pr faser 0 Ko Be PA een. i | 14 | SE LIBRARY OEM I THE NV YORK BOTAS el a fon a FL LA AE , 4 SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT FACKAFDELNINGEN 1912 MED 4 TAFLOR OCH 99 ILLUSTRATIONER (DÄRAF 12 HELSIDESBILDER) UTGIFVEN AF FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD SIR OCKRIEKRO EM 1912 Redaktörer: SCHOTTE, GUNNAR, Jägmästare, Föreståndare för Statens Skogs- försöksanstalt, Föreningens sekreterare, ansvarig ulgifvare. HESSELMAN, HENRIK, Fil. D:r, Docent, Botanist vid Statens Skogs- försöksanstalt. CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM I912, INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖR FACKAFDEL- NINGEN. Uppsatser m, m. ANDERSSON, ERNST: Metod och tabeller för utrönande af massa- och värdetillväxten hos stående träd (Rättelser härtill ENEROTH, O.: Om de »normala» tallbeståndens afkastningsförmåga GroTH, E. F.: Sammanställning öfver afverkningsbelopp, inkomster och utgifter för skogarna i Mellersta Norrlands distrikt år 1911. Tabellbilaga. HaucH, L. A.: Spredningsevnen hos vore Trearter og dens Virkning paa Kultur og [CI ELD RO 2 ers fer fl VALS sara fa a Lida 2 fösd a sla toje usla Jb J eko araie seen ST JAA Ras sake ef N ST sf je BN Sjal otpjhe DSS ru Fi HESSELMAN, HENRIK: Redogörelse för Skogsförsöksanstaltens verksamhet. III. Berät- telse öfver den botaniska afdelningens verksamhet under treårsperioden 1909 —1911 Mand Le örsla 04 LLA LO Sas RR Ean a Sr RS oe a sn SN AR SS +97 JONSON, TOR: Taxatoriska undersökningar öfver skogsträdens form. III. Formbestäm- ACS TE [SAN in Vg sn dgr BON Snor Eg Bs LASS Ra San AA SNNG AK BONES RS JENS SODES +235 (Rättelser härtill ......... ON SEE Er re AR fotar fa fä a a SIST SR FA RISE el ERS akta ja ASSR ja es Slas eg "370) LAGERBERG, TORSTEN: Studier öfver den norrländska tallens sjukdomar, särskildt med HANSYDRNILCESS VOL BENA DE. 005 one sv enl sole s aloe Ne ak rel Seele a Sens +291 SCHOTTE, GUNNAR: Redogörelse för Skogsförsöksanstaltens verksamhet. I. Gemen- samma angelägenheter under treårsperioden I9OQ—I9II =momsmssssssssssesesereeerre ra vg II. Berättelse öfver skogsafdelningens verksamhet åren I909—1911 jämte för- slag till program för tre anspenrod eniigt == TO TA set a a NE Sa jeäeisjes lin ske slev slasoe als 0) Främmande länders utgifter till den högre skogsundervisningen och skogsförsöks- VASETE CE br Nasra så dn Sj Sa a ess eler elek Na [ej sjal a E.sle bj sjö FIRLa esi je Selene fe ep jeld]E a e,5le,S le bjä)e mn njaim a 5. 124 Sveriges, virkesrikaste skogsbestand (med 3, taflör)| su...s.ss-msssrsoues decesn ennen rna ven +371 ÖT SALLLIT SLÖTS Ö KYR rs a ss er Se ASA AR Era a SST ARA SA SRS SAS BRA SR TN ar +387 SS KOPSS TAS ti SKRIDIE Ge lar EIS sekr SR EE REAR IR ST SSR SA SA Tr TR RA 135 Förteckning öfver skogslitteratur, som utgifvits under år IQII smissssssssssssssressa aa Ng SIVÉN, ALBERT: En enkel metod för beräknande af trädstammars formareor och ku- BISKArR One DAD fo ess SAS SSR SANS o na or JES IS Are stela da SNES AN Ses SN Olle ve He el sele e seed sne se +16 SYLVÉN, NILS: Strödda iakttagelser från en studieresa i Mellaneuropa .........sssssss0s +43 FAESKORS=KO CD Sa1peXxEUrSIONS TESEN NW OIZ Er bk ar oo a fas IE se slask Ren een rs OK bene ae Sön a ne RNAR NS KA TTSTATULADTT ALAT Ses Sö SR aga ole sleklölere pj eislelg sjal ee blä blajaje)8-8 a 818 3 ein bjalfa)aia ina iga val SN FRK RA lalaja sla "444 TRÄGÅRDH, IVAR: Om Orchestes fagi L., en bladminerare ...ssmmsssssesseeseesererer ers na 25) INWVIRECK, EDVARD: Tall och gran af sydlig härkomst i Sverige ........vwsssiessssssssees0r 157 SKÖRSIDSHLUtet 1 KAUTIEN oa oe vie.ec olle ar jekn sjrajes on +62 I INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid. Litteratur: Förteckning öfver skogslitteratur, som utgifvits under år I911, sammanställd af G. ScH. "217 RENVALL, AUGUST: Die periodischen Erscheinungen der Reproduktion der Kiefer an UerIPOlATeN SV aldgrenze; (CEC: NILS. KS VISVIEN))e, sö csäos pen sens seklerna RE "444 Smärre meddelanden: [DETEXtra SjäpDaASlarnes MOTENIDR, 20. saccps kos las SÅ ne le er nneler rela] 2 öje)5e pe KofkkeR Hierta RT le lSEE HÖG Einiskoöps-roch, alpexkursion/ 1 Schweiz ar NILS) SVIEVEN ::sesssess css see send cjer/s selger +58 Föreningen överges] ordinatiev] apmäStdTe- ss. s.c.. eb scp else ace lar sö eo ikon +63 Meddelanderför ar. 19 fran jagmästarnas, föreDiD2, js .s.sss: ss. ssd spons nens ENE +62 SKOSSIDSkiLtetan buret safl-E VV ers sdens oss ole de eos ed 0 bn VAS ERS KNARK EEE +62 SVEN Ska fOLStmnastareför bundet. ss. s ss. sc seklers scvnnhek sr js kera5e 5 AKA SMG 5 KT) ein IIS ES BG VALE +63 Upprop tilfresandet.af en minnesstod öfver Carl Gayer (m....cssdissscsscssdenin ons RENAR FAST Skogsstatistiska meddelanden: IATA Sting enar tRYysslands statsskOgat su ...hess wieder SN Fes erfor ken ÅSA EES REDEEE ET35 SKOBSIOGDAl AN dena VER WEI oja ge bre da a LSS BIE Seele a nåjnseln le Mä) jaga an brejöje si) AN a SAR ENAE F135 Skogsundervisningsfrågan: Kungl. Maj:ts nåd. proposition ang. ordnandet af den högre skogsundervisningen m, m,. 7137 Riksdagens förhandlingar Ord bruksutskottetsikutlätan de? vals. .ss.sssses söner eps pa "reler Be AE ok SANNA 32 IPorstanlkammarenskeISKUSSION -.. = ess. .stss sas sla ade lslels sk däls aja sen Saker nl RT TSE $329 AT GTA ERRIN ar ET SK CISKUSSIOD Erk obe sc vie ee ko de sd Dl Slejsje |] nja a pare ellen sne SLE SIKT Skogsadministrationen: Kungl. Domänstyrelsens yttrande öfver skiftesstadgekommitténs betänkande. .............. +276 Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser. Kungl. Maj:ts nåd. skrifvelse till Dess vetenskapsakademi ang. register öfver fridlysta TA TURIIL TNE STO ATERN oto ra Sa IE Re ejer) ön Mia lata ökat lös ER AS LS sl ra Spin RSS +63 Kungl. Maj:ts nåd. reglemente rörande nationalparkernas förvaltning = ossmmmmmssssssssnaa +63 Angående ersättning för en utsyningsförrättning å kyrkoherdebostället Brandsbol i (GTASMATKSKSOCKEN dök srbidee ks e orflas opel je elf Är KR NR ak glor öar sl Rs NLRA SIN +63 Kungl. Domänstyrelsens cirkulär angående inköp af barrträdskott för statens frökläng- DIN ESsanstalter, pitvetiden :2:7/:december IOJII. sccksecsss sense sas AA EA Prejudikat angående behörighet att väcka åtal enligt skyddsskogslagen VATPAEn de MKOStnader for stjanstetelefönk.. ko. sstas seskcssbnrkr side sars slet KR EAU Angående tjänstgöringsskyldighet för assistent, som är gemensam för två eller flera [RAN MANGO SES SENS SAG 4 AIR ro ARS PL RR SR RS SVA RE REA FR AR a dk ago saa ENS3 Angående aflönade extra jägmästares rätt att åtaga sig skogsförrättningar åt enskilda "154 Angående giltighetstiden för s. k. tillsvidarekontrakt ........... SPE SSU a nn 233 Kungl. Domänstyrelsens kungörelse angående fridlysningstid för vissa djurslag ......... +233 Tillägg till nåd. Kungörelsen af den 31 december 1909 ang. förändrade grunder för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter från våra kronoegendomar +280 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. TT Sid Kungl. Domänstyrelsens föreskrifter angående vissa ändringar i gällande bestämmelser i fråga om upprättande af skogshushållningsplaner i Norrland,i..sssssssssssssss ns +281 KAD OR PL en sfÖr frörapporternast afgilvälllle: ss ss. secs sc sjen a snööeie ie fö eb einin a be ene era kr nE ne a £267 Ang. upplåtelse af rätt till bearbetande af icke inmutningsbara mineralfyndigheter ä KRT ÖTOJ OT CS ser rg oss eg NeleLTEN as sele Sable Sjors stele SIE sate ke aln) ar sel ole sTe]ola (eh ae a Rs AR ERA RR sea Ang. redovisning af utdelning från brandförsäkringsverk Kungl. Domänstyrelsens cirkulär ang. åtgärder för underlättande af jordupplåtelser för DUN OSA KSP CCC Asse se lsje dö Le Iblgssia ere age a ellen ole arg er ee ein |ejaield Be Öja R vs IK a An ee ben a inne Ang. uppbörd af underhandsförsäljningsmedel Kungl. Domänstyrelsens cirkulär ang. uppbörd af skogsmedel Prejudikat ang. ståndskogslikvid inom skyddsskogsområdet = .issssssssssessessesssrssrsrrrena INGVITENS fOrVAltnIngSsmedel oo 5 ss ckess sense skole sesle sele See sielelse Ser sinn nn Skogstjänsteman är ej berättigad till ersättning af allmänna medla för inställelse vid (Oma skolk sasOmisallpianFakla gate ss ssd ser ss ssd sees er ae la Inser spån ANNE Fa55 Kungl. Maj:ts nådiga instruktion för statens skogsförsöksanstalt...........sssssssssssessssr at 453 Kungl. Maj:ts nåd. kungörelse ang. allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i aflöningsstaten för statens skogsförsöksanstalt för ordinarie befattnings- hafvare upptagna aflöningar = sossmsmssssssrssrr ara IE DPEREDGEGSGr STAS O NNE EDR LA t453 IEapy Orod SKOgSACCIS OCK OM KVIFKEStax SLINE Lesson or sncjss deals od ejslals a aln e AÄSJRR. Sa NAR MR oj pjEmh 453 Kungl. Maj:ts nåd. kungörelse ang. fastställelse af vissa för tillämpningen af lagen om skogsaccis och om virkestaxering erforderliga formulär =.sssssssssssssosssssssraa råna "453 Beslut af allmännare intresse. Allmänna principer att beaktas vid utsyning och stämpling i de norrländska krono- skogarna, uttalade vid sammanträde med öfverjägmästarna i Kungl. Domän- Styrelsen november Oj. vs cm eenbln seja solna ste a sie ialnig ja a se äl B/S ELojSbSINA Sjöar sje äs fll Blä bla k SIE 66 Ang. upplåtelse af odlingslägenheter å kronoparker och öfverloppsmarker ofvan od- JD SSETADS CI js ss et ses As SAS Sj ms SN seglet en seas ni eld Ben ese SAF SA ANS Ae el fe ale SE YSAA "67 Ang. rätt för Domänstyrelsen att under år 1912 anställa extra jägmästare efter ett halft års verksamhet efter afgångsexamen från skogsinstitutet +68 An or tstandskogslikvidi inom iskyddsskogsomraCebt.....css.:ss susse se ne sanseis ers dee sakna +68 Ang. beslag och yrkadt jäf rörande olaglig afverkning inom skyddsskogsområdet ...... +69 Hald an DOlratten Röka tb orernaföre Ola ga) at ee Haas es esse a el a AAA "70 Ang. afslag på begäran att jägmästare skulle få räkna ålderstillägg under tid han varit DARNN] a PINLAS LATEST «0 case baskrarna le sjö leta aralsiarn aja el e [sla]e io [een eslSia ln is 0 SR 0 vik efe fena elin: reta SM Kei AN aIElE Sr f154 VATISSIKUEG EINAN Os ATTANS LORIN gSfÖreSKIILleT so. svens en sjal s kas ana see S Tea SLBA. a se AAA Jo ERAN BA RAS F154 Ang. upptagandet i förvaltningsförslaget af arbeten, som utföras mot ersättning af ar- FENA CALÄTA Dee SNR NE UR 2 de läs of ae fare a foRfele bin osa n LS oss Sä fora s finne tä Ne ob ees ek ARE NS er "154 Af Kungl. Maj:t anvisade medel från anslaget för år 1912 till skogsundervisning och Skogs hus hällnin gsveallmän he es. se ben soker sotare ka sd a ssslk sjöles efrla äas nal saa else aAa e vel ere "233 Fördelning af de å extra stat för år 1912 uppförda anslag till skogsodlingens be- ARA) LT LE ÅA are a fera ö fa RE 15 el S/S NS Jef ala 56 ja ee uela fe Slöja Sjärmjee A siasen he bystara, sten Sea "234 Ang. ersättning vid vakansförordnande inom skogSstaten,.............s.s.«seorsacrssorssrrerre ra 2287 Ang. godtgörelse till extra skogspersonal inom skyddsskogsområdet i Jämtlands län ... "288 ng ufyllnddsartvode. tillövikarie för FskOpSTällale.. ss... csn sosse ala clan dok sa sla sjö lerele öser a ne sr VN +368 Ändring af $ I i lagen ang. vård af enskildes skogar i syfte att bättre trygga skos FETT SÄREL EG TSV FaR 02 SA EE Ra rara a false ala öva iete eb MR fra nå er bare re bk joke BAREN Ke +368 IV INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid Domänstyrelsens statförslag för år 1914 beträffande driftkostnader för statens domäners FÖRA Na arsle re pisses FOTAR Ef AN NA Ir äle Is ss ne ALA En Fö pläd le FALSjels ville glersl ee ÅRRNN SatS 456 FR NLVI Stig DESLAgSPrOVISIOI se she sd nes oföl ie AAA El ole ISEN Bästa Ae a ES EEE NS dee 369 Tillämpningen af kungörelsen ang. lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar den GRÄSET ASO OMR os a gra BA RM mi rn OcA SE är rdr a Ae ER R l Fl t KAS ee SR STAR & SRS SS "457 Print gul piftSförsla gen (för al. 10 M3e seek eclasdarb be sen sens dns ske ee selen er Nelp pi scr "457 Markinköp för jägmästareboställen i Muoskussels by Öfverläggningsämnen vid öfverjägmästarnas sammanträde inför Kungl, DER 1912 Domänfondens tillgångar Tjänster och förordnanden. Kungl. Domänstyre'sen : ATT ETT ITC TIS BYS St RBS LEAN NR SN a Ern I STAN RN RR SERA ae Se a nprGANRS AG cAbEnbede 70, "459 FITTA AL ETTER ah S ATEA SSA br ANSEA RAA a äran Nors j SN HETS a fers (abe oe fr SR ARR AAA FISEN ASD BIO: rt RNSteMAN Cs server sor oo nrr SE re Neal ler] feel era fatal 0 I are ör fee 0) JE KATE FIS 285 JISPERIFOTISEESOL 2 prsees vide gör sen er AA del lnonkr a a dnee re FEVER rr Sn bo SS Bs ANSE ns sd "459 NOTA TOISSTOD AT ARE a AA SA ak (ERA AE AS RA SR CANE AR Ra nn Sas erA Da "155 NU ADSte CI ENelEOChESeEMCSte TA mn a an ae så dad se sd ASS polen tär A GSR "156, "288, "459 Skogsstaten: NG [EE FE (20 CE ILS ÅS or ar ör or få br ej od LER SOL SR ENE ER SVA KAI A O 155 2234, +289, "370, "459 Afsked LAT TT CS] OBX CR LIG Se rf RS a Na ol Sa SLA Bea oense Yt räa sisf Asta Sf T ENS Ae ASAP "459 Assistenter utan arfvode ...... oos....... a rg Se rf N SRF 2 RA AE ARR 155, £288 Biträdande jägmästare Bräcke revir Dikningsledare Extra jägmästare Förvaltare af sockenallmänningar Karlsby revir Kosta revir Skogsingenjörer BSKOBSSKOLO ENA Seel ab sne od esi eeh gro ei Sä jelele belägen ens As DEM NN er FAT SKOBSKAXALOLET len ad ss kad sjoln NEON E Dee HERA a ASTA ÅRING OR SMS Skogstaxatorers biträden ssmmmmsssssesrssna ELR RSS ER BES RTL BASAR Ear n SSA denne "460 Skyddskogsassistenter INESESHPEN ATEA AR es oe R ae a Statens flottledsingenjör Utnämnda jägmästare Vartofta revir Älfsby revir Öfverjägmästare Öfverjägmästareassistenter . FÖTATTS EEC Oe mm RN ske sas sirener sedda 27 FISO, 235200 FSYONRADO INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Vv Sid Skogsförsöksanstalten: TINNNEaee, ÄNEe ÖT ggs bn odtnsssbäp hona Ba ND AreIo ge UC ISS EDDYS NL BENNET SA BEATS SNES AEA £72 FASEN Se TA LETA SRA SN ER RENEE rr Ran nn Rn ne mn a of ärslarsra ae a löp å. ter ale [le ER Vädinr. PESKEIONL 3 boat vore co AA RAS FER R ESA AS AER SSR RDR DAR EA SR AA TAR +234 Skogsinstitutet: FANG STETETA LEK AR a MÅ ÄR BS a ars el slö sa a rs w Ste fa ls (os ra a djur el are fö af el (a bj BIE el ba å BTR ol bra id,a RAA AE ITE FRD Ge KA ören +234 Skogsskolorna: Statens skogsskola Ombergs = » Ede Skogshalls skogsskol Underlärarna Bispgårdens skogsskola Enskild skogsvård: Disponent vid Nordmalings Ångsågs AELLEB Ole kota svs br oleler ska users ran vsb p a Jalal ef SI KE ENSO Länsjägmästare Skogsförvaltare SVs AG BBS ”0050005999505c99bonRvarda UPNERSNO Desk PODYE LAKE OABAABONASNSISSS SS SINSLNNNA "460 nas II al Ö för ” 16 >Ze I UTA al OLA NE ONE Teg S - i Uv IL oc i i NE SAR -UNG | INNEHÅLL. Kufver 0 2 DURUPTIRS 3 ntve To doorå sN ES AE RD 6 så 290 py seb a SVR ads än rd RENSA er SIVÉN, ALBERT: En enkel metod för beräknande af trädstammars form- Riv areor. och kubiska innehåll,., 0: senses sa US äSk DS oflS Kr RAS SN NA SN ANDERSSON, ERNST: Metod och tabeller för utrönande af massa- och Sh värdetillväxten hos stående träd (med 3 fig.)...............s..sss+ REVS arg0rA ; TRÄGÅRDE, IvAR: Om Orchestes fagi L., en bladvinerne (med 9 fig.) ...... Ner " SyLvÉN, NILS: Strödda iakttagelser från en studieresa i Mellaneuropa j 7; f ÅF [IHE 55 TALES) br rean Fen del pae sa SEN gRAR a SV snAsres SERA rd FusGrkr sad Se EN SRA ET RR Smärre meddelanden: 5 Vv En skogs-alpexkursion i Schweiz (med 3 fig.) af NILS SYLVÉN . > 58 USkogsinstitatet 1 Turkiet af BD uWessssasoerbs annars desk Srp eng Us BAS AAA 3625 Meddelande för år 1911 från Jägmästarnes förening ...... PRE SEN SJÄL >: 627 Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare ... BEAN OM oj brir "Svenska forstmästareförbundet.................. Sök dre BERAAT oh SR DE, CEtrA Jag MAStArnes/fÖrenmig>.ss.s,cbcessal dad spe sippar ss A enn SiS NGA NS Skogsadministrationen: Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser. Kungl. Maj:ts nåd. skrifvelse till Dess vetenskapsakademi ang. register öfver fridlysta naturminnesmärken ....... ROTOR or 63 Kungl. Maj:ts nåd. STAS rörande ESKS ME He | RU FÖRVALD LIE 2 fö Ia ao SR see rn el ul kn ge Sege SA RS ONS AA BIN OFF SK Jr Ang. ersättning för en utsyningsförrättning å SEG nesdCReaE j f Ci NN SA THTARUSKOL'T (A1GAMarke” SIG: qosensn das Us arte bo äre IGE » 63" i Ang. inköp af barrträdskott för statens fröklängtinbnanatller > 64" : Ang. bebörighet att väcka åtal enligt SYSKON PELAERS > 64" Ang, kostnader för tjänstetelefon ....... ELEN ar SK LESA FED mr Er STL RNGS EN Beslut af allmännare intresse. Allmänna principer att beaktas vid utsyning och stämpling i de norrländska kronoskogarna sisssssssserssrnns SPARAS ESA » "66" Ang. upplåtelser af odlingslägenheter å kronoparker och öfver- loppsmarker ofvan odlingsgränsen .i..ssss-sesssersssnasn da > 67" f Ang. rätt för domänstyrelsen att under år 1912 anställa extra SKEN SK jägmästare efter ett halfts års praktisk verksamhet efter NA afgångsexamen från skogsinstitutet ...ss.....s.ssessisosensa > Ang. ståndskogslikvid inom skyddskogsområdet .................. Ang. beslag och yrkadt jäf rörande oloflig RIO inom NY SÅ SKYddSkopsOräUet sor das ioa oigs ups ora osar bre se In NEN IEEA > 69 Fall då hofrätten ökadt böterna för olaga jakt | Tjänster och förordnanden, senna ERRS EET TER SS ET ERE E EEE EEEEE TERESE ERT SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN, IOI2, H. I. Spredningsevnen hos vore Tre&arter og dens Virkning paa Kultur og Udhugning. AERIE. SARHEAUCH: I vort Fag viser man ofte en vis Tilböielighed til at generalisere, til at ville overföre Erfaringer hentede fra en given Lokalitet til at gelde ogsaa for andre Voxesteder eller overföre Erfaringer fra én Tre- art til en anden; man tager ikke altid tilstrekkeligt Hensyn til, at det, der kan vere til Gavn for den ene Art, kan vere ligegyldigt eller endog skadeligt for en anden; man ser Udtryk for dette naar man i Litteraturen omtaler Kultur og Plantning under et for alle Trearter, eller man sammenfatter Reglerne for Gennemhugning under ét för de forskellige Trearter. En saadan Betragtning hänger maaske sammen med, at man i Skovbruget til en vis Grad har frie H&nder, Skovbrugeren kan noget ner sige hvad han vil og göre hvad der falder ham ind, uden at nogen kan anholde ham derfor, det er ikke ved Skovbrug som ved Landbrug, at den mangelfulde eller den ypperlige Drift hurtig szetter sine Spor, men Skovbrugeren er som Frescomaleren, der ikke kan see Farverne, medens Arbeidet udföres, de kommer först senere frem. Og dette giver Skovbrugeren en tilsyneladende Frihed i sine Dis- positioner, men den er ogsaa kun tilsyneladende, det er sjeldent at treffe et Tilfelde, hvor Valget i Virkeligheden er frit, hvor man vir- kelig lige saa godt kan göre det ene som det andet, Skovbrugeren er tvertimod stadig utsat for — uden selv at vide det — at komme ind paa Afveie, medens den rette Vei ikke ligger saa lige for Öie, han er ved Benyttelsen af de givne Bevoxninger, ved Valg af Treart i sine Kultur- arealer, ved Kulturernes Udförelse lettere udsat for at slaa ind paa den urette Vei end at treffe den rette, og lige saa let som det falder paa et eller flere Punkter at fölge en feilagtig Fremgangsmaade, lige saa vanskeligt er det senere at rette Feilen. Skogsvårdsföreningens Tidskrift. Fackafdelningen 1912. 4 27 L. A. HAUCH. Noget af det ovenfor udtalte treder sterkt frem, naar en Skov- bestyrer, som vesentligst har faaet sin Uddannelse paa Distrikter, hvor de givne Trzearter havde gode Livsvilkaar, faar til Opgave at bestyre et Distrikt med vanskeligere Forhold for Trevext; det er da forunder- ligt at bemzerke, hvorledes det tilvante gör sig geldende, hvordan man troer med de samme Foranstaltninger, der slog til under de gunstigere Forhold, ogsaa at kunne komme frem under de mere vanskelige. De gode Skovdyrkere fremkomme derfor lettere, naar Skovbesty- reren flyttes fra den vanskeligere Lokalitet til en bedre, end naar det omvendte finder Sted; jeg har set Exempel paa, at Forstmend, som har udfört et ret godt Arbeide paa et Skovdistrikt med gunstige Forhold, ved at forflyttes til et Distrikt med ugunstigere Betingelser ikke har formaaet att overvinde Lokalitetens Vanskligheder, netop fordi de har overfört Deres Erfaringer fra det bedre Voxested til det mindre gode. Et af de Tilfelde, hvor noget af det ovenfor sagte viser sig, er ved det af Jägmästaren C. BJÖRKBOM i Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1911, S. 225 fremförte Spörgsmaal om Kulturernes Plantetethed. Det er ofte ikke tilstrekkeligt paaagtet, at Trearterne stille sig höist forskelligt paa dette Punkt, at Kulturernes större eller mindre Tzethed ikke udöver samme Indflydelser hos vore forskellige Trearter; man möder atter her den sedvanlige Tilböielighed til at generalisere, til at mene, at den Tzethed af Kulturen, der er tilstrekkelig for een Treart, ogsaa er det for en anden. Men man kan derved begaa store Feil, thi vel gelder det for alle Trearter, at en Del af Bevoxningens Individer udvikle sig sterkere end andre, men hos nogle Arter — Bög, Eg, Skovfyr o. fl. — vil et forholdsvis mindre Antal Individer udvikle sig sterkt paa den övrige Bevoxnings Bekostning, medens hos andre — Rödgran, Ask o. fl. — en langt större Del af Bevoxningens Indivi- vider formaar at tage Del i og vinde frem i Kampen, Kampen varer lengere og udkempes vanskeligere. Der er for at betegne dette Forhold benyttet det Udtryk, at Trearten besidder en större eller mindre Spredningsevne, alt eftersom der hos den findes en iboende Evne til at lade et mindre eller större Andel af Individer vinde frem i den inbyrdes Kamp. Dette Forhold er förste Gang omtalt og Udtrykket Spredningsevne er förste Gang an- vendt i Haandbog i Skovbrug af L. A. HAUCH og A. OPPERMANN; senere har jeg i forskellige Afhandlinger sögt yderligere at belyse denne Sag — saaledes i Botanisk Tidskrift 1905, Allgemeine Forst- und Jagd- zeitung 1905, Botanisk Tidskrift 1909, Forstvissenschaftlicher Central- blatt 1910 — og jeg har i mine tydske Afhandlinger benyttet Ordet SPREDNINGSEVNEN HOS VORE TRAEARTER. 3 Ausbreitungsvermögen for at betegne, hvad OPPERMANN og jeg har kaldet Spredningsevne. Medens flere har skenket selve Sagen Opmzrksomhed, har man gjort nogle Indvendinger imod saavel det danske Udtryk »Sprednings- evne>» som det af mig benyttede »Ausbreitungsvermögen» — hvilket sidste er foreslaaet erstattet ved Ausladungsvermögen — men den valgte Betegnelse har nu en Gang vundet Hevd, og jeg anser det derfor for rigtigst at fastholde Udtrykket Spredningsevne og det tydske Aus- breitungsvermögen. I de nevnte Afhandlinger har jeg gjort mig til Talsmand for, at man, hvor Talen er om Trearter med stor Spredningsevne — serlig Bög og Eg — vanskelig kan anlegge Kulturerne med for stor Tz>ethed, at vi som Regel vil opnaa at frembringe den bedste Bevoxning, naar Kulturarealet er dekket med et text Planteteppe, et Filt af Planter, medens derimod for Trearter med svag Spredningsevne den store Tzðed i Kulturen kan blive farlig. Men denne Egenskab er ikke alene forskellig hos de forskellige Trearter, den varierer ogsaa for samme Tr&e&art med Lokaliteten, saa- ledes at Spredningsevnen hos samme Tr&éeart paa den stive lerede Jord- bund er större end paa den lette Sandjord. Tillige synes Sprednings- evnen hos den enkelte Treart at vere afhengig af Fröets Proveniens, den synes at variere efter Valg af Modertreer; i samme Grad som vi er omhyggelige ved Valg af gode Modertreer — serlig hvor Fröet hentes fra en enkelt Bevoxning — synes Spredningsevnen hos den fremkomne Opvext at vere svagere, medens hvor Fröet indsamles uden Kritik overfor Modertreernes Beskaffenhed og hentes fra mange for- skellige Bevoxninger, Spredningsevnen hos de af saadant Frö frem komne Planter synes at vere större. Dette Forhold — som jeg senere skal komme tilbage til — har jeg paa s&eregen Vis haft Leilighed til at fölge hos Eg, idet der paa Bregentved i Själland findes en R&kke unge Egebevoxninger, der dels hidröre fra danske Agern, dels fra Agern fra forskellige Steder i Europa, og som vise en höist forskellig Karakter. Hvad der saaledes gzelder om Spredningsevnens Variation hos de forskellige Trearter synes ogsaa at gelde for forskellige Racer af samme Treart. Jeg kan dernest ikke komme bort fra den Betragtning, at der be- staar en Forbindelse — maaske en Slags Korrellation — mellem Spred- ningsevnen og visse andre Egenskaber hos Trearten. Der synes saa- ledes at bestaa et vist Sammenhzeng mellem Rodens Bygning og Spredningsevnen; for Rigtigheden af denne Antagelse kunde den Om- stendighed tale, at Saaning eller naturlig Foryngelse ganske over- Ar L. 'A. HAUCH. veiende finder Sted for Trearter med stor Spredningsevne, medens man overveiende anvender Plantning for de Trearters Vedkommende, hvis Spredningsevne er svag. Dette forklares af de paag&eldende Trze- arters Rodbygning. De fleste Tr&arter med svag Spredningsevne danne ved Omskoling en tet busket Rod med forholdvis tykke Sugerödder, som er modstandsdygtige mod Udtörring og let modstaar den Skade, der kan tilföies Roden ved Plantning — som Exempel kan n&evnes Röd- granen — men de af vore Trearter, som er i Besiddelse af sterk Spred- ningsevne, udvikle sedvanlig en Rod, der vanskeliggör Plantning, hver- ken Eg, Bög eller Fyr danner en Rod, der egner sig til Plantning, Egens "och 'Fyrrens Polerad er en Hindring, og de fine Sugerödder hos Bög og Fyr udtörre saare let; BUCKHARDT udtaler i Säen und Pflanzen om Fyr >»nichts ist wichtiger als die zarten Wurzeln vor irgend welchem Austrocknen selbst vor geringem Abluften zu bewahren»>. Plantning af de nevnte Trearter kan jo imidlertid udföres og foregaar, men der udkreves stor Forsigtighed under Arbeidets Udförelse. Ligesom jeg troer at kunne paavise en Forbindelse 'mellem Spred- ningsevnen og Rodens Bygning, mener jeg, at noget af det samme gelder Stammens Form, hvilket vi vil se, naar vi anstiller en Sanimen- ligning mellem Tr&arter med sterk og Trxarter med svag Sprednings- evne. Hos El, Ahorn, Ask, der udmerker sig ved svag Sprednings- evne, er den ranke Voxt langt mere Regel end hos Bög og Eg med den sterke Spredningsevne, og for Naaletr&enes Vedkommende treffe vi hos Rödgran, hvis Spredningsevne er svag, den regelmessige Voxt längt mere almindelig end hos Skovfyr, hvor Spredningsevnen er sterk. Men ogsaa naar vi undersöger Bevoxninger af samme Tre&eart men af forskellig Proveniens gentager Fenomenet sig; dette ses saaledes i de omtalte Egebevoxninger paa Bregentved, hvor de Bevoxninger der hidröre fra fremmede Agern paa Grund af den svagere Spredningsevne ikke alene indeholder et större Antal Stammer, der udmerke sig i Ret- ning 'af Höide og Tykkelse, men de udmerke sig ogsaa med Hensyn til Stammens ranke og regelmessige Bygning. Paa lignende Maade synes der hos Bög at bestaa en Art Forbindelse mellem Sprednings- evnen og vrang Vext; det synes, at Bögebevoxninger med et stort Indhold af vrange Former har sterkere Spredningsevne end Bevoxninger, hvor den rette og ranke Form er overveiende. Det synes saaledes, at hvor Spredningsevnen er sterk, findes der mellem et givet Antal Individer kun forholdsvis faa med Tilböielighed til paa en Gang kraftig, smuk og lige Vext, men med svagere Spred- ningsevne skulde M&ngden af Stammer med denne Evne stige for samme SPREDNINGSEVNEN HOS VORE TREARTER. Ah Treart; paa samme Lokalitet skulde den 'svageres Spredningsevne saaledes tyde paa, at vi under de givne Forhold har naaet et Optimum. Jeg har i det foregaaende omtalt — hvad jeg senere skal komme tilbage til — at Spredningsevnen bör vare bestemmende for Kulturernes Tzathed, men tillige mener jeg, at Spredningsevnen er en Egenskab, som fölger Trearten gennem hele Livet; der foregaar det samme ogsaa i de &dre Bevoxninger som i de unge at hvor Spredningsevnen er svag vil et stort Antal lige store og lige kraftige Stammer staa Side om Side, men hvor Spredningsevnen er sterk vil der vere ferre herskende Stam- mer og större Ulighed mellem Bevoxningens Individer. Ved Udhugningen tilstreber vi imidlertid at udslette noget af denna Forskel, og vor Udhugning i Bevoxninger med svag Spred- ningsevne har til en vis Grad et andet Formaal end hvor Sprednings- evnen er sterk; i förste Tilfelde gaa vi ud paa at forminske den for store Lighed, i sidste Tilfelde er vor Opgave ofte — ved at fjerne brede slet formede Individer — at bringe större Lighed tilveie. Lige- som Spredningsevnen bör vere veiledende ved Kulturanlegget, bör den ogsaa lede os ved vor Udhugning. I Literaturen er der i de senere Aar fremkommet Arbeider, der kaster Lys over Plantetzethedens Betydning, og hjelper til Forstaaelsen af Spredningsevnen. Den nesten uforklarlige Indflydelse det har for visse Trearter — serlig Bög og Eg — i de förste Leveaar at opvoxe i fuldstendig Tzathed, kunde maaske staa i Sammenheng med, at vi her staar overfor et af de Fzanomener, hvor Bakterielivet i Jordbunden gör sig geldende; med de senere Aars Iagttagelser paa dette Omraade for Öie kunde man tanke sig, at den gunstige Indvirkning paa Vexten, som den större Plantetethed fremkalder, kunde stamme fra, at Bakterielivet bliver rigere under det tette Plantedekke; i hvert Fald er der intet, som kan erstatte dets Virkning; en Sammenligning mellem Vexten i en Kultur af Bög eller Eg, der opvoxer i fuld Tzethed, saaledes at Plantedekket fuldstendig kvaler Gresvexten, og en saadan, hvor Planterne staar i större inbyrdes Afstand og hvor Gresvext iövrigt dekker Arealet, vil vise en iöinefaldende Forskel; den förste vil preges af en ganske anderledes frodig og kraftig Vext end den sidste. Paa et andet Omraade er der fremfört Ting, som synes at belyse Spörgsmaalet; jeg tenker derved paa Leren om Arvelighedens Indfly- delse og da serlig paa W. JOHANNSENS »Elemente der exakten Erblichkeitslehre». Herved maa paa den anden Side fremheves, at JOHANNSEN advarer ör TCA HAUCH: imod at betragte Spredningsevnen som Maal for den paageldende Ud- seds anlegstypiske Forskelligheder, og siger videre, at Studiet af Spred- ningsevnen ikke er Stötte for Skönnet over Rigdommen paa anlegs- typiske Forskelligheder i det paagzeldende Materiale baade fordi Kaa- renes Medvirkning ved Spredningen ikke kendes, og fordi der vzsent- lig kun er Tale om Hastigheden af Höide eller Tykkelsetilvexten. Tillige omtaler imidlertid Forfatteren som Tegn paa Raceforskellighed det foran omtalte Forhold med unge Egebevoxninger paa Bregentved — og som bl. a. har vakt Prof. ARNOLD ENGLERS Opmerksomhed da han under et Besög i Danmark i Efteraaret 1909 undersögte disse Ting — at der Side om Side i samme Kulturflade er udsaat fremmede Agern og Agern af dansk Avl som har givet höist forskellige Bevox- ninger. I alle Tilfelde troer jeg af JOHANNSENS »Erblichkeitslehre» at kunne uddrage Slutninger, som bidrage til at klare Forstaaelsen af Plantetethedens Virkning. Saaledes af hvad S. 18 siges om Varia- tionsvidden. Forfatteren benytter et Udtryk, som i nogen Maade betegner no- get af det samme som Spredningsevne, idet han bruger Ordet Varia- tionsvidde; han har foretaget lange Reekker af Maalinger af de enkelte Frös Störrelse, han har saaledes udfört Maalinger af store Masser af Bönner, og han betegner Spillerummet mellem den störste og mindste ved Udtrykket Variationsvidde. Han viser ved disse Maalinger, at Variationsvidden stiger i samme Grad som man foröger Undersögelses- materialets Mengde. Han angiver saaledes en R&e&kke Maalinger af en Slags brune Bönner (Prinsessebönner) udfört i Aaret 1900, hvorved i alt 12000 Bönner blev maalt, og Variationsvidden var med 120 uden Udvalg maalte Frö 15,;0—10,75 = 4,75 mm » 2300 » » > » 16,25 = 8,25 = (8 » » 5000 =» » > Nf ENUM OS » 10000 oo» » » » 17,25 8,25 = 9 » HT 00 OA » » No MG Br =0) » Altsaa stiger Variationsvidden ne&esten til det dobbelte, og Johannsen tilföjer at der slet ingen Grund er til at tro, at vi her ernaat til et Maximum. Forfatteren udtaler videre (S. 169) at ved Massekultur vil altid en langt större Variationsvidde opnaas end ved Kultur i ringere Maal, han siger 1 denne Forbindelse: »darum kann bei Selektion aus einer Massen- kultur immer die beste Auswahl', sehr weit vom Mittel abweichende Sortimente erhalten werden. Erst im Grossbetrieb kann man mit einer gewissen Wahrscheinlichkeit die grosse Lose der Variationslotterie d. h. SPREDNINGSEVNEN HOS VORE TREARTER, sl sehr stark vom Mittelmass abweichende ausgezeichnete Individuen erwarten.» Disse Udtalelser af W. JOHANNSEN kan finde nogen Anvendelse overfor Spörgsmaalet om Plantetzethedens Betydning. Med Henvisning til Resultaterne af de foretagne Maalinger af Bönner skulde der uden Hensyn til Traarten egentlig ikke vere nogen Grense for den önskelige Tzethed i Kulturen; men her gör den forskellige Spredningsevne sig geldende, og hos Trearter med svag Spredningsevne kan vi snart naa et Maximum af Plantetethed, som vi ikke bör overskride, fordi Kam- pen mellem Individerne i modsat Fald vilde blive for haard, men hos Trearter med stark Spredningsevne er det — i hvert Tilfelde paa mange Lokaliteter — tvivlsomt, om der overhovedet existerer anden Grense for den önskelige Tzethed end den, som Hensyn til at undgaa enhver unödvendig Kulturudgift seetter; thi for os gelder det jo netop om, at vore Bevoxninger kan komme til at indeholde i större Antal Individer, som med Johannsens Udtryk har vundet det store Lod i Variationslotteriet, og vi bör tenke paa, hvad han siger, at det kun er i den store Drift, at et saadant Lod kan ventes; det vil sige, vor Be- strebelse bör vere rettet imod at frembringe Bevoxninger indeholdende et tilstrekkeligt Udvalg af Individer, som forene de Ting, hvorpaa det for os serlig kommer an: saa stor Höide og Tykkelse, som de ydre Kaar tillader, med den Form vi attraar rene rette Stammer. Og derved komme vi til at tenke paa en anden Udtalelse af W. JOHANNSEN; 5. 2096 siger han: »Selbst wo Eigenschaften absolut unabhängig von einander variieren, mössen sich Verhältnisse zeigen, die oberflächlich gesehen an Unvereinbarkeit erinnern. Winschen wir z. B. die höchsten Intensiteten dreier Eigenschaften bei einem Individuum vereinigt zu finden, und sagen wir etwa nur ein Individuum auf hundert habe, fär die einzelne Eigenschaft, den gewinschten Grad, dann wärde SEN, NS mn 000000 Mur in einem Falle auf eine Million das erwänschte finden können. Dieses ist aber nicht identisch mit Unvereinbarkeit. Es gilt eben fär die Praxis solche seltene Kombina- tionen zu finden.» I Anledning af de anförte Punkter af Johannsens Erblichkeitslehre kan vi endnu ved Afslutningen af dette Afsnit kort resumere hvad der bör forstaas ved Udtrykket Spredningsevne. Hvad der skal forstaas ved Spredningsevne dekkes kun tildels af Udtrykket »Variationsvidde», derimod nzermere af Udtrykket »Middelaf- vigelse, thi ved Variationsvidde angives kun Forskellen mellem de störste og mindste Individer, men ved Spredningsevnen betegnes Fordelingen over Störrelsesklasser, og man kunde maaske definere Spredningsevne 8r L.A: HAUCH. som den Evne en given Trzeart besidder til — under samme ydre Kaar og med samme Behandling — af et givet Plantetal at udvikle et större eller mindre Antal Individer henhörende til de överste og mellemste Stör- relsesklasser, saaledes at en Tre&art har större Spredningsevne i samme Grad som disses Antal er mindre, medens Trearten har svagere Spred- ningsevne i samme Grad som de undertrykte Stammers Antal er mindre, Mellemklasserne og de störste Treer sterkere representerede. Og hvad der i saa Henseende gelder for forskellige Trearter, gelder vist ogsaa forskellige Racer af samme Treart; saaledes ses det hos de omtalte Ege paa Bregentved af forskellig Proveniens, at skönt Kulturen er anlagt med samme Plantetethed, indeholder de nu 18—19- aarige Ege af fremmed Afstamning betydelig flere Stammer henhörende til de överste Höideklasser end Tilfeldet er med Egene af dansk Her- komst; Forholdet kan vist skönnes at vere som 3 til 1. Det er mangeaarige Iagttagelser, der har ledet min Opmeerksomhed hen paa dette Forhold; til at begynde med stod disse Spörsmaal mig ikke klart, jeg har tvertimod i de förste Aar af min Virksomhed an- lagt Bögeplantninger med et beskedent Plantetal og Agernsaaninger med svag Udsed. Men jeg fik efterhaanden Öiet opladt for den Be- tydning det for visse Trearter har at opvoxe i stor Tathed, medens det for andre ikke har nogen Vegt, jeg saa, hvorledes Bögeplantninger med 8—9000 Planter pro ha. ikke gav noget tilfredsstillende Resultat, medens Rödgransplanter med den samme Tzcethed udviklede sig for- treffeligt; jeg bemerkede at, hvor ved et Tilfelde en större Mengde Bögeolden eller Agern var udströt paa en mindre Plet i en Kulturflade, fremkom der en Opvext af eiendommelig Yppighed; jeg har i Plante- skoler fulgt Udviklingen i Priklebede med Rödgran, hvor Planterne ikke blev benyttede til Udplantning men blev staaende i Planteskolen for at danne Bevoxning, og hvor Plantetallet var 360000 pro ha., og saa hvorledes Vexten nesten ganske standsede, medens en Bögeplanteskole behandlet paa samme Maade gav en fortrinlig Bevoxning. Og alt som min Gjerning skred frem, bestyrkedes jeg i, at for de to Trearter, som sterkest har beskeftiget mig, Bög og Eg er den store Tzethed i Kul- turen et Moment af störste Betydning, saaledes at Plantetallet, hvormed vi begynder helst ikke maa gaa ned under 200000 pro ha. og i saare mange Tilfelde naa vi op til langt höiere Tal. Vende vi os til de enkelte Trzearter, da maa det bemeerkes, at jeg i serlig Grad har studeret det omhandlede Forhold hos Bög og Eg og derfor mere udförligt kan omtale det hos dem, medens jeg for de övrige SPREDNINGSEVNEN HOS VORE TRAEARTER. OF Trearters Vedkommende mere kortfattet maa meddele mine Iagttagelser. Bögen har mellem alle Trearter den störste Spredningsevne. Bögen stiller i det hele i sine förste Leveaar sterkt tilspidsede Fordringer; man skal tage fint paa denne Treart. Graensen mellem hvad der til- taler den og hvad den ikke taaler er skarpt trukket, der skal saa lidt til at standse den i Vexten, saa lidt til at Kulturen eller den naturlige Opvext kan gaa tabt, saaledes at man faa Aar efter at Kulturen er an- lagt kun ser Pletter af sygnende Opvext og i övrigt er Foryngelses- arealet omdannet til en Gresslette; Bögen er vigende, fint merkende overfor indtraeedende VWVanskeligheder, tager man alle de Hensyn, den krever, vil dens Foryngelse sedvanlig vere sikker, men man begaar saa let en Feil, som gjör vort Arbeide resultatlöst. Og saaledes ogsaa overfor Plantetethed stiller Bögen disse sterkt tilspidsede Fordringer, og det gjelder her, at det er tvivlsomt om det er rigtigt at beskjeftige sig med, hvor mange Planter, hvor stor en Frömae&ngde man kan nöies med; det kan vere en ilde anvendt Sparsommelighed, som kan gaa ud over Godheden af den frembragte Bevoxning og ofte kan have til Fölge, at vort Kulturanlzeg mislykkes. Hvor der er Tale om en vellykket naturlig Foryngelse, vil den store Txthed komme af sig selv, her vil den hele Foryngelsesflade vere dekket af Planter, og vi kan have et Plantetal af 2 Millioner pr. ha., men hvor man ikke kan gennemföre Selvforyngelse, bör man ved kunstig Saaning af Bög eller, hvor man anvender Plant- ning, have Opmerksomheden heftet paa Treartens Krav til at opvexe i stor Tzeethed, saaledes at Foryngelsesarealet i Löbet af faa Aar kan bere et tet Plantedaekke. Det vil efter min Erfaring altid gelde om at tage denne Side af Bögens Fordringer i Betragtning; jeg har for mit Vedkommende ikke set nogen Bögeforyngelse eller nogen Bevoxning af Bög, som har lidt ved for stor Tethed, medens jeg i stor Udstrekning har set mislyk- kede Kulturer paa Grund af sparsomme Planteme&ngder og mange usle Bevoxninger fremkomme efter Plantning i vid Afstand. Det maa imid- lertid bemerkes, at Bögens Spredningsevne ikke er den samme i alle Bögebevoxninger: A. OPPERMANN har i »Vrange Böge» smukt hen- peget paa, at der synes at findes forskellige Racer hos Bög, og jeg mener at have iagttaget, at Trearten kan forekomme med det, som jeg har kaldet kröllet V&ext og med rank Vext. Det antyder den for- trinlige Vaext hos Bögen naar den Vinkel, der dannes af de mellem Knopperne liggende Stykker af Aarsskudet, er saa stump, at den ner- mer sig 180”, medens det modsatte: at denne Vinkel er mindre stump; nermer sig til go” tyder paa daarligere Vext; det förste giver den ranke Vext, det sidste den kröllede. Med den ranke Vext fölger ofte, 10 L. A. HAUCH. at Stammerne staa omtrent lodret paa Jordoverfladens eller — hvor der er Tale om en Heldning — det horizontale Plan, medens, hvor Bögen har den kröllede Vext, vil Stammerne ofte danne en större eller mindre Vinkel med dette. I saa Henseende bestaar der for Danmarks Ved- kommende en udpreget Forskel paa Treartens Udvikling der, hvor vort Land har sin gunstigste Bögelokalitet: Öernes sydlige Kyster med gode Jordbundsforhold og mildt Klima og de Dele af Danmark, der har en mere udsat Beliggenhed med barskere klimatiske Forhold; her vil som Regel den kröllede Vext gjöre sig geldende, medens man hist ofte treffer Bögen med den ranke Vext. Den kröllede Vext hos Bög ses serlig fremtredende i Bevoxninger, der har lidt sterkt af Nattefrost, medens omvendt den ranke Vext fölger de Egne hvor Frostskade er ukjendt. Der har veret en Periode, hvor al Forskel i vore Tr&arters Ud- vikling forklaredes af Jordbundens gunstigere eller ugunstigere Tilstand, man kom derved til en vis Grad let over Spörgsmaalet; först noget senere har man set — og A. ÖPPERMANN bör hos os nevnes som Foregangsmand paa dette Omraade — at de klimatiske Forhold kan udöve en lige saa vigtig Indflydelse, men endelig kommer Spörgsmaalet om Racer. At der findes de to forskellige Former hos Bög, at Trze- arten kan forekomme med rank Vext og med kröllet Vext vil neppe kunne benzegtes, men man vil sedvanlig angive Voxestedet som den eneste Aarsag til denne Forskel; det er dog ikke ganske udelukket at der og- saa her kunde vere Tale om forskellige Typer. Jeg mener nu at have iagttaget, at der med Hensyn til Sprednings- evnen bestaar en Forskel, eftersom vi have med Bög med kröllet Vext eller med Bög med rank Vext at göre, saaledes at Spredningsevnen er sterkere hos den förste end hos den sidste; med kröllet Vext fölger de vrange Former og dermed den sterkere Spredningsevne. Medens denne Forskel ikke bör paavirke vor Bestraebelse efter at anlegge vore Bögeforyngelser med den störst mulige T&thed hvad enten vort Frö er hentet fra Bevoxninger med kröllet Vext eller det gelder Frö af ranke Böge, fordi vi altid naa det smukkeste Resultat af vor Bögeforyngelse ved den store Plantetethed — det foran omtalte For- hold Bakterielivet i Jordbunden er jo uafhengig af Fröets Oprindelse — saa mener jeg, at det i höi Grad kommer til at beröre Udhugningen; vor Udhugning skal — som allerede omtalt —- til en vis Grad opheve de Vanskeligheder, som den sterkere eller svagere Spredningsevne vil medföre. I Bevoxninger med udpreget kröllet Vext vil de tet sluttede unge Böge, naar man forsömmer Udhugningen, overlader dem til sig SPREDNINGSEVNEN HOS VORE TREARTER. a ie selv, lidt efter lidt udvikle sig til en stammefattig Bevoxning; meget hurtig vil der ganske af sig selv danne sig en herskende Klasse og en myldrende Mzengde af enten helt undertrykte Individer eller saadanne, der, hvis man ikke griber ind i Kampen, snart vil bukke under i denne. I den herskende Klasse findes vel en Del ranke Stammer men i meget stort Antal bredkronede sletformede Individer — vrange Former — og disse have ofte en serlig frodig Vext, der bevirker, at de udbreder sig paa Omgivelsernes Bekostning, og dertil bidrager det tidligere om- talte Forhold, at hvor den kröllede Vext er fremherskende, danne Treerne ofte en Vinkel med Jordoverfladens Plan, de straekke sig skraat ud over Naboerne og udöve derved et Tryk paa en större Del af Omgivelserne end hvis de — selv med samme brede uregelmessige Form — stod perpendikulert paa Jordoverfladen. Forholdet stiller sig helt anderledes naar vi betragter den ranke Bögeskov; her vil vel ogsaa vrange Former forekomme men i mindre Mzengde, i Hovedsagen vil den unge Bevoxning bestaa af velformede Individer, og Forsömmelse af Udhugning berer andre Fölger med sig: der vil opstaa en overordentlig stammerig Bevoxning med opknebne Kroner; den interessante Pröveflade paa Brahetrolleborg, hvor man i en nu 6o0-aarig Bevoxning af Bög i fortrinlig Vext helt har undladt Udhugning viser en overordentlig stammerig Bevoxning, hvor de ranke Stammer staa Side om Side, og der findes kun ganske enkelte Böge med bred Krone og slet Form; vilde man behandle en Bevoxning paa Bregentved — hvor kröllet Vext er fremherskende — paa samme Vis, vilde man frembringe en stammefattig aaben Bevoxning fortrinsvis inde- holdende vrange Böge. Hvad enten vi have den ene eller den anden af de nevnte Böge- former for Öie er tidlig Udhugning lige nödvendig, den bör med kraftig Vext begynde i det 15 til 20 Aar, og ligesom den tztte For- yngelse skal give os det rige Materiale til Udvalg, skal Udhugningen hjelpe os til at traeffe det rette Udvalg, og derved skal den forskellige Spredningsevne veilede os. Naar vi vil opnaa det Maal at danne den bedst mulige Bevoxning, maa vi ved vor Udhugning tage sterke Hen- syn til Spredningsevnen, og har vi opnaaet at frembringe en fuldstendig tet ung Bögebevoxning, da er det neste Led i Rakken af de Foran- staltninger, der maa foretages, at gennemföre Udhugningen paa en saadan Maade, at man saavel drager Fordelen af den store Txthed som undgaar dens Farer; man skal hverken ved at udskyde Udhugningen til 30—40 Aars Alderen udsette sig for, at brede og slet formede Trzeer vinde Overhaand, eller ved en voldsom Indgriben i den 10—15 aarige Bevoxning maaske netop borttage mange af de Treer, som burde 2 L. A. HAUCH. vere bevarede, men vi skal lade Kampen mellem Individerne fortsette sig men saaledes att vi retleder den; vi skal ved vore Udhugninger i de c:a 15 aarige Bögebevoxninger fölge den Regel: at fjerne hvad der gjör Skade men ikke andet. Man kommer derved til at arbeide meget forskjelligt i Bevoxninger med kröllet Vext og i saadanne, hvor den ranke Vext er herskende. I de förste skal Opgaven for en stor Del bestaa i at frembringe et större Stammetal, i den sidste at formindske Stamtallet; vi foröge Be- voxningens Stamtal ved at fjerne de brede vrangtformede Individer til Fordel for Grupper af rankere Stammer, der er udsat for at under- trykkes af hine; vi kan vel ikke opnaa, hvor kröllet Vext er fremher- skende, at frembringe saa smukke Bevoxninger som hos ranke Böge, men vi kan strebe hen derimod og forhindre, at Bevoxningen bliver aaben, kommer til at bestaa af en Del kraftige Individer af vrange Former og iövrigt af Grupper af mere eller mindre undertrykte Stam- mer. I Bögebevoxninger med rank Vext skal som naevnt vort Maal vere at formindske Stamtallet; her vil ogsaa findes brede og slet formede Individer, som i förste Rekke bör fjernes, men de forekomme kun i mindre Mzengde, og den vigtigste Opgave er, hvor de ranke smukke Stammer staa Side om Side og nesten synes at vere lige gode, da at gribe ind saaledes at vi — hvad ikke altid er saa let netop fordi Udvalget er saa stort — bevare de smukkeste og kraftigste Stammer: I begge Former af Bögeskoven bör vi hyppigt gentage vor Ud- hugning i Bevoxningens 15:de til 25:de Aar, ja ofte kan det vere nödvendigt hvert Aar at gennemgaa Bevoxningen. Gaa vi over til Eg, da er Spredningsevnen omtrent lige saa stor som hos Bög, og det samme gelder for Eg som for Bög, at vi van- skelig kan anlegge vor Kultur med for stor Plantetethed; jeg har udfört Egesaaninger, hvor jeg har anvendt betydelig tykkere Udszad end sedvanlig anbefalet, og jeg har ingensinde seet, at Kulturen har lidt derved, men netop dér, hvor man har anvendt den tetteste Udsed, har der udviklet sig de smukkeste Bevoxninger, hvor de herskende Treer opnaa stor Höide og Stammetykkelse og udvikle smuk og kraf- tig Krone. Af Agern bör man efter mine Erfaringer ikke saa under 12—15 Hektoliter pro ha. og hvor det gelder Plantning — hvor jeg for mit Vedkommende stedse anvender etaarige Fröbedsplanter — bör man helst anvende c. 100,000 pr. ha. Hvorvidt: de foran omtalte forskellige Former hos Bög skyldes Raceeiendommelighed, kan ikke bestemt bevises, för der Side om Side SPREDNINGSEVNEN HOS VORE TRAEARTER. 12 er anlagt Forsögsarealer med Planter stammende fra ranke Böge og fra Bögebevoxninger med kröllet Vext — noget hvormed jeg har gjort en Begyndelse, men Undersögelsen bör fores videre —; men for Egens Ved- kommende kan jeg — som flere Gange omtalt — meget tydelig paavise en Forskel efter Fröets Proveniens, og her kan man fölge neesten ganske samme Forskel som hos Bög med kröllet V&ext og Bög med rank Vext. Paa Bregentved er der — uden at det har veret tilsigtet at under- söge Proveniensens Indflydelse — opstaaet en Rexkke Egebevoxninger, som paa eiendommelig Vis er blevet et Indleg i Arvelighedslerens Anvendelse i Skovbruget, idet der Side om Side i samme Afdeling er 'saat Agern fra Bregentved, fra Lolland og Agern fra forskellige Egne i Europa; de fremmede Agerns Hjemsted er som oftest usikkert, nogle Agernpartier sagdes at komme fra Frankrig, andre fra Holland eller Nordtyskland, men i alle Tilfelde fra Lande under sydligere Bredegrader end Danmark. Paa flere Punkter vise Bevoxningerne efter de forskellige Agern forskellig Karakter. Af Lövets Farve om FEfteraaret kan man allerede see Provenien- sens Indflydelse, saaledes at naar Fröet stammer fra Sydeuropa, bevarer den frembragte Bevoxning den grönne Farve hos Bladene lang Tid efter at Egene af danske Agern har faaet affarvede Blade. Jeg har fulgt dette Fxnomen i en lang Aarrzekke, lige fra 1888, hvor jeg förste Gang anvendte Agern af fremmed Proveniens — franske —; senere har jeg i flere paa hinanden fölgende Aar anvendt fremmede Agern, der som Regel efter Fröhandlernes Opgivelse skulde stamme fra Holland, men et enkelt Aar 1905 modtog jeg et Parti Agern, hvis Hjemsted ikke er opgivet, men som formodes at stamme fra sydligere Dele af Europa, thi medens det gelder for alle Egebevoxninger hidrörende fra fremmede Agern, at Lövet om Efteraaret affarves senere end hos danske Ege, saa viser Planter efter det nevnte Parti Agern en Forskel med Hensyn til Tidspunktet, hvor Lövet affarves, ikke alene i Sammen- ligning med Ege af dansk Oprindelse men ogsaa overfor Ege, der hid- röre fra hollandske Agern, hvilket meget tydelig kan iagttages, idet i samme Afdeling Bevoxningen for den ene Sides Vedkommende be- staar af hollandske Ege, i den anden Side af Afdelingen af Ege efter de nevnte sydeuropeiske Agern; og her ser man da om Efteraaret de hollandske Ege med brungult Löv, medens Egene af sydlig Pro- veniens har dybt mörke grönne Blade. Der viser sig dernest ganske samme Forskel i Spredningsevnen hos Egene af dansk og Egene af fremmed Afstamning som mellem 145 T.. AA: SHAUCH; kröllet Bög og rank Bög; de herskende Stammers Antal er större hos Egene af fremmed Proveniens end hos de danske, og Stammens Form mere ret og regelm&essig. Det samme som er fremhevet om Udhugning i Bög kommer derfor ogsaa til at gelde for Eg, man maa ved Udhug- ning af de unge Bevoxninger af fremmed Proveniens fortrinsvis gaa ud paa at forebygge den skadelige Virkning af den svage Sprednings- evne, formindske den store Lighed, indskrenke Antallet af de herskende Stammer, medens det hos Egene af dansk Afstamning iser er Maalet at fjerne de brede slet formede Individer. Gaa vi fra disse Trearter, med hvilke jeg gennem en lang Aar- rekke har kunnet anstille selvstendige TIagttagelser, over til Skovfyr (Pinus sylvestris), da kan jeg ikke tale med samme Erfaring om denne; Skovfyrren, der som bekendt saavel nord som syd for Danmark danner Hovedbestanddelen af Skovene, forekommer i Danmark kun sparsomt; vort Klima legger Hindringer i Veien for dens Dyrkning. Det har imidlertid interesseret mig, at den hessiske Forstmand Geheimerober- forstrat P. FREY har en noget lignende Opfattelse af Plantetethedens Betydning som af mig er hevdet, og at han anvender en Del af mine Udtalelser netop overfor Fyr. I samme Retning gaar jo — som omtalt — Jägmästaren C. BJÖRKBOMS Bemerkninger. Fyrren staar med Hensyn til Spredningsevne Egen n&r, om man end maa advare imod alt for stor Tzethed i Kulturen, saa er dog Saaning eller Plantning af Fröbeds- planter de sedvanligste Kulturmetoder. I Modsetning til de foregaaende Trearter treffe vi hos Rödgranen — som allerede nevnt — den svage Spredningsevne, og man kan derfor ved Rödgranskulturer nöies med et lille Plantetal, en Tzethed som den, der er angivet for Bög og Eg, vilde vere farlig, man bör gaa ned til 8—9000 Planter pr. ha. Neppe nogen Treart danner et til Plantning saa vel egnet Rodsystem som Rödgranen. Ved Omskoling dannes der et tet Rodfilt, og medens det for de tidligere nevnte Trearter har Vanskelighed at danne et passende Leie for Roden i Plantehullet, fin- der Rödgranens Rod nesten af sig selv det rigtige Leie. Sugerödderne er — som omtalt — tykke og udtörres ikke saa let som Fyrrens eller Bögens. Ligesom vi saaledes med Hensyn til Rodens Bygning treffe de Forhold, der ledsage den svage Spredningsevne, saaledes treffe vi jo ogsaa — som allerede fremhe&vet — den ranke Vext i udpreget Grad. Asken forholder sig paa lignende Maade som Rödgran; ogsaa den er Representant for Trearterne med svag Spredningsevne og lider ved for stor Plantetethed. Noget mindre sikker staar jeg overfor Ahorn, dens Spredningsevn er sterkere end Askens, men den er dog nermest at kalde svag. SPREDNINGSEVNEN HOS VORE TREARTER. 5 Er Forholdet hos de anförte Trearter temmelig klart, saa gives der andre, hvor det beskrevne Forhold stiller sig mere tvivlsomt, hvil- ket kan have sin Aarsag i, at de indtager en slags Mellemstilling mel- lem Trearter med sterk og Trexarter med svag Spredningsevne. Dette gelder saaledes Birk, Lerk og ZEdelgran, som vel nok maa henreg- nes til Trearter med stark Spredningsevne, og tette Saaninger af Birk og Lerk trives godt, ligesom ZEdelgran med fortrinligt Resultat forynges ved Selvsaaning, men de samme Trzxearter kultiveres dog ogsaa med stor Sikkerhed ved Plantning og give smukke Bevoxninger, selv om man kun begynder med 8—9000 Planter pr. ha. Ogsaa El udvikler sig godt i stor Plantetethed, men den store Forskel man derved seer hos de enkelte Individer, hidrörer dog mulig fra Treartens Rodknolle, og Ellen — saavel Rödel som Hvidel — bör vistnok henregnes til Trearter med svag Spredningsevne. I det jeg afslutter disse Bem&erkninger, skal jeg fremföre en Ud- talelse om derhen hörende Forhold af Professor, Dr. phil. KÖLPIN-RAVN, som han har givet mig Tilladelse til at publicere, og som lyder saa- ledes: At anvende Udtrykket »Spredningsevne> (synonymt med den almindelige biologiske Betegnelse »Variabilitet») som Betegnelse af en »Egenskab» hos en Bestand af Trexer synes mig kun berettiget som en rent forelöbig Karakteristik, men ikke i strengere biologisk Forstand. Thi muligvis er Spredningsevnen kun et Udtryk for, at Bestanden ikke er en biologisk Enhed, men en Blanding af »Smaa Arter», hver for sig med en ringe Spredningsevne, men af meget forskellig Type. Denne Udtalelse forklarer godt, at Spredningsevnen hos samme Treart varierer med Fröets Proveniens, den forklarer den Forskel, der med Hensyn til Spredningsevnen bestaar mellem Ege af Agern fra sydlige Dele af Europa og Ege af danske Agern, thi i Sydeuropa bere Egene saa rigt, at de derfra kommende Agern kan stamme fra en enkelt Bevoxning, medens hos os Egenes Fröbering er saa fattig, at et större Parti danske Agern sadvanlig vil stamme fra mange forskellige Bevoxninger. Tilbage staar imidlertid at forklare Forskellen i Spredningsevne hos forskellige Trearter, og i alle Tilfelde har Sagen for det praktiske Skovbrug samme Betydning, thi vort Frö — hvor megen Umage vi end bör göre os for at hente det fra udvalgte Bevoxninger — vil dog altid blive en Blanding af »smaa Arter» af meget forskellig Type. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN, 1012, H:; I. En enkel metod för beräknande af trädstammars formareor och kubiska innehåll. Af ALBERT 'SIVEN. För beräkning af trädstammars formareor och kubikinnehåll ser man understundom både i forstliga läroböcker och i tidskriftsuppsatser förordas, bland andra, HOSSFELDS och NEWTONS (RIECKES) formler, hvilka, då det gäller kubering af mindre regelbundna trädstammar, i all- mänhet gifva ett mycket otillfredsställande resultat. Något bättre resul- tat vinnes däremot af ÖETZELS och SIMONYS formler, hvilka därför jämväl hafva sina förespråkare. Min afsikt är nu att föreslå en formel; som i praktiskt afseende helt säkert är de nämnda formlerna öfverlägsen och i teoretiskt hänseende icke heller står desamma efter. Jag afser h härmed formeln: A= (de, + Aj, CAD -, hvari ÅA utmärker formarean, å Fö ds. diametern vid "/;, dy, diametern vid hälften och 4, diametern 'vid 1/7 af höjden eller längden 4, räknadt från toppen eller öfre skäret. För h kubiska innehållets beräknande är formeln åter: K = CO + Aja AJ hvari K betecknar kubiska innehållet samt as, 2, och 4, genomskär- ningsareorna vid $/,, hälften och 2/, af höjden eller stamlängden. För att ådagalägga dessa formlers noggrannhet i praktiskt hänseentle skall jag nu tillämpa dem å de förhållandetal, som af TOR JONSON uppgifvits för granstammar i Sverige i en af honom författad uppsats, hvilken ingick i november månads häfte af Skogsvårdsföreningens tid- skrift för 1910. "Det blifver fördenskull nödvändigt att här upprepa de tal, som af JONSON anförts för de af honom sammanställda tre form- klasserna, nämligen: 0,615, 0,701 OCh 0,773. I efterföljande tabell 1 in- föres därför diameterförhållandet för hvarje tiondedel af höjden enligt JONSONS uppgifter, medan detsamma för mellanhöjden beräknats enligt interpolation. EN ENKEL METOD FÖR BERÄKNANDE AF TRÄDSTAMMARS FORMAREOR. fy Tabell 1. i = = | Formklassen Formklassen Formklassen Höjdför- | 0,615 | O,701 0,773 hållan- TR RTR det Diameter- | RE | Diameter- Diameter- REN e | föriellander förhållandet | förhållandet STENTEE förhållandet förhållandet | | I,o I ,oco I,000 I ,o00 I ,000 I ,200 I ,000 0,9 0,928 O,86r | 0,949 O,901 0,966 0,933 0,857 0,899 0,808 | 0,927 0,859 0,953 0,908 O,8 0,859 0,738 0,898 O,806 0,933 0,870 | 0,75 0,822 0,6576 I 0,869 O 753 'O,914 0,835 | 0,7 0,786 0,618 O,842 0,709 0,894 0,799 0,6 0,709 0,503 | 0.778 0,605 0,839 O,704 O,5 O,613 0,378 | O,701 O,491 I 0,773 O,597 0,4 O,518 0,268 | 0,612 0,375 0,696 | 0,484 0,3 0,408 | O,166 | 0,5309 O,239 | 0,600 0,360 0,25 O,354 | O,125 0,449 O,202 O,543 0,205 0,2 0,297 | 0,088 | 0,385 | O,148 O,481 | O,231 O,143 O,224 | O,050 | O,294 0,085 0,384 O,147 O,r | O,168 | 0,028 | O,222 0,049 0,303 I 0,002 För beräknande af formareor och kubiska innehåll har jag begag- nat mig af de tillförlitligaste af mig kända kvadraturs- och kuberings- formler, nämligen: PONCELETS formel A = É S+ 2 Et - 2 - hvari 4 betecknar formarean, Zz stammens höjd eller längd, S summan af diameterförhållandet vid o,r, 0,3, 0,5, 0,7 och 0,9 af längden, räknadt från toppen, samt D utmärker basens diameter, här reducerad till I och & diametern i toppskäret, vid ostympade stammar = o, medan Z, och Zd, beteckna diametrarna vid o,r och 0, af längden. För kubiska innehållets beräknande har användts samma formel med iakttagande blott, att diameterförhållandet tagits kvadratiskt. Vidare har begagnats SIMPSONS formel ; 3 q 2 h A= (ORO EE ASK STERN hvari Å, D, 0 och 4 hafva samma beteckning, som i PONCELETS for- mel, medan Suz utmärker summan af diameterförhållandet vid alla udda- tals- och .S7 summan af diameterförhållandet vid alla jämnatals- mätnings- punkter. Kubiska innehållet har äfven här beräknats enligt samma for- mel, men med diameterförhållandet kvadratiskt. Skogsvärdsföreningens Tidskrift, 1912, Fackafdelningen. B 187 ALBERT SIVÉN. Slutligen har ännu användts formeln l— ID de Ö RS (di, är di, Är ds, SE ds.) 3 (dz, + ds, ar ÅT, + ds.) FR h + 2 dy a , hvilken är den noggrannaste af mig kända kvadraturformel S48 för tiodelade kroppars formarea. Häri är beteckningarna för ÅA, D, ö och 4 desamma, som i näst föregående formel, medan dZ, d,, d o.s.v. utmärka diameterförhållandet vid o,r, 0,2, 0,3 0. S. v. af längden. Ku- biska innehållet har beräknats enligt samma formel med diameterför- hållandet kvadratiskt. Denna formel är för forstlitteraturen ny. De enligt förenämnda tre formler erhållna formareor och kubiska innehållsförhållanden eller formtal jämte medeltalen af dem återfinnas i tabell 2. Tabell 2. I Enligt PONCELETS | Enligt SIMPSONS | Enligt formeln med | Medeltal af dessa | För formel formel nämnaren 48 tormler | | - Se — —— Ra ES =S = SA ENE = 1 form- | | klassen K | K K K A eller A eller A eller A eller | | F F F F | | | | | | | 0,615 0,579 O,413 0,380 | Oz 0,580 Oj414 | 0,380 | Oj413 | I O,701 0,640 0,483 O,541 0,483 0,541 0,483 O,541 | O,483 | | 0;773 | — Oy70r 0,56 | — Oj701 O,557 072 O;557 OO 0,557 Summa 1,920 1,452 1,922 1,453 1,923 1,;454 1,922 | 1453 Medeltal 0,540 0,484 O,641 0,484 O,641 0,485 0,64r | — O,484 Då de sålunda erhållna talen, hvad beträffar såväl formareor som formtal äro så nära öfverensstämmande, att medeltalen kunna anses fullt riktiga, lägger jag dessa tal till grund för en jämförelse af OETZELS och SIMONYS formler med den af mig nu föreslagna formeln för tre mätningspunkter. Resultatet synes af efterföljande tabell 3. Af jämförelsetalen framgår tydligt, att den af mig framställda enkla formelmetoden lämnar ett märkbart bättre resultat. För fullständighets skull tillägges här ännu, att ÖETZELS formel j é har utseendet: KX =/(s3 ay, + 3 ay, + 2 och SIMONYS formel h = (2 (as, + A => i hvilka båda formler KX betecknar kubiska 3 innehållet, Ay» Aj, och 2, genomskärningsareorna vid 2/4, !/, och !/, af höjden 4, räknadt från toppen eller toppskäret, i OETZELS formel utmärkt med a, som dock vid ostympade kroppar, utom cylindern, är = 0. EN ENKEL METOD FÖR BERÄKNANDE AF TRÄDSTAMMARS FORMAREOR. Ig9F Tabell 3. | I Enligt OETZELS formel Enligt SIMONYS formel Enligt formeln med För nämnaren 3 » form- | ER SN = Sö ; K 5 K AA q : klassen Fel i | Fel i | - Fel i | A eller 9 AT celler 9 Ir Assi Reller 3 o ) p Är exempelvis p = 2,4 = 2, blifver a = 800, p=2,9=1, » a= 600, p=2,9 =0, » a = 400, För bestämmande af s föreligga hittills inga säkra metoder utan fällning. s är dock i allmänhet obetydlig och / stegras alltid under skogens uppväxande i slutet bestånd. Dess stegring är starkast vid den tidpunkt, då ett bestånd börjar rensa sig och fortgår sedan i ett orördt bestånd under dess hela lifstid, ehuru mot slutet allt svagare. Om träden i ett slutet bestånd friställas, minskas / under de första åren efter friställningen, på samma gång som årsringarna betydligt ökas, intill dess / sjunkit till ett formtal, som lämpar sig för den minskade slutenhetsgraden. I jämförelsevis ung skog, där formförbättringen är kraftig, verkar friställning mera sällan formförsämring utan endast ett aftagande i formförbättringen. Har alltså ett bestånd icke under de sista 4 å 10 åren varit un- derkastadt starkare utglesning, kan man i allmänhet antaga formförbätt- ring och endast vid starkare, nyligen skedd utglesning ett fallande af formtalet. Formförändringen, s, är således känd till sin riktning, i all- mänhet positiv och föga betydande — såsom tillväxtfaktor. TABELLER FÖR MASSA- OCH VÄRDETILLVÄXTPROCENTEN. 25 Då uppmätning af sista årsringens bredd med tillräcklig noggrann- het möter svårighet och det äfven inträffar, att årsringarna på grund af olika års lämplighet för vegetationen rätt mycket variera, har man före- dragit att uppmäta ärsringarna för ett flertal år och utröna dessa års- ringars medelbredd. Detta sker vid användande af Schneiders formel genom att räkna antalet årsringar på en bredd af 1 cm. Om också för enskilda träd detta tillvägagångssätt är användbart, så tillåter det icke goda jämförelser mellan olika träds tillväxt och är alldeles förkastligt vid tillväxtberäkning för hela bestånd på grund af den inkonsekvens, som ligger däruti, att tillväxtundersökningen för vissa stamklasser om- fattar flera, för andra stamklasser färre årsringar, hvarigenom den tids- period, för hvilken undersökningen sker, ej blifver densamma för de träd, hvilkas tillväxt skall jämföras eller summeras. Mera korrekt måste då anses vara att mära ringbredden för ett visst antal år, t. ex. 10 år, och därefter bestämma årets tillväxt. Därvid måste emellertid aktgifvas på, huruvida ringbredden är i fal- lande eller tilltagande för approximativ bestämning af, huruvida sista ringens bredd bör beräknas lika med, större eller mindre än medeltalet för 10-årsperioden. Användes den direkt uppmätta ringbredden för etl visst antal t. ex. 10 år samt höjdtillväxten för 10 år, måste formeln skrifvas 46 t aäa=— SS 5 (ARE SR EO Har ringbredden varit fallande under perioden, erhålles på så sätt högre medelbredd, än sista årets och för högt beräknad tillväxtprocent, om denna medelbredd hänföres till nuvarande diameter. Riktig erhålles tillväxtprocenten genom att i stället för d i första termens nämnare in- föra (d—6b), i hvilket fall både medelbredd och diameter gälla för be- räkning af den tillväxtprocent, som förekom för 5 år sedan. För praktiska behof spela de differenser, som vid ena och andra beräkningssättet förekomma icke stor roll. En omständighet, som bi- drager att utjämna det fel, som uppkommer, om 10 årsringars medel- bredd anses som sista årets ringbredd, är att vid fallande ringbredd, som beror af stegrad slutenhet, formtalet stegras, och vid stigande ringbredd, som beror af minskad slutenhet, formtalet vanligen är i sjunkande. Det synes därför antagligt, att ett för de flesta fall riktigt resultat skall erhållas genom att betrakta de 10 sista årens medelringbredd som sista årets ringbredd samt utesluta formförändringsprocenten s. Den grafiska tabellen I är konstruerad för formelns bekväma använd- ning enligt denna princip för enskilda träd. På denna tabell kunna grund- ytetillväxt och höjdtillväxt hvar för sig afläsas å de med I1, 2, 3 etc., 265 ERNST ANDERSSON. betecknade divergerande linjerna i hela procent och å de mellanlig- gande finare linjerna i 5:te-dels procent. Grundytetillväxtprocenten erhålles genom att inpassa ett borrspån (eller dess längd), innehållande de 10 sista årsringarna, vinkelrätt mot tabellens nedre kant, ofvanför den siffra, som angifver trädets diameter inom bark (eller hvilken diameter som helst, t. ex. d—6b, i procent af hvilkens cirkelyta tillväxten önskas uttryckt). Den linje, på hvilken spå- nets öfre ände faller, angifver grundytetillväxtprocenten. Från samma baslinje afsättes årsskottets längd i decimeter enligt den på tabellens högra sida befintliga diameterskalan, lodrätt nedanför den siffra vid tabellens öfre kant, som angifver trädets höjd, om trädet är af medelgod växtform, men längre till vänster, om formtalet är högt och längre till höger, om det är lågt — med ledning af de små kur- vorna i tabellens öfre kant. Summan af de så funna tillväxtprocenterna för grundyta och höjd angifver approximativt och under ofvan gjorda antaganden massatillväxtprocenten. Se exemplen vid tabellerna! II. Värdetillväxten. Ökningen af ett träds eller ett bestånds massa innebär samtidigt en ökning af dess värde, icke blott så tillvida, att värdet ökas isamma grad som massan. Då ett träd växer, ökas dess groflek och höjd och därmed äfven användbarheten af dess virke, hvilket har till följd, att hvarje volymsenhet af detsamma får högre värde. VWVärdestegringen för ett träd pågår alltså i starkare grad än dess massatillväxt. Då denna stegring är beroende af massatillväxten, brukar man beräkna värdetillväxt- procenten i funktion af massatillväxtprocenten medelst den koefficient, det tal, med hvilket massatillväxtprocenten skall multipliceras för att gifva värdetillväxtprocenten. Om t. ex. ett träds massa ökats med 10 Po, kanske dess värde samtidigt ökats med 20 2, i hvilket fall värdet stegrats jämt dubbelt så fort som massan: koefficienten är 2, Då emellertid diameterökning och höjdtillväxt icke med nödvändig- het påverka värdestegringen i samma grad måste dessa värdestegrings- koefficienter hvar för sig utredas genom jämförelse mellan värdena dels å olika grofva stammar af samma höjd, dels för olika höga stammar af samma groflek. Diameterökningens inverkan på värdestegringen kan ej lämpligen grundas på brösthöjdsdiametern, då denna icke lämnar nog säker grund för bedömande af ett träds värde, alldenstund stammar af viss brösthöjdsdiameter, beroende på olika afsmalning, kunna lämna TABELLER ÖFVER MASSA- OCH VÄRDETILLVÄXTPROCENTEN. 270 olika grofva stockar. Använder man för ändamålet diametern vid stam- mens midt, skall visa sig, att om denna diameter är en viss, stammens värde endast obetydligt ändras, om diametern vid brösthöjd är större eller mindre än normalt, i följd däraf, att virkets värde pr volymsenhet mest är be- roende på dess toppdia- meter. Värdetillväxten står alltså i sannaste förhål- lande till tillväxten vid stammens midtpunkt. Den- na påverkas emellertid (vid bibehållet formtal) såväl af grundytetillväxten som af höjdtillväxten. Vidstå- ende figur I åskådliggör detta. Om den stam,som betecknas med kurvan I växer vid brösthöjd med 6 men icke på höjden, är dess stamkurva 2. Men växer den samtidigt på höjden med 4, blifver stam- kurvan 3. Här kunna allt- så såväl diametertillväx- tens som höjdtillväxtens inverkan på diametern vid stammens midt hvar för sig påvisas. I själfva ver- ket veta vi, att en stams massatillväxtprocent — är ungefär lika med genom- skärningsytans vid stam- mens midt tillväxtprocent. BIS Då vidare massatillväxtproc. äfven är lika med summan af höjdtillväxtproc. och grundytetillväxtproc., synes det synnerligen lämpligt att låta stammens midtpunkt vara lokus för jäm- förelsen mellan grofleksökning och värdeökning. Då syftet nu är att studera grofleksökningens vid stammens midt 285 ERNST ANDERSSON. inflytande å värdestegringen, har det tillvägagångssätt valts, att en serie stammar med en viss procentuell skillnad mellan deras midtytor värde- ras, i ändamål att utröna den mot nämnda procentuella skillnaden i midtytor eller massa svarande procentuella värdeskillnaden. Såsom grundstammar för dessa beräkningar hafva uppställts stam- mar, hvilkas midtytor bilda en serie med kvoten 1,50. Diametrarna för en sådan serie äro: cm. 6,7 — 8,4 — 10 — I 2,2 15 18,4 2255 27735: Om n år antagas åtgå för ökning af midtytan med 50 76, så är en- ligt Presslers närmningsformel årliga massatillväxten 50 200 40 a=— + — = — procent af medelvolymen. 250 n n Om vidare volymsenhetsvärdet å rot för en stam förhåller sig till W W—v 200 , procent af motsvarande värde å nästföljande större stam i serien som såärenligt samma formel: Volymsenhetsvärdets tillväxt «= En + medelvolymsenhetsvärdet. Men värdetillväxtprocenten a2=a+F- och den sökta koefficienten SA u RR fa c a a a Alltså är W—v 2 Se Er W+v FS É - SKE pr VIA För grafisk uppställning äfven af denna formel beräknas af — = CN och v = 10 värdet å W för olika värden på X. ES äga 235 30 | 2355 RA 455 ES | TERMOS 10 1252 15,0 18,5 23:3.130 40 56,3 | 90 | Enligt dessa grundtal har tabellen II konstruerats. Å tabellens kanter angifvas volymsenhetsvärden i kronor i skalan I cm. = I krona. De divergerande linjerna beteckna koefficienter i hela tal och tiondelar. Om ett träd, hvars värdetillväxt skall utrönas, i af- seende å midtdiameter ligger mellan 2:ne af seriens stammar, så uppsökes den större stammens volymsenhetsvärde i skalan å tabellens längre kant och o den mindre stammens volymsenhetsvärde å tabellens kortare kant. Där TABELLER OFVER MASSA- OCH VÄARDETILLVAXTPROCENTEN. 29" motsvarande lodräta och vågräta linjer skära hvarandra, afläses koeffici- enten å de divergerande linjerna. Se: vid tabellen, exempel för dess begagnande! Höjdökningens inverkan på värdestegringen. Af tvenne stammar med lika midtdiameter men olika höjd äger den längre stammen större volymsenhetsvärde än den kortare stammen, be- roende på att af den längre kunna apteras lika långa men gröfre stoc- kar än af den kortare. I fullkomlig öfverensstämmelse med tillvägagångssättet vid utred- ning af grofleksökningens inverkan på värdestegringen uppställas för detta ändamål grundstammar, hvilkas höjder bilda en serie med kvoten 1,50. Höjdsiffrorna i en sådan serie äro exempelvis Oss AE 2 SISKIINeter. Med kännedom om relativa volymsenhetsvärden för träd af olika höjd användes för beräkning af den för höjdtillväxtprocenten gällande värdekoefficienten (7) äfven tabellen II på samma sätt som förut angif- vits. Sammanräkning af observationernas resultat göres som följer. GTA uU=px-+Fg9Xx YV Först bestämmes stammens höjd och midtdiameter inom barken, (exempelvis medelst T. Jonsons formpunktmetod). I prislista för orten uttagas vol.-enhetsvärdena å de stammar, hvilka dels i diameterserien dels i höjdserien ligga på ömse sidor om ifrågavarande stam, samt ur tab. II motsvarande koefficienter r och y. Därefter bestämmes med tab. I grundytetillväxt- och höjdtillväxtprocent. Anteckning kan ske som följer. rr För erhållande af en genomsnittskoefficient /z) för viss skog har 2 dividerats med a, ANDERSSON. ERNST 307 = eS| 2 | = = el Z H 18 20 22 a HALAWIDIT I LIXVATILLAÉ OH IMNAv DIAMETER I CENTIMETER TABELLER ÖFVER MASSA- OCH VÄRDETILLVÄXTPROCENTEN, ODEN MINDRE STAMMENS V-E-V. I 8 f 1 19 , & = 1.S i j fä Di ANA 15 — 184 —RR. ON < Ae Höjdserte : :8&r—- 100 —1; Diameterserie STÖRRE STAMMENS VOLYMS -ENHETS-VÄRDE. DEN [CT ERNST ANDERSSON. [SE Med hjälp af z kan då omvändt beräknas, hvilken massatillväxt a, som fordras för att en viss, för hushållningen fastställd tillväxtprocent, skall erhållas. I föreliggande fall skulle massatillväxten för erhållande af 4 4 vär- detillväxt vara > =1,3 Z, och för erhållande af 5 &Z värdetillväxt ES 2 272 o = 2,26 Yo Man kan äfven af formeln 2=>4x + g27 utröna, hvilken ringbredd som vid visst kraf på a fordras, om 47 är känd. Är höjdtillväxten 1 dm. på 16 m. träd, alltså 7 =o0,ss, är vidare r=2 och y = 1,25 samt 2=>3 fås Ppx=U—PpXV U—QXV Sy NG RS p= Re ML, Fe 2 motsvarande å ett 235 cm. träd I mm. åärsring. Genom dessa sätt att använda tabellerna kan för viss ort gällande praxis utarbetas. Innan dylika beräkningar af värdetillväxtprocenten kunna göras fordras naturligtvis, att volymsenhetsvärdena äro kända. Dessa måste grundas på ortens medelpris på olika sortiment, på medelomkostnader för dessas afverkning och drifning, äfvensom på kännedom om den pro- cent, som under gällande apteringsprinciper af olika sortiment ur träd af olika dimensioner utfalla. Volymsenhetsvärdena måste alltså kalhy- leras med ledning af statistik öfver utfall, pris och kostnader. Exempel för tabellernas begagnande. ig Xx 2 | pr kbm. | d=16 d-värden | 2,60o—3,90 || d=13 d-värden | 1,20—2,60 /B)=023 FEGT 0 2,60—3,:0 || D=20 LL VANAN I,20—1,40 — I I NY b=25 j=3 [i2=050 c=5 (FR b2p=4 g= 157 (EIA 2=3 q= = a=4,9 XxX=25300 y=1725 xV = 2,30 | Xx=27585 Vy=1340 | Xy=4,— | fp 5 - | gxy=4,25 u=12,25 | PNEN55 + UfpaVkFa I DS NA | | | I 2= 2515 I | | A= | INET | Ex. 4 | II | d=20 d-värden | 3,90—5,60 SN d värden |0,70— 1,90 DER0 | FER t H » 3390—4530 | DE 13, REST H- >» O0,7c—1,40 b=10 SEN I ENR | 2=4 PE=L3 g- | O,5 CNS DEN = = a=38,2 x=1,00 | V="1,25| XY=2.37 | x=3,80 | Eee | Xxy=10,20 pPx=2347 + | qxy=1,69 u=4,16 | $Xx= 20,5 + lqxy=28,6 = a | SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1912. FACKAFDELNINGEN, H, I. Om Orchestes fagi L., en bladminerare på boken. Af IVAR TRÄGÅRDH. Inledning. Såväl bland växtsteklar och flugor som bland småfjärilarna äro s. k. bladminerare rätt vanliga, och detta gäller i synnerhet om de senare, där inom vissa grupper, t. ex. Tineiderna, dylika äro talrika. Däremot hyser skalbaggarnas annars så mångskiftande skara endast ett fåtal blad- minerare och bland dessa äro några arter af vifvelsläktet Orchestes de allmännaste och bäst kända; där finna vi sålunda O./agz, som angriper bokens blad, O.guercus, hvars larv minerar i ekens blad samt O. populi, som angriper bladen af diverse sälg-, pil- och poppelarter. Äfven andra trädslag ha sina speciella ÖOrchestes-arter, så t. ex. al- men, som i Holland angripes af O.admz (NÖSSLIN, sid. 136), men dessa synas hos oss vara sällsynta och äro i hvarje fall ofullständigt kända. Innan vi öfvergå att skildra utvecklingen och lefnadssättet hos O. /fagi, torde det vara lämpligt att med några ord beröra bladminerarna i allmän- het och hvad som karaktäriserar deras lif. , Det stora flertalet bladätare bland insekterna angripa bladen utifrån; men för öfrigt omväxla deras metoder högst betydligt. Somliga förtära bladen från kanten och göra djupare och djupare inskärningar i skifvan, andra bita otaliga små hål i densamma, andra åter angripa bladen från ytan, antingen den öfre eller den undre, och så att säga afbeta paren- chymet, så att endast nerverna bli kvar. En mycket utbredd företeelse bland bladätarna är förmågan att på ett eller annat sätt spinna ihop ett eller flera blad till ett gömställe, hvars väggar ofta samtidigt tjäna dem till föda. Så göra t. ex. många af de s. k. bladvecklarna bland småfjärilarna, hvilka af denna larvernas vana fått sitt namn. Hos många sörja redan föräldrarna för att larverna erhålla skydd; så rullar som bekant björkvifveln vid äggläggningen ihop en del af bladet till en strut, som skyddar larverna. Det är utan tvifvel samma faktor, behofvet af att skydda sig, som hos så många former ledt till att de trängt in uti bladen och blifvit minerare, och det ligger i sakens natur, att det endast är mindre former, Skogsvårdsföreningens tidskrift 1912. Fackafdelningen. (& 34" IVAR TRÄGÅRDH. som kunnat slå in på denna väg. Fördelen af att lefva inuti ett blad, i stället för utanpå detsamma, ligger ju i öppen dag; därigenom skydda sig larverna mot rofinsekter, men äfven mot fåglar samt väder och vind. Man skulle kunna tro, att de genom ett dylikt doldt lefnadssätt äf- ven äro skyddade mot parasiter, men så är icke fallet, det visar sig, att också en stor del af minerarelarverna äro parasiterade; det är tydligt, att parasiternas osvikliga instinkt säger dem, hvar deras offer dölja sig. Några entoparasiter synas däremot ej förekomma; vid de talrika under- sökningar af minor, jag under de senare åren företagit, ha ofta ägg och larver till parasitsteklar påträffats vid sidan af minerarna, men inga znuti dem. Om denna observation besannar sig vid ytterligare undersökningar, synes den innebära, att parasiterna endast ha förmåga att känna igen minorna, men däremot ej kunna i dessa upptäcka larverna; dessa äro således skyddade för entoparasiter och endast utsatta för dem, som deponera sina ägg i minrummen, hvarefter parasitlarverna utifrån an- gripa och suga ut dem. Många bladminerares arbete underlättas därigenom, att honan pla- cerar äggen i hålor i bladen; så sker exempelvis hos flugsläktet P/y- tomyza och hos Örchestes; småfjärilarna däremot anbringa äggen i regel på ytan af bladen. De rum, som minerarna urholka åt sigi bladväfna- den, kunna efter sin form delas i två slag, gång- eller tunnelminor och rums- eller blåsminor, men kombinationer mellan båda förekomma, lik- som en blåsmina kan åstadkommas på olika sätt, ehuru resultatet blir detsamma; det skulle emellertid bli för vidlyftigt att här ingå på detta intressanta kapitel. Ett gemensamt kännetecken ha dock de allra flesta minor, nämligen att de endast genom ex öppning stå i förbindelse med yttervärlden, den hvarigenom larven trängt in i bladet; för öfrigt lämna larverna bladets epidermis fullständigt orörd och det är klart, att härige- nom det skydd, som bladet lämnar dem, ökas högst betydligt. Vidare står larvernas näringsupptagande i det intimaste samband med förfärdi- gandet af minrummen; endast i samma mån, som de förtära parenchy- met, utvidga de minan och skrida framåt. Vidare förtjänar det i fråga om bladminerarna att framhållas, att man från biologisk ståndpunkt kan indela dem i flera slag, allt efter längden af den tid, under hvilken de äro bundna vid bladen. Till de s. k. äkta bladminerarna kunna vi räkna dem, som genom- löpa såväl larv- som puppstadiet i samma blad; dit hör bl. a. Orchestes: andra former däremot förpuppa sig utanpå bladet, t. ex. Lyonetia clerc- &kella, eller gå ned i jorden, och slutligen finnas talrika former, som en- dast minera under den tidigare delen af sin utveckling, men sedermera OM ORCHESTES FAGI L., EN BLADMINERARE PÅ BOKEN. ck 35 fullständigt ändra vanor och bli typiska bladvecklare, som t. ex. syren- malen, Gracilaria syringella. Lefnadshistoria. Så snart som bokens löf i maj månad spricka ut och medan trä- den ännu äro klädda i sin friska, ljusa grönska, så börja skalbaggarna visa sig; man ser dem äta små runda hål i bladytan, de kopulera se- dermera, hvarefter honan börjar lägga sina ägg; dessa placeras liksom hos O.guercus på undersidan af midtnerven i en liten håla. Jag har ej själf varit i tillfälle att iakttaga själfva äggläggningen, ty vid det besök på Fyen jag gjorde i midten af maj1910 och vid hvil- ket jag var i tilfälle att se mingångarnes första tillväxt, var ägglägg- ningen afslutad. Hos RATZEBURG (sid. 154) finnes emellertid en uppgift om äggläggningen. R. anför efter WITTWER, att äggen befinna sig i midtnerven redan vid löfsprickningen och att de sannolikt läggas där, innan bladen ha vecklat ut sig fullständigt. Ägget är till färgen hvitt, 0,675 mm. långt och o,s:s mm. bredt. När ägget kläckts, äter den lilla larven sig först en mycket kort tunnel framåt i midtnerven, men mycket snart lämnar gången densamma och förlöper sedan snedt framåt och utåt, mer eller mindre parallellt med en af sido- nerverna, mot bladets kant, utan att under denna sträcka nämnvärdt vidga sig; denna gång, som är en typisk gångmina, karak- täriseras af en mörk rand, som består af de mer eller mindre halfflytande exkrementer, som larven lämnar bakefter sig i gången. Det är karaktäristiskt för denna s, k. ex- krementlinje, att den är fasttorkad i taket af mingången. Så snart gången nått fram till bladkanten, ändras larvens taktik full- ständigt; den följer nu bladkanten ett kort Bokblad, nat. storlek (efter Trägårdh); hålen äro förorsakade af Big: oe skalbaggen; gången till vänster mi- nerad af en larv under I:sta och stycke och börjar sedan åt sig vidga ut ett rum, som så småningom breder ut sig mer och mer och till slut når midtnerven (fig. 2). Ofta nog har larven ej kraft att tränga igenom de murar, som bildas af sidonerverna, utan dessa utöfva en bestäm- 2:dra stadiet; gången till höger, som delvis är gjord, efter att bladet afploc- kats och nedlagts i en ask, visar, huru larven under dylika abnorma förhållanden förlorar förmågan att orientera sig, så att mingången böjer af åt alla möjliga håll. BOT |; IVAR TRÄGÅRDH. mande inflytande på minrummets form, så att detta ofta begränsas at tvenne sidonerver. Då den tidigast anlagda mingången vanligen förlöper mellan samma par af sidonerver, så aftecknar sig ofta dess exkrementrand i taket af minrummet. På detta kännemärke kan man ofelbart skilja en Orchestes-larvs mina från en växtstekellarvs mina. Någon mi- nerande växtstekel har jag visserligen ej anträffat på bokblad, men på eken voro dylika mycket vanliga i Båstadstrakten, där jag var i tillfälle att studera såväl O.fagi som O.guercus, och det var lätt att redan vid första ögonkastet skilja mellan O.guercus och bladstekelns mina; den senare anlägges nämligen från början som ett minrum och visar aldrig någon exkrementrand. Uti minrummet förtär larven all parenchym och lämnar endast epidermis kvar. Larvens instinktsförändring står åtminstone delvis i samband med behofvet af större utrymme vid tillväxten; hos andra minerare finna vi likartade instinktsförändringar, ofta mycket mera komplicerade. I minrummet blifva larvens exkrementer ej fästade vid väggarna, utan de synas torka mycket snart och blifva löst liggande som pärlbands- rader i rummet. De delar af bladet, som angripas af larven, bli gulak- tiga till färgen och torka så småningom. När larven är fullvuxen, hvar- till åtgår en tid af unge- fär tre veckor, finner man, att minrummets väggar skiljasmeraifrån hvarandra, än förut va- rit fallet, så att rummet blir blåsformigt upp- svälldt; detta fenomen, som i fråga om O. ga- ercus redan anmärkts af MJÖBERG (sid. 2509), är ännu ej uppklaradt;san- nolikt står det i sam- band med förfärdigan- det af kokongen. Ett flertal tineid-larver, t. ex. arter af släktet £z- thocolletis, använda sig nämligen på ett mycket gårdh). Bladet till vänster, upptill, är mineradt af två larver; genialiskt sätt af sin 3 IG NO 23 i de båda minrummen till höger synas kokongerna. spinnförmåga för att Fig. 2. Bokblad minerade af O./fagi, nat. storlek (efter Trä- OM ORCHESTES FAGI L., EN BLADMINERARE PÅ BUKEN. 37" göra minrummet »högre i taket»; de vecka nämligen golfvet i minrum- met vid kanten och förminska därigenom dess yta, hvilket har till följd, att taket höjer sig som ett. hvalf, så att de få större utrymme. Det är ej omöjligt, att ÖOrchestes-larven medelst sin spinnförmåga förstår att skilja minrummets väggar från hvarandra. Att O./agt-larven spinner en kokong vid förpuppningen, har länge varit kändt, men huru den därvid går till väga blef, egendomligt nog, ej uppklaradt förrän 1909, då jag under en vistelse i Båstad var i till- fälle att iakttaga det. RATZEBURG säger blott, att larven har spinnverktyg (sid. 154), och PISSOT, som annars ger en detaljerad framställning af dess lefnadssätt, uppger, att den spinner liksom en fjärillarv och att, om man tager ut den ur minrummet, när den håller på att spinna kokongen, blir den hängande i en silketråd (sid. 92). Det förefaller nästan otroligt, att PISSOT vid detta tillfälle ej också lade märke till den stora olikhet som förefin- nes mellan en fjärillarv och Örchestes-larven. Hos den förra kommer silketråden ur munöppningen, hos den se- nare däremot ur analöppningen ! Enda förklaringen till PIssoT'S blindhet torde vara, att han hade den förutfattade åsikten, att larven spann på samma sätt som en fjärillarv. Så är emellertid ej fallet; i motsats till de flesta andra spinnande insekt- larver, hvilka ha underläppen eller det s. k. labium ombildad till ett spinnverktyg och ett par munkörtlar till spinnkörtlar, så har hos Oz7- chestes-larven ett helt annat organ utbildats till spinnkörtlar, nämligen de s. k. Malphigiska kärlen, hvilka som bekant annars hos insekterna tjänstgöra som ett slags exkretionsorgan eller njurar. Hos Örchestes-larven tjänstgöra de också som exkretionsorgan un- der hela utvecklingen, men när larven är fullvuxen och skall spinna in sig, inträder funktionsförändring hos dem och de blifva för en kort tid spinnkörtlar. Såsom spinnapparat tjänstgör själfva bakkroppsspetsen, som är koniskt tillspetsad. Med dess tillhjälp förfärdigar larven åt sig inuti minrummet en klotrund, hvitaktig kokong af rätt fast beskaffenhet. Kokongen består af ett par tre lager af fina trådar, som korsa hvarandra i alla rikt- ningar (fig. 3). Inuti denna öfvergår larven till puppa, hvilken efter omkring 8 dagar kläckes; i litteraturen finner man vanligen en tid af 10 dagar uppgifven, och BOAS uppgifver till och med 14 da- Fig. 3. Kokong gar (sid. 173); det förefaller emellertid osannolikt, (Chess sädb) att direkta observationer ligga till grund för dessa 220 ggr först. 38" AVAR TRÄGÅRDH. uppgifter. De 12 larver som jag observerade i Båstad 1909, hade den 8 juni spunnit sina kokonger; af dessa förpuppade sig 6 den 12 juni, de öfriga den 13 och 14; den 18 kläcktes 6 af dem, och äfven om man antager, att utvecklingen påskyndats genom att kokongerna förvarades i ett glasrör, utpreparerade ur bladen, kan man dock ej antaga, att den påskyndats mera än en dag; således varar pupptiden allra högst 8 dagar. Man kan således antaga, att flertalet af pupporna kläckes före midsommar. Någon mera generation kommer ej under året till utveck- ling, utan skalbaggen öfvervintrar under löf o. d. för att först följande vår framkomma vid löfsprickningen. Den ojämförligt största delen af djurets tillvaro eller omkring 10'/, månader lefver den som skalbagge, under det att utvecklingen endast tager en tid af omkring 6 veckor i anspråk, hos oss från midten af maj till omkring midsommar, alltså under den tid, då bokens löf ännu ha sin första friska grönska kvar. Om man tager i betraktande, att förekomsten af 2 eller flera generationer är något mycket vanligt hos mine- rande insekter t. ex. syrenmalen, Gracilaria syringella och Clerck's minerarmal, Lyonetia clerckella, för att nämna ett par af de vanligaste, så framstår Örchestes fagi's utveckling så mycket egendomligare, och man nästan tvingas till det antagandet, att det endast är i maj och juni må- nader, som bokens löf af en eller annan anledning äro tjänliga för larven; det ligger då närmast till hands att tänka, att de endast under den tid, som förgår, innan de blifvit riktigt fasta, kunna mineras af densamma. Utveckling. Efter denna skildring af lefnadshistorien af ÖOrchestes fagi kunna vi öfvergå till att i korthet redogöra för larvens organisation och huru denna svarar till lefnadssättet. Därvidlag är det att märka, att larvens lif strängt taget sönder- faller i tvenne skilda perioder; under den första, som omfattar det 1:sta och 2:dra stadiet, är den en tunnel- eller gångminerare, sedermera blir den en rum- eller blåsminerare. Det är klart, att utrymmesförhållandena och det därmed sammanhängande sättet för ställflyttning och utvidgning af minan är väsentligt olika i dessa båda mintyper. I en mingång pressa väggarna tätt mot larvens rygg- och buksida, endast på sidorna finnes litet bättre plats; det tryck, som bladets epi- dermis utöfvar mot kroppen, gör, att larven endast genom att ömsevis sammandraga och förlänga denna kan sätta sig fast så mycket som behöfs, när den med sina käkars hjälp skall bana sig väg genom paren- chymväggen framför den. I en blåsmina däremot är utrymmet betydligt större, särskildt när OM ORCHESTES FAGI L., EN BLADMINERARE PÅ BOKEN. 39" som uti ifrågavarande fall all parenchym förstöres och golf och tak bildas endast af epidermis. Fördenskull måste larven under detta sta- dium ha särskilda vidfästnings- och lokomotionsorgan för att kunna sätta sig fast i rummet och utöfva det tryck mot väggen, som är nödvändigt, när den äter och förstorar minrummet. För att motsvara dessa fordringar är också den äldre larven annor- lunda byggd än den yngre och öfvergången från den yngre larvens typ till den äldres äger rum ungefär, när larven efter att hafva nått fram till bladkanten ömsar hud för 2:dra gången, d. v. s. ingår i sitt 3:dje stadium och från gångminerare öfvergår till blåsminerare. Larven. Alla larvstadierna äro fot- lösa och hufvudkapseln och mun- delarne äro af samma byggnad. Ti det orsa nvstadiet (fig. 4). når larven en längd af 1,: mm. och en bredd af 0,;6 mm.; kroppen, som består af hufvud, 3 bröst- segment och 10 bakkroppsseg- ment, afsmalnar från den första bröstringen så småningom bakåt, kroppen är plattad och inskär- ningarna mellan segmenten äro mycket små. 4. Sa: Sö (26 4 Huden är alldeles naken, men Fig. 4 Larv, 1:a stadiet, sedd fr. ryggsid. 30 ggr först. på sidorna af de 1—7 bakkropps- Fig, 5a » 2:a » SS RUPEE segmenten sitta ett par jämförel- Fig.5d » 2:a > » » sidan >» sevis grofva borst, som äro snedt Fig.6 » 3:e > » om ryggsid. » » >» (samtliga efter Trägårdh). bakåt riktade och synbarligen tjänstgöra som ställflyttningsorgan. På den första bröstringen finnas inga rygg- eller buksköldar. Under det 2:dra stadiet (fig. 35 a och b) når larven en längd af 1,7 mm. och en vidd af o,, mm.; kroppen har sålunda tilltagit endast obetydligt i bredd jämfördt med längdtillväxten. Kroppen är numera jämnsmal och de 3 bröstsegmenten och de 1—5 bakkroppsringarna äro jämnbreda. De lokomotoriska borsten på de 1—7 bakkroppssegmenten, som vi lärde känna hos det första stadiet, finnas kvar, men därjämte är huden försedd med rader af små borstlika förtjockningar, som företrädesvis finnas på kroppens sidor, subventralt. För öfrigt liknar detta stadium På fig. 6 äro I:sta bröstringens sköldar ej utritade. det 1:sta, om man undantager, att kroppen är något mera hvälfd. 40F IVAR TRÄGÅRDH. I det 3:dje stadiet når larven en längd af 2,3 mm. men visar fortfarande endast en obetydlig tillökning i bredden (fig. 6). De intersegmentala inskärningarna äro djupa, isynnerhet mellan de 1—7 bakkroppssegmen- ten. Huden är beklädd med små, bakåt riktade borst, arrangerade i tvärrader. På buksidan är huden beklädd med dylika öfverallt, utom på 1:sta bröstringen, men på ryggsidan är såväl 1:sta bröstringen som bakre hälften af den 2:dra och 3:dje naken; dessutom finnas på högsta midt- delen af de 1—7 bakkroppssegmenten smala, tvärovala, nakna fält, som aftaga i bredd från det 4:de segmentet. De lokomotoriska borsten, som larven hade under det 1:sta och 2:dra stadiet, ha försvunnit. Dessutom finnas på den 1:sta bröstringen bruna sköldar på både rygg- och buksida. Ryggsköldarna äro två till antalet och oregelbundet | kvadratiska; de äro hälften så långa som bröst- RV 8) ringen samt skiljas från hvarandra genom en smal ; TS strimma af hvit hud; buksköldarna äro tre till an- Figse ISköldarspar under talet och ligga i en tvärrad, de äro oregelbundna sidan af I:sta bröstringen, i formen (fig. 7)- 75 ggr först. (efter Trä- Under sin vidare utveckling förändras ej lar- gårdh) vens organisation, den enda förändringen är stor- lekstillväxten. Den fullvuxna larven når en längd af 6 mm. Vid en jämförelse mellan de förändringar, som larven genomgår under utvecklingen, och dess biologi, finna vi, att de förra äro tillpass- ningar som betingas af de olika faserna i minerarlifvet. Under den tid, som larven är tunnelminerare, är den mera plattad, och under första tiden betydligt bredare framtill än baktill, en mycket vanlig karaktär hos gångminerare; af ställflyttningsorgan finnas till att börja med endast parvisa borst på sidorna, sedan uppträda tvärrader af hudborst likaledes på sidorna. I och med det att larven blir blåsminerare, blir kroppen höghvälfd och på de 1—7 bakkroppssegmenten utbildas på ryggsidan krypskifvor, de ofvan beskrifna nakna fälten; vidare upp- träda sköldar på öfver- och undersidan af 1:sta bröstringen, hvilkas upp- gift säkerligen är att skydda kroppen mot det tryck som utöfvas under mineringsarbetet; vidare är att lägga märke till, att bröstsegmenten slutta framåt och äro släta och plattade i motsättning till de följande seg- menten. (Fig. 8). Denna olikhet synes tala för att de tillsammans med hufvudkapseln så att säga användas som en kil vid mineringsarbetet. Puppan är hvit till färgen och har flera karaktäristiska borst och hår; på snabeln sitta 3 par små bruna, rätt uppstående borst, placerade i två rader, på nästan lika afstånd från hvarandra. På hjässan sitta två par tätt bredvid hvarandra i en tvärrad; af dessa är den midtersta längst och fästadt på ett par låga, brunfärgade utskott. ke OM ORCHESTES FAGI L., EN BLADMINERARE PÅ BOKEN. 41” På bakkroppen (fig. 9) äro från ryggsidan blott 8 segment synliga; af dessa är det bakre utdraget i en smal, tudelad spets. På buksidan varseblifva vi emellertid äfven ett 9:de och 10:de segment, hvilka äro små, ringformiga och omgifva analöpningen; de äro baktill försedda med ett par små sidoutskott. Med tillhjälp af borsten på hufvudet och halskroppsspetsens byggnad är det lätt att skilja puppan från O. populi's puppa, och det skall sanno- 9. Fig. 8. Fullvuxen larv, sedd från sidan, 15 ggr först. (efter Trägårdh). Hudborsten ej utritade. Fig. 9. Spetsen af puppans bakkropp, sedd från undre sidan, 75 ggr först. (efter Trägårdh). likt visa sig, att dessa karaktärer komma att gifva goda kännetecken vid skiljandet af de olika arternas puppor. Skalbaggen når en längd af 2—2,; mm.; kroppen långsträckt oval och plattad; den är svart till färgen, utan uppstående hår, men med grå behåring. MHufvud- och halssköld små; det förras öfversida upptages nästan helt och hållet af ögonen; täckvingarna punktstrimmiga med grunda mellanrum, den s. k. skutellen liten, men tydlig. Antennskaftet är 6-ledadt och antennerna äro fästade midt på snabeln. Framlåren med en liten tand midt på undersidan; baklåren äro för- tjockade med en tand på midten. Skada. Såsom det framgår af redogörelsen för O. fagi's lefnadshistoria, gör den åverkan på boken både som larv och skalbagge; larven minerar i bladen och skalbaggen äter hål i dem. 42 IVAR TRÄGÅRDH. I betraktande af den korta tid, hvarunder larven verkar, hvarjämte den ju är bunden till ett enda blad, så är det sannolikt, att den största skadan åstadkommes af skalbaggen. Emellertid angripas bladen ofta i sådan utsträckning af larven, att stora sträckor af bokskogarna i Danmark enligt BOAS isynnerhet i skogs- brynet få ett brunaktigt utseende, hvilket fenomen ofta har förväxlats med frostskada (sid. 174). Den skada, som skalbaggen gör, begränsas ej till bladen, utan på våren angripas äfven honhängena och längre fram fruktskålen, hvilket enl. BOAS haft till följd, att ollonskörden be- tydligt förminskats. Massuppträdanden af skalbaggen omnämnes af NUÖSSLIN från Rägen 1875; dock finnas ej (sid. 136) några uppgifter om att den förorsakat trädens död. Examinationstabell öfver de vanligaste Orchestesarternas larver. Slutligen må här lämnas en examinationstabell öfver larverna till de 3 allmännaste Örchestes-arterna, O. populi, O. fagi och O. quereus. Kropp platt med intersegmentala sidoinskärningar; svarta fläckar, på båda sidor; bakkroppsspets rundad; ez sköld på 1:sta bröstringens buksidasningen. kokong ss: sms sjelsie ln sale oi sjarsre la skifta ägare Ia Te sla O. populi. Kropp rundad med intersegmentala inskärningar på ryggen på de 1—7 bakkroppssegmenten; inga fläckar på kroppen; bakkroppsspetsen konisk; 3 sköldar på 1:sta bröstringens baksida; kokong.............. 2 Ki Hudborst, andhål och bakkroppsspets af kroppens färg .... O. fagi I > > » mMÖrkbjuna ere Ö. quercus. Litteratur, Boas, J. E. V., Dansk forstzoologi -— Kjöbenhavn 1896—1898. MJÖBERG, E., Om en bladminerande skadeinsekt, Ekbladmineraren (Orchestes quercus L.) — Skogsvårdsföreningens tidskrift. H. 5—6. Stockholm 1908. NUSSLIN, O., Leitfaden der Forstinsektenkunde. — Berlin 1905. Pissort, E., L'Orchestre du Hétre — Le Naturaliste 14 årg. Paris 1892. RaATZEBURG, J. Th. Ch., Die Forst-Insecten, t. 1. — Berlin 1837. TrÄGÅRDH, I. (I) Contributions towards the metamorphosis and biology of Orchestes populi, O. fagi and O. quercus. — Arkiv f. zoologi. Bd 6. N:o 7. Uppsala & Stockholm 1910. (II) Notes on the earlier stages of Orchestes fagi L. — Entomol. Tidskrift Arg. 32. Uppsala 1911. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN, 1912, H. I. Strödda iakttagelser från en studieresa i Mellaneuropa. Af NILS SYLVÉN. Sommaren 1910 företog jag med statsanslag en 7 veckors studieresa i Tyskland, Österrike och Schweiz. Ändamålet var i första rummet att taga kännedom om de viktigare, under de senare åren igångsatta undersöknin- garna angående skogsträdens ärftlighetsförhållanden. Därtill kommo närmast studier öfver den mellaneuropeiska granen. Några strödda iakttagelser från min resa må här offentliggöras. Cieslars, Englers och Zederbauers ärftlighetsundersökningar. Studier och undersökningar beträffande skogsträdens ärftlighetsförhållanden ha under de senaste åren med mycken ifver och ofta med goda såväl prak- tiska som teoretiska resultat bedrifvits af ett flertal skogsbotaniska forskare. Den österrikiske skogsbotanikern, professor ADOLF CIESLAR 1 Wien torde väl härvid få anses som den egentlige föregångsmannen. Redan så tidigt som år 1887 föreligger af hans hand ett första bidrag till lösandet af de för praktiken så viktiga skogsbotaniska ärftlighetsproblemen!. CIESLARS största förtjänst ligger utan tvifvel däri, att han för första gången anordnat kulturförsök 7 större skala med frön af olika proveniens. Tall, lärk och gran ha främst ingått i de CIESLAR-ska proveniensförsöken. CIESLARS försök ha redan förut omnämnts i den svenska skogslitteraturen. I en uppsats »Om betydelsen af skogsfröets geografiska härstamning» (Skogs- vårdsföreningens tidskr. 1904, sid. 195—203) redogör GUNNAR SCHOTTE för en hel del af de CIiEstaARrR-ska - kulturförsöken. Af den härnedan lämnade redogörelsen för CIESLARS försökskulturer framgår nu en del af dessas ut- seende efter ytterligare 7 års förlopp. Under en veckas besök i Wien blef jag i tillfälle att taga närmare kännedom om professor CIESLARS granprovenienskulturer i Wienerwald vid Klausen-Leopoldsdorf, c. 1,5 mil från Pfalzau-Pressbaum. Följande utdrag ur mina anteckningar härifrån torde gifva en ungefärlig föreställning om omfattningen och betydelsen af dessa professor C:s proveniensförsök. De första försökskulturerna, som prof. CIESLAR för mig demonstrerade, stammade från moderträd från olika höjdlägen å samma högbergssluttning 1 A. CIESLAR, Ueber den Einfluss der Grösse der Fichtensamen auf die Entwickelung der Pflanzen nebst einigen Bemerkungen iiber schwedischen Fichten- und Weissföhrensamen Centralbl. f. d. gesammte Forstwesen, Wien 1887, sid. 149—153. NILS SYLVEN. Fig. I. 3åriga granar, uppdragna på samma mark med frö från olika trakter. 1—6 ur frö från Österrike; 1: 460 m. ö. h., 2: 900. 3: I,100, 4: 1,380, 5: 1,600 och 6: 1,650 m. ö. h.; 7 ur frö från Finland. (Efter CIESLAR.) STRÖDDA IAKTTAGELSER FRÅN EN STUDIERESA I MELLANEUROPA. 45 (Hammerstiel i Krain), från resp. 325 (a), 1,500 (b), 1,650 (c) och 1,750 (d) meters höjd. Plantorna hade alla till en början uppdragits i försöksträd gården vid Mariabrunn, hvarifrån de vid 3 års ålder utplanterats å för ända- målet här å 500 m:s höjd öfver hafvet särskildt utvald, kalafverkad skogs- mark. Enligt af prof. C. benäget meddelade uppgifter hade plantorna i de olika kulturerna för 2 år sedan (då 16 år gamla) uppvisat följande höjd (medeltal): a-plantorna 244 cm., b-plantorna 135 cm., c-plantorna 104 cm. och d-plantorna 71,6 cm. Plantorna hade i alla fyra kulturerna utplanterats i samma förband. a-plantorna bildade nu ett fullständigt slutet bestånd, b-plantorna bildade bestånd af ganska god slutenhet, c-plantorna bildade ett tämligen glest, dåligt slutet bestånd, d-plantorna slutligen stodo ytterligt glest. Inom hvarje försöksruta visade de olika individen starkt varierande höjdtill- växt och äfven i öfrigt stora individuella olikheter sinsemellan. Oförtydbart torde detta bero på heterogen beskaffenhet hos fröet, som här näppeligen kunnat härstamma från i hvarje särskildt fall ett moderträd. Såsom exempel på individens olika höjdtillväxt inom en och samma försöksruta kunna här anföras a-plantornas maximi- och minimihöjder, hvilka vid mitt besök upp- mättes till resp. 5 m. och 1,73 m. Ett kulturförsök med gran af svenskt frö hade utfallit synnerligen dåligt. Af ett flertal vid 4 års ålder utplanterade granplantor kvarlefde nu vid 18 års ålder blott 2 stycken, resp. 115 och 50 cm. höga. Båda utmärktes af jämförelsevis korta barr. Att de svenska, här relativt trögväxande granarna gått ut i så stor utsträckning torde med all sannolikhet kunna tillskrifvas den omgifvande, högväxta gräs-örtvegetationens ogynnsamma inflytande. Att de lågväxta granplantorna skola hämmas i sin utveckling och slutligen helt för- kväfvas och dödas af en yppig, högväxt markvegetation är ju helt naturligt. Några namn ur högen af markvegetationens konstituenter torde också ytterligare tydlig- göra detta sakförhållande, Såsom mera framträdande bland markväxterna antecknades följande arter: Åstrantia major, Betonica officinalis, Brachypodiium pinnatum, Campanula glomerata, Centaurea spec., Cirsium oleraceum och rivulare, Colchicum autumnale, Cytisus nigricans, Dactylis glomerata, Epipactis Helleborine, Galium mollugo och verum, Habenaria conopsea, Listera owvata, Lysimachia punctata, Orchis spec., Salvia spec., Trifolium montanum och pratense, Veratrum album. Från trenne olika höjdlägen, a: 630 m., b: 1,060 m., c: 1,520 m., hade frön insamlats från Karawanken i Kärnthen. De härur framgångna plantorna gåfvo för 2 år sedan (vid 16 års ålder) följande medelhöjdsiffror: a-plantorna 174 cm., b-plantorna 125 cm., c-plantorna 98,7 cm. Äfven här visade sig plantorna på hvar enskild försöksyta vara af synnerligen heterogen beskaffen- het. — Skillnaderna mellan plantor från 500 och 1,000 m:s höjd i alperna »torde nog utjämna sig med åren», ansåg professor CIESLAR, så dock sanno- likt icke skillnaderna mellan dessa och plantor från högre höjd, från höjd- lägen närmare skogsgränsen. Till ytterligare belysande af de CIESLArR-ska granproveniensförsöken meddelas här i fig. 1 efter CIESLAR (i Centralblatt fär d. gesammte Forst- wesen 1899) en bild af 3-åriga granar, uppdragna på samma mark ur frön från olika trakter. Plantorna 1—6 stamma ur frön från Österrike; 1: 460 KENO DENS NADOO 0 37 LE O0, MTI, 3S0, HILI,00G loch 0: 1,050: Mm. 0. h.. De såsom nummer 7 återgifna plantorna äro uppdragna ur frö från Finland!. ! Se närmare om dessa CIESLARS försök hos GUNNAR SCHOTTFE, ang. arbete, sid. 195. 464 NILS SYLVÉN. Å försökytorna vid Klausen-Leopoldsdorf hade prof. CIESLAR nu inalles 5,077 utplanterade granplantor å en c. I har stor yta. Förutom denna försöks- yta med gran hade på olika platser följande ungefar lika stora ytor blifvit utlagda: 2 granytor, I svarttallsyta, I yta med vanlig tall, 1 yta med stjälkek, I yta med europeisk lärk och dessutom en hel del mindre försöksytor i Alperna. Ofvanför Mariabrunn hade CIiESLtaR till sitt förfogande en försöks- trädgård om c. 8 har, där plantskolor anlagts och mindre försökskulturer påbörjats. Uppsikten öfver försöksträdgården handhades af en trädgårds- mästare; för arbetenas utförande voro 6—38 (förra året tidvis ända till 20) arbetare anställda. Härförutom hade högskolan (die Hochschule fär Boden- kultur) en c. 8 har stor forstlig försöks- och demonstrationsträdgård vid Knödlhitte vid stationen Hätteldorf-Hacking. Fig. 2. Gren af normal gran (till venster) och den ENnGLER'ska granen med afvikande tät förgrening (till höger). (Efter ENGLER.) Sedan CIESLAR en gång slagit in på den så lockande proveniensförsöks- vägen, följdes han snart af andra länders forskare. Bland dessa är i främsta rummet att nämna schweizaren, professor ARNOLD ENGLER i Zirich. I ett arbete, »FEinfluss der Provenienz des Samens auf die Eigenschaften der forst- lichen Holzgewächse», tryckt i band VIII af » Mitteilungen der Schweizerischen Centralanstalt fir das forstliche Versuchswesen», har han redan år 1905 framlagt de första lofvande resultaten af sina proveniensundersökningar. Under hänvisande till detta professor ENGLERS intressanta och detaljerade arbete! inskränker jag mig här till att meddela några korta utdrag ur mina anteck- ningar från ett besök i professor E:siförsöksträdgård vid Adlisberg, strax utanför Zurich. " Ett referat af ENGLERS arbete återfinnes i denna "tidskrift 1906, sid. 109—111. STRÖDDA IAKTTAGELSER FRÅN EN STUDIERESA I MELLANEUROPA. 47 I det ofvan citerade arbetet (sid. 117—7120: »Anbau-Versuch mit Samen einer Spielart») omnämner ENGLER ett kulturförsök med frön från en gran med afvikande, tät (klotgransartad) förgrening (jmf. fig. 2). Af de ur frösådden fram- gångna plantorna voro ännu 117 stycken i behåll. 60 st. syntes representera ungefär vanlig grantyp, dock visade de så godt som alltid något tätare för- grening nedtill; flere af dem voro därtill tvåstam- miga. De öfriga 57 plan- torna voro alltigenom mer eller mindre klotgransarta- de (jmf. fig. 3). Många af dem hade 2—flere ungefär likstarka stammar. Några voro verkliga dvärgar; den = X lägsta var nu c. 17 cm. | NI. hög, och dess af flere lik- värdiga grenstammar bil- q | dade krona mätte c. 21 24 id cm. i diameter; årsskotten d 2 MEKONG: långa. De Fig. 3. 4-åriga afkomlingar af den ENGLER'ska granen största klotgranarna hade med afvikande tät förgrening. (Efter ENGLER.) ända till 14 cm. långa årsskott. De af afkomlingarna, som visade mera normal grantyp, hade ofta årsskott af rätt betydande längd. Den högsta, 140 cm. höga plantan hade sålunda 1905—1910 års skottdelar å hufvudskottet resp. 7, 12, 16, 28, 40 och 11 cm. långa; föregående års skottdelar voro starkt förkortade (»buschig»). Till jämförelse med plantorna från den tätgrenade modergranen hade plantor uppdragits jämväl ur frön från en SE af normal förgreningstyp, som växt i närheten af den tätgrenade granen. 38 af dessa plantor funnos ännu kvar och visade alla normal förgrening och normal årstillväxt (jmf. fig. 4). Den högsta plantan var c. 156 cm. hög. MHufvudskottet visade för åren 1903— 1910 följande längdtillväxt: 11, 8, 18, 6 (omskolning!), 30, 24, 39, 13 cm. Flera proveniensförsök med gran visade, att de under plantornas yngre år ofta synnerligen starkt framträdande skillnaderna i höjdtillväxt (jmf. fig. 5) något utjämna sig under senare år. I de nu 1 2-åriga kulturerna syntes plantor från moder- träd från olika höjdlägen under 1,000 m:s h. ö. h. vanligen ej visa någon egentlig tillväxtskillnad sinsemellan. De plantor, som härstammade från moderträd från högre höjd öfver hafvet, visade dock påfallande minskning i höjdtillväxten; på ju högre höjd moderträden växt, ju starkare minskning i till- växten visade dotterplantorna. Äfven en hel del andra försök hade igångsatts. Exempelvis må här omnämnas försök med bok för utrönande af lämpligaste såningstiden för bok- ollonen. Vid höstsåning hade resultatet blifvit 87 stycken, vid vårsåning endast 8 stycken grodda ollon pr kvadratmeter; vid sådderna hade i båda fallen samma ollonkvantitet användts. Vid de äldre proveniensförsöken hade i regel vid hvarje särskildt försök frön insamlats från flera olika moderträd. Nu hade man emellertid börjat öfvergå till pedegreemetoden, till användande af ett enda moderträd vid hvarje särskild kultur. De senaste proveniensförsöken hade äfven utsträckts 487 NILS SYLVÉN. till försök med frön från olikåldriga moderträd. Oaktadt så olikåldriga moderträd som 20-, 50- och 100-åriga utvalts, hade ingen märkbar skillnad visat sig i dotterplantornas utveckling. De äldsta försöksplantorna i Adlisberger-trädgården voro nu 12 år gamla, och man skulle nu börja utplantera dessa å profytor i ren skogsmark (ända till ett har stora profytor). Detta kunde dock ej ske i full utsträckning omedelbart, då tillräckligt stora kalytor ej ännu beredts å lämpliga lokaler och i olika lägen. Trots stora förtjänster synas alla de äldre CIiEstaAr-ska och ENGLER-ska proveniensförsöken lida af det felet, att utgångsmaterialet för desamma varit Fig. 4. 4-åriga normala granar. (Efter ENGLER.) af allt för heterogen beskaffenhet. I intet af de ofvan nämnda fallen tyckes sålunda CIiESLAR ha utgått från e// utan alltid från flera moderträd. Då sålunda redan fröet varit sannolikt i hög grad mångformigt, hvad måste då icke de i kulturerna framgångna plantorna vara. Försökskulturer med i hvarje sär- skildt fall från ett enda noga kändt moderindivid stammande frö hade emel- lertid under de allra senaste åren påbörjats af nuvarande botanisten vid den österrikiska Skogsförsöksanstalten vid Mariabrunn, dr. E. ZEDERBAUER. Några af dennes kulturförsök med svarttall, vanlig tall och gran i försöksträdgården vid Mariabrunn må här något närmare omnämnas. Från ett af dr. ZEDERBAUER funnet »ormindivid» af svarttall (se Centralbl. f. d. gesammte Forstwesen 1906) hade frön insamlats, hvilka efter sådd visat sig till c. 30 & återgifva mer eller mindre utpräglad »ormtyp». — Frön från ett af korta barr och korta skott utmärkt svarttallsindivid hade gifvit upphof till en afkomma till stor procent likaledes utmärkt af korta barr och korta skott. Bland de moderindividet liknande individen förekommo dock enstaka plantor af normal barr- och skottlängd. — Från två hvarandra när- stående svarttallar, den ena med kraftig höjdtillväxt och relativt få sidoskott, den andra med svag höjdtillväxt och talrika sidoskott, hade frön insamlats STRÖDDA IAKTTAGELSER FRÅN EN STUDIERESA I MELLANEUROPA, 49" och utsåtts å hvarandra närstående parceller. En undersökning af afkomman af svarttallen med stark höjdtillväxt visade, att flertalet dotterplantor med afseende på tillväxt och förgrening nära öfverensstämde med moderindividet. Enstaka plantor förekommo dock, hvilka tämligen nära öfverensstämde med individet n:r 2, svarttallen med svag höjdtillväxt och jämförelsevis talrika sidoskott. Måhända hade de båda närstående modersvarttallarna ursprung- ligen stammat från samma moderträd och en klyfning af en hybridogent uppkommen afkomma nu inträdt. — Å tvenne andra hvarandra närstående parceller hade frön utsåtts från i ena fallet 20-årigt, i andra fallet 20o0-årigt Fig. 5. 5-åriga granar af olika proveniens (från vänster till höger: Winterthur 545 m. ö. h., Adlisberg 709 m., Pilatus 1,000 m., Lenzerheide 1,550 m. och Engadin 1,800 m. ö. h" (Efter ENGLER.) moderträd af svarttall. ÅA båda parcellerna syntes plantorna vara ungefär lika kraftigt utbildade. Af vanlig tall förekommo bland annat kulturer i och för studiet af stam- formens ärftlighet. Rakstammig och krokstammig tall hade exempelvis blifvit föremål för undersökning. De nu 4 år gamla dotterplantorna tycktes visa olikheter, tydande på en viss ärftlighet jämväl af stamformskaraktären, men försöken voro ännu allt för unga, för att man af dem redan nu skulle kunna draga några säkra slutsatser. — Från 16-åriga moderträd i Wienerwald, det -ena uppdraget ur svenskt frö, det andra ur mellaneuropeiskt, hade frön in- samlats och utsåtts å hvarandra närstående parceller i försöksanstaltens träd- gård. Plantorna af svenskt ursprung hade genomgående kortare barr och voro i allmänhet mera lågväxta än plantorna af mellaneuropeiskt ursprung; dock förekommo äfven bland de »svenska»> plantorna enstaka plantor, utmärkta af utomordentligt vacker växt, plantor som stundom t. o. m. stodo framom de i regel synnerligen vackert växta mellaneuropeiska plantorna. — I ännu ett Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1912. D goF - NILS SYLVÉN. annat försök med vanlig tall hade till utgångsträd valts 52-åriga moderindivid, det ena mera lågväxt och med tätare krona, det andra mera högväxt och med glesare krona. Dotterindividen visade i båda fallen en viss öfverens- stämmelse med modertypen. Dock förekommo här som alltid enstaka »affäl- lingar». Med gran hade en hel del försök igångsatts för studium af honblom- färgens ärftlighet o. s. v. Dessa rena ärftlighetsundersökningar voro dock så nyss påbörjade, att några resultat ej ännu kunnat erhållas. Dessutom voro en mängd olika proveniensförsök påbörjade af såväl gran som tall och svarttall. E De af dr. ZEDERBAUER igångsatta kulturförsöken få, som redan förut på- pekats, sitt största intresse och sitt största värde däraf, att vid hvarje särskildt fall utgångsmaterialet för försöken stammat från ett enda, noga kändt moder- individ. Först då så skett, kunna verkliga slutsatser med afseende på ärftlig- heten dragas af de igångsatta försöken. Vid skogsbruket gäller för visso lik- som vwvid åkerbruket, att vid ärftlighetsundersökningar af hvad slag de vara må i första hand begagna sig af den vid förädlingsarbetet på landtbruksom- rådet nu allmänt antagna pedegreemetoden. Af de ZEDERBAUERska försöken torde man därför inom en snar framtid kunna vänta sig synnerligen goda resultat såväl för vetenskapen som för praktikens skogsbruk. Ännu äro dock de väl planlagda och med största noggrannhet igångsatta försökskulturerna alltför unga. Försöksanstaltens trädgård vid Mariabrunn omfattar inalles en yta om c. 3 har. En trädgårdsmästare och två arbetare äro fast anställda vid träd- gården. Under vårmånaderna (april —juni) sysselsättas där dessutom vanligen 4 tillfälliga kvinnliga arbetare. Mayrs kulturförsök med främmande trädslag. Under de senare åren har skogsmännens intresse för användandet af främmande skogsträd 1 det praktiska skogsbruket alltmera ökats. Flerstädes ha försökskulturer af större eller mindre omfattning igångsatts för utrönande af olika utländska trädslags användbarhet utom deras egentliga utbrednings- område. Främst bland de europeiska försöksmännen på detta område ha vi att nämna den nyligen aflidne professor HEINRICH MaAvyrR, under de senare åren af sitt lif föreståndare för de stora försöksträdgårdarna vid Grafrath utanför Minchen. Få personer torde i så hög grad som MaAYRrR ha ägt de riktiga förutsättningarna för ett framgångsrikt arbete på detta försöksområde. Under tre långvariga resor i Nordamerika, Indien, Kina och Japan hade han inhämtat noggrann kännedom om olika trädarters biologiska förhållanden i sina respektive hemland. Dessutom hade han som professor i Tokio under tre år fullständigt fått lära känna Japans skogar och skogsträd. I ett större arbete, »Fremländische Wald- und Parkbäume fär Europa», Berlin 1906, har professor MaAYR redogjort för resultaten af sina forskningar och försök.1 Några spridda anteckningar från ett mitt besök i de Mayrska försöksträdgårdarna må här finna plats. Professor MayrR visade sig vara en afgjord vän af de främmande skogs- " Ett referat häröfver återfinnes i Skogsvårdsf. tidskr. 1907, fackuppl., sid. 21—23. STRÖDDA IAKTTAGELSER FRÅN EN STUDIERESA I MELLANEUROPA. ST trädsraser eller -arter, som i början växa jämförelsevis långsamt. Då exem- pelvis hvarandra närstående, likåldriga lärkträd af arterna Larix sibirica och L. leptolepis visade en stamhöjd af resp. 2,5 och 5 m. och £. leptolepis sålunda måste få ett betydande försprång i utvecklingen, förklarade han, att detta för- språng var helt kortvarigt och därför blott skenbart, i det att !eprolepis-lärken visserligen växer mycket fort till en början, men senare mycket långsamt, sibirica-lärken däremot till en början långsamt, sedan hastigare. Denna sibirica- lärkens till en början långsamma utveckling vore högst gynnsam 1 kampen för tillvaron; sibirica-lärken blir från början starkare uppbyggd och mera mot- ståndskraftig mot yttre skadegörelser, framför allt mera frosthärdig. — Larix europea lider i trädgården mycket starkt af lärkkräfta (Dasyscypha Willkommair), öfriga arter ha åtminstone ej ännu angripits. Ehuru Larix leptolepis uppdragits i så tätt bestånd, att i ett dylikt £L. europea allmänt skulle ha dödats af lärk- kräfta, har intet enda individ af arten angripits af svampen. — Af Pseudolsuga- arterna föredrog professor Mayr obetingadt den »blåbarriga» Ps. glauca fram- för den rent grönbarriga Ps. Douglasii. Den särskildt i ungdomen betydligt mera snabbväxande Ps. Douglasii hade nämligen visat sig taga allvarsam skada af frost äfven i ett så jämförelsevis gynnsamt klimat som det i Grafrath. Ps. glauca åter hade visat sig fullt frosthärdig. Skillnaden 1 höjdtillväxt mel- lan likåldriga individ af de båda arterna framstod tydligt, då 20-åriga individ af dem syntes vid sidan af hvarandra; Ps. Douglasi-individen voro 6—8 m. höga, Ps. glauca-individen blott 3—4 m. — Särskildt lärorikt var att se träd- gårdens kulturer af Banksiana-tall. De äldsta Banksiana-tallarna voro nu 24 år gamla och c. 7 m. höga. Trots god mark visade de ytterligt dålig stam- form. Stammarna voro grofgreniga och krokiga, starkt afsmalnande uppåt. Banksiana-tallen växer jämförelsevis fort i ungdomen, hvilket förhållande prof. MaYyRrR ej heller här försummade att framhålla såsom ett dåligt tecken för den senare utvecklingen. Redan nu hade de äldre individens tillväxt betydligt aftagit. På frostländig mark visade sig Banksiana-tallen frostländig, men eji högre grad än den vanliga tallen. Af Banksiana-tallen torde vi sålunda ej ha något som helst att vänta för det europeiska skogsbruket! — 7suga canadensis var ett af Mavyr högt skattadt skogsträd. Af detta träd hade stora försöks- kulturer igångsatts under de senaste åren. Professor Mayr förfogade vid Grafrath öfver inalles c. 45 har stora för- söksträdgårdar. Trädgårdarnas läge å en åt olika sidor sluttande höjd måste anses synnerligen lämpligt. Under sommarmånaderna sysselsättas i trädgår- darna 10—12 arbetare; för hela året är dock ännu blott en uppsyningsman fast anställd. Att med egna ögon se försök, som igångsatts för visst ändamål, måste alltid gifva en bättre inblick i försöken och kasta ett klarare ljus öfver de ur försöken framgångna resultaten. Såväl de CiEstarska som de ENnGLErska "proveniensförsöken äro ju under de senare åren upprepade gånger omskrifna i litteraturen; men ett besök i försöksträdgårdarna befordrar naturligtvis i hög grad ett rätt förstående af försökskulturerna och deras praktiska betydelse Under min resa hade jag nu blifvit i tillfälle att besöka och taga närmare kännedom om såväl de CIiESLarska som de ENnGLErska försökskulturerna och därjämte de af doktor ZEDERBAUER vid Mariabrunn igångsatta, ännu i littera- He NILS SYLVÉN. turen föga omskrifna kulturförsöken. Professor Mayrs försöksträdgårdar hade ju också haft att framvisa en mängd synnerligen intressanta kulturförsök, för- sök jämväl de afseende undersökningar rörande skogsträdens ärftlighetsför- hållanden. s Alla de nämnda kulturförsöken vittna otvetydigt, hurusom i såväl Öster- rike som Tyskland och äfven det jämförelsevis lilla Schweiz stora summor offras på just denna gren af försöksverksamheten på skogsbruksområdet. Man skulle ju kunna tänka, att åtminstone Schweiz med dess i mångt och mycket likartade naturförhållanden med vissa områden i Österrike skulle inrikta sin försöksverksamhet på hufvudsakligen andra områden än just proveniensområdet, då de i Österrike vunna resultaten i hufvudsak borde blifva väl tillämpbara jämväl i Schweiz. Men ändock har i Schweiz igångsatts en hel del verkliga parallellförsök till de af CIEsLArR i Österrike igångsatta. Man har med rätta insett vikten af att försök af sådan betydelse som de ifrågavarande vederbör- ligen kontrolleras genom försök, igångsatta å äfven annat håll. Man har där- för redan tidigt påbörjat försök af betydande omfattning och säkerligen icke utan ganska afsevärda kostnader från statsmakternas sida. Några uppgifter om de schweiziska försöksträdgårdarnas storlek och om antalet där anställda trädgårdsmästare och arbetare kan jag tyvärr ej lämna. Dylika uppgifter har jag dock i det föregående meddelat för de af CIESLAR och ZEDERBAUER dispo- nerade områdena. Ensamt de CriEstarska försöksträdgårdarna utanför Wien upptogo sammanlagdt 16 har stor yta, och vid en af dessa voro anställda I trädgårdsmästare och 6—38, tidvis ända till 20 arbetare. Professor MAYR förfogade vid Grafrath öfver inalles c. 45 har stora försöksträdgårdar. Hurudana äro då förhållandena i vårt eget land i ifrågavarande afseen- den? Statens Skogsförsöksanstalt, som hos oss omhänderhar försöksverksamhet af just ifrågavarande slag, har ända tills innevarande år ej haft till sin dispo- sition någon för denna dess verksamhet särskildt afsedd försöksträdgård. Då de på Försöksanstaltens program upptagna proveniensförsöken hittills kunnat ordnas på annat sätt (frösådder ha skett i olika plantskolor ute på de olika reviren), ha väl knappast ännu några större svårigheter gjort sig gällande i fråga om dessa. Men andra försökskulturer ha redan igångsatts, kulturer, som redan kräft en viss areal försöksträdgårdsjord. En del af de igångsatta försöken har tills vidare fått plats åt sig upplåten å Kungl. Skogsinstitutets område, i Skogsinstitutets plantskola. Saknaden af en lätt tillgänglig försöks- trädgård har helt säkert haft till följd, att många för vårt lands skogsbruk viktiga kulturförsök aldrig kommit till utförande. Jämföra vi förhållandena i vårt land med förhållandena i det jämförelsevis lilla Schweiz, då måste den hittillsvarande bristen på försöksträdgårdar för kulturförsök på skogsbruksom- rådet framstå i särskildt bjärt och för vårt land ogynnsam dager! Granskogarna och den mellaneuropeiska granen. Granens utbredningsområde i Europa kan lämpligen uppdelas i tvenne, ett nord-nordosteuropeskt och ett mellaneuropeiskt. Dessa båda områden äro dock öfver Ryssland intimt sammanbundna med hvarandra. En uppdelning af granområdet i tvenne har emellertid sitt berättigande ur mer än en syn- punkt. Efter istiden har granen nått sin nuvarande utbredning genom ett STRÖDDA IAKTTAGELSER FRÅN EN STUDIERESA I MELLANEUROPA. EN framträngande från tvenne skilda områden, dels öster- och norrifrån, dels söder- och västerifrån. De öster- och norrifrån framträngande granraserna behärska nu de norra och nordöstra delarna af Europa, de från söder och väster Europas mellersta delar till upp i Ryssland i öster. De senare raserna bilda hvad man skulle kunna kalla den mellaneuropeiska granen, som genom vissa karaktärer synes mer eller mindre väl afgränsad från den nordeuropeiska, exempelvis dess i vårt land förekommande, norr- och nordostifrån invandrade raser. Ett af den mellaneuropeiska granens mera i ögonen fallande särmär- ken från den nordeuropeiska är en genomgående, ofta afsevärdt större kotte- längd. Efterföljande anteckningar om den mellaneuropeiska granen och gran- skogarna i Ostpreussen, Sachsen, Bayern och Schweiz torde i någon mån kunna bidraga äfven till ökad kännedom om ifrågavarande granform och dess förhållande till den nordeuropeiska. Mina första grananteckningar stamma från reviren Alt-Sternberg och Neu-Sternberg i Ostpreussen. På mera sandblandad mark var granen här ofta förhärskande, dock alltid blandad med andra trädslag, bland hvilka äldre ekar och grupper at afvenbok ofta antydde, att granen under tidernas lopp undanträngt löfträden. Granbestånden voro i regel af god och vacker växt; stammarna nådde vid c. 8o—90 års ålder ofta öfver 30 m:s höjd. Till för- greningstypen öfverensstämde granen nära med granen i södra och mellersta Sverige. Af de af mig uppställda olika förgreningsformernal syntes kam- och borstgranar öfverväga; äfven typiska bandgranar förekommo ej sällsynt. Plan- granar af ren typ voro mera sällsynta, men öfvergångsformer däraf till borst- och bandtyperna iakttogos flerstädes. Sedan år 1906 hade revirens skogar varit utsatta för mångenstädes myc- ket elakartad mnunnehärjning. Några till största delen kalätna bestånd voro afverkade. MHärjningen var nu stadd på retur, men flerstädes syntes dock granar, som äfven i år blifvit mer eller mindre starkt angripna. Intressant var att studera, huru nunnelarverna förhöllo sig wvis-å-vis granens olika för- greningsformer. I de angripna bestånden syntes ofta granar af olika förgre- ningstyp samlade till större eller mindre grangrupper inne i blandskogen. Så godt som alltid visade sig nu några af de i en grangrupp ingående granarna mer eller mindre fullständigt kalätna, andra åter voro så godt som oskadade. Det visade sig då, att de mera oskadade granarna hade vackert kamlikt ned- hängande smågrenar, att de tillhörde den förgreningstyp, som jag kallat den rena kamtypen; de mer eller mindre kalätna individen tillhörde så godt som undantagslöst andra förgreningstyper, typer utan egentliga kamgrenar. För- klaringen härtill torde vara att söka däruti, att de långa, för vinden lätt va- jande kamgrenarna föga lämpa sig som sittplatser för de på barren frossande larverna. Å de mera vindskyddade sidogrenarna af granar af andra förgre- ningstyper få naturligtvis nunnelarverna långt säkrare fotfäste. Då nunne- härjningen under de närmast föregående åren varit af större omfattning, hade ju dock hela sammanhängande granbestånd fullständigt kalätits. Allt synes mig emellertid tala för, att vid denna kalätning de vackrast utbildade kam- granarna sist kalätits; att de slutligen äfven de blifvit kalätna måste blifva en följd af larvernas massvisa uppträdande, då kampen för tillvaron tvingar dem ! Se NILS SYLVÉN, Studier öfver granens formrikedom, särskildt dess förgreningstyper och deras skogliga värde. . Skogsvårdsf. tidskr. 1909, fackuppl., sid. 201 0. f. 547 NILS SYLVEN. att öfverallt söka sig näring. Vid besök å Skogsförsöksanstalten i Mariabrunn vid Wien fick jag af därvarande botanisten, dr. E. ZEDERBAUER bekräftelse på dessa mina förmodanden. Doktor ZEDERBAUER hade nämligen under en ny- ligen inträffad nunnéhärjning i Österrike gjort den iakttagelsen, att somliga träd stått så godt som oskadade i för öfrigt mer eller mindre fullständigt kal- ätna granbestånd; de mera oskadade granarna hade utmärkt sig framför de kalätna just genom relativt långa, kamlikt nedhängande sidogrenar. I granbestånden i de ostpreussiska reviren Warnen och Goldap å Ro- minterheden förekommo samma förgreningstyper af gran som i Sternbergs- skogarna. Hvad kottefjällen beträffa, syntes kottefjällsvarieteten europea för- härska, ehuru i en mängd olika modifikationer. Ej få granar ägde dock kotte- fjäll af acuminata-typ eller acuminata-liknande typ; /ennica-artade typer påträf- fades ej. Alla granarna hade anmärkringsvärdt stora kottar. De insamlade kottarna varierade i längd från 10,5 (enstaka) till 15 cm. och därutöfver. ÅA den närbelägna Johannisburgerheden uppgick kottelängden ej sällan till öfver 18 cm. Enligt uppgift af Forstrat LENT i Allenstein innehöllo här 10 kottar c. 4,000 frön. I Sachsen besökte jag bl. a. granskogarna invid Tharandt (utanför Dres- den) samt vissa områden af Sachsiska Schweiz. I Tharandtskogarna förhär- skade kam- och borstgranar, vanligen i vackert och typiskt utbildad form. Men äfven plan- och bandgranar samt öfvergångsformer de olika typerna emellan förekommo. Kottetillgången var ytterligt ringa. De få kottar, jag lyckades uppbringa, visade sig tillhöra kottefjällsvarieteterna europea och acu- minata. — I Sachsiska Schweiz blef jag 1i tillfälle att iakttaga den skade- görelse, som snötryck här kan åstadkomma å granarna. I unga till medel- ålders grankulturer hade granen under den senaste vintern lidit starkt af snö- tryck. Orsaken härtill syntes allmänt vara den, att gallring ej skett i tid. Att de vid töväder starkt hopade och packade snömassorna lätt nedbryta de i ogallrade beständ särskildt veka och fina granstammarna, bör ju ej förvåna. De mest smalstammiga granarna hade i första hand nedbrutits. Men äfven många gröfre granar hade dukat under för snötrycket. Ju mera utspärrade och åt sidorna utbredda grenar granarna haft, ju värre hade de brutits sön- der. Särskildt voro granar af plangranstyp, granar med i horisontalplanet mer eller mindre vidt utbredda sidogrenar, svårt brutna. Granar af kamgrans- typ (med kamlikt nedhängande sidogrenar) syntes, som naturligt var, minst skadade. Här och hvar kunde man se, hurusom af intill hvarandra växande granar de plangransartade ofta brutits tvärt af, under det att de mera kam- gransartade stodo fullständigt oskadade. Plangranarnas vidt grenade grenar måste ju ha erbjudit en betydligt större snöuppfångande yta än kamgranarnas. I Bayern besökte jag i och för studium af granen och de bayerska gran- skogarna de utanför staden Freising befintliga skogsmarkerna. Granen är här öfver stora ytor det härskande trädslaget. Numera äro alla ungskogar kultur- skogar. Då verkligt goda fröår inträffa blott ungefär hvart 8:de år (alla år erhålles dock alltid något frö), måste frö årligen inköpas. C. 50 kg. granfrö inköpes årligen. Af de härur uppdragna granplantorna försäljes en del hvärje år. Allt frö köpes och erhålles genom regeringens försorg. Då kalmarken öfverallt tidigt blir starkt gräsbeväxt, ske kulturerna alltid medelst plantering, vanligen af 3—4 år gamla plantor. Vid 100 års ålder uppnår granen i re- gel c. 50 em:s brösthöjdsdiameter; en 100-årig granskog håller här c. 850 fm. STRÖDDA IAKTTAGELSER FRÅN EN STUDIERESA I MELLANEUROPA. SR per har. Såväl borstgranar och kamgranar som äfven band- och plangranar förekomma. Borstgranarna dominera vanligen starkt, därnäst i frekvens komma oregelbundna kamgranar och bandgranar. Rena kamgranar äro här mindre vanliga än exempelvis i skogarna kring Grafrath utanför Mänchen. Plangranar äro relativt sällsynta. Med afseende på kottefjällsformen tillhörde de under- sökta granarna varieteterna europea och acuminata. — Afverkningen i gran- skogen sker i form af trakthuggning med c. 4 har stora trakthyggen. Två år efter afverkningen ske kulturerna å hyggena, för gräsväxtens skull som nämndt alltid medelst plantering. Högst 10 9, af plantorna pläga af olika anledning duka under; c. 5 9, dödas af honungsskiflingen (Agaricus melleus). Då den behöfvande befolkningen i trakten får kostnadsfritt skörda gräset å kulturmarkerna, under aktsamt skyddande af plantorna, befrias man på billigt sätt från det för kulturerna annars så ödesdigra skogsgräset. De unga plantorna skyddas under de mest kritiska åren medelst påstruken tjära mot angrepp af rådjur. Påstrykningen af tjära beräknas draga en kostnad af c. 2 mark per har. — I mer eller mindre utpräglade frostlägen föregås gran- kulturerna af en skyddskultur med klibbal eller björk. C. 2 m. höga, 3-åriga alar utplanteras och först ett eller två år senare sker inplantering af s5-årig gran. Efter 6 år borttagas de nu 4—5 m. höga alarna och veden säljes som bränsle; granarna äro då c. 1,5; m. höga. Om björk användes som skydds- träd, afverkas den vid 10—-12 års ålder. För uppdragandet af för kulturerna nödigt plantmaterial samt af plantor till afsalu finnes inom Freisings skogsamt c. 10 har plantskolejord. Omkost- naderna för plantskolorna uppgå årligen till c. 12—714,000 mark; vid för- säljning af plantor inflyta årligen 10—20,000 mark. Granplantor upptaga årligen c. 2 har af plantskolorna. Granfröet sås i c. I m. långa rader med ce. 12 cm. afstånd mellan raderna. Andra årets vår sker en första nödvändig gallring af plantorna. Tredje årets vår gallras så, att 3g0—60 plantor kvarstå i raden. Fjärde våren sker ännu en gallring, hvarefter blott 15 — 16 plantor kvarstå i hvarje rad. De utgallrade plantorna säljas eller utplanteras i nya plantskoleafdelningar. De 1—e2-åriga omskolade plantorna få det bästa rot- systemet, men mindre höjdtillväxt än senare gallrade plantor. Utplanteringen i skogen sker vanligen på hösten femte året; de då 3—5 dm. höga plantorna tagas alla med cylinderborr. — Ur granplantskolorna säljas årligen c. 100,000 1-åriga plantor å 1,50 mark per 1,000, c. 150,000 2-åriga, oskolade å 3,so0 mark per 1,000, c. 300,000 3-åriga, oskolade å 7 mark per 1,000, c. 50— 60,000 4-åriga omskolade plantor å 15—20 mark per 1,000. I Schweiz besökte jag dels statsskogarna vid Winterthur (strax V om Ziärich) och Sihlwald, dels alpskogarna i Graubiinden. Skogarna vid Winter- thur utgjordes hufvudsakligen af blandskogar af gran och silfvergran. Silfver- granen förekom i regel tunnsådd till strödd; vid 100 års ålder uppnådde den en stamhöjd om 35—240 m. I fuktigare lägen ledo granarna starkt af rotröta, och silfvergranen gick där bättre. Fordom skedde afverkningen af bestånden genom trakthuggning, men följden blef då dålig eller ingen naturföryngring, detta främst till följd af den å kalhyggena yppigt utvecklade ogräsfloran. Man har nu öfvergått till ljushuggning inåt från kanterna för att erhålla naturföryngring i sidoljuset. Man börjar svagt ljushugga i ungefär 6o-åriga bestånd och får då till en början god silfvergransföryngring. Granen för- yngrar sig först då tillräckligt stark ljushuggning företagits. Ljushuggningen HOS NILS SYLVÉN. eller gallringen sker så småningom till fullständig afverkning af öfverbestånden. I regel äro här alla år tämligen goda fröår för såväl gran som silfvergran. Af- kastningen från skogarna torde framgå af följande siffror. En profyta i mera sluten 69-årig blandskog af gran och silfvergran höll 1,152 stammar pr har, däraf 674 gran och 478 silfvergran. Medeldiametern vid brösthöjd var för gran 24,4 cm., för silfvergran 21,9 cm. Stammedelhöjden var 24,2 m. för gran, 22,3 m. för silfvergran. Den totala kubikmassan gagnvirke utgjorde 635 fm. (gran 410 fm., silfvergran 225 fm.) I de för sin mönsterskötsel vidtbekanta stadsskogarna i Sihlwald! äro alla granskogarna numera kulturskogar. 40-åriga kulturbestånd lämna 586 fm. pr har och ro0o0-årig kulturskog väntas med säkerhet lämna 1,200 fm. pr har. Borst- och bandgransartade förgreningstyper syntes förhärska i kultur- bestånden, men äfven kamgranar förekommo ej sällsynt. Adjunkt TUCHSCHMID, som var min ciceron mid mitt besök i Sihlwald, förklarade utan vidare kam- granarna som en anpassningsform mot snötryck. Kamgranar förekommo mest i de gamla naturbestånden uppe på höjderna. »Man borde samla kott från dessa moderträd», sade adjunkt T., »man skulle då helt säkert erhålla mot snötryck motståndskraftigare individ!» I alpskogarna i Granbinden syntes granen dominera öfverallt i de lägre dalgångarna. Vanligen uppträdde den i vackert utbildad kamgransform. TJust i de för snötryck mest utsatta dalgångarna syntes kamgranen starkast för- härskande. Måhända ha vwvi att söka orsaken härtill i naturens urval af en mot snötryck motståndskraftig granform, en granras med ärftliga förgrenings- egenskaper. Äfven i de renaste kamgransbestånden träffades dock förgre- ningsformer af jämväl annan typ. Så exempelvis borstgranar och bandgranar. Rena plangranar voro dock sällsynta. Högre upp på alpsluttningarna till- kommo nya förgreningsformer. Bland dessa märktes särskildt sådana, hvilka till sin föryngring nära öfverensstämde med våra fjällgranar, granar med mot spetsarna mer eller mindre kvastlikt förgrenade hufvudgrenar äfvensom dessa jämförelsevis kort och oregelbundet sidogrenade granformer, som vi så ofta träfta i våra Norrlands- och Lapplandsskogar. Under det att granarna i de högre alpdalarna hade den för den mellaneuropeiska granen typiska kottelängden, en längd öfver 10 cm., ofta upp emot eller öfver 15 cm., hade granarna från lägre höjd mindre, upp till 8 å 10 cm. långa kottar. Jämförd med kotte längden hos våra fjällgranar blir dock denna för alpgranarna utmärkande kottelängd äfven den ganska betydande. Kottefjällens form varierade i de lägre dalarna från europea-typ till acuminata-typ, å högre höjd å alpslutt- ningarna från ecuropea-typ åt såväl acuminata- som /fennica-artad typ. Särskildt vackra voro granarna i Engadinerdalarna. Med vacker stam- form förena dessa betydande såväl höjd som groflek. Granvirket från dessa trakter är också synnerligen högt skattadt i världsmarknaden. Då vi bland granarna här otvifvelaktigt finna kamgranar i absolut majoritet, skulle ju äfven Engadinergranarnas goda virkesegenskaper kunna vittna till kamgranarnas förmån. ! Om Sihlwald, se närmare ULRICH MEISTER, Die Stadtwaldungen von Zirich. 2 uppl. Zirich 1903. Se äfven GUNNAR SCHOTTE, Sihlwald. Ett exempel på intensivt skogbruk i Schweiz. Skogsvårdsfören. tidskr. 1905, sid. 127—138. STRÖDDA IAKTTAGELSER FRÅN EN STUDIERESA I MELLANEUROPA. af Af det ofvan sagda framgår, att den mellaneuropeiska granen till såväl förgreningssätt som i viss grad äfven kottetjällstyp varierar i nära nog full- ständig öfverensstämmelse med den nordeuropeiska. Äfven om man antager, att de båda grantyperna representera systematiskt skilda former eller form- grupper, bör ju detta ej i någon mån förvåna, då man känner den parallellism i fråga om formväxling, som existerar mellan systematiskt äfven ganska vidt skilda arter af skogsträden.! Den större kottelängd, som så genomgående utmärker de mellaneuropeiska granformerna, synes mig ensam för sig be- rättiga till ett bestämdt isärhållande af den mellaneuropeiska granen med dess olika raser från den exempelvis från vårt lands naturskogar i sina många variationer kända nordeuropeiska. ! Jmf. i detta sammanhang E, ZEDERBAUER, Variationsrichtungen der Nadelhölzer. Sitzungsber. d. K. Akademie d. Wissensch., Wien 1907, och NILS SYLVÉN, Om de svenska skogsträdens raser. Populär Naturvetenskaplig Revy, Stockholm 1911, sid. 201 o. f. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN, 1912. H. I. SMÄRRE MEDDELANDEN. En skogs-alpexkursion i Schweiz. I få europeiska länder torde kärleken till hemlandets natur vara så starkt utpräglad som i Schweiz. Dess omväxlande naturförhållanden, framför allt de undersköna alperna, måste ju också utöfva en alldeles särskild dragningskraft på det mänskliga natursinnet. Snart sagdt hvarje schweizare har nog också mer än en gång företagit för såväl kropp som själ uppfriskande turer bland sitt härliga lands evigt snö- och ishöljda alptoppar. Några anteckningar om en af lärare och elever vid Polytechnicum 1 Zärich i juli månad sommaren 1910 företagen skogs-alpexkursion i Graubänden, i hvilken undertecknad hade nöjet deltaga, torde ge en föreställning om huru nytta och nöje på det mest ändamålsenliga sätt förenas under dylika schweiziska exkursioner eller studie- resor. Af lärare och elever vid Polytechnicum i Zärich företages årligen vid slutet af sommarterminen, vanligen under senare delen af juli månad, en 8 dagars zoologisk-botanisk s. k. slutexkursion till någon del af det schweiziska alpområdet. Andamålet är att studera djur- och växtlif i alpskogarna och å högalperna och att härvid erhålla en ofta välbehöflig vederkvickelse efter slutadt terminsarbete. Ledare af exkursionerna äro professorerna i skogs- skötsel, zoologi och botanik vid Polytechnicum, och såsom deltagare äro i främsta rummet att nämna skogselever, blifvande landtmätare och agronomer. Ett medföljande från elevernas sida är fullt frivilligt, men då priset för del- tagarna alltid ställes ytterligt lågt (priset för deltagande i den 8 dagar långa alpexkursionen 1910 utgjorde, allt inberäknadt, 80 francs), medfölja i regel de flesta. Att priset kan sättas så lågt beror i främsta rummet på statsmak- ternas stora tillmötesgående, då det gäller att för deltagare i exkursioner af liknande slag högst väsentligt sänka biljettprisen å järnvägarna. (När skola vi månne hos oss komma i åtnjutande af fullt likartade förmåner?) För de nämnda slutexkursionerna ordnas allt i förväg på bästa sätt. Ett tryckt, kort program för färden utdelas i god tid till exkursionsdeltagarna. I programmet meddelas för hvarje dag tider för uppstigande, måltider, affärd 0. S. v., exkursionens väg med angifvande af höjdsiffror för de viktigare pas- serade punkterna m. m. Dessutom innehåller programmet en hel del före- skrifter och råd angående utrustningen, uppgifter om öfver exkursionsområdet publicerade kartor samt en utförlig förteckning på den litteratur, som berör områdets naturförhållanden m. m. Den närmaste veckan före exkursionens början finnas de viktigaste citerade arbetena tillgängliga för exkursionsdelta- garna i en af läsesalarna å Polytechnicum. «Slutligen innehåller programmet uppgifter om resekostnaden, fördelad på olika utgiftsposter. SMARRE MEDDELANDEN. 59 1910 års slutexkursion begynte söndagen den 24 juli med afresa per” järnväg från Zärich kl. 7,24 f. m. och ankomst till S:t Moritz i Engadin 1,30 € m. Här vidtog vandring genom Statzer-Wald förbi Statzer-See till Pontresina, vidare till Morteratschgletchern och därifrån till Bernina-Häuser, där första öfvernattandet skedde. Den andra exkursionsdagen gick färden till fots genom Heutal öfver Pischa och Piz Languard (3,266 m.) åter till Pontresina och därifrån med tåg till Samaden. Tredje dagen togs skjuts Samaden—Zernetz, hvarunder Joos J. RONERS storartade plantskolor vid Pra- zett-Brail och Zernetz besöktes. Färden gick så vidare från Zernetz till Ofenberg. Den fjärde dagen var ett slags hvilodag, då hvar och en af I SEE a RE a A : 2 XV mf RR oo ör gå > 3 Nr SA | exkursionsdeltagarna fick sköta sig, som han ville. I grupper under olika ledning gjorde vi nu exkursioner å de närmast Ofenberg liggande alperna. Femte dagen följdes landsvägen öster ut från Ofenberg till passhöjden, hvar- ifrån vägen togs öfver Alp da Munt till Scarltal. Den sjätte- dagen företogs exkursion genom cembratallskogen Tamangur (se fig. 1) upp på Piz Murtera (2,998 m.) och åter till Scarl. Den sjunde dagen gick exkursionens väg ge- nom Val Mingeéer öfver Sur il Foss genom Val Plavna till Tarasp och vidare med skjuts till Lavin. Den åttonde - och sista exkursionsdagen färdades vi till fots öfver Vereinapasset till Klosters och därifrån med tåg åter till Zurich. Under dessa härliga åtta alpdagar hade vi tillfälle att se och något lära känna de schweiziska alpskogarna. TLärkskogar, cembraskogar och bergtall- skogar voro åtminstone för mig nya bekantskaper. I lärkskogarna mötte 60 SMÄRRE MEDDELANDEN. lärken under en hel del olika förgreningstyper, något, hvartill jag redan förut sett en motsvarighet i våra äldre lärkkulturer. Af lärken kunde urskiljas fullständiga parallellformer till vissa af granens förgreningsformer. Så kunde man med fullt fog tala om kamlärk och borstlärk, ja äfven om bandlärk och planlärk, typiska parallellformer till kam-, borst-, band- och plangranarna. Att så var fallet, borde ju ej förvåna, då man förut känner, hurusom paral- lellformer af de mest olika slag förekomma de olika barrträden emellan.! Någon närmare undersökning af de olika lärktyperna medgaf naturligtvis ej den knappt tillmätta tiden. Blandskogarna af lärk och cembratall visade med afseende på föryng- = : AON SEA = Fig. 2. Bergtallskog vid Ofenstrasse. ringen vissa likheter med våra tall-granskogar. Liksom i våra barrblandsko- gar granen som bekant oftast afgår såsom det slutligen segrande, allenahär- skande trädslaget, så gjorde i regel äfven cembratallen i lärk-cembraskogen. På grund af för stark beskuggning föryngrar sig lärken i blandskogen i regel ytterligt dåligt, cembratallen åter jämförelsevis bra. Skogar af vacker, rak- och enkelstammig bergtall förekommo flerestädes, särskildt kring Ofenberg (se fig. 2). Virkesutbytet blir ju här relativt obetydligt, men bergtallen är ett äfven på sämre mark och i ogynnsammare lägen synnerligen förnöjsamt och därför 1 sin mån ett värdefullt trädslag, framför allt ett träd, ! Jmf. här E. ZEDERBAUERS intressanta sammanställning »Variationsrichtungen der Nadelhölzer», Sitzungsberichte der kaiserl. Akademie der Wissensch. in Wien 1907. SMARRE MEDDELANDEN. (0) i hvars skydd andra,. ekonomiskt viktigare trädslag kunna uppväxa. Af berg- tallen förekommo äfven olika buskstammiga former, så särskildt upp mot trädgränsen och ofta beståndsbildande ofvanför den egentliga skogsgränsen. Anmärkningsvärdt var härvid, att stamformen växlade fullständigt oberoende af kottefjällstypen. Alla de olika kottefjällstyperna förekommo hos såväl trädartade som buskartade bergtallar. — Skogsgränsen bildades omväxlande af cembratall, lärk (jmf. fig. 3) och bergtall. Den flerestädes under exkursionerna påträffade engadinensis-tallen, Pinus silvestris var. engadinensis, var särskildt för mig af intresse på grund af sina stora likheter med vår lapplandstall. Öfverensstämmelserna dessa båda tall- former emellan äro så stora, att man, innan jämförande kulturer af desamma slutförts, närmast skulle vara böjd att sammanföra dem under samma ferm- namn. Professor ENGLER i Zurich, som hade båda formerna under kultur, uppfattade såväl lapponica-tallen som engadinensis-tallen som klimatiska former eller lokalformer af mindre systematiskt värde. Öfverallt i alpernas lägre dalgångar syntes granen dominera och det främst i vackert utbildad kamgransform.! Se här några af de skogsbotaniska intrycken från exkursionen! Att nyttan och behållningen af färden skulle blifva så stor som möjligt, därför ! För granen i de af exkursionen besökta alpskogarna har jag i annat sammanhang redogjort, se sid. 56" i detta häfte, 627 SMÄRRE MEDDELANDEN. sörjde på det bäst tänkbara sätt de utmärkta exkursionsledarna. Alltid och allestädes hade någon af dem något af intresse att visa och demonstrera för de uppmärksamt lyssnande eleverna. An var det professorn i skogsskötsel, som demonstrerade afverkning och föryngring i skogen, belysande allt med siffror från praktikens skogsbruk. Än var det professorn i zoologi, som på- visade och berättade om de viktigare skogsinsekternas skadegörelse på plantor och kottar af barrträden. Men främst var det dock den egentlige hufvud- ledaren af exkursionen, botanisten professor SCHRÖTER, den främste kännaren af den europeiska alpfloran, som fängslade exkursionsdeltagarna med sina in- tressanta och medryckande skildringar af skogs- och alpväxterna, deras lif och lifsbetingelser. Hvarje exkursionsdag lämnade han vid frukostbordet en kort orienterande beskrifning öfver den närmast framför oss liggande traktens geologi och växtvärld, och hvarje afton sammanfattade han i korthet dagens rön och iakttagelser. Bättre exkursionsledning än den under prof. SCHRÖTER torde näppeligen kunna tänkas! Sällan har väl också en lärare blifvit om- fattad med sådan verklig entusiasm af sina elever som han! Innan jag slutar, ber jag att här få fästa uppmärksamheten på ännu en sak i fråga om de från Polytechnicum utgående exkursionerna. Under de senare åren ha alltid en eller två yrkesfotografer deltagit i de s. k. slutex- kursionerna. Dessa få liksom öfriga deltagare betala den en gång bestämda exkursionsafgiften. Men denna få de för visso rikligen igen i den inkomst de göra sig vid försäljning till de andra exkursionsdeltagarna af de under exkursionen tagna fotografierna. För fotografen blir följden en god affär, och deltagarna kunna för billigt pris erhålla de bästa bilder från exkursionen. Äfven då det gällde att få mera speciella bilder tagna, visade de två under alpexkursionen 1910 medföljande fotograferna alltid den största beredvillighet. NILS SYLVÉN. Skogsinstitut i Turkiet. Sedan den 20 juli 1911 är turkiska statens skogsinstitut under uppförande i staden Baghtchékeny. Institutet är afsedt att kunna rymma 60 å 80 elever, som under lärotiden bo 1 särskilda, institutet tillhöriga lägenheter. Utom bostads- och undervisningsbyggnader, de senare med lärosalar, bibliotek och museum, skall, enligt anläggningsplanen, till institutet höra park och plantskole- anläggningar. (Ur Revue des eaux et foréts, 1911, nir 18). 3 ME Meddelande för år 1911 från Jägmästarnes Förening. Under året har till medlemmar af föreningen utbetalts sjukhjälp i 12 poster med 1,630 kr. Medlemsantal vid slutet af året 111. Kassabehållning vid slutet af året 21,060,25 kr. Sedan föreningen år 1893 började sin verksamhet med 54 medlemmar har som sjukhjälp utbetalts i 82 poster 11,439 kronor. Föreningens styrelse jägmästarna Aminoff, Fåhreus, Witt och Öhrström mottaga hvar för sig an- sökningar om inträde i föreningen. SMÄRRE MEDDELANDEN. 637 Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare sammanträder måndagen den 18 mars kl. I e. m, å Landtbruksakademiens stora sal (Mästersamuelsgatan 47) i Stockholm. Ofverläggningsämne; Norrländska skogsvårdskommitténs förslag rörande skogsadministrationen. Svenska forstmästareförbundet sammanträder måndagen den 18 mars å Hötel Anglaise, Stockholm, kl. 2,30 €. m De extra jägmästarnes förening sammanträder å Kungl. Skogsinstitutet måndagen den 18 mars 1912 kl. 3 e. m. Ofverläggningsämne: Norrländska skogsvårdskommitténs betänkande i hvad det rör organisationsfrågor. SKOGSADMINISTRATIONEN. Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser. Kungl. Mai:ts nåd. skrifvelse till Dess vetenskapsakademi ang. register öfver fridlysta naturminnesmärken. Stockholms slott den 24 november 1911. (Se svensk författningssamling 1911, n:o 136.) Kungl. Mai:ts nåd, reglemente rörande nationalparkernas förvaltning, gifvet Stockholms slott den 22 december 1911. (Se svensk författningssamling 1911, n:o 156. Angående ersättning för en utsyningsförrättning å kyrkoherdebostället Brandsbol i Gräsmarks socken. Kungl. Maj:ts utslag på de besvär, jägmästaren P. F. Elfstrand i underdånighet anfört öfver domänstyrel- sens beslut den 8 februari 1911 i fråga om ersättning för en utsyningsförrättning å kyrko- herdebostället Brandsbol n:r I i Gräsmarks församling; öfver hvilka besvär infordrade underdåniga utlåtanden afgifvits dels af domänstyrelsen, dels af kammarkollegium, som öfver besvären låtit höra boställshafvaren och vederbörande kontraktsprost samt inhämtat under- dåniga yttranden af domkapitlet i Karlstad och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värm- lands län, dels ock af statskontoret; gifvet i Regeringsrätten den 8 december 1911. Sedan klaganden i 1910 års utsyningsförslag för Karlstads revir föreslagit, att den för året till försäljning disponibla afkastningen från ifrågavarande boställe skulle öfverhållas till ett kommande år, samt domänstyrelsen bifallit detta förslag, anhöll i en till domän- styrelsen ställd, till klaganden ingifven skrift af den 5 oktober 1910 innehafvaren af bo- stället kyrkoherden And. Norstedt, hvilken enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 oktober 1891 disponerar hela behållningen af boställsskogens afkastning, om utsyning af virke för afsalu från boställets skog. Vid ansökningen var fogadt ett af klaganden den 8 oktober 1910 upprättadt extra utsyningsförslag, hvari tillika anfördes, att som alla utsyningar för året då vore afslutade, boställshafvaren, som därom blifvit underrättad, ansåges böra bekosta klagandens resa för utsyning m. m. Genom beslut den 19 oktober 1910 godkände domänstyrelsen utsyningsförslaget under förbehåll att, enär boställshafvaren vore berättigad under år 1910 erhålla utsyning af virkes öfverskott från bostället intill den 1 maj 1910, utsyningen ej finge förorsaka boställshaf- varen någon kostnad. Sedan klaganden därefter verkställt ifrågavarande utsyning, anhöll klaganden hos do mänstyrelsen att blifva tillerkänd ersättning för förrättningen med 47 kronor 17 öre enligt bifogad räkning. 647 SKOGSADMINISTRATIONEN. Genom öfverklagade beslutet utlät sig domänstyrelsen: Enär det förhållande, att klaganden försummat tillfråga boställshafvaren, huruvida han medgåfve, att besparad skogs- afkastning å Brandsbols kyrkoherdeboställe öfverhölles för större partis utbjudande, förrän klaganden därom gjort framställning i ordinarie utsyningsförslaget för år 1910 ej kunnat beröfva boställshafvaren honom tillkommande rätt att enligt gällande bestämmelser erhålla sådan utsyning, lika litet som det kunnat bereda klaganden rätt till ersättning för utsy- ningen, funne styrelsen sig icke kunna bifalla klagandens anhållan om ersättning för utsy- ning å Brandsbols kyrkoherdeboställe år 1910. Kungl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda underdåniga besvär; och enär ifrågavarande utsyning icke kan anses hänförlig till sådan extra förrättning, därför klaganden äger åtnjuta särskild ersättning, finner Kungl. Maj:t ej skäl göra ändring i do- mänstyrelsens beslut. Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder. Under Kungl. Maj:ts sekret: SA C. F. Vougt. Kungl. domänstyrelsens cirkulär angående inköp af barrträdskott för statens fröklängningsanstalter, gifvet den 27 december 1911. För att vinna enhet vid inköp af barrträdskott för kronans fröklängningsanstalter och vid däraf föranledd redovisning har Kungl. domänstyrelsen funnit nödigt utfärda följande föreskrifter. På förslag af den jägmästare eller skolföreståndare, till hvars förvaltning frökläng- ningsanstalt hörer, har vederbörande öfverjägmästare att vid tiden för kottinköp bestämma det maximipris — inklusive den provision, som kronojägare må för inköp af barrträdskott kunna åtnjuta — hvarmed kott af olika slag får betalas vid anstalten eller vid närmast där- intill belägen järnvägsstation, äfvensom att därefter bestämma den förhöjning i prisen eller den reducering af maximimipriset, som efter hand kan blifva erforderlig. Dessa pris skall öfverjägmästaren meddela dels de jägmästare i distriktet, från hvilkas revir kottinköp kunna äga rum, dels de andra öfverjägmästare, inom hvilkas distrikt likaledes dylika inköp kunna ske, hvarefter dessa öfverjägmästare på samma sätt därom underrätta sina vederbörande jägmästare, I öfrigt bör den jägmästare eller skolföreståndare, som har fröklängningsanstalt under sin förvaltning, sprida cirkulär om kottinköp i orten, för att söka erhålla äfven andra upp- köpare, i hvilka cirkulär bör upptagas allt, som sådan uppköpare af kott har att därvid iakttaga, jämte upplysning om den nedsättning i järnvägsfrakt för kott, som erhålles vid större leveranser däraf, Af dessa cirkulär skall tillika ett antal tillställas vederbörande öfverjägmästare, som till ledning bör fördela dem bland de jägmästare, inom hvilkas revir kottinköp kunna förekomma. I fråga om redovisning af medel, som erfordras för inköp af kott, skall jägmästare, som låter verkställa sådant inköp och därför utlämnar förskott af förvaltningsmedel, införa dessa jämte annan likvid för kottinköp inom linjen i kassajournalen, så att redovisning icke må inflyta i kans kassaredogörelse. Omedelbart efter sista kottleveransen för säsongen skall jägmästaren insända räkning till fröklängningsanstaltens föreståndare å kostnaderna för hela leveransen, däri jämväl inbegripet eventuellt utbetalda järnvägsfrakter m. m,, äfvensom samtliga kottinköp tillhörande verifikationer med sammandrag öfver dem. Den jägmästare eller skolföreståndare, som har fröklängningsanstalt under sin förvaltning, skall skyndsamt likvidera räkningen, hvarefter samtliga dessa utgifter införas i hans kassajournal och redo- visas i hans kassaredogörelse, i syfte att resultatet af fröklängningsanstaltens hela verk- samhet må kunna framgå af tTedogörelsen. Stockholm den 27 december 1911. KARL FREDENBERG. KE. G. G. Norling. Prejudikat angående behörighet att väcka åtal enligt skyddsskogslagen. Kungl. Maj:ts utslag på de besvär extra jägmästaren Wilhelm Lothigius efter förord- nande af justitiekanslersämbetet i underdånighet anfört öfver ett af Kungl. Maj:ts och Rikets SKOGSADMINISTRATIONEN. 05" Svea Hofrätt den 30 juni 1910 medeladt utslag i mål mellan Lothigius, å tjänstens vägnar, ä ena, samt Kramfors Aktiebolag och förutvarande ledamöterna i dess styrelse bankdirek- tören Anders Andréen och direktören Arthur Edvard Seaton, båda i Göteborg, samt gods- ägaren Jonas Malcolm Kjellberg å Fridsberg, å andra sidan; uti hvilket mål af handlingarna inhämtas: Vid Hammerdals tingslags Häradsrätt yrkade Lothigius, å tjänstens vägnar, att enär bolaget under vintern 1906—1907 låtit å det bolaget tillhöriga hemmanet Dobbsjö i Frost- vikens socken inom Norra Jämtlands skyddsskogsområde utan föregående utsyning för afsalu afverka skog, bolaget och dåvarande ledamöterna i dess styrelse, ofvannämnda Andréen, Seaton och Kjellberg, måtte härför jämlikt 3 $ i lagen angående skyddsskogar den 24 juli 1903 dömas till ansvar och förpliktas att ersätta det olofligen afverkade virkets värde. Häradsrätten, hvarest Lothigius tillika fordrade ersättning för sina kostnader å målet, har i utslag den 9 juni 1909 af anförda orsaker förklarat åtalet icke kunna bifallas äfven- som förordnat, att Lothigius och statsverket skulle vidkännas, Lothigius sina kostnader å målet samt statsverket hvad af allmänna medel förskjutits till i målet hörda vittnen. Hofrätten, där Lothigius besvärade sig, utlät sig i utslag ofvan förstnämnda dag: Som Lothigius icke vare sig på grund af de honom enligt hvad upplyst vore, af Domänstyrelsen meddelade förordnanden såsom assistent under omförmälda tid inom Mellersta Norrlands distrikt eller eljest, sävidt visadt blifvit, varit behörig att uti ifrågavarande mål föra talan, funne Hofrätten Lothigius besvär icke förtjäna vidare afseende; ock skulle Lothigius ersätta ej mindre bolaget, som fordrat ersättning för förklaringskostnaden med trettio kronor än äfven Andréen, Seaton och Kjellberg, hvad de visade sig hafva utgifvit för stämpel å ett gemensamt exemplar af Hofrättens utslag. I Hofrättens utslag har Lothigius med frånträdande af sitt ansvarsyrkande, så vidt bolaget angår, i underdånighet yrkat ändring, hvaröfver bolaget i underdånighet förklarat sig. Andréen, Seaton och Kjellberg hafva erhållit tillfälle att förklara sig öfver besvären utan att förklaring från dem inkommit; med Kungl. Maj:ts Högsta Domstol beslutet; Gifvet Stockholms slott den 28 november 1911. Kungl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda underdåniga besvär och finner Lothigius på grund af de honom af domänstyrelsen meddelade förordnanden hafva jämlikt 4 $ i Lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar varit behörig att väcka och i Hofrätten fullfölja förevarande talan, och pröfvar förty lagligt att med undanröjande af Hof- rättens utslag, såvidt nu är ifråga, visa målet åter till Hofrätten att på anmälan till behand- ling företagas. Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder. Angående kostnader för tiänstetelefon. Till samtliga öfverjägmästare, jägmästare, biträdande jägmästare och skogsskoleföreståndare. I anslutning till sin cirkulärskrifvelse n:o K. 1047 den 29 maj 1911 rörande tjänste- telefoners öfverförande i abonnemangskontrakt från viss person å tjänsteinnehafvare (expedi- tion) eller, där ny dylik telefonförbindelse inledes, dess omedelbara ställande å tjänsteinne- hafvare (expedition), hvilka anordningar, enligt hvad Kungl. Domänstyrelsen från Kungl. Telegrafstyrelsen ytterligare inhämtat, medföra hvarken skyldighet att erlägga förnyad in trädesafgift eller svara för någon förhöjning i ärsafgiften, får Kungl, Styrelsen härigenom meddela, att, på sätt framgår af nedanstående promemoria från Kungl. Telegrafstyrelsen, det kan inträffa, att genom förändrade, allmänt gällande grunder för begagnandet af rikstelefon kostnader härför kunna komma att uttagas, hvilka icke hittills förekommit, och får Kungl. Styrelsen härigenom bemyndiga Eder att af tillgängliga allmänna medel gälda dylika kost- nader. PAREN Vid transport af telefonabonnemang kar den nye abonnenten i följande hänseenden få vidkännas förhöjda kostnader. 1. Har den förutvarande abonnenten varit berättigad till afgiftsfria samtal utanför det egna centralstationsområdet, indrages i allmänhet denna rätt för den nye abonnenten. Undan- tag från denna bestämmelse äger dock rum i tråga om abonnemang inom det s. k. 70-km.- området omkring Stockholm samt i Skåne, där den nye abonnenten t. v. får bibehålla den äldres samtalsförmåner. 2. Vid abonnemang vid växelstation kan den nye abonnenten, under vissa förhällan den få erlägga särskild afgift för ledningens betjänande å växelstationen, under det att den förutvarande sluppit erlägga sådan afgift. Bestämmelserna om den tidpunkt, vid hvilken Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1912. E 667 SKOGSADMINISTRATIONEN. telegrafverket åtager sig kostnaden för abonnentsledningarnas betjänande, ha nämligen under årens lopp blifvit förändrade. För alla nu tillträdande abonnenter medgifver telegrafverket fri betjäning först då abonnentantalet uppgår till 50. Abonnemangsaftalen med vissa äldre abonnenter tillförsäkra emellertid dessa fri betjäning redan vid lägre abonnentantal, t. ex. vid ett antal af 25 abonnenter. Har den äldre abonnenten af sådan anledning åtnjutit fri betjäning, indrages denna förmån vid kontraktstransporten för den nye abonnenten, Den ökning i abonnemangskostnaden, som uppstår härigenom, utgör i allmänhet 10 kronor pr år. 3. Den rätt till fri ytterledning, som medgifvits den äldre abonnenten, kan vid trans- port bortfalla eller inskränkas. Äfven detta beror på att bestämmelserna angående abonnen- ternas rätt till fri ytterledning undergått förändringar. Enligt nuvarande bestämmelser med- gifves fri ytterledning dels vid centralstationer inom ortens planlagda område, dels vid växel- stationer med minst 50 abonnenter inom en omkrets af !