*.-*...**.%.*.. ."..*»**•.»■*.»*.►*».]. •J»«j«»jwj»»*- •

SÖNDAGS- SKOLBO

r HGI SAMT s VGELSKA

-^ — •

Sunda)

- ,

SÖNDAQSSKOLBO)<

INNEHALLANDE

LITURGI OCH SÅNGER

irtic

SÖNDAGSSKOLAN

OMARBETAD UPPLAGA

KOCK ISLAND. ILL. iiTTTHEKAN AUGUSTANA BOOK CONCERN.

,OFYRlGP^KD 1903.

ROCK ISLAND. ILL. LUTH. AUGUSTANA BOOK CONCEHN8 TRYCKERI.

FORORD.

I enlighet med af Augustana-syno- den fattade beslut §amt i anslutning till de grundsatser, som härvid utta- lades, hafva vi öfv^rsett och omord- nat innehållet i göndagsskolboken. Arbetet är nu färdigt, och vi öfver- lämna det härmed till församlingarna. Sångerna äro delvis de samma som förut, delvis atidra, till största delen hämtade ur Svenska psalmboken, Hemlands-sångerna och Hymnal.

Några nya sånger hafva upptagits i denna samling, hvilka hämtats ur lu- therska sångsamlingar, utgifna i Sve- rige, och hvilka säkerligen skola med

IV FORORD.

glädje välkomnas i den svensk-ameri- kanska kristliga sånglitteraturen.

Må nu denna bok i rikligaste måtto lända vårt samfund till välsignelse.

Rock Island, 111., i januari 1903.

KOMMITTERADE.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Liturgi för söndagsskolan Sidd. 1—4

Nr.

I. Guds Lof och Tillbedjan 1—9

II. Högtiderna 10—74

1. Advent och jul 10—30

2. Nyår 31—35

3. Trettondedagen 36—39

4. Fastlagstiden 40 — 57

5. Påsk 58—66

6. Kristi himmelsfärd 67 — 70

7. Pingst 71—74

III. Kyrkan 75—122

1. Ordet och sakramenten 75—84

2. Församlingen och gudstjäns-

ten 85—110

3. Konfirmationen, reformatio-

nen och missionen 111 — 122

a) Konfirmationen 111 — 116

b) Reformationen 117

c) Missionen 118—122

IV. Tron 123—155

1. Bättringen 123—132

2. Rättfärd iggöreteen 133—139

3. Friden 140—155

V. Kärleken 156—217

1. Bönen 156—] 61

2. Helgelsen 162—170

3. Hemmet 171—186

VI INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

4. Skolan 187—203

5. Fosterlandet 204—206

6. Barnfester i det gröna 207—217

VI. Hoppet 218—228

1. Korset 218—220

2. Hemlängtan 221—228

VIL Härligheten 229—238

LITURGI FOR SONDAGSSKOLAN.

I. Skolans öppnande.

Sedan en sang sjungits, nppstå alla, och föreståndaren

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, Namn. Amen.

Kommen, låtom oss tillbedja vår Gud och nedfalla för Herren!

Om vi säga, att vi icke hafva synd, så bedraga vi oss själfva, och sanningen är icke i oss.

Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig-, -eå^att han förlåter oss synderna och renäTT5ssii*ån all orättfärdighet. Därefter säga alla:

Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina öfverträdelser efter din stora barmhär- tighet! Två mig väl från min missgärning, och rena mig från min synd. Mot Dig allena har jag syndat och gjort, hvad ondt är i dina ögon.

Skapa i mig, Gud, ett ren b hjärta, och gif mig en ny, frimodig ande. Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din Helige Ande från mig. Låt mig åter.fröjdas öfver din fräls- ning, och uppehåll mig med villighetens ande.

Skolan sjunger: Ära vare Fadern och Sonen

Och den Helige Ande, Såsom det var af begynnelsen, nu är och skall

vara, Från evighet till evighet! Amen.

LITUEGI.

Därefter bed jer föreståndaren följande eller någon annan för dagen lämplig bön:

Vi bedja Dig, allsmäktige Gud, himmelske Fader, att du förlänar oss en sann tro, ett fast hopp till din barmhärtighet och en rättsinnig kärlek till vår nästa, genom Jesus Kristus vår Herre.

Skolan sjunger:

Amen.

Därefter låses responsoriskt af föreståndaren och 6kolan texten för dagen Därefter läses trosbekännelsen af alla gemensamt:

Vi tro på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

Vi -£ro ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, hvilken är aflad af den Helige Ande, född af jungfrun Maria, pinad under Pon- tius Pilatus, korsfäst, död och begrafven; ne- derstigen till dödsriket, på tredje dagen upp- stånden igen ifrån de döda, uppstigen till him- melen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma lef- vande och döda.

Vi tro ock på den Helige Ande; en helig, all- männelig kyrka, de heligas samfund; syndernas förlåtelse, lekamens uppståndelse och ett evigt lif. Amen.

Därefter sjunges en sång, och sedan följer klassundervis- ningen.

II. Skolans af slutande •

Efter klassundervisningens afslutande följer katekiaation, hvarefter pålysningar göras.

Sedan en sång sjungits, uppstå alla, och föreståndaren b© der följande eller ock en fri bön.

LITURGI.

O Herre Gud, vår kärleksfulle och barmhär- tige Frälsare, Du som upptog de små barnen i din famn, lade händerna på dem och välsignade dem, se till oss, dina barn, och välsigna oss, som i det heliga dopet helgats till din tjänst. Gif oss din nåd, och lär oss att tänka på vår Skapare i vår ungdom. Lär oss, att gudsfruk- tan är vishetens begynnelse. Välsigna, o Herre, den undervisning, som vi mottagit dennastund, och gif, att ditt dyra ord måtte så inplantas i våra hjärtan, att vi må bära rättfärdighetens frukt till ditt namns pris och ära. Lär oss att i sanning tro på Dig, älska Dig af hela vårt hjärta, tillbedja och tacka Dig, följa dina bud och hålla ditt namn och ditt ord heligt samt troget tjäna Dig i alla våra lifsdagar. Var oss nådig. Bevara oss från all fara, och fräls oss från djäfvulens makt och från det onda, som finnes i världen. Beskydda oss både dag och natt. Förena oss allt innerligare med den kristliga kärlekens band och upptag oss till sist till Dig själf i ditt himmelska rike, för Jesu Kristi skull. Amen.

Därefter läsa alla:

Fader vår, som är i himmelen! Helgadt var- de ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden; vårt dag- liga bröd gif oss i dag; och förlåt oss våra skul- der, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo; ty riket är ditt och makten och härlighe- ten i evighet. Amen.

LITURGI.

Föreståndaren säger: Tackom och lofvom Herren!

Skolan svarar:

Herren vare tack och lof ! Halleluja! Halleluja! Halleluja!

Föreståndaren säger;

Vår Herre Jesu Kristi nåd och Guds kärlek och den Helige Andes delaktighet vare med eder alla. Amen.

Skolan sjunger;

Amen, Amen, Amen!

SÅNGER.

I. GUDS LOF OCH TILLBEDJAN.

1 . Jag kan icke räkna dem alla.

1 Jag kan icke räkna dem alla,

De prof på Guds godhet jag rönt: Likt morgonens droppar de falla Och glimma likt dessa så skönt. Jag kan icke räkna dem alla, De prof på Guds godhet jag rönt.

2 Likt stjärnornas tallösa skara De hafva ej namn eller tal, Men stråla likt dessa så klara Jämväl i den mörkaste dal. Likt stjärnornas tallösa skara De hafva ej namn eller tal.

3 Jag kan icke räkna dem alla, Men ack, må jag tacka dess mer! Guds kärleks bevis må jag kalla De under af nåd han beter.

Jag kan icke räkna dem alla, Men ack, må jag tacka dess mer I

2. Morgon mellan fjällen!

1 Morgon mellan fjällen! Klara bäck och flod , Sorlande mot hällen.

GUDS LOF OCH TILLBEDJAN.

Sjungen: "Gud är god!" "Gud är god!'*

Dagen ser jag bräckas, Fram går ljusets flod; Dalarna, som väckas, Svara: "Gud är god!" "Gud är god!"

Skogens fåglar sjunga Med ett glädtigt mod, Där på kvist de gunga, Kvittra: "Gud är god!" "Gud är god!"

Själ, vak upp och svara Dem med nyfödt mod! Höj din lofsång klara: "Gud, vår Gud är god!" "Gud är god 1" seb 22.

3. Så älskade Gud världen all.

1 Så älskade Gud världen all, Att han utgaf sin ende Son,

Att hvar och en, som på honom tror, Skall få ett evigt lif.

2 Ty däruti står kärleken, Ej det vi hafva älskat Gud, Men däruti, att han älskat oss Och gifvit oss sin Son.

GUDS LOF OCH TILLBEDJAN.

3 Ja, därpå är Guds kärlek stor Vorden uppenbar till oss,

Att till försoning' för all vår synd Han hafver sändt sin Son.

4 Han hafver oss sändt Jesus Krist, Att på honom vi skola tro,

Att genom honom vi lefva må Och älska för hans skull.

Hs 19. Ssb. 127.

4. Du ömma fadershjärta.

1 Du ömma fadershjärta, Som vakar öfver mig, Hur skall jag kunna älska, Hur kunna lofva dig!

Du varnar mig så troget För alla dolda garn Och gömmer under vingen Ditt lätt försagda barn.

2 Du föder och du kläder Och skyddar mig så väl Och sörjer alla dagar För både kropp och själ. Jag vore snart förgången, Om du ej gjorde så.

O, kunde jag blott älska, Blott älska dig ändå!

3 Gif, att med villig lydnad Jag alltid ger dig rätt, Låt dina bud bli kära,

GUDS LOF OCH TILLBEDJAN.

Din börda ljuf och lätt! Och när en fara hotar, En nöd förskräcker mig, Låt mig i första rummet Blott alltid fly till dig.

Ditt fadershjärta brister Utaf förbarmande, Du ser hvad helst mig felar, Du känner allt mitt ve. Om natten och om dagen Ditt öga öppet står, Och fadershanden räcker Så vidt, som himlen går.

Hs. H Ssb. 129.

5. Om faror förfära.

Om faror förfära och nöd tränger på, Om ovän står nära och vännerna gå; Dock ett oss hugsvalar bland växlingar här: Guds ord till oss talar, att Herren är när.

2 Ej sparfven har lada, dock räds han ej nöd; Som han må vi [ "ada förtrösta om bröd. Guds barn skall bli gifvet allt hvad det begär, Så visst det är skrifvet, att Herren är när,

3 När allt måste fara och död klappar på, Guds löfte, det klara, skall trösta oss då. I yttersta nöden det visst för oss är, Oss fröjdar i döden, att Herren är när,

Hs. 15, Ssb. 178.

GUDS LOF OCH TILLBEDJAN.

6. Låtom oss nu alla.

1 Låtom oss nu alla Fröjdas i vår Gud! Må vår lofsång skälla Högt med klara ljud; Jesus stigit neder Ifrån himlens höjd Och åt oss bereder Evig ro och fröjd.

2 Låtom oss besjunga Herrens makt och nåd Och med själ och tunga Prisa högt hans råd, Som oss Sonen sände Till en lösen god, Döden från oss vände Genom Jesu blod I

3 Låt oss gladligt ila Hem till fridens hus, Där oss väntar hvila, Salighet och ljus;

Ty Guds Lamm har vunnit Och oss rena gjort; För det blod, som runnit, Öppnas himlens port.

Seb. 200: 1,2, 4.

7. Hela världen fröjdes Herran.

1 Hela världen fröjdes Herran Tidigt och af hjärtans grund!

10 GUDS LOF OCH TILLBEDJAN.

Kommen ifrån orter fjärran, I, som stan i hans förbund! ». Träden fram med lust och fröjd, Sjungen Gud i himlens höjd!

2 Han är den oss hafver skapat Sig till folk och fosterfår, Frälsat det, som var förtappadt, Och är den, som med oss står, Vill oss ändtligt föra in

Uti himlaglädjen sin.

3 Tacken honom i hans portar, Lofven honom i hans gård; Kommen hit från alla orter; Prisen den om oss har vård; Ty han är fast god och blid, Håller tro i evig tid.

Ps. 263. Seb, 196,

8. Nu tacken Gud, allt folk.

1 Nu tacken Gud, allt folkl

Med hjärtans fröjd och gamman, För stora ting, dem han Gör med oss allesamman: Den från vårt moderslif, Af nåd och stor miskund, Så mycket godt oss gjort Och än gör h varje stund.

2 Den nåderike Gud, Han oss ock här förläne, Att vi med hjärtans fröjd

GUDS LOF OCH TILLBEDJAN. 11

I frid stads honom tjäne; Och Herren, stor af nåd, Oss vare alltid blid, Oss vare Herren när, Nu och i evig tid.

3 Pris vare dig, o Gud, O Fader, Son och Ande, Högtlofvad, store GudI Af oss i allo lande! Du, som af evighet, Treenig Gud förvisst, Har varit, är och blir, Högtlofvad först och sist!

Ps. 272. Ssb. 197.

9. Pris Gud. all godhets källa.

1 Pris Gud, all godhets källa vid, I himmel och på jord!

O, stämmen in till evig tid: Pris Gud för nådens ord!

2 Du heliga treenighet, Ack, snart på bättre vis, Från evighet till evighet, Jag sjunga skall ditt pris.

Hs. 4. Ssb. 201.

12 HÖGTIDERNA.

II. HÖGTIDERNA.

J. Advent och Jul.

10. Hvar man må nu väl glädja sig.

1 Hvar man må nu väl glädja sigl Här är stor fröjd å färde,

Ty nu är Gud oss nådelig, Som voro döden värde. Han hafver alla sagt det till, Att han barmhärtig vara vill: Hvad kan vårt hopp förtränga?

2 Till ende Sonen sade han: "Jag måste mig förbarma; Far ned uti det syndaland Och lös de fångar arma

Af deras synd och stora nöd. Fräls dem ifrån en evig död Och låt dem med dig lefva."

3 Sin Fader Sonen lydig var, Kom till mig här på jorden. I mänskligheten uppenbar Är han min broder vorden. Sin kärlek ville han bete

Och frälste mig från allt det ve, Som jag förskyllt att lida.

4 För mig sitt lif , sitt dyra blod Han ville icke spara,

Att för den dom, mig förestod,

ADVENT OCH JUL. 13

Jag måtte tryggad vara. Han blef hos Gud min löftesman, Uti hans död min synd försvann: Så är jag frälsad vorden.

Ps. 46: 1,4—6. Ssb. 130: 1. 4—6.

11. Bereden väg för Herran.

Bereden väg för Herran! Berg, sjunken! djup, stan oppl Han kommer, han, som fjärran Var sedd af fädrens hopp : Rättfärdighetens förste, Af Davids hus den störste. Välsignad vare han, Som kom i Herrens namn.

2 Guds folk! för dig han träder En evig konung opp.

Strö palmer, bred ut kläder, Sjung ditt uppfyllda hopp. Guds löften äro sanna. Nu ropa: Hosianna! Välsignad vare han, etc.

3 Gör dina portar vida För Herrans härlighet, Se, folken kring dig bida Att nå din salighet. Kring jordens länder alla Skall denna lofsång skälla: Välsignad vare han, etc.

14 HÖGTIDERNA.

Ej kommer han med härar Och ej med ståt och prakt; Dock ondskan han förfärar I all dess stolta makt. Med Andens svärd han strider Och segrar, när han lider. Välsignad vare han, etc.

5 O folk, från Herren viket I syndig lust och närd, Gif akt! det helga riket Är ej af denna värld; Ej af dess vise funnet, Ej af dess hjältar vunnet. Välsignad vare han, etc.

6 Den tron, som han bestiger, Är i hans Faders hus, Det välde, han inviger, Är kärlek blott och ljus. Hans lof af späda munnar Blott nåd och frid förkunnar. Välsignad vare han, etc,

Jerusalem är öde: Dess tempel fallit ner, Dess präster äro döde, Dess spira är ej mer; Men Kristi rike varar Och sig allt mer förklarar. Välsignad vare han, etc.

Ps. 5,?

ADVENT OCH JUL. 15

1 2. 0, du mitt hjärtas trängtan.

1 O, du mitt hjärtas trängtan Och allt min själs begär, Jag brinner utaf längtan Att dig få möta här.

Min andakt du upptände Och hjärtat sucka lär! Till det min håg du vände, Som dig behagligt är!

2 Väl strör ditt Sion palmer Och blomster på din stig, Men jag vill uti psalmer Mitt lof förkunna dig.

Ditt namn vill jag hembära. Mitt hjärtas tack och pris Och stads min Konung ära Uppå mitt svaga vis.

3 Blott kärlek hit dig drifver Till oss från himlens sal. Af kärlek du begifver

Dig ned till tårars dal, Mång tusen kval belasta Ditt släkte på vår jord: Din ankomst, Herre, hasta Och låt din hjälp bli spord!

4 Haf Kristus i ditt hjärta, Du kyrkans kämpahär!

Stå stark mot sorg och smärta, Som jämt sig hopa här! Stå oförsagd! Mot döden

16 HÖGTIDERNA.

Din starkhet Herren är.

Han frälsar dig ur nöden

Och segern dig beskär. hs. 25.

13. Kom. du väntade Messias!

1 Kom, du väntade Messias, Att ditt folk förlossas må, Ifrån synd och död befrias Och i dig sin hvila få,

Du är Israels ljus och styrka, Jordens enda hopp du är, Dig skall hela världen dyrka, Kom, vårt hjärta dig begär!

2 Du ditt folk skall saliggöra, Du, ett barn och dock en kung, Alla världar dig tillhöra,

Du skall leda gammal, ung. Tag uti mitt hjärta boning, Lär mig stads, att full pardon Gifves blott i din försoning, Ställ mig frälst inför din tron.

14. Du kommer, Herrens smorde.

1 Du kommer, Herrens smorde, Du son af Davids stam, Att Faderns verk fullborda, Med makt du träder fram, Du skall ur nöd förlossa Och slita fångars band,

ADVENT OCH JUL. 17

Och syndens fjättrar krossa Och styra alla land.

2 Du kommer, hjälp du gifver Den själ, som hjälp begär, De armes skydd du blifver, De svaga kraft du bär,

Du gifver fröjd för smärta, Du mörker gör till ljus, Och tröst till kvalfylldt hjärta Du för från Faderns hus.

3 I milda skurar g jutes Din nåd från himlen ner, Af kärlek allt omslutes, Och hoppet mot oss ler, På bergen ren en skara Af fridshärolder står, Och frälsningsfloden klara Till ödemarken når.

4 Till dig skall bönen stiga Ur alla frommas bröst, Och världen all skall tiga Inför din allmakts röst. Ej åldrar skola tvinga Till glömska ditt förbund,

Och gladt ditt namn skall klinga Kring hela jordens rund.

15. Gläd dig. du Kristi brud»

1 Gläd dig, du Kristi brud, Och möt din Herre Gudl

18 HÖGTIDERNA.

Den stora dag du skådat, Som de profeter bådat. Hosianna, pris och ära Vår Konung vi hembära.

2 En krona han ej bär. Men dock en konung är. Hans prakt är ganska ringa, Dock kan han döden tvinga. Hosianna, pris och ära

Yår Konung yi hembära.

3 Höj glädjerop till skyn Tid denna glada syn : Här kommer Sions förste, Bland konungar den störste. Hosianna, pris och ära Vår Konung vi hembära,

4 Och spenabarnens ljud Med dig skall lofva Gud, Och all den hedna skara Skall, glad och frälsad, svara: Hosianna, Pris och ära

Vår Konung vi hembära.

Ps.51:l, 2,5, 7 Ssb.37.

16. Glada julafton, härliga, klara.

Glada julafton, härliga, klara! Då tändes ljus uti hjärta och tjäll. Lofsången ljuder från änglarnas skara, Genom århundraden, hörd i kväll;

ADVENT OCH JUL. 19>

Ära vare Gud i höjden, frid på jordene, Människorna en god vilja, ära vare Gud I Glada julafton, härliga klara! Då tändes ljus uti hjärta och tjäll.

Jesus är gåfvan gifven åt jorden,

Gud denna gåfva åt syndare ger,

Likasom midsommarsolen i norden

Djupaste midnatt sitt ljus beter.

Och det folket, som i mörkret vandrar, ser ett

ljus, Öfverdem, som bo i mörka landen, skiner det. Jesus är gåfvan, gifven åt jorden, Gud denna gåfva åt syndare ger.

Jesus är gåfvan : salighet, ära. Frälsning och lif uti honom vi fått. Jesus, vårt julträd, oss frukter vill bära. Jesus, vårt julbröd, oss ger allt godt. Ty ett barn är födt i dag, en son oss gifven är, Hvilkens herradöme varar, och han heter Gud. Jesus är gåfvan, gifven åt jorden, Frälsning och lif uti honom vi fått.

Hs. 28. Ssb.240.

17. Af himlens höjd oss kommet är.

1 Af himlens höjd oss kommet är Ett bud, som frid till jorden bär; Stor fröjd I skolen höra få,

Det eder grant bör akta på.

2 Ett barn är födt på denna dag; Så var Guds råd och välbehag;

20 HÖGTIDERNA.

Det föddes af en jungfru skär: Kristus, Guds Son, det barnet är.

3 All jordens tröst han blifva skall Och ljus och hjälp för världen all. Han är den rätte frälserman. Säll den på honom trösta kan I

4 Ack, Herre Jesus, hör min röst: Gör dig ett tempel i mitt bröst, Uti mitt hjärta blif och bo,

Så har jag tröst och evig ro.

t> Låt aldrig mig förgäta dig. Ditt namn ske pris evinnerlig! Ditt namn med fröjd jag lofva vill, Förläna mig din nåd därtill.

6 Ära ske Gud uppå sin tron, Som oss har sändt sin ende Son. Nu mänskors röst och änglars kor Lofsjunge den i höjden bor!

Ps. 63: 1—3, 13—15. Ssb. 40,

18. Till Betlehem mitt hjärta.

Till Betlehem mitt hjärta I stilla pilgrimsfärd Nu skyndar från den smärta, Som bor bland tidens flärd. Där vill min själ sig gömma, Där har min tro sin skatt. Jag vill ej Jesus glömma, Sen han fått hjärtat fatt.

ADVENT OCH JUL. 21

2 Tillbedjande jag skådar Dig, Jesus Gud och man. I ordet du mig bådar, Hvad godt du vill och kan. Så ringa, dock så mäktig, Så huld och dock så stor, Från himlen, hög och präktig, Du kom, i stall du bor.

3 En fågel har sitt näste, Ett vilddjur har sitt bo; Du under himlens fäste Ej finner hem, ej ro.

Att trött ditt hufvud luta En boning du ej fick Och knappt en famn att sluta Dig till, då här du gick.

4 0, kom, jag öppnat vida Mitt hjärtas dörr för dig; Hjälp mig för himlen strida, Du, som försonat mig. Kom, Jesus, alltid gästa Uti mitt hjärtas hus. Kom att din brud dig fästa

I nåd, i tro, i ljusl hb. 31.

1 9. Ett barn i dag är oss gifvet.

Ett barn i dag är oss gifvet, En son är född oss i dag. I honom finner du lifvet, I honom Gud har behag.

22 HÖGTIDERNA.

I honom uppgår för jorden Den nya himmelens sol. Ack, skalle, skalle de orden Med makt från pol och till poll

I världen krigen väl bullra, Och makt sig väpnar mot makt, Men på den spädastes skuldra Är herradömet dock lagdt. Och öfveränglarnas skara Kring honom prisande står, Som är och var och skall vara. Då jord och himmel förgår.

Han Råd och Underlig kallas; Själ, må han råda för dig! Han känner hjärtgrunden allas, Han skådar doldaste stig. Han heter Kraft, o, var stilla, X.åt honom föra dig an! Hvem kan nu göra dig illa, Se n han för dig blifvit man?

4 Han, Hjälten, stred för dig striden Och dräpte mörkrets förbund. Han, Fridens Förste, till friden Har lagt ovanskelig grund. Han Evig Fader vill vara Åt dig, då skall du ock tro, Att den är trygg för all fara, Som har i honom sin ro.

Hs. 35.

AD V EXT OCH JUL. 23

20. Ende Sonen stiger neder.

1 Ende Sonen stiger neder, Kläder sig i tjänarskrud. Väg till himlen han bereder Och till barnaskap hos Gud.

Halleluja! Hallelujal

2 Upp till himlen stige fröjden, Gud är oss i Kristus blidl Ära vare Gud i höjden, Vare ock på jorden frid I

Hallelujal Hallelujal

3 Var välkommen, segerförste, Du vår Frälsare och vän!

Du vår konung, du den störste, Tag ditt rike bland oss än! Hallelujal Hallelujal

4 Tag vår hyllning, våra hjärtan, Vig dem till din boning in! Synden, sorgen, nöden, smärtan Fly, när själf du drager in.

Halleluja! Halleluja!

Hs. 34:1,2, 4,5. Ssb. 42: 1, 2, 4,5.

21. När juldagsmorgon glimmar.

1 När juldagsmorgon glimmar Jag vill till stallet gå, Där Gud i nattens timmar Ke'n hvilar uppå strå.

24 HÖGTIDERNA.

2 Hur god du var, som ville Till jorden komma ner! Nu ej i synd jag spille Min barndoms dagar merl

3 Dig, Jesus, vi behöfva, Du käre barnavän! Jag vill ej mer bedröfva Med synder dig igenl

Hs.20. Seb. 45.

22. Hör, o min själ.

1 Hör, O min själ, hur änglars sånger skälla Hän öfver djup kring hela jordens rund.

O huru ljuft de skola båda alla :

Gud har ingått med mänskan nytt förbund.

Ära i höjden, människan frid!

Frälsning förkunnas, Gud är oss åter blid.

2 O huru sällt, att nu den sången ljuder Fram genom nöd, som famnar världar än; O huru sällt, att Gud ännu oss bjuder : Kommen till mig, o, vänden om igen!

Ära i höjden, människan frid!

Frälsning förkunnas, Gud är oss åter blid.

3 Sjung, o min själ, i natten troget vaka. Sjung samma sång, som klingar ofvan från, Tills dagen gryr, då du får evigt smaka Himmelens fröjd och stå inför Guds Son. Ära i höjden, människan frid! Frälsning förkunnas, Gud är oss åter blid.

Ssb. 48.

ADVENT OCH JUL. 25

23. 0. du saliga.

