iåiiiii
iiiliiw
I»"*;!!'!?;-;
^ENWrORKBOTANICALGAB»
STUDIER
ÖVER
DE NORRLÄNDSKA
MYRMARKERNAS
VEGETATION
MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL
DERAS SKOGSVEGETATION
EFTER TORRLÄGGNING
AKADEMISK AVHANDLING
AV
ELIAS MELIN
(Särtryck ar Norrländskt Handbibliotek VII)
UPPSALA 1917
ALMQVIST & \nKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B
STUDIER
0\'ER
DE NORRLÄNDSKA
M Y R m1\ R K E R N A S
VEGETATION
MED SÄRSKILD HANSYN" TII.L
DERAS SKOGSVEGETATION
E ETE R TORR LÄGG N^ N G
AKADEMISK AVHANDLING
SOM MED TILLSTÅND AV
VITTBERÖMDA FILOSOFISKA FAKULTETENS I UPPSALA
MATEMATISK-NATURVETENSKAPLIGA SEKTION
FÖR
FILOSOFIE DOKTORSGRADS VINNANDE
TILL OFFENTLIG GRANSKNING FRAMSTÄLLES
.W
ELIAS MELIN
■ • *..
FILOSOFIE LICENTIAT AV VÄSTGÖTA LANDSKAT
Å BOTANISKA LÄROSALEN
LÖRDAGEN DEN jo NOVEMBER KL. lo F. M.
UPPSALA 1917
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Inledning v
Del I. Myrmarkernas nuvarande vegetation (myrarna).
Första Kapitlet. Begrepp och indelningsprinciper 3
Andra ICapitlet. Speciell associationsbeskrivning 17
A. Kärr 20
a. Rena käTr 20
1. Dykärr 20
2. Flark 37
b. Mossrika kärr 51
3. ^•l//i/>/rsU,i;/uw-kärr .... 51
4. J'i7///i/f//a-ki\rr 60
5. S/>/n7g//uw-käTT 64
Bihang till kärren: MoIi/iia-Sing 80
B. Mossar 86
a. Vitmossar 86
6. Starrmosse 87
7. Cus/>!dati///i-mosse q8
8. /'ap/7/c>su;//-mosse 104
g. l\{' i /ii7fii m-mosse 115
b. J^usrum-mossar 124
10. J^uscum-mosse 124
Bihang till mossarna: Hedar pä myrmark 13S
Tredje Kapitlet. Associationernas succession 145
1. Primär progressiv succession 146
A. Dykärr — J^usrum-mosse — hed 149
B. Dykärr — A/o/pi/a-äng 152
2. Regressiv succession 153
A. J^usa^w-niosse — Ciispidafttin-mosse .... ... 153
B. Flarkbildning (Primära flarkar, Sekundära flarkar) . 154
3. Sekundär progressiv succession 160
A. Ctispidatiim-mosse — Fi/siiiiii-n-.osse — hed 161
B. Flark — Fus/iax'/u/ji-kärr-
mark, c. Starrmossmark, d. O/s/>/Wa/uw-m0iiiima.rk, e. /'a-
pillosi/>n-moisma.rV, (. l^ii^ina/i/in-mossxnark, g. Fiiscuin-
mossmark) 201
Skogens utseende 237
Trädens tillväxt 244
Trädens rotsystem 253
Marktieskaffenhet och näringsförhållanden 258
3. Lavhed och närbesläktade hedtyper 267
Undersökt material (a. Dykärrmark, b. Papillosum-mosf,-
mark, c. /v^j-fV/w-mossmark) 268
Vegetation och markbeskaffenhet 276
Ekologiska betingelser 285
4. Slutsatser angående den kommande vegetationen på
torrlagda myrmarker 291
Tredje Kapitlet. Föregående undersökningar angående myrmarkerna
som skogsmark jämte diskussion av dessas resultat 295
Fjärde Kapitlet. Vegetationens förändring på nyligen torrlagda myr-
marker 315
1. Markvegetationens förändring 316
2. De äldre trädens reaktion 344
Femte Kapitlet. Barrträdens mykorrhiza och densammas betydelse för
trädens utveckling på torrlagda myrmarker 352
1. Barrträdens mykorrhiza i de olika myrassociationerna . 353
Ektotrofa mykorrhizan, dess utseende och byggnad . . 353
Pseudomykorrhiza, dess utseende och byggnad . . . 358
Mykorrhizans och jiseudomykorrhizans utbredning . . 360
2. Mykorrhizans betydelse för skogsträden pä torrlagda
myrmarker 373
Litteratur 418
LIBKAKt
NEW YOKK
»OTANICAL
OAKOf^N
Inledning.
Området, där ifrågavarande undersökningar utförts, är beläget mellan
Ängermanälven och Vindelälven. Huvudsakligen omfattar det Moälvens
samt Gide, Lögde och Öre älvars vattenområden. Från kusten sträcker
det sig c:a 15 mil in i landet. Exkursioner ha dessutom gjorts i trakten
av Härnösand (bl. a. på Hemsön) och i Nordingrå socken liksom även i
nedre och mellersta delarna av Ume- och Vindelälvarnas vattenområden
(Vännäs, Degerfors, Lycksele m. fl. socknar). Området faller inom tre
landskap, nämligen nordöstra Ångermanland, sydvästra Västerbotten och
sydöstra Lappland. De socknar, som besökts, äro i Ångermanland:
Anundsjö, Arnäs, Bjurholm, Björna, Gideå, Grundsunda, Hemsö, Mo,
Nordmaling, Nordingrå, Själevad, Skorped och Trehörningsjö; i Väster-
botten: Degerfors, Hörnefors*, Umeå, Vännäs; i Lappland: Fredrika,
Äsele (Asele lappmark), Lycksele och Örträsk (Lycksele lappmark).
Berggrunden utgöres i stort sett av urbergarter. Gneiser dominera i
nordöstligaste Ångermanland och sydvästra Västerbotten, graniter i syd-
östra Lappland (LUNDBOHM 1899; HöGBOM 1906; Geologisk Öfversikts-
karta 1910). Understundom äro gneiserna så intimt genomvävda av granit,
att på geologiska översiktskartor de båda bergarterna ej kunna åtskiljas,
utan en särskild beteckning måste användas. Isynnerhet är detta fallet
med delar av nordöstra Ångermanland (LuNDBOHM 1899).
Smärre grönstenspartier finnas, åtminstone inom nordöstra Ångerman-
land (Lundbohm 1899). De upptaga dock alltför små ytor för att spela
någon nämnvärd roll. Kalksten saknas.^
Kustområdet mellan Härnösand och Örnsköldsvik, det s. k. ånger-
manländska kustmassivet, uppbygges av postarkäiska eruptivbergarter, gra-
niter, gabbrobergarter och diabas, vartill kommer ett stråk av gulbrun eller
rödaktig sandsten (SoBRAL 1913).
'■ Faller delvis inom Ångermanland; tillhör dock helt och hållet liksom Nordmaling
och Bjurholm Västerbottens län.
- En mindre kalkförekomst torde dock kunna finnas vid Knaften i Lycksele
socken. Här påträfiades nämligen vid Bergsmvren, ej långt från byn, talrikt CypripediiDii
Cakeolus. Enligt uppgift var denna i trakten i övrigt tämligen vanlig.
1T34S I
Ci5
|S3
-VI INLEDNING
Berggrunden är vanligen täckt av lösa jordlager, bland vilka morän-
bildningarna intaga främsta rummet. Ofta saknas ytmorän, varför hart
packad bottenmorän ligger i dagen. Ej sällan äro långsträckta, i isens rö-
relseriktning utdragna moränryggar, s. k. drumlins, utbildade. Isynnerhet
i södra Västerbottens kustområde sätta dessa sin prägel på det flacka
landskapet. Här och var förekomma rullstensåsar, vanligen förlöpande i älv-
dalarna. Understundom utbreda de sig till större eller mindre platåer, be-
stående av grov sand eller grus. Dessa platåer äro vackrast utbildade
strax under marina gränsen såsom finiglaciala deltabildningar, så t. ex. i
Ångermanland omkring Aspsele (»Aspselefältet»), Locksta (»Lockstafältet»),
Seltjärn vid Kubbeån och Västanbäck vid Bergsjöän (Sandler 1917).
Under marina gränsen^ äro bergshöjderna ofta renspolade frän niorim-
täcket, som nedsköljts till lägre liggande partier; dalbottnar och lågniarker
äro här täckta av mo och lera (LINDSTRÖM 18SS; HuGBOM 1906, s. 145 ff.).
Områdets topografi är ganska växlande. I stort sett kan man tala
om en starkt sönderskuren högplatå (HöGBOM 1906, s. 90), där bergshöj-
derna än ligga mycket nära varandra, än äro mera isolerade. I Ånger-
manland sträcker sig denna högplatå ända ned till kusten eller dess ome-
delbara närhet, i Västerbotten skiljes densamma från havet genoni en täm-
ligen bred, mera småkuperad lågslätt.
Större delen ligger ovanför marina gränsen, och detta område, belä-
get inom »moränlidernas och de stora myrarnas region» (HöGBOM 1906,
s. 398), har också blivit mest noggrant undersökt. Höjden ö. h. torde i
medeltal här kunna sättas till 3 — 400 m. Enstaka berg höja sig bortåt
600 m. ö. h. Sä har Solberget i Anundsjö socken pä topografiska kartan
siffran 592,8.
Den kuperade terrängen tillåter en riklig utbildning av myrar. Huru
stor del dessa upptaga av hela områdets areal, kan dock ej med bestämd-
het sägas. I Anundsjö socken beräknas de utgöra 18,30% av totalarealen
(Katalog Skogsutställningen 1916, s. 17). Emellertid torde denna siftra, vad
området i övrigt beträffar (isynnerhet dess norra delar), vara för låg. HÖG-
BOM (1906, s. 171) anser, att man för hela Norrland utom fjälltrakterna
utan risk för överdrift kan sätta myrmarkerna till 30",, av landarealen.
Det synes mig sannolikt, att denna senare siflVa, vad Lappland angår,
kommer verkliga förhållandet ganska nära.
Myrarnas storlek är växlande, beroende på topografin. Från endast
' Inom området belägen i norr pii 232 ni. ö. h. (Lycksele, Hogbo.m 1906, .s. 202),
söder på 2cS4 m. ö. h. (Slailuberget, HöonoM 1906, s. 202).
INLEDNING
några få hektar eller mindre kunna de nä en btorlck av flera tusen hektar.
Isynnerhet är det i Lappland, som man finner de stora milsvida mj-rarna.
Ej sällan äro dock dessa starkt sönderskurna av moränryggar, som bilda
långt inskjutande uddar eller större eller mindre skogklädda holmar.
Myrmarkerna ha inom stora delar av området sedan 1890 talet i stor
utsträckning dikats för skogsbruk eller för jordbruksändamål. För skogs-
bruk- har isynnerhet Mo och Domsjö bolag utfört stora torrläggningsarbe-
ten. Ensamt i Anundäjö socken iia under senare är upptagits eller upp-
rensats över 389 mil diken för åstadkommande eller förbättrande av skogs-
växt, varav mera än 300 mil komma pa detta bolag (Katalog Skogsut-
ställningen 1916, s. 46).
Enär undersökningsområdet .'Sträcker sig från Bottniska viken c:a 15
mil in i landet, böra i klimatiskt hänseende tämligen stora olikheter före-
finnas mellan de västra och östra delarna. I de förra har klimatet
i stort sett en utpräglat kontinental karaktär, i de senare får det däremot
en relativt maritim anstrykning. Dock kunna stora skillnader finnas mellan
olika år, liksom i hela Norrland över huvud, på grund av läget mellan de
två skilda klimattyperna, Atlantens maritima och den eurasiatiska konti-
nentens kontinentala (jfr HöGBOM 1906, s. 258).
I nedanstående tabell meddelas några siffror över lemperaturförhål-
landena inom området eller dess omedelbara närhet. De äro hämtade
från HamberG (1908). Av stationerna ligga de tre första invid kusten,
de övriga inne i landet. Av tabellen framgår, att de inre delarna framför allt
ha en mycket lägre vintertemperatur än kusttrakterna, under det att med
avseende på sommartemperaturen skillnader i mindre grad göra sig gällande.
På grund härav blir den årliga variationen med avseende på medeltempe-
raturen i de förra betydligt större än i de senare.
Medelteiuperatureti för månader och år jämte årlig variation inom
undersökningsområdet.
Stationer
Höjd ö.
havet
m.
Jan.
Febr.
Mars
i
April
Maj
Juni
Juli
IlärnösanJ . . .
'i
- 6,43
- 6,7.
-?,7I
+ 1,19
+ 6,09
+ 12,45
+ 15,14
Biästa (Nätra) . .
20
- 8,45
- 8,4.
-.(,04
+ 0,62
+ 5,33
+ 12,00
+ 14,77
Umeå
12
— 8,50
- 8,86
-5 ,9=
-t- 0,01
+ 5,45
+ 12,27
-h 14,99
Resele
120
-11,55
- 10,79
-5,55
+ 1.53
+ 6,97
+ 15,60
+ 15,50
Viska (Fredrika) .
310
-11,53
-11,17
-7,M
— 0,50
+ 5,^4
+ 11,57
+ 15,69
Åsete
320
-12,23
- I 1 ,73
-7,30
- 0,23
+ 5,2S
+ 11,47
+ 15,64
VIII
INLEDNING
Stationer
Höjd ö.
havet
m.
Aug.
Sept.
Okt.
Nov.
Dec.
År
Årlig
variation
Härnösand . . .
15
+ 13,83
+ 9,84
+ 4,08
— 0,92
- 5,48
+ 3,28
21,85
Bjästa (Nätra) . .
20
+ 13,09
+ 8,74
4-2,60
— 2,96
- 7.39
+ 2,10
23,22
Umeå
12
+ 13,15
+ 8,61
+ 2,58
-3,07
- 7,48
+ 1,94
23,85
Resele
120
+ 13,07
+ 8,16
+ 1,79
-4,38
— 1 0,26
+ 1,51
27,05
Viska (Fredrika) .
310
+ 11,53
+ 6,97
+ 0,65
-5,89
- 1 1 ,02
+ 0,20
25,22
Åsele
320
+ 11,42
+ 6,83
+ 0,11
-6,36
-11,43
-0,04
25,87
Stora växlingar förefinnas med avseende på medeltemperaturen för
samma månad imder olika år. Skillnaden är betydligt större för vinter-
månaderna än för sommarmånaderna. För dessa senare kan den uppgå
till 8-10°.
Den periodiska dagliga temperaturamplituden har i de inre delarna
sitt maximum i mars, vilket framgår av Hamberg.S (1914) tabeller och
kartor, under det i kustområdet detta faller under sommaren.
Om nederbördens fördelning får man en god föreställning genom de av
Hamberg (191 i) publicerade kartorna. I nedanstående tabell ha samman-
ställts talen från sex utvalda stationer, av vilka de tre första ligga vid
kusten, de övriga inne i landet. En blick på Hambergs (191 i, Pl. 2) karta
visar, att det, vad året beträffar, finnes ett nederbördsmaximum vid kust-
sträckan mellan Umeå och Härnösand. Av tabellen framgår även, att års-
nederbörden vid kusten är betydligt större än längre in i landet. Ehuru
största nederbördsmängden faller över hela området i augusti, är dock
i kusttrakterna hösten (sept. — nov.) i stort sett mera nederbördsrik än
sommaren.
Medelnederbörd pr månad, årstider och år (mm.)
Stationer
Höjd ö.
havet
Jan.
Febr.
Mars
April
Maj
Juni
Juli
Aug.
Härnösand (1860 — 1910) .
15
37,3
29,2
37.2
25,0
43,=
43,5
60,8
80,3
Grundsimda (1880 — igoq) .
35
30,1
24,'
31,'
24,5
39,5
38,5
59,=
85,7
Ume.i (1860— 1910) . . .
12
42,9
33,4
33,4
27,4
37,6
42,7
48,8
76,,
Näs, Bredbyn (1880— 1909)
75
25,7
19,7
24,5
19,2
34,6
36,9
61,8
81,9
Viska (1880— 1909) . . .
310
24,4
.8,2
21,1
19,2
31,5
41,9
64,4
78,4
Örträsk (1880— 1909) . . .
190
25,2
19,'
23,2
22,4
34,3
41,9
64,3
82,8
Lycksele (1880—1909) . .
225
22,5
16,8
13,4
17,4
31,3
39,'
62,5
S0,5
INLEDNING
IX
Stationer
Sept.
Okt.
Nov.
Dec.
Dec-
Febr.
Mars-
Maj
)uni —
Aus.
Sept.-
Nov
Ar
Härnösand
Grundsnnda .
Umeå . . .
Näs, Bredb3'n
Viska ....
Örtrask . . .
Lycksele ; 4
6«,5
68,8
64,0
67,8
68,6
62,2
51,3
48,2
46,7
45,6
52,1
51,2
45,'
42,.
54,4
42,5
52,'
29,8
28,1
29,4
25,7
44,0
57,8
45,6
29,9
27,9
29,4
24,6
109,0
92,0
118,4
75,3
70,5
75.7
63,9
105,3
95,'
98,4
78,3
71,8
79,9
68,1
183,5
185,4
167,7
180,6
184,7
189,0
182,2
191,8
174,3
182,9
129,3
120,4
132,7
112,9
591,3
545
568,8
464
447
475
427
Antalet nederbördsdagar är i Härnösand och Umeå resp. 141 och
1 38, varav dagar med snö eller regnblandad snö resp. 65 och 64 (Ham-
BERG 191 i); motsvarande siffror från Örträsk i sydöstra delen av Lyck-
sele lappmark äro 134 och 70.'
Det bör framhållas, att nederbörden för en och samma månad växlar
från det ena året till det andra inom mycket vida gränser. Ej sällan upp-
går skillnaden till ett par hundra millimeter.
Snötäckets varaktighet är något olika i skilda delar av området. Enligt
Hamberg (191 i) är öppen mark snötäckt vid kusten c:a 150 dagar, i de
inre delarna c:a 170. Vid kusten infaller medeltiden för det första snötäc-
ket omkring i november och för snötäckets försvinnande omkring 20 — 25
april; motsvarande siffror för de inre delarna äro omkring 25 oktober
och I — 5 maj.
Angående vegetationsperiodens längd kunna inga exakta siffror an-
ges från skilda delar av området. Dock är den säkerligen betydligt längre
i Ångermanland än i Västerbotten och S. Lappland. Enligt HuLT (1883,
s. 48) är densamma för buskar och träd i Ångermanland 221, i Väster-
botten 209 och i S. Lappland 193 dagar; för örter äro motsvarande siftVor
165, 160 och 142. I Härnösand inträffar enligt Arnell (1917) björkens
lövsprickning, beräknad åren 1877 — 1916, i medeltal den 26 maj (tids-
skillnad 28 dagar) och dess lövfällning, beräknad under 1 1 är, den 23
september (tidsskillnad 13 dagar). De Geers (19 i 4) karta visar, att björ-
kens lövsprickning sker 10 dagar senare i Umeå än i Härnösand, i Lyck-
sele däremot ungefär samtidigt som i Härnösand. — I stort sett torde
vegetationsperioden vara åtskilligt kortare på myrarna än på fastmark.
De nedan publicerade undersökningarna påbörjades redan sommaren
191 1. Det var på professor RUTGER Sernanders initiativ. Avsikten var
att söka utröna, huru olika myrmarker förhöllo sig såsom skogsmark.
' Åren 1909 — 191 3. Siffrorna uträknade elter Hydrograf. Byråns Årsbok 1909— 191 3.
INLEDNING
Redan efter denna sommars mera orienterande resa, huvudsakligen i
norra Ångermanland, var det klart för mig, att en ingående kännedom om
myrmarkerna själva i intakt tillstånd var en nödvändig förutsättning för
att den nämnda uppgiften skulle kunna pä ett tillfredsställande sätt lösas.
Den nutida myrvegetationen hade visserligen studerats av ToLF (1893;
1896 a; 1896 b) under ett par resor i Ångermanland och Västerbotten.
Samma författare (ToLF 1901) hade också lämnat en mera allmän fram-
ställning av myrarna i hela Norrland. Emellertid voro TOLFS skildringar
i allmänhet tämligen summariskt hållna. En undersökning över de olika
myrtyperna eller myrassociationerna måste därför bliva det första målet.
Eörst härefter kunde man lära känna de olika, av skilda torvslag uppbygda
myrmarkerna.
Till studium över myrassociationerna jämte deras succession använ-
des sommaren 191 3. Under somrarna 191 5 och 1916 upptogs sedermera
frågan om myrmarkerna som skogsmark, varjämte dä även undersökningen
angående myrassociationerna kompletterades. Våren 1 916 företogs en kor-
tare resa för att studera tjälens fördelning i myrmarkerna jämte snösmält-
ningens inflytande på vegetationen.
För undersökningen ha besökts c:a 225 odikade och 200 dikade eller
på annat sätt torrlagda myrmarker, från vilka mer eller mindre fullstän-
diga anteckningar föreligga; dessutom ha observationer i förbigående gjorts
på ett flertal myrar, utan att väsentliga anteckningar härom gjorts.
I föreliggande arbete behandlas de intakta myrmarkernas vegetation
i del I. Framställningen har gjorts ganska' utförlig, huvudsakligen pä grund
av att kännedomen om mj-rassociationerna i vårt land över huvud hittills
varit tämligen knapphändig. Det är min förhoppning, att denna del här-
igenom skall kunna utgöra en, om än ringa början till kommande bear-
betningar från olika delar av vårt land, varigenom en fullständigare kun-
skap om hela Sveriges myrar så småningom kan erhållas. Del II
ägnas åt frågan om myrmarkerna som skogsmark. I främsta rummet
har jag här sökt utreda, vilka slutstadierna bliva för vegetationens utveck-
ling efter torrläggningen av skilda myrmarkstyper. Dessutom har dock
ägnats ganska stor uppmärksamhet åt den gamla myrvegetationens för-
ändring efter torrläggningen, liksom åt frågan om skogsträdens invandring
på dränerade myrmarker. Härvid har även utförligt behandlats problemet
om barrträdens mykorrhiza, enär denna, enligt min uppfattning, är av vital
betydelse för barrträdens utveckling på myrmarkerna.
Arbetet gör själyfallet ingalunda anspråk på att utgöra en uttöm-
INLEDNING XI
mande utredning av frågan om myrmarkerna som skogsmark. Mänga pro-
blem i samband härmed stå fortfarande olösta; några ha endast mera i
förbigående berörts.
För mina resor har jag mottagit understöd av Järnkontoret i Stock-
holm (iC)ii), Upsala Universitet (Bjurzons ])remium, 1913; Liljewalchs rese-
stipendium, 1916), Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Upsala (Linnésti-
pendiet, 1915), dess Botaniska Sektion (Elias Fries' stipendium, 1913) och
I.etterstedtska Föreningen i Stockholm (1915). Till dessa institutioner och
sällskap uttalar jag härmed mitt tack.
I särskilt stor tacksamhetsskuld står jag till min lärare, professor
Rutger Sernander. Redan under mina första studieår i Upsala kom
jag genom honom att intressera mig för växtgeografiska spörsmål, och sär-
skilt genom deltagande i Växtbiologiska Seminariet inriktades mitt intresse
på aktuella synekologiska frågor. På detta seminarium ha även preliminära
meddelanden över mina resultat vid flera tillfällen lämnats. För de upp-
slag och den hjälp, jag genom professor SERNANDER erhållit, liksom för
det levande intresse, med vilket han ständigt följt mina undersökningar,
vill jag framföra mitt varma tack.
Även vill jag begagna tillfallet att tacka min lärare professor O. JUEE
för den tid, jag under mina studieår haft fördelen åtnjuta hans undervis-
ning. Ämnet för denna avhandling ligger visserligen i stort sett ej inom
hans forskningsområde; dock har jag förut haft glädjen att utföra cytolo-
gisk-embryologiska undersökningar; för det härvid visade stora intresset
liksom i övrigt för all välvilja tackar jag hjärtligt.
Mitt undersökningsområde har till stor del fallit inom Mo och Dom-
sjö domäner. Detta är egentligen ingen tillfällighet. Här fanns ett under-
sökningsmaterial, som med säkerhet ej någon annan del av vårt land kunde
erbjuda i ifrågavarande avseende, detta på grund av de storartade torr-
läggningsarbeten för skogsbörd, som i sen tid här satts i gång av fil. d:r
Frans Kempe. Till d:r Kempe uttalar jag mitt tack för all den hjälp,
jag erhållit vid min undersökning och för de uppslag, som framkommit
vid eggande diskussioner under gemensamma resor och exkursioner. Jag
tackar honom också för att detta arbete fått ingå i publilcationsserien
»Norrländskt Handbibliotek» .
Under mina resor har jag ej sällan ledsagats av praktiska skogsmän.
Härigenom ha ofta erhållits viktiga upplysningar, utan vilka undersök-
ningsplanen skulle förryckts och arbetet i hög grad försvårats. Jag vill
bl. a. här endast nämna jägmästaren M. Carlgren och forstmästaren G. V.
XII INLEDNING
Post. Till samtliga, som pä ett eller annat sätt i fält eller eljest varit
mig behjälpliga, framför jag mitt tack.
Vid materialets bearbetande ha åtskilliga specialister anlitats. Så
ha talrika, hemförda mossprov (med undantag av Sphagiin) bestämts
av lektor H. VV. Arnell och apotekaren C. JENSEN (Danmark); lavarna
ha bestämts av fil. kand. G. ElNAR Du RlETZ, algerna av amanuensen
Gösta Cedergren (Chlorophyceer, Cyanophyceer och Desmidiaceer)
och fil. d:r Astrtd Cleve-Euler (Diatomaceer), en del Lumbricider
av fil. d:r H. Brunander (Göteborg). Åtskilliga fossilbestämningar ha
utförts av fil. kand. C. Malmström (ris och vedlämningar), fil. d:r B.
Halden (pollen och sporer) och fil. d:r U. SUNDELIN (pollen och spo-
rer). Alla dessa tackar jag på det hjärtligaste.
Samtliga kemiska analyser äro utförda av Svenska Mosskulturföre-
ningen (ingeniör H. Hjertstedt). En del nitratbestämningar ha gjorts
av Statens Skogsförsöksanstalt (fil. kand. GuRl.l LaurENTZ). Dessa båda
institutioner ha även välvilligt ställt sina bibliotek till mitt förfogande. Jag
framför till dem mitt tack.
Några av de reproducerade fotografierna äro tagna av hovfotografen
W. WÅNGSTRÖM i Örnsköldsvik. Dessa fotografier voro utställda på
skogsutställningen i Örnsköldsvik sommaren 1916.
Det hemförda materialet har till större delen bearbetats på Växtbio-
logiska Institutionen i Upsala. Dit ha också överlämnats det mesta av
insamlade prov, mossor, barrträdsplantor o. s. v.
Nomenklaturen överensstämmer, vad fanerogamer beträffar, i stort
sett med den i »Förteckning öfver Skandinaviens växter» (1917) använda;
med avseende på Clado)iia-a.\ie.r följes i allmänhet WaiNIO (1897); be-
träffande övriga lavar den av G. ElNAR Du RlETZ samt i fråga om
mossor (utom Sphagna) den av H. W. Arnell och C. jENSEN vanligen
använda nomenklaturen; Sphagna enligt Jensens (1915) nyligen utkomna
arbete. Då i avhandlingen talas om Pimis silvestris (tall), är det i allmän-
het fråga om P. silvestris *!appouica (jfr SylvÉN 1917).
Upsala i augusti 1917.
ELIAS MELIN.
DEL I
MYRMARKERNAS NUVARANDE
\EGETATION
(MYRARNA)
De norrländska myrmarkerna.
FÖRSTA KAPITLET.
Begrepp och Indelningsprinciper.
Myr och niyrniark.
Myr^ uppfattas av mig såsom ett växtgeografiskt begrepp, omfattande
torvbildande växtassociationer av bestämd floristisk-fysiogno-
misk sammansättning.
Ungefär denna mening inlägga även de flesta nordiska liksom även
schweiziska växtgeografer.
Tyska forskare, som sysslat med hithörande frågor, mena emellertid
efter Weber vanligen med myr (»Moor») de mer eller mindre mäktiga
torvlager, som under tidernas lopp anhopats. I vårt land har v. Po.ST
anslutit sig till den WEBER'ska skolan, och han lämnar i ett nyligen ut-
kommet arbete följande definition (v. Post 1917, s. 219): »Ein Moor ist
jede Lagerstätte supramariner biogener Wasser- und Feuchtbodenablage-
rungen, deren Entvvicklung bis zu einer Torfstufe fortgeschritten ist».
Såsom Cajander (1913, s. 7) o. a. betonat, täcka varandra ej de
biologiska och geologiska begreppen. Det är därför nödvändigt att hålla
dem skilda. P"ör undvikande av förväxlingar bör enligt min me-
ning myr begagnas endast i den biologiska bemärkelsen. Där de
karaktäristiska associationerna på ett eller annat sätt försvunnit, kan man
alltså ej längre tala om myr, torvlagret må vara så mäktigt som helst.
I stället har bildats hed, äng, skog o. s. v., lät vara på torvniark som
substrat, men dock alldeles likartade motsvarande formationer på fastmark.
Myrarna spela en oerhört stor roll för landskapets karaktär. Frän en
' Motsv.nrande det tysk.i Moor. I samma vidsträckta bemärkelse, d. v. s. omfattande
kärr och mossar, begagnas myr av t. ex. Högbom (1906), i motsats till Nilsson (1902),
Andersson och Hesselm.\n (1907) o. a.
FÖRSTA KAPITLET
höjd i Norrland framträder storslaget denna mosaik av myr, skog, sjö
o. s. v. Självfallet har härvid torvlagrets mäktighet ingen som
helst bet}'delse, det är uteslutande vegetationens fysiognomi,
som säger var myren^ finnes.
För de torvavlagringar, som myrarna bildat, använder jag i
det följande den i svensk litteratur ofta begagnade termen myr-
mark, bildad analogt med t. ex. skogsmark*. Från pedologisk synpunkt
förefaller mig detta uttryck särdeles lämpligt; även från rent geologisk
sådan synas mig inga oöverstigliga hinder förefinuas för dess användning.
Associationen myrarnas grundenhet.
De synekologiska grundprinciperna och begreppen ha under senare
är livligt diskuterats, och särskilt ha schweiziska forskare ivrigt varit sys-
selsatta med att klargöra desamma.
I vårt land har nyligen S.AMUELSSON (1916; 1917) givit en utredning
av hithörande frågor, som i Iclarhet lämnar intet övrigt att önska. Senare
ha dessa hos oss behandlats av DU RlETZ (1917), vilken i några punkter
har en avvikande mening. För min del ansluter jag mig så gott som full-
ständigt till Samuelssons åskådning.
Det synes mig självfallet, att associationen såsom varande synekolo-
giens grundläggande enhet bör ligga till grund for en indelning av my-
rarna. Det bör dock genast, för undvikande av missförstånd, framhållas,
att en norrländsk myr i rent geografisk bemärkelse endast i undan-
tagsfall upptages av en enda association; vanligen utgöres den av en,
understundom delvis mer eller mindre lagbunden, mosaik av två eller flera
sådana, alldeles som en skog i geografisk bemärkelse oftast utgöres av flera
associationer. Dä de skilda associationerna i förhållande till varandra
kunna ordnas snart sagt huru som helst, påträffas endast sällan två myrar,
som äro varandra alldeles Hka. En indelning av myrarna, geografiskt be-
traktade, är därför pä biologisk grundval så gott som omöjlig. Detta hind-
rar dock ej, att större delen av en myr kan karaktäriseras av en viss
association eller en bestämd kombination av sådana (jfr nedan).
Associationen är ett på abstraktion vilande begrepp; den utgör en
sammanfattning av till sin floristiska sammansättning väsentligen överens-
' Myr i en rent geogr.ifisl; mening är ej fullt identisk med den biologisk;! myren.
Den förra upptager ett begränsat område t. ex. Stornivren, Lnppmvren; den senare läm-
nar gränserna alldeles utan avseende.
BEGREPP OCH INDELNINGSPRINCIPER
stämmande bestånd (jfr SAMUELSSON 1916). Ju flera bestånd' som stude-
rats, desto noggrannare blir kännedomen om associationen. En associa-
tion kan ej nybcskrivas pä endast ett bestånd, lika litet som en art i kri-
tiskt släkte på ett individ.
Varje association motsvaras teoretiskt av en bestämd ståndortstyp.
Parallellt med en förändring av ståndorten går i stort sett en sådan nv
vegetationen. Det är naturjigen önskvärt, att man vid associationsbeskriv-
ningen även söker karaktärisera motsvarande ståndortstyp^, så långt detta
för närvarande är möjligt. Detta senare kräver dock ett mycket ingående
studium och får ej föregripa utan endast komplettera den förra.
Begränsningen av associationerna är självfallet hos skilda för-
fattare ej densamma. Några låta begreppet association vara mycket vitt-
omfattande, andra åter låta det få en snäv begränsning. Till de förra
Icunna räknas åtskilliga schweizare (t. ex. Furrer), vidare Gradmann o. a.,
till de senare t. ex. Cajander (1913), Fries (1913), du Rietz (1917).
Under det t. ex. FuRRER (1914, s. 23) och Gradmann (1909, s. 92) räkna
mossarna (»Hochmoore») såsom en enda association (formation, GR-\D-
MANN), sä finner man hos Caj ÄNDER (191 3) av dessa ett 50-tal.
Enligt min uppfattning är det föga praktiskt att uppställa alltför
många associationer. Härigenom kan lätt överskådligheten gå förlorad.
Det är i så fall bättre att, om sä skulle behövas, ytterligare uppdela associa-
tionerna själva. Den motsatta ytterligheten är dock ej att föredraga. Här-
igenom sammanföras bestånd, som ha alltför stor floristisk olikhet, och
med avseende på ståndorterna föiutsättas likheter, som i själfva verket
kanske ej finnas. Denna metod blir på sä sätt snarare deduktiv än induk-
' Bestånden lia vid niiii.i undcrsökniiig.Tr an;il\-serats efter den i Sverige allmänt efter
Hult (1881) använda, av Si:u\ander och Samuelsson! (Kvlin och Samuelsson 1916, s.
271) sedermera närmare preciserade metoden. Frekvensgraderna äro härvid: 5 ■= vmnig
1. täckande; 4 = riklig; ; = strödd; 2 = tunnsådd 1. spridd; i = enstaka. Med avseende
på skiktindelningen talar jag vanligen endast om fyra .'kikt i .stället för sju, nämligen
träd- (skogs-), busk- (snår-), lalt- och bottenskikt, detta i likhet med t. ex. Warming och
Graebner (1914 — 1916, s. 529) och Samuelsson (1917, s. 30). I beståndsanalyserna ha ar-
terna för överskådhghetens skull ordnats i grupper efter livsformerna. Härvid har använts
Norrlins-Hults metod (Hult 1881, s. 19) med en del modifikationer, närmast i överens-
stämmelse med Cajander, Hesselman, Sylvén o. a. Begreppet ris användes i Cajanders
mera vidsträckta bemärkelse.
- Mycket viktiga ståndortsfaktorer, då det gäller myrarna, äro vatten- och närings-
tillförsel. Dock måste ihågkommas, att flera andra, ännu mer eller mindre okända fakto-
rer säkerhgen spela in, varför generella slutsatser ej för närvarande kunna göras. Med
avseende på fuktighetsförhållandeii har (efter uppskattning) använts Norrlins (Wainio 1878,
s. 13) lo-gradiga skala (jlr även Warming und Graebner 1914 — 191 6, s. 80), varvid endast
graderna 5 — 10 kommit till användning.
FÖRSTA KAPITLET
tiv. Möjligen kan det i en framtid, då ståndortsförhållandena bli väl kända,
visa sig berättigat att inskränka associationernas antal.
Vid associationernas syntes av de särskilda beständen bör man,
som ofta betonats, taga hänsyn såvitt möjligt till dessas samtliga karaktärer,
d. v. s. alla konstituerande arter och deras relativa frekvens. De olika
arterna kunna dock ej tillmätas lika stor betydelse.
Enligt den schweiziska skolan äro associationernas viktigaste känne-
tecken följande:
i) Dominerande arter,
2) Karaktärsväxter,
3) Konstanter,
4) Accessoriska arter.
Vilka karaktärer, som ha den största betydelsen vid associationsbe-
gränsningen, måste enligt min uppfattning diskuteras i varje särskilt fall
vid behandlandet av olika associationsgrupper; likaväl som värdet av skilda
karaktärer i artsystematiken är varierande, sä är detta varierande, då det
gäller att begränsa de synekologiska enheterna inom olika associations-
grupper.
Vad myrarna beträffar utgöra otvivelaktigt de domine-
rande arterna associationernas främsta kännetecken. De kunna
lämpligen efter StebleR och SCHRÖTER (1893, s. 99) benämnas huvud-
arter. Vanligen finnas i samma association flera huvudarter, fördelade
på skilda skikt, eller flera, ofta mer eller mindre besläktade arter kunna
tillsammans vara dominerande i ett och samma skikt.
Ej alla huvudarter få dock tillmätas lika stor systematisk betydelse
vid associationernas begränsning. Det är ju ofta påpekat (jfr Gr.XDMANN
1909, s. 100; o. a.), att samma växt kan dominera i flera skilda associa-
tioner. Understundom kan den visserligen i det ena fallet vara kraftigare
utvecklad än i det andra, den ena gången fertil, den andra steril, vid
det ena tillfället trädartad, vid det andra buskartad; dock är den mycket
ofta i de olika fallen, åtminstone till synes, tämligen likartat utvecklad.
Jag kan t. ex. erinra om ljungen i den Ca//i/Ma-ri\si/s är dominerande:
CaO I\Oj N KjO CaOpåmä
% % % % kg.
a) kärr
»Starnbcrg-Leutstettener Moor» 2,17 o,i8g 3,21 0,053 2,842
b) mosse
»Penzberg m Oberbayern» 0,319 0,087 1,31 — 0,2157
8 FÖRSTA KAPITLET
måste naturligtvis också vara fallet i de associationsgrupper, där huvud-
arter saknas.
Vad myrarna beträffar, synas dock de huvudarter, som man finner
av mossor, i allmänhet vara mera känsliga för ståndortsförändringar. Detta
gäller framför allt Auiblystcgia, Paliidclla och Sphagna. Paul (1907 a; 1908)
är den, som först med skärpa framhållit, att vissa Sp/iagmnii-Rvier [S. sub-
scaindiiin o. a.) fordra näringsrikt vatten, under det alt andra sky sådant,
varför också de förra bli dominerande vid riklig näringstillförsel, de senare
vid mindre riklig. Även inom den senare gruppen finnas olika grader av
näringsbehov, liksom också med avseende på vattenbehov variationer före-
finnas, varför vissa arter dominera vid ett tillfälle, andra vid ett annat.
Sädana som J?. cuspidatmn, S. Dnsciiii och 6". balticuin re()resentera t. ex.
den mest hygrofila gruppen, härefter komma i", papillosiiin, S. angustifo-
liuiii och J>. apiculaluiu, sä S. inagcllaniaiiii och .S. Rnssctvii och till slut
såsom de minst hygrofila .S". fuscuin och 5'. acutifoliiuii.
De systematiskt mest betydelsefulla huvudarterna söker jag
därför bland mossorna. Det är dessa, som sä långt som möjligt enligt
min uppfattning böra avgränsa myrarnas associationer. Övriga dominerande
arter komma härvid vanligen först i andra rummet.
Härigenom kommer min begränsning av myrarnas associationer att
många gånger te sig helt annorlunda än hos andra författare. Ett par
exempel må belysa detta, i) Med starrmosse menas i gängse litteratur
de Sp/iagnuin-xikdL bestånd, som i fältskiktet ha dominerande Carices.
Denna bör dock enligt min uppfattning falla inom tre eller fyra skilda
associationer, nämligen Spliagiinin-Viixx, starrmosse (i min bemärkelse),
Papillosiim-w\o'ii/taj^;i?/m-ksirret\
den huvudsakliga skillnaden mellan dem båda är Myrica Galc såsom huvud-
art i det förra. Den Bctula iiaua-xW'3. och den skogbevä.xta Vaginatuni-
mossen äro två varianter av Vag'J/ia/!a//-moasen; borttagas dvärgbjörken
och den glesa tallskogen, kvarstår i de båda fallen en så gott som typisk
Vao-maiw/i -mosse.
Av det sista e.xemplet framgår, att jag, vad myrarna beträffar, fäster
mindre avseende vid, om trädskikt förekommer eller ej. Piiiiis silvcstris
räknar jag här till de mindre betydelsefulla huvudarterna. Dock må fram-
hållas, -att träden ej stå så tätt, att markvegetationen väsentligen påverkas
genom beskuggning och forna.
I detta avseende är jag alltså närmast av den uppfattning, som bl. a.
Vahl (1913, s. 2) och SamueL-SSON (1916, s. 360; 1917, s. 34) ge uttryck
åt. I fråga om fjällen är Samuelsson (1916, s. 360) t. ex. böjd tala om
i> EmpetnitnnliA lafhedar, som inom björkregionen i regel äro bevuxna
med enstaka — -strödda björkar, men i den alpina regionen sakna all träd-
vegetation».
Associationerna benämnas av mig vanligen efter de mest karaktäris-
tiska huvudarterna eller efter det släkte, dit dessa höra. I förra fallet an-
vändes endast artnamnet, t. e.x. Papi/losiivi-mosse. Understundom ha an-
vänts andra namn, vilka dock utan förklaring lätt kunna härledas. De
nästan klassiska vordna namnen Mas;uocaricctum, rarvocayicctuiii o. a. ha
' \'ariaiit tager jag i en annan bemarkel.se än t. ex. Fries (1913, s. 47), lios vilken
lörlauare variant närmast motsvarar vad jag kallar facies.
BEGREPP OCH INDELNINGSPRINCIPER
berjagnats, då de i förbigående oinnämnts. Full konsekvens har härvid
alltså ej tillämpats.
Kombinerade iiiyrtyper.
Såsom förut år framhållet, bekläder sällan en enda association en hel
geografisk myr, ofta nog ej ens större sammanhängande delar av den-
samma. Däremot upptagas mycket ofta stora ytor av en mosaik av två
eller flera intimt sammanvävda associationer. Denna orsakas i
själva verket av en olikartad eller olika hastigt gående utveckling av associa-
tionerna på skilda punkter. På grund härav återkomma ofta ungefär samma
typer av associationskombinationer, varför det såväl från praktisk som ve-
tenskaplig synpunkt är lämpligt att söka fixera de vanligast förekommande.
Härigenom underlättas den speciella myrbeskrivningen och ökas överskåd-
ligheten. Med ett par ord kan uttryckas vad som eljest skulle tarva en
längre omskrivning. Jag vill i korthet exemplifiera, vad jag åsyftar.
i) Pä de vanligaste kärren, dykärren, finnas ofta större eller mindre tuvor;
understundom stå dessa så glest, att de ej spela någon roll, och därför ej
ellei' endast i förbigående böra omnämnas; ofta dock stå de tätare, sä att
de fysiognomiskt och framför allt praktiskt (t. ex. från skoglig synpunkt)
spela stor roll. Är kärrets yta svagt sluttande, bli de långsträckta och
ställda vinkelrätt mot lutningsriktningen. De kallas då av befolkningen
revlar. Vi ha framför oss en kombination av kärr- och (vanligen) moss-
associationer. 2) Pä Fusaan mossarna, finnas ofta sänkor, av Sernander
benämnda böljor. Deras t\'piska association är Ciispidatinii-mossQ, upp-
kommen på regressiv väg ur Fusa/M-mossen. An spela de båda associa-
tionerna lika stor roll, än är Fi/sa////-mossen dominerande, mera sällan
Citsp/c/tT/uw-mossen. Stora arealer kunna upptagas av denna kombination
av tvä föga besläktade associationer.
Sädana kombinationer av två (någon gäng flera) associationer påträf-
fas som sagt ofta. jag benämner dem kombinerade myrtyper i mot-
sats till, om man så vill, enkla myrtyper, d. v. s. associationerna själva,
då dessa ej förekomma i nämnda regelbundna mosaik.
De kombinerade m)Tt}perna uppkallas efter de karaktäristiska associa-
tionerna t. ex. F\ark-Pa/'i//c>s!/m-n')osse, eller understundom efter mera
topografiska synpunkter t. e.x. tuvigt dykärr. Den mest betydande enheten*
' Vi den specielLi beskrivningen bör den uppskattade eller, mätta relationen mellan
-le olika beståndsdelarna angivas.
FÖRSTA KAPITLET
sättes om möjligt sist. Full konsekvens är dock härvid ej möjlig ocli för
övrigt knappast lämplig.
Att kombinationer av antytt slag, där »zwei öder mehrerc Moorlypen
schachbrettartig durch einander gemischt auftrelen», äro mycket vanliga,
har Cajander (1913, s. 168) framhållit. Det vill dock synas, som om
dessa av denne ställas parallellt med de egentliga associationerna eller rent
av räknas såsom sådana.
Du RlETZ (1917, s. 62) upptager vid behandlandet av sitt »forma-
tionskomplex» frågan om höljor och tuvor på myrar. Han polemiserar
mot Samuelsson, vilken betraktar dessa som skilda associationer. Och
han tillägger (1. c): »Vid en beskrifning af ett niyrområde skulle han
(d. v. s. S.\MUELSSOn) sålunda, om han följde de af honom i öfrigt an-
vända principerna, i extremaste fall komma att behandla tufvornas associa-
tioner bland t. ex. hedarna och höljornas bland kärren. Men hur ginge
det då med det naturligtvis högst intima såväl fysiognomisk-a som ekolo-
giska sammanhanget mellan dessa associationer.?»
I stället menar Du RlETZ, att det är naturligast att behandla de
associationer tillsammans, som förekomma bredvid varandra i naturen, och
detta utan en föregående utredning och beskrivning av dessa var för sig.
Dock frågas, gör man ej klokare i att först söka Iclargöra de abstrakta
enheter, med vilka man laborerar, d. v. s. associationerna, innan man upp-
tager frågan om de ofta invecklade kombinationerna.? Enligt min uppfatt-
ning är detta lika nödvändigt som att lära känna de olika växtarterna,
innan man behandlar de av dessa uppbyggda associationerna. Och vad
nij-rarna beträftar, är det även av vikt att känna de enskilda associationer-
nas genesis för att rätt förstå kombinationerna. Sedan associationerna,
deras facies, genetiska utveckling o. s. v. äro klarlagda, kan den mosaik-
artade anordningen i ett par ord beskrivas.
Du RlETZ lägger mycket stor vikt vid sina »associationskoinplex»
och »formationskomplex», ja, lian synes t. o. m. vilja tillmäta dem en
grundläggande betydelse för den synekologiska vetenskapsgrenen. I det
av honom studerade, av havet renspolade skärgårdsområdet förekomma nakna
hällar, jordfyllda sprickor, små vattenfyllda sänkor o. s. v. om varandra,
varav följer, att lavsamhällen, hedar, ängar, myrar o. s. v. finnas i intim
mosaik, vanligen samtliga i miniatyrbeständ. Härav DU RiETZ' stora be-
hov av begreppet formationskomplex. Dock vill jag betona den stora
skillnaden mellan dessa »formationskomplex» och mina kombinerade myr-
typer. De förra äro framkallade av rent topografiska förhållanden, de se-
BEGREPP OCH INDELNINGSPRINCIPER 1 3
nare av associationerna själva, tack vare deras olikartade utveckling. Emel-
lertid vill jag ej förneka det berättigade i uppställande av formationskoin-
plex* även i DU RlETZ' rent topografiska bemärkelse, om nämligen detta
begrepp användes med förstånd. Teoretiskt berättigat är att kalla t. ex.
hela barrskogsområdet med dess skogar, lavklädda berghällar, sjöar, myrar
etc. för formationskomplex, fullt jämförbart med dem i skärgårdsområdet.
Begreppet får dock användas, enligt min mening, endast då det för över-
skådlighetens skull liksom för karteringsarbeten är alldeles nödvändigt.
Dock måste jag med bestämdhet betona, att kännedomen om och beskriv-
ningen av associationerna, synekologiens arter, är en absolut nödvändig
förutsättning. Efter detta kunna de ofta säkerligen mycket varierande topo-
grafiska kombinationerna med få ord beskrivas.
Associationernas klassificering.
Associationerna kunna, sedan de väl blivit begränsade, grupperas efter
skilda principer. Några lägga större vikt vid ståndorternas beskaffenhet,
andra anlägga fysiognomiska, ekologiska, genetiska eller mera praktiska
synpunkter o. s. v. Den naturligaste indelningen torde vara den, som kan
taga hänsyn till såväl ståndort som vegetation (jfr SAMUELSSON 191 6, s.
351), något som dock naturligen förutsätter en allsidig kännedom om den
förra. Intill dess vi erhållit denna, måste emellertid vegetationen såsom
sådan vara avgörande, ehuru dock av praktiska skäl undantag frän denna
regel någon gång bör göras. De flesta modärna växtgeografer torde nu-
mera låta livsformerna ligga till grund för associationernas gruppering
(jfr Samuelsson 1916, s. 358).
Vad myrarna beträffar, synas i allmänhet ekologiska synpunkter ha
varit ledande vid associationsgrupperingen.
Härvid har oftast hänsyn tagits till en faktor, nämligen antingen
associationernas förhållande till det närande vattnets kvalitet eller dess
kvantitet. Weber (1910, s. 145) urskiljer med avseende på näringsbehov
eu-, meso- och oligotrafenta samhällen, som i stort sett torde motsvara de
i Tyskland ofta använda trenne grupperna »Niedermoore», »Ubergangs-
(Zwischen-) moore» och »Hochmoore».^ Att en gruppering efter närings-
' I stället för komplex synes mig dock lämpligare att helt enkelt tala om kombina-
tioner [jfr även Waumixgs och Graebners (1914 — 1916, s. 547) »gemischte Formationen»].
Begreppet »associationskomplex» i du Rietz' bemärkelse är för mig likt3'digt med association;
det har tillkommit p.å grund av den snäva begränsning, som nu K1ET7. har av association.
' Av Fleischeh (cit. Bersch 1912 a, s. 91) meddelas belysande medelsiffror för tor-
vens näringshalt i de skilda fallen (jfr del II).
14 FÖRSTA KAPITLET
behov dock ej generellt kan tillämpas, har påpekats t. ex. av Zailer och
WiLK (1907, s. 50) och Ramann (1910, s. 129). Den senare säger härom
(1. c): »Es sind relativ mineralstoffreiche Hochmoortorfe und mineralstoff-
arme Flachmoortorfe analj^siert worden. Es ist daher notvvendig fiir die
Einteilung der Moore, die Biologie der torfbildenden Pflanzen heranzu-
ziehen. . .» Med avseende på myrarna i mitt undersökningsområde, lik-
som överhuvud i urbergsområden, kan ej en indelning genomföras uteslu-
tande efter näringsbehov. Det skulle t. ex. ha till följd, att de mest ut-
präglade kärren, dykärren, såsom delvis eu-, delvis oligotrafenta' skulle
klyvas i två grupper, av vilka den ena skulle räknas till kärren, den andra
till mossarna.
Ej heller bör, enligt mitt förmenande, en associationsgruppering göras
uteslutande med avseende på vattenbehov. Weher (1902, s. 227 ff.; 1910,
s. 144) talar som bekant om terrestriska, semiterrestriska, telmatiska och
limniska samhällen. Att sammanföra de skilda associationerna efter denna
jirincip skulle ej leda till ett naturligt system. F"ör övrigt kan det ofta
vara svårt avgöra, huruvida en association näres av grundvatten eller av
atmosfäriskt vatten.^
Min indelning av myrarnas associationer kan sägas utgöra eu kom-
promiss mellan fysiognomi.ska och näringsekologiska synpunkter, av vilka
de förra komma i första hand, de senare vanligen i andra. Av närings-
ekologiska skäl ha t. ex. SphagnuinAiårxen förts bland kärren närmast
Aniblystegium- och Paludella-\Sphagnu)n fitsan/i-Weissmoore» och »Heidemoore» (incl. lySphagnitin fiis-
r/cw-Reisermoore») att räknas till skilda huvudgrupper nämligen resp.
Weiss- och Reisermoore. Och dock äro dessa enligt min mening så nära
besläktade, att jag för dem till en och samma association, nämligen Fiis-
' Enligt min uppfattning böra de flesta till denna grupp hörande associationerna räl;-
nas till skogarna (jlr även S.\muelsson 1917, s. 211).
1 6 FÖRSTA KAPITLET
a^w-mossen. Ä andra sidan inrymmas i Cajanders »Reisermoore» as-
sociationer, som enligt min uppfattning snarare höra hemma bland de
egentliga »Weissmoore». Jag erinrar t. ex. om de Bctnla niDia-nVTi. starr-
och Vaginatuin-vc\.0's,%'3.xn-a..
Cajander synes i sitt system delvis även anlägga genetiska syn-
punkter. Troligen av denna anledning hänföras t. ex. »Rimpi- (Flark-)
Moore» (1. c, s. 117) till »Weissmoore», enär enligt Cajanders uppfattning
dessa uppkommit genom destruktion av ett mosstäcke (jfr Cajander 1904).
Detta är dock oftast ej fallet, såsom senare skall utförligare behandlas.
Från vetenskaplig synpunkt är det enligt min mening riktigast att
sammanföra associationerna i tre grupper:
i) Kärr,
2) Vitmossar (i en annan bemärkelse än »Weissmoore»),
3) /'"/(■j'cter framför allt Crt/Y.t-arter. Mera artrika än föregående. — Mer
eller mindre eutrafenta associationer.
3. Aiiibly stegimn-V-kxx.
De viktigaste huvudarterna utgöras av Amblystegia, inom området
framför allt A. sannentoswn, A. scorpioidcs, A. fliiita7is (koll.) och A. slra-
mincum.
Variant: Scirpus cacspitosiis-Amblystegiiiut-Viwx.
4. Paliidella-VéiXX.
Den viktigaste huvudarten Paludclla squarrosa.
Variant: i. PIulonotis-\u-\vAxr.
2. Angsartat Sp//agumu-]iäxx.
3. jWyr/ca-Sp//aguu7u-k'årx.
Bihang till kärren: Ängar pä myrmark.
j}Io//u/a-äxig.
Huviidart Molitiia cocrulca. Örter tämligen talrilca. Bottenskiktet re-
ducerat.
B. Mossar.
Bottenskiktet utgöres av Sphagua (de s. k. \i[\xx-Sp/iag?ia
undantagna). Av högre växter förekomma framför allt Carcx-
arter, Schcuchseria palusiri s. F.riophoruvi vagiiiatum, Scirpus
cacspito sus, Rubus cliamaemor us; dessutom spela risen ofta en
framträdande roll, isynnerhet Androm e da polifolia, Vacciui iiiii
Oxvcocciis. J'. ul i q; inosu in. Dctiila na?ia. Träd kunna finnas. De
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING I q
barrträdens ektotrofa mykorrhiza konstituerande svamparna
saknas i de mest hygrofila associationerna; finnas hos de andra.
Mer eller mindre oligotrafen ta associationer, infra- eller
supraakvatiska.
a. Vitmossar.
Vanligen mer eller mindre ljusa, ej tuvbildande Sphagna; de vikti-
gaste äro Spliagiia recuiva (främst 5'. angustifoliinii, S. apiculatiiiii), S.
baltiaini, S. papillosuin, S. uiagcllanicuiii och .S'. ripariinii. De bilda alltid
en lös och lucker matta.
6. Starrmosse.
De viktigaste huvudarterna äro Spliagnuin angnstifolhim, S. auiblv-
pliyUiim, S. apiculatuin och .S. npariuin. Artrikast bland mossarna. Den
ektotrofa mykorrliizans svampar finnas vanligen.
Variant: i. Bctula na)ia-xW starrmosse.
2. Androiiicda-xW starrmosse.
3. Buskrik starrmosse.
7. Cusp/cia/iiin-mosse.
De viktigaste huvudarterna äro Sp/iagiiinii balticnvi, S. Duscnii, S.
ycnscnii och .S". Lindhcrgii. Den ektotrofa niykorrhizans svampar saknas.
8. Papillosuin-mos?>e.
De viktigaste huvudarterna äro Spliagiiuin papillosinn och 5. coiii-
pactum; dessutom viktiga konstituenter .S. tcncllum, S. Jcusi-nii och .V.
Lindbergii. Den ektotrofa mylcorrhizans svampar saknas. Associationens
färg smutsigt brun (i motsats till övriga vitmossar).
Variant: Alolinia-(Papillosiim-) mosse.
9. J^agijiat niii-vaosse.
Viktigaste huvudarter äro S. inagcUaiiicniii. S. angtistifolmm, S. Rus-
sowii och Eiiophoniiit vagiiiatuin. Den ektotrofa m\'korrhizans svampar
finnas.
Variant: i. Qirex globitlaris-mosse.
2. Bctula «i-?;//7/.y i777v\s/r«yl.
Bihang till mossarna: Hedar på myrmark.
I. Lavhed.
Viktigaste huvudarter äro Cladouia^s.xtcx, främst C. rangifcrina och
C. silvatica.
2. Mosshed.
Viktigaste huvudart ] lylocoiiiiiiiii pa) iitimiiii.
A. Kärr.
a. Rena kärr.
Äro mycket vanliga inom området. Dykärren täcka ofta betydande
områden av de stora myrarna inom »lidernas region»; oftast äro de dock
försedda med tuvor eller revlar i större eller mindre frekvens (tuvigt dykärr,
revel-dykärr). Flarkarna ujiptaga vanligen relativt små sammanhängande
ytor, oftast i Papillosiini- och /v/jr«w-mossar (flark /"^///^.yww-mosse, hölje-
Fusan/i-mosse o. s. v.).
Såväl dykärren som flarkarna räknas av CaJANDER (1913) — åtmin-
stone till största delen — till »Weissmoore», eller närmare bestämt till
undergruppen »Rimpi- (Flark-) Moore». Det torde närmast vara av gene-
tiska orsaker, enär enligt Caj ANDERS (1904; 1913) mening de utbildats
från mossrika associationer. Han säger härom (Cajander 1913, s. jy):
»Die Rimpis sind erst die Folge der Vernässung, die allerdings oft in sehr
frlihen Stadien des Moors eintreten känn».
I . Dykärr.
Bland fanerogamerna sätta framför allt r^r/r.t-arter sin prägel på dy-
kärret. Av dessa äro de viktigaste C. rosirata, C. lasiocarpa och C. Ii mosa.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
var för sig eller tillsammans vanligen mer eller mindre dominerande (lui-
vudarter) i det sällan fullt slutna fältskiktet. Insprängda förekomma en
del andra arter, såsom C. chordorrk/za, C. livida, C. viagdlanica, endast
undantagsvis huvudarter. I övrigt saknas sällan Erioplwtiiin polystacliion,
som t. o. m. understundom undantränger starrarterna. Mindre ofta finner
man Sclicuciizcria pa/us/ris, Jidicus stygius, Rliyncliospora alba och Eqiii-
sctum fluviatile.
Anmärkningsvärt är, att de grova starrarterna, Caicx vostinta, C.
lasioiciipa, vanligen äro tämligen lägvä.xta (3- 4 dm.) och ofta sterila. Här-
igenom är d}'kärret väl skilt frän det vid igenväxande sjöar och bäckar
förekommande Magiiocaricctiun, med vilket det eljest i floristiskt avseende
har åtskilliga likheter. Det bör även framhållas, att Eriophonmi poly-
stachioii är tämligen späd och oftast steril.
Örterna äro sparsamt företrädda; vanligast äro MenyantJics tiifoliata
och Droscia aiiglica (konstanter); mera sällan påträffas sådana som Pedi-
ailavis palustris, Drosera rolundifolia, Potc7itilla palustris, Malaxis paludosa,
Utricularia intennedia.
Scirpus cacspitostis, Erioplioiuin cilpiiiuiii, E. vaginatiini, Moliiiia coc-
ridca. Canx pauciflora finnas understundom, men fä ej betraktas såsom
hemmaliörande i dykärret. De inleda övergängen till mossens stadium
eller till mera ängsartade associationer.
Ej heller få de ris, som ibland finnas — Andnvncda polifolia, Vac-
cinium Oxycocciis — räknas till dykärrets typiska konstituenter. De äro
tynande, mer eller mindre tillfälliga element, som oftast kommit från tuvor
eller strängar, beklädda med mossvegetation.
Ehuru bottenskikt i vanlig bemärkelse normalt ej är utbildat, träffas
dock ofta en enstaka simmande Aniblystegium (A. exannulaium, A. revol-
i>cns, A. scoipioidcs o. a..) eller Spliagnuiii (S.platyphylluiii, S. subsecunduin, S.
plimiulosuvi o. 3l.). Vanligen kännas dessa slemmiga, besatta som de äro med
alger, framför allt Cyanophyccer. Mera undantagsvis träifar man enstaka
levermossor, såsom Alartincllia paludicola och Riccardia pi?igins: det är
oftast på gamla stråbaser, som höja sig något ovan den dyiga bottnen.
I den bruna, bottnen täckande dymassan^, efter vilken jag benämnt
denna association dykärr', leva mycket talrikt alger, framför allt Diato-
' Med dy menar jag i likhet med Fruh (Fruh und Schröter 1904) och v. Post
(1909) amorf, starkt humifierad eller mekaniskt destruerad myllartad torv.
' Termen dvkiirr är använd förut af Smith (191 1). Huruvida Smiths dykärr beteck-
nar samma association som den av mig beskrivna, kan ej avgöras. Han säger om den-
samma (1. c, s. 50S): »Det glesa bottenskiktet består af stora Ainblystcgiii, som ligga hälft
ANDRA KAPITLET
maceer, Desmidiaceer och Cyanopliyceer; bland Desmidiacccrna märkas
Euastnim-, Cosiiiaiiniii- och Clostcriuui--a.\\.c.\-, bland Cyanophyceerna främst
Stigoncma ocellattun och Chroococcus turgidus. Diatomaceerna äro rikligt före-
trädda, framför allt släktena Anoinoeoncis, Cyinbclla. Eniwtia. Fnistuliiia,
Pinniilaria och Tabellaria (jfr tab. 9).
Associationen betingas av särdeles riklig vattentillgång; dock är det
vanligen ej grundvatten, som matar dyk-ärret, utan ytvatten, oftast mer eller
mindre näringsfattigt, tämligen sällan mera näringsrikt. Vatten står ett par
cm. eller mera över ytan, varierande efter årstid och nederbörd. Om våren
och efter starkt regn kan vattnet vara i ä 2 dm. djupt, under det vid torr-
perioder ytan kan nästan helt uttorka.
Det är vattnet — säkerligen framför allt det starkt fluktuerande vat-
tenståndet — som gör, att ej Sphagiia eller Ainblystegia i högre grad
kunna trivas. Av mera hygrofila Sp/iagHiiDi-avtev är det 6". platypliyllunt,
som bäst uthärdar iittorkning. Denna bildar emellertid aldrig massvegeta-
tion och spelar därför föga roll för dykärrets utveckling till mosse.
Den ektotrofa barrträdsnn^korrhizans svampar saknas i det intakta
dykärret (jfr del II).
Dykärret är vanligen beläget i depiessioner. Det är den kanske mest
typiska utbildningsformen för HöGBOMS (1906, s. 174) dalmyrar. Häri får
man se en av orsakerna till den stora vattentillgången.
I stort sett synes den av dykärret bildade torven vara tämligen
ogenomsläpplig för vatten (jfr del II). Det är på grund härav, som det till-
rinnande vattnet ständigt häller sig i ytan, där det blir stagnerande eller,
om svag lutning förefinnes, mer eller mindre rörligt.
Dykärret är en av områdets vanligaste associationer. De stora lapp-
ländska myrmarkerna beklädas till stor del av detsamma. Här förekomma
dock vanligen även mosselement i form av tuvor eller strängar, som ofta
spela en mycket framträdande roll (tuvigt dykärr, re\>el-dykärr).
Efter det närande vattnets beskaffenhet kan man tala om eu- och
oligotrafenta dykärr, de förra dock som antytt tämligen sällsynta inom om-
rådet. Floristiskt är det emellertid oftast ingen nämnvärd skillnad' mellan
dem båda; det är dock i de förra, som man understundom ehuru enstaka
träffar sädana växter som Carcx paiiicca, Eyiophonnn gracile, E. latifoliuiit,
nedb-idd.ide i dvmassan. Fältskikten utgör.is af enstaka starrsträii eller limofila växter».
Associationen är dock ej torvbildande (I. c, s. 509) utan »växtresterna oiiibildas i stället
till en lös rödbrun massa, som närmast bör kallas dy».
' Huruvida sådan förefinnes med avseende på alglloran kan dock ej avgöras.
SPECIELL asscc:ationsbeskrivninc 23
Malaxis paludosa, Ainblysteginin revolvens, vilka vanligen sal-cx ivsfrafa-fades,
2. Erioplioniin po/ysfaiIiion-ia.c\es,
3. C(7irx /iisioaripa facies,
4. Equisctniii fnviatile-iacXas,
5. Carcx liinosa-iacies.
De äro ingalunda alltid väl skilda; tvä eller flera kunna förekomma
omväxlande bredvid varandra; ofta påträttas mellanformer.
Vad som betingar de skilda facies, kan för närvarande ej med säker-
het avgöras. Troligen äro de ekologiska olikheterna ofta ej särdeles stora.
Nyss ant}'dda skiljaktigheter med avseende på näringstillförsel s}'nas spela
mindre roll, enär en och samma facies kan bevattnas av såväl närings-
rikt som näringsfattigt vatten. Möjligen är Eriophoniin poIystachiouAacx&i,
mera konstant en oligotrafent utbildningsform, ehuru dock även eutrafent
sådan påträflfas:.
Viktigare torde en olika grad av vattentillförsel vara. Sä t. ex. är i
stort sett Caicx /iinosa-fa.c\GS mera hygrofil än Carcx rostrata- och Erio-
p/'ioruin-is.c\es\ Carcx lasiocarpa- och Eqiiisctuiii JliiTiatile-facies^ enligt min
uppfattning nära besläktade, synas fordra mer eller mindre rörligt ytvatten
för att normalt utbildas. Möjligen kan detta å sin sida sammanhänga med ett
större behov av niineralsalter. Även kan syrefrågan härvid spela en viss roll.
Flera, för oss ännu okända faktorer kunna dock spela en viktig roll.
Här erbjudes enligt min mening för framtida ekologisk forskning ett in-
tressant kapitel.
Facies i. Carex rostrata-rWil dykärr.
Dominerande Carcx rostrata: inströdda finnas framförallt Carcx chor-
dorrliiza, C. lasiocarpa, C. liinosa och Eriopltontm polystachion. Kontrast-
rikt avbryter den blägrå Carcx rostrata mot den bruna dyn.
24
ANDRA KAPITLET
Carcx 7-ost/a/a-t'aLc'ieii är den vanligast utbredda dylcärrstypeii inom
området. Isynnerhet i Björna, Degerfors, Asele och Lycksele socknar har
jag ofta påträffat densamma.
Som nämnt kunna övergångsformer till övriga facies förekomma; så
meddelas i nedanstående tabell två analyser (tab. i : 8, 9), där resp. Erio-
phonnii polystacIiio)i och Carcx I i mosa spela en framträdande roll.
Tabell I.
Dvkiirr. Carcx rus/r/r/tr-i^ciea.
1. Anundsjö socken, Ikedbyn. Mindre mvr, vars centiuni dykärr med smii tuvur
av Sphagnum pnpillosum. '■''/; 1915-
2. Anundsjö socken, Åbosjö. Tuvigt dykärr, -/b 1913.
3. Anundsjö socken, Solberg, Nipmyren. Myren till största delen starrmosse (f d.
dykärr); smärre partier dykärr med små fläckar av Sphagnmu balticuin. "/s 19:3.
4. Björna socken. Björnsjö, Oxbackmyren. ^"/e 1915.
5. Lycksele socken, Granträsk, Landsvägsmyren. Mvren till större delen Papillo-
sum mosse (i. d. dA'kärr); smärre partier dykärr med fläckar av Ainbh'stei;!'uii! stellatum
och Sp/iagnuin-k-ixr. Dykärret har ulvecklats ur Paplllos!/m-mosse, varav förklaras den
höga frekvensen av Scirptts caespitosiis, Bcttiln naiui m. fl. '^Z? 191 5.
6. Lycksele socken. Södervik (ej långt från Ekorrträsk). Gällniyren. Myren till större
delen 1'apillpsiiin-mosse. [i. d. dykärr); smärre partier dvkärr. •'/; 1916.
7. Degerfors socken, Strvcksele. Surtjälmvren. Tuvigt dykärr; smärre tuvor med
Piipillosiiiiimosst. ^"ji 1916.
!S. Degerfors socken, Strycksele, Sirvckfors, Stormvien. Eutrafent, tuvigt dykärr
(tuvornas areal till dykärret som 1:4); tuvorna J/cli/i/a-äng och Ai!iblystci;h//ii-\ii\\\\ '°/i
1916.
9. Degerfors socken, Strycksele, Fäträsket, Stormvren. Oligotrafent, tuvigt dykärr,
där Carcx rostrata och Erioplioruin polystachion vikariera för varandra (jfr tab. 2: 8);
luvorna Papillosninnxossi. ™]i 1916.
Örter och gräs:
Carcx chordorrhiza . . ,
11 lasiocarpa ...
» liinosa
» livida
» magellanica . .
» panicea ....
» paucijiora ...
» rostrata
i> Leersii ,
Droscra anglica . . . ,
» rotundifolia
Equisetuin pluviatilc .
I
2
3
4
1
6
7
S
9
2
I
2
—
I
—
—
T
2
I
—
I
I
2
—
I
—
—
2
>-4
-t
—
2
I
I
—
I
]
4
3
I
4
4
I
3
2
4
4
3-4
3-4
2
I
-
—
—
—
I
I
—
I
_
—
—
I
2
SPECIELL ASSOCLATIONSBESKRIVNING
25
Eriopiwncm alpiniiin . .
I
2
3
4
5
(T
7
-
g
—
I
—
I
—
—
t gracile . . .
. ; —
—
—
—
—
—
—
I
—
» polystachmii
I
—
—
1
I
I
—
3-4
I
Ju Hills s/ygii/s
. —
—
—
—
—
—
—
1—2
—
Malaxis paludosa ....
. —
—
—
—
—
—
1
—
Mcnyanthes trifoliata . .
. —
I
4
I
—
3
2
—
2
Molinia cocrulca ....
. —
—
—
—
3
—
—
—
—
Pedicularis pahistris . .
. —
I
—
—
—
—
—
—
I
Phragmiies commtiuis . .
. —
—
—
—
—
—
—
—
I
Sch$uchzeria pahistris . .
^
I
—
—
—
—
—
. —
—
Scirpiis caespitosus . . .
2
I
—
I
4
I
—
—
3
SelagincUa selaginoidcs .
—
—
—
—
I
—
—
—
—
Utriciilaria intcrmedia .
• —
—
—
—
—
—
—
—
I
Ris:
AildroDicda polifolia . .
I
I
I
—
1
—
—
—
Bctula nana
—
—
2
—
—
—
—
Vaccinium Oxycoccus . .
—
I
I
—
—
—
—
—
y, iiligi)wsiim .
• —
—
—
I
—
—
—
—
— ■
Mossor:
Aiiib/ystegium exaninilntiiii
/ .
—
—
—
—
I
—
—
—
» straininciiin
.;_
—
—
—
—
I
— .
—
—
Pohlia nutans
. . _
_
—
—
I
—
—
_
Sphagnuin Lindbcrgii . .
. ,
—
—
I
—
—
—
» sitbsea/iiduin .
■ • —
—
—
1
—
—
—
—
—
Alger
5
5
5
5
5
5
5
5
S
Facies 2. Eriopliornnt polystacIiion-xVkX. dykärr.
Huvudarten utgöres av lågväxt och vanligen steril Eriop/ionim po-
lystachion. Övriga koiistituenter äro i stort sett desamma som i det Carcx
rostrata-rika dykärret.
Oftast är det smärre myrar, som upptagas av denna facies, eller mindre
partier i större sådana, där det Cdrr.v rostrata- rika dykärret eljest är för-
härskande.
Huruvida Erioplionnn- och Carex rostrata-izcits hava skilda ekolo-
giska betingelser, kan ej med bestämdhet avgöras. Åtskilligt tyder dock
pä att den förra i stort sett är mindre fordrande än den senare med av-
seende på mineralsalter (jfr s. 23).
26
ANDRA KAPITLET
Tabell 2.
D y kärr. E r io p hon/ in p o lysta cli ton. f a ci e s.
1. Aiumdsjö socken, Klocken. Till större delen Faplllosiim-mosse (f. d. dvkäir),
endast smärre områden ännu dykärr. Torvens mäktighet 2,r. m. +. ''Vs 1916.
2. Aninidsjö socken, Västnnbäck, Räfvatjärnsmvren. Oligotrafcnt, tuvigt dykärr.
Torvens mäktighet 2 ni. +. ^"/ö 1916.
3. Anundsjö socken, Solbergs kronopark, Kroknivrcn. Tuvigt dykärr; .| cm. vat-
ten. 'Vu 1916.
4. Björna socken, Gideå, Rågslåttermyren. Tuvigt dvliärr; smärre tuvor, uppbyggda
endast av Polilia annotina och P. niitans. -"/i; 1915.
5. Björna socken, Gideå, invid t)knivrhällan. Mindre nnr, som luivudsakligen
består av invigt dykärr; mindre fläckar av Ainbtystcgium baälinn. -"/u 1915.
6. Björna socken, Gideå, Algmyren. Tuvigt dykärr; tuvorna bevuxna med Papil
/('.v//w-mosse. -^/e 1916.
7. Äsele socken. Algsjö, Äigsjömyren. Eutrafent revel-d\kärr ; tuvor till kärr3'tor
som 1; 2; tuvorna Sclrpt/s-Molii!la.Spliai>i!iiiii-\iir'C. '"/i 1915-
8. Degerfors socken, Strycksele, bäträsket, .Stormyren. Oligotralent, tuvigt dykärr
(tuvor till kärrytor som i: 6), där Carcx yoslroto och Eriophonim polystinhinn vikariera
för varandra (jfr tab. 1:9); 5 cm. vatten, -"/j 1916.
g. Degerfors socken, Strvcksele, Fäträsket, Stormyren. Eutrafent, tu\igt dykärr
tuvorna bevuxna med iMoluila--ine). ^"/' 1916.
10. Umeå socken, Norrfors, myr vid Svallberget. Smärre fläckar i dykärret av
Splta>j;iniin papillosiiiii. S. putcliiiiiii, Ainblystci;ii/iii s/nii/iina/iii. '"j-, 191Ö
Örter och gräs:
Carcx laiicsieiis . . . . .
» ihordoi7'hisa . . .
» lastocaj'pa . . . .
» lliiwsa
» livida
» magellanica . . .
» ros/ra/a
Droscrn aiiglica
» rotiindifolia . .
Equiicltiin flinnatilc . .
Eriopliorum p>o/ys/niliioii
Jtmais s/ygiiis
Malaxis paludosa . . . .
Menyatithes trifoliata . ,
Motinia cocnilca . . . .
Pedtailaris pabistris . .
Phraginites comniunis . .
Rhynchosp07-a alba . . .
Schpus caespitostis . . .
Utricularia intermedia .
I
2
)
4
5
6
7
8
9
10
1
I
4
1—2
I
I
2
I
I
1
I
4
I
I
4
3
4-5
I
4
I
I
I
I
I
3-4
I
3
2
1
I
3
I
I
2
2
2
I
3
4
I
I
I
1
I
I
2-3
3
2
I
2
4
I
2
1
2
3
3
2
I
4.
I
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
27
1
Ris:
Androinedii polifolin ....
Vacciniuni O.xycoccus ....
*iiucrocarpuiH . .
Mossor:
Ainhlystciiiiiiii sarmcntosuin .
» straiuiiiciiin . .
Poltlia-iiKtans
Spliagiiiiin Lindhcrgii ....
» papillosiiin ....
» pliimiihsum . . .
>' piilcliruin ....
Alger, bl. a.:
Stigonciiia occllatuin (Dilhv.)
Tluir
I
2
3
-1 5
ö 7 ' 8
9
!
10
I
5
+
I
S
5
I
j
I
5
_
I
I
1
I
5
5
5
I
5
+
+
+
+
+
5
1
I
I
5
B(xinlnisiiui Boncii (Ralfs)
Clevc
Cosmaritdit sp
Stnurastniin sp
Di;itomaceer se tab. 9 . . . .
Facies 3. Cai-ex lasiocarpa-\Wi dykärr.
Carcx lasiocarpa ar dominerande. .Säkerligen på grund av det rör-
liga vatlnet är densamma mera högväxt än i övriga facies (c:a 5 — 6 dm.)
och vanligen fertil (jfr s. 21).
Desmidiaceerna äro s}-nnerligen rikligt företrädda, framför allt släktet
EuasiruDi (jfr. tab. 3), troligen beroende pä den rikliga vattentillgängen.
Isynnerhet i Lappland har det Carcx hr sioc ar/' a xWio. dykärret en täm-
ligen vidsträckt utbredning. Tab. 3: i— 6.
Facies 4. E q iiisctii iii f/m'ialilt--Y\\<.\. dykärr.
Huvudarten är Equisctiiiii Jliiviatilc. Den är tämligen lågväxt och
bildar ej så täta bestånd som i det kring sjöar o. d. understundom före-
kommande Equisctctuiii, med vilket senare man ej får förväxla det Eqiti-
scluin\W?i dykärret.
ANDRA KAPITLET
Liksom i det Cairx Arwivrz/iMika dykärret äro Desniidiaceerna
mycket rikligt företrädda.
Inom området är det Eqiiiscfiiin-v\ks. dykärret tämligen sällsynt. Dess
sammansättning belyses av beståndsanalysen i tab. 3: 7.
I litteraturen finner man hos TOLF (1903 b, s. 10) »fräkenkärr» som
en av »gräskärrets» utbildningsformer. Det är troligt, att han härmed
åsyftar detsamma som mitt Equisctuui fluviatilc-xW-^ dykärr. Hans defini-
tion är (1. c): »Beståndet utgöres av kärr- och dyfräken». Enligt Tol.F
förekommer fräkenkärret, ehuru mindre allmänt, i hela värt land.
Tabell 3.
Dykärr. Carc.v lasiocarpa-{i\c\es (i — 6); Eg uisctiiin fh/ piati lt-V,\c\/Vlosum-mosse); tuvornas areal till kärrpartiernas som i;i "/' 1916-
6. Degerfors socken, Lillsandsjö (invid Hällnäs\ Akermvrcn. Hutralent utbildnings
form. '7' 1916.
7. Degerfors socken, Strycksele, Fräkenmyren. Dykärr med smärre tuvor av
S/ilnmiii/i/i-V^Xxr och Pa/iillosii/n-vnossi: (Ciirc.r livida-, Eriophorum nlpini/iii-hcics). '-'/t 1916.
Örter och crräs:
Carcx ihordorrhiza
» lasiocarpa
I 2 3
4
5
6
7
3
2
I
I
2
I
4
I
1
2
4
1
I
I
1
I
2-5
5
I
I
4
2
I
i
2
1
5
2
I
I
I
2
3
I
I
2
5
4
I
» I il) i da
» L€B7'sii
Potejziillci 'hciltistvis .... ....
Dyose7'(i atif^Iicix ... . . . .
