tillhöra samma fröparti, hafva sammanförts med en klammer. OM UNDERSÖKNING AF SKOGSFRÖS GROBARHET. 145 Grodda frön i & efter dygn SUIrO 15 | 20 | 25 130 I 5 | 1 is |201 25 5 10 | 15 | 20 5 I I I fa 37,5 /84,5/$4,5 84,5 84,5/84,5 fal24 158 164 164,5/66 fal41 195,s|97 |98 Ibl36 183,0/84 184,585 85 Ibi20 !50 158,s5/59,5/60 Ib|30,5/91,5/91,5/91,5 fal — |] 3 | 8 | 8,sl 9,5 10,5 fal32 165 173 175,5|76 fal59,5/76,s|79 Ib Sul SI KSSS |G lbl25 165 169 |69,s|70 Ib|67,5|83 183 | | | Ja 49 [77:5[78,5179 79,5179,5 fal43 171,5172 172,5) | fa 58 177,5[77+5178 175,5 Ibl35 |S1,0/81,5/82 182 [82 Ibl44 173,5/73,5|73,5] | Ibl54 173,5/76 (CE 76 | I | | | | | o Q fa|37,5/69 70,s[71 171 |71 fal22,5 39 141 |41,5/42 fal50,5/83 187 188 IS8 Ibl22 167 168 168,5168,s|68,s Ibl20 129 |I31 l|31 l31 Ibl47 1|82,5/85,586,5|87 I I I | | | alt4 144,5147 47.5] | fa 52 173 174 | EE FaR ble [625505 | — 1 Ibjör 82 |82 I | | Sistnämnda tyska plattor användas nu anstalten. uteslutande vid frökontroll- Fig. 2. af förk. Fot Själfva groningslådan till Rodewald-Cieslarska apparaten, sedd framifrån, Ojämnheter i grobarheten kunna visserligen äfven inträffa med dessa plattor, men torde då bero på att smärre fröprof sällan äro homogena. För att därför ej bedöma grobarheten å endast en platta pröfvas den- Skogsvårdsföreningens S 2 S Tidskrift, 1907. Fackuppsatser. k 146 GUNNAR SCHOTTE. samma numera å tvenne sådana med 300 frön å hvarje, hvarefter medel- talet af groningsförsöken får utgöra resultatet. Växlingar i groningen kunna också i någon mån bero på den under zinklådan använda värmekällan och sättet för dess anbringande. Vid mina tidigare utförda groningsförsök vid Skogsförsöksanstalten skedde sålunda uppvärmningen medelst 1 eller 2 s. k. nattljus. Som detta dock med- förde alltför stark uppvärmning under själfva ljusen, användes numera här en svagare men långvarigare och på längre afstånd anbragt värme- källa, nämligen ett glas med rofolja, hvari 1-—2 smärre vekar brinna. Sådana kunna hållas brinnande i 20—24 timmar. Temperaturen inuti zinklådan förblir härigenom tämligen konstant mel- lan + 22? och + 24” C. Denna groningstemperatur är också enligt nyaste undersökningar den för tall- och granfrö gynnsammaste. Vid de tyska försöksanstalterna för landtbruk har förr föreskrifvits en groningstemperatur af + 20 ? C. Sedermera fann man vid frö- profningsanstalten i Triesdorf i Bayern att en under dygnet växlande temperatur var gynnsammast, t. ex. 18 timmar med + 25” och 6 med + 30” C. Vid Skogsförsöksanstalten använde jag också en dylik väx- lande temperatur. Sedermera har dock Schwappach" genom försök visat, att bättre groningsresultat erhållas vid + 25” än vid 25” till + 302. Följande sammanställning ur Schwappachs undersökningar är härvid belysande: Groningsprocenten. vid + 25” temperatur vid + 25?—30” temperatur efter 10 dagar efter 28 dagarlefter 10 dagarlefter 28 dagar OA 74,0 508 I 66,3 60,3 69,0 45,3 58,0 | 717 S1,o 65,0 70,3 68,3 76,0 50,7 63,0 68,7 73.0 58,7 68,7 68,3 | 76,7 53,0 64,3 75:7 85,3 50,7 62,2 Vid den stora fröprofningsanstalten i Zurich, där nästan alla världens skogsfröhandlare låta undersöka sitt frö, hålles också en groningstempe- elgvr EM ans (CS Vid skogsförsöksanstalten Mariabrunn i Österrike användes + 22” och + 23? C. såsom lämpligaste groningstemperatur”. !Schwappach. Mitteilungen aus der Prifungsanstalt fir Waldsamen in Eberswalde. Zeitschrift f. Forst. u. Jagdwesen 1906, 8 h. sid. 505 —515. d N 2 E. Zederbauer. Die Keimprifungsdauer einiger Koniferen. Centralbl. f. d. g- Forstwesen 1906. 7 h. sid. 306—315, OM UNDERSÖKNING AF SKOGSFRÖS GROBARHET,. 147 Albert Atterberg" vid frökontrollanstalten i Kalmar har likaledes funnit + 23” temperatur vara den bästa för tallfrös groning. Han fick följande resultat vid groningsförsök under olika temperatur: Groningstemperatur. FIOL Fr 17 + 23 26? Efter 10 dygn grodde ..... / LIVET TR SKINS IRA HEN R A > 21 » > — ytterligare 8 >» 18 >» 6 7 >» NE » 30 » » » 2 I I 22» VE ES » » » Sa rt» 108 I » | 8 3 Oo > Summa 15 4 VA 81 4 53 Rn 782 Viktigare för groningen än temperaturen är dock ljuset. Vid de förut ofta omtalade groningsundersökningarna å Statens skogsförsöks- anstalt fingo fröna gro i tämligen mörkt rum beroende dels på lokalens beskaffenhet vid anstalten och dels emedan flertalet frökontrollanstalter här i landet ej utsätta fröet för fullt ljustillträde. Redan år 1883 publicerade Cieslar en del undersökningar öfver ljusets inverkan på åtskilliga gräsfrösorters groning”. Härvid fann han, att intet frö grodde bättre i mörker än i ljus. Ljusets fördelaktiga in- verkan visade sig däremot olika å skilda frösorter. Senare påvisade äfvenledes Cieslar, att frön af den österrikiska svarttallen ” grodde bättre i ljus än i mörker. På grund häraf har vid Skogsvårdsförenin- gens frökontrollanstalt från början användts fullt dagsljus vid gronings- försöken, hvilket visat sig medföra gynnsamma resultat. Att särskildt tallfrönas groning starkt påverkas af ljuset har också under senaste året visats. af flera författare genom vidlyftiga undersök- ningar. Sålunda har Haack å mykologiska laboratoriet vid forstakademien i Eberswalde utfört en serie försök” vid olika temperaturer i dager och mörker. I hvarje serie användes 400 frön från 4 skilda skördar. Ett sammandrag af försöken visar följande antal grodda frön: 1! Albert Atterberg. Om inflytandet af belysning och växlande temperatur vid groningen af kulturväxternas och särskildt af tallens frön. Kungl. Landtbruks-Akademiens Handl. o. Tidskr. 1906 n:r 3 o. 4, sid. 299-315. ? Untersuchungen iiber den Einfluss des Lichts auf die Keimung der Samen i VI bandet af Wollny's »Forschungen auf dem Gebiet der Agrikultur-Physik» 270. 3 A. Cieslar. Versuche mit Nadelholzsamen. Centralbl. f. d. g. Forstwesen 1885 sid. 216. ! Haack. Uber die Keimung und Bewertung des Kiefernsamens nach Keimproben. Zeitschrift f. Forst u. Jagdwesen 1906. +7 h., sid. 451—475. 148 GUNNAR SCHOTTE. Antal grodda frön af 400 lagda [Temperatur efter 7 dagar | efter 14 dagar| efter 21 dagar | | = se I I - TT " 1 | 1 dager ji mörker] i dager |i mörker| i dager ji mörker [0 TE 44 38 | ATS 189 285 248 | 205 134 GA 246: LSS 272 | 186 | 235 155 66 259 152 285 | 175 | 26? 138 115 207. | 79 — — | SIV [ 220) 167 | 268 | 199 = | — Ljuset har således här likformigt påverkat groningen vid olika tem- peraturer, men gör sig mest gällande under groningsförsökens första vecka. Hos långsamt groende frön är ljusets gynnsamma inflytande starkast. Särskildt är att märka, att Haack påvisar, det ljusets in- verkan på groningsresultaten är starkare än olika temperaturers. 27/, timmars dagligt ljus kan vara tillräckligt för att fördubbla gronings- resultatet mot det som erhålles i fullständigt mörker. TI direkt solljus gro tallfröna synnerligt fort, om de blott skyddas mot uttorkning. Atterberg' har också funnit, att tallfrö endast i ljus kan uppnå hög groningsiffra, men att däremot granfrö är mindre känsligt än tall- fröet för variationer i de yttre groningsvillkoren. Schwappach publicerar å ofvan citeradt ställe” äfvenledes verk- ställda undersökningar af tallfrös grobarhet i ljus och i mörker. Groningsresultat SER TR ET 1 ljus 1 "mörker | ; ; | SKEN : | | efter 10 dagarlefter 28 dagarjefter 10 dagarlefter 28 dagar | g g | g | Bar 82,3 82,3 SI,o 82,0 I 59,3 64,7 42,7 49,3 89'7 91,0 46,3 I 63,0 I - I 80,7 | 36,7 22,0 | 33,7 | 83,7 | 87,7 37,0 63,0 | 95,7 | 98,0 40,7 65,3 70,3 35,0 38,7 49,7 61,7 68,7 48,0 50,7 74,0 78,0 49,7 63,3 58,0 68,0 36,3 49,0 83,0 87,0 61,3 71,7 ! 1]. cc. sid. 310—312. ? Mitteil. a. d. Prifungsanst. f. Walds. in Eberswalde. Z. f. F. u. J. 1906 h. 8. OM UNDERSÖKNING AF SKOGSFRÖS GROBARHET. 149 Häraf framgår således att, förutom i ett fall, alltid erhållits bättre groningsresultat i ljus än i mörker. Äfven hos granfrö och lärkfrö har Haack funnit något större grobarhet i ljus än i mörker: Grobarhet hos granfrö I lärkfrö efter 7 dag., 14 dag., 21 dag. | efter 7 dag., 14 dag., 21 dag. TED OTKCNA vs slen egt rklsis ae 18 71 FANA 14 KLIVA 34 4 "lane Ule DD än stbudE ONA 41 » 74 » 75 » 23 » 36 > 36 >» k I efterföljande tabeller 1 och 2 återfinnas groningsresultaten af undersökta prof under förlidet år vid Skogsvårdsföreningens frökontroll- anstalt. De olika profven hafva däri ordnats efter deras hemort med början ifrån norr. Närmare angifvande af säljare och köpare eller bestämd uppgift om fröets hemort har ej ansetts lämpligt att lämna, då ju frökontrollanstalten måste iakttaga en viss diskretion. Grobarhets- procenten är angifven efter 10, 20 och 30 dygn och för tallfrö från Norrland efter 60 dygn. Härigenom finner man, att profningstiden kan afsevärdt förkortas emot hvad hittills skett. Detta är ju också af stor betydelse, då afslutandet om köp af skogs- frö härigenom skulle kunna ske hastigare än nu. Frånser man tallfröet från öfre Norrland, så äro de flesta prof utgrodda efter 20 dygn och efter den tiden ha profven i medeltal ej ökat med mer än 1 X, om groningsprocenten förlängts till 25 dygn. Färska frön, d. v. s. frön af årets skörd, gro i allmänhet efter 135 dygn fullständigt, medan grobarheten hos äldre frön kan ökas vid 20 dygn och ofta t. o. m. vid 30--35 dygn och längre. Beträffande det norrländska tallfröet, hvaraf jag förut erhållit ' svaga groningsresultat, är nu att särskildt anteckna, att frön från 1905—06 års skörd lämnat bättre resultat äfven om dess grobarhet helt naturligt är afsevärdt lägre än hos frö från sydligare trakter. I delvis öfverensstämmelse med ofvanstående uppgifter om gro- ningshastigheten må anföras, att Zederbauer” har vid nyligen ut- förda undersökningar å österrikiska skogsförsöksanstalten funnit att gran- fröet grott fullständigt efter 14 dagar, tallfröet efter 28 och lärkfröet efter 21 dagar, och detta såväl vid en konstant temperatur af + 220C som vid en växlande mellan + 16” och + 22” C. Om de undersökta fröprofven är vidare att nämna, det solklängdt 1 Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1905, sid. 179. STIG ESIO. SVG 150 GUNNAR SCHOTTE. frö i allmänhet haft att uppvisa lägre grobarhet än rieklängdt, vanligen beroende därpå att solklängdt frö rengöres i mindre partier och ej så fullständigt som vid fröklängningsanstalterna, där tekniken i detta hän- seende är särskildt utvecklad. Granfröet från Skaraborgs län har i allmänhet varit mycket skadadt Efter Haack. Fig. 3—57. Grodda tallfrön i dubbel naturlig storlek. 4 normal grodd i sin början, 5—3$8 mera utvecklade normala groddar, 3, 9 —1I3 svagt groende frön, som ej utbilda fullt normal rot, 14—17 olika frögroddar utan rotbildning. möjligen af mygglarver, hvilka insändts till Entomologiska anstalten för närmare bestämning. Vid bestämmandet af antalet grodda frön vid grobarhetsundersök- ningarna är det af vikt, att man medräknar endast sådana groddar, hvaraf plantor kunna påräknas. En del frön visa sig nämligen hafva väl utvecklad fröhvita, men outbildadt embryo eller växtanlag. Så var t. ex. fallet 1904—1905 med en del undersökta tallfrön i Norrland !. ! Gunnar Schotte 1. c., sid. 180. OM UNDERSÖKNING AF SKOGSFRÖS GROBARHET. [SI Sådana frön svälla, när de läggas till groning och spricka, men någon grodd utvecklas ej (se fig. 23). I äldre fröprof, t. ex. nu i år granfrön från 1904—1905 års skörd, innehålla vanligen också en mängd sådana frön. Vidare inträffar ibland, att antingen ej någon rot LSJ sig ur växtanlaget eller endast ett förkrympt rotämne (se fig, 15—17), utan istället hufvudsakligen endast hjärtblad. Sådana groddar få naturligtvis Efter Haack 18. 19. 20. Fig. 18—20. Tallgroddar, 4 ggr förstorade, 18—19. Normala groddar. 20. Grodd utan rotbildning. Efter Haack 2 22 27 IA 22 23 1—23. Tallgroddar, 4 ggr förstorade. 21. Grodd med växtämne framtill fullkomligt. 22 visar frö i ett groningsstadium som vanligen ej vidare utvecklar sig, 23 visar huru skalet sväller upp, men någon vidare groning sker ej. ej medtagas i groningsresultaten. Häremot syndas ofta, i det fröprodu- center i sin ifver att erhålla hög grobarhet på sitt frö, gärna vid sina undersökningar af skogsfrös grobarhet medräkna såsom grodda alla frön, som i groningshänseende rört på sig, hurudana missfoster än framkommit. I syfte att förekomma sådana oriktigheter återgifvas här en del afbild ningar af normalt och abnormt grodda tallfrön. För att underlätta re produceringen af dessa i och för sig själft ytterst vanliga företeelser, äro samtliga afbildningar med vederbörligt tillstånd återgifna efter 152 GUNNAR SCIIOTTE. Haacks förut flere gånger citerade uppsats »Uber die Keimung und Bewertung des Kiefernsamens nach Keimproben» i Zeitschrift fur Forst- und Jagdwesen 1906 h. 7. Fullt normal grodd återfinnes å fig. 4 samt 18 och 19 i större för- storing. Mera utvecklade men normala groddar finna vi också å 5—38. I motsats härtill hafva vi fig. 9—13, hvilka återgifva svagt groende frön, som ej hafva kraft att utbilda fullt normal rot. Å fig. 14—17 samt 18, 19, 20 och 21 finna vi slutligen frögroddar, som ej alls få någon rotbildning. De å fig. 15—17 återgifna groddarna förmå ej vidare utveckla sig och dö hastigt. Groddar af sista kategorien förekomma ej sällan, och frön med utseende såsom fig. 22—23 äro ytterst vanliga. Prof med 10—20 2 sådana frön förekomma särskildt hos äldre granfrön. De böra naturligtvis ej medräknas såsom grodda frön. De svagt grodda fröna å fig. g9—13 föreslår Haack skola medtagas i groningsresultaten, äfven om vid sådd af dylika frön knappast kan erhållas plantor. Definitionen på grodda och icke grodda frön blir näm- ligen härigenom lättast att fastslå, i det att till förra slaget räknas alla frön, hvilka utveckla både stam och rot. Vid undersökning af skogsfrös grobarhet, duger det ej att söka härma groning i naturen, då man ej kan göra det fullständigt. Om man t. ex. så gör genom groningsförsök vid relativt låg temperatur eller i mörker, kunna lätt en del friska frön mögla eller ruttna, hvarigenom resultaten förryckas. Denna bästa metoden för fröundersökningar är därföre den, som på kortast möjliga tid förmår alla lefvande, normala frön i profvet att gro. Att sedan grobarhetsprocenten ute i skogsmarken blir lägre, får man vara beredd på, och det har också nyligen påvisats vid skogsförsöksanstalten.' Som ett tillägg till dessa meddelanden må till sist redogöras för en särskild undersökning vid Skogsvårdsföreningens frökontrollanstalt. För att erhålla visshet om, när den största mängden frö utfaller vid fröklängningen, lät nämligen generaldirektören Fredenberg vid Mo- torps fröklängningsstuga i Västergötland utföra ett par profklängningar. Fröet från ett af dessa insändes sedermera af jägmästare Aspengrén för undersökning vid frökontrollanstalten. — Under dagarna den 11—12 juli 1906 utklängdes sålunda 2:ne kottprof om hvardera 90 liter vid en temperatur af 30—47”. Hos den ena serien skakades kottarna 4 gånger under klängningstiden, d. v. s. hvarje morgon och afton. Efter hvarje skakning uttogs det erhållna fröet. Sedan fröet från de olika uttagen rengjorts och vägts, blefvo de som nämndt undersökta såväl till grobar- het som 1,000-gramsvikt. Resultatet blef: ! Alex. Maass. Frömängden vid rutsådd af tall- och granfrö. Skogsvårdsf. tidskrift, TOONYT ARR OM UNDERSÖKNING AF SKOGSFRÖS GROBARHET. 153 Rengjordt frö 1,000 5 efter hvarje analysn:r frön väga ” grobarhet — skakning s gram NESta CSKakningen .............. 95 517 gram 96 550 2:dra (EE ASA 96 5,13 p 98,3 » 350 3:dje Gl dt SS 97 4,96 97,3 100 4:de d:o 98 4,765 2 92,7 25 Summa 1,025 Den andra serien om 90 liter kott klängdes likaledes vid samma temperatur i 4 lådor. Dessa skakades däremot hvar tredje timme natt och dag. Resultatet af denna undersökningsserie visar följande tabell: Rengjordt frö 1,00c0 efter hvarje analysn:r frön väga grobarhet skakning / gram IESTANESKAK DAD CN ons klen oss — = 000 2:dra GEA åsar 99 5,079 gram 98,3 24 | 6.07 AD 3:dje (ER > od 100 5,086 > 95,3 > (RR 225 4:de GLO «gror SRSSGGNESES 101 5,055 > 96 > | 175 5:te CORPSES ort NNE 102 5,070 96 > 75 6:te CEO | fr dgr OA 103 4,872 » 91 | AO 35 7:de klen. PES SEE 104 4,800 91,3 > NERE 30 8:de OR AT öar eda ble 105 4,727 94 >» J 25 9:de GES sogsor RE 106 4,600 82,7 | o 10:de d:o 107 4,735 > NER 15 11:te GTA d less ERNER 108 4,350 » CER 5 12:te CEO Aa rad 109 4,702 a 85,7 > | 8 13:de GO ol SNRA 110 4,720 » 98 > | 10 14:de CIO oso SEE RANA III 4,592 » 783 >» [80,9 5 15:de CEO ne. ie [12 3922 > Gar » I 4 16:de GO EEE ENN = = | o Summa , 1,147 Om groningsresultaten i sista tabellen äfven sammanföras till fyra uttag på 2:ne dygn, är grobarheten i fallande liksom i första serien. Försöken visa tydligen, att det mesta och bästa fröet erhållits under första dygnets klängning. Huruvida dock alltid den största kvantiteten frön erhålles första dygnet, torde ej vara fullt säkert. Dessa försök gjordes nämligen på sommaren med redan torkad kott, och det är tro- ligt att mera rå kott ej gifver så stor mängd frö under första kläng- ningsdygnet. Dessa försök visa slutligen, hvilken stor afkastning (omkring den dubbla normala) klängningen kan gifva vid ofta upprepade skakningar af kotten, hvilket borde beaktas vid klängningsanstalterna, genom att särskilda bekväma anordningar vidtagas för kottens skakning. 154 GUNNAR SCHOTTE. Tabell I. Undersökta tallfröprof 1906. | Grodda frön | Reg. | Frö- | Trakt af Sverige, Hårda | Döda | 1999 | efter: |"efter | efter | efter Ö fröns | | mir slag | där fröet skördats | ;o 20 | 30 60 | frön | frön | vikt | dygn | dygn | dygn | dygn | 26 EA EE EA ERA BI EE | I vall Å ngermanland | 16:26 30 34,5 300010 6255 | 3,430 (17 td) > » IS 8,5 9,8 | I2,5 I 86,5 | 3,90 94 > > [SR SAR SE (AS RE 73 » Hälsingland = | 90 91,7 | 92,3 | 92,7 = | BN 41 » Dalarna 83,7 86,3 | 86,7 — 1,3 12 4,140 2 » » 61 1 64,7 | 64,7 = 4 31,3 | 4440 23 » > (2) SANN 62 63 — ASS 4,120 24 » »(2) 65 72,5 | 13 = 4 | 23 | 4160 AS p »(2) 64,7 | 09 | 09,3 == 2,3 | 28,4 | 41390 45 » »(2) | 69 | 733 | 74 = 1,3 | 24,7 | 4,70 91 » RESO RE INR) = 1,7 19,3 | 4,984 114 »(?) [08477 1 Sas STL = I I1,3 | 4,531 59 »(?) 57 | 10,7 | 1057 = 13.3 | 7 5,090 63 » »(2) 79 82 82,3 = 2 1 57 45060 5 » Västmanland 63 66 | 67,7 = 2,3 | 30 4,395 | te > » 65 66 | 66 — I 33 41455 | sor | » 4317 |SK nl 5ST,3 -— 2 46,7 | 45374 86 > » 48101 483) 49,3 — 0,7 | 50 | 4,340 90 > > |ES6BASAR ESA = 0,7 | 42,3 | 4,785 12 > Västergötland | 78 85 88 — AN PR 5.140 33 > > | 23 | TN Sh | 0,3 | 72 | 3620 39 > » 83 86,3 87 — 12 Ol 2 4,050 65 > » | 68,7 | 7357 | 7453 — 253, |, 2334. |, 43570) 69 | > ; 86,3: | 87,3 | 743 | - — Ul 257 | 4x750 78 » CEN 97,3 | 98 | 98 = Srila 4745 36 | Östergötland 01,7 94 | 94 = Fr ALLAS 4,415 Mu || > 92 95,5 | 95,5 = = Il 45 | 4362 47 » | 87.3 | 88,6 | 88,6 — 1530 TO aa | AGEoS 48 > » | 30 SUS NILLSILS = 0,7 | 68 | 4.390 | 51 » »> | 86,7 38,7 59,3 — = 10,7 | 4.490 Bik a 3 GA AN SAN SR EE RE 83 » »> | 82,3 82,3 82,7 -— 0,6 16,7 4,720 87 | » | FSS ASTST I 355 — = fl 20 AE GÅR MI > Småland | 53 67 Fp = 18 2 4,145 9 » » 1ETO $7 I 59 —- 3 | S 4,760 15 » 3 | SNS Se 57 — Fr Le 5,200 2 » » ISS | (FRIN NN (Aa — ÄG I 21 4,590 2000 » | 79,8 | 81 EST — = UC 4,210 SOM Es 17555 (Ge Ls | 21 4,27 34 » » 70 74 74 -- 2 24 4,330 | 57 > »(2) 14,3 16,3 16,3 == 4 797 | 4,740 | 62 2 2 90,3 | 92,7 | 9217 = = 7,3 | 4,830 | 67 | » » 84,3 86 I 36 -—S 0,3 | 13,7 4,310 71 > > 79530 SIN ENRS2 = AR 4,210 | 3 5 Skåne GS Il deg dv LAR 3 | 20 4,590 | 4 » ? | 79,5 | 87,5 | 89 = SES ES 16 » > | 2 72 75 — 2 | 23 4,720 | 31 S 5 | 83NEBR SNES = 30 TNNSEESSR OM UNDERSÖKNING AF SKOGSFRÖS GROBARHET. 155 Tabell 2. Undersökta granfröprof 1906. | ö i; TE irodda frön | | Reg. Frö- Trakt af Sverige, | EE 5 SIE Hårda | Döda | Oe ; NIST ,; | efter | efter | efter: | efter é pl fröns nir slag där fröet skördats 10 | 20 | 30 35 frön frön EEE dygn | dygn | dygn | dygn | | ÅA VA en fd FA KE OSA (BR | | 2 Gran Gästrikland 72 76 19 3 20 4,750 20 » Dalarna 70 80,5 | 8I 3 16 4,440 21 » 2 65 70 70 -— 3 27 4,500 22 > > 53,5 | 56 56 = 4 | 40 3540 40 » d | 74 78 78 - 29120 4,600 Ku $ >() | 64NINE SEG - — | 35 4,340 60 » 74,3 | 81,3 | 81,3 — I [LI RV 4,580 92 » » 73 NS ES = SPEINkeO 5197 13 Värmland 19 20 20 — I 79 2,680 64 » d 90,3 93 93,3 0,3 6,4 | 5330 26 » Västmanland 34 36 37 -— 3 60 3,265 74 » 2 56,3 | 60,3 | 61,3 = 2,7 | 36 3,940 32 > Västergötland 91 92 92 - 2 6 5,183 35 » > 48 | 90,7 | 91 = = 9 5,10 66 » 14,7 14,7 14,7 -- -— 85,3 | 2,620 76 » » 29,3 | 29,7 | 29,7 = = 70.3 | 3.376 79 » 62,3 | 66 66,3 1 32,7 | 4,590 88 » x 1553 15,3 15,3 — — 34,7 | 2.871 89 » , 59 89 59 — — 11 55177 113 p > 50 5153 | 53 | — 0,3 | 45,4 | 3760 70 » » (2) 87 59 | 89 = I 10 5190 46 > Östergötland 8313 | 85 1 35 - 0,3 | !4,7 | 5435 49 2 2 85,3 86TNSE — i 13 5,070. 50 » » 90,5 | 91 | OT - — 9 6,540 82 » slö ck 82 I 17 5.025 84 > > 38 89 SO;3L I I INS 9,4 | 51020 8 » Småland 43 62 74 se In 11 5,020 10 » 66 Gl 74 - 16 5 5,738 11 70 840 SS = 5 10 5,760 14 » 56 | 590 IE6e — 4 36 5,o10 25 > 72,5 | 73 13 — I 20 4,220 28 » » 93,5 | 95 95 = 1,5 35 | 4,985 52 2 HäR ETS 78 = — 22 4,415 53 » » | 59) 597 1507 0,3 | 40 5,040 54 » » O5 0) OSLAROS S -— 5 4,510 55 » | 63,3 | 64 64 — — | 36 | 4,40 58 > En OR SO SERNER 61 > 64,7 | 68,7 69 — 5 26 5,170 72 » » 79:30) SIST sl SITS 5,690 6 > > 22 45 56 67 6 27 5,680 38 » Bohuslän 92,3 | 93,7 | 94 = =S Oo 4,860 3 > Skåne 59 87 90 93 2 5 4,592 17 » > 60 64 68 9 23 5,250 18 » > 84 85 85 3 12 5,05 SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT SS H. 4—5. FACKUPPSATSER. LITTERATUR. (Vid hänvisningar till nedanstående tidskrifter användas följande förkortningar: A. F. u. J. Z. = Allgemeine Forst- und Jagd-Zeitung; Bull. Soc. Belg. = Bulletin de la Société centrale forestigre de Belgique; C. f. d. g. F. = Centralblatt fir das gesammte Forstwesen; F. Cbl. = Forstwissenschaftliches Centralblatt; F. Forstf. M. = Finska Forstför- eningens Meddelanden; L. J. = Lesnoj Journal; N. Z. f. L. u. F. = Naturwissenschaft- liche Zeitschrift fir Land- und Forstwirtschaft; Rev. = Revue des eaux et foréts; Schw. Z. = RR Zeitschrift för Forstwesen; Th, J. = Tharandter forstliches Jahrbuch; Z. 1 Kl J. = Zeitschrift fir Forst- und Jagdwesen; T. f. Sg. = Tidsskrift for Skogbrug. IE Sv. = Tidsskrift for Skovvzesen; S. Moss. T. = Svenska Mosskulturföreningens tidskrift). Skogsskötsel. F. FANKHAUSER. Uber das Alter freistehend erwachsener Bäume. YAI Zon NON NS Na Som fristående träd uppnå större dimensioner än i bestånd växande, blir deras ålder ofta öfverskattad. Såsom exempel härpå anför författaren en i Schweiz mycket bekant stor lind vid Emaus i Aargau. Denna lind, hvaraf flera bilder återgifvas, har en brösthöjdsdiameter af 2,70 m. och en höjd af 32 m. samt innehåller 32 kbm. Dess ålder är dock endast enligt af förf. åberopade data 140 år. Ett annat berömdt träd, en jätteek nära Genéve, hade 10 !/, meters omkrets och uppskattades till en ålder af omkring 1,000 år, men sedan trädet fällts, fann man dess ålder blott vara 250 år. Detta förhållande har gifvit författaren anledning att närmare undersöka skillnaden mellan träd, som uppvuxit fritt eller i bestånd. Förf. beskrifver sålunda tvenne granar från Jurabergen på samma mark nära hvarandra, den ena från ungdomen fristående, den andra i tämligen slutet bestånd. Vid 80 års ålder höll den fristående granen 4,23 kbm., medan den i be- stånd uppvuxna endast uppnådde 0,40 kbm. Då markförhållandena i båda fallen voro alldeles lika, beror den större tillväxten hos den fristående gra- nen på större antal assimilationsorgan. Förf. beräknar också, att den fri- stående granen ägt 137 miljoner barr, medan den i slutet bestånd uppvuxna endast hade 14 miljoner. G. Sch. ZURCHER. Die grossen Tannen auf Därsrätti im Emmental. Sc/w. Ze HONG I närheten af Langnau i Emmedalen nes ett silfvergranbestånd, som genom sin ofantliga växt kan hafva sitt intresse för äfven andra än schwei- zare. Förf. har noga taxerat beståndet, hvaraf flera bilder återgifvas. På en areal af 2,10 har finnas 574 silfvergranar om 1,574,61 kbm., 34 vanl. granar om 85,;o kbm. och 7 bokar om 13,68 kbm. eller sammanlagdt 1,073,79 kbm., hvilket gör öfver 800 kbm. pr har. Då beståndet är ett äkta blädningsbestånd är det olikåldrigt och ojämnt. TI vissa delar håller LITTERATUR. 157 det endast 200 kbm. pr har, å andra områden om 7—38 ar 2,000 kbm. pr har (!). Det äldsta trädet är omkr. 300 år gammalt. Träd om 250—280 år hafva nära 100 år stått undertryckta och på dessa 100 år ej växt mer än 10 cm. Grofva, icke undertryckta träd finnas af 130—180 års ålder. Trädens högsta höjd är 55 m., och det största trädet håller 40 kbm. Ett och annat träd är något skadadt af silfvergranskräftan, men i öfrigt är be- ståndet, som anses för det vackraste silfvergransbestånd åtminstone i Schweiz, fullkomligt friskt. (SC; Skogsbotanik och jordmånslära. Svensk utsädesförädling på Svalöf. E4 tjugoårigt arbete i kort öfversikt. Pris 60 öre. Knappast någon svensk praktiskt-vetenskaplig institution har genom sin verksamhet gjort sig så känd och uppskattad som utsädesförädlingsanstalten å Svalöf. Tjugo år af dess verksamhet ha nu förflutit och anstaltens le- dande man, prof. Hjalmar Nilsson, har nu den glädjen och tillfredsstäl- lelsen att de af honom införda metoderna vunnit erkännande världen rundt. I denna lilla rikt illustrerade skrift finner man en sammanträngd redo- görelse för anstaltens hittills utöfvade verksamhet. En redogörelse lämnas för arbetsmetoderna, pedigreekulturen, hvarvid man utgår från ett enda, i vissa afseenden gynnsamt individ och från detta uppdrager en ras, som bi- behåller moderindividets egenskaper. Arbetsmetoden hvilar på förefintligheten af mutationer och utgör en praktisk tillämpning af mutationsteorien, men utförd flere år innan denna teori fick sin vetenskapliga behandling af de Vries. En hel stab af vetenskapsmän äro nu sysselsatta med förädlingsarbetet, hvar och en är specialist på sin art, hvarigenom ögat och blicken för användbara mutationer i hög grad skärpes. En mycket genomförd stamboksföring, nog- granna metoder för hvarje forms beskrifning, särskilda apparater för utfö rande af en hel del mätningar ha utbildats och uppfunnits på Svalöf, hvari- genom arbetet erhållit en stor metodisk reda. Så enkel i teorien som nu pedigreekulturen förefaller, uppdyka dock ständigt så många frågor och måste oupphörligt så många observationer göras på fälten, att den ganska omfattande vetenskapliga staben har ständig sysselsättning. Men det strängt metodiska arbetet har också burit de vackraste frukter och i nuvarande stund är väl Svalöf den förnämsta mönsteranstalten i sitt slag, där teori och prak- tik ingått den lyckligaste förening. Äfven för skogsmannen har anstalten ett stort intresse. På skogsområdet hägrar förädlandet af skogsträden som ett framtidsmål. Afven i det fallet är Svalöfs verksamhet lärorik, icke minst på grund af den metodiska redan och ordningen i arbetet. Men det lilla häftet bör äfven kunna intressera alla, som vilja taga kännedom om Sveriges deltagande i det stora kultur- arbetet. H Hn. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT IKelf Jag KISS FACKUPPSATEER. SKOGSADMINISTRATIONEN. Löneregleringskommitténs förslag till reglering af löneförhållanden m. m, vid skogsstaten och de allmänna skogsläroverken. Den kommitté, som Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatte för af- gifvande af utlåtande och förslag rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., fick genom nådigt bref den 2 mars 1906 sig anbefalldt att, sedan den afslutat sina arbeten angående lands- staten, öfvergå till behandling af frågan om reglering vid skogsstaten och de allmänna skogsläroverken; och förordnade Kungl. Maj:t i sammanhang där- med öfverjägmästare Wallmo och jägmästare Wedholm att under den tid, sistnämnda fråga utgjorde föremål för kommitténs behandling, vara ledamöter af densamma. Kommittén har således förutom af ofvannämnda båda skogs- statstjänstemän bestått af byråchefen F. H. Schlytern (ordf.), revisorn Henrik Schultzberg, ledamöterna af riksdagens första kammare, godsägaren Ivar Wijk och landshöfdingen Fr. Pettersson, samt af andra kammaren Carl Persson i Stallarhult och landshöfdingen J..Widén. Som sekreterare har fungerat t. f. arkivarien A. Cederborg. Kommitténs betänkande, som är dateradt den 9 mars 1907, innehåller först en längre historik och fullständig redogörelse för nuvarande förhållan- den. Först härefter öfvergår kommittén till förslag till förenklingar i för- valtningen jämte motiv och behandlar till sist själfva lönefrågan. A. Skogsstaten. Kommittén hade med afseende å det densamma gifna uppdraget att jäm- sides med upprättande af löneregleringsförslag tillse, om och i hvad mån indragning af tjänster kan äga rum, funnit sig hafva att i främsta rummet till behandling upptaga spörsmålet, huruvida några förändringar i nämnda organisation nu böra föreslås, och i så fall hvilka dessa förändringar böra vara. Härvid har emellertid kommittén icke ansett sig hafva att ingå i något bedömande angående själfva sättet för tillgodogörandet af statsskogarnas af- kastning och om åtgärder för höjande af deras tillväxt. Frågan om sko- garnas rentabilitet ligger nämligen utanför kommitténs uppdrag. Denna fråga har för öfrigt gjorts till föremål för särskild framställning, 1 det Föreningen för skogsvård till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet ingifvit framställning därom, att Kungl. Maj:t måtte tillsätta en kommission, bestående af representanter för såväl det allmänna som det enskilda intresset och med uppdrag att verkställa undersökning rörande de åtgärder, som böra vidtagas för att åstadkomma en rätt vård af kronans och de under skogsstatens till- syn ställda enskilda skogarna i Norrland och Dalarne. Domänstyrelsen har SKOGSADMINISTRATIONEN. 159 i infordradt yttrande öfver nämnda framställning förklarat sig icke hafva något att anmärka mot densamma. Kommittén har funnit sig hafva så mycket större skäl att begränsa sin undersökning väsentligen till hvad som i förevarande hänseende blifvit kom- mittén uttryckligen pålagdt, som kommittén anser det vara i hög grad ange- läget, att ett nytt aflöningsförslag för skogsstaten framlägges med det sna- raste och ej uppehålles genom afbidan på en samtidig lösning af ofvan an- gifna, omfattande och omtvistade spörsmål. I de till kommittén öfverläm- nade framställningarna har framhållits såsom en angelägenhet af synnerlig vikt, att aflöningarna till skogsstatens tjänstepersonal blifva bättre afpassade till behofven, än de nu äro; och äfven från utomstående har erkänts nöd- vändigheten häraf. Eljest torde lätteligen kunna inträffa, att de bättre kraf- terna, öfver hvilka statens skogsförvaltning förfogar, vända sig åt andra håll och att skogsstatens erforderliga rekrytering med goda krafter försvåras. Kommittén har således icke funnit sig böra ifrågasätta någon ändring i skogsstatens organisaton, likasom kommittén ansett sig ej beller böra fram- ställa förslag om ändring i antalet öfverjägmästare, jägmästare och krono- jägare. Enär däremot, hvad arbetsfördelningen och arbetssättet angår, ärendenas behandling i många fall befunnits kräfva allt för mycken tid och omgång, har kommittén hemställt om vissa förändrade anordningar af arbetet hos distrikts= och revirförvaltningarna. I sådant hänseende har kommittén beträffande själfva ordningen för ärendenas behandling och afgörande uttalat sig för vidgande af öfverjägmästar- nas befogenhet därhän, att, med ändring af hvad för närvarande gäller, måtte öfverlämnas åt öfverjägmästare att pröfva och afgöra: frågor om fastställelse af utsyningsförslag inom de fem södra öfverjäg- mästardistrikten, därest dylikt förslag icke innefattar väsentlig afvikelse från gällande hushållningsplan; förslag i fråga om upplåtelser af grässlåtter, odlingslägenheter och mul- bete samt torf- och grustäkt med mera dylikt, där förslaget afser allenast fortsatt tillämpning af förut träffad anordning; sådana frågor om sättet för försäljning af virke eller för upplåtelse af grässlåtter m. m., hvilkas afgörande påkallas i sammanhang med beslut i nyssnämnda ärenden; frågor om utarrendering af torp, lägenheter och smärre hemman, som skola för skogsväsendets räkning upplåtas på arrende; frågor om anstånd, utöfver bestämd tid, med afforsling af försåldt virke från allmän skog; ansökningar om utsyning af virke från boställes skog för byggnadsarbete, hvarom vid laga syn eller besiktning förordnats, försåvidt utsyningen kan ske å löpande indelningsperiod; frågor om -bestämmande af afgäld efter frihetsårens slut för skogstorp å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län, om upplåtelse ånyo eller öfverlåtelse af dylikt torp, samt om skiljande från sådan lägenhet af torpare och antagande af annan i hans ställe; frågor om tjänstledighet för jägmästare under högst två månader årligen, därest särskild kostnad därigenom icke tillskyndas statsverket, 160 SKOGSADMINISTRATIONEN. för revirassistent utöfver den tid för hvilken jägmästare äger bevilja ledighet, dock icke för mera än tre månader, för öfverjägmästarassistent och annan extra jägmästare under tid, ej öfverstigande tre månader, samt för skogsbetjänt utöfver den mindre ledighet, som må af jägmästare meddelas, äfvensom frågor om förordnande af vikarie för befattningshafvande, åt hvilken öfverjägmästare beviljar ledighet. Ur förenklingssynpunkt, och särskildt i syfte att ökadt tillfälle måtte vinnas för öfverjägmästarna till inspektion och kontroll samt för jägmästarna till arbete ute på skogarna, har kommittén framhållit vissa synpunkter. Kommittén har i sådant hänseende tagit under öfvervägande, huruvida icke äfven vid skogsstatens distriktsförvaltningar kunde vara 1 viss mån till- lämpligt hvad kommittén i delen I, för de centrala ämbetsverkens vidkom- mande, uttalat rörande önskvärdheten och möjligheten af förenklingar i ar- bets= och skrifsättet. Därvid har det synts kommittén, att äfven här i många fall förandet af koncept torde kunna utan olägenhet bortfalla och i stället blott en anteckning i diariet angående vidtagen åtgärd göra till fyllest. Detta synes kunna vinna tillämpning vid infordrande af yttranden, vidaresändande af handlingar eller andra dylika enkla expeditionsåtgärder. Likaså bör i regel användas s k. tergalresolution eller påteckning å akten för alla förberedande åtgärder, som med ett ärende vidtagas. För öfrigt bör i allmänhet då en handling öfversändes till myndighet, vare sig öfverordnad eller icke, eller till enskild part, en på- skrift å handlingen kunna ersätta den eljest brukliga missivskrifvelsen, åt- minstone i de fall, där ej något vidtyftigare eget yttrande erfordras. Detta enklare expeditionssätt synes äfven utan olägenhet kunna begagnas vid vissa slutliga beslut i ansökningsärenden, vid meddelande af infordrade upplys- ningar samt enklare yttranden o. dyl. Vid afgifvande af infordrade yttranden eler utlåtanden bör i regel und- vikas att däri såsom inledning återgifva större eller mindre del af remiss- skrifvelsens eller därvid fogade handlingars innehåll, utan nödig individuali- sering af ärendet ske genom hänvisning till remissens datum och diarie- nummer. En förenkling, som torde kunna utan olägenhet genomföras, är ock att låta förandet af särskilda inspektionsprotokoll upphöra och nu däri förekom- mande anteckningar i stället införas i särskild kolumn af resjournalen, Denna komme då att lämna ledning för bedömande af inspektionen och kontrollen i det hela; men det kan ifrågasättas, huruvida ej, i syfte att göra för domän- styrelsen lättare att följa öfverjägmästarnas verksamhet, resjournal borde till styrelsen insändas två gånger årligen. Jämväl utöfver hvad sålunda antydts bör vid öfverjägmästarexpeditio- nerna sträfvas till att så långt möjligt minska skrifvandet och ordna arbetet under praktiska och lätta former. I dessa syften föreslår kommittén vidare att åt öfverjägmästarna måtte beredas bättre assistentbiträden. För att vinna ändring i nämnda hänseende och erhålla mera kvalifice- rade biträden böra för aflönande af öfverjägmästarassistenter anslås tillräck- ligt stora belopp, så att man på dylik assistent må kunna ställa det anspråk, SKOGSADMINISTRATIONEN, 161 att han kan lämna öfverjägmästaren mera verksamt biträde icke blott i af. seende å sådana enklare göromål som för närvarande, utan äfven vid upp- sättning af viktigare skrifvelser, granskning af inkommande rapporter, redo- görelser och berättelser m. m. dylikt. Det bör ock kunna så anordnas, att assistenten i öfverjägmästarens frånvaro ej blott besörjer diarieföring samt remitterar de ärenden, i hvilka sådant kräfves, till jägmästare eller andra vederbörande för yttrande eller förklaring, utan ock kan undfå befogenhet att på öfverjägmästarämbetets vägnar slutligt behandla sådana ärenden, i hvilka blott är fråga om öfverlämnande af handlingar, tillhandahållande af blanketter eller andra enklare åtgärder, hvarjämte han bör kunna bereda äfven vidlyftigare ärenden, som skola af öfverjägmästaren handläggas. Skall öfverjägmästarassistenten kunna fylla de kraf, kommittén alltså anser böra å honom ställas, måste det emellertid förutsättas, att han genom föregående tjänstgöring ute å revir vunnit erforderlig kännedom om skogs- förvaltningens olika sidor, så i fråga om utegöromålen som ock i hvad ar- betet å expeditionen däraf beröres. Öfverjägmästarassistentens uppgift blir då i sin mån mera kräfvaåide än de flesta öfriga assistenters och bör lämp- ligen utgöra, så att säga, det sista stadiet under assistenttiden. Med hän- syn härtill synes ock arfvode för öfverjägmästarassistent böra sättas till det högsta belopp, som må anses böra tillmätas assistent vid skogsstaten, och befattningen såsom öfverjägmästarassistent i befordringsväg jämställas med de mest kräfvande uppdrag, hvilka för extra jägmästare komma i fråga. Då examinerade tjänstemän ej böra sysselsättas med rent mekaniska arbeten såsom renskrifning och dylikt, är uppenbart, att sådant icke bör ifrågakomma beträffande öfverjigmästarassistenterna, utan måste öfverjäg- mästarna fortfarande, för bekostande af skrifbiträde få sig anslagna mot redo- visningsskyldighet medel till sådant belopp, att, äfven med det ökade ren- skrifningsarbete, som enligt kommitténs nedan angifna förslag skulle komma att tillhöra öfverjägmästarexpeditionerna, sådant arbete kan besörjas, utan att assistenten behöfver därmed sysselsättas. Ur förenklingspunkt föreslår kommittén vidare att i de fall, där enligt nu gällande bestämmelser det åligger jägmästare att till öfverjägmästaren aflämna skriftlig handling i två eller flera exemplar, jägmästaren måtte befrias från att afgifva dylika handlingar i mer än ett exemplar och ytterligare behöfliga exemplar ombesörjas å öfverjägmästarexpedi- tionen; att bestämmelserna angående jägmästares resjournal måtte fullständigas med uttrycklig föreskrift om införande i journalens anmärkningskolumn af anteck- ningar, för hvarje besökt skog, såväl om resultaten af redan vidtagna åtgär- der som angående ytterligare erforderliga sådana; att genom föreskrifter i instruktion eller reglementariska bestämmelser för skogsstaten eller på annat lämpligt sätt måtte i öfrigt vidtagas vissa förändrade anordningar i arbets- och skrifsättet m. m. hos distrikts- och revir- förvaltningarna. Jämväl för revirförvaltningarna gäller hvad för distriktsförvaltningarna påpekats, att vid afgifvande af infordrade yttranden något återgifvande inled- ningsvis till större eller mindre del af remisskrifvelsens eller därvid fogade handlingars innehåll i regel ej bör förekomma, utan ärendet särtecknas genom hänvisning till remissens datum och diarienummer. Skogsvårdsföreningens tidskrift, 1907. Fa kuppsatser. l 162 SKOGSADMINISTRATIONEN. Enligt hvad kommittén inhämtat har under senare tid inom en del revir vid skrifvelsers affärdande anlitats kopieringsmetoden. Ur förenklingssynpunkt är naturligen önskvärdt, att ett dylikt förfarande måtte allestädes vinna till- lämpning i all den mån så kan och bör ske. Äfven i vissa andra hänseenden skulle säkerligen revirförvaltarnas skrif- göromål kunna inskränkas. Kommittén har härvid särskildt fäst sig vid före- skriften därom, att jägmästare skall årligen afgifva inventarieförteckning. Det synes, som om fullständig dylik förteckning icke borde behöfva upprättas oftare än exempelvis hvart femte år och för de mellanliggande åren kunde vara till fyllest med uppgift å hvad af inventarier tillkommit eller i behörig ordning afskrifvits. Vidare vill det förefalla, att, därest öfverjägmästaren beredes tillfälle till tätare inspektionsresor än för närvarande, och då han väl numera torde kunna genom telefon meddela sig med jägmästare i revirets angelägenheter, jägmästarnas s. k. kvartalsrapporter kunde bortfalla, allrahelst om den af kom- mittén här nedan föreslagna förändringen beträffande jägmästares resjournal vidtages. Än vidare föreslår kommittén: att, med ändring af nu gällande bestämmelser i ämnet, ersättning för skogsstatens bestyr med skogsskötseln å vissa ecklesiastika boställen och häradsallmänningar måtte tillgodoföras statsverket genom årlig afgift i förhål- lande till skogens areal; samt att, med upphäfvande af jägmästares befattning med uppbärande af s. k. underhandsförsäljningsmedel, föreskrift måtte meddelas i syfte att, vid försälj- ning eller upplåtelse under hand genom jägmästares försorg, likvid må ske direkt till vederbörande ränteri. Såsom kommittén tänkt sig saken ordnad, skulle A-blanketten — den å revirexpeditionen kvarliggande — fortfarande finnas i samma syfte som nu och äfven med samma innehåll, undantagandes att jägmästarens erkän- nande af mottagen likvid skulle bortfalla. Den nuvarande B-blanketten, som sändes till öfverjägmästaren för att tjäna till kontroll, blefve öfverflödig, då jägmästaren ej längre uppbure några försäljningsmedel. C-blanketten, af samma innehåll som nu med undantag för jägmästarens kvitto, men beteck- nad med B, skulle fortfarande lämnas till köparen, hvilken samtidigt därmed skulle erhålla en postanvisningsblankett, därå jägmästaren ifyllt såväl köpe- skillingsbeloppet som ränteriets adress. På den till anvisningen hörande ku- pongen skulle af jägmästaren antecknas beloppet, köparens (afsändarens) namn och adress, det å A- och B-blanketterna anbragta nummer äfvensom ett tillkännagifvande, att medlen utgöra underhandsförsäljningsmedel från angifven skog. Sedan köparen därpå i behörig ordning afsändt postanvis- ningen, har han att med B-blanketten och postkvittot anmäla sig hos krono- jägaren för det köptas utfående. Vid utlämnandet af det köpta återställes postkvittot till köparen, försedt på baksidan med påskrift af kronojägaren om afforslingstiden enligt B-blanketten. Denna sistnämnda återsändes därpå af kronojägaren till jägmästaren såsom avis om utlämnandet. Vederbörande ränteri, som, vid postanvisningsbeloppets mottagande, af anteckningarna å anvisningskupongen erhåller behöfliga upplysningar för beloppets bokförande och således ej i detta hänseende behöfver tillställas någon särskild uppgift, behåller kupongen såsom verifikation. SKOGSADMINISTRATIONEN. 163 I afseende å vederbörande tjänstemäåns extra inkomster i tjänsten är af kommittén hemställdt, dels att, med ändring af hvad för närvarande gäller, ersättning ej vidare må tillkomma jägmästare för indelnings- och uppskattningsförrättningar å sådana allmänna skogar inom hans revir, som stå under skogsstatens för- valtning, dels ock att hvad nu är stadgadt om skogsstatstjänstemans rätt till er- sättning af enskilda tör vissa utsynings- och utstämplingsförrättningar beträf- fande undermåligt virke i Västerbottens och Norrbottens läns kustland må upphöra att gälla samt i stället föreskrifvas, att afgift för dylika förrättningar skall till statsverket ingå efter enahanda grunder, som gälla för de afgifter, om hvilka förmäles i kungl. kungörelsen den 11 december 1903 angående afgäld för utsyning af virke i vissa fall inom de sex norra länen, Hvad angår formerna för aflöningsförmånernas utgående, har kommittén föresiagit, att bostadslägenhet måtte, mot skälig hyra, beredas åt jägmästare inom revir, hvarest eljest skulle möta svårighet för honom att erhålla lämplig bostad, att kronojägare i allmänhet måtte förses med boställslägenhet, att dagarfvoden till kronojägare måtte upphöra, men däremot respen- ningar tillkomma samtliga kronojägare, att i öfrigt nuvarande aflöningssystem för skogsstatens ordinarie perso- nal måtte bibehållas, samt att fullständiga bestämmelser måtte varda i ett sammanhang meddelade i fråga om den rätt till rese- och traktamentsersattning, som må tillkomma skogsstatstjänstemän för vissa förrättningar. För öfverjägmästare, jägmästare och kronojägare har kommittén föresla- git, att aflöningarna skola utbetalas månadsvis. Beträffande villkoren för åtnjutande af de med ordinarie befatt- ning vid skogsstaten förenade aflöningsförmåner har kommittén i de flesta delar upptagit hvad den i allmänhet föreslagit för de centrala ämbets- verken. Vissa för vederbörande vid skogsstaten nu gällande aflöningsvillkor hafva emellertid ansetts böra helt eller delvis bibehållas. Så har, bland annat, föreslagits, att innehafvare af ordinarie befattning vid skogsstaten skall vara underkastad, förutom den vidsträcktare tjänstgö- ringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan varda föreskrifven, äfven den reglering af tjänstgöringsområde, hvarom kan varda stadgadt. Enligt nu gällande bestämmelser äro från förbudet att med ordinarie tjänst vid skogsstaten förena annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat undantagna befattningar vid skogsläroverk och såsom domänintendent Kommittén har ansett, att uti ifrågavarande afseende något vidare undantag ej bör få förekomma än i de särskilda fall då tjänstebefattning vid skogs- skola är och fortfarande anses böra vara förenad med tjänst vid skogsstaten. Utan förändring har bibehållits nu gällande aflöningsvillkor, att öfver- jägmästare alldeles icke och jägmästare endast inom de gränser, domänsty- relsen bestämmer, äger åtaga sig skogsförrättningar åt enskilda. Den jägmästare tillkommande rätt att för åtjutande af ålderstillägg räkna sig till godo tjänstgöring vid statens skogsläroverk eller såsom skogsingenjör I 64 SKOGSADMINISTRATIONEN. eller tjänsteman i första graden hos domänstyrelsen, likasom rätten i ena- handa hänseende för öfverjägmästare i hvad angår den tid, han varit direk- tör vid skogsinstitutet, har ansetts böra bibehållas; och har enahanda rätt synts böra tilläggas kronojägare för den tid, han varit skogsrättare vid sta- tens skogsskola. Kommittén har funnit sig ej kunna ifrågasätta medgifvande af semester för skogsstatens personal. För extra jägmästare och extra kronojägare har kommittén hemställt, att aflöningsförmånerna måtte bestämmas och tjänstgöringen ordnas i öfverens- stämmelse med angifna grunder. I anslutning till hvad kommittén uti tidigare afgifna betänkanden för- ordat, har kommittén hemställt om utfärdande af allmän föreskrift för skogs- staten därom, att den, som på förordnande förvaltar vakant tjänst, skall under tiden åtnjuta de med tjänsten förenade aflöningsförmåner. Beträffande skogsingenijörsinstitutionen och statens skogsförsöks- anstalt har kommittén ej funnit anledning att framställa något förslag, utan allenast erinrat därom, att, under angifven förutsättning, ett i en not till staten för skogsförsöksanstalten intaget stadgande bör, såsom ej vidare till- lämpligt, uteslutas. B. De allmänna skogsläroverken. Med hänsyn därtill att frågan om dessa läroverks organisation ingår i det uppdrag beträffande skogsundervisningens ordnande, som lämnats sär- skilda af chefen för jordbruksdepartementet enligt Kungl. Maj:ts bemyndi- gande tillkallade sakkunniga, har kommittén funnit sig ej böra föreslå några organisativa ändringar i afseende å nämnda läroverk, utan endast böra tillse hvad som, så länge nuvarande förhållanden varda bibehållna, bör för dessa läroverks personal gälla i aflöningshänseende. Löneförslag. Kommittén hemställer att aflöningen å stat för öfverjägmästare må be- stämmas till 6,600 kronor, däraf 4,000 kronor i lön och 2,600 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill kan komma ett ålderstillägg till lönen efter fem år med 600 kronor; samt att i stat må för öfverjägmästare uppföras respenningar att utgå i Luleå, Skellefteå, Umeå och Mellersta Norrlands distrikt med 1,300 kronor, i Gäfle- Dala distrikt och Bergslagsdistriktet med 1,100 kronor, i Östra och Västra distrikten samt Smålands distrikt med 1,000 kronor och i Södra distriktet med 800 kronor; att lönen för alla jägmästare må upptagas till 2,300 kronor, hvartill kunna komma tre ålderstillägg, hvart och ett å 400 kronor, efter fem, tio och femton år; att tjänstgöringspenningarna för jägmästare må bestämmas 1 IO revir till 2,600 kronor, i 12 revir till 2,400 kronor, 1 12 revir till 2,200 kr., i 12 revir till 2,000 kronor och i öfriga 43 revir till 1,800 kronor;. samt att respenningar för jägmästare må utgå med 800 kr. i 48 revir, med 650 kronor i 25 revir, med 550 kronor i 12 revir, med 400 kronor i 3 revir och med 300 kronor i 1 revir. = SKOGSADMINISTRATIONEN. 165 Följande tabell innefattar kommitténs förslag till gruppindelning i afse- ende å jägmästares tjänstgörings- och respenningar: Tjänst görings- | Respen- R e V i | pen: ningar. ningar. Kronor, Pajala, Tärendö, Juckasjärvi, Storbackens, Pärlälfvens, Jockmocks, | Arjepluogs, Sorsele, Stensele och Vilhelmina .....;.............. ... 2,600 800 Varriså, Malmesjaurs, Öfre Byske, Arvidsjaurs, Norra Lycksele, Sö- dra Lycksele, Äsele, ”Tåsjö, Härjedalens, Särna och Transtrands 2,400 | 800 [EE UU KAS SARS ART AEA Te Bl va Leg BR As Prsesesereerrnenennner senen | 2,400 | 650 Ängeså, Kalix, Råneå, Bodens, Älfsby, Piteå, Norsjö, Burträsks och Pegerförs fee Raa os Os SIT TSAR ae EE ARS r r220 ON SD Torneå, Gellivare och Råneträsks .........n.mnmmmmsssssassassassaanann | 24200 | 650 | Jörns, Bjurholms, Anundsjö, Junsele, Norra Jämtlands, Västra Jämt- | NAT SKOCIINASterdalarnes: «soo. as ue ee daj Salars os vis NR RT SA er 2,000 800 | Härnösands, Medelpads, Västra Hälsinglands och Österdalarnes ...... 2,000 650 (BS TEE AT tLAD CST stress 0 brorsa Sola e tes pl Sö Val Se RER AK SN RE NNINE | 2,000 | 550 Älfdals, Arvika, Karlstads, Stockholms, Finspångs, Kinda, Vadsbo, | Dalslands, Tjusts, Värends och Blekinge-Åhus .................. | 1.800 800 | Norra Hälsinglands, Gästriklands, Kopparbergs, Askersunds, Örebro, | Västerås, Enköpings, Ombergs, Gottlands, Vartofta, Marks, Sväl- | | tornas, Bohus, Eksjö, Malmöhus, Ängelholms och Hallands ... | 1,800 650 | Köpings, Norra Roslags, Örbyhus, Gripsholms, Nyköpings, Kinne, | | Slättbygds, Kalmar, Jönköpings, Västbo och Sunnerbo ........... 1,800 | 550 RHGLEN SN GONDOR OCBIELUNNED EES sv ccs lose est ens sa SSR SEE EE EEE 1,800 | 400 ONES DISA Srirsbs or Na KSR NES oo SSA SRA RAR sten lördd ann | 1,800 | 300 De föreslagna aflöningarna för kronojägarna återfinnas i notisafdelningen af allmänna delen i detta häfte. Kommittén har vid behandling af frågan om bestämmande af ersätt- ningen för assistent- och andra befattningar, i hvilka anställas extra tjänste- män, utgått från den förutsättningen, att vederbörande tjänsteman varder af befattningen fullt sysselsatt. Förutsatt således, att af de aflönade 7evirassistenterna fordras full tjänst- - göringsskyldighet synas aflöningsförmånerna för dem böra sättas högre än för närvarande. I många fall är det ganska ansvarsfulla och kräfvande gö romål, som dessa assistenter hafva att besörja, ofta på egen hand och på eget ansvar. Och äfven här bör beaktas angelägenheten af att erbjuda så- dana villkor, att dugande krafter må kunna vinnas och behållas för statens skogsförvaltning. | Den godtgörelse, som bör tillkomma revirassistenterna, bör utgå med 166 SKOGSADMINISTRATIONEN. visst årligt arfvode jämte reseersättning. Arfvodet för sådan assistent torde i allmänhet böra utgöra minst 2,400 kronor för år och, i den mån sådant pröfvas skäligt, kunna höjas intill ett maximibelopp af 3,000 kronor. Inom dessa gränser bör det tillhöra domänstyrelsen att bestämma arfvodets storlek i hvarje särskildt fall. Respenningar synas böra utgå med högst 600 kronor för år med rätt för domänstyrelsen att inom denna maximigräns fastställa beloppet. Därut- öfver torde emellertid traktamentsersättning böra tillerkännas de norrländska revirassistenterna med sex kronor för hvarje förrättnings- eller resedag. Beträffande öfverjägmästarassistenterna har kommittén redan uttalat, att de böra erhålla högsta assistentarfvode. Deras arfvode bör fördenskull utgöra 3,000 kr. för år. Hvad angår befattningarna såsom sockenallmännings-, skyddsskogs- eller dikningsassistenter samt såsora skogstaxaltorer och dikningsledare synes, vid jäm- förelse mellan deras nuvarande förmåner och revirassistenternas, påkallas, att förmånerna för förstnämnda tre grupper af assistenter blifva desamma, som ofvan föreslagits för revirassistenter, medan för skogstaxatorer och diknings- ledare torde böra medgifvas, utöfver nu utgående rese- och traktamentser- sättning, arfvode till samma belopp, som förordats för öfverjägmästarassi- stent, eller 3,000 kr. för år. Enahanda belopp jämte respenningar torde äfven böra tillkomma biträdande jägmästare, där anställande af sådan finnes i ett eller annat fall påkalladt. Beträffande skogsläroverkens aflöningsförmåner hemställer kommittén, att aflöningsförmånerna å stat för direktören vld skogsinstitutet må bestämmas till 4,000 kronor i lön och 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar jämte fri bostad och vedbrand, hvartill kan komma ett ålderstillägg till lönen efter tio år å 500 kronor; att lektor vid institutet må erhålla 2,600 kronor i lön och 1,400 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill kunna komma fyra ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor, att utgå det första efter fem år, det andra efter ytterligare fem år, det tredje efter nya fem år och det fjärde efter än ytterligare fem år; skolande af hvarje ålderstillägg 350 kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar ; att planteringsvaktaren tilldelas en aflöning af 1,100 kronor, däraf 600 kronor i lön och 500 kronor i tjänstgörngspenningar, hvartill kan komma ett ålderstillägg till lönen efter fem år å 100 kronor; att föreskrift meddelas därom, att, i händelse planteringsvaktaren i så- dan egenskap åtnjuter fri bostad och vedbrand, lönen skall minskas med 250 kronor; att det å skogsinstitutets stat till arfvoden åt extra lärare uppförda be- lopp må höjas från 3,700 kronor till 5,000 krenor; samt att härutöfver till arfvoden åt vå extra lärare, den ena i skogstekno- logi, geodesi, forstlig byggnadslära och bokföring samt den andra i zoologi, geologi med mineralogi och naturlära, må på extra stat anvisas 8,000 kronor. att vid skogsskolorna å Omberg och Kloten föreståndaren må i denna sin egenskap åtnjuta årligt arfvode af 1,000 kronor jämte förmånen af fri bo- stad och vedbrand, därest sådan förmån ej åtnjutes af honom såsom jäg- mästare; samt att för znderlärare vid nämnda skolor aflöningsförmånerna må bestäm- SKOGSADMINISTRATIONEN. 167 mas till 3,000 kronor, däraf 1,200 kronor anses såsom tjänstgöringspennin- gar, äfvensom fri bostad och vedbrand; att vid skogsskolan å Hunneberg föreståndaren må i denna sin egenskap åtnjuta årligt arfvode af 1,000 kronor; att vid skogsskolorna vid Hällnäs, Bispgården, Grönsinka, Bjurfors och Kol- leberga föreståndare må erhålla 2,000 kronor i lön och 1,400 kronor i tjänst- göringspenningar jämte fri bostad och vedbrand, hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, det första efter fem år och det andra efter ytterligare fem år, hvartdera å 400 kronor; samt att skogsrättare må erhålla 700 kronor i lön och 700 kronor i tjänstgö- ringspenningar jämte fri bostad och vedbrand, hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 100 kronor, det första efter fem år och det andra efter ytterligare fem år. Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser. Kungl. Maj:ts nådiga cirkulär till samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter i riket, angående affat- tandet af utlåtanden, skrifvelser m. m. i ämbetsärenden; gifvet Stockholms slott den 22 mars 1907. OSCAR &c. &c. Vår ynnest &c. Enär det skrifsätt, som användes vid affattandet af framställningar och yttranden i ämbetsärenden, ofta icke tillgodoser tillbörliga anspråk på enkelhet och tydlighet, vilje Vi härigenom anbefalla samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter i riket att affatta sina skrifter i klara korta meningar och således undvika invecklade satsbyggnader och onödiga upprepningar samt att i öfrigt söka tillägna sig ett klart och enkelt skrifsätt. Vid besvarande af ämbetsskrifvelser och remisser må yttrandet tecknas å skrifvelsen eller remissakten, såvida lämplig plats för sådan anteckning därå finnes. Yttrandet må i de fall, då det är tillstyrkande och icke anses erfordra särskild motivering, affattas allenast med angifvande af sådant till- styrkande. I fråga särskildt om affattande af resolutioner och utslag vilje Vi an- befalla myndigheterna att, åtminstone i de fall, då resolutionen eller utslaget är af vidlyftigare beskaffenhet, använda ett framställningssätt, som låter in- nehållets särskilda delar framträda hvar för sig, så att den sammanbindning mellan de olika delarna, som hittills varit vanlig, och som ofta gjort inne- hållet svårbegripligt, undvikes. Stockholms slott den 22 mars 1907. Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom: GUSTAF. (Civildepartementet.) Julius Juhlin. 168 SKOGSADMINISTRATIONEN. Kungl. Domänstyrelsens cirkulär angående dels tillämpning af vissa bestämmelser i utfärdade reglementariska föreskrifter för kronojägares tjänstgöring dels visst maximibelopp vid försäljning af virke under hand; gfvet den 12 februari 1907. Sedan Kungl. Domänstyrelsen uti punkt 32 af denna dag utfärdade reglementariska föreskrifter till efterrättelse vid kronojägares tjänstgöring be- stämt, att journal skall af kronojägare föras öfver allt från allmänna skogar i bevakningstrakten utlämnadt virke, hvilken journal enligt bestämmelse, som kommer att därom utfärdas i nya reglementariska föreskrifter för skogsstatens tjänsteförvaltning, skall under januari månad af jägmästaren efter behörig granskning insändas till öfverjägmästaren, vill Kungl. Styrelsen härmed hafva föreskrifvit, att i berörda journal skall för innevarande år införas allt från årets början utlämnadt sådant virke, i sammanhang hvarmed Kungl. Styrelsen vill, med upphäfvande af den i cirkuläret den 12 december 1905 intagna bestämmelsen angående maximibelopp af köpeskilling för af jägmästaren un- der hand såldt virke m. m., som må af honom själf uppbäras, härmed hafva bestämt, att dylikt maximibelopp för försäljningspost må utgöra 200 kronor. Stockholm som ofvan. Karl Fredenberg. K. G. G. Norling. SKOGSADMINISTRATIONEN. 169 Reglementariska föreskrifter till efterrättelse vid kronojägares tjänstgöring utfärdade af kungl. domänstyrelsen den 12 februari 1907. I. Kronojägare är enligt 55 $ af instruktionen för skogsstaten skyldig att i tjänsten ställa sig till efterrättelse ej mindre hvad allmän lag och särskilda förord- ningar föreskrifva än äfven de föreskrifter kungl. domänstyrelsen meddelar, hvar- jämte kronojägare skall med hörsamhet efterkomma hvad honom i tjänsten af veder- hörande förmän anbefalles. 2. Kronojägare skall, när han blifvit antagen eller förordnad, skyndsamt in- ställa sig inom bevakningstrakten för tjänstgöring och ofördröjligen efter inställel- sen, äfvensom eljest när ombyte af bostadsort sker, sända uppgift om bostad och adress till jägmästaren. 3. Kronojägare är skyldig att, där ej kungl. domänstyrelsen för särskildt fall medgifver undantag, vara bosatt å bostadslägenhet eller boställe, där sådana äro för vissa. kronojägaretjänster anslagna, och i annat fall å inom bevakningstrakten belägen lämplig ort, som, om så befinnes nödigt, kungl. domänstyrelsen bestämmer, 4. Kronojägare må ej, med undantag hvad angår eget behof, själf eller genom andra, för egen räkning eller såsom ombud för andra befatta sig med virkesköp från allmän skog. Ej heller må han själf eller genom andra använda eget folk eller egna dragare till arbeten å kronans skogar. Kronojägare erinras, att han ej själf eller genom andra må idka handelsrörelse, häri inbegripet jämväl handel med skogseffekter. Han må ej heller utan jägmästarens skriftliga medgifvande befatta sig med afverkning eller virkesutdrifning åt enskilde eller med andra enskilda uppdrag, som tilläfventyrs kunna vara hinderliga för tjänsten. 5. Kronojägare skall i sin bevakningstrakt flitigt besöka hvarje under skogs- statens förvaltning och vård stående skog. Hvarje under skogsstatens uppsikt och "kontroll stående skog skall besökas så ofta jägmästaren därom bestämt och tjänsten 1 öfrigt sådant påkallar. 6. Kronojägare skall söka förekomma, att åverkan och tillgrepp af hvad slag det vara må eller annan skadegörelse äger rum å under hans bevakning ställd skog. Där sådant ändock sker, beflite han sig om gärningsmannens upptäckande samt iakttage i öfrigt hvad här nedan om beslag sägs. Då kronojägare på grund af gällande författningar gör beslag å virke, har han att, om möjligt i två ojäfviga vittnens närvaro, åsätta detsamma beslagsmärke, hvarjämte den, som föröfvat den olofliga afverkningen, skall, såvida han är känd, likaledes om möjligt i två ojäfviga vittnens närvaro, underrättas om beslaget; och skall rapport om förseelsen ofördröjligen ingifvas till jägmästaren med specificerad uppgift om det beslagtagna virket och dess ungefärliga värde, hvarjämte rapporten skall innehålla behöfliga upplysningar om vittnen och om alla de omständigheter i öfrigt, som kunna vara af vikt för den skyldiges bindande vid gärningen. Anställer kronojägare åtal, iakttage han hvad i 48 $ 2 mom. af gällande in- struktion för skogsstaten är stadgadt. När dylikt åtal af kronojägare anhängiggöres, skall han därom genast under- rätta jägmästaren samt efter rättegångens slut till denne insända styrkt afskrift af det laga kraftvunna utslaget. Anm. De stadganden, till hvilka särskildt mom. 4 af 49 $ i instruktionen för skogsstaten hänvisar, äro: Kungl. förordningen den 29 juni 1866 angående dispositionsrätten öfver skogen å vissa skattehemman m. m.; kungl. brefvet till kammarkollegium af samma dag angående dispositionen af vissa öfverloppsmarker; kungl. cirkuläret den 22 november 1867 till samtliga länsstyrelser angående beräkning af beslagarearfvode för olofligen afverkadt virke; kungl. förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket, 70 $; kungl. förordningen den 27 maj 1898 angående förvaltningen af statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar, 15 $; lag den 30 mars 1894 angående åtgärder till förekommande af skogs- förödelse inom Gottlands län, 11 $; lag den 24 juli 1903 angående skyddsskogar, 4 $; kungl. förordningen den 24 juli 1903 angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog i Västerbottens och Norrbottens län, 5 8. Allmän före skrift. Instr. 55 $ Inställelse för tjänstgöring och uppgift om adress. Bostadsort. Instr. 54 $ Förbud att inköpa virke, idka handel ”»m. m. Instr. 53 $. Skogsbesök. Instr. 40 $. Om beslag och åtal. Instr. 48 och 49 55 Tillsynå kronans Hottleder. Bevakning vid sågverk, pPpappersmasse- fabriker och lastplatser. Hämmande af skogseld. Instr. 45 $. B. B. 15 kap. Jakt och fiske. Instr. 41, 46, 48 $$, Uppvisning af försäljnings- virke. Kottinsamling och rapport om frö- och plant- tillgång. 170 SKOGSADMINISTRATIONEN. 7. Kronojägare skall tillse, att åverkan eller skadegörelse ej ske å kronans flottleder och att i dessa befintliga dammar icke obehörigt begagnas, skolande, därest olagligheter härutinnan eller i öfrigt med afseende å kronan tillhörig flott- led förekommit, förfaras på sätt 41 $ af gällande instruktion för skogsstaten stadgar. 8. Kronojägare, anställd inom Västerbottens och Norrbottens läns kustland, skall så långt möjligt är öfvervaka, att bestämmelserna i kungl. förordningen den 24 juli 1903, angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning å ung- skog inom sagda länsdelar, icke öfverträdas vid FasNesk pappersmassefabriker och lastplatser. Äfvenså skall han, då afverkning af ndermåliet virke äger rum å hemman med fri dispositionsrätt till skogen, utan att de afverkade träden blifvit genom vederbörande jägmästares försorg utstämplade, härom underrätta jägmästaren, när anledning finnes antaga, att det afverkade virket är afsedt för export eller till för- sågning för annans husbehof än hemmansägarens, kronojägare dock obetaget att, där så lagligen ske kan, själf taga sådant virke i beslag. 9. Har skogseld uppkommit, skall kronojägaren, så snart han därom erhållit kännedom, på skyndsammaste sätt underrätta jägmästaren och vederbörande krono- betjäning om brandstället, eldens omfattning m. m, samt i öfrigt iakttaga, hvad lag om skogseld stadgar; åliggande det kronojägare, då fråga är om allmän skog, att ofördröjligen vidtaga erforderliga åtgärder för eldens släckning. 10. Kronojägare skall öfvervaka, att olofligt utöfvande af jakt — i hvad det ej endast kränker enskild persons rätt — icke förekommer, i hvilket afseende hänvisas till gällande jaktstadga äfvensom till den af kungl. domänstyrelsen årligen ut- färdade kungörelsen angående fridlysningstid för vissa djurslag. Kronojägare skall beflita sig om dödande af för villebrådet skadliga rofdjur, och bör han, särskildt i det fall, att fångstredskap ställts till hans förfogande eller tillstånd lämnats honom att å allmän skog idka jakt å nyttigt vildt, vid hvarje års slut till jägmästaren lämna uppgift om af honom under året dödade djur så väl af nyttigt vildt som af för detta skadliga djur. Före den I november har kronojägaren att till jägmästaren aflämna rapport om under jakttiden inom bevakningstrakten dödade älgar, om möjligt med särskil- jande af tjurar, kor och årskalfvar. I fråga om kronans odisponerade fiskevatten har kronojägaren att tillse, att gällande fiskestadga icke öfverträdes. Är kronans fiske utarrenderadt till enskild person, skall han dock tillse, att fisket ej utöfvas på tid eller sätt, som enligt gäl- lande föreskrifter förbjudes. 11. Å skogar under skogsstatens vård och förvaltning åligger det kronojäga- ren, där annan lämplig person ej härför finnes att tillgå, att på uti auktionskun- görelse föreskrifvet sätt eller efter jägmästarens bestämmande uppvisa för spekulanter och köpare till försäljning utbjudet eller såldt virke m. m. 12. Kronojägare skall, där han af jägmästaren därtill anmodas, anordna in- samling af barrträdskott samt verkställa utklängning. af denna i sollafvar, som an- skaffas på bekostnad af revirmedel, så att för sådd såväl i plantskola som i skogs- marken må kunna erhållas nödigt barrträdsfrö af i orten skördad kott. För erhål- lande af fullt moget barrträdsfrö bör kottiplockning helst uppskjutas åtminstone till efter nyåret. För det frö, som på sådant sätt erhålles, lämnas kronojägaren ersätt- ning till belopp, som bestämmes af öfverjägmästaren med hänsyn till fröets mängd och beskaffenhet samt huruvida kottinsamlingen bekostats af revirmedel. — Dessa bestämmelser gälla i tillämpliga delar äfven beträffande löfträdsfrö. Fullständig frö- och planträkning för året skall kronojägaren inom årets ut- gång insända till jägmästaren enligt formulär n:o I a och b'. Äfven om på förenämnda sätt tillräcklig frömängd kan vinnas för de allmänna skogarnas behof i de orter, där fröår inträffat, erfordras dock inköp af skogsfrö för fyllande af behofvet däraf i trakter, där tillgång å frö saknas, hvarför det är af be- tydelse, att kännedom i god tid sprides om tillgången därå i landets skilda delar, så att insamlig af kott och frö må kunna bedrifvas i erforderlig utsträckning inom därför lämpliga trakter. Kronojägare och kronoskogvaktare äfvensom skogsrättare skola därför, hvar för sitt tjänstgöringsområde, noga iakttaga och årligen den 15 ! Af brist på utrymme kunna ej tabellformulären återgifvas i tidskriften. — Red. SKOGSADMINISTRATIONEN. 