O, du saliga,

O, du heliga

Jordens fröjdfulla högtidsdag!

Ära ske Herran 1

Nära och fjärran

Änglar förkunna Guds välbehag.

Född är Frälsaren

Och förlossaren

Kristus, Herren i Davids stad.

Kommen är friden,

Himmelska tiden

Nu är fullbordad, min själ var glad.

Stora, heliga,

Outsägliga

Gåfvor få vi af Faderns hand.

En är ock Anden,

Som oss vid handen

Leder till himmelens sälla strand.

Hs. 89. Ssb.

24. Välkommen var, o Herre kär

1 Välkommen var, o Herre kär! En gäst när oss du vorden är :

I fattigdom, för mänskors skuld, Du kom, och Gud är oss nu huld.

2 Dig ingen nog beprisa kan, Att vår natur du tagit an.

26 HÖGTIDERNA.

Förnedrat hafver du dig- så. Att själf du låg- på hö och strå.

3 Om världen ännu större var,

Af guld och pärlor prydd och klar, Så vore hon dock allt för klen Att vara dig en säng allén.

4 Dock hvilar du, i ringhet klädd, På fattigdomens hårda bädd. Det är den kungaprakt du för. Allt oss till godo du det gör.

5 Ty må en hvar nu vara glad Och gå med herdarne åstad

Att se, hvad Gud har oss beskärt Och med sin ende Son förärt.

Ps. 63: 8—11,

25. Vi prisa dig. o Jesus kär.

1 Yi prisa dig. o Jesus kär,

Att du har kommit bland oss här; Att frälsa oss från synd och skuld Du kom hit ned, vår vän så huld.

2 Vi prisa dig, o Gud, som sagt, Att skulden du på Sonen lagt, Och att han blef i allt som vi, Att dina barn vi skulle bli.

3 O underbara kärleksråd,

Som gjorde, att vår nöd du såg,

ADVENT OCH JUL. 27

Och striden hård du för oss stred Och vann åt oss en evig fred.

4 Så tag nu hjärta, själ och kropp, Ty du är nu mitt fasta hopp. En Frälsare i dig jag har,

Som tar mig ständigt i försvar.

5 Jag prisa vill din nåd så stor, Du, som bland änglaskaror bor, Och sist bland frälsta utan tal Jag prisar dig i himlens sal.

Seb. 51. 3 v. fattas i Hs. 41.

26. Jesus, dina arma små.

1. Jesus, dina arma små Nu omkring din krubba stå Att dig sjunga på vårt vis Lof och pris.

2 Du tog an vårt kött och blod Och uti vårt ställe stod ; Syndaskulden, som oss kvalt,

Du betalt.

3 Och uti ditt ord du sagt Och oss det på hjärtat lagt : "Mig, mitt barn, ditt hjärta gif,

Min du blif!"

4 Hjärtat dig vi gifva då, Ack, du vill det ej försmå.

28 HÖGTIDERNA.

Tag det, tag det, Jesus kär, Som det är.

5 Tag det till dig, Jesus godl Två det rent uti ditt blodl I din hvita klädnad väl

Pryd vår själ.

6 Då i himlen skall en gång Klinga ljuft vår segersång, Ack, hur saligt att få bo

I din ro.

Hs. 36: 1—5, 7. Ssb. 44: 1—5,7.

27. Du gode. helge Jesus kär.

1 Du gode, helge Jesus kär, Din födelse nu firas här,

Och därför är kring jorden vid För alla barn en glädjens tid.

2 Jag liten är, välsigna mig,

Gör hjärtat rent, jag flyr till dig Och beder, att min själ du tvår I källan, som från korset går.

3 Att jag må bli Guds änglar lik I ödmjukhet, i kärlek rik, Att jag må evigt blifva din, Det gifve du, o Jesus min!

Ssb. 52:3— 5.

ADVENT OCH JUL. 29

28. Det är högtid igen.

Det är högtid igen,

Ty vår himmelske vän

Kommer åter som gäst till vårt bo.

Därför tända vi må

Våra julljus och så

Honom möta med kärlek och tro.

Själf ett barn han ju är,

Och de små har han kär,

Han har gifvit sig ut ock för dem.

Fastän härlig och rik

Blef små barnen han lik

För att föra dem upp till sitt hem.

Därför sjunga vi nu Gladt vår julsång, och du,

0 vår vän, lär oss sjunga den så, Att ur helgade bröst

Med en renare röst

1 din himmel vi sjunga ock få. !

Hs. 29o

29. Högtid för handen är.

1 Högtid för handen är, Ljullig och blid, Jesus, blif själf oss när, Helga dess frid 1 Du, som är världens ljus, Lys i vårt hjärtas hus, Drag oss från världens grus, Nu är det tid !

SO HÖGTIDERNA.

2 Drag oss allt mer till dig, Blif du vår skatt I

Lär oss på törnestig Prisa dig gladt, Prisa din stora nåd, Prisa ditt kärleksråd, Som i vårt öfverdåd Tagit oss fatt.

3 Tack för ditt nådesord, Ljus på min stig! Tack för ditt rika bord, Dukadt för mig.

Tack för ditt dyra blod, Tack för din Ande god, Tack för ditt tålamod, Herre, med mig I

Hs. 27:1,2, 4. Ssb, 241.

30. Förlossningen är vunnen,

Förlossningen är vunnen: Guds Son från evighet Af Fadern är upprunnen Till världens salighet. Han är den morgonstjärna, Som lysa kan och värna I mörker och i kval.

2 Han människa är vorden. En lofvad nådatid Har uppgått öfver jorden Med ljus och hopp och frid.

NYÅR. 31

Nu dödens makt är krossad Och syndens boja lossad Och öppnad himlens port.

3 O Kriste! oss benåda, Så att i tron vi må Ljus i din sanning skåda, Lif af din kärlek få. Till dig vårt hjärta längtar, Från världens flärd det trängtar Till din rättfärdighet.

Ps. 50: 1—3. Ssb. 131.

2» Nyår.

31. Gif. o Jesus! fröjd och lycka.

1 Gif, o Jesus! fröjd och lycka, Ett nytt år går åter in ; Värdes ock på nytt intrycka I mitt hjärta viljan din.

Gif att själen, ren och from, Blir på nytt din egendom. Ny välsignelse och gamman Skänk af nåd oss allesamman.

2 Med din kärlek mig hugsvala. Hör min suck, o Herre kär, Fast ej munnen kan uttala Allt hvad jag på hjärtat bär. Sofver eller vakar jag,

I ditt värn du mig upptag, Styrk mig i min nöd och möda, Låt ej synd och sorg mig döda*

32 HÖGTIDERNA.

3 Detta året läi ruig höra Rätt ditt ord, o Herre blid,. Och en kristlig vandel föra. Utan svek i all min tid, Att jag har min nästa kär, Aldrig hat till honom bär, Gif mig nåd att heligt lefva Och i synd mig ej invefva.

4 Jesus vare allt mitt nöje, Jesus blifve alltid när, Jesus mina sinnen böje, Jesus vare mitt begär, Jesus styrke kropp och själ, Jesus mig beskydde väl, Jesus vare i mitt hjärta,

Jesus lise i all smärta I Ps. 413: l, 3, 4,&

32. Kom. o Guds Ande, kom!

1 Kom, o Guds Ande, kom, Kom till oss ned !

Och till din helgedom Hjärtat bered 1 Hviska det ljufva namn Jesus, och i hans famn Red för vår själ en hamn T Där, där är lugnt.

2 Kommer då pröfning svår,. Smärta och nöd,

Följer i deras spår Isande död,

33

Sveper sig kring oss natt, Skymmes för oss vår skatt, Veta vi ändock, att Himlen är vår.

3 Kom till din klena hjord, Trösta och väck! Väck med ditt helga ord, Frälsande räck Sjunkande själ din hand, Släck hvarje tviflets brand.. Och med din kärleks band Bind oss till ett I

4 Jesus, vår herde god, O du, som än Renar uti ditt blod, Trofaste vän, Som inför Fadern står, Bed för oss ock i år! Läk alla själens sår I Hör, hör vår bön! Hs.5T.

SJsed by permission of Oliver Ditson Co., owners of copyright.

33. Jag vet ett namn.

1 Jag vet ett namn så dyrt och kärt, Ett namn af lif i sig, Och mer än jord och himmel värdt Det namnet är för mig.

34 HÖGTIDERNA.

2 Ty se, det talar om en vän, Som, evigt huld och god, Har öppnat himmelen igen Och löst mig med sitt blod.

3 Det talar om en Faders famn, Som för mig öppen står,

Det talar om en fridens hamn, Där snart jag h vila får.

4 Och Jesus, Jesus är det namn, Som är så dyrt för mig,

Den ljufva ro, den stilla hamn, Som har all frid i sig.

5 Och när jag står fullkomligt fri Från synd och sorg en gång, Det enda namnet än skall bli Min evigt nya sång.

Hs. 55: 1,3,4,8,11. Seb. 57

34. Han är densamme.

1 Han är densamme som de flydda år, Den vän vi kalla: Abba, Fader vår. Han är densamme i sin trofasthet, Hvars faderskärlek ingen växling vet.

2 Han är densamme äfven från i dag, Till dig och mig han har ett godt behag. Om arm du är, om liten eller stor,

Du är dock hans, om du på Jesus tror.

NYÅR. 35

3 Han är densamme, och hans nåd är ny, Hur åren komma eller åren fly.

Hans dyra nåd, som fostrar oss och lär Att lefva tuktigt, lefva gudligt här.

4 Han är densamme, ty hans kraft ock är För alla dem, som vänta honom här. På örnavingar han skall bära dem Från Kedars dal till nytt Jerusalem.

5 Han kommer snart, så är vår tro, vårt hopp, Ty fikonträdet skjuter redan knopp!

Han kommer snart, o ljufva glädjebud! Var vaken blott, du SSions kungabrud!

(> Han är densamme detta nya år

För dig, som än på syndens stigar går. Ack, lämna dem och Jesu nåd mottag, Så blir ditt år en salighetens dag I

35. Hela vägen går han med mig.

1 He!a vägen går han med mig, O, hvad kan jag önska mer? Kan jag tvifla på hans godhet, När jag på hans ledning ser? Himmelsk frid, gudomlig trygghet Uti honom har mjn själ,

Ty jag vet, hvaj helst mig möter, Jesus gör dock alltid väl.

2 Hela vägen går han med mig, Är på farlig stig mitt stöd,

3G HÖGTIDERNA.

Styrker mig i hvarje pröfning,. Mättar mig med lifvets bröd. Och om hjärtat ville törsta, Yägen kännes tung och lång, Fröjdekällor strax ur klippan Springa fram som förr en gång.

3 Hela vägen går han med mig, Hvilken kärlek, hög och rik, Och till sist en evig hvila Skänkes mig i himmelrik. När jag där får fri, förklarad, Böja mig vid tronen ned. Skall jag ej den sången glömma: Hela vägen gick han med.

Vt. 1,3=Hs.56. 3. Trettondedagen.

36. 0 du, som med en stjärna ledt.

1 O du, som med en stjärna ledt De vise männens tåg,

Till dess hon kom och stilla stod,

Där barnet Jesus låg;

Om än med stjärnor du ej mer

De dina leder här.

Din Helge Ande föra skall

Oss dit dock, där du är.

2 Dig känna vi nu endels, men Hvad du har sagt skall ske,

Att den, hvars hjärta du gjort rent, Skall som du är dig se.

TRETTONDEDAGEN. 37

O, Frälsare, gif oss den nåd, Som rena oss förmår, Att vi må se ditt ansikte, Där ingen död oss når.

37. Underbaren stjärna blid,

1 Underbar en stjärna blid Lät sig se vid juletid;

Den sitt ljus begynte sprida, Strålande kring världen vida, Och fördref dess mörka natt.

2 Vid den klara stjärnans brand Vise män från Österland

Ut i världen glada draga, Låta sig däraf ledsaga För att finna Frälsaren.

3 Stjärnan ledde österns män Till vår Herre Kristus hän. Följa vi Guds ord, det klara, Skall en stjärna det oss vara, Som oss för till Jesus Krist.

38. En stjärna lyste undersam.

1 En stjärna lyste undersam Och gick för österns vise fram. Halleluja, halleluja, hallelujal

38 HÖGTIDERNA.

2 Då märkte de. att Konungen Var kommen ned af himmelen. Halelluja, halleluja, halleluja!

3 Så kommo de till Betlehem, Dit himlastjärnan lyste dem. Halleluja, halleluja, hallelujal

4 Guld, rökverk, myrra buro de Och gladdes att få Kristus se. Halleluja, halleluja, hallelujal

5 Oss kristna bör på samma vis Åt Herren offra evigt pris. Halleluja, halleluja, hallelujal

6 Lof ske Gud Fader och hans Son Samt Helge And' i himlens tronl Halleluja, halleluja, halleluja!

7 Pris vare Guds barmhärtighet Från evighet till evighet! Halleluja, halleluja, halleluja!

Ps. 67. Hs. 58.

39. Klaraste stjärna på himmelens fäste.

1 Klaraste stjärna på himmelens fäste, Lys i vårt mörker och hjälp oss bered! Vänd våra blickar från jorden och flärden, Och till det nyfödda barnet oss led!

2 Lågt är han bäddad, den ringe,i stallet» Jorden åt honom ej bättre består.

FASTLAGSTIDEN. 30

Dock han af änglar, där stilla han slumrar, Hyllning som Konung och Frälsare får.

3 Rikaste offer vi bjuda förgäfves, Icke för guld han sin ynnest beskär. Hjärtan, som blott taga mot hvad han skänker, Det är den hyllning, som Herren begär.

Hs. 62. 4. Fastlagstiden.

40. Jesus, djupa såren dina.

1 Jesus, djupa såren dina, Dina kval, din bittra död Gifva i lifsdagar mina Tröst i kropps- och själanöd. Faller något ondt mig in, Tänker jag på pinan din; Därutaf kan jag väl hämta, Att man skall med synd ej skämta.

2 Ja, mot allt, hvad helst mig kränker, Gifva dina sår mig kraft;

När i dem sig hjärtat sänker, Friskas det af lifvets saft; Din hugsvalans sötma god Vänder bort mitt sorgsna mod. Du mig hälsan har förskaffat, Då du led för mig dödsstraffet.

3 Har jag dig i hjärtat inne, Allan godhets källa vid, Ingen sveda når mitt sinne,

40 HÖGTIDERNA.

Ingen oro stör min frid. Herre, när jag hafver dig, Intet mer kan fattas mig. Den sitt allt i dig har funnit, Han har lyckligt öfvervunnit.

Ps. 77: 1,4,6. Ssb. 61.

41. Klippa, du, som brast för mig.

1 Klippa, du, som brast för mig, Låt mig gömma mig i dig! Vattnet, blodet, hvilket går Från din stungna sidas sår, Tvage i sin himlasaft

Mig från syndens skuld och kraft!

2 Med min svett och möda jag Aldrig fyller upp din lag. Om mitt nit blef aldrig matt, Om jag grät båd' dag och natt, Syndens fläckar stå dock kvar, Du, blott du, min frälsning har.

3 Intet kan jag gifva dig, Till ditt kors jag sluter mig, Naken, dig om kläder ber, Hjälplös, upp till nåden ser. I din lifsvåg låt mig tvås, Herre, annars jag förgås.

4 Yid hvart flyktigt andedrag, Och då jag skall dö en dag. När till okändt land jag går,

FASTLAGSTIDEN. 41

När inför din dom jag står, Klippa, du, som brast för mig., Låt mig gömma mig i dig!

Hs. 95. Ssb. 6S.

42. I mörker världen fallen låg.

1 I mörker världen fallen låg, Då Gud till oss i nöden såg Och oss att frälsa därifrån I kärlek sände oss sin Son.

2 Så världens ljus till världen kom Att frälsa oss från död och dom Och leda oss till ljusets land

Från vansklighetens mörka strand.

3 Att lösa oss från syndens skuld Förmådde ej all världens guld, Men Gud fann lösepenning god I Jesu Kristi dyra blod.

4 Han sträcker öfver alla land Så vänligt ut sin nådeshand. Hans kärlek, solens värme lik, Bjuds lika fri åt arm och rik.

Hs. 63: 1, 3—5. Ssb. 67: 1. 3—5.

43. När i Getsemane han går.

1 När i Getsemane han går, Min Frälsare, till smärta svår,

42 HÖGTIDERNA.

Då svepes allt i sorgeskrud, Och dalen fylls af suckars ljud.

2 O. huru bitter var hans strid Uti den tysta midnattstid! Blodblandad dryper svetten ned, O människa, tänk, hvad han led!

3 Ack, mycket se'n han lida fick, Båd' hugg och slag och hånfull blick, Då han sin död på korset fann

Och därmed himlen åt oss vann.

4 0 Gud, som uti höjden bor, Dig prisa vi för kärlek stor. Allt hvad du en gång fick utstå På oss låt ej förloradt gå.

Hs. 76. Ssb. 70:1— 3,6.

44. Sakta, så sakta nalkas i kvällen.

1 Sakta, så sakta nalkas i kvällen Lutad gestalt med vacklande gång. Vemodigt blickar månen från pällen, Fåglarna slutat redan sin sång. Sorlande Kidron tystnar också. Cedrarna sucka, blommorna små Kalkarna sluta,

Hufvudet luta

Sorgset mot tufvan ned.

2 Sägen, hvem är han? Skymningen döljer Honom, ej dragen skönja jag kan.

FASTLAGSTIDEN. 43

Sakta i spåren honom jag följer, Hviskningar ljuda: Smärtornas man. Stilla! En stormvind dåna jag hör, Med sig en skara andar han för. Skaran sig närmar, Kristus kringsvärmar, Hotande, afgrundslik.

3 Ensam, så ensam står han mot alla Afgrundens krafter, hopade där. Människosonen, skall han väl falla, Falla för satans plågande här? Mera än denna plågar ändå Människans synd, som lades uppå Honom, den ene

Helige, rene.

O, hvilket djup af kväll

4 Svettdroppar röda falla till jorden, Bäfvan och ångest fylla hans bröst, Och från hans läppar bana sig orden, Burna af bruten, klagande röst: Fader, om möjligt:, kalken borttag, Men dock allenast ske ditt behag!

Så han sig böjer Tåligt och höjer Blicken mot Faderns hus.

5 Afgrundens skara häpen sig gömmer, Lidande Kristus segrande står.

Ty när sig själf för Fadern han glömmer, Han med sin lydnad helvetet slår. Lugnad han möter rasande hop, Honom ej skrämma hatfulla rop.

44 HÖGTIDERNA.

Slagen, som såra, Döden, den svåra, Tåligt han tager mot.

6 Juble naturen! Människan sjunge Frälsarens lof i tårarnas land I Gläd dig, du gamle, gläd dig, du unge! Krossadt är evigt syndernas band. Vägen är fri, försoningen skedd, Frälsning för alla är nu beredd. Strålande blickar Himlen oss skickar, Hälsar: Välkomne hem. Ssb. 243.

45. Heliga minnen i fastelagstid.

1 Heliga minnen i fastelagstid, Talen till själen om stillhet och frid, Fören oss bort till Getsemane dal, Visen oss honom, som, nedtyngd af kval, Dödens och mödornas törniga stig Valde af kärlek till mänskor åt sig!

2 Visen oss den, som försoning oss bragt, Kämpande ensam mot helvetets makt, Visen oss honom, när tornet han bär, Sägande ändock: En konung jag är! Visen oss honom, det heliga Lamm, Bärande synden på korsträdets stanil

3 Visen oss korset, där tåligt han led, Och där de sörjande böja sig ned, Väntande höra det ljutiiga ord:

FASTLAGSTIDEN. 45

Allt är fullkomnadt, förlossningen gjord! Visen oss honom i blodbestänkt skrud, Hvisken: Han led att förlossa sin brud.

Hs. 92. Ssb. 242.

46. Jag ser dig klädd i blodig skrud.

1 Jag ser dig klädd i blodig skrud, Min Herre, Frälsare och Gud I Mer tålig än ett offerlamm

Du lider, fäst vid korsets stam.

2 Det är för mig du kämpat ut Din bittra, svära strid till slut Och tömmer kvalets bägare, Du, helige förbarmarel

3 Stor är din kärlek, ej förmår Jag prisa dig, men du förstår Den suck, som tacksamt höjer sig Ur barnahjärtats djup till dig.

4 Om här jag fast i nåden står, Din kärlek jag lofsjunga får För evigt ibland änglars tal En gång i himlens fröjdesal.

Hs. 87. Ssb. 65.

47. 0 anlet. blekt och blodigt,

1 O anlet, blekt och blodigt, Hur är du, o Guds Son I

46 HÖGTIDERNA.

Af mänskor öfvermodigt Bemött med 8pe och hånl Ditt trötta hufvud böjer Du nu mot jorden ner Och sista sucken höjer Och till din Fader ber.

Din gudomsmakt fördöljes, Du blir af smärtor matt, Ditt milda öga höljes Till sist af dödens natt; Ditt kärleksfulla hjärta Af spjutet stunget är. Hvar tinnes väl en smärta Som din, o Jesus kär?

Till allt hvad du fick lida Min synd en orsak var. O Jesus! i din sida Jag också stungit har. Se här, här står jag arme, Som straff förtjänat har, Men du dig mild förbarme Och blifve mitt försvar.

Mig ville du ju frälsa, När korsets tyngd du bar, Mig vann du lif och hälsa, När du så plågad var; För allt, hvad mig kan felas, Jag bot af dig nu får, Min syndakrankhet helas Igenom dina sår.

Ps 510: 1—4.

FASTLAGSTIDEN. 47

48. Fram till ditt kors jag hastar.

1 Fram till ditt kors jag hastar, Tag, Jesus, mig emot!

Den skuld, som mig belastar, Jag lägger för din fot. De ord jag hör dig tala, Det blod här rinner fram Mitt hjärta ljuft hugsvala: Pris vare dig, Guds Lamm l

2 Här vill jag stilla blifva, Här är mig ljuft att bo. Här lofvar du att gifva Åt trötta själen ro. Här har jag säkert fäste Och tryggad ankargrund, Min tillflykt och mitt näste Jämväl i dödens stund.

3 Dig tackar allt mitt hjärta, Dig prisar all min själ

För bitter ångst och smärta, Du utstått för mitt väl. Ty vill jag ock mig gifva Åt den sig gaf för mig, Hos dig i lifvet blifva, Sist vill jag dö i dig.

4 När det mot slutet lider, Gör ljus och jämn min stigl När jag med döden strider, Stig fram och strid för mig l När ångest hårdt vill trycka

48 HÖGTIDERNA.

Och töckna om mitt sinn', O, värdes då mig rycka Därur för pinan din!

Min sköld, min tröst du blifve

Uti min sista nöd!

Din korsgestalt inig gifve

Hugsvalan i min död!

Din bild, den ljufva, rena,

Då trade för min själ,

Jag skåde dig allena:

Dö så, det är dö väl!

Hs. 83. Vv, 3—5 = Pe. 510: 5—?-

49. Där flöt en gång från korsets stam.

1 Där flöt en gång från korsets stam En källa hvit och röd Med blod och vatten från Guds Lamm, Som bar vår synd och död, Som bar vår svnd och död.

2 Och hvarje ängslig syndaträl, Som i dess flod sig tvår,

Från hvarje fläck blir renad väl Och lif och hälsa får.

3 En röfvare den källan fann, Fast sent, och dog förnöjd.

Och där får jag, fast ond som han, Benådning, frid och fröjd.

FAST LAGSTIDEN. 49

4 Allt se'ii ock jag fick se en gång Den källan hvit och röd, Guds kärlek varit all min sång Och blir så till min död.

5 Ja, då, när denna tunga trög 1 grafven göms en gång.

Då skall jag uti himlen hög Uppstämma bättre sång.

50. Jesus, vid ditt kors jag står.

1 Jesus, vid ditt kors jag står, Ser din bittra smärta;

Ser, hur världens synd du bär

På ditt frälsarhjärta,

På ditt kors, på ditt kors

Ser jag dig försona

Hela världens syndaskuld,

Kung i törnekrona.

2 Jesus, vid ditt kors jag står, Ser de öppna såren.

Ser, hur du af kärlek led

För de vilsna fåren,

Vid ditt kors, vid ditt kors

Ser jag blodet flöda

För att rena den,vsom har

Synder purpurröda.

3 Jesus, vid ditt kors jag står Undransfull och skådar, Hur i djupa smärtans stund

50 HÖGTIDERNA.

Röfvarn du benådar. Vid ditt kors, vid ditt kors Världen ännu hädar. Ändå beder du för den, Som ditt namn försmädar.

4 Jesus, vid ditt kors jag står, Ser en Magdalena Böja knä i bitter sorg För Guds Lamm, det rena. Vid ditt kors, vid ditt kors Frälsning bjuds åt alla, Som i samma syndanöd Vilja dig åkalla.

0 Jesus, vid ditt kors jag står, Där vill jag mig lära

Bära korset efter dig Som min högsta ära. Vid ditt kors, vid ditt kors Värdes kraft mig gifva, Att jag uti lif och död Dig må trogen blifva.

5 1 . Tätt vid korset, Jesus kär.

1 Tätt vid korset, Jesus kär, Hjälp mig stads att blifva, Vid den hälsoflod, som där Lif en hvar vill gifva. Korset blott, korset blott Vare stads min ära,

Tills dig täcks på andra strand Hvila mig beskära.

FASTLAGSTIDEN. 51

2 Tätt vid korset först mig fann Nåden underbara:

Tätt vid korset först jag såg Morgonstjärnan klara. Korset blott, korset blott Vare stads min ära, Tills dig täcks på andra strand Hvila mig beskära.

3 Tätt vid korset, o Guds Lamm, Ställ dess bild framför mig! Och att i dess skugga gå Ständigt villig gör mig! Korset blott, korset blott- Vare stads min ära,

Tills dig täcks på andra strand Hvila mig beskära.

4 Tätt vid korset stads jag vill Hoppas, bida, vaka,

Tills jag frälst på andra strand Himlens fröjd får smaka. Korset blott, korset blott Vare stads min ära, Tills dig täcks på andra strand Hvila mig beskära.

Hs.88. Ssb.74

52. Ack, göt min Frälsare sitt blod ?

1 Ack, göt min Frälsare sitt blod, Min Konung, vardt han död? Gaf han sig ut, så ren och god, Att frälsa mig ur nöd?

52 HÖGTIDERNA.

2 När så han pintes, bad och grät, Var det för mina brott?

O under af barmhärtighet, O kärlek ntan måttl

3 Ej under då, att solens sken Sig bakom molnen drog,

När han, som helig var och ren, För mina synder dog.