/, km. från stationen. Förut har vid växelstationer fri ledning i allmänhet medgifvits till en längd af 2 km. från stationen, och detta äfven vid växelstationer med mindre abonnentantal än 50. Den ökade kostnad för ledning, som uppstår vid kontraktstransport, utgör: vid växelstation med mindre än 50 abonnenter hyra för hela ledningen intill 2 km. samt vid växelstation med mer än 50 abonnenter hyra för den del af ledningen, som faller mellan !/, och 2 km. från stationen. Ledningshyran utgör 15 kronor pr år och km., om den gamla abonnenten innehaft sitt abonnemang minst 5 år,;samt 20 kronor, om den gamla abonnenten innehaft abonne- manget kortare tid 4. I vissa fall kan afgift för anknytning vid transport blifva höjd från 20 till 30 kronor per år. På grund af köpekontrakt med förutvarande enskilda telefonföreningar äro nämligen vissa abonnenter tillförsäkrade en rent personlig förmån att erhålla anknytning till 20 kronor pr år, hvilken förmån indrages vid transport. 5. Slutligen kan inträffa, att en årlig afgift måste erläggas för vissa extra apparater, såsom ringklockor e. d., då däremot sådan årlig afgift icke förut utgått. Förut har näm- ligen medgifvits, att afgift för dylika apparater fick erläggas en gång för alla, hvilken afgift berättigade abonnenten att behålla den extra apparaten så länge han själf innehade sitt abon- nemang. Numera medgifves icke dylik betalning en gång för alla, utan måste alla nya abonnenter erlägga viss årlig afgift. För extra ringklocka, hvilken är den ojämförligt vanli- gast förekommande extra apparaten, utgör den årliga afgiften 3 kr. Stockholm den 29 januari 1912. KARL FREDENBERG. John Schenström. Beslut af allmännare intresse. Allmänna principer att beaktas vid utsyning och stämpling i de norrländska kronoskogarna, uttalade vid sammanträde med öfverjägmästarna i Kungl. domänstyrelsen november 1911. Å sådana trakter synnerligast i Norr- och Västerbottens län, där konkurrensen om utbjudet virke är mindre och där alltså vore af fördel att virkesköpare från andra orter infunne sig såsom spekulanter, bör, i den mån så är möjligt utan att afverkningsarbetet afsevärdare fördyras på grund af att de skilda till afverkning bestämda träden komma att ställa sig alltför glesa, virkesutsyningen och försäljningen ske så, att i första hand uttagas träd af gröfre dimensioner, i hufvudsak afsedda till sågtimmer och därmed jämförliga sorti- ment, samt i andra hand, något år efter det afverkning däraf ägt rum, sådant mindervärdigt virke af mindre dimensioner, som anses icke kunna bära längre och dyrare frakter. Försäljningsposterna böra omfatta större eller mindre antal träd, allteftersom förhållan- dena med afseende på påräknad spekulation synas te sig i orten, så att särskildt i trakter, där spekulanter från främmande orter kunna vara att påräkna, samt där det afverkade kommer att framforslas till mindre fottleder, som i hufvudsak emottaga virke endast från kronans skogar, större partier om cirka 5 å 10,000 träd utbjudas i samma post. Afverkningarna från kronoskogar invid i föregående punkt omförmälda mindre flott- leder böra, i den mån så är möjligt, ordnas så, att under visst år utbjudes så mycket virke till samma flottled, som denna för ernående af billigaste flottning skäligen kan emottaga, under det att afverkning till densamma ett annat år helt och hållet bör inställas. Sedan reglering af ett vattendrag ägt rum och detsamma upplåtits till allmän flottled SKOGSADMINISTRATIONEN. 67 « med bestämmelse om viss amorteringsafgäld å flottgodset, bör, där kronan är större virkes- intressent och där hinder i öfrigt ej möter, snarast företagas större afverkningar till flott leden, på det att byggnadskostnaderna må kunna så fort Sllarelon så medgifva, amor- teras 'och anläggningskapitalet ej ökas med oguldna räntor, Afverkning genom skogspersonalen i och för det afverkades försäljning i upphugget skick vid flottled eller annan afsättningsort bör, förutom af virke till visst ändamål såsom sliprar m. m,, synnerligast ske af rensningsvirke utaf mindervärdig beskaffenhet samt af sådana till försäljning å rot utbjudna virkesposter, som icke funnit köpare till beräknadt pris. Härvid bör iakttagas dels att i det vattendrag, till hvilket virket afverkas, afsevärdare flottning kommer att äga rum, dels att i god tid helst före afverkningens påbörjande öfverens- kommelse träffas med någon efter vattendraget opererande virkesköpare om det afverkade virkets öfverlämnande för visst aftaladt pris för olika vikesslag och dimensioner, hvarvid samtliga virkesköpare efter vattendraget böra lämnas tillfälle afgifva anbud. Det torde i fråga om försäljningar utaf genom skogspersonalen afverkadt virke böra erinras om lämplig- heten af att det afverkade väl sorteras och det ändamålsenliga i att skilda sortiment försäljas till olika köpare; så till exempel bör det gröfre virket såsom sågtimmer kunna försäljas till ett efter vattendraget opererande sågverksbolag, under det att det mindre virket försäljes såsom pappersmasseved till köpare af förnämligast sådant virke. I sådana skogar, där i större utsträckning skadade och torkande träd förekomma i förut icke glesställda bestånd, bör utstämplingen utföras i form af förhuggning, äfven om föryngringshuggning under normala förhållanden i stället bort därstädes utföras, på det att sådana skadade och torkande träd tillika med tilläfventyrs förekommande torrträd»+i möjli- gaste mån måtte kunna tillgodogöras, innan de taga ytterligare skada. Där skogens beskaffenhet emellertid är sådan, att dylik förhuggning icke kan utföras, såsom i äldre granbestånd och äfven i mycket öfveråriga tallbestånd, och där sålunda för- yngringshuggning måste ske, böra därvid luckorna tagas så stora, att återväxt möjliggöres, men böra å andra sidan kalhyggen, särskildt större sådana så vidt möjligt, undvikas. Detta gäller ock vid föryngringshuggning i förut genom afverkning eller eljest glesställda bestånd. Vid all föryngringshuggning bör eftersträfvas, att de delar af beståndet, som tillsvidare skola stå kvar, icke vid första afverkningen för hårdt genomhuggas. Af vikt är att vid blädning icke uttaga friska träd utan att öfverväga följderna däraf för det kvarblifvande beståndet. Öfverståndare i ungskog, som icke lämpligen kunna ingå i ungskogen, böra alltid for- tast möjligt afverkas, hvarvid bör tillses, att detta utföres så, att sådant uttagande af öfver- ståndare icke behöfver onödigtvis ske i flera omgångar och skada därigenom förorsakas ungskogen. Där kalhyggen icke kunna undvikas, bör man särskildt i fråga om större sådana låta sig angeläget vara att kvarlämna tillräckligt antal fröträd, äfven om därtill endast mindre dugliga träd finnas att tillgå. För att stämplingarna må kunna utföras väl och omsorgsfullt, böra jägmästarna be- möda sig om att undervisa kronojägarna så, att de blifva kunniga, intresserade och -an- svarsmedvetna för sin uppgift att under jägmästarens personliga ledning och kontroll utföra stämplingen efter de af honom meddelade principerna, äfvensom att säkert bedöma profträden Ur protokollet rätt utdraget betygar. Stockholm den 11 januari 1912 Ex officio: Martin Rasch. Angående upplåtelse af odlingslägenheter å kronoparker och öfverlopps- marker ofvan odlingsgränsen. Till jägmästarna i Täsjö, Vilhelmina, Stensele, Sorsele, Arjeplougs, Malmesjaurs, Pärl- älfvens, Storbackens, Råneträsks, Gellivare, Juckaiärvi och Pajala revir. Sedan vissa nomadlappar från Dorotea och Vilhelmina socknar anfört klagomål där- öfver, att ä kronoparker och öfverloppsmarker ofvan odlingsgränsen upplåtits skogstorp och odlingslägenheter, hvarigenom enligt klagandenas förmenande uppkomme svåra olägenheter för renskötseln, då lapparna därigenom ginge miste om för renarna behöfliga betesmarker, hvarjämte i följd af skogstorparnas intrång å mark, som förut uteslutande disponerats af lapp- befolkningen, förorsakades äfven en del andra svårigheter, såsom tvister och dylikt mellan lapparna och de bofasta, har Kungl. domänstyrelsen, som anser frågan vara af viss betydelse med hänsyn till att det icke må åstadkommas framtida verkligt hinder för lapparnas utöf- vande af sitt näringsfång, renskötseln, härmed i berördt afseende velat föreskrifva följande, OST SKOGSADMINISTRATIONEN. I hvarje fall, då det efter inkommen ansökan och efter företagen besiktning befunnits, att jämlikt bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 18 juni 1909 odlingslägenhet lämp- ligen kan upplåtas å kronopark eller öfverloppsmark ofvan odlingsgränsen inom Väster- bottens och Norrbottens läns lappmarker, äfvensom där fråga uppstår om utarrendering af slåtterlägenhet å sagda marker. skola vederbörande jägmästare hafva att dels själfva, i den mån så är möjligt, söka utreda, huruvida ifrågasatt upplåtelseområde är så beläget, att det kan finnas vara oundgängligen erforderligt för lapparnas behof af renbeten, renskiljnings- platser och flyttningsvägar för renarna, dels, där frågan härom kan synas tvistig, med ären- dets öfversändande till vederbörande lappfogde anhålla om, så fort ske kan, det yttrande, hvartill denne må kunna anse omständigheterna i berörda afseende böra föranleda. Sedan därefter jägmästarnas utredning tillika med lappfogdens eventuella utlåtande ge- nom öfverjägmästaren i vanlig ordning till Kungl. styrelsen inkommit, kommer Kungl. styrelsen att vid ärendets pröfning taga under öfvervägande,i hvad mån de omständigheter, som eventuellt framhållits med hänsyn till nomadlapparnas berättigade intressen, må med iakttagande af gällande bestämmelser kunna vinna beaktande. Vid utarrendering af slåttermyr å nu ifrågavarande marker skall i det aftal, som här- för upprättas, intagas bestämmelse, att arrendatorn icke äger påfordra ersättning för den skada, som af lapparnas renar förorsakas å sådan myr, så framt icke den, som vården om renarna ålegat, uppsåtligen varit till skadan vållande. Stockholm den 6 februari 1912. KARL FREDENBERG. Martin Rasch. Angående rätt för Domänstyrelsen att under år 1912 anställa extra jäg- mästare efter ett halft års praktisk verksamhet efter afgångsexamen från skogsinstitutet. Gustaf etc. Vår ynnest etc, På därom af Eder i underdånig skrifvelse den 30 de- cember 1911 gjord framställning hafva Vi förordnat, att, utan hinder af bestämmelsen i första punkten af 57 $ i förnyade nådiga instruktionen för skogsstaten af den 23 december 1909, den, som vid skogsinstitutet aflagt fullständig afgångsexamen och därefter under minst ett halft år utöfvat praktisk verksamhet i skogsyrket samt därvid ådagalagt flit och skicklig- het, må af Eder under år 1912 på ansökan och efter vederbörande öfverjägmästares hörande i mån af behof anställas såsom extra jägmästare inom visst distrikt. Stockholms slott den 19 januari I912,. GUSTAF. Alfred Petersson. Angående ståndskogslikvid inom skyddsskogsområdet. Till Domänstyrelsen, Vid ett den 7 september 1897 börjadt och den I november 1904 afslutadt laga skifte å alla ägorna till Glöte by i Linsells socken af Jämtlands län, hvilket skifte, sedan vissa rättelser föreskrifvits och utförts, af vederbörande ägodelningsrätt fastställts den 26 februari 1909, hade skjiftesdelägarna den 21 juli 1903 ingått en förening af innehåll, bland annat, att ståndskogslikviden skulle omfatta endast den s. k. hemskogstrakten; att i likviden skulle ingå de barrträd, som 5 fot från marken hölle 9 verktum och däröfver i diameter, dock med vissa undantag; att likviden skulle utgå in natura; att likvidskogen skulle af förrät- ningsmännen utstämplas och vara uttagen inom 4 år från det skiftet blifvit fastställdt; samt att likvidskog, som ej inom föreskrifven tid uttoges, skulle tillfalla jordägaren. Vid den likvid, som i enlighet med ofvannämnda grunder verkställts, hade åtskilliga delägare i skifteslaget tillerkänts fordran för mistad ståndskog till sammanlagdt belopp af 31,208 kronor 36 öre, motsvarande enligt utstämplingslängden tillhopa 29,675 träd att ut- tagas å ett mindre område af hemskogstrakten. Alla till Glöte by hörande ägor äro belägna inom skyddsskogsområdet i nämnda län. Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift hafva Olof Norberg m. fl. delägare i Glöte bys skifteslag, med förmälan bland annat att, därest utsyning skulle verkställas genom en därtill förordnad skogstjänsteman, med hänsyn till skyddsskogslagens bestämmelser endast en ringa del af de i samband med skiftet utstämplade träden och antagligen mest smärre, undertryckta träd af mindre värde skulle komma att uttagas, i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t SKOGSADMINISTRATIONEN, 69F måtte förordna, att utstämplingsområdet, i hvad likvidträden anginge, skulle fritagas från samma lags bestämmelser för den tid, under hvilken likvidträden enligt föreningen af den 21 juli 1903 finge stå kvar för likvidtagarens räkning, eller 4 år från skiftets fastställelse, eller, därest detta ej kunde bifallas, att föreningens bestämmelser måtte ändras därhän, att ny ut- stämpling af likviden måtte få verkställas af därtill vederbörligen förordnad skogstjänsteman och utsträckas ofver hela den likviden omfattande skogstrakten. Till följd af särskilda nådiga remisser hafva underdåniga utlåtanden i ärendet afgifvits dels den 10 mars 1909 af Eder, som därvid öfverlämnat underdåniga yttranden af veder- börande skogstjänstemän, dels den 18 maj 1911 af landtmärteristyrelsen, dels ock den 7 innevarande december af justitiekanslersämbetet. Vid föredragning denna dag af detta ärende har Kungl. Maj:t funnit förevarande an- sökning icke till någon Kungl, Maj:ts vidare åtgärd föranleda. Härom har Ni att underrätta sökandena och de af Eder i ärendet hörda vederbörande. Stockholm den 22 december 1911. ALFRED PETERSSON. Hugo Elliot. Angående beslag och yrkadt iäf rörande olaglig afverkning inom skyddsskogsområdet. Kungl. Maj:ts utslag på de besvär, Kramfors Aktiebolag i underdånighet anfört öfver ett af Kungl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt den 23 mars 1909 meddeladt utslag i mål emellan bolaget, å ena, samt biträdande jägmästaren i norra Jämtlands revir Anders Holm- gren å tjänstens vägnar, å andra sidan; uti hvilket mål handlingarna visa: Jämlikt I $ i lagen angående skyddsskogar den 24 juli 1903 förordnade Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län den 14 januari 1905, att i alla de skogar, som voro belägna å visst angifvet område, hvilket innefattade, bland annat, »hela Frostvikens socken med ett obetydligt undantag» annan afverkning än till husbehof finge äga rum endast efter utsyning af skogsstatens tjänstemän, Detta förordnande skulle omedelbart träda i tillämpning. I anledning af nämnda förordnande lät bolaget, som under slutet af år 1904 och bör- jan af år 1905 bedrifvit afverkning å Lejpickvattnets och Stora Blåsjöns skogar, båda be- lägna inom skyddsskogsområdet i Frostvikens socken inställa afverkningen, hvarefter bolaget erhöll utsyning i vederbörlig ordning å berörda skogar. Sedan extra bevakaren Lars Danielsson rapporteråt, att bolaget å nämnda skogar efter utsyningen låtit afverka träd, som icke blifvit behörigen stämplade, verkställde biträdande jägmästaren i reviret Anders Hyckert den 17 april 1905 beslag å ettusenfyrahundrasextio- fyra timmerstockar, som af bolaget utdrifvits från samma skogar och upplagts å sju särskilda 1 det öfver beslaget upprättade protokollet med n:ris 1—7 betecknade platser. Därefter instämde Hyckert till Hammerdals tingslags Häradsrätt dels bolaget med yrkande, att det beslagtagna virket, som emellertid försålts för sjuhundratrettiotvå kronor, måtte dömas förbrutet, och dels ledamöterna i bolagets styrelse med påstående om ansvar å dem för förseelse mot ofvanberörda lag. Åtalet utfördes vid Häradrätten efter förordnanden först af tillförordnade länsnotarien Gustaf Hultman och därefter af Holmgren. Såsom jäf emot Danielsson, med hvilken Holmgren begärde vittnesförhör, anförde bo- laget, att Danielsson vore angifvare i målet. Genom beslut den 29 januari 1906 pröfvade Häradsrätten med stöd af 17 kapitlet 11 $ Rättegångsbalken lagligt att utan afseende å bo- lagets mot Danielsson gjorda jäf tillåta denne att vittna i målet. Häradsrätten, hvarest Holmgren begärde ersättning för sina kostnader å målet samt för utgifterna i och för beslaget, utlät sig genom utslag den 27 november 1907: Enär så dana omständigheter icke i målet förekommit, att bolagets styrelseledamöter kunde anses hafva gjort sig till ansvar förfallna, blefve Holmgrens talan härutinnan ogillad, men som af vittnesbevisningen och hvad öfrigt i målet förekommit finge anses styrkt, att under vintern 1905, efter det af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 14 januari samma år med stöd af Lagen angående skyddsskogar den 24 juli 1903 utfärdade afverkningsförbud, som omedel bart skulle träda i tillämpning, å ifrågavarande till skyddsskogsområdet hörande mark funnits för bolagets räkning afverkade ettusenfyrahundrasextiofyra timmer, som icke varit försedda med utsyningsmärke, men af hvilka tvåhundratrettiosju timmer ostridigt afverkats före för- budets meddelande samt att nämnda vinter efter det sagda förbud meddelats, afverkning å ifrågavarande område ägt rum för bolagets räkning af icke utsynade träd, ty ock som det måste anses åligga bolaget att styrka att det icke utsynade timret blifvit före förbudet af- mor SKOGSADMINISTRATIONEN. verkadt, samt den af bolaget i målet åstadkomna bevisning icke kunde anses hafva förringat hvad Holmgren styrkt, pröfvade Häradsrätten rättvist på så sätt bifalla Holmgrens därutinnan framställda yrkande att af ofvan omförmälda beslagtagna ettusenfyrahundrasextiofyra timmer ettusentvåhundratjugusju stycken förklarades förbrutna, därvid i brist på ansvar på annan be- räkningsgrund angående värdet af de före förbudet afverkade tvåhundratrettiosju stockarna så skulle förfaras, att från det i beslagsprotokollet med n:o 1 betecknade virkespartiet om femhundratolf stockar skulle undantagas etthundranittiofyra stycken högsta prisdragande stoc- kar och från det i samma protokoll med n:o 2 betecknade virkesparti om etthundraåttioåtta stockar skulle undantagas fyrtiotre stycken högsta prisdragande stockar; och skulle den ge- nom försäljningen af det sålunda förbrutna virket uppkomna behållningen fördelas sålunda, att en fjärdedel tillfölle Holmgren och tre fjärdedelar Kronan, hvarjämte bolaget skulle er- sätta såväl statsverket den i målet af allmänna medel utdömda vittnesersättningen som ock Holmgren hans i målet hafda rättegångskostnad med tvåhundrasjuttiosex kronor sextio öre, i hvilket belopp inginge delgifningskostnad med trettionio kronor femtio öre och undersök ningskostnad med sjuttioätta kronor femtio öre, hvaremot ersättning för beslaget icke kunde tilldömas beslagtagaren såsom saknande stöd i lag. I Hofrätten, där bolaget besvärade sig, med förklarande att bolaget vidhölle sin i målet framställda jäfsanmärkning, yrkade bolaget ogillande af Holmgrens talan utom i hvad den afsåge sjuhundratrettiotvå stockar, som bolaget medgåfve få förklaras förbrutna, äfven- som att bolaget måtte befrias från skyldighet att godtgöra statsverket förskjutna ersättningar till vittnen, som icke haft något af vikt att meddela i målet. Hofrätten fann i ofvanberörda utslag den 23 mars 1909 ej skäl att göra ändring vare sig i Häradsrättens omförmälda beslut i jäfsfrågan eller i slutliga utslaget. I Hofrättens utslag har bolaget i underdånighet yrkat ändring, hvaröfver Holmgren i underdånighet förklarat sig. Med Kungl. Maj:ts Högsta Domstol beslutet; Gifvet Stockholms slott den 29 november 1911. Kungl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda underdåniga besvär och finner ej skäl att göra ändring i Hofrättens utslag såvidt angår jäfvet mot vittnet Danielsson, Vidkommande själfva målet, så enär ostridigt är, att under vintern 1905, efter det Kungl. Maj:ts Befallningshafvandes omförmälda den 14 Januari 1905 meddelade förbud skolat lända till efterrättelse, å ifrågavarande till skyddsskogsområdet hörande mark för bo- lagets räkning afverkning ägt rum af träd, som icke varit utsynade af vederbörande skogs- tjänsteman, samt genom den i målet förebragta utredning får anses ådagalagt att af de i beslag tagna, ettusenfyrahundrasextiofyra timmer ettusentvåhundratjugusju stycken härrört från så- lunda olofligen afverkade träd, pröfvar Kungl. Maj:t lagligt fastställa det slut, hvartill Hofrätten i fullföljda delar af målet kommit. Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder. Under Kungl. Maj:ts sekret. Selim Holmberg. Fall då hofrätten ökadt böterna för olaga iakt. Efter stämning yrkade jäg- mästare Gram (okt. 1908) å tjänstens vägnar att bondsonen Karl Holmberg måtte fällas till ansvar för det han skulle under de två senaste åren å förbjuden tid inom Degerfors socken idkat jakt å skogsfågel och därvid skjutit två tjädertuppar. Häradsrätten fällde Holmberg jämlikt 22 $ i jaktstadgan att för jakt å tjäder böta 10 kronor. Häröfver besvärade sig Gram hos Svea hofrätt, som i utslag den 18 november 1909 höjde böterna till 75 kronor. I ett liknande mål yrkade jägmästare Gram ansvar å bondesonen Oskar Bäckström för det han vid upprepade tillfällen under de två närmast före den 24 oktober 1910 förflutna ären idkat jakt efter såväl skogsfågel som sjöfågel under tider, då sådan jakt varit förbjuden. Häradsrätten fällde härför Bäckström att böta 20 kr. I besvär hos Svea hofrätt yrkade Gram, att Bäckström måtte ådömas strängare straff. Genom utslag den 19 juni I911 har hofrätten höjt böterna till likaledes 75 kronor. Tjänster och förordnanden. Kungl. Domänstyrelsen. Till amanuenser hos Kungl. styrelsen hafva förordnats: åa I:sta skogsbyrån e. jägmästaren Alfred Wigelius, å 2:dra d:o Sam. Hagström och Sten Bolin, å3:dje d:o Alf ITagelstein samt å Kameralbyrån Einar Hammarstrand och John Schenström, SKOGSADMINISTRATIONEN, (| pä Utnämnda jägmästare. Kungl. Maj:t har den 30 december 1911 utnämnt och förordnat: e. jägmästaren Johan Dahlgren till jägmästare i Kosta revir, » » G. V. G. Kuylenstjerna till jägmästare i Karlsby revir samt förordnat e. jägmästaren Arvid Liedholm att tillsvidare uppehålla jägmästaretjänsten i Gullbergs revir. Skogsstaten, Under år 1912 ha följande extra jägmästare af K. Domänstyrelsen förordnats att tills- vidare vara Biträdande jägmästare: Denis af Wåhlberg i Klotens revir; Erik Danielsson i Hall- stads revir; Birger Aschan i Kalmar revir; Nils Schager i Blekinge—Åhus revir. Skogstaxatorer: Åke Berg i Luleå distrikt; Per Ferdinand Lindberg i Skellefteå distrikt; Ragnar Ekman i Umeå distrikt; Einar Gran i Mellersta Norrlands distrikt; Nils Klein i Gäfle—Dala distrikt; Oscar Hallberg i Bergslags distrikt; Elis Lundman i Östra dis- triktet; Hans Dahlberg i Västra distriktet; i Smålands distrikt; Einar Odman i Södra distriktet. Dikningsledare: Filip Lzestadius i Luleå distr.; Johan Wallmark i Umeå distr.; Carl von Strokirch i Gäfle— Dala distr. Skogsingenijörer: Karl O. F. Stenborg i Luleå distr.; Nils af Zellén i Skellefteå distr.; SA Tell Grenander i Umeå distr. Ofveriägmästareassistenter: K. G. Wahlgren i Luleå distr.; Per Albrekt Bergstedt i Skellefteå distr.; Gustaf Rehlin i Umeå distr.; Björn Groth i M. Norrl. distr.; Nils Klein i Gäfle—Dala distr.; Erik Hedemann-Gade i Bergslags distr.; Gotthard Björklund i Östra distr.; Theodor Fedeler i Västra distr.; Sam Tisell i Smålands distr.; Sven Lund- berg i Södra distr. Förvaltare af sockenallmäningar: Otto Einar Holm i Råneträsk, Ängeså och Juckas- järvi revir; Nils Almlöf i Storbockens, Pärlälfvens och Jockmocks revir. Skyddskogsassistent: Nils Bellander i Gäfle—Dala distr. Revirassistenter: Per Bergman i Pajala revir; Folke Gunterberg i Tärendö revir; Carl Sundberg i Juckasjärvi och Gällivare revir; John Örtenblad i Råneträsk och Ängeså revir; Erik Måhlén i Kalix revir; F. August Berggren i Råneå revir; Nils Hakon Stahre i Bodens revir; Klas Daniel Nordfors i Storbackens, Pärlälfvens och Jockmocks revir, Wilhelm Strandberg i Vargiså revir ; Oswald Engströmer i Ofre Byske revir: John Brun i Öfre Byske revir; Anders Hyckert i Älfsby revir; Carl Utterström i Älfsby revir; Fredrik Liljeberg i Norsjö revir; Folke Dahlberg i Norsjö revir; Paul Törnblom i Burträsk revir; Bertil von Krusenstjerna i Burträsk revir; Arne Chatillon-Winbergh i Burträsk revir; Birger Pettersson i Malmesjaurs revir; Hugo Mattson i Arvidsjaurs re- vir; Teodor Nettelbladt i Piteå revir; Claes Löfgren i Piteå revir; Ernst Gunnar Elf- vik i Jörns revir; Hjalmar Bratt i Jörns revir; Georg Bolander i Jörns revir. Adolf Engman i Degerfors revir; Nils Björkman i S:a Lycksele revir; Per Nicander i Åsele revir; Emil Dahl i Åsele revir; Ture Sahlberg i Wilhelmina revir; Mauritz Carlgren i Fredrika revir; Olof Bohlin i Anundsjö revir; Harald Sjöberg i N:a Lyck- sele revir; Magnus Alm i N:a Lycksele revir; Gunno Kinnman i Sorsele revir; Johan Hilmer Zetterberg i Stensele revir; Erik Törngren i Bjurholms revir; Per Norlmeli i Bjurholms revir. Sune Hederström i Tåsjö revir; Karl Erik Kallin i Frostvikens revir; Knut Falck i Östersunds revir; A. C. Lindhe i Rätans revir; Bror Fornell i Junsele revir; Mathias Estberg i Medelpads revir; Feodor Aminoff i Are revir; Vilhelm Lothigius i Hallens revir; Torsten Larsson i Bräcke revir; Wilhelm Fellenius i Hede revir; Ragnar Lin- dahl i Härnösands revir. Gustaf Jernberg i N. Hälsinglands och Gästriklands revir; Arvid Modin i V. Hälsing- lands revir; Hjalmar Hägg i Österdalarnas revir; Gunnar Esseen i Särna revir; E. Z. Oldenburg i Transtrands revir; Ivar Slettengren i Klotens revir. David Hultmark i Örebro m. fl. revir; Harald Stuart i Stockholms revir; Karl Arvid Stahre i Kinne revir; Erik Angeldorff i Bohus revir; Gustaf Hallgren i Dalslands revir; Gunnar Fischer i Sunnerbo revir; Hugo af Peterséns i Hallands revir. 7 pir SKOGSADMINISTRATIONEN. Skogsförsöksanstalten: Till assistenter tillsvidare under år 1912 ha förordnats e. jägm. fil. kand. Edvard Wibeck å skogsafdelningen och fil. dr Torsten Lagerberg å botaniska afdelningen. Såsom tillfälliga biträden ha förordnats å skogsafdelningen e. kronojägaren C. O. Gille och å botaniska afdelningen fil. kand. Gurli Hofrén. Skogsskolorna: Till underlärare vid Klotens skogsskola har förordnats för år 1911 e. jägm, Gustaf Lyman och till föreståndare för Skogshalls skogsskola e. jägmästaren Thorvald Grinndahl. Underläraretjänsten vid Ombergs skogsskola, som genom förre innehafvarens befordran till ordinärie jägmästare blifvit ledig och kungjorts till ansökan hos K. Domänstyrelsen, uppehålles under vakansen af förre underläraren jägm. J. Dahlgren, hvilkens jägmästaretjänst under tiden upphålles af e. jägmästaren T. Aae. Tjänstledighet åtniutes af: öfverjägmästaren i Luleå distrikt P. O. Welander för fullgörande af allmänt uppdrag under januari och februari månader 1912 med förordnande dels för jägmästaren i Ängeså revir Gustaf Halldin såsom t. f. öfverjägmästare, dels för e. jägmästaren J. Örtenblad så- som t. f. revirförvaltare i nämnda revir; jägmästaren i Bodens revir A. Montell under tiden jan.—mars med förordnande för e. jägmästaren Hakon Stahre såsom vikarie; jägmästaren i Tärendö revir C.E, von Sydow tillsvidare under år 1912 med förordnande för e. jägmästaren Folke Gunterberg såsom vikarie; jägmästaren i Älfdals revir J. Forsbeck, för enskilda angelägenheter under tiden SRJ 1911—""/, 1912 med förordnande för e. jägmästaren Einar Berggren såsom vikarie; jägmästaren i Östersunds revir C. Björkbom för allmänt uppdrag under tiden ””/,, 1911—'!/, 1912 med förordnande för e. jägmästaren K. Falck såsom vikarie; t. f. direktören vid Kungl. Skogsinstitutet Anders Wahlgren för utarbetande af läro- bok i skogsskötsel under tiden '/,—'”/, med förordnande för e. jägmästaren Tor Jonson såsom vikarie; jägmästaren i Köpings revir O. Willner för enskilda angelägenheter under tiden !/,— /; med förordnande för e. jägmästaren W. Samuelsson såsom vikarie; jägmästaren i Härnösands revir, Vilh. Smitt för enskilda angelägenheter under tiden ?/,—/, och ?5/,—”/, med förordnande för e. jägmästaren Ragnar Lindahl såsom vikarie; jägmästaren i Åre revir Nils K. Berlin för enskilda angelägenheter under tiden 167 — ?9/, med förordnande för e. jägmästaren F. Aminoff såsom vikarie; jägmästaren i Örbyhus revir C. R. Hullström, för enskilda angelägenheter under tiden !/,—"!/, med förordnande för extra jägmästaren Sven Hallin såsom vikarie; föreståndaren för Bispgårdens skogsskola And. Holmgren för enskilda angelägenheter under tiden !5/,—'"/, med förordnande för e. jägmästaren Wilh. Lothigius såsom vikarie; öfverjägmästaren i Södra distriktet Fr. Edelstam för enskilda angelägenheter under tiden "/,—""/,, under hvilken tid jägmästaren C. von Schönberg och e. jägmästaren F. A. Bergman uppehålla den förre öfverjägmästaretjänsten och den senare jägmästaretjänsten i Malmöhus revir; öfverjägmästaren i Västra distriktet G. Barthelsson för fullgörande af allmänt upp- drag under tiden !5//—”5/- med förordnande för jägmästaren A. W. Schmidt och e. jäg mästaren Th. Fedeler, den förre såsom t. f. öfverjägmästare och den senare såsom t. f. jägmästare i Tivedens revir. S ORENINGENS SKOGSVÅRD F :: TIDSKRIFT eS LW 6) S - N Lu Q Ti I Xx Ö) I LL INNEHÅLL. | ScHOoTTE, GUNNAR: Redogörelse för Skogsförsöksanstaltens verksamhet I. Gemensamma angelägenheter under treårsperioden. 1909—1911 sid. 23" IL. Berättelse öfver skogsafdelningens verksamhet åren Ig90og—1I911 jämte förslag till program för treårsperioden 1912—1914 ...... HESSELMAN, HENRIK: III. Berättelse öfver den botaniska afdelningens i verksamket under treårsperioden 1909—1911 jämte förslag till DPEOPLANA sö cbu two sö Sö NSh oN su ben dy see HPs IAS ej NOGA sr KV TENOR PEN GRP SA SCHOTTE, ÖUNNAR: Vrämmande länders utgifter till den Br skogsunder- visningen och skogsförsöksväsendet Skogsstatistiska meddelanden: Afkastningen af Rysslands statsskogar Skogsförhållandena i Schweiz Skogsundervisningsfrågan : Kungl, Maj:ts nåd. proposition ang. ordnandet af den högre skogs- undervisningen m, m Skogsadministrationen: Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser. Ang. tjänstgöringsskyldighet för assistent, som är gemensam Töp TIETA TEVA: > oi gor oca op TSL e eV stå UA FN MAD RE Rs SARA Ang. aflönade extra jägmästares rätt att åtaga sig gen 2 valtningar åt enskilda —.nmsssssssessrserennererersrd SES LISTA Benlut af allmännare intresse. NEG Ang. upptagandet i förvaltningsförslaget af arbeten, som utföras mot ersättning genom arrendeafdrag Utdelning af tjänstgöringsföreskrifter..............ssssserrssrsrsisres nes Ang. afslag) på begäran, att jägmästare skulle få räkna ålders- tillägg 'under tid, han. varit t.: f. jägmästare Tjänster och: förordnanden. ss..ssssmssiessesrsrssssersnrnsr ter ora a SNRA Rättelse sereneössbeRrer serier ReR srasesnesere nen [IT TEEETTESTEEEEEST PERSER EER PEETER EEE EEES SERENA > 79" MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT Redogörelse för Skogsförsöksanstaltens verksamhet. I. Gemensamma angelägenheter under 3-årsperioden 1909—1911. Personalen. Sedan förutvarande föreståndaren för Skogsförsöks- anstalten blifvit utnämnd till jägmästare i Stockholms revir, förordnade Kungl. Maj:t den 31 december 1908 undertecknad, dåvarande notarie i Kungl. Domänstyrelsen, numera jägmästare i Arjepluogs revir, att uppe- hålla föreståndarebefattningen vid Skogsförsöksanstalten. Som botanist har under hela 3-årsperioden tjänstgjort docenten vid Stockholms högskola, fil. dr. HENRIK HESSELMAN. Såsom assistenter ha varit förordnade å skogsafdelningen e. jäg- mästaren, fil. kand. EDVARD WIBECK och å den botaniska afdelningen fil. dr. NILS SYLVÉN under tiden '/,—7/;> 1909 och från den '/,;; 1909 fil. dr. TORSTEN LAGERBERG. Såsom tillfälliga biträden ha varit anställda å skogsafdelningen e. kronojägaren C. O. GILLE och å jordmånslaboratoriet fil. stud. GURLI LAURENTZ under år 1909 och delvis under år 1910, fil. stud. OLOF TAMM under större delen af år 1910 och januari månad 1911 samt där- efter fil. kand. GURLI HOFRÉN. Under kortare tider ha dessutom såsom biträden tjänstgjort e. jäg- mästarna E. MÅHLÉN och H. FOGELSTRÖM samt fröken HEDVIG GEETE. Föreståndaren har åtnjutit tjänstledighet 7/&—?/; 1909 för hälsans vårdande med förordnande för assistenten E. WIBECK och 75/,—"7/&6 1911 på grund af olycksfall med förordnande för e. jägmästare F. AMINOFF. Assistenten WIBECK har haft tjänstledighet på grund af sjukdom '9/,—"5/, 1910 och 15/,—!7/; 1911 med förordnande för e. jägmästare E. MÅHLÉN. Förutvarande föreståndaren, jägmästare ALEX. MAASS har på grund af K. Domänstyrelsens förordnande haft i uppdrag att afsluta bearbe- tandet af utaf honom tidigare utförda undersökningar rörande tallens stamform i Sverige, erfarenhetstabeller för tallen samt öfver afsmalnings- förhållandena i nedre delen af stammen hos tallen och granen. Skogsvårdsföreningens tidskrift, Fackafdelningen, 1912. F TA REDOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS VERKSAMHET. Vidare har förre dikningsledaren, jägmästare HJ. SYLVÉN förordnats af K. Domänstyrelsen att leda kulturförsök på torrlagda myrar å Älf- dalens kronopark efter de närmare anvisningar, som meddelas honom af Skogsförsöksanstaltens föreståndare. Slutligen har f. dikningsledaren DAVID GRUFMAN på särskildt förordnande af K. Domänstyrelsen del- tagit vid utläggande af botaniska afdelningens försöksfält i försumpad skogsmark å krp. Kulbäcksliden. Budgeten. Anslagen ha under den sista 3-årsperioden utgjort 14,000 kr. årligen till aflöningar enligt stat, hvarförutom föreståndaren uppburit lön såsom notarie eller jägmästare. Till expenser ha anvisats för hvart af åren 1909 och 1910 15,000 kronor och för år 1911 18,000 kronor. Härjämte har Skogsförsöksan- stalten åtnjutit sammanlagdt 2,700 kronor till bidrag för anordnande af utställningar, för försålda meddelanden ha influtit 20,31: kr. Utgifterna till expenser ha under de tre åren fördelat sig på föl- jande titlar. År 1909 År 1910 År I911 Gemensamma utgifter : Lokalen (hyra, städning, eldning, lyse, telefon o. underhåll af gemensam- IMAJIRVEDE ock oe sossar 237 0 Cl 3,378: 69 3,646: 42 BI DIOfeke ER oi or tsa use kons 342: 60 418: 51 911: 59 Skröäfmiaterialier :; :.:.;«... -s 294: 77 278: 94 210: 32 Försöksträdgård............ — — — — Ij03IE34 IV ELSE oas oa ön ste käke isla 79:25 3,831:13 — 57525 4,133:39 109:95 — 5,915:62 Skogsafdeln'ngen. IATA ÖT oa oceld öre ene 1027: Id 1,034: 55 2,605: 30 RESOr PASO TRTS SFR Ten 3,450: 27 3,486: 19 33370 Handtlangning och frakter 414: 59 417: 59 241: 32 Ofriga undersökningskost- nader (instrument, mate- KLEIN NTA ek anss ere 598: 27 6,290: 30 978: 72 5,917:05 II4I1:35 7,101:96 Botaniska afdelningen. IPIEFäClCD so rs bese sudo essens 1,424: 25 1,411: 99 1,651: 36 IRESOT I trea surare ss bes 2,342: 95 1,880: 71 2,109: 89 Handtlangning och frakter 273: 72 284: 42 307: 16 Ofriga undersökningskost- nader (instrument, ma- (ET el SEC) AA SALE 879: 43 4,920: 35 1,407: 6r 4,984: 73 955:43 —5,023:84 Summa 15,04 1: 78 15,0355 17: 18,041: 42 Detta anslag till expenser har öfverhufvudtaget visat sig vara ytterst otillräckligt och det har mött svårigheter att få det att räcka till de allra nödvändigaste utgifterna. För år 1911 blef visserligen anslaget till- fälligt höjdt, men ändå har utearbete ej kunnat ske i önskvärd utsträck- ning. I brist på biträden har också en hel del af det insamlade mate- I. GEMENSAMMA ANGELAGENHETER. HISS rialet ej hunnit uträknas. Härigenom har ett flertal undersökningar ej kunnat utföras i den utsträckning och det omfång, som annars blifvit fallet. Detta beklagliga förhållande har därför försenat lösningen af en hel del på arbetsprogrammen stående frågor. Det är därför ett verkligt behof att till år 1913 bl. a. anslaget till expenser skall blifva afsevärdt höjdt i enlighet med Kungl. Maj:ts väntade proposition till årets riksdag. Skogsförsöksanstaltens lokaler. I början af treårsperioden för- hyrde Skogsförsöksanstalten en våning å nedre botten i huset n:o 25 vid Valhallavägen om 6 rum och mindre kök med sammanlagdt en golf- yta af allenast 155 kvm. Utrymmet här var ganska begränsadt och källare- och vindslokaler alltför små. Då härtill kom att lokalerna, som voro mycket kalla, af läkare förklarades ohälsosamma, förflyttades för- söksanstalten till Nybrogatan 28 B, 4 tr. Här erhölls en ljus lägenhet med relativt bättre utrymme, omfattande 7 rum och kök med en golf- yta af 206 kvm. Redan vid förra treårsmötet uttalades. att bristen på en verklig institutionsbyggnad gjorde sig mycket starkt kännbar. Förhoppningarna på att denna fråga skulle lösas under den gångna treårsperioden blefvo emellertid gäckade till stort men för undersökningarna. Härigenom ha bl. a. många brådskande undersökningar rörande exempelvis skogsfrö- frågan ej kunnat utföras (hvarom mera här nedan), och jordmånslabora- toriet har endast kunnat arbeta under mycket blygsamma förhållanden. Grundade förhoppningar finnas dock numera, att Skogsförsöksanstalten skall till nästa 3-årsmöte vara inflyttad i sin nya institutionsbyggnad vid norra Brunnsviken. Genom 1911 års Riksdags beslut erhöll Skogsförsöksanstalten anslag för att under detta år kunna påbörja anläggandet af en försöksträdgård. Genom tillmötesgående af föreståndaren för den entomologiska afdel- ningen af Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, har ett område af 576 kvm. af entomologiska anstaltens nuvarande tomt in- hägnats med skyddsnät, hvarjämte en mindre del däraf (100 kvm.) för- setts med fullständig skyddsbur af nät för såddförsök m. m. Utställningar. Som i de skilda årsberättelserna närmare omtalats, har Skogsförsöksanstalten deltagit i tvenne utställningar under 3-årsperioden. Vid den 2:dra internationella agrogeologkonferensen i Stockholm hade- sålunda försöksanstalten en af den botaniska afdelningen anordnad sepa- ratutställning af profiler, jordprof, kartor, analyser i tabellform och tal- rika fotografier m. m. Vid 21 allmänna svenska landtbruksmötet i Örebro hade skogsafdelningen anordnat en utställning belysande försöks- anstaltens arbetsmetoder och därvid vunna resultat. Båda utställningarna 765 REDOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS VERKSAMHET. ha visserligen i någon mån inkräktat på afdelningarnas öfriga arbeten, men torde varit af stor betydelse för anstalten, då härigenom dess verk- samhet blifvit ytterligare känd bland såväl utländska forskare som lan- dets skogsägare. Internationaler Verband forstlicher Versuchsanstalten. Denna förening bildades på förslag af den förut befintliga föreningen af tyska skogsförsöksanstalter vid sammanträde i Mariabrunn invid Wien 1893 mellan representanter för de tyska, österrikiska och schweiziska försöks: anstalterna. Sedermera anslöto sig så småningom till förbundet andra länders skogsförsöksanstalter, och gemensamma kongresser höllos i Braunschweig 1896, Zurich 1900, Mariabrunn 1903 och Stuttgart 1906. Statens Skogsförsöksanstalt har tidigare ej varit ansluten till förbun- det och därför ej heller varit representerad vid de nämnda kongresserna. Från och med år 1910 ingick emellertid Skogsförsöksanstalten i förbun- det, och var vid den sista kongressen i Bruxelles 1910 representerad af botanisten. Vid de föregående kongresserna ha diskuterats och delvis antagits program för en hel del undersökningar, såsom t. ex. rörande gallrings- försökens utförande, men dessa program ha sedermera ej följts af flera försöksanstalter och detta säkerligen med rätta, då gifvetvis dylika un- dersökningar ej kunna ske efter en viss schablon, lika i alla länder. 1910 års kongress medförde däremot en hel del andra betydelsefulla beslut rörande ett gemensamt samarbete mellan de olika försöksanstal- terna. Sålunda afgjordes den från de två föregående kongresserna bord- lagda frågan om utgifvande af en internationell skoglig bibliografi. Denna kommer att för den äldre litteraturen från omkring år 1750 till och med år 1910 utgifvas i bokform. För Sveriges del har detta arbete planlagts under år 1911, i det att förste bibliotekarien i Kungl. Biblioteket, dr K. S. L. LINDER vidtalats att med Skogsförsöksanstal- tens bistånd utföra arbetet. För år 1912 har härför af Kungl. Maj:t beviljats ett anslag af 2,000 kronor. — Litteraturförteckningen från och med år 1911 kommer att utgifvas såsom lappkatalog och distribueras kvar- talsvis. Förarbetena beräknas hvad vårt land beträffar kunna utföras af försöksanstaltens tjänstemän. Vid nämnda kongress i Bruxelles beslöts vidare utgifvandet af en internationell bulletin som ett föreningsband mel- lan de skilda ländernas försöksanstalter. Denna är afsedd att utkomma första gången år 1912 och skall innehålla öfversikter öfver försöksanstalternas verk- samhet. Slutligen beslöts efter förslag af dr. HESSELMAN, att de försöks- anstalter, hvilkas publikationer ej utgifvas på något af de tre världs- språken, skola förse tabellhufvuden och figurer i publikationerna med I, GEMENSAMMA ANGELAGENHETER. Fen text äfven på ett af dessa språk samt om möjligt låta uppsatser åt- följas af en resumé på samma språk, allt i likhet med hvad som brukas i Statens Skogsförsöksanstalts meddelanden. Genom underhandlingar vid nämnda kongress öfverenskommo ut- gifvarna af Allgemeine Forst- und Jagdzeitung med representanter för olika länder om utvidgande af referatafdelningen i denna tidskrift, så att äfven den utländska litteraturen skulle beaktas. För Sveriges vid- kommande har frågan lösts så, att den svenska skogliga litteraturen re- fereras af assistenten på den botaniska afdelningen, dr T. LAGERBERG. Skogsförsöksanstaltens publikationer. Anstaltens meddelanden ha under 3-årsperioden utkommit i 3 volymer om sammanlagdt 832 sidor. Tack vare det förhållandet, att samtliga uppsatser åtföljts af rätt omfattande resuméer på tyska språket, ha de olika afhandlingarna varit utförligt omnämnda i såväl den europeiska som den amerikanska fack- pressen. Ofta ha t. o. m. resuméerna varit fullständigt aftryckta i de tyska skogstidskrifterna, hvilka illustrerats med klichéer, lånade från meddelandena. Besök af främmande skogsmän m. fl. Skogsförsöksanstalten har haft glädjen att under 3-årsperioden få mottaga ett stort antal besök af skogsmän från vidt skilda länder i och för studium af försöksanstaltens arbetsmetoder m. m. Samtidigt ha också för de besökande genom försöksanstaltens bemedling planlagts studieresor i landets skogar. Under år 1909 aflades sålunda besök af amtskogsmester OLE O. SKUR- DAL från Norge, kanadensiska skogsingenjören GUSTAVE C. PICHÉ från Que- bec och föreståndaren för skogsförsöksstationen i Eberswalde, professor A. SCHWAPPACH, som under jägmästare Maass ledning äfven studerade ett antal af skogsafdelningens försöksytor ute i skogarna. Den af forst- akademien i Mänden anordnade exkursionen af tyska skogsmän tog samma sommar del af skogsafdelningens arbeten å Jönåkers häradsall- männing, hvarjämte anstaltens botanist under samma exkursion i Norr- land föreläste öfver botaniska afdelningens studier i försumpningsfrågan. Denna exkursion räknade ett stort antal framstående skogsmän från skilda delar af Tyska riket. Deltagarna voro nämligen: Oberforstm. v.u. z. MÖUHLEN (Koblenz), MODERSOHN (Allenstein), OCHWADT (Han- nover), v. ÖERTZEN (Gelbensande), Professor BECK (Tharandt) och Dr METZGER (Hann.-Mänden), Reg. u. Forstrat LENT (Allenstein) och SCHÖNBERG (Gumbinnen), Forstmeist. Vv. BRAUNMUHL (Tarnowitz, Oberschl.), MiCHAELIS (Hann.-Mänden), DUESBERG (Mäitzelburg, Pom- mern), PREUSS (Liäbben), LEHNPFUL (Kloster Zinna, Mark) och STOLL (Heidelberg), Oberförst. VINNEN (Hohegeis, Harz), Vv. EGIDY (Hinter- hermsdorf), BECKER (Hagen, Bez. Bremen), MICHELIS (Margonin, Bez. 785 REDOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS VERKSAMHET. Bromb.), SCHULZE-BERGE (Neuwied), SCHNAASE (Neukirchen), HUBER (Stralsund), WINTER (Chorin, Mark), GOEDECKEMEYER (Hann. Minden) och LICHINGER (Riga), Rittergutsbesitzer V. GURADZE (Tost, Oberschle- sien) och V. PREUSCHEN (Liebeneck Osterspai), Administrator V. HAM- MERSTEIN (Sandow, Kr. Weststernb), Forstass. BERMANN (Biestritz, Post Neuern), Dr MÖLLER (Schandau), GÄNSSLER (Mänchen), SCHÖNHERR (Eibenstock), FAUDI (Lörrach, Baden), GEBHARD (Billingen, Baden), HAUG (Ebingen, Wärttemb.), DOMEIER (Barmstedt, Holstein), BEUTIN (Kassel), EIGENBRODT (Thalitter, Bez. Kassel), LUTGENS (Minden i W.), och VORBERG (Rosenthal, Bez. Kassel), Forstkand. ALBERT (Eberswalde), Forstpraktik. HÖFLING (Aschaffenburg), SAYLE (Bilseck, Bayern) och GRETHER (Lörrach, Baden). Vidare har försöksanstalten under år 1910 fått mottaga besök af skogtaxator O. BUGGE från Norge, finska forstmästarna T. W. PAAVONEN och K. TAPIOVAARA. I samband med agreogeologkongres- sen togo särskildt förutvarande chefen för Nordamerikas förenta staters skogsväsende, professor B. E. FERNOW, Toronto, danska overförstern, kammarherre P. E. MÖLLER, Köpenhamn, Professorerna J. FRUH vid Polytechnikum i Zurich, R. ALBERT från Eberswalde, overlereren, dr. K. O. BJÖRLYKKE vid Aas landtbruksinstitut i Norge samt forststuderanden R. DE CONSTANT REBECQUE från Wageningen i Holland del af den botaniska afdelningens arbetsmetoder rörande jordmånen i landets skogar. Skogkonsulenten H. JELSTRUP och skogforvalter THV. KLER, som i Norge upprättat en privat skogsförsöksanstalt, samt museidirektören, dr. JENS HOLMBOE och jordbakteriologen K. HÖYE, båda från Bergen, hafva likaledes tagit del af Skogsförsöksanstaltens arbeten, äfvenså kana- densiska skogsingenjören A. WILSON från Grand-mére, Quebec. Under år 1911 har den holländske Oberförster H.BEEKMAN, som fått i uppdrag att organisera en skogsförsöksanstalt å Java, satt sig in i det sven- ska skogsförsöksväsendets organisation. Finska forstmästarna J. ÖSCARI PEURAKOSKI och fil. mag. G. LÅNG ha besökt Skogsförsöksanstalten äfven- som professorn i skogsteknologi vid Polytechnikum i Zurich M. DECOPPET. I samband med besök å försoksanstaltens utställning vid Landtbruks- mötet i Örebro ha den kände österrikaren TICHY och finska forstmästarna K. O. ELFVING och C. V. HEDMAN tagit del af försöksanstaltens arbe- ten. Vidare har försöksanstaltens båda afdelningar planlagt och ledt en af danska landbohojskolens skogsafdelning företagen studieresa genom mellersta Sveriges skogar. I denna färd, som bland annat gick till skogs- afdelningens profytor å Jönåkers häradsallmänning, deltogo ledaren af det danska skogsförsöksväsendet, professor A. OPPERMANN, professorerna vid Landbohojskolen J. E. V. BoAS och F. KOLPIN-RAVN samt Skovbrugs- II. SKOGSAFDELNINGEN. Hig studerende ARENDRUP, BANG, COPMANN, HEILMANN, HOLM, HOLSTEIN, IVERSEN, JENSEN, KINDT, KOCH, MOLTKE, PIPER, PRIES, ROSEN, SABROE, SPARRE ULRICH, TAUSON, THYSSEN, WANSCHER, och VENDELSOE. Slutligen har i december 1911 professorn i växtbiologi vid Uppsala universitet RUTGER SERNANDER hållit s. k. seminarium å Skogsförsöks- anstalten, hvarvid Skogsförsöksanstaltens tjänstemän demonstrerade på- gående undersökningar. Deltagare häri voro, förutom professor SER- NANDER, ett 20-tal studerande vid universitetet samt danske forstkandi- daten G. SARAUW. Stockholm den 31 januari 1912. GUNNAR SCHOTTE. II. Berättelse öfver skogsafdelningens verksamhet åren 1909 —11 jämte förslag till program för treårsperioden 1912—1914. Enligt Kungl. Domänstyrelsens skrifvelse den 5 maj 1909 till före- ståndaren för Statens Skogsförsöksanstalt har domänstyrelsen, sedan sam- manträde den 22 och 23 april 1909 hållits inför domänstyrelsen i en- lighet med $ 5 af instruktionen för försöksanstalten,' bestämt, att vissa frågor skulle under åren 1909—1911 behandlas af skogsafdelningen (se närmare härom 3 sid. 53—54 i förra treårsberättelsen). En redogörelse för huru långt dessa skilda arbeten fortskridit torde lämpligen böra ske genom att hvarje fråga behandlas särskildt för sig och blir jag då i tillfälle diskutera, i hvad mån de olika undersökningarna böra fortsättas under åren 1912— 1914 efter samma plan som hittills eller ej. I. Försöksytor för gallringar och liushuggningar. I senaste 3-årsberättelsen framhölls, att man ej borde sträfva efter att utlägga flera gallringsserier, åtminstone ej i tallskog, förr än vissa er- ! I detta sammanträde deltogo från domänstyrelsen generaldirektör K. Fredenberg, byråcheferna J. Meves, Th. Örtenblad, Fr. Giöbel och Th. Hermelin och såsom särskildt till- kallade sakkunniga dr. Frans Kempe, jägmästarna J. E. Kinman och A. Maass, af skogs- institutets lärare direktör A. Wahlgren:och lektor Gunnar Andersson samt försöksanstaltens föreståndare och botanist. Sof REDOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS VERKSAMHET. farenheter erhållits från den första revisionen af ytorna. På grund af vid mötet uttalade önskemål att nya gallringsserier skulle anläggas i kulturbestånd af gran, ha emellertid 7 nya sådana bhfvit under perioden anlagda, hvarjämte 4 utsatta, förut ej bearbetade ytor behandlats. Dess- utom ha 5 st. reserverade ytor i ung tallskog å Jönåkers häradsall- männing gallrats och upptaxerats. I öfrigt har ett flertal äldre gall- ringsytor i tallskog i Norrland och i granskog i södra Sverige under- kastats revision och förnyad gallring. De under 3-årsperioden sålunda bearbetade eller nyanlagda ytorna representera följande styrkegrader: ronda jäm- Rensnings- Svag låg- Stark låg- SEG stark Krongalln Flöjusbugedt förelseytor. gallr. gallr. gallr. låggallr. E S tall 2 4 7 14 3 8 4 gran 2 2 4 6 2 5 björk — -—- -— 2 -- NN Såsom synes af denna sammanställning ha 5 stycken ytor gallrats »extra starkt», d. v. s. efter en något starkare gallringsgrad än de i det af kungl. domänstyrelsen den 3 juni 1903 fastställda gallringspro- grammet upptagna gallringsgraderna. Detta anger nämligen bland låg- gallringar graderna rensningsgallring, svag låggallring och stark låggall- ring. Denna sistnämnda grad, hvarvid endast undantagsvis träd till klass I kunna komma till afverkning, måste — med hänsyn till den utveckling mot starkare gallringar, som tekniken de senaste åren gjort i såväl vårt land som ännu mera utomlands — betecknas såsom relativt svag. Därför torde en gallringsgrad som göres minst lika stark som schweizarnas D-grad äfven hos oss böra komma till utförande. En sådan kan visserligen sägas i viss mån närma sig ljushuggning, men då den bör pröfvas äfven i yngre skog och gallringen göres med tanke på att kronslut åter skall kunna inträda, kan en sådan extra stark gallring ej lämpligen hän- föras under sådan benämning. Jag vill så mycket hellre förorda, att en sådan extra stark gallring undersökes, som försöksanstaltens gallringsserier ännu på länge ej kunna få den omfattning, att de komma att besvara frågan huru ett flertal gallringsgrader inverka på beståndens utveckling. För- söksanstaltens gallringsytor böra därför i stället till en början inriktas på besvarandet af frågan, huru starkt man på en gång kan gallra utan att nämnvärdt förringa markens produktionsförmåga. Af största intresse blir då att i bestånden utföras ett par starka gallringar, till hvilka såsom jämförelseytor böra som hittills reserveras antingen en orörd eller en rens- ningsgallrad yta. Däremot kunna en del af ytorna med svag låggall- ring lämpligen öfverföras till stark gallring. Såsom det framgår af den ofvan meddelade sammanställningen II, SKOGSAFDELNINGEN, Sif äro endast ett fåtal ytor behandlade medelst krongallring. Detta är också helt naturligt. De flesta gallringsförsök hafva hittills ut- förts i rena, slutna tallskogar. Att i dylika slutna eller öfverslutna be stånd utföra krongallring och således kvarlämna undertryckta och en del behärskade träd, som vanligen ha mycket kort lifslängd, torde knappast vara rationellt. Endast i trakter, där kolved ej kan afsättas, bör en sådan åtgärd företagas. Vid gallring i granskog är däremot krongallringen mera lämplig, då undertryckt skog har förutsättning att fortlefva och utvecklas. I jämna kulturbestånd af gran blir dock låggallringen ofta den enda utförbara gallringsmetoden. Däremot torde krongallringens stora före- träden komma fullt till sin rätt i blandskogar, men i sådana har Skogs- försöksanstalten ännu ej hunnit anlägga några gallringsserier. Erfarenheten vid revisionen af gallringsytorna har ådagalagt, att det hittills brukliga sättet att fälla ett antal profstammar ej ger tillräck- ligt noggranna resultat. Vid revisionen finnes ej tillfälle att erhålla nö- digt antal nya profstammar och äfven om så vore fallet, kan felkällan vid användande af olika profstammar för skilda uppskattningar bli gan- ska afsevärd. De vid senaste uppskattningen använda höjd- och form- talskurvorna bli mindre tillförlitliga vid revisionen, då kurvornas räckvidd gifvetvis ej sträcker sig till de gröfre dimensioner, hvari beståndet så småningom inväxer. Det blir därför nödvändigt att använda samma stående profstammar vid de olika revisionerna, en sak på hvilken också försöksanstalten haft sin uppmärksamhet riktad under hela sin hittills- varande verksamhet. Frågan är emellertid ganska svårlöst, då träden måste på ett eller annat sätt kunna mätas rotstående. Skjutbara stegar eller dylika apparater, med hvilka man kan komma upp i träden för att sektionsvis uppmäta dem direkt, bli så pass tunga, att transportkostnaderna i vårt vidsträckta land bli alltför betydande. Själfregistrerande klafvar, som löpa på en stång, skulle äfven de kräfva afsevärda handtlangnings- kostnader. Det af finske forstmästaren W. CAJANUS uppfunna spegel- instrumentet torde däremot genom sin lätthet och noggrannhet härvid kunna användas och bör före sommararbetenas början noga pröfvas. Vid gallringens utförande skall beståndet uppdelas i vissa stam- klasser, af hvilka en del uttagas och andra kvarlämnas, olika allt efter hvilken gallringsgrad, som användes. Den vid svenska försöksanstalten använda stamklassindelningen är densamma, som brukas af de tyska skogsförsöksanstalterna, och utgör en modifikation af de utaf KRAFFT ursprungligen uppställda stamklasserna. Någon enighet om hvilken stam- klassindelning som är lämpligast, har emellertid ej uppnåtts af olika för- söksanstalter. I Schweiz användes en särskild klassindelning, Ryss- land synes begagna sig af KRAFFTS ursprungliga klasser och på 27 REDOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS VERKSAMHET, senare tider har d:r HECK i Wauirttemberg uti sitt bekanta arbete »Die freie Durchforstung» pläderat för en uppdelning af KRAFFTS klasser i särskilda stamformsklasser, ett förslag som bland annat kritiserats af FLURY. Vid danska skogsförsöksväsendet sker ingen egent- lig klassindelning af stammarna. Jag har velat lämna denna lilla orien- tering, då af HECK bedrifves propaganda för att försöksanstalterna skola öfvergå till hans stamklassindelning. Detta torde emellertid ej vara till- rådligt, då arbetet med profytorna härigenom blefve mycket tidsödande och det visat sig möta svårigheter att konsekvent kunna uppdela stam- marna t. o. m. efter den nuvarande relativt enkla indelningen. Samti- digt som den nuvarande klassindelningen sålunda torde böra bibehållas åtminstone å de äldre ytorna, hvarvid gifvetvis i anteckningskolumnerna alltid bör angifvas till hvilken klass ett kvarstående eller utgallradt träd hänförts, synes det mig som om vid nya gallringsförsök den af SCHRÖDER i Danmark föreslagna gallringsmetoden bör försöksvis användas. Den en- ligt hans gallringssystem af METZGER uppställda klassindelningen skiljer, som bekant, mellan fyra stamklasser: a) bufvudstammar, b) skadliga sidostammar, c) nyttiga » d) indifferenta stammar, hvartill torde böra läggas en beteckning för underväxten. Härtill har KLER i Norge föreslagit en stamgrupp, framtidsstammar, hvarom man särskildt torde kunna tala i blandbestånd och äfven i något olikåldriga bestånd. Med anledning af hvad jag sålunda framhållit får jag föreslå, att gallringsundersökningarna fortfarande böra utgöra en af hufvudpunkterna på skogsafdelningens program, men att äfven andra och starkare gall- ringsgrader än de i det tidigare programmet intagna böra utföras, hvar- vid äfven annan stamklassindelning än den hittills fastställda kan använ- das, blott utförliga anteckningar föras häröfver. Den noggrannare be- skrifning af hvarje träd, som härigenom vinnes, blir, särskildt om den kompletteras med kartläggning eller fotografering af kronorna, af värde för ingående studier öfver, huru träden reagera för friställning. Innan revision verkställes af flera ytor bör dock om möjligt frågan om stående profstammars kubering lösas. 2. Tillväxtytor. Under den gångna 3-årsperioden ha 4 tallytor och 1 granyta i Norr- land reviderats, hvarjämte 7 st. björkytor blifvit utlagda, samtliga de II. SKOGSAFDELNINGEN. 835 nämnda ytorna i normala bestånd. Vidare ha för studier af olika skogs- samhällen och deras produktion m. m. utlagts 2 ytor i barrblandskogar 3 >» >» mossrika granskogar 50 örtrika ) och 2 försumpade I enlighet med vid senaste 3-årsmöte uttalade önskemål, att åt minstone några tillfälliga profytor skulle upptaxeras af våra ädlare löfträd, särskildt eken eller boken, ha under 3-årsperioden uppskattats 4 st. ekytor 5 >» bokytor samt dessutom I » aspyta. De förut anlagda försöksytorna i rena, normala tallskogar ha på särskildt uppdrag bearbetats af jägmästare A. MAASS, som på grund af detta material upprättat den första svenska erfarenhetstabellen. För att skogspersonalen skall kunna vara mera i kontakt med resul- tatet af anstaltens profytor, ha öfver dessa upplagts en lappkatalog innehållande de viktigaste siffrorna rörande kubikmassa, ålder m. m. Så snart en försöksyta uträknats och kontrollerats införes den å dessa lap- par, som utskrifvas i några exemplar och öfversändas till såväl den för- valtande som bevakande skogspersonalen. Under den kommande 3-årsperioden böra gifvetvis, sedan profstams- frågan lösts, de fasta försöksytor, som äro i tur att revideras, fortfarande behandlas. Härvid torde dock i allmänhet de svagt gallrade ytorna böra omföras till stark gallring, så att den nästa erfarenhetstabell, som Skogsförsöksanstalten kan komma ”att i en framtid upprätta må, liksom SCHWAPPACHS senaste talltabell, grunda sig på »stark låggallring». Anläggandet af nya fasta försöksytor torde däremot böra ske med en viss försiktighet. Skogsförsöksanstalten har nämligen redan nu så många försöksytor, att en afsevärd tillökning af desamma lätt kan leda därhän, att anstaltens tillgängliga arbetskrafter få svårt att hinna med revisionerna och då nödgas jäkta från den ena ytan till den andra till men för andra lika vikiga eller viktigare undersökningar. Härvid bör också en annan synpunkt beaktas. Försöksytorna kunna ej lämpligen revideras när som helst. Rätteligen och bäst ske revisionerna vår och höst, före eller efter vegetationsperioden, så att den uppmätta tillväxten kan fördelas på jämna år. I Norrland torde dock blifva nödvändigt att ibland anlägga eller revidera försöksytor äfven midt på sommaren, men bör man då tillse, TALTENS VERKSAMHET. SKOGSFÖRSÖKSAN FÖR be Rn boj 4 O [60] Oo A bol KM CA "urqy 666 | te gel = III 'PJe vo [IL = II CPJe 19619 = I 'PIV | € pueqroj s:ur€ qYIO + I "PIeAY Je £'6 asepua NIXAX 'PIV "EIOPIRAY 1e SL XIX 490 TITAX 'PIV ”e3uyjo ap ue arpurnu ua HEL ATXKR YIO TIXX PIV "2pLIDATISI "pJe zZ WOMSSIC I I « « « L8 | ey tad "wqy zz | PeISAISSa "pJe I WOJNSsaq IPBUUYINHUYy « SE 19p IY "Teq tad "wqy 609 | 91 | JeSBuu -BBL[ -UV I:p19a0 NIIV] | Cd I 4 4 | Cd I € Holq "punixrAln « 4 4 « "el "SI0JSuatuasord kol | « PpI920 Xie) punixeAn I t INUNASpUuegIOJ | I I « 4 | | ne | "SI0JSua1uadsord | I (ie) ups "punmxeaNo 4 4 I | um "SIOJSUa1UJAOLId | : Boys ped f/ I tv p (CITE) mere -tunsi0J I o:p | SLE ldIS "pumxeAln e2 2 SI9JSUStuadAOId| dt > | | [ewepur | Bejspert, SuaBumusos -12puN IR3Iy | öLl—S | 161] ISL o61! oSL | SgI 6bL Lil gbAa OPM Ev SN AN | SLIISL—1EL] blilofl—91L) | | | ELI/S1L—bol| zl1l£ol—889]| bbi 489 Lgr 989 | LL1/S89—E89) 9l1ilzg9—+99 6L11£99—S+9 SLI tbg—9€9| FLOTT: RN SE OMR ogI1/bEg—o0z9 z81/619—£09 I81/z0o9—E8gS$ q z8S ES) ES I e9rl og Eg1/6LS--£99) | SuelÅ "1161—06061 UJIB JOJÄSHOSIOJ IPEIIIJSIBIIUI 19112 ep3ejue srmsonånsnn| en ids] ue RER < -— | LAHILQUION 5 fö | (SKO) || 0 KE RESDERR eddoxyjpuwnuer) SJepHy | — Sz'o | Es) 4 € fär I —< | Set | — | 4 « | « = | oto | — oqs3uteWN «< | SuajojY — I o6t0 | — RA STP AG 4 TOKEN SEN | i | FS SST TEN SPLON LOGIN lasse SOmly « PUIES NSD SO | (mise AS | ue HSA EEE u9epHY «€ | [PPI9SQ | IIAX—HIX | | | AVN 25 NG " ofsurajO "diIy | € | IAN—TI oto | — YIPW SuIEÅJUY | spuepnsren — ENE forces UIDOYNSWJT —« & = (2212) 8 FOTA St Se SRNOSDES « 4 4 III—1 ELLA | AS gr CO DeEenaRaS ALAXO << | SUDpseSdsig | NIN—TI o9 IS UFDBOXSEANIEH << | 4 | NIX—I = | 00 | —|G | UuÄgIseA « | 3 NIN—T S2'o | = ASIEN igar woIpufN « SPunsIasO — 06:90 I 9b (293 JE RE J2pue[euag —€ I SUIAIASOLT | INIÖ HIBS | | XIXTIIX TAI 927 | —1| AA ik SAR UuaAdJOJ <«€ | aAISAJÄT 'N NOK TITAN I AD VAD 98f0 II — | bb | a98Ioqlress << « XN—I Sz'Oo |— ARS 4« 4« € II 52'0 | — | SZ I uapispeqmnYy « SI0JI252 I foto | — | Fz h9319qysens3eys 'diy | ofsION — CE OS JO EOOTENTOT STA ESS TRATT aIlINX | | MIDDAG GVA | | 1ey| wu | te | | | SEN Boys IIADI SBuu-'pje urk epse sad | ; (GR E i EE TAE ' soddey won) 124u25rejag uakIeW V ON Z o ZE 4 = AA < 2 ö Oo 4 Nn ID: zsE £zS '1eq sd "wqy ber "pa010 TH ”Ie3 -SBe[ MAIS IT ”ieSuory I Eb $ z6z « 58 4 < zoI G G « c6 Ar zoz ME « Loz a VA « d « 1E€ "req sad "wqx bee 4 « TI « IT "ale53e] suis I] Seas I "q10J s:ur z Yo sifr fostr tSetr "I "wqy IPE "1eq od wqY oc "wu z 420 Sep fostr SSc I Pueq -10) ed Burojuejd 4920 Ppes NRATEeed SEVEN ST) ORSA S ÖT IESSETE srt 80S « « zov Sn j 98 $ —-€ « 056 4 « o6tF Cook « £58 BE Gr SAS « 4 « Pos "ey sad wqy ber "I[e35e] Sess TI] ”Ie3SK MIes II aMe3uorq I "PJV -req Jad "wuqy 6b1 I 4 b A0q 4 | Aofq q | I | uerg « | I A0q a NEJ 4 | [EI ASUJAS ! ; Yao AS | | « (d | A9 S | (x0quue) 42 ' ICroquue)qoq 4 | | og | aprmsxesAln | I « I 4 t | Sue I uess I animyspuedioj | | og | punixgaln | | er ASÅ | pMsSKRANN | ue? 4 | uea3 | InI[nyspuegqlog :p1220 xMeT| : « 4 uei3 « e AA | 4 PHergs oh 4 ueI3 y20 [Tea 4 [rens punaxeA[n | 4 « « | apmssäuues 'ue13 4920 [[e] | dse | «4 | ues3 | 4 tt IE å | Her SÄ | $ | |[BI320 XP | "punaxeAln | | 4 | Buue3 uvig | 4 JES 4 Se 4 AR umnysuadg «4 Jonne nanna eIepaAS « I äss 6 4 "":yofsiauuog, "dis dieuiahg forsen eter q é uaselleA « | UNYTEAS 4 [AR SEN dis [P929TOM 'IS0q-"YONTÄN NEN lav) 4 Biaqug diy ostar 19xeuof "wle:H ESS eWIEN di "> uasewweH ”wule:H MER ER OS si0ojun[g KODdETopN Körkkeebiss BDURD : sereesssnennnnntt" SJOJNIG SJUEYS 'S odISEA snyog SYlAUBID) 4 sgudoxqÅéN | sny4qIn söudoxqug stojun[g Sr rr For] 18 £91 zI8 SOT TIG | 881/018—808]| 891! Log | L91! 908 991|/Sog—P0g o91! £0o8 | (PU Arr || g$1l 108 491) 008 9S1| 664 SSI) EA vs1[961—564 | | fS1lb6L—061| nox 6gL +$61] 8g8c 961 LgLl—8gLL S61|/LLL—ELL| bgrl] Tll (OVAN AA 6Y91| oLL z91) 694 I evil 89h | MAG SAO OKI 995 | 6E11 S9gl gErl| Vg KEN ESO 9Er! z9L | £61 19Å | Epil o946 I GSLKOSLER 6g1/gSL—9SL OST) SSL 6bp1| vSo | AF RS VERKSAMHET, SKOGSFÖRSOKSANSTALTENS 2 = 2 en = [oj Z O fl) = 4 -0u01Yy sjvisng) HEN -IeH 'euxoA uvi om HAX PIV "pv puejueun "IAI SUaFpaArT, "YIedouoIy suwon STIAN PIVARSRE "11421 OQISEA ”IS0g- a2puBIorI asjPRNEIg SSBEN NIIV I sauuy1ram uros '101ÄSYOSI0J ep. vn uaswujapjes NS Je 12AJO BuuYIJoJ uap I uanasrawwunu ed BUruNIpsIA ua Bion uamwunu apuaedo| IG 1 | :apesauejd fa nuue om 10z7—161 uplk Je ua[eare BeAHPEY HULPUD) I = [HT 0: SEN: | « «t tetel FA 52 FT 4 $ h t £1—I1 107 JoE8—8t8| | 0: = | Or6n | | | | —g061 4 a | Lito NN | 4 « G — 002 | ÅIg 0: — | 0161 —6061 « t ENN « « t = 661 918 0: = | 04 | | | | — 6061 4 OPERA 4 4 q — 861 518 "uFsTAS | "(H uarepajsBuruxtp I Je Ipesuejd y90o pårejue uviA | — | 1161 | —8061 Ne JÄur Pp3ejuaor | | € JOSIOJINIUNYA (CY ÅO JT EN hi" TTT FRA KA uSTepy "dIy STEPHY = 461 big | | | | ey st | Te | JET HOS TIADI söumu-'pJe SuejÅ 99 1esBumu/| lewepur uvjk e|'pge sad) | ON S I [Er 3 3 | I I 23 ill I AR BUIUYIJJUY | -BS5r[ BejSPELL suadururos 3 — SE er uy UY; FS pun TEE vqua3ePg | uagIewu Bb ON SE Lo | : | | [e91y I 17 QI STIX "PIV 'nAdtoys seul[eH 'UeIeNY UayredouoIY UPIf VI INN ”PIV :euiefec "OfspieAS Ur DI JAX 'PIV A sedouory siojimflg uvip om IX PV BLYG UVI OM: 50 'FIaqeprAry url om IA "PIV NIÅÄY SpATeuNOJ upIj oj AT ”PIV ”puejewsg "IrAar Yao NIedouory BISON URI Om "PIV "I "PJIV 1eux27134g epun|[res "(6061 ”INSPO "UdIc -euzejec 'uA91 spuejSusleH ”A 'Yredouoiy euureH ur om IIXX PV "PuejyInseD "AASEH upIf Ol AX PIV. :puejuewaapos "HeYyssoys ups 01 :puejoSinseA HAI JUUrY 'UFFOSJUUIY "AA Uayredouory UuPI 01 NI 'PIV puejuwgs 'Irar ofsygd 'uapasArjoH 'O uvI om ”pPue[ewg IAI oMIseA 'euwnwa "2s0q-"[Hwu "Iput upIp of UT "PV ”INel PWWesS ue Ir ol SIPAU DJSPIBASBONS 4YI0 1IX "PIV HLISTBSYOSIOJSFONS SUIILIS UVI "PPIWN) 8 «puepuwef 'punswons uvij of :AIXX PIV TASSPIV: 061 3601 "(suoq) ”1161—6061 uaJe JOJASNOSIOJ Spetaljsiäalur Jajja? Ep3ejue uaIr JaYwesYAIa "uaPNOQUON | "PuenoB1iasEA al vaurog, 'Ared "UNO IION fuAdI LERA I 'uapaqräreg uaxtredouory uviIp OoIf [INXX "”PIV "puepuwef 'uapaeSdstg urtg om NIX Py Pedjapam "isoqapiaqoxIsÄN OIAjeH Uvi om ITTAX "PV "eu1ejec] Isar seuxejep1a1sN "Aredouory sFiaquaSeg URI OIf AIN "pueposinsgQ IA Yvo Aredouory AÄSeF urxp OM IN PIV ”puejuewIapoN "wl[espeley siaxeuof uPpI :puejvwg "IA ofyd 'Yredouory AqalssaH url om AA "PIV "Puejewusg fIUADI SpuaIeA qedouory SUNYHAH UPIf OIf : II "PJV 12wwnu BwWwWues pau a2prux22lag 1e30tu[apje ap Om 'uaxosI0jsuaruasaoId Iz A sua3urujapjessoys "puej[3uis "pue[ewms ua3urujapJesBoys Je JaAJO Buru HIJI Hel II. SKOGSAFDELNINGEN. SU att de kommande revisionerna ske vid samma tidpunkt. Har man emel- lertid många ytor, hvilkas revision helst bör ske vid viss tid, kan det blifva rätt svårt att på ett planmässigt sätt företaga de för revisionerna nödvändiga resorna i vårt vidsträckta land. På grund af hvad jag så- lunda framhållit, får jag föreslå, att nya fasta tillväxtytor endast utläg- gas så småningom. För den närmaste tiden torde det vara önskvärdt att erhålla några flera ytor i såväl gran- som björk- och ekskogar. De se- Tab. 2. Sammanställning öfver skogsafdelningens försöksfält t. o. m. år 19011. I Norrland | Svea- och | | Götaland, utom | Summa och Dalarna Hufvudsakligt ändamål I RREs Dalarna. po | antal | areal | antal | areal | antal | areal | | afd. bar afd. har afd har | | | Tillväxtundersökningar, hufvudsakligen för | studier af: olika SKOgStyPer....«.s.sssec ss ace | Sö Ör 2001-6559 23 6,84 Tillväxtundersökningar, hufvudsakligen för | upprättande af erfarenhetstabeller ......... | 35 7395 39 9,64 74 17659 OKT OSS SKE a Ro aa bl out 20 4,55 59 14,31 79 19,06 | Föryngringsförsök (för naturlig föryngring)| 7,81 — — 31 7,81 Såddförsök med olika frömängd, delvis sam- UCS tNPTOVEDLENSfÖTSOIK ess. br sees dee 109 3,98 54 NE 163 | 6,09 Proveniensförsök (hufvudsakligen plantering)| 210 ' 13,6r 60 5,59 270 | 19,20 | Planteringsförsök å olika förband | 3 1,00 34 124840 | 37 | 53584 Kulturförsök å mossar och hedar samt göd-| | DO SO STÖXSO RIE Nar fele te fel (hole au SSA elares aja a eee sjalen adel 23 4354 1,38 29 5592 Kulturförsök å ljunghedar | = = 71 19,04 | I 19.04 Försök med främmande trädslag (å ljung- | Near ASe SÖTE DK SNTAG EE -ceo oc so ser renen en | II I,6r | 22 4539 33 6500 | Summa 445 | 45,80 | 365 75,59 810 | 121,39 | Utsatta och reserverade, men ej behandlade VE TES EE rn a RN sill ärla era Röd ale nja Sr SR fe AE 67 0,63 7/ 1,30 | 14 1,93 | nare af mera internationellt intresse, då det ifrågasatts, att skogsförsöks- anstalternas internationella förening skulle utgifva en samlad studie af bl. a. ekskogens växt i Europa. Af de vid tillväxt- och gallringsytorna uppmätta profstammarna har flertalet tallstammar särskildt bearbetats i den af jägmästare MAASS på grund af K. Domänstyrelsens förordnande utarbetade studien öfver kubik- innehållet och formen hos tallen i Sverige jämte härtill hörande massa- tabeller. Skogsförsöksanstaltens t. o. m. år 1911 upparbetade och inregistre- rade profstamsmaterial omfattar: 885 REHOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS VERKSAMHET. Trädslag Antal träd Trädslag Antal träd GENT ÄN ER be Re SRA Br af 3,143 IE) SER RE Rocd 30 Stal... IA SA40 ASP ret or Eäklsr sr BANKER 24 PJOTR URANUS LAS 320 ANNDOK: oss decs diss 14 (fel SSL RTR SME T0212 ask 2 ek. AT | 9 0 TERES ERS EER soburinpod 2 5,049 Af dessa profträd äro dessutom 191 stycken undersökta genom full- ständig stamanalys. 3. Försök för naturlig föryngring. Undersökningarna i hithörande frågor afsågo till en början utförande af föryngringsåtgärder i timmerblädningsskogar i Norrland och Dalarna, hvilka åtgärder i den mån som botaniska afdelningens undersökningar af försumpad skogsmark fortginge, äfven skulle omfatta sådan mark. I an- slutning härtill utlades under anstaltens första 3-årsperiod 31 st. olika stora ytor i hufvudsakligen granskog, och marken bereddes på olika sätt, hvarefter naturlig föryngring skulle inväntas. En af dessa serier har senare reviderats. Vid sista 3-årsmötet ändrades programmet något, i det att först sedan föryngringsproblemet kritiskt studerats och därvid vunnits nödig klarhet för att kunna anordna systematiska försök härom, skulle försöksytor i sådant syfte utläggas. Flertalet af de förberedande studier, som Skogsförsöksanstalten härmed afsett, tillkommer närmast den botaniska afdelningen att utreda och har den på så sätt behandlat för- yngringsfrågan å tallhedar i Norrland och afser sedan att upptaga frå- gan om föryngringsmöjligheterna i de norrländska granskogarna. — Skogsafdelningen har däremot påbörjat en undersökning öfver resultatet af äldre markberedningsåtgärder i Norrland, och har afdelningens assis- tent i sådant syfte under sistlidne sommar besökt några föryngringsfält i öfre Norrland. Dessa undersökningar torde böra något fortsättas, ehuru ej så stora positiva resultat kunna påvisas. Det möter också på grund af bristen på beståndshistorik å reviren svårigheter att få reda på, huru och hvar vissa åtgärder blifvit verkställda. I detta sammanhang torde böra öfvervägas, om ej under skogsaf- delningens ledning borde utföras vissa föryngringsförsök genom blädning äfven i mellersta Sverige, t. ex. i Bergslagstrakterna. Om det ifråga- satta köpet af Alkvetterns skogar kommer till stånd, kunna särskildt lämpliga områden för dylika försök därstädes erhållas. Härvid torde sär- skildt de moderna af WAGNER tillämpade huggningsmetoderna böra II. SKOGSAFDELNINGEN. 89 pröfvas, då dessa synas öfver snart sagdt hela Europa göra sitt segertåg med undanträngande af luckhuggningen. Beträffande föryngringsfrågan på utdikade mossar torde i detta sam- manhang böra framhållas, att förre dikningsledaren, jägmästaren HJ. SYLVÉN tagit initiativ till utförande af sådana redan år 1908 och 1909. Sedermera förordnade Domänstyrelsen honom att efter samråd med Skogsförsöksanstaltens föreståndare verkställa en del kulturförsök å Älf- dalens kronopark. Dessa påbörjades i större skala våren 1910 med plantering af 1-årig tall med olika planteringsmetoder å mindre, till olika torfskiktstyper förlagda profytor och på hösten samma år planterades delvis en 2,28 har stor sammanhängande profyta af i möjligaste mån likartad torfsammansättning och uttorkningsgrad. Kulturarbetena, som fortsattes år 1911, visade till en början mycket lofvande resultat, men hafva lidit afsevärdt under den sista torra sommaren. 4. Försökskulturer å ljunghedar. Under 3-årsperioden har mindre uppmärksamhet kunnat ägnas åt denna fråga, än som var försöksanstaltens afsikt, när senaste program- met upprättades. Det har nämligen vållat svårigheter att så ordna re- sorna, att föreståndaren och botanisten kunnat göra de gemensamma studier och undersökningar, som afsetts. Den förres tid har varit strängt upptagen med revisioner af gallrings- och tillväxtytor och den senare med ett flertal undersökningar, hufvudsakligen i Norrland. Under nästa sommar torde dock bli tillfälle för oss att företaga de planerade under- sökningarna, hvarefter under den kommande 3-årsperioden kan utarbe- tas en allsidig redogörelse för ljunghedarna med utredning rörande för dem lämpligaste trädslag m. m. Under den gångna perioden har däremot skogsafdelningens assistent bearbetat och publicerat de af honom år 1908 reviderade äldre på Do- mänstyrelsens initiativ utförda försökssådderna å ljunghedar. 5. Kulturer i olika förband. I enlighet med ett år 1906 utsändt cirkulär från försöksanstalten, ha några revirförvaltare benäget utfört ett flertal planterings- eller sådd- serier i olika förband, och ha dessa inregistrerats bland försöksanstal- tens ytor (se sid. 15). Dessutom har skogsafdelningen med hjälp från skogsskolan i Bispgården utsatt 3 ytor, som planterats på 1, 2 och 3 meters förband. Ytterligare några sådana serier böra komma till utfö- rande i Norrland, när lämpligt plantmaterial och lämpliga hyggen med likformig mark förefinnes. Skogsvårdsföreningens tidskrift, Fackafdelningen 1912. G. got REDOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS VERKSAMHET. 6. Frågan om lämpligheten af att i landets skogar uppdraga främmande skogsträd. Denna utredning skulle under den gångna tre-årsperioden inskrän- kas till hufvudsakligen en statistisk utredning angående hittills gjorda acklimatiseringsförsök, hvarjämte äfven kulturförsök kunde äga rum, då hemorten vore fullt känd för det frö, som användes, För den statis- tiska utredningen hade redan år 1908 utsändts cirkulär, hufvudsakligen till skogstjänstemännen. Härefter utgingo 1909 ånyo cirkulär i frågan till den större allmänheten med begäran om upplysningar härutinnan. Vid ett preliminärt ordnande af svaren, visade sig likväl, att något be- stämdt omdöme om vissa trädarters möjligheter att trifvas i vårt land ej kunde ges, utan att bearbetaren af materialet själf blefve i tillfälle att se en större del af försökskulturerna. Därför har också afdelnin- gens tjänstemän under sommarresorna i förbigående ägnat någon upp- märksamhet häråt. Lämpligast torde den ifrågasatta utredningen ske ge- nom att några af de viktigaste utländska trädslagen först behandlas, och ha i sådant syfte lärkträden upptagits till bearbetning och några profytor hafva också utlagts i dylika bestånd. Sedan ytterligare några sådana uppskattats, torde en redogörelse för lärkträdens utvecklingsmöjligheter i vårt land kunna ske. Härefter torde silfvergranen och douglasgranen böra underkastas en liknande utredning. Med den värdefulla ameri- kanska lärken (Larix occidentalis) ha dessutom verkställts direkta plan- teringsförsök med plantor, hvilka uppdragits af frö, som försöksanstalten erhållit i gåfva af skogsbotaniska afdelningen vid universitetet i Cambridge. 4 ytor hafva med hjälp af vederbörande skogsförvaltare planterats vid Bisp- gården, Bjurfors, Gammelkroppa och Omberg. Vidare har försöksanstal- ten som gåfva erhållit cederfrö från Libanon af grosshandlare LIDBÄCK, samt ett större parti plantor af olika barrträdsarter af tyska dendrolo- giska sällskapet. Tillsvidare ha dessa utsatts i plantskolor vid Olle- stad i Västergötland. 7. Undersökning af s. k. tyska tall- och granbestånd. Den utredning som skogsafdelningen skulle verkställa om i Sverige förekommande bestånd af tall och gran, uppdragna utaf frö af ut- ländsk, företrädesvis tysk härstamning, har verkställts af afdelningens assistent, som författat en afhandling häröfver, hvilken föreligger i kor- rektur. Äfven om en sådan utredning ej kunnat bringa så mycket nytt i dagen för svenska skogsmän, så blir den dock gifvetvis ett beaktans- värdt bidrag till den i alla land pågående forskningen i proveniensfrå- gan och således af visst internationellt intresse. På grund af svårigheten II, - SKOGSAFDELNINGEN. 91 » att fastställa fröproveniensen hos äldre befintliga bestånd har något afgö- rande omdöme om granbestånd af utländsk härkomst emellertid ej kun- nat fällas. Jag får därför föreslå, att ett par försöksserier anläggas och plan- teras med granplantor af känd utländsk hemort, hvilka i en framtid kunna lämna säkra uppgifter om exempelvis den tyska granens framtid i landet. Ofta nödgas man nämligen nu använda tyskt granfrö hos oss, och därför har det en stor betydelse att få den tyska granens utveck- lingsmöjligheter hos oss fullt utredda. 8. Skogsfröfrågan. Såsom en annan ny utredning upptogs i senaste 3-årsprogrammet, att frågan om barrträdsfröet, särskildt med afseende på Norrland, skulle underkastas en så vidt möjligt kritisk och allsidig utredning. Dessa för- sök skulle dels omfatta åtgärder för att i orten öka fröproduktionen, dels ock försök med förflyttning af frö från sydligare trakter i landet, där fröproduktionen är mera rik. För att söka lösa frågan från den förra utgångspunkten utsände skogsafdelningen cirkulär för att få upplysningar om hvar särskildt rika och ofta kottebärande bestånd iakttagits. Några af dessa bestånd ha sedermera besökts af botaniska afdelningens assistent för iakttagelser. Några särskilda åtgärder för att öka vissa bestånds kottproduktion, så- som gallringar o. dyl., ha ej hunnit vidtagas. I enlighet med senare alternativet ha omfattande planteringsförsök utförts på flera ställen i Norrland. Frö har insamlats från 24 skilda skogstrakter i norrländska kustområdet samt från mellersta Sverige ned till Småland. Fröet har utsåtts i plantskolor i Ockelbo, Särna, Bispgår- den, Renålandet, Hällnäs, Alträsk och Gällivare. Plantorna hafva såsom två-åriga utsatts å tillsammans 183 afdelningar med en sammanlagd areal af 12,; hektar. Dessutom finnes plantmaterial för ytterligare en försöks- serie vid Gällivare och en å Alträsk kronopark. Nödigt antal plantor har vidare omskolats för att användas till hjälpkulturer i år. När dessa nya fält blifvit anlagda 1912, skulle dessa svenska proveniensförsök omfatta en areal af 15 hektar, som blir fullt tillräckligt för att bedöma denna viktiga fråga. Af ett visst intresse vore däremot, om liknande serier anlades för studiet af den svenska granens proveniens, men vågar jag ej föreslå detta för nästa 3-årsperiod, då försöksanstaltens arbetsprogram ändå blir myc- ket omfattande. Som en förberedande undersökning för skogsfröfrågan, har förestån- g2 REDOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS VERKSAMHET. daren verkställt och nyligen publicerat en utredning om olika metoders betydelse vid undersökning af barrträdsfröets grobarhet. Denna utred- ning torde tydligt ha visat, att de nuvarande kontrollundersökningarna vid frökontrollanstalterna äro långt ifrån nöjaktiga. Senaste skogsvårds- styrelsemötet i dec. 1911 har också framhållit olikformigheterna i de nu- varande - kontrollmetoderna och hos Kungl. Maj:t anhållit om att före- skrifter om mera detaljerade, likformiga undersökningsmetoder rörande analysering af skogsfrö utfärdas för de med statsmedel understödda frökontrollanstalterna. Denna skrifvelse från skogsvårdsstyrelsemötet har blifvit remitterad till skogsförsöksanstalten. Som jag redan i den förut- nämnda uppsatsen framhållit, torde denna viktiga fråga ej kunna lösas på det ifrågasatta sättet, hvilket äfven framhölls under diskussionen å skogsvårdsstyrelsemötet. Tekniken för analysundersökningar af skogsfrö är ej så utbildad, att lämpliga och betryggande föreskrifter torde kunna lämnas, och äfven om så vore fallet, komme risken af olikformiga gro- ningsresultat ändå att kvarstå, då analyseringen sker af olika personer och af på olika sätt utrustade anstalter. Enda praktiska lösningen sy- nes mig därför vara, att skogsfrökontrollen centraliseras till en eller några få anstalter under Skogsförsöksanstaltens inspektion. Rörande insamling och klängning af kott m. m. gjorde skogsvårds- styrelsemötet äfven ett uttalande, i det det ingick till Kungl. Domän- styrelsen med följande skrifvelse: »Genom tillkomsten af lagen angående vård af enskildes skogar har skogsodlingen i landet ökats i synnerligen hög grad, och det är en bju- dande nödvändighet att allt göres för att resultatet af denna skogsodling i framtiden måtte motsvara förväntningarna. Hvad som då i främsta rummet är att tillse är gifvetvis att fullgodt skogsfrö användes. Det synes emellertid skogsvårdsstyrelsernas ombudsmöte, som om denna sak icke blifvit i tillfredsställande grad uppmärksammad. Nöjaktig utredning saknas i hvad grad fröets grobarhet och energi samt senare trädets stamform och tillväxtförmåga röna inflytande af ti- den, vid hvilken insamling af kottarna skett. Skogsvårdsstyrelsernas möte vågar därför vördsamt hemställa, att Kungl. Domänstyrelsen ville uppdraga åt Statens Skogsförsöks- anstalt att så snart sig göra låter verkställa utredning i nu berörda hän- seende samt i den mån resultat erhålles, skogsvårdsstyrelserna måtte be- redas tillfälle att därom få kännedom.» På denna skrifvelse, som domänstyrelsen remitterade till skogsförsöks- anstalten, afläts följande svar från försöksanstalten: II, - SKOGSAFDELNINGEN. g3” » Tidigare af enskilda skogsmän utförda smärre undersökningar rör- ande kottinsamlingstiden, synes hafva visat, att det bästa fröet erhålles af kott, som insamlats sent på vintern eller våren, och i någon mån torde äfven öfrig erfarenhet bestyrkt denna iakttagelse. Däremot torde det vara synnerligen viktigt, att omfattande under- sökningar blifva utförda för att utröna — då nu konkurrensen om kott blifvit mycket stor — vid hvilken tid kott tidigast kan insamlas i olika trakter af landet och ändå lämna god frövara. För denna utredning fordras att under år, då god kottillgång finnes, kott insamlas i olika trakter af landet och af vissa träd vid vissa be- stämda mellantider, t. ex. en gång i månaden under tiden oktober— april. En del af dessa kottprof böra klängas omedelbart, en annan del af desamma förvaras för att klängas sedermera på sommaren. Ett myc- ket stort antal prof behöfver sålunda klängas under lika förhållanden. Någon lokal eller något rum härför disponerar icke Skogsförsöks- anstalten, och statens fröklängningsanstalter kunna svårligen användas för klängning af ett så stort antal små prof, frånsedt de olägenheter som skulle uppstå om en tjänsteman vid försöksanstalten måste resa bort på bestämd tid hvarje månad för att utföra klängningen. Det är däremot föreslaget, att redan från början inreda ett särskildt klängrum för dylika undersökningar i den planerade nya institutionsbyggnaden. Sedermera måste fröets grobarhet pröfvas, för hvilket kräfves en hel del goda och stora groningsapparater. Groningsundersökningarna behöfva utföras synnerligen omsorgsfullt, hvartill Skogsförsöksanstalten nu saknar resurser, hvilket också torde tydligt framgå af den utredning i frågan, jag nyligen verkställt och hvaraf ett separat bifogas. I den föreslagna institutionsbyggnaden skulle däremot komma att inredas rum för grobar- hetsundersökningar af ett stort antal prof samtidigt. Slutligen behöfver det erhållna fröet utsås i en plantskola, där de uppkomna plantorna dag- ligen kunna observeras under våren. Detta torde endast kunna ske vid den kring den föreslagna institutionsbyggnaden härför afsedda träd- gården. Emellertid delar Skogsförsöksanstalten den af skogsvårdsstyrelsernas möte uttalade uppfattningen, att en fullständig utredning i denna sak är för vårt lands skogsvård ytterst viktig och därför bör snarast verkställas. Jag får därför vördsammast föreslå — då man kan ha anledning för- moda att skogsundervisningsfrågan och den därmed i samband stående frågan om uppförande af en institutionsbyggnad för Skogsförsöksanstal- ten skall komma att af Kungl. Maj:t framläggas för 1912 års riksdag — att Kungl. Styrelsen ville omedelbart ingå till Kungl. Maj:t med fram- ställning, att uppförandet af Skogsförsöksanstaltens nya byggnad måtte 94" REDOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS VERKSAMHET. påskyndas därigenom att Kungl. Maj:t ville begära medel till dess byg- gande att förskottsvis förskjutas redan under år 1912 för att de i denna skrifvelse åsyftade synnerligen viktiga undersökningarna snarast må kunna utföras.» Skogsförsöksanstalten kan ej beräkna att få inflytta i sin nya in- stitutionsbyggnad förrän tidigast hösten 1914. Först då kunna de ifråga- varande undersökningar påbörjas — helst som efter allt att döma, vi också det året hafva rikt kottår för tallen. Bland smärre undersökningar rörande skogsfröfrågan, som kunna utan större kostnad och arbete nu sättas i gång, är också en utredning om det norrländska skogsfröets markgroningsprocent och detta frös eftergro- ning i marken, d. v. s. en utredning om fröets förmåga att ligga öfver en eller flera vegetationsperioder för att först därefter gro. I samband med skogsfröfrågan må ock omnämnas att afdelningen för hvarje år bearbetadt kronojägarnas rapporter om kott- och frötill- gången. Från flera skogsvårdsstyrelser ha uttalats önskemål att dessa bearbetningar må föreligga färdiga före 1 december. Arbetet med be- arbetningen har därför fått forceras starkt under de ofta få dagar som härför stått till buds. Jag vågar därför föreslå, om ej K. Domänsty- relsen ville taga i öfvervägande att infordra dessa kronojägarnas rappor- ter senast till den 1 oktober. Nu skola de som bekant först vara inne i Domänstyrelsen den 1 november, men flera rapporter inkomma åtskilliga dagar senare. Jag får således föreslå, att skogsfröfrågan fortfarande må utgöra en af de viktigaste undersökningsserierna för skogsafdelningen och att pro- grammet så småningom utvidgas så som jag ofvan framhållit. 9. Undersökningar rörande lämpligaste sådd= och planteringstid i Norrland. Som en ny fråga att upptagas på afdelningens program, får jag föreslå att systematiska undersökningar utföras för att utreda den ganska brännande frågan om höst- eller vårsådd och höst- och vårplantering är att föredraga i Norrland. Frånsedt kostnadsfrågan är det gifvetvis ne- derbördsförhållandena, som härvid bli rätt afgörande, hvarför försöken böra utföras på ett par, tre ställen, ett flertal, t. ex. 10 år i följd. Just af denna anledning torde dessa undersökningar snarast böra påbörjas, så att påtagliga resultat må föreligga inom en ej alltför aflägsen tid, då kulturer i Norrland numera börja vidtagas i allt större utsträckning. II. . SKOGSAFDELNINGEN. 95" Fotografisamlingen. Under 3-årsperioden har skogsafdelningen sträfvat att så mycket som möjligt utvidga sin förut rätt rika samling negativ öfver skogsbe- stånd m. m. Äfven har afdelningen fått mottaga en del värdefulla skogs- bilder såsom gåfva af intresserade skogsmän, och ha dessa gåfvor in- förlifvats med samlingen, öfver hvilken upprättats en fullständig lapp- katalog. Samlingen omfattar f. n. 1,085 nummer, däraf 17 i format 8 Xx 8, OR SEAO ET LASS ASSA TO 0501 St KI RS TSL OCH I TAASE: 15) 2 40. Af dessa bilder ha omkring 150 st. reproducerats i olika in- och utlandska tidskrifter och omkring 50 negativ har afdelningen ställt till disposition åt skogsmän, som däraf låtit förfärdiga skioptikonbilder. Utgifna skrifter. Uti »Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt» hafva under 3-årsperioden publice- rats följande uppsatser, som utarbetats vid skogsförsöksanstalten, ALEX. MaaAss: Berättelse rörande skogsafdelningens verksamhet åren 19002—1908. —- Tillgångar på tall- och grankott i Sverige hösten 1908. — Kubikinnehållet och formen hos tallen i Sverige. Erfarenhetstabeller för tallen. Ett bidrag till kännedomen om normala tallbestånd. GUNNAR SCHOYTTE: Förslag till program för undersökningar vid skogsafdelningen af Statens Skogsförsöksanstalt åren 1909—1911. — Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksanstalt under år 1909, I Skogs- afdelningen. Skogsträdens frösättning hösten 1909. Om färgning af skogsfrö i syfte att utmärka utländsk vara, Skogsträdens frösättning hösten 1910. Om betydelsen af fröets hemort och moderträdets ålder vid tallkultur. Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksanstalt 1910, I Skogsafdelningen. Skogsträdens frösättning hösten I911. Om olika metoders betydelse vid undersökning af barrträdsfrös grobarhet. EpvarRpD WiBECK: Bokskogen inom Östbo och Västbo härad af Småland. Ett bidrag till Sveriges skogshistoria. — Om ljungbränning för skogskultur. HARAR + + Dessutom ha afdelningens tjänstemän under 3-årsperioden publicerat följande större eller mindre arbeten — notiser och litteraturreferat ej medräknade — som röra skogshus- hållningen och därmed närstående ämnen: GUNNAR SCHOTTE: Godt tallfrö i Norrland innevarande år. Skogsv. tidskr. 1909. — Samla tallkott innevarande vinter. Skogsv. tidskr. 1909. — G. W. Wilke. Nekrolog. Skogsv. tidskr. 1909. — Förteckning öfver under år 1908 utgifven skogslitteratur. Skogsv. tidskr. 1909. —— Verzeichnis der Versuchsflächen, welche 15. Juli 1909 in Jönåkers häradsallmänning besichtigt werden sollen. Stockholm 1909. Några danska ekskogar. Skogsv. tidskr. 1909. — En vällyckad tallsådd i Norrbotten. Skogsv. tidskr. 1910. — Till Tiveden och Hasselfors. Skogsvårdsföreningens exkursion 1909. Skogsv. tidskr. 1910. — AA. Th. Carlheim-Gyllensköld. Nekrolog. Skogsv. tidskr, 1910. 96 REDOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS VERKSAMHET. GUNNAR ScCHOTTE: Carl Nordenfalk. Nekrolog. Skogsv. tidskr. 1910. —— Förteckning öfver under år 1909 utgifven skogslitteratur. Skogsv. tidskr. 1910. — En ovanligt rakstammig, fristående ek. Skogsv. tidskr. 1911. — Krokfjällskottar hos granen. Skogsv. tidskr. 1911, — Hiinis höjdmätare, Skogsv. tidskr. 1911. — Förteckning öfver skogslitteratur, som utgifvits under år 1910. Skogsv. tidskr. 1911. — Ostpreussens skogar. Från Skogsvårdsföreningens exkursion 1910. Skogsv. tidskr. 1911. — Om betydelsen af fröets hemort och moderträdets ålder vid tallkultur. Skogvaktaren 1911. !. — Resultatet af kronojägarnas rapporter om frötillgången hösten 1910. Årsskrift från Föreningen för skogsvård i Norrland 1911. — Statens skogsförsöksanstalts kollektivutställning. (Afd. II i specialkatalog öfver statens skogsväsendes i Bergslagsdistriktet, Statens Skogsförsöksanstalts och Kungl. Skogsinstitutets skogsutställningar vid 21:a allmänna svenska landtbruksmötet.) Örebro 1911. — Skogs- och jaktutställningen vid 21:a allmänna svenska landtbruksmötet i Örebro. Skogsv. tidskr. 1911. — Norrländska tallfröets grobarhet år 1911. Skogsv. tidskr. 1911. EDVARD WiBECK: Extra ordinarie-system eller revirdelning? Skogsv. tidskr. 1909. Om sambandet mellan fröets beskaffenhet samt återväxtens mängd och fördelning vid gruppsådd. Skogsv. tidskr. 1910. — Knoppskyddaren »Krone» med framgång försökt i Sverige. Skogsv. tidskr, 1911. — En ståtlig en. Skogsv. tidskr. 1911. — Försök med rutsådd å Grönsinka kronopark. Tillägg. Skogsv. tidskr. 1911. Förslag till afdelningens arbeten under kommande treårsperiod. Med stöd af hvad jag ofvan anfört föreslås sålunda vördsamt att afdelningens arbeten må under perioden 1912—1914 omfatta följande frågor: 1) Befintliga ytor för gallring och ljushuggning bearbetas fortfarande samt kompletteras, där så ske kan, med starkare gallringsgrader. 2) Förut anlagda försöksytor för undersökningar om tillväxten i rena bestånd behandlas fortfarande, hvarvid dock ytor med svag låggallring i allmänhet omföras till stark låggallring. Nya ytor anläggas i mån tiden tillåter uti gran-, björk- och ekbestånd, hvarjämte tillfälliga ytor fortfarande upptaxeras för att utgöra exempel på skilda skogssamhällens beskaffenhet. 3) Föryngringsfrågan studeras, hvarvid äldre markberedningsåtgärder i Norrland undersökas. Föryngringshuggningar medelst blädning, särskildt efter WAGNERS metod, utföras å härför lämplig skog. | 4) Sydvästra Sveriges ljunghedar studeras tillsammans med botaniska afdelningen och därå befintliga kulturförsök revideras allt i syfte att före- bringa en allsidig utredning öfver ljunghedarna och deras återodling med lämpligaste trädslag. 5) Kulturförsök med tall och gran i olika förband anläggas fort- farande, särskildt i Norrland. 6) Frågan om lämpligheten af att i landets skogar uppdraga främ- II, . SKOGSAFDELNINGEN. g7F mande trädslag utredes såtillvida att särskildt lärkträdens utvecklingsmöj- ligheter och tillväxtförhållanden undersökas. 7) Några försöksytor kultiveras med gran från mellan- och syd- europeisk hemort, i syfte att utgöra material för bedömande af frågan om lämpligheten af att i vårt land använda dylikt granfrö. 8) Frågan om barrträdsfröet underkastas fortfarande en så vidt möj- ligt kritisk och allsidig utredning på sätt som närmare här ofvan an- gifvits. 9) Undersökningar verkställas för att utreda lämpligaste sådd- och planteringstiden i Norrland. 10) Härjämte må smärre undersökningar utföras, som kunna före- tagas vid sidan af ofvannämnda större arbeten. Stockholm den 9 februari 1912. GUNNAR SCHOTTE. HI. Berättelse öfver den botaniska afdelningens verksamhet under treårsperioden 1909—1911 jämte förslag till program. I enlighet med $ 9 i den af Kungl. Maj:t den 18 december 1908 utfärdade instruktionen för Statens Skogsförsöksanstalt får jag härmed vördsamt afgifva följande berättelse angående verksamheten vid den botaniska afdelningen under åren 1909—1911. Den här följande berättelsen följer i det närmaste det för afdel- ningen fastställda programmet. I. Skogstyperna. I den för åren 1906—1908 afgifna treårsberättelsen framhölls be- tydelsen af att söka ernå en närmare kännedom om de olika skogs- typernas produktionsförmåga och utbredning inom landet. Det skulle nämligen kunna tänkas, att en på botaniska karaktärer grundad skogstypsindelning kunde få en särskild betydelse för den i praktiskt hänseende viktiga markboniteringen. Som bekant stöter markboniteringen ännu på många och högst betydande svårigheter och blir i många hänseenden beroende af förrätt- ningsmännens subjektiva uppfattning. För skogshushållningens rationella 98 REDOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS VERKSAMHET. utveckling skulle det otvifvelaktigt vara af en mycket stor betydelse att erhålla mera objektiva markboniteingsmetoder, än de hittills använda. Det är nämligen icke alltid tillräckligt att för detta ändamål begagna sig af skogens beskaffenhet eller höjd, då höjdtillväxten på grund af be- ståndets behandling, olämpligt trädslag etc. ej alltid motsvarar markens produktionsförmåga. I Finland har A. K. CAJANDER tagit till orda för att använda en på botaniska karaktärer grundad skogstypsindelning såsom norm vid boni- teringen och anser sig därigenom komma ifrån en del svårigheter, som vidlåda den hittills brukliga metoden. När det gäller de mera extremt skilda skogstyperna såsom å ena sidan de örtrika med mera mullartad humus, å andra sidan de mera hedartade med mycket ringa humus, går anstaltens hittillsvarande erfarenhet i den riktningen, att en sådan skogs- typsindelning ganska väl motsvarar markslag af olika bonitet och skogar af olika produktionsförmåga. Svårigheten ligger emellertid i att få en dylik bonitetsindelning användbar på den stora hufvudmassan af våra skogar, våra mossrika tall- och granskogar. Som bekant äro blåbär och lingon karaktärsväxter i dessa skogar. Redan ALB. NILSSON framhåller i sin uppsats »Svenska växtsamhällen» i Tidskrift för skogshushållning årg. 30, Stockholm 1902, att blåbäret antyder en bättre mark än lingonet. Denna tanke har vidare utvecklats af CAJANDER, som urskiljer en blå- bärstyp, en lingontyp och en ljungtyp. Blåbärstypen representerar bland dessa den högsta, ljungtypen den lägsta boniteten. En gransk- ning af de af skogsafdelningen utlagda och af A. MAASS beskrifna prof- ytorna för upprättande af erfarenhetstabeller öfver tallen gifver visser- ligen vid handen, att blåbärsriset i genomsnitt angifver bättre mark än lingonriset. Variationen med hänsyn till boniteten är dock inom hvarje typ så stor, att en bonitetsindelning på denna grund är förbunden med betydande svårigheter och svagheter. Då det emellertid synes mig vara af vikt att genom ytterligare undersökningar pröfva den af CAJANDER föreslagna boniteringsmetoden, så får jag föreslå att vid utläggande af såväl tillfälliga som fasta prof- ytor, där beståndets virkesmassa, ålder och tillväxt bestämmas, mera uppmärksamhet riktas åt denna fråga än förut, och att vid revision af gamla profytor anteckningarna om markvegetationen kompletteras, hvar- jämte dess förändringar efter gallringar närmare undersökas. För en mera exakt bestämning af växternas frekvensgrader får jag föreslå, att den af RAUNKIAER utarbetade metoden pröfvas. Under sina resor böra tjänstemännen vid den botaniska afdelningen för detta ändamål besöka skogsafdelningens profytor, när så kan ske utan några större kostnader. III. BOTANISKA AFDELNINGEN. 99" Äfven om man ej kan vänta, att markvegetationen skall gifva en fullt tillfredsställande grund för åtskiljande af olika boniteter, kan den dock otvifvelaktigt många gånger gifva en ganska god ledning. Hvad för öfrigt afdelningens undersökningar på detta område vid- kommer, kan anföras, att botanisten under en resa i Värmland hösten 1909 gjorde en del studier öfver skogstyperna i detta landskap, och att vid försökstaxeringen af Värmlands läns skogar ett urskiljande af olika skogstyper ägt rum. För att belysa skogstypernas produktionsförmåga har skogsafdel- ningen utlagt åtskilliga tillfälliga profytor i olika skogstyper, och får jag i detta afseende hänvisa till redogörelsen för skogsafdelningen. Emellertid torde alltjämt den viktigaste uppgiften vara att studera markbetäckningens inflytande på skogens föryngring, dess beroende af skogsbrukssättet och dess inverkan på marken och dess produktions- förmåga. I många afseenden har afdelningen sökt att inrikta sina under- sökningar på dessa frågor, som nära sammanhänga med humustäckets beskaffenhet, undersökningar, hvilka äro förknippade med åtskilliga svårigheter och därför kräfva lång tid. Hittills ha afdelningens arbeten på detta område koncentrerat sig på tvenne skogstyper, nämligen tall- hedar och försumpade granskogar. 2. Tallhedarnas föryngringssvårigheter. Under den förflutna treårsperioden har från afdelningen publicerats en afhandling om markens fysikaliska beskaffenhet och om vattentill- gången i svårföryngrade tallhedar. Dessa undersökningar utfördes i en tallhed på sand. Det hade ursprungligen varit meningen att utföra liknande studier äfven i tallhedar på moränjord, men då dylika undersök- ningar måste utföras under en längre torrtid för att bli fullt bevisande, har jag på grund af resor för undersökningar ej haft tillfälle att under den förflutna treårsperioden igångsätta de tillämnade observationerna. De vid afdelningen bedrifna undersökningarna ha emellertid sökt utreda den olika beskaffenheten hos humustäcket på de kala och på de bevuxna partierna i de svårföryngrade tallhedarna. Humustäcket har bl. a. den betydelsen i skogsmarken, att det inne- håller ett större eller mindre förråd af kväfve, som så småningom i den ena eller andra formen kommer växterna till godo. Humustäckets värde i detta afseende beror emellertid icke på kväfveförrådets storlek utan på den omständigheten, om kväfveföreningarna kunna upptagas af växternas rötter eller ej. Upprepade och noggranna undersökningar ha visat, att i humustäcket på våra tallhedar aldrig bildas ammoniak eller salpeter- syra, utan att de befintliga kväfveföreningarna ha en mera komplicerad I00F REDOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS VERKSAMHET. sammansättning. Å andra sidan är det genom MÖLLERS undersökningar konstateradt, att tallen kan tillgodogöra sig det kväfve, som finns i ett råhumustäcke. För att utröna, om kväfvet är bundet på olika sätt i de olika humusformerna på tallhedarna, ha vid afdelningen utförts om- fattande undersökningar öfver kväfveföreningarnas löslighet i vatten. Det har därvid visat sig, att kväfvet i humustäcket på de kala fälten är vida mer svårlösligt än kväfvet i humustäcket under växande skog, och att vid förmultning kväfve till större mängd lösliggöres i humus- täcket på de bevuxna ställena än på de kala fälten. De vid undersök- ningen använda humusprofven ha tagits på tre skilda ställen i Norrland, nämligen å försöksfältet vid Fagerheden, å ett nyanlagdt försöksfält på kronoparken Östra Jörnsmarken i Jörns revir samt på en svårföryngrad tallhed ej långt från Bispgården i östra Jämtland. Humusprofven från dessa olika ställen ha lämnat ett öfverensstämmande resultat. Vidare har det visat sig, att den procentiska mängden af i vatten lösligt kväfve ökas, när tallen växer upp, så att den beskuggar marken, d. v. s. ungefär samtidigt med att tallen börjar att visa en lifligare höjdtill- växt än förut. För att närmare söka utreda beskaffenheten af de kemiska omsätt- ningar, som äga rum i humustäcket, har syreförbrukningen i olika humus- former undersökts. Äfven i detta afseende ha erhållits öfverensstäm- mande, men högst märkliga och intressanta resultat. Det är emellertid ännu för tidigt att redogöra för dessa. I samband med undersökningarna öfver humustäcket ha utförts ana- lyser öfver den lösliga mängden mineralämnen i olika delar af hedarna. Humustäckets olika beskaffenhet på olika platser i tallhedarna har gifvit normen för anläggande af försöksfält för utpröfvandet af lämpliga kul- turmetoder. För att redan från början förse de unga tallplantorna med ett någorlunda lättillgängligt kväfveförråd har torf användts som gödselmedel. Noggrant utmätta torfkvantiteter ha tillsatts hvarje sådd- grop. Kvantiteterna ha i de olika serierna växlat mellan 2 och 10 liter. Då emellertid torfven alltid kommer att påverka såväl markens vattenkapacitet som den kapillära ledningsförmågan, har torfven i som- liga serier blandats med mineraljorden, i andra inlagts såsom en klump för sig, antingen i botten af såddgropen eller ock vid dess ena ända, ibland i bägge ändarna. Försöken afse sålunda att utröna dels den kvantitet torf, som lämpligen bör användas, dels ock det lämpligaste sättet för torftillförseln. Tvenne sådana försöksfält äro anlagda, det ena å Fagerheden i Piteå revir, det andra å krpk. Östra Jörnsmarken i Jörns revir. Det förra anlades sommaren 1909, det andra sommaren 1911. Försöksfälten ha en storlek af o,6—1 har och innefatta hvardera 10 å III. BOTANISKA AFDELNINGEN. 1017 12 olika försöksserier. Plantorna å försökstältet vid Fagerheden ha visat sig på ett utmärkt sätt uthärda såväl den torra sensommaren 1910 (augusti månad 4,6 mm, nederbörd) som den torra maj månad 1911 (maj månad 9,: mm.). Orsaken till att så små torf kvantiteter användts vid kulturerna ligger däri, att den hufvudsakliga svårigheten för plantornas utveckling förefinnes i ungdomen. När beståndet blifvit äldre och börjat att beskugga marken, synas svårigheterna försvinna. Torfgödslingen af- ser sålunda närmast att påskynda plantornas utveckling under de första kritiska åren. ; De hittills utförda undersökningarna räcka emellertid icke till för en fullt tillfredsställande vetenskaplig förklaring angående föryngringssvårig- heterna å tallhedarna. MHärför fordras ytterligare dels kulturförsök med tallplantor i olika humusformer, dels ock en närmare utredning angående den inverkan, som elden har på näringsomsättningen i marken. Hösten 1911 erhöll anstalten i sin tillärnade försöksträdgård vid Frescati ett lämpligt område för anställande af kulturförsök. Då anstal- ten sålunda nu är bättre utrustad än förut, vill jag föreslå, att kultur- försök med tall i humus af olika slag upptages på programmet för nästa treårsperiod. En undersökning af eldens inverkan har så till vida ett stort in- tresse för denna fråga, att tallen å brända marker ofta redan från bör- jan visar en snabb och hastig utveckling, i motsats till hvad fallet är på tallhedarna. Bränningen utgör ju också ett allmänt användt, men med hänsyn till dess verkan på marken omstridt kulturmedel. En när- mare utredning häraf berör därför praktiska spörsmål af största vikt. Å afdelningen ha redan påbörjats en del försök för att utröna den in- verkan, som upphettning har på den kemiska omsättningen i humus- täcket. Emellertid böra dessa försök kombineras med undersökningar i naturen för att lämna ett fullt tillfredsställande resultat. På grund af de här relaterade undersökningarna får jag föreslå . 1) att undersökningen af humusformernas beskaffenhet å tallhedarna fortsättes så långt nödigt är; 2) att kulturförsök med tall anställas i olika humusformer; 3) att tallplantornas utveckling å de redan anlagda kulturfälten un- dersökes, och att om så visar sig behöfligt, nya försöksfält anläggas; 4) att bränningens inverkan på marken undersökes. I södra Sverige, på Vetterissjöns aflagringar, finnas tallhedar, som visa sig synnerligen svårföryngrade. Redan under första treårsperioden undersöktes dessa, men under den nu förflutna ha några studier där ej kommit till utförande. Då emellertid undersökningarna af Norrlands tallhedar gifvit en hel del nya synpunkter för bekämpandet af föryng- 1027 REDOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS VERKSAMHET. ringssvårigheterna af sydsvenska tallhedar, vill jag föreslå, att äfven dessa blifva föremål för undersökningar under den kommande treårsperioden. 3. Skogarnas försumpning. Dessa undersökningar ha fortgått efter samma plan som under när- mast föregående treårsperiod. Observationerna å försöksfältet vid Rok- liden ha fortgått på samma sätt som förut. Mätningar öfver grund- vattnets stånd i marken ha utförts en gång i veckan ända till och med vinterns inträde år 1911. För att utvidga afdelningens erfarenhet angående vattenförhållan- dena i försumpade granskogar anlades sommaren 1909 ett nytt försöks- fält å kronoparken Kulbäcksliden i Degerfors revir. Detta försöksfält omfattar en areal af 6 har, och 18 brunnar ha där anlagts för observe- randet af grundvattensståndet i marken. Försöksfältet skiljer sig så till vida från det å Rokliden, att det omfattar äfven en del af en stor, å en högplatå belägen myr. Afsikten är också att undersöka myrens in- verkan på vattenförhållandena i nedanför liggande lid. I det väsentliga ha observationerna från båda försöksfälten lämnat samma resultat. Då de emellertid för närvarande äro föremål för en mera genomförd, kri- tisk bearbetning, anser jag det ej vara lämpligt, att nu ingå på en när- mare redogörelse för resultaten. Studierna öfver vattenståndet och vattnets rörelse i försumpad mark skola vidare kompletteras genom undersök- ningar öfver frågan, huruvida det för luften ogenomträngliga torftäcket kan förhindra eller fördröja grundvattnets afrinnande. Apparater för undersökning af denna fråga äro redan iordningställda på anstalten. Gränserna mellan de olika växtsamhällena, som vid försöksfältens anläggande utmärktes med pinnar, ha noga iakttagits under de följande åren, särskildt de Sphagnum-fläckar, som å försöksfältet vid Rokliden ut- märkts för mera speciella iakttagelser. Afverkningens inverkan på hvitmossornas utbredning och på grund- vattensståndet i marken ha studerats på det å Roklidens försöksfält af- verkade skogspartiet. Då emellertid grundvattensståndet att döma efter hittills gjorda observationer antingen icke alls eller endast i obetydlig grad undergått några förändringar, anlades sensommaren 1911 ett nytt försöksfält å Dalkarlsberget vid Lesjöfors i Värmland. På en svagt försumpad lid med synnerligen hårdt packad morän har man där plan- terat ett lärkbestånd, som visar en mycket tillfredsställande utveck- ling. Vid 47 års ålder höll beståndet en kubikmassa af ej mindre än 277 kbm. per har. (Se närmare W. EKMAN Tidskr. för skogshushålln. 1903. s. 142). Rundt omkring beståndet är marken bevuxen med en svagt växtlig gran- III, BOTANISKA AFDELNINGEN, 1037 skog, i markbetäckningen i denna ingår ymnigt med hvitmossor, som dock ej gifvit upphof till någon mäktigare torfbildning. I lärkbeståndet ha hvit- mossorna försvunnit eller inskränkts till smärre fläckar, markbetäckningen utgöres af lärkens barraffall och några få enstaka örter. Detta försöks- fält är afsedt att närmare undersöka, huruvida lärken genom sin i jäm- förelse med granen lifliga transpiration och raska tillväxt förmår sänka grundvattensståndet i marken, och huru den genom sina mer djupgående rötter och sitt rikliga barraffall inverkar på de öfversta jordskiktens be- skaffenhet. De hittills gjorda observationerna synas antyda, att lärken har ett gynnsamt inflytande på markens beskaffenhet. Hvad försumpningsstudierna för öfrigt beträffar, vill jag omnämna, att från afdelningen publicerats en undersökning om vattnets syrehalt och dess inverkan på skogens växtlighet och markens försumpning. De å försöksfälten vid Rokliden och å kronoparken Kulbäcksliden hittills gjorda observationerna äro nu så pass fullständiga och hafva fort- gått under så lång tid, att de äro färdiga för en mera genomförd och öfversiktlig framställning. En redogörelse för de vid anstalten utförda studierna öfver skogarnas försumpning torde därför under den närmaste tiden hinna att publiceras i anstaltens meddelanden. Som bekant anser man, att verkan af en utdikning sträcker sig icke blott till de torrlagda myrarna, utan också att dikningen har stor bety- delse för att hindra omgifvande skogsmarkers försumpning. De å för- söksfälten vid Kulbäcksliden och Rokliden utförda observationerna synas ådagalägga, att detta antagande har sitt berättigande i ännu större utsträckning, än man hittills i allmänhet antagit. Det synes mig emellertid vara af vikt att inom ett väl valdt om- råde närmare undersöka denna sak, och vill jag i det ändamålet föreslå 1) att skogs- och myrmarkerna omkring försöksfälten å Kulbäcksliden och vid Rokliden kartläggas i den utsträckning, som kan anses nödigt; 2) att å kartorna angifvas växtsamhällenas utbredning, skogstypernas beskaffenhet, skogens växtlighet, torfmarkernas djup och beskaffenhet; 3) att de kartlagda områdena dikas med biträde af en statens diknings- ledare efter en med hänsyn till vattenförhållandena uppgjord dikningsplan; 4) att efter dikningen vegetationsförändringen i hela det torrlagda området följes, hvarjämte grundvattensobservationerna å försöksfälten fortsättas. Det torde utan tvifvel vara af en stor betydelse att i framtiden äga ett försöksfält, där man med stor noggrannhet kan undersöka verknin- gar af en torrläggning. Å dessa utdikade marker torde äfven kunna utföras de för den förflutna treårsperioden föreslagna undersökningarna öfver dikningens inverkan på afrinningen. 1047 REDOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS VERKSAMHET. 4. Skogsväxt på utdikade torfmarker. Denna fråga sammanhänger ganska nära med den föregående och har under åren 1909 och 1911 varit föremål för mera ingående studier. Sommaren 1909 besöktes Alträsks krpk. och Selets f. d. stockfångstskog i Bodens revir tillsammans med flera af statens dikningsledare, hvarvid såväl föryngringsbetingelserna som torrläggningstekniken å flera afdikade myrar blefvo föremål för undersökning och diskussion. Juni månad 1911 under- söktes resultaten af större och vidsträckta utdikningar inom Piteå revir. Under en resa, som anordnades af dr. FRANS KEMPE, besöktes i juli månad stora delar af Mo-Domsjö aktiebolags skogar i Ångermanland, Västerbotten och Lappland. Som bekant utför detta bolag mycket omfattande torr- läggningar, och kunde man mångenstädes se särdeles vackra och lof- vande resultat af deras utdikningar. Af ej mindre intresse voro de för- yngringsförsök, som mångenstädes kommit till utförande och på flera ställen voro mycket uppmuntrande. Dessa studier fortsattes sedermera i Älfdalens och Hamra kronoparker, i flera fall på torfmarker, som redan år 1903 varit föremål för afdelningens undersökningar. Den erfarenhet, som afdelningen under föregående treårsperiod för- värfvade angående olika torfmarkstypers lämplighet för skogsbörd, ha härigenom ytterligare kompletterats. Emellertid synes det mig framgå af hittills gjorda observationer, att i vissa afseenden ännu råder mycken oklarhet, särskildt med hänsyn till föryngringsbetingelserna. För att söka lösa dessa frågor, anser jag det lämpligast att försöks- och observations- fält anläggas å torfmarker af olika typer och böra observationsplatserna utväljas med hänsyn till den erfarenhet, som afdelningen redan hunnit för- värfva på området. 5. Andra undersökningar öfver skogsmarken. Dels i samband med utställningen för den andra agrogeologkonfe- rensen i Stockholm 1910, dels ock i anknytning till andra undersök- ningar har utförts en del observationer öfver den mera normala skogs- marken. Till dessa hör en längre serie nitrifikationsförsök med skogs- jordar från vidt skilda håll. Då dessa gifvit ett ganska klart och be- stämdt resultat angående sambandet mellan salpeterbildande bakteriers förekomst samt markens beskaffenhet och skogens växtlighet, torde dessa undersökningar snart nog kunna publiceras. Under den kommande treårsperioden böra ljunghedarnas markför- hållanden bli föremål för närmare studier i anslutning till skogsafdelnin- gens undersökningar. 6. Skogsträdens raser. Under den gångna treårsperioden har dr. NILS SYLVÉN såsom assistent vid den botaniska afdelningen publicerat en redogörelse för sina II. BOTANISKA AFDELNINGEN. I ost undersökningar öfver granens förgreningsformer och deras skogliga värde. För att närmare undersöka ärftligheten hos de olika formerna utvaldes å kronoparken Sundsmarken våren och försommaren 1909 vissa ut- märkta granar, tillhörande olika förgreningsformer för pollineringsförsök. Genom isolering i särskilda tygpåsar pollinerades honblommor med pollen från hanblommor, sittande å samma grenar som dessa. De härigenom erhållna kottarna utvecklades och mognade som andra kottar, insamlades på förvintern 1909—1910 och klängdes å anstalten. De erhållna fröna ha utsåtts i Skogsinstitutets trädgård, och ett flertal har utvecklat sig till kraftiga plantor. Deras utveckling ha följts af dr. SYLVÉN, som haft plantorna i sin vård. De skola i vår öfverflyttas till den nyanlagda försöksträdgården å platsen för anstaltens tillärnade institutionsbyggnad. Då dr. SYLVÉN gjort studiet af granens former till sin specialitet, ha några särskilda undersökningar öfver detta träd ej utförts å anstalten, sedan dr. SYLVÉN lämnade densamma, då så många andra frågor kräfva sin lösning och tagit tjänstemännens tid och arbetskrafter i anspråk. Däremot har tallen upptagits till särskild behandling, och har till att börja med dr. LAGERBERG särskildt studerat sådana tallar, som utmärka sig för en rik och kraftig kotteproduktion. Vissa träd ha utvalts till närmare undersökning, och kottarna komma att i år insamlas och fröna att utsås i den nya försöksträdgården. För den kommande treårsperioden vill jag föreslå, att tallen upp- tages till närmare behandling, särskildt med hänsyn till frågan om det innebär någon fara för stamformens försämring i de framtida bestånden, om frö insamlas af rikt kotteproducerande tallar med mindre god stam- form. 8. Sjukdomar och skador å skogsträden. På grund af den personalförändring, som inträdde å afdelningen, då dr. N. SYLVÉN förordnades till t. f. lektor vid Skogsinstitutet och dr. T. LAGERBERG till hans efterträdare, har studiet af trädsjukdomarna kommit att spela en större roll i afdelningens arbeten, än hvad som förut varit fallet. Äfven om dessa studier strängt programenligt måste anses tillhöra de mindre omfattande frågor, som få upptaga anstaltens tid, har det dock spelat en stor roll för försöksanstaltens beröring med prak- tiken, att denna fråga uppmärksammats mera, än hvad som förut varit fallet. Skogstjänstemän rundt om i landet ha nämligen plägat insända prof af på olika sätt sjuka träd, och det har därför varit af en stor för- del att å afdelningen ha en person, som mera speciellt sysselsätter sig med trädsjukdomarna, i synnerhet som dessa många gånger äro ganska svåra att bestämma. Skogsvårdsföreningens tidskrift, Fackafdeln. 1912. H 106 REDOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS VERKSAMHET. En mera utförlig studie har gjorts öfver gråbarrsjukan, förorsakad af Hypodermella sulcigena, hvilken år 1909 hade en mycket stor utbred- ning i Sverige och på flera ställen uppträdde som en rätt farlig fiende på tallen. Vidare har en uppsats författats öfver Pestalozzia hartigi, som för första gången uppträdt som en fiende i våra plantskolor, samt öfver en svårartad märgborrshärjning i Öfre Dalarna. För närvarande äro tallhedsplantornas sjukdomar föremål för en närmare undersökning, liksom snöskyttet /Phacidium infestans) åa tallen och en egendomlig topptorka hos granen. Utan tvifvel skulle den närmare utredningen af flera trädsjukdomar ha en stor praktisk betydelse, och anser jag, att man under den kom- mande treårsperioden närmast bör tänka på två, nämligen å ena sidan törskatesvampen, å andra sidan rötorna. Vår kännedom om törskatesvampen är i många afseenden brist- fällig. Vi känna hvarken sättet för dess öfverförande från sjuka till friska träd, ej heller den hastighet, hvarmed sjukdomen sprider sig i redan angripna träd. En undersökning af den senare frågan bör utan tvifvel kunna lämna bestämda resultat och få en stor betydelse för tall- skogarnas behandling. Ännu mindre är vår kännedom om rötorna i våra skogar och de- ras spridningshastighet. Då emellertid detta är en mycket omfattande fråga, vill jag föreslå, att rötorna upptagas till en förberedande under- sökning, särskildt med hänsyn till den roll, som rötorna i skogen spela för husrötorna i de af trä uppförda boningshusen. Under -vintern 1910—1911 förorsakade snöbrott stora och svåra för- ödelser i norra Sveriges skogar. En utförlig redogörelse härför föreligger i korrektur. 9. Undersökningar rörande skogsträdens utbredning. De genom frågecirkulär erhållna uppgifterna angående förekomsten af de ädla löfträden ek, bok, ask, lind, lönn och alm ha fullständigt inlagts å Generalstabens kartor i skalan I: 100000. För att ytterligare komplettera de erhållna svaren utsändes nya frågecirkulär till folkskole- lärarna i södra och mellersta Sverige. Denna gång åtföljdes frågecirku- lären af en karta öfver den socken, där vederbörande lärare verkade och upptogo förutom de förut nämnda trädslagen äfven oxel. De in- komna svaren fullständigade de förut erhållna upplysningarna. Samtliga uppgifter med undantag af dem för bok ha inlagts på Generalstabens höjd- karta öfver Sverige. Kartorna behöfva ännu kompletteras, men torde detta bäst ske därigenom, att tillfälliga biträden vid anstalten få genom- resa de trakter, hvarifrån upplysningarna äro mest bristfälliga. III. BOTANISKA AFDELNINGEN. 1077F 10. Fotografisamlingen. Under den gångna treårsperioden har afdelningens negativsamling ökats högst betydligt, nämligen från 878 negativ i slutet af år 1908 till 1,360 vid slutet af 1911. Öfver samlingen har upprättats en lappkatalog, upptagande nödiga uppgifter om det fotograferade föremålet, om plåtens storlek, beskaffenhet m. m., kopiering har fortgått allt efter behof. Lik- som under föregående treårsperiod har samlingen kommit till flitig an- vändning för att illustrera anstaltens meddelanden, folkskrifter, läroböcker, vetenskapliga uppsatser etc. En öfverslagsberäkning har visat, att 425 a 450 i litteraturen förekommande bilder härstamma från afdelningens negativsamling. Fotografier ha äfven lämnats för framställande af skiop- tikonbilder och till in- och utländska institutioner. Fotografisamlingen har dessutom i gåfva från enskilda personer fått mottaga flera intressanta bilder. uu. Andra arbeten af afdelningens tjänstemän, Den 31 augusti 1910 förordnades botanisten af Kungl. Maj:t till ledamot i den kungl. kommissionen för försökstaxeringen af Värmlands läns skogar, och detta uppdrag har tagit hans tid rätt mycket i anspråk från hösten 1910 t. o. m. våren 1911. Utgifna skrifter. I Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt ha afdelningens tjänstemän publicerat. HENRIK HESSELMAN: Berättelse öfver den botaniska afdelningens verksamhet åren 1906— 1908 jämte förslag till program. H. 6. 1909. — Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksanstalt under år 1909. II. Bo- taniska afdelningen. H. 7. 1910. —-— Studier öfver de norrländska tallhedarnas föryngringssvårigheter. H. 7. 1910. — Om vattnets syrehalt oeh dess inverkan på skogsmarkens försumpning och skogens växtlighet. H. 7. 1910. — Redogörelse för verksamheten vid Statens Skogsförsöksanstalt under år 1910. II, Bo- taniska afdelningen. H. 8. 1911. TORSTEN LAGERBERG: Öm gråbarrsjukan hos tallen, dess orsak och verkningar. I, II. El: 1010. - Pestalozzia hartigi Tubeuf. En ny fiende i våra plantskolor. H. 8. 1911. — En märgborrshärjning i Dalarna. H. 8. 1911. NiLs SYLVÉN: Studier öfver granens formrikedom, särskildt dess förgreningsformer och deras skogliga värde. H. 6. 1909. — Material för studiet af skogsträdens raser 10. Några tallformer. H. 7. 1910. — Om pollineringsförsök med tall och gran. H. 7. 1910. 2 +x Dessutom ha afdelningens tjänstemän, förutom notiser, publicerat förjande skrifter, be- rörande skogsbiologiska ämnen eller därmed sammanhängande frågor. HENRIK HESSELMAN: Charles Darwin !?/, 1809—!?/, 1909. Skogsvårdsför. tidskr. 1909. Några synpunkter rörande den föreslagna taxeringen af Sveriges skogar. Skogsvårdsf. tidskr. 1910. — Svenska skogsträd. 2. Aspen. Ett i vårt land förbisedt skogsträd. Skogsvårdsför. folkskr. H. 21. 1910, — Emil Teodor Nyholm. Skogsvårdsför. tidskr. 1910. 1087 REDOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS VERKSAMHET. HENRIK HESSELMAN: Verbreitung, Ursprung, Eigenschaften und Anwendung der mittel- schwedischen Böden. Fiihrer einer agrogeologischen Exkursion (tillsammans med Gun- nar Andersson), Stockholm 1910. — Skogsförsöksanstalternas kongress i Bruxelles, sept. 1910. Skogsvårdsför. tidskr. 1911. — Skabbholmen. En af Sveriges vackraste löfängar. Sveriges Natur, 1911. — Uber sektorial geteilte Sprosse von Fagus silvatica L. f. asplenifolia und ihre Ent- wickelung. Svensk. Botan. tidskr. 1911. —-— Jordmånen i Sveriges skogar. Skogsvårdsför. folkskr. N:r 27, 28. TORSTEN LAGERBERG: Några anteckningar om skogbildande träd vid Torneträsk. Skogs- vårdsför. tidskr. 1910. — Abnorm kottutveckling hos tallen. Skogsvårdsför. tidskr. 1911. — Nya fynd af gråbarrsjuka. Skogsvårdsför. tidskr. 1911. — Ref. af svensk skogslitteratur i Jahresbericht iiber die Fortschritte, Veröffentlichungen und wichtigen Ereignisse im Gebiete des Forst-, Jagd- und Fischereiwesens fir das Jahr 1910. Suppl. zur Allg. Forst- und Jagdzeitung. Jahrg. 1911. Förslag till program. På grund af hvad som ofvan anförts, får jag föreslå, att afdelnin- gens arbeten må under kommande tre-årsperiod omfatta följande arbeten. 1) Skogstyperna undersökas under samarbete med skogsafdelningen, särskildt med hänsyn till boniteringsfrågan, hvarjämte vegetationens för- ändring efter gallring studeras. 2) Undersökningarna öfver tallhedarna fortsättas genom a) studium af humusformernas beskaffenhet; b) kulturer af tall i olika humusformer; c) studium af plantornas utveckling å de hittills anlagda försöksfälten, hvilka om så behöfvas förökas med nya; d) studium af tallhedarna i Vetterissjöns område. 3) Bränningens inverkan på markens näringsomsättning undersökes 4) Skogs- och myrmarkerna omkring försöksfälten vid Rokliden och å krpk. Kulbäcksliden kartläggas i den utsträckning, som befinnes nöd- vändigt, hvarefter de kartlagda områdena dikas och observationerna å försöksfälten fortsättas. 5) Å lämpliga, genom dikning torrlagda torfmarker tillhörande olika och särskildt utvalda typer studeras skogsvegetationens utveckling och anläggas, om tiden medgifver, kulturförsök. 6) Markundersökningar utföras å ljunghedarna i samband med skogs- afdelningens arbeten. 7) Af tallens raser undersökas de rikt kotteproducerande formerna. 8) Törskatesvampen och rötorna undersökas, de senare med sär- skild hänsyn till rötans uppträdande i boningshusen. 9) Utredningen öfver de ädla löfträdens utbredning kompletteras med hjälp af tillfälliga biträden. 10) Smärre undersökningar utföras i den mån de ej hindra andra, mer viktiga arbeten. Stockholm den 14 febr. 1912. HENRIK HESSELMAN. VG FASTSTÄLDT ARBETSPROGRAM. 1 og" IV. Af Kungl. Domänstyrelsen för treårsperioden 1912—1914 fastställdt arbetsprogram. Genom följande skrifvelse har Kungl. Domänstyrelsen fastställt arbets- programmet för åren 1912—1914. Till Föreståndaren för Statens Skogsförsöksanstalt: Sedan Ni inkommit med redogörelse för skogsförsöksanstaltens verksam- het under åren 1909—1911 och med förslag till de arbeten, som vid anstal- ten borde utföras åren 1912—1914, har sammanträde den 27 och 28 febru- ari 1912 hållits inför Kungl. Domänstyrelsen med de i 5 $ af instruktionen för försöksanstalten den 18 december 1908 omförmälda personer för öfver- läggning om anstaltens arbeten. Kungl. Styrelsen har därefter tagit frågan om skogsförsöksanstaltens verksamhet under innevarande och de två närmast kom- mande åren i öfvervägande och därvid i fråga om anstaltens skogsafdelning bestämt följande: 1) Försöksytor för gallringar och ljushuggningar. Befimtliga ytor för gallring och ljushuggning bearbetas fortfarande samt kompletteras, där så ske kan, med en ännu starkare gallringsgrad. 2) Tillväxtytor. Förut anlagda försöksytor för undersökningar om till- växten i rena bestånd behandlas fortfarande, hvarvid dock ytor med svag låg- gallring i allmänhet omföras till stark låggallring. Nya ytor anläggas i den mån tiden tillåter uti gran-, björk- och ekbestånd, hvarjämte tillfälliga ytor fortfarande upptaxeras för att utgöra exempel på skilda skogssamhällens be- skaffenhet. Därjämte bör anstalten såsom en förberedelse till barrblandsko- garnas undersökning ägna uppmärksamhet åt frågan, huru en för praktiskt be- hof lämpad undersökning af desamma kan företagas, samt till nästa 3-årsmöte framlägga förslag 1 detta afseende. 3) Försök för naturlig föryngring. Föryngringsfrågan studeras, hvarvid äldre markberedningsåtgärder i Norrland fortfarande undersökas. Där så är lämpligt och hinder i öfrigt därför icke möta, böra dessa undersökningar ut- föras i samarbete med revirpersonalen. Föryngringshuggningar medelst bläd- ning, särskildt efter Wagners metod, utföras åa härför lämplig skog. 4) Undersökning af sydvästra Sveriges ljunghedar. Dessa studeras tillsam- mans med botaniska afdelningen, och därå befintliga kulturförsök revideras, allt i syfte att förebringa en allsidig utredning öfver ljunghedarna och deras återodling på lämpligt sätt och med lämpligaste trädslag. 5) Kulturförsök med tall och gran i olika förband. Profytor för dylika för- sök anläggas fortfarande, särskildt i Norrland. 6) Utredning om lämpligheten af att i landets skogar uppdraga främmande trädslag. Denna fråga utredes vidare, hvarvid särskildt lärkträdens utvecklings- möjligheter och tillväxtförhållanden undersökas. 7) Undersökning om tyska granens användbarhet i Sverige genom jämförande kulturförsök, i syfte att utgöra material för bedömande af frågan, huruvida det kunde vara lämpligt att i landet använda tyskt granfrö. Några försöksytor kul- tiveras med gran från mellan- och sydeuropeisk hemort. 1107 REDOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTALTENS VERKSAMHET. 8) Undersökningar om barrträdsfröet. Dessa undersökningar bedrifvas fort- farande, så att en så vidt möjligt allsidig utredning därom kan framläggas, hvar- för en del särskildt för norrländska förhållanden betydelsefulla försök böra utföras. 9) Undersökningar rörande lämpligaste sådd- och planteringstid i Norrland. Dylika undersökningar skola verkställas, hvarvid det vore önskvärdt att under- sökningarna ställdes i samband med å trakten redan anordnade meteorolo- giska observationer samt, där så ej kan ske, att dylika observationer gjordes i samband med kulturförsöken. 10) Smärre undersökningar må därjämte utföras, om de kunna företagas vid sidan af ofvannämnda större arbeten. Beträffande den botaniska afdelningens arbeten skola dessa omfatta följande under tiden 1912—1914: 1) Skogstyperna. Dessa undersökas under samarbete med skogsafdelningen, särskildt med hänsyn till boniteringsfrågan, hvarvid efter starkare gallring eller ljushuggning inträdande markförändringar böra studeras. 2) Undersökningar öfver tallhedarnas föryngringssvårigheter. Dessa under- sökningar fortsättas genom a) studium af humusformernas beskaffenhet; 6) kul- turer af tall i olika humusformer, hvarvid vissa parallellförsök böra göras vid ett par skogsskolor; ec) studium af plantornas utveckling å de hittills an- lagda försöksfälten, hvilka om så behöfvas förökas med nya; d) studium af tallhedarna i Vetterissjöns område. 3) Undersökning öfver bränningens inverkan på markens näringsomsättning skall utföras. 4) Undersökning af skogarnas försumpning. Skogs- och myrmarkerna om- kring försökfälten vid Rokliden och å kronoparken Kulbäcksliden kartläggas i den utsträckning, som befinnes nödvändigt, hvarefter de kartlagda områdena dikas och observationerna å försöksfälten fortsättas. 5) Undersökning af skogsväxten på utdikade torfmarker. A lämpliga, genom dikning torrlagda torfmarker, tillhörande olika och särskildt utvalda typer, studeras skogsvegetationens utveckling och anläggas, om tiden medgifver, kulturförsök. 6) Andra undersökningar öfver skogsmarken. Markundersökningar utföras ä ljunghedarna i samband med skogsafdelningens arbeten. 7) Undersökning af skogsträdens raser. Tallens rikt kotteproducerande raser undersökas i den män så kan ske utan åsidosättande af arbetet med utred- ning af andra frågor. 8) Undersökning rörande sjukdomar och skador å skogsträden. "Törskate- svampen och rötorna undersökas, om tid därtill erhålles. Därvid bör i första rummet undersökas den i boningshusen uppträdande hussvampen, samt huru- vida de i Tyskland gjorda undersökningarna angående denna svamp och där- vid funna eller föreslagna bekämpningsmetoder emot densamma kunna och böra tillämpas äfven i värt land. 9) Utredningen öfver de ädla löfträdens utbredning kompletteras med hjälp af tillfälliga biträden, hvarjämte andra smärre undersökningar utföras i den mån, de ej hindra andra, mera viktiga arbeten. KARL FREDENBERG. K.G 6 NORHNG: SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN, IQ12, H. 2. Om de »normala» tallbeståndens afkastningsförmåga. Af O. ENEROTH. I decemberhäftet af denna tidskrifts fackupplaga för år 1911 ingår såsom meddelande från Statens Skogsförsöksanstalt en af ALEX. MAASS upprättad erfarenhetstabell för »normala» tallbestånd, utvisande deras utveckling under den form af beståndsvård, som kallas svag låggallring. Då nu tillväxten i massa i och för sig icke gifver någon föreställning om värdeproduktionen, vore det ju gifvetvis af intresse att få åtminstone någon inblick i dessa »bästa möjliga» tallbestånds afkastning äfven i penningar. Normala bestånd äro visserligen sällsynta nog, men torde flertalet af våra medelålders och äldre, slutna tallbestånd hafva genom- gått en utveckling, hvars resultat, beträffande beståndens tillväxt och sammansättning, torde i det närmaste motsvara de, som erhållas vid en konsekvent genomförd svag låggallring. Denna uppsats är ett försök till en värdeberäkning af den normala tallskogens penningeafkastning jämte några reflektioner och sammanställningar, till hvilka resultaten af beräkningen gifvit anledning. Till grund för det hela ligga de värden, som angifvas i tabell 1. Denna har från början uppställts för andra ändamål än dettta försök till värdeberäkning, samt har erhållits genom grafisk aptering på rutpapper af stamkurvor, jämförda med en statistik från drifningar öfver bortgången genom krökar. De olika stockdimensionernas värden på rot ha här tagits direkt ur O. ERIKSSONS tabeller (se t. ex. Föreningen för skogs- vård i Norrl. Tidskr. 1902, Bihanget, sid. 16) och aftryckas efter denna i tab. 2). O. ERIKSSON har ej räknat med högre kvalité å plank än IV. sort. Siffran kan ju diskuteras, men om man erinrar sig, dels att kvalitéer öfver III sort, vid hvilkens gräns den egentliga prisstegringen sker, endast utgöra några o 2 af skepphingen, helst om råvaran skulle tagas ur så relativt unga och beträffande gröfre träd klent utrustade be- stånd, som dessa normala, dels att något objektivt uttryck åt den med stigande ålder tilltagande förekomsten af röta och sprickor i bestån- 1127 O. ENEROTH. Tabell i. Värden pr kbm. barkfri ved ur tallträd af olika dimen- sioner, ordnade efter s. k. äkta formkvot. Diameter vid 1,3 m. från stubben inom bark Höjd ; | SÖN a LA SS NS 18 cm. 20 cm, 22 cm.|24 cm. 26 cm. /28 MN 32cm. 34cm. 36cm. 3$cm. | | 7 (7 VS en 2,10 2,30 2,90 3:10 31:40 3,80 | 4,00 5,15 6,20 | 6,30 | 6,70 | 14 2,20 2,45 3,00 3,20 3,65 | 4,00 4,25 5,45 | 6,45 | 6,75 | 7205 + | I (OSSLER 2,35 2,55 | 3,12 3,33 | 31980 | 4315 | 4350 5,65 | 6,70 I 7,10 7+40 3 | TSE 2,35 | 2,65 3525 | 3,59 | 4,00 4535, | 43700] 55850 O305N vs 3sa Er = | BO 2570 | 2580 | 3,37 | 283 I) Liana | | 4,85 | 6300: | 7515 | 7165 | 8500 || + | SS SAGER | 2,80 | 2,90 | 3,45 3575 | 4,30 4370 | 4495 6,15 7130 | 7+85 | 8,20 | : | 243 | 2590 |. 3500 |. 3550] 3,80: | 4340, | 45807 145400 | O3250] s45ö)l 3:00 | B340riar il 2 = =— SI 4,50 4,90 | 5,03 6,35 355 8,10 8,43 I) I | | I | PAR nNn Sö 2,35 2,80 3,22 160 3,80 4,05 | 4,50 5:90 | 6,73 EE = | | TA sAN nr 2,30 2505 3135 | 375 3,95 4,35 | 4,90 | 6,15 | 6495 Ne 3 ET (SSE | 2,65 3,10 3,45 | 3,88 | 4,15 4170 | 5,25 6,35 7:20 7+85 — | 3 TONA | 23:75 3,20 3,50 ;00 | 4,30 | 4390 | 5,60 6,55 79245 8,20 8,20 Od 20 2,90 | 3125 | 3159 | 410 | 4545 | 555 | 5,90 | 6,75 | 7,70 | 845 | 8r45 || >. 22 3,05 3527 3,67 4,15 | 4,60 5:30 | 6,10 | 6595 | 7490 | 8,65 | 8,70 | å 2 hopddrt 3,15 | 330 | 3,75 | 4720 1 4,70 5545 | 6,25 | 7,95 | 8,05 | 8,80 S375A 2050 | = 4,75 5,50 | 0,35 10 | 8,12 | 8,90 | 8,77 | | | | | VR | 23700 (C25051 113525 3,65 3590 | 4,10 | 4,30 | 6,02 | 6,80 — — | TAS or] 2,85 3015 | 3,45 3,85 4,30 | 4,75 | 6,00 | 6,80 7+35 — — I] ÖN Sn | 3,00 3,25 3,65 4,00 4,60 i 5540 | 6,25 | 7,10 | 7,85 | 8320 | Ij25 IS [STATE | 3iz0| 3530 | 3170 | 4210 1 4570 | 5365 | Öjso | 7140 | 8,5 | 8,35 | 3:55 = 2 ÖRTER [ESKS 3135, |) 3a75 Il Ars. 41800], 55801) 0365: F/350 | 8,25 | 8,60 | 8,85 2 22 | 3,8 | 3538 | 3180 | 4720 | 4390 | 6505 | 0,85 | 7+55 | 8,30 | 8,73 | 9,10 | S DA NR — — | 385 | 4:25 | 4595 | 6,25 | 6,95 | 7+60 | 8,35 | 8190 | 9130 || ÖRE SE — = | 4;98 | 6,35 | ER | 7170 | 8540 | 9300 | 9:40 | | I | | I 12 SNR 2385 | 2,95 | 3565 | 3190 | 4x10 | 4395 | 5195 | 6390 | 7:30 =) = | TASTE 2,90 | 3125 | 3580 | 4505 | 4150 | 5520 | 6720 315 | 8735 | 9:00 — | [ OMAR 3,05 35:50 33:90 | 4,20 4,80 5,50 | 6,45 7140 8,75 I 9,20 = 2 TSE 3,13 3:60 100 | 4530 4395 6,00 | 6390 | 7,80 | 8,85 | 9,30 =" | z 20 — | 3565 | 4505 | 4140 | 5110 | 6525 | 7530 | 8yro | 8595 | 9,35 | — II 2 BR I9 ke 3:67 4,10 | Å445 5120 6,50 | 7,55 | 8,35 05 | 9,40 — I] 9 dr VOTE EN I — 3,70 | 4315 4,50 5,40 | 6,70 7,70 | 8,45 | 120 | 9360 = | a | 26... RSK | 4517 | 4,53 5,45 6,80 | 7,85 | 8,50 | 9,30 | 9,70 | I OM DE »NORMALA» TALLBESTÅNDENS AFKASTNINGSFÖRMÅGA. 1137 den ej har kunnat gifvas i beräkningarna samt slutligen, att den svaga låggallring, för hvilken bestånden utsatts, icke principiellt gynnar de friska, raka och kvistrena stammarna, torde den stegring i kbm.-priset, som inträder vid stigande dimension, ungefär motsvara verkligheten. Virke under timmerdimension har värderats som kolved till följande priser på rot pr fm.: midtdiam. cm. 5 6 4 8 9 10 12 kr. pr fm Olson I,e5 Isvor Mygo, 2,r0 2520. 2,30 Uppställningen af tabell 1 torde härmed vara klargjord och torde detta grundläggande material vara ägnadt att gifva en ungefärlig före- ställning om de normala tallbeståndens utveckling och relativa afkast- ning, hvad beträffar värdet, i de delar af landet, därifrån råvaran till exportvirket hämtas och kolning samtidigt kan bedrifvas. För att från värdena i tab. I komma till beståndens värden nödgas man emellertid företaga en hel del räkneoperationer. De i erfarenhets- tabellen angifna oäkta formklasserna på bark omräknades först till äkta formklasser inom bark med ledning af de uppgifter angående barktjock- lek m. m., som af erfarenhetstabellernas författare förut lämnats i denna tidskrift. Då vidare, i följd af det sätt, hvarpå erfarenhetstabellen är beräknad, höjden af grundytans medelstam äfven är beståndets medelhöjd, Tabell 2. Värden på rot af furutimmer. F. — o. — t TN i | Tum re IE RR 19 21 250 NTE 27 | I 5 O,18 0,20 0,22 0,24 0,26 07,28 0,30 JE 0,28 0,32 0,34 I 0,36 0,38 O,41 0,44 6 0,33 0,36 0,39 | 0,42 0,44 0,48 O,51 | He O,54 0,59 0,67 O,74 0,80 0,87 0,94 | 0,60 0,67 0,74 0,82 0,90 0,98 1,06 I Pa 0,73 | 0583 0593 I,or T,ir 1,21 1,33 S 0,90 | I,or | 1,13 | 1427 1,39 I,51 1,63 "få 1,09 1,25 1,41 I 1,36 1:70 1,86 2,02 9 1,28 1545 1,64 I 1,81 1,98 2,19 2,36 VA 1,70 | 1,93 235100 | 2,40 2,64 2,88 3,13 | 10 2,56 2,90 3,26 3,61 3596 4,33 4,69 | 4 3,00 | 3,47 3,80 720 4562 5106 5:46 | 11 3,53 4,03 4350 4,98 5,46 5,98 6546 Hå 3591 4542 4592 5,48 6,02 0557 7,00 12 4,48 5507 5,66 6,28 6,89 MS S,13 13 | 5,56 6,28 6,98 7,73 5,53 9,30 10,08 14 | 6,22 7597 7,92 | 5,78 9,62 10,49 11,33 15 | Sy21 9,34 10,45 | 11,57 12,70 13,82 14,95 O. ENEROTH. 15:61 | Ib: 61 8161 z5tQ1 ge"lI £6' GI EltpI sta ZofzI oStor 9E'g off >» (SA - 80 | 98" L op I SRS | purisaq 2p I [810 | (SS RUENA e sto to 00 oribz 0607 zoS'E SAS | € Lz6 z o$I 0 to ot ostge ortzz | 192'E eEvS Ib 8Il'z obI Lo | 9'0 et ootzE orten lg 66e £oS ör bör'z of I ofI 8'o | gt ortgE | oztg€ | g9L9'z ES 65 fee I Oct o'I I 2 | JA ozt (E | og'of I SRA +$6E +9 1061 o1I 8'0 | Den ja RS Sk SA md off S9 £6$'1 | 001 01 9'I 9'z ola ogipz) | 165 S9z 69 I Gkdant R 151 | otz | si(9 CEklög ol EAA NN VAA 961 s9 gLo'I OS +ir | LÅGA ge 00tgz osttz | 946 IEI 59 Sbg ol 8'I zt€ ot o0tgz otra | 969 99 St of9 09 o'b Ek o'6 oktgSR IE ogtber LIE ÖSK 8I 8I SIF | || 6'r | sg Vet CE och SA I CNE — — zli | ÖR ERE | EE: SG [Er = SS ON = = Lv | of '8'0 PEJIBSJOYBIIIXEA | bo +'o 8'o ort IE ozt9z 6€g'b 406 ör zE6t OST Sto 9'0 | TU ot VE o£tfg I oSeStp 85g 69 ol9g'€ ob | Sto Lo | 2'1 ort LE 0867 g98i't 6gL I, 46E:E of I sto 6'0 | VN ootobt oc IE TIg'E (5904, 88 660'f OZI sto 0 | gr octzv ootzE | 210'f Sz9 z0I ls OTI L'o FT la of'gb ootgE 066'z £eS for | kopz o0o1 | 8'0 9" | LÄ ostgt 066 € LoS'z och 901 IRSOrer Ko6 60 61 g'z oi'pb oft GE zbto'z viE gO0I fall o8 tg NO 00: 6€ olt6z 109'1 907 £6 I sar ol | z'I fe I op olt GE 068 | ILE €1I 89 | 8601 09 | eb RN KG or!€+ ort 6€ +tSb Sv oo Go os Föe eg Lig 00:61 | £zE 8 8 SIE ot == otg -- = = £fTI = = £zI of "0'I PEISSJIUYBIIXEA | | Ja 2 | Få | SOS re N | | | I I I IXBAT[N | IXBATIN IXBATTN I (fexpapaur | NSP JB, UNO | IB "WTO lag OI 'Ba10J » a "SJ [LAN | "ESSEN "PIE AN 1318-01) y SEC) | uonaynposd | HAqn — lropun HAqm| IAAF EEN EN FO Cr SS : 0 puelisaq IPA E 2 I -S5 3 FR : -UBIBATIBAM 29PIy IXEAT[H?PIEA Tea - "UNO apIEA 5 utge UutIl[er) | Y apuredoT apuedoTt |apaga Fny [2191 Bwwuns | IXBAT[N[2PIWIpIEA "2pIBA SJINJIASBULIIED 'F II9qeL Å 115" TALLBESTANDENS AFKASTNINGSFORMAGA. NORMALA b OM DE 6 Lo Fo 1 of I 098 101" Fli Li | 410 otI Lo"6 LAT Lo Ve or'zI o1f01 8801 | LSI | oc 156 | OzI | ol'g 8'0 8'o 91 ostZI oto 456 | LE 1z [9]AN | OII '8 151 e'I | €e o£ff6 I optZI Eg | gII 9z g9il | 001 LAVA 85tg £'j 951 6:z ostG I o9'ZI z89 06 Lz z6f | 06 19'9 €g'S + 1:g ste oc'bI 09 II 625 €9 9z 99 || 08 es'G cofG 91 Le ep og'zI 09f01 LgE LE zz ost ol | EP Lo'p Le 9t€ ec oso | 006 6S5z S1 SI bbz 09 go!€ go! z'OoI VAS 9"6I oStET — FSI — +vSI of sto sto LtZ1 ett ofog 06 I — 61 — — 61 ot - -— £'6 -— — | -— — — -— — of "Flo pes3sjay3NIxeN MaE sto 91 olt€z 1z6'I L6z z bz9g'I of 6'o g'0 Lö oltzz bg9'I 397 G gIb'I ozI | Set e 6'o 151 otz | —ocfzz LSviI 1fz zr g9ze [or | SEtzI of €t €£'z | 06: Iz SCzu 681 er gbo'r | O0I z' II 1! St 9'z | ostoz 9101 obI | ob oLs o6 IttOI tl | ( Lt obt'6 I 118 901 ob Sol | 08 18'g ö'o | 9'z Scg 00f fl I L19 99 KS ISS ol ERA | CN | LS ot SENSE LbP | 67 | +vz SIP 09 gg'S | tg | 9! ot olfög > ocg oo KFÖS | S S 687 o$ g1tg 8'9 | tg z'C] o6'9 | 06'9 /h = | — Lg ob 09'0 -— | 1'Q | — — QI | = | — 81 of '9'0 Pe12sJIYBIIXEA SDS ol RIS VA ” | ” 2; RE IN EE | SAST ale DIA | I I | mor, | PURSId ap | axAT | IxHATN IXgAT[D (|Yapau (SISRSr 28 "ufo | JB ”W "0 3 |IB OI FAO nurisog op| Ad > ”UDVISIPAY Bl -SJINILAN "eSSEWN -2pIEA 1318-01) LES al RN uonanpoad | 2Agqm 1pun JÄqn/| [AG Eda ESL | | 28 puzIsaq "IPA | | | "UPIPATBAN | soply | = / É -[IXBAT[NIpAIrA FIVÄN uy -3PIBA -sSBuuues | -SBum[er) | VI IXBAT[DIIPa WD PIEA | apuredog apuedog JAA TGN NRO | | | -SpaeA BUIV 1167 O. ENEROTH. voro höjdmedelstammarnas dimensioner inom bark bestämbara. Det var sålunda möjligt att, med ledning häraf samt af de i förteckningen öfver de profytor, som legat till grund för erfarenhetstabellen, befintliga upp- gifterna om de olika stamklassernas medelhöjd, uppdraga beståndens höjd- kurva vid olika åldrar och boniteter. Återstod sålunda endast stamklas- sernas formklasser, hvilka, med stöd af ett tämligen stort, af undertecknad för andra ändamål insamladt, material rörande formpunktskurvans gång i bestånden, äfven tillräckligt noggrant kunde bestämmas. Därmed voro samtliga stamklassers alla dimensioner inom bark vid alla åldrar och boni- teter kända. Kubikmassan i hvar diameterklass kunde fås ur den i försöks- anstaltens meddelanden publicerade tabellen för kubikmassans fördelning, hvarefter, sedan barkprocenten afdragits, den återstående räkningen var rent mekanisk. Som tab. 1 upptager grofleksklasser om 2 cm., men erfarenhetstabellen om 3 cm., användes interpolation, hvarvid t. ex. stam- klassen 20- antogs hafva en medelgroflek på bark af 22,5; Cm. O. S. V. Hvad slutligen gallringsvirkets värde beträffar, förfors vid dettas beräknande på analogt sätt med det som å sid. 389" i MAASS' uppsats är angifvet för beräknande af dess kubikmassa. Slutresultaten äro angifna i förestående tabell 4. Tillväxtprocenterna äro för värdet funna ur förhållandet mellan 10-årsperiodens årliga medel- värdeökning och aritmetiska medeltalet af det vid periodens början och vid dess slut i beståndet kvarstående virkets värde. Massatillväxtprocenten är tagen direkt ur skogsförsöksanstaltens tabeller, kvalitetstillväxt- procenten slutligen är skillnaden mellan värde- och massatillväxtprocent. Dels på grund af beräkningssättens olikhet, dels genom afrundning till en decimal, uppstå en del ojämnheter i serierna. Som medelvärdet pr kbm. ved med bark i bestånden torde vara af intresse ur olika syn- punkter, hafva dessa sammanförts i tab. 5 hvarjänite värdetillväxtpro- centerna vid olika åldrar hafva sammanställts i tab. 6, detta för bättre öfversikt. Vid ett närmare studerande af dessa siffror torde man till en början kunna vara öfverens om, att den relativa afkastningen är synnerligen klen, isynnerhet vid högre ålder. Å andra sidan är ju tillväxten, ab- solut taget, eller m. a. o. markens produktion med ett dylikt »nor- malt» bestånd synnerligen hög. Det vore ju en god sak, om man kunde få denna goda användning för marken utan att därför behöfva binda så stora kapital. Anledningen till de »normala» tallbeståndens relativt dåliga afkastning är naturligen ingen annan än den stora rike- domen på stammar i beståndet. Detta orsakar, dels att bestånden ännu vid hög ålder äro belamrade med en massa träd, som endast hafva kolvedvärde, men lika fullt taga utrymme, dels att de gröfre och värde- OM DE »NORMALA» TALLBESTÅNDENS AFKASTNINGSFÖRMÅGA. | dr fr Tabell. 5. Medelvärden pr kbm, stamved (med bark). 1. Kvarstående bestånd. Växtlighetsgrad. ra 5 la 1,0 0,8 O,6 | 054 Kr Kr Kr. | Kr | 3 0,84 0547 0,2 0,00 40 1,46 1,03 0567 0720 50 2,56 | 1,93 1,65 I ,12 60 3,42 | 2,46 1,08 1:43 70 | 3:87 | 2,91 2,28 1,75 So 4,38 3,37 2,65 2,10 90 4,86 | 3,8 3,01 2,47 100 | 5135 4530 2,81 I 10 5:74 45,86 3,10 120 6,09 | 5,45 3,40 130 | 6,34 I 5,95 3,66 140 6,76 6,35 — — 150 7208 6,71 = — 2. Gallringsvirke. 40 0,20 0,00 0,00 0,00 50 0,80 O,50 0,20 0,00 60 | 1,51 1:25 0,80 0,52 OT 2,27 1,85 1,28 0,90 30 2,83 2,10 1,60 1,12 90 3103 2,38 1,81 1,30 100 3,22 2,52 1,06 I 1,30 I 10 3»40 2,67 2,10 | 1:63 120 3552 2,80 2,15 1,78 130 3,60 2,90 2,22 | 1,90 140 3,70 3,12 —- — 150 3,78 315 FR | = Tabell 6. Värdetillväxtprocenter (löpande förräntning). Växtlighetsgrad. år 1,0 0,8 | 0,6 Ox4 år | TR 0,8 0,6 0,4 | | | | I I | 40 DNE 13,2 20,0 100 2,1 2,2 era 25 50 3,4 9,0 I 1,0 15,6 110 1,6 2;2 2,0 I I 60 4,0 53010 [ISO 53 || 120 14 I) 157 1,4 I I 7 fre 378 I S45 4,3 | 139 1,2 1,3 1,6 Lr So | 2,8 3,1 340 [S5 I 140 | omr I Tr 90 2 25625 2,9 150 | 0,8 0,9 -— — TISK O. ENEROTH. fulla dimensionerna genom denna mängd af inklämda och mellan- stående stammar, hvilka vid den konsekventa svaga låggallringen bort- tagas först då de s. a. s. nedpressats ur kronslutet och redan gjort den skada de kunnat, hindras i sin tillväxt samt slutligen, som följd af allt detta, att utrymmet i kronslutet är ur afkastningssynpunkt illa an- vändt. Beståndets förmåga att väl använda marken är ju i högsta grad beroende af att dessa gröfre stammar, hvilka redan hafva ett högt värde pr köm., icke få afstå det för en fortsatt god tillväxt nödiga ut- rymmet åt en mängd mindre värda individer. Den stora stamrikedomen lärer ju, åtminstone inom vissa gränser, ej utöfva nämnvärdt inflytande på massafkastningens storlek, men är ju detta, hvad tallen beträffar, en synnerligen underordnad fråga. För att tydliggöra detta de gröfre dimensionernas inflytande på värdetillväxten, kan följande sammanställning göras ur tabell 1. Vi an- taga att ett träd af formklass 0,70 har följande utveckling: EIN ODA ED Arken cecel 18 20: 22 24 2015-2903 013 203 A MS OREPS OCR FÖLL OJAN förs ala eta Se de rt 17 vie 22 22,5 23000 23,5 CDA IDAS KAAFORE2ANBIRINA Kr. pr fm NR LIG 3305 3235 3075 4520 47900 10315: 10390: 7500 8,35 8,95 9530 kr. d FNS Föreg LS Iggy MISS Kr./fm » p sei STO: 5235 1,38 d> stiger som:.. ) 13 (ry BET ill vs Kr./fm.» SU, 1:35 Isr9n I,4050 Iy645, IG SD, LIGO9: d Stigen isomk I: I,1i6, I,12. Kr./fm.» » Å ) (CD KR rn Då sålunda värdet pr fm. mellan 183—24 cm brhdiameter stiger som diametern vid brösthöjd samt mellan 24—36 cm ungefär som dia- terns kvadrat eller som grundytorna, följer ju häraf, att trädets kvalité- tillväxtprocent är i förra fallet lika med diametertillväxtprocenten och i senare fallet lika med grundytetillväxtprocenten. (I förbigående kan ju påpekas, att på detta kvalité- tillväxtprocentens beroende af diameter- tillväxten kan stödjas ett enkelt sätt att på stående fot för sig klargöra ett tallträds löpande förrättning. Våra vanliga enkla formler (Schneiders och Breymanns) lämna ju, med icke höjd s. k. konstant, grundytetillväxt- procenten vid brh. Man behöfver sålunda endast multiplicera denna procent med 1,5; för träd under 24 cm. inom bark och med 2 för träd om 24—36 cm. för att få den löpande förräntningen.) OM DE » NORMALA» TALLBESTÅNDENS AFKASTNINGSFÖRMÅGA. KAO Värdestegringen blir alltså betydligt kraftigare efter uppnådda 24 em. vid brh. Vidare: för träd af samma höjd och formklass förhålla sig kbm.-massorna som brh. diametrarnas kvadrater." Då värdena /7 kubikenhet för träd öfver 24 cm äfven förhålla sig ungefär som bröst- höjdsdiametrarnas kvadrater, följer ju häraf, att tvänne sådana träd förhålla sig till hvarandra i värde som 4:e potenserna af brösthöjdsdiametrarna. Birk rorittad tillktett)r2mtrad Somior:; H2t man alltså kunna hålla årsringsbredden vid t. ex. 1,. mm. i stället för I eller som 1: 2.07. Skulle mm. genom att så småningom plocka ur halfva det normala stamantalet, så vore ju detta en god affär, ty man finge ju lösgjordt en massa värde i form af gallringsvirke och hade ändå lika stort värdeförråd kvar till slutafverkningen. För en så ringa ökning i tillväxt vore väl ej en sådan kraftig utglesning behöflig, men om man t. ex. antager, att genom ett omsorgsfullt och sakkunnigt bortplockande af 30 "4, af stamantalet en ökning i medeldiametern med 20 9, skulle vinnas, så skulle ju därmed erhållas en ökning i det kvarstående beståndets värde, allt under den förutsättning, att jämförelsen göres, då båda bestånden hafva en medeldiameter af 24 cm. och däröfver. Man hade vidare större möjlig- het att genom en dylik gallring befria beståndet från krokiga, sjuka och storkvistiga individer och sålunda ytterligare höja dess medel- kvalité. Antingen man vill räkna med räntor på gallringsvirket eller ej, torde man genom att hålla ett mindre stamantal i bestånden kunna få marken att producera afsevärdt mer än under ett »normalt» bestånd. Att nu detta resonemang icke endast är spekulation torde, framgå af en jämförelse mellan normaltabellens uppgifter och en del profytor, tillhörande Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag. | | | Värde | z ERA | 5 Gr stam. g o I Kr. pr | brhöjds- | | ar | ÅA NES a E I I | em | antal NE | Kr fm. formtal | S Se Normal vg. I1;o...... 35 | 24,2 | 25,9 731 38,5 | 1940 | 415 4557 0446 Nrdr4. (Gysinge)... 85 | 12330] 3453 3001 438:3, 2021 1322 6,27 O,420 | v I Normal vg. 0,8...... 80 | 2052 | 20,8 | 1000 3450 | 1078 320 3537 0,466 INTE SH (NåS oeeaonee. SOL 20:20 2700) IT STAR) 20500 ILKJOLIL 275. | Ab25 05446 Normal vg. 0,4 ...... 90 15,6 15,4 | 1613 3050 592 240 2347 O,513 Nr 43 (Älfdalen)...| 90 | 16,3 | 22,8 | 650 | 26,6 | 796 | 219 | 3,62 | 0505 Alla siffror äro pr har. Man ser, att ehuru stamantalet är endast hälften eller därunder af normaltabellens siffror, det kvarstående bestån- dets värde är minst lika stort eller större, samt att den borttagna hälften 1207 30 40 50 60 70 80 90 100 110 120 130 140 150 | 30 40 50 60 70 so 90 100 110 120 130 140 150 30 40 50 60 | 70 80 90 100 110 120 130 30 40 50 60 70 80 90 100 110 | 120 130 IA Kvar- varande gallrings- | bestånd | Summa 2. utbyte TNETRA = Summa | värdeproduk- tion = 10 års normalafverk- | ning Normalt förråd | Hygges- följdens areal Nol Normal- förrådet = | 03 | I I 2,568,30 3,46 5530 4,488,90 5,632)50 6,888,30 8,246,70 9,698,40 14,10 65,70 196,50 405,30 698,10 1,080,30 1,557»60 2,134,50 2,$23,00 3,025,80 4,524,6 | 5,502,90 6,553»50 5140 31550 119,70 25380 438390 682,20 987500 1,357,50 1,794,60 2,299,80 2,870,10 5270 51390 129,60 245:70 404,40 | 609,00 | 858,60 1,145;70 I 1,472,10 1,$29,40 Pr följd och 10 år li +t+t+t+t+ TeX 4,859,40 Il ll +t++++++ Il ll+t+++++ + verkligt netto — verklig förlust hygges- | 86,10 189,20 394,00 487,70 I 397,40 225,80 61,30 475»30 | 1,076,90 1,820,30 2,702,30 3,718,70 32.90 106,30 239550 290,70 277:90 193,70 33540 211,30 528,00 949180 1,528,60 2,241,90 3,051,30 12,60 5550 . 174330 193:20 178,10 128,80 29,00 122,50 337560 615,80 955,10 13,30 | 102,10 129,40 141,30 124,60 73:00 26,60 188,70 384,10 638,40 Normal- i vener DENS Normal- i verkligt ER : — verklig förlust KAN — verklig förlust förrådet fErLNEre | Fd | förrådet 5 R ae S- o r /gges- - RÖ: följd ch EN Pr har och år SOS | följd SG år Pr har och år Kr. Kr. | Kr. Kr. Kr. Kr. ad 1,0. 40,20 ot 73,80 I + 27,46 61,50 + 61,50 + 2,05 178,40 + 144,60 | + 3,62 223,00 + 100,00 + 2,52 480,00 + 274,00 | + 5,48 600,00 + I54,0 + 3,08 964,40 + 246,60 | += CANIT 1,205,30 + 5>50 + 0,09 1,604,80 — 3380: | — 0,05 2,006 ,00 — — 405)0 — 5,72 2,421,60 — 379560 — 4575 3,027100. ho 985500 — 12,31 3,424,40 — 917340 — 10,19 4,280,50 | — 1,773»50 — 19,71 4,620,40 — 1,630,40 — 16,30 5,775,50 | — 279550 — 27,86 5,985520 — 2,573520 — 23,39 7,481,;;0 | — 4,069,50 — 37,00 7,510,00 — 3,698,00 — 30,82 9,387>50 | — SNS — 46,46 7 9,184,40 — 4,998 540 — 38,45 11,480,;0 | — 7,294,50 = Hör 10,99 5,60 — 6.467 ;60 — 46,19 13,744>50 — 9,216,50 — 65,83 12,031,20 — 8,092,20 — 53594 10,164,00 — 11,325,00 75250 ad 0,8. 19,30 4 28,20 | + 0594 23,50 + 23»>30 + 0,78 S7,50 äS 84,40 an RE 109,30 + 62,30 t 1556 | 262,00 + 174,00 + 3,48 327,50 + 108,30 + 2,17 540,40 + 155,60 + 12550 675,50 + 20,30 + 00);34 930,80 + 45,20 + 0,65 1,163,50 — 187,50 = DE 1,440,+40 TO 40 — 2,08 1,300,50 — 526,30 — 6,58 2,076,80 = LISE | — 5,40 2,596,00 — -1,005,00 — 11417 2,846 ,00 — 923500 923 3,557550 — 1,034,30 — 16,35 3764 ,00 — 1,469,00 = UR 4,705100 — 2,410,00 — 21,92 4,534,40 ÄT 2,158,40 | = 17599 6,043,00 FE 3,307,00 — 28,c6 6,032,80 — 3,036,80 | — 23,36 7,541,00 — 4,545500 — 34,96 Ha337120 — 4,076520 — | — 29,12 9,171,30 -— 55910,50 2,22 8,735,02 — 5,236,00 — 34,91 10,922;50 — 75420,50 — 49,47 ad 0,6. 7120 är 10,80 + 0,36 9700 a 93:00 AO 2,00 är 45100 EF Lig 55,52 år? 31,30 + 0,72 159,60 + 134,40 + 2,69 199,50 är 94350 + 1,89 338,40 | + 108,60 Fer 423,00 4 24,00 + OO 585,20 at 31,80 + 0Ox45 731,50 — 114,50 — 1,64 909,50 — 98,60 — I,23 1,137,00 — 326,00 — 4,08 1,316,00 — 300,00 — 3,33 1,645,00 — 629,00 — 6,99 1,810,00 | — 575100 = Le 2,262,50 — 1,027,50 — 10,28 | 2,392580 935>80 = SE 2,991,00 — 1,534,00 — 13,94 3,066,40 — 1,382,40 — I1,52 3,833,00 — 2,149,00 — 17491 3,.834,80 = 3 RE — 14572 4,793»50 = SNES — 22,10 rad 0,4. GA | a | SER = = ed ES VT de + 0,29 9,50 - 9,50 + 0524 69,20 ar 84,80 + 1,70 86,30 ra 07,30 + 1,35 172,80 | + 86320 + 1,44 216,00 9 43,00 ar 327,60 | + 59,40 + 0,85 409,50 — 22,50 — 0532 539,20 — -— I0,)20 — 0513 674,00 — > 145300 — 1581 IS12,00 = Ra — I>44 1,015,00 — 3332 KA 1,.144,50 — 312,80 = Ne 1,431300 = 599,90 NET 1,527 50 — 570,60 — 15019 1,909,50 = 952,50 — 8,66 1,962,80 | — 874,80 — 7529) 2,453,50 — -1,365,50 — 11,38 2,439,20 — 1,248,20 — 10:60 3,049,00 — 1,858,00 14,32 Skogsvårdsföreningens tidskrift, Fackafdelningen, 1912. I ntabilitetskalkyl. 4 2» 5” 1227 O. ENEROTH. af stamantalet endast har ökat gallringsafverkningens värde utan att minska den kommande slutafverkningens. Vid sämre afsättningsför- hållanden och längre drifningsvägar än som antagits vid dessa beräkningar, blir stegringen i värde pr kbm. vid tilltagande groflek än större och skillnaderna i värde mellan de stamrika och stamfattiga bestånden ännu betydligare. Ur afkastningens synpunkt, äfven tan ränteberäk- ning, synas de »normala» tabellstånden således icke vara de bästa möj- liga och således mindre önskvärda. För att för fullständighetens skull äfven något ingå på frågan om de »normala» tallbeståndens räntabilitet, meddelas här 4 st. kalkyler, tab. 9—12, öfver den s. k. »finansiella omloppstiden». Det torde må- hända vara onödigt påpeka, att dessa endast äro spekulationer »nach berähmten Mustern» (SCHWAPPACH, MARTIN), samt att åsikterna om huru sådana kalkyler rätteligen skola göras, liksom om deras berättigande öfver hufvud taget, gå vidt i sär. De ha emellertid ett visst intresse. Tabellerna torde behöfva någon förklaring: en 15 har stor s. k. normal- skog, vg. 1,o0 som drifves med 150-årig omloppstid, lämnar under 10 år 1 slutafverkning 3,932 och i gallring sammanlagdt 907 kr., summa 4,839 kr. Räntorna på det s. k. normalförråd, som behöfves för att erhålla en sådan uthållig afkastning, utgöra emellertid efter 5 4, under 10 år kr. 16,164,00, hvadan hushållningen i realiteten går med en årlig förlust pr har af kr. 75,50 (se tabell 9). Den ena nettobehållningen pr har kul- minerar vid en omloppstid af 50—060 år, äfven om endast 3 Y, ränta fordras, och skulle alltså den fördelaktigaste omloppstiden enligt mark- ränteteorin vara 350—60 år, om bestånden skötas medelst svaga låg- gallringar. Ur räntabilitetssynpunkt skulle alltså de »normala» tallsko- garna vara alldeles omöjliga och då de, äfven vid relativt goda afsätt- ningsförhållanden, också ur »skogsnetto»-afkastningens synpunkt icke synas vara de »bästa möjliga», finnes ju ingen rimlig anledning att eftersträfva sådana bestånd. Att förhållande blifva helt andra vid en kraftigare gallring, torde vara åtminstone högst sannolikt och torde vi vid tillfälle återkomma till denna fråga. Nu kan ju invändas, att de slutsatser, hvartill dessa beräkningar gifvit anledning, icke äro allmän- giltiga, minst af allt för en aflägsen framtid, då ju de värden på olika virkessortiment, på hvilka tabellerna grundats, icke äro oföränderliga, hvadan relativt eller absolut, och är ju en sådan invändning fullt riktig. Man torde emellertid icke hafva någon annan utväg vid en dylik be- räkning än att utgå från rimliga och i praktiken förekommande, om än villkorligt giltiga priser. Det har framhållits från skilda håll, att de bredare dimensionernas af sågadt virke nuvarande högre pris icke skulle vara något för framtiden bestående, på grund af vissa företeelser på OM DE » NORMALA» TALLBESTANDENS AFKASTNINGSFOÖRMAGA. Tögn världsmarknaden. Därmed må nu förhålla sig hur som helst, och för min del är jag böjd att antaga, att ett sådant relativt prisfall på bredare dimensioner skall inträda, men blir alltid den gröfre råvaran, vid eljest jämförlig beskaffenhet, värdefullare än den klenare. Affallsprocenten blir mindre, användbarheten mångsidigare, transport och förädlingsar- betet pr kubikenheter afsevärdt mindre o. s. v. En sträfvan att genom beståndsvårdsåtgärder söka åstadkomma en bättre diameterökning och därmed gröfre dimensioner i bestånden utan förlängning af omlopps- tiden bör alltså äfven i en aflägsen framtid vara ekonomiskt riktig. Nu pågå ju talrika af Statens Skogsförsöksanstalt och enskilda skogs- ägare igångsatta gallringsförsök, och man kan ju vara berättigad hop- pas att genom dessa så småningom skall vinnas större klarhet i de möjligheter, som finnas att genom en lämplig gallringsdrift ökas kogs- markens afkastning. De förluster, som uppstå genom felaktig eller underlåten beståndsvård, synas som bekant aldrig i någon affärsbok- föring och »stå ej heller skrifna utanpå träden», hvadan de i allmänhet undgå såväl skogsägares som andra skogsintresserades uppmärksamhet. Falun den 28 januari 1912, SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN, I912, H. 2. Främmande länders utgifter till den högre skogs- undervisningen och skogsförsöksväsendet. Kort sammanställning af GUNNAR SCHOTTE. Då nu till årets riksdag föreligger förslag om ordnande af den i vårt land länge försummade högre skogsundervisningen, och då förslag till försättande af Statens Skogsförsöksanstalt på ordinarie stat äfven inom kort torde komma att framläggas, äger det gifvetvis ett visst intresse att se, hvad andra länder kosta på motsvarande institutioner. Från några af de viktigare skogsländerna i Europa har jag verkställt en sammanställning häraf, hvarom det hufvudsakliga meddelas härnedan. För att erhålla nödiga uppgifter har jag dels användt mig af den officiella statistiken från olika länder, dels ock vändt mig till vänner och kolleger bland utlandets skogsmän för att erhålla kompletterande upplysningar. I sistnämnda hänseende är jag särskildt tack skyldig professorn vid Hoch- schule fir Bodenkultur i Wien, A. CIESLAR, professorn vid Polytechnikum i Ziärich, M. DECOPPET, föreståndaren för den schweiziska skogsförsöksanstalten, professor A. ENGLAR, notarien i landtbruksministeriet i Berlin, forstassessor EIGENBPERODT, universitetsforstmästaren A. BENJ. HELANDER 1 Helsingfors, f. pro- fessorn vid forstakademien i Minden, forstmeister C. METZGER, overlereren vid Aas landtbruksinstitut, A. MYHRWOLD, ledaren af det danska skogsförsöks- väsendet, professor A. OÖPPERMANN, föreståndaren för den österrikiska skogs- försöksanstalten, forstrat A. SCHIFFEL, och föreståndaren för den ungerska skogs- försöksanstalten, professor VADAS. Rörande skogsundervisningens organisation vid de utländska högskolorna får jag hänvisa till den korta redogörelse för några utländska skogsunder- visningsanstalter, som återfinnes å sid. 355—373 1 betänkandet angående ändamålsenligt ordnande af skogsundervisningen, Stockholm 1908. Där så för sammanhangets skull varit nödvändigt, har jag i det följande något kom- pletterat dessa uppgifter. Då gifvetvis de ifrågavarande kostnaderna i de olika länderna böra ses mot bakgrunden af skogsförhållandena i samma länder, har jag i tabell 1 sökt, där så varit möjligt, lämna uppgifter på total skogsmarksareal, statens andel däri samt statsinkomsterna från skogarna. Beräkningar öfver totalinkomsten från ländernas skogar ha däremot ej kunnat göras. Danmark. Den högre skogsundervisningen. Den högre skogsundervisningen i Danmark är som bekant förlagd till den »kongelige Veteriner- og Landbohojskole» i FRÄMMANDE LÄNDERS SKOGSUNDERVISNING OCH SKOGSFÖRSÖKSVÄSENDE, 1257 Köpenhamn. Undervisningen för skogseleverna bestrides dels af 2 professorer i de rent skogliga ämnena, dels ock af 8 professorer och 4 docenter, som äfven undervisa vid en eller flera af Landbohojskolens 4 andra fackskolor, nämligen för veterinärväsende, landtbruk, landtmäteri och trädgårdsskötsel. De 8 professorerna undervisa i fysik, kemi, agrikulturkemi med jordmåns- lära, botanik med skogsbotanik, zoologi med skogszoologi, växtsjukdomar samt Fänatning och de 4 docenterna 1 matematik, ritning, lagkunskap och ekonomi. Professorerna åtnjuta en begynnelselön af 3,200 kr. med 4 ålderstillägg på 600 kr. för hvart s5:te år och erhålla således en slutlön af 5,600 kr. Frågan om löneförhöjning står emellertid på dagordningen, då de nuvarande lönerna fastställdes år 1892. Att märka är dock huru mycket lägre lefnads- kostnaderna äro 1 Köpenhamn än t. ex. i Stockholm. Skogsundervisningen kan med en beräknad medeltalslön af 4,400 kr. per professor anses kosta ungefär följande: 2 professorer i skogsämnena .. Es ödua II SNS) 23 i andra ämnen I 1,000 [10 GINETTA BE OC EIAUEIE sa rear Ad, Skr Se ee RN db rsjelt le Rd bs RA Är oo > —4,000 [BITAdeng Oo ChNva km AS ban e Tass se er SEA er ara ER mr sales I OA Skogsbrukssamlingarna (1 ett så litet land som Danmark kan större MAKE ö lag gas bvIdFexkrSLOn ek AE SANOL SAR) ease nassas snake oso » 400 Del utgifter för andra samlingar och bibliotek? Colssssecessresssssa 6,000 SIDA » » skogsbotaniska trädgården. ER MET 200 LESS SUS ora Y 2 0 0 fela tas Vad aah or AR ER RR EET RNE EN SARA ÅRA AR BSS ORNESN [EA200 Stipendier SINNEN FART NA RS AS NR ONE Is SN ARN a Tr SAR a EDR AN EL ER je nde 2,400 Deli kostnaden: för högskolans administratiOD. ........s.sssssssa-.s3--ss 3,000 > > » uppvärmning och bely sning. ANT 3,000 Summan kr. 43,000 Sista året utgjorde sammanlagda antalet skogselever 20 st. Skogsförsöksväsendet. Statens forstlige Forsogsvesen bildar en särskild in- stitution, som sorterar direkt under Landbrugsministeriet och ej under det nya direktoratet för statsskogarna. En af professorna i skogsämnena vid Land- bohojskolen är emellertid chef för försöksväsendet. Anslaget till detta utgör 12,000 kr., hvaraf 2,000 kr. utgå som arfvode till föreståndaren. Dennes löneförmåner bli härigenom med professorslön och älderstillägg 7,600 kronor. I öfrigt består personalen endast af 1 assistent, hvarjämte en del undersök- ningar mot särskild ersättning anförtros åt revirförvaltarna i orterna. Finland. Den högre skogsundervisningen. I Finland är skogsundervisningen senast nyorganiserad genom förordningen af 10 juni 1909 och förlagd till universi- tetet i Hälsingfors. Undervisningen är uppdelad i 2:ne hufvudafdelningar, en förberedande kurs och en fackkurs. Den förra är förlagd till den fysisk matematiska sektionen af den filosofiska fakulteten och omfattar botanik, kemi, mineralogi, geologi, meteorologi och matematik. Kursen är beräknad taga omkring 1 års tid. Fackkursen är däremot förlagd till agrikultur-ekonomiska sektionen, där studerandena under 2—3 år deltaga i såväl praktiska öfningar 1267 GUNNAR SCHOTTE. som teoretiska studier. De förra taga två somrar om 4—5 månader i an- språk. Öfningarna under den första sommaren gälla skogskötsel och skogs- teknologi, den andra sommaren däremot mätnings- och taxationsöfningar. De förstnämnda äga hufvudsakligen rum å det 4,000 hektar omfattande läroreviret, strax norr om Tammerfors. Skogsmätningarna och öfningarna i taxation ske däremot å allehanda skogar. Den s. k. forstexamen, som är inrättad för utbildande af statsskogsförvaltare, omfattar 4 hufvudämnen, nämligen 1) skogsskötsel med skogsbotanik, skogs- zoologi och skogsskydd, 2) skogsteknologi med skoglig byggnadslära, 3) skogs- indelning, innefattande träduppskattning, skogsvärdering och skogsstatik, 4) skogspolitik med grunddragen i nationalekonomi, skogsförvaltningskunskap och lagkunskap. Dessutom skola de studerande äga nöjaktig kunskap i mark- lära och den lägre geodesien. För undervisningen skola finnas följande lärare: 1) professor i skogsskötsel, som äfven föreläser i växtbiologi, växtgeografi och ärftlighetslära i hvad de röra skogsskötseln, 2) professor i skogsindelning, 3) professor i agrikulturkemi och fysik (marklära), 4) forstmästare i skogsteknologi och byggnadslära, denne förestår äfven öfningsreviret. 