» rotKniiifolia
Equisetum fliiviatile
Eriophorum alpittum
» gracile
» pofystachion
SPECIELL ASSOCL^TIONSBESKRIVNING
29
I
2
\
4
5
6
7
I
I
5
- i -
I
5
1 —
I
I
I
I
5
I
I
2
I
I
1
I
I
1
I
5
+
+
+
+
+
+
+
+
I
I
I
I
I
]
5
+
+
+
+
+
+
Menyanthcs trijoiiata
I
I
I
I
I
5
I
I
I
I
1
5
Ris:
Aiulroincclii polifolia
\'nciinium OxycoiiJis
» *)nicrocarpuiii
Mossor:
A)iibh'stc!iii(m exaiinulatuni ....
11 iK purpurasceiis . . .
» revolvens
» straiiiineuin
Polytrkhum communc
Sphagmnn Dusenii
» fitnbriahim
» pnpiUositm
» sgnarrosutn
» siihscciindiiin
Martincilin pnludicoln
Alger, bl. a.:
QhhiocvtiitiH SD . .
Eiiastium crassiim (Bréb.) Kiitz. . .
» cuneattmi Jenner ....
» dentkulatiiin (Kirchn.) Gav
didelta Ralfs
» ditiaricatiini Luiul
» pcctinatiim Bréb
» siiblobatum Bréb
Bambusina Borreri (Ralfs) Cleve . .
Clostcriiim jtincidujn Ralfs
» v. brevior Roy
M sn . . . ....
Cosiiuiriiiin mar^aritiferinii Menegh.
3°
ANDRA KAPITLET
Cosmnriinn iiiargaritiferiiiii v. iinisinn
Kirclin
» st)
1 1 ' 1
> 2 5 .1 5
6
7
—
—
—
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
Dcsmidiiim Swart-jii Ag
Miii-asteiias truncata (Corda) Bréb. .
Phiifotaeniiiiii cfr. irabeciila (Ehreiib.)
Näo^
Tetnieinonis graniilahis (Bréb.) Ralfs .
» f. attcniiatus \\'est. . . .
» SD
Sf(iiif'(isf/'i/ffi sp
Clnvococciis tii7'g'idus (Kiitz.) Näg. . .
Stigoiicma cfr. ocellatiim (DilKv.) Tiiur.
Diatomaceer se tab. 9 . .
Facies 5. Carex /imosa-rikt dykärr.
Karaktäriserat genom dominerande, oftast fertil Ca/rx limosa. Dess-
utom finnas sä gott som konstant glest ställda, tämligen lägväxta och
vanligen sterila individ av C. ros/rata, C. lasiocarpa och Eriopiwruui
pofysfachioii m. fl. Sällan saknas Menyanthcs trifoliata och Droscra
anglica.
Under det föregående facies lämna en torv av tämligen hård och
fast konsistens, bildar det Carcx //wosa-nka. dykärret en sådan av mera
lös beskaffenhet, där en relativt stor procent utgöres av destruerad, dy-
artad substans. Detta gör sig i särskilt hög grad märkbart för vandraren,
som endast med försiktighet får beträda denna mark för att ej sjunka
ned. Det är huvudsakligen de underjordisk-a stamdelarna av Carex limosa^
som utgöra ett sammanbindande flätverk.
Förmodligen är det i första hand denna ståndort, som avses med
Norrlins (1871 — 1874) och Hults (1881) »gungfly»^ ehuru man ej hos
dessa författare finner detta begrepp närmare preciserat. I varje fall
lämnar HULT (1881) från »gungfly» såsom ståndort flera beståndsanaly-
ser av TiChoydorrluzeta piiia (småstarrformationen)», vilken »formation»
otvivelaktigt är Carex liiiwsa- (och C. chordorrhiza-yWt dykärr.
' Kj att förväxla med det is\niierliet av modänia torvgeologer anv.nnda begreppet,
varmed avses en speciell igenväxiiingstoini av sjöar.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING .V
Några exempel på Carex liiiiosa-r\k^. dykärr meddelas i tab. 4: 1—5 och 13.
Understundom kunna andra lågväxta Carex-3.rte:r erhålla en högre
frekvens, t. ex. C. chordorrhiza och C. livida, så att blandformer upp-
komma (tab. 4: 6, 9), eller dessa senare lainna bli dominerande. Sådana
Carex chordorrhiza- och Carcx livida-\:W2. dykärr (tab. 4: 7, 8, 10) äro
dock m}xket sällsynta. Möjligen är det förra endast att betiakta som
alternatbestånd (SAMUELSSON 1916, s. 354).
Någon gång kan också Schcuchzcria palustris uppträda mer eller
mindre rikligt, antingen såsom inblandning i någon av de föregående
facies eller bildande tämligen rent ScheiichzcriaxWit dykärr tab. 4: 11, 12).
Vid ett par tillfällen har jag även observerat Rhynciwspora rt/Z^rt-rikt
dykärr (tab. 4: 14). Det är möjligt, att detta, liksom även det Carex
lii'ida-x\kdi dykärret, är mera konstant eutrafent än övriga. Dock har jag
iakttagit dem endast vid ett. par tillfällen, varför jag ej med säkerhet kan
yttra mig härom.
Tabell 4.
Dykärr. Care.v limosa-i^icies (i — 5, 13); [Carex cliordorr/iisalacies (7);
Carex lividafxcXiS (8, 10); Scheiichzer ia-i-i.c\^% (12); Rhynchospora alba-{2,c'\e.^
(14); i övrigt mellanformer (6, 9, 11)].
1. Anund.sjö socken, Äbosjö. Tuvigt dykärr, där huvudsakligen Carcx liinosn och
Scheuchseria palustris vikariera för varandra, '/s 1915.
2. Lycksele socken, \'ägsele, Vägselemvren. Eutrafent, tuvigt dykärr; tuvorna
Molinia-äng. '*J7 191 5.
3. Lycksele socken, Vägsele, Vägselemvren. Eutrafent, invigt d\kärr; tuvorna
bevuxna med Mol//i/a-äng. '*li 191 5.
4. Degerfors socken, Strycksele, l.ångmarksmvren. Dvkärr uied smärre tuvor nv
Papillosa/a-mosse. '7" 1916.
5. Degerfors socken, Strycksele, BäckaforsmvTen. Ohgotrafent, tuvigt dykärr
(tuvor till kärrytorna som i: 6); tuvorna Papi/losiun-mosst. "/' 1916.
6. Lycksele socken, Vägsele, Vägselemyren. Dykärr med tuvor av Pnpil/ostnii-
mosse. '*/; 1915.
7. Lycksele socken. Flakaträsk, Arnoldsmvren. Oligotrafent, tuvigt dykärr; tuvorna
beklädda med PapiV/osi/m-mosse. -"/r 191 5.
8. Äsele socken, Algsjö, Algsjömyren. Eutrafent, tuvigt dykärr, där Carex chor-
dorrhiza, C. liinosa, C. livida, Eriophorum polystachion vikariera för varandra. '"Z' I9'5-
9 Lycksele socken, myr vid Asptjärn (invid Ekorrträsk). Tuvigt dykärr (tuvornas
areal förhåller sig till dykärrpartiernas som i: 10), där Carex liinosa och C. livida vikari-
era för varandra. "/' 1916.
10. Nordingrå socken, Mädan, Rvssmvren. Eutrafent, tuvigt dvkärr; tuvorna
Spliagnum-kiirr. '"/a 19 16.
11. Anundsjö socken. Djupsjö. Mindre mvr, till större delen bestående av oligo-
trafent, tuvigt dykärr, där Carex cliordorrhiza och Schciiehzeria vikariera för varandra.
'°/8 191 3.
12. Lycksele socken, Knaften. Tuvigt dykärr. '"/■ 19' 5-
i;. Lycksele socken, Hornmvr, Sörbäcksbackmvren. Dvkärr på övergång till mosse.
Simmande Sphagnunt Dusenii. ^V" 191 ).
32
ANDRA KAPITLET
14. Nordiiigrå socken. MäJaii, Stonmreii. Hiivmlsaliligcn utgöres denna av Myrica-
S/>hag/i!ni!-\i'i.w, dess inre delar dock av tlvkarr, där Ca?rx /iriiiii och RliyinJiospora nlba
vikariera för varandra, '"/a igi6.
Örter och gräs
Cai'ex chort/orrhiza .
i> lasiocnrpa . .
» liniosa ....
• lifiiia ....
» mngdlanica
» rostrata . . .
Drosern nng;lka . .
» roliindifolia
Eqtiisetum fluviatile
Eriopjioniiii nlpinimi
T gracile .
» po/ystachimi
t> Tngiiuitiiiii
Jtmcus styghis . . .
Ma/axis pahidosa . .
Meny til! thes trifoliata
Orchis iiittiniata . ,
Pediciihiris pa/i/stris
Phragiiiitcs coinintiius
Rliynclwspora a/ba .
Sclieucitzc7-ia pahistris
Scirpiis cacspitosiis .
Utricuhiria intermcdia
» wt/wr . .
Ris:
Ain/roiin(/ir polifolia . . .
Vacchiiuiii Oxycocctis . , .
Mossor:
Ainhlvslcgium cxanntihitiiin
» revolvens . .
» scorpioidcs .
Sphaiiiiiiiii Duscnii ....
» papillosiiin . . .
» subsecundiim . .
Splachnuin vasculosum . .
Alger
I
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
'3
14
2
2
3
5
3
I
I
I
—
I
2
—
—
—
I — 2
2
]
1
—
4-5
4
4
4
4
5
:
j
3-4
3— -1
3-4
I
4
:
—
4
3
3—4
!
1
2
:
2
2
2
I
I
I
I
2
2
I
1
1
I
1
1
1
2—3
—
—
3
2
i
—
—
I
I
3
3
I
I
-
—
2
:
—
-
:
1
I
I
I
2
1
2
—
1
—
I
2
I
—
—
I
—
1
3
1—2
I
I
-
I
2
3
I
—
2
I
3
—
I
I
]
I
-
-
—
2
3
->
—
-
-
4
I
—
—
—
3
—
—
—
3
5
2
—
—
—
-
I
-
-
—
\
I
-
-
-
I
—
—
2
—
-
-
I
3
I
■
—
-
I
I
I
—
—
—
I
I
—
—
I
1
2
-
1
—
I
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3
—
—
—
—
I
I
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
I
I
—
—
—
. —
I
5
5
5
5
5
5
5
5
5
5
5
5
5
5
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
33
I omedelbar anslutning till sist nämnda facies böra kanske omnämnas
de Carr.v ciinesccns- och C. Goodenozvii-xWs. dykärren. De spela visserligen
mycket obetydlig roll, så att de knnde helst alldeles förbigås; då de
emellertid synas förekomma mera allmänt pä andra trakter, torde ett om-
nämnande i förbigående vara berättigat.
Carex caiicscriis- och C. Goodenowii-iAcizs äro bäst utbildade i när-
heten av bäckar o. d., där en årlig översvämning tillför ökad näringshalt.
Starrarterna bilda ett mera slutet bestånd; marken är hård och fast, nästan
helt täckt av döda fjolårets skott och blad ; under sommaren är den van-
ligen ej vattentäckt.
Dessa utbildningsformer äro mera ängsartade än föregående facies
och torde mera närma sig det sydsvenska och mellaneuropeiska Parvo-
caricetuin. De motsvaras förmodligen av Cajanders (1913, s. 121) ängs-
artade »Rimpi-Moore». Han säger nämligen efter behandlandet av »Seggen-
Rimpi Moore» (1. c, s. 121): »Diejenigen lappländischen Moore, welche
sich näher bei den Hauptfltissen befinden und welche im Fruhhng vom
Wasser der hinten gelegenen grossen Moore iiberflutet werden, sind oft
sehr fest (nicht schwappend), mit reichlicherem Graswuchs als sonst. Sie
sind somit mehr wiesenartig, auch sind echte Gräser melir als sonst vor-
handen».
Från Schweiz beskrivas Carcx Goodeii(nvii-n'k&'kä.rr [i^Goodenovutuin-»,
Steuler 1S97, s. 38; »Typus der Carex Goodcnonghn^->, Brockmann-
Jerosch 1907, s. 349), som endast obetydligt skilja sig från de nord-
svenska; den frän Danmark av Mentz (1912, s. 137) beskrivna ^--Carex
Goodenoiig/äiMr>sen» är tydligen även av samma typ.
På översvämmade områden kunna Calainagrostis-^xV&x , Jiincus fili-
fonnis, Carex aquatilis o. a. understundom bli beståndsbildande.
Tabell 5.
Dykärr. {Carex ca)iescciis\:\c\^s (i); Carex Goode?io uiii-iac\e.s (2)]
1. Anundsjö socken, Solberg, Frikentjärn. Området översvämmas årligen av en
bäck. "/s 191 3.
2. Umeå socken. Norrfors, myr nära Svallberget. "/' 1916.
Örter och gräs:
I
2
Carex chordarrliisa . . .
I
2
I
_
Carex aquatilis
I
—
» Goodenouni ....
—
5
» canescens
5
I
• limosa
I
—
De norrländska myrmarkerna.
I7;!i:t 3
34
ANDRA KAPITLET
Cajex rostrata ....
Equisettiin flitviatile . .
Eriophorum polystachion
Jtinctis filijormis . . .
Menvanthes trifoliatn . .
Buskar:
Salix lapponiiin ....
Mossor:
Ainblystegiiim sp. . . .
SpJiagnutn inundatum .
11 platyphylhi7n
» phnniilosiim .
11 tiyTs ....
I
2
I
I
2
I
I
—
—
I vårt land synes det typiskt utbildade dykärret vara inskränkt hu-
vudsakligen till Norrland. Här har det emellertid av allt att döma en
vidsträckt utbredning — åtminstone inom skogsområdet [jfr Sernanders
(igoo, s. 52) äAmblysteffiiiin-f^iKXias. varianter» av de »nordsvenska kärr-
typerna»]. En stor del av TOLFS (1901) »starrmyrar», liksom även AN-
DERSSONS och HeSSELMANS (1907, s. 73) myrar med samma namn, äro
att räkna hit.
ToLF (1. c, s. 140) framhåller »starrmyren» såsom den »för Norr-
land karaktäristiska torfmosstypen», och om utseendet av denna starrmyr
säger han (1. c, s. 144): »I sitt mest typiska tillstånd äro dessa myrar
beväxta med ensamt starr, tillhörande olika arter, antingen storväxta så-
som flaskstarr, blåsstarr och trädstarr, eller smärre slag t. ex. blekstarr
och dystarr». Emellertid inlägger Toi.F i begreppet starrmyr alla myrar,
där starrarter äro mer eller mindre dominerande i fältskiktet, oavsett huru-
vida mossor finnas i bottenskiktet eller ej. Hit räknas nämligen utom dessa
»rena starrmyrar» (uppenbarligen detsamma som jag kallar dykärr) även
»brunmossbevuxna» och »hvitmossbevuxna» sådana.
Anderssons och HeSSELMANS (1907, s. 73) »starrmyrar» spela inom
Hamra kronopark i Dalarne en mycket stor roll.
Även i norra Finland synes dykärret täcka stora arealer. Det upp-
fattas av Rancken (i 9 i 2) såsom två »formationer», benämnda » lågstarr »-
och »högstarrkärr», av vilka det första karaktäriseras (1. c. s. 240) som
»den sankaste och tillika artfattigaste af Lapplands torfmarkstyper».
CaJANDER (1913, s. 119) räknar dykärret till mossarna och närmare
bestämt till den grupp, som han kallar »Rimpi-(Flark-)Moore». Denna
uppdelas i flera undergrupper, nämligen >,Molhiia-M.oorQi>, Sciifus caespt-
/ö.iv/j-Moore», »Seggen Rimpi-Moore», »Torfschlamm Moore» och »Quellen-
schlammtorfmoore». Den tredje av dessa, »Seggen-Rimpi-Moore», synes
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING 35
till Stor del motsvara mitt dykärr. Den karaktäriseras (1. c, s. 119): »Die
Moosvegetation spärlich bezw. sehr spärlich, aber die Gräsvegetation so
reichlich, dass Grasnutzung wenigstens zeitweise lohnend ist». Av flera
associationer [scnsu Cajander) meddelas beståndsanalyser: Eriophoretum
angustifolii, Caricetuin limosae. Caiicctmn cliordorrliizae, Caricetimi filifoniiis
och Cayicitum lividae. En jämförelse med mina tabeller (i — 4) visar den
stora likheten mellan dessa Cajandeks »Seggen-Rimpi-Moore» och mina
analyser. Vad Cajander här kallar associationer, uppfattar jag emellertid
endast som facies.
Anmärkningsvärt är, att det Carex rostrata-xSkz. dykärret, som i mitt
undersökningsområde är det vanligast förekommande, synes saknas eller
åtminstone vara mindre vanligt i Finland.
Att CaJ.\NDER räknar »Seggen-Rimpi-Moore» till mossarna (»Weiss-
moore») synes mig egendomligt, då de endast i undantagsfall och dä blott
i enstaka individ innehålla mossarnas karaktäristiska konstituenter, vit-
mossorna. Möjligen kan det bero på hans uppfattning, att de äro sekun-
därt utvecklade från verkliga mossar (Cajander 1904, 191 1 a; 1913), d.v.s.
på regressiv väg, ungefär som Ciispidatuni-xnossen utbildas ur Fuscurn-
mossen; genetiskt skulle de alltså höra samman med mossarna. Denna
åskådning är emellertid, åtminstone vad Sverige angår, oriktig. Ett dykärr
i Norrland vilar på torv, som uppbyggts av alldeles samma association som
den nutida; ofta är denna torv ett par meter mäktig och vilar direkt på
mineraljorden, understundom dock åtskild frän denna av en skogsbotten
med stubblager. Det har ursprungligen varit en kärräng eller en skog,
som sedermera försumpats (jfr V. PoST 1906); ett dykärr har bildats, och
den dag som är finnes samma associaton kvar, säkerligen utan att ha
undergått någon väsentlig förändring (jfr nedan).
Till samma resultat har Rancken (191 2) kommit med avseende på
norra Finland. Han polemiserar mot Cajanders teori, att starrkärren
skulle utvecklats från mossar, och säger härom (1. c, s. 267): »Recjan en
flyktig granskning af torfven i starr- och refvelkärren visar till fullo, att
utvecklingen icke gått den regressiva vägen, ty man finner inga spår af
de supra-akvatiska samfund, som i sådant fall skulle föregått den nu lef-
vande hygrofila vegetationen».
Ej ens frän genetisk synpunkt finnes alltså någon anledning att pla-
cera dykärret bland mossarna; det är enligt min uppfattning en äkta kärr-
association, låt vara att den oftast inom ifrågavarande område är en
oligotrafent sådan.
36 ANDRA KAPITLET
I Cajanders framställning ställas som nämnt parallellt bredvid var-
andra under »Rimpi(Flark-)Moore» grupperna »Seggen-Rimpi-Moore», f>Mo-
/iiiia-yioove» och »Scirpiis iaespitosiis-M.oore>-> . De båda senare uppträda
på tuvor och strängar i de förra. Ståndorterna äro alltså för de båda kate-
gorierna associationer tämligen olika, vilket också visar sig i en väsentlig
skillnad ined avseende på vegetationen.
Enligt mitt förmenande äro dessa associationer föga besläktade med
varandra. De pä strängarna uppträdande ■nMolinia-o- och >->Scirpiis caes-
pitos2is-Moovei> äro mera ängsartade, och jag anser intet hinder föreligga
att i dessa fall tala om ängar (jfr nedan).
Det norrländska dj-kärret är floristiskt något besläktat med det från
södra Sverige och mellersta Europa beskrivna ParvocariceUmt. I detta
senare är dock rikedomen på fanerogamer betydligt större. Det synes
betingas av stor rikedom på mineralsalter ; möjligen fordrar det riklig till-
gång på kalk. Den dominerande starrarten är framför allt Caiex panicea
(F'ruh und ScHRÖTER 1904, s. 66\ Paul 1910, s. 142), varför associatio-
nen av SXEIU.ER (1897, s. 44) även benämnes Faiiicctuvi. Huruvida Par-
vocaricetum [sensii stricto) förekommer i norra Sveriges mera närings- (incl.
kalk-)rika områden, är mig obekant.
I samband med dykärret bör med några ord beröras den association,
som så att säga förmedlar övergången emellan sjöarna och myrarna, näm-
ligen det av SCHRÖTER (SCHRÖTER und KiRCHNER 1902) benämnda
Magnocaricctiitii . ^
Denna är inom området mycket sällsynt och förekommer så gott som
uteslutande omkring mindre igenväxande sjöar eller vid bäckar och ränn-
ilar, som gä genom myrmarkerna. Större arealer täckas aldrig av densamma.
De Magnocariccta, som jag varit i tillfälle att undersök-a, ha i all-
mänhet varit mycket artfattiga, beroende på vattnets ringa näringshalt.
Utom dominerande Carcx rostrata påträffas sådana vä.Kter som Eqiiisetum
fluviatilc, Mcnyantlies trifoliata, Carcx aqiiatilis. Pliragviitcs coiiivmnis och
Poteiiiilla paliistris. Bestånden äro tätt slutna (huvudartens frekvens 5);
Ca >rx-3irterna äro högvä.Kta {C ros/ra/a ända till 8 dm. eller mera) och
vanligen fertila. Härigenom är Magnocaricetiiin alltid väl skilt från t. ex.
det Carcx rostrata-nV^a. dykärret.
' Av nordiska växtgeografer efter Hult (iSSi, s. 49) benämnt Gram/iauhetinii.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING 37
Kxeiiipel på ett MagnocariLetiiin kan luimnas från Heniiiivien, Hornniyr i Lyck-
sele socken. Myren, som till största delen utgöres av dykärr och starrniosse, genonirinnes
av en bäck. som håller på att växa igen. Vattnets djup, där associationen är bäst utbil-
dad, 1,5 — 2 dm. Vegetation (-'/y 1915):
Carex rostrata (8 dm. hög) .... 5
Eqiiisetutn fluviatile 2
Mcttyantlics irifoliata (^ dm. hög) . 3
Understundoni Ican Mag>iocancctnin vara er.satt av Equisetetuui (War-
MING und Graebner 1914 — 1916, s. 507), där Equisettini fltiviatile ■åx \\&\\.
dominerande. Huvudarten är tämligen högväxt och bildar slutna, vackert
gräsgröna bestånd. Denna association är dock liksom Magnocaricdjon
inom området mycket sällsynt.
Det med Mag)wcariceUu)t nära besläktade Zcombék-kärret (»Zcombék-
Formation», Kerner 1863, s. 62) påträffas sporadiskt inom området. Detta
karaktäriseras av, att tuvor av Carices bilda höga, kvastlika, tämligen
tätt ställda pelare, mellan vilka finnes bar dy, väsentligen utan högre
vegetation.
I de kärr, jag observerat av denna typ, har Carcx "juiicclla bildat
pelarna, vilka kunna bli ända till en halv meter höga. Det är tydligen
periodiskt högt vattenstånd, som driver tuvorna i höjden och som hindrar
vegetationen att utvecklas mellan dessa. Enstaka strån av Carex rostrata
och Equisetum fluviatile äro sä gott som allt, som liär träffas av högre
växter. I själva dyn leva däremot ymnigt Diatomaceer och Desmidiaceer.
På tuvorna finnas understundom enstaka mossor; dessutom få ofta
&?//.i'-arter och Betula pubescens här fotfäste. Zcombék-kärret kan häri-
genom fä karaktären av tuvigt dykärr eller skogskärr (jfr nedan); det utbil-
das en kombination av tvenne naturskilda associationer.
Liknande Carex *juHcella'k3.vr ha observerats i Fennoskandia av
Hult [»Tufstarrformation, Jtmcelleta pjiras, (HuLT 1881, s. 46)] i Finland
och av Fries [»Reine Carex ^jimcella-Assozi^ixon» (Fries 1913, s. 129)] i
Torne lappmark.
2. Flark.
Flarken är — typiskt utbildad — närmast en Cyanophycé-Diato-
macé-association, där högre växter äro att betrakta som relikter från ett
föregående samhälle.
De högre växterna i flarken äro i stort sett desamma som förekomma
i dykärret, ehuru artantalet är något mindre. Det är framför allt Carex-
38 ANDRA KAPITLET
arter, såsom C. rosfrata. C. limosa, C cliordorrliiza. C. lasiocarpa, som
uppbygga det mer eller mindre glesa fältskiktet. Även förekomma som
karaktäristiska konstituenter Eriopltoriim polystacliion, Scheuclizcria palustris
och ofta Eqiiisetum fliiviaiilc. Dessutom finnas understundom Scirpus
caespHosiis. Eriophormn vaginatum, Juncus slygiiis m. fl.
Bland örter märkas främst Drosera angiica och Menyantlics tiifo-
lia/a, mera sällan Drosera rotundifoUa, Utvicularia ititermcdia o. a.
Av risen kan man finna en enstaka Andronicda polifolia. som dock
är mer eller mindre tynande. Vanligen är det mot gränsen till en tuva
eller revel, som den påträffas.
Enstaka algbeklädda, slemmiga mossor kunna förekomma, såsom
Sphagintm Dusenii, S. jfensoni, S. Lindbergii, S. platyphyllu»!, Ainblystc-
giitni scorpioides och A. fluitans.
Ytan täckes, liksom i dykärret, av en svartbrun dyig massa, vilken
utgöres av destruerad torv. Detta destruerade skikt är dock något
mäktigare än i dykärret, ehuru mäktigheten är tämligen varierande på
grund av flarkens ålder och uppkomst — från några cm. till flera dm.
eller mera. I dyn leva ytterst talrikt Diatomaceer och Cyanophyceer. De
förra kunna uppträda så ymnigt, att verklig Diatomacé jord (RamaNN '
I911, s. 227), bestående av så gott som uteslutande Diatomaceer, bildas.
De arter, som härvid spela den största rollen, tillhöra släktena Cyuibella,
Eunolia, FnistuUa, Phnmlnria och Tabellaria. Av fil. d:r A.STK1D Cleve-
EULER ha bestämts ej mindre än 65 olika arter och former (jfr tab. 9).
Cyanophyceerna kunna även uppträda mycket talrikt, t. o. m. så ym-
nigt, att de ge åt flarken en mer eller mindre blågrön färgton. Den under
torra somrar pä flarkens yta uppkommande gråpappersliknande bildningen,
som vanligen kallas »meteorpapper» (jfr Hesselman 1907, s. 29), utgöres
framför allt av Cyanophyceer. Tack vare dessa algers tjocka, slemmiga
cellväggar hopdrages det flarken täckande Cyanophycé-skiktet starkt vid
torka och bildar dessa oregelbundet formade kroppar, som ligga löst på
flarkdyn. I »meteorpapperet» ingå dock även talrikt Diatomaceer och ofta
Chlorophyceer och Desmidiaceer. Bland Cyanophyceerna äro framför allt
Stigonenia occlla/um och Chroococciis tiirgidus dominerande; av Chlorophy-
ceer och Desmidiaceer förekomma t. ex. Netriuni digitiis, Binnclcaria tat-
rana. Banibusina Borrcri och Tetmeiiiorus laevis.
I Hamra kronopark i Dalarne synas flarkarna ha en liknande algflora.
Så har He.SSELMAN (1. c, s. 30) funnit »meteorpapperet» uppbyggas för-
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING 39
utom av Diatomaceer av St/go>tfiiia och Desmidiaceer; dessutom även av
Chiysomonadineer och Crustaceer.
Flarken är nära besläktad med dykärret, till vilket talrika över-
gångsformer finnas. Understundom är det knappast möjligt avgöra, huru-
vida ett bestånd skall hänföras till den ena eller andra associationen.
Detta beror pä, att flarkarna till stor del — de av mig kallade primär-
flarkarna (jfr nedan) — framgått ur dykärr. Genom fortgående tuvbild-
ning ha — såsom senare utförligare skall skildras — större eller mindre
dykärrpartier blivit helt omslutna av åsar eller strängar. I och med
detta kan man säga, att dykärret blivit till flark. Vattnet blir mera stag-
nerande, vilket sannolikt har till följd, att framför allt Diatomaceer och
Cyanophyceer utvecklas särdeles yppigt. Hand i hand härmed sker en
fortgående destruktion av dykärrets yttorvlager, förmodligen till stor del
orsakad genom mikroorganismer. Vanligen bli endast de övre cm. på så
sätt dyartade; även i typiskt utbildade och gamla flarkar av denna typ
finnes på 0,5 dm. djup dykärrtorv av normal beskaffenhet.
Den unga primärflarken har naturligtvis ungefär dykärrets fanero-
gamvegetation. Genom den kraftigare destruktionen av yttorvlagret finner
dock denna mindre trevnad och decimeras. Detta synes åtminstone del-
vis bero på flarkdyns fysikaliska beskaffenhet. Såsom Hesselm AN (1907)
har påvisat, har densamma mycket stor benägenhet för uppfrysning, då
flarken blivit torrlagd. Huruvida sådan uppfrysning även kan äga rum i
flarkens naturtillstånd, kan ej för närvarande med bestämdhet avgöras.
Sannolikt förefinnas i varje fall vid tjällossningen en del rubbningar, som
skada växternas rotsystem. Under högsommaren uttorkar ofta flarken
fullständigt i ytan, varvid vanligen uppstå mer eller mindre rutformigt
ställda, ofta tämligen djupa sprickor. Genom dessa orsakas naturligen
även slitningar i växternas underjordiska delar, varjämte en ännu fullstän-
digare och för de högre växterna skadlig uttorkning äger rum.
Såsom sedermera närmare skall beröras, framgå flarkarna ej endast
ur dykärr; de kunna bildas även ur mossassociationer, framför allt ur
Cuspidatuvt-, Papillosum- och Fusat///-mosszr. Jag kallar dessa för sekun-
dära flarkar, i motsats till de primära. De sekundära flarkarna under-
lagras av mosstorv, under det de primära vila på en bädd av dykärrtorv.
Mosstäcket har dödats genom levermossor, algfloran har kraftigt utveck-
lats, och destruktion av yttorvlagret har inträffat. Denna destruktion sträcker
sig i dessa flarkar vanligen djupare än i de primära, varigenom dylagret
blir mäktigare. Förmodligen beror detta på, att torvens huvudkonstituenter
40 ANDRA KAPITLET
i dessa fall äro mindre resistenta än dykärrtorvens konstituenter. Sönder-
delningen i flarkdyn blir vanligen dock ej sä fullständig, att ej Sp/iag-
7iuinh\a.den kunna mikroskopiskt identifieras. — I Pl. i: i — 2 avbildas två
sekundära flarkar, uppkomna ur resp. Cuspidatimi- och Pcipillosiiin-mosst.
De sekundära flarkarnas vegetation är ej skild från de primära. Det
är endast en mikroskopisk undersökning av flarkdyn, som kan avgöra, om
det ena eller andra slaget föreligger. Dock torde kunna sägas, att i all-
mänhet de flarkar, där Scheuchzeria är dominerande, ha utvecklats från
CuspidaiiDii-mosse (jfr tab. 7: 5, 7, 8). Schciichzeria-rWi^. dykärr, som
skulle ge upphov till motsvarande primärflarkar, äro nämligen, såsom förut
framhållits (jfr s. 31), sällsynta. Emellertid finnas även sädana primära
Schc!ic/izeria-(\.3.r\ia.r; en sådan är t. ex. den i tab. 7: 6 meddelade.
Flarkar äro mycket vanliga inom hela området. De upptaga vanligen
relativt små sammanhängande ytor, från i m''' eller mindre till några ars
storlek, begränsade av strängar, beklädda av PapiZ/osnm-mosse, Fuscum-
mosse, Mo/inM-ång o. s. v. De utgöra en viktig beståndsdel i de ofta före-
kommande kombinerade myrtyperna &3.r\<.-Pap///osicin-mosse, h6\]e-Fusaiin-
mosse, revel flark-myr etc. (jfr nedan). Ar myrens yta horisontell, ha de
en oregelbunden form; är den mer eller mindre sluttande, äro de lång-
sträckta och ställda vinkelrätt mot lutningsriktningen (jfr nedan).
De bredvidliggande tuvorna och revlarna äro ofta skarpt begränsade
mot flarkarna och ha vanligen branta, eroderade kanter.
En fullt rationell indelning av flarkarna är svår att genomföra. Från
praktisk-pedologisk synpunkt vore möjligen en sådan på genetisk grund-
val (jfr s. 46) berättigad; från sjaiekologisk synpunkt måste dock denna
indelningsgrund förkastas.
Såsom påpekat kan flarken, då den är typiskt utbildad, betraktas som
en aigassociation. En uppdelning, om denna över huvud taget skall ske,
borde därför taga hänsyn till algerna, alltså Diatomaceer, C}anophyceer
och Desmidiaceer. Kännedomen om dessas uppträdande i flarkarna är
emellertid ännu allt för ofullständig för att generella slutsatser skola kunna
dragas.
Tills vidare uppdelar jag flarkarna i följande facies:
1. Carcx fos/rata-facies,
2. EriopIwy2ivi polystackion-iacKs,
3. Carcx //wosa-facies,
4. Sckeuckzeria-iac\es,
5. Dyflark.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING 4 I
F"acie3 i och 2. Carex rostiata- och Eriopliorum polystacliioii-
rika flarkar.
Dessa ha i aUmänhet utvecklats frän motsvarande dykärr, med vilka
de därför understundom ha stor floristisk likhet. De kunna alltså i stort
sett betraktas som primärflarkar, ehuru undantag från denna regel finnas.
Dominerande äro resp. Carex rostrata och Eyioplwnini polystachioii.
Övriga gräs liksom örterna äro tämligen decimerade. Mellanformer finnas,
liksom det fanns sådana mellan motsvarande dykärr.
Det bottnen täckande dylagret är endast en eller annan cm. djupt,
sällan mäktigare, beroende [lå den i dessa fall resistenta dykärrtorven.
Några anteckningar över nämnda facies meddelas i tab 6: i — 11.
I undantagsfall påträffas Carex lasiocarpa- och Equisetum Jiuviatile-
rika flarkar (tab. 6: 12), i allmänhet utbildade från motsvarande dykärr.
Tabell 6.
Flark. Carex rostrataÅAc\is (i — 6); Eriop lioriDii poty stachion-{s.c\t^ (-j — 11);
[E g 1/ i s e t inn flieiiiatile-iSiCxts (12)].
1. Anundsjö socken, Åbosjö. Revel-flark-niyr, där flarkarna uppta största aiealen.
Ifrågavarande flark av s form, 5X1,5 ni- stor, 3,7 dm. under strängarnas yta; de översta
2 cm flarkdv, underlagrad av dvkärrlorv. V^ >9I3-
2. Anundsjö socken, Tjärns kronopark. Lokmyren. Sekundär flark, omgiven av
Piipi/losu'// mosse, från vilken i7/osu//i-mosse. ^'Z" 1916.
7. Anundsjö socken, myr vid Ostby. En c;a 6X1 m. stor flark, utbildad trån Ciispi-
/fati///i-mosse. Nu igenväxande genom simmande Sphag/iuiii nna. "^j-i 1915.
8. Anuiulsjö socken, Solberg, Nipmyren. Flarken utbildad från Ci/spuiatuni-mossi,
omges av Fiisiinn-mos^ie.; c;a 15X6 m; nu igenväxande genom levermossor. '% 191 5.
g. Anundsjö socken, Ostby. En c:a 1,5X1 m- stor flark med relikttuvor av Sch-pus
caespitosus. -^/t 191 3.
10. Anundsjö socken, myr vid Ostby. En c;a 6X5 ni. stor flark, omgiven av i'^a/77/fl-
siini-vaost^ och utbildad ur denna. Tuvor av Scirpus caespitosus, hevuxna med en del
ris och Sphagnuiii papillosuin, kvarstå som relikter. -*l-, 1913 (Pl. 1: 2).
11 + 12. Anundsjö socken, Abosjö, Pängsjömyren. Revei-flark-mvr, där revlarna äro
bevuxna med Moli>!!a-'in^. -'je 1916.
13. Anundsjö socken, Ostby. Flirk. omgiven av Pupi/Iosi/ni-mosse och utbildad
från denna, -■'/t 191 3.
örter och gräs:
I u
3 4
5 i 6 ' 7 cS 1 Q ,10 II \2
13
2
4
I
5
2
I
1
1
I
4
I
3
2
1
1
1
3
2
2
1
I
4
I
2
I
I
2
I
4
I
A
I
1
3
I
I
2
4
1
2
2
2
I
I
I
- .
2
I
I
2
I
I
I
1
I
» uius'clh^J}cici-
2
1
2
I
I
I
I
I
I
2
I
» rotundifolia
Equisetum fliiviatilc
Eriophoruin polystachiojt
Menyanthes trifoUata
Scheuchzeria paluslris
Scirpus caespitosus
Ris:
Andromcda polifolia
Vaccinium "inicrocarpum
Träd:
Betula pubescens (ungplanta) ....
Pinus s!l?iest?is (årsplanta)
Mossor:
Sphag/niin Dusenii
» Jenscnii
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
45
Sphagiuiiii Lindbergii
» papillosiim
Jtoigeriiianin infläta
Alger
■ Ul 3
4 5
6
7
8
g lo
II
12
M
2
5
1
S
5
5
5
5
1
5
5
1—2
5
I
j
5
5
5
5
Flarkarna ha i vårt land sin huvudutbredning i Norrland, dar de över-
allt synas förekomma ganska allmänt (Toi.F 1901, s. 147). De äro, lik-
som ovan antytts angående mitt undersökningsområde, i allmänhet relativt
smä; endast sällan uppta de så stor sammanhängande areal som den
av Hesselman (1907, s. 31) fotograferade flarken från Nötmyren nära
Fagerheden i Norrbotten.
Enligt gängse uppfattning saknas varje motsvarighet till de norrländ-
ska flarkarna i södra och mellersta Sverige, d. v. s. om man bortser
från V. Posts (v. Post und Sernander 1910, s. 22) »flarkar» från Ska-
gershultsmossen i Närke. Enligt HessELMAN (1907, s. 27) ha flarkar syd-
ligast observerats i Dalarne. Min uppfattning är dock, att en stor del av
de från södra och mellersta Sveriges mossar beskrivna böljorna' äro iden-
tiskt samma bildningar som de norrländska flarkarna. Jag menar de böl-
jor, som salcna levande SpIiagniun-ii.cVe, och där ytan i stället är täckt
av bar dy. De äro t. ex. typiskt utbildade på de fotografier från Skagers-
hultsmossen, som meddelas av V. PoST (v. Et)ST und Sernander 1910,
Taf. 4: Fig. 2 och 4). Dessa ha bildats genom destruktion av Fitscuui-
mossens yta, på samma sätt som en stor del av de sekundära flarkarna i
Norrland. Deras utseende är detsamma som de ovan skildrade dyflarkar-
nas; förmodligen är även deras mikroflora likartad. I ett följande kapitel
skola vi i samband med flarkarnas genesis ytterligare något diskutera
des.sa sydsvenska flarkar.
I sin avhandling om Skagershultsmossen använder v. PoST (V. PoST
und Sernander 1910, s. 22) begreppet »flark» om vissa bildningar, som
dock äro föga jämförbara med de norrländska flarkarna. Dessa »flarkar»
karaktäriseras som följer (1. c): »Die P"larke, die gevvöhnlich aus
denselben Pflan^^enformationen wie die Schlenken bestehen, und deren
^ Det måste fasthållas, att hölja ej betecknar någon bestämd association utan är
ståndorten för skilda associationer, som förmedla myrarnas regeneration, [jfr Sernandhr
(v. Post und Sernander 1910, s. 25 ft).]
40 ANDRA KAPITLET
Zuwachsen auch denselbeii Verlaiif wie bei diesen hat, unterscheiden sich
von den durch wirkliche Regeneration entstandenen Gewässern in topo-
graphischer Hinsicht vor allem dadurch, dass iiire Pfianzenformationen pa-
rallel mit den Höhenkurven orientierte Giirtel mit nacli unten zunehmender
Hydrophilität bilden».
Dessa v. PosTS »flarkar» äro alltså långsträckta böljor på sluttande
högmosspartier, varför de bli orienterade vinkelrätt mot myrens lutnings-
riktning. Häri skulle de likna de norrländsica flarkarna. Utan avseende
lämnas, huruvida Sphag)tuin\.'a.c\ie förefinnes eller ej. Nu händer det emeller-
tid ingalunda alltid, att de norrländska flarkarna, såsom nämnt, äro oriente-
rade parallellt i en viss riktning. Ar myrens yta ej sluttande, ha de oregel-
bunden form utan bestämd orientering. Myrens lutning är alltså ej, så-
som V. Post synes antaga, en nödvändig betingelse för deras uppkomst.
Det vore lika berättigat att kalla alla höljor på Skagershultsmossen
»flarkar», även dem som finnas på de horisontella ytorna.
I norra Finland äro flarkar enligt Caj.\nder (1913) mycket vanliga.
De gå här i folkspråket under namn av »rimpi» och utgöra en väsentlig
beståndsdel i de av Caj.i^NDER beskrivna »Aapamoore», vilka till stor del
motsvara de senare beskrivna kombinationerna revel-flark-myr, flark-Z^ö-
pillostiiii-mossG etc.
Som redan förut är antytt, räknar Cajander flarkarna (»Torfschlamm-
Moorei») till »VVeissmoore». Om man anlägger genetiska synpunkter, Ivan
detta delvis vara berättigat, enär en del flarkar (de sekundära), såsom
nämnt, ha utvecklats genoiji destruktion från mossar. Man skulle i sä fall
tala om mossflarkar och kärrflarkar. Detta stöter emellertid på prak-
tiska svårigheter, då båda floristiskt oftast äro mycket lika. Såväl floris-
tiskt som ekologiskt äro otvivelaktigt alla flarkar närmast besläktade med
dykärret.
Av Cajander (1913, s. 123) beskrivna »Ouellen-Schlammtorf-
moore», d. v. s. flarkar, i vilka källor mynna ut, har jag ej iakttagit.
Utom Skandinavien finnas på högmossarna i mellersta Europa (Weber
1902; Paul 1910, s. 164) flarkartade bildningar, analoga med dem i södra
och mellersta Sverige.
Enligt Paul (1910, s. 159) uppträda i Bayern i >-,Molmietui)i>^ ofta
»lokale Vernässungen mit Schlammbildungen», till vilka orsaken ej är klar.
Dessa sänkor upptagas av »Formation des Rliynchosporctu»iST. Otvivel-
aktigt ha vi här en motsvarighet till de norrländska flarkarna. Likheten
mellan den senare (jfr nedan) beskrivna kombinationen revel flark myr, där
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING 47
revlarna utgöras av AIoliiiia-Ång, och det i Bayern förekommande »l\Ioli-
itifluiii» med sänkor av uRhynchosporc-tinii^ synes ganska påfallande.
\^ariant. Sjöflark.
Sjöflarken har utbildats från någon av de föregående flarktyperna.
Det omkringliggande torvlagret har tillväxt i mäktighet och uppdämt vatt-
net, som kan bh ända till i m. djupt eller mera.
Genom transgression och erosion blir sjöflarken understundom ganska
stor, ofta c:a 50 m. i diameter eller t. o. m. större.
På grund av vattendjupet reduceras starrarterna och Eriophoruni po-
lysiacliion. Carcx rostrata förekommer dock vanligen i stora och kraftiga
individ, ungefar som man finner den i Mag)wcaiicetuui kring sjöar och vid
bäckar. Det mest framträdande elementet är Menyanthes trifoliata, som
även den är grov och kraftig och ofta fertil. I övrigt träftar man, van-
ligen endast enstaka, sådana som Equisftiiiit fluviatilc och Schcuchzeria
pahistris.
Likheten med det kring igenväxande sjöar o. d. förekommande Me-
)iyantlH-s-\i'a\X^X är ofta slående, och det kunde ifrågasättas, huruvida det
ej vore riktigare att räkna sjöflarken till sjöarnas formationer. Av prak-
tiska skäl anser jag det dock vara lämpligt att upptaga den endast såsom
en variant av den vanliga flarken. Också är dess algflora ungefär den-
samma som i den senare (tab. 8: 3; 9: 11). Cyanophyceer bilda ett tjockt,
blågrönt täcke på bottnen, vilket ofta under sommaren lossnar och flyter
upp till ytan i stora kakor, sannolikt beroende på gasbildning genom jäs-
ningsprocesser i underliggande dylager. Ofta uppstår genom denna gas-
bidning i algtäcket karaktäristiska kraterformade bildningar.
Siigotieiiia ocellatuDi och Cliroococciis turgidus spela bland Cyanophy-
ceerna den största rollen. Diatomacéfloran är ej så artrik som i före-
gående flarkar. Talrikast förekomma Eimotia- arter och TabcUaria feiie-
strata (tab. 9: 11).
Sjöflarkar finnas inom hela området, ehuru på det hela taget ganska
sällsynta. Större sådana har jag t. ex. observerat på Nipmyren invid Sol-
berg (Pl. 2: i), på Lokmyren i Tjärns kronoparlc, pä Stafvarmyren invid
Stafvarn, alla i Anundsjö socken. I alla dessa fall syntes det ha varit
primära flarkar, som genom uppdämning utbildats till sjöflarkar. Under
det föga mäktiga dylagret pä bottnen påträffades dykärrtorv av vanlig
beskaffenhet.
48
ANDRA KAPITLET
På S. Långmyren vid Västanbäck, Anundsjö socken, hade jag tillfälle
(^/g 1916) studera en genom dikning nyligen urtappad sjöflark, c:a 50 X 75
m. stor. Dess yta, som vid mitt besök låg ca I m. under den omgivande
Pa/'!7/osu///-mossens, var täckt av i dm. flarkdy, vilken underlagrades av
dykärrtorv. Den hade alltså utbildats frän en primärflark.
Sjöflarkar torde förekomma i hela Norrland, ehuru de förmodligen
ej någonstans äro särdeles allmänna. De beskrivas t. ex av LindhÉ
(191 1, s. 76) från Noribotten och kallas av honom flarktjärnar. En del
av ANDERS.SONS och HESSELMAN.S (1907) flarkar i Hamra kronopark sy-
nas vara sjöflarkar (t. ex. den i fig. 9, s. // avbildade).
TaM/ ef.
Sjöflark.
1. Aiiuntlsjö socken, Soltieig, Nipiiiyren; c;a 55X15 111. stor sjöflark, omgiven av
Papillosiim och Fi/sci/i/! mosse, '"/a 1913 (Pl. 2; l).
2. -Anundsjö .socken, kronoparken S. Solberg, Högtjärnniyren. Primärflark, c:a 10X15
m. stor och c:a 4 dm. djup. omgiven av Pap///c'si///i-mosse. ''/e 1916.
3. Anundsjö socken. Tjärns kronopark. Lokmyren. En primärflark — c:a lOXS m.
ocli c:a 1 ni. djup. — omgiven av Papi7/o.mm-mosse. '/' 1916.
4. Degerfors socken, Ekorrträsk, myr vid Lilltjärn. Flarken omgiven av Papillosum-
mosse, primär. I övrigt finnas på myren alla övergångar från dy- till sjöflark. '-/j 1916.
I
2
3
4
Örter och gräs:
2-3
5
1—2
5
2-3
5
I
2-5
5
I
3
5
-1-
+
+
2
2
3
i-ostratn
Equisetum fluviatik
Eriophonim polystacliion
Menyanthes trifoliata
Scheuchzeria pahistris
Alger, bl. a :
Chroococcus turi;idi(s (Kiitz.) Näg. . .
Stigotiema ocellnturn (Dilhv.) Thur. .
Diatomaceer (se tab. 9, 11)
Tabell g. ^
Diatomacé- floran' i dykärr (i — 3) och flark (4—11), enl. bestämning av fil. d:r
Astrid Cleve-Euler.
I. Dykärr {Eriophondii polystachion-i-xcAts). Degerfors socken, Strvcksele, Fäträsket,
Stormyren. Tuvigt dykärr (tuvor till kärrytor som 1; 6). '"/' 1916 (jfr tab. 21 8).
' D:r AsTiUD CleveEuleus frekvensbeteckningar motsvara ej fullt dem av mig vid
beständsanalyserna använda; siffrorna betyda 5 = riklig; 4 = allmän; 3 = tämligen allmän;
2 = sällsynt; i -- mycket sällsynt.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
49
2. Dykärr {Carex /asiocarpa-iacies). Degerfors socken, Lillsandsjö (invid Hällnäs),
Åkermyren. "/' 1916 (jfr tab. 3: 6).
3. DykÅri {Egu/se/i/>/i JFi/rfa/i/e-hciea). Degerfors socken, Strycksele, Fräkenniyren.
"/t 1916 (jfr tab. 3^7)-
4. Flark (Carcx ms/rof/i-hcies). Anundsjö socken, Tjärns kronopark, Lokniyren. '/'
1916 (jfr tab. 6: 2).
5. Flark {Care.v ros//-a/a-{Sic\es). Anundsjö socken, kronoparken S. Solberg, Hög-
tjärnmyren. "/« 1916 (jfr tab. 6: 4).
6. Flark [Eriophortim pofys/ach/0)i-{s.c\^%). Anundsjö socken, Äbosjö, myr SW om
Solbergsån. ^'/o 1916 (jfr tab. 6: 9).
7. Flark {Eriophoriim poIystacJuo}i-i3.c\^i). Anundsjö socken, Äbosjö, Pängsjömyren.
"/g 1916 (jfr tab. 6: 8).
8. Flark (Carw n'j.'/.''rt/'(/-iacies). Degerfors socken, Hällnäs, Nöttjärnmyren. '*/? igi6
(jfr tab. 6: 6).
9. Flark {Eriophonim po/ystachionA-ncxti). Hörnefors socken, Hörnefors Bruk, Idtjärns-
myren. Nu bl. a. Eriop/ioruvt polystachion (4), Mp/hiia coerulen (i), Pohlia niitans (i),
Polytriihtim striciiim (i). '■/? 1916.
10. Flark (Sc/ieuchzeria-iacKs). Anundsjö socken, kronoparken S. Solberg, Högtjärn-
mvren. "ja 1916 (jfr tab. 7: 6).
11. Sjöflark. Anundsjö socken. Tjärns kronopark, Lokmvren. '/? 1916 (jfr tab. 8: 3).
A?it>moettiieis brachysira (Bréb.) Grun
» exilis (Kutz.) Grun
Follis (Ebb.)
serimis (Bréb.)
» » /" gracilis Mih
CyinbcUa ainpliicephala Näg
» borealis Cl
» gracilis Rabh
» Ji£b7'idic(i Grun .... ....
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
1 1
5
4
3
2
2
1
5
5
2
3
3
2
•>
4
5
2
2
2
2
2
2
2
5
3
3
5
2
3
5
3
4
5
3
3
5
2
2
3
2
5
4
2
3
3
2
2
2
2
2
4
4
4
'^
4
2
3
3
2
2
3
3
2
2
2
2
2
» heteropletira Ebb
» i> i'. minor Cl
» ince?-ia v> liiiearis Font
» » ■' /. an glista Mib.
» » v. tiainculacea Grun. . . .
» » lapponica Grun
1 » 11. bidens V. Heurck ....
» bideniu^a W. Sm
» gTacihs (Ehb.) Rabh
» incisa v. obtiisn Grun
3
2
2
2
2
» tnedia i'. bidens Mih
De norrländska myrmarkerna.
17343 4
5°
ANDRA KAPITLET
Eutio/ia parallchi Ehb
» i> iK 7'obiista Font
» pectinalis i'. biconstiicta Grun. . . .
i> » v. tindidata
» polyglyphis Grun.
» praeriipla Ehb
» » ;'. bidetis Grun
» robusta v. ieiraodon Ralfs
» » v. diadema Ralfs
j> tenella Grun
» triodon Ehb
» » v. elotigata Font
Fiagilaria itndata W. Sm
Friistulia rhomboides Bréb
» v. aviphipkiiroides Grun
Goinphonema aci/>nhia/!/ni Ehb
» gracile Ehb
» parvulum Kiitz
Melosira distans Kiitz
Naincula bacilliformis Giun
» subtilissima Cl
Pittniilaria brevicostata Cl
» » ?'. leptostauron Cl. .
» d il' er gens W. Sm
» » /. linearis Font
j » jt siibiatdulata
Mih
» divergentissiina t', stibrostrata A.
Cl
» interrupta f. biceps W. Sm. . .
» Legiuncn i'. longa A. Cl. . . .
» » v. florentina Grun. . .
» maLi/enta (Ehb.) Cl
» major Kiitz
» mesogongyta Ehb.
» mesolepta v. angiista Cl
» inicrostatiron Ehb
» minor Cl
' » parallela Brun
» parva (Ehb.) Greg
» staiiroptera Grun
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
51
Pinniilaria stomatophora Grun.
» 'iubca-bita.ta Gre^r
I
2
3
4
5
6
7
8
9
10
II
3
3
3
I
3
2
5
S
2
2
5
I
3
2
3
3
5
2
3
2
3
4
3
2
2
3
3
2
2
2
2
2
3
3
4
5
w « £/. robusta Font. . . .
» sireptoraphe Cl
» » 2^. ifiimita Mih. • . . . .
» undulato. Greff
Pseiido-Eunotia hemicydus (Ehb.) Grun. . . .
Stauroncis anceps Ehb
» parvula v. pi-ominula Gruii. . . .
1- Phoenicenteion Ehb
Tabellaria fenestrata (Lyngb.) Kiitz
» flocculosa (Roth.) Kiitz
b. Mossrika kärr.
Äio i jämförelse med de rena kärren tämligen sällsynta inom områ-
det, beroende pä deras relativt stora näringsbehov. Ofta är det grund-
vatten, som orsakar deras utbildning.
3. Aniblystegium-kärr.
Amblystcgiuni-\äxxs:\. karaktäriseras, såsom namnet antyder, av att Ain-
hlyslcgia bilda en mer eller mindre tät matta.
Huvudarterna äro vanligen A. badium. A. saniientosiivi, A. scorpioides,
A. stramineuin. A. exannulahim. Dessutom förekomma A. revolve7ts och
A. intermedinin, vilka dock endast mera sällan spela en framträdande roll;
undantagsvis påträffas A. Richardsonii o. a.
Sphagna kunna finnas insprängda i Ai/ibfyslegiuin-täcket, framför allt
sådana arter som S. angustifolium, S. conlortiim, S. sqiiarrostivi, S. sub-
scmndum, S. teres och 5. Wamstorfii. Av övriga bladmossor påträffas
Paludella squarrosa. CincUdiiim stygium, Astrophylltim-zrier, Polytrichiim
gracile och av levermossor sädana som Martinellia paludicola, Cephalo-
j/rt-arter, Chiloscypliys, Riccardia pinguis m. fl.
Bland högre växter dominera xerofila gräs — ofta flera arter till-
sammans; främst Crt;'o--arter, vanligen C. rostvala och C. lasiocarpa, mera
sällan de lågvuxna Carices, såsom C. liinosa, C. lizida, C. inagellanica,
C. Goodenoivii och C. cliordorrliiza. Eriopliormn polystachion, Scheuch-
52 ANDRA KAPITLET
zeria palnstris, Equisctnin fliiviatilc kunna finnas, bli dock endast sällan
mera framträdande.
Av örter finnas fi-amför allt Potentilla palustris, Drosera anglica,
Menyantlies Irifoliata, dessutom någon gång Montia *Iaiiipyospe]via. Pedi-
cularis palustris, Epilobiuui palustre, Galium 7iliginosum, Rubiis arcti-
ais o. a.
Risen äro vanligen företrädda genom Andronicda polifolia och Vac-
cbiiitm Oxycoccus. Enstaka 5V?//.r-arter, såsom i", lapponton och J5. pliylici-
folia, kunna förekomma.
I enstaka fall påträffas AmblystcgiuniA^t^tx, där sa gott som all högre
vegetation saknas. Enligt ToLFS (1903 a, s. 102) uppfattning representera
dessa en särskild association, benämnd »brunmosskärr» i motsats till »brun-
mosstarrkärr» o. a. Dock äro Ainblystegim>i-a.xte.r i samtliga fallen täc-
kande. Det är enligt min mening dessa, som bestämma associationens
karaktär; de högre växterna ha i detta avseende vida mindre betydelse.
Svampfloran synes vara bättre utvecklad i Amblystegium-Vixx&X. än i
föregående kärrassociationer. Barrträdsmykorrhizans svampar kunna finnas,
där fuktigheten ej är allt för stor; i sänkor o. d., där vattnet är tämligen
djupt, saknas de dock (jfr del II).
Amblystegium-Mixx&X. betingas i första hand av mer eller mindre kalkhal-
tigt vatten. Det har ju också, typiskt utbildat, i värt land sin huvudsak-
liga utbredning i och vid kalkområden (Haglund 1911b, s. 661). Kalk-
haltigt vatten synes dock även kunna ersättas av vatten, rikt på lösliga
salter i allmänhet. Häri har man att söka orsaken till, att Amblystegiuin-
kärr överhuvud påträffas i det kalkfattiga område, som det här är fråga
om. Det är vanligen kring källor eller där grundvatten på ett eller annat
sätt framkommer, som man finner dem. De äro emellertid mycket säll-
synta och upptaga sällan större ytor.
Fuktighetsgraden är 8 — 9.
Följande facies kunna lämpligen urskiljas:
I. Sarmeiitosiim4sLc'ies,
1. Scorpioidcs-is.c\fis,
3. Exannulatmn43.c\es,
4. Stramineum-i2ic\es.
Av dessa äro Sarmentosum- och ScorpioidiS-{&c\ts mera eutrafenta
än Exannulatuin- och Stratninfuin4a.cies.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING 53
Facies i. Aiiibl ystcg i nui sd niicntosuin-Vé.rr.
De viktigaste huvudartetna äro Ainblystegium sarmentosuvi och A.
badium. Meta sällan dominera A. inwlvens eller A. intcrmediiuii. Dessa
båda senare synas huvudsakligen vara bundna till rena kalkkärr.
Det torde vara denna facies, som är den vanligaste i de trakter av
Norrland, där Aiiiblysteginin-Va.rv äro allmänna. Dock saknas tyvärr van-
ligen i litteraturen, då beståndsanalyser meddelas, uppgifter angående
mossflorans sammansättning.
Exempel på SanneniosuiH-ia.c\Qs meddelas i tab. lo: i — y.
Facies 2. Ainblystegium scorpioidfs-Vårx.
Karaktäriseras genom dominerande Amblystegium scorpioides. Van-
ligen äro övriga Auiblystegia tillbakaträngda. Ar mera hygrofil än före-
gående facies; liksom denna är den eutrafent, ehuru möjligen något mindre
fordrande.
Amblystegium scoipioides-Xi^rr äro tämligen sällsynta. De upptaga
dock, då de förekomma, relativt stora områden. Ofta finnas i desamma
tuvor eller strängar, så att tuvigt A//iblystegium-kä.rr eller revel-Amblyste-
giu)/i-kärr (jfr nedan) uppkomma. Dessa äro en motsvarighet till revel-
dykärren och revel-flark-myrarna och ha möjligen understundom utveck-
lats från dem. Tab. 10: 8.
Tabell 10.
■Aniblvstegiu )ii\3.x-!. Sai-iiieritPSUin-iaciQi (1 — 7); Scorpioiites-facies (8).
I. Äsele socken, Yxsjö, Kongsmvren Norra delen vattnad av kallliällor och utbildad
som A7nblystegiuin-V3.xx. Dikad; ifrågavarande parti dock fortfarande i naturtillstånd.
"/' 1915-
2 och 5. Anundsjö socken. Solberg, Nipmyren. Ett mindre område, gränsande intill
lägg, utbildat som Ambtystegium-kÄxx, där Carex lasiocarpa och Ejiophorum poly-
stachion vikariera för varandra, "/s 1915-
4. Anundsjö socken, Klocken, Klocksmyren. Eu parti i östra delen utbildat som
Amblystegium-Vkxx; gränsar intill lägg; c:a i dm. Ainblystegium-VzxxXaxs- underlagras av
Fuscum-x\\o%s\ox^ (jfr nedan), '''la 1916.
5. Nordingrå socken, Östervalto, Stornivren. '/' 1916-
6. Degel fors socken, Strycksele, Stiyckfors, Stormyren. Tuvigt Amblystegiinn-Vixx.
"/7 1916.
7. Björna socken, strax söder om Stafvarsjö. Mindre myr, som huvudsakligen består
av Ambtystegium-Vixx. "/' 1916.
8. Degerfors socken, Strycksele, Slryckfors, Stormyren. Tuvigt Amblysteoium-Vi.xx.
"A 1916.
54
ANDRA KAPITLET
I
2
3
4
5
6
7
8
Örter och gräs:
Cai'ex cho7'dorrJLiza
—
2
-y
I
3
I
I
4
I
4
4
—
2
I
I
» lasioc(i7'p(i ■
» iiiiwso.
I
I
I
T
I
—
3
4
3
I
4—5
» /i vidd
n
I
I
1—2
■y
_
» rostrata
3
7.
2
2
I
_
_
1
_
Drös c ra anglica
I
I
I
2
3
2
» 7'otutulitoli(i
I
_
_
_
I
_
_
_
_
Eriophorum gracile
—
—
—
—
—
2
—
» polvstadiion . . .
—
2
4
—
I
2
2
—
!> vaginatum . . .
—
—
1
—
—
—
—
—
Meityanthes trifoliata ....
—
2
—
I
3
I
I
1—2
Parndssia hahtstris
'
I
2
_
Phragnu/es commiinis ....
—
—
—
—
—
—
—
3
Sc]ieucli::eria pahisiris ....
I
—
—
—
—
—
—
—
Scirpiis taespitosus
3
I
—
5
—
—
I
I
Utricularia intermedia ...
—
—
—
—
—
2
—
—
Ris:
AndroJHcda polifolia
5
I
2
I
2
Vaccinitim Oxycoccus ....
2
5
I
I
I
I
» *microcarpi(ni . . .
I
—
—
—
—
—
—
—
Buskar:
Sa/ix niyrtilloidcs
—
—
—
—
1
—
—
—
Mossor, bl. a.:
5
5
5
5
)
5
5
5
Amblystegium baditim ....
+
I
—
3
—
—
4-
—
» interm^dimn
—
—
—
—
4-5
—
-
—
» revolvens .
—
—
—
—
I
5
+
—
» sarmentosuin
+
4—5
5
4
2
1
+
—
» scorpioides .
—
—
-
—
I
—
+
5
» stellatum .
—
—
—
—
I
—
-
—
» strnmineum
+
—
—
3
—
—
—
—
Cinilidiuin sfygiiim . . .
—
—
—
—
2
I
I
—
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
55
Paludella squarrosa
Sphagiitim angiistifolinin . . .
» contorluin ....
» Lindbergii ....
» teres
Cephalozia sp
Riccardia pingiiis
I
-
5
4
5
6
7
8
I
I
I
—
1—2
I
1
—
1
I
I
I
Facies
A III bly^ti-s:!!! Ill exa n ii u la tu iii-V-a.xx.
Ainblystcgium exaniiiilatiiin och A. fliiitaiis äro dominerande. Av de
övriga arterna kan finnas A stiainiiieiiin.
Exannulatiuii-{-a.c\(fs, är liksom föregående facies mycket hygrofil, ehuru
ej sä näringsfordrande som denna. Den upptager mindre myrar, som ma-
tas av grundvatten, eller bekläder liksom ScorpioidcsÄ^.zx^s de sankare
partierna i x&v&V Aiiiblystegimn-Vixw Understundom kan den vikariera för
Cuspidatwn-vaosse i höljor (tab. ii: 8) eller upptaga smärre sankare par-
tier i starrmossar o. d. Den är vanligare inom området än de båda före-
gående. Tab. II.
Tabell li.
A III blystcgiii iii-kixx. E.ti7iiiiiilatiiiii-{s.c\es.
1. Björna socken, myr .strax invid Klubben. "/' 1915-
2. Björna socken, myr strax norr om Klubben. "1^ 1915-
3. Lycksele socken, Knaften, mindre myr, matad av kallkällor. ™/; 191 5.
4. Asele socken, Algsjö, Algsjömyren. Associationen upptager mindre p.irtier,
omgivna av Spli(!giiuiii-k'3.xr. ■"'/' 191 5-
j. Degerlors socken, Strycksele, Flarken. Aiiihlysteghiiii-käu, där Carex rostraia
och Eqiiisetum fluviatile vikariera för varandra, '^t i 91 6.
6. Lycksele socken, Hornmyr, Hemmyren. Ainblysiegium-Vixr och starrmosse om-
växla med varandra; det förra förekommer huvudsakligen där vattentillgången är något
större. '°/'; 191 5.
7. Lycksele socken, Hornmvr, Blåviken. Ainblystegium-kixx och starrniosse om-
växla med varandra. 'V 191 6.
8. Anundsjö socken, Rödvattnet, Långmyren. En c:a 15X15 m. stor hölja, gränsande
intill lagg, i övrigt omgiven av Fuscuin-vaasse.. Den har förut varit beklädd med Cuspida-
tummosse {Sc/ieuc/isena-iac\es); ett par cm. Amblysteo-ium-kårnov underlagras av Ciispi-
da tu III- mosstorv (huvudsakligen bestående av Sphagnum Dusenii och. S. Joisenii). 7' 1916.
9. Lycksele socken, Hornmvr, Vedrayren. "7? 191 5.
10 och II. Lvcksele socken. Hornmyr, Sörbäcksbacknivren strax SW om Sörbäcken.
Tavigl Aiiib/ystegiuiii-kAr'i. ''^/- 191 5.
12. Anundsjö socken. Tjärns kronopark, Mjölksjömyren. Fuktigare sänkor i starr-
mosse. V' 1916.
56
ANDRA KAPITLET
I
2
3
4
5
6
7
8 9
,0
1 1
12
Örter och g
Cair.v caiiesceiis ■ . .
» chordorrliiza .
» /imosa ....
» magellanica .
» rostrata . . .
Potent ill a palustris .
Epilobium pahistre .
Equisettnu fluinatilc
palustre .
EriopIioriDH polystachiL
» vagiiiatuii
Galittin uliginosiiin .
Menyanthes trifoliata
Montia *lamprospernia
Nauviburgia thyisijlon
Peäkularis palustris
Rubus arcticus . . .
Sc/ieuiiizeria palustris
Ris:
Andromcda polifolia
Vacciniwn Oxycoccus
» * inicrocarpi
Buskar:
Salix lapponuin . . .
» phylicifolia . .
Träd:
B et u la pubeicctts . .
Mossor:
Amblystegiuin exannuh
» fluitans
stramine
Astrophylhint cinclidiot
Philonotis fontana
Pohlia nutans . . . .
Polytrichum gracile .
räs
w
! .
1 .
in
jtuin
lim
des
4
I
I
I
3
I
3
2
5
3
4
4—5
I
2
2
5
I
I — 2
I
3
3
1
I
1
I
5
I
3
2
2
3
I
4-J
2
3
I
I
4-5
I
I
4
2
2
3
I
4-5
4
I
2
I
1—2
I
I
I
2
5
I
3
3
4
I
3
5
I
I
4
3
2
I
I -2
3
I
I
5
I
I
4—5
3
I
3
I
I
4
2
4
I
I
4-5
3
4
5
I
2
4
3
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
57
Sphagnuin aiigustifoiiiiin ....
5 Dusenii
» Lmdbergii
» riparium
» squarrosum
» subsecundmn
Chilosiyphits fragilis
Jiiiigcniiania infläta
I 2
3
4
5
6
7
8
9 10
II
1
12 1
1
I
—
I
I
i-3
I
I
—
j
__
I
I
I
3-4
I
1
1
3
Facies 4. Ajiiblystcgium straniiiifiniiAiärr.
Ar i jämförelse med övriga AmblystegiiiuiAiärv relativt artfattigt.
Den viktigaste huvudarten är Amblystcgiitiii straminemn . Vanligen
förekomma dessutom av mossor Paludella squarrosa, Sphagjium teres och
.S. Warnstorfii, stundom i sådan frekvens, att övergångsformer till resp.
Paludella- och Sp/iaginim-kärr (särskilt 7V;-«-facies) uppkomma.
Ainblystegiuni stramnicii»t-\iB.rrQX. är ofta en typisk källdragsassocia-
tion. Den upptager endast små ytor och spelar därför inom området
ytterst obetydlig roll. Tab. 12.
Tabell 12.
A m b ! y s t e g i um-Vi.xx. Sirami /leu ///■{■rnics.
1. Lycksele socken, Flakaträsk, Eriks-Pers-kärret, ej långt frän Vargån. Paludella-
och Ainblystegiiiin straiiiincuinVXxx vikariera för varandra, '"''/i 1916.
2. Björna socken, Stafvarsjö. Mindre mvr, vars mitt upptages av ^;«(^/r.f/£'i,'7//'//;-kärr;
kanterna av laginatuin- och /•'/cvr/cw-nicsse. ''/v IQ16
Orter och gräs:
Carex chordo?-?'hiza . . .
» limosa
» magellanica . . .
» paitciflora . . . .
» ros/rata
Potentilla palustris . . .
Equisetuin fluviatile , .
Menyanthcs trifoliata . .
Montia *lainprospenna .
Ris:
Anäromeda polifolia . . .
I
2
I
2
4
Vactinium Oxycoccus . . .
2
—
I
» * inicroiarpiim . .
—
I
—
I
Mossor:
3
3
A mblystcgiuin exanniilatuni
—
]
2-3
—
t sarDientosuiii
I
2
—
» stramineitm
5
4
2
Paludella squarrosa ....
I — 2
I
Sphagnum Dusenii ....
» teres
1
3
I
—
4
Martinellia paludicola . . .
—
I
58 ANDRA KAPITLET
Nära besläktat med AiiiblystcgiiijnAiä.rreX. är Polytiichinii-\<.s.rreX.
PolytyicIunn-2LXlex, P. gracile eller P. couiimine, bilda bottenskiktet, i
vilket dessutom enstaka Sphagna förekomma. I fältskiktet äro Cajcx-arter
dominerande, framför allt C. rostvata; i övrigt mycket artfattigt.
Även Polytricliuin-Vzxr&X. betingas av mer eller mindre näringsrikt
vatten. Det påträffas invid källor eller på översvämningsområden, men
är ytterst sällsynt.
Ett par exempel må belysa PohUrn/it/mkAxx&K utseende:
I. Pol\lrichuiii gracile\'ixx. Anundsjö socken, Yttertellmo. Mindre myr, matad av
källvatten, "/s 191 6
Gräs:
Carex rosl>-ata 4 Sphagnum ainblyphylluin 2
Mossor:
Polyii-iiluon gracile 5
Martinellia paludosa 2
2. Polytrichum commune-V'i.xx. Anundsjö socken. Solbergsån, invid Gafselesjön. Strän-
derna utgöras av myrmark, beklädd med Sphagninn- och Polytrichum connmitu-V^xx.
Om våren står vattnet genom översvämning c;a i m. över kärrets yta. -'/o 1916.
Örter och gräs: Mossor:
Carex inagellanica 3 Astrophylhiin cinclidioides i
i> rostj-ata 4 Polytricinnn comiiniite 5
Viola paliistris i Sphagnum Jimbriatum i
Buskar:
Salix lapjionum 3 1 , ,
!■ c:a 3 dm. noga.
» phylicifolia 2 J
Nu nämnda Polytrichuiii-Véixx få ej förväxlas tned de Polytrichmn-
associationer, där av högre växter särskilt risen äro dominerande. Dessa
äro mycket nära besläktade med jp?/j-«/w-mossarna och uppträda ofta lo-
kalt utbildade i dessa; de kallas av mig Polytrichum-\ie.åzx (jfr nedan).
Variant. Scirpus caespitosus-Amblystegium-kärr.
Har utbildats från det vanliga Amblysteghim-Vzxx&X. genom inträngande
av Scirpus caespitosus. Med denna följa ofta Molinia coerulca, Tricntalis
curopaea, Viola palustris, Toficldia palustris, Selagiiiella sclaginoidcs m. fl.,
varigenom likheten med ängarna kan bli ganska stor.
SPECIELL ASSOCIATIONbBESKRIVNING 59
Scirpiis caespitosus-Ai)iblystegiui>i-]iä.rret motsvarar det senare om-
nämnda Sdr/>us caespitosns-MoliniaSphagnuiii-VdiXx^X. och leder liksom detta
över till Molinia-'éx\%.
Scirpus cacspitosus kan understundom ersättas av Eiiop/ioniin al-
piuuni.
Scirpus caespitosus-Amblystegiinii-Vé.xrit'i upptar endast små ytor; van-
ligast bekläder det revlar i de senare omtalade x&v€i-Ainb ly steg iuiiiAsZxxQw
eller revel-dykärren. Fuktighetsgraden är c:a 6; vid snösmältningen står
dock vattnet upp till ytan.
Ett tvpiskt exempel må nämnas:
Äsele socken, Algsjö, Algsjömvren. En revel i dvkärr, c:a 0,5 dm. högre än detta.
Torvens niäktighet 0,8 m. '"/? 1915.
Örter och gräs: Ris:
Carex chordon-luza 2 Andromeda polifolia i
» rosirata i Betitla nana i
Drosera rotundifolia i Vacciniiim Oxycoccus i
Mossor:
Ainblystc^iuni hadiuiii 5
Eriophoruin alpinum 2
Menyanthes trifoliata i
Schpiis caespitosiis 5
Tofieldia palustris i Sphagnum pnpUlosum i
» pliiiinilosuin I
Ma?'tinellia pnlzidicola i
Scirpus caespitosus-Amblystegiuin-VÅxxftt torde i värt land vara mycket
sällsynt. Det omnämnes mig veterligen i litteraturen endast av Sernan-
DER (1902, s. 437) frän Fjällnäsmyren vid Fjällnäs sanatorium i Härjedalen.
Ytterst nära besläktad härmed är emellertid den Moliitia-xW-a. »brunmoss-
bevuxna starrmyr», som Toi.F (1897, s. 22) beskriver från Hede socken
i Härjedalen: »Bottenmatta av Amblystegier, hörande till intermediumgrup-
pen. Häri ett slutet täcke af Eriophontni alpinum med strödd trådstarr
(Carex filifonnis) och ymnigt blåsene (Molinia)-». Denna har säkerligen
utbildats frän Scirpus caespitosus-x\k.\. Amblystegiitm-Vixx.
Scirpus caespitosus-Aviblystegitmt-VzxxtX. omtalas från Finland av Ca-
JANDER (1913, s. 13S). Det kallas av denne forskare -nScirpus caespitosus-
Rimpi-Braunmoor», och bildar tillsammans med >■> Eriophoruin alpinuin-
RimpiBraunmoore» strängarna och tuvorna i fuktigare »Rimpi-Braunmoore»
(jfr även Cajander 1904). Det förekommer alltså här pä ungefär samma
sätt som i Norrland, där jag varit i tillfälle att studera detsamma.
6o
ANDRA KAPITLET
4. Paludella-kärr.
Pi7/iu/f//a-'kärret är nära besläktat med Amblystegimn-V^iXXftl. Som
redan förut är nämnt, finnas övergångsformer mellan dem båda (tab. 13; i).
Paiudella squart-osa bildar en tät matta, i vilken dessutom ofta
finnas t. ex. Hypmini trichoides, Ainblystegium stramincuin, Biyum rcntri-
cosum; understundom även Sphagna, exempelvis .S'. leres, S. phivmlosum,
S. subsecundiim, och levermossor, framför allt Marthicllia paludicola.
Fanerogamvegetationen är i stort sett densamma som i Amblystegium-
kärret. Dominerande äro C^/é-.i-arter, C. rosirata, C. lasiocarpa, C. diandra,
C. chordorrhisa; understundom är det endast en art, som är tongivande
(i så fall vanligen C. rostrata), ofta spela dock flera arter ungefär lika
stor roll.
Dessutom kunna finnas Equisehim Jluviatilc och E. palustrc, någon
gång Scirpus caespitostis, EriopJionim alpinum m. fl.
Orterna äro sparsamt företrädda. Man påträffar »enstaka» Epilobium
palustrc, Droscra rotundifolia, D. aiiglica och Mcnyantlies t7-ifoliata. Någon
gång Ican man finna Potentilla palustris i högre frekvens.
Endast sporadiskt uppträda de ris, som funnos i Anib lyste gmm-\äx-
ret, nämligen Aiidroineda polifolia och Vacciniuui Oxycoccus.
Paludella-'k2irret förekommer på myrar, som bevattnas av källvatten.
Näringsrikt, helst kalkhaltigt vatten är en ekologisk förutsättning för
detsamma.
Det upptager endast relativt små ytor och spelar inom området myc-
ket obetydlig roll. Tab. 13.
Tabell 13.
Pati/dctt,j-k3.rr.
1. Lycksele socken, Knaften. Tuvigt Paiudella- och A)nhlystegiiim-V'isx. ^7? I9'5-
2. Lycksele socken, Flak.iträsk, EriksPer.s-kärret, ej långt från Vargån. Pahidella-
och Ai>iblystcgitiin\i.\x omvä.\la med varandra; partivis även starrmosse (Ä/)irt;7Vc;«-facies).
■"/' 1916.
3 och 4. Lycksele socken, Hornmvr, Nyslottniyren. Mindre myr, matad av käll-
vatten; Carex rost?a/a och C. diandra vikariera lör varandra. Rikligt a\satt järnoxid-
hydrat. "/? 191 5.
Örter och gräs:
Carex chordorrhiza
I
2
5
4
4-5
4
2-5
4—5
» lasiocarpa
» limosa
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
Carcx pauciflora . . .
» rostrata . . . .
Potentilla palustris . .
Drosera anglica ■ . .
» rotundifolia .
Epilobiuin palust}-e
Equisetum Jluviatik .
■I' palustre
E?'iophoriim alpittum
Menyanthes trifoliata
Ruinex Acetosa . . .
Scirpus cacspilosus . .
Ris:
Atidronicda polifoUa . . .
VaCLiniinn Oxycoccus . .
» *iiiiiroiarp!/i/! .
Mossor;
Atnblystcgiiiin strainineum
Bryuin iientricosum . . .
Hypnuin triclioides ....
Paludella squarrosa . . .
Sphagnum papillosiim . .
» pluiniilosion
» teres
Cephalozia sp
Martiiullia paliidicola
1
;
I
I
I
I
4
3
I
I
I
—
I
I
I
4
I
4
5
2
I
I
I
I
—
Vilken utbredning Palndella-V^axxGX har i vårt land är obekant. Tro-
ligen är det i kalkområden ej sällsynt, ehuru det nog endast sällan be-
kläder större ytor.
I litteraturen torde det vanligen räknas till Ainblystegiiiiii-Vårren,
vari förklaringen är att söka till att man så sällan finner några uppgifter
om detsamma.'
Från Finland beskrivas av Cajander (1904; 1913) Paludella-V^kxx,
vilka i stort sett ha likartad sammansättning med de av mig studerade.
De synas där vara tämligen allmänna, isynnerhet i Lappland, och täcka
' Henning (1895, s. 68) omnämner vid behandlandet av källdragens vegetation, att
han påträffat partier med dominerande Paludella squarrosa.
62 ANDRA KAPITLET
understundom ganska stora ytor. Dock förekomma de sällan vid käll-
drag. C.^VJANDER (1913, s. 134) skriver om dem: »Sie sind nur selten
primäre Bildungen, z. B. an den Rändern der Quellen entstanden, meistens
sind sie aus Rimpi-Braunmooren durch Vermoosung entstanden».
Även i Danmark äro Paliidella-Vé.xx [■» Paliidella-Mos^f , Mentz 1912,
s. 155) vanliga. Liksom i mitt undersökningsområde framkallas de där av
framträngande grundvatten. De finnas bäst utbildade i erosionsdalar, »hvor
Vzeldvand trseder frem, uden at Vandets Bevaegelse er en saadan, at
man kan tale om en egentlig Kildedannelse» ' (Mentz 1912, s. 155).