4 Ack, aldrig här jag gälda kan Den skuld, hvari jag står;

Så tag mig själf, o Herre, an, Ej mera jag förmår.

53. När pådet blodbestänkta kors.

1 När på det blodbestänkta kors I tron jag skåda kan,

Jag minns med fröjd det dyra blod, Som en gång för mig rann. Kör. O, det dyra Lammets blod, Hur ljuft att se uppå Dess undersköna röda flod, Som rann för mig också.

2 O, hvilket kors, det tunga kors, Som Jesus för mig bar,

Då på det dystra Golgata Han pint och sargad var.

3 Hur lätt, hur lätt det dyra kors För mig nu vordet är,

• FASTLAGSTTDEN. 53

Då jag det bär i Jesu spår, Ty kronan vinnes där.

4 Och ögat fuktas, då jag ser I allt mitt vandringslopp, Hur Herrens nåd mig leder städa Och riktar blicken opp.

54. Känner du Herden god?

1 Känner du Herden god, Som gaf sitt dyra blod, Som i ditt ställe stod, Du lilla barn?

Nog har du hört hans namn, Som tog de små i famn, Som dig har hjärtligt kär? Jesus det är.

2 Tänk på hans bitti-a död, Tänk på hans kval och nöd, Tänk på hans kärleks glöd, Du lilla barnl

Fader och moder ej Så älska dig, ack nejl Hans kärlek ej förgår, Evigt består. k

3 Men när du detta hör, Skynda, hans vilja gör, Himmelen dig tillhör, Du lilla barn!

Låt honom äga dig,

54 HÖGTIDERNA.

Bära dig på din stig, När du nått hemmet, där Frid han beskär.

Ha. 384. Ssb. 55.

55. Jesus för världen gifvit sitt lif.

1 Jesus för världen gifvit sitt lif: Öppnade ögon, Herre, mig gifl Mig att förlossa offrar han sig, Då han på korset dör ock för mig.

2 0, hvilken kärlek, underbar, sannl Aldrig har någon älskat som han. Frälst genom honom, lycklig och fri, Vill jag hans egen evigt nu bli.

3 Tag mig då, Herre, upp till ditt barn, Lös mig från alla djäfvulens garn I Lär mig att lefva, lefva för dig,

Glad i din kärlek offrande mig!

Hs. 66.

56. Guds rena Lamm, oskyldig.

Guds rena Lamm, oskyldig På korset för oss slaktad, Alltid befunnen tålig, Ehur'du var föraktad; Vår synd du hafver dragit Och dödens makt nedslagit. Gif oss din frid, o Jesus!

Ps. 94. Ssb.

påsk. 53

57. Vi tacka dig, o Jesus god.

1 Vi tacka dig-, o Jesus god, Som rinna lät ditt dyra blod. Från satans makt och arga list Har du oss löst, o Jesus Kristi

2 Vi bedja dig, sann Gud och man, Slit sönder våra synders band, Fräls oss ifrån en evig död

Och stå oss bi i all vår nöd I

3 Bevara oss för syndamen; När korset trycker, var ej sen Att hjälpa, styrka, stödja så, Att det för svårt ej vara må.

4 0 Jesus, du vår broder kär, Du vill oss alltid vara när; I vårt elände hos oss blif Och hjälp oss till ett evigt lifl

Ps. 96. Ssb. 6a

5. Påsk.

58. Uppstånden är vår Herre Krist.

1 Uppstånden är vår Herre Krist Till hela världens tröst förvisst. Halleluja, halleluja, halleluja!

2 För oss han led den bittra död Att frälsa oss från all vår nöd. Halleluja, halleluja, hallelujal

56 HÖGTIDEENA.

3 På tredje dagen dock uppstod U tur sin graf den Konung god. Halleluja, halleluja, halleluja!

4 Ti skola ock som han uppstå, Hvad fröjd att få ur graf ven gål Halleluja, halleluja, hallelujal

o I denna helga påskafröjd

Lofsjiingom Gud i himmelshöjdl Halleluja, halleluja, halleluja!

6 Den heliga Treenighet Ske lof och pris i evighet! Halleluja, halleluja, halleluja! hs. 10Ql

59. Upp, min tunga.

1 Upp, min tunga, Att lofsjunga

Hjälten, som på korsets stam

För oss blödde,

Led och dödde

Som ett menlöst offerlamml

Han ur griften,

Efter skriften,

Nu i ära träder fram.

2 Han fullgjorde, Hvad vi borde,

Och blef vår rättfärdighet. Han afvände Vårt elände

påsk. 57

För bå d' tid och evighet.

Han f örvärfde,

Att vi ärfde

Ljus och frid och salighet.

Yi förlossas,

Ormen krossas,

Afgrundens och dödens makt

Nu är bunden;

Från den stunden

Allt är Sonen underlagdt.

Nu är heladt,

Hvad vi felat,

Och Guds nåd i ljuset bragt.

Gamla, unga

Må lofsjunga

Faderns makt och härlighet

Och hembära

Sonen ära

För så stor barmhärtighet;

Prisa Anden,

Som vid handen

Förer oss till salighet. ps. 106. Ssb 81.

60. 0, du härliga.

O, du härliga,

O, du saliga

Nådebringande påskatidl

Slutad är vånden:

Kristus uppstånden!

Fröjda, fröjda dig, o kristenhetl

58 HÖGTIDERNA.

2 O, du härliga, O, du saliga

Nådebringande påskatid I Döden är bunden

Allt från den stunden.

Fröjda, fröjda dig, o kristenhet!

3 O, du härliga, O, du saliga

Nådebringande påskatid! Kraft är oss gifven, Döden fördrifven.

Fröjda, fröjda dig, o kristenhet!

Hs. 102. Ssb.

61. 0. låt med kraftigt ljud.

1 O, låt med kraftigt ljud Basunen föra ut Högtidligt fröjdebud Till alla världars slut: Nu jubelåret har gått in, Nu jubelåret har gått in, Friköpte syndare, vänd om!

2 Se, Jesus med sitt blod Dig köpte evigt fri,

Du sorgsna själ, haf mod, Och se Guds nåd häri!

3 Du arme syndaträl, Du kan ock frihet få, Ty för din dyra själ Har Jesus dött också.

påsk. 59

Och du, som har försatt Din sköna arfvedel, Kan återfå din skatt Ännu fullkomligt hel.

Lofsjungom högt Guds Lamm,

Som syndaoffret var!

Kungörom för hvar man

Vår frälsning underbar I hs. 107. ssb. 83.

62. Korn, låtom oss på barnavis.

1 Kom, låtom oss på barnavis Uppstämma Herren Jesu pris! Men säg, hvem är bekväm därtill? Ty inga ord här räcka till.

Pris och ära sjunga vi Herren Jesus, som köpt oss fri! Hosianna, hosianna, Hosianna sjunga vi Guds Lamm.

2 Han vår profet och präst och kung, Du frälsta folk, om honom sjung! Han har oss löst från synd och nöd Och frälst oss från en evig död. Pris och ära o. s. v.

3 Han Herren är i himlens höjd, Besjung hans majestät med fröjd! Hans pris skall bo på tungan min, Tills alla världar stämma in:

Pris och ära o. s. v. Hs. 105. ssb.

60 HÖGTIDEKXA.

63. Pris dig, vår Konung god.

1 Pris dig, vår Konung god, För ditt utgjutna blod, Lof, tack och pris I

Du har på korsets stam Dig offrat, o Guds Lamm, Du för oss träder fram På kungligt vis.

2 Krossa, o Jesus kär, Mörkrets och satans här, Fräls oss från tvång! Du är oss sänd af Gud, Du uppfyllt har hans bud, Dig vi med fröjdeljud Helga vår sång,

3 Du mänskovordna ord, Led oss på denna jord, Stärk du vår trol

Och efter slutad strid

Tag oss till himlens frid,

Där vi i evig tid

Hos dig få bo 1 Hs. 117. Ssb, 84.

64. 0. min själ, stäm in i sången

1 O, min själ, stäm in i sången, Som från alla världar gårl Syndaren, i bojor fången, Nu sin frihet återfår. Fader, du all nådens källa,

PÅSK. Ql

Hell dig, du vår frälsnings Gudl. Arme syndare, nu sälla, Höja sina lofsångsljud.

2 Prisa honom re'n på jorden, Tills det ibland änglar sker, -Då, försmält i kärlek vorden, Jag vid tronen sjunker ner. Prisen Gud, som oss har skapat, Fader, Son och Helge And'! Frälst är det, som var förtappadt, Du, min själ, ock däribland.

Hs. 7. Ssb. 203.

65. Hvar jag går.

1 Hvar jag går, i skogar, berg och dalar, ± oljer mig en vän, jag hör hans röst. Va osynlig är han, men han talar; lalar stundom varning, stundom tröst. Det ar Herden god. Väl var han döder, Men han lefver i all evighet. Sina får han följer, vårdar, föder Med osäglig trofasthet.

2 Allt hvad vi till evig tid behöfva, Allt i allom har jag i min vän Allt hvad som mitt hjärta kan bedröfva Känner han och hjälper det igen V al försvinner ofta vännen kära; Men han sade själf: en liten tid

mw®n £? Tn' och &Z är nära, Då blir åter fröjd och frid

152 HÖGTIDERNA.

3 Skänk ock mig, o Jesus, denna lycka, Som fördrifver otrons mörka kval I Sårens bild i hjärtat värdes trycka Till besegling af mitt nådevall Hulde herde, tänk därpå, att fåren, Samlade vid evangelii ljud, Känna blott af rösten och af såren Dig, sin Herre och sin Gud l

Följ mig, huldaste uppstungna hjärta, På den väg, jag genom öknen gårl Låt min tro i glädje och i smärta Kunna hvila stads vid dina sårl Låt mig somna i ditt hulda sköte, Låt mig uppstå, klädd uti din skrud, Frälst och salig ropa vid ditt möte: O, min Herre och min Gud!

Hs. 103: 1, 2, 4, 5. Ssb. 135.

66. 0 gläds, min själ.

O gläds, min själ, och sjung hans pris,

Som öppnat dig det paradis,

Hvars port din synd tillslutit.

O gläds, att Gud förbarmar sig

Och huld förnya vill med dig

Förbundet, som du brutit.

Ära vare Gud i höjden I

Friden, fröjden,

Helig vilje

Sig från jorden aldrig skilje I

Ps. 69: 3. Ssb. 101.

____ KRISTI HIMMELSFÄRD. 63

6. Kristi Himmelsfärd.

67. Till härlighetens land igen.

1 Till härlighetens land igen Jag ser dig, Jesus, fara, Men jag på jorden måste än En gäst och främling vara.

Långt från mitt hem jag vandrar här, Mitt sällskap sorg och möda är.

2 Långt från min Faders hus jag går- Ack Herre, huru länge?

Men dit mitt öga icke når, Min ömma bön sig tränge. Min suck, osäglig, innerlig, Skall dela skyn och hinna dig.

3 En skymt jag då i trone ser Utaf det goda landet,

Där du från mig ej skiljes mer, När, löst ur jordebandet, Bland helgonen jag, fri och glad, Får bo i lefvande Guds stad.

4 Däruppe är det ingen natt Och ingen gråt och smärta; Däruppe är min högsta skatt, Dar vare ock mitt hjärta.

I himlen, hos min Frälsare, Där vare min umgängelse.

5 Och, som du for, du komma skall, 0 Jesu 3, hit tillbaka.

64 HÖGTIDERNA.

Jag akta vill uppå mitt kall, Jag bedja vill och vaka. Jag vet ej stund, jag vet ej dag; Men dagligt dig förbidar jag.

6 Och salig är den tjänaren, Som du så finner göra, När sist du komma skall igen; Du honom lofvat föra Till ära och odödlighet Uti din Faders härlighet.

68. Se, huru hög är Kristi glans.

1 Se, huru hög är Kristi glans, Där uppå Faderns tron!

Hans helgon, där en sluten krans, Uppstämma sångens ton! Hans helgon, där en sluten krans, Uppstämma sångens ton!

2 Hans kyrka bedje vid hans fot! Dess äldste offre pris!

Och må han taga offret mot På nådigt frälsarvis.

3 Ack, sången är så underskön, — Så sjunger skaran stor:

"Vår Jesus lyssnar till vår bön Och hör vår lof sångskor."

4 Må evigt ljuda denna sång, Må ära, frid och fröjd

KRISTI HIMMELSFÄRD. 65

På^Lammet hvila, som en s-åns: Led smärtan i dess höjd. |8b# 206

69. Kommen, låtom oss sjunga.

1 Kommen, låtom oss sjunga, till Jesus, vårt Till vår Konung, vår tröstare, ende^ch bäsfr> Att två af all var synd, som till döds vill oss

Låt oss prisa hans namn i vår själ och vår bo-

ningl

2 Fast vårt hjärta är ondt och vår synd är

Kan den dock plånas ut och vår s^l Mva sa-

Ty vår salighetshöfding för evigt fått rycka Oss ur ovännens hand, som oss tänkte för-

trycka!

3 Fly till Jesus i dag, kanske morgon ej ran-

Förr'n den sista vår suck här på lorden vi an-

AÅ v?/? Vara ViS8t' att vi honomatiilhöra Att vår Josua genom Jordan skall oss iöml

4 Hau besPi8ar vår själ med det himmelska Att vi aldrig i loppet må tröttna oT Stanna.

66 HÖGTIDERNA.

Han tillskickar oss bud från de lefvandes lande, Han hugsvalar och tröstar med nådenes Ande.

5 Låt oss hasta till målet, vår himmelska bo-

ning, Där vår Jesus har erlagt en evig försoning, Där vi frie och glade få stå inför stolen Med förklarad lekamen, där Jesus är solen.

6 0, hvad det blifver saligt i himlen få vara Och iklädas rättfärdighets klädnaden klara! Att vår Jesus få skåda och Lammet lofsjunga, 0, hvad det blifver saligt för gamla och ungal

Hs. 166. Vv. 1, 5 = Ssb. 199.

70. Stäm in i änglars kor.

1 Stäm in i änglars kor, Och sjung hans ära stor, Hans ära sjung!

Han, som regerar där, Änglars beundran är, Och nåd han till oss bär, Yår Gud och Kung.

2 En smälek grym han bar, Den kalken bitter var, För oss han tog.

Guds änglar sågo ned Med häpnad, hur han led. Min själ, fall ned och bed, För dig han dog!

PINGST. 67

Hans nåd är rik och varm,

Vår sång är svag och arm

I stoftet här,

Men ack, i ljus en gång

I evigheten lång

Vi sjunga bättre sång

Åt Sonen kär.

Dock, om än svagt, ändå Hans pris vi sjunga må På barnavis. Hans makten, äran är, Han kungaspiran bär. I helgon, sjungen där Och här hans pris I

7. Pingst.

71. Korn, Helge Ande.

1 Kom, Helge Ande, till mig in, Upplys min själ, upptänd mitt sinn' Att jag i dig må blifva.

Låt lysa, lifvets ljus för mig, Och led mig på den rätta stig, Dig vill jag helt mig gifva.

2 Uti all sanning led du mig, Förståndet öppna nådelig Och lär mig, Gud, din vilja. Ack, gör mig från all synder ren, Att jag må följa dig allén,

Allt ondt ifrån mig skilja.

68 HÖGTIDERNA.

3 Hjälp, Herre, nåderik ochblid, Att jag af hjärtat, all min tid. Mig håller vid det ena:

Att tro på Herren Jesus Krist Och öfva kärlek utan list; Min hjälp är du allena.

4 Uppå min sida alltid stå, Att satan mig ej skada må, Ej världen mig förföra. Med minom ande vittne bär, Att ett Guds barn jag också är, Det han vill saligt göra.

Ps. 13S: 1— i. Vvl, 2=Seb. 87.

72. Hvad bådar stormens starka ljud?

1 Hvad bådar stormens starka ljud? Är det en röst från vredgad Gud, Som husets murar skakar?

Nej, det är Andens vingeslag,

Som dånande förkunna dag

Och båda: Kristus vakar,

Tänder,

Sänder

Andens flamma,

Med densamma

Allt han renar,

Mänskan med sitt ursprung enar.

2 Ring, pingstdag, in för världen vid Den höga, helga sabbatsfrid, Som skall för evigt vara I

PINGST. 69

Hugsvalaren till oss du bragt,

Förkunna segerfurstens makt

I jubeltoner klara I

Ringen,

Klingen,

Toner milda,

Folken, skilda,

Kristi kyrka

Samlar nu och skänker styrka.

I dopets bad hon lif beskär,

Och Gud trefaldig tecknar där

Sitt namn i renadt hjärta.

Hon fostran ger med Herrens ord,

Med Jesu död hon vid sitt bord

Ger tröst i mången smärta.

Döpta,

Köpta,

Må vår tunga

Glad besjunga

Himlens håfvor:

Nådemedlens rika gåfvor.

Ditt under, pingstdag, till oss bär Den profetian ren och skär, Att jordens släkter alla I Jesu vida f rälsarfamn Sin fristad få, då de hans namn Tillbedjande åkalla. Anden Banden

Mäktigt krossar, Själen lossar, Han skall fylla ' "t och världen Sonen hylla.

70 HÖGTIDERNA.

5 Guds rikes vårdag runnit opp, Men ros än sluten är i knopp, En sommardag skall komma, Då knopp i härlig blomning står Och börjas skall ett jubelår För alla hjärtan fromma. Biden

Tiden!

Lifvets källa

Se vi välla,

Hennes flöden

Vidga sig och döda döden.

6 Du, Herrens brud, om seger sjung, Slit af din sorgeklädnad tung, Glöm ej, att Andens gåfva

Åt dig är gifven, och om än

En stund det mörknar, snart igen

"Ditt ljus" du glad skall lofva.

Kalla

Alla

Dem, som lida,

Dem, som kvida,

Till dess jorden

Full är af Guds ära vorden.

73. Helge Ande ljufva.

1 Helge Ande ljufva, Du, Guds milda dufva, Kom uti mitt bröst, Gif mig nådens tröst.

PINGST, 71

2 Skingra otrons dimma, Och låt mig förnimma, Att du är mig när Och stads vittne bär.

3 Kom att Jämt förklara Nåden underbara

Uti Jesu blod! Lifva upp mitt mod I

4 Gör mig angelägen Om den enda vägen, Som den rätta är Och till himlen bärl

He. 120: 1,3, 5, 6. Ssb. 88

74. 0, du härliga.

1 O, du härliga, O, du saliga

Nådebringande pingesttid ! Kristus, Frälsaren, Sändt H ugs valaren :

Fröjda, fröjda dig, o kristenhet !.

2 O, du härliga, O, du saliga

Nådebringande pingesttid 1 Du skall oss lära

Anden att ära :

Fröjda, fröjda dig, o kristenhet I

3 O, du härliga, O, du saliga

72 KYRKAN.

Nådebringande pingesttid !

Oss återlösta

Anden skall trösta :

Fröjda, fröjda dig, o kristenhet I

4 O, du härliga, O, du saliga

Nådebringande pingesttid I Fadern och Sonen, Helige Anden Nu ske lof och pris i evighet !

Hs. 118. Ssb.

III. KYRKAN.

J. Ordet och Sakramenten.

75. Se, Herrens ord är rent och klart.

1 Se, Herrens ord är rent och klart Som guld i degeln skäradt ;

I nåd och sanning uppenbart Det blifvit oss föräradt ; Ty är ock bland betryck och brist Vårt hopp till Herren fast och visst Vårt hjärta oförfäradt.

2 Oss lysa skall hans nådesken, När vi hans ord förfäkte, Hans lära bibehå lie ren Bland ett fördärfvadt släkte. I honom under all vår strid

ORDET OCH SAKRAMENTEN. 73

Vi finna seger, vänta frid : Med honom allt vi mäkte.

Ps. 121:5, 6. Ssb. 106.

76. Guds ord är det lefvande vatten.

1 Guds ord är det lefvande vatten, som släcker Allt syndens förtärande kval i min själ,

Det är ock det kunskapens träd, hvilket räcker Mig frukter, af hvilka jag evigt mår väl. Där springa de eviga lifskällor opp, Där finner jag ock bortom grafven ett hopp.

2 Ack, det är den domare, hvilken allena Gör slut på all ovisshet, tvekan och strid, Trots allt hvad det egna förnuftet månd'

mena, Som oftast blott hindrar min stillhet och frid. Kom då, du Guds ord, min ledsagare blif Från synd och fördärf till evinnerligt lif !

3 Här ligger en värld utaf rikdom, mitt hjärta, Fastän så förborgad för mången den är. Här finner jag ro i min bittraste smärta Och ser, hvad välsignelse korset mig bär. Och om än förgås både himmel och jord5 Vörblifver dock evigt Guds heliga ord.

Hs. 126. Ssb. 109.

77. Ack, ljufva Herrens ord.

1 Ack, ljufva Herrens ord, Som vittnar om Guds nåd,

74 KYRKAN.

Om Kristus, som på denna jord, Fullgjort Guds viljas råd !

2 Det är hans dyra blod, Som har betalt vår skuld : Ack, låtom oss då fatta mod, Gud är oss evigt huld.

3 Han skyddar oss så väl, Ty med sin milda hand

Han vårdar både kropp och själ, Oss för till lifvets land. Ssb no.

78. 0 människa, det är dig sagdt.

1 O människa, det är dig sagdt, Hvad Gud af dig begär ; Hvad han uppå ditt hjärta lagt, Din egen sällhet är.

2 I enfald och i ödmjukhet Håll dig till Herrens ord, Och låt, när du hans vilja vet, Hans vilja blifva gjord.

3 Du genom Kristus allt förmår, Som själf dig mäktig gör. När dig hans Ande leda får Och dig hans kärlek rör.

4 Sann tro på Gud och på hans ord, Och kraft att göra godt.

Och frid i himmel och på jord Är kristnas kall och lott.

ORDET OCH SAKRAMENTEN. 75

5 Till denna lott, till detta kall, Mig nåd, o Jesus! gif;

Då vet jag, hvad jag göra skall Att få ett evigt lif.

6 I dig är Faderns välbehag, I dig vår salighet,

O Jesus Krist, i går, i dag

Och i all evighet ! Ps. 341: l, 9—14.

79. Låten barnen till mig komma.

1 Låten barnen till mig komma, Säger Jesus, barnens vän, Och förmenen dem det icke, Ty dem tillhör himlen än ! Hör, han vänligt till sig kallar Dem, som burit barnen fram, Sedan i den öppna famnen Ömt han sluter sina lamm.

2 Uppå sina egna händer Jesus tecknat sina lamm, Och för dem han gick i döden, Naglades på korsets stam. Låtom oss nu honom lofva Med vår enkla barnasång, Tills vi hemma inför tronen Bättre sjunga få'en gång I

Hs. 175. Ssb. 189:1, 3.

80. 0. låten dock barnen få komma till mig.

1 O, låten dock barnen få komma till mig! Jag hörer min Frälsare bjuda.

76 KYRKAN.

Så vill jag då skynda, o Jesus, till dig, Din röst ej förgäfves skall ljuda. Du tog upp i famnen så huldrikt de små, Ack, bär mig på trofasta armar också, Du gode, du himmelske herde !

2 Och skulle jag, glömsk af ditt heliga ord,

Bedragen af synden och flärden,

Förvilla mig bort från din dyrköpta hjord,

O, sök mig på farliga färden !

Ja, räck mig din starka, din frälsande hand,

Och låt mig en gång uti himmelens land

Din kärlek för evigt få prisa !

Hs. 178. Seb. 254.

81. När jag ser i Guds bok.

1 När jag ser i Guds bok dessa ljufiiga ord, Hur min Frälsare gick bland oss här,

Och tog upp de små barnen som lamm i sin

hjord, 0, då ville jag ock varit där.

2 Men jag vet, att på mig han sin hand ock har

lagt, Sina armar han slutit kring mig, Och hans älskande blick på mig sett, då han

sagt : ''Låten barnen få komma till mig!"

3 Ja, han har äfven mig tagit upp i sin famn, Och i ordet hans stämma jag hör.

Jag får bedja till honom, i himmelens hamn Får jag ankra en gång, när jag dör.

ORDET OCH SAKRAMENTEN. 77

4 Och åt dem, som i honom förlåtelse fått, Har han tillredt sin härlighets hus,

Där de sälla Guds barn få ovanskelig lott Och få bo i hans klarhet och ljus.

5 De otaliga skaror, som än gå i nöd Och ej hört om den härliga ort,

O, jag ville dem säga, att Jesus dem bjöd Att gå dit och dem bjuder allt fort.

6 O. jag längtar att stå på den saliga strand, Där med prisande, jublande sång

De förlossade barn, af allt folk, alla land Skola fröjdas i evighet lång. Hs. 134. Ssb. 1SS

82. I dopet jag min Gud.

1 I dopet jag, min Gud, Till barn af dig blef tagen Och som en Kristi brud Från mina synder tvagen. I kraft af Jesu blod

Din Ande var ock när Vid denna hälsoflod Och nu min arfspant är.

2 Mitt tillstånd blei förbytt, Jag fick ett annat sinne,

I dopet född på nytt Jag är hos dig i minne. I samma sälla stund Du äfven ingått har Med mig ett fridsförbuncf; Ack, håll mig däri kvar I

78 KYRKAN.

3 Du har försäkrat mig Min välfärd att bevaka, Och jag har lofvat dig Att älska dig tillbaka. Det löfte jag då gaf,

0 Fader, nådigt stärk, Att jag intill min graf Skyr satan och hans verk I

4 Guds Son, min Frälserman, Som är min brudgum vorden Och mig till brud tog an, Ack, gif, att jag på jorden Mig håller stads till dig

1 sann och stadig tro, På lifvets smala stig, Tills jag hos dig får bo I

5 Guds Ande, du min tröst, Som valt mig till din hydda, Blif ständigt i mitt bröst, Mig hägna och beskydda ! Med detta trohetsband, Som knöts uti mitt dop, Mig led till lifvets land

Och till de sällas hop ! Hs. 132.

83. Kommen, tagen.

Kommen, tagen, äten, drickenl

Ropar Jesus, huld och god,

Ty för eder har jag gifvit

Min lekamen och mitt blod!