5) adjunkt i entomologi (forstzoologi), 6) » » växtfysiologi (skogsträdens sjukdomar), 7) extralärare i lägre geodesi, 8) » » lagkunskap, 9) 2 assistenter i skogsskötsel och skogsindelning. Lärarna 1i agrikulturkemi, entomologi, växtfysiologi och geodesi under- visa äfven landtbrukseleverna. För ämnet skogspolitik finnes ännu ej inrättadt någon lärostol, utan skola de tre lärarna i fackämnena tillsvidare föreläsa i detta ämne. Förutom forstexamen kunna de studerande äfven aflägga kandidat- och licentiatexamina. I dessa kunna skogsindelning och skogsskötsel kombineras med olika ämnen vid den filosofiska fakulteten. Således får ämnet skogsskötsel kombineras med botanik, zoologi, kemi, mineralogi, geologi, fysik, tillämpad fysik och agrikulturfysik och kemi. Skogsindelning bör däremot förenas med nationalekonomi, matematik, fysik samt astronomi och tillämpad geodesi. Den ungefärliga kostnaden för den högre skogsundervisningen belöper sig till följande belopp: 2 professorer med lön af 10,000 mark . fmk. 20,000 1 forstmästare....... ER EES NAR REA SE ES RN AE dad eng 8,800 NFÄTANE RUNN A Skins kaps (ATLYO AC) sen ramen se Sa AES RA re 5 3,000 » geodesi (arfvode)......... SEE KOERr SEELE SANS AA Gd S noe 1,000 2 adjunkter å 6,000 mark i lön. (Här uppföres endast TTG RETA CT) nr en ne ne ao sö a dona A NER RE 6,000 TA SST SLET ET rr an nr RR a RT ana a mare ka San ARKA TRA ; 6,8300 FS PEDSELEOERMNYrESmedel FeCES Rae oe ee a TN anse 10,500 Den förberedande undervisningen kan beräknas draga en kost- TNA ANA [RS ARN RS RR oh rå SR RSA ar åa oa LS ANNAN 6,000 fmk. 62,100 FRÄMMANDE LÄNDERS SKOGSUNDERVISNING OCH SKOGSFÖRSÖKSVÄSENDE, 1277 Dessutom utbetalar forststyrelsen 15— 20,000 mark till de praktiska öfnin- garna, mot det att vissa skogar uppmätas af eleverna. Under första sommarens arbeten i skogsskötsel och teknologi utbetalas dessutom fill eleverna i arbetslön för verkställdt arbete cirka 2,200—3,000 mark. Studerandenas antal å skogs- afdelningen är f. n. sammanlagdt 68. Något skogsförsöksväsende har ännu ej inrättats i Finland, men förslag härtill har blifvit väckt. Norge. Den högre skogsundervisningen, Skogsundervisningen är förlagd till Land- brukshojskolen i Aas. Undervisningen skötes dels af en overlerer och en lerer 1 skogsämnena. Af den öfriga lärarepersonalen, som med direktören utgör 16 personer, undervisa 8 1 gemensamhetsklassen eller i fackklassen för skogseleverna. För närvarande finnas dessutom 2 extralärare i geodesi och växtsjukdomar. Skogsafdelningen afsågs från början blott för 8 elever, men nu finnas där 38 fördelade på 3 årskurser. Overlererens begynnelselön är 3,500 kr. med 2 ålderstillägg å hvardera 500 samt /fr7 bostad, som räknas till 450 kr. Läraren har i lön 2,500 jämte 2 ålderstillägg på 500 kr. hvardera och fri bostad, som beräknas till 350 kr. Dessa aflöningar äro ju ovanligt låga, men ny lönereglering är ifrågasatt, Att beräkna kostnaden för skogsundervisningen är mycket svårt. Hög- skolan består nämligen af 5 skilda afdelningar och flera lärare undervisa i olika afdelningar. Vidare är elevantalet i de skilda afdelningarna mycket växlande, hvartill kommer att skogsafdelningen har 3-årig kurs, medan de 4 andra afdelningarna endast ha 2-årig kurs. År 1910 utgjorde statens kostnad för högskolan sammanlagdt omkring 186,000 kr. Om man beräknar kostnaden för skogsafdelningen till !1/- häraf, blir den ungefär 37,000 kr. I Norge har staten ännu ej inrättat något skogsförsöksväsende. Nissa skogs- undersökningar utföras likväl af ett par skogssällskap med statsbidrag, hvar- jämte skogsforvalter THv. KLreR på egen bekostnad anordnat en fullständig skogsförsöksstation, som anslutit sig till skogsförsöksanstalternas internatio- nella förening. Preussen. Den högre skogsundervisningen. I Preussen finnas för den högre skogs- undervisningen 2:ne forstakademier, belägna den ena i Eberswalde nära Berlin, den andra i Mänden uti Hannover. Vid hvardera akademien äro anställda I direktör, som undervisar vid Eberswalde i hufvudsakligen skogs- skötsel och vid Minden i skogsskötsel och skogsindelning, samt 7 professorer i ämnena skogsindelning med nationalekonomi, träduppskattning, skogsvärdering och skogspolitik, kemi och mineralogi m. m., botanik, zoologi, marklära, fysik och meteorologi m. m. Vid Minden finnas särskilda professorer i geodesi, och teknisk mykologi, men däremot ej uti skogsindelning, träduppskattning och skogsvärdering, hvilka ämnen skötas af revirförvaltarna för undervisningsreviren. Till akademierna äro nämligen. anslagna vissa s. k. undervisningsrevir och förvaltarna för dessa hafva viss undervisningsskyldighet. 1287 GUNNAR SCHOT'TE. Lönerna äro för direktören 7,500 mark, hvartill komma tjänstgörings- pengar om 1,500—2,500 mark samt fri bostad. Professorernas löner börja visserligen med så låg summa som 4,200 mark, men då de erhålla ålders- tillägg om 600 mark hvart tredje år komma de upp till 7,200 mark.! Här- jämte åtnjuta de i hyresbidrag 640 mark. Förvaltarna af undervisningsreviren äro ännu bättre aflönade. De uppbära forstmästaraflöning med 4,200—7,200 mark samt för undervisningen goo—1,800 mark. Härtill komma bostad, reseersättningar m. fl. förmåner. Vidare finnas anställda forstassessorer som sekreterare åt direktörerna (arfvode i Eberswalde 1,700 mark, i Minden 2,150 mark). I Eberswalde har professorn i kemi, mineralogi och geologi en assis- tent och i Miinden biträdes professorn i botanik af en assistent, som är forst- assessor. (Om öfriga assistenter, se härnedan under försöksväsendet.) I Mänden är anställd en särskild trädgårdsmästare för arboretrum med aflöningsförmåner å 2,650 mark. Slutligen finnas några extralärare (professorer från angränsande akademier), som undervisa 1 lagkunskap och sjukvård. Staten för forstakademien i Eberswalde utgjorde år 1911 126,900 och i Minden 111,160 mark eller tillsammans 238,060 mark. Anslaget till alla utgifter för skogsundervisning och skogsförsöksväsende utgör år 1912 till- sammans 407,800 mark, men samtidigt beräknas från dessa institutioner en inkomst af 204,800 mark. För Eberswaldes forstakademi beräknades inkom- sterna till 12,200 mark och för Mindens till 12,840 mark. Största delen häraf utgöres af inskrifningsafgifter. Försöksväsendet. Preussiska skogsförsöksväsendets hufvudstation är förlagd till Eberswalde och förbunden med den därstädes varande forstakademien. Den är uppdelad i 6 afdelningar, nämligen en skogsafdelning, en kemisk- fysikalisk afdelning för markundersökningar, en metereologisk, en växtfysio- logisk, en mykologisk och en zoologisk afdelning. Som ledare för hvarje afdelning finnes en afdelningsförståndare, hvarjämte forstakademiens direktör äfven är direktör för samtliga försöks- afdelningarna. Föreståndarna för skogsafdelningen, den mykologiska och den kemisk- fysiska afdelningen äro utnämnda professorer vid och föreståndare för respektive afdelningar, men hålla äfven (såsom bisyssla) ett mindre antal föreläsningar vid forstakademien. Däremot äro föreståndarna för de meteorologiska, växt- fysiologiska och zoologiska afdelningarna utnämnda professorer vid forstaka- demien, och med dessa befattningar följer skyldigheten att leda de försöks- afdelningar, som höra till deras ämnen. Deras arbete för skogsförsöksväsendet är sålunda mera att anse som en bisyssla. För försöksväsendet äro vidare anställda 4 assistenter, I å skogsafdel- ningen, 2 å den mykologiska och 1 å den botaniska afdelningen. Samtliga dessa. assistenter äro forstassessorer eller oberförstrar och hafva således skoglig utbildning ehuru de tjänstgöra på de mera rent vetenskapliga afdelningarna. Slutligen finnas 5 biträden, 3 å skogsafdelningen samt 1 å den meteoro- logiska och 1 å den zoologiska afdelningen. !I de andra tyska förbundsstaterna äro aflöningarna något lägre än i Preussen, men där betala studenterna särskilda afgifter till lärarna för att få åhöra föreläsningarna, vanligen 40 mark per år. Om professorerna hafva många åhörare, bli härigenom deras inkomster afsevärda. I Minchen stiger detta »Kolleggeld» t. ex. till mångdubbelt den egentliga professorslönen. FRÄMMANDE LÄNDERS SKOGSUNDERVISNING OCH SKOGSFÖRSÖKSVÄSENDE. 129" Att uppgifva de totala kostnaderna för det preussiska försöksväsendet möter gifvetvis stora svårigheter på grund af organisationens samband med forstakademien. År 1904 beräknade ScHWAPPACH dem till 41,500 mark, däraf 31,632 till aflöningar och 9,908 mark till expenser. Men dessutom är att märka, hurusom en hel del kostnader betalas af revirens förvaltningsmedel. Sålunda är bestämdt, att kostnaden för första anläggandet af alla försöksytor samt för sådana försök, som icke stå i omedelbart sammanhang med skogs- hushållningen å reviren, bestridas af försöksväsendets medel. Däremot gäldas alla kostnader för genomförande af försöken rörande gallringar, strö-, kultur- och uppkvistningsförsök af revirmedel såsom afverkning af virke och strö, kost- nader för planteringsförsök eller uppkvistning af försöksträd m.m., och detta äfven om kostnaderna för dessa försök bli högre än motsvarande skogsvärds- åtgärder vanligen bruka kosta å reviren. Dessutom hafva tid efter annan särskilda medel anvisats för vissa undersökningar. På grund af särskildt ingripande från BISSMARKS sida ha sålunda betydliga belopp ställts till skogsafdelningens förfogande för plante- ringsförsök med främmande trädslag. Under åren 1881 till 1896 användes 256,626 mark till inköp af frö af utländska trädslag, och under tiden 1881 till 1890 användes i rundt tal 150,000 mark för uppdragande af plantmate- rial och dettas utplanterande i skogarna. Slutligen anvisades år 1898 13,000 mark för upprättande af en regnmätningsstation i Landbergerheide. Ryssland. Den högre skogsundervisningen är förlagd till ett skogsinstitut i S:t Peters- burg. Enligt ryska skogsstyrelsens berättelse för är 1908 uppgingo utgifterna nämnda år härför till 243,047 rubel och 95 kop., däraf 209,036 rubel och 37 kop. enligt af skogsdepartementet fastställd stat samt 34,011 rub. och 95 kop. såsom speciella anslag till understöd åt studenterna m. fl. utgiftsposter. Utgifterna tyckas på senare tid ökats betydligt, ty år 1903 uppgingo de en- dast till 185,500 rubel. Under samma år fördelades detta belopp på föl- jande sätt. Summa Lön. Arfvode. rubel. FEYAEINTSRS IGT USAs ASO er RSS Sd EA NES Fr Ar SSP 2,000 5,000 SR OLOTAS LAT ATC rd flera EB fr SF rf Is el Sa SER Rv bada ärojejs — 1,000 BROTGINATIE] PrOLESSOLEI 4... lisieton je ce ]s Fe sla ler fee NB fNR nl on € RA 300 21,600 4 extra ord. DO AN Na 200 7,200 arfvoden åt 8 st. extra lärare = 9,000 15 assistenter och laboranter... = 12,000 studenternas klassinspektor................ 1,300 2,600 2 biträden åt denne 750 3,000 600 1,200 == 600 — 600 « sekreteraren i kollegiet = = 300 sekreterare LR ojs ora elr IS SNE oa bred 900 900 1,300 RJ RSNEE fo UR ANSE fars sla ala Sfalara biale ala äre tee LST IEle Def E bj agerar ARS ra ATS VE = = 900 REA EOT (( ED pri SE Sr EE NGE Sa SA AN SA 500 500 1,000 KAROSS O TNUOYT KANN an nens a slskle Sena skn le se rIS san da 500 500 1,000 diakon 450 — 450 läkare ds 500 500 1,0c0 KRESTNA res Iolt ön nn ta eloge RS Sosse es ks 600 = 600 — KK — Transport 70,850 1307 GUNNAR SCHOTTE. Transport 70,850 JOrSTej träd pArASIMAStATE Has. des kejasblelene dp loeislensjs se SV SKR sc de . 1,000 praktiska öfningar inom institutet ................ 3,000 stipendier for utbildande” af: Järare!. fördes srssor,sen derdde ce 1,400 KYTKANS ID CR OS fonter sl idel ES osa fe b ot AR sl a esse BETEN aloe kr Fre 1,000 bibliotek och laboratorier............... 9,000 fFÖrSIryYCKIIIT 0 HAT PLO STATIC ECE oe ove sjok aja kintjaojjälela le] ele ejelte a Däele 1,000 praktiska öfningar utom institutet . 7,000 KanSNEKPENSErds sopor sleek eek : - 2,000 understöd åt medellösa studenter.. 36,000 betjäningens hyresmedel ........... 9,000 Värme, lyse fochbslaGninp ER oc cases ses servers TOTIOT FETA STYRTS RI rr Sa TS BAStIOCHFPeKIPADO MN ork sk reesed resan sjukhus och apotek trädgård, park, vägar och exercisplats extra utgifter Summa rubel 185,550 Lärarnas löner äro, som för alla tjänstemän i Ryssland, mycket små, men där lärer ju finnas utvägar till extra inkomster. Dock torde de nu vara större än ofvanstående tablå utvisar, då slutsumman 185,550 rubel, redan 1908 hade stigit till 243,097 rubel. Direktören lär ej hafva någon undervisning, utan är helt upptagen med att ädöma eleverna disciplinstraff. Det berättas att vanligen !/, af elevantalet sitter 1 arrest för revolutionära förseelser o. dyl. Skogsförsöksväsendet är i Ryssland sammankoppladt med skogsinstitutet. Några uppgifter om kostnaderna för dessa undersökningar ha ej hunnit an- skaffas. Schweiz. Den högre skogsundervisningen är förlagd till det stora Polytechnikum i Zurich, som har en särskild centralförvaltning, hvars kostnader ej belasta de olika fakulteterna. Vid skogsfakulteten undervisa 3 fackprofessorer samt 15 professorer och 2 adjunkter, hvilka tillika tjänstgöra å andra afdelningar. Professorernas aflöning bestämmes hvarje gång genom kontrakt vid ut- nämningen, men minimilönen är fastställd till 7,000 fr. Dessutom uppbära lärarna äfven kollegiepengar med högst 4,000 fr. Vid skogsfakulteten är emellertid antalet studerande så ringa (34), att skogsprofessorernas kollegie- pengar i medeltal endast utgöra cirka 600 fr. Sammanlagda antalet lärare vid Polytechnikum är PLOLESSOKET SSI REA ARE 2ScR Rd IS SARA 66 AJ UDK ECTS dare rss sr a sles nr 5 EKO Professorer Och dOcenter......... 40 Summa III De ordinarie eleverna voro år 1910 1,345, hvartill kommo 1,091 åhörare. Alla utgifterna för högskolan uppgingo till sammanlagdt 1,525,154 I hvartill förbundskassan bidrog med 1,157,187 fr. De olika institutionsbyggnaderna, som tillhöra Polytechnikum, äro ju vida kända för sin utmärkta och rymliga beskaffenhet. Icke desto mindre har FRÄMMANDE LÄNDERS SKOGSUNDERVISNING OCH SKOGSFÖRSÖKSVÄSENDE. 1317 den schweiziska förbundsförsamlingen sistlidet år beslutit att tillbygga desamma för kostnad af 11,489,600 fr. Institutionen för landt- och skogshushållningen erhåller häraf för tUlBYgSnACSKOStD ACK edene ess sk sense nnenes fr. 1,409,000 (öjtolnEnaOS ENE AKOMMNSN enes AnpunINS LODSLE SSANKER 80,000 inredning och inventarier 216,000 Summa fr. 1,705,000 Skogsförsöksanstalten utgör i Schweiz en själfständig institution, förlagd till en våning i Polytechnikums fysikafdelning. Dess föreståndare innehar emel- lertid en professur vid Polytechnikum. Personalen utgöres vidare af en skog- ligt bildad adjunkt, en naturvetenskapligt bildad assistent, en kontorstjänsteman samt en vaktmästare. På försöksanstaltens byrå, äro dessutom anställda 4 kvinnliga skrifbiträden, och för arbetena finnas 3 skogvaktare. Tjänsteperso- nalen utgör således sammanlagdt 12 personer. Totalkostnaden för skogsförsöksanstalten uppgick år 1910 till 60,360 fr., hvartill kommer en professorslön. Utgifterna ha för hvarje år stigit med några tusen franes. År 1904 voro de t. ex. allenast 48,950 fr. I dessa kostnader ingå äfven utgifter för handtlangning m. m. ute i skogarna, utom i de fall då en församling eller korporation begär, att vissa försök skola utföras å deras skogar, då dylika kostnader bestridas af skogens ägare. Ungern. Den högre skogsundervisningen är förlagd till högskolan för bergs- och skogs- väsende i Selmecbanya, Chemnitz. Till samma ort är också den ungerska skogsförsöksanstalten förlagd som en själfständig institution. Dess föreståndare innehar likväl en professur vid högskolan. Vid högskolan äro anställda 20 ordinarie professorer, 4 adjunkter och 12 assistenter. Däraf undervisa enbart i skogsfakulteten 6 professorer, 2 adjunkter och 6 assistenter. 7 professorer ombestyra den gemensamma under- visningen i grund- och hjälpvetenskaper, medan de öfriga 7 professorerna, 2 adjunkter och 7 assistenter enbart tillhöra bergsfakulteten. Professorernas begynnelselön är 4,800 ö. kr. + 500 ö. kr. examinerings- pengar och 640 ö. kr. hyresbidrag = 5,940 öÖ. kr., samt stiger — dels genom ålderstillägg hvart s5:te år, dels genom uppflyttning i högre rangklass och högre hyresbidrag — ända till 10,500 ö. kr. Dessutom åtnjuta de 68— 102 kbm. ved. Adjunkternas aflöningsförmåner äro 3,000 ö. kr.—4,600 ö. kr. samt 68 kbm. ved. Assistenternas 2,360 ö. kr.— 3,700 Ö. kr. jämte 54 kbm. ved. Samtliga utgifter för högskolan uppgå till FÖTSSP ETS ONA ETN Er ER As Era nine (all ST YNSISSE I bären ööroor ASA Hr 136,120 hvaraf hälften kan anses komma på skogsundervisningen. Skogsförsöksanstaltens personal utgöres af I föreståndare samt af 5 adjunk- ter och 3 öfverskogvaktare. Föreståndaren uppbär i arfvode 1,400 ö. kr., förutom den aflöning som tillkommer honom som professor. Ofverskogvak- 1325 GUNNAR SCHOTTE. starnas aflöning är 1,000 Ö. kr., tjänsteboning, virke och tjänstejord. Dess- utom äro vid skogsförsöksanstalten bundna skogvaktareskolornas föreståndare, hvilka härför uppbära ett särskildt arfvode af 600 ö. kr. hvardera. Ut- gifterna för skogsförsöksanstalten uppgå till FÖLJD ELSON Al EDS Per CA once este ellers see Ör KT: 256034 SIENA CL GT:S OKITANTA P AT ae en se ds ee rn ; 35,600 Summa Öö. kr. 60,094 Österrike. Skogsundervisningen är förlagd till »Hochschule fär Bodenkultur» 1 Wien. År 1911 utgjorde utgifterna för denna sammanlagdt 621,000 ö. kr. men förutom i skogsvetenskp bedrifves där äfven undervisning 1 landthushållning och kulturteknik. Inalles äro anställda 24 ordinarie och 2 extra ordinarie professorer. Af dessa äro 5 ordinarie professorer lärare 1 skogsämnena, nämligen i forstlig pro- duktionslära, forstlig förvaltningslära, forstligt ingenjörsväsende, skogsskydd och marklära. 10 ordinarie professorer undervisa i grundläggande ämnen och hjälpvetenskaper för högskolans alla tre afdelningar och innehafva professurer i följande ämnen: 1) kemi, 2) botanik, 3) meteorologi och klimatologi, 4) mineralogi, 5) nationalekonomi, 6) matematik och fysik, 7) geodesi, 8) bolags- väsende, 9) förvaltningslära och 10) växtsjukdomar. Utom dessa lärare undervisa dessutom talrika docenter och andra lärare vid den forstliga undervisningen bland annat i ämnena: zologi, virkets meka- niska teknologi, mosskultur, högre geodesi, fiskerihushällning, frukt- och träd- gårdsskötsel, elektroteknik, jaktvård, byggnadsmekanik, brobyggnader, hus- byggnad, fördämningsbyggnader för bergsbäckar etc. När man beräknar utgifterna för allt detta, lär skogsafdelningens kostnader kunna anslås till omkring 400,000 ö. kr. Från dessa utgifter måste dock tagas bort närmare 60,000 öÖ. kr. som inflyta som afgifter från skogseleverna, hvari- genom totalkostnaden endast blir 340,000 ö. kr. Denna summa erhåller man dock endast om skogsundervisningen tänkes isolerad för sig. Men tages hänsyn till högskolans 3:ne fack, skogvetenskap, landthushållning och kultur- teknik är det riktigare att dela hela kostnaden för högskolan — 621,000 ö. kr. — i tre delar och sedan minska de 207,000 ö. kr. med skogselevernas af- gifter, hvarvid en kostnad af ej fullt 160,000 ö. kr. återstår för skogsafdel- ningen. Professorernas begynnelselön utgör 6,400 Öö. kr., hvartill kommer hög- skoletilläggsarfvode på 800 ö. kr. samt 1,840 ö. kr. i hyresbidrag eller så ledes sammanlagdt 9,040 ö. kr. Denna aflöning ökas efter 5 år med 800 ö. kr. till o9,840 ö. kr. Toa 7 ytter. 800 » » >» 10,640 (AGG FDL , T000L 3 OA Nr 20 I,000 » » 12,040 » NM ÖR I » 1,200 SER SGAO Dessutom kunna enskilda professorer bli tillförsäkrade persontillägg för särskilda forskningsprestationer upp till 5,000 ö. kr. årligen. 2 af professo- rerna i skogsämnena uppbära sådant personligt lönetilllägg. FRÄMMANDE LÄNDERS SKOGSUNDERVISNING OCH SKOGSFÖRSÖKSVÄSENDE. nqsalÄy I ay oob'r (sg "äv piqsarkuy 1 "ay ESl (; "(PAA "Wuqy zor uwownssap) SeipiqsaiÄy I '1y ozcStr—ogt (; 'aIsurrq Y2v prIsog uagut 0018 | ooSfl uagur 009'g | 000"g uadur | 0016 | 00S'g uadul 0009 | ooo uagur | 0099 | oo€'S (> I 0059 | 0009 SUNOS | (0 oz6'z1I | zLP'S preasog I ogL'9 | t9StS Pr fe 2 AULIDO R I s 3 £ | I « hot isugh spö sur | (6 | ogb'g | gzo'k (6 be5tl z60'$ . : FR zLv'S . z61'9 1209 3 Ir uu G , I 4 ; A S SR | persoq mp |og4S | ogts — — | — o:p 0096 | 0096 -fouysojauor PIFADSIV ( bbbig | 6SLE | | o:p oS56'g | 550'g | nese3gut | De Sö up | ooSb NE = || = = | ( | oo0fS os - 3 SÖ prersoq I |o0o 00 | I | | 00 Sumolsasauoj ÄNJ 3 | | 'opuoms | o0zik ooz't | —= Hd | — er 0107 Surzo[Saxsuor AN| —= o0o9'S | 00z (3 — 009 0027 | — | 0094 | ooz'S I | | | | | | ES I | IN |RSSEA SES | | — UBwWIOJ | Sumuoq | uogr IRRTIO Zutuol | uor UEUTOT Sutuoj | uoj | | -spersog | JB -2S[9u | -spersog Je | -aspu -spessog Je | -aspu | Te3JUuUYIPWUY I ans |-uABag -mIS |-u43ag | ang |-u45aq I | 10SSJ0IJ | LIN ejoxsdoy 10J IOINIIIT | S -SYOSIOJSBOYS IOJ MLPUFISTIOT| | (z PIA 430 asA| preasoq ug (; | "uaBejsI eÅu "Juda IILIDAG 1161 2319AG "ALISON ”uI3uN ZIIM q2Is Ppue[ssAY uassnasq a31ON puejuig HIP WUUL(T PEUKBEST I "J3pupj| EXIJO I JULLUIQJJUO] IJAJQ BFeIPULtWES "Zz HIQeL If O6b'E II gro | — Slolp | 000'000'01 '0| — | — — — |[FÖERS END en sjrojwou | | | -033 uadejsIoj vÅu IRU « Lo oot+'6S to ooL"vE L6€:g81'g OOO:DOGK VIBA OSISS OLSEN KOFESIO GASTA ALTO SEI de 1161 = a3LAG ysew "pold | — | 009121 — IbLl:o9 Irey dd 'Iy Ed — -— O00f001'I 000160 fr OM EN a 1161 ALSO es ESSSSTNEOM EN 1L9'SP | og91'6gb'€ obb'tbg'or oo9'££ EPI Seg LS GTI GIO:0S AE 1161 — usa3un Styr | o0o0offg 'o 9 6SpEr | o00foc4 '0 | o00'ozl '0 o00'obtb'I gb1'6€ 2 00:05 OMR [rare 0161 ZIIMYIS 9'0 zS9'99+$ = ozi'Szg'g4 | 9Sz'9le'6z | g9L€101'g01 | SEg'62g'S11 | 000'000'Lg1 | g061 ('doma) PpuejssAY leo | 9zofSki Lofo | — zEzlt o00'zS8'z5 | o00'z6g'69 | ooo'bbl'zir | SLI'L66'z VEASO MENS bee a TE OI6I uUassnalq — | 000f4€ '0o | — | ISo'LSi'T | LO6'gEv | Sbo'g6s'I SoS'gzo'I 008'L68'9 SE SE "> 0161 I31ON Sr | er1t6S (= | === o0o0'€S6'€ — | Szz'6cl'z 000'z89'9 biz'ogz'zi (fo) ALAA EA SRS SE 6061 Puejuiq ISfor | oooffb EG O00fZI | oo0fott | 000'z61'I o00'z09'I 009'85 000:0 EEE fara 1161 YIewueg ——— .——— =? ===o——c & I SS | ES sön | 2 uagumu z Jes Sutujf[eqaq | vureFoxssjels vureFONS 1ePPy TePAy — -StAspunsBoys| « |-SYOSI0jsBoys | - I -SJPIS prrietT S I: (01 OR (0) RR 10J -ONIN 10J je | Je3FoyssmIS [URPCERDEIS Il) MARY | | 1281N 12310 IStuOAUIoRNI | = Fr Ag LR 223 PE å : ”JISPURI EXIHO I JOPUSsKA FE pr KR VÄRRE Rep ARN AA TS AR PS SN OT RT) TTT ML JR I)! 1. 1-0 TSAR GUNNAR SCHOTTE. ; Elevernas antal vid högskolan är f. n. 1,160, hvaraf nära 600 (!) forst- studerande. Den Österrikiska skogsförsöksanstalten är som en fullt själfständig institution förlagd till det forna klostret Mariabrunn utanför Wien. I denna gamla ståt- liga, slottsliknande byggnad åtnjuta alla tjänstemännen ganska stora bostads- våningar. Personalen består f. närvarande af följande tjänstemän: 1 förestån- dare, 1 oberforstrat, I forstrat, 1 oberinspektor, I forstmeister, I forstverwalter 2 adjunkter och 1 assistent. Dessutom äro vid försöksanstalten anställda 3 kronojägare (förster) och 1 trädgårdsmästare. Föreståndaren uppbär en be- gynnelseaflöning af, förutom fri bostad, 7,320 ö. kr., som ökas hvart g5:te år med 800 ö. kr. På resor uppbär han ett dagtraktamente af 16 ö. kr. Af delningscheferna (forstrat eller oberinspektor) hafva en begynnelselön af 5,605 ö. kr., som ökas med 600 ö. kr. hvart 5:te år. samt 13 ö. kr. i dagtrakta- mente. Adjunkternas begynnelselön är 3,400 Öö. kr., som ökas hvart 3:je år med 300 ö. kr. (dagtraktamente 8 ö. kr.), och assistenterna börja med 2,680 ö. kr. hvartill komma 200 ö. kr. älderstillägg hvart 3:dje år. De sistnämndas dagtraktamente är 7 ö. kr. under resor. Kronojägares aflöning är 1,200— 1,600 ö. kr. Förutom dessa aflöningar åtnjuta som nämndt alla tjänstemän- nen fri bostad utan afdrag å lönen. Samtliga utgifter för skogsförsöksanstal- ten utgjorde år 1909 79,922 Ö. kr. däraf 39,970 ö. kr. i aflöningar åt tjänste- männen, och 8,595 Öö. kr. till biträden. De olika aflöningsförmånerna äro sammanställda i tabell 2, där omräk- ning skett till svenskt mynt. Siffrorna äro dock ej direkt jämförbara, då lefnadskostnaderna äro så olika i skilda länder. Snarare kunde i det hänse- endet de i texten angifna talen efter ländernas egen myntfot kunna jämföras, då i så många utgifter exempelvis francen är lika värd som kronan. Dock framgår i alla fall, att lönerna i Österrike äro betydligt större än de för Sverige föreslagna, medan i stort sedt löneförmånerna 1 Finland, Preussen, Schweiz och Ungern äro lika de nu föreslagna svenska. I Danmark och särskildt i Norge äro däremot de ifrågavarande befattningarna afsevärdt svagare aflönade än i Sverige, men där spelar ju ej heller skogen samma roll som i vårt land. Af utredningen torde emellertid tydligt framgå, att i de omnämnda länderna offras afsevärda belopp på den högre skogsundervisningen och skogs- försöksväsende. Full jämförelse erbjuder 1 detta fall Osterrike, där skogarna spela ungefär samma roll som i vårt land såväl beträffande exporten (om Bosnien medräknas), som inkomsterna från statsskogarna. Här är också skogsundervisningen för- lagd till en verklig högskola och skogsförsöksanstalten bildar liksom hos oss en själfständig institution. Att särskildt märka är dock huru mycket större skogsförsöksanstaltens arbets- fält är i vårt land med sina växlande förhållanden, än i många andra europeiska skogrika länder. Kännedomen om våra skogar är nämligen relativt taget afsevärdt mycket mindre än i exempelvis Tyskland, Schweiz och Österrike, där rikligt utrustade skogsförsöksanstalter länge verkat. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN, IQ912, H. 2 SKOGSSTATISTISKA MEDDELANDEN. Afkastningen af Rysslands statsskogar. Som i de skogsstatistiska meddelanden, som tid efter annan influtit i tidskriften, inga uppgifter förekommit rörande Ryssland, införas här nedan några tal, som omräknats i hektar och kronor efter uppgifter ur ryska skogsstyrelsens berättelse för år 1908. | Egentliga skogspro- Areal I Bruttoinkomst dukter bidraga till Nettoinkomst I inkomsten med I |.2 IS 8 IS | 2 IS I vo |9 INC") do YTA Ci I EB = 2 Eh Utgifter AE = - Ia 5 IEA 4 Je Sö MH I = od - 2 | produktiv | Sler riks SSR | total- k total IE SSH Starman ge ä total- lnrSlA ark In 8 SE GC 3 El | m ESR ss =S SE Ik KH lön IR v M v co le lö | I & | Få | & > & = har I har kr. | öre | öre | kr. öre | öre kr. kr. öre | öre | I Europeiska | | I I | I I e | I SPA ER Ryssland |115829835 | 92193 016 | 108 101376 | 93 | 117 | 102 552 FN 98 | 121 [29276 256 78825 120] 75 | 94 I | Kaukasien | —32475318 3282753 1619052]| 35 | 34 | | Asiatiska Ryssland |259 513543 | 98954 222 8767480| 4 | I0 788g9280 | 4 | 10 | 4474902] 4292578| 2 4 Summa | 380 590896 | 194439993 | 118487 908 | | | 111454 940 | | 34 907 02783 580 881 I I Skogsförhållandena i Schweiz. För den schweiziska landt- och skogsbruksutställningen i Lausanne 1910 hade professor M. DECOPPET i Zirich uppgjort grafiska framställningar rörande de schweiziska skogsförhållandena. Efter en redogörelse för dessa i »Der praktische Forstwirt fär die Schweiz» återgifvas här nedan några siffror al mera allmänt intresse. Hela arealen af Schweiz utgör 4,132,400 hektar, hvaraf allenast 950,692 hektar eller 23 & är beväxt med skog, hagmarkerna medräknade. På hvarje invånare kommer 0,25 hektar skog. 1367 SKOGSSTATISTISKA MEDDELANDEN. Af skogsarealen tillhör 67,7 2 menigheter och korporationer, 27 & är i privat ägo och endast 4,3; 2 är verklig statsskog. — 676,030 hektar eller 71 2 utgöres af skyddsskog, och endast 274,662 hektar eller 29 & är således icke skyddsskog. Medelstorleken af reviren är 5,311 hektar, medan t. ex. i Baden komma endast 3,800 hektar på hvarje revirförvaltare. Bevakningstrakternas storlek är i medeltal 1,200 hektar, minst på slättlandet eller 800 hektar, 1,000 hektar i Jura och störst eller 2,400 hektar i bergstrakterna. Produktionen i statsskogarna är 4,22 kbm. per hektar, i de allmännings- skogar, som förvaltas af skogligt utbildad personal 4,29 kbm. per hektar, i öfriga allmännings- och korporationsskogar 2,46 kbm. per hektar och i privatskogarna allenast 1,65 kbm. per hektar. Af de allmänna skogarnas areal — 695,280 hektar — stå 92,665 hektar eller 13,3; 2 under direkt förvaltning af utbil- dade skogsmän, medan skogsstatstjänstemännen å den öfriga delen af allmänna skogar, tillhörande församlingar, korporationer, stiftelser och kloster, endast utöfva uppsikt och kontroll. Utaf bruttoinkomsterna åtgå å statsskogarna 50 Hy till utgifter och 50 94, utgöra nettovinst de skogligt skötta allmänningarna 39 Y, > 3 RA > och å de öfriga > SN » 5 1ÖNL Yo Konsumtionen af virke beräknas i Schweiz uppgå til 3 millioner kubik- meter om året. Häraf produceras inom landet endast 2,300,000 kbm. Af de 700,000 kbm., som måste införas, bestå 300,000 kbm. af brännved och 400,000 kbm af gagnvirke. — Från landet utföres likväl s50,000 kbm. gagnvirke af ek och 20,000 kbm. af bok. Det inom landet producerade gagnvirket utgöres till go 94, af barr- och till 10 Y, af löfträdsvirke. Schweiziska statens utgifter för skogsförvaltningen uppgingo år 1909 till nära 1 million francs eller 60 gånger mera än år 1876. — (CE SO: SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN; 1912, H. 2. Skogsundervisningsfrågan. Kungl. Maj:ts nådiga proposition angående ordnandet af den högre skogs- undervisningen m, m. är gifven Stockholms slott den 15 mars 1912 och inkom på riksdagens bord följande dag. Inledningsvis påpekar töredragande statsrådet, chefen för jordbruksdepartementet, huru skogarnas betydelse för vårt land alltmera ådragit sig statsmakternas uppmärksamhet. Man har genom lagstiftningsåtgärder sökt reglera afverkningen och betrygga återväxten, samt väcka och främja den skogsägande allmänhetens intresse för den rationella vården af sko- garna. Tidens industriella uppsving fordrar med teknikens utveckling en allt större tillgång på råvara äfven inom skogshandteringens område, hvaraf följden blifvit en allt månare om- sikt om kapitaltillgången, skogen. »Men skogen, vare sig natur- eller kulturprodukt, följer samma lagar som den öfriga växtvärlden. Liksom all annan forskning kan också den biologiska vetenskapen visa fram- steg af utomordentlig betydelse och detta icke minst då det gäller botaniken och dennas tillämning å de praktiska områdena. Också arbetar i vårt land sedan 1902 skogsförsöks- anstalten för att låta våra skogar komma i åtnjutande af de rön vetenskapen gjort och gör. Påtagligt är emellertid att med afseende såväl på skogens skötsel som på den däraf bero ende afkastningen och dennas utnyttjande — kapitalets placering, förräntning och räntans användning — erfordras en väl utbildad skogsmannakår, som haft tillfälle att tillgodogöra sig en undervisning, om hvilken man utan tvekan kan säga, att den motsvarar tidens rätt- mätiga kraf. Att denna undervisnings rätta ordnande är en sak af den största betydelse, därom torde alla vara ense. Det är sedan länge insedt, att den anstalt, skogsinstitutet, som har att bibringa den högre skogliga bildningen, ej längre motsvarar tidens fordringar. Frågan om skogsinstitutets omorganisation står därföre sedan några år på dagordningen och synes nu vara mogen för sin lösning. Fördenskull anhåller jag att få underställa ärendet Eders Kungl. Maj:ts pröfning och torde jag därvid böra utgå från det förslag, som utarbetats af de den 7 april 1906 inom kungl. jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga, hvilka i mars 1908 aflämnade sitt betänkande.» Efter redogörelse för gången af de sakkunnigas arbete uppräknas de skrifvelser, som under det förberedande arbetet inkommit bland hvilka märkas från skogsinstitutets lärar- kollegium, från domänstyrelsen den 26 sept. 1908, samt af denna infordrade utlåtanden från skogsskolornas föreståndare och inspektörer, samt skogsförsöksanstaltens föreståndare och botanist, vidare från jägmästaren V. Ekman och svenska forstmästarförbundet, samt i anled- ning af dessa från domänstyrelsen den 29 sept. 1908 och den 30 dee. 1909, och slutligen från svenska trävaruexportföreningen, öfverintendentsämbetet och löneregleringskommittén." Sedan departementschefen härefter omnämnt, att han om möjligt redan denna riksdag ämnar framlägga förslag angående statens skogsförsöksanstalts byggnadsbehof och andra kraf rörande dennas tidsenliga utveckling, framhåller han, att, då enligt hans mening skogs högskolan och skogsförsöksanstalten i framtiden böra komma i närmare beröring med hvar andra än nu är fallet, han i sin följande framställning äfven nödgas beröra det förslag, som sedermera kommer att framläggas om skogsförsöksanstalten. Härefter följer en framställning om skogshögskolans förhållande till den öfriga högre fackundervisningen af följande lydelse: 1 Då i tidskriften förut utförligt redogjorts för de flesta af dessa skrifvelser fästes det följande hufvudsaklig uppmärksamhet vid löneregleringskommitténs yttrande. Skogsvårdsföreningens tidskrift, Fackafdelningen, 1912. | 1387 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. »Sedan några år tillbaka har frågan om hvad man med ett gemensamt namn plägar kalla den högre fackundervisningen stått på dagordningen i vårt land. För att lösa denna stora fråga syntes tvenne vägar vara framkomliga. Antingen kunde man angripa problemet på det sätt, att man upplöste det i dess olika delar och bortseende från det samband, som kunde finnas mellan dessa, sökte att för hvarje gren af det stora undervisningskomplexet föranstalta en tidens stegrade fordringar tillfredsställande form. Eller också kunde man efter mönster af vissa stora fackhögskolor i utlandet, såsom Polyteknikum i Ziirich, Landbohöj- skolen i Köpenhamn eller Hochschule fir Bodenkultur i Wien, söka att så att säga under ett tak bereda utrymme för de olhka disciplinernas institutioner och lärostolar. Redan vid 13872 års Riksdag hade motion väckts om dåvarande teknologiska institutets sammanförande med krigshögskolan, skogsinstitutet, farmaceutiska institutet och den för landtmätares ut- bildning afsedda kursen till en stor gemensam teknisk högskola. På framställning af Riks- dagen tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté för beredande af frågan, hvilken den 4 november 1873 inlämnade ett förslag att med teknologiska institutet förena samtliga nämnda läroan- stalter med undantag af krigshögskolan. Detta förslag förföll emellertid på grund af veder- börande myndigheters utlåtande. Alltsedan dess synes den uppfattningen varit hos oss stad- gad, att de olika läroanstalterna skulle utveckla sig isolerade, och ännu 1906, då på Eders Kungl. Maj:ts framställning veterinärinstitutets omorganisation beslöts, hade ingen bemärkt röst höjts till förmån för gemensamhetstanken. Likaså ordnades förhållandena vid farmaceu- tiska institutet vid 1911 års riksdag, utan att någon egentlig undersökning om detsammas lämpliga förening med annan högskola förelåg.» »Emellertid hade vid 1909 års riksdag genom i båda kamrarna väckta motioner fråga väckts om den högre landtbruksundervisningens ordnande. I den skrifvelse, som blef en följd af dessa motioner, yttrar Riksdagen följande: "Riksdagen vill dock icke på något sätt uttala sig angående den väg, hvarpå frågan om en högre landtbruksundervisning bör lösas, ej heller göra gällande, att den behöfver lösas i hela sin omfattning på en gång, utan får Riksdagen inskränka sig till att framhålla önskvärdheten af att, då onekligen flera utvägar för frågans lösning synas möjliga, de alla blifva upptagna till pröfning. En sådan utväg synes vara den af landtbruksstyrelsen föreslagna utvidgningen af landtbruksinstituten, en annan den, som motionärerna förordat, nämligen en särskild landtbrukshögskoleundervisning i Stockholm eventuellt anordnad i samband med andra högskolor.” Vid 1911 års Riksdag framlades proposition om anordnande af fortsättningskurser vid landtbruksinstituten. I fråga härom yttrade dåvarande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet vid ärendets under- dåniga föredragning den 13 januari 1911 bland annat, att genom dessa kursers förläggande till annan ort än hufvudstaden, blefve visserligen tanken på upprättande därstädes af en an- tingen fristående eller med andra undervisningsgrenar förbunden landtbrukshögskola tills- vidare skjuten åt sidan, men man behöfde dock icke därmed anse denna tanke såsom öfver- gifven. Det vetenskapliga forskningsarbetet på landtbrukets område, som man önskade kon- centreradt vid en landtbrukshögskola, kunde genom de föreslagna kurserna komma att visa sig ännu mera af behofvet påkalladt; och på så sätt skulle dessa kurser komma att snarare bana väg för och underlätta denna högskoletankes förverkligande än ställa sig hindrande i vägen därför.» »I skrifvelse den 30 mej 1911 angående reglerandet af utgifterna under nionde huf- vudtiteln meddelade Riksdagen, att Riksdagen visserligen ansett sig böra bevilja medel för anordnandet af de ifrågasatta fortsättningskurserna, men att Riksdagen därmed icke velat ut- tala sig för ett undanskjutande af frågan om högre landtbruksundervisning i öfrigt, utan torde den af Riksdagen i dess förut omtalade skrifvelse år 1909 begärda fullständiga utred- ning och förslag i frågan alltjämt vara att i sinom tid förvänta.» >Vidare har jag att i detta sammanhang omförmäla den ofvan omnämnda skrifvelse, som de den 17 februari 1911 för landtbrukshögskoleundervisningens ordnande tillkallade sakkunniga inlämnat till dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, och som i hufvudsak innehåller följande: De sakkunniga hade att verkställa utredning 'angående anordnande i vårt land af tillfälle till vetenskapligt forskningsarbete på landtbrukets och dess binäringars verksamhetsområden, samt en därmed förbunden högre landtbruksundervisning'. Det syntes således i främsta rummet gälla, att både med hänsyn till forskningens direkta betydelse för vårt jordbruk och dess absoluta nödvändighet för en framgångsrik landtbrukshögskoleunder- visning skapa tillfälle till landtbruksvetenskapligt arbete i vårt land. Då med hänsyn till ett dylikt forskningsarbete en kombination med en blifvande skogshögskola icke syntes de sakkunniga kunna medföra några fördelar men däremot organisationssvårigheter, som öfver- vägde de fördelar af hufvudsakligen ekonomisk art, som en dylik kombination skulle kunna medföra vid anordnandet af en undervisningsanstalt, ansåge sig de sakkunniga böra anmäla, ESS I SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN, 1397 att de vid verkställandet af den begärda utredningen icke ämnade föreslå en förening af en landtbrukshögskola med den föreslagna skogshögskolan.» » Vid 1909 års Riksdag förelåg nådig proposition om tekniska högskolans omorganisa- tion, en framställning, som på grund af den stora arbetsbördan och den långt framskridna tiden, då frågan bragtes å Riksdagens bord, endast delvis af Riksdagen då behandlades. Dock tillåter jag mig här erinra därom, att vid den debatt, som med anledning af den kungl. propositionen utspann sig i Andra kammaren, en talare särskildt framhöll, att möjlig- heten af den högre landtbruksundervisningens ordnande i samband med omorganisationen af tekniska högskolan borde utredas. Den förnyade framställningen angående tekniska hög- skolans omorganisation, som af Eders Kungl. Maj:t förelades 1911 års Riksdag, innehöll en utredning, som särskildt af chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga verkställt, berörande förhållandet mellan den högre tekniska och den högre landtbruks- och landtmäteriundervisningen. Resultatet af denna utredning blef ett afvisande af tanken att med tekniska högskolan sammanföra andra undervisningsanstalter. Det särskilda utskott, till hvilket ärendet hänvisades, ansåg emellertid en närmare utredning om den högre tekniska undervisningens förhållande till annan högre fackundervisning önskvärd, och föreslog ut- skottet i detta afseende, ”att Riksdagen må — för nya byggnader — — bevilja — —, äfvensom i samband härmed aflåta skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran att, innan ytter- ligare utbyggnader af lägenheten för ett större antal elever, än som motsvaras af årskurser om I150, sättas i fråga, låta föranstalta om fullständig utredning angående — — — möj- ligheten af annan högre fackundervisnings förläggande till högskolan — — —;' och fattade Riksdagen beslut i öfverensstämmelse med detta förslag. Att Riksdagen härvid haft sin uppmärksamhet hufvudsakligen riktad på den högre landtbruks- och landtmäteriundervis- ningen synes mig tydligen framgå af såväl innebörden af den framställning från Eders Kungl. Maj:t, som legat till grund för Riksdagens beslut, som ock af de förhandlingar, som inom Riksdagen föregått detsamma. Ett skäl för denna min uppfattning finner jag också i ett par anföranden vid sistförflutna riksdag, hvilka jag tillåter mig att här i kort- het relatera,» »Vid den öfverläggning i Första kammaren, som hölls i samband med remissen af den kungl. statsverkspropositionen, framförde en talare, huruledes det i intresserade kretsar väckt en ej ringa oro, att frågan om skogsundervisningens ordnande ännu ej föranledt någon framställning till Riksdagen. Han framhöll huru dålig beskaffenheten af lokalerna vid skogs- insitutet vore och att det äfven rådde brist på sådana lokaler. Det betänkligaste vore dock, att då hela denna skogsundervisning stode under ombildning, kunde man ej tillsätta några lärare; alla dessa voro tillsatta på förordnande, och det hade visat sig, att goda krafter ej stannat kvar utan gått till andra tjänster, som de funnit vara för sin framtid mera betryg- gande. Det vore naturligt, att ett sådant förhållande måste mycket ogynnsamt inverka på hela undervisningen och därigenom på hela skogsväsendet i landet, och under sådana för- hållanden riktade han en anhållan till regeringen, att redan under pågående riksdag fram- lägga en Kungl. proposition i ämnet.» »I Andra kammaren fördes skogsundervisningen på tal vid behandlingen af nionde hufvudtiteln. En talare citerade där Riksdagens skrifvelse angående den högre landtbruks- undervisningen och dess ordnande i samband med andra högskolor. Men på grund af samma synpunkter, som framförts i Första kammaren, och då en längre tidsutdräkt tydligen vore af särdeles menlig inverkan, ville han på det enträgnaste framhålla önskvärdheten af att de skriande missförhållanden, som sedan åratal tillbaka varit rådande vid skogsinstitutet, af chefen för jordbruksdepartementet blefve behjärtade.» »Beträffande vidare frågan, huruvida skogsundervisningen lämpligen skulle kunna för- enas med landtmäteriundervisningen, hafva på uppmaning af dåvarande chefen för jord- bruksdepartementet, domänstyrelsen och landtmäteristyrelsen den 19 december 1910 afgifvit ett gemensamt yttrande däri ämbetsverken efter undersökning rörande de fördelar och olä- genheter, som kunde väntas uppkomma genom ett sådant sammanförande såsom sin upp- fattning framhållit, att skogs- och landtmäteriundervisningen icke skulle kunna på sådant sätt förenas, att någon afsevärd besparing i utgifter därigenom vunnes. Däremot skulle för själfva undervisningen stora olägenheter uppkomma genom att på ifrågasatt sätt förena den, i det att större kurser då måste genomgås än som erfordrades å ena sidan för skogsmän och å andra sidan för landtmätare. Detta komme att antingen öka lärotiden i dess helhet eller ock att framtvinga begränsning af den tid, som afsetts för undervisning i fackämnen.» Tanken på en flera undervisningsområden omfattande fackhögskola har icke varit mig främmande. Innan ännu de 1926 tillkallade sakkunniga afslutat sitt arbete anhöll jag under hand hos dem, att de ville taga under öfvervägande, huruvida den högre skogsundervisningen 1407 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. ' liksom hittills borde hafva sitt säte vid en egen högskola eller, såsom exempelvis vid Hoch- schule fär Bodenkultur i Wien och vid Landbohojskolen i Köpenhamn, såsom en själfstän- dig fakultet ingå i en större högskola, där den högre vetenskapliga undervisningen vore förenad för landtbruk, skogshushållning, veterinärväsende, landtmäteri och möjligen ännu flera fack.» >De sakkunniga yttrade därom följande: ”Det är obestridligt, att vissa framför allt ekonomiska fördelar äro förenade med en dylik på skilda fakulteter arbetande högskola i landets hufvudstad; att olägenheter därvid förefinnas, torde vara ej mindre påtagligt.” De sakkunnigas organisationsförslag till skogshögskolan föregriper på intet sätt en möjlig utveckling i ofvan antydd riktning, i det att detsamma utan några grundväsentliga ändringar tillåter denna högskolas inordnande såsom en fakultet i en dylik större högskola, om i en framtid detta skulle anses förmånligt. På det bestämdaste vilja emellertid de sak- kunniga framhålla, att såväl lokaler som institutioner erfordras i föreslagen omfattning för en nöjaktig och framgångsrik skogsundervisning. Det blir en framtida utrednings sak att taga under öfvervägande, i hvad mån de böra användas äfven för utbildning af studerande med andra hufvudstudier än skogsmannens.' ”Utan att sålunda vilja göra något bestämdt uttalande, huruvida det vore förmånligt, om skogshögskolan utgjorde en fakultet inom en högre praktisk-vetenskaplig högskola i Stockholm, vilja de sakkunniga föreslå, att den fortfarande må förblifva en själfständig undervisningsanstalt, så mycket mera som den framlagda organisationsplanen icke lägger hinder i vägen för framtida förändring i berörda hänseende, Särskildt vilja de sakkunniga framhålla, att plats kan beredas skogshögskolan midt i den samling af vetenskapliga insti- tutioner med teoretisk och praktisk uppgift som håller på att växa upp kring Frescati å Djurgården.' »Den uppfattning som de sakkunniga här låter framträda synes mig vara riktig, Tan- ken på specialisering, som alltmer gör sig gällande såväl inom hushållningens som veten- skapens olika områden, synes också ha legat till grund för beslutet vid 1911 års Riksdag angående tekniska högskolan, då så frikostiga anslag beviljades för inrättandet af olika laboratorier och upprättandet af professurer för så många olika ämnen, Detta utesluter icke möjligheten, att en högskolas olika bildningsresurser böra kunna tagas i anspråk äfven af en annan närgränsande vetenskaps alumner, äfven om dessa äro inskrifna vid en annan läroanstalt, och det synes mig som om tanken härpå varit anledningen till den deien af Riksdagens meranämnda beslut, som rör utredningen af annan fackundervisnings förläggande till tekniska högskolan, då en sådan utredning naturligtvis kan utmynna i ökadt kraf på utrymmet inom vissa undervisningslokaler. En viss tvekan skulle därför kunna anses be- fogad, att redan nu, innan denna utredning föreligger, framlägga förslag om skogsinstitutets omorganisation. Men af hvad jag anfört om hvad som inom Riksdagen och eljest före- kommit i hela denna fackskolefråga, synes det med all klarhet framgå, att det varit tanken på landtbruks- och landtmäteriundervisningen, som påverkat Riksdagens beslut, något som synes helt naturligt, då skogsundervisningens olika grenar i de festa fall: skogsskötsel, skogsindelving, botanik, zoolegi, marklära alls intet, och i andra fall: skogsteknologi och kemi endast helt obetydligt tangera de vetenskaper, som falla inom tekniska högskolans område. Att något uppskof med den högre skogsundervisningens ordnande skulle påkallas af den högre landtbruksundervisningens outredda läge eller af den ännu icke slutligen af- gjorda frågan om landtmäteriundervisningens förläggning, synes mig icke heller nödigt eller lämpligt. De för landtbruksundervisningens ordnande tillkallade sakkunniga hafva ju i detta afseende, liksom domänstyrelsen och landtmäteristyrelsen med afseende på landtmäteriunder- visningens förhållande till skogundervisningen, kommit till ett bestämdt uttalande, och de af mig omnämnda anförandena från Riksdagens öfverläggningar visa, att de citerade talarna ingalunda ansågo något uppskof af denna grund vara betingadt.» »De af dem vitsordade och af alla intresserade välkända svåra förhållandena vid det nu- varande skogsinstitulet tala också sitt mycket afgörande språk, och efter noggrant öfvervägande af alla på frågan inverkande omständigheter har jag funnit, att det icke längre bör med fram- läggande af förslag till den högre skogsundervisningens ordnande anstå.» Härefter innehåller propositionen de sakkunnigas framställning”om skogens och skogs- hushållningens betydelse för Sverige. Sedan departementschefen i korthet omnämnt den Wallmoska”' reservationen i denna punkt och erinrat om den igångsatta försökstaxeringen i Värmlands län, yttrar han: » Skulle denna undersökning visa, att de siffror, som framkommit genom enskilda skogsmäns forskningar och kalkyler, äro allt för sangviniska, framträder ännu starkare behofvet af en god undervisning för att erhålla den kunskapsrika skogsmannakår, som då erfordras i ännu högre SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. 47 grad än när virkestillgångens tillräcklighet var obestridd. Likaså måste jag säga mig, att med hänsyn till de inkomster statsverket och landet i sin helhet hittills haft af de svenska skogarna, vi icke äga rätt att rygga tillbaka för af ett verkligt behof påkallade ökade utgifter. Och detta så mycket mindre som de medel, som anslås till skogsundervisningens främjande, mer eller mindre omedelbart komma en af landets viktigaste näringar tillgodo och sålunda tjäna ett rent produktivt ändamål.» Sedan härefter redogörelse lämnats för skogsundervisningens mal och grunderna för den- sammas anordnande följa dels historik öfver det nuvarande skogsinstitutets upprinnelse och utveckling, dels en kortfattad redogörelse för skogsinstitutets nuvarande organisation och stat. Dessa kapitel läggas till grund för framställningen om skogshögskolans olika uppgifter. Sedan departementschefen relaterat de sakkunnigas, lärarkollegiets och domänstyrelsens upp- fattning härom, samt omnämnt, att löneregleringskommittén vid behandlingen af aflöningsför- månerna för de föreslagna professorerna, sedan kommittén erinrat om den af 1911 års riksdag antagna lönestaten för farmaceutiska institutet och Chalmers tekniska läroanstalt samt för pro- fessuren i arkitektur vid konsthögskolan yttrat följande: ”Utan att i minsta mån vilja förringa den undervisning, som skulle komma att meddelas vid den ifrågasatta skogshögskolan, håller kommittén före, att denna läroanstalt ej kan i betydenhet jämställas med universiteten eller Karolinska institutet" och hemställt, att i händelse kommitténs förslag rörande aflöning af professorerna skulle vinna beaktande benämningen skogsinstitutet, som har sin motsvarighet i de nuvarande benämningarna »farmaceutiska institutet», »veterinärinstitutet» m, fl. alltjämt skulle bibehållas, fortsätter departementschefen : »Den fråga, som det nu närmast gäller, är den omläggning af den högre skogsundervis- ningen i sådan riktning och med en sådan innebörd, som innehålles i ofvan återgifna framställ- ning af de sakkunnigas allmänna synpunkter och för hvilken de sakkunniga ansett sig finna en lämplig beteckning genom att kalla den läroanstalt, där denna undervisning skulle med- delas, för skogshögskola. Om man då först, hvad själfva sakfrågan angår, ställer till sig det spörsmålet, hvad är det som betingar statens intresse för en viss fackundervisning, så torde väl svaret härpå blifva, att detta utan tvifvel är behofvet af en sådan undervisning, vare sig detta behof mera omedel- bart berör ett rent statsintresse, eller är af öfvervägande nationalekonomisk art. Den historiska utredning, som jag förut lämnat angående skogsundesvisningens utveckling i vårt land, visar att man velat tillgodose såväl statens som de enskilda skogsägarnas intressen. Man har velat fylla det behof, som fanns att utbilda dugande skogsmän, väl skickade att vårda såväl det kapital, som gaf staten direkta inkomster, som det kapital i enskild ägo, hvars afkastning på mångahanda sätt kom landet, och såmedels indirekt staten, till godo, Men denna historiska utredning visar också, att skogsundervisningen för att motsvara utvecklingens stegrade kraf måst i likhet med all annan undervisning påfordra en allt rikare tillgång på arbetskrafter och undervisningsmateriell såväl i kvantitativt som kvalitativt hänseende. Jag är härmed inne på det andra spörsmål jag vill uppställa: Är betydelsen af den skogliga fackutbildningen för vårt land så stor, att man vid bestämmandet af de former, hvilka för den närmaste framtiden skola anvisas densamma, bör söka nå den högsta möjliga fulländning, eller kan man anse att en begränsning till mera blygsamma dimensioner är den riktiga? Med andra ord bör man, för att använda den distinktion som af löneregleringskommittén angifvits, sträfva att bilda en skogshögskola eller nöja sig med ett reformeradt skogsinstitut? Det synes mig, att man vid besvarandet af denna fråga alljämt bör hålla i noggrant sikte, hvad saken i själfva verket gäller, nämligen den svenska skogen. Det är lagarna för denna skog vi skola söka utforska, för att på en vidgad kännedom af dessa fota skogens vård och så få fram den atkastning, som häraf blir en nalurlig följd. Visserligen äga vi för detta ändamål sedan gammalt ett skogsinstitut och på senare år har skogsförsöksanstalten tillkommit. Men den senares verksamhetsområde utvidgas alltjämt, dess uppgifter växa i antal och bety- delse och desto nödvändigare framträder det önskemålet att de rön som där göras omsättas i fruktbringande undervisning. Lärarnas ställning vid undervisningsanstalten bör sålunda blifva af så kräfvande art, att de under ständigt samarbete med försöksanstalten med sina studier stödja dess verksamhet och 3 andra sidan för sitt egentliga arbete, undervisningen, draga nytta af där gjorda erfarenheter. Så bör en själfständig och alltjämt fortgående forskning växa fram till gagn för undervisningen och till gagn för den svenska skogen. Såsom vid ett föredrag inom skogsvårdsföreningen nyligen yttrats ha de sista tiotalen år 'präglats af ett rastlöst arbete för skogsskötselns utveckling. Såväl staten som enskilda skogsägare arbeta med ifver och in- tresse för att föra den för vårt land så viktiga skogshushållningen framåt. Våra skogars lif och ut- veckling har mer än tillförne blifvit föremål för ett intresseradt och målmedvetet studium. Statens skogsförsöksanstalt har trädt i verksamhet och redan föreligga flera digra volymer öfver 427 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. resultaten af dess arbete. Enskilda skogsmän utföra vidlyftiga försök för att vinna svar på den mängd frågor som vänta sin lösning. I hvarje häfte af våra skogstidskrifter möta oss uppsatser, som behandla nya iakttagelser, nya rön angående våra skogar. Våra stora skogs- vårdsföreningar arbeta hvar i sin stad så långt tillgångarna räcka för utbildningen. De talrikt besökta mötena och exkursionerna bära äfven de i sin mån vittnesbörd om lifligt intresse för skogshushållningens utveckling. Arbetsfältet är så stort, så rikt att hvarken krafter eller till- gångar räcka till. »Det är nog så att statsmakterna genom en del åtgärder bidragit till detta sakernas gläd- jande tillstånd. Men för bearbetandet af alla dessa mångskiftande uppgifter, som till trängsel fylla de skogsintresserades arbetsfält, är utan tvifvel en modernt utrustad anstalt för på de nyaste forskningsresultaten grundad undervisning ett ovärderligt stöd. Det är, synes det mig, fara värdt, att anläggandet af en för snäf syn på ordnandet af skogshögskolan kunde verka som ett bakslag eller åtminstone hämmande på den så behjärtansvärda och glädjande ifver som nu är rådande», »Jag tillåter mig med en jämförelse belysa min uppfattning i frågan. Löneregleringskom- mittén har uttalat, att skogshögskolan ej kan i betydenhet jämställas med universiteten; med lika rätt kan man då säga att den i betydenhet ej kan jämställas med tekniska högskolan. Men denna senare omfattar — liksom universiteten — ett flertal discipliner utrustade hvar efter sin art med lärarkrafter och institutioner. Inom tekniska högskolan sammanfattas nu en del af de olika läroämnena, med dess olika utrustning, till en enhet benämnd fackskola, t. ex. fack skolan för bergsvetenskap. Man kunde nu tänka sig att denna fackskola vore isolerad från sambandet med tekniska högskolan och såsom särskild läroanstalt åberopade statsmakternas in- tresse. Skulle en sådan omständighet föranleda, att man ställde mindre fordringar på den un- dervisning som där lämnades, och ansåge sig med anledning däraf kunna beskära anslagen. Ingen har, och detta skulle med samma rätt ha kunnat ske, någonsin satt i fråga att Karolinska institutet, som kan anses som en isolerad universitetsfakultet, af den anledningen skulle betraktas på annat sätt än öfriga fakulteter. Men den läroanstalt som skall handhafva skogsundervis- ningen, är att betrakta som en »fackskola», jämförlig med hvar och en af dem som tillsammans bilda tekniska högskolan. Att dess behof behandlas särskildt för sig ger dem icke mindre betydenhet. Det är det materials beskaffenhet, för hvars kännedom, vård och förvaltning undervisningen meddelas som enligt min mening är afgörande, och den svenska skogen står i detta fall i betydenhet icke efter för något annat.» »Jag har sålunda kommit till den uppfattningen att denna viktiga undervisningsfråga bör så ordnas att den motsvarar krafven på en verklig skogshögskola, mot hvilken benämning äfven jag anser namnet skogsinstitut lämpligen böra utbytas>. Departementschefen biträder förslaget om skogshögskolans förläggning till Stockholm. Med afseende på den lägre kursen sönderfaller framställningen i tre afdelningar, näm- ligen: 1) skogsläroverket; 2) den lägre kursens bibehållande vid skogshögskolan, och 3) den lägre kursens afskaffande och redogöres utförligt för de meningsbrytningar och olika förslag, som angående denna kurs kommit till synes, hvarefter departementschefen, sedan han enligt löneregleringskommitténs yttrande lämnat en sammanfattning af frågan, på följande sätt anger sin ställning till densamma: »Under den diskussion, som förts om den lägre kursens bibehållande under den ena eller andra formen, har af de sakkunnigas majoritet äfven framförts såsom ett skäl härför möjlig- heten af att elever från denna kurs skulle bilda en mellanklass af tjänstemän, som i statens tjänst skulle intaga en ställning mellan jägmästare å ena och kronojägare å andra sidan. Vid uppgörandet af sitt förslag till organisation af skogsläroverket vid Kloten, ha de sakkunniga emellertid icke ansett sig böra taga någon hänsyn till det Behof, som sålunda enligt deras för- menande kunde komma att finnas. Enligt hvad jag inhämtat har icke heller den kommitté som tillsatts för utredande af de åtgärder, som böra vidtagas för att åstadkomma en rätt vård af kronans och de under skogsstatens tillsyn ställda skogarna i Norrland och Dalarna, funnit skäl föreligga att upptaga denna tanke till vidare utveckling. Utan att vilja uttala mig om huruvida framtiden kan komma att visa, att staten kan få behof af en sådan mellanklass, vill jag endast konstatera, att det icke är på den frågan bibehållandet af den lägre kursen står eller faller. Fastmer är det tydligt, och detta framgår klarligen af de olika afgifna yttrandena i ämnet, att det är den enskilda skogsförvaltningens behof af arbetskrafter som det gäller». »Det bärande motivet för den lägre kursens inrättande finnes tydligen i domänstyrelsens ofvan berörda skrifvelse från år 1891, där det heter, ”att för den privata skogsförvaltaren icke torde erfordras så omfattande förkunskaper och mångsidig utbildning, som staten med rätta kräfde af sina skogstjänstemän: Till denna styrelsens uppfattning uttalade 1892 års Riksdag sin fulla anslutning. På denna grund fordrades enligt nådiga kungörelsen af den 30 december SKOGSUNDERVISNINGSFRAGAN. 14 ge 1893 för att vinna inträde vid den lägre kursen bland annat att hafva erhållit flyttningsbetyg från minst femte klassen i allmänt läroverk med godkända insikter i matematik och naturlära, samt : vissa praktiska förutsättningar, nämligen att ha antingen genomgått Ombergs'skogsskola eller under minst två år deltagit i de vid landtegendom, sågverks- eller bruksrörelse förekommande skogsgöromålen och därvid jämväl förvärfvat tärdighet i fält- och skogsmätning. Sedermera ha dessa inträdesfordringar ändrats, så att numera realskoleexamen med godkända insikter i mate- matik och naturlära stadgas, hvarjämte uteslutande enskild praktik fordras.» »Det synes ovederläggligt, att den lägre kursen, byggd på denna grund fyllt en viktig plats i den allmänna planläggningen för utbildandet af skogspersonal. Detta framgår däraf, att af de 113 elever, som utgått från kursen från dess början 1894 till 1905, alla, på ett par undantag när, tagits i anspråk af den enskilda skogsförvaltningen. Och att flera af dessa nått viktiga och själfständiga befattningar torde endast kunna styrka detta påstående. Det synes mig också riktigt, att man vid bedömandet af den lägre kursens betydelse måste fästa stort afseende vid deras vitsord, som äro i frågan såsom arbetsgifvare närmast intresserade. Efter hvad jag kunnat finna, af hvad som från detta håll såväl skriftligen som under öfverläggnin- garna inom skogsvårdsföreningarna framkommit, äro meningarna här fullkomligt eniga såväl om den nytta den lägre kursen medfört, som om nödvändigheten af dess bibehållande. Äfven den undersökning, de sakkunniga sökt verkställa i och för beräkningen af det antal elever, som årligen bör kunna vinna inträde vid skogshögskolan, och för hvilken jag senare skall närmare redogöra, visar att behofvet af personer med lägre kursens kompetens är betydligt större för de enskilda skogsägarna än behofvet af ”jägmästare'. Den visar att då af de förra begäras 34, erfordras af de senare 11, och 'dessa siffror torde', såsom de sakkunniga uttalat sig, utgöra ett talande bevis för, att de från den lägre kursen utgångna tillvunnit sig all- mänhetens förtroende vid utförandet af de skogliga uppdrag som anförtrotts dem.» »Nu synas motståndarna mot denna s.k. lägre kurs vilja göra gällande, att den skogliga utbildning, som genom densamma meddelas, skulle kunna fullt ersättas antingen genom de nuvarande skogsskolorna eller genom en påbyggnad af dessa med en s. k. fortsättningskurs. Den tanken, som förfäktats af de båda reservanterna bland de sakkunniga, herrar Wallmo och Wahlgren, att de nuvarande skogsskolorna skulle vara tillräckliga, har emellertid icke på an- nat auktoritativt håll upptagits, utan ha meningarna samlats omkring inrättandet af en skogs- skolans fortsättningskurs, för hvilken mening också kungl. domänstyrelsen uttalat sig.» >» Enligt förslagsställarnas mening skulle man härigenom vinna en tjänstemannakår, hvars elementära kunskaper inhämtats i folkskolan, och realskoleexamen skulle ej längre vara behöflig såsom direkt utgångspunkt för ifrågavarande yrkesområde. En sådan förändring synes mig i och för sig icke tillrådlig och torde ej heller stå i samklang med de åsikter, som inom och af Riks- dagen gjordes gällande vid genomförandet af 1904 års läroverksreform, då realskolan organi- serades. Men dessutom har i och med de kommunala mellanskolornas tillkomst en skolform skapats, som ger mycket vidsträcktare möjligheter för folkskolans barn att ernå den kompe- tens, som med realskoleexamen afsetts. På nyss angifna grund synes mig sålunda icke till- räckliga skäl angifna för upphäfvandet af den lägre kursen och inrättandet af en fortsätt- ningsskola.» »Ett annat skäl för borttagandet af denna kurs, nämligen att personer som utgått från den lägre kursen ej skulle med tillräcklig styrka kunna häfda skogsvårdens ofta mot skogs- ägarens stridande intressen, kan jag ej heller tillmäta någon bärkraft. Försvunne den lägre kursen och ersattes med en fortsättningskurs, är det ej sannolikt, hvilket förespråkarna häför velat göra troligt, att den euskilda skogsägaren sökte att få den arbetskraft, han behöfde, ersatt med den dyrare från skogshögskolan utan han fyllde antagligen sina luckor med en billigare arbetskraft från den elevkår, som erhållit fortsättningskursens utbildning, hvilken utbildning ju skulle ersätta den lägre kursens. Att den enskilda skogshushållningen härigenom skulle för- värfva målsmän, som bättre förde skogens talangent emot tilläfventyrs förefintligt starkt afverk- ningsintresse, är ej troligt. Jag instämmer här till fullo med löneregleringskommitténs ytt- rande: 'det lärer knappast få antagas, att man genom indragning af den lägre kursen skulle i flertalet fall kunna föranleda enskilda skogsägare att i befattningar, för hvilka den lägre kursens utbildning hittills ansetts tillräcklig använda personer med högskoleutbildning, hvilkas aflöningsförmåner tydligtvis måste utmätas efter en helt annan måttstock'.» >Naturligtvis skulle man likväl, om det vore så, att en fortsättningsskola kunde fullt ersätta såväl den teoretiska som praktiska utbildning, som den lägre kursen afsett att meddela böra taga ett sådant förslag i noggrant öfvervägande. Men äfven från denna synpunkt måste jag instämma med löneregleringskommittén, nämligen däri att 'domänstyrelsens föreliggande förslag i stort sedt innebär en återgång till de förhållanden, som på skogsundervisningens om råde vore rådande för 20 år sedan och hvilka då föranledde domänstyrelsen att föreslå inrättan- 1447 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. det af den lägre kursen vid skogsinstitutet». I enlighet med hvad jag nu anfört håller jag således före att den lägre kursen bör bibehållas.» » Emellertid finner jag, äfven i detta fall i öfverensstämmelse med löneregleringskom- mittén, skäl icke förefinnas att tillstyrka upprättandet af det af de sakkunnigas majoritet före- slagna skogsläroverket. De sakkunniga själfva hafva ju från början endast med tvekan fram- ställt detta förslag och under diskussionens förlopp har det endast vunnit föga understöd både af de sakkunniga själfva och af andra. Förslaget innebär en minskning i tiden för utbild- ningen, hvilket otvifvelaktigt är liktydigt med en försämring, men skulle dessutom medföra betydande kostnader för statsverket genom läroverkets förläggande till Kloten och i samband därmed stående nybyggnader för undervisning, lärare och elever. Detta synes mig vara till- räcklig anledning att atstyrka förslaget, i all synnerhet som inga öfvertygande skäl för den lägre kursens förläggande till lämplig skogstrakt utanför Stockholm, efter had jag kunnat finna, anförts. Emellertid är det ett viktigt önskemål, som ej får förbises och som i de sak- kunnigas förslag tillgodoses, nämligen den lägre kursens skiljande från den högre, så att den olämpliga samundervisningen upphör. Denna fördel kan emellertid uppnås äfven om den lägre kursen förlägges till Stockholm och detta utan att några särskilda från skogshögskolan skilda byggnader behöfva för densamma uppföras, Jag återkommer härtill senare » Af hvad jag nu yttrat framgår, att enligt min mening den till Stockholm förlagda hög- skolan fortfarande bör omfatta äfven en lägre kurs, afsedd för utbildandet af personer, läm- padée för anställning i den enskilda skogshushållningens tjänst, och att undervisningen i denna kurs bör anordnas för sig.» Skogshögskolans organisation betingas i kvalitativt hänseende af dess uppgift att utbilda för staten aochsenskilda skogsägare dugande skogstjänstemän, och att under ständig samverkan med skogsförsöksanstalten söka främja svensk skogsvetenskaplig forskning. Men härpå måste ekonomiska hänsyn återigen inverka begränsande. Det är fördenskull af största vikt att se till, att förhållandet mellan dessa faktorer så afväges, att resultatet blir det gynn- sammast möjliga. En viktig fråga härvidlag, som har en mycket afgörande betydelse för särskildt nybyggnadsbehofvet, är frågan om elevantalet. Med afseende på detta kommer departementschefen till det resultat, att årliga antalet elever vid den högre kursen bör be- räknas till omkring 25 och vid den lägre kursen till 12. De olika meningar, som fram- kommit rörande antagandet af elever vid den högre kursen, d. s, k. förberedande kursen, genomgås noga. Löneregleringskommittén erinrar om att denna kurs mötts med allvarliga erinringar och fortsätter: »Dessa hafva bland annat gått ut därpå, att förslaget i denna del skulle innebära en gifven försämring af den nuvarande utbildningen. Domänstyrelsen har, om än med tvekan, biträdt den ifrågasatta omändringen, dock med reservation af två bland de tre byråchefer hos styrelsen, hvilka jämte generaldirektören deltagit i ärendets handläggning.» »Icke ens de sakkunniga själfva torde numera stå eniga om denna del af förslaget.» » Vid skogsvårdsföreningens förut omtalade sammanträde den 5 november 1908 uttalade nämligen de sakkunnigas ordförande, att han stode tveksam inför frågan om den praktiska kursen. Efter de möten, som under den gångna sommaren hållits i Jönköping m. fl. stäl- len, började han luta åt att bibehålla de förberedande skogsskolorna. Talaren ville därför biträda en stor majoritets inom skogsstaten åsikt, att dessa skogsskolor borde bibehållas. Dock borde rektor vid högskolan vara inspektor för desamma, enär därigenom onödig dub- belläsning kunde förhindras. Genom bibehållandet af de förberedande skogsskolorna kunde också den teoretiska undervisningen vid högskolan förlängas med en månad årligen, Äfven om det ej blefve i enhetens tecken, ville talaren således ställa sig på reservanternas i domän- styrelsen sida.» »Kommittén har af de sakkunnigas förslag, i hvad det afser den förberedande utbild- ningen för inträde vid skogshögskolan och planläggningen af arbetet i denna läroanstalt, fått det intrycket, att detta förslag öfver hufvud taget mindre tillgodoser den praktiska ut- bildningen af högskolans alumner än deras teoretiska undervisning och den fria forskningen vid högskolan. Men om den föreslagna skogshögskolans hufvuduppgift skall vara — och detta framhålles äfven af de sakkunniga — att utdana lämpliga skogsförvaltare, torde syn- nerligen stor vikt böra läggas vid den praktiska utbildningen. Det lärer emellertid näppe- ligen kunna bestridas, att ur denna synpunkt de sakkunnigas förslag om de förberedande skogsskolornas indragning och inrättande, 1 deras ställe, af en särskild kurs vid skogshög- skolan innebär en afsevärd försämring i den utbildning som för närvarande bestås de blif- vande skogsförvaltarna.» Kommittén finner sålunda ej »tillräckliga skäl föreligga för de föreslagna synnerligen ingripande förändringar i sättet, hvarpå den förberedande utbildningen för inträde vid skogs- SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. 1455 institut för närvarande är anordnad:, utan anser, satt de nuvarande förberedande skogs- skolorna, eller i hvarje fall den ena af dem, torde böra bihehållas gifvetvis med de ändrin- gar i organisation och arbetssätt, som kunna finnas af förhållandena påkallade>. Departementschefen yttrar: »Det synes mig som om de sakkunniga anfört särdeles tungt vägande skäl för att den nuvarande anordningen för bestämmandet af de lärjungar, som få tillträde till skogsinstitutet ej längre bör oförändrad bibehållas. Äfven jag har den uppfattningen att de förberedande kurserna vid Ombergs och Klotens skogsskolor icke längre motsvara de anspråk som böra ställas på dem. De olika myndigheter, som härom yttrat sig, liksom äfven lönereglerings- kommittén, äro också i stort sedt eniga om att något bör göras. Vid bedömandet af i hvilken riktning denna ändring bör gå, ansluter jag mig till de sakkunnigas mening, att högskolan själf bör taga i sin hand att verkställa urvalet bland de sökande. Med andra ord, skolbetygen och andra betyg, som den sökande kan ha skaffat sig för att styrka sin kompetens för skogsmannayrket, skola läggas till grund endast för inträde vid den förbe- redande kursen, vare sig denna ordnas efter de sakkunnigas förslag eller fö rlägges till en eller två skogsskolor.» N Gör man detta till utgångspunkt, har man då att först besvara frågan : huru många böra få tillträde till denna förberedande kurs? Antingen kan man då, såsom de sakkun- niga ansett lämpligt, öppna kursen för alla sökande, som fylla de för inträde vid densamma stadgade villkor, eller kan man — och då på grund af de presterade betygens kvalitet — redan här göra en första gallring och begränsa antalet vid kursen. Det kan ju icke för- nekas, att om man hyllar den uppfattningen att skol- och andra betyg ej böra tillmätas för stort värde i föreliggande fall, vore det konsekventast att öppna tillträde till den förbere- dande kursen för alla kompetenta sökande. Detta skulle, såsom också anmärkts, medföra att ett stort antal unga män — äro de sakkunnigas beräkningar riktiga 50 å 55 årligen — skulle förgäfves ha användt en afsevärd tid på sin utbildning. En ganska allvarsam olä- genhet, ty äfven om kursen ej skulle omfatta längre tid än hvad de sakkunniga föreslagit, och äfven om man vill medge, att den kunskap som därunder inhämtats under alla förhål- landen har sitt värde, blir för dem, som ej lyckats ernå ett tillräckligt godt vitsord och så- lunda ej vinna inträde vid skogshögskolan, 6 månader mer eller mindre bortkastade eller åtminstone jämförelsevis ändamålslöst använda.» »Denna olägenhet för individen, som ej varit för de sakkunniga främmande, kan ej uppvägas af det allmännas intresse, att ju större antalet är ur hvilket elevkåren vid skogs högskolan rekryteras, desto större är sannolikheten att de för skogsmannayrket bäst lämpade utväljas. Att det ligger en sanning häri vill jag icke förneka; men å andra sidan måste jag fästa en ganska stor vikt vid de betänkligheter, som just med hänsyn till det föreslagna stora elevantalet under diskussionen framkommit. Dessa betänkligheter gälla den stora makt och myndighet som komme att läggas i handen på föreståndaren för den förberedande kur- sen eller skolan. Det ligger i sakens natur, att äfven, om man inskränker hans befogenhet vid bedömandet af elevernas arbeten, hans omdöme i mänga fall blefve det afgörande. De farhågor som yppats, att detta hans omdöme skulle komma att påverkas af ögontjäneri och dylikt, tillmäter jag föga eller intet värde. Men däremot synes det mig ställa allt för stora fordringar på äfven den allra duktigaste och samvetsgrannaste man att, hufvudsakligen en- sam, rättvist bedöma ett 70-tal elevers arbeten, ett omdöme som blir desto svårare på grund af dessa arbetens natur. Nackdelarna med det stora elevantalet synas mig öfverväga den fördel, som skulle ligga i ett rikare urval, och jag finner således en begränsning af elev- antalet önskvärd.» »Ur ekonomisk synpunkt spelar denna begränsning liksom vid högskolans olika kurser en ej obetydlig roll; och jag skall längre fram närmare utreda detta. På grund af dessa olika skäl anser jag lämpligt att vid den förberedande kursen antagas högst 40 elever år- ligen. Såsom jag förut omnämnt bör antalet årligen vid skogshögskolan antagna elever be- räknas till omkring 25, och synes mig förhållandet mellan detta antal och elevantalet vid den förberedande kursen vara fullt betryggande för att ett godt urval af krafter för skogs- mannayrket skall komma till stånd.» »Jag kommer nu ull frågan, huru denna förberedande kurs bör ordnas. Tydligen bör man söka åstadkomma så stor enhetlighet vid denna kurs som möjligt. Utom de rent peda- gogiska fördelar som härigenom ernås, vinner man också större möjlighet till rättvisa vid bedömandet af elevernas lämplighet. Kursens fördelning på två skolor, såsom hittills varit fallet, anser jag därför mindre förmånlig. Det återstår då att välja mellan en kortare kurs, sådan som de sakkunniga föreslagit den, eller en längre, förlagd till en skogsskola, anord- nad i öfverensstämmelse med det af byråcheferna Örtenblad och Giöbel framförda förslaget 146" SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. Gemensamt för båda dessa förslag är att de lägga hufvudvikten. vid, att den förberedande kursen skall meddela praktisk undervisning. Båda vilja ock undvika, hvad som med rätta anmärkts såsom ett stort fel hos den hittills gällande organisationen, nämligen att det som öfvats vid den förberedande skolan ofta ånyo genomgåtts vid skogsinstitutet, om också på ett mera omfattande och grundligare sätt. Detta missförhållande afhjälpes fullständigt genom det sätt på hvilket de sakkunniga velat lösa frågan.» »Mot de sakkunnigas förslag ha hufvudsakligen två anmärkningar riktats, Den ena, till hvilken löneregleringskommittén ansluter sig, innebär, att förslaget och på grund däraf skogshögskolans hela undervisningsplan, sådan den i de sakkunnigas betänkande föreligger, skulle för mycket skattat åt krafven på teoretisk undervisning och vetenskaplig forskning, hvaremot de praktiska fordringarna ställts i andra planet. Detta omdöme synes mig icke berättigadt. Och härvid finner jag ett stöd i de båda byråchefernas argumentation, då de såsom hufvudsaklig vinst af den förlängda praktiska förberedande kursen, sådan de vilja ha densamma anordnad, nått det resultat, att tiden för de praktiska öfningarna vid skogs- högskolan kunde något inskränkas, medan lästerminernas längd kunde ökas till åtminstone 6 månader årligen. Utan att vilja förringa den betydelse skogshögskolan bör äga för ut- vecklingen på nationell grund af skogsvetenskaperna, delar jag fullständigt deras uppfattning, som anse denna läroanstalts hufvuduppgitt ligga i danandet af dugliga skogstjänstemän för staten och de enskilda. Och härför är den praktiska utbildningen af den största betydelse. Likväl måste jag, och just från denna synpunkt, gilla den läggningen af den praktiska ut- bildningen, att den så myeket som möjligt baseras på teoretisk grund, och torde det därför vara riktigt att, såsom de sakkunniga gjort, bereda ett så stort rum åt denna praktiska ut- veckling. Detta förhållande mellan den teoretiska och praktiska undervisningen framgår af den redogörelse för undervisningsplanen, som jag längre fram meddelar.» »Härtill kommer, att de sakkunnigas förslag synes mig på ett lyckligt sätt tillgodose kraf- ven på en så kort studietid som möjligt. Med afseende på andra utbildningsområden ha sådana kraf som bekant framträdt och på Riksdagens initiativ föranledt en del utredningar och åtgärder och allt talar för, att man äfven här så vidt möjligt tager liknande hänsyn. En förlängning af studietiden vid skogshögskolan med ett halft år, som förslaget om ettårig förberedande kurs vid skogsskola innebär i jämförelse med den af de sakkunniga föreslagna 5"/, månader långa kursen, bör icke utan absolut tvingande skäl äga rum, och sådana torde här icke föreligga.» »Slutligen vill jag fästa uppmärksamheten vid, att äfven ekonomiska skäl tala för att den förberedande kursen anordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de sakkunnigas förslag, till hvilket jag sålunda, med undantag likväl af frågan om elevernas antal, an- sluter mig.» I detta sammanhang anger departementschefen äfven sin ställning till det af de sak- kunniga framförda förslaget om kvalificerade belvg i vissa ämnen för rätt till inträde vid högskolan. Han ansluter sig i detta fall till lärarkollegiets vid skogsinstitutet mening, som biträdts af domänstyrelsen, och anser sålunda att i detta fall nuvarande bestämmelser böra kvarstå. Hvad beträffar antagandet afelevertilllägre kursen ansluter sig departementschefen till de sakkunnigas mening att härför erfordras antingen betyg om aflagd realskoleexamen med minst vitsordet godkänd i ämnena matematik och naturlära samt protokollsutdrag an- gående det särskilda betyg i ämnet biologi, som ingår i naturläran, eller ock med real- skoleexamen fullt jämförligt kunskapsprof. Därjämte skulle erfordras intyg af fackman om väl vitsordadt deltagande under minst 22 månader i praktiska skogsarbeten, hvaribland väl utförd skogsmätning. — Dock vill han, särskildt äfven med hänsyn därtill att denna kurs är afsedd egentligen för dem som genomgått realskolan och icke för studenter, anse att fordran på tvåårig praktisk förbildning är att anse som ett minimum. Svenska forstmästar- förbundet har föreslagit för denna förbildning 34 månader och i samband härmed påpekat, att för realskoleeleven betyder dessa trenne praktiska utbildningsår mindre på grund af hans lägre ålder, medan för studenten det under sådana förhållanden torde ställa sig fördelaktigare att icke söka till denna kurs. Här berör statsrådet äfven frågan om möjligheterna af tillträde för skogsskolornas elever till den högre skogsundervisningen och förklarar sig mycket tilltalad af denna tanke, Ehuru han anser det påtagligt att vissa svårigheter finnas för frågans lösning, förklarar han såsom sin bestämda afsikt att vid den utredning, som bör föregå utarbetandet af det slutliga för- slaget till stadgar för den föreslagna skogshögskolan, allvarligt rikta uppmärksamheten på SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. 147 dessa svårigheters öfvervinnande. »Och det är min öfvertygelse, att de också kunna öfver- vinnas.» Rektor bör förordnas bland innehafvarna af ordinarie professurer. Med afseende på styrel- sen anser departementschefen att skogshögskolan och skogsförsöksanstalten böra ställas under en särskild gemensam sådan. Rektor bör fästas vid denna styrelse endast såsom föredragande af skogshögskoleärenden, liksom föreståndaren för försöksanstalten såsom föredragande af ärenden rörande denna. Styrelsen skulle sammansättas af domänstyrelsens chef såsom själf- skrifven ledamot, samt fyra af Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Kungl. Maj:t utser bland ledamöterna ordföranden för styrelsen. De för undervisningen nödiga demonstrationsskogarna stå fortfarande under domänstyrelsens förvaltning. Om undervisningen vid den högre kursen yttrar departementschefen: »Den undervisningsplan, som innefattas i det af de sakkunniga utarbetade förslaget, synes mig i hufvudsak god och har af de hörda myndigheterna öfver hufvud taget vitsor- dats såsom sådan. Att vissa jämkningar i tidsfördelningen för de olika ämnena och äfven i öfrigt böra vidtagas i anslutning till en del anmärkningar som framkommit är sannolikt, men torde ej vara af någon ingripande betydelse. För egen del vill jag dock anmärka, att det är nödvändigt att vid fastställandet af undervisningsplanen tillses, att de sociala frå- gor, arrende- och arbetarförhållanden m. m., som kunna beröra det skogliga yrket, vid undervisningen komma till sin rätt. Mot studietidens begränsning sådan den af de sak- kunniga föreslagits har jag ingen anmärkning att göra. Hvad åter lärarnas antal och ställ- ning beträffar anhåller jag att längre fram vid frågan om skogshögskolans stat få yttra mig därom.» För undervisningen vid den lägre kursen lägges till grund ett i allt väsentligt på de sakkunnigas i betänkandet af mars 1908 gjorda framställning byggdt af svenska forstmästar- förbundet framställdt förslag. Äfven hör bör utrymme beredas för de sociala frågorna samt för hygien, särskildt fabrikshygien i de delar denna berör trävaruvindustrien. Rörande den nya skogshögskolans stat redogöres först för de sakkunnigas och domänstyrelsens förslag och därefter för löneregleringskommitténs. Denna senare häfdar med afseende på professorernas ställning en mening, som väl torde afvika från alla för frågans lyckliga lösning intresserades och då denna del af spörsmålet är af den största vikt lämnas här en ordagrann framställning af löneregleringskommitténs yttrande i denna punkt, »I det underdåniga betänkande, löneregleringskommittén den 10 november 1910 afgaf angående farmaceutiska institutet (delen XXVT), erinrade kommittén om aflöningsförhållandena under senare tid för professorer i allmänhet vid högre undervisningsanstalter här i riket, äfvensom därom att fråga uppstått om att vid en del läroanstalter inrätta professorsbeställ- ningar i stället för lektorat samt att framställningar jämväl gjorts i syfte, att redan befintliga professorsbeställningar med lägre aflöningsförmåner måtte tilldelas enahanda aflöning som dåmera var tillerkänd professorer i allmänhet vid universitet.» »Under framhållande hurusom alltså dels yrkande framställts om inrättande af ett antal nya professorsbeställningar dels ock en sträfvan gjort sig gällande att få redan be- fintliga, lägre aflönade professurer i aflöningshänseende likställda med de högst aflönade professurerna, uttalade kommittén vidare i sitt nyss nämnda betänkande, att, därest dessa anspråk skulle vinna godkännande, gifvetvis i högst betydande mån ökade kostnader för statsverket skulle föranledas såväl till aflöningar som till pensioner. Kommittén hade för den skull ansett sig böra taga under öfvervägande, huruvida icke vissa grupper af professors- beställningar kande anses vara af den beskaffenhet, att de icke borde fullt likställas med universitetsprofessurer.» »I sådant hänseende hade det, med allt erkännande af vikten och betydelsen af den undervisning, som lämnades vid farmaceutiska institutet, synts kommittén, att detta institut ej kunde i vetenskaplig betydenhet jämställas med universiteten och karolinska institutet samt att fördenskull innehafvarna af professorsbeställningar vid farmaceutiska institutet ej skäligen borde kunna göra anspråk på samma aflöningsförmåner som professorer vid univer- siteten och karolinska institutet.» »Vid bestämmande af beloppet utaf den aflöning, som kunde böra tillerkännas pro- fessorerna vid farmaceutiska institutet, synes det kommittén som skulle en begynnelseaflöning af 6,400 kr. vara tillfyllest, däraf 4,400 borde utgöra lön och 2,000 tjänstgöringspenningar Till nämnda begynnelseaflöning skulle kunna komma ett ålderstillägg till lönen å 600 kr. efter fem år.» » Kommitténs förslag rörande aflöningsförmåner för professorerna vid farmaceutiska in- stitut upptogs i kungl. proposition till 1911 års riksdag och blef äfven af riksdagen godkändt.» »Enahanda aflöningsförmåner, som sålunda fastställdes för farmaceutiska institutets pro- LÄRT SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. fessorer, blefvo vid 1911 års riksdag äfven tillerkända dels innehafvarna af de professors- befattningar, som i samband med den högre tekniska undervisningens omläggning inrättades vid Chalmers tekniska läroanstalt, dels ock innehafvaren af en professur i arkitektur vid konsthögskolan.» »Utan att i minsta mån vilja förringa den undervisning, som skulle komma att med- delas vid den ifrågasatta skogshögskolan, håller kommittén före, att denna läroanstalt ej kan i betydenhet jämställas med universiteten eller karolinska institutet och att därför inne- hafvare af professorsbefattningar vid skogshögskolan ej skäligen böra kunna göra anspråk på samma aflöningsförmåner, som tillkomma universitetsprofessorer.» >»Om de föreslagna professorsbeställningarna vid skogshögskolan skulle likställas med universitetens professurer ej blott i aflöningshänseende utan äfven beträffande kompetens- fordringar, synes det kommittén i hög grad sannolikt, att åtminstone vissa af de ifrågavarande befattningarna icke skulle kunna under lång tid framåt besättas med kompetenta personer.» »Kommittén torde i detta sammanhang få erinra, att ännu så sent som år 1905, då framställning gjordes om lönereglering för direktören och lektorerna vid skogsinstitutet, be- gärdes för dessa befattningshafvare icke högre aflöningar, än som nära motsvarade hvad som från sistnämnda år beviljats rektorer och lektorer vid de allmänna läroverken.» På anförda grunder har kommittén — under förutsättning att de ifrågavarande lärar- befattningarna till ett antal af fem anses böra uppföras såsom professurer — funnit sig böra beställa, att innehafvarna af dessa befattningar måtte tillerkännas samma aflöningsförmåner, som vid 1911 års riksdag bestämdes för professorerna vid farmaceutiska institutet.» Härtill yttrar departementschefen: »Min uppfattning med afseende på lärarnas ställning och därmed sammanhängande löneförmåner torde vara gifven redan på grund af de skäl, jag angifvit för skogsinstitutets omorganisation till skogshögskola. Det finnes ingen anledning att värdesätta undervisningens mål lägre här än t. ex. vid tekniska högskolan och elevmaterialet äger samma förutbildning vid båda läroanstalterna. Likaså är konkurrensen med den enskilda företagsamheten om de bästa krafterna tillfinnandes lika väl på det skogliga som det industriella området. Afven- ledes äro de kompetensfordringar som de sakkunniga föreslagit af sådan art, att de måste anses fullt betryggande för erhållandet af fullgoda innehafvare af skogshögskolans läro- stolar. Slutligen kan jag ej tillmäta löneregleringskommitténs farhåga, ”att åtminstone vissa af de ifrågavarande befattningarna icke skulle kunna under lång tid framåt besättas med kompetenta personer' någon afgörande vikt. Dels bör, om så verkligen skulle visa sig i ett enstaka ämne vara fallet, detta ej medföra en sänkning af den allmänna kompetensnivån, dels finnes ju den, äfven af de sakkunniga framhållna möjligheten att tillsätta en plats på förordnande, till dess kompetenta personer framträda. Jag föreslår för den skull, att i hög- skolans stat uppförda professorsbeställningar tillerkännas samma löneförmåner som gälla för professorerna vid tekniska högskolan.» Härefter fortsätter departementschefen : »De sakkunniga föreslå anställandet af 6 professorer. Dessas tjänstgöringstid skulle fördelas på sätt, som nedanstående sammanställning anger: Föreläsn. Ötningskurs Arb. o. demonstr. i skogen timmar. timmar dagar. Professorn i skogsskötsel ...... 119 — 97 » i skogsuppskattning NAS FAK ST Nr ake 107 81 Ja » i skogsbotanik...... 123 63 12 E. o. » i skogsteknologi Sö tt ASA SA 129 51 94 E: 0. » i marklära med geo- logi jämte klimatologi ...... 104 — 8 E. o. professorn i skogszoologi med jakt och fiskevård ...... 127 — 10 »Härvid är att märka, att till öfningskursen räknas såväl öfningarna å lärosalen som öfningar i naturen. Vid de senare räknas med en arbetstid å 10 timmar. Förvandlar man efter denna grund arbetsdagarna till timmar får man följande jämförelse för år: SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. 1497 Professorn i skogsskötsel ............... NG 1,089 timmar, » i skogsuppskattning 898 > » Tisköpsbotanik? "I... ORG = 306 » » 1USKOPSLEKNOlOPLE Ior or. or vsec earl scr? An Lida » » 2 rr Ag EN osar Ago La SA AEA 184 » » HESKOPSZOOIOBI ee. se sell son olma ns oc va 207 > Härtill bör likväl läggas för professorerna i skogsbotanik, larklårå och skogszoologi skyldighet att å lämplig tid under terminerna anordna exkursioner i högskolans närhet.» »Lägger man härtill den tid, som enligt forstmästarförbundets förslag, hvartill jag nu förskaffat ett specialiseradt komplement, skulle komma på undervisningen vid den lägre kursen, ökas timantalet för skogsbotanik med 242, för marklära med 164 och för zoologi med 154 timmar. Med afseende på den tid som på detta sätt utmärker de olika ämnena, skulle dessa kunna delas i trenne grupper: SEOPSSKÖS El DG EGNA Se Pr rss oss ta NR da 1,089 timmar. Skogsuppskattning med de a 5007 KO » SKOgSsteknolopgi: ME 03 or. sen desde o base VN 1,120 > MS KOgS HO fans mn ed se RASA nn ARSA ae 548 » MarklärtstmedigfyrsNspsrsnest kisse ros knesee 328 > Skogsz00lopgLtmed sB;st- ss orena vejnjae elr se Nosare 361 » »Denna jämförels2 torde likväl få anses ej så litet missvisande, så tillvida som man ej kan likställa den arbetsprestation som en föreläsningstimme, med sin ofta mycket tids- ödande förberedelse, representerar med en timmes öfningslektion eller en tiondedels arbets- dag i skogen. Riktigare jämförelsetal för de olika lärarna torde man därför erhålla om man reducerar tiden för öfningarna till hälften och för demonstrationsdagarna i skogen till en tredjedel. Jämförelsen utfaller då på följande sätt: SKOSSSKOLSElE TN volt dre 3 timmar. Skogsuppskattning Def Er SETS SSE SER RKO SStEKTO1O BIS peng e Tetra er SS er oe OS SEE » Skogsbotanik Marklära Skogszoologi »Det synes från den synpunkt jag här velat framhålla åtminstone för närvarande icke motiveradt att för marklära och skogszoologi upprätta professurer. I någon mån kunde måhända detta anses gälla äfven för ämnet skogsbotanik. Tjänstgöringstiden för läraren i detta ämne blir dock afsevärdt längre än för dem i de båda nyssnämnda, och botanikens dominerande betydelse bland de grundläggande ämnena gör det enligt min mening nöd- vändigt att det likställes med fackämnena. Emellertid är det icke min mening att förringa betydelsen af de andra ämnesgrupperna, utan kräfva dessa utan tvifvel likaledes fullgoda lärarkrafter. » Sambandet och växelverkan mellan skogshögskolan och skogsförsöksanstalten är, såsom jag förut framhållit af det största värde, och genom den ökning af krafterna vid den senare, som jag i annat sammanhang ämnar föreslå Eders Kungl. Maj:t att förelägga om möjligt nu pågående riksdag, blir det möjligt att därifrån tillgodose uudervisningen i här af- handlade ämnen vid skogshögskolan, hvarigenom detta samband stärkes och respektive ämnen böra vid högskolan blifva väl företrädda » »Hvad beträffar undervisningen vid den lägre kursen föreslår forstmästareförbundet in- rättandet af tre lektorat. Genom omförmälda förändring vid skogsförsöksanstalten, och då professorn i skogsbotanik skall undervisa äfven vid den lägre kursen, inskränker sig behofvet af särskilda ordinarie lärare vid denna kurs till två. De sakkunniga ha ansett, att lärarna vid det af dem föreslagna läroverket borde jämställas med lektorer; och finner jag skäligt, att så blir fallet med de ordinarie lärarna äfven vid den lägre kursen. Den ene lektorn bör företräda skogsskötsel samt skogsuppskattnings- och skogsindelningslära, den andre skogs- teknologi, skogsbyggnads- och afdikningslära, skogs- och fältmätning samt kartritning. För- delningen i undervisningstid skulle ungefärligen blifva denna: Föreläsn. o FSE öfningar å Ofningar faOAAE i skogen. Summa. Lektorn i skogsskötsel.......... 175 1,020 1,195 i skogsteknologi ...... 230 550 780 1507 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. »Jag anser sålunda, att å högskolans stat böra uppföras dels 4 professorer med 7,500 kronors aflöning, hvaraf 5,000 kronor utgöra lönen och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och böra dessa efter 5 år kunna erhålla ett ålderstillägg å 600 kronor; dels 2 lektorer med en aflöning å 4,000 kronor, hvaraf 2,600 kronor lön och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar med 4 ålderstillägg å 500 kronor att utgå efter samma grunder som till lektorerna vid veterinärinstitutet. Därest professor eller lektor åtnjuter fri bostad torde sådan befattnings- innehafvare böra i likhet med professorer vid universiteten och lektorerna vid ofvannämnda institut samt landtbruksinstituten vidkännas afdrag å lönen med 900 kronor för professor och 509 kronor för lektor.» I öfrigt har departementschefen i stort sedt följt de sakkunnigas förslag med vissa smärre ändringar förutom dem som betingas af lägre kursens bibehållande vid skogshög- skolan, men fullständiga skiljande från den högre kursen. Dessa ändringar framgå af statsförslaget, som har följande utseende: Mjänste sa | Kon öring Sa Stomakl 3 arlvode fe. penningar; | Jag I 7 kr: kro S | I | | | ER EK LÖR s MN sier SA eueferelea ebb it — | — | 1,000] 1,000 | I professor FU RerE e lek sfare a ee öiRe d Sep (RA 51000 | 255008 0-5 | 7.500 || Efter 5 år kan lönen IÄSFDLOFESSOTET INS. 0 sd sor dee 15,000 | -7,590 = 22,500-) fr Röjastmeda6oonkr; Anmärkning : | Förestående 4 professurer omfatta hvar- I | dera ett af följande ämnesområden. 1) skogsskötsel ; 2) skogsuppskattning och I = Art Sv skogsindelning ; 3) skogsteknologi med I ] Efter sn är Ear byggnads- och afdikningslära ; 4) skogs- | VER IJASPae SES botanik med allmän botanik. kr., efter nya 5 år me 500 kr., efter ytterligare a - 5 år med 500 kr. och 1 lektor i skogsskötsel m. m. ...... 22200] 1,400 | — 4 ODO || slutligen efter ännu 5 I I lektor i skogsteknologi m.m. ...| 2,600 | 1,400 | — 4,000 |( år med 500 kr., och I I skola för hvarje ålders | I tillägg 350 kr. räknas] som lön och 150 kr. J som tjänstgöringspen- ningar. INISKO SVEA SSIS EET EA Sao före bald a Så SN 4,500 | 4,500 | I trädgårdsmästare och preparator = 900 600 200111 -TT700 Il is I port- och planteringsvakt ......... 9001] 600 | — 1,500 Eftexsfervfänkatnflönen 2 a | | höjas med 100 kr. | I vaktmästare och maskinist......... 000 600 | — 1,500 | Arfvode åt extra lärare............... = I TSi070NESio7e | Amanuensarfvode — — | 600 600 | | Till kamrer.-göromålens bestridande — | — | 1,000 | I,000 | | Till bibliot.-göromålens bestridande! — ' - 500 500 | | Resestipendier åt lärare ..............- = — — 550 | | Stipendier åt elever vid högre kursen — — — 3,000 | IDifor vid lägre? kursen "bosss.. ses. = — — 600 | Anslag till praktiska öfningar vid | | BOSEENKUTSCIE: asset sek vanessa = — = 22,170 Dito vid lägre kursen oo) — — | — I 4,000 Expenser ooo — | — 23,900 Summa! — — — |i13,490] Anmärkningar : a) Därest professor åtnjuter fri bostad, skola å lönen afdragas 900 kronor årligen. b) Därest lektor åtnjuter fri bostad, skola å lönen afdragas 500 kronor årligen. c) Därest trädgårdsmästare och preparator, port- och planteringsvakt eller vaktmästare åtnjuter fri bostad och vedbrand skola å lönen afdragas 250 kronor årligen. SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. T5IF Till slutgiltigt antagande framlägges statsförslaget först vid en senare riksdag. Beträffande den för skogshögskolan och skogsförsöksanstalten föreslagna tomten är här att erinra om, att då de sakkunniga 1908 framlade sitt förslag en meningsskiljaktighet förefanns mellan dessa och riksmarskalksämbetet, som för djurgårdsförvaltningens räkning ville bibehålla ett gränsområde åt nordväst af denna afsedt för trädgårdsanläggningar för möjligen å angränsande djurgårdsområde i en framtid uppkommande villor. Riksmarskalks- ämbetet har nu emellertid förklarat, att det icke längre hade något att erinra mot att om- rådet inginge i den tillämnade upplåtelsen. Departementschefen anser den föreslagna tomten väl vald. Rörande de för skogshögskolan afsedda nybyggnaderna i Stockholm ansluter sig departementschefen till de sakkunnigas framställning med iakttagande af de erinringar som gjorts af öfverintendentsämbetet! dock med en mycket väsentlig inskränkning angående upp: förande af rektorsbostad. Härom yttrar statsrådet: »Hvad åter angår den af de sakkunniga föreslagna rektorsbostaden ställer jag mig tveksam, huruvida särskild sådan bör uppföras vid högskolan. De sakkunniga hafva för denna rektorsbostad beräknat 46,579 kronor, men öfverintendentsämbetet har funnit denna summa väl hög och lärer densamma under alla omständigheter kunna ej oväsentligt redu- reras. För egen del synes det mig emellertid lämpligast, att för åtminstone närvarande må anstå med uppförande af sådan bostad för rektor. Visserligen kan det sägas, att skogshög- skolan är en institution af sådan art, att för dess tillsyn rektors så godt som ständiga när- varo är påkallad. Med ungefär lika rätt torde något sådant kunna åberupas för uppförande af särskild bostad åt skogsförsöksanstaltens föreståndare, hvilket emellertid icke är ifrågasatt: Jag vill ock erinra, att 1910 års Riksdag afslog framställning om uppförande af bostad åt direktören och öfverläkaren vid allmänna barnbördshuset i Stockholm.» För nybyggnader och inventarier i Stockholm skulle erfordras 773,005 kronor. På grund af elevantalets vid den förberedande kursen begränsning till 40 bortfaller behofvet af den af de sakkunniga föreslagna nya elevbyggnaden vid Malingsbo. Enligt en ny utredning af arkitekten C: Westman beräknas för erforderliga byggnadsarbeten vid Malingsbo 34,800 kronor och för inventarier därstädes 10,200 kronor. Till tältutrustning föreslås en summa af 4,200 kronor. Sammanlagda kostnaden för skogshögskolans byggnader med yttre anläggningar, in- ventarier m. m. samt för tältutrustning o. d. skulle följaktligen komma att uppgå till 773,000 + 45,000 + 4,200 kronor däraf för inventarier, vetenskaplig utrustning m. m, samt tält o. d. 79,105 + 10,200 + 4,200 = 93,505 kronor. »Då emellertid», säger statsrådet, »sistnämnda belopp icke lärer kunna tagas i anspråk förrän själfva byggnadsarbetet nalkas sin fullbordan torde nu ifrågavarande belopp ej böra uppföras i riksstaten för år 1913, utan med äskande af anslag för ändamålet kunna anstå till ett följande år.» Den kungl. propositionen erinrar vidare därom, att då 1905 års riksdag beslöt försälj- ningen till förmån för vissa arméns behof af en del områden å Norra Djurgården, undan- togs en areal af 3,000 kvadratmeter af skogsinstitutets nuvarande tomt. Denna har seder- mera förvärfvats af nobelstiftelsen för uppförande därstädes af nobelinstitutet. Härom säger i den kungl. propositionen departementschefen: »Då nobelstiftelsens äganderätt till ifrågavarande tomtområde och planerna på den- sammas bebyggande kunde tänkas vara af den beskaffenheten, att skogsinstitutet omedel- bart, eller i allt fall innan de af mig föreslagna skogshögskolebyggnaderna hunnit bli fär diga, blefve nödgadt att se sig om efter audra undervisningslokaler, har jag under hand inhämtat, att någon nybyggnad för nobelstiftelsen med all sannolikhet icke kan komma i verkställighet före 1915 års utgång, och att det icke kan antagas att stiftelsens blifvande byggnad kommer att beröra den plats, hvarå det nuvarande skogsinstitutets byggnad ligger. Det kan således med visshet sägas att skogsinstitutet utan olägenhet kan kvarstanna å sin nuvarande plats till och med år 1915, då de nya byggnaderna beräknas vara färdiga. Riksdagen 1905 beslöt äfven att af de försäljningsmedel som inflöto genom afyttran- det af vissa områden å Norra Djurgården skulle utgå det belopp, som framdeles beviljas af riksdagen till nya byggnader för skogsinstitutet. Kungl. Maj:t föreslår riksdagen: att mel godkännande af i statsrådsprotokollet tillstyrkta allmänna grunder för förändrad organisation af den högre skogsundervisningen, ej mindre medgifva, att för uppförande af nya byggnader för en skogshögskola samt för statens skogsförsöksanstalt äfvensom anläggande af erforderlig undervisningspark samt försöksfält m. m., må under villkor, som Kungl. Maj:t närmare bestämmer, tagas i anspråk ! Skogsvårdsföreningens tidskrift 1911, h. 11. Fackafdelningen s. 368. 15 25 SKOGSUNDERVISNINGSFRAGAN. visst i samma protokoll angifvet område innehållande 53,356 kvadratmeter af södra delen utaf lägenheten Frescati å Norra Djurgården; än äfven såväl anvisa och till Kungl. Maj:ts förfogande ställa: dels 693,900 kronor för uppförande å berörda område af byggnader för skogshög- skolan med därtill hörande yttre anläggningar, dels 34,800 kronor för utförande af vissa byggnadsarbeten vid Malingsbo; som ock föreskrifva att ofvannämnda belopp, tillhopa 728,700 kronor må af Kungl. Maj:t i mån af behof af tillgängliga medel förskotteras för att sedermera ersättas af de medel, som inflyta genom försäljning af de uti riksdagens skrifvelse n:r 159 år 1905 om- förmälda områden, i den mån dessa medel icke skola enligt berörda skrifvelse för annat ändamål disponeras. Med anledning af propositionen har motion väckts i första kammaren af herr Fahlén (n:r 96) med hemställan, »att riksdagen vid bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposi- tion behagade besluta sådan ändring i de föreslagna allmänna grunderna för förändrad organisation af den högre skogsundervisningen, att i stället för den föreslagna särskilda förberedande kursen de nuvarande förberedande skogsskolorna vid Omberg och Kloten eller i hvarje fall den ena af dem må bibehållas, dock med de ändringar i organisation och ar- betssätt, som för ett intimt samarbete med skogshögskolan och bästa utnyttjande af läroti- den kunna finnas erforderliga». Vidare lika lydande motioner i första kammaren af herr Barthelson (n:r 97) och i andra kammaren af herr Ekerot (n:r 275) däri hemställes, »att riksdagen ville för sin del besluta den ändring i den kungl. propositionen an- gående ordnandet af den högre skogsundervisningen m. m,, att en professur i ämnesomri- det skogszoologi, särskildt skogsentomologi jämte läran om sötvattensfiskarna måtte inrättas vid den föreslagna skogshögskolan med enahanda aflöningsförmåner och villkor för dessas åtnjutande, som för skogshögskolans professorer i den kungl. proposition föreslagits». De nu nämnda motionerna benrandla ju önskemål, som äro välbekanta från den all- männa debatten om skogshögskolan, hvarför det här torde vara tillräckligt att anföra mo- tionernas klämmar. I en inom första kammaren af herr Gösta Tamm väckt motion (n:r 98) — likalydande inom andra kammaren väckt af herr Ekerot (n:r 276) — angående skrif- velse till konungen om undervisning i nationalekonomi vid skogshögskolan frambäres för första gången krafvet på professur i detta ämne. Sedan i motionen erinrats om de sak- kunnigas ställning till denna fråga, och häfdats att den undervisning under en vårtermin på 34 timmar meddelad af en extra lärare, som de sakkunniga föreslå, ej kan vara tillräcklig yttra mo- tionärerna: »De befattningshafvare som skogshögskolan skall utbilda, skola utöfva vården om en af de viktigaste naturfaktorerna uti den svenska nationalhushållningen, nämligen landets sko- gar. Likaväl som dessa tjänstemän behöfva vissa naturvetenskapliga, tekniska och juridiska kunskaper, torde de vara i behof af de grundläggande insikterna uti det ekonomiska sam- hällslifvets lagar, på det att de må besitta någon grundad uppfattning om skogshushållnin- gens egentliga betydelse såsom en gren af nationalhushållningen. I själfva verket spela ju allehanda ekonomiska frågor en stor roll uti skogsskötselns och skogsförvaltningens praktik. Skogshögskolan, som ”har till ändamål att — — — utbilda — — — skogshushållare' (Betänkandet, s. 136), bör icke vara främmande för vetenskapen om den allmänna hus- hållningen. »I detta afseende kan det näppeligen vara lämpligt att ställa skogshögskolan sämre än tekniska högskolan, uti hvars lärarepersonal Kungl. Maj:ts proposition den 11 mars 1911 insätter en med 6,000 kronor aflönad ”speciallärare' i "industriell ekonomi och statskun- skap'. Denna lärares undervisning skall användas af alla lärjungar, utom af dem, som till- höra 'fackafdelningen A” (Betänkandet s. 199). »I utlandet är nationalekonomiens betydelse för den högre skogsundervisningen er- känd. Bayern intar härutinnan sedan länge en ledande ställning. Vid universitetet i Män- ehen finnes en särskild ”statsekonomisk fakultet och en särskild 'statsekonomisk doktors- grad. Nämnda fakultet är en utveckling af statens skogshögskola och innehåller uteslu- tande nationalekonomiska och skogsvetenskapliga professurer; de nationalekonomiska till ett antal af fem, utom en docent (1910). Man kan säga, att behofvet af ekonomiska insikter just hos »skogshushållarna» i Bayern gifvit upphof till den akademiska undervisningen i i nationalekonomi. Analoga : exempel kunde anföras från andra främmande länder, där skogshushållningen likväl icke spelar en så utomordentligt stor nationalekonomisk roll som i vårt eget land. Vore det då icke underligt, om den nationalekonomiska vetenskapen SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. I 53 skulle i så hög grad uteglömmas vid omorganisationen af den högre skogsundervisningen i Sverige?» »Det synes icke vara uteslutet att, såsom ett provisorium åtminstone, läraren i natio- nalekonomi vid tekniska högskolan mot ett tilläggsarfvode, af exempelvis 3,000 kronor, kunde få åliggande att jämte sina tre föreläsningstimmar i veckan för teknologerna hålla tvenne föreläsningar i veckan vid skogshögskolan, Denna ringa extra kostnad för staten skulle helt visst visa sig vara för skogshushållningen särdeles väl använda pengar.» »Ännu lyckligare skulle en sådan lösning af denna fråga vara, som kunde förena un- dervisningen i nationalekonomi vid skogshögskolan med samma undervisning vid de högre landtbruksläroverken eller vid en blifvande gemensam högskola för alla med jordbruket samhörande utbildningsgrenar, hvarigenom äfven i någon mån den klyfta kunde utfyllas, som beklagligen existerar mellan jord- och skogsbrukets utöfvare. »Då det emellertid icke torde vara möjligt för riksdagen att utan föregående utred- ning taga ställning till denna fråga, får jag under hänvisning till det anförda hemställa, att riksdagen, i samband med besluts fattande rörande Kungl. Maj:ts proposition nr 73, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:ts anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t efter verkställd ut- redning till riksdagen inkomma med förslag till en tillfredsställande undervisning i natio- nalekonomi för eleverna vid skogshögskolan.» Slutligen hemställer herr Lindhagen i motion (nr 277) inom andra kammaren »att riksdagen i sammanhang med afgörandet af propositioner angående ordnande af den högre skogsundervisningen m,. m., måtte besluta hos Kongl. Maj:t begära ett öfvervägande, huru- vida ej undervisning äfven bör och kan meddelas rörande skogens och markernas sociala betydelse i olika afseenden för den fattigare ortsbefolkningen eller med andra ord därom, att hänsynen till människorna ej får och ej heller behöfver undanskymmas af omtanken för skogsbestånden.» ; SKOGSADMINISTRATIONEN. Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser. Angående tjänstgöringsskyldighet för assistent, som är gemensam för två eller flera revir. Till Öfverjägmästarna i de fem sydligare distrikten. Sedan det i vissa fall varit nödigt anställa en för två eller flera revir gemensam assistent, vill Kungl. Domänstyrelsen härmed i anslutning till punkt 196 i de reglementariska före- skrifterna angående ordnandet af sådan assistents tjänstgöring föreskrifva följande. Öfverjägmästaren skall i god tid hvarje år från vederbörande jägmästare inhämta för slag angående de skogsförrättningar och andra arbeten, för hvilkas utförande assistentens biträde påkallas, äfvensom uppgift dels om det antal dagar dylika göromål beräknas kräfva, dels ock om den tid af året, hvarunder de helst böra utföras, Med ledning af dessa förslag har öfverjägmästaren att utarbeta en ordnad plan för assistentens arbeten, så att dessa må kunna handläggas under därför lämplig tid och utan onödigt långa resor. Denna plan tillställes såväl assistenten som jägmästarna i de revir, där assistenten skall tjänstgöra. För utförande af sina uppdrag har assistenten därefter att vända sig direkt till veder- börande jägmästare ifråga om såväl biträde på revirexpeditionen som för utförande af för- rättningar på revirens skogar för att af denne inhämta närmare meddelanden, anvisningar och upplysningar angående göromålens handläggning, mot kvitto mottaga härför nödiga re- virmedel, handlingar, kartor, redskap m. m., under göromålens gång hålla sig i förbindelse med jägmästaren och efter slutadt uppdrag till denne aflämna redogörelse härför samt där- vid till honom iterställa mottagna handlingar, kartor, redskap, kvarvarande medel m. m. Stockholm den 20 mars 1912. KARL FREDENBERG. K. G. G. Norling. Skogsvårdsföreningens tidskrift, Fockafdelningen 1912. K I 54" SKOGSADMINISTRATIONEN. Ang. aflönade extra iägmästares rätt att åtaga sig skogsförrättningar åt enskilda. Till Rikets samtliga öfverjägmästare. På förekommen anledning får Kungl. Domänstyrelsen, under hänvisning till 52 $ gällande instruktion för skogsstaten, anmoda Eder tillse, att med årsarfvode aflönade extra jägmästare endast inom de gränser Kungl. Styrelsen bestämmer åtaga sig skogsförrättningar åt enskilde och att de angående rätt i sådant afseende göra behöriga framställningar. Stockholm den 13 april 1912. KARL FREDENBERG,; K.G. G. Norling Beslut af allmännare intresse. Angående upptagandet i förvaltningsförslaget af arbeten, som utföras mot ersättning genom arrendeafdrag. Till Jägmästaren i Tjusts revir. Uti skrifvelse den 26 augusti 1911, hvilken af öfverjägmästaren ingifvits till Kungl. Domänstyrelsen i samband med förvaltningsförslaget för år 1912, har Ni gjort framställning om att följande byggnadsarbeten å kronoparken Ankarsrum måtte under år 1912 få verk- ställas mot arrendeafkortning, nämligen: SVIN HUSA Vid. SPJuthult, ös diss gone de selbjes kors SSE s Sej ase ej AT ms RR REK SAC SETS 35: — kronor kallarexat cement. wid ReddalNi0:=2-ö.passa seed sor a ss AS EA KLEAR 90: — » I skrifvelse den 27 mars 1912 har Ni framställt förfrågan, huruvida bifall till nämnda framställning vore att förvänta, Med anledning häraf vill Kungl. Domänstyrelsen meddela, att Kungl. Styrelsen i sam- band med förvaltningsförslagets pröfning fann skäl bifalla denna Eder framställning, ehuru meddelande härom icke blef åtecknadt utgiftsförslaget. Till undvikande för framtiden af ovisshet i liknande fall samt onödigt skrifarbete vill Kungl. Styrelsen erinra att i själfva förvaltningsförslaget böra intagas äfven sådana arbeten, som äro afsedda att utföras mot ersättning uteslutande genom arrendeafdrag, samt att pen- ningbeloppen för dylika arbeten böra föras inom linjen. Stockholm den 30 mars I912. KARL FREDENBERG. Arnold Malling. Angående utdelning af tiänstgöringsföreskrifter. Utdrag af Kungl. Domänstyrelsens protokoll den 20 mars 1912. S. D. Beslöt Kungl. Styrelsen på därom gjord framställning att till samtliga extra tjänstemän inom skogsstaten utdela alla tjänstgöringsföreskrifter, oafsedt för hvilket slag af tjänstgöring eller för hvilket tjänstgöringsområde sådana blifva af Kungl. Styrelsen medde- lade, hvarom vederbörande skulle underrättas. Stockholm som ofvan På Kungl. Domänstyrelsens befallning: K. G. G. Norling. Angående afslag på begäran att iägmästare skulle få räkna ålderstillägg under tid han varit t. f. iägmästare. Hos K. Maj:t hade jägmästaren i Västbo revir Gösta Englund i underdånighet anhållit om rätt att för ålderstillägg få räkna sig till godo den tid af fem år fyra månader tio dagar, under hvilken han på grund af särskilda nådiga förordnanden uppehållit jägmästartjänsten i Västerdalarnas revir, medan den ordinarie tjänst- innehafvaren fullgjort annat allmänt uppdrag. I ärendet hafva infordrade underdåniga utlåtanden afgifvits den 18 december 1911 af K. Domänstyrelsen och den 29 i samma månad af statskontoret. Vid föredragning af detta ärende har Kungl. Maj:t, i enlighet med hvad statskontoret hemställt, funnit förevarande ansökning icke till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda. SKOGSADMINISTRATIONEN. 1 55 Tjänster och förordnanden. Kungl. Domänstyrelsen. Att tillsvidare vara kommissionär å K. Domänstyrelsens afdelning för jordbruksärenden har antagits amanuensen, hofrätts e. o. notarien Herman Schlytern. Till e. o. tjänstemän och biträden hos k., domänstyrelsen hafva antagits e. jägmästarna frih. F. Barnekow och Gösta Rabenius, Till e. o. tjänsteman har vidare antagits e. o. hofrättsnotarien B. Sandmark. Skogsstaten. Till öfveriägmästare i Mellersta Norrlands distrikt har K. Maj:t transporterat öfverjägmästaren i Luleå distrikt P. O. Welander samt till öfverjägmästare i Luleå distrikt förordnat jägmästaren i Bräcke revir Gustaf Cassel. Afsked har af K. Maj:t beviljats jägmästaren i Vartofta revir C. G. Cederbaum f. o. m, den 1 mars 1912 samt öfverjägmästaren i mellersta Norrlands distrikt E. F. Groth fr. o. m, den 23 februari 1912. Till statens flottledsingenjör har förordnats civilingenjören Nils Ribbing för hufvudsakligast södra och mellersta delarna af landet. Att tills vidare, intill dess jägmästaretjänsten i Älfsby revir kan vara i vederbörlig ordning återbesatt, har förordnats att upprätthålla densamma extra jägmästaren Anders Hyckert, Att tills vidare, intill dess jägmästaretjänsten i Vartofta revir kan vara i vederbörlig ordning återbesatt, har förordnats att uppehålla densamma skogstaxatorn i Västra distriktet e. jägmästaren H. Dahlberg, och är e. jägmästaren Einar Rudbäck under tiden förordnad som skogstaxator. På förslag till återbesättande af iägmästaretjänsten i Bräcke revir har Kungl. Domänstyrelsen uppfört jägmästaren i Stensele revir E. R. Kjellberg, extra jägmästaren och skogsskoleföreståndaren Anders Holmgren samt extra jägmästaren Tell Grenander i nu nämnd ordning med förord för Holmgren. Att tills vidare, intill dess jägmästaretjänsten i Bräcke revir kan varda återbesatt, uppehålla densamma har förordnats e. jägmästaren Torsten Larsson, och uppehålles under tiden Larssons tjänst såsom assistent i reviret af e. jägmästaren Ragnar Tjernberg. Till skogstaxator i Smålands distrikt har förordnats e. jägmästaren Wilh, Lothigius. Till aflönade assistenter ha förordnats: i Västerdalarnas revir (under 6 månader) e. jägmästaren Sven Boberg. i Norra Lycksele revir » » Ernst Jansson. i Hede » > John Brun. i Hallens vo > » W. Fellenius. i Stockholms SEE »> » O. H. Lundborg. i Kalix » (t. f. under april) » > A. L. Holmgren. i Gripsholms m, fl. >» » » Edv. Lundberg. i Slättbygds » » >» > > E, P:son Wadstein. Till underlärare vid Ombergs skogsskola har K. Maj:t förordnat e. jägmästare Tage Aae. Till assistent utan arfvode i Pajala revir har förordnats e. jägm. G. Lamprecht. Till extra jägmästare har förordnats utexaminerade skogseleverna friherre Folke K. E. Barnekow inom Östra distriktet och N. P. Fornander i Mellersta Norrlands distrikt. Återkalladt förordnande. K. D. 8. har återkallat extra jägmästaren Axel W:m Sjökvist meddeladt förordnande såsom assistent utan arfvode i Arvika revir. 1567 SKOGSADMINISTRATIONEN. Tjänstledighet har beviljats: jägmästaren i Östersunds revir Carl Björkbom för fullgörande af allmänt uppdrag under mars—april månader med förordnande för e. jägmästaren K. Falck såsom vikarie, jägmästaren i Malmöhus revir C. von Schönberg för hälsans vårdande under tiden /,—""/, med förordnande för F. A. Bergman såsom vikarie, jägmästaren i Karlsby revir G. Kuylenstjerna för fullgörande af allmänt uppdrag under tiden !/,—?!/. med förordnande för e. jägmästaren Nils Eckerbom såsom vikarie, jägmästaren i Norra Hälsinglands revir Otto Klemming för sjukdom under tiden !5/, —'!7/, med förordnande för assistenten i reviret e. jägm. Gustaf Jernberg såsom vikarie, jägmästaren i Askersunds revir Sanfrid V. Söderqvist för enskilda angelägenheter under tiden !/,—"!/, med förordnande för e. jägm. John Söderström såsom vikarie, jägmästaren i Västerdalarnas revir Carl Öjermark under tiden !5/,.—5/, med förord- nande för e. jägm. Sven Boberg såsom vikarie, jägmästaren i Örbyhus revir C. R. Hullström för enskilda angelägenheter under tiden '/.—"?/, med förordnande för e. jägm. Sven Hallin såsom vikarie, jägmästaren i Bohus revir H. Julius för sjukdom under tiden !5/.—!7/, med förord- nande för e. jägm. E. Angeldorff såsom vikarie, jägmästaren i Bodens revir Arvid Montell för fullgörande af allmänt uppdrag under tiden !/,—??/, med förordnande för e. jägm. H. Stahre såsom vikarie. 4 Resestipendier har af K. Domänstyrelsen tilldelats: e. jägm. Sven Lundberg med ett belopp af 300 kronor för att under en tid af om- kring en månad innevarande år studera bok- och ekskog i Sverige, Danmark och eventuellt Tyskland; föreståndaren för Bispgårdens skogsskola A. Holmgren med ett belopp af 1,000 kronor för att under en tid af omkring två månader innevarande år företaga en skogsvetenskaplig studieresa i Canada; e. jägm. Erik Måhlén med ett belopp af 250 kronor för att under en tid af omkring en månad innevarande år studera virkesförädling vid ett större sågverk och en större trä- massefabrik i mellersta Norrland; e. jägm. John H, Örtenblad med ett belopp af 275 kronor för att under en tid om- kring tre veckor innevarande år studera afverkningens utförande med afseende på bestånds- vård och föryngring å skogar tillhörande Bispgårdens skolrevir, Östra Jämtlands revir samt Grönsinka och Bjurfors kronoparker; e. jägm. Carl Sundberg med ett belopp af 275 kronor för att under en tid omkring tre veckor innevarande år idka studier å allmänna och enskildas skogar angående rationellt bedrifvande af afverkningar, föryngringar, förhuggningar samt skogsprodukternas förädling, skolande studieresan företrädesvis afse mellersta och södra Norrland samt Bjurfors kronopark; e. jägm. Åke Berg med ett belopp af 400 kronor för att under en tid-af omkring sex veckor fullfölja af honom påbörjade undersökningar angående granens växtsätt m, m. i Norrbottens läns kusttrakter. Till disponent vid Nordmalings Ångsågs Aktiebolag och Olofsfors bruk har antagits förutvarande skogschefen vid Sandviks Angsågs Aktiebolag e. jägmästaren V. Fr. Ernberg. Rättelser. I uppsatsen: »Metod och tabeller för utrönandet af massa och värde- tillväxtprocenten hos stående träd» af ERNST ANDERSSON i förra häftet torde följande rättelser benäget iakttagas. SLA2e TA står a — 1.3 + 4; bör vara I — 1.3; + 4 6 I + Is + h — 1.3 + 19 IS3NE TN3re ER 5 + 40 + 0.40 RES Am a. 28 >» TER TA ak » > 2 + 5 5 (Y Ul In TOUOX - > EV ? NZN z OMå — YIÖ | VU) IL oc GUNNAR HALLS INNEHÅLL. > WIBECE, EDVARD: Tall och gran afsydlig härkomst 1 Sverige (med 21 0) sid. 157" ; Litteratur: Förteckning öfver SERENA som utgifvits nude. år 1911, ii sammanställd IE USS CHAN ee än Unge SON ARNES AL ah ANOS BANER Ne EA AP BARNES WEE I ir et — Skogsadministrationen: RRD RN SME SERA SPE a Förordningar, prejudikat Ck cirkulärskrifvelser. j Kungl. Domänstyrelsens SET ang. fridlysningstid för i; vissa djurslag ;j...isossorasnsserensa Angående giltighetstiden för. s. JE Beslut af allmännare intresse, 6 Af Kungl. Maj:t anvisade medel från Annas för å år 1912 till ig skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet » 233" "Fördelning af de å extra stat för år 1912 APpIORE anslag ET till skogsodlingens befrämjande. . SNIPAR a AND LAR a 2805 Tjänster och förordnanden, s........ssssesersses SIONS Se MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. Tall och gran af sydlig härkomst i Sverige. Af EDVARD WIBECK. Undersökningens material och omfattning. Frågan, i hvad mån fröets härstamning och hemort påverkar det blifvande trädets egenskaper, har i synnerhet genom tallens förhållande vid kultur skjutits i förgrunden bland de europeiska skogsförsöksanstal- ternas arbetsuppgifter. Liksom behofvet af utredning i denna sak på sin tid åberopats såsom ett af de viktigare skälen, hvarför äfven Sverige vore i behof af ett ordnadt skogsförsöksväsen", har proveniensfrågan kanske mera än något annat visat önskvärdheten af ett internationellt skogsvetenskapligt samarbete. Ett sådant, som bragtes på tal redan år 1890, har också sedermera kommit till stånd. Som led däri ingå svenska skogsförsöksanstaltens profytor n:o 112 och 113 (63). Ytterligare, och hvad Sverige angår, viktigare bidrag till lösningen af tallens proveniens- fråga kunna i sinom tid väntas af försöksytorna n:o 29—35 (63), af n:o 18, afd. V—XIII, och 49 (63) samt framför allt af ytorna n:o 172—183 (137). De sistnämnda utlades först år 1911 och utgöra en ännu oafslutad serie kulturförsök med tall, uppdragen af frö från kända moderbestånd i olika delar af landet. I afvaktan på de resultat, som dessa planmässigt anlagda försök kunna gifva, har det emellertid ansetts lämpligt och vid mötet den 22 —23 april 1909 för öfverläggning om skogsförsöksanstaltens verksamhet beslutats, att anstalten borde göra en undersökning »öfver i Sverige förekommande tall- och granbestånd, uppdragna ur frö af utländsk, före- trädesvis tysk härstamning». Sedan denna arbetsuppgift tilldelats författaren, har jag i detta syfte under åren 1909 och 1910 besökt ett stort antal dylika bestånd af säker eller förmodad utländsk härstamning, belägna å följande platser: i Skåne, Ängelholms flygsandsplantering; i Halland, Stjärnarps gods, Tönnersjö- hedens och Kila kronoparker; i Bohuslän, Ingetorps och Svartedalens ! Tidskrift f. Skogshushållning 1873, sid. 96, och samma tidskrift 1883, sid. 36 och följande. >? Numren inom parentes hänvisa till motsvarande i litteraturförteckningen. Skogsvårdsföreningens tidskrift 1912. Fackafdelningen., JE 1587 EDVARD WIBECK. kronoparker, Kolleröds komministersboställe, Kungälfs stadsskog »Fontin» samt Ellesbo och Sundsby egendomar; i Västergötland, Skagersholms, Gran- viks och Ollestads kronoparker, Kobergs gods samt Göta kanalbolag till- höriga bestånd å Ormeskogen, Lilla Björstorp och Gersebacken; i Småland, Kosta kronopark; i Östergötland, Folkströms kronopark och vissa angrän- sande privata skogar, Brokinds och Ilersjö gods samt Göta kanalbolag tillhörig skog nära Motala; i VNärike, Laxå och Katrinefors aktiebolag till- höriga skogar;i Värmland, Vassgårda kronopark; i Västmanland, Grön- bo kronopark; i Dalarne, Klotens kronopark samt Stora Kopparbergs aktiebolag tillhöriga skogar i Sundborns och Vika socknar; i Uppland, Hammarens häradsallmänning; i Gästrikland, Hofors” aktiebolags skogar i Torsåkers s:n;i Hälsingland, Ljusne-Voxna aktiebolags skog nära Berg- vik; i Ångermanland, Björkå bruks skog nära Billtjärn; i Västerbotten, Mulltjälens kronopark, samt i Vorrbotten, Piteå stads skog å Mellerstön. I samband med andra undersökningar har jag dessutom haft tillfälle att såväl förr som senare iakttaga »tysk» tall och gran på åtskilliga andra platser, bland hvilka må nämnas Förarps kronopark samt Toftaholms gods underlydande skogar i Tånnö socken i Småland, där jag år 1907 med tillhjälp af ett stipendium från Kungl. Domänstyrelsen bl. a. studerade vissa svampsjukdomar på dylika tallbestånd. I akt och mening att inhämta ytterligare erfarenhet i föreliggande ämne besöktes vidare under en stipendieresa år 1911 representativa tall- områden i norra och västra Tyskland, hvarvid äfven gafs tillfälle att bese ett par å Chorins och Eberswalde revir (Mark-Brandenburg) anlagda proveniensförsök med tall från olika platser i Europa (56 och 27). Till in- och utländsk provenienslitteratur har jag sökt taga behörig hänsyn, liksom ock till de otryckta reseberättelser af SCHOTTE, V. EK- MAN m. fl., hvari tysktallsfrågan beröres. Slutligen är att nämna de talrika uppgifter öfver belägenheten och arealen af landets bestånd af »tysk» tall och gran, äfvensom öfver förstnämnda trädslags ekonomiska utbyte, hvilka ingått som svar på tvenne olika, af skogsförsöksanstalten våren 1909 och sommaren 1910 utsända frågecirkulär. För all den beredvillighet och osparda möda, hvarmed skogsägare, statens, skogsvårdsstyrelsernas och privata skogstjänstemän genom be- svarandet af dessa cirkulär understödt försöksanstaltens arbete, är det författaren ett nöje att här få uttala vår stora tacksamhet. Som bekant har erfarenheten, åtminstone beträffande tallen, sedan lång tid tillbaka visat, att bestånd af utländsk proveniens i ett mycket stort antal fall blifvit undermåliga. På grund af detta numera allmänt kända förhållande varnade Kungl. Skogsstyrelsen redan år 1882 för använd- TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE, NEO ningen af dylikt tall- och granfrö på statsskogarna, år 1888 blef införseln af dylikt frö tullbelagd och såväl år 1899 som 1911 ytterligare försvårad genom afsevärdt höjda tullsatser, och slutligen är genom kungörelse den 4 april 1910 äfven eosinfärgning af denna vara påbjuden. Om alltså proveniensfrågan hvad vårt land beträffar, länge varit be- aktad och genom lagbestämmelser, som nära nog verka såsom införsel- förbud å utländskt frö, fått en kategorisk och praktiskt sedt fullt til- Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. förf. juni 1910 Fig. 1. Omkr. 40-årig, starkt aftynande tysktall. Till höger i bakgrunden ett växtligt gran bestånd af samma ålder. Tönnersjöhedens kronopark, Halland. Etwa 40-jähriger, absterbender Kiefernbestand deutscher Samenprovenienz'. Rechts im Hintergrund eine gleichaltrige, gut geschlossene Fichtenkultur von gutem Wuchs und guter Stammform Staatsforst Tönnersjöheden, Provinz Halland fredsställande lösning, stå dock tydligtvis ännu alltjämt åtskilliga därmed sammanhörande frågor obesvarade. Det är sålunda klart att allt ut ländskt tall- och granfrö icke kan jämnställas, ett inkast, som också gjordes vid debatten i riksdagen 1898 och hotade att stjälpa det summariska, men ur praktisk synpunkt berättigade förslaget om högre tull på dylikt frö. Det kan onekligen mycket väl tänkas, att tallfrö från nordöstra Tyskland, för att ej tala om Norge, Finland och ryska Östersjöprovin- 1607 EDVARD WIBECK. serna, skulle visa sig fullt användbart i Sverige eller vissa delar däraf, ett antagande som är desto mera sannolikt, som hufvudparten af det importerade tallfröet veterligen kommit från sydvästra Tyskland, ja i många fall tro- ligen skördats på än sydligare breddgrader. Hvad granen angår, är dess förhållande vid förflyttning från hemorten ännu mera oklart. All männare formuleradt, är alltså proveniensstudiets närmaste praktiska uppgilt att noggrannare fixera gränserna eller kanske rättare centra för skogsträdens lokala raser samt att utröna dessa rasers inbördes företräden eller nackdelar vid kultur på olika platser. Att med tillhjälp af föreliggande material föra proveniensfrågan framåt i detta afseende låter sig emellertid knappast göra, då en fullt oangriplig bestämning af de undersökta beståndens fröproveniens i regel ej varit möjlig. Man betänke blott att några anteckningar om dessa i regel 20—40-åriga bestånd, hvilka aldrig varit afsedda för försöksändamål och till större delen ligga på enskilda eller efter beståndens grundlägg- ning till kronan inköpta marker, nästan genomgående saknas. Gränserna mellan de olika årens kulturer äro längesedan utplånade, ofta är beståndet öfvergånget af en eller flera hjälpkulturer, starkt uppblandadt med själf- sådd, eller var utsädet från början af blandad härkomst. Kan man i bästa fall spåra fröleveransen tillbaka till någon viss in- eller utländsk firma, så är därmed i själfva verket föga vunnet, då fröets skördeort i alla fall förblir okänd. Om det ännu för helt kort tid sedan kunde vara vanskligt nog att få handelsfrö af fullt enhetlig och autentisk proveniens, så var detta i än högre grad fallet för några decennier tillbaka. Från- sedt att hopslagning af fröpartier från olika trakter och skördeår då var allmänt gängse, ha nog också emellanåt mindre nogräknade ometikette- ringar förekommit. I synnerhet torde detta varit fallet på 1860—- 80-talet, då det utländska fröet väl var i mångas ögon misstänkt, men meningarna därom i alla fall mindre stadgade än nu, samt importen af dylikt frö en särdeles lönande affär.” På grund af alla dessa skäl kan fröproveniensen för de olika be- stånden på sin höjd till sannolikheten eller så att säga kollektivt be- stämmas, stundom med stöd af vissa, nog så vaga indicier, t. ex. före- komsten af inblandad bergtall eller lärk. Undantag härifrån göra blott några helt unga kulturer å vissa af försöksanstalten själf anlagda par- celler, hvarest fröproveniensen naturligtvis är fullt känd. ! Se härom Tidning för trädgårdsodlare 1881,sid. 31 och 37 och Tidskrift för Skogs- hushållning 1883,sid. 37. Liknande uppgifter återfinnas flerestädes i Hushållningssällskapens handlingar. Förf. har af en gammal kronojägare, som på 1870-talet var anställd hos en då mycket anlitad fröklängare och fröförsäljare, fått bekräftelse på åtminstone ett faktiskt fall, då man förfarit på liknande sätt. TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE, 1617 Om afsikten varit, att använda detta undersökningsmaterial till proveniensstudier i förutnämnd riktning, skulle ännu en anmärkning kunnat riktas mot detsamma. Då man i stället för det riktiga förfarings- sättet, att göra jämförelser mellan beståndens egenskaper på grundval af en förut noga känd fröproveniens, nödgas att som regel gå den mot- satta vägen, nämligen att söka sig till proveniensen med ledning af en del iögonfallande, undermåliga egenskaper, så har detta giflvetvis haft till följd, att möjligen befintliga goda bestånd af utländsk härkomst van- ligen alldeles undgått uppmärksamheten. Gran, som uppdrages i södra eller mellersta Sverige ur frö af utländsk proveniens, tyckes därvid knappast undergå några som helst karaktäristiska gestaltförändringar, som skilja den från vår inhemska. Som följd häraf ha också meddelan- den om dylika bestånd influtit mycket sparsamt, ehuru anledning finnes att förmoda, att t. o. m. ännu mera gran- än tallskog inom landet blifvit uppdragen af tyskt frö. Än mer, fall ha förekommit, då ett såsom »tysktall» uppgifvet bestånd visat sig, efter allt att döma, vara af in- hemsk proveniens med af ståndorten förklarlig habitus. För eventuellt insmugna, okontrollerbara misstag af sistnämnda slag, hvilka dock torde vara mycket få, enär våra skogsmän i allmänhet ha skarp blick för de speciella tysktallskaraktärerna, har författaren härmed velat på förhand reservera sig. Då emellertid äfven bland de bestånd, som äro af otvifvel- aktigt utländsk fröproveniens, hufvudsakligen de sämsta blifvit igenkända och undersökta, har det icke kunnat undvikas, att studiematerialet i sin helhet blifvit ensidigt förskjutet, nämligen i riktning mot de sämsta be- stånden i serien. Om alltså våra gamla »tyska» tall. och granbestånd ur strängt kri- tisk synpunkt utgöra ett alltför angripligt studiematerial för att tillåta några bindande slutsatser i en viss proveniens-geografisk riktning, ha de dock i vårt skogsbruks historia spelat en så pass viktig roll, att en mera samlad, retrospektiv öfverblick öfver desamma redan af detta skäl är fullt berättigad. Det är en sådan öfverblick jag här velat lämna och på samma gång åt Sverige vindicera den prioritetsrätt beträffande fröproveniensens första praktiska beaktande inom skogsbruket, hvilken med rätta tillkom- mer oss, men hvarför vi också otvifvelaktigt fått betala dyrare lärpengar än någon annan nation. Proveniensfrågans utveckling inom skogsbruket, speciellt i Sverige. En af odlingens största landvinningar äro resultaten af det förädlings- arbete, tack vare hvilket många kulturväxter nu lämna ett utbyte, som 162+ EDVARD WIBECK. till beskaffenhet och massa kanske flerdubbelt öfverträffar de vilda stam- formernas. Det väsentliga i det arbete, som fört till sådana mål, har varit urvalet, och villkoren härför ha återigen gifvits genom artens mång- formighet, ett begrepp, om hvars tolkning och utvecklingsmöjligheter ju för öfrigt ännu mycken oklarhet är rådande. Den formrikedom, som ett mera systematiskt urvalsarbete röjt hos sädesslagen och trädgårdsväx- terna, har man i själfva verket, ehuru mera famlande, tidigt sökt och värdesatt äfven hos andra växter, i samma mån som dessa indragits un- der människans intensivare utnyttjande. Hvad skogsträden angår, var deras af växtplatsen eller proveniensen — i detta ords vidaste mening — beroende kvalitéskillnad känd och beaktad för århundraden tillbaka, låt vara till en början snarast såsom ståndortsformer, hvilka voro tillgängliga för jämförelser redan inom täm- ligen begränsade områden. I Sverige urskilde man sålunda sedan gam- malt flera former af björk och tall; af den senare nämnas malmfur, len- fur, frofur, slagtall, gårtall m. fl. Liksom släktbegreppet, syntesen, i naturvetenskapens historia i regel kommit efter och såsom följd af en mångfald detaljiakttagelser, synes man i början tillmätt dessa former en relativt hög grad af själfständig- het. Så gjorde t. ex. under förra hälften af 1700-talet FRANCKE, LIN- DER och BROMELL samt den anonyme författaren (JACOB ROBERTSSON STRUNG ?) till »Några försök om skogsplanteringen etc.», Stockholm 1749. I sistnämnda arbete skildras noga olikheterna hos »furutall», »slagtall» och »gårtall», och författaren anser, att åtminstone förstnämnda form under hela sin lifstid karaktäriseras af fullt bestämda egenskaper. >»Skill- naden tall- och tallskog emellan», heter det bl. a., »är ganska stor i an- seende till tät- fast- och varaktigheten sinsemellan, så at, om then rätte- ligen anmärktes vid skepsbyggerier, vore nyttan otrolig emellan then rätta och förmenta samt utan någon skillnad allmänt kallade fura». Tron att ståndortsformernas egenskaper kunde gå i arf till afkomman fram- skymtar också i ekonomie professor GADDS »Underrättelse i Träd- och Skogsskötselen>, Åbo 1759, hvari framhålles, att frö blott borde samlas från friska och välväxta träd. Att endast ex tallsort fanns i Sverige häfdades emellertid redan på 1740-talet af LINNEUS, till hvilken DALMAN-ESKILSSON m. fl. anslöt sig. I en anonym uppsats, »Anmärkningar om Tall- eller Furu-Skogen»> i Vetenskapsakademiens handlingar 1769, ser man, hur de äldre åskåd- ningarna bryta sig mot det linnéanska artbegreppets enhetskraf. »Det är», skrifves här, »aldeles enligt med Herrar Botanicorum öfvertygelse, at Tall och Furu äro et och samma slags träd, som endast synas något skiljaktiga, då de växa uti olika jordmån, hunnit til olika mognad etc. TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE, nO3K Men som månge ännu påstå, at af våra Uplands-Tallar, de må mogna så länge de vilja, blir ändock aldrig någon Furu; samt at tvärtom, rätta Furu-ämnen, jämväl under yngre växt, visa Furu-art; så vore väl, om någon, til efterverldens upplysning i detta mål, ville taga Tallkottar, e. g. ifrån Parken vid Solna kyrka och plantera dem på en Furu-bärande ås i Småland eller Westergöthland, samt tvärtom, plantera Frön af den bästa Malm-Furu omkring Solna; så skal det visa sig, om hvardera Trädslaget behåller sin art, eller ock ändrar sig efter jordmånen, hvilket senare är högst troligt.» Vi se här en framsynt auktor, som ledsamt nog dolt sig under anonymitetens mantel, i hufvudsak föreslå samma försök, som det blifvit Skogsförsöksanstalten förbehållet att balfannat århundrade senare upp- taga. Ännu i komminister HALLBORGS »Beskrifning om allehanda Träns Plantering, grundad på mångåriga rön och försök etc. i Finland, Skåne och Småland», ett för sin tid förträffligt arbete, som utkom i flera upp- lagor under tiden 1773—1814, läres ej blott att frö borde samlas från felfria träd, utan ock att frön från trädindivider på lerjord borde sås på liknande jord, hvilket ock borde iakttagas beträffande sandmylla och andra jordarter. Liknande åsikter om en individuell ärftlighet finner man också hos flera utländska samtida: så hos tyskarna ZINKE 1753 m. fl., hvilka lik- som svenskarna urskilde olika tallformer, och BECKMAN 1759, som an- såg virkets klyfbarhet gå i arf, hos fransmannen DU HAMEL 1760, samt engelsmännen AF HADDINGTON och DaY, af hvilka den förre 1760 sökte förbättra tallrasen på sitt gods i Skottland genom att välja frötallarna med hänsyn till kärnvirkets beskaffenhet, den senare 1789 framställt växtformerna hos asken såsom ärftliga. Tron på de individuella egenskapernas ärftlighet hos skogsträden försvinner emellertid alltmer, och betecknas i arbeten i början af 1800- talet ofta såsom gamla villomeningar.' I stället uppdyker redan före 1700-talets slut frågan om £klimat- raserna. Timmerhandeln hade redan nått en viss utveckling, och i de trä- importerande länderna gafs tillfälle att jämföra virke från vidt skilda trakter. I England konstaterar MARSHALL m. fl. den inhemska tallens underlägsenhet gentemot den från Norden importerade, och liknande er- farenheter göras i Frankrike och norra Tyskland, i hvilka länder dock en del områden voro kända för tall af utmärkt beskaffenhet. Det nor- diska tallvirkets öfverlägsenhet sägs i en uppsats »Om vilda träns od- ling», Sv. Landtbruksakademiens annaler 1820—21, vara en känd sak. Då hufvudmassan af dylikt virke vid denna tid skeppades från Riga, ! Se härom SLEVOGTS arbete, litteraturförteckningen n:o 99. 1647 EDVARD WIBECK. blef benämningen »riga-tall» gemensam för högsta kvalité af detta virkesslag. De rön, man gjort öfver tallens växlande beskaffenhet inom olika delar af sitt utbredningsområde, ansågos äfven betydelsefulla för de kul- turer, som i allt större omfattning började verkställas, och smärre sådder med nordiskt frö tyckas tidigt blifvit utförda i Frankrike". För att af- göra frågan om tallrasernas fröbeständighet samt utröna, hvilka som bäst lämpade sig för detta land, påbörjade LÉRÉQUE DE VILMORIN redan år 1821 sina ryktbara försök vid Barres i departementet Loiret, hvilka fort- sattes ända till V:s död år 1862. Dessa kulturer, för hvilka en utförligare redogörelse tidigare lämnats af ÖRTENBLAD (z09, sid. 18—30), omfattade af vanlig tall: 1:0, rigatallar från några olika platser i Ryssland (Riga, Tschernigoff, Wilna, Witepsk, Wohlynien), 2:0, rigatallar af franskt frö (skördadt vid Vie, Bergerac, Brest och Morlaix) samt 3:0, tallar från olika platser i Frankrike, från Schweiz (Genéve), Elsass (Haguenau), Tyskland (Darmstadt) och Skottland. Vilmorin kunde genom dessa försök fastställa, hvad också senare proveniensförsök visat, nämligen att de nordiska tallarna till växtform äro sina sydligare stamfränder afgjordt öfverlägsna; de senare visade yfvigare grenverk samt mindre vertikala och regelbundet formade stam- mar, hvilka ofta tidigt upplöstes i grenar. För så vidt man kan döma af befintliga redogörelser för de inom olika parceller mestadels olikåldriga försöksträden, ha rigatallarna däremot nog visat sig mindre snabbvuxna än träden af grupp 3, men skillnaden synes vara mindre, än man af vissa senare gjorda proveniensförsök kunnat vänta. Af franskt frö uppdragna rigatallar bildade stundom mellanformer; i hvad mån raskorsning eller förändrade yttre förhållanden medverkat härtill, kan ej afgöras. Liknande, ehuru mindre omfattande försök med olika tallformer, anställda vid Harcourt (dep. Eure), ha skildrats af PEPIN (76) och CHATIN (z6). Den sistnämnde, som diskuterat frågan, huruvida riga- tallens öfverlägsna egenskaper kunna anses stå i samband med visst klimat eller jordmån, kommer till det resultatet att så ej är fallet, utan att de bero af en inre, ärftlig disposition hos rasen. Kulturerna vid Barres och Harcourt låta förmoda, säger C., att rigatallen bevarar sina goda egenskaper i hela norra, östra och centrala Frankrike. För Vilmorin synes frågan om tallformernas systematiska ställning haft mindre intresse. I allmänhet ha de uppfattats såsom raser, ehuru 1 Enligt uppgift af H. NÖRDLINGER (Essences forestieres de la Bretagne, Nantes 1845), som i sin ordning för denna uppgift åberopar BAUDRILLART, skulle redan år 1785 kultur: försök med rigatall gjorts vid Koual nära Brest. Under 1830—40-talen kunde Vilmorin få frön från rigatallar, uppdragna på flera olika platser i Frankrike. "ICEA SVERIGE, HARKOMST SYDLIG GRAN AF OCH TALL puepoFianseA ZUIAOI "PuepoOS.IIISE A 6061 [fru 3 10J OH 'yIedouosy su purjsar 1 Stens 1 kÅ å Sc Ul I J PTA ÅT "FLAG AA NA WW 166F EDVARD WIBECK. de båda hufvudformerna också beskrifvits såsom verkliga arter under namn af Pinus rigensis Desf. och P. haguenensis Toud., detta i likhet med den högnordiska eller alpina tallen, P. Friseana Wisch. Äldre uppgifter finnas (702, sid. 72—73), att också försök med svensk, finsk och tysk gran, anställda i höglägen å reviret Altenberg på sachsiska Erzgebirge och i Tharanderwald, utfallit till det nordiska fröets fördel beträffande frosthärdighet och motståndskraft mot vissa svampsjukdomar. Säkert är, att tack vare i synnerhet den nordiska tallens goda rykte skogsfrö norrifrån under en lång följd af år ansågs såsom synnerligen värdefullt för bruk i Mellaneuropa och där stundom betalats med dub- belt högre pris än det inhemska (S, 77 och 707). Trots detta kom emel- lertid fröhandeln att i hufvudsak gå i motsatt riktning, hvilket, åtmin- stone hvad Sverige beträffar, förklaras af orsaker, som i det följande skola framläggas. Efter den skogsbrukets »frihetstid», som kulminerade i Sverige på 1820-talet, kom efter hand en kraftig reaktion. VWVådorna af det sista systemet hade snart nog blifvit uppenbara och ett nydaningsarbete upp- togs på snart sagdt alla områden: skogsstaten och utbildningsväsendet för densamma reorganiserades, hushållningssällskapens skogliga verksam- het ökades starkt, delvis med hjälp af särskilda tjänstemän, planterings- sällskap bildades etc. Barrskogsodlingar, som tidigare i ringa utsträck- ning förekommit så godt som uteslutande i de skogfattiga, sydligaste landskapen”, upptogos i större omfattning än någonsin förut och ut- 1 Under 1700-talet omnämnas barrskogskulturer nästan blott från Skåne. I GILLBERGS Beskrifning öfver Christianstads län 1767 nämnas inalles 10 olika tallplanteringar, oberäknadt den »härliga furuskogen» vid Ugerup, hvilken såsom bekant berättas blifvit sådd af herr ARILD UGERUP, när denne hemkommit från den fångenskap, hvari han råkat hos svenskarna efter sjöslaget i Kalmarsund 1564. Strödda, ehuru tyvärr knapphändiga notiser om de äldsta sydsvenska barrträdskulturerna finnas f. ö. i LINNÉS Skånska resa 1751, BRINGS Silvicultura Scanie 1757, FICHERSTRÖMS Anmärkningar om Södra Halland 1761, HINDBECKS De utili- tate plantationum arborum etc. 1768, SEFSTRÖMS Bref om plantagerne i Skåne 1778, BRU- ZELIUS Oförgripeliga tankar om flygsands plantering 1802, ERDMANS Ekonomiska anmärk- ningar om Barrskogens vård 1804 m. fl. Den af v. SCHÖNBERG i Forstlig Diskussionsforening i Köpenhamn 1905 (67) ut- talade förmodan, att de i närheten af Ystad i början af 1800-talet uppdragna tallbestånden skulle vara af tyskt frö »redan af det skäl att på den tiden ingen svensk fröindustri fanns», tycks mig sakna tillräckligt fog. Efter allt att döma ha tvärtom alla våra äldsta barrträds- kulturer giorts med inhemskt utsäde. Någon klängrindustri i ordets egentliga mening fanns visserligen ej då, men kottsamling och klängning kände man till; att den bedrefs mera till- fälligt var naturligt, eftersom själfva kulturerna ännu voro så få. Alltsedan midten af 1700- talet arbetades emellertid för att få i gång äfven barrträdsplantering (se t. ex. 62 och 115) och från denna tidpunkt till år 1820 trycktes i Sverige minst ett 20-tal olika uppsatser och broschyrer om frösamling, klängning, sådd etc., af hvilka åtskilliga bära vittne om verklig erfarenhet på detta område. Undervisning häri lämnades f. ö. också af ekonomie professorerna i Upp- TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE. 167" sträcktes äfven till skogrikare delar af landet, framför allt till bruks- trakterna. En bidragande orsak till barrträdskulturens påfallande starka ökning vid denna tid var att trakthyggesbruket, som då framför andra skogs- brukssätt gjorde anspråk på att kallas det rationella, samtidigt gjorde sitt segerrika intåg i vår skogsskötsel. Säga hvad man vill härom, skogs- odling och kulturmetoder ha därigenom mäktigt befordrats och utvecklats. De hastigt tilltagande skogsodlingarna kräfde en myckenhet frö, helst som efter nutida begrepp kolossala utsädesmängder per ytenhet ansågos erforderliga." Då den inhemska klängindustrien, som ännu var föga ut- vecklad och mestadels bedrefs i hemmen med provisoriska hjälpmedel samt ofta lämnade en illa behandlad vara, ej kunde leverera tillräckligt frö härför, hade man snart sagdt ingen annan utväg än att hämta en del af detta utomlands. Att man då i främsta rummet vände sig till en del leveranskraftiga tyska fröhandelsfirmor var ganska naturligt, hälst som sala, Åbo och Lund, af hvilka den sistnämnde tillika var direktör öfver de skånska planta- gerna. Några uppgifter i den samtida litteraturen att utländskt skogsfrö under detta tidigare skede kommit till användning inom landet har jag ingenstädes kunnat finna, Däremot föreligga från tidigare delen af 1800-talet åtskilliga uppgifter om att större kott- insamlingar tidtals företagits. Jag skall inskränka mig till att nämna ett par dylika fall. Göte- borgs och Bohusläns hushållningssällskap lät, enligt uppgift i deras handlingar af år 1816, detta och som det vill synas äfven något eller några föregående år samla och kostnadsfritt utdela frö af tall, gran och björk, hvaraf också afhämtning till flera ställen skedde. Samma är den 17 juni utfärdade Landtbruksakademien ett cirkulär tll samtliga hushållningssällskapen med uppmaning att bl. a. klänga och magasinera kott, hvilket ock på flera håll hörsamma- des. Om den betydande kottinsamlingen i Skaraborgs län på 1820—30-talen, se Tidskr. f. Skogshushållning 1885, sid. 153. För så vidt jag kunnat finna, daterar sig importen af tyskt frö knappast längre tillbaka än från den tidpunkt, då skogskulturerna här i landet började antaga karaktären af större regelbundenhet och tillika blefvo så talrika, att den inhemska frötillgången ej längre mot- svarade efterfrågan. Detta torde, ungefärligen sedt, först inträffat på 1840-talet. Att äfven dessförinnan tyskt frö någon enstaka gång blifvit användt i Sverige har jag naturligtvis ej därmed hvarken velat eller kunnat förneka. Förhållandena i Sverige få emellertid i detta fall icke jämställas med dem i Danmark, hvarest bristen på inhemsk tall ända tills för några få 10-tal år tillbaka uteslöt möjligheten att skörda inhemskt frö och där skogsskötseln f. ö. i äldre tider stod i en vida mer intim rapport med den tyska. ! Blott såsom ett exempel härpå må nämnas, att i OBBARII Lärobok af år 1845 (74 uppgifves det normala utsädet vid bredsådd till (i nuv. mått) 13,5 å 16 kg. afvingadt tallfrö per hektar eller, i fall af kottsådd, till 8 tunnor kottar! I många äldre arbeten öfver skogs- odling (se härom 7197) finner man mycket högre siffror angifna. Då bredsådden, som först var allmänt gängse, efter hand ersattes med rad- och rutsådd, minskades tydligtvis fröbe- hofvet, men ansågs i alla fall större än hvad man nu håller före. Så t. ex. uppger BJÖRK- MAN i sin Handbok i skogsskötsel 1868 (5) lämpliga frömängden vid rutsådd till 50 frön per ruta. EDVARD WIBECK. Fot. förf. juni 1910. Omkr. 30-årigt tallbestånd af bohusländsk fröproveniens, uppdraget å Hästö mellan Tjörn h Stenungsund, Bohuslän. -jähriger Kiefernbestand aus westschwedischem Saatg :zogen auf Hästö (»Pferdeinsel») zwischen der Insel Tjörn und dem bohusländischen Festland, Provinz Bohuslän. TALL OCH GRAN AF SYDLIG HARKOMST I SVERIGE, 169" Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar Fot. förf. juni 1910 Fig. 4. Omkr. 30-årigt tysktallsbestånd på god, myllrik morän och i ett temligen skyddadt läge på Sundsby egendom, Valla s:n, Tjörn, Bohuslän. Etwa 30-jähriger Deutschkiefernbestand auf guter, humusreicher Moräne. Der Bestand fast weniger windexpo niert als der in Fig. 3 abgebildete. Kirchspiel Valla, Insel Tjörn, Provinz Bohuslän TYO EDVARD WIBECK. dessa tydligtvis voro väl bekanta genom de många dansk- och tysk- födda skogsmän, som vid denna tid arbetade i Sverige och genom hvilka fröimporten i själfva verket ofta gått.” Anstalter träffades visserligen att uppmuntra och upphjälpa den inhemska fröklängningen, men de förblefvo otillräckliga och tjänade ej heller alltid på bästa sätt sitt ändamål. I ett cirkulär af den 30 oktober 1850 anvisade sälunda Kungl. Maj:t 24,000 rdr b:co till premier för trädplantors uppdragande och 4,800 rdr b:co för fröhandeln. Angående den senare posten stadgades, att Kon. befallningshafvande i hvarje län skulle däraf kunna utdela 200 rdr b:co åt »den bästa fröhandeln i länet, med villkor att inom 5 år härefter genom denna handel kunna anses föryttrade minst 1,000 skålpund för utsäde duglige tall- eller granfrö, och att dylika frö medelst samma handel hållas köpare tillhanda under minst två års tid». Klart är, att detta anslag under förut skildrade förhållanden snarast måste verkat som en direkt premiering af införseln af utländskt frö. Nackdelarna med det utländska fröet blefvo först så småningom synliga, och ännu längre dröjde det naturligtvis, innan enighet vanns därom, hvar skulden till de uppväxande beståndens undermålighet var att söka. Första gången jag kunnat finna detta ämne behandladt är vid Värm- ländska Bergsmannaföreningens möte den 26 mars 1855, då bl. a. den frågan uppställts till diskussion: »Hvilken erfarenhet har man vunnit vid användandet af in- eller utländska skogsfrön?» Den ende som yttrade sig härom var A. PALMCRANTZ, men detta på ett sätt, som förtjänar att ordagrannt återgifvas. »Mina iakttagelser», säger han, »med afseende på användningen af svenskt och utländskt (tyskt) skogsfrö, äro ieke till fromma för det sednare, äfven med anta- ! Oafsedt att såväl privata skogshushållare som statens skogstjänstemän bidragit till importen af skogsfrö från Tyskland, torde hufvudparten af denna gått genom de båda gamla Örebro-firmorna HAGENDAHL (fröhandel sedan 1847) och EKSTRÖM & FORSBERG (skogsfrö- handel sedan 1863). ? Då efter allt att döma äran af att först ha rätt uppfattat tysktallens olämplighet för svenska förhållanden tillkommer ofvannämnde P., torde följande korta biografiska notiser om denne man här vara på sin plats. PALMCRANTZ, CARL ADOLPH JULIUS, föddes 1823 på Alebäcken i Svenstorps s:n af Skaraborgs län. Han fick en ovanligt mångsidig utbildning, i det han åren 1841—42 ge- nomgick Filipstads bergsskola, aflade landtmäteriexamen 1845 samt åren 1856—57 genom gick Skogsinstitutet. Han verkade här som lärare 1859—060, men öfvergick senare till landtmäteristaten och blef kommissionslandtmätare i Gäfleborgs län 1865—1888. Var tid- tals skogsförvaltare å Gammelkroppa, Östanå, Gustafsfors och Vassgårda bruk i Värmland, Upperud i Dalsland, Finspång i Östergötland, Garpenberg och Horndal i Dalarne. (Ur H. SAMzELIUS, Kongl. Skogs- och Jägeristaten 1809 I, sid. 158.) TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE. 1717 gande af relativt lika grobarhet hos båda slagen. Det utländska fröet har jag alltid, det är sannt, funnit gröfre och fylligare och plantorna frodigare. En stegrad lifsverksamhet, för att döma af stjelkens och barrens tilltagande längd under året, har jag likaledes funnit anmärk- ningsvärd, men lika så gynsamma som dessa omständigheter äro under ett blidare klimat, äro de däremot desto mer menliga under ett sträft som vårt. Det är nemligen sannolikt att just genom denna plantornas girvuxenhet vårfrosterna med större framgång härja fält besådde med tyskt frö än med svenskt. Mer än en gång har jag tyvärr blifvit be- sviken, efter inträffad vårvinter uti förhoppningarne på föregående årets verkligt vackra skogssådder. Den brungula färg, som barrplantorna antaga efter att vara frostbitna, har blott sällan återgått till grönska hos dem af tyskt frö, men oftare hos dem af inhemskt. Med skäl ger jag derföre företräde åt det sednare — —.» Mer eller mindre tydligt uttalade betänkligheter mot det utländska skogsfröet finner man också h. o. d. i hushållningssällskapens publika- tioner från 1860- och 70-talen. I berättelsen för Hallands län 1863 be- klagas så t. ex. att man af brist på svenskt tallfrö nödgats införskrifva sådant utifrån. »De däraf uppkommande plantorna», heter det, »äro i allmänhet vackra, ehuru erfarenheten hos oss visat, att skogsfrön af gran och furu, som inom landet blifvit utklängda, vanligen gifva bättre växt än de, som från Tyskland anskaffades». När år 1871 ånyo brist yppades på svenskt tallfrö, beslöt emellertid hushållningssällskapet att likväl ej inköpa tyskt frö, »emedan flere af ledamöterna förklarade sig ega den erfarenhet, att skogssådder med utländskt frö efter några år icke visat sig fördelaktiga». År 1878 beklagar samma sällskap »svårig- heten att äfven till högt pris få verkligt svenskt furufrö, emedan det, som kommer ifrån åtminstone en del svenska klänganstalter mer än sannolikt är uppblandadt med tyskt frö, hvilket i vårt klimat visat sig mindre användbart». Liknande uttalanden återfinnas åtminstone i Bo- husläns, Örebro och Stockholms läns hushållningssällskaps samtida hand- lingar; i de sistnämnda har dåvarande jägmästaren C. A. T. BJÖRKMAN redan på 1860-talet bestämdt afrådt från bruket af tyskt frö. Samma meningar — om också stundom blott uttryckta i förbigående — möta äfven i den skogliga facklitteraturen, så t. ex. i en anonym broschyr >»Om insamlande af skogsfröv, Umeå 1870, i TH. L. BOHNSTEDTS »Några bevis för nödvändigheten att vårda skogen och skogsmarken» 1873, i O. GYBERGS »Om insamling och förvaring af skogsfrö» s. å., m. fl. Det är emellertid iögonfallande, att den tidigare oppositionen mot det utländska skogsfröet lika mycket eller mera synes utgått från skogsintresserade jordbrukare än från yrkesskogsmän, hvilket f. ö. lätt NE EDVARD WIBECK. förklaras däraf, att de förras omdöme i denna fråga ej endast på- verkats af direkta iakttagelser, utan kanske lika ofta af teoretiska be- tänkligheter, grundade på förut kända förhållanden hos sädesslag och foderväxter. Om alltså redan på 70-talet många röster höjts mot användningen af det tyska fröet, saknades å andra sidan ej heller sådana, som togo det i försvar. En person, som i detta afseende nog i någon mån lyckades att temporärt omstämma meningen, var skogsförvaltare E. WOLFF, som först 1875 i Värmländska Bergsmannaföreningen och sedan i en skriftlig inlaga till Örebro läns hushållningssällskaps möte den I november 1876! kraftigt tagit till orda för det tyska fröets användbarhet. WOLFFS starkaste argument var, att han kunde åberopa en omfat- tande egen erfarenhet och särskildt visa på 1—17-åriga, ännu fullt oklanderliga kulturer, uppdragna af tyskt frö vid Ölsboda i Nerike. Mycket svagt var däremot hans andra argument, att alla exemplar af respektive tall och gran inom sina naturliga utbredningsområden — de månde växa »vid Is- eller Medelhafvet» — måste vara fullt likartade till struktur och egenskaper, eftersom de ju alla tillhörde ex art, respek- tive Pinus silvestris och Pin. Abies! Bortsedt från den logiska brist- fälligheten hos detta cirkelbevis, är satsen, såsom vi nu veta, fullkomligt falsk. Den är emellertid mycket belysande för den fara, som hotar fortskridandet mot ökadt vetande, så snart ett begrepp fattas rent dog- matiskt, något som lätt följer med en viss halfhet i bildningen. Den verkliga orsaken till de många underhaltiga kulturbestånden ansåg W. ligga i användningen af gammalt och illa behandladt frö. Till de åberopade Ölsboda-bestånden, hvilka ej heller sedan dege- nererat, utan allt fortfarande stå vackra, skall jag längre fram återkomma. Enstaka eller åtminstone relativt fåtaliga goda kulturer med tyskt frö kunde emellertid ej i längden uppehålla tron på dylikt utsäde, när kanske tjogtals andra tysktallskulturer aftynade och dogo ut. Då skogs- styrelsen i ett cirkulär af den 17 april 1882 varnade för användningen af tyskt tall- och granfrö på statsskogarna, var detta blott ett utslag af en redan då ganska stadgad, allmän mening. Äfven sedan har proveniensfrågan ofta berörts i svenska skogslittera- turen, vare sig mera förbigående eller mera ingående, hvilket senare kan sägas varit fallet i uppsatser af ÖRTENBLAD 1899 (z09), HEMBERG 1904 (47) och STJERNSPETS 1906 (700). Dessutom har den gång efter annan varit föremål för diskussion vid skogsmannamöten, bland hvilka blott må nämnas Skogsvårdsföreningens årsmöte den 6 april 1905 (z05), ! Referat härom äfven i Tidskrift f. Skogshushållning 1877. TALL då AF ZELLÉN höll inledningsföredraget i detta ämne. OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE, INSE Att redogöra för alla de skriftliga och muntliga inlägg, som härunder tillkommit, skulle föra alldeles för långt och blefve mestadels blott ett meningslöst upprepande af förut omtalade, tidigare erfarenheter. I ett afseende har dock ett värde- fullt tillägg gjorts, man har konstate- rat, att i Norrland icke blott tyskt, utan också syd- svenskt tallfrö är mindre användbart än hemortens. Så- vidt jag vet, påpe- kades detta först diskussionsvis — af ER. TIGERHIELM vid föreningens för skogsvård i Norr- land sammanträde i Bollnäs den 16 september 1893 (730), ehuru före- ningens för skogs- kultur i Norrland åtgärder vittna om, att denna sak re- dan tidigare varit uppmärksammad. Ett annat, i detta afseende mycket belysande exempel omnämner AF ZEL- LÉN (zo6, anm. å sid. 19) från Piteå kronopark i Norr- bottens län. En Fot. förf. augusti 1910. Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. IBISKASS uppkommen efter kultur med frö, som troligen varit af sydsvensk 14-årig tall med vidt utbredda grenar och slingrig växt, härkomst. Mellerstön utanför Piteå, Norrbotten. 