Vad som i litteraturen ofta (Fruh und SCHRÖTER 1904, s. 270;
Sernander 1916, s. 179) går under benämriingen källmyrar (källmos.sar)
är förmodligen till stor del Paludella-V-a.xr. I kalkområden kunna enligt
Sern.^NDER (1. c.) dessa understundom ge upphov till kalktufier.
Det kan i samband härmed ha sitt intresse att påpeka, att jag vid
ett par tillfällen i Paludclla-V-axx (utbildade som hängmyrar) funnit oer-
hört stark avsättning av järnoxidhydrat. Så voro t. ex. vid Nyslottmyren
i Lycksele socken (tab. 13: 3, 4) Palttdclla-s\<.o\.ten starkt impregnerade
med fina järnockrakorn, varav associationen t. o. m. fick en rödaktig färg-
ton. Sannolikt hade de bildats genom mikroorganismer.
Variant i. Philonotis-kärr.
Mycket närbesläktat med föregående association är P/i/7o>wf!S-k'ä.rrei.
Enligt min uppfattning kan man betrakta det såsom endast en variant av
Pa/ud^Z/a-kärret.
I Pliilonotis-V^kxx&X. är Paludella ersatt av Philonotis fontaiia. Fanei-o-
gamvegetationen är i stort sett densamma som i Pahtdella-ka.xxet.
Ståndorterna äro likartade. Paludella- och /'/;//ö«ö//i--associationerna
omväxla ofta med varandra på myrar, där källvatten framkommer. Möj-
ligen är emellertid den senare mera gynnad av låg vattentemperatur.^
Man finner den understundom i ett bälte närmast källan, under det Palu-
(/-^//a-kärret är bäst utbildat ett stycke från densamma. Även Mentz (1912,
s. 181), som beskriver likartad PMöWö/w-association frän Danmark, synes
anse, att kallt vatten betingar densamma. Han säger om den (1. c): »Vi
' Efter det danska »Vsldvand» kallar Mentz (1912, s. 155) associationen .även
»Vieldmosen».
2 Om Sphagna finnas, utbildas ofta egendomliga, av mig (Melin 1914 b) beskrivna
kall vattensformer.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRXVNING 63
moder den ogsaa i Lavlandet og under sydligere Breddegrader, saaledes i
Danmark, men blott hvor koldt og friskt Vand rinder frem».
Ett exempel pa P/i/Vn/io/tsAiärr må nämnas från Knaften, Lvcksele socken. Mindre
myr, bevattnad av kallkälla. De fuktigaste partierna, där vattnet framkom, utgjordes av
A}itblystegitim\'i.\x (Exan/ii/la/ianAdiCies); i övrigt härskade Philonotis-Vi.\'c . Vattnets
temperatur +5'/-'° C. kl. 12 midd. Följande vegetation annoterades ('"/; 1915):
Örter och gräs:
Calainagrostis sp. (steril)
Carex canescens
» chordorrhisa . ■
» 7'ostrata
Epilobium pahistre
Equisctuin fliii'/a/ile
T pahistre
Galium _ieh'gi/iosu?n 2 Philonotis fotitana
Menyanthes trifoliata 3
Pftcntilln paliistris 2
Buskar:
Salix lapponum 2 — 5
!> phyliiifolia i
Mossor:
Asirophylhim atspidafiiin .... I
)
Philonolis-\ii.xxe.\. är mycket sällsynt inom området. Från praktisk
synpunkt spelar det ingen som helst roll.
Det är i övrigt i värt land lika litet känt som Paludella-Vzxxct. Ehuru
det förmodligen förekommer över hela landet, torde det aldrig upptaga
större ytor.
Variant 2. Sphaerocephalus-kärr.
Kan betraktas som en ängsartad utbildningsform av Pahi(iella\i'a.xxei.
Sphaerocephalus palustris bildar en tät matta, i vilken Paludclla och Ain-
blystegmm stramineuin dessutom vanligen förekomma. Orter och gräs
äro mera framträdande än i Paltidella\iåxx&t.
Fuktighetsgraden är c:a 6.
Det har av mig iakttagits endast ett par gånger och då täckande
tämligen små ytor. Följande beståndsanalys må utgöra ett typiskt exem-
pel på dess sammansättning:
Lycksele socken. Flakaträsk, Eriks-Pers-kärret, strax invid Vargån. Pahidella- och
Amblystegiiiin stramiiieuiiiVixx (jfr tab. 12: i; 13: 2) äro i stort sett dominerande; endast
något torrare partier äro utbildade som Sphaerocephalits-Vixx. C:a 0,8 dm. Spliaeioce-
phalusVinxoxx underlagras av Sphagnttm-käxxXoxv . ^"li 1916.
64 ANDRA KAPITLET
Örter och gräs: Ris:
,, ,,, , , , . VacchiiuDi Oxycocct/s i — i
tal t ha pnlustns i
Carex cJiordorrlii::a 4 Träd'
» inagellanica 5 „ , , / , ^
Bctula pubescetis (c:a 2 dm.) . . i
» pauciflora i
» rosirata 3 Mossor:
EpUobium palustre i Avtblystegium stramincum . . i
Eriophorum polystachion ... 2 Paludella sguarrosa i-2
Pcdhi/Zatis palustris i (Fl.ickvis 4)
Poa pratensis 3 Spliaerocephalus pa/us/ris . . . 4—5
Potentilla palustris 2 — 5 Sphagnum teres I
Förmodligen är SphaerocepIiahts-Vixx&X. liksom Pkilonotis-kdirYQi av
ringa betydelse i vårt land och upptar endast små ytor. Det synes ha
iakttagits av ToLF (1S94, s. 144) i Älfsborgs län. Han omtalar en myr,
som bildats över en kallkälla i närheten av Kimmarebo, och säger (1. c):
»Vegetationen utgjordes af ymnig Hypiumi tricJioides med rikligt insprängd
Paludella sqtianosa samt \'ida mattor av Aulacoinniiiin pali(Stic och Hylo-
coiniuin proliferj(im> .
5. Spliagnuin-kärr.
Är tämligen analogt med Amblystegiuiii-V^xx^V. Den huvudsakliga
skillnaden är, att Ainblystegia äro ersatta av eutrafenta Sphagiiuiii-3.\-\.ev.
Dessutom är Sp/iagnui/i-kärvet betydligt artrikare än Aj/tålysUg/u/n-känet.
Under det att i det förra c:a 60 kärlväxter äro funna, ha i det senare
endast c:a 40 observerats.
De dominerande Sp/iagmuj/- arterna äro framför allt .S'. sudsfcuiidiiiii^,
S. teres, S. Warnstorji/ och .S'. pliiiiiulosuni. vilka kunna benämnas kärr-
Sphagna par préférence. Dessutom finnas insprängda sådana arter som
i", amblyphyllum, S. angustifoliiiui, S. centralc, S. Jenscnii. S. obtusum,
S. papillosnvi, S. ripariuni och JJ. sguarrosum, vilka eljest tillhöra vissa
mossassociationer.
Ainblystegia finnas företrädda genom A. badium. A. sarmentostim,
A. stellatuni, A. exaniiiilatiuit, A. straiiiiiieiiiii m. fl. Understundom kunna
de erhålla en sådan frekvens, att övergångsformer till Awblystegit/ /it-kärret
uppkomma.
' Övriga Sphagna sufisecttnda (S. contortiiin, S. platyphylhnn, S. iiiumtntuiii)
äro tämligen sällsynta inom området, varför vi kunna abstrahera från dem.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING 65
Av Övriga bladmossor förekomma, ehuru sällan i högre frekvens,
AstrophvUa. t. ex. A. citiclidioidcs, A. pseudopinictatuvi och A. puiictatum.
CincUdiuui subrotiindum, Bryiim Diivalii, B. ventricosnvi, Hypmaii tric/i-
oidfs. Meesca triquctra, Paludclla squanosa, Po/vtr/c/iinii commnuc. P. gia-
cile, P. Swartzii, Spliaerocephalus palnstris, Tliuidiuin Blandozcii m. fl.;
av levermossor t. ex. Ctp/ialozia-3.\-iev, framför allt C flnitans, Alaiii-
nellia paliidicola, Haipantlnis Flohrwianus, Riccardia latifrons och R.
pinguis.
Bland högre växter äro (^(^;r.r-arterna de dominerande; vanligen äro
två eller flera arter ungefär lika mycket framträdande. De viktigaste
äro C. rostnUa och C. c/iordorrhi-na ; mera sällan nå t. ex. C. lasiocarpa.
C. liinosa och C. »lagellanica någon högre frekvens, ehuru de oftast
finnas insprängda. Dessutom påträffar man C. dioica, C. Goodenozuii,
C. paticijloya m. fl.
Övriga gräsartade växter äro representerade genom bl. a. Equisetuiii
Jluviatile, . Eriopiwntvi polystacldon (konstanter), Equ/setiiin pa/ustre,
Eriop/ionun alp/mun, E. gracile och Sclieuchzeria pahistris (accessoriska
element).
Örternas antal kan som antytt ofta bli betydande. De viktigaste
äro Potentlila palicslris och Menyantlws trifoliata, vilka sällan saknas.
Dessutom kunna som accessoriska element finnas, utom Droseia anglica och
D. rotnndifolia. även sådana som Caltha paliistris, Filipendula Ulmaria,
Geraiiiiiin silvaticiiin, Orchis incarnata, Saiissurea alpina. Polygomini vivi-
panuii. Ri/åi/s arcticus, Valeriana officinalis. Härigenom blir understundom
likheten med de egentliga ängarna tämligen påfallande.
Av ris finnas så gott som alltid Androineda polifolia och Vacciniuin
Oxycoccus (båda konstanter), vilka t. o. m. någon gång kunna bli ända till
»rikliga» (jfr tab. 14: 5, 6, 8, 11). Betiila nana och Vacciniuin uliginosit in
kunna förekomma i mer eller mindre lågväxta individ. Ofta finnas dess-
utom små buskar av 5rtÄx-arter, t. ex. 5. lapponum och 5. pliylicifolia.
Sphagnnin-V'a.xx€t fordrar tämligen riklig tillgång på lösliga mineral-
saker. Pä grund härav har det ej någon större utbredning inom området.
Ytvattnet saknar vanligen tillräcklig näringshalt, och det blir därför
mestadels framträngande grundvatten eller årligen återkommande över-
.svämning, som orsakar dess utbildning.
Belysande är den av mig (1913, s. 10) meddelade vattenanalysen
från Rockelbrokärret på Tiveden. Detta kärr kan betecknas som ett
typiskt Sp/iagmini-kårr från mellersta Sverige, där dock funnes fläckvis
De norrländska myrmarkerna. 1734:1 5
66 ANDRA KAPITLET
i bottenskiktet, utom dominerande kärr-S/>/M»ua. tuvbildande Sp/i/rj-facies.
Huruvida dessa äro ekologiskt skilda, kan i närvarande stund ej av-
göras. Möjligen är P/iunu/osian-facies mindre eutrafent än de övriga.
Det gives talrika övergångsformer, och understundom kunna flera av
huvudarterna (Sphagna) tillsammans bilda bottenskiktet.
P^acies i. Spliagiiuin Warustorfii-Vi.xx.
I denna facies är örtrikedomen större än i de övriga; övergångs-
former finnas till den senare (s. 74) omtalade örtrika varianten av Sphag-
««;«-kärret.
Sphagmnn Watnstorfii är dominerande och ger genom sin vackra
färg i rött eller purpur åt beständen ett betagande utseende. Tab.
14: 1 — 2.
Facies 2. Spluig)nim stihsc ciiiidu lu-V-kxx.
Huvudarten är Sphagnuin subsccuiidiini. Ofta finnas dock Ambly-
stegia talrikt inblandade, understundom så rikligt, att övergångsformer till
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING 67
Aniblystrgtum-Xaårret uppkomma. Sphagiia subsecunda kunna också räknas
till de mest utpräglade VdiXx-Sphagna, som över huvud taget finnas (Paul
1907 a, s. 39; Melin 1913, s. 21).
I tre meddelade beståndsanalyser (tab. 14: 3—5) spela Aniblystegia
en framträdande roll. I tab. 14: 6 övergångsform till nästa facies.
Facies 3. SpJiagmuii p/ininilosu in-ké-vr.
Sp/iaginnn p/!tm!t/osu///-kävret är ofta något mindre hygrofilt än
övriga facies. Sä finner man det t. ex. bekläda strängar (revlar) i revel-
Aiiiblystcgiuni kärr eller XG:\i€i-SpIiagnuin-\s}kxx . Även träffar man det invid
åar och sjöar, där marken huvudsakligen under våren är vattendränkt,
under sommaren däremot relativt torr. Tab. 14: 7.
Facies 4. Sp /tagiinui-tc rcs-V.ä.rr.
Utom dominerande Spliagnuui teres förekomma vanligen Amblyste-
giuni strainineiDii och A. exanindatum, ofta i hög frekvens (tab. 14:
10— ii).
Oftare än övriga facies finnes Sphagiiiiin /f;r.y-kärret utbildat kring
källor, understundom omväxlande med Paludella- och Ainb lyste gimn-
stramincimiAvM r.
Det kan påpekas, att Mentz (1912,5 182) uppger ■»Sp/iagnmn teres-
Mosen» som en utbildningsform av »Vseldmosen [Fa/i/de/Za-Mosen)» . Han
säger (1. c.) om Spliagiiuin teres i denna association: »Den kan med Tiden
fortraenge Paludella, Philonotis o. s. v. og danne en sseregen Associa-
tion: Sphagnum /^wj-Mosen». I denna förekommer dessutom .S. llar?t-
storfii och .S. subsecundinn. Det är enligt Mentz framträngande närings-
rikt grundvatten, som är den främsta betingelsen för densamma.
Tabell 14.
Sphng/nnn-Virt. [('ar/ista-f/i-dicies (i — 2); Si/isecu/ittum-faciss (3 — 4); P/u-
viulosumia.c\ts (7); Teres-iic\e.i (9); jämte mellanformer (5, 6, 8, 10, 11).
1. Bjöma socken, Nyliden, Fäbodtjärnmyren. *ji 19' 5.
2. Äsele socken, Algsjö, Älgsjömyren. Delar iiv denna c:a 400 har stora mvr
beklädas av Sp/iagi!iim\än\ ""/t 1916.
3. Fredrika socken, S. Grafsjö, myr vid Grafsjöbäcken. V 1916.
4 och 5. Lycksele socken, Vägsele, Vägselemvren. Tuvigt Sphagnum-Vitxx. 'V' 1916.
6. Lvcksele socken, Granträsk, Landsvägsmyren. 2^/7 1916.
7. Anundsjö socken, Solberg, myr vid Solbergsån. "/e 1916.
68
ANDRA KAPITLET
8. Björna socken, Björna kvrkbv, Stormyren. '"/' 1916.
9. Degerlois socken, Strycksele, Storniyren. ''/? 1916.
10. Lvcksele socken, Vägseie, Vägselenivren. ■''/t 1916.
11. Fredrika socken. Viskasjön, myr vid Mvrheden, bevattnad av kallvatten, 'ji 191 5.
Örter och gräs:
Ac}i///ea M///efo//tiin
Atige//ca s//ves/r/s
Ca/amagros//s purpurca
Cn///ia pa/iis/r/s
I
2
3
4
5 1 6
7
8
9
10
II
I
I
I
2—;
2
I
I
2
3
I
I
I
I
1
I
I
2
1
I
I
I
I
?
I
5
I
1
2
1
I
I
I
I
I
!
3
I
I
3
I
3
I
I
I
I
2
1
4
I
I
2
•7
1
2
I
5
1
I
I
3
I
2
I
I
2
I
4
I
I
2
2
2
2
I
2
4
I
2
I
I
2
4
2
1
I
1
I
2
I
3—4
I
3
I
2
I
2
I
3
3
I
3
2
2-3
2
3
3
_
2
3 i
I
~ i
I
» chordo>-r/i/::a
•! d/o/ca
Goodenoiv//
» /as/ocarpa
» //mosa
» i>iagc//anica
» paiic/flora
» 9'os/f'cjta
Potc?i////a pa/us/r/s
» ro/ui}d/fo//a
Eqii/setuin //iii'/a///e
» pa/iis/re
Er/oplionnn a/p/iiiiiii
» graci/e
» po/ys/iicli/on ....
» iia) , synes mig mindre egendomligt.
Kalken bildade efter en tid en hård skorpa, i vilken skotten voro inkittade.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING 7 I
Man bör därför tills vidare ej göra alltför stora generaliseringar i
detta avseende. Man bör på varje särskild trakt undersöka, vilka arter
som äro eutrafenta, alltså kärrarter. Det sker enligt min mening lättast
genom att studera de olika arternas förhällande till traktens eutrafenta
AmblystegiiDn-kåvr.
Till k'±rr-Sphagna räknar jag de Sphagnum-SiVtev , som ofta
förekomma i Ajnblystegiitni-VdLXX, där de t. o. m. kunna bilda slutna
bestånd och sålunda helt vikariera för Aniblystegia (jfr även
Paul 1908, s. 102). Om alltså en art påträffas i ett AiublysUghin/Viwr i
endast enstaka, mer eller mindre tynande individ utan att någonsin där
få en större utbredning, kan den ej uppfattas som \iS.vr-Sphagn2im. Så är
t. ex. fallet med 5. Dusenii, S. Liiidbcrgii. S. papillosuni. vilka samtliga
ha sin huvudutbredning i mossarna men dock understundom påträffas i
Ai)iblysiegiuin-\(-kxte.n.
Förutom SpJmgna snbsecunda^ och .S'. teres hänför jag, vad mellersta
Norrland beträffar, till de egentliga \.'2L.xx-Sp hägna två arter, nämligen 5.
phiiiiulosuni och 5. Warnstorfii.- Pä gränsen till dem stå t. ex. 5. riparium
och i", squanosiiin.
Ehuru Paul så starkt betonar förekomsten av ViiKx-SpJiagna och
uttryckligen framhåller, att dessa i kärren helt kunna ersätta Aniblystegia
(Paul igoS, s. 102), finner man honom dock aldrig tala om Spkagniitn-
kärr, vilket endast vore en logisk konsekvens. Snarare synes han anse,
att \i-A\-r-SpIiagua äro karaktäristiska för det mellanting mellan kärr och
mossar, som tyskarna kalla »Ubergangs- (Zwischen-) Moore». Han säger
nämligen på tal om k^irY-Sphagiia (I. c, s. 102): »Solche Lokalitäten,
die man gern mit Ubergangsmoor bezeichnet, weil sie zweifellos die
Grundlage fiir ein beginnendes Hochmoor zu bilden geeignet sind,
stellen die eigentlichen Wohnorte der Torfmoose dieser Gruppe dar».
Detsamma framgår av hans vegetationsbeskrivning från Bayerns myrar-
Här räknas en del meddelade beståndsanalyser (PaUL 1910, s. 162), som
synas karaktäriseras av huvudsakligen ]i'3.rr-Sphagna i bottenskiktet, såsom
»Zwischenmoorbildungen von unbestimmtem Charakter». Och han säger
om dem (l.c ): »Sie stellen keine reinen Flachmoor- und keine Hochmoor-
bestände dar, sondern sind Misch ungen beider ...»
' Som ovan (s. 6-|) nämnts, är det här luivudsakligen fråga om S. si(bseiinidinn.
' Paul (1907 a) anser S. pluinulo.smn och 5. Wiwnstorfii vara karaktärsväxter för
»Zwischenmoore» (alltså mesotrafenta mvrar); hit räknas även S. recurvum och S. teres.
I ett senare arbete (P.\UL 1908) föres dock 5. teres till Virx-Sptiagna (jfr s. 70).
72 ANDRA KAPITLET
I värt land liar begreppet Spliagnuin kärr ej förut använts i den be-
tydelse, som jag inlägger i detsamma. ToLF (1903 a, s. 102) talar visser-
ligen om »hvitmoss-starrkärr», »hvitmoss-fräkenkärr» o. s. v. Härmed avses
dock alla myrsamhällen med »mer eller mindre väl utvecklad, men alltid
lucker livitmossmatta», där i övrigt starr, fräken o. s. v. dominera. Enligt
min terminologi skulle alltså räknas hit utom Splurgiiuin-kdixr även starrmosse,
Cairx-\\\i Papillosinn-mo?>se, Carcx g/oåi/ /ans-mosse och vissa Ciispidatum-
mossar. TOLF låter nämligen, såsom ovan (s. 34) är antytt, dominerande
starr, fräken o. d. i fältskikten avgränsa kärren från mossarna.
Hos övriga svenska forskare pä myrarnas område har man att söka
SphagnujH-V.ä.rren (sensu stricto) bland starrmossarna eller Spliagjieta caii-
cifera, som dessa ofta efter Hui.T (1S81, s. 37) kallas (jfr Sernander
1893, s. 25; o. a.).
Variant i. Scirpus caespitosus-Molinia-Sphagnum-kärr.
Siirpus carspitosus-Molinia-SphagjtniiiVÅrrtt har uppkommit ur det
egentliga Sphag7iu>ii-k2,rvei genom inträngande av Scirpus cacspitosus och
Molinia cocnilea. Båda dessa kunna förekomma ungefär lika talrikt, eller
endera av dem är mera dominerande, beroende på det utvecklingsstadium,
i vilket beståndet befinner sig. Scirpus cacspitosus inkommer först i
det egentliga Sphagnuni-kz.rret, förmedlande övergången från detta. Senare
infinner sig även Molinia, som tämligen snart blir det dominerande
elementet för att slutligen helt undantränga Scirpus cacspitosus. Härmed
ledes utvecklingen över till den senare omtalade Moliuia-iwg^n.
Vanligen är Sp/iagnum pluiiiulosinn den dominerande Spliaguum-
arten, mera sällan .9. Warnstorfii och 6'. teres.
Med Scirpus cacspitosus och Molinia följa de för Molinia-ängen
karaktäristiska arterna, nämligen Tricntalis, Tofieldia palustris, Viola epip-
sila, V. palustris, Sclaginella selaginoidcs o. a.
Scirpus caespitosus-Molinia-Sphagnuw-kä.vrei är analogt med Scirpus
caespitosus-Ainblystegium-kdirret. Båda förmedla kärrens (resp. Sphagnum-
och Amifystcgium-kärveDf,) övergäng till A/oli>iia-äng.
En oligotrafent motsvarighet till dem båda finnes i den Mol/uianka
Papillosum-mossen (jfr nedan).
Fuktighetsgraden är omkring 6; vid .snösmältningen står dock vattnet
upp till ytan.
Scirpus cacspitosus-Molinia-Sphagnuin-kärrQt bekläder strängar och
tuvor i eutrafenta myrar, t. ex. eutrafenta revel dykärr och revel-
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
73
Aviblystfgiuin-\\a.rr. Dock äro aldrig stora ytor upptagna av detsamma,
varför det ej frän praktisk synpunkt kan sägas spela nägon betydande
roll.
Sannolikt förekommer det talrikare i mera näringsrika trakter av
vårt land, ehuru man förgäves söker upplysningar härom i litteraturen.
Ej heller är bekant, huruvida det finnes i Finland.
Tabell ij.
Scirp II s caesp i to s us - J/o lin ta- Sp h ixi^n i/ m-kår r.
I och 2. Asele socken, Algsjö, .\lgsjömvren. Stor.i partier av denna c.a 400 har
stora myr utgöras av eutrafent revel-dvkärr. De båda beståndsanalyserna h.ärröra från tvä
strängar, 233 dni. högre än omgivande kärr. '",'■ 1915.
3. Degerfors socken, Strvcksele, Strvckfors, Stormyren. En 6X3 '""• 5'°"", '^'■''^ - din.
hög tuva i Aiiiblystegiujn-ViiicT. '"/t iqi6.
4. Anundsjö socken, Åbosjö, m\r SW om landsvägen. En 2,5X2 m. tuva (3 dm.
hög) i d\kärr. '/^ 1913-
5. Anundsjö socken. Tjärn. Mindre, svagt sUittande mvr, som huvudsakligen ut-
göres av Scirfiiis caespitostis-MoliiiiaSphagnum-VÄxx. -"In igi6.
Örter ocli gräs:
Carex chorclofhha . . .
» lasiocarpa
» limosa
» livida .... • . .
» panicea
» rost7'ata
» vaginata
Potentilla paliistris ....
Drosera aiiglica
» rotiendifolia . . .
Eriophorum alpinuin . . .
» polystacliioii .
» vaginattiiii .
Menyanfhes tiifoliata . .
Molinia coerulea
Paritassia palus/iis . . .
Pedicularis palust}-is . . .
Scirpiis caespitosics ....
Selaginella selaginoides . .
Tofieldia palustris ....
Trientalis europaea . . .
Viola epipsila
» palustris
4
5
I
I
—
5
3
—
I
I
I
I
I
I
3
4-5
I
3
I
4—5
I
I
—
3
I
2
3
I
—4 —
I
1
5
I
I
3
2
I
2
I
I
2
I
74
ANDRA KAPITLET
I 2
3
4
^
Ris:
Androineda polifolia
—
I
2
—
I
Betitla nana
2
I
I
—
I
I
Calhina viilgaris
Empetrmn nigriim
I
-
—
—
-
Vacciiniiin Oxvcocciis
—
]
I
I
2
» *niicroLarf>uin ....
1
—
I
—
—
Buskar:
Jtcniperus cotiiiinuiis
—
I
—
—
—
Träd:
Betiila pubesccns (intill i m. hög)
—
—
—
I
—
Mossor:
Amh/ysfegitnit bacliutn
I
1
2
—
—
» straviincKin
—
—
2
—
I
Hyhcomium prolifenim .
I
—
—
—
—
Hypniim trichoidcs . . .
I
—
—
—
—
Paludella sqiiarrosa . .
—
I
—
—
Polyt7-icJiu7n strictiiin . .
—
—
—
I
Sphacroceplialus palustris
I
—
I
—
I
Sphagiiinn angustifolium
—
2
I
I
—
» centrale . .
3
4
—
—
—
» papillflsuDi .
— —
3
3
I
» pluiiiulosiitn
— 4
3
5
5
» Riissoirii . .
— I
—
—
—
» suhsecuiidiiiii
_ ' _
I
I
—
» teres ....
— i ~
3—4
—
—
• Warnstorfii
4-5
I
I
I
I
Variant 2. Ängsartat Sphagnum-kärr.
Karaktäriseras genom stor rikedom på en del örter och gräs. som eljest
äro mera främmande för m_\'rar och som lia sitt egentliga hemvist i ängar
och därmed besläktade associationer. Hit kunna räknas t. ex. Avgelica sil-
vestris, Actaea spicata, Gercuiium silvaticum, Orchis viacnlata, Paris quad-
rifolia, Saussurea alpina, Carex vaginata. Vid ett tillfälle har jag även
observerat tämligen talrik Cypripedium Calceolus. Dessutom finnas Trieii-
talis europaea, Toficldia palustiis, Paniassia palustris o. a.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
75
Bottenskiktet består huvudsakligen av Sp/iagna. framför allt 6". Warn-
storfii, dessutom en del Astrop/iylliini-&rier, Hypnum triclwides, Paludella
squarrosa m. fl.
Det ängsartade Spliagiiitm-]i'årre\. fordrar riklig tillgång på mineral-
ämnen, framför allt säkerligen kalk. Jag har endast varit i tillfälle iakttaga
detsamma vid två tillfällen, nämligen på två närbelägna myrar vid Knaften
i Lycksele socken. Av vegetationen att döma (Cypripediuvi Calceolus,
Eriopiwrnin latifoliuDi m. fl.) torde här finnas en lokal kalkförekomst.
Nu beskrivna Sp/tagiiinii-]<.'ä.ir har mycket stor likhet med den av
Toi.F (1897, s. 17) beskrivna sidvallsmyren. Denna karaktäriseras (1 c.)
av »en bottenmatta af starr med rikt strödda ängsgräs och örter af
mångahanda slag, så att hela bildningen efter sydsvenskt begrepp mera
erinrar om en äng än om en mosse». Skillnad ligger emellertid i botten-
skiktet. TOLFS sidvallsmyr saknar antingen alldeles sådant, eller också
finnes en gles matta av Auiblystegia (I. c.) eller understundom »en väl ut-
vecklad bottenmatta af brunmossor» (ToLF 1901, s. 140). TOLFS sidvalls-
myr^ skulle analogt med det ängsartade SphagHUiii-\ia.r[ei kunna benämnas
ängsartat AniblysUgiuiii-Va.rr.
Tabell 16.
Ängsartat Sp ha g>tii iii-Vi-cr.
1. Lycksele socken, Knatten, Bergsmvren; ifrågavarande parti starkt sluttande, c:a i
på 20 m. '"/' 19! 5-
2. Lycksele socken, Knaften, starkt sluttande m\T invid Bergsniyren; lutning c:a i
på 15 m.; smärre tuvor med skogsvegetation finnas; torvens mäktighet 4,5 dm. ^°/' 1915-
Örter och gräs:
Actaea spicata
Angelica silrestris
Carex dioica
» flava
» rostraia
» vaginata
Cypripedhnii Calceolus
Eqiiisetiivi fluviatile
" Jiieinale
» palustre
» silvatictwt
I
2
I
I
1
I
I
3
—
2
I
2
3
—
' »Sidvallsmyr» utbvtes av Tolf senare mot »örtrik starrm)'r» (Tolf 1898, s. 16),
»ängsmosse» (Tolf 1901, s. 140) och »ängskärr» (Tolf 190; a, s. 102).
76
ANDRA KAPITLET
Geraniuin silraticiiiii
Hierachim sp
Linnaea boreiilis
Lisiera cordata
Liisula pilosa
Melampyrum pratotsc ....
Oichis iiuuulata
Paris qtiadrifolia
Pariiassia palustris
Pinguiaila alpina
Polygontim J'ivipa7'um ....
Pyrola minor
Ruhits arcticus
» ciianiaeniorus
Sat/ssi/rea alpina
Tofieldia palustris
Trientalis eii>'t'paea
Ris:
Andronieda polifolia
Betitla nana
Enipctrnin tiigruin
Vacciniiim Myrtillus
» Oxycoccus
» . uligitwsuin ....
» in'tis idaea
Buskar:
Salix glauca
» lappontim .......
» phylicifolia
Mossor:
Aniblystegiutn intermcdiuin . .
Astrophyllum pseudopiinctatiim
» punctatiim . . .
Bryi/m Diivalii
> vetitricosuin
Hylocomiuin proliferiim . . . .
Hypnitm trichoides
Paludella squarrosa
1—2
3
1—2
I
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
77
Sphaerinephahis palustris
Sphagnuin angiistifoliiiiii
» Ii 'arnslorfi! .
Tlmidiuin Blaiidowii . .
Cephalozia media ....
Harpantluis Flotoivianiis
I
p
4
I
I
4—5
Variant 3. Myrica-Sphagnum-kärr.
Detta är närmast besläktat med Scirpus caespitosus-AIolhiia-SpJiagnum-
kärret och skiljer sig huvudsakligen härifrån genom »riklig» — »ymnig»
förekomst av Myrica Gale. Härigenom bli självfallet också ofta de högre
växterna mer eller mindre tillbakaträngda.
Den täckande mossmattan består framför allt av Vzrr-Sp/ingna, S.
Warnstoifii, S. subsecimdum, S. pliumdosum och 5. teres, av vilka dock
vanligen två eller flera äro ungefär lika härskande. Understundom kunna
mindre fordrande Sphagnu7ii-3.rX.ev bli dominerande, t. ex. S. angustifoliuin
och S. papillosum [S. angustifolium i tab. 17:4), förmedlande associatio-
nens övergång till mosse. Amblystegia finnas inströdda, t. ex. A. badiuvi,
A. sariitentosuvi. A. stellatiun och A. stratnineian, och av övriga mossor
bl. a. J/eesea triquetra, Paliidella sqiianosa, Sphaerocephalus palustris,
Martincllia paludicola. Riccardia latifrons.
6ö;r.v-arter spela på det hela taget mindre betj-dande roll. Viktigast
är C. pauciflora, vilken var mindre framträdande i det egentliga Sphag-
««;«-kärret och som egentligen hör hemma bland vitmossarna. I övrigt
kunna finnas C. chordorrliiza. C. lasiocarpa, C. rostrata. C. Leersii o. a.
De mera framträdande gräsen i Afynca-kanet äro Molinia coerulea
och Scirpus caespitosus. som tillsammans vanligen bilda fältskiktets
grundstomme, någon gång ersatta av Eriophoruni alpiiiuiii (tab. 17: 5).
Sällan saknas Eriophoruvi Taginatiim.
Orternas antal är obetydligt. Den i alla kärr vanliga Menyanthes
trifoliata förekommer även här; dessutom påträftas Paniassia, Potentilla
erecta, Viola palustris o. a.
Av risen finnas förutom Myrica Gale så gott som alltid Andromeda
polifolia och Vaccinium Oxycoccus (konstanter), någon gång även »enstaka»
Betula nana, Calluna och Empetiuui (accessoriska element).
78 ANDRA KAPITLET
iMyrica-SphagnHin-]<'é.rve:t är något mindre hygrofilt än det egentliga
.S7'//rt^////w-l<ärret. Fiiktighetsgraden i detsamma kan sättas till 7 — 8.
Det fordrar relativt riklig tillgång på mineralämnen.
Det förekommer endast i områdets kusttrakter. ' Bäst utbildat har
jag sett det i Nordingrä starkt sönderskurna gabbrc område i Ångerman-
lands kustland. Terrängen tillåter ej här förekomsten av större myrar;
dock finnas sådana på en eller annan har i dalar och sänkor ganska tal-
rikt. De flesta jag sett av dessa ha varit IlIyrica-Sphagmun-\<ä.rr. Till-
förseln av näringssalter till dessa myrar från de omgivande bergen med
dess relativt lättvittrade, kalkhaltiga bergarter är säkerligen ganska stor.
Myrica-kVåååa. myrar föiekomnia sannolikt i vårt land ganska tal-
rikt, is3'nnerhet i dess södra och västra delar. Man finner dem i littera-
turen hos Sernander (1894; 1902), Hell.sing (1896, s. 2), Nilsson
(1901, s. 35) o. a.
De måste emellertid av allt att döma hänföras till skilda associationer;
det finnes sannolikt både Myi'/ca-\':s.rr och Myrica-mossav, de förra eutra-
feiita. de senare oligotrafenta.
Av J/i77(V?-kärr finnes utom Mvrica-Sp/iagwaii-Vé.yr förmodligen även
Myrica-Ainblystegiii)n-\<.3.r\\ i vilket senare Aiiiblystegia dominera. Till
detta såg jag endast antydningar i Nordingrå socken. De av SERNANDER
(1894, s. 29) från Roma myr på Gottland beskrivna -iMyrica Gale-hesikn-
tlen», där bottenskikt saknas, torde närmast vara att föra hit.
Alyrica Spkagnuin^^vr har jag utom mitt egentliga område observerat
i Njurunda i Medelpad, varifrån för jämförelse en beståndsanalys medde-
las (tab. 17: 5). I Hälsingland äro de enligt uppgift av fil. d:r Bertil
HaLDEN ej ovanliga. De bekläda här ofta de kalkrika myrar, som vila
på skalgrusbankar.
Oligotrafenta Myrica-mossdiY har iag själv aldrig iakttagit. Av be-
skrivning att döma synes dock Sernandeks (1902, s. 136) frän Tran-
mossen upptecknade växtsamhälle, »pä en gång besläktadt med Albert
Nilssons Carex filiformis-mosse och hans Ericetum sphagnosuiny, vara
en sådan, troligen (enligt min terminologi) Å/yrica-Papil/osHUi-vnosse.
I Tolks (1903 a; 1903 b) system torde samtliga MyricaA&dAda
myrar få inrangeras bland »riskärren ».
' Längre in i landet förekommer Myrica Ga/e endast sporadiskt (jfr Andersson* och
BiRGEU 1912, s. 28).
SPECIELL ASSOCIATIONSKESKRIVNING
7Q
Tabell ly.
My ri ca - Sph agn ii in -kärr.
:. Nordingrå socken, Mädan, Stornivren. En mindre, c:a 5 Iwr stor myr, huvud-
sakligen beklädd med Myrica-Spltajj/ua/i-Xi-ixr. ""/» 19 16.
2. Nordingrå socken, Mädan, myr vid Nora-gränsen. '"I» 1916.
3. Nordingrå socken, .Mädan, Rvssniyren. Mindre myr, till största delen Myrica-
Sphagntiin-Vixx. '"/s 1916
4. Nordingrå socken, Fröstvik. Mindre mvr, huvudsakligen Myrica-Sphag;ntiin\xix-
^'/s 19 1 6.
5. Njurunda socken (Medelpad), myr NE om Mingen. -'/s 191 5.
Örter och gräs:
Carex chordorrhiza ....
■> lasiocarpa
> Ii mosa
» magetlanica ....
» paucijlora
» rostrata
» Leersii
Drosera roittndifolia . . .
Equisetum fluviaUle . . . .
» palust7-e . . . .
Eriophoruin alpinum . . .
» polystacliion .
» vaginatum . .
Ma/axis paludosa
Menyanthes trifoliata . . .
Molinia coerulea
Parnassia pahcstris . . . .
Potentilla crecta
Rhynchospora alba . . . .
Scirpus cacspitosus . . . .
Selagine/la selaginoides . .
Viola paliistris
Ris:
Andromeda polifolia . . . .
Bctiila nana
CaUiina rulgaris . . . .
Empctriim iiigrum . . . .
Myrica Gale
Vacciniiini Oxycoccits . . .
Träd:
Betula pubescens
Picea Abies (lärig) . . . .
I
2
3
4
S
1
I
3
2
T
I
I
5
I
3
2
I
—
2
—
2
—
I
I
I
I
1
I
I
I
2
2
—
I
4
I
~i
2
2
I
I
1
5
—
2
I
I
5
3
3
3
1
1
I
I
1
I
3
2
3-4
3—4
—
I
!
I
-
I
2
I
2
2
I
2
I
1
I
4
4—5
4—5
4
4
2
1
2
2
2-3
—
—
I
—
I
I
8o
ANDRA KAPITLET
Mossor:
Amblysiegitiiii badiiiin . . .
» fluitans . . .
» sarmentosum
» scorpioides .
» stellatum . .
» sfram/nc/n/! .
Meesea tiiquetra
Paludella sqiiarrosa ....
Polytrichum strictutii . . .
Spaerocephalus paliistris . .
Sphagnimi amblyphyllum .
» angustifolium .
» cen/rale ....
» contortum . . .
11 papinosiiin . . .
11 phiiniilosiiin . .
» siibsciunduin . .
» teres
11 IVarns/orJii . .
Cephalozia sp
Martitiellia paludicola . .
Riceard/a latifrons ....
1
-1
^
4
5
2
I
I
2
I
—
1
i
—
—
2
I
I
I
1
I
I
I
—
—
—
—
1
2
—
5
I
I
2
I
:
I
I
I
3
5
I
4—5
—
2
I
~
—
—
3
—
I
3
4
I
1
2-3
I
I
I
4
I
I
—
I
I
—
Bihang till känen: Molinia-äng.
Molinia-ångQn har utvecklats frän Scirpns caespitosns-Ainblystegiuvi-
kärr, från Scirpiis cacspitosns-Molinia-Spliagniiiii-Vi,xx eller från Molinia-
Papillosum-mos%e^ (jfr nedan).
Molinia coenilea har tilltagit i frekvens och yppighet, och tack vare
dess täta tuvighet ha ofta övriga högre växter, liksom även mossvegetatio-
nen, blivit mer eller mindre undanträngda.
Understundom kunna Sphagnuiii-7ss\.ex finnas »rikligt»; där 3Io!?jiia står
tätast, kunna dock endast levermossor finna trevnad. De Sp/iagtia. som
förekomma, äro rester från en föregående association; de äro alltså antingen
Vixx-Sphagna eller Sphagjia från Papillositm-mossen. I det förra fallet äro
• I ett föregående arbete (MtLiN und Odéx 1917, s. 32) har av mig J/fV/W/rt-äiigen
tillsammans med dessa varianter benämnts »WiesenMoor (ängsmosse)».
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING . 8l
de ^. plnviulosum, S. subscainduni och 5. teres, i det senare huvudsak-
ligen 5. papillosiini och S. coinpactuiii.
Av Amblystegia finnas ofta rester från en föregående kärrassociation,
såsom A. badiuni, A. revolvens, A. stellainm och A. stramineuni.
Bland övriga bladmossor finnas såsom mer eller mindre accessoriska
element Dicranuvi Bonjcani, Hypnum trichoides, Oticophonis Waldenbergii,
Schistophyllimi osinundioides, Sphaeroceplialus palustris m. fl.; bland lever-
mossor främst Odt>nU>sc///s;//a-art.er (O. donidaliDii. O. elotigatiaii), vilka se-
nare ensamma bilda det glesa bottenskiktet i mycket täta bestånd.
Utom dominerande Moliuia coenilea spelar bland gräsen Scirptis
caespitosiis ofta en mycket betydande roll (tab. i8: 1 — 3). 6"if?;r;i:-arterna
äro däremot mindre framträdande, relikter från föregående associationer.
Bland dem märkas bl. a. Carex chordorrhiza, C. lasiocarpa, C. rosirata
och C. Lcersii. Av Eriopliora träffas konstant EriopJioniui polystackioit
(relikt), mycket sällan E. vaginatum.
Orterna äro tämligen talrikt företrädda, isynnerhet i den eutrafenta
utbildningsformen. Utom mera triviala arter, såsom /' Molinia-mosses dem, som ha
täckande Spliagniim i bottenskiktet (mina Scirpus cacspitosus-Molinia-
SphagiiuiiiAvAn och Molinia-Fapillosuin-xnossT^Lv).
Enligt min uppfattning bör ifrågavarande association räknas såsom
en verklig ängsassociation.* Att den bekläder myrmark utgör intet
hinder härför. Likaväl som man talar om skog på myrmark, bör man
kunna tala om ängar på samma substrat. Jl/o/m/a-ängen är endast ovä-
sentligt skild frän gräsrika ängar på fastmark. Också synes understundom
Mo/tma-äng kunna förekomma på fastmark (S.-^MUELSSON 1917, s. 196).
Moltma-ängen är ej heller torvbildande utan snarare myllbildande.
Detta framhålles redan av ToLF (1901, s. 146), som säger om Ålolinia i
»blåsenemyren»: »I egentlig mening är väl detta gräs ingen torfbildare, men
' Jag tager härvid begreppet ang i deii inskränkta bemärkelse, som sedan Nilsson
(1902) är den vanliga i vårt land.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING 83
det torde likvisst ej obetydligt öka myllhalten genom det ansenliga rot-
systemets efter hand försiggående förmultning». Samtidigt uppluckrar det
kraftiga rotsystemet av denna växt underliggande torv, som bringas till
hastigare sönderdelning', ett förhållande, som för Bayerns vidkommande
kraftigt betonats av Vagelek (1907, s. 42), vilken t. o. m. kaWar Mo/inia
»Torfzehrer». Också träffar man alltid under A/o/inia-äogens växttäcke
ett 0,5 ~ I dm. mäktigt myllskikt med tydlig klumpstruktur.^ Sannolikt
finnes här en väl utvecklad bakterieflora. Ehuru jag ej undersökt det, är
jag böjd antaga, att en tämligen livlig salpeterbildning äger rum.
I samband härmed bör framhållas den oerhört stora halten av järn-
ockra i myllskiktet.
Följande siffror, härstammande frän revlar beklädda av Mo/inm-äng,
må belysa detta (jfr del II):
Fe,03 + Al,03'
I v.ittenfritt till- Pr. har till 20 cm.
stånd % djup kg.
. .\nundsjö,, Pängsjömyren 23,51 77042
2 1 Västanbäck, Räfvatj.irniiiyren . 7,85 24675
5. » Skedoin, Rörmvren 16,87 54555
4. » Skedoni, Rörmvren, flark invid
föregående revel (3) . . . 3.81 15133
De båda sista analyserna (3, 4) äro instruktiva; de härröra från en
revel flark-myr, där revlarna äro täckta av Mohma-äng; avståndet mellan
de tagna proven är c:a 2 m. Den stora skillnaden i järnockrehalt* torde
knappt kunna förklaras pä annat sätt än att i myllskiktet under Molinia-
ängen finnes en väl utvecklad mikroflora med förmåga att oxidera i vatt-
net löst ferrokarbonat.
Ifrågavarande Molinia-'é.r\g beskrives av Cajander (1913, s. 117) så-
som »il/(9/2';«'rt-Moore», subordinerade »Rimpi-(Flark-)Moore», i sin tur under-
grupp till »Rimpiartige (flarkartige) Weissmoore». Till »Rimpi (Flark-)
Moore» räknar Cajander utom i> MoliniaMooxt.v och -nScirpus caespitosiis-
Moore» de av mig förut behandlade dykärren och flarkarna (»Seggen-Rimpi-
Moore», »Torfschlammmoore» etc.) Om man anser »Rimpi(Flark-)Moore»
såsom en grupp av nära besläktade associationer, vill jag för min del ute-
' Möjligen bidrai;a härvid från rötterna utskilda ämnen med oxiderande förmåga
(LöH\is 1910, s. 572).
■ Termen enligt Hesselm.^n (1917 a, s. 305); motsvarande det tyska »Kriimelstruktur».
■■' Endast obetydlig del dock AljOj.
■* Siffrorna i de analvserade proven avse den totala järnhalten; den ojämlörligt
största delen härav torde dock vara järnockra.
84
ANDRA KAPITLET
sluta UV densamma »jJIohnia-Moove» och -nSch-ptis cacspi/ositsy[oore.-i>.
Låter man däremot begreppet beteckna en i naturen vanlig kombination
av flera föga besläktade associationer, kan grupperingen vara berättigad.
De båda sist nämnda associationerna bekläda nämligen, som nämnts (även
framhållet av CajaNDER), ofta tuvor och strängar i myrar, där de lägre
partierna utgöras av dykärr och flarkar (jfr senare beskrivna revel-dy-
kärr, revel-flark-myrar o. s. v.).
Den nordsvenska Mo/mia-ängen äger en motsvarighet i det mellan-
europeiska •i>Molinictu)ni->, ehuru detta senare är betydligt rikare på örter
(Stebler und ScHRÖTER 1893, s. 179; Paul 1910; O. a.), »die den
^/(3//«za-Beständen den ausserordentlichen Reiz verleihen und sie zu den
floristisch anziehendsten Moorformationen macht» (PaUL 1. c, ^. 145)-
Tabell 18.
Mo/ i ni a- in a.
1. Aiiundsjö socken, Åbosjö, Pängsjömyren. Revel flarUmyr med strängar av
Afo!inia-'ing. Ifrågavarande sträng c:a 2x50 m., c:a 2 dm. högre än intilliggande flark.
^'/e 1 916.
2. Anundsjö socken, S. Solbeigs kronopark, myr invid Solbergsån. Revel-flark-myr
med strängar av Molinia i^ug. -"jc, 1916.
5. Anundsjö socken, Åbosjö, myr SW om Solbergsån. Revel-flark-myr med strän-
gar av A/ii/Z/t/a-ing. Ifrågavarande sträng lOXi m., höjande sig 3 dm. över intill-
liggande flark. "le igi6.
4. Degerfors socken, Strvcksele, Str\ckfors, Stormyren. En 4X1 m. tuva (4 dm.
hög) i tuvigt dykärr. "/? 191 6.
5. Degerfors socken, Strycksele, Stormyren (invid Fäträsket). En c:a isXi — 2 m.
sträng (2 — 4 dm. hög) i revel-dykärr. '"/; 1916.
Örter och gräs:
Caltlia palustris
Carex chordorrhiza
» dioica
» Goodenowii
» lasiocarpa
» Ixmiceu
1 ' 1 1 '
I 1 2 3 1 4 1 5
I
I
I
I
I
2
I
I
I
I
2
I
2
I
I
I
I
I
I
I
I
_
I
I
I
I
I
3
» rosirata
Potentilla palustris
Drosera rotundifolia .....
Equiseium fliiviatile
Eriophorum polystachion ....
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
Eriopkon/ni i 'iiginatuiii
Filipenduhi Uliiiaria .
Ga/ium uliginosiim . .
Menyajithes trijoliata .
Molinia coerulea . . .
Orchis incarnata . . .
Par/iassiit paliistris . .
Polvgomiiii iniiipaiiitit .
Phragmitcs communis .
Ranuncuhts auricomus
Rubus arcticus ....
Scirpus caespitosits . .
Selaginelia seSaginoides
Taraxacum sp
Tofieldia paluslris . .
Trientalis eiiropaea . .
Viola epipsita
» paliistris ....
Ris:
Androvicda polijolia . .
Betula nana
Calluna vulgaiis . . . ,
Vaamium Oxycoccus .
» *microca7'piiiii
Bus k- a r :
Juniperus coiiiiniiiiis
Träd:
Beiula pubescens (v.inligen intill i
m. liög)
Mossor:
Ainblystegiuin badium . .
» revolvens .
» stcUatiiin .
» sti'a>iiinciiin
Dicraiiinn Bonjcani . . .
HyPmiim trichoides . . .
Oncophorus Wah/eiibergii
SchistophyUiim osmttndioides
Sphncmccphaliis paliistris .
2—5
I
5—4
3-4
86
ANDRA KAPITLET
Sphagnum apiciilatiim
» baltictiiii
» Lompactiim
» papillosum
» phtmulosum
Russowii
» subsecundum
» te7-es
Jungennania injlaia
Martinellia pahidicola
■ Mylia anomaia
I
2
T
4
5
I
3-4
3
1
I
1
2
I
4
2
I
I
3
2
I
2
4
1
I
I
1 1 1 "" 1 1 1 1 1 1 1 1
Odontoschisma denudatiiiit ....
» elongdtiiiii ....
B. Mossar.
a. Vitmossar.
Av vitmossarna är Papil/osit m-mossen den vanligaste inom området,
ofta täclcande stora sammanhängande arealer, ofta dock med större eller
mindre flarkar {?^3.x\i-Papillosiiiii xnosse). Starr- och Vaghmtiiiiimoss&i-n:i
förekomma mindre allmänt och bekläda sällan de stora, milsvida myrarna.
Citspidcitnin-mossen förekommer i sänkor, vanligen i Fnsciim-mossQn, varifrån
den ofta utbildats, sällan upptagande större sammanhängande ytor; dén ut-
gör en viktig beståndsdel i den kombinerade myrtypen hölje-/^/«i7/;«-mossen.
Vitmossarna ha endast sällan bildat mäktiga torvlager. Redan
pä 2 a 5 dm. djup finnes vanligen torv av dykärr, frän vilket de alltså i
sen tid utvecklats. Undantagsvis påträffas dock meterdjupa eller t. o. m.
mäktigare torvbildningar, som uppbyggts av desamma.
I CajandERS (191 3) system återfinnas de flesta vitmossarna bland
» Weissmoore». Som förut påpekats, äro de båda grupperna dock ej iden-
tiska. Sä utesluter jag från vitmossarna t. e.\. de flesta »Verlandungs-
' Weissmoore», liksom »Sp/ia£-f!u»i fuscuni-Weissmoore» och »Rimpi (Flark-)
Moore». Däremot höra, som nämnts, enligt min uppfattning till denna
grupp en del av Cajanders »Reisermoore», nämligen de som ha ett
luckert Sp/iag-uuvi-täcke av 5. angustifolmni, S. Russoivn. S. magellaniciiin
o. a., t. ex. de Betala nana-nka. starr- och Vaginatuin-vaossdirna., den
skogbe växta Vagina t/tw-mossen o. s. v.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING 87
TOLFS (1903 a; 1903 b) shvitmossar» ha likaså en annan omfattning.
Hit räknas alla »mossar» [sensu ToLF) med täckande Sp/ingjinni-msiiiz,
enligt min terminologi alltså alla mossassociationer med undantag av starr-
mossarna. Dessa senare räknas nämligen av ToLF till kärren.
6. Starrmosse.
Starrmossen karaktäriseras av ett luckert, ljust Sphagnum-\.'a.cke, där
huvudkonstituenterna äro framför allt Sphagna reairva (S. apiculatiini. S.
angustifoliuiu, S. amblyphylliDii) och SpJiagnuDi ripariinii. Dessutom finnas,
såsom mer eller mindre tillfälliga element, 5. balticuin, S. Jensenii, S.
Lindbergii, S. obUisuni, S. viagellanicnm, S. papillosiim. S. Rnssozvii, S.
teres, S. subsecimduin, S. Angströinii o. a.*
Genom en eller flera av dessa senare arters kraftigare framträdande
kunna uppkomma övergångsformer till andra vitmossar eller till Spliagnnin-
kärr. Så står t. ex. det bestånd, av vilket en analys meddelas i tab.
19: 13' genom den höga frekvensen av Sphagnuni teres nära det av denna
art karaktäriserade SpIiagnuin-V^u&V (/'^vrj-facies). Genom tilltagande av
6". papillosiim kan likheten med Papillosiifit-mossen bli mycket stor; och
genom rikligare förekomst av 5. iiiagellamciivi kunna övergångsformer till
Vaginatioii-mossen uppkomma o. s. v.
Amblystcgia äro i allmänhet sparsamt företrädda. Vanligen saknas
dock ej A. strajiiineiiin : dessutom påträfiar man enstaka individ av A.
exannulaiitm och A. Jliiitans. En och annan Astrophylltuii kan finnas, så-
som A. cinclidioides och A. ciispidatuni. Understundom träffar man också
såsom relikter från en föregående, mera eutrafent association sådana mos-
sor som Hypnum trickoides och Paludclla squarrosa.
Av levermossorna äro Martinellia paludicola och Jinigeniiania
Ktmzeana de vanligaste. De finnas dock i allmänhet tämligen sparsamt.
Massuppträdande av levermossor, som döda Sphagna och giva upphov
till flarkar, förekommer ej i starmossen.^
Bland högre växter dominera, liksom i de flesta kärrassociationer,
starrarter. Det är främst Carex rosirata och C. chordorrhiza, som kon-
' I starrmossen kunna i övrigt påträffas de flesta av traktens Sphagmim-iixxtx i
otaliga intressanta former; den blir ofta ett verkligt Eldorado för sphagnologen.
- Dock kan understundom massuppträdande av levermossor förekomma vid rännilar
o. d., som g.i genom starrmossen; oita är det då fråga om Chihucyphiis fragilis eller
Astropltytluin cinLlidioides.
88 ANDRA KAPITLET
kurrera om herraväldet; ofta äro båda dessa arter ungefär lika framträ-
dande, ibland är dock en av dem den andra överlägsen, i detta fall oftast
C. rostrata. Starrmossen får genom denna understundom en mer eller
mindre stark skiftning i blågrönt.
Av övriga 6rt;v.r-arter kan endast C. )iiagi-lla)iica räknas till kon-
stanterna; som accessoriska element träffas C. caiiescens. C. lasiocarpa (i
enstaka fall dominerande), C. liinosa, C. pauajiora o. a.
Equisctiun fluviatile kan räknas till konstanterna; vanligen är den
»enstaka» — »tunnsådd». Eiiophoniiii polystachion och E. gracile (den
senare mera sällan) kunna påträffas, liksom även understundom E. va-
giiuituiii, denna senare förmedlande övergängen till f 77owrt///w-mossen.
Av örterna äro de mest betydande Potcutilla palustris och Mcny-
anthes trifoliata (båda konstanter). Understundom, isynnerhet i Ripai iinn-
facies, kunna dessa bli tämligen dominerande. Av mera sällan förekom-
mande örter kunna nämnas sådana som Epilobiuiii pahistre, Galiuiit itligi-
nosum, Montia ^lamprospcnna. Pciinassia palustris, Pediatlaris palustris,
Viola epipsila och V. palustris.
Bland risen tillhör Vacciiiiuni Oxycoccus konstanterna; ofta finnes
också A7idro))icda polifolia, mera sällan lågväxt Betula nana (2 å 3 dm.
hög) och Vaciiiiiuin uliginosuin.
Enstaka buskar kunna förekomma, såsom .S. lappoiiuiii och i. pliyli-
cifolia. Dessa nå dock vanligen endast ett par dm. höjd.
Av träd kunna finnas enstaka individ av Betula pubescens och Picca
Abies, som i jämförelse med förhållandet på mindre hygrofila mossar ha
en relativt god tillväxt.
I starrmossen — typiskt utbildad — äro vanligen den ektotrofa my-
korrhizans svampar väl utvecklade.
Starrmossen har normalt utvecklats från dykärr, mera sällan från
Sphag7iutn- eller Ainblyste^iuin-Vz\K Då dykärrets j-ta höjts så mycket,
att den på grund av gynnsammare avrinningsförhållanden blir mindre vat-
tendränkt vid vårflöde och sommarregn, inkomma Sphagna; betingelserna
för starrmossen ha kommit. Halten av mineralsalter i det vatten, som
ger starrmossen näring, vore givetvis av intresse att fä utrönt. Sannolikt
skulle dock en undersökning i detta avseende visa, att denna i stort
sett föga skiljer sig från den i oligotrafenta dykärrs vatten.
I den typiska starrmossen står vattnet endast under våren och efter
kraftigt regn upp i dagen; blott efter långvarig sommarhetta torkar ytan
alldeles upp, så att marken knastrar för vandraren.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING 89
Starrmossar förekomma tämligen allmänt inom området, dock mera
sällan beklädande större myrar. Vanligast har jag funnit dem utbildade
östra och sydöstra delarna av Lycksele socken samt i Örträsk socken. Det
bör anmärkas, att i desamma ej finnas tuvor i form av revlar, ej heller
flarkartade bildningai* (jfr s. 87); detta i motsats till t. ex. Papillositui-
mossen.
Enligt min uppfattning böra två facies urskiljas:
1. Reairvti)n-(3,c\es,
2. Ripariu7n-i3.c\e&.
Facies l. Sp /i agn it iii-rccitrv 11 in- raosse.
De karaktäristiska huvudarterna äro Sp/iagna recnrva, nämligen S.
angustifoliuiii, S. apiadatnni och S. a7nblyphyllui)i.
Synes vara den vanligaste av starrmossens utbildningsformer.
Sannolikt är den något mindre anspråksfull än följande facies.
Facies 2. Sphagnii vt r/pd iiuiit-n\os?,e.
Sphagnuiu ripariuvi bildar, vanligen så gott som ensam, den luckra,
svällande mossmattan.
Potent! Ila paiiistris och Mcnyanthcs trifoliata äro ofta mera talrikt
företrädda au i föregående facies.
Den synes vara mera fordrande på närings- och syretillförsel än Rc-
cu/tium-(a.c\e<.. Den önskar gärna svagt rinnande vatten och är därför ofta
bl. a. utbildad, där smärre bäckar rinna genom myrar. Det vore intressant
få utrönt, huruvida ej i densamma en ganska livlig nitrifikation äger rum.^
Understundom förekomma som antytt kävr- Sp//i>gna talrikt, varigenom
övergångsformer til! Sp/zagfit! w -kärret kunna uppkomma (tab. 19: 13).
Mycket nära besläktad med R/pani/ni-starrmossen är den Equisctuin
JluvJatile-rxkvi. Ripa r/inn -mosse, av vilken en analys meddelas i tab. 18: 14.
Den kan betraktas såsom endast en obetydlig variant av den förra.
' End;ist i undantagslall ha smärre sådana observerats.
' Hesselman (1917 a, s. ^59 ff.) har påvisat nitrifikation, vad myrar betrafiar, i en
del liärr med rörligt vatten eller i sådana, där vattnet tidvis uttorkat.
<)0
ANDRA KAPITLET
TaM/ jg.
Starrmosse. R£curt>umincies (i — 7); R!pariuiii-ia.c\ts (8 — 14).
1. Anuiulsjö socken, Ostby, Basmtjärnsniyren. '7' 191 v
2. Anundsjö socken. Solberg, Nipniyren. '% 191 5.
3. Anundsjö socken, Åbosjö, myr strax SW om vägen ; liuvudpai tiet dykärr, rand-
baltet starrmosse, "/a 1913.
4. Örträsk socken, Vargträsk, Furuåsmyren strax intill Vargån. '"/' 1916.
5. Fredrika socken, S. Grafsjö, myr vid Grafsjöbäcken. ^,'7 191 5.
6. Lycksele socken, Flakaträsk. Mindre mvr, huvndsakligen utbildad som starr,
mosse. 'V' 19 '6-
7. Lycksele socken, Vägsele, Vägselemyren. "/; 1915.
8. Anundsjö socken, Tjärns kronopark, Mjölksjömyren. Vt 1916.
9 Örträsk socken, Vargträ.sk, mindre nivr vid ^'argån NW om b\n. \'atten svagt
rinnande. '■'";; 191 >.
10. Lycksele socken, Flakaträsk. Eriks-Pers-kärret. -7; 1915.
II och 12. Lycksele socken, Hornmyr, Hemmyren. -"Ii 1915.
13. Lycksele socken. Flakaträsk, Eriks-Pers-kärret. -"/V 1915.
14. Örträsk socken. Vargträsk, mindre mvr vid Vargån NW om bvn. Vatten svagt
rinnande. -^'7 1915.
Örter och gräs:
Ca/aiiiagrostis neg/ecta ■ . .
sp
Carex canescens
» cliordorrliiza
» dioica
» lasiocarpa
» limosa
» magellanica
» pauciflora
» rostrata
Potentilla palustiis
Epilobiuin palustre
Egiiiseiiiiii fliiinatih ....
Eriophin'iim gracile
» polystachion . .
» vaginafuin . ■ .
Galium iiliginosum
Menyanthes trifoliata ....
Montia *lamprosperma . . .
Parnass/a pahistris
Pedicularis palustris ....
Scheuchzeria palustris ....
Viola epipsila
ti
1
3
4
5
6 7
8
9
10
II
12
15 14
2
4
4
I
1
2
2
2
2
4
I
4
I
I
4
2
3
I
1
3
4
I
I
3
I
3
I
3—4
I
2
2
2
4
2
I
2
I
2
1
1
I
3
I
3
2
3
4
4
I
I
I
]
4
4
1
3
I
4
4
4
1
I
3
I
4
I
2
4
4
2
I
I
1 — 2
5
1
I
2
4—)
1
I
I
3
2
I
I
1
I
3
3—4
4
I
I
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
91
Ris:
Andromeda polifolia ■ . ■
Betitla nana
Empetrum nigrum ....
Vaccinium Oxycvccus . ■ .
» uliginosuin . . .
Buskar:
Salix lapponinn
» phylicifolia
Träd:
Hctiila pubescens (lågväxt) .
Mossor:
Aniblvstegium exannulatuin
» fluitnns ■ .
» strami?ieuin
Astrophyllum cinclidioides
» cuspidatuin
Hvpnum trichoides . ■ .
Paludella squarrosa . . .
Sphaerocephalus palustris
Sphngnuin amblyphyllum
» angusiifoliuin
>, apictilatum
» baltkurn . . .
!> Jensenii . . ■
Lindbergii . .
magellanicuni
obtusuin . . .
" papilhsum . .
» 7ipariutn . .
>. Russovii . .
» subsecunduin .
■' teres
» » v. reth ulata
» Angströtnii
Splachnum hiteum . .
Martinellia paludicola .
12 13
14
3—4
— 1 2—5
4—5
3-4
I
5 5
4—5
-2 1 1
92
ANDRA KAPITLET
Den begränsning, jag givit åt starimossen, synes ungefar samman-
falla med den Cajander (191 3, s. 100) givit åt »Gross-Seggenmoore».
Dock innebär detta begrepp enligt Cajander flera skilda associationer,
vilka åtminstone i vårt land ej kunna betraktas som sådana. Med avse-
ende på mossvegetationen säger Cajander (1. c, s. loi): »Die Moosve-
getation besteht aus Sph. apiculatum iind besonders in Nord-Finnland aus
Sph. angusiifolium, auch Sph. ripariui/i känn stellenweise ziemlich domi-
nierend auftreten, ausserdem findet man Sp/i. vicdiuin, Sph. riibellum, Ain-
blystcgium stvamincuni u. a.» Hans beståndsanalyser äro delvis identiska
Foto ",'7 1916 av E. MELIN.
Fig. I. ErioplwriDii po/ys/ac/iioii-mo^ise. Umeå socken, Norrfors (s, 93).
med de av mig meddelade. Dock har jag ej observerat inom mitt om-
råde Carex /imosa-rika. starrmossar och blott undantagsvis (tab. 19:6) C.
Ias20carpa-r\ka. sådana.
Vad som i svensk litteratur går under »starrmosse» (NILSSON 1897;
o. a.), »hvitmossbevu.xen starrmyr» (Tor,F 1897, s. 24), ^Spliagnctnm carici-
femttfi (Sernander J893, s. 25) o. s. v., omfattar däremot ej endast nyss
nämnda association, utan dessutom Sphag?niin-\ii\n\ PaptV/osum-mossens
starrfacies och möjligen även delvis Carex globiilaris-vaosss. Så härrör
t. ex. en av NILSSON (1899, s. 130 — 131) publicerad beståndsanalys av
»starrmosse» otvivelaktigt från Papi/losiiiii-mosse, och på samma sätt torde
en stor del av »starrmossarna» från Norrland vara Papt7/osi/m-mossar.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING Q3
På grund härav har man ingen säker ledtråd för bedömandet av starr-
mossens (sensu strido) utbredning i vårt land. Sannolikt är dock, att den-
samma, liksom i Finland, förekommer ganska talrikt över hela landet, kan-
ske dock mera i de södra än i de norra delarna.
Närbesläktade med den egentliga starrmossen äro de Carcx magel-
lanica-, C. cancsccns- och Eriophoruin polystachion-rWis. (fig. i) mossarna.
De kunna betraktas såsom endast mera hygrofila utbildningsformer av den-
samma. Åtminstone de båda förra bekläda gärna fuktigare partier i den
egentliga starrmossen; sä finner man t. ex. dessa ofta, där spänger äro
lagda över denna och vatten på grund härav blivit stagnerande. De
upptaga emellertid endast mycket små ytor och spela därför underord-
nad roll.
Ett par exempel må belysa den vanligaste sammansättningen:
1. Cn?'ex )itage//a/i il ci-mosst. L\cksele socken, Hornmvr, Sörbacksbackm\ren
invid Sörbäcken. Mvren till större delen bevuxen med dvkärr och starrniosse; smärre luk-
tigare sänkor med Care.v magel/aiiica-mosse. av följande utseende ('-'/i 1916):
Gräs: Mossor:
Carcx iiiagellanica 4 Spliagnum Diisenä I
» rosti-ata I t Lindbergii 5
Understundom finnas tämligen rikligt Aiiihlystegia, framför allt A. exavmilatunt.
s.\ att övergångsformer till AmblystegiiintVixxv. uppkomma.
2. Carex canescens-mosse. Anundsjö socken, Järfberget, Fäbodarna. Fuktig.ire
partier i starrmosse; Carcx canesce/is och C. magellanica vikariera delvis för varandra. En
analvs av C. canesccns\>i.%X2x\&&. har följande utseende ('*/8 191 3):
Örter och gräs: • Ris:
Carex caticsccns 4 — 5 Andromeda polifolia i
» chordorrJiiza i Vacii?ititni Oxycocciis i
» lasiocarpa i
» magellanica 2 — 5
» 7'ostrata i
Meiiyanthes trifoliata i
Mossor:
Ainblystegittm cfr. exannulatum . . 1
Sphagnum apiculatiiin |
» Dusenii U
11 Lindbereii I
v Eriophoriim po/ystachton-mosse. Anundsjö socken, Bredbvn. Mindre,
svagt sluttande myr NE om bvn. Särdeles branta stränder av berg och morän. Delvis
bevattnas mvren av källvatten. Vegetation ('V' 19' 5)'.
94 ANDRA KAPITLET
Bctiila naiia i
Empetrum nigrum i
Vacciniiim O.xycoccus i
Örter och gräs:
Carex cltiwdon-liiza i
» dioica 2
» magellanica 2
» pauciflora 2 Mossor
Drosera anglica i
Eriopho>-ujn polystachion . . . 4 — 5
» vagi/iatuin .... i
Molinia coerulea i
Viola pah/st>'is I
Ris:
Ainblystegiioii saniiciitosiiiii
Sphagnum Jetiseiiii
» Lindbergii . . .
» papillosum . . .
» plumuloswn . .
» 7iparii/!i! . . . .
Andromeda polifolia 2 » teres v. rcticiihita . .
I EriopIioruDt pofystcrc/iiori-mo&sen har jag flera gånger påträffat ym-
nig Sphagnum pulchrum i bottenskiktet.
Erioplioniin po!ystachion-n\oss,en — en typislc sådan avbildas i fig. r
— har liksom de båda övriga endast ringa utbredning och saknar praktisk
betydelse. Större intresse har den spec. från sphagnologisk synpunkt,
enär den brukar vara rik på vä.Klande Spkag7tuiii-hrmer. Den förekom-
mer — förmodligen ungefär likartat utbildad — i Finland; den karaktäri-
seras av Cajander (1913, s. 103): »Aeusserst nasse, schwappende Weiss-
moore, die Liber ganz Finnland verbreitet, aber gewöhnlich gering an.
Areal sind. Vorherrschendes Gräs ist Eriopliorum anguslifoliuui mit zahl-
reichen Beimischungen».
Variant i. Betula nana-rik starrmosse.
Huvudsakliga skillnaden mellan Betula nana-n\<. och egentlig starr-
mosse är den rikliga förekomsten i den förra av Betula nana. Denna når
också en betydande höjd — c:a 5 — 6 dm., i den egentliga starrmossen
endast c:a 2—3 dm. — och förtränger mer eller mindre gräs- och örtve-
getationen. Därför finner man också antalet högre växter betydligt redu-
cerat, och även mossfloran är tämligen enformig jämförd med den egent-
liga starrmossens. De dominerande växterna äro emellertid, om man bort-
ser från Betula iiana, i båda fallen desamma.
Av gräsen dominera i den Betula uaua-nks. starrmossen starrarterna
(vanligen är Carex rostrata den mera framträdande); av Sphagna normalt
Sp/iagna recurva (framför allt X augustifolium och .S'. apiculatuni). De
något mindre hygrofila arterna .S'. magellanicuni och S. Russowii kunna
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
95
understundom spela en rätt betydande roll. Härigenom uppkomma över-:
gångsformer till den Betula nanax apiculatuin
» fusaiin . . .
» inagellaiiicum
» Russowii . .
I
2
5
2-5
I
5
2
I
I
3
5—4
I
4
—
4
5
Variant 2. Andromeda-rik starrmosse.
Denna spelar mycket obetydlig roll inom området. Möjligen upp-
l/; 191 5):
Örter och gräs:
Carex rostrata 4
Pofentilla palustris i
Ris:
Betitla naiia i
Pyrola minor i
VacciniuDi Oxycocciis 3
Buskar:
Salix lapponiiii! 4
Träd:
Bctiila pubescens (c:a 4 m.) .... i
Mossor:
SpJiat^iuim ripariuin 4 — 5
» tci'cs 4 — 5
Thiddiinn Blandoit>ii i
2. Anundsjö socken, Tjärn. Omkring Göran-Hål-bäcken strax söder om b\'n finnes
Iniskrik starrmosse utbildad såsom smärre öformade partier i starrmosse av vanlig typ (med
dominerande Carex rostrata). Buskskiktet, som är meterhögt, utgöres av »riklig» — »ym-
nig» Salix lappotimn eller 6'. phylicifolia. Bestånden i samma nivå som omgivande
starrmosse. Ärlig våröversvämning. Fig. 2.
Vegetation i övrigt ('"/s 1916I:
Örter och gräs:
Carex lasiocarpa i
» rostrata 4
Potentilla pahistris 2
Egi/iseliiiii Jluinatih I
Eriophoruin vaginatuin i
Galium titiginosiim ....... 2
Ris:
Vacciniuin Oxycocciis i
Träd:
Bctiila piibcscens (c:a 5 ni.) . ... i
Mossor:
Sphagniiin angiistifoliiim 2
» GirgensoJuiii 5
7. Cuspidatuni-niosse (Höljeniosse).
I Cuspidatiim-mossen dominera våra mest hygrofila, oligotrafenta
Sp/iao-Hui/i-arter. Viktigast bland dessa äro, vad beträffar mitt undersöknings-
område och säkerligen hela Norrland, S. balticum, S. Diiscnii och 5'. Jeti-
scnii; mera sällan bildas mossmattans huvuddel av 6". Lindbcrgii. Dess-
utom kunna dock påträffas andra hygrofila, mindre fordrande arter, så-
som 5. angustifoiiuDi, S. apiculatmn, S. tcucllitui och S. yubclliini.
Genom inträngande av 5. magellaniciaii, S. Russozvii och 5. fiismm
överföres så småningom associationen till Vaginatimi- och Fi/SLir/ji-mosse.
Övriga bladmossor äro obetydligt representerade. Till konstanterna
hör endast Aniblystegimn fluitans, som vanligen dock påträffas i endast
enstaka individ; av levermossor träffas understundom Jiuigcriiiauia infläta
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRTVNING 9Q
och Cephalozia flttitans. Dessa kunna tilltaga i frekvens och t. o. m. på
större eller mindre ytor döda Sphagna, varigenom flarkar bildas (jfr nedan).
Av gräsen är oftast Scheuchzeria palustris dominerande; mera sällan
Carex liiiiosa. endast i enstaka fall andra Cariccs (t. ex. C. rostratd) eller
Eiiop honan polystacliion .
I övrigt är Cuspidatuiii-xno&sen mycket artfattig. Drosera votundifolia,
Menyanthcs trifoliata och Rubiis chaniaeuiorus äro nästan de enda örter,
som man, ehuru vanligen sparsamt, finner.
Eriophoniiu vaginaiuin och Scirpiis cacspitosus uppträda som enstaka
kolonister och tilltaga vanligen först i frekvens, då fuktigheten genom torvlag-
rets tillväxt blivit mindre, då också övergångsformer till resp. luiginalui/i-
mosse och Sciipiis caespitostcs-rik Papillosuni-mosse kunna uppkon>ma.
Risen spela obetydlig roll; viktigast äro A>idro>ncda polifolia (kon-
stant) och Vacciitiiiin Oxycocciis.
Den ektotrofa barrträdsmykorrhizans svampar saknas.
Ciispidatiim-mossen upptager aldrig stora sammanhängande ytor. Den
vanligaste och mest kända ståndorten för densamma utgöres av de ge-
nom Sernander (v. Post und Sernander 1910, s. 26 ff.) bekanta höl-
jorna. Oftast äro dessa sänkor i Fuscum-mosse (Pl. 2: 2). De variera i
storlek, från några få kvm. eller mindre till c:a 100 kvm.; endast undantags-
vis bli de större. Dessa höljor ha i de flesta fall (jfr nedan) uppkommit
ur F/tsa/ ///-mosse därigenom att A/j/ia ano/ziala o. a. levermossor fläckvis
dödat Sphagnum fusaini (jfr även v. Po.ST und SERNANDER 1910). Tor-
vens tillväxt har härigenom lokalt blivit hämmad, smärre sänkor ha bildats,
genom erosion ha dessa utvidgats o. s. v. Tämligen snart inkomma hygrofila
Sphagna, Scheuchzeria m. fl., och Cuspidatuin-mossen är konstituerad. Denna
kan nu utvecklas i progressiv riktning till ]'agiiia/u/ii- eller Papillosu>//-mosse
därigenom att resp. E/iopJiorum vagiiiaiu/// och Schpiis caespitostis med dem
åtföljande Sphagna inkomma, eller den kan bli till flark därigenom att
Sphag)i/i/i/-\.ä.c\ie.t dödas av J/ingez-Diania infläta och Cepl/alozia fl/ii/ai/s.
Höljan är alltså ståndorten ej endast för Cuspidaitun-mosse utan
också för flark, liksotn även för ]'ag/iiai/i/n- och Papi/losii/i/-mosse i de
fall, då dessa utvecklats från Ci/sp''dat/i//i-mosse (jfr s. 45).
Efter ståndorten vore möjligen lämpligt benämna nu behandlade
association höljemosse. Sä har jag också för enkelhetens skull gjort i
ett par föregående resumeartade meddelanden över myrarnas associatio-
ner (Melin 1917; Melix und Oden 1917). För undvikande av förväx-
ling med övriga associationer, som kunna förekomma i höljorna, anser
ANDRA KAPITLET
jag dock lämpligare kalla den Cuspidat ii m-mosse . Spliagmim cuspidatuvi
är nämligen i södra och mellersta Sverige associationens huvudart* ; det
är huvudsakligen i Norrland, som denna ersattes av närbesläktade SpJiagna
cuspidata.
Också förekommer Cuspidntiiin-mosseu ej endast i höljor. Den på-
träffas understundom omkring smärre, näringsfattiga sjöar, bildande gungfl}-
kring dessa (tab. 2i: 8); den kan även bekläda smärre, avloppslösa berg-
sänkor, ett i kustområden ingalunda ovanligt förhällande, o. s. v.
Fuktigheten i CuspidatH?u-mossen är mycket stor, oftast 8 — 9, mera
sällan 10. Vid vårflödet och efter regn samlas i höljorna — jag bortser
frän andra, mindre vanliga ståndorter — vatten, som endast genom den
direkta- avdunstningen åter kan bortföras. Höljan kan nämligen betraktas
som en gryta med ogenomsläpplig botten^. Dess vatten synes praktiskt
taget sakna förbindelse åt sidorna och nedåt med myrmarkens övriga
vatten. Under heta somrar kommer självfallet \attnet i höljan på grund
härav att i hög grad uppvärmas. Med all sannolikhet frodas i detsamma
en riklig mikroflora, framför allt anaéroba bakterier, som orsaka jäsnings-
processer o. d. Förmodligen är detta en bidragande orsak — förutom
det näringsfattiga vattnet o. a. — till den torftiga utvecklingen av lanero-
gam vegetationen.
Under långvarig torka kan, ehuru mera i undantagsfall, ytan alldeles
torka ut.
Cuspidatu)?i-xnoss&n ger upphov till en endast obetydligt humifie-
rad torv', saimolikt framför allt beroende på densammas relativt snabba
höjdtillväxt* (jfr del II).
Cuspidaimn-mossen har en vidsträckt utbredning i värt lands södra
och mellersta delar, där den typiska ståndorten är högmossarnas höljor.
Den utgör den viktigaste länken i myrarnas regeneration (v. PoST und
Sernander 1910). Den bör dock, såsom förut är påpekat, ej förväxlas
med höljornas flarkstadium eller med deras Vaginatuni- och Papillosu»i-
' Sä är även förhållandet i mellersta Europa, t. ex. Bayern (Paul 1910, s. 164).
' Detta framgår utan vidare på dikade myrmarker, där höljor finnas. Om ett dike
endast tangerar en fullt utbildad hölja, förblir denna opåverkad; diket måste genomskära
densamma, för att torrläggning skall äga rum. Härigenom blir det ofta kostsamt att torr-
lägga ifrågavarande marker.
^ Vad som i litteraturen går under namnet Cuspidatuiii-\ox\ (v. Post 1909, s. 635;
o. a.), härrör ej endast från Cuspidatiiin-moiis (sensu stricto) utan även bl. a. från Vagi-
natuni- och Papillosui/i-mosse.
* Till Ci/spiäaiuin-mosstns snabba höjdtillväxt bidrager ej oväsentligt en del Sphag-
;?;////-arters förmåga att i densamma kraftigt föröka sig vegetativt (jfr Melin 1914 a).
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
associationer, vilket understundom har skett i litteraturen. På mellersta
Tysklands högmossar förekommer även C!/s/'/t/i!//n//-mosse i stor utsträck-
ning (Weber 1902; Paul 1910; Gross 1912; o. a.).
Av Cajander (1913, s. 113) beskrives den under namn av »Kolk-
moore», som dock av denne forskare uppfattas såsom en grupp av »asso-
ciationer». Dessa senare ha identiskt lika sammansättning som de av
mig i Norrland iakttagna facies. Rhynchospora-x\k Ciispidatuvi-mosse har
jag emellertid ej observerat.