Den, som hungrar, den, som törstar,

ORDET OCH SAKRAMENTEN. 79

Komme blott och tage fritt. Den, som trycks af syndabördan, Kan hos Jesus bli den kvitt I

2 Jag vill komma — jag vill taga, Dyre Herre Jesus Krist,

Hvad du gifvit åt de arma, Att de ej må lida brist. Låt mig få till lifs åtnjuta Dina gåfvor, Jesus god I Vederkvick mitt hjärta åter, Styrk på nytt mitt klena mod!

3 Ock för mig du '*pint och slagen", Törnekrönt och sargad var.

Ock för mig du bar Guds vrede. När all världens synd du bar. Gif mig nåd att hålla detta Med en fast och stadig tro, Låt ej otro, låt ej tvifvel Hindra hjärtats frid och ro!

He. 135: 1— 3, Seb. 194.

84. 0 Jesus, Herre god.

1 O Jesus, Herre god!

Din sanna kropp och blod Mitt hjärtas fröjd, skall vara, Min tröst uti all fara, Min håg de himmelsk göra, När jorden vill förföra.

2 Ej vårt förnuft och vett Guds vishets djup insett;

80 KYKKAN".

Dock måste sanning vinna, All tvekan här försvinna. Guds ord stå fasta alla, Om jord och himmel falla.

Här är Guds rätta Lamm

För oss på korsets stam,

Af världen djupt föraktadt,

Af kärlek till oss slakt adt.

Här själen nåd kan finna,

Vill hon det rätt besinna. ps. 156: 2—4.

2. Församlingen och Gudstjänsten.

85. På denna dag vid gryningsstund.

1 På denna dag vid gryningsstund Min Frälsare ur gr af ven gick, Skall jag åt lättjan offra då Dess allra bästa ögonblick?

2 På denna dag han krossat har

All ondskans makt och dödens våld. Skall jag då vandra syndens stig, En träl åt världens lustar såld?

3 På denna dag Guds barn med fröjd Till sång och bön församlas få. Skall jag då välja tanklös lek Och bort från Herrens Ande gå?

4 O Jesus, lär mig akta rätt Den bästa dagen, du oss ger. Hjälp mig, att jag den nyttjar väl Och älskar den allt mer och mer.

FÖRSAMLINGEN OCH GUDSTJÄNSTEN. 81

86. Herrens dag, hur skön du är.

1 Herrens dag, hur skön du är, Skänkt af Gud jag har dig kär: Kom, o kom, att än en gång- Samla oss till bön och sångl

2 Efter arbetsveckans strid Få vi sitta ned i frid

Vid vår Faders rika bord, Lyssnande till nådens ord.

3 Gud, vår Gud, till dig vi se, Dina under oss bete; Evangelii ljufva röst Bringe frid till våra bröst!

4 Låt i dag ditt helga ord Sprida ljus på denna jord, Våra arma själar föd, Herde god, med lifvets bröd!

Hs. 151. Seb. 111.

87. 0, huru ljuflig är.

1 O, huru ljuflig är

Din boning, Herre kär, Ditt tempel och din kyrka, Där sig min själ får styrka Och med ditt ord sig spisa Samt all din godhet prisa!

2 Min själ stor längtan har Och glad sin tillflykt tar

82 KYRKAN.

Till dina helga gårdar, Där dina barn du vårdar, Där de, i dig förnöjda, Sig af din kärlek fröjda.

3 Som fågeln, fri och enar, Till kända nästet far Att där i frid få vara För oro, våld och fara, Så själen till dig längtar Och till ditt altar trängtar.

4 Ack, Herre, hör min röst, Du är min enda tröst! Befrämja Kristi rike, Och satan dädan vike; Låt mig en lem där vara, Den du vill själf försvara.

5 Att tjäna dig en dag För mig har mer behag Än all den fröjd och ära, Som världen kan beskära. Det hus jag sällast aktar, Där man ditt ord betraktar.

6 Du är min sol i köld,

I strid är du min sköld, Min tro kan du upptända, Allt ondt ifrån mig vända, Mig nåd och ära gifva Och låta salig blifva.

Ps. 325: 1—3, 9—11. Ssb. L

FÖRSAMLINGEN OCH GUDSTJÄNSTEN. 83

88. Till dig, du, som hörer de späda.

1 Till dig, du, som hörer de späda,

O Gud, med min bön vill jag' träda, Välsigna mig, låt mig få blifva Ditt barn och mitt hjärta dig gifva.

2 Ack, värdes din Ande mig sända, Som tron i mitt hjärta kan tända Och rena mitt hjärta och lära Mig vandra, o Gud, till din ära.

3 Låt synden mig ej från dig skilja, Men hjälp mig att göra din vilja. Förlåt hvad mot dig jag har brutit, För blodet, det helga, som flutit.

89. Så kommer jag. min Gud!

Så kommer jag, min Gud I I Jesu namn rätt gläder Och säger i fast tro: Jag är ditt barn, min Faderl Jag beder, tror och vet, Att du min bön upptar; Du vill, du kan, du gör, Hvad du mig lofyat har.

Ps. 261; 4. Ssb. 175:3.

90. Vi nu samlas åter.

1 Vi nu samlas åter I ditt hus, o Gud;

84

Ty du här oss låter Höra dina bud, Dina bud.

2 Värdes när oss vara Här på denna jord Och för oss förklara Ljufva nådens ord,

Nådens ord!

3 Hjälp oss flitigt höra Nådens glada bud Och, hvad helst vi göra, Hjärtligt älska Gud,

Älska Gud!

4 När vår dag vi sluta, Jesus, hos oss blif ! Låt oss saligt njuta Frid och evigt lif,

Evigt lif!

Ssb. 6: 1,2,5,6.

91. Här samlas vi omkring ditt ord.

1 Här samlas vi omkring ditt ord Som barn omkring sin faders bord Och bedja dig, o Jesus kär,

Att själf du midt ibland oss är.

2 Vi vilja höra; tala du

Och gif, hvad vi behöfva nu. Bestänk oss med ditt dyra blod Och gif åt oss din Ande god.

FÖRSAMLINGEN OCH GUDSTJÄNSTEN. 85

3 Håll själf om öga, öra vakt Och haf jämväl på hjärtat akt, Att våra tankar icke må Långt bort i vida världen gå.

4 Vi bedja dig af hjärtats grund: Välsigna denna andaktsstund Och mätta oss med lifvets bröd Utaf ditt rika öfvernöd.

Hs. 160: 1—4. Ssb. 11.

92. Herre, samla oss nu alla.

1 Herre, samla oss nu alla Kring ditt dyra nådesord, Likt ett vårregn låt det falla På vårt hjärtas torra jord! Värdes oss din Ande sända Och din eld ibland oss tända, Mätta ljufligt de elända, Herre, vid ditt rika bord! Mätta ljufligt de elända, Herre, vid ditt rika bord!

2 Lär oss troget taga vara På det ord, oss gifvet är. Led oss i ditt ljus, det klara, På den väg, som till dig bär! Håll vårt hjärta for dig stilla, Låt ej otron oss förvilla, Herre, låt oss ej förspilla Nådestunden, du beskär! Herre, låt oss ej förspilla Nådestunden, du beskärl

Hs. 154:1, 2. Ssb. 2- 1.2.

86 KYRKAN.

93. Kom, huldaste förbarmare.

1 Kom, huldaste förbarmare, Som herde in bland fåren, Och led oss arma syndare Till källorna och såren,

Till Sions berg och Sarons bet,

Där i en salig enighet

Hvar trogen själ har trefnadl

2 O kärlekshaf, utgjut din flod 4Jtöfver allas hjärtan,

Låt kraften af ditt helga blod Fördrifva otrossmärtan! Du, hela världens nådastol, Förvandla med din ljufva sol Vår köld i evig värmal

Hs. 152. Ssb.

94. 0 Jesus Krist! Dig till oss vänd!

1 O Jesus Krist! Dig till oss vänd, Din Helge Ande till oss sänd; Vår andakt väck, vår suckan hör Och oss på lifvets väg själf för.

2 Upplåt vår mun till ditt namns pris, På oss din nådes kraft bevis, Förök vår tro, upplys vår själ Ditt helga ord att lära väl.

3 Till dess vi sjunga med Guds här: Gud helig, helig, helig är,

FÖRSAMLINGEN OCH GUDSTJÄNSTEN. 87

Och saligt skåda ljusens Far Bland änglaskaror uppenbar.

Ps. 330: 1—3. Ssb. 3.

95. Ack, saliga stunder.

1 Ack, saliga stunder, som Jesus oss ger, Då nådenes under han själen beter, Då ordet förkunnar vårt eviga väl, Då Jesus är nära,

Då Jesus är nära

Att väcka och lära och trösta vår själl

2 Då världen stads söker i lustarna frid Och skulden föröker, bortslösar sin tid, Då samlas vi åter till bön och till sång Och ordet att höra,

Och ordet att höra,

Då ordet vi höra, ej tiden blir lång.

3 O Jesus, vår Herre, din Ande oss gif! Vi haf va, dess värre, ej krafter, ej lif, Ej tro och ej kärlek, om du oss ej ger, Hvad helst vi behöfva,

Hvad helst vi behöfva,

Att troslifvet öfva; vår nöd du bäst ser.

Hs. 163; 1—3. Ssb. 10.

96. Se, Jesus är ett tröstrikt namn.

1 Se, Jesus är ett tröstrikt namn Och i all nöd vår säkra hamn. Igenom Jesus få vi nåd Och finna på det bästa råd.

$8 KYEKAN.

2 Guds ende Son, o Jesus huld, Förlåt oss all vår synd och skuld. Vår nöd du ser och hjälpa kan, Du, som är både Gud och man.

3 Af dig är all rättfärdighet, Af dig all frid och salighet.

Ho sätter till ditt namn sin tröst, Han varder af allt ondt förlöst.

4 Dig vare pris för lifvets ord,

För dopets bad och nådens bord I Din frid oss här i tiden gif Och efter döden evigt lif I

Ps. 66. Ssb. 56.

97. Mitt hjärta, fröjda dig!

1 Mitt hjärta, fröjda dig! Må själ och sinnen röras. Låt andakt af din bön Allt upp i himlen höras; Ty Fadern bjuder dig, Dig kallar ock Guds Son Att träda tröstelig Inför sin nådetron.

2 Du ser Guds hjärtelag, Låt dig däraf beveka. Hans mun, hans dyra ord Kan dig ej något neka. Hvad dig omöjligt syns, Det vill hans fadershand

FÖRSAMLINGEN OCH GUDSTJÄNSTEN. 89

Dig gifva, ja, ock mer, Än du ens tänka kan.

Ps. 261:1, 3. Ssb. 175: 1,2.

98. Herde, du. som fåren betar.

1 Herde, du, som fåren betar Och i öknen dem uppletar Nådelig,

Led mig, att jag ej förvillas, Låt min törst och hunger stillas Blott hos dig!

2 Hulde herde, jag är fåret, Som mår bäst i sidosåret, Tag mig in!

Gode herde, öppna famnen, Bjud mig ro i lugna hamnen! Jag är din.

3 Du med stafven vägen visar Och din hjord du rikt bespisar, Salig fröjd!

En och hvar till bete för du,

Och den själ, som hungrar, gör du

Evigt nöjd.

4 Gärda om din hjord och skydda Lammen små, som i din hydda, Vid ditt bord

Äta ur din hand sig nöjda Och sig se'n i skuggan fröjda Af ditt ord!

Hs. 157. Ssb. 133.

90 KYRKAN.

99. Med Gud och hans vänskap.

1 Med Gud och hans vänskap, hans Ande och

ord Samt bröders gemenskap och nådenes bord De osedda dagar vi möta med tröst. Oss följer ju herden, oss följer ja herden, Den trofaste herden, vi känna hans röst.

2 I stormiga tider bland töcken och grus En skara dock skrider mot himmelens ljus. Det tåget, dess härlighet världen ej ser,

Men Herren går för dem, men Herren går för

dem, Men Herren går för dem med segerns baner.

3 Då småsinta världen med gruset är nöjd Och synden och flärden är all hennes fröjd, Då följer jag, segrande härar, med er, Som tågen till ära, som tågen till ära, Som tågen till ära vid Jesu baner.

4 Den korsmärkta dräkten med smädnamn jag

tar, Om ingen i släkten det namnet ock har, Och följer med glädje, I kämpar, med er, Som tågen till ära, som tågen till ära, Som tågen till ära vid korsets baner.

5 Den molnstod, oss täcker och leder vårt tåg. Den klippa, oss följer med springkällans våg, Är Kristus, hans kärlek och renande blod. Där lefver vårt hjärta, där lefver vårt hjärta, Där fröidas vårt hjärta, där lifvas vårt mod.

Hb. 139: 1—5. Ssb. 136.

FÖRSAMLINGEN OCH GUDSTJÄNSTEN. 91

1 00. Vår Gud är oss en väldig borg.

1 Vår Gud är oss en väldig borg, Han är vårt vapen trygga; På honom i all nöd och sorg Vårt hopp vi vilja bygga. Mörkrets furste stiger ned Hotande och vred,

Han rustar sig förvisst Med våld och arga list, Likväl vi oss ej frukta.

2 Vår egen kraft ej hjälpa kan, Vi vore snart förströdda;

Men med oss står den rätte man, Vi stå af honom stödda. Frågar du hvad namn han bär? Jesus Krist det är; Han är den Herren Gud, Som, klädd i segerskrud, Sin tron för evigt grundat.

3 Och vore världen än så stor Och full af mörkrets härar, Dock, när ibland oss Herren bor5 Platt intet oss förfärar. Världens furste är ju dömd

Och hans kraft är tömd. Han på ett hufvudhår Oss skada ej förmår; Ett ord kan honom fälla.

4 Guds ord och löfte skall bestå; Vi det i hjärtat bäre.

92 KYRKAN.

För himmel, ej för jord vi gå

Till strids och glade äre:

Äro alltid väl till mods,

Fast vi våga gods

Och ära, lif och allt;

Ske blott, som Gud befallt!

Guds rike vi behålla.

Pb. 124. Sab. 91.

101. Du trofaste Herde.

1 Du trofaste herde, som vårdar din hjord Och för den till ängarna gröna,

Du mättar oss än med ditt heliga ord Och vill oss med salighet kröna. O, må vi förnimma, att du är oss när, Att skatter från ofvan du ännu beskär De själar, som söka ditt rike.

2 De kära små barnen, de älskade lamm, Ock näring till själen behöfva;

Så låt dina gåfvor för dem läggas fram, Låt satan ej ordet bortröfva Utur deras hjärtan, men fostra dem så, Att de blifva stilla och aldrig bortgå Från herden, som köpt dem med blodet.

3 Guds älskade lamm skola höra hans röst; Dem lifvet för evigt han gifver;

Af honom de hafva sin sällhet och tröst, Hans nåd hos dem ständigt förblifver; Så länge de hålla sig fast vid hans ord, Skall glädje i hjärtat hos dem blifva spord Sin starkhet de hafva i Herren.

Hs. 376. Ssb. 5.

FÖRSAMLINGEN OCH GUDSTJÄNSTEN. 93

102. Din spira, Jesus, sträckes ut.

1 Din spira, Jesus, sträckes ut, Så långt som dagen hinner. Ditt rike står till tidens slut, Det står, då allt försvinner. Ditt namn bekänns med himmelskt mod, Och för ditt kors, din segerstod, Nedfalla folk och kungar.

2 Det barn, som föds. till dig man bär, Till dig man flyr i döden.

Om du i lyckan bortglömd är,

Man söker dig i nöden.

Där oskuld trycks, där dygd blir hädd,

I sorgens hus, på plågans bädd,

Din tröst allena gäller.

3 Kom, Jesus, var i ve och väl, I lif och död oss nära,

Och gjut i hvar förkrossad själ

Din Ande med din lära.

Oss styrka gif till helig strid,

Och samla oss i evig frid,

Då du all världen dömer. pe. 118.

103. Jesus, du min fröjd och fromma.

1 Jesus, du min fröjd och fromma, All min glädje och min tröst, Värdes nådigt till mig komma Med ditt ord, din ljufva röst I Kom, o Jesus, blif mig när, Låt mig blifva där du är.

94

2 Jesus, låt mig städse börja

I ditt namn allt hvad jag gör, Att jag måtte framgång spörja Och så sluta, som jag bör. Kom, o Jesus, blif mig när, Låt mig blifva där du är.

3 Alla mina ord och tankar, Jesus, låt behaga dig ; Laga, att jag flitigt samkar Det, som evigt gagnar mig. Kom, o Jesus, blif mig när, Låt mig blifva där du är.

Ps. 204:1-3. Ssb. 25:l-a

1 04. Jag älskar söndagsskolan.

1 Jag älskar söndagsskolan Och villigt skyndar dit

Att där bland barnen sjunga Och lära med all flit. Jag vill ej dagen spilla I lättja, synd och lek, Jag skyr den onda världen Och falska vänners svek.

2 Jag älskar söndagsskolan, Ty jag får lära där,

Hur Jesus har mig älskat, Hur god och mild han är ; Och ordet om hans kärlek, Som är min bäste vän, Det leder mig att älska Min Frälsare igen.

FÖRSAMLINGEN OCH GUDSTJÄNSTEN. 95

3 Jag älskar söndagsskolan, Ty Jesus finnes där

Och många Jesu vänner, Som hålla honom kär. JBland dem jag här får lära Att sjunga lammets sång, Den jag ock väntar sjunga Tid lammets tron en gång.

4 Jag älskar söndagsskolan, Och därför, Jesus, ber Jag dig att oss välsigna Med nåd allt mer och mer. Ja, lär oss alla älska

Dig helt af all vår själ, Och bär oss till din himmel, Där allt blir evigt väl.

105. Jesus älskar mig. jag vet.

1 Jesus älskar mig, jag vet, Ty min bibel säger det. Barnen höra honom till, Han dem gärna frälsa vill.

Ja, Jesus älskar, ja, Jesus älskar, Ja, mig han älskar, ty bibeln säger

2 Jesus älskar mig, han tog All min skuld och för mig dog. Här han mig från synden tvår, Och till slut jag himlen får. Ja, Jesus älskar, etc.

96 KYRKAN.

3 Jesus älskar mig, han skall Frälsa mig från synd och fall, Om jag älskar honom här, Får jag lifvets krona där. Ja, Jesus älskar, etc. Hs. 386. Ssb. 1S6.

106. Dagar komma, dagar flykta.

1 Dagar komma, dagar flykta ; Håll dig vid Guds ord och säg : Det är mina fötters lykta

Och ett ljus på all min väg. Haf din lust i detta ord, Som af ålder på vår jord Mänskors tröst och frid beredde Och till himmelen dem ledde.

2 Kristne, medan vi här vandra, Låtom oss, på fädrens vis. Fromma bedja med h varandra, Glada sjunga Herrens pris ! Barnens liksom fädrens ljud Stige upp till samme Gud

Att hans godhet nederkalla öfver oss och öfver alla.

3 Herre, signe du och rade Och bevare nu oss väl ! Herre, ditt ansikt' i nåde Lyse alltid för vår själ ! Herre Gud. dig till oss vänd Och din frid oss alla sänd I

O, Gud, Fader, Son och Ande, Dig ske pris i allo lande I

Ps. 500: 5—7. Ssb. 29.

FÖRSAMLINGEN OCH GUDSTJÄNSTEN. 97

107. Tiden ilar bort.

1 Tiden ilar bort, Och vårt lif är kort. Förr'n vi skiljas denna-gång, Låt oss till Guds pris Uppå barnavis

Stämma upp en fröjdesång ! Sjungom högt, sjungom högt Yår Herre Gud en sång I Sjungom högt, sjungom högt Vår Herre Gud en sång 1

2 Han oss varit när Med sin godhet här,

Han har lyst oss med sitt ljus,

Han oss gåfvor gett

Och sin nåd betett

Här i dag uti sitt hus.

Ära ske, ära ske

Den, som oss skänkt sitt ljus !

Ära ske, ära ske

Den, som oss skänkt sitt ljus !

Hs. 392. Ssb. 249:1, 2.

108. Oss välsigna och bevara.

Oss välsigna och bevara, Med nåd ditt ansikte förklara Och vänd det till ditt folk med frid I Här ditt namn vi vilja sjunga Och sedan med en helig tunga Dig lofva, Gud, till evig tid,

98 KYRKAN.

Med dina Kerubim Och dinajäerafim, Hosianna ! Helig är Gud, All världens Gud, All krafts och nåds och visdoms Gudl

Pe. 3: 7. Ssb. 2a

109. 0 Jesus, blif när oss.

O Jesus, blif när oss, blif när oss allt fort, Och sköt oss och bär oss, som alltid du gjort ! Ja, amen, din trohet skall bringa oss fram.

Lof, pris, tack och ära,

Lof, pris, tack och ära, Lof, pris, tack och ära vår Gud och vårtLamml

Hs.l39:9. Ssb. 30.

1 1 0. Amen. amen. pris och ära.

1 Amen, amen, pris och ära Vare dig, o Herre Gud ! Amen är din helga lära,

Nåd och löften, tröst och bud.. Vi med änglar oss förena, Sjunga gladt på barnavis : Du är värdig, du allena, Att uppbära lof och pris.

2 Amen ljude när och fjärran ! Bort med suckan, synd och sorg T Sjung, min själ, var glad i Herren,. Han är nu vår tröst och borg.

H varje hjärta, mun och tunga

KONFIRMATIONEN. 99

Säge amen, lof och pris,

Tills vi amen skola sjunga

Uti himlens paradis 1 Hs. 168. Ssb. 181.

3. Konfirmationen, reformationen och missionen.

a) Konfirmationen.

111. Kom, o Jesus, väck mitt sinne.

1 Kom, o Jesus, väck mitt sinne Och bered mig med ditt ord

Till den stund, som snart är inne, Då jag framgår till ditt bord ; Ack, det bordet, dit du stiger Kärleksfull från himlen ner Och till salighet inviger Den, som dig sitt hjärta ger.

2 Dig mitt hjärta vill jag gifva, Låt det helgas af din nåd, Din för alltid vill jag blifva : Led mig i din Andes råd.

Du, som ej försköt den späda : Du min ungdoms tillflykt var, När jag i en värld skall träda, Där så mången yilse far.

3 Låt ditt ljus så för mig skina, Att jag går den rätta stig. Påminn mig din död och pina, Då en af v äg frestar mig.

Låt mig djupt i själen fatta, Hur du lidit för min skuld.

100 KYRKAN.

Och din kärlek högre skatta Än all världens makt och guld.

4 Låt mig höra, hur du säger :

''Kom, mitt barn, och blif hos migJ

Ingen bättre vän du äger

Än den vän, som dött för dig."

Gif, att nu mitt hjärta känner,

Att din Ande är mig när ;

Tag mig upp bland dina vänner,

Låt mig blifva där du är. Ps. 352.

1 12. Mot heliga bergen.

1 Mot heliga bergen vi lyfta vår hand,

0 Fader, och bedja : i farornas land

Oss skydda, behåll oss som barn i din famn, Låt stå i din lefvande bok våra namn. Styr lyckligt vår färd Igenom en ond och förförande värld I

2 Vi komma till dig, o vår Frälsare kär, Som hittills du varit, blif alltid oss när ! Vi bedja: gif styrka, gif trygghet och mod Och rening hvar dag i ditt heliga blod,

1 frestelse all

Oss, Jesus, bevara och rädda från fall !

3 Vi veta, att salighet lofvat du har

De rene i hjärtat, men hos oss är kvar Ett hjärta, som ännu har synd uti sig Och ofta vill locka från renhetens stig, Men, Herre, din brud Då ropar : hvi skulle jag synda mot Gud ?

KONFIRMATIONEN. 101

4 Vill världen oss föra från barndomens tro Och röfva ifrån oss vår himmelska ro, Då fly vi med bön till ditt heliga ord

Och till dina gårdar och nådenes bord

Och sjunga igen

Om seger i dig, du vår himmelske vän.

5 Du Helige Ande, som lifvet oss gaf I dopet, där synderna lades i graf, Fullborda ditt verk i vårt hjärta, och tag Det helt i din hand till fulländningens dag, Fullkomna oss så,

Att lika vår Jesus ur grafven vi gå I

6 Och randas den dag, då ej mer äro kvar En älskande moder, en ömmande far,

Skall hemmet, det kära, som vård oss har

skänkt,

En gång genom döden stå sköfladt och

stängd t,

Vår tröst vare då,

Att hemmet där ofvan skall öppet oss stå !

Hs. 172. Kan sjungas eom melodien, "Home, sweet home" Nr. 172

113. I ungdomsår, i såningstid.

1 I ungdomsår, i såningstid Är hjärtats jordmån varm. Plöj upp den då med håg och id Och med en kraftig arm, Att Gud må så sitt sade in, Som renar tanke, själ och sinn' Och gör, att lifvet spirar fram I kärlek till Guds Lamm I

102 KYRKAN.

I ungdomsår, i röjningstid Ryck upp hvart ogräs kärt 1 Det tor väl kosta kamp och strid, Men det är mödan värdt. Låt icke lustan, vild och stark, Få rum på hjärtats åkermark t Det minsta frö, som rotas får, Blir snart ett farligt snår.

Din ungdomstid är arbetsår,.

Och fältet det är vidt.

Bed Gud, att nåd och kraft du får

Att tjäna honom fritt !

Hur glad, hur lycklig är ej den,

Som står bland Herrens vingårdsmän,

Och som med lust i ungdomsår

Sin Herre tjäna får I

1 14. Till verksamhet.

1 Till verksamhet för Kristi skull, Som tjänat dig så kärleksfull ! Den väg, som mästarn täcktes gå,. Den höfves tjänaren också.

2 Till verksamhet gå raskt åstadr Och gör din faders vilja glad ! Om världen hatar dig, hvad mer, Blott Herren dig sitt bifall ger ?

3 Till verksamhet, det är dock ej Förgäfves för Guds rike — nej I Den, som på en förhoppning sår, En gång med glädje skörda får:

KONFIRMATIONEN. 103

4 Än är det dag, än går det an, Om natten ingen verka kan.

Så skynda dig, statt upp, och minns, Att utan strid ej segern vinns.

5 Se, Jesus klappar på i dag Och ropar till oss : Det är jag ! Hvem vill nu tjäna Herren Gud? O, hvem vill bli hans sändebud ?

<o Ack, snart är tjänstetiden slut, Och hvar och en har tjänat ut, Han kommer snart, han nalkas dig Och har sin stora lön med sig.