14-jährige Kiefer mit weit ausgebreiteten Asten und gewundenem Stamm ; wahrscheinlich von sädschwedischer Samenprovenienz. »Mittelinsel» vor der Stadt Piteå, Provinz Norrbotten, auf 65” n. Br bränna hade där 1890 blifvit besådd med tallfrö, delvis från samma bevakningstrakt, delvis söderifrån (— skördeorten dock tyvärr obekant). Efter 5—8 år hade plantorna af det sistnämnda fröet gått ut, under det Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1912. M TJAT EDVARD WIBECK. den andra delen af kulturen obehindradt fortväxte. Detta liksom de exempel på tillväxtens olika styrka hos jämförbara tallkulturer af olika svensk proveniens, hvilka lämnats af ÖRTENBLAD (Z09 o. 770), AMINOFF (2) och SCHOTTE (90), visa också tydligt, att vår svenska tall — äfven utanför de s. k. degenerationszonerna — långt ifrån kan i fysiologiskt hänseende betraktas såsom en enhetlig typ, ja, att icke ens den gamla tudelningen i norrlands- och sörlandstall (resp. Pinus silvestris L. B lapponica (Fr.) Hn och Pinus silvestris L. rigensis Hort.) räcker till för att uttrycka alla dess skiftande förhållanden. Såvidt jag kunnat utröna, har tallens proveniensfråga i grannlän- derna ej så gamla anor som hos oss, men äfven där har man efterhand gjort ungefär motsvarande erfarenheter. Enligt hvad A. T. GLOERSEN (39) uppger, voro de norska skogs- odlarna till en början så godt som helt hänvisade till utländskt utsäde, hvarför den välförsedda tyska fröhandeln äfven där vann stor marknad. Resultaten blefvo desamma i Norge som i Sverige och föranledde stortinget att 1880 anslå medel till en rationell, inhemsk fröklängning. Liksom tallfrö från Sydsverige och Bergslagen varit mindre härdigt i Norrland har det också på norska Västlandet visat sig underlägset det inhemska, ehuru skillnaden i detta fall var vida mindre än mellan norskt och tyskt frö. Då inhemsk tall saknas i Danmark, kunde man där ej göra några direkta jämförelser af samma slag som i Sverige och Norge. Man fick emellertid anledning att rikta uppmärksamheten på proveniensfrågan, då ROSTRUP 1882 (24 och 25) påvisade, att skandinaviska tallplantor, upp- dragna sida vid sida med tyska, kunnat gå så godt som helt fria från skytte (angrepp af Lophodermium pinastri Schrad.), under det de senare dukat under. !? Att tallens växtsätt i Danmark, liksom inom den s. k. degenerationszonen i Sydsverige och i stora delar af norra och västra Tyskland lätt påverkas i ogynnsam riktning af där rådande klimatiska förhållanden är påtagligt. Det fordras ej blott en god ras utan också vissa skogsvårdsåtgärder, för att bestånden skola blifva goda. Uppgif- ter af HELMS (67) och MORK-HANSEN (69) visa emellertid, att äfven i Danmark fall förekomma, då fröproveniensens inflytande på trädens växt- form tydligen kommit till synes, och åsikterna tyckas luta till förmån för det sydskandinaviska fröets användning. I Livland och på en del andra platser i ryska riket ha alldeles samma beståndsbilder uppkommit efter användning af västtyskt (Darm- städter-) tallfrö som i Sverige. Sedan midten af 1890-talet har detta ! Liknande iakttagelser hade i själfva verket nästan samtidigt gjorts såväl i Sverige som Finland. Se härom litteraturförteckningen 59 och 129! TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE. Te un förhållande i ett flertal uppsatser (95, 96, 97 och 95) påpekats och riktigt tolkats af VON SIVERS. ' Redan på 70-talet hade TURSKI (703) genom jämförande försök, som dock ej synas blifvit följda utöfver plan- tornas tidigaste år, visat den stora skillnaden i tillväxthastighet mellan tallplantor af Darmstädter-frö och sådant från olika delar af Ryssland. Från tyska språkgebietet kunna åtskilliga, delvis både tidiga och intressanta uttalanden om trädformernas ärftlighet och fröproveniensens betydelse antecknas, såsom af NÖRDLINGER (73), VON FISCHBACH (32), BURCKHARDT (75), KIENITZ (56), REUSS (S$0), KRÖMMELBEIN (60), CIESLAR (17, 18 o. 79) m. fl., men något allmänt beaktande af utsädesvalets betydelse förmådde ej dessa inlägg väcka, ehuru t. ex. KRÖMMELBEIN kunde peka på i viss riktning särdeles anmärkningsvärda praktiska resultat. De tyska skogsmännens blick för fröproveniensens betydelse kan egentligen först sägas ha öppnats genom en rad undersökningar af ännu ganska ungt datum, framlagda af förutnämnda CIESLAR (27) och KIENITZ (57), samt dessutom af ENGLER (25), SCHOTT ($4 o. $£5) och DENGLER (27).” Dessa försök ha nämligen klart och tydligt visat, att åtskilligt af det utsäde, som man förut godtagit, mindre väl lämpar sig för tyska förhållanden. Detta är framförallt fallet med det ungerska och franska tallfröet, som i Tyskland ger upphof till bestånd med mindre motstånds- kraft mot frost och skytte eller i hvarje fall med en hög procent af dåliga stammar, tydligtvis beroende af funktionsrubbningar, som följa med trädens högre anspråk på klimatet. Också mellan plantor af olika tysk proveniens ha så betydande olikheter framkommit, att lämpligheten af att t. ex. i Ostpreussen använda frö från Rhen-pfalz kan sättas ifråga. Det har nu visat sig, att en hel del tyska tallkulturers utdöende eller mindre tillfredsställande beskaffenhet efter allt att döma berott på en olämplig fröproveniens. Man kan gissa att så möjligen varit fallet med de krokvuxna tallbestånd, som t. ex. MIDDELDORF redan 1873 omtalat från Bayern, eller de starkt skyttesjuka tallkulturer, som ARNDT ! Då SCHWAPPACH i sitt föredrag om tallens proveniensfråga inför nordtyska skogs- föreningen i Osnabrick den 8 september 1911 (or) betecknar Vv. SIVERS som den man, »hvilken först uppfattat fröproveniensens betydelse för den stora praktiken» är detta uppen- barligen ett stort misstag, beroende på föredragshållarens obekantskap med förhållandena i de skandinaviska länderna, framförallt Sverige. För så vidt jag vet, har ej heller vår tysk- tallsfråga” någonsin kommit till synes i tyskt språk annat än i J. RAFNS lilla uppsats i tyska dendrologiska sällskapets meddelanden af år 1903—1904 (78). ? De sistnämnda proveniensförsöken ha till stor del blifvit refererade i Skogsvårds- föreningens tidskrift: Cieslars undersökningar sålunda i årgången 1904, sid. 195—203 (af G. Schotte) och 1907, fackuppl., sid 121—122 (af H. Hesselman), Englers 1906, sid 109 111 (af H. An.); Schotts 1907, fackuppl., sid. 248—249 (af G. Sch.) samt Denglers 1909, fackuppl., sid. 48—49 (ar G. Sch.). INO EDVARD WIBECK. 1895 nämner i sina klagomål från Ostpressen Fullt säkert tycks det vara, att fransk eller ungersk fröproveniens varit orsaken till stora ka- lamiteter i distriktet Bromberg, hvarest under åren 1899 och 1902 tall- kulturer på tillsammans c:a 1,000 hektar utdogo (734). Det är i själfva verket ej små kvantiteter franskt tallfrö som im- porterats till Tyskland. Vintern 1908—1909 uppgick införseln enligt nyssnämnda källa, till ungefär 55,000 kg. och kort förut importerade ensamt firman C. APPEL i Darmstadt årligen ända till 300 vagnslaster fransk tallkott, hvilket ungefär just motsvarar 55,000 kg. frö.! Hvad tysktallen är i Sverige, är alltså fransktallen i Tyskland, och det är blott förvånande att tyskarna ej själfva långt förut kommit på det klara med detta förhållande. Helt nyligen ha emellertid officiella varningar mot utländskt tallfrö blifvit utfärdade.? Det har därjämte lyckats att åvägabringa en förening mellan en del tyska fröhandels- och trädskole-firmor, hvilka lämna särskilda garantier att den uppgifna pro- veniensen å af dem levereradt frö är äkta.? En god sammanfattning af tallens proveniensfråga från praktisk tysk skogsmannasynpunkt gaf SCHWAPPACH i ett föredrag den 8 sept. 1911, ordagrannt återgifvet i Deutsche Forstzeitung 1911, sid. 1003 (97). För fullständighets skull bör slutligen nämnas, att man äfven i England haft anledning att uppmärksamma tallens proveniensförhållanden, såsom framgår af uppsatser af GRIGOR (40, 47 o. 42), FORRES (34) och 1 Importen af franskt tallfrö till Tyskland tyckes tidtals ha varit mycket vinstgifvande, då t. ex. franskt frö kunnat stå i 1.80 mk per kg. samtidigt med att det tyska kostat 4.50 —6 mk (134). Det vill häraf synas, som om de tyska fröfirmorna förstått att utan kostsam- ma mellanhänder draga vinst af den franska kott-tillgången. Detta bestyrkes på sätt och vis af D'ALVERNYS uppgift (r) om den franska klängindustriens ringa ålder. Ian påstår nämligen att med undantag af frösamlingen för franska statsskogarnes räkning, som pågått sedan år 1860, har någon egentlig klängindustri ej förekommit i Frankrike förrän år 1889, då firman VERSEPUY började fröklängning först i Puy och sedan 1897 vid Aurillac. Senare tillkomna klänganstalter äro DURELS i Montbrison 1894 och VILMORINS i Puy 1898. Tidi- gare skulle tvärt om stora kvantiteter tallfrö kommit från Tyskland, i det att ej mindre än ”/, af allt hvad franska marknaden konsumerade stammade från Rhen-länderna. D'ALVERNY håller emellertid före, att en stor mängd af detta frö varit återimporteradt sådant, som 2 gånger passerat franska gränsen. ? Nämligen den 23 mars 1910. Skrifvelsen härom ordagrannt återgifven i Deutsche Forstzeitung 1910, nr. 17 sid. 339—40. 3 I början af innevarande år hade till denna förening anslutit sig följande klängan- stalter: C. APPEL, Darmstadt; H. KELLER SOHN, d:o; P. ScHoTr, Knittelsheim; G. J. STEIN- GAESSER & C:o, Miltenberg am Main; C. TrRUMPFF, Blankenberg; I. M. LINK SoHn, Mudau; C. GEIGLE, Nagold; J. M.: HELMS SÖHNE, Grosstabarz; F. BISMARCK, Klötze; W. SCHULZ. Immekath; H. BRUNE, Letzlingen; W. PAscHE, Colbitz; F. SCHÖNEKE och E. SIEMER, Wit- tingen och H. FRANKE, Radenbeck. Dessutom ett flertal trädskoleaffärer. (Deutsche Fort zeitung 1912, nr I, sid. 5.) TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE. 197 fa STORY. Den förre har redan år 1865 förfäktat, att frö, som köptes från kontinenten, gåfve upphof till sämre träd än den äkta skotska tallen. I förhållande till allt, som skrifvits om skogsträdens och speciellt tallens lokalformer, är summan af hvad man säkert vet därom icke stor. SS EE RM CEN (5 1 13 Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. förf. maj 1910. Fig. 6. Omkr. 35-årigt bestånd af tysktall, troligen af mellantysk fröproveniens. &L:a Björs torp, Undenäs s:n, Västergötland Etwa 35-jähriger Kiefernbestand, wahrscheinlich von mitteldeutscher Samenprovenienz. Der Bestand ist von dem deutschgeborenen Oberförster W. Wilke s:r angelegt. L:a Björstorp, Kirchspiel Undenäs, Provinz Västergötland. Tallen företer inom hela sitt europeiska utbredningsområde ej några former af påfallande morfologisk skillnad. Träd med tekniskt sedt god stamform kunna påträffas inom nära nog hela området med undantag I OE EDVARD WIBECK. kanske af dess mest högnordiska eller rent alpina delar. Hvad som afgör rangplatsen mellan tallformerna inom olika växtområden är den relativa riklighet, hvarmed vackert vuxna stammar uppträda i bestånden, samt den grad af seghet, hvarmed denna egenskap fasthålles at träd- individen äfven å mindre gynnsamma ståndorter. Den i denna mening bästa tallen träffas i norra och nordöstra delarna af Europa, inom Skandinavien, Finland och stora delar af Ryss- land, men äfven i nordöstra Preussen, och inom mera begränsade om- råden af Mellan- och Sydeuropa, nämligen i trakter med högt läge och tämligen kontinentalt klimat. På dylika platser kan arten t. o. m. i Sydfrankrike eller Balkanhalföns norra delar bilda bestånd af oklanderlig växtform. Den sämre tallformen åter blir mest dominerande i lågländta trakter med kustklimat, så t. ex. kring Östersjöbäcknets sydvästra del, och f. ö. inom de delar af Syd- och Mellaneuropa, som ej uppfylla för- utnämnda villkor för en bättre växtform hos arten. Inom hela eller åt- minstone större delen af sitt sämre växtgebit har tallen under vissa perioder varit undanträngd af andra trädslag, framför allt af boken och eken, och först i senare tid blifvit af människan återinförd, hvaremot den i trakter med god stamform i regel haft urgammal och relativt ostörd hemortsrätt. I stort sedt kännetecknas de nordiska tallformerna af en spetsig, långsträckt kronsättning, beroende på att grenarna förblifva korta, af ljus, tunn och tätfjällig bark, som af HELMS träffande kallats krokodil- skinnsliknande, af länge kvarsittande barr, mindre frövikt etc., allt ka- raktärer som så ofta blifvit framhållna att de här knappast torde be- höfva utförligare skildras. De sydligare (respektive kustlands-) tallarna ha däremot en mera utbredd och afplattad kronsättning med längre gr2nar, mörkare, gråaktig och i längsgående, grofva lister uppbristande bark, barr af kortare lifslängd samt större frövikt. En viktig skoglig egenskap, som af flera forskare jämförande stu- derats hos tallens olika lokalraser, är motståndskraften mot skytte. Äfven i detta afseende utmärka sig de nordiska tallformerna fördelaktigt, men jämte dem också de skotska och bulgariska. De nordiska tallarnas svaghet är deras långsamma växt, vare sig man afser längd- eller massaökning. Dock bör i detta sammanhang på- pekas, att så afvikande uppgifter i detta afseende föreligga i den äldre och nyare provenienslitteraturen, att ytterligare och framför allt öfver längre tid utsträckta jämförelser synas påkallade, innan fullt afgörande omdömen kunna fällas. Tallformernas systematiska värde är, såsom förut blifvit nämndt, omtvistadt och likaså en fråga, som på det närmaste sammanhänger TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE. KAOS därmed, nämligen hur lokalformerna uppkommit. Två möjligheter synas föreligga. Tallen kan vara hvad som i ärftlighetsläran kallas ett »blandadt samhälle», hvars enheter kunna vara formbeständiga elementarformer, ehuru korsningar dem emellan alstrat allsköns blandfingstyper, af hvilka genom de yttre förhållandenas naturliga urval en kommit att predomi- nera på ett ställe, en annan på ett annat. En sådan formbildande faktor ser KIENITZ framför allt i snötrycket. Detta skulle småningom utgallrat de bredkroniga individerna inom artens nordiska och subalpina utbred- ningsområden, under det den breda, grenrika kronformen inom områden med ringare snöbrottsfara tvärtom är af nytta vid artens kamp om ljus och utrymme såväl inbördes mellan individer af olika typ som gent emot andra trädarter. METZGER (67) påpekar, att den nordiska tallens smala, förlängda krona synes särskildt anpassad för den långvariga sidobelys- ningen å dessa breddgrader. På samma sätt är det lätt att förstå, hvarför de olika tallformernas vegetationstid, som har en så betydande varia- tionsvidd som 3—8 månader, tillnärmelsevis svarar mot de klimatiska förutsättningarna inom respektive växtområden. Den andra möjligheten är, att tallindividen har förmåga af en direkt — låt vara än så obetydlig — anpassning gentemot rådande edafiska förhållanden, samt att denna egenskap generation efter generation allt starkare utmejslat olikheterna mellan lokalformerna. (Ny-lamarckianism.) ENGLER, som f. ö. ej tagit bestämd ståndpunkt i denna fråga, anför (29, sid. 304 o. 312) en del observationer, som tyckas antyda möjligheten af en dylik individuell anpassning hos såväl tall som gran. En afgjord mot- ståndare till detta åskådningssätt var MAYR (66). Vare sig de formbildande krafterna varit verksamma på ena eller andra sättet, — en fråga, som blott kan lösas genom tidsödande ren- odlingsförsök — ha emellertid som resultat däraf framgått lokala former, hvilka såtillvida förtjäna benämningen £klimatraser, att de väl harmoniera med existensvillkoren i sin hemort. Då tallen vid förflyttning från denna åtminstone ej i första generationen kan afsevärdt förändra sin natur, råkar den därför i en mer eller mindre framträdande disharmoni med sin nya omgifning. Det är detta förhållande hvarpå »tysktallssjukan», generellt sedt, grundar sig. Dess olika yttringar skola i ett följande kapitel mera i detalj belysas med bilder hämtade från bestånd inom landet. Granens till rubriken lokalform eller klimatras hänförliga variations- krets har blifvit mycket mindre studerad än tallens, tydligtvis enär arten själf genom sitt förhållande vid förflyttning gifvit mindre anledning härtill. 180 EDVARD WIBECK. Äfven hos detta trädslag kan emellertid en af klimatet beroende variation skönjas, ehuru utformningen ej är på långt när så detaljrik och följderna vid förflyttning ej så ödesdigra som beträffande tallen. Att emellertid också tillväxthastigheten starkt kan influeras af proveniensen, visa de försök som CIESLAR gjort i Österrike (27) och ENGLER i Schweiz (25), hufvudsakligen med gran, stammande från olika höjdlägen. Frånsedt de egentliga fjäll- eller tundraområdena, hvars deformerade granvegetation skildrats af bl.a. KIHLMAN (55) och HOLMGREN (52—354), kännetecknas den högnordiska granen af en tämligen grenfattig och mycket smal, nästan cylindrisk krona. Kottarne äro relativt korta, van- ligen med tjällens öfre kant halfrund (/ennica-typ). Trädet är anpassadt för kort vegetationstid och tillväxten som följd häraf ganska liten. Längre mot söder får granen en mera konisk kronform med längre och mera regelbundet fördelade grenar. Kottarne blifva större och kott- tjällen helt eller öfvervägande af rhombisk (exropea-) form. Vegetations- tiden blir långvarigare och tillväxten större. Rörande klimatformernas uppkomst gäller detsamma som sagts om tallen. Tysktallsbestånden i Sverige. I rubriken här ofvan har, liksom förut, benämningen »tysktall» bi- behållits, emedan ordet redan vunnit burskap bland skogsmännen och hos dem svarar mot ett tämligen utformadt begrepp. Som vi veta, menas därmed helt enkelt de mer eller mindre krokstammiga, lång- greniga, tidigt afdöende tallkulturer, hvilkas underhaltiga egenskaper ej låta sig förklaras direkt af ståndorten, utan måste tillskrifvas en af frö- proveniensen betingad disharmoni gentemot den nya omgifningen. Såsom förut blifvit nämndt framträder denna disharmoni icke blott vid förflytt- ning af tall från Tyskland till Sverige, utan följer med hvarje betydande förskjutning af en tallproveniens i riktning mot ett klimat, afsevärdt hårdare än hemortens, och har därför t. o. m. kunnat visa sig, då syd- svensk tall blifvit uppdragen i Norrland. Namnet tysktall ger alltså an- ledning till två viktiga beaktanden: zI:o, att allt tyskt tallfrö vid sådd i Sverige icke gifvit upphof till underhaltiga bestånd; 2:0, att alla i förutnämnda mening underhaltiga svenska tallbestånd icke stamma från tyskt frö. Beståndens fröproveniens. Det mesta af det tallfrö, som från Tyskland importerats till Sverige, har kommit från Darmstadt, som tack vare de båda gamla firmorna APPEL och KELLER samt senare LE CoQ & C:o sedan lång tid tillbaka TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE. 181 varit den tyska skogsfröhandelns hufvudort. I synnerhet förstnämnda firma tycks ha haft en betydande handel på Sverige. Råvaran för dessa firmors klängindustri har hufvudsakligen tagits inom tallskogsdistrikten i Hessen, Pfalz och Bayern, hvilka områden alltså äro att anse som hem- landet för flertalet af våra tysktallsbestånd. Såsom förut blifvit nämndt ha emellertid Darmstädterfirmorna också tidtals köpt frö eller oklängd kott från utlandet, framför allt från Frankrike, hvarför man med stor sannolikhet kan förmoda, att också dylikt frö — liksom måhända också belgiskt och ungerskt — på denna väg kommit äfven oss tillhanda. En annan, ehuru sannolikt mindre frökontingent har kommit från nordligare trakter i Tyskland, företrädesvis tallområdena i Oldenburg, Mecklenburg, Hannover och Mark-Brandenburg. Den största bland Nord- tysklands äldre fröhandelsfirmor var TRUMPFF i Blankenberg, som redan omnämnes i en reseberättelse (af GYBERG) år 1862 och väl sannolikt förmedlat de fröleveranser »från Harz», hvilka t. ex. omnämnas i Värm- lands hushållningssällskaps berättelse af år 1865 och flerestädes i vår skogslitteratur. Helt säkert har det också oftast varit tyskt frö, som nått oss vid köp från diverse andra äldre utländska fröfirmor, såsom t. ex. P. SMIDT & C:o i Hamburg, W. SCHIÖDTE i Köpenhamn, NYHOLM i Helsingör, Hellerups skovfrokontor m. fl. Mängden af importeradt tallfrö och arealen af nu befintliga tysktallsbestånd. Såsom förut blifvit nämndt, torde skogsfröimporten från Tyskland i stort sedt knappast gå längre tillbaka än till 1840- å 50-talen. Hur stora kvantiteter tyskt tallfrö, som importerats och förbrukats inom landet, innan denna vara år 1888 blef tullbelagd, är nu omöjligt att utreda. Föga bättre underrättad är man beträffande nästföljande 11-årsperiod, enär under denna tid tall- och granfrö var belagdt med lika tullsatser, hvarför blott gemensamma viktsuppgifter öfver dessa års frö- import föreligga. En enstaka uppgift finnes (723), att firman EKSTRÖM & FORSBERG år 1872 försålde 7,000 skålp. tall- och 4,000 skålp. granfrö, hvaraf inhemska klänganstalter blott kunnat bidraga med en tredjedel, under det återsto- den — alltså ungefär respektive 2,000 och 1,100 kg. — införts från Tyskland. Naturligtvis får man antaga, att under samma år mycket frö inkommit äfven genom andra mellanhänder. ! ' Förfrågningar ha ställts till båda firmorna EKSTRÖM & FORSBERG och HAGENDAHI angående deras tidigare import af tyskt skogsfrö, hvarå emellertid inga svar erhållits. 1827 EDVARD WIBECK. År 1883 skrifver C. ANDERSSON (3) att »till på sista tiden har den utan jämförelse största delen af det skogsfrö, som användts inom landet, blifvit infördt från Tyskland>. Med all sannolikhet var fröimporten, som naturligtvis alltid företett stora växlingar alltefter den tillfälliga kott-tillgången inom landet, redan under 1880-talet på det hela taget stadd på retur. Under åren 1888—1898 infördes från utlandet följande kvantiteter tall- och granfrö: ALMA DOG oosssrks sbbreses ing sea 170 Ke AR TOD Sr RT 12,438 kg >» 1889 352703 > TOO GT al dot AN SRENESIEEN 3,860 > Fb dT STO] G ja CESAR SSV LER 2sI 2 22 TOD ÖR STAS 250720 » 1891 4,822 $ TOD cr car nos 2,073, KD STEEL BJ nd RT RENA SSENÖNSEN bä (eT OR + TÖOO I roses sen Sedan AS 2,810 > WII ET Jobs RNAE 6,647 > S:ma 46,489 kg. Om man får antaga, att fördelningen af tall- och granfröet under perioden 1888—1898 varit ungefär densamma som under nästföljande 1 1:årsperiod, böra af förutnämnda”46,489 kg. frö tillnärmelsevis 19,000 kg. varit tall- och 27,000 kg. granfrö. Från och med år 1899, då tullsatserna för tall och gran blefvo olika, ställer sig införseln sålunda: ARON Nere. de 610 kg. tall-, 364 kg. granfrö ATG OO rst MYATOL +) 2,070013 » TOOTY SIS SNS » ABS » ST MOD 2 orkester AG SNON » 281 >» » » 1903 -. NE SIS » 347 >» » TOOGA eos 2830 OD $$ 25140 » SAGOR ABOA » 450 » >» 1906 L2IS RE » 476 > » SMAL 0] e fy RE SES 95 » » 414 > » » 1908 . 151 » » 281 » » » 1909 . 135 » » 528 >» » S:ma 5,719 kg. tall- 8,353 kg. granfrö. Som man ser var införseln under denna 11-årsperiod 3 å 4 gånger mindre än under den föregående. Icke ens de anförda siffrorna gifva emellertid full upplysning” om mängden af importeradt frö af vanlig tall och gran, enär i viktssummorna också ingå smärre poster af andra tall- och gransorter, framför allt berg- tall och sifvergran. Utan fara af öfverdrift kan man emellertid antaga, att minst 20,000 kg. utländskt frö af vanlig tall under tiden 1888—1909 TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE. 183E inkommit i landet, och allraminst dubbelt, om ej tredubbelt så mycket dessförinnan, tillsammans alltså ungefär 60- å 80,000 kg. Att inlåta sig på en kalkyl öfver, hur stor den sammanlagda areal kunnat vara, som blifvit skogsodlad med tillhjälp af detta frö skulle tvifvelsutan föra för långt på de fria hypotesernas väg, helst om man be- tänker, hur växlande kulturmetoder som därvid kommit till användning. Flertalet af de kulturer, som i Sverige uppdragits med Darmstädter- frö, ha knappast öfverskridit 40-årsåldern. Ofta ha de utgått vida tidi- gare eller redan i plantåren dukat under för skytte. Af alla sådana bestånd, anlagda före 1870-talet, torde därför numera få eller inga rester återstå. Man kan förstå att dessförinnan många hundra hektar tysktall uppdragits, mest på herregods och bruksegendomar i södra Sverige och Bergslagen, men några arealuppgifter öfver dessa försvunna bestånd, hvilka på sin tid väckte till lifs och stadgade omdömet om det tyska fröets olämplighet, kan numera blott i undantagsfall förebringas. En öfversikt, om också blott ungefärlig, öfver de ännu kvarvarande eller nyligen afverkade tysktallsbeståndens belägenhet och areal, har jag däremot sökt gifva i det följande. Uppgifterna häröfver grunda sig hufvudsakligen på de till ett I50-tal uppgående svar, som inflöto med anledning af ett frågecirkulär från försöksanstalten, utsändt sommaren 1910. Det är alltså till detta år, som arealsiffrorna hänföra sig, hvilket bör påpekas, då numera för hvarje år en myckenhet tysktall borthugges för att lämna rum för mera räntabla bestånd. Landskapsvis fördela sig de svenska tysktallsbestånden sålunda: Skåne. Uppgifter ha inkommit om c:a 519 hektar kvarstående, samt II hektar afverkad tysktall, fördelad på 15 olika privata gods eller allmänna skogar. I större myckenhet förekommer tysktall å Ofvedsklosters fideikom- miss i Malmöhus län med c:a 200 samt å Bjerröd och Krooksminnes egen- domar i Vedeby s:n af Kristianstads län med respektive 150 och 125 hek- tar. Ej obetydliga arealer om respektive 20 och 10 hektar finnas å Dalby och Bäckaskogs kronoegendomar. Med tillägg af tysktallsbestånden på ett flertal platser, som ej innefattats i svaren på frågecirkulären, men som likväl kommit till försöksanstaltens känne- dom, torde totalarealen tysktall i Skåne uppgå till åtminstone 600 hektar. Halland. Svarsuppgifterna omfatta c:a 686 hektar tysktall, äfven här fördelade på 15 olika jordegendomar. De största arealsummorna synas komma på Vallen med ungefär 200, Hjuleberg och Stjärnarp med hvardera 150 samt Fjällgrime i Enslöfs s:n med 100 hektar. Ganska betydande tysktalls- områden ha vidare Dahl i Fjärås s:n med 23, Gåsevadsholm med 19 samt Vapnö och Englarp med hvardera c:a 10 hektar. På Fjällgrime, Hjuleberg och Gåsevadsholm ha dock af nämnda arealer numera åtskilligt afverkats. Förutom å de gårdar, som innefattas i förutnämnda totalsumma, förekommer tysktall på ett mycket stort antal andra platser, hvilket en uppmärksam iakt- tagare lätt kan konstatera redan vid en flyktig genomresa på snart sagdt hvilken 1847 EDVARD WIBECK. som helst af de järnvägar, som genomskära landskapet. Mycket betydande tysktallskulturer ha så t. ex. blifvit utförda å Sperlingsholms gods, Kila och Tönnersjöhedens kronoparker, ehuru på sistnämnda plats bestånden numera till större delen utgått. Om man efter en mycket ungefärlig uppskattning anslår de halländska tysktallsbestånden till sammanlagdt 1,000 hektar, har med all säkerhet ingen öfverskattning skett. Småland. De ingångna uppgifterna omfatta omkring 630 hektar tysktall, fördelad på 46 olika egendomar eller komplexer af egendomar, till större delen allmänna skogar i Sunnerbo revir, hvarifrån de utförligaste svaren ingått. Omkr. 28 hektar af nyssnämnda areal anföres såsom afverkad. I större utsträckning, om tillsammans minst 200 hektar, förekommer tysktall å det Bondeska fidei- kommissets egendomar (Bordsjö, Askeryd, Herrestad m. fl.), c:a g9o0 hektar å Kosta kronopark, 43 hektar å Slättevrå stomhemman, 25 hektar å hvardera af Förarps och Ljungby kronoparker, 20 hektar å Sundranäs i Annerstads s:n, 15 hektar å hvardera af Öijaböke och Nöttja kronoparker samt mellan 15 och 10 hektar å Kosta glasbruks skog, Odensjö kyrkoherdeboställe, krono- parken Ekön och Fägerhults boställe, de båda sistnämnda belägna i Hinne- ryds s:n, å Toftaholm med underlydande gårdar, å Hamra stomhemman i socknen af samma namn samt å Böda kronopark på Öland. Som uppgifterna från Jönköpings och i all synnerhet Kalmar län, från hvilket blott ett par platser angifvits, otvifvelaktigt äro mycket ofullständiga, öfverskattar man åtminstone ej den sammanlagda arealen af landskapets tysk- tallbestånd, om man anslår den till 700 hektar. Västergötland. Rapporterna omfatta belägenheten och arealen af till- sammans 378 hektar tysktallsbestånd fördelade på 18 stycken allmänna eller enskilda skogar. De största komplexen bland dessa ha kronoparken Stora Svältan med 70, Sätra bruks egendom med 60, Lilla Björstorp med Gerse- backen i Undenäs socken och Mariedal med hvardera 50, Almnäs i N. Fogelås socken med 35, Ollestads kronopark med 27, L. Svältans kronopark med 25, säteriet St. Ek i Eks socken med 15, Ö. Kinneskogens och Säby krono- parker med hvardera 10 hektar, allt i ungefärliga siffror räknadt. Tämligen afsevärda och mycket karaktäristiska tysktallsbestånd finner man äfven på Skagersholms—Tivedens kronopark, i Ormeskogen söder om Töreboda m. fl. platser, som ej blifvit upptagna i förutnämnda arealsumma. TI själfva verket finnas tysktallbestånd på ett högst betydande antal kronoskogar och herregods i Västergötland, och ett ungefärligt öfverslag gifver vid handen, att deras sammanlagda areal torde uppgå till fullt 650 hektar. Bohuslän. Uppgifterna från detta landskap ha tack vare i synnerhet vederbörande länsjägmästares och länsskogvaktares intresse för saken blifvit förhållandevis talrika och omfatta 2,330 hektar tysktallsbestånd fördelade på 54 olika skogar. Af denna areal ha dock ej mindre än c:a 1,250 hektar nyligen afverkats eller på annat sätt utgått, hvaribland märkas c:a 500 hektar tysktall, som i närheten af Uddevalla förstörts genom brand. Större, ännu kvarvarande tyska bestånd finnas å kronoparken Svartedalen med c:a 300 hektar, kronoparken ”Tormoseröd med 125 hektar, egendomarna Nordgård, Biskopsgård och Hökegård i Lundby socken med sammanlagdt ungefär 90 hektar, Brunstorp i Säfve socken med 80 hektar, Sundsby på Tjörn med 65, kronoparken Ödsmål med 40, egendomarna Gälaf, Bräcke och Hanekullen i TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE, ÖRE Fot. förf. juni 1910 Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar Fig. 7. Omkr. 40-årigt, döende tysktallsbestånd med granunderväxt och själfsådd björk. Tönnersjöhedens kronopark, Halland. Absterbender, etwa 4o0-jähriger Kiefernbestand deutscher Samenprovenien ” mit Unterwuchs von Fichten und selbstgesäten Birken. Staatsforst Fönnersjöheden, Provinz Halland 1860 EDVARD WIBECK. Valla socken med tillsammans lika mycket och egendomarna Myggenäs i Valla, Sörslätt och Muleröd i Säfve, Storhamn i Morlanda samt Arendal i Lundby socken med hvardera omkring 20 hektar. 10—15 hektar tysktall finnas ä Holma och Jernklätt i Norums socken, Daffinseröd i Ucklums, Lexby i Björlunda, Heljeröd i Jörlanda, Norum och Grimbo i Tufve, Krabberöd och Rengseröd i Stala, Glåborg i Håby socken samt å Kolleröds kommi- nistersboställe. Bohusläns nuvarande tysktallsbestånd torde kunna uppskattas till omkring 2,000 hektar, och ungefär lika mycket torde förut hafva afverkats eller på annat sätt utgått. Östergötland. Rapporterna från Östergötland ha ej varit talrika, men omfatta dock c:a 390 hektar, fördelade på 11 olika skogar. Härifrån afgå 18 hektar, som nyligen afverkats eller själfdött. De största tysktallsarealerna ha Boxholms aktiebolag och Ombergs kronopark med kvarstående bestånd om respektive 180 och 93 hektar. Enligt den utförliga uppgift, som för- söksanstalten haft nöjet emottaga rörande tysktallen på sistnämnda kronopark, skulle dylika bestånd här finnas på ej mindre än 54 olika platser. Ganska mycket har också Folkströms kronopark med 40 samt Flanhult i Blåviks socken med c:a 20 hektar. Ett tiotal hektar eller något mera ha Ljusfall i Herrestads socken, Bösebo i Blåviks, Sommevik i Malexanders samt Ilersjö nära Motala (fig. 9). Gottland. Tysktall finnes på Visby stadsskog på en areal af omkring 4 hektar. Södermanland. Uppgifter ha erhållits om tillsammans 320 hektar tysktall å 11 olika skogar. Det mesta förekommer å Hörningsholm med 75 hektar, å Sparreholm med 70, å Rinkesta underlydande gårdar i Ärila socken med 50, å Sjösa med 46, å Tynnelsö med 25, å Vibyholm med 20, å Trollesund med 15 och å Österby (vid Folkesta) med 10 hektar. Den sammanlagda tysktallsarealen inom Södermanland kan approximativt skattas till allra minst 350 hektar. Märke. Några bruksegendomar i detta landskap höra till dem, som haft oturen att i allra största utsträckningen uppdraga tysktall. Sålunda uppgifves ej mindre än 1,400 hektar å Carlsdals bruk ha burit dylika bestånd, hvaraf dock numera blott 300 hektar skulle stå kvar, under det 1,100 hektar tysktall afverkats eller själfdött. Skyllbergs och Skogaholms bruk lära tillsammans ha omkring 1,400 hektar, sedan omkring 400 hektar blifvit afverkade, och på Aspa bruk skall tysktall ha uppdragits på c:a 500 hektar. Betydande arealer tysktall finnas ock på Laxå bruk med 42 hektar, mindre, men dock alltjämt afsevärda bestånd å Svartå och Hasselfors bruk. Landskapets nuvarande tysktallsareal kan ej skattas till lägre än 2,500 hektar och minst lika mycket kan antagas ha afverkats eller utgått. Västmanland. "Uppgifterna från detta landskap äro mycket få, ehuru man med säkerhet kan antaga att äfven här talrika tysktallskulturer blifvit uppdragna. Stadra kronopark lär haft 50 hektar, hvaraf åtminstone ett tio- tal äro kvar, å Lisjö i Sura socken uppgifvas omkring 25 hektar finnas kvar och lika många vara afverkade, Gisslarbo har 15 hektar. Pershytte grufall- männing har haft 45 hektar, hvaraf dock numera blott 5 hektar återstå. Hur mycket tysktall som finns i Västmanland är omöjligt att beräkna af de erhållna meddelandena; 150 hektar är ett approximativt minimivärde, som möjligen flerdubbelt öfverträffas af det verkliga. TALL OCH GRAN AF Värmtiand. tysktall, fördelade lerna synas tillkomma SYDLIG Uppgifterna från Värmland på ett dussin bruks- eller kronoskogar. Bosjö bruk med 410 hektar, hvaraf 260 i Fernebo HARKOMST I SVERIGE, 19 hektar De största area- omfatta närmare 1,200 och 150 i Sunnemo socken, Storfors bruk med 300, Persbergs grufbolag — Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fig. 8. Omkring 40-årigt tallbestånd af svensk fröproveniens, beläget på en sandig åssträck- ning nära Illersjö, !/, mil norr om Motala, Östergötland. Etwa 40-jähriger Kiefernbestand aus schwedischem Saatgut, auf einem sandigen sog. Rullstensås gelegen, nahe der Stadt Motala, Provinz Östergötland. Fot. förf. juli 1909. 33-årigt tysktallsbestånd på sandig Fig. 9. rullstensmark under Illersjö gård, nära Motala, Östergötland. Beståndet beläget på samma slags mark och helt nära det i fig. 8 afbil- dade svenska tallbeståndet. 33-jähriger Deutschkiefernbestand auf sandigem sog Rullstensås nahe der Stadt Motala, Provinz Ostergöt land. Der Bestand ist auf demselben Boden und dicht neben dem in Fig. 8 abgebildeten Bestand aus schwe- dischem Saatgut gelegen 188" EDVARD WIBECK. egna och rekognitionsskogar -— med 100, Hellekis utskog i Ofre Ullerud socken med 60, S:a Saxåns och Fogdhyttans egendomar 1 Fernebo socken med respektive 50 och 20 samt Kungsskogens och Vassgårda kronoparker med respektive 80 och 40 hektar, allt i ungefärliga tal räknadt. Äfven Uddeholms bruksbolags skogar, hvarifrån dock inga arealsiffror kunna angifvas, torde haft ansenligt med tysktall. På stora delar af förutnämnda bestånd, hvilka ofta varit från början starkt blandade med gran eller inhemsk tall, har tysktallen efter hand blifvit afverkad eller åtminstone de sämre träden utgallrade. De värmländska tysktallsbestånden torde f. n. kunna anslås till dryga 1,000 hektar, hvarförutom en ungefär hälften så stor areal relativt nyss blifvit afverkad. Uppland. Utförligare uppgifter föreligga så godt som endast från Söder- fors bruks skogar, hvaraf en areal af något mer än 215 hektar bär tysktall, uppdragen under åren 1874—1880. De största arealerna komma på Elfkarleby socken med 73 hektar å Ytterboda, 63 å 64 hektar å Lindesdal och 15 hektar å Vestanå egendomar. I Tierps socken har Mehede drygt 19 hektar, Lundby och Väsby smärre arealer, i Söderfors socken har brukets hufvudgård med samma namn 15 !/, hektar. Häradsallmänningen Hammaren i Litslena socken har c:a 25 hektar tysktall. Ehuru föreliggande uppgifter knappast omfatta 250 hektar, kan tysk- tallsarealen i Uppland minimalt skattas till åtminstone 300 hektar. Dalarna. Tysktallskulturerna i Dalarna ha hufvudsakligen varit begrän- sade till några bruksegendomar i södra delen af landskapet. På Gravendals aktiebolags där belägna skogar ha ej mindre än c:a 1,500 hektar burit tysk- tall, som dock helt eller till större delen bortdött redan i en ålder af 5—15 år. Stora arealer, kanske omkring 1,000 hektar, af ungskogarna på Klotens nuvarande kronopark bära likaledes mer eller mindre oförtydbara tecken om en för orten otjänlig fröproveniens (fig. 10). Äfven på Starbo, Gräsbergs, Ulfshyttans och Matsbo bruks skogar uppgifves tysktall ha blifvit kultiverad. Å Sandvikens utskog i Vika socken ha c:a 14 hektar burit tysktall, som dock inom loppet af 34 år så godt som till sista spåren försvunnit. Då tysktallen i Dalarna, liksom i de norrländska landskapen, i allmän- het hastigt aftynar och utdör samt inom bestånden i regel förekommer blan- dad med gran eller svensk tall, är det synnerligen vanskligt att för den- samma ange någon totalareal. Om denna icke desto mindre här blifvit skattad till 1,000 hektar, är detta tydligtvis blott att anse såsom ett groft närmelsevärde. Gästrikland. Från detta landskap föreligga uppgifter om tysktall blott från tvenne platser, nämligen från Bälgsnäs allmänning i Hedesunda s:n, å en areal om 7 å 8 hektar, samt från Hofors bruk å skogstrakten Silfgruffallet i Torsåkers socken. ÅA sistnämnda lokal förekommer typisk tysktall i bland- ning med normal tall på en areal om kanske ett rto:tal hektar. Hälsingland. Uppgifterna omfatta c:a 530 hektar, hvarå tysktall före- kommer, ehuru till större delen blott såsom fjärde- till tredjeparten i bland- bestånd. Så är fallet på omkr. 300 hektar af Strömbacka bruk tillhöriga skogar i Bjuråkers s:n, på 150 hektar å Brännbacken i Hassela s:n samt å 18 å 19 hektar tillhöriga Ljusne-Voxna aktiebolag och belägna nära Bergvik i Söderala socken (fig. 11). Afven å kronoparken Hornslandet i Rogsta sh finnes en c:a 20 årig, 65 hektar stor tallkultur af misstänkt fröproveniens. TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST 1 SVERIGE. 189" Medelpad. Typiska tysktallskaraktärer ha visat sig i en 4,37 hektar stor kultur från början af 1890-talet på Indals kyrkoherdeboställe. Flertalet af träden äro redan utgångna. Jämtland. Försåvidt det kunnat utrönas, förekomma inga tysktallsbestånd inom landskapet. Inblandning af tysk tall kan emellertid ifrågasättas beträf- Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. förf. juni 1909 Fig. 10. 16-årig, starkt aftynande tysktallskultur, nära Grästjärn, Malingsbo bevakning af Klotens kronopark. 16-jähriger, krankender und schlechtwächsiger Deutschkiefernbestand. Staatsforst Kloten, Dalekarlien, 60” n. Br. fande en del c:a 30-åriga kulturer å kronoparken Andersön, hvarest enstaka bergtallsexemplar påträffas. Dessa antyda nämligen i allmänhet, att utsädet åtminstone ej varit af oblandad inhemsk härkomst. Ångermanland. En 10 hektar stor, ungefär 28 år gammal tysktallskul- tur finnes å Bergsjöås i Fjellsjö socken. +Plantorna, som började utdö redan efter 5 år, äro nu till större delen utgångna. Smärre arealer å deti öfrigt så vackra såddfältet vid Björna järnvägsstation tyckas ha blifvit besådda med Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1912, N 1907 EDVARD WIBECK,. tyskt frö, som gifvit upphof till plantor af typisk habitus, hvaraf de flesta utgått. Afven å Björkå bruks skog vid Billtjärn i Ofverlännäs socken finnes i ett 35-årigt, c:a 10 hektar stort kulturbestånd af tall, bergtall, gran och lärk tallindivider med afvikande habitus och af misstänkt fröproveniens. (Fröet levereradt af E. Wolff.) Västerbotten. Inga »heltyska» bestånd torde förekomma. Enstaka indi- vider med tysktallskaraktär lära finnas i kulturer på Robertsfors bruksskogar. Ett par tre stycken, till arealen helt obetydliga rutsådder med tyskt frö äro under åren 1904 och 1907 försöksvis utförda på Mulltjälens kronopark nära Vindeln. Norrbotten. Å Piteå stads skog å Mellerstön förekomma i en del 12 å 1 5-åriga tallsådder individer, hvilka åtminstone delvis förete karaktärer, som antyda en alltför sydlig fröproveniens (fig. 5). Om fröet varit af utländsk eller sydsvensk härkomst har i detta fall lika så litet som ett liknande, förut (sid. 173"—1747) relateradt kunnat utrönas. Såsom af den lämnade öfversikten framgår, förekommer tysktall i rent eller blandadt bestånd inom nästan samtliga landskap; helt och hållet saknas uppgifter om densamma blott från Blekinge, Dalsland, Härjedalen, Jämtland och Lappland. Hvad de båda förstnämnda land- skapen angår, torde bristen blott vara skenbar, beroende på kunskaps- materialets ofullständighet. Den sammanlagda areal, hvarå tysktall i rent eller blandadt bestånd förekommer inom landet, kan anslås till minst 11 å 12,000 hektar. Här- till kommer 5—0,000 hektar, hvarest den relativt nyss blifvit borthuggen, själfdött eller på annat sätt omkommair. Om de olägenheter och förluster i fråga om tallkultur, som en olämplig fröproveniens åsamkat våra skogs- ägare, kunna alltså ännu i närvarande stund c:a 17,000 hektar af landets skogsmark bära vittne. Det är en ödets ironi, men på samma gång lätt förklarligt, att de största arealerna af dessa nära nog värdelösa be- stånd komma på just de platser, där skogsodlingsintresset varit som störst för någon mansålder tillbaka: på bruksegendomarna i Bergslagen, i ljungmarkstrakterna och för öfrigt på en del gamla herregods, där om- sorgen om skogen tidigt haft stad och hemvist. I Norrland, hvarest skogskulturerna haft förhållandevis föga omfattning och knappast gå längre tillbaka än till 1880-talet, har man så godt som helt och hållet sluppit tysktallen. Tysktallens beståndsegenskaper. Såsom förut blifvit nämndt, har tysktallen här fattats icke såsom någon viss ras, utan som en sammanfattning af de individer, hvilkas fröproveniens ställa dem i synbar disharmoni med omgifningen. TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE. TOR De specifika tysktallskaraktärerna sammansättas därför af egenskaper af tvenne olika slag, nämligen dels ärftliga rasegendomligheter, som till- komma träden på grund af deras fröproveniens, dels gestaltförändringar AA En Å Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. förf. september 1910 Fig. 11. Blandbestånd med gran och tysktall från Ljusne—Voxna bolags mark nära Berg- vik, Hälsingland. Tallarne ha långa grenar och ofta starkt krumböjda stammar. Mischbestand von Fichten und Deutschkiefern bei Bergvik, Provinz Hälsingland, 617 n. Br. Die Kiefern haben lange Aste und oft stark krummwiächsige Stämme af tillfällig, mer eller mindre sjuklig natur, hvilka härflyta af deras bris- tande anpassningsförmåga gentemot den främmande omgifningen. Ehuru egenskaperna af dessa båda kategorier aldrig kunna strängt 1927 EDVARD WIBECK, skiljas, kan man dock i stort sedt säga, att de förstnämnda äro mera framträdande under trädets första år, då däremot de senare längre fram alltmera göra sig gällande, delvis med undanskymmande af de förra. Tydligtvis växla rasdragen något allt efter fröproveniensen och de sjuk- liga egenskaperna blifva desto mer framträdande, ju större skillnaden är mellan lifsvillkoren å trädets ståndort och å den verkliga hemorten. Då våra tysktallsbestånd nu å ena sidan visat sig härstamma från vidt skilda delar af Mellaneuropa och å andra sidan blifvit uppdragna på platser i Sverige med mycket olika jordmån och klimat, så följer redan häraf, att bestånden sinsemellan måste förete betydande olikheter. Mellan bestånd, hvilka trots en otvifvelaktigt mellaneuropeisk frö- proveniens till sitt yttre ej kunna skiljas från svenska, samt sådana, som från första åren aftyna och redan vid 10—15 års ålder bortdö och hvilkas stamform och förgrening snarast påminna om bergtallens, finnas i själfva verket alla öfvergångsformer. Ett fall, då i Sverige uppdragna bestånd af tysk fröproveniens ej degenererat, har redan förut blifvit nämndt, nämligen E. WOLFFS kulturer vid Ölsboda (sid. 1725). Efter hvad nuvarande förvaltaren af dessa skogar, jägmästare A. CARLBERG, meddelat, visa samtliga de 335—50-åriga be- stånd, som åtminstone delvis måste vara identiska med de af WOLFF omnämnda, fortfarande en oklanderlig växtform. Tyvärr har det ej kunnat utrönas, hvarifrån fröet till dessa bestånd, hvilka förhållit sig så olika gentemot de vanliga Darmstädterbestånden, kommit. Sannolikt är emellertid, att det varit från mellersta Tyskland, möjligtvis från trakten af Harz, hvarifrån man vet att på 1860-talet frö hämtats för värmländska hushållningssällskapets räkning. Äfven på Carlsdals, Garpenbergs m. fl. bruksskogar i Bergslagen har tyskt frö veterligen blifvit användt i en omfattning, som knappast synes stå i proportion till arealen af de kul- turer, hvilka sedermera röjt sig såsom otvifvelaktigt »tyska». Man kan därför förmoda, att ej heller alla af detta utsäde uppkomna bestånd urartat. Endast genom grenarnas längd och en afvikande grenvinkel an- tydes den habitus, som vi anse för tysktallens typiska, hos en del kul- turbestånd å L:a Svältans kronopark och å Jönåkers häradsallmänning, hvilka bestånd dock på grund af förekomsten af insprängd bergtall med tämligen stor visshet kunna antagas vara af tysk fröproveniens. I öfrigt afvika de så föga från normala svenska, att Skogsförsöksanstalten här år 1903 och 1905 utlagt tvenne serier af gallringsytor, n:r 10 och 41 (63). Beståndsbeskaffenheten hos de svagtlåggallrade parcellerna af dessa ytor återfinnas i A. MAaASS' Erfarenhetstabeller hos tallen (64, sid. 230 och 234). TALL OCH GRAN AF SYDLIG HARKOMST I SVERIGE, LÖ3T Till tysktall af relativt god habitus kan man nog ännu räkna be- stånd af den typ, som företrädes af fig. 6, hvarest dock smärre afvikelser från stammarnas vertikala växt redan framträda. Man kan ta för gifvet att alla våra bättre tyska tallbestånd här- stamma från mellersta eller norra Tysklands tallområden. Den sämre tysktallen — och hit får nog flertalet af bestånden räknas —, har direkt eller på olika omvägar kommit från sydvästra Tyskland, eller, såsom förut blifvit nämndt, möjligtvis till någon del från andra europeiska länder — framförallt Frankrike —, hvilka om- fattats af Darmstädterfirmornas fröimport. De bestånd, som uppkommit af detta frö, karakteriseras af en rad egendomligheter, hvilka visserligen ofta förut blifvit beskrifna och för flertalet svenska skogsmän äro väl bekanta, men som dock i anslutning till figurerna i uppsatsen här i kort- het skola genomgås. Liksom det tyska tallfröet är gröfre än det svenska, äro också de däraf uppkomna plantorna större och frodigare.' Såvida ej redan från början skytte, frost eller tillfälliga skadliga faktorer af annat slag till- stöta, för hvilka alltid de i Sverige uppdragna tallplantorna af sydlig proveniens äro mera känsliga än de inhemska, tillväxa de förra under ett antal år snabbare. En liten jämförelse häröfver har kunnat göras på försöksanstaltens våren 1905 anlagda såddfält, där äfven parceller besådda med tyskt frö från trakten af Eberswalde (Mark-Brandenburg) samt med sydfranskt frö från Pyreneerna förekomma. Vid revisionen sommaren 1910 af de s5-åriga kulturerna visade de utländska och vissa af de svenska tallplantorna de längder, som i tabell I å följ. sida angifvas. Ungefär samma resultat visade sådderna från år 1904 på försöksytan n:o 18 å Tönnersjöhedens kronopark i Halland, där plantorna vid revi- sion den 4—5 september 1911 hade de i tabell II angifna medel- längderna. Man finner att på samtliga försöksfälten de utländska plantorna ha den största längden. Öfverallt utom på försöksytan å V. Tiveden i Närke och Frösön i Jämtland har fröet från Eberswalde gifvit de längsta plantorna, å sistnämnda platser åter äro de franska plantorna ojämförligen de längsta. På de öfriga ytorna, framförallt på Ramsjö-fältet, ha dessa senare starkt ' T alla de fall, då svenskt tallfrö uppgifves ha haft större 1,000-kornvikt än det tyska, så t. ex, hos PETERMANN (77) eller i årsberättelsen för Ölands revir år 1883 (127), ha uppenbarligen smärre, speciellt för utställningsändamal sorterade fröpartier legat till grund för uppgiften. HEMBERGS uttalande att »redan fröplantan efter tyskt tallfrö företer svagare utveckling med kortare och tunnare barrkrans än motsvarande å samma ståndort uppdragna planta af svenskt frö» (46) öfverensstämmer åtminstone ej med det vanliga förhållandet, så länge den tyska plantan är frisk, 1947 EDVARD WIBECK. LAG; CL | Plantornas Försöksplats. Alla besådda | Datum för medellängd våren 1905 | revisionen Fröproveniens | i cm. Versuchsplatz. Alle im Frähling Datum fir das Samenproveniens | Mittlere Länge 1905 besäht Revision deriplansed | in cn. Hessleby kronopark, Eksjö revir, | 18 OMAlan Casas ser ssk pe SEEN 29,7 SIN ALAD Coe else ss selv ef i efnselen TERRI) NL IKIOten ego oe RANE | 30,7 | Tyskland (Eberswalde)...... SA Frankrike (Pyreneerna) ..... 27,2 Grimstens häradsallmänning, V.| 11—12 FCI O LETA ar ole Ser RER PK RRNGEA | 20,9 fliveden, Närke e..ss... Bevsn 5 — !919| Tyskland (Eberswalde) ...... | 32,3 | | Frankrike (Pyreneerna) ..... | 46,8 Sunds-skogen, Ramsjö s:n, Häl-| 15—17 FlälSingland —oocs.csesbersessss 20,5 STA OLA TEE SE RR RE Aa 9 SHE 9TO| FO ten dest ret NEN | 22,1 Tyskland (Eberswalde)..... 24,1 Frankrike (Pyreneerna). 15,53 Västbyn, Frösön, fämtland ...... 1—58 I (0 RR ASSA SEESS SARAS 15,9 1919 | Tyskland (Eberswalde) ..... 16,5 Frankrike (Pyreneerna) 19,2 Oxböle kronopark, Bispgårdens| 9—10 = —|Jämtland.............sssssa00e0 29,0 skolrevir, Jämtland ........... 19107 ]|[JGIG fören Ser då Ne RE 25,8 | Tyskland (Eberswalde) ...... 29,4 Tab. II. I Plantornas | Plantornas fröproveniens | medellängd i em. Samenproveniens der Pflanzen | Mittlere Länge der Pflanzen in cm. Ö. Jämtlands revir ............ : 28,7 Norra Hälsinglands revir . : 3 30,5 FSlö fen sge VÄRTAN oh fras oe NA ANN 46,1 Södermanland ...... NS LONSOD SENSE ala 43,4 IVA CS DOLCEVITA srt bee EE. free 37,9 |NVIä End SETS Vär sg AE SOA SAN RS 41,2 SUTTIT TE OMET VG se ed sffr AA 42,2 | Tyskland (Eberswalde) ...............0ss0nna 59,7 | |äyskland4(1D armstadt) me ssu seb. d spe ses ee | 47,4 lidit af frosten, som i regel aftoppat dem. Samma var förhållandet på det af KIENITZ anlagda försöksfältet på reviret Chorin (Mark-Branden- burg). En parcell med franska tallplantor stammande från Haute-Loire, hvarest tallen på ort och ställe når en synnerligen god utveckling, var efter vårfrosterna 1911 helt förstörd, under det de öfriga tallparcellerna voro så godt som oskadade. På försöksytan å Tönnersjöheden, hvarest tallplantor såväl från trakten af Eberswalde som från trakten af Darmstadt förekomma, visa TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST 1 SVERIGE, IORE de förra en afsevärdt större medellängd. Hvarpå detta berott, kan ej med säkerhet förklaras; möjligen ha de yttre faktorerna, trots plantornas ringa ålder, redan börjat att ogynnsammare påverka de sydtyska än de mellantyska plantorna, ehuru någon till det yttre framträdande skade- verkan ännu ej kan förmärkas på någondera. På försöksfältet i Chorin visade plantorna från Rhenpfalz en starkare tillväxt än de från Mark- Brandenburg och för öfrigt än tallplantor af någon annan fröproveniens. På samma gång kunde emellertid förmärkas, att de pfalziska tallarna i högre grad tenderade mot en stark förgrening, hvarigenom hufvudstam- men försvagades och plantorna, trots sin stora frodighet, bådade träd af mera undermålig form. Ehuru tallen i de trakter, hvarifrån större delen af våra tysktalls- bestånd härstamma, af naturen har större benägenhet för krokvuxenhet och stark grensättning än den svenska, något som man lätt iakttager vid jämförelse af bestånden i deras respektive hemland, komma dock dessa drag hos tysktallen i än högre grad till synes hos bestånd upp- dragna i ett nordligare klimat. Den regelbundna pyramidform, som i regel karakteriserar den svenska ungtallen äfven i relativt fritt läge och som beror på en strängt vertikal stam och en väl afvägd proportion mellan sidoskotten af olika ordning, är vida mindre genomförd hos de i Sverige uppdragna tysktallarna. Såsom förut blifvit nämndt, visa redan ganska goda tysktallsbestånd smärre afvikelser från stammarnas verti- kala sträckning. Hos det stora flertalet tyska bestånd blifva dessa af- vikelser både stora och talrika, och beståndet mister därigenom den parallellstruktur, som annars plägar möta ögat, då man blickar in mellan stammarna i ett slutet barrträdsbestånd. (Jfr i all synnerhet fig. 3 och 4.) I extrema fall, och dessa äro i all synnerhet vanliga i de inre och högre belägna delarna af Sverige, där klimatet mest afviker från tysk- tallens naturenliga, blifva stammarna ännu mera oregelbundna, de blifva bågböjda, S-formiga eller krypande som bergtallens (fig. 2 och 11). Midt för kvisthvarfven visar stammen ofta starka ansvällningar och barken är, såsom förut blifvit nämndt, mera grå än den svenska tallens och upp- brister och affjällar sig på ett något afvikande sätt. Grenarna blifva förhållandevis mycket långa. Då de därtill ofta utgå i en påfallande spetsig vinkel mot stammen eller äro bågformigt uppåtsvängda, nå de öfversta nästan i jämnhöjd med toppen (fig. 9 och 14). I en jämförande provenienskultur, såsom t. ex. den af KIENITZ å reviret Chorin anlagda, hvarest tallar af olika härkomst sida vid sida kunna jämföras, finner man, att smärre egendomligheter i växtsättet karakterisera de olika provenienserna. Ehuru dessa karaktärer framträda tydligt nog vid massverkan af en stor mängd likåldriga trädindivider, 1965 EDVARD WIBECK. komma de dock långt ifrån genomgående till uttryck på hvarje enskildt träd och kunna därför ej användas såsom examinationskaraktärer för att skilja en individ af en viss proveniens från hvarje annan. Några i denna mening tillfredsställande kännetecken på de olika tallprovenienserna gifvas knappast, öfverallt rör det sig på sin höjd om vissa medeltal, som blott genom massmätningar och på statistisk väg äro åtkomliga. Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. förf. maj 1910. Fig. 12. Omkr. 23-årigt tallbestånd af svensk fröproveniens, beläget på torr, vindexponerad klippgrund å Svartedalens kronopark, Bohuslän. Etwa 23-jähriger Kiefernbestand schwedischer Samenprovenienz' auf därren, wind- exponierten Felsenboden. Staatsforst Svartedalen, Provinz Bohuslän. Afven barrfärgen varierar med proveniensen. Den tyska tallen har, åtminstone i ungdomen, en renare grön färg än den svenska, hvars barr mera gå i blågrönt. De franska tallarna åter i försöksanstaltens kulturer TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE. 19/7 af år 1905 voro grågröna, blekare i färgen än både de tyska och svenska. Den gulbruna vinterfärgning, som de inhemska, i all synnerhet de nord- svenska tallarna antaga, förmärkes ej alls eller blott föga hos träd af sydligare utländsk proveniens. Krokväxten liksom en del andra mer eller mindre sjukliga före- teelser, hvilka vanligen under loppet af 2:dra eller 3:dje decenniet — om Fot. förf. maj 1910- Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar, Fig. 13. Omkr. 25-årigt tysktallsbestånd, beläget på alldeles samma slags mark och tätt intill det i fig. 12 afbildade svenska tallbestån- det. Svartedalens kronopark, Bohuslän. Etwa 25-jähriger Deutschkiefernbestand, auf demselben Boden und dicht neben dem in Fig. 12 abgebildeten Bestand gelegen ej förr — maskera eller upphäfva tysktallens första raska utveckling och efterhand bringa den att aftyna och dö, finna, såsom redan PALMCRANTZ framhållit, sin förklaring af rasens inneboende kraf på en längre vegeta- 1987 EDVARD WIBECK. tionsperiod än den som faktiskt möjliggöres af klimatet i den nya om- gifningen. Tysktallen börjar sin skottutveckling tidigare och afslutar den senäre än den inhemska. Härmed följer en större känslighet för både vår- och höstfrosterna. Jämför man i september månad beskaffen- heten af årsskotten hos tyska och inhemska tallar från samma ståndort, skall man finna att de förras skott i regel äro märkbart mjukare och böjligare än de senares. Läggas skotten i vatten, uppmjukas och loss- nar barken på tysktallsskotten förr än på de svenska. Det är denna omständighet, att tysktallen hvarken i sina årsskott eller väl öfverhufvudtaget i några sina tillväxtväfnader hinner att fullt slut- föra det arbete, som för trädets fulla härdighet måste vara afslutadt vid den kalla årstidens inträde, som gör det känsligt för många skadegö- relser, hvilka blott undantagsvis eller i hvarje fall mera sparsamt drabba den inhemska tallen. Tack vare den ofullständiga förvedningen böjas eller arbrytas årsskotten lätt genom snötrycket, hvarigenom tysktallens krokiga stammar och talrika s. k. bajonettbildningar uppkomma. Frost och snötryck torde också vara den primära orsaken till de talrika små- skador och bristningar i barken, både längs med skotten och i all syn- nerhet i grenvinklarna, som äro så vanliga på dessa träd. Dessa små barksår bilda åter lätta angreppspunkter för diverse svampsjukdomar, bland hvilka först och främst bör nämnas tallkräftan (Dasyscypha calyciformis Willd.). Denna svamp, hvars stora skadegö- relse på tysktallen redan iakttagits och omnämnts af ALB. NILSSON (77) hör till samma grupp och släkte som lärkkräftan och har samma sätt att angripa som denna. Svampens mycel lefver i tallens bark och kambium och intränger därifrån också i de parenchymatiska de- larna af veden. Då väfnaderna härigenom efter hand dödas, uppstå större öppna sår, vanligen något aflånga och omgifna af en ansvälld kant. Den utsipprade kådan är i allmänhet svartfärgad af diverse i den- samma vegeterande organismer (Kacodium m. fl.). Liksom på lärken utveckla sig dessa kräftsår i synnerhet i grenvinklarna eller kring basen af någon liten afdöd kvist, tydligen enär svampen först satt sig fast i något här uppkommet barksår. Efterhand vidga de sig och, då de till slut nå rundt grenen, afdör naturligtvis denna ofvanför kräftsåret, såvida den ej redan dessförinnan afbrutits midt för detta, hvilket också ofta blir fallet. Från slutet af maj till början af augusti träffas såväl i kräft- sår på ännu lefvande grenar som på döda sådana svampens fruktkrop- par, millimeterbreda eller något större skålformiga bildningar, ofta för öfrigt af ganska oregelbunden form, med hvit yttersida och gulröd, sporsäcksbärande innersida. ' I torrt väder äro skålarnas kanter starkt 1! En undersökning af fertila fruktkroppar, insamlade i slutet af juli månad 1907 på lefvande grenar af tysktall från Förarps kronopark i Småland, visade följande mått: TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE. 199 Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. förf. september 1910. Fig. 14. 36-årig tall, barrfattig och aftynande samt med långa grenar. Fröet af tysk pro veniens. Björkå bruks skog nära Billtjärn, Öfverlännäs s:n, AÄngermanland. 36-jährige Kiefer deutscher Samenproveniens', nadelarm und hinsiechend, mit auffällig langen Asten. Kirc spiel Ofverlännäs, Provinz Angermanland, 63” n. Br Sporslangarnas (asci) längd: 54—73 j; d:o bredd: 4—7 p.; ascosporernas längd 7—11 j.; d:o bredd 2—4 pu; safttrådarnas (paraphysernas) längd: 60—81 ju. Sporernas storlek står alltså midt emellan de värden, som angifvas för resp. Dasa chypha subtilissima Cooke och D. calyciformis Willd., ett förhållande som bestyrker den af H. REHM uttalade förmodan att dessa arter ej äro skilda. (L. RABENHORSTS Krypto gamenflora. I. Bd., III. Abth., 40. Lieferung, Seite 834. 2007 EDVARD WIBECK. sammandragna och fruktkropparna äro då mindre iögonfallande; efter regn åter utbreda de sig för att uttömma sporerna och lysa då präktigt gulröda. Förutom genom ascosporer fortplantar sig svampen också genom s. k. konidier, små celler, som under loppet af sommaren afsnöras direkt från ytan af smärre veckade svulster, som svampen här och där låter frambryta på ytan af de väfnader, som genomdragas af dess mycel. Det råder ej minsta tvifvel om, att tallkräftan, som på den inhemska tallen är föga skadegörande, i det att den där hufvudsakligen träffas på frostskadade individer på myrar och dylika ogynnsamma ståndorter eller i sår uppkomna efter yttre våld, bleckor, brandlyror o. d., för tysk- tallen blir en faktor af stor betydelse, som verksamt bidrager till dylika bestånds aftynande och förfall. De afdöende tysktallsbestånden blifva för öfrigt helt naturligt en tummelplats äfven för åtskilliga andra skade- görare såväl bland svamparna som insekterna. .Stereum- och Polyporus- arter, honungsskiflingen, skytte m. fl. ha mångenstädes talrikt obser- verats i dylika bestånd, likaså betydande märgborrs-skador. Då tysktallsbestånden vid den ålder, då kottproduktionen plägar börja, vanligtvis redan befinna sig i starkt aftynande, gifva de föga kott eller pollen. Ehuru i sydligaste Sverige fall förekommit, då smärre kott- partier insamlats från dylika bestånd och väl också en och annan kultur uppdragits med sådant frö, synes likväl på det hela taget faran för ras- försämring hos vår inhemska tallskog genom de tyska bestånden vara ringa. Lämnade åt sig själfva omvandlas de tynande tysktallsbestånden understundom märkvärdigt snabbt genom själfsådd till andra, kraftigare växtsamhällen. Oftast sker detta genom granen och björken, i södra Sverige någon gång äfven genom boken. Tack vare de båda först- nämnda trädslagen ha många tysktallsbestånd, hvilka i annat fall vid 30—40 års ålder nära nog skulle legat som rena kalmarker, då i stället varit förvandlade till ett växtligt, om också ojämt och luckigt bland- skogsbestånd, hvari blott enstaka individer af den ursprungliga kulturen varit att finna. Till dylika beståndsbilder tendera dess bättre en stor del af våra ännu kvarvarande tyska tallbestånd, hvarigenom förlusten med dessa kulturer ej blifvit så betydlig, som annars varit fallet. Om- vandlingar från tysktalls- till rena björkbestånd tyckas ej vara sällsynta; ÖRTENBLAD har omnämnt ett dylikt fall från Bohuslän (zz2), själf har författaren haft tillfälle att iakttaga sådana såväl i Vika socken i Da- larna som flerestädes i Halland. TI fig. 7, 16 o. 17 gifves en serie bilder af omvandligar till respektive gran-, björk- och bokskog, alla från Tönner- sjöhedens kronopark i Halland. I mindre gynnsamma fall, och sådana ha företrädesvis observerats TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE, 2017 Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. förf. 1910. Fig. 15. N:r 1—4. Stycken af lefvande grenar af tysktall, angripna af tallkräfta /(Dasy- chypha calyvciformis), hvars fruktskålar h. o. d. äro synliga i och invid kräftsåren. Mate- rialet insamladt på Kila kronopark, Halland, juni 1910. N:r 5—6. Stycken af döda grenar af tysktall, tätt besatta med samma slags svamp. Fruktskålarne ha nyss fuktats med vatten och äro därför öppna. N:r 7—8. Samma grenstycken efter ett par timmars torka. Materialet insamladt på Kolleröds komministersboställe, Solberga s:n, Bohuslän, i slutet af maj 1910, Nr. 1—4. Stiäcke lebender Äste von Deutschkiefern, angegriffen vom Kiefernkrebs (Dasychypha calycifor dessen Fruchtträger hie und da in und neben den Asturenden sichtbar sind. Das Material ein iammelt An fang Juni 1910 in der Staatsforst Kila, Provinz Halland. Nr. 5—6. Sticke toter Deutschkiefernäste, dicht besetzt mit Fruchttåägern desselben Pilzes. Die Fruchschalen sind eben benetzt und deshalb offen. Nr. 7 Dieselben Aststäcke trocken. Das Material eingesammelt Ende Mai 1910 im Kirchspiel Solberga Provinz Bohuslän. EDVARD WIBECK. i Bohuslän, Västergötland och Närke, har marken i det utdöende tysk- tallsbeståndet blifvit starkt ljung- eller bärrisbunden utan nämnvärd själfsådd från kringliggande skogsbestånd. Det är i dylika fall, som skogsägaren får vidkännas den drygaste förlusten genom tysktallen. Där man ser att utvecklingen går i denna riktning, torde man göra Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fig. 16. i en nu c:a 40-årig tysktallskultur af hvilken Själfsådd björkskog, uppkommen blott enstaka, döda stammar kvarstå. Tön- nersjöhedens kronopark, Halland. Selbstgesähter Birkenwald, in einer ausgestorbenen Kiefernkultur deutscher Samenprovenienz" aufge- gangen. Von den jetzt etwa 40-jährigen Kiefern sind nur vereinzelte tote Stämme tbrig. Staatsforst Tön- nersjöheden, Provinz Halland Fot. förf. juni 1910. Fig. 17. Omkr. 40-årigt, nästan helt och hållet utdödt tysktallsbestånd, i hvars ställe ett slutet bestånd af själfsådd bok uppkom- mit. - Tönnersjöhedens kronopark, Halland, Beinahe völlig abgestorbener Kiefernbestand deutscher Samenprovenienz' an dessen Stelle eine Dichtung von Bucken Staatsforst selbstgesäten aufgegangen ist. Tönnersjöheden, Provinz Halland. klokast i att utan uppskof söka verkställa beståndsomvandling, äfven om tämligen radikala åtgärder få tillgripas. I mindre hotande fall kan en underplantering af gran förordas, men tallarna måste sedermera i tid TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE. 208 borttagas. Alla försök att på ett eller annat sätt erhålla blandbestånd eller att låta ett mindretal, till synes ännu helt lifskraftiga tallar växa in i det nya beståndet ha visat sig afgjordt förkastliga. Tysktallsbeståndens underlägsenhet under de på samma ståndort uppvuxna svenska tallbestånden framgår af fig. 3 och 4, 8 och 9 samt 12 och 13 bättre än af alla jämförande siffror. Några fullt belysande sådana äro f. ö. svåra att erhålla, enär äfven i de fall, då tysk och svensk tall förefinnas jämsides på liknande mark, beståndens ringa ut- Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. förf. juni 1910 Fig. 18. Omkr. 40-årig blandkultur af gran och tysktall. Sedan numera all tysktall ruttnat ned, har beståndet öfvergått till ren granskog. Tönnersjöhedens kronopark, Halland. Etwa 40-jährige Mischkultur von Fichten und Kiefern, letztere deutscher Samenprovenienz. Nachdem fast alle Kiefern verfault zu Boden gefallen sind, ist jetzt ein reiner Fichtenbestand ibrig. Staatsforst Tönnersjö- heden, Provinz Halland. sträckning eller någon mindre åldersdifferens hindrat en fullt korrekt och på större medelsiffror grundad jämförelse. Ett fåtal profytor, utlagda i typiska tysktallsbestånd, visa beståndsbilderna i tabellen å följ. sida. Hvad som vid jämförelse mellan dessa och motsvarande siffror från normala svenska bestånd mest faller i ögonen, är de tyska beståndens redan i ungdomen starkt utvecklade själfgallringsförmåga. De bättre af de öfverlefvande träden ligga ofta, trots sin ofördelaktigare form, ännu vid 204 EDVARD WIBECK. 30-års åldern före lika gamla svenska tallar i massa- och höjdtillväxt, och bestånden kunna därför ännu vid denna ålder ha en tämligen hög kubikmassa. Det lösa och illa vuxna virket är emellertid alltid af ringa värde. Något egentligt gagnvirke kan aldrig påräknas, endast ved, kolved, Uppskattning pr hektar Ålder | Aufnahmeergebnisse pro Hektar Ytans nummer och | | | [ läge. Alter Del af be-| Antal /Grund- Virkes-| Medel | Medel-| Medel- ståndet | stammar | yta |belopp| diam. | höjd formtal Nummer und Platz der JAG TeildesBe-l Stamm. | Saman Stamm- | Mittlere | Mittlere | Mittlere/ Versuchsfläche. Å | andens SÖN! grund- | masse |Stamm-| Höhe | Stamm- | Jahre | fläcke starke | formzhal I kvm. | kbm. | cm. m. | Micaol | 143. Häradsallmän- | 29 Lefvande| 2,360 2553 | 134,—] 1137 2 574 | | ningen Hammar Lebendig I ren. — Litstenal Död 225 0,7 SK SV 6,9 712 s:n, Uppland. Tot Morän. — (Tysk | I | | tall.) | | 162. Hemmanet Iller- 39 Lefvande | 1,276! 18,3 86,3 | 13,5 IO,r 463 sjö, Motala s:n Lebendig | Östergötland. Dodd RSA Ir 5) 5 72 628 Sandig rull- Tot stensås. (Tysk tall; Se fig: 9.) | | 166. Stjärnaps gods)! 33 Lefvande]| 2,585 22,7 | 95:7 | 10,6 8,6 493 Eldsberga sin Lebendig | Halland. Jämn! Död 1,345 2,2 10,8 ASS 5,2 650 | sandmark.(Tysk] Tot tall.) | | | | | 167. Samma platssom 29 -|Lefvande| 4,295 25,6 |102,—]| 8,7 8,2 487 föreg. (Svensk Lebendig | | | tall.) Död | 4,015 3,9 543 355 5,3 739 Tot 199. Komministers- 24 ILefvande | 1,048 9,8 50)- | 10,9 9,— | 567 bost. Kolleröd, Lebendig | Solberga s:n Bo- I 10 =S — huslän. Morän. || Tot (Tysk tall.) pappersved, pitprops och dylika smärre virkessortimenter, som oftast äfven de blifva af temligen underhaltig beskaffenhet. (Fig. 19). I många fall, äfven vid totalafverkning, har utbytet ej ens täckt afverkningskost- naderna. Endast i de sydligaste landskapen tyckes man på ett och annat ställe erhållit en blygsam vinst af tysktallskulturen. Om redan de förluster varit högst betydande, hvilka åsamkats landet 1 Däraf omkr. '/3, eller 444 st. träd, starkt vanvuxna eller skadade. TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE. 2057 därigenom, att på kanske närmare 20,000 hektar af vår bästa skogsmark nedlagts arbete på kulturer, som icke blott själfva blifvit värdelösa, utan dessutom under c:a 30 års tid hindrat samma marker från en mera räntabel skogsproduktion, så har likväl olägenheterna af tysktallskulturen ej inskränkt sig till dessa direkta förluster Såsom /zndirekta sådana måste man nämligen beteckna och räkna med äfven vissa för skogsbruket ofördelaktiga opinioner och åskådningssätt, hvilka för sin uppkomst och spridning till stor del haft tysktallskulturerna att tacka. Att de första mera omfattande barrskogskulturerna här i landet i så stor utsträckning gåfvo underhaltiga resultat, var naturligtvis i hög grad ägnadt att nedslå föregångsmännen på detta område samt att minska hela intresset för skogsodlingen. Den ännu ej helt försvunna åskåd- Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. förf. maj 1909- Fig. 19. Tysktall, troligen af Darmstädter-proveniens, afverkad till kolved och upplagd på milbotten. Stammarnes oregelbundna, krokiga växt framträder. Skagersholms kronopark, Västergötland, Kiefer, wahrscheinlich aus Darmstädter Saatgut, als Kohlenholz abgetrieben und auf der Meilerstelle aufge- stapelt. Die krumme, unregelmässige Stammform ist gut sichtbar. Staatsforst Skagersholm, Provinz Västergötland ningen, att konstgjord skogskultur öfverhufvudtaget skulle gifva sämre resultat än den naturliga, mer eller mindre åt slumpen öfverlåtna själf- sådden, bottnar väsentligen i erfarenheterna från tysktallskulturerna. Uppenbarligen ha dessa också till stor del medverkat till läran att vissa delar af landet vore att anse såsom verkliga degenerationszoner för tallen. Fattadt i sin ordagranna mening är detta ord alltför starkt och uttrycker knappast den verkliga sanningen om ifrågavarande lands- ändars naturliga förutsättningar för tallens växt och trefnad. I själfva verket framgår detta redan af HEMBERGS bekanta arbete häröfver (47), men borde måhända just med hänsyn till den valda rubriken ha skarpare Skogsvärdsföreningens Tidskrift. Fackafdelningen 1912. O 206 EDVARD WIBECK. betonats och framhållits. Såsom förut blifvit nämndt, tyckas visserligen ifrågavarande delar af Sydsverige liksom betydande delar af Mellan- europa ej vara ägnade att direkt utforma de bättre skogliga egenskaperna hos tallen, men möjligheten att åtminstone i de svenska degenerations- zonerna med konst och vård uppdraga och vidmakthålla fullgoda tall- bestånd tyckes i alla händelser förefinnas. Att i detta sammanhang närmare utveckla skälen till denna förhoppning skulle föra för långt. Flera omständigheter tyda emellertid därpå, att äfven i dessa landsändar ännu i ganska sen historisk tid vackra tallskogar funnits. I korthet sedt synes mig utvecklingsförloppet varit följande. De goda tallskogarna blefvo företrädesvis tagna i anspråk för erhållande af gröfre gagnvirke, masteträd o. d., dels föllo de tack vara vissa egendomligheter i växt- sättet lättare offer för andra skogssamhällen — framför allt boken — än de mera spärrvuxna tallformerna och blefvo därför efter hand undan- trängda från de tätast befolkade delarna af Sydskandinavien och dess kustland. Den återstående tallväxten var ett resultat af en urvalsprocess, som städse borttagit de välformade moderträden och lämnat de sämre kvar. En ytterligare stark försämring af totalintrycket af Sydsveriges tall- skogar ha så de talrika tysktallsbestånden medfört. Dessa i förening med den ringa återstoden naturskog, mestadels glesa, på vindöppna sandfält och ljungmarker exponerade sönderhuggna grupper och småbestånd ha påtryckt hela området dess karaktär af degeneration beträffande tallens växtsätt. Faktum är emellertid, att man på många olika platser inom detta område, i Kristianstads län, Halland, sydvästligaste Småland och i Bohuslän, finner såväl äldre som yngre tallbestånd med förträfflig stam- form och god kärnbildning, företeelser som vore oförklarliga, om inom degenerationszonen i dess helhet allmängiltiga klimatiska förhållanden hindrade en god skoglig utveckling hos tallen. Alla de välvuxna tall- bestånden ha emellertid uppdragits af frö från oklanderlig inhemsk skog och i någorlunda tät slutenhet. Under förutsättning att dessa båda, tämligen rimliga villkor iakttagas, torde på ställen, där ej ovanligt hård vindexponering eller mera svårartad markförsämring (ortsten o. d.) före- kommer, våra svenska s. k. degenerationszoner ej erbjuda några särskilda svårigheter för tallen. | | | TALL OCH GRAN AF SYDLIG HARKOMST I SVERIGE, N [0] — a Tyskgranens förekomst och beståndsegenskaper i Sverige. Då Skogsstyrelsen år 1882 utsände sitt varningscirkulär mot tysk- tallen, fick, såsom förut blifvit nämndt, äfven den tyska granen göra säll- skap. Om ifrågavarande förbud redan beträffande tallen varit svårt att fullt genomföra, har detta otvifvelaktigt i ännu högre grad varit fallet gentemot granen. Vid upprepade tillfällen, senast i skrifvelserna till öfverjägmästarna i Östra, Västra, Smålands och Södra distrikten den Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. fört. september 1909. Fig. 20. Trakthygge i ett omkr. 60-årigt kulturbestånd af gran, uppdraget af tyskt frö. Skarhults kronopark, Skåne. Kahlschlag in einem etwa 6o-jährigen Fichtenbestand, aus deutschen Samen gezogen. Staatsforst Skarhult Provinz Skåne. 12 november 1908 och till öfverjägmästaren i Södra distriktet den 2 februari 1911, har man också, då inhemskt granfrö öfverhufvud taget ej stått att erhålla, varit tvungen att gifva interimistiskt tillstånd till användningen af tyskt frö äfven på statens skogar. Såsom siffrorna å sid. 182” antyda, har under de senaste decennierna sannolikt ännu mera utländskt gran- än tallfrö kommit till användning i Sverige. Under 11-årsperioden 1899— 1909 inkommo sålunda 8,353 kg. granfrö mot 5,719 kg. tallfrö och under förutsättning att ungefär samma proportion mellan respektive fröslagen rådt äfven under närmast före- gående 11-årsperiod, 1888—1898, borde af de 46,489 kg. skogsfrö, som då importerades, c:a 27,000 kg. utgjorts af granfrö. Äfven om i dessa 208 EDVARD WIBECK. viktsmängder ingå några tusen kilo silfver- och hvitgransfrö, öfverstiger tydligen importen af vanligt granfrö ansenligt motsvarande siffror för tallen, helst som också från sistnämnda post afdrag böra göras, nämli- gen för bergtallsfröet. Det tyska granfröet torde till större delen kommit från trakten af Harz. I förhållande till de betydande kvantiteter utländskt granfrö, som alltså med full visshet ha blifvit utsådda inom landet, ha uppgifterna om befintliga »tyska» granbestånd varit försvinnande få. Redan detta visar, att dessa bestånd ej genom några iögonfallande afvikelser af tillnärmelsevis samma betydenhet som hos tysktallen skilt sig från de inhemska. Vid besök på några platser, hvarest en del äldre eller yngre kulturgran med säkerhet eller åtminstone stor sannolikhet är af tysk här- komst, nämligen å Skarhults kronopark i Skåne, Förarps kronopark i Småland, Kungälfs stadsskog samt Ellesbo egendom nära samma stad och Sundsby egendom å Tjörn, allt i Bohuslän, Vassgårda kronopark i Värmland, Grönbo kronopark i Västmanland, Hammarens häradsallmän- ning i Uppland och Björkå bruk i Ångermanland, har författaren också haft tillfälle att konstatera, hur vanskligt det kan vara att öfverhufvud taget skilja de olika granprovenienserna från hvarandra. Uppgifter om andra tyskgranbestånd ha därjämte inkommit från några platser i Skåne, Tollerups kronopark, Trolleholms m. fl. gods, från Ombergs kronopark, Ölsboda och Carlsdals bruksegendomar i Närke samt Drottningholms kungsgård i Uppland. Hvad först den tyska granens särmärken från den inhemska angår, så gäller här i ännu högre grad, hvad som förut blifvit sagdt om tallfor- merna, nämligen att några distinkta, alltid förhandenvarande kännetecken gifvas icke. Barrens färg och form tyckas variera ungefär på samma sätt som hos sydsvensk gran, kottfjällen äro af europea- eller acuminata-form och kottarnes storlek åtminstone på de fåtaliga granindivider, smärre trädgrup- per eller om hvarandra blandade individ af svensk och tysk proveniens, som i praktiken vanligen förelegat till undersökning, ingalunda alltid ut- slagsgifvande. Blott på Skarhults kronopark, där ju också stora, rena bestånd af tyskgran förekomma, var storleken hos kottarna iögonfallande, många höllo här öfver 17 cm. i längd'. Den tyska granen liknar alltså, kan man säga, de frodigare formerna af den sydsvenska granen. 1 Alldeles uteslutet är det icke, att i Sverige uppvuxna tyskgranar efter hand kunnat i någon mån ändra sina karaktärer, alltså äfven kottstorleken — jfr ENGLERS observationer, 29, sid. 304 o. 312! — eller att kottformen kunnat påverkas, om fröna i samma kottar uppstått efter korsning med pollen från inhemsk gran. Angående sistnämnda, ännu föga utredda förhållanden, ha analoga fall iakttagits såväl inom växt- som djurriket, TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE. 209 Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Fot. förf. september 1910. Fig. 21. Granar (åtminstone de äldre i bakgrunden) af c:a 35 års ålder, uppdragna ur frö af sannolikt tysk härkomst. Billtjärn under Björkå bruk, Ångermanland. Träden af frisk, snabbväxande typ. Fichte (die ältere im Hintergrund) im Alter vom 35 Jahren, wahrscheinlich aus deutschem (Harzer)-Samen gezogen. Die Bäume gedeihen vorziglich. Kirchspiel Ofver-Lännäs, Provins Angermanland, 63” n. Br 2107 EDVARD WIBECK. De observationer, som på det föreliggande bristfälliga jämförelse- materialet kunnat göras öfver tyskgranens beståndsegenskaper, speciellt dess tillväxthastighet och härdighet, ha på det hela taget ej utfallit till dess nackdel. Tyskgranen, hvaraf emellertid de observerade förekomsterna i lik- het med flertalet äldre barrskogskulturer oftast uppdragits på god skogs- jord eller stundom rent af på gammal ängs- eller odlingsmark, visar snabb tillväxt och stor massa i förhållande till åldern. Ett 59-årigt be- stånd på Skarhults kronopark, hvarest försöksanstalten år 1909 utlade två profytor, visade så t. ex. följande uppskattning pr hektar: Stamantal | Medelhöjd | Medeldiam. Grundyta Virkesmassa | st. i m, i cm. i kvm. i kbm. | VELA ssd 2,068 20,9 19,1 56,33 | 652 | EAA SE EE 1,904 | 2154 19,7 58,54 686 Vid ännu ej fyllda 60 år höll alltså detta bestånd (fig. 20) 650 å 700 kbm:s virkesmassa, och medeltillväxten hade varit 11—12 kbm. pr har och år. Några siffror för att karaktärisera beståndsbeskaffenheten hos öfriga undersökta tyskgranskulturer kunna visserligen på grund af förut nämnda skäl ej anföras, men såsom allmänt omdöme kan sägas, att de genom- gående visat stark tillväxt och ansenliga dimensioner i förhållande till åldern. Den framträdande rödbruna barkfärg, hvilken stundom anföres såsom ett kännetecken hos tyska granen, är tydligtvis blott en följd af den starka diametertillväxten och därmed följande hastig förnyelse af barken, hvarigenom den lafväxt hindras, som i allmänhet gråfärgar gran- stammarna. Frånsedt utpräglade frostlägen, torde tyskgranen kunna betecknas såsom fullt härdig i Göta- och stora delar af Svealand, och, såsom kul- turen vid Billtjärn under Björkå bruk (fig. 21) visar, kan exempel på lyckad tyskgranskultur anföras ända upp från Ångermanland. Granskar man de uttalanden, som tidigare — senast t. ex. vid Smålands skogsvårdsför- bunds årsmöte den 20—21 juni 1910 -— gjorts öfver tyskgranen, skall man också finna, att full enighet om detta trädslags lämplighet för de sydsvenska landskapen förefunnits hos dem, som verkligen haft tillfälle att lära känna dylika bestånd. Den motsatta uppfattningen har förfäk- tats mera teoretiskt, i det man per analogiam öfverfört de allbekanta erfarenheterna om tysktallen äfven på granen. Mindre pålitlig torde tyskgranen blifva redan i Bergslagstrakterna. Bruksägare S. WOHL- FAHRT å Carlsdahl i Närke har sålunda meddelat, att tyskgranen å TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE. TE brukets skogar växt ganska bra å god mark, men däremot visat sig all- deles olämplig på torr och högländ. Af erfarenheter, vunna vid Evois forstinstitut, har också A. G. BLOMQVIST (7) afrådt från bruk af tyskt granfrö i Finland; de tyska granarna hade ända till öfver 20 års ålder mycket skadats af vinterkölden. Såsom en följd af hastiga temperatur- växlingar hade sannolikt äfven de längsgående stamsprickor uppstått, hvilka sommaren 1910 iakttogos på ett flertal tyskgranar å Tjörn i Bohuslän. Huruvida tyskgranen i högre grad än den inhemska är utsatt för svamp och insektskador har naturligtvis ej med tillhjälp af de få iakttagna kulturerna kunnat bestämdt afgöras. I de unga granbestånden å Kungälfs stadsskog härjade emellertid år 1910 en ganska utbredd topptorka, som efter allt att döma hade samma förlopp och orsaker som liknande kala- miteter, hvilka vissa år — så t. ex. 1905—06 — allmänt uppträdt i högre belägna ungbestånd af gran i Schweiz. Om denna sjukdom har H. C. SCHELLENBERG ($3) funnit, att den orsakas af en svamp hvilken infekterar trädet genom små barksår, som uppstå vid snöbelastning under våt, stormig väderlek, samt att grannarnas fröproveniens är af stor be- tydelse för sjukdomens omfattning. På profytor vid en försöksstation vid Ponte fann han under i öfrigt absolut lika förhållanden ej en tredje- del så många topptorra individer bland högbergsgranen som bland lågbergsgranen. Det relaterade fallet har omnämnts, enär det £an tyda på, hvad som ju också onekligen af goda skäl kan a priori misstänkas, nämligen att tyskgranen mindre väl än den inhemska motstår direkta eller indirekta verkningar af ogynnsamma yttre faktorer. Jämför också härmed de å sid. 166" nämnda äldre erfarenheterna från Altenberg och Tharanderwald! Äfven om anledning alltså finnes att förmoda, att tyska granen mer än den inhemska är känslig för yttre skadeverkningar, vill det synas, som om denna olägenhet föga framträder på gynnsamma lokaler i södra och mellersta Sverige och där kanske mer än väl uppväges af snabbare växt. Frågan om tyskgranens lämplighet i Sverige kan emellertid ej af- görande utredas på grundval af de inom landet befintliga äldre kultu- rerna af detta slag, hvaröfver blott mindre säkra data kunna erhållas. I afsikt att senare kunna framlägga säkrare resultat i denna sak, har försöksanstalten för afsikt att under innevarande arbetsperiod utföra en del fullt jämförbara kulturförsök med gran af såväl svensk som tysk proveniens. 21275 EDVARD WIBECK. Förteckning öfver den litteratur, som mer eller mindre kommit till användning vid utarbetandet af förestående uppsats. D'ALVERNY, A., Sur le pin d”'Auvergne. Revue des Eaux et Foréts. Sept. 1910. (Tillägg, samma tidskr. sid. 573.) AMINOFF, F,, Ett memento vid inköp af skogsfrö. Skogsvårdsfören. tidskrift 1909. Allm. uppl, ANDERSSON, CLAES E., Grunddragen af skogshushållningen. Motala 1883. ANDERSSON, G., Om barrträdsraser och deras renodling. Inledande föredrag vid Fören:s f. skogsvård årsmöte den 24 april 1906. Skogsvårdsfören. tidskrift 1906. [l diskussionen yttr. af HOLLGREN, ÖRTENBLAD, HOLMERZ, STJERNSPETZ, ROSEN- BERG, G. ANDERSSON, ÅA. BERGSTRÖM, AF ZELLÉN och WALLMO.] BJÖRKMAN, C. A. T., Handbok i skogsskötsel. Stockholm 1868. BLOMQUIST, A. G., Finlands trädslag i forstligt hänseende beskrifna. I, Tallen. Fin- ska forstfören. meddelanden. Bd. 3. Helsingfors 1881. — , Finlands trädslag i forstligt hänseende beskrifna. II. Granen. Finska forstfören. meddelanden. Bd. 3. Helsingfors 1883. BLoux, J., Nordiskt frö inför de belgiska landtbruksföreningarne. Tidskrift f. Skogs- hushållning 1889. Öfvers. ur La Coopération, 26 juli 1888. BoHNSTEDT, TH. L., Några bevis för nödvändigheten att vårda skogen och skogs- marken etc. Stockholm 1873. BooTH, J., Douglas-fichte etc. in Bezug auf ihren forstlichen Anbau in Deutsch- land 1877. BRING, E. (presid. E. G. LiDBECK), Silvicultura scanie. Akad. afhandl. Lund 1757. BrRInG, Or. (presid. E. G. LIDBECK), Arena volatili Scanensi ejusque cohibitione. Akad. afhandl. Lund 1760. BROVN, J. CR., Pine plantations on the sandwastes of France. 1878. BruzeEuius, N. (presid. A. J. ReETtzius), Oförgripeliga tankar om Flygsands plante- ring. Akad. afhandl. Lund 1802. BURCHARDT, HEINR., Säen und Pflanzen. Hannover 1854. CHATIN, Le Pin de Riga. Bulletin de la Société Imperiale zoologique d'Acclimation 1865. CIESLAR, A., Uber den Einfluss der Grösse des Fichtensamens auf die Entwicklung der Pflanzen nebst einigen Bemerkungen iiber schwedische Fichten- und Weissföhren- samen. Centralblatt f. das gesammte Forstwesen 1887. —, Die Zuchtwahl in der Forstwirthschaft. Centralblatt f. das gesammte Forstwe- sen 1890. — , Ueber die Erblichkeit des Zuwachsvermögens bei den Waldbäumen. Centralblatt f. das gesammte Forstwesen 1895. , Neues aus dem Gebiete der forstlichen Zuchtwahl. Centralblatt f. das gesammte Forstwesen 1899. — , Die Bedeutung klimatischer Varietäten unserer Holzarten fär den Waldbau. Cen- tralblatt f. das gesammte Forstwesen 1907. DAHLGREN, J., Om skogen och dess skötsel i Norrland. Särtryck ur Norrlands skogs- mannaförbunds handlingar 1908. DAHLMAN-ESKILSON, K., Swenska Landt-Hushålning. Del II. Stockholm och Up- sala 1745. DaLGAS, E., Svampeangrebene paa de her i Landet voxende forskjellige Slags Fyr etc. Hedeselskabets Tidsskrift 1882, h. 2. , Svampeangreb paa svensk og tysk alm. Fyr. Hedeselskabets Tidsskrift 1882, h. 3. DENGLER, Untersuchungen iber die natirlichen und kinstlichen Verbreitungsgebiete einiger forstlich und pflanzengeographisch wichtigen Holzarten in Nord-u. Mittel- deutschland. I. Die Horizontalverbreitung der Kiefer. Neudamm 1904. — , Das Wachstum von Kiefern aus einheimischem und nordisehem Saatgut in der Oberförsterei Eberswalde. Zeitschrift f. Forst- u. Jagdwesen 1908. 59: 60. TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SVERIGE. 203" ENGLER, A., Einfluss der Proveniens des Samens auf die Eigenschaften der forstlichen Holzgewächse. Mitteil. d. schweiz. Centralanstalt f. das forstl. Versächswesen 1905. — , A., Tatsachen, Hypothesen und Irrtimer auf dem Gebiet der Samenprovenienz- frage. Forstwissenschaftl. Centralblatt 1905. ERDMAN, C. (under ins. af S. LILJEBLAD), Ekonomiska anmärkningar om Barrskogens vård. Akad. afhandl. Upsala 1804. FALKMAN, L. B., Om swenska skogarnes nuvarande tillstånd och deras inflytande på landets framtid Stockholm 1852. voN FiscHBACH, C., Ueber Benutzung der Unterarten unserer Waldbäume zu forst- wirthschaftlichen Zwecken. Allgemeine Forst- u. Jagd-Zeitung 1861. [En upp- sats af von F. i samma ämne finnes ock i samma tidskrift 1848.] — Beniitzung und Zichtung von Unterarten der Waldbäume zu forstlichen Zwecken. Centralblatt f. das gesammte Forstwesen 1900. FoRrRrREs, (Upps. i) The Gardeners' Croniele and agricultural Gazette 1865. FRIEDRICH, J., Uber der Einfluss der Witterung auf den Baumzuwachs. Mittheilungen aus d. forstl. Versuchswesen Österreichs. H. XII, Wien 1897. FRÖMBLING, N., Uber die Bedeutung der Zuchtwahl fir den Waldbau. Forstliche Blätter Hannover 1889. GaDD, P. A., Underrättelse i Träd- och Skogsskötselen. Åbo 1759. GILLBERG, J. L., Historisk, Oeconomisk & Geographisk Beskrifning öfver Christian- stads Län etc. Lund 1767. GLOERSEN, ÅA. T., Om Skovanleg og Frosamling i vestlandske Forstdistrikt. Den norske forstforenings aarbog 1882. : GRIGOR, J., The scotch fir — Pinus sylvestris. The Gardeners' Croniele and agricul- tural Gazette 1865. — , (Upps i) Journal of Forestry, March 1880. -— , Arboriculture 1880. GYBERG, O. E., Om insamling och förvaring af skogsträdsfrön. Stockholm 1873. GYLLENHAMMAR, G., Skogssådd med utländskt frö. Ur jägmästarnes årsberättelser för år 1887. Tidskrift f. Skogshushållning 1888. HALLBORG, Beskrifning om Allehanda Träns Plantering, grundad på mångåriga rön och försök i Finland, Skåne och Småland. 1773 (Nya uppl. 1774 och 1814). HEMBERG, E., Fröinskörden från våra skogsträd. Elfsborgs läns n. fröodlingsförenings meddelande n:o 12. Skogsvännen 1884, n:r 2. — , Tallens degenerationszoner i södra och västra Sverige. Skogsvårdsfören. tidskrift 1904. ov HicKEL, R., A propos du pin silvestre. Valeur des graines et des plants frangais. Journal d'Agriculture' practique 1909. HinDBECK, O. (presid. E. G. LipBECK), De utilitate plantationum arborum fruticumque in Scania. Akad. afhandl. Lund 1768. HOoLLGREN, C. A , Skogshushållningens grundval. Stockholm 1882. — , Barrträdens supponerade framtid i Sverige. Tidskrift för Skogshushållning 1901. HOLMGREN, AÅ., Skogsbiologiska studier inom Arjepluogs och Jockmocks lappmarker. Skogsvårdsfören. tidskrift 1904. — , Bidrag till kännedomen om norra Jämtlands fjällskogar. Skogsvårdsfören. tidskr. 1908. — , Några anmärkningsvärda ståndortsmodifikationer af gran och tall. Skogsvårds- fören, tidskrift 1909. Allm. uppl. JÖRLIN, E., Swenska wilda Träds och Buskars Plantering efter egna försök. Göthe- borg 1801. Kiesitz, M., Vergleichende Keimversuche mit Waldbaumsamen aus klimatisch ver- schieden gelegenen Orten Mitteleuropas. Bot. Untersuchungen von N. J. C. Miller, Bd. II, Heft 1, 1879. — , Formen und Abarten der gemeinen Kiefer (Pinus silvestris L.). Zeitschrift f. Forst- u. Jagdwesen 1911. KIHLMAN, ÅA. O., Pflanzenbiologische Studien aus russich Lappland. Ein Beitrag zur Kenntniss der regionalen Gliederung an der polaren Waldgrenze. Helsingfors 1890. KJELLBERG, F. A., Emotstå tallplantor, uppdragna af svenskt frö, bättre den s. k. skyttesjukdomen, än dylika efter tyskt frö? Skogsvännen 1884, nr 3. KRÖMMELBEIN, N., Ueber Ziichtung der Lärche auf geraden Schaftwuchs. Zeitschrift f. Forst- und Jagdwesen 1888. STAS EDVARD WIBECK. LUNDBERG, P., Den Swenska Frö-Samlaren etc. Stockholm 1775. LÖWENHIELM, C. G., Tal om Landt-skötsel 1751. K. Vet. Akad. Presidietal Tom. II. Maass, ALEX., Redogörelse öfver Skogsförsöksanstaltens verksamhet. I. Berättelse rö- rande skogsafdelningens verksamhet åren 1902—1908. Meddel, fr. Statens Skogs- försöksanstalt. Skogsvårdsfören. tidskrift, allm. uppl. 1909. — , Erfarenhetstabeller för tallen. Meddel. fr. Statens Skogsförsöksanstalt. Skogs- vårdsfören. tidskrift, fackuppl. 1911. Mavr, H., Ergebnisse forstlicher Anbauversuche mit japanischen, indischen, russichen und selteneren amerikanischen Holzarten in Bayern. Forstwissenschaftl. Central- blatt 1898. — , Die Variation der Holzgewächse, ihre Entstehung und ihre Bedeutung fär die Praxis. Forstwissenschaftl. Centralblatt 1908. METZGER, C., Skovfyrrens Fremtidsudsigter i de danske Skove. Foredrag i Forstlig Discus- sionsforening d, 24 Febr. 1905. Referat af Discussionen. (Häri yttranden af "JoH. HELMS, C. VON SCHÖNBERG, E. ROSTRUP, LA COUR, FRISENETTE, SPON- NECK, C. V. PrYyTZ, P. E. MÖLLER, L. B. BrRörEL, G. P. L. BRUEL, FR. AN- DERSEN och METZGER.) MORTENSEN, I. I, Om Gresarter og Foderurter. Föredrag holdte ved Veile Amts Landboforenings Diskussionsmoder, Kolding 1881. MorK-HANSEN, K., Beretning om en Rejse til Sverrig og Norge. Tidsskrift for Skov- ve&sen 1910. Bd XXI. NEGER, F. W. och BöUTTNER, G.. Uber Erfahrungen mit der Kultur fremdländischen Koniferen im akademischen Forstgarten zu Tharandt. Naturwissenschaftl. Zeit- schrift f. Land- u. Forstwirtschaft 1907, sid. 204. NILSSON, ALB., Sydsvenska ljunghedar. Tidskrift f. Skogshushållning 1901, not. å sid. 36—37. NÖRDLINGER, Memoire sur les essences forestigres de la Bretagne. Extrait de V Agri- culture de I'Ouest. Nantes 1845. — Interessante spätausschlagende Eiche (Quercus ped. v. tarda Nördl.). Allgemeine Forst- u. Jagdzeitung 1856. OBBARIUS, . C. L., Lärobok i Skogs-Vetenskapen. Del 1—4. Westerås 1845—1848. PARDÉ, L., A propos du pin silvestre d'Auvergne, Revue des Eaux et Foréts. Okt. 1910. PEPIN, Plantation de Pins faite en 1840 sur les bruygres de Sainte-Opportune prås d'Harcourt (Eure). Bulletin de la Société imperiale et centrale d'agriculture de France, Tom. XVII. PETERMANN, AÅ., Recherches sur les graines originaires des hautes latitudes, Brux- elles 1877. RAFN, J., Gehölz-Samenuntersuchungen in der Saison :1903/04. Mitteilungen der Deut- schen Dendrologischen Gesellschaft 1904. Reuss, H., Einige Versuche mit Fichtensamen. Centralblatt f. das gesammte Forst- wesen 1884. — Die Zuchtwahl in der Forstwirtschaft. Centralblatt f. das gesammte Forstwesen 1890. — , Die Zuchtwahl im Waldbau und ihre Ubertragung in die Lehre der kinstl. Be- standsbegriändung. Naturwissenschaftl. Zeitschrift f. Land- u. Forstwirtschaft 1904. ROSSANDER, C. J., Om acklimatisation af växter. Föredrag vid Kungl. Landtbruks- Akademien den 20 nov. 1893. SCHELLENBERG, H. C., Die Gipfeldärre der Fichten. Schweizerische Zeitschrift f. Forstwesen 1907. ScHoTT, K. P., Pinus silvestris L., die gemeine Kiefer. Beitrage zur Systematik und Provenienzfrage etc. Forstwissenschaftl. Centralblatt 1904. , Rassen der gemeinen Kiefer (P. silvestris L.). Fortwissenschaftl. Centralblatt 1907. ScHoTTE, G., Om betydelsen af skogsfröets geografiska härstamning. Skogsvårdsfören. tidskrift 1904. — , Tallkottens och tallfröets beskaffenhet skördeåret 1903— 1904. (Meddel. fr. Statens Skogsförsöksanstalt.) Skogsvårdsfören. tidskrift 1905. — , Några uppgifter om lärkpläntors tillväxt och växtform. Skogsvårdsfören. tid- skrift 1906. — , Om färgning af skogsfrö i syfte att utmärka utländsk vara, Skogsvårdsfören. tidskr. (Meddel. fr. Statens Skogsförsöksanstalt) 1910. Allm. uppl. — , Om betydelsen af fröets hemort och moderträdets ålder vid tallkultur. Skogsvårds- fören, tidskrift (Meddelanden fr. Statens Skogsförsöksanstalt) 1910, Fackuppl. 9. 122. 23. 124. 125. 126. 127. TALL OCH GRAN AF SYDLIG HÄRKOMST I SYERIGE. 2005 SCHWAPPACH, A., Welchen Einfluss haben Herkunft und Keimkraft des Kiefernsamens auf Wachstum und Ertrag der aus ihnen hervorgegangenen Bestände? Föredrag i Nordtyska Skogsföreningen i Osnabriick den 8 sept. 1911. Deutsche Forst- Zeitung 1911, nr 50. SCHUBELER, F. C., Om Froavl og Oprettelse af Frokontrolstationer. Christiania 1880. — , To Artikler om Havebrug og Froavl. Om Landbrugets Kulturplanter og dertil horende Froavl. Kobenhavn 1881. SEFSTRÖM, E. (LE. S.»), Bref om plantagerne i Skåne. Stockholm 1778. VON StvERS, M., Uber die Vererbung von Wuchstehlern bei Pinus silvestris. Mitteil. der deutsch. dendrolog. Gesellschaft 1895. — , M., Uber Naturalisation fremdländischer Holzarten. Forstwissenschaftl. Centralblatt 1898. — , Die forstlichen Verhältnisse der Baltischen Provinzen 1903. — , Dendrologische Mitteilungen aus den baltischen Provinzen, Mitteil. der deutsch. dendrolog. Gesellschaft 1911. SLrLEvoGT, K., Scharlatanerien der neueren Forstwirthschaftskunde, zur Berichtigung derselben. Heft 1. Erlangen 1802, STJERKNSPETZ, C., Som man sår, så får man skörda. Skogsvårdsfören. tidskr. 1906. AF STRÖM, I. Handbok för skogshushållare. Stockholm 1830. THELaUus, V. G. M., Iakttagelser rörande skogsväsendet. Stockholm 1868. TursKI, Erfahrungen im Pflanzengarten. Bericht in der Allgem. Forst- u Jagd-Zeitung 1880. (Referat ur Berichte der Pietrowskischen land- u. forstwirtschaftl. Aka- demie, 8 Jahrg., 3 Heft, Moskwa 1878.) - VILMORIN, Exposé historique et déscriptif de I'Ecole forestigre des Barres. Memoires de la Société imperiale d'agriculture 1863, part. 1. (Posthumt.) AF ZELLÉN, J. O., Om. betydelsen af skogsfröets härstamning och ett ordnande af skogsfröhandeln. Inledande föredrag vid Fören:s för skogsvård årsmöte den 6 april 1905. Skogsvårdsfören. tidskrift 1905. [I diskussionen yttr. af ÖRTENBLAD, HOLMERZ, WESTBERG, HESSELMAN, HOLLGREN, KEMPE och G. ANDERSSON] — , Om våra skogars framtid. Skogsvårdsfören. Folkskrift n:o 2, 1905. Notå sid. 19. ZETTERLUND, C. G., Om nordiskt frö och dess värde som utsäde samt dess betydelse som exportartikel. Anförande vid åttonde allm. finska landtbruksmötet i Åbo den 23—28 aug. 1881. Örebro 1881. ÖRTENBLAD, TH., Om den högnordiska tallformen. Bihang t. Kongl. svenska Vet.- Akad. handlingar. Bd 13. aAfd. III. N:o 11. Stockholm 1888. —— , Ärftlighet och urval, tillämpade på skogsträd och skogshushållning. Tidskrift f. Skogshushållning 1898 och 1899. — , Anteckningar om trädens biologi. Årsskrift från fören. f. Skogsvård i Norrland 1901. — , Stora frågor. Skogsvännen 1902,sid. 53. , Ett par kulturminnen från Bohuslän. Skogsvännen. Årg. 4. 1904. Några försök om skogsplanteringen etc. (Förf.: JACOB ROBERTSSON STRUNG?) Stock- holm 1749. Underrättelse om Wilda Träds och Buskars plantering. (På Kongl, Maj:ts allernåd. befalln. utg. af Dess Wetenskaps Academie, gn. J. LECHE.) Stockholm 1764. Swar på Kongl. Wettenskaps Akademiens fråga: Hvilka författningar äro de bästa, at underhålla tilräckelig tilgång på skog här i landet? Stockholm 1768. Anmärkningar Om Tall- eller Furu-Skogen. Kongl. Vet. Akad. Handlingar 1769. Upplysning för dem, som wilja odla Tall, Gran och Björk. Götheborg 1815, Underrättelse om Insamling af Vilda Träd-Frön. Stockholm 1816. Om Vilda Träns odling. Sv. Landtbruks Academiens Annaler. Årg. 8—9. 1820—21. Vermländska Bergsmannafören. Annaler 1855. Underdån. betänkande och förslag ang. åtgärder för befrämjande af en förbättrad skogs hushållning afgifvet den 28 Juni 1856. Stockholm 1856. Om insamlande af skogsfrö. Umeå 1870. Handel med skogsfrö och plantor. Tidskrift f. Skogshushållning 1873. Vermländska Bergsmannafören. Annaler 1875. I fröfrågan. (Af NFK, 0.) Westervik 1882. Om det svenska furufröet. (Af »tzsch» och red.) Tidskrift f. Skogshushållning 1883. Insamling af kottar. Utdrag ur årsberättelsen för Ölands revir år 1883. Skogsvän- nen 1884, n:r 4. 2160 EDVARD WIBECK. Om svenskt barrträdsfrö. Skogsvännen 1886, nir I. Protokoll, fördt vid Finska forstfören:s allm. årsmöte vid Riihimäki järnvägsstation den 9 sept. 1885. 2:dra frågan: Har den hos tallen skadliga barrtorkan (schitte) blifvit allmänt iakttagen och huru har denna sjukdom uppträdt såväl i skogen som frösängarne. Yttranden af bl. a. BORENIUS, BLOMQUIST och ARBORELIUS, Finska forstfören. meddelanden. Bd. 5. 1887. Protokoll hållet vid Föreningens f. skogsvård i Norrland sammanträde i Bollnäs d. 16 September 1893. Årsskrift fr. fören. f. skogsv. i Norrland år 1893. Om skogsplantering i Bohuslän. (Af S—N, S.) Uddevalla 1893. Kort öfversigt af skogshushållningens grunddrag. (Af S., C. M.) Borås 1895. Skogvaktaremötet i Vesterås den 13—14 aug. 1909, 4 de frågan: Hvilka erfaren- heter har vunnits angående tyska tallens odlande i Sverige? Skogvaktaren. nov. 1909. Bericht iiber die Winterversammlung des Märkischen Forstvereins am 14. Februar 1910 in Berlin. Deutsche Forst-Zeitung 1910, s. 556. Smålands skogsvårdsförbunds årsmöte den 20—21 juni 1910. I1:a frågan: Kan tyskt granfrö med framgång användas vid skogsodling på vår svenska skogsmark? Skogvaktaren, nov. 1910. Verhandlungen der 69. Generalversammlung d. Schlesischen Forstvereins in Golgau am 3—5 Juli 1911. Jahrb. des Schles. Forstvereins fir 1911. S. 75—386. Redogörelse för Skogsförsöksanstaltens verksamhet. Förteckning öfver af skogsafdel- ningen anlagda eller inregistrerade försöksytor åren 1909—1911. Skogsvårds- fören, tidskrift 1912. Fackafd. Dessutom ett fertal årgångar af de syd- och mellansvenska Hushållningssällskapens Hand- lingar, särskildt Hallands, Bohus, Örebro, Värmlands och Stockholms läns, samt åtskilliga äldre och nyare reseberättelser, ingifna af skogstjänstemän till Kungl. Skogs- och Domänstyrelserna. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN, 1012, H. 3. LITTERATUR. Förteckning öfver skogslitteratur, som utgifvits under år 1911. I likhet med hvad som skett alltsedan tidskriftens fackafdelning börjat utgifvas, meddelas här en förteckning öfver under förra året utgifven litteratur, som berör skogshushållningen. I förteckningen är liksom förut, med ett par undantag när, endast upptagen sådan litteratur, som utgifvits på svenska, norska, danska, tyska, franska eller engelska språken. Af utrymmesskäl ha ej medtagits den mängd smärre arbeten och broschyrer, som årligen utgifvas i Amerika. — Separattryck ur tidskrifter eller handböcker ha endast uppta- gits i sådana sällan inträffade fall, att de finnas särskildt tillgängliga i bok- handeln. (Ci ISS Skogsskötsel samt handböcker, som beröra skogshushållningen i sin helhet. ALBERT, N.: Leitfaden f. den waldbaulichen Unterricht an landwirtsch. Winterschulen, Kreisackerbauschulen u. verwandten Lehranstalten unt. besond. Bericksichtig. der Privatwaldwirtschaft. 2. Aufl. Augsburg 1911. M. Riegersche Buchh. Pris. 1,80 mark. ALLEN, E. T.: Practical forestry in the Pacific northwest, protecting existing forests and growing new ones, from the standpoint of the public and that of the lumberman, with an outline of the technical methods. Port- land Are. 1911. Western forestry and conservation association. 130 sid. BAKER, M. HuGH POTTER: Die Prärien in Zentral Nordamerika und ihr Wert fär Forstkultur. Mänchen 1911. Kastner und Callwey. BoUQUET DE LA GRYE, A.: Eléments de sylviculture. 11:e ed. Paris 1911. ILS Use N Sig RA NA BrooKs, A. B.: Forestry and Wood Industries of West Virginia. Morgan- town, Virginia 1911. 481 sid. BURNS, FINDEY:' The olympic national forest: its resources and their manage- ment (U. S. Forest Service, Bull. 89). Washington 1911. 20 sid., 3 fig. + I karta. Dimirtz, LupwiG: Die forstlichen Verhältnisse und Einrichtungen Bosniens u. d. Herzegowina. Pris 12 ö. kr. FEuCHT, OTTO: Parkbäume und Ziersträucher (Naturwissenschaftliche Wegweiser). Stuttgart 1911. Strecher & Schröder. 100 sid., 48 fig. och 6 taflor. Pris bunden 1,40 mark. 2187 LITTERATUR. FoLrLKEstaD, K : Haandbok for Skogsfolk. Kristiania 1911. Gröndahl & Sons Forlag. 241 sid. Pris bunden 6 kr. GrRAvEs, HENRY SOLON: The Principles of handling Woodlands. New-York. 1911 (John Wiley and Sons). London 1911 (Chapman et Hall). 326 sid., 63 illustr. Pris 1,50 dollar. GUILFOYLE, W. R.: Australian Plants Suitable for Gardens, Parks, Timber Reserves etc. Melbourne 1911. 478 sid. JacQuort, A.: La forét, son röle dans la nature et les sociétés. Paris, Nancy 1911. Berger-Levrault. 344 sid. Pris 3,50 fr. JENTSCH, JOHANNES: Fruchtwechsel in der Forstwirtschaft. Eine waldbau- politische Studie. Berlin 1911. Julius Springer. 96 sid. Pris 2,40 mark. KaTsCHENKO, M. T : The Forests of Northern Russia. St. Petersburg 1911. 104 sid. KUBELKA, AUGUST: Die intensive Bewirtschaftung der Hochgebirgsforste. Wien FOT rSO std: Pris 27400 O-EKE v. MaLrtitz, G. A. F.: Plänterhiebe, humoristisch-satyrische, in den Revieren unserer Forstzeit, zur Belustigung fir Deutschlands edle Waldbrider aufgestellt in 3 vollen Klaftern. Neudamm 1911. J. Neumann. Pris 5 mark. MASSART, JEAN: Nos arbres. Bruxelles 1911. Henri Lamertin. 214 sid. METZGER: Die Forstwirtschaft im Schutzbezirk Togo. (Veröffentlichungen des Reichskolonialamts nr 2.) Jena 1911. Gustav Fischer. +76 sid., I karta och 2 kartskisser. Pris 3,60 mark. MUNGER, T. T.: The Growth and Management of Douglas Fir in the Pacific Northwest. (Circular 175, U. S. Forest Service). Washington 1911. Skal MorkK-HANSEN: Om Udhugning. Foredrag 1 Forstlig Diskussionsforening 10 Februari 1911. Köpenhamn 1911. 32 sid. PIMENTHEL, C. H. DE Sousa: Nos Pins. Lisbonne 1910. RAMM, SIGMUND: Die waldbauliche Zukunft des wärttembergischen Schwarz- walds. Inaugural-Dissertation zur Erlangung der Doktorwärde der Univer- sität Täbingen, Täbingen 1911. 109 sid. ROUSSET, ANTONIN: Le Jardinage forestier. Meéthode naturelle d'aménage- ment des foréts en futaie. Paris 1911. Lucien Laveur. 54 sid. Bristen dr: SCHWAPPACH, ADAM: Die Rotbuche (Mitteilungen aus dem forstlichen Ver- suchswesen Preussens). Neudamm 1911. J. Neumann. 231 sid. + 6 taf- lor och 1 grafisk framställning. Pris bunden 8 mark. SCHÖNBERG, CARL, V.: Svenska skogsträd. 3. Boken och Eken (Skogsvårds- föreningens folkskrifter nr 26). Stockholm 1911. 32 Sid., 14 fig. Pris 0,30 kr. STERRET, W. D.: Scrub pine (Pinus virgimana) (Bull 94. U. S. Forest Service) Washington 1911. 27 sid., 2 fig. Södra Södermanlands landtbruksklubbs andra föreläsningsserie i landtbruk den 2, 3 och 4 mars 1911. Nyköping 1911. 142 sid. (Innehåller bl. a.: Om beståndsskogens betydelse för skogsskötselns ekonomi af ARVID NILSSON.) LITTERATUR. 219 TERROUX, PAUL: Sylviculture. Les arbres forestiers de notre région. Ouvrage approuvé par le Département de V'Instruction publique du Canton de Genéve. Ch. Eggiman & C:o, 78 sid., 4:0 Pris bunden 4 frs. Trees, When and How to Plant. (Pamphlet nr 4, Special Park Commission of Chicago) 1910. 15 sid. WAGNER, C.: Die Grundlagen der räumlichen Ordnung im Walde. 2. Auflage. Tibingen 1911. Verlag der H. Laupp'schen Buchhandlung. 368 sid., 60 fig. och I tafla. Pris bunden 11 mark. WEBER, HEINRICH: Jahresbericht tiber die Fortschritte, Veröffentlichungen und wichtigeren Ereignisse im Gebiete des Forst-, Jagd- und Fischereiwesens fur das Jahr 1910. (Suppl. z. Allgem. Forst- und Jagd-zeitung, Jahrg. 1011. Frankfurt a. M. 1911. J. D: Sauerländer. 171 sid. Pris 8 mark. WEIGLE, W. G. and E. H. FROTHINGHAM: The Aspens. Their Growth and Management. (Bull. nr 93. U. S. Forest Service.) Washington 1911. 35 Ti Weise, W.: Leitfaden fär den Waldbau. 4. Aufl. Berlin 1911. Julius Springer. 230 sid. Pris 4 mark. MED AEP: ulesforetsi der Lar kLogere. vo barns-lkuilefrokrr. 400 sid. Wizp, M.: Die Bewirtschaftung des Waldes. Lehrsätze fär den Unterricht an landwirtschaftlichen Schulen. Frauenfeld 1911. Huber & C:o. 24 STOR RTISK 0,60 TT: WooLsEY, T. S.: Western Yellow Pine in Arizona and New Mexico. (Bull. 101, U. S. Forest Service.) Washington 1911. 64 sid. KONSERO and AJS NEIPBRISCOE I Etcalypts! mö Blondas (Bull "87 Uls: Forest Service.) Washington 1911. 47 sid. 9 fig. Skogsuppskattning och skogsindelning. CALLENBERG, C. G.: Kuberaren. Handbok för kubering af rundvirke, 12 de- ladt mått i hela, halfva och fjärdedels tum. Karlstad 1910. 80 sid. Bus 2 kr: CHITTENDEN, A. K. and H. IrRIonN: The Taxation of Forest Lands in Wiscon- sin. (State Board of Forestry, in cooperation with the U. S. Forest Ser- vice), Madisin, Visconsin. 1911. 80 sid. DIETERICH, VICTOR: Die Elemente der Wertsmehrung in der Waldwirtschaft. Inaugural-Dissertation zur Erlangung der Doktorwiärde der Universität Täbingen. Tibingen 1911. 168 sid. ENDRES, Max: Lehrbuch der Waldwertrechnung und Forststatik. 2. Auf. Berlin 1911. Julius Springer. 308 sid., 6 fig. Pris 10,20 mark. Geschäftsordning fir die Königlich Sächsische Staatsforstverwaltung einschl. der Forsteinrichtungsanstalt und der Forstakademie. II. Band. Forstein- richtung- und Betrieb. $$ 282—489. Dresden 1911. C. Heinrich. 165 Sid Pris] kart. 4 mark. GLASER, THEODOR: Kritische Betrachtung der in neuerer Zeit hervorgetretenen Theorien iäber Waldwertrechnung und Statik. Inaugural-Dissertation zur Erlangung der Doktorwiärde der staatswirtschaftlichen Fakultät der Uni- versität zu Mänchen. Miinchen 1910. 207 sid. Pris 2,50 mark. 2207 LITTERATUR. GUTTENBERG, A. R. v., Die Forstbetriebseinrichtung. 2. Aufl., Wien och Leipzig 1911. Franz Deuticke.. 393 sid., 41 fig. och 3 taflor. Pris 10 markt HUFNAGL, LEOPOLD: Praktische Forsteinrichtung. Wilaschim 1911. Selbstver- laägendesMert Bris 3, mark. Instruktion vid arbetet å marken under försökstaxeringen af skogarna inom Värmlands län. Stockholm 1911. 16 sid. JONSON, TOR: Massatabeller för träduppskattning. Sthlm 1911. C. E. Fritzes kirbofbokni st Stora uppl 4: sid: Pris anb:l str. Mindretuppl. 55 std BIS mb. 2,50) Kl KREUTZER, E.: Diskussion der forststatischen Gleichungen. Prag 1911. Gustav Neugebauer. 15 sid. Pris 0,80 mark. Maass, ALEX.: Tabell för träduppskattning. 2:a uppl. Sthlm 1911. 16 sid. Hos utg. pris 0,65 kr., inb. o. fernissad 1,50 kr. MaARrRTIN, H.: Die forstliche Statik. 2. Band. Berlin 1911. Julius Springer. 248 sid. Pris bunden 8,20 mark. Minimumspriser for Planlegnings- og andet forstligt Arbejde. Udvalgsbe- tenkning. Forelagt Forstlig Diskussionsforenings Generalforsamling 1. April 1911. Köpenhamn 1911. 38 sid. Prytz, C. V.: Forstkandidater og Planlegning. Foredrag 1 Forstlig Dis kussionsforening d. 18. febr. 1910. Köpenhamn 1911. 12 sid. SCHILL, P.: Forstvermessung. Ein Lehr- und Handbuch. Eisenach 1911. H. Kahle. 246 sid., 214 fig. och 3 tabeller som bihang. Pris 4 mark: SCHLICH, WM.: Schlich's Manual of Forestry, Volume III. Forest Manage- ment. 4. Uppl. London 1911. Skogspolitik med skogshistoria, skogsstatistik och skogslagstiftning, Amtliche Mitteilungen aus der Abteilung fir Forsten des Königlich Preus- sischen Ministeriums fär Landwirtschaft, Domänen und Forsten 1909. Berlin 1911. Julius Springer. 48 sid. Pris 2 mark. Arrendelagen, allmänna, af den 14 juni 1907. Med förklarande anmärk- ningar utg. af S: SKARSTEDT. 2:a uppl. Stockholm 1911. P. A. Norstedt CER SONET 200, SIA. RISK ID. 2,60 (Kr. 3etänkande med förslag till vattenlag m. m. Afgifvet af Vattenrätts- och dikningslagskommittéerna. Stockholm 1911. 720 sid. 4:0. A. B. Nord. bokh. Pris 4,50. Bidrag till Sveriges officiella statistik. F. Handel. Kommerskollegii underd. berättelse för år 1909, Stockholm 1911. 607 sid. A. B. Nord. bokh. Prists) kr. BITTER, Vv.: Handwörterbuch der Preussischen Verwaltung. 2. Aufl. Leipzig 1911. Artur Rossberg. 18 häften å 2,40 mark. BÖHLER, ANTON: Wald und Jagd zu Anfang des 16. Jahrhunderts und die Entstehung des Bauernkriegs. Rede, gehalten am Geburtsfest Seiner Majestät des Königs Wilhelm II von Wirtemberg am 25. febr. 1911 im Festsaal der Aula der Universität Täbingen. Tiäbingen 1911. J. C. B: Mohr. >28 sid. Pris o,8o0 mark. CHARBULA, FRIEDRICH: Zum Problem der Verwaltungsreform in Österreich. Zeit- gemässe Betrachtungen. Wien och Leipzig 1911. MW. Frick. 40 sid PriSir,20: 0. KL. LITTERATUR. ; 221 Domänstyrelsens underdåniga berättelse rörande skogsväsendet för år 1909. Stockholm rIOITI. 4 97. SId., 4:0: Ecklesiastik boställsordning d. 9 dec. 1910 jämte kungl. förordningen ang. utarrendering af prästerskapets löneboställen d. 15 sept. 1911. Med för- klarande anm. utg. af K. J. EKMAN. Stockholm 1911. P. A. Norstedt & Söner. 184 sid. Pris inb. 2,75 kr. FERNOW, BERNHARD E.: A brief history of forestry in Europe, the United States and other countries. Rev. and. enl. ed. Toronto 1911. Uni- versity press. 506 sid. Forest Products of the United States 1909. Bureau of the Census. Com- piled in cooperation with the U. S. Forest Service. Washington 1911. 178 sid. Forststatistik. Statistikkomiténs betänkande IX. Helsingfors 1911. 40 sid. + XLVII tabeller. Forststatistische Mitteilungen aus Wiärttemberg fir das Jahr 1909. Heraus- gegeben von Königlich. Forstdirektion. 28. Jahrgang. Stuttgart 1911. Chr. Scheufele. 98 sid., 4:0. Forstväsendet. Finlands officiella statistik XVII. Forststyrelsens berättelse för år 1909. Helsingfors 1911, 247 sid. + tabeller. GRAVES, HENRY S.: Report of the Forester for 1910. (From Annual Reports of the. Department of Agriculture.) Washington 1910. 67 sid. Guvo'r, CHARLES: Cours de droit forestier. Tome III, fascicule I:er. Paris Torr. Lucien Laveur. 308 sid. Pris 5 fr. Indberetning om det norske Skogsvesen for Kalender-Aaret 1910 avgit av Skogdirektoren. Kristiania 1911. Det Mallingske Bogtrykkeri. 209 SI05 40: Indstilling fra Fjeldbeitekomiteen om Harangviddens Utnyttelse. Kristiania NOTIS TO4 Sid:, 4:0, I karta, 510 Hg. Instruktion fär die Begrenzung, Vermessung und Betriebseinrichtung der Oster- reich. Staats- und Fondforste. 3. Aufl. 1911. Pris 5 ö. kr. Investigtion of the Department of the Interior and of the Bureau of Forestry (In thirteen volumes) Vol. I. Report of Committee. Washington 1911. 192 sid. KEMPE, FRANS: Trävaruindustriens debet och kredit (artiklar i Stockholms Dagblad). Stockholm 1911. A.-B. Nord. bokh. 32 sid. Pris 0,50 kr. Samma arbete som Sveriges industriförbund, Småskrift n:o 3. Pris 0,25 kr. KRrREUTZER, E.: Diskussion der forststatischen Gleichungen. Prag 1911. G. Neugebauer. Pris 0,80 mark. Lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring, med förkla- ringar, utg. af HJALMAR WESTRING. 2 uppl. Stockholm 1911. P. A. Norstedt & Söner. Pris inb. 2,75 kr. Mac MILLAN, H. R.: Forest Products of Canada 1909. Lumber, Lath, Square Timber and Shingles (Bulletin 11, Forestry Branch). Ottawa, Canada 1910. 30 sid. Metersystemets Indforelse i det danske Skovbrug. II. Beretning om Under- sögelse af Skoveffekter, aflagte efter Metersystemet af A. Oppermann. Köpenhamn 1911. 56 sid. Mitteilungen aus der Forst- und Kameralverwaltung des Grossherzogtums Hes- Skogsvårdsföreningens Tidskrift. Fockafdelningen 1912, P NN NN NN LITTERATUR. sen fär das Wirtschaftsjahr 1909. Bearbeitet im Grossherzoglichen Mi- nisterium der Finanzen, Abteilung fär Forst- und Kameralverwaltung. Darmstadt 1911. 46 sid., 4:0. Mitteilungen aus der Staatsforstverwaltung Bayerns. MHerausgegeben vom K. Staatsministerium der Finanzen, Ministerial-Forstabteilung. 12. Heft. Minchen 1910. 215 sid. Mitteilungen iber die Wirtschaftsergebnisse der Herzoglich Braunschweigischen Forstverwaltung fär das Jahr 1909/10. Bearbeitet in der Herzoglichen Kammer, Direktion der Forsten. Braunschweig 1911. 76 'sid., fol. New York-Forest, fish and game commission. Forest, fish and game law; an act for the protection of the forests, fish and game of the state. Al- bany 1911. 295 sid. Norrlandslagarna af d. 4 maj 1906, 17 maj 1907 och 25 juni 1909. Stock- holm 1910. P. A. Norstedt & Söner. 34 sid. Pris 35 öre. PAAVONEN, T. W.: Suomen metsäntuotteiden vienti 25-vuotiskaudella 1886— 1910 (Exporten af skogsprodukter från Finland under kvartseklet 1886— 1910). Helsingfors 1911. 84 sid. 2 planscher. Pris 1,90 fmk. PEPIN, E.: Les haulte et basse foresty de Chinon, des origines au XVTI:e siecle. Etude de législation et d'histoire forestieres. Paris 1911. LIL. NEDvenn AR 23 gstda. CRIS Sör RaADTKE, R.: Handbuch fär den Preussischen Förster. Nachtrag. Neudamm 1911. J. Neumann. 92 sid. Resultate der Forstverwaltung im Regierungsbezirk Wiesbaden. TJahrgang 1909. Herausgegeben von der Königlichen Regierung zu Wiesbaden. Wies- baden 1911. P. Plaum. 12 sid. + VIII tabellsammanställningar. Second Annual Report of the Commission of Conservation, Canada. Ottawa, Canada 1911. 230 sid. (Innehåller bl. a. B. E. Fernow: The Swedish Forest, Conservation Law.) Statistische Nachweisungen aus der Forstverwaltung des Grossherzogtums Ba- den fär das Jahr 1909. XXXII Jahrgang. Karlsruhe 1911. 151 sid., 4:0. WEBER, HEINRICH: Die grossherzoglich-hessische Staatsforstwirtschaft. Ein Beitrag zur hessischen Finanzverwaltung. Giessen 1911. Emil Roth. 68 sid. Pris 1,50 mark. WEBER, HEINRICH: Nochmals die Grossh. Hessische Staatsforstwirtschaft. Eine Erwiderung auf die »Bemerkungen» dess Grossh. Hess. Ministeriums der Finanzen. Abteil. f. Forst- und Kameralverwaltung zu der Broschire: »Die Grossh. Hess. Staatsforstverw. Giessen 1911. Emil Roth. 24 sid. Pris o,5o mark. Wirtschaftsergebnisse der Forsten des Domänenfideikommisses des Herzoglichen Hauses Sachsen-Altenburg fir das Jahr 1910. Altenburg 1911. 16 sid. WÖRNLE, PauUL: Die zweckmässige Grösse der Forstbezirke in Wiärttemberg (Aus Wärttemberg. Unsere Forstwirchaft im 20. Jahrhundert, Band IV). Tibingen 1911. Verlag der H. Laupp'schen Buchhandlung. 54 sid. Pris 1,20 mark. Skogsteknologi. ANGERHOLZER, FRANZ: Die forstlichen Riesbauten. Almburg 1911. 130 sid., 129 fig. och 28 taflor. Pris bunden 7,20 öÖ. kr. LITTERATUR. ö 223 BauBY, PH.: Le débardage des longs bois en montagne au moyen de cables de retenue: Paris 1910. Lucien Laveur. 46. sid. 10 fig: CLINE, McGarveyY and KNAPP, J. B.: Properties and Uses of Douglas Fir. (Bull. n:o 88, U. S. Forest Service). Washington 1911. 75 sid., 19 fig. EBNER, K.: Flösserei und Schiffahrt auf Binnengerwässern mit besonderer Be- räcksichtigung der Holztransporte in Österreich, Deutschland und West- russland. Wien och Leipzig 1911. Alfred Hölder. Pris 18 ö. kr. Gewerbliche Materialkunde. Im Auftrage des Deutschen Werkbundes heraus- gegeben von Paul Krais. Erster Band: Die Hölzer. Stuttgart 1910. Felix Krais. +782 sid., illustr. Pris bunden 14 mark. Graves, H. S. and ZIEGLER, E. A.: The Woodman's Handbook (Bull. 36, U. S. Forest Service). Washington 1910. 208 sid. HaLL, W. L. and MaAxWELL, : Uses of Commercial Woods of the United States: I. Cedars, Cypresses and Sequoias. (Bull. 95, U. S. Forest Ser- vice.) Washington 1911. 62 sid. HeErRTY, CHARLES H.: Relation of light chipping to the commercial yield of naval stores. (Bull. 10, U.S. Forest Service.) Washington 1911. 36 sid. 15 fig. KEMPFER, WILLIAM H.: Preservative Treatment of Poles. (Bull. 84, U. S. Forest Service.) Washington 1911. 55 sid. 15 fig. KLASON, PETER: Beiträge zur Kenntnis der chemischen Zusammensetzung des Fichtenholzes. (Schriften des Vereins der Zellstoff- und Papier-Chemiker, raken) Berln, 19x:. Gebruder) Borntreger. 41: sid. CPris 1,50: mark. KLASON, P.: Oregelmässigheter i kokprocessen vid framställning af sulfitcellu- losa och deras orsaker. (Arkiv för kemi, mineralogi och geologi. Band 4, EST En :O ET: I Stockholm EO TT k207 Sid: KLASON, P. & SEGERFELT, B.: Om det kemiska förloppet vid framställning af sulfatcellulosa. (Arkiv för kemi, mineralogi och geologi. Band 4, H. 1, n:o 6.) Stockholm 1911. 20 sid. KÖHLER, J.: Kemisk undersökning af kåda från gran. (Arkiv för kemi, mi- neralogi och geologi. Band 4, H. 1, n:o 5.) Stockholm 1911. 29 sid. + I pl. McGRraATH, T. S.: Timber Bonds. Chicago 1911. 504 sid. MacMILLAnN, H. R.: Forest Products of Canada 1909. Pulp Wood. (Bulle- tin 12, Forestry Branch). Ottawa, Canada 1910. 9 sid. ÖPPERMANN, A.: Tre og andre Skovprodukter. En Fremstilling af Skovbrugets Vare- og Handelslere. Hefte 1. Köpenhamn 1911. Aug. Bang. 48 STSERERrIS TI Kr: Ricarp, J. H.: Au Pays Landais. Exploitation des Foréts Résineuses. Paris KOTA ÖJ. BI Ballieret et Fisk 250: sid.) 20587 och I karta. SCHAACK, DAVID VAN: Woodworking Safeguards for the Prevention of accidents in Lumbering and Woodworking Industries. Aetna Life Insurance Com- pany, Accident and Liability Department. Hartford, Conn. 1911. 217 sid. Pris 1 dollar. SCHAFFNIT, E., SWENSITZKY, J., und SCHLEMM, H.: Der Hausschwamm und die wichtigsten Trockenfäulescehwämme vom botanischen, bautechnischen und juristisehen Standpunkte. Berlin 1910. Paul Parey. Kart. Pris 2 mark. 224" LITTERATUR. SCHILLING, L.: Die Zahlungsbedingungen fär Holzverkäufe in Preussischen Staatsforstverwaltung. Berlin. Verlag des »Holzmarkt». 100 sid. Pris kart. 5 mark. SCRIBNER, J. M.: Scribner's enlarged lumber and log book. Rochester N. Y. Gras SÅ IB INSRS 0 Eek SPAULDING, PERLEY: The Timber Rot Caused by Lenzites sepiaria. (Bull. n:o 214. Bureau of Plant Industry, U. S. Department of Agriculture.) Washington 1911. 46 sid. TEEspHaALE, C. H.: Volatilization of Various Fractions of Creosote after their Injection into Wood. (Circ. 188, U. S. Forest Service, Forest Products Laboratory series.) Washington 1911. 5 sid. VeitcH, F. P. and DonkK, M. G.: Wood Turpentine. Its Production, Refining, Properties and Uses. (Bull. n:o 144. Bureau of Chemistry.) Washington TOTTI OKSid- WEsSSLEnN, Gösta: Om virkesinmätning och virkets värde å rot. (Skogsvårds- föreningens folkskrifter n:o 25, n:o I för år 1911.) Stockholm 1911. 32 Solf ig RA ND kt Skogsbotanik och jordmånslära. ABRAMS, LE Roy: A Phytogeographic and Taxonomic Study of the southern California Trees and Shrubs. (Bulletin of the New York Botanical Gar- den NVOl56, 1:0, 24) ISS sid: BATES, CHARLES G.: Windbreaks. Their Influence and Value. (Bull. 86, U. S: Forest Service.) Washington 1911. 100 sid., 50 fig. BAUMGARTNER, J.: Studien iiber die Verbreitung der Gehölze im nordöstlichen Adriagebiete. (Vorarb. zu einer pflanzengeograph. Karte Österreichs VI.) Jena 1911. G. Fischer. 3 kartor. Pris 1,20 mark. BLAKESLEE, ÅA. F. and Jarvis, C. D.: New England trees in winter (Stores Agricultural Experiment station, Stors, Conn.). Bulletin n:o 69. June 1911. 274 sid. + 110 sid. illustr. BONSMANN, THEODOR: Anleitung zum zweckmässigen Gebrauche der Handels- dängemittel. 5. Aufl. Neudamm 1911. J. Neumann. 163 sid. 42 fig. Pris bunden 3 mark. BowwMAN, IsaiaH: Forest Physiography. Physiography of the United States and Principles of Soils in Relation to Forestry. New York 1911. John Wiley & Sons. 579 sid., 5 planscher och 292 fig. Pris 5 mark. GAVELIN, AXEL: Trädgränsförskjutningarna inom Kamajokks vattenområde (Lilla Luleälf). Sveriges geologiska undersökning. Ser. C., n:o 227. Stockholm 1911. Pris 0,50 kr. GIFFORD, JoEN: The Everglades and other essays relating to southern Florida. Kansas 1911. 134 sid. HARSHBERGER, JOHN W.: Phytogeografic Survey of North America. Leipzig and New York 1911. 790 sid., 18 planscher, 32 fig. och 1 karta. HausraATH, Hans: Pflanzengeographische Wandlungen der deutschen Land- schaft. (Wissenschaft und Hypothese. Bad. XIII) Leipzig och Berlin I0I1. BB. oG. Teubner. 274 sid. Pos bunden 5 mark: LITTERATUR. ; 22 ST Hausschwamm-Forschungen. In amtlichem Auftrage herausgegeben von A. MÖLLER. Viertes Heft: Die bisher bekannten Mittel zu Verhätung von Pilzschä- den an Bauhölzern vor dem Einbau af BRUSTLEIN. -— Die Sicherung des Holzwerkes der Neubauten gegen Pilzbildung von H. CHR. Nuss- BAUM. — Die Bedeutung der Kondenswasserbildung fär die Zerstörung der Balkenköpfe in Aussenwänden durch holzzerstörende Pilze von R. NIEMANN. Jena 1911. Gustav Fischer. 95 sid. Pris 2,50 mark. Finftes Heft: Die Hausschwammfrage vom juristischen Standpunkte von KARL DICKEL. Jena 1911. Gustav Fischer. 30 sid. Pris 2 mark. HicKEL, R.: Graines et plantules des arbres et arbustes indigénes et commune- ment cultivés en France. 1 partie. Versailles 1911. 179 sid. HOoLLRUNG, M.: Jahresbericht iber das Gebiet der Pflanzenkrankheiten. XII Bd. das Jahr 1909. Berlin 1911. Paul Parey. 356 sid. Pris 18 mark. LEININGEN, WILHELM, GRAF ZU: Bleichsand und Ortstein. Eine bodenkund- liche Monographie. Nirnberg 1911. U. E. Sebald. 45 sid. Pris 2,50 mark. Verlag der Naturhistorisehen Gesellschaft Närnberg. LiE, HAAKON: Lerebok i Skogbotanik. Nermest til Bruk ved delavere Skog- skoler. Kristiania 1911. Grondahl & Sons Forlag. 72 sid. Pris bun- den 1,50 kronor. MaRrRcCK, RICHARD: Waldgrenzstudien in den österreichischen Alpen. Gotha 1910. Justus Perthes. Pris 10 mark. Mönst, Max: Ortsteinstudien im oberen Murgtal (Schwarzwald). Inaugural- Dissertation zur Erlangung der Doktorwirde einer Hohen staatswissen- schaftlichen Fakultät der Universität Tibingen vorgelegt. Stuttgart 1910. 60 sid. PLUMMER, FRED. G.: Chaparral. Studies in the dwarf forests, or elfinwood, of southern California. (Bull. 85, U. S. Forest service.) Washington 1911. 48 sid., 20 fig. + I karta. RAMANN, E.: Bodenkunde. 3. Aufl. Berlin 1911. Julius Springer. 619 sid., 63 fig. och 2 taflor. Pris bunden 17,40 mark. RESVOLL, THEKLA R.: Vinter-Flora. Vore vildtvoksende Lovtreer og Bushe i Vinterdragt. Kristiania 1911 = 80 sid. REYNOLDS, ROBERT V. R.: Grazing and floods: a study of conditions in the manti national forest Utah. (Bull. g1, U. S. Forest service.) Washing- [ORNÖ -kr6r Sid: 0 HT Ross, H.: Die Pflanzengallen (Cecidien) Mittel-und Nordeuropas, ihre Erreger und Biologie und Bestimmungstabellen. Jena 1911. Gustav Fischer. 233 fig. på 10 taflor och 24 fig. i texten. SAUER, V.: Der deutsche Winterwald. Ein Laienbuch fär Wanderer und Na- turfreunde. Stuttgart 1911. Verlag der Uhland'schen Buchdruckerei. 760 sid. Pris bunden 1,30 mark. SOLOTAROFF, WILLIAM: Shade-trees in towns and cities. New York (John Wiley & Sons) and London (Chapman & Hall) 1911. 287 sid., 46 plan- scher och 35 fig. 1 texten. Pris bunden 3 dollars. SORAUER, P.: Die Mikroskopische Analyse rauchtbesächdigter Pflanzen. (Samml. v. Abhandl. täbl. Abgase u. Rauschäden v. H. WistzicENUS, 7. Heft). Berlin 1911. Paul Parey. 58 sid. och 1 tafla. Pris 2,80 mark. 2267 LITTERATUR. SPAULDING, PERLEY: The Blister Rust of White Pine. (Bull. N:o 206, Bu- reau of Plant Industry U. S. Departm. of agriculture.) Washington 1911. 88 sid. TaANsLEY, A. G.: Types of British Vegetation. University Press, Cambridge 1911. 366 fig., 16 planscher och 21 fig. Pris 6/. TrRUNZ, A.: Die Grindingung, ihre technische Durchfährung u. wirtschaftliche Bedeutung f. die Land- u. Forstwirtschaft. 2. neubearb. Aufl. Berlin. Paul Parey. 91 sid. Pris 1,50 mark. WALLENBÖCK, RUDOLF: Die klimatischen Unterschiede auf Nord- und Sid- lehnen in ihrer Beziehung zum Wassergehalte des mit Altholz bestande- nen und abgestockten Waldbodens (Mitt. aus dem forstlichen Versuchs- wesen Österreichs). Wien 1911. Wilhelm Frick. 14 sid. Verhandlungen der zweiten internationalen Agrogeologenkonferenz. Hrsg. von dem schwed. Organisationskomitee der Konferenz durch GUNNAR ÅNDERS- SON und HENRIK HESSELMAN. Sthlm 1911. OA. B. Nord. bokh. 387 sid. Priser s kr. Vorträge uber Pflanzenschutz der Abteilung fär Pflanzenkrankheiten des Kaiser Wilhelmsinstituts fär Landwirtschaft in Bromberg. Herausgegeben von SEKANDER. 2. Heft. Forstschutz. 2 Heft. Berlin 1911. Paul Parey. 94 sid. Pris 1,50 mark. ZON, RAFAEL and GRAVES, HENRY S.: Light in Relation to Tree Growth. (Bull. 92, U. S. Forest Service.) Washington 1911. 59 sid., 6 fig. Naturminnen och naturskydd. Baum- und Waldbilder aus der Schweiz. 2:te Serie. Herausgeg. vom Schwei- zer Depart. des Innern. Bern 1911. A. Francke. Pris i kartong 5 fr. BocK, WILHELM: Die Naturdenkmalpflege. (NaturwissenschaftlicherWegweiser, Bd 10.) Stuttgart. Strecker & Schröder. 109 sid. Pris bunden 1,40 mark. BocCK, WILHELM: Naturdenkmäler in der Provinz Brandenburg und ihre Erhal- tung. Berlin 1911. Verlag fir heimatliche Kultur Willy Holz. 23 sid. Pris 0,50 mark. BöLow, WALDEMAR: Vallfartsorter. 2 uppl. 1911. Meddelande från Skånes naturskyddsförening. 2. Lund. Ph. Lindstedts univ.-bokh. 40 sid. + 8 plAEERrSEO 75, Kl. CHALON, J.: Les arbres remarquables de la Belgique. 2 vol., 434 sid., 40 ing IRS IKON Här Fågelliv, 91 avbildningar av fåglar och deras bon. Lund 1911. Gleerupska Univ.-bokh. 90 sid. Pris. 1,25 Kr HENNICKE, CARL R.: Vogelschutzbuch (Naturwissenschaftliche Wegweiser, Samm- lung gemeinverständlicher Darstellungen. Bd. 27, ser. A.) Stuttgart 1911. Strecker & Schröder. 126 sid. Pris bunden 1,40 mark. MassaRrT, J.: Pour la protection de la nature en Belgique. SaLIscu, HEINRICH VON: Forstästhetik. 3. Aufl. Berlin 1911. Julius Sprin- ger. 434 sid., 133 fig. Pris: bunden 9 mark. Schwäbisches Baumbuch, herausgegeben von der H. Wirttembergischen Forst- direktion. Stuttgart 1911. Strecker & Schröder. 100 sid., 20 taflor och 61 fig. LITTERATUR. 2277 Sveriges natur. Svenska naturskyddsföreningens årsskrift 1911. Med 4 för- sättspl. o. 60 illust. Sthlm 1911. Wahlström & Widstrand. 203 sid. Pris) 3 Kr: Skogszoologi och ijaktvård. ATBERTI, D. C. m. fl.: Die hohe Jagd. Berlin 1911. Paul Parey 1911. 734 sid., 271 fig., 32 taflor. Pris bunden 20 mark. CHRISTOPHE, EDMOND: Pour nos chiens. Paris 1911. Publications Lois et SPOLISE 2007 -S1A5 0 PLISK 20 Dalarnas jaktvårdsförenings meddelande år 1911, redigeradt af WILH. DYBECK. Falun 1911. 138 sid. DoLrLEIscH, E.: Die österreichische Jagdgesetzgebung. FEin prakt. Wegweiser f. Jagdherren und Berufsjäger. Klagenfurt. Joh. Leon. 104 sid. + I tab. Pris 2 mark. DOMBROWSKI, E. R. von: Das Gemswild, seine Jagd und Hege (Die Jagd- praxis Bd. 12.) Wien. Huber u. Lahme. 383 sid. Pris bunden 3 mark. — : Das Schwarzwild und seine Jagd (Die Jagdpraxis Bd. 11). Wien. Huber u. Lahme. =+77 sid. Pris bunden 3 mark. EscHERICH, K.: Termitenleben auf Ceylon, neue Studien zur Soziologie der Tiere, zugleich ein Kapitel kolonialer Forstentomologie. Mit einem systematischen Anhang mit Beiträge von A. FOREL, NILS HOLMGREN, W. MICHELSEN, F. SCHIMMER, F. SILVESTRI und E. WASMANN. Jena 1911. Gustav Fischer. 262 sid., 68 fig. och 3 taflor. FrIicK, H.: Die erste Hilfe bei Ungläcksfällen und Krankheiten des Hundes. Hannover 1911. M. u H. Schaper. 20 sid., 2 fig. och 1 tafla. Pris bunden o,zso mark. FucHs, GILBERT: Morphologische Studien iäber Bockenhäfer. I. Die Gatt- ungen Ips de Geer und Pityogenes Bedel. Mäinchen 1911. Reinhardt IBitosti 45: sid; Pris 20 mark; FUYE, MAURICE DE LA: La chasse des grives au fusil. Paris 1911. Lucien Laveur XX + 328 sid., 10 fig. Pris 3,50 fr. FUuyYE, MAURICE DE LA et DuMast, GABRIEL DE: La chasse au grand duc iBrance.. Paris korr. Lucien ILaveur. VIN flr232: sid, 53 tg: Pris 7,50 fr Goedde's Fasanenzucht. 4. Aufl. MNeubearb. von A. STAFFEL. Berlin 1911. PaulParey. I55 sid. Pris bunden 2,50 mark. GRUNDNER, F.: Die Braunschweigische Jagdordnung. Braunschweig 1911. 246 sid. E. Appelhaus & Comp. HEGENDORF: Jagdverwaltungsbuch. Berlin 1911. Paul Parey. 128 sid. Pris bunden 4 mark. Hegerwalds Schriften iber den Gebrauchshund. Neudamm 1911. J. Neumann. 308 sid. Pris bunden 6 mark. HinFrEiIcH, O.: Der kranke Hund. Ein gemeinverständlicher Ratgeber fir Hundebesitzer, insbesondere Jäger. 3. Auflage. MNeudamm 1911. J. Neumann. Pris bunden 2,40 mark. HOLLGREN, C. A.: Det nya jaktlagförslaget med kommentarier och med tillägg om kontrollen och rättskipningen i afseende å jakten äfvensom med pre- judikat i jaktfrågor. Halmstad 1911. 115 sid. 228 LITTERATUR. HoPrKINS, A. D.: Contributions toward a monograph of the Back. Weevils- of the Genus Pissodes. (Technical Series nir 20, Part 1, Bureau ot Entomology, U. S. Departm. of Agricult.) Washington 1911. 18 sid. II. Internationaler Jagdkongress 4.- bis 7. September 1910. 2 Bände. (Bericht und Referate der Sektionen.) Wien 1911. Pris 10 öster. kr. JAHN, J.: »På kornet.» En bok för jägare, djur- och naturvänner. Göteborg 1911. Åhlén & Åkerlund. 175 sid. Pris 2 kr. Jakttabell, utvisande den årstid, då jakt efter vissa djurslag är förbjuden och tillåten i enlighet med intill d. 15 maj 1911. utfärdade bestämmelser, granskad af MARTIN RascH. Sthlm 1911. P. A. Nordstedt & Söner. MrESLUSAR ES K25 Ores JÄGERSKIÖLD, L. A. & KOLTHOFF, GUSTAF: Nordens fåglar. 2:a uppl. Med bilder af OroF GYLLING. H. 1. Sthlm 1911. Beijers bokförl.-aktieb. Sr Ila ar TCiljola RE KT KAUFMANN, ÖSKAR: Aus Indiens Dschungeln. 2 Bände. Leipzig 1911. V. Klinkhardt & Bierman. 360 sid. 205 fig. på 152 taflor, 12 gravyrer och 2 kartor. Pris bunden 20 mark. KELLER, C.: Im Hochgebirge. Tiergeographische Charakterbilder. (»Natur- wissenschaftl. Bibliothek fär Jugend und Volk.») Leipzig 1911. Quelle CER NIEY Ek: TA ARSA ene KocHTIzZKY, E. VON: Die Erziehung des Hundes. Aufzucht, Pflege und Dres- sur nebst Behandlung des Hundes in Krankheitsfällen, bearbeitet von Freiherr Von CREUTZ. 5. Aufl. Berlin 1911. Ed. Freyhoff. 186 sid., gange BRrS kart as mark: KricKauv, G.: Die Jägersprache (Lehrmeister-Bibliothek n:r 22). Leipzig. Hachmeister u. Thal. Pris o,20 mark. LEwENHBAUPT, C. A. C.: Jakt- och hundhistorier. I, II. Sthlm 1911... Alb. Bonnier. 132 + 131 sid. Pris 2 kr. LÖNS, FERM: Kraut uu. Lot. Ein Buch fi Jäger u. Feger. 3. U.cA. At Hanover. Adolf Sponholtz. Pris bunden 4,20 mark. MORGAN, CAMILLO: Der kurzhaarige deutsche Vorstehhund. .) Leipzig 1911. Quelle & Meyer. Pris bunden 1,80 mark. SJÖSTEDT, YNGVE: Bland storvildt i Ostafrika. Jakt-, natur- och djurlifsskild- ringar från en zoologisk resa till Kilimandjaro, Afrikas högsta berg, dess systerberg Meru och kringliggande Massaistäpper. 622 sid. +pl. Sthlm 1911. P. A. Norstedt & Söner. Pris inb. 16 kr. Stambok, Svenska kennelklubbens. Utg. af dess styrelse. Bd. 8. Sthlm 1911. Wahlström & Widstrand. 138 sid. Pris 3 kr. STEINER, W.: Entwicklungsgang des Maikäfers m. 3 jähriger Generation, be- obachtet in Forstgarten »Farzin», Kant. Waadt 1905—1910 durch Prof. M. DECOPPET, dargestellt durch 70 X 40,5 cm. farbdr. Zirich 1911. Art. Institut Orel Fissli. Pris 3 mark. TREDL, RUDOLF u. KLEINE, RICHARD: Ubersicht iäber die Gesamtliteratur der Borkenkäfer vom Jahre 1758—1910. Beilage zur den »Entomologischen Blättern». 7. Jahrgang. Berlin 1911. 65 sid. Uppsatser i praktisk entomologi. Med statsbidrag utgifven af Entomologiska föreningen i Stockholm i samverkan med Centralanstaltens för jordbruks- försök entomologiska afdelning. 21. Uppsala 1911. 112 sid., 64 fig. och 2 planscher. Pris 1,25 kr. Å WENDEL, ARTHUR: Våra jaktbara hönsfåglar. Göteborg 1911. Åhlén & lälkerlund: vå rö Sid. CRIS 4 kt VOGLINO, PIERO: I Nemici del Pioppo canadense di Santena. Vicenzo Bona HOMO IZOLSId: VoiGT, A.: Unsere Singvögel. (»Naturw. Bibliothek fir Jugend und Volk.») Leipzig 1911. Quelle u. Meyer. 190 sid., 15 fig. och 4 taflor. Pris 1,80 mark. ZuscHLAG, H.: Der Jagdhund. Seine Aufzucht, Fährg. u. Dressur zu e. wirklich brauchbaren Vorsteh- u. Gebrauchshund. Leipzig Eronst'sche Verlagsbuchhandlung. 104 sid. Pris 1 mark. Redogörelser och årsberättelser (ej förut nämnda). CAMBELL, R. H.: Report of the Superintendent of Forestry and Irrigation for 1909—1910. Being Part VII of the Annual Report of the Department of Interior. Ottawa, Canada 1910. 177 sid. 2307 LITTERATUR. CHANCEREL, LUCIEN: L'année forestigre (1910). Actualités de la science des foréts. Paris et Nancy 1911. Berger-Levrault. 323 sid., 26 bilder. Hydrografiska byrån. Årsberättelse för år 1910. Sthlm 1911. P. A. Nor- Stedt, SE Söner. — s0: sid. Pris Oj7s sr. Hydrografiska byrån. Årsbok I för åren 1908—1909. Med 28 fig. i texten, 1 pl. i och 5 pl. efter texten samt en hydrografisk öfversiktskarta öfver Sverige. Sthlm 1911. P. A. Norstedt & Söner. 360 sid.. Pris 7 kr., till- hörande uppf. karta 5 kr. 10. Jahresbericht der Höheren Forst-Lehranstalt fär die österreichischen Alpen- länder zu Bruck a. d. Mur 1909—10. Von RuUDoLF ZuGoviz. Bruck a. d. Mur 1911. Jahresschrift 1910 der Höheren Forstlehranstalt Reichstadt. Reichstadt 1911. TRIST do GhES Ktalor: Kier, TH. v.: Meddelelser fra den forstlige Forsoksstation paa Solberg i Loiten. Nr III, 1911. Kristiania 1911: Grondahl & Son. 62 sid. Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt. Häftet 8. t911. (Mitteilungen aus der forstlichen Versuchsanstalt Scehwedens. 38. Heft.) Stockholm 1911. IV + 280 -+- XXIV sid., 67 fig. och 7 kartskisser. Pris 2,25 kr. (A.B. Nord. Bokh. i distribution.) Mitteilungen aus dem forstlichen Versuchswesen Österreichs. XXXVI. Heft. WSR arejaraig Meg diekels. OL Stl LIG NAR ar AA ENN AHO Mitteilungen der Schweizerischen Zentralanstalt fär das forstliche Versuchs- wesen. X. Band, 2. Heft. Zirich 1911. 107—188 sid. Pris 4,80 fr. Swedish Chamber of commerce in London Year book 1910. London 1911. 176 sid. WESSLÉN, GöÖsTA: Berättelse öfver Värmlands och Örebro läns gemensamma skogvaktare- och kolareskolors verksamhet läsåret 1909—10. Karlstad Höja ae SG WESSLÉN, GöÖsTA: Värmlands och Örebro läns förenade skogvaktare- och kolare- skolor 1g910—1911. Lervik-Gammelkroppa. Filipstad 1911. 48 sid. Kalendrar och diverse. ARNOLD, ÖTTO VON och WALLER, ERIK: Landtmannens Fick-kalender 1912. 9 årg. Uppsala 1911. Fr. Skoglund, Stockholm. 352 sid. Pris bunden 20kT; ASKEGREN, TH. A.: Trävarukalender, innehållande vissa uppgifter beträffande till Svenska trävaru-exportföreningen anslutna aktiebolag, firmor och en- skilda m. m. . Sthlm 1911 (tryckt i Uppsala). A. B. Gimbergs bokh. 280 sid. Pris inbunden 10 kr. Brusewitz, HuGo: Paper and pulp makers directory of Sweden, Norway, Denmark & Finland. >2:th English ed. Göteborg 1911. 236 sid. + Tä kantas Ens unb. ÅA Kr: BÖHMERLE, EMIL: Frommes Forstliche Kalendertasche fir das Jahr 1912. XL Jahrgang. Wien 1911. 244 sid. och 45 fig. Carl Eromme. Pris 3,20 — 4,40 Ö. kr. CHANCEREL, LUCIEN: L'/Année forestiére (1910). Actualités de la science des förets-bamstiet Nancy, LOI. Bergerllevrault. ör 3200 SsiA., fe Sae NES 50 IN LITTERATUR. 2 CONRAD, TH.: Der Förster. Land- und forstwirtschaftlicher Kalender fär Forstschutzbeamte. Graudens 1911. Pris 1,80—2,10 Ö. kr. Coy, FRIEDRICH: Lehrbuch der niederen Geodäsie. 2. Aufl. Leipa in Böhmen 1911. Johann Kinster. 764 sid., 600 fig. Pris bunden 21 mark. DEscOMBES, PaUL: La Défense forestiere et pastorale. Paris 1911. Gauthier- Villars. 410 sid., 10 taflor, 6 kartor och 19 fig. Pris häftad 12 fr. DOMBROWSKI, ROAUL VON: Illustrierter Jagd-Kalender pro 1912. Ein Vademekum f. Jäger u. Jagdfreunde. 34. Jahrg. Red. v. A. Känzl u. Ernst Ritter v. Dombrowski. Wien 1911. Moritz Perles. 187 sid. Pris bunden 3—4,40 mark. FELBER, "THEODOR: Schweizerischer Forstkalender. 17. Jahrg. 1912. Frauenfeld NOR. CHuber/$s C:0. Bus: bunden? 21,50, fr. Forst- u. Jagd-Kalender des kärntnerischen Forstvereines f. d. J. 1912. 33- Jahrg. Hrsg. vom kärntner. Forstverein. Klagenfurt 1911. Joh. Leon sen. 244 + 50 sid. Pris bunden 4 ö. kr. i FLEISCHMANN, M.: Taschenbuch fär k. k. Staats-forstbeamte, Professoren und Lehrer fär das Jahr 1912. Wien 1911. Selbstverlag. GERSCHEL, J.: Vocabulaire forestier Frangais-Allemand-Anglais. 5. ed. Oxford TÖRSTIG 2 VINSid Praists shill GRIEB, RICHARD: Deutscher Forstkalender des Deutschen Forstvereines fär Böhmen 1911. 4. Jahrgang. Eger 1911. J. Kobitsceh & Gschihay. Pris 2040 ÖS Kr. Handlingar till landtbruksveckan 1911. Utg. af Landtbruksveckans organi- sationskommitté. Sthlm 1911. A.B. Nordiska bokh. i distr. 244 sid. Pris 4 kr. Heje, K. K.: Lommealmanak for Landmend, Meierister og Skogbrugere 1912. 20:de Aargang. P. F. Stensballes Boghandel. Pris 2—2,350 kr. Instruktion för iakttagelser öfver vattenstånd, is, flottning och vattentemperatur m. m,. samt insamling af vattenprof. Utg. af Hydrografiska byrån. 38 TpplEStockholm rg Ib. CA: Norstedt Sa söner. «34 sid. sel4. Di. Pris 0,40 kr. Jagd- u. Wild-Kalender, illustrierter, f. d. J. 1911, 1. Jahrg. Wien 1911. Huber u. Lahme Nf. 314 sid. Pris bunden 2,50 mark. LEUTHNER, AuG.: Förster-Kalender f. d.J. 1912. 22. Jahrg. Klagenfurt 1911. 266 sid. Pris bunden 2 mark. LIND, GuUstAF & GRÉEN, JoHN: Konserveringsbok. Handledning vid träd- gårdsprodukternas och skogsbärens ändamålsenliga tillvaratagande. Stock- holm 1911. Wahlström & Widstrand. 180 sid. Pris inbunden 3,50 kr. LJUNGGREN, C. J. F.: Svensk handtverkskalender 1912. Lindesberg 1911. Ab. Sandbergs bokh. 1 Stockholm i distrib. 216 sid. Pris bunden 1,75 kr. LUNDBERG, EDV: Matrikel öfver Kungl. Domänstyrelsens, Skogsstatens, Skogs- läroverkens och Statens Skogsförsöksanstalts ämbets- och tjänstemän år 1911. Stockholm 1911. Zetterlund & Thelanders boktr. A.-B. i distr. mnersida Rris) 2. kr. MARCHET, JuLius und HEMPEL, FRIEDRICH: Taschenkalender fir den Forstwirt för das Jahr 1912. 31. Jahrgang. Wien 1911. M. Perles. 1911 års matrikel öfver svenska forstmästare. Utgifven af Svenska Forst- mästareförbundet. Filipstad 1911. 60 sid. SR 2327 LITTERATUR. NEUMEISTER, M. und RETZLAFF, M.: Forst- und Jagdkalender 1911. Begriändet | von SCHNEILER und JuDEICH. 62. Jahrgang. Berlin 1911. Julius Springer. I. Teil (Taschenkalender). Pris 2—2,70 mark. II. Teil (Statistische Ubersicht der Forsten des deutschen Reichs, Perz sonalbestand der deutschen Forstverwaltungen auf Grund amtlicher Mitteilungen, Nachrichten iber die forstlichen Unterrichtsanstalten Deutschlands und iber die Forstvereine). Pris 2—3 mark. Notizkalender f. deutsche Förster 1912. 17. Jahrg. Berlin 1911. Otto Nahmmacher. 2094 sid. Pris bunden 1,50 mark. Personal-Verzeichnis der königl. sachsischen Staats-Forstvervaltung auf d./J. I9rI. .-Dresden 1911. C. Heimnch: 68:sid. Pris. zmiark: Preussisches Förster-Jahrbuch, Band II, för 1911. Neudamm 1911. J. Neumann. 304 sid. Pris kartonerad 3 mark. Program för Föreningens för Skogsvård 7:de exkursion 12—15 juni 1911. Stockholm IGT. rI20.std 25 ESKS RK: REISSINGER, R.: Wiedmannsheil. Forst- und Jagdkalender fär das Jahr 1911. Niärnberg 19rr. Ci Koch: 270 sid. och I kantas brist bDundensn,5e mark. Specialkatalog öfver statens skogsväsendes i Bergslagsdistriktet, Statens Skogs- försöksanstalts och Kungl. skogsinstitutets skogsutställningar vid 21:sta allmänna svenska landtbruksmötet i Örebro 3—9 juli 1911. Örebro TOTTI, 48 sid: Pris oj25 Kr. Statistisceh-topographische und forstliche Beschreibung des k. u. k. Fondsgutes Kronprovinzen fär die Exkursion des Böhmischen Forstvereines im Jahre TOTT: Prag, TOT: 30 sid Kartor. TAPLA, THEODOR: Grundzäge der niederen Geodäsie. IV. Verwertung von geodätischen Aufnahmen. Leipzig und Wien 1911. Franz Deutiche. 62 sid. och 10 taflor. Pris 3 mark. » Waldheil», Kalender fär deutsche Forstmänner und Jäger auf das Jahr 1912. Vereinskalender des Vereins Königl. Preussischer Forstbeamten. 24. Jahrgang. MNeudamm 1911. J. Neumann. Pris 1,50—1,80 mark. Wild- und Hund-Kalender. ”Taschenbuch fär deutsche Jäger. 12. Jahrgang TOT2- 0 BENNET ÖT I. bal TRANSYS INET SR SIC ART SKR AT SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1912. FACKAFDELNINGEN, H. 3: SKOGSADMINISTRATIONEN. Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser. Kungl. Domänstyrelsens kungörelse angående fridlysningstid för vissa djurslag, gifven i Stockholm den 30 april 1912 (Svensk författningssamling 1912, n:o 53, utkommen från trycket den 6 maj 1912). Angående giltighetstiden för s. k. tillsvidarekontrakt. Till samtlige öfverjägmästare. På förekommen anledning vill Kungl. Domänstyrelsen erinra Eder därom att jämlikt 1 $ i lagen den 14 juni 1907 om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om nyttjanderätt till fast egendom ett arrendeaftal, som är ingånget för obestämd tid eller med förbehåll om rätt att uppsäga aftalet och beträffande hvilket uppsägning icke skett till den tid, då på grund af sådan uppsägning aftalet tidigast kunnat frånträdas, skall i enlighet med nya arrendelagens 2 $, i hufvudsakliga delar gälla för en tid af fem år från nyss angifna dag. I följd häraf upphöra i regel de kontrakt beträffande jordbrukslägenheter å kronopark, å hvilka hvad ofvan sagts äger tillämpning, den 14 mars 1915. Endast i det fall, att enligt bestämmelse i kontraktet uppsägning af detsamma kunnat ske efter den I januari 1908 till tidigare "dag än den 14 mars. 1910, upphör aftalet förr, nämligen fem år efter denna dag, d. v. s. i allmänhet den 14 mars 1914. Exempel 1. Kontraktet gäller tillsvidare och upphör laga fardag efter uppsägningen. Har sådan icke skett före thomedag år 1908 utgår arrendet den 14 mars I915. 2. Kontraktet gäller tillsvidare och upphör ett år efter uppsägning. Har sådan icke skett före den 14 mars 1908, utgår arrendet den 14 mars 1914. 3. Kontraktet gäller tillsvidare och upphör sex månader efter uppsägning. Har sådan ej skett före den 14 september 1908, utgår arrendet den 14 mars 1914. Stockholm den 13 maj 1912, KARL FREDENBERG. Sten Bolin. Beslut af allmännare intresse. Af Kungl. Mai:t anvisade medel från anslaget för år 1912 till skogsunder- visning och skogshushållning i allmänhet. Genom nådigt bref den I mars 1912 har Kungl. Maj:t på grund af förslag från domän- styrelsen den 9 februari anvisat för samma år följande belopp, nämligen: till bidrag till utgifvande af Skogsvårdsföreningens tidskrift .. ..... kronor 4,000:— » bidrag till utgifvande af en mindre tidskrift ................ SJR SSRT SRA SÄ > 500: — » tryckning af skogsförsöksanstaltens publikationer » 2.500: — > prenumeration å och utdelning till kronojägare och kronoskogvaktare ANEd envEmmin dren tidSkriffeD. ..j..sssss- ss skev rat ce rna RAL SER RIESle ns s > 300: — » uppehållande af verksamheten vid statens skogsförsöksanstalt............ » 1,450: — » påbörjande af en ordnad förteckning öfver all svensk skogslitteratur ani dessi början tl och med farekOlLO ss cdsceesesevrsas eden as > 2,000: — » nyanskaffning af instrument m. m. för skogsinstitutets räkning ......... » 2,500: — eller tillhopa kronor 13,750: — samt anbefallt, att den under anslaget för år 1912 till skogsundervisning och skogshushåll- ning i allmänhet uppförda post å 29,700 kronor till åtskilliga, ej särskildt. omnämnda ända- mål må härför disponeras. 2347 SKOGSADMINISTRATIONEN. | Fördelning af de å extra stat för år 1912 uppförda anslag till skogsodlingens i befrämjande. | Kungl. Maj:t har den 8 mars 1912 tilldelat nedannämnda skogsvårdsstyrelser och hus- hållningssällskap följande belopp, af det under nionde hufvudtiteln uppförda anslaget å 100,000 kronor till skogsodlingens befrämjande, nämligen till | Skogsvårdsstyrelsen inom Stockholms läns landstingsområde 5,008-14 > » Uppsala » » 2,31100 » » — Södermanlands > > 2,696 | > » Östergötlands » » 4,468 > » Jönköpings > » 7,7045 > » Kalmar läns norra » 1,541 > » Gottlands » > 1,156 > > Blekinge ” » 3,082 [ » » Kristianstads , » 4,023 | > » Malmöhus > » 1,54T > » Hallands » » 11,556 > » Göteborgs och Bohus >» » 15,409 > » Älfsborgs » 7,104 I » » Skaraborgs > > 3,85241 > » Värmlands > > 7,704 I > >» Örebro > » 3,852 | p » Västmanlands > > 5, 7591 > » Kopparbergs , 770 Västerbottens läns hushållningssällskap 5393 | Norrbottens > » 3,852 Tjänster och förordnanden. Till iägmästare hafva af Kungl. Maj:t utnämnts: i Älfsby revir, assistenten i Bohus revir E. W. Angeldorff, i Bräcke revir, föreståndaren för Bispgårdens skogsskola Anders Holmgren samt i Vartofta revir, dikningsledaren i Gäfle Dala distrikt C. von Strokirch. Till assistenter vid skogsinstitutets praktiska öfningar å Bjurfors, Malingsbo och Månghörningens kronoparker hafva förordnats: e. jägmästare Sam Hagström under 14 dagar i maj månad, » F. A. Bergman under tiden ”/, ee » John Söderström >» » » » Arne Chatillon-Winbergh under tiden 18/31, > Einar Karlsson under tiden !9/.—?/.. Att såsom assistenter biträda vid uppskattning och taxering af krono- parker inom Umeå distrikt under innevarande år från och med den I juni hafva för- ordnats: e. jägmästare Ernst Holm, Arvid Leo Holmgren, - Henrik Fogelström, Olof Löfvén, Sven Piehl, Klas Bergman, Dag de Geer samt Nils P. Fornander. VI TWTG VI SEVEN Till assistent i Västra Hälsinglands revir under 3 månader från och med den 16 maj har förordnats e. jägmästaren Ragnar Wahlström. Till extra assistent vid Statens Skogsförsöksanstalt under tiden dels 16 maj—I5 juli dels I september—I15 oktober har förordnats assistenten i Åre revir. extra jäg- mästaren F. Aminoff. SKOGSADMINISTRATIONEN, : 2355 Tijänstledighet har beviljats: jägmästaren i Östersunds revir Carl Björkbom för fullgörande af allmänt uppdrag under maj, juni och juli månader med förordnande för e. jägmästare K. Falck såsom vikarie; jägmästaren i Frostvikens revir Gustaf Sandberg” för hälsans vårdande under tiden HM— ule med e. jägmästare K. E. Kallin såsom vikarie; jägmästaren i Örbyhus revir C, R. Hullström för hälsans vårdande under maj—oktober månader med e. jägmästare Sven Hallin såsom vikarie; jägmästaren i Kalmar revir Fr. Nauckoff för enskilda angelägenheter under tiden 1H/.—!4/. med e. jägmästare F. A. Bergman såsom vikarie; jägmästaren i Bodens revir A. Montell för fullgörande af allmänt uppdrag under maj månad med e. jägmästaren H. Stahre såsom vikarie; jägmästaren i Bräcke revir Anders Holmgren för enskilda angelägenheter under tiden H/—?9/. med e,. jägmästaren Torsten Larsson såsom vikarie. fe Nr VO 5 ga rr SRA AR RR Ur Xx ” WNNAR HALLS ARDS FOÖRENINGENS TIDSKRIFT SKOGSV & Ly Ö ES ES J wW Q Lu I Xx Ö) I TE JULI-AUG 4 HÄFT CCSINNEHÅLL, (0 + ; G Å f JONSON, TOR: Taxatoriska undersökningar öfver IR form. III. Formbestämning å stående träd (med (ED) fiS ene gr serna one rd 3 Skogsadministrationen: Rs ; : Kungl. Domänstyrelsens FÄSTE öfver » SKIReSSRÄG KOMMIT MetäpRande: Loves La Ne TS EL sa AR KI ÄRA. / Förordningar, prejusi ÅL och cirkulärskrifvelser. ; i > Tilägg till nåd. Kungörelse af den 31 dec. 1909 ang. för- (CA ändrade grunder för åtgärder i syfte att åt mindre och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahems- lägenheter från våra kronoegendomar NÄ TLNE BANG Tr R Kungl. Domänstyrelsens föreskrifter ang. vissa ändringar i gällande bestämmelser i fråga om NPPIEIaERE af skogs- hushållningsplaner i Norrland ...' Beslut a? allmännare intresse, i - Ang. ersättning vid vakansförordnande inom skogsstaten ,.. | V Ang. godtgörelse till extra skogspersonal inom STIGER | området i Jämtlands län ......... Tjänster och Sör ged nad Fen EE SBR SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1912, FACKAFDELNINGEN H. 4. Taxatoriska undersökningar öfver skogs- trädens form. Af TOR JONSON. III. Formbestämning å stående träd. Redan vid två föregående tillfällen har jag i denna tidskrift fram- lagt resultat af stamformsundersökningar, nämligen dels för gran (1910 h. 11 fackuppl.), dels för tall, såväl utan som med bark (1911 h. g9—10 fackafd.), och det är med hänvisning till dessa resultat, som vi nu vilja utveckla några såväl praktiskt som teoretiskt betydelsefulla tillämpningar af de gjorda rönen. Innan vi närmare ingå på ämnet, torde emellertid en sammanfattande återblick vara på sin plats, hvilken i korthet skulle kunna formuleras i nedanstående punkter: 1) Stammens afsmalning sker efter en lag, som i stort sedt är obe- roende såväl af trädets ålder, groflek och höjd som äfven af växtplatsen. 2) Som ett uttryck för afsmalningens allmänna gång kan med stor fördel användas en matematisk ekvation, angifvande diametrarnas för- hållande till hvarandra i olika delar af stammen. 3) Olika individ förete emellertid afsmalning af olika grad, och ett karaktäristiskt uttryck härför kan vinnas genom att jämföra basdiametern (brösthöjdsdiam.) med en hälften så långt från toppen belägen diameter, hvilken senare under namn af (absolut) formkvot eller formklass uttryckes i hundra- eller tusendelar af basdiametern. 4) Med kännedom om formkvot, längd och brösthöjdsdiameter kunna alla andra dimensioner noggrant bestämmas, sålunda äfven kubikinne- håll, sortimentsutbyte, värde m. m. 5) Inom bark förete tall och gran inga väsentliga skiljaktigheter, hvaremot tallens tillagda bark förändrar och försämrar formen och form- kvoten. Trots denna skillnad i form, är dock, hvad kubikinnehållet be- träffar, skillnaden så godt som ingen hos träd med samma brösthöjds- diameter, längd och formkvot. Gemensamma massatabeller kunna därför Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1912, Q 2365 TOR JONSON. användas för skilda trädslag, hvaremot skilda afsmalningstabeller måste upprättas så snart formen röner inflytande af egendomligheter i bark- tjocklek eller af grenarnas olika lokalisering inom kronan. Då nu undersökningarna frambragt afsmalnings- och kubikmassetal (formtal), som vid kontrolluppskattningar gifvit öfverraskande goda re- sultat, inses lätt, att hela systemets tillämpning hänger på möjligheten att rätt uppskatta trädets längd och formkvot. Längden behärska vi med hjälp af ett flertal mer eller mindre noggranna höjdmätningsinstru- ment, hvarför egentliga svårigheten ligger i en tillfredsställande bestäm- ning af formkvoten.! Lyckas vi härmed, kunna vi säga oss på omvägar ha löst det ständigt aktuella problemet om form- och innehållsbestäm- ning å stående träd. Den för formkvotsuträkningen behöfliga öfre diametern är emellertid på grund af praktiska svårigheter endast i undantagsfall tillgänglig för direkt mätning. Hvarken stångklafning eller uppklättring lämpar sig för längre träds uppskattning, åtminstone vid större förrättningar. Något på samma gång tillfredsställande, lätthandterligt och prisbilligt instrument finnes ej heller, med hvilket genom syftning öfre diametern indirekt kan afläsas. Det återstår sålunda intet annat val, än att i praktiken afstå från denna öfre diameters mätning, och i stället söka utfinna dess storlek på omvägar, ty att helt släppa formkvoten kunde ej gärna komma i 1 För att med ett par ord bemöta orimligheten hos en kritik, som vid ett par tillfällen framställts, nämligen att införandet af formkvoten skulle vara en onödig omväg, som mycket väl kunde ersättas af en, med kännedom om enbart midtdiametern, lätt utförd direkt midtkubering enligt HUBERS formel, vill jag endast påpeka, hurusom midtmätning af koniska kroppar (formkvot 0,so) som bekant ger 33 4 för lågt resultat, hvilket naturligtvis ej kan inträffa med ett väl uppställdt formkvotsystem. Däremot skulle med stor noggrannhet den s. k. NEWTONS eller RIECKES formel: JERLa ANS 4 EZ») kunna användas, om ej uträkningen ställde sig besvärlig. Ur denna formel kunna nämligen lätt absoluta formtal härledas till: & = : + 2 (SE där Z betyder absoluta formkvoten. 3 D Dessa formtal visa endast för de högsta formklasserna en obetydlighet för höga resultat, jämförda med de af mig på grund af afsmalningen härledda, och kan detta uttryck därför tjäna som minnesregel för bestämning af absoluta formtalet hos träd, hvilkas formkvot är känd eller bedömd. Dock erhålles bättre och enklare resultat, om uttrycket skrifves: 2 2 & = 0,6 + — af kvadraten på formkvoten. 3 På grund af hvad längre ned säges kan höjdmätaren lätt graderas så, att den ur kro- nans läge direkt angifver absoluta formtalet, om så önskas. Jmfr Tidskr. för Skov-vesen 1889. Reecke B, sid. 99 ff. H. PryYTZ: En Undersogelse af Vedmassefaktorer. ÅA FR a NR Aer: Oma ys ges SR TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. IR AR fråga, sedan dess utmärkta form- och massabestämmande karaktär utför- ligt blifvit påvisad. : På grund af den funna lagbundenheten mellan trädets samtliga dia- metrar, skulle man ju kunna tänka sig ersätta midtmätningen med stång- klafning å någon lätt tillgänglig, konstant höjd från marken, t. ex. 6 meter,! ur hvilket mått midtdiametern och formklassen måste kunna härledas genom den fullständiga kännedomen om stammens afsmalning. Ehuru det i de utgifna tabellerna af mig äfven framlagts siffror till led- ning för sådan formbestämning, måste jag dock rätt bestämdt reservera mig mot användningen af en sådan metod, detta både af praktiska och teoretiska skäl. För uppnående af tillräcklig noggrannhet måste näm- ligen både brösthöjds- och 6-metersdiametrarna helst mätas på milli- meter när, hvilket dels möter svårigheter på grund af otillförlitligheten hos all stångklafning, dels ock afsevärdt försvårar protokollföringen, då någon afrundning ej kan få äga rum. Hvarje liten felmätning eller ore- gelbundenhet vid måttstället medför också afsevärd felbestämning af form- klassen, speciellt hos långväxt skog, hvars 6-meters mått inom olika formklasser endast differera med c:a 2 & af brösthöjdsdiametern, d. v. s. några få millimeter. Hos tallen tillkommer dessutom en ytterligare olägenhet, bestående i stora individuella variationer i barktjocklek, spe- ciellt vid brösthöjd, hvarför det ofta blir en slump, om de på bark mätta diametrarna äfven motsvaras af en under barken typisk eller normal stamform. Speciellt för detta sistnämnda trädslag, men äfven för gran öfver 15 å 20 meters längd, vill jag sålunda ej tillmäta denna metod annat än rätt underordnad betydelse. Då det ej syntes mig möjligt att framställa en tillfredsställande lös- ning på dessa vägar, baserades i stället undersökningen redan från bör- jan på sökandet af biologiska faktorer, som kunde tänkas ha inflytande på stamformen. Hvad som härvid först kom i åtanke var naturligtvis kronans relativa längd, emedan det länge varit ett allbekant faktum, att de större och djupt nedgående kronorna tyda på sämre stamform än de högt ansatta. På alla uppmätta profstammar bestämdes därför kron- förhållandet,? d. v. s. gröna kronans längd i procent af stammens, men redan vid första bearbetningen framgick, att ej heller denna väg skulle föra vidare långt mot målet. Dels hade nämligen redan förut konsta- terats af t. ex. KUNZE,? SCHIFFEL? och MAASS? m. fl., att det endast I 1 Se t.ex. NORLING: En formklasstabell; Årsskr. f. F. Skogsv. i Norrland 1906, II, sid. 40. ? Då i svensk skogslitteratur något kort uttryck för relativa kronlängden ej existerar, synes med fördel den danska termen, »kronförhållande», lämpligen kunna upptagas. 3 Suppl. zum Tharander forstlichen Jahrbuche. 4 Mitteil a. d. forstl. Versuchswesen Österreichs, t. ex, Hefte XXIV, XXXII. 5 Kubikinnehållet och formen hos tallen och granen i Tärna socken i Dalarna. Denna tidskr. 1908. 238 TOR JONSON. var i stort medeltal som kronförhållandet kunde användas till hjälp vid formbestämning, hvaremot enskilda träd betedde sig mycket oregelbun- det; speciellt gällde detta tallen. Genom användandet af klassificering enligt absolut formkvot i stället för oäkta, samt genom mätning inom bark hos tall, lyckades jag visserligen ernå något bättre öfverensstäm- melse mellan kronlängd och stamform än nyss nämnda förf. funnit, men då jag skred till jämförelse mellan de resultat, som på statistisk väg erhållits, märktes en afsevärd skillnad i kronförhållandet inom samma formklass hos material från olika orter Så t. ex. visa de österrikiska undersökningarna, jämförda med de från Särna i Sverige, att den nord- liga granen kan ha en afsevärdt längre krona än den sydliga utan att stamformen däraf försämras.” Efter omförning till absoluta formklasser ter sig jämförelsen sålunda: Jämförelse mellan grankronans längd i Särna och Österrike. EE omim kolfarstis (SIE th snel (6) IR de - O,55 0,60 0,65 | 0,70 | 0,75 | 0,80 | Kronans längd i 9 af stammens I | | I | | | | ÖT T TT doses RAR SA SS 64 | 58 52 | 47 41 | 35 MS ATTAN EO VETT PE RAS SE Aag sel ARA SEE 34 64 SVE ANDE Det af mig från andra delar af Sverige hopbragta materialet visade samma tendenser sålunda, att gran från Omberg och Skåne närmade sig den österrikiska, medan sådan från mellersta Norrland mera liknade Särnatypen, ehuru ej fullt så utpräglad. Då af ofvanstående tydligt framgick, att enbart kronans längd hvar- ken kunde blifva någon skarp eller allmängiltig mätare på stamformen, försökte jag omlägga undersökningen därhän, att äfven kronformen skulle tagas i betraktande, för hvilket ändamål mätningar påbörjades öfver grenarnas längd inom olika delar af kronan. Detta mödosamma statis- tiska arbete kunde dess bättre snart inställas, då det visade sig, att ett enbart studium af de lagar, efter hvilka trädstammens uppbyggande sker, gaf en till sina verkningar fullkomligt oväntad lösning af formbestäm- ningsproblemet. Det kunde nämligen genom såväl direkta som indirekta ! Utan tvifvel ligger förklaringen härtill däri, att Norrlandsgranen har pelarformig krona, men den sydländska mera konisk kronform (jfr fig. 6, sid. 2645). TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. 239" försök härledas, att det vore i trädets anpassningsförmåga efter yttre för- hållanden, speciellt vindens tryck, som säkraste förklaringen till dess bättre eller sämre stamform stode att finna. Denna anpassningsförmåga visade sig nämligen vara så stor, att så snart man kan bestämma de krafter, som påverka stammen, kunna vi också med mycket stor sannolikhet utan mätning, men med statikens hjälp sluta oss till den stamform, trädet uppbyggt för motverkande af dessa nedrifvande krafter, af hvilka vindtrycket i kronan är den förnämsta. För denna förklaring hafva vi ursprungligen att tacka prof. CARL METZGER, hvilken med början redan år 1893 i Miändener Forstliche Hefte framlagt utförliga teorier och bevis för trädens sträfvan att upp- bygga sin stam till nödig styrka.? Innan vi nu gå att tillämpa dessa teorier och därmed framställa en ny uppskattningsmetod, torde det vara nödvändigt att i kort samman- drag anföra så mycket af METZGERS intressanta afhandling, som för sammanhanget är nödvändigt, allra helst som endast ett fåtal af våra läsare torde ha varit i tillfälle att förut taga del af desamma. Prof. C. Metzgers teori. I motsats mot bladens och de fruktifikativa organens uppgift att nära och fortplanta växten, blir stammens funktion i växtens lif hufvud- sakligen af bärande och stödjande natur. Denna uppgift blir speciellt maktpåliggande hos växter, som lefva i samhällen eller bestånd, där endast de arter eller individ, hvilkas stam förmår hålla kronan uppe i konkurrensen med grannarna om ljus och luft, ha utsikt att fortlefva och föröka släktet. På grund af dessa fordringar får stammen hos bestånds- bildande träd en relativt större utveckling än kronan, hvaremot hos fri- stående träd förhållandet blir omvändt med stor och vidlyftig krona och relativt kort stam. Hos våra skogsträd har under tidernas lopp en ut- präglad stambildning blifvit en så att säga konstant egenskap, som väl aftager, men ej försvinner ens vid tillfällen, då den mycket väl skulle kunna undvaras, t. ex. hos fristående träd, för hvilka buskform skulle kunna lika effektivt gynna utbildning af blommor och blad, så snart nämligen öfverskärmning ej är att befara. Detta växtsätt skulle till och med vara att föredraga, ty därigenom skulle näringsledningen mellan 'METZGER: Der Wind als massgebender Faktor fir das Wachsthum der Bäume. Heft. 3; samt Studien iiber den Aufbau der Waldbäume und Bestände nach statischen Ge- Setzen. Heft. 5, 6 och 7. Jämför härmed SCHWENDENER: Uber das mechanische Princip im Aufbau der Mo- nocotylen. 