171 oktober lämna uppgifter i berörda hänseende enligt formulär n:o 2 till jägmästaren, som insänder desamma till kungl domänstyrelsen. 13. Kronojägare har att noga öfvervaka, att rågångarna omkring de under skogsstatens vård och förvaltning ställda skogarna äro tydliga. Finnes i sådan rå- gång hägnad, skall kronojägaren tillse, att denna är i föreskrifvet skick, samt om- bestyra den rågångshägnad, som skall verkställas på bekostnad af allmänna medel. Det åligger ock kronojägare tillse och ombestyra, att omkring kulturfält och plant- skolor m. m. föreskrifven hägnad på allmänna skogar varder behörigen uppförd och underhållen. Kronojägare skall öfvervaka, dels att å inhägnad kronopark ej under något förhållande betning af får och getter äger rum, och att, där kronopark tillhör ge- mensamt mulbetesområde, betning af nämnda kreatur inskränkes på sätt lag förmår, dels ock att bestämmelserna angående betesrätt i gällande arrendekontrakt och skogs- hushållningsplaner efterlefvas, och särskildt att beteskreatur icke intagas mot lega å skog till utarrenderad kronoegeudom, där sådant ej är medgifvet. i Är något i berörda afseende att anmärka, skall rapport därom ingifvas till jägmästaren. 14. Kronojägare skall tillse, att hyggesgränser och hyggespålar befinnas orubbade äfvensom att virke, som utsynats till husbehof, icke varder utan särskildt tillstånd försåldt. Likaledes åligger det kronojägare tillse, att boställshafvare och arrendatorer icke öfverskrida dem tillkommande rätt till husbehofsafverkning utan föregående utsyning. 15. allmänna skogar genom skogsförvaltningens försorg anlagda vägar, som ej i allmän vägdelning ingå, åligger det kronojägaren syna, och, om särskildt arbete för deras underhåll erfordras, därom göra anmälan i den månadsrapport, som efter synens förrättande först afgifves, så framt ej arbetet fordrar skyndsamt ut- förande, då särskild anmälan därom skall till jägmästaren ingifvas. Där underhåll af allmän väg, som enligt vägdelning tillkommer under skogs- statens vård och förvaltning ställd skog, skall utföras på ackord eller dagsverke, har kronojägaren att öfvervaka arbetets ordentliga utförande. 16. Kronojägare skall noga tillse, att genom skogsförvaltningens försog å allmän skog verkställd dikning och bäckränsning behörigen underhållas, i hvilket syfte han bör å lämpliga tider besiktiga afloppsgrafvar, diken och bäckar samt före den 15 juli hos jägmästaren anmäla, hnruvida genom sättning eller skärning eller annorledes skada och brister å dem uppkommit, samt huruvida för vattnets fria aflopp ouppränsade bäckar böra upprensas. Kronojägare åligger öfvervaka häraf föranledda underhållsarbeten äfvensom nya dikningar, som af revirförvaltaren anordnas. 17. Kronojägare inom Norrbottens och Västerbottens län har att tillse, att byggnader å skogstorp uppföras i öfverensstämmelse med till ledning därför upp- rättad ritning; i händelse afvikelse göres från ritningen, anmäles sådant för jäg- mästaren i nästa månadsrapport. På samma sätt anmäles, i händelse å torpet skördadt foder utan tillstånd föres från bole. 18. Kronojägare bör söka göra sig underrättad om tid och ort ej mindre för hållandet af sådana stämmor, hvarå skola förekomma ärenden af vikt för skogar under skogsstatens vård och förvaltning, än ock för af- och tillträdessyner å bo- ställen emellan så väl boställshafvare som af myndighet antagna arrendatorer samt därom i god tid lämna jägmästaren meddelande. 19. I de fall då kronojägaren, enligt 20 $ af gällande instruktion, har att efter jägmästares order afstämpla virke, skall iakttagas, att hvarje för afverkning afsedt träd skall tydligt bleckas eller på annat sätt märkas, äfven om det enligt 46 $ skogsförordningen ej behöfver med kronomärke stämplas, Vid stämpling för försäljning åsättas träden såväl vid roten som å stammen vid manshöjd stämpel med kronojägares märkyxa enligt af kungl. domänstyrelsen fastställd modell. Vid utsyning för husbehof böra likaledes träd, som vid roten hålla 15 centimeter eller däröfver i genomskärning, med kronomärke på ofvan angifvet sätt märkas, Stämpelyxor af fastställd modell erhållas genom jägmästaren. Då stämpelyxa ej är i bruk, skall den af kronojägare noggrant förvaras under lås. Å 5 20. Kronojägare skall under besök å under hans bevakning stående allmän skog göra sig väl underrättad angående förekomsten därstädes af torra och vind- fällda träd och härom afge rapport till jägmästaren, samt, därest han därom af Rågångar, hag nader och betes fred Instr. är &. Kontroll å hyggesgränser och å husbehofs- afverkning Tillsyn och underhåll af vägar. Afdikning. Tillsyn vid skogstorp i Norr- och Väster- bottens läm. Kyrko- och kom- munalstämmor samt af- och tillträdessyner Instr. 33 & 30 $$. Afstämpling af virke och krona- Jjägares stampfel- yxa Instr. 20 $. Afstämfling a/ rensningsvirke. Instr. 20 $ Husbehofs- utsyning. Instr. 20 $. Kontroll å virkes- utdrifning. Afsyning af för- sålat eller med särskildt till- ry2 SKOGSADMINISTRATIONEN. jägmästaren erhållit allmän föreskrift, omedelbart vidtaga åtgärder för virkets till- godogörande genom dess afstämplande. Vid afstämpling af rensningsvirke för försäljning upprättas längd enligt for- mulär n:o 3. Därjämte skall kronojägaren afstämpla det virke af torra och vindfällda träd, som från skogar till hemman och nybyggen med inskränkt dispositionsrätt icke er- fordras för egendomens behof och därför må till försäljning disponeras. Uppgift om sådan afstämpling, upprättad enligt formulär n:o 4, insändes till jägmästaren på tid, som af denne bestämmes. 21. Kronojägare åligger att i enlighet med af jägmästaren för hvarje år läm- nad föreskrift åt arrendatorer och torpare till husbehof afstämpla icke allenast virke å trakthygge, där sådant virke skall enligt gällande arrendekontrakt stämplas, utan äfven enligt fastställd hushållningsplan bestämdt blädnings-, gallrings-, berednings-, rensnings- och röjningsvirke. Fröträd och andra träd, som å trakthygge böra kvarlämnas, skola utan att stämplas på brukligt sätt — genom »rödbarkning» eller på annat lämpligt sätt — utmärkas och antecknas till antal och groflek, hvaremot fröträd å äldre hyggen, som enligt planens föreskrifter skola afverkas, böra af- stämplas. Vid utsyning af virke till husbehof, äfvensom till afverkarkojor och stallar i skogen, hvartill i fråga om kronans skogar i Norrland och Dalarna i mån af till- gång kostnadsfritt anvisas torra och vindfällda träd, iakttages, att ej gröfre eller värdefullare träd för ändamålet utsynas, än som därför erfordras, och att till ved- brand i första rummet anvisas toppar, grenar och annat affallsvirke. Särskildt skall sådant mindre värdefullt virke anvisas till vedbrand vid för skogsväsendets räkning utarrenderade hemman och torp. Utsyning för husbehof skall, då fråga är om blädning och gallring i löfskog, verkställas medan träden äro löfklädda, och i hvarje fall vara afslutad före utgången af den i 23 $ af instruktionen för utsyningsförrättningar bestämda tid. Inom en månad efter denna tid skall kronojägare till jägmästaren ingifva särskild rapport för hvarje sådan skog angående dessa utsyningsförrättningar enligt formulär n:o 12, å hvars baksida kvitto tecknas af de utsyningstagare, som genom arrendekontrakt tillförsäkrats visst virkesbelopp. 22. Då i fråga om allmän skog virkesköpare och utsyningstagare själfva om- besörja virkets utdrifning, åligger det kronojägare att anvisa drifningsvägar och upplagsplatser samt tillse, att i hyggesbevis eller eljest af jägmästaren lämnade före- skrifter iakttagas, börande kronojägaren för jägmästaren anmäla om så ej sker och särskildt om skadegörelse tillfogas växande träd och om under källossningen för- bjuden virkestransport förekommer å kronans vägar. 23. Kronojägare inom Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker och Särna socken i Dalarna äfvensom inom skyddsskogsområdena inom Jämtlands och stånd afverkadt Kopparbergs län skola kontrollera allt till afläggningsplatser framfördt virke, vare virke. Instr. 42 $. Avrbetsledning. Instr. 42.$: sig det är såldt från kronoskog eller af utsyningsberättigad afverkadt. Därvid skall kronojägaren uppräkna och med märkyxa stämpla det från kronans skogar sålda timmervirket samt däröfver på tider, som jägmästaren bestämmer, till honom af- gifva rapport enligt formulär n:o 5. Inom öfriga landsdelar skall kontrollen så vidt möjligt förläggas till hygges- trakterna i skogen. 24. Kronojägare åligger i fråga om de allmänna skogar, å hvilka arbeten skola ombesörjas af skogsstaten, att efter jägmästarens order och föreskrift anskaffa erforderligt och lämpligt arbetsfolk för utförande af därstädes förekommande ar- beten, börande arrendatorer och torpare eller andra särskildt anställda skogsarbetare därvid så långt lämpligen kan ske anlitas, äfvensom att leda och öfvervaka dessa arbeten, såsom hyggesrensning, skogsodling, plantskolors skötsel, dikning, vägarbeten, rågångsrensning, hägnadsarbeten, upphuggning af virke m. m., afsyna desamma samt däröfver upprätta afmätnings- och aflöningslängder. Kronojägare har dessutom dels att tillse, att arbetena utföras i rätt tid, på omsorgsfullt sätt och med iakttagande af nödig sparsamhet, dels ock att särskildt vid skogsodling och plantskolors skötsel själf biträda i mån så lämpligen ske kan, Genom kronojägarens försorg skola för utmärkande af tiden för kulturåtgärders utförande i gränsen för hvarje kulturfält uppsättas pålar, å hvilka med rödkrita eller på annat sätt skall angifvas året för det verkställda skogsodlingsarbetet. SKOGSADMINISTRATIONEN. 173 25. Kronojägare skall med noggrannhet öfvervaka, ätt all skog, som före Wirkesaftering försäljningen skall upphuggas, blir, under iakttagande af jägmästarens föreskrifter, ”+ "ffliggning på lämpligt och omsorgsfullt sätt apterad, äfvenom att virket ordentligt upplägges af virka. på sådant sätt, att det ej tager skada. E 26. Där skogsförvaltningen verkställer utdrifning af virket, skall kronojägaren, Virkesutdrif- under iakttagande af jägmästarens föreskrifter, tillse, att utdrifningen sker på lämp Ning; lig tid, på billigaste och mest ändamålsenliga sätt enligt af jägmästaren bestämda pris, samt att det utforslade virket noggrant upplägges på därtill anvisad plats. Dessutom har kronojägaren skyldighet tillse, att skogseffekter ej af obehörig person bortföras, ; 27. När vid arbete å kronans skogar flera dagsverkare användas under flera = Aftönings- dagar, skall dagsverksförteckning föras enligt formulär n:o 6. längder. För betingsarbeten upprättas aflöningslängd enligt formulär n:o 7 a och b. Iakttagas bör, dels att arbetsskyldige särskildt utmärkas å aflöningslängd genom namnets eller dagsverksprisets understrykande, helst med rödt bläck, dels ock att arbetaren skall jämte namnet själf eller genom befullmäktigadt ombud utsätta det af honom mottagna penningebeloppet i därför afsedd kolumn. Å aflöningslängd likasom ock å i punkt 24 omförmäld afmätningslängd skall arbetets art och omfattning samt platsen för dess utförande angifvas, så att, då exempelvis fråga är om skogsodling, den skogsodlade markens areal och fröåtgången eller vid plantering plantåtgången noggrant antecknas, samt i fråga om dikning upptagna dikens längd och öfriga dimensioner angifvas. Takttagas skall, att arbeten hvarken på olika skogar eller af olika art få sam- manföras på samma aflöningslängd. Så skola t. ex. aflöningslängder upprättas sär- skildt för skogsodling, för afverkning, för dikning o. s. v. Sammanföras å aflö- ningslängd likartade arbeten såsom fullständig skogsodling och hjälpkultur, men för sådana arbeten skilda uppgifter erfordras, särskiljas kostnaderna nedtill å längden Alla aflöningslängder för arbeten, som af kronojägaren ledas, skola af honom attesteras, 28. Jämlikt kungl. brefvet den 29 november 1889 skall kronojägare, då han Aronojägares på jägmästares order biträder med afverkning, skogsodling eller annat arbete å BORTA ecklesiastikt boställes skog, som icke står under skogsstatens förvaltning, utom i det fall att bostället utgör viss församlings enskilda egendom eller blifvit till för- samlingen doneradt och icke lämnar virkesöfverskott, äga att därför åtnjuta dagarf- vode med 2 kronor 50 öre, hvilket dagarfvode kronojägare skall äga uppbära jäm- väl då han efter jägmästares bestämmande leder afverkning, skogsodling eller annat arbete å annan allmän skog, som icke står under skogsstatens förvaltning, eller i Kopparbergs och de norrländska länen biträder vid utsyningsförrättningar, för hvilka utsyningsafgift erlägges af enskilde. Sistnämnda bestämmelse äger tillämpning jämväl vid skogsuppskattning för samma utsyningsförrättningar samt vid utsyningsförrättning enligt kungl. förord- ningen angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog inom Västerbottens och Norrbottens län af den 24 juli 1903. Enligt kungl. brefvet den I juni 1900 må kronojägare dessutom äga att upp- bära dagarfvode när han på jägmästares order biträder med, utför eller leder af- s verkning, skogsodling eller annat arbete å kronopark eller annan under skogssta- tens förvaltning ställd skog, med iakttagande dock att i detta fall arfvodet icke må uppbäras för arbete å skogstrakt, som ligger inom 10 kilometer i rak sträckning från kronojägarens bostad, och utgår med allenast I krona 50 öre i de sex norra länen och Värmland samt I krona i öfriga delar af landet, z R Förenämnda dagarfvoden må af kronojägare åtnjutas under sammanlagdt högst stog sadkr 60 dagar för hvarje kalenderår. Dessa dagarfvoden kvitteras enligt formulär n:o 8, och få icke intagas i af- löningslängder tillsammans med andra personers aflöningar. 29. Därest kronojägare af jägmästare får om händer kronan tillhöriga medel, skall han noggrannt bokföra och på tider, som jägmästaren bestämmer, dock minst en gång i månaden, redovisa desamma till jägmästaren enligt formulär n:o 9, där- vid skola fogas verifikationer för redan verkställda utbetalningar. 30. Kronojägare skall noggrant vårda honom anförtrodda, kronan tillhöriga inventarier, hvilka han ej må använda för eget bruk. Före hvarje års slut skall kronojägaren till jägmästaren ingifva förteckning, Inventarier. Inkomna skrif- velser. Längd öfver ut- lämnadt virke. Dagbok. Rapporter. Tjänstledighet. Instr. 60 $. Afsked. Instr. Or $. Blanketter. 174 SKOGSADMINISTRATIONEN. särskildt för hvarje skog där så erfordras, å de af nämnda inventarier, som enligt särskildt intyg af två ojäfviga personer blifvit obrukbara och böra afskrifvas, äfvensom å wnder året tillkomna inventarier, hvarjämte han hvart s5:te år, första gången för år 1907, skall till jägmästaren afgifva fullständig inventarieförteckning för bevakningstrakten enligt formulär n:o 10. 31. Alla från jägmästaren till kronojägaren inkomna tjänsteskrifvelser, cirku- lär och nummer af svensk författningssamling skola af honom förvaras. 32. En särskild journal öfver allt från allmänna skogar inom bevaknings- trakten försåldt äfvensom öfverallt i öfrigt af kronojägaren utlämnadt virke skall af honom föras enligt formulär n:o 11 med anteckning om nummer å underhands- försäljningssedlar samt datum, då de blifvit till jägmästaren återställda. Af denna journal, hvartill blanketter af jägmästaren utlämnas till kronojägaren i häften om 25 blad, å hvilka rättelse ej må ske medelst radering, skola ovillkor- ligen i nummerföljd årligen med december månads rapport till jägmästaren insän- das de blad, som under det förflutna året för sitt ändamål användts. Sedan dessa blad till kronojägaren återställts, skola de af honom förvaras och för sådant ända- mål årsvis inbindas. Öfverallt till diverse ändamål af kronojägaren utsynadt eller utlämnadt virke skall uppgift jämväl intagas i förestående journal. 33. Kronojägare skall föra dagbok, hvari anteckningar göras om allt hvad i tjänsten förekommer, såsom tjänsteresor, viktigare iakttagelser, verkställa arbeten såsom afstämpling, afmätning och afsyning af virke, skogsodling, skötsel af plant- skolor, kottinsamling, fröklängning m. m. Dagboken upprättas enligt formulär n:o 13. 34. Med ledning af förenämnda dagbok upprättas rapporter för hvarje må- nad, hvari upptagas till tjänsteförrättningar använda dagar med angifvande af för- rättningsställe, förrättningens ändamål eller beskaffenhet, gjorda iakttagelser, vid- tagna åtgärder m. m. Dock må öfverjägmästaren på förslag af jägmästaren kunna i fråga om dessa rapporters uppsättande medgifva förenkling. Där virke upphugges eller kolning äger rum, skola rapporter därom ingifvas enligt jägmästarens bestämmande. Vid inträffande viktigare tilldragelser såsom skogseld, storm- och insektsska- dor, åverkningar eller dylikt skall extra rapport därom så fort ske kan ingifvas till jägmästaren. Inträffadt dödsfall bland arrendatorer eller torpare å under skogsstatens förvalt- ning ställda skogar skall äfven inrapporteras. Får kronojägare kännedom om att borgesman för någon af kronans arrenda- torer såsom sådan blifvit ovederhäftig, skall han därom genast underrätta jägmäs- taren. ) Särskild förteckning skall af kronojägaren afgifvas före den 15 juli öfver virke, som, efter försäljning till afverkning före 1 juli, därefter kvarstår oafverkadt. Månadsrapporten enligt formulär n:o 14 insändes till jägmästaren före den 10 i påföljande månad. 35. Kronojägare, som bos jägmästare söker tjänstledighet, skall föreslå lämp- lig person att under den tid, ledigheten afser, sköta göromålen. Då tjänstledighet annorledes sökes af kronojägare, skall ansökningen likaså insändas till jägmästaren. Den, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta, bör bifoga intyg därom af läkare, emedan sökanden eljest, om ledighet begäres för enskilda angelägenheter eller för hälsans vårdande, enligt kungl. kungörelsen den 29 november 1839 kan förpliktas att under ledigheten, utöfver sina tjänstgörings- och resepenningar, afstå så mycket af lönen, som för tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt. 36. Ansökan om afsked, hvarvid skall, om ansökan afser jämväl pension, fogas fräjdebetyg och afskrift af det förordnande eller antagningsbevis, hvarigenom kronojägare först anställdes i statens tjänst, ingifves genom jägmästaren till kungl. domänstyrelsen. 37. Alla blanketter i enlighet med efterföljande formulär tillhandahållas krono- jägare genom jägmästaren. SKOGSADMINISTRATIONEN. 175 Ofvanstående reglementariska föreskrifter för kronojägare skola i tillämpliga delar gälla äfven för kronoskogvaktare samt för extra kronojägare och extra krono- : skogvaktare, Stockholm den 12 februari 1907. KARL FREDENBERG. K. G. G. Norling. Beslut af allmännare intresse. Ifrågasatt åvägabringande af en mera omfattande statistik öfver statens skogar och jordbruksdomäner. Hos K. Maj:t har domänstyrelsen den 23/,, 1906 med förmälan bland annat, a// under 1906 års riksdag inom båda kamrarna väckts motioner med hemställan, att riksdagen måtte hos K. Maj:t anhålla, det K. Maj:t täcktes genom domänstyrelsen låta, i den mån material därtill funnes och kunde erhållas, utarbeta och för riksdagen framlägga redogörelse för hvarje statens skogspark, därvid särskildt skulle framhållas önskvärdheten af uppgifter öfver ytvidd och virkesmängd samt dessas fördelning på de särskilda åldersklasserna, produktionsförmåga, afverk- ningsbelopp och förvaltningskostnad, «a// de redogörelser af statistisk natur, som hittills utgifvits af domänstyrelsen icke, särskildt hvad beträffar skogs- statistiken, lämnade den öfverblick af domänstyrelsens verksamhet och stats- domänernas tillstånd, som kunde anses motsvara nutida fordringar på arbeten af dylik art, a// exempelvis trävaruflottningen ej vore i skogsstatistiken be- rörd, a// vidare nåd. förordningen ang. skogsvårdsafgifter af den 24 juli 1903 och grunderna för landstingsområdenas delaktighet af dessa afgifter kräfde en ingående behandling, så att de uppgifter, beträffande afverkningen lör export, som erhölles, blefve årligen sammanförda, a// hvad beträffar statens jordbruksdomäner äfven här skulle vara af stor betydelse om på statistisk väg utvecklades den kännedom, som vunnits rörande dessa domäners tillstånd och förvaltning, a// det definitiva ordnandet af det statistiska arbetet inom domänstyrelsen torde böra föregås af någon tids praktiskt försöksarbete, aff för ledning och öfvervakande af det statistiska arbetet torde anställas en person med statistisk utbildning, som däråt kunde ägna hela sin tid och sitt intresse samt att vidare erfordrades ett mindre belopp för ställande af nö- digt arbetsbiträde tillika med praktisk och vetenskaplig forstlig fackkunskap till statistikerns förfogande, — hemställt att K. Maj:t täcktes hos nästkom- mande års riksdag göra nåd. framställning om beviljande på extra stat för år 1908 af ett anslag å 6,487 kronor 50 öre — hvarutaf 3,000 kr. lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar till en förste aktuarie samt 1,987 kronor 50 öre, däraf skulle användas 187 kronor 50 öre för beredande af ersätt- ning till vikarie under sex veckors semester för nyss nämnde tjänsteman och 1,800 kronor till anställande af ett fackligt bildadt arbetsbiträde vid det statistiska arbetet — för utförande af statistiskt arbete inom domänstyrelsen. Angående rätt för domänstyrelsen att under år 1907 anställa extra jägmästare efter ett halft års praktisk verksamhet efter af- gångsexamen från skogsinstitutet. K. Maj:t har den 15 febr. medgifvit att, utan hinder af bestämmelsen i första punkten af 58 $ i nåd. instr. för skogsstaten den 29 nov. 1889, den, som vid skogsinstitutet aflagt fullständig afgångsexamen och därefter under ett halft år utöfvat praktisk verksamhet i I 76 SKOGSADMINISTRATIONEN. skogsyrket samt därvid ådagalagt flit och skicklighet, må kunna af d. s:n under år 1907 på ansökning och efter vederbörande ötverjägmästares hö- rande anställas såsom extra jägmästare inom visst distrikt. Ang. anställande af jägmästareassistenter i Gäfle—Dala distrikt. I underdånig skrifvelse ?”/. har Kungl. Domänstyrelsen anhållit om bemyn- digande att under innevarande år dels anställa aflönad assistent i Västra Hälsinglands revir under 3 månader och i Gästriklands revir under 2 må- nader, dels ock under den tid af året, som de i Österdalarnes, Särna och Transtrands revir nu för hela året anställda aflönade assistenter därstädes möjligen kunna undvaras, förordna sistnämnda assistenter att i stället tjänst- göra inom andra revir i Gäfle—Dala distrikt, där sådant vid samma tid kan erfordras. Ang. permission för aflönade assistenter. Kungl. domänstyrelsen har den 3 april medgifvit assistenterna i Åsele revir att för bevistande af Föreningens för skogsvård årsmöte i Stockholm med bibehållen tjänst- göringsskyldighet vistas utom tjänstgöringsområdet under 10 dagar från och med den I1 april innevarande år. Tjänster och förordnanden. Dikningsledare. Till dikningsledare tillsvidare under år 1907 har K. Domänstyrelsen förordnat inom Gäfle-Dala distrikt e. jägm. Hj. Sylvén, inom Umeå distrikt e. jägm. D. Grufman, inom Skellefteå distrikt e. jägm. G. Sand- berg och inom Luleå distrikt e. jägm. U. Lindhé, ägande dessa att i aflö- ning uppbära utöfver den till dikningsassistenter utgående ersättning jämväl 100 kronor i mån. såsom arfvode äfvensom 200 kr. i reseersättning pr år. Skogstaxatorsbefattningen i Östra distriktet. Skogstaxatorn N. Delin har på egen begäran entledigats från honom meddeladt förordnande såsom skogstaxator i Östra distriktet. Till skogstaxator efter Delin har för- ordnats t. f. jägm. i Daga revir Adolf Welander. (Sökande voro utom denne, e. jägmästarne Angeldorff, E. von Sydow, A. C. Lindhe, Lothigius, Gran, Aae, Kollberg, Liedholm, G. Lundberg och Björklund.) Tjänstledighet har beviljats jägmästaren i Köpings revir, Willner, under en månad, räknadt från den 25 mars med förordnande för e. jägmästaren Claes Olrog, jägmästaren i Hallands revir, Hollgren, !/,—"'/6 med förord- nande för e. jägm. S. Lundberg, i Norra Roslags revir, Svensson, ?5/3—2??/,, med förordnande för e. jägm. F. W. Liljeberg. Till dem, som tecknat bidrag för resandet af en minnesvård öfver lektor Alb. Nilsson. På grund af de svårigheter, som äro förknip- nade med resandet af en grafvård under vintertiden har minnesstenen öfver Alb. Nilsson ännu ej kunnat resas. Redovisning för såväl influtna medel som utgifter kommer därför framdeles att inflyta i tidskriftens fackupplaga. Ritningar, kostnadsförslag och andra upplysningar erhållas af e. jägm. Wilh. Ekman. pt A CKUPPLAGANS SJÄTTE och SJUNDE HÄFTE SS af JG å 4 Sfogsvårdsföreningens tidskrift 1907: > Pa + oh SN Några iakttagelser öfver de skador, som genom tillväxtborrning tillfogas C Y 4 VÄTASDALFEFaC = (IEC SLEM STRAITS ÖRA. ee CSA sid. 177 . ör 5 Borggreves tabellmetod för tillväxtberäkningar af HENRIK PETTERSON ... +» 183 CS NY Om gröngödning i plantskolor (med 1 fig.) af GUNNAR SCHOTTE........... > 188 - L Förslag till gemensamt upplysningsarbete rörande Sveriges skogsträd och rs deras sjukdomar af EDVARD WIBROBz a veg eSATA NSN LAN fee » 193 o Titteratur: £ Skogskötsel: C. Jacobi, Vocabulaire forestier (rec. G. SCH.) ............... » 197 4 N. P. Jensen. En ny Udspriklingsmetode for Naaletrzeer (rec. G. Sch)... » 197 ER - L. Hufnagl. Enstspricht der forstliche Unterricht den Bedärfnissen - NE. unserer Zeit? (rec. G. SCH.) ............ ur NE IR KRO SA SLL SPN re > 198 "Mg Skogsuppskattning: K. G. G. Norling. En formklasstabell (rec. H. Pn.) » 198 2 i Vilh. Ålund. Om kvantitetstillväxtprocenten och en metod för dess 15 ED DIA TDIN Sn (TEC: ETS RES) sic ve sea are sr ol SAS a SETS Se FA FRE SERA AE » 199 a Th. Örtenblad. Om de åren 1884 till och med 1891 utförda tillväxt- SM undersökn. i Norrland och Dalarne och I. Flodström. Om tillväxt- HER TOG SrSÖKHs NOSTla dps tl eve tenta ENSE 1 NESSER Re » 199 AN Skogsteknologi: H. V. Tiberg. Skogsproduktion på kemisk grundval Wars” [602 DR 115) GRE ARE EA RE SSR Ma eo de SAR an KO övr LET » 200 hr N. v. Lorenz. Imprägnierung von Buckenschwellen mit Karbolsaure- får, BIO EIStön: (EC WII BES) neger vener NS See i NN rd > 200 - ; Skogsbotanik och jordmånslära: 'H. V. Tiberg. Skogsproduktion på j kemiska onutdyval. (Cec: ELSE 16) dens. svtgde dens be RE Eke res KR KE 201 SRA Skogsadministrationen: j TEN Vadsbro revirs delning (Riksdagens diskussion). .............sssssssssressirisea + 203 AE. "Beslut af allmännare intresse: Är ; Gitrydtss ko gard pa, GOttlanl;:. qÅsusds g.s st skin Ne RNA SSE sd äg sn da dr EE rd AA Ang. väckt förslag om åtgärder mot uthuggning af skogen å | smärre kronoegendomar ....... SA värd se NTE KORSADE ONE EINE SNR LA Ne Sökt restitution af SEORRVärdsafparten ERE SER BEER EE RANE SE EE RK TE NEN + 217 pt 1 Åtgärder med anledning af bristen på skogtjänstemän . .. si LIRGAATGS MR a Ang. ståndskogslikvid inom skyddsskogsområdet i Jämtlands län É 218 Na akosstaxator 1 Skellefteå AIStrikt: ids ms tekeedradr pister ere safes UA H2T0 É Ifrågasatt ny skogslag för Gottland ........ SN SELA Jr 6 EPA ÄN rk ; 219 RN Ang. åtgärder för bestämmande af skyddsskogsgränsen inom Jämt- på 2 ENA GT JENS pd TS SNETT OA RA EN AAA TD EA EC, STA AR a pe OR RT > 220 År Om intagande af främmande beteskreatur å kronodomän ...........w. >» 220 fn TD AM rig kore(05 0 hak eka la YR RS RNE ARE BE SJ Ene oc TEE > 221 N Smärre meddelanden från in- och utlandet: hä REP ROS ELUD, Abe Suse fe åa mr grn Fasad sr Rs oc STENS SER SS ERE RA danne >» 222 FAR 17 IEC AS Sn a Eset SAP RA CAS RKP BOSE rs 4 Jr pd ON Sj eged svål DAKAR RA, Preussiska statsskogarnas afkastning...................= RN og RR NE a rn s no Skosförsöksanstalten i Miinchen,........sssssssssssssererses aa INNER Ey + 223 SA Svenska granar i Forstgarten vid Tharandt ma.sstissssssesssssrersor sia >: 224 TM Lag om afverkningskontrakts giltighet i NOrge sacsssmseseses sees 7 224 pr Märldens värdefullaste eKskOgAr,:......scccscsteria säosbasespen Sonvnt så » 224 or = > 3 JR > Ledare och Förmän vid dikningsarbeten böra icke underlåta att skaffa sig den af Th, Hellström och Fr. Tidén upprättade dikningstabellen. Tabellen, som är praktisk och lätthandterlig, är upprättad på grund af erfa- renhet från 200 mil utförda diken. Pris 1:50. Rekvireras hos Förvalt. Th. Hellström, Höraefors Bruk, Hörneå el. Forstmästare Fr, Tidén, Anundsjö. ”Linners distanscirkel” patent. ”Linners hypsometer” Stora Silfvermedaljen å utställningen i Karlstad 1903 och i Norrköping 1906. »DISTANSCIRKELN», kombineradt distans-, afvägnings- och vinkelmätningsinstrument. Distanstuben kan höjas och sänkas 30? i vertikalplanet. »HYPSOMETERN>, höjdmätnings- instrument. Stor spridning. Instrumenten säljas endast hos uppfinnaren, hvarest beskrifningar erhållas. Jägmästare Linner, Arvika. Nytt epokgörunde urbete för trävaruindustrien! Profsågning obehöflig! 3 Mina sanna sve Den praktiska posteringskalkylen utvisande huru olika timmerdimensioner böra apteras, intummas och posteras vid försågning för vinnande af största möjliga ekonomiska resultat. Andra genomsedda och bearbetade upplagan af O. ERICSON Förf. till »Praktisk handbok i trävaruindustri», »Uppslagsbok vid värdeberäkning af skogar, sågtimmer, sparrtimmer, papptimmer och sågade trävaror m.m.», »Tabeller för beräkning af sågtimmers rätta aptering», »Sågtimmers afverknings- och föräd- lingsomkostnader», »Regler och igenkänningstecken vid sortering af sågade trä- varor» m. fl. arbeten på trävaruområdet. Posteringskalkylen med sitt rika åskådningsmateriel och instruktiva exempel för tillämpning i praktiken sätter skogs- och sågverksmannen i tillfälle att på det noggrannaste kunna utreda och leda i bevis huru träd af olika växtform böra ap- teras och försågas för att sedan på grundval af trävarumarknadens priser finna verkliga värdet på rot. För herrar jägmästare, skogsförvaltare, sågverksförvaltare, elever vid skogs- institutet och trävaruindustriens män i öfrigt torde verket i fråga när dess stora värde börjat bli kändt, utan tvifvel lämna den tidsenliga trävarumannen månget värdefullt uppslag. Priset är 25 kr per ex. och distribueras arbetet af utgifvaren adr. Kramfors. Af HH. G. G. Norling äro utgifna: Skogsvärdering. Formklasstabell Afhandling med formler och exempel, för taxering af växande träd. Karton- HeEtads PS LOK En afhandling om denna tabell, sär- tryck ur samma årsskrift 1906, del II, Ia Kr. 44 sidor. - Pris 1 kr. särtyck ur Föreningens för skogsvård i Norrlaud årsskrift 1905, 66 sidor. Pris Rekvireras genom bokhandeln eller direkt hos utgifvaren, adr. K. Domän- styrelsen, Stockholm 2. ESSENS ES An SKOGSVÄRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907, H.,. 0O0—7. FACKUPPSATSER Några iakttagelser öfver de skador, som genom till- växtborrning tillfogas våra barrträd. Af Axel Löf. Af de sår, som tillfogas ett barrträds stam, uppstå i allmän- het större eller mindre skador. Dessa skador, hvilkas storlek är be- roende af bland annat sårets art och storlek samt trädets beskaffen- het, kunna indelas i: I. Fysiologiska ska- dor, då t. ex. genom sårets direkta inverkan näringsledningen helt eller delvis afbrytes, hvarigenom tillväxten i högre eller lägre grad minskas, utan att såret direkt inverkar på vir- kets kvalité, och II. Tekniska ska- dor (ofta förorsakande äfven fysiologisk ska- da), genom hvilka vir- kets kvalité nedsättes. Denna kvalitéförsäm- ring kan förorsakas 1:0) direkt af så- fet, Och 2:0) af den röta (hos gran) eller töre- bildning (hos tall), som af såret kunna uppstå. Skogsvårdsföreningens tidskrift Fig. 1< Tvenne tallar, genom hvilka båda borrats 7 st. diame- tralt gående hål med en diameter af 40 mm, Borrningen gjord för 13 år sedan. Att dessa borrhål, hvars diameter upptog !/, af trädets diameter, ej nämnvärdt hämmat tillväxten framgår däraf, att de 10 sista årsringarnes bredd utgör 11 mm. och nästföregående 10 årsringars bredd 12 mm, (Mätningen gjord ofvan borrhålen, där stammen återtagit sin runda form.) Kro norna kraftiga och med blott obetydliga torrkvistar. Liknande oranar hafva äfven anträffats 178 AXEL LÖF. Då nu ett träd borras med tillväxtborr, uppstår ett stamsår, för- orsakande teknisk skada. Att fysiologisk skada ej förorsakas beror på Fig. 2. Tvärsnitt genom ett af ofvanstående borrhål. (R = röta.) Den brutna linjen visar törebildningens utbredning. (Här äfven förorsakad af rötskadan.) C:a '/; af naturlig storlek. Fig. 3. Tall. Hål efter tillväxtborr. Kring detta borrhål har ingen törebildning hunnit försiggå. ”/, af naturlig storlek. sårets obetydlighet. Detta styrkes äfven af ofvanstående bilder. (Fig. i Oc 2) SKADOR GENOM TILLVÄXTBORRNING. 179 Se vi först på den under II: 1 här ofvan nämnda tekniska skada, som i detta fall skulle förorsakas endast af själfva borrhålet, är denna jämförelsevis obetydlig. Någon kvaliténedsättning härför torde knappast förorsakas, vare sig hos gran eller furu, utom möjligen å virke af högsta kvalité. (Fig. 3.) Fig. 4. Fig. 5. Fig. 6. Fig. 4. Tall. Radiellt stamsnitt genom ett borrhål, hvari borrkärnan åter inlagts. Fig. 5. Tall, Radiellt stamsnitt genom ett borrhål, som lämnats öppet. Pilarne ut- märka i texten omnämndt kådutflöde i borrhålets mynning. Fig. 6. Tall. Radiellt stamsnitt genom ett borrhål, hvari en torr kvist indrifvits. De mörka partierna = törebildning. Borrningarne å bild. 4—7 gjorda på hösten. 2 år gamla. '/, af naturlig storlek. Detta förhållande förekommer dock säl- lan, ty, sedan en Zall borrats, börjar ome- delbart efter växttidens början töre att bil- das omkring borrhålet. Denna törebildning har sin största utbredning i trädets längd- riktning (se fig. 4, 5, 6 och 7). Största iakttagna törebildning på sidorna om borr- hålet har ej uppgått till fullt borrhålets bredd a ömse sidor om detsamma. TFörebildnin- gen är lifligast hos yngre och frodvuxna tallar samt saknas, som naturligt är i kärn- veden (se HET): Fig. 7. Tvärsnitt af tallstam genom Förekommer nu ett borrhål med töre- bål efter tillväxtborr, i hvilket hål bildning i en eljest kvistren och felfri stam- del, måste detta menligt inverka på kvalitén, och då borrningen van- ligen sker vid brösthöjd, måste en stor del värdefullt virke förstöras, borrkärnan åter inlagts, 180 AXEL LÖF. om den skadade delen skall bortjusteras. Skadan blir äfven beroende på det läge, som stocken erhåller i sågramen. Af nedanstående teck- ningar framgår, att om stocken lägges så, att borrhålets riktning blir vinkelrät emot sågbladenas, så erhålles skadadt virke på hela ena sidan om kärnan, då däremot, om borrhålets och sågbladenas riktningar sam- manfalla, endast en eller två skadade plankor eller bräder erhållas, fig. 8—10. De vertikala linjerna utmärka sågbladens riktning, de grofva linjerna utmärka borrhålen och de streckade ytorna det genom borrningen skadade virket. Detta gäller, som ofvan nämnts, gröfre och kvistrena stockar, som lämna ett utbyte af hög kvalité. Borras däremot ett yngre kraftigt träd, uppstår äfven där törebild- ning, men då i den mer eller mindre kvistiga stamdelen. Får nu ett u - Åh SÅ ANNA PS SÄRAASSSSSSS Fig. 8. Fig. 9. Fig. 10. sådant träd kvarstå nog länge, växer borrhålet öfver (se fig. 8) och fel- fritt virke kan erhållas utanför borrhålet, om trädet får växa ut till nog grof dimension. Under sådana förhållanden torde någon nämnvärd skada ej förorsakas. Af de gjorda försöken framgår, att törebildningen under samma tid- rymd får större utbredning kring de borrhål, som fyllts, än kring de, som lämnats öppna (se fig. 4, 5, 6), och att i mynningen till de öppua borrhålen på relativt kort tid afsättes så mycket kåda, att hålet tillslutes (se fig. 5 och 11). Då veden kring borrhålet efter kort tid starkt impregneras, är faran för sårröta ringa. Man ser ofta tallar, hvilka genomborrats med grofva borrar (3 å 4 cm. diam.) och under ett tiotal år stått med borrhålet öppet, utan att röta infunnit sig. Borrningen torde ej heller predispo- SKADOR GENOM TILLVÄXTBORRNING. 181 nera för angrepp af Polyporus Pini, då denna svamp ej kan angripa kärnveden, förrän en jämförelsevis stor, oskyddad del' däraf blir åtkom- lig (se Rostrup: Plantepatologi, sid. 379). (Fig. 1—7 och 11 fot. af förf.) Fig. 11 Tvärsnitt genom borrhål i tallstam. Borrad på våren. 3 år gammalt borrhål. Pilarne visa den påbörjade öfverväxningen af hålet. De mörkare partierna i splinten på ömse sidor om borrhålet = törebildning. Brutna linjen angifver gränsen mellan splint och kärnved. C:a ?/, af naturlig storlek. Se vi åter på granen, så uppstår där ingen eller obetydlig kådbild- ning omkring borrhålet. Hos af förf. borrade granar syntes efter två å tre års förlopp endast en svagt gul rand rundt såret och hufvudsak- 182 AXEL LÖF. ligen i den af friktionsminskarne på borren sargade veden. Däremot är granen mindre motståndskraftig mot röta än tallen, och man ser ofta, att röta i vissa fall efter några få års förlopp utbredt sig från smärre sår, under det att i andra fall äldre, större sår varit omgifna af frisk ved. Få nu de borrade granarne ej kvarstå så länge på rot, att blåyta eller röta infinna sig, och om virket efter afverkningen kan förädlas utan att förut hafva legat i vatten, är skadan af borrningen relativt ringa. Skall virket däremot under längre eller kortare tid flottas, hvarvid vatten in- tränger i borrhålet, så uppstår snart blåyta omkring borrhålet, hvilket väsentligt sänker kvalitén.” Den största skada, som tillskyndas gran genom tillväxtborrning, synes alltså uppstå genom virkets flottning eller förvaring i vatten. Då antalet träd, som årligen borras, äro ett relativt fåtal, torde den skada, som tillväxtborrningen förorsakar, ej kunna tillmätas någon större betydelse, med undantag möjligen för de öfningsparker, där tusentals träd årligen borras. | ' Jägmästare Wilh. Ekman har visat, att blåyta efter kort tids förlopp utbreder sig i granvirke från de hål, som genom djupa hakhugg under flottningen tillfogas timret. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1007, H. Ö—7J. FACKUPPSATEER Borggreves tabellmetod för tillväxtberäkningar. Af Henrik Petterson. Genom U. Wallmos bok »Rationell skogsafverkning» infördes Borggreves s. k. tabellmetod för tillväxtberäkningar i vårt land, där den sedermera vunnit en afsevärd spridning. Härvid har man dock ej tillräckligt observerat, att metoden är berättigad endast under vissa icke alltför vanliga förutsättningar, hvarigenom den kommit att an- vändas i fall, för hvilka den helt säkert aldrig varit afsedd. Jag har därför ansett en granskning af metoden och dess användbarhet vara på sin plats. Borggreve utgår från Schneiders bekanta formel för tillväxtprocenten hos ett stamtvärsnitt: 400 z Ar nd ” () då 2» är antalet årsringar på yttersta centimetern af radien och d diametern. Genom en enkel räkning, som jag nu ej behöfver upprepa (se Wallmo: Rationell skogsafverkning sid. 79), fås häraf den gemensamma tillväxt- procenten hos ett flertal tvärsnitt (»grundytor>): 2 400 Se 2 / n = AA ARR. NA (LL) P SEE ( För denna formels tillämpning har Borggreve föreslagit, att z och d skola undersökas i skogen och antecknas i en tabell, där sedermera d — och d? införas i särskilda kolumner. Dessa senare nedsummeras, hvar- n efter kvoten dem emellan, multiplicerad med 400, anger grundytornas tillväxtprocent. Däraf metodens namn. Så långt har Borggreve utan tvifvel rätt. Men han har äfven sökt tillämpa sin metod på virkesmassornas tillväxt och har härvid enligt min mening varit mindre lycklig. I 84 HENRIK PETTERSON. Vi återgå för ett ögonblick till Schneiders formel. Genom under- sökningar har man funnit, att en stams massatillväxtprocent är närmel- sevis lika med tillväxtprocenten hos grundytan på stammens midt. Man får följaktligen massatillväxtprocenten genom att i Schneiders formel insätta de värden som 2z och d äga midt på stammen. I analogi härmed har Borggreve utan vidare antagit, att äfven för ett flertal stammar massatillväxtprocenten erhålles, om man i hahs sum- meringsformel för grundyttillväxtprocenterna (form. II) insätter respektive 2 och d från midten af de undersökta träden. Vidare har man trott sig finna, att massatillväxtprocenten hos ett träd står i ett visst förhållande till brösthöjdsgrundytans tillväxtprocent, så att den förra kan erhållas, om man i formeln för den senare låter konstanten 400 (= k) variera mellan 400 och 800 alltefter trädets ålder och ställning i beståndet. För hela träd skulle alltså gälla k — 400—800 p== = = SJ INLLD nd nd (EN då 2 och d undersökas vid brösthöjd. Med stöd häraf föreslår Borggreve, att konstanten 400 skall höjas äfven i summeringsformeln då z och Zd iakttagas vid brösthöjd, alltså hvari & är större än 400, enligt Borggreve inemot 500, enligt andra förf. ända upp till 800. Det är mot detta sätt att använda summeringsformeln för under- sökningar öfver massatillväxtprocenten som jag vill vända min kritik i syfte att därmed utröna, under hvilka omständigheter förfarandet kan anses berättigadt. Den uppgift, som skall lösas, är att beräkna ett helt bestånds till- växtprocent med ledning af mätningar vid brösthöjd eller på midten af utvalda profstammar. Vi tänka oss beståndet uppdeladt på smärre grupper af inbördes likartade träd och antaga, att hvarje grupp representeras af en profstam på följande sätt: BORGGREVES TABELLMETOD FÖR TILLVÄXTBERÄKNINGAR, 185 Profstammarnas 3 ATnas Antal träd, som rej »resenteras al | T I a : Ner | Virkesmassa Tillväxtprocent profstammen | I mi Ör a, 2 m, pa a, Följaktligen är beståndets virkesmassa = a, m, +a,m, +a4m +... £, och dess tillväxt = am, + Pa am, +... 100 700 Men beståndets tillväxtprocent & förhåller sig till 100 som dess till- växt till massan, D a (LLULA AR P2 a, m, + alltså BARER se2 100 a, m, + a, Mm, F RAG hvaraf = [ÖR SRA OA VA RS av my; + a Mm, F Om nu är, = Ad, = as = g py Mm NL SAS = blir & SBR PANELEN NE Sr Ti my; + mm, + SS = profstammarnas tillväxtprocent. Alltså är beståndets tillväxtprocent = profstammarnas, om alla Pp | profstammar representera lika många träd i beståndet, d. v. s. om profstammarna utvalts i enlighet med Draudts metod. Vi kunna därför i det följande inskränka oss till ett studium af prof stammarnas tillväxtprocent. Undersökningen ställer sig något olika alltefter som mätningen af 2 och d utföres vid brösthöjd eller på midten af stammarna. A. Mätningen af a och d utföres vid brösthöjd. Ett träds virkesmassa är = grundytan vid brösthöjd Xx höjden X zd” i formtalet = —— Af, om d är brösthöjdsdiametern. Trädets tillväxtprocent som förut = Z n 186 HENRIK PETTERSON. Insättas dessa värden i form. V fås k, nd ka ndå —/Nh Eh fe NN, 2 dy 4 Uska 2 0 212 öv di ESR KT NORS G 2 p ER FO kidihafr ko dohafe 7 ZE d) hy fi + Fl + För att denna formel skall kunna omföras till Borggreves uttryck d n 2 TA fordras tydligen att bråket förkortas med /A/, hvilket endast kan ske om Br ÖN = de Dessutom måste & kunna utbrytas, d. v. s. £, vara = &, = &, = Vid brösthöjdsmätning förutsätter alltså Borggreves metod att profstammarnas »formhöjder» (formtalet X höjden) och till- växtkonstanter äro lika. B. Mätningen af z och d utföres på midten af stammarna. dd” : I detta fall blir trädets virkesmassa — — A och tillväxtprocenten fär = == ungefär Ez Om dessa värden insättas i form. V erhålles på samma sätt som nyss 400 dy hy sc 400 d, h, Ny n, EA Detta uttryck omföres lätt till Borggreves formel, om 4, = lt, = MA, = ...+ d. v. s. om profstammarna hafva lika höjder. Som en första förutsättning för att Borggreves tabellmetod skall få användas vid beräknandet af bestånds massatillväxtprocent hafva vi således funnit att profstammarna måste utväljas enligt Draudts metod. Men äfven om så sker har man rätt att vänta riktiga resultat endast i BORGGREVES TABELLMETOD FÖR TILLVÄXTBERÄKNINGAR. 187 mycket jämna bestånd, där profstammarnas formhöjder och tillväxtkon- stanter (vid brösthöjdsmätning) eller höjder (vid mätning på midten) äro närmelsevis lika. Häraf följer omedelbart, att Borggreves metod icke är användbar för uppskattning af tillväxten på en hel skog. Denna svaghet i förfarandet har Borggreve själf delvis kringgått genom att utvälja profstammar endast i de diameterklasser, som inne- hålla största antalet stammar. Genom en dylik koncentration till en relativt trång diameterklass stegras ju utsikten att erhålla i ofvannämnda afseenden lika profstammar högst betydligt. Men därmed har man också afstått från att söka beståndets tillväxtprocent och ersatt denna med till- växtprocenten hos fertalstypens träd inom beståndet. Ett annat och enligt min mening bättre sätt att nå samma mål är att indela materialet i höjd- eller som en ersättning härför dimensions- klasser och sedan utföra beräkningen klassvis. Härigenom bör man kunna tillräckligt begränsa formhöjdens och tillväxtkonstantens variationer, naturligtvis under förutsättning att beståndet är någorlunda jämnt. När det däremot gäller en hel skog torde icke ens en dylik klassindelning kunna garantera ett tillförlitligt utslag. Jag vill dock ingalunda förneka, att äfven i sådana fall goda resul- tat kunna nås med något slags medelkonstanter för de olika dimensions- klasserna, men anser, att man icke får tillgripa en sådan utväg förrän man genom noggranna undersökningar funnit den berättigad. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907, H. Ö—7. FACKUPPSATSER. Om gröngödning i plantskolor. Inom landtbruket har den s. k. gröngödningen sedan länge varit använd. Redan i midten på 1800-talet var ärtväxternas förmåga att kunna öka jordens fruktbarhet känd. Den teoretiska förklaringen häraf gafs likväl först år 1886 af Hellriegel. I skogsbruket har däremot gröngödningen först de senare åren fått större användning, men torde i vårt land hittills endast försökts på några få ställen. Detta har äfven berott på en viss tvekan om hvilka ärt- växter, som i skilda fall äro mest lämpade härför. Det bästa gödningsämnet i plantskolorna är ju visserligen vanlig kreatursgödsel eller ännu hellre kompostgödning. Fall förekomma dock ofta, då intetdera af dessa kunna komma till användning och då är grön- gödningen ofta mera på sin plats än konstgödningsämnena. För att därför bidraga till kännedomen om de för gröngödning lämp- ligaste ärtväxterna och deras odling lämnas här nedan på därom uttalad önskan en kort, hufvudsakligen refererande framställning i frågan. I marken förekommer allmänt en bakterie, Bacillus radicicola, som, när den kommer i beröring med rötterna hos en ärtväxt, tränger genom rothåren in i rotens väfnad och bildar små grynlika knölar. Dessa bak- terier ha förmågan att ur luften uppsamla kväfve, som tillföres jorden, om ärtväxterna få förmultna i densamma. Hvarje ärtväxt anses emeller- tid hafva sin särskilda ras af nämnda bakterie för att kunna fullt till- ägna sig luftens kväfve. Vid valet af olika växtarter har man särskildt att taga hänsyn till olika jordmåner i plantskolan. Enligt Wollny”" bör sålunda bl. a. användas å lätt sandjord: Gul lupin (Lupinus luteus), Seradella (Ornithopus sativus) och Luddvicker (Vzicia villosa); åa lerblandad sandjord: Blå lupin (Lupinus angustifolius), Fv albus), ! Wollny, Die Zersetzung d. org. Stoffe, Heidelberg 1547 OM GRÖNGÖDNING I PLANTSKOLOR. 189 Arter (Pisum sativum och arvense), Fodervicker (Vicia sativa) och Luddvicker ( >» — villosa); a stark lerjord: Fodervicker (Vicia sativa), Bondbönor (Vicia Faba), Åkerärter (Vicia arvensis), Luddvicker ( » — villosa) och möjligen Seradella (Ornithopus sativus) samt Krypbönan (Phaseolus communis v. nana). Med hänsyn till markens kalkhalt angifva A. Engler och R. Glutz' att åkerärtorna och bondbönorna ge den kraftigaste gröngödningen. Om kalkhalten ej öfverstiger 2—3 2 och marken är frisk böra hvita lupi- ner, luddvicker eller gula lupiner få användning. På kalkfattig mark (under 1/, 2 kalk) ägnar sig bäst den gula lupinen till gröngödning. Före sådden bör man öfverväga huruvida det är lämpligt att först utså konstgödningämnen och i så fall hvilka. En svagare gödning af t. ex. tomasslagg har i allmänhet visat sig öka gröngödningens resultat. Man använder då 3—38 kg. per ar. För ärter bör man exempelvis an- vända större mängd än för lupiner. På mullfattig men mineraliskt kraftig mark bör konstgödningen ej användas. Mindre mängder kainit, 2—4 kg. per ar, kunna äfven med fördel utsås, men ej om lupiner sedan skola odlas. Konstgödningen bör i all- mänhet ske lång tid före sådden, men sker den kort före densamma, måste kvantiteten minskas. Gula lupinen är särskildt känslig för stark konstgödning. Kalkrik jord bör ej gödas och för den kalkfattiga marken användes helst tomasslagg. För erhållande af största möjliga gröngödningsmängd bör äfven utsädets kvantitet väl afpassas. Följande mängder hafva befunnits bäst: ” för vicker 20—23 gram per kvm. = 2—2"/, kg. per ar » Jupiner 25 300L2 » 2 = 210 I » åkerärter 30—60 > » » = 3—6 »> » > » bondbönor 60—110 > > $ == 00-104 > 18 >» krypbönor 50 >» » > = SG Sr EE » seradellor = 15—20 > » hyn =LUY22: I 1 Grindingungs-Versuche in Pflanzschulen, Mitteilungen der Schweizerischen Central- anstalt fir das forstliche Versuchswesen. Band VII. Zirich 1903. ? Engler och Glutz 1. c. 190 GUNNAR SCHOTTE. Dessa tal äro dock tämligen höga, då i landtbruket vanligen endast användes tredjedelen eller hälften däraf.' Innan sådden företages, böra plantskolorna väl omgräfvas och luckras. I allmänhet bör jordbetäckningen växla efter förslagets storlek. Dock är att minnas, det lupinfröet i förhållande till sin storlek fordrar svag jordbetäckning. Den lämpligaste betäckningen är enligt Engler och Glutz.” för seradellor !/2—2 cm. » lupiner 2—3 > » vicker, ärter och krypbönor 3—5 cm. » bondbönor AS Det faller af sig själft att dessa mått ej i praktiken kunna följas minutiöst. Å bakteriefattig mark vill den första lupinsådden ej lyckas riktigt väl, men vid förnyad sådd ett annat år, blir lupinerna kraftigare. Kostnadsfrågan wid gröngödningen är för de olika ärtväxterna sär- skildt beroende dels på fröets pris och dels på den mängd kväfve som tillföres genom gödningen. Härvid är att märka, att bondbönorna och krypbönorna ställa sig dyrast och torde därför ej komma ifråga i plant- skolorna. Vanliga åkervickern och lupinerna bli billigast. Af lupinerna, hvilka betinga samma fröpris för alla arterna, erhålles största kväfve- mängden af den hvita arten, därefter den blå och sist den gula. Unge- fär likställd med gul lupin är seradellan. Som regel gäller dock, att kväfvet erhålles billigare genom att göda med chilisalpeter än genom användning af gröngödning. Detta är dock ej något skäl för att i plant- skolorna utså chilisalpeter i stället för att använda gröngödning, som lämnar så många andra förmåner. Den underlättar i allmänhet konst- gödning, då sådan måste tillgripas, samt ökar jordens humushalt, hvilket ofta är viktigare än den rena kväfvetillförseln. I huru hög grad grön- gödningen likväl tillför kväfve omnämner Giersberg.” På sandmark visade det sig vid försök att ärter lämnade omkring 223 kg. kväfve per har hvita lupiner » » 183 > » » » blå > » » 191 » ÄRE g ula » » » 143 >» » » » Tiden för ärtväxternas nedplöjning utgör ännu ett tvistefrö. För plantskoleskötsel är dock förmånligt, att det sker så sent som möjligt. ! M. Helbing, Uber Dingung im forstlichen Betriebe, Neudamm r906. FRI 3 Känstliche Dingung im forstlichen Betriebe. Berlin 1901. OM GRÖNGÖDNING I PLANTSKOLOR. 191 För att därför förlänga exempelvis lupinernas växttid, kunna dessa top- pas och blifva därigenom större och yppigare. Om så sker torde frö- mängden möjligen kunna minskas till 100 kg. per har. Lupinfröet gäl- lefifa mn. r8—20 kr. per 100 ko. Fot. förf. 23 juli 1906. a b c Fig. 1. Några af de vid gröngödning i plantskolor vanligaste ärtväxternas omkring '!/, naturlig storlek. a Blå lupin (Lupinus angustifolius), 4. Gul lupin (Lupinus luteus), ce. Seradella (Orni- thopus sativus). Ehuru ej direkt hörande till ämnet för detta korta meddelande, må dock till sist anföras i anslutning härtill några ord om andra kväfve- samlare af värde vid skogsplanteringar. Af lupinerna finnes sålunda äfven en flerårig art (Lupinus perennis), som 192 GUNNAR SCHOTTE. kan få användning i skogsbruket. Helbing' omtalar härom ett intres- sant försök i ett tyskt revir Dankoltsweiler. I en utlagd plantskola blefvo 4-ariga omskolade granplantor i förband 1X1 m. kvarstående. Uti halfva plantskolan såddes sedermera mellan raderna den fleråriga lupi- nen. Den andra hälften fick ligga, som den var. Efter tio år visade sig granarnas höjd vara följande: max. medelhöjd med lupinerna 2v0ADaE TAGA an utan » 1,0 » 0,8 » Där lupinerna ej utsåtts, voro granarnas barr liksom i allmänhet i gamla plantskolor ljusa och korta. På det andra området voro däremot granbarren mörka och friska. Hvarje skogsman vet huru svårt det är att få upp någon växtlig skog i utmagrade, öfvergifna plantskolor. För- sök med den fleråriga lupinen skulle i dylika fall säkerligen löna sig. Men äfven i skogsmarken har den fleråriga lupinen visat sig inverka fördelaktigt på skogsträdens växt intill 16—20 års ålder. Särskildt är den på sin plats vid uppdragning af skog på utlagda, magra åkrar. Harriset (Sarothamnus scoparius) har fått stor användning vid plan- teringar å flygsandfält. I Frankrike har det isynnerhet användts i bland- ning med strandtallen (Pinus pinaster). Vid sådd af harriset hos oss är af stor vikt, att svenskt frö kommer till användning (sådant kan numera er- hållas från Halland), då det i handeln vanliga franska fröet ej visatsig härdigt. Vidare är akasian (Robinia Pseudo-acacia) en förträfflig kväfvesam- lare. Helbing' omtalar ett slående exempel härå. Mellan tolfåriga planterade silfvergranar uppkom själfsådd af akasior från några närstående, äldre träd, »hvarvid dessa silfvergranar visade en mycket frodigare växt och yppigare utseende än deras å liknande mark och vid samma tid planterade systrar längre från de gamla akasiorna»>. Matthes” har också iakttagit akasians välgörande inflytande på granplanteringar. Sexåriga granar, som planterats på ett område, där förut vuxit akasia och der rotuppslag af densamma spirat upp, hade mycket större tillväxt än å omgifvande platser. Å ljunghedarna i södra Halland spelar möjligen kosmöret (Genista pilosa) någon markförbättrande roll såsom kväfvesamlare. Åtminstone höra hedar med Genista i markbetäckningen till de bättre. Kväfvesamlare äro vidare de båda alarterna samt antagligen också porsen (Myrica gale)3. Gunnar Schotte. Ne ? Ber. u. d. 28 Vers. Thiär. Forsswirte, Koburg 1901. > J. Briiel. Hvidgranens Vekst og Porsens Rodknolde, Tidsskrift for Skovvesen 1904. Recekke a. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, 1907. H. Ö— 7, FACKUPPSATSER. Förslag till gemensamt upplysningsarbete rörande Sveriges skogsträd och deras sjukdomar. Då skogsmannen aktgifver på trädens tysta lif, fångar månget drag hans uppmärksamhet och intresse. Ofta falla väl de så gjorda iaktl tagelserna, hvilka voro ögonblickets och tillfällighetens barn, åter i glömska. I andra fall uppbygga de en personlig erfarenhet, hvars nytta likväl i regel blir begränsad till iakttagarens eget verksamhetsrält. Så göras alltjämt rön, hvilka hvar för sig förblifva af underordnad bety- delse, men sammanställda skulle få ett helt annat värde och fylla an- senliga luckor i kunskapen om våra skogar. Hvad jag här vill framlägga är ett förslag till ett sätt att tillvara- taga och bekantgöra de många skogsbotaniska och skogszoologiska ob- servationer, som årligen landet rundt göras af intresserade skogsmän. Inom skogsbotaniken är det måhända framför allt tvenne områden, där en sammanställning af iakttagelser från skilda håll borde blifva i hög grad fruktbärande, nämligen fenologien och läran om trädsjuk- domarna: Fenologien behandlar data rörande växternas periodiska, med års- tiderna växlande lifsyttringar, såsom löfsprickning, blomning, fruktmog- nad, löffällning o. s. v. Beträffande träden göras sådana iakttagelser i mängd. Dessa saker höra ju till dem, som mest falla oss i ögonen, vi se dem återupprepas år efter år, och för vårt medvetande stå de som en bild af den rastlösa tiden själf. Söker man i vår skogslitteratur efter fenologiska data, fin- ner man likväl föga, äfven rörande de viktigaste skogsträden. Endast en större serie af dylika uppgifter är att omnämna, öfver blomningstiden för tall, gran, björk, ek och bok. Meddelanden häröfver ingå nämligen som bekant i kronojägarnes frörapporter och ha tidtals, om ock i ofull- ständigt skick, publicerats i samband med de ärliga redogörelserna öfver tillgången på skogsfrö. Egendomligt är, att de fenologiska uppgifterna Skogsvårdsföreningens tidskrift 1907. Fackuppsatser. n 194 UPPLYSNINGSARBETE RÖRANDE SVERIGES SKOGSTRÄD. helt uteslutits ur meddelandena från Skogsförsöksanstalten, hvilken sedan ett par år haft bearbetningen af originalrapporterna sig anförtrodd.! En någorlunda fullständig bild öfver tiden för eft trädslags löfsprick- ning, blomning etc. inom hela dess inhemska utbredningsområde är af stor vikt för bedömande af frågan rörande befintligheten af flera raser inom området ifråga. Nära nog lika bristfällig som kännedomen om tiden för våra skogs- träds periodiska lifsyttringar är kunskapen om deras sjukdomar. Sverige har att uppvisa flera namn af hög rang inom svampforskningen, men våra svampkännare ha företrädesvis ägnat sina studier åt den rena syste- matiken eller åt de för landtbruket skadliga arternas lefnadshistoria. Så- lunda kommer det sig, att, trots utsträckningen och betydelsen af lan- dets skogar, veta vi ganska ringa om de svampsjukdomar, som i de- samma vålla skada. Det är ej för mycket sagdt att påstå, alt vi ej ens i stort känna utbredningen inom landet af de allra vanligaste och för skogen mest ödesdigra parasitsvamparna. Än mindre känd är de olika arternas lokala utbredning och den riklighet, hvarmed de uppträda under växlande yttre villkor. De strödda meddelanden häröfver, hvilka tid efter annan offentliggjorts af flera olika personer, visa dock, att stort intresse finnes för trädsjukdomarna. Helt säkert skulle skogsmännens bidrag till kännedomen om dessa blifva vida rikligare, om man ej längre behöfde skrifva en regelrätt uppsats för att bekantgöra en observation, utan kunde affärda den med några få ord. Hvad som här sagts närmast med afseende å trädens svampsjuk- domar, gäller i tillämpliga delar äfven om den andra stora gruppen af sjukdomsorsaker, skadeinsekterna. Af ökad detaljkännedom göres oss alltid behof. Mitt förslag är, att skogsmännen, hvar och en fråfi sitt verk- samhetsfält, till denna tidskrifts redaktion insända kortfattade notiser öfver de skogsbotaniska och skogszoologiska iaktta- gelser, de tilläfventyrs göra. De influtna meddelandena publiceras i tidskriften under en eller flera fasta rubriker, t. ex. »Skogsbotaniska (respektive Skogszoolo- giska) meddelanden från reviren», samt med bestämda mellantider, minst en gång hvarje år. Vid insändandet af dylik notis bör tydligt uppgifvas, huruvida den är afsedd att publiceras under ifrågavarande, 1 Frågan om bearbetandet af de fenologiska uppgifterna angående tallens och granens blomning har flera gånger varit föremål för diskussion på försöksanstalten, men man har funnit, att dessa uppgifter ej samlats med den noggrannhet och fikformighet, som är nöd- vändig för en resultatrik bearbetning af dylika uppgifter. Ett publicerande af uppgifter för hvarje år har intet intresse. TER MEkie UPPLYSNINGSARBETE RÖRANDE SVERIGES SKOGSTRÄD. 195 fasta rubrik. Det insända materialet genomses och ordnas af fackmän, hvilka böra ha rättighet att utesluta uppenbart oriktiga notiser samt att i form af tillägg under hufvudtexten göra uttalanden öfver de refererade uppgifterna. Efter hvarje särskild uppgift angifves meddelarens namn. Vid det pioniär-arbete, som här verkligen är af nöden, kunde på så sätt en hvar bidraga utan besvär och tidsspillan för sakens formella sida, och hvarje uppgift komme till sin rätt utan att skrymma mera än nödigt. Endast för att förslagsvis åskådliggöra, hur dylika notiser kunde gestalta sig, återgifvas i det följande några af undertecknads observatio- ner från år 1906: Hornrost (Gymnosporangium juniperinum L.): Bjurfors kronopark (Dal.) juni, pyknider ytterst rikliga å rönn, talrika spår af gamla angrepp af svampen å enarne. Vernamo, Hånger, Tånnö m. fl. socknar (Smål.) juli och augusti, aecidier rikliga å rönn. Sälgrost (Melampsora salicina Lev.): Bjurfors kronopark (Dal.) juni, svampen tämligen allmän å flera Salix-arter. Poppelrost (Melampsora populina Jacq): Hånger s:n (Smål.) augusti, obetydliga angrepp å pyramidpoppel. Häggens rödrost (Puccinastrum Padi Kunze & Schm.): Bjurfors krono- park (Dal.) juni, allmän å hägg. I skogsbryn mot gärdesmark funnos bland nedfallna grankottar många angripna. Vernamo s:n (Smål.) juli, granbestånd iakttagna med en mängd nedfallna, angripna kottar. Weymouth-tallens törskatesvamp (Cronartium Ribicola Dietr.): Bjurfors kronopark (Dal.), flera angrepp på weymouth-tallar. I medio af juni höllo aecidierna på att sönderfalla. ÅA närstående vinbärsbuskar kunde svampens basidiestadium vid denna tid ej konstateras. Tallens törskatesvamp (Cronartium sp.) Bjurfors kronopark (Dal), Klo- tens kronopark (Dal. och Västmanl.); Vernamo, Hånger, Tånnö m. fl. sock- nar (Smål.); Ragunda, Fors, Hellesjö, Nyhem, Bräcke, Bodsjö m. fl. socknar (Jämtl.) allmän, mest norrut. Granrost (Chrysomyxa Abietis (Wallr.) Unger): Bjurfors kronopark (Dal.) juni, tvenne starkt angripna, vuxna granar observerade. Mjölkumlesvampen (Aecidium coruscans Fr.): Bjurfors kronopark (Dal.) juni, enstaka angrepp å gran. Stereum sanguinolentum: Klotens kronopark (Dal. och Västmanl.), Vernamo s:n (Smål), enstaka fruktkroppar observerade å veden i öppna bark- sår af gran, hvilka sår orsakats at kräftsvamp (Dasyscypha calycina Schum.). Tånnö s:n (Smål.) svampen ganska vanlig i stamsår å lärk; såren här orsa- kade af lärkkräfta (Dasyscypha- Willkommii Hart.). Coniophora puteana Schum.: Vernamo s:n (Smål.) augusti, riklig å gammal, i det fria uppstaplad björkved. Polyporus Pinicola Sw.: Vernamo m. fl. socknar (Smål.), Bjurfors och Klotens kronoparker i Bergslagen, flera socknar i östra Jämtland; allmän som saprofyt å stubbar och vindfällen, talrikast norrut. Tallens tickröta (Polyporus Pini): tickor observerade å Långö i Vid- östern (Hvittaryd s:n, Smål.) samt i Uggleviksskogen vid Stockholm. Granens tickröta (Polyporus Abietis): tickor observerade i Fors s:n (Jämtl.). 196 UPPLYSNINGSARBETE RÖRANDE SVERIGES SKOGSTRÄD. Björkens häxkvastsvamp (Taphrina sp.): västra Småland flerstädes allmän. Taphrina Pruni Fuckel: Bjurfors kronopark (Dal.), allmän å hägg. I medio af juni voro somliga angripna frukter redan grå och skrynkliga (d. v. s. svampens porlager var utveckladt), men de flesta ännu hvitgröna. Svartprick (Gnomonia tubiformis Tode): Hånger s:n (Smål.) juli och augusti, tämligen allm å blad af al. Häggens gulskorf (Polystigma ochraceum Wahlenb.): Hånger s:n (Smål.) juli och augusti, ej sällsynt å blad af hägg. Snöskytte (Phacidium infestans): Bjurfors och Klotens kronopark samt östra Jämtl., allmän å nedre grenar af ungtallar, ingenstädes dock iögonfal- lande skadegörande. Lärkkräfta (Dasyscypha Willkommii Hart.) Tånnö s:n (Smål). TI ett 20 å 25 år gammalt blandbestånd af tysk tall, lärk och gran visade tämligen många lärkträd stamsår, och hade stammen flerestädes afdött ofvanför de- samma. Svampskålar saknades vid. stamsåren, men voro rikliga på smärre kvistar. Ascosporer 1 angusti. Gran (resp. tall-)kräffta (Dasyscypha calycina Schum.): västra Småland, Bjurfors och Klotens kronoparker och östra Jämtland, allmän, mest på gran. mindre på tall. I Småland och vid Kloten somliga bestånd angripna till 40—50 & af träden och däröfver. Starkt angripna bestånd äfven observe- rade i Ragunda och Fors socknar af Jämtland. (I sistnämnda socken äro t. ex. på Skogsförsöksanstaltens profyta n:r 39 öfver 20 & af träden an- gripna af denna svamp). Svampens fruktskålar ej iakttagna i Jämtland och vid Bjurfors, endast i några få fall vid Kloten, däremot tämligen vanliga vid kräftsår å gran i Småland Å tall äro fruktskålar endast observerade i två fall (Småland.). Ascosporer i juli, likaledes spirningskraftiga konidier. Daldinia concentrica Bolton: Vernamo s:n (Smål.) juli och augusti, å stammarne af brandskadade lindar. Ascosporer i början af augusti. » Gökblod>, gallbildningar å öfverhuden af bladen, orsakade af mikrosko- piskt små spindeldjur till släktet Phytoptus: Vernamo, Hånger m. fl. sock- nar (Smål.) juli och augusti, mycket rikligt på björk, al och lind, äfvensom i ringare grad på asp och lönn. Bjurfors kronopark (Dal.) juni, ganska all- mänt på björk, äfven iakttaget på asp. Fors socken (Jämtl.) september, en- staka angrepp på björk. Edvard Wibeck. Redaktionen ansluter sig lifligt till ifrågavarande uppslag och skall med nöje öppna tidskriftens spalter för dylika meddelanden. Den vill därför till ärade läsarne ställa en varm vädjan att under nu instun- dande sommar påbörja anteckningar i hithörande frågor. Bidrag, som inflyta före den 1 december, komma att ordnas och sedermera publice- ras i tidskriftens fackliga del. I de fall, då minsta tvifvel kan råda om bestämmandet af orsaken till skadegörelsen å skogsträd, böra prof med- sändas och adresseras antingen till Föreningens kontor eller Statens Skogsförsöksanstalt. Redaktionen. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907. H. Ö—7. FACKUPPSATSER. LITTERATUR. (Vid hänvisningar till nedanstående tidskrifter användas följande förkortningar A. F. u. J. Z. = Allgemeine Forst- und Jagd-Zeitung; Bull, Soc. Belg. = Bulletin de la Société centrale forestigre de Belgique; C. f. d. g. F. = Centralblatt fir das gesammte Forstwesen; F. Cbl. = Forstwissenschaftliches Centralblatt; F. Forstf. M. = Finska Forstför- eningens Meddelanden; L. J. = Lesnoj Journal; N. Z. f. L. u. F. = Naturwissenschaft- liche Zeitschrift fir Land- und Forstwirtschaft; Rev. = Revue des eaux et foréts; Schw. Z. = Schweizerische Zeitschrift fir Forstwesen; Th. J. = Tharandter forstliches Jahrbuch; Z f. F. u. J. = Zeitschrift fir Forst- und Jagdwesen; T. f. Sg. = Tidsskrift for Skogbrug. T. f. Sv. = Tidsskrift for Skovvesen; S. Moss. T. = Svenska Mosskulturföreningens tidskrift). Skogsskötsel. C. JACOBI: Vocabulaire forestier. Köpenhamn, Leipzig och Paris 1907. 87 + 104+78 sid. Pris 4.50 kr. Hvar och en som läser utländsk skogslitteratur har nog saknat en ord- bok för skogsliga termer. En sådan har nu nyligen utkommit i vårt södra grannland. : Arbetet sönderfaller i trenne delar: en fransk-tysk-dansk ordbok, en tysk-fransk-dansk samt en dansk-fransk-tysk ordbok. Ordlistorna upptaga en- dast rent skogsliga uttryck och således ej mera tekniska eller naturvetenskap- liga ord och ej heller jakttermer. I ett dylikt arbete är naturligtvis svårt att konsekvent uppta hvarken för lite eller för mycket. Författaren synes dock i allmänhet valt en god medelväg, om ock en förklaring af den skiftande betydelsen af flera när- stående uttryck, särskildt beträffande tyska språket, varit af intresse. Man saknar också flera tyska facktermer. Ifrågavarande arbete är ett nytt bevis på lifaktigheten bland danska skogsmän och ett led i de utmärkta handböcker, som icke minst tack vare understöd från fonder för vetenskapliga arbeten — denna gång Julius Skiches stiftelse — kunnat utgifvas i Danmark. Ordboken förekommer i bokhandeln äfven i ett särskildt för den danska publiken afsedt omslag under titeln: C. Jacobi, Forstordbog, dansk-tysk-fransk. : G. Sch. N. P. JENSEN. En ny Udpriklingsmetode for Naaletr&er. Hedesel- skabets Tidsskrift 1907, n:o 4. Medan den vanliga omskolningsbrädan är afsedd för omskolning tvärs öfver plantsängen, är den af Jensen beskrifna metoden, som först användts af Wm. Mark afsedd att kunna användas vid omskolning längs sängen. Omskolningsbrädet — helst af hårdt trä, ek eller bok — göres 5” bred, 28” lång och I” tjock i bortre ändan, men tunnare mot främre kanten. 