7 Framåt, framåt till kamp och strid, Snart kommer han med segerns frid, Snart klingar Jesu röst en dag : Lyft upp ditt hufvud, det är jag !

Hs. 196. Vv. 1-3. Ssb. 96.

1 1 5. Stå upp, stå upp för Jesus !

1 Stå upp, stå upp för Jesus, Du korsets helga här ! Och hans baner i spetsen Mot fienderna bär.

Från seger och till seger Hans här framtåga skall, Tills hela vida världen Lagts till hans fotapall.

2 Stå upp, stå upp för Jesus. Hör krigstrumpeteus ljud.

104 KYBKAX.

Ryck fram, där striden rasar, Och slå ett slag för Gud. Drag manligt, oförfäradt Framåt mot slutna led, Låt faran elda modet Och makt med makt slå ned.

Stå upp, stå upp för Jesus;

Ej striden blifver lång ;

Snart ofredsåskor tystna,

Snart ljuder segersång,

Ty den, som öfvervinner,

Skall lifvets krona få

Och inför Gud och lammet

Med evig ära stå. Ssb. 95.

1 1 6. Gode herde, led och bär oss.

1 Gode herde, led och bär oss, Lys oss med ditt klara ord, Uti nödens stund blif när oss, Duka oss ditt rika bord ! Dyre Jesus, dyre Jesus, Vårda själf din egen hjord ! Dyre Jesus, dyre Jesus, Vårda själf din egen hjord !

2 Du rår om oss : o, så tag oss Själf om hand i nöd och strid ; Gå vi vilse, Herre, drag oss Åter hem och var oss blid I Dyre Jesus, dyre Jesus,

Hör oss, hjälp oss, gif oss frid 1

REFORMATIONEN. 105

3 Du vill oss ju ej förkrossa, Fast vi syndat mot dig- så ; Du har kraft att oss förlossa, Du kan rena oss också. Dy re Jesus, dy re Jesus, Genast fram till dig- vi gå.

-i Tidigt lär oss dig att söka, Tidigt göra ditt behag, Och vår tro och kärlek öka Mer och mer för h varje dag ! Dyre Jesus, dyre Jesus, Sist oss alla till dig tag !

Hs. 302. Ssb. 134.

b) Reformationen.

1 1 7, Där tändes i fjärran.

1 Där tändes i fjärran, i seklernas natt, En eld, som med klarhet sig sprider, Det folk, som i mörker och fängelse satt, Sig reser ur dvalan omsider.

Och elden blef tänd af det heliga ord, Som, kraftigt framburet, i söder och nord Slår sönder villfarelsens boja.

2 Förnyad sig reser ur spillror och grus Den gamla, Guds heliga kyrka. Palatset och kojan hon sänder sitt ljus, Lif ger hon och värme och styrka.

Yid dånet af lofsångers väldiga ljud, Som stiga till Kristus från jublande brud, Fientliga makterna bäfva.

106 KYRKAN.

Hvem var han, som löste åt hungrande värld Det ord, som så ängsligt blef vaktadt. Som trotsat förföljelsens lyftade svärd Och mäktiges hot icke aktat, Som trygg stod i skuggan af korsträdets stam Och där fann sitt allt i det sargade Lamm, Som dödde i syndares ställe ?

Visst känner du mannen, vi älska hans namn.

Men högre vi -älska hans lära.

Nu se vi, hur Fadern har öppnat sin famn,

Och Kristus har trädt oss så nära.

I Kristus vi finna vår frälsning, vårt allt,

Han fullgjort hvad Gud i sin lag har befallt,

Rättfärdighet åt oss han vunnit.

Och äro vi gäster i främmande land,

Vi hafva dock ordet, det gamla.

Och tempel vi bygga från strand och till

strand, Och där vi med glädje oss samla Och sjunga : Vår Gud är den väldiga borg, Där vi hafva tillflykt i glädje och sorg, I honom vår starkhet vi äga. Hs. isi.

c) Missionen.

118. Herre Jesus, nådigt skåda.

1 Herre Jesus, nådigt skåda Ner till hedningarnes nöd! Mörkrets makter bland dem råda, Bland dem härskar andlig död. Du, som lät ditt dyra blod

MISSIONEN. 107

Rinna till en lösen god För oss alla, dig förbarma Öfver hedningarna armal

2 Ack, de känna ingen himmel, Ingen frälsning, ingen Gud. Syndens mörker, världens vimmel, Våldets eller lastens bud

Jagar dem från brott till nöd Och från nöd till straff och död. Herre Jesus, dig förbarma Öfver hedningarna armal

3 Sänd det ord, som kan dem lära Finna lifvets, ljusets stig, Sänd dem tjänare, som bära Troget vittnesbörd om dig, Vänd dem ifrån villors stig, Milde Frälsare, till dig.

Må du snart få dig förbarma öfver hedningarna arma.

Ssb. 103.

1 1 9. Vår store Gud gör stora under.

1 Vår store Gud gör stora under, Med glädje vi det skåda få.

Han stöter bort de falska grunder, Som många tusen h vilat på; Han rifver sönder satans garn Och frälsar sina fallna barn.

2 Guds ord med makt gAr fram i världen, Och otrons fästen ramla ner.

108 KYRKAN.

De starke hjältar fälla svärden Och fly till Gud, som nåd dem ger: De rening få i Jesu blod Och sjunga se'n; "Vår Gud är god!"

3 Ö tänk, så många kära bröder Nu följas åt till himmelen!

I alla land', från norr till söder, Mång' tusen älska Frälsaren; Och flera än han hafva skall: Hans egendom är världen all.

4 Se upp, se upp, re'n hvitnar marken, Nu skördetimmen inne är!

Gå ut, bjud syndare till arken, Kanhända floden snart är här! Upp, bröder, alla som en man! Att sofva nu det går ej an.

5 O Gud, låt mig ej bli tillbaka. Då andra taga riket in!

Låt mig din nåd få se och smaka; Ja, låt mig evigt blifva din! Jag lämnar mig uti din hand: För hem ditt barn till fridens land!

6 Halleluja! Han är ej fjärran Den stora dag, då vi få bud: Se upp, se upp, nu kommer Herren Att föra hem sin köpta brud! O, sälla dag, då allt blir klart, Jag väntar dig, kom snart, kom snart!

Seb. 100.

MISSIONEN. 109

120. Käre Fader i det höga.

1 Käre Fader i det höga, Vänd i nåd ditt fadersöga Till de många stackars små, Som i hednavärlden gå!

2 Du åt dem din Son ock gifvit, Ock för dem han offrad blifvit; . Låt det glada budet gå

Ut till dem därom också!

3 Låt ditt ljus för dem ock skina, Tag ock dem ibland de dina, Gif dem kunskap om ditt namn, Låt dem hvila i din famn!

4 Låt dem alla få erfara, Huru god t det är att vara Dina återlösta barn, Frälsta ifrån satans garn!

5 Och när sist din röst hörs skälla, Samla mig och dessa alla Från en ond och farlig tid Hem till dig i evig frid!

Ssb. 93.

121 . Re'n bådar morgonstjärnan.

1 Re?n bådar morgonstjärnan, Att natten är förbi, Och jordens söner vakna Till bot och bättring. — Si2

110 KYRKAN.

Hvar stilla fläkt från hafvet Oss bringar nya bud Om hednafolk, som börja Att vända sig till Gud.

2 Och dagg från himlen faller I milda skurar ner,

Och ständigt nya under Vårt häpna öga ser. Hvar bön om nåd besvaras I rikt och härligt mått. Snart öfver hela världen Guds Andes pingstvind gått.

3 Se, hednafolken böja Ock knä för Herren Gud! Se, tusen hjärtan lyftas I glada segerljud.

Och under tiden skyndar En annan skara fram Att söka nåd hos Jesus, Det blödande Guds Lamm.

4 Far fort, far fort att stiga, Du nya nådesflodl Sträck dig till alla länder, Gör allas vilja god! Far fort, tills Herren kommer, Och stanna icke förr, An hela världen öppnat För Sions Gud sin dörr.

Hs. 200. Ssb. 92.

BÄTTRINGEN. Ill

122. Från solens uppgång.

1 Från solens uppgång Jesus skall Regera öfver världen all

Till solens nedgång, och hans namn Från strand till strand på vågens famn . Skall bäras kring, att gammal, ung Må hylla honom som sin kung, Och barnen än, som fordomtid, Besjunga högt hans rikes frid.

2 Och bön och lof i tro och hopp Till honom skola stiga opp Hvar dag på nytt inför hans tron Att blandas där med änglars ton Och kalla ned med fröjdfullt mod Välsignelsernas rika flod,

Tills jord och himmel helt en gång Förenas uti samma sång. Seb. 104.

IV. TRON.

J. Bättringen.

1 23. Herren vid ditt hjärta står.

1 Herren vid ditthjärta står, Vill du ej upplåta? Bördan, som dig var för svår, Ligger gömd uti hans sår, Du i fröjd får gråta. Syndare, till dig han går, Vill du ej upplåta?

112

2 Se, Guds dyra offerlamm, Ropar till oss alla:

Kom uti min öppna famn, Lär dig att mitt helga namn Uti tron åkalla! Mänska, vill du väl, att han Nu skall fåfängt kalla?

3 Kom till mig, o Jesus god, Öppna du mitt hjärta, Rena mig uti ditt blod, Denna sköna hälsoflod, Från all syndens smärta! Kom, o Jesus, Herre god, Bo uti mitt hjärta!

Hs. 220. Ssb. 149.

124. En främling klappar på din dörr.

1 En främling klappar på din dörr, Han klappar nu, han klappat förr, Han väntat länge, väntar an. Hvi öppnar du ej för din vän?

2 Med villigt hjärta, öppen hand Han söker dig i fjärran land, Han vill dig stora gåfvor ge Och dig sin rika nåd bete.

3 Låt upp, ty intet mänskobröst Af någon gäst fått större tröst. Ej någon tolka kan, hur stor Den glädjen är, där Jesus bor.

Hs. 22J. Ssb. 150

BÄTTRINGEN. 113

125. Skynda till Jesus.

1 Skynda till Jesus, Frälsaren kär, Se, i sitt ord han vägen oss lär; Ja, midt ibland oss står han ju här, Ropande vänligt: "Kom!"

Ljufligt, ljufligt blifver det förvisst, När vi, rena från all synd och brist, Alla tillsammans mötas till sist Hemma hos Herren Gud.

2 "Låten små barnen komma!" Hans röst Fylle hvar själ med glädje och tröst, Må han sitt tempel få i vårt bröst; "Lyssna, o själ, och kom!"

3 Ännu i dag är han bland oss kvar, Ännu en kärleksbjudning han har, Hör, huru mild t han ropar en hvar: "Lyssna, o själ, och kom!"

Hs.235. Ssb. 147.

1 26. Det finns ett hjärta, som för dig ömmar.

1 Det finns ett hjärta, som för dig ömmar, Du arme fånge i syndens band.

Det finns ett öga, som ifrigt spanar Just efter barnet i fjärran land.

2 Det finns ett öra, som ned sig böjer Och hör den arme, som hjälp begär.

114 TRON.

Det finns en tunga, som talar ljufligt Med den elände, som sorgsen är.

3 Det finns en källa för dig, som törstar. För dig, som hungrar, det finns ett bröd. Det finns en fristad så trygg och säker För dig, som jagas af synd och död.

4 För rädda dufvan det finns en klyfta, Så ock för svalan det finns ett bo. För dig, du trötte, det finnes hvila, För dig, betryckte, det finnes ro.

5 Är nu här något, som du behöfver, Så, käre, skynda, eho du är,

Till Gud, som alltid och allestädes Har kraft och ännu dig håller kär.

6 Ja, kom till Jesus, och du skall finna, Hvad du behöfver till salighet;

Ty Jesus, Jesus, ja, han allena Är nog för alla i evighet.

127. Har du intet rum för Jesus?

1 Har du intet rum för Jesus, Han som gaf sig själf för dig? Nu han klappar på ditt hjärta, H viskar: själ, låt upp för mig!

kör: n

Rum för Jesus, ärans konungl O, låt upp, bjud honom inl Salighet han har att gifva, Ja, hans härlighet är din.

BÄTTRINGEN. 115

2 Har du ingen tid för Jesus, När i nåd han kallar dig? Ve dig* då, ty kanske aldrig Mer han låter höra sig I

3 Rum och tid, ja, allt för Jesus! Snart är nådens dag förbi.

Om hans band du från dig skjuter, O, hur skall ditt slut då bli?

128. Den port är trång.

1 Den port är trång och smal den stig, Som till Guds rike bär,

Dock är där ännu rum för dig, För dig, eho du är, För dig, eho du är.

2 Se, himlen är ej ännu full, Än är där rum för dig.

I Jesu namn, för Jesu skull Dess portar öppna sig.

3 Fast tusen sinom tusen stå I hvita kläder där.

Af Herrens nåd åt dig också Ett rum förvaradt är.

4 I Jesu hjärta, där är rum Och i hans himmel. Ack, Så lär mig evangelium, Gud vare därför tack!

5 Gud vare tack, att äfven jag Får i den staden bo.

110 TRON.

Den långa evighetens dag,

I ostörd frid och ro! Hs. 236. Ssb. 144.

129. Hvar och en, som hör.

1 Hvar och en, som hör, o ljufliga ord, Klinge de för h varje mänska kring vår jord! Hvar och en nu bjudes fram till nådens bord, Hvar och en, som vill, o kom!

Hvar och en, som vill, hvar och en, som vill, Ljude öfver berg och dal: en hvar som vill! Vilsna barnen Fadern ropar mildt: Vänd om! Hvar och en, som vill, o kom!

2 Hvar och en, som kommer, skynde han sigl Nu är dörren öppen, vägen fri till mig. Jesus själf så säger, ordet gäller dig. Hvar och en, som vill, o kom!

3 Hvar och en, som vill, det löftet består. Hvar och en, som vill, Guds nåd för intet får, Hvar och en, som vill, från död till lifvet går. Hvar och en, som vill, o kom!

Hs. 240. Ssb. 152.

130. Våga dig dristelig.

1 Våga dig Dristelig

Tro, att Jesus gjort allt för dig! Så var evige Faderns råd,

BÄTTRINGEN. 117

Mänskan frälstes af evig nåd, Enfödde Sonen det gjort, Enfödde Sonen det gjort.

2 Våga dig Dristelig

Tro, att Jesus gjort allt för dig! Segern redan han vunnit har, Ormen krossat, som mäktig var, Öppnat oss himmelens port.

3 Våga dig Dristelig

Tro, att Jesus gjort allt för dig! Allt hvad lagen ej verka kan, Allt hos dig, som han klagar an, Detta tog Jesus på sig.

4 Våga dig Dristelig

Tro, att Jesus gjort allt för dig! Visst all ondska i hjärtat bor, Visst kan syndernas tyngd bli stor, Större dock Frälsaren är.

5 Våga dig Dristelig

Tro, att Jesus gjort allt för dig! Du har intet, blott synd och skam, Prisa endast Guds dyra Lamm, Som oss har köpt med sitt blod.

6 Våga dig Dristelig

Tro, att Jesus gjort allt för dig!

118 TRON.

Han vill trösta i allt ditt ve, Är ock när, fast du ej kan se Honom, din trofaste vän.

7 Våga dig Dristelig

Tro, att Jesus gjort allt för dig! Han ock hämtar en gång sin brud Från det främmande land till Gud, Hem till sin himmelska frid.

He. 238: 1—5,7,8. Vv, 1, 2, 5, 6=Seb. 156:1—3,5.

131. Gud, jag hör om rika strömmar.

1 Gud, jag hör om rika strömmar Af välsignelser från dig, Hur du vattnar torra länder: Några droppar sänd till mig.

Äfven mig, äfven mig, O, välsigna äfven mig I

2 Gå mig ej förbi, o Fader, Fast jag syndat emot dig! Jag är värd att bli förkastad, Men i nåd upptag dock mig.

3 Sänd mig icke bort, o Fader! Tag mig upp till bai n hos dig: Låt mitt hjärta snart förnimma, Att du älskar äfven mig.

Ssb.

BÄTTRINGEN. 119

132. Jag bär min synd till Jesus.

1 Jag bär min synd till Jesus, Han tager den på sig

Och med sin död mig friar Från död evinnerlig. Jag bär min skuld till Jesus, Hans dyra blod allén Kan två de fläckar många, Att jag blir hvit och ren.

2 Jag bär min nöd till Jesus, Hos honom fullhet bor, Han mina brister helår Och bär med mildhet stor. Jag bär all sorg till Jesus, Allt kval, all börda svår, Han vill dem alla lindra, Han dem så väl förstår.

3 Jag hvilar invid Jesus Min själ och finner tröst, Hans högra hand mig håller, Jag lutar till hans bröst. Det stora namnet Jesus, Guds Lamm, Immanuel, Som doft på vårens vindar Omfläktar det min själ.

4 Jag blifve såsom Jesus, Saktmodig, öm och mild! Jag blifve såsom Jesus,

I allt hans sanna bild! Jag komme sist till Jesus

120

Ibland en skara stor Att evigt prisa Jesus Bland tusen änglars kor!

Hs. 248. Vv. 1, 2, 4=Ssb. 179.

2 . R ättf ärdiggörclsen .

133. Bort, mitt hjärta, med de tankar.

1 Bort. mitt hjärta, med de tankar, Att från Gud du är utstött.

Håll dig fast vid Guds ords ankar,

Och blif ej i bönen trött.

Är du full med synd och skuld

Se, så är Gud evigt huld.

Fast din synd förtjänar döden,

Frälsar Gud dig dock ur nöden.

2 Du i Gud en fader finner, Som med oss har tålamod. När i hjärtat ångern brinner, Han barmhärtig är och god. Ömt han vårdnad om oss bär, Vill oss alltid vara när,

Med sin nåd vårt hjärta freda, Med sitt ljus vår vandring leda.

3 Ingen herde kan så leta Efter ett borttappadt får. Kunde du Guds hjärta veta, Huru ömt för dig det slår, Törstar, längtar innerlig Efter den, som söndrat sig Från hans hjord och får så såta, Skulle du af glädje gråta.

RÄTTFÄRDIGGÖRELSEN. 121

4 Ingen sjö så högt kan svalla, Intet djup så grundlöst är, Intet regn så rikt kan falla, Att det minsta likhet bär Med den nåd, som Herren blid Oss bevisar allan tid. Helst då synden vill oss föra I fördärf och oss förstöra.

Ps. 192: 1,3, 5, 6. Vv. 3, 4=Ssb. 143.

134. Så högt har Gud7 oss till stor fröjd.

1 Så högt har Gud, oss till stor fröjd, Den fallna världen älskat,

Att han sin Son från himlens höjd

Har sändt, som oss har frälsat.

I synder var så världen sänkt,

Att hjälp ej stod att finna,

Ej nåd att vinna, .

Om Gud sin Son ej skänkt;

O mänska, det besinna!

2 Men detta är vår själatröst, En källa af all nåde,

Att Jesus har oss återlöst

Och frälsat af all våde.

O Gud, hur är din kärlek stor,

Hur ville du oss li^a.

Oss hjälp bevisal

Den, som på jorden bor,

Kan det ej fyllest prisa.

3 Ty ho som tror på Jesus Krist, Han evigt salig blifver.

122 TRON.

Den salighet, som förr var mist,

Gud genom Jesus gifver;

Ty icke har Gud sändt sin Son,

Att han skall världen döma,

Sin nåd bortgömma;

Men oss till en stor mån

Vill han vår synd förglömma.

4 Men den är redan dömd förvisst, Och honom Gud förkastar, Som ej vill tro på Jesus Krist, Han till fördärfvet hastar;

Ty efter han ej ville tro I Sonens namn allena, Guds Lamm, det rena, Gud honom själaro Och himlen skall förmena.

5 Den. som till ändan trogen är, Skall lifvet få att ärfva;

Det lif, som döden ej blir när, Månd' Kristus oss förvärfva. Gif oss, o Gud, en stadig tro Att Jesus här omfamna Och sedan hamna, Där själen hafver ro. Du oss till dig anamma!

Ps. 147. Seb. 126.

135. Min Jesus, uppå dig.

1 Min Jesus, uppå dig Förlitar jag stads mig. Hvem kan mig nu fördärfva?

RÄTTFÄEDIGGÖRELSEN. 123

Ditt rike skall jag ärfva, Som du mig skaffa månde, När du led dödens vande.

2 Skrif i mitt hjärta in, Att jag är evigt din. Hjälp, att jag gör din vilja, Flyr, hvad oss kan åtskilja, Och sist det lif får njuta, Som ingen död skall sluta.

Ps. 176:9, 10. Seb. 36.

136. Jesus allt mitt goda är.

1 Jesus allt mitt goda är,

För mig har han sig utgifvit; Honom vill jag blifva när; I sin bok har han mig skrifvit. Annat allt förgängligt är; Jesus vill jag hafva kär.

2 Jag ej frågar efter gull, Efter höghet och stor ära. Gull ej annat är än mull,

Få sin höghet rättsligt bära. Det ock snarligt allt förgår; Evigt Jesu nåd består.

3 Han är min förnöjelse,

Han är ämnet för min längtan, Lindrar hjärtats kval och ve, Stillar själens törst och trängtan. Här är allt bemängdt med pust; Jesus ger den rena lust.

124

4 Bort, o värld, med ditt forsat, Du som ned i afgrund förer, Bort med allt ditt gods och ståt, Du som mången själ förstörer. Aldrig gör du mig förnöjd; Jesus är och blir min fröjd.

Ps. 215. Ssb. 160.

1 37. Jesus är min vän den bäste.

1 Jesus är min vän den bäste, Hvilkens like aldrig är; Skall då jag så med de fleste Öfvergifva honom här? Ingen skall mig kunna skilja Ifrån den mig har så kär; En skall vara bägges vilja Alltid här och evigt där.

2 Han har döden för mig lidit, Ingen skall fördöma mig; Hos sin Fader för mig bedit, Det mig gagnar eviglig.

Ho är då, som vill åklaga Den han själf utkorat har? Ho vill ifrån honom draga Den han har i sitt försvar?

3 Jag är viss och därpå liter, Hvarken lif ej heller död Mig ifrån min Jesus sliter; Änglar, höghet eller nöd, Djuphet eller annat mera, Vare kommand' eller när,

RÄTTFÄRDIGGÖRELSEN. 125

Skall mig från Guds kärlek föra,

Som i Jesus Kristus är. Pe. 213. Seb. 141". .

138. Jesus, som min själ har kär.

1 Jesus, som min själ har kär, Till ditt sköte låt mig fly! Högt gå hafvets vågor här, Hotande är stormens gny. Göm mig, Jesus, i din famn, Storm och vågor tystna bjud, För min själ till fridens hamn, Där hon salig skådar Gud!

2 Annan tillflykt jag ej har, Själen håller fast vid dig. Lämna mig ej ensam kvar, Skydda och hugsvala mig! Blott på dig förtröstar jag, Åt mig, arme, handen räck! Var mitt värn för hvarje dag, Med din vinge mig betäck!

3 Allt hvad mig af nöden är, Jesus, finner jag hos dig. Fallna själar hjälp beskär, Led de blinda ljusets stig! Helig är du, Jesus god, Syndfull inför dig jag står, Men uti ditt helga blod Rening, hf och kraft jag får

4 Nåd omätlig du mig ger. Nåden all min synd betäckt,

126 TRON.

Nåd jag öfverflöda ser, Nog för fallen mänskosläkt. Du, som lifvets källa var, Är och blir till evig tid, Lif i dig mitt hjärta har, Evig salighet och frid,

Hs. 311. Vv. 1— 3=Ssb. 163.

139. Jag har en vän.

1 Jag har en vän, så huld, så mild, så tålig; Af alla vänner han mig älskar mest,

Och lika varmt, fast jag är kall och dålig. Af alla vänner denne vän är bäst.

2 Han är min frände, ja, min egen broder, Och Jesus Kristus är hans ljufva namn. Han älskar mera ömt än någon moder. Hur ljuft det är att hvila i hans famn!

3 Han har min arma själ så dyrt förlossat Ifrån förbannelse och synd och död:

Den gamle ormens hufvud har han krossat. O själ, var glad, nu har det ingen nöd!

4 Fast Adams fall i hvarje lem jag känner, Det är allt botadt utaf kvinnans säd.

Fast syndens gift mitt samvete ock bränner. Mitt skuldebref är fäst vid korsets träd.

5 Så är jag friköpt. Ingen dom mig fäller, Ty min förlossare är Herrens Krist;

Hans dyra blod långt mer än synden gäller, Hans skänkta oskuld skyler all min brist.

RÄTTFÄRDIGGÖRELSEN. 127

6 Ja, min rättfärdighet där uppe sitter Vid Faderns högra hand på himlens tron, Och fienden, ehuru arg och bitter,

Ej den kan skada uti minsta mån.

7 Hallelujahl Jag därför nu må sjunga: Lof, ära, pris ske dig, o Jesus Krist, Till dess i himlen med förklarad tunga Jag lofvar dig med alla helgon sist.

Hs. 258. Ssb.140.

140. Flyg som en fågel till bergen.

1 Flyg som en fågel till bergen, Du, som af synden har men: Skynda till lef vande källan, Två dig, och du skall bli ren. Skynda, när faran är nära, Jesus dig hjälp vill beskära. Han i sin famn vill dig bära, Dig, som är trött utaf synd, Dig, som är trött utaf synd.

2 Han vill dig evigt beskydda, Torka hvar fallande tår, Hao skall dig aldrig förgäta, Ty du är gömd i hans sår* Spill ej din tid med att kvida, Skynda till Frälsarens sida, Där må du hjälpen förbida: Gråt ej, ty han är din vän, Gråt ej, ty han är din vän.

Hs. 255, Seb. 157.

128

141. Som fåglar små.

1 Som fåglar små, När dundra må

Och djuren sig förskräcka,

De skynda fort

Hvar på sin ort

Att sig för faran täcka,

2 Så vill jag fly Från världens gny

Till dig, o Jesus fromme! När synd och död Tillfoga nöd, Hos dig jag ro bekomme!

3 Fast kropp och själ Åtskils, likväl

Mitt hjärtas tröst du blifver. Du mig ock visst,

0 Herre Krist,

En evig glädje gifver.

4 Gud Fader, Son,

1 himmelstron,

Och helge And' tillsamman!

Upptag min bön

Och mig bekrön

Med nåd och sällhet. Amen.

Ps. 187: 7—10. Ssb. 121.