2407 TOR JONSON. rot och krona lättare försiggå, än om en lång stamdel först måste pas- seras. På grund häraf inses, att trädens stambildning hufvudsakligen sker af nödtvång, och måste det ligga i växtens intresse att på uppbyggande af detta hjälporgan ej använda mera näringssubstans, än som för ända- målet är alldeles nödvändigt. Resten bör nämligen gå till alstrande af nya knoppar, blad och blommor, hvilket senare uppbyggande för växten är af verklig produktiv betydelse, medan stambyggnaden däremot för växtens egen — men ej för människans — ekonomi snarare är att be- trakta som en mera underordnad försvarsåtgärd. Så långt vetenskapen har kunnat intränga i naturens rike, har man öfverallt kunnat påvisa, hurusom allt uppbyggande och all utveckling sker med allra största målmedvetenhet för uppnående af den önskade effek- ten. Tillämpas detta på ett träds stambyggnad, bör principen för denna sålunda lyda: uppnående af nödig styrka med minsta möjliga material- åtgång. Så snart denna princip kan anses fastslagen, och möjlighet därjämte finnes att utröna den påfrestning, för hvilken olika delar af en trädstam är utsatt, böra också tillräckliga uppgifter föreligga för att med hjälp af kända statiska lagar bestämma de minimidimensioner, stammen bör ha för fyllande af sin uppgift som bärare. Det är sålunda mekaniken, som här skall lämna förklaringen till biologiska fenomen. För att motverka de krafter, som vilja bringa trädkronan ur sitt jämnviktsläge, behöfves hos trädstammen först och främst en viss fryck- fasthet för att motstå det nedåt verkande trycket af dess egen och kro- nans tyngd. Af denna motståndskraft besitter stammen vanligen ett rätt stort öfvermått, så att endast någon enstaka gång svårare snö- eller is- belastning kan söndertrycka stammen i längdriktningen. Däremot ser man ofta exempel på bristande styfhet, i det att träd, som uppvuxit i öfverslutna grupper, efter friställning ställa sig i båge, emedan de ej kunna undvara det stöd af grannarna, som de under sin uppväxttid åt- njutit och vid sin stams utbildning litat på (se fig. 1). I de flesta fall besitta dock träden äfven i detta afseende öfvermått af hållfasthet, emedan stammen måste konstrueras för öfvervinnande af en långt mer kräfvande påfrestning, nämligen vindtrycket, hvars från sidan kommande angrepp kan tänkas koncentreradt ungefär midt i trädets krona. Otvifvelaktigt blir denna böjfasthet, eller förmåga att motstå afbrytning, stammens vik- tigaste funktion, och därför också så godt som allena bestämmande för materialets fördelning inom olika delar, d. v. s. stammen bör först och främst utformas så, att den i alla delar besitter nöjaktig hållfasthet mot afbrytning genom blåst. FORM. OFVER SKOGSTRADENS TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR 3 fa Ina PR a NN 190 aug G. Schotte Det med Fot ställer sig i båge efter friställning på grund af bristande styfhet. ta trädet utmärk ärna socken, Dalarna. Sä , Öfverslutet bestånd, i Idre I. Fig. 242" TOR JONSON. Om nu trädet står utsatt för vind från alla väderstreck, bör det gifvetvis utveckla sig lika i alla riktningar, d. v. s. stammen blir cirkel- rund i genomskärning, hvaremot de träd, som stå ensidigt exponerade för vissa vindar, men skyddade mot andra, behöfva största styrkan i vindens riktning, hvarför de också utbilda ett aflångt tvärsnitt med största (starkaste) dimensionen i denna riktning.” Hvad åter stammens afsmalning eller dimensionerna på olika höjd beträffar, så inses lätt, att största styrkan erfordras nära marken, emedan det i kronan applicerade vindtrycket för de nedre stamdelarnas sönder- brytning har att disponera nästan hela stammen som häfstångsarm, un- der det att häfstångens längd och därmed påfrestningen aftager ju när- mare man kommer böjande kraftens angreppspunkt (= kronan). Utan att brista i nödig hållfasthet kan sålunda stammen tillåtas afsmalna från marken mot toppen räknadt. Man får därvid ej fordra, att styrkan skall vara tillräcklig att motstå hvilket vindtryck som helst, utan endast, att därest en viss sektion förmår utstå ett visst maximitryck, så böra också alla andra sektioner, allt efter sitt läge, kunna uthärda samma vind, men hvarken mer eller mindre, ty då förelåge en mot naturens ordning stri- dande misshushållning med material. Stammen bör sålunda ha samma egenskaper som en i sin ena ända orubbligt fastsatt »jämnstark bjälke» (METZGER: Ein Träger von gleichem Widerstande), i hvars topp en bö- jande kraft är anbragt (jfr fig. 2). Är bjälken cirkelrund, lär oss statiken, att samma relativa håll- fasthet erhålles, d. v. s. största möjliga materialbesparing uppstår, om bjälken gifves samma form som den s. k. kubiska paraboloiden, hvilken rotationskropp är idealet för en på detta sätt påfrestad bärare. Denna kropps afsmalning kan uttryckas medelst ekvationen d 3 = — KEENAN SSA Sno (1)5 D och Z = diametrar; L och / = diametrarnas afstånd från toppen, d. v.s. två diametrar böra förhålla sig till hvarandra som tredje roten ur deras ! Ur egna undersökningar kan jag anföra ett par belysande exempel på denna sedan gammalt kända egenskap. På Malingsbo, Klotens krpk, fanns en numera utgallrad samling träd, som växte längs en öfver en smal vik byggd väg. I vägens längdriktning skyddades träden dels af hvar- andra, dels af skogsuddar från så godt som all vindpåfrestning, medan från sjön, tvärs öfver vägen, vinden hade fritt spelrum. I denna riktning hade också hvarje träd sin diameter flera centimeter större än i andra. Från Gimo bruk har jag för annan undersökning mottagit ett fröträd, som ursprung- ligen stått mycket trångt och säkerligen ensidigt exponeradt, då tvärsnittet var starkt ellip- tiskt. Genast efter friställningen (= allsidig exposition) lades tillväxten emellertid öfver- vägande på svagare diametern, så att efter några år cirkelrund form hade uppnåtts. TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. Ag afstånd från toppen eller från böjande kraftens angreppspunkt (se fig. 2). Om nu trädets stam skulle vara byggd på det antagna materialbespa- rande sättet, borde också dess afsmalning e förete viss likhet med kubiska paraboloiden, 6 åtminstone så snart man bortser från dels rotansvällningen, som bildar en mer eller mindre oregelbunden öfvergång från de fäst- 669 ande rötterna, dels ock från stamdelen inom eb kronan, där böjande kraftens angreppspunkt ersatts med en lång axel till fäste för de vind- Mede fångande grenarna. Den jämnstarka bjälken Bö får sålunda anses sluta i tryckcentrum (d. v. s. ungefärligen i kronans midtpunkt), och blir Sad stamdelen inom kronan en påbyggnad utöfver 929 och på sidorna af bjälkens topp (jmfr fig. 3). = Det är sålunda endast på sträckan från rot- ) ansvällningens slut till närheten af kronans 2000 <$) on 2 nedre gräns som likheten med kubiska para- i / Md Cl I[1)l boloiden hos trädstammen bör framträda, medan däremot dimensionerna hos axeln inom Fig. 2. Kubisk paraboloid själfva kronan kommer att bli beroende på (ere timed dimen sonen grenlokaliseringen eller fördelningen af kvist- hvarfvens tyngd och förmåga att fånga vind. Ju flera och gröfre kvistar, som sitta gytt- rade på ett ställe, dess mera kan stammen få aftaga i hållfasthet ofvan- för detta ställe, utan att brott behöfver befaras. På grund af för olika trädslag specifika egenheter i kronbild- ningen blir det ju alltid svårt att klarlägga znom kronan normalt verkande krafter och styrkeförhållanden. Däremot lyckades det METZGER att medelst direkta mätningar af granstammar påvisa, huru- som 2nder kronan afsmalningens likhet med jämnstarka bjälken på en lång sträcka af stammen var påtaglig, hvilket sålunda måste tjäna som ett bevis för sannolikheten af teorien om stammens konstruktion med hufvudsaklig tanke på vindtryckets öfvervinnande. Äfven en mängd andra, delvis genialiskt utformade bevis för samma sak framfördes af METZGER, men trots detta kan han ej sägas ha lyckats i försöket att med stöd af dessa teorier och kronans läge leta sig fram till ett nog- grannt bestämmande af det stående trädets afsmalning och kubikinne- håll, ehuru ansatserna härtill voro synnerligen anmärkningsvärda och därför äfven såväl kommenterats som rönt berättigadt erkännande på många håll. Orsakerna till lösningens ofullkomlighet lågo otvifvelaktigt angifven på hvarje tiondel af höjden. 2447 TOR JONSON. i bristen på tillräckligt noggranna och öfverskådliga stam- och kron- undersökningar, men då vi nu i det föregående, åtminstone till största delen, lyckats undanröja detta hinder, visade sig tiden vara inne att i praktiken tillämpa METZGERS teorier på ett långt skarpare sätt än så- väl han själf, som hans efterföljare hittills lyckats åstadkomma. Hållfasthetsteoriernas tillämplighet på träd af olika form. Då jag efter granundersökningens fullbordande blef i tillfälle att taga del af METZGERS ofvannämnda arbeten, uppstod naturligtvis genast spörs- målet, huruvida dessa METZGERS teoretiska hållfasthetstal äfven stämde öfverens med af mig å naturligt material för olika formklasser uppmätta serier eller snarare med den utjämnade afsmalning, som erhölls ur den som mycket noggrann befunna HÖJERSKA stamkurveekvationen. Efter en del bearbetningar erhölls härvid, glädjande nog, en öfver- ensstämmelse af synnerligen anmärkningsvärd art. Enligt granunder- sökningen (sid. 299 ff.) erinra vi oss, att trädstammens afsmalning kunde uttryckas genom ekvationen d c+/ EN C log 2 cbhpesboo, bydbeborkarborbrsssstsvssr ser (2) hvilken formel genom insättande af för olika formklasser växlande vär- den på C och c tillåter beräkning af diametern Z, på hvilket afstånd, /, från toppen som helst. För att nu jämföra dessa tal med den mot böj- ning jämnstarka bjälkens afsmalning, vilja vi som exempel taga form- klass 0,70, hvars diametrar finnas angifna på hvarje tiondel af stam- längden i tab. III sid. 301" granuppsatsen. Sättes basdiametern lika med 100, erhålles storleken på en diameter, liggande 20 4 från basen (80 från toppen), om två decimaler medtagas, lika med 89,95. Om nu dessa båda diametrar samtidigt kunna anses tillhöra en på samma bas stående jämnstark bjälke, böra de två kropparna, stammen och bjälken, otvifvelaktigt äfven ha flera andra dimensioner gemensamma. För att undersöka detta uträkna vi först med hjälp af kubiska paraboloidens formel, längden, x, af den bjälke, hvars basdiameter är 100 och som på höjden xr— 20 har diametern 89,95. Ekv.: 89,95 Ve 100 - Xx 3 Sö —— 0,8995 = = = 28 Xx 20 v= = I — 0,8995? 4 fj— 73»5 TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. 245" Bjälkens längd erhölls sålunda till 73,5 26 af stamlängden och ha vi nu endast att för jämförelse uträkna ett antal på samma absoluta höjd belägna diametrar hos trädstammen enligt ekv. d 19.78 + / ma 128 log See 100 19.78 samt hos jämnstarka bjälken med längden 73,5 enligt ekv. d i) SOM SR För att få flera jämförelsepunkter, har jag uträknat dimen- sionen på hvar femte procent af stammens längd från basen samt ut- fört denna beräkning för alla formklasser från 0,s3 till o,8o, hvarvid skilda värden på bjälkens längd erhållits för olika formklasser. Genom använd- ning af endast femställiga logaritmer och ett väl ringa antal decimaler, torde några smärre afrundningsfel ej vara uteslutna, men frånsedt detta visar sig i tab. I en uppenbar likhet mellan stamkurvan och den idealkropp, som enligt hållfasthetsteori borde förefinnas, allt efter olika angreppspunkt hos den böjande kraften. Med undantag af klass 0,30 — hvarom mera här nedan — visar sig, att ju bättre formklassen är, på dess längre sträcka sammanfalla de två kropparnas dimensioner, för att först i närheten af kronans början förete större skiljaktigheter (jmfr fig. 3). I detta afseende synes sålunda full bekräftelse ha vunnits på teorien om stammens uppbyggande för ernående af lämplig styrka till motstående af vindens tryck. FRE Då vi nu på teoretisk väg kunnat Fig. 3. En trädstam af formklass 0.70 förklara afsmalningen i formklass 0,70, omslutande en tänkt jämnstark bjälke. + Härvid bemärkes att / i öfre ekvationen räknas från £frådets topp men i nedre från bjälkens topp och äro sålunda dessa värden ej lika, ehuru de i formlerna fått samma be- teckning. TOR JONSON. 2467 f uapsur[wuejs Je LOI | L8 el 19 IS zh) 201 pJuel PEuUYrIag | NEG EAILJSUME REP IKeto Ar Iieigoru tort Isles Inetger | ol zt€— | S9å LL |eto— | £tlg | Stl9 09 1] — | 1518 | ofog I|'zto— | 264 | of6t oc IFto— | Stig | 1658 foto KELSEN KEETSTN Br OER KENO SeLu | | ob 1'0— | 9t4g | Sug | oto sive [elr Itto+ | tog | 8fog |otz+ | «St | Lå | SE J2to 1 9:68 | 9£68) | 20 (6 ika OR | RA EVAS EST I ER IBS | ERT V ERA of OA ENG | FT || 20 £:68 | €'68 | otlg | oflg | Sto+ | 6€g tipg lr | 661 9'18 | | sz tto+ | +'£6 | St€6 foto Zt16 | 116 | 6:68 | 668 ||z'fo+ | 9tltg EA EROSE SAS NESS lEe+ 908 | 5zg oz lzfo:+ | 0:56 | ='56 | oto 6r£g | 6t6 | 9'z6 | 9:26 20 1 216 I 0tr6 |EO+ | 068 | 68 | or £'98 | EtLg | SI Jzfo+ | £'96 | 6596 | r'o+ | 2:96 | 1:96 | 20 z'06 | 256 lofo | 26 | ere | oto otf6 | 0f6 |Efo+ | 16 | 916 [ON EON F:R6 | Stg86 oo | 1:06 1:86 | Cha | ER SEEDNING 1:46 | 1to— I 9:96 | Sf96 |ofo | 856 | 8:56 | S oo | 001 001 I oo | 001 O0I I oto 001 001 oto 001 001 oto 001 onmI I oo 001 001 Oo | | | | | | | I | WP | sate AN | Hp | SR | | ae | ER | HIP | ok TR | BP Sm SR np | Sara | SA NE soq uIajawrrpseq Je 5 I IeJNawreK | 20 I U9s - = T e -eq Uv | 080 | sto olto 59"0 | 090 SSto puwisje SSe[YWUIOJ SUJWWBIG SPNREN I "P3urgj SSIA Je oyjleiq yJejsuwrl Sujuiog J0w ua 420 UJwwrjsprJ) soy Ua3Zujuj[ewsjJe UPjjdw IsjarOnUef "I 'QqukL TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. AN därmed att just dessa styrkeförhållanden skulle erfordras, om stam- men vore utsatt för ett å c:a 73 Y, från marken anbragt sidotryck, så bör som praktisk konsekvens häraf följa, att så snart man i naturen kan afgöra, att centrum för vindtrycket i en trädkrona ligger 73 9, från stammens bas, så bör också detta träds stam tillhöra formklass 0,70. De anförda styrkelagarna förklara visserligen endast de nedre dimen- sionerna — hos formklass 0,70 upptill c:a 25 å 30 9, af stamlängden, men de föregående stamformundersökningarna ha lärt oss sammanhanget mellan stammens nedre och öfre dimensioner, hvarför alla öfre diametrar kunna bestämmas så snart man får säker kännedom om den väg stam- kurvan inslagit på. ; Enligt vårt exempel härofvan var det sålunda närmast dimensionen på 2 tiondelar från basen, som direkt motiverades af vindtryckets läge, men om denna dimension är känd, bör afsmalningen enligt granuppsatsen sid. 301" tab. III fortsätta på följande sätt: Sektion = (0 I II INU INN ON NA 0 Wdde Net 106 Wiameter —LL 1007 O5,2 89,9 B4,0 CJi7s5, L7050 ÖA FSI SÖ 2257 På samma sätt som vi sålunda här erhålla formklass 0,70 bestämd ur dia- metern vid basen och på två tiondelar, har för öfriga formklasser försöksvis utletats ett läge på tryckcentrum, som direkt satisfierar de nedre dimen- sionerna och därigenom äfven indirekt hela stamformen. Då hvarje afsmalnings- eller formklass gifvetvis karaktäriseras af sitt bestämda kronläge, kommer den framställda nya uppskattningsmetoden att bestå i, att med ledning af kronans form, täthet och öfriga utseende bedöma läget på tryckcentrum eller den punkt, i hvilken det i kronan verkande vindtrycket kan anses koncentreradt. Med hjälp af denna punkts be- stämda höjd och längre fram angifna relationstal kan sedan formklassen bestämmas. På grund af sin formbestämmande karaktär har jag i stället för tryckcentrum användt namnet formpunkt, och uttryckes dess höjd, form- punkthöjden, i procent af totala stamlängden. Som förkortning använ- des ofta uttrycket »formpunkt 73» eller Fp = 73 i st. f. formpunkthöjd = 73 Yo af stamlängden. Innan vi fullständigt kunna klarlägga förhållandet mellan formkvot och formpunkthöjd måste emellertid ännu ett teoretiskt spörsmål beröras. Stamformens beroende af vedens styrka. Af tabell I framgår, hurusom trädets formklass förbättras med sti- gande läge på tryckcentrum, hvilket ju endast är ett nytt uttryck för den gamla kända satsen, att träd med högt ansatta kronor ha bättre 248" TOR JONSON. stamform än de med låg krona. Härvid inträffar emellertid det synner- ligen egendomliga förhållandet 'att tryckcentrum i formklass 0,80 är be- stämdt till 107 24 af stamlängden, hvilket skulle häntyda på att denna form- klass endast kan uppkomma om böjande kraften är anbragt ett stycke ofvan- för trädets topp. Siffran 107 är visserligen endast ett medelvärde och ej definitivt, ty det visar sig, att intet värde kan uppletas, som förklarar de i klass o0,8o beräknade dimensionerna på samma sätt som i andra formklasser sker, utan synes afsmalningen här helt enkelt i viss mån afvika från jämnstarka bjälkens teoretiska dimensioner. De hittills fram- förda teorierna räcka sålunda ej till som förklaring af uppkomsten af denna formklass, ty ett ofvan toppen anbragt tryck är orimligt att tänka sig, och ett inom kronan befintligt borde aldrig fordra så grofva dimen- sioner, ty det skulle betyda ett ödslande med material i stammens öfre delar, hvilka här te sig relativt starkare än de nedre dimensionerna. Då jag emellertid för detta enstaka fall hvarken hade anledning att desavouera naturlagarna eller de af mig själf utförda mätningarna och beräkningarna, leddes jag till det antagandet, att hos dylika »öfver- byggda» träd vedstyrkan eller materialets beskaffenhet möjligen kunde vara sämre i de öfre regionerna än i de nedre, ty detta skulle kunna förklara, hvarför skenbart ett öfverflöd af virke där kommit till användning vid stambyggnaden. I det föregående ha nämligen alla dimensionsberäk- ningar å »jämnstarka bjälken» gjorts under antagande af homogent material, men naturligt är, att om materialets beskaffenhet växlar, så måste äfven dimensionerna tagas annorlunda. För att om möjligt kunna konstatera om materialförändring förelåg mot toppen hos träd med denna sällsynt förekommande form, erhöll jag genom vänligt tillmötesgående af Gimo Bruks förvaltning två stycken tallstammar, på hvilka formpunkten bedömts på rot, men som efter fällningen visade sig ha betydligt bättre form än det bedömda läget på tryckcentrum angaf. Dessa träd analyserades och uttogos dessutom såväl vid brösthöjd som vid midten 8 stycken c:a o,; meter långa ribbor, belägna så nära barken som möjligt och hyflades dessa till noggrant 25 X 35 mm:s dimensioner. Dessa prof insattes sedermera på högkant och i rått tillstånd i K. Skogsinstitutets materialprofningspress och af- brötos med tryckning från märgen mot ytveden räknadt. Afståndet mellan stödjepukterna togs till 35 cm., och försöktes att så mycket som möjligt undvika kvistar. Af resultaten, som specificerade föreligga i tab. II, framgår, att de på olika höjd tagna sektionerna med afseende på hållfasthet bilda två helt skilda grupper, i det att intet enda prof från midtsektionen i styrka kunnat mäta sig ens med de svagaste brösthöjdsprofven, samt att i TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. 249" Tab. II. Hållfasthetsprof å tall. (Profvens dimensioner 2,5 X 3,5 X 35 cm.) Midtsektionen Brösthöjdsektionen | Brast vid Srast vid] Prof | ett tryck Anm, Prof | ett tryck | Anm. af kgr. | af kgr. | | | | Je Träd n:o I | I | 300 | helren | I 340 = jhelren; vriden Höjd 12 m. NETA 300 d:o II 370 fin kvist Brh. diam. inom bark, I 104 cm. f TIA 285 kvist i kant III | 340 | helren Ålder TY Lar | IVO IE 285 2 kvistar IV 340 ngt vriden Bedömd formpunkt 82 | V 300 | — d:o Vv 350 d:o » formkvot 0,735 VI 280 d:o VI | 340 | nästan helren| Uppmätt d:o 0,780 Vi 300 d:o NIE] 0380 helren Stått friställdt i 7 år VIII 285 d:o VIII | 340 d:o Medeltal 292 ISO | | | 834 | 100 I, | | | | | Träd n:o 2 15] (120) | stor kvist I 350 helren Höjd 12,3 m. | II | 240 ngt kvist II 330 d:o Brh. diam. inom bark | | | dj Og 280 | helren III 330 nästan ren | 16,9 em. J | | Ålder 128 år IV | 260 | nästan ren VIE 320 d:o Bedömd formpunkt 88 Väl 265 mindre kvist Nl 340 | helren | > formkvot 0,76 VI | 250 | ngt kvist VI | 340 d:o | Uppmätt d:o 0,815 VII 240 = |kvist nära midt|| VII | (SKO ngt vriden = | VIII (220) flera kvistar || VIII 350 | helren Medeltal | 256 | Talen inom 334 () ingå ej i | 77 2) medeltalen 100 4 | medeltal materialstyrkan hos bitar från midten endast kunde uthärda resp. 77 och 83 4, af det tryck som de nedre sektionerna tålde. Här visar sig sålunda en ny mycket anmärkningsvärd tillämpning af håll- fasthetslagarna, i det att mätningen påvisar ökad materialanvändning i de delar, där hållfasthetsprofvet konstaterar bristande materialkvalité. Och ej nog härmed, utan det låter sig äfven konstatera, att just så mycket mera material kommit till användning, som på grund af dess sämre beskaffenhet var nödvändigt. n:o I den öfre diametern 78 9, af basen (formkvot 0,78), ehuru kronans läge tydde på att tillräcklig hållfasthet normalt skulle funnits, om dia- metern varit blott 73,5; 90. 2 Sålunda var nämligen hos trädet Denna skillnad af nära 5 9Y, är sålunda att hänföra till underhaltig vedkvalité, och låter det sig lätt beräknas, huru många procent materialet i öfre delen skall vara sämre än det normala för att göra denna extra förstärkning nödvändig. Emedan hållfastheten hos 250 TOR JONSON. en cirkelrund bjälke står i direkt förhållande dels till kuben på diametern” dels till absoluta materialstyrkan, hvilken vi hos det uppmätta gröfre stam- snittet antaga till r 9, af det normala, erhålles följande ekvation under antagande att trädet i den undersökta midtpunkten alltid måste ha samma absoluta styrka, antingen sämre eller bättre material användes RR ES SS (sa = (pe IOO IOO. 0,389017 y= 0,474552 NE 0 Den konstaterade gröfre dimensionen skulle sålunda erfordras, om vedstyrkan vore 82 procent af normala, hvilket nästan fullkomligt öfverens- stämmer med genom hållfasthetsprofvet funna siffran c:a 83 Yo. För trädet n:o 2 ställa sig siffrorna sålunda: med hjälp formpunkten beräknad öfre diameter ............ O, 75 genom mätning funnen dan c:a 0,815? CIMCKÖNST oss een tijpoa sa selen Sissela öar ör Eb HAREN steeen tac E EE 0,065 på grund af diameterdifferensen beräknad vedstyrka...... 78.:Yo genom hållfasthetsprof funnen (c HO ace Aer d. v. s. äfven här en förvånansvärd öfverensstämmelse. På afskurna skifvor af de båda träden utfördes sedermera äfven det s. k. Brinellska hårdhetsprofvet, genom intryckande i ändträet af en stålkula. Några bestämda positiva resultat angående skillnad i hårdhet kunde emellertid ej nu konstateras, men berodde detta säkerligen på en felaktighet i utförandet, i det kulan nedtrycktes med konstant 100 kg:s tryck och mättes därefter det uppkomna märkets diameter. Vid ett senare tillfälle utfördes däremot samma prof enligt det af försöksanstalterna antagna förfaringssättet, bestående i ! Detta kan härledas ur kubiska paraboloidens (jämnstarka bjälkens) formel d N Sä SÖN V JB, DE LÅ IDA där / och ZL såväl representera ett tvärsnitts afstånd från toppen som sålunda äfven den eller , häfstångsarm, kraft eller spänning, som verkar i samma punkt. Om jämvikt skall äga rum måste ju relativa hållfastheten vara proportionell mot spänningen eller häfstångsarmar- nas längd, eller enligt ekv. här ofvan mot kuben på diametrarna, hvilka uttryck sålunda äro att betrakta som mätare på bjälkens relativa motståndsförmåga. Multipliceras denna med materialets godhet erhålles tvärsnittets absoluta styrka, 2 Stammen var vid brösthöjd något oregelbunden, hvarför därvarande diameter erhål- lits genom grafisk interpolering å teckningen öfver afsmalningen. Siffrorna äro sålunda ej lika pålitliga som träd n:o 1. TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. 250 och erhölls nu en afsevärd skillnad i hårdhet mellan midt och brösthöjdssektioner till de senares förmån. Vid genom Dr N. SYLVÉN benäget igångsatt mikroskopering af veden i en midt- och en brösthöjdssektion af trädet n:o 2 befanns det, att vid brösthöjd höstveden upptog 31 74 af årsringens sammanlagda bredd, men å midten endast 20 24, hvarjämte trakeiderna voro afsevärdt sämre utvecklade i öfre skifvan, hvilket ju tillkännager att veden borde vara sämre, ehuru ej skälen till denna mindervärdiga veds bildning framgår af undersökningen. Då jag här framlägger dessa endast påbörjade obetydliga försök, är det dels därför att de såsom undantag betraktade lämna ett det allra yppersta bestyrkande åt teorien om trädens konstruktion som jämstarka bjälkar för motstående af vindtrycket, men dels också för att påpeka, att vi först efter genomgående hållfasthetsundersökningar kunna komma till full klarhet öfver trädstammens afsmalningsförhållanden. För när- varande veta vi ganska litet om vedstyrkan i olika stamdelar. Hos gran säger sig G. JANKA” ha funnit såväl stammar med aftagande som tilltagande vedstyrka nedifrån och uppåt. Huru trädslaget i medeltal förhåller sig, nämner han emellertid icke. Däremot säger sig WIJIKANDER” för svenska tallen ha funnit att vedstyrkan skulle i medeltal aftaga 1,5 9, per meter med stigande höjd. Ehuru profven ej äro så tagna och be- skrifna, att man däraf kan finna, huruvida stora flertalet träd visa denna egenskap, eller om möjligen endast vissa långt gående undantagsfall snedvridit medeltalen, så är dock detta påstående af ett visst intresse, emedan man hos detta trädslag då alltid borde ha att vänta något bättre stamform än kronan enligt normal vedstyrka skulle fordra. Storleken på denna formförbättring låter sig lätt beräknas, ty en försämring af 1,5 9, per meter betyder t. ex. 15 9 från brösthöjd till midten af ett 21 meters träd. Härvid kommer den af svagare ved konstruerades diameter, d, att förhålla sig till normala, 4, sålunda: d YE ÖMT 35 d =0 1,055 D. v. s. 20-meters tallen borde alltid till följd af aftagande vedstyrka ha en midtdiameter (formkvot) 1,055 gånger större än kronan normalt anger, så t. ex. alltid formklass 0,74 i stället för 0,70; 0,634 i stället för O:60 Oo. S. V. Då vid metodens tillämpning under 2 år i skogen någon i sådan riktning gående systematisk afvikelse för tall ej gjort sig märkbar, synes ! Untersuchungen iber die Elastizität und Festigkeit Österreichischen Bauhölzer. Mitt. a. d. Österr. Versuchswesen. Häfte XXXNV. > Untersuchung der Festigkeitseigenschaften schwedischer Holzarten, Göteborg 1897. Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1912. R Ze TOR JONSON. häraf framgå, att detta WIJKANDERS resultat knappast torde vara allmän- giltigt utan fordrar korrigering. Utan att nu kunna leda i bevis, har jag dock kommit till den subjektiva uppfattningen, att det hufvudsakligen är trångt uppvuxna, äldre träd med små kronor och mycket smala års- ringar, som stundom visa prof på afgjordt bättre formklass än af kronans läge synes antagligt, d. v. s. det är hos dessa träd den aftagande ved- styrkan hufvudsakligen skulle vara att finna. Hos mera normalt uppvuxna träd, har jag däremot ej kunnat konstatera sådan afvikelse i stamform, att anledning för mig förelegat, att för vanligast förekommande formklasser intaga någon ny hållfasthetsfaktor i beräkningen.' Samtidigt vill jag dock betona, att en systematiskt utförd undersökning af vedens hållfasthet vid olika höjd, omfattande såväl olika trädslag som äfven åldrar, ståndorter samt öfverskärmnings- och beståndsförhållanden, säkerligen skulle vara af allra största betydelse för frågans förande till skarpare praktisk lösning än på enbart teoretisk väg är möjligt. Det torde t.o. m. för praktisk verksam- het å andra områden kunna få en viss betydelse, om det med säkerhet kan konstateras, att en bättre stamform än kronan anger alltid innebär en mot toppen aftagande vedstyrka, ty härigenom torde för vissa bygg- nadsändamål felaktig användning af sådant virke kunna undvikas. Formpunktens härledning för olika formklasser. Då vi ännu äro i saknad af ingående kunskap om vedens styrka i olika stamdelar, återstår tillsvidare ingen annan utväg än att antaga, att i medeltal ingen väsentlig skillnad förefinnes. På grundval af detta antagande och kunskapen om afsmalningen ha vi sålunda att teoretiskt utreda, hvilka olika lägen på tryckcentrum, som kunna anses tvinga träden till utbildande af de afsmalnings- eller formklasser, i hvilka vi från början sorterat vårt materiel. I tab. I finnas redan angifna de formpunkthöjder, som användts vid påvisandet af stambyggnadens lik- het med jämnstarka bjälken inom formklasserna 0,55 —0,8o. Dessa siffror, som bilda en vackert stigande serie, böra emellertid före användningen som karaktäristik på de olika formklassernas kronlägen undergå någon ! Eftersom hos innanrutten gran ansvällning uppträder högt upp från marken, hvar- igenom nedre diametrarna förstoras och formkvoten sålunda försämras, kan denna sämre form än kronan angifver på sätt och vis förklaras bero på uppåt tilltagande vedstyrka, ehuru formen är mera lokalt sammanhörande med rötans utbredning, hvarför jämna afsmal- ningsserier sällan erhållas. Äfven hos friska träd försämras skenbart formen på grund af hög rotansvällning, därest nämligen denna ej undvikes vid nedre diameterns tagande, och ha vi sålunda här en ofta förekommande felkälla, som kan bidraga att neutralisera den vid aftagande vedstyrka hos tall uppkommande bättre formklassen. TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. 253" bearbetning. Sålunda tillfogas först formpunkthöjden för formklass 0,50, med hvilken form vi i det föregående ej sysslat. Om rätsidiga konen sättes som idealform för denna klass, låter sig med hjälp af ekv. 1 be- visas, att tryckcentrum ej får ligga högre än 33 9/4, från stammens bas, ty då skulle bättre form än konen uppstå. Denna siffra antages sålunda som formpunkthöjd ;j formklass 0,so, trots att någon likhet mellan kon och jämnstark bjälke ej förefinnes. Absolut 0.50 0.55 0.60 065 O70 075 080 formkvot. Fig. 4. Angifver förhållandet mellan formkvot och formpunkthöjd. Hvad åter vår högsta formklass 0,80 beträffar, så borde ju den en- ligt tab. I bildas, om böjande kraften låge ungefär 7 Zz ofvanför trädets topp, hvilket ju är orimligt. Dess förekomst i naturen hafva vi emeller- tid fått förklarad genom påvisandet af mot toppen aftagande vedstyrka, och måste sålunda äfven denna klass motsvaras af en inom kronan be- lägen formpunkthöjd, d. v. s. lägre än 100 &. Detta läge skulle, innan hållfasthetsundersökningar föreligga, endast på empirisk väg kunna utredas, men då formklassen i fråga i naturen förekommer endast i ytterst ringa omfattning och vanligen endast hos svaga på ett eller annat sätt mera 2547 TOR JONSON. abnormt uppväxta individ, saknar det snart sagdt hvarje praktisk bety- delse, om ett bättre eller sämre medeltal insättes för dess formpunkt- Ke —N höjd. Vi sätta därför på måfå siffran 98 och utjämna grafiskt serien af formpunkthöjder, på sätt som af fig. 4 framgår, och sänkes därvid äfven den för formklass 0,75 beräknade höjden från 87 till 85. För öfriga formklasser föreligger ingen ändring, utan endast smärre justeringar, så- som af nedanstående jämförelse framgår. IRORDAKIASS TSE ASEA Ö,50 O,55 0,60 0,65 0,70 0,75 0,80 Formpunkthöjd: matematiskt beräknad... 33 42 51 61 Ho 87 107 NUD AG AA dee sne a 35 42 Fu 62 73 385 98 Nu är emellertid att märka, att dessa siffror äro framkomna under antagande, att dimensionerna uppmätts med början vid trädets och jämn- starka bjälkens bas, medan vi däremot i skogen dels af tradition och bekvämlighetsskäl, dels för att undgå rotansvällningen vid stubben, an- vända en något oäkta mätningsmetod, i det att brösthöjdsdiametern stän- digt mätes i stället för basen. Vi bestämma sålunda formkvoten endast för stamdelen ofvanför brösthöjd, under det att kronans läge naturligtvis inverkar på hela trädets form. Förut är också visadt (tallen, sid. 3157"), att stamkurvan utdragen ständigt sträfvar att uppnå en allt bättre formklass, hvaraf följden blir, att trädets så att säga totala formkvot (om rotansväll- ningen kunde bortskaffas) alltid blir något bättre än den endast ofvan brösthöjd uppmätta. Skillnaden, som blir störst hos småträd, är visser- ligen praktiskt taget af ytterst ringa betydelse, men då den teoretiskt låter sig konstateras, har jag ansett mig böra intaga den i beräkningen. Med hjälp af HÖJERS ekvation (2) kan sålunda uträknas, att t. ex. ett 6-metersträd, som vid brösthöjdsmätning har en absolut formkvot 0,700, om basmätning kunde företagas i stället borde ha formkvoten 0,715, un- der det att 25-metersträdet endast förändras från 0,700 till 0,703, d. V. S. ytterst obetydligt. För att vid brösthöjdsmätning visa samma formklass måste sålunda 6-metersträdet ha något högre ansatt krona än 25-meters- trädet eller resp. 76 och 73 7/4 af stamlängden, hvilken skillnad jämförd med den praktiska svårigheten att på någon procent när afgöra tryck- centrums läge i kronan visserligen mycket väl kunde negligeras, men medtages den ändock här för fullständighetens skull. Med stöd af nu och i det föregående framlagda bevis och beräk- ningsmetoder har af mig för skilda höjder och de jämna formklasserna 0,;s—0,80 uträknats formpunktens läge, och därefter kunde för mel- lanliggande formkvoter interpolering användas. Dessa första, så att säga, direkt framkomna värden, ligga till grund för de till Värmland- TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. ZIG taxeringen framställda massatabellerna, men då det kan vara af intresse, att taxator själf, om också endast på indirekt väg, kan exakt räkna sig till formkvoten ur den bedömda formpunkten eller tvärtom, har jag på empirisk väg framställt en matematisk formel angifvande sammanhanget mellan funna formpunkthöjder, formkvoter och stamlängder. Kallas formkvoten för 4, höjden /, och formpunkthöjden Fy, be- finnes den här ofvan angifna afrundade formpunktserien rätt väl satisfie rad af följande ekvation, däri äfven brösthöjdsmätningens inverkan på formklass och formpunktserie vunnit beaktande: 7 = 0,726 . VEG +.0,081 — ÅNS ARS Fedor kas lå (3) Uppskattas sålunda formpunkthöjden hos ett 15-meters träd till 55 2 af stamlängden, bör dess formkvot vara: å = 0,70 7 = 0726 VU 0,55 + 0,081 TSE 7 = 0,538 + 0,081 — 0,005 7 = 0,614 D. v. s. midtdiametern bör utgöra 61,4 & af brösthöjdsdiametern. Löses formeln med afseende på AF), kan formpunktens läge bestäm- mas för hvilken formkvot som helst. Fö = [4 — 0,05: + 2) HUR | A— 1,3 0,726f eller enklare skrifven 2 0,70 £, = (000081 +) SVEK TE TSE AA (4) För ett 20-meters träd af formklass o,6s bör sålunda formpunktens höjd vara: ; O,70r NS ; = ÖR AR | NER ZAO ta VICE =O: Fö —— 0,573 » 1,896 lg = 0,62 d. v. s. formpunkthöjden ligger på 62 & af stamlängden. En enligt denna formel uträknad hjälptabell n:o III, för olika form- klasser och ett antal höjder finnes angifven å sid. 263". 0,70 : 6. I formlerna 3 och 4 representerar termen —— den inverkan höj- PEN den har på grund af vår metod att mäta vid brösthöjd och kan sålunda denna term kastas, där verklig basdiametermätning kan tänkas äga rum. 2567 TOR JONSON. Därest den SCHIFFELSKA oäkta formkvoten skulle användas, blir där- emot höjdens inverkan betydligt större, samt verkligt störande på syste- met och måste då annan beräkningsgrund användas, hvarpå jag dock ej har anledning att ingå. Den nu ur hållfasthetslagar härledda afsmal- ningen afser gifvetvis veden, medan den för hållfastheten betydelselösa barken sedan kommer som ett extra tillägg till denna form. Hos gran och andra dylika slätbarkiga trädslag är barkprocenten längs hela stam- men tämligen lika, bvarför med någon formförändring här knappast är att räkna genom barkens tillkomst. Hos sådana träd gälla därför samma afsmalnings- och formpunktstförhållanden såväl utanpå som under bark. Skorpbarkiga träd såsom lärk, stundom björk, men framför allt tall, erhålla däremot genom den nedtill starkt förtjockade barken en mer eller mindre stor formförsämring. Något direkt sammanhang råder så- lunda ej längre mellan formpunktens läge och den utanpå bark upp- mätta afsmalningen och formkvoten, detta desto mer som barkens tjock- lek speciellt i nedre regionerna är ytterst växlande äfven för inom samma bestånd uppvuxna individ. För enskilda dylika tjockbarkiga träd låter sig därför stamformen på bark aldrig med säkerhet utredas, såvida ej barkundersökning samtidigt företages. För att emellertid ge en föreställning om, hvilken yttre form som i medeltal motsvarar en på bar ved uppmätt afsmalning, har jag redan i talluppsatsen (sid. 299" o. ff.) redogjort för resultatet af en del mät- ningar på tallbarkens tjocklek, hvarvid befanns, att norrlandstallen har den tunnaste barken vid brösthöjd eller c:a 8,5 Z af totala diametern; att den mellansvenska från västra Bergslagen visade c:a 11 &Z samt att i vissa delar aflandet, t. ex. östra Uppland och Södermanland, förekommer än tjockbarkigare typer, hvarför jag arbetat med ännu en serie af c:a 13 Z barktjocklek.' Barkprocenten på midten håller sig kring endast 3 och uppkommer härigenom en formkvotsförsämring (se tallen, sid. 307" 0. 308") sålunda, att i medeltal för de olika typerna den utanpå bark uppmätta formkvoten endast kommer att utgöra resp. 94, 91,6 och 90 & af själfva vedkroppens formkvot. Med ledning häraf kan man åtminstone i grofva medeltal utreda det ungefärliga sammanhanget mellan formpunktens läge och stamfor- men utanpå bark. Har nämligen en tall en uppskattad formpunkthöjd af t. ex. 73 & af stamlängden borde ju vedens formkvot vara c:a 0,70, men utanpå bark endast resp. 94, 91,6 eller go & häraf, d. v. s. 0,6£8, 0,641 eller 0,630 beroende på barktypen. Hos enskilda individ kan väx- lingen vara långt större, t. ex. från 0,69 å 0,55 eller mera. I Stockholmstrakten har jag uppmätt tallar med ända till 44 2 bark å brösthöjdsdia- metern. TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. RNE Uppskattningen försvåras emellertid än mera därigenom, att samma formskillnad ej förefinnes på och under bark under trädets hela lif, ty mätningar å 4 å 5 meters träd ge vid handen, att hos dessa ungefär- ligen samma barkprocent förefinnes vid brösthöjd och midten, d. v. s. dessa dimensioner likna granen däruti, att någon formförsämring genom barken ej förefinnes. Så småningom tilltager emellertid barkprocenten vid brösthöjd genom bildning af en allt tjockare skorpbark och då på midten samtidigt någon procentuell minskning äger rum, uppkommer så- lunda under detta utvecklingsskede den nyss påvisade formförsämringen eller differensen mellan yttre och inre stamform. Utvecklingen synes afslutad, när trädet nått c:a 12 å 15 meters längd, hvarefter skillnaden i medeltal synes hålla sig vid de nyss anförda siffrorna. För att nu härleda de formpunkthöjder, som i olika på bark upp- mätta formklasser böra svara mot här ofvan på grund olika barktyp er- hållen medelformförsämring, har jag i den nyss framställda ekvationen insatt »formförsämringsfaktorn», £, och därigenom erhållit följande uttryck: 7 SOMNA Häl (= 208 är =) KNIT) SO OS RR, (5), där &' alltså för de olika tallbarktyperna gifves värdena 0,94, 0,916 Och 0,90, Men kunna äfven hvilka andra empiriskt utrönta formförändrings- faktorer som helst här användas.” Önskar man i stället beräkna formkvoten på bark ur den kända formpunkthöjden och formförsämringsfaktorn, göres detta, såsom nyss påvisats, genom att multiplicera den först innanför bark utrönta kvoten med formförsämringsfaktorn, men kan också ur formel 3 eller 5 följande uttryck härledas för formkvoten på bark: Trots att tallundersökningen gaf anledning till någon ändring af stamkurvekvationen för detta trädslag, inverkade detta så obetydligt på formen i nedre delen, att någon skillnad i formpunkthöjd för gran och 1,04 " Af talluppsatsen, sid. 307" framgår, att & = FER där a och 5 betyda barkens tjock- 70 lek vid resp. midt och brösthöjd i procent af diametern därstädes 2tan bark. 2 c8 FRREET NA RAR SLR > Så t, ex, kan man här låta ingå den formkvotsförsämring, som uppstår därigenom, att hos en del, hufvudsakligen gröfre och längre träd rotansvällningen drager sig upp och förstorar brösthöjdsdiametern. Skulle det genom undersökningar ha konstaterats, att an- svällningen vig brösthöjd utgör t. ex. $ procent af den normala eller ej ansvällda diametern, I SK - —-, och kan sedan med denna faktors hjälp formpunkt op blir formförsämringsfaktorn & = och formkvot uträknas äfven för dylika typer. Jmfr granuppsatsen sid. 3057 ff. 258 TOR JONSON. tall inom bark af mig ej beräknats. För mätning på bark har däremot för tall enligt formel 5 och för de tre nyssnämnda barktyperna uträk- nats nya formpunktserier. Härvid har för träd under 15 meter inter- polering måst företagas, då jag nämligen ej ägde tillräckligt undersök- ningsmaterial för att i detalj konstatera, huru formförsämringen genom tilltagande skorpbark ägde rum. Interpoleringen har tillgått så, att för 5-metersträd ingen formförsämring antagits, utan har denna beräknats successive inträda vid trädens utväxande från 5 till 15 meter. Då re- sultaten, som föreligga i tab. III, sid. 2635, dels sålunda för småträd äro något höftade, dels i öfrigt endast röna ringa inflytande af höjden, har i de utgifna massatabellerna för hvarje brösthöjdsdimension endast en serie formpunkter angifvits för hvarje barktyp, och sålunda ingen hänsyn tagits till den skillnad som växling i höjd inom diameterklassen kan åstadkomma. I det föregående har formpunkten ständigt härledts i förhållande till stammens absoluta formkvot eller formklass, hvarur kubikmassor och af- smalning m. m. sedan kunna finnas genom förut meddelade relationstal. För sådana vetenskapliga kubikmasseberäkningar, där afsmalningens gång kanske spelar mindre roll, så att man ej önskar införa det nya begreppet absolut formkvot, utan hellre ser formtalen direkt härledda ur kronläget, har jag sökt framställa följande empiriska formler, däri formkvoten ej ingår. ? Kallas absoluta formtalet för & samt formpunkthöjden för F$, kan man för vanligt förekommande längder erhålla absoluta formtalet enligt formeln: 9 = 0,21 + 090,37 - £p 80 5E HERON SENS eisterelfalalelnr sl (7) Detta formtal afser vedens massa, d. v. s. gäller innanför bark, men utanpå bark endast hos jämnbarkiga trädslag (jmfr föregående). För att hos tall, mätt utanpå bark, införa formförsämringen genom skorpbark vid brösthöjd insättes formtalsförsämringsfakton /, sålunda: 9 = 4, (0,21 + 0,37 - £p) 5 515 Sjsjäj pine fe de ln äe dj iess ee AIR HETS (8) För träd öfver 12 åa 15 m:s längd samt för de tre här bearbetade tallbarktyperna har jag funnit god öfverenstämmelse om £, i medeltal gifves värdena 0,91, 0,87 och 0,85 resp. för tunnbarkig, medeltjock och tjockbarkig tall. Om sålunda formpunkthöjden hos en tjockbarkig sörlandstall bedömes till 77 Yo af längden skulle dess absoluta formtal vara: 9 = 0,85 (0,21 + 0,37 - 0.77) v = 0.42. TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. 259" Noggrannheten för enskilda träd hos denna formel torde framgå af hvad som förut yttrats om tallbarkens variationer. För utfinnande af motsvarande sifferuttryck för brösthöjdformtalen, /A har jag utgått från, att formhöjderna för olika formklasser befunnits bilda så godt som rena aritmetiska serier i förhållande till höjderna som abscissor, hvarefter följande ganska noggrant verkande formel erhållits: st 3 IA 0,5 Sid /£ = 0,185 F 0,4 Fp + — ES ö = EZ vå FR SR ARA (9) där 2 betyder totala stamlängden, uttryckt i meter. Formeln afser vedkroppens eller jämnbarkiga trädslags brösthöjds formtal och bör ej användas på träd under 6 å 7 meters längd. För tall utanpå bark införes formtalsförsämringsfaktorn, £2 sålunda: JF = löp (OM ar ND ar SE För tall öfver 12 å 15 meter (med fullt utbildad skorpbark), har jag gifvit £2 värdena 0,93, 0,91 OCh 0,89 resp. för tunnbarkig, medeltjock och tjockbarkig typ, dock med reservation för dessa siffrors riktighet, speci- ellt för ytterligheterna i god eller dålig form. Att döma af formkvots- försämringen synes det nämligen ej vara uteslutet, att £> hos samma barktyp något varierar med formklassen, hvarför en noggrann undersök- ning möjligen torde framvisa andra värden på £2 än ofvanstående, af mig mera förslagsvis angifna. För att lugna en eller annan med formelskräck behäftad läsare vill jag ännu en gång understryka, att kännedomen om ofvanstående formler ingalunda är nögvändig för systemets praktiska användning, utan ha de här medtagits hufvudsakligen för att påvisa lagbundenheten i systemets olika delar samt eventuellt för att möjliggöra kontroll och omförning till andra uppskattningsmetoder. Uppskattningssystemets användning å stående träd.! Ehuru det ej bör erbjuda större svårigheter för fackmannen att med ledning af hvad som under de sista tre åren i denna tidskrift pub- licerats om uppskattningssystemet själf kombinera för praktiska ändamål lämpliga förfaringssätt, torde det dock ej vara ur vägen att här göra några sammanfattningar till hufvudsaklig tjänst för mindre tränade taxa- ! Detta kap. utgör en ungefärlig sammanfattning af det inledningsföredrag, som af mig hölls vid Skogsvårdsföreningens diskussionsafton i dec. 1911. 2607 TOR JONSON. torer. Att vissa pågående undersökningar om t. ex. löfträdens form m. m. ännu ej hunnit afslutas samt bevisen för tillväxtberäkningsmeto- derna ej ännu framlagts, utgör nämligen intet som helst hinder att i praktiken använda de resultat, som redan föreligga färdiga, och har ju också under sista året omfattande taxeringar verkställts, delvis med stöd af preliminärt meddelade siffror. Systemet afser, att såväl för praktiska som äfven för vissa veten- skapliga ändamål underlätta uppskattningen af stående trädstammars totala kubikinnehåll, sortimentsutbyte och tillväxt. För att underlätta det praktiska arbetet äro utgifna dels massa- och sortimentstabeller (en större och en mindre upplaga), hvilka angifva kubikinnehåll samt gagn- virkesprocenten vid olika aptering, dels afsmalningstabeller för tall och gran, angifvande dimensionen med eller utan bark på hvarje meter i Yo af brösthöjdsdiametern, samt dels slutligen tillväxttabeller för beräk- ning af tillväxtprocenten efter kännedom om 10 sista årsringarnas bredd och toppskottets längd.! För uppskattningen behöfves kännedom om stammens: brösthöjdsdiameter, eventuellt barktjockleken, längd och midtdiameter eller formklass. Brösthöjdsdiametern mätes i vanliga fall 1,; meter från marken, men viktigare än att just denna mäthöjd iakttages är, att måttet blir taget ofvanför rotansvällningen, hvarför för praktiska ändamål höjning af måttstället bör ske, där för stort mått på grund af hög rotansvällning annars kan befaras. Mellan de öfre dimensionerna samt mått, tagna på denna ansvällning, råder nämligen intet regelbundet sammanhang. En annan lämplig åtgärd för ansvällningens undvikande är att för spe- ciellt gröfre träd endast räkna i jämna centimeter eller fulla tum, med afrundning nedåt, på samma sätt som i trävaruhandteringen hittills varit praxis. För vetenskapliga ändamål, där afrundning ej är tillåten, finnas andra utvägar öppna att vid resultatens bearbetning undgå det fördärf- liga inflytandet af konstaterad rotansvällning. Barkundersökning, som lätt kan ske med hjälp af tillväxtborr, be- höfver endast företagas, när timmerutbytet inom bark noggrant skall uppskattas, s:mt allmänna erfarenhetstal öfver barktjockleken antingen Y Alla dessa tabeller finnas samlade i en i dagarna utkommande ny upplaga af större massatabellen; pris 5 kronor. Afsmalnings- och tillväxttabellerna komma dessutom att bli tillgängliga som särskildt supplement till tjänst för köpare af äldre upplagor af tabellerna; pris I krona. TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. 2617 saknas eller ej befinnas tillfredsställande. Såväl i de föregående upp- satserna som i de senast utgifna tabellerna finnas angifna medeltal för barktjocklek hos tall och gran af skilda typer och brösthöjdsdimensioner. Stammens längd, som räknas från stubbskäret till toppskottets yttersta spets, kan visserligen okulärt bedömas, men bör, då noggrann- het önskas, alltid uppmätas med hjälp af lämpligt instrument, t. ex. den här nedan beskrifna s. k. CHRISTENS höjdmätare. Med en stams formklass eller formkvot förstås det tal, som upp- kommer, om brösthöjdsdiametern divideras i den diameter, som ligger hälften så långt från toppen, d. v. s. midt på stamstycket ofvan bröst- höjd. När klassen skall bestämmas, böra de båda diametrarna uppmä- tas noggrant och ej afrundas. Formkvoten hos ett träd med diametrarna & js 18,6 86 (OCh 34,2 ar salunda = — == 0,56 34,2 Hos stående träd kan den för formbestämningen nödvändiga öfre diametern sällan mätas, utan måste andra, indirekta utvägar tillgripas. På grund af kännedomen om de naturlagar, som bestämma trädets bygg- nadssätt, kunna vi emellertid af vissa yttre omständigheter utan mätning sluta oss till den stamform, trädet bör ha. För att jämvikt skall råda mellan stammens styrkeförhållanden och det hufvudsakligen i kro- nan verkande vindtrycket, som sträfvar att afbryta stammen, måste nämligen dimensionerna stå i ett visst lagbundet förhållande till hvar- andra. Sedan denna lagbundenhet i det föregående blifvit klarlagd, ha vi sedermera i praktiken endast att bestämma vindtryckets centrum i kronan, och kunna sedan med rätt stor bestämdhet lita på, att vissa lagbundna och kända stamformer uppkomma allt eftersom tryckcentrum ligger högre eller lägre från marken. Detta är sålunda endast ett slags omskrifning af det gamla, kända faktum, att träd med högt ansatta kro- nor ha mindre afsmalning och bättre stamform än sådana med stor- kvistiga, djupt nedgående. När vi i skogsuppskattningens tjänst skola begagna oss af denna vår kännedom om trädets anpassningsförmåga efter yttre förhållanden, har användts namnet formpunkt som ett uttryck för vindtryckets centrum i kronan, och bör taxator vid uppskattningen dels söka bestämma denna punkts läge, dels sedermera afläsa dess höjd i &Z af totala stamlängden. Denna procentafläsning af formpunkthöjden kan direkt ske med prjälp af en från han- den lodrätt nedhängande, i tio lika delar indelad staf. För att slippa införa nya instrument inslogs tiondelsgraderingen med fördel i vänstra kanten af den här i Sverige allmänt begag- nade Christenska höjdmätaren, hvars utseende framgår af fig. 5. Om denna c:a 33 cm. långa, hopfällbara mässingslinjal fattas med högra handen, som helst bör stödas mot en käpp SE SS [5 få (ER ps pd PERS ERE [Er perenn FA sd g S 130 N Oo | VN 25— H Fig. 5. Christens höjd- mätare med tiondels- och formklass- indelning. TOR JONSON. eller ett träd, så kan man genom syftning öfver linjalen på trädets topp och rot samt en tredje punkt på stammen lätt medelst tiondels- graderingen afgöra, huru högt i tio- eller hundradelar (procent), denna punkt ligger från trädets bas. Skall däremot instrumentet användas till höjdmätning, uppreses efter stammen en 5 meter lång stång, höjdmätaren får lodrätt nedhänga efter fattning med vänstra handen och syftas öfver högra kantens gra- dering samtidigt på trädets topp, rot och stångspetsen, hvarvid den se- nare syftlinjen på instrumentet direkt anvisar den siffra, som betecknar trädets höjd. Vid större uppskattningar skötes stången af en handt- langare, men äfven om stång ej finnes till hands, kan instrumentet användas sålunda, att man med hjälp af vänstra kantens tiondelsgrade- ring bestämmer, huru högt första tiondelen når på stammen, hvarefter denna längd mätes med måttband eller tumstock och är totala stam- längden sålunda tio gånger större. Den midt i instrumentet inslagna graderingen afser, att direkt, utan hjälp af tabellerna här nedan, ange den formklass inom bark, som svarar mot ett visst afläst läge på formpunkten. Denna gradering bör, så snart större noggrannhet önskas,! ej användas för kortare träd än 10 å 15 meter. Den sålunda bestämda formpunkthöjden använ- des, såsom redan nämnts, till härledning af stammens form och formklass enligt de tal, som dels här nedan, dels i de utgifna tabellerna meddelas för detta ända- mål. Af dessa framgår, att, om t. ex. vindens tryck- centrum eller formpunkten ligger c:a 73 Z från mar- ken, så uppkommer formklass 0,70, d. v. s. trädets midt- diameter blir 70 2& af basdiametern, men ligger form- punkten på 42 &, blir formklassen endast 0,ss 0. S. V. Vi antaga härvid, att såväl tall och gran som äf- ven andra trädslag med bestämd hufvudstam znom bark lyda samma lagar och kallas de formpunkter, som ka- raktärisera denna inre form för »normala». Hos gran och vissa andra tunnbarkiga trädslag gälla samma tal jämväl utanpå bark, alldenstund inre och yttre formen kan anses lika. För tall (lärk, stundom björk) försämras däremot formen genom barkens tilläggande, och har därför, i och för möjliggörande af formbestämning äfven utanpå bark, i tab. III för tallen uträknats nya formpunkthöj- der, som ej kunna anses »normala » utan endast speciella för vissa, å olika orter uppmätta medeltjocklekar å tallbarken. En långväxt ! Instrument med dessa tre graderingar tillhandahålles hos Axel Ljungströms Fabriks A.-B. Stockholm, pris 5 kr., men kunna lätt förfärdigas af hvilken händig person som helst. TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. 203 tall med afläst formpunkthöjd 73 bör sålunda inom bark alltid uppvisa formklass 0,70, men kan utanpå bark allt efter sin typ uppvisa antingen c:a 0,66, 0,64 eller 0,63, ja, hvad värre är, ofta äfven långt andra värden, ty enskilda träds barktjocklek är ytterst växlande, i synnerhet för den sydliga tallformen, mindre hos norrlandstallen. De angifna serierna äro därför endast att betrakta som stora medeltal. Tab. II för bestämmande af stammens formklass med hjälp formpunktens (kronans) läge. Formklass = SK sj 2 2 Fn = = [SA Användning AS 0,50 | 0;525] 0,55 | 0,575|| 0,60 | 0,625| 0,65 | 0,675| 0,70 || 0,725| 0,75 | 0,775| 0,80 = Or NA rr a ST IT le - SE 7 [= 2 - 2 =” Formpunktens höjd i 24 af stamlängden = I I I 36 | 41 | 43 | 50 | 55 | 60 | 66 | 71 | 77 | 83 | 90 | 96 | — 49; || 53 | 59 | 64 | 70 | 76 || 82 | 88 | 95 | — 350 300437 ESA SSE ESSN Kögn KGomsN Sa fs7elkoan 34 | 38 | 43 | 47 | 52 | 57 | 63 | 68 | 74 | 80 | 86 1 93 | — | | 47 | 52 | 57 | 62 | 68 | 74 | 80 | 86 | 93 | 99 o. andra jämn- | 47 || 52 | 57 | 62 | 68 | 74 || 80 | 86 | 92 | 98 | barkiga träd.)|/25 +] 34 | 38 | 42 | 47 | 52 | 57 | 62 168 | 73 | 79 | 86 | 92 198 | » Normala» serier gällande inom bark för talll och gran wm. fl. trädslag. (Gälla äfven — utanpå| bark hos gran NO NN Ut va un (5 Ne > PA - NN KH Oo un vV Lv eb RB VN 2 Bb AB ND Q& Specialserier för | | tall utanpå | | | | bark. | | | Typ A =tunn-/ 5 | barkig — eller Jällbsv KA42910A6T] ST ser IKe2068alk73 ks KSS 92 10sS I — 1 hufvudsakligen I Silke 6 | högnordisk tall SPAR es | från Norrland| 12 | 38 | 43 | 48 | 53 || 59 | 65 | 71 | 76 | 83 I 89 | 98 | — | — | (samt enstaka| 15 | 39 | 44 | 49 | 54 || 60 | 66 | 72 | 78 | 85 | or | 98 | — | — | | | | tunnbarkiga | ='| träd söderut). FAEESR BS GA NGE 060 pr72 | 220 SSR NESTA IS | Typ B=medel-| 5 || 36 | 41 | 45 | 50 II 55 |60:1 66 | 71 | 77 I 83 | 90.1 96 | — | Hoes Säber trär Za 375 Fast Kara Sen fs es keon faan son ESA oa mellersta Sve-| | a8 | 6 rige (västra 9 I 39 | 44 | 4 541159 5 | Bergslagen). | 12 | 40 | 45 | 50 | 56 || 61 | 67 | 74 | 80 | 86 | 94 | — | — | — 20—+1 42 | 47 | 52 | 58 || 04 | 69 | 76 | 82 | 89 ll 97 I] =] — I — I Typ C=tjock-| 5 | 36 | 41 | 45 | 501 55 | 60 | 66 | 71 | 77 | 84 | 90 | = | — barkig tall från | Föllns on Fag Karsi Esen KSsi eg Ikyor 75 se | 895) = hufvudsakligen | 5 : södra o. östra] 2? | 49145 | 591 560 oral vsL | org 93 | —!— |! — Sverige. [TZ] NAR Hav S2NIESSN 64 K7or 76: 83.90: | 97 = NE | 15144 | 49 | 54 | 601 66 | 72 | 79 | 86 | 9 I20+]] 44 1-49 | 54 I 60 || 66 | 72 | 79 | 86 | 9 vv VW 2047 TOR JONSON. I stället för att begagna ofvanstående speciella formpunkthöjder vid mätning af tall utanpå bark, kan den yfire formen hos de tre bildade barktyperna också erhållas, om den utrönta zzre formklassen multipli- ceras med för norrlandstall 0,94, för bergslagstall o,916 samt för än tjock- barkigare typ med 90,90. In Fot. förf., 1911. Fig. 6. Två granar från Södermanland, den ena med pelarformig, den andra med konisk krona. Trots att båda kronorna nå ned till marken äro formpunkterna resp. 0,50 och 0,33 samt formklasserna 0,60 och 0,30. En tall från Sörmland med formpunkt 73 och därför formklass 0,70 inom bark bör sålunda sannolikt utanpå bark ha formklass 0,70 X 0,90, Ad VE S.O0:63: Då i de nyaste massatabellerna alla tre de speciella tallserierna äro inlagda, har taxator endast att använda den för trakten lämpligaste typen. Siffrorna i först utgifna tabellen stämma bäst för mellantypen, B. För typerna A och C kunna siffrorna tagas här ofvan och inskrif- vas i äldre tabellen. TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. 205 Vid bedömandet af centrum för vindtrycket — formpunkten — hos ett träd måste hänsyn tagas till såväl kronans läge och form som äfven tätheten i dess olika delar. Ehuru vi sålunda aldrig kunna undgå ett visst personligt moment i detta bedömande, kunna likväl vissa olika kron- typer urskiljas och diskuteras. Den lättaste typen utgöres af träd med Fig. 7. Exempel på formpunktsbestämning. i det närmaste vågrätt ut från stammen gående grenar, såsom vanligen är fallet hos gran, silfvergran, lärk samt mestadels också hos yngre tall. Vindtrycket å hvarje grenhvarf öfverföres på stammen i grenarnes fäste- punkt, hvilken här ligger ungefär midt för grenspetsen och kan man därför ofta lätt finna formpunkten, om den lägges midt i kronans yttre konturer, d. v. s. i dess geometriska midtpunkt. Mycket ofta är kronan spolformig och är då ganska lätt att bestämma midten, se fig. 8. Stun- dom är den konisk (t. ex. högra granen å fig. 6) och är längdsnittet då triangelformigt, hvaraf kan härledas, att en sådan kronas geometriska midt ligger en tredjedel från dess bas och två tredjedelar från dess topp. 2667 TOR JONSON. Fot. G. Schotte, aug. 1908. Fig. 8. Frötallar från Jämtland (Oxböle krpk). Går en dylik konisk krona ända ned till marken, kommer sålunda form- punkten att ligga på 33 2 af hela stamlängden, och uppstår då form- klass o,so eller den sämsta som här upptagits. En hos våra nord- svenska skogsträd ofta förekommande krontyp är den cylindriska, då TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. 267" träd af s. k. pelartyp uppstå, och ligger formpunkten hos dessa i unge- fär halfva kronan (se vänstra granen fig. 6 och vänstra tallen, fig. 7). För vissa ojämna kronor underlättas ofta bedömandet, om man söker tryckcentrum för hvardera kronhalfvan för sig på ömse sidor om stam- men och sedan interpolerar sig till ett gemensamt centrum. Om sålunda hos barrträden större svårigheter vid bedömandet ej så ofta inträffa, förete däremot löfträden sällan samma regelbundenhet SE Y sg la NNK Fot. förf., 1911. Fig. 9. Fristående björk från Hasselfors med snedt uppåtstigande grenar. Formpunkten har bestämts lägre än de yttre konturerna synes visa. i utbildande af en hufvudstam och lokaliseringen af grenarna, hvarjämte dessa senare ofta ej äro vågräta utan uppåtstigande, de öfre mer än de nedre. Löfträd synas därför ofta skenbart ha sina kronor högt ansatta med hela löfverket samladt i toppen, men då vindens tryck alltid måste hänföras till grenarnas fästepunkt å stammen, antingen de stå riktade uppåt, nedåt eller åt sidorna, så kunna ej längre hos dessa kronor kon- Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen, 1912. S 268 TOR JONSON. turerna direkt tjäna till ledning för tryckcentrums bestämmande. Hos dem måste tvärtom formpunkten ungefärligen beräknas ligga så mycket lägre än kronans synbara midtpunkt, som grenarnas fästepunkter i medel- tal ligga lägre än grenens vindfångande löfmassa. Om ej detta iakt- tages blir hos träd med snedt uppåtriktade grenar formpunkten och därmed formklassen ofta för högt bedömd (jmfr vänstra tallen, fig. 8 samt björken, fig. 9). Vid formpunktsbedömningen har man slutligen att jämväl taga någon hänsyn till det skydd, som i slutna bestånd grannarna kunna ge åt en trädkronas nedre delar, hvarför i dylikt skyddadt läge vindens tryck kan anses högre anbragt än om trädet stått fristående. Ett be- vis för att ett sådant sidoskydd verkligen äger rum i slutna bestånd synes ligga däri, att formklassen ofta något sjunker vid skyddets bort- tagande (friställning). Ett annat förhållande äger rum med träd, som tvingas att hastigt rensa sig genom grenkapning eller större trängsel från grannarna. Då kronan och vindens angreppspunkt härigenom förflyttas uppåt, har man rätt att vänta att formförbättring skall äga rum tills jämnvikt åter in- träder. Hos träd af vargtyp kan dock gröna kronan minskas så hastigt, att nästan stillestånd inträder i deras utveckling, hvarför de lång tid framåt komma att bibehålla den för den längre och tyngre kronan kon- struerade stamformen. Efter de nedre grenarnas afdöende äro nämligen stammens basdimensioner onödigt starka och finnes det ingen anledning för stammen att utbygga äfven sina öfre dimensioner till motsvarande styrka, förrän kronan åter vuxit sig stor och tung. Tills detta skett har sålunda stammen till sin höga krona en skenbart för låg formklass, dock förklarad genom öfverstyrka i nedre delen, och sålunda ej brist i öfre delen, ehuru formkvoten reagerar lika för båda dessa egendomligheter. Vid formpunktens bestämmande hos dylika vargträd böra därför nyss afdöda, gröfre kvistar betraktas som om de ännu vore vid lif och erbjödo angreppspunkter för vinden, ty härigenom erhålles bättre förklaring till stamformen, än den. på sistone starkt minskade gröna kronan kan skänka. Då vi nu rätt utförligt behandlat sätten för såväl diameterns som höjdens och formklassens bestämmande, torde äfven några ord om dessa primäruppgifters bokföring och bearbetning böra här ingå. Har t. ex. hos en 30 cm:s bergslagstall uppmätts höjden 20 m. och formpunkthöjden 75 9, så kan bestämmas, dels att formklassen inom bark bör vara drygt 0,70 (se antingen tab. III härofvan, höjd- mätaren eller massa- och afsmalningstab.) dels ock att formklassen på bark bör vara c:a 0,65 (se tab. III eller massatab.) Häraf framgår först och främst att dess kubikmassa på bark enligt massatabellen är 0,67 kbm., TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. 269" hvarefter med hjälp af sortimentabellen (Talluppsatsen sid. 325") kan bestämmas, huru stor procent af denna massa som blir gagnvirke, om stammen kapas vid t. ex. 18 cm.; eftersom denna toppdiameter utgör 60 NY af trädets brösthöjdsdiameter, visar tabellen att 87 Y, af massan ligger under samt resten ofvanför kapstället. Är man ej nöjd med denna summariska gagnvirkesuppskattning, har man att gå till afsmal- ningstabellerna. Användas de, som gälla utanpå bark, synes för form- klass 0,65, att stammen vid 16 eng. fot håller 83 Y, af brösthöjds- 83 diametern, d. v. s. Pe . 30 CM. = 25 CM. = 10 eng. tum samt på ytterligare 22 fot 60 44 eller 18 cm, = 7 eng. tum, allt mätt på bark. Toppen höll dessutom kolved till 13 2/4, af totala kubikmassan eller 0,08 kbm.; 3 kbft. Alltså utbyte: I st. 16" X 10” = 8,7 kbfot, toppmått på bark TSG 22 SG a JE =" LSE » » » » kolved = 3$o >» verklig kubikmassa S:a inmätt virke 17,6 kubikfot eller 0o,;o kbm. Genom toppmätningen bortmättes 0,67—0,so = 0,17 kbm. eller 25 Y, af verkliga kubikinnehållet. Emellertid önskar man ju mera sällan att känna timrets dimensio- ner utanpå bark och tillgripa vi därför hellre de för barkad stam upp- rättade afsmalningstabellerna. Om vi först minska brösthöjdsdiameterna med barktjockleken, som i undersökningarna erhållits till 33 mm., åter- står sålunda 26,7 cm. eller 107/,; tum. Innanför bark skulle enligt kron- läget formklassen vara 0,70, hvarför aptering företages efter denna af- smalningsklass. På 16 fot angifves stammen nu till 89 4, af 107/,” UVI ESNnatt gr /e, samtrpa 300 fotr tull 68) or eller drygt 7 - Utbyte: I st. 16" X 9'/.”= 7,9 kbft toppmått inom bark 1 » 20' > Av = 53 » » » » kolved = 3s >» verklig massa på bark S:a inmätt massa — 16,2 kbft = o,46 kbm. Alltså bortmätt 0,21 kbm. eller c:a 32 9, af verkliga innehållet o. s. v. För underlättande af de ofta förekommande och rätt besvärliga procenträkningarna, användes med största fördel räknesticka, eller kan man på rutpapper själf upprita grafiska hjälptabeller, t. ex. af nedan- stående typ, där procentsiffror lätt omvandlas i cm. och tum eller tvärt- om. En på papp uppklistrad, noggrant utförd dylik ritning i större format är ett mycket värdefullt hjälpmedel (se fig. 10). 2707 TOR JONSON. Emellertid kan det vid vanliga uppskattningar gifvetvis aldrig komma i fråga att på detta sätt behandla hvarje enskildt träd, utan har man att i skogen sammanföra träden i vissa klasser, som sedan gemensamt bearbetas inne på arbetsrummet. Med bibehållande af den vanliga cen- timeter- eller tumklassindelningen för brösthöjdsdimensionerna, blir det nödvändigt, att dessutom undersöka ett antal profträd inom hvarje dia- meterklass för utrönande af form- och höjdförhållanden. Huru valet af profträd, deras bokföring och bearbetning skall ske, för att bäst mot- svara svenska förhållanden, är ännu något tidigt att yttra sig om, men Duonete Öm Eng.tugon. 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 72 50 45 Fig. 10. Grafisk hjälptabell för omvandling af eng. tum eller cm. i procent eller tvärt om. (Den streckade linjen visar, att 68 2 af 30 cm. utgör drygt 20 cm. eller 8 eng. tum.) ha nedanstående förfaringssätt användts två år med tillfredsställande resultat. Profträden kunna undersökas när som helst och till det antal, för- rättningsmannen i hvarje fall anser nödigt, men bästa garantierna att få dem verkligt representativa för den åsyftade virkesposten, erhålles otvifvelaktigt, om de uttagas samtidigt med klafningen, och bör då på t. ex. hvart annat, 5:te, 10:de eller 20:de träd i hvarje dimensionsklass höjden och formpunkten mätas. Vid profyte-undersökningar ha de er- hållna siffrorna antecknats i löpande följd, men fördelade på veder- börande dimensionsklasser och kunde sedan lätt medeltalen för höjder och formpunkter klassvis nedräknas och grafiskt utjämnas. Kubikinne- hållet erhölls sedan ur produkten af klassens grundyta, medelhöjd och med hjälp af formpunkten och formklassen härledda brösthöjdsformtal, TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. CJ föreg hvilka senare först kunna utjämnas med en formtalskurva. Massatabel- lerna ha sålunda härvid ej direkt kommit till användning, utan har snarare i cm Exempel på grafisk inläggning och utjämning af formpunkter och totala stamhöjder (slutet blandbestånd). Fig. försöksanstalternas tillvägagångssätt följts, ehuru profträden ej fällts utan uppskattats på rot. Dj TOR JONSON. För praktiska ändamål är dock denna såväl bokföring som bear- betning väl omständlig. Gäller uppskattningen ett visst, tämligen enhet- ligt bestånd, kan man i stället för att anteckna de uppmätta höjderna och formpunkterna, omedelbart i skogen inpricka dem på ett rutadt papper midt för respektive diametrar på sätt, som fig. 11 afser att visa. Höjderna komma då att ordna sig i stigande, men formpunkterna van- ligen i fallande serie från klenare till gröfre diametrar räknadt, hvar- jämte i regel tallens formpunkthöjder komma att ligga högre än granens. Sedan tillräckligt många mätningar gjorts, möter ingen svårighet att uppdraga en eller flera höjdkurvor, hvars typ i allmänhet liknar den i fig. 11 framställda. På samma sätt kunna formpunkterna oftast tillfreds- ställande utjämnas med en rät, fallande linje, och kan man sedan å dessa kurvor noggrannt afläsa medelhöjd och medelformpunkt för hvarje dimensionsklass. Det sålunda funna medelträdet kan sedermera kube- ras, apteras och värderas enligt anvisningarna här ofvan och erhålles hela dimensionsklassen genom multiplikation med stamantalet. Att formklassen i ett slutet bestånd måste vara något sämre hos de gröfre dimensionsklasserna än i de klenare, inses lätt däraf, att dessa klenare stå inklämda bland de gröfre och därför fått mindre och relativt högre ansatta kronor än de härskande, som med sina toppar nå högre upp i ljuset, och därför kunna hålla sin krona grön på ett längre stycke af stammen.' Formklass-skillnaden mellan de klenaste och gröfsta stammarna i beståndet är emellertid vanligen ej synnerligen stor (sjunker t. ex. från 0,70 till 0,64 å 0,66) och är det egentligen endast vid aptering och värde- beräkning, som man kan behöfva använda flera formklasser. Gäller däremot uppskattningen endast kubikmassan, kan man med godt resultat använda en för hela beståndet gemensam kuberingsklass, som då bör bestämmas å de medelgrofva och gröfre dimensionsklasserna, som inne- hålla viktigaste delen af beståndets kubikinnehåll. Om uppskattningen icke gäller ett enhetligt bestånd utan t. ex. en stämplingspost tagen ur skog af olika åldrar, slutenheter och mark- förhållanden kan man ej alltid på förhand räkna på, att höjder och formpunkter skola ordna sig så att de enligt ofvanstående metoder kunna utjämnas på rutpapper. Man kan då i stället inrätta protokoll i form af en vanlig tumsedel, med brösthöjds-diametrarna skrifna upptill och stammens totala längd i hela meter i kanten, hvarefter profträdens antal inprickas midt för sina resp. diametrar och längder. Vid bearbetningen kan an- 1 De klenaste granarna i beståndet, hvilka stå som underväxt, göra härifrån ofta undantag, ty. de stå helt och hållet i halfskugga, och få längre kronor än de kanske lika grofva, men sidotryckta träden, som uppe i kronslutet kämpa om fria ljuset. TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. 2735 tingen totala medellängden uträknas för hvarje dimensionsklass, eller kan man slå i hop träden från ett par, tre närliggande höjdklasser, t. ex. NATT RÖKA RON H2TILAR 213 LÅ ; VIN » 3, och värderar man sedan med hjälp af me- 16 19 22 dellängd, afsmalning och antalet träd i hvarje bildad klass. Om dylik sammanslagning i småklasser skall äga rum böra profträden ha tagits jämnt fördelade och samtidigt med stämplingen; annars bör man arbeta med hela klassens medelhöjd. På samma sätt kunna formpunkthöjderna eller formklasserna inom bark, direkt aflästa på höjdmätaren, införas i en längd, men torde man där vid uträkningen endast behöfva arbeta med en för hela dimensionsklassen gemensam formklass. Blir denna ojämn, t. ex. 0,67 interpoleras mellan 0,70 och 0,65 i afsmalningstabel- lerna. För att få möjlighet att bedöma rötor och dylikt, borde vid klafningen träden klassificeras i friska och skadade eller felaktiga. Det torde för köpare af skog på rot vara till synnerligen stor lätt- nad vid de kostsamma värderingarna, om t. ex. staten som störste säljaren inom landet, jämte sina stämplingslängder, jämväl lämnade dylika speci- ficerade tablåer öfver totala längder och formklasser, bestämda t. ex. på hvart 10:de eller 20:de stämpladt träd, i stället för de uppgifter öfver timmerutbyte, som nu uppgöras, men som på grund af olikheter i apte- ringsprinciperna sällan passa för de olika spekulanterna. För att underlätta stämplingsförrättarens arbete med upprättande af förslagspriser, kan redan på förhand för träd af olika groflek, höjd och formklass uträknas utbytet t. ex. i kbm. eller kbft timmerdugligt, i plankfot eller helt enkelt i värde pr träd efter gängse aptering och årets pris' och kan sedan värderäkningen för hela posten ske snabbt med hjälp af profträdslängderna. Afdrag för flottning och utfrakt samt för rötor får göras på slutsummorna, olika för olika poster. Metodens noggrannhet. Vid upprepade tillfällen har i det föregående redogjorts för kube- ringsresultat. uppnådda å liggande träd af olika dimensioner efter mät ning af endast brösthöjdsdiameter, längd och öfre diameter och ha resul- taten öfverallt jämförda med 1-meters sektionskubering visat sig synner- ligen goda med endast oväsentligt kubikmassefel på slutsumman samt ett (aritmetiskt) medelfel pr uppskattad stam för t. ex. 59 tallar af en- dast + 2,7. 9, samt för 39 granar af + 3,2 94.7 Liknande goda resul- tat ha äfven uppnåtts hvad afsmalning och aptering beträffar. ! Jmfr t, ex. O. ENEROTH, denna tidskrift 1912, sid. 1125, fackafdeln. > För att kunna prestera sådana obetydliga variationer, har formkvoten uträknats med 3 decimaler och har för hvarje träd ett däremot svarande brösthöjdsformtal interpolerats samt höjden mätts på decimeter när. TAX TOR JONSON. Metodens användbarhet på stående träd kan sålunda så godt som helt och hållet sägas bero på, huruvida vi noggrant kunna bestämma trädets längd och formkvot. Af dessa felkällor kunna ju höjdmätnings- felen med goda instrument och ett samvetsgrant utförande inskränkas till ett minimum och diskuteras därför ej här. Dock kan nämnas, att CHRISTENS höjdmätare påstås gärna ge något för låga resultat. Hvad åter angår formbestämningsmetoden, eller att med hjälp af formpunkten bestämma afsmalning, formkvot och formtal, så ha resul- taten häraf i praktiken långt öfverträffat de förväntningar, som man i teori vågat ställa på densamma, i synnerhet då man känner, huru svaga alla hittills uppställda sådana metoder visat sig vara. För att här fram- lägga några resultat kan nämnas, hurusom 42 tallar ur linjer på Hamra kronopark genom formpunktens bestämning före fällningen uppskattades med endast 0,o5 2, fel å slutsumman samt ett medelfel pr uppskattad stam af + 6 YH,. Samtidigt gåfvo 22 granar 4,4 I för högt resultat med 5,7 Y, medelfel pr stam. Detta senare relativt stora fel på slut- summan torde kunna förklaras däraf att dessa träd till större delen ut- gjordes af på tallhedar stående enstaka öfveråriga granar af nästan fjäll- typ, d. v. s. långt nedgående kronor, risiga nedtill, fulla af svartlaf på midten och en liten grön vippa i toppen. Formpunkten på denna i Norrland ej sällsynta typ är gifvetvis långt mera svårbestämd än för i bestånd uppvuxna träd. Sålunda uppskattades år 1910 en granprofyta å Malingsbo, hvarvid medelformkvoten för samtliga träd visade sig vara 0,73, medan 10, året förut fällda profstammar visade 0,74. Den för många af våra läsare välbekanta fasta tallprofytan n:o I (utan underväxt) å samma skog bedömdes till medelformkvot inom bark = 0,73 medan 5, äldre, analyserade profträd visade 0,715. Då ofvanstående resultat äro framkomna efter uppskattning af delvis oöfvade förrättningsmän, af hvilka stundom flera arbetat på samma material, kunna de knappast anses utgöra bevis för hvad, som af en tränad taxator med metoden kan åstadkommas, men säkerligen torde man kunna påstå, att en be- gränsning af kubikmassafelet pr stam till högst + 5 9, ej är orimligt att hoppas. För flertalsuppskattning ställer sig saken än gynnsammare, då man bör ha rätt att räkna med att plus- och minusfel verka ut- jämnande på hvarandra. Men äfven om ett slutgiltigt fel på några få procent vid metodens användning å stående träd ej kan undvikas, måste den äfven för vissa vetenskapliga profyteundersökningar tillmätas stor betydelse, då den utan större besvär och kostnader tillstädjer uppskatt- ning af ett tio- eller tjugu-dubbelt större antal profträd, än som vid deras fällning och sektionsvisa uppskattning är möjligt. Det är näm- ligen minst lika viktigt att tillräckligt många profträd undersökas, så TAXATORISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER SKOGSTRÄDENS FORM. DNS att den enskilda individens egendomligheter kunna utjämnas genom medeltal, som att hvarje träd uppskattas utan fel. Genom uppskattning på rot kan man sålunda genom massverkan lätt både ersätta och öfver- träffa den noggrannhet, som genom ett fåtal fällningar och specialunder- sökningar kan ernås, så snart nämligen ej något systematiskt fel ingår. De enda fel af tendentiös art, som jag själf kunnat påvisa och som jag ännu en gång vill påminna om, äro dels rotansvällning hos längre och gröfre skog, hvilket ger för stor brösthöjdsdiameter med för hög uppskattning, samt dels aftagande vedstyrka hos trångt uppväxt tall, hvaraf formklassen blir större än väntadt, och sålunda drager resultatet i motsatt riktning och motverkar rotansvällningens inflytande. Att hos vissa individer och trädslag äfven andra egendomligheter kunna uppletas och förklaras, är ju högst sannolikt, och då jag sålunda nu öfverlämnar denna bearbetning åt offentligheten, är det ingalunda med anspråk på att hafva åstadkommit något fullt slutgiltigt och be- stående. Hvad jag dock hoppas är, att metoden skall kunna tillvinna sig så pass stort intresse, att andra härtill mera skickade forskare kunna uppkallas att ytterligare bidraga till dess fullkomnande. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN, 1012, H. 4 SKOGSADMINISTRATIONEN. Kungl. Domänstyrelsens yttrande öfver skiftesstadgekommitténs betänkande. Genom nådig remiss den 27 oktober 1911 har Kungl. Maj:t anmodat Domänstyrelsen att, efter det Styrelsen lämnat skogsvårdsstyrelserna i riket tillfälle att yttra sig, före den I maj 1912 afgifva underdånigt utlåtande öfver skiftesstadgekommitténs den 28 juli I911 af- gifna betänkande, så vidt angår i 5, 10 och 25 kapitlen af förslaget till skifte af jord före- kommande stadganden om användande af skog, samt förslaget till lag om vård och förvalt- ning af allmänningsskogar, som vid laga skifte afsatts för delägarnas gemensamma nytta. Sedan Styrelsen i anledning häraf genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande inhämtat skogsvårdsstyrelsernas yttranden i ärendet, har Styrelsen i underdånighet anfört följande: 5 Kap. Om inskränkning i rätten att nyttja skifteslagets ägor under laga skifte. De stadganden i detta kapitel, som röra användandet af skog, ingå hufvudsakligen i 62, 63 och 64 $$. Mot första stycket i 62 $ har Styrelsen ej anledning framställa någon erinran. De i paragrafens andra stycke meddelade bestämmelser angående nyttjande för afsalu af under skifte varande skog böra, förutom hvad därutöfver kan anses nödigt, omfatta alla gällande begränsningar rörande afverkning för afsalu af skog å enskildes, fastigheter. Det kan nämligen ej vara någon mening uti att under tiden för laga skifte sådana begränsningar skola kunna sättas ur tillämpning och att alltså skogen under denna tid skulle kunna dis- poneras friare än under tid, då laga skifte ej pågår. Dylika begränsningar äro följande: 1:o.. Afverkning allenast efter utsyning af vederbörande skogstjänsteman. Denna bestämmelse gäller endast enskildes skogar inom lappmarken samt inom Särna socken med Idre kapellag i Kopparbergs län, vissa andra skogar under inskränkt dispositionsrätt enligt Kungl. förordningen den 29 juni 1866, undermåliga träd å skogar, underkastade den s. k. dimensionslagen af den 24 juli 1903, samt skyddsskogar enligt lagen om sådana skogar af sistnämnda dag. 2:0. Afverkning enligt lagen om vård af enskildes skogar den 24 juli 1903. 3:0.. Afverkning enligt lagen angående värd af enskildes skogar inom Gottlands län den 13 juni 1908. Af dessa bestämmelser inrymmas ej de under 1:0 anförda uti ifrågavarande moment. Därjämte må erinras, att skogshushållningsplaner för enskildes skogar i regeln icke fast- ställas, utan allenast godkännas till ledning, 62 $ tredje stycket synes icke kunna på sin plats motiveras. I fråga om de delar af landet, hvarest lagen om vård af enskildes skogar är gällande, torde ett upprepande här- städes af bestämmelsen vara öfverflödigt, och i fråga om öfriga delar af landet torde denna lags bestämmelser uti hvad de afse afverkning för husbehof icke lämpligen kunna eller böra göras gällande genom nu ifrågavarande moment, I vissa fall skulle ett sådant stad- gande komma att strida mot gällande strängare föreskrifter, i hvilket afseende Styrelsen får åberopa 2 $ i lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar. Med anledning af hvad sålunda anförts får Domänstyrelsen hemställa att 62 $ tredje stycket måtte utgå samt andra stycket må erhålla följande lydelse: Härvid skall iakttagas att afverkningen icke kommer i strid mot de för skogen ifråga gällande laga föreskrifter; ej heller må afverkning till afsalu ske annat än jämlikt grun- derna för uthålligt skogsbruk eller enligt vederbörligen godkänd hushållningsplan eller i anledning af skogsvårdsstyrelsens föreskrifter. Paragrafens 4 mom. afser ej sådana bestämmelser, hvaröfver Styrelsen har att afgifva yttrande. Den i 63 $ andra stycket föreslagna bestämmelsen torde icke böra förstås så att den - ES SKOGSADMINISTRATIONEN. Te å ägolotten befintliga skogstillgången skall i sin helhet vara tillräcklig för att utgöra stånd- skogsersättning i skogsförnödenheter. Detta skulle nämligen förutsätta, att hela skogstill- gången finge härför anlitas. Särskilda bestämmelser, som ofvan angifvits under 1:0, 2:0 och 3:o, hindra emellertid sådant anlitande af skogstillgången. Styrelsen får fördenskull ifråga- sätta, huruvida ej detta borde i momentet angifvas genom att efter orden »att möjligheten att» tillägga orden »med iakttagande af bestämmelserna i gällande skogsförfattningar». Punkten skulle härigenom erhålla följande lydelse: » Har jämlikt 159 $ bestämts att ståndsskogsersättning skall utgå i skogsförnödenheter, må den, som tillträdt eller eljest nyttjar skogen till viss vid skiftet utlagd ägolott, ej ä den- samma verkställa afverkning i den utsträckning, att möjligheten med iakttagande af bestäm- melserna i gällande skogsförfattningar af den å ägolotten befintliga skogstillgång uttaga sådan ersättning äfventyras.» I fråga om öfriga paragrafer i detta kapitel har Styrelsen ej funnit anledning till an- märkning eller erinran; dock att Styrelsen i detta sammanhang vill uttala önskvärdheten af en bestämmelse utaf innebörd att brott, hvarom i 65 $ förmäles, skulle höra under all- mänt åtal. 10 Kap. Om undantag af mark från skiftet. I 101 $ förutsättes för att viss del af skifteslagets hela skogsmarksområde skall kunna afsättas till allmänning för delägarnas gemensamma nytta, att ex majoritet bland delägarna enas härom och att denna majoritet äger mera än hälften af skifteslagets skogsmark. Det vore önskvärdt, om ett sådant resultat kunde ernås genom beslut af »unst hälften af samtliga delägare, därest de ägde mera än hälften af skifteslagets skogsmark, Härigenom skulle särskildt i de fall, då delägarnas antal utgjorde ett jämnt tal, möjligen kunna beredas för uppnående af ett för skogsvården gynnsamt beslut äfven om antalet delägare vore ringa. Funnes exempelvis 4 delägare, vore enligt det föreliggande förslaget nödigt, att 3 af dem med äganderätt till mera än hälften af skogsmarken enades om att bilda allmänning, för att ett sådant beslut skulle blifva gällande mot den fjärde. Ett sådant ringa antal delägare som nyss nämnts är visserligen vid laga skiften ej vanligt, men däremot förekommer det ofta vid hemmansklyfning. Skall vid hemmansklyfning skogsvården kunna främjas genom afsätt- ande af allmänningsskog, bör den i regeln blifva gemensam för alla delägarna. I annat fall torde den erhålla för ringa omfattning för bedrifvande af en ordnad skogshushållning. Såsom stöd för Styrelsens mening angående erforderligt antal delägare för besluts fattande angående bildande af allmänningsskog får Styrelsen åberopa hvad i sådant afseende anförts af de sak- kunniga, som den 8 juni 1904 afgåfvo förslag till lag angående ändring af vissa paragrafer i den nu gällande skiftesstadgan. Dessa sakkunniga ansågo att för beslut om allmännings- skogs bildande vid laga skifte skulle erfordras, att minst !/, af samtliga delägarne, ägande minst ”/, af skifteslagets uppskattade ägobelopp, därom enades, Styrelsens förslag afser emellertid ej att tillförsäkra en minoritet beslutanderätt gent emot en majoritet af delägare, utan endast att vid lika antal delägare för och emot allmännings bildande tillförsäkra dem beslutanderätt, som representera det större skogsintresset och i detta fall därjämte företräda allmännyttan. På grund af hvad sålunda anförts, får Styrelsen hemställa, att i 101 $ första styckets sista rad orden »mera än» ändras till »minst». Mot andra stycket af 101 $ har Styrelsen ej något att erinra; dock vill Styrelsen påpeka att det i vissa fall skulle kunna inträffa, att en allmänningsskog, som bildats enligt denna bestämmelse; finge så ringa omfattning, att den icke lämpligen kunde blifva föremål för själfständig skogshushållning Det är emellertid ej möjligt, att för skilda trakter af vårt land med dess från norr till söder och från kalfjällen till kusten växlande skogsförhållanden angifva några minimital för en allmänningsskogs omfattning. Afsättande af en sådan skog från ett par smärre hemman, hvilka måhända härför kunna afstå mindre än hälften af sin skogsmark, kan bidraga att öka skogsmarkens styckning vid denna uppdelning i hushålls- enheter och på sådant sätt mera skada än gagna skogsvården. Det torde därför få blifva delägarnas sak att i hvarje fall förvissa sig om gagnet af att bilda en allmänningsskog, förr än beslut därom fattas. I fråga om öfriga paragrafer i detta kapitel har Styrelsen ej funnit anledning till an- märkning eller erinran. 25 Kap. af förslaget till lag om skifte af jord. Den i 288 $ affattade bestämmelsen angående afsättande af allmänningsskog utan sammanhang med laga skifte skulle kunna komma att äga än större betydelse för landets 2787 SKOGSADMINISTRATIONEN. skogsvård, om den gåfves sådan omfattning, att jämväl en eller två ägare må kunna afsätta allmänningsskog. En ägare af större skogsfastigheter skulle kunna förekomma skogsmarkens splittring genom dessas uppdelande på ett flertal arfvingar, om han ägde afsätta därför lämplig mark till allmänningsskog. Denna rätt borde emellertid sträcka sig så långt, att den innefattade rätt att erhålla skogsmark från två eller flera fastigheter i samma ägares hand afsatt till allmänning. Domänstyrelsen har sig bekant, att önskningar i nu angifvet afseende uttalats af ägare till skogsfastigheter och får med anledning häraf framställa att 288 $ må erhålla följande lydelse. »Afsättande af visst område till allmänningsskog att till nuvarande och kommande ägares nytta förvaltas i enlighet med hvad därom är särskildt stadgadt, må ske utan sam- manhang med laga skifte eller styckning af jord, där ägaren så önskar eller, om flera ägare äro, dessa äro ense därom, Sådan utbrytning af skogsområde skall efter förordnande verkställas af landimätare med biträde af g gode män.» Mot öfriga paragrafer i detta kapitel har Styrelsen ej funnit anledning hemställa någon anmärkning. Förslag till lag om vård och förvaltninft af allmänningsskogar, som vid laga skifte afsatts för AMRA gemensamma nytta. Detta lagförslag afser de allmänningsskogar, som afsättas enligt bestämmelserna i lagen om skifte af jord. Till dessa bestämmelser höra bland andra jämväl de, som meddelas i 257 och 288 $$ angående afsättande af visst område till allmänningsskog utan sammanhang med laga skifte. Genom lagförslagets 10 $ är angifvet, att äfven sådana allmänningsskogar inbegripas under lagförslaget, hvilket emellertid ej framgår af dess rubrik. Önskvärdt vore fördenskull att rubriken ändrades och att den förkortades genom att gifva här ifrågavarande allmänningsskogar en särskild benämning. Detta torde äfven i öfrigt vara af praktiskt värde för att kunna i tal och skrift med ett ord angifva det slag af skogar som här afses. Be- nämningen bör emellertid vara sådan, att här ifrågavarande skogar därigenom väl skiljas från andra slag af allmänningsskogar. Sådana skogar äro: a) Häradsallmänningar, som omförmälas i Kap. II nådiga förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket. b) Besparingsskogar och sockenallmänningar i Kopparbergs och Gäfleborgs län, afsatta i sammanhang med storskifte enligt särskilda nådiga beslut. ce) Allmänningsskogar inom vissa socknar i Norrbottens län, afsatta enligt särskilda nådiga beslut i samband med afvittringen därstädes. d) Grufallmänningar, hvilka omförmälas i Kungl. bergskollegii cirkulärbref den 27 mars 1824 samt nådiga brefvet till kommerskollegium och Domänstyrelsen den 4 februari 1898 och angående hvilkas förvaltning stadgas i nådiga förordningen den 27 maj 1898. e) Samfällda husbehofsskogar, hvilka omförmälas i lag angående husbehofsskogar inom vissa områden den 5 juni 1909. £) Sockenallmänningar enligt 16 Kap. Byggningabalken. De allmänningsskogar, hvarom nu är fråga, skulle i olikhet med samt iga andra så kallade allmänningsskogar komma att afsättas enligt bestämmelserna i lagen: om skifte af jord. De torde med afseende härpå lämpligen kunna benämnas Skiftesallmänningar, då det nu ifrågavarande lagförslagets rubrik kunde erhålla följande lydelse: »Lag om vård och förvaltning af skiftesallmänningar.» Det blefve emellertid i sådant fall nödigt att i en särskild paragraf definiera hvad som skulle förstås med skiftesallmänning, i hvilket afseende Styrelsen får hemställa, att i lagför- slaget må inflyta en ny I $ af följande lydelse: » Med skiftesallmänning. förstås sädan allmänningsskog, som afsatts enligt därom gällande bestämmelser i lag om skifte af jord.» I lagförslagets öfriga paragrafer torde därefter ordet allmänningsskog böra utbytas mot skiftesallmänning. Domänstyrelsen tillåter sig rörande lagförslaget i öfrigt först uttala den mening, att det varit synnerligen önskvärdt, om de allmänningsskogar, hvarom nu är fråga, icke behöft komma under vare sig kontroll eller förvaltning af skogsstaten. Denna har nämligen redan förut en arbetsbörda, som i talrika fall måste anses vara för stor, i följd hvaraf ett tillskott af arbete nödvändigt kräfver ökade arbetskrafter. Då emellertid frågan om att befria skogs- staten från dess befattning med samtliga sådana skogar som ej tillhöra kronan, torde böra behandlas i ett sammanhang, har Styrelsen ej ansett lämpligt att nu söka omarbeta lagför- slaget så, att skogsstaten befriades från att taga befattning med skiftesallmänningar. | | SKOGSADMINISTRATIONEN, 2 70 Lagförslagets nuvarande 1 $ synes ej i nödig grad tillförsäkra delägare i skiftesall- männing rätt till skogsafkastning in natura. Majoriteten kan nämligen besluta om försäljning af skogsafkastningen, äfven om någon delägare skulle vilja för husbehof uttaga sin andel däri in natura. Detta förhållande skulle kunna medföra afsevärd olägenhet för sådana del- ägare, som af' någon anledning, ett större byggnadsföretag i följd af brand o. s. v., icke kunde uttaga sitt husbehofsvirke å hemmansskogen, synnerligast om de tillika ej vore i till- fälle att köpa nödigt virke annorledes än på offentlig auktion från skiftesallmänningen. Fruktan för en sådan olägenhet skulle dels kunna motverka uppkomsten af skiftesallmänningar, dels kunna föranleda hemmansägare, som deltaga i beslut om afsättande af visst skogsområde till skiftesallmänning, att begränsa detta område till en mindre del af skogsmarken än hvad som från skogsvårdens synpunkt vore lämpligt. Det synes med afseende härpå vara önsk- värdt, att en bestämmelse inrymmes i förslaget motsvarande den, som innehålles i 8 $ sista punkten i lag angående husbehofsskogar inom vissa områden den 5 juni 1909: »Vill någon uttaga, hvad af virket på hans andel i samfälligheten belöper, vare dock därtill berättigad.» Dock torde i nu förevarande lagförslag en modifikation af bestämmelsen böra ifrågasättas, innefattande rätt för delägare i skiftesallmänning att för husbehof till gängse pris lösa den på hans andel i samfälligheten belöpande virkesafkastningen eller viss del däraf. Genom en sådan bestämmelse kunde en delägare få äfven ett mindre virkesbehof tillgodosedt utan att detta störande inverkade på öfriga delägares rätt. Vidare får Styrelsen erinra därom att det i många fall är lämpligare att afyttra skogsalster genom infordrande af skriftliga an- bud än att verkställa försäljningen å auktion. I senare fallet måste nämligen spekulant själf eller genom ombud inställa sig å auktionsplatsen, hvilket kan medföra afsevärda kost- nader. Domänstyrelsen får fördenskull hemställa, att ifrågavarande paragraf må erhålla föl- jande lydelse: » Skiftesallmänning skall af delägarna vårdas och förvaltas enligt hushållningsplan och särskildt reglemente. I frågor rörande skiftesallmänning hafva delägarna rösträtt efter sin andel i skogen. Vid beslut gälle deras mening, som sammanlagdt hafva största andel i skogen: dock ma delägare ej förvägras att för husbehof till gängse pris lösa den på hans andel i samfälligheten belöpande wvirkesafkastningen eller wviss del däraf, men försäljning af skogsalster i öfrigt ej ske annorledes än genom infordrande af skriftliga anbud eller å offentlig auktion och till den högstbjudande, där ej alla delägarna äro ense om annat försäljningssätt.v Därest hvad Styrelsen hemställt om rätt till inlösen af husbehofsvirke skulle finnas icke lämpligen böra i lagen intagas, vill Styrelsen likväl uttala den förhoppning att dylik inlösningsrätt måtte förklaras såsom ett ämne, därom alltid skall i reglementet innehållas bestämmelse. Mot lagförslagets 2 $ har Domänstyrelsen ej funnit anledning framställa anmärkning. Den i 3 $ andra stycke ifrågasatta bestämmelsen, att Eders Kungl. Maj:ts befallnings- hafvande skall föranstalta om att hushållningsplan för skiftesallmänning upprättas samt att sådan plan skall granskas och fastställas af Domänstyrelsen, torde lämpligen kunna ändras på sådant sätt, att allmänningsstyrelsen ålägges föranstalta om upprättande af skogshushåll- ningsplan, hvilken granskas och fastställes af öfverjägmästare, Härigenom komme Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att endast i sådana undantagsfall behöfva ingripa för hus- hållningsplaners upprättande, då allmänningsstyrelsen ej i detta afseende fullgjorde sin skyl- dighet; och Domänstyrelsens ämbetsåtgärd kunde med afseende på hushållningsplanerna begränsas till att pröfva besvär, som anfördes öfver öfverjägmästarens beslut. En sådan förenkling skulle icke minska hushållningsplanernas värde, men befria Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och Domänstyrelsen från göromål, som kunde blifva ganska betungande. Intill dess hushållningsplan blifvit fastställd, torde afverkning för annat än husbehof få äga rum endast efter utsyning af vederbörande jägmästare. Styrelsen får sålunda hemställa att 3 $ andra stycket må erhålla följande lydelse: Det åligger delägarna eller allminningsstyrelse, där sådan finnes, att föranstalta där- om, att förslag till skogshushållningsplan varder för skiftesallmänning upprättadt af där- till kompetent person samt att, sedan delägarnas yttrande öfver förslaget inhämtats, öfver- lämna detta till öfverjägmästaren, som det tillkommer att efter jägmåstarens hörande granska och fastställa skogshushållningsplanen. Intill dess sådan hushållningsplan blifvit fastställd, får afverkning ske allenast efter tillstånd af Konungens befallningshafvande och utsyning af vederbörande jägmästare. I öfrigt får styrelsen erinra att skyldigheten att följa fastställd hushållningsplan icke bör medföra befrielse från skogsafkastningens utsyning i de fall, då detta enligt gällande bestämmelser skall äga rum. Styrelsen får fördenskull föreslå följande tillägg till denna paragraf: 280f SKOGSADMINISTRATIONEN. Har för område, som i skiftesallmänning ingår, gällt sådan föreskrift, att ägaren finge afverka skog till afsalu allenast efter utsyning eller tillstånd, skall samma föreskrift gälla allmänningen i dess helhet. Beträffande förslagets 4 $ får domänstyrelsen allenast hemställa, att uttrycket »veder- börande skogstjänstemans hörande» ändras till »vederbörande skogstjänstemäns hörande» i syfte att såväl jägmästaren som öfverjägmästaren må få yttra sig öfver förslaget till regle- mente, Enligt de i 5 $ föreslagna bestämmelser skulle Eders Kungl. Maj:ts befallningshaf- vande bland annat öfvervaka, att de i afseende på skogshushållningen meddelade föreskrifter noggrant iakttagas. I detta afseende torde det dock vara nödigt att inrymmna befogenhet och skyidighet för den förvaltande och bevakande personalen vid skogsstaten. Denna per- sonal äger enligt nu gällande bestämmelser sådan skyldighet i fråga om område, hvarå skog till afsalu må afverkas allenast efter utsyning eller tillstånd af tjänsteman vid skogsstaten, hvilken skyldighet torde äga bestånd äfven i fråga om skogar, som afsättas till skiftesall- männingar. En nöjaktig kontroll öfver afverkningen enligt en fastställd skogshushållnings plan kräfver fackkunskaper, som i regeln ej torde kunna förutsättas hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och dem underlydande kronobetjänte. Det torde vara lämpligt, att öfver- trädelse af hushållningsplan beifras på ett för alla skiftesallmänningar enhetligt sätt. Sty- relsen får med afseende härpå föreslå, att nn ifrågavarande paragraf må erhålla följande lydelse: Det åligger Konungens befallningshafvande att hafva tillsyn däröfver, att de, som hafva del i skiftesallmänning, fullgöra hvad dem åligger Zz fråga om reglementes upprät- tande och val af styrelse äfvensom i fråga om hushållningsplans upprättande, för hvilket ändamål Konungens befallningshafvande må, där så pröfvas lämpligt, vid vite tillhälla de försumlige att fullgöra sina skyldigheter. Skogsstatens förvaltande och bevakande per- sonal tillkommer att öfvervaka, att de i afseende på skogshushållningen meddelade före- skrifter noggrant iakttagas. Asidosättas de för skogens nyttjande gällande särskilda före- skrifter, gälle om ansvar därför hvad härom finnes särskildt stadgadt. Sker å allmänning större afverkning än enligt hushållningsplanen är tillåtet äge kronobetjänte samt tjänstemän och betjänte vid skogsstaten lika behörighet att vid domstol anhängiggöra och utföra åtal mot vederbörande. Domstolen äger efter omständigheterna antingen föreskrifva erforderliga åtgärder och förelägga viss tid, inom hvilken de skola vara fullgjorda, vid äfventyr att desamma eljest må på delägarnas bekostnad genom wveder- börande skogsljänstemans försorg vidtagas, eller ock förordna, att skogen skall ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. 6 och 7 $$ föranleda icke erinran från styrelsens sida. Jämväl 8 $ lämnas af styrelsen utan anmärkning. Dock vill styrelsen i sammanhang därmed uttala, att därstädes omförmälda kostnader för skogens vård och förvaltning, som skola bestridas af skogens afkastning eller delägarna synas böra, i hvad de afse godtgörelse till statsverket för skogsstatens bestyr med skiftesallmänningarna, utgå enligt samma grunder, som kunna varda bestämda rörande sådan godtgörelse i fråga och häradsallmänningar. Mot 9 $ har styrelsen icke något att erinra. 10 $ torde, med den af styrelsen föreslagna formuleringen af lagens rubrik och 1 $, kunna utgå. Styrelsen har för afsikt att framdeles till Eders Kungl. Maj:t inkomma med särskildt utlåtande öfver ifrågavarande lagförslags 15 kap., i hvad rörer ståndsskogsersättning, hvilket styrelsen härmed skolat i underdånighet anmäla. Stockholm den 29 april 1912, Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser. Tillägg till Nåd. Kungörelsen af den 31 december 1909 ang. förändrade grunder för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahems-= lägenheter från våra kronoegendomar. Gustaf ete. Vår ynnest etc. I skrifvelse den 29 maj 1911, hvaraf ett tryckt exemplar här bifogas, har Riksdagen på anförda skäl anhållit, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att SKOGSADMINISTRATIONEN. 281" vid försäljning af kronoegendom likformighet skulle vinnas i fråga om bestämmandet af af- och tillträdares inbördes rättsförhållanden. Till följd af nådig remiss har Ni häröfver afgifvit underdånigt utlåtande af den 9 februari 1912 samt därvid öfverlämnat underdåniga yttranden af Våra befallningshafvande i rikets samtliga län äfvensom af vissa kronofogdar och domänintendenter. Då Vi nu låtit detta ärende Oss föredragas, hafva Vi funnit godt föreskrifva, att, då kronodomän försäljes, vare sig detta sker under de i nådiga brefvet den 29 maj 1874 om- förmälda villkor eller i enlighet med nådiga kungörelsen den 31 december 1909 angående förändrade grunder för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar, försäljningen skall verk- ställas under villkor, att köparen genom köpet inträder i de rättigheter och skyldigheter, kronan ägt i förhållande till den arrendator eller brukare, som afträder egendomen, och att följaktligen, därest icke i tidigare utfärdad kungörelse rörande försäljningen annat tillkänna- gifvits, bland köpevillkoren för dylik försäljning framdeles intages bestämmelse af ofvan an- gifvet innehåll. Härom har Ni att underrätta Våra befallningshafvande i rikets samtliga län samt öfriga vederbörande. Stockholms slott den I juni 1912. GUSTAF. Alfred Petersson. Kungl. Domänstyrelsens föreskrifter angående vissa ändringar i gällande bestämmelser i fråga om upprättande af skogshushållningsplaner i Norrland. Kungl. Domänstyrelsens den 28 maj 1902 utfärdade föreskrifter angående allmänna skogars indelning till ordnad timmerblädning skola tillsvidare fortfarande gälla, i den mån de icke strida emot hvad här nedan till efterrättelse föreskrifves. Karta och linjenät. För mätningen skall uppstakas linjenät, därvid parallellinjerna skola vid mätning i mindre skala än 1/8,000 förläggas 1,000 högst 1,500 meter från hvarandra. I undantags- fall, när skogen eller del däraf till stor del upptages af vidsträcktare impediment eller jäm- nare glesa skogsmarker, må afståndet mellan parallellinjerna ökas till högst 2,000 meter. För kontroll af linjenätet skola, där linjerna erhålla större längd från basen än 3 å 4 gånger afståndet mellan linjerna och ej kunna i mötande rågång noggrant kontrolleras, tvärlinjer uppstakas och utsättas jämväl dessa å kartan, Hvar 5:te 100-meterspåle skall å koncept- kartan angifvas, Linjer, som utgöra skiftes- eller blockgränser, utmärkas tydligt medelst målning af de träd, som stå å ömse sidor linjen, skiftesgränserna med röd, blockgränserna med både röd och hvit färg. Sådant utmärkande behöfver dock icke ske i samband med indelningsför- rättningen, utan bör verkställas därefter genom vederbörande revirförvaltnings försorg. För- rättningsmannen skall i indelningshandlingarna föreslå hvilka öfriga linjer, som eventuellt anses böra för orientering bibehållas för framtiden, Afståndet mellan affattnings- (= taxerings-) linjerna må vid mätning i mindre skala än 1/8000 ej tagas större än 200 meter. Vid affattningen upptagas: a) hvad för orienteringen å skogen är af värde, såsom vägar och stigar, kolbottnar, tjärdalar, grustag, större källor m. m.; b) markgränser, hvarvid afskiljas 1) all mark, som ej är afsedd till skogsbörd eller som under rådande förhållanden ej är därtill duglig, såsom impediment och inägor m. m.; smärre berg och kärr eller mossar utmärkas å kartan (med bergbeteckning eller tvärstreckning medelst text- penna), utan att de behöfva till sina gränser bestämdt angifvas; 2) områden och afdelningar af olika bonitet inom den egentliga skogsmarken med beteckning och särskiljande på sätt som här nedan angifves; 2824 SKOGSADMINISTRATIONEN. Formulär a. | atoll fer KLAS Rämens kronopark. Block II. | | Afdrag | Taxerad Utvecklingsbar skog Tax.- för längd lin. Påle impe- inom | ST dim. | afdeln. | 10=14 | 15=—19'1| 20-24] 25—00 AA 10—14 | 15—19 | 20—24 | 25—29 | 3 I lll Ill Ill | I é 2 EE) = Se | | Si | Mm OO LL I i] | kk I Summa Gr Ia ej rk an 0 Ene 5 s I 7 714 1387 YII6 IST Taxerad yta, har 0,67 | | a f 0,06 0,16 0,30 0,42 a 0,06 0,16 0,30 0,40 0 kbm. per träd < | II | 10,06 0,15 0,33 0,45 0,08 0,15 0,33 0,45 0,60. FJ) E - &o | o I o o & | Do S S | I 2 | 8 2 I a = ( I -. SoS = S i BE bn | SI SN - NN É oulks S N 10 SS Så RR BD = S CJ S S Ad -— DJ SoS S S 3 = ll] | — === = == IH - I I I — | FET Su FEN | I =1 Fr I I .”- .” I NN ITE CET TSE SE sa | II Ill: =P MEL NM Ill | =S) II | | I FOR Sä É rR FA FR va - a | SS H f I => 4 | FAN ar NE — 222 -. I SH Tr i 1 | [LC | I Häl 2 = 4 vä IKUETORIES 2/8 [Le GR ELEESNEO | 4 sg 3 2 T 3 5 5 5 & 70 = 0,06 0,16 0,30 0,40 0,50 (= 1,10 Il 0,06 0,15 0,38 0,45 0,60 0,80 1,10 I | 3 o a S So So o I a ad 2 nt DÅ ni SK rå SS 5 | äl: | SS RE AES Er ES 1: (aa | SA SE 2 4 2 = STAR 3 2 fö | or ln SS (— S or SS + - [2 | a Ne a Räm 1 Heter i cm. 1,3 m. från marken ER — — — — — , — AA — — mL == - skog Mera öfvermogen eller afsevärdt skadad skog Total- torra I afverknings-| Imog. löfskog - - — HÄ — — TT — summa — NS -0 10-14 | 15-19 | 20-—24 | 25—29 | 30—34 | 35—39 40—00 | 24 | 25—0 | | är el S:ma EE, (EEC ED: SEN ja |A - SEE = S:ma |RR SERA ERT EE 4 245 TAK gran | tall |gran] tall lgran tall [gran] tall |gran tall |gran| tall [gran] tall [gran tall gran| tall [gran] i | | I i | - ARNE la Se sr SVINOS FI SAUEE201, oc Su. 5 4 | | I | I | FÖ | | | | - I | I | | I | | | | I en | | d 201) 50 | 80 | 20 | 50 | 30 | 40 | 50 | 30 | 30 | 20 SIURSK KS | 10RIES 40 60 L:s | I 9 | | = | Er I I | I - | oo Eos | TA | | IKON ELSA | 40 | 0,13 | 0,30 Nn IA I I I A 3 al I ST | | | sa He IRENE IG ISS) | ; S SR RME EN He | = EE UNS co | 0 ol +) | = = [SS | | ol - [Ye] [70] + - - 7) = - om | - AM Fen | NN NN [KE Al I E DN fara SN lr dl | Säll | | 2 & RR S| =E = S S S - el = = N| + Oo &jl ed S oo N + Aa 1 10 [se] wan I NN - ERE 5 Fe - | | — (=) + + | [ce] | in | + (=) [ce] | oo Ne) - a | | <= + rr [tel al | S| [>] wo | OO |] [50] nr t- | [o [>] in - = | | & | REN | S (4 | & + | | | | = RR | | ; = = | & S EA S = om [72] 1S | S S = S ] S S B| Ja S| = in = S = | an DD S [24] på (3 [a Mm 0 DS 10 | xt | NAN = I un I hl mn) tr SS | T I | | & [C | | a I | I | SN | | Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen, 1912. Uppskattadt antal träd | | | Skiftets n:o il II Summa Tall Summa Gran | Totalsumma SKkifters sosse 284 SKOGSADMINISTRATIONEN. Utvecklingsbar sko g Gammal, afverkningsmogen, men öfvervägand | — — a == L a —- > - Träd- | AR GS TE FR | 10-14 | 15—24 | 25—00 10—14 15—240mI025=34 35—0 slag | | Summa / | WW | cm. cm. | cm. cm, cm. cm. cm. I SE — träd | kbm.|| träd träd kbm.| träd | kbm.| träd: | träd | kbm.| träd | kbm. | träd | I | Tall | 16,200/ 972 | 12,600) 2.376 | 900 | 405 | 29,700 I I I Gran | 7,200| 432 | 5,580| 1,044 | 360 | 151 | 13,140 I | I I I Tall | | | I Gran , Formulär d. AA Trend Markens Skogsmark | | — — Imp fuktighetsförhållanden, | I Inägor | I Skogs- Kal he läge | jordmån markväxter bonitet beväxt rg) | | NES & | m. m. I LENE) 1 har | ar | har Jar I har Jar har Jar I | | | | Sluttn. mot S.0. Svagt stenbundet, morän- Öfvervägande torrt, lafvar III | I grus och husmossor 0 3 äl No | jämnt | Tallhed Vv EE EN RE | ec) beståndsgränser, hvarvid endast fullt tydli dana skiljaktigheter, som genom en till utförande under indelningsperioden föreslagen åtgärd komma att bortfalla, må ej föranleda sönderdelning i flera afdelningar. Vattendelare mellan skilda flottledsområden skola å marken uppgås och utmärkas på lämpligt sätt samt å kartan betecknas med, förutom tuschprickning, blåa kors. Där vatten- delaren icke lämpligen kan utgöra skiftes- eller blockgräns, skall den upptagas såsom gräns för afdelning, hvarjämte förrättningsmannen skall i indelningshandlingarna uppgifva huru stor del af virkesförrådet, som anses kunna föras till olika flottleder och, där så kan ske, till olika distrikt däraf. Allt för små afdelningar må ej upptagas, gifvas å kartan vid användande af mindre skala göras I beståndsbeskrifningen om eventuell föreko vudsakliga karaktär, såsom mindre kalmarker, Impediment, äfven sådana af något mi upptagas å kartan. Vid upprättande af beståndsbeskrifningen iakttages följande: a) Såsom znägor upptagas, förutom odlad jord ga beståndsskiljaktigheter upptagas; så- Mindre figurer än två hektar böra ej an- än 1/8,000, utan bör anteckning i stället mst utaf afvikelser från afdelningens huf- ungskogsgrupper m. m. ndre ytvidd, böra dock noggrant affattas och samt afröjda och inhägnade slåtterängar, örrådet å block IH. SKOGSADMINISTRATIONEN,. isk skog Mera öfvermogen eller afsevärdt skadad skog i —- = 3 Total- £ 10—14 15—24 | 25—34 | 35—00 å summa Summa I | Summa cm. cm em. träd kbm träd | kbm. träd kör | träd | kbm.| — träd | kbm. träd | kbm. | I I | | 14,904 4,570 900! 51 900| 232 | 1,440] 729 | 666 | 598 | 3,906 | 1,613 || 48,510 | 9,936 16,254 | 3,355 | 1,440| 86 |1,620| 360 | 900) 396 | 210 173 | 4,176 | 1,015 || 33,570 | 5,997 || | | | eskrifning. —n—w.i!;! OO i —Ä WnJUmuUnnan-—ninin iinnntngm mr nn Skor s bievsitra nd ejtes ålder trädslag år Tall 59 2 | 2 | Gran 41 2 | 4 | Tall 45 | 1,(4) | Gagn virkes- duglig torrskog träd | kbm.| kbm 630 | 143 | 418 360 83 Virkesförråd | kola 2, IN S:ma |=3, ige kbm. [ER = » in | kbm. sluten | | — —1| allmänt Al 2 2 hets- a ; Nr tillstånd| utveck- | afverk- öfver- | grad | | lingsbar | Nings- [mogeno.l| skog | mogen skadad skog skog I INO [Bi E2I3A NE SATS SAD | | | [ENS B 160 | 0 Åtgärder er indelningsperioden —-Q=— hn OÖnnnbos-- OO O— nn " I 0 äfven områden för skogstorp och odlingslägenheter inom utstakade och röslagda gränser, ” oafsedt om desamma äro mer eller mindre uppodlade. b) i kolumnerna för impediment och annan utmark, som för närvarande ej är till skogs- börd duglig eller afsedd, redovisas äfven slåttermyrar (ej ströängar, som tillhöra annan fastig- het, hvilka, likasom hittills, angifvas för sig efter beståndsbeskrifningen), upplagsplatser m. m. sådant, som till följd af annan användning ej får till skogsproduktion användas. c) Skogsmarken beskrifves med afseende på 1) läge (ytformation, sluttning, exposition), 2) jordmån (jordart, djup, berggrund, stenbundenhet), 3) fuktighetsförhållande (jämväl humuslager och karaktäristiska markväxter), 4) markbonitet, hvarmed afses ett sammanfattande uttryck för markens produktions- förmåga, angifvet i 10 skilda godhetsgrader. gemensam serie, betecknas med romerska siffror från I—X. Dessa, som skola bilda en för hela landet Sedan Statens skogsförsöksan- stalt hunnit utreda och karaktärisera olika markers produktionsförmåga, komma de därvid ernådda resultat att tjäna till närmare ledning vid markboniteringen. Tillsvidare bör emeller- tid förstås med bon. I mark af högsta produktionsförmåga, sådan den kan förekomma endast 2867 SKOGSADMINISTRATIONEN. i sydligare delarna af landet, eller med andra ord bästa mark för gran och ädla löfträd ; med bon. II mark jämförbar med bästa tallmark, endast undantagsvis förekommande i Norr- land; med bon. III—IV våra vanliga bättre och medelgoda skogsmarker; med bon. V—VI bland annat tallhedar; med bon. VII—XVIII mycket svaga marker, t. ex. starkt bergbundna, grunda eller genom försumpning m, m. degenererade, samt med bon. IX svaga fjällskogs- marker, som icke kunna hänföras till impediment, men hvilka äro af den klena produktions- förmåga att: de icke kunna hänföras till någon af föregående bonitetsgrader. Bon. IX får - icke användas i fråga om annan än sagd fjällskogsmark. Öfrig mark af så dålig be- skaffenhet, att den under gynnsammaste beståndsförhållanden ej anses kunna uppdrifvas till en genomsnittlig produktion af minst I kubikmeter per hektar och år, hänföres till impedi- ment, hvarvid dock sådana marker, som genom nedläggande af rimliga kostnader (t. ex. genom afdikning) kunna vinnas till skogsbörd, åsättas bonitetssiffran X. d) Skogsbeständet beskrifves med afseende på 1) trädslag, hvarvid blandning uttryckes i tiondedelar efter de olika trädslagens kubik- massa; uppgår ett trädslags inblandning ej till or, bör dess förekomst dock antecknas inom parentes, såvidt det anses karaktärisera beståndet, t. ex. om det utgöres af granunderväxt eller dylikt; 2) ålder, hvilken angifves dels i år, där sådant kan uppgifvas (i fråga om yngre be- stånd), dels i klass; i bestånd, som praktiskt taget kunna anses likåldriga, utsättes hufvud- beståndets medelålder, men i olikåldriga angifvas gränsvärden, hvarvid, för utarbetande af sammandrag, bör antecknas hur stor procent af arealen, som anses disponerad af de olika åldersklasserna, t. ex. 30 24 2, 70 24 6; vid intensivare skogsbruksförhållanden samt vid begagnande af omloppstider som understiga 140 år, användas 20-åriga åldersklasser, beteck- nade med romerska siffror, nämligen för 1—20 årig skog I, för 21—40 årig skog II o. s. v., men där omloppstider från och med 140 år och däröfver användas och dessutom förhållan- dena ej tillåta intensivare skötsel, må skogsförrådet upptagas i 50-åriga åldersklasser, hvilka då skola betecknas med arabiska siffror, nämligen för 1—530-årig skog med I, 51— 100-årig skog 2 0. s. v.; 3) höjd, hvilken i likåldriga bestånd sättes lika med medelstammens, eventuellt särskildt angifven för olika trädslag; i olikåldriga bestånd angifves den förhärskande åldersklassens medelhöjd och, där så låter sig göra, jämväl medelhöjden för andra i beståndet ingående aldersklasser, t. ex., 4:22 m., 2: 15 m.; 4) slutenhetsgrad, hvilken bör afse att gifva ett uttryck för i hvad mån det befintliga beståndet, med hänsyn tagen till ålder och trädslag, utnyttjar ståndortens virkesproducerande förmåga; sker detta på sådant sätt, att beståndet å ena sidan ej behöfver hjälpgallras under de närmaste 10 åren och den andra ej företer nämvärdare utglesningar eller luckor, betecknas slutenhetsgraden med 1,o., högre grad af slutenhet betecknas med 1,1, 1,2, 1,3 0. S. V. samt lägre grad, vare sig detta beror på att träden i förhållande till kronslutet står för glest eller att afsevärdare luckor förekomma med 0,9, 0,8 0,7 0. S. V. 5) beståndets allmänna tillstånd, hvilket betecknas med tre godhetsgrader: A = godt, B = medelgodt och C = dåligt; dessa beteckningar afse att ge ett relativt uttryck i fråga om dels trädens växtform, kvistighet och tekniska duglighet, dels förekomst af sjukdomar och skador eller andra på beståndets utveckling och trefnad inverkande förhållanden; 6) virkesförråd, hvilken angifves i hela kubikmeter fast mått, bark, men ej stubb- och grenved, inräknad. Virkesförrådet å hela skiftet eller skogen skall icke nedsummeras i beståndsbeskrifningen. Vid wvirkesförrådets uppskattning medräknas all skog från och med 10 cm. diameter vid brösthöjd och särskiljes a) utvecklingsbar skog, hvarmed förstås sådan skog med "en ålder af i allmänhet högst omkring ”/, af omloppstidens årantal, hvilken med hänsyn till utvecklings- och tillväxtför- måga anses böra räknas såsom det hufvudsakliga framtida reservförrådet; b) gammal, afverkningsmogen, men i hufvudsak frisk skog med en ålder af minst ?/, af omloppstidens år, hvartill äfvenledes hänföras sådana träd, som, ehuru i ett eller annat afseende skadade, dock icke med hänsyn till deras ställning i beståndet kunna omedelbart och enbart afverkas; c) mera öfvermogen, afsevärdt skadad eller annan skog, som ovillkorligen måste och äfvenledes kan enbart afverkas inom de närmaste 10 å 20 åren, i hvilket afseende erinras, att till denna klass af virkesförrådet icke hänföras här och hvar i friskare bestånd stående spridda, skadade eller mera öfvermogna träd, som icke kunna vare sig med godt SKOGSADMINISTRATION, ekonomiskt resultat afverkas enbart för sig, därest beståndet i öfrigt kvarhålles eller uttagas, utan att omgifvande träd eller bestånd röna menligt inflytande däraf. Förrättningsmannen skall i fråga om yngre bestånd äfvenledes hafva uppmärksamheten fäst på till hvilken omfattning de yngre bestånden kunna och böra bli föremål för hjälp- gallring och, där gallringsvirket anses kunna ekonomiskt tillvartagas, ange den kubikmassa sådant virke, som bör i beståndet afverkas under de närmaste 10 åren. På sådana orter, där löfskog kan ekonomiskt tillvaratagas, skall förrättningsmannen upp- skatta kubikmassan af den till afverkning mogna delen däraf samt i beståndsbeskrifningens anteckningskolumn uppgifva det belopp, som anses böra afverkas under närmaste 20 år. Omloppstiden bestämmes på samma sätt som hittills, dock med iakttagande att vid dess beräknande i regeln tages hänsyn endast till skogsproduktionens ändamål, skogsmarkens bördighet och möjlighet att ernå naturlig föryngring. På mager mark med dålig produk- tionsförmåga bör man alltså icke söka producera träd af grofva dimensioner, där mindre groft virke kan uppdragas med större ekonomisk fördel, I fråga om växttidens (= mogen- hetsålderns) förlängning med viss del af föryngringstiden iakttages hvad därom hittills är föreskrifvet. Vid uppskattningens utförande å marken begagnas taxationslistor enligt formulär a. med användande af skild blankett för hvarje afdelning. Sammandrag öfver taxationslistorna för hvarje skifte upprättas enligt formulär b., hvarjämte enligt formulär c. uppgöres sammandrag för virkesförrådet å hela skogen. För beräkning af de olika dimensionsklassernas medelkubikinnehåll, som med hänsyn till den framtida utsyningen bestämmes gemensamt för hvarje skifte, samt för utrönande af skogens omloppstid undersökas profträd. Det träd, som vid hvarje 100-meters påle i kom- passlinjerna står närmast sagda påle, upptages såsom profträd, med iakttagande att i sådana fall, där intet träd finnes inom en cirkel med 5 meters radie och med medelpunkten i 100- meters pålen, profträd icke upptages. Erhålles härigenom icke för behörig noggrannhet erforderligt antal profträd i de olika dimensionsklasserna, skall för komplettering häraf ytter- ligare utväljas lämpliga sådana. Profträden, som uppföras i särskild längd för hvarje skifte, skola antecknas till trädslag — med angifvande till hvilken hufvudgrupp i afseende på deras utvecklingsförmåga och beskaffenhet de vid taxeringen hänförts — till diameter, höjd, form- punkt, ålder samt bredden på de 10 sista årsringarna, hvarjämte afdelningen uppgifves. Kungl. domänstyrelsen kommer att framdeles lämna särskilda, i viss mån från de nu . gällande afvikande föreskrifter i fråga om afverkningsberäkning och upprättande af hus- hållningsplaner. Stockholm den 15 maj 1912. KARL FREDENBERG. Erik Måhlen. Beslut af allmännare intresse. Angående ersättning vid vakansförordnande inom skogsstaten. I skrifvelse den 18 mars 1912 har »De extra jägmästarnes förbund» genom sin ord- förande anhållit, att Kungl. Domänstyrelsen ville hos K. Maj:t göra framställning därom att vikarie, uppehållande ledig revirförvaltartjänst eller annan motsvarande tiänst inom skogs- staten, domänstyrelsen, skogsläroverken eller statens skogsförsöksanstalt måtte äga att upp- bära, förutom de till sådan tjänst hörande rese- och tjänstgöringspenningarna, hälften af en ordinarie befattningsinnehafvares lön i första lönegraden och på samma gång behålla !/, af sitt förut innehafda arfvode, därest han för vikariatsförordnandets skull fått frånträda aflönad assistenttjänst eller annan motsvarig extra tjänst. Till stöd härför hade andragits bland annat att i betraktande af de ofta nog betydande kostnader, som en vikarie vid en mera tillfällig tjänstgöring å annan ort nödgades vidkän- nas för flyttning, dubbla hyror o. s. v. samt det gifvetvis ansenligt ökade arbete, som till en början fölle på en person, som ej genom föregående eller i hvarje fall icke genom kon- tinuerlig verksamhet på samma plats förut vore fullt inne i alla lokala förhållanden, den nu utgående ersättningen uti ifrågavarande fall måste anses såsom allt för liten, detta desto mera, som inga tvingande skäl syntes föreligga att under vakans i så stor utsträckning innehålla medel, som vore anslagna att normalt utgå för tjänsternas uppehållande. 288 SKOGSADMINISTRATIONEN. Kungl. Domänstyrelsen meddelar till svar härå, att det väl må medgifvas, att undan- tagsvis sådana förhållanden kunna tänkas inträda, att vid vakansförordnanden vikarien i an- ledning däraf får vidkännas kostnader, som måste synas synnerligen afsevärda; och vill Kungl. Styrelsen låta sig angeläget vara att i hvarje dylikt särskildt fall understödja vikariens fram- ställning om skälig godtgörelse, hvilken likväl torde böra tillmätas med hänsyn till de upp- komna kostnaderna och icke efter annan grund. Kungl. Styrelsen håller emellertid före, att med hänsyn särskildt till sättet för tillkomsten af nu gällande bestämmelser i ämnet, de åbe- ropade omständigheterna icke innebära tillräcklig anledning för Kungl. Styrelsen att hos Kungl. Maj:t hemställa om en generell föreskrift utaf den ifrågasatta innebörden. S. H—-M. Angående godtgörelse till extra skogspersonal inom skyddsskogsområdet i Jämtlands län. GUSTAF etc. Vår ynnest ete. Genom nådigt bref den 18 december 1908 förordnade VI, bland annat, att af de för godtgörelse till den extra skogspersonalen anslagna medel skulle utgå till extra kronojägare och andra extra bevakare vid anställning i Norrbottens och Västerbottens län samt i Särna socken med Idre kapellag af Kopparbergs län årsarfvode af högst 1,200 kronor äfvensom respenningar med högst 200 kronor samt vid anställning i öfriga norrländska län och i öfriga delar af Kopparbergs län samt i Värmlands län års- arfvode af högst I1,100 kronor jämte respenningar med högst 150 kronor. Enligt nådigt bref den 17 juli 1908 angående reglering af skogsstaten m. m, hafva ordinarie kronojägare tillerkänts, förutom lön å 600 kronor, inom förstnämnda områden 700 kronor i tjänstgöringspenningar och 250 kronor i respenningar samt inom sistnämnda om- råden 600 kronor i tjänstgöringspenningar äfvensom 200 kronor i vissa och 150 kronor i andra bevakningstrakter i respenningar. Genom nådiga brefvet den 22 juni 1911 angående driftkostnader för statens domäner under år 1912 m. m. har vidare bestämts att för 8 inom skyddskogsområdet i Jämtlands län nyinrättade kronojägarbefattningar skulle utgå, förutom lönen, 700 kronor i tjänstgörings- penningar och 250 kronor i respenningar. Uti underdånig skrifvelse den 17 april 1912 har Ni nu, med förmälan att Sveriges kronojägarförbund i en till Eder ställd skrift anhållit om motsvarande förbättringar i aflö- ningsförmånerna för de extra kronojägarna i de 8 bevakningstrakter inom Jämtlands län, där de ordinarie kronojägarna sålunda erhållit den högre aflöningen, hemställt, att VI, med ändring därutinnan af nådiga brefvet den 18 december 1908, måtte medgifva, att af för ändamålet anslagna medel finge till extra kronojägare och andra extra bevakare vid an- ställning i förenämnda åtta bevakningstrakter inom Jämtlands län utgå årsarfvode med högst ettusentväåhundra kronor äfvensom respenningar med högst tvåhundra kronor. Vid föredragning denna dag af detta ärende hafva VI bifallit hvad Ni sålunda hem- ställt. Stockholms slott den I juni 1912. GUSTAF: Alfred Petersson. Tjänster och förordnanden. Kungl. Domänstyrelsen. Till extra ordinarie tiänstemän hos Kungl. Domänstyrelsen hafva förordnats e, o. hofrättsnotarien Nils Lindquist fr. o. m. den 17 juni 1912, utexaminerade skogseleven Georg A. Nordfors från och med den 3 juni 1912 samt utexaminerade skogseleven Bure Holmbäck fr. o. m. den 5 juni 1912. Tiänstledighet och semester åtnjutes af: generaldirektören K. Fredenberg för tjänsteresa under tiden 20—23 maj, semester under tiden 25 juni—6 juli samt för tjänsteresa fr. o. m. den 10 juli t. v., under hvilken tid byråchefen W. Roos tjänstgör såsom t. f. generaldirektör samt notarien I. Åbergsson såsom t. f. byråchef å Landtbruksbyrån; byråchefen W. Roos semester under tiden !7/.—””/. samt ?9/.—?/; och tjänstledighet under tiden 22—28 juli med förordnande för notarien I. Åbergsson såsom vikarie; SKOGSADMINISTRATION,. 289 byråchefen G. Söderlind semester under tiden !7/,.—”4/, med förordnande för domän- fiskalen G. Alexandersson såsom vikarie; byråchefen friherre Th. Hermelin under tiden 11 juni—4 juli för tjänsteresa samt semester under tiden 5—11 juli och 17 juli—10 augusti med förordnande för notarien M. Rasch såsom vikarie; byråchefen Th. Örtenblad för tjänsteresa under tiden 2—16 juni samt semester under tiden 25—29 juni med förordnande för notarien K. G. G. Norling såsom vikarie samt tjänst- ledighet för beredande af särskildt ärende under tiden 7—27 juli med förordnande för revisorn Hj. Modigh såsom vikarie; byråchefen Fr. Giöbel semester under tiden !/,.—??/.,, ””/,—"/s samt ??/,—?5/, med förordnande för notarien A. Malling såsom vikarie; byråchefen C. Stjernspetz semester under tiden 10—22 juni samt 29 juli—21 aug. med förordnande för revisorn Hj. Modigh under tiden !—??/. och ?9/.—!"/, samt för nota- rien M. Seth under tiden 15—21 augusti såsom vikarie. Skogsstaten. Till assistenter med arfvode hafva förordnats e. jägmästarna Lars Larsson, Karl Lindell och Bror Elof Andersson under fem månader fr. o. m. den I juni samt Ivar Lindeberg för en tid af tre månader från och med den I juli att tjänstgöra å skyddsskogarna inom Jämtlands län; e. jägmästaren Gunnar Wiström under tiden juninovember å Norra och Södra Lyck- sele, Stensele och Sorsele revir; e. jägmästaren Bertil Nylén under tiden juni—nov. inom Juckasjärvi revir; e. jägmästaren Edvin Nyblom » » > > inom Arjepluogs m. fl. revir; e. jägmästaren Gustaf af Ekenstam =» > > » inom Åsele revir; e. jägmästaren Ivar Hjelmström » » » » inom Degerfors revir: e. jägmästaren Nils Högbom » » » » inom Degerfors och Bjur- holms revir: e, jägmästaren Lennart Hollström » » » » inom Juckasjärvi revir; e. jägmästaren Johan Anders Amilon » > » —december inom Jockmocks m. fl. revir; Å e. jägmästaren John Schenström > > » » inom Ofre Byske revir; e. jägmästaren Alrik Wange > » » —nov. inom Bodens revir; e. jägmästaren Arne Rydbeck » » juni—I5 juli hos öfverjägmästaren i Mellersta Norrlands distrikt; e. jägmästaren Carl Erik Barth under tiden maj—juli i Östersunds revir; e. jägmästaren Ragnar Tjernberg under tiden 11 maj—9 sept. inom Bräcke revir; e. jägmästaren Emil Palm under 3 månader fr. o. m. den 6 maj hos öfverjägmästaren i Östra distriktet; e. jägmästaren Alf. Th. Winbladh under tiden 5 juni—31 dec. inom Jönköpings m. fl. revir; e, jägmästaren Gustaf Westermark under tiden 4 juli—31 augusti inom Burträsks revir; e. jägmästaren August Skoog under tiden 8 juli—31 okt. inom skyddsskogsområdena i Jämtlands län: e. jägmästaren Th. Fedelar fr, o. m, den 16 juli tills vidare under året inom Bohus revir: e. jägmästaren Kurt Hammarström och e. jägmästaren Einar Karlsson den förre under tiden 16 juli>—31 augusti, den senare under tiden I sept.—31 okt. inom Bohus revir under hvilken tid assistenten därstädes e. jägmästaren Th. Fedeler tjänstgör såsom assistent hos öfverjägmästaren i Västra distriktet. Till assistent utan arfvode å Finspongs revir har förordnats extra jägmästaren f. Hj. Lindén. Till extra iägmästare ha förordnats utexaminerade skogseleverna Georg Ansgar Nordfors inom Luleå distrikt den 18 juni 1912; Erik Gustaf Busck inom Smålands distrikt den 1 juli 1912; Gustaf Engelbert Westermark inom Skellefteå distrikt den 4 Juli 1912; August Skoog inom Gäfle— Dala distrikt den 2 juli 1912; Bure Holmbäck inom Mellersta—Norrlands disirikt den 2 juli 1912; Erik Otto Hallström inom Umeå distrikt den 9 juli 1912; 290” SKÖGSADMINISTRATION. Bror Ludvig Eugen Rossander inom Umeå distrikt den 16 juli 1912; Adolf Waldemar Dixen inom Bergsslags distriktet den 10 juli 1912; Johan Hjalmar Lindén inom Östra distriktet den 4 juli 1912; Selim Harald Lindner inom Östra distriktet den 4 juli 1912; Kurt Hammarström inom Västra distriktet den 12 juli 1912. Återkalladt förordnande. K. Domänstyrelsen har på därom gjord framställning återkallat det e. jägmästaren H. Dahlberg den 2 januari 1912 meddelade förordnandet såsom skogstaxator i Västra distriktet. Bispgårdens skolrevir. Att under vakansen förestå skolföreståndarebefattningen vid Bispgårdens skogsskola intill densamma i vederbörlig ordning kan varda återbesatt har K. Domänstyrelsen förordnat e. jägm, Ferdinand Lindberg, hvars förordnande som skogstaxator uppehålles af e, jägmästa- ren Anders Hyckert, På förslag till återbesättande af ledigförklarade föreståndaretjänsten för Bispgårdens skogsskola har Kungl. Domänstyrelsen uppfört extra jägmästarne Per Ferdinand Lindberg Carl Olof Bohlin samt Magnus Custaf Jernberg i nu nämnd ordning med förord för Lind- berg. Till skogstaxator i Västra distriktet har förordnats e. jägmästaren Feodor Aminoff från och med den I september tills vidare under år 1912, Tijänstledighet åtnjutes af: öfverjägmästaren i Skellefteå distrikt Gustaf Borg för enskilda angelägenheter under tiden 3—10 juni med förordnande för jägmästaren i Jörns revir Gustaf Tjäder såsom vikarie, hvilkens jägmästaretjänst under tiden uppehålles af e. jägm. Albrekt Bergstedt; t. f. jägmästaren i Norra Roslags revir, Gustaf E. Svensson för sjukdom under tiden 15 juli—14 augusti med förordnande för e. jägm. N. Axel Nilsson såsom vikarie; jägmästaren i Bräcke revir Anders Holmgren för studieresa under tiden 21 juni—9g sept. med förordnande för e. jägm. Torsten Larsson som vikarie; jägmästaren i Västerdalarnes revir C, Öjermark för sjukdom under tiden 26 juni—25 juli med förordnande för e. jägm. Sven Boberg såsom vikarie; t. f. underläraren vid Klotens skogsskola e. jägmästaren Gustaf Lyman för sjukdom under tiden 26 juni—26 juli med förordnande för e, jägm. Aug. Hagman såsom vikarie; jägmästaren i Kosta revir Johan Dahlgren för enskilda angelägenheter under tiden 12 —21 juni med förordnande för e. jägmästaren G. O. A. Göthe såsom vikarie; jägmästaren i Vargiså revir Vilh. Göthe för hälsans vårdande under tiden 10 juni— 9 september med förordnande för e. jägm. Vilh. Strandberg såsom vikarie; jägmästaren i Sunnerbo revir C. B. Christoffersson för enskilda angelägenheter under tiden 6—11 samt 23—31 juni med förordnande för e: jägmästaren G. Fischer såsom vikarie ; jägmästaren i Hunnebergs revir M. Stenberg för enskilda angelägenheter under tiden 4 juli—3 augusti med förordnande för e. jägmästaren G. Hallgren såsom vikarie; jägmästaren i Slättbygds revir Hugo Wolff för enskilda angelägenheter under tiden 7 juli—10 augusti med förordnande för e. jägm. Erik P:son Wadstein såsom vikarie; jägmästaren i Frostvikens revir G. Sandberg för sjukdom under tiden 1 juli—8 aug. med förordnande för e. jägmästaren Karl Erik Kallin såsom vikarie; t. f. jägmästaren i Örebro revir Harald Stuart för enskilda angelägenheter under tiden I juli—31 aug. med förordnande för extra jägmästaren B. Blohm såsom vikarie; jägmästaren i Enköpings revir J. H. Blombergsson för hälsans vårdande under tiden II juli —24 augusti med förordnande för e. jägm. R. Libeck såsom vikarie; föreståndaren för Hällnäs skogsskola D. Grufman för enskilda angelägenheter under tiden 15—28 juli med förordnande för e. jägm. G. Rehlin såsom vikarie; t. f. underläraren vid Ombergs skogsskola Tage Aae för enskilda angelägenheter un- der tiden 17 juli—24 augusti med förordnande för e. jägmästaren Bror Rossander såsom vikarie; jägmästaren i Stockholms revir Alex. Maass för enskilda angelägenheter under tiden 10 juli —9 augusti med förordnande för extra jägmästaren Olof H. Lundborg såsom vikarie. OY SES NZA ox Or VU) IL or UNNAR HALLS 2S Lu Ö) eS eS J Lu Q I I X Ö) q TE 5 ÄFT, HA I : Li NÅ LAGERBERG, TORSTEN: Sidiet öfver den norrlä Hdala tallens sjukdomar, «= foo . S Os > särskildt med hänsyn till dess föryngring (med 24 HEN or oRr sid. 291” S äl a Skogsundervisningsfrågan: S ; Ni As ES ANN LUG Riksdagens förhandlingar............ : ST FN 3272. VAR Första kammarens diskussion ....... I FRE ENA GB Sp RNE AA DN DS (AG ed bg Lt bv Andra; kammarens diskussiOn'......,.s.sssotes ci dess bas sp sn sagt en be passa saR NL DA DANSEN NE "Skogsadministrationen: NET SN | ERE Ng Förordningar, prejudikat och cirkulä dk de NE i OA Ang. redovisning af utdelning från brandfö ERS GR ER Fa Ly Rts A ER I Ang. tiden för frörapporternas afgifvande VALTER SER AA past KG AE Jr Bg ME = oo 0 Ang. upplåtelse af rätt till bearbetande af ik imutnings- FANER lr bara mineralfyndigheter Fasrganejord FN Sr SHR sk de ara INN SA KS | "Beslut af allmännare intresse. AR ST FRANS AN Ang. fyllnadsarfvode till vikarie för skogsrättare ............... » 3684 Ändring 'i lagen ang. vård af enskildes skogar i syfte att 2 bättre trygga skogens återväxt: :m.i.d.,..sissssrsnsssnerig 21809 INN i, En tvistig- beslagspProvisiO0. svs. v.ss issn ere os ssn sossar kr fär NAO SA Tjänster; och förorditanden. oss. ,össe sk svos sera sälg NATO LR / ; Rättelse. fer | d SG Å | CE 3 =S FS RR 3 / K É SR : Ne fr. för De | 4 - Mr FA LIN lt / '” é ST MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. Studier öfver den norrländska tallens sjuk= domar, särskildt med hänsyn till dess föryngring. Af TORSTEN LAGERBERG. Då det gäller föryngring af skog, finner man sig ofta stå inför svå- righeter af de mest skilda slag. Hindren för en tillfredsställande åter- växt ligga icke blott i klimatets och jordmånens beskaffenhet utan härleda sig också från mera oberäkneliga faktorer. Bland de senare möter man i främsta rummet ett flertal parasitiska svampformer och äfven många insekter. Af våra tvenne förnämsta skogsträd, granen och tallen, är granen under sina första år endast i ringa grad utsatt för skadegörelser från deras sida, tallen däremot är under denna tid mycket känslig, och den har också en stor mängd fiender både bland svampar och insekter. Verkningarna af dessas angrepp, som i de södra delarna af landet kunna vara allvarsamma nog, stegras i den mån, som de yttre lifsvillkoren för- sämras; tallens motståndskraft blir då mindre. Särdeles väl ägnade att belysa detta förhållande äro de stora tallhedarna i landets norra delar. Detta har gifvit mig anledning att något närmare studera den norr- ländska tallens sjukdomar, och jag har därvid hufvudsakligen ägnat min uppmärksamhet åt dem, som äro af speciell betydelse för tallhedarnas föryngring. Mina undersökningar påbörjades redan 1910 å skogsförsöksanstal- tens försöksytor vid Fagerheden och Rokliden i Piteå revir, men utfördes i hufvudsak under följande år på de stora tallhedarna å kronoparkerna V. och Ö. Jörnsmarken i Jörns revir. Dessutom hade jag äfven tillfälle att komplettera mina iakttagelser på tallhedsområdena i Särna socken i Dalarna, skogstrakter, som i mångt och mycket erinra om det öfre Norr- lands tallhedar. Frågan om de norrländska tallhedarnas föryngring har sedan åtskil- liga år varit föremål för skogsförsöksanstaltens undersökningar. Dessa undersökningar hafva i första hand gällt markens beskaffenhet och det inflytande, som från det hållet utöfvas på återväxtens utseende och för- Skogsvårdsföreningens tidskrift, Foeckafdelningen 1012. LÖ 202" TORSTEN LAGERBERG. delning (jfr. HESSELMAN, I). Det torde därför vara lämpligt, att i största korthet erinra om några af de resultat, som framgått af dessa arbeten. Ser man till, huru beståndet föryngrar sig, så finner man snart, att detta sker ytterst oregelbundet. Endast i närheten af de enstaka stå- ende träden eller trädgrupperna anträffas småtallar af växtlig typ, under det att de kala partierna däremellan äro bevuxna med undertryckta, ofta starkt deformerade plantor. Dessa senare, som i förhållande till sin storlek mången gång ha en ansenlig ålder, finnas där dock i stor mängd, men de spela icke någon större roll ur föryngringssynpunkt, då de i allmänhet dö, innan de uppnått fotshöjd. Deras små, starkt buk- tade stammar — en följd af skaretryck och uppfrysningar — äro ofta upplösta i ett antal likvärdiga grenar, och på grund af årsledernas obe- tydliga längd sitta barren hopade i täta ruskor i grentopparna. (Den på anf. ställe, sid. 34 meddelade bilden lämnar en god föreställning om deras utseende.) För att utröna frekvensen af dessa plantor gjordes en undersökning, som lämnade ett ganska lärorikt resultat. Fem stycken 100 kvm. stora ytor uppstakades, och alla på dessa ytor växande plan- tor räknades. Sammanlagdt funnos här 2,608 stycken, af hvilka icke mindre än 485, d. v. s. 18,6 &Z, voro döda. Ser man emellertid till hur förhållandet mellan lefvande och döda plantor gestaltar sig på hvarje yta för sig, så finner man, att växlingen är ganska stor; en yta hade exempelvis endast 9 2, en annan ända till 38 Z döda plantor. Hade flera profytor undersökts, skulle säkerligen många hafva uppvisat en ännu större dödlighetsprocent. Anledningen till plantornas dåliga ut- veckling ligger tvifvelsutan i jordmånens beskaffenhet och klimatiskt ogynnsamma betingelser i öfrigt, men något absolut hinder för att de skola kunna utbildas till växtliga ungträd synes dock icke resa sig från detta håll. Tvärtom ser man, äfven om det ingalunda är vanligt, att dessa små dvärgar äga förmåga att helt plötsligt slå in på en hastigare utveckling. Tillväxten ökar då betydligt, och då plantan nått mans- höjd, är den kritiska perioden öfverstånden. Sällsyntheten af dylika omslag belyses i någon mån af den omständigheten, att på de ofvan- nämnda fem profytorna icke förekommo flera än tre plantor af växtligt slag. Denna sällsynthet förklaras däraf, att plantorna endast i undan- tagsfall förunnas att lefva någon längre tid, och detta beror — såsom HESSELMAN redan framhållit — i sin tur därpå, att de i så hög grad angripas af såväl svampar som insekter. Som hufvudresultat af mina egna undersökningar i denna punkt kan jag genast förutskicka den anmärkningen, att jag icke funnit något som helst stöd för den af många omfattade meningen, att småplantorna på tallhedarna skulle dö på grund af torka. Af de hundratals torra STUDIER ÖFVER DEN NORRLÄNDSKA TALLENS SJUKDOMAR. 2037 plantor, som jag direkt granskat, ha alla samt och synnerligen varit an- gripna af svampar eller ock skadade af insekter på ett sådant sätt, att jag utan tvekan måste beteckna dessa angrepp som den primära orsa- ken till plantornas död. Detta bekräftar sålunda äfven indirekt det re- sultat, som framgått af HESSELMANS (I, sid. 64) redan utförda undersök- ningar öfver vattentillgången i hedmarken. Dessa ha som bekant gifvit vid handen, att de små, på kalfälten växande tallplantorna, hvilkas död man velat anse vara en följd af uttorkning, i fråga om vattentillgång äro de i själfva verket gynnsammast situerade af alla. Jag öfvergår härmed till den speciella framställningen af sjukdoms- orsakerna. Bland svamparna är det hufvudsakligen några discomycet- former, som uppträda såsom allvarliga fiender till återväxten, nämligen Dasyscypha fuscosanguinea REHM, Crumenula pinicola (REBENT.) KARST. och Phacidium infestans KARST. Utom dessa svampar har jag i det följande äfven behandlat några andra, som äro vanliga på tallhedarna, nämligen Lachnellula chrysophthalma (PERS.) KARST., Cenangium abietis (PERS.) DUBY samt Peridermium pini (WILLD.) KLEB. Dasyscypha fuscosanguinea REHM. D. fuscosanguinea har, så vidt jag kunnat finna, ännu icke varit föremål för omnämnande i svensk mykologisk litteratur; den har dock sedan åtskilliga år observerats af skogsförsöksanstalten. Den förekom- mer så allmänt på det norra Sveriges tallhedsområden, att den måste an- ses som ett karaktäristiskt element inom denna vegetationstyp. (I enstaka fall anträffas den äfven på små, förkrympta tallar på mossar.) Svampen beskrefs för första gången af REHM (I, sid. 30) och utdelades sam- tidigt i hans berömda ascomycetexsiccat. Den hade anträffats på torra grenar af såväl Pinus pumilio som P. cembra i de tyrolska högalperna. Arten är äfven iakttagen i Finland, därifrån den beskrefs af KARSTEN under namn af Lachnella confusa (jfr. REHM, II, sid. 849) samt i Norge, hvarest den genom BRUNCHORSTS (II, sid. 8) undersökningar blef be- kant som Lachnella pini n. sp. Man har nämligen funnit, att båda dessa sistnämnda som arter ansedda former äro identiska med den ursprung- ligen af REHM beskrifna D. fuscosanguinea. Enligt samma författare (II, sid. 849) torde hit äfven böra hänföras den af LAMBOTTFE från Ar- dennerna beskrifna Trichopeziza fuscosanguinea. Svampen är i alla hän- delser att anse som en äkta höglandsform, och ur denna synpunkt kan det ju vara af intresse att erinra om att den i Norge anträffats i så nordliga breddgrader som Finmarken (Karasjok i Alten, Mo i Ranen 2047 TORSTEN LAGERBERG. Koder Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. Förf. foto. Fig. 1. - Tallplanta angripen af Dasyscypha fuscosanguinea. Omedelbart nedom a en sam- ling utslagna apothecier, ofvanför denna punkt är plantan torkad. x 3. Junge, von Dasyscypha fuscosanguinea befallene Kiefer. Unterhalb a eine Sammlung entfalteter Apothecien, die Partie oberhalb dieses Punktes ist vertrocknet. x&< + 5 samt i Maalselvdalen), och att den i Sverige, som redan nämnts, synes vara begränsad till den norra delen med dess strängare klimatiska förhållanden; den syd- ligast belägna lokal, där jag an- träffat denna art, ligger i Särna i Dalarna. Släktet Dasyscypha räknar talrika arter, af hvilka tvenne redan sedan gammalt äro väl kända såsom farliga fiender till skogen. D. Willkommii, upphof- vet till den s. k. lärkkräftan, för- stora skador i våra lärkkulturer, och D. calycina orsakar årligen angriper allmänt granstammar, på hvilka den understundom åstadkommer väldiga svulster, samt uppträder äfven på tallen — särskildt på yngre träd af oväxtlig typ allmänt på s.k. tysk tall) — som en ganska farlig parasit. Sjuk- domsbilden, som dessa båda arter framkalla, är i sin mest ut- präglade form densamma: ge- nom ett vanligen ensidigt dö- dande af kambiet blir stammens tjocklekstillväxt på själfva an- greppsstället olikformig, och det uppstår därför på detta ställe med tiden en ansvällning, som till större eller mindre del plägar vara öfvergjuten af ett starkt kådflöde. Äfven D. fuscosan- gZuinea uppträder på liknande sätt. BRUNCHORST, hvilken torde vara den förste, som framhållit denna svamps parasitiska natur (II, sid. 9), har funnit den på (i södra Sverige STUDIER ÖFVER DEN NORRLÄNDSKA TALLENS SJUKDOMAR. 205 grenar och stammar af tallar i åldern 2 å 3—30 år; det största an- gripna träd han iakttagit var omkring 30 år gammalt och hade en höjd af omkring 3 m. samt en diameter af 4,5; cm. på själfva angreppsstället. Emellertid uppger han, att svampen med förkärlek angriper plantor af t/—1 m:s höjd; angrepp på träd äldre än 30 år har han icke observerat. Dessa iakttagelser stämma särdeles väl öfverens med mina egna, dock har jag icke anträffat svampen på tallar högre än en meter. Svam- pen angriper på ett särdeles karaktäristiskt sätt: i allmänhet infekteras hufvudstammen, mera sällan någon af plantans kraftigare grenar, nedan- för sin öfre tredjedel (fig. 1), och toppen, som därigenom afstänges från näringstillförsel, torkar snart. De på den torkade delen af hufvudstam- men sittande kransgrenarna och barren bli efter en öfvervintring starkt nedåtriktade, hvilket torde förorsakas af det vid smältningen hopsjun- kande snötäcket, och denna ställning bibehålla de sedan allt framgent. Man finner äfven ehuru mera sällan exempel på att svampen infekterar stammen vid själfva jordytan. Angripes en gren, kan mycelet från denna så småningom träda öfver till hufvudstammen. Efter hvad jag kunnat finna, angriper D. fuscosanguinea knappast tallar i god växt, en omständighet, som naturligtvis är af största vikt. Plantornas förmåga att motstå angreppet är ganska växlande. Un- derstundom är detta så kraftigt, eller ock är plantan själf så svag, att svampen tämligen omedelbart tar öfverhand och dödar. I sådana fall uppkomma inga kräftsvulster, kådflöden uppstå ej heller, och svampen når sin slutliga utveckling på de torkade stamdelarna. Om, såsom ofta händer, ett nedre grenhvarf — i allmänhet bestående af blott en eller två grenar — lämnas öfrigt nedom angreppspunkten, uppstår under- stundom en stor mängd knoppar omedelbart ofvan detta på själfva huf- vudstammen. Dessa knoppar utvecklas i de nedre axillerna på skott- leden, i hvilka som bekant tvåbarriga kortskott icke komma till anlägg- ning. De äro tätt klädda af fjällika blad af mörkröd färg, och utväxa till små rosettliknande skott, hvilkas assimilerande blad till en början uppstå direkt på hufvudaxeln och genom sitt blådaggiga vaxöfverdrag och sin småtaggiga kant fullständigt likna de primära blad, som äro ut- märkande för tallen under dess första lefnadsår. Först senare uppstå på dessa grenar tvåbarriga kortskott. Uppkomsten af dessa knoppar är väl att anse som en direkt följd af den näringsanhopning, som måste äga rum omedelbart under själfva den punkt, där svampen vunnit fast fot. En analogi erbjuder i viss mån den egendomliga hypertrofi af kärlsträngen i sådana barr hos tallen, som infekterats af Hypodermella sulcigena, hvarom jag förut i ett annat sammanhang lämnat ett utför- ligare meddelande (LAGERBERG, I, sid. 133, fig. 2, 3). 296 TORSTEN LAGERBERG. Sättet för mycelets tillväxt och utbredning inom värdväxten är i många hänseenden mycket intressant, och D. fuscosanguinea erbjuder härutinnan en påtaglig öfverensstämmelse med den af HARTIG (I, sid. 75, tafl. IV, fig. 10, 11 och 14) närmare studerade D. Willkommt. Såsom en egendomlighet hos denna svamp framhåller HARTIG de periodiskt återkommande afbrotten i mycelets tillväxt och den därmed förbundna utvecklingen af särskilda kork- skikt i barken på gränsen mellan de af svampen angripna och de af densamma ännu orörda väf- naderna. Mycelet växer här en- dast under höst och vår; då barren under våren börja utväxa och kambiet återtager sin verksamhet, upphör mycelet så småningom med sitt framträngande, och det uppstår ett tjockt korkskikt, som utgår från gränsen mellan kam- biets dödade och ännu lefvande delar, och som därefter i sned riktning utbreder sig mot barkens yta. Då svampen på hösten åter börjar växa, genombrytes kork- (EA SS 1910 -11 Fig. 2. Dasyscypha fuscosanguinea. Tvärsnitt af själfva infektionsområdet. Det under hösten 1910 och våren 1911 angripna partiet af barken har hoptryckta hartsgångar och afgränsas åt båda sidor af ett korkskikt (a). Den åter- stående delen af barken är äfven genomväfd af mycel, ehuru cellerna ännu icke hunnit de- formeras. X 15. Querschnitt durch das Infektionsgebiet. Die im Herbste 1910 und im Frihjahr 1911 befallene Rindenpartie hat zusammengedriäckte Harzkanäle und ist jederseits durch eine Korkschicht (a) abgegrenzt. Der ibrige Rinden- teil ist auch von Myzel durchzogen, die Gewebe sind skiktet; samma utveckling upp- repas därefter under kommande vegetationsperiod. Den hastighet, med hvilken mycelet framtränger, är mycket olika, som regel gäller dock, att svampen växer betyd- ligt fortare i stammens längdrikt- aber noch nicht deformiert. X 15. ning, än då den från en punkt utbreder sig åt sidorna. HARTIG uppger nämligen (I, sid. 78), att mycelet årligen i genomsnitt växer 2—3 cm. i stammens längdriktning, under det att det åt sidorna endast utbreder sig omkring 2,7s mm. För att erfara förloppet vid infektionen af D. fuscosanguinea under- sökte jag sådana tallplantor, hvilkas stamspetsar genom sina i gulgrönt skiftande barr tydde på svampens närvaro; toppen på dessa plantor var sålunda ännu icke fullständigt dödad. Ett tvärsnitt af stammen på det kritiska området (fig. 2) visade, att barken här var ensidigt dödad, och att hela det af hyfer genomväfda partiet hade afgränsats genom ett STUDIER ÖFVER DEN NORRLÄNDSKA 'TALLENS SJUKDOMAR. 297" korkskikt. Redan då — den 14 juli — hade emellertid mycelet genom- brutit detta korkskikt och slutit sig rundt om stammen, ehuru det ny- angripna partiets celler ännu icke hade hunnit att destrueras. Toppen Fig. 3. Dasyscypha fuscosanguinea, Stamparti, utvisande mycelets olika utbredningszoner under åren 1908— 1911. a, b och c angifva platsen för korkskikten, x I. Partie eines befallenen Kiefernstammes, die verschiedenen Verbreitungszonen des Myzels in den Jahren 1908—1911 zeigend. a, 6 und c markieren die Lage der Korkschichten. Xx I. ) XM i HEN Fig. 4. Dasyscypha fuscosanguinea, Längdsnitt genom barken med ett afgränsande korkskikt (6). Väfnaderna ofvan detta (a) innehålla ännu icke några hyfer men äro fullständigt tömda på näring, väfnaderna under korkskiktet (ec) äro starkt stärkelseförande. Xx 55. Längsschnitt durch die Rinde und eine abgrenzende Kork- schicht (4). Die Gewebe oberhalb derselben (a) enthalten noch keine Hyphen, sind aber an Nahrung völlig leer. Die Gewebe unterhalb der Korkschicht (ec) enthalten reichlich Stärke. X 55. på dessa plantor hade sålunda tämligen nyss blifvit afskuren från sin näringsförbindelse, hvilket ju äfven de gulnande barren tillkännagåfvo. Undersöker man plantor, i hvilka svampen lefvat en längre tid, så finner man, att mycelets samtliga tillväxtzoner markeras genom med stor 208+ TORSTEN LAGERBERG. precision utbildade korkskikt. På stammar, i hvilka svampen växer i längdriktningen, framträder korkskiktets läge mycket tydligt äfven ut- vändigt. Dess plats markeras ytterligare därigenom, att den lefvande barken omedelbart inunder förtjockas. Ett sådant fall finnes afbildadt i fig. 3. Infektionen har här försiggått genom en afbruten gren någon gång under år 1908. Genom denna gren har mycelet sedan inträngt i stammen och så godt som fullständigt omslutit denna; det under våren 1909 utbildade korkskiktet fa) har med tiden spruckit sönder. VWVåren 1910 har svampen stannat sin utveckling vid 6, där ett nytt korkskikt finnes, och år 1911 har den ryckt fram ända till ce, där det senast an- lagda korkskiktet har sin plats. Efter allt att döma sker för hvarje gång mycelets hufvudsakliga tillväxt under eftersommaren och hösten, påföljande vår torde det nämligen icke hinna långt, innan ett korkskikt bildas och sätter en — låt vara — tillfällig gräns för svampens vidare utbredning. I det nu skildrade fallet har mycelet årligen utbredt sig genom ett omkring 2 cm. långt stamstycke, och det är klart, att plan- tan med en sådan växtkraft hos svampen snart måste duka under. Korkskiktens bildningshistoria är ganska intressant. Icke blott den primära barkens celler utan äfven samtliga element i den sekundära bar- ken — både silrör, silrörsparenkym och märgstrålar — deltaga i bildan- det af ett korkkambium (fig. 4, 6), hvilket utgående från veden träder i direkt förbindelse med det korkkambium, som utvecklats under stam- mens ursprungliga epidermisväfnad. Från det nybildade kambiet afskiljas sedermera celler såväl mot den ännu lefvande som mot den dödade barkväfnaden. I de tjockväggiga silrören sker celldelningen rätt oregel- bundet, de ansvälla därigenom starkt och tvingas af utrymmesskäl att böja sig. Då korkskiktet till slut är färdigt, impregneras det af en brun, homogen substans. Det i fig. 3 afbildade fallet är äfven ur en annan synpunkt af in- tresse, då man af detsamma kan sluta till hur länge det dröjer, innan svampen når fertilt stadium. Det 1910—1911 infekterade stampartiet saknar som synes apothecier helt och hållet, på den 1909— 1910 dödade delen finnas endast tre dylika, men på det ursprungliga infektionsområ- det talrika i olika utvecklingsstadier. På ett angripet stamstycke kan mycelet sålunda blifva fertilt först under tillväxtperioden näst efter den, då det ifrågavarande stamstycket dödades. Sedan svampen väl en gång dödat en del af stammen, lefver den länge kvar, och nya apothecier anläggas därefter under en följd af år från samma plats. Då mycelet utbreder sig åt sidorna, och då sålunda betingelser för uppkomsten af svulster föreligga, växer det mycket långsamt. Plantan kan också vid ett sådant sjukdomsförlopp hålla sig lefvande ganska STUDIER ÖFVER länge. DEN NORRLÄNDSKA TALLENS SJUKDOMAR. 299 Själf har jag dock näppeligen funnit exempel på att plantor lefvat längre än fem år efter den ursprungliga infektionen, BRUNCHORST (II, sid. 10, fig. 3) afbildar emellertid ett tvärsnitt af en 24-årig stam- Fig. 5. Tvärsnitt af en stam med åsformig ut- Dasyscypha fuscosanguinea. bildning af veden. De under åren 1909 —1911 utvecklade veddelarna och kork- skikten äro särskildt anmärkta, Xx 5. Querschnitt durch einen Stamm mit wulstför- miger Krebsstelle. = Die in den Jahren 1909— 1911 ausgebildeten Holzteile und Korkschichten sind speziell angedeutet. X 5. del, som sedan sitt femtonde år haft att kämpa mot svampen; tallens mot ståndskraft ökas sålunda uppenbarligen med dess ålder. En intressant parallell erbjuder i detta hänseende D. Willkommai. VLärken är ju på god mark ett särdeles snabbt växande trädslag, och då den angripes af kräfta, kan tillväxten många gånger stegras till den grad, att svampen under en lång följd af år icke förmår att döda. HARTIG (I, sid. 78) anför som exempel härpå ett lärkträd på omkring 80 år, hade ett kräftsår, hvars ålder endast obetydligt torde ha som nära marken understigit trädets egen. På de sista 20 åren hade svampen icke utbredt sig mer än 535 mm. åt ena sidan, hvilket betyder en årlig medeltillväxt af blott 2,75 mm. Äfven i detta fall markeras svampens tillväxtzoner af korkskikt, som dock nu anläggas i stammens längdriktning, och som på ett tvärsnitt af kräftsvulsten följa på hvarandra som bladen i en längs- skuren lök. Den af HARTIG (I, tafl. IV, fig. 10) meddelade illu- strationen till ett dylikt utveck- lingsförlopp är särdeles intres- sant; den åsyftade figuren upp- visar icke mindre än 10 stycken på hvarandra följande korkskikt. När D. fuscosanguinea bildar kräftsvulster, sker detta på full- ständigt likartadt sätt. Så snart svampen genom barken hunnit fram till kambiet, dödas detta till den utsträckning, som mycelet Fig. 6. Tvärsnitt at en stam med genom öfvervall- Dasyscypha fuscosanguinea. ning uppkommen kräftsvulst. xX 5. Querschnitt durch einen Stamm mit durch Uber- wucherung entstandener keulenförmiger Krebsstelle. är utbredt. Den oskadade delen föranledes samtidigt till en stegrad verksamhet, och de ensidigt utbildade 3004 TORSTEN LAGERBERG. vedringarna få därför en abnorm tjocklek. En tallplanta, som på angreppsstället utbildat sex stycken i det närmaste lika tjocka års- ringar af blott o,:8 mm:s bredd, utvecklade sålunda genast efter in- fektionen en ensidig, i tvärsnitt skärformad »årsring» med en största bredd af 0,68 mm., d. v. s. af nära fyra gånger större tjocklek än de tidigare anlagda (se fig. 2). Att denna ökning af årsringen kan blifva ännu kraftigare framgår af fig. 5; de under 1910 och 1911 utbildade veddelarna äro här 8—10 gånger kraftigare än den för år 1909. Af denna figur framgår äfven de successivt efter hvarandra anlagda kork- skiktens läge i barken — här tre till antalet; af veden lefver endast den under år 1911 utbildade årsringen samt ett mindre, inåt kilformigt af- smalnande parti innanför denna, hvilket sträcker sig öfver sex årsringar. Då mycelet i allmänhet rycker fram åt sidorna tämligen hastigt och vedbildningen mången gång är för svag, för att några öfvervallningar af kräftsåret skulle kunna uppstå, bli de infekterade stampartierna under- stundom försedda med smala längsgående åsar af lösare ved på den sida, som ännu är lefvande; dessa åsar spränga snart sönder den gamla barken (fig. 5). Understundom kan dock den nya årsringen gripa öfver ett ganska stort parti af den tidigare dödade veddelen under försök att öfvervalla såret, och då uppstå kräftsvulster, som i förhållande till stam- mens öfriga delar kunna få en betydande tjocklek (fig. 6). Vid en undersökning af ett af OD. calycina förorsakadt angrepp på Abies -sibirica i Schweiz fann SCHELLENBERG (I, sid. 277), att någon anläggning af korkskikt i den lefvande barken icke ägde rum, och han framhåller med anledning därutaf, att denna af HARTIG först uppmärk- sammade egendomlighet måste anses såsom särskildt betecknande för D. Willkommt; korkskikten borde alltså saknas i den sjukdomsbild, som öfriga arter af detta släkte framkalla. Af min föregående framställning framgår dock, att denna förmodan icke är med verkligheten öfverens- stämmande. Beträffande DD. calycina har jag för öfrigt gjort den iakt- tagelsen, att denna art, då den uppträder som parasit på tall, förhåller sig fullständigt analogt med D. Willkommii, sålunda äfven därutinnan, att den framkallar korkskikt i värdväxtens bark. Granskar man under mikroskopet det af D. fuscosäånguinea dödade stampartiet, så finner man utan svårighet svampens hyfer. Dessa äro ytterst fina, 0,002— -0,004 MM. tjocka, rikt förgrenade och ofärgade. Deras celler äro i allmänhet ganska korta men variera dock rätt mycket i längd. De tjockare hyferna förekomma i barkens yttre delar. Hyferna växa fram såväl inuti som mellan värdväxtens celler. I veden tränga de in genom märgstrålarna (fig. 7), som ju genom sin näringsrikedom och tunnväggighet torde vara särskildt tilldragande, och nå till slut in i själfva STUDIER ÖFVER DEN NORRLÄNDSKA TALLENS SJUKDOMAR. 30 märgen. I vedens längdriktning synas hyferna hufvudsakligen utbreda sig genom märg och hartskanaler, hvilka senare stå i direkt kontakt med märgstrålarna och vanligtvis äro alldeles utfyllda af tätt vindade hyfmassor. Härifrån gå de äfven öfver till själfva vedcellerna. Mycelets framträngande i barken erbjuder mycket af intresse. Man finner nämligen, att hyfer icke förekomma i hela det parti, som behär- skas af svampen, en zon af de dödade väfnaderna, som gränsar omedel- bart intill de lefvande cellelementen, innehåller icke något mycel. Då svampen såsom i fig. 3 växer i stammens längdriktning, kan denna zon Fig. 7. Dasyscypha fuscosanguinea, Tvärsnitt af veden med en af en cellrad bestående märgstråle, i hvilken svam- pens hyfer växa fram. Xx 800. Querschnitt durch eine Holzpartie mit einem von einer einzigen Zellreihe gebildeten Mark- strahl, in welchem die Pilzfäden wachsen. X 800. | understundom sträcka sig öfver 2—4 mm., och på ett längdsnitt af barken framträder den äfven makroskopiskt som ett ljusare, väl afgränsadt parti (jfr. fig. 4). Under det att cellerna i den lefvande barken äro särdeles plasmarika och stärkelseförande (c), äro de här antingen fullständigt tomma, eller ock innehålla de en svagt brunfärgad homogen massa (a). Deras väg- gar visa tecken till förslemning, och omvandlingsprodukter från dessa utfylla äfven till stor del intercellularrummen. Innan mycelet definitivt tager väfnaderna i besittning, utsänder det sålunda framför sig ämnen (sannolikt af enzymatisk natur), som döda cellerna och upplösa deras innehåll. Samma egendomlighet i mycelets biologi har man äfven kunnat påvisa hos både D. Willkommii och D. calycina (jfr. SCHELLENBERG, I, sid. 282), ehuru den som det vill synas är mycket mindre utpräglad hos dessa båda arter; sannolikt förhålla sig äfven många andra disco- myceter på samma sätt. Själf har jag för öfrigt en gång förut (LAGER- BERG, I, sid. 132, fig. 2) haft anledning att fästa uppmärksamheten på 302 TORSTEN LAGERBERG. samma sak hos Hypodermella sulcigena. Parasitsvampar af denna kate- gori intaga alltså en viss särställning, då deras hyfer aldrig träda i di- rekt beröring med några lefvande väfnader hos värdväxten. De hartsgångar i barken, hvilka vid angrepp af D. fuscosanguinea komma under mycelets inflytande, undergå ofta en anmärkningsvärd Ur Statens Skogsför- söksanstalts saml. Förf. foto. Fig. 9. Dasyscypha fuscosanguinea. Fig. 8. Dasyscypha fuscosanguinea. Stamparti med stora apotheciesamlingar. Längdsnitt genom ett moget apothecium. >x 45. ÄRE Längsschnitt durch ein reifes Apothecium. X 45. Stammpartie mit grossen Apotheciensamm- lungen. X I. anatomisk förändring. De i vanligt fall halfklotformigt utbuktade sekret- cellerna inträda i delning och utväxa till längre eller kortare cellrader, hvilka mötas i centrum; hela gången blir därigenom till slut uppfylld af en tunnväggig, parenkymatös väfnad (fig. 4). Kanske har denna ut- veckling en biologisk motsvarighet i utbildningen af s. k. thyller, hvilka som bekant uppstå i trädens vedceller, då dessa upphöra att fungera som ledande element. Som bekant kan D. Willkommiäi angripa redan döda grenar och nå STUDIER ÖFVER DEN NORRLÄNDSKA TALLENS SJUKDOMAR. 303" fertilt stadium på dessa (jfr. SCHELLENBERG, I, sid. 278), den uppträder med andra ord äfven under en saprofytisk form. Om D. "fuscosanguinea äger samma förmåga, har jag icke med bestämdhet kunnat afgöra, dock kan denna svamp så småningom utbreda sig till de partier af värdväxten, som vid infektionen genom näringstillförselns förhindrande bringats att torka; i enstaka fall har jag till och med observerat, att mycelet trädt öfver i döda, på kvistarna kvarsittande barr och utvecklat apothecier på dessa. I de delar af barken, dit mycelet trängt fram, äro samtliga väf- nader starkt deformerade och hoptryckta samt till färgen mörkbruna. Lokala kådutgjutningar äro mycket vanliga, och äfven i veden blifva så småningom stora partier impregnerade med kåda. På vissa punkter i barkens yttre lager uppstå se- dermera täta hyfsamlingar, hvilka tränga genom till ytan och utveckla sig till apothecier (fig. 8). Redan på ett tidigt stadium äro dessa tydligt skaftade och urnelika med rundadt öfverböjd kant på skifvan och cirkelformig mynning, inom hvilken man skymtar bottnen af det starkt färgade hymeniet. Utvändigt äro de från början mer eller mindre gråaktigt bruna, i utvuxet tillstånd ofta svartbruna; skifvan är i kanten besatt med raka, septe- rade, på ytan ojämna hår af rostbrun färg. Skaftet får stundom en rödgulaktig anstrykning; på de fullt utveck- lade apothecierna är det jämnsmalt, intill 2 mm. långt och skarpt afsatt från skifvan. Denna når i utbredt tillstånd en diameter af 5 mm. Som torkad viker skifvan oftast hop sig öfver midtlinjen, någon gång, särskildt fig: på större apothecier, invikes den från tre punkter af Dasyscypha fusco- kanten. Hymeniet har en rostgul till starkt orangeröd ASA färg, och då apothecierna ofta utvecklas i stor mängd säckar med sporer. och stå mycket tätt (fig. 9), gör svampen såväl genom RR SO NEG sin praktfulla färg som genom sin för släktet ovanliga mit Sporen. X sto. storlek ett särdeles liffullt intryck, då den i fuktigt väder öppnar sina förut osynliga skålar. Hymeniet utgöres af tätt ställda sporsäckar och fina trådlika parafyser (fig. 10). De förra äro till formen cylindriska med afrundad spets, 0,108—0,122 mm. långa och 0,007—0,010 mm. breda. — Enligt KARSTEN (III, sid. 8) äro sporsäckarna på norska exemplar o,:oo mm. långa och 0,oo8—0,o095 Mmm. breda; på tyska äro samma mått resp. 0,070 och 90,o10o Mm. och på finska 0,o90—0,100 Och 0,009 mm. — De innehålla 8 stycken, vanligen i en rad snedt liggande, Crumenula Fig, 11. pinicola. a, b och c markera mycelets olika tillväxt- zoner och korkskik- tens plats, I—IV an- gifva läget för de i fig. 12 med samma num- mer betecknade tvär- snitten.. X 3. a, 6 und c geben die Ver- breitungszonen des Myzels sowie auch die Lage der Korkschichten an, I-IV markieren die Stellen fär die in Fig. 12 mit densel- ben Ziffern bezeichneten Querschnitte. Xx 3: TORSTEN LAGERBERG. ellipsoidiska, ofärgade och encelliga sporer af o0,o14— 0,020 mm:s längd och 0,oo04—0,oo05 mm:s bredd. Para- fyserna, som understundom äro något längre än spor- säckarna, äro omkring 0,oo2 mm. breda — mot spet- sen omärkligt bredare — samt tvärsepterade, och deras celler innehålla talrika gulfärgade oljedroppar, hvilka gifva hymeniet dess färg. Under hymeniet följer ett tunt skikt af glest och nätlikt förlöpande hyfer, skif- vans undre (yttre) vägg bildas af en tät, mot ytan brunfärgad parenkymatös väfnad. Huruvida D. /fuscosanguinea i likhet med andra arter af detta släkte äger något konidiestadium, kan jag för tillfället icke med bestämdhet uppgifva. Crumenula pinicola (REBENT.) KARST, Cr. pinicola är en liten oansenlig discomycet, till- hörande familjen Cenangiacex. Den är en sedan gam- malt känd medborgare i vår flora: ELIAS FRIES anför den såväl i »Systema mycologicum» (sid. 113) som i »Summa vegetabilium Scandinavia» (sid. 365). Af på detta senare ställe lämnade uppgifter framgår att den var iakttagen i Sveriges södra provinser. För öfrigt har arten en vidsträckt utbredning och förekom- mer såväl i Finland, Danmark som Tyskland. Några bestämda uppgifter om att C7r, pinicola skulle vara af parasitisk natur torde hittills icke före- ligga. Det enda uttalande i den riktningen, som jag kunnat finna, härstammar från ROSTRUP (I, sid. 558), som säger, att han flera gånger funnit denna svamp på stammar och grenar af bergtall och österrikisk tall i Danmarks klittplanteringar under omständigheter, som tydde på att den var parasitisk. Mina undersökningar bekräfta till fullo denna förmodan. Jag har visserligen icke kunnat undersöka ännu lefvande material, utan har dragit mina slutsatser af sjukdomsbildens utseende på redan dödade stammar. En sådan stam afbildas i fig. 11. Att svampen ursprungligen i detta fall upp- trädt som parasit framgår omedelbart af de sista ved- ringarnas utbildning. Angreppet är ur denna synpunkt fullständigt likartadt med det, som redan förut beskrif- vits för D. fuscosanguinea (jfr. fig. 3, 5 och 6). Äfven STUDIER ÖFVER DEN NORRLÄNDSKA TALLENS SJUKDOMAR, 3057 här utvecklas nämligen korkskikt i barken, hvilka markera gränserna för mycelets utbredning under hvarje ny tillväxtperiod. — Denna egendom- lighet i angreppsförloppet är sålunda icke särskildt utmärkande för släktet Dasyscypha och torde väl ytterligare kunna påvisas äfven för andra parasitiska svampformer, som tillhöra samma grupp. — Infektionen har försiggått genom en gren, och svampen har därefter under fyra års tid lefvat i stammen, innan tallen dukat under. Från större delen af det första infektionsområdet (a >24) är barken aflöst, och de två sista vedringarna saknas här fullständigt (jfr. fig. 12, II). På den nästa zonen (a—>6) saknas endast en vedring (jfr. fig. 12, I och III), och på det sista af korkskikt afgränsade partiet finnas alla vedringar, som böra finnas, ehuru den sista här är ytterst tunn, d. v. s. endast delvis hunnit utvecklas, innan kambiet här dödades (jfr. fig. 12, IV). Att Cr. pinicola äfven kan lefva som saprofyt under lång tid är tydligt. Så finnas exempelvis bland gamla och döda apothecier inom området (a 32) ett flertal nyanlagda, och nedom c torde svampen så godt som från första början fört en saprofytisk tillvaro. Apothecieanlagen äro här ytterst små och voro stadda i utveckling, då den sannolikt sedan något år döda tallplantan insamlades. Svampens apothecier äro från början insänkta i substratet och fram- träda så småningom, ofta två eller några få gruppvis förenade; vanligtvis finner man dem dock tämligen likformigt fördelade öfver hela den angripna stamdelen (fig. 13). Som små äro de omvändt äggrunda, och något afsatt skaft kan icke förmärkas; skifvan är starkt skålformadt hopdragen och har en fin, cirkelformad och ljuskantad öppning. Utvändigt äro apo- thecierna något flockiga och ojämna, till färgen svartbruna eller svarta, i fuktigt tillstånd sotsvarta. Då de äro fullvuxna, blir skifvan tydligare afsatt från det mycket korta skaftet, men når föga mer än I mm. i diameter. I torrt tillstånd är den oftast tätt hop- vikt öfver midtlinjen, i fuktig väderlek öppnar den sig, dock sällan fullt plant; kanten är ojämn och hymeniet till färgen ljusgrått. Apotheciets yttervägg uppbygges n $ Fig. 12. Crumenula pinicola. af en fastare, mörkfärgad hyfväfnad Fyra på hvarandra följande tvärsnitt af en an- af prosenkymatisk natur, i skifvans gripen stamdel, åskådliggörande svampens d parasitiska uppträdande, Jfr. ak tg De kant lösas hyferna från hvarandra och Vier auf einander folgende Querschnitte eines be- fallenen Stammteiles, das parasitische Auftreten des framträda som mörkbruna, tvärsepte- Pilzes erläuternd. Man vergleiche Fig. 11. Xx I. 3067 TORSTEN LAGERBERG. rade hår (fig. 14). Skaftets inre utfylles af en tunnväggigare, mera parenkymatisk väfnad. Hymeniet är i förhållande till apotheciets öfriga delar starkt utveckladt, det subhymeniala skiktet utgöres af fina, radiärt förlöpande, svagt brunfärgade och tätt hopslutande hyfer, som mot skif- vans centrum, d. v. s. midt ofvanför skaftet, öfvergå i en mera lös, nätlik struktur. Sporsäckarna (fig. 15) äro från en smal bas utdraget klubb- lika, i spetsen rundade, 0,108—0,130 mm. långa och 0,.o7—90,o10 mm. tjocka. De innehålla 8 stycken spolformade, mer eller mindre tydligt böjda, ofär- gade sporer, som i moget tillstånd genom tre tvärväggar äro delade i fyra celler och vanligen ha en centralt ställd oljedroppe i hvarje cell. De nå då en längd af 0,o13—0,025 MM. och en bredd af 0,o04—0,007 mm. Mot sporsäckens spets ligga de mer eller mindre tydligt ordnade i två rader mot basen däremot i en rad efter hvarandra, hvilket väl närmast torde bero på utrymmesförhållanden. Man finner också, att de basalt lig- gande sporerna äro de största. Para- fyserna uppgifvas vara trådformäde, omkring 0,oo2 mm. breda och färg- lösa (REHM; II, sid. 237), KARSTENÖ (I, sid. 210) anger dessutom, att de mot spetsen äro svagt förtjockade. Denna beskrifning stämmer, så vidt é jag kunnat finna, väl öfverens med je i parafyser i unga apothecier, i äldre Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. — Förf. foto. har jag funnit dem vara af annat Fig. 13. Cruwmenula pinicola, utseende (fig. 15). I de redan tidigt Stamparti med apothecicer. x 2. 