198 LITTERATUR. Invid denna göres en 3/,” bred fördjupning, som förhindrar plantorna att alla ut. I denna kant af brädet anbringas sedan utskärningen för plantorna. Sedan jorden gräfts upp längs sängen, lägges brädet 3/,” framför jordran- den, hvarefter plantorna hängas i de för dem afsedda skären, och den upp- kastade jorden skjutes ned i rännan med högra handen, medan den vänstra stödes mot brädet. Härefter vändes brädet om och plantorna släppa brädet. En karl med 2 barn anses på en arbetsdag af 10 timmar med en dylik omskolningsbräda hinna omskola 16,000 plantor. (Cia SA L. HUFNAGL. Entspricht der forstliche Unterricht den Bediurf- nissen unserer Zeit? C. f. d. g. F. 1907, At. 1. Författaren klagar öfver att vid de högre skogsläroverken i Tyskland och Österrike ej undervisas i »forstliche Handelskunde»>». TI facklitteraturen förekomma allt allmännare upp- satser om virkestullar, exportförhållanden, frakttaxor, om handelskonkurrens och handelskotym m. m., medan skogstidskrifterna förr blott »närts af råd för skogskulturer eller uppsatser om visarprocent». På kongresser och för- eningssammanträden liksom i parlamenten äro de handelspolitiska frågorna aktuella. En minister måste höra talas om och tala om trä. Endast de skogsliga undervisningsanstalterna äro oberörda af dessa strömningar och arbeta endast i de gamla hjulspåren. Och ändå är det så viktigt för både skogs- skötsel och skogsindelningen att känna dessa förhållanden. Valet af trädslag och omloppstid äro härpå beroende. Skogsmännen måste därför studera skogslig handelsgeografi. De måste känna hvar det eller det trädslaget växer, i hvilken form och mängd det förekommer 1 världsmarknaden etc. Den lilla uppsatsen torde äfven i någon mån vara tillämplig på våra förhållanden och af aktuellt intresse, då skogsundervisningens omreglering står på dagordningen. Äfven hos oss äro nog ofta skogstjänstemännen, om ej i samma grad som i Tyskland, främmande för de handelspolitiska frågorna. G-. Sch. Skogsuppskattning. K. G. G. NORLING: En formklasstabell. Årsskrift från Föreningen för Skogsvård 1 Norrland 1906, II. Till hjälp vid uppskattning af stående träd har förf. uträknat kubikinne- hållet af koner och paraboloider med hos våra skogsträd förekömmande höj- der och brösthöjdsdiametrar. Resultaten hafva införts i en tabell, hvars upp- ställning framgår af nedanstående exempel: FIN LaNalmtenrtietr | Diameter vid | — E | | brösthöjd. 113 NN NERTS | 17 19 21 | 23 25 27 Formklass cm. AT RN F Kubikmeter I I 30 0.38 0.42 0.47 | 0.52 0.56 O,61 0.66 0.70 K 0.42 0.47 0.53 | 0.58 0.64 0.69 | 0:75 0.80 M, 12 20:47. | - O:53 0.59 | 0.65 | 0.72 0.78 O.f4 0.90 | p O.51 0.58 0.65 0.72 | 0:79 0.86 | 0.93 1.00 | BP LITTERATUR. 199 Vid användandet gäller det att uppmäta brösthöjdsdiametern och höjden samt att bedöma hvilken /ormklass trädet tillhör, d. v. s. om dess form unge färligen öfverensstämmer med någon af gränsformerna K (konen) och P (para boloiden) eller om den kanske närmare motsvarar ett af de interpolerade medelvärdena M, och M,. Bland hos oss använda kuberingstabeller påminner Norlings närmast om J. O. af Zelléns bekanta tabell i »Fickbok för Skogsmän». Skillnaden är den, att af Zellén för olika brösthöjdsdiametrar och höjden anför de kubikmassor, som svara mot vissa brösthöjdsformtal, medan Norling bygger på de absoluta formtalen. Det senare förfarandet synes mig innebära ett gifvet framsteg, enär de absoluta formtalen endast äro beroende af stamkurvans form och icke såsom brösthöjdsformtalen äfven af höjden, hvarför de utan all fråga äro lättare att uppskatta. JIE, VILH. ALUND: Om kvantitetstillväxtprocenten och en metod för dess uppmätning. Årsskrift från Föreningen för Skogsvård i Norrland 19006, II. Om D = brösthöjdsdiametern, n = antal undersökta årsringar och A, = bredden af dessa n årsringar, så är brösthöjdsgrundytans tillväxtprocent p = 200 X 2 A, nD efter diametern, så att nD alltid blir = 200, fås p = 2 A,. I stället för att som vanligt räkna antalet årsringar på yttersta centimetern mäter Alund där- för bredden af ett för hvarje olika diameter konstant och på förhand uträk- nadt antal årssringar och erhåller så procenten genom att helt enkelt mul- tiplicera med 2. Vid undersökning af massatillväxtprocenten hos stående träd höjes faktorn 2 i samma proportion som den Schneiderska »konstanten». För att äfven undgå denna multiplikation föreslår förf. till sist att för de olika konstanterna afpassade skalor skola uppgraderas på en med rännor för borrspånets placering försedd metallbit. SER (Breymans formel). Afpassar man antalet undersökta årsringar TH. ÖRTENBLAD: Om de åren 1884 till och med 1891 utförda till- växtundersökningar i Norrland och Dalarna och I. FLODSTROM: Om tillväxtundersökningar i Norrland. Årsskrift från Föreningen för Skogsvård i Norrland 1906, II. I dessa båda uppsatser framlägga författarna sina åsikter rörande nämnda tillväxtundersökningar, hvilka voro föremål för diskussion i Skogsvårdsföre- ningens Tidskrift sist!lidet år. Då emellertid denna fråga hänskjutits till sär- skilda sakkunniga, bland hvilka herr Flodström är en, torde ett närmare ingående på uppsatsernas innehåll f. n. icke vara lämpligt. Ik Via Skogsteknologi m. m. H. V. TIBERG. Skogsproduktion på kemisk grundval. Värmländska Bergsmannaföreningens annaler 1900. För större delen af denna läsvärda artikel redogöres å annat ställe i Skogsvårdsföreningens tidskrift. Jag vill blott uppehålla mig vid de delar af uppsatsen, som beröra afdikning. Tiberg har med sin kända stora noggrannhet undersökt ett större skogs- område vid Långbanshyttan och funnit att tillväxten å denna trakt — en 200 LITTERATUR. hög platå — blott är 0,5; kbm. ÅA denna platå, som är öfvervuxen af hvit- mossa, har dikning för c:a 30 år sedan utförts, men utan något resultat. Skogen har ej växt bättre med än utan dikning. Orsaken till den klena tillväxten ligger däri, att högplatån ej tillföres någon näring och att den nä- ring, som finnes, sköljes med vattnet nedför bergets sidor, där man också mycket riktigt ser en gradvis stegrad förbättring hos vegetationen. Endast dikningen kan därför ej göra denna mark fruktbar, hvarför man måste di- rekt tillföra bristande näring, särskildt kalk. Hvitmossebildningen är nämligen ett tecken till att jorden lider brist på kalk, men äfven på kali och magnesia eller i allmänbet på baser. Förf. redogör noggrannt för huru det är möjligt att jorden kan lida så fullständig brist på kalk, men däremot ha öfverflöd på fosfor. Genom exempel visas huru skadligt stillastående vatten är för växterna. Tiberg säger därvid bl. a.: Särskildt för granen är kväfvet nödvändigt. Med regnet erhålla vi 1t—12 kg. pr har i form af salpetersyra eller ammo- niak eller i det närmaste lika mycket som hvad man får i en säck chili- salpeter, som kostar 22 kr. Detta för granen så ytterst värderika kväfve bortrinner emellertid gagnlöst å ställen, där stagnerande vatten finnes, enär regnvattnet ej kan nedtränga i marken, då det stagnerande vattnet förut upptagit platsen. Den intressanta uppsatsen afslutas med några reflexioner öfver dikenas djup, hvarvid förf. varnar för alltför djup dikning. Wi. En. N. v. LORENZ. Imprägnierung von Buchenschwellen mit Karbolsäure — Emulsion. C. /. d. g. F. 1907 häfte 4. Sedan författaren gjort talrika försök med impregnering af boksleepers med tjärolja, har han funnit att denna ej lyckas väl på grund af att tjär- oljan är allt för tungflytande och därför ej kan intränga så väl i bokvirkets celler, som önskvärdt skulle vara. Författaren har därför senare gjort sina försök med en karbolsyreemul- sion, som tillredts på följande sätt: o,; viktsprocent hartstvål lösas i 100 delar vatten med någon liten tillsats af soda, hvarefter 5 viktsprocent ren karbolsyra tillsättes. Hela lösningen emulgeras under c:a 15 minuter. Genom nu omnämnda emulsion kunna boksyllarna impregneras ända in i kärnan. Härvid insättas dessa i en tät järncylinder, ur hvilken luften ut- pumpas. Träsaften utrinner härvid. Sedan införes emulsionen, som under 8 å 10 atmosfärers tryck inpressas i virket. Sleeprarna upptaga 25 å 40 2 emulsion. Hela impregneringen tager blott 2 timmars tid. Författaren rekommenderar användandet af så torrt virke som möjligt, hvarför under vintern fällda träd först mot hösten böra impregneras. W. E—n. Skogsbotanik och iordmånslära. H. V. TIBERG. Skogsproduktion på kemisk grundval. Separat ur Wermländska Bergsmannaföreningens annaler. Filipstad 1907. Den för vår skogsvård ifrigt verkande värmländske bergsmannen har här berört en fråga af största intresse för vårt skogsbruk. Det är den olika produktion, som skogsmark af olika geologisk beskaffenhet visar i Värmland, LITTERATUR. 201 som varit den närmaste anledningen till ofvannämnda uppsats. D:r Lovén, chefen för Uddeholms skogsväsende, framlade år 1906 inför Värmländska bergsmannaföreningen åtskilliga siffror, belysande berggrundens inflytande på skogsproduktionen. Af dessa framgick att den i Värmland ofta anstående hyperiten ger upphof till en skogsmark, som förmår framalstra isynnerhet af gran en vida högre produktion än sådan mark, som bildas af graniter och granuliter. Medelproduktionen för hela omloppstiden (tall 105, gran 80 år) i kom. virkesmassa pr hektar och år visade sig vara för: Ren tallskog. Barrblandskog. Ren granskog. HANOhReE von bår 2,58 kbm. 2,80 kbm. — — (STÄDA PLUS RE ears e ee r2108 0 AFOFEEa 4,01 kbm. (ETT EISBA AA 00 Rh —- = — 4,26 > IFLVP ÖT Öogetslesss ara — — — — 8,08 Analyser af hyperit från Värmland saknas visserligen, men analyser af samma bergart från andra håll inom landet visa, att hyperiterna utmärka sig jämförda med graniter och gneiser, men framförallt med hälleflintor, för en hög kalk- och magnesiahalt. Med rätta söker författaren orsaken till hype- ritens godhet såsom skogsmarksbildare i dess vittringsförmåga och uti kalk- halten. Författaren söker nu med stöd af äldre askanalyser, hufvudsakligen ut- förda i Tyskland, att utreda våra träds behof af mineralisk näring. Han utgår från trädens halt af mineralämnen och beräknar därefter deras behof. Ett sådant förfaringssätt är emellertid från växtfysiologisk synpunkt oriktigt och har också öfvergifvits i den senare skogliga litteraturen, där växtfysio logiens resultat mera fått göra sig gällande. Den mängd mineralämnen, en växt upptager, växlar betydligt allt efter markens och de yttre förhållandenas beskaffenhet. Det har också, isynnerhet inom åkerbrukskemien visat sig, att växterna många gånger för samma produktion upptaga högst olika mängder mineralämnen. Ett visst slöseri (luxuskonsumtion) med mineralämnen äger rum, utan en motsvarande höjning 1 produktionen af organisk substans. I akazian (Robinia Pseudacacia) ha vi ett exempel på ett träd, som tar upp betydande mängder mineralämnen, men har mycket små anspråk på markens beskaffenhet. Hvad som upptages är icke detsamma som växtens behof. Den af förf. an- gifna tabellen XI (sid. 202), som angifver hvad skogsjorden bör på ett om- lopp af 100 år tillhandahålla pr hektar hvilar därför på högst osäkra slut- satser och äger framförallt icke tillämpning på våra förhållanden. Författa- ren jämför sedan de i nämnda tabell angifna mängderna mineralämnen med analyser å skogsjord från Värmland och finner därvidlag, att den tillgängliga kalken icke räcker till för granskogens behof under ett omlopp af 100 år, när man äfven tager i betraktande hvad som ingår i barren och grenarna. Ehuru som förut nämnts kalkylen angående behofvet hvilar på oriktiga förut- sättningar, så torde äfven jordanalyserna, såsom de utförts, vara behäftade med ett fel. Profven äro tagna på det sättet att tunna vertikala skifvor tagits i gropar på 1,5 fot." Af de sålunda tagna profven har fimjorden (sik tad genom I1,; mm. sikt) analyserats. I analyserna har sålunda äfven ingått hvit- eller gråsanden, det öfversta mer eller mindre uttvättade minerallagret. - !) Värmlands läns skogsodlingsstyrelses utställning, anordnad af disponent H. V. Tiberg, Wermländska Bergsm. ann. 1903, sep. sid. 3. 202 LITTERATUR. När det gäller åkerjord, hvarest de olika lagren genom plöjning och dylikt blandas med hvarandra är ett sådant proftagningssätt riktigt. När det gäller skogsjord måste man däremot ta hänsyn till de olika skikten i marken. Hade profven tagits så, hade det nog visat sig, att kalkhalten i det icke ut- tvättade minerallagret varit högre än hvad dessa prof ge vid handen. Ge- nom proftagningssättet kommer författarens jämförelser mellan markens halt af kalk och trädens behof att lida af ännu en felkälla. För öfrigt torde väl vittringen försiggå något hastigare, än hvad förf. är böjd att antaga. Författaren framhåller emellertid, och detta med allt rätta, att det ofta råder en relativ brist på kalk i våra moräner. En kalktillförsel skulle otvif- velaktigt höja produktionen, ett påtagligt exempel härpå är Omberg, som består af urberg, men där moränen af isen fått ett tillskott af kalk från Vadstenaslätten.! Förf. förordar därför i skogsbruket en relativt billig till- försel af kalk eller kanske hellre af dolomitisk (magnesiahaltig) kalksten. Sedan han redogjort för några andra medel, förnämligast dikning (se föreg. referat) gör författaren några kalkyler öfver kostnaderna för kalkning 1 skogs- mark. Han beräknar, att en afsevärd förökning af skogsproduktionen kan vinnas med en så ringa kvantitet som 2 ton bränd kalk pr hektar, men att där en mera afsevärd förbättring af skogsmarken önskas, en större mängd kalk bör gifvas. Han rekommenderar därvidlag råmaldt kalkstensmjöl från 20tillFöRA TS ton pr har: I första häftet? för i år af tidskriften redogjordes för experiment af- sedda att närmare utröna kalkens roll för och kalkningens utförande på boktorf. Kalken har här hufvudsakligen betydelse som förmedlare af nitrat- bildningen i marken. Sannolikt har kalken till mycket väsentlig del en lik- nande roll i våra barrskogar. Ehuru författarens kalkyler angående markens produktionsförmåga och trädens mineralbehof måste anses hvila på ganska osäkra förutsättningar — skogsproduktionen lägges teoretiskt säkrare på en växtfysiologisk än en ke- misk grundval — hälsar man dock med glädje författarens intressanta ar- bete. Frågan om kalkens betydelse i vår skogsmark är af det allra största teoretiska intresse. För den som arbetar med dte naturvetenskapliga proble men angående skogsvården, är ett dylikt framkasande af ett teoretiskt pro- blem från den praktiska skogsvårdens sida af allra största värde. När förf. nämner, att Statens Skogsbiologiska anstalt (rätteligen Statens Skogsförsöks- anstalt) bör i det allmännas intresse företaga dylika försök, kan det icke annat än glädja en af dess tjänstemän. För närvarande är emellertid an- stalten ännu så litet rustad, att den åtminstone inom den allra närmaste tiden ej kan påbörja dylika försök. Det är emellertid att hoppas att an- stalten inom en snar framtid skall sättas i stånd att arbeta äfven för dylika frågor. Jäla sek 1 Se t. ex, Hesselman, Om allmänna betingelser för skogsväxten i landet, Skogsvårds- föreningens Tidskrift 1906., sid. 211. ?) P. E. Miiller og Fr. Weis. Studier over Skov- og Hedejord. I. Om Kalkens ind- virkning paa Bogemor, sid. 27. SKOGSVÄRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT TOO. EM: 6 == 7. FACKUPPSATSER. SKOGSADMINISTRATIONEN. Vadsbo revirs delning. Den 35 mars biföll Riksdagen alla af Kungl. Maj:t äskade anslag till skogsväsendet, däribland delning af Vadsbo revir i Skaraborgs län. Detta revirs delning, som tillstyrkts af statsutskottet mot 4 reservanter, bifölls i första kammaren utan votering och i andra kammaren med 103 röster mot 93. Detta beslut föregicks i båda kamrarna af en längre diskussion, som torde vara af särskildt intresse för skogsstatstjänstemännen. Första kammaren. Herr Tamm, Hugo: Det är icke blott mot den särskilda punkten rörande an- ställande af en ordinarie jägmästare i Vadsbo revir, som jag reserverat mig, utan det är på grund af några andra i den kungl, propositionen förekommande frågor, som jag ansett mig böra begagna tillfället att yttra mig. Såsom kammaren ser, förekommer det i den från domänstyrelsen ingifna in- lagan om de anslag, hvilka skulle äskas af Riksdagen, två punkter i afseende på revirförvaltningen. Den ena punkten rör anställande af ytterligare tre revirförval tare i Jämtland på grund af den utaf Riksdagen antagna skyddsskogslagstiftningen, Herrarna torde kanske erinra sig hvad denna lag innehåller. Denna lag inne- håller, att inom skyddsskogsområdet får endast skog tagas till husbehof, men utsy- ning öfver husbehofvet skall verkställas på statens bekostnad af skogsstatstjänste- man; dock är skogsägaren berättigad att på en gång erhålla utsyning i så stor ut- sträckning, som med skogens återväxt och framtida bestånd är förenligt. Men dess- utom innehåller den en mycket större inskränkning, nämligen den, att för så vidt för nedanliggande skogars skyddande från förstöring genom försumpning eller dylikt större inskränkningar i äganderätten än ofvan nämnts behöfva vidtagas, äger Kungl. Maj:t att ålägga rent af förbud för vidare huggning, i hvilket fall dock skogsägaren är berättigad att få denna skog inlöst af staten. Huru som helst, måste detta be- traktas såsom en ganska stor inskränkning, som är ålagd ägarna af dessa skogar. Således bör väl staten åtminstone tillse, att den rättighet, som finnes kvar, nämligen för dessa att få sin skog utsynad, blir vederbörligen fullgjord. Nu är förhållandet det, att när denna skogslagstiftning infördes, fanns det en hel mängd personer, hvilka hade timmer redan utsynadt, hvilka hade rättighet att få detta timmer och hvilka nu stängdes därifrån på den grund, att icke utsyning kunde lämnas. Kungl. Maj:t löste då frågan på det viset, att en hel mängd — jag tror 10 å 20 — extra assistenter och unga personer uppskickades för att verkställa denna utsyning. För min del anser jag, att när staten ålägger enskilda medlemmar ett sådant tvång, som i alla fall detta är, är det först och främst statens skyldighet att tillse, att icke hela denna pålaga blir tyngre eller odrägligare än nödvändigt är, för att den skall fylla sitt statsändamål. Jag anser således, att dessa personer, som drabbas af denna skogslagsstiftning, hafva mer än någon annan rätt att få densamma tillämpad såvidt möjligt till deras belåtenhet inom lagens gränser. Men redan därför anser jag, att det varit skäligt bifalla detta förslag, som upptager ytterligare tre ordinarie jäg- mästare. Ett annat skäl finnes också, och det är, att om någonstädes det verk- ligen är svårt att för skogens bestånd säga hvad som kan afverkas och bör afver kas och hvad som icke kan afverkas och icke bör afverkas, så är det just i dessa utsatta fjälltrakter. Där fordras därför stor lokalkännedom och bekantskap med ortförhållandena, för att icke misstag skola begås, ty misstag i den punkten med- föra, att skogen aldrig kommer upp igen. Därtill är marken för svag och klimat- förhållandena för karga. Äfven af detta skäl anser jag, att det hade varit ytterst angeläget, att denna domänstyrelsens anhållan hade vunnit Kungl. Maj:ts bifall och nu framlagts. De skäl mot framläggande af förslaget, som af Kungl Maj:ts anförts, hafva icke för mig fullt gällande kraft. Det är nämligen så, att den slutliga reg- eringen af skyddsskogsgränsen icke är fastställd; men huru mycket den än ändras, 204 SKOGSADMINISTRATIONEN. finnes det alldeles tillräckligt med göromål för den stadigblifvande jägeripersonalen. Jag skall be att få fästa herrarnas uppmärksamhet på hvad dessa revir betyda. Frostvikens revir omfattar 395,284 hektar, däraf under skyddsskogslagstiftning 284,085 hektar. Östersunds revir omfattar 106,000 hektar, däraf 59,000 hektar under skydds- skogslagstiftning. Åre revir omfattar 209,268 hektar, däraf 164,950 hektar under skyddsskogslagstiftning. MHallens revir omfattar 183,972 hektar, däraf 80,825 hektar under skyddsskogslagstiftning. Bräcke revir är mindre; det omfattar endast 33,497 hektar kronoparker, ecklesiastika boställen med flera allmänna skogar. Råtans revir omfattar 163,377 hektar, däraf 139,600 hektar under skyddsskogslagstiftning. Hede revir omfattar 255,578 hektar, däraf 145,250 hektar under skyddsskogsslagstiftning, Herrarna se således, att det är sådana arealer, att äfven om delar komma att af- skäras och icke något läggas till i stället, blir det tillräcklig verksamhet för hvar och en ordinarie tjänsteman däruppe, om han vill fullgöra sina funktioner, hvilka naturligtvis, om jag så får säga, icke äro att bedöma endast efter storleken af arealen, ty i den ingå mycket fjälltrakter, men det hindrar icke, att dessa arealer skola öfver- gås och utsyningar där ske på begäran. Således kan jag icke finna annat, än att detta vore bland det angelägnaste för närvarande, och jag kan endast beklaga, att på — jag får säga — mindre viktiga skäl detta förslag icke framkommit till Riks- dagen, då jag vet, huru mycket missnöje denna skyddsskogslagstiftning har åstad- kommit däruppe, då jag varit med om att drifva igenom den i Riksdagen och då jag anser förslaget vara af yttersta vikt för hela denna del af Norrland, hvarest, om man icke far varligt fram, det ena tusendet hektar efter det andra kommer att förvandlas till ödefjäll. Detta är skälet till att jag beklagar, att så icke har skett. Så kommer jag till den frågan, beträffande hvilken jag reserverat mig, och den rör anställandet af en revirförvaltare inom Vadsbo revir. Fråga är egentligen om ett utbyte af den extra jägmästare, som är anställd där, mot en ordinarie, Då är frågan: är det skäl att nu bifalla Kungl. Maj:ts framställning och antaga ytter- ligare en jägmästare därnere? Herrarna erinra sig kanske, att år 1900 var detta också föremål för Riksdagens pröfning, och blef samma förslag icke heller då god- kändt. Det skäl, som kommit till, skulle vara det, att det är ungefär 2,550 hektar nyinköpt mark, som tillkommit och ökat arealen af kronoskogen, men å andra sidan har arealen af de skogar inom reviret, som stå under skogsstatens kontroll, min- skats med 3,710 hektar, så att arealen är ungefär densamma. Nu är hela arealen uti Vadsbo revir icke så förfärligt stor, ty den är 19,000 hektar kronomark och 6- å 7,000 hektar annan mark. Att nu anställa för denna areal två ordinarie jägmäs- tare synes mig vara en sak, som icke är alldeles nödvändig. Det behöfs ju bara, att jag vänder mig till dem, som känna till, huru pass stor areal, som nu skötes såväl vid våra bruk som vid många andra bolag och större egendomar för att få bevis på att ex jägmästare mycket väl kan sköta och sköta både intensivt och väl vida större arealer, hvilket möjliggöres genom anställande af godt underbefäl — här skogvaktare. Jag kan således icke finna själfva arealen vara en sak, som bör be- tinga eller nödvändiggöra ytterligare en ordinarie jägmästares anställning. Det andra skälet är det, att bruttoinkomsterna af detta revir ökats på sista åren till 147,000 kronor, och att 2£ofterna för tillgodogörande af virket och för kulturkostnader på detta revir medtaga 80,000 kronor, hvarigenom bevis skulle vara anfördt för att här råder en intensiv skogsskötsel och att sådan bär sig. Detta vore ett bevis, om man vore viss på att dessa resultat vore af konstant och icke af tillfällig natur. En annan förklaring, att det senare kan vara fallet, kan vara denna: Till stor del består detta revir af nyinköpta, mer eller mindre utglesnade skogar. Dessa kräfva stark afverkning 7 början och dyrbara kulturer för att bringas i full- godt skick, och däraf härflyta stora tillfälliga inkomster och dito utgifter. Detta anfördes mycket riktigt i kungl. propositionen vid 1900 års riksdag, och vidare: en stor del af de nybildade kronoskogarna vore sådana, att, sedan de blifvit ställda i ordning, förvaltningsbestyren skulle blifva af den art, att ganska stora trakter kunde tillhöra hvarje revir. Nu faller just denna skog under hvad den kungl. pro- Positionen då sade, och helt naturligt drager jag däraf den slutsatsen, att inkom- sten af den är tillfällig och likaså utgifterna för ordnande af de inköpta skogarna och den nödiga kulturen af dem. Jag vill blott i förbigående nämna för herrarna, att för detta revir har Kungl. Maj:t utbetalat sista året en tiondedel af till alla svenska statsskogar anvisade anslag till själfva skogsskötseln. Således är det väl klart, att det endast är tillfälligt, ty eljest skulle vi komma till de mest orimliga VADSBO REVIRS DELNING 205 summor, om vi på 20,000 tunnland skulle hafva sådana kostnader. Under sådana förhållanden först och främst anser jag icke, att bevisningen ligger klar för att det är nödvändigt att här anställa en ordinarie jägmästare. Mina herrar, denna skogsstat måste omorganiseras. Det går icke an, att det är på det viset det nu är. Revirförvaltarna måste hafva bättre aflöning, eljest förloras de bäste, som öfvergå till enskilde; deras arbete måste göras mera produktivt, i det att allt, som kan an- förtros åt billigare arbetskraft — skogvaktarna — lämnas dessa och revirförvaltarna befrias från skrifgöromål i största möjliga utsträckning och hafva sitt arbete ; skogen, ej vid skrifbordet. Utveckningen får icke gå i den riktningen, att jägmästarna blifva egentligen tvungna att sitta och skrifva och icke vara i skogarna. Öfver- jägmästarna äro öfverhopade med skrifarbete, då de, som ju äro utvalda såsom de skickligaste, i stället borde vara i skogarna och se, huru skogarna skötas. Deras tid är till största delen upptagen af att sitta inne på kontoret och skrifva. Jäg- mästarna äro öfverhopade på samma sätt med alla möjliga skrifvelser och deras verk- samhet allt mer och mer klafbunden af cirkulär, t. o. m. innefattande förbud att under hand sälja stubbar och ris för 20 kronor. Tro herrarna, att man får dugligt folk genom att klafbinda dem? ”Tro herrarna, att personer, som skola med intresse och ifver sköta sina åligganden, böra klafbindas på detta sätt? Enligt min tanke går det alldeles åt motsatt håll, Skall man få dugligt och skötsamt folk, måste man visa dem förtroende. Man måste bereda dem möjlighet att visa, att de med sitt eget arbete lyckats sköta skogarna väl och sköta dem så, att de äfven lämna inkomst. Jag tror, att det är rätta vägen att hos denna kår skapa intresse, att den sättes i stånd att visa, att genom deras åtgärder har verkligen skogen satts i godt skick och inkomster beredts. Och jag tror att de kunde befrias från mycket skrif- göromål uppifrån äfvensom från många göromål nedåt, och att dessa göromål lämp- ligen kunde öfverlämnas åt lägre aflönade personer. Själfva skulle de då kunna vara öÖfverstyre i respektive större revir. Jag anser, att en omorganisation måste hafva detta till syftemål. Om man så organiserar, tror jag icke, att man för hvart tiotusende hektar behöfver en revirförvaltare. Han hinner mycket mer, om han såsom en duglig chef ser efter, att underbefälet arbetar och sköter sig väl. Jag anser det således icke vara skäl att nu öka den ordinarie staten, då man vet, att en omorganisation snart måste göras. Jag nämnde nyss, att Vadsbo revir fått en tiondedel af reservationslaget en- samt. Jag kan icke underlåta att äfven beröra detta med ett par ord. Herrarna hafva detta anslag på sidorna 45 och 46 i statsutskottets betänkande. Går jag igenom staten, så finner jag, att bland inkomsterna till statsverket är upptagen en beräknad inkomst i budgeten af $,000,000 kronor af skogsmedel. Men här är det ett afdrag för det ena och det andra af 3,100,000 kronor, hvarför det verkliga nettot är endast 4,891,000 kronor af Sveriges skogsegendomar, och ändå finnes en post, som måste ökas. k K Om jag går igenom alla dessa olika utgifter på reservationsanslaget, är det egentligen endast fyra, hvilka höra till den egentliga skogsskötseln, nämligen: till afverkning, kolning, sågning och transport af skogseffekter ...... kr, 403,661: — viSkossodling OCH markberedpin 2 .;...c:se-:s-ssosspee spans > 219,513: — SRV AT a S a sta ab eron sla s njelbas Förs Rss 73,455: — >» rågångsrensning, hägnad och dikning > 103,724: — detta gör tillsammans kr, 800,353: — 800,000 kronor för tillgodogörande af alla skogseffekter, som staten har och äfven för kulturen! Detta är nu först och främst orimligt litet. Om det bara blåser ner skog, så skall den tillgodogöras på något sätt, men då står domänsty- relsen utan medel i detta fall. Det är orimligt, såsom det nu går till, att Riks- dagen 1907 beslutar hvad som skall i detta hänseende år 1908 utgifvas till själfva skötseln af skogen. Det kan hvarken för skogsskötseln eller budgeten vara godt, att så är ordnadt. Nu anslås ungefär 800,000 kr. för detta ändamål: hvad skall då domänstyrelsen göra? Den får bestämma kostnaderna efter anslagets belopp och icke efter skogens behof. Nog är det ett konstigt sätt att ekonomiskt sköta en affär, i stället för att det borde vara skogen, som bestämmer hvilka kulturafgifter och afverkningsafgifter, som behöfvas, Förut har det gått an, därför att det funnits reservationer, som man kunnat använda vid behof, men nu äro dessa reservationer slut. 206 SKOGSADMINISTRATIONEN. För min person skulle jag ej vara rädd för att lämna domänstyrelsen rätt att för dessa poster använda af inflytande skogsmedel — och redovisa det så uppkomna nettot. Man dödar ju eljest lätt intresset hos de tjänstgörande skogsstatstjänste- männen och omöjliggör för domänstyrelsen att sköta sig. Någon frihet måste det finnas inom hvarje förvaltning, om den skall kunna sköta sig nöjaktigt. Nu finnas hvarken människor eller pengar. Skola vi såsom vi önska sätta skogen i stånd, måste det organiseras på sådant sätt, att personalen kraftigt intresserar sig för sin uppgift och att det finnes medel, som jag helst skulle se icke betungade budgeten. Och summan skulle icke bestämmas efter hvad budgeten kunde tåla, utan det skulle vara den, som hade skogens skötsel om hand, som skulle bestämma det. På de skäl jag nu sagt finner jag icke lämpligt att för närvarande omorgani- sera Vadsbo revir och anhåller därför, herr talman, om bifall till den af mig afgifna reservationen. Herr vice talmannen tillkännagaf att anslag utfärdats till nu pågående sam- manträdes fortsättande kl. 7 på aftonen. Grefve Klingspor: Äfven jag kan liksom föregående ärade talare beklaga, att icke Kungl. Maj:t i frågan tagit steget fullt ut i likhet med hvad domänstyrelsen föreslagit, utan stannat vid att endast begära, hvad som erfordras för delning af Vadsbo revir. Då vi emellertid icke hafva någon annan framställning än denna nu föreliggande, kan Riksdagen för närvarande i fråga om dessa andra revir i Norr- land icke vidtaga någon åtgärd. Vi hafva således att se till, hvilka skäl kunna förefinnas, för att Vadsbo revir delas i två. Är då detta så stort till området, att det därför kan behöfva delas? Vid jämförelse med de norrländska reviren finner man, att dessa äro väsentligen större, men med deras skötande är ju icke så mycket besvär som med ett revir i mellersta Sverige. Jag tror, att om en jämförelse skall ske, bör den göras med revir, som finnas i mellersta Sverige, i Väster- och Öster- götland, i Västmanland med flera närliggande trakter, då man skall finna, att äfven de revir äro väsentligt större, som skulle uppkomma med nuvarande Vadsbo revirs delning. Detta innehåller för närvarande c:a 25,000 hektar, af hvilka c:a 19,000 hektar äro kronoskogar. Nu säges, att området är minskadt, sedan denna fråga sista gången var föremål för Riksdagens pröfning. Det har minskats med mer än 1,000 hektar, men anledningen härtill är endast den, att enligt uppgift, som läm- nades till Riksdagen, förra gången upptogs äfven en areal af öfver 2,500 hektar, tillhörande Göta kanals skogar, hvilka dock skulle skötas af särskilda tjänstemän, och således hade jägmästaren icke särskildt besvär med deras skötsel. Hade dessa Göta kanals skogar icke ingått i den uppgift rörande arealen å skogar, tillhörande Vadsbo revir, som lämnades, då frågan förevar 1900, hade det ställt sig så, att arealen i stället ökats med c:a 2,500 hektar. Det är ju så, att det område, som står under skogsstatens vård och förvaltning, på sista året ökats till 19,000 hektar från förut varande 17,000. Under senare år bafva dessutom rätt stora marker in- köpts och blifvit lagda till reviret; Skagersholm och Granviks egendomar, hvardera med en areal af omkring 8,000 hektar, hafva betydligt ökat arbetet för jägmästaren. Icke mindre än 105 olika lägenheter och egendomar, hörande till reviret, förorsaka förvaltningen mycket besvär. Dessa egendomar skola utarrenderas, och därvid före- kommande ekonomiska besiktningar, af- och tillträdesyner m, m. måste allt utföras genom revirförvaltaren. Därjämte lärer man icke kunna sköta dessa skogar på samma sätt som i Norrland, där man stämplar ut vissa träd och säljer på rot; här måste jägmästaren själf anordna en del arbeten för skogens realisering, hugga upp ved och forsla till närmaste järnvägsstation, hugga timmer och likaledes köra det till järnvägsstationen samt försåga en del virke, och tydligt är, att sådant ökar be- sväret högst betydligt. Det har sagts, att reviret har en mycket dyr skötsel, men tydligt är, att det måste blifva så: om man på detta sätt i viss mån förädlar varan, blir det dyrare. Men de uppgifter, man fått från domänstyrelsen, visa, att resul- taten äro väl värda gjorda uppoffringar, och att driften skulle kunna bära ännu större omkostnader. Bruttobehällningen har stigit från 65,000 kronor 1898 till om- kring 147,000 kronor år 1906. Vidare hafva visserligen utgifterna stigit från 31,000 till 78,000 kronor, men nettobehållningen från omkring 33,000 till c:a 70,000, Så- ledes med ungefär 40,000 kronor under samma tid 1898—1906. Detta visar, att reviret varit synnerligen väl skött, då oaktadt stora utgifter det virke, som förädlats, ersatt arbetena härför, och icke blott ersatt dessa kostnader, utan ökat inkomsterna VADSBO REVIRS DELNING. 207 med den rätt afsevärda summan af omkring 40,000 kronor. Nu skulle kostnaden för revirets skötsel, ifall Kungl. Maj:ts förslag godkännes, blifva åtminstone något mindre än den är för närvarande, Den nye ordinarie jägmästarens lön uppgår till 2,900 kronor, hvartill kommer aföningen för tvenne skrifbiträden med 500 kronor till hvardera, eller tillsammans 3,900. Kostnaden för revirets förvaltning förutom aflö- ningen till den ordinarie jägmästaren, som redan finnes, uppgår nu till 4,500 kronor, nämligen aflöning till en extra jägmästare 2,500 kronor samt till en assistent 2,000 kronor, således något dyrare, än det blir, om Riksdagen bifaller Kungl, Maj:ts för- slag. Efter hand som besväret med revirets skötsel ökas, måste gifvetvis personalen blifva större, och det kan ju ock därför hända, att så småningom kommer att en- gageras en assistent, men för närvarande skulle, såsom sagdt, genom den föreslagna anordningen revirets skötsel blifva något billigare. Det är ock säkerligen mer praktiskt och i alla afseenden bättre att hafva en ordinarie jägmästare, som känner till icke allenast egendomarna, utan äfven folket i trakten. Så mycken körning, som erfordras för att få allt virke till stationerna, är det nog nödvändigt att här hafva en person med kännedom om trakten, som kunde få allt arbete verkställdt för hyggligt pris. Nu, då där är anställd en extra jägmästare, byter man om hvart och hvartannat år; vederbörande känner hvarken egendomarna eller folket, och det blir sålunda mycket svårare att på godt sätt sköta arbetet. Jag tror därför, oaktadt jag gärna sett, att det vidtoges anordningar i Norrland för delning och minskning af därvarande revir, som gifvetvis äro alltför stora, att vi här taga ett steg i rätt riktning genom att bifalla Kungl. Maj:ts förslag. Jag tror äfven, det är ett steg i rätt riktning för den framtida lösningen af frågan, och får därför yrka bifall till statsutskottets förslag. Grefve Wachtmeister, Fredrik; I likhet med föregående talare vill jag gifva statsutskottets ärade ordförande rätt i hans kritik däraf, att Kungl. Maj:t icke fram- lagt det af domänstyrelsen gjorda förslaget om nya revir för de af skogsskydds- lagstiftningen berörda områdena i Norrland, men då herr Tamm talar om det träng- ande behofvet af skogsstatens omorganisation och omnämner, att sådant förslag kunde vara snart att vänta, anser jag, att han gjort sig skyldig till en svartmål- ning, som icke är förtjänt. Då han vidare talar om reservationsanslaget och dess uppdelning och anser, att domänstyrelsen därigenom blefve så bunden, att den icke hade penningar för att t. ex. efter en storm tillgodogöra sig det fällda virket, så får jag verkligen framhålla, att hvad han här säger icke är öfverensstämmande med den erfarenhet jag har från de 7 äå 8 år, jag haft med saken att göra. Penningar hafva alltid funnits, då de behöfts, och så kommer det nog fortfarande att vara. Om herrarna vidare se på de siffror, herr Tamm talade om — de stå anförda sid. 45 och 46 och utgöra den fördelning, Kungl. Maj:t på förslag af domänstyrelsen gjort af reservationsanslaget vill jag påminna, att icke alla dessa anslag gå ut; det är blott ett förslag detta. Man kan blifva bedragen, när här står: »Tabell öfver utgifterna — — — för åren 1906 och 1907», men det är blott ett förslag. Här är t. ex. en utgiftspost, som stått i många år: »skötsel af nyförvärfvade kronoparker»; 50,000 kronor i rund summa, som mig veterligen aldrig till hela sitt belopp behöft anlitas, men som dock länge stått kvar. Vidare finnes en post: >»till oförutsedda och diverse utgifter», hvarmed förhållandet är detsamma. Således kan jag icke finna annat, än att, då herr Tamm säger, att vid reviren finnes hvarken människor eller penningar för att uträtta hvad som behöfves, han där gått litet för långt. Det är visserligen sant, att för skötsel af statens skogar finnes alltför litet folk, men det är just ett steg i den rätta riktningen, då Kungl. Maj:t nu begär lön för en ny jägmästare i Vadsbo, som Kungl. Maj:t funnit vara mycket behöflig. Här talas så mycket om och göras jämförelser mellan de svenska statsskogar- nas afkastning och inkomsten af statsskogarna i Preussen; men i Preussen har en jägmästare i regeln icke mer än 3,000 hektar att sköta, och här i Sverige äro mot- svarande arealer, såsom vi veta, så ofantligt mycket större. Därtill kommer, att i Preussen jägmästaren i allmänhet icke har något att göra med godsens administra- tion, men i detta revir, Vadsbo, liksom i flera andra, hvilka ökats ut på senare tid genom nyinköpta egendomar, är det just godsförvaltningen, som tager jägmästarnas tid alldeles ofantligt i anspråk. Därvidlag haltar äfven herr Tamms jämförelse med enskilda skogsförvaltare rätt betydligt. Han säger, att det finnes enskilda sådana förvaltare med mycket större areal att sköta än här är fråga om, hvilka sköta den 208 SKOGSADMINISTRATIONEN. väl; men dessa skogsförvaltare hafva icke med godsens administration att göra; åtminstone tror jag, att detta är regeln. Här har vidare i denna kungl. proposition icke talats om en sak, som den nya jägmästaren bör få att göra, och hvilket kommer att taga hans tid rätt mycket i anspråk, nämligen skötseln af statens nya fröklängningsanstalt vid Finnerödja. Det är en god sak, att denna anstalt kommit till stånd, men nu behöfver äfven den sköt- sel och tillsyn. Herr Tamm talade äfven om, att Vadsbo revir fått mer än '/,, af alla till skogarnas skötsel utgående anslag från reservationsanslaget. Det är visserligen sant, att medel till stort belopp lämnats till Vadsbo revir, men detta visar, att man där slagit in i rätt riktning och försökt att skapa en verkligt intensiv skogsskötsel. Att dessa stora anslag kunnat lämnas till Vadsbo revir och på samma gång inkom- sterna så väsentligt hvarje år ökats, synes mig tala för föreliggande förslag, till hvil- ket jag yrkar bifall. Herr Ericsson: Då jag antecknat min reservation i detta ärende wot stats- utskottets beslut, ber jag att med några ord få stödja densamma. Jag har icke af de föregående båda talarna blifvit öfvertygad om att stats- utskottets förslag i detta fall är det rätta. Den nästföregående talaren på östgöta- bänken, afdelningens ordförande nämnde ett af skälen hvarför delning af Vadsbo revir borde ske, nämligen att där förädlades virke i högre grad än på andra om- råden, Jag erkänner, att sådant kräfver arbete, och erkänner tillika, att på många håll man anser detta vara att drifva skogshushållning i rätt riktning, men för min del vill jag säga, dels att det icke anförts skäl hvarför det just här skulle vara nöd- vändigt att vidtaga detta ökade arbete, och dels att jag ställer mig något skeptisk mot detta att staten drifver virkesförädling i dess högsta grad. Jag tror erfaren- heten från olika delar af landet lär oss, att det är lyckligare, när staten icke lägger sig ombord med sådant, utan att det bör tillgå, såsom i allmänhet sker, nämligen så, att virket säljes på rot och det lämnas åt enskild företagsamhet att bedrifva förädlingsarbetet. Meningarna kunna ju här vara delade, men för öfrigt får jag säga, att det icke är så mycket emot själfva delningen af ifrågavarande revir jag uppträder, utan är jag emot en sådan åtgärd i detta fall därför, att den skulle vara, om jag så får säga, en partiell reform, under det jag tror, att många inom vårt land med mig önska en genomgående reform på detta område. Af den förste ärade talaren, statsutskottets ordförande, hafva flera omständigheter blifvit påvisade, som göra en sådan reformering af skogsväsendet i hög grad önsklig. Skyddsskogs- lagstiftningen, detta ganska kraftiga ingrepp i den enskildes äganderätt, kräfver sin särskilda omsorg, som måste utöfvas af särskildt folk. Vidare har antydts, att jägeri- statens tjänstemän öfvergått till, om jag får begagna uttrycket, skrifkarlar, som mindre sysselsätta sig med det praktiska än med det teoretiska, och följden har blifvit, att, såsom jag vågar säga äfven med risk att blifva beskylld för svartmål- ning, allmänheten icke är fullt nöjd med det sätt, hvarpå statens skogar nu skötas. Jag erkänner, att det blifvit bättre på senare år, men tror, synnerligast om man tager hänsyn till den del af jägeristatens arbete, som rör tillsynen af vissa boställs- skogar, t. ex. de prästerliga boställsskogarna, att missnöjet är ganska allmänt. Jag vet, att dessa skogar icke stå under samma direkta omvårdnad af skogsstaten som statens domäner, och vidare kan ju för nämnda missförhållande finnas flera olika skäl, dels det, som den förste ärade talaren anförde, nämligen att här komma ut och användas unga tjänstemän, som icke hafva mycken praktisk erfarenhet och därför begå misstag. Sådant kan ju ske öfverallt. Men när så är förhållandet, och vi stå inför en sådan fråga som den, att just dessa prästerliga boställsskogar enligt prästlöneregleringskommitténs förslag skulle komma att direkt ställas under skogsstatens vård, är det då skäl att dela ett revir här och ett där? Är det icke bättre i stället för att nu tillsätta en ordinarie jägmästare att låta det hela vara samt låta ifrågavarande arbeten skötas af extra tjänstemän? Vi veta ju icke, huru förhållandena komma att gestalta sig, när det stora förslag, hvilket många med mig vänta, kommer fram. Jag ställer mig därför på statsutskottets ståndpunkt vid 1900 års riksdag och beder att på grund af de skäl, som förut anförts och nu yttrats af mig, få yrka bifall till reservationen. Herr statsrådet Petersson, Alfred: Kungl. Maj:t har i denna fråga varit utsatt för åtskillig kritik både för hvad Kungl. Maj:t icke har gjort och för hvad Kungl. Maj:t har gjort. Nåja, det får man ju finna sig uti, Jag vill emellertid med anled- VADSBO REVIRS DELNING. 209 ning just af den kritik, som går ut öfver hvad Kungl. Maj:t icke har gjort, be att få säga några ord, 5 5 Jag är fullkomligt ense med de tre talare, som förmenat, att goda skäl kunna anföras för en delning, sådan domänstyrelsen föreslagit, i Jämtlands län, i synner- het de nya göromål, som uppstå för skyddsskogarna. Men hvarför har då icke Kungl. Maj:t redan nu föreslagit en sådan delning? Jag ber att i det afseendet få hänvisa till hvad domänstyrelsen och Kungl. Maj:t förra året skrefvo i den frågan, Då sade domänstyrelsen: då emellertid de områden, hvilka skulle behandlas som skyddsskogar, ännu icke blifvit af Kungl. Maj:t definitivt bestämda, utan endast provisoriskt beslut i enlighet med det och det lagrummet af Kungl Maj:ts befall- ringshafvande i länet meddelats, ansåge styrelsen sig icke då böra framlägga för- slag till inrättande af fasta nya jägmästar- och kronojägartjänster, utan ville för det dåvarande inskränka sig till att föreslå det ökade arbetets utförande genom extra arbetskrafter. Detta strök Kungl. Maj:t förra året under och betonade, att, så länge skyddsskogsgränsen icke vore definitivt bestämd, det icke vore skäl företaga någon omreglering af reviren. Nu står denna fråga ännu på fullkomligt, kan man säga, samma ståndpunkt i realiteten. Ty skyddsskogsområdena äro ännu icke de- finitivt bestämda, och skulle Kungl. Maj:t hafva kommit med förslag i denna del, skulle Kungl. Maj:t i år försökt skrifva bort hvad Kungl. Maj:t i fjor skref och yttrade i frågan. Detta är nu den förnämsta anledningen till att man i år intagit samma ståndpunkt: att man ville afbida det definitiva fastställandet af skyddsskogs- gränsen, innan man föreslog denna delning. Hvad delningen af Vadsbo revir beträffar skall jag ej upprepa de skäl, som blifvit anförda därför. Jag hoppas, att kammaren och Riksdagen skola bifalla Kungl. Maj:ts förslag i denna del, och jag ville blott säga, att, när man skall bedöma frågan om huruvida delning af ett revir är nödig eller icke nödig, man efter mitt förmenande icke får taga allenast landtmäterikedjan, så att säga, eller arealen till måttstock, utan äfven bör utgå från andra faktiskt föreliggande förhållanden. Det är ju alldeles gifvet, att ett revir nere i landet, med den belägenhet, som Vadsbo revir har, därvid icke kan jämföras med ett revir i öfre Norrland eudast med hän- syn till storleken, Dels äro ju växtlighetsförhållandena betydligt annorlunda, dels äro afsättnings- och kommunikationsförhållandena afsevärdt annorlunda. Och detta gör, att man där nere kan, om man har tillräckliga krafter, åstadkomma en verk- ligt intensiv skogsdrift. Jag tror, att, vi alla äro ense om, att man bör sträfva åt det hållet. Den klagosången har sjungits länge nog, att vår skogsdrift är i mångt och mycket alltför extensiv. Jag delar den åsikten och jag tror, att vi stå inför en omläggning härutinnan. Men en intensivare skogsdrift kräfver ökade krafter. Det är nog så: vill man höja inkomsterna på sådana områden som det ifrågava- rande, får man också vara beredd på att höja utgifterna. Jag hoppas, att kammaren skall bifalla statsutskottets förslag. Grefve Hamilton, Raoul: En aktad talare, som hade ordet näst före statsrådet yttrade, att man icke har skäl att vara fullt nöjd med det sätt, hvarpå statsskogarna blifvit skötta, och jag delar fullkomligt den af honom uttalade åsikten. Jag tror icke, att jag är den ende af ledamöterna i landets skogsvårdsstyrelser, som vunnit den sorgliga erfarenheten under sina resor i skogsvårdsärenden, att statsskogarnas skötsel lämnar betydligt öfrigt att önska. Man kan, då man vill uppväcka intresse hos den skogsägande allmänheten för att få införd en rationell skogsskötsel, icke alltid peka på statsskogarna som ett mönster. Klandret härför drabbar emeller- tid icke jägeristaten, vare sig jägmästarna eller deras underordnade, kronojägarna. De göra säkerligen allt hvad de kunna, och deras intresse för skogsskötseln är stort. Anledningen måste sökas däruti, att de distrikt, de hafva om händer, äro för stora, och att de med bästa vilja ej kunna sköta skogarna, som sig bör. I intensiv skogs- skötsel ingår icke allenast att stämpla skog till försäljning, utan äfven att se till, att hvarje tunnland jord, som kan bära skog, är beväxt med sådan, och att, där det finnes dålig återväxt, denna ersättes med ny. Jag vill ej påstå, att alla statsskogarna i Sverige kunna skötas på ett intensivt sätt, men jag tror, att i södra Sverige — och dit räknar jag Vadsbo revir — en intensivare skogsskötsel kan införas, och jag tror, att man kan taga till mönster icke blott åtskilliga enskilda skogar i södra Sverige, utan äfven, som en aktad talare framhållit, Preussens statsskogar. Här har också förut framhållits, huru ringa inkomsterna äro af våra skogar, blott några Skogsvårdsföreningens tidskrift 1907. Fac kuppsatser. Uv 210 SKOGSADMINISTRATIONEN. millioner kronor. Vill man göra en jämförelse med Preussens statsskogar, hvilkas areal är något mindre än Sveriges — Preussens statsskogar hafva en areal af 2!|, millioner hektar, medan den produktiva delen af de svenska statsskogarna inne- hålla nära 3 millioner hektar — finner man, att i stället för några få millioner kronors inkomst Preussens statsskogar lämna en nettoinkomst af, jag vill minnas, 50 å 60 millioner kronor. Detta har naturligtvis icke uppnåtts på ett år, utan alltsedan 50 år tillbaka hafva Preussens statsskogar varit väl skötta. Men jämför man antalet af de personer, som 1 Preussen äro anställda för statsskogarnas skötsel, finner man, att för Preussens statsskogar med mindre areal än de svenska stats- skogarnas äro anställda skogstjänstemän till ett antal af 5,011, medan motsvarande siffra för våra statsskogar är allenast 511. Tror någon af herrarna, att vi utan ett större antal skogstjänstemän skola kunna åstadkomma hvad vi böra? Nej, för att vi i framtiden skola kunna få väsentligt högre inkomster af våra skogar, måste de i sydliga delen af landet skötas på ett annat sätt, och därför måste vi hafva skick- ligt och dugligt folk i tillräckligt antal. Antalet behöfver, jag vill ej säga 10-dubblas, men, för så vidt vi vilja hafva några afsevärdare inkomster af våra skogar, åtmin- stone fördubblas. Nu har som skäl för afslag äfven anförts, att 1900 års Riksdag afslog be- gäran om delning af Vadsbo revir, men månne icke man kan tänka sig, att 1900 års Riksdag begick ett misstag? Skola vi nu, därför att 1900 års Riksdag begick ett misstag, fortsätta därmed i dag? Det är också framhållet, att man ej vill hafva partiella reformer. Ja, mina herrar, huru ofta hafva vi ej gått fram på de partiella reformernas väg? Och då nu Kungl. Maj:t begär ett anslag, såsom här blifvit ofta nämndt, i den rätta rikt- ningen, är det då skäl att afslå denna begäran? Nej, tvärtom, vi skola bifalla den under den förhoppning, att Kungl. Maj:t vill framlägga förslag om ytterligare del- ning af revir i södra Sverige, så att statens skogar skola kunna skötas lika bra som de enskildas och blifva ett exempel för de enskilde. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag. Andra Kammaren, Herr Wiklund: Herr talman, mina herrar! Som synes af detta betänkande, är jag en af reservanterna i denna punkt. Jag har för min del icke kunnat finna något egentligt skäl eller i allt fall ingen tvingande anledning att nu bifalla Kungl. Maj:ts förslag om definitiv delning af Vadsbo revir. Såsom herrarna torde erinra sig, var förslag om revirets delning före senast vid 1900 års riksdag och blef då såväl af statsutskottet som af Riksdagen afslaget. Sedan dess har, så vidt jag kunnat finna, ingenting inträffat, som kunnat göra en delning af reviret mera behöflig än hvad då var förhållandet. Revirets areal har under tiden min- skats med 1,158 har. Visserligen hafva inkomsterna under tiden något ökats, men därmed är väl ändå ej sagdt, att arbetet med revirets skötsel i samma mån ökats, ty denna ökning af inkomsterna torde väl, åtminstone i väsentlig mån, få tillskrifvas de förbättrade konjunkturer på trävarumarknaden, som på senare åren inträffat. Det är ju en väsentlig skillnad mellan trävarupriserna nu och för åtskilliga år sedan. Utskottet anför, att enligt meddelad uppgift inkomsterna å dessa skogar stigit från 70,107 kronor år 1899 till omkring 147,500 kronor år 1906, men om man ser på den tabell öfver utgifterna till kronoskogarnas förvaltning, som är bifogad utskot- tets betänkande, finner man, att för hela riket upptagas utgifterna för afverkning, kolning, sågning och transport af skogseffekter, skogsodling och markberedning vägar, rågångsrensning och hägnad samt för dikning till öfver 700,000 kronor. Af detta belopp har omkring en tiondedel kommit på detta lilla revir. Resultatet är sålunda, om man jämför utgifterna med inkomsterna, icke så särdeles lysande, Emellertid skulle jag för min del trots allt detta kunnat vara med om Kungl. Maj:ts förslag, om jag trott, att en bättre och rationellare skötsel inom reviret där- med kunnat vinnas och följaktligen staten kunnat tillföras ökade inkomster, men jag tror icke, att detta blefve fallet, ty reviret är redan provisoriskt deladt, ehuru den ena revirförvaltaren endast innehar extra tjänst. Några ökade arbetskrafter skulle således icke tillföras reviret genom denna anordning, utan enda skillnaden VADSBO REVIRS DELNING. 211 skulle blifva, att den extra revirförvaltaren blefve ordinarie och följaktligen erhölle högre lön. Nu har det visserligen uppgifvits inom vederbörånde afdelning af ut- skottet, att denna anordning skulle medföra minskade utgifter för staten därigenom, att den assistenttjänst, som nu finnes på reviret, skulle indragas och i stället ett mindre anslag ställas till revirförvaltarens förfogande för aflönande af 2 skrifbiträden, enligt hvad jag vill minnas. Jag tror dock, att denna minskning i utgifterna en- dast är skenbar, ty gifvetvis kommer det ej att dröja länge, innan dessa revirför- valtare komma in med anhållan att få en assistent, under framhållande af de ökade göromålen. Förmodligen komma de också att få denna assistent, så vida någon sådan finnes att tillgå. Nu är det så, att detta revir är ett af de minsta i hela riket, åtminstone ett bland de mindre. Kronoskogarna innefatta endast en areal af 17,162 har, domän- skogarna en areal af 1,483 har och af häradsallmänning finnes en areal af 775 har. Sålunda tillhopa icke fullt 20,000 har. Gör man nu en jämförelse med de norr- ländska reviren, så finner man, att dessa i medeltal uppgå till 200,000 har. Men därtill kommer — bortsedt från de ecklesiastika skogarna, där hushållningsplaner måste upprättas samt utsyningar och utstämplingar verkställas — inom Väster- och Norrbottens läns lappmarker de årliga utsyningarna och utstämplingarna af allt det virke, som skall afverkas till afsalu på enskilda skogar, samt inom Västerbottens och Norrbottens läns kustland utstämpling af undermåligt virke på enskilda skogar. Att under sådana förhållanden börja med att dela ett af de mindre reviren, medan man låter de större förblifva odelade, synes mig åtminstone högst olämpligt. Här- till kommer, att man väl snart har att förvänta en reglering af skogsstatens löne- och pensionsförhållanden, och det synes mig ej lämpligt, att Riksdagen föregriper denna reglering genom att inrätta nya ordinarie tjänster, där sådant ej är absolut af behofvet påkalladt. Men det väsentligaste skälet för ett afstyrkande af Kungl. Maj:ts förslag är, att man väl snarast möjligt torde hafva att förvänta en omorganisatien af hela skogsväsendet. Jag skulle här kunna anföra åtskilliga exempel på behöfligheten af en sådan omorganisation, men jag vill nu icke uppehålla tiden därmed. Om en sådan omorganisation kommer till stånd, är likväl icke sagdt, att den kommer att gå ut därpå, att de mindre reviren skola delas, utan den kanske lika väl kommer att gå ut därpå, att de mindre reviren skola sammanslås och att revirförvaltarna skola få en helt annan och kanske vidsträckrare befogenhet, än hvad för närvarande är förhållandet. Då det sålunda synes mig, att hvad som här har föreslagits, endast utgör ett palliativ, som kanske kan förhindra en fullständig omorganisation af hela skogs- väsendet, och då härigenom ej skulle komma att tillföras reviret några ökade arbets- krafter, utan tvärtom en minskning af dessa skulle ske därigenom, att en assistent- tjänst skulle indragas, har jag för min del icke kunnat vara med om att bifalla Kungl Maj:ts förslag, och jag anhåller därför nu att få yrka afslag å statsutskottets förslag och bifall till reservationen. N I detta anförande instämde herrar Persson i Tällberg, Olsson i Älfdalsåsen, Andersson i Baggböle, Svensson i Bondön, Jonsson i Lycksele och Ström. Herr Odqvist: Reservanterna hafva uppgifvit tre skäl för afslag å den kungl. propositionen. Det första skälet är det, att förslaget redan år 1900 varit å bane och då fallit. Det andra skälet är, att arealen har minskats i detta revir. Det tredje skälet är, att man borde afvakta en lönereglering för hela jägeristaten. Hvad nu det första skälet beträffar, så är det ej nog med, att förslaget varit före vid 1900 års riksdag. Jag minnes, att det varit före en gång förut under min korta riks- dagsmannatid, då det nämligen gjordes framställning om samma sak af domän- styrelsen, men då framställningen blef afslagen af denna kammare. Det är alltså nu tredje gången, som förslaget kommit före. Det är väl ett bevis på, att saken är af behofvet påkallad, då förnyade framställningar period efter period inkomma. För öfrigt är det så, att många förslag framställas den ena riksdagen och antagas den andra. Hvad nu arealens förminskning angår, är det visserligen så, att den blifvit minskad med något öfver 1,000 har, men den areal, som gått bort, har ej gifvit revirförvaltaren något egentligt arbete, ty denna minskning af revirets areal beror på försäljning af kronodomäner, och med dessa har jägeristaten icke så myc- ket att göra. Däremot har revirets areal i öfrigt ökats från 16,867 har 85 ar till 212 SKOGSADMINISTRATIONEN. 19,421 har 53 ar, genom inköp af skogskomplexer, nämligen tre stycken egendomar i Bromö, Granvik och Skagersholm. Det är ej nog med skogsförvaltningen på dessa egendomar, utan till dem höra äfven en mängd hemman och lägenheter, utgörande inalles 105 stycken. Det är ju klart, att med dessa lägenheter följer för revirförvaltaren arbetet med att upp- göra kontrakt med lägenhetsinnehafvarne, att utsyna det virke, som skall användas dels till byggnadsföretag, dels till bränsle, äfvensom besvär med syner, m. m. Detta är ju ej det vanliga förhållandet inom reviren, j Hvad nu sedan beträffar regleringsfrågan, så har Riksdagen förut ej heller hållit på detta skäl så noga. Ty det var ej många år sedan, som det i de norr- ländska länen anslogs medel till 15 jägmästare. Samtidigt var det fråga om detta revir, ehuru förslaget då föll. Dessutom tror jag, att det i allmänhet icke är skäl att spara på en tjänsteman för ett sådant här praktiskt företag, ty efter min me- ning är det så, att om man får skickligt och bra folk till revirens förvaltning, så kunna de bereda staten stora inkomster, och betala icke blott sin egen utan äfven flere jägmästarelöner. Det har också visat sig, att i detta revir inkomsterna från 1899, då de voro 70,107 kr. stigit till 147,500 kr. år 1906. Det är ju emellertid klart, att utgifterna också samtidigt ökats. De hafva ökats från 42,277 kr. år 1899 till 78,642 kr. år 1906. Hvarför förvaltningen är särskildt besvärlig i detta revir, är också därför, att reviret ligger i en skogstrakt, där skogen ej kan som i andra revir säljas på rot, utan där den måste afverkas af revirförvaltaren, framföras till lastageplatsen och försäljas där. Och det är till och med en del af skogen, som måste förädlas. Detta gör ju, att revirförvaltaren får besvär med ekonomiska och finansiella frågor, som jägmästare i allmänhet icke få. I allmänhet behöfva dessa nämligen endast utsyna virket och sedan vara närvarande vid auktionen, där det säljes på rot. Det är ej något vidare besvär. Själfva ekonomien, de kontanta medel, som inflyta, taga länsman och kronofogde hand om. För min del tror jag ej, att, då det är fråga om vården af vår dyrbara egen- dom skogen, statens skogar, man bör spara på den revirförvaltarekraft, som är nöd- vändig. Jag tror, att säkerligen därigenom, att man anställer jägmästare där, hvarest det behöfs, inkomsterna skola betydligt stegras för statsverket, och jag vill också tillägga, att detta distrikt, som nu endast uppgår till 20,000 har, jämfördt med andra distrikt i mellersta Sverige, är mångdubbelt större. Det finnes revir, som ej äro mer än tre, fyra tusen har. Detta är nu 20,000, och så besvärligt, som det är att sköta, är det alldeles nödvändigt, att det delas. Jag ber därför att få yrka bifall till statsutskottets förslag. Med herr Odqvist förenade sig nerrar Svensson 1 Olseröd och Sanden: Herr Milsson 1 Skärhus: Enligt mitt förmenande hafva reservanterna så goda skäl för sin reservation, att jag skall be att få yrka bifall till densamma. Chefen för Jjordbruksdepartementet, herr statsrädet Alfred Petersson: Jag skall be att få yttra några ord i den föreliggande frågan. Det är sant, att förslaget om delning af detta revir tidigare har varit föremål för Riksdagens pröfning, och att Riksdagen då har afslagit detsamma; men detta bör, enligt mitt förmenande, icke vara någon som helst anledning, hvarför ej Riksdagen nu, under ej så litet förändrade förhållanden, kan och bör i denna fråga intaga en annan ståndpunkt. Och jag ber att få påpeka, att ingen af oss väl lärer önska ett jämt stillastående på samma punkt, utan i stället ett framåtskridande, så att man icke för alla tider fasthåller vid ett beslut blott därför att Riksdagen någon gång tidigare har fattat det. Man har talat om arealen; och den förste talaren, som hade ordet, sade, att i stället för att detta revir sedan år 1900 ökats, hade det faktiskt minskats. Jag skall då först be att få betona den omständigheten, att när man talar om arealen, man icke får glömma, att det är skillnad på sådan areal, som står under skogs- statens omedelbara vård och förvaltning, och sådan areal, som står under skogs- stateus kontroll, såsom en del allmänningsskogar, ecklesiastika boställsskogar o. d. Det är en ofantlig skillnad mellan det arbete, som revirförvaltaren har å den mark, som står under skogsstatens förvaltning, och den som af skogsstaten blott kon- trolleras; i det förstnämnda fallet har han hela ekonomien att sköta, det är en mängd saker som skola kontrolleras, resor att företaga o. s. v. VADSBO REVIRS DELNING. 213 6 Men äfven om man slår ihop dessa båda kategorier, är det icke faktiskt rik- tigt, att reviret minskats sedan 1900; och jag skall be att få söka visa detta. Den areal, som står under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, har ökats; det kan icke vara föremål för några olika meningar. Ty denna areal har, sedan domän- styrelsen år 1899 hos Kungl. Maj:t gjorde framställning om revirets delning, för- storats med 2,553 hektar; och sedan den kungl. propositionen afläts, äro inköpta ytterligare 574 hektar, så att revirets areal af sådan mark sedan den tiden har ökats med 3,127,199 hektar. Att totalsumman af mark, som på ett eller annat sätt hörde under reviret, år 1899 angifvits till 26,419 hektar, medan densamma nu upp- går till allenast 25,260 hektar, beror därpå, att jägmästaren förra gången tog in i sin uppgift till domänstyrelsen en Göta kanalbolag tillhörig skogsareal på ungefär 2,980 hektar. Det var en oriktig uppgift, såsom det sedan har visat sig; ty Göta kanalbolags skog har egentligen icke stått under skogsstatens kontroll. Således, någon verklig minskning kan det icke talas om. Däremot kan det med fullt skäl och fog talas om en faktisk ökning af HL hektar, sådana förhållandena för närvarande äro. Men, mina herrar, det är icke blott arealen, som bör vara måttstocken på, huruvida detta revir bör delas eller icke delas. Det härvidlag bestämmande är tvärtom arbetet, som detta revir kräfver af sin förvaltare; och i det fallet får man icke jämföra detta revir här nere i södra Sverige med reviren i norra Sverige. För det första är ju tillväxten helt olika i södra och i norra Sverige; fackmän hafva i det fallet sagt mig, att, medan man kan räkna en kubikmeters tillväxt per år och hektar i norra Sverige, kan man beräkna 3 kubikmeters årlig tillväxt per hektar här nere i södra Sverige. Men det är ej blott detta, som utgör skillnaden; utan kommunikations- och afsättningsför- hållandena och de sätt, hvarpå skogstillgången tillgodogöres och omsättes i pen- ningar, äro så ofantligt olika här och där uppe. Här nere börja vi stå på den ståndpunkten, att vi kunna, åtminstone om vi verkligen vilja ået, drifva en intensiv skogsskötsel. Och det är just det, man börjat sträfva efter inom reviret i fråga. Detta visar sig också på de uppgifter, en talare på älfsborgsbänken nyss lämnade rörande stegringen af inkomsterna från reviret. Men skall man komma till en verkligt intensiv skogsskötsel, så kräfver detta också utgifter. Jag tror därför icke, att man skall vara så rädd för utgifterna i detta fall, då man har förhoppning om att inkomsterna skola stiga. Vi klaga icke så sällan här i Sverige öfver, att vi hafva så små inkomster af vår jämförelsevis stora areal af statsskogar; och man gör jämförelser med Tyskland. Ja, mina herrar, det är sant, att inkomsterna af våra skogar i förhållande till deras areal äro betydligt mindre än Tysklands inkomster af sina skogar. Detta beror ju på åtskilliga omständigheter, såsom olika tillväxtförhållanden och dylikt; men det beror enligt mitt förmenande i icke ringa grad just på den i Tyskland rådande större intensiteten i skogsskötseln. För att endast tala om revirens storlek, hafva t. ex. i Tyskland, och särskildt i Preussen, reviren en omfattning af allenast 1,000 —10,000 hektar: i medeltal omkring 3,000 hektar; och i Preussen utgifvas i om- kostnader 50 procent, samt i Elsas-Lothringen 60 procent af bruttoinkomsterna. Således stå i Tyskland utgifterna i förhållande till inkomsterna väsentligt högre än hos oss. Här hålla vi oss omkring 30 procent; och ändå gå åtskilliga af dessa ut- gifter äfven till annat än direkt till skötseln af statens skogar. Skogsstaten hos oss har ju en del kontrollerande verksamhet i fråga om skogar, som faktiskt icke tillhöra staten, Detta tror jag vara synpunkter, som man icke bör förbise och glömma bort, då man bedömer en fråga som denna. Enligt mitt förmenande böra vi här på allvar se till, huruvida vi icke kunna komma till en mera intensiv skogsskötsel på våra statsskogar än hittills. Skola vi komma dit, så behöfves det större krafter och mera personal. Detta torde vi vara ense om lite hvar; och alla, som hafva en enskild ekonomisk drift, veta, att i våra dagar gäller det att hugga i och att icke draga sig för nödvändig ökning i utgifterna, om man skall kunna öka inkomsterna. Vadsbo revir erbjuder dessutom ett icke ringa arbete genom det stora antalet arrendatorer, som där finnas. De mindre arrendelotterna i reviret uppgå nämligen till ett antal af icke mindre än 105 stycken; och herrarna förstå, att revirförvaltaren måste hafva icke obetydligt arbete med att ordna förhållandet till alla dessa arren- datorer. Det skall hållas räkning med alla dessa, det skall verkställas ekonomiska besiktningar och syner, 0, S. V. 214 SKOGSADMINISTRATIONEN. Jag kan nämna, att en liten del af detta Vadsbo revir, Granviks bruk, som nu mera inköpts och lagts till reviret, innan den lotten inköptes af staten, och således låg under enskildt bruk, fordrade af den, som då ägde den, en särskild för- valtare och en bokhållare; således, så länge den var i enskild vård, användes på densamma mycket mera af förvaltningskostnad, än sedan den kommit under staten. Herr Wiklund sade, att reviret redan var delat, och att man därför kunde låta sig nöja med det som det var. Detta var riktigt i en mening, men icke i en annan. Ty där finnes en biträdande jägmästare, och där har funnits en sådan allt sedan år 1893; men denne extra jägmästare har ej hittills fått sköta halfva reviret på det sättet, att man delat de viktigare kronoparkerna i två delar, utan han får hålla sig på utkanterna, sköta den kontrollerande verksamheten på skogar, som stå under skogsstatens kontroll, o. s. v. Det är icke detsamma, som om man får dela reviret på två särskilda jägmästare, Dessutom, mina herrar, kan man väl ej gärna vara med om att på det sättet ordna vår administration, att hälften af tjänstemännen ställes på extra stat. Man förutsätter alltid, att en person, som innehar en ordinarie befattning och sitter fast där, skall på helt annat sätt och med helt annat intresse sköta denna befattning än en person, som flyttar från det ena stället till det andra hvar sjätte månad eller hvart år. Så sade herr Wiklund, att frågan om lönereglering och omorganisation af skogsstaten voro föremål för löneregleringskommitténs pröfning, och att man ge- nom detta skulle föregripa afgörandet af löneregleringen för skogsstaten. Nej, mina herrar, det är ej möjligt, att man med detta kan föregripa något med afseende å den lönereglering för skogsstaten, som nu förestår, ty där är endast fråga om att bestämma lönesatserna för de olika skogsstatstjänstemännen, men i löneregleringskommitténs föreliggande förslag är ej fråga om att bestämma antalet revir och antalet jägmästare; således, omorganisationsfrågan är lämnad utom ramen för dess verksamhet, så att ett beslut i enlighet med Kuugl. Maj:ts nu förevarande förslag innebär i detta afseende ej den ringaste svårighet. Vidare sade herr Wiklund, att det i allt fall förestår en omorganisation af hela vår skogsstat och vår skogsskötsel. Ja, jag tror också, att vi ganska snart stå inför nödvändigheten att betydligt öka antalet jägmästare och skogstjänstemän, om vi icke skola råka ut för stillastående och försumpning; men detta kan ej utgöra hinder för en sådan förändring, som i detta speciella fall är i fråga, Det synes mig, att man bör vara fullt på det klara med, att skogsvården i detta revir icke längre utan skada kan fortgå på det nuvarande sättet; låtom oss därför först ordna saken i detta revir. Jag hoppas herr talman, att kammaren skall finna de skäl, som blifvit anförda för en delning af detta revir, så pass talande att kammaren bifaller förslaget. Herr Kronlund: Det var en talare på norrlandsbänken, som åberopade som skäl mot en delning af Vadsbo revir förhållandena i Norrland. Då det nämligen här funnes revir, som voro betydligt större än det, som här är i fråga, borde dessa förr komma i fråga till delning framför detta. Vid denna jämförelse torde dock böra tagas i betraktande omständigheter, som af herr jordbruksministern blifvit på- visade, bland annat den, att skogsskötseln i mellersta Sverige är betydligt mera intensiv och att revirförvaltarne där ha åtskilligt olika sysselsättning mot i Norrland. För öfrigt anser jag, att vi norrlänningar böra akta oss för att allt för myc- ket anlägga norrländska synpunkter, då det gäller anslagskraf från södra och mellersta Sverige. Vi böra akta oss för att låta våra behof lägga hinder i vägen för kraf från södra Sverige, ty vi kunna därigenom lätt befara ett afslag; och då nu föreligger ett behof, som upprepade gånger framkommit i kammaren och Riks- dagen, ett behof, som synes mig blifvit till fullo ådagalagdt af jordbruksministern, tillåter jag mig, herr talman, att yrka bifall till statsutskottets förslag. Herr Persson i Stallerhullt: Herr talman! Då jag ej deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet, oaktadt någon anteckning därom icke är gjord i be- tänkandet, vill jag nu tillkännagifva, att jag står på reservanternas ståndpunkt. På många håll veta vi, att det försiggår en omreglering af det bestående och i de allra flesta fall äro talande skäl för, att en omreglering är behöflig, men själfva hufvudskälet — jag tänker särskildt på delningen af till exempel en domsaga i två VADSBO REVIRS DELNING. 