I mitt undersökningsområde förekomma trenne facies av större be-
tydelse, nämligen :
1. Sc/ieuc/isf/ya-Cs.cles,
2. Carcx /i//u>S{i-(a.c'\es,
3. Erioplionini z'agiiiatuiii-i2ic\es,.
Facies i. Sc/ieHchzcria-rWi Citspidatuiii-mosse.
Huvudgräset är SchcucJizcria paliisiris.
Sc/u'!ic/izci-/a-^3. torde höra hit.
Facies 2. Carex lintosa-xW Ciispidatiiin-mosse.
Huvudgräset är Carex limosa; övergångsformer till föregående facies
finnas.
Fuktigheten är något större i Ciiicx /iiiiosa-iacles än i Scheuchzeria-
facies. — Ar tämligen sällsynt inom området. Tab. 21: 9 — 11.
Även andra, med nu nämnda facies besläktade utbildningsformer av
Cuspidatian-mossen kunna finnas. Så förekomma, såsom ovan redan an-
tytts, undantagsvis Caicw rostiafa-rik och Ericpliorum polystacIiion-x\^ så-
dan (jfr tab. 21: 12 — 14). Båda dessa äro dock så sällsynta inom området,
att jag här endast i förbigående omnämner dem.
ANDRA KAPITLET
Facies 3. Eriophoruin va ginatmn-xW disp/datinii-xnos.se.
Denna facies är något avvikande frän de föregående och utgör så
att säga en förbindelseled mellan dessa och Vaginatuui- eller Papillosmii-
mosse. Den har utvecklats från någon av de förstnämnda.
Eriophoniui vcigituifnin har tilltagit i frekvens och bildar huvudgrä-
set. Den förekommer oftast i små individ, i varje fall aldrig i kompakta,
pelarliknande tuvor.
Vegetationen är i övrigt densamma som i föregående facies. Sphag-
wz/w-arterna äro huvudsakligen 5. balticii»i och 5. Diiscnii. Genom in-
trängande av S. angusiifoliuiii. S. ntagcUanicum och S. papiUosuiii upp-
komma Vaginatuui- och Papillosnui-m.os?>z.x .
Med dessa båda senare kan denna facies ofta förväxlas och är för
övrigt på grund av talrika övergångsformer ej alltid väl skild från dem.
Även i Eriophoruin vagi/iafäm-Cacies dödas ofta Spliagna genom Junger-
mania injlata och Ccplialozia fliiitans. varigenom tuviga flarkar uppkomma
(se nedan).
I svensk litteratur iir denna facies beskriven t. ex. av Sernander
(v. Post und Sernander 1910, s. 31) från Skansmossen. Det är intres-
sant, att den här utvecklas till Vaginatum-xwosst. (Sernanders »Sphaginnit
w/«//;/w-Facies»), alltså i samma riktning som ofta i Norrland.
TaMl 21.
Cuspidatuni-wxosst. ScJieuc/izfrta-iacles (i — 8); C/t rev /////osa-facies (g — 11)
[Cnrer ros/ra/a-f^cies (12 — 13); Eriopliorti in poly stacJiion-{i,z\Qs (14);]
Eriophoriim va ginat 11 »i-{\\z\s.i, (15 — 16).
1. Anundsjö socken, Östbv, mvr strax SW om h\n. Mindre liölj.i i Ftisciim-xnosie..
'V7 1915. . " '
2. Anundsjö soclcen, Ostbv, Lappmyren. En c:a 8 X 5 m. höl|a i /•i/siut/i-mossc
(Pl. 2: 2). ='/7 191 3.
3. Anundsjö soclcen, Selstamons kronopark, Stormvren. En c:a 16x4 ni. stor hölja i
/■'uscum-mosse. "/s 191 3.
4. Anundsjö socken. Tjärns kronopark, Lokmyren. En c:a 10 X 3 — 4 ni. hölja, om-
given av Ptip/Z/osum-mosse. '/' 1916.
5. Anundsjö socken, Tj.ärns kronopark, Lokniyren. En större hölja, omgiven av
Pa/>t7/osum-mosse. 'Ii igi6.
6. Degerfors socken, Ekorrträsk, myr NW om Bögeltjärn (SW om Ekorrträsk). En
c:a 15 X 2 — 4 m. hölja i hölie-Fuscum-mosse. "-," 1916.
7. Örträsk socken, Vargtr.äsk, Furuåsniyren. Hölja i Fi/sa/m-mosse. ''"j- 191 5.
8. Björna socken, Klubben, .strax NE om hvn. En mindre igenväxande tjärn, vars
yttersta, mot vattnet gränsande bälte utgöres av Ci/s/)/i/a/i/>/i-mosse. Strax innanför en
zon av Menytmthes och Nyinphaea. °/' I9'5-
9. Björna socken. Remmarens skog. En mindre myr i åsgrop; den utgöres till
större delen av Ciispit/aiuni-raossz. ^/r 1915.
SPECIELL ASSOCIATIONSRESKRIVNING
103
10. Lycksele socken, Granträsk, mvr norr om Granträskliden. '',7 191 5.
11. Degerfors socken, Smxksele, Äldermyren (invid Kiissjön). En c:a 20x5 ™-
hölja i hölje/Wa/OT-mosse. -"ji 1916.
12. Anunds|ö socken. Solberg, myr vid Fräkentjärn (strax väster om bvn). En c:a
5X3 m. stor hölja; ett mycket löst Sphagiiiiin-Ucktt med flvtande Sp/iai^iui; dessa till-
sammans »rikliga». "/« 1913.
15. Anundsjö socken, Ahosjö, Pängsjömvren, hölja i Fiisciaiixnosss. -^/e 1916.
14. Degerfors socken, Strycksele, Alderniyren (invid Kussjön); en c:a 20 X 5 m. stor
hölja i fi/Sii/i//-mosse. '"/; 1916.
15. Anundsjö socken, Solberg, Nipmyren. Igenväxande hölja. Smärre tuvor av S.
viageltanicum. Fläckar av Sphagjia dödade av levermossor; på dessa bar d\- eller enstaka
simmande 5. balticum. "/s 191 5.
16. Anundsjö socken, Östanbäck, Rödniyren. Igenväxande hölja i /■'usLi/m-mosse.
Ett 2.5 dm. mäktigt lager av Ciispida/uiii-mosslorv underlagras av /'//j^iv/w-niosstorv.
■-'/ö 1916.
I
2
3
' 4
5 |6
7
8
9
10
II
12
13
14
15
16
Örter och gräs:
Caiex lasiocarpa
» Hdioscl
2
I
I
I
4
2
I
I
5
I
I
4
I
5
3
I
5—4
I
I
I
I
2
3-4
I
2
I
5
I
5
I
I
4
I
I
5
2
I
4
I
I
I
2
3
2
2
2
I
I
4-5
I
3
I
I
I
5
4
2
I
4
4—5
I
I
3
I
I
3
4
I
1 — 2
I
I
4—5
3
2
I
5
I
3
2
I
I
I
5
I
4
I
I
1
I
5
2
1—2
4
4
I
2
I
2
5
I
I — 2
I
4
3—4
I
2
2
I
4—5
I
» magella?tica
» 7vstrata
Droscra auglica ....
» rotundifoHa . .
Ei'iopIiorum polystacJnon
» i ". Lindbergii, mera sällan sådana
arter som S. apiculatnm, S. inagellaiuciiiii, S. pulchnon eller de mera
eutrafenta S. plumidosuin, S. teres och i" subscaindiun.
I sällsynta fall kunna — vanligen dock endast på smärre fläckar —
S. Dusenii, S. balticum. S. Jeiisenii och S. Lindbergii var för sig eller
tillsammans bli dominerande. Dessa partier synas i allmänhet något fuk-
tigare än den egentliga Papillosum-niossen, ehuru de oftast ligga i samma
plan som denna. Man kan dock ej tala om höljor i vanlig mening, ehuru
beständen understundom kunna fä mycket stor floristisk likhet med böl-
jornas Cuspidatiim-mosm.
Övriga bladmossor äro sällsynta; det är egentligen endast enstaka
A/nb/ys/egiian-arter, vanligen de mindre fordrande A. exaniiulatniu. A.JJiii-
tans och A. straniineuni. som man träffar.
Av levermossor förekomma ofta Ceplialozia flnitans och Jnngcrniania
i)iflata. I den egentliga /'cr/zV/wv/w-associationen finnas dessa endast spar-
samt, men de kunna tilltaga i frekvens på Sphagnnm-2.x\.^xnas bekostnad
och t. o. m. döda dessa på större eller mindre ytor och på så sätt ge
upphov till flarkar (jfr nedan). Härigenom uppkommer ^2t.xV-PapiUosum-
mosse (jfr nedan), som är en inom området mycket vanlig kombinerad
SPKCIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING . 105
inyrtyp; understundom otnbildas relativt stora områden till flark, där tuvor
av Scirfius cacspitosus och Eriophonnn vaguiatiun kvarstå som relikter
(tuviga flarkar).
Fältskiktens huviidarter äro vanligast Sciypus cacspitosus eller Eiio-
pJwnim vaginatum; någon gång äro båda arterna tillsammans ungefär lika
framträdande. Understundom kunna dock Carices (C. rostrata. C. la-
siocaipa] vara dominerande, mera sällan Eriophoritjn alpinum o. a. På
samma myr kuiuia de största variationer med avseende på fältskiktens
dominerande element förefinnas, utan att ständortsförhållandena (fuktighet
o. d.) synas i nämnvärd grad olika.
Bland gräsen finner man i övrigt huvudmassan av starrmossens
element. Till konstanterna kan dock endast räknas Carex paucijiora. Av
övriga G?;r.i--arter träfTas vanligast C. ckoidoiiliisa, C. liniosa, C. ma-
gellanica; dessutom Eiiopliorum polystacliion, Scheuclizcria palustris (i
undantagsfall dominerande), Molinia coerulca, mera sällan Eqnisetnin flu-
viatilc, Jiincus stygius o. a.
Av örter finnas vanligen endast Dioscra aiiglica, D. yotnndifolia och
MenyantJws trifoliata; dessutom understundom Rnbus chainaeinonis och
i sällsynta fall Tricntalis eitropaca, vilken senare dock ej tillhör den egent-
liga Papillosiiiii-mossen.
Bland risen saknas sällan Andrcuiicda polifolia och ]'acci)unui Oxy-
coccus (Iconstanter); vanligen finnes också Betula iiaita, ehuru i tämligen
lågväxta, tynande individ (vanl. 0,5 — 2 dm. hög).
Den ektotrofa barrträdsmykorrhizans svampar saknas.
En av snötryck böjd, lavbehängd och döende gran, en svartnande
marbuske av tall eller en fåbladig, tynande björk förtager ej det intryck
av enslighet, som man får, dä man vandrar över m\rar av denna typ.
Den smutsigt bruna mossmattan synes också ha påtvingat de högre väx-
terna denna sin dystra färg. Endast tuvdunets vita bollar kunna i hög-
sommartid giva en gladare ton åt landskapet.
Fuktighetsgraden i Papiäostim-mossen står föga efter den i Ciispida-
///w-mossen och kan normalt sättas till 8. Ej ens efter långvarig sommar-
torka finner man den riktigt torr; efter häftigt regn står vattnet ofta delvis
över dess yta.
Näringshalten i vattnet är säkerligen ytterst obetydlig. Dock har jag
ej gjort någon undersökning i detta a\'seende.
Papillosinii-moss^n torde vara den vanligaste av områdets myrassociatio-
ner. De större dalmyrarna (HöGBOM 1906, s. 174) äro ofta upptagna av den-
1 o6 . ANDRA KAPITLET
samma. Vanligen ha dock, som redan nämnts, flarkar talrikt utbildats, så att
den kombinerade myrtypen f{ark-Pa/>i//osum-mosse uppkommit (jfr nedan).
Det bör anmärkas, att P(i/>/7/os/////-mossen endast sällan bildat mäk-
tigare lager av torv. Under vanligen endast ett par dm. (sällan 5 dm. eller
mera) F(7/'///ositi/i-mosstorv träffas redan dykärrtorv. Detta visar, att först
i mycket sen tid ifrågavarande association blivit vanlig.
Säkerligen har Pirpi/losiiiu-moiscn stor utbredning i hela Norr-
land, ehuru man ej med säkerhet ur litteraturen kan fä några upp-
lysningar härom. En del av hithörande facies ha nämligen sammanförts
med resp. starrmosse och Virginaticin-mosse. Dock är det sannolikt, att
TOLF.S (1903 b., s. 12) »tufsäf-hvitmosse» är densamma som min Scirpiis
aiesp/tosus-^3iC\es av Papillosniii-mossen. Och om denna säger ToLF (1. c),
att den är allmännast i de norra och västra delarna av vårt land.
Caj.^NDERS (191 3, s. 108) undergrupp i>Sphagj!!nii papillosuiii-Moorei)
är identiskt detsamma, som jag kallar Papi/losiiin-mossc, och hans skilda
»associationer» äro delvis (isynnerhet yScirpiis cacspitosus-^slooxeii) så lika
mina facies, att de lika väl skulle kunna härstamma frän mitt undersök-
ningsområde som från Finland. De synas vara vitt utbredda, is)'nnerhet
i landets norra delar.
Efter dominerande gräs kunna lämpligen följande facies urskiljas:
1. Scirpiis cacsp/fosiis-facles,
2. Eriopliorutn vaginatiim-{z.c\e?,,
3. Carex losOa ta (acies,
4. Carex /asiocarpa-(ac\es.
De äro säkerligen ekologiskt föga skilda från varandra; möjligen äro
de båda starrfacies något mera hygrofila än de övriga.
Facies i. Scirpiis caespitosiis-[\-\k Papillosii)n-)mosse.
Scirpiis caespitosus-mosseu är den mest utbredda av Papillosum-
mossens facies. Den är överallt likformigt utbildad. Scirpiis cacspitosiis
förekommer »riklig» — »ynmig», under det Carexartemz. äro tämligen till-
bakaträngda. Understundom bildar den förra kompakta tuvor, som höja
sig mer eller mindre över den omgivande mossen. I sänkorna kunna
Sphagna dödas genom levermossor, så att den koinbinerade myrtypen
tuvig flark uppkommer.
Som redan nämnts, är det troligen denna association, som ToLF
(1903 b., s. 12) avser med »tufsäf-hvitmosse», vilken enligt denne förfat-
tare är mycket utbredd i norra och västra Sverige.
SPKCIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING IO7
Sciipus caespitosiis-mossen är enligt CaJANDER (191 3, s. 1 10) mj-cket
vanlig i norra Finland, mindre i dess södra delar. Pl. 3.
Facies 2. EriopJiortim vaginat)t)ti-xW Papi l/osii iii-mosse.
Denna har vanligen sammanförts med den egentliga Vaginatum-
mossen, med vilken den understundom kan fä en viss fysiognomisk likhet,
enär i båda Erioplwrttm vnginatuiii är fältskiktets huvudart. Den vikti-
gaste skillnaden mellan dem ligger i mossflorans sammansättning.
Genom SphaginiDi papillosnui erhåller den EriopkoniiiivWidi PaplUosuiii-
mossen en smutsigt brun färg, under det Vagii/a^uw-mossen genom i".
magcllanictini och 5. angitstifoliiiin skiftar något i gult och rödaktigt.
Ofta bildar Eriopliorum vaginatuiii. i motsats till förhällandet i Va-
gi/ia^/a/i-iuossen, höga tuvor ungefär som tuvsäven understundom i före-
gående facies.
Den Eriophoi-iim 7)ag//iaäci/i-nka. Pap///osu//imossen är ganska vanlig
inom området, dock mindre än den tuvsävrika.
I Finland synes den saknas eller åtminstone förekomma så sällan,
att den ej omnämnes av Cajandek (191 3).
7aM/ 22.
Papillosii in-vaosa. Scirpus caespi tosus-{Aagina/ii iii-{?ic\ts (13 — 16).
1. Anundsjö socken, Tjärns kronopark, Loknivren. l'api//osi/in-mosie: med flarkar
{PL^^k-Papil/osuni-mosift). '/' 1916.
2. Anundsjö socken, Bredbyn, Mestjärn. Smärre sänkor finnas, där Sp/iagiii/in
dödats av Ceplialo::ia fluitatis. '■^ji 1913.
3. Anundsjö socken, Stafvarn, Stafvarmvren. I smärre sänkor vninigt Ceplialozia
fluitans qz\\ Jungerinania injlata, som dödat Sphagnuin. ^/s 191 3.
4. Anundsjö socken, Solberg, myr SW om Solbergsån. I denna association tuvor
med Ft/scu»i-mosse. 'V* 1913-
5. Anundsjö socken, Ostanbäck, Ol Jons-mvren. Torvens mäktigliet 2,4 m., åtmin-
stone I m. härav Papil/osuiii moistoxv . '"/t igi6.
6. Anundsjö socken, Västanbäck, Vålandsmvren. '^/s 191 >.
7 och S. Anundsjö socken, Västanbäck, S. Långmvren. Smärre sänkor finnas med
• vmnig» Sphagnuin Dusenii eller med Spliagniiin helt eller delvis dödad av Ceplialozia
fluitans och C. leucant/ia. '■'/s 1915.
9. Lycksele socken, Flakaträsk, Gårdmyren. Fläckvis Sphagnuin dödad genom
Ceplialozia fluitans oA Jungerinania infläta, '"'/j 1915.
10. Lycksele socken, Flakaträsk, Arnoldsniyren. ^"/i 191 5.
11. Örträsk socken. Vargträsk, myr strax N\V om bvn. FLickvis Sphagnuin dödad
oenom Jungeriitania infläta, '"ji 191 5.
12. Umeå socken, Gubböle; myr söder om Hvitberget, vars inre delar Papillc-
sum-mosse, randpartierna Pl/SiUinmosse. "/' 19' 6.
13. Anundsjö socken, Abosjö, Storrismyren. Fläckvis Sphagnuin dödad w punger-
inaiiia infläta, ^'je igi6.
io8
ANDRA KAPITLET
14. Anundsjö socken, Skedom, Bomvren. Den östra delen av myren utgöres av
Papii/osummosse, den västra torrlagd. Fläcl;vis Spliagninn dödad genom Jiingermania
infläta, "/e 1916.
15. Anundsjö socken, S. Solbergs kronopark. Krokmyren. Fläckvis Sphagnum
dödad av Ceplialozia fluitaiis. -'/e 1916.
16. Anundsjö socken. Tjärns kronopark, Käringtjärnmyren (Gäddtjärnmyren). V' 1916.
I
2
3
4
5
6
7
8
9
10
II
12
13
14
15
16
Örter och gräs:
Carex cliordorrhisa . .
—
-
1
-
-
-
-
-
-
I
-
-
-
-
-
-
1
I
T
,
_
_
_
1 2
•>
I
I
» magellanica . .
—
-
—
-
-
I
I
-
-
-
I
2
I
I
2
2
2
» fOStVcltil ....
3
I
3
2
3
I
3
I
2
I
I
2
-
I
3
I
I
3-4
» 7'otiindifoUa .
I
2
I
I
—
I
\
2
-
—
I
I
I
I
-
Equiseium fluviatile .
-
-
-
I
-
I
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Eriophorum polystachion
I
-
-
-
I
-
-
-
2
I
-
—
—
I
I
—
» iHiginatuin
I
I
I
-
-
I
I
-
I
-
I
2
4
4
4
4
\Juncus stygius
-
-
-
-
1
-
-
-
-
-
-
—
-
—
-
Menyanthes U-ifolinta
4
I
-
2
-
-
I
-
-
-
-
I
-
2
2
Molittia coeruha . ■ .
-
-
-
1
-
2
-
-
I
-
-
-
-
I
1
—
Rubiis chamaemorus ■
I
I
I
-
-
-
2
2
I
-
-— 3
-
I
-
3
Scheuchseria palustris
I
—
-
2
I
-
-
-
2
-
3
-
I
-
Scirpus caespitosus . .
4
3-4
4
4
3-4
4
4
3
4-5
4-5
4-5
4-5
2
. 2
1
-
Trientalis eiiropaca .
-
-
-
I
-
I
-
-
—
-
-
—
—
I
—
—
Ris:
Andromeda polifolia . .
2-3
I
2
2
2
2
I
2
2
2
2
2
3
3
2
I
I
I
I
_
I
Empetiiiin iiigniin . . .
—
—
—
—
-
-
-
-
Vaccinium Oxycoccus ■ .
I
-
I
-
I
2
I
I
I
I
-
-
2
2
2
» *microcarpum
-
-
I
I
-
2
-
-
2
2
-
I
-
I
—
» uliginosum .
• -
-
-
-
-
-
-
—
-
I
—
—
I
—
—
Träd:
Betitla pubesccns ....
—
—
—
—
-
-
-
-
-
-
-
-
I
-
-
-
Pkea Abies
-
-
-
I
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
—
Piniis silvcstris ....
• -
-
-
-
I
-
-
-
-
-
—
—
I
—
—
—
Mossor:
Amblystegiuin exanmtlatui
H —
—
—
-
-
-
-
-
-
-
-
-
I
-
» fluitans
. -
-
-
-
-
-
I
I
I
-
—
-
-
—
—
I
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
loq
I
2
3
4
5
6
7 8
9 10 II
12
13
14
15
i6
AtiiblystegiKiH revolvetu
» straininetiin
Sphagnum apiciilalum ■
» balticinii . .
i> covipaitiiDi ■
t Dusenii . ■
» Jensetiii . .
» Lindbergii .
» magellanicum
» papillostim .
» pluiniilosiim
» pulchrum . .
» ienelhim . .
» /ercs ....
» SD '
I
I
I
2
2
5
I
I
2
5
I
I
I
5
I
I
I
I
5
I
I
2
5
1
I
I
I
I
4-5
2
I
2
2
I
I
2
3
I
4-5
I
5
I
I
4-5
I
3
2
I
I
I
1—2
5
4
3
3
I
5
I
I
2
I
5
I
I
2
I
2
2
3-4
5
4-5
2
2
I
2
I
3-4
2
2
4
3
2
4-5
2
I
3-4
Ccp/ia/i>aia fliiitatis . . .
Jungermatiia infläta . .
» Kunzeana
Svampar:
Agariciné
Lavar:
Ceiraria DcHsei (Baiy)
Th. Fr
Facies 3. Carcx rostrata\\V Pitp/Z/osaw-mosse.
Carex rostrata är dominerande; övriga Cances jämte Sciipits caespi-
tosus och Erioplunum vaginahuii spela tämligen obetydlig roll.
Denna facies kan understundom få en viss likhet med den analogt
utbildade starrmossen, och den har i litteraturen oftast sammanförts med
denna. Det är huvudsakligen mosstäcket, som skiljer dem åt.
Denna olikhet framkallas säkerligen av tämligen stora ekologiska skilj-
aktigheter. Ifrågavarande facies är förmodligen något mera oligotrafent än
starrraossen; också är fuktigheten i den förra större än i den senare. Den
ekologiska skillnaden får även ett uttryck i olikheter med avseende på
Nov. spec; skall inom kort beskrivas.
ANDRA KAPITLET
markens svampflora. I den förra saknas t. ex. den ektotrofa mykor-
rhizans svampar, under det dessa finnas i den senare. Tab. 23: i — 3.
Facies 4. Caicx lasiocarpa-xW Papillosniii-\nos?,e.
Carex lasiocarpa ersätter C. lostiata: eljest ingen väsentlig floristisk
skillnad från föregående facies.
Den Cavcx !asiocai-pa-v\ka. Piip/7/(iS!///i-mossen är inom området rela-
tivt vanligare än motsvarande starrmosse (s. 88); den upptager dock hu-
vudsakligen endast tuvor och strängar i dykärr (tuviga dykärr och revel-
dykärr), mera sällan större områden. Tab. 23: 4 — 5.
De båda nu nämnda starrfacies av Fapi7/cis//i//-mossen utvecklas täm-
ligen snart till Siirpiis caespitosiis- eller Eriopiwnivi vagiiiatuin-xWvA Papil-
/öj'«w-mossar. De kunna betraktas såsom övergångsstadier till dessa frän
dykärret, som de utgått ifrån.
Häri ligger också en skillnad mellan dem och den egentliga starr-
mossen. Denna senare utvecklas nämligen konstant till l'agi)tali/iii-n\osse
(sensu stricto).
Piipillosian-mo^&eviS båda starrfacies äro betydligt mindre vanliga än
Sciipus caespiiosns- och Eriopliornvi vaginaiiim-^^xX^s.
Till Carex lostiata- och C. Ias/oaiipa-ia.c\es ansluta sig de av mig
ytterst sällan påträffade Scheuchzcria palnsiris-, Carex paiiciflora- och C
livida-xWi-a. Papillosu?n-moss3.rnvL (tab. 22: 6 — 8). Dessa ha i de fall, jag
observerat dem, endast upptagit smärre partier i föregående huvudfacies.
Något avvilcande är den i mitt område likaså sällsynta Eriop/ionnii
ti/p/>n////-r\ka Pap/Z/os/z/zi-mosseu. Den täcker alltid små ytor, vanligen tuvor
och revlar i dykärr. Det torde närmast vara denna, som i litteraturen
understundom går under namnet »snipmyr» (TOLF 1901, s. 149; o. a.).
Tabell 2j.
Pf)/)!llosum-n\osse. Carex ros /ya/a-iSiCits (i — 3); Carex lasiocarpa-io^cits
(4 — 5); \Carex j)aiieiflora-i-\c\t% (6); Scheiiehzeria-i-\c\^i (7); Carex
Ii i'ida-{^c\es (8); Erto phorii iii a I pi nu m-i^c\ti (9 — 11)].
1. Anundsjö socken. Ahosjö, Pangsjömyren. Den västra delen beklädd med Papillo-
.f/COTiiiosse (Carex rpsira/a-iacitsj. "le 1916
2. Anundsjö socken, S. Solbergs kronopark, O. Högtjärnmyren, Rark-Pap/llosu///-
mosse. -'In 1916.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
3. Degerfors socken, Kulbäckslidens kronopark, Degerö-stormyren. ''/i 1916.
4. Aniindsjö socken, Östby, mindre myr strax intill byn. "*/' I9n-
5. Björna socken, Gideå, Nesmvren; mindre tuva \ dxliirr {Ciircx hswcarpahcies),
2 — 5 dni. hög. '7o 1915-
6. Lycksele socken, Flakaträsk, ArnolJsniyren. En I0X4 '"■ luva (c:a 1,5 dm. hög)
i dvkärr (Crtrc.r /(7.f/öt"a;'/«-facies). '"/t 1915.
7. Degerfors socken, Strycksele, Långmarksmvren. Ett mindre område vid genom-
rinnande bäck. '7' 1916.
S. Lycksele socken, Asptjärn (strax invid Ekorrträsk). Tuvigt dykärr; på kärrytorna
vikariera Cit?ex lividii och C. limosa iör varandra. Ifrågavarande beståndsanalys från un
4X2 m. tLiva (2 dm. hög). "/' 1916.
9. Lvcksele socken, Södervik (invid Ekorrträsk), Gällmvren. Norra delen Papillo-
su>/i-mosse; delvis Ca>-ex rostrata, delvis Eriophorum alpiiiuiii dominerande. "/' 1916-
10. Anundsjö socken, Abosjö. Tuvigt dykärr, där tuvorna delvis beklädas av Pa-
/>/7/i>si/>/!-mosse. Ifrågavarande tuva 1X4 m., i dm. hög. '/s 191 3.
11. Lvcksele socken, \'ägsele, Vägselemvren, En 2x1 m. tuva (1,5 dm. hög) i dy-
kärr. 'V' 191 5-
Örter och gräs:
Calainagiostis purpurca ■ .
Carex chordorrhiza ....
» lasiocarpa
» limosa
» livida
inagellanica ....
» pauciflora
» rostrata
» Leersii .
Fotentilla palusiris ....
Drosera anglica
» rotiiiiilifolia . . .
Equisetinn fltiviatile . . .
Eriophoruin alpinitm . . .
» polystacliioii
» tiaginatuiii . .
Menyanthes tjifoliata . . .
Molinia cocnilea
Phraginites coiniiiuius . . .
Rubiis chainaemorus ....
Sciicuclizeria pahistiis . . .
Sciipiis cacspitosus ....
Trientalis eiiropaea ....
Viola pal list tis
I
2
3
4
5
6
7
8
9
10
1 1
I
I
—
5
3
I
3
3
—
2
2
—
2
I
— '
— -
I
2
—
—
—
I
4
—
'
—
2
—
—
—
I
I
I
—
2
2
5
—
—
4
—
2
—
—
4
i— 4
4
I
—
3
I
I
—
I
2-3
1—2
1
—
I
:
I
I
—
2
I
I
4
I
4
I
4
2
I
2
—
I
1
—
—
I
2
I
I
3
3
—
I
I
I
:
4
:
_,.
:
I
I
:
—
:
—
I
—
2
—
—
4
I
—
—
—
I
I
I
2-3
—
1
—
5
2
I
I
—
—
—
—
—
^-3
—
—
—
—
—
ANDRA KAPITLET
Ris:
Androiiiecia polifolia
Betiila nana
Vacciniiim O.vycoccus
» ^inicrocarpiim ....
Träd:
Betiila piihestcns
Mossor:
Amblystegiiim badiiaii
» exatinulatiim ■ ■ ■
» fluitans
» stramineum . . .
Oncophoriis IVahlenbergii ....
Sphagmim nmblyphyllum ....
» angiistifoliitm ....
» apiculatum
» balticuin
» Ditsenii
» JenseJiii
!> Lindbergii
» inagellanicum ....
» papillosum
» plumulosiim
» Riissowii
» siibseciiiidKin
» tciielhim
Cephalosia Jltdtniis
Jungervtatiia Kunseaita
Ptilidiiim ciliare
. ' ^ 3
4
5
6
7
8
9
lO
II
2
J
I
2
5
I
1—2
2
I
I
I
I
5
I
2
I
]
1
I
5
1
2
I
2
2
5
I
5
2
I
I
1—2
I
4—5
2
I — 2
3
2
2
2
3
3—4
4—5
2
I
3
2
5
I
1
5
I
3
1—2
2
4-5
I — 2
I
3
I
I
I
I
I
5
I
I
3
I
I
I
2
5
I
Variant. Molinia-(Papillosum)mosse.
Mo! i nia-mo&?,en är en oligotrafent motsvarigliet till de förut (s. 58, 72)
behandlade Scirpiis caespitosus-Aniblystcgium- och Scirpus cacspitosns-Mo-
li?!ia-Sphagiiuin-\i'3.v\-tn.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
Liksom dessa leda över till ATolnna'Ång (från resp. Amblystcgiuni-
och SpliagnuniAiéxx), så gör också ATolinia-mossQn detta (jfr s. 80), ehuru
med utgångspunkt frän den oligotrafenta PapillosmiimossQn.
Den floristiska likheten med den egentliga Papillosiii?i-moase.n är
påfallande. Dominerande Spliagnimi är 5. papillosum, sällan 5'. conipactuiii.
Som tillfälliga element finnas i övrigt de flesta av /\7/?7/(5'.f/^;«-associationens
mossor.
Huvudgräset är Molinia. som vanligen är »riklig». Den är högväxt
och oftast fertil. I övrigt finnas konstant Eriophorimi vagmattivi och
Scirpus cacspitosus, ofta ännu i samma frekvens som i Papillosunt-mos?,en .
Med kraftigare tilltagande av Molinia komma de vanligen snart att deci-
meras.
Trogna följeslagare till Alolinia äro, alldeles som i de analoga,
nyss nämnda varianterna, bl. a. \'iola palusiris, Tricnialis europaea och
Selaginella selaginoidcs.
Molijiia-xnossen är något mindre hygrofil än den egentliga Papillosuin-
mossen.
Den är bäst utbildad pä strängar i revel-kärr; större sammanhängande
ytor har jag aldrig iakttagit. I stort sett kan den sägas spela relativt
obetydlig roll, ehuru den är utbredd över hela området. Den övergår
tämligen hastigt till Mo/itiia-ång.
Även CaJANDER (191 3) påpekar den ej sällsynta förekomsten av
Molinia i Finlands Pa/>il/c>s/i w-mossa.r. Han säger härom (1. c, s. iio):
»Die trockensten Partien der Sphagmtni pafiillosiini-Mooxe haben oft Mo-
linia cocniUa als Charakterpflanze. Meistens sind diese Molinieten nicht
besonders gross, oft sogar nur fleckenweise mit den Scirpeten alternierend».
Tabell 24.
Mo lin i a ■ (Pap il lo s u m -) möss e.
1. Lvcksele socken, Flakatriisk, Gårdmvren. -V; 191 )•
2. Anunusjö socken, Tjärns kronopark, Snöstarrmyren. Flark-P(;////().f//;«-mosse
V' 1916-
5. Anundsjö socken, Tjärns kronopark, Stugusjömyren. Flark-Payi/y/cj-z/w-mosse
'> 1 91 6.
4. Bjurliolms socken. Hörnäs, mindre myr strax SW om byn. -*/r 1916.
5. Lvcksele socken, Vägsele, Vägselemyren. En 9X2 m. tuva i dykärr. "/? 1915.
6. Degerfors socken, Yttersjön (vid Hällnäs), Yttersjömyren. YXAxk-Papillosmir
mosse; i Papillosum-vaamw spelar vanligen J/o//«/rt dominerande roll. '7' 1916-
De norrländska myrmarkerna. 17343 o
114
ANDRA KAPITLET
I
t
3
4
)
6
Örter och gräs:
Carex ihordorr/iiza
—
2-3
—
—
I
—
T> lasiocarpa
2
I
I
2
I
2
I
1
2
3
I
2
I
I
2
I
I
» liniosa
» pauciflora
» rostrata
Potentilla palushis
Drosera anglica
2
I
1
I
I
2
—
I
2
» rotundifolia
Eqitisetiim JJiiviatilc
—
I
—
—
I
—
Erioplioruin aJpiiium
—
—
—
—
I
—
» polystiuliion . . .
I
I
—
I
I
2
« i'ag!fiti/ia/i ....
I
3
4
2
I
3
Mvnyuinthes trifoliata
—
I
—
—
I
3
Moliniti cocridca
4
2—3
4
3-4
4
I
4
Pei/cedaiu/i/i paliistre
Rubiis chaniaemonis
—
—
I
—
—
Scirpiis cacspitosKS
4
4
2
4-5
I
2
Selaginella selaginoides ....
—
—
—
. —
2
—
Tricntali% europaea
—
—
—
2
I
—
\'iola pal listris
4
I
_
2
Ris:
Andromeda polifolia
2
I
2
2
I
2
Betula na?ia
—
I
I
1
I
3
I
2
Vaccinium Oxycocciis . .
» *iiiiirocarpuiii
—
I
I
—
I
I
» uligiiiosiiiH
—
—
—
I
2
—
Buskar:
Salix lappoiuiiti
—
—
—
—
I
—
Mossor:
Ainhlystcgiian badiiiin
—
—
—
I
—
» stiaiiiiiieuni
—
—
—
—
—
I
Dicratiiim Bonjcani . . .
—
—
—
—
I
—
Sphaei-ocephahts pahisiris
—
—
—
—
I — 2
Sphagnum apiculalum .
—
—
—
—
—
i
» balticiim . . .
—
—
—
—
2
» coinpactum
—
—
_
2 — 5
—
» Dusenii . . .
I
—
—
—
—
I
» Jciisenii . . .
—
—
I
—
—
—
» Liiidbcrgii . .
I
2
I
—
—
I
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
115
Sp/iag^?ii/ni papillpSKin ...
» pli(mulosiiiii . .
» Russowii . . .
» tenellinn
Jungennania infläta . . . .
» Ktinzcatia . .
1 qiiinqiiedentata
I
2
3
4
5
6
5
5
5
I
I
5
I
I
5
I
5
I
—
I
—
—
I
I
—
9. Vaginatum-iiiosse.
De Vaginatimi-moss&vv karaktäriserande Sphagiiui/i-avterns. äro 5". a)i-
gusiifoliiDn. S. inagcllauicum och S. Riissozvii; antingen är endera av
dem dominerande, oftast 5. angtistifoliiun eller i'. magellanicn»i, eller alla
tre spela ungefär samma roll. Mera tillfälligtvis kunna finnas 5. apiatla-
tnin, S. balticiun. S. Lindbcrgii (relikter från föregående starr- eller Cuspi-
{^atn/n-mosse) och .S. fusaiin (ledande över till Fuscum-mosse). Av övriga
bladmossor påträffas Auiblystegmm straviineum, Sphaerocephahis pabistris.
Polytrichian strictmn och Poltlia nutaiis: av levermossor Cephalozia-[C. lai-
catitha, C. Loitlesbergcri, C. media) och yiingerniania-axter (J. gracilis,
y. Kiinzcana, J. porphyroleuca) samt Mylia anomala, mera sällan Marti-
nellia paludicola. Levermossorna äro sällan massuppträdande och SpJiag-
;/K;«-dödande, varför också från Vag//iciti///!-mossen endast undantagsvis
fiark eller Qtsp/dat/i/u-mosse bildas.
Huvudarten bland gräsen är Eriophonim vaginaUnn. Den förekom-
mer vanligen i tämligen små individ och är endast undantagsvis tuvbil-
dande. Sådana pelarformade tuvor, .som t. ex. Weber (1902, s. 85) be-
skriver från » Vagmcto-SpliagiietHiii^i på Augstumalmossen, saknas; asso-
ciationens yta är oftast alldeles jämn, d. v. s. om man bortser frän enstaka
kuddar av SpJiagnmn fuscitin, som kunna finnas. Häri slviljer sig Vagi-
/!a^»)n-mossen, såsom förut nämnts, från den Eriophoruvi vagmatuin-x'\k3.
Pap/7/osuM-mossen (jfr s. 107).
Bland starrarterna hör endast Carcx paucijiora till konstanterna. I
övrigt påträftas en stor del av starrmossens typiska konstituenter, såsom
Cairx chordorr/i/za, C. lasiocaipa, C. vostrata och C. magdlanica, relikter
från en föregående starrmosse. I den typiska Vaginaiu)n-vi\oss&n äro dessa
tämligen undanträngda; dock träffas bestånd på övergången mellan starr-
mo.sse och Vogiiiatnni-mosie, där (^"(?n-.r-arterna äro i hög grad fram-
Il6- ANDRA KAPITLET
trädande (jfr tab. 25: i — 2), och det kan t. o. m. understundom vara
en smaksak, huruvida ett bestånd skall hänföras till den ena eller andra
associationen.
Det bör framhållas, att Sc/r/i/s cae-s/>itosiis sällan påträffas i den egent-
liga Vaginatum-mossen. Det synes vara vissa ekologiska faktorer, som
hälla den borta. Vilka dessa äro är ovisst.
Av örter förekommer konstant i l'ngi)iatinn-moss,&n endast Rtibus
chaniaeinorns: dessutom dock understundom Melainpyruvi prate7ise, Orchis
viaatlata (sällan) o. a. Som relikt från starrmossens stadium kan finnas
Menyantlies irifoliata.
Risen spela något större roll än i förut behandlade mossassociatio-
ner. Till konstanterna höra, förutom Andromcda poUfolia och Vacdnuiiu
Oxycoccns, även Betula nana och Vaccinhwi uliginosinn : mera sällan finnas
Callima vnlgaris och Evipetiniii nigntin. Risen äro alltid lågväxta; Be-
tula natia blir t. ex. vanligen ej högre än 2 dm.
Tall, gran och björk förekomma i enstaka, tämligen lågväxta individ ;
de spela dock sällan någon fysiognomiskt framträdande roll.
Den ektotrofa barrträdsmykorrhizans svampar finnas.
Fuktigheten är mindre än i Papillosmn-mossen och torde kunna
sättas i medeltal till 6. Märför sluta sig också Spliagna samman till en
tämligen tät matta för att förhindra för stark transpiration.
Vagif!at//7/i-mossen lämnar en gulbrun, obetydligt humifierad torv.
Som förut är nämnt, kan J"(7g//Mf/i///-mossen lätt förväxlas med Bno-
p/iorum 2' ag! /i a /um- vik Papi/Zosui// -mosse. Den viktigaste skillnaden är
mosstäckets sammansättning, varigenom ri7g!//af//7Ji-mossen erhåller en gul-
aktig färg med någon skiftning i rött, under det Pirp/7/os// m-mossen får en
karaktäristiskt smutsbrun färg. Vanligen är också, såsom ovan påpekats,
den senare starkt tuvig (jfr s. 107).
Vagiitatuin-mozsen förekommer tämligen allmänt inom hela området,
ehuru oftast endast mindre myrar äi-o helt täckta av densamma. Mera
sällan bekläder den fullständigt större sådana, men bildar oftare kring
dessa, om de utgöras av dykärr, starrmossar o. s. v., ett mer 1. mindre brett
randbälte mot intilliggande fastmark.
Vagwatniii-mossen synes i vårt land i övrigt ha sin huvudutbred-
ning i södra och mellersta Sverige, där den ofta täcker en icke oväsentlig
del av de stora högmossarnas yta. Den benämnes av Seknander (1894,
s. 95) o. a. efter HULT (1881, s. 35) y>SpIic7i;>u'/iii>i schoenolagurosuim och går
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
117
i övrigt under namn av »tufmosse» (NILSSON 1897, s. 12), »tufdunsmosse»
(Eriksson 1912,5. 162; o. a.), »Vagmetum» (efter Stebler 1897, s.
82') o. s.
,. 1
I CaJANDERS (1913) system motsvaras Vagmatiim-mo&sen av »Kurz-
halmige Weissmoore» (1. c , s. 104), vilken grupp omfattar »Kurziialmige
Wollgrasmoore» och itCai-ex pauciJiora-MoorQf>. Utbredningen i Finland
är liksom i vårt land övervägande sydlig.
Tabell 25.
Vaginattim-vi\.o% se.
1. Anundsjö socken, Holrasjö, Memyren. "/ä 191 5.
2. Anundsjö socken, Solberg, Nipmyren. Tuvor av />jv//;«-niosse finnas. '"/81915.
3. Anundsjö socken, Bredbjm, mvr vid Mestjärn. Smärre decimeterstora sänkor
med Ainblystegiuni fliiitans, Spliagnum amblyphylluin och .S". Lindbergii. "/t 191 3.
4. Anundsjö socken, Bureåborg, Björnstocksmvren (invid Bureåborgs fäbodar).
■--/s 191 3.
5. Björna socken, Klubben, mindre myr NE om bvn. Associationen har utvecklats
Irån Cuspii/a/um-mosse, vilket iörklarar den stora frekvensen av Sphagtnim balticiim.
V' 191 5.
6. Lycksele socken, Hornmyr, myr vid Sörbäcken. "'/- 1915.
Lycicsele socken. Granträsk, Olofsmyren, '^/z 1915.
Örträsk. socken. Vargträsk, Furuåsmyren (invid Vargån). '7' 1915.
Örträsk socken, Skarda; en något sluttande myr c:a 5 km. SW om byn. -'/; 191 5.
7-
8.
9-
Örter och gräs
Carex chordorrhiza . .
» glcbularis ....
» lasiocarpa ....
» inagcllanica . . .
» pnuciflpya ....
» rostrata
Drosera rohindifoiia . .
Eriophorum vaginatum
Melanipyrum pratense .
Menya7tthes trifoliata
Orchis maculata ....
Riibus chamaemorus . .
Scirpus caespitosus . . .
Scheuchzeria pahistris .
2
3-4
3—4
3
I
5
3-4
3-4
5
3
4-5
I
I
3
3
2
4-5
' Då Eriophorum vaginaium-xW Pnpillosi/i>i-mosi,ii är mycket sällsynt (kanske sak-
nas) i södra och mellersta Sverige, torde det vara Vagiiiati/m-mosstn (sensit strlcto),soxa
avses med dessa namn.
ii8
ANDRA KAPITLET
Ris:
Atidroineda polifolia ■ ■
Betula nana
Calluna vulgaris . . . .
Eiiipeirum nigrum . . .
Vaccinium Oxycoccus
» *inicrocarpuin
» uliirinosiiin
Träd (intill c:a i m. höga)
Bettila pubescens
Picea Abies . .
Mossor:
HylocoDiiuin parictinuiii .
Polytrichuni comniune . .
Sphae?vcep/iah/s palustris
Sphagnuin angustifoliuvi .
apiculatum . .
» balticum . . .
» fusciiiii . . . .
» GirgensoJinii
» Lindbergii . .
» magellanicuin .
» Russowii . . .
I
2
3
4
S
6
7
8
9
2
I
I
2-3
2
I
2
I
2
2
—
—
I
—
5
3
3
—
—
—
—
—
—
—
3—4
2
—
1 — 2
I
3
3
2
T
I
—
3
I
—
—
—
]
3
2
2
3
—
I
—
I
2-3
—
—
—
5
4
I
5
3
I
3
I
I
3—4
I
3
I
4
I
—
—
—
I
4
3
—
2-3
I
—
2
4
I
I
3
—
3
—
I
3—4
4
I
3
5
Mylia n nom a la
Variant i. Carex globularis-mosse.
Är m\cV:et nära besläktad med Vaginatu in-mosser\ , möjligen t. o. m.
så nära, att det ej är berättigat att hålla dem skilda.
De dominerande Spliagna äro S. magcllanicinii, S. angiistifoUum
och 5. Riissoivfi, vanligen samtliga i ungefär lika stor frekvens.
Carex globularis är huvudgräset i stället för Eriophoruni vaginatiini.
vilken senare dock aldrig saknas.
Risen spela samma roll som i Vaginatti7n-mosstn. De äro även här
tämligen lågväxta. Relativt välväxande tallar och granar kunna finnas.
Carex globularis-mos&en spelar obetydlig roll inom området. Den
bekläder antingen mycket små myrar, eller den förekommer pä större
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
liq
myrar i ett randbälte mot fastmarken. En myr, som t. ex. huvudsakligen
upptages av ]'ag/itcrtiiin-mof,ss, liar oftast ett gränsbälte mot skogsmarken,
där Carcx g-Zoåu/ur/s-mosse härskar.
Vad som ekologiskt skiljer den frän Vao-i>/a/»//i-mossen är ovisst.
Fuktighetsförhållandena äro desamma. Möjligen förefinnas skiljaktigheter
av kemisk eller mikrobiologisk art.
Cc7/rx g/odu/ans-mosaen har självfallet en nordlig utbredning i vårt
land. Den omnämnes mig veterligen i litteraturen endast av ToLF (»klot-
starrmj-ren»). nämligen från Västerbottens (ToLF i8g6 a, s. 13S) och
Västernorrlands län (ToLF 1896 b, s. 196).
Cajander (1913, s. 154) omnämner från Finland Carex globitlaris-
mosse, som synes vara av samma typ som den nyss beskrivna. Den
räknas av honom till »Reisermoore».
Tabell 26.
Carex globularis-moss^.
1. Anundsjö socken, Pängsjö, Fagertjälsliden. "/a 1915.
2. Anundsjö socken, Bredbyn. "/r 191 5.
3. Örträsk socken, Yarglräsk. Mindre mvr strax NW om byn. '"/: 191 5.
4. Lycksele socken, Södervik (nära Ekorrträsk), Gällmvren. -'/t 1916.
Örter och gräs:
Ca>ex ghbiilaris
» pancifloiii
Eriophorum vaginatum . .
Menyanthes irifoliala . . .
Orchis viaculata
Rubiis ihaiiiaciiioriis ....
Ris:
Androiiieda polifolia . . .
Betitla tiana
Empetniin nignim ....
Lediiin palustre
Vacciniiim Oxycoccus . . .
» *iiiicrotarpuin .
» uliginosum . .
Träd:
a. Piiius sih'estris ...
b. Betitla ptibescens ....
Picea Abies
Pimis sih-iestris ....
c. Picea Abies
Piniis silvcstris ....
4
4
4— >
4
—
3-4
—
2
I
2
1
I
I
5
I
I
2
I
I
I
2
3
—
2
3
2
I
2-3
I
I
2
2
I
—
—
2
3
3
2
4
I
2
—
I
I
I
—
ANDRA KAPITLET
Mossor:
Ainblystegiiiin sti^antineum
Polytrichum commune . .
» strictuiii . .
Sphagnuin angiistijoliuiii
Tt fiisciim . . . .
» magellanicuin .
» Rus so wi i . . .
I
2
3
4
—
—
I
—
—
2
I
3
—
3-4
I
3
I — 2
—
3
—
3-4
4
4
3
3—4
4
—
4
Variant 2. Betula nana-i'ik Vaginatum-mosse.
Betula naiia är fysiogiiomiskt dominerande, vanligen »riklig» —
»ymnig». Den har ett frodigare utseende än i den egentliga ]'agi7iahivi-
mossen och är oftast 4 — 5 dm. hög (i den egentliga Vaghiat!ii)imoi,se.i-\
c:a 2 dm.). Övriga ris ha dock ungefär samma frekvens och utseende
som i denna senare.
Gräs- och örtvegetationen är i stort sett densamma, ehuru understun-
dom något decimerad på grund av stark beskuggning från dvärgbjörken.
Av Spliagna äro även här S. angiistifoiiuin, S. uiagcllaniciDii och J?.
Russoivii de viktigaste och bilda vanligen en sluten matta. Den rikliga
förnan av dvärgbjörksblad verkar oftast ej dödande på vitmosstäcket. Dar
beskuggningen är starkast, kunna emellertid levermossor (främst Jnnger-
:iia!iia Kunzemia och J. poyphyrolcuca) få överhand och undantränga
Sphagniaii.
Den Bciula mznanka. Vagina/itiii-mossen är analog med den Betula
naua-xWz. starrmossen. Liksom denna senare fordrar den säkerligen täm-
ligen rörligt och syrehaltigt vatten för att typiskt utbildas.
Den har endast ringa utbredning inom området, bekläder små, svagt
sluttande myrar eller smärre partier (tuvor o. d.) på större sådana.
Såväl denna som den dvärgbjörksrika starrmossen måste i Cajanders
(1913) system räknas till »Reisermoore». Dock äro enligt min uppfatt-
ning båda alltför mycket, såväl floristiskt som ekologiskt, skilda frän de
mest utpräglade »Reisermoore», nämligen /^/««/w mossarna, för att kunna
räknas till samma grupp som dessa.
Cajander (1913, s. 160) synes också vara betänksam, huruvida alla
dvärgbjörksrika myrar skola anses besläktade. Han säger nämligen (1. c):
»In Nord-Finnland und Lappland ist die Zwergbirke iiberaus häufig auf
allerlei Mooren, die dadurch ein von den analogen stidlicheren etwas ab-
weichendes Gepräge erhalten ... Es muss aber noch eine oftene Frage
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
121
bleiben, ob diese Zwergbirkenmoore eiiien öder mehrere getrennte Moor-
typen reprasentieren öder ob sie den nahestehenden Moortypen als be-
sondera Formen unterzuordnen sind.»
Det bör omnämnas, att i den egentliga rrt^''/«rt/«w-mossen efter torr-
läggning dvärgbjörken ofta tilltager i frekvens och utvecklas så kraftigt,
att man nästan kunde kalla det n\-a stadiet BcUila nana-xW^ Vaginatuiii-
mosse (jfr del II). Tab. 27: i — 4.
Foto »/é 1915 av E. Melin.
Fig. 5. Skogbeväxt Vagina/niit-mossn. Bjönia socken, Gideå, Storrågmyren.
Variant 3. Skogbeväxt Vaginatum-mosse.
Denna kan karaktäriseras som en gles, ehuru tämligen välväxande
tallskog, i vars fält- och bottenskikt i övrigt den egentliga Vaginatum-
mossens typiska konstituenter igenkännas.
Vore trädskiktet borttaget, skulle man ej tveka att kalla den Vagi-
natuni-\\\o^'!,Q. En täckande matta av Sphagman- inagellanicum, S. angitsti-
foliitin och 5. RhssowH, »riklig» — »ymnig» Eyiophoi-nm vaginatinn och
ofta »strödd» — »riklig» Betula nana, se där de lägre skiktens viktigaste
konstituenter.
ANDRA KAPITLET
Av träden ar tallen det mest betydande. Den utmärkes av relativt
god tillväxt, åtminstone i jämförelse med FiéSiur/i-mossens träd. Den når
vid c:a 150 år en höjd av 10 — 12 m. Relativt kraftigast är ungträdens till-
växt, där årsskotten understundom äro ända till 3 dm. långa. Stora varia-
tioner förefinnas dock i skilda bestånd med avseende på tillväxten.
Gran förekommer även. Denna är dock ytterst tynande och når
endast sällan upp i skogsskiktet. Enstaka buskar eller smärre träd av
björk kunna också finnas.
Denna skogklädda variant fordrar säkerligen liksom dess Bctida
naua-x\\s2i systervariant ett till en viss grad rörligt och syrehaltigt vatten.
Häri måste förklaringen sökas till att trädens tillväxt är sä pass kraftig i
denna relativt hygrotila association i jämförelse med förhällandet i den mera
xerofila I^i/sc/im-mossen.
Mellan den skogbeväxta och den BctiilaudJia-xWiii T^ag-Ziiafum-mossen
finnas övergångsformer. Liksom denna senare förekommer även den förra
tämligen sällan inom området. Tab. 27: 5 — 8. Fig. 3.
T17M/ 27.
Betula nana-x\V (i — 4) och skogbeväxt (5 — 8) Vaginat 11 m mosa.
1. Anundsjö socken, Tjärns kronopark, Mjölksjömvren, området strax öster om
Mjölksjötjärn; »enstaka» Pkca Abies mnW 3 m. liög, »tunnsådd» — »strödd» J'inus silvestris
intill 6 m. V' i9'6.
2. Asele socken, Yxsjö, mvr strax intill bvn. De få tråd, som finnas, intill meter-
höga, "/t 1915.
3. Björna socken, Rvssjö, myr strax väster om sjön. -"/c 1915-
4. Lycksele socken, Vägsele, Vägselemvren, en c:a 5 X 3 ni. tuva (3 dm. hög) i
dykärr. Står på gränsen till starrmosse, till vilken den även skulle kunna föras. "/- 1915-
5. Björna socken, Gideå, Storrägmyren (Fig. 5). Piniis si/vestns i skogsskiktet 8 ä
10 m. hög. Skogsväxten tämligen god; 3 å 4 m. höga tallar med 20 — 30 cm. långa års-
skott. Torvens mäktighet 1,3 m. ^'je 1915.
6. Anundsjö socken, Abosjö, Storrismyren, dess sydöstra del. I smärre sänkor
är Sphagniun dödad av levermossor; de äro nu täckta av Amblystegiiim cxajimtlatiim
och Jungermania infläta. Torvens mäktighet 1,7 m. -'/e 1916.
7. Anundsjö socken. Åbosjö, myr strax SW om landsvägen. Piuus si/vestris i
skogsskiktet 8 å 10 m., omkring 150 år; torvens mäktighet 2 ni. -t-, -'/g 1916.
8. Åsele socken, Yxsjö, Kongsmyren. Svagt tuvig myr, där dock såväl tuvor som
sänkor utgöras .iv Vagina/inii-xnosse. Torvens mäktighet 1,5 — 2 m. 'V I9'S-
Örter och gräs:
Carex chordorrhiza . . .
s lasiocarpa ....
» inagellanica ....
» paiiciflora
» 7vstrata ......
1
2
5
4
3
6
8
I
—
—
—
—
—
2
—
—
2-5
I
—
—
—
1
—
—
—
—
I
I
—
—
—
—
—
3
I
—
—
I
—
—
—
I
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNLNG
123
Equisctum fliiviaiilc . . .
I
2
3
4
5
6
n
I
s
—
—
—
I
—
—
I
Erioplioniin alpiiiiiiii . . .
—
—
—
I
—
—
—
» polystacJiion . .
—
—
—
I
—
—
I
t i'aginatiiiii . ,
• 4-5
3
3
2
5
4
4
4
Melainpyriiin pratetise . . .
—
I
—
—
—
—
—
—
Menyanthes trifoliata . . .
I
—
—
I
—
—
I
Rubits chamaemorus ....
5
3
2
—
1
3
5
2
Scirpus caespitosiis
. —
—
—
I
—
—
Ris:
Andi-omcda polifolia ....
2
I
j
j
2
2
4
3
2
Betula fiana
A
4-5
I
5
5
I
I
T
3-4
I
Empetruin ?iigri4m ....
-+
LedtiiH pahistre
I
Vacchiium Oxycoccus . . .
2
I
—
I
I
I
2-3
I
» * iiitcrocarpum . .
I
I
3
I
I
I
2
—
» uliginosiim ...
3
—
4
—
I
2
3
—
» 1'itis idaea . . .
. —
I
I
—
—
—
I
—
Buskar:
Sahx lapponiiin
. —
—
—
—
.—
—
1
—
Träd:
a. Betula pubesceiis ....
—
—
I
Picea Abies . . .
I
2
—
—
—
3
I
3
I
4
Pmus silvestris
b. Betula pubescens .
—
—
I
Picea Abies . . .
I
2
—
—
:
3
3
:
Pinus silvestris
c. Betula pubescens .
Picea Abies . . .
I
I
—
I
I
3
I
3—4
2
I
Pinus siluestris . .
Mossor:
Aiiiblystegium straniiiieum .
—
—
—
I
I
I
Dicrajiuin Bergcri
I
—
—
—
—
—
—
Hylocomiiim parietinuin . .
—
—
—
—
I
—
Hypnuvi trichoidcs
—
—
—
2-3
Pohlia nutans
—
—
I
I
]
—
Pplytiiciium strictiim ....
—
—
—
—
—
I
I
Sphaerocephahis palustris .
—
—
I
I
—
—
1
I
Sphagnuin amblyphylhim
—
—
—
—
I
—
—
» angiistifoliuin . .
5
4
I
5
—
5
I
4
» apiculatum .
—
—
—
—
—
—
3
4
I 24
ANDRA KAPITLET
Sphagniim balticum . .
I
2
3
4
'
6
7
8
„
5
» Dtisenii . .
. . —
—
—
—
—
—
—
I
» fuscum . . .
. . I
—
—
—
—
I
—
» magellaiiuum
2
I
5
2
I
2
2
I
» papillosum .
. . —
—
I
—
—
—
—
» Russowii . .
. . I
4
—
I
—
2
4
I
» Ångsirömii .
. . —
—
—
—
—
—
—
I
Cephalozia Uucan/ha . .
. . —
—
—
—
—
I
—
—
» Loitksbergeri
. . —
—
—
—
—
I
. —
—
K media . . .
. . —
—
—
—
—
I
—
—
Jtingcyiiiania gracilis
. . 1
—
—
—
—
—
—
—
» Kunzeana
. . I
—
—
I
—
—
I
—
1 porphyrohi
ta . I
—
—
I
—
—
—
—
Martinellia pahidicola .
. . —
—
—
—
—
—
I
—
My/ia a?ioiiiala ....
. .
—
—
—
I
I
I
—
Fuscum-mossar.
Ha sin huvudutbredning inom området i Västerbottens kustland och
på de stora tiniglaciala deitaplatåerna strax nedom marina gränsen. I öv-
rigt beklädas egentligen endast mindre myrar av desamma.
I området förekommer endast en association av större betydelse,
nämligen Fitscii!it-mos?,en.
10. Fuscuni-mosse.
FitSiinii-mossitvi representerar en av mossarnas mest karaktäristiska
associationer.
Sphagnnm fuscum är helt dominerande och bildar en lät, kompakt
matta av Ijusbrun färg. I denna påträffas dessutom vanligen enstaka indi-
vid av .S. angustifoliuin och 5. tnagcllaiiicuin, mera sällan J). Russowii, re-
likter från en föregående, mera hygrofil association. Endast i undantags-
fall kunna dessa få en större frekvens, vanligen i så fall i smärre sänkor,
där fuktigheten är något större än eljest. Av andra xerofila Sphagnum-
arter påträffas den med J?. fuscum nära besläktade 5. acutifo/iuiii, i en-
staka fall dominerande på mindre fläckar.
Av övriga bladmossor förekomma sparsamt insprängda sådana som
Spliacroccplialus palustris. Polytrichuiii str/ctitiii. Hylocoiniuin parictinum,
Dicranuin Beigeri och Polilia nutans; av levermossor påträffas främst Äfylia
anomala och dessutom enstaka Ccp/ia/osia-Rrier (C. Icucantha, C. Loillcs-
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
125
bergcri bl. a.), Katitia trichoinanis, K. spliagnicola o. a. Understundom
kunna levermossorna av okänd anledning tilltaga i ymnighet. På större
Foto ','6 1916 av W. 'WÅNGSTRÖm.
Fig. 4. Fiiscioiixwoiit med tuviga liarkar (ungelär mitt på bilden). Anundsjö socken, Tall-
vattnet, Stortallm\Ten,
eller mindre fläclcar döda de Sphagmim fiiscuui och bli härigenom orsaken
till uppkomsten av höljor (jfr nedan och fig. 4).
126 ANDRA KAPITLET
Lavar finnas ofta, ehuru de ej spela någon framträdande roll. Det
är framför allt Cladonia-z.vtev (C. alpcstris, C. rangiferina, C. silvatica) och
Iciitadophila evicctoyitin.
Bland högre växter dominera risen; Fuscum-vao^sexs. är en risassocia-
tion par préférence. Huvudarterna äro främst Bctula iiatia. Calliiua vitl-
garis och Vacciiiiiiin iiliginosiDii, endast i undantagsfall andra.
I övrigt finner man bland konstanterna Empetnun nigrum, Andvomeda
polifolia och Vaccinium '^microcarpum (V. Oxycoccus spelar ej så stor roll i
FusaiM-moasen). Oftast äro de »tunnsådda» — »strödda»; i enstaka fall
nå de högre frekvens. Undantagsvis träffas de äkta bärrisen, Idcciniinn
vitis idaca och V. Myrtillus.
Anmärkningsvärt är, att de större risen vanligen äro tämligen låg-
vä.Kta. Så blir t. ex. Beiula iiana sällan högre än c:a 3 dm., under det
den som nämnt i de dvärgbjörksrika starr- och Vaginatltm■\\^0'!,a7VL\-\■a. blir
ända till 6 dm. hög.
Gräs och örter äro tillbakaträngda i Fusan/i- mossen. I allmänhet äro
de att betrakta som kvarlevande relikter från föregående associationer. Av
Cirrex-arter kunna träffas C. globularis (relikt från Carex globularis-mosse)
och C. pauciflora. Det vanligaste gräset är Eriopkonan vaginatuni, som
sällan saknas i den typiska Plis a/ w- mossen. Den är oftast fertil och dess
snövita huvuden ge åt den eljest rätt enformiga associationen ett sällsamt
utseende. Andra gräs såsom Sihcucli::eria och Scirpus cacspitosits kunna i
enstaka fall påträflas.
Örternas typiska representant i Fusciim-mossew är Rulnis chamaeino-
ri/s (konstant), vilken här har en högre frekvens än i \^aginatuvi- och Pa-
p ///os /u/i -mossarna.. I synnerhet där de större risen ännu ej spela någon
framträdande roll, blir den ofta fysiognomiskt dominerande (hjortronrik
Fi/satm-mo5se). Av övriga örter kunna finnas Droscra roiimd/fcy/ia , Äle/avi-
pynnn pratcnsc, Pinguicii/a vi//osa. Denna senare kan t. o. m. anses som
karaktärsvä.xt i strängaste bemärkelse (jfr s. 8). Jag har åtminstone al-
drig observerat den annat än i Fuscuiii-vAOSse.
Fusa/m-mossen är normalt trädbeväxt. Det är Pinus si/vestris, som
vanligen bildar ett så glest skogsskikt, att det knappast kan falla någon in
att ens tala om skog. Den har en ytterst svag tillväxt och når en höjd av
8 m. eller mindre vid en ålder av 150 — 200 år. De yngre individen i
busk- och fältskikten ha en relativt kraftigare tillväxt, ehuru den dock
understiger densamma i den skogbeväxta Vaginatiiui-mossen (jfr s. 122).
Även enstaka, särdeles oväxtliga och av A/ecioria svartnande granar
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING I 27
(Picea Abies) finnas. De nä dock endast undantagsvis upp i skogsskiktet.
Redan vid en höjd av ett par m. äro de oftast döende.
Såväl tall som gran ha väl utvecklad normal mykorrhiza, varav jag
sluter, att de denna konstituerande svamparna finnas i associationen (jfr
del II). Högre svampar, framför allt Agaricineer, kunna under hösten
finnas tämligen talrikt.
Fuscum-mossen är den minst hygrofila av alla mossarnas associatio-
ner. Fuktighetsgraden i ytan torde kunna sättas till 5.
Den synes bevattnas så gott som uteslutande av det omedelbara ne-
derbördsvattnet, varför den också är inriktad på den strängaste vattenhus-
hållning. Sphagnuni fiisciiin har förmågan att i sina hyalina celler uppsuga
en stor del av nederbördsvattnet, och tack vare dess täta tuvighet blir
vattenavdunstningen den minsta möjliga. Spliagnum fusaim har säkerligen
av alla nordiska Spha^miin-sjier den största vattenkvarhållande förmågan.*
De mineralämnen, som tillföras Fiisaoii-mossens vegetation, härröra
delvis från de genom regn och vind ditförda, delvis ock från de under-
liggande avdöende växtresterna, något som Paul (1908) särskilt betonat.
Han säger härom (1. c, s. 106): »Denn es vverden auch in dem Masse,
wie die Pflanzen unten absterben, die brauchbaren Mineralbestandteile aus
den absterbenden Teilen zur Ernährung herangezogen, soweit sie in tran-
sportabler Form vorhanden sind». Enligt Pauls (1. c.) beräkningar be-
höva vno^s-Sf>hagua (närmast fråga om i', rttbelbnn) 13 gr. askbestånds-
delar pr kvm. och år; härav skulle c:a 7 gr. behöva transporteras dit genom
luften, under det övriga c:a 6 gr. skulle härröra från underliggande torvlager.
Det erforderliga kvävet kommer till väsentlig del genom nederbörden.^
Några av associationens svampar ha dock förmåga att assimilera luftkvä-
vet; troligen är så även förhållandet med Ericaceernas mykorrhizasvampar^
(Ternetz 1907).
Fustuw-mosscn bildar en föga humifierad, Ijusbrun torv, till sin huvud-
sakligaste del uppbyggd av Sp/uig)!iiin fiisciiiii.
' Tyvärr äro mig veterligen i fält inga transpirationsförsök gjorda i detta hänseende.
Det kan dock omedelbart konstateras, om t. ex. olika Sphagnui/i-^n^r: i möjligast natur-
liga läge sättas i skilda glas, då man finner, att 5. fiiscum i motsats till övriga arter
först efter tämligen läng tid uttorkar. Sk.\.-\r.\as' (1917, S.-44 ff.) experiment i detta avseende
med 2 gr. lulttorkad mossa ha föga betydelse för denna frågas avgörande.
- Enligt undersökningar vid Flahult i norra Småland tillföres marken på detta sätt
i vårt land pr är och har c:a 5 kg. kväve (v. Feilitzen och Lugxer 1910); av Ramanm (191 i,
s. 326) sättes mängden för Tysklands vidkonmiande till 6 — 10 kg.
' Av 8 från Ericacé-mykorrhizor isolerade svampar kunde j assimilera luftens kväve.
Huruvida någon eller några av dessa äro de verkliga mykorrhizasvamparna, kunde dock
ej säkert lastställas.
128 ANDRA KAPITLET
Det har förut påpekats, att såväl trädens som risens tillväxt i Fus-
cum-mossen är mindre än i t. ex. vissa starr- och Vag??iatuin-moss,di.r , ehuru
dessa senare äro mera hygrofila. Förklaringen till detta förhållande torde
nog ytterst få sökas i en olika syretillgäng. HessELMAN (1910) har visat,
att syre saknas i mossar strax under ytan, och han säger med anledning
härav (1. c, s. 197): »I våra mossar är det icke vattnet i och för sig, som
besvärar vegetationen, utan det förhällandet, att detta vatten är syrefritt,
så att rötterna icke kunna andas». Det är dock rimligt antaga, att olika
associationer förhälla sig olika i detta avseende, att t. ex. de nämnda starr-
och J^itnossen har i vårt land sin huvudutbredning i södra och mel-
lersta Sverige, där den tillsammans med Taf />/(?///w-mossen och de senare
omnämnda hedarna bildar så att säga grundstommen av de stora högmos-
sarnas vegetation. Högmossar av den urglasformigt välvda mellansvenska
och nordeuropeiska typen med laggpartier av kärr eller hygrofila mossas-
sociationer saknas i mitt undersökningsområde.
1 Det vore särdeles intressant 11 utrönt syrctillgången i de olika myrarnas associationer.
Takttu (1915, s. 199) håller före, att risens hämmade tillväxt på Fuscum-mosss.r:
»rahkarämeet») orsakas av myrmarkens snabba höjdtiUväxt, varigenom risen begravas.
Det är dock ej sannolikt, att torvbildningen här är kraftigare än på myrmarker, som äro
beklädda av t. ex. dvärgbjörksrik l'iigi>ui/um-mosse.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING I 29
Följande facies lämna lämpligen urskiljas:
1. Riibjis cIu7inafiiionts-^ac\es,
2. Betiila mu/a-facies,
3. Calliuiaia.cKS.
4. Vaccminm uligiuosuin-^iTxcx&s,.
Facies i. Hjortronrik Fusnnn-mosse.
Ritbus cliainacuiorus är det fysiognoniiskt mest framträdande elemen-
tet, som kommer marken under försommaren att lysa helt i vitt och under
sensommaren i rött och gult.
Den hjortronrika Fusan/z-mossen har utvecklats från Vaginatiun- eller
Pa/'/7/os/a/imosse. Sphcigiiuin fuscuvi har undanträngt övriga vitmossor,
samtidigt som Riibus cliainaononts har tilltagit i frekvens. Risen spela
ännu, liksom i de nämnda vitmossarna, relativt obetydlig roll, och de äro
mycket lägväxta. Så är t. ex. Betitla naiia vanligen mindre än 2 dm, och
]'accinhiin itlighiosinn mindre än i dm. hög.
Genom risens tilltagande i frekvens övergår denna facies i någon av
de övriga, beroende på vilka ris, som fä överhand. I tab. 28:4 meddelas
exempelvis en analys av ett bestånd, som även skulle kunna betraktas som
odonrik facies. Vacciniiini uliginosiiiii är här stadd i utbredning; individen
voro endast c:a 0,5 dm. höga, största delen tydligtvis tämligen nyinkomna.
Den hjortronrika Fnsci/>/i mossen upptar aldrig stora ytor och spelar
därför relativt obetydlig roll. Den är en övergångsfacies av mycket kort
varaktighet. Den motsvaras av Cajanders (1913, s. 107) »Multbeer-VVoll-
grasmoore», om vilken »association» Cajander (1. c, s. 108) säger: »Be-
sonders dieser letztgenannte Typus zählt wohl fast richtiger zu den Reiser-
mooren {S/>//ag/m//i-/i(sa/i//-Keisermooren), in welche er jedenfalls ohne
Grenze iibergeht».
Besläktade med nämnda facies äro de Eriophonnn vaginatitin-, starr-
och Schcuclizciia-xWs. Fusciiiii-\\\oisa\\ som emellanåt påträffas. Oftast är
det på tuvor i lujginatiiin-, starr- och Ciispidatinii-diSsoc\ai\oner, som man
finner dem. De äro av alltför ringa betydelse för att utförligare behandlas.
Endast ett par exempel må meddelas i tab. 28:6—8.
Tabell 28.
/''i/sci/ m-mosse. Ri/hiis t/ia iiiae»iorii^s-i-,\c\es {i — 5); jämte närbesläktade
facies (6 — 8).
I. Anundsjö socken. Bredbyn, myr vid Mestjärn. '7t 1913-
2 och 5. Ortläsk socken. Vargträsk, Furuåsmvren. '"'I-, 1915.
De norrländska myrmarkerna. 17343 9
13°
ANDRA KAPITLET
4 Örträsk socken, Vargträsk, myr strax N\V om byn. Vacciiiiiiin uliginosiim är
endast intill 5 cm. hög; beståndet förmedlar övergång till Vaniniiiin i///i;i/ii'su//t'haes.
'"h 191)-
5. Degerfors socken, Ekorrträsk, myr N'W om Bögeltjärn (strax S\V om Ekorr-
träsk), hölje-/' //i-rt//«-mosse. "V; 1916.
6 och 7. Anundsjö socken, Östbv, nivr strax väster om byn. Tuvor i Scheuchsc-
r/rt-rik Cuspidati/iiimosst. "/7 191 5.
8. Anundsjö socken, Solberg, myr söder om Fräkentjärn. Tuva i ]\ipi//osi/iii'mosst.
"h 1915-
I
2
3
4
5
6
7
8
Orter och gräs:
Carex iimosa
I
1
_ !
» pfiuciffo7'(i
2
I
2
_
4
o
» }'OSt}'(lttX .
1
—
—
1 !
Chamaencriitm angnstifoliiijn *
I
I
1
Kriopkoyum vagi?Hiiuni . . .
5
2-3
3
4
5—4
2
1—2
3
I
.
4
4-5
5
4
4
I
Scheuchzeria palustris ....
3
I
—
Scirpus caespitosiis
—
—
—
—
—
—
—
3
Ris:
I
2
2
_
I
->
I
Behila nana
I — 2
3
I
2
1—2
—
1
Calluna vulgaris . . .
-»
—
—
—
3
■7
_
,
_
_
_
1
I
[
I
1
» *inicroi:a7-piim
—
I
2
3
2-3
3
2
I
» iiligiiwstitn .
I
3
5
3-4
3
-
—
—
Träd:
I
—
I
I
—
—
—
~~ i
c. Picca Ahics
Plints sfliiestiis
I
_
_
_
Mossor:
Hvloconuiiiii parietintim . . .
—
—
—
—
I
—
—
—
Polytrichum strictum ....
—
I
—
1—2
2
—
—
—
Sphaejvcephahts palustris . .
—
3—4
—
I
1
—
—
—
Sp)liagniiin attgustifoliiiin . . .
2—3
I
I
3
I
I
2
—
» balticum . . . .
—
—
—
—
—
—
—
2
» fuscinn
5
4-5
5
4-)
5
5
5
5
På kreatursspillning.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
'3'
Sphagiii/m mcigctlaiiiciim . . .
Splachniim luteiiin '
Ccplialozia sp
Kantia triclioinaius
Mylia anoiimla
Lavar:
Cladonia rangifciina ....
» sihiatica
» sp
Icinadopliila ericetoruvi . . .
I
2
3 4 ! 5 6
7
8 1
I
I
I
1
I
I
I
I
I
I
I
■
2
I
1
Facies 2. Betula iia>ia-x\V Fuscnm-mosse.
Beiula nana är dominerande. Den når dock sällan högre frekvens
än »riklig» och blir, som förut nämnts, endast intill c:a 3 dm. hög.
Av risen är i övrigt särskilt VacciniuDi uligmosum ofta i hög grad fram-
trädande. Man träffar också ej sällan övergångsformer till den odomika
Fuscu//i-mossen. Understundom påträffas sädana även till den Cn/f/ind-rika.
(jfr tab. 30:7—8)-
Den Betula nanaxW-A. Fuscu m-mossen har oftast, liksom de senare
nämnda facies, utvecklats från den hjortronrika facies.
Den är relativt vanlig inom området, dock mindre vanlig än Calhoia-
facies; detta i motsats till förhållandet längre norrut i Sverige, där på
myrarna Calliina oftast saknas och Betula nana spelar huvudrollen (NILS-
SON 1899, s. loi).
1 C.\JANDERS (1913) system torde den Betula nana-x\\^:s. Fusiui/i-moi,-
sen närmast motsvaras av de till ^ S/>//agnum fuscuni-Weissmooxe» hörande
»Zwergbirkenwollgrasmoore» (I. c, s. 106), som i norra Finland spela en
betydande roll.
TaM/ 2g.
Fuscu !/i-n\osse. Betula ua ua-{ac\es.
I. Björna socken, Nvliden, Tangmvren. De äldre tallarna c:a 200 år. V' 1915-
2 och 3. Björna socken, St. Tällvattnet, Fl.irkniven (c:a 100 har;; 2 en best.inds-
analvs från myrens mitt, 3 en sådan närmare laggen. '■/; 1915.
4. Björna socken, Klubben; mindre mvr, vars inre partier rag//iatuut-niosse,
laggpartierna fi/seuiu-mosse. */? 191 >.
5. Anundsjö socken, Abosjö, myr SW om landsvägen. En 4 dm. hög tuva i dv-
kärr. Vs 191 3.
'■ På kreatursspillning.
'32
ANDRA KAPITLET
Örter och gräs:
Carcx globii/aiis
» lasiocarpa
» j)aiiciflora
» rostrata
Droscra rotiindifolid . . .
Ericphoniiii alpiiuan . . .
» i'ai;inatiiiii . .
MelampyriiiH pratense . .
Riibits chamaemorus . . .
Scirpits caespitosiis . . . .
Ris:
Androiiieda polifolia . . .
Betitla najia
Einpetnim nigiKin . . . .
Letliitii paliislrc
ViULi/iii/in Mvitillus . . .
» O.iyaiia/s . . .
» "inicrocarpum
> ii/ighiosiiii! . . .
» i'i/is idaea . . .
Träd:
a. Picea Abies
Pinus silvfstris ....
b. Picea Abies
Piiii/s siircstris ....
c. Betitla piihescens . . .
Picea Abies
Pinus silvestris ....
Mossor:
Hylocoiniiitn parictiiiiim
Polytrichitin strictitm . . .
Sphaerocephaliis paliistris .
Spliagniiin angitstifoliitm .
» fil se II III ....
» iiuigellaiiicitiii .
Cephalozia sp
Mylia aiioiiiald
Svampar:
Aa-ariciné
-4 i —
I
I
3
I
4-5
I
1
4—)
-4 —
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKUIVNING I 33
Facies 3. CalliDia-iyWi Fiiscit/ii)mosse.
Callnna viilgavis är fysiognomiskt härskande och ger åt bestånden
ett hedartat utseende. Övriga ris äro oftast tillbakaträngda. Dock kan
Einpctniiii understundom förekomma tahikt (jfr t. ex. tab. 30:3); ävenså
kan Bitiila iiana erhålla tämligen hög frekvens; mellanformer mellan
dvärgbjörkrika och C{i////>M-n] CaZ/z/z/a-MooTe^ ha ett
något avvikande utseende, i det att Sphagmun angiistifo/iinii och i". VKrgcl-
lanicuin (S. incdiutn) ofta synas spela lika stor roll som eller större än
^. fusaiin} Callima-nxossSi.x- av denna typ har jag ej observerat. De äro
enligt Cajander mycket vanliga i sydvästra och s\'döstra delarna av
Finland.
/■US cl/ w- 111 o SS e. C a 1 1 It II iii a c i c s.
1. Aiiundsjö socken, Ostaiibick, Rödmvren. Fiiscuin- ocli Ciispidattim-\\\oi%^ om-
växla med varandra, den senare utbildad frän den förra (liölje/^^/jY/COT-mosse), -'/" 1916.
2. Anundsjö socken, Solberg, Nipnivren. '"/s 191 3.
3. Björna socken, Stafvarsjö, Stormyren. "/? 1915.
4 Nordingrå socken, Veda, Gubbnivren. "j» 1916.
5 Asele socken, Trehörningen. Mindre myr på gränsen till hed. ''-/? 191;.
6. Degerfors socken, Strycksele, Älderniyren (invid Kiissjön). 1-'usluiii- och Cusjn-
i/t!///;/!-mosse omväxla med varandra (\iö\]e-F»sci/m-mosse). -"/t 1916.