2 o tvärsepterade parafyserna undergar nämligen toppcellen en egendomlig utveckling: rundt cellens midt förtjockas membranen och blir starkt buckligt uppdrifven, och till slut antager detta parti en mörkbrun färg. I ett fall har jag till och med iakttagit, att parafyserna i skifvans midt utvuxit till långcelliga hyfer af intill o,oo4 mm:s bredd, hvilka samman- slutit sig till en liten tofs ofvanpå hymeniet (fig. 14). Stammpartie mit Apothecien. X 2. | | | STUDIER ÖFVER DEN NORRLÄNDSKA TALLENS SJUKDOMAR. ZOO Den nu behandlade Crumenula-formen öfverensstämmer närmast med den af KARSTEN (I, sid. 211) från Finland nybeskrifna Cr. sororia. Denna art, som till det yttre i hög grad skulle likna C7. pinicola, kännetecknas af längre sporsäckar och något mindre 2—4-celliga sporer; KARSTEN tilldelar nämligen Cr. pinicola encelliga sporer. REHM (II, sid. 236) däremot anmärker om densamma, att den har tvåcelliga sporer och nämner samtidigt, att de båda arterna sororza och pznicola torde böra sammanföras. För egen del är Fig. 14. Crumenula pinicola, jag fullt öfvertygad om, att dessa båda + Längdsnitt genom ett moget apothecium. x 54. Längsschnitt durch ein reifes Apothecium. X 54. former icke kunna vara artskilda. Den olikhet sporerna uppvisa är endast att hänföra till olika utvecklingstadier, och växlingen i sporsäckarnas form är väl icke större, än att den kan anses falla inom gränserna för en och samma arts variationer. I detta afseende är ju D. fuscosanguinea fullt lika föränderlig (jfr. sid.3037). Cr. pinicola är som nämndt mycket allmän på tallhedarna i det nordliga Sverige och bidra- ger utan tvifvel att decimera återväxten i hög grad på grund af sitt parasitiska uppträdande. Att äfven denna art med förkärlek utväljer de små oväxtliga tallplantorna till sina offer är tydligt. Lachnellula chrysophthalma (PERsS.) KARST. En discomycet, som allmänt anträffas öfver hela landet på torra, å marken liggande tallgrenar, är L. chrysophthalma. Den har i allmänhet icke betraktats som parasit; då den emellertid ofta upp- träder tillsammans med D. fuscosanguinea, har jag velat omnämna den i detta sammanhang för att Fig. 15. Crumenula n Pinicola. förebygga en förväxling af dessa båda arter. Sporsäck med sporer = = o oj kö San OSSE, Signe Släktet Lacknellutia står släktet Dasyscypha Ascus mit Sporen und Para- = ganska nära, och till det yttre kunna de näppeligen physen. X s10. skiljas från hvarandra; genom sina små, klotrunda sporer är dock det förstnämnda släktet väl karaktäriseradt. £L. chrys- ophthalma är en särdeles vacker svamp. Apothecierna, som ofta uppträda flera tillsammans (fig. 16, 17), ha ett kort, intill 1 mm. långt skaft. Detta jämte skifvans utsida är tätt klädt med krithvita, Skogsvårdsföreningens tidskrift. Fackafdelningen 1912. V 308 TORSTEN LAGERBERG. ulligt hopstående, hårlika, på ytan ojämna hyfer, hvilka i skifvans kant äro långa och rakt utstående. Den tunna skifvan är i fuktigt tillstånd mer eller mindre utbredd och når en diameter af intill 4 mm. Hymeniet är vanligen starkt orangegult, och samma färg har äfven det subhy- meniala, särdeles täta väfnadsskiktet. I öfrigt uppbygges såväl skifvans yttre (undre) vägg som själfva skaftet af ytterst fina, långcelliga och nätlikt förgrenade, ofärgade hyfer, hvilka i de yttre delarna ha ett något tätare förlopp. Sporsäckarna (fig. 18) äro från en smal bas utdraget klubblika med afrundad topp, 0,056—0,070 mm. långa och 0,005—0,007 mm. breda. De innehålla 8 stycken lika stora, i en rad lig- Ur Statens Skogs- försöks- anstalts 3 saml. fe Förf. foto. Fig. 16. Lachnellula chrysoph- thalma. Stamstycke af Larix sibirica med apothecier. X I. Stammpartie von Larix sibirica mit Apothecien. X 1. Fig. 17. Lachnellula chrysophthalma. Längdsnitt genom ett moget apothecium. Xx 45. Längsschnitt durch ein reifes Apothecium. X 45. gande, klotformade, ofärgade och omkring 0,oo5 mm. breda sporer, som innesluta en i allmänhet centralt ställd oljedroppe. Parafyserna äro fina, raka och långcelliga, omkring 0,oo2 mm. breda, samt innehålla talrika gul- färgade oljedroppar. Med sina spetsar nå de ett kort stycke utanför sporsäckarna. Som af denna beskrifning framgår, föreligger icke någon svårighet att redan på det yttre skilja L. chrysophthalma och D. fuscosanguinea från hvarandra. Man finner dem ofta tillsamman på samma ännu lef- vande tallplanta, L. chrysophthalma dock endast på stammens öfre del, som vid angreppet af D. fuscosanguinea torkat på grund af bristande STUDIER ÖFVER DEN NORRLÄNDSKA TALLENS SJUKDOMAR. 309 näringstillförsel. Denna omständighet tyder ju på att svampen här en- dast för en saprofytisk tillvaro. Äfven fann jag den vara mycket all- män på små, förkrympta exemplar af Larix sibirica, som försöksvis hade odlats på en mindre yta å kronoparken Ö. Jörnsmarken; den uppträdde emellertid äfven i (2) detta fall fullständigt sekundärt (fig. 16). (0) Det torde emellertid böra påpekas, att L. chrys- ophthalma äfven kan förekomma som parasit un- der vissa yttre betingelser. I norska Finmarken har nämligen BRUNCHORST (II, sid. 8) ej sällan anträffat denna art på lefvande tallar, på hvilka den åstad- kommit kräftsår, fullständigt liknande dem, som förorsakas af D. fuscosangumea. Denna omstän- dighet skulle — menar BRUNCHORST — kunna förklaras af de särdeles ogynnsamma vegetations- förhållanden, som råda i dessa trakter. Knappa lifsvillkor verka i långt mindre grad hämmande OD på svamparnas utvecklingsförmåga än på de Fig. 18. Lachnellula chrys- högre växternas, och det blir därför möjligt, att StURGel SAN VlgeS' svampformer, som i öfrigt endast äro kända som = Asciund Sporen. X 800. saprofyter, under extrema förhållanden utveckla sig till verkliga parasiter Phacidium infestans KARST. Under namn af »snöskytte» har sedan länge för de norrländska skogsmännen varit bekant en sjukdom, som angriper tallen, hufvudsak- ligen i unga år. Kort efter snöns afsmältande bli barren i sin helhet brungråa och antaga därefter en allt ljusare färg. Särskildt egendom- ligt därvid är emellertid, att samtliga grenar pläga angripas till en viss nivå från marken räknadt, och att denna nivå i det stora hela är lika för alla sjuka träd på en och samma plats. I synnerhet denna senare omstän- dighet har gjort, att man ansett sjukdomen vara en följd af snötäckets skadliga inverkan. Hvilken roll snön i detta fall kan ha — att den är af en viss betydelse synes nämligen otvifvelaktigt — är ännu en out- redd fråga, säkert är emellertid, att den primära orsaken är en svamp. Denna, en discomycet, har af KARSTEN (II, sid. 232) beskrifvits från Finland under namn af Phacidium infestans. Samme författare uppgifver också med bestämdhet, att svampen är en utpräglad parasit. Då Phacidium infestans har en stor spridning inom hela det norr- ländska skogsområdet, har jag äfven upptagit den till undersökning, och då den obestridligen äger en stor betydelse för tallens föryngring, har 310f TORSTEN LAGERBERG. jag, ehuru mina studier icke ännu äro fullt afslutade, i korthet velat fästa uppmärksamheten på densamma. VLEUGEL (I, sid. 339) uppger exempelvis, att den i trakten af Umeå icke sällan uppträder som en farlig parasit på 10—15-åriga tallar. Särskildt under föregående år synes den ha uppträdt med stor intensitet, och sjukdomen tilldrog sig äfven då uppmärksamheten i hög grad. Utom å skogsförsöksanstaltens ofvan nämnda försöksytor hade jag tillfälle att anställa iakttagelser på ytter- ligare ett ställe i Västerbotten nämligen vid Kyrktjärn i Bjurholms socken samt har dessutom studerat sjukdomen på den s. k. Tenning- brännan inom Skattunge kapellag i Dalarna. Den sydligaste lokal, där jag iakttagit svampen, är belägen på Dalkarlsberget i närheten af Le- sjöfors bruk i Värmland. Vid Kyrktjärn härjade sjukdomen svårt i en 14-årig tallkultur, och jag fann, att den redan 1906 varit bofast på platsen. Plantorna visade sig i hufvudsak vara angripna i sin nedre del till en viss höjd, som dock på skilda ställen varierade ganska afsevärdt; plantor, som icke nådde upp öfver den kritiska nivån, voro helt och hållet infekterade. I öfrigt företedde sjukdomsbilden högst betydande växlingar, och för att i någon mån belysa dessa, skall jag här närmare beskrifva nägra sär- skilda fall. (Undersökningen gjordes den 11 juli 1911.) N:o 1. På en omkring 40 cm. hög tall var hela barrmassan dödad. Årsskotten voro mycket korta, deras barr sutto ännu inne- slutna i slidorna. N:o 2. Tvenne, omedelbart intill hvarandra stående, 70 cm. höga tallar hade barren dödade intill 40 cm:s höjd från marken. Inga års- skott voro utvecklade på grenarna under denna nivå. Äfven skott- axlarna voro döda och till olika längd: i allmänhet lefde ännu basen på årsleden 1910 (de här sittande barren voro dock döda), understun- dom voro både 1910 och 1909 års skottleder torra ända in till hufvud- stammen. N:o 3. På en i närheten af kulturen liggande mosse hade tallar af 1—1,5 m:is höjd sin barrmassa fullständigt dödad. Vid en under- sökning af själfva grenarna visade det sig, att skottlederna för år 1910 voro torra och spröda, stundom äfven öfre delen af skottlederna för föregående år. Som en följd häraf hade utvecklat sig små gröna, nästan lökliknande adventivknoppar i nedanför belägna grenvinklar (fig. 19). Från kronoparken O. Jörnsmarken kunna anföras följande anmärk- ningsvärda fall. N:o 4. En 95 cm. hög tall af oväxtlig typ var fullständigt angripen i kronans öfre del ned till 55 cm. ofvan marken. Alla barr STUDIER ÖFVER DEN NORRLÄNDSKA TALLENS SJUKDOMAR, SALE voro dödade med undantag af dem, som sutto i spetsarna af det näst öfre grenhvarfvet, hvilket nu — den 15 juli 1911 — stod med helt obetydligt drifna knoppar. Kronans öfre del var fullt frisk. N:o 5. På en 4 m. hög, i god växt varande tall var toppen af en gren, belägen 1,; m. ofvan marken, angripen så, att barren på års- lederna 1910—1908 voro dödade, och årslederna själfva torra med undan- tag af de basala delarna på dem för år 1908. Trädet var i öfrigt fullt friskt. ; På försöksfältet å kronoparken Kulbäcksliden förekom svampen ganska sparsamt. I anmärkningsvärdt många fall voro emellertid top- parna eller ock öfre hälften af meterhöga och längre tallar angripna, Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. K Förf. foto. Fig. 19. Phaciduwm infestans. Adventivskottbildning från den basala lefvande delen af grenarna x I. Ausbildung von Adventivsprossen von den basalen, noch lebenden Teilen der Zweige aus... X 1. kronans undre del var frisk. På Tenningbrännan härjade sjukdomen synnerligen svårt. Återväxten tedde sig här fullständigt grå öfver de öppna vidderna, hvart man såg. För att erhålla en ungefärlig uppfatt- ning om angreppsprocenten uppstegades en yta af o,os har, och på denna yta räknades alla plantor. Det visade sig därvid, att af de 456 stycken tallar, som där funnos, 415, d. v. s. mer än 90 970, voro an- gripna. Af de skadade hade de flesta, som icke voro öfver 75 cm. höga, icke ett enda lefvande barr. Undersökte man grenarna, så fann man, att äfven de voro torra och döda. Endast i få fall hade repara- tiva knoppar kommit till utveckling på äldre skottdelar, men huruvida deras helt obetydliga barrmassa kan hålla träden vid lif, torde vara mycket tvifvelaktigt. Många tallar voro redan vid tiden för undersök- ningen (den 8 aug. 1911) fullständigt torra. SE 2 TORSTEN LAGERBERG. På Tenningbrännan hade den 1 och 2 november föregående år fallit snö på ofrusen mark till ett djup, växlande mellan o,s och I m. Under vinterns lopp hade snötäcket i sin helhet varit minst 1 m. djupt, hvilket är af ett visst intresse, då däraf framgår, att snön i alla hän- delser nått betydligt mycket högre än till den nivå, vid hvilken an- greppet på tallkronorna upphörde. Denna omständighet är sålunda i och för sig icke ägnad att klargöra snöns betydelse för sjukdomen, och saken blir ytterligare komplicerad, då, som man ofta får bevittna, det icke sällan inträffar, att af tvenne intill hvarandra stående och till det yttre fullt lika individ det ena kan vara helt och hållet dödadt och det andra alldeles oskadadt, samt att det visst icke är genomgående, att alla grenar på ett angripet träd under den kritiska nivån äro infek- terade; många äro nämligen ofta helt friska. Om Phacidiwms parasitiska natur kan icke råda något tvifvel. Man träffar den nämligen aldrig på sådana barr, som redan förut af andra orsaker blifvit dödade. I motsats mot PDasyscypha fuscosanguinea ut- väljer Phacidium icke särskildt undertryckta plantor, utan angriper så- väl växtliga som oväxtliga utan åtskillnad. Då apothecierna mogna under eftersommaren och hösten, måste infektionstiden infalla under denna tid. Därmed stämmer äfven väl öfverens, att de sista års- lederna alltid äro fullständigt utvuxna, innan de angripas af svampen. Infektionen försiggår med största sannolikhet genom barren, från hvilka mycelet sedermera öfvergår till skottdelarna och dödar dessa; de torra och spröda grendelarna äro nämligen tätt genomväfda af svamp- hyfer. Att märka är att svampen äger förmåga att infektera barr af alla åldrar, och att den i alla dessa befinner sig på samma ut- vecklingsstadium vid en och samma tidpunkt. Innan spår af apo- thecier synas, äro barren bruna och styfva samt till större eller mindre del utfyllda med kåda, som mot ljuset ter sig som klara fläckar och band; unga stadier af snöskytte och gråbarrsjuka likna sålunda i detta hänseende hvarandra (jfr. LAGERBERG, I, sid. 151). Med tiden blekna barren allt mera, sannolikt en följd af solljusets inverkan; man ser nämligen ofta, att deras mot ljuset vända sida är betydligt mycket ljusare. De sitta sedan länge kvar på skotten och bli till slut i torrt tillstånd ytterst spröda. Efter en öfvervintring kunna de antaga en nästan hvit färg, och de vidöppna groparna efter apothecierna stå då tomma. Fruktkropparna antydas först som sotsvarta punkter under barrens hud och framträda efter hand som små halfklotformade upphöjningar. Till slut brista dessa oregelbundet upp — ofta i fyra flikar, hvilka på insidan äro klädda af en svartbrun hyfväfnad och omgifva det på botten STUDIER ÖFVER DEN NORRLÄNDSKA TALLENS SJUKDOMAR. ZI liggande, ofärgade hymeniet. De klubblika sporsäckarna (fig. 20) äro 0,098—0,105 mm. långa och strax under den afrundade spetsen 0,o13— 0,o0r5 mm. tjocka. De innehålla 8 stycken lång- , sträckta, svagt njurformade och ofärgade sporer af ( gå | 0,016—0,023 mm:s längd och 0,006—0,0o08 mm:s bredd. Sporerna ligga vanligen tydligt ordnade i två rader, ' | ) ha en ljusbrytande membran samt rikt plasmatiskt innehåll. Parafyserna äro ytterst fina och trådformade, ÅA knappt 0,oo2 mm. breda, tämligen tätt tvärsepterade ( || och nå ett stycke ofvanför sporsäckarna. | Phacidim infestans uppträder äfven i Norge på enahanda sätt som hos oss. Från statsentomolog W. M. SCHOYEN har jag nämligen haft nöjet emottaga prof på denna svamp till granskning, och enligt seder- mera af honom (I, sid. 204—205) lämnadt meddelande har den iakttagits på flera ställen i södra delarna af Fig. 20. landet (Hammar, Kongsberg, Sandnes), hvarest den SK till dels äfven uppträdt som en svår fiende till ungtall X 570. på hedartad mark. PSP TR AKA f / Cenangium abietis (PErRs.) DuBY. Cenangium abietis är en rätt allmänt på tallhedarna uppträdande discomycet. Den är emellertid icke särskildt karaktäristisk för dessa områden utan förekommer spridd öfver hela vårt land. Den har länge gällt som saprofyt, ända till dess SCHWARZ (I) år 1895 lyckades påvisa dess parasitiska natur. Svampen angriper nämligen tallen i mycket stor om- fattning vissa år, och den sjukdomsbild, som därvid framkallas, är i hög grad ägnad att draga uppmärksamheten till sig. Våren 1892 inträffade så- lunda, att tallbestånden mångenstädes i Tysklands östliga delar antogo ett sjukligt utseende; på flera ställen i kronorna dogo enstaka skott eller större grensystem bort, och barren färgades röda. Orsaken till denna plötsligt och allmänt uppträdande torka var höljd i dunkel, till dess det genom SCHWARZ' ingående undersökningar blef ådagalagdt, att densamma var att söka i ett parasitiskt uppträdande af Cenangium abietis. Förekomsten af denna svamp på de norrländska tallhedarna ger mig alltså en osökt anledning att mera allmänt fästa uppmärksamheten på den roll, som den spelar i våra skogar. Erfarenheten bar nämligen visat, att den äfven hos oss understundom förorsakar epidemier, och mycket af det, som man förut hållit för mer eller mindre utpräglade former af skytte i äldre bestånd — mången gång utan närmare angifven orsak, SLAS TORSTEN LAGERBERG. mången gång tillskrifvet angrepp af Lophodermium pinastri — har säker- ligen icke varit något annat än den barr- och grentorka, som förorsakas af C. abietis. — I detta sammanhang torde böra påpekas, att det genom HaacK's (I) studier öfver den äkta skyttesjukan måste anses vara till fullo bevisadt, att L. pinrastri saknar förmåga att parasitiskt angripa friska barr på äldre tallar. År 1910 visade sig mycket allmänt i hela södra Sverige ett torknings- fenomen på tallen, och talrika meddelanden därom ingingo till skogs- försöksanstalten. Under våren och försommaren blefvo barren på enstaka grenar i kronorna plötsligt röda, i vissa bestånd så starkt, att dessa i sin helhet fingo en rödaktig anstrykning, som redan på långt håll föll i ögonen. Detta var exempelvis fallet i Jönköpings och Eksjö revir, på Hasselfors bruks skogar i Närke m. fl. andra ställen. Vid en resa mellan Nässjö och Halmstad i början af juni nämnda år hade jag själf tillfälle att se denna talltorka, som då var särdeles vanlig utefter järn- vägslinjen ända ned i Halland. Såväl i timmerskog som i unga bestånd uppträdde den på likartadt sätt. Mångenstädes i mera exponerade lägen gjorde det hela intryck af frostskada, men då torkan äfvenledes förekom i tätt slutna och väl skyddade bestånd, kunde ju frosten knappast vara dess orsak. I skogar söder om Eksjö anträffade jag sålunda enstaka omkring 30 år gamla tallar — underväxt i äldre tallskog -— som stodo med nästan fullständigt röda kronor. Undersökte man själfva grenarna så fann man, att dessa voro spröda och torra så långt ned som deras barr voro döda. Karaktäristiskt för denna torka var i öfrigt dess plöts- liga uppträdande ungefär vid den tidpunkt, då tallarna ånyo började att växa. I den mån som sommaren framskred, blef den emellertid allt mindre påtaglig, och på hösten i september kunde jag i de bestånd, som jag på våren hade undersökt, och som då i stor utsträckning voro röda, endast med svårighet återfinna en och annan gren med döda barr. Att spåren efter angreppet så snart utplånas beror därpå, att de döda barren snart falla af, och de torkade grenspetsarna falla naturligtvis icke så lätt i ögonen, sedan de blifvit barrlösa. Som exempel på huru angreppet i ett enstaka fall tog sig uttryck efter sommarens slut, meddelar jag här följande anteckning (gjord den o september 1910) från ett bestånd omkring o,s mil väster om Eksjö. Den skadade tallen var omkring 3 meter hög och stod fritt i ett väl skyddadt läge. Nästan på alla grenar voro 1909 års skott angripna. Toppskottet var dödt, och af de sex öfre kransgrenarna lefde endast tvenne. Af dessa åter var den ena frisk endast vid basen, den andra var oskadad och hade med sitt nya årsskott inriktat sig vertikalt för att er- sätta hufvudstammen. För öfrigt voro grenarna skadade så, att endast STUDIER ÖFVER DEN NORRLÄNDSKA TALLENS SJUKDOMAR, 3157 ett längre eller kortare stycke af 1909 års skottled från spetsen räknadt var torrt och barrlöst. — På några 8 å 9 m. höga tallar, som stodo i närheten af den nu omnämnda, voro spetsarna af en stor mängd finare grenar dödade ända upp i toppen af kronan. Granskar man de torra grenstyckena närmare, så finner man utvän- digt icke något, som kan gifva ledning vid bedömandet af sjukdomens orsak: en mikroskopisk undersökning visar dock, att den dödade barken är genomväfd af ett svampmycel, hvilket alltså med största sannolikhet har varit torkans upphof. De nu skildrade symtomen stämma särdeles väl öfverens med dem, som SCHWARZ angifvit såsom karaktäristiska för ett Cenangium-angrepp, och jag tvekar därför ingalunda att beteckna den år 1910 hos oss allmänt uppträdande torkan på tallen såsom en följd af ett epidemiskt uppträdande af denna svamp. Då sjukdomen genom SCHWARZ' undersökningar är särdeles nog- grant känd, skall jag här inskränka mig till att framhålla några af de resultat, till hvilka denne författare kommit. Svampen angriper icke tallar under 5 år, men för öfrigt går den på träd i alla åldersklasser. På de infekterade grenarna dödas spetsknoppen, och barren torka seder- mera till följd däraf, att de genom mycelets framträngande i barken bli afstängda från näringstillförsel. Skottaxlarna torka nästan alltid från spetsen och vanligtvis endast till det sist utvecklade årsskottets bas, mången gång icke ens så långt. Understundom kan emellertid mycelet utbreda sig öfver mycket större grenpartier, det går då öfver i sådana årsleder, som redan förlorat sina barr, och kan till och med på den vägen nå fram till och döda själfva hufvudstammen. Infektionen försiggår vid själfva basen af spetsknoppen, sedan skottet har nått sin fulla utveckling, och kan alltså inträffa redan på hösten, men äger i all synnerhet rum under början af därpå följande år till kort före den tid, då träden ånyo börja att drifva. Att torkan icke genast kan igenkännas som en svamp- sjukdom beror därpå, att apothecier endast i sällsynta fall utvecklas under första året på de sista årslederna. Har däremot mycelet genom- vuxit äfven äldre och tjockare grendelar, så utveckla sig apothecier redan under den första sommaren på dessa. På kronoparken Ö. Jörnsmarken fann jag äldre tallar med helt och hållet dödade grenar, hvilka på sin öfre sida voro tätt besatta med apo- thecier af Cenangiuwm abietis, och äfven oväxtliga småtallar visade sig i ett flertal fall vara dödade af denna svamp. Äfven i ett annat område var den mycket spridd och torde i icke ringa mån bidraga till den skade- görelse på tallskogen, som man där sedan åtskilliga år tillbaka kunnat be- vittna. I slutet af juli månad föregående år hade jag nämligen tillfälle att undersöka en i utdöende stadd tallskog vid V. Fångvattnet inom skydd- skogsområdet i Jämtlands län. Att träden här torka torde väl i främsta i 3167 TORSTEN LAGERBERG. | | rummet bero på stränga klimatiska förhållanden och en särdeles mager jord- mån, men härtill komma angrepp af såväl insekter som svampar. Bland Ur Statens Skogsför- Förf. foto. söksanstalts saml. Fig. 21. Cenangium abietis. Grenstycke af tall med apotheciesam- lingar. Xx 2. Kiefernzweigstäck mit Apotheciensamm- lungen. X 2. de senare var som nämndt Cenangium abietis mycket allmän. Den uppträdde på liknande sätt som å kronoparken Ö. Jörns- marken och dödade större grenar i kro- norna, hvarigenom träden uppenbarligen försvagades i hög grad. | Om sjukdomens följder säger SCHWARZ (I, sid. 112 och följ.), att dessa i allmänhet äro ganska begränsade. Cenangium äger nämligen icke som andra parasitsvampar förmåga att alltjämt utbreda sig i de en gång angripna stamdelarna; mycelet hej- das i sitt framträngande genom hartsbild- ning eller ock af de lefvande väfnaderna själfva. Därför plägar den vid sin början till synes mycket allvarliga sjukdomen icke förorsaka så stora skador, som man skulle kunnat vänta sig. Angripas däremot många grenar i kronan blir tillväxten till följd af barrförlusten nedsatt, och då insektsangrepp tillstöta, kunna tallarna i större omfattning dörut: Cenangium abietis är utom från vanlig tall äfven känd från Pinus strobus, Abies balsamea, ÅA. pectinata (SACCARDO, II, sid. 561) Picea excelsa (FRIES, I, sid. 187) m. fl. andra barrträd. 5 Svampens apothecier anläggas under barken och genombryta sedermera denna, samlade i små hopar (fig. 21), kring hvilka den söndersprängda barken bildar liksom ett hylle. På finare grenar frambryta de gärna från ärren efter kortskotten. I moget tillstånd når den utvändigt svarta skifvan en diameter af 1,,—3 mm. Mot kanten är den starkt förtunnad (fig. 22) och öfvergår i centrum i ett mycket kort och tjockt skaft. Kanten är ofta uppklufven genom ett flertal radierande sprickor. I fuktig väderlek STUDIER ÖFVER DEN NORRLÄNDSKA TALLENS SJUKDOMAR. 3 17 blir skifvan vanligen plant utbredd. Hymeniet, som i förhållande till apotheciet i sin helhet är betydligt mindre framträdande «än hos samt- liga, i det föregående behandlade discomycetformer, är till färgen brunaktigt grått till gröngrått. Det subhymeniala skiktet är tunt och svagt brunfärgadt och utgöres af tätt vin- dade hyfer; mellan detta och den mörkfärgade ytterväggen finner man en likformig väfnad af tätt slingrade, ofärgade hyfer med tjocka väggar. Sporsäckarna (fig. 23) äro mer eller mindre tydligt klubbformade, 0,065— 0,080 Mmm. långa och 0,009—90,012 MM. breda. Sporerna äro antingen regel- bundet ellipsoidiska eller ock ägg- formade, 0,o10—0,013 Mm. långa och 0,005—0,007 mm. breda, encelliga och ofärgade med rikt plasmatiskt innehåll och stora mängder olja. I sporsäc- 4 Fig. 22. Cenangium abietis, : kens öfre del ligga de ofta ordnade Längdsnitt ATI apothecium. i två rader. Parafyserna är septerade Längsschnitt durch ein reifes Apothecium. X 45. och raka samt längre än sporsäckarna, toppcellen är klubblikt ansvälld, intill 0,0o06 mm. bred och till färgen gul eller brunaktig. Utom apothecier känner man ännu tvenne fruk- tifikationsformer hos denna svamp, nämligen två slags pyknider. Den till Spheropsideerna bland 'Fungi imperfecti' hänförda Dothischiza feruginosa SACCARDO (I, sid. 262) har nämligen befunnits vara Cenangiums” spermogonstadium, och genom SCHWARZ'S undersök- ningar har detta ytterligare bekräftats (I, sid. 59, fig. 14, tafl. II). De små pykniderna likna till det yttre unga apothecieanlag och uppstå antingen i hopar på ärren efter kortskotten eller ock på barken af äldre grenar. De ha en svart vägg, sakna särskild mynning och DH uppbrista vid mognaden. De innehålla då oregel- Fig. 23. Cenangium abietis. bundet slingrade håligheter, från hvilkas yta de små en- Sporsäckar med sporer samt parafyser. X 510. Asci mit Sporen und — afsnöras. Dessa variera rätt mycket i storlek och äro Paraphysen. X 510. celliga, ofärgade, ellipsoidiska — stafformade konidierna 0,005—0,010 MM. långa samt 0,oo2—0,004 mm. breda. Pyknider uppkomma gärna på sådana grenar, som äro mindre lämpade för apotheciebildning, såsom på de sista årslederna samt på de äldsta 318 TORSTEN LAGERBERG. grenpartier, till hvilka mycelet har framträngt. — Det andra pyknidet, som är karaktäriseradt af flercelliga konidier, har närmare beskrifvits af BRUNCHORST (I) såsom orsak till en grentorka på Pinus austriaca i Norge. Sedermera har det af ERIKSSON (I, sid. 190) blifvit uppställdt som typ för ett nytt släkte, under namn af Brunchorstia destruens. I sin Platepato- logi påpekar emellertid ROSTRUP (I, sid. 535—5336, anm.), att detta pyknid redan tidigare (år 1884) blifvit funnet och namngifvet af KARSTEN som Septoria (Rhabdospora) pinea, och att han själf ännu två år tidigare anträffat detsamma på Pinus laricio i de jylländska klittplanteringarna och därvid betecknat det som med all sannolikhet tillhörande Cenangium abretis. Pyknidet liknar utvändigt det med encelliga konidier försedda fullständigt och kan nå en diameter af o,,.—1,; mm. Ytan är oftast ojämn, och mynning uppstår först sekundärt genom väggens bristning. Håligheten i pyknidet är mycket oregelbundet slingrad, understundom uppdelad i flera skilda rum, och konidier afsnöras öfverallt från väggarnas insida. Konidierna äro smala, skärformigt böjda med afsmalnande ändar, tunnväggiga och ofärgade samt genom tvärväggar uppdelade i två till sex celler; deras längd växlar mellan 0,o20 och 0,o40 mm., bredden mel- lan 0,oo03 och 0,o04 MM. I detta sammanhang kan jag nämna, att under de senare åren i södra Sverige uppträdt en anmärkningsvärd topptorka på yngre granar, och att jag vid en undersökning af de döda topparna funnit dem besatta med ett pyknid, som särdeles väl stämmer öfverens med det, hvarom här är fråga. Huruvida det dock är identiskt med detta Cezangium-pyknid, och om sålunda topptorkan på granen kan anses vara förorsakad af Cenangium, vill jag dock tills vidare lämna oafgjordt. Peridermium pini (WILLD.) KLEB. Tallens törskatesvamp är mycket allmän på de norrländska tallhe- darna och anställer där betydlig skada. Mera ingående studier öfver denna svamp har jag visserligen ännu ej företagit, men vill dock vid en behandling af tallhedarnas sjukdomar icke helt och hållet förbigå densamma. Som bekant är törskatesvampens utvecklingshistoria och biologiska förhållanden i öfrigt fortfarande outredda i många viktiga punkter. Man har visserligen lyckats påvisa, att den hör till de värdväxlande rost- svamparna, men just denna omständighet har bidragit till att ytterligare inveckla spörsmålet om svampens infektionsvägar. Man har funnit, att såsom led i svampens utvecklingscykel ingår ett uredo-teleutosporstadium, Cronartium flaccidum (ALB. et SCHWEIN.), hvilket anträffas på bladen STUDIER ÖFVER DEN NORRLÄNDSKA TALLENS SJUKDOMAR. 319 af Cynanchum vincetoxicum och Peonia officinalis. Huruvida detta sta- dium utgör ett nödvändigt led i svampens utvecklingshistoria, därom ha emellertid åsikterna varit delade. Många författare ha nämligen hållit för troligt, att &cidiesporerna ägde förmåga att direkt angripa tallen just på grund däraf, att värdväxterna för Cronarfium helt och hållet saknas inom stora områden, där Peridermium är allmänt spridd (se ROSTRUP, I, sid. 314—315). Så har hos oss Cynanchum, den enda värdväxt för Cronartium, som egentligen torde kunna komma på tal, en utprägladt ostlig utbredning och går icke längre mot norr än till norra Uppland, men Peridermium uppträder det oaktadt öfver tallens hela utbrednings- område. En annan möjlighet fanns naturligen också, att det på tallens stam och grenar förekommande, till synes enhetliga ecidiet ”Peridermium pinr i själfva verket utgjordes af flera former med olika utveckling. Med stöd af de resultat, som framgått af talrika infektionsförsök, kan man nu med bestämdhet påstå, att detta är händelsen. Mycket intressanta ur denna synpunkt äro bl. a. de undersökningar, som utförts af J. I. LIRO (I, II) i Finland, och hans resultat torde väl äfven äga sin tillämplighet på hela det nordsvenska tallområdet. Redan 1897 och 1898 hade KLEBAHN (I, sid. 380) gjort försök att utså &cidiesporer på tall för att se, om Peri- dermium hade förmåga af direkt reproduktion, men resultaten blefvo ute- slutande af negativ art. LIRO har sedan återupprepat dessa försök, men utgången blef i hvarje fall densamma. LIRO kunde icke heller öfverföra svampen på friska träd genom att transplantera mycelförande barkstycken på dessa. Däremot lyckades det honom att med Peridermium-sporer på blad af Pedicularis palustris framkalla den redan förut kända Cr7on- artium pedicularis (DIETRICH) LINDR. Samtidigt torde böra framhållas, att försök att framkalla Cronartium på Peonia-blad med samma Peridermium- sporer icke lyckades (LIRO, II, sid. 24). Äfven denna omständighet tyder ju på att det här är fråga om en annan Peridermium-form än den, i hvars utveckling Cr. faccidum ingår. Om det alltså får anses fastslaget, att denna form, hvilken då äfven skulle förekomma i hela det nordliga Sverige, kan värdväxla med Pedicularis palustris, så är naturligtvis i och därmed icke sagdt, att detta nödvändigt måste vara fallet. Det förefaller ganska sannolikt, att ännu någon annan eller kanske flera örter äro värdväxter för svampens uredo-teleutosporstadium, då Pedicularis på tallheds- områdena hos oss icke på långt när uppträder i den mängd, som den ytterst vanliga förekomsten af Peridermium synes erfordra, en förmodan, som för öfrigt redan förut framställts af HESSELMAN (se Skogsvårds- föreningens tidskr. 1907, sid. 295). Det återstår sålunda ännu att utreda denna fråga. Till stor del beroende på denna utredning äro naturligtvis de metoder, som böra vinna tillämpning vid sjukdomens bekämpande. 320 TORSTEN LAGERBERG. Peridermium kan som bekant angripa tallens stam vid hvilken höjd som helst; däraf äfven de norrländska namnen 'jordgadd', 'midtergadd' och 'toppgadd” för denna sjukdom. Angrepp vid marken är naturligtvis det farligaste, då trädet därigenom i sin helhet kan bli tillspillogifvet. I anslutning härtill kan det vara af intresse att påpeka, att LIRO (II, sid. 35) funnit, att svampen äger förmåga att infektera barkpartier, som äro allra minst 53 år gamla. Mången gång lefver mycelet i barken under en följd af år utan att döda kambiet och utvecklar för hvarje år &cidier. I sådant fall dör icke heller den ofvanför belägna delen af kronan. Exempel på ett ännu mera långlifvadt mycel finner man hos BRUNCHORST (II, sid. 4, fig. 1). Den stam han närmare beskrifver an- greps vid en ålder af omkring 110 år, och ännu efter 90 år lefde my- celet i densamma. Det hade under tiden ytterst långsamt förstorat såret åt sidorna, så att vid tiden för undersökningen endast kvarstod en smal strimma af lefvande bark, på hvilken svampens fruktkroppar voro utveck- lade. Af detta vill det synas, som om Peridermium kunde bibehålla sin fertilitet synnerligen länge; ur smittosynpunkt äro naturligtvis sådana fall särskildt farliga. Emellertid torde &Xcidiebildningen eljest upphöra fort nog, och då såsom oftast sker en stark förhartsning af såret inträder, bildar svampen icke längre några förökningsorgan. Uppenbarligen har Peridermium liksom många andra parasitsvampar (jfr. exempelvis Dasyscypha fuscosanguinea och D. Willkommii) två olika sätt för mycelets spridning inom värdväxten. Antingen utbreder sig detta från den ursprungliga infektionshärden åt sidorna och då endast helt obetydligt i stammens längdriktning, eller också växer det från en högre upp belägen angreppspunkt ned genom stammen. Till den förra kate- gorien af Peridermium-skador hör det af BRUNCHORST omnämnda fallet. Jag har själf i närheten af Hedemora sett en tall, hvilkens stam torde ha mätt omkring 35 cm. i diameter vid marken, ock som blifvit angripen vid ett par fots höjd. Stammens tvärsnitt öfver sårytan var halfcirkel- formadt; trädets tjocklekstillväxt och mycelets utbredning åt sidorna hade sålunda under en lång tid hållit jämna steg. Barken såväl på själfva sårytan som rundt stammen i öfrigt var tjock och skroflig, hvarför det icke är mycket sannolikt, att några 2cidier i detta fall hade kunnat an- läggas på lång tid. — Ett intressant exempel på den andra utvecklings- kategorien fann jag på kronoparken Ö. Jörnsmarken. Det var en cirka 40-årig tall, hvars stam hade angripits omkring 1,7 m. ofvan marken. Toppen och grenarna därofvan voro döda, och deras bark hade lossnat ifrån. Från det under angreppspunkten utgående grenhvarfvet hade en gren inriktat sig för att ersätta hufvudstammen och hade sedan fungerat som sådan i omkring 12 år; mycelet hade därefter hunnit ned till denna grens ut- | STUDIER ÖFVER DEN NORRLÄNDSKA TALLENS SJUKDOMAR. 321 gångspunkt, och grenen hade dödats. Samma förlopp hade därefter upp- repats af ytterligare tre stycken lägre sittande grenhvarf, och tallen stod nu med ej mindre än åtta stycken sekundära hufvudstammar, alla dödade. Närmare marken hade denna tall ännu kvar några mindre lefvande grenar. 2 (J Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. Förf. foto. Fig. 24. Peridermium pini. Mycelet har gått öfver från den nu döda och torra grenen a till den lefvande 6, hvilken senare bär mogna 2cidier. x I, Das Myzel ist von dem jetzt abgestorbenen und därren Zweige a in den noch lebenden 4 hinäbergetreten, welch letzterer reife Aecidien trägt. X 1. See TORSTEN LAGERBERG. Efter allt att döma äga de träd, hvilkas toppar dödats af Perider- mium för så länge sedan, att bark och grenar blifvit afstötta, d. v. s. sådana träd, som i ordets egentliga mening erhållit en verklig toppgadd, icke längre någon betydelse för sjukdomens spridning, och genom att aflägsna dem torde man icke vinna mycket vid sjukdomens bekämpande. Ur denna synpunkt skulle det säkerligen vara betydligt mycket nyttigare att söka oskadliggöra alla små, af Peridermium angripna plantor samt skador å smärre grenar i kronorna på äldre träd. På tallhedarna kring Jörn visade det sig sålunda vara mycket vanligt, att tallar af omkring meterhöjd voro angripna på hufvudstammen, och då Peridermium ur näringssynpunkt är mera fordrande än många andra parasitsvampar, an- griper den bland småtallarna särskildt sådana, som äro af växtligt slag; i de flesta fall hade hufvudstammen direkt infekterats. På mera fritt stående träd i 30—40-årsåldern med långt ned kvarsittande grenar före- kommo mycket ofta talrika, från hvarandra isolerade angrepp på de finare grenarna. Dessa grenar dö emellertid, sedan svampen väl en gång utvecklat sina 2Xcidier på dem, men mycelet lefver fortfarande och vandrar nedåt grenen (fig. 24). För hvarje nytt år som går utbildas därför fruktkroppar på allt äldre grenpartier, och till slut kan svampen träda öfver till själfva hufvudstammen. Genom att i tid aflägsna de små gren- skadorna skulle man därför med säkerhet kunna rädda månget värde- fullt träd, frånsedt den stora nytta, som dessa skadors aflägsnande äfven i öfrigt skulle medföra, då de ur smittosynpunkt måste anses vara sär- deles farliga. Innan jag lämnar denna svamp, vill jag anföra en iakttagelse öfver en insektskada, som mycket ofta uppträder i förening med Peridermium- angreppen, hufvudsakligen sådana på stammarna af omkring 30-åriga träd i god växt. Det var nämligen vanligt att finna det af svampens mycel uppdrifna och förtjockade barkpartiet behängdt med små brunaktiga exkrementhopar, och vid närmare undersökning anträffade jag i barken — som jag då ansåg — en tortricidlarv, till färgen ofvan rödbrun, undertill ljusare och med svart hufvud och nacksköld. Denna larv åt långa, slingrande gångar i barkens inre, omedelbart intill veden gränsande delar och kunde därvid gå rundt om stammen. Det är tydligt, att toppen på trädet så mycket säkrare är hemfallen åt förgängelse, då denna larvskada tillstöter. Hvilken art, som i detta fall föreligger, har jag icke kunnat afgöra, då de insamlade larverna icke ha kunnat kläckas. Intressant nog har emellertid ELFVING (I, sid. 96) i Finland gjort en iakttagelse, som torde kunna kasta ljus öfver denna fråga. Han uppger nämligen, att han sett ungtallar angripna af larven till Däioryctria abietella ZX. (tillhörande pyraliderna bland små- fjärilarna) och tillfogar, att det egentligen är af svamp (Peridermium) ä I i i STUDIER ÖFVER DEN NORRLÄNDSKA TALLENS SJUKDOMAR. FASS angripna partier, som insekten tycks välja för sitt förstörelsearbete. Det är därför ingalunda osannolikt, att det är larven till denna fjäril, som jag anträffat under enahanda förhållanden hos oss. + É + Tallens fiender bland insektsvärlden äro som bekant många, och det är naturligtvis icke min mening att för Norrlands vidkommande lämna någon uttömmande framställning af dem; jag skall inskränka mig till att fästa uppmärksamheten på ett par vifvelformer, som spela en stor roll för återväxten på de norrländska tallhedarna. Pissodes notatus FABRICIUS, Denna lilla vifvelart har sannolikt en vidsträckt utbredning öfver hela vårt land. HOLMGREN (I, sid. 99) uppger den för hela vårt område, MJÖBERG (I, sid. 56) däremot sätter dess nordgräns till Medelpad. Som- maren 1911 var arten ytterst allmän på tallhedarna kring Jörn, och den har därför med all sannolikhet den vidsträckta förekomst, som HOLM- GREN anger. Den 5—8 mm. långa skalbaggens grundfärg är mörkt kopparbrun. Thorax är kullrig och fint punkterad samt har skarpt spetsade bakhörn, täckvingarna äro på längden punktstrimmiga, nära spetsen knöllikt upp- drifna. Kroppen är tätt beströdd med små gulhvita fjäll, hvilka på thorax äro sammanförda till fyra stycken, i en tvärrad ställda punkter; skutellen är gulhvit. På täckvingarna bilda fjällen tvenne tvärband, af hvilka det främre är smalare och afbrutet vid suturen, det bakre är bredare. Artens biologi är tack vare RATZEBURGS (I, sid. 143—144) undersök- ningar väl känd. Dess betydelse som skadeinsekt ligger enligt denne författare förnämligast däri, att larverna lefva icke blott i fällda eller sjuka stammar utan äfven och med förkärlek angripa friska plantor af 4—8 års ålder, och dessa uppgifter återkomma äfven i den svenska skogsentomologiska litteraturen. Med säkerhet torde dock åtskilligt åter- stå att utröna angående denna skalbagges lefnadsförhållanden hos oss. Mina egna iakttagelser häröfver stämma bäst öfverens med dem, som ELFVING (I, sid. 94) gjort i Finland. ELFVING hade hösten 1902 funnit PP. notatus som en beaktansvärd skadeinsekt på ett af honom närmare undersökt tallhedsområde; till en början höll han före, att den endast uppträdde sekundärt på redan döda tallar, men han måste snart modifiera sin uppfattning, då han fann, att den fullbildade insekten gjorde en icke ringa skada på växande plantor »genom att ställvis och stundom i ganska hög grad ansticka träden, som genom ett rikt kådflöde å sär- skilda delar af stammen, synnerligast de nedre partierna, försätter trä- Skogsvårdsföreningens tidskrift, Fackafdelningen 1912. S 324" TORSTEN LAGERBERG. den i ett sjukdomstillstånd, som småningom kan medföra döden». Att den fullbildade insekten i hög grad är skadlig för de små oväxtliga plantorna på våra tallhedar fann jag snart. Genom att äta sig in i bar- ken förorsakar den nålstickliknande hål på stammarna, som låta små klara kåddroppar sippra ut. Djuren pläga börja vid marken och fort- skrida sedan med sin skadegörelse ett längre eller kortare stycke upp- för stammen, understundom ända upp till toppen. Jag anträffade flera gånger stammar, som hade barken så tätt punkterad af insekten, att den formligen liknade ett fint såll. Plantorna reagera mot angreppet genom att utbilda korkskikt kring såren, och den sekundära barken kan därför blifva alldeles uppfylld af små, från hvarandra isolerade kork- bollar. Ofta fann jag på detta sätt angripna tallar, som stodo i begrepp att dö till följd af dessa många små angrepp. Äfven om dessa själfva icke skulle verka dödande, så torde de ändock utgöra en stor fara för plan- torna, då de uppenbarligen bilda särskildt lämpliga ingångsportar för tallhedens parasitiska svampformer, i synnerhet Dasyscypha fuscosan- guinea och Crumenula pinicola. I många fall var det alldeles tydligt, att svampskadorna utvecklat sig med dessa vifvelbett som utgångspunkt. Skalbaggens utvecklingsstadier anträffade jag icke i friska plantor utan endast i döende, ja, mången gång i sådana, som redan länge varit döda. Vid stammens bas fann man de fina gångarna efter larverna, som vid tiden för undersökningen — den 14—19 juli 1911 — befunno sig i de mest olika stadier af utveckling. Jag anträffade äfven puppor i mängd, däraf ett flertal fullt kläckningsfärdiga. Förpuppningen synes i allmänhet ske vid stammens bas i själfva jordbrynet, och puppkam- maren urätes i vedens yttre del och täckes utåt med de urgnagda trä- spånorna. Magdalis violacea (L.). M. violacea är en särdeles vacker liten vifvel. Hela djuret är om- kring 4 mm. långt och mörkt stålblått till färgen. Snabeln är fin och starkt bågböjd, thorax finkornig, rundadt hvälfd och framåt afsmalnande samt har tagglikt utdragna bakhörn. Täckvingarna äro försedda med 10 långsgående smala punktstrimmor, mellan hvilka finnes en rad små gropar. Vid basen hafva de en liten rundad, utskjutande flik, som täc- ker öfver bakkanten på thorax. Denna lilla vifvel är sedan gammalt känd som skadeinsekt på skogen, och RATZEBURG (I, sid. 125—126) framhåller också, att den är allmän på tall. Larverna lefva i barken eller äta sig in i märgen och kunna där- igenom blifva farliga för yngre tallar. Den fullvuxna insekten angriper plantorna på samma sätt som P. notatus. Anmärkningsvärdt nog på- STUDIER ÖFVER DEN NORRLÄNDSKA TALLENS SJUKDOMAR. 25 pekar RATZEBURG, att MM. violacea och P. notatus ofta.pläga uppträda i sällskap och understödja hvarandra i skogens ödeläggande, hvilket så- lunda genom mina iakttagelser ytterligare bekräftas. Ofta fann jag båda arterna tillsamman på samma tallplanta och hade äfven tillfälle att se M. violacea i arbete. Dess punkteringar äro finare än de, som härröra från P. notatus; RATZEBURG säger sig endast ha sett helt ytliga angrepp, jag fann emellertid ett exemplar, som hade ätit sig in i barken till sna- belns hela längd, och det är därför sannolikt, att MM. violacea åstadkom- mer lika stor skada genom sina punkteringar som P.-. notatus. Hvad bör nu göras för att så vidt möjligt undanröja den fara, som hotar återväxten på de norrländska tallhedarna från svampar och insek- ter? Svampar äro ju i allmänhet svåra att direkt bekämpa, men så vidt jag kan se, skulle detta låta sig utföra på en mera indirekt väg och med stora utsikter till framgång. Af de svampformer, som visat sig vara af särskild betydelse för återväxten, Dasyscypha fuscosanguinea, Crumenula pinicola och Phacidium infestans, angripa de förstnämnda med förkärlek oväxtliga plantor, och man torde därför genom att sörja för att plantorna redan från början komma i god växt kunna högst väsentligt reducera den ofantliga skada, som dessa två svampar föror- saka. Betydligt mycket svårare ställer sig dock saken, då det gäller Ph. infestans, som i sitt uppträdande tydligen icke särskildt gynnas af en dålig utveckling hos tallarna; sannolikt skulle man dock genom att i rätt tid (d. v. s. före apotheciernas mognad) oskadliggöra angripna plantor kunna åstadkomma åtskilligt till förekommande af sjukdomens ytterligare utbredning, åtminstone i kulturbestånd. För svamparnas del torde man sålunda kunna göra det påståendet, att återväxtfrågan på tallhedarna i själfva verket är en kulturfråga. Äfven beträffande insekterna och särskildt de nu behandlade vif- velarterna gäller det att i möjligaste mån hålla bestånden i god växt- kraft, om man vill undvika permanenta härjningar. Då båda dessa skal- baggar med förkärlek utvälja undertryckta och sjuka plantor för sitt för- störelsearbete, och då den på tallhedarna spirande återväxten i så säll- synt hög grad måste betecknas som oväxtlig, så förstår man ju, hvilka stora möjligheter till förödelser dessa skalbaggar för närvarande äga. Mera direkt kan man naturligtvis bekämpa dem genom att aflägsna och förstöra sådana sjuka och döda plantor, som innehålla larver och pup- por, och det är tydligt, att man äfven måste tillgripa detta kampmedel, då det en gång på allvar gäller att taga våra vidsträckta tallhedsområ- den under en rationell kultur. 32607 LITTERATURFÖRTECKNING. Litteraturförteckning. BRUNCHORST, J: (1), Ueber eine neue verheerende Krankheit der Schwarzföhre (Pinus austriaca Höss). — Bergens Museums Aarsberetning for 1887, n:o 5. Bergen 1888. — (II), Nogle norske skovsygdome. — Bergens Museums Aarbog for 1892, n:o 8. Bergen 1893. ELFVING, K. O. (IT), Sjukdomar och sjukdomsorsaker i skogskulturer. (Studie å ljungmoar.) Finska Forstföreningens Medd., 21 bd., Helsingfors 1905. ERIKSSON, J. (I), Fungi parasitici scandinavici exsiccati, fasc. 7—8. — Zeitschr. f. Pflan- zenkrankheiten, I. Bd. Stuttgart 1891. FRIES, E. (IT), Systema mycologicum,. II. Lunde MDCCCXXII. — (IT), Summa vegetabilium Scandinavizx, sectio ”posterior. Upsalie 1849. Haack (I), Der Schittepilz der Kiefer. — Zeitschr. fir Forst- u. Jagdwesen, 43. Jahrg. Berlin 1911, HarTiG, R. (I), Untersuchungen aus dem forstbotanischen Institut zu Miänchen, herausge- geben von Dr. R. H—g. — Berlin 1880. HEsSELMAN, H. (I), Studier öfver de norrländska tallhedarnas föryngringsvillkor. I. — Medd. från Statens Skogsförsöksanst., 7, Stockholm 1910. HOLMGREN, A. E. (I), De för träd och buskar nyttiga och skadliga insekterna, — Stock- holm 1867. KARSTEN, P. A, (I), Mycologia Fennica. Pars prima Discomycetes. — Bidr. till kännedom af Finlands natur och folk, utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten. 19. hft. Hel- singfors 1871. — (II), Fragmenta mycologica. XXI. — Hedwigia, Bd. 25. Dresden 1886. — (III), Fragmenta mycologica. XLIII. — Hedwigia, Bd. 34. Dresden 1895. KLEBAHN, H, (I), Die wirtwechselnden Rostpilze. — Berlin 1904. LAGERBERG, T. (I), Om gråbarrsjukan hos tallen, dess orsak och verkningar. I, II. — Medd. från Statens Skogsförsöksanst., 7, Stockholm 1910. LirRo, J. I. (I), Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen. I. — Acta Soc. Fauna et Flora Fenn., 29, n:o 6, Helsingfors 1906. — (II), Kulturversuche mit finnischen Rostpilzen. II. — Acta Soc. Fauna et Flora Fenn., 29, n:o 7. Helsingfors 1907. MJÖBERG, E. (T), Om Pissodes validirostris Gyll. en i Sverige hittills obeaktad skadeinsekt på tall jämte en öfversikt af öfriga skadliga arter af samma släkte. — Uppsatser i praktisk entomologi, 19. Uppsala 1909. RATZEBURG, J. TH. CHR. (I), Die Forst-Insecten. Erster Theil. Die Käfer. — Berlin 1839. REHM, H. (I), Ascomyceten. In getrockneten Exemplaren herausgegeben von Dr. med. R—m. — 26. Ber. des Naturhist. Ver:s in Augsburg. Augsburg 1881. — (II), Ascomyceten: Hysteriaceen und Discomyceten. — Dr. L. Rabenhorst's Kryptogar menflora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Bd. I, Abt. III. Leipzig 1887—96. RosTRrRUP, E. (I), Plantepatologi. — Kobenhavn 1902. SACCARDO, P. A. (I), Sylloge fungorum, vol. III. — Patavii MDCCCLXXXIV. — (II), Sylloge fungorum, vol. VIII. — Patavii MDCCCLXYXXIX. SCHELLENBERG, H. C. (I), Das Absterben der sibirischen Tanne auf dem Adlisberg. — Mitt. der Schweiz. Centralanst. f. das forstliche Versuchswesen, Bd. VIII, Hft 3. Ziärich 1905. ScHWarz, FR. (I), Die Erkrankung der Kiefern durch Cenangium abietis. — Jena 1895. ScHoyEN, W. M. (I), Indberetning fra statsentomolog W. M. Sch—n om skadeinsekter og sygdomme paa skogtr&eerne i 1910. — Indberetn. om det norske skogvesen for Ka- lenderaaret 1910 avgit av Skogdirektoren. Kristiania 1911. VLEUGEL, J. (I), Zweiter Beitrag zur Kenntnis der Pilzflora in der Umgegend von Umeå. — Svensk Bot. Tidskr. Bd. 5. — Stockholm 1911. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN 1912. H. 5. Skogsundervisningsfrågan. Riksdagens förhandlingar. I den till Riksdagen den 15 mars 1912 aflåtna, till jordbruksutskottet hänvisade pro- position nr 73 (se sid. 137" i förra häftet) hade Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att, med godkännande af i statsrådsprotokollet tillstyrkta allmänna grunder för förändrad organisation af den högre skogsundervisningen, ej mindre medgifva, att för uppförande af nya byggnader för en skogshögskola samt för statens 'skogsförsöksanstalt äfvensom anläggande af erforderlig undervisningspark samt försöksfält m. m., finge under villkor, som Kungl. Maj:t närmare bestämde, tagas i an- språk visst i samma protokoll angifvet område innehållande 53,356 kvadratmeter af södra delen utaf lägenheten Frescati å Norra Djurgården; än äfven såväl anvisa och till Kungl. Maj:ts förfogande ställa: dels 693,900 kronor för uppförande å berörda område af byggnader för skogshög- skolan med därtill hörande yttre anläggningar, samt dels 34,800 kronor för utförande af vissa byggnadsarbeten vid Malingsbo; som ock föreskrifva, att ofvannämnda belopp, tillhopa 728,700 kronor, finge af Kungl. Maj:t i mån af behof af tillgängliga medel förskotteras för att sedermera ersättas at de medel, som inflöte genom försäljning af de uti Riksdagens skrifvelse nr 159 år 1905 om- förmälda områden, i den mån dessa medel icke skulle enligt berörda skrifvelse för annat ändamål disponeras. I anledning af ifrågavarande proposition hade inom Riksdagen väckts sex särskilda motioner, hvilka förut omnämnts i tidskriften, Utskottet hade i föreliggande utlåtande på anförda grunder hemställt, I. att Riksdagen måtte, med godkännande af i statsrådsprotokollet tillstyrkta all- männa grunder för förändrad organisation af den högre skogsundervisningen med af ut- skottet angifna jämkningar däri, a) medgifva, att för uppförande af nya byggnader för en högre skogsundervisnings- anstalt samt för statens skogsförsöksanstalt äfvensom anläggande af erforderlig undervis- ningspark samt försöksfält m. m., finge under villkor, som Kungl. Maj:t närmare bestämde, tagas i anspråk visst i samma protokoll angifvet område, innehållande 53,356 kvadrat- meter af södra delen utaf lägenheten Frescati å norra Djurgården; b) anvisa och till Kungl. Maj:ts förfogande ställa 693,900 kronor för uppförande å berörda område af byggnader för skogsundervisningsanstalten med därtill hörande yttre an- läggningar; c) föreskrifva, att ofvannämnda belopp, 693,900 kronor, finge af Kungl. Maj:t i mån af behof af tillgängliga medel förskotteras för att sedermera ersättas af de medel, som in- flöte genom försäljning af de uti Riksdagens skrifvelse nr 159 år 1905 omförmälda om- råden, i den mån dessa medel icke skulle enligt berörda skrifvelse för annat ändamål disponeras; II. att herr Fahléns motion finge anses besvarad genom hvad ofvan anförts; III. att herr Barthelsons motion och herr Ekerots motion nr 275 likaledes finge an- ses besvarade genom hvad ofvan anförts; IV. att herr Tamms motion och herr Ekerots motion nr 276 ej måtte föranleda någon Riksdagens vidare åtgärd; samt V. att likaledes herr Lindhagens motion icke måtte föranleda någon vidare åtgärd af Riksdagen. SROT SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. Reservationer hade afgifvits 1:0) af herr D. Persson i Tällberg, P. N:son Bosson och C. L. Olausson, hvilka an- sett, att utskottet bort hemställa, I. att Riksdagen måtte, med godkännande af i statsrådsprotokollet tillstyrkta all- männa grunder för förändrad organisation af den högre skogsundervisningen a) medgifva, att för uppförande af nya byggnader för en högre skogsundervisnings- anstalt samt för statens skogsförsöksanstalt äfvensom anläggande af erforderlig undervis- ningspark samt försöksfält m. m., finge under villkor, som Kungl. Maj:t närmare bestämde, tagas i anspråk visst i samma protokoll angifvet område innehållande 53,356 kvadratmeter af södra delen utaf lägenheten Frescati å norra Djurgården; b) anvisa och till Kungl. Maj:ts förfogande ställa dels 693,900 kronor för uppförande å berörda område af byggnader för skogsundervisningsanstalten med därtill hörande yttre anläggningar, och dels 34,800 kronor för utförande af vissa byggnadsarbeten vid Malingsbo; c) föreskrifva, att ofvannämnda belopp 728,700 kronor finge af Kungl. Maj:t i mån af behof af tillgängliga medel förskotteras för att sedermera ersättas af de medel, som in- flyta genom försäljning af de uti Riksdagens skrifvelse nr 159 år 1905 omförmälda områ- den, i den mån dessa medel icke skulle enligt berörda skrifvelse för annat ändamål dispo- neras; II. att herr Fahléns motion icke måtte föranleda någon Riksdagens vidare åtgärd; III. att ej heller herr Barthelsons motion och herr Ekerots motion nr 275 måtte föranleda någon vidare åtgärd från Riksdagen; IV. att icke heller herr Tamms motion och herr Ekerots motion nr 276 måtte för- anleda till någon Riksdagens vidare åtgärd; samt V. att likaledes herr Lindhagens motion icke måtte föranleda någon vidare åtgärd af Riksdagen ; 2:0) af friherre G. L. De Geer och herr C. G. Barthelson, hvilka i hufvudsak in- stämt i D. Perssons i Tällberg m. fl. reservation; 3:0) af herr Å. T. Odelberg som hemställt, I. att Riksdagen måtte, med afslag å i statsrådsprotokollet tillstyrkta allmänna grun- der för förändrad organisation af den högre skogsundervisningen, II > lika med utskottets förslag; 4:0) af herrar G. Tamm och V. A:son Ekerot, hvilka ansett, att utskottet bort hem- ställa: I. att Riksdagen måtte, med godkännande af i statsrådsprotokollet tillstyrkta all- männa grunder för förändrad organisation af den högre skogsundervisningen med vissa an- gifna jämkningar däri, a) medgifva, att för uppförande af nya byggnader för en skogshögskola samt för statens skogsförsöksanstalt äfvensom anläggande af erforderlig undervisningspark samt för- söksfält m. m. finge under villkor, som Kungl. Maj:t närmare bestämde, tagas i anspråk visst i samma protokoll angifvet område, innehållande 53,356 kvadratmeter af södra delen utaf lägenheten Frescati å norra Djurgården; b) anvisa och till Kungl. Maj:ts förfogande ställa 693,900 kronor för uppförande å berörda område af byggnader för skogshögskolan med därtill hörande yttre anläggningar; c) föreskrifva, att ofvannämnda belopp, 693,900 kronor, må af Kungl. Maj:t i mån af behof af tillgängliga medel förskotteras för att sedermera ersättas af de medel, som in- flyta genom försäljning af de uti Riksdagens skrifvelse nr 159 år 1905 omförmälda områ- den, i den mån dessa medel icke skulle enligt berörda skrifvelse för annat ändamål dispo- neras; II. att de af herrar Fahlén, Barthelson, Tamm, Ekerot och Lindhagen väckta mo- tionerna finge anses besvarade genom hvad ofvan anförts; 5:0) af herr 4. H. Fahlén, som ansett, att utskottets utlåtande bort hafva följande lydelse: »Såsom i det ifrågavarande proposition — — (= utskottet) — — meddelade under- visningen kan fullt uppbära benämningen högskola. 2 I afseende å undervisningens ordnande — — (= utskottet) — — ej kan förbigås. SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN, 3297 Beträffande den af departementschefen tillstyrkta staten för den tilltänkta undervis- ningsanstalten har utskottet i anslutning till hvad ofvan sagts rörande densammas organi- sation och jämväl med hänsyn till de af departementschefen uppställda kompetensvillkoren för de blifvande lärarna velat uttala, att det synts utskottet lämpligt att för närvarande stanna vid de aflöningsbelopp, som föreslagits af löneregleringskommittén, Härjämte torde staten böra undergå de ytterligare jämkningar, som kunna finnas erforderliga på grund af ofvan ifrågasatta ändring, beträffande den föreslagna förberedande kursen. Och vill ut- skottet dessutom i detta sammanhang etc. (= utskottet till slut);» 6:0) af herr E. Å. Lindblad, som hemställt, att löneregleringskommitténs förslag till lön åt professorerna måtte vinna beaktande; sO)Fat herr) 4. Fersi fråga om motiveringen; samt 8:o) af herr P. Hellström och grefve A. H:son Wachtmeister mot vissa delar af motiveringen. Första kammarens diskussion. Herr statsrådet Petersson: Herr talman, mina herrar! En bättre ordnad skogsunder- visning än den, vi för närvarande hafva, bar länge varit inte bara önskvärd, utan man har känt behofvet däraf som en tvingande nödvändighet. Om det nuvarande tillståndet kan man säga, att det svarar på intet sätt emot de stora uppgifter, som den högre skogsunder- visningen i vårt land har, det svarar ej mot den betydelse, som skogshushållningen här i landet har för landets och folkets ekonomi. Behofvet af förändringar i detta afseende och förbättringar har också vid upprepade tillfällen gjort sig hördt inom Riksdagen. Samma behof har gjort sig hördt också ute i landet bland de skogsintresserade. Det var med an- ledning af dessa förhållanden, som Kungl. Maj:t redan 1906 uppdrog åt på detta område sakkunnige och förfarna personer att uppgöra ett förslag till ett bättre ordnande, en om- organisation af den högre skogsundervisningen. Detta förslag, som, om jag ej missminner mig, redan 1908 aflämnades till Kungl. Maj:t, har sedan undergått pröfning och gransk- ning af åtskilliga myndigheter och bland dem statens domänstyrelse. Det är på grundva- len af detta förslag och på grundvalen af de sedermera afgifna yttrandena af olika kor- porationer, som det förslag, som nu har blifvit framlagdt för Riksdagen och som är före- mål för behandling i dag, blifvit byggdt. Jag vill ej säga, och det kan ej heller sägas, att detta är ett fullständigt upptagande af det ursprungliga af de sakkunniga uppgjorda förslaget. Det finnes åtskilliga afvikelser, men dessa äro, som jag tror mig kunna utan fara för öfverdrift påstå, afgjorda förbättringar, i all synnerhet ur rent ekonomisk synpunkt, så mycket mer som detta större hänsynstagande till de ekonomiska synpunkterna kunnat göras, utan att man inkräktat på undervisningens kraf. Det utskottsutlåtande, som nu föreligger, är ej något enigt utskottsutlåtande. Det kan man ej säga; däruti har en af reservanterna, som påpekat detta förhållande, fullkom- ligt rätt, men man kan ändå tydligt skönja ett fåtal bestämda hufvudlinjer. Det är ej så stor splittring, om man vill närmare penetrera saken och gå in i densamma, som det vid första påseendet ser ut att vara. Om jag då först börjar med själfva anslagsfrågan, penningefrågan, hvad byggnaderna beträffar, så ber jag att få framhålla hvad som framgår vid närmare granskning af utskot- tets förslag, att det är fullständig enighet rörande såväl tomten, där den blifvande skogs- -högskolan skulle uppföras, som ock om det belopp, som af Kungl. Maj:t äskats för att uppföra byggnaderna här i Stockholm för den blifvande skogshögskolan. Däremot är det oenighet och två linjer i fråga om de föreslagna kostnaderna för byggnader på Malingsbo. Där har utskottet gått på en linje och åtskilliga reservanter på en annan, Utskottet har gått på den linjen att för närvarande afstyrka anslaget för byggnader vid Malingsbo, och detta afstyrkande står i samband med utskottets ståndpunkt i fråga om den föreslagna för- beredande kursen, som jag kommer till längre fram, De båda sakerna stå i ett omedel- bart sammanhang med hvarandra — visserligen icke på så sätt, att man skulle undvika kostnad för byggnader, vare sig vid Malingsbo eller på annat ställe, om man vill gå den väg utskottet går. Tvärtom torde man, om man bestämmer sig för den vägen, bli tvingad att ikläda sig betydligt större och ökade kostnader, än om man går den vägen Kungl. Maj:t föreslagit i afseende å den förberedande kursen och i afseende å byggnaderna vid Malingsbo. Emellertid framträda i denna fråga två olika ståndpunkter. Går jag så ifrån dessa anslagsäskanden till själfva organisationsfrågan, så kan man där urskilja tre olika ståndpunkter, om jag bortser från åtskilliga smärre nyanseringar i själfva organisationsfrågan. Sålunda tre hufvudlinjer, Utskottets: det är bifall till de af 3307 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. Kungl, Maj:t föreslagna grunderna för organisationen med vissa jämkningar. Den andra ståndpunkten, som företrädes af fem reservanter, den yrkar bifall till Kungl. Maj:ts förslag i afseende å organisationen och grunderna därför. Den reservationen är afgifven af herr Daniel Persson, utskottets ordförande, m. fl. Den står i fullständig öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag, om man undantager ett uttalande i motiveringen. Slutligen ha vi den tredje ståndpunkten, som företrädes af herr Odelberg. Denne ställer sig i afseende å organisationsfrågan på den rent negativa linjen och yrkar rent afslag å grunderna för orga- nisationen af den undervisningsanstalt, som är afsedd att inrymmas i dessa byggnader, för hvilka äfven herr Odelberg vill, att medel skola ställas till förfogande. Hvilka äro då dessa jämkningar, som utskottet har föreslagit? Ja, svaret på den frågan får man, om man går till motiveringen, och det är därför jag i detta fall måste gå till utskottets motivering. Det är egentligen tre invändningar, som utskottet har gjort mot organisationen, tre an- märkningar. Den första är den, att utskottet ej för närvarande vill vara med om att ge denna undervisningsanstalt namnet eller karaktären af högskola. Den andra invändningen är, att utskottet har åtskilligt att säga emot den lägre kursen och dess förläggande till skogshögskolan och dess lokaler. Utskottet anser, att det åtminstone ej bör på något sätt definitivt afgöras, att denna lägre kurs skall vara inrymd i den högre undervisningsanstaltens lokaler, eller att något »samröre» med högskolan skall sökas. Och den tredje invändnin- gen, som väl torde vara utskottets kanske väsentligaste äfven om ej betydelsefullaste — det är kanske den, som har omkring sig samlat de flesta af utskottets ledamöter — det är den, som vill ha en annan och längre förberedande kurs än den, som är föreslagen i det kungl. förslaget. Den vill ha en förberedande kurs till tid och omfång ungefär lik- nande den, som för närvarande finnes. Jag skall nu be att först få något fästa mig vid den första af dessa invändningar, nämligen den, som gäller frågan: Högskola eller icke högskola? Jag vill då genast er- känna, att utskottet icke har afvisat tanken på en skogshögskola, tanken på att lägga den högre skoögsundervisningen -på ett verkligt högskoleplan. Utskottet har ej afvisat tanken därpå, men det har sagt, att hvad som nu föreslagits, det är i hvarje fall icke någon hög- skola, det är ej annat än på sin höjd ett öfvergångsstadium, och utskottet går så långt, att det till och med säger, att detta förslag icke kan betecknas som något annat eller ha någon annan innebörd, än att undervisningen skulle i viss mån inskränkas, Jag skall här- vidlag be att få citera detta uttalande ordagrant, så att kammaren utöfver den kunskap, som den redan inhämtat af utskottsutlåtandet, får höra hvad här verkligen står. »Emel- lertid», säger utskottet, »synes: det utskottet, som om den högre skogsundervisning, hvilken enligt det förevarande förslaget nu skulle åvägabringas, och som i det stora hela egent- ligen ej torde innebära annan förändring beträffande den nuvarande 'skogsmannautbildnin- gen, än att densamma till tiden och måhända äfven i andra afseenden något inskränkts, icke kan anses fylla måttet å verklig högskoleundervisning utan fastmer är att betrakta såsom ett öfvergångsstadium till en framtida högskola.» Så har nu utskottet karaktäriserat detta förslag. Ja, mina herrar, »öfvergångsstadium» — det tycker jag vi hafva haft i denna undervisningsfråga under mycket lång tid. Hvad har det varit annat denna succes- siva utveckling, som har ägt rum under det sista århundradet, sedan 1828 elier närmast kanske 1829, då det nuvarande institutet flyttade in på den lägenhet, där det nu bor, ”»Stora blå porten»? Det har varit en successiv utveckling, öfvergångsstadier till en verk- lig högskola, men den successiva utvecklingen har visserligen gått i den riktningen, att anslagen ha måst ökas undan för undan. Ja, en gång, jag tror det var 1871, gjordes vis- serligen en förändring i det då bestående, om hvilken man kan säga, att det var ett steg baklänges, icke framåt. Ty då minskades verkligen anslaget till institutet, och ej blott det skedde, utan det till och med drogs in lärarekrafter i själfva hufvudämnet: skogshus- hållning. Men man fann ganska snart, att man gått baklänges, och att det var omöjligt att fortsätta på den vägen, utan man fick taga steget tillbaka och öka på anslaget. Nu har man, som vi veta, visserligen. ett anslag till skogsinstitutet, som är ej så obetydligt. Det är, tror jag, 59,000 kronor och några hundra, men själfva skolans nivå, den står ändå ungefär på samma ståndpunkt, och läraretillsättningarna, det vill säga hela ordningen för dem, såväl som aflöningsförhållandena äro för närvarande så ställda, att de ej innebära några garantiér för, att man på dessa viktiga poster kan få så utmärkta och framstående personer, som denna undervisning verkligen kräfver. Emellertid borde öfvergångsstadiet nu vara slut, och jag kan ej för min del medgifva det berättigade i, att utskottet har betecknat Kungl. Maj:1s nu föreliggande förslag endast som ett öfvergångsstadium till en verklig skogshögskola med en i egentlig mening högre undervisning. »Tiden», säger man, »är inskränkt.» Ja, jag skall i annat sammanhang SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. 331 komma till den saken, men redan här vill jag göra den anmärkningen, att den tidsbe- gränsning, som här verkligen är gjord, den faller egentligen på den förberedande kursen. Men dessutom vill jag be kammaren ihågkomma, att redan 1904 års läroverksreform och de förändringar, som genom denna ägde rum, det ökade utrymme, som då gafs åt vissa just för skogshögskolan grundläggande ämnen, det ökade utrymme, som i den elementära undervisningen då gafs, det syftade verkligen åt att man skulle kunna iakttaga en större begränsning i afseende på tiden för undervisningen i de högre undervisningsstadierna. Det tror jag, att alla kunna vara eniga om. Och dessutom, har icke Riksdagen, ha icke alla på detta område intresserade under senare tider på olika sätt gifvit uttryck åt den önskan, att studietiden i möjligaste mån skulle förkortas genom förbättrade undervisningsmetoder och mycket annat? Nu förekommer här i hvarje fall ingen förkortning af tiden i afseende på själfva den egentliga högskolekursen, utan det är den förberedande kursen, jämställd med nuvarande skogsskolor, i hvilken man finner en liten inskränkning. Den skulle nu enligt förslaget bli 5!/, månad. Men hvad är det då, som egentligen kännetecknar en högskola, jämförd med en fackskola på ett lägre stadium, hvad är kriteriet på en verklig högskola? Ja, utskottet har ju själft erkänt, såvidt jag förstår, att det i främsta rummet är lärarnas kvalitativa be- skaffenhet, och jag skulle vilja säga, att i afseende på lärarnas kvalitativa beskaffenhet inne- bär Kungl. Maj:ts förslag garantier för, att man här skall nå målet att få verkligt kvali- tativt högt ställda personer. Det är detta man sträfvar efter, hela förslaget åsyftar detta, ty man anser, att det icke längre går an att i en så viktig sak som denna operera med lägre löner och en ställning, som endast kan skänka oss personer, hvilka i afseende å kunskaper stå på en lägre nivå. Det är därför man föreslår likställda löner med profes- sorers vid tekniska högskolan och universiteten i stället för att skapa en lärarkår, som skulle bli något slags sekunda professorer. Jag tror man kan säga det — så är åtmin- stone min och Kungl. Maj:ts åsikt — att kompetensfordringarna skulle i detta fall ställas så höga, att de blefve lika med förhållandet vid universiteten. Därnäst kommer natur- ligtvis att undervisningen lägges på ett sådant högre plan, att den motsvarar hvad som här i landet och äfven i andra länder kallas för ett verkligt högskolestadium; och för det tredje att det sörjes för, att det inrättas de vetenskapliga institutioner, som äro en nöd- vändig förutsättning för att en fullt vetenskaplig undervisning och forskning skall kunna äga rum. Och det är just detta som förslaget innebär. Hvad är det då som egentligen skulle ge stöd för den uppfattning, som utskottet, majoriteten nämligen, uttalat, att detta icke skulle bli en högskola utan något annat än en högskola? Ja, det är kanske litet svårt att finna, men såvidt jag förstår, har utskottet fäst sig vid, att man här har föreslagit vissa bestämda kurser. Och dessutom har utskottet trott sig sakna skyldigheten för de blifvande professorerna att undervisa äfven utöfver dessa kurser, för den händelse och i sådana fall, att det finnes personer, som vilja fortsätta méd vetenskapligt arbete och vinna ytterligare utbildning. Men jag ber att få säga i detta fall, att det visst icke är afsikten, att dör- rarna skulle stängas för sådana, som vid denna högskola ville fortsätta sin utbildning rent vetenskapligt, sedan de genomgått de föreskrifna kurserna. Visst icke! En sådan under- visningsskyldighet för professorerna kommer gifvetvis ock att stipuleras i de bestämmelser och stadgar, som komma att utfärdas, och det finnes ej heller hinder för att personer, som genomgått dessa kurser, men af en eller annan anledning vilja fortsätta, också kunna få det, och att då äfven lärarekrafterna och institutionerna stå till deras förfogande. Så- lunda kan jag icke inse, att något vid denna organisation diskvalificerar, så att det kan gifva stöd åt det påståendet, att icke detta är en högskola. I sammanhang med dessa jämkningar, hvarom utskottet talar, skall jag be att redan nu få påpeka, att det finnes åtskilliga reservanter, som förorda ett lägre lönestadium än det för högskoleprofessorer i allmänhet fastslagna. Visserligen har icke utskottet gjort detta, men det finnes, som sagdt, reservanter, som gjort det. Det är enligt min mening en mycket betänklig sak, om kammarens eller Riksdagens beslut blir bifall till yrkandet att sätta dessa professorer på ett lägre aflöningsplan än universitetens och tekniska hög- skolans professorer. Detta skulle alldeles gifvet inverka mycket menligt på den blifvande skogshögskolan, och jag kan knappt förstå de skäl, som i detta fall skulle kunna anföras, Ty icke kunna de väl ligga däri, att den uppgift, dessa professorer ha att fylla, är så ber tydelselös i jämförelse med många andras; När vi t. ex. i fjol biföllo och med. varm hand gåfvo anslag till inrättandet af bortåt ett trettiotal professurer vid tekniska högskolan — och jag vill ej på något sätt säga, att det icke fanns goda skäl härför — skulle det väl vara en rimlig konsekvens, att man nu, då man har att göra med skogshushållningen, som är af så ofantligt stor betydelse för landets ekonomi, och då man begär fyra professurer 32 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. för en högskola på detta område, säger: nej, det anser icke Riksdagen behöfligt; Riks- dagen anser, att de personer, som skola arbeta på detta område, kunna stå på en lägre kunskapsnivå? Jag kan ej tänka mig, att många åtminstone i denna kammare skulle vilja instämma i ett sådant resonemang. För min del måste jag alldeles bestämdt säga, att ett bifall till ett sådant yrkande skulle innebära en högst otillfredsställande lösning af den nu föreliggande frågan. Det kan ju icke hjälpas: lifvet är sådant, och människorna äro så beskaffade litet hvar, att de söka den största möjliga ekonomiska trygghet, och om en professorsplats vid universiteten eller tekniska högskolan bjuder på en afsevärdt högre lön än denna högskola, skola naturligtvis de personer, som här knnna komma i fråga, icke tveka om att ta den bäst aflönade platsen. Så har utskottet gjort några invändningar mot det förslaget, att den lägre kursen skulle förläggas till högskolan. Ja, mina herrar, här föreligga skiljaktiga meningar mellan de sakkunniga och Kungl. Maj:t. De sakkunniga föreslå inrättandet på Kloten af ett läro- verk med ettårig kurs. Kungl. Maj:t har föreslagit, att dessa lägre kurser skulle likasom nu rymmas under samma tak som högskolan och i viss mån utnyttja samma lärarkrafter. Men är detta ett fel? För mig är det mycket svårt att finna, att så är fallet. Med de begränsade tillgångar och det begränsade utrymme, som vi i vårt land ändå ha att räkna med, jämfördt med de stora kulturländerna, måste vi naturligtvis se till, att vi kunna så mycket som möjligt utnyttja våra krafter, och jag menar, att när det finnes utrymme i denna högskolas byggnader äfven för den lägre kursen, och när det finnes möjlighet att utnyttja vissa lärarkrafter vid den högre anstalten för denna lägre kurs, då är det klokt, att man också gör det. Men, säger man, det kan ju bli en sammanblandning af denna högre och lägre undervisning. Nej, det blir ingen sammanblandning. Förslaget innebär, att den lägre och den högre kursen skola bli fullt åtskilda; då kan jag ej förstå att någon med skäl kan tala mot, men väl för en sådan åtgärd. För resten, skulle utvecklingen visa, att hela detta utrymme och alla dessa krafter behöfva tas i anspråk endast för den högre, verkliga högskolebildningen, nåväl, då är ej vägen stängd för en utveckling i den riktning, att man flyttar den lägre kursen under annat tak. Den möjligheten står ju alltid öppen. Jag kommer så till den förberedande kursen. Här har en motionär och sedan åt- skilliga utskottsledamöter gått mot Kungl. Maj:ts förslag och ansett denna kurs alldeles för kort, och att det vore, som utskottet säger: »ett eftergifvande af den förberedande och grundläggande skogsundervisningen», om man skulle gå den af Kungl. Maj:t föreslagna vägen, och ett sådant eftergifvande, säger utskottet, »torde icke vara förenligt med de höga anspråk, som enligt utskottets förmenande böra i vårt skogrika land ställas å den högre undervisningen på området». Jag förmodar att det egentliga skälet för utskottet varit en fruktan för, att förslaget skulle innebära ett eftersättande af de praktiska öfningarna. Det är ju alldeles uppenbart, att dessa hafva en viss betydelse för den praktiska skogsmanna- utbildningen. Jag vill emellertid säga, att detta förhållande icke är förbisedt i den kungl. propositionen eller af de sakkunniga. Tvärtom, det är endast lagdt på ett annat sätt och på ett annat sätt inordnadt i den högre undervisningen. När utskottet säger som sitt andra skäl, att en längre förberedande kurs torde vara erforderlig jämväl från den syn- punkten, att till denna kurs lämpligen borde förläggas en hel del af de praktiska öfningar, som i förslaget förlagts till den högre undervisningen, och hvilka måste bli betydligt mera tidsödande för denna undervisning, än om de hänvisats till en i någon lämplig skogstrakt belägen skogsläroanstalt, så undrar jag, om utskottet ändå har haft det rätta greppet på denna fråga. I hvarje fall strider det fullständigt mot den uppfattning, som finnes hos de pedagogiskt skolade männen, ty de lära ha den åsikten, att den praktiska kunskap är den mest lefvande och mest fruktbringande, som hvilar på teoretisk grundval, det vill med andra ord säga, att den undervisning är den bästa och mest gifvande, där den praktiska och den teoretiska undervisningen gå hand i hand med hvarandra. Det är just hvad som afsetts med detta förslag, att dessa två viktiga undervisningsgrenar skola gå hand i hand med hvarann, Det är ock därför man inrymt en hel del praktiska öfningar i den teore- tiska undervisningen och så att säga insprängt dem häri. Det är ock på grund häraf man ansett sig utan fara kunna minska på tiden för den förberedande kursen, Ett annat skäl till det förslag, som föreligger i fråga om den förberedande kursen, är naturligtvis den viktiga urvalsfrågan. Det har varit ett faktum under den sista tiden, och kanske kommer det att bli så framdeles, att ett mycket stort antal sökande funnits, ett mycket större antal än som sedan kunnat intagas i skogsinstitutet, hvarför urvalsfrågan torde ha varit en af de allra svåraste frågor, som detta lärarkollegium haft. Jag har själf många gånger stått öga mot öga med personer, föräldrar, som kommit 2 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. 333” till mig och klagat rörande de, som de naturligtvis tycka, orättvisa grunder, efter hvilka urvalet skett, ty det har icke kunnat annat än ske efter betygsättning, efter de pappers- betyg de sökande presterat. Många ha ju själfva ökat på sin elementära bildning med akademisk undervisning dessutom. Det har funnits många, som år efter år gått och hop- pats bli antagna, ehuru förgäfves. Ja, lärarna själfva ha beklagat sig öfver, hvilka svårig- heter som äro förenade med detta urval. Naturligtvis är det en mycket viktig synpunkt att på skogsmannabanan kunna få in för denna uppgift lämpliga personer, men det torde herrarna ge mig rätt i, att det icke alltid är de lämpligaste personerna, som lyckats skaffa sig de högsta betygen i vissa ämnen, utan för denna bana kunna nog många med verkligt praktiska anlag och praktisk läggning vara mycket mer lämpliga än de, som komma med högt studentbetyg. Urvalssynpunkten har ock i afseende på den förberedande kursen och dess ordnande varit en ganska betydande faktor. De sakkunniga säga själfva på ett ställe detsamma, och man måste väl i alla fall tillmäta deras omdöme ej så ringa betydelse. De säga om denna sak, att af alla offentliga eller under hand framställda förslag till frå- gans lösning, som kommit till sakkunnigas kännedom, synes intet vara behäftadt med mindre brister än det nu framlagda. De ha ej sagt, att icke äfven detta kan vara be- häftadt med brister, men alla andra förslag, som varit under pröfning, ha haft större brister. Jag tror också, att man måste ge de sakkunniga rätt i detta fall. Här har ock domänstyrelsen varit af alldeles samma mening, låt vara att det finnes två reservanter. Man måste ge dem rätt i, att själfva anordningen af denna förberedande kurs, som före- slagits, är verkligen ägnad att få fram någon effekt af den förberedande kursen, icke bara ett visst bestämdt kunskapsmått och en praktisk förståelse af skogsskötseln och hvad den innebär, utan ock en tämligen lefvande uppfattning om de olika personernas lämplighet för den bana de ämna slå in på. Härtill kommer en annan fråga, som man kanske i utskottet i detta sammanhang icke fästat afseende vid, men som är en faktor, som man brukar räkna med här i landet, och det är kostnadsfrågan. På ingen väg torde det vara möjligt att få den förberedande kursen ordnad billigare än på det föreslagna sättet. Ett bifall till utskottets tanke och deras tanke, som vilja hafva en längre förberedande kurs, skall ovillkorligen medföra ökade kostnader, betydligt ökade kostnader i afseende på såväl den årliga aflöningen som bygg- nadskostnader, ty det är klart, att man måste anställa särskild lärarpersonal vid en sådan förberedande skola och en personal, som är ordentligt aflönad, hvartill kommer expenser och mycket annat. Och herrarna torde icke vara främmande för hvad det vill säga att ute på landsbygden ordna en undervisningsanstalt. Man måste icke blott anslå löner åt lärarna och skaffa bostäder åt lärarna samt lärosalar utan äfven bostäder åt eleverna och möjlighet för dem att få hvad de behöfva för sitt dagliga behof, det behöfs köksdeparte- ment och dylikt. Det möter icke små svårigheter att ordna allt sådant där. Mycket af detta skulle kunna undvikas genom den förberedande kursens anordnande på föreslaget sätt. Hur den än ordnas, blifva kostnaderna ökade, om det blir en 1-årig förberedande kurs, och detta utan att — åtminstone enligt de sakkunnigas omdöme — gifva något väsentligt i afseende på fördelar. Det vill då förefalla mig, som om man, i valet mellan det föreliggande förslaget och de tankar, som framförts af herr Fahlén och utskottsmajori- teten, icke skulle hafva anledning att tveka utan gå med på Kungl. Maj:ts förslag. Dessutom skall jag be att få påpeka en annan omständighet, och det är den, att med den plan, som nu är upprättad, har man försökt inordna själfva värnplikten och full- görandet af vapenöfningar i undervisningen på mellantiden, så att det skulle kunna kugga ihop med undervisningen utan allt för stor tidsförlust, och det är ett kraf, som på många håll har med skäl blifvit framhållet, att man borde ordna undervisningen i möjligaste mån så, att den innebar icke alltför stora eller större uppoffringar af tid, än nöden verkligen kräfde för dem, af hvilka landet fordrar värnpliktstjänstgöring. Det är detta man i detta förslag sökt göra, och det är i samförstånd med och efter öfverläggningar med landtför- svarets representanter, som detta förslag blifvit uppgjordt. Den tid, som skulle åtgå, in- klusive värnpliktstjänstgöringen, är för såväl förberedande som den egentliga högskole- kursen beräknad till 3 '/, år. Skall man gå ifrån det, blir det betydliga rubbningar, och kostnaderna för eleverna, hvilka man också måste taga hänsyn till, blifva betydligt ökade. Således i detta fall har man å ena sidan med utskottets förslag en — jag vågar säga det — mycket tvifvelaktig vinst i undervisningsafseende, men å andra sidan har man minskad möjlighet ”till utval, ökad studietid, ökade kostnader för eleverna och betydligt ökade kost- nader för staten. Jag skall nu be att få säga några ord angående den reservation, som är afgifven af herr Odelberg och i hvilken herr Odelberg yrkar rent afslag. Denna reservation synes 334" SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. mig icke hafva angifvit några som helst sakliga skäl. Jag har läst reservationen, och jag har läst den om igen för att få fram de skäl, som verkligen skulle motivera den negativa ståndpunkten, men har icke kunnat finna några. Kontentan i hvad där anföres såsom skäl är det, att utskottet icke -har kunnat blifva enigt. Jag beklagar att utskottet icke kunnat blifva enigt, och hvar felet ligger i detta fall vill jag icke yttra mig om. ' Men att på det skälet afslå ett så pass viktigt förslag som detta, det förefaller mig vara:en ståndpunkt, som denna kammare med sitt sinne för verkliga sakskäl och sin förmåga att väga skälen för och emot näppeligen skulle kunna finna skäligt att intaga. Jag skulle vilja säga det, att det vore rätt underligt, om Riksdagen skulle kunna anslå. 693,000 kronor och litet till för att bygga lokaler för en undervisningsanstalt, men samtidigt icke säga, hur denna an- stalt skall organiseras. Hur institutionen skall se ut, som skall flytta in där, vet man ingenting om, utan det lämnas åt framtiden. Det synes mig knappt vara möjligt att handla på det sättet. När man bygger så pass dyra och fullständiga byggnader, som här afses, vill det förefalla mig, som om det vore önskvärdt i hvarje fall, om man å ömse sidor, såväl hos Kungl. Maj:t som i Riksdagen, visste hvad det är för organisation som skall flytta in i dessa byggnader och hur den skall se ut. Jag skall be att få anföra ett annat skäl, för att man icke nu må längre uppskjuta organisationen, och det är lärarfrågan. Det är en mycket viktig fråga. Det har framhål- lits från åtskilliga håll, att det skulle blifva svårt att få kompetenta personer att bestrida dessa professurer. Bland andra har löneregleringskommittén framhållit den synpunkten. Det är möjligt, att det för närvarande skulle vara ganska svårt att besätta dessa professu- rer med fullt kompetenta personer med den kompetensgrad, som fordras. Men ju förr vi besluta om denna organisation och om de löner, som skola gifvas åt dessa professorer, desto förr har man utsikt att få personer, som äro fullt kvalificerade att sitta på de plat- serna, ty desto förr kan man tänka sig, att personer börja meritera sig för dessa befatt- ningar. Utom af andra skäl synes det mig af den anledningen vara synnerligen lyckligt, om kammaren och Riksdagen ville redan nu besluta bifall till föreliggande förslag. Det är ju så; att litet hvar har mer än en gång både drömt och tänkt vackert och stort om våra naturrikedomar och våra naturliga resurser. Vackert och stort har det talats om nödvändigheten, att vi tillgodogöra oss dessa naturrikedomar. Så länge har man emel- lertid talat om våra vattenfall, våra mineralier, våra malmberg, att vi kanske hålla på att glömma, hvad som är det viktigaste, det fundamentala för hela vårt ekonomiska lif, näm- ligen den jord. som bär våra skördar, den jord, som bär våra skogar, den alstringskrafr, som där finnes, och de rikedomar, .som denna jord verkligen kan frambringa. Jag fick nyligen ett uttalande just i detta fall af en på detta område mycket sakkunnig person. Det innehåller, att tötalvärdet af växtlifvets alster och råprodukter, d. v. s. spannmål som inbärgas, hö. och foder som odlas — icke djurprodukter eller förädlade produkter — samt af skog som årligen afverkas, uppgår till ett värde af 1,200,000,000 kronor, och af detta representerade endast skogen ett värde af 400,000,000 kronor... Det är efter de:'bästa san- nolikhetsberäkningar, som för närvarande finnas. Men det är icke nog med det, utan denna afkastning — och det tror jag vi alla äro ense om — kan oerhördt mycket höjas. Hvad själfva skogen beträffar uttalade just samma person den meningen, att inom en icke alltför aflägsen. framtid skulle afkastningen af den genom mera rationell skötsel kunna höjas med 75 å 100 millioner kronor årligen. Det finnes på detta område många problem, som ännu ej funnit sin lösning. Lagarna för tillväxt af skog och mycket sådant lika väl som möjligheten att öka jordens alstringskraft på många andra områden äro ännu outfor- skade. Ett beslut i den nu föreliggande frågan, innefattande bifall till Kungl. Maj:ts för- slag, tror jag, skulle innebära ett viktigt steg framåt just på detta område, och därför, herr talman, tillåter jag mig hemställa, att kammaren behagade bifalla Kungl. Maj:ts proposition. Den reservation, som är afgifven af herr Daniel Persson m. fl., öfverensstämmer med Kungl. Maj:ts proposition, och för mig är det således af mindre betydelse, om kammaren går på rent bifall till Kungl. Maj:ts proposition eller på bifall till denna reservation. Herr Odelberg: Det torde dess bättre höra till sällsyntheterna, att ett utskottsbetän- kande, sådant som det som nu föreligger till behandling, där samtliga utskottets ledamö- terna reserverat sig, kommer på kammarens bord. Orsakerna härtill torde få sökas såväl däri, att den behandlade frågan om ordnandet af den högre skogsundervisningen är svår- löst, som ock i den omständigheten, att tillmötesgåendet utskottsledamöterna emellan. ej varit stort under nu rådande brådska i riksdagsarbetet.. Men man kan icke heller frigöra sig från att Kungl. Maj:ts proposition lider af betänkliga brister. Kungl, Maj:ts proposi- tion grundar sig, såsom herr statsrådet sade, på ett kommittébetänkande, afgifvet af en för sex år sedan tillsatt kommitté. Öfver betänkandet, som visserligen icke varit enigt, ha SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN, 335" ämbetsverk och institutioner hörts, såsom domänstyrelsen, löneregleringskommittén, skogs- institutets lärarkollegium, forstmästarförbundet, trävaruexportföreningen, kronojägarförbundet, föreståndarna för statens skogsskolor, öfverjägmästarna och åtskilliga andra personer. Man kan då tänka sig, att det varit ett brokigt material, som Kungl. Maj:t haft att taga hand om för att skrifva sin 230 sidor dryga proposition, och vid försöket att tillfredsställa alla, har följden blifvit den vanliga, att ingen blifvit tillfredsställd. |; Kungl. Maj:t börjar sin proposition med den förklaringen, att orsaken till den högre skogsundervisningens bristfällighet i vårt land är att söka däri, att de lokaler, öfver hvilka man förfogar, äro oändamålsenliga och lärarnas ställning osäker, För att råda bot för dessa olägenheter föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att upplåta ett område af icke mindre än II tunnland vid Frescati på Djurgården och att anslå omkring 700,000 kronor för att där uppföra läroverkshus. Äfven föreslås, att af de ordinarie lärarna fyra skulle erhålla namn, heder och värdighet af professorer, och att aflöningen till dem skulle utgå med samma belopp som vid universiteten eller med 7,500 kronor samt ålderstillägg å 600 kro- nor. Hela staten för läroverket beräknas till 113,000 kronor. Med en så fin organisation i afseende å lokaler och lärareaflöning kan naturligtvis läroverket icke som fordom be- nämnas institut, utan upphöjes till rang och värdighet af högskola. llvad sedan själfva organisationen af denna högskola beträffar får jag bekänna, att den kommitté, som tillsattes, har verkligen försökt att få den till en högskola. Den har satt inträdesfordringarna till och med högre än studentexamen och äfven föreslagit, att den så kallade lägre kursen skulle från läroverket aflägsnas. Men Kungl. Maj:t har återgått till: den nuvarande organisationen och icke gjort annan ändring än en inskränkning i ut- bildningstiden för den högre kursen med 6 månader. Den lägre kursen skulle fortfarande vara kvar, sådan den är, alldeles oberoende af den högre kursen. För inträde i den for- dras att hafva aflagt realskoleexamen och, märken väl, att hafva minst två års praktik. Denna afdelning är afsedd för utbildning af jägmästare, lämpliga att anställas i enskilda personers tjänst. Så kommer den högre afdelningen för utbildning af jägmästare för sta- tens räkning. För inträde i denna kurs har hittills fordrats att hafva aflagt studentexamen och att hafva genomgått Klotens eller Ombergs skogsskolor, där kursen är ettårig, hufvud- sakligen praktisk. Herr statsrådet föreslår nu att den ettåriga praktiska kursen skall er- sättas med en $5!/, månaders, ledd af högskolans lärare. Hvad blir följden af en sådan anordning? Då den praktiska kursen skall fortgå från den 15 juli till årets slut, sakna eleverna vid inträde i högskolan kännedom och färdighet i de viktiga arbeten, som under vinter och vår förrättas i skogen, såsom exempelvis sådd och plantering. För den skull har man varit nödsakad att i högskolekursen inrymma ett alltför stort antal timmar till praktiskt arbete i skog och mark, nämligen 2,130 timmar under det att till föreläsningar och öfningar anslagits respektive 956 och 225 timmar. Kan man kalla ett läroverk med en sådan organisation för en högskola? Herr statsrådet sade, att våra pedagoger äro af den åsikt att praktik och teori böra gå hand i hand. Det är sant, men det beror på hvad det är för praktik. Praktiken skall bestå i demonstrationer, men icke i grofarbete. Vi ha sedan flera år tillbaka tagit bort praktiken från landtbruksinstituten, och de äro organiserade mera i högskoleform, än denna skola skulle blifva. Och jag hoppas, att herr statsrådet icke låter intala sig af några peda- goger att vid instituten åter införa, att eleverna skickas ut att dika, plöja, rykta hästar och mjölka kor. Färdighet i sådana arbeten bör vara undangjord, innan de komma in vid instituten, liksom jag äfven anser, att innan eleverna komma in till skogshögskolan böra de minst ett år hafva allvarligt deltagit uti allehanda skogsarbeten, så att dylika arbeten ej: behöfde öfvas vid skolan. Herr statsrådet sade, att det var obetydliga saker, som utskottet har varit oense om, och anmärkte, att jag för mitt uppskofsyrkande icke anfört andra skäl, än att man icke hunnit bilda sig något omdöme om den kungl, propositionen. Nej, herr statsråd, här fin- nas många anmärkningar. Utom anmärkningen mot den förberedande praktiska kursen, såsom varande alltför kort, kan man ifrågasätta, om det skall vara nödvändigt att vid högskolan meddela olika utbildning, beroende på om den utexaminerade eleven skall taga «anställning i statens eller i enskilda personers tjänst. Jag föreställer mig att skogarna, oberoende utaf hvilka som äga dessa, behöfva samma rationella skötsel. Jag anser vidare att det ej är lämpligt att lösa högskolefrågan särskildt, utan att detta bör ske i samband med ordnandet af hela skogsundervisningsfårgan, således äfven den lägre. Ty herr stats- rådet har sig nog bekant, att de lägre skogsskolorna nog äfven behöfva omorganiseras och att fråga äfven varit å bane att skapa ytterligare en skolform för den lägre undervisnin- gen. Skulle så befinnas vara: af behofvet påkalladt, kan det inträffa, om den nu före 3307 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. slagna organisationen för den högre undervisningen godtages, att vi få fyra olika slag af skolor. Jag är lika angelägen som herr statsrådet, att denna fråga måtte snart lösas, och jag har också därför i utskottet försökt medla genom det förslag om uppskof med organi- sationen jag framställt. Mitt förslag skulle icke på något vis fördröjt denna sak, Vissa ledamöter ville ej uppskjuta organisationsfrågan, såvida ej nu fastsloges att läroverket skulle benämnas högskola och lärarnes löner bestämdes till det af K. Maj:t föreslagna beloppet. Det är således en löneregleringsfråga, som ligger under hela saken, och organisationen be- traktas såsom en bisak. Herr statsrådet anmärkte mot mig, att det skulle vara inkonsekvent i högsta grad att nu bevilja pengar till en byggnad för ett läroverk, hvars organisation ej vore bestämd. Rörande det antal elever, som där skola utbildas, råder ej meningsskiljaktighet; och hur än organisationen kommer att blifva, torde det icke blifva flera eller färre elever. Men jag ber att få säga, att herr statsrådet tyckes ha gått tillväga lika inkonsekvent. Kom- mittén har nämligen föreslagit en högskola utan lägre kurs. Den lägre kursen skulle för- läggas till en särskild skogsskola, för hvilken beräknats särskilda kostnader. Således var det elevantal, som kommittén föreslog skulle åtnjuta undervisning i den föreslagna bygg- naden, vida mindre än det antal, som herr statsrådet nu vill hafva dit genom att åter för- lägga den lägre kursen till högskolan. Men herr statsrådet har icke desto mindre godkänt den af kommittén föreslagna byggnaden såsom lämplig. Mitt förslag har ej tillkommit i syfte, att denna fråga skulle fördröjas, ty det får väl herr statsrådet medgifva, att om Riks- dagen nu beslutar att upplåta den begärda platsen och anslår medel till byggnaderna, så kunna ju icke dessa byggnader blifva färdiga förrän 1916, och då ha vi tre Riksdagar på oss ännu att fatta beslut angående organisationen. Och kan det vara lämpligt, att vare sig Första eller Andra kammaren fattar beslut i en så viktig fråga som organisationen af skogsundervisningen, efter ett sådant utskottsbetänkande som detta? Och hur många af Riksdagens ledamöter tror herr statsrådet det är, som hafva läst igenom Kungl. Maj:ts pro- position och kunnat bilda sig ett omdöme om den, och huru många hafva läst kommitté- betänkandet och de utlåtanden, som äro afgifna däröfver? Det blir ett beslut, som vi kanske skulle komma att ångra, om vi nu fastslå organisationen. Och då det icke på något vis kan komma att fördröja skolans trädande i kraft, ber jag att få yrka bifall till den af mig afgifna reservationen. Den skiljer sig från utskottet endast i 1:a punkten. Mitt yrkande är, att Riksdagen må, med afslag å i statsrådsprotokollet tillstyrkta allmänna grunder för förändrad organisation af den högre skogsundervisningen, liksom utskottet sedan i mom. a), b) och c), medgifva, att mark upplåtes för skolan, och pengar beviljas, samt fastslå huru pengarna skola anskaffas, och sedan 1 de andra punkterna, att samtliga i äm- net väckta motioner måtte afslås. Herr Barthelson: För den, som i likhet med mig är öfvertygad om, att en rationell skogshushållning i vårt land är ett lifsvillkor för hela vårt ekonomiska lifs utveckling, och som har en liflig öfvertygelse om skogshushållningens betydelse ur social, ja, nationell syn- punkt för vårt land, och att grunden för nåendet af detta mål är en god skogsmannabild- ning såväl allmän som facklig; för den, som hyser denna åsikt, var det gifvetvis, om icke med öfverraskning så dock med en viss besvikenhet, som han hörde den siste ärade tala- rens yttrande och slutpåstående. Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet har här förut i ett varmt fosterländskt anförande talat för skogshushållningens sak, så att jag icke i det stora hela har vidare att i den stora principfrågan tillägga, och det synes mig också, som om allt hvad han anförde såsom motiv för den föreslagna anordningen för den högre skogsunder- visningen på förhand bemött hvad den siste ärade talaren anförde såsom skäl för sitt af- slagsyrkande. Men jag anser mig dock böra något ingå på de skäl, talaren framförde, äfven om det icke kan undvikas, att det kommer att i vissa delar blifva ett upprepande af hvad herr statsrådet förut anfört. Jag ber då till en början att på det kraftigaste få framhålla, hvad herr statsrådet också gjorde, att behofvet af en snar ändring på detta område är konstateradt, och att den organisation, som nu fordras, är absolut nödvändig. Se vi på utvecklingen af denna sak, så finna vi, att, såsom här yttrats, denna utveckling varat många år. Det har slut- ligen gått därhän, att för närvarande vårt lands enda högre skogsundervisningsanstalt icke har en enda ordinarie lärare. Kan det vara gagneligt för fosterlandet att så sker? Den, som påstår detta, underskattar ovillkorligen betydelsen för landet af en rationell skogs- hushållning, ty grunden för en sådan hushållning är undervisningen, och vi kunna icke få god undervisning om skogsvård på annat sätt än de sakkunniga här framhållit. Hvilka äro då de, som i detta fall varit de ledande på området, som lagt grunden till det för- SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. 207 slag, Kungl. Maj:t framställt? Jo, det är tre af landets förnämsta skogsmän på såväl teo- riens som praktikens område samt två framstående män på naturvetenskapens område; och af de tre förstnämnda voro två lärare vid skogsinstitutet, ehuru en af dem nu öfvergått till en högskola, där han tillträdt professur. Sakkunskap kan således icke förnekas hos dem, som medverkat vid upprättande af detta förslag. Jag vill härmed hafva uttaladt, att det för frågans snara afgörande föreligger ett starkt behof, och att den kungl. propositio- nen, som är byggd på de sakkunnigas förslag, just därigenom hvilar på saklig grund. Nu nämnde herr Odelberg, att de sakkunniga, hvilka yttrat sig om Kungl. Maj:ts förslag, i vissa fall reserverat sig däremot. Jag ber då få påpeka, att detta varit i smärre detalj- frågor; i sin helhet är förslaget hvad den högre undervisningen beträffar så godt som en- hälligt tillstyrkt, och det är denna högre undervisning Kungl. Maj:t i propositionen tyd- ligen pekar på, såsom det hufvudsakliga i propositionen. Sakkunniga myndigheter, som uttalat sig i frågan, hafva enhälligt förordat förslaget, skogsinstitutets lärarekollegium, do- mänstyrelsen, skogsstatens hela tjänstemannakår och sist men icke minst svenska skogs- vårdsföreningen. Bör icke detta, att den kungl. propositionen hvilar på verkligt sakkunnig utredning, och att alla sakkunniga myndigheter tillstyrkt i all hufvudsak de sakkunnigas förslag om denna undervisningsfråga, för Riksdagen vara en garanti för, att Kungl. Maj:ts förslag är godt och tillfredsställande? Jag vågar på grund af 30-årig erfarenhet som skogs- man påstå, att det från skogshushållningssynpunkt är särdeles tillfredsställande, äfven om i vissa detaljer det icke fullt öfverensstämmer med mina önskningar. Jag hemställer för öfrigt till herrarna, hvilket förslag i en större fråga kan framställas, hvarom man icke kan säga: jag vill icke hafva den eller den detaljen? Är det icke skäl att ena sig om grun- derna för det hela, såsom Kungl. Maj:t här utstakat dem, och låta detaljerna afgöras med ledning af erfarenheten? Det synes mig, att vi så mycket hellre kunna gå denna väg, som herr statsrådet här förklarat, att just de detaljer, som i utskottet varit föremål för anmärkning, mycket lätt kunna ändras, om erfarenheten komme att visa behof däraf, Då nu herr Odelberg nämnde, att det enligt hans åsikt icke vore inkonsekvent att nu uppföra byggnader för en undervisningsanstalt, men likväl icke bevilja medel till de lärare, som böra finnas vid en skogshögskola, torde det vara skäl att något litet tänka efter, huru de byggnader äro beskaffade, som Kungl. Maj:t föreslagit. De skola inrymma fem vetenskapliga institutioner, den botaniska, zoologiska o. s. v. Hvar och en af dessa institutioner skall hafva sin föreläsningssal, sitt demonstrationsrum, sin afdelning för museum o. s. Vv. Vidare skall för hvarje sådan institution finnas arbetsrum för lärarna och studie- rum för de studerande. Den skall vidare inrymma rum för bibliotek, laboratorier, ritsalar 0. s. Vv. Godkänner man nu allt detta och är med om denna byggnadsplan, är det då rim och reson att säga: jag vill icke vara med om att dessa institutioner skola få sina föreståndare, åtminstone är jag icke med om att de såsom sådana skola erhålla vetenskaps- män, vetenskapligt bildade personer, ty skogen i vårt land reder sig nog med mindre? Det är en gammal föreställning hos oss, att skogen kan sköta sig själf. Hvart detta leder, visas bäst af den senast gjorda skogstaxeringen, som försiggått i Värmland. Riksdagen har själf anslagit medel för att få upplysning om det nuvarande tillståndet i våra skogar och denna taxering lämnar bland annat den sorgliga uppgiften, att för närvarande i Värmland finnas endast 55 kubikmeter virke per hektar, när man med den jordmån, som där finnes och med de bergarter, som där utgöra grunden, hade anledning att vänta nära dubbla be- loppet. Hvarthän gå vi i detta land, om vi oupphörligen tära på skogskapitalet? Det måste komma en tidpunkt, då det icke längre går. Förra året utgjorde värdet af expor- terade skogsprodukter i förädlad och oförädlad form något mer än 300 millioner eller mer än hälften af landets hela export. Det synes mig ansvarslöst, i fall man icke är med om de åtgärder, som föreslås, då det nu gifves tillfälle att låta det komma till en vändning till det bättre. Sverige har icke råd att längre vänta på denna reform, det har icke råd att låta landets enda högre undervisningsanstalt i skogshushållning stå på afskrifning, som fallet varit i många år, eller försumma vidtaga åtgärder för att erhålla uppfostrare och ledare i skogsskötsel. Herr Odelberg nämnde, att hela högskoletanken skulle falla därpå, att de studerande under sommaren finge utföra för mycket grofarbete, och likställde han de studerandes vid skogshögskolan praktiska arbeten med landtbrukselevernas arbeten med dikning, plöjning och mjölkning. Detta att de studerandes arbete skulle således vara så förnedrande, att det förtoge högskoletanken d. v. s. skall det vara en högskola, då få de studerande ej arbeta under sommarmånaderna, utan mäste de då under sommaren hålla ferier såsom de stude- rande vid universiteten. Men, mina herrar, oafsedt det ohållbara i dylika påståenden, så förhåller sig icke så, som herr Odelberg ville göra troligt, att det arbete eleverna komme 3387 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. att verkställa skulle motsvara sådant arbete som att mjölka kor och dylikt. Å nej, så är det icke. Detta arbete är en systematisk tillämpning af de lärdomar, eleverna under vin- tern inhämtat: det består i uppmätning och taxering af skog, verkställande af tillväxt- beräkningar, upprättande af skogshushållningsplaner, demonstrationer af olika växttyper, studier af växtpatologi, af skogsinsekternas biologi m. m. allt under respektive lärares led- ning; detta är det grofarbete, hvarom han så föraktfullt uttryckte sig, ett arbete, som på samma gång är intellektuellt och kroppsligt, och det synes mig, att kurser sådana som dessa, som delvis äfven förekomma vid tekniska högskolan, äro idealkurser, emedan de studerande under den tid, som vid andra högskolor användas till ferier, få praktiskt tillämpa hvad de teoretiskt inhämtat, och man behöfver härvid icke öfvéranstränga de studerande, då den omständigheten, att en del af arbetet försiggår i fria luften, motverkar sådant. Jag vill därför på det kraftigaste protestera mot hvad talaren ville göra troligt, att skogselevernas arbeten under sommaren skulle gestalta sig ungefär på samma sätt som när man låter en landtbrukselev mjölka kor och dylikt; det är såsom nämndt, något helt annat. Så yttrade herr Odelberg, att han icke förstod, hvarför man behöfde hafva en lägre kurs, Många anse denna kurs öfverflödig och äfven jag har lutat åt denna åsikt. Men då man på det tekniska området har tekniska skolor för utbildande af verkmästare m. fl., hvarför skulle man icke hafva motsvarande kurser äfven på skogsundervisningens område? Hvarför skulle icke där kunna finnas en sådan mellanklass för utbildande af skogsinspek- torer och personer, som kunde blifva lämpliga att sköta privata skogar under ledning af konsulterade, mer fackligt utbildade personer? Jag måste säga, att när jag gjorde mig dessa frågor, måste jag gifva dem rätt, som hålla på en lägre undervisning. Herr stats- rådet har tydligt och klart påpekat, att denna icke får hopblandas med högskolan, och att man således icke får taga det som skäl för afslag på Kungl. Maj:ts proposition, att de så att säga komma att bo under samma tak. Jag tror för min del, att det skall visa sig omöjligt att ordna saken på detta af Kungl. Maj:t föreslagna sätt, men, såsom herr stats- rådet nämnde, kan saken lätt ändras genom uppförandet af andra byggnader för den lägre kursen. Vidare sade herr Odelberg: huru många hafva läst igenom de sakkunnigas betän- kande, och hur många hafva läst Kungl. Maj:ts proposition? Ja, det är ju en samvets- fråga, som nog borde ställas till litet hvar af oss för hvarje kungl. proposition, är jag rädd. Vi hafva på Riksdagens bord haft denna proposition sedan den 15 mars, således mer än två månader. Har man då rättighet att säga: jag har icke hunnit läsa genom propositioren och får därför yrka afslag? Jag tror att det vore väl ansvarslöst. Sedan jag nu yttrat mig rörande hvad herr Odelberg anförde, skall jag bedja att i största korthet få säga några ord om vissa detaljfrågor. Jag har för min del inlämnat en motion till Riksdagen, däri jag anhållit, att Riksdagen för sin del ville besluta sådan ändring i den kungl. propositionen, att en professur i ämnesområdet skogszoologi måtte upprättas vid den blifvande skogshögskolan. Såsom jag i min motion visat är zoologiens studium för skogsmannens utbildning af utomordentligt stor vikt. Jag torde icke behöfva hänvisa till de stora insektshärjningar, t. ex. nunnans härj- ningar, som i våra dagar gått öfver landet och kostat kolossala penningar. Jag vill min- nas, att Riksdagen anslagit bortåt 100,000 kronor för bekämpande af enbart detta skade- djur, hvartill kommer. att tusentals tunnland skog af dem blifvit förstörda. Jag behöfver icke hänvisa till dessa stora skador, som åstadkommits af nunnan utan endast påpeka det faktum, att i våra skogar af insekter af allehanda slag dödas årligen en massa träd. För att kunna i tid iakttaga angrepp af skogsinsekter och för att kunna bedöma, hvilka åt- gärder i hvarje särskildt fall böra tillgripas för att förekomma eller bekämpa insektshärj- ningar måste skogsmannen hafva ingående kännedom om dessa insekters biologi, hvilken, såsom vi veta, är ganska omväxlande. På detta område behöfves därför vid skogshög- skolan en forskare, som kan följa med och studera dessa förhållanden samt meddela den nödiga undervisningen i ämnet och som ute i skogen vid de demonstrationer jag talade om, kan klargöra insekternas lif under deras olika lifsperioder. Jag har vidare i motio- nen påvisat, att en lärare i zoologi komme att få något flera föreläsningstimmar än medel- talet föreläsningstimmar för öfriga lärare, och att examensskyldigheten kommer för honom att blifva lika stor som för de föreslagna professorerna. Härtill kommer, att alla sakkun- niga, till och med löneregleringskommittén, tillstyrkt inrättande af en professur på detta område. Då nu utskottet i allmänhet uttalat sig för, att denna professur inrättas, ehuru utskottet liksom Kungl, Maj:t anser, att det bör ske vid försöksanstalten, har jag icke velat göra särskildt yrkande om denna sak, och jag underlåter detta äfven i den förhopp- ningen att herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet, som visat så stort in- SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. 339" tresse för denna undervisningsfråga, skall taga frågan om denna professur vid skogshög- skolan under förnyad ompröfning. Jag vill sedan i afseende å den förberedande kursen uttala, att äfven jag för min del anser den tid, som i Kungl. Maj:ts proposition föreslås för densamma, vara något för kort, ehuru jag för öfrigt sympatiserar med en sådan läggning af densamma, som Kungl. Maj:t föreslår. Men jag anser, att äfven denna kan betraktas såsom en detaljfråga; att öka den förberedande kursens längd med två å tre månader torde icke möta oöfvervinne- liga svårigheter. Jag ber att äfven få säga några ord om reservationen angående lönerna. Herr stats- rådet påpekade därvidlag, att de höga lönerna voro absolut nödvändiga för att få först- klassigt folk, och vill jag här på det kraftigaste understryka, hvad han härom yttrade, Den sista tidens sorgliga erfarenheter vid skogsinstitutet just i afseende å lärarfrågan tala ett alltför tydligt språk. Lärarbefattningarna vid skogsinstitutet hafva på grund af de låga lönerna varit trappsteg för att stiga upp till andra bättre platser. Fastslår nu Riksdagen de lägre lönerna, hvad blir följden? Jo, att till dessa befattningar komma att antagas mindre kvalificerade lärare. Det kommer att blifva quasi-professorer. Men den svenska skogen är för god för att nöja sig härmed. Det behöfves de bästa lärarkrafter vårt land äger, det behöfves universitetsbildade män, som leda skogsvetenskapen framåt i vårt land och skaffa oss en verklig svensk skogsvård. Man har, för att visa den påstådda orimlig- heten i Kungl. Maj:ts förslag i afseende på lönerna, jämfört dessa lärarebefattningar med universitetens professurer; men hvarför skall man se saken så? Den skogshögskola, som är föreslagen, bör snarare jämföras med tekniska högskolan. Såsom bekant anslog Riks- dagen föregående år löner till ett trettiotal professorer vid tekniska högskolan med precis samma belopp som här af Kungl. Maj:t begäres, För min del kan jag omöjligt sätta de svenska skogarnas värde och dem, som undervisa i deras skötsel, lägre än industrin och dem, som sköta den tekniska undervisningen. Jag vågar påstå, att Riksdagen i och med silt beslut i fjol rörande aflöningen af dessa tekniska högskolans professorer har fastslagit, att den för sin del sätter de vetenskapsmän, som arbeta för landets ekonomiska utveck- ling lika högt som dem, hvilka arbeta, om jag så får uttrycka mig, för teoriens egen skull, och jag tror att Sverige och dess ekonomi skall komma att finna sig väl däraf. Alltför länge hafva vi här i landet dröjt kvar vid gamla föreställningar, särdeles i fråga om skogs- hushållning. Den tekniska undervisningen har först emanciperat sig, och därför har den också kunnat visa goda resultat för landets industri. Handelsvetenskapen har följt efter, sedan man nu inrättat en handelshögskola. Kunde man nu låta skogsundervisningen äfven den få komma till sin rätt, skulle nog ett sådant steg för framtiden medföra för utveck- lingen goda resultat. Ja, jag skall kanske icke längre upptaga kammarens tid. Såsom jag nyss sade, Sverige har icke råd att längre uppskjuta lösningen af denna i sann mening nationella fråga. Hvilket förslag än framlägges, kommer alltid oenighet att råda om detaljer, och det är, om man går till grunden, icke annat än detaljer, ifråga hvarom utskottets ledamö- ter skilja sig från hvad Kungl. Maj:t föreslagit; jag undantager därvid dock frågan om lönerna. Af reservationerna finnes en, som så godt som helt och hållet ansluter sig till Kungl. Maj:ts förslag, nämligen herr Daniel Perssons m. fl. reservation, till hvilken jag och friherre De Geer antecknat vår anslutning. Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till denna reservation. Herr Ericsson, Aaby: Just därför att jag delar den uppfattning, herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet och den siste ärade talaren uttalat, att skogsvårdsfrågan är för vårt land så ytterst viktig och betydelsefull, kan jag för min del icke vara med om att denna fråga i Riksdagens sista timme afgöres på sådant sätt, att ett genom reserva- tioner söndertrasadt utskottsbetänkande antages. Jag ber att få fästa uppmärksamheten på hvad en föregående talare redan sagt, att samtliga utskottsledamöter till betänkandet låtit anteckna sina afvikande meningar. Jag hemställer, om under sådana förhållanden det kan vara skäl att nu, därför att man skall få ett beslut till stånd, huru detsamma än må bli, antaga utskottets betänkande eller den reservation, som den siste talaren yrkade bifall till. Jag ber få fästa uppmärksamheten på att här visst icke endast är detaljfrågor, hvarom reservanterna stå i stridig uppfattning mot hvarandra. Jag vågar påstå, att, då den siste talaren jämförde skogsundervisningsanstalten närmast med tekniska högskolan och de tekniska undervisningsanstalterna begick han ett fel, ty jag tror, att skogsundervisningsanstalten har mycket närmare likhet och samhörighet med landtbrukets undervisningsanstalter. Nu säger man: visserligen ha olika meningar uttalats i åtskilliga delar, men vinner Kungl. Maj:ts förslag bifall, skall det nog sedan under tidens Skogsvårdsföreningens tidskrift, Fackafdelningen 1912. Y 340 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. iopp gå mycket lätt att ändra hvad som behöfves, och man bör pröfva saken först. Men jag undrar: Är det icke i så fall bättre att denna sammanjämkning, denna pröfning sker ännu en gång genom Kungl. Maj:t, hvarefter saken kan ånyo framläggas för Riksdagen, och Riksdagen bli i tillfälle att ännu en gång därom yttra sig? Är det icke bättre, isyn- nerhet när detta kan ske utan att reformens trädande i kraft fördröjes en enda minut? Något uppskof behöfver nämligen icke äga rum, om vi förena oss om den af herr Odel- berg afgifna reservationen, ty denna innehåller, såsom vi veta, att platsen för bygget skulle bestämmas och anslag därför beviljas. Själfva organisationsfrågan vill dock Riksdagen än en gång se på bordet, innan Riksdagen uttalar sitt sista ord. För att icke upptaga tiden längre inskränker jag mig till att yrka bifall till herr Odelbergs reservation. Friherre De Geer, Louis: Den fackman, som alldeles nyss hade ordet, ansåg, att ville man den stora saken, borde man underordna sina personliga tycken i fråga om detaljer, och han gaf själf ett erkännansvärdt föredöme i den vägen. Jag tror, att han har full- komligt rätt. Man bör här icke fästa sig vid annat än det, som själfva hufvudvikten lig- ger på, det som utgör själfva grundvalen för förslaget. Vilja vi så snart som möjligt få en verklig skogshögskola till stånd, eller vilja vi uppskjuta förverkligandet af denna tanke? Alla äro vi ense om, att skogsundervisningen för närvarande icke är tillfredsställande. Be- hofvet af en skogshögskola erkännes äfven af dem, som icke vilja vara med om att nu skapa en sådan; men det är nog så, att det är af vikt, att skogsundervisningen så snart som möjligt blir tillfredsställande ordnad, Det är stora värden, som här äro i fråga, och man kan i längden icke lefva på naturskogarna. Det är nödvändigt att stegra intensiteten i skogsskötseln; vi måste lära oss åstadkomma en rationell skogsvård och uppdraga kultur- skogar såsom ersättning för naturskogarna, men sådant går icke utan att ha tillgång till den största sakkunskap på området. Hafva vi icke denna till vårt förfogande, kunna vi göra ödesdigra misstag och vårt land åsamkas oerhörda förluster. Jag tror därför det är en mycket dålig hushållning att dröja med att få en högskola till stånd eller att alltför mycket se på kostnaderna för en sådan. Hvarpå ligger då den största vikten, om man vill ha en sådan skola? Förutsätt- ningen är ju, att man har nödiga lokaler, men det är ju ingen, som motsätter sig erfor- derliga anordningar i det afseendet. Vidare är själfva organisationen af stor vikt, men jag vågar påstå, att en organisation på papperet icke är det förnämsta, utan det viktigaste är väl ändå de personliga krafter, som skola gifva ett lefvande innehåll åt denna organisa- tion. Kan man anskaffa en duglig lärarepersonal, betyda undervisningsplaner och regle- menten icke så mycket; de kunna ändras, trots hvad herr Ericsson ansåg. Men att i hast anskaffa vetenskapsmän, som verkligen kunna göra denna anstalt till en högskola, det är icke lika lätt. Karaktäristiskt för en högskola är naturligtvis, att lärarna äro skickliga att drifva själfständig vetenskaplig forskning, samt att de kunna intressera eleverna att fort- sätta med fria studier och handleda dem däri. Vill man nu hafva en sådan högskola, är det då rätta sättet att tveka och säga: »ännu kunna vi icke åstadkomma en sådan; vi ha ännu icke lyckats utfundera en plan, som gör läroanstalten till en högskola, vi äro icke säkra att finna sådana personer, som äro dugliga att utveckla denna undervisningsanstalt till en verklig högskola. Vi nöja oss därför tills vidare med ett institut, och gifva lärarna lägre lön än som i allmänhet finnes vid högskolorna.» Jag har svårt att inse, att detta skulle vara rätta sättet. Vill man gifva en kraftig impuls till att skapa en tidsenlig skogs- undervisning, bör man säga: nu vilja vi hafva en högskola, vi skola lämna lärarna den högsta möjliga lön, som staten för sådana tjänster kan gifva, och vi vänta då, att af denna anstalt skall skapas en verklig skogshögskola. För min del tror jag, att detta vore rätta sättet, och jag tror äfven, att det ligger fara i dröjsmål, ty konkurrensen äfven på detta område är stor. Skickliga vetenskapsmän ägna sig naturligtvis icke åt denna specialitet, om de icke veta, att de vid den blifvande högskolan få samma ställning som lärarna vid andra högskolor. Och framstående skogsmän, som passa för lärareverksamheten, äro mycket utsatta för frestelse att öfvergå till enskild, vida bättre aflönad verksamhet. Det är vidare af vikt att kvarhålla de goda krafter, som för närvarande finnas, så att de icke misströsta om sin framtid och öfvergå till annat. Dessutom får icke förbises, att personer, som möj- ligen vilja ägna sig åt denna undervisning, böra få tid att göra sig kompetenta till dessa professorsplatser, att visa sin kompetens och framlägga resultaten af sina forskningar. Jag tror därför, att det vore stor skada att dröja. Är det en gång fastslaget, att här blir en högskola, och att lönerna bli sådana, som tillkomma universitetslärare, blir utsikten större att få kompetenta sökande, än om ovisshetstillståndet alltjämt fortfar, och man håller på med nya utredningar i oändlighet. Vill man saken, är det bättre att nu taga ett beslut- SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. 341" samt steg och förklara: här skall bildas en högskola, och vi anslå nödiga medel därtill, Jag tror detta är bästa vägen att vinna målet. Jag tillåter mig därför att yrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Herr Daniel Pers- sons reservation utmynnar icke i annat än bifall till Kungl. Maj:ts proposition, och jag tillåter mig därför yrka bifall till denna senare. Herr Fahlén: När jag först genomläste föreliggande proposition, inställde sig genast hos mig den reflektionen att hela den grundtanke, hvarpå den där ifrågasatta högskole- undervisningen är byggd, icke kan vara lyckligt funnen. Detta föranledde mig också då att väcka den motion, om hvilken nu i dag rätt mycket talats, men angående hvilken jag i allt fall måste anhålla att få säga ytterligare några ord; den rör uteslutande den s. k. förberedande kursen. Nu har det af den näst föregående talaren och jämväl af herr Barthelson och jag tror väl äfven af statsrådet yttrats, att denna liksom andra anmärkningar, som gjorts mot Kungl. Maj:ts förslag, vore att betrakta allenast som detaljfrågor, och herr Barthelson under- strök mycket kraftigt, att om dessa detaljfrågor borde vi kunna enas och icke försöka slita sönder det i öfrigt utmärkta förslaget. Jag måste säga, att jag icke kan betrakta denna fråga som en detaljfråga, jag betraktar den såsom en ofantligt viktig fråga och såsom en rent af integrerande del af den stora frågan, Statsrådet säger ifråga om denna förberedande kurs i öfverensstämmelse med de sak- kunniga, att den blifvit anordnad på sätt som föreslagits, därför att den praktiska utbild- ningen skall byggas på den teoretiska utbildningens grundval. Det är uti denna tanke- gång, som jag icke kan följa vare sig de sakkunniga eller herr statsrådet, då jag fastmer anser, att den teoretiska utbildningen måste i viss mån och i mycket väsentlig grad byggas på den praktiska utbildningen; så har det varit på detta område förut, och jag tror icke att, om vi tala med erfarna och med dessa ting förtrogna praktiska män, de skola vilja jäfva mitt påstående härvidlag, och obetingadt ansluta sig till Kungl. Maj:ts resonemang. Om man har den uppfattningen synes det väl ganska naturligt, att man icke kan ansluta sig till en undervisning, sådan den här skulle blifva lagd och såsom den här är föreslagen. När det är tal om den lägre kursen, är resonemanget emellertid i den kungl. propositionen ett helt annat, ett rent motsatt, hvilket redan förut påpekats, men som jag ber att få ytter- ligare understryka, Där nämnes att fordran på två års praktisk utbildning är att anse så- som minimum, ett rent motsatt resonemang således mot det som gäller, då det talas om högskolebildningen. Huru förklara dessa rent kontradiktoriskt motsatta åskådningar, som förekomma i be- tänkandet? Jag ansluter mig till den första utgångspunkten, den längre förberedande prak- tiska undervisningen, enär enligt min uppfattning eljest ingen säkerhet finnes för att de unga män, som skola fostras för att taga hand om våra skogar, skola kunna under den jämförelsevis korta högskoleundervisningen draga den nytta af denna undervisning som med mer praktisk förbildning vore möjligt. Nu nämnde statsrådet, och det framhölls om möjligt ännu kraftigare af herr Barthelson, att de sakkunniga hade föreslagit den ifråga- varande anordningen, och att dessa personer äro så framstående män inom facket, att de måste tillerkännas vitsord, och det vore det stora bärande skälet för att man utan vidare skulle acceptera det föreliggande förslaget. Jag föranledes då att gent emot detta åberopa, hvad som i allt fall sagts af en hel del personer, som yttrat sig i denna fråga — jag lämnar dock därhän ifall de af mina motståndare anses vara sakkunniga eller icke sakkunniga. Jag börjar med ordföranden för de tillkallade sakkunniga, hvilken visserligen på sin tid anslöt sig till de sakkunnigas förslag men sedan, på sätt också framgår af propositio- nen, år 1908 vid sammanträde i Jönköping med skogsmän förklarade, att han började luta åt att bibehålla de förberedande skogsskolorna och ville därför biträda en större majoritets inom skogsstaten åsikt, att dessa skogsskolor borde bibehållas. Det är väl omöjligt att frånkänna, synes mig, detta uttalande vitsord, ty då måste man också frånkänna de sak- kunnigas ordförande sakkunskap, och det tror jag, att icke ens herr Barthelson skulle vilja göra. Men icke nog härmed, föreståndaren för den förberedande kursen vid Ombergs skogs- skola har nu uttryckligen förklarat, att han ansåge att denna 5'!/, månaders kurs vore otillräcklig, och att särskildt elevernas kunskaper i skogsmätning skulle blifva alltför ringa. Föreståndaren för Klotens skogsskola säger, att den föreslagna förberedande kursen vore i flera afseenden en försämring i stället för en förbättring, hvarför ock den nuvarande prak- tiska kursen borde bibehållas. Föreståndarna för Hunnebergs och Kolleberga skogsskolor anse, att den förberedande kursen vid Ombergs och Klotens skogsskolor borde bibehållas, 3427 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN, men reformeras, så att intimt samarbete mellan dem och skogshögskolan komme att äga rum och att lärotiden komme att ytterligare utnyttjas. Ofverjägmästarna i Gäfle—Dala och mellersta Norrlands distrikt anse, att den för inträde vid skogshögskolan föreslagna förberedande kursen icke vore en förbättring. Öfverjägmästaren i östra distriktet har framhållit, att det vore mycket behöfligt och nyttigt, att den blifvande skogsmannen finge själf lära sig handlägga alla skogsarbeten, som han skulle leda, hvilket lämpligast skedde under en ettårig praktisk lärokurs, hvar- under alla arbeten kunde utföras systematiskt under den för dem lämpligaste årstiden; att de sakkunnigas förslag på intet vis tillgodosåge detta behof, o. s. v. Jag kommer slutligen till de tvenne ledamöterna af domänstyrelsen som förklara, »att det vore olyckligt om i detta afseende en tillbakagång skulle inträda», hvilket blefve följ- den, därest man accepterade Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag. Jag tror att härvidlag kan sättas sakkunskap emot sakkunskap, men jag tror å andra sidan att man icke får för- ringa värdet af den sakkunskap, som, visserligen icke på något sätt auktoriserad i högre mening, dock är att finna hos enskilda praktiska män, och då tror jag visserligen, att de allra flesta, hvilket också inom utskottet gifvit sig tillkänna, ansluta sig till den mening, som jag tillåtit mig frambära i min motion. Ja, till och med herr Barthelson syntes luta åt denna sak i det han gaf ett visst erkännande åt den meningen, men emellertid betrak- tade saken som en detaljfråga eller som en bagatell, och där skilja vi oss fullkomligt. Utskottets reservanter, herr Daniel Persson m. fl. vilja icke heller förneka, att den före- slagna kursen kan vara för kort och anse, att man bör taga i öfvervägande, huruvida icke densamma i någon mån borde utvidgas. Härmed synes det mig verkligen vara ådagalagdt, att ej den organisation som föresla- gits, för så vidt man vill medgifva att den förberedande kursen är en viktig del af orga- nisationen, kan vara tillfredsställande, eller att det kan vara lämpligt att under sådana för- hållanden utan vidare acceptera det föreliggande förslaget. Det sades visserligen, att det icke gör så mycket, ty man kan sedan ordna saken efter erfarenheten. Javäl, mina herrar, men när få vi väl den erfarenheten? Jo, den erfarenhet man vinner af den skogsutbild- ning, som nu skulle lämnas, den vinnes icke förr än allra tidigast efter 30, 40 eller 50 år, kanske ännu senare. Ja, då är det så dags att råda bot för ett misstag, som man nu begått. Det skälet tror jag icke man kan acceptera. Om jag ett ögonblick kunnat känna att detta vore en oviktig fråga, skulle jag gärna ansluta mig till Kungl. Maj:ts förslag, därför att detta vittnar om att här föreligger ett varmt intresse af att någonting göres och i mångt och mycket har företräde framför nu- varande anordningar. Men jag kan alldeles icke förstå, att det skulle ligga någonting äfventyrligt uti att på t. ex. ett år uppskjuta denna fråga för att få den ytterligare beredd och granskad med hänsyn till de anmärkningar, som nu blifvit framställda. I detta af- seende förstår jag verkligen icke, hvad som skulle kunna inträffa. Icke kan väl den om- ständigheten betyda något, att på vissa områden i Värmland skogsmassan per hektar utgör 55 kubikmeter i stället för 100 kubikmeter, som det borde vara; det lär väl ej ett riks- dagsbeslut i dag kunna reparera till nästa år, och jag tror att det skälet är så kraftigt, att det slår ihjäl sig själft. Det har vidare talats om vikten af en bättre vård af enskildes skogar; jag tror dock att högskoleutbildningen åtminstone i förstone ej kommer att få det inflytande på de en- skilda skogarna, som i allmänhet är afsedt med densamma, ty det är nog statens skogars förvaltning det i främsta rummet här gäller. Icke heller tror jag att man kan åberopa statsrådets uttalande, att man med en bättre skogsvård eventuellt skulle kunna successivt öka afkastningen af vårt lands skogar med 100 millioner om året, om jag fattade honom rätt. Det tror jag icke kommer att ske så snart, och måhända gör man sig här skyldig till ett litet misstag, då man sätter likhetstecken emellan afverkning och afkastning, hvilket jag tyckte mig finna, att herr statsrådet gjorde. Jag skall icke uppehålla mig längre vid denna sak, änskönt jag måste säga att den är för mig viktig och afgörande, så afgörande, att jag såsom riksdagsman icke kan taga på mitt ansvar att rösta för denna organisation, om den ifrågavarande förberedande kur- sen, som här är föreslagen, skall sättas i verket. Jag känner ansvaret för Sveriges skogar alltför starkt för att jag skulle vilja vara med om detta, hvilket jag icke tror vore nyttigt för framtiden. Detta är det för mig afgörande skälet. Beträffande skogshögskolans organisation i allmänhet, skulle jag icke behöfva säga många ord. Jag är den förste att erkänna betydelsen och vikten af att en verklig skogs- högskola här anordnas, och jag är villig att för det ändamålet bevilja snart sagdt hvilket anslag som helst, ty kostnadsfrågan ställer jag obetingadt härvidlag i andra rummet. En SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. BÅGE verkligt god organisation och hvad därmed hänger samman måste jag dock i första rum- met förutsätta, men jag kan icke erkänna, att här föreligger en verkligt organiserad hög- skola. Statsrådet frågar själf, hvad kriteriet är på en verklig högskola, han säger ju själf i den kungl. propositionen, att han afser att skapa en verklig högskola, och svaret på frågan vore, att den viktigaste förutsättningen för en högskola vore de kvalitativa egenskaperna hos lärarna, i hvilket hänseende Kungl. Maj:ts förslag ganska kraftigt betonar, att man här må söka få verkligt högt ställda personer. När jag genomläste betänkandet, kunde jag icke undgå att fästa mig vid de kompetensvillkor, som här stadgats för professorerna. Det heter beträffande kompetensen för professuren i skogsskötsel, att »dess innehafvare såsom ledare under längre tid af en mera omfattande svensk skogsförvaltning visat sig äga framstående duglighet och att helst genom utgifna skrifter rörande skogsskötsel eller genom afgångsbetyg från skogshögskolan ådagalagt synnerligen goda teoretiska insikter i samma ämne; b) för professur i skogsuppskattning och skogsindelning, att genom kunskapsintyg från universitet eller högskola styrkt sig äga goda matematiska kunskaper, att Ae/st genom utgifna skrifter eller genom afgångsbetyg från skogshögskolan visat sig äga framstående teoretisk skicklighet i hvad läroämnet omfattar samt att genom förtjänstfullt utförda upp- skattningar af och utredningar angående tillväxt å större skogsområden ådagalagt framstå- ende praktisk duglighet»; men »c) för professur i skogsbotanik med allmän botanik, att genom utgifna skrifter eller akademiska examina styrkt sig äga den botaniska utbildning, som erfordras för filosofisk doktorsgrad, äfvensom att hafva publicerat väl vitsordade vetenskapliga undersökningar öfver skogsbotaniska frågor.» Kan härigenom anses väl sörjdt för lärarnas kvalitativa egenskaper? Jag måste svara nej. Huru skall man få till stånd en skogsvetenskap? Såvidt jag förstår kan det icke ske på annat sätt, än att de på grund af erfarenhet vunna rönen samlas och publiceras i utgifna skrifter. Detta är väl det enda sätt, hvarpå vi kunna få vetenskapen fram i högre former, såvidt jag förstår. Men här är ju icke fråga om detta, här kan man blifva pro- fessor utan att ha skrifvit en enda afhandling och utan att ha låtit sina skogskunskaper komma till allmänhetens kännedom, genom att blott helt enkelt och i den mån tiden det medgifver bibringa lärjungar vid skogshögskolan sitt vetande. Tror man då, att man på det viset) får fram en skogsvetenskap i verklig mening? Jag kan icke tro detta, och där- för måste jag säga, att jag finner de kompetensvillkor, som här äro stadgade för lärarna, i hög grad otillfredsställande. Det synes mig vara ett ovillkorligt kraf, att dessa personer genom vetenskaplig verksamhet gifvit prof och bevis på sina framstående praktiska egen- skaper, och jag kan för min del icke finna annat, än att detta måste erkännas såsom något oundgängligen nödvändigt. Detta synes mig icke vara någon oviktig sak utan tvärtom så viktig, att jag måste göra detta såsom villkor för att jag skall kunna erkänna, att här före- ligger en verkligt organiserad skogshögskola. Och slutligen måste jag göra ännu en liten randanmärkning till betänkandet på tal om högskolefrågan. Det hade af de sakkunniga föreslagits att för att vinna inträde i skolan skulle de sökande hafva öfverbetyg i fyra ämnen, nämligen fysik och kemi, biologi och matematik. Utan vidare har Kungl. Maj:t strukit detta villkor och det endast med den motivering, att det icke kan vara lämpligt att skapa två slags studentexamina — det behöfs blott studentexamen och ingenting vidare. Men de sakkunniga förmena, att det är af ofantlig vikt att dessa förkunskaper finnas hos eleverna därför att därigenom kan man utesluta vissa ämnen ur läroplanen. Hvad beträffar fysik och kemi, har fysiken helt enkelt uteslutits från läroplanen och endast af det skäl, att de inträdessökande skola hafva med beröm godkänd i studentexamen. Huru går det nu med den saken? Jag kan icke finna att detta iakttagits i skogshögskoleplanen, hvilket väl ändå varit önskligt, Samma är för- hållandet med de andra ämnena, att dessa måste blifva i viss mån tillbakasatta, ty så ringa får man väl ej tänka om ett högre betyg i studentexamen, att det skulle sakna all betydelse. Jag har afgifvit en reservation, som hufvudsakligen hänför sig till min nu utvecklade ståndpunkt rörande den förberedande kursen. I densamma har jag vidare velat säga, att jag ej kunnat finna, att högskoletanken blifvit konsekvent och enhetligt genomförd, äfven- som att jag ansett att för närvarande namnet institut kunde bibehållas och att lärarlönerna kunde sättas något lägre. Dock vill jag gärna säga, att jag icke skulle fästa så stort af- seende därvid, änskönt jag finner att de svagheter jag tillåtit mig påpeka äro af ganska viktig natur. Men hvad beträffar den förberedande kursen, måste jag, såsom jag tidigare 344F SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. sagt, vidhålla, att en förändring bör ske, och denna förändring kan ej ske i hast, utan den måste öfvervägas och leda till ändringar i undervisningsplanen, åtminstone i vissa delar af densamma, Och vid sådant förhållande är det för mig omöjligt att kunna biträda Kungl. Maj:ts förslag. Jag skulle då yrka bifall till min reservation, men jag står ensam om den, och det är ej sannolikt, att jag kan få majoritet för densamma, Och när jag öfvervägt detta, har jag trott mig handla rättast genom att ansluta mig till herr Odelbergs reserva- tion, hvilken lämnar frågan öppen till förnyadt öfvervägande och återkommande ett annat år i mera acceptabelt skick. Detta är skälet, hvarför jag nu ansluter mig till herr Odel- bergs reservation, till hvilken jag alltså anhåller att få yrka bifall. Herr Zamm: Jag tror, mina herrar, att den tidpunkten nu är kommen, att det kan vara skäl konstatera, att allt hvad som kan från ena eller andra sidan sägas i denna sak har nog nu blifvit sagdt, och att säga det med andra ord tjänar säkerligen ingenting till. Jag skulle därför kunna inskränka mig till att i allt hufvudsakligt instämma med herr Barthelson och hoppas, att kammaren skall anse lika som jag, att det väl vore skäl att lyssna till den i denna fråga ende verkligen sakkunnige inom det utskott, som haft frågan till behandling. Men det finnes väl ändå skäl att peka på vissa grundlinjer, som varit för mig och jag tror äfven böra vara i denna fråga de ledande, De äro endast tre, / Den första är, att man måste ställa höga fordringar på undervisningen och detta icke allenast i kvalitativt utan, om jag får använda det uttrycket här, också i kvantitativt af- seende, och därför har jag trott att det varit riktigt af utskottet att icke så helt undan- skjuta tanken på att ägna mera uppmärksamhet åt det väl i ovanligt hög grad grundläg- gande ämnet nationalekonomi. Utskottet har icke velat så göra. Jag har också tänkt att det skulle vara skäl att något på framtiden ställa tanken om en något utvecklad förbe- redande kurs eller att åtminstone i detta afseende gå lika långt, som herr Daniel Persson föreslagit. Utskottet har icke velat så göra, Den andra grundlinjen, som sammanhänger med den första, är att man måste för att få en kvalitativt fullmålig undervisning tillgodosedd tillse, att skälig ersättning beredes de lärare som skola meddela densamma, ty hvad är det som begäres af dessa lärare? Ja, i det afseendet tror jag att herr Fahlén citerat något ofullständigt, då han endast uppehöll sig vid hvad han ansåg vara det som af Kungl. Maj:t uppsatts som kompetensvillkor. Om han vändt bladet och läst sid. 153 i propositionen, hade han funnit att Kungl. Maj:t där uppställer samma kvalifikationer som de sakkunniga i det fallet önska. Där säges: »De kompetensvillkor, som i stadgeförslagets $ 35 finnas formulerade, torde ock vara af den beskaffenheten, att de utesluta mindre kvalificerade sökande, och ehuru på grund af ämnenas säregna beskaffenhet disputationsprof ej kan fordras tili mer än professuren i skogsbotanik, synes det dock, som om fordringarna på utbildning äfven för de öfriga kunna jämnställas med de vid universiteten gällande.» Där är ju tämligen tydligt utsagdt, att kompetensfordringarna böra ställas synnerli- gen höga. Men det är en annan sak, som under debatten icke blifvit i sammanhang med lärar- nas kompetensfordringar berörd, och det är det för alla välbekanta förhållandet att i när- varande stund existerar vid denna undervisning knappast en enda användbar svensk läro- bok. Dock är ju alldeles gifvet att för stt kunna organisera undervisningen rätt för fram- tiden är det första man kan begära, att de lärare, som tänka ägna sig åt detta, gå i för- fattning om att utgifva läroböcker, och i det afseendet lär väl ingen bestrida att därtill fordras särskild kompetens och jämväl att lönevillkoren sättas så höga, att den, som tänker ägna sig åt detta kall, också får tid att förbereda sig till detsamma genom att författa och utgifva erforderliga läroböcker. Den tredje grundlinjen, på hvilken jag sätter det allra största värdet, är nödvändig- heten af ett organiskt samband emellan skogsutbildningens olika grenar. Utskottet har ej heller velat häråt ägna den uppmärksamhet, som saken kräft. Statsrådet har dock i pro- positionen å sid. 121 eller 122 däråt gifvit ett klart uttryck, och jag tror att det varit nyttigt om äfven utskottet kraftigt understrukit önskvärdheten af att 1904 års skogsreform här genomföres, genom att tillse, att hvarje dugande ung man skall kunna trappsteg efter trappsteg arbeta sig upp till detta yrkes högsta topp. Dessa hafva varit mina önskningar, men man får ju för själfva sakens skull lämna dem, och herr Barthelson har i det hänseendet gifvit mig ett godt exempel. På grund häraf och då jag tror, att herr Daniel Perssons reservation, hvilken i det närmaste ansluter sig till Kungl. Maj:ts förslag men dock lämnar Kungl. Maj:t möjlighet att, om så skulle befinnas lämpligt, något utvidga den mycket omstridda förberedande kursen, innefattar den efter mitt förmenande bästa lösningen af frågan, skall jag, med uppgifvande af mina egna Lå SKOGSUNDERVISNINGSFRAGAN, 34 un önskningar i detta afseende och under förhoppning att hvad som uti min och öfriga reser- vationer kan vara godt en gång kommer att upptagas i denna undervisningsplan, och att hvad som för densamma efter vunnen erfarenhet visat sig mindre tillfredsställande därifrån utrangeras, inskränka mig till att yrka bifall till herr Daniel Perssons reservation, Grefve Wachtmeister, Axel: Då ännu ingen yrkat bifall till utskottets hemställan skall jag be att få säga ett par ord. När man ser utskottsbetänkandet med alla de många reservationerna, får man det in- trycket, att någon vidare enighet just icke varit rådande inom utskottet. Det hela före- faller som ett i sjönöd stadt fartyg, hvars 16 man starka besättning gifvit sig i väg i stäl- let för att söka föra fartyget i hamn. Jag tror dock att fartyget kan vara ganska använd- bart. Utskottets förslag är ju i det närmaste det samma som Kungl. Maj:ts, med undan- tag af att utskottet föreslagit ett uppskof med anläggande af namnet skogshögskola samt att utskottet vidare föreslår bibehållande af det nu rådande systemet eller någonting lik- nande, en omkring ettårig förberedande skogsskola, i stället för den af Kungl. Maj:t före- slagna 5 !/, månaders förberedande kurs. Hvad då först beträffar namnfrågan tror jag, att inom utskottet oppositionen mot namnet skogshögskola kommit till en liten smula som en gärd af höflighet åt landtmanna- intresset samt för att om möjligt lugna den misstämning inom landtmannakretsar, som skulle kunna uppstå, därest skogsintresset före landtmannaintresset skulle nå den af båda parterna så synnerligen eftersträfvade högskolebildningen. Men namnfrågan är ju tills vidare af mycket underordnad betydelse, hufvudsaken för ögonblicket är väl att för den högre skogsundervisningen erhålla tillräckliga byggnader och så högt kvalificerade lärar- krafter, att alla förutsättningar för att en verklig skogshögskola skall kunna utveckla sig förefinnas. Dessutom ligger väl i namnet skogsinstitut icke något som helst hinder i vägen för högskolebildningen, därpå har namnet Karolinska institutet gifvit ett lysande bevis. Af större betydelse än namnfrågan är den förändring, som utskottet föreslagit med afseende å den förberedande utbildningen, då utskottet föreslagit bibehållande af det nu- varande systemet eller någonting ditåt i stället för Kungl. Maj:ts 5 !/, månaders kurs. Den af Kungl. Maj:t föreslagna 5 '/, månaders forcerade kursen, äfven om den utsträckes något i enlighet med herr Daniel Perssons m, fl. reservation, kan omöjligen åstadkomma den mera mognade, grundliga, praktiska förberedande utbildning, som skulle kunna vinnas, därest eleverna under ett helt års tid finge närvara vid och äfven lägga hand vid alla de åtgöranden, som en rationell skogsvård vid hvarje års tidpunkt kräfver, Vi måste betänka, alt en hel del af dessa elever kanske hela sitt lif varit stadspojkar, och de behöfva mer än väl under ett sammanhängande år lefva omgifna af skog och praktisk skogsvård. Dess- utom förefaller det onekligen ojämnt deladt, att för inträde vid den lägre kursen fordras två års väl vitsordad skogsmannaverksamhet och för inträde i den högre kursen endast dessa 5 '/, månaders förberedande kurs. Herr statsrådet och chefen för jordbruksdeparte- mentet har framhållit, att denna korta förberedande kurs skulle vara så synnerligen lämp- lig för att under densamma göra urval af elever till skogshögskolan. Ja, den fördelen skulle ju vinnas, ifall enligt de sakkunnigas förslag alla skulle få tillträde till denna för- beredande kurs, men enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle endast 40 få antagas, och då måste ju ändå pappersmeriter anlitas. En kardinalpunkt i det kungl. förslaget och äfven i utskottets förslag är ju lärarnas likställighet med universitetsprofessorer och därmed följande högre löneförmåner. Jag har svårt att förstå det starka motstånd, som rest sig häremot. Det har visat sig, att, om staten icke vill betala för att få de bästa krafterna, dessa gå i den enskilda företagsam- hetens tjänst. Då är det väl statens både rättighet och skyldighet att söka bevaka sina intressen, när det gäller att utbilda en kår, som skall omhänderhafva så oerhördt stora värden som kronans skogsdomäner, och en kår, hvars större eller mindre skicklighet, hvars bättre eller sämre utbildning kan medföra en så ofantligt stor skillnad i vinst- och för- lustmöjligheter för kronan. Jag ber, herr talman, att tills vidare få yrka bifall till utskottets förslag. Herr Holmquist: Jag skall försöka att icke upprepa hvad föregående talare hafva yttrat bättre, än jag kan göra det. Skulle jag i något afseende icke kunna hålla detta löfte, ber jag om tillgift. Det yttrades af en föregående talare, att det betänkande, som här föreligger på kam- marens bord, skulle vara ett söndertrasadt betänkande. Ja, i viss mån kan jag hålla med honom därom; men det kan väl icke vara annat än utskottets fel. Då jag nu kommer till den andra anmärkning, som samme talare framförde, eller att det icke vore i fråga om detaljerna, betänkandet vore söndertrasadt, ber jag att få säga, att jag i det fallet har 3467 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. en annan mening. Det är efter min uppfattning just i detaljerna, som betänkandet blifvit söndertrasadt. Jag skall be att något litet få fortsätta min bevisning i den vägen. De skiljaktigheter, som föreligga mellan Kungl. Maj:ts förslag och utskottets utlåtande, äro hufvudsakligen — det rör nu endast organisationen — tre. De röra den högre kursen, den lägre kursen och den förberedande kursen. I fråga om den högre kursen säger utskottet, att den i viss mån icke skulle håHa måttet på hvad man menar med en högre skogsundervisningskurs, då det gäller en till- tänkt skogshögskola. Då jag närmare söker intränga i hvad som ligger bakom denna ut- skottets åskådning, må jag säga, att jag blir bet, därför att öfver hufvud taget några skäl härför icke blifvit af utskottet anförda. Såsom skäl kan man ju icke andraga, att det vid denna tilltänkta skogshögskola skulle vara endast elementära fackkurser, ty Kungl. Maj:ts proposition innehåller tillika alldeles uppenbart, att vid skogshögskolan skulle idkas en fri vetenskaplig forskning vid sidan af dessa fackkurser, och det sätt, på hvilket Kungl. Maj:t afser att utrusta denna vetenskapliga anstalt, är efter mitt begrepp sådant, att den- samma skulle hafva full rätt att kalla sig högskola. Hvad beträffar den s. k. lägre kursen förefinnes mellan Kungl. Maj:ts mening och utskottets uppfattning en klyfta, så till vida, att Kungl. Maj:t anser, att en sådan lägre kurs af den omfattning Kungl. Maj:t har velat gifva den nu bör permanent fästas vid högskolan, medan utskottet åter anser ett sådant fästande vid.skogshögskolan endast böra blifva provisoriskt. Som skäl härför anför utskottet, att en sådan lägre kurs icke lämpli- gen bör införlifvas och höra samman med en anstalt af den allmänna karaktär, som en högskoleanstalt skulle vara. Ja, herr talman, jag kan icke finna annat, än att utskottets uppfattning här är byråkratisk. Jag har aldrig hört någon människa ifrågasätta, att vissa examina, låt oss säga t. ex. kansliexamen, vid våra universitet skulle, därför att de, utan att vara i djupare mening vetenskapliga, där finnas och där afläggas, i någon mån draga ned universitetens anseende. För öfrigt, är det icke fullgiltiga praktiska skäl, som föranledt Kungl. Maj:t att nu fästa denna lägre kurs vid högskolan? Hvem kan egentligen gifva bättre certifikat på hvad den lägre kursen har betydt, då det gällt vår svenska rationella skogsvård än dels de personer, som i sin tjänst hafva användt de män, som genomgitt denna kurs, och dels de personer, som genomgått den och därefter gått ut i landet och tjänat skogsintressena och vårdat landets skogar? Och båda dessa kategorier ha enstämmigt betygat, att denna kurs varit till den svenska skogsvårdens bästa. Jag kommer nu till en fråga, där skiljaktigheterna mellan de olika uppfattningarna anses vara större. Den rör den förberedande kursen. Som kammaren väl känner, är det nu en förberedande ettårig kurs för inträde vid institutet, förlagd till skogsskolorna vid Omberg och Kloten. Om den kursen, sådan den nu är anordnad, läses på sid. 110 i Kungl. Maj:ts proposition följande, som jag måste trötta kammaren med att ännu en gång höra, särskildt då ju enligt herr Odelbergs yttrande måhända icke alla läst den kungl. propositionen. Där står det: »Den hufvudanmärkning, som med fog torde kunna göras mot den nuvarande orga- nisationen, är, att de förberedande skolorna icke stå i någon som helst rapport med skogs- institutet. De bägge undervisningsanstalterna arbeta icke efter samma plan, komplette- rande hvarandra, hvadan ett onödigt slöseri med tiden äger rum. Hvad som genomgås vid den lägre anstalten öfvas ofta ånyo, visserligen på ett grundligare och mera omfat- tande sätt vid den högre, äfven i sådana fall, då det knappast gäller uppöfning af rent manuell färdighet. Dylik planlös arbetsmetod är från pedagogisk synpunkt i hög grad för- kastlig, i det att densamma hos eleverna minskar intresset och lätt medför ytlighet och öfverskattning af de elementära kunskapernas värde. Det torde ej heller kunna alldeles förnekas, att den alltför långa tid, som är anslagen åt vissa arbeten vid ifrågavarande skogsskolor, medfört bristande arbetsintensitet. Öfverhufvud torde, åtminstone bland de yngre generationerna af skogsmän, den uppfattningen vara skäligen utbredd, att den nytta de dragit af vistelsen å skogsskolorna ej i allo motsvarat den tid och kostnad, som därpå offrats.» Det är de sakkunniga, som så yttra sig, och det få herrarne gifva mig rätt i, att det yttrandet är en ganska skarp kritik af den kurs, som hittills varit förberedande för de högre studierna vid det nu befintliga skogsinstitutet. Hvad har Kungl, Maj:t nu föreslagit? Jo, Kungl. Maj:t föreslår en 5 '!/, månaders förberedande kurs, hufvudsakligen i skogs- och fältmätning, vidare under ett oafbrutet skogsarbete i öfrigt och med möjlighet för högskolelärarna personligen att under denna tid följa alla elevernas i den förberedande kursen arbeten för att kunna till högskolan för- värfva de allra bästa krafterna, Mot detta har utskottet och motionären herr Fahlén sagt: SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. 3475 tiden är för kort; och därför har herr Fahlén i sin motion föreslagit, att de nuvarande skolorna skulle bibehållas, dock med de ändringar i organisationen och arbetssättet, som för ett intimt samarbete med skogshögskolan och bästa utnyttjande af lärotiden kunde fin- nas erforderliga. Efter mitt begrepp och med den allmänna skissering herr Fahlén gjort i sin motionskläm kan jag åtminstone icke finna annat, än att Kungl. Maj:ts förslag och herr Fahléns hemställan i hans motion tämligen nära täcka hvarandra. Det enda, som kan sägas för att markera skillnad, är att tiden 5 !/, månader är nästan kort. Men då nu i den af herr Daniel Persson m. fl. afgifna reservation, till hvilken jag ämnar yrka bifall, hemställes om en utsträckning af denna tid, kan jag icke annat finna, än att det af herr Fahlén framställda yrkandet, utskottsutlåtandet och Kungl. Maj:ts förslag, så modifieradt, skulle vara ungefär detsamma. Det har talats om, att de uppfattningar, enligt hvilka den nuvarande förberedande kursen skulle bibehållas väsentligen sådan den nu ter sig, fått ett stöd i de båda skogs- skolornas vid Omberg och Kloten nuvarande föreståndare. Ja, herr talman, man får ju säga, att personer, som under en ganska lång tid lefvat sig in i de förhållanden, som existerat vid dessa skogsskolor och verkligen ägnat dessa skolor sitt arbete och därmed sin kärlek, kanske se den här saken med blickar, som äro något litet färgade af den sympati, som de hafva för dessa skolor. Men går man till de andra auktoriteterna, som här äro åberopade till förmån för herr Fahléns motion, må jag säga, att det, såvidt jag kan förstå, icke finnes en enda, som icke ifrågasätter en hel del modifikationer: ett inti- mare samband, en hel del organisationsförändringar, som utmejslade i bestämda detaljer skulle kunna visa sig vara så där tämligen likartade med hvad Kungl. Maj:t i den här saken föreslår. Jag har nu för min del sökt visa, att det verkligen är, såsom en föregående talare här påpekat, endast en del detaljskillnader mellan Kungl. Maj:ts förslag och utskottsbe- tänkandet samt i viss mån äfven reservanternas hemställanden, med undantag af herr Odelbergs. Jag vill, då jag nu har ordet, beröra äfven en annan fråga, med hvilken jag kanske borde hafva börjat. Den rör den här ifrågavarande institutionens benämning af högskola eller institut. Ja, man kan ju tycka, att det är i viss mån en smakfråga. Institut» har ju för sig en viss tradition, som skulle verka icke så litet aktningsbjudande; men »hög- skola» visar väl mer på hvad verkligen skogsfrågan är för vårt land och hvilken ställning den institution, i vårt land särskildt, bör intaga, som skall blifva en centralhärd för den vetenskapliga forskningen på detta område, Och det är därför jag för min del sluter mig till dem, som anse, att högskolenamnet bör skänkas åt denna anstalt. I den kungl. pro- positionen är åberopadt ett yttrande af den snillrike Agardh. Han säger där, att Sveriges tillvaro som själfständig stat och ett civiliseradt land beror på, om det har skogar eller icke. Ja, jag skulle våga säga, att Sveriges utveckling ekonomiskt och kulturellt beror på, att sådana krafter skapas, som kunna inrikta vårt lands skogsbruk på rationella me- toder. Inför de förhållanden att i vårt land mer än 50 proc. af fastmarksarealen är skogs- mark; att redan för några år sedan exporten af arbetade och oarbetade trävaror uppgick till omkring 200 millioner kronor, således till bortåt 50 proc. af utförselns totalvärde; alt skogen afkastar 400 millioner kronor om året efter en uppskattning, som anses vara snarare för låg än för hög, och att för några dagar sedan vid ett af mig bevistadt möte en af vårt lands allra främste män, då det gäller den svenska skogsfrågan, förklarade, att han för sin del efter mognaste betänkande ansåg, att, om vi börja med en verkligt ratio- nell skogsvård, vi om ett sekel skola hafva ökat afverkningen från våra skogar med ett belopp, icke understigande 200 millioner kronor om året — inför sådana förhållanden må jag säga, att det föreföll mig litet egendomligt, då jag i löneregleringskommitténs utlåtande läste, att denna tilltänkta högskola borde jämföras med veterinärinstitutet och farmaceutiska institutet, och att dess professorer, de, som skola blifva männen på skutan, som verkligen skola föra fram den här saken, jämföras med motsvarande personer vid de båda af mig nu nämnda anstalterna. Utan att på något vis ifrågasätta att icke de män, som arbeta vid dessa, böra hafva all honnör, tror jag dock, att kammaren vid en jämförelse utan svårighet skall finna, att betydelsen för Sveriges land och Sveriges framtid kommer att vara en annan och vida större, då det gäller denna högskola och dess professorer, än då det gäller de båda anstalter, hvarom jag nyss talat. Nu har det sagts här: Hur skall en vetenskap kunna skapas vid detta institut, då man för nätvarande ej äger något material att på detta område bearbeta? Jag tror, att man har ofantligt mycket, som ligger rent af oarbetadt. Och å andra sidan skall väl någon gång Sveriges skogsfråga börja att vetenskapligt bearbetas. Vi hafva låtit tiden gå 348" SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. utan att göra något, och vi stå i en orimlig skuld, för att så har skett. Vi hafva tagit enormt, men intet gifvit. Om nu här en högskola bildas, om man genom de löner, som Kungl. Maj:t föreslår, kan draga till den det bästa, som vårt land har på detta område, ja, då har väl den svenska staten gjort hvad den kunnat. Man kan ej göra mer, men efter min uppfattning bör man här göra det mesta och det bästa man kan. Om organi- sationsfrågan nu uppskjutes till nästa år, och en ny proposition framlägges, och ett nytt utskottsutlåtande ser dagen, åter med skiljaktigheter från hvarje utskottsledamot och med en ny insinuation, att åter en kungl. proposition föreligger, som kammarens ledamöter icke läst; ja, är frågan då i bättre läge? Jag kan icke finna annat, än att de, som under de två månader som gått, sedan propositionen framlades, läst densamma med noggrannhet, böra hafva fått den uppfatt- ningen, att den organisationsform, som Kungl. Maj:t här ifrågasatt, är värd allt erkän- nande. Och under denna uppfattning, herr talman, ber jag att få yrka bifall till herr Daniel Perssons m. fl. vid betänkandet fogade reservation. Herr Lindblad, Ernst: I likhet med herr Fahlén nödgas jag gifva tillkänna, att, om jag slutligen skall välja mellan Kunogl. Maj:ts förslag, d. v. s, den af herr Daniel Persson m. fl. afgifna reservationen, och herr Odelbergs reservation, jag nödgas bestämdt ställa mig på herr Odelbergs ståndpunkt. Vid behandlingen af detta ärende inom utskottet intog jag till en början just samma ståndpunkt, ty jag resonerade som så, att vi med ett anslag af 700,000 kronor till dessa byggnader och för att få institutionen till stånd ju tydligen gif- vit på hand, att det är meningen, att man skall offra något för skogsundervisningen ut- öfver hvad man nu gör, och jag tror icke, att den vemodsfulla klagolåt är berättigad, som vi hörde från skogsmannen par préference i kammaren, då han nämligen talade, som om man nu ville ställa skogsundervisningen på afskrifning — jag tror äfven, att herr Odelberg gifvit på hand, att han vill offra någonting och offra nägot verkligt. Men det var vår plikt att göra, hvad vi kunde af Kungl. Maj:ts förslag med användande af den tid, som stod oss till buds, och därför hafva reservationerna kommit att gå på tre hufvudlinjer. Herrar Hellström och grefve Wachtmeister ställa sig på utskottets förslag med under- stöd af herrar Fahlén, Persson och undertecknad — vi tillstyrka, vi också, 2tskottets för- slag, dock med beaktande af de lägre lönerna. Fem andra reservanter gå på Kungl. Maj:ts förs!'ag, och herrar Odelberg och Lundell yrka rent afslag. Jag kan icke gå med på, att man skall vä'ja namnet högskola och att man är rädd för namnet institut. Ar icke det gamla namnet lämpligare på en sådan institution, till hvilken man admitterar lärjungar med realskoleexamen? Ha vi här verkligen ett rätt kriterium på en högskola? Man bibehåller ju den gamla anordningen med en lägre och en högre kurs? Ja, säger man då, man skall inrätta sig med de högre lönerna. Men då upprepar jag: är det alltid säkert, att man får absolut de kompetentaste, därför att man höjer lönerna med 2,000 kronor? Är det icke riktigare, att man nu går ett steg framåt och sedermera ser till, om man verkligen behöf- ver öka lönerna. Detta spelar naturligtvis icke någon kardinalroll, men förslaget därom har tillkommit för att skipa rättvisa mellan olika grader professorer, som vi hafva inom landet. Man har försökt med en bevisföring, som jag icke kan gilla. Vi hörde den först från statsrådsbänken. Det vore kändt — anförde herr statsrådet — att en fackman skulle hafva uppskattat afkastningen af jord och skog i vårt land till 1,200 millioner kronor; skogen skulle ensam lämna omkring 409 millioner kronor; och därför skulle man behöfva de högre lönerna. Eftersom landtbruket gifver mer än skogen, hvad skulle man väl ha rätt att draga för slutsats och konsekvenser af ett sådant resonemang? Jo, att det borde blifva ännu högre löner för de professorer, som i en framtid skola ägna sig åt landtbruks- undervisningen. Hittills har man på landibrukets område redt sig ganska godt med endast lektorer, och jag tror icke att någon i närvarande stund yrkar på professorsnamn eller -lön för dem. Den där klimaxen tror jag alltså, att vi kunna expediera hastigt och lustigt. Jag vill icke tro såsom den siste talaren, att af ett uppskof nu skulle följa, att resul- tatet nästa år skulle blifva precis det samma, som man skulle få i år, därest uppskofs- yrkandet ej segrar. Skulle man resonera på det sättet, förstår jag ej, hvarför man någon- sin går med på uppskof för att ytterligare utreda en fråga. Det är väl för att bättre kunna bilda sig ett omdöme om den föreliggande frågan, som man uppskjuter den, och icke skall man väl behöfva tänka, att i händelse af uppskof förslaget skall komma åter likadant som nu. Kungl. Maj:t kan hafva lärt något af frågans behandling i Riksdagen i år, och utskottet bör väl också hafva lärt något, så att det kan antagas vara bättre om- dömesgillt vid en förnyad pröfning, SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. 