215 domsagor eller ett fögderi i två fögderier — ligger alltid däruti, att ytinnehållet eller folkmängden eller det arbete, som där kräfves, lägges till grund för delningen . Nu kan man tänka, att äfven i detta fall så talande skäl förefinnas, att när nu frågan återkommer för tredje gången, borde Riksdagen hbehjärta detta stora behof och afhjälpa detsamma. Jag vill nu icke ha sagt, att ett behof af delning af ett eller annat revir icke kan förefinnas, Men när en delning skall ifrågakomma, så brukar man ju alltid välja sådana platser, där de mest trängande behof af delning föreligga, och icke söka upp ett eller annat distrikt, där åtminstone behofvet är mindre än i många andra fall. Här har framhållits, att det är den stora ytvidden af skogarna inom reviret, som framkallat behofvet af en delning Gå vi nu till västra distriktet, inom hvilket detta revir ligger, så finna vi, att Vadsbo revir, hvarom det här är fråga, har en ytvidd af i runda tal 27 kvadrat- mil. Gå vi sedan till Bohus revir, så innehåller detta en ytvidd af 50 kvadratmil. I Vadsbo revir finnes en skogsareal af 19,400 hektar kronoparker, som stå under skogsstatens omedelbara vård, samt därtill öfrig skogsareal, så att det hela gör 25,000 hektar, som stå under skogsstatens kontroll. Inom Bohus revir uppgår skogsarealen till ej mindre än 32,000 hektar i rundt tal. Det är visserligen klart, att kronoskogarna här icke äro så stora som i Vadsbo revir, men de äro i stället spridda inom ett dubbelt så stort område. Gå vi sedan till Smålands distrikt, så finnes det där två revir, Värends revir med en ytvidd af 54 kvadratmil och en skogsareal af 37,000 hektar, som stå under jägmästarens förvaltning, och Jönköpings revir, som har en ytvidd af 48 kvadrat- mil med en skogsareal af 42,000 hektar. Det förundrar mig därför, att detta Vadsbo revir så framhålles framför många andra. Nu har jag emellertid endast hållit mig till västra distriktet och Smålands distrikt. I Norrland blifva siffrorna flerdubbla, men samtidigt ifrågasättes ej någon delning af revir annat än i Jämtland, oaktadt siffrorna där tala ett mycket kraf- tigare språk än i Vadsbo. Delar man nu detta revir, så måste man fortgå på den vägen och lägga det till grund för delning. Hur ställer det sig dä? Om man låter Vadsbo revir vara odeladt med samma hektar ytvidd af skogar som nu, så skulle man likväl i vårt land från 89 revir komma upp till 260 och detta antingen man fäster sig vid det antal hektar skog, som står under skogsstatens omedelbara vård, eller man tar hufvudsumman af alla de skogar, som stå under skogsstatens förvaltning. Skall man då börja med detta revir framför många andra med större ytvidd och större skogsareal? Jag tycker icke, att detta är riktigt. Domänstyrelsen framhåller vis- serligen detta revir framför andra, och domänstyrelsen skall ju ha den bästa lokal- kännedomen, men jag anser ej, att Riksdagen därför bör frångå sin hittills hafda åsikt i denna delningsfråga. Nu framhålles, att denna jägmästare har så mycket att göra med arrendatorer inom sitt revir, och detta är sant. Således äro jäg- mästarna äfven domänintendenter i de revir. där staten inköpt stora domäner och andra egendomar, som komma att stå under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Dessa gods äro icke öfverlämnade till den lokala domänförvaltningen, och jägmästarna få därför sysselsätta sig med sådant, som egentligen icke tillhör skogsstatens tjänstemän, En rättelse, gående ut på att skogsstatstjänstemännen befriades från detta arbete, så att de mera odeladt finge ägna sig åt sitt egentliga kall, skogens vård och skötsel, vore väl behöflig. Jägmästarnas arbetstid upptages äfven för närvande väl mycket af kontorsgöromål, hvilket förhållande, tror jag, något blifver påpekadt af den kommitté, som sysslar med aflöningsstaten för skogsstats- tjänstemän. Då en ny lönereglering för skogsstatens tjänstemän inom närmaste tiden lärer vara att förvänta, hvarunder arbetsreglementet äfven torde komma att omarbetas till förmån för skogsvården, förefaller det mig, som man borde låta anstå med denna delning, tills man finge fråga om en omreglering af skogsväsendet i hela dess vidd förelagd. Tillika undrar jag, om icke vederbörande borde sett till, huruvida icke andra revir, som äro större än Vadsbo, varit i behof af delning fram- för detta. Delas Vadsbo revir, är det klart, att frågan därigenom drifves fram äfven på andra ställen, så att man därefter icke vill hafva några så stora revir ens som detta. Man komme därför att dela äfven andra revir efter de grunder, som följts vid delningen af Vadsbo revir, och herrarna få då se, hvart det kommer att taga vägen. 2160 SKOGSADMINISTRATIONEN. Jag har velat säga detta, på samma gång jag ber att få förena mig med reser- vanten i hans yrkande. Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Alfred Petersson: Jag tillät mig, då jag sist hade ordet, att nämna, att man vid bedömande af denna fråga icke uteslutande bör använda arealen som måttstock, och jag tror, att detta är en synpunkt, som måste beaktas. Herr Carl Persson har nyligen sagt, att om man nu delar Vadsbo revir i två, är det klart, att den areal, som hvartdera af dessa nya revir kommer att omfatta, blir grundläggande för storleken af andra revir, när man en gång skall göra en omorganisation och, om jag så får säga, företaga ett stor- skifte. Jag vill häremot säga, att någonting sådant icke kan komma i fråga. Man kommer vid pröfning af dessa frågor om delning af revir helt visst icke att gå — så att säga — efter linjal eller landtmäterikedja, utan man kommer att taga hänsyn till praktiska förhållanden och krafven på olika platser, och dessa kunna vara mycket olika. Till hvad jag förut sagt om Vadsbo revir beder jag få nämna, att till exempel inom detta revir virket delvis förädlas, innan det kommer i köpmannens hand. Här hugges det upp och sorteras, försågas delvis och föres fram till afsättningsorten, järnvägsstationen eller flottningsplatsen, Det är gifvet, att om staten genom sina tjänstemän utför en del af detta arbete, också en del förmåner komma densamma till del, i det att staten därigenom kommer att få större inkomster, än den eljest skulle få. Herr Carl Persson sade, att det satts i tvifvels- mål, huruvida man på inköpta kronoparker borde behålla sådana områden, som kunde lämpa sig för jordbruk och icke vore skogbärande och huruvida, om de bibehölles, de icke borde undantagas från skogsförvaltningen och ställas under domänintendenterna. Ja, denna hans uppfattning delar jag i vissa fall. Jag tror, att man, där belägenheten sådant medgifver, bör bemöda sig om att försälja inägojord och låta densamma komma i den mans hand, som odlar och upparbetar den. Men det finnes naturligtvis en del smärre områden, som ligga inuti kronoparkerna och dessa måste nog i de festa fall bibehållas. Herr Lindblad: Herr talman! Jag ber att få understödja den framställning, som gjorts från regeringens sida och jag gör det på grund af egen erfarenhet i liknande fall från Södermanland. Det händer understumdom, att man vid domän- uppskattning finner, att skogen i mellersta Sverige icke gifver den inkomst, som densamma borde kunna gifva, därest det funnes tillräcklig tillgång på skogstjänste- män: jägmästare och kronojägare. Långt ifrån att anse, att det nuvarande till- ståndet skulle kunna fortvara, hyser jag den uppfattningen, att det skulle vara för- enligt med en verkligt god ekonomi från statens sida att söka dela stora revir. Staten komme med all säkerhet att få igen de utgifter, som på detta sätt skulle utgå i form af aflöning till nya tjänstemän, i det att ett bättre resultat skulle upp- nås i afseende å skogens vård och skötsel. Det är icke tillbörligt, att domän- intendenterna gripa andra statens tjänstemän i ämbetet. De kunna dock under- stundom icke undgå att framhålla önskemål, som de praktiska uppskattningsmännen jämte domänintendenterna finna i sin praktik, om ock på sidan om saken. Själfva skogsuppskattning är i det väsentligaste hänvisad till jägmästarens bedömande, Vi se emellertid, huru man lider brist på arbetskrafter och just med afseende å detta mångtaliga gånger af oss konstaterade förhållande ber jag att få understödja rege- ringens framställning i detta fall. I fråga om önskvärdheten, att jägmästarna ej böra hafva något jordbruk att styra med, utan att detta måtte allestädes bli lagdt under domänintendents behand- ling, instämmer jag med herr Carl Persson. SKOGSADMINISTRATIONEN N NI Beslut af allmännare intresse. Skyddsskogar på Gottland. Sedan skogsvårdsstyrelsen på Gottland i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t måtte förordna sakkunnig person att snarast möjligt verkställa undersökning för utrönande, huruvida icke så- dana förhållanden förelåge, att skogen å hällmarksområdena inom länet borde ställas under samma skydd, som enligt lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar tillkomma däri omförmälda skogar, har Kungl. Maj:t efter det domänstyrelsen 7 mars häröfver afgifvit utlåtande, bemyndigat domänstyrel- sen att förordna lämpliga personer att utföra undersökningar angående ifråga varande områdens lämplighet såsom skogsmark och de åtgärder, som må fin- nas erforderliga för skogens bevarande, samt att af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjandet af skogsväsendet i allmänhet bestrida de med undersökningarna förenade kostnader. För att verkställa ifrågavarande förrättning har d:n 4/5 förordnat bota- nisten vid Statens Skogsförsöksanstalt, Dr. Henrik Hesselman och e. jäg- mästaren, kaptenen Sam. Sylvan. Ang. väckt förslag om åtgärder mot uthuggning af skogen å smärre kronoegendomar, som af staten försäljas. Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län hade gjort framställning att någon åtgärd måtte vidtagas mot uthuggning af den växande skogen på smärre kronoegendomar, som för statsverkets räkning försåldes. Häröfver hörd, har d:sn i skrifvelse till jordbruksministern den 21 sistl. mars bland annat anfört, att väl bättre skogs- vård å de sålda egendomarna skulle vinnas, men å andra sidan staten med all säkerhet erhålla lägre köpeskillingar för de försålda hemmanen, därest skogsvårdsstyrelsens önskemål (att vid försäljning af kronodomäner köparen skulle åläggas att under all framtid eller åtminstone under 20 år sköta sko- gen efter fastställd skogshushållningsplan eller att köparen under viss tid skulle vara bunden af viss maximiafverkning) skulle förverkligas. Vid det förhållande att de genom de försålda kronohemmanen infly- tande medlen användas till inköp af skogbärande eller till skogsbörd afsedd mark, som sedermera komme att erhålla rationell skogsskötsel ansåg likväl d:sn — så mycket mera som skogsområdena till de försålda kronodomänerna vore jämförelsevis obetydliga, då de försålda områdena i allt fall vore under- kastade allmän lag, hvars bestämmelser väl förr eller senare torde komma att utvecklas och skärpas, så att därigenom ett bättre skydd bereddes en- skildas skogar — att skogsvården öfver hufvud taget i hela landet icke främ- jades genom önskade åtgärder, hvarigenom statens markförvärf skulle minskas, hvarför d:sn föreslagit att skogsvårdsstyrelsens framställning icke måtte bi- fallas. Sökt restitution af skogsvårdsafgifter. Handelsfirman "Thomas Owen C:o hade hos Kungl. Maj:t, under uttalande af den åsikten att kungl. förordn. den 24 juli 1903 ang. skogsvårdsafgifter icke vore tillämplig å virke, som med vederbörligt tillstånd afverkats från skyddsskogar, anhållit om resti- 218 SKUGSADMINISTRATIONEN. tution af så stor del af utaf bolaget erlagda skogsvårdsafgifter, som belöpte på det från sådana skogar afverkade virket Kungl. bef:de i Jämtlands län och d:sn hemställde på utförliga skäl om afslag härtill. Kungl. Maj:t har ock genom nåd. beslut den 22 sistl. mars lämnat den gjorda ansökningen utan afseende. Åtgärder med anledning af bristen på skogstiänstemän. I z2:ne und. skrifvelser den 23 april har d:sn hemställt, i den ena af! bitr. öfver- jägmästare icke måtte med hänsyn till rådande brist på vikarier under inne- varande år förordnas samt aft med den innevarande år pensionsmässige jägm. Hammarstrands afgång ur tjänsten måtte få tills vidare under högst två år anstå och i den andra a// vid Klotens provisoriska skogsskola måtte tills vidare årligen få antagas tolf elever, hvilket första gången skulle tillämpas för den lärokurs, som börjar den 15 inst. oktober. Angående ståndskogslikvid inom skyddsskogsområdet i Jämt- lands län. Genom n. bref 2 feb. 1906 erhöll ds:n befallning defs att verk- ställa undersökning och inkomma med yttrande ang. huruvida och i hvilken mån uttagande genom afverkning af skogsförnödenheter, som vid ståndsskogs- likvid blifvit bestämd att äga rum inom det interimistiskt afsatta skyddsskogs- området, kunde blifva stridande mot skyddsskogslagens syfte, dels ock att af- gifva förslag till åtgärder för undvikande af att vid ståndskogslikvid, som framdeles upprättades vid landtmäteriförrättningen å by eller hemman hvar- till hörde skog inom skyddsskogsområdet, bestämmelser meddelades om afverk- ning, som vore stridande mot syftet i nämnda lag. Efter en utförlig motivering har ds:n i detta ärende den 17 april hem- ställt, 1) i fråga om det förstnämnda spörsmålet, aft afverkning skulle ske allenast efter utsyning af skogstjänsteman på sätt om skogsutsyning inom ifrågavarande område vore bestämdt, alltså med rätt för utsyningsförrättaren både att bestämma utsyningstrakten å skogen och att oberoende af vissa dimensioner, viss kvalitet och visst trädslag (tall eller gran) därvid utvälja de saludugliga barrträd, som skulle afverkas, aft till grund för utsyningen skulle läggas ersättningsbeloppets summa i penningar och de för skilda trädklasser vid ståndskogslikviden bestämda pris per träd eller kubikenhet virke sam! aft, därest utsyningsbeloppet i dess hel- het befunnes icke kunnat enligt dessa grunder på en gång uttagas, ersätt- ningstagaren skulle vara skyldig tåla uppskof med ytterligare utsyning intill 5 år efter skiftets afslutande, den ersättningsskyldige dock obetaget att före utgången af sagda tid i peningar gälda det återstående ersättningsbeloppet. I fråga om det sistnämnda spörsmålet har ds:n hemställt, atl landmätare skulle äga skyldighet tillse, att vid laga skifte och hem- mansklyfning, som berörde skog inom skyddsskogsområdet, skogstillgången, så vidt ske kunde, blefve jämt fördelad å hemmanen, aft vid sådan landtmäteriförrättning skulle förordnas kronoombud, som hade att föra talan i fråga om beslut, som kunde inverka på ståndskogsli- kviden, att hvarje ersättningsbelopp vid dylik likvid skulle till summan angifvas i penningar men kunna bestämmas utgå förutom i penningar eller skogsför- nödenheter (som i skiftesstadgans 101 $ är stadgadt) jämväl i penningar och skogsförnödenheter, SKOGSADMINISTRATIONEN,. 219 alt vid beloppens utgående i skogsförnödenheter viss! antal såg och bygg- nadstimmer m. m. därvid ej borde bestämmas att utgå utan allenast pris å skilda saludugliga virkesdimensioner af de skilda trädslagen bestämmas, att vid likviden bestämda ersättningsbelopp därefter skulle af skogstjänste- man utsynas enl. de i det föregående angifna grunder samt att hemmans- ägare, som enligt ståndskogslikvid skulle utgifva ersättning in natura ej finge för egen del erhålla utsyning å skogen, förr än ersättningen gäldats. Skogstaxator i Skellefteå distrikt. Hos K. Maj:t har ds:n den 17 april gjort framställning om anvisande af erforderliga medel från reservations- anslaget för skogsväsendet under innevarande år till ännu en skogstaxator att från och med den I nästkommande juni tjänstgöra inom Skellefteå distrikt. Det för ledande och utförande af skogsuppskattnings- och skogsindel- ningsarbeten inom Arvidsjaurs socken till en äldre assistent utgående tilläggs- arfvodet af 100 kronor i månaden och 200 kronor i reseersättning för år skulle i samband härmed bortfalla. Ifrågasatt ny skogslag för Gottland. Gottlands läns år 1906 för- samlade landsting hade för sin del antagit förslag dels till lag angående vård af enskildas skogar på Gottland, dels till förordningar angående skogsvårds- styrelser och skogsvårdsafgifter, hvarefter landstinget genom underdånig skrif- velse 31 dec. 1906 hemställt att, därest K. Maj:t skulle finna ett år 1904 af landstinget framlagdt förslag ej fullt lämpligt till lag, K. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida ej trygghet för skogens bestånd kunde vinnas i öfverensstämmelse med de samtidigt ingifna förslagen, som underställdes nådig pröfning. Dessa förslag öfverensstämma i hufvudsak med enskilda skogslagen af 24 juli 1903 samt nådiga förordningarna samma dag angående skogsvårds- styrelse och skogsvårdsafgifter. Hufvudsakliga ändringar och tillägg äro följande: 1) I enskilda skogslagens 1 $ inrymmes ett 3:dje stycke af innehåll, att skogsägare, som önskar afverka skog till afsalu, skall därom ingifva ansökan till vederbörande skogsvårdskommitté för att sedermera i frågan erhålla veder- börandes beslut. Uti 2, 3, 4 och 7 $$ äro likaledes föreslagna vissa tillägg, hvilka föranledts af ofvan nämnd utvidgning af $ 1. I 12 $ har föreslagits en uteslutning i fråga om rätt att utlägga skogsmark till beteshage och att bruka nödig beteshage till betning af hemdjur. 2) I fråga om förslag till förordning angående skogsvårdsstyrelser har i 4 $ under b) inrymts skyldighet för skogsvårdsstyrelsen att verkställa pröf- ning af inkomna anmälningar om tillämnad afverkning för afsalu. Afven detta tillägg står i direkt samband med ändringen af $ 1. Genom nådig remiss den 22 sistlidne april hörd i anledning af lands- tingets framställning har domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 5 maj i hufvudsak förordat densamma, men uttryckt tvifvelsmål angående värdet af tillägget till r $ och däraf föranledda ändringar i de närmast följande $$. I fråga om 12 $i enskilda skogslagen har styrelsen ansett att 3:dje stycket i denna $ äfven bort uteslutas såsom innehållande en för Gottlands län öfver- flödig bestämmelse. I fråga om 14 $, hvilken i förslaget vore lika med samma $ i lagen 220 SKOGSADMINISTRATIONEN. 24 juli 1903, har styrelsen med hänvisning till den beslutade undersöknin- gen af Gottlands läns hällemarker, ansett, att ett tillägg eventuellt borde in- flyta uti 2:dra stycket af nämnda $ af ungefärligt innehåll »I afseende å skogar, hvilkas bestånd erfordras till skydd mot flygsandsfält och till främ- jande af skogsåterväxten å länets hällemarker, äger. 3) I fråga om förslaget till förordning angående skogsvårdsafgifter har domänstyrelsen framhållit, att de afgifter, som inflöte för virke från Gottland, icke lämpligen borde sammanblandas med öfriga läns afgifter, utan borde för- klaras tillfalla länets landstingsområde, sedan de, för undvikande af, såvidt sty- relsen kunde finna, onödig omgång, å tider, som tullstyrelsen bestämt, redovisats direkt till K. bf:de i Gottlands län. Detta skulle föranleda smärre ändringar i för- slagets 2 och 3 $$. Under förutsättning att vissa påpekade brister i förslagen blefve afhjälpta har domänstyrelsen, med frångående i vissa delar af sin i underdånig skrif- velse 31 dec. 1906 gjorda hemställan, förordat föreliggande lagförslag till antagande för Gottland. Styrelsen har dock fasthållit vid sin i dec. 1906 gjorda hemställan angående fortfarande giltighet i fråga om skogsförbud som jämlikt nu gällande Gottlandslag vore utfärdade till dess de enligt bestäm- melserna i sistnämnda lag kunde blifva upphäfda. Ang, åtgärder för bestämmande af skyddsskogsgräns inom Jämt-= lands län. Ds:n har den 7 maj förordnat lektorn vid skogsinstitutet, fil... doktor Gunnar Andersson och bitr. jägmästaren Anders Holm- gren äfvensom resp. jägmästarna i Västra och Norra Jämtlands revir att un- der innevarande sommar förrätta den i nåd. bref den 29 juni 1906 före- skrifna under samma år påbörjade syn och förnyade undersökning i fråga om den i k. befd:es i Jämtlands län kung. den 14 jan. 1905 provisoriskt bestämda skyddsskogsgränsens sträckning inom nämnda län. Vid förrättnin- gen skulle dr Andersson vara ordf. bland synemännen. Om intagande af främmande beteskreatur å kronodomän. I mål mellan jägmästaren M. von Schantz, åklagare, och arrendatorn Carl Gleisner å Kronobergs Kungsgård, svarande, har Konga häradsrätt den 26 november 1906 fällt följande utslag. »Häradsrätten finner väl enligt lydelsen af nämnda punkten i åberopade kontraktet den 2 februari 1886 svaranden, hvilken medgifvit sig hafva på den till honom utarrenderade Kungsgården användt bete å den för skogs- väsendets räkning undantagna utmarken för andra än egendomens vinterfödda egna och torparnes kreatur icke varit härtill berättigad; dock, enär med hän- syn till hvad i målet förekommit svaranden må anses icke hafva saknat skäl för sitt förmenande, att han varit befogad att, på sätt som skedt, använda betet, då icke flera främmande kreatur intagits än som å hemmanet vinter- födts, pröfvar Häradsrätten svaranden ej böra till straff fällas; men åligger svaranden att för det obehörigt nyttjade betet till Kungl. Maj:t och kronan utgifva hvad såsom betespenningar uppburits med tillhopa 192 kronor, hvar- jämte svaranden, jämlikt eget åtagande, skall ersätta åklagaren hans kost- SKOGSADMINISTRATIONEN. 221 nader i målet med 28 kronor 60 öre för inställelsen vid rätten samt med 5 kronor 77 öre som åklagaren affordrats för stämningenis delgifning.» Svaranden anförde besvär, men Kungl. Maj:ts och Rikets Göta hofrätt fastställde den 8 mars 1907 häradsrättens utslag. Besvär hos Kungl. Maj:t öfver hofrättens utslag har icke inom före- skrifven tid blifvit ingifna Tjänster och förordnanden. K. Domänstyrelsen. Byråchefen Giöbel har åtnjutit tjänstledighet under tiden ?/.—5/s, med förordnande för notarien G. Schotte, hvars tjänst under tiden uppehölls af amanuensen E. Wibeck. Notarien K G. G. Norling åtnjuter semester under tiden 9/;—9/; med förordnande för amanuensen M. Rasch. Amanuensen R. Lindahl åtnjuter ledighet med bibehållande af arfvode under tiden 7!9/,—39/, samt tjänstledighet under tiden '/.—3!/.; under sist- nämnda tid förrättar e. o. tjänstemannen K. Stenborg amanuenstjänst på rotel 3. Statens Skogsförsöksanstalt. Sedan assistenten vid botaniska af- delningen, fil. dokt. C. Skottsberg, på egen begäran entledigats, har ifråga- varande tjänst kungjorts ledig, och ha före ansökningstidens utgång såsom sökande anmält sig: Fil. doktor N. Sylvén, E. jägm., fil. kand. E. Wibeck, och fil. kand. T. Molér. Grönbo revir. Till jägmästare i reviret har K. Maj:t utnämnt bitr. jägmästaren i Ombergs revir Gustaf Ramstedt. Arvidsjaurs revir. På förslag till återbesättande af jägmästaretjänsten i nämnda revir har Domänstyrelsen uppfört bitr. jägmästaren i Härjeådalens revir A. Sucksdorff, t. f. jägmästaren i Storbackens revir C. Rothman och t. f. jägmästaren i reviret J. Frick i nu nämnd ordning med förord för Sucksdorff. Storbackens revir. På förslag till återbesättande af jägmästaretjäns- ten i detta revir har Domänstyrelsen uppfört t. f. jägmästaren i reviret C. Rothman och t. f. jägmästaren i Arvidsjaurs revir J. Frick i nu nämnd ord- ning med förord för Rothman. Askersunds revir. På förslag till återbesättande af lediga jägmästare- tjänsten i Askersunds revir har Domänstyrelsen uppfört jigmästaren i Torneå revir, Öjermark, jägmästaren i V. Jämtlands revir, Malmgren. och lektorn, e. jägmästaren S. V. Söderqvist, i nu nämnd ordning med förord för Öjer- mark. Till protokollet hafva särskilda meningar anförts dels af byråchefen Giöbel, som uttalat såsom sin åsikt att den i tredje förslagsrummet uppförde, Söderqvist, bort till tjänsten förordnas, dels ock af byråchefen Ortenblad med angifvande af en del synpunkter af beskaffenhet att utförligare motivera hans biträdande af styrelsebeslutet. Daga revir. Till erhållande af förordnande såsom jägmästare i Daga revir har Domänstyrelsen hos K. Maj:t föreslagit e. jägmästaren. E. Angel- dorff (medsökande var e. jägmästaren Tage Aae). 222 SKOGSADMINISTRATIONEN. Ombergs revir. Bitr. jägmästaretjänsten i Ombergs revir söktes at e. jägmästarne Nils Klein, J. Lindner, Adolf Welander, Alb. Lindhé, A. Lied- holm, G. Kuylenstjerna och E. Angeldorff. Att under vakansen uppehålla befattningen har förordnats e. jägm. Hj. Bratt. Till innehafvare af befattnin- gen har d:n förordnat e. jägm. G. Kuylenstjerna. Tijänstledighet har beviljats jägmästaren i Gästriklands revir. Land- berg 15/,—?/; med förordnande för e. jägm. K. Martin, jägmästaren i Klotens revir, Pauli, 4/,—?5/s, med förordnande för e. jägm. I. Slettengren, hvars be- fattning som assistent uppehålles af e. jägm. T. Sahlberg, jägmästaren i Hernö- sands revir, Smitt, '3/,—"?/;, med förordnande för e. jägm. B. von Krusen- stjerna, föreståndaren för Bispgårdens skogsskola, Wedholm, 19/,—?2/,, med förordnande för e. jägm. T. Larsson, jägmästaren i V. Jämtlands revir, Malm- gren, '/4—"5/;, med förordnande för e. jägm. Björklund, jägmästaren i Härje- dalens revir, Molander, 27/,—26/ , med förordnande, för e. jägm. H. Matts- son, jägmästaren i Grönbo revir, Ramstedt, t. o. m. den 3'/; med-förord- nande för e. jägm. H. Stuart. Smärre meddelanden från in= och utlandet. T E. Rostrup. Den 16 jan. afled i Köpenhamn, professorn vid Landbo- höjskolan E. Rostrup, 75 år gammal. För skogsmännen i hela norden och vida däröfver är han känd genom en mängd arbeten om trädsjukdomar och deras bekämpande, bland hvilka skrifter särskildt må omnämnas: Undersögelser over Snyltesvampers Angreb paa Skovtreerne i Tidsskrift för Skovbrug, band II, IV, VI och XII. Längre och kortare uppsatser under skilda titlar i Tidsskrift för Skov- vesen åren 1890, 1891, 1893, 1896 och 1901. Atbildning och Beskrivelse af de farligste Snyltesvampe i Danmarks Skove 1889 samt jätteverket Plantepatologi, Köpenhamn 1902, om 640 sid. och 259 illustrationer. Han ägnade också sin största tid åt växtsjukdomarna och hade stor förmåga att popularisera sina iakttagelser, som kanske likväl mest anslötos till jordbruket. Rostrup gällde med rätta såsom en af jordbrukets, skogsvårdens och trädgårdsskötselns främste vetenskapliga representanter. + Karl Gayer. Den första mars afled i Miänchen en af Tysklands mest berömda skogsmän, f. d. professorn vid Mänchens universitet, dr Karl Gayer. Han var född den 15 okt. 1822. Efter afslutade skolstudier och se- dan han först ett par år egnat sig åt arkitekturen, öfvergick han till skogsbanan. Han tog den praktiska statsexamen med glänsande betyg och befordrades snart till Oberförster. Vid 33 års ålder kallades han till profes- sor i skogshushållning vid Aschaffenburgs skogsinstitut. När sedan 1878 den högre skogsundervisningen omorganiserades och flyttades till universitetet i Min- chen, blef Gayer professor därstädes med skogsteknologi till hufvudämne. I Miänchen kom han att verka tillsammans med de kända föregångsmännen SMÄRRE MEDDELANDEN FRÅN IN- OCH UTLANDET. 22 inom skogshushållningen Gustav Heyer, Bauer, Ebermayer och Hartig. Vid universitetet kom Gayer på sin rätta plats och fick rik användning för sin ge niala fe Han anlitades också inom andra områden än sitt speciella ämne, r 1889 valdes han sålunda till universitets rektor och blef den första skogsmannen, som beträdde denna hederspost i Mänchen. Berömdt blef då hans rektorstal »Der Wald im Wechsel der Zeiten». Vid fyllda 70 år afgick Gayer 1892 från sina befattningar. Sitt största inflytande har Gayer utöfvat genom sina utgifna arbeten. I synnerhet "har hans klassiskt vordna »Der Waldbau», hvars första upplaga utkom 1880 och hvaraf fjärde upplagan måste utgifvas redan 1898, åstad- kommit en stor förändring i den dåtida tyska skogspraktiken. Gayer var nämligen den första i den tyska skogslitteraturen som framhöll skogsbiolo- giens synpunkter. Grundsatserna i Gayers Waldbau gingo nämligen ut på att genom naturlig föryngring och blandbestånd erhålla produktionskraftiga sko- gar med motståndskraft mot yttre faror och med god gagnvirkesproduktion. Gayers »der Forstbenutzung» utkom med sin första upplaga 1863, och följde de olika upplagorna sedan så tätt, att år 1903 den 9 upplagan måste utgifvas Denna omarbetades delvis af Gayers efterträdare, professor Mayr. Bland öfriga arbeten af Gayer är särskildt »Der gemischte Wald, seine Begrändung und Pflege, insbesondere dursch Forst- und Gruppen- wirtschaft 1886» bekant. Ännu kort före sin död fullbordade Gayer vid 84 års ålder och trots sin svaga hälsa en uppsats: »Einige Gedanken und Gesichtspunkte iber äst- hetische Waldbehandlung», där han i det sista strider för sitt lifs idéer och slutar med följande ord: »Das aber wird um so leichter sein, je gewissen- hafter die Grundsätze einer naturgesetzlichen Waldbehandlung iiberhaupt Beachtung finden; denn die Gesetze der Natur stellen uns einzig und allein auf den Boden der Wahrheit und damit der ungezwungenen Schönheit». G. Sch. Preussiska statsskogarnas afkastning. Preussiska statsskogarna läm- nade år 1905 14,400,000 mark mer i afkastning än den beräknade nettovinsten 49,966,900 mark och år 1906 9!/, miljoner mera än det beräknade nettot af 54,326,000 mark. För år 1907 äro inkomsterna beräknade till 111,150,000 mark, däraf TÖTEEVATKE oanad sans ben ERE Re dr RE 104,000,000 AL DIPLO GC UKTEN sans eE oe 5,394,000 STU JAR MEAN rd gsi d a VR sa es 478,000 SÄtOLLUPPTA SITA PES sdes seeks ESS 179,000 Utgifterna beräknas för samma år till 46,630,000 mark eller 42 2 af bruttoinkomsterna. De största utgiftsposterna gälla Aflöningar och omkostnader för förvaltningen 41,717,800 Afverkning och virkestransport................s..-+..- 12,160,000 SKOgSOMIN SAD fon sk es ste sed sras EA N ere KA SE 1NR 250500 ÖOmkostnader för jakten Im, DM daoccstltaskd 100,000 (STÅ NS os T SS SSE Er EK MO Eaaa 1,884,000 224 SMÄRRE MEDDELANDEN FRÅN IN- OCH UTLANDET. Inkomsterna beräknas öfverstiga utgifterna med 64,520,000 mark, hvil- ket gör en nettobehållning af 22,09 mark per har, då de preussiska stats- skogarna omfatta 2,921,329 har. Skogsförsöksanstalten i Munchen. Till föreståndare för densamma med skyldighet att handhafva den administrativa ledningen har för åren 1907—1909 förordnats professor H. Mayr och till hans ställföreträdare pro- fessor Max Endres. Svenska granar i Forstgarten vid Tharandt. Efter F. W. Neger och G. Biättner (Uber Erfahrungen mit der Kultur fremländischer Koniferen im akademischen Forstgarten zu Tharandt. NV. Z.f£. L. u. F. 1907 h. 4) hämta vi följande uppgifter om såddförsök med sachsiskt och svenskt gran- frö. År 1890 utsåddes de båda fröpartierna. Efter 16 år visade sig för- jande höjdskillnad hos plantorna: SAChSISKY PtANL GA si ske 7 ar MM: Om, Svensk SINN fakra Id NVS SET SGU 4,5 >» Skillnaden i växtenergien visade sig redan hos de 1-åriga plantorna, i det att de svenska granplantorna efter hjärtbladens utbildning afslutade sin växt för året med en ändknopp, medan de sachsiska granarna första året utvecklade ett skott af omkring 3 cm:s längd. Lag om afverkningskontrakts giltighet i Norge. Norska regerin- gen har förelagt stortinget antagande af en lag om tiden för afverkningsrät- ters giltighet. Enligt densamma skulle ett afverkningskontrakt ej gälla öfver 2 år. Vederb. departement må dock medgifva längre afverkningstid för träd som med hänsyn till skogens bevarande utstämplats af utaf departemen- tet godkänd stämplare. Världens värdefullaste ekskogar. I tidskriftens förra häfte omtalades i skildringen från skogsutställningen i Närnberg ekskogarna i Spessart och de nästan svindlande pris de betinga (se sid. 199, allm. delen.) Under för- liden vinter ha sedan erhållits högre pris än någonsin — eller de högsta pris som antagligen betalts i världen. 332 stycken ekar i åldern 350—480 år afverkades och försåldes. Dessa lämnade 1,688 kbm. för försäljning samt dessutom 1,231 kbm. ris och kvistar eller omkring 4 kbm. pr träd. För 1,107 kbm. gagnvirke betalades 129,000 kr. eller 117 kr. per kbm. De 10 dyraste stockarna betalades efter 262 kr. per kbm. och den allra dyraste om 7 meters längd och 80 cm:s diam. efter ett pris af 283 kr. per kbm. Första klassens ekvirke har ständigt varit i stigande: 1860 gällde det 30 kr. pr kbm.; 1870 40 kr.; 1880 45 kr.; 1890 87 kr. och nu 1907 öfver 200 kr. per kbm. Förutom allmänna upplagans text innehåller FACKUPPLAGANS ATTONDE och NIONDE HÄFTE af VR FSA ' AS ' Så - Sfogsvårdsföreningens tidskrift 1907: Litteratur: ; Skogskötsel: z J. Friedrich, Uber den FEinfluss des Frostes auf den Durchmesser FED EUR NB UTG, fee sk dan artros de ring og as SIE FR RADIE SEEN IRA sid. 225 Karl Böhmerle, Die Diineperiode 1904 und unsere Versuchsbestände 225 Heinrich Mayr, Die Anbauversuche mit fremländischen Baumarten UTE AYETI (atol0a a era sen Nn a Aon se vad Ag 7 RE IPR SARI erA KUR ARN VA » 1226 Skogsadministrationen: Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser: Kungl. Domänstyrelsens cirkulär i anledning af Kungl, styrelsens den 16 maj 1896 och den 28 maj 1902 utfärdade föreskrifter ang. allm. skogars indeln. till trakthuggning och ordnad blädning gifvet den SSR INET N för He (oj fåt NG fås TS RS EFS SAN HÅ KR [SLA AA LSE SR ST par cr le LAS Ang. underd, besvär af Råneå kommun i fråga om kommunalutskyl- der för Afvafors och Hvitåfors stockfångstskogar Beslut af allmännare intresse: Ökning af antalet elever inom Klotens skogsskola . $, 1230 Ang. vissa föreskrifter i fråga om skogshushållningen vid ecklesia- Om utarrenderingar för skogsväsendets räkning . Anställande af erforderlig personal för arbeten inom de norrländska (8 US STAS Tj Ar NAR TNG FR ER RARE RY Rn BN sj Se fn RAN AA AA GO BAR BRT SAGT Ang. föreskrifter för allmänna skogars indelning.,,.............ssessessen0s » IN rSTe TKO CH STÖT OT AI AMACI, ev scer rss sr nes öar se as e se NER sl ne dels nn Sea eh FRE Ness 7232 Smärre meddelanden från in- och utlandet: En barkborrsvärmning på Böda kronopark af P. O. WELANDER ... > 234 Ölikartdomar. torande skogsåverkan af P:s OM NV sssde decode dets beker > 235 Åtgärder för fågelskydd och för bekämpande af skadeinsekter på Sfalsskogdrha: i I ySkland ocvsdd.ne 3730. ses sekret bg NER, sn SAR SER Kål Ny professur i skogsbruk vid forstakademien i Miänchen ,.............. > 236 Svenska Jägareförbundets Nyd Tidskrift utkommer under året i sin 45:e årgång enligt oförändrad plan. Prenumerationsafgift 5 kronor. Prenumeration kan ske å Posten, i Bokhandeln och hos Redaktionen, adr. Sture- gatan 29, Stockholm 5. — Uppsatser om jakt och jaktvård mottagas och honoreras efter öfverenskommelse af A. Wahlgren, Redaktör, adress Skogsinstitutet, Stockholm 7. Svenska Kennelklubben. Svenska Kennelklubbens Tidskrift anmäler härmed sin 15:de årgång för år 1907. Tidskriften utgifves kvartalsvis med I häfte om 3 tryckark text samt en annons- bilaga, hvartill annonser skola till redaktionen insändas. Å Tidskriften utdelas gratis till ledamöter af Sv. Kennelklubben mot en årlig leda- motsafgift af 5 kr., som uppbäres genom postförskott vid sändning af 1:sta häftet. Enligt stadgarna för Sv. Kennelklubben äger styrelsen till ledamot antaga hvarje välfrejdad person, som hos densamma därom gör anmälan. Prenumeration å tidskriften kan ock ske genom postverket eller genom bokhan- deln, hvarest äfven lösa häften säljas till pris af kr. 1:25 för häftet, Prenumerationskvitto gäller såsom inbetald ledamotsafgift för året. För Redaktionen: A. P. Hamilton. R. T. Hennings. Axel Klinckowström. Abr. Forssell. Adress: Malmskillnadsgatan 41, Stockholm. Ansv, utgifvare rd vv + Sd 4 rer. 4 fr. Ar Ez d/ [rg TT a VR VR VAG AAA. AE Art En länsskogvaktaretjänst i Uppsala län, att tillträdas den 1 nästkommande November, sökes hos Skogsvårds- styrelsen i samma län, adr. Uppsala, inom den 15 Augusti. Lön: 300 kr., hyresersättning 200 kr. och reseersättning enl. 6 kl. i gäl- lande resereglemente. Skogsförvaltarebefattningen vid Johannishus fideikommis i Blekinge län, blir ledig att tillträdas den I nästkommande November. Aflöning första året 3,500 kronor jämte vissa smärre naturaförmåner. Rymlig, vackert belägen bostad med trädgård. Ansökningar insändas till Generaldirektören Grefve H. Wachtmeister, Johannishus. Förvaltare-, disponent- »> eller annan chefsbefattning vid skogsafverkning, sågverksrörelse eller likn. sökes, Säkerhet kan ställas eller 10 å 20 tusen kronor insättas i företaget om så önskas. Energisk, med praktik och I:ma referenser. Ålder 33 år. Billjett märkt »107 A.» vidarebefordras af 5. Gumeeli Annonsbyrå, Stockholm. Jägmästare-, sKkogsförvaltare- eller godsdisponenut-befattning sökes nu eller framdeles, vid fideikommis, egendom eller bolag. Flerårig praktik äfven i sågverksrörelse och större afverkningar, samt i landtbruk. Ålder 33 år. Svar till »Skogshushållning», vidarebefordras af S. Gumeelii Annonsbyrå, Stockholm. Zoologiske Trädgården i Köpenhamn köper Järfvar, Lodjur, Älgar, Renar, Bergufvar och Snöugglor. Anbud ombedjas under adress: Köpenhamn F. För att i rätt tid kunna erhålla Le > M. NILSSONS PAT. OMSHOLNINGSAPPARAT för våren, torde beställning inkomma i höst, ju förr desto hellre. Apparaten prisbelönt vid landtbruksmötet i Kristianstad 1907. Se tidskriftens häfte 6—7 sid. 298. O. L. LUNDSTRÖM, Kaffatorp. Ledare och Förmän vid dikningsarbeten böra icke underlåta att skaffa sig den af Th. Hellström och Fr. Tidén upprättade dikningstabellen. Tabellen, som är praktisk och lätthandterlig, är upprättad på grund af erfa- renhet från 200 mil utförda diken. Pris 1:50. Rekvireras hos 7 Förvalt. T&. Hellström, Hörnefors Bruk, Hörneå el. Forstmästare Fr. Tidén, Anundsjö. ”Linners distanscirkel” patent. ”Linners hypsometer” Stora Silfvermedaljen å utställningen I Karlstad 1903 och i Norrköping 1906. »DISTANSCIRKELN», kombineradt distans-, afvägnings- och vinkelmätningsinstrument. Distanstuben kan höjas och sänkas 30? i vertikalplanet. »HYPSOMETERN», höjdmätnings- instrument, Stor spridning: Instrumenten säljas endast hos uppfinnaren, hvarest beskrifningar erhållas. Jägmästare Linner, Arvika. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, 1907. H. 7—98, FACKUPPSATSER. LITTERATUR. (Vid hänvisningar till nedanstående tidskrifter användas följande förkortningar : A. F. u. J. Z. = Allgemeine Forst- und Jagd-Zeitung; Bull. Soc. Belg. = Bulletin de la Société centrale forestitre de Belgique; C. f. d. g. F. = Centralblatt fir das gesammte Forstwesen; F. Cbl. = Forstwissenschaftliches Centralblatt; F. Forstf. M. = Finska Forstför- eningens Meddelanden; L. J. = Lesnoj Journal; N. Z. f. L. u. F. = Naturwissenschaft- liche Zeitschrift fir Land- und Forstwirtschaft; Rev. = Revue des eaux et foréts; Schw. Z. = Schweizerische Zeitschrift fär Forstwesen; Th. J. = Tharandter forstliches Jahrbuch; Z. f. F. u, J. = Zeitschrift för Forst- und Jagdwesen; T. f. Sg. = Tidsskrift for Skogbrug. T. f. Sv. = Tidsskrift for Skovvesen; S. Moss. T. = Svenska Mosskulturföreningens tidskrift). Skogsskötsel. J. FRIEDRICH. Uber den Einfluss des Frostes auf den Durchmes- ser lebender Bäume (C. £. d. g. F. 1907, h. 5). Förf. har med tillhjälp af den utaf honom konstruerade själfregistrerande till växtmätaren verkställt åtskilliga mätningar af enskilda träds diameter under vintern såväl kl. 8 f. m. som 2e. m. Härvid har det visat sig, att när tempera- turen sjunker under 0”, så minskas trädets diameter märkbart. Vid frost under kort tid blir minskningen obetydlig, men kyla under längre tid verkar till en början långsamt men sedan hastigt aftagande på trädets diameter. När t. ex. temperaturen faller från 0? till —10? kan diametern hos granen minskas med 1,5; mm. I uppsatsen omnämnes äfven af Karl Böhmerle medelst klafve utförda mätningar vintern 1901 i ett bokbestånd vid såväl mild väderlek som vid stark kyla. Härvid visade det sig, att diametern vid den starka kylan kunde minskas ända till 4 mm. Af praktiskt intresse vore, att undersökningar i samma riktning gjordes å våra barrträd speciellt i de trakter, där dimensionslagen gäller. KARL BÖHMERLE. Die Dirreperiode 1904 und unsere Versuchsbe- stände (CI £ dd g. Fl 1907, k. 5). År 1904 inträffade i Mellaneuropa en ovanligt lång värmeperiod utan nederbörd och har dess inflytande på skogsträdens växt mycket diskuterats bland skogsmännen. Ett bidrag till denna diskussion lämnar ifrågavarande undersökning om väderlekens inflytande på årsringens bredd. Författaren har härför undersökt 11 af Österrikiska försöksväsendets förut utlagda profytor. Mätningarna härifrån äro noggrant beskrifna utan att några direkta resultat dragas ur desamma. Vid jämförelse af de lämnade siffrorna öfver den årliga grundytstillväxtprocenten från senaste 4—38 år finner man dock afsevärd nedgång för år 1904, det torra året, och året därefter eller år 1905: Skogsvårdsföreningens Tidskrift. Fackuppsatser p 226 LITTERATUR. HEINRICH MAYR. Die Anbauversuche mit fremdländischen Baum- arten in den Staatswaldungen des Königreichs Bayern (/. Cbl. 1907 h. 1—3 och 6). Såväl i Bayern som i hela Tyskland började försöken med främmande skogsträd i större skala först omkring år 1880, tack vare i första hand J. Booth, som såväl genom skrifter som genom med stor uppoffring verkställda egna försök manade till vidsträckta försök med främmande, särskildt ameri- kanska skogsträd. Mayr uppdelar de bayerska försöken i 2 perioder, nämligen under åren 1881—1891 och åren 1891—1904. Resultaten från den första perioden äro i hufvudsak mycket nedslående, mest beroende af att plantorna förstörts af jaktdjur eller af snötryck. Mayr har genom utsända cirkulär tagit reda på huru många plantor af hvarje art, som utplanterats, och huru många plan- tor som sedan nu kvarstå. Af träd, som äfven försökts hos oss och därför kunna vara af intresse, har han fått följande resultat: Pseudotsuga Douglasii och glauca, hälften borta, Picea sitchensis alldeles borta, emedan den planterats i högre eller för den mindre lämpliga lägen, Chamecyparis Lawsoniana, 88 4 försvunna, Abies Nordmanniana, af 1 300 plantor blott 3 kvar, /uglans nigra, 95 4 borta, Carva alba, 90 & borta, Fraxinus alba (amerikansk ask) på några lokaler finnas en del träd ännu kvar och Quercus rubra, 83 2 försvunna. Vida bättre äro resultaten från den andra perioden, emedan till grund för försöksplanteringarna lades studier öfver respektive trädarters uppträdande i sitt hemland. — Under redogörelsen för försöken under andra perioden behand- las först Pinus strobus, hvaraf i Bayern finnas 15 millioner träd, äfven äldre intill 80 år, och anser Mayr denna tall äga många företräden framför i Bayern inhemska trädslag. Af Douglasgranen har sedan 1891 utsatts omkring 1 million plantor af såväl den gröna arten från Stillahafskusten (Pseudotsuga Douglasir) som den blå från Colorado (Ps. glauca). Den förra är i ungdomen mera snabbväxande, men efter tio år växer den senare äfven fort. Kustdouglasgranen tål ej alltför stark vinter, och vid kontinentalklimat bör koloradoarten användas. Båda arterna fordra god jord, men utveckla sig mycket väl, om de skyddas för vildt. Picea sitchensis växer på lägre trakter bättre än vanliga granen, men dess stickande barr skyddar den ej fullt för jaktdjuren, såsom allmänt annars uppgifves. Larix leptolepsis har fått många vänner därför att den skulle växa for- tare i ungdomen än vanliga lärken. Detta håller dock ej alltid streck i Bayern. Den har hittills varit förskonad från lärkkräftan, men angripits myc- ket af sorkar och jaktdjur. Chamecyparis Lawsoniana rekommenderas varmt för sitt utmärkta virke. Pinus rigida har visat sig mycket underlägsen vanliga tallen. Pinus banksiana anses däremot såsom en af de viktigaste främmande trädarterna för införande i Bayern. Den fordrar dock ovillkorligen skydd för rådjuren. I Bayern finnas nu omkring '/, million plantor af denna ut- märkta tall, som på den sämsta mark anses kunna utväxa till mastträd.(!) Abies Nordmanniana har inga skogsliga företräden framför vanl. silfver- granen, men förtjänar beaktande från skogsestetisk synpunkt. Som den slår ut 14 dagar senare än vanl. silfvergranen, undgår den en del senfroster. LITTERATUR, 227 Picea pungens växer långsammare än vanliga granen, men är frosthärdigare. Picea alba artar sig väl intill 20 år, men är obrukbar som skogsträd, då den utmattar sig genom kottproduktion, innan den uppnått användbara dimensioner. Samma dom fälles öfver Abies balsamea. Abies concolor är hvarken frosthärdigare eller växer fortare än vanl. silf- vergranen, men dess skönhet är obestridbar. Abies sibirica och Larix sibirica växa i Bayern mycket långsammare än motsvarande europeiska arter. (Hos oss är, som bekant, förhållandet motsatt.) När Pinus ponderosa och /Jeffrevi väl lyckligt hunnit 20 år, blifva de, till följd af sina långa barr, starkt utsatta för snötryck. Löfträden måste ovillkorligen skyddas för rådjur samt för ojämn strid med boken för att kunna med framgång försökas. Quercus rubra får ej användas på bättre ekmark utan på vanlig granmark. Fraxinus americana bör framför allt försökas på flodstränder och väl skyddas mot rådjur. Slår i Bayern ut senare än vanliga asken. G., Sch. SKOGSADMINISTRATIONEN. Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser. Kungl. domänstyrelsens cirkulär i anledning af kungl. styrelsens den 16 maj 1896 och den 28 maj 1902 utfärdade föreskrifter angående allmänna skogars indelning till trakthuggning och ordnad blädning; gifvet den 28 mai 1907. För undvikande af den skada, som förorsakats af bleckning i träden, skall föreskriften i punkt 2 af cirkuläret den 16 maj 1896 angående upp- bleckning till tre meters bredd af de linjer, som förut ej upphuggits, erhålla följande lydelse: »I hvarje fall skola linjerna, om de ej förut upphuggits, vid ändpunk- terna samt vid punkter, där de skäras af baslinjer och vägar, förses med numrerade, å kartan på lika sätt betecknade stenar eller pålar, de senare af minst I meters höjd ofvan jord. När för linjernas återfinnande märkning af träden anses önskvärd, böra stammarna medelst röd eller hvit färg på lämpligt sätt märkas.» Enligt punkt 2 i cirkuläret den 28 maj 1902 skall ofvanstående be- stämmelse gälla jämväl vid skogars indelning till ordnad timmerblädning. Bestämmelsen i punkt 19 i cirkuläret den 16 maj 1896 i fråga om undantagande af viss trakt för ändamål, som omförmäles i $ 29 af kungl. förordningen den 24 januari 1894, skall upphöra att gälla. Den i punkt 8 af cirkuläret den 28 maj 1902 meddelade föreskriften, att vid omloppstidens bestämmande skall beaktas bland annat, att tillräcklig tid anslås för föryngringen, bör så förstås, att där denna tid anses blifva abnormt lång, omloppstiden skall förhöjas med det antal år, hvarmed den i förevarande fall nödiga föryngringstiden anses öfverskjuta den normala. Enär punkt 9 i sistnämnda cirkulär i vissa fall så tolkats, att föryng- 228 SKOGSADMINISTRATIONEN. ringshuggning i normal omfattning skulle under alla förhållanden under en indelningsperiod äga rum, erinras därom att å skogar, där bestånden lämpa sig för förhuggning i större utsträckning, men föryngringshuggning icke eller allenast i mindre omfattning bör ifrågakomma, förhuggning bör helt eller del- vis ersätta föryngringshuggningen. I förhuggningen inbegripas rensnings-, gallrings- och ljushuggningar, hvilka, om bestånden å en skog icke äro hugg- färdiga, utföras i lämplig omfattning, intill dess jämväl föryngringshuggning bör företagas. Den mening i punkt 11 af samma cirkulär, som behandlar tillfällig för- höjning af afverkningen, skall erhålla följande lydelse: »Sådan tillfällig för- höjning i afverkningen må ock i samband med åtgärder till markens för- bättrande och till en god skogsföryngring äga rum, där genom ogynnsamma dräneringsförhållanden eller af andra orsaker skogens tillväxt i synnerligen hög grad nedsatts, hvaremot vid sådan tillfällig förhöjning af afverkningen ej samtidigt får som grund för afverkningsberäkningen läggas en s. k. tillfällig omloppstid, lägre än den normala.» I cirkuläret den 16 maj 1896 meddelad föreskrift — att då annan skogstjänsteman än revirförvaltaren förordnas handlägga skogsindelningsför- rättning å allmän skog, det skall åligga förrättningsmannen att före skogsin- delningsförslagets upprättande rådgöra med revirförvaltaren om läge och ut- sträckning af de blifvande afverkningstrakterna, om sättet för föryngringen m. fl. frågor rörande skogens skötsel, därvid revirförvaltaren skall skriftligen affatta sin mening, som bilägges skogsindelningsförslaget — skall äga tillämp- ning äfven vid skogars indelning till timmerblädning. Slutligen vill kungl. domänstyrelsen härmed föreskrifva, att vid indelning af allmän skog enligt af kungl. styrelsen utfärdadt förordnande förrättnings- mannen skall renovera kartor och handlingar i två exemplar, hvarvid det ena exemplaret af kartorna ritas å kartpapper på vanligt sätt, medan det andra, afsedt för ljuskopiering, uppritas med tusch, men utan färgläggning å kalkerväf. Stockholm som ofvan. Karl Fredenberg, E. G. Fahlerantz. Angående underdåniga besvär af Råneå kommun i fråga om kom- munalutskylder för Afvafors och Hvitåfors stockfångstskogar. Oscar etc. Hos Oss har Råneå kommun i underdånighet anfört besvär öfver Edert? den 15 augusti 1906 meddelade utslag i fråga om Afvafors och Hvitåfors stockfångstskogar påförda kommunalutskylder för år 10905; i anledning af hvilka underdåniga besvär I. till följd af nådig remiss, inkommit med yttrande af vederbörande öfverjägmästare och eget underdå- nigt utlåtande af den 23 januari 1907, hvarefter vår och rikets kammarrätt afgifvit infordradt underdånigt utlåtande den 23 maj 1907- Vi hafva i nåder låtit detta besvärsmål Oss föredragas och därvid af handlingarna inhämtat hufvudsakligen följande: ! V. B. i Norrbottens län. SKOGSADMINISTRATIONEN. 2209 Genom utslag den 28 januari 1815, som kammarkollegium gillat, hafven I beviljat anläggning af Hvitåfors sågverk med rätt för sågverksägaren till årlig stockfångst af 3,559 träd å angifven kronomark emot viss stubböres- afgift. Sedermera har bergskollegium den 11 december 1827 och den 25 augusti 1828 utfärdat privilegier på uppförandet af Afvafors masugn och Hvitåfors stångjärnsverk att grundas på viss kolfångst. Genom Edert afvitt- ringsutslag för Råneå socken den 15 januari 1859 tilldelades Afva- och Hvitä- fors verksägare, jämlikt bestämmelserna i nådiga brefvet den 29 maj 1852, såsom ersättning för omförmälda stock- och kolfångst de/s under vanlig be- sittningsrätt och åboansvar vissa hemman, dels ock mot erläggande af bestämd skogsränta närmare angifven skogsmark. Genom sedermera gifna förordnan- den hafva vissa jämkningar ägt rum beträffande det verksägarna sålunda tilldelade vederlag. Emellertid skulle enligt af Eder lämnad uppgift hela det till Hvitåfors sågverk emot skogsränta anslagna område belöpa sig till 59,927 kvadratref duglig mark och 33,9560 kvadratref impediment, af hvilken mark jämväl beräknats kolfångst för ofvan omförmälda två järnverk, hvarförutom enligt nådigt bref den 6 juni 1862 brukets ägare medgifvits att disponera åtskilliga å stockfångstområdet befintliga ströängar om 222 kvadratref. Med anledning af en utaf Gellivare aktiebolag, såsom ägare af Hvitå- fors med flera sågverk, gjord underdånig ansökning att, mot rätt till viss af- verkning under föreslagen tid, få efter denna tids förlopp afstå ifrågavarande sågverks stockfångstskogar till kronan, hafva Vi, genom nådigt bref den 27 januari 1888, förklarat nämnda bolag berättigadt att, mot afstående af såg- verkens stockfångstprivilegier äfvensom Afvafors och Hvitåfors järnverks kol- fångsträtt å sistnämnda sågverks stockfångstområde, under vissa villkor å de åt sågverken såsom ersättning för den privilegierade stockfångsten mot skogs- ränta upplåtna områden under en tid af tio år afverka alla träd af viss an- gifven dimension, hvarvid tillika föreskrifvits, bland annat, att de inom stock- fångstområdena befintliga, åt sågverksägarna för undvikande af ägoblandning mot särskild ränta upplåtna ängsmarker skulle utan ersättning till kronan afträdas samtidigt med de stockfångstområden, inom hvilka de voro belägna. På grund af Vårt nyssnämnda nådiga bref den 27 januari 1888 har Vår domänstyrelse med Gellivare aktiebolag den 22 maj 1888, å Våre och kro- nans vägnar, upprättat kontrakt, som af bolaget den 23 samma månad an- tagits, hvarigenom bolaget förbundit sig att på i detta nådiga bref närmare angifna villkor den I juni 1898, afstå, bland annat, Hvitåfors sågverks stock- fångstprivilegier äfvensom Afvafors och Hvitåfors kolfångsträtt å sågverkets stockfångstområde. Efter ifrågavarande kronan tillhöriga Afvafors och Hvitåfors stockfångst- skogar blifvit påförda fyrktal och kronan i följd däraf jämväl påförts utskyl- der för desamma till Råneå kommun för år 1905 till belopp af 387 kr. 80 öre, har tillförordnade ombudsmannen och fiskalen hos domänstyrelsen G. Alexandersson, efter förordnande af styrelsen å Våre och kronans vägnar hos Eder anfört besvär öfver beslutet om berörda fyrktalssättning och debitering med yrkande om detsammas upphäfvande, enär lagen den 2 april 1898 angående ändring af 58 $i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 icke afsåge sådan skogstrakt, hvarom i målet vore fråga. Genom öfverklagade utslaget hafven I Eder utlåtit, att, enär i målet vore utredt, att här ifrågavarande skogstrakt utgjorde en del af de till Hvitå- p” 2390 SKOGSADMINISTRATIONEN. fors sågverk såsom ersättning för sågverkets privilegierade stockfångst upp- låtna områden, som jämväl varit beräknade för kolfångst för Afvafors mas- ugn och Hvitåfors järnverk och hvilka områden genom nådigt bref den 27 januari 1888 och på grund däraf med bolaget ingånget kontrakt blifvit den I juni 1898 till kronan afträdda, samt Råneå kommuns åtgärd att på sätt som skett åsätta nämnda skogstrakt fyrktal och påföra Oss och kronan ut- skylder därför till kommunen vid sådant förhållande saknade stöd af i målet åberopade 58 $ i nådiga förordningen angående kommunalstyrelse på landet, enligt dess lydelse i lagen den 2 april 1898, som afsåge kronomark bildad af mark, som af kronan inköpts efter 1874 års början, eller af staten till- hörig jordbruksdomän eller del af sådan, funnen I skäligt förklara öfverkla- gade åtgärden vara mot Oss och kronan utan verkan. Detta med hvad mera handlingarna innehålla hafva Vi tagit i nådigt öfvervägande därvid icke funnit skäl att i Edert utslag göra ändring. MHvil- ket Eder till egen och vederbörandes kännedom härigenom meddelas. De af Eder pröfvade handlingar i målet återställas härmed. Stockholms slott den 28 juni 1907. OSCAR. Julius Juhlin. Beslut af allmännare intresse. Ökning af antalet elever vid Klotens skogsskola. K. Maj:t har genom nåd. bref den 17 sistl. maj medgifvit att vid Klotens skogsskola må från och med den lärokurs, som tager sin början den 15 instundande oktober tillsvidare årligen anställas högst 12 elever. Ang. vissa föreskrifter i fråga om skogshushållningen vid eckle- siastika boställen. Hos K. Maj:t hade kam.-koll. hemställt om meddelande af vissa bestämmelser i syfte att bereda väg för de af prästlönereglerings- kommittén i dess den 19 juni 1903 afgifna betänkande ang. reglering af prästerskapets aflöning och därmed sammanhängande frågor föreslagna refor- mer uti vissa afseenden på skogslagstiftningens område; det vore nämligen af vikt att anordningar och beslut, vidtagna i enlighet med föreskrifterna i nu gällande lagstiftning, icke lade hinder i vägen för genomförande, så snart sådant öfver hufvud kunde ske, af de nya bestämmelser, som kunde komma att utfärdas. Sedan ds:n yttrat sig häröfver har K. Maj:t genom nåd. bref den 17 sistl. maj anbefallt ds:n, dels att vid meddelande enligt $ 20 i nåd. skogsförordningen den 26 jan. 1894 af bestämmelse om den andel i den behållna ord. skogsafkast- ningen vid eckl. boställe, som må tilläggas boställshafvaren, städse iakttaga att sådan bestämmelse icke meddelades för längre tid än till dess ny löne- reglering för prästerskapet i vederbörande pastorat började tillämpas, dels ock att, då vid fastställelse af hushållningsplan för skogen å eckle- siastikt boställe, som på grund af gällande författningar borde utarrenderas, det visade sig, att den ordinarie virkesafkastningen öfverstege hvad som er- SKOGSADMINISTRATIONEN. 231 fordrades för gårdens behof, i hvarje fall underställa nåd. pröfning frågan, huruvida ej skogen borde ställas under skogsstatens omedelbara förvaltning. Skögsförvaltningens närvaro vid landtmäteriförrättningar, Då inom vissa revir förekommit att vid rågångsutstakningar och andra landt- mäteriförrättningar, som beröra allmän skog, vederbörande jägmästare ej när varit, emedan han saknat kännedom om förrättningen i fråga, har kungl. domänstyrelsen den 19 juni 1907 — med afseende därå att enligt 36 $ i Kungl. Maj:ts instruktion för skogsstaten den 29 november 1889 vid landt- mäteriförrättning det tillkommer jägmästaren att för under hans förvalt ning stående, kronan tillhörande fastighet bevaka kronans rätt — hos samt- liga länsstyrelser anhållit att vid kungörande af dylika förrättningar länssty- relserna alltid måtte meddela underrättelse härom till vederbörande revir- förvaltare. Om utarrenderingar för skogsväsendets räkning. Kungl. domän- styrelsen har den 12 juli 1907 anmodat samtliga öfverjägmästare tillse att i de arrendekontrakt, som härefter upprättas om för skogsväsendets räk- ning utarrenderade hemman, torp och lägenheter m. m., lagen om nyttjande- rätt till fast egendom af den 14 juni 1907 iakttages. Anställande af erforderlig personal för arbeten inom de norr- ländska distrikten. K. Maj:t har den 19 juli medgifvit dels att d:sn må tillsvidare under återstående delen af innevarande år för skogsförrättningar inom skyddsskogsområdet i Jämtlands län i mån af behof använda de i de norrländska länen anställda tre skogstaxatorerna med rätt för dem att här- under bibehålla dem nu tillkommande aflöningsförmåner, dels att under innevarande år extra jägmästare från annat distrikt, som förordnas att tjänstgöra sora assistent inom något af de norrländska distrik- ten för kortare tid än ett år, må, utöfver honom i öfrigt tillkommande för- måner, äga uppbära reseersättning enligt fjärde klassen i gällande reseregle- mente för resa till och från tjänstgöringsområdet, dels ock att till bestridande af de utaf förestående medgifvanden föran- ledda ökade utgifter får af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvalt- ning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet användas ett belopp af högst tretusen kronor. Ang. föreskrifter för allmänna skogars indelning. I skrifvelse till Kungl. Maj:t 39/,; har k. domänstyrelsen — under framhållande af att styrelsen funne vissa ändringar och tillägg önskliga i de af styrelsen utfär- dade föreskrifter angående allmänna skogars indelning till trakthuggning, traktblädning och ordnad timmerblädning — särskildt beträffande föreskrif- terna rörande skogsbeståndens "kartläggning — och att styrelsen önskade därom äfvensom i andra möjligen förekommande undervisningen berörande frågor öfverlägga med föreståndarne för Ombergs och Klotens skogsskolor samt vederbörande lärare vid skogsinstitutet, hvilka handhafva undervisningen i skogsindelning och kartläggning — hemställt om nådigt bemyndigande att instundande höst till öfverläggning inför styrelsen inkalla förenämnda personer. 232 SKOGSADMINISTRATIONEN. Tjänster och förordnanden. K. domänstyrelsen. Generaldirektören K. Fredenberg har under tiden 5/6 —?2/7 företagit inspektionsresa inom Luleå distrikt, åtnjuter semester zz —?/g samt företager 3/g tjänsteresa under omkring 14 dagar till Dalarna. ” Byriskelen J. Meves har åtnjutit semester 3/6—"/& och ?5/6—?7/& samt tjänstledighet ?2/&—""/&« med förordnande för notarien P. Malmquist, hvilkens tjänst under tiden uppehållits af e. notarien E. von Horm. Revisor Hj. Modigh har åtnjutit semester ”/6—3!/& och tjänstledighet '/;—3'/; med för- ordnande för amanuensen M. Seth. Byråchefen Th. Örtenblad har för handläggning af särskilda ärenden beviljats tjänstledighet från öfriga med hans byråchefsämbete förenade göro- mål under tiden 79/6—9/, samt åtnjuter semester 19/;—21/- och 29/7 —8/g. Byråchefsämbetet å rotel 3 har uppehållits !2/6—3!/& af notarien K. G. G. Norling, 1/,—9/; och 14/.—21/- af notarien G. Schotte, 19/,—73/7 af e. nota- rien A. Malling samt uppehålles 29/,—"/s af notarien K. G. G. Norling. Notarien K. G. G. Norling har åtnjutit tjänstledighet "/7—74/; och semester 15/,—?2/,3 e. notarien E. G. Fahlerantz har åtnjutit semester t/.—!5/> och tjänstledighet t6/.—31/.. Notariebefattning å rotel 3 uppehålles !/6—?"/; af amanuensen M. Rasch och !/,—22/- samt ?29/,—?/g af amanuensen R. Lin- dahl. Amanuensen M. Rasch har beviljats tjänstledighet ”/g —3"/g samt ledig- het med bibehållande af arfvode ?/,—"?/a. Byråchefen F. Giöbel har åtnjutit semester 2"/.—?5/., /6—"9/6 och '5/; -—'5/,. — Byråchefsämbetet å rotel 4 har uppehållits EN och ble —9/5 af notarien G. Schotte samt 24/5—25/5 och 15/,— t5/> af e. notarien A. Mal- ling. Notarien G. Schotte ha beviljats tjänstledighet '?/;—"53/- samt semester 25/6—2?9/6 och Hesse: Notariebefattning å rotel 4 uppehålles ?5/6—?92/e, 7/;—"5/; och 5/s—?9/g af amanuensen A. Stahre, 24/.—?5/. af amanuensen E. Wibeck samt 19/,—13/, och 15/,—?"/; af amanuensen U. Danielson. Amanuensen E. Wibeck har åtnjutit tjänstledighet 77/6—3/g med förord- nande för e. o. tjänstemannen U. Danielson. Amanuensen A. Stahre har åtnjutit tjänstledighet 19/,—3/g. Till skogstaxator inom Bergslagsdistriktet har k. domänstyrelsen ”5/6 förordnat e. jägmästaren H. Stuart. Skogstaxatorsbefattningen inom Skellefteå distrikt söktes vid an- sökningstidens utgång 22/4 af e. jägmästarne O. Bohlin, F. Lindberg och R. Lindahl. Extra jägmästare. K. domänstyrelsen har till e. jägmästare förord- nat utexaminerade skogseleverna Erik Adolf Engman inom Skellefteå distrikt (5/6), B. Wadstein (9/6) och Karl Erik Kallin (27/6) inom östra distriktet, Lundberg och Bertil Tillander inom södra distriktet (27/6) samt John H. Örtenblad inom Skellefteå distrikt (2?/-). E. jägmästaren R. Läbeck har '!/, transporterats och förordnats till e. jägmästare inom västra distriktet. Assistenter. Till aflönade assistenter hafva förordnats E. Elfvik 7/6 3 /A NEF Bratti = /6--3-/ 42 OCh WERLiljebergar (8s=ro i förns revir, P. Törnblom !/g—3!/,;> i Bojen >evir, J. A. Örtenblad 29/7 = [ap Al Aer revir, G. Björklund "/&6—3/,> i Öka Jämtlands revir, B. von Krusenstjärna SKOGSADMINISTRA'TIONEN. KK £)JJ tl6—3t/,, i Västra Jämtiands revir, T. Larson ! 3/5, I Norra fämtlands revir, K. Falck !/6—31/,,, M. Rasch !/g—3!/g, L. Unge 22/,—31/,,, D. Hult 27 / SR 4 4 N mark t/8—53!/,,, P. Nicander 1/,—3!/,, samt skogstaxatorn E. Lundman t/g&—31/,, inom skyddsskogsområdet i Jämtlands län, A. FE. Öfverholm ! —39/a 1 Västra Hälsinglands revir, och K. Martin !/6—3!/, i Gästriklands revir. Att såsom assistenter vid £. skogsinstitutet biträda vid elevernas prak- tiska öfningar hafva förordnats T. Janson !/,.—"?/g, G. Lundberg "/5—?5/. och 19/6—3t/g, B. Tillander !5/5—3!/g och A. Blomberg 21/5—29/,. Till oaflönade assistenter har k. domänstyrelsen förordnat ?3/- D. Hult mark i finspongs revir och "t/; R. Liäbeck i Marks revir. E. jägmästaren Hj. Bratt har förordnats att under tiden "1/5 —3!/. tjänst- göra såsom aflönad assistent i Stockholms revir. K. domänstyrelsen har ?9/5 förordnat e. jägmästarne E. Lundberg till assistent hos öfverjägmästaren i södra distriktet, och E. Wadstein till assis- tent hos öfverjägmästaren i östra distriktet. Tjänstledighet har beviljats öfverjägmästaren i Umeå distrikt A Eger- ström 16/.—53!/- med förordnande för jägmästaren i Junsele revir T. Herme- lin, hvilken tjänst under tiden uppehållits af assistenten M. Estberg, öfver- jägmästaren i Luleå distrikt K. V. Rosenberg 9/&—"9/& med förordnande för jägmästaren i Pajala revir A. Montell, hvilkens tjänst under tiden uppe- hållits af assistenten P. Bergman, öfverjägmästaren i Skellefteå distrikt N. Sjöberg ?2/,—5/, med förordnande för jägmästaren i Junsele revir T. Her- melin, hvilkens tjänst under tiden uppehålles af e. jägm. J. Runquist, jäg- mästaren i Tärendö revir K. A. Westerberg '5/, —3!