142. 0 djup af barmhärtighet.

1 O djup af barmhärtighet, Herre, hos dig, Att blodet på Golgata renar ock mig!

RÄTTFÄRDIGGÖRELSEN. 129

Ej synd och fördömelse mig mera når, Mitt lif och min salighet är i hans sår.

2 0 djup af barmhärtighet! Mig har han kär. Från domens förskräckelse friköpt jag är» Och viss om min salighet prisa jag kan Hans nåd, som i öknen mig sökte och fann.

3 O djup af barmhärtighet, under af nåd I

För allt har han läkedom, stads vet han råd, Hvar svidande hjärtesorg skänker han tröst, Och tårarna torkas af invid hans bröst.

4 O Jesus, min Frälsare, Konung och Gud, För dig vill jag stämma upp lofsångens ljud. Och när genom dödens dal jag måste gå, Jag vill om din stora nåd jubla ändå.

143. För mig till den klippan höga.

1 För mig till den klippan höga, Där mig fienden ej når, För mig till det starka fäste, Som i alla stormar står.

På den höga klippan bygger Jag min frid, min salighet. Hon står fast se'n fordomtima, Hon står fast i evighet.

2 Höres än kring klippan höga Vågors vilda, hemska tjut,

130 TRON.

Det likväl mig ej förskräcker, Ty det tystna skall till slut.

3 O, hvad fröjd den klippan höga Skänker mig för hvar minut! O, hvad frid och kraft där flöda Från dess sköte ymnigt uti

4 Hvarje dag den klippan höga Fyller mig med saligt hopp. Hjärta, själ och ande lyfter Hon till helga rymder opp.

5 Blott uti den klippan höga Lif och salighet jag har. Fly ock alla jordens skatter, Hon, min bästa skatt, är kvar.

6 Klippa, du, som lifvets vatten Ger mig, dig jag sjunger här, Ständigt styrkt utaf ditt flöde, Tills jag segerpalmen bär.

Hb. 272.

1 44. Jag har en vän för andra vänner.

1 Jag har en vän för andra vänner. Som alltid, alltid älskar mig, Om än han stundom döljer sig; Jag vet dock, att min nöd han känner; Och då, hvad sorg, som kommer än, Jag har en huld och trofast vän, Och denne vän är Jesus.

FRIDEN. 131

2 Och Jesus har, livar1 helst mig händer, Mig gömd uti sitt sidosår

Och älskar mig, sitt köpta får. Han tecknat mig på sina händer; Och om än bergen falla må, Hos Jesus bor jag tryggt ändå , Jag hvilar i hans armar.

3 Tack, Jesus, för din död och pina, Som du för alla lidit har,

Då du all världens synder bar I

Vi äro nu med rätta dina,

Ty du oss köpt med blod och sår

Att vara dina fosterfår

I alla evigheter. ssb. 246: 2—4.

145, Hären källa rinner,

1 Här en källa rinner; Säll den henne finneri Hon är djup, men klar, Gömd, men uppenbar.

2 Om du där dig tvager, Hon hvar fläck borttager, Ty den källan god

Är Immanuels blod.

3 Röfvaren i nöden Där fann lif i döden. Jag, så ond som han, Samma balsam fann.

132 TRON.

4 Dyra lifvets källa, Du skall evigt välla. Evigt lyckosam Skall din flod gå fram.

5 Kränka skall du bada, Göra sorgsna glada, Tills du Lammets brud Klädt i strålars skrud.

6 Jesus vill jag sjunga, Tills min stumma tunga Göms i graf, och jag Skåda får din dag.

7 Ty mig, sämsta, ringa. Du dock lön vill bringa; Du åt mig ock har Köpt en harpa klar.

8 Som du skänkt den gåfva Att dig evigt lofva,

Du för himmelen Stämt och strängat den.

9 Där skall Faderns öra Fröjda sig att höra Mig uti din famn Sjunga blott ditt namn.

Hs. 285 : 1-5, 7-10. Ssb. 18*.

146. Dyre Jesus, du har sagt.

1 Dyre Jesus, du har sagt: Barn, kom hit till migl

FRIDEN. 133

Med min synd, som oro bragt, Kommer jag till dig. Rena mig uti ditt blod, Och till nåd mig tag, Säg, att du min sak gjort god, Säg mig det livar dag! Jesus, hör min bön och sång, Låt ej mödans dag bli lång, Led mig fram på lifvets stigs Tills jag skådar digl

2 Dyre Jesus, jag är nöjd Med den ljufva tro,

Att jag njuta får din fröjd

Uti himlens ro.

Här på jorden gör du mig

Tålig, stilla, from,

Och se'n hämta mig till dig

I din helgedom!

3 Jesus, medan jag är här, I mitt hjärta bo,

Låt ej syndens törnen där

Dig till sorg mer gro,

Låt mig dricka hvarje stund

Ur din kärleks flod,

Hämta gladt ur ditt förbund

Ökad kraft och mod. ' Ssb. 154.

147. Salig, salig, den som kände.

1 Salig, salig, den som kände, Den, som trodde dig allena, Sannan Gud och den du sände

L34 TRON.

Ps. 45; 8.

Att med dig oss än förena. Jesus Kristus! du är vorden Vägen, sanningen och lifvet; Och i himlen och på jorden, Är ej annat namn oss gifvet.

148. Hos Gud är idel

Hos Gud är idel glädje, Här trycker mången nöd, Här får jag ofta sucka Och äta tårars bröd. Här blandas fröjd och smärta För Herren Jesu brud, Men där skall så ej vara, Ty glädjen bor hos Gud.

Här har jag ej mitt hemvist, Här bor jag blott i tält, Men hän mot glädjestranden Mitt synglas jag dock ställt. När världen ler och skalkas, Jag skådar mot den borg, Där jag skall bo för evigt Och glömma all min sorg.

Jag vill då lott ej byta Med den sin del här får, Nej. hellre under tårar Den ädla säd jag sår. Blott jag med fröjd får skörda En gång vid vägens slut, Då världens dårar tagit Sin hela fröjd förut.

FRIDEN. 135

Mitt hopp för evigheten Är byggdt på säker grund; Må korset gärna trycka Ännu en liten stund! Snart ingen sorg skall vara Och ingen klagan mer, Då jag med ohöljdt öga Min Jesus evigt ser!

Hs. 284. Ssb. 230.

149. Lofva vill jag Herran, Herran.

1 Lofva vill jag Herran, Herran, Ty han hafver hört min röst. Han är, då all hjälp syns fjärran. Dock min starkhet, sköld och tröst. Han de ondas kraft förtager

Och sitt barn ur faran drager.

2 På min Gud i lif och döden Har jag min förtröstning satt, Han har hulpit mig i nöden, Och mitt hjärta är nu gladt. Därför vill jag honom prisa, Honom evig ära visa.

3 Herre! var de trognas styrka, Och din smorda hjälp beskär; Fräls ditt folk och stöd din kyrka, Som ditt arf och eget är;

Låt dem här i dig förnöjas

Och till evig tid upphöjas. Ps. 264.

L33 TRON.

150. Trygg i min Jesu armar.

1 Trygg i min Jesu armar, Trygg vid hans hulda bröst, Där i hans kärleks skugga Själen har ro och tröst. Ljufliga änglaröster Brusa omkring mig där. Ned från en stad af jaspis, Ned från den ljusa sfär.

KÖR.

Trygg i min Jesu armar, Trygg vid hans hulda bröst, Där i hans kärleks skugga Själen har ro och tröst.

2 Trygg i min Jesu armar, Trygg för all ängslan svår, Trygg för en värld, som frestar, Synden mig där ej när. Tvifvel och sorg försvinna, Allt hvad mig fruktan ger; Ännu blott några strider, Blott några tårar mer!

3 Jesus, mitt hjärtas tillflykt, Jesus har dött för mig, Lugnt på den fasta klippan Själen skall hvila sig;

Där vill jag tåligt bida, Bida, tills natten flyr, Tills på den gyllne stranden Morgonen härligt gryr.

137

151. Jag nu den pärlan funnit har.

1 Jag nu den pärlan funnit har, Som är min själs begär.

Du frågar: Hvad? Hör då mitt svar: Min Frälsare det är.

2 Upp därför nu, min själ, och sjung, Besjung din Frälsare!

Han din profet, din präst och kung, Åt honom hyllning ge!

3 Han lärer mig sin sannings bud, Sitt ord i Andens kraft,

Han medlar mellan mig och Gud, Han härskar med all makt.

4 Han alla herrars Herre är Och alla kungars Kung. Hans ok är ljufligt, ägan kär, Hans börda är ej tung.

5 Fast fattig i mig själf och svag, Fast syndig, kall och död, Dock uti honom hafver jag Båd' hälsa, lif och bröd.

6 Se, han är min rättfärdighet, Min frid, min sällhets höjd. Ja, han är all min salighet, Min krona och min fröjd.

7 Han är mitt skydd i stormens Drus Min sköld, min fasta borg,

Om dagen skugga, natten ljus, Min glädje i all sorg. -

138 TRON.

8 Han är min broder och min vän, Min Herre och min Gud.

Och jag? Jag är ock hans igen, Hans dyrt förvärfda brud.

9 Ack, Jesus Krist, mitt hjärtas ro, Som all min skuld betalt,

Bli! städse du mitt A och 0,

I mig och alla— allt! Ha. 265.

152. Nu är jag säll och nöjd.

1 Nu är jag säll och nöjd: Jesus är min.

Nu har jag frid och fröjd: Jesus är min. Ty all min synd han tog, Han för mig led och dog. Jag tror, jag äger nog: Jesus är min.

2 Nu är det väl hos Gud: Jesus är min,

Nu är jag Kristi brud: Jesus är min. Väl har jag många fel, Men är i honom hel; Stor är min arfvedel: Jesus är min.

3 Jag fruktar ingen strid. Jesus är min.

Nu kan jag dö i frid, Jesus är min.

FRIDEN. 139

Jag ser med längtan fram

Och väntar glad Guds Lamm;

Jag kommer ejfpå skam:

Jesus är min. Ssb. 158.

153. Du lilla skara, som är på resa.

1 Du lilla skara, som är på resa Igenom öknen till himmelen!

Ack, frukta icke, hur allt sig vänder, Du snart får skåda Jerusalem! Du får snart skåda Jerusalem.

KÖR.

Ack, frukta icke, hur allt sig vänder, Du snart får skåda Jerusalem.

2 Det går igenom, det stannar icke I jämmerdalen, Gud vare pris!

Hvad som än händer oss under färden, Vi få dock hamna i paradis. Vi få dock hamna i paradis.

3 Igenom ära, igenom smälek, Igenom rykte, båd" ondt och godt; Hör, du elända, som tror på Jesus, Det går igenom, hvad salig lott! Det går igenom, hvad salig lott!

4 Det går igenom båd' ljus och mörker, Det går igenom båd' sorg och nöd; Det går igenom båd' eld och vatten, Det går igenom båd' lif och död. Det går igenom båd' lif och död.

140

Med oss är Herren, och han skall bära På herdearmar sin klena hjord. När jord och himmel sist skola vika, För evigt blifver vår Faders ord. För evigt blifver vår Faders ord.

154. Tryggare kan ingen vara.

1 Tryggare kan ingen vara Än Guds lilla barnaskara, Stjärnan ej på himlafästet, Fågeln ej i kända nästet.

2 Herren sina trogna vårdar Uti Sions helga gårdar, Öfver dem han sig förbarmar, Bär dem uppå fadersarmar.

3 Ingen nöd och ingen lycka Skall utur hans hand dem rycka. Han, vår vän för andra vänner, Sina barns bekymmer känner.

4 Se, han räknar håren alla, Som ifrån vårt hufvud falla. Han oss föder och oss kläder, Under sorgen han oss gläder.

5 Gläd dig då, du lilla skara! Jakobs Gud skall dig bevara. För hans vilja måste alla Fiender till jorden falla.

HÖNEN, 141

6 Hvad han tar och hvad han gifver, Samme fader han dock blifver, Och hans mål är blott det ena: Barnets sanna väl allena.

(He. 149. Vv. 1— 5=Ssb.l24: 1—5.)

155. Bergen må vika.

1 "Bergen må vika och högarna falla, Evig min nåd och min trofasthet är; Aldrig förbundet af frid skall förfalla," Så säger Herren, din Frälsare kär!

2 Hjälp mig, o Jesus, att gömma de orden, Lär mig att rätt taga fasta på dem!

Och när jag slutat min vandring på jorden, Låt mig i tron på det löftet gå hem!

Hs. 307. Ssb.32

Ve Kärleken. i. Bönen.

1 56. 0 bönestund, så skön och dyr.

1 O bönestund, så skön och dyr, Då jag från jordens sorger flyr Och inför Fadern lägga får Hvad helst som mig af nöden står! Hur ofta, af bekymren böjd, Jag bad och återfick min fröjd, Och frestarns snara sönderbrast, Blott jag till bönen gick med hast.

142 KÄRLEKEN.

2 O ljufva stund, så rik och skön, Då jag får bära fram min bön För honom, hvilken trofast är Och ger mig nåd, blott jag begär! Hos honom söker jag min ro Och sätter till hans ord min tro; Så bjöd han mig den stund så skön, Då jag till honom gick i bön.

3 O ljufva bönetimma, må Jag om din tröst ej miste gå, Tills ifrån Nebobergets höjd Jag skådar in i himlens fröjd Och kastar köttets klädnad af Och fattar lifvet, Herren gaf 1 Då ropar i sin flykt min själ: Du ljufva bönestund, farväl!

He. 164. Seb. 171.

157. Kom till mitt kalla

1 Kom till mitt kalla, Domnade sinne! Afgudar alla För dig försvinne; Kom att befalla Ensam därinne! Kom, o min Jesus!

2 Kom, du min kära, Mig att besöka; Tron värdes nära; Kraften föröka!

- Värdes mig lära

BÖNEN. 14-3

Allt hos dig söka! Kom, o min Jesus!

3 Kom, när jag glades, Kom ock i nöden! Kom, när jag rädes Eviga glöden! Kom, var tillstädes Nu och i döden! Fräls mig, o Jesus!

4 Väl oss, du komma Skall uti ära.

Väl dina fromma, Väl dina kära! Snart värdes komma! Vare du nära! Kom, o min Jesus!

Hs. 293. Ssb. 168.

158. Undan vike smärtan.

1 Undan vike smärtan, Ty i bönens ljud Mötas skilda hjärtan Då hos samme Gud.

2 Ut en suck sig smyger, Hörd af ingen vän: Bönens dufva flyger, Hem till Gud med den,

3 Kommer sedan åter Med sitt glada bud,

144 KÄKLEKEN.

Lugnar den, som gråter, Hälsar ifrån Gud,

4 Hälsar från de sälla Och till jordens grus Bär från ljusets källa Värma, lif och ljus.

5 Aldrig tröttas vingen, Aldrig källan töms: Gud, han glömmer ingen, Fast han ofta glöms.

6 Men mitt hjärta gömmer Evigt Herrens lag,

Och min själ ej glömmer Faderns anletsdrag.

7 Kraft mig Fadern gifver I hvar pröfvostund; Evigt själen blifver Fast i hans förbund.

8 Store tidens smitta Ej min barndomstro, Må ej flärden hitta Till mitt hjärtas bo.

9 Säkert han mig låter Vinna hvad jag bad, Sänder dufvan åter Med ett oljoblad.

10 Detta kan jag hoppas, Sker af nåd mig så,

BÖNEN, 145'

Trofast intill änden Jag dock måste stå.

He. 299 Seb. 170 1—9,

159. Jesus kär. gå ej förbi mig,

1 Jesus kär, gå ej förbi mig, Låt mig bönhörd bli;

Då åt andra nåd du skänker. Gå ej mig förbi!

KÖR.

Jesus, Jesus,

Låt mig bönhörd bli,

Och då andra du uppväcker,

Gå ej mig förbil

2 Låt ock mig vid nådatronen Finna himmelsk ro;

Då jag sjunker ned förkrossad, Herre, lär mig tro!

3 Blott på din förtjänst jag kommer Och din nåd begär;

Hela mitt beklämda hjärta, Fräls mig som jag är!

4 Du är all min glädjekälla, Mer än lif för mig;

Hvad i himlen, hvad på jorden

Har jag utom dig? Hs. 303. Ssb. 153.

146 KÄRLEKEN.

1 60. Hvilken vän vi ha i Jesus.

1 Hvilken vän vi ha i Jesus, Han vill hjälpa och förmår, All vår börda själf han lättar, När vår bön till honom går. Ack, vi ofta friden mista, Sorg och mörker blir vår lön, Blott för det att vi ej bära All vår nöd till Gud i bön.

2 Har du frestelser och pröfning, Synes lifvets kamp dig svår? Kraft och makt du återvinner, Om i bön till Gud du gkr.

Om dig vänner fly och svika; Får du hat till kärleks lön, ■ Endast Jesus kan dig trösta; Bär till honom allt i bön!

3 Är ditt hjärta fullt af oro Och ej någon tröst dig når? Jesus är din enda tillflykt, Tröst af honom visst du får. I hans hulda famn du finner Ljuflig ro och hvila skön, Om till honom blott du ilar Med din nöd i tro och bön.

Hs. 304. Ssb. 173.

161. Herre, mitt hjärta.

1 Herre, mitt hjärta

Längtar i stillhet till dig.

HELGELSEN. 147

Lindra min smärta, Lifva och vederkvick mig!

2 Salig i hoppet,

Låt mig, o Jesus, blott ej

Tröttna i loppet

Och bli tillbaka, ack nej I

3 Håll mig vid handen,

Gif mig allt stapplande till Och gör blott anden Villig att gå, dit du vill!

4 Göm mig för flärden,

Göm mig, ack, göm mig i dig!

Glädjen i världen

Är ju ej glädje för mig.

5 Herre, bevara, Herre, välsigna mig du, Lyse ditt klara, Vänliga anlet' mig nu!

Ha. 291. Ssb. 161.

2. Helgelsen.

162. Jesus jag följer.

1 Jesus jag följer hur världen må håna; Honom jag tjänar i ungdomens vår, Ännu i hösten, då hjässan skall gråna, Vandra jag vill i min mästares spår.

2 Skulle på jorden föraktad jag vara, Skulle ock något jag smädas, hvad mer?

J.48 KÄRLEKEN.

Jesus jag följer, jag följer hans skara, Som uppå jorden försmädad man ser.

3 Jesus jag följer i motgångens timma, Härligt han för mig till salighet ut. Jesus jag följer i solljus och dimma — Växlingar taga hos honom ett slut.

4 Jesus jag följer, hur världen må smäda; Ingen mig smädar i himmelen mer. Jesus jag följer, och in får jag träda, Där jag för evigt min Frälsare ser.

1 63. Fort, skynden alla, stora, små.

1 Fort, skynden alla, stora, små, Framåt på ljusets bana! Vi alla här församlas må Inunder korsets fana, Och möta vi uppå vår väg En själ, vi vänligt fråga: O, vill du följa oss, o säg! Till himlen gladt vi tåga.

.2 Från synd och värld vi afsked ta Och vilja Jesus tjäna, Hans ok uti vår ungdom dra Och blifva vid det ena: Att vandra uti Herrens bud Och honom älska, lyda; Att vi, som barn af himlens Gud, Må Herrens lära pryda. Ssb. 98.

HELGELSEN. 149

164. Blott en dag.

1 Blott en dag, ett ögonblick i sänder, O, hvad tröst, ehvad som kommer på! Allt ju h vilar i min Faders händer, Skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han, som bär för mig ett fadershjärta, O, han gifver ju åt h varje dag

Huldt dess lilla del af fröjd och smärtar Så af möda som behag.

2 Själf han är mig alla dagar nära,

För hvar särskild tid med särskild nåd. Hvarje dags bekymmer vill han bära, Han, som heter både Kraft och Råd. Att sin dyra egendom bevara, Denna omsorg har han lagt på sig. Som din dag, så skall din kraft ock vara,, Detta löfte gaf han mig.

3 Hjälp mig då att hvila tryggt och stilla Blott vid dina löften, Herre kär,

Och ej trones dyra tröst förspilla,

Som i ordet mig förvarad ärl

Hjälp mig, Herre, att, ehvad mig händer,

Taga af din trogna fadershand

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,

Tills jag nått ditt goda land!

Hb.346. Seb. 35.

165. Gif mig ett hjärta.

1 Gif mig ett hjärta nytt och godt, O Jesus god, och lär

150 KÄRLEKEX.

Mig älska det. du älskar blott Och dig behagligt är.

2 Med dig, med dig är hvarje år Ett lyckligt år för mig.

O gif, att med hvar dag, som går, Jag mer lär känna dig.

3 Ty känna dig är evigt lif, Är frid och salighet.

Mitt allt, o Jesu Krist, du blif

För tid och evighet. ssb. 115.

166. Kärlek, höga himlagåfva.

1 Kärlek, höga himlagåfva. Himlafröjd, o kom hit ned! Krön hvad redan oss är gifvet Och din boning hos oss red. Se till oss med mildhet, Jesus! Du är kärlek, armas vän. Gästa hos oss, bringa frälsning Till den själ, som bäfvar än.

2 Sänd, o sänd din kärleks ande Till de kvaluppfyllda bröst, Genom dig låt alla ärfva Himlahvilan, evig tröst. Borttag kärleken till synden, Och blif du vårt A och O, Trones slut såväl som början, Hjärtats frihet, själens ro. Ssb. 90

HELGELSEN. 151

167. Vaka. själ, och bed.

1 Vaka, själ, och bed, Och till strids dig red.

Räds, att frestarn lägger snaran, Där du minst förmodar faran; Sådan är hans sed. Vaka, själ, och bed.

2 Uti lustans spår Smygande han går. Vännens röst han efterapar, Sig till ljusets ängel skapar, Tills dig snärd han får

Uti lustans spår.

3 Under världens larm Vägen till din barm

Som en listig orm han hittar Och med flärd och otro smittar Hjärtat i din barm Under världens larm.

4 Vaka, bed, min själl Blif ej köttets träl,

Och låt världen dig ej köpa; Hvad dess barn så efterlöpa Är ett flyktigt väl. Vaka, bed, min själl

Ps. 2101—4. Seb. 113.

168. Låt din Andes morgonstrimma .

1 Låt din Andes morgonstrimma Skina i vår mörka själ,

152 KÄRLEKEN.

Att vi lifvets väg förnimma Och förstå vårt sanna väl. Gör vår vandel med ditt sken Från allt villans töcken ren, Att din nåd vi känna lära, Och din kärleks eld rätt ära.

2 Låt vår lampas olja brinna, När du dömer världen vid. Låt vår lefnad så förrinna Denna korta vandringstid, Att du oss af sorgens dal Värdes till din -fröjdesal Och vårt rätta hemvist föra Att oss evigt saliggöra.

Pe. 426:3, 5. Ssb. 15.

169. Förläna mig din Andes nåd.

1 Förläna mig din Andes nåd. Som gifver mig de bästa råd, Hur jag min tid skall lefva,

Att jag mot världens synd och närd, - Hvari hon fallen är och snärd, Må stadigt kunna sträfva.

Styrk du mig

Kraftelig

Till att vandra

Ej som andra

Köttets trälar, De där dräpa sina själar.

2 Men låt mig som ett ljusets barn Se och undvika alla garn,

HEMMET. 153

Som satan för mig ställer. Ja, låt mig aldrig glömma bort, Att lefnadstiden är så kort Och likväl mycket gäller.

Ty bör mig

Flitelig

Nyttja dagen,

Höra lagen,

Som kan lära Det, som länder till din ära.

Ps. 430:10,11. Ssb.13.

1 70. 0 du, som gaf ditt lif för fåren.

O du, som gaf ditt lif för fåren, Om nåd och kraft vi bedja dig Att framgent följa dig i spåren På kärlekens och fridens stig. Låt mer och mer en skingrad skara Förenas i din sannings ljus, Att det må vara, evigt vara En herde och ett fårahus!

Ps. 285:6. Seb. 162.

3. Hemmet.

171. Jag lyfter mina händer.

1 Jag lyfter mina händer Upp till Guds berg och hus, Från dem han hjälpen sänder Och skickar ut sitt ljus. Mig Herren hjälp bejakar,

154 KÄRLEKEN.

Som jord och himmel gjort; Min bön han ej försakar, Men skyddar mig allt fort.

2 Han låter mina fötter Ej slinta, ty han är En väktare ej trötter Och blir mig alltid när; Han nådigt mig bevarar Och skyddar mig från fall, Mig dag och natt försvarar, Välsignar ock mitt kall.

3 Allt ondt han från mig vänder Och f rälsar mina själ, Ehvad som helst mig händer, Så slutas det dock väl.

Min utgång han bevarar Min ingång likaså; Sin nåd Gud aldrig sparar För dem med honom stå.

Pe. 33. Ssb. 120.

1 72. Om nöjenas rosor än hölja min stig.

1 Om nöjenas rosor än hölja min stig, Mitt hem, o, du kära, jag längtar till dig. Långt klarare skyn tyckes le mot mig där; Ej finnes i världen en plats mig mer kär.

Hem, hem, o, mitt hem,

Du lockar mig hem, mitt älskade hem.

HEMMET. 155

2 Ej bländar mig storhet och rykte och glans. Till hyddan, omsluten af ekarnas krans, Jag längtar. Mer ljuft drillar fågeln sin sång Där hemma, där friden jag ägde en gång.

3 Där slöt mig min fader till klappande bröst; Där smekte mitt öra, o moder, din röst. Må andra bedåras af fängslande värld;

Jag längtar, mitt hem, till din lyckliga härd.

4 Till dig skall jag vända från fjärran igen; Hvad hjärtat har kärast, där bjudes mig än. Hos dig skall jag finna, hvad världen ej gaf ; Du lyfter bekymren och bördorna af.

1 73. Hvem älskar som en moder?

1 Hvem älskar som en moder? Säg, Som hon, hvem ville så

Hvart törne plocka från den väg, Där litet barn skall gå?

2 Hvem vakar så den långa natt För sjuka barnets ro,

Hvem tjänar väl så huld t och' glad t Uti det trefna bo?

3 Hvem ger väl om och om igen Så fullt och rågadt mått

Af kärleks rena guld, om än Hon möts af otack blott?

156 KÄRLEKEN.

1 74. Gud signe de kära barn , de små.

(Hvad fåglarna sjunga.)

1 Gud signe de kära barn, de små, Som flitigt arbeta och bedja.

Gud signe de gamla med lockar grå, Som kunna likt barnen sig glädja, När blommorna knoppas om våren.