349” Jag skall ej längre upptaga kammarens tid, utan ber ytterligare allenast att få till- kännagifva, att, då jag befarar, att utskottets förslag icke kommer att blifva ja-proposition i den slutliga voteringen, jag nödgas yrka bifall till herr Odelbergs reservation, Grefve Wachtmeister, Fredrik: Det är ju så, att utskottets förslag blifvit synner- ligen söndertrasadt. När man får det i sin hand, blir man ju rent ledsen; så söndertrasadt tycker man att det är. Och personer, som varit med och ganska bestämdt varit med om att söndertrasa det i utskottet, hör man säga, att, därför att det är så söndertrasadt, denna fråga nu icke är färdig att afgöras, utan vi få lof att gå med på ett uppskof. Detta kan jag icke vara med om. När jag först hörde denna mening, kom jag att tänka på något, som inträffade i kammaren i förgår kväll, Det var, när vi hade Södertäljefrågan före och det talades om, att Värdsholmslinjen var så bra, att den skulle undersökas en gång till, och att man borde uppskjuta frågan. Då svarades: det är väl ej skäl att uppskjuta denna fråga; den har blifvit så blött och så stött, så att nog äro vi färdiga att afgöra den. Jag vill säga: på samma sätt är det med skogsundervisningsfrågan: i de skogsintresserade kret- sarna och af myndigheterna har den undersökts och diskuterats under nu sex år, och jag tror verkligen, att det icke skulle tjäna mycket till att uppskjuta den; förberedande arbe- ten äro gjorda tillräckligt. I synnerhet skulle man ju väntat att af den reservant, som först yrkade på uppskof, få några direktiv för en blifvande utredning, några upplysningar om, hvad den skulle gå ut på. Men fast jag hörde noggrant på herr Odelbergs yttrande, kunde jag icke få fram några sådana direktiv, åtminstone icke några, som jag kan godkänna. Till en början an- såg han, att man skulle undersöka, om icke alla jägmästare, både statens och de enskildas, skulle vara betjänta med att ha fått gå igenom den högre kursen, i stället för att somliga genomgått allenast den lägre. Jag får säga, och jag tror, att det är klart för dem, som läst Kungl. Maj:ts proposition, att i det afseendet Kungl. Maj:t gifvit goda skäl för bibe- hållande af båda kurserna. Sedan sade herr Odelberg, att hela skogsundervisningen borde ordnas på en gång, annars blefve det icke något helt. Men han sade på samma gång, att byggnaderna skulle vara färdiga år 1915, och då skulle den nya organisationen vara genomförd. Skall man tänka på att omorganisera äfven skogsskolorna, och hela under- visningsfrågan tagas upp igen, så fruktar jag, att det blir visst icke färdigt till nästa riks- dag och kanske icke heller till den därpå. Jag tror ej heller, att det är af stor nytta och säkerligen ej nödvändigt att på en gång ordna både de lägre och de högre skolorna. Vidare yttrade herr Odelberg något som gick ut på, att planen för den högre skogs- undervisningens ordnande icke var lycklig, ty det sätt hvarpå man tänkt sig att teori och praktik skulle gå hand i hand kunde ej åstadkomma lyckliga resultat. I det afseendet är jag af helt olika mening än han. Det synes mig, med tanke på det mål man vill nå med skogsundervisningen, att den lösning, som de sakkunniga, som förberedt denna fråga, kommit till, är ganska lycklig. Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet sade, att skogsbruket i Sverige är mycket viktigt för vår export i synnerhet, och nämnde några siffror, som visade, huru det förhöll sig till jordbruket. Med tanke på hvad som gjorts i Sverige under de sista tjugu åren vill jag säga, att det har gjorts ofantligt mycket för att få fram jordbruket, och att man lyckats ganska bra i det hänseendet. Men jäm- för man därmed, hvad som gjorts för skogen, så finner jag, att det är ganska litet. Och jag tror, att vi icke kunna neka till, att om vi se på Sveriges skogar i det hela, så är det en bra ringa del af dem, som är rationellt skött. Om man såsom jag har den be- stämda öfvertygelsen, grundad på icke så liten erfarenhet, att man kan taga mycket stora värden ur skogen, om den skötes ordentligt, men helt och hållet förstöra den, om man handskas oförståndigt därmed, så har man också den åsikten, att hvad man kan göra för att skaffa duktiga män för den högre skogsundervisningen för att leda den i rätta spår är verkligen en god gärning, ja en mycket nödvändig gärning. Annu äro de lärda ganska oense i afseende på huru skogsskötseln bäst bör ordnas, det kan vitsordas af dem af eder, mina herrar, som tagit någon del af diskussionerna vid t. ex. skogsvårdsföreningens möten de sista åren. Men det är nödvändigt att komma till någon enighet för att veta, huru man skall sköta våra skogar för att nå ett verkligt resultat. Det har här talats ganska mycket om att man icke kan benämna denna anstalt skogs- högskola, därför att studietiden är för kort, Jag anser tvärtom, att det är en ganska stor fördel i detta förslag, att studietiden har blifvit så kort som möjligt. Det är verkligen en stor förtjänst i detta förslag, att man gjort allvarligt försök i det afseendet. Alla, som hafva litet med undervisningsfrågor att göra, veta att det är ett önskemål som man sträf- var efter, men som varit synnerligen svårt att förverkliga. En annan fördel med deta ox SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. un = 3 förslag — jag tänker fortfarande på studietiden — är, att här gjorts det, som jag tror, första verkligt dugande försöket att inrangera vapenöfningarna under studietiden. Jag ber till sist få säga, att jag har funnit, att det kungliga förslaget i stort sedt är ett godt förslag, och att de grundläggande principerna i detta förslag äro goda. De ha nämligen varit: högre fordringar på undervisningen, skälig ersättning för godt, vetenskap- ligt arbete och sparsamhet med tiden. Jag vill endast tillägga, att den enligt min tanke farligaste oppositionen mot detta förslag är den som kom från herr Lindblad. Han yrkade på lägre löner vid den blifvande skogshögskolan. Det är säkert, att hade vi haft högre löner vid skogsinstitutet, så hade vi icke förlorat en och annan duktig kraft vid detta institut. Om man tänker på, hvilken ringa skillnad det är mellan dessa löner, men att man för de högre lönerna kan få de bästa krafter dit, kan det väl icke, när det gäller en så orimligt viktig sak, vara värdt att tänka på den lilla skillnaden. Herr Fahlén slutade sitt anförande med att omtala, att han kände ett djupt ansvar, när han såsom riksdagsman skulle afgifva sin röst i denna viktiga fråga, och att han an- såge sitt samvete bjuda honom att icke nu rösta för det kungliga förslaget. Jag får säga, att jag tror mig känna ansvaret lika djupt som han, men att jag finner det kräfva, att jag röstar för herr Daniel Perssons reservation, hvilken i stort sedt sammanfaller med det kungliga förslaget. Herr Odelberg: Herr Holmquist försökte att motivera förslaget, att denna läroanstalt skall vara högskola, därmed att dess lärare skulle idka fri forskning och sådana lärare borde hafva de höga, föreslagna lönerna. Jag undrar, huru mycket fri forskning det kan bli, när dessa lärare skola icke allenast undervisa i den förberedande kursen samt föreläsa i såväl lägre som högre kursen utan dessutom deltaga i utearbetet om somrarna. Jag tror icke, att det blir tid öfver till vetenskaplig forskning. Herr Holmquist frågade: hvem skall bearbeta det stora omfattande material som finnes. Herr Holmquist tyckes vara okunnig om, att vi hafva en skogsvetenskaplig för- söksanstalt, som dock hittills varit uppförd på extra stat. Emellertid hvilar nu på kam- rarnas bord ett utskottsutlåtande, däri föreslås, att denna anstalt skall ställas på ordinarie stat. Där anställda personer skola hafva professorslöner, och vid denna anstalt skall forsk- ningen bedrifvas, liksom forskningen på jordbruksområdet bedrifves vid försöksanstalten för jordbruksväsendet och icke vid våra landtbruksinstitut. Jag vill icke bestrida vikten af hvad som framhölls af grefve Wachtmeister, att skolans lärare blifva väl aflönade. Jag är gärna med om att de aflönas högt. Men her- rarna få betänka konsekvenserna af dessa höga löner. Herr statsrådet talade om, att jordbruket och skogen afkasta tillsammans 1,200,000,000 kronor årligen, hvaraf 400,000,000 kronor komma på skogen, resten faller på jordbruket. Skulle då icke de lärare, som verka för undervisningen i jordbruk, aflönas lika väl som de, hvilka verka för undervis- ningen i skogsskötsel? Jag tycker till och med, att de förra hade mera skäl för en högre aflöning. Om vi nu fastställa så höga löner som här är ifrågasatt, så komma lärarna vid landtbruksinstituten, vid farmaceutiska institutet och vid veterinärinstitutet och fordra lika höga löner. Grefve Wachtmeister sade, att jag opponerat mig mot, att vid undervisningen teori och praktik skulle gå hand i hand. Det har jag visst icke gjort, utan jag opponerade mig emot, att sådant grofarbete, som borde inläras före inträdet i skolan, där öfvades. Tiden är för dyrbar vid högskolan för att upptagas med sådant arbete. Ehuruväl prak- tiken inom jordbruket är mycket mångsidigare än inom skogsskötseln, har man dock sedan lång tid tillbaka uteslutit undervisning i praktik från våra landtbruksinstitut, och jag har ej hört någon, som ville häruti göra förändring. Såsom undervisningen bedrifves vid våra landtbruksinstitut, så skulle äfven undervisningen ordnas vid skogshögskolan. Vidare sade grefve Wachtmeister, att skogsmännen i allmänhet debatterat denna sak så mycket och voro fullt eniga, samt att endast småsaker skilde dem åt. Jag såg för några dagar sedan i en tidning en artikel, som icke var anonym utan undertecknad af föreståndaren för en skogsskola, jägmästare Holmgren, som vittnar om motsatsen. Jag vill icke läsa upp allt utan endast början, Den lyder: »Det torde vara tid på, att denna för vår skogsvård så ytterst viktiga fråga med det snaraste hbringas till lösning. Väntan härpå har emellertid nu blifvit så lång, att man, trots den allmänna meningen bland fackmän utan tvifvel är, att den föreslagna lösningen är långt ifrån den bästa, anser, att en lösning, snart sagdt hvilken som helst, är bättre än ingen. Då jag emellertid ej delar denna uppfattning, tar jag mig friheten att här i korthet andraga några synpunkter, enligt min mening värda beaktande.» Vidare har framhållits behöfligheten af den till högskolan förlagda lägre kurser, SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. 351 un Det kan vara möjligt, att den förut varit nödvändig, men i den mån som äfven privat- personer börja sköta sina skogar rationellare än förut, tror jag icke, att den blir lika nödvändig som tillförene. Jag har mig bekant, att för närvarande är en hel del af dem, som genomgått den lägre kursen, utan arbete, och andra hafva måst begifva sig utomlands. Jag har icke af den diskussion, som här förts, funnit mig föranlåten att frånträda det yrkande, som jag en gång framställt. Friherre De Geer, Louis: Jag ber att få återtaga mitt yrkande om bifall till Kungl. Maj:ts förslag och i stället förena mig med dem, som yrkat bifall till herr Daniel Perssons reservation, Härefter bifölls hr Daniel Perssons m. fl.:s reservation med 86 röster mot 45, som tillföllo hr Odelbergs reservation. Andra kammarens diskussion. Herr Persson i Tällberg: Herr vice talman, mina herrar! Med anledning af det stora antal reservationer, som är fogadt vid detta utskottets utlåtande, torde det åligga mig att lämna en kort redogörelse för de olika förslagens innebörd. Det torde därvid vara lämpligt att först angifva, i hvilka afseenden utskottets förslag skiljer sig från Kungl. Maj:ts förevarande framställning. Vi finna då, att den första afvikelsen gäller läroanstaltens namn. Kungl. Maj:t har föreslagit, att den skall kallas »Skogshögskola», men utskottet föreslår bibehållandet af namnet »Skogsinstitut>, och motiverar detta sitt förslag på följande sätt. Det finnes återgifvet på sidan 3 i utskottets utlåtande, där utskottet säger följande: »Emel- lertid synes det utskottet, som om den högre skogsundervisning, hvilken enligt det föreva- rande förslaget nu skulle åvägabringas, och som i det stora hela egentligen ej torde inne- bära annan förändring beträffande den nuvarande skogsmannautbildningen, än att densamma till tiden och måhända äfven i andra afseenden något inskränkts, icke kan anses fylla måttet å verklig högskoleundervisning, utan fastmer är att betrakta såsom ett öfvergångsstadiunr till en framtida högskola. Vid sådant förhållande synes utskottet den ifrågasatta förändringen af ifrågavarande undervisningsanstalts benämning böra anstå, intill dess den där meddelade undervisningen kan fullt uppbära benämningen högskola. Att så må utan dröjsmål ske, synes emellertid utskottet vara af den vikt, att de åtgärder, som äro ägnade att främja detta mål, böra omedelbart vidtagas.» Då utskottet sålunda, såsom framgår af hvad jag citerade ur utskottets utlåtande, är enigt med Kungl. Maj:t därutinnan, att anstalten utan dröjsmål bör bli en högskola, har jag icke funnit tillräckliga motiv anförda för utskottets afstyrkande af att namnet nu genast skulle få bli skogshögskola. Denna utskottets åtgärd är så mycket mindre motiverad, som utskottet tilldelat lärarna rang, heder och värdighet af professorer och tillerkänt dem samma löneförmåner som professorerna vid universiteten. Samma förhållande råder visserligen vid Karolinska institutet, men det institutet har sina särskilda anor och kan sålunda icke jämställas med andra institut, som vi ha här i landet. Anledningen till att utskottet icke kunnat gå med på namnet skogshögskola är väl den, att den förberedande kursen anses vara för kort och hela anstalten till följd häraf icke förtjänt af namnet högskola, men nå- got mera bärande skäl för sitt afstyrkande har utskottet, såvidt jag kunnat finna, icke presterat. Utskottets andra anmärkning riktar sig mot den förberedande kursens förläggande till högskolan eller institutet och rör sålunda undervisningens anordnande eller organisationen. I det hänseendet ansluter sig utskottet till herr Fahléns motion och anser sålunda, att den förberedande kursen bör förläggas till Omberg eller Kloten. Utskottet har dock icke upp- tagit till pröfning eller besvarande det spörsmålet, hvilka byggnadskostnader, som skulle bli förenade med en sådan åtgärd. Slutligen gör utskottet en anmärkning, som också framställes i herrar Tamms och Ekerots reservation, nämligen att det af Kungl. Maj:t föreslagna antalet elever i den för- beredande kursen eller 40 skulle vara för stort, då endast 25 elever kunna vinna inträde i själfva högskolan. Denna detalj har jag och mina medreservanter icke gifvit oss in på, utan vi anse, att denna sak lämpligast bör ordnas af Kungl, Maj:t i samråd med den nya styrelse, som är föreslagen för skolan. Kungl. Maj:t har ju föreslagit, att denna högskola nu skulle få sin egen styrelse, och om den saken äro så väl utskottet som samtliga reservan- ter ense. Jag bör i detta sammanhang kanske erinra om, att skogsinstitutet för närvarande står under domänstyrelsens förvaltning. Jag öfvergår nu till en liten granskning af de olika reservationerna, Om herr Odel- bergs reservation, i hvilken herr Lundell instämt, kan jag fatta mig kort. Den reservationen 352 > SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. är så tillvida egendomlig. att reservanterna hemställa om afslag å de i statsrådsprotokollet tillstyrkta allmänna grunderna för ändrad organisation af den högre skogsundervisningen, men det oaktadt gå med på såväl den föreslagna platsen för högskolan som byggnadernas uppförande, hvartill kostnaderna beräknas till 693,900 kronor. Jag kan verkligen icke tro, att riksdagen skulle vilja gå med på ett sådant förslag och besluta uppförandet af så dyr- bara byggnader utan att först veta, hurudan den verksamhet blir beskaffad, för hvilken byggnaderna uppföras. Herrar Tamm och Ekerot ha i sin reservation, såsom jag redan berört, i likhet med utskottet riktat sig mot den förberedande kursen och ansett densamma för kort samt uttalat önskvärdheten af att den förlades till Omberg eller Kloten. Likaledes anse dessa reservanter, att det af Kungl. Maj:t föreslagna antalet elever i den lägre kursen är för stort, och för- orda, att antalet begränsas till ett trettiotal. Dessa reservanter gå däremot med på Kungl. Maj:ts förslag beträffande såväl läroverkets namn som de af Kungl. Maj:t föreslagna lönerna för professorerna, Sålunda äro ej heller dessa reservanter i detta stycke eniga med utskottet, och jag tror mig veta, att de, eller åtminstone den ena af dem, i själ och hjärta ha samma uppfattning, som har tagit sig uttryck i min med fleres reservation. Herr Fahléns reservation skiljer sig från utskottets förslag endast därutinnan, att re- servanten icke kan gå med på de af utskottet tillstyrkta lönerna för professorerna. Jag behöfver sålunda icke bemöta herr Fahléns reservation vidare, då ju samma anmärkning, som jag hade att framställa mot utskottets förslag, drabbar äfven herr Fahléns framställning, dock med den skillnaden, att herr Fahlén icke heller vill gifva de högre lönerna åt professorerna. Herr Lindblad kan, enligt den reservation han afgifvit, icke vara med vare sig om namnet högskola eller de föreslagna lönerna och åberopar till stöd för sin åsikt ett yttrande af löneregleringskomittén, som citeras på sid. 19 i det föreliggande betänkandet och däri det heter, bland annat, som följer: »Utan att i minsta mån vilja förringa den undervisning, . som skulle komma att meddelas vid den ifrågasatta skogshögskolan håller kommittén före, att denna läroanstalt ej kan i betydenhet jämställas med universiteten eller Karolinska institutet.» Härom vill jag blott säga, att om man har den meningen, att man icke vill gifva dem, som skola danas till vårdare af vårt största kapital, skogarna, en undervisning, som kan jämställas med den undervisning, hvilken meddelas vid universiteten, så ha reservanten herr Lindblad rätt; men de, som i likhet med mig anse det vara af största vikt, ja, rent af en plikt för statsmakterna att söka få de allra bästa lärarkrafter och den grundligaste under- visning, som öfver hufvud taget är möjlig, åt dem, som skola vårda statens skogar, de kunna icke ansluta sig till denna reservantens åskådning. Denne reservant synes icke hellér vara alldeles öfvertygad om riktigheten af sitt påstående, ty han framställer intet yrkande i sin reservation, hvilken sålunda icke heller kan bli föremål för något beslut från riks- dagen sida, Herr Pers återigen kommer i sin reservation till samma resultat som utskottet med undantag blott för lönerna och har i öfrigt vissa afvikande meningar, som återfinnas i den motivering, han gifvit sin reservation. Hvad slutligen beträffar den af mig med fera afgifna reservationen, så mynnar den ju ut i ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Vi ha i denna reservation dels velat bemöta vissa anmärkningar, som framställts mot Kungl. Maj:ts förslag, och dels äfven gifvit vårt erkännande åt syftet i herr Fahléns motion, men på samma gång äfven angifvit skälen till att vi icke kunna tillstyrka bifall till densamma. Då jag för min del är viss om, att Kungl. Maj:t vid den slutliga pröfningen af organisationen af denna högskola och vid utarbetandet af detaljerna för undervisningens bedrifvande kommer att taga tillbörlig hänsyn till de erinringar, som af olika förlagsställare blifvit gjorda, vågar icke jag taga på mitt ansvar att bidraga till att frågan bringas på fall. Vilja vi lösa frågan på sådant sätt, att vi redan nu kunna öfverblicka kostnaderna, så måste vi följa den väg, som Kungl. Maj:t här ut- stakar. Jag vågar också hoppas, att denna kammare, med öppen blick för den stora sak det här gälller, skall låta sina små betänkligheter fara och så enigt som möjligt samla sig kring Kungl. Maj:ts förslag, såmedelst bringande denna viktiga fråga till en lycklig lösning. Då min med fleras reservation realiter innebär precis detsamma, som Kungl. Maj:t i sitt förslag framlagt, men vi i reservationen därjämte gifva svar på de motioner, som äro väckta, så finner jag det vara riktigast, att — på det att vi i sammanhang med det beslut vi fatta också må gifva svar på de väckta motionerna — kammaren bifaller den reservation, som är afgifven af mig med flera, hvarför jag, herr talman, anhåller att få yrka afslag på utskottets hemställan och bifall till nämnda, vid utlåtandet fogade reservation. Häruti instämde herrar Ström och Bosson. SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. (SE un Uv Härpå yttrade: Herr Ekerot: Herr talman, mina herrar! Jag skall börja mitt anförande med att för- klara, att jag icke finner mig fullt tillfredsställd med den proposition, som Kungl, Maj:t här har framlagt. Jag är nämligen af den åsikten, att vi inom jordbruket behöfva en hög- skola lika väl som en sådan behöfves inom skogshushållningen, och under sådana förhål- landen hade jag helst sett, att dessa båda frågor blifvit lösta i ett sammanhang, d. v. s, att den kungliga propositionen upptagit både en landtbrukshögskola och en skogshögskola. Ty, mina herrar, skogen och jordbruket äro så nära sammanknutna, att det är svårt att i det praktiska lifvet skilja mellan dessa båda. Emellertid inser jag naturligtvis, att det nu icke är möjligt att få frågan löst i ett sammanhang, och med denna nu framställda anmärkning har jag endast velat gifva uttryck åt den förhoppningen, att vi icke alltför länge måtte få vänta på att äfven frågan om en landtbrukshögskola förelägges riksdagen och får sin lösnig, Om vi se på frågan, sådan den nu föreligger, skogshögskolefrågan, så finnes här strängt taget två linjer att gå fram på. Den ena linjen är, att vi endast lösa byggnads- frågan, såsom herr Odelberg i sin reservation föreslagit, den andra är, att både byggnads- frågan och organisationsfrågan lösas. När jag i likhet med åtskilliga andra ledamöter af utskottet här reserverat mig, så har jag icke reserverat mig emot själfva byggnadsfrågan. Jag anser nämligen, att det är hög tid på att något göres, och i motsats till den före- gående ärade talaren kan jag icke finna, att byggnadsfrågans lösning skulle på något sätt ställa organisationsfrågan i ett ogynnsammare läge, utan snarare tvärtom. Emellertid, om vi nu skola diskutera organisationsfrågan — om hvilken debatten väl hufvudsakligen kommer att röra sig — har jag några anmärkningar att rikta mot utskottets förslag, och dessa anmärkningar hafva föranledt mig att tillsammans med herr Tamm i första kammaren afgifva en särskild reservation. Denna reservation tål ett förtydligande, och jag vill förklara hvarför. Det är i vår reservation icke så tydligt uttryckt, att vi vilja ha fram namnet högskola. Emellertid vill jag påpeka, att jag började mitt anförande i utskottet med att uttala min glädje öfver, att vi ändtligen skulle få se ordet högskola på de praktiska näringarnas område, och att jag följaktligen fullt anslöt mig till hvad Kungl. Maj:t i den vägen föreslagit. Jag går nämligen ut ifrån, att vi inom de praktiska näringarna böra sträfva efter att få fram en jämlikhet, som har mer att betyda, än vi kanske vid första påseendet ana, en jämlikhet med öfriga läroanstalter, därför att vi därigenom skola kunna draga de bästa möjliga krafterna till just dessa läroanstalter såsom lärare och äfven såsom elever. Ty om dessa frågor ställas i skuggan, kommer jordbruket och skogshushåll- ningen att alldeles bestämdt lida däraf. Men vi vågade icke i vår reservation så tydligt uttala detta; vi nöjde oss med att säga, att vi hoppades, att den öfvergångsperiod, hvarom utskottet talar, skulle bli så kortvarig som möjligt. Vidare är det en sak i reservationen, som jag särskildt ville stryka under, nämligen bestämmelserna angående inträdesfordringarna till denna läroanstalt. I Kungl. Maj:ts för- slag uttryckes åtminstone icke tydligen, att det kräfves annat än studentexamen för att komma i åtnjutande af ifrågavarande undervisning. Vi känna till att vid landtbruksinsti- tuten, som i detta fall stå oss närmast att jämföra med, det är en hel del unga män, som icke haft förmånen, af den ena eller andra orsaken, att nå fram till studentexamen, utan först, när de kommit ett stycke fram i lifvet, då det är för sent för dem att gå den vägen — och äfven andra orsaker kunna inverka — komma dessa unga män ut, och de visa sig vara utmärkta begåfningar, visa sig vara sådana, att det skulle vara af stort värde för staten, om man kunde göra något mera för dem, Därför anser jag, att utsikterna icke böra stängas för sådana unga män att komma fram till själfva skogshögskolan, utan att äfven för dem vägen skall stå öppen, om ock så att säga på sidolinjen. Vår skogsundervisning är näm- ligen så ordnad, att vi ha först skogsskolorna, så skogsinstitutets lägre kurs och så den högre. Då de passerat alla dessa grader, och då med den energi, som man kan förutsätta hos sådana personer, deras kunskaper blifvit kompletterade, bör det icke möta svårigheter för dem att komma fram. Det är följaktligen den vägen, som vi markera och som vi anse borde stå öppen icke bara för deras skull, utan framför allt för skogshushållningens egen skull. En ytterligare fråga rör antalet elever i den kurs, som betecknats såsom förberedande för skogshögskolan, De sakkunniga föreslå, att det till densamma skall vara nästan obe- gränsadt tillträde, man beräknar ett 50—60-tal, Kungl. Maj:t föreslår 40. Af dessa skulle 25 vinna inträde, de 15 öfriga i den förberedande kursen måste, äfven om de äro kompe- tenta, kasseras, d. v. s. de vägras tillträde. Om vi tänka på, att det här gäller unga män, som nått fram till studentexamen, hvilket bevisar, att de åtminstone icke ha dåliga läs- hufvuden, så är det nästan en för sträng gallring att ställa fram 40, men af dessa taga ut endast 25. Det kan finnas en eller annan sak, som gör några af dessa unga män olämp- 3 547 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. liga för skogsmannayrket; men om vi säga, att vi därvidlag taga bort 5 af 30, så att vi ha 25 kvar, anser jag, att gallringen är alldeles tillräckligt stark, Det är detta, som gjort, att vi i vår reservation satt upp siffran ett 30-tal. Något i reservationen, som jag skulle vilja understryka och som äfven är uttaladt af de sakkunniga i deras utredning rörande skogsundervisningen, är, att det borde tagas mera hänsyn till undervisning i nationalekonomi, än hvad den kungl. propositionen förutsätter. Jag vill nämligen understryka, mina herrar, att något som vi i de praktiska yrkena för- summat alldeles för mycket är just ämnet nationalekonomi, som är, kunna vi säga, nästan ett okändt begrepp i våra läroanstalter. Detta har gjort, att skogsmannen och jordbrukaren så sällan finna hvarandra; den ena går sin väg, den andra sin. De tro sig hafva skilda intressen, då i stället deras intressen på det allra intimaste sammanfalla. Därför anser jag, att nationalekonomien bör läggas som en grund under undervisningen i skogshushållning likaväl som under landtbruksundervisningen. Då stå vi på samma grund, och om vi gå skilda vägar, skola vi ändock på den gemensamma grunden finna hvarandra, Det är detta jag velat stryka under i min reservation. Med dessa ändringar skulle jag kunna helt och fullt ansluta mig till utskottets utlå- tande. Det är icke några grundväsentliga skillnader mellan min ståndpunkt och utskottets ståndpunkt, det är endast några understrykningar af vissa saker, som jag icke ansett mig böra underlåta att göra. Om vi sedan gå till skillnaden mellan Kungl. Maj:ts förslag och utskottets förslag. så är den sådan, att jag rent af skulle vilja beteckna det som ett mycket förhastadt steg, om kammaren ginge den väg, Kungl. Maj:t föreslagit. Jag vet väl, att detta mitt yttrande kommer att framkalla kraftig opposition från dem, som förfäkta Kungl. Maj:ts ståndpunkt här, men det kan icke hjälpas, jag måste uttrycka den tanken, att det skulle vara att gå fram förhastadt. Det är en mycket väsentlig anmärkning, som jag vill rikta mot Kungl. Maj:ts förslag, när det gäller inträdesfordringarna till den högre kursen. För inträde till den högre kursen kräfves nämligen för närvarande, att vederbörande har genomgått en ett- årig förberedande kurs vid en skogsskola, antingen vid Omberg eller vid Kloten. Denna förberedande kurs är möjligen icke så väl ordnad nu, men det hindrar icke, att denna kurs skulle kunna bli bättre ordnad i fortsättningen och därigenom ännu betydelsefullare. I fråga om denna kurs hafva meningarna varit synnerligen delade. Det allra kraftigaste uttrycket för dess bibehållande återfinnes på sidan 113 i den kungl. propositionen, där tvenne re- servanter i domänstyrelsen, nämligen byråcheferna Örtenblad och Giöbel, hafva ett utta- lande. Domänstyrelsens utlåtande var afgifvet af generaldirektören samt tre byråchefer. Af dessa ha nu de två nämnda byråcheferna reserverat sig, och jag skall här be att få anföra några ord ur deras reservation. De säga: »Vi kunna ej finna, att den förberedande kursen, på sätt den nu är ordnad, förlorat sitt existensberättigande. Den har utgjort ett viktigt moment i den praktiska daning, som allmänt erkänts vara den starkaste sidan i våra skogstjänstemäns utbildning. Det vore olyckligt, om i detta afseende en tillbakagång skulle inträda.» : Vidare säga dessa herrar reservanter, att denna kurs numera är ordnad på annat sätt, än när de sakkunniga behandlade frågan. Kursen är nämliger nu ställd under rektors för skogshögskolan inspektion. Det är äfven andra, som uttalat sig i detta hänseende. De sakkunniga hafva till och med varit inne på frågan och framför allt de sakkunnigas ord- förande. De sakkunniga stodo ganska tveksamma, men föredrogo den korta kurs, som föreslagits, nämligen en 5'/, månaders kurs. Emellertid har de sakkunnigas ordförande vid Skogsvårdsföreningens sammanträde i Jönköping den 5 november 1908 uttalat, att han stode tveksam inför frågan om den praktiska kursen; och han säger, att han därför ville företräda en stor majoritets inom skogsstaten åsikt, att dessa skogsskolor borde bibehållas; dock borde rektor vid högskolan vara inspektor för densamma, enär därigenom onödig dubbelläsning skulle förhindras. — Det råder sålunda icke ens inom de sakkunniga full enighet i detta hänseende. Detta har vidare understrukits af löneregleringskommittén, som på sidan 115 i propositionen säger, att den af de sakkunniga föreslagna ändringen egent- ligen skulle innebära en gifven försämring af den nuvarande utbildningen. Det är också ord, som äro värda att taga vara på i detta hänseende. På sidan 116 står verkligen de- partementschefen till och med en liten smula osäker, då han beträffande skolbetyg och andra intyg säger: »Med andra ord, skolbetygen och andra intyg, som den sökande kan ha skaffat sig för att styrka sin kompetens för skogsmannayrket, skola läggas till grund endast för inträde vid den förberedande kursen, vare sig denna ordnas efter de sakkunnigas förslag eller förlägges till en eller två skogsskolor.» Han har sålunda icke fullt och helt anslutit sig till 5!/, månadskursen, och jag tror, att departementschefen med den praktiska SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. NES läggning och de praktiska insikter, han har, ovillkorligen måste i det hänseendet ställa sig tveksam. Vidare vill jag till slut säga, att till och med reservanterna, herr Persson i Täll- berg m. fl., känt sig stå på osäker mark. De säga nämligen på sidan 11 i utskottets ut- låtande följande: »Utskottet vill emellertid icke förneka, att den till den förberedande kur- sen anslagna tiden af fem och en half månader kan synas väl kort, hvarför utskottet anser det böra tagas under öfvervägande, huruvida icke densamma utan rubbning af förslaget i öfrigt lämpligen borde i någon mån utsträckas,» Vi kunna således säga, att det råder en genomgående tveksamhet öfverallt rörande denna fråga, och jag vågar säga, att det är med all rätt, som man ställer sig tveksam, ty hvad vill i själfva verket Kungl. Maj:ts förslag här? Jo, det vill bygga på en ny pe- dagogisk grund, som är ganska opröfvad, åtminstone inom de praktiska yrkena, nämligen att först gifva teoretisk, därefter praktisk undervisning. Beträffande landtbruksinstituten har Kungl. Maj:t funnit godt förordna. att det skall kräfvas två års praktik numera för att vinna inträde. Förr i tiden kräfdes det ett års praktik, men då skulle eleverna få deltaga i praktiskt arbete vid institutet. Detta är nu borttaget, och i stället kräfves, att dessa förarbeten äro genomgångna förut. Hvad säga då herrarne om, att en student skall tagas från sin examen och skickas ut i skogen, där han skall vara sysselsatt med mätningar och andre arbeten under 5!/, månader, från den 5 juli till den 20 december, hvarpå han skall förklaras vara kompetent att genomgå skogshögskolan och sedan bli en ledare för skogens utveckling inom vårt land? Jag vill påstå — och jag är väl medveten om hvad jag säger — att den skogsundervisning, som här föreslås, väl är ägnad att utbilda skogstjänstemån, men däremot icke är ägnad att utbilda skogsmän, och det är väl detta senare vi skola taga sikte på i denna sak, Om denna förberedande kurs däremot kommer att utsträckas till ett år, så komma de unga männen att erhålla en praktisk utbildning under sakkunnig ledning. Under vin- tern bli de i tillfälle att följa med allehanda skogsarbeten. Under våren få de sätta sig in i de då utförda kulturarbetena, och under sommaren kunna de utföra mätningar o. dyl. Och om därtill ledningen af denna mera praktiska kurs lägges i händerna på folk, som verkligen förstå att handleda de unga männen, så komma dessa, när de sedan börja sina studier vid den högskola, som jag hoppas vi få, att ha en känsla af hvad saken gäller och icke stå främmande inför sin uppgift att bli skogens vårdare i vårt land. När det gäller en lägre kurs, såsom här är påpekadt, så kräfves det två års före- gående praktik, men när det gäller den högre undervisningen, kräfves det fem och en half månaders förberedande arbete, af hvilket en del består i kartritning. Är detta ett framsteg eller tillbakagång? Det är alldeles gifvet tillbakagång. TI vår praktiska tid tyckes man i detta fall glömma, hur viktigt, ja, hur nödvändigt det är att lägga en praktisk grund för «den teoretiska undervisning, som skall gifvas. Nu vet jag, att de sakkunniga och andra komma att säga: Det är meningen att blanda teori och praktik så samman, att de skola följas åt, ty omväxlande med undervis- ningen vid skogshögskolan skall gifvas praktisk undervisning ute i skogarna. TJaväl, det har jag alls ingenting emot, men eleverna böra dock på förhand ha fått så mycket för- ståelse för de praktiska uppgifterna, att de icke stå främmande inför det arbete, som blir dem förelagdt. Vidare vill jag anmärka, att det praktiskt taget skulle läggas i en enda mans hand att taga ut dessa elever. Visserligen skulle kursen hållas under skogshögskolans lärarkårs presidium, om jag så får säga, men själfva handledningen skulle öfverlämnas åt en öfver- assistent, och om vi ha någon kännedom om huru det går till i praktiken, så kunna vi vara förvissade om, att det blir hans ord, som kommer att bli afgörande för de unga männens öde, ' Min reservation öfverensstämmer med utskottets förslag så tillvida, att äfven jag hemställer, att det af Kungl. Maj:t äskade anslaget på 34,800 kronor för uppförande vid Malingsbo af byggnader för den förberedande kursen icke måtte beviljas. Nu säga de, som förfäkta Kungl. Maj:ts förslag och herr Perssons i Tällberg m. fl. reservation, att det skulle komma att kosta så orimligt mycket pengar att ordna denna förberedande ettåriga kurs, som vi tala om och som vi föreslå skulle förläggas till Kloten eller annan lämplig plats. Jag vill då erinra, att denna förberedande kurs ju redan är i gång och att det blott behöfves en del utvidgningar och kanske en omorganisation; men att detta skulle kunna bli så förskräckligt dyrt, kan jag icke fatta, ty man har ju redan en hel del och det gäller blott att komplettera hvad man har. Jag skulle sålunda, herr talman, kunna sammanfatta mina uttalanden i några få punkter. Jag anser, att den blifvande skolan bör få benämningen skogshögskola, på det att vi Skogsvårdsföreningens tidskrift, Fackafdelningen 1912. YÅ 3507 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. på detta område måtte vinna behöflig enhetlighet. Vidare håller jag före, att vi böra söka skaffa goda lärare, de bästa möjliga, men vilja vi ha goda lärare, måste vi också gifva dem goda löner. Följaktligen kan jag icke gå med på löneregleringskommmitténs förslag, som ställer dessa lärare ett trappsteg under dem, med hvilka jag anser dessa vara jämställda, nämligen universitetslärarna, utan anser, att den högre lönen bör beviljas. Det är ju endast en enkel gärd af rättvisa mot de praktiska yrkena. Vidare anser jag, att vi behöfva väl förberedda elever, som ha en liten smula kännedom om hvad de gå att syssla med, samt att en hel del saker, som i det föregående blifvit berörda, såsom nationalekonomi m. m., också böra bli upptagna bland undervisningsämnena, på det undervisningen må blifva så mångsidig och fruktbärande som möjligt. Jag är sålunda, herr talman, frestad att yrka bifall till min reservation. Jag förutser emellertid, att bland mängden af reservationer den förevarande knappast kommer att vinna kammarens bifall. I afvaktan på ett enhälligt förslag, som tar tillbörlig hänsyn till de synpunkter, jag här framdragit, kommer jag i sådan händelse att återfalla på herr Odelbergs. förslag, som vill genast lösa byggnadsfrågan, men önskar att, med hänsyn till den långt framskridna tiden och därtill att högst få varit i tillfälle att bilda sig e:t fullständigt om- döme i den stora organisationsfrågan, det må blifva ett följande års uppgift att lösa denna. Jag ber sålunda, herr talman, att få ställa mig afvaktande, tills det visar sig, huru- vida min reservation vinner beaktande eller icke. Jag gör sålunda nu icke något yrkande. Herr Linders : Herr talman, mina herrar! Då jag icke varit i tillfälle att deltaga i hela det förberedande arbetet inom utskottet på denna fråga, finner jag mig så mycket mindre böra ingå på någon detaljgranskning af hela ärendet, utan hvad jag kommer att anföra i denna fråga bör närmast betecknas såsom några enkla lekmannasynpunkter, Jag vill då först framhålla, att hvad jag tar till ögonmärke i denna fråga är det, att vi skola söka få till stånd icke blott en högskola för skogsuudervisningen, utan äfven en högskola för landtbruksundervisningen, och att dessa båda högskolor skola förenas till en gemensam. Jag tror, att först i och med det, att vi lösa frågorna om högskolor för vårt lands jordbruk och skogsskötsel gemensamt, först då komma vi att för dessa näringar få en verlig högskola, som kan fullt jämföras med våra universitet, och hvars professorer kunna vara berättigade till lika löner med universitetsprofessorerna. Hvad angår min ställning till de olika meningar, som i detta betänkande kommit till uttryck, dels i utskottets förslag och dels i de olika reservationerna, så ansluter jag mig bestämdt till den uppfattning, som representeras af herr Fahlén och som öfverensstämmer med ut- skottets förslag med undantag däraf, att lönerna för professorerna bestämmas i enlighet med löneregleringskommitténs förslag, eller till högst 7,000 kronor. Den ståndpunkt, som utskottet härutinnan intager, anser jag vara inkonsekvent, då utskottet afvisar departements- chefens förslag att gifva läroanstalten namnet af högskola, men det oaktadt går med på de högre lönerna. Antingen är ju läroanstalten en högskola af universitets rang eller är den det icke, men i förra fallet bör den ha benämningen högskola och dess lärare åtnjuta löner af samma storlek som universitetsprofessorerna. Men nu resonerar utskottet i stället som så, att denna läroanstalt, då man ser på dess organisation sådan den föreslagits af Kungl. Maj:t, icke kan anses vara jämförlig med ett universitet, och därför har utskottet icke velat tillerkänna anstalten namnet högskola. Men då bör man väl icke heller tillmäta lönerna åt dess lärare lika med universitetsprofessorernas löner. Om vi emellertid se på detta förslag till ordnande af den högre skogsundervisningen, så måste man nog komma till samma uppfattning som utskottet, att denna läroanstalt åt- minstone till en början icke blir fullt jämställd med ett universitet. För att blott taga ett exempel, så skola ju eleverna i denna anstalt utbildas närmast för det praktiska lifvets behof. Härmed vill jag ingalunda hafva förringat värdet af denna undervisning, ty detta är ju ett lika viktigt fält för undervisningen som det, hvarpå universiteten rikta sig. Däremot kan man väl icke gärna påstå, att man vid denna skola skulle kunna utbilda lärarkrafter för skogsundervisningen utan måste dessa få sin vetenskapliga utbildning vid universitetet, Jag vet väl, att departementschefen har framhållit i den kungl. propositionen, liksom jag hört, att han i dag gjort det i Första kammaren, att det icke är meningen, att undervis- ningen vid skolan skall vara inskränkt till vissa kurser, utan att densamma skulle lämna tillfälle för dem, som ville gå längre, att vidare utbilda sig på detta område, som skogs- skolans undervisning omfattar. Gentemot det vill jag säga, att det kan icke bli tal om någon jämförelse med uni- versiteten, detta på grund af den bristande mångsidigheten beträffande utbildningen vid skogshögskolan. För att klargöra detta behöfver jag blott taga ett exempel, som äfven den föregåence ärade talaren omnämnde. Det var frågan om nationalekonomien, som man: SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. ig in 2 Id tycker skulle vara ett af de undervisningsämnen, som borde vara grundläggande för de praktiska näringarna. Men åt det ämnet har man icke inrymt någon professur. Utskottet har visserligen tänkt sig, att man skulle mera provisoriskt kunna ordna den saken, men att anskaffa speciella lärarkrafter i ett dylikt ämne är på detta som på så många andra om- råden helt enkelt icke möjligt på grund af våra begränsade ekonomiska resurser. Först med det att man får både landtbrukshögskola och skogshögskola, om icke precis under samma tak, så dock under en gemensam ledning, och man sålunda för åtskilliga ämnen kan använda samma lärarkrafter, först i och med detta kan man räkna på att erhålla till: räckligt goda lärarkrafter för att få en förstklassig undervisning, som verkligen kan jämföras med universitetens undervisning, Beträffande herr Fahléns reservation anser jag densamma innebära ett steg i den rätta riktningen; den pekar ju, liksom för öfrigt i viss mån utskottets motivering, på att man skall vänja sig vid tanken att en gång komma fram till en fullständig högskola. Men herr Fahléns reservation skiljer sig från utskottets hemställan i så måtto, att reservationen för närvarande endast vill taga ett steg i denna rätta riktning. Den pekar också på högsko- lan som ål, men nöjer sig med ett utvecklingsstadium, som är afpassadt efter förhanden- varande kraf och möjligheter. Det tyckes mig då, att man borde låta anstå med tanken på en fullständig högskola, tills systerförslaget om en högskola för jordbruksnäringen kan komma fram ur det förberedande stadium, där det nu befinner sig. Idealet torde sålunda vara, att man samtidigt löser högskolefrågan för dessa båda viktiga grenar af vår jordkultur. Men å andra sidan måste man dock medge, att det finnes starka skäl för att i be- tydlig grad förbättra vår högre skosgundervisning. Ingen lär väl heller kunna förneka, att det är ett väsentligt steg till förbättrande af denna högre skogsundervisning, som utskottet nu velat taga. Men då jag likväl anser, att man med detta icke har tagit steget fullt ut till en högskola, kan jag icke värja mig för den tanken, att det skulle vara synnerligen olämpligt, om man icke desto mindre skulle gifva dessa lärare samma löner som uni- versitetslärarna. Jag undrar, om andra kammaren verkligen är beredd att taga konsekvenserna af detta. Det skulle ju kunna hända, att vissa andra institutioner, veterinärinstitutet, farma- ceutiska institutet och kanske framför allt statens centralanstalt för försöksväsendet på jord- bruksområdet, skulle komma med precis samma kraf på löner, alldenstund man mycket väl skulle kunna jämföra dessa anstalter med den undervisningsanstalt, som här är i fråga, Samma konsekvens kan man gifvetvis icke draga, om det verkligen vore meningen att få en högskola med de konturer, som jag här från början angifvit. Herr vice talman, på grund af hvad jag nu sagt tillåter jag mig yrka bifall till den af herr Fahlén vid betänkandet afgifna reservation. Dock får jag liksom den siste ärade talaren säga, att det är med en viss tveksamhet jag i dag väljer min ståndpunkt. Ty jag anser, att för den händelse det skulle visa sig lättare och lämpligare att gå den väg, som anvisats af herr Odelberg i hans reservation, nämligen att man icke i år afgör organisationsfrågan, utan endast beviljar anslag till bygg- naderna, så kommer jag att vid omröstningen vara villig att ge min röst äfven åt ett så- dant förslag. I hvarje fall anser jag mig icke kunna gå med på vare sig Kungl. Maj:ts eller utskottets förslag. Herr Kronlund: Herr vice talman! I likhet med de två föregående talarna skulle jag naturligtvis med glädje ha sett, att här förelegat ett förslag om en stor högskola med två fakulteter, en för skogsbruk och en för jordbruk. Att emellertid icke ett sådant för- slag föreligger, anser jag icke vara något skäl att ställa sig för afslag på den kungl. pro- positionen. Tvärtom finner jag, att vi just genom att bygga upp den ena fakulteten, sådan den verkligen bör vara, snarare befordra än försvåra tillkomsten af den andra fakulteten, en högskola för jordbruk, Herr Linders ställning i denna fråga är en mera logisk och konsekvent ställning än utskottets. Hans ståndpunkt är: Skogsinstitut och de lägre lönerna! Utskottet har där- emot kommit till ett missfoster och vill ha ett skogsinstitut med universitetslärarlöner. Detta synes mig vara att föra frågan på afvägar. Den synpunkt, som ' varit bestämmande för herr Linders och alla, som delat hans åsikter, är ju, att utskottets förslag kan medföra farliga konsekvenser genom att framkalla fordringar på högre löner från andra undervisningsanstalter. Men det är nog ändå, synes det mig, en oriktig utgångspunkt att endast se på dessa konsekvenser, när det gäller att bedöma denna stora och viktiga fråga om skogsundervisningen. 4 i Föreliggande fråga synes mig vara tillräckligt betydelsefull för att kunna bedömas i I SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. och för sig, Målet är ju, att vi skola få en ändamålsenlig skogsvård, så att vi på bästa sält genom en rationell skötsel af skogen kunna utnyttja våra skogstillgångar. De sakkunniga lämna ju en del intressanta uppgifter, som bestyrka hvad vi redan förut veta, nämligen att skogen är en af vårt lands största naturtillgångar, De visa, att att skogsmarken i landet upptager öfver hälften af landets areal, under det att den odlade jorden, efter hvad jag nu vill minnas, blott utgör mellan 8 och 9 procent; De framhålla, att skogen för stora delar af vårt land är så nödvändig, att dessa delar af landet skulle blifva obeboeliga utan skog, och att skogen för dessa trakter helt enkelt utgör grundvalen för all kultur. Ur skogarna hämta vi ett oerhördt virkesförråd. De sakkunniga påpeka här uti sin utredning, att år 1904 var husbehofsvirket för det året värdt 50 millioner, det trä- kol, som tillverkades samma år, 20 millioner och exporten af virkesprodukter ungefär 200 miljoner. Samtidigt med detta oerhörda utnyttjande af våra skogar finna vi, att det i dessa skogar vårdslösas och förfares en enorm mängd virke, som ligger och förmultnar till ingen nytta. 1896 års skogsvårdskommitté påpekade, att i Norrbotten och Västerbotten förfaras 40 procent af virkesafkastningen, inom de öfriga norrländska länen och Delarna 20 procent, samt i öfriga delar af Sverige 5 procent. På samma gång har det äfven konstaterats från alla möjliga sakkunniga håll, att vi stå inför en öfverkonsumtion af våra skogar; vi lefva upp helt enkelt årligen en del af vårt skogskapital, och det, om något, borde väl vara ägnadt att öppna ögonen för sakens vikt. Undersöka vi sedan orsakerna till detta tillstånd, så finna vi, att dessa äro att söka i en planlös och förödande skogshushållning och en rådande okunnighet om förutsättningarna för en rationell skogsvård samt vidare i en alltför ringa tillväxt af vårt skogskapital. — Det meddelades i första kammaren för en stund sedan, att resultatet af skogstaxeringarna i Värmland hade visat, att där fanns det 55 kubikmeter virke per hektar skogbärande mark, under det att det med hänsyn till markens beskaffenhet borde varit dubbelt så mycket. Vi ha sålunda helt enkelt lefvat på vårt öfverflöd och icke ägnat saken tillbörligt intresse, vi ha icke sökt skapa de förutsättningar, som betinga en rationell skogshushållning. Och hvad är då förutsättningen för en verkligt god skogsvård? Jo, det är naturligtvis, att man skall tillräckligt känna verkliga tillgången och skogstillväxten i olika delar af vårt land, afverkningsmetoderna, beståndens vård, markens egenskaper och betingelserna för virkets konsumerande, kännedom om skogsekonomi, hvarom en talare nämnde, och dylikt. Allt detta afser ju den blifvande högskolan att bibringa oss. Orsakerna till alla brister måste naturligtvis sökas i frånvaron af en läroanstalt, där man kunnat ägna alla dessa frågor en vetenskaplig forskning och ingående systematiska undersökningar, Nu afser ju den föreslagna skoghögskolan att bilda ett fält för vetenskaplig forskning, att där möjliggöra objektiva och systematiska undersökningar på skogshushåliningens olika områden, att utbilda praktiskt och teoretiskt skolade forstmän, som sedermera kunna hand- hafva en på vetenskapliga forskningar grundad, rationell och systematiskt ordnad skogs- hushållning. För vinnande af detta mål är det ju alldeles nödvändigt, synes det mig, att vid denna skogshögskola binda skickliga oeh framstående lärare med vetenskaplig utbildning, personer, som på samma gång hafva praktisk erfarenhet på skogsteknikens område. För min del anser jag det alldeles omöjligt, särskildt när det gäller det naturvetenskapliga om- rådet, att för mindre aflöningsförmåner än dem, som bjudas universitetslärare, erhålla lämp- liga, första rangens lärarkrafter, för att verkligen ernå det mål man vill vinna, Kunna vi icke erbjuda lärarna i skogshögskolans hufvudämnen samma ekonomiska förmåner som de akademiska lärarna, så komma våra andra högskolor att suga upp de skickliga och dugliga första rangens lärare och lämna kvar andra rangens lärare åt oss. Och det vilja väl icke de vara med om, som i denna skogsvård och denna skogshushållning se en bland våra allra viktigaste nationalekonomiska förutsättningar. De sakkunniga framhålla på ett ställe i sitt betänkande, att Sveriges ställning i det mellanfolkliga ekonomiska lifvet till väsentlig grad är beroende just på dess skogar, på dess skogstillgång, och om man vill nå det mål, som man genom skogshögskolans verksamhet afser, nämligen att få en omsorgsfull vård af dessa våra största naturrikedomar = rikedomar, som väl skötta, aldrig sina — så får man väl icke, mina herrar, äfventyra detta mål genom en nedsättning af dessa lärar- löner. Vi få komma ihåg, att våra skogar äro en svenska folkets fideikommisegendom, hvars afkastning vi äga att på bästa sätt tillgodogöra oss, men hvars kapital vi äro skyl- diga att oförminskadt och om möjligt i förbättradt skick öfverlämna åt det kommande släktet, hvilket i sin tur på samma sätt måste ägna den sin omsorgsfulla vård, och för detta mål torde vi icke böra sky de därför nödvändiga uppoffringarna. De anmärkningar, som nu äro gjorda mot den kungl. propositionen, synes mig vara rena special- och detaljanmärkningar, anmärkningar, som naturligtvis alltid kunna fram- SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. 3 [OK An komma, när det gäller ett förslag som detta, så nytt och så revolutionerande, men jag är alldeles säker på, att när denna skogshögskola kommit i gång och dess organisation blifvit i detalj genomförd, skola dessa specialanmärkningar också väsentligen kunna undanröjas. Jag anser icke, att det vore att handla under känsla af ansvar, om vi använda de skäl till afslag på denna fråga, som man fick höra i första kammaren af dem, som yrkade afslag på frågan, nämligen att denna proposition är så diger, och vi hafva icke hunnit sätta oss in i den, därför kunna vi låta frågan vara ett år till. Vi hafva haft denna kungl. pro- position liggande på vårt bord sedan den 15 mars, således öfver två månader, och jag vågar verkligen påstå, att hvar och en, som har intresse för denna stora fråga, kunde hafva hun- nit läsa igenom den kungl, propositionen och sätta sig in i frågan. En väsentlig detaljanmärkning framställdes ju af herr Ekerot, nämligen angående den förberedande kursen. Jag får härom säga, att jag icke kan anse denna kurs vara så avita, som herr Ekerot och hans meningsfränder anse, ty om man verkligen, såsom här är fallet, sätter denna förberedande kurs i det allra intimaste samband med skogshögskolan och dess lärarkrafter — och det är ju meningen, att många af dess mest framstående lärare skola engageras i och leda denna förberedande kurs — så tycker jag, att det vore för mycket, om vi här på rak arm, i strid emot sakkunnigas och domänstyrelsens utlåtande, skulle föreslå en längre kurs, som skulle komma att öka den årliga kostnaden med kanske 10-tusentals kronor, förlänga tiden för eleverna med ett halft år och slutligen kanske medföra 100,000 kronor eller dylikt i ökade kostnader på en gång. Jag tycker, att man, såsom äfven herr Persson säger i sin reservation, skulle kunna afvakta tiden och se, hur det i verkligheten kommer att ställa sig. Det är lättare att från kursen gå öfver till en fast, förberedande skogsskola än att från en fast, förberedande skogsskola öfvergå till den af Kungl. Maj:t föreslagna kursen, och jag ber att för min del få instämma i herr Daniel Perssons reservation. Jag har icke deltagit i utskottsutlåtandets justering och har därför icke kommit i tillfälle att skrifva under hans reservation, men jag skall taga mig friheten att nu yrka bifall till densamma, Herr Hamilton: Herr talman! Jag skall fatta mig helt kort. Alla äro vi ense därom, att kunskapen om skogsskötseln befinner sig på en låg stånd- punkt i vårt land, att våra skogsläroböcker äro föråldrade, och att den nya skogslitteraturen, som står oss till buds, är utländsk och icke för oss lämplig. Vi äro också säkerligen öfverens därom, att skogsskötseln i stora delar af vårt land är rent af vanvårdad och att den, för att använda en fackmans uttalande, står på samma ståndpunkt som jordbruket stod för ett hundratal år tillbaka. Vi böra äfven vara på det klara med, att en effektiv skogs- skötsel i vårt land skulle kunna betydligt höja landets inkomster. Under sådana förhållanden förefaller det mig betänkligt att afslå den kungl. proposition, som nu är framlagd för kammaren. Jag skall icke beröra detaljerna, ty jag tror icke, att det t. ex. är af någon väsentlig betydelse, om den förberedande kursen blir någon månad kortare eller längre, då ju i hvarje fall äfven nödig praktisk undervisning skall meddelas i själfva skogshögskolan. Den punkt, där hufvudlinjerna skiljas åt, är frågan, huruvida den anstalt, där skogsunder- visningen skall meddelas, bör vara en »>högre» eller en »lägre» läroanstalt. Jag håller före, att den bör vara en »högre>, ty jag förmenar, att den vetenskap, som skall räcka handen åt det praktiska lifvet, den böra vi hålla högt. Därför böra också de löner, som skola lämnas åt dessa lärare, vara lika höga som vid universiteten. Jag frågar eder, mina herrar, hvilket är viktigast: att de män, som skola vårda sådana nationalrikedomar som statens och de enskildas skogar, få en förstklassig undervisning t. ex. i botanik vid skogsläroanstalten, än att de män, som skola utbildas till präster eller jurister, få en sådan undervisning i detta ämne vid våra universitet? Jag tror, att det är vida viktigare, att få de dugligaste lärarna i dylika ämnen till skogsläroanstalten än till universiteten. Jag håller därför före, att det vore lämpligt att redan nu säga ifrån, att anstalten skall blifva en högskola, och att undervisningen därstädes skall vara fullt ut lika god som vid våra universitet. Jag tror äfven, att det är nödvändigt att redan nu besluta om organisa- tionen och icke uppskjuta därmed till ett kommande år. I Första kammaren har frågan länge debatterats, och oaktadt hufvudreservanterna — till hvilka både herr Ekerot och herr Linders anslutit sig — voro från Första kammaren, voro skälen så starka emot dem, att denna kammare gått med på herr Daniel Perssons reservation, och jag vågar hemställa, om det icke vore lämpligt, att äfven denna kammare z2nslöte sig till samma reservation, hvilken innehåller ungefär detsamma som Kungl Maj:ts förslag. Första kammaren har nämligen med 86 röster mot 45 antagit herr Perssons förslag. Det skulle äfven — ehuru ett sådant skäl ju visst icke är vägande — förkorta tiden för Riksdagens förhandlingar, om man sluppe återremittera ärendet till utskottet för sammanjämkning. 3600 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till herr Daniel Perssons reservation. Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Då jag tillhör löneregleringskommittén, och denna kommitté haft att afgifva yttrande öfver de stater, som dels af de sakkunnige och dels af kungl. domänstyrelsen äro upprättade för det ämbetsverk, som nu föreligger, har jag begärt ordet för att få säga något beträffande dessa stater. Som vi finna, har Kungl. Maj:t i denna del icke följt de yttranden beträffande pro- fessorsaflöningen, som kommittén afgifvit, och det är ju intet att säga därom. Men jag ber att för min enskilda del få afgifva en förklaring beträffande denna lönefråga. Som kammaren torde minnas, förelåg för två år sedan förslag till lönestater dels för Chalmerska institutet i Göteborg och dels för farmaceutiska institutet i Stockholm. Vid dessa anstalter hade lärarna förut innehaft lektorsgrad, men upphöjts i professorsgrad. Be- träffande de nya lönerna vid båda dessa institut afgaf då löneregleringskommittén ett ytt- rande om huruvida dess nya professorer både i rang och löneförmåner skulle jämställas med professorerna vid universiteten och Karolinska institutet. I detta kommittéyttrande framhölls då, att därest de skulle erhålla samma rang som dessa professorer, så skulle detta hafva till följd, att titeln och värdigheten af professor icke endast vid båda de då ifråga- varande anstalterna, utan vid åtskilliga andra anstalter skulle draga lönerna med sig, och detta skulle förorsaka ganska stora statsutgifter. Min enskilda mening är den, att för den händelse detta skulle blifva fallet, universitetsprofessorerna knappast lära känna sig fullt be- låtna med att i lönehänseende vara jämställda med ämbetsmännen vid ett och annat ämbetsverk, där professorstiteln införts. Det kommittéyttrande jag syftar på är citeradt i den föreliggande kungl. propositionen och lyder: »Under framhållande, hurusom alltså dels yrkandena framställts om inrättande af ett antal nya professorsbeställningar, dels ock en sträfvan gjort sig gällande att få redan befintliga, lägre aflönade professurer i aflöningshän- seende likställda med de högst aflönade professurerna, uttalade kommittén vidare i sitt nyss nämnda betänkande, att, därest dessa anspråk skulle vinna godkännande, gifvetvis i högst betydande mån ökade kostnader för statsverket skulle föranledas såväl till aflöningar som till pensioner. Kommittén hade fördenskull ansett sig böra taga under öfvervägande, huruvida icke vissa grupper af professorsbeställningar kunde anses vara af den beskaffenhet, att de icke borde fullt likställas med universitetsprofessurer. På dessa skäl föreslog kommittén, att professorerna vid farmaceutiska institutet i Stock- holm och Chalmerska skolan i Göteborg skulle få en begynnelselön af 6,400 kronor med ett ålderstillägg af 600 kronor, och sålunda komma till en slutlön af 7,000 kronor. Detta blef ju en betydlig förhöjning jämfördt med den lektorslön, som de förut hade haft. När nu kommittén hade att yttra sig öfver det af kungl. domänstyrelsen upprättade för- slaget till skogsstat, där professorslönen satts i likhet med universitetsprofessorers, kom kommittén efter allvarligt öfvervägande till det uttalandet, att man antog, att skogsunder- visningsanstalten icke kunde jämföras med universiteten eller Karolinska institutet. Med an- ledning däraf följde man den princip, som Riksdagen godkänt i afseende å de två nyss nämnda anstalterna, och föreslog, att lönen här skulle bli 6,400 kronor med ett ålderstill- lägg af 600 kronor, så att slutlönen sålunda skulle uppgå till 7,000 kronor. Motiven äro desamma, som jag uppläst och som användts för de två verken. Det heter vidare i löneregleringskommitténs betänkande: >Om de föreslagna professors- beställningarna vid skogshögskolan skulle likställas med universitetens professurer ej blott i aflöningshänseende utan äfven beträffande kompetensfordringar, synes det kommittén i hög grad sannolikt, att åtminstone vissa af de ifrågavarande befattningarna icke skulle kunna under lång tid framåt besättas med kompetenta personer.» Dessförinnan säges: »Utan att i minsta mån vilja förringa den undervisning, som skulle komma att meddelas vid den ifrågasatta skogshögskolan, håller kommittén före, att denna läroanstalt ej kan i betydenhet jämställas med universiteten eller Karolinska institutet, och att därför innehafvare af pro- fessorsbefattningar vid skogshögskolan ej skäligen böra kunna göra anspråk på samma aflönings- förmåner, som tillkomma universitetsprofessorer.» Det är de grunder, kommittén haft att stödja sig på, då den uppgjorde detta förslag. Jag vill säga, att det för mig icke är möj- ligt att jämställa universiteten och denna skogshögskola, den undervisning, som bedrifves vid de förra och den vid den senare, och jag tror att lärarna vid skoghögskolan skulle kunna känna sig tillfredsställda, i händelse kommitténs förslag i denna del vunne Riks- dagens bifall. Det är att märka, att lärarna vid skogsinstitutet år 1905 begärde en löne- förhöjning, och då begärde de icke mer än att bli jämstälda med lektorerna vid de år 1904 reglerade allmänna läroverken. r 1907 blefvo de också på så sätt jämställda, och 1912 skola de upphöjas i värdighet och löneafseende så, att de bli jämställda, icke med professorerna vid de nämnda instituten, utan med professorerna vid de högsta läroanstalter, SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. ZÄTA landet äger. Nog går det väl ganska fort, det går icke att förneka. När oreglerade ämbets- verk skola regleras efter tidsförhållandena, är det väl icke så långt emellan kommittén får höra, att den är frikostig, när det gäller att anslå höga löner; det har jag hört flera gånger här, men jag ber att få säga, att kommittén hållit sig till den normalstat, som kommittén en gång beslutat sig för. När den normalstaten framlades för Riksdagen, behagade Riks- dagen höja lönerna utöfver hvad som där föreslogs. Sedan har kommittén följt normal- staten undan för undan efter af Riksdagen vidtagna ändringar. Ar det nu så här, att Riks- dagen godkänner det förslag, som här är framlagdt, är det väl naturligt, att för den hän- delse kommittén fortsätter att arbeta på de verk, som ännu icke äro reglerade efter nutida förhållanden, kommittén böjer sig för Riksdagens uttalade önskan beträffande så många professorer som möjligt, om det är så, att de professorer det här gäller nu skola få den högsta föreslagna lönen. Jag vill dock säga, att kommittén naturligen icke tar illa upp, ifall Riksdagen godkänner Kungl. Maj:ts förslag i denna del. När man ser på detta -utskottsbetänkande, är det märkvärdigt att finna, hvilken mång- fald reservationer och olika meningar det funnits, när det gällt att lösa denna fråga. Det synes mig bära vittne om, att granskningen icke varit tillräcklig beträffande inrättandet af och staten för denna skogshögskola. Om det vore så, att den här till godkännande fram- lagda staten skulle kunna tillämpas från och med nästa år, skulle jag icke ha något emot, att vi nu fattade beslut rörande densamma. Men det lär väl icke gå för sig. Undervis- ningen kan väl icke fullt tillgodoses, förrän byggnaderna blifvit färdiga, förrän medlen till byggandet beviljats och användts. Jag tror, att hvad professorerna beträffar det knappast kan vara möjligt att tillämpa staten redan från och med nästa år, Om man sålunda nu godkänner den af herr Odelberg framställda reservationen, lämnar man Kungl. Maj:ts anslag till att redan nu taga itu med byggnaderna, och Riksdagen finge väl då nästa år pröfva åtskilliga af anordningarna och äfven taga i ompröfning, huruvida man bör införa dessa högre löner, som här äro föreslagna för professorerna. Jag tror, att de icke vore till skada utan tvärtom till gagn, om man följde den vägen, och då jag efter min enskilda uppfattning icke kan bidraga till att i lönehänseende ställa dessa professorer lika med professorerna vid universiteten och Karolinska institutet, är det mig icke möjligt att framställa annat yrkande än om bifall till herr Odelbergs reservation. Därmed har jag åtminstone velat vara med om att bevilja anslag till de storartade byggnader, inom hvilka institutionen skall verka. Sedan blir man nästa år i tillfälle att mera noga pröfva staten och åtskilliga anordningar än om man nu bifaller Kungl. Maj:ts förslag eller det af herr Daniel Persson framställda yrkandet. Jag yrkar således bifall till den af herr Odelberg vid be- tänkandet fogade resvationen. Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Petersson: Herr vice talman, mina herrar! Det må icke förvåna någon, om jag trots den framskridna tiden anser mig skyldig att, innan denna fråga afgöres genom voteringssedlarna, säga några ord. Den talare, som sist hade ordet, slutade med att yrka bifall till herr Odelbergs reserva- tion, som ställer sig på en rent negativ ståndpunkt i själfva organisationsfrågan, det vill säga den reservationen går ut på att Riksdagen skall ingenting säga om den undervisningsanstalt, för hvilken manh nu skulle anslå eller bereda tillgång på medel till rätt afsevärdt belopp, nämligen 693,000 kronor, det belopp som är föreslaget att bygga lokaler för ute på Djurgården. För mig är det svårt att se, hur det kan finnas några verkliga skäl för en sådan ståndpunkt. Herr Odelberg sökte i Första kammaren anföra skäl för den ståndpunkten, Jag måste säga, att de voro mycket svaga, och jag tror, att kammaren uppfattade dem som sådana också. Ty de skäl, mina herrar, som egentligen anförts i herr Odelbergs reserva- tion, nämligen att utskottet icke hade blifvit enigt, och att Riksdagens ledamöter ej haft tid att läsa propositionen, de två skälen kunna väl i hvarje fall icke väga tungt, när det gäller afgörandet af ett förslag af denna art. Att utskottsledamöterna ej blifvit eniga, är ju icke så synnerligen ovanligt, det har man sett många gånger beträffande viktiga förslag och många gånger beträffande de allra viktigaste förslag, men det har dock icke fått hindra, att förslagen afgjorts och äfven antagits. Den kungliga propositionen kom till Riksdagen den 15 mars, sålunda för öfver två månader sedan, så man kan väl icke gärna skylla på den omständigheten, att propositionen kommit för sent och att det icke skulle vara tid att sätta sig in uti frågan. Det vore väl för öfrigt mycket besynnerligt, om man skulle anslå medel till upp- förande af så dyrbara byggnader, utan att Kungl, Maj:t och Riksdagen vore på något sätt öfverens om hvilken organisation som skall flytta in i dessa byggnader, Hur skulle det ha blifvit, om Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att bevilja inemot 700,000 kronor, för hvilken 3025 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. summa skulle uppföras byggnader för en blifvande skola för Sveriges skogsundervisning, utan att säga ett ord om huru undervisningsanstalten skulle organiseras? Icke skulle Riks- dagen hafva sagt annat än: Det är naturligtvis orimligt att af Riksdagen begära en sådan summa utan att den får veta hvad det är för en anstalt, som skall flytta in i dessa bygg- nader, och huru den kommer att se ut. — »Det är icke meningen», sade herr Carl Persson, »att staten skall tillämpas från och med nästa år.» Nej, det är det visst icke, men icke förty anser jag det synnerligen viktigt, icke att man redan nu godkänner staten för nästa år, men att man godkänner grunderna, som också Kungl. Maj:t föreslagit för denna organisation. Bland andra skäl skall jag be att få anföra ett synnerligen viktigt, nämligen att man vid denna anstalt kan fästa och där placera män, som äro fullt kompetenta, män som stå på den kunskaps- och bildningsnivå, som den dem förelagda uppgiften kräfver. Löne- regleringskommittén har såsom ett motiv för de lägre löner, som herr Carl Persson nyss förordade, anfört, att det skulle möjligen kunna bli rätt svårt att för närvarande besätta dessa professorsplatser vid högskolan med fullt kompetenta personer. Ja, det är möjligt, att det kan bli så, och i synnerhet kunde det vara svårt, om de skulle tillsättas nu omedel- bart, men jag vill säga, att ju längre det dröjer med Riksdagens beslut rörande den ställ- ning, dessa personer skola få, desto längre dröjer det också att finna de rätta och lämp- ligaste och fullt kompetenta personerna. Ty har Riksdagen redan nu beslutat en organisa- tion och grunderna för densamma, kan man rtaed all sannolikhet påstå, att personer som tänka på dessa professorsplatser komma att ytterligare meritera sig och skaffa sig den nöd- vändiga kompetensen för dessa platser. Dessutom vill jag säga, att om det vid den tid- punkt, «då lönestaten skall träda i kraft och lärarna flytta in, skulle befinnas, att det sak- nades kompetenta personer till en eller annan af dessa platser, så blefve förhållandet där som på alla ställen i sådana fall, att man för tillfället fick tillförordna någon person, som tills vidare kunde hjälpligt uppfylla de fordringar, platsen kräfver. Det skäl, lönereglerings- kommittén i detta fall anfört för lägre löner, är icke så tungt vägande, men Riksdagen bör genom att redan nu fatta beslut medverka till att man kan få just de allra yppersta personerna, sådana som äro vuxna sin uppgift. Härifrån kommer jag till själfva kardinalpunkten i detta förslag och i hela denna fråga, och det är den: Skola vi inrätta en verklig högskola för skogsundervisningen här i landet, eller skola vi det icke; skoghögskola sålunda eller icke skogshögskola? — Härmed sammanhänger på det allra intimaste sätt också den löneställning, som man vill gifva dessa professorer. Jag vill då säga, att min uppfattning är, att skogens och skogshushållningens betydelse i hela vår ekonomiska hushållning, vårt ekonomiska lif, är så stor, att vi icke böra dröja en enda dag med att taga steget fullt ut och säga: Vi böra ha en undervisnings- anstalt i detta afseende, som fullkomligt står på högskolans nivå! Jag behöfver ju icke erinra om, hvad vi alla veta, att vårt land nu en gång är så beskaffadt utaf naturen, att största delen utaf dess areal just är skogsmark. Det gör också, att skogsprodukterna i all synnerhet i vår utrikeshandel spela en mycket, mycket stor roll. Växtlifvet spelar för öfrigt här i landet, såväl som annorstädes, en så väsentlig roll i folkets ekonomiska lif och hushållning, att det allra största intresse bör ägnas åt denna närings- gren. Uti en kaikyl, som jag fått utaf en på detta område mycket framstående man, säger han, att de råvaror och råprodukter, som framkomma ur växtvärlden, det vill säga spann- mål, foder m. m, dylikt, som jordbruket lämnar såsom råprodukt — här är icke inräknadt husdjurs- eller boskapsskötseln — och skogsafkastningen tillsammans lämna landet en årlig inkomst af 1,200 millioner kronor. I detta värde af 1,200 millioner kronor om året har skogsafkastningen en så betydande del som 400,000,000 kronor. Jordbruket har gått framåt ofantligt på de sista årtiondena, tack vare icke minst statens frikostiga understöd och hjälp på många håll och tack vare ett rastlöst arbete. På skogshushållningens område stå vi nog, eller ha under den sista tiden stått tämligen stilla, till stor del beroende på, att vi ha saknat en förstklassig undervisningsanstalt, där verklig forskning och vetenskapligt arbete kunnat bedrifvas, och där man kunnat utforska lagarna för tillväxten äfven på detta område. Det är ingen dag för tidigt, att vi nu verkligen ta steget fullt ut. Det TrTNse af samme person, att det är 18 år sedan här i landet utkom en Järobok i skogshushållning, som något så när tillfredsställer rimliga kraf. Detta visar, att vi stå tillbaka i detta fall och att vi verkligen behöfva göra ett kraftigt grepp. Skola vi då nu taga steget fullt ut och göra denna undervisningsanstalt till en hög- skola? Utskottet säger, att hvad Kungl. Maj:t föreslår icke är en högskola. Utskottet ut- talar tvifvel härom och säger, att det endast är ett öfvergångsstadium till en högskola. Utskottet har egentligen icke gjort invändningar mot tanken om behofvet af en högskola, SENT EAS SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. 363" men det har sökt drifva den meningen, att detta förslag skulle brista i vissa hänseen- den, när man sätter högskolekrafvet på det. Jag vill då fråga, såsom jag alldeles nyss gjorde i Första kammaren: Hvad är det, som kännetecknar och är kriteriet på en verklig högskola? År det icke i främsta rummet det, att där finnas kvalitivt högt ställda lärarkrafter, som stå till förfogande? Och i detta fall är ju Kungl. Maj:ts förslag af den innebörd, att man däri afser just att få kvalitativit högt ställda arbetskrafter på dessa fyra professorsstolar, som äro föreslagna, och de kompetensfordringar, som uppställts, och som, det är jag öfvertygad om, Kungl. Maj:t kommer att uppställa, när planen skall fast- slås, äro och böra blifva jämställda med kompetensfordringarna på universitetslärarna. Hvad som dessutom kännetecknar en högskola är naturligtvis, att hela undervisningen är lagd på ett sådant plan, ett sådant stadium, som motsvarar hvad vi och hvad man i andra länder anser vara ett högskolestadium. Och vidare, att man inrättar de vetenskapliga institutioner, som äro absolut nödvändiga för, att en vetenskaplig undervisning och en vetenskaplig forsk- ning skola kunna äga rum. Allt detta är föreslaget i det förslag, som nu föreligger. Skall man nu förkasta det förslaget, och skall man framför allt sätta lärarepersonalen på en lägre nivå än man gjort, när man inrättat andra högskolor? Jag skall icke alls tvista om, huruvida det. belopp var för högt eller för lågt, till hvilket man fastslog professors- lönerna. Den saken är ett faktum. De äro fastslagna. Men då frågar jag: Skall man vid den ena högskolan fastslå professorslöner till ett belopp och vid den andra högskolan fastslå professorslöner till ett lägre belopp och sålunda på den vägen skapa några prima professurer vid den ena läroanstalten och några sekunda vid en annan, hvars vikt dock är af den art, att den kräfver det bästa som kan åstadkommas? Det anser jag för min del vara omöjligt, och jag ber att få påminna herrarna om, att förlidet års Riksdag antog ett förslag till lönereglering för Tekniska Högskolan. Det omfattade ett 30-tal professurer och alla innehafvare af dessa tvekade man icke att gifva den löneställning, som universitetens lärare hade. Skall man nu, när det är fråga om en högskola, som verkligen är af behofvet på- kallad för den näring, som heter skogshushållning, sätta lärarna i någon slags sekunda- ställning och markera, att denna undervisning är mindre viktig och betydelsefull än t. ex. den vid Tekniska Högskolan? Jag kan för min del åtminstone icke inse annat, än att ett så- dant förfarande skulle vara synnerligen otillfredsställande, och jag kan kvappast fatta och förstå, att personer, som verkligen stå skogshushållningen och landets jordbruk nära och som borde inse, hvad denna jord och dess alstring betyda för oss, skulle vilja stå i ljuset och skymma sig själfva och säga: Ja, det växer lika bra, om här blir någon professur eller icke, om det blir någon förstklassig undervisning eller icke. Nej, mina herrar, vi ha för länge sedan kommit under fund med, att det är icke så, utan vi behöfva alltjämt fortsätta att söka utforska lagarna för växtlifvet och hvad som fordras, för att man skall nå högsta möjliga resultat. Och jag tror, att man just på detta område, när det är fråga om jordens alstringsförmåga, ännu har oändligt mycket att lära och att vinna. Det skulle därför förefalla mig mycket underligt, på samma gång som mycket otillfredsställande, om denna kammare ville besluta i enlighet med yrkandet att nu afslå denna proposition hvad beträffar organisationen och göra detta för att bringa ned denna högskola på en lägre nivå, en lägre ståndpunkt. Det har också gjorts anmärkningar mot den förberedande kursen. Jag har icke här i kammaren varit i tillfälle att höra de invändningar, som i detta afseende gjorts mot för- slaget, men jag tror icke, att man alldeles bör förbise den omständigheten, att denna orga- nisation med denna förberedande kurs visst icke afser att underkänna betydelsen utaf en praktisk utbildning, en praktisk kännedom om skogshushållningen. Nej, organisationen är i stället lagd på det sättet, att praktisk utbildning och teoretisk utbildning skola gå så mycket som möjligt hand i hand hvarandra, att sålunda den praktiska utbildningen skall hvila på teoretisk grundval, och därför har man också förlagt en del af de praktiska öfningarna till själfva undervisningstiden vid högskolan. Det lär väl också vara en sanning, som är svår att motsäga, att den pedagogiska uppfattningen i detta fall är riktig, att just den praktiska kunskap, som hvilar på en teoretisk grundval, är den mest fruktbringande, den mest lefvande och lifgifvande. Till slut har man här åtminstone försökt att organisera på det sättet, att man vunnit det syfte, om hvilket man så många: gånger har uttalat önskningar; både inom och utom riksdagen, nämligen att man icke onödigtvis skall förlänga studietiden utan så mycket som möjligt genom -förbättrade undervisningsmetoder, genom större intensitet i undervis- ningen, förkorta studietiden för de unga männen så mycket som möjligt, utan att inkräkta på själfva den kvalitativa behållningen utaf undervisningen. Det har man här verkligen försökt. Slutligen ber jag att få påpeka, att detta förslag icke är ett förslag, som är fram- 364" SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. kommet utaf en stundens nyck. Utredningarna härom ha pågått i 6 års tid, ända sedan 1906, och verkligt förfarna och sakkunniga män ha lagt grunden och utarbetat själfva grundvalarna till förslaget, och yttranden äro inhämtade från olika korporationer på dessa områden. Det vill därför förefalla mig, som om utredningen är så pass grundlig, så pass tillfredsställande, att man kan hysa tilltro till densamma. Det är på denna utredning, som det kungliga förslaget är byggdt, och ehuru icke det kungliga förslaget i alla hänseenden öfverensstämmer med det uppgjorda förslaget, tror jag, att den förändring, som är vidtagen i detta fall, kan anses vara en förbättring, och i all synnerhet i det afseende att man har lagt mera ekonomiska synpunkter på det, Man har försökt att spara in penningar i den mån, detta är möjligt, men har försökt göra det, utan att göra förslaget sämre i kvalita- tivt hänseende. Jag ber därför, att kammaren ville bifalla den utaf herr Daniel Persson m. fl, afgifna reservationen, som är antagen af Första kammaren, och som ju öfverensstämmer med Kungl. Maj:ts proposition. Herr Lundell; Herr talman! Då jag har instämt i herr Odelbergs reservation, vill jag protestera mot ett yttrande, som här fällts från statsrådsbänken, nämligen att denna reservation stode på rent negativ ståndpunkt. Det gör den faktiskt inte. Den vill nog gå lika långt som den kungl. propositionen i fråga om tillfredsställande af undervisningskrafvet, och den vill ställa i utsikt den allra bästa möjliga undervisning i skogshushållning; men under utskottets behandling ha åtskilliga goda uppslag i detta ärende kommit fram, hvilka, genom att den kungl. propositionen oförändrad eller — hvilket är nästan detsamma — herr Daniel Perssons reservation antages, icke blifva beaktade. Jag står på samma ståndpunkt och har nästan samma mening, som här blifvit uttalad förut af herr Ekerot, och anser, att i hvad han anförde nog funnos flera synpunkter, som det hade varit goda skäl att nu tillämpa, och som kunde komma fram, om vi finge denna fråga i hvad som rör organisationen så alt säga framflyttad på ett års tid. Det behöfde icke på något sätt betyda ett framflyttande af den tid, då vi kunna få denna förbättrade undervisning, utan det kan gå lika fort i alla fall, då, såsom det anfördes i Första kammaren, det är ganska sannolikt, ja, nästan alldeles säkert, att vi icke kunna få detta färdigt förrän 1916. Och därigenom tror jag, att vi skulle komma till ett bättre resultat än det, som dessa nu föreliggande förslag kunna gifva. I fråga om namnet, högskola eller institut, lär det väl icke betyda mycket hvilket vi få. Det är fråga om, huruvida vi kunna få undervisningen så mycket bättre genom att höja lönerna och höja lärarnas ställning. Det tror jag kan vara mycket tvifvelaktigt, ehuru jag icke vill precis alldeles bestrida det. Men hvad jag särskildt vill framhålla är, att om vi jämföra skogshushållningen och hvad därtill hör med trädgårdsskötseln och landtbruket och hvad därtill hör, är icke det senare mindre viktigt. Jag anser, att om vi skola ha högskolebildning i ena fallet, böra vi ha det äfven i det andra, och med större berättigande i fråga om landthushållningen än i fråga om skogshushållningen eller åtminstone borde dessa undervisningsgrenar blifva likställda, Jag skulle därför, liksom förut blifvit framhållet, be att få säga, att jag anser, att det vore det riktigaste och det bästa, om man kunde komma fram med förslag i denna riktning på bägge dessa områden på en gång Naturligtvis skall det här bli en mycket stor misstämning bland lärarna vid undervisningsanstalten på jordbrukets område, om de blefve tillbakasatta och icke få samma ställning som lärarna i skogshuhållning, ty det måste dock erkännas, skogshushållningsundervisriingen omfattar ett mycket inskränktare område än landtbruksundervisningen med hvad därtill hör. Om vi skjuta upp lösningen af denna fråga på ett år, anser jag, att man på samma gång skulle komma fram med något uppslag till en högre undervisning äfven i fråga om landtbrukshushållningen, och jag vill också bestämdt framhålla, att den undervisning i skogshushållning, såsom den nu är före- slagen att organiseras, icke är en högskoleundervisning i detta ords egentliga betydelse. Den praktiska undervisningen, som uppgifves skola gå hand i hand med den teo- retiska, må vara bra och kan vara det, men jag tror, att den inskränkning af den förbe- redande kursen, som här är fråga om, nämligen från ett år till fem månader, ovillkorligen innebär en försämring. Jag tror, att de, som skola gå in vid en högskola och få hög- skolebildning, höra ha följt skogshushållningen på det praktiska området åtminstone under ett år. Fordringarna på landtbruksinstitutens elever gå mycket längre än så. Äfven vill jag säga, att det varit fullkomligt klart för dem som stå på den Odel- bergska linjen, att i fråga om byggnaderna alla skäl tala för deras utförande efter före- slagen plan och att man därmed icke inverkade på organisationsfrågan, men att man i fråga om organisationen mycket väl kunde gå med på ett uppskof och det med fördel, utan att man tillbakasatte någonting af de fordringar, som kommit fram med afseende på undervis- SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. 365" ningens förbättrande, Jag tror icke heller, att vår skogsundervisning, såsom den nu är ställd, är så dålig som det har framhållits, men jag är dock fullt öfveren& med både herr stats- rådet och andra om, att en omläggning och förbättring är befogad i den omfattning, som Kungl. Maj:ts förslag anger, men jag tror, att i fråga om sättet för utförandet af detta, kunna ock i en del viktiga detaljer meningarna vara delade, och de äro det också i ut- skottsbetänkandet och i de åtföljande reservationerna, Jag skall icke taga tiden längre i anspråk, utan skall jag endast framställa yrkande om bifall till den af herr Odelberg afgifna reservationen. Herr Zetterstrand: Herr vice talman! För vårt skogrika land anser jag det vara af synnerlig betydelse att få vår skogsundervisningsfråga ordnad, så att vi så snart som möjligt komma ifrån det oefterrättlighetstillstånd, som i detta hänseende nu är rådande — såväl med afseende å byggnads- som organisationsfrågan. Jag har sökt så samvets- grant som möjligt sätta mig in i såväl de sakkunnigas förslag som den kungl. propo- sitionen och kommit till den öfvertygelsen, att, såvidt jag kan förstå, den kungl. propositio- nen på bästa sätt främjar nu föreliggande frågas lösning. Skola vi vänta, tills vi få ett förslag, som vi alla kunna godkänna, få vi vänta i evighet, Ett sådant förslag står icke att åstadkomma. Den efter min uppfattning viktigaste invändning, som gjorts mot försla- get, och som understödts från de flesta håll, är den, att man fruktar för, att tiden för den förberedande skogsundervisningen år väl kort. Nu har herr Daniel Persson i sin reservation i allt väsentligt anslutit sig till den kungl. propositionen men på samma gång påpekat nödvändigheten af att man måste se till, huruvida icke någon förlängning skulle kunna ske af tiden för denna förberedande undervisning. Jag:-delar i det fallet hans åsikter, men hvad jag framför allt anser vara af vikt är, att man i denna fråga så snart som möjligt kommer från ord till handling; och med anledning häraf, herr vice talman, skall jag be att få yrka bifall till herr Daniel Perssons m. fl. reservation. Herr Byström instämde häruti. Herr Milsson i Tånga: Herr vice talman! Jag kunde genom att instämma i herr Linders eller också i herr Ekerots anförande — ty de mynnade ju ut i ungefär samma yr- kande — ha tillkännagifvit min ståndpunkt i denna fråga. Men jag gjorde det icke, och därför skall jag nu be att få tillkännagifva, att, såsom frågan nu ligger, jag nödgas rösta för afslag, det vill säga för bifall till den Odelbergska reservationen. Jag anser nämligen, att meningarna äro så starkt delade, icke blott i denna kammare och i utskottet, såsom herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet yttrade, utan äfven bland dem, som nu böra anses såsom sakkunniga, äro meningarna ganska starkt delade beträffande organisa- tionen af denna skogsundervisning. Man behöfver i detta hänseende endast peka på do- mänstyrelsen, Sveriges kronojägareförbund, Forstmästareförbundet m. fl., som ha väsentligt afvikande meningar beträffande organisationen af denna fråga, och då kan jag icke tänka mig annat, än att denna fråga verkligen skulle vinna på, om den får ligga till sig någon tid. Jag ber därför att få yrka bifall till den vid utskottsbetänkandet af herr Odelberg fogade reservationen. Herr Starbäck: Herr talman! Jag kan icke hjälpa, att jag begär ordet för att säga ett par ord i denna fråga. Det är dock en viktig fråga. Det är en fråga, som rör den med afseende på vårt lands nationalegendom näst viktigaste hufvudnäringen. Det är en fråga som rör den svenska skogen. Och det torde väl ändock kunna anses tillåtet, att andra kammaren ägnar den frågan någon tid och något litet af en sådan uppmärksamhet, som den nyss förut så gärna ägnat åt en hel massa andra frågor, som dock genom med- kammarens beslut för närvarande icke kunnat leda till något resultat. När nu regeringen har framlagt förslag i denna fråga, som rör en af våra viktigaste näringar, och på det sättet visat sin omsorg om dessa, skulle det då vara för mycket att hoppas, att denna kammare också skall visa, att den delar uppfattningen om att denna svenska näring är värd all vår omsorg? Jag kan förstå deras tal, som hoppas att de genom ett uppskof skola få tillfälle att under sommaren studera frågan och måhända härigenom få en gedignare uppfattning af dess innebörd, men jag kan omöjligt förstå det skäl, som här kanske kraftigast framförts, nämligen att vi skola uppskjuta frågan för att få den afgjord i samband med landtbrukshögskolefrågan. Herr Lundell talade om att representanterna för undervisningen på dett: område skulle känna sig tillbakasatta, och därför skulle vi nu icke ordna undervisningen för skogshushållningen. Ja, herr Lundell, skulle verkligen detta skäl för afslag vinna anklang här i kammaren, då skulle det kunna hända, att personer af herr Lundells läggning, när en gång landtbrukshögskolan kommer före, svarade: Nej, herr Lundell, när vi skogsintresserade ville ha vår undervisningsfråga löst, då ville icke herr Lundell. Nu vilja icke vi. För utredningen af denna landtbrukets 3667 SKOGSUNDERVISNINGSFRÅGAN. högskolefråga tillsattes sakkunniga ej förr än den 18 februari 1911, oaktadt förre jord- bruksministern, herr Nylander, själf innan han blef statsråd väckt motion angående landt- brukshögskolan redan vid Riksdagen 1909. Skall nu skogsintresset lida för dessa två års uppskof, hvilket berodde på jordbruksintressets främste målsman i vårt land? Jag vill också fästa uppmärksamheten på, att de sakkunniga, som tillsattes, ha afgifvit ett provisoriskt utlåtande, provisoriskt visserligen men fullkomligt klart, att enligt deras mening något samarbete icke skall äga rum mellan landtbrukshögskolan och skogshögskolan. Hvad skulle sålunda ett uppskof innebära, mina herrar? Jo, att när dessa sakkunnigas utredning ligger på bordet, ha vi intet förslag om samarbete mellan dessa båda skolor. Då få vi vänta på den utredningen och så veta vi icke, när denna fråga blir fullständigt utredd, och under tiden ligger undervisningen på skogsområdet i samma olyckliga läge som hittills. Vilja herrarna verkligen taga detta på sitt ansvar? Jag skall icke tillåta mig att närmare ingå på frågan om den förberedande kursen. Men ett faktum är, mina herrar, att man genom denna anordning söker komma ifrån — man kan väl säga — den pappers- meritdespotism, som vi på många områden i vårt land lidit under. Man försöker genom Kungl. Maj:ts förslag få fram just sådana förmågor på skogsmannabanan — jag skall an- vända ordet skogsmannabanan och icke skogstjänstemannabanan — man söker att på denna bana få in just sådana begåfningar, hvilka i skogen genom pröfningar på det praktiska området visat sig för denna bana mest kallade. Det är det första man vill försöka komma ifrån, nämligen dessa luntor af betyg och intyg och bref och allt möjligt, som nu komma in till skogsinstitutets lärarekollegium, och bland hvilka dess lärare skola gallra. Man vill försöka komma fram därtill, att skogs- högskolans lärare och den förberedande kursens lärare tillsammans skola få en klar upp- fattning om, huruvida den ynglingen eller den ynglingen just har utom mogenhetsexamens teoretiska också de praktiska och rent fysiska förutsättningar, som för skogsmannabanan fordras. För det andra har man sökt lägga denna förberedande kurs så, att man därigenom ginge till mötes en önskan som Riksdagen uttalat, nämligen om förkortning af studietiden. En kamrat till mig i statsutskottet, herr Rydén, brukar ofta här i kammaren tala om, att vi skola försöka lägga förhållandena till rätta för medborgarna på alla områden, så att de så snart som möjligt skola kunna komma ut i lifvet och kunna bilda familj. När nu Kungl. Maj:t söker gå till mötes denna riktiga uppfattning, som Riksdagen också uttalat, då mötes man med invändningar af alla möjliga slag. Kungl. Maj:ts förslag i dess helhet har dessutom sökt så tillrättalägga kursfördelningen, att man på denna tid af 3'/, år också får in värnpliktsöfningarna, en omsorg, som jag icke kan finna annat än att äfven den är fullt riktig och lycklig. Skulle däremot den ettåriga förberedande kursen införas, det vill säga i jämförelse med den förra kursen en ökning ske af 6'/; månad, skulle emellertid på grund af värnpliktsförhållandena hela studietiden för- längas med ett helt år. Det blir tidsutdräkt och kostnader för individen. Jag skall, som sagdt, icke längre uppehålla mig vid dessa detaljanmärkningar.: Jag skall endast tillägga det, att om herrarna uppmärksamt studera Kungl. Maj:ts förslag, finna herrarna, att de byggnadsarbeten vid Malingsbo, som af Kungl. Maj:t äro föreslagna, i alla händelser komma att behöfvas. Det är nämligen så, att vi ha icke mindre än fem olika årskurser, för hvilka man skall försöka ordna praktiska öfningar, och då kommer man icke ifrån byggnadsarbetena vid Malingsbo, hvilka för öfrigt enligt min uppfattning i alla hän- delser, äfven om icke alls några kurser förlades dit, borde påkalla Riksdagens uppmärk- samhet, då de utgöra ett säreget gammalt kulturmonument från svunna tider. Jag skall icke förlänga debatten mera, men vill dock till sist säga ytterligare ett par ord. Här ha kommit fram olika önskemål från skilda håll samt olika detaljförslag. Jag får verkligen säga, att när jag läste utskottets betänkande med olika reservanters önsk- ningar i olika detaljer och här hört samma olika och ytterligare önskemål om olika de- taljer komma fram, kunde jag icke underlåta att erinra mig ett gammalt ordspråk: an ser icke skogen för bara träd. Så är förhållandet i detta fall, men jag skulle lifligt hoppas, att andra kammaren här verkligen såge på den svenska skogen och försökte vårda dess intressen. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till herr Daniel Perssons reservation. Med herr Starbäck förenade sig herrar Svensson i Skönsberg, Karlsson i Fjäl, Nydal, Liljedahl, Wijk och Mossberg. Härefter bifölls herr Perssons i Tällberg reservation med 138 röster mot 50, som tillföllo herr Odelbergs reservation. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1912, FACKAFDELNINGEN, H. 5. SKOGSADMINISTRATIONEN. Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser. Angående redovisning af utdelning från brandförsäkringsverk. Till samtliga öfverjägmästare i riket. Enär det torde förekomma åtskilliga fall, i hvilka åbyggnader, hvilka sammanhöra med jordbruksfastigheter, som blifvit åt skogsväsendet genom inköp förvärfvade, blifvit af förutvarande ägare brandförsäkrade uti »allmänna brandförsäkringsverket för byggnader å landet» med premierna inbetalda för all framtid, och då nämnda brandförsäkringsverk tid efter annan åt försäkringstagarna utbetala andel i vinsten å denna försäkringsrörelse, får Kungl. Domänstyrelsen härmed anmoda Eder att genom Eder underlydande revirförvaltare och därmed jämnställde låta verkställa fullständig undersökning härom äfvensom tillse och meddela föreskrift därom, att dylik vinstutdelning varder uppburen af revirförvaltarna och redovisad bland skogsmedlen såsom diverse uppbörd, så att den alltså icke obehörigen upp- bäres af arrendatorer eller brukare, hvilka till densamma icke hafva någon som helst rätt. Stockholm den 2 september 1912. KARL FREDENBERG. Gösta Rabenius. Angående tiden för frörapporternas afgifvande. Till samtliga jägmästare i riket. Sedan Kungl. Domänstyrelsen innevarande dag beslutat angående ändring af den tid, då dels jägmästare, dels kronojägare skola aflämna uppgifter om frötillgången, på sätt fram- går af härmed bifogade protokollsutdrag, har Ni att så snart ske kan till Eder underlydande bevakare öfverlämna exemplar af det protokollsutdrag, som angår deras åliggande i berörda afseende, samt i öfrigt söka ordna så, att frörapporterna komma Kungl. Styrelsen tillhanda den 15 oktober. Stockholm den 31 augustj 1912. KARL FREDENBERG. K. G. G. Norling. Utdrag af Kungl. Domänstyrelsens protokoll den 31 augusti 1912. S. D. På framställning af föreståndaren för statens skogsförsöksanstalt beslöt Kungl. Domänstyrelsen, att den i punkt 86 af reglementariska föreskrifter för skogsstatens tjänste- förvaltning den 31 januari 1910 meddelade bestämmelsen angående uppgifter om frötillgången skall på det sätt ändras, att dessa uppgifter hädanefter skola årligen på föreskrifvet sätt af jägmästaren expedieras senast den 15 oktober. Stockholm som ofvan. På Kungl. Domänstyrelsens befallning: K. G. G. Norling. Angående upplåtelse af rätt till bearbetande af icke inmutningsbara mineral= fyndigheter å kronojord. GUSTAF etc. Vår ynnest etc. I en till Riksdagen den 29 mars 1912 aflåten propo- sition, hvaraf ett tryckt exemplar här bifogas, hafva vi föreslagit Riksdagen att för de fall, beträffande hvilka icke i annan ordning särskilda bestämmelser med Riksdagens medverkan träffats, medgifva, att för tiden intill den I juli 1913 Vi skulle äga ej mindre åt svenska män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld och under de 3087 SKOGSADMINISTRATIONEN. villkor i öfrigt, Vi bestämde, å kronojord inom visst å marken utstakadt område under en tid för hvarje gång af högst tio år med andras uteslutande med arbete belägga och sig till- godogöra mineralfyndigheter at andra slag, än som enligt I $ grufvestadgan kunde utgöra föremål för inmutning, med rätt för koncessionsinnehafvaren att, därest vid upplåtelsetidens utgång dylik upplåtelse fortfarande blefve af Riksdagen medgifven, äga företräde till öfverens- kommelse om fortsatt arbete med fyndighetens tillgodogörande på de villkor, Vi då på grund af sig företeende omständigheter kunde finna godt bestämma, än äfven åt sådan koncessionsinnehafvare för den tid, hvarunder koncessionen beviljats, upplåta erforderlig mark för vägar samt för anläggning af verkstäder och arbetarbostäder, med skyldighet för koncessionsinnehafvaren att för sålunda åt honom upplåtna förmåner gälda visst årligt arrende, som skulle bestämmas genom särskild uppskattning före upplåtelsens medgifvande. Enligt hvad Riksdagen i skrifvelse den 24 maj 1912 anmält, har Riksdagen bifallit ifrågavarande proposition. Hvad Vi och Riksdagen sålunda beslutat meddelas Eder härigenom till kännedom. Stockholms slott den 6 juni 1912. GUSTAF. Alfred Petersson. Beslut af allmännare intresse, yttranden m. m. Angående fyllnadsarfvode till vikarie för skogsrättare, Uti underdånig skrifvelse den 27 mars 1912 hade domänstyrelsen af anförda skäl gjort framställning om beredande af fyllnadsarfvode till vikarie för skogsrättare, Vid föredragning af detta ärende har Kungl. Maj:t förklarat, att den, som förordnas att under vakans eller tjänstledighet för sjukdom uppehålla skogsrättares befattning, skall äga uppbära full skogsrättaraflöning, hyresersättning, där sådan förekommer, jämväl däri inbegri- pen, eller ock för hans person rätt till bostad och vedbrand, samt att hvad för ändamålet er- fordras utöfver tjänstgöringspeningarna skall utgå afanslaget till skogsundervisningen och skogshushållningen i allmänhet. Ändring af 8 I i lagen ang. vård af enskildes skogar i syfte att bättre trygga skogens återväxt. K. Maj:t har genom nådig remiss anbefallt Domänstyrelsen att afgifva underdånigt utlåtande öfver en af 1911 års skogsvårdsstyrelsemöte gjord framställning om vidtagande af åtgärder för sådan ändring af I $ i lagen den 24 juli 1903 angående vård af enskildes skogar, att ansvarigheten i fråga om betryggande af återväxten efter vanskötsel af skogsmark varder lika, vare sig ägaren till marken eller annan, till hvilken afverkningsrätt upplåtits, gjort sig till vanskötsel skyldig. Såsom stöd för framställningen har mötet anfört: »Af motiven till sagda paragraf torde tydligt framgå att — där ägare af skogsmark är i anledning af öfverdrifven afverkning från afverkningsrättsinnehafvares sida ansvarig för vidtagande af för återväxtens betryggande er forderliga åtgärder — ansvarigheten åtföljer äganderätten till fastigheten, så att äfven efter- följande ägare, som härleda sin äganderätt från upplåtaren af afverkningsrätten, äro i om- förmäldt hänsende ansvariga. För den händelse skogsmarkens ägare själf verkställt afverk- ningen, vore det emellertid icke lika väl sörjdt för att de behöfliga återväxtåtgärderna kom- mit till utförande. I sådant fall torde allena den allmänna hufvudregeln att den, som låtit vanskötsel komma sig till last, är pliktig att vidtaga de erforderliga återväxtåtgärderna gälla, och det vore sålunda den afverkande skogsmarksägaren ensam, som under angifna förut- sättning kunde tagas för hufvudet, men ieke hans efterträdare i äganderätten. Detta syntes vara en inkonsekvens i lagen, och det torde väl näppeligen kunna anföras något skäl, hvarför ansvarigheten i skogsåterväxtafseende skulle vara mindre, om markägaren själf sköflat skogen än om detta skett genom annan, som fått afverkningsrätten till sig upplåten.» Domänstyrelsen instämmer i mötets uttalande att ansvarigheten i skogsåterväxtafseende bör vara lika vare sig markägaren själf eller afverkningsrättsinnehafvare orsakat vanskötseln. Däremot håller styrelsen före, att med hänsyn till bestämmelserna i lagens 4 och 5 $$, äfven för närvarande ny ägare kan blifva pliktig, eller i hvarje fall finna med sin fördel förenligt, att vidtaga erforderliga åtgärder, och att sålunda den af mötet påyrkade ändringen icke är af behofvet oundgängligen påkallad. — Likvisst vill styrelsen, då onekligen 1 $i sin nuvarande, affattning kan anses lämna ett visst stöd för den uppfattningen att ny ägares ansvarighet SKOGSADMINISTRATIONEN. 369 icke skulle gälla vanskötsel, därför skogsmarken varit föremål under förutvarande ägares besittningstid, icke motsätta sig ett tillägg till paragrafen af föreslaget innehåll. Paragrafen föreslås för sådant fall böra erhålla följande delvis ändrade lydelse: »Å skogs- mark — — skyldig, eller har förutvarande ägare så förfarit, att påföljd därå enligt denna lag bör äga rum, vare fastighetens ägare jämväl ansvarig — — skogsvårdskommittéer.» En tvistig beslagsprovision. Domänstyrelsen har anbefallts afgifva underdånigt utlåtande öfver de besvär, som jäg- mästaren M. Stenberg anfört öfver Konungens befallningshafvandes i Jämtlands län beslut den 22 nov. 1911, hvarigenom klaganden tillerkänts en beslagsprovision af allenast sex procent af de medel, 1,543 kronor 73 öre, som tillfallit kronan på grund af ett utaf Stenberg år 1900 gjordt beslag å virke, som till afsalu afverkat så en Handogs by gemensamt tillhörig skogstrakt, i hvilken kronan ägt del. Klaganden har i underdånighet yrkat, att den provision, som för beslaget borde till- komma honom, måtte bestämmas till tjugu procent af de medel, som i följd af beslaget tillfallit kronan och såsom stöd härför i hufvudsak anfört att genom klagandens åtgärder rätta svarande till den åtalade afverkningen upptäckts och lagförts samt erkänt, att afverkningen utförts å mark, hvari kronan bevisats hafva del. Svarandena hafva ock ådömts ersätta åklagarens rättegångskostnader och kronan tillerkänts andel i den behållna försäljnings- summan för de beslagtagna skogseffekterna, Genom att bringa rättegången till ett sådant slut och dessutom genom att påvisa kronans meddelägarerätt i den mark, där afverkningen skett, vore allt det åtgjordt, som enligt nådiga instruktionen för skogsstaten fordras för att beslagtagaren skall komma i åtnjutande af tjugu procents provision. K. Bfde har öfver besvären anfört att, enär svarandena i målet icke kunnat till ansvar fällas med anledning af att åklagaren icke förmått leda i bevis, att svarandena vid afverkningens företagande handlat i ond tro, provisionen med stöd af ordalagen i $ 48 af nu gällande instruktion för skogsstaten beräknats allenast efter sex procent. För egen del anför Domänstyrelsen bland annat. Enär beslaget ägt rum år 1900, men det i anledning däraf väckta åtalet slutförts först år 1910, kan ifrågasättas, huruvida nådiga instruktionen för skogsstaten den 29 nov. 1889 eller nu gällande instruktion den 23 dec. 1909 skall i detta fall äga tillämpning. Den förra instruktionens 49 $ är emellertid uti de delar, som angå beslagsprovisionen lika lydande med motsvarande delar af 48 $ af nu gällande instruktion för skogsstaten. Bestämmelserna afse virke, som olofligen afverkats å kronoskog. Virket skall i stadgad ordning försäljas och beslagtagaren åtnjuta af de medel, som efter afdrag af försäljnings- och uppbördskostnaden, genom törsäljningen inflyta, tjugu procent, därest åverkaren af det beslagtagna virket upptäckes och sakfälles, men sex procent, då gärningsmannen förblir oupptäckt eller i brist af bevis ej kan till ansvar fällas. Stadgan- det afser alltså egentligen virke, som obestridligen i sin helhet är kronans och rörande hvilket en oloflig afverkning utgör åverkan. I sådant fall kunna endast de två alternativen inträda, hvilka medföra rätt för beslagtagaren att erhålla antingen sex eller tjugu procent af de behållna försäljningsmedlen. Uti förevarande fall har endast viss del af skogen varit af krononatur. Afverkning för delägarnas husbehof är under sådan förutsättning icke oloflig och en af de privata del- ägarna utförd afverkning för afsalu är att anse såsom straff bar endast då den utan kronans medgifvande utförts med vetskap om att kronan är delägare i skogen, hvilket hvarken synes varit ostridligt eller allmänt kändt beträffande här ifrågavarande skogstrakt. Fallet är alltså mera kompliceradt än det, som närmast afses i nådiga instruktionen för skogsstaten och beslagtagarens åtgärder för bevarande af kronans rätt hafva blifvit i motsvarande grad mera omfattande. Beslaget har afsett allt det afverkade virket, både kronans och enskildes, Genom åtalet har gällt att häfda kronans äganderätt till viss del af skogen och på grund däraf kronans rätt jämväl till en motsvarande del af det beslagtagna virket samt att söka ådagalägga, att afverkningen af de privata delägarna utförts med vetskap om att kronan var delägare i skogen. Allenast detta sistnämnda har icke kunnat ske. Men i allt fall synes åklagarens uppgift varit mera omfattande och svårare än om beslaget och åtalet afsett en oloflig afverkning å en kronan obestridligen och ensam tillhörig skog. Hvad som i före- varande fall för kronan vunnits synes ock vara af vida större betydelse än om en åverkan af beslagtaget virke från en kronopark genom åtal bundits vid gärningen. Domänstyrelsen anser åt stadgandena i instruktionen bör gifvas sådan tolkning, att i fall som förevarande en provision af tjugu procent å det belopp, som i följd af beslaget tillfallit kronan, skall utgå, hvilket jämväl med hänsyn till de med ifrågavarande mål förenade besvär måste anses billigt. 3707 SKOGSADMINISTRATIONEN. Tjänster och förordnanden. Till extra jägmästare ha förordnats: utexaminerade skogseleven Gunnar Wärn inom Mellersta Norrlands distrikt d. 29 juli 1912; utexaminerade skogseleven Josef Anders Södergrann inom Gäfle-Dala distrikt den 3 augusti 1912; utexaminerade skogseleven Cid Helge Smedberg inom Umeå distrikt den 2 september 1912; utexaminerade skogseleven Nils Waldemar Sjögren inom Södra distriktet den 7 sep- tember 1912. Till skogstaxator i Skellefteå distrikt har K. Domänstyrelsen förordnat: extra jäg nästare Anders Hyckert fr. o. med den 31 augusti 1912. Till assistenter med arfvode hafva förordnat: extra jägmästare G. Wärn under tiden I angusti—31 oktober samt extra jägmästare Erik Geete f. o. m. den I sept. tillsvidare under året inom Åre revir ; extra jägmästare Ragnar Wahlström under tiden 16 augusti — 15 september inom Västra Hälsinglands revir; extra jägmästare J. Södergrann under tiden 5 augusti — 4 november inom Kalix revir ; extra jägmästare M. J. Alm från den I oktober t. v. under året inom Degerfors revir; extra jägmästaren B. Rossander under tiden 19 september — 30 november inom Södra Lycksele revir; extra jägmästare Einar Karlsson under tiden I september — 31 oktober inom Bohus revir ; extra jägmästare Gustaf Lamprecht under tiden 1 september — 31 oktober inom Bodens revir. Tjänstledighet åtnjutes af föreståndaren för Skogshalls skogsskola extra jägmästare Th. Grinndahl för enskilda angelägenheter under augusti månad med förordnande för extra wgmästare Selim Lindner såsom vikarie; jägmästaren i Östersunds revir C. Björkbom för fullgörande af allmänt uppdrag under I augusti — 31 oktober med förordnade för extra jägmästare Knut Falck såsom vikarie; jägmästaren i Frostvikens revir G. Sandberg för sjukdom under tiden 9—31 augusti med förordnande för extra jägmästaren Karl Erik Kallin såsom vikare; jägmästaren i Medelpads revir Ivar Petri för enskilda angelägenheter under tiden 15—25 augusti med förordnande för extra jägmästaren M. Estberg såsom vikarie; jägmästaren i Kalix revir G. Rosenlund för enskilda angelägenheter under augusti månad med förordnande för extra jägmästaren Erik Måhlén såsom vikarie; jägmästaren i Öfre Byske revir C. A, Carlsson för sjukdom under ett år fr. o. med den I augusti 1912 med förordnande för extra jägmästare Oswald Engströmer såsom vikarie; Jägmästaren.i Gästriklands revir Hj. Landberg för enskilda angelägenheter under sep- tember månad med förordnande för extra jägmästare Knut Martin såsom vikarie; jägmästaren i Eksjö revir H. Nordenadler för enskilda angelägenheter under tiden 19 augusti — 8 september med förordnande för extra jägmästare E. Helmers såsom vikarie; jägmästaren i Västbo revir Gösta Englund för enskilda angelägenheter under tiden I september — 15 oktober med förordnande för extra jägmästaren Sam. Tisell såsom vikarie ; jägmästaren i Kosta revir Johan Dahlgren för enskilda angelägenheter under tiden 9—39 september med förordnande för extra jägmästaren Erik Helmers såsom vikarie; jägmästaren i Gottlands revir A. Malmborg för enskilda angelägenheter under tiden I september — 14 oktober med förordnade för extra jägmästaren R Wikander såsom vikarie ; jägmästaren i Ombergs revir C. G. Timberg för enskilda angelägenheter under tiden 39 augusti — 18 september med förordnaden för extra jägmästare B. Rossander såsom vikarie ; jägmästaren i N:a Lycksele revir F. von Sydow för enskilda angelägenheter under tiden 1I—30 september med förordnande för extra jägmästaren M. Alm såsom vikarie; öfverjägmästare i Bergslagsdistriktet Uno Wallmo för enskilda angelägenheter under tiden 13—17 september med förordnande för jägmästaren i Enköpings revir J. H. Blom- bergsson såsom vikarie; jägmästaren i Vargiså revir Vilh. Göthe för hälsans vårdande under tiden 10 sep- tember — 9 november med förordnande för extra jägmästaren V. Strandberg såsom vikarie ; jägmästaren i Finspongs revir O. Pettersson för enskilda angelägenheter under tiden 9—23 september med förordnande för H. Lindén såsom vikarie. Till skogsförvaltare vid Gravendals aktiebolag har antagits forstmästare F. Norberg. Rättelse: I häft. 4 fackafdelningen bör i uppsatsen: Jaxatoriska undersökningar om skogstrådens form, sid. 255"—257" faktorn 0.70 i ekv. 3—6 samt i tillhörande exempel utbytas mot 0.07. S GENS SKOGSVARD TIDSKRIFT FÖRENIN ” A-: > TR ar Ala 24 Ar rer AA veå DAT Trea LANG SAS HALLS 2 Ly Ö 2 2 md LW Q L Grofz, E. F.: Sammanställning öfver afverkningsbelopp, inkomster och - utgifter för skogarna i mellersta Norrlands distrikt år 1917 Ra bilaga). ; Litteratur: FEAR E RENVALL, AUGUST: Die periodischen Erscheinungen der Repro- CRD duktion der Kiefer an der polaren Waldgrenze. (Rec. NILS 5 SYLVÉN) ROR STIRRAR NTA RAS PN AA D ERAN Te Bo > Smärre meddelanden: i JENS Upprop till resandet af en minnesstod öfver Carl Gayer ......... 3 |) Skogsadministrationen: EN Förorgatagas prejudikat och OK Rilarpkritvelnen Domänstyrelsens cirkulär ang. åtgärder för underlättande” af jordupplåtelser för odlingslägenheter ................. PES Ia Ang. uppbörd af underhandsförsäljningsmedel .....:.....,.. ... > Domänstyrelsens cirkulär ang. uppbörd af NR DES Prejudikat ang. ståndsskogslikvider inom skyddskogsområdet Revirens förvaltningsmedel ANU eNN a de ef SEAN AR SNR ITE SEDER ENE > Skogstjänsteman är ej berättigad till ersättning Gt allmänna medel för inställelse vid domstol såsom allmän RARE 2 Beslut af allmännare intresse. Domänstyrelsens statsförslag för år 1914 beträ iffande NG > kostnader för statens domänéers fond,,.............; OT ; OA Tillämpningen af kungörelsen ang. lagstiftningen om SST NS siastika boställsskogar den 9 dec, 1910 hög arsE SIR a SA FRA EG Prutning i utgiftsförslagen för år 1I9I13..,.............sssssrsisi2r00 » Markinköp för jägmästarebostäder i Muoskussels by ......... KJ Öfverläggningsämnen vid öfverjägmästarnas sammanträde inför Kungl. Domänstyrelsen år 1912 ........ . Domänfondens tillgångar .....smsssssssassssssssserienerae rara a (SER 3 Tjänster och förordnanden, (............ RSK RS ERE "er » ) maj IOT and. Södermanla | S Fot. gemeindewald, Södermanland. LJ Kreis å Jönåkers häradsallmännin Jönåkers 1912. Iskog in adelmischwald barrblanc Nu ARA NV go -ANarirer em &c 5 mossrik e 138 in I140-jähri ns samlingar. försöksanstalte NR | AX Q kr j é RTR é M pe < Ika gr ANNES 22 Brr SNS IT | 7 s BE Ze js e ar ARÄPREOR OA AR MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT:. MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. Sveriges virkesrikaste skogsbestånd. AF GUNNAR SCHOTTE. Från och med år 1909 har vid Skogsförsöksanstalten utlagts ett antal tillväxtytor i olika skogsbestånd i syfte att erhålla exempel på produktionen i skilda svenska skogssamhällen (se SCHOTTE I, sid. 240). De härvid erhållna resultaten beräknades mindre komma till användning för sammanställande af s. k. erfarenhetstabeller — helst som undersöknin- garna äfven utföras i blandade samt i någon mån äfven uti icke nor- mala bestånd — utan fastmera utgöra prof på de olika beståndsformer, som finnas i våra skogar. Som det emellertid torde komma att dröja ganska länge, innan Skogsförsöksanstalten hunnit insamla och bear- beta nödigt material för en planerad ingående redogörelse om de sven- ska skogssamhällenas utveckling och beskaffenhet, torde under tiden en del af de undersökta tillväxtytorna ha ett visst intresse hvar för sig och därför böra publiceras såsom förelöpande meddelande. I all synnerhet gäller detta de ytor, som utlagts i de virkesrika barrblandskogarna å 4:de blocket af den Jönåkers härad i Södermanland tillhöriga Björkviks allmänning. Dessa profytor ha nämligen såväl genom från dem medde- lade uppgifter vid Skogsförsöksanstaltens utställning under 21:sta allmänna svenska landtbruksmötet i Örebro Ig11, som vid besök af ett stort an- tal in- och utländska skogsmän, tillvunnit sig så stor uppmärksamhet, att de härifrån stammande siffrorna snarast möjligt böra införlifvas i den svenska skogslitteraturen. Endast några nakna tal från dessa bestånd ha förut förekommit i tryck, nämligen dels några i notisform meddelade siffror, hämtade ur jägmästare NILS DELINS uppskattnings- längd vid skogsindelning af allmänningen är 1904—06 (se SCHOTTE IT), dels några korta data i redogörelser för skogsutställningen i Örebro 1911 (SCHOTTE III och WAHLGREN I). När det bland annat gällde att finna maximum för den virkesmängd per ytenhet, hvartill våra äldre barrblandskogar kunna nå, var det Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1912. Å GUNNAR SCHOTTE. [OS — NN | I I sannolikt, att dessa skulle kunna erhållas Blir ok - ERE RT o i AR 5 2 EA 3 I oc 4 från häradsallmänningarna, hvilka sedan ES = ARE | - Vu = ERAN gammalt varit kända för att hafva stora 5 & 32 anhopade virkesförråd i ofta fullkomligt ENS TF: ls = orörda bestånd. Björkviks allmänning har = << = RA | 5 5 SA As oe - "Bor - ansetts som en af de virkesrikaste, åtmin- TS 2 ESR o 22 DE stone innan nunnehärjningen under åren r = SE å R = | 3 SA ESS SE 1898—1902 blef en orsak till kraftigare =) + - Eee Sol SS afverkningar. Denna härjning kom dock as) 2 ji] Idrig att direkt beröra allmänni :d el 2 DR = — aldrig att dire eröra allmänningens 4:de = 2 2 E 3 ä block, som är beläget kring allmänna SElxTs SJ 5 9 landsvägen mellan Strångsjö järnvägssta- ONE SS ; KELAEGE É vE STAS tion och Björkviks kyrka samt strax väster v = < N SS o - ; ie rn ETS om inägoområdena vid Glindran. Detta = o é FIG LE SN MSE 2 EN AS S SS block ger därför än i dag här och hvar (CC IS la > & en typisk bild af nästan orörda, slutna £ ers jr AS cÉ o o 26 pe SS äldre bestånd å den bästa mellansvenska JE RE | S & — skogsmark. FE AN & / ; SR = ey ESA SSD Det blef ganska lätt att inom detta | > o8 = OMP ETTER =) FR 25 z = område finna åtminstone tvenne ytor, som = g£I— Sa = = troligen, beträffande blandskog af tall och Pojk HE Ke = TA 2 READ 2 SAK Tor gran, hafva den största trädhöjden och + Oo — 1 5 = - St d - o 2 2l>l lan ss & oden högsta virkesmassan 1 vårt land. rk o DE ANVREG 5 o 3 - TS 2 FN | Först dock några siffror för att belysa så 5 ELI RS det befintliga virkesförrådet å den ifråga- u RS INS z 5: = = Sr 20 ED EE varande delen af Jönåkers häradsallmän- SS FER farsa i; År NE j = 5 = Be z = ning. — Enligt den af e. jägmästaren NILS £3 EG DELIN åren 1904—1906 upprättade skogs- + = - : 3 2 Då SE > 2 S oo indelningsplanen för fjärde blocket finnes, - URI) | eg få SN EEER Sr . FR br s = 3 Ales SUNSIS om tre nyinköpta skiften frånräknas, ett vir- | SOS EI Sc | 5 23 2 - 2 kesbelopp af 97,256 kubikmeter på 480 ET o E SE hektar produktiv skogsmark eller 203 kbm. vs N SA SN => ; ÅS = os SöS NE ENYrefäihektar. Denna siffraram docktatsevandt: = IN Di CA 0 Oo 3 - - bo N [SE Ske för låg, emedan intet virkesbelopp anteck- = i 2 Sn É R SE REA NEN nats för skog i åldern 1—20 år och för- vm [2] 3 | S o 5 o FOA | dl 2 DOR rådet i II och III åldersklasserna (21—60 N S FJ ne REFE o sa AS = - a SLE SS S år) skattats för lågt att döma efter de 12 lof = . '-- -- S [ge [EES försöksytor i ungskogar, som Skogsförsöks- S o å | anstalten anlagt å skilda delar af Jönåkers > = SS = 18 a häradsallmänning. Emellertid meddelas med den nämnda reservationen i tabell 1 en SVERIGES VIRKESRIKASTE SKOGSBESTÅND FTSE sammanställning efter den af DELIN upprättade beståndsbeskrif- ningen. De båda profytorna i barrblandskogarna å Jönåkers häradsallmän- ning äro uppskattade våren 1909 och inregistrerade i Skogsförsöksan- staltens liggare under n:r 138 och 141. Ytan 138 är utstakad i afdelning 23 af II skiftet å DELINS karta öfver 4:de blocket och är belägen omkring 1 km. sydväst om Björn- dalen och 500 m. söder om landsvägen utmed körvägen till Mossängen. Marken är nästan alldeles plan och ganska lågländ, och jordmånen be- står af vanligt krosstensgrus. Öfverst finnes 3—4 cm. förna, hvarunder följer ett 6 cm. mäktigt ganska förmultnadt humuslager samt 2 cm. blek- jord ofvan rostjorden. Fuktighetsgraden kan betecknas som frisk—fuktig, i det att här och hvar finnes en och annan Sphagnum- eller Polytrichum- fläck. Trädbeståndet bildas af tall och gran samt enstaka björk. Tallen utgör omkring ?/, af hela beståndets kubikmassa, hvarför man enligt gängse beteckning för trädslagsfördelningen skulle säga att beståndet består af 0,7 tall och o,; gran. Växtsamhället är mossrik barrblandskog, och markvegetationen utgöres af: Ris enstaka—tunnsådda: Myrtillus nigra e—Lt, Vaccinium vitis idea e Gräs enstaka: Luzula pilosa Örter tunnsådda: Goodyera repens t Majanthemum bifolium t Anemone nemorosa å enstaka fläckar Pyrola secunda e Mo sor ymniga: Hylocomium parietinum i » proliferum s » triquetrum e—Lt Hypnum crista castrensis e Dicranum scoparium i enstaka fläckar. Beståndet, som sannolikt uppkommit efter en rågsvedja, beräknades är 1909 vara 140 år gammalt, och afverkning har endast i ringa mån skett inom detsamma. Å ytan finnas sålunda för närvarande, utom 7 äldre, mera förmultnade stubbar, från senare afverkningar 26 granstubbar (81 per hektar) med en diameter af 5—45 cm. och 11 tallstubbar (34 per hektar) med 20—453 centimeters diameter. En del undertryckt gran har synbarligen fallit för yxan under nunnehärjningen, då gran ferstädes afverkades i bestånd, där man fruktade för härjning, som emellertid här uteblef. Tallarna äro fullt kvistrena till 14—15 meters höjd och friska kvistar börja först vid 20—24 meter. Trädens kronor äro därför sär- deles små. Kronförhållandet (förhållandet mellan kronans längd och 374" GUNNAR SCHOTTE. r Er SV 5 :. 5 Block "I . Myrt ja, eo C Oo . Oo. CMA Lör 263 Sr 0 Fukt mark ) 3 É 2 o . 23 . Ar vo o - . CN . / o P, 0 E o = . å Ngt . EA 0 IGT a Ö OBlockm fOreeara "Ag 2 An 3 ok Y MO $ - e ERA o . = [-] : 000 RR OS 0 LENA a = . SA . fs 7 Å 2 . D Fre "== ( oc S ED OUKONlnk OG Oo [0] z v . i 3 S . S oc ANG DSS då 25 o 5 [0] z Or AL Oro? Oo Ä Y Lilor ILE LIN e00 . o 3 ce oo o o ee a ? Ge a fr ES oe o - Br JE Vv Db o . 2 s o [4 3 SKO 3 0 . ee 3 +o o ALKR . : o OMS Få Ae SO fra a Men OR YGER 2 000 £ Fig. 1. Karta öfver försöksytan 138. Skala I : 800 för marken, I :400 för träden. Karte iiber die Versuchsfläche 138. Masstab I :800 fir den Boden, I: 400 fär die Bäume, : ; EOS or DS 008 . . o om o Blockm Sao! de - (0) N DET S o Öd "Ål do 3 [ö] - [0] 5 Q Å - o . o . Lerm Gju å SÄ å Sa o . > RO ORA Oe ov . o z o S oe. Sedd v o JO . VT PMS NOTERAS Ng I KöroL oe M ä JEPLSED OVR . . , - Q ge NN & o = SY MR Offa re r6 . ÅS 5 oc o - . . [5 SAMS 8 o . o o e oc ö [2 . / å SC | ö & NÅ SSE A TÖS ARS E > 3 ANDRES ÅS Fig. 2. Karta öfver försöksytan 141. Skala 1:800 för marken, I :400 för träden. Karte iber die Versuchsfläche 141. Masstab I :800 fär den Boden, I:400 fär die Bäume. Teckenförklaring (Zeichenerklärung): Oo tallstam (Kiefernstamm), - granstam (Fichtenstamm), Sbaspssebe ståndortsgräns (Standortsgrenze). A.= Anemone nemorosa, Myrt. = Myrtillus nigra, P.= Polytrichum commune, S.= Sphagnum., stammens höjd) är också procentuellt sedt ganska lågt, särskildt för tal- larna, där det uppmätta kronförhallandet växlar mellan 11 och 3870. För granen är däremot kronförhållandet större och växlar å upp- mätta träd inom ytan 138 från 47—75"0- De små kronorna äro gifvetvis en följd af att beståndet upp- SVERIGES VIRKESRIKASTE SKOGSBESTÅND. SIE växt starkt slutet till hög ålder. Dock finnes en del träd med mera utvecklade kronor, vanligen då sådana, som med en till flera meter skjutit öfver sina grannar och härigenom fått plats för något längre kronor. Ett försök att uppmäta kronornas diameter måste upp- gifvas, enär kronornas storlek ej kunde nöjaktigt uppskattas på grund af deras stora afständ från marken. Särskildt gällde detta en del inklämda träd, som luta starkt. Däremot har kronornas beskaffenhet i någon mån bestämts i och med trädens gruppering i olika klasser, hvarom mera i det följande. Tallarna äro i stor utsträckning angripna af ringröta (Polyporus Pini). Som denna svamp angriper kärnved, som blottats vid affallna torrkvistar, finner man här och hvar ett parti af stammarna rötskadadt. Flertalet af de vid uppskattningen fällda profstammarna hade sålunda röt- skadad ved vid olika höjd. Ett exempel härpå visar genomskärningen å fig. 7 och 9, där g9—11 sektionerna nedifrån äro skadade af ringröta. (Den vågiga streckningen å fig. 7 betecknar rötskadadt område.) Medan tallen sålunda i allmänhet är mer eller mindre skadad af röta, äro åt- minstone flertalet af de större granarna friska, i det att rötbildande svampar på granen föga härja i dessa bestånd. Den utstakade profytan, som ligger till grund för hufvuduppskatt- ningen, är 8o meter lång och 40 meter bred och innehåller således en areal af 0,32 hektar. Men då man ofta hör talas om, att skogsmän roat sig med att utlägga profytor af vida mindre areal och härigenom någon gång kommit upp till häpnadsväckande kubikmassesiffror, har jag dess- utom låtit verkställa en uppskattning af den tätaste delen af ytan, omfattande o,:r6 hektar. Uppskattningsresultaten återfinnas i tabell 2. Försöksytan n:o 141 är utstakad i afdelning 47 i skifte III å DELINS karta öfver 4:de blocket och är belägen strax öster om Björndalssund. Som närmare framgår af kartan (fig. 2) är profytan utlagd å två olika mark- slag, nämligen blockrik moränmark längst i nordvåst och sydost samt däremellan ett bälte af lägre lermark (åkerlera). Gifvetvis bör en försöks- yta i allmänhet utläggas på fullt likformig mark, men så har afsiktligt icke skett här, då det endast gällt att studera de befintliga förhållandena och ej göra några jämförande undersökningar med andra ytor. För öfrigt företer skogen föga skillnad å de båda markslagen. Den mest blockrika marken i sydost bär dock det tätaste och vackraste tallbestån- det, något som äfven framgår af uppskattningsresultatet å den 5 ar stora yta, som särskildt beräknats å den blockrika marken (jämför tabell 2). Hela försöksytans bredd är 40 meter, längden i södra kanten 70 och i norr 40 meter. Arealen blir således o.22 hektar. På lermarken finnes ofvan leran ett cirka 9 cm. mäktigt humuslager. Från blockmar- GUNNAR SCHOTTE. Te [1 SSUSNSFERRERSYRENN TT 6bo'o UuOA auorpy || | NM -2q01q avta jne 1apuni3a3 Funzimyas PleM | | I I TLIAIY 6btofo WO e14josd 2984evk-051 I | ed pepunis uaguruneysddg Fas | | I I | ESELC Sig | 118-0S I | (Äl KA || kg NEN AR NEERNGE | o5l | uerg 3 196 |oorS4 | StLz I 8tge | 652 | Oc AIR DN) RNA SU Lee: SL uOAotAKE gu | op | 94 lostg5 L:LE GUTSEN KOR Oo Ner -2qo1q aua jne Japun15a8 Bunzinyag bi | | | | 1eppy sto wo rekord UPIA | | | | ed pepunis uagurupeysddn L | = | EES HYMN | zz Hora NIER Stzz Lee es e+bS ueIn) 4S151155t06 | 1128 | £'68 | o0zo'I | | 19391 | | || Sir) z06r I94N sergor KOIOS EKITEN NASA KAL [ET SEPA By 911'0 uoa aydey — | | I | | -2q901q F019 jur Japun1323 Funzinyas | 1epjoy oro wo BjÄjosd | PIPA | ua ed pepuni3 usdutupeysddn SFenuenofe I HUYIJ BOYS | | f So KGES KOCK reroTk FOksSn Kors ESS ES uesn Stuv-obI Lbg 1999 | £fof | 9ogz | zf6 «a 12J91Y - | | Il el 809 ol | Eg 9 LE otif Sp 61t I[lekL vy zElo UoA arg -2q014 019 jne Japun1i323 SunzIeyag gt | Ie)4ay zoo wo Bj4jord uPlA | | | ed pepuni3 uaguunexsddn | | | | | > | . | I , "wuqyY | "WAY | 3 IS | wa "wu SN 5 5 é å FS NSA Ea aie AR | a EE ör sv E S = Ä EE - NS (0 Pl [Cl al! | J1assaw 2 UJHIÄIS 'N 5 a 0 | va v N | | | 40H i 3 E s 3 =: | 3 2 É E RR 5 nd ln I | uewuneg 4RYUSYINSIAA Ip ass01r) | ayaey | E 5 Mi =) | IR ö å zjouyeyas | MOM dör I BejsperL AIJIOIS SULJÄJOLT | SUYansnA Hd Non asseMN S49RySNIR | "tWetp ploy I4yezwwrms | SUBJÄSYOSIO : -PPSN 2WIV]S 3 Ppasawejs e)ÄPunID |-pPponw I 1eJUP ITIS | BENES BSSPWSIMIIA | | "ey 1 oId Bdunzyey2as :1epyay I Jad Furupeysddn '€ N92Qvr SVERIGES VIRKESRIKASTE SKOGSBESTÅND Sf sa ken har antecknats 3—4 cm. förna och 5—10 cm. mullaktig humus ofvan morängruset, som vid ett djup af 50—--70 cm. blir ljusare. Mark- vegetationen är å ytan 141 ungefär densamma, som förut beskrifvits från ytan 138. Här och hvar träffas dock ytterligare några örter, såsom Oxalis acetosella, Pyrola minor, Polypodium vulgare, Polystichum spinu- losisn samt Monotropa Hypopitys. Beståndet är i öfrigt likt det förut skildrade från ytan 138, granarna äro dock här i allmänhet något kortare och kvistigare. Åtskilliga tallar äro angripna af Polyporus Pini, medan de större granarna äfven här i allmänhet äro friska. Beståndet ger emellertid ej intryck af samma jämnhet som ytan 138, emedan den ku- perade blockmarken i sydost är mycket tätt beväxt, medan den något lägre marken i norr och väster, som topografiskt väl skiljer sig från den förra, har ett något glesare bestånd af tall. Själfva den blockrika kullen i sydost, särskildt inom den utlagda mindre ytan, verkar dock högst imponerande genom sina grofva och höga tallar. Som synes af tabell 2 ha vi här att göra med betydande virkes- belopp om respektive 847 och 951 kbm. eller, hvad de bästa fläckarna beträffar, 1,157 och 1,482 kbm. per hektar. Äfven grundytorna om respektive 67 och 75 eller 91 och 116 kvm. äro ovanligt stora. Detta har gifvit mig anledning att i litteraturen söka efter uppgifter om lik- nande bestånd. Från blandskogar finnas öfver hufvud taget ytterst få uppgifter. Då skogsförsöksanstalterna i allmänhet ännu ej sysslat med dylika bestånd kan jag därför blott i det följande omnämna de virkes- rikaste kända bestånden af enbart tall eller enbart gran, för så vidt de ingå i det material, som i olika länder användts för upprättande af er- farenhetstabeller. I efterföljande sammanställning äro de bestånd anförda, som haft högsta grundytan eller högsta virkesmassan. WuisE (I) omnämner ett tallbestånd från reviret Mänchsteinach i Mittelfranken (Bayern), hvilket vid en ålder af 131 år räknat 448 stam- mar, 63,; kvm:s grundyta samt 812 kbm. Derbholz förutom 60 kbm. ris. Ett ännu virkesrikare bestånd med mindre grundyta har han upp- taxerat i reviret Schöneiche nära Breslau (Preussen) med 420 stammar, 55,9 kvm. och 827 kbm. + 70 kbm. ris, allt vid 123 års ålder. Sist- nämnda bestånd synes vara detsamma, som ScHwaPPacH (I) anger vid 143 års ålder haft 396 stammar, 58,s8 kvm. och 874 kbm. Derbholz. Samme författare (II) har funnit de virkesrikaste bestånden i Hessen vara: ett 85-årigt tallbestånd med 871 stammar; 61.9 kbm., 590 kbm. Derbholz + 58 kbm. ris, ett rrio-årigt tallbestånd med 500 stammar, 60,; kvm., 781 kbm., Derbholz + 44 kbm. ris. Från Sachsen anger KUNZE (I) den högsta grundytan 48,2 kvm. för ett ZH GUNNAR SCHOTTE 53-årigt tallbestånd med 1,384 stammar och 450 kbm. Derbholz + 63 kbm. ris och det högsta virkesbeloppet från ett 128-årigt tallbestånd med 329 stammar, 46,0 kvm. och 600 kbm. Derbholz + 60 kbm. ris. Medelhöjden för detta bestånd var 28,3 m. Långt högre tal har däremot SPEIDEL (I) funnit i Wärttemberg, där ett go-årigt bestånd (efter en profyta om 25 ar) hade 756 stammar, 54,7 kvm. och 665 kbm. Derbholz. Ett 140-årigt tallbestånd (profytan 20 ar) kunde med en medelhöjd af 28,, meter uppvisa 640 stammar, 62,7 kvm., 852 kbm. Derbholz och 70 kbm. ris. Från Sverige har MAASS (I) funnit de virkesrikaste rena tallbestånden vara följande: ålder antal stam. grundyta virke=belbpa stamved N:o 101 Skarboda, Askersunds rev. 78 TY 54,3 575 N:o 134 Ö. Holaveden, Eksjö » «150 670 50,9 606 N:o 12 Jönåkers häradsallm. ......... 210 584 49,4 577 Från granbestånd föreligga gifvetvis mycket högre siffror. Sålunda omtalar BAUR (I) från Wärttemberg ett 86-årigt bestånd med 756 stammar, 62,78 kvm. grundyta och 983 kbm. Derbholz samt 89 kbm. ris. I ett annat bestånd har han vid 111 års ålder funnit ännu högre grundyta eller 67,67 kvm. 796 stammar och 907 kbm. Derbholz förutom 80 kbm. ris. LOREY (I) har senare från Wärttemberg funnit ett 104-årigt bestånd med 496 stammar, 71,; kvm., 1,073 kbm. Derbholz och 124 kbm. ris samt ett annat bestånd, som vid 107 år, hade 428 stammar, 72,0 kvm. 1,016 kbm. förutom 104 kbm. ris. KUNZE (II) har upptaxerat ett 80- årigt bestånd med 1,151 stammar, 64,18 kvm. och 832 kbm. Derbholz + 92 kbm. ris, och ett Iog-årigt med 640 stammar, 59,5 kvm. och 960 kbm. Derbholz + 105 kbm. ris. SCHWAPPACHS (III) virkesrikaste granbestånd i Preussen är från Thäringerwald med 1,192 stammar, 59,49 kvm. och 753 kbm. Derbholz vid 71 år. FLURY (I) har i Schweiz funnit ett granbestånd af bonitet I med 592 stammar, 72,2 kvm. och 1,1I1II kbm. Derbholz vid 100 år och ett af bonitet 2 med 988 stam- mar, 79,92 kvm. och 1,069 kbm. Derbholz vid 86 år. Ytorna i barrblandskogarna å Jönåkers häradsallmänning kunna gifvetvis, då granen bildar ett svagare under- och mellanbestånd och en- dast utgör 1/, af kubikmassan, bäst jämföras med de angifna siffrorna från utländska tallskogar. Vi se då, att grundytan å Jönåkersbestånden ej öfverträffas af något af de anförda tallbestånden och t. o. m. ej heller af granbestånden. Kubikmassan är också större å Jönåkers hä- radsallmänning än i de utländska tallbestånden, ehuru ett från Wurt- temberg öfverträffar ytan 138, men ej n:o 141 — jag gör naturligtvis MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. 19:12. TAFL. 2. Ur Skogsförsö anstaltens samlingar. Fot. GUNNAR SCHOTTE 29 maj 1910. Från försöksytan 141 i 150-årig mossrik barrblandskog å Jönåkers häradsallmänning, Södermanland. Von Versuchsfläche 141 in 150-jährigem Nadelmischwald in Jönåkers Kreisgemeindewald, Nödermanland, | (Sr) | 209 (22 91) | | (36 OP) | | (32 08) | (22 5S0 | (22 ox) | (22 sv) | | 001 00 |loor | rer'gr loor I Os 100 | ocst9s I00T | —60S 0001) 0001 001 | s88'0z I001 | EIS 1OOT | ost'9r I00T | 6 fue emung Fl 8 (0 kd (AS £08:01 |G | 6 || 2 SISNNIG 16w0) vy | Ta Je | 6 8'L 88 Ia [0 FE [EE ES EN || ee | AE GIS 7 Ve MT AAA (EA [eh ul ra 5:61 16 61 Sp pr | stin jlc | SOT || ET | of08- IST | 61 LONE | 68 UT +'T = - = Lf ÄRE ASU | Ke | SN le = RIS så ÅA | Za - FR = = ls SO STO = LR € = fer | 90c 18 28r'T IL cc IK | seg ist | Be OLEG [OT 990: OT OS TL | en 619 | 298 19 | 908:8t 165 zer 109 | sss'pe Is | zz | stor) ess jog | ossier js | —T0€ 109 | 912 i! + 001 | vut |00T | FSTST [001 | OSL |OOT | 02895 [001 | 605 |]. 00E[- 001 [001 | sss'0c [00 | EIS 001 | 08 |Bm ET | 00 | VE Or | 866 IST TATE == SN | I oa = SAR | I DNE I = => = = | 5900 € 016 LÄd = a f- Lå ES = = = SAN SN 2 EE RN EE d = = E & i STEN0= Sc = = : = = = = = | , 5 MIESRBE:01 16 GCI a lg en - 7 60 | 9010 |c 6 = = 5 Ä sor] 1IG (EE = = == NR NT 6820 16 (3 RN SI set pewaojleg | Zz i | 858'6 ILE g4:ra ll 0E3!0 KITE Ne e6'z1 | 9:90 l6€ I £96't Icp cec Iz 619'0 IF 91 ewwns = = = Sd == = 9'0 EG SI 861'0 |z 6 IT 2280 | | 9 ORD 2 | eye IS (CSN RE = 8000 Kon ET | eralomng 91 MR a ? | 2 | F88'0 |z så I 082'0 II 6 $'g | 8's 16 oc2'T 16 Fr II 268'0 IE 0I p (3 un - = -— I — — — — — — — = == = = -—- = I = FF NE era] (ER a | | ls | fred vi 0020 IE Gö ENE et | ec or | 2680 IS GIN SENS 2 | n r18'g ILe G0GE le —I-6'g | ert len | 998 IT 2 (TE | NO | fä AA Et PEO TEA SA NERE | MH 086'g 18 CE fa EST EEE re (TO OA I eo EO a En Se | På (= -- = I £'0 at ET : fr =E RR < | 9er'0 II PF ES SXT ROTE +190 IC 6 I 9 FSA Zz = SÖN 9 8'c | 89 lc 6920, |c 6 el jet ERRIN z 4 | et DAL = = = I (6 6 ) | ME TIN = of = = 80150 = — = I € Fd 2 4 gr fe | os II 6 ESR PI e'€ | ov Ir | 8srl0 Ice el 19 Se FE | gar |EEE JAN ER | TR NN 0) or I Ok NE HS0 NR EDS VE (er re pä VT db öl 6 red > &'89 | efte IF olesrg Is I ac log I Fretsy I8K c6€ Il saving ler | sxete 16 Fb IL LÖT | a 20 SOM 006 ERE F Af EDET = | I et HA FI ST Oe LTT LAN SN get IE 81 UTE [see sa = = I 9 | = BIG IE AD ale = fe | = JE jen SI tfn | BA = = 9 Sö | zz Up LEAN fre Sa oa för = So | 8808 IF 8 [re oa | [4 6 E - AV EE | z | z CA SN | Zz | 8'g TAGEN Re — fer | Pe9'9 fel +9 Eg 0 ER 6 0080 II £ I fe ch FX | e'gr | 8'€c lar | seg le 1z 109 | suetee ys ELT o'gp | 908 ut | syre 8 IP (052 |) HN FERRAN | | IUI0J2B]YOM | I auneg | | auy2ey | awuneg I | | | "wub | Iqezuy | oc "wub oc HINIS ov wub oc Y2msg |-punig [y4ezuy | wub på AIMS | wub ov | AIMS | WAY | pen 4 "WAY 2 | usypfas! 3 I way | ? I usggsl ve pen ch UTAH ? | usy2vs "WAY 2 | uns | RA EL GL fä | SN JR -pun19| jemy | 4 JRC 2 Re 28 |. Så Å | 5 | ay pun une | owne | a IR ENE | ayseypunin SUNE — layqsegpuni SOU a4y2rcypunin ed ayseypunar) ned uassejquawneg 7 pun 19J91ry uoA | BeIÄPunig Iqezuy | extpunin [ESR IAS nes | vApunan [BENET PÅ pun) IUBSRV 20sselypen ac 1uazoidiuesar) | pen ey pen IeJuy ONE | pen muy pen [e1uy I DD 3 420 Pe 7 | RAR | I He i RR a SK = | 4 2 I Sal I1E3 ue? Je 1032 I PARA I | Je 2u9301d 1230 (AY) er) | [CESETS: DN LAM -01d [210 (ay) ueID (12J91F) UGL | iVi O:N (24y0eysyonsian) uejÄsSHOSIOH sti o:N (d40reysyansIan) UBJÄSHOSIOH 380f GUNNAR SCHOTTE. nu jämförelsen endast med de lägre uppskattningsresultaten från Jönåker — medan granbestånden i Schweiz och Wiärttemberg kunna uppvisa högre kubikmassor. Se vi enbart på virkesmassan af tallarna å profytorna eller 608 och 746 kbm., så torde dessa siffror emellertid ej öfverflyglas af så många europeiska tallbestånd och äro i hvarje fall mycket högre än de, som legat till grund Men me US för MAASS” erfarenhets- tabell för rena tallsko- gar. — Då således profytor- na på Jönåkers härads- allmänning torde vara att räkna bland världensallra virkesrikaste bestånd af tall (Pinus silvestris) eller af blandad. tall (PSA: vestris) och gran (Picea 0-4 59 10-14 15-19 20-24 25-29 30-343539 40-44 45-149 50-54 55-59 60-64 an excelsa), bör en närmare Ytan n:r 141. analys af stamfördelnin- gen m. m. vara af in tresse. Stamantalen, förde- lade i 5 cm. klasser, äro för de båda ytorna gra- fiskt framställda å fig. 3 och 4 och samma stam- klassers grundytor åter- gifvas likaledes grafiskt å fig. 5 och 6. Som gra- narna hufvudsakligen bil- Fig. 3—4. Grafisk framställning af stamantalets fördelning i da under- och mellanbe- dimensionsklasser. Graphische Darstellung der Verteilung der 5 - Stammzahl auf Dimensionsklassen. stånd är deras grundyta ej fullt ”/; af beståndets, ehuru de till antal äro flera än tallarna. I tabell 2 finnas medelhöjder och medeldiametrar angifna. Den /ögsta uppmätta tallen är 33,5 m. hög och största diametern bland tallarna 62 cm. Trädens fördelning efter kronskikt och trädklasser återfinnes i ta- bell 3. Indelningsgrunden är här densamma, som jag fullständigt be- skrifvit i efterföljande uppsats (SCHOTTE IV). Vi se häraf att tallen egentligen endast finnes i de två öfre kronskikten, medan granen är tämligen jämnt spridd i alla fyra skikten, med hufvudmassan dock i ÅN DD IN 0-4 5-9 10-14 1519 20-24 25-29 30-34 35-39 40-41 4549 50-54 55-59 60-64 CM. SVERIGES VIRKESRIKASTE SKOGSBESTÅND. 281 I tredje skiktet. I den något glesare ytan 138 går granen till större antal upp i första och andra skikten. Sammanställningen öfver trädklasserna ger en ännu mera ingående kännedom om bestånden. Sålunda hafva af tallarna å de båda ytorna respek- tive 52—54 20 (60 HN af grundytan) välformade stammar och kronor. Respektive 17—15 ”o af tallarna (15—14 20 af grundytan) hafva sido- tryckta kronor (klass a), 4 Yo (5 PM af grundytan) utgöras af särskildt kroki- ga träd (klass c), 21 Ytan nir 138. F [SR Få SF Oo 4 59 1044 DA 20-24 25-29 3054 3539 40-44 45-49 50-54 55-59 60-69 om Ytan nir 141. (13—14 AN af grundytan) ,,. bildas af inklämda eller på grund af inverkan från närstående individ kron- skadade träd (klass d), 30 fö 0-5 fo grundytan) ha befunnits i högre grad vara sjuka (klass e) genom angrepp af Polyporus Pini, hvars tickor observerats på stammarna, och 2 9 af tallarna äro slutligen torra. Således hafva respek- tive 48—30 ? af alla tal- larna (30 0 af grundytan) skadats genom att be- stånden varit för täta och ej i tid gallrats. Af gra- narna finna vi också ur ta- bell 3 motsvarande procent vara 33—30 (27--24 IP af granens grundyta). 16 15 HE | äl CE FREE EAA N zA VV d L JE - 0-4 5-9 10-14-15-19 20-24 229 30-34 35-39 40-14 45-40 50-54 55-59 60-6465-70 cm Fig. 5, 6. Grafisk framställning af grundytans fördelning i dimensionsklasser. Graphische Darstellung der Verteilung der Kreisfläche auf Dimensionsklassen. 3825 GUNNAR SCHOTTE. En sammanställning af resultatet utaf denna beräkning utfaller på följande sätt. Antal träd, som Försöksyta Befintliga skadats af närstå- antal träd ende individer. 138 tall 419 170 gran 513 932 168 338 141 tall 509 192 gran 750 1259 PETGON60 Läggas till sistnämnda summor äfven särskildt krokiga och sjuka träd, finna vi att bestånden högst bort hålla 138 tall 216 gran 301 517 träd 141 tall 277 San 501 778 - Med tillhjälp af den nya klassificeringen kan man sålunda komma därhän att i tal åskådliggöra biologiska förhållanden i bestånden på ett mera lefvande sätt än hvad enbart dimensionerna visa och äfven exempelvis göra kalkyler öfver antal trädstammar för gallringar m. m. — allt för- hållanden, som närmare belysas i efterföljande uppsats. De meddelade siffrorna tyda på, att tallen, när den kommer på för densamma särskildt lämplig ståndort, ej är så ljusbehöfvande, som man varit böjd att anse. Att enbart tallen inom dessa bestånd har en grund- yta af 46—57, ja på smärre ytor af 6o—100 kvm. visar ju också, att den härutinnan kan i vissa fall täfla med snart sagdt hvilket skuggfördragande trädslag som helst. Ett belysande exempel på tallens skuggfördragande egenskaper härstädes kan man finna vid en jämförelse mellan uppskatt- ningsresultaten från hela ytorna och från de smärre, särskildt utvalda fläc- karna inom desamma (se tabell 2). På grund af den erfarenhet, man i allmänhet har om blandbestånd, skulle man gifvetvis tro, att den högre kubikmassan på dessa smärre fläckar, skulle bero på att granen på så- dana ställen förekom i större mängd. Af tabell 2 finna vi emellertid, att förhållandet här är det motsatta, i det att, ju mindre granen ingår i beståndet, desto virkesrikare är det. — Å hela ytan 138 är grund- yteprocenten af gran 30 och af tall 70, medan i den virkesrika mindre delen om 12 ar granprocenten endast är 24 mot tallens 76. Å ytan 141 framträder detta förhållande ändå tydligare. Inom hela ytan finnas där 76 20 tall och 24 20 gran, efter grundyta räknadt, medan å den tätaste kullen om 5 ar granprocenten endast är 14 mot 86 för tallen. Kubikmassan af de tallstammar, som stå å denna fläck uppgår ensamt till 64,; kbm. eller 1,316 kbm. per hektar. Att så väldiga tallar, som SVERIGES VIRKESRIKASTE SKOGSBESTÅND. 383" här, kunna stå så tätt (jämför kartan å fig. 2) är helt säkert ett alldeles enastående förhållande. Den höga bonitet, som dessa bestånd kunna uppvisa, är dock ej så ovanlig i dessa trakter. De nordligaste utlöparna af Kolmården ha nämligen sedan gammalt varit kända för att kunna leverera masteträd, och ännu i dag kan man här och hvar på Björkviks allmänning finna gamla trädjättar, hvilka för detta ändamål sparats vid stämplingarna.' Äfven omgifvande skogstrakter norr om häradsallmänningen ha samma goda bonitet, ehuru där numera ej finnas bestånd af sådan slutenhet, som de här beskrifna. Som bidragande orsak till beståndens ovanliga utveckling i dessa trakter kan framhållas, dels ett för skogen fördelakigt klimat, dels skogs- markens goda fysikaliska beskaffenhet med ett ganska luckert humus- lager samt framförallt skogens uppkomstsätt. Ytan 138 utgöres säker- ligen af ett gammalt rågfall och ytan 141 har sannolikt svedjats. Man har ju äfven från andra håll exempel på skogens synnerligen goda växt efter svedjebruk eller kolfall. Bestånden utgöras dessutom i allmänhet af en säkerligen lämplig blandning af tall och gran, där granen före- kommer i lagom mängd för att bidraga till markens beskuggning, utan att göra humuslagret alltför torfartadt. Vidare utmärker sig tallen i dessa trakter för en synnerligen växtlig och god ras, som kommit att upp- växa mycket tätt i ungdomen. Trots det att tallen sålunda i dessa trakter äro mycket skugg- fördragande, innehålla de skildrade bestånden — äfven biologiskt sedt — alltför många stammar, och från ekonomisk synpunkt ha bestånden på grund af sin ålder och angrepp af ringröta redan sett sin bästa tid. Den i fig. 7 åskådliggjorda stammanalysen visar också, att tillväxten efter 100 års ålder ej varit betydande. Tillväxtprocenten hos denna tall har sålunda under sista åren endast varit 0.64, medan den vid 100 år var 2.34. Hos granen (fig. 8) är tillväxtprocenten nu 1.46 mot 3.58 vid 100 års ålder. Skogsbeståndens värde är emellertid betydande Ytan 138 har så- lunda uppskattats till g9,100 kr. per hektar, hvarvid dock ingen hänsyn tagits till hur stor rötprocenten verkligen skulle visa sig vara. Denna låter sig nämligen ej på något sätt uppskattas, då det gäller ringrötan. Man kan nämligen ej se alla tickor och en del kunna vara affallna. Dessutom är det omöjligt att närmelsevis kalkylera öfver huru långt ! Ekar och masteträd å häradsallmänningar äro som bekant ännu förbehållna kronan. 1907 års riksdag beslöt visserligen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huru- vida kronans rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänning kunde upphöra, men den häraf beroende utredningen har uppdragits åt den nu samlade skogslagstiftningskommittén. NAN FN (INN. = == fr —— = SNES ES == —-— : a CERN —-— — BSS HE - | EE = SEE = === a q Ht LE dl sär =S = a "OR re RT = EE oe CSE Sen REN — | fe =S. == mr NN ( M VE N —— mm =E änn GT NA Ae ren Sh = om. — n kande tallst n härskande granstam RS 10 RER äffande d mma träd som — Stammanalysen eines herrschenden Kiefernstamms und eines herrschenden Fichtenstamms von ersuchsfläche 138. Dieselbe Bä rie in Fig. 9—10. rötan spridt sig i stammen. Först fverkning af tillräckligt 1 profträd skulle ge on kännedom h Dessa nu skildrade enastående virkesrika bestånd b dock gif ej ses endast från ekonomisk synpunk mycket m j fatta någon större areal. Ytan 8 förlagd i ett b hektar och ytan I om ett bestånd af 2,97 hektar I SVERIGES VIRKESRIKASTE SKOGSBESTÅND. 30 Fig. 9—10. Skematisk framställning af en härskande tallstam och en härskande granstam, Från hvarje en-meterssektion har tagits en 5 cm:s skifva, och dessa skifvor ha sedan hop- sats efter diametern i norr och söder. Ungefär !/,, nat. storlek. Schematische Darstellung eines herrschenden Kiefernstamms und einer herrschenden Fichte. Von jeder 1-Meter-Sektion ist eine 5 Cm.-Platte genommen worden, Diese Platten sind dann nach dem Durchmesser in Nord-Sid aufgestapelt worden. Massstabe ungefähr '/,,. » glädjande att kunna meddela, att Jönäkers häradsallmännings styrelse på förslag af sin intresserade ordförande bestämt sig för att så länge 386" GUNNAR SCHOTTE. som möjligt bevara dessa profytor som naturminnen, ehuru skogsindel- ningsplanen upptager ytan 138 till afverkning inom de närmaste 40 åren. Därför torde skogsvännen ännu länge kunna få vallfärda till dessa be- stånd och i dem beundra de mäktigaste lefvande pelarsalar, som na- turen danat inom svenska landamären. Litteraturförteckning. Vv. BAUR, FRANZ (I), Die Fichte in Bezug auf Ertrag, Zuwachs und Form. Stuttgart 1876. FLURY, PHILiPP (I): Ertragstafeln fär die Fichte und Buche der Schweiz. Mitteil. der Schwei- zerischen Centralanstalt fir das forstliche Versuchswesen. IX Band. Zirich 1907. KUuUNzZE, M. (I), Beiträge zur Kenntniss des Ertrages der gemeinen Kiefer auf normal bestock- ten Flächen. Supplemente zum Tharander Forstlichen Jahrbuche. III Band. Dresden 1884. — - (ID, Beiträge zur Kenntniss des Ertrages der Fichte auf normal bestockten Flächen. Supplemente zum Tharander Forstlichen Jahrbuche III Band. 1 Heft. Dresden 1883. LorEY, TursKo (TI): Ertragstafeln fir die Fichte. Frankfurt a. M. 1899. Maass, ALEX. (I), Erfarenhetstabeller för tallen. Meddelanden från Statens Skogsförsöksan- stalt, h. 8, Stockholm 1911 samt Skogsvårdsföreningens tidskrift, fackafdelningen 1911, HAR SCHOTTE, GUNNAR (I), Förslag till program för undersökningar vid skogsafdelningen af Sta- tens Skogsförsöksanstalt. Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt, h. 6, Stock- holm 1909. Skogsvärdsföreningens tidskrift 1909, allm. delen h, 4—5. — (ID, Sveriges vackraste skogsbestånd? Notis i Skogsvårdsföreningens tidskrift 1906, B.r25 Sid: son. — (IIT), Skogs- och jaktutställningen vid 21:sta allmänna svenska landtbruksmötet i Öre- bro = Skogsvårdsföreningens tidskrift 1911, allm. delen h. 8. — (IV), Om gallringsförsök. Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt, h. 9, Stock- holm 1912. Skogsvårdsföreningens tidskrift 1912, fackafdelningen h. 6. SCHWAPPACH, ADAM (I): Die Kiefer. Neudamm 1908. — (II) Wachsthum und Ertrag der Kiefer im Grossherzogthum Hessen. Allgem. Forst- und Jagd-Zeitung oktober 1886, — (III), Wachstum und Ertrag normaler Fichtenbestände in Preussen. Neudamm 1902. SPEIDEL, EMIL (I), Ertrags-Untersuchungen in Forschenbeständen Wirttembergs. Supple- mente zur Allgem. Forst- und Jagd-Zeitung, XIII Band. 2 Heft. Frankfurt am Main 1887. WAHLGREN, A. (I), Redogörelse för grupp 8, alster af skog, skogsbruk och jakt samt hjälp- medel och redskap vid skogshushållning och jaktvård. Berättelse öfver tjuguförsta all- männa svenska landtbruksmötet i Örebro 1911. Stockholm 1912. WEISE, WILHELM (I), Ertragstafeln fir die Kiefer. Berlin 1880. NAR SCHOTTE 26 maj 1909. äche 138 in I40-jährigem Nadelmischwald in Jönåkers Kreisgemeindewald, Södermanland. Holzmasse 847 kbm. Schaftholz, mittlere Höhe 30,3 m., Stammgrundfläche 67 qum. a t o MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. Om gallringsförsök. Af GUNNAR SCHOTTE. Alltsedan sitt första arbetsår 1902 har skogsafdelningen vid Statens Skogsförsöksanstalt i stor utsträckning arbetat med utsättning och efter hand revidering af fasta försöksytor i skogsbestånd af olika åldrar. Dessa ytor utgöras dels af enstaka, s. k. tillväxtytor, hvilka under anstaltens två första 3-årsperioder låggallrades svagt, men vid senare skedd revision gallrats starkt, samt från och med 1909 af sådana, som från början antingen starkt låggallrats eller krongallrats, dels af hela serier ytor, som anlagts intill hvarandra i samma bestånd och i hvilka gallringar efter olika system och med olika styrka företagits. Inalles hafva under de gångna 10 åren af Skogsförsöksanstaltens verksamhet anlagts 187 sådana fasta ytor. Af dessa äro utlagda i rena tallskogar, delvis med underväxt af gran ............ 102 TEN NOTA NSKOg dare AN ee SEN ATA Ta AS One 53 rena björkskogar, en del med underväxt af gran........ 20 blandskogarvatitallkochNotallbto..cc.ccis.ccesk tosse 10 AUSKO SURA eV TANN UN RR Le en el Få mr SL a se fa 2 Summa 187 ytor. Det är påtagligt, att några egentliga resultat, belysande exempelvis verkan af olika starka gallringar, först kunna erhållas efter en längre tid- rymd. Som minimum härför torde 10—153 år böra anses, d. v. s. de ytor, hvaraf man vill draga slutsatser, böra åtminstone ha reviderats tvenne gånger. Ett första meddelande om försöksanstaltens gallringsytor borde därför kanske rätteligen ännu fått anstå några år framåt. Emellertid synes bland skogsmännen intresset för Skogsförsöksan- staltens gallringar vara så stort, att jag ansett tiden redan nu vara inne att påbörja en serie meddelanden härom. Jag gör detta desto hällre, som en vidgad kännedom bland allmänheten om dessa våra försöksytor måhända kan vara gallringsintresserade skogsmän till gagn vid anord- nandet af andra likartade försök å privata eller allmänna skogar. Skogsvårdsföreningens tidskrift. Fackafdelningen 1912. Ä 388" GUNNAR SCHOTTE. Innan jag emellertid öfvergår till en redogörelse för Skogsförsöks- anstaltens gallringsmetoder och uppskattningssiffror från ytorna, vill jag först mera allmänt beröra gallringsfrågan och dess utveckling, då såväl Skogsförsöksanstaltens första gallringsprogram som den utveckling det- samma senare fått, bör ses mot bakgrunden af de förändrade åsikter, hvilka tid efter annan gjort sig gällande rörande gallringens utförande. I. Äldre och nyare åsikter om gallringars utförande. Mycket få spörsmål rörande skogens skötsel och vård ha under tider- nas lopp gifvit upphof till en så rik och mångsidig litteratur som gall- ringsfrågan. Det torde ej heller — frånsedt möjligen frågan om skogens föryngring — finnas någon gren af skogshushållningen, som föranledt till uppställandet af så många mer eller mindre skiljaktiga system — hvart och ett med sina olika små finesser — som just beståndsvården. Det är med ett visst vemod man läser härom och samtidigt tänker på, huru i många länder i praktiken så ringa åtgjorts i denna sak, utom möjligen på allra sista tiden. — Att så ej skett, där kulturella förhållanden i öfrigt tillåtit en allmännare utbredning af beståndsvården, är så mycket mera anmärkningsvärdt, som man nog kan säga, att skogsmän i stort sedt ganska lätt pläga i hufvudsak kunna enas om beståndsvårdens for- dringar, då det gäller att i ett gifvet fall tillämpa dem ute i skogen. Annorlunda ställer det sig med det skrifna eller talade ordet! Då stå teorierna alltsom oftast stridiga mot hvarandra, och man anser sig befogad att kritisera gjorda uttalanden och fördöma framställda förslag utan att genom egna försök eller medelst faktiska siffror kunna vederlägga en motståndare. Det är i ögonfallande, hur få försök att objektivt belysa gallringsproblemet som kommit till synes i litteraturen; hvar och en har i hufvudsak pläderat för sin särskilda metod. Betecknande för detta förhållande äro särskildt de ord, som år 1881 vid ett möte i Svendborg (Danmark) fälldes af den framstående:beståndsvårdaren C. H. SCHRÖDER (I'). Han yttrade: »For flere Aar tilbage spurgte jeg en videnkabelig dannet Mand af Faget: ”Har De i Skovbrugsliteratu- ren nogonsinde faaet Oje paa en grundlig gjennemtankt Bearbejdelse af Sporgsmaalet om Regler for Bestandsplejen? Derpaa svarede han: Nej! Saa sagde jeg: "Dette sporgsmaal har jeg fulgt med megen Interesse lige fra mine Drengeaar; jeg harofte tenkt paa at ville skrive en Artikel om dette ZEmne! Han svarede: Har De Mod dertil?” Dette ligesaa korte som betegnende svar var tilstrekkeligt til at kurere mig for min Skrivelyst.» 1 De romerska siffrorna efter författarenamnet hänvisa till efterföljande litteraturförteck- ning. Då författare omnämnas utan hänvisning, har jag för denna uppsats endast tagit del af deras åsikter genom referat. OM GALLRINGSFÖRSÖK. 389" Om man alltså i praktiken vid samma tidpunkt i allmänhet varit tämligen ense om, huru en gallring lämpligast skulle verkställas, ha åter- igen åsikterna härom under olika tidsskeden varit synnerligen växlande. Redan en kortare öfverblick af litteraturen i ämnet torde kunna gifva något vittnesbörd härom. Den äldsta uppgift om gallring anses enligt CARL VON FISCHBACH (I) ha förekommit i den under något af ären 1514—1519 utfärdade första wärttembergska skogsordningen, men fanns i hvarje fall i den tredje skogsordningen af den 16 maj 1526 (se HAUG II), hvarigenom således Wiärttemberg är det land, där gallring först föreskrifvits. I en hel mängd andra tyska skogsordningar (se BAUR I) från 16: och 17:de århundradena talas också om lämpligheten utaf borttagandet af en del trädindivid ur ungskogarna. Under midten af 1700-talet sker dock härutinnan en om- svängning, i det att enstaka skogsordningar (se V. SCHÖUPFER TI) förbjuda gallring eller blott tillåta afverkning af torra träd. Många författare från denna tid anse också gallring för skadlig. — Den förste tysk, som mera ingående behandlat gallringsfrågan, är G. IL. HARTIG (I), hvilken äfven först nämnt ordet »Durchforstung»> (år 1791). I sin »Lehrbuch fär Förster» utvecklade han närmare sin åsikt om gall- ringens utförande. Han framhåller betydelsen af att i hvarje bestånd då och då undertryckta träd borttagas, så att de dominerande stammarna kunna växa ännu bättre. Skogsbeståndets fulla slutenhet får emellertid ej brytas förr än man har för afsikt att göra en slutafverkning och upp- draga nytt bestånd. I tvifvelaktiga fall må man hällre låta för mycket än för litet träd stå kvar i bestånden, och man bör återkomma med gallringen först så snart torra och undertryckta individ åter finnas att borttaga. — De hartigska gallringsreglerna kunna sammanfattas på ungefär följande sätt: Man börjar ej med en gallring förr än beståndet rensat sig; man borttager blott alldeles undertryckta stammar och man återkommer med gallringen blott hvart 20:de eller 30:de år. (I bestånd af ljusbehöfvande trädslag torka dock träden efter endast svag gallring så pass fort, att enligt denna metod stora kvantiteter virke bort ruttna bort!) HARTIGS samtida HEINRICH VON COTTA hyllade till en början samma åsikter och rekommenderade för barrskogen gallringar endast hvart 20:de är med strängt bibehållande af slutenheten. Senare förordar han vid utglesning af tätare trädgrupper borttagande af svagare stammar, äfven om de ej äro undertryckta och framhåller, att ju oftare gallringen åter- kommer, desto bättre. Gentemot de hartigska principerna framhöll COTTA (I) som regler för gallringen: 1) man begynner med gallringen, innan träden rensat sig, 3907 GUNNAR SCHOTTE. 2) man tillåter ej i de unga bestånden att stammar bli undertryckta och 3) man återkommer med gallringarna så ofta som möjligt. COTTA framhåller vidare att gallringar böra verkställas, äfven om de ej lämna behållning, och utgifterna härför må då likställas med kultur- kostnaderna. -— COTTAS åsikter vunno i princip gillande af många skogs- män, medan i praktiken HARTIGS konservativa gallringsregler länge blefvo härskande. Den stora auktoritet, som HARTIG åtnjöt, torde äfven bidragit till att hans uppfattningar kunnat spåras bland äldre skogsmän ända in i senare tid. COTTAS förslag kommo däremot mera att tillhöra framtiden. Betecknande härför är VON WEDEKINDS (I) yttrande i det år 1844 utgifna Cotta-albumet: »HEINRICH COTTA skref icke blott för år 1844, han skref också för 1944.» De hartigska gallringsprinciperna blefvo emellertid tidigare motsagda i Danmark, där C. D. F. REWENTLOW i ett föredrag 1811 i Videnska- bernes Selskab (se OÖPPERMANN I) framkom med helt nya synpunkter för gallringarnas utförande. Han förordade en beståndsskötsel, hvilken samtidigt som den medgaf stora och värdefulla mellanafverkningar, producerade grofva gagnvirkessortiment på en omloppstid, som han be- räknade i nära öfverensstämmelse med senare tiders räntabilitetskraf.” REVENTLOWS förordandeaaf starka beståndsvårdshuggningar verkade grund- läggande för den speciella danska gallringsmetod, som sedermera utveck- dats af flera framstående danska skogsmän; se vidare härom å sidan 4217. Bland tyska skogsmän, som lutade åt de åsikter COTTA förfäktade, må särskildt nämnas W. PFEIL. Denne var öfver hufvud taget en motståndare till hvarje schablonmässig uppfattning och framhöll, hurusom gallringen måste utföras olika med hänsyn till trädart, ståndort, afsättningsförhållanden samt målet för skogsvården i hvarje särskildt fall, d. v. s beroende på hvilka virkessortiment man vill frambringa. PFEIL ville återkomma med gallringarna oftare än hvart 20:de—30:de år. För tidiga och starka gallringar uttalade sig E. ANDRÉ redan år 1832 liksom hans samtida CHR. LIEBICH, som är bekant under namnet skogsreformatorn från Prag. Båda gingo till extrema ytterligheter mot de då allmänt brukade svaga gallringarna. Mot dessa radikala och som farliga ansedda förslag uppträdde särskildt CH. HUNDESHAGEN och för- 1 REVENTLOW var en märklig föregångsman, i det att han förfäktade ungefär samma meningar, som senarne framburos af PRESSLER, Han menade, attett skogsbruk borde kunna förränta sig och de kapital, som voro nedlagda däri, och att det kunde ordnas med finan- siella hänsyn och således vara underkastadt samma lagar som andra industrier. För omlopps. tidens bestämmande resonerade han enligt OÖPPERMANN (TI) ungefär på följande sätt: skogen är mogen, när dess årliga tillväxt inbringar mindre ränta (474) på det kapital, som träden äro värda, där de växa. OM GALLRINGSFÖRSÖK. 305 ordade sena gallringar, som dock kunde få upprepas ofta. Bland för- fattare, som uttalade sig för COTTAS gallringsprinciper, må särskildt nämnas W. H. GWINNER. Däremot stod CARL STUMPF (I) i sitt arbete af år 1849 i hufvudsak på den gamla hartigska ståndpunkten. Han ville be- vara bestånden tätt slutna. Vid svag gallring borttog han fullkomligt undertryckta träd och hans starkaste gallringsgrad bestodi borttagande af träd, som äro nära på undertryckta. STUMPF pläderade för ganska sena gallringar och ville återupprepa dem mera sällan såsom hvart 10— 15 år för björk och lärk, hvart 20—25 år för gran och hvart 25—30 år för bok och ek. Så sent som år 1870 gifver han i 4:de upplagan af sitt arbete alldeles samma riktlinjer för gallringen. Ett fastare grepp på gallringarnas betydelse hade LEOPOLD GRAE- NER, som beräknade att omkring 50 ” af en skogs afkastning skulle kunna uttagas såsom gallringsvirke. CARL HEYER ägnar i sin Waldbau (1854) gallringsfrågan särskild uppmärksamhet. Han uttalar där om gallringar de bevingade orden: »Grundregeln beträffande tiden för gallringarnas utförande, för deras upp- repande och styrka ligger i de tre orden: 'tidigt, ofta och måttligt.'» Ehuru H. i allmänhet håller strängt på slutenhetens ständiga bevarande, anför han äfven fall, då förhärskande träd böra få falla för yxan. — Först i C. VON FISCHBACHS arbete af år 1856 (I) finna vi i den tyska skogslitteraturen uttalade åsikter, som närma sig de modernare åskåd- ningarna i gallringsfrågan. Han förordar tidiga och ofta återkommande gallringar och nöjer sig ej blott med borttagande af undertryckt skog, utan i regel skola äfven behärskade stammar borttagas. I vissa fall må också i äldre skog gallringen utföras i den härskande trädklassen för att på bästa sätt befordra kronans utbildning och tillväxten hos de kvarstå- ende stammarna. En mera modern ståndpunkt i gallringsfrågan intager också, såsom ju var att vänta, PRESSLER (I). Han framhåller gallringens dubbla ända- mål att dels främja en rationell vård af de träd, som uppbära beståndens hufvudsakliga tillväxt, dels att samtidigt tillåta ett tillgodogörande af mellanbeståndet. Han sparade de »nyttiga stammarna» (se närmare sid. 416") och afverkade »skadliga stammar». En mellanstående grupp »>»lik- giltiga träd» afverkade han först, när deras värde-tillväxt-procent sjönk under den fastställda hushållningsräntan. — En särskild skola i beståndsvården bildar BERNARD BORGGREVE, som med sin »Plenterdurchforstung» uppväckte en stark strid i skogs- kretsarna i Tyskland på 1880- och1890-talen. Men liksom det i gallrings- frågan på senare tider knappast gifvits något nytt, som ej tidigare ut- talats af andra, så har äfven BORGGREVES metod haft föregångare. 