/s med förordnande för assistenten P. Bergman, t. f. jägmästaren i Bodens revir G. Jernberg '9/, —24/, med förordnande för dikningsassistenten F. Laestadius, jägmästaren i Älfsby revir K. Lundström '!/&—3'/; med förordnande för assistenten A. Hyckert, jägmästaren i Arjepluogs revir G. Tjäder ”/s&—"5/g med förordnande för assistenten N. Almlöf, jägmästaren i Öfre Byske revir C. A. Carlsson 19/6—9/g med förordnande för assistenten J. Frick, jägmästaren i Varriså revir V. Göthe aug. med förordnande för assistenten R. Melin, jägmästaren i Degerfors revir K. Gran 15/,—"4/g med förordnande för assistenten I. Wall- mark, jägmästaren i Östra Jämtlands revir G. Cassel !/s—39/, med förord- nande för assistenten G. Björklund, jägmästaren i Norra Jämtlands revir Carl Björkbom 17/.—3?/; med förordnande för e. jägm. K. Falck, jägmästaren i Kopparbergs revir J. H. Borglind !9/6—"5/g med förordnande för e. jägm. N. Bellander, jägmästaren i Stockholms revir F. O. Bremberg to/6—9/g med förordnande för assistenten H. Nordenadler, hvars assistentbefattning uppe- hålles af e. jägm. D. Hultmark, jägmästaren i Vadsbo revir A. W. Schmidt 1/,—?5/; med förordnande för e. jägm. A. Liedholm, jägmästaren i Örbyhus revir C. R. Hullström 1/,—3'/; med förordnande för e. jägm. Th. Fedeler, jägmästaren i Marks revir A. Kindstrand ?/,—3/s med förordnande för assisten- ten i Svältornas revir G. Lyman, hvilkens assistentbefattning under tiden uppehållits af e. jägm. R. Libeck, t. f. jägmästaren i Daga revir E. Angel- dorff 31/.—?5/5 med förordnande för e. jägm. T. Aae, jägmästaren i Kalmar revir Fr. Nauckhoff 18/,—3'/, med förordnande för assistenten B. Aschan, jägmästaren i Enköpings revir J. H. Blombergsson 20/6—2?5/, med förord- nande för e. jägm. T. N. Liljeberg, föreståndaren för Kolleberga skogsskola 234 SMÄRRE MEDDELANDEN FRÅN IN- OCH UTLANDET. E. Nilsson 15/,—"4/g med förordnande för assistenten i Blekinge-Åhus revir E. Odman, hvars assistentbefattning under tiden uppehålles af e. jägm. F. af Peterséns, jägmästaren i Västbo revir A. Kopp 15/,--3!/g med förordnande for e. jägm. S. Tisell, jägm. i Ölands revir P. O. Welander under aug. med för- ordnande for e. jägm. E. Wibeck, jägmästaren i Kinne revir A. Aspengren '5/g— '5/, med förordnande för e. jägm. A. Blomberg, jägmästaren i Hunnebergs revir o. föreståndaren för Hunnebergs skogsskola M. Stenberg '2/,—"5/&6 med för- ordnande för assistenten G. Hallgren, jägmästaren i Vartofta revir C. G. H. Cederbaum '/;—3"/; med förordnande för e. jägm. C. von Strokirch, samt assistenten i Tjusts revir H. af Peterséns 1+/,—1/g. Smärre meddelanden från in= och utlandet. En barkborrsvärmning på Böda kronopark. Om barkborrarna är nog åtskilligt taladt och skrifvet men meddelanden om direkta iakttagelser ute i våra skogar rörande deras lefnadsförhållanden äro mycket få. Då tid och till- fälle gifvits har jag iakttagit dessa små skadedjur på Böda kronopark, där det tyvärr finnes godt om dem; men förgäfves har jag sökt att observera dem under svärmning tills en dag i april detta år. Huru ofullständiga mina iakttagelser än blefvo, vill jag dock meddela, hvad jag såg. För jämförelse har jag i skogslitteraturen letat efter uppgifter om bark- borrsvärmningar men blott funnit en uppsats om »Grantorka» i denna tid- skrift 1904: 10 och 11, sid. 425 af öfverjägmästaren Uno Wallmo, där det heter, att åtskilliga mänskliga ögonvittnen iakttagit, huru de förhålla sig vid svärmningstillfället. Ifrågavarande svärmning på Böda pågick den 24 april, en mycket varm och solig dag, invid jägmästarebostället Skäftekärr”. Insekterna observerades först på ett upplag teleéfonstolpar, som barkades den dagen. Jag profräknade insekterna på några stolpar, och uppskattade hela antalet på virkesupplaget till minst 10 å 12 tusen. De kröpo snabbt af och an, men då stolparna voro i det närmaste slutbarkade, funno de icke några lämpliga äggläggnings- platser. Först efter en stund märkte jag, huru stor svärmen var, och att de tusen, som slogo ned på virket, voro en helt ringa bråkdel af dem, som höllo sig i luften. De voro för små att synas på något afstånd, men då ögat blifvit vant att se dem, eller rättare deras genomskinliga flygvingar mot sol- skenet, märkte jag till min förvåning, huru luften bokstafligen vimlade af barkborrar från marken ända upp till trädtopparna. Det heter i Wallmos uppsats, att de »mänskliga ögonvittnena» iakttagit, huru en stor svärm tyckes tämligen kritiklöst kasta sig öfver första bästa skogsgrupp, då de slå mot stammarna, >»så att det smattrar, som om hagel slungades mot desamma». Fullt så kritiklösa syntes ej barkborrarna på Böda vara och något »smattrande» förekom icke alls; tvärtom satte de sig varsamt och lade försiktigt ihop vingarna, sedan de slagit ned. 1! Enligt meddelande från kronojägaren på III blocket svärmade de samma dag äfven på denna del af kronoparken, men före eller efter 24 april har icke någon svärmning iakttagits. SMÄRRE MEDDELANDEN FRÅN IN- OCH UTLANDET. 235 Som nämndt slogo de ned i stora mängder på virket men några äfven på stenar, på grenar, på marken, ja, till och med på arbetarnes kläder och ansikten. De kröpo omkring en stund men flögo snart sin kos igen. Äfven på virkesupplaget kommo och foro ständigt nya individer. Under den tid jag iakttog svärmningen, syntes inga barkborrar slå till på den stående sko- gen. Möjligt är, att så dock var fallet med några enstaka individer men säkert är, att svärmen icke kritiklöst »kastade sig öfver första bästa skogs grupp», utan syntes de noga leta efter lämpligare virke för bosättning. De inskränkte sig icke till ett trängre område utan visade sig vara goda flygare och flögo vidt omkring. Jag observerade tydligt, huru den ene efter den andre höjde sig raskt upp mot och öfver trädtopparna, där de snart för- svunno ur synhåll. Från skogsbrynet spridde sig svärmen öfver åkrarna 300 meter och däröfver från närmaste skogskant och på träbyggnaderna vid bo- stället slogo de oupphörligt ned på väggarna. I skogen tycktes barkborrarna flyga regellöst hit och dit. Så var nog fallet äfven med en del på slätten, men hufvudparten af svärmen flög i östlig riktning mot skogen på andra sidan inägorna. Omöjligt är dock icke, att den svaga, västliga vinden bidrog härtill. Svärmningen fortgick endast några timmar under den varmaste delen af dagen och redan vid !/, 5-tiden på aftonen var den slut. Det område svärm- ningen omfattade utgjorde omkring 4 har. Min afsikt var att följande dag göra närmare iakttagelser, men då syntes icke en enda barkborre och ej heller sedan har någon svärmning kunnat observeras. — Denna tidiga svärmning härledde sig tydligen från individer, hvilka öfvervintrat som fullbildade och enligt iakttagelser föregående år in- träffar den hufvudsakliga svärmningen här i slutet af april och under maj månad, beroende på väderleken; men nykläckta larfver anträffas äfven långt fram på sommaren, ehuru i ringa mängd. Flertalet torde därför öfvervintra som fullbildade." Böda den 22 maj 1907. P. O. Welander. Olika domar rörande skogsåverkan. Huru vidt skilda uppfattnin- gar kunna råda bland landets lagkunnige ifråga om brott, som för lekman- nen förefalla jämförelsevis lätta att till arten bestämma, framgår af följande vid Ölands norra mots häradsrätt anhängiggjorda och hos hofrätten full- följda mål. En tillfälligt tjänstförrättande kronojägare tog sig orådet före att till- gripa och upphugga till 9 famnar ved cirka 15 kbm. skog, sedan han först stämplat stubbarna med afstämplingsyxan. Sedan saken kommit inför häradsrätten och denna vid två rättegångs- tillfällen pröfvat och granskat målet och svaranden bägge gångerna oförbe- hållsamt erkänt förseelsen, förklarade sig rätten slutligen icke alls kunna upp- taga saken till pröfning, enär brottet icke vore att anse som åverkan utan bedrägligt förfarande och jägmästaren därför icke befogad föra åtalan. 1 Wallmo uppgifver i sin ofvannämnda uppsats, att de fullbildade dölja sig på marken i mossan under vintern. Här har jag dock flere gånger anträffat öfvervintrande barkborrar under barken — bland annat på en frisk gran, som fälldes vintertiden och där fullbildade barkborrar anträffades. Några larfver hade de ej lagt. 236 SMÄRRE MEDDELANDEN FRÅN IN- OCH UTLANDET. Efter det allmän åklagare förordnats dömde häradsrätten, som förkla- rade sig antaga, att brottet skett af förhastande, svaranden att böta 300 kronor. Kungl. hofrätten, dit målet fullföljdes, har dock tydligen hyst den uppfattningen, att upphuggning af 9 famnar ved icke gärna sker i större tvärhast än man bör hinna besinna sig och fann skäligt döma svaranden till 3 månaders straffarbete för första resan stöld och 200 kr. böter för förbry- telse i tjänsten. Svaranden torde äfven hafva funnit hofrättens åsikt vara välgrundad och lät sig nöja med dess dom, Fr ORM Ny professur i skogsbruk vid forstakademien i Miänden. Vid den preusisska förstakademien i Mänden har från 1 oktober inrättats en ny professur i skogsbruk. Den nya befattningen har uppdragits åt Oberförsten, Dr. C. Metzger, som f. n. är anställd såsom sakkunnig för landt- och skogsbruk vid tyska generalkonsulatet i Helsingfors. Prof. Metzger har förut i samma egenskap varit anställd vid tyska generalkonsulatet i Köpenhamn. Under denna tid företog han flerfaldiga resor för studium af skogarna i skilda delar af vårt land och gjorde sig då känd och högt värderad af många svenska skogsmän. Prof. Metzger är också utan tvifvel den utlänning, som bäst känner våra svenska skogsförhållanden, och det är därför af särskildt intresse, att han kommit att bekläda en professur vid den mest besökta preus- siska forstakademien. Åtgärder för fågelskydd och för bekämpande af skadeinsekter på statsskogarna i Tyskland. I anslutning till en uppsats om fågelskydd i förra häftet af tidskriften må nämnas följande notiser, hämtade ur den nyaste, periodiska tyska facklitteraturen. I Preussen ha i många revir flera hundra holkar uppsatts i skogsmark. Den synnerligen allmänt skadegörande ekvecklaren (Tortrix viridana) har flerstädes med framgång bekämpats allenast därigenom, att ett större antal starholkar uppsatts i de härjade skogarna. I Hessen har fågelskyddet ansetts så viktigt, att det i utgiftsförslaget för de allmänna skogarna från och med förvaltningsåret 1906 '/;, 1907 upp- tages under en ny rubrik: »Utgifter för fågelskydd och för bekämpande af skogens skadedjur.> Härtill anslogos samma år 8,200 mark. Att med skogens intensiva skötsel — trots direkta utrotningsåtgärder mot insekterna — faran för härjningar likväl ökas, belyses rätt väl af det förhållandet, att i Preussen under hela det gångna decenniet så godt som oafbrutna insekthärjningar pågått. Ensamt kampen mot de båda allmännaste snytbaggearterna har slukat följande summor: ELylO biuS Fa bietisiv ar GO AE 143,842:97 mark > » HÖLTO ÖSTERS as rta NAT OS ANA BRANES Pissodes notatus T:0 O2 RA AT 59,091:20 >» > » » 1903 52,200: 47 Förutom allmänna upplagans text innehåller FACKUPPLAGANS TIONDE och ELFTE HÄFTE af Sfoasvårdsföreninaens tidskrift 1907: Skogsförhållandena inom Karstområdet (med 4 illustr.) af WILH. EKMAN,.. sid. 237 Silfvergran med abnorm skottbildning (med 1 fig.) af EDV. WIBECK......... > 243 Litteratur: Skogskötsel: A. Schwappach, Versuche iiber Forstdängung im Grossbetriebe .... > 246 A. Schwappach, Begrändung und Erziehung von Waldbeständen unter Riäcksichtnahme auf hohen Massenzuwachs und gute Holzqualität » 247 PYK Schott: Rassen der gemeinen Kiefer .....ssimiuss os > 248 Skogsteknologi: SORaNRGbler Fl ärbränmning a milddlar oc. och e NR > 250 Skogsadministrationen: Fygtonere oletin gpför. skossstaten. i: on. so, db Rn ARR SIE 251 Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser: Nåd. kung. ang. expeditionslösen hos öfverjägm, och Jägm sk ao » 265 Nåd. förordn, ang. ändrade bestämmelser i fråga om försäljning af OH at EI ROT EI TASE! ES eHd OR. vv oda RA AAA » 265 Nåd. »förordn. om ändrad lydelse af 7 punkten i k. kungörelsen den 10 nov. 1882 ang. förändr. grunder för förvaltn. af kronans jord- ÖTTE SCOT ade esaf o ås sl ER SF bstoge fort äs a bg RR Ke Ser RA Las RARE > 265 Beslut af allmännare intresse: Ang. anställande i Norrbottens län af en skogsingeniör.................. > 267 Ang. uppskof med årets repetitionsöfningar ......................... Ang. inkallande af öfverjägmästarna till domänstyrelsen 3 öns tertoch Stör ord an den "ittedegrtsyskör sng SLE a ve Skogsvårdsföreningens folkskrifter i kunna vid inköp i större partier erhållas SE till lägre pris än det vanliga. Man hänvände sig till Föreningens för skogsvård kontor, Mälartorget 15, Stockholm. Lämpligaste skogslektyr för utdelning till skogsbevakare, skogsarbetare, mindre skogs- ägare, socken: och folkbibliotek, folkskolornas ”Linners distanscirkel” patent. ”Linners hypsometer” Stora Silfvermedaljen å utställningen I Karlstad 1903 och i Norrköping 1906. »DISTANSCIRKELN», kombineradt distans-, afvägnings- och vinkelmätningsinstrument. Distanstuben kan höjas och sänkas 30? i vertikalplanet. >»HYPSOMETERN>, höjdmätnings- instrument. Stor spridning. Instrumenten säljas endast hos uppfinnaren, hvarest beskrifningar erhållas. Jägmästare Linner, Arvika. KUNGÖRELSE angående biträde af statens sKogsingenjör. Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 26 april 1905 med- gifvit, att från och med sagda år finge för tjänstgöring i de delar af landet, där lagen angående vård af enskildes skogar och nådiga för- ordningen angående skogsvårdsstyrelser den 24 juli 1903 icke ägde tillämpning, anställas en skogsingenjör, kungöres härmed, att såväl ägare eller innehafvare af skog eller sådan mark, hvilken bör göras skog- bärande, som ock hushållningssällskap och kommuner inom nämnda delar af landet kunna erhålla biträde af sagde skogsingenjör med an- ordnande och ledande af såväl skogsodling som för skogen erforderlig gallring och afverkning af själfsåningshyggen äfvensom med upprättande af planer för ordnad skogsskötsel samt med råd och upplysningar i hvad till skogshushållning hör. Den, som önskar biträde af skogsingenjör under år 1908, bör därom inom utgången af januari månad samma år hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet eller hos kungl. domänstyrelsen göra skriftlig anmälan, med uppgift såväl å det ändamål, för hvilket biträde önskas, jämte stället för förrättningen och närmast belägna gästgifvaregård eller järnvägsstation, som ock hur många dagar biträdet anses komma att tagas i anspråk. Blanketter för anmälningar finnas att tillgå ej mindre hos kungl. domänstyrelsen än äfven hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hus- hållningssällskapen och skogsingenjören. Inga andra utgifter för förrättningen drabba rekvirenten än trakta- mente under förrättningstiden, hvilket utgör fem kronor för hvarje för- rättningsdag, samt ersättning enligt taxa för det arbete å kartor och hushållningsplaner, som ej hunnit å förrättningsstället utföras, men som rekvirent åstundar sedermera fullbordadt. Stockholm den 24 september 1907. KUNGL. DOMÄNSTYRELSEN. Svensku Jägureförbundets Nya Tidskrift utkommer under året i sin 45:e årgång enligt oförändrad plan. Prenumerationsafgift 5 kronor. Prenumeration kan ske å Posten, i Bokhandeln och hos Redaktionen. — Uppsatser om jakt och jaktvård-mottagas och honoreras efter öfverenskommelse af Gustaf C:son Lewenhaupt, Redalzör, adress Stora Väst-Tibble, Bro station. Svenska Kennelklubben. Svenska Kennelklubbens Tidskrift anmäler härmed sin 15:de årgång för år 1907. Tidskriften utgifves kvartalsvis med 1 häfte om 3 tryckark text samt en annons- bilaga, hvartill annonser skola till redaktionen insändas. Tidskriften utdelas gratis till ledamöter af Sv. Kennelklubben mot en årlig leda- motsafgift af 5 kr., som uppbäres genom postförskott vid sändning af 1:sta häftet. Enligt stadgarna för Sv. Kennelklubben äger styrelsen till ledamot antaga hvarje välfrejdad person, som hos densamma därom gör anmälan. Prenumeration å tidskriften kan ock ske genom postverket eller genom bokhan- deln, hvarest äfven lösa häften säljas till pris af kr. 1:25 för häftet. Prenumerationskvitto gäller såsom inbetald ledamotsafgift för året. För Redaktionen: A. P. Hamilton. ]. E.: Frykberg. Axel Klinckowström. " Gösta Grönberg. Adress: Döbelsgatan 25—27, Stockholm. Ansv, utgifvare. SKOGSVÄRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907, H. 10 I 1. FACKUPPSATSER Skogsförhållandena inom Karstområdet. Intryck från en exkursion i samband med VIII:de internationella landtbrukskongressen i Wien 1907. Exkursionen till Karstområdet hade sin utgångspunkt från Wien, men först i Adelsberg kunde jag ansluta mig till densamma. Den be- rörde sedan områdena omkring Adelsberg och i Istrien och hade för af- sikt att uppvisa resultatet af skogsodlingarna i dessa trakter. Fot. förf. maj 19 Fig. I. Bestånd af Pinus austriaca. I förgrunden synes Karstens vanliga mark. I fonden gr 5; g en totalbild från Karstområdena. Markbeskaffenhet. Till sin geologiska beskaffenhet hänföres Karst- området till krit-, trias- och juraformationerna. Man finner här alltså kalk och dolomit samt i mindre mängder sandsten, märgel och dylikt. Den visar nu en tröstlös bild af ödslighet och ofruktbarhet (fig. 1). En eller annan liten af storm och torka utpinad skogsdunge, några strödda åkerlappar är det enda som bryter af så långt ögat når. 71,05 4 är rena ödemarken med kalkhällarna stickande upp i dagen eller med ho- par af vittrande kalkstenstycken utbredda öfver stora vidder. Enda ve- Pidskrift. Fackuppsatser Skogsvårdsförenin 238 WILH. EKMAN. getationen utgöres här af svag gräsväxt tidigt om våren i hålorna mellan stenarna, men äfven denna växtlighet försvinner snart till följd af bet- ning och torka. Klimat. Klimatet är i stort sedt mildt och snö är något okändt. Sommaren är vanligen het och äfven vintertid är torkan svår genom den då ofta uppträdande nordanvinden »Boran». Medeltemperaturen ligger mellan + 13 och + 15,:2C. I forna tider, då landet var beväxt med de härligaste löfträdskogar var klimatet ett helt annat och växtlig- Fot. förf. maj 1907. Fig. 2. Bok- och ekskog vid ett biskopsstift, som skyddats från venitianernas härjningar, och därför visar, huru Kastområdena bort se ut om de ej sköflats. heten äfven på höglandet synnerligen god. Det är först sedan sko- garna förstörts genom krig och utpressningar, som förhållandena ändrats. Landet låg på den tiden i handen på venezianarna, och dessa hade god användning för det fina ek- och bokvirket till sitt skeppsbyggeri. För att slippa ifrån deras plundringar i framtiden förstörde då befolk- ningen all den växande ungskogen och lade landet öde. En bild af landets ursprungliga utseende lämnar ännu några fridlysta områden, öster om staden Triest, där man ännu ser de yppigaste ek- och bokskogar och en på alla sätt förträfflig mark (fig. 2). Skogsodlingen. Då man fann att år från år vegetationen blef allt sämre och Borans verkningar allt kraftigare, beslöt man sig för att med alla till buds stående medel arbeta för dessa öde trakters skogsodling. Detta skedde genom s. k. skogsodlingskommissioner, som äro samman- SKOGSFÖRHÅLLANDENA INOM KARSTOMRÅDET. 239 satta af statstjänstemän och enskilda personer. Under dessa kommissio- ner lyda en hel rad af tjänstemän. Till en början arbetade man på att få enskilda markägare att upp- låta sina ödemarker för skogsodling, men då detta möttes af ett inten- sivt motstånd från den envisa och misstrogna befolkningen, beslöt man sig för att inköpa den billiga marken själf. Till en början använde man vid skogsodlingarna eken, såsom varande det träd, som fordom lämnat bäst resultat (fig. 3). Markförsämringen gör Fot. förf. maj 1907. Fig. 3+ Löfskog uppdragen å Karsten. dock, att eken numera vantrifves i Karsten. Endast i de mest skyddade lägena med djup jordmån går den väl och planteras så på många stäl- len. I Bosniens och Herzegovinas kustländer har man med större fram- gång uppdragit ek, men marken där är i allmänhet bättre än i Istrien. Man har gifvetvis försökt med en hel del andra löfträd och man kan äfven om dessa fälla det omdömet, att de gått ganska väl i skyd- dade lägen, men alls ej å exponerade. De löfträd, som man utom eken mest ser, äro akasian, alen och flera poppelarter. Man lärde sig snart inse att man af träd, som skulle kunna trifvas på Karsten borde fordra följande egenskaper. De borde 1:0 tåla väl vid uttorkande vindar, 2:0 nöja sig med karg mark, 3:0 förbättra jordmånen, och man vände sig därför till de mera förnöjsamma barrträden. Bästa 240 WILH. EKMAN. resultatet har man härvid vunnit med Pinus austriaca, som utan jäm- förelse är det för Karsten lämpligaste trädslaget. Denna tallart nöjer sig ganska väl med en torr, grund jordmån, hvarjämte den lämnar ett tjockt strötäcke. Därför ingår också P. austriaca ända till go 2 i de nu gjorda kulturerna. De svårigheter, som här i landet omöjliggöra odlingen af detta träd, nämligen faran för snöbrott genom snöns tryck på de yfviga gre- narna och därefter uppkommen infektion, finnes icke i dessa trakter, där ju större snöfall aldrig förekomma. Däremot måste bestämdt betonas, att någon vacker stamform aldrig uppnås. Så vidt jag kunnat finna är det här producerade virket fullkomligt oanvändbart till sågtimmer, ett förhållande som man också synes ha klart för sig. Till en början växa tallarna långsamt. Först efter 7 å 10 år nå de en höjd af 1 m., men sedan blir tillväxten snabbare, så att de efter 20 å 25 år uppnå 5 å 7 m. Vidare har man med framgång försökt Pinus paroliniana Wibb. Detta träds virke är visserligen af mindre god beskaffenhet, men trädet har den för Karsten goda egenskapen, att om en stam går förlorad, en annan genast uppväxer. P. halepensis liknar P. paroliniana, men är mycket svårare att uppdraga. Pinus maritima och corsicana ha försökts, men båda synas allt för pretentiösa för Karstförhållandena. Beträffande lärkens lämplighet ha försöken ännu ej lämnat bestämda resultat. Man har försökt såväl L. europ&a som L. leptolepis. De förhålla sig i det stora hela lika. Båda växa raskt i ungdomen, lämna ett godt barraffall men erhålla ofta skador i form af sår, hvarför de hittills ej mycket an- vändts. Picea excelsa har gått rätt väl till, men lämpar sig dock föga för dessa torra områden. Följande uppgifter angående de planterade trädslagen kan lämnas: IKoftradeni (Akasior, all pm. ft.) kanodlatsktyulssös ser 1,33 A PINUS HAUS LEILA CAS «occur bon sosse najs ss Esser ös Sass a se AASE SS NBA RNA 89,00 ParOlINIADRA cars oseo sre are bet seende ke AA SEE ANNE 2,55 HÄlepenSIS3--s3.s-0 so sitsen rdr ER ANNE SNA TESTEN 2,58 TITALLELITIA cos 030 ee öcbd SSAg rr lea KLIN SNI AS ae ASS NAT 2555 COLSICANA, Löss genrer ra sa Sn or sel a SAS RARE RSA SITA 2,58 STLO DUST söt döden od re re ae SSA feR SN LFE SRA NS AN JON LK REL 2,58 PIC a REX EOS eko ke sd lar sed ses dee öRR KA EA SSRK BEE SSE EI SE EE AN 5,35 TöALLSE VEN LO PA dest ss oeniga ASEAS SAN NHGSNN NESS NA 1,64 JAIDIES] ip ECbIDA bd. k ulko vr sans snel sta sosse sas res SEE EE O,10 DIVELSC oaser See SOS Nasa ce ade ne HS Asea TA SE ARS KRA BA AT AN Oy10 O8,67 SKOGSFÖRHÅLLANDENA INOM KARSTOMRÅDET. 241 Hvad själfva förfaringssättet vid skogsodlingen beträffar, sker denna uteslutande genom plantering. För att tillgodose plantbehofvet äro en mängd plantskolor utlagda öfver kulturområdena. På plantskolornas sköt- sel nedlägges en synnerligen stor omsorg, och de där odlade plantorna voro synnerligen vackra. Under de senaste åren ha plantskolorna här- jats af ollonborrar, men man tror sig nu ha funnit ett godt medel mot Fot. förf. maj 1907 Fig. 4. 40-årigt bestånd af Pinus austriaca. Mellan tallraderna har sten upplagts för att minska afdunstningen. dessa skadedjur i karbid, som i små kvantiteter utlagts i jorden. Som försöken blott företagits ett år, måste man dock emotse vidare undersök- ningar, innan något uttalande fälles. Följande antal plantor pr kg. frö ha gått till i plantskolorna: IRONISKA CA se ssecsslss sena skisas 14,620 st. pl. pr kg frö [REN E35 G CISA Arne Se aus andades II,I10 JET HEUTO PE. orooseses se snor 2,460 BSS paroljAnA esse 7,420 NIST LISE te AN 0 I NER Ga 2,020 242 WILH. EKMAN. Kostnaden för 1,000 2-åriga plantor uppgår i medeltal till Kr. 1,30. Vid själfva utplanterandet upptagas gropar 30 å 40 cm. djupa och lika breda samt i ett sådant förband, att afstånden mellan groparna i raden bli I å 1,25 m., under det att afstånden mellan raderna uppgår till I m. Markens eländiga beskaffenhet ger dock anledning till afvikel- ser från denna regel. Själfva planteringen göres på vanligt sätt med fylljord, som arbetarna själfva bära till platsen i korgar på ryggen. Stenar uppläggas till skydd mot uttorkningen i breda bälten mellan raderna och detta tillvägagångssätt har visat sig vara af god nytta (fig. 4). Vid ut- sättandet användas i regel 2-åriga plantor af P. austriaca. De ett-åriga hafva ej tillräcklig motståndskraft-och de 3-åriga bilda ett så stort vindfång för Boran, att jorden omkring plantan luckras och roten utsättes för torka. Man räknar på 7,000 å 10,000 plantor pr har. De gå till i ganska olika grad växlande mellan 5 och 100 27 i genomsnitt 30 å 40 2. Man måste därför räkna på att 3 till 5 ggr. återkomma med hjälpkultur. Förr var planttillgången ännu mindre, emedan man då utsatte plantorna äfven om hösten. Kulturerna bli naturligtvis ganska dyra, så mycket mer som arbetsförmågan hos skogsarbetarna är ganska liten. Man räknar på att en man pr dag hinner göra 150—250 gropar och att en kvinna hinner utsätta 150—200 plantor. Med ett dagsverkspris af kr. 1,50 resp. 1,00, som här allmänt betalas, blifva kostnaderna dock ganska dryga. Jordtransporten be- tingar dessutom ett pris af go öre å 1,25 pr 1,000 plantor vid nyplan- tering. En beräkning visar att kulturerna kosta 100—140 kr. pr har. Följande siffror kunna belysa skogsodlingskommissionernas verk- samhet under de gångna åren. 100 mill. st. barrträdsplantor, för hvil- kas uppdragande fordrats 683 kg. frö, och c:a 1 mill. löfträd ha utsatts. Hela skogsodlade arealen uppgår ännu blott till 7,229 har. Utgifna to- talkostnaden utgör c:a I mill. kr. Som allmänt slutomdöme om dessa kulturer må nämnas att man ovillkorligen känner sig tilltalad af den energi, som gjort sig gällande i skogsodlingsarbetet. Man gläder sig åt att se hur sädesfälten och vin- gårdarna kunna bära rikare skördar i skydd af de nyuppvuxna kultur- skogarna och man hoppas med skogsodlingens ledande män, att detta jämte de förökade tillfällen till arbete som skogen bjuder skall rycka upp landtbefolkningen ur det slöhetstillstånd och den fattigdom, hvari den befinner sig. Någon annan pekuniär vinst än den, som ligger i en stor vedmassa och i skogmarkens och klimatets förbättring, kunna de nuvarande skogarna däremot aldrig lämna. Det blir först en senare generation förbehållet att här uppdraga tim- merskog, under det att den nuvarande endast anser sig som pioniärer härför. Wilh. Ekman. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1007, HH: IO=— 11. FACKUPPSATSER. Silfvergran med abnorm skottbildning. De olika skottaxlarnas inbördes ställning är hos barrträden af famil- jen Abietacex& så karaktäristisk och så strängt lagbunden, att redan en obetydlig afvikelse från det allmänna skemat blir iögonfallande. Det karaktäristiska i dessa träds arkitektur ligger hufvudsakligen i det sätt, hvarpå skotten af olika ordning (1:sta, 2:dra, 3:dje etc.) orientera sig i förhållande till lodlinjen och till hvarandra. Stundom påträffas emellertid ansenligare afvikelser härutinnan. Van- ligast är då, att ett skott af 2:dra ordningen intagit samma läge och ut- seende som ett af 1:sta ordningen. Så är t. ex. fallet, då en eller flera sidogrenar träda i den brutna stamtoppens ställe, eller då grenar på öfre sidan af en lutande stam utväxa i form af vertikala tvillingstammar. Exem- pel på abnormiteter af detta slag äro förut beskrifna i denna tidskrift. Ett fall af abnorm skottbildning af mera ovanligt slag framvisar en omkr. 40-årig, 12 m. hög silfvergran, stående i trädgården till Byagår- den i Hänger socken, Jönköpings län, Småland. Trädet, som i öfrigt har normal växt, företer den egendomligheten, att förutom hufvudstammens topp finnas ej mindre än 10 stycken smärre bi-toppar å detsamma. Dessa toppar bildas icke af uppåtsvängda sido- grenar (skott af 2:dra ordningen), som fallet är å s. k. kandelaber-träd, utan utgöras af skott af 3:dje ordningen, hvilka lodrätt utgå från kraf- tiga stamgrenar. Då trädet står i fritt läge, ha dessa kunnat obehind- radt utbreda sig åt alla sidor. Undersöka vi en silfvergran, — som i detta fall öfverensstämmer med vår vanliga gran, — finna vi, att de unga grenarna, som helhet betraktade, äro afplattade, hvilket beror därpå, att förgreningen nästan uteslutande sker åt sidorna, alltså i horisontalplanet. På grenens öfre sida sitta endast små, plymformiga, oftast ogrenade skott. Det är dessa, vanligen så obetydliga skott, som i föreliggande fall antagit hufvudstam- mens karaktärer. Närmare angifvet, äro bitopparna på följande sätt placerade å stamgrenarna: Topp n:o I sitter å nedersta grenen, hvilken är ensam i sin krans och utgår från stammen på endast 1,2 m:is höjd. Försåvidt man kunde döma af skottgenerationernas (internodiernas) antal, började toppen utvecklas i moder- grenens I4:de år och är nu 10 år gammal. Grenen, hvilken liksom bi- 214 EDVARD WIBECK. toppen väl framträder på bilden, har alltjämt fortvuxit, ehuru något snedt uppåt. Bitoppen är rikt kottbärande. Topparna n:o 2, 3, 4 och 5 sitta alla på grenar i 2:dra kransen nedifrån. Wibeck fot. E. Byagården, Hånger socken, Småland, Silfvergran med kott-bärande bi-toppar på grenarna, Fig. Topp n:o 2 synes vara 7 år gammal, anlagd i modergrenens 13:de år, är fertil. Topp n:o 3, liten, förkrympt, steril, 4 internodier hög, anlagd i moder- grenens 7:de år. (Tvifvelaktigt är, huruvida denna topp ej möjligen är ett skott af 4:de ordningen.) SILFVERGRAN MED ABNORM SKOTTBILDNING. 245 Topp n:o 4 på samma gren som n:o 3, nu 7 år gammal, anlagd i mo- dergrenens 13:de år, fertil. Topp n:o 5, 7 år gammal, anlagd i modergrenens 13:de år, fertil. Topparna n:o 6, 7, 8 och 9 sitta alla på 2:ne grenar i 4:de kransen nedifrån. Topp n:o 6 är 6 internodier hög, steril, anlagd i modergrenens s5:te år. Å samma gren i dess I12:te år anlades /opp n:o 7, nu 4 internodier hög, fertil. Topparna n:o 8 och 9 sitta båda på samma modergren, den förra synes anlagd i grenens Ö6:te år, är steril, den senare i dess 1i1:te år, är fertil. Topp n:o 9 är ej fullt upprätt, utan lutande bågböjd. Topp n:o 10 sitter å en gren i 7:de kransen nedifrån, synes anlagd i grenens 7:de år och är fertil. Vi inse, att, därest bitopparne utvecklats ur normala knoppar, måste summan af en bitopps ålder + modergrenens ålder till toppens anlägg- ningsår + hufvudstammens ålder till samma grens anläggningsår i hvarje fall blifva densamma, nämligen = trädets hela ålder. Utföres denna räk- ning efter de i det föregående lämnade åldersuppgifterna, fås emellertid ganska varierande resultat. Detta visar, att grenarnes och bitopparnes kvisthvarf och internodier i själfva verket ej gifva tillräckliga hållpunkter för beräknande af dessa delas ålder. I föreliggande fall torde detta hufvudsakligen bero däraf, att en bitopps tillväxt under färre eller flera af toppens första år i regel varit stagnerande. Ofvan lämnade ålders- uppgifter få sålunda ej betraktas som faktiska, de beskrifva endast på ett kortfattadt sätt respektive toppars och modergrenars skottsystem, sådant detta till det yttre ter sig. Slutligen bör omnämnas, att en af sidogrenarna närmast under top- pen böjt sig uppåt, rivaliserande med det legitima toppskottet, som nå got trängts åt sidan. Ej mindre än 7 af de 10 bi-topparna voro vid undersökningen un- der innevarande år kott-bärande. De trenne största, nederst belägna topparna äro f. n. omkr. 2 m. höga och ha vid basen nästan samma groflek som de grenar, från hvilka de uppvuxit. Hos silfvergranen i fråga förefinnes tydligen en allmän disposition hos skotten att utbilda sig på ett sätt, som i vanliga fall endast är topp- skottet förbehållet. Såtillvida kan man säga, att trädet rent af illustre- rar tidsandan, som sträfvar att upphäfva den yttre rangskillnaden. Edvard Wibeck. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907, H. IO—11. FACKUPPSATSER. LITTERATUR. (Vid hänvisningar till nedanstående tidskrifter användas följande förkortningar: A. F. u. J. Z. = Allgemeine Forst- und Jagd-Zeitung; Bull. Soc. Belg. = Bulletin de la Société centrale forestigre de Belgique; C. f. d. g. F. = Centralblatt fir das gesammte Forstwesen; F. Cbl. = Forstwissenschaftliches Centralblatt; F. Forstf. M. = Finska Forstför- eningens Meddelanden; L. J. = Lesnoj Journal; N. Z. f. L. u. F. = Naturwissenschaft- liche Zeitschrift fir Land- und Forstwirtschaft; Rev. = Revue des eaux et foréts; Schw. Z. = Schweizerische Zeitschrift fär Forstwesen; Th. J. = Tharandter forstliches Jahrbuch; Z. f. F. u. J. = Zeitschrift för Forst- und Jagdwesen; T. f. Sg. = Tidsskrift for Skogbrug. T. f. Sv. = Tidsskrift for Skovv&esen; S. Moss. T. = Svenska Mosskulturföreningens tidskrift). Skogsskötsel. A. SCHWAPPACH: Versuche iber Forstduängung im Grossbetriebe (NESEZfE TE Fu: RN ET Gota RO): I Belgien har redan för omkring 15 år sedan användts konstgödning å skogsmarken vid skogsodling i Campine. I Tyskland började försöken här- med långt senare. Preussiska skogsförsöksanstalten tog t. ex. frågan om hand år 1901 och utförde då försöken i Eberswaldes stadsskogar med bidrag från Die deutsche TL.andwirtschafts-Gesellschaft. Numera äro emellertid ett flertal gödningsförsök äfven anlagda i statsskogarna. I allmänhet synas resultaten af gödningsförsöken blifvit ringa utom då kväfve tillförts under någon långsamt verkande form såsom vid gröngödning. Så har vid nyplanteringar å sandjord ej visat sig något resultat vid användandet af kainit, tomasslagg och chilisalpeter. Bättre framgång har däremot vunnits, då det gällt att få tillväxt på kulturer, som stannat i väx- ten. Så erhålla vid en gödning af 1,000 kg. tomasslagg och 400 kg. kainit per har plantorna en påfallande kraftigare växt, 1 det kulturerna bli mot- ståndskraftigare mot skytte. Schwappach sammanfattar den hittills uppnådda erfarenheten ungefär på följande sätt: 1. Vid gödning af skogsplanteringar hafva egentligen blott kväfvehal- tiga gödningsämnen visat sig verksamma och då särskildt om de tillföras i en form, som verkar långsamt. Denna gödning kan antingen ske samtidigt som kulturen eller också några år efter dess utförande såsom mellangödning. a) För det första ändamålet ägnar sig: gröngödning med lupiner, för- kulturer med akasia eller gråal och dyjord. b) För mellangödning ägnar sig antingen dyjord i gropar mellan plan- torna, påskyndande af markbetäckningens förmultnande eller kultur af ärt- växter såsom klöfverarter, fleråriga lupinier, akasia. 2. Gödning med tomasslagg och svafvelsyrad ammoniak är på sin plats, då det gäller att få planteringar, som stannat i växten, att åter komma i liflig tillväxt. Detta medel är beträffande tall ännu verksamt vid en ålder hos träden af minst 30 år. LITTERATUR. 247 3. Kulturer på gräsbeväxt mark tilltaga i växt genom gräsfiltens bort- tagande och markens luckring. 4. Från det ungskogarna äro i störåldern är markens luckring på me- kanisk väg eller ännu bättre genom indrifning af svin i samband med på- förande af kalk eller märgel att rekommendera. För ljusälskande träd bör slutligen äfven komma i betraktande plante- ring af underväxt, därest markens näringshalt är så stor, att den kan med- gifva sådan. G. Sch. A. SCHWAPPACH: Begrindung und Erziehung von Waldbeständen unter Riicksichtnahme auf hohen Massenzuwachs und gute Holzqualität. (Deutsche Forst —Zeilung 1907, n:o 217). Här kan blott vara platsen att i största korthet beröra nämnda upp- sats, som utgjorde professor Schwappachs föredrag vid Landtbrukskongressen i Wien sistlidne maj. Föredraget innehöll dessutom föga af nytt men be- handlar ju ändock skogshushållningens viktigaste fråga. Schwappach framhåller först vikten af det rätta valet af trädarter, med hänsyn till afsättningsförhållanden. Detta kommer emellertid alltid att med- föra en del vanskligheter, emedan skogshushållningen måste baseras på så lång tidrymd, att den ej direkt kan följa med efterfrågan. Författaren ventilerar vidare frågan om blandade bestånd och framhål- ler den gruppvisa blandningen framför den stamvisa. En annan modern fordran lyder: Återvänd till naturen genom att an- vända blädning! Schwappach synes ej gilla denna appell och framhåller att de enformiga, likåldriga skogarna gifva större rentabilitet än urskogen. Rörande föryngringen lär trädarternas biologi, att det ej är nödvändigt att från början uppdraga alla trädslag lika tätt. Tvärtom böra lärk, silfver- gran och gran från början gifvas ett glesare förband, men ek och bok ett mycket tätt sådant. Tallen intager en mellanställning mellan dessa båda grupper. Med tanke härpå kan kulturkostnaden förminskas. I andra delen af sitt föredrag går förf. öfver att tala om själfva be- ståndsvården och framhäfver här ytterligare dels den biologiska och fysio- logiska skillnaden mellan skilda trädslag, särskildt mellan löf- och barrträ- den, dels ungdomstadiets stora betydelse för massa- och värdetillväxten. Silfvergran, gran och lärk skola ända till slutet af tidpunkten för den hastiga höjdtillväxten uppdragas så pass glest, att vid denna tidpunkt kro- nans längd upptager !/, af stammens hela höjd. Löfträden, ek och bok, böra efter ett mycket tätt plantbestånd tidigt gallras genom ofta återkom- mande gallringar af dåligt växande och sjuka stammar, tills de härigenom så småningom stå allt glesare. Tallen bör i stort sedt behandlas lika som eken och boken, dock något friare. För att befordra tjocklekstillväxten föras gallringarna mot slutet för trädens längdtillväxt så, att alla stammar med normala kronor få från alla sidor rum att fullt utveckla sig. För att erhålla godt gagnvirke framhäfves särskildt, att man bör kon- centrera sin uppmärktamhet på a) att starka kvistar undvikas, b) att årsringarna blifva lika breda och c) att så hög procent höstved som möjligt erhålles. 248 LITTERATUR, Kvistrenheten beror hufvudsakligen på uppdragningssättet i ungdoms- stadiet, hvarjämte en torrkvistning till 10 meters höjd å 3 å 400 stammar per har är att rekommendera. Hvad årsringens bredd beträffar, gifves det en öfre gräns, som icke får öfverskridas utan att procenthalten höstved starkt sjunker, hvarigenom träet får en i handeln ej begärlig svampighet. Som ideal betraktar författaren de stammar, hvilka från 30 till 80 år hafva möjligast lika årsringsbredd, som sedan långsamt aftager. På bästa mark bör medelbredden hos årsringen till barrträden vara 1,;—2 mm., hos löfträden 2—2,; mm., så att således vid 100 års ålder ett barrträd bör hålla 40 cm., ett löfträd 50 cm. vid brösthöjd. Ett viktigt moment i beståndsvården är äfven att hindra bildandet af torf. Häremot rekommenderar författaren lagom starka gallringar, markens luck- ring (bäst genom indrifvande af svin i bestånden), hvilken luckring äfven kan förenas med kalkgödning, samt slutligen uppdragandet af underväxt. G. Sch. PETER KARL SCHOTT: Rassen der gemeinen Kiefer (F. Col. 1907, h. 4—5). År 1904 publicerade Schott i F. Cbl. en längre uppsats som behand- lade tallens systematik och dess proveniensfråga. Nu lämnas en fortsätt- ning på dessa undersökningar och beskrifvas utförligt gjorda såddförsök å skilda platser i Rhenpfalz med frö från Pfalz, Belgien, västra Ungern, södra Frankrike och Finland. Af intresse är först uppgiften om plantornas färg, då häri torde ligga ett medel att ofta kunna afgöra fröets härstamning redan hos unga plantor. Schott har nämligen funnit att tallplantor från sydliga trakter i allmänhet utmärka sig för en mer eller mindre klar eller glänsande blågrön färg, me- dan de finska plantornas färg var klart olivgrön.! Rörande plantornas höjdtillväxt har Schott gjort samma iakttagelse som på senare åren publicerats af flera förf., nämligen att hemortsfröet ger de kraftigaste plantorna. Han fann sålunda höjden af 4-åriga plantor i medel- tal vara af frö fran SPA) gör sert äss NA 56,66 cm. STERN: E191 CA Ner SERA Bie og Sa KF VÄStra FUTp ERIgE ASS 30,76, > » södra Frankrike......... 28,95 >» >: 75 HANN ATC ks see se ENG AR SR 14,80 >» Denna betydande skillnad framträder naturligtvis också skarpt vid en jämförelse af plantornas volym. 10,000 plantor af hemortsfrö lämnade 2,77 kbm., men af frö från södra Frankrike endast 0,77 kbm. Märkligast är däremot Schotts iakttagelser öfver plantornas stamform. Sålunda lämnade 1 Jämför Gunnar Schotte: Om betydelsen af skogsfröets geografiska härstamning (Skogsvårdsf. tidskr. 1904, sid. 202), däri omtalas, att tyska tallar i Halland ha en blågrö- nare färg, medan de inhemska äro mera rent gröna. LITTERATUR. 249 frös från. Belgien ..ooocso. re 92 2 rakväxande, väl utvecklade plantor » At Pla rar NR OLA » SP Einlan dress see 502 > > västra Ungern ... 4094 >» » södra Frankrike... 2724 Förf. betonar just att det franska fröet således endast gifvit 27 2 mnor- malt utvecklade plantor, medan alla andra varit greniga och buskiga, hva- dan det inte förvånar att sydfranska tallar förr kallats »krokvedstallar», Då som bekant i västra Tyskland utklänges mycket tallkott, som fraktas från Ungern är det också intet under att västtyska fröet fått särskildt dåligt rykte. Förf. genomgår sedermera den sedan 1904 publicerade litteraturen i proveniensfrågan. På grund af litteraturstudier och egna proveniensförsök uppställer slutli- gen Schott 9 skilda raser hos tallen. Den nordsvenska tallen hänför han endast såsom en skild ras af tallen och polemiserar mot prof. Mayr, som i sitt nya verk Fremdl. Wald. u. Parkbäume fär Europa upptagit den som särskild art, Pinus lapponica, hufvudsakligen på grund af de karaktärer hos nordsvenskt tallkott- och tallfrö, han funnit i uppsatsen. »Tallkottens och tallfröets beskaffenhet skördeåret 1903—1904>.1 Schott har sålunda trott sig kunna urskilja följande raser: a) lapponica, hemort: Lappland, mellan- och nordskandinavien. b) septentrionalis, >» Syd- och västskandinavien, nordvästra Ryssland. c) borussica » nordosttyska slättrakter. d) scotica, » Skottland. e) batava, » nedre rhentrakterna. f) superrhenana, » öfre » g) vindelica, » norra Föralperna. h) pannonica, » västra Ungern. i) aquitana, » södra Frankrike. Man kan ej underlåta att finna det ganska djärft att hufvudsakligen på grund af utvecklingen af de plantor, som erhållits af det fröparti, hvilket händelsevis kommit att representera en viss trakt, uppdela tallen i bestämda raser, då förf. i flera fall ej torde sett dem i deras hemland. G. Sch. 1 Skogsvårdsf. tidskr. 1905, h. 4—5. 250 LITTERATUR. Skogsteknologi m. m. JOHN KÖHLER: Tjiärbränning i mildalar, (Jernkontorets annaler 1907, häfte 6.) I denna uppsats, som utgör en fortsättning på samme författares in- tressanta redogörelse för tjärans vräkning i tjärhofven samt densammas an- vändning, redogöres utförligt för anordningarna vid äfvensom förloppet under bränningen i tjärdalar. Författaren redogör först för törets förekomst och insamling. Han fram- håller härvid kedjehäftygets (waldteufelns) fördelar. Därefter framhålles önsk- värdheten af att töre borde för en ringa penning kunna få brytas å kronans skogar. Författaren påvisar att tjärbrännarne måste erlägga en afgift af 50 öre pr lass eller 1: 50 pr famn till kronan för att erhålla rätt att afverka törestubbar å kronans skogar. Detta har sannolikt befolkningen uppgifvit, men som bekant, äger denna en ovanlig färdighet, då det gäller att skildra sin egen nödställda belägenhet och andras förtryck å dem. Enligt domän- styrelsens senaste berättelse erlägges för tjärved en afgift, beräknad efter 11—357 Öre pr kbm. fast mått, hvilket högst gör några och trettio öre pr kbm. löst mått eller högst I öre pr kbf., hvilket ej kan anses vara en allt för hög afgift. Författaren har låtit aftrycka ett bref från öfverjägmästaren Sjöberg, hvari denne uttalar sig välvilligt för tjärbränningen. Så vidt jag kunnat finna, har detta oftast varit fallet med statens tjänstemän i dessa trakter. Orsaken till att tjärbränningen inskränkts kan man förr söka dels i det besvärliga arbetet hvarför man efter en längre tid, ofta först efter ett helt år, erhåller ersättning och dels i det förhållandet, att den tid då manshöga stubbar lämnades vid afverkningen, nu är försvunnen. Nutidens 3—56 tum höga stubbar lämna bra liten lön för arbetet. Efter en kort redogörelse för tillverkningen af tunnorna lämnas en med vackra fotografier prydd framställning af förloppet vid bränningen. Då en sådan framställning hittills saknats, är det med glädje man hälsar den ut- förliga beskrifningen. Författaren har vidare lämnat uppgifter om temperaturen vid olika till- fällen under bränningens gång. "'Temperaturbestämningarna skedde på samma sätt som ing. H. Bergström använde vid sina bekanta undersökningar af temperaturen i milor. Framställningen afslutas med omnämnandet af ett antal gasanalyser. Hvad som särskildt torde intressera en större allmänhet är det förhål- landet, som påvisar, att man vid bränning af töre i tjärdal blott erhåller 50 2 af hartskvantiteten eller 30 å 32 liter pr m3 under det att man i ugn erhåller 50—53 liter. W. E—n. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1007. H. IO—1I1. FACKUPPSATSER. SKOGSADMINISTRATIONEN. Kungl. Domänstyrelsens yttrande öfver lIöneregleringskommitténs förslag till ny lönereglering för skogsstaten.! Ur domänstyrelsens skrifvelse den 25 juli 1907 anföres här följande: I fråga om förändrade anordningar af arbetet hos distrikts- och revirförvall- ningen har kommittén föreslagit, att från domänstyrelsens beslutanderätt skulle åt öfverjägmästarne öfverlämnas att pröfva och afgöra förutom annat, hvar- emot styrelsen ej har något att erinra, frågor om fastställelse af utsyningsförslag inom de fem sydligaste öfver- jägmästaredistrikten, därest dylikt förslag icke innefattar väsentlig afvikelse från gällande hushållningsplan; frågor om bestämmande af afgäld efter frihetsårens slut för skogstorp å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län, om upplåtelse ånyo eller öfverlåtelse af dylikt torp, samt om skiljande från sådan lägenhet af torpare och antagande af annan i hans ställe; äfvensom frågor om tjänstledighet för jägmästare under högst två månader årligen, därest särskild kostnad härigenom icke tillskyndas statsverket. Frågor om fastställande af utsyningsförslag äro af grundväsentlig bety- delse för skogshushållningen, och det utgör icke en tillräcklig garanti för för- slagens lämplighet, att de öfverensstämma med gällande hushållningsplaner, helst om dessa äro afsedda att gälla under en så relativt lång tid som 20 år. Ifrågavarande förslag böra därför fortfarande pröfvas af domänstyrelsen, som härigenom tillika har möjlighet ej blott att väl följa hushållningen å de allmänna skogarna och därvid kunna i tvifvelaktiga fall direkt ingripa genom inspektioner, utan äfven framförallt att öfverskåda de åtgärder, som för ett senare år äro bestämmande för statsverkets inkomster af skogsmedel. Till- lika får styrelsen påpeka, att det i praktiken icke skulle innebära någon lättnad i styrelsens arbeten att befrias från pröfning af en viss del af ut- syningsförslagen, utan snarare tvärt om, emedan i följd af den delning af pröfningen, som häraf blefve en följd, kontrolleringen af att förslagen om- fattade samtliga skogar blefve svårare. Vidare anser styrelsen, att frågor om öfverlåtelse af skogstorp samt om skiljande från sådan lägenhet af torpare och antagande af annan i hans ställe äro af så grannlaga natur, att de fortfarande böra afgöras af styrelsen, sedan öfverjägmästare och jägmästare 1 saken sig yttrat. Endast genom att i sådana fall tillämpa största grannlagenhet torde det missnöje, som bland skogstorparne i vissa trakter uppkommit kunna afhjälpas och en fortsatt utbredning däraf förebyggas. Däremot torde, såsom kommittén föreslagit, frågor om bestäm- 1 Domänstyrelsens yttrande beträffande kronojägarnes aflöning återfinnes i allmänna upplagans notisafdelning i detta häfte. 252 SKOGSADMINISTRATIONEN. mande af afgäld efter frihetsårens slut för skogstorp å kronoparker inom Västerbottens och Norrbottens län lämpligen kunna afgöras af öfverjägmästare. Slutligen får styrelsen såsom sin mening framhålla, att öfverjägmästare ej bör i större utsträckning än hvad hittills skett afgöra frågor om ledighet för jägmästare, enär lämplig vikarie samtidigt bör förordnas och det därvid visat sig, att sådan vikarie ej sällan bör och måste sökas i annat distrikt än det, hvarinom tjänstledigheten sökes. Ärendet kan under sådana förhål- landen icke afgöras af allenast en öfverjägmästare. Styrelsen är däremot i tillfälle öfverskåda, dels huruvida en inom ett distrikt för tillfället ledig extra tjänsteman kan disponeras såsom vikarie eller bäst behöfves för annat upp- drag, dels ock huruvida, ehuru vikarie ej finnes inom det distrikt, där tjänst- ledigheten är i fråga, sådan kan från annat distrikt erhållas. Styrelsen anser ock af den anledning nödigt, att hithörande frågor pröfvas af styrelsen, helst tjänstledighet ej annat än i trängande fall må beviljas under tider, då den ordinarie tjänstemannen själf bör sköta befattningen, såsom då kassaredo- görelser, utsynings- och förvaltningsförslag skola afgifvas eller under makt- påliggande skogsgöromål såsom kulturer och utsyningar pågå. Däremot får styrelsen hemställa att, ehuru den tid, hvarunder öfverjäg- mästare må bevilja jägmästare rätt att vistas utom reviret, ej bör utsträckas längre än i 60 $ af nådiga instruktionen den 29 november 1889 sägs, öfverjägmästares befogenhet torde i så måtto kunna utsträckas, att han, när revirgöromålen det medgifva, må kunna bevilja jägmästare rätt att under högst 14 dagar vistas utom tjänstgöringsområdet, äfven om under tiden lämplig assistent ej finnes för tjänstens uppehållande. Det har nämligen i många fall förekommit, att revirförvaltaren, äfven om han vistades utom reviret, skulle under sådan kortare tid kunna själf handlägga löpande göro- mål, hvarför hinder ej bort finnas för beviljande af dylikt tillstånd. Utom hvad kommittén föreslagit att göras till föremål för öfverjägmästa- res pröfning får styrelsen underdånigst meddela, att styrelsen har för afsikt bland annat att till öfverjägmästares pröfning och godkännande öfverlåta afdiknings- förslag för allmän skog, hvilka förslag nu underställas styrelsens pröfning, samt att lämna öfverjägmästare utsträckt befogenhet att besluta om jämkning emellan sådana för revirförvaltning beviljade anslagsbelopp, som utgå af reservationsanslaget, inom gränser, som af styrelsen bestämmas. För att ernå förenkling i öfverjägmästares arbetsbörda har kommittén föreslagit bland annat, att förandet af protokoll under hans tjänsteresor skulle upphöra. Det har emellertid visat sig nödigt för vinnande af behörig rättelse i sådana fall, då anmärkningar gjorts, att skriftliga bestämmelser härom till- ställas vederbörande. Bästa sättet för sådana bestämmelsers meddelande torde vara, att sedan anmärkningarna direkt under resan förts till protokoll, ett utdrag häraf tillställes vederbörande. Missförstånd kan på sådant sätt icke uppstå, och öfverjägmästaren sättes i stånd att, oberoende af om hans minne ej alltid kan korrekt bevara intrycken från en mångfald skogar, vid ett kom- mande besök å samma skogar förvissa sig om, att rättelse enligt hans be- stämmande vidtagits. Äfven från jägmästarens sida kan det vara betryggande att skriftligen få del af öfverjägmästarens anmärkningar ej blott för att utan missförstånd kunna vidtaga föreskrifven åtgärd, utan ock för att, i händelse en gjord anmärkning någon gång skulle kunna vara obefogad, däröfver få SKOGSADMINISTRATIONEN. 253 afgifva skriftlig förklaring. Såsom belysande för det sagda får styrelsen med- dela, att exempel ej saknats därpå, att skulden för en misslyckad skogsåtgärd af jägmästaren hänförts till en i protokoll ej intagen muntlig order af öfverjäg- mästaren, medan denne ansett misstaget vara begånget uteslutande af jäg- mästaren. Sådant är ej ägnadt befrämja det samförstånd, som bör finnas mellan öfver- och underordnade vid skogsstaten. På grund af hvad sålunda anförts, anser styrelsen, att öfverjägmästare allenast i undantagsfall må kunna underlåta att föra protokoll under sina tjänsteresor, i hvilka fall anteckningar i resejournalen torde kunna ersätta protokollet. I öfrigt finner styrelsen kommitténs förslag angående förenklingar i öfver- jägmästares arbetssätt lämpliga. Till dessa förslag anser styrelsen kunna läggas, att öfverjägmästare må kunna expediera mindre viktiga skrifvelser genom blåkopior. Beträffande göromål, som skulle kunna anförtros åt öfverjägmästares assistent, har styrelsen intet att anmärka mot kommitténs förslag, i all syn- nerhet som vissa af de uppdrag assistent skulle på öfverjägmästarens vägnar fullgöra redan nu utföras af assistent, såsom befordrande till vederbörande af högre myndighets beslut, öfverlämnande af handlingar, tillhandahållande af blanketter m. m. I fråga om de förenklingar 1 tjänstgöringen för jägmästare, som af kommittén föreslagits, får domänstyrelsen likaledes göra några erinringar. Sålunda anser styrelsen, att i de fall, då enligt $$ 12, 27 och 33 af nådiga förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket, $ 10 i nådiga förordningen den 27 maj 1898 angående till bergshandteringen anslagna skogar och i $ 5 i nådiga förord- ningen den 24 juli 1903 angående städernas skogar jägmästare skall upp- rätta redogörelse i två exemplar, som skola af öfverjägmästaren befordras till skilda håll, dessa exemplar böra, med hänsyn till sin natur af original- redogörelser, fortfarande upprättas och underskrifvas af redogöraren. Vidare anser styrelsen, att jägmästares kvartalsrapporter icke kunna bort- falla och ersättas med anteckningar i resejournalen, enär dels sådana an- teckningar icke utan att göras lika fullständiga som uppgifterna i rapporten kunna för öfverjägmästaren vara tillräckligt upplysande, och dels många revirgöromål utföras enligt jägmästares skriftliga order af kronojägare, om hvilka senare arbeten öfverjägmästare alltså icke genom anteckningar i rese- journalen kunde erhålla kännedom, hvilket förhållande kunde föranleda sär- skild skriftväxling eller inspektionsresor för att utröna, huruvida dylika arbeten vore eftersatta. Kvartalsrapporterna, väl uppställda, utgöra tillika ett godt underlag för årsberättelsen, hvilken i annat fall skulle till vissa delar behöfva grundas på bleknade minnen. Domänstyrelsen hyser vidare tvifvel, huruvida det kan vara rådligt att på sätt kommittén föreslagit begränsa afgifvandet af fullständiga inventarie- förteckningar till allenast hvart 5:te år. Här gäller det betydande värden, och en århg fullständig redovisning utgör tvifvelsutan en ganska säker kon- troll öfver att inventarierna väl vårdas och bevaras. Att i detta fall minska kontrollen öfver kronans tillhörigheter, då i andra fall — särskildt då det gäller reda penningar — kontrollen skärpes, finner styrelsen föga lämpligt. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1907. Fackuppsatser. r 254 SKOGSADMINISTRATIONEN. De ändringar kommittén föreslagit rörande uppbörden af medel för virke, som säljes under hand, kunna visserligen i många fall vara lämpliga, men de kunna ej genomföras :såsom allmän regel. I södra och mellersta landet, där postanstalter vanligen förekomma inom korta afstånd, torde det låta sig göra, att genom postanvisning insända medlen till ränteri, utan att detta för köparen medför egentlig olägenhet eller blifver betungande. Men i norra delarna af landet liksom ännu mångenstädes söderut torde systemets genom- förande i de flesta fall medföra afsevärda svårigheter för köparen. Ett stort antal köp af särskildt smärre virkespartier afslutas nämligen under jägmästa- rens resor och till en del ute i skogarna, såsom köp af enstaka vindfällda träd, af virke till tjärtunnor m. m. Virkesposternas värde kan belöpa sig till ett fåtal kronor eller ännu mindre. Ovanligt är icke att afståndet till närmaste postanstalt uppgår till en eller flera mil samt att ordnad gångpost icke till anstalten anordnats. Det synes då vara obilligt, att köparen skall för virke, hvaraf han kan vara omedelbart 1 behof, färdas till närmaste postanstalt och därefter för virkets utfående uppvisa B-blanketten och post- anvisningskvittot för kronojägaren. Detta kvitto måste tillika vara ' fullstän- digare än nu brukliga postkvitton äro för att utgöra ett säkert bevis för att det afser medel för en viss under hand såld virkespost, ty köparen skulle kunna hafva äfver& andra inbetalningar att fullgöra till ränteriet och kvittot afse en sådan till samma belopp som kostnaden för virkesposten. På samma gång domänstyrelsen sålunda hyser betänkligheter mot att söka allmänt tillämpa det sätt för uppbörd af försäljningsmedel, som kom- mittén föreslagit, får styrelsen tillika erinra därom, att förenkling därigenom icke skulle vinnas för skogsförvaltningen, ty B-blanketten kunde ej borttagas. Denna erfordrades nämligen fortfarande för kontroll af skogsmedelsförteck- ningen. Likväl anser styrelsen, att systemet bör kunna tillämpas mången- städes i södra och mellersta landet, särskildt inom revir, där underhands- försäljningarnas antal icke är stort och där postanstalternas läge är gynnsamt för ett dylikt uppbördssätt. I öfrigt anser styrelsen, att det bör få bero på köparen, huruvida han vill genom postanvisning kontant inbetala köpeskil- lingen, hvarigenom det kan beredas honom möjlighet att, när han så önskar, få betala äfven större belopp kontant än jägmästare är berättigad uppbära. Styrelsen anser sålunda med afseende härpå, att det bör anförtros åt sty- relsen att framdeles bestämma ej blott de revir, där uppbördsmetoden: skall i första hand tillämpas, utan ock den omfattning som åt metoden bör inom reviret gifvas, äfvensom att i mån så ske kan utsträcka metodens tillämp- ning. Dock torde vara nödigt, att Eders Kungl. Maj:t dessförinnan täcktes anbefalla länsstyrelserna att mottaga och redovisa sådana skogsmedel, som enligt det af kommittén ifrågasatta försäljningssättet till uppbördsförvaltningen insändas. I fråga om förändrade aflöningsförmåner för den ordinarie personalen vid skogsstaten har kommittén anfört bland annat, att det synes lämpligast, att för jägmästarnes expedition och arkiv beredes plats i deras bostäder och att behörig hänsyn härtill tages vid aflöningens bestämmande. Att nöjaktigt afväga huru stor ökning i aflöningen med afseende härpå bör ifrågakomma torde vara svårt och synes ej hafva lyckats för kommittén. Reviren växla med afseende härpå SKOGSADMINISTRATIONEN. 255 afsevärdt dels efter olika hyresbelopp på skilda platser dels efter behofvet af assistent och skrifbiträde samt dels efter den besökande allmänhetens antal. I intet fall torde dock böra förutsättas, att jägmästaren ej är i behof af ett särskildt rum för sina arbetsbiträden och allmänhetens mottagande samt för inrymmande af den väsentligaste delen af expeditionens handlingar och kartor m. m. Det synes under sådana förhållanden med billighet öfver- ensstämmande, att ett rum, däri inberäknadt eldning och städning samt ränta å kostnaden för rummets möblering, af kronan bekostas, hvarför styrelsen här nedan får föreslå, att hyresbidrag må till jägmästare utgå. Frågan om ersättning för skogsstatens resor anser styrelsen skulle kun- nat bäst lösas på annat sätt än det af kommittén föreslagna. Grundprinci- pen härvid borde varit, att ersättningen blefve större ju mera tjänstemännen reste och vistades ute i skogarna. Det för skogshushållningen bästa borde eftersträfvas, utan att detta vare sig ökade eller minskade tjänstemännens nettoinkomst. Styrelsens mening är alltså icke att ersättningen för resorna skulle utgått enligt gällande resereglemente. Målet borde vinnas genom att för hvarje revir med afseende på de allmänna skogarnas antal och om- fång bestämma fasta mindre anslag, afsedda att täcka allenast de direkta resekostnaderna, men icke ökningen i lefnadskostnaderna under resorna. Dessa sistnämnda skulle däremot ersättas genom ett väl afpassadt lågt arf- vode för hvarje dag, som användes å resor eller för arbeten i skogarna. Detta system skulle verkat rättvist på det sätt, att å ena sidan den fltige ej förlorat på att ligga ute i skogarna, och å den andra att den, som mindre vistats ute, ej härpå skulle skördat väsentlig vinst. Kommittén har emeller- tid varit angelägen om att borttaga jägmästares dagarfvoden, där sådana hittills utgått, hvarför styrelsen ansett sig ej böra framlägga förslag enligt en därmed motsatt princip. Styrelsen får därför instämma i den af kommittén uttalade mening, att det nuvarande aflöningssystemet för skogsstatens ordinarie personal må bibe- hållas, dock med någon jämkning, i de af kommittén föreslagna beloppen beträffande tjänstgörings- och respenningar äfvensom med det tillägg att jäg- mästare i likhet med öfverjägmästare böra tillerkännas hyresbidrag för expedi- tionslokal. Styrelsen anser nämligen, att kommitténs förslag till lönestat är något för lågt. Visserligen äro de för jägmästare föreslagna lönevillkor omkring 300 kronor högre per år än hvad styrelsen i sitt år 1902 afgifna förslag hemställt. Men under den tid, som sedan sistnämnda år förflutit, hafva för- hållandena så väsentligt ändrats beträffande snart sagdt alla lefnadskostnader, att dyrhetstillväxten alldeles icke uppväges af en så ringa -ökning i lönevill- koren som skillnaden mellan styrelsens förslag till lönestat år 1902 och kom- mitténs föreliggande förslag. I detta styrelsens förslag förutsattes tillika, att jägmästare skulle fortfarande äga åtnjuta ersättning för skogsindelning, hvarjämte till skogsstatspersonalen utgående arfvoden för vissa förrättningar ej ifråga- satts att upphöra. Tagas dess förhållanden i beräkning, torde styrelsens år 1902 afgifna förslag kunna anses vara högre än löneregleringskommitténs. Om detta alltså redan på grund af det nu anförda måste anses vara för lågt, framträder detta än tydligare vid betraktande däraf, atti följd af skogs- frågans hastiga utveckling under de senare åren krafvet på tjänstemännens 256 SKOGSADMINISTRATIONEN. både duglighet och arbetsintensitet nu måste ställas högre än för fem år sedan. Särskildt får styrelsen i detta afseende framhålla, att åt arbetet ute i skogarna måste ägnas längre tid. Men om detta skall kunna ske i nödig omfattning, så måste respenningarna högst väsentligt ökas: Kan tjänsteman- nen visa, att han på resor användt hela sitt reseanslag, torde det vara svårt att af honom fordra än ytterligare tjänsteresor, äfven om de äro än så nödiga, ty tjänstemannen skulle i så fall på resor i statens tjänst uppoffra egna medel. Kommittén har föreslagit, att aflöningen å stat för öfverjägmästare skulle bestämmas till 6,600 kronor, däraf 4,000 kronor i lön och 2,600 kronor i tjänstgöringspenningar, hvärtill kunde komma ett ålderstillägg efter fem år med 600 kronor; samt att å stat må för öfverjägmästare uppföras respenningar att utgå i Luleå, Skellefteå, Umeå och Mellersta Norrlands distrikt med 1,300 kronor, i Gäfle- Dala distrikt och Bergslagsdistriktet med 1,100 kronor, i Östra och Västra distrikten samt i Smålands distrikt med 1,000 kronor och i Södra distriktet med 800 kronor. Domänstyrelsen anser sig böra fästa uppmärksamhet därpå, att enligt detta förslag dels tjänstgöringspenningarna skulle blifva lika för hela riket, dels allenast tre grader komma att förefinnas i respenningarnas belopp. Häremot får styrelsen anmärka, a// tjänstgöringen norrut i följd af strängare klimat, sämre kommunikationer, längre afstånd m. m. är för hälsa och kraf- ter mera pröfvande än i södra och mellersta delarna af landet, a// den där- för fordrar en starkare fysik för att ej medföra kroppslig öfveransträngning, aft den tidigare bryter tjänstemannens hälsa och tvingar honom på ett eller annat sätt söka återvinna denna, a4/ tjänstgöringen ute såväl sommar (under myggtiden) som vinter (under den strängaste kylan) är förenad med afse- värda umbäranden samt aft i stort sedt lefnadskostnaderna äro större i Norr- land än i mellersta och södra delarna af landet. Arbetet i norra delarna af landet bör härför, äfven om det icke upptager längre tid än i södra och mellersta delarna, vara bättre betalt än därstädes. Där fri konkurrens på arbetsmarknaden gör sig gällande, visar sig i sådant afseende tydligt följderna häraf. Större privata skogsägare måste i Norrland betala helt andra löner till skogsförvaltare än i södra och mellersta landet. Det är ej ovan- ligt, att en duglig privat skogsförvaltare särskildt i öfre Norrland betingar sig en aflöning af 10 å 12 tusen kronor, i vissa fall ännu mera, medan söderut äfven de bästa skogsförvaltare på våra största skogspossessioner måste nöja sig med blygsammare villkor. Likväl kan man ej förmärka, att de högre lönerna norrut kväfva längtan mot söder till blidare klimat och mindre hälsofarligt arbete. Äfven staten bör för att kunna påräkna fullgoda arbetskrafter för den norrländska skogshushållningen bereda tjänstemännen därstädes bättre villkor än längre söderut. Denna princip har ock i vissa fall vunnit tillämpning, hvarvid den ökade löneförmånen norrut benämnts »ortstillägg». Detta orts- tillägg utgår äfven om tjänstgöringen öfvervägande äger rum inomhus, ehuru det i sådant fall är mindre påkalladt. Skogsstatens mest maktpåliggande tjänstgöring är förlagd till det fria i skogarna, äfven då de, såsom förhål- landet är med öfverjägmästarne, äro bosatta i städer. Det är dock resorna i skogarna, som hufvudsakligen skola vara bestämmande för tjänstgörings- SKOGSADMINISTRATIONEN. 