2 Ty rödaste guld och ädelsten, De äro som snö vid polen.

Och fåfäng lust med ett fagert sken

Är dagg, som torkar i solen.

När blommorna knoppas om våren.

3 Men arbete, kärlek, bön och tro, De bygga på lif vets lycka,

De så ut glädje, de bädda ro För alla sorger, som trycka, När blommorna knoppas om våren.

4 Gud signe arbete, kärlek, bön I alla vår lefnads dagar, Gud signe alla de goda frön, Som sås i de gröna hagar,

När blommorna knoppas om våren.

175. Sjung, sjung i morgonstund.

1 Sjung, sjung i morgonstund, Morgonstund har guld i mun, Sjung om lifvets morgon blid. Barnafröjd och barnafrid.

15?

2 Sjung, sjung, som fåglar små Sjunga under himlens blå, Frisk och glad som vårens vind, Eld i blick och ros på kind.

3 Sjung, sjung om fröjd och hopp; Om än mörka moln gå opp, Lyser öfver lifvets brus

Dock Gud Faders stjärnehus.

1 76. Onda ord, o. låt dem aldrig.

1 Onda ord, o, låt dem aldrig Öfver dina läppar gå.

Låt en helig känsla hindra . Onda tankar att uppstå.

KÖR.

"Älsken h varandra," så sade Jesus; Lyden som barn, det Fadern har befallt. "Älsken hvarandra," så sade Jesus; Lyden som barn, hvad han befallt.

2 Kärlek är för ren och himmelsk, Vänskap allt för helig*är - För att såras och förstöras

Af ett ord, som sönderskär.

3 Snart ett ord är sagdt i vrede Och en orätt handling gjord, Snart kan kärleksbandet slitas

Af ett enda bittert ord. ssb. 114.

158 KÄRLEKEN.

177. Uti din nåd. o Fader blid,

1 Uti din nåd, o Fader blid, Befaller jag i allan tid

Min arma själ och hvad jag har; Anamma allt i ditt förvar.

2 Mitt lif, min kropp och ande är Din egendom, o Herre kär! Bevara själf hvad dig tillhör, Att intet ondt mig skada gör.

3 I dig är jag af hjärtat nöjd, Du är min enda tröst och fröjd; Uti min nöd och stora brist

Ar du min hjälp, det vet jag visst.

4 Det är min tro, o Fader blid! Hjälp, att jag alltid blir därvid; Ifrån ditt barn du aldrig vik, Att jag må ärfva himmelrik.

Ps. 250. Ssb. 27.

1 78. Vak upp, min själ, gif ära.

1 Vak upp, min själ, gif ära Din Gud och Fader kära! Han, som allt godt oss gifver, En väktare oss blifver.

2 Du värdes själf fullända Ditt verk på mig och sända Den, som mig alla dagar Hugsvalar och ledsagar.

HEMMET. 1 59

3 Välsigna mig och skydda, Mitt hjärta blif din hydda; Låt ditt ord min spis vara, Till dess jag hän skall fara.

Ps. 429:1,8, 10, Ssb. 16.

179. Din klara sol går åter opp.

1 Din klara sol går åter opp: Jag tackar dig, min Gud!

Med kraft och mod och nyfödt hopp Jag höjer glädjens ljud.

2 Din sol går upp för ond och god, För alla som för mig,

O, må jag så i tålamod Och kärlek likna dig I

3 O, må jag ock i tro och dygd, Nöjd med hvad du beskär, Än kunna glädjas i ditt skygd Hvar dag, jag lefver häri

4 Då skall jag trygg, i råd och dåd, Till dig, ö Fader, fly

Och än förnimma, att din nåd

Är h varje morgon ny. ' Pa. 420.

1 80. Vi tacka dig så hjärtelig.

1 Vi tacka dig Så hjärtelig, O Gud och Fader käre!

160 KÄRLEKEN.

Att Ti så Yäl

Till kropp som själ Helbrägda, styrkte äre„

Hjälp hvar för sig

Så kristelig

Sitt kall på jorden sköta r

Att Ti också

HTarandra må

I himlens glädje möta.

Ps.431: 1,10, Ssb. 12.

181. Så går en dag än från vår tid.

1 Så går en dag än från Tår tid Och kommer icke mer,

Och än en natt med Herrens frid Till jorden sänkes ner.

2 Men du förblifver den du Tar,

0 Herre, full af nåd!

Och Tara nätter, Tara dar Du tecknat i ditt råd.

3 Trygg i din Tård jag lämnar mig, När solen från oss flyr;

Och gladligt skall jag prisa dig, När dagen åter gryr.

4 Men om det stilla dödens bud

1 denna natt jag hör,

Det är min tröst, att din, o Gud, Jag lefver och jag dör. ps. 434. Seb. 18

HEMMET. 161

1 82. Hvad jag i dag har syndat.

1 Hvad jag i dag har syndat, Af världens flärd förblindad,

0 Gud, förlåt mig detl

1 Jesu namn jag beder, Att du mig alltid leder På lifvets väg, i Jesu fjät.

2 Gif att jag icke saknar

I morgon, när jag vaknar, Din milda allmaktshand, Som mig i alla dagar Beskyddar och ledsagar Omsider in i lifvets land.

Ps. 442: 8,9. Ssb. 19.

1 83. Jesus, gör mig åter stilla.

1 Jesus, gör mig åter stilla

Som ett barn vid moderns bröst!

Rädda mig från världens villa,

Gif min ande frid och tröst!

Var mitt värn mot otrons vågor,

Tysta egen viljans frågor

Med din ljufva herderöst! i

2 Vederkvick mitt hjärta åter, Göm mig hemligt i ditt tjäll! Säg, att du min synd förlåter, O, då skall jag blifva säll. Sänd din Ande från det höga, Och när sömnen lyclit mitt öga, Vaka öfver mig i kväll!

He. 356:1, 2. Ssb. 20: 1, 3.

162 KÄRLEKEN.

1 84. Jag är trött, jag sofva vill.

1 Jag är trött, jag sofva vill, Mina ögon slutas till,

Se till mig, o Fader blid,

Hör min bön och skänk mig fridl

2 Hvad i dag jag syndat, Gud, Mot din lag och dina bud, Tillgif det för Jesu blod,

Ty han i mitt ställe stod.

3 Alla kära, som jag har, Vänner, syskon, mor och far, Skydda dem i lust och nöd,

Yar dem när i lif och död I s&b. 17.

185. Bred dina hulda vingar.

1 Bred dina hulda vingar,

0 Jesus, öfver mig. Och låt mig stiila hvila

1 ve och väl hos dig! Blif du mitt allt i alla, Min visdom och mitt råd, Och låt mig alla dagar Få lefva blott af nåd!

2 Förlåt mig alla synder Och två mig i ditt blod I Gif mig ett heligt sinne, En vilja ny och god! Välsigna fader, moder

SKOLAN. 163

Och mina syskon små,

Och låt i frid oss alla

Till nattens hvila gå. Hs. 357. Ssb. 23,

1 86. När jag lägger mig att sofva.

1 När jag lägger mig att sofva, Skydda mig, o Jesus mild! När jag uppstår, låt mig lofva Dig, och var ej från mig skild. Kom, o Jesus, blif mig när, Låt mig blifva där du är.

2 När jag slutar mina dagar, Låt mig roligt somna in.

Ske det, när dig helst behagar, Blott jag evigt blifver din. Kom, o Jesus, blif mig när, Låt mig blifva där du är.

Ps. 204: 4, 5. Ssb. 25:4,5.

IV. Skolan.

187. Vi samlas, vi samlas.

1 Vi samlas, vi samlas, och lofsången går Till Jesus, vår Jesus, i blomstrande vår. Af hjärtat vår Skapares, Frälsares pris Ti höja mot skyn på vårt barnsliga vis.

Halleluja! Halleluja! Hosianna i höjden! Halleluja! Halleluja! Hosianna vår Gud!

164 KÄRLEKEN.

2 Hans famn har 8ig öppnat en gång för de små, Och ömt i den famnen jag slutits också. De skatter, han gaf mig, dem vårdar jag väl, Och ständigt han leder och fostrar min själ.

P> Hosianna, hosianna vår Frälsare god. Vårt hjärta vår tunga skall prisa ditt blod. Tack, Jesus, för löfte, för maning och lag, För himmelens sällhet, som gifves en dag.

Ssb. 251.

188. Välsignade timme.

1 Välsignade timme, så ljuf och så skön, Då söndagsskolbarnen få samlas till bön; Från lockelser fria de höra Guds röst,

Den svage får styrka, den sorgsne får tröst. Ack, stunden är skön Hos Herren i bön!

2 I bibeln vi lära, att Herren hör bön; Det är ock de trognas erfarenhet skön, Att nöd och bekymmer med bönen bortgå, Och rikelig nåd genom Jesus de få.

Ack, stunden är skön Hos Herren i bön!

3 Ack tänk, hvilken syn, huru älsklig och skön, Då barnen med lärarne enas i bön!

De ösa ur källan, Guds lefvande ord, Ej ljufvare sällhet på jorden är spord.

Ack, stunden är skön

Hos Herren i bönl Seb. 172.

SKOLAN. 165

189. Gode Jesus, får jag vara.

1 Gode Jesus, får jag vara I din skola stads hos dig, Värdes för min själ förklara Allt hvad du vill lära mig!

2 Vill den onde i mitt sinne Väcka vrede, hat och kif, Gud, predika då därinne, Att du gaf för oss ditt lif !

3 Börjar lättjan hos mig råda, Liknöjdhet i själen bo,

Må ditt nit, din flit jag skåda; För vår skull du fick ej ro.

4 O, min Jesus, lär mig träda Mera stadigt på din stig, Att jag må din Ande glada, Glada änglarna och dig.

Ssb. 165:1, 2,6,8.

190. Klockan slår.

1 Klockan slår, Tiden går,

Tron uppå ordet sitt prof består, Om det i hj ärtemylla sås, Icke af vinterköld det nås, Bär det sin evighetsfrukt, Bär det sin evighetsfrukt.

2 Klockan slår, Tiden går,

166 KÄRLEKEN.

Hoppet Guds barn dock fel ej slår; Det har vingar af änglaart, Flyger till himlen med bönens fart, Kommer tillbaka med svar, Kommer tillbaka med svar.

3 Klockan slår, Tiden går.

Kärleken aldrig räknar år. Den kan göra det gamla ungt, Göra lätt det, som synes tungt, Vatten förvandla till vin, Vatten förvandla till vin.

4 Klockan slår, Tiden går,

Endast Guds nåd orubbligt består. Den i trygghet leder oss här, Bygger ett bättre hem oss där, Fylldt med en segerrik fred, Fylldt med en segerrik fred.

5 Klockan slår, Tiden går,

Aldrig utrinna evighetsår; Aldrig vissnar Guds paradis, Aldrig förstummas hans nådespris. Amen, halleluja, tack! Amen, halleluja, tackl

191. Uti lifvets sköna blomma.

1 Uti i lifvets sköna blomma, På din första morgonstund,

SKOLAN. 167

Innan onda dagar komma, Jesus sök af hjärtats grund. Synden lurar och bedrager, Men blir du hos Jesus kvar, Han dig bär och hem dig tager, Där du är i godt förvar.

2 Jordisk fröjd skall snart dig svika, Lämna den, ty den är tom. Himlens skatter äro rika,

Dem du får: till Jesus kom! Han på korset allt försonat, Där uppväller nådens flod. Dig från syndens straff han skonat, Då han göt för dig sitt -blod.

3 Därför i din barndoms timmar, Innan hjärtat blifver kallt, Medan morgonsolen glimmar, Blott i Jesus haf ditt allt. Fram på Herrens vägar hasta, Fly de många syndens garn, Hvarje sorg på Jesus kasta Och förblif hans kära barn.

He. 385: 1,2, 4. Ssb. 118: 1, 2, 4.

1 92. Den, som älskar Jesus här.

1 Den, som älskar Jesus här, Får gå in i himlen, där Ej Lammets sol går ner.

168 KÄRLEKEN.

O, det blifver saligt, Saligt, saligt, saligt 1 O, det blifver saligt, Då vi aldrig skiljas mer!

2 Många skolbarn, många små Skola där för honom stå, Han vänligt på dem ser.

3 Trogna lärare där bo, Fränder, vänner få där ro Och skiljas aldrig mer.

4 O, hvad sällhet, o, hvad fröjd Att i härlighetens höjd Guds Lamm betrakta få!

5 Att inför hans äras tron, Sjungande med änglars ton,

I evig klarhet stå! Hs. 390. Seb. 212.

1 93. Vi, en liten skara barn.

1 Vi, en liten skara barn, Under sanningens baner Tåga fram i strid mot syndens hela makt. Med vår hjältes gamla svärd Skall vår ovän läggas ner; Ty vi tro, hvad Gud i ordet hafver sagt.

kör:

Sjung, sjung, sjung, du lilla skara, Snart skall du få en segersång.

SKOLAN. 169

Frukta ej att träda fram

För det sanna utan skam;

Ty det segra skall, fast striden synes lång.

2 Det må dröja många år, Men vi skola växa till,

Och vår skara skall bli större dag för dag;

Ty vi skola samla in,

Som vår segerhjälte vill,

Barnen först och sedan folk af alla slag.

3 Låt oss alltid söka först Gud och hans rättfärdighet,

Troget följa Herrens ord, som han befallt,

Han skall alltid stå oss bi

Uti stor barmhärtighet:

Tro vi honom, skall han hjälpa uti allt.

Sbd. 250.

1 94. 0 Jesus Krist, jag är ditt lamm.

1 O Jesus Krist, jag är ditt lamm Och du min herde god.

Att vara din, på korsets stam Du köpt mig med ditt blod.

2 Du vänligt till ditt lamm ser ner, Det är så kärt för dig.

Med välbehag ditt öga ler, När det går rätt din stig.

3 Hvem skyddar lammet hvarje dag Och vårdar år från år?

Hvem hjälper mig, så. arm och svag, Att jag ej vilse går?

170 KARLEKEN.

4 Är det min Jesus? Ja, just han! Han känner väl sitt lamm. Han vet det väl, att ingen ann' Så ömt det hjälper fram.

5 I himlen är en härlig park, Där änglar vandra kring

Med lammen på Guds blomstermark Bland underfulla ting.

6 Och herden, Herren Jesus kär, Är med dem däruti.

Ack, låt mig, käre Jesus, där

Ditt sälla lamm få bli! Ha . 388. Ssb. 287.

195. Jag är ej för liten.

1 Jag är ej för liten Vara barn hos Gud. Jag är ej för liten Vandra i hans bud.

2 Jag är ej för liten Att Guds Ande ha, Hjärtat till sitt tempel Han hos mig fått ta.

3 Jag är ej för liten Lyda mor och far. Gud till fjärde budet Löfte fogat har.

4 Jag är ej för liten Vara litet ljus,

Som om Jesus vittnar

Uti hem och hus. Hs.380. Seb. ri2.

SKOLAN. 171

1 96. Ett litet fattigt barn jag är.

1 Ett litet fattigt barn jag är, Men glad jag är ändå;

Jag vet, min gode Fader kär Bär omsorg om de små.

2 Han älskar mig, han är mig huld, Hans hand mig leda skall. Hans kärlek är mig mer än guld, Ja, mer än världen all.

3 I glädje som i nöd och sorg- Mitt hjärta sjunger gladt:

Gud är mitt värn, min fasta borg, Min fröjd, min högsta skatt.

Hs. 381. Ssb. 125.

197. Ett litet ringa barn jag är.

1 Ett litet ringa barn jag är, Som ingenting förmår, Men ville gärna salig bli, Fast hur, jag ej förstår.

2 Ett litet barn du äfven var, Min Frälsare så god, <

Du har ju mig från synd och nöd Förlossat med ditt blod.

3 Du mig i dopets helga bad Din Ande gifvit har,

Och förr'n jag någonting förstod, Till din jag korad var.

172 KÄRLEKEN.

4 Så vill jag, Herre Jesus kär, Dig evigt höra till.

Från syndafall och onda dåd Jag mig af hålla vill.

5 Jag, arma barn, af egen kraft Dock intet göra kan,

Men du kan hjälpa, Jesus kär, Du, som är Gud och man.

Hb. 382. Seb. 191.

198. Jesu lilla lamm jag är.

1 Jesu lilla lamm jag är, Och han är min herde kär, Han försörjer, älskar, bär mig. Och så mycket godt beskär mig, Och hans nåd, så varm och rik, Är sig alla dagar lik,

2 Trygg jag går vid herdens staf, Brist och nöd jag vet ej af; Gröna beten han mig reder. Dit han hela hjorden leder, Och då allt här blifver tungt, Hos min herde är dock lugnt.

3 Skall jag icke sjunga då? Herden, som mig älskar så, Som för evigt sig förbarmar, Han till sist på hulda armar Flyttar hem sitt lamm, sin brud; Upp, min själ, och prisa Gud!

Hs. 383. Seb.

SKOLAN. 173

1 99 . Jag är ett armt och ringa barn.

1 Jag är ett armt och ringa barn Och fullt af synd och brist; Jag vill så gärna salig bli; Ack, hjälp mig, Jesus Kristi

2 Om du mig tidigt flyttar hän, Kan mig ej bättre ske.

Då kommer jag i härlighet Och får ditt anlet' se.

3 Men skall en längre lefnad bli" På denna jord min lott, Hjälp, Jesus, att jag måtte dig Till ära göra godtl

4 Och när jag slutar sist mitt lopp, O, kom och hämta mig

Till sköna Salemsstaden opp,

Till fröjd evinnerligl Seb. 192.

200. Vi äro väl ringa.

1 Vi äro väl ringa och svaga och små. Mot synden och världen vi äro väl få, Men våga dock strida för sanning toch rätt, Vi trösta på Herren, och striden blir lätt.

Lejonet af Juda, som stridde och vann, Går för oss i striden, vi segra som han.

2 Om andra oss håna och hata och sky, Då vi deras synder och njutningar fly,

174 KÄRLEKEN.

Vi skynda till Jesus och klaga vår nöd Och skåda hans smälek i lif och i död.

3 Han kallar dem dårar, som synda mot Gud. Men visa, som följa hans heliga bud;

Vi utvalt det goda: Guds vänskap och nåd, Och vilja ej följa de gudlösas råd.

4 Han snart skall församla de sina i fröjd Bland änglar och helgon i himmelens höjd; Och kämpa vi troget för sanningen här, Skall Jesus oss kröna med härlighet där.

Hs. 379. Seb. IT

201 . Från vår skola för en tid.

1 Från vår skola för en tid Skiljas vi att hemma bli. Låt oss till vår Jesus blid Bedja, att han står oss bil

2 Gode herde, dina lamm Tag du själf i ditt förvar, Låt den röst, en hvar förnam Från din mun, stads ljuda klar!

3 I vårt minne, Herre, skrif Allt hvad nyttigt här vi lärt! Kraft mot frestelserna gif, Du, som nåd och frid beskärt!

4 Låt oss mötas än en gång- Här— och sen i himmelen, Att med evig fröjdesång Prisa dig, vår Gud, vår vän!

175

202. När han kommer.

1 När han kommer, när han kommer Att samla de sina,

Sina kära, sina trogna En gång i sin famn,

Liksom morgonens stjärnor De då skola lysa I hans krona för evigt Och sjunga hans namn.

2 Till sitt rike skall han samla De pärlor han vunnit;

Alla lammen skall han samla En gång i sin famn.

3 De små barnen, de små barnen, Som älska sin Jesus,

Som juveler han skall samla

En gång i sin famn. hb. 387. Seb. 210.

203. Äter en fröjdefull högtid vi sluta.

Åter en fröjdefull högtid vid sluta, Profvet är aflagdt och omdömet fälldt. Hulda föräldrar, nu låten oss njuta Glädjen att höra: I lästen så snällt! Men om af barnen I väntaden mer, Domen dock skonsamt. Vi lofva nu er: Aldrig skall fliten och viljan mer brista; Fallen ock för oss en allvarlig bön, Att vid examen, som blifver den sista, Vi må af nåd få de saligas lön. Ssb. 247.

176 KÄRLEKEX.

5. Fosterlandet.

204. 0 Konung, öfver alla stor.

1 O Konung, öfver alla stor,

0 Herre, som i ljuset bor

1 oförgänglig makt.

Sträck öfver oss din starkhets hand, Beskydda du vårt folk och land, Din Ande öfver detta land Låt hvila, som du sagt!

2 Välsigna ock all öfverhet, Låt henne i rättfärdighet Din vilja tjäna här!

De fräcka röster tystnad bjud, Som höja sig mot dina bud! Dem öfver oss du satt, o Gud, Oss villigt lyda lärl

3 O, låt vårt folk i kristlig tro Uti din skugga, Herre, bo

I trygg och fridsäll hamn!

Sänd dina vittnen bland oss ut

Och öfver oss din Ande gjut,

Med fridens band oss sammanslut

I Jesu Kristi namn! Hs. 395.

205. Statt upp, o folk.

1 Statt upp, o folk, och tacka Gud, Sjung högt hans namn med fröjdeljud För stora ting han gjort! Betänk, hur Herren dia- har ledt

FOSTERLANDET. 177

Och mycken kärlek dig betett På h varje tid och ort I

2 Minns, hur du kom, en fattig hop, Och ofta hördes nödens rop Framtränga ur ditt bröst. Men se i dag, hur Herren dig På alla sätt så rikelig Välsignat, gifvit tröst.

8 Så stäm nu upp med sångens ljud Ett hjärtligt tack till Herren Gud, All ära honom ge! Ty han är god och kärleksrik, I trohet honom ingen lik; Hans namn lof, ära skel Hb. 399.

206. Välsigna, Gud, vårt land.

1 Välsigna, Gud, vårt land, Sträck ut din starka hand Till dess försvar!

I dyster motgångstid, I nattlig storm och strid Var du det huld och blid, Som förr du var!

2 Välsigna, Gud, vårt land, Din frids och sannings band Omkring det slut!

Och från vår fosterjord

Fördrif allt våld och mord,

Och gjut där med ditt ord

Din Ande ut! Hs. 400.

178 KÄRLEKEX.

6* Barnf ester i det gröna.

207. Hur skön står ej blomman.

1 Hur skön står ej blomman I maj och april,

Men kommer då endast En frostnatt därtill, Så ligger hon vissnad, Förbleknad och död, Där nyss hon sågs blomstra Så hvit och så röd.

2 Som blommorna vissna, Så vissna ock vi,

O, må vi då älven

Förståndiga bli

Och tänka med allvar

I tid däruppå,

Hur vi genom döden

Till lifvet må gå.

3 Men blott i förening Med Jesus är frid

Och trygghet och glädje I oro och strid; Han ensam är säker Att bygga uppå. O, måtte vi alla Till honom blott gå!

4 Hur allting förändras, Ett vet jag likväl, Som aldrig förändras, O, märk det min själ:

BARNFESTER 179

Det hjärta, som brister Af kärlek till dig, Ack, aldrig, nej aldrig, Förändrar det sig!

208. Barnen små.

1 Barnen små Muntra gå

I en rolig, lustig rad,

Gladt med sång,

Raskt med språng

Och med blick så fri och glad.

Slå den ej till marken ner I

Hoppen, springen, skynden er,

Följen mig

På min stig,

Sjungen lustelig'1

2 Fågeln fri, Han, som vi,

Plockar flitigt, kvittrar snällt;

Här vi små

Plocka få

Många korn på kunskaps fält,

Kvittra se'n på ledig stund

Just som fågeln i sin lund. '

Följen mig

På min stig,

Sjungen lustelig'I

3 Timman slårl Nu man får

Åter springa ut till lek.

180 KÄRLEKEX.

Munterhet,

Enighet

Och ej minsta, minsta svek!

Hållen samman hand i hand

Som ett glädtigt, lyckligt bandi

Följen mig

På min stig,

Sjungen lustelig'! Ssb. 253.

209. Se, vintern är förgången.

1 Se, vintern är förgången, och åter är det vår, Och åter sjunga fåglarna i skogen.

Och Gud han är densamme i dag liksom i går, Sin nåd och sina gamla anslag trogen. Han ser till de elända, som hoppas på hans ord, Och vårdar ömt och troget sin lilla klena hjord, Som lefver af hans trofasthet allena.

2 Han bjuder mörkret vika och stormen lägga

sig Och fröjdar åter de försagda hjärtan. Han leder i all sanning, han styrker, stöder mig Och är min tröst jämväl i syndasmärtan. Han tänker ännu städse uppå sitt fridsförbund Och ser mig täck och helig i Kristus hvarje

stund, Fast uti mig jag är helt arm och syndig.

3 Därute blickar solen från höga himlen ner Och jordens anlete så skönt förnyar;

Och lif åt döda hjärtan den nådesolen ger, Som ock gått fram ur österns purpurskyar.

BAENFESTER. 181

O, må den solen lysa i hjärta och i hus

Och med sin kraft förvandla allt mörker uti ljus,

Tills hela världen böjer knä för Herren I

2 1 0. Högt upp i skyn sjunger lärkan.

1 Högt upp i skyn sjunger lärkan så glad; Nu är det vår I

Djupt ner i dal'n hviska blommor och blad:

Nu är det vår I

Ja, lilla bäcken så munter och fri

Sjunger, ock han, på en glad melodi:

Nu är den långsamma vintern förbi,

Nu är det vår!

2 Sjunger så hela naturen Guds pris, O, må ock vi

Sjunga hans lof på vårt barnsliga vis- Sjunga, ty si,

Allt har han gjort för vår glädje, ja allt, Oss han välsignar ock tusendefaldt! O, må vårt hjärta, så död t och så kallt, Upptändt dock bli!

3 Må vi begynna att sjunga med fröjd: Pris vare Gud!

Tills vi få sjunga i himmelens höjd, Pris vare Gud!

Ty fast den jordiska våren förgår, Oss har han ämnat en skönare vår, Dit vi ock närma oss år ifrån år- Pris vare Gud!

182 KÄRLEKEN.

211. Den blomstertid nu kommer.

1 Den blomstertid nu kommer Med lust och fägring stor, na nalkas, ljufva sommar, Då gräs och gröda gror. Med blid och liflig värma Till allt, som varit dödt, Sig solens strålar närma, Och allt blir återfödt.

2 De fagra blomsterängar Och åkerns ädla säd, De rika örtesängar Och lundens gröna träd, De skola oss påminna Guds godhets rikedom, Att vi den nåd besinna, Som räcker året om.