3025 GUNNAR SCHOTTE. SCHUPFER (I) har nämligen påvisat, att en VON BROCKE redan 1775 ut- talade sig för borthuggande af de gröfsta träden i bokskogen, tankar som mycket påminna om BORGGREVES Plenterdurchforstung. — BORG- GREVE håller bestånden intill det 60:de året starkt slutna och borttager endast bland de undertryckta träden hopplösa individ, men öfvergår sedan till att med 10-åriga mellanrum hugga bland de förhärskande och härskande träden. Han bygger då på de medhärskande och be- härskade trädens = utvecklingsmöjligheter. Vid dessa hvart 10:de år återkommande gallringar borttager han 10—20 94 af virkesmassan. Första gången tages likväl i gynnsamt belägna nord- och östsluttningar eller, där god tillgång finnes på dåliga och fula träd, 25 eller undantags- vis 30 Yo af virkesmassan. Huggningarna skola sålunda, under det att den vanliga omloppstiden på omkring 100 år ökas till omkring 140— 160 år — och villkorligt ännu mera — väsentligen riktas på förväxande och härskande stammar. Ungefär samtidigt, som BORGGREVE framlade sina synpunkter, fram- kom GUSTAV WAGENER (I) med reformatoriska förslag i rent motsatt riktning. WAGENER vill nämligen hugga mycket starkt i under- och mellanbestånden och spara de mera snabbväxande individerna. Han för- ordar äfven att uppdraga bestånden tämligen glest (omkr. 1,;—2 meters för- band) och syftar till att på kortaste tid erhålla största kvantitativa till- växt. En viss betänksamhet hyser han dock mot att allt för mycket utglesna tallbestånden å mager mark. En förmedlande ståndpunkt mellan BORGGREVES och WAGENERS':sy- stem intager H. BORGMANN (I) genom sin gruppvisa »ljushuggnings-gall- ring.» Fullt genomförda studier af gallringsproblemet framvisade GUSTAV KRAFT (I, II) i ett flertal arbeten. Medan han till en början helt stod på låggallringens ståndpunkt, förordade han senare bibehållandet af underväxten och förberedde på så sätt i Tyskland gallringar ofvanifrån. I samma syfte hade något tidigare H. V. SALISCH (I) uttalat sig. Flertalet af 1880- och 1890-talets tyska författare såsom H. VON FÖRST, K. GAYER, T. LOREY och H. Ed. NEY intaga ungefär en och samma ståndpunkt i gallringsfrågan, i det de förorda tidiga gallringar för att gifva träden i ungdomen tillräckligt utrymme. De erkänna äfven nödvändigheten af att i blandade bestånd uthugga dominerande exemplar af mindervärdiga trädslag för att skydda och gynna utvecklingen af de värdefullare trädarterna. Däremot tillåta de blott i undantagsfall afverk- ving af härskande träd i rena bestånd. — För utförande i praktiken äfven i Tyskland rekommenderades de i det följande nämnda franska gallringsmetoderna särskildt af LOREY (I) år 1891 och biträder han då OM GALLRINGSFORSOK. 39 3F den paroll, som af KRAFT, NEY m. fl. vid den tiden allt tydligare ut- talades: Ingrepp i det härskande beståndet och samtidigt så mycket som möjligt skonande af trädmaterialet i under- och mellanbestånden. I Frankrike utvecklade sig gallringsfrågan tidigt och efter helt andra riktlinjer än i Tyskland med dess mera schablonmässiga skogsskötsel. Där lär redan i midten på 1500-talet (se HAUG II) TRISTAN DE ROSTA- ING anbefallt gallringar och förordat sådana i öfverbeståndet. Den franska gallringsformen »éclaircie par le haut», lär, så som den numera verkställes i Frankrike, först ha omnämnts i senare delen af 1700-talet af VARENNE DE FENILLE, som i öfrigt hyste åsikter, liknande de af COTTA senare förfäktade, samt af DUHAMEL DU MONCEAU. VARENNE DE FENILLE anses förresten hafva prioritetsrätt till den vetenskapliga behand- lingen af gallringsfrågan. Gallringsfrågan utvecklades sedermera — delvis under påverkan af HARTIG och COTTA — under 1800-talets förra del af bl. a. M. BoITARD. Ett närmare utformande af teorien för éclaircie par le haut gjordes 1862 af E. CH. BROILLARD samt vid skogsinstitutet i Nancy af BAGNÉRIS, BOILLIARD, BOPPE och HUFFEL. Mera systematiska försök med denna gallringsform började verkställas år 1885 af BARTET. I Frankrike skiljer man mellan två hufvudriktningar af gallringar nämligen: 1) éclaircie par le bas eller gallring i behärskade trädklasser och 2) éclaircie par le haut eller gallring i de härskande trädklasserna. Vid den förstnämnda gallringen uttagas sålunda behärskade stam- mar eller sådana, som vid middagstid ej erhålla något direkt solljus. Vid éclarcie par le haut söker man genom gallring i de härskande stamklasserna (l'étage dominant) att gynna de bästa individerna. Där- emot spar man alla behärskade stammar, såvida de ej äro döda eller döende, emedan man förväntar, att de skola utöfva ett gynnsamt infly- tande på bibehållandet af markens godhet, under det man däremot ej fruk- tar att de skola hafva något ogynnsamt inflytande på elitträdens tillväxt. Wiärttembergska skogsförsöksanstalten torde varit den första (se LOREY II), som föreslagit den franska gallringsformen till jämförande -undersök- ningar i Tyskland. Vid tyska skogsförsöksanstalternas kongress i Baden- weiler 1891 framlade den nämligen ett förslag till utvidgning af försöks- anstalternas gallringsprogram i syfte att till de förut använda 3:ne gall- ringsgraderna (se sid. 417") äfven skulle i gallringsserierna anläggas en 4:de yta efter franskt mönster. Detta förslag vann liflig uppmärksamhet, särskildt genom att fransmannen BOPPE närmare redogjorde för de gall- ringsförsök, som enligt detta system blifvit utförda i Frankrike. Men försla- get väckte äfven en del betänkligheter, framförda af den äldre skolans män, 394" GUNNAR SCHOTTE. hvarjämte det framhölls, att förslaget skulle erbjuda en del svårigheter från rent försöksteknisk synpunkt. Man framhöll t. ex., att det skulle blifva ganska vanskligt att skarpt utföra metoden. Förslaget blef emellertid anta- get, men under betonande af att metoden bäst lämpade sig för löfskog. — Sedermera upptogs denna gallringsform på schweiziska skogsförsöks- anstaltens program (FLURY I) och inflöt i tyska skogsförsöksanstalternas förenings program af år 1902 samt i skogsförsöksanstalternas internatio- nella förbunds arbetsplan af år 1903, där den benämnes Hochdurchforst- ung, medan den »vanliga» gallringen benämnes Niederdurchforstung. Strax förut hade SCHWAPPACH (I) uti ett föredrag i Cottbus re- dogjort för betydelsen af en gallring ofvanifrån och rekommenderar »schwache Hochdurchforstung» såsom lämpligaste gallringsformen vid den första gallringen för alla trädarter. Närmast såsom en kritik af skogsförsöksanstalternas alltför schablon- mässiga gallringsförsök framlade C. R. HECK (I) redan år 1898 sin s. k. fria gallring, därvid afverkningen sker i alla trädklasser efter fri värde- sättning af stammarna i hvarje särskildt fall och har till ändamål att gynna de vackraste stammarna genom deras frihuggning i det härskande bestån- det. (Se vidare sid. 4207) Den heckska fria gallringen är mycket nära besläktad med de danska gallringsmetoderna. Ofvan har jag framhållit, huru REVENTLOW uppträdde mot den äldre tyska åskådningen i gallringsfrågan. Han blef härigenom jämte sin samtida, skovridern på Brahetrolleborg, J. C. V. OPPERMANN, grundläggare af den danska beståndsvården med starka gallringar. Denna utvecklades sedan af flera framstående danska skogsmän, särskildt C. H. SCHRÖDER, som tog hänsyn till ett nytt moment i bestånds- och markvården, då han kräfde bevarandet af en del af de fullständigt undertryckta träden, det »understa etaget», som icke kan skada de större träden, men däremot gör nytta genom att skydda marken mot sol och vind. SCHRÖDER (I) framhåller som hufvudregel för be- ståndsvården i bokskogen, att bestånden med ständigt iakttagande af markvården skötas så, att individet från beståndets ungdom till dess för- yngring ej hindras i sin utveckling eller tillväxt mer än som är nödvän- digt för att gifva trädet den form och storlek, som på hvarje lokal betalar sig bäst. Vid hvarje gallring borttagas af hufvudbeståndet de individ, som äro till hinder för uppnåendet af ofvannämnda ändamål, och af mellan- beståndet sådana träd, som äro så tryckta, attde icke längre kunna göra nytta, samt alla träd, hvilka äro till hinder för utveckling och bevarande af ett efter förhållandena afpassadt bladrikt och markskyddande bestånd. Vid återkommande gallringar hugges icke annat än det, som gör skada, OM GALLRINGSFÖRSÖK. 3957 och det, som icke längre kan göra nytta. Danskarna arbeta således sam- tidigt i beståndens båda »etager». Vid gallringen i det öfre har man förnämligast penningeutbytet i ögonsikte, i den undre markvården. — I den norska skogslitteraturen är det egentligen AGNAR BARTH (I), som först mera ingående redogör för de olika metoderna för gallring (tyndingshugst). Gallringen underifrån anser han närmast som en »be- standspleie», medan han kallar gallringen ofvanifrån för »stammepleie». — I den rika ekonomiska litteraturen i Sverige under 1700-talet och början på 1800-talet finnas en hel del uttalanden om utgallring af träd i skogsbestånden. Mera utförligt behandlas dock gallringsfrågan först af I. AD. STRÖM (I). I sin handbok för skogshushållare står han de hartigska principerna mycket nära. Han använder ordet hjälpgallring och förordar dess verkställande så snart de undre kvistarna hos träden börja torka. Inga andra träd böra borttagas än de, som äro kufvade, hvilket lätt synes på deras korta toppskott och tvinande kvistar. Han ger dock ett visst berättigande åt något starkare gallring, när han framhåller, att då flera träd stå tätt tillsammans, så att de utsuga musten för hvarandra, utan att någotdera är undertryckt, är det nyttigt, att endast det träd, som är fris- kast, och lofvar bästa tillväxten, kvarhålles och att de andra borthuggas, såvida andra träd finnas på alla sidor af dessa på lagom afstånd efter skogens ålder. Som emellertid sådan huggning lätt leder till missbruk, varnar STRÖM för borthuggandet af andra träd än de som äro tydligen »tvingade» i växten och hafva svaga toppskott, utan att sakkunnig och på- litlig person leder huggningen. Hjälpgallringen bör återkomma hvart 10:de eller 20:de år. I fjärde upplagan af samma arbete (1846) skildrar STRÖM gallringen på samma sätt som tidigare. C. L. OBBARIUS' (I) synes vara böjd för tidiga och tämligen starka gallringar, ehuru han af praktiska skäl inser, att hjälpgallringen ej kan börja förr än vid 20 eller 30 års ålder och upprepas först hvart 15:de eller 20:de år. Som norm för gallringens utförande nämner han den lämpligaste längden på kronan och anser, att tallen ända till sitt 6:te till 10:de lefnadsår bör hafva alla kvistar lefvande, men sedan hållas så tätt, att de nedre grenarna dö och den friska kronan endast upptager halfva trädets längd. Efter 25 eller 30 års ålder bör endast '/s af stammens längd hafva lefvande kvistar. Beträffande granen anser han, att beståndet bör hållas så tätt, att vid 30 års ålder de friska kvistarna upptaga halfva trädets längd. Vid 50 år bör en !/s af trädet bära krona och vid 70 år !/a däraf. — Utglesning af fröträdsställning kallar OBBARIUS för ljus- huggning. — 3967 GUNNAR SCHOTTE. G. SEGERDAHL (I) nämner som hufvudregel för hjälpgallringarnas utförande, att biott »förtryckta» stammar böra borttagas och att endast så många stammar utgallras, att de kvarlämnade frodigare stammarna äga väl ett nödigt, men ej öfverflödigt utrymme för sin fortväxt, d. v. s. att deras kronor ej böra ingripa inuti hvarandra, men nätt och jämnt nå hvarandra och skugga marken. Vidare framhåller SEGERDAHL, att då man i Tyskland funnit lämpligt att återkomma med hjälpgallringarna hvart 10 år, bör man i Sverige, där skogen växer hälften långsammare, för- nya gallringarna endast hvart 20:de år, >»hvilket äfven öfverensstämmer med de få erfarenheter, man hos oss äger». — C. T. A BJÖRKMAN (I) står vid sin redogörelse för gallringen unge- fär på samma ståndpunkt, som de tyska skogsförsöksanstalterna på den tiden, med ännu någon påverkan af hartigska principerna. Han framhåller nämligen, att trädkronornas grenar böra äfven efter gallringen gripa in uti hvarandra och, ehuru det är regel att vid hjälpgallring borttaga de undertryckta träden samt de, som inom kort tid synas komma att blifva undertryckta, så kvarlämnar man dock jämväl en del af de senare, hellre än att genom deras aflägsnande förorsaka afbrott i sammanhanget träd- kronorna emellan. — Han tänker sig att gallringen bör börja för björk vid 15—20 års ålder | förnyad gallring hvart » tall, lärk och ek » 20—25 > 10—15 år gran och bok » 25—35 >» » » hvart 20—25 » C. G. HOLMERZ (I) har i det närmaste samma ståndpunkt, men tänker sig synbarligen, att den mellersta hjälpgallringsgraden (se kapitel III i denna uppsats) som han kallar »normal», får ske något starkare än hvad samtida författare rekommendera, i det han vid denna gallringsgrad äfven borttager behärskade träd. — HOLMERZ kallar också utglesning af frö- trädsställningar för ljushuggning. Ett nytt lif i beståndsvården i vårt land blåste UNO WALLMO år 1897 genom sitt arbete »Rationell skogsafverkning» (I). Påverkad af den franska gallringsmetoden samt af BORGGREVE fördömer han kraftigt den då rådande svaga hjälpgallringen och förordar en gallring, som sker uppifrån i beståndet. Efter BORGGREVE kallar han sin metod för bläd- ningsgallring eller, som han särskildt senare (WALLMO II) älskar att kalla den, stamvis blädning. Hans huggningsmetod skiljer sig från BORGGREVES därigenom, att han tidigt ingriper med gallring ofvanifrån och borttager » vargar», hopplösa träd, skadade träd m. m. Han borttager likvisst ej alla fula träd, om beståndets slutenhet härigenom skulle rubbas. Vid beståndets 50—60:nde år betecknar han sin afverkning som ljushuggning. Han är naturligtvis mycket rädd om underväxten och om behärskade träd OM GALLRINGSFÖRSÖK. 397 samt säger: »Skogsbeståndet skall icke se pyntadt och fint ut vid mar- ken, utan tvärtom bör det därstädes få ha vildnaturen kvar så mycket som möjligt, d. v. s. att alla buskar och täta biden lämnas orörda till skydd för marken, till skydd för villebrådet. Men däremot skall det vara fint och pyntadt i krontaket, och det är der man skall ha ögonen fästade icke blott vid blädningen utan äfven vid gallringen.» — TH. ÖRTENBLAD (I) anför som hufvudregler för hjälpgallringen: att sjukliga och sämre träd borttagas, medan vackra och värdefulla träd kvarlämnas; att likväl småbuskar af en, gran o. s. v., hvilka skugga marken utan att hindra de bättre träden, sparas; att gallringen kan ut- föras starkare på bättre mark och i växtlig ungskog, än å sämre jord- mån och i svagt tillväxande bestånd; samt att man icke bör gallra så starkt, att icke marken i hufvudsak är beskuggad efter gallringen, hvar- för det sålunda är klokt att gallra försiktigt. — På ungefär samma ståndpunkt i gallringsfrågan står J. O. AF ZELLÉN (I, II) som äfven talar om starkare gallringar, dock med stor försiktig- het, men med afverkning mindre i underbeståndet än bland de svagt med- härskande stammarna i öfverbeståndet. Efter den grafiska teckningen å sid. 106 i Skogsvännen år 1901 att döma, har han äfven tänkt sig en hjälpgallring i 40-årig skog verkställd delvis ofvanifrån, särskildt när det gäller att släppa fram understående granar. Genom Skogsförsöksanstaltens första arbetsprogram infördes 1903 (se MAaASS T)i den svenska skogsterminologien orden låggallring och krongall- ring, det senare motsvarande hvad som i skogsförsöksanstalternas internatio- nella förbunds program kallas »Hochdurchforstung» (se vidare sid. 4267). I detta sammanhang vill jag rätta en icke ovanlig uppfattning af praktikens män, som hålla före, att krongallring i viss mån är liktydig med starka gallringar. Samma misstag gör äfven FR. LOVÉN (I). Kron- gallringen är dock, som ofvan visats, ett särskildt system och kan natur- ligen äfven utföras svagt. Emellertid kunna krongallringar gifvetvis ut- föras starkare än låggallringar med hänsyn till det markskydd, som un- derbeståndet lämnar. I andra upplagan af ZELLÉNS Vård af enskildes skogar (se SCHOTTE III) användes Skogsförsöksanstaltens terminologi låggallring och kron- gallring samt som gemensamt namn på sådana beståndsvårdsåtgärder endast ordet gallring.” Det torde ej kunna förnekas, att ordet hjälpgallring är en olycklig terminologi. Härmed har ju åtminstone från början afsetts mera svaga låggallringar och i hvad mån dessa >»hjälpa» bestådens utveckling är tvifvelaktigt. Vidare är ej lämpligt använda ordet » hjälpgallring», när vi i en betydelse, som ej är i analogi härmed, brukar ordet »hjälpkul- tur». Jag har också hört icke fackmän tro, att hjälpgallring vore någon slags eftergall- ring, sedan en annan gallring föregått. 398" GUNNAR SCHOTTE. I den senast utkomna svenska skogshandboken ha JULIUS och HALLER (I) beskrifvit gallringen delvis efter Skogsförsöksanstaltens första arbetspro- gram. De nämna dock intet om krongallringar. Deras svaga gall- ring, motsvarande försöksanstaltens rensningshuggning, medelstarka gall- ring (försöksanstaltens svaga låggallring) och starka gallring äro näm- ligen samtliga låggallringar. På senaste tiden har slutligen ERNST ANDERSSON vid skötseln af en del bruksskogar tillämpat starka gallringsmetoder efter principer, som han betecknat såsom strängt ekonomiska. Gallringen skall med hänsyn till styrkan i beståndens yngre år naturligtvis vara mindre än tillväxten, men närmar sig denna vid beståndens medelålder. Vid gallringar i äl- dre skog tages mera än tillväxten, och gallringen öfvergår härigenom så småningom i slutafverkningen. För att i möjligaste mån bibehålla full produktion bör i regel icke på en gång uttagas så mycket, att slutenheten efter gallringen understiger 70 2 af full slutenhet. I yngre bestånd sker afverkningen med hänsyn till kvalitetens förbättrande i alla dimensionsklasser, emedan på ett eller annat sätt felaktiga träd vanligen finnas i alla dimensioner. Sedan detta under de först upprepade gall- ringarna skett, och god kvalité uppnåtts, vill ANDERSSON, att värdetill- växtprocenten skall vara afgörande, och som han beräknar att grofva stammar fortare minska sin värdetillväxtprocent än klenare, så komma vid de senare gallringarna företrädesvis grofva stammar att skördas, hvilket han äfven anser förmånligt, därför att de klenare stammarna därigenom få tillfälle att utväxa. — (Dessa principer äro i hufvudsak helt kort berörda i ANDERSSONS (I) föredrag vid Skogsvårdsföreningens möte 1911). I det närmaste på samma ståndpunkt i gallringsfrågan står ARVID NILSSON (I). + + Gallringsfrågans utveckling i Europa skulle sålunda i korta drag kunna sammanfattas ungefär på följande sätt. I skilda länder ha obe- roende af hvarandra uppstått och utvecklats olika hufvudriktningar. Först i en senare tid ha dessa olika system blifvit allmännare kända äfven utöfver hemlandets gränser och mer eller mindre sammanförts med inom andra land förut använda gallringsmetoder. Sålunda har den s. k. låggall- ringen sitt ursprung och hufvudsakliga hemvist i Tyskland. Medan under 1700-talet och förra hälften af 1800-talet endast rensningsgallring (bortta- gande af döda och döende träd) samt svag låggallring i allmänhet ansågs nyttig, arbetade sig så småningom åsikten om lämpligheten af allt starkare låggallringar fram. Ansatser till bevarande af underväxten som mark- OM GALLRINGSFÖRSÖK, 39 9" skydd gjorde sig först gällande genom KRAFTS inlägg och vunno allt större beaktande. — I Frankrike hade däremot sedan gammalt bedrifvits kron- gallring, ehuru den först under senare tredjedelen af 1800-talet sattes mera i system. — Oberoende af dessa skilda riktningar utbildades redan ti- digt i Danmark en mera fri, på en gång ekonomisk och markskyddande beståndsgallring, som stod de franska grundprinciperna nära, men som först genom METZGER blef uppmärksammad i öfriga europeiska länder. — Som en reaktion mot den tyska, schablonmässiga gallringen uppträdde dels BORGGREVE dels HECK, hvilken sistnämnde förordade en fri gall- ring, mycket liknande den danska beståndsvården. De båda hufvud- systemen låggallring och krongallring upptogos båda i skogsförsöksan- stalternas internationella förbunds arbetsprogram af år 1903, i hvilket äfven åtminstone den starka låggallringen gjordes mindre schablonmässig genom att tillåta borttagande af spärrvuxna och sådana förväxande träd som »vargar» etc. I vårt land ansågs länge den tyska svaga låggallringen som den allena saliggörande gallringsformen. Endast på ett fåtal välskötta bruks- skogar i mellersta delarna af landet började så småningom en mera ra- tionell starkare låggallring att användas, och man insåg slutligen äfven lämpligheten af att spara underväxten. Först genom WALLMOS entusi- astiska pläderande för beståndsvårdshuggningar blef emellertid intresset i landet allmännare för såväl starkare låggallringar som krongallringar. En mera allmän beståndsvård fördröjdes likväl i praktiken dels af ett visst motstånd och tröghet hos den gamla skolans män, dels ock fram- för allt på grund af förvaltningsområdenas storlek. På sista tiden kan nog — mest kanske på grund af ERNST ANDERSSONS energiska fram- hållande af gallringsfrågans ekonomiska betydelse — ett särskildt in- tresse för gallringar och gallringsförsök förmärkas. Äfven på vissa af statens stora skogsdistrikt ha gallringarna blifvit allt allmännare, hvar- vid förutom U. WALLMOS välbekanta arbete på detta område, särskildt C. G. BARTHELSONS exempel och initiativ äro förtjänta att bevaras i minnesgod hågkomst. Till slut vill jag rörande terminologien för beståndsvårdshuggningar framhålla några synpunkter. WALLMO (II) har föreslagit, att alla gall- ringar ofvanifrån böra kallas blädningar, stamvis blädning, därför att med hjälpgallring enligt äldre svenska handböcker af BJÖRKMAN och HOLMBERZ m. fl. betecknats en gallring underifrån. Jag har svårt att följa logiken häri. Ordet blädning har nog i allmänhet långt tidigare användts i betydelse af direkt föryngringshuggning och bör därför bi- behållas för detta begrepp. Från prioritetssynpunkt borde egentligen gallringen ofvanifrån (éclaircie parle haut, Hochdurchforstung) kallas hög- 3 4007 GUNNAR SCHOTTE. gallring, som ju äfven betecknar en språkligt renare motsats mot låg- gallring än hvad ordet krongallring gör. »Krongallringen» har också som terminologi blifvit ganska missförstådd, men som den redan vunnit en viss burskap, vill jag f. n. ej föreslå någon ny term härför. För gallring underifrån kan bäst användas ordet låggallring enbart, hvar- emot ordet hjälpgallring synes mig böra utgå. För utgallring af endast torr och starkt skadad skog är rensningsgallring det bästa ordet. De modernare gallringsformerna (den franska éclaircie par le haut, den danska bokskogsgallringen, HECKS fria gallring, WALLMOS stamvisa blädning och ERNST ANDERSSONS starka gallringar) bli således samt- liga krongallringar med skilda nyanser, medan däremot låggall- ringarna komma att omfatta de forna hjälpgallringarna, hvilka ju dock äfven kunna utföras starkare, tills de öfvergå i ljushuggningar. — Vid praktisk beståndsvård komma dock gifvetvis de båda gallringsriktning- arna att ofta gå i hvarandra på grund af beståndens beskaffenhet. Det kan synas mera lämpligt att på en fläck använda en gallringsform när- mande sig krongallringen, å en annan en form, som närmar sig låggallringen. Härvid lämpar sig krongallringen bäst för de bestånd eller delar afbe- . stånd — jag tänker nu blott på barrskogar — där trädslagen före- komma i blandning och i mera oregelbundna och olikåldriga grupper, medan gallringsformer, närmande sig låggallringen, låta försvara sig i mera rena och likåldriga trädsamhällen. I rena, slutna tallskogar kan t. o. m. knappast annat än låggallring utföras, om man vill tillgodogöra sig det mesta utgallringsvirket, innan det torkat. I dylika bestånd är visserligen behofvet af markskydd större än i andra bestånd, men detta får man försöka erhålla genom att bibehålla och släppa fram underväxt af gran, som oftast finnes för handen i vårt land och äfven vanligen utan skada kan bibehållas. Beträffande vissa norrländska tallmarker äro ju dock meningarna härutinnan något delade. Kvarlämnande af behär- skade tallar i de täta, rena tallskogarna lönar sig däremot föga, då så- dana träd af exempelvis klass 3 och 4 (se sid. 42975) vanligen dö inom några få år. Allt detta är emellertid förhållanden, som närmare behöfva ut- redas. Därför ägnar också Skogsförsöksanstaltens skogsafdelning en mycket stor del af sin tid åt gallringsförsök, och vill jag i det följande närmare redogöra för, hur de härför afsedda profytorna anläggas och behandlas. — OM GALLRINGSFÖRSÖK. 401 II. Anläggandet af gallringsytor. Då Skogsförsöksanstaltens första arbetsprogram 3 juni 1903 fast- ställdes, utfärdade Kungl. Domänstyrelsen samtidigt vissa föreskrifter att tillsvidare tjäna som ledning vid försöksanstaltens arbeten. Bland dessa ingingo också »Föreskrifter vid anläggandet af försöksytor för gallringar och ljushuggningar». Dessa öfverensstämma mycket nära med af skogs- försöksanstalternas internationella förening antagna regler, hvilka särskildt kommit till användning vid de tyska försöksanstalterna, medan de i åtskil- liga andra länder endast delvis blifvit följda. Enligt nämnda föreskrifter (se MAASS I) är ändamålet med gallrings- undersökningarna att utröna, hvilket inflytande gallringar utöfva på till- växten hos bestånden i deras helhet, hos de skilda stamklasserna eller hos det enskilda trädet. Vidare skall undersökas i hvad mån ljushuggningar ytterligare kunna stegra beståndens och trädindividernas tillväxt samt när tillväxten hos beståndet, tillföljd af minskadt stamantal vid ljushuggning, börjar sjunka och hos det enskilda trädet uppnår sin höjdpunkt. Slut- ligen skall utrönas hvilket inflytande gallringar och ljushuggningar utöfva på markens och marktäckets beskaffenhet. Försöken böra i första hand afse våra viktigaste trädslag tall, gran, ek, bok och björk, samt anordnas såväl i rena som blandade bestånd. Däremot skola i försöken tillsvidare endast ingå likåldriga bestånd eller, i fall af naturlig föryngring, sådana som uppkommit under en föryng- ringstid af högst 40 år. ; Enligt samma föreskrifter böra försöksytornas olika afdelningar i rege ej understiga 0,25 hektar eller vid ljushuggningar o.so hektar. I vårt småkuperade land, där skogsmarken och bestånden i allmänhet, äfven inom snäfva lokala gränser, äro starkt växlande, möter emellertid ytor- nas utstakning vanligen rätt stor svårighet, och den föreskrifna arealen blir ej så lätt att erhålla. Mången gång har därför det strängt likartade beståndets areal ej räckt till, utan ytorna måst tagas en eller annan ar mindre. För att minska arbetsbördan, då hela gallringsserier förelegat, ha också någon gång de olika afdelningarna minskats till 20 ar. Kring ytorna eller de olika afdelningarna af samma yta utstakas 5—15 meter breda bälten — kappor — hvilka gallras på samma sätt som tillhörande yta, utan att dock det inom kapporna utfällda virket uppskattas. Försöksytornas och afdelningarnas hörnpunkter utmärkas genom grofva, cirka I meter höga pålar. Från dessa gräfvas 2—3 meter långa diken, hvilka ange yttergränsernas riktning (se fig. 1). Kappornas hörn 402 GUNNAR SCHOTTE. förses likaledes med pålar, och deras yttre gränslinjer utmärkas med runda oljefärgsfläckar på träden (se fig. 2). På ett såvidt möjligt iögonfallande ställe i ytans kappa målas försöksytans nummer — detsamma som i handlingarna — med vanliga siffror inom en målad ram; de olika afdel- ningarna angifvas med romerska siffror (se fig. 3). Försöksytornas form göres helst kvadratisk eller rektangulär, dock nödgas man ibland, då beståndsförhållanden så kräfva, tillgripa mindre regelbundna former af rätliniga figurer. Ur Skogsförsöksanst. saml. Fot. C. O. Gille 1912. Fig. 1. Hörnpåle med kortare dike i ytans Fig. 2. Kappans yttergräns angifven ge- gräns. nom hvita oljefärgsfläckar. Eckpfahl mit kärzerem Graben an der Grenze Aussergrenze der Umfassungsstreifen angegeben der Fläche. durch weisse Olfarbenflecke. Sedan ytorna utstakats och uppmätts, förses hvarje träd med num- mer. För att dessa skola kunna fästas på träden, rengöres barken från lafvar och flagor på en fläck ofvan brösthöjd, eller, om barken är mycket ojämn, planskäres den försiktigt med knif eller bandjärn på ett mindre fält, tillräckligt för siffrornas anbringande. Dessa åsättas träden medi oljefärg doppade stämplar af gummi eller patentgummi (med gelatin) (se fig. 4). Dylika fås bäst från firman A. WARTH i Winterthur, Schweiz. Stämp- larna bäras i en blecklåda, som sålunda tjänstgör som ett litet sätteri- fack. En ovan arbetare hinner i allmänhet blott att stämpla omkring 500 träd om dagen, medan vid försöksanstalten under längre tid anställda skogsbiträden efter hand kommit upp till 1,000—1,500 träd per dag. OM GALLRINGSFÖRSÖK. 403" Då beståndet är mycket tätt eller uppfylldt af torra träd, företa- ges vanligen en gallring i detsamma, innan träden numreras, så att ej onödigt stämplingsarbete nedlägges på ett större antal träd, som se- dan omedelbart utfällas. Under sådana förhållanden uppklafvas genast de utblekade stammarna och dimensionen vid brösthöjd samt trädklassbe- teckningen antecknas på hvarje stam. — De kvarvarande träden åsättas vid brösthöjd (1.; meter från marken) med krita ett kors, som sedermera ifylles med oljefärg. Så snart de kvarstående träden äro numrerade, klafvas de vid korsen, dels paral- lellt med detta (se sid. 5), vanligen i norr och söder, dels vinkelrätt mot korset (fig. 6), hvarvid måtten i millimeter införas i den s. k. stamnummerlängden. I denna införes därjämte beteckning för trädklass samt, hvad granen beträffar, vanligen äfven för grentyp enligt SYLVÉNS system (I). Under uppklaf- ningen utblekas ytterligare de träd, som vid förnyad pröfning i samband med klassifice- ringen falla för gallringen enligt Skogsför- söksanstaltens schema. Till själfva klassi- ficeringen skall jag återkomma i följande kapitel. — Från och med i år har jag låtit införa alla anteckningar å tryckta blanketter i bundna böcker, hvarvid ex bok användes för hvarje yta. Endast anteckningarna rörande prof- stammarnas samt det utgallrade virkets be- His d SI Skylt angifvande försöks skaffenhet och sektionsmått införas å lösa ytans och afdelningens nummer. Ur Skogsförsöksanst. saml. Fot. C. O. Gille i - Schild, die Nummer der Versuchsfläche blanketter, emedan det vid vissa bearbet- dtdeABteillog ang tkend ningar kan vara af intresse att kunna ordna dessa stammar efter flera olika grunder. — De bundna profytsböckerna ha y olika färgade pärmar för skilda trädslag enligt samma färgschema, som redan förut användts vid renritning af profytskartor (se längre fram). Förutom de för fältbruk afsedda, inbundna exemplaren, har jag påbörjat uppläggande af särskilda kontorsexemplar. Anteckningarna för dessa föras å lösa, tryckta blanketter, som insättas i sixis-pärmar af olika färger enligt förut nämnda färgschema. I dessa pärmar infästas äfven konceptkartor och grafiska framställningar rörande ytan, såsom kurvor för höjder, formtal och kubik- massor eller grundytor. Med hänsyn till det stora arbete, som ned- Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen, 1912. O 404 GUNNAR SCHOTTE. lägges på försöksytorna, och den kontinuitet som dessa undersökningar kräfva, har jag nämligen ansett, att risken är allför stor att hafva samt- liga anteckningar i blott ett exemplar. Om t. ex. det enda exemplaret under någon resa eller vid olyckstillfälle skulle komma bort, bör alltid finnas ett annat i reserv. I den nya institutionsbygg- naden bör det ena exemplaret kunna förvaras i det brandfria arkivrummet. (I den nuvarande lokalen in läggas, så långt utrymmet det medgifver, kontors- exemplaren i kassaskåp.) På begäran af många skogsmän aftryckas å sid. 410” 413" de blanketter i profytsböckerna, som äro afsedda för själfva ytans beskrifning och de kvarstående stam- marnas uppklafning. Blanketterna för profstammarnas och gallringsvirkets uppskattning skall jag meddela i ett annat sammanhang. Till blanketten för ståndorts- och beståndsbeskrifningen hör äfven en särskild sida Fig. 4. Numrens pla- cering å träden. På ett för upptagande af växtarterna i markbetäckningen. smalt träd sättas de i c 5 reg 2 rad, på ett groftibredd. Denna sida är så inrutad att den med fördel kan Anbringung der Nummern användas för frekvenskalkyler enligt RAUNKLERS metod smalen unter einander, (se RAUNKIER I och HENRIK HESSELMAN I). Stam- einander. nummerblanketten är afsedd för uppskattning 4 gån- ger, hvarigenom en och samma profytsbok är an- vändbar i 20—30 år. I samma bok äro därför också inhäftade 4 blan- ketter för ståndorts- och beståndsbeskrifningen, en för hvarje revision. — Öfver ytorna upprättas numera alltid kartor, hvarå samtliga träd inläggas. Detta befordrar såväl en viss reda vid arbetena som lätthet att hålla fullständig kontroll öfver ytans samtliga stammar. Det kommer nämligen framdeles säkerligen ofta att inträffa, att ytorna blott hinna revideras hvart 8:de till 10 år, och man kan då riskera, att en del nummer å träden under mellantiden blifvit utplånade. Kartorna kunna dessutom blifva ett rikt fält för närmare studium vid gallringsytornas bearbetning å arbetsrummet och de tillåta en fullständig analys öfver förhållandet mellan olika träd och trädklasser. Man erhåller genom kartan en mera iefvande bild af beståndet, än hvad den nakna stamnummerlängden kan gifva. Det är nämligen vid bearbetningen af gallringarnas resultat ej tillräckligt att veta dimensionsklassernas och trädklassernas fördelning, utan man bör äfven känna de olika trädens plats i beståndet. Härigenom kan man lära, hvilken fördel eller nackdel, det medför att låta träd af en viss beskaffenhet stå kvar vid gallringen. Man kan exempelvis i tallskogar finna, huru från början undertryckta eller senvuxna träd efter viss tids förlopp torka, trots det deras ställning i bestånden varit ganska fri. Man OM GALLRINGSFÖRSÖK. 405" kan vidare göra studier öfver rötskadornas spridning inom beståndet m. fl. värdefulla rön för framtida kännedom om resultaten af på olika sätt ut- förda gallringar, allt förhållanden, hvarpå endast en bokföring af träden i stamnummerlängden ej kan lämna svar. Då sålunda betydelsen och nyttan af fullständiga kartor öfver för- söksytorna är mycket stor, vill jag något utförligare redogöra för den Ur Skogsförsöksanst. saml. Fot. C. O. Gille. Fig. 5. Klafning parallelt med brösthöjds- Fig. 6. Klafning vinkelrätt mot brösthöjds- korset.! korset. ! Kluppen parallel dem Brusthöhenkreuz. Kluppen winkelrecht zum Brusthöhenkreuz. metod, som jag använder vid kartläggningen, så mycket mer, som det ej är mig bekant, att denna metod funnit tillämpning på annat håll. Sedan försöksytan utstakats och gallringsvirket blifvit utblekadt samt öfriga träd numrerats, uppålas ytans alla yttergränser på 8 meters afstånd eller för mycket täta och stamrika bestånd på 4 meters afstånd. Mellan motsvarande pålar spännas sedan snören i kors öfver ytan (se fig. 7). Är ytan särskildt stor eller tät, blir det nödvändigt att äfven genom densamma uppstaka någon linje. Försöksytan blir sålunda medelst snörena uppdelad i rutor om 8 eller 4 meters sida. Vid själfva kartläggningen, som verkställes å rutadt millimeterpapper i skalan 1: 200 för tillfälliga ytor i äldre skog och 1:100 för gallringsytor, inritas sedan samtliga kvarstående och utgallrade 1 Vid mätning af diametern inriktas klafvarna som å bilderna, men linialen höjes sedan mot resp. korset eller punkten. 406 GUNNAR SCHOTTE. träd jämte större skillnader i vegetationstäcket. För att underlätta ett exakt inläggande af träden å kartan användes tvenne, vanligen 4 meter långa stän- ger, graderade i decimetermått. Dessa läggas på så sätt i 8-metersrutan, att denna blir uppdelad i 4 stycken 4-meters rutor. Har ytan från början uppdelats i 4-meters rutor, delas dessa ytterligare genom stängerna i 2- meters rutor. Inom dessa sistnämnda rutor om 4 eller 2 meters sida är Ur Skogsförsöksanst. saml. Fot. E. Wibeck. Fig. 7. Försöksyta i björkskog med uppspända snören för kartläggning. Versuchsfläche in Birkenwald mit gezogenen Schniären zur Kartierung. det sedan lätt att direkt inmäta träden medelst en graderad käpp. På kartan antecknas trädens nummer samt för utblekade träd diametern vid brösthöjd jämte beteckning. För att kartläggningen skall kunna utföras äfven af tillfälliga biträden, är det praktiskt att vid utblekningen, som ju alltid måste utföras af arbetslagets ledare, anteckna diameterns mått samt beteckningen å träden. Kartläggningen af en yta om 0,.s hektar brukar vanligen, om be- OM GALLRINGSFOÖRSOK. 4077 ståndet ej är alltför tätt, kunna verkställas af ett biträde på en arbets- dag. Om arbetet utföres af anstaltens fasta personal, medhinnas ofta I '/2—2 ytor per dag. Jag har äfven verkställt försök med kartläggning af trädens kronor. Detta låter sig visserligen ganska lätt utföras, om man nöjer sig med att uppmäta ex diameter af kronorna. Men om trädkronan uppritas som cirkel kring detta mått, blir kartan ganska missvisande, emedan kronorna, som sällan äro cirkelrunda, härigenom komma att mera gå i hvarandra än som verkligen är fallet. Att däremot uppmäta kronornas radier i flera riktningar medför så mycket arbete, att jag måst afstå därifrån. Man erhåller i stället tillräcklig kännedom om trädkronornas beskaffen- het genom den beteckning, som jag numera använder (se nästa kapitel). Vid inarbetena under vintern renritas kartorna, och träden uppritas med ledning af stamnummerlängdens uppgifter om brösthöjdsdiametern i viss skala. För att dimensionsskillnaden mellan olika träd skall fullt framträda, har jag användt större skala för träden än för själfva ytan. Sålunda användes vanligen för tillväxtytor skalan 1: 200 för ytan och 1: 100 för träden, medan gallringsytorna däremot renritas i skalan 1: 25 för träden, hvarvid ytans skala är 1: 100. För att blandningsgraden af olika trädslag skall framträda, målas de uppritade cirklarna med den färg, som betecknar trädslaget, medan utgallrade träd förses med bred rand af tusch. Trädens nummer utsättas likaledes med liten stil å kartan. Färgschemat för såväl kartorna som de ofvannämnda profytsböckerna och sixispärmarna är följande: tall — röd färg (karmin) gran — grön » björk gul » ek — blå » bok = brun » annbok — gulröd (cinober) asp och al — gråblå lärk violett > De sålunda renritade kartorna bli genom färgläggningen och den angifna skalan mycket öfverskådliga, och skillnaden mellan olika gall- ringssätt framträder på ett frappant sätt. — Sedan den nämnda metoden med kartläggning af Skogsförsöksanstaltens profytor var utarbetad, har jag funnit, att A. G. BLOMQVIST (I) tidigare föreslagit en annan kartlägg- ningsmetod. Hans kartor äro dock föga öfverskådliga, och den af honom 4085" GUNNAR SCHOTTE. använda kartläggningen blir säkerligen mindre exakt än ofvan skildrade tillvägagångssätt med snörslagning. Sedan ytorna på förut beskrifvet sätt kartlagts, utfälles gallrings- virket, som numera direkt uppmätes stam för stam. Under de första åren af försöksanstaltens verksamhet uträknades gallringsvirkets kubik- massa efter samma höjd- och formtalskurvor, som för det kvarvarande beståndet. Den af ALEX. MaAass (II) uttalade meningen, att detta till- vägagångssätt medförde en fördel, enär såväl det kvarvarande beståndet som de utgallrade träden då uppskattades efter samma metod, kan jag ej biträda. Beräkningen af det utgallrade virkesbeloppet blir nämligen här- genom mindre noggrann, emedan de utvalda profstammarna föga represen- tera de utgallrade träden. Profstammar för det kvarvarande beståndet komma nämligen att gifva för hög kubikmassa för utgallradt virke, en sak, hvartill jag i en senare uppsats skall återkomma. Dessutom har det vid verkställda revisioner af tillväxtytor visat sig, att uppskattning medelst ett relativt fåtal fällda profstammar kan utfalla ganska ojämnt, samt att ett nytt antal fällda profstammar ofta kan uppvisa ganska afvikande resultat. Själfva uppskattningen af den stående skogen måste därför närmast anses som en beräkning, tills man kommit därhän att fullt objektivt kunna uppskatta eller uppmäta stående stammar. Därför är det alltid en fördel om åtminstone det utfällda virket kan bokföras exakt, hvarigenom man vid beståndets slutafverkning, om ej förr, får en fullt riktig statistik öfver detsamma. Af denna orsak har gallringsvirket å alla försöksytor, som anlagts 1912, blifvit direkt uppmätt, ehuru det medfört en ganska betyd- lig ökning af säväl arbete som omkostnader. Vid flera utländska för- söksanstalter har man också funnit sig nödsakad att direkt uppmäta gallringsvirket. Sådana utgallrade stammar, som anses kunna representera det kvar- varande beståndet, bokföras som profstammar. I öfrigt utväljas i samma be- stånd, men utanför försöksytan, ett lämpligt antal profträd, någorlunda jämnt fördelade i centimeterklasserna med beaktande afantalet träd i desamma. För att erhålla en nöjaktig kurva för såväl höjd som formtal eller kubik- massa behöfvas i regel 30—40 profstammar. Som jag förut i senaste 3-årsprogrammet framhållit (SCHOTTE I), ha försök i år påbörjats med sektionering af stående profstammar för att undgå den ojämnhet i upp- skattningsresultaten, som förut omnämnts. Härvid har jag användt mig af särskildt för ändamålet tillverkade lätta stegar af ask och bamburör samt den af flottningschefen A. LÖF konstruerade stångklafven. Lika- ledes ha försök verkställts med utväljande af särskilda profstammar för de olika trädklasser, hvari beståndet uppdelas. — I samband med redo- OM GALLRINGSFÖRSÖK. 409 görelse för uppskattningsresultat från profytor får jag tillfälle att närmare återkomma till denna sak. Gallringsytorna anläggas numera i såväl orörda som förut gallrade bestånd, men däremot väljas i regel endast fullslutna sådana, i hvilka äfven smärre luckor och ojämnheter så vidt möjligt söka undvikas. Till en början sträfvade försöksanstalten efter att alltid utlägga ytorna i orörda bestånd. Detta är också fördelaktigast beträffande yngre skog. Äldre bestånd däremot, som hela tiden stått orörda, innehålla så onor- mala stammar, att de ej alls kunna ge svar på huru de med den an- vända gallringsgraden skulle utvecklat sig under tidigare normal behand- ling. Därför har jag, då det gällt bestånd af 40—50 års ålder eller mera, sökt utstaka försöksytorna i redan förut gallrade bestånd. Dock söker man gifvetvis erhålla bestånd, som gallrats för minst 5—10 år sedan, så att en ny gallring lämpligen kan företagas. Ofta har emeller- tid Skogsförsöksanstalten nödgats anlägga gallringsytor äfven i äldre orörda bestånd, emedan flera gånger genomgallrade bestånd, åtmin- stone på de allmänna skogarna, ännu äro ganska sällsynta. Om markförhållandena och beståndens utsträckning så medgifvit, ha flera ytor utlagts intill hvarandra och behandlats med gallring af olika styrka eller enligt olika metoder. Sådana gallringsserier äro emellertid på grund af vår skogsmarks omväxlande natur mycket svåra att erhålla. Endast på tallhedar eller i planterade granskogar har det lyckats att få ett par eller flera ytor, som sinsemellan varit i det når- maste jämförbara. Annorstädes har det vid ett noggrannare studium visat sig, att de olika afdelningarna inom en och samma gallringsserie ganska afsevärdt afvika från hvarandra i ena eller andra hänseendet. Man får därför ej beräkna att alltid kunna draga fullt exakta slutsatser genom jämförelse af olika afdelningar i dessa serier. Fast mera torde den åt- gärd, man under gifna förhållanden företagit med en yta, och de häraf erhållna resultaten oftast böra tala endast för sig själfva. Bland annat på grund af dessa förhållanden ha vissa gallringsgrader kommit till föga användning vid försöksanstalten under de senare åren. Sålunda ha sedan år 1909 endast anlagts 3:ne nya ytor för svag låggallring, nämligen så- som jämförelseobjekt i 3 granserier. I stället ha sådana gallringsformer blifvit använda, som kunna beräknas komma bestånden att reagera på mera påfallande sätt, så att några resultat verkligen kunna afläsas af gallringen. I samma syfte ha vid senare revisioner de många befintliga tallytorna med svag låggallring omförts till stark sådan. En närmare redogörelse för dessa gallringsformer lämnas i efter- följande kapitel. 4I107f GUNNAR. SCHOTTE. BIL Ståndorts- och beståndsbeskrifning. . Trädslag TREVIGNERES SES Sann ANSATSEN og VIA AAA Er SES ESSÄN So SEEK Eder ee | 04 a RSS a Mao uppe SSKOBSIFaRIEnS HAR OCR TOC anna oa ease ssk iso AL EAS RA ; Bevakningstrakt . Bevakarens namn och adress Topografisk beskaffenhet. Höjd öfver hafvet .......... Traktens topografiska natur") Marklutningens grad och riktning ?y: plan, svag, medelstark, stark, brant. Väderstreck 1) ex.: floddal, höjdplatå, kustland. ”) öppet eller skyddadt läge. 3) plan intill 5? lutning, svag 6?—10”, medelstark 11?—20?, stark 212—30”, brant 312—45?, OM GALLRINGSFÖRSÖK. Markbeskaffenhet. Geologisk natur: fast berggrund 3) =... morän ?) rullstensgrus ?)..... hafs- och sjösediment 3) =... E torfmark”) Markens kalkhalt') Beskaffenheten af markens humuslager ”) Markprofil TIBIA TLL TTT TR RER TRATT TELL TTT ETTA TER TT RT TA TTT TIRER RT LLT TLL ALERT TATT TR TTTT TT Fukltighetsgrad: skarp, torr, frisk, fuktig, sidländ, syrlig. SKA DUSK ds FISYESRSNES LLASKOCKFÖrLE Ron senes mossor lafvar ?) bergart. ”) grusig eller morik; blockrikedom. 3) aflagradt såsom fält eller åsar; groft eller mera sandartadt grus. 1) grus, sand, mo eller mjuna, lera. 5) torfslagen karaktäriseras med hänsyn till förmultningsgrad och de växter, som bildat dem: hvitmosstorf etc. 5) fräsning för saltsyra vid angifvet djup. 7) förna, råhumus, mull. 411 Amer GUNNAR SCHOTTE. Skoglig beståndsbeskrifning. Beståndsblandning: VRT (1 Be LT 2 he MENAR AR fn a SR men SEAN ae BÖR a ÄR Ana Blandade: bestämd... :..sss', SKO Se Lö SST AE NR (TF IP PVIS: 3 AASE AE Tre oedt RINNA NN IAEA . RA UN ES = vt; e NRA ER Re Föra oa st ana ARNE ER SNES | ÖfVErSTaN dare s sae a SN ANESRAE AS CEN 2 ER NAN SER | (Uf dekväxE oss SST NEN Likåldriga eller nästan likåldriga bestånd. ==. (OIIkAlAfo ARDeStändde) EE SKR Tag SIE Öfverståndare. mos SER UnNdepväxtsssssre SMETEN | (7244 (IG LR) SRS SSE SSR SE AASE STORE FED satts Be JAN ERA AS SEA Skador: PES CI be fa SEEDS RESA EE ERE SNI EE RT Sara Sn a Ka IB sr Sd 1) själfsådd, sådd, plantering, sådd- eller planteringshistorik, öfrig beståndsskogs- historik. ?) åldersgränserna angifvas. 3 växtfyllig, mer eller mindre afsmalnande, rak, krokig, sabelform, spiralform. 1) grad af kvistighet, kronans höjd, torrkvistarnas höjd. PA S XENA Bil. 2. Trädets N:r den Diameter i cm. 1.3 m, från mark I korset +L korset OM GALLRINGSFÖRSÖK,. Stamnummerlängd. 19 Anteckning den 19 Diameter i cm, 1.3 m, från mark iu korset LL korset Anteckning Ana en vänstersida; högersidan är lika med undantag af att kolumnen för trädens nummer befinner Detta blankettformulär visar Obs.! sig vid blankettens högra kant, 414" GUNNAR SCHOT'TE. HI. Trädklasser och gallringsgrader. Skilda författare ha såväl i handböcker, afsedda för undervisning, som för utförande af jämförande undersökningar hänfört träden i bestån- den till olika klasser, allt efter deras ställning, kronutveckling, stamform o. S. v. Somliga af dessa system ha gjort anspråk på att kunna an- vändas vid klassificering af alla slags träd, andra däremot ha, åtmin- stone från början, syftat närmast till ett visst trädslag. Vid gallringar spelar det ju också i praktiken mindre roll, hvilken klassindelning, man vid gallringens utförande närmast tänker sig, då en van skogsvårdare, som har stor erfarenhet om och känsla för beståndens vård och utveckling äfven utan en medveten dylik analys ganska väl vet, hvad som bör tagas bort eller få stå kvar. Med de kraf på sträng likformighet och objektivitet, som med rätta kunna ställas på gallringsförsöken vid en skogsförsöksanstalt, är däremot trädens indelning i fullt definierbara klas- ser mera nödvändig, särskildt vid en försöksanstalt, som den svenska, där gallringsförsöken ofta komma att utföras af olika personer. På grund af landets storlek och växlande förhållanden behöfver nämligen i vårt land anläggas ett så stort antal ytor, att de ej alltid kunna hinna gallras af en och samma person. Vid revisioner af äldre gallringar, bidrager det också till lik- formigheten vid utförandet och till en rätt uppfattning af en förut utförd gallring, om träden gifvits viss beteckning. Den förändring, som träden undergått mellan revisionerna afläses också bra mycket fullständigare genom trädens förflyttning från en trädklass till en annan än genom att endast dimensionsförändringen inregistreras. Som jag sålunda an- ser nyttan och betydelsen af trädens klassificering mycket betydande vid objektiva undersökningar, har i år klassificering af träden skett å alla nyanlagda eller reviderade ytor. Härvid har det dock visat sig, att det af försöksanstalten förut vid gallringar använda klassificeringssyste- met ej är tillräckligt objektivt och ej heller nog uttömmande. Jag har därför uppställt en delvis ny klassindelning, som kommit till användning vid de på senhösten i år anlagda försöksytorna.. Innan jag emellertid går att närmare beskrifva denna, vill jag i korthet lämna en redogörelse för de olika trädklasser, som af skilda författare förut uppställts, samt de på dem grundade olika gallringsformerna. De mera uppmärksammade trädklassindelningarna hafva varit föl- jande: OM GALLRINGSFÖRSÖK. 4T5E Seebachs klasser. Så vidt jag kunnat finna i litteraturen är M. L. VON SEEBACH (I) den första som 1844 vid gallringen tänkt sig träden uppdelade i sär- skilda klasser. Han skiljer för bokskogen på: 1) dominerande stammar, 2) behärskade stammar, 3) redan understående stammar, vanlingen kallade undertryckta. Cottas system. I Cottas Waldbau, sjunde upplagan, utgifven år 1849 af EDUARD VON BERG uppdelas träden i nedanstående stamklasser: a) härskande (dominerande eller förhärskande) stammar, 6) behärskade, som öfverskärmas af de härskande träden, ec) undertryckta, utan längdtillväxt eller t. o. m. med döende topp, d) döende och torra träd. I nionde upplagan af år 1865, utgifven af H. VON COTTA, skiljes med anslutning härtill på följande gallringsgrader: a) dunkel gallring, som borttager döda och döende stammar, 6) måttlig gallring, hvilken tager bort undertryckta träd, t. o. m. med ännu gröna, men icke mera växtkraftiga toppar, c) stark gallring, vid hvilken äfven behärskade stammar falla för yxan, under det att beståndets slutenhet icke blir väsentligt bruten, men dock något utglesnad. Königs system. Närmast för bokskogen afskilde KÖNIG (se HESS 1) år 1854 följande trädgrupper: A. Härskandel 2) förhärskande. B. Öfverskärmade | a) toppen direkt öfver- 6) medhärskande. skärmad. stammar .. c) senvuxna. stammar si... | 6) underväxt. Denna uppdelning innebar ett framsteg därigenom, att indelnings- grunden blef en och densamma eller trädens ställning i bestånden. Burchards system. Enligt den framställning, som BAUR (II) gifvit vid sitt föredrag i Karlsruhe 1891, har HEINRICH BURCHARDT vid sina föreläsningar i Hann-Mänden plägat uppdela träden i 6 stamklasser och tvenne grupper: 4167 GUNNAR SCHOTTE. Hufvudbestånd. 1) förhärskande, 2) medhärskande, 3) måttligt härskande (mässig), 4) föga härskande. Underbestånd. 5) träd med öfverskärmad topp, 6) undertryckta träd. Enligt denna klassindelning tänkte han sig trenne gallringsgrader, nämligen: 1) den dunkla gallringen, hvari borttagas undertryckta träd (klass 6), 2) den måttliga eller vanliga gallringen med borttagande af öfver- skärmade och undertryckta träd, klasserna 5 och 6. 3) den starka gallringen, som förutom de öfverskärmade och under- tryckta träden äfven borttager de föga härskande träden, d. v. s. för- utom klasserna 5 och 6 äfven klass 4. Mot denna klassindelning, som föga blifvit använd, kunna många själfklara invändningar göras, hvarmed jag dock ej här vill upptaga utrymmet. Presslerska klasserna. M. R. PRESSLER (I) delar för gallringsändamål stammarna i 3 huf- vudklasser på ett sätt, som visar att han stod de nu moderna gallrings- formerna nära. I. nyttiga stammar eller de stammar, som genom medverkan till lagom slutenhet och markskydd befordra den hufvudsakliga tillväxten, II. likgiltiga eller sådana stammar, som ej öfva inflytande på tillväx- ten, vare sig de kvarlämnas eller borthuggas, III. skadliga stammar, som genom att göra bestånden för täta eller eljest verka hämmande på deras tillväxt. Deras uthuggning för- mår höja värdetillväxtprocenten hos de kvarstående träden. Efter sedan man väl ansett sig kunna hänföra träden till dessa klasser, är ju därefter själfva gallringens utförande tämligen själtklar. Tyska skogsförsöksanstalternas system. Vid möte mellan representanter för de tyska skogsförsöksanstalterna i Mählhausen i september 1873 enade man sig — i samband med upp- ställande af den första arbetsplanen för gallringar — om följande fyra trädklasser: OM GALLRINGSFÖRSÖK. ANNE 1) dominerande stammar, som med fullt utvecklade kronor bilda det öfre kronslutet, 2) efterblifna stammar, hvilka ännu bidraga till kronslutet, men hvars största krondiameter ligger lägre än motsvarande diameter hos de dominerande träden; denna grupp bildar således liksom beståndets andra etage, 3) undertryckta stammar, hvars toppar stå helt under de domine- rande trädens kronor, 4) döende eller döda träd. Med stöd af dessa trädklasser upptog det nämnda arbetsprogram- met trenne gallringsgrader eller a) den svaga gallringen, som blott borttager de döda träden, 6) den måttliga gallringen med borttagande af förutom torra äfven döende och undertryckta träd samt ce) den starka gallringen, som slutligen borttager äfven de efter- blifna (senvuxna) träden. Vid de tyska försöksanstalternas föreningsmöte i Stuttgart den 8 juni 1878 beslöts ett tillägg i ofvannämnda program, hvarigenom den svaga gallringen äfven skulle få omfatta döende träd — ett beslut, som så föga förbättrade gallringsprogrammet, att det i vår tid, med den ut- veckling beståndsvården fått, icke minst i vårt land, nästan väcker löje. Krafts klasser. Det är egentligen den preussiska öfverjägmästaren GUSTAV KRAFT, som genom ett flertal arbeten fört gallringsfrågan framåt. Han uppdelade år 1884 (I) träden i 7 klasser, däraf 5 hufvudgrupper. Dessa, de s. k. Kraftska klasserna, som kommit till användning vid skogsundersökningar och systematiska gallringsförsök i flera länder, äro: 1. Förhärskande stammar med, utan undantag, kraftigt utvecklade kronor. 2. Härskande stammar, som i regel bilda hufvudbeståndet, och ha förhållandevis väl utvecklade kronor. 3. Föga medhärskande stammar. Kronorna äro ännu tämligen nor- malt utbildade och likna i detta hänseende den andra trädklassen, men äro förhållandevis svagt utvecklade och hopträngda, ofta med redan på- börjad försvagning, såsom t. ex. med något torra grenar i kronans kant, hos eken äfven ofta med början till en knäböjd växt af kronans grenar. Denna tredje klass utgör den undre gränsen af det härskande beståndet. 4. Behärskade stammar. Kronan mer eller mindre förkrympt och sammantryckt, antingen från alla sidor eller blott från två, eller också 41 SE GUNNAR SCHOTTE. ensidigt (fanformigt) utvecklade; hos eken med mycket knäböjda gren- kvistar. a. Meilanstående, i det väsentliga fria, men vanligen inklämda kronor. 6. Delvis undertryckta kronor. Den öfre delen af kronan är fri, den undre delen är öfverskärmad eller torkad på grund af sådan öfverkärmning. 35. Fullständigt undertryckta stammar. a. Med friska kronor (kan blott förekomma hos skuggfördra- gande trädslag). 6. Med döende eller döda kronor. Trots denna ganska specificerade klassindelning kan likväl, som KRAFT påpekar, i praktiken förekomma många öfvergångsformer, ofta på grund af rena tillfälligheter, och för stammar, hvars kronor äro ska- dade af vinden, kan klassindelningen blott få begränsad användning. Klasserna 3, 4 och 5 kunna förlora en del af sin karaktär, om sluten- heten t. ex. genom vindbrott ändras. I dessa fall klassificeras träden endast efter kronans form och beskaffenhet. Med dessa stamklasser som utgångspunkt, uppställde KRAFT (I) tre gallringsgrader eller 1 graden, svag gallring eller utgallring af klassen 5, d. v. s. un- dertryckta träd. 2 graden, måttlig gallring (»den öfversta, allmänt ännu icke en gång uppnådda gränsen för den vanliga gallringen i praktiken»), hvarvid borttagas klasserna 35 och 4b eller undertryckta träd samt behärskade stammar med delvis undertryckta kronor. 3 graden, stark gallring med afverkning af klasserna 5, 4 b och 4 a, därvid således borttagas, förutom hvad andra graden medgifver, äfven behärskade eller mellanstående stammar med fria eller inklämda kronor. Sistnämnda graden räknar KRAFT som den yttersta gränsen af gall- ring. Starkare afverkning hänför han till ljushuggning. Mellan klasserna 2 och 3 skulle enligt KRAFT kunna inskjutas en gallringsgrad 2a eller »kraftig gallring», med afverkning af klasserna 4 b och 5 samt de minsta med mycket svag krona försedda eller inklämda stammarna af klassen 4 a. Några år senare har KRAFT (II) förbättrat sin gallring i markvårdens intresse sålunda, att han rekommenderar att alltid bevara klass 5 a, un- dertryckta stammar med friska kronor. Hans gallringsformer närma sig härigenom den svaga krongallringen. Den Kraftska stamklassindelningen tillkom som en förbättring af de tyska försöksanstalternas arbetsplan och har vunnit rätt mycken burskap. OM GALLRINGSFORSOK. 4 IgA Ett annat förslag till förbättring af denna arbetsplan väcktes år 1889 af E. SPEIDEL (se HAUG I), hvarvid han äfven gjorde en särskild uppdelning af stamklasserna. Speidels stamklasser, I. Stammar, som deltaga i den starkare hälften af beståndets krontak. 1) med fullt utvecklad krona (förhärskande och härskande stammar, 2) med inklämd (eingezwängter) krona. II. "Stammar, som icke deltaga i krontaket för beståndets starkare del. 1) krona helt eller delvis fri, men djupt ansatt (efterblifna eller sen- vuxna träd), 2) krona öfvervuxen af efterblifna träd (Nachbarstämme), a) ännu gröna träd (undertryckta), 6) blott delvis gröna eller torra. SPEIDEL skiljer blott på tvenne gallringsgrader: 1) borttager alla träd till gruppen II, såvida de icke i enskilda luckor behöfvas såsom markskydd, 2) borttager förutom grupp II de med 2) af grupp I betecknade träden. Haugska systemet. Slutligen har HAUG (I) vidtagit en förändring af de Kraftska klas- serna, därvid han särskildt tager fasta på kronornas utveckling. I. Hufvudbestånd: Kronor och trädtoppar med god växt. Klass 1. Förväxande stammar med särskildt kraftigt utvecklade kronor. Klass 2. Val utvecklade stammar med helt fri krona. Klass 3. Väl utvecklade stammar med något klämd krona. Bildar öfvergång till efterföljande grupp. II. Underbestånd: Kronorna mer eller mindre förkrympta, topparna med tillbakasatt tillväxt. Klass 4. Ensidigt klämda kronor, topparna fria. Klass 5. Från flera sidor klämda kronor, topparna fria. Klass 6. Undertryckta stammar med gröna, ännu lifskraftiga kronor. Klass 7. Undertryckta eller nedböjda stammar med döende eller döda kronor. Dessa af HAUG uppställda klasser, som synas blifvit alltför litet uppmärksammade, innebära från klassificeringssynpunkt ett mycket stort framsteg och deras uppställningsgrund är tämligen enhetlig. Definieringen af hufvudbestånd och underbestånd samt uppdelningen inom desamma synes mig dock ej logisk. Man kan nämligen mycket väl finna kraftigt Skogsvårdsföreningens tidskrift, Fackafdelningen 1912 Ö, 207 GUNNAR SCHOTTE. 4 växande träd, som äro klämda af en lika kraftig individ. Ett sådant träd skulle väl ej kunna hänföras till klass 4 och ej heller klass 1. Som jag längre fram skall närmare motivera, anser jag därför ej, att man har nytta af ett på sådant sätt uppställdt system. Hecks stamformsklasser. En ytterligare förändring af de Kraftska klasserna eller snarare ett tillägg till desamma har gjorts af C. R. HECK (I, II). I sin s. k. fria gallring (Freie Durchforstung) har han uppställt ett särskildt system af stamformsklasser. Dessa klasser afse närmast att beteckna stammens beskaffenhet och duglighet till gagnvike. Han skiljer nämligen mellan 4 raka, vackra, långa gagnvirkesträd med högt sittande kronor, 2 medelmåttiga gagnvirkesträd med ofta lågt sittande kronor, 7 krokiga och kvistiga träd, g klykträd, e myckert starkt förgrenade träd (därest de förekomma i klass I och 2 kunna de kallas för »vargar.») ES rotskott, 7 sjuka träd. Då de Kraftska klasserna äro 7 till antalet, blir det med HECKS tillägg inalles 49 olika stamklasser. Några af dessa kombinationer före- komma dock sällan eller aldrig, hvarigenom antalet grupper kan inskrän- kas. De heckska klasserna, som af honom hufvudsakligen pröfvats på blott två gallringsytor, en i bokskog och en i askbestånd, torde redan på grund af sitt antal knappast få någon användning. Mera tilltalande än denna klassindelning är däremot hans gallringsform, som han karaktäriserar på följande sätt: »>»Ingripandet i samtliga de Kraftska trädklasserna efter fri värdesättning af stammarna i hvarje enskildt fall, gradvist gynnande af stamformsklassen genom frihuggning, hufvudsakligen i det härskande beståndet, särskildt klasserna 1—3 4; god fördelning af hufvudstammarna genom utglesning af tätare trädgrupper; borttagande af träd med dålig stamform (inbegripet sjuka träd) eller, då detta ej låter sig göra, upp- kvistning af dessa träd; i görligaste måtto skonande af de Kraftska klas- serna 5a och till en mindre del äfven 4 b och öfverhufvud taget mel- lanbeståndet så långt som möjligt; markvård; måttligt och öfvergående upphäfvande af slutenheten, starkare afbrott i densamma blott i undan- tagsfall; gynnande af blandskog; ljustillväxt för klasserna 1—3 «4 vid omkring 30 års ålder.» Den Heckska gallringen står således krongallringen eller fransmän- nens éclaircie par le haut mycket nära. HECKS stora förtjänst rörande gallringsundersökningar ligger dock OM GALLRINGSFÖRSÖK. 4217 tramför allt i den analysering af olika stamklasser, som han utfört. Det är blott skada, att framställningen är så bredt lagd, att den just därför ej väcker det intresse, den annars förtjänade. Danska gallringar. Besläktad med dessa gallringsformer är också den af SCHRÖDER (I) i Danmark för bokskog använda gallringsformen, som beskrifvits i före- gående kapitel. Denna gallringsform blef först bekant i den internationella skogs- litteraturen genom C. METZGER på grund af hans »Dänische Reisebilder». METZGER (I) har åskådliggjort gallringsformen genom att tala om följande fyra stamklasser: 1. Hufvudstammar, eller sådana, som på grund af sin rakstammig- het och sina likformiga kronor böra på allt sätt gynnas. 2. Skadliga sidostammar, som skada nuvarande eller blifvande de- lar af hufvudstammarnas kronor och därför böra borttagas. 3. Nyttiga sidostammar, som befordra uppkvistningen af hufvud- stammarna till afsedd höjd och därför böra bibehållas. 4. Indifferenta stammar eller sådana, om hvilka det f. n. icke kan afgöras, huruvida de i framtiden kunna bli ett hufvudträd eller blott komma att tillhöra underbeståndet. De böra därför till en början skonas för afverkning, tills vid en kommande gallring deras utveckling och värde närmare kan bedömas. Denna gallringsform och dessa stamklasser ha sedan varit mycket omnämnda i den tyska skogslitteraturen under namn af »dansk gallring» och danska stamklasser. Under samma benämning ha dessa stamklasser via Tyskland äfven införts i den norska skogslitteraturen och upptagits i arbetsprogrammet för den forstliga försöksstationen på Solberg. THV. KLrAER (I) har dock härtill lagt en särskild klass, framtidsstammar, samt definierat de olika grupperna på följande sätt: I. Hufvudstammar. Dessa utgöra, som namnet säger, beståndets väsentliga beståndsdel. Det är dessa stammar, som man särskildt bör lägga an på att vårda, så att, när hufvudafverkningen på allvar skall begynna, så många som möjligt af dessa må ha utvecklats till växt- fylliga och värdefulla träd. De sparas vid gallringarna. II. Skadliga sidostammar eller träd, som äro till skada för det öf- riga beståndet — för såväl hufvudstammarna som för efterföljande III och IV stamklassen — antingen genom att beskugga, trycka eller för- tränga andra och bättre stammar. De borttagas alltså. III. Framtidsstammar. Dessa äro de fullt lifskraftiga elementen i be- Agee GUNNAR SCHOTTE. ståndets undre etage, hvilka det gäller att skydda mot för stark öfver- skuggning eller sidotryck, så att i dem inneboende utvecklingsmöjlig- heter icke må hämmas, utan komma till full utveckling. De sparas. IV. Nyttiga sidostammar. Det är träd, som göra nytta t. ex. ge- nom att främja kvistrenheten eller formen hos beståndets hufvudstammar och framtidsstammar, sådana som skydda marken eller dylikt. De sparas. V. Indifferenta stammar. Träd, som inom beståndet hvarken göra påvisbar nytta eller skada. Om de icke kunna brukas som markskydd, böra de afverkas, därest de med fördel kunna afsättas. AGNAR BARTH (II) nämner vid redogörelse för den danska gall- ringen, följande stamklasser: a. Hufvudstammar. 0. Skadliga sidostammar. ce. Obrukbara stammar, som icke ha de för gagnvirkesproduktion nödvändiga egenskaper. d. Nyttiga sidostammar. e. Indifferenta stammar. Galliringsgrader i svenska skogshandböcker. C. A. T. BJÖRKMAN (I) anför den på den tiden vanliga klassindel- ningen, som han definierar på följande sätt: härskande eller dominerande, hvarmed förstås de största och kraf- tigaste samt för sin vidare utveckling obehindrade träden, hvilka således hafva fullkomligt fria kronor; behärskade eller dominerade, d. v. s. sådana träd, hvilkas kronor ej nå i jämnhöjd med de förenämnda träden, men likväl ytterligare åt- minstone under någon tid kunna bidraga till sammanslutningen af träd- kronorna eller det s. k. kronslutet inom beståndet; samt undertryckta eller sådana träd, som af de öfriga blifvit ej allenast förbiväxta, utan äfven beröfvade erforderlig tillgång på ljus och luft, så att de antingen redan äro döda eller inom kort vissna, torka och utdö. I enlighet med den tyska terminologien skiljer han mellan: svag hjälpgallring, hvarvid endast döda, döende eller starkt skadade träd borttagas; medelmåttig hjälpgallring, då alla undertryckta träd, äfven sådana som ännu hafva frisk topp, utgallras; samt stark hjälpgallring, hvarvid jämväl en större del af de dominerade träden borttagas. C. G. HOLMERZ (I) har ungefär på liknande sätt definierat de olika hjälpgallringsgraderna, när han skiljer på: rn OM GALIRINGSFÖRSÖK. 423 svag hjälpgallring, då endast torra och fullständigt undertryckta stammar borttagas; normal hjälpgallring, då afverkningen sträcker sig såväl till de torra och fullständigt undertryckta som till de behärskade träden; och stark hjälpgallring, då gallringen icke allenast utföres inom mellan- beståndet, utan äfven sträcker sig till den medhärskande delen af huf- vudbeståndet. Enligt den af HOLMERZ sålunda meddelade definitionen blir den mellersta hjälpgallringsgraden något starkare än enligt BJÖRKMANS be- skrifning och försöksanstalternas program. JULIUS och HALLER (I) ha i sin handbok beskrifvit samma klasser, som ingå i Skogsförsöksanstaltens första program, samt meddelat en sche- matisk ritning af de olika stamgrupperna, hvarvid som »behärskade träd, senvuxna med ännu fri krona» framställts väl höga individ, åtminstone efter som gallringsutfallet bifvit å de tidigare försöksytorna. Schweiziska systemet. Schweiziska skogsförsöksanstalten skiljer helt kort och godt endast på 5 hufvudklasser (BUHLER I och FLURY I): 1. klassen, härskande eller dominerande stammar (d) 2. » medhärskande stammar (m) 3 > behärskade stammar (Db) äk » undertryckta stammar (u) 5 > döende eller undertryckta torra stammar. Med anslutning till dessa stamklasser verkställas gallringsförsöken efter följande grader: Grad A, svag gallring, som träffar klass 5, d. v.s. torra och döende träd. Grad B, måttlig eller medelstark gallring, hvarvid uttagas klasserna 5 och 4, d. v. s. torra, döende och undertyckta träd. Grad C, stark gallring, med afverkning af klasserna 5, 4 och 3, så att vid gallringen äfven borttagas behärskande träd. Grad D, mycket stark eller föregripande gallring, med borttagande af klasserna 5, 4 och 3 helt och hållet samt dessutom en del af klass 2 eller ännu medhärskande träd. Grad L, ljushuggning, samt » Da, €claircie par le haut, en kombination af gallringen i graderna D och A, hvarigenom de träd, som borttagas vid graderna B och C, i stället sparas. Enligt ofvannämnda schema synes den »mycket starka gallringen» ej blifva så stark, som den i verkligheten utföres. — Detta beror emel- lertid på att schweiziska försöksanstalten afser något helt annat med sin 424" GUNNAR SCHOTTE. klass 3 än KRAFT med sin trädklass 3 (man jämför exempelvis de gra- fiska ritningarna af bestånden hos BÖHLER (I) och KRAFT (I). Till klass 3 hänföra t. ex. schweizarna åtskilliga träd, som annars kallas för klass 2. Skogsförsöksanstalternas internationella förbunds gallringssystem. Missbelåtenheten med den förut å sid. 416" meddelade första arbetspla- nen för tyska skogsförsöksanstalternas gallringsförsök blef under tidernas lopp ganska stor. Vid mötet i Breslau 1898 ifrågasattes en förändring af programmet och förslag härtill förekom äfven året därpå vid samman- träde i Schwerin, men hann ej slutbehandlas. Sedan frågan diskuterats i flera tidskriftsuppsatser, behandlades den ånyo i Täbingen 1901, och det nya förslaget godkändes, sedan det förarbetats af särskild kommitté, på ett möte i Dresden (12 september 1902). Vid kongressen i Maria- brunn 1903 för skogsförsöksanstalternas internationella förbund antogs samma arbetsplan med en ringa majoritet äfven af detta förbund. En- ligt det sålunda antagna programmet uppdelas stammarna i följande grupper och klasser: I. Härskande stammar. Dessa omfatta alla träd, hvilkas kronor bidraga till det öfre kronslutet, nämligen: 1. Träd med normalt utvecklade kronor och god stamform. 2. Träd med abnormt utvecklade kronoreller dålig stamform. Hit räknas a) inklämda stammar, 6) frodvuxna träd med dålig stamform, ec) träd med missbildade stammar, inbegripet klykträd, d) s. k. piskare och e) sjuka träd af alla slag. II. Behärskade stammar. Dessa omfatta alla träd, som ej bidraga till det öfre kronslutet. Till denna grupp hänföras: 3. efterblifna eller senvuxna träd med ännu fri krona; Dessa båda grupper ha ; betydelse för mark- och 4. undertryckta (understående och öfverskär- | beståndsvården made), men ännu lifskraftiga träd; 5. döende och döda träd, som icke ha betydelse för mark- eller beståndsvården. Till denna grupp föras äfven snötryckta stammar. Gallringen utföres enligt samma program i tvenne hufvudformer samt, hvad styrkan beträffar, i olika grader. I. Vanlig gallring, »Niederdurchforstung.» 1. Svag gallring (A-grad). Denna inskränker sig till borttagande af döda och döende träd samt snötryckta stammar (klass 5) och sjuka träd. Gallringsgraden har blott till uppgift att lämna material till jäm- förande tillväxtundersökningar. OM GALLRINGSFÖRSÖK. ARK 2. Måttlig gallring (B-grad). Denna sträcker sig till döda och dö- ende, snötryckta, undertryckta stammar, piskare, de skadligaste bland frodvuxna träd med dålig stamform, såvida de ej kunna tuktas genom kvistning, samt sjuka träd (klasserna 5, 4 och en del af 2). 3. Stark gallring (C-grad). Denna borttager i allmänhet alla stam- mar till klasserna 2—35 samt äfven enstaka ur klass 1, så att i möj- ligast likformiga fördelning blott sådana träd kvarstå, som hafva normalt utvecklade kronor och god stamform och på alla sidor rum för fri ut veckling af kronorna. För gallringsgraderna B och C gälla följande grundregler: a. I sådana fall, då luckor uppstå genom borttagande af härskande stammar, kunna därstädes varande undertryckta eller efterblifna stammar kvarlämnas. 6. Vid borttagande af friska stammar af klass 2 med dålig utveck- ling af kronorna eller dålig stamform förfares med den försiktighet, som hela beståndets slutenhet kräfver. II. »Hochdurchforstung.» Denna ingriper i det härskande beståndet för särskild vård af framtida hufvudstammar under principiellt skonande af en del af de be- härskade stammarna. Häraf särskiljas tvenne grader: 1. Svag »Hochdurchforstung». Denna inskränker sig till afverk- ning af döda och döende, snötryckta och sjuka träd, vidare träd med dålig stamform, klykträd, piskare och sådana stammar, som måste bort- tagas för att utgallra grupper af likvärdiga träd. Sålunda borttagas klass 5, en stor del af klass 2 samt enstaka träd af klass 1. Borttagandet af frodvuxna träd med dålig stamform och stammar af felaktig form, inbe- gripet klykträd, kan, då sådana träd förekomma i större antal, fördelas på flera gallringar för att undvika för starkt afbrott i slutenheten. Äfven är det lämpligt att oskadligagöra de vid den första gallringen al sådan anledning kvarlämnade träden genom uppkvistning eller borttagande af klykarmar. Denna gallringsgrad användes hufvudsakligen i yngre bestånd. 2. Stark »Hochdurchforstung». Denna grad sträfvar till omedelbar vård af ett antal hufvudstammar. För detta ändamål borttagas för- utom döda, döende, snötryckta och sjuka träd äfven sådana, hvilka hindra en god utveckling af hufvudträden, således klassen 5 och träd i klas- serna x och 2. Denna gallringsgrad ägnar sig hufvudsakligen för äldre bestånd. III. Försök med ljushuggningar utföras för att utröna när och huru länge afbrytandet af slutenheten förmår öka hela beståndets eller enskilda träds tillväxt utöfver hvad den starkaste gallringen gör, när tillväxten till följd 4207 GUNNAR SCHOTTE. af alltför stark minskning af stamantalet begynner att sjunka samt när tillväxtens stegring hos det enskilda trädet uppnår sin höjdpunkt. För detta ändamål anläggas två grader af ljushuggningar: I. Svag ljushuggning (L I-grad) borttager 20—30 2 2. Stark ljusbuggning (L II-grad) borttager 30—50 2 af genom C-grad förut gallradt bestånd. Statens Skogsförsöksanstalts gallringsprogram af år 1903. Vid öfverläggning inför Kungl. Domänstyrelsen den 23—24 februari 1903 behandlades ofvannämnda program för de tyska skogsförsöksan- stalterna och antogs med några obetydliga redaktionella ändringar (se MAASs I) att gälla äfven för Statens Skogsförsöksanstalt. Bland de vik- tigaste af dessa förändringar var, att den svaga låggallringen endast be- nämnes — riktigt nog — rensningsgallring, medan B-graden i vårt pro- gram kallas svag hjälpgallring och C-graden stark hjälpgallring. Vidare är den starka ljushuggningen minskad till högst 40 « af grundytan af enligt C-grad genomgallrad jämförelseyta. För sammanhangets skull aftryckes här nedan detta gallringsprogram af år 1903, så mycket mera, som det häfte af meddelandena, där det förut varit intaget, är utgånget. Gallringsprogrammet hänför träden till följande grupper och klasser: [. Härskande. Ala träd, hvilkas kronor bidraga till det öfre kronslutet, såsom: I. Träd med normalt utvecklade kronor och god stamform. 2. Träd med abnormt utvecklade kronor eller dålig stamform. Hit räknas: a) sidotryckta träd, 6) spärrvuxna träd (vargar), c) klykträd eller på annat sätt missbildade stammar, Z ) piskande träd. e£e) skadade träd, II. Behärskade. Alla träd, hvilkas kronor ej bidraga till det öfre kronslutet. Till denna grupp hänföras: Senvuxna träd med ännu fri krona. Undertryckta, ännu växande träd Döende eller döda träd. Till sistnämnda klass räknas ock snötryckta stammar. un BW Till och med är 1908 och delvis under åren 1909—1911 utfördes med anslutning härtill gallringsförsöken i följande grader och former, hvarvid dock gifvetvis är att märka, att på intet ställe alla de 5 gallrings- graderna och de 2 ljushuggningsgraderna samtidigt kommit till utfö- rande. I. Rensningsgallring (Grad A). Denna borttager endast döda, döende och snötryckta stammar (klass 5). Rensnings- gallringen har blott till ändamål att lämna material till en jämförelseyta. För den skull kan ock å mera aflägset belägna skogstrakter denna afdelning ersättas med en alldeles orörd jämförelseyta. OM GALLRINGSFÖRSOÖK. 42 II. Hiälpgallring. 1. under kronan (»Läggallring»). a) Svag (Grad B). Härvid uttagas döda, döende, snötryckta, undertryckta, piskande träd, de mest skadliga bland de spärrvuxna vargarna, för såvidt de ej kunna tuktas genom uppkvistning, samt skadade träd (klasserna 5 och 4 samt en del af klass 2). db) Stark (Grad C). Denna afverkar alla stammar utom de till klass I hörande, så att endast träd med normalt utvecklade kronor och vackra stamformer kvarlämnas. Då därjämte alla tätare grupper å ytan utglesnas, kunna hufvudstammarna fritt utveckla sina kronor åt alla sidor. Vid utförandet af låggallringen gälla dessutom följande bestämmelser: Om genom borttagande af ett härskande träd en lucka skulle uppstå, kunna där- städes möjligen befintliga undertryckta eller senvuxna träd lämnas. Vid uttagandet af friska träd af klass 2 med abnormt utvecklade kronor och dåliga stamformer bör förfaras med den försiktighet, kronslutet kräfver. 2. inom kronan (»Krongallrings»). a) Svag (Grad D). Densamma uttager ur beståndet döda, döende och snötryckta träd, träd med då- liga stamformer, klykträd, skadade, spärrvuxna och piskande träd samt de träd, som måste fällas för att utglesa tätare grupper af stammar med lika värde. Den svaga krongallringen uttager således hela klass 5, delar af klass 2 samt enstaka stammar af klass I. Skulle spärrvuxna träd eller träd med dåliga stamformer förekomma i större mängd, kunna desamma uttagas genom flera gallringar, så att beståndet ej allt- för plötsligt och starkt gle-ställes. — De kvarvarande träden kunna i detta fall uppkvistas. Denna grad användes i synnerhet i yngre och medelålders bestånd. db) Stark (Grad E). Här utfällas förutom döda, döende, snötryckta och skadade träd, alla sådana träd, som kunna hämma hufvudstammarnas utveckling, d. v. s. förutom hela klass 5, stammar af klasserna 2 och I. Denna grad lämpar sig bäst för äldre bestånd. Å mera aflägset belägna skogstrakter kunna vid krongallringens utförande kvar- lämnas döda, döende och snötryckta träd (klass 5), hvilkas borttagande ju ej fordras för beståndsvården. Ljushuggningen utföres äfvenledes med olika styrka, nämligen: a) Svag (Grad LT) 5) Stark (Grad LIID. Den förra uttager högst 20 24, den senare högst 40 4 af grundytan å den en- ligt C-graden genomgallrade jämförelseytan. Dessa på Skogsförsöksanstaltens program upptagna gallringsgrader ha emellertid ej nått den grad af styrka, hvartill benägenhet förefinnes inom det praktiska skogsbruket i alla länder och på sista tiden äfven i vårt land. Just med hänsyn härtill har jag förut framhållit (SeHOTTE I), att gallringsprogrammet behöfver kompletteras med ytterligare en star- kare gallringsgrad, hvilket förslag äfven upptagits af Kungl. Domänsty- relsen vid fastställande af arbetsprogram för åren 1912—1914. En sådan ae fö GUNNAR SCHOTTE. [9.0] 42 extra stark gallringsgrad motses nämligen i intresserade skogskretsar med stort intresse, ty hos oss gäller det, som föröfrigt redan tidigare fram- hållits af METZGER (II), att utröna huru starkt man kan hugga på en gång, ty därpå beror hur många gallringar, ett bestånd fordrar före slutafverkningen, eller med andra ord, huru stor arbetsmängd och kost- nad, som må beräknas för beståndsvården. Det har för öfrigt visat sig, att sedan jag infört beteckning för trä- den i stamnummerlängden, de olika gallringsgraderna enligt program- met utfalla något starkare än hvad tidigare varit fallet vid Skogsförsöks- anstalten. Äfven i detta fall bidrager sålunda antecknandet af trädklassen till större reda och likformighet vid gallringsarbetena. Det ligger dock då gifvetvis stor vikt uppå, att klassindelningen är den bästa möjliga. Mot den nuvarande indelningen kan också med skäl göras anmärkningar, då indelningsgrunden är en kombination af både tekniska och biologiska principer. KRAFTS ursprungliga klasser visa härutinnan bättre likformighet, men de skilda klasserna äro ej nog skarpt begränsade. Detta har gifvit mig anledning att försöka använda andra klassindelningar. De af METZGER (I) och KLER (I) formulerade danska klasserna, som biologiskt sedt äro mycket tilltalande, har jag först försökt använda. Medan de väl kunna användas i barrblandsskogar, blir dock denna klassindelning för rena barrskogsbestånd ej tillräckligt objektiv och skarp. Istället har jag sökt något omändra den nuvarande klassindelningen. Till en början visade sig behofvet af en särskild klass för sådana träd, som visserligen äro något svagare utvecklade än de härskande träden, men dock kunna ha ganska väl utbildade kronor, ehuru de ej nå upp till samma höjd som hufvudträden. Dessa hänförde jag till en särskild klass 2. Däremot fick fortfarande klass 2a etc. kvarstå för att beteckna på ett eller annat sätt missbildade stammar eller kronor. Härmed var dock endast en mindre olägenhet af den nuvarande trädindelningen afhjälpt. Som exempel på andra fel, hvilka vidlåda densamma, kan nämnas, att ofta 2 af de härskande hufvudträden stå tillsammans och sidotrycka hvarandra mer eller mindre (fig. 10). Vid en stark gallring borttages då en, vanligen den svagare af de två, och man frestas då att beteckna den kvarstående med 1 och den utgallrade med 2a, för att gallringspro- grammet skall kunna följas. De båda träden borde däremot åsatts samma beteckning. Kallas de däremot båda för 1, öfverensstämmer det ej med gallringsprogrammet att borttaga en af dem. En annan olägenhet är att torra, behärskade träd hänföras till klass 5, men huru skola torra träd som varit härskande, betecknas? Sådana träd finna vi ofta i våra tall- OM GALLRINGSFÖRSÖK 429 skogar dödade af Peridermim, eller i granbestånd, hemsökta af rot röta och barkborrar. Detta förhållande har tvungit mig att på samma träd åsätta två beteckningar för att få dess beskaffenhet skildrad, och jag har då exempelvis nödgats skrifva i först anförda exempel T1- 2a och i det senare 5 (1). Vidare kan ifrågasättas, om ej uppfattningen om, hvad som menas med undertryckt träd, kan divergera högst betyd- ligt hos skogsmännen. Vid revision af de äldre försöksytorna vid an- stalten har jag nämligen vid låggallring funnit många träd kvarstående, som enligt min uppfattning redan vid första anläggandet måste varit un- dertryckta. Frågan beror ju dock på /uru högt ett träd, som fullstän- digt stukats af närstående härskande stammar, får vara för att kunna anses som »undertryckt»>. Skogsförsöksanstaltens nya trädklasser. Som jag redan ofvan nämnt, kan det ofta råda en viss tvekan, till hvilken klass ett träd bör föras enligt skogsförsöksanstalternas klassindel- ning. Så är också fallet, ehuru i mindre grad, med de kraftska klas- serna. De sistnämnda klasserna äro dessutom rätt svåra att minnas. För att göra klassindelningen mera åskådlig, har jag därför tänkt mig en uppdelning dels efter trädens plats eller höjd i beståndet, dels efter kronornas och i mindre mån stammarnas beskaffenhet. Till en viss grad är diametern visserligen utslagsgifvande för trädens höjd, men dock långt ifrån alltid. Den största höjden träffar man t. ex. mindre ofta hos en del starkt frodvuxna och grofva individer än hos de bättre härskande stammarna, och det kan t. o. m. finnas förhållande- vis ganska höga träd bland de mindre dimensionerna. Det är emellertid ganska lätt att i bestånden urskilja vissa skikt, till hvilka kronornas höjd nå, och kallar jag dem kronskikt. — Under- beståndets skikt har jag i allmänhet funnit nå till ungefär halfva höjden af de härskande trädens höjd, hos tallen dock ofta upp till 60 9, af sist- nämnda höjd. Den öfre halfvan (eller eventuellt den öfre ”/;-delen) af den högsta beståndshöjden tänker jag mig uppdelad i 3:ne ungefär lika höjdskikt, de härskande, de medhärskande och de behärskade trädens kronskikt. Hos ljusbehöfvande trädslag närma sig dock de olika skikten hvar- andra, så att de olika afstånden till högsta skiktet blir mindre. Som exempel härpå kan nämnas att efter klassificering af försöksytan n:o 9 å Jönåkers häradsallmänning (48-årig tallskog med underväxt af gran) vid höjdmätning erhållits för I kronskiktet en medelhöjd af 16. SL » » » No N3: »; TTT » » FL2. m. Vv v > N » Del. C. O. Gille. Skematisk teckning af de olika kronskikten och flertalet trädklasser. Fig. 8. Schematische Zeichnung der verschiedenen Kronenschichten und der meisten Baumklassen. OM GALLRINGSFÖRSÖK. 431” Den vågformiga kontur, som beståndstaket visar i ett regelbundet bestånd, beror hufvudsakligen på växlingen mellan I och II skiktens träd, hvilka förekomma i gruppvis eller oftast stamvis blandning. Men dess- utom löper ej alltid skikthöjderna parallelt med marken, utan växla på grund af beståndens uppkomstsätt (t. ex. senvuxna träd, där fröträd fått stå som öfverståndare för länge) eller tillföljd af smärre skiftningar i markens godhet. I så fall blir det ej den högsta höjden i hela bestån- det, utan den relativa höjden mellan träden inom hvarje större grupp i be- ståndet, som fäller utslaget vid träd- individens inklassificering i olika skikt. Dock bör man för likformiga för- söksytor fordra, att när I kronskiktets träd nedgå till den höjd, som III skik- tet förut utvisat, beståndsgräns anses föreligga. Under vissa förhållanden gå III och IV kronskikten mycket öfver i hvarandra och tveksamhet kan, sär- skildt beträffande sådana ljusbehöf- vande trädslag som tallen, råda till hvilket af dessa skikt ett visst träd bör räknas. I så fall är ju dock den angifna höjden för skiktet afgörande. Jag har emellertid ej ansett mig böra hopslå dessa båda skikt, då man har nytta af att särskilja dem i barrbland- skogar, där det annars blir svårt att klassificera en rätt stor procent af granarna. Ur Skogsförsöksanst. saml. Fot. C. O. Gille. I stort sedt kan man säga att kro- igstosyblandskostagEiamgon ec N En gran (1) och en tall (1 c). nornas undre gräns i de tre öfre kron- Eine Fichte (1) und eine Kiefer (1c). skikten ligger ungefär i samma plan och öfver underbeståndets toppar. En annan definition på underbeståndet blir då, att dess toppar ej få nå upp i de friska grenarna af de tre öfriga skikten, De fyra kronskikten definierar” jag på följande sätt: 1. Härskande trädens kronskikt. som bildas af de härskande träden, d. v. s. af de högsta i beståndsgruppen 432 GUNNAR SCHOTTE. 2. Medhärskande trädens kronskikt bildas af träd, som ha något lägre höjd och svagare utbildad krona samt ej sällan klenare stam än träden i det härskande kronskiktet. Trädens toppar nå till omkring ?/; af första skiktets höjd. 3. Behärskade trädens kronskikt bildas af träd, som nå till omkring ?/; af första skiktets höjd. Toppskotten äro vanligen korta och skik- tet omfattar bl. a. s. k. senvuxna träd. 4. Underbeståndets kronskikt, hvars höjd når ungefär till halfva längden (för tallen ända upp till 60 94) af första skiktets höjd. Detta skikt omfattar flertalet »undertryckta» träd samt i luckor fristående träd af samma höjd. Vid trädens hänförande till olika kronskikt frånskiljes dessutom underväxt (u) och öfver- ståndare (ö), emedan båda dessa grupper strängt taget ej tillhöra själfva beståndet. Med underväxt menas då individer af an- nat trädslag eller af yngre ålder (vanligen mer än 40 år) än själfva beståndet. När under- växten når öfver halfva höjden af första skiktets träd, hänföres den till beståndet och betecknas medii3, 20etc: Som öfverståndare räknas de träd, som äro minst 40 år äldre och vanligen högre och gröfve än träden i beståndet i öfrigt. I viss analogi med HECK (II) uppdelar jag sedan hvarje kronskikt i klasser allt efter kro- nornas och stammarnas utveckling. Dessa klas- ser kallar jag trädklasser, medan däremot or- det stamklasser, liksom hittills användes, för att beteckna dimensionen. - Ur Skogs- Fot. T. Lagerberg. försöksanst. saml. Fig. 10. Tvenne tallar vid välformade, så tillägges ingen ytterligare be- Flomtrie JO. teckning till den siffra, som anger kronskiktet, Båda betecknas d Ia. - sa o FTIR AA FIG ANTAR men finnes ett eller annat att anmärka på Zwei Kiefern (1 a). Brr kronans eller stammens form, så tillägges en Äro kronorna och stammarna hos träden bokstafsbeteckning. Vid upprättande af ett litteraschema för den sist- nämnda beteckningen har jag sökt så nära som möjligt ansluta mig till de klasser, som finnas upptagna i grupp 2 i det nuvarande gallrings- programmet i syfte att göra öfvergången till den nuvarande beteckningen OM GALLRINGSFÖRSÖK. ASSR så mycket lättare. — Jag har dock sökt ordna de olika trädklasserna så, att ju mindre trädet försvarar sin plats i beståndet desto längre fram i alfabetet tages bokstafven för beteckningen. — Trädklasserna enligt det nya systemet äro följande: a) sidotryckta träd, d. v. s med kronorna tryckta från ex sida och så- ledes endast utbildade åt ena hälften af omkretsen; b) frodvuxna träd med större grenar (träd af bättre »vargtyp»); c) särskildt krokiga och kvistiga eller med andra växtfel behäftade träd (träd af sämre »vargtyp» samt s. k. »vedskog»), likaså föras sämre klykträd hit; d) träd med inklämda eller, på grund af inverkan från närstående indi- vider, skadade kronor; e) sjuka träd (på grund af angrepp af svamp eller insekter etc.)'; f) torra, brutna och starkt snötryckta träd. Det har visat sig, att denna sammanställning är ganska enkel och lätt att minnas, och beteckningen kan därför utföras likformigt af skilda personer. Efter denna beteckningsskala utmärker sålunda exempelvis: 1 ett härskande träd med välformad krona och stam (se fig. 9, Qi Hg LIN 1 a ett från en sida tryckt träd i det härskande kronskiktet (se fig. 10), I b ett frodvuxet träd med större grenar, bättre »vargtyp» (se fig. IULOCh SIS); 1 c 1 särskildt krokigt eller kvistigt träd (ved-träd) i det härskande kronskiktet (se fig. 9, 12), ett medhärskande träd med tämligen välformad krona och stam (se fig. 12), 2d ett medhärskande träd med inklämd krona (se fig. 13) eller ska- dad krona genom inverkan af närstående individ (se fig. 12), 3d ett träd i de behärskades kronskikt med skadad krona (se fig. 12), 4d ett träd i underbeståndet, hvars krona är skadad genom öfver- skärning eller på annat sätt af närstående individ (se fig. 11), 4 f, ett torrt träd i underbeståndet (se fig. 13). Möjligen skall någon finna detta beteckningssystem innehålla alldeles för många stamklasser, då man i värsta fall kan komma upp i 30 kom- binationer. Flera stycken, såsom 1 d, 3 b, 3 c och 4b, äro dock myc- ket sällsynta. Då därjämte ej heller alla de återstående gärna kunna före- komma i samma bestånd är ej systemet fullt så inveckladt, som det vid ytligt påseende kan se ut. Härtill kommer, att jag tror, att de olika beteck- ningarna äro lätta att minnas. De äro också så fullständiga, att man N ! Skadans orsak antecknas alltid såsom svampens eller insektens art etc. SA RLATIDE Sald 3 IC 2 I Fd red Ib Ur Skogsförsöksanst. saml. Fot. C. O. Gill& Fig. 11 och 12, Kanten af ett tallbestånd å Lidingön. De olika trädens beteckning angifves. Å den vänstra sidan står trädet I och i den höga I c i bakgrunden. Der Saum eines Kiefernbestandes mit den Baumklassen 1, 1 b, 4 d, 3 und ic, 2, I 3d, 2d, ib. OM GALLRINGSFÖRSÖK. 435" i hvarje särskildt fall får en god föreställning om trädets utseende. — Vidare anser jag, att med det nya klasschemat, i motsats till det af år 1903, ej behöfver uppstå någon tve- kan om hvad som menas med »undertryckt> och »sidotryckt» träd, då nu den relativa höj- den för individen i trädgrup- pen blir bestämmande. Det torde också vara en gifven fördel, att alla de olika huf- vudgrupperna uppdelas i skilda Fyr 2 DÅ vå Pr (SCA mr > Så trädklasser, således ej enbart en grupp af de härskande trä- den. Särskildt genom en dylik uppdelning af 3:dje och 4:de kronskikten möjliggöres vid krongallring borttagande af skadade och missbildade indi- vider samt sådana träd, som stå i vägen för de bättre ex- emplaren. Det går således nu att äfven vårda de båda undre skikten i bestånden, och gall- ringen blir härigenom mindre ade a > Sd $ Te schematisk än förut. Bland de nya trädklasserna nämnas klyk- träd endast i förbigående, eme- dan klykträden ofta kunna hän- föras till någon af de andra grupperna. En del klykträd kunna nämligen blifva goda gagnvirkesträd. Afsamma skäl upptagas nu ej »piskare» sär- il b 2cC - ET AP , SN SAR SAS skildt. Som sådana ha hittills Ur Skogsvårdsförsöksanst. saml. Fot. C. O. Gille. é id betecknats dels en del inklämda Figstrg allan (I) 1,52:05 1b0, 21C), : 4 5: = en gran (3) och en björk (4 f). rankiga träd, som nu alltid gå Lidingön. i trädklass d, dels också en Einige Kiefern (1, 1, 2 d, 1 by 1, 2Cc), SPETRiEkSIG) und ene Bike (4f): del öfverskärmande björkar, Ö, Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1912. 3 Tabell 1. Sammanställning utvisande de trädklasser, som uttagas vid olika gallringsgrad Zusammenstellung, die Baumklassen zeigend, die bei verschiedenen Durchforstung graden entfernt werden. Obs.! Vid luckor kunna för slutenhetens bibehållande sparas träd af klasserna 1, 2, 3,4 och a, b, c samt ei Licken können behufs Beibehaltung der Geschlossenheit Bäume der Klassen 1, 2, 3,4 und a,b, c sowie 4 d geschont verden =S = mm =S . I 5 o TEE å - Rensnings- | (Svag låg- Stark låg- | (Extra stark | Svag kron- | Stark kron- gallring gallring) | — gallring låggallring) | + gallring gallring NR AE | Starke Nieder- (Sehr starke | Schwache Hoch- Starke Hoch- TER ELGAECIA 1ederdureh- | durchforstung Niederdurch- durchforstung durchforstung forstung forstung) forstung) SAL EET ISKAN ölen a AL] Even ata Teresa ae ae TS Bas SIN Eee LIGE ER I Lr reve ONES KORA Ae NT 5 23 EA SESE EET RSETET ERE SUF FANS | SS) TNE SN EE |A SR FSA OS |A AE SST EES uta | NARE EE ES EN = RE ERE Fl RE ae Re fe) SNS ENSE ES Sr AR ST IA äl St Alen i leat His SR Sr RS EES ge SLS il os ESSEN in Ta AS RS as Ra EEE ES | SR a DR RN RN NTA NE EN RNE ak I er AED AE || adel Sr örn SATT Ul ae Irak SS I 5 WjkR > Kit 5 a Ar p a LÄST 5 a IM PE EE mer > FO är | ES [EE RE Fa SN fr fär kf | sr RAR Na | ALE FRE EN ER AN EE EE ERE Era SE ENE | | | I I [0] — — ö — ö — ö — Ö — | Öö I I I I I — | I AR FN AE EE TJNTEIA I — I -- | I I I | (större | (några) I I | delen) | Ia — Ia — Ia 1a? = Tar 1a | — Ta na | | | delvis | delvis | delvis | delvis Kb Ib = | bol — | — I b? Ib Ib = | Ib | I ä | I delvis | delvis | IC | — 1c LIC — TCA — | Ice — HC — Ne delvis | delvis 1d = 1d — = 1d — 1d — 1d = 1d 1e — | — 1e == Ke Fel Te — Te = Te = fl = TE dr le — jr = 314 I I 2 — 2 | — 2 — EE 2 — 2 — | | | 2a — 2a = fo =E) = | 22 2a 2a — 2a I delvis delvis I ID — 2b | — 2b — — 210 2b 2b — 2b 2c SN 3e äre SU Se 20? VE Ge 2c delvis | delvis 2d — 2d 2d — | 2d | — 2d — 2d — 2d delvis delvis I 2e = — 2e = 2e = 2e = 2e = 2e — 2f | — 2f — 2f — 2f — 2f — 2f 2 2 2 2 3 = 3 = =E, UL SSR - SE 3 = 3 FE 3a | =] 32 = | =) 3201 = | 321) 3a | — | 32 | — 2 EN ONS SI DR — 3b? 3 b — 3b - 3C FA SEEN 3. = 31C) 3C = 3C = 3d — — | 3d — 3d (= 3d 3d 3d 3d 3d I | delvis | delvis | delvis | delvis 3e FEV ra Se — 3e = SVE — Ke = 3e AE SE 3 3f — 3 = = Si -— SE 1 4 SN fn Al = 4 Fal Lde 4 SEN 4 = 4a -— — 4a - 4a! -— 4a! 43! -— va = 4b | = — 4b — 4IDA — 4 bl 4 b3 — 41035 — 4C — — 40 — gled — 4 cl 40 - AC) — 4d — — 40) — 4d! = 4d! 4d? 4d ids Ad elvis elvis elvis elvis delvi delvi delvi delvi 4e = MN 4e hh = 4e = ALE 4e Är 4e MER 4f -— 4f — 4f | — 4f | — AM u | — SR SS 0 Mm — u = ye -— j 2 '' Y Kan sparas, om den har karaktär af underväxt. ? Kan sparas för att bibehålla slutenheten vid luckor. ? Kan uttagas då vården af underbeståndet så kräfver. Å OM GALLRINGSFÖRSÖK. 4300 som efter den nya beteckningen mycket väl kunna hänföras tiil klas- serna I b eller 2 b eller ibland 2d eller 3 d. Man må emellertid komma ihåg, att klassindelningen i första hand är till för att kunna utföra gallringsförsöken likformigt (se bl. a. KRAFT I och HEcCK II). Är klassindelningen ofullständig eller ej tillräckligt objektiv, blir gallringen från undersökningssynpunkt därefter. — De gallringsgrader, som hittills användts vid skogsförsöksanstalten, skulle med tillägg af en ytterligare extra stark gallring lämpligen kunna med den angifna trädindelningen definieras ungefär på följande sätt: Rensningsgallring. Afverkning af döda, döende och starkt snötryckta stammar, AVI AS: TID. Sk SIESOChH Af Gallring underifrån. Svag låggallring. Afverkning af döda, döende, snötryckta, sjuka och undertryckta träden, samt de mest skadliga vargarna och skadade träden d. v. s. trädklasserna f, e, d och c samt hela Srupppa: Stark låggallring. Afverkning af klasserna a—faf grupperna 1 och 2 samt hela grupperna 3 och 4. Extra stark låggallring. Afverkning af trädklasserna a—f af grup- perna I samt hela grupperna 2—4. Dessutom utglesning af en del träd i trädklass 1. I större luckor må dock enstaka träd till klass 2 eller 3 sparas. Slutenheten får, ehuru blott öf- vergående, brytas. — Gallring ofvanifrån: Svag krongallring. Afverkning af trädklasserna e och fi alla grup- perna samt i trädklasserna a—d af gruppen 2 och b—d af grup- pen 1. Stark krongallring. Afverkning af trädklasserna e—f samt a—d af första och andra gruppen. Extra stark krongallring. Afverkning af trädklasserna e—f,i alla grupperna samt a—d i första och andra gruppen samt dess- utom enstaka träd till trädklass 1 för att utglesna tätare delar af skogen. Vid krongallringarna kunna dessutom helt eller delvis trädklasserna a—d i 3:dje och 4:de grupperna uttagas, då tillräckligt många » välformade» träd i grupperna finnes såsom markskydd. Huru utfallet vid olika gallringar ungefär blir i de skillda trädklas- serna framställes närmare af tabellen å sid. 436". Tabell 2. Kvarvarande stammars procentuella fördelning i centimeterklasser och kron 0 = I; Eronskiktet IEA KR romsJorkitet | £ EE I. Kronenschicht I II. Kronenschicht FSE eu | See S 3 =E Co MS He oa Cad 3 d ; Se AL £ | v! a i DG | (> | d CS | fi | 25 | TIG] TIG] T:|G:]|T- |G] T.|G-| T- |G] T.|G]T-|G.| T-IG TG] TNG EST) sr 3 KOPPS TAI | FSI KRK] RE TEONRS TESTEN |] F-E] FIEF IIS RA | SUITES ERS Re | F. IK: 1-2 = AES 2 = | SY NTE RN SEN 3 = —1— - | - - == === al HE = | = | ONE =E 5 - (EE —1 = | — | = | = MN ES=1= === 6 [—-]—]— - |— 11 0,2] 0,1] — | | - | = 1071 I —] Hj 0,31 0,11 0,11 0,;! = 10,6] 0,31 0,3] Oj1| — | — | 0,1| — | lya |A TS Os ES NES le ee og = — 12,3) 054].0;8 | Ora | == | |'032] — | 0] | NE 9 0,41 0,7] 0,1] — - — II 1,5] 0,41 1,0] 0,1] — 0,11 — 1 0,11 0,1] — |] —]— 10 1,8! 0,21 0,2 0,1] — -— 1,11 0,11 0,21 - 0,11—-]0,11—- 1 —1— 1071 11 Od I 0,1 — - |] —]| — - 10,2 — | 0,21 0,1] — 0,1 -l—-I—-|—!— | 12 3,21 0,11 O 31 — I 0,2 0,2 - |] —- I 0,2 0,1 011 — 1! —|— — | — | i3 1,71 0,2) 071 0,2 0,1 0,1] — — | I 0,11 — I 0,1 — | 0,1] - |] — bä CI 1,6! — | 0,1 0,7/ — | 0,1] — — 0,11— | 0,1 0,1 - l—-1]—-)]—-|]—|— 15 1,6 0,1] — | 0,4 6,21] — — | — — || — - — | 1 — 16.0 Körs] = ön 0,1 == ="11= =|= === (röd ROK = käja == = === = EEE 18 | 01 - [= 10,2.—-1—-]—-)—- | | JES =|= ===) =1=1-!- 19 ; ==) - ENE == =ll==l=1=11= | 20 = = = =l == = = SEE | 21 — 0,1 = EES = SÅ frn [rr rd (EN [lg 2 EE SneS=EeSjeES SEE = SE EESE | Summa | 15,8] 1,4] 1,1] 0,11 2,2 0.7/ —I 0,21 0,21 0,2] — | 0,1]=N4,o] 1,2 2,7] 0,4| 0,3] — | 0,e| 0,1].0,e| 0,1] — | — 10,1 | YwctoO———]-——— =— = =?>-—--—-.=-—-—— —-—-———--n-. Le —.n.n— nr — ÖA Tall (Kiefer)... .- 20,8 I 9,2 Gran (Fichte)... NE | 1,7 Totalsumma för skiktet ......... 21,9 | 10,9 Totalsumme fär die Schicht. 1 vy = välformad krona och stam. wohlgeformte Krone und Stamm. Tabell 3. Trädens fördelning inom försöksytan 140 efter Verteilung der Bäume auf die Versuchsfläche 140 nach Procent af antalet träd och kvm. grundyta Totalprocent IfGrans Prozent der Stammzahl und qm Grundfläche | af tall, gran, björk skik Trädklasser I Cr | ENE Totalprozent skikt Ta | Gran | Björk ii voniRåster ukickte I Kronen- Baumklassen Kiefer | Fichte Birke | Birke schicht - — — —l— — | träd 4 | kvm. &Z | träd 2 kvm. 4 träd 242 kvm. 2 träd 2 | kvm. 2 Baum 2 | Fläche 4 | Baum 9 | Fläche 2 | Baum 2 | Fläche 2 | Baum 2 | Fläche 4 Välformad(Wohlgeformt) 4,9 8,2 | 27,1 39,7 | 0,6 | 1,0 32,6 | 48,9 a É 0.4 | 0,5 2,6 3,4 - 3,0 3,9 0,2 0,6 (8. 3.8 5 4,4 1 9 0,3 0,6 0,8 sh 0,3 0,2 0,2 "18 2,5 2,5 7) | Summa 1,6 1,3 I 11,3 | 9,0 I 0,7 0,4 1352 10,7 Välformad ... 7,5 3,6 0,1 0,1 | 7,6 3,7 | 2 | Summa 0,3 0,1 24,9 11,5 1,0 I 0,4 | 26,2 | 12,0 kikt år 1912 i 40-årig barrblandskog som gallrats genom rensningshuggning försöksytan n:o 10: I). nd Kronenschichten i. J. 1912 in 40-iährigem Nadelmischwald, der durch 'orden ist (Versuchsfläche Nr. 10: 1). III OK ronskiktet | IV. Kronskiktet HI. Kronenschicht IV. Kronenschicht vi | så | b ( | d e £g vi | a b c d e f ERE TmETETENEnmTEE TEENAGE) HIF. IK 1 fe SS ae K.| F: | K. | 1 FI Vår CA I TA SR | F.IIK. | FIRE | ES RS ES a 23 | va RS EE Kall Fe - SR ETEEE = 31,5 = - (2 = —!— = —- 6,4 —I1 0,2 0,1 — - );1] 0,2] 0,1) — — 0,5) — 4 4,5 0,5] 0,2 Fil 4 Hel 0,v! — | 0,8) — | - 0,11 1,01 0,1] — 10,11 0,21 (19-4 hed br 10,61 03 0,21 0,1 5 [1] 3,21:0,2] 0,4/ == 1,3] 0,11 0,1| 0,1/— || 0,2] | | 0,4) Oy 0,5 (0) ),8] 1,:1 1,0) Oj11 FENORG DE = I 0,1 | —| 0.1 — — il ),31 0.6) 0,6) 0,2 | | 10,5] 0,1] 0,1 I 0,1 0,1 0,1 0,1 8 KH — | 071 = 0,1! — | 0,1 - = — 9 Hl — [0,1] — = I - SS 10 a = | — = 11 ml —lIl=| I = — — 2 I I I I 2 >= | =E = 7 | fl = = = 13 fl — | LEE | | —| | 14 2 - | = — | -|— la TG | = 16 -|- = 17 =|— - —l- : 18 TAN I I = | = 19 = | —=]| = I == | fr I —1 —|—]| = 20 - SIE === = | 5 - SPEPEIEIEHL 2 = | - —|—]-— = | | === === — 22 — RR KA — Åh Är I'6,0] 2,1] 1,0] — | — 1 0;21 0,2| 4,5] 0,3] 0,s1| 0,2 0,6| 19,3 al =Iö=== FRBI0RFEEERD 0,1] Summa NU — — — — — —r-H— OO OO nn J— — — — » Vid gallringarna ha inom ytan I borttagits inalles 30 Y, af stamantalet och i ytan II 51 94, hvarvid underväxten ej medräknats. Totalproduk- tionen har inalles varit inom afd. I 263 kbm. och inom afd. II 292 kbm., hvaraf respektive 20 och 27 9, utfallit vid gallringarna. Vi se att skillnaden på låggallring och krongallring här är högst obetydlig, då rätt många af de sparade individen af grupperna III och IV torkat och därföre fallit vid revisionen. Något nämnvärdt markskydd lämnar ej häller de 2,4 9, af trädantalet i grupp IV, som finnes i kron- gallringsytan, eller de 6.7 94 mera inom grupp III, som där kvarstå. Markskyddet utöfvas här ändå af granunderväxten. I detta fall är där- före en låggallring lika bra som en krongallring eller kanske bättre, hälst som allt småvirke kan kolas. Genom de anförda exemplen tror jag mig tillräckligt visat, till hvilka detaljstudier af beståndet, det nya klassificeringssystemet inbjuder. — Vid senaste 3-årsmötet uttalades en önskan, att försöksanstalten skulle för sina profytor särskildt bearbeta och behandla de härskande träden. Jag anser, att en sådan bearbetning blir värdefullare, då nu gifves tillfälle att t. ex. endast urskilja individer af viss typ för sådana under- sökningar. Härvid kommer hufvudintresset att knyta sig till en undersökning af tillväxtförhållandena — beträffande såväl massa som värde — inom trädklasserna 1, I b och 2, då en utredning om dessa klassers tillväxt- värde blir i viss mån bestämmande för huru gallringen skall utföras. OM GALLRINGSFÖRSÖK. 443" Man kan t. ex. då utröna, hvilket berättigande BORGGREVES system har, som mest bygger på klassen 2, eller huruvida det ekonomiskt är fördelak- tigare att spara på klass I och kanske äfven 1 b, därest dess större tillväxt- förmåga motväger olägenheterna beträffande en viss grad af kvistighet. Det nya klassificeringssystemet, som först är uppställt för och lättast användes i likåldriga och jämna skogar, kan utan större svårighet äfven tillämpas i olikåldriga och ojämna sådana. Den föreslagna skiktindelningen har således sitt hufvudändamål i att särskilja olika gallringssystem, medan indelningen i trädklasser mera syftar till att klargöra gallringsstyrkan. Den första indelnings- grunden kan äfven få användning vid profytors uppskattning och vid utväljande af profträd. Uppdelningen i trädklasser (välformade, a, b, c, d, e, f) kan därtill äfven gifva en god inblick i beståndsvården å en trakt. En uppklafningslista från en skog ej blott i dimensioner utan äfven i dessa trädklasser borde sålunda gifva en fullständig bild af sko- gen och dess beståndsvård. Denna klassindelning skulle också lätt kunna användas för be- teckning af profträden vid sådan linjetaxering, där profträden utfalla rent statistiskt, såsom t. ex. vid den planerade rikstaxeringen af Sveriges skogar. En sammanställning af profstamsmaterialet efter den föreslagna trädbeteckningen skulle då kunna gifva en god inblick i beståndens be- skaffenhet och vård inom skilda delar af landet. — I en kommande uppsats har jag för afsikt att närmare redogöra för utför- da gallringsförsök i granskogar samt härvid erhållna uppskattningsresultat. 444 GUNNAR SCHOTTE, LITTERATURFÖRTECKNING. ANDERSSON, ERNST (I): Enligt hvilka. ekonomiska principer bör en rationell skogshushåll- ning bedrifvas? Skogsvårdsföreningens tidskrift 1911, H. 7. BARTH, AGNAR (I): Skogsbrugslere. I. Hugstsystemerne og Skogens naturlige foryngelse. Kristiania 1905. — 2:dra upplagan. Kristiania 1912. Baur, F. (I): Zur Geschichte der Durchforstungen. Forstwissenschaftliches Centralblatt 1882. — (II): Ueber Durchforstungen und Durchforstungsversuche. Das Forstliche Versuchs- wesen Band II. Augsburg 1884. BLOMQVIST, A. G.: Eine neue Methode den Holzwuchs und die: Standortsvegetation bildlich darzustellen. Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, utgifna af Finska Ve- tenskapssocieteten. Trettioförsta häftet. Helsingiors 1879. BORGGREVE, : BERNARD: (I): Die Holzzucht. Ein Grundriss fär Unterricht und Wirtschaft. 2. Aufl. Berlin 1891 (första upplagan 1885). BOoRGMANN, H. (I): Horst- und gruppenweise Lichtwuchsdurchforstung. Zeitschr, fir Forst- und Jagdwesen 1893, h. 12. BJÖRKMAN, C. A. T. (I): Handbok i skogsskötsel. 2:dra upplagan. Stockholm 1877. BöHLER (I): Durchforstungsversuche. Mitteilungen der Schweizerischen Centralanstalt fir das forstliche Versuchswesen. III Band. Ziirich 1894. CoTTA, HEINRICH (I): Anweisung zum Waldbau. 1816, 1821. 7. Aufl. Dresden och Berlin 1349. a v. FiscHBACH, CARL (I): Lehrbuch der Forstwissenschaft. 1856. — (II): Zur Geschichte der Durchforstungen. Forstwissenschaftliches Centralblatt 1882. FLugY, PH. (I): Einfluss verschiedener Durchforstungsgrade auf Zuwachs und Form der Fichte und Buche. Mitteilungen der Schweizerischen Centralanstalt fir das forstliche Ver- suchswesen. VII. Band. Ziirich 1903. GANGHOFER, AUGUST (I): Das Forstliche Versuchswesen. Band II. Augsburg 1884. HALLER, ERNST C:sSoN och HENR. JuLius (I): De första grunderna i skogshushållning. "Stockholm 1908. HaugG (I): Beitrag zu der Durchforstungsfrage. Allgem. Forst- och Jagdzeitung 1894. — (II): Beitrag zu der Durchforstungsfrage. Allgem. Forst- und Jagdzeitung 1896. HeckK, C. R. (I): Freie Durchforstung. Mindener Forstliche Hefte. 13. Heft. 1898. — (II): Freie Durchforstung. Berlin 1904. Hess, RICHARD (I): Der Waldbau oder die Forstproduktenzucht von CARL HEYER. 5. Aufl. Leipzig u. Berlin 1906. HESSELMAN, HENRIK (I); III. Berättelse öfver den botaniska afdelningens verksamhet under treårsperioden 1909—1911 jämte förslag till program. Meddelanden från Statens Skogs- försöksanstalt. Skogsvårdsföreningens tidskrift, fackafdelningen 1912, h. 2. HEYER, CaAkL (I): Der Waldbau 1854. HoLrMeErz, C. G. (I): Vägledning i skogshushållning. 2:dra upplagan. Stockholm 1894. Krer, Tuv. (I): Beretning om Forsoksstationens arbeide i 1909 og 1910. Meddelelser fra Den forstlige Forsoksstationen paa Solberg i Loiten. No. III. 1911. Kraet, Gustav (I): Beiträge zur Lehre von den Durchforstungen, Schlagstellungen und Lichtungstrieben. Hannover 1884. — (II): Beiträge zur Durchforstungs- und Lichtungsfrage. Hannover 1889. Lorev, T. (I): Durchforstungs-Theorie und -Praxis. Allgem. Forst. u. Jagdzeitung 1891. — (II): Versammlung des Vereins deutscher forstlicher Versuchsanstalten fir 1891. All- gem. Forst. u. Jagdzeitung 1891. LovÉN, Fr. (I): Beståndsvårdande huggningars inflytande på våra barrskogars omloppstid och afkastning. Anförande vid Landtbruksakademiens sammankomst den 20 mars 1911. Landtbruksakademiens Handlingar och tidskrift 1911. Maass, ALEX, (I): Skogsförsöksväsendets utveckling i Sverige, nuvarande organisation samt första arbetsprogram. Efter officiella handlingar. Meddelande från Statens Skogsför- söksanstalt h. 1, 1904, Skogsvårdsföreningens tidskrift 1904, h. 2. OM GALLRINGSFÖRSÖK. 445" MAASS, ALEX. (II): Erfarenhetstabeller för tallen, Ett bidrag till kännedomen om normala tallbestånd. - Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt h.'8, 1911, Skogsvårdsför- eningens tidskrift, fackafdelningen 1911, h. 12. METzGER, C. (I): Däniche Reisebilder, Miändener Forstliche Hefte, 9. Heft, 1896. — (II): Das forstliche Versuchswesen in Schweden. Mitteilungen der Deutschen Land- wirtschafts-Gesellschaft. Beilage n:r 16 zu Stäck 24 vom 11. juni 1904. NILSSON, ARVID (I): Om beståndsvårdens betydelse för skogsskötselns ekonomi. Södra Sö- dermanlands landtbruksklubbs andra föreläsningsserie i Landtbruk den 2, 3 och 4 mars 1911. Nyköping 1911, OBBARIUS, C. S. (I): Lärobok i Skogs-Vetenskapen. Västerås 1845. OPPERMANN, ÅA. (I): Bidrag til det danske Skovbrugs Historie 1786—1886, Kjobenhavn 1887— 1889. RAUNKIER, C. (I): Formationsundersogelse og Formationsstatistik. Botanisk Tidskrift. 30 Binds 1909—1910. Vv. SaALIscH, HEINRICH: Forstästhetik. 1885. 2. Aufl. Berlin 1902. SCHOTTE, GUNNAR (I): 1I. Berättelse öfver skogsafdelningens verksamhet åren 1909—11 jämte förslag till program för treårsperioden 1912—-1914. Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt. Skogsvårdsföreningens tidskrift, fackafdelningen 1912, h. 2. — (II): Sveriges virkesrikaste skogsbestånd. Meddelanden från Statens skogsförsöksan- stalt, h. 9, 1012. Skogsvårdsföreningens tidskrift, fackafdelningen 1912, h. 6. — (III): J. O. af Zellén. Den nya lagstiftningen angående vård af enskildes skogar med kommentarier jämte anvisningar för skogarnas skötsel. 2. uppl. Stockholm 1907. SCHRÖDER, C. H. (I): Föredrag den 11 juli 1881 vid det tredje almindelige Mode af danske Skovbrugere i Svendborg. Tidsskrift for Skovbrug. Sjette Bind. Sid. 111. Kjoben- havn 1883. SCHWAPPACH, A. (D): Wie ist die Kieferndurchforstung zu handhaben, seitem es möglich geworden ist, geringe Sortimente als Nutzholz abzusetzen? Deutsche Forst-Zeitung 1902, D:r 2/- SCHÖUPFER, VINCENZ (I): Die Entwicklung des Durchforstungsbetriebes in Theorie und Praxis seit den 2. Hälfte des 18. Jahrhunderts dargestellt unter besonderer Beriicksichtigung der bayerischen Verhältnisse. Minchen 1903. Vv. SEEBACH, M. L. (D: Ueber die Durchforstungen besonders im Buchenhochwalde, und iäiber räumlichen Baumstand. Forstliches Cotta-Album. Breslau 1844, SEGERDAHL, G. ([): Lärokurs uti skogshushållningen föredragen vid Fahlu-Bergsskola åren 1846 och 1850. Fahlun 1852. STRÖM, I. AD. (I): Förslag till förbättrad skogshushållning i Sverige. Stockholm 1822. — (IT): Handbok för skogshushållare. Andra upplagan. Stockholm 1830. STUMPF, CARL (I): Anleitung zum Waldbau. 1849. SYLVÉN, NILS (I): Studier öfver granens formrikedom, särskildt dess förgreningstyper och deras skogliga värde. Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt h. 6, 1909. Skogs- vårdsf, tidskr. 1909, Fackafdelningen h. 10. WAGENER, GUSTAV (I): Der Waldbau und seine Fortbildung. Stuttgart 1884. WaLLMO, UNO (I): Rationell skogsafverkning. Örebro 1897. (II): Om föryngringen vid blädningshuggningar. Föredrag vid Föreningens för skogs- vård årsmöte den 25 april 1906. Skogsvårdsföreningens tidskrift 1906. Vv. WEDEKIND: G. W. Freiherr: Das Forstwesen im Jahre 1944. Forstliches Cotta-Album. Breslau 1844. J. O. AF ZELLÉN: Den nya lagstiftningen angående vård af enskildes skogar med kommen- tarier jämte anvisningar för skogarnas skötsel. Stockholm 1904. Andra upplagan se SCHOTTE. — E — E — (II): Om beståndsvård. Skogsvännen 1901. ÖRTENBLAD, TH.: Skogen, dess ändamålsenliga afverkning och föryngring. Andra upplagan. Stockholm 1900. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN 1912, H. 6. LITTERATUR. RENVALL, AUGUST: Die periodischen Erscheinungen der Repro- duktion der Kiefer an der polaren Waldgrenze. Helsingfors 1912. XII + 154 sid. och 1 färgkarta. I ofvannämnda afhandling (gradualafhandling) framlägger författaren re- sultaten af sina under somrarna 1909—1911 utförda, ingående undersöknin- gar rörande de periodiska företeelserna i blomningen, kotteutvecklingen och frö- produktionen — de första betingelserna för reproduktionen — hos tallen vid skogsgränsen 1 Enare lappmark i nordligaste Finland. Dåi resultaten af dessa undersökningar utan tvifvel finna sin tillämpning äfven på tallen vid tall- gränsen i öfre delarna af vårt land, torde ett omnämnande och ett skär- skådande af desamma i denna tidskrift ej få anses oberättigadt. Efter att inledningsvis ha omnämnt föregående viktigare arbeten på om- rådet öfvergår förf. till en redogörelse för sina egna undersökningar. Af- handlingens första del redogör för »blomningen», dess senare del för »kotte- utveckling och fröproduktion». Blomningen afhandlas i 8 kapitel: I. Mate- rial och undersökningsmetoder. II. Hanblomningen. III. Honblomningen. IV. Sterilitet. V. Könsdivergensen. VI. Individualiteten i blomningen. VII. Korrelationsföreteelser. VIII. Ålderns, tillväxtförhållandenas och stånd- ortsbetingelsernas inflytande på blomningen. Arbetets senare del omfattar: I. Kottebildningens produktivitet. II. Variabilitet i kottekvaliteten. III. År- liga och lokala olikheter i kottekvaliteten. IV. Fröåren vid skogsgränsen. — Förf. betecknar själf sitt arbete som ett första försök till systematisk un- dersökning på statistisk grund af de periodiska företeelserna i fråga om tal- lens blomning. Vid undersökningarna ha unga och gamla tallar isärhållits. »Ungskogen» vid skogsgränsen utgjordes af en c. 60-årig generation; de äldre trädens ål- der varierade mellan 150 och 260 år. Då slutenhets- och ljusförhållanden utöfva ett starkt inflytande på blomningen, ha så vidt möjligt blott fristående individ utvalts till undersökning. För undvikande af olika ståndorters stö- rande inverkan på blomningen ha undersökningarna inskränkts hufvudsakligen till de jämna, rena sandmarkerna. Bestämmandet af blomrikedomen har skett genom okulär uppskattning (i grader o—s5) af mängden under ett visst år ut- vecklade han- och honblommor på hvarje särskildt fristående träd inom en begränsad yta. Härigenom ha tämligen tillfredsställande resultat vunnits för själfva undersökningsåret; beträffande tidigare blomningsår måste dock alltid vid detta förfaringssätt resultaten bli mera osäkra. Vid bestämmandet af de årliga växlingarna ifråga om blomningen begagnar sig förf. jämväl af en an- 4485 LITTERATUR. nan undersökningsmetod: 1 vegetativt hänseende representativa grenar ha samlats i stort antal, en från hvarje träd, och antalet blommor antecknats. Vid undersökning af det enskilda individets blomning fastställes på analogt sätt blomningen på en mängd från samma träd utvalda representativa »typ- grenar». — Undersökningarna ha utförts på 23 skilda lokaler i den yttersta skogsgränsen, 11 i mera sydliga och gynnsamma delar af området samt 4 i en mellanliggande region. Beträffande hanblomningen påvisar förf., att de gamla tallarna utmärkas af en långt starkare hanblomning än de unga, och att de utbilda hanblom- mor rikligt och allmänt äfven då blott svaga spår af sådana kunna förmär- kas hos ungtallarna. Hanblomningen hos tallen visar starka årliga växlingar, hvad såväl antalet blommande individ som blomningens intensitet beträffar; man kan tala om verkliga »hanblomningsår». — I fråga om honblomningen synes det i stort sedt förhålla sig så, att de gamla tallarna öfver hufvud ta- get blomma rikligare än de unga; under ogynnsamma förhållanden inskränka dock de gamla sin honblomning, de yngre sin hanblomning; den hanliga tendensen öfverväger hos de äldre träden, den honliga hos de yngre. Inter- vallen mellan de utpräglade honblomningsåren uppgår i fyra fall till 4 år, i två fall till 3. Förutsättningarna för en god reproduktion af tallen vid den polära skogsgränsen förefinnas alltså, hvad blomningen beträffar. Anmärknings- värdt nog sammanfalla ej han- och honblomningsåren med hvarandra. Un- der ett rikt honblomningsår inträder ej en motsvarande riklig hanblomning; hanblomningen å sin sida synes vissa år starkt gynnad, utan att någon mot- svarande ökning förmärkes i honblomningen. Rent sterila individ utan förmåga att alstra blommor saknas enligt för- fattaren. Icke blommande individ förekomma dock. Förf. anser det högst sannolikt, att ett tämligen konstant förhållande råder mellan antalet icke blommande individ (sterilitetsprocenten) och blomningsintensiteten och detta så, att en viss sterilitetsprocent motsvarar en bestämd medelintensitet i blom- ningen, Hvarje individ synes inom sig äga förmåga eller »tendens» att blomma såväl hanligt som honligt. »Genotypiskt enkönade» individ förekomma ej, efter hvad förf. kunnat döma af sitt undersökningsmaterial. Steriliteten är endast ett uttryck för, att utvecklingsbetingelserna för blombildning äro så ogynnsamma, att någon skönjbar reaktion ej inträder, detta beroende antingen på ståndorts- eller vädeleksförhållanden eller individets af ålder eller »indi- vidualiteten» betingade inre tillstånd. I kapitlet om könsdivergensen utvecklar förf. än ytterligare sina åsikter i hithörande frågor. Han opponerar därvid mot en del af undertecknads uttalanden om könsfördelningen hos tallen (se denna tidskr., allm. uppl. 1908, sid, 73—386). Författarens undersökningar, heter det sid. 44, »tala bestämdt mot sådana lösa påståenden (Sylvén 1. c.), som att det gifves individ, hvilka hela lifvet igenom blomma med blott ett kön, eller att gamla träd just börjat producera blommor af ena eller andra könet, eller att den tillfälliga steriliteten är ett tecken till ännu icke uppnådd »könsmognad». An- gående det tillkommande känner man ju intet, angående det förflutna blott utomordentligt litet.» Mot detta författarens nonchalanta uttalande vill jag här på det bestämdaste protestera. Och samtidigt mot många hans andra mer eller mindre okritiska utgjutelser, så snart resultaten af hans egna LITTERATUR. 449 undersökningar ej till fullo öfverensstämma med andra forskares. = Från ett i klimatiskt afseende så extremt undersökningsområde som författarens kan man omöjligen vänta sig fullständig öfverensstämmelse med förhållan- dena på andra, klimatiskt mera gynnsamma trakter. Att på grund af i viss mån olika undersökningsresultat utdöma andras undersökningar från olik- artade områden är i de flesta fall, som här skett, fullständigt oberättigadt. Ett dylikt förfaringssätt vittnar närmast om allt för liten vana att handskas med den vetenskapliga litteraturen. Skärskåda vi närmare det ofvan gjorda citatet och jämföra det med anmälarens uttalanden i uppsatsen »om köns- fördelningen hos tallen», skola wi lätt finna det oberättigade i författarens ord. Å sid. 79 i min uppsats talar jag om rena hanträd af lapplandstallen i Jockmocks-trakten. Skälet härtill är, såsom jag också framhåller, att jag bland normalt under de första blomningsåren honblommande unga tallar på- träffat »enstaka individ med starkt utbildad grenkrona, hvilka under de första blomningsåren producera blott och bart hanblommor»; då jag därtill flere- städes påträffat äldre tallar i olika åldrar af likartad krontyp som de nyss- nämnda och dessa vid noggrann undersökning ej visat minsta spår efter hon- blommor, har jag ansett mig berättigad att tala om lapplandstallar, som »un- der hela sitt lif producera blott och bart hanblommor och sålunda äro att anse som rena hanträd». Hvarför skulle det just hos tallen vara omöjligt, att finna verkligt enkönade individ eller kanske rent af raser med särskild benägenhet för diöci? Dylika borde väl kunna förekomma, trots att ej förf. under sina om än aldrig så noggranna och ingående undersökningar i Enare lappmark och närmast därintill gränsande områden kan säga sig ha påträffat dylika. Då förf. i det ofvan meddelade citatet talar om »gamla träd», som »just börjat producera blommor af ena eller andra könet, eller att den tillfälliga steriliteten är ett tecken till ännu icke uppnådd köns- mognad», och lägger dylika uttalanden i min mun, borde han, då han be- tecknar detta som lösa påståenden, också omnämndt, hvilken ålder dessa »gamla» träd verkligen uppnått. Att å unga, eller jämförelsevis unga träd med tämligen stor säkerhet, efter noggrann undersökning, afgöra, när blom- ning af ena eller andra könet första gången inträdt, torde väl ej ens efter författarens mening vara omöjligt. På gamla träd måste det alltid blifva svårt för att ej säga rent af omöjligt. I de fall, då jag vågat mig på att närmare bestämma tidpunkten för viss blomnings inträde hos lapplandstallen, har jag haft framför mig 30—35 åriga tallar, i några fall 50—60-åriga; en- dast då det gällde till en början hanblommande individ, ansåg jag mig efter noggrann jämförelse en mängd olikåldriga individ och bestånd emellan kunna ange tiden för honblomningens inträde till 70-, 80o-, 100-de året eller däröfver. Åtminstone de 30—35- och 50—60-åriga tallarna bör väl förf. näppeligen kalla gamla, då han uppger sig själf ha arbetat med en c. 60-årig »ungskog». För de ofvan nämnda åldrarna tror jag mig också efter 1o00-tals ingående individundersökningar att döma ha haft all anledning att, i de fall då så skett, afgöra, när träden första gången inträdt i blomning eller med andra ord nått könsmognad. Att man ej vet något med bestämdhet om det till- kommande är ju själfklart, men att man skulle veta så »utomordentligt litet» om det det förflutna, som förf. i detta sammanhang velat påskina, vill jag ingalunda medge. Förf. bygger ju snart sagdt hela sin afhandling på hvad han kunnat spåra upp af det förflutna, och det är ju ändock ej så li- 4507 LITTERATUR. tet. Och då borde väl förf. kunna tillåta äfven andra forskare att arbeta efter samma metoder. Vi återgå nu till författarens egna undersökningar. Med stöd af dessa uttalar sig förf. om tallens könsdivergens sålunda: »ehuru 'genotypiskt mo- nöcisk gör sig hos lapplandstallen gällande en allmän och under vissa be- tingelser mycket påfallande sträfvan mot trimonöci, nämligen i utbildandet af individ, hvilka ett visst år producera uteslutande eller öfvervägande blom- mor af blott ena könet.» Denna företeelse benämner han könsdivergens, och han uppfattar den »såsom följd af individens vegetativa tillstånd och vegetationsbetingelserna, såsom dessa öfver hufvud finna uttryck i blomnin- gen». Förf. framhåller, att det förefinnes en positiv korrelation könen emel- lan sålunda, att träden sträfva att samtidigt utveckla båda, fastän med olika intensitet. De individ, som ha starkast blomningstendens, blifva monöciska. Träd, som äga svag blomningstendens öfver hufvud taget, framvisa blommor endast af det kön, hvars tendens är starkare, hanliga eller honliga. Så upp- stå de enkönade individen. Resten är steril. Dessa af förf. omnämnda olika tendenserna hos individen äro ju dock åtminstone delvis beroende af inre egenskaper hos dessa, kanske rent af ärftliga sådana eller med andra ord rasegenskaper! Uppträdandet af monöciska individ med det ena eller det andra könet öfvervägande förklarar förf. på liknande sätt. Antalet individ, hos hvilka honblomningen dominerar, synes vara tämligen konstant och är öfverhufvudtaget mycket litet. Hanblomningen är i regel mycket intensivare än honblomningen. Äfven vid skogsgränsen synes tallen i regel under sina första blomnings- år utveckla endast honblommor. Å yngre, upp till 35-åriga tallar är han- blomningen starkt inskränkt. Förf. framhåller härvid, att könstendensen är underkastad en så småningom försiggående förändring under tallens lefnad. Orsaken härtill antager han vara att söka däri, att individets allmänna vege- tativa verksamhet ständigt ändras under tillväxten. Å försvagade individ har förf. alltid funnit hanblomningen öfvervägande. Skada är, att förf. ej här illustrerar sin framställning med bilder, helst efter fotografier af olika kraftigt utbildade, i olika blomning stadda tallar. Icke en enda bild meddelas i af- handlingen. Ända upp i öfversta tallgränsen har förf. träffat blommande tallar. Man »kan därför som tämligen säkert säga, att blomningen upp mot den polära skogsgränsen ej företer någon nämnvärd, i hvarje fall ingen ome- delbart iakttagbar afmattning. Någon ”blomningsgräns' gifves ej för tallen.» Å de öfversta tallbuskarna synes hanblomningen mera försvagad än hon- blomningen. I senare delen af sitt arbete framhåller förf., att blomningsår och kotteår ingalunda motsvara hvarandra hos tallen. År 1902 var inom det af förf. undersökta området ett godt blomningsår för tallen, men trots detta blef ej, här liksom på så många andra ställen, år 1903 något kotteår, detta till följd af ogynnsamma betingelser för kotteanlagens utveckling. Förf. antager, att kotteanlagen i allmänhet förstöras antingen under blomningsårets höst eller under den därpå följande våren. Förf. synes ej ha tänkt sig någon skade- görelse under själfva blomningstiden! Verkliga kotteår inträffa inom det un- dersökta området och sannolikt längs hela den polära skogsgränsen i Fenno- skandia hvart tredje—fjärde år. Under de sista 15 åren har kotteår här in- SMÄRRE MEDDELANDEN. 45 träffat lika ofta som i de sydligare delarna af Skandinävien; dessa kotteår ha dock ej alltid sammanträffat. Hos individet föreligger en betydande variation i kottelängd,; olika träd visa mycket stora individuella olikheter; äfven åldern utöfvar sannolikt inverkan, och allehanda stäåndortsbetingelser influera i hög grad på kotteutvecklingen. Förf. visar, att meddellängden hos kottarna och frökvaliteten stå i nära för- hållande +till hvarandra. Han beräknar, att fröår inträffar vid skogsgränsen, först då tallkottemedellängden vid 69:de breddgraden uppgår till c. 52,; mm. Föryngringsförhållandena redan i de sydligare delarna af området visa, att flere rika kotteår ej medföra någon tallreproduktion. Fröår inträffa här unge- fär hvart 10 eller 20 år. »Betingelserna för tallskogens naturliga föryngring äro alltså här ej särskildt ogynnsamma.» Vid skogsgränsen däremot har under de sista 60 åren ingen föryngring ägt rum. Fröår inträffa här i rundt tal en gång på århundradet. De sällan inträffande fröåren måste, säger förf., räknas som den första i tallens biologi vid skogsgränsen ingripande faktorn. N. SYLVÉN. SMÄRRE MEDDELANDEN. Upprop till resandet af en minnesstod öfver Carl Gayer. Fem år hafva förflutit sedan Carl Gayer efter en lång välsignelsebring- ande lefnad för alltid lämnade oss. Hans arbete, ägnadt åt skogen, har burit rik frukt. Hans namn är välbekant inom hela den forstliga världen. Med tack- samhet skall hans förtjänst om skogsvetenskapen och skogshushållningen minnas. Utrustad med glänsande gåfvor för naturstudium, vidgade han kunskapen om naturlagarna såsom grundval för skogshushållningen och gaf därigenom densamma nya riktlinjer, som, till välsignelse för våra skogar, alltmera komma till användning. Naturlig föryngring af skogen, naturligt uppdragande af be- stånden, strängt tillvaratagande af markens produktionsförmåga — dessa stora värden äfven för kommande släkten — var Gayers lösen, hvilken han ge- nom ett omfattande arbete utformat till ett lärosystym på säker grund. Icke mindre äro Gayers förtjänster såsom akademisk lärare. I nära 40 år blef det honom förunnadt att utöfva sin lärareverksamhet. I många hundratal räknas lärjungarna, och de kommo, icke blott från Europas alla stater, utan äfven från andra världsdelar för att lyssna till mästarens ord. Med den 15 oktober i år ingick nittioårsdagen af Gayers födelse. Må denna dag erinra oss alla, den gröna skogens väktare, om den tacksamhets- skuld, i hvilken vi stå till Gayer, och som vi bäst torde kunna stadfästa genom resandet af en enkel, värdig minnesstod på hans graf eller annan lämplig plats inom hans verksamhetsområde. Denna tanke har öfverallt inom fackmannakretsar vunnit liflig genklang, och inom nästan alla kulturstater ha Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1912. OO, As SMÄRRE MEDDELANDEN. framstående män inom facket ställt sig i spetsen för dess förverkligande, på en del ställen genom bildande af minnesstodskommittéer. En vädjan riktas därför till lärjungar och vänner af Carl Gayer att skänka bidrad till resandet af hans minnesstod. 3idragen, såväl enstaka som insamlingar, emottagas af Ministerialrat D:r Kaäst, Miänchen (Postscheckkonto n:o 4141).! Undertecknare af uppropet från Belgien: Le Play, Brissel. Danmark: P. E. Miller, Köpenhamn. England: William Schlich, Caccia, Oxford. Kanada: B. E. Fernow, 7Zoronto. Frankrike: E. Henry, M. Henry, Guinier, Nancy, Demorlaine Paris. Holland: Tutein Nolthenius, Apeldoorn, van Schermbeek, Wageningen. Nordamerikas förenta stater: Hugh P. Bacher, Syracuse N. Y., R. F. Fischer, Harvard Univ , Walter Mulford, Ithaca N. Y. Norge: Myhrwold, Aas. Ryssland: E. Kern, SI. Petersburg. Finland: P. W. Hannikainen, Cajander, Helsingfors, F. M. Lagerblad, Karkku. Sverige !): Karl Fredenberg, Gunnar Schotte, A. Wahlgren, Stockholm, Uno Wallmo, Orebro. Schweiz: A. Engler, Zirich, Fankhauser, Bern. Tyskland: v. Braga, Fabricius, Pauly, Ramann, Schiäpfer, von Tubeuf, Miinchen, Walther, Darmstedt, Reuss, Dessau, Neumeister, Dresden, Kienitz, A. Möller, Schwappach, £berswalde, Fricke, Sellheim, Hann. Miinden, Siefert, Karlsruhe, Ney, Kahl, Metz, Beck, Borgmann, Esche- rich, Gross, Jentsch, Martin, Vater, Wislicenus, Zharandt, Bihler, = + Wagner, .Zubringen. Osterrike: Ceislar, Wien, Kubelka, Mariabrunn. Ungern: Alex. von Horvåth, Karl Téglås, Karl Bund, Budapest, Ludwig Fekete, Eugen Vadas Selmecbanya. 1) Svenskar, som önska teckna bidrag torde benäget insända beloppen till någon af de svenska undertecknarna. SKOGSADMINISTRATIONEN,. 4 un [SE SKOGSADMINISTRATIONEN. Förordningar, prejudikat och cirkulärskrifvelser. Kungl. Mai:ts nådiga instruktion för statens skogsförsöksanstalt, gifven Stockholms slott den 25 oktober 1912 (Svensk författningssamling 1912 n:o 232J. Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse ang. allmänna villkor och bestämmelser för åtniutande af de i aflöningsstaten för statens skogsförsöksanstalt för ordinarie befattningshafvare upptagna aflöningar, gifven Stockholms slott den 25 oktober 1912 (Svensk författningssamling 1912 n:o 234). Lag om skogsaccis och om virkestaxering, gifven Stockholms slott den 11 oktober 1912 (Svensk författningssamling 1912 n:o 274), Kungl. Mai:ts nådiga förordning om skogsvårdsafgift, gifven Stockholms slott den 11 oktober 1912 (Svensk författningssamling 1912 n:o 275). Kungl. Mai:ts nåd. kungörelse ang. fastställelse af vissa för tillämp- ningen af lagen om skogsaccis och om virkestaxering erforderliga formulär, gifven Stockholms slott den 11 oktober 1912 (Svensk författningssamling 1912 n:o 276). Domänstyrelsens cirkulär angående åtgärder för underlättande af jord- upplåtelser för odlingslägenheter. Till samtliga skogstjänstemän i de sex nordligaste länen, För att underlätta upplåtande af odlingslägenheter å kronoparker och öfverloppsmarker i de sex nordligaste länen enligt Kungl. Kungörelsen den 18 juni 1909 har Kungl. Domän- styrelsen jämlikt åläggande i Kungl. Maj:ts nådiga skrifvelse den 4 oktober 1912 härmed velat föreskrifva, att det skall tillkomma vederbörande jägmästare och revirassistenter att, i den mån deras tid därtill lämnar tillfälle, undersöka och, där så finnes lämpligt, kartlägga ej mindre sådana större sammanhängande, å kronoparker och öfverloppsmarker belägna och till odling dugliga områden, hvilka ligga i närheten af odlad bygd eller kommunikationsled, därvid områdena jämväl böra genom utstakning provisionellt fördelas i odlingslägenheter af lämplig storlek, hvilka hvar för sig skola i vanlig ordning beskrifvas, allt under förutsätt- ning att hinder från skogsvårdens synpunkt icke förefinnes för upplåtande af lägenheterna, än äfven sådana å berörda kronomarker belägna områden, som, utan att vara belägna vid odlad bygd eller kommunikationsled, äro tjänliga till odling och hvilkas upplåtande kan anses vara gagneligt för skogens vård och bevakning. Vid berörda undersökning skall jämväl uppgöras på sätt Kungl, Styrelsen i cirkulär- skrifvelse den 21 september 1909 bestämt beräkning öfver den arrendeafgift, som eventuell lägenhetsinnehafvare anses böra utgifva från och med sextonde besittningsåret, hvarförutom jägmästaren skall föranstalta om att de utstakade lägenheterna varda i behörig ordning be- siktigade af i landtbruk kunnig person, Där sökande till odlingslägenhet af nu ifrågavarande slag anmäler sig för erhållande af upplåtelse inom reviret, skall jägmästaren hafva att meddela honom hvar redan under- sökta och utstakade lägenheter äro belägna, på det sökanden, där han så önskar, må kunna välja. den af desamma han anser vara för sig lämpligast, i hvilket fall han skall hafva att komplettera föregående ansökan med angifvande af den utvalda lägenhetens belägenhet, Efter ärendets behandling i öfrigt, på sätt som är föreskrifvet i Kungl. Styrelsens cirkulär- skrifvelse den 21 september 1909, har jägmästaren att därefter skyndsamt genom öfverjäg- mästaren öfversända samtliga ärendet tillhörande handlingar till Kungl. Domänstyrelsen, Hvad sålunda föreskrifvits skall icke utgöra hinder för användande af det förfaringssätt vid upplåtande af ifrågavarande slags odlingslägenheter, som Kungl. Styrelsen bestämt i sin förberörda cirkulärskrifvelse den 21 september 1909 Det skall åligga vederbörande jägmästare att vid afgifvande af årsberättelse för reviret meddela under rvbriken »skogstorp och odlingslägenheter i Norrland och Dalarna» antalet af på sätt som härofvan sagts undersökta och utstakade lägenheter, som icke blifvit till sökande upplåtna, med särskildt angifvande af huru många som under berättelseåret under- sökts. Stockholm den 22 november 1912. KARL FREDENBERG. Alfred Wigelius, 4547 SKOGSADMINISTRTAIONEN. Angående uppbörd af underhandsförsälijningsmedel. Till samtliga öfverjägmästare i riket. Enär det vid hos Kungl. Domänstyrelsen skedd utredning visat sig, att åtskilliga revir- förvaltare, särskildt i de tre nordligaste distrikten, men äfven annorstädes, åsidosatt de före- skrifter, hvilka Kungl. Styrelsen meddelat i cirkulärskrifvelse n:o S: 11 355 den 4 mars 1911 afseende uppbörd och redovisning direkt genom revirförvaltaren af köpeskillingsbeloppen för smärre eller mindre värdefulla försäljningsposter, vill Kungl. Styrelsen härmed anmoda Eder att tillse, det rättelse i berörda afseende sker, enär klagomål ytterligare framkommit från vissa uppbördsförvaltningar i orterna, det de äro öfver höfvan betungade med inkassoupp- drag för ett afsevärdt antal smärre köpeskillingar, hvilkas erläggande till och redovisning genom revirförvaltningarna kunde ske vida enklare och utan onödig omgång. Stockholm den 11 september 1912. KARL FREDENBERG. Gösta Rabenius, Domänstyrelsens cirkulär angående uppbörd af skogsmedel, Till Konungens Befallningshafvande i samtliga län. I och för ett behörigt utförande af den Kungl. Domänstyrelsen åliggande skyldigheten att genom sina revisorer låta revidera skogsmedelsräkenskaperna för länen får Kungl. Sty- relsen härmed anhålla, att Ni ville anmoda vederbörande uppbördsmän att för framtiden vid slutbetalning af skogsmedel, som skola inflyta för af vederbörande jägmästare under hand försålda skogseffekter, samt af utsyningsafgifter, där sådana förekomma, till Eder återsända de förteckningar öfver dessa medel, som det jämlikt punkterna 115 och 134 af Reglemen- tariska föreskrifter för skogsstatens tjänsteförvaltning den 31 januari 1910 åligger jägmästarna att direkt eller genom vederbörande öfverjägmästare insända till länsstyrelsen, och på grund af hvilka uppbörden skett, med af vederbörande uppbördsman å förteckningen gjord anteck- ning om de tider, under hvilka leverering af de särskilda posterna i förteckningen ägt rum. Dessa förteckningar ' böra därefter såsom verifikationer vid slutbetalningen bifogas Edra skogsmedelsräkningar. Vid uppbörd af arrendemedel, som skola redovisas i Konungens Befallningshafvandes skogsmedelsräkningar med Kungl. Domänstyrelsen, förekommer ofta att sådana medel ej blifva i sin helhet erlagda vid uppbördsstämman, utan att en del blifva utestående såsom restantier för att under ett kommande år inbetalas, hvarvid de stundom blifva af uppbörds- mannen redovisade -bland detta senare års arrendemedel, utan angifvande af det år de till- höra. Då osäkerhet därigenom uppstår, om och i så fall när ett års arrendemedel blifvit till fullo inlevererade, får Kungl. Styrelsen anhålla, det Ni ville anmoda vederbörande upp- bördsmän att vid inleverering af arrendemedel å reversalen angifva, hvilket års arrende de tillhöra. Slutligen får Kungl. Styrelsen fästa uppmärksamheten på nödvändigheten af att å hvarje ' reversal å inlevererade medel, hvilka redovisas i skogsmedelsräkningarna, utsättas dessa medels natur, från hvilken skog och hvilket revir de influtit, samt huruvida de influtit efter försäljning å auktion eller under hand af vederbörande jägmästare, i hvilket senare fall revirets namn bör utsättas. Stockholm den 23 september 1912. KARL FREDENBERG. Gösta Rabenius. Preiudikat angående ståndskogslikvider inom skyddsskogsområdet. Till Domänstyrelsen. Vid ett den 7 september 1897 börjadt och den I november 1904 afslutadt laga skifte å alla ägorna till Glöte by i Linsells socken af Jämtlands län, hvilket skifte, sedan vissa rättelser föreskrifvits: och utförts, af vederbörande ägodelningsrätt fastställts den 26 februari 1909, hade skiftesdelägarna den 21 juli 1903 ingått en förening af innehåll, bland annat, att ståndskogslikviden skulle omfatta endast den s. k. hemskogstrakten; att i likviden skulle ingå de barrträd, som 5 fot från marken hölle 9 verktum och därutöfver i diameter, dock med vissa undantag; att likviden skulle utgå in natura; att likvidskogen skulle af förrätt- ningsmännen utstämplas och vara uttagen inom 4 år från det skiftet blifvit fastställdt; samt att likvidskog, som ej inom föreskritven tid uttoges, skulle tillfalla jordägaren. Alla till Glöte by hörande ägor äro belägna inom skyddsskogsområdet i nämnda län. Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift hafva Brita Svensson m. fl. delägare i Glöte bys skifteslag, med förmälan att de med hänsyn till bestämmelserna i lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar fått utsynade endast en del af de i samband med skiftet utstämplade SKOGSADMINISTRATIONER. 455 + likvidträden, i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t måtte förordna, antingen att ut- stämplingsområdet skulle fritagas från skyddsskogslagens bestämmelser, eller ock att den vid laga skiftet ingångna föreningen angående ståndskogslikviden skulle ändras därhän, att ny utstämpling af likvidträd skulle verkställas af vederbörande skogstjänsteman och utsträckas öfver hela den likviden omfattande skogstrakten, hvarvid ägarna af de skiften, hvarå ännu kvarstode träd, som efter likvidens utsyning genom rensningsutstämpling utsynats, skulle vara skyidiga att af sådana träd lämna till likvidutsyning, hvad vederbörande förrättningsman kunde anse lämpligt, och ägarna af de skiften, hvarest rensningsutstämpling ägt rum, men de därvid utsynade träden redan afverkats och således skog för närvarande saknades för likvidens uttagande, vara skyldiga att med kontanta medel gälda den återstående, sökandena tillkommande likviden; och hafva sökandena därjämte anhållit, att, som tiden för likvidträ- dens uttagande utginge den 26 februari 1913, denna tidpunkt måtte, i händelse af bifall till förevarande ansökning, framflyttas till den I juli 1915. Till följd af nådig remiss har Ni den 9 oktober 1912 häröfver afgifvit underdådigt utlåtande och därvid tillika öfverlämnat infordrade yttranden från vederbörande skogs- tjänstemän. Vid föredragning denna dag af detta ärende har Kungl. Maj:t funnit förevarande an- sökning icke till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda. Härom har Ni att underrätta sökandena och öfriga vederbörande. Stockholm den 25 oktober 1912. ALFRED PETERSSON. C. von Schulzenheim. Revirens förvaltningsmedel. Till samtliga öfverjägmästare i riket. Kungl. Domänstyrelsen vill härmed anbefalla Eder att vid granskningen och samman- dragandet af de till Eder från revirförvaltarna inkommande förvaltningsförslagen särskildt aktgifva därpå, att ökning af utgifterna från ett år till ett annat icke — åtminstone icke annat än i särskildt trängande fall — bör äga rum utan att en proportionell ökning af in- komsterna kan beräknas. Stockholm den 11 september 1912. KARL FREDENBERG. Gösta Rabenius, Skogstiänsteman är ei berättigad till ersättning af allmänna medel för inställelse vid domstol såsom allmän åklagare. Kungl. Maj:ts utslag på de besvär, dikningsledaren i Umeå distrikt, extra jägmästaren J. Wallmark i underdånighet anfört öfver Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Västerbottens län den 23 mars I911 meddelade resolution i fråga om ersättning till klaganden för instäl- lelse vid domstol såsom allmän åklagare, i anledning af hvilka besvär Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkommit med yttrande af jägmästaren i Sorsele revir V. Gaunitz och eget utlåtande af den 3 juli 1911, hvarefter domänstyrelsen den 14 maj 1912 utlåtit sig i målet; gifvet i regeringsrätten den 6 juni 1912. På framställning af Gaunitz och i anseende till dennes anmälda hinder af andra tjänste- göromål förordnade Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 14 februari 1911 klaganden att vid samma års lagtima vinterting med Lycksele lappmarks tingslag i Gaunitz' ställe utföra åklagartalan i af denne vid häradsrätten anhängiggjorda mål å tjänstens vägnar. Sedermera anhöll klaganden hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande om utanordnande af ett belopp af 89 kronor 80 öre, utgörande rese- och traktamentsersättning enligt ingifven räkning för hans inställelse på grund af berörda förordnande vid häradsrittens sammanträ- den den 6 och 7 mars 1911. Genom öfverklagade resolutionen utlät sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att då vederbörande skogs- och jägeribetjänte med stöd af stadgandet i 68 $ i förordningen den I augusti 1805 om skogarna i riket syntes i egenskap af åklagare i mål angående ansvar för oloflig skogsåverkan vara berättigade att af den brottslige njuta ersättning för sina rätte- gångskostnader efter räkning, som af domstolen efter pröfning godkänts, Kungl. Maj:ts be- fallningshafvande funne skäligt ogilla klagandens framställning om ersättning. Häruti har klaganden sökt ändring. Kungl. Maj:t har i nåder låtit Sig föredragas ofvanberörda underdåniga besvär och, enär det af Kungl. Maj:ts befallningshafvande på framställning af Gaunitz klaganden med- delade förordnandet ej kan medföra, att, därest klaganden är berättigad till ersättning ut- 4565 SKOGSADMINISTRATIONEN. öfver hvad som föranledes af 68 $ i 1805 års förordning om skogarna i riket, denna er- sättning skall utgå af statsmedel, finner Kungl. Maj:t ej skäl göra ändring i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utslag. Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder. Under Kungl. Maj:ts sekret (ERS) Hugo Elliot. Beslut af allmännare intresse. Domänstyrelsens statförslag för år 1914 beträffande driftskostnader för statens domäners fond. I förslag af den 30 september 1912 hemställer domänstyrelsen, att Kungl. Maj:t täck- tes föreslå riksdagen, dels att medgifva det från och med år 1914 må inrättas en ny kvali- ficerad kvinnlig biträdesbefattning hos styrelsen samt en annan kvinnlig biträdesbefattning uppflyttas från den lägre till den högre lönegraden, dels ock att såsom driftskostnader under år 1914 för statens domäner förslagsvis uppföra ett belopp af 6,456,200 kronor att utgå från domänfondens afkastning. Sistnämnda summa fördelar sig på följande belopp: Kostnader för domänstyrelsen SLÖ NTESSTA CSS os Er eht elbeinal lol dela sj a ln tesen a N SSSER Ta eplel snel kr. 162,200 till användande af en extra amanuens hos styrelsen och för TÖNSEIDIN OYTNSKIDS «ek eds ee es ss sonen sel ses src scr PRE » 6,000 STYLe]SENSHEKPEHSEL SS «sc beses obs ses sees svider sar sd » 18,000 rese- och traktamentsersättning åt styrelsens personal » 6,000 kr. — 192,200 Kostnader för statens skogsdomäner skopsstatens ordinarie) persODal)b:-s..--ssssesssssenen ons nss selen >» 1,199,000 egentliga förvaltningskostnader, däraf minst 150,000 kronor till afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen OCK TROpparbergs, lan, tOrslapsvViS: ss. sssssb secs ersten ne » 4,800,000 kr. 5,999,000 Kostnader för älderstillägg för domänstyrelsens och skogsstatens personal ..... Li seals saa 125,000 Kostnader för statens jordbruksdomäner ANORINE TAC dOmanInten denter sfEsss Ass ST NNE a N NaN EE kr. 35,500 resekostnader vid domänförvaltningen sm sssssssersssresssrrr erna nar > 45,000 öfriga med förvaltningen af jordbruksdomänerna förenade kost- TLA CET rm Am omr res åa sina » 59,500 kr. 140,000 summa kr. 6,456,200 Styrelsen framhåller att den visserligen anser det nuvarande antalet ordinarie jägmä- stare- och kronojägaretjänster fortfarande vara för ringa, men ifrågasätter ej någon änd- ring för år 1914 i skogspersonalens stat, I förvaltningskostnaden begäres en ökning med 500,000 kr. till 4,800,000 kronor. Som nyheter begäres af detta anslag till hvarje jägmästare, föreståndare för skolrevir och biträdande jägmästare 50 kr. och för hvarje kronojägare 5 kr. för inköp af skrifmaterialier att redovisas i jägmästarnas kassaredogörelser. Totalkostnaden här- för belöper sig till 7,700 kr. Som utgifter för kapitalökning begäres 800,000 kronor för inköp af skogsmark samt 115,300 kr. för jägmästarbostäder, nämligen inom Arjepluogs revir- 25,000 kr., hvaraf för 1913 10,000 kr. » — Stensele » 21,300 » » » -I0,000 > > Norra Lycksele » 24,5C0 >» » 7 VII, 5SO0! > Södra « (3 > 24,500 » a > II1,500 » > Kosta Få 20,000 » J » 5,000 » tillsammans 115,300 kr., däraf RE 1913 48,000 kr. I sin skrifvelse fäster slutligen domänstyrelsen Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på det för- hållandét, att utgifterna för domänfondens förvaltning, sädana de ofvan föreslagits, inbegripna afsevärda kostnader, hvilka icke hafva något med domänfonden att skaffa. Hit höra kost- nader för tillsyn och utsyning af saluvirke å enskildas skogar i Norr- och Västerbottens län, Särna socken med Idre kapellag inom Kopparbergs län, inom skyddsskogsområdena i SKOGSADMINISTRATIONEN. ARTS Västernorrlands, Jämtlands och Kopparbergs län, samt i Gottlands län, för skogsstatens och domänstyrelsens bestyr med civila och ecklesiastika boställsskogar, härdsallmänningar samt bergverks- och rekognitionsskogar m. m. Annu har man icke lyckats finna — skrifver do- mänstyrelsen — något lämpligt tillvägagående för att ur räkenskaperna för domänfondens förvaltning afskilja de utgifter, som icke höra hit, Därför måste styrelsen fortfarande be- tona, att de belopp, med hvilka domänförvaltningens statsinkomster öfverskjuta driftkostna- derna, sådana de ännu i riksbudgeten inordnas, icke äro verkliga uttryck för den vinst, som statsverket erhåller genom domänförvaltningen. Den verkliga affärsvinsten är således af nyss nämnda skäl väsentligt högre än den, som i riksstaten angifves som »öfverskott>, — Tillämpningen af kungörelsen angående lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar den 9 december 1910. Till domänstyrelsen. GUSTAF etc. Vår ynnest ete. Sedan Vi genom nådig kungörelse den 9 december 1910, i öfverensstämmelse med Riksdagens i ämnet fattade beslut och på sätt allmänna kyrko- mötet jämväl samtyckt, fastställt vissa grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar, hafva Vi, i afbidan på att de åsyftade ändringarna i berörda lagstiftning komma till stånd, funnit godt att i afseende å tillämpningen af bestämmelserna uti sagda kungörelse föreskrifva, att desamma skola tillämpas, beträffande hvarje särskildt löneboställe, så snart detsamma upplåtits på arrende i enlighet med bestämmelserna i ecklesiastik boställs- ordning; skolande därefter beträffande sådant boställe hvad nådiga förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894 eller särskildt med- deladt nådigt beslut rörande hushållningen med ecklesiastikt boställe tillhörande skog inne- håller mot sagda kungörelse stridande upphöra att gälla utom i så måtto, att boställshafvare eller annan, som på grund af bestämmelse i nämnda förordning eller eljest är berättigad till andel i skogens afkastning eller förmån därifrån, skall vid sin rätt därutinnan bibehållas och i följd däraf kostnaderna för skogens skötsel gäldas af den, sådant i hvarje fall hittills ålegat, intill dess, efter det lönereglering, fastställd på grund af lagen om reglering af präster- skapets aflöning den 9 december 1910, trädt i tillämpning, nämnda rätt förfaller eller den- samma eljest upphör. Detta meddela Vi Eder för kännedom och efterrättelse. Stockholms slott den I november 1912. GUSTAF. Fridtjuf Berg. Prutning i utgiftsförslagen för år 1913. Till samtliga öfverjägmästare i riket. Efter hos Kungl. Domänstyrelsen verkställdt sammandrag af ingångna primäruppgifter å af revirförvaltarne för år 1913 ifrågasatta förvaltningsutgifter bar Kungl. Styrelsen inhäm- tat, att äfven med bibehållande af samma utgifter för skogars indelning, taxatorers och assistenters arfvoden, dagtraktamenten och reseersättningar, Edra egna expensmedel m. m. under år 1913 som för år 1912, revirförvaltarnes ökade kraf på förvaltningsmedel för 1913 visat sig så ansenliga, att en brist å i rundt tal 500,000 kronor skulle uppstå i de af Riks- dagen och Kungl. Maj:t för nästa år anvisade driftkostnader för statens skogsdomäner, därest nämnda förvaltningsutgifter skulle i sin helhet godkännas, Detta får Kungl. Styrelsen med- dela Eder till kännedom och behörigt beaktande vid granskning och afgifvande af ändrings- förslag hos Eder af Eder underlydande revirförvaltares utgiftsförslag för nästa år. Stockholm den 20 september 1912, KARL FREDENBERG, Gösta Rabenius, Markinköp för jägmästarbostäder i Muoskussels by. Genom nådigt bref den 4 oktober 1912 har Kungl. Maj:t bemyndigat Konungens Be- fallningshafvande i Norrbottens län att i Muoskussels by i Arvidsjaurs socken för af ägarna fordrade köpeskillingar inköpa två områden, afsedda att användas till platser för jägmästar- bostäder. Det ena området utgöres af 2,8r har af hemmanet Muoskussel n:o 1 litt. A och har hembjudits staten till inköp af J. A. Lidström m. fl. för ett pris af 615 kronor, och det andra af 3,66 har af hemmanen Muoskussel litt. B och Ba, hvilket senare område dessa hemmans ägare, Munksunds sågverks aktiebolag, erbjudit för ett pris af 1,000 kronor, 458" SKOGSADMINISTRATIONEN. Öfverläggningsämnen vid öfveriägmästarnas sammanträde inför Kungl. Domänstyrelsen år 1912. I. Angående möjligheten att i fråga om sådana jordbruksdomäner, från hvilka arrende- afkastning icke tillföres statsverkets skogsmedel men där skog likväl finnes, kunna erhålla tillförlitliga uppgifter rörande inkomster till domänfonden från dels skogen, dels inägojorden, 2. Erfordras för underlättande af arbetet vid uppgörande af Kungl. Domänstyrelsens hufvudbok och ärsberättelse ändrad uppställning af kassaredogörelserna? 3. Huru skall domänfonden beredas ersättning för virke, som utlämnas från kronans skogar vid byggande af flottleder genom statens försorg? 4. Huru bör frågan om husbehofsvirke ordnas vid utarrendering af kronans egen- domar? 5. Hvilket har för skilda förhållanden visat sig lämpligast: att kronojägare haft bo- stadslägenhet med eller utan jord eller hyresersättning? 6. Huru hafva kronojägares underhållsskyldighet i fråga om hus å boställen och lägen- heter tillämpats i skilda delar af landet? 7. Äro särskilda bestämmelser beträffande befattningsinnehafvares vid skogsstaten skyl- dighet med afseende på underhåll af bostäder önskvärda och i så fall hvilka? 8. Hvilka ändringar kunna vara önskvärda med afseende på uppbörd af skogsmedel? 9. Angående blanketter vid underhandsförsäljning. 10. Huru böra taxatorernas arbeten ordnas, föratt staten däraf skall hafva största nytta? 11. Vore det önskvärdt, att allmänningsskogar kunde erhålla del af skogsvårdsafgifter. 12. Böra öfverjägmästarna vid granskning af jägmästarnas resejournaler upprätta sam- mandrag öfver dessa och i så fall enligt hvilka grunder? 13. Skogsstatens resepenningar. 14. Angående beräkning af taxeringsvärdet och fördelning af detta, då viss del af en fastighet brukas af boställshafvare eller arrendator och en annan förvaltas af skogsstaten. 15. Är det nödigt att i vissa fall utbetala försäljningsprovision till agent vid försäljning af kol och virke? Huru bör i så fall denna fråga ordnas? 16. Skogsstatens organisation. Frågor för särskild öfverläggning med öfverjägmästarna i de fem norra distrikten: I. Böra skogsvårdsafgifter utgå äfven inom de två nordligaste länen samt inom Särna socken med Idre kapellförsamling? 2. Böra skogsvårdsstyrelser inrättas äfven för de två nordligaste länen samt för Särna socken med Idre kapellförsamling? 3. Hvilka ändringar anses önskvärda i fråga om: a) utsyningslagen, 5) dimensionslagen? 4. Skogskommitténs lagförslag för allmänningsskogar inom: a) Kopparbergs och Gäfleborgs län, 5) Västerbottens och Norrbottens län, Domänfondens tillgångar. I en underdånig skrifvelse den 14 oktober 1912 angående inrättandet från och med år 1912 af en statens domäners fond redogör domänstyrelsen bland annat för domänfondens tillgångar vid 1912 års ingång och upptagas dessa därvid på följande sätt. 4. Kronoparker och andra skogsväsendets fastigheter, år 1911 taxerade 115) RR Ar Rn mr Rn tr for od a ASS AE SIREN ANKAN må Po Lå Kr. 127,598,030: — £. Statsverkets utarrenderade jordbruksdomäner m. m., år I911 taxe- TACE (ELÅL sörd re fa ffs de ef ee er ANAR a a a 0 le (Slö:ajö:a,jate Sjö sr ve SEN, ARR » —62,150,500: — C. Af riksgäldskontoret öfverlämnade innestående köpeskillingar för försälda kronolägenheter ........-.....-==--- SOS KE SLÖLNER HE Utestående fordringar för försålda kronolägenheter >» 3,103,745: 53 Af 1911 års riksdag till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark särskildt anvisade INC ACL ö as sas 5 öefesla je ble heskr a oele,s i biasiera ble ble) ble Eb]s bä le:s earn > -500,000: — > 4,149,919: 28 Summa Kr 193,898,449: 28 SKOGSADMINISTRATIONEN, 459" Tjänster och förordnanden. Kungl. Domänstyrelsen. Inspektionsresor. Generaldirektören K. Fredenberg har företagit följande inspek- tionsresor: 4—5 september med chefen för jordbruksdepartementet till Östergötland, under hvil- ken tid byråchefen Örtenblad varit tillförordnad generaldirektör; 9—10 oktober med chefen för jordbruksdepartementet till kronoegendomar i Skara- borgs och Älfsborgs län, vikarie byråchefen W. Roos; 23—26 oktober till Värmland för besiktning af kronan till inköp hembjudna, Brattfors bruk tillhöriga egendomar, vikarie byråchefen W. Roos. Byråchefen Fr. Giöbel har 18—19 oktober företagit inspektionsresa inom Östergötlands och Stockholms län. Såsom t, f. amanuenser å andra skogsbyrån till årets utgång hafva förordnats e. jägmästarna Gösta Rabenius och Georg Nordfors, Till aflönade biträden tillsvidare under året hafva antagits e. jägmästarna Bure Holmbäck, Hj. Lindén och J. Söderström. Tjänstledighet har beviljats: byråchefen W. Roos för sjukdom 1—24 december med förordnande för notarien S. Åbergsson 1—13 och fiskalen G. Alexanderson 14—24 dec.; byråchefen C. Stiernspetz för handläggande af visst ärende 16 oktober—15 november med förordnande för revisorn Hj. Modigh; ombudsmannen och fiskalen Gerh. Alexanderson för vissa ärenden 18 november— 13 december med förordnande för e. o. tjänstemannen Einar Hennings; notarien C. Strömberg (fortsatt ledighet) för sjukdom under december månad; notarien M. Rasch för sjukdom 11 november—31 december. Till kommissionär för skogsafdelningen under den tid kommissionären M. Rasch åtnjuter tjänstledighet har antagits e. jägmästaren A. Wigelins, Skogsstaten. Jägmästaretijänsten i Anundsjö revir. Sedan jägmästaren i Anundsjö revir B. Enberg den 19 september 1912 lämnat sin expedition och sedan icke låtit höra af sig, har assistenten i reviret e. jägmästaren Olle Bohlin förordnats att från och med den I oktober förestå jägmästaretjänsten i nämnda revir, Exkursionsledare, Att vara ledare af den exkursion för kronojägare m. fl., som innevarande höst skall företagas inom Mellersta Norrlands distrikt, har förordnats jägmästaren Anders Holmgren. Till öfverjägmästareassistenter hafva förordnats: e. jägmästaren Carl Sundberg i Gäfle—Dala distrikt fr. o. m. den I nov. 1912 > » Sten Bolin i Västra distriktet » ED NE » > » J. A. Amilon i Södra =» » > wIG hvarjämte e. jägmästaren Einar Nilsson förordnats att under Sundberg beviljad ledighet vara öfverjägmästareassistent i Gäfle—Dala distrikt fr, o. m. den I november till årets utgång. Till aflönade revirassistenter hafva förordnats: e. jägmästaren Sam Hagström inom Norra Lycksele revir fr. o. m. den 16 oktober; » d Sven Lundberg inom Norra och Södra Skånes samt Blekinge revir fr. o., m. den 16 november; » » Carl Sundberg inom Juckasjärvi och Gellivare revir fr. o. m, den I nov— 31 dec. » > Gustaf Lamprecht inom Bodens revir under november månad; 4607 SKOGSADMINISTRATIONEN. e. jägmästaren Edvin Nyblom inom Arjepluogs revir under december månad; > » Gustaf Westermark inom Alfsby revir I okt.—30 nov. > » Cid Smedberg inom Åsele revir 23 sept.—22 okt.; » » Adolf Engman inom Degerfors revir under oktober månad ; » > Arvid Leo Holmgren inom Bjurholms revir 1 okt.—30 nov.; » »> Arne Rydbeck inom Frostvikens revir 9—26 augusti; samt inom Hede revir under oktober månad. Till skyddsskogsassistenter hafva förordnats: e. jägmästarna Lars Larsson, Gunnar Wärn och Aug. Skoog inom Mellersta Norrlands distrikt under november månad; e. jägmästaren Arne Rydbeck inom Mellersta Norrlands distrikt 27 aug.—30 sept.; » » Sam Hagström inom Gäfle—Dala distrikt 19 sept.—15 okt.; » » Nils P. Fornander inom >» » 16 okt.—30 nov. Till biträden åt skogstaxatorn i Bergslagsdistriktet vid värdering af kronan till inköp hembjudna Brattfors bruk tillhöriga egendomar i Värmlands län hafva förordnats e. jägmästarna Waldemar Samuelsson, J. Sven Hallin och Waldemar Dixen. Tiänstledighet har beviljats: öfverjägmästaren i Västra distriktet G: Barthelson för enskilda angelägenheter 27 sep- tember—10 oktober 1912 med förordnande för jägmästaren i Tivedens revir A. W. Schmidt och för denne för e. jägmästaren Einar Nilsson; öfverjägmästaren i Smålands distrikt C. A. F. Gyllenkrok för enskilda angelägenheter 16—31 oktober 1912 med förordnande för jägmästaren i Jönköpings revir Fr. Witt och för denne för öfverjägmästareassistenten S. Tisell, hvilkens tjänst under tiden uppehålles af e. jäg- mästaren E. Busck; jägmästaren i Östersunds revir Carl Björkbom för allmänt uppdrag under november och december månader 1912 med förordnande för assistenten i reviret e. jägmästaren K. Falck och för denne för e. jägmästaren Carl Erik Barth; jägmästaren i Hede revir W. Wendt för enskilda angelägenheter 16 september—I15 oktober 1912 med förordnande för assistenten i reviret e. jägmästaren John Brun; jägmästaren i Västra Hälsinglands revir J. E. Nilsson för enskilda angelägenheter 16 —20 september 1912 med förordnande för assistenten i reviret e. jägmästaren Arvid Modin; jägmästaren i Grönbo revir Gustaf Ramstedt för enskilda angelägenheter 7 oktober—6 december 1912 med förordnande för e. jägmästaren Nils Eckerbom; jägmästaren i Västerås revir Ivar Fåhrgus för hälsans vårdande under oktober och november månader 1912 med förordnande för e. jägmästaren R. Alexanderson; jägmästaren i Enköpings revir J. H. Blombergsson för enskilda angelägenheter 7 okto- ber—20 november 1912 med förordnande för e. jägmästaren Ragnar Liibeck; jägmästaren i Kinda revir N. H. Berggren för enskilda angelägenheter 15 oktober —14 november 1912 med förordnande för e. jägmästaren R. Wikander; jägmästaren i Ulricehamns revir John Carlsson för enskilda angelägenheter 8 oktober —7 november 1912 med förordnande för e. jägmästaren Erik Helmers; jägmästaren i Jönköpings revir Fr. Witt för enskilda angelägenheter 15 november—!4 december 1912 med förordnande för öfverjägmästareassistenten S. Tisell, hvilkens tjänst under tiden uppehålles af e. jägmästaren Erik Busck; jägmästaren i Södra Skånes revir C. von Schönberg för enskilda angelägenheter 18 november—14 december 1912 med förordnande för assistenten i reviret e. jägmästaren Sven Lundberg, hvilkens tjänst under tiden uppehålles af e. jägmästaren Nils Schager; assistenten hos öfverjägmästaren i Östra distriktet Gotthard Björklund för sjukdom 16 oktober—31 december 1912 med förordnande för e. jägmästaren Emil Palm; assistenten i Hallands revir H. af Petersens för sjukdom 18 september —30 novem- ber 1912. Till skogschef vid Hellefors bruks aktiebolag har antagits länsjägmästare Arvid Nilsson. Länsiägmästare. Till länsjägmästare i Värmlands län har antagits länsjägmästaren i Skaraborgs län Gunnar Fries och till dennes efterträdare har utsetts e. jägmästaren Arne Winbladh. er Skatter entarier och Diverse | Summa I | onera | | [MMO — TE — I - mn | Kr | Kr | Kr Kr. I SN | FSS ERNER [239,00 | 55931,95 703,35 | 26,163,4( I I | 21,55 | -3,930,91 1,015,70 $,752,3 I | 93,35 | —2,236,75 | 986,09 | —17,036, | | 884,19 || 554 a 66,05 | —1,890,71 62,27 I 14,210,8 I I | 2,056,78 | 460,68 | 24,454,41 173175 | 7,732522] 1,139,06| 59,116,61 220,50 | —9,391,13 946,62 | 44,992,51 — 1,682,01 | 442,66 5,4 10,9! [286,35 | 330,00 186,43 | 1,886,8 1 194,39 | 3,813,60 697,50 | —24,636,44 = 2,940,74 | -1,031,62 | — 9,626,31 — 2,329,33 146,96 | — 12,186,14 | | | Fa TRA | | 534,19 i | »294:94 | 44,266,13 | 7,S18,94 || 249,357,21 I— | — — 763,60 | = 216,70 2,50 1,303,70 = 923.00 Tu 7,07237 107,36 654,06 166,65 5,274, = 154,01 — 681,51) = 1,230,31 15,00 5,390,49 = 3,023,70 27,00 7:156,45 | == — -— 21,50 2 — — 251,75 |— — 9,60 2,996,63 | = 1,023,18 81,70 3,673,63 = 84,02 7250 762,42 107,36 | -7,308,98 309,95 35:345,44 | 96,50 | 4,673,63 | 228,47 | 15,650,98 ff | 120,27 17,50 2,092,6r | 15:47 2,00 2,454,27 39,38 | 1,728,42 57,34 | 11,005,32 | | | | 135,88 | —6,537+79 | 305,81 | 31,203,18 | SN Te | I METALLFABRIKSAKTIEBOLAGET C. C. SPORRONG & C:o REGERINGSGATAN 23 » STOCKHOLM ÅS UNIFORMSKNAPPAR KRÅSNÅLAR ARMBAND MANSCHETTKNAPPAR BROSCHER UNIFORMSKNAPPAR PROFVAD HÅLLFASTHET KETTINGSMIDE GRIMSKAFT KOGRIMMOR BINDKEDJOR TGRIMMOR KLAFVAR BJÖRNBINDSEL ORAGLINOR HUNDKOPPEL BÅTKEDJOR TJUDERLINOR STÅNGKOPPEL SKEPPSKETTING FÄBINDSEL VATTENOK KEDJOR M.M MM GUNNEBO BRUK Pr WERKEBÄCK FINNES HOS ALLA JÄRNHANDLARE. SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT ; | MED - MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANST ALT ALLMÄNNA DELEN | ALLMÄNNA DELEN PRIS B KR. ; MED FACKAFDELNINGEN UTGIFVES AF PRISBIO KR. FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD REDAKTÖRER: : JÄQMÄSTAREN GUNNAR SCHOTTE, ANSVARIG UTGIFVARE. DOCENTEN FIL.D:R HENRIK HESSELMAN. Föreningens kontor, Norrmalmstorg 3, 1 tr., hålles öppet hvardagar kl. 2/,10—1/,4. Rikstelefon 2290. Postadress: Stockholm C. Jägmästare Schotte träffas å kontoret på f. m, efter förut skedd öfverenskommelse i telefon Riks 2290 eller Riks Österm. 767 och efter kl.1/,8 e. m. i sin bostad vid Dalängens hållplats å Lidingön, Riketelefon Lidingö 133 och Allm. telefon Lidingö 2 19 Författarna äro ensamma ansvariga för sina uppsatsers inne såll | L Centraltryckeriet, Stockholm r9re. mer Tre a tvaneaprgen dor 0 RNA BR FRAN BTR NAR. Slo $räebetsertrbsärrdngrde ribs brrtsNENNN Ds pr nr DRAS TSA ATA IbEiRe pA ogrgorn RNA örrersBn ör Sr ogjotbrn sb nset 2 KRA ee a brbrönNrgre SAN & ABBA a