7. Anundsjö socken. Bredhyn, Mestjärn. '■*/' ■9'5-
8. Björna socken, Gideå, Norröksniyren. Hn c;a 3 kvm. stor tuva i dvkärr. -'Yo 191 >.
' CAJANDER (1. c.) säger bl. a. om mossvegetationen; » . . . recht häufig sind SJ>/i.
nibeUiiin und Sph. IVanistorJii . . .11 Dock är jng böjd betvivla, att Spliagmcm Warris-
torfii påträffas annat än undantagsvis i närheten av källor i »Q.uellen-G7////«c7-Moore».
Den är en bland de mera näringslordrande .Sy^//«;.v«/OT-arterna och tillhör ej ifrågavarande
oligotrafenta association (jfr s. 64, 71).
'34
ANDRA KAPITLET
Örter och gräs:
Ciirr.r gliibiilai is ....
» lasiocarpa ....
Drosera rottindifolia . .
Equisctiiin silfatiium .
Eriop/ioniiit polystiicliioi}
» rni^inatiiiii
Mcliiinpyniiii Jiratensc .
Meitya)itlies trifoliata
Riihiis chniitnei/wnis . .
Ris:
A iith o I ne (I 1 1 /h ^lifolia
Betitla iiaim ....
Calhina vulgaris . .
Eiiipetiinn jiign/ni .
Lcdiiin paliistrc . .
I 'acciniiim Myrtillus
» Oxycocciis
» *ntitrpcarpin.
» uliginosiiiii
■K vitis idaca
Träd:
a. Pi/iiis sii/iestris . .
b. Beitila piibescens .
Picea Abies ....
Piiii/s si/res t ris . .
c. Bctiila pitbesce/ts
Picea Abies ....
Piiiiis silvestris
Mossor:
Dicranuii! Bergeri . . .
Hylocomiinn pa?-ietiniiiii
Polilia spliagnicpla . . .
PolytiiLiii/iii styictiiin . .
Spliaeroceplialiis palusliis
Spliagnuiii aLiitifoliiiiii .
» angtisiifoliiiin
» fuscuin . . .
■K magcllaiticiini
Cephaloaia Iciicantha . .
» Loitlesbeigeri
I
2
4-5
I
■1—5
I
2
4
^-5
5-4
I
4
4—5
4—5
3—4
5—4
— I
— ' I
4-5
2 I 1
4 A
4 I 4-5
1 —
2 5
I
3
I
1
2
I
I I
I
I
4—5
I
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
'35
Ccphalozia sp
Kantia trivliomanis .
Mylin anomaln . . .
Lavar:
Cetraria islaiulica . .
Cladonia n/Jnsfris . .
I) rarigiferina .
> silvatica . .
» sp
hmadophila cyicctori/in
1
2
3
—
—
I
2
—
I
t
,
,
I
I
I
2
I
I
3
I
I
—
—
—
I
—
-
I
I
—
—
—
I
—
—
—
—
—
—
I
—
—
I
—
I
—
—
—
—
—
Facies 4. Oden rik F//sc?ifn-mosse.
Tämligen lågväxt ]^accimii)n uligbwsuin är fysiognomiskt mest fram-
trädande, ehuru den aldrig når högre frekvens än »riklig . Dessutom spe-
lar Empetrnm iiignmi en mycket viktig roll. Den kan t. o. m. ofta
förekomma lika talrikt som Vaccinin>ii jilighwsjim eller i enstaka fall bli
ensamt härskande (tab. 31:9 — 10). Man skulle i detta senare fall kunna tala
om Empctniiii-nV Fuscuui mosse. Det är dock alltid fråga om endast
mindre fläckar i den odonrika facies, och jag betraktar dessa som endast
tillfälliga utbildningsformer av denna. Är mindre vanlig än de två sist
nämnda facies.
Den odonrika F/t sat/// -mossen synes motsvaras av C.'\JANDER.S (1913,
s. 165) i^Sphagnttiii ^/"«jT/////Reisermoore», att döma av två meddelade
beständsanalyser. Dessa äro i norra Finland mycket allmänna, ehuru de
vanligen täcka endast mindre mjrar. Tab. 31: i — 10.
Nära besläktad med den odonrika är den Androiiicda-vWizi Fiisciuii'
mossen. Audromeda är fysiognomiskt dominerande och ger åt beständen
en matt blåaktig färgton, som under försommaren ombytes i vackert ljus-
rött. Denna facies är inom området mycket sällsynt och har av mig endast
observerats på smärre ytor. Dock synes den ej vara ovanlig i andra delar av
norra Sverige. NiL.SSON (1897, s. 13) har t. ex. iakttagit den på flera ställen
i Norrbotten. Även uppgives den av ToLF (1897, s 85) från Härjedalen.
I stort sett torde den emellertid spela mycket liten roll i vårt land.
Även i Finland synes den förekomma (Caj ÄNDER 1904, s. 10), ehuru
säkerligen endast sporadiskt, täckande mindre fläckar. Tab. 31: 11 — 12.
136
ANDRA KAPITLET
J-'!/sii////mosse.
Tabell ji.
\'ai:ciniiiin ii/i ginnsii iii-i^cxts (i— io); yA ndroiit cda-
facies (i i — 12)].
1. Anundsjö socken, Tallvaltnet, Stormvren, liölje/v/.tiv/ ///-mosse, "/s 1916.
2. Björiia socken. Aspsele, Rödniossamvreii. Fläckvis dominera Clndoiua-zwtx
(framför allt C. cilpcstris), där vegetationen alltså blir liedartad. "/; 1915.
5. Björna socken, Kluliben, Stora Klubbmyren. '/; 191 5.
Björna socken. Klubben, mindre myr nordost om bvn. "/? 191 5.
Asele socken, Yxsjö, Ivongsmvren. "/; 191 5.
Anundsjö socken, Bredbyn, Mestjärn, tuva i Vagiiialuin-xnoise. "/' 1913-
Degerfors socken, Strycksele, Flarken (strax öster om bvn). '"/t 1916.
Björna socken, Klubben; mindre myr öster om bvn. ^j-, igi6.
Björna socken, Ryssjö, Stensmyren, ''"/o 1915.
Lvcksele socken. Granträsk, Olofsnivren. En större tuva i r/ii>i///i//////-mosse.
4-
5-
6.
7-
8.
9-
10.
"/7 I916.
11. Anundsjö socken, Solberg, Nipmyren. "/s 1913-
12. Lvcksele socken. Svanatjärn (invid likorrträsk), Lillbrännnivren. Fuscitm- och
Ci/spic/a/i/zii-mosst omväxla med varandra (hölje/'"//i'tV////-niosse), "/' 1916.
Örter o c li g r ä .s
Carix i^lobiilaris ....
» paiiciflora ....
Droserii rotiiudifalia . .
Eriophoriiin imi^inatuin
Melainpyriiin pratcnse .
Rubits chamaeniortis . .
Schciichzeria pnliistris .
Scirpus cacspi/osiis . . .
I
I 2
Ris:
Andronuda polifolia J3 — 4
Bctiila iiana
Ca! I II na inilgaris
Eiiipctniii! nigruni ....
Lediim pahistre
I
I
3-4
VaLiiiuiiiii Myrtilliis . .
» Oxyiocciis . .
» * Diicrocaipwn
» iiliginosiim
» vitis idaca . .
Träd:
a. Pinus silfcstris . . .
b. Picea Abics
Pim/s si/ves/ris . . .
3 4
i— 4
5—4 3—4
1 I
6 ' 7 ! 8
3—4
3
1—2
3—4
I
4-5
SPECIELL, ASSOCIATIONSBESKRIVNING
137
C. Bettila piibcsceiis . . . .
Picea A Hes
Phtiis s// ra fr/s . . . .
M o s s o r :
Dicranum Bergcii . . . .
Hylocomiuin {mrictimiiii .
PolytJ-icIniin striiiuin . . .
Sphae7-ocephahcs palusiiis
Sphagiuiin nctitifoliiiin . .
M (lllilllStilGlilllll ■
» fi/sciirn . . . .
» inageUanictiin .
» Riissoifii . ■ ■
Lavar:
Cladonia alpcstris .
» raiigifcriim
» silratica
sp.
Icinadopjiilii eriicttiniiii
3 1 4
10 II 12
I
1—2
1 ' — 2
-r-5 4
— 1
1 1 — I 1 , —
Ytterst nära besläktade med /'';/.f(7/w- mossen äro de Acutifoliinn- och
Cfw/(?6Y;/w-associationer, som bekläda av havet renspolade klippor i kust-
trakterna. De utgöras av en kompakt matta av Spliagnitin acutifoliuin
(vanligast) eller S. conipactuiii. I denna päträllar man de ris, som man in-
van att finna i /"w^yrww/mossen, särskilt ofta Calluna vnlgaris och Vacci-
iiiiiiii iii/ginosin/i. Anmärkningsvärt är, att örter och gräs vanligen saknas,
vilket torde bero på att dessa associationer ej utvecklats från vitmossar
utan utbildats direkt pä klipporna
Än betäcka de endast helt små ytor, ofta med utgångspunkt från en
liten fördjupning i berggrunden, än vältra de sig över tämligen stora arealer.
Man finner ofta t. o. m. ganska starkt sluttande klippor beklädda av de-
samma, där alltså en av dem bildad torv av växlande mäktighet vilar
direkt på berghällen.
En jämförelsevis stor relativ fuktighet torde vara en av de viktigaste
betingelserna för dessa associationers uppkomst. De finnas i övrigt i kust-
trakterna över hela vårt land.
I -jS andra kapitlet
' j
Även längre in i landet kunna AaU/fo/mw-mossar av liknande utse-
ende päträftas, ehuru mera sällan. De upptaga dock endast mycket små
ytor och äro praktiskt taget betydelselösa. Så har jag t. ex. observerat
sädana i Pängsjö i Anundsjö socken. I en lavrilc tallhed pä finiglacial
deltasand ligga här utspridda nägra större tuvor, uppb}'ggda huvudsak-
ligen av Sp/iag)t!nn acutifoliiiui. Deras storlek är något varierande, från
c:a I ar till mindre. Torvens mäktighet är c:a i m. Vegetationen är
karaktäriserad genom täckande S. aaitifoliiiin, i vars täta matta finnas
Einpctnon nigiuiii, ]'acdiiiiiiii *iit/cniiarp!iin, J'. Myitillus o. a.
Bihang till /"/«<7//«-mossarna:
Hedar på mjTinark.
Fi/scui//-mo?,s-dvna utvecklas till hedar, dä underliggande torvlager bli-
vit tillräckligt mäktigt.
Dessa hedar skilja sig endast oväsentligt från motsvarande associa-
tioner på fastmark. F!/sa/!//-mAita.n har ersatts av ett CYiti/o/uatäcke, be-
stående av framför allt C. silvatica. C. yangifcrina och C. alpesiris, en
lavhed har uppkommit; eller SpJiaguuin fitscitm har blivit undanträngd
av Hylocoiuia (H. parictimnn), Dicranuin Beygcri, Polytrichuin strictuin o. a.,
en mosshed har bildats. Små ^S/^/w^«//w-fläckar kunna finnas kvar som
relikter från mossens stadium. De bestå främst av Jb. fiisaiiii jämte en-
staka S. aiignstifoliian och Jf. magcllaiiiaim. Dessa fläckar, ofta i Icstns.
Denna når timmerdimensioner och har en något kraftigare tillväxt än på
/•"//ja/w-mossen.
Myrmarkshedarna äro i mycket ringa grad torvbildave, åtminstone i
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNING 1,-^q
jämförelse med myrarnas associationer. Torven är mer eller mindre rå-
hunuisartad, ungefär likartad med den, som bildas av hedarna på fastmark.'
Den består huvudsakligen av risens rötter och stamdelar, uppblandade
med mörkbrun — svart, humifierad myllartad substans.
Myrmarkshedar äro ej särdeles vanliga inom området. Sällan äro
större myrar helt beklädda av desamma, oftare emellertid större eller
mindre partier av myrar, där Fnsan/i-mosae i övrigt är härskande.
Att Fiiscnm mossen normalt utvecklas till hed är sedan länge bekant.
SiTENSKV (1891, s. 28) säger t. ex.: »Im Laufe der Zeit siedeln sich dann
auf der trockenen Oberfläche des Hochmoores Plechten an, anfangs spär-
lich, später jedoch in Menge . . . Wenn sich die Zahl der friiheren Pflanzen
durch die herrschende Trockenheit immer mehr und mehr vermindert,
bedeckt dann Cladonia rangifevina und rangiformis Hffm. grosse Flächen . . .
Durch diesen Pflanzenwechsel ist das Wachsthum des Hoclimoores been-
det und es nimmt das Aussehen einer Heide an, in der man oft der Flora
nach das friihere Hochmoor gar nicht suchen wiirde».
Dessa hedar gå i svensk litteratur — vanligen är det fråga om lav-
hedar — under namn av »renlafmosse» (Nll,.SSON 1899, s. 123), »lafmyr»
(Toi-F 1901, s. 151), » Ij ung- t7rf(//W mosse» (Erik.SSON 1912,5. 173) o. s. v.
De torde dock oftast ha sammanförts eller förvä.xlats med /'^wr/zw-mossarna
(eller rättare »rismossarna»), enär man fäst större vikt vid fältskiktens
än vid bottenskiktets sammansättning. Även Cajander (191 3, -s. 167)
räknar dem till /-"^/jww-mossarna (i>Sp/uign!iiii fiiscHiii-'^e\SQrmoore.y>). Han
säger om dem (1. c): »Im nördlicheren Lappland gibt es oft relativ troc-
kene Sphagmaii fuscuiiiM.oo}:e, in denen die Flechten vollständig die Ueber-
hand iiber die Moose gevvonnen haben». Och han nämner ett exempel,
där Spliagmuii fnscuiii är fullständigt övertäckt av renlavar och Baeomyccs
icinadopliilus {Icinadopliila cricctoviDii}, »so dass das ganze Moor grauweiss
erscheint».
Enligt min uppfattning måste dock ifrågavarande associationer räknas
till de verkliga hedarna. De äro endast oväsentligt skilda från dem
pä fastmark. Det är huvudsakligen substratet, som är olikartat i de båda
fallen Man kan t. o. m. ofta på vegetationen ej avgöra, om man befin-
ner sig på myr- eller fastmark.
' Den av » Vaccinieto-Callunctiinn^ bildnde torven kull.is cckså av Zailer och WiLK
(1907, s. 62) hedtorv (»Heidetorf»)
I40 ANDRA KAPIILET
I. Lavhed.
Vanligast förekomma Ciil/n>ia-\W:\ lavhedar med helt dominerande,
c:a 2 dm. hög Calluna indgaris. Endast sällan har ia<^ påträffat sädana,
där Vacdii/iiin nligiiiosuiii är den mest framträdande eller där flera arter
äro lika förhärskande eller där risskiktet är mer eller mindre redu-
cerat.
Huvudarterna bland lavarna äro främst Cladonia silvatica och C. laii-
giferina, mera sällan spelar C. alpcsiiis en mera framträdande roll. En-
staka mossor kunna finnas, såsom Dicnntiiin Bcrgcri, Hylocouiiuin pavieti-
)i!iiii, Polyti icliuin striclum och Spliacyoccpliahis paliistris: dessutom smärre
fläckar av SpJtagiia {S. fuscuin, S. aaitifolium. S. aiigustifoliimt, S. iiiagel-
'(Viiami), relikter från F!isaiiii-mos?,en. Mellan Sphagfinin-måWiåen, ofta
dödande dessa ^, påträffas levermossor, framför allt Cephalozia- (C. leucantha,
C. Loitlesbcrgeri, C. media, C. pleniccps), och yt(ngcnna?iia-3irier [J. gnuilis,
y. iiiiiiHta, y. porpliyroleiicä), Kantia truliomanis och j\Iylia anomala.
Understundom kan, vanligen dock endast fläckvis, i den Calhaia-
rika lavheden risskiktet vara så tätt, att lavtäcket reduceras [jfr Samu-
ELSSoN.s (1917, s. 151) »G?////«(?-Heiden»]. Tab. 32.
TahcU j2.
Lavhed pä mvrnuirl;. C a / / u /ui - -cWi (i — 2); [lisskik t niiiidi e utprägliit (3 — 4)].
1. Aiiuncisjö socken, Abosjö, Pängsjömvreii. Mycket tuvig yta; tuvor och mellan-
liggande partier med likartad vegetation. Phms silvcstris i skogsskiktet intill 13 m. hög.
Torvens mäktigliet 1.5 m. -f . '-'/o 1916.
2. Annndsjö socken, Tjärn, Valmsjömyren. Ytan tuvig, med 3 — 4 dm. höga tuvor.
Tuvorna och mellnnUggande partier upptaga ungefär lika stor areal och ha i stort sett
samma vegetation. Partivis Cladonia alpestris dominerande i bottenskiktet; partivis
Cnlhina viilgaris »vmnig», då bottenskiktet reduceras till »tunnsådd» — »strödd» Cladonia.
™/6 1916.
3. Björna socken, Ryssjö, Stensmvren. Torvens mäktighet i ni. -'/r> 191)-
4. Asele socken, Yxsjö, mindre nivr i en åsgrop. Fläckar av Sp/iagni/in (mest
5. J'uscuin)\ fläckvis saknas bottenvegetation; i stort sett dominerar dock Cladonia. Torvens
mäktigliet 2 m. +. "/' 1915-
' Vid ett tillfälle har iakttagits massuppträdande i Sphagni/in-?i'ic]i.^'[ av den egen-
domliga, systematiskt outredda Botrydina viilgaris Bréb., dödande Sphaoniim fiiscian
(tab. 32: 5).
SPECIULL ASSOCIATIONSBESKRIVNING
141
Örter och gräs:
Drosera rotundifclia^ . . ,
Eriophoruin vai^iiiatiiin .
Pingiiicula villosa'^ . . .
Riibiis cJiaiiiaeiiionis ...
Ris:
Amirovteda polifalia . . .
Bctiila naiia
Calliiiia vtili^ttris . . . .
Ei)ipctnim nigniii: . . .
Vaaiuiiiiii Myrtill its . .
» *iiiii?Vinipi/iii
" uliirinosiiin . .
Träd:
a. Piittis silfcstris . .
b. Piiuis silfcslris . .
c. Pil ca Ahics . . . .
Pinus silrcstris . .
Ceplialozia leticanlha . . .
» Loitlesbcrgeri . .
• media
» plcniceps ....
J uiigcnnania gracilis . . .
» miniita . . .
» porpliyroleuia
Kantin trii/wiiia/iis . ■ . .
Mvlia aiiomala
Lavar:
Cctraria islandica .
Cladonin alpestiis .
Mossor:
DiiraJiion Bcrgcri
Hylocoiiiium parictiiuiiii ....
PolytrichuDt jtriilian
Sphaeroicpluxlus paliistris . . .
Spliagni/iii aiiitifoliuin ....
» angiistifoliiiin ....
» fiisii/m
» iiiaiTcllanicuin ....
1
1
-
^^
4 1
i
3
1
, I
4
3
I
I
^
I
,1
—
—
3
1
I
—
2
4
4
I
—
—
I
2
I
1
3
I
1
2
2
2
I
2
2
-1
I
—
—
2
—
2
2
5
->
I
'
I
I
I
I
I
I
I
__
1
flackvis
- 1 1 i
I
1
I
I
1
I
fläckvis
1
I
1
I
1
I
I
]
>
I
I
I
I
3
' I Sphagnuin ///jw/w-flåckar.
142
ANDRA KAPITLET
Cladonitj deforiiiis
» rangifcrinn
» silvatica
» sqiKJiiiosa f. polvcJionia .
tintialis f. ohtusata . .
IcmaJopfiila ericetorum
Alger:
Botr\'di)ja t'iih'aiis Bréb.
I
2
3
4
—
—
—
3—4
I
4
5
2
]
2. Mosshed.
Mosshedarna förekomma inom området mindre ofta än lavhedarna.'
Största rollen spela de CaHiDia x'\k3. mosshedarna, understundom
täckande tämligen stora myrmarksarealer. Bctiila iiana-xW^s. o. a. inskränka
sig oftast till högre tuvor i kärr eller mossar.
Hylocoinhun parictlnitiii är bland mossorna dominerande, vanligen
bildande ett fullständigt slutet bottenskikt. Insprängda finnas även bl. a.
DicraniDii Bcrgeri. Polytricliiiin stiictnm, Sphaeyoccphaliis palustiis och
dessutom Sphagua {S. fuscuin, S. iiiagellanicuin, S. angustifolium) i mindre
fläckar. Ett eller annat 67rt(^i'fc';//V?-individ påträffas också vanligen.
Calluna vulgaris har i mossheden ett något frodigare utseende än i
lavheden. Den när en höjd av c:a 3 dm. och är särdeles rikligt fertil.
I den dvärgbjörkrika mossheden är Betala nana långt kraftigare än
i såväl (rrt//««rt-mossheden och -lavheden som i Busai )/t-mossen. Den blir
c:a 6 dm. hög med stora, mindre läderartade blad, under det densamma
i t. eK. Ca/Zuna-rik mosshed knappast blir högre än 2 — 3 dm.
Av övriga ris kan Einpetniut uignim ofta fä en hög frekvens, t. o. m.
bli dominerande i enstaka fall. Aldrig saknas Vciciiuiuiii uligiuosuui, sällan
V. Myytilliis och V. vitis idnca. Tab. 33: i — 2 och 5.
Till de egentliga mosshedarna ansluta sig en del 61?////«rt-hedar, där
mosstäcket är i hög grad reducerat, troligen på grund av den starka be-
skugffningen fiån det slutna risskiktet. Mossorna äro ofta »strödda» men
förekomma ej jänmt fördelade över hela ytan utan vanligen i små fläckar.
De utgöras av Hyloconiiuin parictiiiiijii, DicrcDinin Bcrgeri och Sphaero-
cephalus palustris. Av Spliagna spelar vanligen Spheigmnii Riissozvii
' Det bör kanske fr.imhållas, att med mossbed avses, liksom i gängse s^-nekologisk
btteratur, mossrik hed; alltså ej detsamma, som inbegripes i Kerners (1896, s, 288) »Moor-
heide», Erikssons (1912, s. 172) »mosshed» o. s. v., där det närmast är fråga om Fi/sa/mmosse.
SPECIELL ASSOCIATIONSBESKRIVNirfG
143
större roll än de, som äro egentliga relikter från Fusatw-mossen {S.fusciuii
o. a.)- Denna Spliagniun är en nykomling och trives väl i ljungens skugga,
hemmahörande som den är i fuktiga eller försumpade, mindre ljusa skogar.
Där Calluna står tätast, saknas Sphagna och övriga bladmossor all-
deles; här förekomma endast enstaka levermossor, framför allt Cephalozia
Loit/fsbcrgcri, eller marken är uteslutande täckt av ljungens forna.
Dessa 6"rt//««rt-hedar erhålla en stor fysiognomisk likhet med dem,
som synbarligen uppkommit ur lavrika sådana (jfr s. 140). Den enda skill-
naden är, att de förra ha ett glest mosstäcke, under det de senare ha ett
glest skikt av Cladonia-zxXs.x . Den ekologiska skillnaden torde vara obe-
tydlig. Möjligen kunna också understundom de förra utvecklas från de
senare. Jag har emellertid haft alltför få tillfällen att studera dessa hed-
typer för att närmare ingå på deras genesis.
Tabell 33.
Mosshed på myrmark. C a 1 1 11 11 a-rW möss hed (i — 2); Bet 1/ la ;/«« a-rik mosshed (5);
Calluna-\\e.Å (5 — 4).
1. Björna socken, Ryssjö, myr SE om Klacktjärn. '"/'' I9I5-
2. Åsele socken, Yxsjö, Kongsmyren, söder om Kongsmvrtjärn. Fläckvis saknas
bottenskikt, där blad av Betitla nana helt täckande; fläckvis Betula iiana dominerande i
stället för Calluna. Torvens mäktigliet ; m. +. 'V' 19' 5-
3. Umeå socken, Norrfors, mvr strax österom Hvitberget. Där CrtZ/z/wa står tätast,
saknas Sfthagna och övriga bladmossor alldeles; här finnas endast »tunnsådda» lever-
mossor, framför allt Cephalo::ia Loitlcsbergeri. Torvens mäktighet 2 m. -t-. ^'/' 1916-
4. Bjurholms socken, Slorsandsjön, mindre mvr mellan denna och Lillsandsjön.
Bottenskiktet reducerat, mossor »strödda»; fläckar av Dicranuin Bergeri, Sphaeroeephalus
paliistris och Sphagna omväxla med varandra. ^V' 1915-
5. Animdsjö socken, Grubbe, myr mellan Råningstjärnarna WSW om byn. ^^/e 1916.
Örter och gräs:
Eyiophorum vaginatuin . .
Rubus chamaemoriis ....
Scirpus caespitosus
Ris:
AndroDieila polifolia ....
Betitla nana
Callitna viilgaris
Eiiipetniiii nigrum
Letliitn palustre
Vacciniitm Myrtillus ....
» Oxycocciis . . ■
» *niH-roca}pu!n
» uliginosuin . . .
» vitis idaea . . .
I
2
3
4
5
1—2
2
3
2
2
I
I
3
I
2
:
2
2
2
I
2
2
3
2
2
5
5
4
5
5
—
3
—
I
—
4—5
I
2
I
I
I
—
I
I
2
I
—
I
?
I
2
2-5
I
I
I
—
3
144
ANDRA KAPITLET
1
;
Triid:
a. Be 1 11 la pubi- scens
—
—
I
—
—
Piiiiis si/ves/ris
I
2
3
3
2
b. Betiila piibcseeiis
—
I
I
—
I
Piceei Åhies
I
I
->
I -
3
I
3
2
Pinas si/res/ns
c. Betulii piihesccns
I
'
Pieea Ahies
I
5
1
3
—
Piin/s si/i>es/n's
I
I
3
2
' 2
Mossor:
Dic?-anum Bergen
I
—
-)
I
I
}{yhcomium parietinuin .
5
4—5
2
—
5
Poiilia sphagjiicola . . .
—
—
I
—
—
Polytrichtini stric/mn ■ .
I
I
—
—
1—2
SpJiaci-ocephaliis pnhistris
—
I
2
I
—
Sphagninn angustifolimn
—
Ismärre
I
fläckvis
—
» Juscuni . . .
I
[fläckar
—
Isniärre
I
» magellanicuin
—
—
—
[fläckar
—
» papilhsinn
—
—
I
—
—
» Riissowii . ■
—
Jsniärre
\ fläckar
2-5
—
I
» subtile ....
—
—
2
—
-
Cephalozia Loitlesbergcri
—
—
1—2
—
—
Myliii anomala
—
—
—
—
I
Lavar:
Cladonia rangiferina
2
(smärre
jfläckar
I
—
—
» silvatiia
I
—
I
—
—
Icmadophila ericetorinn .
—
—
1
—
—
Understundom förekomma mosshedar, dar Diciaiaim Bergen [D/era-
;///;//-lied) eller Polytrichinn sirictitiii [Polytnchnni-heå) äro helt dominerande.
Dessa upptaga emellertid endast högre tuvor i /"//.sr.vw- mossar o. d. och äro
därför av ringa betydelse. Vanligen är Cnllttiia fältskiktets dominerande ris.
Med hedarna beslaktade skogstyper päträfifas ej sällan pä av
människan orörd myrmark. Dessa utgöras vanligen av mossrika granskogar
och ha u[ipkommit därigenom att myrmarken på ett eller annat sätt blivit
torrlagd. De komma utförligare att behandlas i ett senare kapitel i samband
med de skogar, som uppkomma på myrmarker efter torrläggning
TREDJE KAPITLET.
Associationernas succession.
»Jede Association ist ein Glieci einer Succession, d. h. einer gesetzmäs-
sigen Aufeinanderfolge von Vegetationen bei Besiedelung eines Ståndorts»
(FlaHAULT lind SCHRÖTER I91O, S. 25).
I fråga om myrarna är denna succession mera påtaglig än eljest, och
den har också sedan gammalt varit föremål för ganska ingående studier,
i synnerhet i Fennoskandia.
Orsakerna till densamma ha legat i öppen dag. Tack vare den allt-
jämt fortgående anhopningen av avdöda växtrester höjes torvlagret allt-
mer i den igenväxande sjön eller det sänka kärret, vattnet blir grundare,
mindre hygrofila växter bli farliga konkurrenter till de förutvarande och
undantränga snart desamma; genom en fortsatt höjning blir å andra sidan
ståndorten för dessa mindre gynnsam, de få lämna plats för ännu mindre
fuktighetsälskande o. s. v. Utvecklingen går från infraak vatiska
till supraakvatiska associationer.
Samtidigt med en förändring i vattentillgången sker en sådan med
avseende på vattnets näringshalt. I trakter, där riklig tillgång på mineral-
saltcr finnes, blir denna förändring avsevärd; utvecklingen går här från
eutrafenta till oligotralenta associationer (VVf.BER 1910, s. 145);
i näringsfattiga områden blir den dock mera obetydlig, ja t. o. m. kanske
betydelselös.
Det är alltså associationerna, själva, som genom torvbildning for-
ändra ståndorten, så att den blir mindre gynnsam för dem. Möjligen
kunna dock härvid andra faktorer medverka, såsom bildandet av skadliga
ämnen o. d., ehuru man härom ännu vet endast obetydligt. I varje fall
spela emellertid dessa en mindre roll vid utvecklingen. Torvanhopnin-
gen blir i stort sett bestämmande för densamma.
De norrländska myrmarkerna. 17313 10
146 TREDJE KAPITLET
Detta är den utveckling, som vanligen benämnes progressiv, gående
från hygrofila till xerofila, ev. även från eutrafenta till oligotrafenta stadier.
Dock äger, såsom ofta framhållits, en succession även rum i hygrofil
riktning, från mindre fuktiga till fuktigare associationer. Denna kallas efter
Nilsson {1899, s. 123) regressiv.
Den regressiva utvecklingen har, utom av NILSSON, särskilt studerats
av Sernander (1909; v. Post und Sernandek 1910) i södra och mellersta
Sverige. På ett eller annat sätt dödas Sphag>iHiii-t'åc\ie\. på större eller
mindre fläckar, och höljor med mera hygrofila associationer än de förut-
varande uppkomma. I mellersta Sverige är det Fiisaim-mosse eller hed, som
på antydd regressiv väg utbildas till Cuspidati/ in-xnosse eller flark. Så
småningom utvecklas dessa ånyo i progressiv riktning mot Fiisaiiii-mos.se
och hed som slutstadium. Sernander (1909, s. 442; v. Po.st und Ser-
nander 1910, s. 25 fF.) benämner företeelsen regeneration och ser i densamma
det viktigaste momentet i de mellansvenska myrmarkernas (högmossarnas)
tillväxt.
De norrländska myrarnas associationer utvecklas i såväl progressiv
som regressiv riktning. Progressivt bildas Aniblysicgium-, Paludella-
och Sphagnuiii-\ii.'cxe.w samt starr-, ]'agniatiiiii-. Papillosuin- och Fitscum-
mossarna, regressivt CuspiJatuin-mo?,sen och flarken. En regressiv ut-
veckling i den utsträckning, som Cajander (1904) trott sig påvisa i norra
Finland, genom vilken alla starrkärr (»GrasTuoore») skulle hava utbildats
från mossar, förefinnes ej (jfr s. 35).
Med avseende pä den progressiva successionen urskiljer jag i anslut-
ning till Nilsson (1S99, s. 123 fif) primär och sekundär, den senare före-
gången av en regressiv utveckling.
Primär progressiv succession.
Dykärret utgör i de flesta fall begynnelsestadiet i den primära pro-
gressiva utvecklingen, enär, som förut är påpekat, syd- och mellan-
svenska Magnocariccta, uppkomna genom igenväxning av sjöar o. d., äro
mycket sällsynta.'
I stort sett har detta också ända in i recent tid utgjort den stora
huvudparten av de norrländska myrarna. Först sent har en Spliagnum-
invasion i större utsträckning ägt rum, och den dag som är tilltaga mos-
' Understundom l;.in även Ci/spii/aii/iii-vnosstn vara begynnelsestadiet, t. ex. kring
smärre igenväxande sjöar o. d. (jfr s. loo).
ASSOCIATIONERNAS SUCCESSION 147
sarna alltjämt pä dykärrens bekostnad. Detta säregna förhällande har re-
dan av ToLF (1895, s. 7) påpekats för Norrbottens vidkommande och har
sedermera ytterligare betonats av bl. a. V. PoST (1906, s. 289) och HöGBOM
(1906). ToLF (1. c.) skriver t. ex. härom: »Men ehuru hvitmossarna —
af skäl som här ej är rätta stället att framlägga — hittills icke haft den
betydelse för torfbildningen inom Xorrbottens lan som i sydligare belägna
delar af vårt land, är det dock ganska sannolikt, att de icke i en framtid
skola förhålla sig lika passivt, tvärtom tala åtskilliga skäl för, att den tid-
rymd ej är — • geologiskt menadt — just så aflägsen, då sphagnacéerna
äfven nonut skola uppträda såsom mera afsevärda torfbildare samt öfver-
draga den renare starrtorfven med ett mindre värdefullt, allt djupare var-
dande täcke.»
Också ha dykärr, troligen av ungefär likartad sammansättning som
de nuvarande, ända sedan torvbildningens början, åtminstone då det gäller
de större myrmarkerna inom »lidernas region», i stor utsträckning utgjort
huvudvegetationen. Här finner man nämligen, som även V. PoST (1906,
s. 288) framhållit, ofta dykärrtorv (»starrtorf», v. Post) av ungefär likartad
beskaffenhet hela lagerföljden igenom, vilande direkt på fastmark eller skild
från denna genom ett lager av dy eller ett stubblager. De flesta av
områdets myrmarker äro att hänföra till v. PoST.S (1906, s. 283) »B-myrar»,
som äro uppkomna »genom inträdande af torfbildning på fast, i stort
sedt horisontalt underlag». Dessa karaktäriseras enligt min mening för-
träffligt av v. Post (1906, s. 286 ff.). Han urskiljer tre zoner: »innerst
en .sjö- eller tjärn-zon, ofta uppdelad i flera från hvarandra fria partier,
omkring denna en kärrängs zon och ytterst en skogs-zon». Och till dessas
karaktäristik säger han (1. c, s. 287): »Den förstnämnda kännetecknas ge-
nom närvaron af sjösediment under torfven, och hafva sålunda myrbäc-
kenets hithörande delar ursprungligen intagits af en eller flera tjärnar.
Inom kärrängs zonen har utvecklingen börjat därmed, att torfbildning in-
trädt på sank, nästan skoglös, kärrängsartad mark, medan de till skogs-
zonen hörande myrpartierna uppkommit genom försumpning af en gammal
skog, om hvars forna tillvaro ett på myrens botten anstående stubblager
gifver ett otvetydigt vittnesbörd». Kärrängszonen är den mest karaktä-
ristiska för ifrågavarande myrmarker, de båda andra kunna saknas.
Myrmarker, som uppkommit genom igenvä.xning av sjöar, äro täm-
ligen sällsynta och upptaga i allmänhet relativt små och djupa sänkor
(v. Po.ST 1906, s. 284). Möjligen äro dessa dock mera allmänna i kust-
trakterna (jfr Hai.DEN 1917, s. 196).
148 TREDJE KAPITLET
Det är ganska egendomligt, att den subboreala uttorkningshorisonten
i stort sett saknas i de nyss omnämnda större myrmarkerna (jfr v. PoST
1906, s. 303) och att en sådan huvudsakligen är påvisbar endast i mindre
bäcken. En förklaring härav kan ej lämnas, enär jag ej ägnat dessa
spörsmål ett mera ingående studium, utan hänvisar jag i detta fall till
V. Posts (1906, s. 303 — 304) uttalanden.
Orsakerna till att de norrländska m\'rarna i så stor utsträckning stått
kvar på kärrens stadium torde vara ganska komplicerade. Troligen träffar
dock Rancken (191 2, s. 240) kärnpunkten ganska nära, då han i anslut-
ning till uttalanden av HöGBOM (1906, s. 327) ser desamma, vad norra
Finland angår, i den vattendränkning av myrmarkerna, som åstadkommes
»genom det rikliga snövattenflödet om vårarna, hvars upptorkning försvåras
både af sommarens korthet och morängrusets jämförelsevis ringa genom-
släpplighet». Härigenom hämmas den progressiva utvecklingstendensen,
varför också Rancken (1. c.) betecknar utvecklingsgången för de nordfinska
myrarna såsom en »hämmad progressiv utveckling». Ehuru jag i stort sett
ansluter mig till denna RanckENS åsikt, anser jag dock, att man härvid
ej alldeles får bortse från det förhållandet, att torvbildningen även pågått
under en kortare tid i norra än i södra och mellersta Sverige.
Vilken är då anledningen till att i recent tid nyss antydda Sphagmiin-
invasion ägt rum, som i stor utsträckning sä att säga inför våra ögon för-
vandlar kärren till mossar? De stora /'^7////i5ij«w-mossarna ha vanligen bil-
dat endast i å 2 dm. torv, som underlagras av dykärrtorv; så även starr-
mossarna. Och under de mera xerofila \'aghiatiiin- och i^«.yrt/;«-mossarna
påträffas redan på c:a 3 — 5 dm. djup dykärrtorv. Detta naturligtvis i stort
sett. Denna fråga är dock ingalunda lätt besvarad, och alla teorier härom
sväva ännu mer eller mindre i luften. Antagandet, att en klimatförbättring
skulle äga rum, synes ha föga stöd för sig: möjligen kan, såsom v. Po.ST
(1906, s. 30S) är böjd antaga, den upprensning av avlopp för flottnings-
andamål o. d , som sedan länge i stor utsträckning försiggått, vara en
kraftigt bidragande orsak.
Dock ha ej alla myrar på nyss antydda sätt hämmats i sin progres-
siva utveckling. Man kan t. ex. päträfitå myrmarker, som ha ett täcke av
Fusdifn-mosstorv av 2 m. mäktighet eller mera. Isynnerhet finnas sädana
på de stora finiglaciala deltaplatåerna strax nedom marina gränsen och
dessutom i Västerbottens flacka drumlinslandskap, där på grund av de
topografiska förhållandena tillrinningen till m}rarna från omgivande fast-
mark ej varit sä stor.
ASSOCIATIONERNAS SUCCESSION I4Q
Följande huvudserier i den primära progressiva utvecklingen kunna
urskiljas:
A. D ykärr — Fnscic w-m osse — hed.
B. D\-kärr — Moliniu-ä. ns..
A. Dykärr— Fuscum-mosse— hed.
Frän dykärr som begynnelsestadium förlöper utvecklingen över skilda
associationer hän i xerofil riktning mot /'^/Jtv/w- mosse, vilken slutligen
genom vitmossornas utdöende blir till hed.
Efter övergångsassociationerna äro följande underserier de viktigaste:
I. Dykärr —
la. Pdp/Uosii iiixwossQ \ r- 11
— r n s cii III ir\o?,se — hed,
|b. starrmosse — Vagi>iat!iiii-mos's>e |
D y le ä r r — Sp It agn ii m-k ärr —
a. J''ci pil/o snin-mossc
b. starrmosse— Vagi iiat 11 iii-vnosse _
D y k ä r r — A m b lyst cg in w-k ä r r —
a. Pap/llosuiii-mosse
-Fiisciiiii-mosse — hed.
\~ Fiisiiiin-mosse — hed.
b. starrmosse — Virgi na tiiin-mosse]
Den första serien är helt oligotrafent, de båda senare ha eutrafent
utgångspunkt och utvecklas i oligotrafent riktning.
I . Dykärr —
f a. Papillo.suiii-niosse i x^ , ,
•i \ — Fuscum-inosse — hed.
I b. starrinosse — Vaginatiini-niosse)
a. Dykärr — Papillosiiin-niosse — Fusciim-mosse — hed.
Av otvivelaktigt den vanligaste successionsserien inom området.
Exempel: .\nundsjö socken, Kiiäsjö, Kn^rsjöiiivren. Nuvarnnde vegetation: Pofy-
/ric/iiiiii-heå, npplcommen genom dikning för c:a 40 år sedan (jfr nedan). Genom de övre
10 dm. nnalvserades följande profil, "j-, iqi6.
Profil:
A. 4j cm. Fiiscuin-raossXoxw
P.i 10 cm. djup; Sphan-m/iii fi/sa/iii 4 — 5':
» pnpillosinii I ;
' .\ngående fiekvensbeteckningarna för torvens konstituenter se s. 179. På lo cm.
djup o. s. v. avser djup från ytan räknat.
150 TREDJE KAPITLET
Eriophortim vaginattim (slidor) ; 1 ^
rhizom (Riibiis chamaemoi'iis'i). I
På 30 cm. djup: Spliai^iiiiiii fiisci/m 5;
» paftillosum 2;
rhizom (Rtiöiis ihnnmejnoriis}) 2 — 5.
B. 30 cm. P/i/ii7/osm//-mossloiv.
På 60 cm. djup: Sphai^iuim pcxpillosinii 4—5;
Ainblystcgimn cfr. fltiitans i ;
ScirpKs caespitosiis (slidor); 1
rliizoni (Cvperaceer). I
C. 25 cm. + dvkårrtorv.
På 90 cm. djup; rhizom ocli radiceller (Cvperaceer) 4;
amorf subst;ins 4.
b. Dykäri — starrniosse — Vaginatiiiii-iiiosse — Fiisciim-niosse— hed.
Denna är i Norrland ej fullt sä vanlig som den föregående. Doclc
torde den i södra och mellersta Sverige vara den oftast förekommande
progressiva successionsserien. Den beskrives härifrän redan av HULT
(1885, s. 239 ff.) och sedermera främst av Sernander (1893, s. 25; V. PoST
und Sernander 1910, s. 29) och Nil.sson (1899, s. 100).
Exempel: Björna socken, Björiia labodar. Mindre mvr, \ars perifera delar äro torrlagda,
nu bevuxna med granskog (jfr del II). Det centrala partiet mgörcs av odonrik Fiisluiii-
niosse med tuvor av mosshed (V' 191 5). Genom de övre 10 dm. analyserades följande profil.
Profil :
A. 30 cm. /•■7/'.v/7/flsu///-mos?,e (a) har genom analyser konstaterats,
nämligen från :
Björna socken, Nvbyn, Gårdmyren. Dess sydöstra del torrlagd ocli skogbeväxt (jfr
del II). Genom de övre 10 dm. analvserades följande profil, -/t 191 5.
Proril:
A. 1 — ; cm. forna, björkblad, barr etc.
B. 10 cm. råhumus.
C. 10 cm. torvmvlla, tydligen uppkommen från SpJiiii;>if/iiiii-\oiv.
D. 30 cm. Papi//ositm-moss\.otw.
På 40 cm. djup; Sphagnuin papillostiin 4;
Erioplioridn imginotiiin (slidor) 5;
rhizom och radiceller (Cvperaceer) 5.
E. 40 cm. SpIiagiiiim\'i.x\\oxv.
På 60 cm. djup: SpJiagntttn pluniiilosuni 4;
» siibseciinduiii (koll.) i ;
rhizom och radiceller (Cvperaceer) 4.
På 75 cm. djup-. Sphagnuin plumtilosian 5;
» c fr. centrale \ ;
rhizom och radiceller (Cvperaceer) 2.
På 85 cm. djup: Sphagnuin subsccunduin (koll.) 4;
» pluinulosuin i ;
c fr. centrale i ;
rhizom och radiceller (C^-peraceer) 4.
F. 10 chi. + dykärrtorv.
På 95 cm. djup: rhizom och radiceller (Cvperaceer) 5;
Spli ignuii! subsccunduin (koll.) i ;
amorf substans i.
Utvecklingskedjan hade i detta fall alltså ej hunnit längre än till
J\i/'il/osHin-mosse, då den plötsligt blev avbruten genom torrläggningen.
Att Papillosiiin-mosse leder över till Fiiscii m-mosse, är redan förut visat.
Dykärr — Amblystegium-kärr —
a. Papillosum-iiiosse I ^ , .
— Fiiscum-niosse — hed.
b. starrmosse — Vagiiiatiini-niosse)
Analog med föregående serie. På grund av Aiiil)lystcgi!nii\<'ö.\-ve\.s
sällsynthet har den dock ej kunnat stratigrafiskt beläggas. Den van-
152 TREDJE KAPITLET
ligare utvecklingen förlöper förmodligen över starrmosse • — Vaginattiin-
mosse.
Utvecklingsserien beskrives från Norra Finland av Ranckex (1912,
s. 257).
B. Dj^kärr — Molinia-äng.
Som fornt påpekats, upptager iI/ö//«/«-ängen aldrig större samman-
hängande ytor. Den bekläder vanligtvis revlar i reveldj-kärr och revel-
flarkmyrar. Här har den alltid utgått frän dykärret som begynnelse-
stadium. I detta ha bildats små tuvor av Vdixx-Spliagiia, Ainblystegia eller
SpliagHiim paplllosiiiii. I de båda första fallen har det varit fråga om
eutrafenta dykärr, i det senare om oligotrafenta ; Sp/idginiiih och Aiiiblvstcgimn-
kärr eller Piip/7/osuM-mosse ha uppbyggt tuvorna. Dessa ha blivit större,
flera ha smält samman, och har myren varit sluttande, ha länga strängar
bildats (jfr nedan). Schpiis cacspitosus och Moliiiia ha inlcominit, och med
dessa ha följt de för Alo/iiiia-zngen karaktäristiska örterna, Tiioitalis.
Tofieldia palustiis. 1'iola palustris, Sclagbiella m. fl. I och med att Mo-
liiiia tilltagit i frekvens och yppighet, ha sä småningom Sphagna och
Ainblystegia blivit alltmer tillbakaträngda.
Det finnes, såsom framgår av det nyss sagda, tre parallellt förlöpande
utvecklingsserier med dj-kärr som utgångspunkt och Moliiua\\.ng som slut-
stadium, nämligen:
1 . D y kär r — Sp hag nu m-V ärr — Stirp 11 x ■ i\fo lin i a-Sp li a g 11 n w-k ä r r
— ]\Iolinia-ä.ng.
2. Dykärr — Ainblys/fgiuin-kärr — Scirpits cat-spi/osusAinblj-
s/rgiinn-kÅrr — J/olin ia-äng.
. 3. Dykärr — Papillosuw luosse — Jllolinia mosse - Jl/olinia-äng.
Av dessa är den sistnämnda vanligast inom området; den över Aw-
blfs/igiian-kärvet förlöpande är mycket sällsynt.
Jl/ol/nia ängen kan dock knappast betraktas som ett slutstadium i
vanlig bemärkelse. Sannolikt kommer den att utvecklas i riktning mot
hed (möjligen med FnsLUin-mosse, ev. även andra niossassociationer som
mellanstadier), då omkringliggande dykärr eller bredvidliggniide flark över
hygrofila raossassociationer utvecklats till mera xorofila sådana.
ASSOCIATIONERNAS SUCCESSION 15.S
Rearessiv succession.
Som förut påpekades, förlöper den regressiva successionen i liygrofil
riktning från mindre fuktighetsälskande associationer. Citspida/iiiiimos,s,en
och flarken äro de associationer, som uppkommit på detta sätt, den förra
vanligen från Fiiscuni-mos&e, den senare oftast från dykärr, Papillosuiii-,
Cuspidatiun- eller F//saim-niosse.
A. Fuscum-mosse — Ciispidatum-mosse.
I Fu sr/nu -mossen uppkomma på ett eller annat sätt smärre sänkor.
Vanligen är det levermossor, som ytterst äro orsaken till dessas utbild-
ning; de döda, såsom Sernander (v. Post und Sernander 1910, s. 27 fif.)
påpekat, fläckvis Sp/uigiiin)t fitsciiin. Därigenom att omkringvarande vit-
mossor växa högre, bildas sänkor, i vilka vatten blir stående. Dessa,
som från början äro mycket små, utvidgas genom erosion, transgression
o. s. v. och kunna pä så sätt nä en ganska betydande storlek, intill 200
kvm. eller, ehuru undantagsvis, mera.
Av levermossor, som döda Sp/ingmnn fuscum. är den ojämförligt
viktigaste Mylia anomala; dessutom ha åtskilliga gånger inom området
påträffats:
Ciplialozia bicuspidata, yiiugcniiania gracilis.
» cateniihita, » incha,
» couipacta, » viiniita,
» Ifiicantlia, » poiphyroleuca.
» Loitlesbcrgcri, Kant/a trkhomanis,
» ni i- d/a, Riccaniia latifrons.
» plcniccps,
1 de uppkomna sänkorna eller koljorna s)-nas oftast mycket snart
hygrofila Spliagiia inkomma; dessa äro främst .V. balticuiii, S. Dnsciui och
.S. Jcusciiii: Cuspidatiun -mossan är bildad. Understundom — av okänd
anledning — finna dock ej Spliagna omedelbart trevnad, koljornas yttorv-
lager destrueras, så att bottnen täckes av en dyig massa; en flark har
uppkommit (jfr nedan).
Frän Närke i mellersta Sverige omnämner SERNANDER (v. PoST und
154 TREDJE KAPITLET
Sernander 1910, s. 26 fF.) skilda typer av böljor efter orsaken till
deras utbildning.' De förefinnas säkerligen samtliga även i Norrland, ehuru
» Lebermoos-Schlenken» spela den ojämförligt största rollen.
Om myren är sluttande, äro böljorna långsträckta, med huvudrikt-
ning vinkelrätt mot myrens lutningsriktning. Orsaken till detta är obe-
kant. Likadant synes emellertid förhållandet vara i mellersta Sverige,
varifrån v. PuST (v. PoST und Sernander 1910, s. 22) beskrivit lik-
nande böljor, vilka han dock, enligt min uppfattning oriktigt, benämner
»flarkar» (jfr s. 45).
Exempel: Anundsjö socken, Öst.inbäck, Rödmyren. Myren är till stor del hölje-
J'/iscie//i-mosst. Från en hölja, klädd med Ci/sJ>/t/a/i/m-mosse, analyserades de övre 10 dm.
Torvens mäktigliet 2,4 ni. -'/.-. 1916.
Profil:
A. 25 cm. Ci/s/i/t/t!/u///'\uosstOi\\
V'x 10 cm. djup; .Sp/insriitnii covipactiim 4;
» tenelluiii 2;
, » Lindbergii 2;
» Duseiiii 1 ;
> ccntrah i ;
Anihlvstcgiiim cix. fliiiiaiis i.
P.i 20 cm. djup: Spliagmiin ioiiipdctinn 5.
B. 75 cm. /•'//' .i(«w-mosstorv.
P.I 50 cm. djup: SpJiaomcm fiisiuin 5, mycket destruerad.
På 40 cm. djup: Spliasrniiin fiisiiiin 5 ;
» angtislijuliiim 1 ;
» coiiipactum i.
På 90 cm. djup: SpliiJiriuiiii fusciiiii 5.
B. Flarkbildniiig.
Angående flarkars uppkomst föreligga i litteraturen åtskilliga teorier,
av vilka de viktigaste ha sina företrädare i NlLS.SON (1899), ANDERSSON
och Hesselman (1907) och Rancken (1912).
1) Nilsson (i. c, s. 12S) anser, att de uppkommit på regressiv väg
ur mossassociationer. I ett par fall fann han också stubbar i flarkarna nära
ytan, .>bvilket med säkerhet visar att dessa uppkommit genom förstöring
af trädbevuxna mossar». Sanmia uppfattning bar CaJANDER (1904; 1913).
2) Anders.SON och He.ssklman (1. c, s. 79) söka förklaringen i
vissa ytliga förskjutningar i torvlagren. De säga härom: »Torfven torde
' Begreppet hölja omfattar ståndorten för skilda associationer; i detta fall närmast
Cuspiditlmii-mosst, i övrigt dock flark, J'iii://iii/i/»t-mosse etc. (jfr s. 99). Höljor liildas
vanligen endast i /^usi!/)//mosse.
ASSOCIATIONERNAS SUCCESSION ^ 15^5
nämligen i sluttningar, om ock i ringa mån, kunna råka i glidning, all-
deles som flytjorden [)ä fjällsluttningarna. Denna om än obetydliga glid-
ning har en liten terrassbildning till följd. På kanterna, som äro mest
torra, komma starrmossar och slutligen rismossar till utbildning, på de
inre, mera fuktiga delarna, som ofta bestå af ett lösare material, uppstå
våta starrmyrar eller flarkar.»
3) Rancken (1912) är av den uppfattningen, att flarkarna repre-
sentera gamla kärr\-tor, som endast hämmats i sin progressiva utveckling.
Han säger (I. c, s. 248): »Att refvelkärren på detta sätt uppkommit ur
starrkärr framgår redan däraf, att flarkarna, äfven hvad torflagrets be-
skaffenhet beträffar, i allo öfverensstämma med de rena starrkärren.
Samma starrtorf, som i flarkerna går ända upp till ytan, påträffas ock
omedelbart under reflarna, hvilka sålunda äro rent }'tliga bildningar.»
Jag ansluter mig både till NlL.SSONS och Ranckens åskådningar.
De flesta flarkarna ha visserligen uppkommit frän dykärr, beroende
därpå att dykärren in i sen tid varit de dominerande av myrarnas associa-
tioner; dessutom ha dock sådana bildats från mossar, särskilt från Papillo-
SI11H-. CiispidatHiit- och /-'//.sw/wmossar. De förstnämnda kallar jag pri-
mära flarkar, de senare sekundära.
Primära flarkar.
Uppkomsten a\' primärflarkarna är redan förut (s. 39) skisserad. På
dykärrets yta bildas tuvor, av olika ut.seende beroende på vattnets nä-
ringshalt. Man kan kalla dem resp. oligo- och eutrafenta, de .senare
inom området naturligen sällsynta. I förra fallet börjar tuvbildningen
vanligen med Spliagiinui papillosuin samt Sciipus caespi/osns, Lriophorniii
alpinnm o. a., en Papillosurn-mosse: i miniatyr uppkommer; i det senare
fallet med Ainblystegia [A. badiitni o. a.), Vi^xx-Spliagna (framför allt 5.
plumulosum. S. Warnstorfii, S. teres) samt Sciipus cnespttosus och Moliiita
cocruha, ett Ainhlystcgiuiii-(Scirpus caespitosns-Ainblystegiuin-) eller Sphag-
nuiii-(Scirpus caespitosiis-Molinia-Sphagnuin-jVAxx bildas. Dessa tuvor, ur
sprungligen endast av en kvdm. storlek eller mindre, tillväxa pä dykärrets
bekostnad. Ar nnrens yta horisontell, erhålla de oregelbunden form, är
den däremot sluttande, bli de långsträckta, orienterade vinkelrätt mot lut-
ningsriktningen. Sådana tuviga dykärr, där tuvorna dock ännu spela relativt
obetydlig roll, äro mycket vanliga. Tuvorna kunna emellertid få allt större
betydelse; nya tuvor uppkomma och bredvidliggande sammansmälta med
156 • TREDJE KAPITLET
varandra, sä att till slut oregelbundet förlöpande strängar eller revlar bildas,
slutligen helt omslutande gamla kärrytor, nu flarkar. Om ytan är hori-
sontell, få flarkarna en oregelbunden form; är den däremot slut-
tande, vilket är det vanligaste, bli de långsträckta och liksom
strängarna (revlarna) orienterade vinkelrätt mot lutningsrikt-
ningen. Denna kombinerade myrtyp av omväxlande revlar och flarkar,
av mig kallad rcvel-flark-myr, är mycket vanlig inom omiädet (jfr nedan).
Varför revlarna och flarkarna förlöpa parallellt, vinkelrätt mot lut-
ningsriktningen, om bestämd sådan förefinnes, är ett spörsmål, som aldrig
blivit tillfredsställande besvarat. Förhållandet har givit upphov till An-
DERSSON.S och Hessel.M.\NS omnämnda glidningsteori.
Enligt min uppfattning ligger huvudorsaken, dä det gäller primärflar-
karna, uti vattnets rörelse i en viss bestämd riktning. Vi tänka oss ett
svagt sluttande dykärr utan tuvor. Under våren föres förnan, huvudsakligen
bestående av de avdöda resterna av Caiices, med vattnet, tills den hejdas
av ännu kvarstående fjolärsskott och så att säga uppgillras i små obetydliga
vallar. Dessa vallar, som kunna bestå av endast några få G?/r.r-strån 1. d.,
få självfallet sin längdsträckning vinkelrätt mot vattenströmmen. Det dröjer
ej länge, innan en Droscra angUca, en Spliagninn f>apillosuiii. en Amblystc-
gitim infinner sig på desamma; tuvbildningen har börjat. Dessa tuvor bli lång-
sträckta liksom de ursprungliga vallarna. Tuvorna tillväxa sedermera hu-
vudsakligen i längdriktningen, beroende på att vid deras båda ändar nyss-
nämnda forna vid vårflöden i stor utsträckning uppstaplas, varigenom de
första tuvbildarna kunna inkomma. Vi ha alltså erhållit ett tuvigt dy-
kärr, där tuvorna äro långsträckta och alla orienterade i samma riktning.
Tvenne närbelägna tuvor kunna sedermera mjxket lätt sammansmälta.
Man ser ofta, huru mellan sådana tuvor avdöda, anhopade rester a\- Ca-
riccs o. d. hälla på att överväxas av Aiiihlysicgia eller Spliagiia. Här-
igenom uppkomma nyss omnämnda strängar eller revlar, som så små-
ningom helt omsluta de nyvordna, långsträckta flarkarna.
Revlarnas bredd är varierande, huvudsakligen beroende på myrens
lutning, frän några dm. till ett par m. eller mera. Som regel torde kunna
sägas, att en starkt sluttande revel-flark-myr har mycket smala revlar,
liksom även flarkar, en svagt sluttande bredare.
Sedan dykärrytorna blivit helt omslutna av strängarna, d. v. s.
primärflarkarna bildade, påskyndas destruktionen av yltorvlagret. Orsaken
härtill är oklar. Troligen bidraga i väsentlig grad mikroorganismer. .Så-
som förut är påpekat, decimeras härigenom alltmer fanerogamvegetationen;
ASSOCIATIONERNAS SUCCESSION I 57
Utvecklingen går mot dyflark. Ar myren sluttande, uppdämmes vattnet
av strängarna/ och genom dessas fortsatta höjdtillväxt kunna sjöflarkar
uppkomma (jfr s. 47).
Nu skildrade utvecklingsförlopp överensstämmer i väsentliga drag
med det av Kancken (1912) lämnade, vad flarkarna i norra Finland an-
går. Rancken (1. c.) vill ej benämna denna utvecklingsriktning frän d)'-
kärr (»starrkärr») till flark regressiv, utan talar i stället om en ohäm-
mad progressiv utveckling». Enligt min uppfattning är dock densanmia
regressiv i vanlig bemärkelse, låt vara att ett mosstäcke ej destrueras;
dock destrueras som nänmt dykärrets yttorvlager, och om förhållandena
äro lämpliga, går utvecklingen hän mot djtlark eller mot den mera hygro-
fila sjöflarken. — Exempel jiå primära flarkar äro de senare under revel-
flark-myrar (s. 1 70), liksom även två av de under flark-/",;?////;? .v//;//- mossar
(s. 171) omnämnda flarkarna.
Sekundära flarkar.
Dessa ha uppkommit från mossassociationer genom S/^/ing)i!iii!-\.'s.c-
kets avdöende och genom destruktion av yttorviagret. Som ovan (s. 40)
påpekats, är deras vegetation i stort sett densamma som i de primära
flarkarna. De bildas huvudsakligen från:
1. Papillosmn-mosse,
2. Ciispidatiii?i-mosse.,
3. F itscHiii-mosse.
I. Papillosuni-iuosse — flark.
Det är levermossor, som inleda flarkbildningen, huvudsakligen Ccp/ia-
lozia flnitans och Juugcruiania infläta. Dessa, som normalt ofta finnas
i Papillositiiimoisen, tilltaga i frekvens och döda Sphagnnvi. Små sänkor
bildas, som genom erosion och transgression bli större. Genom den om-
kringliggande Pa/>///osiim-mossens höjdtillväxt blir vattenståndet i sän-
korna högre, varigenom levermossorna dödas; flarken har uppkommit.
Understundom kunna större sammanhängande ytor pä detta sätt bli till
flark, dar ofta tuvor av Saiipux cacspitosjis eller Erioplwiiiin vaginatuin
kvarstå .som relikter (tuvig flark), ofta äro dock flarkarna mindre, omgivna
' Så k;ui i närbelägna flarkar sUillnaden i v, ttenståiid bli ett par dm. eller mera.
158 TREDJE KAPITLET
av Pa/>i7/os!P//-mosse {(\3ivk-Pcr/>!//os!/w-mosse). Ar myicn hoiisontell. ha
flarkarna en oregelbunden form; är den sluttande, bli de långsträckta och
orienterade vinkelrätt mot lutningens riktning. Orsaken härtill är obekant;
det torde dock vara densamma, som gör att höljorna i P/zsa/m mossen
(jfr s. 154) orienteras pä liknande sätt. Flarkar, som sekundärt utvecklats
från Papillosinii-vaosse, äro ej allmänna i området.
Exempel: .\iiundsjö socken, Tjärns kronopark, Lokm^Ten. Denna nivr utgöres till
väsentlig del av flark-/V?//7/oj//'w-mosse, där flarkarna sekundärt utvecklats från l\ipitlo-
j/z/w-mosse. En del flarkar voro ('/: 1916) under bildning, i det större eller mindre fläckar
i Papil/osum-w^osien dödats av Ceplmlozia fluilans och Ji//tgeniiaiiia infläta. En tlark,
c:a 5X4 ni., med oregelbunden form, täckt av en ljusgrå — Ijusbrun algniatta (huvud.sak-
ligen Diatomaceer) och bevä.\t med Carcx rostratn-ic^cxes, undersöktes. Den under-
lagrades av P(jpi7/osuni-moss\or\.
2. Ciispidatum-mosse — flark.
Det är här endast fråga om den i höljor förekommande Cnspidatuin-
mossen.* Flarkbildningen tillgår pä samma sätt som just skildrats frän
Papillosnin-xnossen . Sp/iagnitiiiå'6åa.re äro också här huvudsakligen Cepha-
lozia fluita>ts och Jungcnnaiiia infläta. På skilda punkter i höljan dödas
Spliagna; de levermossbeklädda partierna bli allt större, och slutligen upp-
tages hela höljan av flark. Dessa flarkar kunna ofta ej annat än genom
mikroskopisk analys skiljas från de primära flarkar, som omges av strängar,
vilka äro bevu.xna med Fiiscuiii-mossfi. Under den några cm. eller mera
(stundom några dm.) djupa flarkdyn finnes C!tspid(Jt!iiii-mosstov\- av vanlig
beskafifenhet.
Exempel: Anundsjö socken, Östby, en c:a 15 har stor myr strax väster om bvn.
Myren är till stor del höljeZ-V/j^tw/w-mosse, där höljorna, c:a 20 kvm. stora, dels beklädda
av Scheuchzeria-xW Ci/spidutuiii-niosst, dels av från dessa bildade Sc/iet/c/iseriii-rikdi flarkar.
Den 2—5 cm. mäktiga dymas^an i dessa underlagras av Ci/s/i/ifa/ni/rniosslotv. ^'/; 1913.
3. Fuscuni-mosse — flark.
Sp/i(7giiiiiii fusciim dödas av levermossor på sätt som ovan framhölls
vid behandlandet av Ciispidatiiin-mossens uppkomst, och det bildas sänkor,
höljor (jfr s. 153). I dessa destrueras ytan, en riklig algflora utvecklas,
Cairx liinosa, Scluiichzcria pahistris o. a. inkomma. Dock- utebli Cuspi-
ciatum-mossens hygrofiia Spliagna. Oftast kvarstå som relikter tuvor av
' D;n omkring mindre sjöar o. d. förekommande Ciisjyidati/iii-mosicn utvecklas
endast i progressiv riktning.
ASSOCIATIONERNAS SUCCESSION I5Q
Fiiscu j/i-mossen, vilka av is o. a. starkt eroderas, så att kanterna bli tvära
eller understundom inskurna. Ofta utgöras dessa tuvors grundstomme av
EriopJioniin vaginatnm. och de äro då endast en eller annan kvdm. stora;
ofta äro de dock av en kvadratmeters storlek eller t. o. m. större (tuviga
flarkar). Ifrågavarande flarkar bli understundom mycket stora, t. o. m.
flera ar.
Exempel: Degerfors socken, Lillsaiidsjö byskog (invid Hällnäs), Nöttjärnmyren. I
J-'usL!/m-mosse fanns här en större tuvig flark (tuvornas areal förhåller sig till flarkens
som c;a i till 4); flarkens vegetation utgjordes av Carc.v ?-ost?-at/rs/eg/u///-liih'noryen (häri dock in-
räknat I dm. av /■'/cj-fvcw-mosstorvens översta lager) håller enligt an.ilys 1,63 % Ca O
(jfr tab. 34).
ASSOCIATIONERNAS SUCCESSION t6l
A. Cuspidatum-mosse Fusciini-inosse— hed.
Vanligast går utvecklingen över Fi:?^'v;/rt/«w-mosse; mera sällan synes
lien förlöpa över Papj/Iosuin-mo^se. I Cuspidatummossen inkomma Sp/ing-
niiiit uiagcllanicimi. S. Rnssozcii o. a., åtföljda — eller någon gäng före-
gångna [Eriophoniin vagiitaiiiin-r\\i Cnspida/iun-mosse) — av Eriopliomm
vaginatiun: Vaginatiiin-mos,sen är bildad. Denna överföres sedan på van-
ligt sätt till Fiisciiin-mosse.
Exempel:
I. Anundsjö socl;en, Tällvattnet, Stort:illmyreii. Denna c:;i 60 har stora nivr till
väsentlig del hölje- /v/JYw/z-mosse; från ö.stra delen. c:a 500 ni. frän östra laggen, ana-
lyserades en prolil (de övre 10 dni.i; ytvegetation Ca////y/(Miiosse; torvens niäktighet
1,6 ni. '",'.-, 1917.
Pro til:
A. j) cm. /"// .117/ ///-mosstorv.
P;i 20 cm. djup: Spluri^iniin fusciim 5.
» 50 =,...» 5.
B. 15 cni. Vii i^iiiutii ui-niossiQXM.
På 60 cm. djup; Spluigiuiin inagclhiiiiciiin 4;
» aiigustifolhiin 4;
» fusciiin I ;
:> balticiiDi I ;
Eriopkoruin vagiiia/u ii!-i\\i.\or .
C. 15 cm. C//v//(//r/// ///-möss torv.
På 80 cm. djup; Sfikng/iuin balticuin 5;
» aiii^iistifoliini! 2 ;
» tcnelluin i.
D. 15 cm. -^ /-'//J^t /////-mosstorv; i kontakten uppåt svartbrun ocli destruerad.
På 90 cm. djup; Sp/iai;iii/»i fi/Siiiiii 5.
2. Gideå socken, Gideä Bruk, Björnmvren. Mvren är till stor del hölje-/"/«d7////-
mosse; dikning för skogsväxt utförd sedan år 1909; genom en jättehölja, förut beväxt med
Erinphontin vai;iiiatuin-\\\i Cuspiilaiiiin-inosse, analyserades en profil (de övre 15 dm.);
torven starkt hopsjunken. V» 1916.
Profil;
A, 60 cm. Cuspidatiunmossloxw
På 50 cm. d|up; Splmtimim papillosuin 5;
» balticuin i ■.
Atnblystegium cfr. fl 11 it ans i ;
Eriophoruni iiaginatuin-sViåot i ;
rhizom (C3'peraceer) i.
B. 55 cm. /•"//.?("// ///-möss tor v, troligen med en lins av Cnspiäatuin mossxoxv
På 65 cm. djup: Sp/iit/ion//'i po/ys/uc/noiiuk Ct/spii/a/inii-\riosie, anal\serades
en profil (de övre 5 dm.), -"ji 1916;
Profil:
A. 10 cm. Ci/s/>ii/ii/// ///-mosstorv, huvudsakligen av Sphagn///// Diisc////.
B. 25 cm. tlarkdv, bestående av mycket destruerad C/isp/diiti///i'Xaoss\ox\ med
vmnigt Diatomaceer.
C. 15 cm. -)- C/IS J>/i/ii/// ///mossxorw
2. Degerfors socken, Lillsandsjö bj-skog (invid Hällnäs), Renmossamvren. Myren
till stor del hölje/^KJ^tV/OT-mosse, där höljorna i allmänhet täckta av flarkar. En sådan
fiark, c:a 50 X 25 m., nu nästan helt täckt av Ccpl/aiczia fl/iitm/s. i vilken matta även fanns
inströdd Sp)iag>//i//i Dusctiii. '^/t 1916.
Profil:
A. I) cm. tlarkdv, huvudsakligen destruerad, amorf' substans; dessutom
Sphagnu/zi balticinn 2;
■K Dusen/i i.
B. 70 cm. + Cuspida i // ///-mosstorw.
På 30 cm. djup: Spliagi//im bnlt/c/i//i 5;
> f/isc/ii/i 2 ;
At/d/o///eda pol/fol/a (blad) l ;
rhizom (Cyperaceer) i — 2.
Pä 70 cm. djup: Spliagi//im baltiai/// 4 — 5;
Er/opl/orti/n /'agi//at/i///-s\\Åox.
De ini nämnda successionsserierna kunna självfallet i ett eller annat
avseende förändras genom människans ingripande. Genom uppdämningar,
slätter, avdikning o. s. v. hämmas eller påskyndas utvecklingen. Full-
ständig torrläggning länkar myrarna sä småningom in i helt andra forma-
tioner. De förändringar, som vegetationen härvid undergår, skola senare
skildras.
I fig. 5 lämnas en schematisk fiamställning av associationernas och
de viktigare varianternas vanligaste ut\cckling.
FJÄRDE KAPITLET.
Kombinerade myrtyper.
I föregående kapitel har framhållits, att utvecklingen a\' ni)Tarnas
associationer ofta förlöper olikartat eller olika hastigt på skilda punkter.
I dykärret inkomma tuvor, som snart spela fysiognomiskt stor roll, och
flarkar kunna bildas; i PapiV/osnm-mossen uppkomma flarkar, i Fusciiiii-
mossen höljor o. s. v. Härigenom komma större eller mindre }tor att
upptagas av en ofta lagbunden mosaik av tvä eller flera associationer.
Sädana kombinationer benämnas kombinerade m)'rtyper (jfr s. ii).
De inom området förekommande kombinerade m)-rt}'perna, som ha
någon praktisk bet}'delse, äro följande:
A. Tuviga kärr.
a. Tuvigt d3'kärr,
b. Tu vi g fl ark,
c. Tuvigt Aiiibly stcgiu!u-V'Axx.
B. Revel-kärr.
a. Revel-dykärr,
b. Revel-flark-myr,
c. R e v e \-A in b lyste gin w-k ä r r.
C. Flark-Papillosum-mossar.
D. Hölje-Fuscum-mossar.
A. Tuviga kärr.
Tuvorna täcka vanligen betydligt mindre areal än kärrytorna; de
äro av oregelbunden form eller, om myren är sluttande, mer eller mindre
långsträckta. I senare fallet uppkomma övergångsformer till revel-kärien.
I 66 FJÄRDE KAPITLET
a. Tuvigt djkärr.
Tuvorna äro beklädda med Papillosum-. ]'aginatiiiii- och F;«tv/w-mosse
eller hed (oligotrafenta tiiviga dykärr), med Aiiiblystcgiuiii- eller Spliag-
««w-kärr (eutrafenta tiiviga dykärr) eller med Molinia-ång (eu- eller oligo-
trafenta tuviga dykärr). Oftast är det dock fråga om PapiHosiii/i-mosse
eller ]\Io/iiiia-'a.ng, mycket sällan om Spliagnum- och Aiiil>/ystrg'iinn-\ikyr.
Tuviga dykärr äro mycket vanliga inom området.
lixemptl:
1. Tuvorna Ptrpi//i>si/m-mosse.
Degerfors socken, Strvcksele, Fätiäsket, Storm\Ten. Myren delvis beklädd med
oligotrafent, tuvigt dykärr, -"/i 1916.
Tuvornas areal förhåller sig till dvkärrets som c:a 1:6.
Dykärret av Erioplioriim poIystacIiionÅ-xiiie.?, (tab. 2: 8\
Tuvorna av oregelbunden form; storlek från ett par dm. i diam. till c:a 2 m/, höjd
c:a I dm.; vegetation Scitpus cacspitosus-\W PnpiZ/osutii-mosst.
2. Tuvorna Piipi/Zosiimmosae.
Björna socken, Gideå, Nesmyren. Oligotrafent, tuvigt dykärr. -"/>; 1915.
Tuvorna spela relativt obetydlig roll i förhållande till dykärret.
Dykärret av Carcx /asioca>pa-{ic\es (tab. 3: 2).
Tuvorna mer eller mindre runda; storlek Irän ett par dm. i di.mi. till c:a 0,5 m.;
höjd c;a 2 — 5 dm.; vegetation Scirpi/s tiicspitosi/snk /\ip///osu///-mosse.
3. Tuvorna J/o//«/rt-än g.
Degerfors socken, Stryck,sele, Strvckfors, Stormvreii. l-lutralent, tuvigt d\kärr.
"/" 1 916.
Tuvornas areal förhåller sig till dvkärrets som c:a 1 : 4.
Dykärret av Carcx ms/ra/a-iades (tab. i: 8).
Tuvorna oftast, åtminstone de större, något långsträckta; storlek Irån c:a 4 — 10 kvm.;
höjd c:a 4 dm.; vegetation Mo/inia-äna,. Dessutom smärre, endast några få cm. höga
tuvor med Aiiib/ys/egiiiiii-kM-t {Scorpioiäes-iiciti).
b. Tiivig flark.
Understundom kunna, såsom i föregående kapitel påpekades, stora
partier av en Papi7/osu///-mosse destrueras och bli till flark, där Scirpiis
cacspitosns och Erioplioriim vagiiiatttin kvarstå i mer eller mindre ero-
derade relikttuvor. På samma sätt kan, ehuru i området mera sällan,
J-'i/ Sel/ III -mosse i stor utsträckning ombildas till flark, där större eller
mindre tuvor likaså vanligen komma att finnas; även kan Eriopliornin
vaginatHtn-rik Cu sp i da t iiiii -mosse utvecklas till tuvig flark. De frän Papil-
/osum-mosse utbildade tuviga flarkarna äro tämligen vanliga. En sådan
avbildas i fig. 6.
l^xempel:
I. Tuvorna Papi7/i>S!iM-mosse.
Bjurholms socken, Hörnäs, Bäcklidmyren. Mvren delvis PnpiV/osiim-mosse. delvis
tuvig flark, utbildad från den senare. '"/- 1916.
KOMBINERADE MYRTYPER
167
Relationen mellan tuvornas och flarkens areal c:a i : 2.
Tuvorna tämligen runda, 0,5—2 dm. i diam. (medeltal c:a i dm.), och 0,5—5 dni. höga
(medelhöjd c:a i dm.), uppbyggda huvudsakligen av Scir/)i/s cacspitosiis ; den C:a i dm.
mäktiga flarkdvn underlagras av /V?////i:).f//w-mosstorv (huvudmassan S;phagnui>t papillosiiin)
a. Flarkens vegetation :
E}iophorum polystachioii i
Molinia coeriilca i
Scirpus caesjtitflsiis i
Tiiciilalis curopaea
.\leer
Foto ",'7 1916 av E. MelIN.
Fig. 6. Tuvig flark, där tuvorna uppb}-ggas av huvudsakligen Scirpus cacspitosits. I för-
grunden synes flarken ruttormigt söndersprucken. Umeå socken, Norrfors.
b. Tuvornas vegetation:
I en grundstomme a\- Scirpus cacspitosus förekomma bl. a.:
Molinia cocrulea 2 — 3 D rosera rotundifolici . . . . i
Trientalis europaca 2 Androiiieda polifclia . . . . i
Bottenskikt saknas, eller det tinnes »enstaka» Sp/iagiu/iii papillcsii7n, S. coDipactinn.
S. toicllinii o. a.; understundom dock täckande .'^'. papii/osinii eller .S'. cojupactiiin.
2. Tuvorna huvudsakligen /'uscu /n-mossc .
Ume.\ socken, Hvitberget (NW om Norrfors), myr strax öster om Svallbäckens
norra del. En stor del av myren upptages av tuvig flark, uppkommen frän Fuscimi-
mosse. "/' 1916.
Tuvornas areal lörhåller sig till flarkvtornas som c:a i : i.
Flarken utgöres av dyflark, med »enstaka» 0?;Y.i-arter, liuvudsakligen C. lasiocarpa.
I 68 FJÄRDE KAPITLET
Tuvorna mer eller mindre rimda; storlek från 4 lill 10 dm. i diam.; höjd 1 — 6 dm.
(medelhöjd c;a 4 dm.); de högre starkt eroderade, ofta med inskurna kanter; vegetation
Ca/lmia-\\iA (högre tuvor) och Cn//ii)in-x\k Fuscl/ m-mosse (lägre tnvor":.
C. Tuvigt Aniblystegium-käfr.
Analogt med det tiiviga dykärret, ehuru tämligen sällsynt. Tuvorna
utgöras vanligen av Sch-piis cacspiiosiis-Molinia-Sphaguiim\iii.x\ eller Scirpiis
cacspitosus-Ainblystegiuin-V-axx.
Exempel:
Tuvorna Scirpus caespitosii s-Moli iua-SpJiagninn\'i.-!:x.
Degerfors socken, Strycksele, Strvckfors, Stovmvren. Den norra delen ntgörcs av
tuvigt Amhlystegium-Vm. "/i 1916.
Tuvornas areal förhåller sig till A>iib/ysteg!iiiii-\d\nels som c:a i : 4.
A;H/>fysteg/t/m-kärret av Sarme/i/osum-hcies (tab. 10: 6).
Tuvorna vanligen mer eller mindre runda, de större dock något långsträckta; stor-
lek från några kvdm. till ca 25 kvm.; höjd c:a 2 dm.; vegetation Scirpi/s cacspitosiis-
Mpliniii-Sp]iagiuim\y!i (tah. 15: 5).
B. Revel-kärr.
Ha vanligen uppkommit från tuviga kärr, framför allt dykärr. Pä förut
(s. 156) beskrivet sätt ha på den mer eller mindre sluttande myren bildats
långsträckta åsar eller revlar, som alltid äro orienterade vinkelrätt mot
myrens lutningsriktning. Re\laina äro ofta starkt eroderade, understtindom
med inskurna kanter.
Revel-dykärren och revel-flarkmyrarna spela mycket stor roll inom
området. Vanligen äro strängarna be\u.\na med r'np?//osinii-mosse eller
J/ö/zw/Vr-äng.
Det s)-nes vara revel-kärren, som iios NiLSSON (1899, s. 128) o. a.
gå under namn av > refvelmyrar». R.^^'CKE^;s (1912, s. 247) från norra
Finland beskrivna »refvelkärr» torde i stort sett vara samma bildningar.
a. Rc^el-d^kärr.
Revlarna äro beväxta med Papillosiini-. Vaginatuui- och PPsa/mmosse
eller hed (oligotrafenta revel-dykärr), med Aiiiblyshghiiii- eller Spliagnuiii-
kärr (eutrafenta revel-dykärr) eller Mo!iiiia-'s.n^ (eu- eller oligotrafenta revel-
dykärr). Vanligast äro i området de oligotrafenta dykärr, där revlarna
äro beklädda med Papillosiiinmosse (fig. 7) eller Molinia äng (jfr tuviga
dykärr). Revlarna upptaga i stort sett mindre areal än dykärret.
KOMBINERADE MYRTVPER
169
Exempel:
1. Revlarna Papi/losiivt-mossK.
Anundsjö socken, Anundsjö, Västanbäck, RäfvatjSnismyren. Till stor del oligotrafent
revel-dvkärr. *la 1916.