3 Man hörer fåglar sjunga Med mångahanda ljud; Skall icke då vår tunga Lofsäga Herren Gud? Min själ, upphöj Guds ära, Stäm upp din glädjesång Till den, som vill oss nära Och fröjda på en gång.

4 Du milde Jesu Kriste! Vår glädjesol och sköld, Ditt ljus och hägn ej briste; Uppvärm vårt sinnes köld, Gif kärlekseld i hjärta,

BARNFESTER. 183

Men dämpa lustans brand; Vänd bort all sorg och smärta Med mild och mäktig hand.

Pb. 394: 1—4. Seb, 256: h

212. Uti den sköna sommartid.

1 Uti den sköna sommartid En bild af ljuf och stilla frid Mig möter i naturen.

Se, huru blomman bugar sig Och se'n så fridfullt ler mot mig, Af smärta stängeln buren.

2 Se, träden uti löfrik skrud

Och jorden, smyckad som en brud, Betäckt af blomströdd slöja! Hos Salomo i all hans glans Den enkla blommans prakt ej fanns.. Sitt ursprung blomstren röja.

3 Se, axet böjs af kärna tung, Däröfver fröjdas gammal, ung Och Herrens kärlek lofva, Att han så Öfverflödigt ger

Så mycket skönt och god t beter Och delar nådegåfva.

4 Jag vill ock höja lofsångsljud; Det stora verk, den store Gud Har gjort, min ande gläder; När alla sjunga, sjunger jag Och offrar honom till behag Den sång, mitt hjärta kväder.

184 KÄRLEKEN.

5 Jag tänker: när så skön du är I allt hvad du upprättat här På denna arma jorden,

Hur skönt skall då ej bli en gång, När allt är löst från syndens tvång, När himlen ny är vorden,

6 Hvad salig fröjd, hvad härlig syn I paradiset ofvan skyn!

Hur skönt skall där ej klinga, När tusenden af kerubim Med tusenden af serafim Halleluja frambringa!

7 Jag längtar till den sälla ron, O, stode jag inför din tron Inunder fridens palmer!

Då skulle jag på änglavis Hembära dig, o Herre, pris Med tusen sköna psalmer.

Hs.407. Seb. 245:1— 7.

213. Vi tacka dig, o Fader kär.

1 Vi tacka dig, o Fader kär, För sommarns sköna dar, Då allting om dig vittne bär, Som lif och anda har; Då tusen, tusen fåglars sång, Då sköna blommors skrud Och ängens grönska, bäckens språng Lofsjunga dig, vår Gin.

BARNFESTER. 185

2 Och skog och sjö i solens sken, Hur sköna jag dem ser!

Där glittrar hvarje blad på gren, Och hvarje våg där ler. Min tanke då mig gärna bär Bort till ett fjärran land, Där evig. evig sommar är, På Jordans andra strand.

3 När jordisk fägring, jordiskt ljus Vårt öga gläder så,

Hvad blir det ej i fridens hus

Uti vårt hemland då.

Där lifvets träd vid lifvets älf

Beständigt gröna stå,

Och solen, Herren Jesus själf,

Vårt enda ljus är då! Hs. 406.

214. Den gröna jord är ung på nytt.

1 Den gröna jord är ung på nytt, Ty våren kommen är!

Den långa vintern har nu flytt, Pris dig, o Herre kärl

2 I dal, på berg och sjö och land Allt prisar Herren Gud,

Som jorden med sin allmakts hand Nu klädt i blomsterskrud.

3 Allt lefver, röres, fröjdar sig Med tusen jubelljud I

Hvi skulle jag ej fröjda mig Och prisa dig, min Gud?

186 KÄRLEKEN.

4 Så koin, o Jesus, gör mig fri, Gif vårtid ock åt mig I Låt mig din ros, din lilja bli, Som blommar blott för dig!

Ssb. 255, 1—3, 5.

215. Hvem gjorde skyn?

1 Hvem gjorde skyn så klar och blå Och ängens mark så grön? Hvem lärde blomman dofta så Och le i skrud så skön? —

Hvem har väl fågeln vingar skänkt Och lärt den sång så klar? Hvem har de rika färger stänkt På f järilns vingepar? —

KÖR.

Det var vår Fader och vår Gud: 0, sjung hans namn med glädjeljud 1

2 Hvem lät i himlens höga sky Den sköna solen le,

Som strålar hvarje morgon ny

Och gläder allt vi se?—

Hvem skänkte månens milda glans

Åt nattens dunkelhet?

Hvem gaf den gyllne stjärnekrans

En sådan härlighet? —

Det var vår Fader, mild och god!

O, sjung hans namn med nyfödt mod:

3 Hvem gjorde berg och kullar små Och källor i vår dal

BARNFESTER. 187

Och hjordar, som på bergen gå,

Och vinden ljuf och sval? —

Hvem har väl skapat dig och mig?

Hvem skänkte kropp och själ

Att i hans godhet fröjda sig

Och vinna evigt väl? —

Det var vår Fader och vår Gud !

O, sjung med tacksamt hjärtas ljud!

Ssb. 122.

216. Hur ljuft är ej i skogen gröna.

1 Hur ljuft är ej i skogen gröna Att lyssna till små fåglars sång Och skåda bäckens muntra språng, Att binda blomsterkransar skönal Ja, ljuft det är i sommartid

En stund få njuta lugn och frid Uti den lugna skogen.

2 Och uti skogens tempelsalar,

Där man till hvalf har himmel blå, Där är så ljuft att sjunga fål Och när man där om Skaparn talar, Då kännes det, som om han där För hjärtat vore mera när Uti den stilla skogen.

3 Väl äro gyllne fälten sköna,

I dem ock Gud sin makt betett, Dock bränner solen där så hett, Men jättekronor stammar kröna I lummig skog och skugga ge Åt dem, som gärna vilja se Guds under uti skogen.

188 KÄRLEKEN.

4 En annan skog af fridens palmer I paradiset växa lär,

Där helgons stora, sälla här Lofsjunger Gud med nya psalmer; Där lär ock flyta lifvets älf, Som säges spegla Herren själf. 0, såge jag den skogen!

5 Skönt är, o Gud, hvad du frambringat;- Ej tolkas kan din glans, din prakt, Din höga, underbara makt;

Men när ditt andra varde klingat,

Då skall en skapelse framstå,

Som skall med salig häpnad slå

De frälsta millioner. Hs. 417. Ssb. 252.

217. O Jesus, omkring dig vi samlade stå.

1 O Jesus, omkring dig vi samlade stå, Ty du är ju med vid vår fest,

Och hvar vi än samlas och hvart vi än gå, Att du själf är med oss, är bäst.

2 Ack, det är så ljufligt i grönskande skog, Tillsamman med fåglarna små,

Få sjunga om dig, som af allt ger oss nog Och särskildt beskyddar de små.

3 Vi vilja dig tacka för allt hvad du gett, För fader och moder, som ömt

I hemmet oss vårda och alltid oss ledt Till dig och i bön ej oss glömt.

4 Vi prisa dig ock för hvar söndag, som vi I templet få höra ditt ord

18&

Om kärlek, som blef uppenbarad därit Att du själf kom ned till vår jord.

5 Och tack, att små barn uti famnen du tog, Och tack, att du tager dem än

Till dig genom dopet, ja, tack, att du dog För alla, du himmelske vän!

6 Välsigna oss nu, och bevara oss väl, Låt synd oss ej skilja från digl Behåll du oss rena, låt aldrig vår själ Gå bort på förtappeisens stig!

7 Välsigna de lärare, som bland oss så Din säd, och må den bära frukt!

Ja, hjälp, att det ordet du gifver oss må Till lifvet få blifva en lukt!

8 Välsigna församlingen, stora och små! Må alla i dig blifva ett!

Och låt oss till slut, Herre Jesus, undfå Den salighet, du har bered t! Hs. 416.

VI. HOPPET.

J. Korset.

218. 0 Gud, all sannings källa.

1 O Gud, all sannings källa! Jag tror ditt löftes ord. Hvad du har sagt skall gälla I himmel och på jord.

190 HOPPET.

Åkalla mig i nöden, Så får du hjälp af mig; Ja, Herrel intill döden Till jag åkalla dig.

2 Hvad hjälp mot all min smärta Att trösta på din nåd Och anförtro mitt hjärta Åt dina visa råd; När du mig bedja lärde I Jesu Kristi namn, Du åt mitt hopp beskärde En fristad i din famn.

3 Och hvad mitt hjärta beder, Det vet jag att du hör, Och hvad mitt väl bereder, Det vet jag att du gör. I nödens högsta smärta Din hjälp mig närmast är; Jag vet, att på ditt hjärta Du mina sorger bär.

4 Jag skall ej öf vergifva Den enda tröst jag har, Jag skall ej tröttad blifva Att sucka till en far. Förtvinan vike fjärran: Till afgrund bär dess stig. Jag släpper icke Herran, Förr'n han välsignar mig. Ps. 260.

KORSET. 191

219. 0 Herre, när min pilgrimsfärd.

1 O Herre, när min pilgrimsfärd Blir trång på syndfull jord, . Och när mig plåga synd och värld, bag mig det dyra ord:

KÖR.

Min nåd är nog för dig, Min nåd är nog för dig, Ja, nog för tid och evighet, Min nåd är nog för dig.

2 När jag mig fattig känner här Pa kärlek, hopp och tro,

Så värm mig, Herre Jesus kär, Med ordet, som ger ro:

3 När jag din ledning ej förstår, När jag är utan tröst,

När jag ej mera ser ditt spår, Låt höra då din röst:

4 Och om jag knappt kan lita på Min allra bäste vän,

0 Herre Jesus, säg mig då Det ordet om igen:

5 När sista tonen innan kort Utaf min pilgrimssång

1 brutna ljud så tyst dör bort, Låt klinga än en gång:

1 92 HOPPET.

220. Närmare, Gud, till dig,

1 Närmare, Gud, till dig, Närmare dig!

Om än det blir ett kors, Som lyfter mig, Likväl min sång skall bli: Närmare, Gud, till dig, Närmare, Gud, till dig, Närmare dig!

2 Gömmer för vandraren Solen sitt sken,

Får jag till hufvudgärd Endast en sten, För dock i drömmen mig Närmare, Gud, till dig, Närmare, Gud, till dig, Närmare dig!

3 O, låt mig se den stig, Som till dig bär

Hän från de sorger, som Mig trycka här. Låt änglar vinka mig Närmare, Gud, till dig, Närmare, Gud, till dig, Närmare digl

4 Då skall i morgonväkt Nöjd jag uppstå

Och från mitt Betel här Lof till dig gå. Nöd kan ock föra mig Närmare, Gud, till dig,

HEMLÄNGTAN. 193

Närmare, Gud, till dig, Närmare dig!

5 Och när till sist det bär Uppåt en gång Genom den ljusa rymd, Klingar min sång: Närmare, Gud, till dig, Närmare, Gud, till dig, Närmare, Gud, till dig, Närmare dig!

Hs. 431. Vv. 1-3, 4=Seb. 176.

2. Hemlängtan.

221. Säg, hvar finns glädjens land?

1 Säg, hvar finns glädjens land, Där hemkomst firas,

Där ett fast fridens band Kring oss skall viras! Ty aldrig kan man kalla Det glädjens land, där alla Ett rof för smärtor falla, Aldrig, nej, aldrig.

2 Finns väl den kärleks flod, Hvars svall ej tryter? Finns väl den vänskap god. Som sig ej byter?

Ja, i den ängden skära, Där Jesu vänner kära Afund kan aldrig tära, Aldrig, nej, aldrig.

194 HOPPET.

3 Jesus god, dit oss för, Du nådens källa,

I ditt land snart oss gör För evigt sälla! Där skaran frälst du gömmer, När du all världen dömer, Där hon din nåd ej glömmer, Aldrig, nej, aldrig.

4 Ja, helt snart i ditt land Vår hemkomst firas, Där ett fast fridens band Kring oss skall viras. Där ingen mer skall lida, Där vi få trygga bida, Skiljas från Jesu sida

Aldrig, nej, aldrig. Seb. 167.

222. Jag är främling.

1 Jag är främling, jag är en pilgrim, Blott en afton, blott en afton bor jag här. Gör mig ej hinder, ty jag vill följa

Guds folk till strids genom ök'n och böljal Jag är främling, jag är en pilgrim, Blott en afton, blott en afton bor jag här.

2 Till Guds Kanaan mitt öga blickar; Evigt strålar, evigt strålar solen där,

I främlingslandet är mörkt och farligt, Där går jag vilse och stapplar snarligt. Till Guds Kanaan mitt öga blickar, Evigt strålar, evigt strålar solen där.

HEMLÄNGTAN. 195

3 Jorden har ej den ro jag söker,

Nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.

Där gråter ingen, där slutar nöden,

Där bor ej synden, dit når ej döden.

Jorden har ej den ro jag söker,

Nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.

4 Hulde herde, blott ett jag beder:

Följ och led mig, följ och led mig alltid du,

Så att jag ilar stads dig till möte,

Till dess jag hvilar uti ditt sköte.

Hulde herde, blott ett jag beder:

Följ och led mig, följ och led mig alltid du I

Hs. 443: 1, 5=7. Vv. 1, 2, 3=Ssb. 215: 1, 2, 4.

223. Jag längtar till Gud.

1 Jag längtar till Gud Från oro och strid Att stå som hans brud I sällhet och frid.

Där finnes det land, Dit sorgen ej når, Där kärlekens hand Aftorkar min tår, Där kärlekens hand Aftorkar min tår.

2 Där skall jag en gång Bland änglarnas här Uppstämma min sång Hos Frälsaren kär Och vandra förnöjd l?å gator af guld

196 HOPPET.

Och skåda med fröjd Min Fader så huld, Och skåda med fröjd Min Fader så huld.

Hs. 441. Seb. 223.

224. Tack, att ditt hjärta öppet står!

1 Tack, att ditt hjärta öppet står För mig en hvar minut; Tack, att jag där mig hviia får Intill mitt sista slut!

Min tunga hinner icke här För allt att tacka dig; Men hemma, hemma, hemma, där Mitt lof skall höja sig.

2 Ack, huru på mitt ansikt' jag Inför din fotapall

På evighetens jubeldag,

Guds Lamm, dig lof va skall,

Där sjunga högt med glädje stor

Den nya Lammets sång!

I höjden, där vår Gud själf bor,

Där slipper jag allt tvång. Seb. 26.

225. 0 Jesus kär, när vill du hämta mig?

1 0 Jesus kär, när vill du hämta mig Från detta främlingslandet hem till dig? Jag är så trött, jag kan ej finna ro, Förr'n jag hos dig i himnielen får bo.

HEMLÄNGTAN. 197

2 Jag ofta tänkt, det skulle bättre bli. Om blott från det och det jag blefve fri, Men nej, så länge jag på jorden är, Mig väntar endast möda och besvär.

3 En resenär uti ett fjärran land

Jag vandrar här, o Jesus, tag min hand. Ack, led mig du, jag annars vilse går, Hem, hem till dig, där jag min krona får,

4 Jag löfte fått att blifva Jesus lik

Och ärfva med; o tänk, hvad jag blir rik! Men skall en gång jag bära kronan där, Så måste jag ock bära korset här.

5 0, huru sällt att en gång skåda Gud! Det blir en salig dag, då jag får bud. Tänk, fara hem från allt elände här Och evigt vara hos min Jesus kärl

Hs. 456. Ssb. 23'

226. Till fridens hem, Jerusalem.

1 Till fridens hem, Jerusalem, Där ingen mer skall synda, Där sorg och pust byts ut mot lust, Till fridens hem vi skynda.

kör:

Till fridens hem, till fridens hem vi skynda, Till fridens hem, till fridens hem vi skynda.

2 I sorg och nöd, i lif och död Hjälp oss att trogna vara,

198 HOPPET.

O Gud, att så vi vara må Stads redo hem att fara I

3 O, sälla frid, där ingen strid Skall Kristi kyrka störa; Vi där få se vår Frälsare Och stads hans vilja göra.

He. 438. Seb. 219: 1, 8, 4.

227. Hem, hem, namn, som hugsvalar.

1 Hem, hem, namn, som hugsvalar, Hem, hem, tinnes du här? Längtan stads om dig talar, Till dig står allt mitt begär. Hem, hem, ljufliga hem, Låt mig gå dit, där du är!

2 Hem, hem, önskade hvila, Sälla, ostörda ro I Själen rastlöst skall ila, Tills i din famn hon får bo. Hem, hem, osedda hem, Stadigt dig bidar min tro.

3 Själen här aldrig fann dig, Hem, på dödsdalens stig, Jesus stridde och vann dig, Jesus dig skänker åt mig. Hem, hem, saliga heml Jesus mig väntar hos dig.

Hs. 437. Ssb. 213.

HEMLÄNGTAN. . 199

228. I hoppet sig min frälsta själ förnöjer.

1 1 hoppet sig min frälsta själ

Förnöjer; I tron jag till ett evigt väl

Mig höjer;

Ty jag betänker,

Att dödens länker Har Kristus brutit och mig lifvet skänker.

2 Som fågelen vid ljusan dag

Sig gläder. Så glad i ljusets rike jag

Inträder.

Vid änglasången

Och harpoklangen Jag skådar evighetens dag uppgången.

3 Och högre, klarare än gull,

Än solen Min själ skall skina ärofull

För stolen.

Den gode Guden

Iklär mig skruden, Som själf han lofvat åt den kära bruden.

4 Beredd håll mig, o Jesus Krist,

Att vänta Din ljufva ankomst, när du sist

Vill hämta

Ur tåredalen,

Från jordekvalen Din brud till dig i ljusa fröjdesalen,

Pb. 487: 1, 3, 4, 7 Seb. 209.

200 HÄRLIGHETEN.

VII. HÄRLIGHETEN.

229. Hvar är de kristnas fosterland 1

1 Hvar är de kristnas fosterland? Månn' Sions palmbevuxna strand, Där Jordan ännu hviskar om, Hur Jesus till dess stränder kom? O, nej, nej, nej,

Det helga landet är det ej?

2 Där Kristus med sin ande bor. Där ordet rötter slår och gror, Där hos Guds barn man märka kan Den tro, som rika segrar vann. Där är vårt land,

Vid nära eller fjärran strand.

3 I himlen, ack, där är vårt land, Vårt rätta, dyra fosterland, Där änglaskaran sjunger glad Guds lof i lefvande Guds stad. Ack där, ack där

Vårt hemland och vår Jesus är.

Seb. 224: 1, 2, 4. Vv, 1, 3=Hs. 436

230. Jag tänker så gärna på himlens land.

1 Jag tänker så gärna på himlens land, Där Herren Jesus bor, Där helgonskaran stämmer opp Hans pris med glädje stor.

HÄRLIGHETEN. 20"J

Där ej mer vi skiljas, Där ej mer vi skiljas, Där ej mer vi skiljas, Vi skiljas aldrig mer!

2 Jag tänker så gärna på himlens land, Där, klädd i snöhvit skrud,

En här af änglar utan tal Lofsjunger Herren Gud.

3 Jag tänker så gärna på himlens land, Och mången vän så kär,

Som här med nöd och ängslan gick, Är nu hos Jesus däri

4 Jag tänker så gärna på himlens land, Där striden är förbi,

Och hela släktet möts en gång I evig harmoni!

5 Jag tänker så gärna på himlens land. Hvad fröjd, när vi också

Få bära krans och segerpalm Och gyllne harpor slå!

6 Jag tänker så gärna på himlens land, De gyllne gators stad,

Och bar mig längtans vinge dit, Jag flöge strax åstad!

Ssb. 221. Vv. 1-3, 5, 6=He. 48S.

202 HÄRLIGHETEN.

231. Till det härliga land ofvan skyn.

1 Till det härliga land ofvan skyn Vi i tron skåda upp redan här,

Ty ett hem, fast fördoldt för vår syn, Har vår Jesus beredt åt oss där.

kör:

Om en kort liten tid

Vi få mötas på himmelens strand,

Om en kort liten tid

Vi få mötas på himmelens strand.

2 Äfven vi på den ljufliga strand Skola sjunga de saligas sång, När, förlösta från dödliga band, Vi vår Frälsare skåda en gång.

3 För vår älskade Fader och Gud Vi vårt offer och tack lägga ner

För den kärlek, han skänker sin brud, Och den nåd, som han dagligen ger.

Hs. 4S7. Ssb. 220.

232. Ett fjärran land jag vet.

1 Ett fjärran land jag vet, Hur saligt däri Där står i härlighet Guds helgons här. Ljufligt lofsjunga de Lammet, sin förlossare: "Ära vår Konung ske I evighet!"

HÄRLIGHETEN. 203

2 Kom till det sälla land, Kom, vänd dig hit!

Till plogen sätt din hand, Sök det med flit. Där synd och sorg ej bo, Vi få skåda hvad vi tro; Där ger oss Jesus ro I evighet.

3 Där i det sälla land Hvar blick är klar; Fadern i kärlekshand Evigt oss har.

Ställ då ditt lopp dit in, Kronan skön och riket rinn: Låt Jesu lön bli din I evighet. Seb. 214.

233. Jerusalem, du sälla stad.

1 Jerusalem, du sälla stad, Hur ljufligt är ditt namn!

När skall från mödor, fri och glad, Jag ankra i din hamn?

2 När skola mina ögon se Den salighet, som vanns, De gyllne gator skinande, De pärleportars glans?

3 När skall, min Gud, jag hemlof få Och hos de sälla bo?

Ack, när skall jag för Lammet stå I evig sabbatsro?

204 HÄHLIGHETEN.

4 Mitt sälla hem, Jerusalem, Min längtan står till dig; Ack, låt mig vara snart bland dem, Som där få hvila sigl ssb 222.

234. Hur strålar helgonskaran där!

1 Hur strålar helgonskaran där! Hur fick hon snöhvit skrud? Hur kom hon till en evig dag, Till evig fröjd hos Gud?

Jo, skaran kom från smärta stor Till detta haf af ljus, Och från sin dräkt i Jesu blod Hon tvådde jordens grus.

2 Och nu med segerpalm hon står Kring pärlbesmyckad tron Och tjänar Herren, Sions Gud, Med sång och harpoton.

Hans närhet ger hvart hjärta fröjd. Hvar tunga offrar lof , Och hosianna aldrig dör I Sions Konungs hof.

3 Och Lammet, som regerar där, Som segrat genom död,

Så vänligt leder h varje steg

Och skiftar himmelskt bröd.

Till grönan äng sin flock han för,

Till lifvets klara älf ;

Och ögats sista smärtetår

Aftorkar Herren själf. Ssb. 226

HÄRLIGHETEN. 201

235, Det blir något i himlen för barnen attfå

1 Det blir något i himlen för barnen att få, För de barn, som i Herren få dö; De få kronor af guld, de få harpor också, De få kläder så hvita som snö.

KOR.

Det blir något att få,

Det blir något att få,

Det blir något för barnen att få.

I den himmelska stad,

Där hvar tunga är glad,

Det blir något för barnen att få.

2 De få vandra omkring på de gator af guld, De få sjunga med änglarna där,

De få skåda Guds Lamm, som borttog deras

skuld, De få se honom såsom han är.

3 De få sitta till bords i Guds härlighets hus, De få äta det lef vande bröd;

Herren Gud dem upplyser, han är deras ljus, Ingen natt finnes där, ingen död.

4 De får dricka ur strömmen, som går från Guds

tron, De få njuta evinnerlig tröst, De få sjunga Guds ära med jublande ton, De få hvila vid Frälsarens bröst.

Hs. 389. Ssb. 217.

206 HÄKLIGHETEN.

236. Omkring Guds tron.

1 Omkring Guds tron där står en här Af barn i himlens höjd,

Den synden all förlåten är. En skara frälst och nöjd Sjunger ära, pris och ära, Sjunger ära, fröjd och ära.

2 Hvem gaf dem lof i himlen bo? Hvem tog de barnens här

Till denna värld af fröjd och ro Och lärde dem att där Sjunga ära, pris och ära, Sjunga ära, fröjd och ära?

3 Det Jesus var, som blödde här Att deras synder två.

Hans blod en skrud så hvit och skär Dem gaf, och nu de få Sjunga ära, pris och ära. Sjunga ära, fröjd och ära.

4 Hans nåd på jorden sökte de Och älskade hans namn,

Nu skåda de hans anlete, Nu få de i hans famn Sjunga ära, pris och ära, Sjunga ära, fröjd och ära.

Hs. 491. Ssb. 5.16.

237. Hvilkaäro dessa?

1 Hvilka äro dessa, som vid flodens strand. Invid den tysta grafvens mörka rand

HÄRLIGHETEN. 207

Prisa Gud med palm i hand, Tvagne i lammets blod.

KÖR.

Ja, igenom porten de gå med gladligt mod, Tvagne i Lammets blod. Ja, igenom porten de gå med gladligt mod Tvagne i Lammets blod.

2 Dessa äro de, som re'n i unga år Funno sin Jesus och som i hans spår Rönte hvad hans nåd förmår, Tvagne i Lammets blod.

3 Bärgade för evigt på den sälla kust, Frie från jordens synd och sorg och pust, Sjunga de med fröjd och lust,

Tvagne i Lammets blod.

Hs. 493.

238. Sällar den, som lyckligt hunnit hamnen.

1 Säll är den, som lyckligt hunnit hamnen, Evigt fri från synder, död och kval,

Och får hvila, nöjd i f rälsarfamnen, Fjärran skild från denna sorgens dal! Evig fröjd och glädje där skall blifva, Lustigt väsen på Guds högra hand. Evigt lif då Jesus dem skall gifva, Som fått lif i tron uppå hans namn.

2 Ingen tår skall då från ögat rinna, Ingen värk och plåga varder mer,

208 HÄRLIGHETEN.

Yänner skola vänner återfinna, Jesus själf oss lifvets krona ger. Salig, salig den, som hem är gången, Löst från denna tunga syndens kropp, Och för lammets tron har börjat sången Och fullbordadt ser nu allt sitt hopp!

Hs. 41*

AUGUSTANA BOOK CONCERN- m &

•ROCK ISLAND, ILL..

bar ett godt urval "af JykW ft>r sfoiaii och hemmti.

■ elJer Barnan» f Oreta bok .. 15 ria.

Barnens andra bok . . .30 c*.i.

-s^olanp Läsebok

i:r;fningaläraför i, rid, kart. . Bi blir

Do. Ib
k