257 penningarnas storlek. Styrelsen anser därför att i detta fall principen angå- ende ortstillägg skulle kunna tillämpas genom att öfverjägmästares tjänstgörings- penningar från och med Gäfle-Dala distrikt ställas högre ju längre upp ilan- det tjänstgöringsområdet är beläget, och får fördenskull föreslå, aft öfverjägmästares tjänstgöringspenningar skola utgöra: för Luleå CISPOktECEEEN 3,500 kronor >» Skellefteå FS FSE 3,400 » Umeå Sn KaRPVEL RARE 3,200 » » Mellersta Norrlands AE SERSS SSA 3,100 » » Gäfle—Dala Ra SN oe 2,900 » samt för hvart och ett af de öfriga distrikten 2,800 kronor. Beträffande respenningarna hafva öfverjägmästarne själfva framhållit, att dessa enligt kommitténs förslag skulle blifva otillräckliga. Äfven styrelsen anser en höjning af respenningarna erforderlig, helst som öfverjägmästarne, därest de erhålla bättre biträden, böra kunna vistas mera ute på reviren, och får styrelsen fördenskull föreslå, att öfverjägmästares respenningar skola utgöra: för Luleå CIStri kps. 1,700 kronor » Skellefteå och Umeå pr RR RO 000- » Mellersta Norrlands och Gäfle-Dala » ans 1,500 » » Bergslags PIE NN T,;4007- » Smålands RE NER 1,300 » > fÖstra och Västra distrikten, oo ooo 1,200 » FA DOdtd FAIStIKtety cc re MEESE TESEN 900 oo» I öfrigt anser styrelsen, att anslaget till expeditionslokal bör för samt- liga öfverjägmästare bestämmas till 500 kronor och uppföras i stat i stället för att såsom nu utgå från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvalt- ning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet. I fråga om jägmästares lönevillkor föreslår kommittén, att lönen för alla jägmästare må upptagas till 2,300 kronor, hvartill kunna komma tre ålderstillägg, hvart och ett å 400 kronor, efter fem, tio och femton år, att tjänstgöringspenningarna för jägmästare må bestämmas i 10 revir till 2,600 kronor, i 12 revir till 2,400 kronor, i 12 revir till 2,200 kro- nor, i 12 revir till 2,000 kronor och i öfriga 43 revir till 1,800 kronor; samt att respenningar till jägmästare må utgå med 800 kronor i 48 revir, med 650 kronor i 25 revir, med 550 kronor i 12 revir, med 400 kronor i 3 revir och med 300 kronor i I revir. Under erinran att genom-Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut innevarande år Vadsbo revir uppdelats i två revir, får domänstyrelsen, som icke har något att erinra mot den föreslagna lönen, åberopande de skäl, som här ofvan anförts, framhålla att jägmästarnes tjänstgörings- och respen- ningar böra vara något större, i all synnerhet för de ogynnsammaste reviren, hvarjämte styrelsen på grund af kännedom om revirens beskaffenhet anser en mindre omflyttning af dem med hänsyn till tjänstgörings- och respenningar önskvärd. Styrelsen får därför föreslå, 258 SKOGSADMINISTRATIONEN. att tjänstgöringspenningarna för jägmästare må bestämmas i 12 revir till 3,000 kronor, 1 12 revir till 2,800 kronor, i 11 revir till 2,600 kronor, 1-6 "revir till 2,400 kronor, i 7 revir till 2,200 kronor och de i öfriga 42 reviren till 2,000 kronor; att respenningar till jägmästare må utgå med 1,000 kronor i 31 revir, med 900 kronor i 9 revir, dock med skyldighet för jägmästare i tre af dessa — Klotens, Grönbo och Granviks — att hålla häst med 800 kronor i 22 revir, med 700 kronor i 18 revir, med 600 kronor 1 8 revir och med 500 kronor i 2 revir. Följande tabeller innefatta domänstyrelsens förslag till gruppindelning i afseende å jägmästares tjänstgörings- och respenningar: Tjänstgörings- penningar, Pajala, Tärendö, Juckasjärvi, Storbackens, Pärlälfvens, Jockmocks, Varriså, Arjepluogs, Malmesjaurs, Sorsele, Stensele och Vil- Heman ar EVIL Toa set d se ok se re AEA et SL ERE AA RER SE TORA NE ESR ERSTA SE 3,000: — Gellivare, Råneträsks, Öfre Byske, Arvidsjaurs, Norra Lycksele, Södra Lycksele, Åsele, Fredrika, Tåsjö, Härjedalens, Särna OCh AITAN STANS IT EVITA ss rn od NE) AR SEALS SENS 2,800: — Torneå, Ängeså, Kalix, Råneå, Bodens, Älfsby, Piteå, Jörns, Nor- SJÖ, BUTträskSkO CR KDe 8 erfOrS ETC VÄLA sees AS ANS 2,000: — Bjurholms, Anundsjö, Junsele, Norra Jämtlands, Västra Jämtlands Och Öster dalarnas: REVINs ss mos sedd sto RE Sr Sön RESA 2 NAO Ds Hernösands, Medelpads, Östra Jämtlands, Norra Hälsinglands, Västra Hälsinglands, Västerdalarnas och Klotens revir......... 2,200: — Gästriklands, Kopparbergs, Älfdals, Arvika, Karlstads, Askersunds, Örebro, Grönbo, Köpings, Västerås, Enköpings, Norra Roslags, Örbyhus, Stockholms, Gripsholms, Nyköpings (Jönåkers), Om- bergs, Finspångs, Kinda, Gottlands, Granviks, Tivedens, Vartofta, Kinne, Slättbygds, Dalslands, Hunnebergs, Marks, Svältornas, Bohus, Tjusts, Kalmar, Ölands, Eksjö, Jönkö- pings, Västbo, Sunnerbo, Värends, Blekinge Åhus, Malmö- Häs.. Ängelholms; och -Hallandsjfrevik schsedo kt dosstes 2,000: — Respenningar. Pajala, Torneå, Tärendö, Juckasjärvi, Ängeså, Kalix, Råneå, Stor- backens, Pärlälfvens, Jockmocks, Varriså, Arjepluogs, Malmes- jaurs, Öfre Byske, Arvidsjaurs, Älfsby, Piteå, Jörns, Norsjö, Burträsks, Degerfors, Norra Lycksele, Södra Lycksele, Åsele, Sorsele, Stensele, Vilhelmina, Tåsjö, Härjedalens, Särna och UTANStran ds: Te VIT os 4.. IE: ERS A si Fo GE SE RN Fr ga RENEE 1,000: — Gellivare, Råneträsks, Fredrika, Norra Hälsinglands, Västra Häl- singlands, Österdalarnas, Klotens, Grönbo och Granviks revir 900: — Bodens, Bjurholms, Anundsjö, Junsele, Hernösands, Medelpads, Norra Jämtlands, Östra Jämtlands, Västra Jämtlands, Gäst- riklands, Kopparbergs, Västerdalarnas, Älfdals, Arvika, Stock- holms, Finspångs, Kinda, Dalslands, Bohus, Tjusts, Värends OCK IB ICkin ge—— ANUS SFÖVII SE blade hn ao bon os SE EE Se SA få er AN RS 800: — Karlstads, Örebro, Askersunds, Västerås, Enköpings, Nyköpings (Jönåkers), Tivedens, Vartofta, Marks, Svältornas, Kalmar, SKOGSADMINISTRATIONEN. N un Nol Eksjö, Jönköpings, Västbo, Sunnerbo, Malmöhus, Angelholms, och Haliands revir.... AFA KOKS URL RIDE ERS ESSER ER 700: — Köpings, Norra Roslags, Örbyhus, Gripsholms, Ombergs, Gott- lands, Kinne och Slättbygds revir ............. SS SVEAS TEL 600: Hunbebergs > öch-: Ölandsinéviret. 43... teet BaO OR TIS sne sta SO0:- Beträffande Klotens, Grönbo och Granviks revir bör såsom villkor för åtnjutande af ofvan föreslagna respenningar bestämmas att tjänsteinnehafvarne äro skyldiga hålla tjänstehäst. För samtliga revir — med undantag för dem till hvilka hörer boställe eller bostadslägenhet, nämligen för närvarande Jockmocks, Öfre Byske, Sorsele, Fredrika, Vilhelmina, Burträsks, Klotens, Grönbo, Granviks, Hunnebergs, Ombergs, Ölands och Blekinge — AÅhus — bör tillkomma 250 kronor såsom hyresbidrag för expeditionslokal att jämväl uppföras i stat. Därjämte bör af reservationsanslaget lämnas jägmästarne anslag till skrifbiträde mot redovis- ning enligt förslag som af styrelsen årligen till Eders Kungl. Maj:t afgifves. Beträffande slutligen de för jägmästare föreslagna tre ålderstillägg, hvilka skulle utgå efter samma villkor som de nu gällande, med allenast 400 kro- nor för hvarje i stället för det nu utgående beloppet 500 kronor, kan domän- styrelsen icke finna fullt fog för kommitténs förslag, hvilket innebär en sänk- ning med tillsammans 300 kronor. Samtidigt har dock kommittén ansett, att ålderstilläggen för lektor vid skogsinstitutet skulle, ehuru de föreslagits blifva fyra, utgå med 500 kronor för hvarje. I öfrigt torde emellertid löne- villkoren för jägmästare och lektor kunna med hvarandra likställas, hvarför äfven ålderstilläggen bort utgå med lika stora belopp för båda tjänsterna. Styrelsen får därför, under omnämnande att en nedsättning af ålderstilläggen skulle inom skogsstaten framkalla förstämning, hemställa, att jägmästares ålderstillägg må jämväl framdeles utgå med 500 kronor för hvart och ett af dem. På det att det af kommittén föreslagna pensionsbelopp likväl må för- blifva oförändradt, torde af ålderstilläggen +/-, 400 kronor, räknas såsom lön och !/;, 100 kronor, såsom tjänstgöringspenningar. Beträffande tjänstgöringens ordnande och aftöningsförmånernas bestämmande för skogsstatens personal får styrelsen i anledning af kommittens förslag allenast erinra följande. Om revirassistenternas arfvode med rätta föreslagits utgå med 2,400 å 3,000 kronor — de högre beloppen böra utgå till äldre assistenter och på grund af hvad som angående tjänstgöringen anförts hufvudsakligen inom de norra länen — så torde arfvodet åt öfverjägmästares assistenter böra såsom öfverjägmästarne föreslagit, sättas något högre, i hvilket afseende styrelsen anser att dylikt arfvode bör utgöra i de tre nordligaste distrikten högst -«.........s.++...-.. 3,400 kronor i Mellersta Norrlands och Gäfle-Dala distrikt högst 3,300 => I OLE 8 a STI EN ÖR Sbis räd or rongn skata de dosa AEA A SSE 3,000" > Efter enahanda grunder torde arfvode böra utgå äfven åt de å distrik- ten anställda skogstaxatorerna, hvilka, i likhet med hvad kommittén föresla- git för revirassistenterna, böra vid anställning i Norrland erhålla dagtrakta- menten med 6 kronor för hvarje förrättnings- eller resdag. 260 SKOGSADMINISTRATIONEN. För statens skogsingenjörer och för tjänstemännen vid statens skogsförsöksanstalt har kommittén icke föreslagit någon lönereglering, i följd hvaraf styrelsen, som anser en sådan reglering nödig, får anföra följande. Sedan hemmansägarne inom de två nordligaste länen allt mera börjat anlita biträde af statens skogsingenjör, hafva för innevarande år två sådana tjänstemän blifvit nödiga. Man har anledning tro, att allmänhetens intresse för skogsvård inom berörda landsdelar skall göra biträde af skogsingenjör allt framgent i minst lika stor omfattning som för närvarande önskvärdt. I följd häraf torde två statens skogsingenjörer böra tillsvidare anställas. Till dessa befattningar erfordras erfarna och dugliga skogstjänstemän. Deras arf- vode bör, med hänsyn till hvad öfriga extra skogstjänstemän ifrågasatts erhålla, utgå med 3,000 kronor om året. I likhet med hvad nu är fallet böra de därjämte af statsmedel tillerkännas reseersättnig och dagtraktamente för resdagar enligt fjärde klassen af gällande resereglemente äfvensom af rekvirent dagarfvode å 5 kronor för förrättningsdagar. Af statsmedel kan beräknas för hvardera af två statens skogsingenjörer 3,800 kronor, hvilket belopp torde likasom hittills böra utgå från reserva- tionsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsen- det i allmänhet. Beträffande aflöningsförmånerna för tjänstemännen vid statens skogsför- söksanstalt, kan styrelsen ej finna annat än att dessa tjänstemän, om deras lönevillkor ej reglerades samtidigt med skogsstatens, skulle komma i en mycket ogynnsam ställning. Rent objektivt sedt äro deras aflöningsvillkor svaga, hvilket äfven klart framträder genom en jämförelse med de lönevillkor, som tillde- lats tjänstemännen vid Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksom- rådet. Föreståndares — fem sådana finnas, en för hvarje afdelning — af- löning därstädes utgår nämligen med 5,500 kronor, hvartill komma två ålderstillägg å 500 kronor samt boställsvåning, hvarför dock afräknas 500 kronor, och öfverassistent åtnjuter 4,500 kronor med 2 ålderstillägg å 500 kronor. Föreståndaren för statens skogsförsöksanstalt däremot åtnjuter, för- utom lön å stat jämte ålderstillägg såsom jägmästare, i likhet med bota- nisten vid samma anstalt ett arfvode af allenast 3,000 kronor och assistent därstädes 2,500 kronor. För skogsförsöksanstalten, hvars arbeten väl böra anses lika viktiga som motsvarande arbeten på jordbruksområdet, borde aflöningsvillkoren för tjänste- männen ställas lika med de för centralanstalten för försöksväsendet på jord- bruksområdet nyss angifna beloppen. Styrelsen anser sig därför böra före- slå, att arfvodena till tjänstemännen vid nämnda skogsförsöksanstalt må utgå med följande belopp: till fÖrestänGareD voss. sees LS EN 4,000 kronor 2 TID OLANISTÖNE cc nude jen Tod Ae BR RA AAA 6,000 > 2 FEN TASSISTERE fer or ågkss: os SATSA DNE 3,500 » STEEN ASSISLE I bias fs dere e gle SRS Es SARA SR 3,500 > Föreståndarens arfvode är föreslaget till ofvanstående belopp under förut- sättning, att han såsom ordinarie jägmästare dessutom kommer i åtnjutande af lön å stat med 2,300 kronor, då hans löneförmåner skulle utgöra samman- lagdt 6,300 kronor, hvartill komme de ålderstillägg till lönen han såsom jägmästare kan åtnjuta, uppgående enligt kommitténs förslag till högst 1,200 SKOGSADMINISTRATIONEN, 2601 kronor, hvarigenom föreståndaren alltså skulle kunna erhålla sammanlagdt högst 7,500 kronor. Äfven enligt domänstyrelsens förslag till ålderstillägg och dessas fördelning å lön och tjänstgöringspenningar komme föreståndaren att erhålla sammanlagdt högst 7,500 kronor årligen. Något motsvarande bidrag utöfver arfvodet tillkommer icke botanisten och assistenterna, hvarför arfvodena för dessa tjänstemän satts relativt högre. Beträffande assistenterna må särskildt erinras därom, att styrelsen förutsätter samma grad af själf- ständighet i dessa tjänstemäns verksamhet som i fråga om de aflönade revir- assistenternas. Skogsförsöksanstaltens assistenter skola alltså vara tjänstemän, åt hvilka vederbörande förmän — föreståndaren och botanisten — kunna anförtro vissa undersökningars utförande på eget ansvar. Dessa assistenter måste nämligen äga förutsättning för att vid behof kunna tillfälligt ersätta sina förmän och alltså äga en kompetens, som, med undantag af den rutin en längre erfarenhet medför, närma sig dessas. Den stora mångfald af frå- gor, som vid försöksanstalten vänta på svar, gör det ock nödigt, att assi- stenterna skola vara skickade att efter förmans anvisning själfständigt bidraga till spörsmålens utredning. Deras tjänstgöring får alltså ej bestå uti att vara arbetsbiträden till förmännen och såsom sådana utan ansvar utföra mer eller mindre mekaniska arbeten i undersökningarnas kedja. Till verkställande af sådana mekaniska arbeten som uppräknande af årsringar, uppmätning af dia- metrar hos träd o. s. v. måste billigare arbetskrafter anlitas med ersättning från försöksanstaltens expensmedel. Ett annat förfarande skulle innebära slöseri med statens arbetskrafter. Styrelsen förutsätter, att försöksanstaltens tjänstemän skola uteslutande ägna sig åt anstaltens arbeten, i följd hvaraf såsom villkor för åtnjutande af de utaf styrelsen föreslagna lönevillkor torde böra stadgas, att med befattning vid statens skogsförsöksanstalt icke må förenas annan tjänst i rikets, riksdagens eller kommuns stat; att med befattning vid statens skogsförsöksanstalt icke må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befatt- ning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning eller annat uppdrag af hvad slag som helst, så framt e i särskilda fall domänstyrelsen på grund af förekommande omständigheter och efter pröfning, alt ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning e& må anses inverka hinderligt å tjänstgöringen vid skogsföröksanstalten, finner sådant uppdrag eller sådan tjänstebefattning kunna få tills vidare bibehållas eller emottagas; att det skogsförsöksanstaltens tjänstemän tillerkända arfvode skall utgå allenast under den tid de för anstaltens räkning tjänstgöra, men icke under tid då de af hålla sig från sådan tjänstgöring, dock att tjänsteman vid skogsförsöksanstalten, som af sjukdom hindras förrätta sin tjänst, skall därunder äga uppbära tre fjärdedelar af till befattningen hörande arfvode. Vid resor åtnjuta skogsförsöksanstaltens tjänstemän traktamente och reseersättning, föreståndaren och botanisten efter tredje klassen och assisten- terna efter fjärde klassen af gällande resereglemente. Det har emellertid visat sig, att det härför äfvensom till aflöning åt tillfälliga biträden och handt- langning samt till expensmedel anvisade anslag af 12,875 kronor är så otill- räckligt, att tillgängliga arbetskrafter i följd häraf hindras att utföra alla de göromål, som af dem skulle kunna medhinnas. Detta är uppenbarligen ett 262 SKOGSADMINISTRATIONEN. slöseri med den af staten betalda arbetskraften, hvarför styrelsen anser att berörda anslag måste höjas med nödigt belopp, förslagsvis 2,125 kronor, till sammanlagdt 15,000 kronor. Enligt ofvan föreslagna grunder skulle statens skogsförsöksanstalt kräfva följande anslagsbelopp: VAT LV O (EE LIUINTORES TATL ATCTS Sosse SS SA ST ES IRE PIAAS Sa I 4,000 kronor > 30D OTANIS TED — a et Send asia SSR Ske REA BRANTEN 6,000 » » SHE AISLS LET) "ms mere ln trtslaråle jos laf Nar feds BE EL ERE SRA 3,500 » » 21 FEINEASSISTONL > mo blogep kr rs lagts LAN NES EE AS RA 3,500 » Till rese- och traktamentsersättning samt till aflöning åt till- fälliga biträden och handtlangning äfvensom till expens- INYE (LC I Ne 3 a Re ora då RE nr Nr SJ NS re ANS DBR er Rv AE SANNE CA 15,000 » Summa 32,000 kronor. I fråga om kommuttens förslag till lönereglering för tjänstemännen vid de all männa skogsläroverken får styrelsen anföra följande. Kommittén har, förutom annat, hvaremot anmärkning ej göres, hem- ställt, att aflöningsförmånerna å stat för direktören vid skogsinstitut må be- stämmas' till 4,000 kronor i lön och 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar jämte fri bostad och vedbrand, hvartill kan komma ett ålderstillägg till lönen efter 10 år å 500 kronor; att lektor vid skogsinstitutet må erhålla 2,600 kronor i lön och I,400 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill kunna komma fyra ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor, att utgå det första efter fem år, det andra efter ytterligare fem år, det tredje efter nya fem år och det fjärde efter än ytter- ligare fem år; skolande af hvarje ålderstillägg 350 kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar; att planteringsvaktaren tilldelas en aflöning af 1,100 kronor, däraf 600 kronor i lön och 3500 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill kan komma ett ålderstillägg till lönen efter fem år å 100 kronor; samt att till arfvoden åt två extra lärare, den ena i skogsteknologi, geodesi och forstlig byggnadslära och bokföring samt den andra i zoologi, geologi med mineralogi och naturlära, må på extra stat anvisas 8,000 kronor. Fara värdt är, 1 händelse direktören vid skogsinstitutet i följd af sjuk- dom skulle behöfva åtnjuta tjänstledighet, att vikarie för honom ej kan erhål- las bland institutets lektorer med det relativt ringa belopp tjänstgöringspen- ningar kommittén för honom föreslagit. Styrelsen anser fördenskull att direk- törens vid skogsinstitutet tjänstgöringspenningar böra utgå med 2,400 kronor. De för lektor vid skogsinstitutet föreslagna lönevillkor synas styrelsen vara för låga. I all synnerhet gäller detta i fråga om begynnelselönen samt tjänstgöringspenningarna. Därest emellertid en mera afsevärd förhöjning af lönevillkoren ej kan vinnas — hvilket enligt styrelsens mening borde ske genom att begynnelselönen höjdes med 400 kronor till 3,000 kronor och tjänstgöringspenningarna med 400 kronor till 1,800 kronor, medan ålders- tilläggen bibehölles oförändtade — anser styrelsen att det innebure någon ringa förbättring i berörda villkor om utaf ett af de föreslagna fyra ålders- SKOGSADMINISTRATIONEN. 263 tilläggen 350 kronor tillades begynnelselönen och 150 kronor tjänstgörings- penningarna, medan allenast /xe åiderstillägg skulle ifrågakomma. För att göra löneförmånerna för lektor vid skogsinstitutet mera likställda med lektors vid Ultuna landtbruksinstitut, hvilken utom sin kontanta aflöning åtnjuter rätt till boställsvåning, anser styrelsen, att tjänstgöringspenningarna för lektor vid skogsinstitutet därjämte böra höjas med minst 300 kronor. Styrelsen får sålunda föreslå, att lektor vid skogsinstitutet skall erhålla 2,950 kronor i lön och 1,850 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill kunna komma tre ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor, att utgå det första efter fem år, det andra efter ytter- ligare fem år och det tredje efter än ytterligare fem år; skolande af hvarje ålderstillägg 350 kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar. De för planteringsvaktaren föreslagna lönevillkor anser styrelsen böra höjas med dels 100 kronor, som tilläggas tjänstgöringspenningarna, dels ock med ett andra ålderstillägg å 100 kronor, så att honom tilldelas en aflöning af 1,200 kronor, däraf 600 kronor i lön 600 kronor i tjänstgöringspennin- gar, hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen å 100 kronor, det ena efter fem, det andra efter ytterligare fem år. Det till två extra lärare och kommittén föreslagna anslag af 8,000 kro- nor anser styrelsen, om på sätt ofvan föreslagits lektors begynnelseaflöning höjes till. 4,800 kronor, böra höjas till 9,600 kronor, på det att dessa lärare må, såsom kommittén ansett skäligt, komma i åtnjutande af samma belopp som lektor i lägsta lönegraden eller 4,800 kronor. Styrelsens ändringsförslag skulle i fråga om lektor vid skogsinstitutet medföra en mindre förändring i hans pensionsbidrag och i fråga om planterings- vaktaren en förändring i hans pensionsförhållanden. I öfrigt skulle de af kommittén föreslagna villkor för lönestaternas åtnjutande m. m. bibehållas oförändrade. I fråga om lärerepersonalen vid skogsskolorna har kommittén, förutom annat, hvaremot styrelsen icke har något att anmärka, hemställt, att vid skogsskolorna vid Hällnäs, Bispgården, Grönsinka, Bjurfors och Kolleberga föreståndaren må erhålla 2,000 kronor i lön och 1,400 kronor i tjänstgöringspenningar jämte fri bostad och vedbrand, hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, det första efter fem år och det andra efter ytter- ligare fem år, hvartdera å 400 kronor. Jämföras dessa lönevillkor med de af kommittén för lektor vid skogs- institutet föreslagna, finner man, att med afseende på begynnelselönen lektor skulle komma i en sämre ställning än föreståndaren vid någon af ofvan- nämnda skogsskolor, enär skillnaden i lönebeloppet utgör allenast 600 kro- nor, men bostad och vedbrand för lektor vid skogsinstitutet medför en kost- nad af allra minst I,200 kronor. Styrelsen, som funnit de för lektor vid skogsinstitutet föreslagna lönevillkor mindre tillfredsställande, har däremot ej något att erinra mot begynnelselönen för. ifrågavarande skolföreståndare. Däremot anser styrelsen, att kommitténs lönestat för dessa bort gifva ut- tryck åt den tanken, att dessa befattningar icke böra innehafvas någon längre följd af år utan vara öfvergångsbefattningar dels till revirförvaltaretjänster dels undantagsvis — för personer med framstående kunskaper och utpräglad fallenhet för lärareverksamhet — till befattning såsom lärare vid skogsinsti- tutet. Särskildt i senare afseendet vore det för skogsinstitutet lyckligt, om 264 SKOGSADMINISTRATIONEN. relativt yngre, såsom lärare vid skogsskolorna pröfvade krafter funnes att tillgå, då lektorsbefattning i ämnena skogsindelning och skogsteknologi var- der ledig. Ett sådant mål kan icke vinnas med de af kommittén föreslagna lönevillkor, och fara värdt är, att föreståndarebefattningarna vid skogssko- lorna skulle komma att stadigvarande innehafvas af personer, som därstädes nådde pensionsåldern. Föreståndare för skogsskola bör jämte goda kunska- per hafva håg och intresse för undervisning. Äfven om skogsstatens tjänste- män äro i besittning af dessa egenskaper, är dock lärarekallet såsom regel icke i längden ägnadt att sporra friluftsmannens håg och intresse, hvarför han efter att under en följd af år hafva undervisat i grundläggande elemen- tära kunskapsgrenar vid skogsskolorna tröttnar på sin verksamhet därstädes och behöfver ombyte. En och annan kan hafva funnit sin håg ligga åt lärarekallet, ehuru ett återupprepande hvarje år af kunskapens första ele- menter likväl blir tröttande. En vidare utbildning i teori och praktik kan göra en sådan tjänsteman lämplig för undervisning på ett något högre sta- dium. Men de skolföreståndare, som funnit sig ej äga fallenhet för under- visning och tillika tröttnat på lärareverksamheten, torde böra öfvergå till revirförvaltningen. Det vore för skogsskolorna olyckligt, om de af relativt goda lönevillkor föranleddes kvarstanna vid skogsskolorna. På grund af hvad sålunda anförts, anser styrelsen att ifrågavarande skolföreståndare böra erhålla allenast e// ålderstillägg till lönen att utgå med 400 kronor efter fem års väl vitsordad tjänstgöring. Denna förändring skulle likväl alldeles icke hafva till följd, att skogs- skolorna blefve experimentalfält för unge män, som eftersträfvade andra be- fattningar. Det är tvärtom sannolikt, att en skolföreståndare, som ej trött- nat på sin verksamhet, af ekonomiska skäl icke komme att söka vare sig lektorsbefattning vid skogsinstitut eller revirförvaltartjänst, så framt han ej såsom kommittén föreslagit finge räkna sig till godo sin tjänstgöring såsom skolföreståndare för åtnjutande af ålderstillägg såsom lektor eller revirförval- tare. Och likväl innebure en befordran från skolföreståndare till lektor eller till revirförvaltare först då en afsevärd ekonomisk fördel, när sagda före- ståndare finge på den nya tjänsten på en gång uppbära åtminstone två ålderstillägg till lönen. Dömer man uteslutande efter ekonomiska grunder, är det alltså sannolikt, att föreståndarne för ifrågavarande skogsskolor komma att innehafva sina befattningar åtminstone omkring ett tiotal år, förrän de finna med ekonomisk fördel förenligt att söka annan tjänst. Slutligen får styrelsen omnämna, att ett stort antal tjänstemän vid skogs- staten, åberopande sin verkliga särställning såsom synnerligen svagt aflönade, hvarigenom deras ställning på grund af de alltjämt stegrade lefnadskostna- derna blifvit brydsam och i vissa fall snart sagdt ohållbar, uttryckt en all- män åstundan, att de redan från och med nästkommande år måtte få komma i åtnjutande af de förbättrade lönevillkor, som för dem kunna blifva be- stämda. Därest likväl detta visar sig ej kunna ske, får styrelsen alternativt hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes för nästkommande år bereda högre och lägre tjänstemän vid skogsstaten tilläggsarfvoden, om möjligt motsva- rande den ökning i löneförmåner, som genom nu förestående lönereglering kan varda dem beskärd. SKOGSADMINISTRATIONEN. 205 Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser. Kungl. Mai:ts nådiga kungörelse angående expeditionslösen hos öfverjägmästare och jägmästare samt vid kungl. kontroll= och justeringsstyrelsen; gSwfven Stockholms slott den 5 juli 1907. (Sv. förf. saml. 1907 nir 40.) Vi OSCAR, &c. göre veterligt: att Vi funnit godt i nåder förordna, att i fråga om expeditionslösen öfverjägmästare och jägmästare skola hänföras till den tredje samt Vår kontroll- och justeringstyrelse till den fjärde af de i $ I af förnyade nådiga förordningen angående expeditionslösen den 6 de- cember 1883 upptagna afdelningen. Det alla &c. Stockholms slott den 5 juli 1907. OSCAR. Julius Juhlin. KUNGL. MAaAJ:TS NÅDIGA FÖRORDNING angående ändrade bestämmelser i fråga om försäljning af kronan tillhörig fast egendom; gifven Stockholms slott den 28 jum 1907. (Sv. förf. saml. 1907 n:r 45.) Vi OSCAR, &c. göre veterligt: att Vi, med Riksdagen, funnit godt att, med upphäfvande af hvad förut stadgats häremot stridande, förordna, att, då försäljning af kronan tillhörig fast egendom på grund af gällande bestäm- melser skall äga rum å offentlig auktion, skall iakttagas: att auktionen förrättas inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet å landskontoret eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner särskilda omständigheter därtill föranleda, af vederbörande kronofogde eller annan särskildt förordnad kronobetjänt å af Kungl. Maj:ts befallningshafvande be- stämd plats i den ort, där fastigheten är belägen, samt att skriftliga anbud ej få mottagas. Det alla, &c. Stockholms slott den 28 juni 1907. OSCAR. (TS) Eric Trolle. KUNGL. MAJ:TS NÅDIGA FÖRORDNING om ändrad lydelse af 7 punkten i kungl. kungörelsen den 10 no- vember 1882, angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner; gifven Stockholms slott den 28 juni 1907. Vi OSCAR, &c. göre veterligt: att Vi, med Riksdagen, funnit godt i nåder förordna, att 7:de punkten i kungl. kungörelsen den 10 november 266 SKOGSADMINISTRATIONEN. 1882, angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruks- domäner, skall hafva följande ändrade lydelse: 7:o. Sedan arrendevillkoren blifvit af domänstyrelsen falrstallda: skall, därest förre arrendatorn enligt äldre kontrakt är berättigad till optionsrätt eller "innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans med återstående delen af arrendetiden uppgår till fem år, och han egendomen väl brukat, hvilket tillhör domänstyrelsen att efter därom vid arrendeuppskattningen och af Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifna yttranden pröfva, arrendet, innan detsamma offentligen utbjudes, till det fastställda arrendevärdet hembjudas förre arrendatorn eller i händelse han med döden afgått, hans änka och barn; börande i senare fallet, derest arrendatorn efterlämnat både änka och barn eller flera barn, dessa föreläggas att; om de vilja arrendet gemensamt bibehålla, till handhafvande för deras räkning af egendomens skötsel anmäla lämplig person. Har under de sista fem arrendeåren arrendators stärbhusdelägare efter medgifvande af domänstyrelsen fått öfvertaga arrendet, eller har under samma tid med domänstyrelsens tillstånd arrendator å barn eller måg öfverlåtit arrenderätten, äger vid nya utarrenderingen den, som på sådant sätt blifvit inpehafvare af arrenderätten, för åtnjutande af optionsrätt räkna sig till godo den tid, hvarunder företrädaren varit 1 besittning af arrendet. Har arrenderätt öfverlåtits "på arrendators' löftesmän för arrendet eller öfvergått till i konkurs försatt arrendators konkursbo eller blifvit af konkurs- förvaltningen försåld, må, därest arrendatorn uppfyllt de för optionsrätts åt- njutande föreskrifna villkor, löftesmännen, konkursboet eller den, till hvilken arrenderätten blifvit af konkursförvaltningen försåld, äga optionsrätt vid egen- domens förnyade utarrendering, oaktadt löftesmännen, konkursboet eller öfver- låtelsetagaren då icke innehaft arrendet i så lång tid, att denna tillsammans med återstående delen af arrendetiden uppgår till fem år, dock, då arren- det öfvergått till arrendelöftesmän eller arrendators konkursbo, med enahanda förbehåll beträffande viss persons anställande för egendomens skötsel, som här ofvan gjorts i afseende å arrendets öfvertagande af arrendators änka och barn. Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öofvertagande, eller varder ej, då, enligt hvad här ofvan stadgats, viss person skall anställas för egendomens skötsel, härtill inom sådan tid anmäld person, som af domän- styrelsen godkännes, anses optionsrätten förfallen, och varde i sådant fall eller då optionsrätt ej äger rum, efter kungörelse, som skall innefatta egen- domsbeskrifning, underrättelse om arrendevillkoren och det arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen böra betinga, samt öfriga nödiga anvis- ningar, arrendet utbjudet å offentlig auktion, hvilken förrättas inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet å landskontoret eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner särskilda omständigheter därtill föranleda, af veder- börande kronofogde eller annan särskildt förordnad kronobetjänt å af Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämd plats i den ort, där fastigheten är belä- gen. Skriftliga anbud må ej af auktionsförrättaren emottagas. Styrelsen äger till arrendator antaga den högstbjudande, som för sitt anbud ställt godkänd säkerhet, där anmärkning emot hans frejd icke före- kommit och han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom under sådana omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator olämplig. Är an- SKOGSADMINISTRATIONEN. 207 tagligt anbud, motsvarande minst det åsatta arrendevärdet, icke afgifvet, bör arrendet å ny auktion utbjudas. På styrelsen ankommer därefter att, med iakttagande af ofvan stadgade villkor i afseende å säkerheten samt arrendatorns person och frejd, arrendet åt den vid senare auktionen högstbjudande upplåta eller, i händelse antag- ligt anbud därvid icke erhållits, om egendomens skötsel tills vidare efter omständigheterna förordna. Ej må någon klaga däröfver, att hans anbud ej antagits. Det alla &c. Stockholms slott den 28 juni 1907. OSCAR. (IFS) Enric Trolle. Beslut af allmännare intresse. Anställande af särskild skogsingenjör i Norrbottens län. I I underdånig skrifvelse den 717/, 1907 har d:n. hemställt om anvisande af medel till anställande af en särskild skogsingenjör i Norrbottens län, men att, därest K. Maj:t skulle finna denna fråga böra med hänsyn till det utan tvifvel stadigvarande behofvet af en andra skogsingenjör underställas nästin- stundande års riksdag, nådig proposition härom måtte afse en sådan ingen- jörs anställande äfven för år 1908. Ang. uppskof med årets repetitionsöfningar. Med anledning däraf, att K. Maj:t förordnat om uppskof med innevarande års repetionsöfningar har d.s. genom nåd. beslut den 10 sistl. september erhållit befallning att tillse, att de olägenheter, som på grund af den ändrade tiden för sagda öf- ningar till äfventyrs kunde uppkomma för värnpliktiga studerande i afseende å inställelse vid under styrelsens inseende = ställd utbildningsanstalt eller beträffande examens afläggande vid sådan anstalt eller i fråga om an- nat dylikt förhållande, blefve undanröjda eller åtminstone så vidt möjligt inskränkta. Ang. inkallande till domänstyrelsen af öfverjägmästarne. Jäm- likt $ 15 af nåd. instruktionen den 19 nov. 1869 har d:n. kallat och förordnat rikets samtliga öfverjägmästare att måndagen den 4 nästkommande november kl. 12 på dagen iaställa sig hos s:n för att öfverlägga om för- valtningsfrågor rörande skogsväsendet inom resp. distrikt. Tjänster och förordnanden. K. domänstyrelsen. Generaldirektören K. Fredenberg begagnar sig af semester 19/,-—14/;o- Byråchefen. Örtenblad har åtnjutit semester !5/<—24/g, 1/,—7/, med för- ordnande för notarien K. G. Norling, hvars tjänst uppehölls af amanuensen R. Lindahl. Byråchefen Giöbel har åtnjutit semester. ?3/,—"?/,, med förordnande för notarien G. Schotte, hvars tjänst bestreds af amanuensen A. Stahre, "/;o— 72/1, och amanuensen E. Wibeck 23/,—3?/a. t. i f;. Byråchefen Schotte tjänstledig: 7/;o—"?9/;o. Vikarie: t. f.: notarien A. Malling, hvars befattning uppehölls af amanuensen E. Wibeck. 268 TJÄNSTER OCH FÖRORDNANDEN. Bokhållaren P. Malmqvist tjänstledig 79/,—3"/,,. Vikarie: amanuensen M. Seth. t. f. notarien Malling tjänstledig under sept. Vikarie: amanuensen A. Stahre. Såsom amanuens å rotel 4 under tiden '/,—"?/, har tjänstgjort e. o. tjänstemannen U. Danielsson. Skellefteå distrikt. Till öfverjägmästare har utnämnts jägmästaren i Junsele revir frih. T. Hermelin. Askersunds revir. Till jägmästare har utnämnts lektorn, e. jägm. S. V. Söderqvist. För att tillsvidare uppehålla sin förutvarande lektors- tjänst åtnjuter Söderqvist tjänstledighet under tre månader fr. o. m. den 28 sept. Vikarie: Assistenten G. Tamm, hvars befattning bestrides af e. jägm. G. Fischer. Jönåkers revir. Afsked har beviljats jägm. A. G. de Broen. Att under vakansen uppehålla jägmästaretjänsten i reviret — numera Nyköpings revir — har förordnats e. jägm. E. Angeldorff. Granviks revir, Till erhållande af jägmästaretjänsten i detta revir, som söktes af bitr. jägmästaren Barthelson och e. jägmästaren C. von Stro- kirch har domänstyrelsen förordat den förstnämnde, som uppförts å första förslagsrummet. Statens skogsförsöksanstalt. Till assistent å botaniska afdelningen har förordnats fil. doktor N. Sylvén. E. jägmästare. Härtill har förordnats utex. skogseleven Georg Gustaf Bolander i Luleå distrikt. Assistenter. Till aflönade assistenter hafva förordnats e. jägm. S. Forssbeck i Anundsjö revir och G. Bolander i Bodens revir. Tiänstledighet har beviljats jägm. i Örbyhus revir, Hullström, 19/s— 15/,, med förordnande för e. jägm. Th. Fedeler, jägm. i Gotlands revir, Malmborg, !'/,—3?/,, med förordnande för e. jägm. A. Malling, jägm. i En- köpings revir, Blombergsson, ??/,—"?/,,, med förordnande för e. jägm. F. W. Liljeberg, jägm. i Ombergs revir, Westberg, 3?/,—"4/,,, med förordnande för e. jägm. J. Dahlgren, jägm. i Ölands revir, Welander, 27/,—3"/,0, med förordnande för e. jägm. U. Danielsson, jägm. i Västerås revir, Fåhraeus, T/,.—3?/;,, med förordnande för e. jägm. Cl. Olrog, jägm. i Vestbo revir, A. Kopp, !'/,,—3?/,,, med förordnande för e. jägm. A. C. Lindhe, jägm. i N. Helsinglands revir, Klemming !/,—?5/,,, med förordnande för e. jägm. P. Bellander, jägm. i Gästriklands revir, Landberg, !/,—?!/,, med förord- nande för e. jägm. K. Martin, jägm. i Österdalarnes revir, Tmberg, ”/,— ”/1.. med förordnande för e. jägm. O. Kollberg, jägm. i Älfdals revir Pe- tersson, ”/,—5/;., med förordnande för e. jägm. E. Andersson, jägm. i Kop- parbergs revir, Borglind, 7'9/g—3,/8, med förordnande för e. jägm. N. Bel- lander, jägm. i V. Helsinglands revir, Nilsson, '/,—32/,, med förordnande för e. jägm. A. F. Öfverholm, jägm. i Öfre Byske revir, Carlsson 19/g—9/,,, med förordnande för e. jägm. J. Frick, jägm. i N. Lycksele revir, v. Sydow, t/,—3?/3, med förordnande för e. jägm. H. Sjöberg, jägm. i Finspongs re- vir, Häckner. '5/,, —"4/,,, med förordnande för e. jägm. B. Fornell. Att under vakansen bestrida jägm.-tjänsten i Junsele revir har förord- nats e. jägm. M. Estberg. Förutom allmänna upplagans text innehåller FACKUPPLAGANS TOLFTE HÄFTE af Sfoasvårdsföreningens tidskrift 1907: Skogsbiologiska studier i Vilhelmina sockens fjälltrakter (med 11 fig.) af Litteratur: Skogsindelning. K. G. G. Norling: Vikten af objektivitet vid skogsför- FÄLLDA SAP (TEEN ENS oo s so SEEN de Sek oda oas Föra de de CS oa fan send Säll ke a 293 Skogsbotanik och jordmånslära. J. Ivar Liro: Kulturversuche mit fin- HISCHEN IR OStpilzen bre 0.4 E0s-EIN) ab oe oe ver dee da Sa dd kd les asslere nr » > 294 A. Wille. Ueber sogenannte Kröppelzapfen bei Picea excelsa (rec. Skogsadministrationen: Beslut af allmännare intresse: Spårvägar i: Böda kronopark för virkestranspOrt ...:...........sseresers ss 296 Förkortning af praktiska året för skogselevefna su........sieeooseorecress > PD 206 MNassarbestammelser.om sundermålstämplin ga... vassa di svd VASS 296 LJ ANTS ters O CILSTOROT ÄT ATEN, Förs far Hoa re ödsla sn get aa Se or BY LR re Aa AR SR >» 297 Smärre meddelanden från in- och utlandet: Skogens inflytande på vindhastigheten ssk santekupnesstg 200 Skotsk skogsutställning i Edinburgh > 298 Preussiska statsskogarnas afkastning 1905 s..;....s«sesissroriessa ror 000 ork ren 299 UPPLOPRAE ARC NWA HUR GR: BIN? sockret ef San SVs dip RA esi Fk nal seder ANAR dd FRODIG D TB OLD ILO DIS DT NE Sr Za & &) Landtmannens Fickkalender a för år 1908, 5:te årgången, N fd utgifven af O. von Arnold och E. Waller, & == kan erhållas i hvarje bokhandel. = Ö DS & Innehåller interfolierad almanacka, tabeller för alla slag ( & af landtmannens anteckningar, och rikt textinnehåll. (ed E Bör användas af hvarje landtman; en gång försökt, kan den sedan & fel ej undvaras. & () OBS.! Denna årgång blir extra starkt inbunden i bästa linneklot | | a SN - FA Pris I: 75. > $ hå TDI DIS DIS DIS DIS DIS Ledare och Förmän vid diKkKningsarbeten böra icke underlåta att skaffa sig den af Th. Hellström och Fr. Tidén upprättade dikningstabellen. Tabellen, som är praktisk och lätthandterlig, är upprättad på grund af erfa- renhet från 200 mil utförda diken. Pris 1:50. Rekvireras hos Förvalt. Th. Hellström, Hörnefors Bruk, Hörneå el. Forstmästare Fr. Tidén, Anundsjö. KUNGORELSE angående biträde af statens sKogsingenjör. Sedan- Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 26 april 1905 med- gifvit, att från och med sagda år finge för tjänstgöring i de delar af landet, där lagen angående vård af enskildes skogar och nådiga för- ordningen angående skogsvårdsstyrelser den 24 juli 1903 icke ägde tillämpning, anställas en skogsingenjör, kungöres härmed, att såväl ägare eller innehafvare af skog eller sådan mark, hvilken bör göras skog- bärande, som ock hushållningssällskap och kommuner inom nämnda delar af landet kunna erhålla biträde af sagde skogsingenjör med an- ordnande och ledande af såväl skogsodling som för skogen erforderlig gallring och afverkning af själfsåningshyggen äfvensom med upprättande af planer för ordnad skogsskötsel samt med råd och upplysningar i hvad till skogshushållning hör. Den, som önskar biträde af skogsingenjör under år 1908, bör därom inom utgången af januari månad samma år hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet eller hos kungl. domänstyrelsen göra skriftlig anmälan, med uppgift såväl å det ändamål, för hvilket biträde önskas, jämte stället för förrättningen och närmast belägna gästgifvaregård eller järnvägsstation, som ock hur många dagar biträdet anses komma att tagas i anspråk. Blanketter för anmälningar finnas att tillgå ej mindre hos kungl. domänstyrelsen än äfven hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hus- hållningssällskapen och skogsingenjören. Inga andra utgifter för förrättningen drabba rekvirenten än trakta- mente under förrättningstiden, hvilket utgör fem kronor för hvarje för- rättningsdag, samt ersättning enligt taxa för det arbete å kartor och hushållningsplaner, som ej hunnit å förrättningsstället utföras, men som rekvirent åstundar sedermera fullbordadt. Stockholm den 24 september 1907. KUNGL. DOMÄNSTYRELSEN. [TR VR nn, VP nn, Va Fa Fn VN Eleganta Pärmar SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT finnas till ett pris af 1 kr. st. (per årgång). po Rekvisition i landsorten sker bäst genom närmaste bokhandel, i Stockholm hos ROB, LINDNER f. d. I.ELKAN BOKBINDERIFIRMA Smålandsgatan 30, Stockholm. = SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907. 1 pu FACKUPPSATSER. Skogsbiologiska studier inom Vilhelmina sockens fjälltrakter. Af F. Aminoff. Sommaren 1906 företog jag med understöd af Kungl. Domänstyrel- sen en resa genom Vilhelmina sockens fjälltrakter i ändamål att där- städes idka skogsbiologiska studier. Härunder riktades min uppmärk- samhet å en del förhållanden berörande de härstädes skogbildande trädslagens utbredning och fördelning, uppträdande inom olikartade be- ståndstyper m. m., hvilka jag härmed i korthet vill framlägga. Något väsentligt nytt erbjuda ej dessa iakttagelser, men kunna de dock lämna ett om ock ringa bidrag till kännedomen om våra fjällskogar. De trakter, som här athandlas, äro belägna ungefär på 65” nordlig bredd och afgränsas i väster af riksrået, i öster af en linje, som tänkes förlöpa på c:a en half mils afstånd från de egentliga högfjällens ostligaste utposter. Mellan dessa senare och de utmed riksgränsen belägna fjällen finnes inom Vilhelmina socken ett vidsträckt lågland med Ångerman- älfvens nordligaste källsjöar: Fättjaure och Stora Ransan. Den förra tillhör Vojmåns vattensystem, som bildar den nordligaste grenen till Ångermanälfven; den senare åter är en länk i samma älfs näst nord- ligaste och mest betydande tillflöde. Inom nyssnämnda lågland påträf- fas slutligen längst i norr ännu en källsjö, nämligen Virisjaure. Denna tillhör den i västlig riktning rinnande Vefsenälfven. Här är alltså det säregna förhållande för handen, att tvenne älfvar förlöpa jämsides i mot- satt riktning och detta på endast en mils afstånd från hvarandra; å ena sidan Vefsenälfven, som upprinner c:a 5 mil öster om riksgränsen å Grönfjället och arbördar sitt vatten i Atlanten; å andra sidan Ånger- manälfven (Vojmån), som äger sin begynnelse å de vid norska gränsen belägna Vardotjällen. Fjällen nå sällan någon större höjd. Det väldigaste massivet bilda Marstjällen, hvilka kulminera med en höjd af 1588.o, meter. Dessa till- höra den ostliga tjällsträckan, hvilken genom sina mera djärfva former äger en helt annan karaktär än de mera afrundade gränstjällen. För när- mare orientering a området hänvisas för öfrigt till efterföljande kartskiss. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1907. Vackuppsatser "3 "UH OP Cd 00000£:1 eTEXS bBvasburu -puds popouunr x SENR x FUndsUuova unupvg Yk02 4 -L2SQO V LIULUNAT + MV) SO LDbURUUD] DVPOT [LARNL FLOT[PF DA PISUHG 3 AUTUOWIL -Ysolg UvoUr LOUDPLÉ FR UGVRMOHeTA Su -ddnib 12 DYvISUT Suvbsboysunig IDADUNY Nolrex susbigrud rna) OYSNAT (uu) boysysolg hoysunvsg ll E | ; = : : | å SR 5 | "N SE | Ge 3 SÅ - Sk SNS SEE a ES a FSS ST 5 ö é ; Ra 108 . Y TOR EER SYS ÖS AROS ASSA YUALYVYLTIYTI SNIMIOS VNIWTZHTIA Je [2p UD J2AJO SSIYSMEY SKOGSBIOLOGISKA STUDIER INOM VILHELMINA SOCKENS FJÄLLTRAKTER, 271 Trädslagens allmänna utbredning. De trädslag, som inom dessa fjälltrakter kunna anses såsom skog- bildande, äro björk, gran och tall. Af dessa äger björken den ojäm- förligt största utbredningen. Den härskar nästan allena å det förut om- nämnda vidsträckta låg- landet omkring VWiris- och Fättjaure samt St. Ransan, dit granen ännu endast i enstaka exemp- lar nått å sin vandring västerut. Så äfven i öfre skogsbandet upp emot fjällen, där ett alltför exponeradt läge äfven- som klimatiska förhållan- den bjuda barrträden halt. Å en del med viss- het fordom barrskogs- klädda marker, där ny- byggaren för vinnande af bete släppt elden lös, återfinnas nu rena björk- skogar, hvilka utföra sin mission att förbättra ge- nom elden ödelagda mar- ker och förberedadesam- ma för emottagandet af en ny så småningom åter invandrande barrskogs- vegetation. — Det är alltså ej endast inom det egentliga skogslandet längre ned i lappmarker- na, som skogen fått offras Foto. förf. juli 1906. Fig. 2. Ofvanför nuvarande granskogsgräns uppträn- gande, frodväxta granar. Nordsluttningen af Gemsoive, 510 m. ö. h. Observera tallens tynande utseende. Tal- len 92 år, den största granen 70 år. för betets skull, utan äfven inom fjälltrakterna, där dock den ringa till- gången på barrskog bort mana till försiktighet, har ett sådant förfarings- sätt tillämpats. — Slutligen är att anmärka hurusom björken ständigt ingår såsom väsentlig faktor i fjällbarrskogarna och därvid gifver dem 272 F. AMINOFF. en prägel, som vida skiljer dem från tall- och granskogarna i nedre landet. Barrskogarna bildas så godt som uteslutande af gran. Tallen finner man inom dessa trakter hufvudsakligen å sterila och karga marker, vanligen öfversållade af moränblock och stundom i saknad af något som helst växttäcke. För- utom å dylika impedi- mentartade lokaler på- träffas äfven tallen å myrtrakter exempelvis omkring Gairikjokk nä- ra gränsen mot Tärna. Den omständigheten att tallen är inskränkt till de sämsta växtplat- serna synes vara ett stöd för den uppfattnin- gen att granen spelar stor roll som öfvermäk- tig konkurrent vid stri- den tallen och granen emellan (se fig. 2). Vand- rar man öfver marker där tallen ännu är att finna fästes ens upp- märksamhet snart på hurusom såväl de spar- samt spirande tallplan- torna som äldre tallar trängas och förkväfvas Polaatörsalkges: af den allestädes fram- Fig. 3. Ofvan nuvarande tallträdsgräns kvarstående torr- a ryckande granen. Hvil- tallar. Gemsoive, 520 meter ö. h. ken grundorsaken är till detta granens öfvervälde i konkurrensen torde väl ännu vara en outredd fråga. Det är alltså endast å för granen särskildt ogynnsamma marktyper såsom skarpa hedland och myrtrakter, som tallen ännu be- varat väldet. Att förhållandet fordom varit ett annat framgår af de fynd af talllämningar, som här och där gjorts såväl inom gran- som björkregionen. Undantagsvis påträffas likväl ännu äfven å godartad mark enstaka, äldre tallar, men torde dessa helst vara att betrakta såsom snart utdö- SKOGSBIOLOGISKA STUDIER INOM VILHELMINA SOCKENS FJÄLLTRAKTER. 273 ende relikter utan praktisk betydelse. Endast mera sällan har repro- duktion från dem kunnat konstateras och förete.-de för öfrigt vanligen ett tynande utseende. Ett från nu omnämnda förhållanden afvikande skaplynne visar ve- getationen inom Vefsenälfvens floddal. Å de här i allmänhet bördiga liderna bildas barrskogen af tall och gran i blandning — tallen dock öfvervägande. Här fortlefver alltså tallen och reproducerar sig med gynnsamt resultat å godartad mark. Detta bestyrker ytterligare, att granen utöfvar stor roll såsom öfvermäktig konkurrent. Granen har här ännu helt enkelt icke tunnit utföra sitt värf. Den har för att nå dessa trakter måst vandra en omväg — först efter en älfdal genom nå- got pass in i Norge och så efter Vefsenälfven tillbaka in i Sverige. Såsom kriterium å och en följd af denna sena invandring är äfven att anmärka, att granen inom Vefsendalen ännu ej nått samma höjdgräns som efter exempelvis Vojmåns floddal, hvarom mera längre fram. Höijidgränser. Genom mätning med aneroidbarometer ha försök gjorts till fastslå- ende af de höjdgränser, de skogbildande trädslagen nå i dessa trakter. Vid dessa bestämningar är det hufvudsakligen tre olika slags gränser, jag har ägnat uppmärksamhet åt, nämligen: 1) skogsgränsen, d. v. s. den gräns där ett trädslag upphör att bilda sammanhängande bestånd; 2) trädgränsen, d. ä. gränsen för de yttersta förposterna af ett visst trädslag; 3) gränsen för fynd af döda lämningar af ett träd; rester, som visa huru trädet fordom haft sin höjdgräns förlagd högre upp och som där- för äro af stort intresse (se .fig 3). Förutom dessa gränser vore det äfven af värde att kunna fast- slå fröbarhetsgränsen för de olika trädslagen. Försök härtill ha gjorts, men oftast mötts af stora svårigheter. Härnedan finns en tablå angif- vande för olika observationsställen de höjdsiffror, som erhållits för de olika gränserna. Vissa observationer äro så till vida ofullständiga att en del höjdsiffror saknas, exempelvis observation N:o 4, men hafva dock äfven dessa medtagits i tabellen, då de ju alltid äga något värde. Höjdgräns för (meter öfver hafvet) - [sa] -A | enstaka 5: Observations- S enstaka! döda gran- enstaka björk- Bjiner Anmärk- C 2. tallbe- |lefvan- lämnin- lefvan- bestånd "mer eller 2 ställe = å be- I nd ningar 3 | stånd Ide tal- gar af , > de gra- (rak- FUN Jar tall. SR Han v:3ande) ERE krympta | I. Vallinsnipen | (N. Gardfjället) =O. = — 2 SllN6403680 2 — fl starkt expone- radt läge. II. Vallinsnipen (N. Gardfjället).. S. -- -— — GÖTS NERTS 720 785 III. Passet mellan | starkt expone- N. och S. Gard- radt läge samt fjällen EES MM: -— — — 610 680 = | SSE mark. IV. Klitvallen... N. = HN 580 600 LG | ogynsam mark- | | beskaffenhet. V. Klitvallen ...| O. — NA 660 | 690 700 787 NICKlitvallent: 1 Si — SYN 665 | 747 695 780 VII. Grönfjället. S. O. — SK == -GSÖ = = VIII. Henriks- | fjället ss (ON — RN 655 | 747 715 — IX. Henriksfjället! S. V.| — — | — 638 | 760 760 SLÖA X. Kittelfjället... N. - | 697 780 gran saknas. XI. Kittelfjället.. S. = = 655 | 750 700 780 XII. Kittelfjället V. = — = 645 | 770 655 795 XII, Östra Var- [e fo) än UC O. — Ne — -— 695 670 gran saknas. XIV. Östra Var- | | tilll WVetsen- dofjället ..... Vi 595 720 670 4 XV. Vefsendalen OQO. = EA = 525) al SN älfvens XVI. Gemsoive..|] N. | 510 | 510 | 520 | 470 | 525 2 = | floddal. XVII. — Bergsjö- | THjälletjr ros N. 555 | — — = = = XVIII. Vardo | (väster om | Krutsjön)....... N. | 585 | 595 | 600 585 | 675 | 675 XIX, Passet mel-| I | lan Girifjället | | starkt expone- radt läge. starkt expone- o. Koksikkvare| S. a pj [Ga ller 645 | 675 3 E radt läge. XX. Marsfjället/ | (vid Rudtek)..älNG-Od, — Lv) SI 750 $30 gran saknas XXI. Marsfjället | (väster om Sauto)| S. — — 675 | 700 740 835 XXII. Marsfjället) | öster om Ropen-/ tjälcko)n Ne SL — = | 610 | 615 655 710 XXIII Marsfjället| (sydväst om Ai-/ starkt expone- radt läge. nantjåkko) ...... RAS I TS000-11. = 1 104551 AO55 740 XXIV. Stora | barrskogen förr (CET tg gr ass 0 — | — - 570 NMS 730 = |) afbränd. XXV. Autjofjället N. — — — 645 700 765 815 XXVI. Sats- | ogynnsamma markförh fjälleteesee INSTON EE 735 - 600 | 725 700 770 SKOGSBIOLOGISKA STUDIER INOM VILHELMINA SOCKENS FJÄLLTRAKTER. 275 Såsom det framgår af denna tabell, äro höjdgränserna mycket va- rierande. De äro ej markerade, skarpt förlöpande linjer. Sålunda når ej samma trädslag samma höjd å olika ställen, utan varierar gränsen ofta med ett hundra-tal meter. Detta gäller såväl barrträden som björken. Å höjdgränsen inverkande faktorer. De faktorer, som härvid verka mest afgörande, synas mig vara: Läget. Ett för vindar skyddadt läge medför i regel en stegring at höjdgränsen. Dylika lägen erbjuda bäck- och erosionsdalar. Fjällets höjd och form är i detta afseende äfven af betydelse. Å ett relativt lågt och till sina former afrundadt fjäll når skogen ej samma höjd som å ett högre, mera djärft uppbyggdt fjäll. I senare fallet synes nämligen själfva fjälltoppen bryta stormarna och erbjuda ett lä för den nedanför växande skogen." Expositionen. Sydlig exposition gynnar skogsgränsens höjning i re- gel, ehuruväl förskjutningar äfven härvidlag kunna äga rum. Markens fysikaliska natur. Torr, steril mark verkar sänkande på skogsgränsen. Exempel härpå ser man ofta vid mindre bäckar, utefter hvilka björken i den fuktiga marken når afsevärdt längre upp än å den bredvidliggande, torrare marken. Vissa branta fjällsluttningar äro stundom öfversållade af från öfre delar af fjället lösryckt och nedrasadt material, hvilket vid hvarje snö- smältning erhåller nytt tillskott. De plantor, som tilläfventyrs här spira upp, spolieras regelbundet hvarje vår och kommer så fjällsluttningen att ständigt ligga kal. Exempel härpå erbjuder norra sluttningen af fjällen Klitvallen och Grapsan, där skogsgränsen ligger 90 meter lägre än a öfriga sidor af fjällen. Ofta utbreder sig nedanför själfva fjällfoten vidsträcka myrtrakter, som erbjuda ett svårt hinder för skogen. Så är exempelvis förhållan- det vid östra sidan af Satsfjället, hvarest granskogsgränsen, hindrad i sitt framryckande af en större myr, ligger minst 50 meter lägre än den normalt borde göra. Såsom det framgår af det sagda, är det tydligen rätt vanskligt att fastslå bestämda tal för trädens höjdgränser inom ett visst område. Bort- ! Dr A. de Quervain framhåller i »Die Hebung der atmosphärischen Isothermen in den Schweizer Alpen etc.» att större fjällmassiv hafva skogsgränsen förlagd högre upp än mindre. Orsaken härtill är den, att temperatursänkningen med stigande höjd försiggår relativt sakta å större bergmassor. Dessa tilldela nämligen genom sin större utstrålning den omgifvande atmosfären ett ej obetydligt värmetillskott. Ifrågavarande fjällmassor torde dock vara allt för obetydliga till sin utsträckning för att ett dylikt förhållande skulle äga rum. Åtmin- stone har jag ej genom mina observationer kunnat konstatera en inverkan i denna riktning I de norrbottniska fjällen däremot, som genom sin större mäktighet mera äga karaktären af högfjäll, bör dock en dylik inverkan genom ingående undersökningar kunna påvisas. 276 F. AMINOFF. ser man emellertid från mera abnorma och ovanliga förhållanden bör man ju dock kunna angifva tämligen giltiga höjdsiffror för de olika gränserna. Med stöd af de utförda mätningarna skulle jag då vilja fast- slå följande höjdsiffror gällande inom Ångermanälfvens öfre källområden, nämligen for: beståndsbildande gran: 650 meter öfver hafvet » tall: 590 = » » » » björk: 730 >» » » enstaka individer af gran (ofta deformerade): 740 meter öfver hafvet > > Stal » plädar > » » > » björk (i regel = > JOORES » » Granens höjdgräns. Granskar man ofvanstående siffror, så finner man, att höjdskillnaden mellan gränserna för de enstaka granindividerna och granbestånden är större än mellan respektive gränser för björken. Så bör också helt na- turligt vara förhållandet, då granen långt senare än björken nått dessa trakter och ännu ej hunnit stadga sin utbredning inom desamma, utan kan väntas ytterligare höja sin nuvarande beståndsgräns ett eller annat 10-tal meter. Såsom stöd härför vill jag äfven anföra några siffror funna genom borrundersökningar å skilda lokaler, hvarigenom jag kunnat kon- statera, att de spridda, enstaka granar, som stå ofvan den egentliga gran- skogen, oftast äro af ungt datum och dessutom af växtlig och frodig natur: Ålder (vid |Diameter (vid| N:o brösthöjd) brösthöjd) | Anmärkningar. Elg cm. | 1 3 6. 5 7 3 | Satsfjället, nordöstra sluttningen. 725 m. ö. h. =E j | Öfversta, enstaka granar. 3 77 12.7 | 4 46 8 SÅ 5 19 3 : | Autjoklimpen, norra sluttningen. 700 m, ö. h JD 2 I 6 Ge 70 | Öfversta, enstaka granar. 35 6.0 | å Fa SÅ | Henriksfjället, östra sluttningen. 655 m. ö. h. | I . se ) ä oi 3 45 or | Öfversta bältet af granregionen. 10 61 8.3 | UT 46 6.7 | 12 77 15:3 13 51 re I Kittelfjället, södra sluttningen. 6535 m. ö. h, 14 45 4.6 | Öfversta bältet af granregionen. 15 61 9.4 16 76 13.1 17 74 10.9 SKOGSBIOLOGISKA STUDIER INOM VILHELMINA SOCKENS FJÄLLTRAKTER,. 271 Denna förmodade ytterligare utbredning uppåt tjällen af granen synes dock hafva jämförelsevis ringa betydelse mot granens fortsatta utbred- ning västerut. Det förut omnämnda låglandet omkring Viris- och Fätt- jaure samt Ransan är nästan uteslutande bevuxet med björk. Endast enstaka »granlundar» äro här att finna, och äro dessa för öfrigt samvets- grannt uppletade och beskattade af befolkningen. Emellertid ligger större delen af detta lågland äfvensom till detsamma ledande pass un- der den för granbestånden fastslagna höjdgränsen 650 m. ö. h. Fär därför naturen ha sin gilla gång, kan man hysa säker förhoppning om, att stora delar af detta björkområde i en framtid skola ockuperas af granskog. De enstaka grangrupper, som vidt åtskilda anträffas inom detta område, bestå oftast af växtliga, unga granar, som synas finna god trefnad å den matk de så relativt nyligen eröfrat. Redan förut har jag i förbigående vidrört frågan om granens höjd- gräns i Vefsendalen. Som af tabellen framgår ligger denna här endast 525 m. ö. h., och är detta en följd af dess sena invandring härstädes. Dessa västliga invandrare ha nu i enstaka exemplar spridt sig fram till Öfre Vetsenvattnet, d. v. s. nära 2 mil öster om riksgränsen. Då den yttersta förposten af ostlig härstamning är funnen vid södra stran- den af Båtsjön, kan man alltså konstatera det intressanta faktum, att förtrupperna af gran af västlig och ostlig härstamning äro på god väg att mötas — knappt en mil skiljer dem nu åt. Tallens höjdgräns. Beträffande tallen, så framgår af tabellen, att den jämförd med gra- nen når större höjd ö. h. inom Vefsenälfvens än inom Ångermanälfvens floddal. Äfven detta förhållande synes till dels vara en följd af gra- nens sena invandring i Vefsendalen. Ehuru tallen numera ej stiger till afsevärd höjd öfver hafvet, utan t. o. m. är granen underlägsen, torde dock förhållandet fordom varit ett annat. Såsom stöd härför må exempelvis omnämnas ett enligt flera samstämmiga uppgifter gjordt fynd af grofva tall-lågor vid stranden af Gaisarjaure å västra Vardotjället. Denna sjö torde ligga c:a 780 m. ö. h. och är nu belägen å kala tjället — ej ens björkskogen når till den- samma. Biörkens höjdgräns. Hvad björken vidkommer är det svårare att afgöra, huru dess höjd- gräns förhåller sig. Teoretiskt sedt bör denna liksom tallens vara i ned- åtgående, förorsakadt af ett genom landets höjning försämradt klimat. Ett och annat tyder ock på att så är förhållandet. Så har jag näm- 278 F. AMINOFF. ligen stundom i skyddade lägen långt ofvan den egentliga björkskogs- gränsen påträffat mindre, isolerade rakväxande björkbestånd. Dessa hafva i allmänhet varit af hög ålder, gles slutenhet och gifvit intryck af att vara i utdöende, utan att förete spår vare sig af föryngring eller reproduktion. Björkens växtsätt, föryngring, uppträdande i bestånd m. m. Björkskogarna i dessa trakter bildas af arten Betula odorata (Bechst). Betula verrucosa (Ehrh.) torde icke finnas här; åtminstone har jag inom Vilhelmina socken icke anträffat typisk sådan västligare än å Hansbo byskog, hvilken dock ligger c:a 5 mil öster om det egentliga fjällområdet. Fjälltrakternas björk skiljer sig i mångt och mycket från sydligare trakters — detta först och främst beträffande växtsättet. I dalar och skyddade lägen kan den visserligen blifva ända till 20 meter hög — så- som exempelvis är fallet i Vefsendalen — men när man nalkas skogs- gränsen aftager den hastigt i höjd. 4 å 5 meter är här dess normala längd. Än längre upp å fjällen, där endast enstaka individer äro till finnandes, erhåller den slutligen ett mattlikt växtsätt med krypande stam och grenar. Dessa förhållanden torde främst bero på vindens in- verkan. Denna, som nästan oatbrutet sveper öfver fjällvidderna, föran- leder nämligen särskildt å försommaren ett upprepadt aftorkande af de unga nybildade skotten. Detta beror hufvudsakligen därpå, att träden ej kunna ur marken, som långt fram på året är kälbunden, upptaga fuk- tighet i kvantiter, tillräckliga att ersätta de genom afdunstningen bort- gångna. En dylik aftorkning drabbar gifvetvis mer de öfre exponerade skotten än de lägre ned å träden utvecklade." Vindens inverkan är äfven af mekanisk natur, hvilket yttrar sig däri, att grenarna erhålla sin största utveckling i vindens riktning. Sär- skildt märkbart är detta på de af ett mattlikt eller uppstigande växt- sätt präglade björkarna. Här har nämligen mattan i regel konturerna af en oval eller långsträckt figur med största diametern förlagd i vindens riktning. Slutligen föranledes genom vindens inverkan en skarpt utpräglad assymetrisk utveckling af såväl stam som grenar, åstadkommen genom årsringarnas starkare utveckling i den härskande vindriktningen. För sin fortvaro inom dessa trakter är björken lyckligt anpassad genom sin förmåga att föryngra sig medelst rotskott. Denna egenskap 1 Jämför Osw. Kihlman, Pflanzenbiolog. Studien aus Russisch. Lappland, Kap. die 3aumgrenze und die Winde. SKOGSBIOLOGISKA STUDIER INOM VILHELMINA SOCKENS FJÄLLTRAKTER. 279 förlänar björkskogarna ett säreget utseende. Sällan växer en stam för sig, utan i regel uppträder björken i buskageliknande grupper om 5 å 10 stammar, utgående från samma rot. En sådan samling stammar företer stor skillnad såväl i ålder som groflek.' Som exempel må anföras en undersökning af en grupp björkar från Vefsendalen. S Ålder Diameter tam / vid brösthöjd Jutan bare n:o S vid brösthöjd år em : 2 4.9 | 2 58 6.8 | 2) 64 9.8 | 4 67 10.5 5 77 1.3 | En med lämpliga mellanrum verkställd bortgallring af en eller ett par af de äldsta stammarna i hvarje dylik grupp bör gifvetvis vara ett fördelaktigt afverkningssätt. Tyvärr ser man dock ofta i närheten af tjällbyarna ej obetydliga kalhyggen upptagna omedelbart under fjällheden. Detta björkens tillvägagångssätt vid sin förökning kommer särskildt de unga telningarna till godo. Därigenom att de nu komma att skjuta upp under en grupp stammar erhålla de nämligen ett välbehöfligt skydd mot den särskildt i fjälltrakterna mäktiga snön, som i hög grad verkar menligt å plantor under deras första uppväxt. För att påvisa den möjligen förefintliga skillnaden i höjdtillväxt mellan fröplantor och från stubbe skjutna skott har jag utfört några jämförande mätningar, som här meddelas. Fröplantor | Stubbuppslag Ålder Höjd Ålder Höjd :0 2 N:o 5 år m. | år m. AE TT TA Ne et I 8 0.70 I S 1.17 2 9 1.13 2 10 1.3 3 15 1.76 3 11 1.6 4 16 1.350 4 11 I 85 5 17 1.4 5 13 1.65 6 17 IE 6 13 2.00 ii 18 1053 7 13 2.05 S 20 1.57 S 14 1.9 9 24 1.60 9 14 2.45 10 27 1.90 10 20 2.23 ! Jämför Holmerz o. Örtenblad, Bih. t. Domänst. underd. ber, rör. skogsv. 15855. AMINOFF. NG 250 :snaodtunf Je uorsBeAut paur Uua[rA IN WO I31SO 9061 inl 10 "0304 pay 'S är "TUIPLE[) 4930 UOJNBIOVJIJIS 'BIOUrISTJ :rSNRÅ| ap ra ezy yo snuidje solkydersorpury "wnnadwugq :eumeyry PAIOuU ad — Ru og plog "Ir oz1—08 Iaple SuaFONS "Yo 199 OIS "uesders) wo 12750 Paypxuolq NugjeT Cb id £ J10 '010A SKOGSBIOLOGISKA STUDIER INOM VILHELMINA SOCKENS FJÄLLTRAKTER, 281 Ehuruväl snöns inverkan i viss mån torde bidraga till denna skill- nad i utveckling, är den förnämsta orsaken därtill sannolikt att söka i den omständigheten, att ett stubbskott oftast äger bättre tillgång till näring än en fröplanta. Mer än 100 meter vertikalt ofvan björkens skogsgräns träffas ofta enstaka grupper eller individ särskildt å gynnsamma lokaler, exempel- vis nedom något brant fjällflog, där vindskydd erhållits. Dessa äro i regel sterila — endast i två fall har jag funnit dylika å kaltjället väx- ande björkar fruktificerande, nämligen å södra sluttningarna af Klitvallen och norra Gardfjället — å båda lokalerna på 760 meters höjd ö. h. Huruvida deras frö var grobart, var jag ej i tillfälle att utröna. Emel- lertid lofvade de väl utvecklade honhängena godt. Ehuru alltså under ett par på hvarandra följande varma somrar möjlighet till frösättning hos dylika björkar ej är utesluten, torde dock deras antal i regel få an- ses rekryteras genom fröspridning från själfva björkskogsregionen och härvidlag hufvudsakligen från dennas nedre del.' Ty äfven inom öfre delen af björkskogsregionen är det sällan man träffar fruktificerande björkar. Äfvenledes endast från två ställen har jag antecknat ett sådant förhållande, nämligen dels å sydöstra sidan Kitteltjället, dels å norra sidan Autjoklimpen. Fröplantor af björk träf- fas ju visserligen ej sällan i öfversta delen af bjökregionen, men är det omöjligt identifiera dessa såsom uppkomna af frö från närstående träd — hellre få de väl anses ha fröspridningen genom vind eller fåg- lar att tacka för sin tillvaro. En följd af björkens vidsträckta utbredning inom dessa trakter är, att den därstädes danar skogstyper af mycket växlande karaktär. Dessa äro främst ett utslag af markens och lägets beskaffenhet. Höjden öfver hafvet spelar härvid mindre roll. Dessa typer kunna hänföras till hed- artade och ängsartade. De hedartade å sin sida kunna uppdelas i laf- rika och mossrika skogar. De lafrika förekomma å torra och näringsfattiga marker och äga inom området relativt stor utbredning (se fig. 4). Oftast anträffas de å de jämna eller föga kuperade hedland, som pläga utbreda sig nedom själfva tjällfoten, ofta äfven å holmar och åsformationer i fjällmyrarna. De karaktäriseras af en markbetäckning, hvari lafvar och ris äro domi- nerande, örter däremot sparsamma. Latvar: Lecanore, Stereoculon pascale, Cladince, Nephroma arcticum, Alec- toria ochroleuca, Cetraria islandica. Ris: Empetrum nigrum, Arctostaphvlos alpina, Azalea procumbens, Vacci- num wvilis idea, Mvrtillus och ulginosum. ! fämför Holmerz och Örtenblad, Bih. t. Domänst, underd. ber, rör. skogsv. 1885. 282 F. AMINOFF. Örter (antecknade från Klitvallen): Melampyrum pratense, Gnaphalium norvegicum, Solidago Virgaurea.t Den mossrika björkskogen hör i likhet med den lafrika hemma å näringsfattig jordmån och är dess förekomst inom området för öfrigt mycket ringa. Fullt typisk sådan har jag endast anträffat å norra slutt- ningen af Kitteltjället ofvan barrskogsregio- nen. Såsom namnet an- gifver utmärkes denna beståndstyp af ett rikt mosstäcke. Ris före- komma ej så ymnigt som i den lafrika typen, örter däremot något rikligare. Mossor: Hylocomium proliferum och parietinum, Plagiochila — asplenioides, Dicranum fuscescens, Polv- trichum juniperinum. Ris: Vaccinium Myr- tillus, Empetrum nigrum, Plwllodoce carulea, Vacci- nium ulioinosum. Örter: Melampyrum pratense, Pedicularis lap- ponica, Equisetum silvati- CUM. De hedartade björk- skogarna förete i all- mänhet ringa växtlighet och synes såväl repro- duktion som föryngring i dem försiggaå trögt. En Å bilden synes en 40 meter ofvan nuvarande gran- följd häraf är att de skogsgräns stående frodväxt, yngre gran. snart glesställas, hvar- vid markbetäckningen Foto. förf. juli 1907. lig. 6. ÖOrtrik björkskog 3 nordsluttningen af Gemsoive. undergår en viss förändring, bestående däri att risen småningom försvinna. Dessa ofta undergår synas därvid efterträdas af Junigperus. Denna bildar ett hart när ogenomträngligt, halfmetershögt buskskikt, hvilket i afsevärd grad torde utgöra ett hinder för björkens fortbestånd. Mig synes denna 1 Vid denna och följande ståndortsanteckningar angifvas endast karaktärsväxterna för 1 5 5 respektive skogstyper. SKOGSBIOLOGISKA STUDIER INOM VILHELMINA SOCKENS FJÄLLTRAKTER. 283 eninvasion innebära en degeneration och tilldels öfva samma inflytande a de hedartade fjällbjörkskogarna som granen å de norrländska tall- hedarna (se fig. 3). Hufvudparten af björkskogarna inom området är att hänföra till den ängsartade typen. Så tillhör björkbältet ofvan barrskogsgränsen i regel denna typ, hvilken förutsätter ett friskt läge och en skarp lutning af marken. Dessa fordringar uppfyllas ock till fullo af björkliderna, hvilka rikligt bevattnas af fjällbäckar och hvilkas skarpa lutning för hindrar all vattenstagnation. Den ängsartade björkskogen utmärkes af en synnerligen frodig och artrik markbetäckning, bestående af storbladiga, högväxta örter. Ris och gräs äro däremot mera sparsamt företrädda och mosstäcket är svagt utbildadt (se fig. 6). I en örtrik björkskog å nordöstra sluttningen af Klitvallen — 600 me- ter ö. h. — äger markvegetationen följande sammansättning: Örter: Mulgedium alpinum, Geranium silvaticum, Aconitum Lycoctonum, Trollius europaeus, Melampyrum pratense och Viola biflora rikliga; dessutom Cirsium heterophylium, Crepis paludosa, Taraxacum officinale, Solidago Virgaurea, Cornus suecica, Pyrola rotundifolia och secunda, Ramnmeculus acris f. alpestris och lapponicus, Spirgea Ulmaria, Alchemilla vulgaris, Rubus saxatilis, Paris quadri- folia, Geum rivale, Trientalis curopcea, Lychnis rubra, Epilobium angustifolium, Majanthemum bifolium, Oxalis Acetosella, Myosotis silvatica, Anthriscus silvestris, Angelica officinalis f. norvegica, Listera cordata, Orchis maculata, Polypodium Drvopteris: och Phegopteris, Asplenium Filix femina, Equisetwm silvalicum, Lycopo- dum annottnum; Buskar: glest skikt af Sorbus Aucuparia, Salix caprea, Daphne Mer- zereum; Ris: Vaccinium Myrtillus ; Gräs: Anthoxanthum odoratum, Asgrostis borealis, Milium effusum; Mossor: Hylocomium parietinum, Potvtrichum commune. Gifvet är att en dylik riklig och saftig vegetation skall utöfva en fördelaktig inverkan på markomsättningen och vid sitt multnande gifva upphof tilll ett lager af bördig mylljord. Också äro björkarna i en dy- lik örtrik skog oftast utmärkta af hög tillväxt och nå de därstädes stundom anmärkningsvärd groflek; 30—35 cm. vid brösthöjd är ingen ovanlighet. Vid björkskogens höjdgräns, där denna beståndstyp oftast är rå- dande företer den så till vida en variation, att örtvegetationen aftager och delvis ersättes af ett buskskikt af gråviden, såsom Salix glauca, Lapponum och Jlanata. Troligen är denna växtformation att uppfatta såsom en öfvergång till den ofvan björkbältet vidtagande videregionen. För att lämna ett bidrag, om än ringa, till kännedomen om björ- kens tillväxtförhållanden i fjälltrakterna har jag för Vilhelmina socken 284 F. AMINOFF. Diameter vid Alder Årlig SE brösthöjd (utan — vid bröst- medeltill- NN bark) höjd växt em. ar, cm. Örtrik biörkskog. I 16.4 83 0.20 2 20.2 59 0.23 | 3 13.2 88 O.15 Autjofjället, 690 meter ö h. 4 14.8 87 0.17 | 5 15:22 57 O.17 6 10.0 55 0.18 | 5 5 5 Jr Norra Gardfjället, 693 meter ö. h. 9 13.9 61 0.23 | 10 13.5 64 O 2 II 14.8 75 O.20 | 12 Ita 53 O:x3 Kittelfjället, 680 meter ö. h. 13 11.2 74 O 16 14 10.4 65 0.16 | 15 13.9 69 0.20 | 16 15.9 34 Og | Marsfjället, nordost om Steukajaure, | 17 15.8 93 0.17 70 meter ö. h. | 18 14.1 60 0.23 | | 2 Rå ÅR | Klitvallen, 670 meter ö. h. Hedartad, mossrik björkskog. I 12.8 134 0.09 2 8.7 52 OO. 3 Nora 52 OMS Väster om Krutsjön, 560 meter ö. h. 4 I1.t 74 0.16 | 5 11.7 57 0.20 | 6 15.2 132 O.1 | 7 6.83 58 0.12 8 10:35 67 O.16 9 9.8 64 O.15 Vefsendalen, 570 meter ö. h. 10 a fe 717 O.15 11 4.9 42 0.12 Hedartad, lafrik björkskog. I 9:3 | 2 0.08 | 2 10.2 128 0.08 3 Tr 56 O.10 | 3 Ens ir 4 - 86 SE I Öster om fjället Grapsan, 510 me- 5 20 od br | terkor hb; Oo 4.8 39 Or | 7 7-6 56 | 0.13 | SKOGSBIOLOGISKA STUDIER INOM VILHELMINA SOCKENS FJÄLLTRAKTER. 