Revlarnas areal förhåller sig till dykärrets som ca i : 2 — 3.
Dvkärret av Eriophorum polystachioii-iicies (fab. 2: 2).
Revlarna långsträckta och smala (några revlar uppmätta: 0,5 X 2 m.; 0,7 X 1,5 m.;
0,5 X 5 m.); höjd C:a 2 dm.; vegetation Scirpi/s aiespitositsx\k Pti^iZ/osi/m-mosse.
2. Revlarna J/c//// /dån g.
Anundsjö socken. Holmsjö, Brudsängsmvren. Till stor del oligotrafent revel-dykärr.
»».'s 1915.
Foto ' ; 1916 av E. Melin.
Fig. 7. Revel-dvkärr, där revlarnas vegetation utgöres av /Vr////r«/////-mosse {Carc.v lasio-
carpa- och Scirpus lacspi/osus-incies;. Anundsjö socken, Tjärn, Lokni\Ten.
Revlarna upptaga betvdligt mindre yta än dvkärret.
Dykärret av E/iop/iorum po/vs/ac/itoji-iacies.
Revlarna långsträckta och smala; höjd c:a 5 dm.; vegetation J/o/i/tia-iTig, delvis
även Pi/SLUf/imosse.
3. Revlarna Mo/i/iia-ing.
Degerfors socken, Strvcksele, Fäträsket, Stormyren. Till stor del utgöres myren av
eutrafent revel-dvkärr, delvis ock (jfr s. 166) av oligotrafent, tuvigt dykärr. '"/: 1916.
Revlarnas areal förhåller sig till dykärrets som c:a 1 : 2.
Dykärret av Eiiophortnn po/ysfachioiiiiic\es.
Revlarna mycket långsträckta och smala (en uppmätt 15 X 1 — - m. stor); höjd c:a
2—4 dm.; vegetation Mo/t/ita-iug. Dessutom smärre tuvor beklädda med Scirpus caespi-
iosus-Molinia- Sphagtiwii- kärr.
170 FJÄRDE KAPITLET
4. R e v 1 .1 1 n .1 SLirpiis caespi/o.-n/s-Mo/iniu SJ/hat;/!!//!!-]!, ä r r.
Asele socken, Asele, Älgsjömyren, eutrafent revel-dykdrr. •"/; 191 5.
Tuvornas areal förhåller sig till dvkärrets som c:a i : 3.
Dykärret av F.riopho7'uiH polystachioti-i'\//Vräng (tab. 18: 3).
3. Revlarna .)/<>//«/« äng.
Anundsjö socken, Grubbe, Fräkenmyren; till stor del utgöres deima av revel-
flark-mvr.
Revlar och tlarkar upptaga ungefär lika stora ytor.
Flarkarna primära; en uppmätt 10 X 3 m. stor; vegetation Eriojihonnn polysta-
c/iion-iiäcs.
Revlarna c:a 5 dm. höga; vegetation Mo//i?i/! mg.
Cajander.S (1913, s. 117) undergrupp 3Rimpi(Flark-)i\'Ioore» synes
närmast motsvara de bada nyss nämnda kombinationerna. De båda »asso-
ciationerna» »J/ö//;//Scitpus caespiiosus-^\\w\i\-
Braunmoore», de sankare ytorna med -nCarex chordorrhiza-^-:, -»Carex livida- ti,
t>Carcx filiforiiiis--o och ■>•: Carex //wöi^rt-Rimpi-Braunmoore».
C. Flark-Papillosum-mossar.
Flark och J\rp///os//w-mosse omväxla med varandra. Den senare
upptager vanligen större delen av arealen. Flarkarna ha oregelbunden
form, om myren är horisontell; de äro långsträckta, om den är sluttande.
De äro primära, utvecklade från dykärr, eller sekundära, utvecklade
från Papi/losiiiii-mosse. Denna kombinerade myrtyp är vanlig inom om-
rådet. Isynnerhet har den mycket ofta påträffats i Anundsjö och Deger-
fors socknar. Den torde oftast utvecklas till revel-flark-m\r, där revlaina
äro klädda av Jl/o/i/z/a-äng.
Exempel ;
1 . Flark primär.
Anundsjö socken, Tjärns kronopark, .Snöstarrmvren. Större delen utgöres av flark-
Piipi/hsinii-mossi. 'I: 1916.
Flarkarnas 3'ta förhåller sig till 7^i!p///tisi/)ii-mossens som c:a i : 2.
l-larkarna primiira, underlagrade av dykärrtorv, av oregelbunden form; storlek c:a
12 å 15 kvm., understundom sammanhängande med varandra genom anastomoser; vegeta-
tion C/rfT.v ////itJsa-Lxcies (tab. 7; 2).
Papi7/cysi/i/t-mossen av Schpiis iacspi/iisus-hcies.
2. Flark primär.
Degerfors socken, Yttersjön, Yltersjömyren. Till större delen fiark /V////(«v////-
niosse. '"/; 1916.
Flarkarnas vta förhäller sig till Pap/7/i'su//i-mossens som c:a 1:1.
Flarkarna primära, långsträckta, c:a i dm. lägre än Pa/i///iK\i///i mossens yta; vegeta-
tion Carex /i//n>sa-{ac\es (tab. 7: 3).
Pnpinosi/iiixaossen genom inträngande av Molinia utbildad till .I/<;//V//V?-mosse.
3. Flark sekundär.
Anundsjö socken, Tjärns kronopark, Lokmvren. Större delen av denna c:a 100 har
stora myr utgöres av flark-Pa/Z/Zöi^w/^-mosse. '/? 1916.
Flarkarna upptaga betydligt mindre ytor än Papillosiitn mossen.
Flarkarna sekundära, utvecklade från Papillosum-mosst, underlagrade av Pnpi/losiii/i-
mosstorv; vanligen långsträckta, av växlande storlek (en uppmätt 5X4 m.); vegetation
Carex rostrataÄ^c\es (tab. 6: 2).
Piipi/hsi/m-mossen huvudsakligen av Stirpiis caespi/osiis-licxss (tab. 22: i).
172 FJÄftD^E KAPITLET
D. HöIje-Fuscum-mossar.
Upplcomsten av höljorna i 7^';/ .stv/w- mossen har förut skildrats. Dessa
upptagas vanligen av Cus/^ii/d///r//-mosse, vilken dock kan ha regenerativt
utvecklats till Vagiiiatui/imos>?,c o. s. v. eller regressivt till flark. Van-
ligen upptaga höljorna ej så stor areal som Fiisaiiii-n^osstn.
Hit räknas även den myrtyp, där FiiscniH-mos.sen utbildats till hed,
i vilken alltså finnas höljer.
Hölje-Tv/jr/zw-mossen motsvarar närmast CajandERS (1913, s. 168)
»Hochflächen-Moore». Den torde i vårt land vara mest karaktäristisk för
de mellan- och sydsvenska högmossarna. ^ Den är i området tämligen
vanlig, där större Fiisaiiii-moss^v förekomma, alltså isynnerhet i Väster-
bottens kustonnäde och på de stora finiglaciala deltaplatäerna.
Exempel:
1. Höljorna med Ciispicfn/mii-wiossi.
Degerfors socken, Ekornräsk, mvr NW om Bögeltjärn (str;ix SW om Ekonträsk).
Hölje-7v/jv///«-mosse. --/; 1916.
Höljornas arenl förhåller sig till /■Vftv//// mossens som i : i.
Höljorna långsträckta, c:a 5 — 6 dm. lägre än Fusa/ni-vnosstns yta; storlek något
varierande, c:a 50 — loo kvm. (en uppmätt c:a 4X20 m; en annan c;a 2 — 4X15 ni-");
vegetation Schc!/ch::eria-iaz\ts {xah. 21:6).
/•«.>(7//«-mossen bildar i allmänhet ett 2 — 4 m. brett bälte; vegetation /\'/c/'//,v 1 //;»«(/£-
///(v:;c.s-lacies (tab. 28: 5).
2. Höljoriia med Cus/>!i/a/i/i/i-mos^e.
Degerfors socken, Strycksele, Åldermyren (invid Kussjön). Utgöres till huvudsaklig
del av höl]e-I''itsct/>n-mosse. -",'7 1916.
Höljorna täcka i stort sett större areal än Fi/sc!///tmosstn.
Höljorna långsträckta, c;a 4 — 5 dm. lägre än Fusc!/m-mossens yta; storlek c:a 100
— 150 kvm. (en uppmätt c:a 5 X 20 m.); vegetation Care.v /ijiiosn-{ic\es (tab. 21: 11)
Fiiscitm-mossen utgör ett c:a 4 — 5 m. brett bälte omkring höljorna; vegetation
Cii//i//ni-ia.cies (tab. 30: 6).
5. Höljorna med Ciispidti/ii iii-iwosst.
Anundsjö socken. Ostanbäck, Rödmvren. Till stor del liölje/'"/«t7c///-mosse. •'/.■. igi6.
Höljorna och /■'//j-(-«;«-niossen t.icka ungelär lika stor areal.
Höljorna långsträckta, deras \ta c:a 4 dm. lägre än Fusa/iiimoiseas yta; storlek
c:a 50—100 kvm.; vegetation Eiioplionnn i'aginat2iin-inz\ts (tab. 21: 16).
Fi/stinii-mosstn utgör ett ca .) m. brett bälte; vegetation Or/Zw/c^-facies (tab. 30:1).
4. Höljorna med flark.
Anundsjö socken, Tällvattnet. Stuitallmvren. Ltgöres till väsentlig del av liölje-
/■'/«'( 7/ w-mosse. ^/s igi6.
Höljornas areal förhåller sig till ///.vi /////-mossens som c:a 1 ; 3.
^ Såsom ovan (s. 128) onniämndes, saknas i undersökningsområdet de verkliga mel-
lansvenska och nordeuropeiska högmossarna av den välvda typen, där hvgrofila kärr- eller
mossassociationer intaga laggpartierna (jlr Cajandeu 1913, s. 51 ff.)
KOMBINERADE MVRTYPER 173
Höljorna långsträckta; denis vta c:a 4 dm. lägre än Puscu///-mosssas; storlek c:a
50 — 100 kvm.; vegetation tuvig d\'flark; ett c:a 0,5 dm. lager flarkdv underlagras av Cuspi-
datiiiiivc\oi%\o\s .
/•'i/scinj/ mossen utgör ett c:a 6 m. brett bälte omkring flarkarna; vegetation Vrtiii-
iiiiiiii !//igiiu'sinn{^c\ts (tab. 31; l).
I atislutnintj till de kombinerade myrtyperna böra otnnämiias de
kombinationer, som understundom förekomma av tillsammans skogs- och
myrassociationer. I sankare kärr- eller mossassociationer stå lägre eller
högre tuvor, som äro klädda av skogsvegetation. Efter myrvegetationens
beskaffenhet böra enligt min mening lämpligen tvä typer urskiljas, näm-
ligen skogskärr och skogsmossar.
Begreppen skogskärr och skogsmossar ha ofta använts i litteraturen.
I allmänhet har därmed avsetts alla slags skogbeväxta myrmarker.* T. o. m.
vill TOLF (1900 a, s. 17 ff.) benämna efter avdikniiig uppkommen skog
skogsmosse. Som förut är nämnt, kunna en del mossar normalt vara
skogbärande, t. ex. den skogbeväxta ]\ig/iiatii m-mossen. Dessa böra enligt
min mening dock ej benämnas skogsmossar. Ej heller kunna torrlagda,
skogbärande kärr- eller mossmarker kallas skogskärr eller skogsmossar, ej
ens om dräneringen varit så ofullständig, att myrväxter taliikt finnas kvar
(t. e.x. pä en del självdränerade myrmarker).
Med skogskärr menar jag en kombination av kärr- och skogs-
associationer, där de senare bekläda tuvor i de förra; med skogs-
mosse en analog kombination, där kärret är ersatt av mosse.
Kärret och mossen utgöras vanligen av resp. dykärr och starrmosse. Tu-
vorna äro klädda av Hyloconihun parictiniiin. Spliagnuni Girgeusohnii, S.
Russozvii, Polytrichuui coinmiine o. a.; av gräsen dominerar ofta Carcx
globularis: bland risen äro Enipetnmi nigrian och Vacciinin)i vitis idaea
de mest framträdande. Trädvegetationen utgöres vanligen av Picca Abies,
Bcttila piibfscens och Aliius iiicana.
Såväl skogskärren som skogsmossarna spela i området en mycket
underordnad roll. Skogskärren äro bäst utbildade invid bäckar, där över-
svämning inträffar om våren och efter stark nederbörd.
' Ungefär motsvarande C.^J.^NDF.RS (191 3) »Bruchmoore», ehuru dock detta begrepp
är något mera omfattande.
DEL II
MYRMARKERNAS SKOGSVEGETATION
EFTER TORRLÄGGNING
(MYRMARKERNA SOM SKOGSMARK)
FÖRSTA KAPITLET.
De av myrassociationerna bildade torvslagen och
myrmarkerna.
Viktigaste torvslag och myrmarlver.
Det gives lika många torvarter som torvbildande associationer.' Dessa
senare äro dock ej endast att söka hos myrarna; vissa av sjöarnas asso-
ciationer, hedarna, åtskilliga skogstyper o. s. v. äro likaså torvbildare.
Av myrarnas associationer bilda samtliga torv med undantag av
flarken. Denna har framgått, såsom i föregående del omnämnts, frän skilda
samhällen, främst dykärr samt Papillosuin-. Cuspidatuni- och Fusi/////-mos-
sar. Härvid har yttorvlagret destruerats till en dyartad massa, vilken här
benämnes flarkdy." Flarkdyn består alltså till väsentlig del av sönder-
delad torv, som ursprungligen bildats av nyss nämnda associationer. I
densamma ingå dock även mikroorganismer, som leva i flarken, framför
allt Diatomaceer. Understundom kunna dessa t. o. m. finnas så talrikt,
isynnerhet i flarkdyns ytskikt, att man kan tala om verklig Diatomacé-jord
(Ramann 191 i, s. 227; jfr även s. 38).
Det genetiska sambandet mellan torven och de denna bildande as-
sociationerna har i senare tid ofta med skärpa framhållits, så av Sernander
(1893, s. 54), Toi.F (1903 a), Fruh och ScHRöTER (1904), Weber (1902;
1910), Zailer och WiLK (1907, s. 48 ff.), v. Post (1909, s. 631 ff). Parallellt
med torvslagen söker man numera fastslå de modersamhällen, ur vilka dessa
framgått. Dock synes förfaringssättet härvid oftast ha varit deduktivt. Man
har först uppställt vissa torvslag, och sedermera har man sökt deras ursprung i
vissa »samhällen», understundom mindre väl kända eller kanske Iconstruerade.
' Torv tages i R.-vmanxs (191 i, s. 175) bemärkelse.
' Analogt med t. ex. »kärrdy» (v. Post 1909, s. 635) och »Torfmudde» (\\'eber
1908, s. 85).
De norrländska myrmarkerna. 1I3J3 12
lyS FÖRSTA KAPITLET
Härigenom har man erhållit en ofta alltför onaturlig begränsning av de
skilda torvarterna. En naturlig sådan måste, sä långt det är möjligt, vila
på induktiv grundval. Man bör först noggrant lära känna de nuva-
rande torvbildande associationerna och sedan, med dessa som
utgångspunkt, begränsa torvslagen. Detta förfaringssätt stöter visser-
ligen på många svårigheter, men torde dock, åtminstone vad de praktiskt
betydelsefulla och ej alltför starkt humifierade torvslagen beträffar, vara
fullt genomförbart. Genom mikroskopisk botanisk anal\'s (stundom ge-
nom endast makroskopisk eller genom båda kombinerade) kunna de vik-
tigaste konstituenterna (motsvarande associationernas huvudarter) bestäm-
mas och härigenom de förut kända associationerna fastställas.
Vad starkt humifierade torvslag beträffar, är det ofta omöjligt att
med säkerhet fastställa moderassociationerna. Man får här nöja sig med
att bestämma den grupp av associationer, ur vilken de framgått (kärr eller
inosse). Om humifieringen fortskridit så långt, att torvmylla (se nedan)
bildats, är ofta ej ens detta möjligt, och det är från praktisk synpunkt ej
heller då nödvändigt, enär vid stark humifiering de fysikalisk-kemiska
skiljaktigheterna mellan de skilda torvslagen alltmer utjämnas (Zailer
und WiLK 1907, s. 49).
Med avseende på torvarter i äldre avlagringar bör naturligtvis stor
försiktighet iakttagas vid bestämningen, enär det kan tänkas, att dessa
delvis framgått ur associationer, som nu ej längre finnas.
Benämningen av de skilda torvslagen har i allmänhet gjorts efter
deras dominerande konstituenter (eller rättare efter det släkte dessa till-
hört), t. ex. Ctrrcxtorv och Sp/uTtgrwiu-torv. Detta är dock givetvis ofta
mycket missvisande. Med Sp/iagjm ///-tovv torde man t. ex. i allmänhet
mena torv, där arter av släktet Sphagjiuni äro hiivudkonstituenter. ' Denna
kan följaktligen, vad Norrland beträffar, härröra från följande associationer:
1 . Spkag)i!iiii-\is.\r,
2. starrmosse,
3. Papi//os!n//-mosse,
4. Cuspidatuvi-mossG,
5. Vag/iiatiiiii-mosse,
6. Fiisiinn-mosse.
Enligt min mening har man alltså här att göra med ej mindre än
sex skilda torvslag. Det sj-nes mig naturligast att ej blott be-
' En uppdelning av Sp/ing/an/i tor\en, som i viss män motsvarjr den :iv mig
gjorda indelningen, bar Haldrx (1917, s. 20 — 21) nvligen gjort.
DE AV MYRASSOCIATIONERNA BILDADE TORVSLAGHN OCH MYRMARKERNA I7Q
gränsa utan även benämna de olika torvarterna efter de asso-
ciationer, som bildat dem, i den mån detta är möjligt. Jag talar
alltså i förevarande fall om Sp/tao^nitiii-kärrtorv , starrmosstorv, Papillosum-
mosstorv, Cuspi dit /!nit-mo9,story , Wigiita/iiiii-mossXovx och Fusciivi-mosstoxx }
De torvarter, bildade av myrarna, som för områdets vidkommande
äro av större betydelse, äro följande:
A. Kärrtorv.
1. Dykärrtorv,
2. A !///> /j s/c^i u M-kär v i or v ,
3. Paliidi'lla-\i'årriorv,
4. S/>/u7o^f!tn//-kärrtorv.
B. Mosstorv (egentligen mossetorv).
5. Starrmosstorv,
6. dtspidatuf/i-mosstorv,
7. P iip ill o s imi -mosstor v ,
8. f 'rt'_^/;<'(?///w-mosstorv,
9. FuscK iii-mossiovv.
Metoden vid torvbestämningen har varit denna. Redan i fält ha de
makroskopiskt bestämbara konstituenterna annoterats, och deras frekvens
uppskattats (efter slamning sedermera kontrollerad). Ett medtaget prov
har i laboratoriet mikroskopiskt analyserats, efter föregången försiktig
slamning, om möjligt utan behandling med salpetersyra.^ Den relativa
frekvensen av urskiljbara växtrester har uppskattats enligt ungefär samma
principer, som använts vid beståndsanalyserna. Således har frekvens 5
tillkommit dem, som utgjort huvudmassan av provet; 4 dem som utgjort
c:a '/* — V2; 3 dem som utgjort c:a '/s — ^A; ~ '^^^'^ ^oni utgjort c:a '/is —
Vsi I dem som utgjort mindre än c:a ^le- Om t. ex. endast ett eller ett par
mossblad observerats, har arten erhållit beteckningen < i. Samma be-
teckningar ha använts för frekvensen av destruerad, ej bestämbar, mer
eller mindre amorf organisk substans (torvmylla o. d.).
Det är naturligtvis ytterst vanskligt att exakt bestämma den relativa
frekvensen av konstituenterna i ett torvprov. Ehuru ovanstående förfa-
' Iigentligen starrmossetorv, I'n/n7losi/iii-moiSi:\ox\ o. .s. v.; för välljudets skull ut-
bytes mossetorv mot mosstorv.
' Om proven vid hemkomsten varit torra, har mycket utspädd salpetersyra
auv.ints.
l8o FÖRSTA KAPITLET
ringssätt i detta avseende är tämligen subjektivt', får man dock härigenom
en betydligt klarare bild av torvens sammansättning än genom blotta
uppräknandet av ifrågavarande växtdelar. Man finner i ett prov t. ex.
följande :
S/^/itrg)iiiin hirs 5,
» obtusuiii I ,
Ainblysteginin stiaiiiiiuiiiii i,
rhizom och radiceller (Cyperaceer)^ 3,
Andromeda polifolia (fr.) enst.,^
Carex rostrata (fr.) täml. talr.^
Det framgår omedelbart av denna anteckning, att ett Spliagnuiii-Vvcfx
bildat ifrågavarande torv*; den undersökta torven är alltså Spliagmiin-
kärrtorv.
Mossförande torvarter igenkännas bäst på de konstituerande moss-
arterna, AiiUdysIcgia, Sphagna o. s. v. Dessa äro ju också, som i före-
gående del påpekats, myrassociationernas viktigaste huvudarter. De ha
även den fördelen, att de äro tämligen resistenta (jfr. Fl^Lil und ScnKn-
lER 1904, s. 176 — 177) och därför igenkännbara vid ganska långt fram-
skriden humifiering.
De ovannämnda torvarternas \iktigaste kännetecken äro löljande:
A. Kärrtorv (bilda:! av kärr).
Mossrester spela underordnad roll, eller det förekommer talrikt
Ainblystegia, Palndclla o. s. v. och s. k. ViiKx-Sphagna (enstaka blad av
andra Sp/iagnui/i-arter kunna dock även finnas); av högre växter huvud-
sakligen rhizom och radiceller av Cyperaceer.
' Felkällan blir dock betydligt mindie för de högre (och iilhså viktigare) frckvens-
gradern.i än för de lägre.
- I de fall rhizom och radiceller ej kunnat med säkerhet be,stämnias till art eller
släkte, anges deras antagliga ursprung inom parentes; vanligen kan man av övriga konsti-
tuenter sluta, om de härstamma från Cyperaceer eller ej; så torde i detta fill huvudmas-
san härröra från Cyperaceer.
' Då det är fråga om frön eller frukter (fr.), har j.ig funnit det vara lämpligare att
begagna en annan frekvensbeteckning än den. nyss antvdda. Om i det medtagna provet
— c:a 125 kbcm. — påträffats i — 5 frön eller frukter, betecknas dessa »enstaka» (enst.), om
6—10 »tämligen talrika» (täml. talr.), om 11— flera »talrika» (talr.).
■' Självfallet kan dock ej en torvanaivs direkt jämföras med motsvarande bestånds-
analvs. .\v Je högre växterna bevaras ju i torven huvudsakligen endast underjordiska
delar (jfr Ramanx 1911, s. 179); vidare äro svnbarligen skilda växter och växtdelar i olika
hög grad utsatta för humifiering (Fruh und Schköter 1904, s. 174IT.V Detta senare för-
hållande försvårar i svnnerhet betvdligt bestämningen av starkt huniiliciade torvarter
(jfr s. 17S).
DE AV MVRASSOCIATIONERNA BILDADE TORVSLAGEN OCH MYRMARKERNA
1. Dykärrtorv (bildad av dykärr).
Rhizom och radiceller {Ciuurs, Hrloplioruni polystacJiion ni. fl.) ut-
<4Öra huvudmassan; ofta äro radiceller helt dominerande.' Spliagna
S. suhsccunditiii, S. platyphylluDi, S. papillosnm) och Aiiiblystcgia kunna
finnas enstaka; dessutom amorf, destruerad organisk substans, bildad av
starkt huniitierade växlrester. Färgen är mer eller mindre brun, vid staikaic
humifiering nästan svart.
2. ,-:/w/'/r.sVr^/« w-kärrtorv (bildad av Aiiib/ystfg/uin-kåvv).
Huvudkonstituenterna utgöras av Ajjiblystegia (A. sanucniosiDn, A.
iXiiHiii/lcUKiii, A. SLOipioicies, A. strauiiucnin) jämte rhizom och radiceller
/ Carices).
3. Paludella-k'2iXXX.ox\- (bildad av Pct/iidilla-VÅrr:).
Huvudkonstituenterna utgöras av Paludi-lla sqnanosa jämte rhizom
och radiceller { Carices). .
4. 5'//'(/_^'-;///w-kärrtorv (bildad av Sp/mgninii-kiwy).
Huvudkonstituenter äro de s. k. kävr-Sp/ing/ia (S. Wanistorfii. S.
subsecundiiin, S. plimiulosuni och ,S'. teres) jämte rhizom och radiceller
(Carices).
B. Mosstorv (bildad av mosse).
Huvudmassan utgöras vanligen av Sphagna (igenkännbara rester äro
huvudsakligen bladen, framför allt grenbladen); dessutom underjordiska
delar av Eriopliorum vagiiialiuii. Scirpiis cacspitosiis, skilda ris (Andromcda.
Vaccitiiuiii Oxycoccus m. fl.) o. s. v.
5. Starrmosstorv (bildad av starrmosse).
Huvudkonstituenterna äro Spliagna rectirva (S. apicnlatuin,S. aiigusti-
foliuin, S. avddyphyllum), Sp/iagrimn ripariuin jämte rhizom och radi-
celler (Carices).
' Dykärrtorven kan härigenom understundom erhSlhi s:or likhet med Magnocaricc-
tum-\ox\ (v. Post 1909, s. 634). Huruvida bestämd;! olikheter i Diatoniacé-floran lörelinnas
mellan de båda torvslagen kan ej avgöras.
FÖRSTA KAPITLET
6. C»s/'/ifii/ii!u-moss,torv (bildad av CuspiJatiit/i-mossé).
Huvudkonstituenter äro rramför allt Sphagnum /hii/icuiii, S. Duscnii,
S. Jensenii och i>'. Liiidbiigii; dessutom rhizom och radiceller (Cariccs)
eller rester av Sclicia-Iizcria palustiis. Färg vanligen ljust gul.
7. Pap/llo sa III \nos'iX.orij (bildad av Pap/V/os/tw-nio^-se).
Huvudkonstituent framför allt Sphagiiuin papillosuin (understundom
S. coiiipactiim o. a.); dessutom rhizom och radiceller fCrt/vV^/l jämte rötter
och slidor av Sciipns cacspitosiis och Eriophoruiii vagiiiatuiii. Färg smut-
sigt brun.
8. Vagiuatniihn\Q'~,'s,\.ox\i (bildad av J^ig/iia/uw-mosse).
Huvudkonstituenterna Spliagnuvi viagellaiiicuiii och 5. augiistifoliuin
jämte rötter och slidor av Eriophoruiii vagiiiatiiiu; rester av skilda ris
(Vacciniuvi Oxjcocais, Aiuiroiiicda polifolia). Färg Ijusbrun, vid stark
humifiering mörkbrun.
9. /»'//j-* /////-mosstorv (bildad av Fiisa/rii-mosse).
Huvudmassan bildas av Sp/iagiiiiiii fnscitiir. dessutom ofta enstaka
.S. magcllanicuin och 5'. angustifoliuin samt rötter och slidor av EriopJioruin
vaginatiiiii , skilda ris o. s. v. Färg brun, vid stark humifiering mörkbrun.
Tämligen nära besläktad med /'"//j-(7////mosstorven är den rähumus,
som bildas av de Eusaim mossen närstående, ovan (s. 138 ft'.) omtalade he-
darna. Den benämnes av Z.\ILER och WlLK (1907, s. 62), VVeber (1908,
s. 88) o. a. hedtorv (»Heidetorf»). Den består huvudsakligen av rötter
ocii stamdelar av ris, främst Callniia vulgaiis, som bilda en starkt
hopfiltad, seg massa. Någon större mäktighet får densamma ej på myr-
mark; i Norrland har jag ej observerat tjockare lager än några få cm.
Vid långt framskriden humifiering bildas av samtliga torvslag torv-
mylla.' Den är svart eller svartbrun och mycket lucker. Vä.xtresterna
kunna ej — utom de mest resistenta, såsom pollen, sporer o. d. — mikro-
skopiskt urskiljas. Torvmylla uppkommer genom människans inverkan,
framför allt efter torrläggning och markens bearbetning och gödning.
Vidare bildas torvmylla, som nämnts, i det Mo/i)iia-a.ngen underlagrande
' Motsvarande det tyska »Torferde» (Ramann 191 i, s. 230); begreppet torvmylla
användes i samma bemärkelse av Svenska MosskultLuföreningen (Haglund 1911c, s. 174).
DE AV MYRASSOCIATIONERNA BILDADE TORVSLAGEN OCH MYRMARKERNA 183
torvskiktet, diir rötterna av Molin/a cocnilca på ett eller annat sätt (jfr
s. S3) påskynda humiheringsprocesserna.
Som ovan (s. 4) nämnts, kallar jag de torvavlagringar, som myrar-
nas associationer under tidernas lopp anhopat, myrmarker.
Från praktisk-pedologisk sj-npunkt synes mig lämpligast uppdela och
benämna myrmarkerna efter de torvarter, som uppbygga deras yta. Vt-
torvskiktet bör ha en mäktighet av åtminstone 20 cm.^
Områdets viktigare myrmarker äro alltså följande:
A. Kärrmarker:
1. Dykärrmark,
2. A III b lys t eg i II ;//-k ä r r m ark,
3. Paliidclla-\izrxm^v\i,
4. Sp/iagniiin-\i'é.rvma.r\<..
B. Mossmarker:
5. Starrmossmark,
6. Cuspidaiiiiiimossmark,
7. Papil losii iii-mossn\a.v\<,
8 . r ^agiii rt /« w • m o s s m a r k,
9. /''//JT/////-mossmark.
Bestämningen av myrmarken göres säkrast genom mikroskopisk ana-
lys i laboratoriet av yttorven. Emellertid kan den ofta ske redan i fält med led-
ning av ytvegetationen. Som regel kan sägas, att dykärr bekläder dykärr-
mark liksom Fiisaiiii-mosse Fiisaiiii-mossmark. Med avseende på övriga
myrmarker måste dock en viss försiktighet iakttagas, enär den nuvarande
ytvegetationen ofta kan ha bildat endast ett några få cm. mäktigt torv-
skikt (jfr s. 148). . Här måste alltid torven noggrant undersökas.
Av de nämnda myrmarkerna spela inom området Ainblystcgiitm-. Palii-
della och ^/^rto-ÄWw-kärrmarkerna obetydlig roll. De motsvarande eutrafenta
associationerna äro, som ovan framhållits, sällsynta, och då de förekomma,
ha de sällan bildat så mäktig torv som 20 cm. Bland de övriga äro
dykärrmarkerna samt Ciispidatuin-, Papillosiiin-, V a gi na tum- oc\^
i^«j(://w-mossmarkerna de viktigaste. Starrmossmark är mindre van-
' Gränsen sättes vid 20 cm., emedan huvudmassan av trädens rotsystem förlöpc-r
ovanför denna nivå (jfr nedan); även kulturväxternas rötter förlöpa huvudsakligen ovanför
denna nivå (jfr t. ex. Osvald 1915).
1S4 FÖRSTA KAPITLET
lig, emedan starnnossen relativt hastigt utvecklas till r/i/t7/»!/j-mosstovv från 0,4a %
— 0,75%, av Papi//osuin-mos,s,\.or\i frän 0,32% — 0,37 "o, av ]\>gmafiiin vnoss-
torv från 0,40 "o— 0,94 "o, av /^//i-tv/w-mosstorv från 0,40 % — 0,84 "o. Vi finna
alltså, att kalkhalten procentiskt sett ingalunda är högre hos dy-
kärrtorven" än hos mosstorvarterna. De analyserade proven av
Fuscurii xnoi^siorv ha t. o. m. i stort sett en relativt större kalkhalt än de
av dykärrtorv. Naturligtvis kunna dock härav inga generella slutsatser
dragas, enär alltför fä prov undersökts. En betydligt högre kalkhalt har
påträffats endast i AiiiblysUgiuiii-\iåv\\.ov\'Gn frän Klocken (n:r 14); siftran
1,63 n är dock för denna kärrtorvs vidkommande för låg, enär halva pro-
vet utgjordes av /^//irz/w- mosstorv (jfr s. 160).
Kalihalten är genomgående låg; vad de undersökta proven bclräffar,
är den i stort sett lägre i dykärrtorven an i mosstorvarterna. I dykärr-
torven påträffades 0,04% — 0, 13 "o, i Cuspj(ia/ui>i-moss,\.ox\ev\ 0,16 %— 0,2a %,
i /'(■////(www-mosstorven 0,09 °o— 0,17 ",,, i Virgiiiatiiin mosi\.ov\'en 0,21",, —
0,26% och i /"wjT/cw-mosstorven 0,16 %— 0,38 %. Enär de levande Carcx-
arterna innehålla betydligt större mängder kali än Spliagna (Zailer und
WiLK 1907, s. 214), så har tydligtvis en relativt större urlakning av detta
ämne ägt rum i dykärrtorven än i mosstorvarterna.
Fosforsyrehalten är mycket liten hos alla torvarter, varieiande frän
0,01% till 0,08%; en avsevärd olikhet mellan skilda torvslag kan ej
o 3
sparas .
Magnesiahalten är tämligen varierande; undersökta prov av dykärr-
torv ha en lägre sådan än de av Vaginaimn- och Fiiscum\yiQS?Xox\.
Huruvida detta får tillmätas en generell betydelse kan ej avgöras.
Vad kvävehalten beträffar, är det påfallande, att densamma är större
' Analysern.1 h;i utförts genom provens extr;tl;tion i vanlig rumsteniper.itur med
12% saltsyra under 48 timmar, varefter i e.\traktet de olil;a anmena bestämts utom kväve,
som bestämts genom provets uppslutning med konc. svavelsvra efter KjELD.Mjrs metod
(jfr Feilitzen' 191 i; Lögner 1912). Beräkningen av kvantiteten pr l)ar liar gjorts eiter av
Mosskulturtöreningen brukliga metoder.
- Här endast fråga om den oligotrofa, enär eutrof som nämnt ej analyserats.
ä Det är anmärkningsvärt, att fosforsyrehalten i /-V7/S///ö.s?/OT-niosstorven n:r 20 (20 till
40 cm. djup) är betydligt mindre än i n:r 19 (intill 20 cm. djup), ehuru proven härstamma
från samma profil. Det är sannolikt, att detta till största delen beror på alt det levande
vegetationstäcket upptagit en del saker (det är även fråga om övriga salter, ehuiu i mindre
grad) Iran underliggande avdöda växtrester (jfr zu Leiningen 1907, s. 126; Paul 1908,
s. 106).
i86
FÖRSTA KAPITLEr
Kemiska analj'ser av de viktigaste tdrvslai"
Torvens viktigaste
konstituemer
Nuvarande yt-
vegetation (eller
densamma före
Myrmarkens
belägenhet
c
OJ .
S 5 J;
n fil
Järnoxid
(Fe,03) och
lerjord (A1,0,)
Kalk
(Ca O)
^
Torvslag
Ii
Ii
.
torrläggning)
r
0'«
%
;-8
tis
0/
/O
ti-
1
Cl E-i "/o
JÄ G
^ I
I
Dyk.irrtorv.
Rhizom och radi-
Ca/r.v rostrata-
Anundsjö,
2 -+-
1
]oo 82,39
1,19
3859
0,32
10'
celler (Carices).
rikt dykärr.
Västanbäck Räf-
vatjärnsmyren.
2
»
t
Eriophoruiii po-
lystachion-x\\a
dykärr.
»
2 4-
200
78,72
2,37
7703
0,30
»1
3
»
Rhizom och radi-
celler (Cyperaceer);
Dyllark.
Gideå, Gideå
Bruk, Sockstick-
I +
75
94,07
1,40
4G44
0,40
m
övre c:a 5 cm.
rayren.
fiarkdy.
^
»
»
Eriophorum
Anundsjö, Inner-
2
i
150 93,13
0,68
1973
0,30
8*
polvstachion-
tellmo, Dröppel-
rik flark i revel-
tjärnsmyren.
flark-mvr.
5
a. Vagina-
/«/«-moss-
torv 5 cm.;
b. dykärrtorv
17 cm.
a. Spliagmim an-
giistifolium,
EriopJioruin
Taginatian :
b. rliizom och radi-
celler (Cyperaceer).
Revel av i. d.
Vaginatidii-
mosse i närlieten
av föregående
flark (4).
«
c:a 2
150
95.56
0,72
2132
0,42
1*1
b
Dykärrtorv.
Rhizom och radi-
Erioplioniin Anundsjö, Ske-
c:a 1,5
50
74,11
3,81
16133
0,71
28-
celler; övre 233
cm. flarkdy.
polystachion-
rik flark i revel-
flark myr.
dom, Rörmyren.
7
»
»
»
Anundsjö,
Grubbe, Fräken-
2 -f
75 G(»,83
i
2,13
7734
0,22
7t
nivren.
;
5
a. Starrmoss-
torv 3 cm.;
b. dykärrtorv
17 cm.
a. Spliagiia
rcciiriiit;
b. rhizom och radi-
celler (Cyperaceer).
F. d. starrmosse
{Rcciirvum-
facies).
Anundsjö, Inner-
tellmo, \'ild-
myren.
0,9
c:a 300
(20
frän
holme)
93.40
2,12
6701
0,46 1 4
?
"
^
»
Anundsjö, Ske-
dom,Bergmyren.
2,4
50
73.32
1,09
3767
0,36 12.
3
a. Starrmoss
torv 5 cm.;
b. dykärrtorv
a. Sphagna
rcciirva ;
b. rhizom och radi-
»
Anundsjö, Ske-
dom. Lång-
myren.
1,5 +
ICK5
94'°7
0,86
2227
0,57 14
1
I) cm.
celler (Cyperaceer).
1
1
;nde gör n:r 20, som tagits från 20 till 40 cm. djup.
^ Ui
idantag i detta avse
DE AV MVRASSOCIATIONERNA BILDADE TORVSLAGEN OCH MYRMARKERNA 187
läiTÖraiulc frän iiiyrinarkernas yta intill ^O cni. djiip'j.
sutbKi , ,, ,■ ,,' /->, Fosforsyra
Magnesia , ,.,
(Mg O)
S^S o- I -g O' ' ug
Svavelsyra
(SO3)
rt
S t?
O J
Kväve
(N)
Vikt av I
kbm. torv
kg.
luft-
torr
A n 111 ;i r k n i 11 t» a r
9,03
i»7
0,13
422
0,05
162
0,11
357
15,78
2,66
8626
937
186
Dikning för skogsväxt utförd igo
och 1913: Polyiiiclmm sparsam
inkommen. Ej reaktion på äldr
träd, ungplantor frostskadad
(=»/5 1916).
9,03
G5
0,11
358
0,05
168
0,05
163
18.38
2,59
8418
922
185
Dikning för skogsväxt utförd igo^
vegetationen föga påverkad {'"i
1916).
),o:!
lUO
0,06
1!K»
0,06
Ii»!»
0,06
199 3,03
2,58
8558
900
187
Dikning för skogsväxt utförd 190
och 191 i; Polytrichum gracil
(3) inkommen; ej reaktion p
äldre träd; plantor frostskadad
("/ö 19 1 6).
),03
5,S
0,08
232
0,04
116
0,06
174
5,69
3,90
11314
872
165
Dikning för skogsväxt utförd 190
— 1906; Polytttchtnn gracile {3-
4) inkommen ('7.< 1916).
)02
59
0,13
385
0,09
266
0,07
207
2,99
2,77
8202
910
170
Dikning som 4; Belula nana n
»ymnig» och har starkt upj,
luckrat ytskiktet ; riklig förn
av Betitla nana-blad; stora ma
tor av Jttngennania Kiinzean
("/i 1916).
>,03
119
0,04
155»
0.05
199
0,04
159
21,21
2,39
9493
552
227
Dikning för skogsväxt utförd 190.
sedermera komplettering; Poly
trichum gracile fläckvis inkom
men (-''/o 191 6).
1,03
80
0,04
145
0.03
109
0,11
399 36.62
2,05
7444
502
202
Dikning för skogsväxt utförd rgo;
Polytrichum gracile (3 — 4) ir
kommen (-'/c 1916).
),o7
221
0,13
411
0,10
3>6
0,06
190 3,66
i
1
1,66
5247
920
181
Dikning för skogsväxt utförd 190,
Polytrichum gracile (2 — 4) ir
kommen ('"/j 19 16).
),OI
35
0,11
380
0,07
242
0,09
3'i
24.95
2,04
7050
930
195
Dikning för skogsväxt utförd 190-
Polylrichum gracile (5) inkon
men; synnerligen vackert resu
tat av gransädd r907 ("/a 19 16
J,02
52
0,12
311
0,07
181
0,05
129
4.24
2,03
5256
825
147
Dikning för skogsväxt utförd 190.
Polytrichum gracile (5) inkon
men; mycket talrikt vackra gr;
nar efter sådd tQ07 ("'.'. 1016
i88
FÖRSTA KAPITLET
Ä
Torvslag
Torvens viktigaste
konstituenter
Nuvarande vt-
vegetation (ellet
M-.rMin,-].-..,,.;
c
OJ ^
— 3
nalyserade
s avstånd
istmark ni
Is
•5 5
&,5
Järnoxid „ ,,
(Fe,03)och '^f^
|leriord(Al,03) ^^^^>
densamma iörc belägenhet
|i
S!
torrläggning)
Q cd:
Ö
0/
% a.!
1 ^%
1 bi-
1 Ä.t
II
a. Torviiivlla
ja. Växtreslerejigen-j MoliniaM-\^ |.Anundsjö, Åbo-
1
2 -1-
100
71,58
! 1
23,51 77042 0,26 8
10 cm.;
kiinnb.ira; starkt (revel i revel- j sjö, Pängsjö-
i
b. dykiirrtorv
blandad med järn- flark-niyr). ; nnren.
!
i
10 cm.
o.xidhydrat; I " ' "
1
b. rhizom och radi
I
celler (Cyperaceer).
i
12
a. Torvmylla
5 cm. ;'
b. dvkärrtor\
I) cm.
»
Anundsjö,
Vä.stanbäck,Räf
vatjärnsnivren.
2 -1-
200
83,84
7,85
24673 ' 0,46 1 M-
'3
))
»
T
Anundsjö, Ske-
c:a 1,5
50
73,96
16,87 54355 0,26 i 8
1
doni, Körnivren,
II
omc-dellnut in-
till nr 6.
>4
a. Amblyste-
ghe/u-kirr-
torv 10 cm.;
b. I''USCUII!-
mosstorv
a. Amh/ysfegia
(A. siu-incntosiim,
A. öaäiiiiiij.xhizom;
b. Spliagnum
fuscuiii.
Ainblystegiuiu-
kärr {Sanneiiio-
j«;«-facies).
."Xniindsjö, Kloc-
ken, Klocks-
niyren.
2,7
100
94,'i«
0,25
545
■,63 54
10 cm. ' ' '
'
1
15
Cuspidatuin- SpJiaj^itKinbaltiiiDii, Eriophoniin- \ Aiuind.sjö,
2,4
50 90,04
0,16
2S0 0,42 ;;
mosstorv.
4, 0. coiJipactiim 4.; iiai;iniiluin- \ Ostanbäck,
rik Cusphla/uiii' Rödniyien.
mosse i hölje-
Fiisi:u>nn\osss.
16
Spliai^iuiin compac-
tiim 4 — 5, .S'. balti-
cum I , S. Lindbergii
2, Scheuchzeria-
rhizom 2.
f. d. Cuspidatum-
mosse i höl|e-
FusiUinwiOSie..
Anundsjö, Öst-
b\', Lappmvren.
2 -1-
100
95,04
0,07
188
0,75
201
I-
T>
—
Dvflark i hölje-
Anundsjö, Täll-
0,8
500
96,54
0,16
320
0,62
124
Fusciiin-mo^%^.
vattnet, Stortall-
1
nivreii.
I
18 I'iipil!osiim-
Spliagnum coinpac^
Eriophoi uiii- .'\nnndsjo, Abo-
2 -f
50 92,41
0,92
1939
0,32 67
mosstorv.
tum 5, 5. papillo-
sum I, Eriopho-
vaginaium- j sjö, Storris-
rik Fapillosuin- m\'rcn.
ruiii vaginatum-
mosse.
slidor.
19
Sphagnum papillo-
Scirpus caespi- .^nundsjö, Östan
2,4
75
93,94
0,51
1339
0,52
136
suin 5, Scitpiis
tosus-rW Papillo-
bäck, Ol-Jons-
cacspitosus-sWåor 2,
su/u-mcsse.
myren.
rhizom och radi-
celler (Cai-ices) 2.
20
»
»
)»
»
»
»
96,34
0,45
1077
0,54
12»
21
»
Sphagmiin papillo-
Eriophoruni-
Anundsjö, Kloc
2,5 +
100
K8,83
1,03
2908
0,57 160
siiin liuvudmassan,
polyslachion-
ken, Klocks-
upptill något flarkd\-.
nk flark i flark-
Papillosum-
niosse. !
myrcn.
DE AV MYRASSOCIATIONERNA BILDADE TORVSLAGEN OCH MYRMARKERNA 1 89
Ma a
(M
nesia
g O)
Kali
(K, O)
Fosforsyra
(P=o.)
Svavelsyra
(SO3)
Si
^ to
Kväve
(N)
Vikt av I
kbm. torv
kg-
A 11 111 a r k ning a r
0
0/
/O
il
il
%
%
SS
Cl-—
si
0/
.0
si
Sc
våt
luft-
torr
3,i'5
1(4
0,06
197
0,05
164
0,03
98
4,46
1,52 4981
467
190
Odikad; jfr tab. 18: i ("'/u 1916).
',07
220
0,08
251
0,06
189
0,04
126
7,6'
2,63 ' 8329
847
j
182 Dikning för skogsväxt utlörd 1905
— 1906; Molinia coci-iiica döende
1
('»/" 1916).
),02
64
0,04
129
0,05
161
0,01
52 1 8,7,
1,78 57^5
'i02
190 Dikning för skogsväxt utförd 1904;
' sedermera komplettering, ^[oll■
nia döende ('"/o igiO).
',M
294
0,=.
462
0,05
105
0,oS , 168
3,-6
1,57
3294
802
123 lOdikad; Fiiscum-mosse har ut-
vecklats till Atnblysiegimn-kåir
1 (jfr s. 160), varav den egendom-
1 1 1 liga lagerföljden ('",'.-, 1916). |
I.Oi
35
0,22
385
0,04
70
0,08
140
3,03
1,07
1874
870
100
Odikad; jfr tab. 21 : 16 {-'/i 19 16).
'.03
'241
0,20
537
0,02
51
0,07
188
3,76
1,85
4964
905
154
Dikning för skogsväxt (som verkat
torrläggande pä ifrågavarande
hölja) troligen 19 11. Sphagnum
död; Polytrichum delvis inkom-
men (™/5 1916).
^01
'iO
0,16
320
0,04
80
0,09 180
2,38
1,25
2500
96Ö
115
Nyligen torrlagd för skogsväxt
('"/s 1916)-
,05
105
0,09
190
0,06
120
0,07
14S
(;,«8
1,31
2701
685
120
Odikad. Ang. vegetationen jfr
tab. 22 : 13 (21/,; 1916).
,03
79
0,17
44fi
0,05
131
0,08
210
4,70
1,99
5220
895
152
En och samma profil; myren
odikad; n:r 19 taget i ytan intill
' 20 cm.; n;r 2ofrån 20 till 40 cm.
djup. Angående ytvegetationen
se tab. 22 : 5 ('»/,-, 191C). '
,02
•is
0,15
359
0,01
24
0,05
120
2,44
1,74
4104
830
137
.07
li»S
0,09
•254
0,05
141
0,03
S5
29,33
1,82
5138
917
160
Nyligen dikad för skogsväxt ('■"'/.-.
1916),
IQO
FÖRSTA KAPITLET
Torvslna;
Torvens viktigaste
lionstituenter
Nuvarande vt-
vegetation (ellei
densamma före
torrläggning)
Mvrmarlcens
belägenliet
•a c c
Q ti
c c
Järnoxid
(Fe.Oj) och
lerjordlAljOj)
a. Papillo-
s!///i-moss-
torv lo cm.;
b. dyliärrtorv
10 cni.
a. Papillo-
sia/imoss-
torv 15 cm.;
b. dvl;ärrtorv
5 cm.
|a. Sphagnwn pa- f. d. Eriopho-
pillosiim, S. Lind-ruiii imgiitaiuiii-
hergii, Eriop/w>-i/iii'x\k Papillositm-
iHiginatiitniX\Ao\. mosse.
a. Spltaginiiii pa-
pillosiim (huvud-
massan);
b. rliizom ocli radi-
celler.
Anundsjö, Inner
telimo, \'ild-
mvren.
Anundsjö, Ske-
dom, Bomvren.
a. Sphagfuim papil-
losum 5 , kV. Dusenii
I, 6'. obtiisuin I,
rliizom och radi-
celler 2;
b. rliizom och radi
celler 5.
a. Sp/iag/i. papillo
sinn (huvudmassan):
b. rliizom och radi-
celler
Ciircx /VM//?;/;?- Anundsjö. Abo
rik Papillosiiiii-' sjö, Pangsjö-
mosse. mvren.
1,5 +
Scijpiis caespi- x\nundsjö, Inner- c;a 2
fes7/j-rik Papi7h-\ tellnio, \'ild- '
.ww-mosse. mvren.
50
30
40
126
] 'agiiiutiiiii-
mosstorv.
28 .1. Wigiiui-
/«?« mosstorv
10 cm.;
Spliai^iuiiii iingiis/i-
foliiiin 5, .S'. ma-
gcllanicuiii i . Erio-
pJioriiinvairiitatuin
slidor.
SpJiagiiuiii magel-
lanicuiii 5, -S'.
aitgiistifoliiim 1 ,
Erioplioriiiii vagi-
iiatunii\\åo\.
a. Spliagniiin nia-
gellanicuiii (lunud
massan);
/ iigiiiiitiiin-
mosse.
b. dvk.irrtorvjb. rhizom och radi-
10 cm. |celler(Cyperaceer)5.
.Anundsjö, Abo-j 1,7 +
sjö, Storrismy
ren.
Anundsjö,
Brattsjö.
Anundsjö, \'äs-
tanbäck, Häfva-
tjärnsnnren.
3 +
40
50
i() ' Eir Sill I/I-
mosstorv.
Spluigiiiiiii fusciiiii
j, PolytrichiDii
slricliim i, Calliiua
intlgaris i.
Sphagniiiii fil SCH III
5, S. iiiagellaiiicinii
I, S. angiistifoliinii
I, Eriofihitrum
t'agi>intii»i-b\\åo\-
Spliagiiiiiii fiis-
Anundsjö, Ostan-
bäck, Rödmvren.
Calliiiia-\\V
Eusci/iii-mosse
i höIje-/''//jY'«OT-
mosse.
Hjortron-rik Anundsjö, Inner-
/■//.v<7/« mosse. , tellnio, Dröppel
tjärnsni\Ten.
Cri/Zi/iiiirik lAnundsjö, 'l'äll-
P'i/si-t///i-mosse vattnet, Stortall-
hd\\e-Ei/st!i/ii m\Ten.
mosse.
9-1 >95
95,88
91,60
95. 5S
0,67 I 2065
0,65
0,82
0,44
1952
2185
1034
9."),99
0,13
261
97,53
0,18
268
95,19
0,56
1576
50
98,04
0,04
74
0,40
40
96,99
0,18
249
0,54
00
97,70
0,23
372
0,54
DE AV MYR ASSOCIATIONERNA BILDADE TORVSLAGEN OCH MYRMARKERNA 1 9 I
Magnesia
(Mg O)
sa
3,01 ' 31
3,02 60
Kali (K, O)
Fosforsyra
%
(3 C
Svavelsyra ^
(SO3) -
SS
O' t- .
5
A n m ä r I; n i 11 g a r
luft-
torr
177
170
152
137
Dikning för skogsväxt utförd igoj;
Polylrichum gracile (3 — 4) inkom-
men ('-70 1916).
Dikning för skogsväxt utförd 1904,
sedermera komplettering; Poly-
triclium gracile (3) inkommen
('"/o 1916).
Ej dikad; Angående vegetationen
se tab. a? : i ("/c 1916).
Dikning för skogsväxt 1905, ehuru
! utan fullständig verkan: Poly-
liicliHin ej inkommen (^^/.-, 1916).
»,0S löl 0,31
0,09 134
0,36
422
0,07 141
387 0.04
'60
0,13 1 241
0,06 89
2,46 1,05
2109
1,44 0,76 1132
"1,03 84 I 0,13 I 36Ö 0,07 197
0,06 I 169 3,37
2,46 I 6922
622 115 Ej dikad. Ang. vegetationen se
tab. 27 : 6 (21/,; 1916).
880 86 Dikning för skogsväxt 1907 och
191 5; vacker reaktion pä äldre
träd: Sphagntim döende {'*/i,
1916).
915 163 I Dikning för skogsväxt sedan 1904;
Sphagntim döende; kraftig reak-
tion pä äldre träd ('"/ö 19 16).
0,08
»,10
149 0,38 708 0,05
138 I 0,35
0,13 [ 194 i 0,28
484
0,08
453 I 0,06
93
0,10
1S6
0,91
0,73
1361
687
111
0,07
97
1,69
0,71
982
885
97
0,13
194
0,95
0,70
1133
865
108
Ej dikad; c:a 3 m. frän prov 15.
Ang. vegetationen se tab. -50:1
C-"/,-. 1916).
80 .Dikning för skogsväxt sedan 1905
— 1906 ('■/'• I916).
94 Dikning för skogsväxt sedan 1904;
c:a 5 m. från prov 17 ('"/ä 1916).
192
FÖRSTA KAPITLET
I
Nuvarande yt
.,. , I Torvens viktia;aste vesfctation (eller
'" I konstituenter ; densamma före
torrliiijanins)
Myrmarkens
beläs^enhet
u-a _•
■a c £
« ont
i) (O >-
"S c:
^ > n
>}^
^ Oj*-^
s
S p.i
Q S.i
I Järnoxid
J ^ (F.Oj) ocli
■^ I lerjörd(Al,03)
"i^s ! «i
o o. I L;°
33
]■ IlSilllli-
niosstorv
i II III 5 .
Hioitronrik , Annndsjö, Ske
/'iisiiin/mosse. dom, Bonivren.
/•'usa/iJimosse.
\Sphagniiin fusciiin Bciiila >iana-x^
5, Kriophoruin lui- /•'i/xcinit-niosse.
j^i/iii/iii/i slidor 2. I
Hcin.sö, Sanna, i.i
Kraftmvren.
Anundsjö, Holm-
sjö.
Ii
!)r,22
0,32
90
95,47
0,35
50
!)5,61
1,12
Ö43
i
0,84'
(i4-2
0,«7
2872
0,50
i dykärrtorven än i niosstorvartenia, och bland dessa senare är den lägst
i \"agiiiatiiin- och /v/iiv/w-mosstorven. Undantag härifrån göra proven
n:r 33 och 34, som dock härstamma från i ytan tämligen hiimifierade
myrmarker, där på grund härav en anrikning av kväve ägt rum (jfr s. 194).
Med avseende på övriga ämnen bör särskilt framhållas den stora
halten av järnoxid (och lerjord) i den av Mo/hiia-ången bildade torvmyl-
lan. Denna härrör endast till oväsentlig del från de torvbildande växterna
själva utan till största delen från järnockra, vilken bildats i myllskiktet,
förmodligen genom inverkan av mikroorganismer (jfr s. 83).
Ehuru de analy.serade proven ej äro tillräckligt många för att allmängil-
tiga slutsatser skola Icunna dragas, så synes dock framgå, att den vanligast
förekommande kärrtorven, dykärrtorven', procentiskt sett ej har
större näringshalt — om man undantager kväve — ^änmosstorv-
arterna. Såväl dykärrtorven som mosstorvarterna måste betrak-
tas som näringsfattiga,'
' Endast fråga om den oligotrofa.
- En jämförelse med Rindells (190;, s. 519, 527) analvssitfror från \'aSa län i Finland
är av stort intresse. Såväl kärr- som mossmarker äro även här till största delen tämligen
CaO
ka., pr
har
kg. pr
har
kg. pr „, kg. pr
har '° har
»oodlad mossjord» . . . 0,30 515 0,10 171 0,13 222 I,n4 1777
»oodlad starrtorv» . . . 0,69 1593 0,14 507 0,23 52; 1,90 457S
För mellersta Enropas vidkommande svnas Fleischkrs (cit. Bersch 191 2 a, s, 91)
på talrika analvser grundade medelvärden vara tän-.ligen liUlörliiliga:
DE AV MYRASSOaATIONERNA BILDADE TORVSLAGEN OCH MYRMARKERNA
193
Magnesia
(Mg O)
Kali(K,0) F-/-y
Svavelsyra 1 '"t S
cso,) Il-S
Kväve
(N)
Vikt av I
kbm. torv
Anmärkningar
/O 1 o._.
"^i
!| %
O'
/o
0 E 2 g
%
Ii
ti—
— r
vät
luft-
torr
O.OS 13«
;
0.04 73
0,05 12S
O.IS
0.16
0.19
:io.>
293
4S7
O.UB
0.03
O.OS
lO-J
92
205
O.OS
0.12
0.06
130 1.22
220 3.1*
154 2,39
O.TS
1.31
1,53
1324
24a3
3923
450
720
787
97
107
150
Dikning sedan 1904 ior sKogs-
växt; vacker reaktion på äldre
träd; c:a 75 m. från prov 23
C«/6 1 9 16).
Dikning för skogsväxt verkställd;
delvis mycket vacker reaktion
på äldre träd (""/s 1916).
Torrlagt sedan c:a 30 år; vacker
ungtallskog; meterhög Betiila
nana; torven väl humifierad
('»/ö 1016).
Frän praktisk synpunkt är det av vikt att känna, huru stora mäng-
der näringssalter, som finnas inom det område av myrmarken, där kultur-
växternas rötter förlöpa. På grund av torvarternas olika täthet äro dessa i
förhållande till den procentiska halten givetvis relativt större i kärr- än i
mosstorvarterna. Vad de undersökta proven beträffar, innehåller dock i
stort sett dykärrtorven ej större kvantiteter mineralämnen än mosstorv-
arterna, beroende på att den procentiska halten, som ovan nämnts, i all-
mänhet i den förra är mindre än i de senare. Däremot är skillnaden med
avseende pä kvävemängden mycket stor. Under det att denna i den förra
varierar mellan 7444 — 11314 kg. pr hektar (intill 20 cm. djup), så varierar den
i de senare mellan 982 — 5226 kg. pr hektar. Lägst äro siffrorna för Va^i-
natitm- och /^//5^("«;«-mossmarkerna.
Emellertid kan, såsom i senare tid ofta framhållits, ej enbart den
totala halten av näringsämnen ge ett uttryck för torvens värde som kul-
turmark (jfr t. ex. HOERING 19 1 5, s. 202). Produktionsförmågan hänger
mera intimt samman med tillgängligheten och lättlösiigheten av det i tor-
ven befintliga näringskapitalet.
Härvid förhålla sig skilda ämnen väsentligen olika, och säkerligen för-
hålla sig samma ämnen olika i skilda torvarter. RiNDELL (1902, s. 32 ff.)
påpekar, att kalken till största delen förekommer i tämligen lättlöslig form
CaO K,0 P,0, X
».\Ioostorf» 0,25 0,03 0,05
»Xiedermoortorf» . 4,0 0,10 0,25
»Ubergangsnioortorfi 1,0 0,10 o.jo
De norrländska njyrmarkema.
0,8
2,5
IQ4 FÖRSTA KAPITLET
i både kärr- och mosstorv; kali finnes i mera lättlöslig form i möss- än i
kärrtorv, och av fosforsyran är såväl i kärr- som i mosstorv endast en
mindre del omedelbart tillgänglig för växterna'. Det ämne, som i minsta
grad förekommer i för högre växter assimilerbar form, är kvävet. Detta
finnes i torven i komplicerade organiska föreningar, huvudsakligen såsom
proteinämnen, till stor del möjligen nukleiner; endast mycket små kvanti-
teter såsom amider och aminosyror, ammoniumsalter och nitrater (Valmari
1912; HOERING 1915, s. 231 ft".).
Dä det är fråga om åkerbruksväxter, måste de organiska kväveför-
eningarna omvandlas till ammoniak eller salpetersyra för att komma väx-
terna till godo. I vilken form det nödvändiga kvävet är gynnsammast för
skogsträden under olika yttre förhållanden är dock ännu ett olöst problem.
Såväl pä myrmark som i de flesta av våra skogsmarker äro de försedda
med mykorrhiza, och sannolikt är det dennas svampar, som förmedla kväve-
tillförseln. Huruvida härvid i torven och råhumustäcket förekommande
organiska eller oorganiska föreningar utgöra den viktigaste kvävekällan
eller luftens kväve spelar huvudrollen, kan för närvarande ej med säkerhet
avgöras^.
Torvens produktionsförmåga bestämmes även i viss mån av dess
humifieringsgrad. Ett bestämt torvslag är vid långt framskriden humi-
fiering ett lämpligare substrat för växterna än i mindre humifierat tillstånd.
Lantbrukarens arbete går ju också till väsentlig del ut på att omvandla
ytskiktet i den kultiverade myrmarken till torvm3lla. Den gynnsamma
förändring av torven, som är en följd av humifieringen, är dels av fysika-
lisk, dels av kemisk natur. Marken blir bl. a. mera lucker, så att luftcir-
kulationen blir större; procenthalten av kväve och askbeståndsdelar ökas
(LÖHNIS 1910, s. 564) o. s. v.
Humifieringsgraden är hos skilda torvslag å intakta myrmarker ej
'■ En del av fosforsyran förekommer dessutom i organiska föreningar, som ej äro
lösliga i syror (jfr Ramann 1911, s. 163; o. a.).
- Sedan ovanstående nedskrivits, har Hesselman (1917 a; 1917 b) i ett par nyligen
utkomna avhandlingar utförligt diskuterat barrträdens förhållande till kvävet i skogsmarken.
Hesselman (1917 a, s. 418) påvisar, att barrträden äga den största produktionsförmågan pä
sådan mark, där nitrifikation äger rum, där alltså salpeter utgör kvävekällan, ehuru de även
kunna växa synnerhgen bra på icke nitrificerande mark. Enligt flESSELMANS (1917 b) upp-
fattning äro plantorna i särdeles hög grad gynnade av salpetertillförsel. Han säger (1. c,
s. 997): »I yngre stadium äro de (d. v. s. barrträden) synnerligen tacksamma för en svag
salpetertillförsel ur humus, på äldre stadium kunna de utvecklas synnerligen väl på en
mark, där kvävet är disponibelt antingen i form av ammoniak eller ock som organiska
föreningar.»
DE AV MYRASSOCIATIONERNA BILDADE TORVSLAGEN OCH MYRMARKERNA 1 95
Tabell 35.
Huniifieringstal å intakt dykärrmark samt Vaginatuin- ocli /"wj-cww-mossmark
(enl. Melin och Oden).
Myrmark
Belägen-
het
Myrmar-
kens nu-
varande
vegetation
Det under- |
sökta provet
på djup cm.
Torvslag
Torvens viktigaste
konstituenter.
■is
■p '^
Anmärkningar
Dykärr-
mark.
»
»
»
Björna
socken,
Ryssjö.
»
»
»
»
Dykärr
(Carex
rostrata-
facies).
»
»
»
»
IS
25
?5
4)
55
6S
75
85
100
Dykärrtorv.
»
Rhizom och radiceller
(Cyperaceer) 5; amorf,
humifierad substans
(dy) 1-2.
»
»
»
34,3
34.5
34,5
40,1
41,9
50,4
39.6
37,6
Växtrester väl bibehåll-
na; färg svartbrun.
Något svartare färgad;
växtrester dock även
här väl bibehållna.
.Växtrester väl bibehåll-
na; färg svartbrun.
Vagina-
ttiin-
moss-
mark.
Anundsjö
socken,
Brattsjö.
TI
Vagina-
tiim-
mosse.
20
40
60
80
\ 'agina-
tum-
mosstorv.
»
T)
Sphagntim viaoetlani-
ciim 5 , 5. angusii-
foliiim I , Eriophorum-
vaguiaium (slidor).
6
10,5
14,6
Ii
Konstituenterna mycket
väl bibehållna; färg
upptill Ijusbrun; ned-
till brun.
l'iisiinii-
moss-
mark.
»
.-\nundsjö
socken,
Tällvatt-
net.
»
Fiiscuin-
mosse
(Calluna-
facies).
20
60
90
Fuscicin-
mosstorv.
Vngina-
/um-moss-
torv, bildad
genom
igenväx-
ning av
hölja.
Fusaan-
mosstorv.
Sphagnum fusium.
Sphagmuii »lage/lani-
lum, S. angustifoliiiin,
Eriophorum vagina-
tiim(i\\Åox).
Sphagnu»! ftiscum.
8
13,9
'7.4
Växtrester väl bibehåll
na; torvens färg ljus-
brun.
Fuscitm-
moss-
mark.
Hök-
hufvud
socken,
Uppland
(jtr s. 302).
Fiiscuin-
mosse
{Callitna-
facies).
»
10
20
Fiiscum-
mosstorv.
Flarkdy.
Spliagnum Juscum.
8,3
20,9
Växtrester mycket väl
bibehållna; färg ljus-
brun.
Ett 4 cm. mäktigt, myc-
ket destruerat skikt;
endast enstaka blad
av Sphagnum Jus-
cum identifierbara:
färg mörkbrun.
iq6
FÖRSTA KAPITLET
i.o i
Myrmar-
^0-
1
Myrmark
Belägen-
het
kens nuva
rande ve-
getation
Det un
sökta pr
på djup
Torvslag
Torvens viktigaste
konstituenier
1.1
Anmärkningar
Fuscuru- Hök- \ Fiiscitni-
40
Fiisctim-
Splnii^iiiiiii fiiSLiiin.
7,9
ni oss-
hufvud
mosse
mosstorv.
mark.
socken,
Uppland
(jfr s. 302).
{Caliutta-
facies).
Konstituenterna väl bi
' beluiUna; färg ljus
brun.
"
»
»
60
Vagina-
/um-moss-
torv.
Sphagnum magcUaiii-
ann, Eriplwrum
vagin(xtnnt{^\\åox).
16
densamma (jfr Melin und OdÉN 1917, s. 35 ft"). Så är den t. e.x. hos
dykärrtorv mycket större än hos Vaginatum- och Fnscitni-vxossX.oxw , såsom
framgår av tab. 35. SannoHkt beror denna skiUnad på olikheter i de olika
myrmarkernas tillväxthastighet. Dykärrmarkens höjdtillväxt är tämligen
obetydlig, varför de avdöda växtrester, som skola bilda torven, hinna att
till stor del humifieras. Vaginatitiii- och i^//5(7/;«-mossmarkerna tillväxa
däremot relativt hastigt på grund av ifrågavarande Sp/iag)iiiin-s.\ie:\-& kraf-
tiga årliga tillväxt.
Det är anmärkningsvärt, att dykärrtorven är ungefär lika starkt humi-
fierad vid ytan som på djupare nivå (undersökt ungefär intill i m. djup),
i motsats till Vaginatum- och /^?«(r«;«-mosstorvarterna, som äro betydligt
mindre humifierade vid ytan än längre ned. Tydligtvis äga med avseende
på den förra humifieringsprocesserna huvudsakligen rum vid själva ytan,
under det hos de senare desamma fortgå även i den äldre torven. Förmod-
ligen står detta förhållande i samband med en olika förmåga hos de skilda
torvslagen att genomsläppa vatten och luft. Dykärrtorven är av allt att
döma så gott som ogenomsläpplig för vatten, under det vattnet efter
nederbörd säkerligen tämligen lätt tränger ned genom de båda andra
torvarterna till underliggande, ogenomsläppliga lager. Detta vatten för med
sig syre, vilket sannolikt är orsaken till att humifieringen kan försiggå även
i djupare skikt (Melin und OdÉN 1917, s. 38).
ANDRA KAPITLET.
Vegetation och skogsväxt på sedan länge
torrlagda myrmarker.
1. Problemställning och arbetsmetod.
Pä grund av analjssiffrorna från tabell 34 kunde man a priori vara
böjd antaga, att de norrländska myrmarkerna i stort sett vore föga läm-
pade till skogsmark efter enbart torrläggning. Med anledning av lik-
nande analyser finner man också i litteraturen skeptiska uttalanden angå-
ende resultatet av myrmarksdikningar i och för skogsbörd. Så säger t. ex.
TiBERG (191 1, s. 244): »Huruvida det verkligen kan växa skog på en
afdikad mark med sådan sammansättning' är mig obekant, men halterna
äro, absolut tagna, alldeles för små, för att de skulle räcka ens till '/s
omlopp skog, äfven om marken uttömdes på näring. Denna kan således
endast räcka till marbuskar. Uppammandet af sådana blefve, enligt mitt
förmenande, resultatet af ensamt dikning.»
Man känner emellertid ännu alltför litet om skogsträdens verkliga
behov av skilda näringssalter under olika förhållanden för att göra för-
handsuttalanden som det nyss antydda angående myrmarkerna som
skogsmark.
Det är nödvändigt att utan förutfattade meningar undersöka, huru
förhållandena gestalta sig i naturen. Vilka bli slutstadierna för vegetatio-
nens utveckling efter torrläggningen av de skilda myrmarkstyperna, d. v. s.
utan andra markförbättringsåtgärder; vilka myrmarkstyper (incl. torvslag)
' Stora Långb:inshyttemossen, invid avloppsdike; siffrorna från analvsen följande
(1. c, s. 199, 244);
Fe.Oj AljOj CaO MgO K,0 P, O^ SO3 N
Pr härintill "'^^^ ^P^"" ^'^'■^ °'°'° '^^°^^ °'°^' °f*^ '-''
0,5 m. djup kg. 5786 spår 13S4 56 255 232 261 10532
198 ANDRA KAPITLET
kunna framalstra växtlig skog; utvecklas på en viss myrmarkstyp alltid
samma skogst3'p? Dessa äro de frågor av största såväl teoretiska som
praktiska intresse, vilka böra i den mån det är möjligt besvaras.
I och för dessa frågors besvarande kunna tvenne skilda undersök-
ningsmetoder användas. Den ena utgår från den ännu ej torrlagda myr-
marken, vilken i olika avseenden noggrant undersökes; efter avdikningen
observeras densamma sedermera genom decennier, tills det nya slutstadiet
uppnåtts. Metoden kan kallas syntetisk. Den andra, som i motsats till
den förra kan benämnas analytisk, söker med slutstadiet som utgångs-
punkt genom botanisk analys fixera den forna myrmarkstypen. Den syn-
tetiska metoden har den fördelen, att med densamma ej endast den högre
vegetationens förändring kan studeras, utan även sådan av kemisk och
mikrobiologisk art, säkerligen intimt sammanhängande med den förra. Vi-
dare känner man härvid med säkerhet den behandling, som myrmarken
undergått. Den fordrar dock för undersökningens slutförande årtionden eller
t. o. m. sekel och kan därför endast användas av stående institutioner.
Jag har därför självfallet begagnat mig av den analytiska metoden. Denna
kräver ofta mycket arbete, enär genom stark humifiering torvens konstitu-
enter kunna ha blivit till svår- eller oigenkännlighet destruerade. Den leder
emellertid enligt min uppfattning lika säkert till målet som den syntetiska.
Myrmarker ha undersökts, som i forna tider dikats för odlingsända-
mål och sedermera av en eller annan anledning övergivits, ofta utan att
någon skörd tagits, eller dikats för erhållande av torvströ o. d. Då dessa
dock ej äro särdeles vanliga inom området, har jag även undersökt sådana
myrmarker, som torrlagts pä naturlig väg utan människans förvållande.
Dessa benämnas här självdräneringar.
Självdräneringar omnämnas då och dä i litteraturen. Redan LoRENZ
(1858, s. 235) säger sig i Salzburg tämligen ofta ha funnit smärre partier
med timmerskog på ända till 20 fot djupa mossmarker, där granen haft en
oklanderlig tillväxt. Vad vårt land beträflar, så ha de bl. a. påträffats i
Norrbotten av N1L.S.SON (1897, s. 14), i Uppland av Tolf' (1900 a, s. 18),
' ToLFS (1900 a, s. 18 — 19) uppgift har mycket stort intresse, då han på tal om skogs-
växt på mossar säger: »Vanligen har denna skogsväxt framkallats genom områdets mer
eller mindre fullständiga torrläggning. Från denna regel kunna likväl förekomma svår-
förklarliga undantag, i det att större ytor, hvilka åtminstone icke på konstgjord! sätt dräne-
rats, bära grof skog samt ega en för vissa barrskogsformationer alldeles tvpisk markbe-
täckning af skogsmossor och ris. Så var bl. a. förhållandet med t. ex. AUniänningsmossen
i Vidbo socken af Stockholms län. Här talade intet hos skogen sjelf eller markbetäck-
ningen om, att jordmånen utgjordes af torf, öfver 2 m. djup. Skogen bestod af ett med
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PA SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER I 99
i Närke (Skagershultmossen) av V. PoST (v. PoST und Sernander 1910,
s. 13), i Dalarne av amanuensen J. V. ERIKSSON (muntligt meddelande).
I vårt östra grannland, varifrån de beskrivas av t. ex. Cajander (191 1 b;
1913, s. 80 fF.) och Tanttu (191 5, s. 186 ff.), synas de ej vara sällsynta.
Enligt Cajander äro de skogar, som härvid uppkomma, av olika typer.
Han säger härom (1. c, s. 80): »Je nach der Giite des Torfes gehören die
entstandenen Wälder verschiedenen Typen an: die schlechtesten dem
Cdl/niiu-hezw. Cladina-Typws, dem Oxa/is-Äfyrä/h/s-Typus diejenigen auf
bestem Bruchmoor-Torf, die f 'Alnc-
tum*), tall och björk (itPineto-Betuletumt>) o. s. v. I huru hög grad en liknande
utveckling äger rum i vårt land, är hittills föga bekant.' Inom mitt un-
dersökningsområde förekommer den ej. Den förutsätter säkerligen en
mycket stor rikedom av mineralsalter i det närande vattnet (jfr Paul
1907 b, s. 67).
Nu nämnda skogar få ej förväxlas med dem, som uppkommit på
självdränerade myrmarker. De spela givetvis heller ingen roll för bedö-
mandet av frågan om vegetationens utveckling efter myrmarkernas torr-
läggning.
Med avseende på de undersökta äldre dikningarna och självdräne-
ringarna har ej endast den forna myrmarkstypen bestämts, så som den
ovan definierats; torvens beskaffenhet har i övrigt undersökts till ett djup
' I södra Tyskland liksom i Schweiz förekommer ej denna utveckling (Paul 1907 b,
s. 66); här efterträdes Magnocaricctum av Parvocnricctinit o. s. v.
VEGETATION OCH SKOGSVAXT PÄ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 201
av omkring i m. Ehuru huvudmassan av trädens rotsystem förlöper
mycket ytligt, kunde nämligen tänkas, att en viss myrmark, t. ex. Fuscmn-
mossmarken, förhåller sig annorlunda, då /^//jc^wmosstorven bildar ett
djupare lager än dä den är endast 20 cm. mäktig.
2. Skog av Myrtillus-typ jämte närbesläktade
skogstyper.
På samtliga undersökta myrmarkstyper, som sedan längre tid blivit
torrlagda av människan eller som av naturen dränerats, har i de flesta
fall utvecklats skog, som är karaktäriserad genom förekomsten av mer eller
mindre riklig Vacdniinn Myriillus. De myrmarker, som jag i detta avse-
ende haft tillfälle studera, äro dykärr- och ^/Z/öo^z/z/w^-kärrmarker samt
starr-, Cuspidatum-, Papillosuin-, Vaginatian- och /v^.fivzw mossmarker.
Undersökt material.
a. Dykärrmark.
I. Dyngniyren'.
(Hemsö socken, Sanna.)
Denna c:a 4 hektar stora, nu nästan klassisk vordna myrmark, dikades
till större delen för odlingsändamål på 1850-talet. Den övergavs dock av
obekant anledning utan att någon skörd tagits — med undantag av ett mindre
parti, där enligt uppgift en eller ett par skördar skurits (jfr Cari GREN 1917 a, s. 346).
Nuvarande vegetation (^-/s 1915): granskog av Mvrlilliis-Oxalis-iy\i
(PI. 4).
Träd ytiiniga; huvudsakligen Picea Abies, som bildar ett synnerligen tätt och växt-
ligt, c:a 50-ärigt (brösthöjd) bestånd (jfr s. 244).
Ris tunnsådda.
Tunnsådd: Vaccinium Myrtiltiis ; enstaka: Linnaca horeaUs.
Örter och gräs tunnsådda.
Enstaka — tunnsådda: Diyopteris Linnaeana, MajnntheDiiiin bifoliiim : enstaka: Af /ly nu />/
alpestre, Diyopteris spinulosa, Oxnlis Acetosdin ('fläckvis tunnsådd), Trioitalis
europaeii.
Mossor tunnsådda.
Enstaka: Dicraittiiii cfr. niaJKs^ HvloLOiiiiiim pnrietiniiiii, Polytrichiiiit lOiumiinc-
Den forna myrens vegetation: dykärr. Myrmark: dykärrmark. An-
gående markens näringshalt se ta b. 37.
Djup: c:a 0,1 — 0,6 m.
' De undersökta myrmarkerna (i — ^7, s. 201 — 276), som här omnäiimas, äro ullagda
på vidfogade karta (Fl. 11), där de ha samma nunmier som i texten.
ANDRA KAPITLET
Profil: A. 2 — 3 cm. forna, huvudsakligen granbarr.
B. 7 cm. råhumus, huvudsakligen bildad av svamphyfer, starkt
uppblandad med torvmylla; i densamma finnes Elapho-
iiiyces granulatiis.
På 5 cm. djup': Sphagmtin Jensenii i^\3.å) i, Carex sp. (fr) talr., niykonhiza av tall och
gran, Elaphomyces gramilatus.
C- 50 cm. torvmylla, på 30 cm. djup ett tunt sandskikt.
På 12 cm. djup; huvudsakligen torvmylla; rhizom och radiceller (Cvperaceer, fragment) 2,
SpJii7g/!!i»!-iriom&m, pollen' av: Aliiits sp., Picea Abies, Piitiis silvestris och
Betula sp., sporer- av Lycopoditim annotiniim. Lecqttcretisia spiralis' {\\\\zo\ioå),
fCoenococctiin geopki/t/im, svamphyfer talr., Diatomaceer talr., enl. bestämning av
fil. d:r Astrid Cleve-Euler följande:
Cymbella, gracilis Rahh 2 Nciciiiiiii histthatum 2
Eiinotia Ara/s Ehb 2 Pinniilaria lata Bréb 5
» gracilis (Ehb.) Rabli 2 » macilcnta (Ehb.) Cl. . . . 2
» lapponica Grun 3 > major Kiitz 2
? Nymaniiiana Grun 2 » microstauron Ehb 4
» parnllela Ehb 2 » subcapitata Greg. .... 2
Frustiilia r/ioiiiboitles Ehb 2 » viridis Nitzsch 3
Melosira distans Kiitz 2
På 40 cm. djup: rhizom och radiceller (Cvperaceer, fragment) 2, Diatomaceer talr.
D. Grusblandad sand.
Otvivelaktigt ha vi här att göra med ett f. d. dykärr, som dock ej bildat
något mäktigare torvlager. Tack vare underliggande, sannolikt tämligen genom-
släppliga mineralmark och även tack vare sandinblandningen i torven har
humifieringen forskridit mycket hastigt efter torrläggningen. Före torrläggnin-
gen torde torvens mäktighet ha varit åtminstone dubbelt så stor som nu.
2. Rudsandsmyren.
(Anundsjö socken, Rödsand, strax E om b)'n.)
En myrmark av några hektars storlek, som till stor del dikades för odlings-
ändamål omkring år 1870; odlingen nedlades tämligen snart för att ånyo upp-
tagas år 1905.^ Den norra delen blev aldrig uppodlad; på grund av torrlägg-
ningen inkommo dock skogsträden, sä att här nu finnes vacker ungskog av
gran.
Nuvarande vegetation (V? 1916): granskog av Myrtilliis-\y^.
Träd ymniga.
Riklig — ymnig: Picea Abies (intill 6 m. höjd, med årsskott av 3 — 5 dm. längd); strödda:
Betula pubescens (c:a 3 m. höjd), Soj-biis Aiicuparia (c:a 3 m.).
' Härmed avses alltid djup från vtan räknat.
"■ Enligt bestämning av fil. d:r B. H.\ldhn-.
' Odlingen ger för närvarande mvcket dåligt utb\te; på tegarna dominera ogräs,
främst Ruinex Acetosella och Spergula arvcnsis.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PA SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 203
Buskar tunnsådda.
Enstaka — xwnnskååa.: Jiiiiijierus coimnunis. Salix lapponiDii.
Ris ymniga.
Riklig — ymnig: Vaccinium Myrtillus ; enstaka — tunnsådda; Andromeda polifolia, Betula
nana (6 dm. hög, fläckvis strödd), Empetrutn nigruiii, Lycopodium annotiniiDi.
Vaccinium uliginosiiin, V. vitis idaea.
Orter och gräs rikhga.
Strödd — riklig: Eqtiisetian sili>aticuin: tunnsådda: Riibiis chantaemonis Solidago vii-
gaiirca : enstaka: Carex globiilaris, Chamaeneriuiii atigusiifoliwn, Dryopteris
Liitiiaeana, D. spinulosa, Eiioplioniin t>ngiitatuiu. Melaiiipyrinn prcitcitsi\
Ti'iei!talis europaea.
Mossor ymniga.
Strödda — rikliga: Hylocoiniiim parietimnn, H. prclijeriiii) ; strödd: Polytricinim coiiimiiiic ;
enstaka — tunnsådda: Dicranum majus, Hypiuim curtum, H. velutinum, Plagio-
thecium denticulaium, Sp/iaefocepha/us paliistris, Sphagnum angiistifotimn, ^.
magellaniciim, S. Russowii {Sphagna i större eller mindre fläckar).
Lavar enstaka.
Enstaka: Peltigera aphiosa.
Den forna myrens vegetation: dykärr. Myrmark: dykärrrnark.
Djup 1,1 m.
Profil: A. råhumus.
B. 90 cm. + dykärrtorv.
På 10 cm. djup: rliizom och radiceller (Cvperaceer) 5;
på ;o cm. djup : » » » » 5 ;
pä 60 cm. djup: » » » » 5 ;
på 90 cm. djup: ' » » » » 5.
3. Myr vid Gnibbe.
(Anundsjö socken, strax SE om Grubbe by.)
Mindre myrmark, som delvis — c:a 2 hektar — dikades åren 1873 — ^^^75
för odlingsäiidamål. Området uppgrävdes och hackades (det område, som här
är fråga om, dock ej omrört i ytan); emellertid togs aldrig någon skörd. Dikena
hade lagts särdeles olämpligt (så t. ex. avloppsdiket vinkelrätt mot lutnings-
riktningen), varför det delvis blivit för svag torrläggning; där sådan varit full-
ständigare har sedermera till stor del återsumpning ägt rum på grund av dikenas
igenväxning (tegdikena, ursprungligen c:a 6 dm. djupa, nu 2 ä 4 dm.). Vissa
partier dock ännu relativt oberörda av denna försumpning. Dessa ha före torr-
läggningen utgjorts av Tv^c/zw-mossmark (ang. denna se s. 232) och dykärrmark.
Nuvarande vegetation (^^/e 1916): tallskog av Myrtillus-ty^.
Träd rikliga,
a. Strödd: Piniis silvestris, 7 ä 8 m. höjd, c:a 50 år (brösthöjd ; enstaka: Betala piibes-
cens, Picea Abies. b och c. Riklig: Picea Abies.
Buskar enstaka.
Enstaka: Juniperus co7ninimis.
Ris ymniga.
Ymnig — riklig: \'aciiiiiuin Myrtillus: strödd: Einpctrum nigrum: enstaka — tunnsådda
lietula nana, Andromeda polifolia, Vaccinium vitis idaea.
204 ANDRA KAPITLET
Örter och gräs strödda.
Strödd: Rtibus chainaemorus : enstaka — tunnsådda; Erioplioruni vaginatum, Mclaiitpy-
rum praUnse.
Mossor ymniga.
Ymnig: Hvhnoniiinii parivtiiuim : enstaka: Sphagnuin angustifolium. S. fuscuvi, S. magcl-
laniciiDi, S. Russowii, Mvlin anoiiiala, JiDigerinania Kunzeana (de båda sist-
nämnda bland Sphagna).
Lavar enstaka.
Enstaka : Cladoiiia sp.
Den forna myrens vegetation: dykärr. Myrmark: dykärrmark.
Djup: c:a 2 m.
Profil: A. 10 cm. \'agmatum-Vi\o%'iXox\ , föga hiimifierad, genomdragen av
rötter och stamdelar av blåbär.
På 5 cm. djup: Sphagnuin inagellatiicum 5, S. fuscuni 1.
B. 40 cm. dykärrtorv, tämligen humifierad.
På 20 cm. djup: rhizom och radiceller (Cyperaceer) 5;
» 40 cm. » » » » ■ » 5 ;
> 50 cm. » » » » » 5.
C. 20 cm. + .S///(7^/ww-kärrtorv.
På 60 cm. djup: rhizom och radiceller (Cyperaceer) 4, Sphagnuin Warnstorjii 5, 5. suh-
secunduin i.
Vid grävningen framträngde stark lukt av svavelväte.
Här har synbarligen ett Sphagnuni-\.i\xr efterträtts av ett dykärr (orsaken till
denna abnorma utveckling kan ej avgöras), som bildat ett 40 cm. mäktigt
torvlager. Den ovanliggande /'(r.^//;ö///w-mosstorven är mycket lös (de enskilda
individen av Sphagnuin mageUanicum kunde med lätthet särskiljas) och tydligen
av recent natur. Förmodligen har den bildats efter torrläggningen.
4. Myr vid Trehörningen.
(Åsele socken, Trehörningen.)
Ett större myrmarkskomplex på c:a 240 hektar, som nu till största delen
upptages av dykärr {Carex /vsfiata-{a.c\es). Det har i sin helhet blivit dikat
för skogsväxt år 1913; denna dikning har självfallet endast obetydligt hunnit
påverka skogsträdens invandring på myren. Här och var förekomma dock
smärre partier • — en eller annan hektar stora — som äro bevuxna med yppig, c:a
250-årig granskog av timmerdimensioner eller med ungskog på grund av av-
verkning vintern 191,3 — 1914. Tillsammans utgöra de torrlagda partierna c:a
20 hektar. Förmodligen är det en bäck, som genom erosion verkat torrläggande.
Huru detta närmare tillgått, kan ej avgöras. Trenne sådana torrlagda områden
ha undersökts.
Nuvarande vegetation C'/' 1915): granskog av Afyrfi/Zus-typ.
Träd strödda — rikliga, kraftig avverkning vintern 191 5 — 1914, nu huvudsakligen
ungskog av gran; äldre granar (intill c:a 16 m. höjd) och bjcrkar delvis kvarstående.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÄ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 2O5
Ris tunnsådda.
Enstaka: Vacciniinit Myr/i//us, /'. vi/is iäacu. Lvcopodiidii aiinotiniiiii.
Orter och gräs rikliga.
Strödda: Carcx globulai-is, Rtibi/s chainaemoius ; enstaka: Carex canescens, 3It'/iii/!pyiuiii
silvaticiini.
Mossor rikliga.
Strödda: Polytrichum commiiiie, Sp/uig-niim Girgeiisoliiiii : enstaka: Dicrmiuiii mii/iis,
Hylocoiniuiit paiietinum. Folilia niitaiis.
Foto "-/7 1915 av E. MELIN.
Fig. 8. Granskog av Myrtilh/s-\.yp på torrlagd dykärrniark. Asele socken,
Trehörningen.
Den forna myrveget ationeii: dykärr. Myrmark: dykärrmark. Om-
kringvarande myrvegetation: Carex fvsfrafcr-r.kt dykärr.
Djup: 2,1 m.
Profil: A. råhumus.
B. 180 cm. + dykärrtorv.
2o6 ANDRA KAPITLET
På 5 cm. djup: rliizoni och radiceller (Cvperaceer);
på 40 cm. djup: rliizom och radiceller (Cyperaceer) 5, Eqtiisetiiiii fhividtik {r\\no\\\ och
rötter) i, Bctula iiana (stamdehir) i, Cladocerer i;
på 80 cm. djup: rhizom och radiceller (Cyperaceer) 5, Carex jvstrata (fr.) talr., C. cfr.
chordorrhi::a (fr.) enst.
Torrläggningen har här varit tämligen ofullständig, varav förklaras den
relativt höga frekvensen av Carex glohidaris och Rtibus cliaiiiaeiiiorus.
II.
Nuvarande vegetation ('-/' IQ15): granskog av Myrtillus-iyp (fig. 8).
Träd vmniga, svag avverkning vintern 1915 — 19M.
a. Vmnig; Picca Abies (intill 20 å 25 m. höjd och 50 å 40 cm. diameter, ålder intill c:a 250 år);
enstaka: Betula pubescens. b. Strödd: Picea Abies : exm3!&3i: Betula pubescens,
Sorbtis Aucuparia. c. Enstaka — tunnsådda: Picea Abies, Bctula pubescens.
Ris rikliga.
Strödd — riklig: Vacciniuin Myrtiltus (c:a 15 cm. höjd); tunnsådd: Liiiiiaea borealis : en-
staka: Lycopodium atinotinuin, Vnccitiiiiin intis idaca.
Örter och gräs rikliga.
Strödda: Dryopteris Linnaeana (fläckvis tunnsådd), Eguise/uiu .v///';?//; v//'// (fläckvis enstaka
och tunnsådd), Rubus chamaemorus : enstaka: Calnmugros/is puipiirea, Carex
canescens, Listera cordata.
Mossor rikliga — ymniga.
Riklig — ymnig: Hylocouiium proliferuiii ; enstaka — tunnsådd: Hylocomium parietinuin:
enstaka: Polvtriclium coininunc (fläckar), Sphagnuin anguslifcliuin, S. Girgen-
sohnii, S. magellanicuin, S. Russowii (samtliga Sphagna i mindre fläckar).
På en del partier finnas förutnämnda Sphngna dominerande i bottenskiktet, på andra
saknas bottenvegetation, där marken är täckt av forna.
Den forna myrvegetationen: dykärr. Myrmark: dykärrinark. Om-
kringvarande rayrvegetation: Carex rostrafa-rikt dykärr.
Djup: 2,4 m.
Profil: A.' 5 cm. starkt Sp/iagnuju uiaj;e//a/ncu/u-h\sLndnd råhumus, genom-
dragen av rötter av blåbär och skogsträd.
B. 100 cm. + dykärrtorv.
På 10 cm. djup: rhizom och radiceller (Cyperaceer) 5, björknäver i;
på 40 cm. djup: rhizom och radiceller (Cyperaceer) 4 — %^ Equisctinn fluriatile {x\nzora
och rötter) i, Betula cfr. pubescens (stamdelar och näver) 3;
på 80 cm. djup: rhizom och radiceller (Cvperaceer) 5;
på 120 cm. djup: rhizom och radiceller (Cvperaceer) j, Ainblystcgium sp. i, Carex rost-
rata (fr.) talr., Cladocerer < i.
III.
Nuvarande vegetation ('7? 1Q15): granskog av Myrtillus-iyp.
Träd rikliga,
a. Riklig: Picea Abies (c:a 20 ä 25 m. höjd, ålder c:a 250 år); tunnsådd— strödd: Betula
pubescens. b. Strödd: Picea Abies; enstaka: Betula pubescens. c. Enstaka: Be-
tula pubescens, Picea Abies.
Ris strödda.
Strödd: Vaccinium Myrtillus ; tunnsådd: Lycopodii/iii annotinuiii.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÄ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 207
Örter och gräs rikliga.
Strödda: Carcx globularis, Riihis chamaeiiwrus : enstaka: Eqiiisetiiiii silvaticiiin (fläckvis
strödd), Trientalis ci/ropaea.
Mossor rikliga; Hylocomia (H. (iroliferuiu, H . parictinum'), Sphagna (S. angiisti-
foliuin, S. Girgensohnii, S. Russoivii) ocli Po/y/rh/u/m comintme omväxla med var-
andra; marken delvis täckt av granbarr och hjörkblad.
Den forna m yrvegetation en : dykärr. Myrmark: dykärrmark. Om-
kring varande myrens vegetation: /'ap/llosuw-mosse, som bildat ett deci-
metertjockt torvtäcke ovan dykärrtorven.
Djup: 3,2 m.
Profil: A. råhumus.
B. 180 cm. + dykärrtorv.
På 5 cm. djup: rhizom och radiceller (Cyperaceer) 5, Bctula cfr. ptibesceiis (rötter ocli
näver) i, Carex ros/rata (fr.) enst. ;
på 30 cm. djup: rhizom och radiceller (Cyperaceer) 5, Cladocerer i;
på 60 cm. djup: rhizom och radiceller (Cyperaceer) 5, Betula cfr. pubescens (yiå) i, Egiiise-
tuni fluviatile (rhizom och rötter) i, Carex sp. (fr.) enst., SphagtiiDii teres (blad) i.
Isynnerhet dräneringarna I och III ha varit tämligen svagt torrlagda,
varav förklaras den relativt höga frekvensen av Carex globularis, Equiscltan
silvaticum och Riibus chainaeviorus.
5. Karlsniyren.
(Lycksele socken, Hornm\r, Dakota.)
Denna c:a 5 hektar stora myrmark upptages till största delen av starrmosse
[Reiurvum-izc\e%), vilken bildat decimeterdjup torv, vilande pä dykärrtorv. Dik-
ning verkställd år 1915 (laggdikning år 1904). Den nordvästra delen har för
länge sedan torrlagts, förmodligen genom en häck, som eroderat. Härav har
uppkommit en grov, växtlig timmerskog av gran. Efter 1904 års dikning
en avsevärd ökning i tillväxten (jfr fig. 13: i).
Nuvarande vegetation [-^l^ 1915): granskog av Myrtill iis-iy^ (fig. 9).
Träd rikliga,
a. Riklig: Picea Abies (intill 20 m. liöjd och 30 cm. diameter, ålder c:a 200 år vid
brösthöjd); enstaka: Betula pubescens. b. Enstaka — tunns.°idda: Betula pubescens,
Picea Abies, Sorbus Aucuparia c. Enstaka: Betula pubescens, Picea Abies,
Sorbus Aucuparia.
Markvegetation enligt två beståndsanalyser:
I. Ris rikliga — ymniga.
Riklig — ymnig: Vaccinium Myrtillus ; tunnsådda — strödda: IJnnaea borcalis. Lycopiodium
annotinuin, Pyrola secunda, Vaccinium vitis idaea.
Örter och gräs strödda.
Strödd — tunnsådd: Rubus chamacmorus : enst.ika — tunnsådda: Calaniagrcstis purpurea,
Chainaeneriuni angustifoliuni. Equisetuin silvaticum, Melampyrum silvaticum.
Trientalis europaea.
Mossor rikliga.
Strödd: Hylocomium proliferum: tunnsådda: Dicranum majus, Hylocomium parietiniiin,
Hypnum crista castrensis.
II. Ris rikliga.
Riklig: Linnaea borealis ; enstaka — tunnsådda: Lycopodium annotinuin, Pyrola secundn ,
Vaccinium Myrtillus, V. vitis idaea.
208
ANDRA KAPITLET
Örter och gräs rikliga.
Strödda: Eqtiiscttiin sihmticum, Riibus chaiiiaemorus : tunnsådda: Calaviagrostis piirpn-
rea, Dryoptcris Linnacana; enstaka: Athyriuin alpestre, Chaiiiaene?iiiiii angusti-
foliuiii, Care.v vaginata, Oxa/is Aceicselhi, Triottalis curcpaea.
Mossor vraniga.
Ymnig: Hvlocomiiiin proliferum; enstaka: Dicraninn inajus, Hylocomiiiiu paiictiinim,
Hypnum oista castj-ensis.
Foto 22/7 1915 av E. MELIN.
Fig. 9. Granskog av Hfyrii/lits-xyp pä dvkärrmark. Lycksele socken,
Hornmvr, Dakota, Karlsmyren.
Den forna myrvegetationen: dykärr. Myrmark: dykärrmark.
Djup: t:a i ni.
Profil: A. 2 cm. forna, huvudsakligen granbarr oeh bläbärsblad.
B. 10 cm. råhumus, starkt myllblandad.
C. 60 cm. + dykärrtorv.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PA SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 20p
Pa 20 cm. djup: rhizom och radiceller (Cvperaceer) 5, aniorf substans 2;
» 40 cm. » 1) r, » I) 5, ' »2;
» 60 cm. » .i 1) 11 » 5, » »2.
6. Myr vid Fagertjälsliden.
(Anundsjö socken, Pängsjö.)
Mindre myrmark, som torrlagts av obekant orsak. Torrläggningen hade
dock varit tämligen ofullständig intill år 191 1, då dikning verkställdes. Nu
björk-granskog av Afyrtillus-typ, som efter dikningen fått en kraftig ökning i
tillväxten.
Nuvarande vegetation {}^j% 1Q15): björk-granskog av Myrtillus-\.y\t.
Träd rikliga (nyligen kraftig avverkning, före denna huvudsakligen björk), nu
Betula pubescens och Picea Abies (c:a 5 ni. höjd).
Ris rikliga — vraniga.
Riklig — ymnig: Vaccinittni Myrtilltis : enstaka: Vnni/nu/ii uligiiicsiiin. Einpctruiii itigri/iii.
Orter och gräs strödda — rikliga.
Strödda: Care.v ghbiilaris, Rubtis chaiiiaemorjis ; enstaka: Eriophontin vaginatiim.
Mossor enstaka.
Enstaka : Diaanum majiis, Spliagniiin Girgciisoliitii.
Huvudsakligen ingen bottenvegetation; marken täckt av forna av björkblad och
granbarr.
Den forna myrens vegetation: dykärr. Myrmark: dykärrmark.
Djup: 4 m. -f
Profil: A. råhumus.
B. 150 cm. + dykärrtorv.
P;i 10 cm. djup: riiizom och radiceller (Cyperaceer) 5;
7. Storm y ren.
(Grundsunda socken, Skademark, c:a 80 m. ö. h.)
Denna c:a 350 hektar stora myrmark genomdrogs med avloppsdiken på
1880-talet; nydikningar och kompletteringar sedermera gjorda åren 1895 — 1899.
1903 — 190C), igii — 1913 samt 1916 (jfr Carlgren 1917 b., tavla n:r 45). Den
är dock ännu ej ens tillnärmelsevis färdigdikad. I dess västra del (c:a 500 ni.
frän laggen) finnes emellertid ett område pä c:a 10 hektar, som torrlagts på natur-
lig väg, förmodligen tack vare erosion av en nu genomgående bäck, Svartvålm-
bäcken, vilken utmynnar i Husumän. Området upptages delvis av en slätter-
äng, delvis dock av björk -granskog. Skogens tillväxt har varit tämligen svag
tills för c:a 20 är sedan, då en kraftig ökning inträfTade (jfr s. 249). Denna
förändring sammanhänger sannolikt med de dikningar, som utförts i övrigt pä
myrmarken.
Nuvarande vegetation (''/g 1915): björk-granskog av Myriill/is-ty\-).
De norrländska myrmarkerna. 173ia 1 4
ANDRA KAPITLET
Träd rikliga — ymniga,
a. Riklig: Betula pi/besce/is ; strödd: Picea Abics, c:a no är (brösthöjd), b. Strödd: Pken
Abies; enstaka — tunnsådda: Betula pubescens, Sorbus Aucuparia. c. Enstaka: Picea
Abies, Betula pubescens.
Ris rikliga.
Riklig: Vacciniuni Myrtittus ; enstaka — tunnsådda: Lycopodiuin aiiuotiuuut. Linnaea boren-
/is, Vacciniuni vitis idaea.
Örter och gräs strödda.
Strödda: Rubus chamaemoriis, Cornus suecica (fläckvis enstaka — -tunnsådd); enstaka — tunn-
sådda: Cnrcx globularis, Eqttisetum silvaticuiu.
Mossor: tunnsådda.
Enstaka: Dicranuni niajus. Hylocomiuiii piarietinuin. Hypnuin ciista castrensis, Poly.
trichum cominune, Sphagnum Giti^ensohnii. S. Russouni.
Huvudsakligen ingen bottenvegetation; marken täckt av lörna av björkblad och
granbarr.
Den forna myrens vegetation: dykärr. Myrmark: dykärrmark. An-
gående markens näringshalt se tab. 37. Vegetationen omkring själ vdräne-
ringen: f. d. J^ipi/Zosu/n-mosse (c:a 10 cm. /V/ZZ/cw/w-mosstorv vilar pä dy-
kärrtorv) och dykärr.
Djup: 2 m. + (enligt uppgift av förvaltaren A. Lofstrand strax utanför
sjäivdräneringen 4 m. -f ).
Profil: A. 2 cm. forna, huvudsakligen björkblad och granbarr.
B. 10 cm. råhumus, starkt myllblandad, genomdragen av rölter
av blåbär och lingon.
C. 75 cm. dykärrtorv, de övre 10 cm. starkt humifierade.
På 18 cm. djup: rhizom ocli radiceller (Cyperaceer) 4 — 5, amorf substans 3;
» 50 cm. » » » » » 4 — 5i " " -'
» 60 cm. » » » » !> 4 — 5, » » '2.
13. 40 cm. + .^//(?_^>7;//;//-kärrtorv.
På 1)0 cm. djup: Spdujgiiuni teres 4, S. ainblypJiylluiu i, rhizom och radiceller (Cypera-
ceer) 4, Carex rostrata (fr.) täml. talr.
Ett Sphagnum\zxx har här utvecklats till dykärr, vilket senare givit upp-
hov till ett 75 cm. mäktigt lager av dykärrtorv.
8. Myr vid Ryssjö.
(Anund.sjö socken, Ryssjö, c:a 225 m. ö. h.)
Mellan Tioholmstjärn och Skorftjärn (avståndet mellan dessa c:a 500 ra.)
finnes ett c:a 50 m. brett myrmarksbälte gående i SE — NW, som till stor del
nu är beklätt av Vagi na tu m-mosse. Utmed SW-stranden har ett stråk dränerats
av anledning, som ej kan klarläggas. Här nu björk-granskog av Myrtilh/s-\.y\).
Nuvarande vegetation (^7^' i9'5)- björk granskog av A/yrti/Zus-iyp.
Träd vmniga.
a. Rikliga: Betula pubescens (c:a 12 — 15 m. höjd), Picea Abies {c:a 8 ;\ lO m. höjd); enstaka:
Pinus silvestris. b. Tunnsådd: Picea Abies. c. Enstaka: Picea Abies, Betula
pubescois.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÄ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 211
Ris strödda.
Strödd; Vacciniuin Myrtillus ; enstaka; Lycopodiuin aiuwtinuiii, Va(ciniuin vitis idaca.
Gräs strödda.
Strödd : Carex globularis.
Mossor tunnsådda.
Enstaka; Di eran tim majus, Hylocomiuin parietiiiutn. Polvtrichtim coinniuite. Sphagiuim
Riissoii 'ii f. I 'ifidis.
Huvudsakligen ingen bottenvegetation; marken täckt av torna av björkblad, gran-
barr o. d.
Den forna myrens vegetation: dykärr. Myrmark: dykärrmark.
Djup: 2 — 3,s ni.
Profil: A. 3 cm. forna, huvudsakligen björkblad och granbarr.
B. 10 cm. rahumus, starkt myllblandad.
C. 40 cm. + dykärrtorv.
På 22 cm. djup; rhizom och radiceller (Cyperaceer) 4—5, amorf substans 3, McnyaiilJies
trifoliata (fr.) enst.
Q. Myr vid Atjärn.
I Anundsjö socken, c:a 2 km. SW om Bredbyn.)
Omkring denna c:a i,s hektar stora tjärn finnes ett 50 — 100 m. brett
myrmarksbälte. Detta genomskars för 35 ä 40 är sedan av ett dike, varigenom
tjärnen sänktes och myrmarken delvis torrlades och omvandlades till skogs-
mark. Redan före denna torrläggning hade dock marken varit på naturlig
väg svagt torrlagd, så att delvis skog, ehuru med klen tillväxt, kunnat finnas.
Omgivande fastmark morän. Myrmarken har delvis varit Vaginatiim-n\o%%\wi\xk
(norra och södra delarna), delvis dykärrmark (östra delen). Angående den
förra se s 224.
Nuvarande vegetation (7? 1916): björk-granskog av Mvrtilliis-\.yp
(Pl. 5)-
Träd ymniga,
a. Riklig— ymnig; Betula pubescens : strödd: Picea Abics (^vX\\\ c:a 12 m. höjd); tunnsådd;
Piniis siivcsfris (tntill c:a 12 m. höjd), b. Riklig — yiwmo; Picea Abies ; tn^laXii:
Pinas silvcstris. Betula pubescens. c. Riklig — ymnig: Picea Abies (fläckvis
strödd); enstaka; Pinus silvestris, Betula pubescens, Sorbus Aiicuparia.
Buskar enstaka.
Enstaka; Juniperus coinniunis.
Ris tunnsådda.
Tunnsådd; Vacciniuni Myrtillus ; enstaka; Lycopodiuin annotinuin. L. selago, Vacciniuin
vitis idaea.
Orter och gräs enstaka.
Enstaka: Carex globularis, C. vaginata, Trientalis curopaea.
Mossor tunnsådda.
Enstaka: Dicranuin majus, Hylocomiuin parietinum, H. proliferuin, Hypnum crista cast-
rensis, Pohlia nutans, Polytrichuin coinmune, Sphagnum Russoivii f. viridis,
S. fusciim, Jungermania porphyroleucn, A fy Ha anoniala (de båda senare i fläckar
av Sphagnum fuscum och dödande denna).
Huvudsakligen ingen bottenvegetation på grund av den rikliga förnan av björkblad
och granbarr.
ANDRA KAPITLET
Den forna m yrvegeta tio nen ; Sp/tax>'!"ii-ki\.n {Wann/orjii-i&cxes). Myr-
mark: dykärrmark. Angående markens näringshalt se tab. 37.
Djup: I — 2,5 m.
Profil: A. 2 cm. forna, huvudsakligen granbarr och björkblad.
B. 4 cm. råhumus, niyllblandad, delvis med inblandning av
Spliag?ium actitiJoUiiin.
C. 13 cm. Sphagtium-Värriorw , starkt humifierad.
P.i 10 cm. djup; Sphagnuiii Wiinistorfii 4, iliizom och radiceller (Cvpemceer) 4.
D. 40 cm. + dykärrtorv.
På 25 cm. djup: rhizom och nidiccUer (Cyperaceer) 5, Sphngnum Warnstorpi i, 5. cfr.
ce?ttrn/e i ;
på 40 cm. djup: rhizom och radiceller (Cyperaceer) 5, Sphagnum cfr. centrale i.
Ifrågavarande myrmark kunde även benämnas Sphagnum-VviXxxm.xV. Säker-
lii,'en har .S///(?«,vw//.'-kärrtorven före dräneringen betydligt överstigit en mäk-
tighet av 20 cm.
10. Myr vid Vargträsk.
(Örträsk socken, stra.x NE om Vargträsk, c:a 400 m. ö. h.)
En c:a 15 hektar stor myrmark, som för c:a 45 år sedan genomdrogs av
några diken för frostländighetens minskande. Denna dikning har emellertid i
stort sett varit för obetydlig för att påverka skogsträdens invandring. Enstaka
tallar och granar finnas, som dock visa svag tillvä.xt, även i omedelbar närhet
av de djupa avloppsgravarna. Myrens sydvästra del uppodlades för c:a 30 år
sedan. 1 vinkeln mellan odlingens yttersta tegdike och 45-årigt avloppsdike
finnes nu vacker ungbjörkskog med insprängd gran och tall.
Nuvarande vegetation ("V? IQ15): björkskog av Afyifilliis-typ-
Träd rildiga — ymniga.
Riklig— ymnig: Betala pubescens (medelhöjd c:a 6 m.); tunnsådda: Picca Abics (intill 7 ni.
höjd, ålder c:a 30 år vid brösthöjd), Piiiiis si/irsljis (intill 7 111. liöjd, ålder c:a
30 år).
Ris rikliga — ymniga.
Rildii;— ymnig: Vacchiiuin Myrtilliis; enstaka — tunnsådda: Andivmciia polifolia, Kiiipe/niiii
nigrum, Vaiciniuiu ii/igi/iosuvi.
Örter och gräs strödda.
Strödd: Rubus chaiuacmcrus ; enstaka; Kriolilioiuiii vaginatuni. Mclaiiipyruiii pniteiisc.
Mossor tunnsådda.
Enstaka — tunnsådda; Diitanuiii Bergeri, Polytricliuiu stiictutu. Spliagiunn Kussowi: J.
iiiritiis.
Huvudsakligen ingen bottenvegetation; marken t.-ickt av lörna av björk blad och
barr.
Den forna myrens vegetation: starrmosse. Myrmark: dykärrmark.
Djup: c:a 2 m.
Profil: A. 2 cm. forna, huvudsakligen björkblad.
B. 6 cm. råhumus, med inblandning av Spliagnuni Russouhi.
C. I c; cm. starrmosstorv.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÅ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 213
På 20 cm. djup; Spliagiiuin aiigits/ifolin/ii 4, .S". amblyphylliiiii 2, S. Diisenii 3, S^com-
pactttin I, ^. sitbsecundiini (koll.) i, .S". cfr. centnile i, rhizoni och radiceller (Cy-
peraceer) 2, Andromeda polifolia (fr.) enst.
D. 50 cm. + dykärrtorv.
På 40 cm. djup: rhizom och radiceller (Cvpemceer) 4 — 5, aniorf substans 5, Sphaoniiiii
sp. i;
på 60 cm. djup: rhizom och radiceller (Cyperaceer) 4, ErioplwruiH 2'agi)ia/i/>it[s\\åox) 5,
amorf substans 3, Andromeda polifolia (fr.) täml. talr.
b. Sphagnuni-kärriiiark.
II. Myr vid Oxtjärnarna.
(Bjurholms socken, Norrström.)
Mindre myrmark av några hektars storlek, som av obekant anledning på
naturlig väg delvis dränerats. Här nu björk-granskog av Ålyr/il/iis-typ. Det
odränerade partiet utgöres av Vacciiiium i/liginositm-xik mosshed.
Nuvarande vegetation (^"/t 1915): björk-granskog av Afyrtillus-\.y\).
Träd ymniga, tillväxten mindre god, tills dikning utfördes år 1910, dä kraftig
reaktion inträffade (se fig. 13; 2}.
a. Riklig — ymnig: Betu/a pubescens: strödd: Picea Abies (intill 10 m. höjd, ålder c:a 50 år
vid brösthöjd); enstaka: Pinus silvestris (intill lo m. höjd, ålder c:a 50 är vid
brösthöjd), b. Strödd: Picea Abies : enstaka: Betuld pubescens. c. Tunnsådd;
Picea Abies.
Ris rikliga — j-mniga.
Riklig — ymnig: Vacciniuin Myrtillus ; enstaka: Vacciiiiuiit i'itis idaea, Lin?iaea borealis.
Örter och gräs strödda.
Strödd: Rubus chainaemorus : tunnsådda: Deschaiiipsia flexuosa. Care.i' g/obuiaris ; en-
staka : Melatupyruiii prat ense.
Mossor: tunnsådda.
Iinstaka — tunnsådda: Hylocoinium parietinuin, H. prolijcrum, Dicranuin mnjus, Sphag-
num Russowii.
Huvudsakligen ingen bottenvegetation; marken täckt av forna av björkblad och
granbarr.
Den forna myrens vegetation: Sp/iagnum-kÅu. Myrmark: Sp/iag-
w////-kärrmark.
Djup: c:a 1 m.
Profil: A. 2 cm. forna, huvudsakligen björkblad och granbarr.
B. 8 cm. råhumus, med inblandning av Sphagnum Russozvii.
C. 25 cm. torvmylla, troligen härrörande frän Sp/iagnum-kärTtorv.
D. 35 cm. Sp/!agnum-kä.Trtorv.
Pä 60 cm. djup: Sphagnum Warnstorfii \ — 5, rhizoni och radiceller (Cyperaceer) 3, ^//(//v-
ineda polifolia (fr.) täml. talr., ris (Andromeda) 2.
E. 20 cm. torvmylla med rester av träd (björk).
F. Sandblandat grus.
Det är sannolikt, att det skikt av torvmylla, som överlagrar Sphagnum-
kärrtorven, har uppkommit genom humifiering av .S/Z/^Tg-w/w-kärrtorv, ehuru
dock detta ej kan bevisas, enär växtrester ej kunna identifieras.
214 ANDRA KAPITLET
C. Starrniossniark.
12. Snurrsegeliiiyren.
(Trehörningsjö socken, Högbränna skog, strax NW om Kantsjö rågång.)
Av denna c:a 8 hektar stora myrmark ha c:a 3 hektar blivit torrlagda
på naturlig väg, förmodligen genom erosion av en bäck. Härigenom hade upp-
kommit en c:a i5Q-årig granskog av timmerdimensioner, vilken dock nyligen
kraftigt avverkats (första gängen på iSgotalet, sedermera vintern 1911 — 1912).
Myrmarken även dikad åren 191 1 och 191 2. Nu vacker ungskog av gran.
Nuvarande vegetation (-^/i igi6): granskog av Mrr/i/h/s-typ.
Träd rikliga — ymniga.
Riklig— ymnig: Ficea Abies (i skilda åldrar intill 14 m. höjd, med medelhöjd c;a 10 m. ocli
ålder c:a 50 år vid brösthöjd); enstaka: Betiila pubescens, Sorbits Aucuparia.
Ris rikliga — ymniga.
Riklig— ymnig: Vacciniiini Myrfilliis ; enstaka — tunnsådda: Linnaea borealis, Lycopoditnn
aniwthiuni.
Örter och gräs rikliga.
Strödda: Dryopteris spinulosa, Eqiiisetiiin silvaticuni, Riibiis chamaeinorus ; tunnsådd ;
Deschainpsia flexuosa : enstaka : Calaviagrostis purpurea. Chainaeneriiim angusti-
folium, D>yopte?'!S Litiimcana, Trientalis emvpaea.
Mossor ymniga.
Riklig: Hyhconiiuin parietiniaii : strödda: HylocoDiium proliferum, Hypnuin crista cast-
rensis : enstaka — tunnsådda : Dicramitn 7najiis, Polytrichiim commune, Sphagnuin
Ri/sspwii (fläckar), Junge?'mania lycopodioides.
Den forna myrens vegetation: starrmosse. Myrmark: starrmoss-
mark.
Djup: c:a 2,5 m.
Profil: A. 10 cm. råhumus.
B. 20 cm. torvmylla, troligen uppkommen genom humifiering av
starrmosstorv.
C. 50 cm. starrmosstorv, upptill starkt humifierad.
På 40 cm. djup; Sphagnuin i-ipariuin 5 — 4, S. oblusiim 2, 6" ie7-es 2, rhizoni och radi-
celler (Cvperaceer) 4, Betula cfr. Jiatin (stamdelar) 2;
på 60 cm. djup: Sphagnuin cfr. cenirale 4, rhizom och radiceller (Cyperaceev) 3; amorf
substans 3, Betula cfr. nana (stamdelar) : ;
på 70 cm. djup; Sphagnuin cfr. centra/e 4, rhizom och radiceller (Cyperaceer) 4.
D. 20 cm. + J^usa/in-moalorv.
P.å 90 cm. djup: Sphagnuin fuscuiii 5, rhizom (Rubus chamaeinorus}) 2.
Fuscuiii-mos.se har här regressivt utvecklats till starrmosse; orsaken härtill
har jag ej utrönt. Att det ovan starrmosstorven liggande torvmyllskiktet ut-
bildats från starrmosstorv, är sannolikt ; bevisas kan detta dock ej, enär växt-
resterna ej kunna identifieras.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PA SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 21 5
13. Grofsjögröiiaii.
(Åsele socken, Tiehörningen, Grofsjöberg.)
Denna c:a 35 hektar stora myrmark' strax NE om GrofsjökuUen består till
sin väsentligaste del av dykärr, delvis utvecklat till /'hsmm-mosse. Ett mindre
område har dränerats på naturlig väg och är nu bevuxet med granskog av
timmerdimensioner.
Nuvarande vegetation ('^/i 1915): granskog av lUyrfilhis-iyp.
Träd rikliga — ymniga.
a. Riklig — ymnig: Picea Abies (intill 22 m. höjd och 30 cm. diameter vid brösthöjd, ålder
c:a 225 år); tunnsådd: Betula pubescens, b och c. Enstaka — tunnsådda: Picea
Abies, Betula piibescetis.
Ris rikliga.
Riklig: Vacciniiiin Myrtilhis ; enstaka: Liniinea horealis, Wicciiiiinn ritis idaea.
Örter och gräs rikhga.
Strödda: Rubus chamacinonts, Carex g/obtilaiis ; enstaka: So/iciago viigaurea, Trienlnlis
eitropaea.
Mossor rikliga — ymniga.
Riklig: Hvlocomium proliferitm ; strödd: H. parietiiuiin : enstaka: Spltnerocephaliis pa^
Iiistiis, Sphagnum acutijolittni (fläckar).
Delvis marken täckt av forna av granbarr.
Den forna myrens vegetation: starrmosse. Myrmark: starnnoss-
mark.
Djup: o,s — 2 m. +.
Profil: A. 2 cm. forna, huvudsakligen granbarr.
B. 7 cm. råhumus, myllblandad.
C. 60 cm. starrmosstorv.
På 20 cm. djup: SpJtagmim apiculatiim, S. angiistifoliinn. S. riparitiiii (tillsammans 4),
S. stibsccuiidiaii (koll.) 1, Amblystegiuin stra)iii}ieiiin i, rhizom och radiceller
(Cvperaceer) 4, Eriophorunt i'agincitiim-s\\Åox, Equisctum fluviatile (rhizom och
rötter) i, ris 2, Carex rost ra/a (fr.) enst. ;
på 60 cm. djup: Astrophylliiin ciitclidioides 4, Aiiiblystegium sp. i, rhizom och radiceller
(Cyperaceer) 3, amorf substans 3.
E. 100 cm. + dykärrtorv.
14. Treitiyrarna.
(Gideå socken, Gideå Bruk.)
Den västligaste delen av detta c:a 20 hektar stora myrmarkskomplex torr-
lagd av naturen och nu skogbeväxt; troligen är det en bäck, som verkat ero-
derande.
' Ifrågavarande myrmark sammanhänger med ovannämnda (s. 204) »myr vid Tre-
hörningen».
2l6 ANDRA KAPITLET
Nuvarande vegetation (78 igi6): tallskog av Afyrtillusiy\>.
Träd rikliga — ymniga; tillväxten relativt obetydlig intill år 1905, dä området dikades,
med kraftig ökning i tillväxten som resultat.
a. Riklig: Piniis silvestris (medelhöjd c:a 12 m., ålder c:a 60 årj; enstaka: Betula pubescens,
Picea Abies. b och c. Riklig— ymnig: Betula pubescens : strödd: Picea Abies;
enstaka: Pinus silvestris.
Ris vmniga.
Riklig — ymnig: Vaccinium Myrtillus: enstaka: Antiromeda polifolia. Calluna inilgaris,
Vaccinium uliginosum, ]'. vitis idaea.
Örter och gräs strödda.
Strödd: Rubus chamaemo7-us : enstaka — tunnsådda: Carex globularis, Eriophoruin vagi-
natuin.
Mossor rikliga.
Riklig: Hylocotniutn parietiinni! : strödd: Spltagnum Russoivii : enstaka — tunnsådda: Dicra-
ntim majits, Polytricluiiu stricttnn, Sphagnu)ii angustifoliuin.
Lavar enstaka.
Enstaka: Chulcuiia rangiferina. C. silvatica.
Den forna myrens vegetation: starrmosse. Myrmark: starrmossmark.
Djup: 1,4 m.
Profil : A. 2 cm. forna.
B. 6 cm. rähunius, myllbjandad.
C. 60 cm. starrmosstorv, upptill starkt humifierad.
På 20 cm. djup: Sphagnum amblyphylhim 4, S. angustifoliuin 2, S. apiculatuni 5, Avi-
blystegiunt stiamincum i, rliizom ocli radiceller (Cvperaceer) 5, Cnre.v rostrata
(fr.) enst., mykorrhiza av tall i ;
på 40 cm. djup: Sphagnum amblyphyllum 3, 5. angustifoliuin 2, S. apiculatuni 3, rhizoni
och radiceller (Cyperaceer) 3 — 4;
på 60 cm. djup: Sphagnum amblyphyllum 5, .V. apiculatum 5, .V. ripaiium 3, .V. cfr.
Russowii I, Polytrichum sp. 3, rhizom och radiceller (Cyperaceer) 3.
D. 10 cm. torvmylla med stubbar.
E. 64 cm. dykärrtorv.
d. Cuspidatum-niossniark.
15. Myr vid Björna fäbodar.
(Björna socken, strax öster om Björna fäbodar, c:a 350 m. ö. h.)
Mindre myrmark, vars randpartier blivit torrlagda jiå naturlig väg, vars
centrala delar däremot äro beklädda med Fuscum-mos%t ( Vaccinium uliginostim-
facies). Vad som orsakat torrläggningen kan ej avgöras. Vegetationen har
förut varit hölje-7^«iY//w-mosse (angående ///^(V/w-mossmarken se s. 234).
Nuvarande vegetation ('/? 1915): granskog av Myrtillus-typ (fig. 10).
Träd ymniga,
a. Ymnig: Picea Abies (intill c:a 15 m. höjd och 20 cm. diameter vid brösthöjd, ålder c:a
115 år); enstaka — tunnsådd: Betula pubescens, b och c. Enstaka — tunnsådda:
Picea Abies, So/bus Aucuparia.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PA SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 21 7
Ris rikliga — ymniga.
Rilclig — }'mnig: Vacciniiiiii Myrtillus (27 cm. liöjd); enstaka: Empetniiii iiii^riiiit, Vacci-
niuin vitis idaea.
Örter ocli gräs tunnsådda.
Enstaka: Deschainpsia flexuosa, Carcx globitlaiis, Meiitiiipyniin silvaticiiiii. Rubiis lIki-
tnaeiiwrus.
Mossor tunnsådda.
Enstaka: Dicranicm tnajiis, D. scopariuiii, Hylocomiuin parietiiiuin (fläckvis riklig), H.
proliferum, Hypmtiii crista castrensis. Jungermania lyccpodioides.
Lavar enstaka.
Enstaka: Cetrariu islandico. Cladoiiia silraticii.
Där blåbärstäcket är tätast, saknas bottenvegetation; marken liär täckt av blad (Vacii-
iiiiaii Myrtillus, Betitla pubescens).
^'v.
^i^
-;;;*
i&^^^^MH
■ - ■^^m^-:^^!^sm
Foto =7 1915 av E. Melin.
Fig. 10. Granskog av Myrtillus-typ på Cuspidatuin- och /'//j-t/z/w-niossmark; blåbärs-
mattan kraftigt utvecklad. Björna socken, Björna fäbodar.
Den forna myrens vegetation: Cuspidatum-n\o%?,e. Myrmark: Cuspi-
datum-mosim&xV. Angående markens näringshalt se tab. 37.
Djup: 1,4 — 2 m. +.
Profil: A. 3 cm. forna av granbarr jämte blad av björk och blåbär.
B. 8 cm. råhumus, niyllblandad.
C. 13 cm. torvmylla med kolrester.
På 20 cm. djup: pollen av gran, tall och björk; dessutom i:>/Vvrtv'pollen, Sp/iagnum-s'poxex
och svamphvfer; kolrester.'
D. 55 cm. Cuspidatum-mosstorv, i övre delen starkt humifierad.
På 25 cm. djup: mvcket destruerad Sphagniim papiltosiim bildar iuivudmassan; kolres-
ter saknas;
' Pollenbestämningarna utförda av hl. d:r U. Sundelim.
2l8 ANDRA KAPITLET
på 50 cm. djup: Sphagnum papillpsuni 5, .S'. Dusenii i, S. platypliylliivt i, Scheuclize7ia
paliistris (rhizom), Scirpus caespitosus {sWåor) i, Eqtiisetum fluiuatile {fmiova
och rötter) i, Vaccinium OxyiOs////!-mosse. Myrmark: Papil-
/ii pnpillosiiin 5.
IQ. Billstarödmyren.
(Björna socken, Nybyn, c:a 2 km. norr om byn, 469 111. ö. h.)
Denna c:a 60 hektar stora inyrmark upptages till sin väsentligaste del av
/'ap/7/i>si/iii-mosse och är odikad. I dess nordvästra del finnes ett mindre område
(c:a 0,5 hektar), som torrlagts på naturlig väg och blivit skogbeväxt. Skogen
är delvis avverkad.
Nuvarande vegetation (-/? 191 5): granskog av Myrtilli/s-\.y\> (fig. 11).
Träd rikliga,
a. Rikliga: Picea Abies (till stor del toppbruten genom snötryck); enstaka; Betitla piihc-
scens. b. och c. Enstaka: Pieca Abies, Bctiila piibescens. Scrbus Ainiipaiia.
Ris vmniga.
Vmiiig; Vacciniuni Myrtillus; enstaka — tunnsådda: Eiiipetnim iiitcniin. Lycopodiiiiii an-
iiotinum, Vaccitiiiim vitis idaen.
Orter enstaka.
Enstaka; Kt/biis chainaemoriis.
Mossor strödda.
Enstaka; Hyloconiium parietinuin (fläckvis riklig— ymnig). H. prolifcniiii (fläckvis riklig—
vmnig), Hypnuin trista cirstrciisis, Dicraniitii iiiajiis, D. iiiidii/atiiiii, Polytiieliuiii
coininiiiie, Sphagniiiii Riissouui, Jiingeriiiania lyaipodioides.
Den forna myrens vegetation: I'irpi//<>siiiii mosse. Myrmark: Papil-
/(WCOT-inossmark. Den o mkringvarande myrens vegetation: Papillosum-
mosse {.Siirpus caespltosus-ia.cKs), där SpIiagiiiiin-iixcVtK utgöres huxudsakligen av
ANDRA KAPITLET
5. (oinpactum och S. tencllinii, delvis dock dödat av Cephatozia fiiiitam och
Jiiiigcrmania infläta.
Djup: 2,5 m.
Profil: A. forna.
B. 8 cm. råhumus.
C. 35 cm. + /'ci/i/Z/osi/m-mosslorv , i övre delen starkt humifierad.
Foto '!i 1915 av E. Melin.
Fig. SI. Granskog av A/rr//7/i/i-t\p på torrlagd 1'api/losuiii nwss-
mark. Björna socken, Nvbyn, Billstarödmyren.
På 15 cm. djup: Sphagmiiii papillosian, S. coinpactinn. Eriop/ionnii fnginattim (slidor);
torven mvcket destruerad; Sphagna ha bildat ungefär hälften av torvens massa.
f. Vaginatum-mossniark.
20. Kraftiiiyren.
(Hemsö socken, Sanna.)
Av denna c:a 30 hektar stora myrmark strax invid Sanna dikades den syd-
västra delen för odlingsändamål för c:a go år sedan (omkring år 1S30). Odlin-
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PA SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 223
gen fullföljdes dock ej, skogsträden invandrade, och nu finnes här utomor-
dentligt vacker gran- och tall granskog (delvis björkblandad). Sedan år i8g8
ha på Kraftmyren i dess helhet dikningar och kompletteringar utförts, och den
kan numera sägas vara fullständigt torrlagd (jfr Carlgren 1917 a, s. 331 ff).
Den har i de norra delarna upptagits av kärrassociationer, i de södra och
sydvästra däremot av Vaginatum- och Fuscum-mosse. Tvenne profiler, belägna
c:a 100 m. från varandra, ha undersökts.
I.
Nuvarande vegetation (**'/s igi6): granskog av Ahrf/7/us-typ.
Träd ymniga,
a. Riklig — ymnig: F/cea Abies (intill c:a 18 ni. höjd och c:a 50 cm. diameter, ålder c:a 70
år vid brösthöjd); enstaka — tunnsådda: Pi7ms sili'estris, Betula pubescens. b. och
c. Tunnsådda — strödda: Picea Abies, Sorbi/s Auctiparia.
Ris rikliga — ymniga.
Ril;lig— \'ninig: }'a<:ciniuiii Myrtilhis; enstaka: Betula nana, Calhina mdgaris, \'acii-
itiinn vitis idaea.
Orter och gräs saknas.
Mossor rikliga — ymniga.
Riklig— ymnig: Hylocomiuin parietimiin; enstaka — tunnsådda: Dicranum elatutn, Plagio-
t/ieciuin denticulatum, Po/ytrichitm strictiiiii, Splmgnum acutifoliiitn.
Fläckvis mossorna tunnsådda — strödda på grund av riklig fönia.
Den forna myrens vegetation: ///.fiv/w-mosse. Myrmark: Vaginatum-
mossmark. Intill varande myrvegetation: />/i-(7c///-mosse (torrlagd).
Djup: c:a i m.
Profil: A. 2 cm. forna, barr och björkblad o. s. v.
B. 6 cm. myllblandad råhumus.
C. 7 cm. Fuscitm-vc\o^'sXox\ , föga humifierad.
P.i 10 cm. djup: Sphagiiutn fiisciiiii 5, rhizom (Rubi/s liitjiiiaeinonis}) i.
D. 18 cm. Vaginatz/M-mosstorv, täml. humifierad.
På 20 cm. djup: Spliagniiin inageUaniciim 4, S, angiistifoliiiin 5, S. fiisciim i, Erin-
phoriiiji 1'aginatum (.slidor) 3 ;
på 50 cm. djup: SphagniDii magellaiiicuin 5, S. angustifoliuin 3, S. fuscinii 2, Polytri-
chiim cfr. stricti/m i, Eriophoniin vnginatuin (slidor) J.
E. 60 cm. »Bruchwald >-torv, i de övre 7 cm. mycket Polytriiiitiin-
rik, i de nedre 40 cm. rikligt Ä////jc/«/«-blandad.
På 40 cm. djup: Polytricltidu lonnniiiie 5, Sphagzitini »lagellaniiinn i, S. angustifoliiiin i,
.V. cfr. Rtissowii i, Kqi/isettim sp. (rhizom) i;
på 60 cm. djup: huvudsakligen torvmylla med klumpstruktur; dessutom Eqiäsetiim-
rliizom 3, Sphagntim magellayiiciim i, S. angustifoliuin 1, Polytrichutn cfr.
coininune i, Picea Abies (barr) i, bruna svamphyfer, enstaka sandkorn; enl. be-
stämning av fil. d:r B. Halden: pollen och sporer av Pinus silvestris (36 st.)' Picea.
Abies (17 st.), Betula sp. (12 st.), Alnus sp. (22 st.), Myrica Gale [i st.), Ericacé
(i st.), Lycopodium annotiiuDii (15 sporer), Spluignuin sp., Polypodiacé.
' Beräknade i ett preparat av 18 X 24 mm. storlek.
2 24 ANDRA KAPITLET
II.
Nuvarande vegetation (-"/s 1916): tall-granskog av J/rr/i/h/s-typ
(Pl. 6).
Ti-äd ymniga (jfr s. 244).
:i. Rildiga: Puea Abies (intill c:a 18 m. höjd och 35 cm. i diameter och ålder 60 år),
Piniis silvesiris (intill c-.a 20 m. höjd och 30 cm. i diameter och ålder 85 år);
enstaka: Betitla ptibcsieiis. b. och c. Strödd — riklig: Picca Ahics.
Ris rikliga — ymniga,
l^iklig — ymnig: \'acciniuiii Myrtil/us.
Örter och gräs saknas.
Mossor rikliga.
Riklig: Hylocomiinn parictinum: enstaka: Dicraniim fiiscesfens, D. majiis, D. iindiildtuiii.
HyliHoiniuin prolifennii, Polvtriiitiiiii lomiiutnc, Sphngninn Gir^eiisolinii, Ptili
(i i II III piilihcrriiiiiaii.
Den forna myrens vegetation: rtigi/Mfiiiii-mosse. Myrmark: Ja^i-
na tum -mossmark. Angående markens näringshalt se tab. 37.
Djup: c:a i m.
Profil: A. 2 cm. forna.
B. 8 cm. myllblandad råhumus.
C. 20 cm. Vagi>iatuiii-mos?.\.orv.
På 15 cm. djup: Spliagmim viagellaniciini 5, .S'. aiigiis/i/otiiiiii 1,, Erioplwriiin vni^iiuiliiiii
(slidor) 3, Betula nana (stamdelar) 1, Vaccmiiim Oxycocciis (stamdelar) i, rhizom
(Cyperaceer) i, Carcx sp. (fr.) enst., mvkorrhiza av tall i.
D. 10 cm. starkt sandblandad torv.
E. 18 cm. sand.
F. 40 cm. torvniylhi med rester av al och björk (»Bruchwald»-
torv).
På 70 cm. djup: huvudsakligen torvmvlla med klumpstruktur; dessutom björknäver 2,
och enl. bestämning av fil. d:r B. Halden; pollen av Piniis silvestris (9 st.)'
Betula sp. (3 st.), Alnus sp. (67 st.), Myrica Ga/e (i st.), Rhamuus Fraiigula}.
G. Sandblandat grus.
21. Myr vid Äljärii.
(Anundsjö socken, c:a 2 km. SW om Bredbyn.)
Omkring denna c:a i,; hektar stora tjärn finnes ett 50 — 100 m. brett myr-
marksbälte. Detta genomskars för 35 ä 40 år sedan av ett dike, varigenom
tjärnen sänktes och myrmarken delvis torrlades och omvandlades till skogs-
inark. Redan före denna torrläggning hade dock marken varit på naturlig
väg svagt torrlagd, så att delvis skog, ehuru med klen tillväxt, kunnat finnas.
Myrmarken har delvis varit dykärrmark (jfr s. 211), delvis Vagwattim-xnossmaxk.
Två områden ha undersökts.
' jfr not. s. 223.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÄ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 225
I.
(Strax söder om tjärn.)
Nuvarande vegetation : granskog av iVyrtillus-\.y\>.
Träd ymniga,
a. Ril/iag/ia bildat torvens huvudmassa.
C. 35 crn. Vaj^inatum-mosstorv.
På 25 cm. djup: Spliagninn magellanictim 5, .V. Riissoirii i, Erioplioiiim luiginatiii/i
(slidor) 2 ;
på 30 cm. djup: Spitagnum magellaniittin 5, Eriopliorum vaginatuin (slidor) 2, ris 2;
på 50 cm. djup: Sphagnum Riissoifii 5, rhizom 3.
D. 20 cm. + Cuspidatt/m-mosiXorx , sannolikt härrörande från
gungfly.
På 60 cm. djup: Splujgnum Lindbergii 5, .S'. aiiiblypliylluin i, .V. iiiagellanicinii i, rhizom
och radiceller (Cyperaccer) 2.
Här har en Cuspidatuiii-mos^e (sannolikt från den forna tjärnens strand)
progressivt utvecklats till ]'agiimti/m-mosse, sannolikt har torvni\llan bildats
av Vagintttu//!-mosstorv (möjligen dock delvis av _Fusi/////-mosstor\).
II.
(Strax norr om tjärn.)
Nuvarande vegetation: tallskog av Myi-tiUus-Va(ciniiim-X.y^ (Fl. 7).
Träd ymniga,
a. Ymnig: Pinus silvestris (medelhöjd c:a 10 m. med c:a 12 cm. diameter, ålder intill c:a
40 år); enstaka: Picea Abies, Betiila pubesccns. b. Strödd: Picea Abies; enstaka:
Pinus silvestris. c. Strödd : Picea Abies.
De norrländska myrmarkerna. ii3i3 15
2 20 ANDRA KAPITLET
K is rikliga.
Riklig: Vaccinium vitis z^rtf» (fläckvis tunnsådd); strödd: \'accinium Mvitilliis; enstaka:
Andfomeda polifolia, Betula nana.
Örter och gräs strödda.
Strödd: Riibus chamaenwriis : enstaka — tunnsådda: Carex globiilaris, Eriopliortitn i'iii,'i>ui-
ti/in, Melampyrum prntettse.
Mossor vmniga.
Ymnig: Hylocoiiiiiiiii ptirie/iniim ; enstaka: Dicraniiiii Bcrgeri, Hylocomiinn pioliferum,
Sp>liagiuim magellaniciiin, S. Juscuin.
Lavar enstaka:
Enstaka: Cladonia raiigiferina (fläckar), C siluatica (fläckar).
Den forna myrvegetationen: Vaginatt/m-mo&iQ. Myrmark: Vagina-
/^///-mossmark. Angående markens näringshalt se tab. 37.
Djup: I— 3,s m. +.
Profil: A. 2 cm. forna, barr och björkblad.
B. 2 — 3 cm. råhumiis.
C. 8 — 10 cm. Vagiriatum-mos?,toTv, föga humifierad.
På 10 cm. djup: Sphagniim jnagellaniciiin 5, 5. migustijh/iunt i, S. fuscitm i, EriopJut-
rum vaginatitni (slidor).
D. 40 cm. Faginaiuw-mos&torv , starkt humifierad; isynnerhet ned-
till konstituenterna mycket destruerade.
På 20 cm. djup: Sphagnuin magei/iiiiia/iit 4 — 5, 5. ftisciiin 1—2, S. angustifoliiiin i,
Eriophorum vaginatum ;
på 40 cm. djup: Sphngnum magellnnicum (blad) 2, Sphagniim-%\.^vavs\^x (grova arter, för-
modligen 5. iiiageilanicum) 3 — 4, bruna svampmycel; i övrigt amorf, myllartad
substans.
E. 50 cm. + starkt humifierad torv, myllartad; växtrester kunna
ej identifieras.
Granskogen (I) söder om tjärnen har uppkommit genom torrläggning
på naturlig väg, ehuru en ökning i tillväxten inträffat för c:a 35 år sedan; där-
emot torde tallskogen (II) norr om tjärnen till sin huvudsakliga del ha uppkoin-
mit efter näiimda sänkning'; enstaka individ torde dock såsom oväxtliga träd
ha funnits på den forna Jagi/raiuw-mossen.
22. Fliiikniyren,
(Gideå socken, Gideä Bruk.)
Den nordvästra delen av denna c:a 8 hektar stora myrmark har genom dik-
ning på 1880-talet blivit skogbeväxt. Delvis har dock återförsumpning ägt rum.
Nuvarande vegetation ('Vs 1915): gran-tallskog av A/yr/i7/us-\.yp.
Träd rikliga — ymniga (intill 12 å 14 m. höjd).
Rikliga: Picea Abies, Pinus silves/ris; enstaka: Bctiila puhescois.
Ris rikliga — ymniga.
' Enligt uppgift av hr Vägberg i Bredb\n var mvren här ej skogbeväxt före sänk-
ningen.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÅ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 227
Riklig — ymnig: Vacciniiim Myrtillus: enstaka — tunnsådd: Calhma inilgaris.
Mossor rikliga — ymniga.
Riklig — ymnig; Sphagnum Riissowii; enstaka: HyloauiiiiDii paricthii/in. H. prolifcniin.
Den forna myrens vegetation: laj^w/ni/um-mosse. Myrmark: Fir^^i-
tmtian mossmark.
Djup: 1,4 m.
Profil: A. råhumus, med inblandning av Sphagnum Russowii.
B. 25 cm. Vaginatitm-\\\oi,'i\.o\\.
P.i 20 cm. djup: Sphagnum magcllajiicmn 4 — 5, .S. angustifolitim 2, S. Russoivii 1, Erio-
phortttn vagmaium (slidor) 2, Betula jiaim (stamdelar) t.
C. 100 cm. 4- dykärrtorv.
23. Bastiimyren.
(Gideå socken, Gideå Bruk.)
Dikad, ehuru ofullständigt, i början av i88o-talet. Härigenom har västra
delen av denna c:a 20 hektar stora myrmark blivit skogbeväxt (den östra delen
har ej påverkats av denna och senare dikning, sannolikt på grund av frost).
Nuvarande vegetation (Vs 1915): björk-tallskog av Myrtil/i/s-Xyp.
Träd rikliga — vniniga.
;i. Riklig: Betula pitbescens : strödd— riklig: Pinus silfestris (^\x\^\\\ c:a 15 m. höjd); enstaka:
Picea Abies. b. Strödd: Picca Abies ; tunnsådda: Betula pubescens, Pinus sil-
1'estris, c. Enstaka — tunnsådda : Picea Abies, Pinus silrestris, Betula pubescens.
Ris rikliga.
Strödd — riklig: ]'acciniu?n Myrtillus; enstaka — tunnsådda: Vaccinium vitis idaea, V. Oxy-
cpccus. V. uliginosuin, Calluna vulgaris, Betula nana.
Orter och gräs strödda.
Strödd: Rubus chauiacinorus ; enstaka: Erioplioyuin fagiitatum.
Mossor rikliga.
Riklig: Hylocomiuiii parietinuin ; strödda: Polytrichum strictum (flackar), Sphaonum
Russowii (fläckar).
Delvis saknas markbetäckning på grund av riklig forna (Z?f/«/rt-blad).
Den forua myrens vegetation: Faginafum-mosse. Myrmark: Fagi-
;/i7///OT-mossmark.
Djup: c:a 1,5 m.
Profil: A. råhumus.
B. 100 cm. Fagina/um-mosstorv.
På 20 cm. djup: sphagnum magellanictim, S. angustifnlium (tillsammans 5), EyiopJwriiin
vaginatum (slidor) 2, rhizom I, ris i;
på 60 cm. djup: Sphagna recurva 4, Polytrichum sp. 2, Eriopiwrum vaginatum (slidor) 4,
Amblystegium stramineunt i ;
på go cm. djup- Sphagna recurva 4 — 5, Sphagnum magellanicum i, Polytrichum sp. i,
Amblystegium stramineum i — 2, Eriophorum vaginatum (slidor) 3 — 4, Betula
jiana (stamdelar) i.
C. 30 cin. + dykärrtorv.
På 130 cm. djup: rhizom och radiceller (Cyperaceer) 5, Carex rostrata {b.) laXr., Sphagnum
sp. I, Amblystegium straminetcin i.
228
ANDRA KAPITLET
24. Rismyren.
(Lycksele socken, Flakaträsk, strax N om byn.)
Mindre myrmark, c:a 3,8 hektar stor, som delvis är upptagen av Wj^inatiim-
mosse, delvis, c:a 0,6 hektar, på naturlig väg torrlagd och skogbeväxt. Nu
granskog av timmerdimensioner. Dikning utförd år 1915.
??l
wmm^mm?rM^
14
^^^
.•\iiS|rW,-
^1
W
> NL'^^^I^h ''■■
5*S«il
wmmm
BSTK',,ja*|^
RilBia^
SMsmsmm^i
fl^H'"'
^^^^
/ v v^ v:.S
^^KVh'i«v »■ -■ . J^ *Bl '^- r^ / ■ J ^
tsfÄ^MJ y ^p" -—^itga'.-, /'"""^y -^
^^^^f^
^^^a
Wmm
'^•:^'^-:>
:• .- .kr-:V^?^:' -"^ . -v; '
Foto 25;, 1915 av E. Melin.
Fig. 12. Granskog av Myiii/liis-Wf på torrlagd l'aginaium-\noss-
mark; den stora granen till vänster c:a 50 m. hög och 50 cm. i
diam. (brösthöjd). Lvcksele socken, Flakaträsk, Rismvren.
Nuvarande vegetation ("■'/? iQis): granskog av i)/i77////c.v-typ (fig. 12).
Träd rikliga — ymniga.
Riklig — vmnig: Picea Abics (intill 30 m. höjd och 50 cm. diameter vid brösthöjd, ålder
c:a 250 år, en del individ toppbriitna); enstaka; Betitla pubescens. b. Enstaka —
tunnsådda: Picea Abies, Betiila pubescens. c. Enstaka: Picea Abics, Soibus Au-
cuparia.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PA SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 2 2Q
Ris rikliga.
Riklig: Vacciniiim Myrtillus.
Örter och gräs strödda.
Strödda: Ca7-ex globula7is, Ritbits chamaevwnis ; enstaka: Equiscttiin silvatictiiu. Mclaiit-
py>iim pratcnse.
Mossor ymniga.
Riklig— vinnig: Hylocoiiiiiim p>vlije7'uin : riklig: Hyftniini crista castrensis (fläckvis en-
staka— tunnsådd); enstaka: Hylotoinitiin pariclininn.
Den forna myrens vegetation: J'a^//ia/i/m-mosse. Myrmark: /Äc/-
/w///w-mossmark. Intilliggande niyrvegetation: Vaor///(jfum-mosse.
Djup: 1,4 — 2 m. + .
Profil: A. forna.
B. I o cm. råhumus, myllblandad.
C. 40 cm. Vij^ina/uM-mosstory ■
På 20 cm. djup: Sphagnuin iiiagel/aiiiciim 4 — 5, 6'. angi/stifolii/in 2, Ei-iophoriiin imgi-
natuiii (slidor) 5, rhizoni 2, Betitla nanci (stamdelar) i;
på 40 cm. djup: Sphagnuiii magellanUum 4, Ei-iophoruin vaginatuin (slidor) 4, rhizom
och radiceller (Cvperaceer) i, Carc.v rosiraia (fr.) enst.
D. 70 cm. dykärrtorv.
På 60 cm. djup: rhizoni och radiceller (Cvperaceer), Crt^'^.r /'oj-Z/vr/rt (fr.) talr., ^wi^/rj/ci,'////;/
stramincuin 1 — 2, aniorf substans 2, Cladocerer;
pä 85 cm. djup: rhizom och radiceller (Cvperaceer), Menyaiit/ics /ii/oh'a/a{ir.) i.VLS\.,iimoxi
substans 2.
E. 10 cm. 4- torvmylla rned Ijjörknäver.
25. Liinyren.
(Bjurholms socken, Kyrktjärn, c:a 3 km. öster om Bjtirholms kyrkby.)
Större delen av denna c:a 25 hektar stora myrmark dikad för skogsbörd
sedan är 1902. Strax S om den i myrmarken belägna Kricktjärn finnes ett
mindre område, som pä naturlig väg blivit torrlagt. Det är nu beväxt med
granskog av Myr/illus-iy^. Ifrågavarande skogsparti dikades aren 1Q02 och
iqo8, varigenom tillväxten, som förut pä grund av ofullständig dränering varit
tämligen svag, betydligt ökades (jfr fig. 13: 3 b och 4).
Nuvarande vegetation ('V? igi.s): granskog av Myrtilhis-\.y^.
Träd rikliga — ymniga,
a. Riklig— ymnig: Picea Abies (intill c:a 16 m. höjd, ålder c:a 160 år vid brösthöjd); enstaka:
Betiila pubescens. b. Strödd: Picea Abics. c. Tunnsådd: Picea Abies, Sorbtis
Ai/cuparia.
Ris rikliga-ymniga.
Riklig— \'mnig: Vacciniiim Myrtilliis: enstaka: Linnaea borealis, Lycopodii/iii aiinotiiiiiin,
I 'aLCiiiiuin i>itis idaeii.
Örter och gräs strödda.
Strödda: Carcx globiilaiis, Rubiis chamacinonis ; tunnsådd: Tricntalis ciimpaca.
Mossor vmniga.
Rikliga: Hyloconiiiiin parietinum, H. proliferiiin; enstaka — tunnsådda: Polytrichiim cniii-
iniiiic, Sphagmdii aiigiistifoliuiit (fläckar), .S". Riissowii (fläckar).
23° ANDRA KAPITLET
Den forna myrens vegetation: J'c7iw//i//um-mosse. Myrmark: Ja,^'-
««/« w-mossm ark.
Djup: i,s m. +.
Profil: A. 8 cm. råhumus.
B. 50 cm. + laginafum-moaiory .
På 50 cm. djup: Sp/iagniiin magellaiiicum ^,S. cix. apiculatiim z, Pclytriihutii stricliim i,
A)iihlYstegiuiii sp. i, Eriop/ioritut fagiiia/uiii (slidor) 3 — 4.
26. Myr vid Tunntjärn.
(Trehörningsjö socken, Kantsjö skog, 340 m. ö. h.)
En mindre tjärn, som omges av ett c:a 50 m. brett myrmarksbälte, nu
genom naturlig torrläggning skogbeväxt. Tjärnen sänkt är 1904. Kraftig av-
verkning har ägt rum vintern 1Q04 — 1905. Den gamla skogen var c:a 170-
årig, utgjordes huvudsakligen a\ gran (att döma av stubbarna »ymnig») av
tinimerdimension (stubbar mätte c:a 40 cm. i diameter). Efter avverkningen
ha de förut undertryckta träden ökat kraftigt i tillväxten. Av människan ej
dikad.
Nuvarande vegetation (-'V? 1916): granskog av Myr////us-typ.
Träd rikliga.
.1. Riklig: P/cea Aiies (enst.ika efter avverkningen kvarläninade individ c:a 20 ni. höjd med
40 cm. diameter och ålder c:a 200 år vid brösthöjd; i övrigt c;a 8 — 10 m. höjd);
enstaka: Betitla piibesccns. b. och c. Riklig: Picca Abies (kraftig tillväxt efter
avverkningen); enstaka — tunnsådda; Betitla piibescens, Sorhits Aitcitparia.
Ris rikliga.
Riklig: Vacciniitm Myrtillits : tunnsådda: IJnnaea borea/is, ]'aiiiniitiii vitis iilaca; en-
staka: Lycopodiitin anitotinitin, L. clafatitin.
Örter och gräs: rikliga.
Strödda: Carex globitlatis, Riibits cliaiiiaemorits ; tunnsådda: Deschampsia flexitosa. Dry-
pptei-is Liiinaeana (fläckvis enstaka), D. spintt/osa, Trieittatis eit}'opaea : em\3ki:
Calamagrcstis piirpitrca, O.vatis Acctosella.
Mossor rikliga.
Strödd — riklig: Hylocoiiiiitiii parietinitiii : tunnsådda — strödda: Dicranwn majtis, Po/y-
trichitm cominitne; enstaka: Hylocomium proliferum, Hypnum crista castren-
SIS, Sphagnuin Girgensohnii (fläckar), Plagiothecium dentiatlatum.Jungermania
Ivcopodioiiles.
Den forna myrens vegetation: Vaginatum-vaoi&t. Myrmark: Vagi-
wa/zcw-mossmark.
Djup: 2 ra.
Profil: A. råhumus.
B. 25 cm. Vaginatitm-moss\.or\.
På 20 cm. djup: Sphagiiitm iiiagellaniitiin 4, S, angitstifoliitin i, 5. cfr. Ritsspifii i, .V
fuscitin 2, Eriop/ioritm vagiiiatitiii (slidor) 5, rhizoni och radieeller (Cyperaceer),
Andromeda polifolia (fr.) enst , Betitla iiana (stamdelar) i .
C. 25 cm. ÄJT/cOT-iTiosstorv.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÄ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 23 1
På 30 cm, djup: Sphagnuin fusciiin 5, S. angnstifoliinn i, rhizoni (Riihiis thai/iaciiionis}) 2.
Eriopho7'iiiii vaginatuni (slidor) I ;
på 40 cm. djup: Sphagnum fuscum 5, S. magellanitiiin I, Eriophoniiu vaginatiiin (sli-
dor) 3, rhizom (Rutits chamaetnoriis'i) 2.
D. 40 cm. + Vaginatum-xaosiXoxs .
På 60 cm. djup: Sphagnum »tagellanicuin 4, S. angtistifoliuiii 3, Eriop/ioruiii raghiaiuiu
(slidor) 3, rhizom 2, ris I — 2, Andrometia polifolia (fr.) talr.;
på 90 cm. djup: Spliagna, mNxket destruerade och obestämbara, 4 — 5, Eriophoruiii i'agi-
iiafum (slidor) 3 — 4, rhizom 2.
Den regressiva utvecklingen frän Fusium-\x\o?,&e till J'tTg;;ra/um-mosse .Tr
anmärkninssvärd; orsaken till densamma är obekant.
g. Fuscuni-niossmark.
27. Lars-Anders-nijTcn.
(Anundsjö socken, Brattsjö.)
Denna c:a 5 hektar stora myrmark dikades till större delen för odlingsända-
mål för c:a 55 år sedan. ^ Någon skörd togs emellertid aldrig (med undantag
av en teg i myrens västra del, där havre odlats under ett år); i stället in-
vandrade skogsträden, och nu finnes här en välväxande granskog.*
Nuvarande vegetation (V? 1916): granskog av Myrtillus-Vaccinium-
typ (Pl. 8).
Träd )'mniga.
a. Riklig— ymnig: Piiea Ahics (intill c:a 12 m. höjd med 17 cm. diameter ocli c:a 45 är vid
brösthöjd); tunnsådd — strödd: Betitla puhescciis (härav dock större delen barkad
för att lämna rum för barrträden); enstaka — tunnsådd: Pinus silvestris (^wXW. c.i, 12
m. höjd med 18 cm. diameter och ålder c:a 42 ar vid brösthöjd), b. och c. Strödd:
Picea Abies : enstalia — tunnsådd: Piniis silfcstris, Salix caprea.
Ris rikliga — ymniga.
Strödda— rikliga: Vaccinium Myrtilhts (2,5 dm. hög), \'. vitis /(/öfw (1,8 dm. hög); enstaka :
Andromeiia polifolia, Betula iiaiia (4 dm. hög), Empctrum iiigntm, Lycopodium
annoiinum. Pyrola minor, Vaccinium Oxycoccus (bland Spliagnum).
Orter och gräs strödda.
Strödd: Rubus cliamacmorits ; enstaka— tunnsådda; Descliampsia flexitosa. Calainagrostis
purpurea, Carex globularis. Equisetum palustre, Eriophoritm raginatum. Me-
lampyrum pratcnse, Ritbiis arcticus, Trientalis europaea.
Mossor ymniga.
Ymnig; Hylocomium parietinum ; enstaka; Dicrauuni Juscescens, D. majus, Hylocomium
proliferitm, Polytrichum strictum, Sphagnum angttstifoliitni, S. fuscum, S.
magellanicuin, S. RussowH (samtliga Sphagna i små fläckar), Ptilidiitm ciliare-,
Cephalozia media (i Sphagnum-?ii.cVzx), fungennania incisa, f. porphyroleuca
(i Sp>/iagnum-i\-ick:\T), Kantia trichomanis (i Si)hagnum-^iii.\3.x).
' Tegarna gjordes c:a 150 m. långa och 15^17 m. breda; tegdikena c;a 8 dm. djupa.
' Med undantag av ett mindre parti i myrmarkens västra del (utmed avloppsdiket,
jfr fig. 26, s. 286), där hedartad vegetation utbildats (jfr s. 287).
232 ANDRA KAPITLET
Lavar enstaka.
Enstaka; Cladonia rangiferina. C. si/vatica, Peltigcra apthosa.
Fläckvis niossvegetationen tillbakaträngd på grund av riklig forna.
Den forna myrens vegetation: Fiisciim-xi\oi,%&. Myrmark: Fusinm-
mossmark. Angående markens näringshalt se tah. 37. Vid grävning stark Itikt
av svavelväte.
Djup: 3,2 m. +.
Profil: A. 2 cm. forna, avdöda Hylocomia, barravfall etc.
B. 6 cm. råhmnus.
C. 8 cm. föga humifierad /}^.ftv/w-mosstorv.
På 12 cm. djup: Sphagmnn fiisciiin 5, Polytriiliiini strittiiin I, ris I.
D. 40 cm. Fiiscum mosstorv, starkt humifierad.
På 20 cm. djup: mycket destruerad Sphaonuin ftisciini {huvudmassan), S. ;;tage//a/;n!/;/i i,
Er/i'p/ion///! iiaginatuiii (slidor) 2, rliizom {Riibus chamacmorusT) i;
på 45 cm. djup: mycket destruerad Sphag^nttin fiisciiin (huvudmassan), Spluigniiin
niagcHanictim i, Pclytnihuin cfr. strictiiiti i, EriophoriDii vaginattiDi (slidor) 2,
rliizom (Ruhiis ikniiuic/iiorusj) 2, ris 2 — 5.
E. 10 cm. torvmyila, troligen bildad genom stark huniifiering nv
Fusan/i-moss\.OTV\ skiktad; tydlig klumjistruktur.
På 60 cm. djup: torvmvlla utgör luivudniassan; dessutom slidor av Eiioplioniiii rnginn-
tum I — 2, Betula unna (stamdelar) i, Calluna viilgaris (stamdehir) 2.
F. 60 cm. + .S///ff^««;//-kärrtorv.
På 80 cm. djup: Sphagnum teres 4, rliizom och radiceller (Cvperaceer) 4;
på 100 cm. djup: Sphagnum teres 4, rhizoni ocli radiceller (Cyperaceer) 4.;
på 12) cm. djup: Sphagnum teres 4, rliizom och radiceller (Cvperaceer) 4.
28. Myr vid Grubbe.
(/Vnundsjö socken, strax SE om Grubbe by.)
Mindre myrmark, som delvis — c:a 2 hektar — dikades åren 1873 — 1875
för odlingsändamål. Området uppgrävdes och hackades; dock togs aldrig någon
skörd. Dikena hade lagts särdeles olämpligt (jfr s. 203), varför det delvis bli-
vit för svag torrläggning; där sådan varit fullständigare har sedermera till stor del
återförsumpning inträffat p.T, grund av dikenas igenväxning. Vissa partier dock
ännu relativt oberörda av denna försumpning. Dessa ha före torrläggningen ut-
gjorts av dykärrmark (jfr s. 203) och Tvi-.fiV/w-mossmark. På den senare nu
huvudsakligen ungskog av gran.
Nuvarande vegetation (^^c 1916): granskog av ^f\rtiUus-\.y\>.
Träd ymniga.
Riklig: Picea Ahies (intill 9 m. höjd, 15 cm. diameter och 30 år vid brösthöjd); strödd —
riklig: Betula pubescens: enstaka: Pinus silvestris (intill c:a 8 ni. Iiöjd, 20 cm.
diameter och 55 år vid brösthöjd), Sorhus Aucuparia.
Buskar enstaka.
V.ns\.iLkA: Juniperus iOiumtinis. Salix lapponiim, S. pJiyliiifolia.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PA SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 233
Ris rikliga.
Riklig; Vaccinium Myr/illus (c:a 1,5 dm. hög): enstaka — tunnsådda; Androtncda poU/olia,
Betitla nanii, Calluna vulgai-is, Einpetriim Jtigriim, Vaccinium vitis idaea, V.
u/igirwsiiin.
Örter och gräs strödda.
Strödd; R:i/>its cha>nacinorus ; enstaka — tunnsådda: Deschatiipsia caespitosa, Chamaeneriiiiii
angustifoliiim, Eqitiscti/in fliii'iatih\ Mclampy7'iiiii pratense, Trie/itn/is europmu.