255 insamlat ett mindre material, hvaraf en sammanställning meddelas å föregående sida. Som synes äro dessa undersökningar utförda inom respektive för Vilhelmina fjälltrakter karaktäristiska björkskogstyper. Genomsnittstill växten pr år skulle alltså att döma af dessa siffror vara: INOM an gsarta der skOg Ab:s. s.ssrdeedsen das 1.80 mm. hedartade, mossrika skogar ......... I.g0 >» » » lafrika DEAN 0.95 2 För jämförelses skull må här relateras några siffror, som Gunnar Andersson publicerat i »Meddelanden fr. Statens Skogsförsöksanstalt H. 2.> Dessa äro funna genom undersökningar i fjällbjörkskogar söder om stambanan Åre—Storlien, d. v. s. c:a två breddgrader sydligare än Vilhelmina fjälltrakter, och angifva medeltillväxten pr. år från trenne för sydliga jämtländska tjällområdet typiska björkbestånd till respektive 3.05, 2.45 OCh 1.45 mm. pr år. Dessa siffror häntyda alltså på en afse- värdt högre tillväxt inom Jämtlands än inom Vilhelmina fjälltrakter. Granens växtsätt, föryngring, uppträdande i bestånd m. m. Granbestånden inom dessa fjälltrakter bildas i regel af Picea excelsa (Lam.) forma fennica. Undantagsvis träffar man dock typisk forma europea särskildt å bättre växtplatser i skyddade lägen. Medan fjäll- granen i dalsänkor och å ej alltför exponerade platser ännu äger den för nordliga trakter typiska cylindriska kronformen, erhåller den å vind- öppna lokaler, där beståndet är glesare, en utprägladt konisk krona. Denna uppkommer hufvudsakligen genom förlängning af de nedre gre- narna och markeras ytterligare genom den starkt afsmalnande stammen. Denna starka afsmalning hos stammen gör sig mera gällande hos gra- nen än hos något annat träd inom fjälltrakterna, och är: den gifvetvis en anordning för att sätta detta rotsvaga träd i stånd att uthärda fjäll- vinden. Genom en stundom till abnormitet gränsande stark utveckling af årsringarna å nedre delen af stammen uppstår en dylik stamform. Så anträffas ofta fjällgranar, som 1/, m. från marken äga en diameter om 40—50 cm. och likväl med jämnt stigande afsmalning ej nå större höjd än c:a 2 meter. I stundom högre grad än hos björken föranleder vinden hos gra- nen en asymmetrisk utveckling såväl af hela grenmassan som af stammen. Denna asymmetri synes hos stammen vara mest utvecklad i dess öfre delar och frambringas genom excentrisk tillväxt hos årsringarna -— så nämligen att dessa starkast utvecklas i den från vinden vända radiens riktning. Som exempel må anföras mätningar å en gran å Klitvallen, hvilken ägde följande dimensioner: Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1907. Vackuppsatser. ti 286 F. AMINOFF. I | Å 4 DAM eter CI. | Höjd öfver I marken parallell med vinkelrät mot m. härskande vindriktning I - = 20 | 18 17 2 I 19 17 | 1/5 115 12 il od I 2 13 | 9 Radie mot vindens riktning '/, m. från marken 7,2 cm. i » 209 » » 12.8 >» Med stigande höjd öfver hafvet och därmed i allmänhet följande starkare exposition aftaga såväl vegetativa som florala delar märkbart i storlek. Så har jag funnit följande tal för: i skyddadt läge; |i exponeradt läge; vid Krutsjön, | å Klitvallen, | 550 meter ö. h. | 740 meter ö. h. | barrefs slangde. f.eks ss to. LA CM, 0:7 cm. Kkottensibreddifpiö... sr, ed. 2 LG D längd. ::... 9.0 » SAD Då granen i enstaka exemplar stundom uppträder långt ofvan skogs- gränsen äger den liksom björken vanligen ett mattliknande växtsätt, dock särskildt utprägladt hos granen genom dess högt utvecklade för- måga att föryngra sig medelst från rotslående grenar uppskjutande skott. Genom denna egenskap är granen väl lämpad att kämpa mot ogynnsamma lifsbetingelser och bibehålla sig på i relativt sena tider ockuperade områden, där klimatiska förhållanden försvåra fröproduktio- nen. Förmåga att föryngra sig medelst rotslående grenar äger granen särskildt å exponerade trakter, där den bildar glesa bestånd och till synes mer å torra än å fuktiga lokaler. Härvid uppstå små kolonier — af befolkningen benämnda lundar — af ofta ända till ett tjugutal stammar af mycket växlande ålder och dimension (se fig. 8). Gran- skar man närmare en dylik koloni å ett vindöppet ställe, finner man oftast de yngsta stammarna å läsidan af gruppen, men döda lämningar och äldsta stammarna å vindsidan — detta gifvetvis en följd af gre- narnas utveckling i vindens riktning. De genom rotslående grenar uppkomna skotten äga i allmänhet hastigare tillväxt än fröplantor. Liksom hos björken torde detta i viss grad bero på det skydd de erhålla mot snön. Innan granen nått en SKOGSBIOLOGISKA STUDIER INOM VILHELMINA SOCKENS FJÄLLTRAKTER. 287 höjd af I å 1,5 meter, d. v. s. motsvarande snötäckets mäktighet, synes dess höjdtillväxt försiggå ytterst långsamt. Genom flera borrningar har jag funnit, att fristående och i öfrigt af god växtlighet karaktärise- rade unggranar behöft i genomsnitt nära 50 år för att nå »brösthöjd». Så snart de nått denna höjd har likväl deras höjdtillväxt i hög grad stegrats. Beträffande granens fröbarhetsgräns vill jag hålla före, att denna inom Vilhelmina socken ofta är belägen ofvan dess nuvarande skogs- gräns. I flera fall ha väl utvecklade kottar anträffats å inom björkskogs- regionen förefintliga enstaka granar. Från Klitvallen må exempelvis omnämnas fyndet af en dylik kottbärande gran. Vid sidan af denna Foto. förf. juli 1906. Fig. 7. Döda granar å Vallinsnipen (N:a Gardfjället). 775 meter ö. h. Längst till höger en lefvande gran. anträffades två 6-åriga fröplantor. Denna gran stod 747 meter ö. h. och c:a 80 meter ofvan nuvarande skogsgränsen (se fig. 9). Granen bildar i likhet med björken bestånd hänförliga till de två hufvudtyperna: hedartade och ängsartade. Den förra typen äger inom området den största utbredningen. Dess kännemärke är vanligen ett väl utbildadt mosstäcke, fläckvis öfvervuxet af bladlafvar. Ris före- komma ymnigt, örter och gräs däremot mera tunnsådda. Mossor: hufvudsakligen fHvlocomium parietinum. Lafvar: MNephroma arcticum, Peltigere wm. f. Ris: Vaccinium Myrtillus. 288 F. AMINOFI, Örter: Mulgedium alpinum, Solidago Virgaurea, Melampyrum pratense, Gera- nium silvaticum, Epilobium angustfolium, Equisetum silvaticum, Polypodium Drvopteris. Gräs: AÅAira flexuosa, Anthoxanthum odoratum. Dessa mossrika skogar äro i allmänhet af god växtlighet och synes reproduktionen inom dem försiggå utan svårighet. Å några lokaler såsom å södra sluttningen af Henriksfjället är an- märkt en till den hedartade kategorien hänförlig typ, som skulle kunna betecknas som »7äesrik. Den uppträder helst å starkt stenbunden mark och företer därvid mycket dålig växlighet. Risskiktet är här till den grad tätt, att mosstäcket så godt som förkväfts. Endast fläckvis anträf- fas en och annan mosstufva. Ris: Lmpetrum nmgrum, Phyllodoce cerulea, Vaccinium uliginosum, Myrtil- lus och vitis idea. Mossor: IHylocomium parietinum och proliferum, Dicranum fuscescens (2) Örter: Pedicularis lapponica ymnig samt bl. a. Cornus suecica, Melam- pyrum pratense, Solidago Virgaurea, (reranium silvaticum, Trientalis europaa, Pvrola secunda, Polypodium Drvopteris, Denna ris-rika typ, som är ringa representerad inom området och synes vara karaktäristisk för de sämsta af granen bevuxna markerna, återfinnes dock någon gång äfven å godartad mark. Så är exempelvis förhållandet å en trakt norr om Krutsjön. Den synes här ha uppkom- mit genom en invasion af Empetrum med ty åtföljande försvinnande af Vaccinium Myrtillus m. fl. Empetrum växer här i ytterligt täta mat- tor. Det slingrar sig som en klängeväxt efter buskar och plantor, hvilka senare det i vissa fall rent af öfverväxer. Om de ock ej häraf lida direkt men, utan så småningom repa sig, torde de dock i hög grad hämmas i sin växt. Då detta täta risskikt äfvenledes lägger hinder i vägen för reproduktionen, är det att förmoda, att Empetrum vid ymnig förekomst utöfvar degenererande inflytande å de hedartade granbe- stånden. ' Öfversta bältet af granskogen upp emot fjället tillhör vanligen den ängsartade eller örtrika typen, som alltså uppträder å samma slags lo- kaler som ängsartade björkskogar, d. v. s. branta fjällsluttningar, ymnigt bevattnade af fjällbäckar. Då granen å dylik mark står i fullt skyddadt läge, t. ex. nedom någon lodrätt stupande berghäll, når den afsevärd utveckling så till höjd som groflek. En höjd om 20 meter och bröst- höjdsdiameter om 45 cm. är ingen ovanlig företeelse. Markbetäckningen är i dessa granskogar tämligen öfverensstämmande med densamma i björkskogar af ängsartad typ, d. v. s. bestående af ett frodigt örtbe- stånd, hvilket dock på intet sätt tyckes vara till hinder för föryngringen. 1 Jämför E. Henning: Studier öfver vegetationsförh, i Jämtland etc. Stockholm 1895, 5. 31. 259 STUDIER INOM VILHELMINA SOCKENS FJÄLLTRAKTER. SKOGSBIOLOGISKA "Iv SGI 1apje fra ff ploH "SUBIBSBONS UJSURISSJONSUPIS UPAJO 1313 OG 420 "YA INF LbvL JPUuBIBAIEP UPAJO JaJ9uu ol yo 'q 0 Iau og8g Nalle queIs "ys 'g MON 'D "Bq -PBIeDN e:N) 21 Pr) WO IIpOs ua[eANgN ve UupIS apuesaonpoidosj 'apur "9061 inl "JI0J "010A :9061 inl 19] 290 F. AMINOFF. Örter: bl. a. Mulgedium alpinum, Aconitum Lycoctonwm, Geranium silva- Hicum, Melampyrum silvaticum, Trollins europaeus, Viola biflora, Polypodium Dry- opleris. Ris: (något rikligare än i ängsartad björkskog) Vaccinium Myrtillus och vitis idea, Phyllodoce cerulea. Där fjälltrakternas granskogar ännu oantastade bevarat sin urskogs- prägel äro de i allmänhet vackra typer för ett olikåldrigt bestånd. Alla åldrar äro här representerade och försiggår reproduktionen mestadels utan svårighet. När ett träd af öfvermognad eller annan orsak faller omkull röjer det upp en för föryngring lämplig lucka. Lågan blir så ett ypperligt skydd för sedermera spirande plantor, hvilka under den- samma erhålla ett värn mot snötryck o. d. Tallens växtsätt, uppträdande i bestånd m. m. De såsom förut nämndt inom området fåtaliga tallbestånden bil- das uteslutande af Pinus silvestris B lapponica (Hn). Denna forms karaktärsdrag torde ej här böra relateras. Emellertid vill jag påpeka, att den förminskning af barrens längd, som hos granen allenast är en följd af ett med högre ståndort öfver hafvet i allmänhet förenadt expo- neradt läge, hos tallen är förefintlig äfven där den står i skyddadt läge — alltså tydligen en för formen karaktäristisk ärftlig egenskap. För utrönande af kottens storlek har jag å tallområdet vid Krutsjön gjort en del mätningar och funnit densamma i medeltal äga en längd af en- dast 4... cm. och bredd af 2.5 cm. Fjällvindens inverkan å tallen yttrar sig förnämligast i ett nedpres- sande af längden samt stundom i ensidig utveckling af kronan. Såsom en följd af upprepade frostskador å toppskotten är denna sammansatt af en mängd med stammen ofta likvärdiga grenar och antar härigenom stundom kolossala dimensioner (se fig. 10). Den når ej sällan en bredd vida öfverstigande hela trädets Jängd. Tallen är för tryggandet af sin tillvaro inom fjälltrakterna uteslu- tande hänvisad till reproduktion genom frö, en omständighet som bland andra försvårar dess kamp med såväl granen som björken. Dess frö- barhetsgräns torde i regel vara att förlägga till dess nuvarande skogs- gräns. Så har jag å norra sidan lågfjället Vardo väster om Krutsjön funnit fröbara tallar å 585 meters höjd ö. h., d. v. s. vid den höjd, : där tallen här ännu är skogbildande. Samma förhållande har jag äfven konstaterat vid Skalmodal i Vefsendalen. Här liksom annorstädes skjuter tallen i ungdomen hastigare i höjd än granen. Så visade sig ett flertal å tallhedar norr om Bergsjön un- SKOGSBIOLOGISKA STUDIER INOM VILHELMINA SOCKENS FJAÄLLTRAKTER. 291 292 F. AMINOFF. dersökta plantor ha nått »brösthöjd» vid i medeltal 25 års ålder. En bidragande orsak härtill är möjligen äfven den, att snön å de flacka, öppna tallhedarna i allmänhet når mindre mäktighet än i »granlanden» äfvensom därstädes hastigare afsmälter om våren. Tallbestånden förete föga omväxling och tillhöra uteslutande den hedartade typen — en följd af steriliteten å de lokaler, dit de äro inskränkta (se fig. 11). Tallheden utmärkes af ett väl utbildadt laftäcke, här och där dock afbrutet af mossfläckar. Risskiktet är tämligen rik- ligt, ört- och gräsvegetationen däremot fattiga. Lafvar: Cladina silvatica och rangiferina, Stereocaulon pascale ymniga; dessutom bl. a. Cetraria islandica, Nephroma arcticum, Peltigera aphtosa. Mossor: Dicranum spurium, Hyvlocomium parietinm, Polytrichum jun- x perinum " strictum m. f. Ris: Empetrum mgrum, Vaccimum vitis idea, Myrtillus och uliginosum Örter: bl. a. Melampyrum pratense, Solidago Virgaurea. Gräs: bl. a. Festuca rubra, Aira flexuosa, Agrostis borealis. Tallheden kräfver mer än andra beståndstyper i tjälltrakterna en försiktig omvårdnad. För kraftiga glesställningar synas kunna leda därtill att tallheden genom invandring af rent subalpina växter omvand- las till fjällhed. En utveckling i denna riktning har jag iakttagit å tall- heden söder om Bergsjöån vid byn Kittelfjäll. Denna hed, som, enligt uppgift och af alla tecken att döma, fordom varit rikt bevuxen med tall har för längre tid tillbaka öfvergäåtts af eld. Härpå följande för stark beskattning af kvarvarande beståndet har föranledt dettas utgles- nande till den grad, att numera endast enstaka, spridda tallar finnas kvar. Å den härigenom för sol och vind blottade marken förefinnas nu i ymnighet så typiska fjällhedsväxter som exempelvis Saxifraga oppositifolia och Cerastium alpinum; detta å endast c:a 520 meters höjd ö.h. Då jag icke å någon annan talltrakt inom området funnit en lik- nande vegetation, är jag starkt benägen förmoda, att denna flora såsom en följd af den starka glesställningen invandrat från det närbelägna Borkafjället och därmed gifvit tallheden karaktären af fjällhed — en fingervisning att förfara med varsamhet vid behandlingen af dessa tall- hedar, å hvilka reproduktionen, äfven där störande ingrepp ej skett, med så ytterlig svårighet försiggår.” 1! R. Sernander omnämner i »Studier öfver vegetationen i mellersta Skandinaviens fjälltrakter», Sthlm 1899 s. 8 analoga fall särskildt från trakten af Röros, hvarest hänsyns- lösa afverkningar förnämligast af tall resulterat i en formlig nedvandring af fjällheden. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1007, H. 12. FACKUPPSATSER. LITTERATUR. (Vid hänvisningar till nedanstående tidskrifter användas följande förkortningar: A. F. u. J. Z. = Allgemeine Forst- und Jagd-Zeitung; Bull. Soc. Belg. = Bulletin de la Société centrale forestigre de Belgique; C. f. d. g. F. = Centralblatt fir das gesammte Forstwesen; F. Cbl. = Forstwissenschaftliches Centralblatt; F. Forstf. M. = Finska Forstför- eningens Meddelanden; L. J. = Lesnoj Journal; N. Z. f. L. u. F. = Naturwissenschaft- liche Zeitschrift fir Land- und Forstwirtschaft; Rev. = Revue des eaux et foréts; Schw. Z. = PROF avg Zeitschrift fär Forstwesen; Th. J. = Tharandter forstliches Jahrbuch; Z. Sr J. = Zeitschrift fär Forst- und Jagdwesen; T. f. Sg. = Tidsskrift for Skogbrug. TES Sv. = Tidsskrift for Skovv&esen; S. Moss. T. = Svenska Mosskulturförehiokens tidskrift). Skogsindelning. K. G. G. NORLING: Vikten af objektivitet vid skogsförrättningar. Årsskrift från Föreningen för Skogsvård i Norrland 1907, I I Skogsvårdsföreningens tidskrift diskuterades förlidet år ett af Mo och Domsjö aktiebolag framlagdt förslag till afverkningsberäkningar för bolagets skogar inom Västerbottens län. Detta förslag jämte lösryckta delar af dis- kussionsinläggen refereras nu af Norling i sammanhang med en redogörelse för det hufvudsakliga i författarens afhandling »Afverkningsberäkning för bläd- ningsskogar» i Tidskrift för skogshushållning 1900: 174. Ifrågavarande förslag till skogsindelningsgrunder har dock numera mindre intresse sedan dess upphofsmän på grund af däremot gjorda anmärkningar redan våren 1906 öfvergifvit detsamma, hvadan det aldrig kommit till prak- tisk användning. Mo och Domsjö aktiebolags hushållningsplaner utarbetas nu efter helt andra grunder än de i uppsatsen berörda. Hela denna fråga om framställandet af en mekaniskt tillämplig formel för afverkningsberäkningen hade ju sitt ursprung i erfarenheten om bur ytterst svårt det varit att förmå vederbörande myndigheter till vissa ur skogsvårds- synpunkt nödvändiga afvikelser från den fastställda formelns utslag. Man tänkte då: om hvarje enskildt fall ej får fritt bedömas efter på marken tagen kännedom om förhållandena, om allt nödvändigt skall gå efter samma scha- blon, låt oss då åtminstone konstruera en teoretiskt hållbar sådan, som ger någorlunda rimliga resultat. Men redan i slutet af 1906 kom frågan i ett nytt läge genom att do- mänstyrelsens chef i denna tidskrift uttalade sina sympatier för en friare pröf- ning af dessa spörsmål, och den 28 maj 1907 öppnades genom vissa bestäm- melser i ett domänstyrelsens cirkulär formell möjlighet till en förnuftig sköt- sel af norrlandsskogarna. Härigenom kan detta formelproblem anses affördt ur den praktiska diskussionen. 204 LITTERATUR. Till sist må anmärkas, att förf. bör låta Skogsvårdsföreningens tidskrift behålla sitt namn. Den af Norling använda benämningen »Södra skogsvårds- föreningens tidskrift» ger lätt den missuppfattningen att denna förening en- dast skulle omfatta södra Sverige. Som bekant torde vara äger föreningen dock i Norrland och Dalarna omkring dubbelt så många medlemmar som själfva lokalföreningen. — Föreningen för skogsvård i Norrland. LEN Skogsbotanik. J. Ivar Liro. Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen I. Acia Soc. pro Fauna et Flora fenmica, 29. N:o 6. Helsingfors 1906. I denna uppsats redogöres för åtskilliga svampar, som äfven ha sitt in- tresse för skogsmannen, särskildt här i Sverige. Vi kunna ju vänta, att de viktigare rostsvampar, som anfalla våra skogsträd, skola i afseende på sin utvecklingshistoria förhålla sig på samma sätt i Sverige som i Finland. Den erfarenhet, som härutinnan vunnits i Mellaneuropa, särskildt i Tyskland, har ofta ej kunnat tillämpas hos oss. Ett par svampar, som £Liro beskrifver, ut- göra exempel härpå. Melampsoridium betulinum är i Finland liksom hos oss en mycket vanlig rostsvamp, särskildt på Betula nana. Plowright och Klebahn ha förut visat, att aecidiestadiet till denna svamp lefver på Larix. Något sådant aecidium är icke funnet på lärken i Finland, dessutom är Melampsoridium betulinum ytterst vanlig, äfven i sådana trakter, där lärk all- deles saknas, t. o. m. såsom planterad. Denna rostsvamp på björk måste sålunda antingen ha sitt aecidium på en annan värdväxt eller också en för- kortad utveckling, d. v. s. aecidiestadium skulle saknas. Kulturförsök, som Liro anställt, synas visa, att den finska Melampsoridium betulinum ej kan ut- veckla aecidier på ZLarix. Asparna 1 närheten af Evois forstinstitut äro mycket hemsökta af en Melampsora. Denna Melampsora visade sig samman- hänga med ett cXxomastadium på Larix decidua och L. sibirica, men icke med något cxoma på en 1 trakten inhemsk växt. Det största intresset knyter sig emellertid tili författarens försök med och ut- talanden angående Peridermium Pim. Liksom hos oss är denna rostsvamp mycket vanlig 1 södra och mellersta Finland. Uredo- och teleutosporstadiet är emellertid ännu obekant, men att döma af aecidiets byggnad bör det vara en Cronartium. Te- leutosporstadiet af Cronartium-arter äri Finland anträffadt på Cyvnanchum vimce- toxicum, Ribes-arter (Ribes nigrum, R. rubrum, R. grossularia och R. alpinum), Pedicularis palustris och Pedicularis Sceptrum Carolinum. Af dessa växter sak- nas Övnanchum inom största delen af det område, där Peridermium Pini är vanlig, så att Cronarfium på denna växt ej kan komma i fråga. De af Liro utförda kulturförsöken med Kzibes-blad (KR. grossularia och rubrum) gåfvo nega- tivt resultat. Återstå sålunda Pedicularis palustris och P. Sceptrum Carolinum. En Cronartiwm på Pedicularis palustris är funnen på omkring 5 olika ställen i Finland, liksom också på några punkter i Ryssland, i Finland på sådana ställen, där tallen till stort antal var angripen af Peridermium. På P. Scep- trum Carolinum är en Cronarftium funnen på ett ställe i Finland. Författaren tänker sig därför kombinationen Peridermium Pim + Cronartium Pedicularis. Kulturförsök, som anställdes för att utröna huruvida denna kombination var riktig, misslyckades emellertid, då Pedicularis palustris ej kunde hållas lefvande en längre tid under glaskupa. Mot denna kombination Peridermium Pini + LITTERATUR. 295 Cronartium Pedicularis talar otvifvelaktigt det förhållandet, att Pedicularis patus- fris inom stora delar af vårt land, särskildt i öfre Norrland, är en rätt ovan- lig planta, medan Peridermium Pim är vanlig. Likaledes är Cronartium på Pedicularis mycket sällsynt, i Finland är den endast funnen på några ställen, i Sverige har den hittills icke observerats. Den förtjänar emellertid att efter- sökas, liksom Cronarfium på andra, närstående värdväxter, t. ex. Melampy- zum. Egendomligt är i alla fall att den i vårt land i ekonomiskt hänseende viktigaste rostsvampen på träd är okänd med hänsyn till sin utvecklings- historia. Möjligen ha vi här att göra med flera, biologiskt olika raser. 5 dökhil A. Wizze. Ueber sogenannte Kriäppelzapfen bei Picea excelsa (L) Link. Mt Magazin f. Naturvidenskap. Bd 45. H. 4. 1907. Chri- stiania 1907. Med »Kräppelzapfen» förstår man sådana kottar hos granen, där kotte- fjällen i spetsen äro tillbakaböjda. Författaren beskrifver ett träd med dylika kottar från Jarlsberg herregård vid Tönsberg 1 Norge. Han har genom en norsk skogsman, Evenby, erhållit kottar därifrån från åren 1898, 1899 1904, 1905 och 1906. Alla åren förekom denna märkvärdighet hos kot- tarna, men icke allid i lika grad. Ibland kunde det hända, särskildt var detta fallet 1905, att vissa partier af en kotte hade normala fjäll, medan andra delar af samma kotte hade tillbakaböjda fjäll. Någon yttre orsak till företeelsen kunde ej spåras, den uppträdde oberoende af an- grepp af insekter eller parasitsvampar. Kottarna frambragte normala frön. Trädet, som bar dessa kottar, företedde för öfrigt intet särskildt märkligt. Orsaken till kottarnas eller rättare sagdt kottefjällens egendomliga form måste därför sökas hos individet själft. — Morfologiskt uppkomma dessa kottar därigenom, att kottefjällen tillväxa efter blomningen lika starkt på öfver- och undersidan. Hos normala kottar sker tillväxten starkast på undersidan, hvar- vid de under blomningen utböjda kottefjällen böjas uppåt. Ika ke SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1007, H. 12. FACKUPPSATSER. SKOGSADMINISTRATIONEN. Beslut af allmännare intressen. Spårvägar inom Böda kronopark för virkestransport. Genom nåd. bref den 23 sistl. augusti har d:n erhållit bemyndigande att under loppet af 3 år använda ett sammanlagdt belopp af högst 115,000 kro- nor, däraf under innevarande år högst 50,000 kronor, af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet till gäldande af kostnader för anläggning af ett spårvägssystem om 0,60 m. spårvidd för virkestransport å Böda kronopark i enlighet med ett af s:n in- gifvet förslag, hvaruti eventuellt erforderliga afvikelser dock finge göras. En- ligt nämnda förslag skulle anläggningen utgöras dels af ett fast hufvudspår i kronoparkens längdriktning mellan Grankullavikens hamn, och Böda järnvägs- station å Borgholm—Böda järnväg dels af flera fasta sidospår och ett fristå- ende fast spår i kronoparkens nordöstra del dels ock af ett antal lösa spår på stålsyllar. Af de lämnade utredningarna framgår, att omkring 9,000 ku- bikmeter virke beräknats komma att fraktas å spårvägssystemet, hvarigenom en årlig besparing i utdrifningskostnaden skulle uppkomma af omkring 25,200 kronor, hvilken efter loppet af den ifrågasatta amorteringstiden 15 år skulle blifva än större. Vissa bestämmelser i fråga om undermålsstämplingar. På förekommen anledning har d:n med stöd af k. bref 29 sept. 1874 under den 17 sistl. sept. i skrifvelse till öfverjägmästarne i Luleå, Skellefteå och Umeå distrikt föreskrifvit, att vid utsyning af undermåligt virke jämlikt förberörda nåd. förordning förrättningsmannen skall, då begäran därom af virkesägaren göres, med särskiljande af tall och gran fördela de utsynade trä- den å följande diameterklasser och därom till virkesägaren lämna uppgift, näm- ligen träd /t: 0. m. I3 cm.sdiam. vid brnyjd af 14—16 Ng) = 140) 20-—22 » 23 ) och däröfver. Förkortning af praktiska året för skogsleverna. I nådigt bref till domänstyrelsen den 8 nov 1907 har K. Maj:t. förord- nat, att utan hinder af bestämmelserna i första punkten af 58 $i nådiga in- struktionen för skogsstaten den 29 nov. 1889, den, som vid skogsinstitutet aflagdt fullständig afgångsexamen och därefter under ett halft år utöfvat prak- tisk verksamhet i skogsyrket samt därvid ådagalagt flit och skicklighet, må kunna af domänstyrelsen under år 1908, på ansökning och efter vederbörande öfverjägmästares hörande, anställas såsom extra jägmästare inom visst distrikt. Tjänster och förordnanden. K. domänstyrelsen. Byråchefen Örtenblad har åtnjutit semester 18 nov. —23 nov. med förordnande för notarien K. G. G. Norling, hvars tjänst uppe- hölls af amanuensen M. Rasch. Notarien G. Schotte tjänstledig för offentligt uppdrag 11 nov. —390 nov. Vikarie: amanuensen A. Stahre. Bodens revir. K. M:t har den 22 nov. beviljat jägmästaren A. A. Lindvall afsked. Vakansförordnandet bestrider e. jägm. J. Jernberg. Nyköpings revir. På förslag till besättande af jägmästaretjänsten i detta revir har domänstyrelsen uppfört i första rummet jägm. i Finspångs revir, Häck- ner (förord.), i andra jägm. i Öfre Byske revir, Carlsson, samt i tredje rum: met jägm. i Torneå revir, Öjermark. Öfriga sökande: e. jägm. P. Schmidt, G. Englund, A. Hellström, H. Stuart och G. Svensson. Junsele revir. På förslag till återbesättande af jägm.-tjänsten i detta revir har domänstyrelsen uppfört i första rummet jägm. i Öfre Byske revir, Carlsson, i andra rummet e. jägm. H. Wedholm (förord.) samt i tredje rummet jägmäs- taren i Arjepluogs revir, Tjäder. Öfriga sökande: jägm. K. A. Westerberg och e. jägm. G. Englund, G. Sandberg, A. Hellström, I. Forssbeck, K. Fred- holm och O. Coos. Extra jägmästare. Härtill har domänstyrelsen förordnat utex. skogsele- verna Gunnar Esseen å Gäfle—Dala d:t och Karl Gustaf Rehlin å Bergslags d:t. Tjänstledighet åtnjuta jägm. i Malmöhus revir, C. von Schönberg, ””/,,— 20/,, med förordnande för e. jägm. C. Lilliecrona, samt "/,,—"4/;. med förord- nande för e. jägm. Sven Lundberg, jägm. i Vadsbro revir, Schmidt, ?5/,—"”/10 med förordnande för e. jägm. A. Liedholm, jägm. i Ölands revir, Welander, under nov. med förordnande för e. jägm. U. Danielsson, jägm. i Fredrika revir, Ekman, 7 okt.—20 okt. med förordnande för e. jägm. H. Hägg, jägm. i N. Lycksele re- vir, von Sydow, I okt.— 31 okt. raed förordnande för e. jägm. H. Sjöberg, jägm. i Ö. Jämtlands revir, Cassel, 1 okt.—15 okt., med förordnande för e. jägm. G. Björklund, jägm. i Burträsks revir, Pettersson, 15 okt. 1907 — 14 okt. 1908 med förordnande för jägm. A. Hellström, jägm. i Gästriklands revir, Landberg, 4 nov.—1!4 nov. med förordnande för e. jägm. K. Martin. Skogsinstitutet. Till ordinarie elever vid Kungl. Skogsinstitutets höge kurs innevarande hösttermin hafva efter genomgången kurs vid Ombergs eller Klotens skogsskola antagits: A. R. Alexandersson, F. A. Bergman, E. Björk, B. R. Blohm, N. A. Bäckman, K. O. Eneroth, T. Engströmer, H. Fogel- ström, L. O. R. Hollström, K. I. Hjälmstrom, E. W. Holm, N. M. Högbom, E. Karlsson, L. Larsson, O. G. Löfvén, S. O. Piehl, E. G. Rudbäck, A. W. Samuelsson och R. Wikander. Från Kungl. Skogsinstitutets lägre kurs hafva under höstterminen utexa- minerats: J. O. B. Bjelke, E. O. Erikson, A. K. Hansen, G. J. Höög, O. F. J. Klingspor, K. S. Landgraff, S. H. L. Munthe, K. N. Nilsson-Hjort och A. Åström. Innevarande höst hafva följande elever antagits vid de förberedande skogsskolorna för inträde vid skogsinstitutet, nämligen: Till Klotens skogsskola: EF. Barnekow, C. E. Barth, C. A. Danielsson, N. Fornander, G. Lamprecht, I. Lindeberg, K. Lindell, J. Söderström, G. Tel- lander, R. Tjernberg, R. Wahlström, E. G. Wiström. Till Ombergs skogsskola: Kl. Bergman, D. de Geer, B. Taxen, A. Hagman, S. Hallin, A. L. Holmgren, K. F. Mellqvist, A. E. Nyblom, R. Nylin, A. Rydbeck. SKOGSVÄRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT [O07: Hj T2 FACKUPPSATSER. Smärre meddelanden från in= och utlandet. Skogens inflytande på vindhastigheten. J. Murat, direktör för den meteorologiska stationen i Rumänien, offentliggör i den rumäniska aka- demiens årsbok (Bukarest 1907) resultatet af de försök, som under ett år blifvit utförda vid vindmätningsstationen i Ghimpatziskogen. Det gällde att finna skogens inflytande på vindhastigheten och att bestämma i hvilken ut- sträckning detta inflytande gör sig gällande. På grund af sin nyhet förtjäna resultaten af dessa undersökningar blifva kända. Ghimpatziskogen ligger i distriktet Yalonmitza i Barogan, som är den blåsigaste trakten i Rumänien. Den består af accasiaträd, som äro omkring 10 meter höga och ungefär 35 år gamla. Skogens areal är 70 har och den har i den härskande vindriktningen (ONO—VSV) en längd af omkring I kilometer. Utanför skogen nppsattes på 9 punkter själfregistrerande vindmätare. Häraf visade det sig, att vinden naturligtvis är svagare, när den passerat skogen. På ett afstånd af 50 meter från skogen är vindens hastighet minskad från 3 till 12 km. i timmen. Denna vindens minskade hastighet märkes ännu vid 100 meters afstånd från skogen. Därefter tilltager hastigheten, och vid 500 meters afstånd från skogen har vinden samma hastighet, som den hade, innan den kom in i skogen. (Revue Scientifique, aug. 1907, Naturen, okt. 1907.) Skotsk skogsutställning i Edinburgh 1908. I samband med den skotska nationella utställningen i Edinburgh under maj —oktober nästa år kommer the royal schottish arboricultural society att anordna en skogsutställ- ning. Utställningsföremål borde egentligen varit anmälda till den I sept. 1907, men anmälningar mottagas ännu. Bland utställningsföremål, som gerna mottagas från Sverige märkas: Verktyg, instrument och redskap — in- och utländska — samt model- ler till hus och maskiner, användbara för olika ändamål vid skogshandtering såsom sågverksrörelse, trämassefabrikation, transportväseende, plantering m. m. Hushållningsplaner, kartor och teckningar. Skogsfrö af olika slag jämte metoder för insamling och klängning af kott. Fotografier och bilder af skogsligt intresse. Skogslitteratur. Närmare upplysningar om utställningen kunna erhållas af jägmästare Elis Nilson, Ljungbyhed. SMÄRRE MEDDELANDEN FRÅN IN- OCH UTLANDET. 209 Preussiska statskogarnas afkastning 1905. Enligt »Amtlichen Mit- teilungen aus der Abteilung fär Forsten des Königlieh preussischen Mini- steriums fir Landwirtschaft, Domänen und Forsten» blefvo år 1905 på till- sammans 2,587,925 har skogsmark afverkade å de preussiska statsskogarnas I1,111,218 kbm. eller 4,29 kbm. per har. Härför erhölls 108,955,967 mark eller 9,78 mark per kbm. Gagnvirke och byggnadsvirke inbringade i me- deltal 14,:4 mark och brännveden 4,76 mark per kbm. Priset per kbm. på gagn- och vedvirke har under de sista 1o åren varit följande: | Gagnvirke Brännved Medelpris I 1895. | IO,21 3,96 6.5 | 1896. 10,89 3,91 6,70 1897 11,73 4,19 EN 1898 LS guss Re | 1899 FNS | 13,43 4,49 8.72 i KODE dere 14326 | ekar Oc | FIRE 0 13,09 4,89 5,79 NOD ch FI ANgs 7.78 KOIOS 12,47 4:30 8,70 [a a Cor SEGESSER RRER AAA 13,20 | 4,48 Öar TEES 0 000 aga bdaor JÄTÖR INST ASNAN EES PRÄST SALES 14,14 | 4,76 9,78 Afkastningen per har visar följande intressanta siffror: ANF Yetin Inne pj era ba af virke underlaf smärre vir- ; summa värde 7 cm. topp ke och ris kbm. kbm. kbm. mark. I | | 1895... IVA lecblöfs:sl area 2,95 O,71 3,66 2 TSG ORAAAT TTR ar SE ar 315 0,81 3,96 26,7 TSOVARTUSE IVER 3,02 0,75 3,77 28,19 TIS 6 SKR ÅL ek LR ar ADA 3,06 0,79 3:85 30,79 TRO Öka too rn br Säg Ao SERGE REKA 2,55 I Ga 3,66 32,30 EEE ara n Sh ARAerng sen 34:05 0,77 3,82 36,03 (SCANS LäS 3,28 0,83 4,11 35,97 TAG) 2 BENNET AAA AR OA 3,43 0,84 4,2 33,25 ÅR e a eja arna als 4,14 0,78 4,92 41,10 IR OA sdasraeea a 3,34 0,77 4,61 43,22 RR SATS öreteietälee sla FIRE sj sejeS 3:57 0,72 4,29 42,84 Upprop. Kungl. Skogsinstitutets förflyttning från den plats där detsamma alltifrån dess första grundande varit förlagdt är efter allt att döma inom ett fåtal år förestående, och i sammauhang därmed torde en genomgripande omorganisation af den högre skogsundervisningen komma till stånd. Här- med kommer att afslutas ett betydelsefullt skede i icke allenast skogsnsti- tutets utan väl äfven den svenska skogsstatens historia. Under sådana förhållanden ligger den tanken nära att medan tid är söka sammanföra och för framtiden bevara föremål, som på ett eller annat sätt kunna bidraga att skänka en bild af skogsväsendets utveckling under det tilländalupna tidsskedet. Att skogsinstitutet är rätta platsen för uppläggande af en sådan samling, därom torde väl alla vara ense. Nödigt utrymme härtill saknas visserligen i institutets nuvarande lokaler, men en del ej alltför skrymmande föremål kan provisoriskt där mottagas och man må väl ha fog för den förhoppning, att i den nya skogsundervisningsanstalten plats till en sådan historisk samling skall kunna beredas. Anmodad taga initiativet till förverkligande af detta behjärtansvärda uppslag, får undertecknad härmed till alla medlemmar af och vänner till vår skogsstat rikta en uppmaning att understödja detsamma genom att till mig lämna uppgift på eller insända föremål som kunna anses vara för ändamålet lämpliga. Sådana äro t. ex.: Från olika trakter typiska skogsodlings- och afverkningsredskap af äldre eller nyare konstruktion; Fotografier af för vissa landsändar egendomliga skogs- och flottnings- byggnader, äldre sågverksanläggningar, miltyper, tjärdalar m. m.:; Gamla, väl utarbetade skogskartor öfver mera kända områden, såsom kronoparker, djurgårdar o. d.; Äldre jaktutensilier och vapen. af de senare helst sådana som tillhört mera bemärkta skogsmän, samt persedlar till skogsstatens forna uniformer. Af person, sem örskar vara okänd, har utlofvats ett belopp af 200 kr. till bestridande af de med samlingens åvägabringande förenade kost nader. I den mån dessa räcka till eller ytterligare medel blifva tillgängliga komma fraktutgifter m. m. att ersättas. För själfva föremålen kan någon ersättning, åtminstone tillsvidare ej påräknas. I sammanhang härmed tillåter jag mig framhålla, att äfven andra Jöremål som kunna belysa våra skogars lif och utnyttjande, af institutet med tacksamhet mottagas till fullständigande af dess naturvetenskapliga och skogsteknologiska samlingar. Stockholm å Kungl. Skogsinstitutet i nov. 1907. ÅA. WAHLGREN Skogsvårdosföreningens Tidskrift 1907. Bilaga 2. FÖRTECKNING FÖRENINGENS FÖR SKOGSVÅRD LEDAMÖTER UNDER ÅR 1907. CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1907: Hedersledamöter: ANKARCRONA, VICTOR, Öfverhofjägmästare, Stockholm. BJÖRKMAN, C. A. T., f. d. landshöfding, Stockholm. ESSEN, VON, FR., frih., riksmarskalk, Stockholm. EVERS, ÖscaAR, f. d. generaldirektör, Stockholm. ODELBERG, ÅA. TH., f. d. landshöfding, Stockholm. Föreningens styrelse: WACHTMEISTER, F. CL:SON, grefve, universitetskansler, ordförande. WALLMO, UNO, öfverjägmästare, vice ordförande. HULTIN, J. H., intendent vid Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag. KEMPE, FRANS, fil. d:r, konsul. EDELSTAM, FR., hofjägmästare. Suppleanter: BAER, FR., öfverjägmästare. GIÖBEL, FR., byråchef. WAHLGREN, ÅND., jägmästare, t. f. direktör för Skogsinstitutet. Sekreterare och skattmästare: SCHOTTE, GUNNAR, e. jägmästare, notarie i Domänstyrelsen. Redaktörer för tidskriften: SCHOTTE, GUNNAR, jägmästare, ansvarig utgifvare. HESSELMAN, HENRIK, fil. d:r, docent, botanist vid statens skogsförsöksanstalt. Ständiga ledamöter. (Inbetald afgift 100 kr. en gång för alla.) Abelin, A., f. d. kapten, Norsholm. | Andersson, G., fil. d:r, Djursholm. | Anderson, G., grosshandl., Örebro. Arfwedson, G., bruksäg., Ulfshyttan. Aspelin, Chr., bruksäg., Fagersta. Axell, M., f. d. borgmäst., Stockholm | Bellander, Br., dir., Lenninge, Bollnäs. Bellander, P., e. jägmäst., Bollnäs. Billeruds Aktiebolag, Seffle. Björkman, C. A. T., f.d. landsh., Sthlm. Bonde, C. C:son, frih., öfv. kammarjunk., | Eriksberg, Katrineholm. Boström, F. A., f. d. landshöfd., Sthlm. Braathen, G. P., grosshandl., Sundsvall. | Bråkenhielm, P. J., f. d.landsh., Gysinge. | Bure Aktiebolag, Bureå. Binsow, R., konsul, Saltsjöbaden. Bäcklin, E., med. d:r, Göteborg. Claeson, E., direktör, Uddebo. Danielsson, C., dispon., Uddeholm. Dickson, R., godsäg., Lund. Edelstam, Fr., hofjägmästare, Sthlm. Ehrström, Fr., öfverdirektörsadj., Hel- singfors. Eklund, Ph., forstmäst., Inari (Finl.) Ekman, W., e. jägmäst., Sthlm. Enhörning, E. A., direktör, Sundsvall. v. Essen, H., frih., ryttmäst., Sthlm. Evers, O., f. d. generaldirekt., Sthlm. Folin, V., disponent, Stockholm. Frenkel, M., grosshandl., Göteborg. Geijer, R., disponent, Uddeholm. Giöbel, A., f. d. jägm., Örebro. Giöbel, Fr., byråchef, Sthlm. Gripenstedt, J., frih., Bysta, Kilsmo. Gysinge Aktiebolag, Gysinge. Hamilton, R. G., grefve, Ovesholm. Helsingborgs Sockerfabriks A.-B., Hermelin, R., frih., Fröllinge, Getinge. Hernmarck, A., direktör, Sthlm. Holtermann, O., kab.-kammarh., Sthlm. Jansson, A., grosshandl., Kristinehamn. Jansson, K., godsäg., Vrå, Hölö. Jensen, N. Chr., grosshandl., Karlstad. Jonson, Fr., fabr., Fredriksro, Ockelbo. Katrinefors Aktiebolag, Mariestad. Kempe, Carl, fil. stud., Sthlm. Kempe, F., fil. d:r, konsul, Sthlm. Kempe, Seth M., grossh., Sthlm. Kennedy, J. T., kammarh., Råbelöf, Kristianstad. Klingspor, C., frih., godsäg., Råbäck. Kopparb. o. Hofors Sågv. A.-B., Sthlm. Korsnäs Sågverks Aktiebolag, Gäfe. Kuylenstierna, C., g.-äg., Sperlingsholm. Liberg, L. L., grosshandl., Sthlm. Liedberg, P. O., f. d. ryttmäst., Ystad. Lindahl, E., fröken, Sthlm. Lindman, A., statsminister, Sthlm. Ljunglöf, K., grosshandl., Sthlm. Lovén, Fr., fil. d:r, Uddeholm. Moo. Domsjö A.-B:sskogskontor, Umeå. Molander, A., direktör, Sthlm. Nisser, C. M., bruksäg., Stjernsund. Nisser, C. W., bruksäg., Sthlm. Norström, Cl. G., ingenjör, Sthlm. Olsson, William, grosshandl., Sthlm. Palmér, J. E., disponent, Svalöf. Petterson, A., med. d:r, Uppsala. Petterson, H.. e. jägm., Umeå. Ringstrand, N. G., skogschef, Umeå. v. Rosen, E., grefve, godsäg., Orbyhus. v. Rosen, Fr., grefve, Hedenlunda. Santesson, H., godsäg., Forsby, Ättersta. Schotte, G., jägmästare, Sthlm. Sernander, R., docent, Uppsala. Skogsvårdsstyrelsen i Halmstads län. Stierncrona, D.A., frih., hofj., Eldsberga. Stora Kopparb. Bergslags A.-B, Falun. Svedberg, S., disp., Norserud, Ottebol. Sörensen, N. G., grosshandl., Sthlm. Tamm,G.,hofstallm., Malstanäs, Vadsbro. A. Terichoffs Aktiebolag, Lovisa (Finl.) Tham, S., kapten, Susegården, Getinge. Tham, Vollrath, bruksäg., Sthlm. Tornérhjelm, G., landshöfd., Malmö. Unander-Scharin, E., v. konsul, Umeå. Wachtmeister, F. Cl:son, grefve, Sthlm. Wallenberg, M., vice häradsh, Sthlm. Wikström, Ando, Sundsvall. Ytterstfors Trävaru A.B., Byske. Åkerhielm, G., frih., Dylta bruk. Dessutom 7 ständiga medlemmar aflidna. Årligen betalande ledamöter. Svenska: Aae, T., e. jägmästare, Linköping. Abelin, R., ingenjör, Håkanbol. Abrahamsson, J., inspektor, Särna. Adelsköld, K. F., reservunderlöjtnant, Rosersberg. Adelswärd, C. A., frih., Ryfors, Elm- hult. Adelswärd, Th., Åtvidaberg. Adlercreutz, F., kammarjunkare, Vinö, Lofta. Adolfsfors Aktiebolag, Adolfsfors. Agrell, C., ingenjör, Glafva. ARIförs;, I, med. d:r, Göteborg: Ahlgren, J., e. jägmästare, Falun. Ahlin, A., ingenjör, Eds bruk. Ahlström, E., Bjurfors, Avesta, Ahn, R., priv. forstmäst., Nordmaling. Aktiebol. Ad. F. Hillman, Stugsund. Aktiebol. Bredsjö bruk, Bredsjö. Alenius, N. V., Stennäs, Trehörningssjö. | Alexanderson, G. e. o. hofrättsn., Sthlm. Alexanderson, R., skogselev., Sthlm. Allard, H., med. d:r, Göteborg. Alm, M., utex. skogselev, Stockholm. Almgren, Hj., amanuens, Järfva. Almgren, O., grosshandl., Stockholm. Almgren, R., bruksäg., Forssa, Katri-| neholm. Almlöf, A. P., skogvakt., Gysinge. Almlöf, N., e. jägmäst., Arjepluog. Almqvist, C. J., länsskogv., Halmstad. Almqvist, C. L., godsäg., Algö, Ö. Selö. | Almqvist, F., faktor, Balsjö, Bjurh. Almqvist, K., godsäg., Janslunda, Ö. Selö, Alnarps landtbr.-institut, Åkarp. Alstergren, P., Bograngen, S. Finnsk. | Alströmer, 'J., frih., Mjörnsjö. Aminoff, F., e. jägm., Stockholm. frih., kammarherre, | Andersson, IL. Amnéus, H., v. konsul, Hudiksvall. Amnéus, P. G., insp., Hafverövallen. Andersson, A., disp., Hjortkvarn. Andersson, A., häradsdomare, Björk- hyttan, Lindesberg. Andersson, A., skogsförv., Billingsfors. Andersson, A., kronolänsm., Filipstad. Andersson, A., faktor, Östersund. Andersson, A., nämndem., Ytterhogdal. Andersson, A., hemmansäg., Karben- ning. ' Andersson, A. G., rådman, Sundsvall. Andersson, A. H., fabrikör, Ljung. Andersson, A. K., länsskogv., Mun- kedal. | Andersson, A. T., insp., Grythyttehed. Andersson, B. A., Bråborg, Norrköping. | Andersson, B. E., skogselev, Sthlm. | Andersson, B. E:., skogvakt., Vimo. Andersson, C. B., länsskogv., Sthlm. Andersson, C. P., skogv., Österbymo. Andersson, D. A., skogv., Myrbacka. Andersson, E., förv., Laxsjö. Andersson, Andersson, E., e. jägm., Linghed. GG TINSp:, Bye, bli. Andersson, G., skogsförvalt., Lassby, Niemisel. Andersson, G., jägare, Mälsåker, Stal- larholmen. Andersson, G., godsäg., Kolstad, Norrk. Andersson, H., jägm., Skellefteå. Herman Anderssons bokh., Karlstad. Andersson, J., faktor, Bjurholm. Andersson, J. E., f. d. öfv.-skogvakt., Smedjebacken. Andersson, J. O., kronoj., Vilhelmina. Andersson, L. A., Kärfsåsen. Andersson, L. J., skogv., Tärnsjö. J., godsäg., Sjöberg, Lugnås. FÖRTECKNING ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Andersson, I Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, ning. Andersson, u. P., skogsförv., Sollefteå. N. insp., Rönnöfors, Offerd. N., landstingsm., Hörby. O., insp., Ohn, Indal. O., skogv., Halmstad. P., hemmansäg., Karben- R. A., skogv., Orsa. Andersson, S. P., kronojäg., Folkesta. | Andersson, T., v. komm.-landtm., Falun. | Andersson, W. H., öfv.-skogv., Kårböle. | André, O., bryggare, Charlottenberg. | Andreasson, J., kronoj., Engelholm. | Angeldorff, E., t. f. jigm., Nyköping. | Ankarcrona, 5., kommendörkapt. Sthlm. | Ansell, A., brukskassör, Silfverhöjden. | Apelstam, A. L., grossh., Halmstad. Appelberg, Fr., häradsh., Nederkalix. Arfwedson, E., bruksäg., Österby, Belgv. Arfwedson, N., löjtnant, Hedensö. Arfwedson, W., kapten, Torp, Hedensö. | Arwidsson, C., skogv., Limmared. v. Arnold, O., godsäg., Höglunda, Edsv. Arrhénborg, H., Kilstad, Ulfsby. Arrhenius, K., häradsh., Karlstad. Aschan, B., e. jägm., Kalmar. Aschan, W., major, Umeå. Asker, J. L., e. jägm., Råneå. Asklund, H., intendent, Falun. Aspengrén, A. jägm., Mariestad. Asplind, C., skogsinsp., Finsjö. Asplund, J., kronoj., Afvafors. Atterberg, A., fil. d:r, Kalmar. Augustson, E. A., e. kronoj., Skåre. Austrin, A., bankkamrer, Karlstad. Austrin, G., handl., Väse. v. Axelson, H., löjtn., Mässvik, Värml. bro. Backlund, A., kronoj., Kölsillre. Backlund, K., grossh., Göteborg. Backlund, L., insp., Bispgården. Backström, D., timmerm., Älfdalen. Baer, F., öfverjägm., Linköping. Bager, E., godsäg., Torsberga, Hell-/ berga. | Bagge, O., trävaruhandl., Norrköping. | Bagge, R., förvaltare, Backe. v. Bahr, J., akademisekr., Uppsala. | Berg, un Bakken, N., agronom, Alfdalen. Bark, E., kronöj., Ramsberg. Barr, Hj., ing., Hallstahammar. Barth, J. Chr., konsul, Svartvik. Barthelson, E., jägm., Mariestad. Barthelson, G., öfverjägm., Halna. Bayard, P., disp., Björknäs, Frånö. Beck-Friis, C. C., grefve, Börringe- kloster. Beck-Friis, C. J., frih., disp., Harg. Beck-Friis, J., frih., Söderö, Opphem. Beckman, C. H., Sörbylund, Sköfde. | Woods-Beckman, Fredrik, Djursholm. Beer, O. A., länsjägm., Uddevalla. Beerman, G. E., bruksförv., Ställdalen. Beerman, M., priv. forstm., Ramsele. | Behm, H., v. häradsh., Sickelsjö, Ar- boga. Belfrage, Å., dispon., Dal, Veda. Bellander, N., e. jägm., Leksand. Bengtsson, B., Rödened, Alingsås. Bengtsson, J., riksd., Bjernalt, Torup. Bengtzon, V., bruksförv., Mackmyra. | Bennet, C. W., frih., Rosendal, Mörarp. Bennet, J., frih., Örtofta. | Bennet, W., frih., öfverstelöjtn., Osaby, Växjö. Bennich, G., direktör, Ottebol. Berg, A., inspektor, Strömsund. Berg, C., bruksförv., Charlottenberg. Berg, C. T., e. jägm., Risäter, Råda. | Berg, E., skogvaktare, Malung. | Berg, G., skogsförv., Åtvidaberg. | Berg, G., godsäg., Bruntorp, Kors- berga. Berg, H., bokhållare, Malung. Berg, I., godsäg., Rödjenäs, Nässjö. Berg, J., kronojägare, Idre. Berg, V., kassör, Mora. Berg, V., ingenjör, Nääs, Floda st. Å., e. jägm., Råneå. Berg v. Linde, J. H., ryttmäst., Tjörnarp. Bergdahl, V., kronoj., Korpilombolo. Bergerndal, F., dispon., Horndal. Bergendahl, L., Carlsnäs, Bredåkra. Bergendal, T., dispon., Vikmanshyttan. Bergenstjerna, G., byråchef, Sthlm. Bergenstråhle, R., priv. forstmästare. Sthlm. 6 FÖRTECKNING Berger, H., disp., Krontorp, V. Björneb. | Berggren, C., borgmästare, Gäfle. Berggren, E. J., skogselev, Sthlm. Berggren, E., faktor, Hoting. Berggren, F. A., skogselev, Sthlm. Berggren, H., jägm., Umeå. Berggren, J., faktor, Dockmyr. Berggren, J. O., länsskogv., Svenstavik. Berggren, M., ingenjör, Falun. Berggren, M., jägm., Forsbacka, Åmål. Berggren, N. H., jägm., Linköping. Berggren, O., priv. forstm., Ljungå. | Berggren, O., skogv., Utansjö, Veda. Berglund, E., skogv., Älfdalen. Berglund, F., med. d:r, Svartsjö. | Berglund, I., ingenjör, Ohs, Bor. Berglund, K., skogv., Gåsbornshyttan. Berglund, P. O., faktor, Strömsund. Berglöf, H., skogsförv., Mackmyra. Bergman, E., priv. forstm., Bispfors. Bergman, F. F. A., skogselev, Sthlm. Bergman, J., förv., Kungsgården. Bergman, J. B., kronojägare, Ärila. Bergman, K., stud., Näfverkärret. Bergman, O., e. kronoj., Älfdalen. Bergman, O., disp., Lundsberg, Näs-| sundet. | Bergman, P., e. jägm., Pajala. Berghmark, E. W., insp., Bastuträsk. Berghmark, H., priv. forstm., Bredbyn. | Bergstedt, A., skogselev, Sthlm. Bergsten, E., grosshandl., Sthlm. Bergström, A., bruksäg., Bosjön, Finnsh. Bergström, A., kronoj., Fårebo, Oskarsh. Bergström, B., e. jägm., Lycksele. Bergström, C. E., bokhållare, Särna. | Bergström, D., priv. forstm., Jörn. | Bergström, E., kronoj., Nottebäck. Bergström, J., ingenjör, Falun. Bergström, J. E., Backe. Bergström, K. J., landshöfd., Luleå. | Bergström, L. W., disp., Finnshyttan. Bergström, O., komm.-landtm., Falun. Bergström, O., insp., Gellivare. Bergström, R., disp., Alne, Örnsköldsv. Bergström, S., ingenjör, Sundsvall. Bergvall, A., grosshandl., Örebro. Bergvall, J., kronoj., Pålgård. Bergvall, J. A., länsjägm., Örebro. ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Berlin, N. K., jägm., Jockmock. Berndes, G. F., bruksäg., Jakobsberg. | Berndtson, J., kronoj., Söderköping. | Bernström, J., direktör, Sthlm. Beronius, G., e. jägm., Umeå. Berzelius, A. F., länsjägm., Kalmar. Berzelius, J., domänint., Börstad, Vadst. de Beéesche, L. W., priv. forstm., Lögdö, Vifstavarf. Biel, G., inspektor, Östanå. Bielke, E., grefv., Slattefors, Hjulsbro. Biesért, E., bruksäg., Lennartsfors. Biesért, J. V., bruksäg., Töcksfors. Bill, H., utex. skogschef, Leufsta bruk. Billmark, H. C., förv., Bollsta bruk. Bjelke, O., skogselev, Sthlm. Bjurberg, S. A., priv. forstm., Örträsk. Björck, J. E., v. häradsh., Sthlm. Björkbom, C., jägm., Östersund. Björkegren, G., förv., Ekebyholm, Rimbo. Björklund, E. R., jägm., Vänersborg. Björklund, E., landtbr., Skara. Björklund, G., e. jägm., Östersund. Björklund, O., godsäg., Rörön, Mån- såsen. Björkman, N., e. jägm., Sorsele. Björnberg, A. G., kronoj., Bottnaryd. Björnström-Steffanson, H., löjtn., Sthlm. Blackert, A., doktor, Svärtagård. Bladin, K. A., kronofogde, Hedemora. Bladin, O., komm.-landtm., Limeds- forsen. Blakstad, J., bruksäg., Arvika. | v. Blixen-Finecke, F., frih., hofjägm., Näsbyholm. Blixt, C. A., skogv., Tidesrum. Blixt, C. B., skogv., Boxholm. | Blohm, A. Th., ingeniör, Trelleborg. Blohm, B., skogselev, Sthlm. Blomberg, A., e. jägm., Halna. Blombergsson, J. H., jägm., Uppsala. Blomgren, R., skogsinsp., Kårböle. Blomqvist, J., skogv., Färila. Blomstrand, H., kommissarie, St.Bosarp. Boberg, S., skogselev, Grangärde. Bohnstedt, E., hofjägmäst., Rinkesta, Ärila. Bolander, G., utex. skogselev, Luleå, FÖRTECKNING Bolander, G., inspektor, Braås. Bolin, C., bergsingenjör, Falun. Bohlin, O., e. jägm., Lycksele. Bolin, S., skogselev, Sthlm. Bond, G., skogsplant., Norby-Wallda. Trolle-Bonde, C., grefve, Trolleholm. Bonde, Ch., grefve, Mauritsberg, Ö. Husby. Bonde, C. G., frih., 1:e sekr., Sthlm. | Bonde, G., grefve, Hesselby, Spånga. | Bonde, Ph., grefve, Husbygård, Bettna. | Boréll, G., bruksäg., Tofverum. Borg, A., artist, Örebro. Borg, G, jägm., Skellefteå. Borg, O., A:son, faktor, Oviken. Borg, R., stud., Falun. Borglind, A. D., jägm., Gellivare. Borglind, J. H., jägm., Falun. Borgström, B. G., rådman, Kristianstad. Borgström, G. A., skogv., Orsa. Borgström, Knut, Örträsk. Borin, V., skogsinsp., Tallsjö. Bornebusch, R. H., skogsförvaltare, Västra Torup. Boseus, E , skogselev, Sthlm. Boseus, E., disponent, Lessebo. Boström, G. S., godsäg., Östanå. Boström, J. L., insp., Bodbyn, Bur- träsk. Boström, K., e. kronoj., Skellefteå. Boström, P. A., länsskogv., Brunflo. Botvidsson, G., Vittinge, Åsvittinge. Boxholms Aktiebolag. 8 ex. Braathen, E., Göteborg. Brahe, M., grefve, kammarh., Rydbo- holm, Rydbo. Brandström, C. O. V., kronoj., Finne- rödja. Bratt, Hj., e. jägm., Jörn. Brattström, E., Karlstad. Bredvitz, A. L., skogv., Rätansbyn. Breitholtz, C. S., grufförv., Bispberg. ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER Bremberg, F. O., jägm., Sthlm. Brink, L., inspekt., Forsbacka. de Broen, G., f. d. jägm., Nyköping. Brolén, H., disp., Nyhammar, Gran- | gärde. Brolin, E., Hudiksvall. Brolin, G., disponent, Stugsund. Brolin, G., stud., Stugsund. Brolin, G., stud., 'Tomtebo, Stugsund. Brolinson, P. A., godsäg., Utål, Ro- slagsbro. Broman, J. F., direkt., Ope, Östersund. | Broomé, L., major, Sthlm. Brorström, V., jägm., Hälsingborg. Broström, J., förvalt., Ahult, Kosta. Broström, R., disp, Näfvekvarn. Broström, T., landskamrer, Karlstad. Brun, J., skogselev, Sthlm. Bruhn, S. B., godsäg., Vallda, Kungs- backa. | Brunes, A., disp., Hofvid, Sundsvall. Brunke, J. A., hofjäg., Drottningholm. Brunnström, S , löjtn., Bjerbolund, Rögle. Brusén, M. L., kronoj., Kloten. Brusewitz, C. A., disp., Limmared. Brynolf, O., grosshandl., Norrköping. Burchardt, P. v. konsul, Kramfors. Burchardt, P. B., Burträsk. Burén, A., godsäg., Grytgöl, Ljusfallsh. Burman, A., jägm., Gellivare. Bursie, H., öfverstelöjtn., Lannatorp, Grästorp. Bygdén, G. W.,. kronojäg., Lycksele. Bylund, G., priv. forstm., Hernösand. Biälund, J., öfverskogv., Ange. Byström, A , länsskogv., Vansbro. Bågenholm, G., Alnarp, Åkarp. Bäckgren, A., landtbr., Dohnafors, Askersund. Bäcklin, E., kansliråd, Sthlm. Bäcklund, A., skogsinsp., Strömsund. Bäcklund, E., skogsförv., Ramsele. Bäckman, N. A., skogselev, Sthlm. Bäckman, O. N., fanjunk., Svenstavik. Bäckström, A., löjtn., Julita, Äs. | Bäckström, C. A., kapten, Sthlm. Bäckström, C. J., kronoj., Torsö. Beckström, F., direktör, Orebro. | Bäärnhielm, G., kassör, Ljungå. Böklin, D., godsäg., Täckhammar, Nyköping. Calissendorff, H , disp., Hudiksvall. Callén, E. O., faktor, Råneå. Callerström, E., handl., Påskallavik. Canell, F., godsäg., Koppom, AÄmot. 8 FÖRTECKNING ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Carbonnier, H., länsjägm., Eksjö. Carlander, O., Blombacka, Kålltorp. Carlberg, A., e. jägm., Villingsberg, Valåsen. Carlberg, P. M., bruksäg., Sthlm. Carlborg, A., bruksäg., Sthlm. Carlén, A., priv. forstm., Luleå. Carlén, E., kronoj., Bjurfors, Avesta. Carleson, C., domänfiskal, Sthlm. Carlgren, M., utex. skogselev, Östbyn, | Anundgård. Carling, C., godsäg., Borås. Carlqvist, O., häradsh., Väreboda, Ryssby. | Carlsen, G., godsäg., Tunbyh., Smedst. Carlsson, A., bruksäg., Storbron, Filip- stad. Carlsson, A., skogsförv., Ockelbo. Carlsson, A. G., kronoj.. Bratteborg. Carlsson, A. J., kronoj., Kosta. Carlsson, B. G., häradsdomare, Bäck. Carlsson, C., skogv., Idre. Carlsson, C. A., jägm., Arvidsjaur. Carlsson, C. E., ingen., Stadra, Rockesh. Carlsson, C. J, e. kronoj., Hamra. Carlsson, E., länsskogv., Strömstad. Carlsson, J., bitr. jägm., Växjö. Carlsson, J., grossh., Uddeboö, Norrt. Carlsson, J.. E., kronoj., Slättåkra. Carlsson, J. O., kronoj., Strängsered. Carlsson, J. W., godsäg., Dåwö, Munkt. | Carlsson, L. H., skogselev, Sthlm. Carlsson, L. J., flottn.-chef, Moelfven Carlsson, O., trävaruhandl., Degersel, Hundsjö. Carlsson, O. F., Hällnäs. Carlson, R., bruksförv., Domnarfvet. Carlstein, J. E. F., f. d. kronof., Suntak. Carlstein, L., skogvakt., Ljungå. Carlstén, A. E., handl., Insjön. Cassel, E., bergsing., Kärrgrufvan. Cassel, G., jägm., Östersund. Cederbaum, G., jägm., Mullsjö. Cederberg, S. J., jägm., Arvidsjaur. Cedercrantz, C., landshöfd., Kalmar. Cedergren, A. N., e. jägm., Sthlm. Cederqvist, R. A., folkskoll., Göteborg. Cederström, C. G. R,, frih., kabinetts- kammarh., Fredrikslund, Uppsala. Cederström, E., frih., Krusenberg, Upps. | Cedervall, A. O., bokhållare, Orsa. Cedervall, E., godsäg., Eknö, Valskog. v. Celsing, E., löjtn., Biby, Eskilstuna. v. Celsing, H , agronom, Tandla, Hållsta. v. Celsing, L. A., kammarh., Lindhol- men, Barfva. Cervin, B. E., kontorschef, Sthlm. Christiansson, C., e. o. hofrättsn., Sthlm. Christiernsson, E., bruksinsp., Hassel- fors. Christoffersson, C. B., jägm., Ryssby. Christophersen, I., disp., Fryksta. Chöler, E., bruksäg., Gårdsjö, Ö. Emterv. Clairfelt, A. M., godsäg., Rosenlund, Mörarp. Claughton-Wallin, Hugo, Dannemora. Clausén, A., insp., Storfors, Piteå. Colding, H., jägm., Mäsheda, Braås. Colleen, H., disp., Marieholm, Hillerst. Colliander, A. E., godsäg., Mengsholm, Lagmansholm. | Coos, O., e. jägm., Hällnäs. Cornelius, C., bruksäg., Forss station. Cornelius, G., direktör, Sthlm. Cornell, J. F., major, Sundsvall. Coyet, G., kammarh., Torup, Bara, Crantz, H., inspektor, Sveg. Crona, E., bokhållare, Söderfors. Cronstedt, F.W.,grefve,Fullerö, Västerås. Garpenberg, Dahl, E., förvalt., Bottnaryd. Dahl, E., skogselev, Sthlm. Dahl, W., e. jägm., Sunnemo. Dahlberg, A., förv., Ala, Ljusne Dahlberg, A., kronoj., Hamra. Dahlberg, B. H, professor, Uppsala. Dahlberg, E. L., kronoj., Älfsby. Dahlberg, F., skogselev, Sthlm. Dahlberg, H., e. jägm., Mariestad. Dahlberg, J. A., kronoj., Arjepluog. Dahlberg, J. P., bruksäg , Bollsta bruk. Dahlberg, N. W., disp., Välja, Bollsta bruk. Dahlén, B., skogselev, Sthlm. Dahlgren, A., länsskogv., Nyhammar. Dahlgren, B. E., disp., Taberg, Finn- mossen. FÖRTECKNING Dahlgren, E., bruksäg., Ransäter, Dahlgren, E., skogsförv., Strömsund. Dahlgren, J., e. jägm., Omberg, Al- vastra. Dahlin, A., skogv., Öfverhogdal. Dahllöf, T., förvaltare, Orsa. Dahlman, S., v. konsul, Hernösand. Dahlstrand, F. A., handl., Örebro. Dalén, H., skogsförv., Sollefteå. Damstedt, M., sågverksäg., Frånö. Damstedt, N., sågv.-äg., Brunne, Frånö. Danielsson, A., e. kronoj., Kloten. Danielson, C., bruksförvalt , Stöpsjön, Fogdhyttan. Danielsson, E., bitr. jägm., Kristinehamn, Danielson, O., godsäg., Åkerby, Skär- kind. Danielsson, P., skogv., Äppelbo. Danielson, U., e. jägm., Västervik. Davidsson, C., priv. forstm., Järfva. Dawson & C:o, J. W., agenter, Göteb. Deijenberg, J. O., grossh., Göteborg. De la Gardie, J., grefve, godsäg., Maltesholm, Tollarp. Delin, N., e. jägm., Torsby. Dickson, A., godsäg., Ellensdal, Alingsås, Dickson, E., godsäg., Sparreholm. Dickson, W., fil.d:r, Seckestad, Moholm. Dieden, Th , v. hrdsh., Karlslund, Örebro. Dietrichson, S. L., disp., Utvik, Sundsv. Dillström, K. V., förvalt., Mora. Djurklou, G., frih., Örebro. Domeij, S., faktor, Norrflerke. | Douglas, L., grefve, landsh., Linköping. Douhan, H., förvalt., Bomhus. Drake, A., godsäg., Skalltorp, Katrineh. Dunér, J., kronoj., Värmlandsbro. Dusén, K. F., lektor, Kalmar. Dybeck, F., insp., Gäfle. Dybeck, G., skogv., Nås. Dybeck, O., skogv., Nås. Dybeck, W., länsjägm., Falun, | Dyberg, E. E., förv., Rundvik, Nord- | maling. Dyberg, L., insp., Dal, Veda. Dyrssen, G., landshöfd., Karlstad. v. Eckermann, E., hofjägm., Edeby, Sparreholm. | Edlund, E. | Ekelund, A., godsäg., ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. 9 v. Eckermann, W., kammarh., Söder- tuna, Gnesta: Edholm, D. A., inspektor, Bispfors. Edlund, E., flottningschef, Leksand. A., förvalt., Ockelbo. Edman, O. A., faktor, Tallsjö. Egerström, A., öfverjägm., Umeå. Egerström, Fr., v. häradsh., Sthlm. Egnell, E., direktör, Sthlm. Ehnbom, Fr., jägm., Nyteboda. Ehrenborg, H, trävaruh., Norrköping. Eisen, G., skogsförv., Strömsb., Tierp. Ek, N. E. J:son, kronoj., Gellivare. Ek, S., kronoj., Leksand. Ekberg, A., insp., Trångsund, Sthlm. Ekberg, A., länsskogv., Barnabro, Varb. | Ekberg, J. E., länsskogv., Bettna. Ekberg, L., godsäg., Dagsnäs, St. Bjurum. Ekblom, A. G., skogv., Rönneshytta. Ysunda, Fin- spång. Ä Ekelund, G., godsäg., Hult, Åby. Ekelund, H., godsäg., Sthlm. af Ekenstam, G., skogselev, Sthlm. af Ekenstam, Th., häradsh., Visby. Eklund, C. J., kronoj., Hvittaryd, Eklund, M. J., skogv., Nås. Eklöf, C. A., kronoj., Haddebo, Hjortkv. Eklöf, K., skogv., Ransberg, Ransäter. Ekman, A., jägm., Fredrika. Ekman, A., bruksäg., Mo gård, Dofverst. Ekman, A. G., kronoj., Vassgårda, Kristinehamn. Ekman, C., e. jägm., Luleå. Ekman, G., ingenjör, Göteborg. Ekman, J. A., ärkebiskop, Uppsala. Ekman, J. L., disp., Gustafsberg, Sundsvall. Ekman, 0. C., godsäg., Bjärka-Säby, Bjärka. Ekman, R., e. jägm., Umeå. Ekström, F., utex. skogslärl., Hörja. Ekström, G., trävaruhandl., Östersund. Ekström, K , kronoj., Larslund. Ekströmer, J. M., f. d. kapten, Fogelfors. Ekströmer, Th., ingenjör, Fogelfors. Ekwall, R., v. konsul, Halmstad. Elander, J., handl., Eklanda, Tengened. Elfgren, Harald, Löfånger. 10 Elfstrand, P. F., jägm , Karlstad. Elfvik, E., e. jägm., Skellefteå. Elgström, N., ingenjör, Örebro. Eliasson, G., länsskogv., Kungelf. Eliasson, P., O., faktor, Bredbyn. Ellström, C. A., skogv., Furudal. Elmberg, G., handl., Österbymo. Enander, S. J, kyrkoh , Lillherrdal. Enberg, B., jägm., Örnsköldsvik. Enderlem,. &. F., Ng. Åkerö, Bettna. Eneberg, R. A:son, jägm., Åsele. Eneroth, O., skogselev, Sthlm. Engberg, G., rådman, Alingsås. Engdal, G., e. kronoj , Liljedal, Segmon. Engelmark, O. J., insp., Murjek. v. Engeström, J., v. häradsh., Sthlm. v. Engeström, J., godsäg., Strängnäs. Engholm, G., priv. forstmäst., Sthlm. Englund, C. J., Tjelfvesta, Snaflunda. Englund, G., direktör, Gäfe. Englund, G., t. f. jägm., Grangärde. Engman, A., e. jägm., Piteå. Engström, C., bruksförv , Starbo, Gräsb. Engström, S., priv. forstm., Ramsele. Engströmer, Gösta, Strömsund. Engströmer, O., e. jägm., Hudiksvall. | Engströmer, T., skogselev, Sthlm. Enhörning, E., förvalt., Falkenberg. Enström, G. J., kronoj , Fagerh., Roknäs. Envall, H., förvalt., Saladamm. Ericson, A., insp., Sparreholm. Eriksson, A., Granhed, Helleforsnäs. Eriksson, A., skogv., Korsån. Eriksson, -A. E., länsskogv., Sveg. Eriksson, A. G., länsskogv., Mattmar. Eriksson, A. J, trävaruh., Norrköping. | Ericsson, C. J., skogv., Hid. Erikson, E., förvalt., Ludvika. Eriksson, E., e. jägm., Guldsmedshyttan. Eriksson, E., skogv., Lögdö, Vifstavarf. Ericsson, E., bruksäg., Granbergsdal. Eriksson, E., länsskogv., Borås. Eriksson, E., skogv., Tärnsjö. Eriksson, E. J., trävaruh., Äppelbo. Eriksson, E. L., e. kronoj., Brunflo. Ericsson, G., jägm., Örebro. Eriksson, I., skogv., Viksjö. Eriksson, I., bruksidk., Gyttorp. Erikson, J., fabriksidk., Rydboholm. FÖRTECKNING ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Eriksson, J., e. kronoj, Älfdalsåsen. | Eriksson, J., e. kronoj., Beljom. Erikson, J. A., insp., Alfta. Eriksson, K. E., Kyrkbyn, Bredgrind Ericsson, L. M., fabr., Ahlby, Fittja. Ericsson, N., bruksäg., Ramsberg. Eriksson, N. A., faktor, Niemisel. Eriksson, N. J., skogv., Våmhus. Ericson, O., insp., Kramfors. Ericsson, O., skogv., Råda. Erickson, O., domänint., Bjersby, Hult. Erikson, O., Odenstad, Heljebol. Eriksson, O. F., kronoj., Arjepluog. Eriksson, P., dispon., Hofors. Eriksson, P., kronoj., Kloten. Eriksson, P., kyrkovärd, Lekvattnet. Erikson, j:r, P., Skoga, Råda. Eriksson, P. H., Nysäter, Gillberga. Ericson, W., disp., Strömtorp. Eriksson, William, Norrsundet. | Ernberg, A., v. konsul, Karlskrona. Ernberg, V., e. jägm., Vindeln. Ersson, J. A., kronoj., Öfvertorneå. Ersson, L. J., skogv., Björbo. Erstad, G., trävaruhandl., Långsele. Esseen, B., bruksförv., Strömsdalsbruk. Esseen, G., e. jägm., Östbyn, Anundg. v. Essen, A., frih, kammarh:, dida- holm. | v. Essen, C. J., auditör, Änge, Brunflo. v. Essen, Fr. J., frih., kammarh., Ströms- berg, Jönköping. Estberg, M., e. jägm., Sollefteå. Estberg, N., kronoj., Ramsjö. Everitt, K. A., ing., Uddeholm. Evers, A., disponent, Borås. Evers, H., bruksäg., Åkerby, Gräfveby. Fagerberg, A., skogv., Resele. Fagerholm, A., godsäg., Vallnäs. Fagerlin, A. T., jägm., Edebäck. Fagrell, E., skogv., Ulfshyttan. Fahlander, F. F., bankdir., Örnsköldsvik. Fahlbäck, K., bruksäg., Kopparberg. Fahlén, H., auditör, Sthlm. Fahlström, P. A., disponent, Vallsta. Fahlvik, Hans, Myrbacka. Falk, C., öfverskogv., Ljusdal. | Falk, C. A., kronoj., Bona, Karlsby. FÖRTECKNING ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Falck, C.'R., e. jägmästare, Sveg. Falk, H., sekreterare, Sthlm. Falk, K., bruksäg., Gravendal. Falk, K., e. jägm., Östersund. Falk, P. A., kronoj., Muoskosel. Falck, R. I., disp., Eda, Charlotten- berg. Falke, H., grossh , Skatviken, Grythytt. Falkenberg, C., frih., kammarh., Lag- mansö, Vadsbro. Falkenberg, H., frih., kapten, Värml.- Säby. Fedeler, Th., e. jägm., Marma. Fegthy J. P.;, bruksäg., Sthlm: v. Feilitzen, M., öfverdirektör, Sthlm. | Fellenius, W., e. jägm., Östersund. Fengersfors bruks A.-B., Tösse. Fernström, J., kronoj., Alster st. Filipsson, L. J., komm.-landtm., nersborg. Fischer, G., e. jägm., Örebro. Fjellström, G., Granvik, Seskarö. Flach, W., kansliråd, Sthlm. Fladvad, J., Bergvik, Hofverberg. Fladvad, O. E., insp., Bodsjö. Vä Fleetwood, E., frih., ryttm., Odensvi- | holm. Flemström, E., kronoj., Helgum. Flemström, J., kronoj., Tåsjö. Flodell, H., faktor, Bjurholm. Flodell, J. E., faktor, Bjurholm. Flodén, C., kronoj., Lundsbrunn. Flygt, H., disp., Bollstabruk. Fock, H., kammarh., Höfverö, Sörby. Fogelberg, C. G., direktör, Kosta. Fogelström, I. O., grossh., Örebro. Follin, G. A., major, Pålsjö, Helsing- borg. Formgren, J., inspektor, Delsbo. Fornell, B., e. jägm., Linköping. Forsberg, A., skogv., Korsån. Forsberg, C. O., bruksförv., Deje. Forsberg, E., förvalt., Hagfors. Forsberg, K., grossh., Sthlm. Forsberg, K., skogv., Skutskär. Forsberg, L. F., förvalt., Älfdalen. Forsberger, G., skogsförv., Ängelsfors, Stjernsund, I I LR Forsgren, G., bruksförv., Långrör, Sö- derhamn. Forsgren, M., skogsförv., Junsele. Forshaga Sulfit A.-B., Forshaga. 5 ex. Forslund, M., kronoj., Los. Forsman, C. F., kronoj., Burträsk. Forssbeck, I., e. jägm., Bredbyn. Forssell, A., intendent, Sthlm. Forsseen, K. A., förvaltare, Töre. Forszén, H. A., insp., Nylandsby, Ramsele. Fosser, N., godsäg., Halleby. Fougberg, C., e. jägm., Umeå, Francke, O., grosshandl., Sthlm. Francke, R., grosshandl., Sthlm. Fredenberg, K., generaldirektör, Sthlm. Frederiksen, J. F., ingenjör, Baskarp. Fredholm, C. G., källarmästare, Kil. Fredholm, K., bitr. jägm., Östersund. Fredriksson, O., Jettingstad, Ödeshög. de Frese, T., f. d. jägm., Fristad. Frick, J., e. jägm., Arvidsjaur. Friedemann, C., forstmeister, Löfed, Forshaga. Fries, G., bitr. länsjägm., Karlstad. Friström, G., priv. forstm., Ljungå. Frostenson, G., Liatorp. Frykholm, G., skogsinsp., Backe. Fryklöf, E., priv. forstm., Sollefteå. | Frykman, D., jägm., Vilhelmina. Frånberg, B. E,, kronoj., Alsen. | Frånberg, E. M., kronoj., Gellivare. Frölich, H., priv. forstm., Uppsala. Funkquist, K., direkt., Tomta, Ransta. | Fåhreus, I., jägm., Västerås. Fogelberg, H., e. jägm., Teufstabruk. | | Gahn, H. J, F., kapten, Kåfalla. Garbom, J. G., kronoj., Koskivara. Gaunitz, V., jägm., Sorsele. Gavelin, L. T., kronoj., Vilhelmina. Gavelius, O., disponent, Sandviken, Dynäs. Gebbers, E., skogschef, Liljendal, Oforssen. De Geer, berg. De Geer, F., frih., landshöfd., Marie- stad. De Geer, F., frih., priv. forstm., Lingh. Om- D., frih., skogselev, 1 FÖRTECKNING De Geer, L., frih., landshöfd., Kristi- | anstad. Geete, E., e. jägm., Särna. Geijer, Chr., bruksäg., Brattfors, Filip- stad. Geijer, E., priv. forstm., Tönnet, Eksh. Geijer, E., häradshöfd., Örebro. v. Geijer, G., e. 0. hofrättsn., Nydala kloster, Vrigstad. v. Geijer, W., löjtn., Vegeholm. af Geijerstam, A., ing., Vestanfors. mar, Sällinge. Genberg, O., faktor, Bredbyn. Generalst. Litografiska Anst., Sthlm. Gerdts, W., ing., Östanå, Glimminge. | Gerdts, W., disp., Skansen, Ousby. Gille, C., bruksförv., Leufstabruk. Gimo Bruks Aktiebolag, Gimo. Gisslén, N., disp., Mariedal, Östersund. Glas, G. L., skogsförv., Lycksele. Glitberg, M., Gislöf, Cimbrishamn. Goldkuhl, A. bergsing., Nautanen. Grafström, A., e. kronoj., Luleå. Grafström, O., Bjällsta, Indal. Gran, A., skogv., Gäfvunda. Gran, G. E., e. jägm. Östersund. Granlund, E., kronoiansman, Nysättra, | Roslagsbro. Granström, E., disp., Bergvik. Gredin, K., kronoj., Borensberg. Green, G. A., kronoj., Vintrosa. Grenander, T., e. jägm., Burträsk. Grill, B., ryttm., Abbotnäs, Valla. Grill, Th., disponent, Godegård. Grindal, Th., förvaltare, Orsa. Grinndal, Th., e. jägm., Skogshall, Eskilstuna. Grip, A. G., e. kronoj., Fånöö, Sthlm. Grip, Hj., faktor, Viken, Fyrås. Gripenstedt, C., v. häradsh., Nynäs, Mosstena. Groth, B., skogselev, Sthlm. Groth, E. F., öfverjägm., Östersund. Groth, G., dispon., Luleå. Groth, S., disponent, Mariestad. Grufman, D., e. jägm., Umeå. Gruffman, E., kronoj., Lycksele. Grundström, C. A., dispon., Valåsen. ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Gräslund, C., bruksförv., Karlskoga. Grönberg, G., fil. d:r, Sthlm. Grönblad, Hj., e. o. hofrättsn., Falun. Grönkvist, A. J., kronoj., Funäsdalen, Grönlund, M., förvalt., Stafre. + Grönvall, E., bruksäg., Sthlm. Grötting, O., förvalt., Ludvika. Gudmundsson, A. M., Vastad, Slöinge. Gume2lius, T., grufing., Rämshyttan. Gunnarson, P., pastor, Svalöf. | Gunnerfeldt, E., kronoj., Niemisel. af Geijerstam, C., bruksäg., Rockham- | Gunterberg, F., e. jägm., Nederkalix. Gustafsfors Fabr. A.-B., Skåpafors. | Gustafsson, A., öfverskogv., Vikmansh. Gustafson, E., disponent, Mjölby. Gustafsson, E, kronoj., Björksele. Gustafsson, J., insp., Marianelund. Gustafsson, J., kronoj., Drottningholm. Gustafsson, J. D., skogv., Sommen. Gustafsson, P. J., e. kronoj., Hästbo. Gustafsson, Th. W., plantör, Häglinge. Guttormsen, G., flottn.-chef, Mölnb. | Guttormsen, O., förvaltare, Mora. Gyllenhammar, F., förvaltare, Vestanå, Viksjö. | Gyllenhammar, G., jägm., Bollnäs. | Gyllenkrok, A., frih., kammarherre, Björnstorp. Gyllenkrok, C. A. F., öfverjägmästare, Hagelsrum. Gyllensköld, A. Th., kammarjunk., Vallen, Vallberga. Gyllenstierna, J., frih., ryttm., Bjersgård, Klippan. Gyllensvärd, E., akademiräntm., Upp- sala. Göransson, G. G., kronoj., Finnerödja. Göransson, W., kamrer, Huskvarna. Göteborgs Gummibolag, Göteborg. Göthe, A., länsjägm., Sollefteå. --Göthe, C. G., f. d. öfverjägm., Växjö. Göthe, G. A., e. jägm., Växjö. | Göthe, V., jägm., Älfsbyn. Haag, P., skogv., Orsa. Haage, J., trävaruhandl., Sthlm. Herner, E. L., bruksförv., Storfors. Hagbohm, C. E., kronoj., Hornsö. Hage, C., sågverksäg., Hedemora. FÖRTECKNING Hagelqvist, E. E, fabriksidk., Borås. Hagelstein, A , skogselev, Sthlm. Hagström, C. F., godsäg., Sthlm. Hagström, S., skogselev, Sthlm. Hagströmer, A., Töfversta, Skebokvarn. | Hahr, A., jägm., Uppsala. Hahr, Th, öfverjägm., Västerås. Halfvarsson, J., kronoj., Hamra. Halfvarsson, P., kronoj., Nyhammar. Hall, A. J., kronoj., Gällared. Hallberg, J. A., kammarskrifv., Göteb. Halldin, G., jägm., Gellivare. Haller, E., e. jägm., Grönsinka, Hornd. Hallgren, G., e. jägm., Rånnum. Hallgren, L., förv., Borr, Ljusdal. Hallin, S., fil. stud., Svärdsjö. Hallqvist, Fr., skogv., Nås. Hallström, P., kronoj., Vrigstad. v. Hallwyl, W., grefve, godsäg., Sthlm, Hamberg, C., direktör, Göteborg. Hamberg, S. J., grossh., Hernösand. Hamilton, A., grefve, Hedensberg. ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. 13 Hansson, O., förv., Näsby, Taxinge-N. Hanström, K.,' e. jägm., Sthlm. Hartelius, E., professorska, Grimstorp, Sandhem. Hartman, E. L., bryggeriäg., Jönköping. Hasselblad, C. F., disp., Sprängsviken. Hasselfors Bruks Aktiebolag. 2 ex. | Hay, B., disponent, Jönköping. Hay, B., ryttmästare, Jönköping. Hazelius, G., direktör, Södertelje. Hedberg, G., disp., Forss, Bjästa. Hedberg, I., kassör, Björna. Hedeman-Gade, E., e. jägm., berg. Hedenmark, A., priv. forstm., Hede. Hedenstierna, A. O. E., kammarh., Mariestad. Rams- | Hedenstierna, H., häradsh., Stjernebo, Hamilton, A. R., grefve, Ottekil, Björkv. | Hamilton, G., grefve, Hjelmsät., Blomb. Hamilton, H., grefve, landsh., Gäfle. Hamilton, J., grefve, godsäg., Lyckås. Hammar, F., ingenjör, Töcksfors. Hammar, S., direktör, Skara. Hammarberg, A., faktor, Norrflerke. Hammarberg, Hammarberg, K., kronof., Arvika. Hammargren, I. L., kronoj., Viksjö. Hammarlund, N., plant., Gärdsköpinge. Hammarskjöld, H., statsråd, Sthlm. Hammarstrand, E., skogselev, Sthlm. Hammarstrand, V., jägm., Göteborg. Hamrin, J., v. komm.-landtm., Luleå. Hansback, L., nämndeman, Älfdalen. Hansen, A., skogselev, Sthlm. Hansson, A., insp., Bengtsfors. E. I., jägm., Gellivare. | Hansson, A. J., hemmansäg., Bringåsen, Kyrkås. Hansson, C. A., bruksförv., Kilsmo. Hansson, E., öfverskogv., Jernboås. Hansson, Erik, Backa, Rättvik. Hansson, E. A., länsskogv., Karlshamn. Hansson, H., trävaruh., Bollnäs. Hanzon, H. W., trävaruh., Kristinehamn. Kisa. Hederström, S., skogselev, Sthlm. Hederström, L., e. jägm., Söderfors. Hedin, J. A., faktor, Norrflerke. Hedin, O., öfverskogv., Hellefors. Hedin, O.. förvalt., Karlstad. | Hedlund, A., länsskogv., Orsa. Hamilton, H. R., grefve, Vik, Stigtomta. | Hedlund, J., faktor, Afvafors. Hedman, R. E., kronoj., Norsjö. Hedman, V. R., e. kronoj., Örträsk. Hedqvist, A., v. konsul, Piteå. Hedqvist, C. A., bruksäg., Piteå. Hedqvist, J., insp., Jockmock. Hedström, A. G., f. d. öfverjägmäst., Partilled. Hedström, G., skogv., Falun. Heen, E., skogv., Mässbacken. Hegardt, H., löjtn., Latorps bruk. Heijkenskjöld, E., bruksäg., Skinnskatte- berg. Heijkenskjöld, L., Forshammar. Helldin, A., skogv., Älfdalen. Helleberg, Th., major, Karlstad. Hellegren, G. O., ingeniör, Ljusdal. Hellerstmöm, S., godsäg., Marielund, Nättraby. Hellman, G.B., agron., Fors, Vessigebro. Hellner, J., f. d. justitieråd, Sthlm. Hellner, K., ingeniör, Kristinehamn. Hellström, A., t. f. jägm., Burträsk. bruksäg., Grimsö, 14 Hellström, O., disp., Ludvika. Hellström, Th., skogsförv., Hörneå. Helmers, E., skogselev, Sthlm. Helsingborgs Träförädlingsaktiebolag. Hemberg, E., länsjägm., Växjö. Hemmendorff, faktor, Hörneå. Henriksson, A., länsskogv., Gusselby. | Henrikson, A., kronoj., Pålgård. Henriksson, A., kronoj., Forsbacka, Åmål. Henricson, A., Karlslund, Skärkind. Henrikson, Chr., godsäg., Karlstad. Henriksson, Chr., insp., Hennikeham- mar, Nyhyttan. Henriksson, K. G., kronoj., Gnesta. Henriksson, L. A., skogsförv., An-| karsrum. | Herlenius, A., kapten, Storfors. | Hermelin, K., frih., Mälsåker, Stallarh. | Hermelin, M., frih., Österby, Folkesta. Hermelin, Th., frih., öfverjägm., Piteå. | Hermelin, Th., frih., Hättorp, Tjällmo. Hernöd, C. O., priv. forstm., Fränsta. Hero, J., skogv., Korsån. Hesselman, H., fil. d:r, docent, Sthlm. Heyman, W., sekreterare, Linköping. Hillman, R., direktör, Stugsund. Hjelm, E. O., skogsförv., Bollnäs. Hjeronymus, G., disponent, Aneby Hjersing, C. M., disp., Borkhult, Björsät. Hjertqvist, Tor, Västervik. Hjort, E., e. jägm., Umeå. Hjort, E., kronoj., Svanstein. Hjort af Ornäs, E., bruksförv., Finnbo, | Smedjebacken. Hiort, K. N., skogselev, Sthlm. Hjorth, O., direktör, Sandviken. Hjortsberg, E. J., kronoj., Köping. Holck, H., grefve, Skeinge, Ousby. + Hollender, E., disp., Edsvalla. Hollgren, C. A., jägm., Halmstad. Hollström, L., skogselev, Sthlm. Holm, K., S. Kempes kontor, Sthlm. Holm, O. E., e. jägm., Gellivare. | Holm, U., godsäg., Strömsund. Holmberg, H., grossh., Sthlm. Holmberg, N., skogsinsp., Stensele. + Holmerz, C. G., f. d. dir., Uppsala. | Holmgren, A., bitr. jägm., Strömsund. | Holmström, K. F., skogsrätt., FÖRTECKNING ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. | Holmgren, D. A., kronoj., Vilhelmina. Holmquist, C. G., kronoj., Bålsta. | Holmqvist, E. H., kronoj., N:a Bergnäs. Holmquist, F., landshöfd., Falun. Bisp- gården. Holst, J., flottn.-chef., Gysinge. v. Horn, E., kammarjunk., Stocksund. v. Horn, H., godsäg., Follnäs, Ösmo. | Hullström, C. R., jägm., Marma. Hult, W., skogv., Svartnäs. Hultberg, L. J., landtbr., Hasslerör. Hultin, J. H., e. jägm., intendent, Falun. Hulting, J., doktor, Norrköping. Hultmark, D., e. jägm., Uppsala. Humble, O. Hj , länsjägm., Östersund. Huss, E., disp., Jerfed, Örnsköldsvik. Hwasser, A. Th., bruksförv., Lesjöfors. Hyckert, A., e. jägm., Älfsby station. Hyltén-Cavallius, C. F., öfverstelöjtn., Halmstad. Håkansson, G., underlöjtn., V.-Rämen. Håkansson, N., Björstorp, Emmaljunga, Håkansson, P., bruksförv., Mariedam. Hård, J. A., bruksförv., Råda. Hård, L., kronoj., Älfdalen. Hårleman, L., e. jägm., Eslöf. Häckner, C., jägm., Linköping. Hägg, Hj., e. jägm., Örträsk. Hägg, O. V., bruksförv., Hudiksvall. Häggblad, M., disponent, Johannedal, Sundsvall. Häggström, E. J, faktor, Bratten. Häggström, J. Hj., faktor, Bratten. | Hänström, A., kronoj., Fredrika. Högberg, Ivar, Lassbyn, Niemisel. Högberg, A. G., professor, Uppsala. Högbom, N., skogselev, Sthlm. Högfors o. Persbo A.-B., Högfors. "Höglind, M., bruksförv., Lennartsfors. | ++ Höglund, A., konsul, Sthlm. Höglund, E., kronoj., Sätila. | Höglund, E., disponent, Strömsbro. Höglund, E. O., skogv., Ramsjö. Höglund, IL. F., Götharsvik, Lillkyrka. Höglund, O., skogv., Myrbacka. Högman, A., förvalt., Brännfors. Högman, Högman, J. A., faktor, Lycksele. O., kassör, Hudiksvall. FÖRTECKNING Hök, A. F., godsäg., Forsnäs, Vadsbro. Hörnqvist, F., faktor, Bjurholm. Hörnsten, Theodor, Norrflerke. Höög, G., skogselev, Stockholm. Höök, C. R., Edeby, Rasbokil. Indebetou, Govert, Stockholm. Indebetou,G.,komm.-landtm., Västervik. Ingeström, ÅG dir., Varpnäs, Nor. Insulander, A., agronom, Degerfors, Vindeln. Isakson, E. B., Ehrendal, Gnesta. Isakson, W., löjtn., Sulfatbol., Avesta. Isberg, P., landshöfding, Stockholm. Isoz, E., godsäg., Åda, Vagnhärad. Isoz, R., priv. forstm., Luleå. Israelsson, O., skogv., Nås. Ivarsson, J. H., kronoj., Forshaga. Jakobsson, P., länsskogv., Strömsund. Janse, E., jägm., Ollestad, Ljung. Janse, G., grosshandl., Stockholm. Jansson, A., förv., Guldsmedshyttan. Jansson, A. R., bruksäg., Upperud. Jansson, D. P., skogv., Månsta, Elf- dalen. Jansson, E., skogselev, Stockholm. Jansson, E. G., kyrkovärd, Rasbo. Jansson, F., kronoj.. Långträsk. Jansson, Gust., Munkfors. Janson, G., Södermarjum, Söderbykarl. Jansson, G. L., skogv., Vansbro. Jansson, G., förv., Rydsgård. Jansson, H., faktor, Bjurholm. Jansson, J. E., disp., Herrgården, Karlst. Jansson, J. E., godsäg., Ellenö. Jansson, J. P., Saxhyttan, Nyhammar. Jansson, L., flottn.-chef, Töcksfors. Jansson, M., med. lic., Särna. Jansson, O., v. häradsh., Arvika. Jansson, P. E., öfverskogv., Klenshytt. Jansson, P. J., trävaruh., Tänger, En- viken. Jarl, A., insp., Rodga, Grafversfors. Jeansson, G., godsäg., Berga, Högsby. Jeansson, J. A., godsäg., Flishult, Hel- linge. Jentzen, C. H., godsäg., Tvärdala, V. Husby. ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER, | Jernberg, G., e. jägm., Luleå. | Jerström, A., skogv., Gysinge. | Joachimsson, Å., bitr. länsj., Linköping. Johannesviks A.B., Sundsvall. 3 ex. | Johanson, A., handl., Halmstad. | Johanson, A., dir., Halmstad. Johanson, A., länsskogv., Korsberga. | Johansson, A., kronoj., Gnesta. Johansson, A. J., kronoj., Bankekind. Johansson, A. J., t. f. kronoj., Köping. | Johansson, A. M., insp., Oslättfors. Johansson, C., flottn.-chef, Jockmock. Johansson, C. G., skogv., Tistad, Lars- | lund. Johansson, C. L., faktor, Tvärålund. Johansson, E., insp., Dorotea. Johanzon, E., kronoskogv., Dalboda. Johansson, E., trävaruh., Målerås. Johansson, F. G., kronoj., Finnerödja. Johansson, F. H., kronoj., Tärnaby. Johanson, G., disp., Sundsvall. Johansson, G., godsäg., Fliseryd. | Johansson, G. A., skogv., Ramfall.: | Johansson, G. R., länskogv., Heby. Johansson, H., utex. skogslärl., Ramsele. Johansson, I., förv., Hölö. Johansson, J., skogv., Mjörnsjö. Johansson, J., Valered, Hössna. Johansson, J., Höglunda, Orsa. Johansson, J., skogv., Norhyttan. Johanson, J. A., godsäg., Ulfhult, Hjo. Johanzon, J. G., skogselev, Sollefteå. Johansson, J. V., kronoj., Ingetorp. Johansson, K., lärov.-adjunkt, Visby. Johansson, K. A., Forsnäs, Ulfsby. Johansson, L., skogv., Tärnsjö. Johansson, L., skogv., Rättvik. Johansson, N., kronoj., Kiruna. Johansson, N. G., faktor, Bratten. Johanson, O., Vasland, Jernboås. Johansson, O. D., e. kronoj., Rätansbyn. Johansson, P., insp., Gellivare. Johansson, S., länsskogv., Lilleskog. Jonsson, A., faktor, Bjurholm. Johnsson, - Alb., Kilafors. Jonsson, A., länsskogv., Linköping. Jonsson, C. F., förv:, Koberg, Upp- härad. | Jonsson, E., kronoj., Lycksele. 16 FÖRTECKNING ÖFVER Johnson, E., landtbr., Tösta, Hölö. Jonson, G., bankir, Stockholm. Jonsson, H., ing., Borlänge. Johnsson, I., trävaruh., Växjö. Johnsson, J., handl., Bollnäs. Jonsson, J. A., kronoj., Bredsel. Jonsson, J. A., kronoj., Karlsby. Jonsson, J. L., kronoj., Lidensboda. Johnsson, L. O., Heden, Limedsforsen. Jonsson, O., riksbanksfullm., Sthlm. Jonson, O., disp., Sparreholm. Jonson, Rud., Bollnäs. Jonson, T., e. jägm., Åsele. Juhlander, J., kronoj., Botjärn. Järbo. Juhlin, J. M., godsäg., Björkvik. Julius, H., e. jägm., Bjurfors, Avesta. Jungner, J. G-:, grufing., Högfors. Jungstedt, Bengt O., Svanvik. Jägerskiöld, L. A., fil. d:r, Göteborg. Jödahl, O., insp., Franshammar. Jönköpings 1:s landtmannaskola, Nässjö. Jönsson, A., godsäg., St. Bjurum. Jönsson, A., godsäg., Toarp, Gällstad. | Jönsson, O., e. kronoj., Geddede. Jönsson, P., kronoj., Hofverberg. Jönsson, P. C., kronoj., Bispgården. Kalén, Öjar, disp., Stockholm. Kalm, RE ve: jägm:., Åtvidaberg. Kalling, M., grefve, Löfsund, Bogsta. Kantzow, A., frih., major, Hjulsta, Enköp. Karlsson, A. G., byggm., Hulterstad, Kosta. Karlsson, Karlsson, Karlsson, Karlsson, E., skogselev, Stockholm. E. A., kronoj., Norsholm. J., borgm., Västerås. J. H., Mässbacken. Karlsson, K. J., landtbr., Karlsby. Karlsson, K. K., bruksförv., Björsjö, Smedjebacken. Karlsson, O., disp., Falun. Karlsson, P., byggm., Leksand. Karlsson, R., e. kronoj., Vängdala. Karlström, F. A., skogv., Siljansnäs. Karsberg, J., skogschef, Finspång. Kellberg, E., jägm., Stensele. Kettisen, A., nämndem., Älfdalen. Kierkegaard, K., godsäg., Afverby, Hjortkvarn. FÖRENINGENS LEDAMÖTER, Kihlberg, A., godsäg., Karby, Täby. Kilman, G., godsäg., Göteborg. | Kinberg, E., f. d. byråchef, Stockholm. | Kinberg, L. O., grossh., Stockholm. | Kinch, A., godsäg., Bälteberga, Vallåkra. Kindberg, G. A., dir., Engö, Kalmar. | Kindberg, H. C., Göteborg. Kindstrand, A., jägm., Borås. | Kindström, C. Th., kronoj., Marma. | Kinman, J. E., jägm., Eksjö. | Kinnmann, G., skogselev, Stockholm. | Kjellberg, C., bruksäg., Stockholm. Kjellberg, H., priv. forstm., Backe. [Rios J., godsäg., Frielsberg, Tå- | dened. Kjellberg, J. C:son, bankdir., Sthlm. Kjellberg, J. F., godsäg., Sjövik, Borensb. TKjellerstedt, A., f. d. öfverjägm., Fjäl. Kjellgren, B., bruksäg., Reijmyre. | Kjellström, A., disp., Söråker, Ullånger. | Klarström, O. S., skogsförv., Mölndal. | Kleen, N. R:son, ing., Valinge, Stig- tomta. | Klein, N., e. jägm., Kloten. | Klemming, O., jägm., Hudiksvall. Klingspor, F., skogselev, Stockholm. Klingspor, Ph., grefve, hofmarskalk, Ekenäs, Ringstorp. Klockhoff, M., skogsförv., Burträsk. | Knagge, Wiking O:son, Glimminge. v. Koch, F. W., häradsh., Hälla, Falun. v. Koch, N.,kammarj., Vintersbo, Rönö. Koch, H., disp., Torp, Munkedal. Kollberg, O., e. jägm., Leksand. Kolleberga skogsskola, Ljungbyhed. Kollén, A. B., dir., Brusafors, Mariane- | lund. Kolmodin, G., e. jägm., Hudiksvall. Kolthoff, I., disp., Hammarby, Jerle. I Kopp, A., jägm., Gislaved. Kopp, O., f. d. skogsing., Sthlm. | Koskull, A. I., frih., godsäg., Enga- holm, Alfvesta. Krantz, J. A., sågverksäg., Uppsala. Krook, K., insp., Öfverkalix. Kruckenberg, J. M., bruksäg., Jönköp. Kruuse, A. Fr., frih., länsjägm., Vä- stervik. Kruse, L. M., godsäg., Göholm, Listerby. FÖRTECKNING ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Kruse, N., kronofogde, Lycksele. | v. Krusenstjerna, B., e. jägm., Sollefteå. Kugelberg, V., e. jägm., Eneboga, Sparreholm. Kugelberg, W., priv. forstm., Backe. Kullberg, A., grossh., Katrineholm. Kumlin, V., godsäg., St. Sundby, Läg- gesta. Kungsgården-Mariebergs A.B. 4 ex. Kuylenstjerna, Fr., öfverstelöjtn., Frid- | häll, Bredaryd. Kuylenstjerna, G., e. jägm., Karlsby. Kuylenstjerna, Karl, Göteborg. Kvarnström, K., länsskogv., Vikarbyn. Kylberg, Gustaf, Göteborg. Källström, K., bruksäg., Källsby, Dala, Husby. Köhler, G., insp., Hudiksvall. Köhler, J., docent, Stockholm. Köhler, L., res.-off.-volontär, Sthlm. Köhlquist, Fr., insp.. Hammerdal. Königsson, E. A. T., kronoj., Hällnäs. Königsson, G. B., faktor, Örträsk. Lestadius. F., e. jägm., Luleå. TLagerbjelke, G., grefve, v. häradsh., Elfsjö. Lagerfelt, G., frih., Lagerlunda, Malm- slätt. Lagerman, F., kyrkoh., Gällared. Lallerstedt, C. E., direktör, Luleå. Lamm, C. R., ingenjör, Näsby. Landberg, C. M., förv., Rättvik. Landberg, Hj., jägm., Gäfe. Landelius, C. W., Jakobsl., Ljungsbro. Landgraff, A.. skogsförv., Orsa. Landgraff, K., skogselev, Orsa. Landgraff, S. G., förv., Orsa. Larsson, A., skogv., Gräsmark. Larsson, A., jägm., Särna. Larson, A., ingenjör, Stockholm. Larsson, A. P., kronoj., Horndal. Larsson, B., e. kronoj., Åre. Larsson, C. W., Bläsinge, Ö. Ljungby. Larson, E., disponent, Örebro. Larsson, E., Bjurfors, Avesta. Larsson, G., Torphyttan, Lindesberg. Larsson, H., priv. forstm., Bergsjö. Larsson, H., godsäg., Gusselby. Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1907. Bilaga 2. Larsson, J., kronolänsm., Arvika. Larsson, J., skogv., ÄAlfdalen. Larsson, J., faktor, Kårböle. Larsson, J. E., disp., Söderhamn. Larsson, J. L., kronoj., Frinnaryd. Larsson, K., kapten, Borgviksbruk. Larsson, L., skogselev, Stockholm. Larsson, L., skogv., Hedemora. | Larsson, L. E., skogv., Älfdalen. Larson, O., disp., Hallstahammar. Larsson, P., direktör, Striberg. Larson, Th., skogsinsp., Backe. Larson, T., e. jägm., Bispfors. Laurin, S. A., Stenstorp, Vadsborg. Ledin, J., e. kronoj., Alsen. v. Leesen, J., Krusenhof, Åby. Leijonhufvud, E., frih., Nissafors. Leksell, E., jur. kand., Gäfle. Leman, H., Högtorp, Mellösa. Lennartson, C. E. L., Rotnäs, Ulfsby. Lesjöfors Aktiebolag. «4 ex. Levan, A., landtbr., Hid. Lewenhaupt, C., grefve, Danbyholm, Björkvik. Lewenhaupt, Ch., fröken, Sjöholm, Ka- trineholm. Lewenhaupt, C., Katrineholm. Lewenhaupt, C. A., grefve, Västerås. grefve, Claestorp, Lewenhaupt, C. G., grefve, Aske, Bro. Lewenhaupt, E., gretve, Säbylund, Kumla. Lewenhaupt, M., grefve, Beckershof, Katrineholm. Lexow, F., Forsnäs, Ulfsby. Lidén, F. A., kronoj., Malåträsk. Lidén, N. Ch. Ph., bruksförv., Rockesh. Lidgren, E. P., länsskogv., Osterede. Lidgren, P. A., faktor, Pålgård. Lidin, O. E., kronoj., Jockmock. I Lidman, A., redaktör, Hedemora. Lidman, G., e. jägm., Ljusne. Lidman, K. O., inspektor, Färila. Lidman, O. Th., skogsinsp., Edsbyn. Liedholm, A., e. jägm., Granvik, Svanvik. Liljeberg, F. W., e. jägm., Stockholm. Liljedahl, A. sågverksäg., Arbrå. Liljemark, N., insp., Nordanå, Sveg. Liljenstolpe, E., Ogestad, Odensviholm. 2 18 FÖRTECKNING ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Liljewalch, C. F., grossh., Saltskog. Lilliecreutz, A., frih., Källunda, Kärda. Lilliecreutz, C. A., frih., Vernamo. Lilliecrona, C., länsjägmästare, Eslöf. Lilliehöök, B., kapten, Karlstad. Lilliehöök, G., f. d. major, Uppsala. Lilliesköld, A., häradsh., Vernamo. Lilliestråle, J. W.R., priv. forstm., Gideå. Lindh, A. E., skogv., Regna. Lind, E., Hesselby Börje, Uppsala. Lind, M. H., kronoj., Burträsk. Lind, M. J., kronoj., Burträsk. Lindahl, R., e. jägm., Stockholm. Lindaur, E., priv. forstm., Äkersb., Sveg. Lindberg, A., länsskogv., Qville. Lindberg, E., skogv., Rossön. Lindberg, F., e. jägm., Bygdeå. Lindberg, J. F., skogv., Särna. Lindberg, J. R., kronoj., Älfsby. Lindberg, O. J., länsskogv., Görlanda. Lindberg, Th., Dalkarlshytt., Lindesb. Lindberg, W., priv. forstm., Strömsund. Lindblad, E., domänint., Björnlunda, Lindblad, F. H., skogv., Siljansnäs. Lindblom, J., insp., Färila. Lindbom, E., fröken, Tranås. Lindbohm, G., priv. forstm., Sikfors. Lindeberg, Chr., disp., Ramvik. Lindeberg, I., skogselev, Kloten. Lindén, C. A., disp., Sundsvall. Lindén, Hj., skogselev, Norrköping. Lindén, O., disp., Mon, Sundsvall. Linder, T., priv. forstm., Renfors, Vind. Lindfors, A., faktor, Åsträsk. Lindgren, A., Slättne, Sysslebäck. Lindgren, A., grossh., Örebro. Lindgren, C., kronojäg., Visingsö. Lindgren, E. A., kronoj , Krylbo. Lindhe, A., e. jägm., Eksjö. Lindhé, Hj., löjtn., Hagby, Folkesta. Lindhé, S., d:r, Bankestad, Edsbruk. Lindhé, U., e. jägm., Luleå. Lindholm, K. J., borgmästare, Karlstad. Lindman, S., bruksförv., Dannemora. Lindner, J., e. jägm., Göteborg. Lindquist, A., kronoj., Bredbyn. Lindqvist, J. A., länsskogv., Varekil. Lindroth, B., grossh., Stockholm. Lindroth, G., kronoj., Tumba. Lindsjö, A., skogv., Tierp. Lindstedt, G., ingenjör, Karlstad. Lindstedt, G., T., disp., Göteborg. Lindstedt, O., ingenjör, Nygård. Lindstedt, O. W., skogv., Löfsta, Rö. Lindstedt, W., bruksförv., Säter. Lindsteen, E., Bjärstad, Kuddby. Lindstein, C. B., bruksäg., Strand. Lindström, C. F., trävaruh., Falun. Lindström, C. J., länsskogv., Västerås. Lindström, E., faktor, Lycksele. Lindström, E., disponent, Ljusne. Lindström, E. A., insp., Örträsk. Lindström, N., kronoj., By, Alby. Lindström, O., Nolhaga, Alingsås. Lindvall, E. C., ing., Rönneshytta. Lindvall, Otto, Murjek. Linner, H., jägmästare, Arvika. Linner, M. P:son, e. kronoj., Ljungdalen. Lithander, J., grossh., Göteborg, Lithander, P. Em., grossh., Göteborg. Lithner, B., insp., Håsjö. Ljung, C. G., kronoj., Undersåker. Ljungberg, E. J., disponent, Falun. Ljungberg, Hj., disponent, Gäfle. Ljungberg, P. A., kapt., Huddinge. Ljunggren, J., intend., Stockholm. Ljungqvist, I., skogsinsp., Norrköping. Ljusne-Voxna Aktiebolag, Ljusne, 2 ex. -rLoenbom, A. G., jägm., Stockholm. Lorichs, L. L., bruksäg., Bernshammar. Lothigius, W., e. jägm., Östersund. Lowisin, G., frih., Brandalsund, Södert. Lundh, A., godsäg,, Magda, Äs. Lundberg, A., e. jägm., Högestad. Lundberg, E., e. jägm., Högestad. Lundberg, F., Buskåker, St. Tuna. Lundberg, G., e. jägm., Järfva. Lundberg, G., faktor, Orträsk. Lundberg, K., Landsjö, Arnäsvall. Lundberg, Rud., Bispfors. Lundborg, O., skogselev, Stockholm. Lundeberg, A., kapten, Falun. Lundeberg, A., bruksäg., Gäfle. Lundeberg, Chr., bruksäg., Forsbacka. Lundell, P. O., Ebbetorp, Smedby. Lundgren, C., insp., Simeå. Lundgren, F. A., kronoj., Kisa. Lundgren, J. E., kronoj., Oslättfors. FÖRTECKNING ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Lundgren, N., skogselev, Ekshärad. Lundholm, K. G:son, t. f. jägm., Sölvesb. Lundin, A., disp., Ryholm, Moholm. Lundin, E., ingenjör, Stockholm. Lundin, K. J., kronoj., Degerön. Lundman, ÉE., e. jägm., Östersund. Lundmark, G., insp., Rådom. Lundqvist, A., trävaruh., Stockholm. Lundquist, C. Lundqvist, Lundqvist, Lundkvist, Lundqvist, Lundqvist, H., insp., Östersund. O., Lindenäs, Motala. S., länsskogv., Uddevalla. Lundström, C. F., godsäg , Stockholm. Lundström, C. J., faktor, Lycksele. Lundström, E., Freberga, Rogslösa. Lundström, K., jägm., Älfsby station. Lundström, N. O., förv., Norrflerke. Lundström, O. L., kronoj., Kaffatorp. Luthander, A. P., skogsförv., Köhla, Torrskog Luthander, .A. T., ingenjör, Årjeng. Libeck, R., bitr. länsjägm., Borås. Lybeck, Th., löjtn., Åsvik, Skeppsgården. Lyckholm, M., godsäg., Göteborg. Lyman, G., e. jägm., Borås. Lyman, H. M., skogsförv., Johannishus. Läning, M., skogselev, Borr, Ljusdal. Lyon, C., konsul, Göteborg. Lyon, F., skogsförvaltare, Gimo. Lyttkens, A., landtbruksinsp., Sthlm. Låftman, A., disponent, Billingsfors. Lång, I., skogv., Edsele. Löf, A., priv. forstm., Malung. Löf, V., ingenjör, Gysinge. Löfblom, J. O:son, kronoj., Åshammar. Löfgren, C. D., skogselev, Stockholm. Töfman, R., bokhåll., Stockholm. Löfqvist, C., Lagfors, Ljustorp. Löfqvist, N., skogv., Älfdalen. Löfstrand, Albin, Aspsele, Björna. Löfstrand, A., länsskogv., Tanumshede. Löfström, P. J., godsäg., Såtenäs, Tun. Löfvander, J., insp., Vilhelmina. Löfvén, O. G., skogselev, Stockholm. Löhnn, E., kronoj., Hofmantorp. Lötberg, A. E., Ramsjö. Löthner, C. A., bruksäg., Hitorp, Nora. F., disp., Ströms bruk. G., förv., Mo, Nordmaling. | K. E., kronoj., Nattavara. 19 | Trolle-Löwen, A., frih., Häringe, Tung. | Löwen, F., grefve, Gerstaberg, Jerna. | Löwenhielm, C., skogsförv., Stjärnfors, Kopparberg. Maass, A., jägm., Stockholm. | Magnevill, Martin, Grangärde. Magnuson, T., bergsing., Sandviken. Malling, A., e. jägm., Stockholm. Malmborg, A., jägm., Visby. Malmgren, K., jägm., Östersund. Malmqvist, P., jägm., Stockholm. Malmros, O. A., Ösjönäs, Svanvik. Malmström, B., skogsförv., Geijersholm. Malmström, C., disp., Nordmaling. Malmström, ÉE., disp., Svanö, Frånö. Malmström, F., disponent, Braås. Malmström, G. A., skogsförv., Ede- bäck, Likenäs. Malmöhus läns hushållningssällskap. Mannerfelt, A., disp., Trestena, St. Bjur. Mannerfelt, E., förv., Säbylund, Kumla. Mannerheim, J., frih., Gränsholmen, Norsholm. Marklund, E. F., insp., Arvidsjaur. Markman, G. E., jägm., Hörnö, Mariefr. Markman, J. A., civiling., Stockholm. Marma Sågverks Aktiebolag. 6 ex. Martin, B., direktör, Gäfle. Martin, K., e. jägm., Gäfle. Martin, R., disponent, Rossö, Nyland. Martin, S., fröken, Stockholm. Mathiesen, H., disponent, Matfors. Mattsson, A., Salom, Kårgärde. Mattsson, H., e. jägm., Hjerpen. Matsson, K., kassör, Lassby, Niemisel. Mattsson, K. E., skogv., Särna. Måttsson, L. M., skogv., Myrbacka. Maunsback, O., skogsinsp., Rödjebro, Tärnsjö. v. Mecklenburg, skalk, Högsjö. v. Mecklenburg, C. F. A., löjtn., Högsjö. Meijer, K., kamrer, Ljungby. Melin, O., landskamrer, Visby. Melin, R., e. jägm., Älfsbyn. v. Mentzer, C., kronofogde, L:a Se- gerstad, Refteled. | Meves, J., byråchef, Stockholm. A., baron, hofmar- 20 Midling, O., direktör, Stockholm. Mjöberg, J., skogv., Venjan. Mo och Domsjö Aktiebolag. 34 ex. Moberg, H. I., insp., Parteboda. Modigh, Hj., e. jägm., Stockholm. Modin, A., e. jägm., Burträsk. Modin, H., skogsförv., Erikslund. Modin, J., Tjäll, Multrå. Mohn, F. M., Remmene, Värmlandsbro. Molander, L. Fr., jägm., Östersund. Molér, T., fil. kand., Västerås. Montell, A., jägm., Pajala. Montgomery, H. E., bruksäg., Rottneros. | Mossberg, A., kamrer, Falun. Mossberg, C., disponent, Persberg. Munktell, H., skogsförv., Grycksbo. Munktell, H. A., disponent, Grycksbo. Munthe, H., skogselev, Stockholm. Murelius, G., handl., Särna. Miller, S., dir., Stensjöholm, Prestnäs. Myrberg, Ch., Aspetorp, Moholm. Myrnäs Aktiebolag, Sundsvall. Månsson, I., domänint., Kristianstad. Månsson, S., intend., Tänger, Enviken. Mårtensson, J. L., kronoj., Lillögda. Mårtensson, O., kronoj., Nybro. v. Möller, A., godsäg., Skottorp. Möller, Herman, Skutskär. Mölneby Aktiebolag, Hid. Mörk, E., kronoj., Hönestorp, Ljung. Mörner, A., grefve, kanslisekr., Djursh. Mörner, G. O., grefve, godsäg., Sonstorp. Mörner, N.C., grefve, Herborum, Börrum. Mörtstedt, S., ingenjör, Fredriksberg. N&ess, H. T., grossh., Stockholm. Nathorst, A. G., professor, Stockholm. Nauckhoff, Fr., jägm., Hornsö. Nelander, M., kronoj., Arup, Satserup. Nettelbladt, T., e. jägm., Piteå. Neuman, P., med. d:r, Göteborg. Nicander, P., e. jägm., Arvika. Nicklasson, C., Hallnäs, Ramqvilla. Nilsson, A., Strömfors, Åby. Nilsson, A., länsjägm., Karlstad. Nilsson, A., skogselev, Stockholm. Nilsson, ÅA. E., grossh.. Halmstad. Nilsson, B., e. kronoj., Voxtorp. FÖRTECKNING ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Nilsson, C. J., disp., Högåsen, Lindfors. Nilson, C. J., kronoj., Klefva. Nilsson, E., kronoj., Hafverövallen. Nilsson, E., skogselev, Stockholm. Nilson, E., länsjägm., Kolleberga, Ljung- byhed. ; Nilsson, E. A., grossh., Göteborg. Nilsson, E., Söderby, Österhaninge. Nilsson, G., Rokenäs, Lönneberga. Nilson, G., bruksäg., Karlstad. Nilsson, J. E., jägm., Edsbyn. Nilsson, J. W., kronoj., Vindeln. Nilsson, J. W., nämndem., Hultsfred. Nilsson, K. G., nämndem., Hammarglo, Mönsterås. ; Nilsson, K. J. L., kronoj., Ämsele. Nilsson, N':, länsskogv., Jemjöslätt. Nilsson, N., skogv., Ulfshyttan. Nilsson, N. P., kronoj., Lakaträsk. Nilsson, N. S., Örnäs, Fryksta. Nilsson, O., kronoj., Espbult. Nilsson, O., handl., Transtrand. Nilsson, O., Ask, Sonnarp. Nilsson, O., e. jägm., Ljusdal. Nilsson, S., Ohs bruk, Bor. Nilsson, T. A., kronoj., Arvidsjaur. Nilson, V. E., disp., Sundsvall. Nobell, Ä. S:son, ingenjör, Krokom. Norberg, A. J., grossh., Hernösand. Norberg, E. A., faktor, Örträsk. Norberg, F., skogselev, Stockholm. Norberg, P. H., bruksäg., Björkå bruk. Norborg,P ,skogsförv., Tingvalla, Bäcket. | Norbäck, P. G., possessionat, Malung. ' Nordell, G., förvaltare, Korsnäs. Nachmansson, A., Trystorp, Vretstorp. | Nordeman, G., skogsförv., Ramsele. Nordenadler, H., jägm., Järfva. Nordenfalk, C., f.d. landsh., Löfsta,Okna. Nordenfelt, N. J., major, Anneborg, Åmot. Nordengren, G., bruksförv., Thyfors, Neva. Nordenskjöld, H., Fårebo, Oskarshamn. Nordenstam, N. G., Norslund, Falun. | Nordrtjell, V., faktor, Lycksele. | Nordin, A. W., kronoj., Hasslerör. Nordin, E., kronoj., Asele. Nordin, J. T., kronoj., Åsele. Nordqvist, K., skogv., Svärdsjö. Nordström, A.,kronolänsm., Transtrand. FÖRTECKNING Nordström, C. E., disponent, Bureå. Nordström, E., grossh., Stockholm. Nordström, G., skogv., Domnarfvet. Nordström, O. H. A., kronoj., Umeå. Nordström, S., förv., Penningby, Norrt. Nordström, Th., landshöfd., Örebro. Nordvall, L., kronoj., Brasta, Mattmar. Noreen, C. G., f. d. jägm., Halmstad. Noreen, E. G., länsjägm., Nyköping. Norén, H. L., disp., Stockholm. Norén, S., kronoj., Rånum. Noréus, G., jägm., Västervik. Norling, J., underlöjtn., Älfdalen. Norman, P., förvaltare, Byske. Norman, U., disponent, Byske. Normelli, P., e. jägm., Åsele. Norrbohm, J., bruksäg., Ramsh., Nora. Norrby, R., d:r, Olstorp, Rydsnäs. Norrman, C., inspektor, Stöde. Norstedt, C., bruksäg., Stafhälla, Ving. Norström, A., skogv., Danielshammar. Norström, E., skogsförv., Annedal, Bispf. Nyberg, A. Th., handl., Göteborg. Nyberg, O., insp., Friggesund, Bjuråker. Nyberg, W. F., kronoj., Ölme. Nydahl, J. O., kronoj., Pengsjö, Bredbyn. Nydahl, O. A., kronoj., Pengsjö, Bredbyn. | Nyholm, A., skogv., Glafva. Nylands Ångsågs Aktiebolag, Nyland. | Nylander, A., Brandsbol, Ulfsby. Nylén, A., kronofogde, Lindesberg. Nylén, R., flottningsinsp., Torsång. | Nylin, J. W., plantör, Göteborg. Nyman, C. A., e. kronoj., Bergnäsudden. Nyman, E., priv. forstm., Tänger, En- viken. Nyman, H., e. jägm., komm.-landtm,, Visby. Nyman, O., Svaninge, Strömsund. Nystedt, A., förv., Länna, Byringe. Nyström, B., civiling., Gäfle. | Näs, P., grossh., Stockholm. Näsholm, C. A., e. kronoj., Burträsk. | Näslund, A., insp., Strömsund. Näslund, G., skogsförv., Sollefteå. Näslund, L., insp., Strömsund. Odéen, G. E., ingenjör, Jönköping. Odelberg, E., disponent, Degerfors. | Olsson, Olsson, I Olsson, | Olsson, | Olsson, | d'Otrante, ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. 21 Odelberg, H.,. förv., Forssjö, Katrineh. Odelberg, O. W., bruksäg., Gustafsberg. Odencrantz, C. E., häradsh., Kristine- hamn. v. Oelreich, Ch. E., landshöfd., Växjö. Olausson, O., godsäg , Grangärde. Oldenburg, E., utex. skogselev, Lycksele. Oldenburg, Edvin, Stockholm. Olén, L., länsjägm., Borås. Olofsson, A., kronoj., Hedemora. Olofsson, E.. förv., Sandviken. Olofsson, V., jägm., Backe. Olrog, C., e. jägm., Västerås. Olrog, Th., grossh., Stockholm. A., disp., Rydö bruk, A., Rönndalen, Enviken. Alb., Timmernabben. A., bruksäg., Gisslarbo. Chr., grossh., Äng, Beljom. D., skogv., Vansbro. Fr. O., landtbr., Hogstad. G., bruksäg., Gusselby. G., agron., Edsgatan, Karlstad. G., skogv., Lekvattnet. G. E., kronoj., Ytterhogdal. G. L., kronoj., Älfdalsåsen. J., grossh., Stockholm. IE TEINETONO]E,Aedes K., trävaruh., Stockholm. K. J., kronoj., Vilhelmina. M. E., skogv., Rättvik. Olsson, N., förvaltare, Krageholm. Ohlsson, O., kronoj., Viken, Kullåkra. Olsson, Ohlson, Ohlson, Olsson, Olsson, Olsson, Olsson, Olsson, Olsson, Olsson, Olsson, Olsson, I Olsson, O., länsskogv., Lima. Olson, O., bruksförv., Korsån. Olsson, O., skogv., Bergsgården. Olsson, O. A., hemmansäg., Leksand, Olsson, P. M., Blädinge, Alfvesta. Olsson, T. O., kronoj., Älfdalsåsen. Orre, P., häradshöfd., Linköping. Ostwald, J. A., godsäg., Edshult. G. A., hertig, förste hof- stallm., Elghammar, Björnlunda. v.Otter, F. W., frih., Trantorp, Nettraby. Ottersten, A. J., kronoj., Edsleskog. Ouchterlony, H., t. f. jägm., Piteå. Palm, E., skogselev, Stockholm, Palmér, A. W., bruksförv., Virsbo. 22 Palmstierna, M., frih., Skenäs, Vingåker. Patent- o. Registr.verkets bibl., Sthlm. Bau: IMEagms uSloten:. Paulsson, G., länsskogv., Kolbäck. Peel, Harry, Björna. Persson, A., domänintend., Mörarp. Persson, A., kronoj., Lillholmsjö. Persson, A., skogsförv., Treskog. Pehrsson, A.H.,ing., Herräng, Häfverö. Pehrsson, E., priv. forstm., Gäfle. Persson, E., faktor, Ramsele. Pehrsson, E. A., kronoj., Dalboda. Persson, Hj., skogv., Finspång. Persson, J., disponent, Mattmar. Persson, J. F., flottchef, Gräsmark. Pehrsson, J. M., agron., Guldsmedshytt. Persson, L. M., skogv., Mässbacken. Persson, L. P., skogv., Transtrand. Persson, M., Fagersjö, Hamra. Persson, N., konsul, Helsingborg. Pehrsson, N., Kjellsgården, Önnestad. Pehrsson, N. A.,insp., Jösseforsen, Otteb. | Persson, Olof, Backen, Täng. Persson, O., e. bevakare, Beljom. Persson, P., kronoj., Idre. Persson, P. L., skogv., Mora. Persson, S., Lagersberg, Eskilstuna. Petersén, H. Chr., skogsförv., Hörle. af Petersens, F., länsjägm., Ronneby. af Petersens, G., e. jägm., Sveg. af Petersens, G. H., bruksäg., Säfsjöstr. | af Petersens, Pettersson, A., skogsförv., Svartå. Petersson, A. F., Ugglehult, Urshult. Pettersson, B., skogselev, Stockholm. Petterson, C., skogv., Njurunda. Petersson, C., kronoj., Bjernum. Petterson, C. F., ingenjör, Uddeholm. Pettersson, C. G., bruksförv., Sonstorp. Petterson, C. Th., Kårby, Motala. Pettersson, D., kronoj., Gyljen. Pettersson, E., grossh., Omne, Nordingrå. Pettersson, F., landshöfd., Jönköping. Pettersson, G., kronoj., Särna. Pettersson, G., grossh., Falun. Pettersson, G., skogv., Långbanshyttan. Pettersson, G., skogv., Boxholm. Pettersson, J. A., skogsplantör, Laholm. Petersson, K., disp., Gunnebo, Verkeb. H., e. jägm., Västervik. | FÖRTECKNING ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Petersson, O., jägm., Filipstad. Pettersson, P., komminister, Grangärde. | Pettersson, P. A., e. kronoj., Sollefteå. Pettersson, W., e. jägm., Orsa. | Pettersson, V., insp., Nyhem. | Petre, E., häradsh., Qvill, Hjeltevad. Petri, I., jägm., Stöde. Pfeiff, G., frih., t. f., länsjägm., Torup. Philipson, G., Ulfhäll, Strengnäs. Phragmen, C:, €. jägm., Piea. Piehl, G., direktör, Stockholm. | Piehl, S., skogselev, Stockholm. Pihlgren, L., kronoj., Wittangi. Piper, Alfred, grefve, Söfdeborg. | Piper, E. A., grefve, Högestad. | Plantaber, J. H., grossh., Stockholm. v. Platen, B., öfverstelöjtn., Körslätt, | Qvidinge. v. Platen, J., ryttm., Kopparmöllan, Stidsvik. I v. Platen, W., kammarh., Slättåkra, | Jordberga. +v. Porat, E., e. jägm., Halmstad. Posse, K. A., grefve, Bergqvara, Räppe. Posse, N., grefve, godsäg., Vreten. v. Post, A., disponent, Äs. Vv. Post, 'G., pmv. förstm., Umeå, v. Post, 'T., direktör, Uppsala. Price, J., skogselev, Stockholm. v. Proschwitz, A., fru, Floda station. | Qvarnström, J., Orrholmen, Karlstad, | Quennerstedt, T., ingenjör, Söderfors. Qvist, N. D., disponent, Stockholm. | Rabenius, G., skogselev, Uppsala. | Ramel, Ch., friherinna, Hviderup. | Ramel, 150A aln JUNE Sjöbo. | Ramel, H. O., frih., hofjägm., Ofveds- kloster. | Ramel, M., frih., godsäg., Hviderup. Ramsay, C. A., godsäg., Hornsborg. Ramstedt, G., jägm., Karlsby. Ramstedt, V., fil. d:r, Kungsängen. Rang, E., pastor, Stockholm. | Rapp, D., grossh., Göteborg. Rappe, A., frih., Drettinge, Braås. | Rappe, A. W., frih., Jäthsberg, Uråsa. C., frih., priv. forstm., Ålem. Chr., frih., Strömserum, Ålem. Rappe, | Rappe, FÖRTECKNING Rasch, M., e. jägm,, Stockholm. Redlund, O., godsägare, Husby, Ekerö. Rehlin, G., e. jägm., Västerås. Reiersen, N., disponent, Svartå. Rettig, G., direktör, Söderhamn. :-FRettig, J., konsul, Gäfe. Hierta-Retzius, A., fru, Stockholm. Reuterskiöld, A., bruksäg., Hellefors. Reuterskiöld, L., landsh., Nyköping. Reuterswärd, C. F., öfverstel., Sköfde. Rhedin, M. W., bruksäg., Ellesbo, Surte. Rhodin, C., bruksäg., Elgå. Ribbing, L., ryttm., Eksjö. Ridderbjelke, Fr., kapt., Mariel., Bärby. Ridderstad, S., e. o. hofrättsn., Hernös. Ringborg, J., ing., Klinga, Norrköping. Ringström, A., handl., Särna. Robson, R, bruksäg., Karmansbo. Rodhe, M. F., domänint., Mariestad. Rohdin, J. F., e. kronoj., Vedum. Roman, S., skogselev, Åkersberga. Roos, W., byråchef, Stockholm, Ros, A., bruksäg., Karlstad. Ros, C, reservauditör, Årås, Gullspång. Ros, G., godsäg., Leksand. Roselius, U. A., skeppsklar., Karlskrona. v. Rosen, C. M., grefve, Skålhamra, Täby. v. Rosen, E., grefve, Rockelsta, Sparreh. | v. Rosen, G., grefve, bruksäg., Fagersta. v. Rosen, R., grefve, major, Stockholm. Rosén, P., insp., Franshammar. Rosenberg, Rosenberg, Rosenberg, Rosenblad, N. A., insp., Strömsund. O., docent, Stockholm. V., e€. jägm., Ekshärad. Rosendahl, V., kassör, Uddeholm. Rosenlund, G., e. jägm., Nederkalix. Rosensvärd, C., kammarh., Long, Grums. Rosenörn-Lehn, F., frih., Rössjöholm, Munka-Ljungby. Rooth, A., häradsskrifvare, Ljungby. Roht, F., skogv., Degeberga. Roht, G. H. J., kronoj., Bohult. -FRoth, G., fru, Karlstad. Rothman, C., e. jägm., Murjek. Rova, O., e. kronoj., Pajala. Rudbäck, E., skogselev, Stockholm. Rudebeck, G., landshöfding, Hernösand. Rudenschöld, C. A., grefve, Umeå. H. V., öfverjägm., Luleå. | OFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. N [SE Runbäck, E., priv. forstm., Umeå. Rundgren, A., förv., Sprängsviken. Runqvist, J. W., e. jägm., Sollefteå. Runqvist, N. W., skogsförv., Sollefteå. Ryberg, S. L., plantör, Förslöf. Rydberg, H., kamrer, Falun. Rylander, J., landtbruksskoleförest., Önnarp, Ulricehamn. Ryman, V., häradshöfding, Karlstad. Rålamb, E., frih., Granh., Kungsängen, | Räät, H., löjtn., Forsnäs, Ydre. | Rönn, A. A., kronoj., Finnerödja. | Rörström, A., förv., Afvafors, Fjäl, I I | Sahlberg, | Sahlin, C., disponent, Laxå. Röst, J., dir., Gustafsberg, Sundsvall. Sack, C., frih., Bergshammar, Strengnäs. Sager, E., hofstallmäst., Stockholm. Sager, R., kammarh., Stockholm. Sahlberg, A., disp., Strömnäs, Frånö, Sahlberg, E., e. jägm., Ed. T., e. jägm., Hardemo. Salin, M., professor, Stockholm. Sahlin, Y., e. provinsialläk., Uddeh. --Salomon, O., dir., Nääs, Floda st. Sahlström, C. O., kronoj., Östergraninge. Sahlström, P., riksdagsman, Torsby. Saltviks Trävaruaktiebolag, Ljusdal. Samuelsson, J., skogv., Nås. Samuelsson, J. A., kronoj., Fristad. Samuelsson, W., skogselev, Sthlm. Sandberg, A., e. kronoj., Bygdeå. Sandberg, B., priv. forstm., Umeå. Sandberg, E., kronoj., Hamra, Sandberg, G., e. jägm., Piteå. Sandqvist, A., disp., Sundsvall. | Sandström, G. A., faktor, Hörneå. Sandström, R., insp., Jockmock. Sandviks Ångsågs Aktieb. 2 ex. Sandvikens Sågverks Aktieb. 6 ex. Santesson, B., ing., Janneberg, Karlsh Schager, N., skogselev, Stockholm. | v. Schantz, M., jägm., Lunnaby, Räppe. Schéle, O. A., dir., Halmstad. | Schelin, G., förv., Framnäs, Örnsköldsv. Schenström, J., skogselev, Stockholm. Scherman, N., disp., Ulfvik, Alandsbro. v. Schinkel, C.D,, godsäg., Tidö, Västerås. | v. Schinkel, D., godsäg., Tidö, Västerås. 24 Schmidt, Schmidt, A. W., jägm., Mariestad. | J., skogsförv., Björna. | Schmidt, J. E., postmäst., Vänersborg. Schmidt, P., e. jägm., Eksjö. Scollin, O., förvaltare, Mora. Schotte, A., landssekr., Karlstad. Schotte, A., fru, Blockhusudden, Sthlm. Schotte, M., fru, Stockholm. Schröder, K., skogv., Simeå. | Schubert, D., kronoj., Karlsberg, Upps. v. Schulzenheim, C., kansliråd, Sthlm. | Schiärer Waldheim, W., godsäg., Mellingeholm, Norrtelje. Schwartz, V., disp., Billesh. grufva. v. Schwerin, W., frih., godsäg., Skarhult. Schön, Axel G., Sandhem. v. Schönberg, C., jägm., Snogeröd. Seaton, A. E., godsäg., Göteborg. Sederholm, G., förv., Ålberga. Sefastsson, L., hemmansäg., Tafnäs. Sellergren, C: V-., S:a Åreda, Åryd. Sellfors, C. D., Lindesby, Jernboås. Sernander, K., ingenjör, Falun. Seth, G., kronolänsm., Smålandsstenar. v. Seth, J. G., grefve, Bratteborg. Seth, M., amanuens, Stockholm. Setterlund, L. G., Flottstad, Sysslebäck. Silfyerschiöld, O., frih., Koberg, Upph. Silfverskiöld, P. D., med.d:r, Göteborg. Silén, A., priv. forstm., Bispfors. Silén, Seth, D., Nordmaling. Siljans Kol-Aktiebolag, Orsa. Simonsson, N. M., dir., Stockholm. ND Sjöberg, H., e. jägm., Piteå. Sjöberg, J. W., kronoj., Lycksele. Sjöberg, K. F., Bjärkaryd, Säfsjö. Sjöberg, N., öfverjägm., Piteå. Sjöbohm, Gustaf, Sulå, Sättna. Sjödin, A., faktor, Perresjö, Björna. Sjödin, B., löjtnant, Indal. Sjödin, P., skogsförv., Sollefteå. Sjögren, A., disponent, Avesta. Sjögren, A. A., skogv., Njurunda. Sjögren, N., förvaltare, Stockholm. Sjögren, V., fil. stud., Orsa. Sjögren, Å., ing., Mälsåker, Stallarh. Sjöquist, A., kronoj., Elmhult. Sjökvist, A. W., skogselev, Stockholm. | FÖRTECKNING ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Sjörén, C. W., öfverskogv., Ramsjö. Sjöstedt, G. J., kronoj., Lönsboda. Sjöstedt, S., förv., Hillringsberg, Glafva. | Sjöstrand, H., baningenjör, Göteborg. | Skarin, R., justitieråd, Stockholm. Skjöldebrand, H., förv., Segersjö, Lennäs. Skog, N. J., länsskogv., Hudiksvall. | Skog, P. J., skogv., Malung. Skogaholms Bruk, Svennevad. Skoglundh, -J., timmermärk., Forshaga. Skogsvårdsstyr. i Blekinge län, 2 ex. D:o » Gäfleborgs » I >» D:o Göt.o.Boh. » 9 > D:o » Hallands ANIED D:o Jämtlands >» :2 >» D:o » Jönköpings » 3 > D:0o » Kalmar n:a » 5 » D:o » Kalmar s:a rävar D:o ; Kopparb.: « >» go» D:o » Kristianst. Sv D:o » Malmöhus 38 'D:o » Skaraborgs » I D:o » Stockholms » 2 > D:o » Södermanl. 3 D:o » Uppsala BJ EA SD D:o » Värmlands » SAG D:o » Västmanl. Kurd D:o Älfsborgs TIER D:o » Örebro » ! Rea D:o > Östergötl. » Ila Skånska Landtm.skolan, Dala, Askeröd. Sköldberg, K., disp., Holbonäs, Kantorp. Slettengren, H., postmästare, Kalmar. Sjunesson, K. E., bruksförv., Boxholm. |- Slettengren, I., e. jägm., Kloten. Smitt, V., jägm., Hernösand. | Sommelius, M., direktör, Helsingborg. Sondell, C., inspektor, Stafre. Sparre, C., grefve, Finnekumla. Sparre, E. T., grefve, Torpa, Dannike. | Sparre, J., grefve, godsäg., Bro. Spens, H. M., grefve, landskamr., Halmst. | Spånberg, C. E. B., bruksäg., Norraham. Staaff, W. C., v. komm.-landtm., Rödön. Stael v. Holstein, G. B., Vapnö, Halmst. Stahre, A., e. jägm., Stockholm. Stahre, H., e. jägm"-, Gellivare. | Starbäck, K., lektor, Stockholm. Stark, C. F., kronoj., Ottebol. Steineck, A. C., bruksförv., Orrefors: FÖRTECKNING Steinholtz, U., disp., Västervik. Stenberg, J. E., kronoj , Glösbo. Stenberg, J. V., faktor, Hörneå. Stenberg, M., jägm., Rånnum. Stenborg, C., e. jägm., Luleå. Stenfelt, A., v. häradsh., Bräkentorp, Tutaryd. Stenlund, N. E., kronoj., Vallen, Norsjö. | Stenström, A., skogv., Lindesberg. Stephens, J. S. F., Husaby, Vislanda. | Sterky, C. E., krigsfiskal, Stockholm. Stjernblad, E., frih., Mariehage, Börr. Stjernspetz, C., jägm., Östersund. Stjernspetz, E., förv., Båtskärsnäs, Stjernsvärd, R., godsäg., Vidtsköfle. Stockamöllans Aktiebolag, Stehag. v. Stockenström, B., Ekensh., Dunker. | Stockh. 'Superfosfatfabr. A.B. filial, Mäånsbo, Avesta. | Stolt, F. L., v. häradsh., Bryngelsnäs, | Alingsås. Stora Kopparb. Bergslags A.B. 57 ex.;/ Storjohann, Chr., disp., Hillringsberg. | Glafva. | Strandberg, V., e. jägm., Soliefteå. Stridsberg, E., bruksäg., "Trollhättan. v. Strokirch, C., e. jägm., Liden, Korsb. Ström, J., riksdagsman, Transtrand. Ström, |. H., e. kronoj., Burträsk. Ström, P., kronoj., Strömsund. Strömberg, C., e. o., hofrättsn., Sthlm. | Strömberg, O.M., disp., Österby, Danne- mora. Strömbom, C. kroppa. Strömnäs Aktiebolag, Frånö. | Strömqvist, C. E., Mellbyn, Värmlands- bro. Strömqvist, L. A., kronoj., Nuortikon. Strömstedt, A., med. d:r, Göteborg. Stuart, H.,e.jägm., Vrethammar, Ramsb. Sturk, C. R., kronoj., Öfv. Enhörna. Sucksdorff, A., e. jägm., Arvidsjaur. Sunds Aktiebolag, Sundsvall. 14 ex. Sundberg, A., S. Kempes kont., Sthlm. | Sundberg, A., grossh., Alvik, Sundsvall. Sundberg, A., Barksäter, Katrineholm. Sundberg, C., skogselev, Stockholm. Sundberg, E., ingenjör, Gammelstad. G., skogsrätt., Gammal- | ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. | Sundblad, P. | Svensson, Svensson, I Vv. Sydow, | Vv. Sydow, N un Sundblad, K.,: bruksförv., Skutskär. G., priv. forstm., Tre- hörningsjö. Sundell, E., bruksförv., Hult, Aby. Sundesson, J. M., kronoj., Gunnarsbyn. Sundin, Chr., bruksäg., Stockholm. Sundin, C., bruksäg., Alkvettern, Bofors. Sundin, C., grossh., Västerås. | Sundin, E. O., kronoj., Bräcke. Sundin, J. A., faktor, Junsele. Sundlöf, A., skogsinsp., Särna. Sundqvist, N. E., kronoj., Älfsbyn. ' Sundström, G., Ramsjö. Sundström, H., skogvakt., Sollerön. Sundström, K., kyrkoh., Godegård. Sundström, R., disp,, Munksund, Piteå. Sundsvalls Cellulosa A.B., Sundsvall. Sunnerholm, N., landssekr., Falun. Svanberg, D., förv., Båtskärsnäs. Svanberg, P. A., sågverksäg., Filips- borg, Nederkalix. Svanström, G., priv. forstm., Junsele. Svanström, O., disp., Diö. Svanström, R., utex. skogselev, Junselé. Swartz, C., statsråd, Stockholm. Svedelius, Ax. G., f. d. landsh., Sthlm. Svedin, A. N., faktor, Burträsk. Svedmark, E., fil. d:r, statsgeol., Sthlm. | Svensson, E. G., disp., Delary, Elmhult. Svensson, F., postst:sf., Hafverövallen. Svensson, G., grossh., Stockholm. Svensson, G. E., t. f. jägm., Uppsala. , I., bruksäg., Skyllbergs bruk. Svensson, C., Prostökna, Barfva. N., e. kronoj., Tännäs. N. G., trävaruh., Göteborg. O., faktor, Vesterhiske. E., e. jägm., Gellivare. E., hofrättsråd, Suune, E., bankdir., Stockholm. v. Sydow, F., jägm., Lycksele. Sylvan, C.A.,statenslandtbruksingeniör, Linköping. Sylvan, J. O., f. d. jägm., Stockholm, Sylvan, P., direktör, Ope, Östersund. Sylvan, S., e. jägm., kapten, Visby. Sylvén, A., e. jägm., Vuollerim, Jockm. Sylvén, Hj., e. jägm., Hasslerör. Sylvén, N., fil. d:r, Stockholm. Svensson, Svensson, v. Sydow, 20 Sylvin, A., kronoj., Träsk, Nyland. | Säfveåns Aktiebolag, Karlstad. Särnholm, E. R., kronoj., Nygård. Söderberg, C., insp., Hernösand. Söderberg, C. O., länsskogv., Säter. Söderberg, J. A., kronoj., Ankarsrum. Södergrann, J., skogselev, Hudiksvall. | Södergrén, E. J, öfverskogv., Katrineh. | Södergren, G., kassör, Korsnäs, Gäfle Söderhielm, Ph., godsäg., Sund, Uddev. Söderhielm, R., kapten, Surte. Söderhjelm, Th., bruksäg., Tolffors, Gäfle, | Söderhjelm, W., bruksäg , Långvind, Enånger. Söderlind, G., byråchef, Stockholm. Söderlund, E., skogv., Viksjö. Söderlund, M., Engelsberg. Söderlund, N., e. o. hofrättsn., Falun. Söderlund, P., kronoj., Malung. Söderman, O., godsäg., Henriksb., Upps, | Söderquist, E., v. häradsh., Norrköp. Söderquist, S. V., jägm., Stockholm. Södersten, G., med. d:r, Göteborg. Södersten, Hj., ingenjör, Stockholm. Söderström, E., faktor, Guliksberg. Söderström, F. A., skogv., Kilsmo. Söderström, J. K., student, Stockholm. Sönsteby, K., förv., Hudiksvall. Sörbom, J. W., öfverskogv., Fagersta. "Sörensen, M., disponent, Hudiksvall. Sörensen, O., skogsförv., Eslöf. Sörlin, V. K., kronoj., Bjurholm. Tamm, Ac, fil. d:r, Stockholm. Tamm, Gustaf, frih., Stockholm. Tamm, G., e. jägm., Haddebo, Hjort- | kvarn. Tamm, H. S., revisor, Stockholm. Tamm, P. G., bruksäg., Söderfors. Taube, B., frih., godsäg., Stockholm. | Taube, C. G., grefve, komm.landtm., | Göteborg. | Taube, H., frih., godsäg., Skye, Uråsa. Teden, W., öfverjägm., Leksand. Tegnér, H., e. jägm., Huddinge. Telin, G., skogv., Lesjöfors. Telin, P., öfverskogv., Lesjöfors. Tenger, J. G., förv., Snöån, Nås. "Tersmeden, L. F:son, Stockholm. | Timberg, C. EON GT EN K "Torbjörnsson, 'T., komm.landtm., Östers. Treschow, FÖRTECKNING ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Tham, C., e. jägm., Laxå. Tham, W., bruksäg., Huskvarna. Tham, V., J:or, sågv.dir., Söderhamn, | Thedéen, Edv., Sköllersta. Thessén, N., disponent, Hornsö. "Thomson, E., kronoj., Säter. Thorell, A., landsfiskal, Leksand. Thoresson, P., skogsförv., Orrholmen, Karlstad. Thott, T., grefve, förste hofjägm., Ska- bersjö. ; "Thunberg, G., priv. forstmäst., Sandö, Frånö. "Thörn, W. L., Säletorp, Karlskrona förv., | Tiberg, H. W., disp., Långbanshyttan. "Tideman, J., e. kronoj., Häggsjövik. Tidén, F., priv. forstm., Bredbyn. Tigerhielm, Fr., f. d. öfverjägm., Stockh. Tigerschiöld, H., kansliråd, Stockholm. Tigerström, C. E,, förv., Hedemora. Tillander, B., e.jägm., Kolleb., Ljungbyh. Tillberg, A., f. d. ryttm., Storebro. Tillman, U., kronoj., Hidingebro. Tilly, U., e. jägm., Skellefteå. G., JjJägm., Leksand, Timberg, G., lektor, Ultuna, Uppsala. Timm, C. G., bruksäg., Engelsberg. | Tisell, S., e. jägm., Hagelsrum. Tjernberg, R., Frösön, Östersund. Tjulin, G., disp., Ohrviken, Skelleftea. » Tjäder, G., jägm., Arvidsjaur. Toll, A., löjtn., Skattmansö, Vittinge. Toll, Axel, Grafvanäs, Hjortsberga. generalmajor, Stockholm. Tornblad, Gustaf E., Gellivare. "Tornérhielm, ”T., disp., Bäckhammar, Värmlands Björneborg. Torssell, B., -landtbruksskoleförest., Vassbo, Ornäs. Tottie, C. A. W., godsäg., Qvallsta, Knifsta. | Trahn, W., e. jägm., skogschef, Luleå, grossh., Landskrona. [o] löjtn., . Målhammar, Tranchell we AN Orresta. Troilius, S., priv. forstm., Gäfle. Trolle, C., v. häradsh., Fulltofta. Trolle, N., frih., hofjägm., ”Trollenäs. FÖRTECKNING ”Trozelli, Ph., ryttm., Björnsnäs, Åby. / Trysén, S., f. d. jägm., Korsgran, Enköp. | Trävaru A.B. H. Cornelius, Gamleby. "Trävaru A.B. Fr. Cöster & C:o, Uddev. | Trävaru A.B. Dalarne, Särna. "Tunadals A.B., Tunadal, Sundsvall. Tybell, V., insp., Kilafors. Tysk, A. H., skogv., Svartnäs. Törnblom, P., e. jägm., Burträsk. "Törnblom, W., skogselev, Sthlm. "Törnbom, J. W., skogv., Bomhus. ”Törngren, E., e. jägm., Lycksele. af Ugglas, L., frih., kabinettskammarh., Forsmark. af Ugglas, S., grefve, kammarh., Sthlm. Ullman, H., förv., Kolsäter, Gillberga. | Ullmark, G., kassör, Backa-Hosjö, Korsnäs. v. Unge, O., disp., Mölntorp, Kolbäck. | Unger, A., bruksäg, Henriksh,, Ånimsk. Unger, B., disponent, Arbrå. Unger, M. L:son, agron., Torpunga, | Ö. Tibble. Upmark, J., gelsta. Utterström, K., skogselev, Stockholm. | godsäg., Hammar, 'Tun- Wachtmeister, A., grefve, landshöfd., Karlskrona. | Wachtmeister, A., grefve, Bönsta, Nyk. | "I Trolle-Wachtmeister, A., grefve, Trolle- Ljungby, Gualöf. Wachtmeister, C., grefve, kammarh,, | Vanås. Waehtmeister, C., grefve, Knutstorp, | Axelvold. Wachtmeister, F., grefve, kammarh., | Kulla-Gunnarstorp, Helsingborg. Wachtmeister, F., grefve, skogselev, Stockholm. | Wachtmeister, G. W., grefve, Horn- | sund, Flen. | Wachtmeister, H., grefve, generaldir., | Sthlm. Wachtmeister, H., grefve, disp., Ströms- | berg, Tierp. | Trolle-Wachtmeister, H. G., grefve, | öfverstekammarjunk., Årup, Bromölla. | OFYER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. 2 må / Wachtmeister, :R., grefve, Christine- holm, Nyköping. Wadstein, E., P:son, e. jägm., Linköping. Wern, W., godsäg., Vahlaholm, Hofva. Wahlberg, A. B., faktor, Norrflerke. Wahlberg, Robert, Skellefteå. Vahlbäck, V., Hammarby, Kårböle. Wahlgren, A., jägm., t. f. direkt., Sthlm. Wahlgren, K. G., skogselev, Stockholm. Wahlström, A. M., bokför., Luleå. Wahlqvist, I., kamrer, Falun, Waldenström, R., Lassbyn, Niemisel. Wall, Aug., landshöfding, Visby. Wallberg, P.L., öfverskogv., Mackmyra. Walldegh, Hj., förvaltare, Nissafors. Vallén, O. E., apotekare, Halmstad. Wallenberg, G. R., e. kronoj., Vil- helmina. Wallenborg, G. E., skogsinsp., Hofors. Wallenius, I., förv., Ribbingsfors, Gull- spång. Wallenius, K. G., ing., Åsen, Lugnås. Waller, J. A., disponent, Göteborg. Wallér, R., bankdirektör, Visby. Wallerstedt, L., förv., Österström, Anundgård. Wallin, A., kronoj., Alfdalsåsen. Wahlin, C. A., grossh., Stockholm. Wallin, E. S., plantör, Perstorp. | Wallin, G., intendent, Falun. Wallin, O., fabrikör, Knypplan. Wallin, S., ingenjör, Kloten. Wallmark, J., e. jägm., Vindeln. Wallmark, V., insp., Burträsk. Wallmo, U., öfverjägm., Föreningens v. ordf., Örebro. Warfwinge, O., förste landtm., Visby. Wattholma Bruk, Wattholma. Wedblad, D., stat. landtbr.ing., Sthlm. Weidenhayn, P., förv., Vansbro. Weinberg, E., agronom, Kappsta. Weinberg, Edv., Bergsäng, Ö. Ullerud. Welander, A., e. jägm., Gnesta. Welander, P. O., jägm., Böda. | Welin, N., disponent, Skönvik. Welinder, B., godsäg., Svalöf. Weman, C., förv., Olivehult, Borensberg. Wendt, V., e. jägm., Vilhelmina. Wendt, W., ingenjör, Perstorp. 28 de Verdier, B. A., kapten, Mölnbacka. Wermcrantz, C.J., godsäg., Nolby, Seffle. | Wermelin, J. H., öfverjägm., Malmö. | Wernander, H., länsskogv., Nyköping. | Versteegh, A. N., bruksäg., Stockholm. Wersäll, C., landshöfding, Västerås. | Wesslén, G., priv. forstm., Gammal- | kroppa. Westberg, E., disp., Nygård, Gamleby. Westberg, H., jägm., Omberg, Alvastra. Westberg, J., faktor, Bredbyn. Westblad, I., bruksförv., Igelfors, Regna I I Westerberg, C. H., skogv., Grönsö, | Enköping. Westerberg, K. A., jägm., Pajala. Westerberg, Th., e. jägm., Kilsmo. Westerlund, E., med. d:r, Enköping. Vesterlund, O., jägm., Jockmock. Westerlund, Z., kronoj., Rossön. Westholm, Alfred, Örebro. Westling, John, Orsa. Westlund, K., nämndem., Vesterbyn, Stjernsund. Westman, G., Tolefors, Malmslätt. Vestman, K., skogv., Bredgrind. Westman, N. G., priv. forstm., Vindeln. | Westman, N. Th. D., landssekr., Visby. | Westman, O. A., kronoj., Åsele. Westrin, A., skogsförv., Björna. Wetche, T., förv., Nömmeholm, Eksjö. | Wettergren, G., disponent, Gäfle. Wettergren, W., disponent, Boxholm. Wetterström, K., ing., Karlstad. Wibeck, E., e. jägm., Stockholm. Vibom, J., godsäg., St. Stenby, Adelsö. Wickman, J. E., jägm., Strengnäs. Wickström, A. L., förv., Stockholm. | Wideen, A.R., kassör, Bergslaget, Sthlm. | Widegren, C., skogsinsp., Edsbyn. Widmark, I. H., flottningschef, Råda. Widmark, J., professor, Stockholm. Wiesler, O., e. jägm., Österby, Dannem. Wigelius, A., skogselev, Stockholm. Wijk, C., grossh., Göteborg. Wijk, I., godsäg., Domö, Hjerpås. Wijkander, B., disponent, Bofors. Wik, K. G., länsnotarie, Falun. Wikander, K., faktor, Niemisel. Wikander, U., e. jägm., Bredbyn. FÖRTECKNING ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Vikberg, O., skogsförv., Sollefteå. Wiklund, A., faktor, Kall. Wikner, A., skogsförv., Dalfors. Wikner, H., förv., Dådran, Enviken. Wikström, C., kandidat, Stockholm. Wikström, C. E., disp., Torpshammar. Vikström, H., skogsinsp., Dorotea. Wikström, N., insp., Döviken, Pålgård. Wikström, P. M., grossh., Stockholm. Wikström, S., skogsinsp., Brattbäcken. Wilhelmsson, P. O., Sunnerå, Nyhem. Wilke, W., f. d. jägm., Motala. Wilke, W., skogsförv., L:a Björstorp, Sätra fabriker. Willner, O., jägm., Köping. Wimmerstedt, A., godsäg., Bruntorp, Söderåkra. Vinberg, A., skogselev, Stockholm. Winbladh, A. Th.,skogselev, Stockholm. Vincent, L, kassör, Trehörningsjö. Windahl, B. A., godsäg., Ruda. Vinge, J. A., skogv., Gagnef. Winge, K., bergsskoleförest., Filipstad. Winlöf, H., förvaltare, Särna, Winter, N. A., kronoj., Tvärålund. Vistelius, V., f. d. jägm., Sölvesborg. Witt, Fr., jägm., Jönköping. Wittrock, V., prof., Bergiilund, Albano. Wobhlfahrt, S., disp., Karlsdal, 2 ex, Wohlström, S., plantör, Löfvestad. | Wolff, H., e. jägm.,. Alfdalen. Wolff, J. A., handelsgartner, Mölndal. Vrang, C. A., disp., Åkers styckebruk. ' Wrangel, C. G., grefve, Häckeberga, Genarp. Wrangel, H., frih., Säby, Strengnäs. Vrede, F. O. E., kronoj., Fredrika. Wrede, G., frih., godsäg., Djupadal. Wreth, G. H., Nalaviberg, Vretstorp. Vult v. Steijern, Fr., Kaggeholm, Sthlm. Wådell, J. O., förvaltare, Korsnäs. af Wåhlberg, D., e. jägm., Särna. | Wåhlin, N., förvaltare, Hybo. Värmlands o. Örebro läns skogv. o. kolareskola, Gammalkroppa. Västernorl. läns folkhögskola, Fränsta. Ydström, A., insp., Myrbacka. Yngström, L., v. disp., Falun. FÖRTECKNING ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Yngström, P., advokat, Stockholm. Zakrisson, H., kronoj., Muoskosel. af Zellén, N., e. jägm., Skellefteå. Zetterberg, H., Sticklinge, Lidingö. Zetterberg, H., e. jägm., Stensele. Zetterström, O., skogselev, Bispgården. Zettervall, J., förvaltare, Falun. | Zimmerman, G., e. jägm., skogschef, | Korsnäs. Ågren, E., kronoj., Getlanda, Ljung.” | Åhlfeldt, F., kronoj., Runhällen. Åhlund, C. M., major, Munkedal. Åhman, C., länsjägm., Gäfle. Åkerhielm, G. F., frih , kabinettskam- | marh., Thorsåker, Väsby. Åkerholm, G., disponent, Örebro. Åkerlind, G., kronoj., Åsele. Åkerlund, E., godsäg., Lovisedal, Rö. | Åkerman, R,, f. d. generaldir., Sthlm. | Åkerstedt, O., förv., Svanö, Frånö. Ålund, W., e. jägm.. skogschef, Umeå. Åméll, J. P., sågverksäg., Hållänge, Hernösand. Ångström, G., disp., Röda, Sundsvall. Ås, A. J., kronoj., Älfdalen. Åsén, J. O., skogv., Viksjö. Åslund, Fredrik, Bjällsta, Indal. Åslund, O., Krångede. Åslund, P. H., skogsförv., Strömsund. Åström, A., disponent, Vindeln. Åström, A., skogselev, Stockholm. Åström, L. P., kronoj., Gellivare. Äström, O. F., faktor, Gideå. Ödman, E., e. jägm., Sölvesborg. Ödman, P., e. jägm., Umeå. | Öfverholm, A. F., e. jägm., Hennan. Öhman, C. G., bruksäg., Sörvik. | Öhman, E., ingenjör, Sörvik. Öhman, E., kronoj., Åsele. Öhman, H., faktor, Örträsk. Öhrn, H., e. kronoj., Pajala. Öhrström, C. A., länsjägm., Stockholm. Öhrström, Hj., f. d. jägm., Stockholm. Öjermark, A., bankdirektör, Falun. Öjermark, C., jigm., Haparanda. Öquist, Fr., priv. forstm., Nordmaling. Örmo gårdskontor, Konga. Örtenblad, Th.; byråchef, Stockholm. Örtengren, H., Helmershus, Ekestad. Östberg, A. F., skogsförv., Byvalla. Östberg, G. F., direktör, Stockholm. Österberg, J. A., kronoj., Latorps br. Österberg, V., priv. forstm., Linghed. Östling, Elis, Bjurfors, Avesta. Östling, F. G., kronoj , Stjerntorp. Östlund, E., förv., Fumögrand, Byske. Öström, H., disp., Wåhlberg, Grums. Övergaard, F., skogsförv., Leingaryd, Axeltorp. Övergaard, G., grossh., Karlstad. Norska. Aaing, R., skogmester, Trondhjem. ' Aakram, Otto, Elverum. Aarsrud, M., landbrugshöiskolen, Aas. Andersen, A., forstkand., Bodö. Aubert, C., forstm , Sörkedalen, Krist. Barth, A., skogforv., Stenkjer. Bergens Skogselskab, Bergen. Biblioteket ved Norges landbrugshöi- skole, Aas. Borchgrevink, H. Chr., forstkand., Jöns- berg, Stange. Carlgren, W., grufing., Lökkens verk. Collet, O., forstkand., Namsos. Egeberg, W. P., cand., löjtn., Kristiania. Eie, I., landbrugshöiskolen, Aas. Fearnley, C. T., hotjegerm., Kristiania. Fearnley, N., forstmester, Meraker. Fiulsrud, Joh., Hönefos. Five, skogforvalter, Snaasen. | Heiberg, J., godseier, Kristiania. Heidenreich, A., skogforv., Hamar. Heimbeck, F. W., forstkand., Kristiania. Höjije, J. H., skogforvalter, Florö. Jelstrup, H., skogskonsulent, Kristiania. | Jörstad, H., forstkand., Dösen, Lilleh. Kizer, Thv., skogforv., Hamar. Kildal, W.,skogforv., Brekke, Maridalen. Klerck, A., skogforv., Elvenzes, Kirkenes. Magnuson, N. G., driftshestyrer, Karl- berg, Törberget. Meyer, H. A., kjöbmand, Mo i Ranen. Nergaard, O., godseier, Aasta. 30 Nilsen, E., skogforv., Helgeland, Mo. Saxlund, O., skogdirektör, Kristiania. Smitt, A. E., landbrugshöiskolen, Aas. Solvberg, L., forstkand., Sandnes. Störe, H. G., skogforv., Drevsjö. Thrana, O., amtsskogm., Söndre Land. Tröndelagens Skogselskab, Trondhjem. Vouen, B., landbrugshöiskolen, Aas. Öfverland, E., skogtaxator, Stenkjzer. Danska. Andersen, F. I, skovrider, Giesegaard, Borup. Bendixsén, Th. L., skovfogedaspirant, Kjergaard, Oxböl. Boas, A., direktör, Köbenhavn. Borch, P., f. d. dir., Sölund, Skanderb. Bramsen, K., forstassistent, Mantzhöi, Nykjöbing. Briel, G. P. L., skovrider, Fredensborg. Fabricius, V., statsskovrider, Palsgaard, Nörre Snede. Helms, J., skovrider, Feldborgg., Skive. Hintz, L. F. E., statsskovrider, Sten- derupstrand, Kolding. Köster, F., kand., planteskoleijer, Bra- band. Leseforen.f. Danske Skovbrug., Köbenh. Landbohöjskolens Bibliotek, Köbenh. Leth, R. B., hofjegerm., Egelund, Fre- densborg. Lund Thomsen, C., skovrider, Birke- nesgaard, Jyderup. Magius, skovrider, Knuthenb., Maribo. Meldahl, C. V., assistent, Köbenhavn. Moldenhawer, E., skovrider, Bjerring- bro, Borridsö. Mundt, H., fostkand., Rundforbi, Nerum. Miller, P. E., d:r, kammarh., Köbenh. Mörk-Hansen, K., skovrider, Skovlyst, Pederstrup. Wöldike, E. H., statsskovrider, Sten- dalgaard, Kjellerup. Finska. Ahlberg, A., forstmästare, Nyslott. Alanco, B., forststuder., Evo. Alopeus, V., forstm., Sievi. Aminoff, T., löjtn., Evo. FÖRTECKNING ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Andersson, A. E., borgm., Tammerfors. Arimo, A. S., forstm., Evo: Backman, N. HH; förstm,, Pitkäranta. Behm, A., forstm., Kivennapa. Bergroth, W., forstm., Suojärvi. Björkman, L., forstm., Kittilä. Blomqvist, T. J., forstm., Kankaanpää. Blumenthal, A.R., forstm., Halla, Kotka. Borenius, A., öfverforstm., Viborg. Borenius, E., forstm., Kuopio. Borg, A., forstm., Nikkarila, Pieksämäki. Borg, H., forstm., Kauttua, Eura. Borg, W., t. f. forstm., skogstaxator, Helsingfors. Brander, A., forstm., Iisalmi. Brander, K., forstm., Saarijärvi. Brander, R., forstrevisor, Ruovesi. Burgman, A., forstm., St. Michel. Bätzow, E B , fil. mag., skogstaxator, Ijo. Cajanus, W., forstm., Öfvertorneå. Cannelin, T., forstm., Jyväskylä. Carpelan, B. O., frih., forstm., Parkano. Cautön, A. F., forstm., Puolanka. Colliander, Guido, Lautiosaari. Cronstedt, E., frih., forstm., Helsingfors. Cronström, E., forstkond., Simo. Czarnecki, S., forstm., Kuusamo. Degener, C. E., forstm., Ilomants. Ehnberg, K. J., forstm., Galitzina. TEhrström, Fr. Eklund, E. B., forstm., Helsingfors. TEklund, Ph. Ekstam, E., forstm., Soanlahti. Ekström, J. E., forstm., Helsingfors. Elfving, K. O., forstm., Kronoborg. Ericsson, B., direktör, Helsingfors. Fabritius, Bö HS kand. HVO: Fellman, K. A., forstm., Uleåborg. Foudila, J., forstkond., Rähimäki, Loppi. Forsström, G. W., forstm., Sodankylä. Forsström, K., forstm., Helsingfors. Granfelt, A. L., disponent, Loimaa. Granit, A. W., forstrevisor, Åggelby. Grönberg, A., forstm., Loimala, Impi- lahti. Grönholm, Orihvesi. ! Se ständiga ledamöter. Uomais, 10 fil. mag., forstm., Jeg FÖRTECKNING Grönmark, J. O., forstm., Ranua, Simo. | Grönwall, A., direktör, Saarijärvi. Hackman, H., forstm., Sorsakoski, Leppävirta. | Hackstedt, J., forstm., Jyväskylä. | Hackzell, Arvid, Muonionalusta. Hackzell, J., förv., Kemi. Harlin, G., öfverforstm., U:borg. Hedman, C. V., forstkond., Värtsilä. Heikel, A. B., skogsinstr., Nyslott. Heikel, K. H., forstm., Rovaniemi. | Heikel, T. A., forstm., Helsingfors. | Heikinheimo, O., forstm., Uleåborg. Helander, A. B., forstm., Domarnäs, | Inha. | Herpman, OO. K., fil. kand., forstm., | Riäbimäki. Hirn, G., forstm., Sodankylä. Hollmérus, E., forstm., Rovaniemi. | Holmström, E. W., forstkond., Kivijärvi. | Hornborg, H., forstm., Tornator, Imatra. Hultin, E., forstm., Kittilä. Håkanzon, A., skogsförv., Tammerfors. | af Hällström, E., fil. mag., godsäg., Olkkala, Otalampi. Jalava, V., forstm., Helsingfors. Johnsson, J. V., med. d:r, Kuopio. v. Juhlin, I., forstm., Parkano. Karsten, L., forstm., Forssa. Kolari, A., första (Orivesi [OTO högre fox Kro- | noborg. Kulvik, B., sågförv., Aänekoski. Kurth, I., disponent, Torneå. Lesensbd, F. M., öfverforstm., Jyväsk. NAS 1575 förstad Evo. Lagus, A. G., fil: mag., forstm., Lojo. Lampén, A., forstm., Miehikkälä. Leskinen, J., v. häradsh., Joensuu. Lindberg, A., forstm., Fiskars. Lindberg, K., forstm., Joensuu. Lindholm, W., forstkond., Evo. Lund, T., forstkond., Sodankylä. Lång, G., forstm., Woyikka, Harju. Lönnroth, O., forstm., Helsingfors. Lörnsnön, Än fottningschet, Haapa- | kumpu, Jyväskylä, A Mahlberg, F. L., ing., Jyväskylä. Malmborg, R., ön. Nurmes. ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. | Neovius, Sandell, | Tötterman, A., forstm., Malmgren, Hj., forstm., Minni, P. E., forststud., Modeen, L. T., forstm., Montell, J., forstm., Moring, K., forstm., Parkano, Munsterhjelm, C., forstm., Ylitornio. Mustiala landtbr. o. mejeriinstitut, Mu- stiala. Nurmes. Evo. Yläne. Muonionalusta. NE Vilppula. Nordenswan, J., forstm., Uleåborg. Nummelin, C., f. d. öfverdirektörsad- joint, Helsingfors. Nyholm,. E. T., forstm., Viitasaari. Nylander, E., forstm., Domarnäs, Inha. Petrell, O., forstkond., Uleåborg. Peurakoski, O., forstm., Pieksämäki. Randelin, O., forstm., Ostola. Reinius, R., forstm., Helsingfors. Reuter, E., forstm., Haparanda. Ritarsalo, A , öfverforstm., Kuopio. Roering, G. V., ing., Ekö, Lappvik. Roos, H., forstm., Kannus. Rängman, R. R., forstm., Ylistaro. Rönneberg, K., t. f. forstm., Viborg. Sandberg, H. R., forstm., Rovaniemi. Sandborg, Carl, Ekenäs. T., forstkond., Reso, Åbo. v. Schulman, M., stud., Helsingfors. | Sivén, A., forsting., Kyrkslätt. Sivén, O., forstm., Helsingfors. Sohlman, A., forstm., skogskonsulent, Helsingfors. Streng, V., forstm., Räisälä. Strömfors Bruk, Lovisa. | Svanström, H. B., forstm., lusta. forstkond., Väärinmaja, Muoniona- Tammelander, H., disponent, TIisalmi. Tammelander, K., forstm., Tammer- fors. IA. Terichoffs Aktiebolag. Tervo, A., forstkond., Pudasjärvi. Thomé, W. G., forstm., Sordavala, Läskelä. Timgren, G. O., öfverforstm., Jyväskylä. Torckell, A., skogstaxator, Åbo. Hoplaks, Hel- singfors. 1 Se ständiga ledamöter. 32 FÖRTECKNING ÖFVER FÖRENINGENS LEDAMÖTER. Weenerberg, M. W., kapten, Thule, | Tyska. Enare. | Conwentz, H., professor, d:r, Danzig. Wahl, A., patron, Warkaus. Jirgensen, Jacob, Hamburg. Wahlberg, L. L., forstm., Kuusamo. | Metzger, C., prof., d:r, Hann. Mänden. Wallin, J., forststud., Gamlakarleby. | Westerlund, W., forstm., Helsingfors. | Engelska. Wichmanua, "Es öfverforstm., Kittilä. | Klintin, BB. direktör Hondon: Winberg, A., forstm., Kuru. Wiro, J., forstm., Pomarkku. Amerikanska. v. Wright, F., löjtn., Tammerfors. | Poppius, Gabriel, Winnipeg, Mass. Akesson, K. A., forstm., Wasa. | The Library, Arnold Arboretum, Ja- | maica Plain, Mass. Föreningens medlemsantal utgjorde den 1 december 1907 2,565, hvaraf 97 inbetalt afgift med 100 kr. som ständiga ledamöter. Härtill komma vidare 262 prenumeranter å tid- skriften. Medlems- och prenumerantantalet fördelar sig efter länder och län på följande sätt: Sverige : | Norrbottens = län... 114] Kronobergs län... 50 Kopparbergs län...... 275 | Västmanlands ».. 82! Kristianstads » 41 Stockholms stad...... 258 | Malmöhus Fe fa fi ENE TaKG SIE RGN nsa råga Bi Värmlands län... 218 | Skaraborgs 36 ON KBISkin ge 22 Västernorrlands » ... 187 | Kalmar AT | EYOENY SN SL ässennnss 20 Gäfleborgs » ... 152 | Uppsala in 0 GON VOL seten ERE ER Si Västerbottens >»... 142 | Älfsborgs örn AO SN APUR ATA INR ENSE 20 Örebro ».. I41 | Jönköpings STEG a | IE i ense b ben 143 Östergötlands .. 126 | Göteborgs |CLSpS klar AAA 3 Södermanlands »... 120 OCK FBORUS. Vänd öre 0 50 CER lara AR es ERE I Jämtlands » ... 1171 Stockholms ROSEN SB förs i LG dar bor Nanne 2 Summa 2,827 Härjämte utgår tidskritten till institutioner, tidningar och såsom PUbPBEANONSPYte:T 3.5 N As Needles er änteta yt SR ns RIDE AON (ENARE EA hvadan tidskriften för närvarande spridesi 1, m.m. 2,919 ex. d EE Kas ENRNRESnERR AR OeRr serum - Medföljer Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1907, h. 3. (QR J z AN NT ETS SUS SIS SIS sms FÅ - | SS TA PF RISTNRNSS AE [o— bo SVENSKA I FRÖKLÄNGNINGS- | AKTIEBOLAGET | = 1907 > z SVENSKA FRÖKLÄNGNINGS-AKTIEBOLAGET har härmed äran till salu hembjuda följande frösorter: Pr kg Tallfrö: solklängdt från Sörmland. . . kr. 11 — . rieklängdt ,, EST sä ay hat N CS 7 SAN LAMA GLK ver Granfrö: solklängdt ,, Sörmland... , 350 meklängdt.,,- Dalarne" ofte al SES 7 3 I SÖrmMlADGS sc v Syd SE » Västergötland ' O, Småland? nt... få Tar Efro fal. LYCOIeD. ot. an stag: NAS Analysprotokoll sändes på begäran, och expe- dieras fröet om så önskas o.detitid rekvireras, uti af Skara frökontrollkontor plomberade säckar. Fröet levereras banfritt Katrineholm, Skara eller Alfvesta. Vid större partier lämnas rabatt efter öfver- enskommelse och äro priserna beräknade efter kontant likvid. Utländska skogsfrön tillhandahållas till dagens Köpenhamnsnotering och expedieras direkt från Skogsfrökontoret i Köpenhamn, en af kontinen- tens äldsta fröfirmor. Rekvisitioner torde benäget insändas till en af oss undertecknade: För Svenska Fröklängnings-Aktiebolaget: UNO WALLMO Öfverjägmästare, Örebro. CARL von SCHÖNBERG GUSTAF RAMSTEDT Jägmästare, Snogeröd. Jägmästare, Karlsby. G. TIMBERG Lektor, Ultuna, Uppsala. z FÖRSTA PRIS FÖR TALL- & GRANFRÖ I NORRKÖPING 1906 SVENSKA FRÖKLÄNGNINGS-AKTIEBOLAGET hembjuder härmed så långt förrådet varar ne- danstående plantor till inköp: ; Pr 1,000 st. Vanlig gran, 4-årig, omskolad ...kr. 9— 35 SFALIS;” OOMISKOLAC I se-sy DE »” 2-årig,