Mossor vniniga.
Ymnig; Hylocomitiin parietinuiti : enstaka: Dicrixnuiii iiuijus, D. scoparii/iii^ Hypniiiii
7-eflexum. Polytrichuin coiiiinunc. P. strictuvi, Sphagmim magclkinicuin, S.
Russowii, Cephalozia bicuspidata, Jiingermania porpJiyi-oleuca.
Lavar enstaka.
Enstaka; Cladonia hotrytes. C. deforinis, C. fimhriata v. siinplex.
Den forna myrens vegetation: Fusc/zm-mosse. Myrmark: Fusciim-
mossmark. Vid grävning stark lukt av svavelväte.
Djup: I,; m.
Profil: A. forna.
B. 8 cm. råhumus, delvis med Sphagniiiii-\r\\)\M'\åx\\x\g.
C. 60 cm. + 7'7«(7/w-mosstorv, i övre delen starkt humifierad.
På 12 cm. djup; Sphagnuiii fitsciiiii bildar huvudmassan; bladen nästan till oigenkännlig-
het destruerade, stammarna dock väl bibehållna, tätt pressade intill varandra;
på 30 cm. djup; konstituenterna ej fullt så destruerade som förut; SpJiagnum fuscum 5,
Polytyichiiin cfr. stfictiiin < \. Aiiiblystcgitiin stramiiicitm < \ , Bctiihi ptihesicits
fblad) i:
på 50 cm. djup: Sphitgniiin fiistum 5, Equisctiiin sp. (rhizomj i, Bctiitu cfr. unna (stam-
delar) 2;
på 60 cm. djup: Sphagntim fusciim 5, Vaccinium vitis idaea (blad) i, Pe/u/a cfr. naiia
(stamdelar) i, Eqtiisetum sp. (rhizom) i.
29. Tjäriimyren.
(Lycksele socken, Flakaträsk, strax NE om byn.)
Mindre myrmark, c:a 5,2 hektar, strax SW om Tjärnmyrtjärn, som delvis,
c:a o,s hektar, blivit torrlagd på naturlig väg. Nu skogbeväxt. Kraftig av-
verkning i senare tid.
Nuvarande vegetation (--'/t 1915): granskog av MyrtiUiis-X.)-^.
Träd rikliga — ymniga,
a. Riklig — ymnig: Picea Abics (intill c:a 25 m. höjd med 45 cm. diameter och ålder c:a 200
år vid brösthöjd); enstaka: Betula pitbescens, Pinits silvestris. b. Strödd: Picea
Abies; enstaka: Betitla pitbescens, Sorbus Aitcitparia. c. Enstaka — tunnsådda:
Picea Abies, Betitla pitbescens.
Ris rikliga.
Riklig: Vacciniitm Myrtilliis (fläckvis \nmig":; enstaka : Linnaea borealis. Lycopadiiiin
annotiniiiii. Vaccinium vitis idaea.
Orter och gräs rikliga.
Riklig: Rubiis chainaemonis : enstaka: Carc.y globularis, Listera cordata, Trien-
talis eitropaea
2 34 ANDRA KAPITLET
Mossor ymniga:
Ymnig: Hylocomiuin proliferum: enstaka: Dicramim majus, Astivp/iylhim cuspi-
ciatiim, A. pseudoptinctatimi, Flngiotheciiiin deittkulatiim, Spliat^niim Girgetisohnii (fläckar),
JiDtgermania lycopociioides.
Den forna myrens vegetation: /'/cjrr^OT-niosse. Myrmark: Fusaim-
mossmark.
Djup: 2 m. +.
Profil: A. 2 cm. forna.
B. lo cm. råhumiis, med talrik Elaphoiiiyccs graiiiilattis (pä en
yta av i kvdm. räknades 14 individ).
C. 30 cm. /v/i^iv/w-mosstorv.
På ;o cm. djup: Sphaginiin fiisiiiin 5, Eriophontiii vaginatiim (slidor) 2, rhizom {Rithus
iJiaiiKienwrus ?) 2.
D. 40 cm. dykärrtorv.
På 65 cm. djup: rhizom och radiceller (Cyperaceer) 4—5, amorf substans 3, Betitla vana
(stamdelar) i.
E. 20 cm. + PapiUosum-\\\o's,'iXox\' .
På 100 cm. djup: Sphagnitm papillositm 4, rhizom och radiceller (Cyperaceer) 4, Meny-
anthes trifoliata (fr.) enst.
30. Myr vid Björna fäbodar.
(Björna socken, strax öster om Björna fäbodar, c:a 350 m. ö. h.)
Mindre myrmark, vars randpartier blivit torrlagda på naturlig väg, men vars
centrala delar däremot äro beklädda med Fiiscum-w\o%=>^ {\'accinium uliginosum-
facies). Vad som orsakat torrläggningen, kan ej avgöras. Vegetationen har
förut varit hölje-Ä«r«///-mosse. (Angående 0«/'/ö'rt///'w-mossmarken se s. 216.)
Nuvarande vegetation (V? 1915): granskog av Myrtillus-\.y\) (ungefär
som den s. 216 beskrivna).
Den forna myrens vegetation: FitsatM-mosse. Myrmark: Fitscuiii-
mossmark. Angående markens näringshalt se tab. 37.
Djup: 1,4 — 2 m. +.
Profil: A. 3 cm. forna.
B. 10 cm. myllblandad råhumus.
C. 20 cm. torvmylla, troligen uppkommen genom liumifiering av
/>/j(7cw-mosstorv, med kolrester.
På 15 cm. djup: torvmyllan med tydlig skiktning, klumpstruktur; följande växtrester ha
kunnat identifieras: Sphag>niiii sp. (bladfragment), bruna svamphyfer, pollen
(enl. bestämning av fil. d:r B. H.\ldek) av Pinus sihiestris, Picea Ahies, Be-
titla sp., Ericaceer, Myrica Ga/c; dessutom Navicula spp.
D. 70 cm. + /v/j-iv/OT-mosstorv, i övre delen starkt humifierad;
kolrester saknas.
På 35 cm. djup: starkt humifierad torv; Sphagiiiiiii fiisciiiii \v.\\ utgjort huvudmassan;
endast enstaka blad nu bibehållna;
på 50 cm. djup: c:a 75 % av torven till oigenkännlighet destruerad; av resten: 6yi//«^w/w
fiisciim 5, 5. niagellanicitin 2, S. aiigiistifoliiiiu 1, Eriophoruin raghiatiiin
(slidor) 3;
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PA SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 2^5
på 70 cm. djup: tämligen liumifierad torv; Sphagmim fuscuin 5, S. mageHaiiiiUm 2, S.
angustifolhim < i, Eriophoruin vaginatum (slidor) 2, rliizom (Ritbiis chamac-
morus ?) 2;
på 100 cm. djup: Sphaontiin fitscitm 5, S. mageUaniLinn i, Erioplwriim raghw/tiin
(siidor) 2.
Att torvmyllskiktet uppkommit av Fi/siiuii-\\\o%s\.orv är ytterst sannolikt.
Genom branden (förut omtalad s. 218) har humifieringen påskyndats, och tor\ -
mylla bildats. Dä branden drabbat ett så mäktigt ytskikt (nu efter samman-
pressning 20 cm. mäktigt), måste antagas, att den inträffat efter torrläggningen
(jfr s. 218).
31. Myr vid Korstjärn.
(Trehörningsjö socken, Högbränna skog.)
Mindre tjärn, som omgives av ett c:a 50 — 100 m. brett myrmarksbälte.
Detta har blivit på naturlig väg torrlagt och är nu skogbeväxt. ENE om
tjärnen har myrmarken varit Fuscum-mossm&xV. Kraftig avverkning verkställdes
vintern 1913 — 11)14. ^en avverkade skogen, som huvudsakligen bestätt av
gran, var c:a i6o-årig (mätta stubbar intill 45 cm. diameter).
Nuvarande vegetation (-77 1916): granskog av Ålyrtillusiyp.
Träd strödda — rikliga (de avverkade granarna ha varit rikliga).
a. Strödd — riklig: Picea Abies (intill 9 ni. höjd); enstaka: Betiila pubcscais, Sorbiis
Aucuparia. b. och c. Enstaka — tunnsådda: Picea Abies, Beiula pubescens.
Ris ymniga.
Ymnig : Vaccinium Myrti//iis.
Örter och gräs rikliga.
Strödda: Ca) ex g/obu/aris. Riibiis cliatnaciiioriis.
Mossor strödda.
Strödd: Hylocomium parietiiiiim\ enstaka — tunnsådda: Dicramiin majus, HyloiOniiKiii
proliferum, Hypnum crista castrensis, Jungerma?iia lycopodioides.
Marken till stor del täckt av forna, bestående av granbarr och Befi(la-h\-\Å\ moss-
täcket delvis avdctt efter avverkningen.
Den forna myrens vegetation: Fusiuw-mosse. Myrmark: Fusaim-
mossmark.
Djup: c:a 2,5 m.
Profil : A. 2 cm. forna, bestående av Hylocomia, björkblad och granbarr.
B. 5 cm. råhumus.
C. 18 cm. torvmylla, förmodligen bildad genom humifiering av
/}«(■// ;«-mosstorv.
D. 35 cm. Fuscum-xno'ii\.ox\ , i övre delen starkt humiherad.
Pä 30 cm. djup: SphagiiiDii fiisium 5, S. angustifoliiim i, Eriophoniiii vaginatum (slidor) i,
rhizom {Riibi/s chamaeinorus ?) 2, ris i ;
på 50 cm. djup: Sphagnum fuscum 4, ..V. magellanicum 3, S. angustifoliuvt i, S. papil-
losuni I, slidor av Scirpus caespitosus och Eriophoruin vaginatum i, rhizom
{Ruhus cJuimaenwriis ?) 2.
236 ANDRA KAPITLET
E. 40 cm. + PiTpillosian-moii\.or\.
På 70 cm. djup: Sphagiuiin aiitblyphyllum --, — 4, 5. papilhsiim 2, S. Jensenii 2, Scnpus
caespi/osi/s (slidor) 5, rhizoni och radiceller (Cvperaceer) 2;
pä 90 cm. djup: Sphagniim pnpillosiiin 4 — 5, 5. Jensenii 2, 5. avtblyphvllum i, Scirpus
cacspitosus (slidor) i, rhizom och radiceller (Cvperaceer) 2, Carc.v lasiocarpa
(fr.) en.st.
32. Myr vid Kotjärn.
(Trehörningsjö socken, Högbränna skog).
En mindre »tjärn», nu igenva.xt genom Cuspidatum-mosse, omgiven av
myrmark, som pä naturlig väg dränerats och blivit skogbeväxt (jfr. s. 220).
Under det området väster om »tjärnen» utgjorts av Fapillostwi-mossmd,vk (jfr
s. 220), har det öster om densamma varit ///.ftT/w-mossmark. En kraftig gran-
skog av timmerdiraensioner (stubbar efter avverkade granar inätte i medeltal
c:a 40 cm. diameter med en ålder av c:a 175 år) hade uppkommit, vilken emel-
lertid till största delen avverkats vintern 1912 — 1913. Nu ungskog, huvudsak-
ligen av gran.
Nuvarande vegetation (-'/t igi6): granskog av Jl/yrf/7///s-typ.
Träd rikliga (de avverkade granarna ha varit ymniga).
a. Riklig: Picea Abies (c:a 6 — 10 m., intill c:a 75 är viii brösthöjd; före avverk-
ningen undertryckta, efter densamma med mycket kraftig reaktion, jfr s. 252); strödd:
Betitla pubesceiis. b. och c. Enstaka — tunnsädd : Picca Abies.
Ris rikliga.
Riklig: Vaccinium Myrtillus (c:a 2,5 dm. höjd); enstaka: Enipetyiiiii iiignnii, Wnciniiini
intis idaea.
Orter ocli gräs rikliga.
Strödd; Rubus chamaemoi-us (fläckvis riklig), Cnrex globidaris; enstaka: Dcschaiiipsia
flexiwsa, Liizula pilosa. Melninpyruin pnrfciise.
Mossor rikliga.
Strödda: Hylocomium parieiiniun (fläckvis riklig), Dicraniim scupariuin; enstaka — tunn-
sådda: Amblystegium tmcinatiun, HylocoDiiuin proHferum, Polytrichum stricttiiii, Spliag-
ntim Russoifl!, Jungcrmania Ivcopcdioides.
Lavar enstaka.
Enstaka; C/adonin sHvntua.
Delvis saknas mossvegetation på grund av riklig forna och även på grund av den
kraftiga avverkningen.
Den forna myr vegetationen: Tv/jt/zw- mosse. Myrmark: Fiisiiim
mossmark.
Djup: 2,7 m. +.
Profil: A. forna.
B. 10 cm. myllblandad råhumus.
C. 40 cm. yvciiVi-OT-mosstorv, i övre delen starkt humifierad.
På 20 cm. djup; starkt humifierad torv, där Sphagmiiii utgjort luivudmassan; bladen
mycket destruerade, kunna dock delvis igenkännas såsom Sphaginim fusciim:
på 40 cm. djup: Sphagituni fuscuvi 4, Eriopdwruin imginatuni (slidor) 4, rhizom {Kiibiis
ihaniacinorus ?) 2, ris i, Androincda polifolin (fr.) enst.
D. 50 cm. + PapiUosiim-mo^fXow .
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÅ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 237
På 60 cm. djup; Sphagniim papUlostiiH 3—4, Eriophoriim vaginatum (slidor) 3, rhizoni
och radiceller (Cyperaceer) 3, Equisetiim fltwiatilc (rliizoni) i, nmorf substans 5;
på 90 cm. djup: Sphagniim papillosum 3—4, slidor av Erioplioruin vaginatum och
Scirpiis cacspitosiis i — 2, Equisetiim fliniiatHe i, rhizom och radiceller (C3'peni-
ceer) 4.
Skogens utseende.
Den skog, som uppkommit pä ovannämnda myrmarker, kan i stort
sett karaktäriseras såsom skog av Myrtil/iis-tyYi [enligt Cajanders (1909)
terminologi]. Dock förekomma även övergångsformer till Oxalis- och
Frtcaw/ww-typerna. Man kan därför med avseende på myrmarkerna
tala om:
1 ) Myrtilliis- Oxalis-Vy^,
2) Myrt/lliis-ty\),
3) Myitillus- 1 'i!a7///i//i/-typ.
Den rena Jl/yr//////s typen är den ojämförligt vanligaste på alla
myrmarker.
Utseendet är i huvudsak detsamma som hos motsvarande skogstyp
pä fastmark. Dominerande är Vacdiiiiiin Myrtilliis, vanligen »riklig» —
»ymnig». Den är oftast kraftigt utvecklad, c;a 2 dm. hög. Ovanligt
yppigt är iT/)'/-//7/?«-täcket på Ciispuiatnm- och /^//.s-cv/w-mossmarken vid
Björna fäbodar (s. 216, 234). Sannolikt är orsaken härtill att söka i den
brand, som drabbat denna myrmark, varigenom tillgången på näringssalter
blivit större.
I undantagsfall är blåbärsriset tillbakaträngt på grund av skogens
täthet, så t. ex. på dykärrmarken vid Atjärn (s. 211).
Övriga ris förekomma i regel »enstaka» — »tunnsådda». Bland egent-
liga skogsris märkes främst Vacciiiinm vitis idaea; dessutom Lycopodiiun
annotiniim, L. clavatimi (sällan), Linnaea borcalis, Pyrola minor, P. sccnnda
m. fl. Ofta påträffas också ris, som egentligen äro hemmahörande i vissa
myrassociationer, sådana som Arulroiiicda polifolia, Bcttda naua, Leduvi
palustrc, Vaccinium itliginosiuii o. a. De kunna vara relikter från en före-
gående möss- eller kärrassociation eller nykomlingar på grund av för svag
torrläggning. Till den senare kategorien torde i allmänhet åtminstone de
•höra, som finnas i skog på dykärrmarker.
Ört- och gräsvegetationen är mycket varierande, närmast beroende
på graden av torrläggning. I skog av Myrtillus-typ, sådan den förekom-
mer på fastmark, spela som bekant örter och gräs en särdeles underordnad
roll. Så är även förhållandet i motsvarande myrmarksskogar, om dräne-
238 ANDRA KAPITLET
ringen varit fullständig, i vilket fall de vanligen äro »tunnsådda» — »strödda».
Exempel kunna utgöra Gårdmyren (s. 218) och »myr vid Björna fäbodar»
(s. 216).
Vi kunna från väldränerade myrmarksskogar av Myrtillus-X.y^
annotera bl. a. följande örter och gräs: Dcschanipsia Jiexiwsa, Chaviaencritmi
augustifoliiiiH (sällan), Dryoptciis Liniiaiana, D. spmulosa, Listcia cordata,
Lusnia pilosa (sällan), Majantheimtm bifolhim, Melampynim pratense, M.
silvatiaiiii , Oxalis Acetosella (sällan), Tiientalis ciiropaea, Solidago virgau-
rea; dessutom finnas även en del myrelement, för ifrågavarande skogstyp
främmande, särskilt Carcx globularis, Eqnisctinn silvatimm och Rubiis eka-
maciiionis. Dessa senare spela dock ej här någon mera framträdande roll.
I de fall torrläggningen varit mindre fullständig finner man de
nämnda inyrväxterna dominerande bland örterna och gräsen. Ofta före-
komma de i hög frekvens, understundom tillsammans »rikliga». An är en-
dera av de tre arterna ( Carcx glohularis, Equisctuin silvaticuni, Rjdms
cliaiiiafiiiorus) mera framträdande, än förekomma de alla ungefär lika tal-
rikt. Såsom exempel på myrmarker av detta slag kunna nämnas t. ex.
Rödsandsmyren (s. 202), »myr vid Trehörningen» (s. 204), Paulimyren
(s. 219), »myr vid Kotjärn» (s. 220), Tjärnmyren (s. 233), »myr vid Kors-
tjärn» (s. 235).
Med avseende på bottenskiktet kunna två undertyper urskiljas. Den
ena saknar så gott som fullständigt mossvegetation, den andra har en
täckande matta av huvudsakligen Hylocoviia. Utbildningen av de båda
typerna synes intimt sammanhänga med trädvegetationens beskaffenhet.
I de fall skogsskikten uppbyggas av dominerande björk (Betula ptibescens),
är den förstnämnda typen utbildad; dä de utgöras av gran eller tall, den
sistnämnda. Den rikliga forna, som björkarna årligen giva upphov till,
verkar dödande pä mossorna, och häri torde man närmast få söka orsaken
till att mossmatta saknas. Någon egentlig skillnad med avseende på mark-
vegetationen i övrigt förefinnes ej mellan de båda typerna. Ej heller synes
någon nämnvärd skillnad i trädens tillväxt föreligga i de båda fallen.
Exempel på den mossfattiga typen äro Stormyren (s. 209), »myr vid Ryss-
sjö» (s. 210), »myr vid Atjärn» (s. 211), »myr vid Vargträsk» (s. 212),
»myr vid Oxtjärnarna» (s. 213). Det är alltså genomgående på kärr-
marker, man finner densamma (jfr nedan ang. de björkrika skogarna).
Mosstäcket i den mossrika typen utgöres huvudsakligen av Hyloco-
iniuiii parietimuii och H. prolifertim. Bland övriga mer eller mindre vanligt
förekommande mossor märkas främst Hypiumi crista castrcnsis (av andra
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÄ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 239
Hypmun-2iX\.&x, ehuru mera sällan, t. ex. H. curtnin, H. ycflcxu))i. H. velu-
tiimm), Plagiotheciiim denticulatiim, Dicranum-a^xter (särskilt karaktäristisk
är D. majtts: dessutom påträffas D. fnsccscc7is, D. scopariuiii, D. iinditlaliiiii
O. a.), Jungennania lycopodioides. Isynnerhet på de mindre väl torrlagda myr-
markerna finner man även ofta Polytricimvi coiiiniunc samt en del Spliag-
mun- (framför allt i. Riissozvii, S. Girgensohnii, S. ayigiistifolmvi samt .S'. nia-
gellatiicutn) och Astrophyllu»i-a.rtev {A. cnspidatuin, A. pscndopunctatiDii o. a.).
I den mossfattiga typen äro mossorna i stort sett desamma; oftast
förekomma »enstaka» — »tunnsådda» Hylocomia, Polytrichum comnmne, Dicra-
niiin iiiajiis och Sphagmaii Riissoivii.
Trädvegetationen i myrmarksskogen av Myrtilltis-typ utgöres av
gran (Picea Abies), tall {Pinas silvcstris) och björk (Bctiila pubescens).
Tre typer kunna med anledning härav urskiljas^, nämligen:
1 ) Granskog,
2) Björk-granskog,
3) Tallskog (vanligen med stark inblandning av gran eller björk,
varigenom tall-granskog eller björk-tallskog uppkomma),
i) Vanligast är granskogen, vilken förekommer på alla myrmarker.
Av på dykärrmark undersökta skogar av Myriillnsiyp ha ungefär hälften
utgjorts av granskog, av på mossmarker undersökta så gott som samtliga.
Granen bildar ett slutet skogsskikt, i vilket även alltid finnes insprängd
Betitla pubescens och någon gång Pi)ius siluestris. Ofta finnes Sorbns
Aucuparia.
2) Det har understundom i litteraturen talats om att björken är
det träd, som först av alla oundvikligt inkommer på myrmarkerna efter
torrläggning, hindrande barrträdens utveckling. Såsom av detaljskildring-
arna framgår, är det emellertid egentligen endast på kärrmarkerna, som
vi finna stark björkinblandning. Här är ofta björken t. o. m. det domi-
nerande trädslaget.^ Vanligen förekommer dock även granen tämligen talrikt,
understundom i lika hög frekvens, så att björk-granskog uppkommer.
Ungefär hälften av undersökta dykärrmarker jämte den enda un-
dersökta SpIiagnuin-Vi.xxvaz.xV&n ha varit beväxta med björk-gran-
skog, under det ingen av mossmarkerna haft denna vegetation.
Däremot har en undersökt Vaginattun-xno^&xwdJxV, nämligen Bastumyren (s.
' Det bör här påpekas, att i de ifrågavarande fallen skogens utseende endast oväsent-
ligt påverkats av människan.
' Rena björkskogar torde vara tämligen sällsynta. Exempel på en sådan är skogen
å »myi' vid Vargträsk» (s. 212).
240 ANDRA KAPITLET
227), ett skogsbestånd, som utgöres av tillsammans björk och tall i ungefär
lika hög frekvens. Såsom exempel på björk-granskog kunna nämnas Stor-
myren (s. 209), »myr vid Ryssjö» (s. 210) och »myr vid Ätjärn» (s. 211).
Här förekommer björken i skogsskiktet »riklig» — »ymnig» och granen
»strödd» — »riklig». Det är redan förut (s. 23S) påpekat, att i björk-granskogen
bottenskiktet är mycket svagt utbildat, beroende på björkens rikliga forna.
3) Ren tallskog av Myrti/his-typ har endast sällan påträffats. Så-
som sådan kan t. ex. anses den på västligaste delen av Tremyrarna (starr-
mossmark, s. 215) uppkomna skogen, ehuru här förekommer ett »under-
bestånd» av »riklig» — »ymnig» Betida piibcscens. Oftare finnes tall-björk-
skog eller tall-granskog, ehuru även dessa äro sällsynta. Tall-granskog
är t. ex. vackert utbildad på Kraftmyren II ( fö^/wrtÄ/w-mossmark, s. 224),
där »överståndarna» i stort sett utgöras av tall och där ett kraftigt »under-
bestånd» av välväxande gran finnes (Pl. 6).
Såsom en sammanfattning kan alltså om skogsträden i Myrtillus-
typen sägas, att vanligen har granskog utbildats på alla myrmarker,
på kärrmarkerna ofta dock björk-granskog; mera sällan har ut-
bildats tallskog eller starkt tallblandade skogar.
VMlketdera av skogsträden som blir det dominerande pä den torr-
lagda myrmarken beror dels pä den omkringvarande skogens beskaffenhet,
dels också säkerligen på skilda träds olika förmåga att utvecklas hastigt
pä det nya substratet.* Så torde orsaken till att tallskog sällan påträffats
huvudsakligen vara att söka däri, att fastmarksskogarna i området vanligen
utgöras av granskogar. Det synes dock även troligt, att, vad nytorrlagda
kärrmarker beträffar, granplantorna utvecklas snabbare än tallplantorna,
om båda förefinnas samtidigt, och att därför granen här blir överlägsen i
konkurrensen.
Att de starkt björkblandade skogarna så gott som uteslutande finnas
på kärrmarker och endast i undantagsfall på mossmarker antyder, att björk-
plantorna pä de nytorrlagda kärrmarkerna utvecklas hastigare än barr-
irädsplantorna och därför ofta så att säga få ett förspräng framför dessa,
om fröträd i tillräcklig mängd finnas; på mossmarkerna däremot utvecklas
barrträdsplantorna i stort sett snabbare. Man kan också på nydränerade
kärrmarker ofta fä se täta snår av ungbjörk (jfr s. 318), ehuru förut
sådd av tall och gran blivit verkställd, på nydränerade mossmarker" där-
' Här bortses fr.nn människans inverk.m; de ilVågav.iranJe mvrmarkerna ha samtliga
besatts av naturen (|fr s. 239).
- Undantag göra dock ofta starrmossmarkerna, där ej sällan björken elter torrlägg-
ning inkommer ymnigt (jfr kap. IV).
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PA SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 24I
emot sällan mera än tämligen glest stående ungbjörkar. Orsaken till
detta förliällande kan för närvarande ej med säkerhet avgöras.
Föryngringen i den Myrtillus-uVv, myrmarksskogen måste i stort sett
betraktas som tämligen god. Isynnerhet i granskogen finnes ofta ett tätt
»underbestånd» (i busk- och fältskikten) av gran; vanligen förekommer
denna här »strödd», men den kan t. o. m. vara »riklig», såsom t. ex. vid
Tunntjärn ( fir^o-Z^ö/w;/. mossmark, s. 230) och Atjärn I {]'aginatnni-\\\os?>-
mark, s. 225). Mindre tillfredsställande är i allmänhet föryngringen i
björk-granskogen, ehuru undantag härifrän finnas (t. ex. »myr vid Atjärn»,
dykärrmark, s. 211).
My r ti I / 11 s-O .va Ii s-ty \:>cn har jag iakttagit endast vid ett tillfälle,
nämligen på Dyngmyren vid Sanna (s. 201). På grund av det täta skogs-
beståndet äro här både fält- och bottenskikt i hög grad reducerade.
Såväl mossor som ris samt örter och gräs förekomma endast »tunnsådda».
Träden äro tämligen likåldriga och utgöras huvudsakligen av gran. För-
yngringen är mycket dålig pä grund av det täta skogsskiktet.
Skog av ren Oxalis-typ, sådan denna förekommer på fastmark,
har jag ej observerat pä torrlagda nnrmarker. Däremot har jag vid ett
par tillfällen sett den härmed besläktade ormbunksrika typen (Cajander
191 1 b), där ormbunkar äro fältskiktets dominerande element. Emeller-
tid har den underlagrande torven i dessa fall varit så starkt humifierad,
att myrmarkst}-pen ej kunnat rekonstrueras. Jag kan som exempel nämna
Storbrännmyren ej långt från Sanna pä Hemsön. E!tt parti av denna
myrmark, vilket blivit torrlagt på naturlig väg, upptages nu av \'ppig,
välväxande granskog. Markfloran är sammansatt ('^/g 191 5) huvud-
sakligen av »rikliga» — »ymniga» ormbunkar, framför allt Dryopteris spinii-
losa, D. Liunacaua, Pteridiuiii aquilinnm : dessutom finnas bl. a. Oxalis
Acctosella och JMajantlieiiumi hifoliuiii samt av ris »enstaka» \'acciniuiii
Myrtilhis och Lycopodiniii aiinotiuiiiii. Mosstäcke saknas. Myrmarken,
sannolikt kärrmark, har en mäktighet av omkring 1,2 m, Råhumus har
ej kommit till utbildning.
Skog av Myytillns-Vaccinium-\.\\) har jag på myrmark- i"unnit
endast ett par gånger, nämligen på Wiginatnin- och /^//it7/w-mossmark.
Bland de meddelade detaljbeskrivningarna finna vi den å Vaginatiii)i-n\oss-
mark vid Atjärn II (s, 225) och å /^wj^cww-mossmark pä Lars-Andersmyren
(s. 231). Vacciniiiin vitis idaca förekommer i lika stor frekvens som V. Myr-
tillus (Lars-Anders-myren), eller den är talrikare (Atjärn). En täckande matta
De norrländska myrmarkerna. i7jij 1 6
242 ANDRA KAPITLET
av HylocoDiia finnes. Trädbeståndet utgores av luivudsakligen gran (Lars-
Anders-myren) eller av tall (Atjärn). Såsom skog av Myvtillus-\'acci)iiimi-
typ kan även betecknas den sedernieia (s. 309) frän Askmyrniossen i Upji-
land beskrivna tallskogen.
Den rena Vacafimm-typen har jag ej observerat på myrmarker inom
mitt område. Den torde emellertid kunna utbildas, åtminstone på Vagbia-
tuiii- och Fuscum-raoi&vcaxV&x . Den på Botmoramossen (/^z/i-c;//«-mossmark)
i norra Uppland (s. 308) uppkomna ungtallskogen är av Vacciniuin-\.\\t.
Vilken eller vilka de ekologiska orsakerna äro till vegetationens ut-
veckling i skilda, ovan nämnda riktningar kan för närvarande ej avgöras.
Att döma av analyssiffrorna från tab. 37 (s. 264 — 265) synes det emel-
lertid ej vara olika halt av näringsämnen i marken, som betin-
gar uppkomsten av de olika skogstyperna på myrmarkerna.
Näringskapitalet på Dyngmyren med skog av Myvtillits-OxaUs-\.Y\> är i
stort sett detsamma som på de mjMiiiarker, vilka äro beklädda med sådan
av Myiiilliis-\.y\}, liksom på Lars-Anders myren med skog av Myrti/ltis-
Vacciniuin-typ. Sannolikt spelar torvens humifieringsgrad i ytskiktet och
en därmed sammanhängande mer eller mindre kraftig utveckling i ena
eller andra riktningen av markens mikroflora en större roll.
Det har understundom framhållits, att blott mindre myrmarker efter
torrläggning kunna producera skog. Den antagna orsaken härtill skulle
väl vara, att dessa teoretiskt borde innehålla mera näringsämnen än större
sådana. Enligt min erfarenhet spelar dock myrmarkens storlek,
vad Norrland beträffar, ingen eller endast obetydlig roll för den
blivande skogens utseende. Visserligen har jag ej varit i tillfälle att
undersöka torrlagda områden från de allra största myrmarkerna på flera
tusen hektar; dock finnes enligt min mening ingen anledning antaga, att
dessa skulle förhålla sig annorlunda än sådana på c:a 350 hektar (Stormj-ren
s. 209). Hämmad skogsväxt pä grund av näringsbrist har jag över huvud
taget ej kunnat konstatera. Såsom nedan (s. 263 ff.) framhålles, frodas
skogen utmärkt även där ett särdeles ringa näringskapital i myrmarken
förefinnes.
BersCH (1912 c, s. 240), SlERU; (1913, s. 71) o. a. betona, att endast
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PA SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 243
grunda mj-rmarker kunna bliva till god skogsmark.' De av mig under-
sökta ha dock varierande mäktighet, utan att vegetationen därav på-
verkats. Till och med djup av över 4 m. har uppmätts (''myr vid Fager-
tjälsliden \ s. 209; Storm}Ten, s. 209). Torvens mäktighet kan alltså
ej sägas ha någon inverkan på vegetationens utveckling
efter torrläggning. Också förlöper trädens rotsystem, såsom senare
(s. 253 ff.) skall visas, särdeles ytligt.
Vad mossmarker beträfilar, så äro enligt en i litteraturen ofta åter-
kommande uppfattning endast de användbara såsom skogsmark, där moss-
torvan är blott 4 a 5 dm. mäktig och underlagras av mera näringsrika jord-
arter. Jag kan härvid hänvisa till uttalanden av t. ex. HALLDIN och
Welander (1904 s. 58), Barth (1912, s. 30) och LuNDBERc; (1914, s. 52)."
Om vi emellertid betrakta t. ex. de mossmarker, som alltid gällt såsom
mest näringsfattiga, nämligen 7^/«(7/w-mossmarkerna, så finna vi, att dessa
bära välväxande skog av MyrtilljisA.y\i, även där /^;/jf;/;« mosstor ven har
en större mäktighet än i meter (»myr vid Björna fäbodar», s. 234). Samma
förhållande gäller /^;/j,Y//w-mossniarker, som visserligen ha ett mindre mäk-
tigt skikt /-"//.ytv/w-mosstorv, men där på några decimeters djup finnes ett
mäktigt lager annan näringsfattig mosstorv (t. ex. Papillosiuii-moss\.oT\- ,
myrarna vid Korstjärn, s. 235, och Kotjärn, s. 236). Härav måste slutas,
att mosstorvens mäktighet är av mindre betydelse för den bli-
vande skogens utseende och tillväxt.
Dock bör framhållas, att /wa/w-mossmarker med en djup bädd
av Flisen m-mo&stoxv äro ytterst svåra att torrlägga. Djupa och tätt ställda
diken äro nödvändiga för åstadkommande av tillräcklig dränering och
därmed sammanhängande ökad humifiering. Grunda och glesa diken
åstadkomma här blott obetydlig förändring av myrvegeta-
tionen och påskynda endast Fiiscinn-mossens utveckling till
den hed, som utgör slutleden i den naturliga utvecklingscykeln
(s. 149). Sådana otillräckligt torrlagda mj-rmarker torde ligga till grund
för den enligt min mening oriktiga uppfattning, som ovan refererats (jfr
s. 311).
■^ Bersch (1. c.) anser, att trädens rötter måste komma ned till mineraljord för att
skogsvä.xten skall bli god, och han säger på grund härav: »Waldbau aiit Moor ist daher nnr
nuf sehr flachgriindigen, gut entwässerten Mooren möglich, öder an den Rändern ausge-
dehnter Moore, die sich durch grössere Trockenheit, Flachgrundigkeit und oft aiich durch
einen höheren Gehalt an Mineralstoffen auszeichnen, endlich auf abgetorften Mooren».
Och SiERiG (1. c.) yttrar härom; »Wo grössere Waldungen vorhanden sind, wie dies zum
Beispiel auf der Domäne Burgsittensen der Fall ist, känn man beobachten, dass je tiefer
das Moor ist, desto niedriger die Bäume sind und unigekehrt».
'' Jfr i övrigt s. 296 — 297.
244
ANDRA KAPITLET
Trädens tillväxt.
Det är i allmänhet vanskligt att för närvarande söka ange några
exakta siffror för skogens verkliga produktionsförmåga på skilda dränerade
myrmarker. Ofta har nämligen torrläggningen varit tämligen ofullständig,
så att skog med relativt svag tillväxt uppkommit, såsom är fallet med
t. ex. många självdräneringar. Då skog uppkommit på myrmarker, vilka
en gång dikats för odlingsändamål o. d., har den ofta haft god tillväx:
under de första åren; sedermera har denna avtagit pä grund av dikenas
igenväxning för att efter förnyad dikning ånyo tilltaga.
Det är endast få skogar på mj-rmarker, som under hela tiden efter
torrläggningen kunna uppvisa en jämn och god tillväxt. Exempel på
sådana äro de på Dyngmyren (s. 201) och Kraftmyren (s. 222).
Uppskattning av beståndens tillväxt på Dyngmyren och Kraftmyren
har utförts av jägmästare M. Carlgren, som välvilligt ställt sina resultat
i detta avseende till mitt förfogande (jfr även CarlGREN 1917 a).
Skogsbestånden å Dyngnivren och Kraftmyren.'
Myrens
namn
Träd-
slag
.\lder
Antal stammar med
mindre än 10 cm.
diam. vid brösthöjd
Antal stammar från 10 cm. diam.
vid brösthöjd
Kubik-
massa pr
har kbm.
Årlig till-
växt kbm.
Utveck-
lingsdug-
liga ■
Ej utveck-
lingsdug-
liga
10 — 14
cm.
15 — 19120 — 24
cm. cm.
25-32
cm.
Summa
Dyng-
myren
gran
tall
50 (-14—
56) bröst-
höjd
5'
50
30
5
25
II
I
-^ '1 \ ^-^^ } 5-^
Kraft-
myren
gran
tall
björk
85 (80—
90) vid rot-
halsen
59
29
53
22
2
)
15
2
I
5
6
I
2
4
-14
14
7
2:0
1
5.9
I övrigt ha endast enstaka träd (tall och gran), som utvalts, där
myrmarkerna varit bäst dränerade, undersökts med avseende på
höjd- och diametertillväxt. ^ De härigenom erhållna siffrorna giva, jäm-
förda med motsvarande siffror från fastmark, en tämligen god föreställ-
ning om tillväxtenergin på myrmarkerna. Dock måste de betraktas
— i stort .sett — som minimivärden, vilka bliva större efter beståndens
rationella skötsel och efter fullständigare torrläggning.
' De undersökta provytornas storlek 20 X 20 m.
■ Höjden liar uppmätts medelst Christexs höjdmätare; diametertillväxteii (vanligen
vid 1,3 m. höjd) med Presslers tillv.ixtborr; då borrspån undersökts vid hemkomsten, ha
de förut uppblölts i vatten.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÄ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 245
Höjd och diameter av gran och tall pä skilda, väl torrlagda
m \- r ni a r le e r.
Xr. MvniKirk Trädslag
Höjd
Diameter
Ålder
m.
vid bröstliöjd
cm.
ar
I. Dvliärrmark (Atjärn, s. 211) . gran 10 16 50 (40)
/ 'tja-t/i/i/um-moismak
(Åtjarn II, s. 225) . tall
I Vf^' ///<;///■;«• mossmark
(Kraftmvren, s. 222)
tall
/•'lisci/m moi^m.uk
(Lars-Andcrs myren, s. 231) gran
)) » »
» » tall
7
10
23 (35)
8
10
50 (40)
9
13
30 (40)
18
26
6S (75)
18
35
85 (95)
19
26
85 (95)
1 1
12
45 (55)
12
17.^
45 (55)
12
1 8,4
42 (55)
8
15
28 (40)
8,5
14
30 (40)
/■Vcj(7('W-iiiossmark
(Myr vid Grubbc, s. 232) gran
t) » »
/■'/I" j(7/ ///-mossmark
(Askmvrmossen, Uppland,
s. 309J » 12 — 27 (40)
14. » » » 13 — 28 (40)
ij. » » tall 19 — 72 (85)
16. i. » » 19 — 80 (90)
Diametertillväxt^ (mm.) vid 1,3 m, höjd av gran och tall pä
skilda, väl torrlagda myrmarker.
Under åren
Xr. Mvrmark Träd- Höjd i— 10 11—20 21 — 50 31 — 40 41 — 50 51—60
slaa; m.
I.
Dykärrmark (Dyng-
myren, s. 201)
gran
—
126
108
6ö
2.
»
tall
—
120
108
60
3-
Dykärrmark (.Atjärn,
s. 211) . . . .
gran
10
44
60
56
4-
/-'/7^' /'/////// ///-moss-
mark (Kraftmy-
ren, s. 222) . .
»
18
46=
40
-4
28 46 54
' Siffran anger åldern vid brösthöjd, erhållen genom Prlsslers tillväxtborr; siffran
inom parentes anger den uppskattade ungefärliga åldern.
- Erhållen genom Presslers tillväxtborr; varje år antages ha bildat en årsring.
' Borrspånet något snett.
246 ANDRA KAPITLET
Träd-
Höjd
I — 10
11 — 20
21 —
slag
m.
tall
7
60
46
—
»
8
40
50
—
»
7
14
i4
34
»
7
50
14
—
»
8
;ö
52
30
»
9
so
38
44
1 1
50°
3"
26
18
12
60
36
22
30
8
40'
26
46
—
12
3-
50
44
40
Under åren
Nr. Ahrinark
5. Viii^iiidh/m-moi^
mark (Atjärn II, s. 22^) ta
6,
7
8
9
10.
11. Viigiiiiiti/ III nio^ii-
mark (Flinkniy-
ren, s. 226). . gran 12 64 44 32 — —
12. /Vm"( 7/ ///-mossmark
(Sjöbottenmyren') tall 14 — 30 52 34 40
13. /•V/.frt////-mossmark
(Lars-Anders-
mvren, s. 231) gran
14. »
15. » » tall
16. » » »
17. /•//.y(7////-mossmark
(mvr vid Holm-
sjö)' »
18.
19, y » »
20. » » gran
Eluirti undersökningsmaterialet är tämligen obet)-dligt, sä framgår
dock, att tillväxtenergin pä olika myrmarker är fullt jämförbar med den i
fastniarksskogarna av bättre bonitet. Skogen på Dyngmyren visar t. o. m.
en tillväxt, som endast sällan träffas på fastmark. Denna står ju också,
såsom ovan framhållits, med avseende på markvegetationen på gränsen
till tli7?//jr-typen.
Höjdsifi"rorna kunna t. e.x. jämföras med de av Örtenbi.AD (1894,
Pl. I och II) erhållna medelvärdena för tillväxten av tall och gran på
fastmark inom Västernorrlands län, och man finner, att de i allmänhet
äro betydligt större än dessa senare.
Även siffrorna för diameterökningen visa hän på en synnerligen god
markbonitet (jfr de av WAHLGREN 1914, s. 419 och s. 492 meddelade),
' Gideå Bruk, Gidei socken; torrläggning genom landsväg.
' Borrspånet något snett.
' Anundsjö socken; torrläggning för c:a 30 år sedan genom dikning för odlings-
ändamål.
ö
54
40
5
30
5S
5
18
30
5
22
30
!ö]d
Diameter
AIdcr>
ni.
vid bröst-
höjd cm.
ar
16
16
100 (125)
19
29
160 (185)
10
15
iio ('35)
VEGETATION OCH SK.OGSVÄXT PÅ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 247
även oni dessa i mindre grad än höjdsiffrorna kunna anses vara en mätare
av skogsmarkens godhet (WAHLGREN 1914, s. 417; o. a.).
Siftermaterialet är för litet för att påvisa någon skillnad med avse-
ende på tillväxten å skilda m )'rma rks ty per, om sådan förefinnes,
ävensom för att påvisa en sådan mellan den egentliga yl/;';7'/7///.s-typen
och Myiiilliis- J 'aiciitiiiiii- typen.
Betrakta vi tillväxten på själ vdränerade myrmarker, sä finna vi,
att densamma är mycket varierande, beroende på graden av torrläggning.
I stort sett är den dock betydligt mindre än på de av människan väl
torrlagda, myrmarkerna. Några siffror meddelas för belysande av detta
förhällande.
Höjd och diameter av gran på själ vd räncrade mjM-marker.
N:r iM\rmaik Tradsl.ig
I. Dvkärrmaric (imr vid Treliör-
ningeii, s. 204) . gran
2 » »
5. Dykärniiark (Stormyren, s. 209) »
4- Stan-mossmark (Grofsjögrönan,
s. 21 j) . . . . » 22 30 200 (223)
j. Hölje /-'//.Vi vcOT-mossmark (nivv
vid Björna fäbo-
dar, s. 216. 234) . » 12 17 9o(i;5)
6. » » 15 20 90 (115)
7. ( 7;g///(f////// mossmark (Kismv-
ren, s. 228) .... » 25 26 190 (213)
8. f Vf^'//;r///cOT-mossmark (Ttinn-
tjärn, s, 230) »
9,
10. /■>«i/c/«-mossmark (Tjärnmv-
ren, s. 233) »
1 1 . » »
Diameter av gran på s jahdrän crandc myrmarker (omedelbart
ovan rothalsen). '-'
N:r Myrmark '1'rädslag
1. Dykarrmark (myr vid Trcliöraiiigen, s. 204) gran
2. • »
' SiflVan anger åldern vid brösthöjd, erhållen genom P|!i;sslei!S tillvä.Ktborr; silTran
inom parentes anger den uppskattade ungefärhga åldern.
- Uppmätt på kvarståendi; stubbar efter avverkade träd.
21
40
200 (225)
9
]6
70 ( 95)
20
22
180 (203)
25
45
—
'iameter
Aldcr
cm.
ar
41
210
59
315
248
ANDRA KAPITLET
N:r Myrmark
Starrmossiiiark (Sniirrscgelmyren, s. 2i.j)
Papil/ositiii moismiLxk (Kotjärn, s. 220) .
Vagiiiafi/iii mo-r,s\w,x'ck (Tunntjärn, s. 2^0)
/-//-jriYcw mossmark (Korstjärn, s. 255)
Fuscii/ii-mosswL.uk (Koijärii, s. 256} .
Trä
Diameter cm.
Ålder år
21
150
48
250
39
160
-11
165
45
16.
5"
'55
37
160
40
170
-I I
■74
mm
ä
7
6
4
o /
/ I
'7
3 ■■'/
^ /i
:i '.' 1 (I 1 ■• .! -1 :, ti
Fig. 13. Kurvor visande ökningen i diametertiUväxtcn hos träd pä sjalvdranerade
myrmarker efter av människan nyligen utförd torrläggning. (Ar o betecknar dikningsåret,
— I, — 2 etc. åren töre dikningen) Jfr nedanstående sammanställning.
N:r
I.
2 b.
3 a.
Myrmark Trädslag
Dvkärrmark (Karlsmv-
ren, s. 207) . . . gran
Sphagnuin kärrmark
(»myr vid Oxtjär-
narna», s. 213) . . »
Vagliintiiiii-xaosi\w\'c\i
(Lappmvren') . . .
5 b. J'«.o^/>/ff//c«/-mossmark
(Limvrcn, s. 229) .
4. »
Dikningsår
1904
1910
1910
tall
iqo8
ålder
,|0
40
50
40
60
Trädets
diameter
25
höjd
18
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PA SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 24q
Om än skogens tillväxt på självdränciade mj-rmarker alltså ofta är
tämligen svag, sä blir densamma dock efter fullständigare torrläggning
särdeles kraftig.
Kurvorna i fig. 13 visa reaktionsförloppet med avseende pä diameter-
tillväxten hos gran och tall å självdränerade myrmarker, som nyligen torr-
lagts av människan. Hos träd av medelålder inträffar ökningen i dia-
metertillväxten tämligen omedelbart efter dikningen, hos mycket gamla
sådana först några år efter densamma (fig. 13: 1).
Den kraftiga ökningen i diametertillväxten framgår även av nedan-
stående siffror, härstammande från självdränerade myrmarker, som mera
fullständigt torrlagts för c:a 15 — 40 år sedan. Tillväxten blir pä själv-
dränerade myrmarker efter fullständig torrläggning lika god
som på från början väl torrlagda sådana. Det är anmärkningsvärt,
att granen (n:r 6) frän Limyren {Vcig'//!i2t!/!//-mossmark) åren 161 — i"o
(efter dikningen) erhållit en diametertillväxt pä ej mindre än 74 mm.
Diametertillväxt (mm.) vid 1,3 m. höjd av gran och tall på
självdränerade myrmarker, som sedermera fullständigt torrlagts
av människan (siffrorna frän tiden efter dikningen med fetstil).
U
nd
e r
å r e n
1
N:r
Träd-
1
Mvrniaik 1 ^,^g
I- II-
21-
il-
41- 51-
61-
71-
81- 91- lOI- I I ]-
121-
13I-II4I- 151-
161-
10 20
30
40
SO 60
70
80
90 iOO I 10 120
I?0
1 .JO i 1 so 160
170
1
2
Dykdrriiiark (Åtjärn,
s. 211)
» ....
gran
>
tall
—
—
; 1
—
|50i
26
32
32
24
66
64
—
—
—
—
1 1 öo 1
3
» ....
S6
28
22
16
. —
—
—
—
—
4
» ....
»
20 10
26
40
24
—
—
5
DykdiTiiiark (Storray-
ren, s. 209) . . .
gran
6
4
4
ö
6
4
44
40
—
I ^
(1
Vnoi/!ti/i/m-moss-
mark (Limyren, s.
229)
B
1
16
8
30
50
74
55
/
Vagina/ti III mossmo^xV.
(Ätjäni I, s. 22 5 1
tall
10
8
10
14
14
12
12
12
8
10
18
26
26
—
—
—
—
8
9
'> ....
:
20
18
14
34
30
46
38
32
34
I
—
—
—
.— ■
—
—
10
....
»
—
16
66
40
16
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
^ Anundsjö socken, Östbv. Ett mindre område av den 98 liektar stora Lappniyren dräne-
rat av naturen, varigenom granskog av A/j>r/i7/i/s-lyp uppkommit; torvens mäktighet 2 m. +.
250
ANDRA KAPITLET
Kör skogsmannen är det självfallet av mycket stort intresse att
veta, huru kommande generationer i myrmarksskogarna gestalta sig.
Om näringen i marken är uttömd redan efter den första skogsgenera-
tioncn, kan det knappast anses lönande att utföra myrmarksdikningar
för skogsväxt. Också har man i mellersta Europa (jfr t. ex. TaCKE
1900, s. 45; Bekscii 1912 b, s. 217) trott sig finna att, vad högmos-
sarna (»Hochmoore») beträffar, pä grund av näringsbrist ej ens den för-
sta skogsgenerationen kan nå timmerdimensioner. Redan efler några
7
f
«
1
h
''.•• /
,->
/
4
/t' ~
/f
a
/f:
1
^ v^
1
//
/ /
/ / '
t/
^% /
•
Fig. 14. Kurvor vi.sande ökningen i JicUiietertillväxten hos undertryckta träd
elter av miinniskan verkställd avverkning (år o betecknar vegetationsperioden, som löljer
omedelbart efter avverkningen).' Myrmarkernas beskafienhet, trädens ålder o. s. v. enligt
nedanstående sanuiianställuing.
N;r
M\rmark
Trädets Den avver-
^ , , Avverkning ålder diameter liöjd kade skogens
radslag j,jj-q|-j vji^.,-,, (brösthöid) (brösthöjd) m. ungefärliga
I a Pitjnllusiiin \woii-
mark (Kotjärn,
s. 220) . . .
I h PapillosHUi-xnoSi-
mark (Gårdmy-
ren, s. 218) .
1 c /'itpif/itsum-mos?,-
niark (Paulimv-
ren, s. 219) .
2 a /•'//'.vt7/7«-mossmark
(Kotjärn, s. 236)
2 b »
gran
1912— 1915
1905 — 1906
190; — 1906
1912 — 1913
' Avverkningen har utförts under vintrarna.
' Mätt vid 2 dm. höjd.
54
75"
4,8'-
9
4,6
ålder
175
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÅ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 25 1
tiotal är skulle tillväxten avstanna och träden erhålla ett utseende som pä
odikad mjrmark/
F"ör att utröna, huru den andra skogsgenerationen utvecklas, sökte
jag finna torrlagda myrmarker, som varit bevuxna med äldre skog, och
där kraftig avverkning ägt rum. Sådana påträffades på Snurrsegelmyren
(starrmossmark, s. 214), Gårdmyren (Pa/>27/osi(r/i-mossma.rk, s. 218), Paulimy-
ren (Pcr/'/7/c>su///-iuossmav\<, s. 219), vid Kotjärn [Papillosiiiii- och Fnscnin-
mossmark, s. 220, 236) och Tunntjärn ( Vaginatuin-mo%?,\\^2.x\i, s. 230). Av
dessa har endast Gårdmyren torrlagts av människan, under det de övriga
äro självdräneringar-, ehuru dock tämligen väl torrlagda sådana. Skogen
å Snurrsegelmyren avverkades på 1890-talet, den å de övriga på 1900-
talet. På samtliga nnrmarkerna ha de förut undertryckta träden utveck-
lats särdeles kraftigt efter avverkningen; de ha nu en betydligt större
diametertillväxt än den avverkade skogen någonsin kunnat uppvisa — att
döma av de kvarstående stubbarna.
Kurvorna i fig. 14 visa, att en ökad diametertillväxt inträffar så gott
som omedelbart efter avverkningen.
Även höjdtillväxten tilltager kraftigt, vilket framgår av nedanstående
siffror, och årsskotten på manshöga granar ha endast några år efter av-
verkningen i allmänhet en längd av c:a 4 dm.
HöjdtiUväxt (dm.) av mer eller mindre undertr}"ckta träd
(Picca Abiesj efter av människan utförd avverkning.
.,■ .. , Den avver-
XT , ,, , -ij '^'"' ^ ^ ■■• 1 Avverknincr kade skogens Under åren
^•' -MMmark ålder hojd ^^,j.^^j ^i^^^-^ ^„,^^f^^,f^^, ^^^^ ,^,, ,g,^ ,g,. ,^,6
^^ '"■ .lider år
1 Papillosi(in-\\iO'!,s-
niark (Gårdmv-
ren, s. 218) . . — 2,5 1905 — 1906 — — — 4 — —
2 » — 2 » — — — 5,7 — —
• Till denna uppfattning liar även T.WTTU (191 5. s. 205) kommit med av.^seende på
Finlands ./■/«c7/;«-mossniarker. Han säger nämligen om plantornas tillväxt på dessa mar-
ker (1. c): »...Oberoende härav blir plantornas tillväxt sä småningom allt sämre, varige-
nom skogarna på ifrågavarande marker trots en vacker början i alla fall slutligen bli låga
och glesa». — Orsaken till den minskade tillväxten se dock, vad tvska Iiögmossar beträffar,
andra författare i det förhållandet, att dikena under årens lopp växt igen. (Jfr t. ex. Mitteil.
■/.. Förd. d. Moorkult. i. Deutschl. 191 3, s. 176.)
- Att den äldre, avverkade skogen på dessa självdränerade niVrmarker verkligen ut-
gjort den första generationen, kan naturligtvis ej med säkerhet bevisas. Dock antyder trä-
dens likåldrighet, att detta varit fallet, i all svnnerhet som kolrcster efter föregående
skogsbrand ej kunnat anträffats. För ovanstående resonemang är det i varje fall tämligen
likgiltigt, om den avverkade skogen skulle varit t. ex. den andra generationen.
252 ANDRA KAPITLET
Tri lets lien avvcr-
N:i- Mvnnaik ålde'r' höjd ■\X.^'=[''"'"S '"»^^e skogens Under åren
' uttofd vintern ungetarliga 1912 1913 1914 191; 1916
ålder år
4 J'ii/>i/h>si/in-moss-
mark (Gårdiiiv-
ren, s. 2i8j . . — 3,5 1905 — 1906 — — — 6,2 — —
5 » — 2,5 » _- _ _ j _ _
6 Pnpi/hsuii! vnoss-
mark (Kotjärn,
s. 220) .... 30' 2,5 1912 — 191 3 250 0,6 0,6 1,3 2,5 4
mark (Tunntjärn.
s 230) .... — 2 1904 — 1905 170 — 5 4 3 3,5
8 » — ],ö .' » — 2,5 3,5 3,5 -4,5
9 /v/j(7/OT-niossniark
(Kotjärn, s. 236) 30' 2,5 1912—1913 175 0,8 2,2 3,8 2,5 4
10 » 27' 2,2 » » H.7 I ;,; 3 3,2
11 » 75' 3 » » 0.6 0,7 3,5 3>9 4,1
Den kraftiga diametertillväxten av den andra generationens träd kan
exemplifieras även genom nedanstående siffror frän SnurrsegelmjTen och
Tunntjärn.
Diametertillväxt (mm.) vid 1,3 m. höjd hos mer eller mindre
undertryckta träd (Picca Abics) i myrmarkskogar före och efter
av människan verkställd avverkning.^
A , ... Den avver-
V. ,, I Möjd v\civ- i^_,je skogens Under åren
-""'" ni. 'V""j ungelärliga i-io 1 1-20 21-50 31-40 41-30 3 160 61-70
Utlord ^»ij " 5 J t -i ; j ;
ålder
]
St.Trrniossmark
(Snurrsegelmy-
pä 1890-
ren, s. 214) . .
14
talet
2
w
14
»
3
-1
niark (Tunn-
9
tjärn, s. 250) .
9
1901 — 1905
5
>,
10
»
— 20 12 36 34
22 24 26 60 70
20 18 18 40 52
100 60
2« 32 54
Härmed kunna jämföras äldre, avverkade träds (Picca Abics) diame-
tertillväxt från samma myi marker.
' Vid 2 dm. höjd.
- Vid rotlialsen.
^ De siffror, som ange tillväxten efter avverkningen, äro trvcktä med fetstil.
VEGKTATION OCH SKOGSVÄXT PÄ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 253
N;r Myrmark
Diameter
cm.
Ålder
år
I
meJeltal pr
10 år c:a
mm.'
I. Smirrsegeliiiyren
21
1,0
14
2. Tunntjärn
39 .
160
24,5
5-
41
i6i
25
Även om siflVonia från de äldre och de j-ngre träden ej äro fullt
jämförbara med varandra, torde man dock kunna säga, att de yngre trä-
den i ifrågavarande fall ha en betydligt större tillväxtenergi än de äldre
haft. Sannolikt sammanhänger detta med vissa gynnsamma förändringar
av kemisk och mikrobiologisk art i myrmarkens övre skikt, då densamma
en längre tid varit torrlagd. I huru hög grad antydda förhållande kan
generaliseras och huruvida den ökade tillväxten fortsätter med trädens ål-
der kan naturligen ej för när\'arande avgöras. Dock torde i \'arje fall
kunna sägas, att det finnes intet, som talar för att den andra ge-
nerationen blir sämre, utan snarare tyda iakttagelserna på att
den blir mera växtlig än den första.
Trädens rots}'steni.
Frågan om fördelningen av trädens rötter på myrmarkerna, såväl
intakta som dränerade, har i allmänhet blivit förbisedd, eller också ha
erfarenheterna från fastmark utan vidare överflyttats att gälla även för
myrmarkerna. Därför finner man ofta uttalanden, som föga överens-
stämma med de verkliga förhållandena.^ Det talas ofta om att rötterna
tränga ned till djupare liggande näringsrika torvlager o. s. v. På grund
av detta rötternas djupgående anser Beksch (i 91 2 c, s. 240) t. o. m. dju-
pare myrmarker vara olämpliga som skogsmark. Han säger nämligen :
»Denn die Waldbäume sind zumeist Tiefwurzler und wenn sie auch an-
fangs, im Jugendstadium, gut gedeihen, so gehen sie doch später zugrunde,
sobald ihre Wurzeln in den Bereich des Grundvvassers eindringen. Waldbau
auf iMoor ist daher nur auf sehr flachgriindigen, gut entwässerten Mooren
möglich ...»
Förloppet av rötterna hos tall och gran å myrmarker åskådliggöres
' Des.sa värden äro naturligen ej fullt exakta, enär kurvan lör diametertillväxten i
stort sett ej bildar en rät linje; dock torde felkällan i dessa fall vara obetydlig, då års-
ringarna voro alltigenom ungefär lika breda.
- Med avseende på svenska förhållanden säger t. ex. Grenander (1912 b, s. 19):
»Enligt undersökningar nedtränga skogsträdens rötter å väl dränerade myrar visserligen
ganska djupt, men hufvudniassan af rötterna anträffas i allmänhet inom ett djup af 6 dm.»
254
ANDRA KAriTI.ET
av de något schematiserade fig. 15 — 17. På såväl dikade som odi-
kade myrmarker ha både tall och gran ett utpräglat flackrot-
system. Fig. 15 visar gran från torrlagd och skogbeväxt F/tsa/ni-moss-
mark (a) och dykärrmark (b), fig. 16 tall från odikad (a) och dikad (b)
J'c7i^///ii//ii// mossmark^ och fig. 17 tall från odikad (a) och dikad (b) Fiisaim-
Fig. I). Gnin.ir {Picca Abics) från sedan länge torrlagd /■V^jY/COTmossmark (a) och dykärr-
mark (b), visande det ytliga rotsystemet (något schematiserat), a. Lar.s-Anders-myren
(s. 231); b. »mvr vid Atjarn» (s. 211).
mossmark. På torrlagda myrmarker, där skog uppkommit efter dräneringen,
förlöper huvudmassan av rötterna i själva råhumustäcket eller stra.\ under
detsamma. Det förefaller dock, som om rötterna hos tallen understundom
gå något djupare än hos granen. Sä gå de t. ex. hos den förra å Fnsciiin-
mossmarken på Lars-Anders-myren på 6 — 10 cm. djup, under det de hos
granen på samma myr i allmänhet förlöpa på 4 cm. djup. I hinii hög
' Den åt höger förlöpande, avskurna roten liade en längd av 7 ni.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÅ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 255
grad dessa iakttagelser kunna generaliseras, kan dock ej nn avgöras. De
finaste rotgrenarna, som alltid äro ombildade till mykorrhiza, påträffas
till största delen i råhumiislagrets övre del eller omedelbart under förnan.
På odränerade myrmarker • — det blir egentligen endast \'aginatum-
och /•"/■/.'.v/cw-mossmark, som komma i fråga — befinner sig ofta större
delen av rotsystemet något djupare;* sä t. ex. förlöper detsamma på Fiis-
(■«;«-mossmarken vid Tällvattnet (fig. 17 b) på 2—3 dm. djup." Detta beror
pä ifrågavarande myrmarks relativt snabba höjdtillväxt. Från början ha
rötterna gått strax under ytan, men pä grund av den fortsatta torvbildningen
Fig. 16. Tallar från Vagi)intum-w\os%\wxxV, visande det ytliga rotsystemet; a fiån odikad
(den avskurna roten till höger hade en längd av 7 m.), b fr.in sedan länge torrlagd (något
schematiserat}, a. Anundsjö socken. Brattsjö; b. >mvr vid .\tjärn» (s. 225).
komma de såsom äldre att ligga djupare. De näringsiipptagande delarna
befinna sig dock vanligen på ett djup, som föga överstiger 5 cm.
Även hos björken (Betula pubescens) förlöper rotsystemet på såväl
intakta som torrlagda m\Tmarker mjxket ytligt. Detta framgår t. ex. av
fig. 18, härstammande från en kullblåst björk (Betula pubescens) på odi-
kad Cavex o-Zobu/ar/s-mossc i Bjurholms socken.
' Ehuru endast tallen såsom det på intakta nivrmarlcer vanligaste trådslaget är
schematiskt avbildad, så är dock förhållandet i stort sett detsamma hos den på dessa mera
sällsvnta granen.
- Befinner sig myrmarken i snabbare höjdtillväxt, kunna de äldre rotdelarna ligga
på ännu djupare nivå (jfr C.^nneltx 1899, s. 68 ft'.).
256
ANDRA KAPITLET
Det framgår av fig. 16 och 17, att rotsystemet ä intakta myrmarker
är utbrett över en m\'cket större yta än ä dränerade sådana. På den intakta
Va£7?ia//n/i-mossma.rkcn vid Brattsjö voro rötterna på den undersökta 8 m.
höga tallen (fig. 16 a) intill 14 m. långa, under det på den torrlagda V(i^i-
^^■/wwmossmarken vid Atjärn den 9 m. höga tallen (fig. 16 b) hade rötterna
2,5 — 6 m. långa; motsvarande olikheter göra sig gällande med avseende på
den intakta /v/,f(7/;//-mossmarken vid 'lällvattnet och den dikade på Lars-
Fig;. 17. Tallar från /"'uscitm-mossmxk, visande det ytliga rotsystemet; a från odrånerad;
b från sedan länge torrlagd myrmark (något schematiserat), a. Aniindsjö socken,
Tållvattnet; b. Lars-Anders-myren (s. 251),
Änders-myren. Visserligen voro i båda fallen de undersökta tallarna ])å de
intakta myrmarkerna betydligt äldre (resp. c:a 135 och 155 är) än de på de
dränerade (resp. c:a 60 och 55 år). Detta kan dock ej förklara den stora
skillnaden i rots3'stemets utveckling, i all synnerhet som tallarna på de di-
kade myrmarkerna hade längre krona, kraftigare barr o. s. v. än desamma
på de intakta. Orsaken måste sökas i olikheter av fysikalisk-kemisk natur
i substraten. Möjligen kan den syrebrist, som gör sig gällande på intakta
myrmarker (Hesselman 1910), vara en väsentligt bidragande orsak till
rötternas större längdtillvä.xt därstädes (jfr Jo.ST 1913, s. 425).
E
g
a
•c
rt
-C
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PA SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 257
II I I I I I II X
XI II Xi lllll II XX
o o c n
XI XX XI lllll II
o o
o o
u 'c.
XX XX lllll XX XX
XX XX y^ y^ lllll XX XX
sz
■0^
u
1- «
0
c
^
a
—
■
bj3
^
i» -^
OJ
0 ^
tfi
-n
0
c
.s
-)
T3
-O
V
nO 00
X X
0. GN
X X
X X
-^ n
l>- 0^
X I I I I
GV -
i^ \C)
X X
X X
-^ y^
c 0
00
o
c
<
^
0^
-'"^
bC
rt
r^
-is
0
6
0
rt
'O
V,
T3
C
0
3
C
<
>
~a
rt
-v.
rt
c"
4>
,^
0
-^
bÄ S Q — ■-- <,
■^ > f^ "-^ r
rt
'<
m
TJ
:0
0 ;=
ei
X "
3 bC
';■' rt
H -
De norrländska myrmarkerna.
258 ANDRA' KAPITLET
Såväl tall som gran ha pä myrmark i allmänhet rötterna närmast
stammen utbildade som plankrötter.' Dessa kunna på äldre träd bli ända
till 40 ä 50 cm. höga med en bredd av 10 — 20 cm. Emellertid avsmalna
de mycket hastigt utåt och bli samtidigt mer eller mindre radiärt utveck-
lade; redan på i m. avstånd från stammen träffar man ofta mer eller
mindre rund tvärsnittsyta, med en diameter på endast några få cm. Om-
stående siffror (s. 257) frän ovan omnämnda intakta och torrlagda myr-
marker belysa dessa förhållanden.
Foto 3'/7 1915 av E. Melin.
Fig. 18. Rotsystemet hos en 15 m. liög björk [l-ietultt piibescens) från odränerad
Carex globiilaris-mo%%i.. De större plnnkrötterna c:a 25 — 50 cm. höga och 5 — 7 cm.
breda. Bjurliohns socken, Kyrktjärn, Björnnivren (s. 255).
Markbeskaffenhet och näringsförhållanden.
Liksom i fastmarksskogarna av Myitillus-iy^ bildas även i myrmarks-
skogarna av detta utseende rähumus. Denna är vanligen till väsentlig
del uppbyggd av de underjordiska delarna av Wiaininin Myiiilhis och
är av tämligen lucker beskaffenhet. Ofta är den starkt uppblandad med
mylla, delvis troligen härstammande från väl luimifierad torv frän den
forna myrmarkens ytlager, delvis frän förmultnad råhumus.
' Att även björken (Bctida piibescens) har vackert utbildade plankrötter på myr-
marker, visar fig. 18. Två plankrötter mätte här resp. 25 X 6 och 27 X 7 cm.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÄ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 259
Ett låhumustäcke med avvikande utseende ha de skogar, där blåbärs-
riset på grund av skogens täthet är tillbakaträngt. Så t. ex. utgöres det-
samma på Dyngmyren (s. 201) huvudsakligen av svampmycel, som bilda
en seg, hopfiltad massa, vilken likaså är rikligt uppblandad med torvmylla.
I råhumuslagret påträffas ej sällan den hypogeiska Elaplio)nyccs gra-
nulatus, understundom i stora massor, t. ex. på Tjärnmyren (s. 233), där
på en yta av i kvdm. räknades ej mindre än 14 individ. Svampfloran i
övrigt har ej undersökts.
Mäktigheten av råhumuslagret är något varierande, beroende på
markvegetationens täthet, på skogens ålder och, som det vill synas, även
på graden av torrläggning. Om vi betrakta några skogar på väldränerade
myrmarker, så finna vi t. ex. i den c:a 45åriga tallskogen på Vaginatuvi-
mossmark vid Ätjärn (II, s. 225) råhumustäcket 2 — 3 cm. mäktigt, i den c:a
85-åriga tall-granskogen å Föj.vW/ww-mossmark på Kraftmyren detsamma
6 — 8 cm. och i den c:a 55-åriga granskogen å Fuscum-vi\o's&vi\'3x\i på Lars-
Anders myren (s. 231) 6 cm. mäktigt. I äldre skog på självdränerade myr-
marker är detsamma i allmänhet c:a 10 cm., t. ex. på Karlsmyren (s. 207),
Snurrsegelmyren (s. 214), »myr vid Björna fäbodar» (s. 216, 234), Gård-
myren (s. 218), »myr vid Kotjärn» (s. 236) o. s. v. På svagt torrlagda
myrmarker synes råhumuslagret bli kraftigare utbildat än eljest, sannolikt
beroende pä att förnan där i mindre grad sönderdelas än på väl torr-
lagda. Där ingår även understundom såsom väsentlig beståndsdel i rå-
humustäcket en del Sp/iaguinii-a.r\.Gr, såsom S. Ritssowli, S. Girgcnsohnii
och .S. magcllaniciwi.
Den råhumuslagret alstrande förnan är i allmänhet 2 — 3 cm. mäktig
och utgöres av gran- och tallbarr, björkblad, Hylocoinia, avfall från blåbärs-
riset o. s. v. I de starkt björkblandade skogarna består den, som ovan
nämnts, huvudsakligen av björkblad. På otillräckligt dränerade myrmarker
kan förnan lokalt få en mycket större mäktighet. Så kunde jag fläckvis
på »myr vid Trehörningen», isynnerhet under granar, observera ända till
13 cm. mäktig forna, bestående nästan uteslutande av granbarr och kottar,
sammanvävda av svampmycel.
Om genom råhumusbildningen myrmarkerna efter torrläggningen
fortfarande tillväxa i mäktighet, så försiggå dock samtidigt nedbrytnings-
processer, varigenom före dräneringen bildade torvlager alltmer förintas.
Genom torrläggningen påskyndas humifieringen av myrmarker-
nas yttorvlager. Denna torde orsakas i främsta rummet av den ökade
26o
ANDRA KAPITLET
genomluftning, som är en följd av dräneringen, mindre av den nytill-
komna skogsvegetationen.
Tabell 36.
Humifi eringstal från torrlagd dykärrmark, Vagina/inii- och
FusciDit-mossmarV (enl. Melin och Odén).
Den nu-
Det un-
bo
varande
dersökta
Torvens viktigaste
konstituenter
N:r
Myrmark
skogens
ålder
provet
pä djup
Torvslag
Anmärkningar
år
cm.
a
■X.
I
Dvkärrmark
250
10
Dvkärr-
Rhizom ocli radiceller
35
(»myr vid
torv
(Cvperacecr).
Trehörnin-
gen»,s. 204).
Växtresterna väl hibe-
,■ hållna; lärg svart'
»
»
40
»
>'
56,5
brun.
»
»
80
'
«
37,6
»
»
120
»
35,5
2
Vagiiiaii/in-
mossmark
(Kraftmvren
I, S. 2^2).'
«)
10
Fuscuin-
mosstorv
Sphag7niiii fl/SL lim 5 .
12,9
Spltagnum-WiÅ myc-
ket väl bibehållna;
färg Ijusbrun.
»
»
20
Vagina-
tUlll-
mosstorv
Sphagniiiii inagellani-
ann 4, ^■. an glist i fo-
/ ill in 5, Eiiöphoruin
vaginatiim (slidor) 3.
21,2
Sphagnuin-hXi^ mindre
väl bibehållna än på
10 cm.; färg brun.
?
Vaginatuin-
c:a 45
10
Vagina-
Sphagnum magellnni-
8
Växtrester nncket väl
mossmark
tum-
cuin 5, Enophoruiii
bibehållna; lärg gul-
(Atjärii II,
mosstorv
vaginatuin (slidor).
brun.
s. 225).
"
"
15
»
>)
16
Växtrester mindre väl
bibehållna än på 10
cm.; färg brun.
»
55
Torv-
mylla'
Konstituenter ej iden-
titierbara.
56,6
Förmodl. uppkommen
genom humifiering
av 1'aginatum vnoss-
torv; klumpstruktur.
4
Fil se u III-
mossmark
(Lars-Anders-
myren, s.
251).
55
10
Fi/saim-
mosstorv
Sphagnum fiiscum 5 .
13,3
Växtrester mycket väl
bibehållna; färg ljus-
brun.
»
"
20
i
u
32,5
Växtrester mindre väl
bibehållna än på 10
cm.; färg mörkbrun.
' Har i ett föregående arbete av mig (Melik und Odék 1917, s. 41) upptagits som
Fuscuin-xnossm^nxV; på grund av det endast 7 cm. mäktiga lagret Fiisium vaomow räk-
nar jag den dock här som Vaginatum-mossxn^rV.
' Angående orsaken till det låga huraifieringstalet för torvniylla (»Torfcrde») se
Melix och Odéx (1917, s. 35).
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÅ SEDAN LANGE TORRLAGDA MYRMARKER 26 1
Den nu-
Det un-
N:r
Myrmark
varande
skogens
ålder
år
dersökta
provet
på djup
cm.
Torvslag
Torvens viktigaste
konstituenter
tc 2
c
3
T.
Anmärkningar
4-
Fiisciiin-
mossmark
(Lars-Anders-
myren.s.zji).
55
40
Fusciim-
mosstorv
Spagiittm fiisa/in 5 .
42,3
Mycket destinerad, näs-
tan myllartad ; stjäl-
kar och blad av
Sphagtiiim fiisiitin
dock tydligt igen-
»
„
60
kännbara.
Torv-
Växtrester kunna ej
41,8
Förmodligen uppkom-
mylla
identifieras.
men genom humi-
fiering av Fiiscum-
mosstorv.
»
»
80
Sphag-
mimVixx-
torv
Spluigniiiii teres 4, rhi-
zom och radiceller
(Cyperaceer) 4.
30,8
På 80 cm. djup växt-
resterna tänihgen de-
\ struerade; på loooch
»
>
100
»
»
i7>2
125 cm. dock väl bi-
»
125
»
24
behållna.
5-
Fuscum-
100
20
Torv-
Av växtrester kunna
S6
niossmark
(»myr vid
Björna fäbo-
dar», s. 234).
mylla
endast identifieras
Sphagmini- fra gm ent ,
Ericacé-pollen. 0. d.
Med säkerhet uppkoni-
> men från Fuscum-
mosstorv.
»
30
»
»
29.9
På 45 cm. djup växt-
»
»
45
Fuscum-
mosstorv
Sphagniiin fuscum
66,3
resterna nivcket de-
struerade, endast en-
»
^
60
»
»
37'9
^ staka blad av Spliag-
nitm flisen m bi be-
70
B
22,5
hållna, färg svartbrun;
pä 60 och 70 cm.
djup äro bladen väl
bibehållna, färg brun.
I tab. }i6 ineddelas några hurnifieringstal från profiler genom fem torr-
lagda myrmarker, nämligen från »myr vid Trehörningen» (s. 204), Kraft-
myren (I, s. 223), »myr vid Atjärn» (II, s. 225), Lars-Anders-myren (s. 231)
och »myr vid Björna fäbodar» (s. 234). En jämförelse med tab. 35 visar
omedelbart, att humifieringen, vad mossmarkerna beträffar, i hög grad
påskyndats efter torrläggningen. Den är dock ej, såsom vore att vänta,
kraftigast närmast ytan utan ett stycke från denna, i allmänhet på ett
djup av 30 ä 40 cm. Strax under råhumustäcket träffas ett vanligen
5 — 10 cm. skikt, som är föga humifierat, t. o. m. obetydligt mera än på mot-
svarande djup å intakta myrmarker. Med skarp kontakt gränsar detta
nedåt till ett starkare humifierat skikt, som, vad humifieringen beträfiar, på
20 2 ANDRA KAPITLET
30 ä 40 cm. djup (understundom pä kanske ännu större djup*) när sin
kulmen. Nämnda företeelse synes vara mj-cket vanlig pä råhumusklädda
mossmarker. Orsaken är för närvarande svår att med säkerhet ange.
Sannolikt är den att söka i vissa från råhumustäcket nedträngande syror,
möjligen oxalsyra, eller andra exkret av mikroorganismer, som verka häm-
mande på humifieringsprocesserna (Melin und OdÉN 1917, s. 44).
Vad kärrmarkerna beträffar, så antyda humifieringstalen från pro-
filen genom smyr vid Trehörningen», jämförda med motsvarande tal i
tab. 35, ingen påskyndad humifiering för detta slag av myrmarker efter
dränering. Det är dock att förmoda, att även med avseende pä dessa
humifieringen påskyndas efter fullständig torrläggning. Varför så ej
skett i ovanstående fall, kan möjligen bero på att dräneringen, som för-
siggått pä naturlig väg, varit tämligen otillräcklig. Tyvärr har jag ej
varit i tillfälle undersöka väl torrlagda kärrmarker i detta avseende.
Huruvida på väl dränerade kärrmarker torven humifieras mindre
hastigt omedelbart under råhumustäcket än längre ned, kan därför ej
heller avgöras.
Understundom påträffar man på skogbeväxta myrmarker strax under
råhumuslagret ett c:a 10 — 20 cm. skikt av torvmylla. Så är t. ex. fallet
på »myr vid Oxtjärnarna» (.bi/'/;(?^^'"«;c;«-kärrmark, s. 213), Snurrsegelmyren
(starrmossmark, s. 214), »myr vid Björna fäbodar» [Citspidatian- och Fusciim-
mossmark, s. 216, 234), Gårdmyren [Papillosuui mossmark, s. 218), vid Ätjärn
( / tf^/;w/«w-mossmark I, s. 225) och Korstjärn (/^//j«^w-mossmark, s. 235).'
Torvmyllan torde alltid härröra frän starkt humifierad kärr- eller mosstorv.
Orsaken till den kraftiga humifieringen, som står i så skarp motsats till
den nyss antydda under råhumustäcket fördröjda humifieringen, är i all-
mänhet oklar. Understundom synes den dock hava orsakats genom brand.
Så är förmodligen fallet på »myr vid Björna fäbodar». Här finnas i hela
torvmyllagret talrika kolrester. Synbarligen har en brand inträffat efter
torrläggningen (jfr s. 218, 235), och det torde vara denna, som på ett
eller annat sätt (direkt och indirekt) påskyndat humifieringen. Såsom fram-
går av tab. 36: 5, är även /"wi^cww-mosstorven omedelbart under torvmyl-
lan på denna myrmark i synnerligen hög grad humifierad. Torvmyllan är
på grund av sin klumpstruktur mycket genomsläpplig för vatten och luft,
' Om J^i/scum-mosstorv underlagras av dykärrtorv, ocli kontaktzonen ligger ovanför
det dränerande dikets botten, blir humifieringen kraftigast omedelbart ovanför kontakten
(jfr Melin und Oden 1917, s. 45).
^ Vid benämningen av mvrmarkerna har i dessa fall lieh abstraherats från niyil-
skiktet; myrmarkerna ha alhså benämnts efter underhggande, bestämbara torvskikt.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÄ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 263
och häri torde väl orsaken närmast, utom i torrläggningen som sådan, vara
att söka till att humifieringen gått sä hastigt i den underliggande torven.
Av ovanstående har framgått, att torven närmast ytan, då det gäller
myrmarksskogar av Myrtillus-iy^, i skilda fall är i olika hög grad humi-
fierad. An förekommer strax under råhumuslagret torvmylla, än obetyd-
ligt humifierad torv o. s. v. Egendomligt nog synas emellertid olikheter
i detta avseende ej eller endast obetydligt påverka skogens tillväxt. Även
där strax under råhumustäcket föga lumiifierad torv finnes, har skogen
ett kraftigt utseende. Jag behöver endast erinra om Kraftmyren, där sko-
gen tillväxer 5,9 kbm. pr hektar och år. I dessa fall är det dock säker-
ligen ej utan betydelse, att torven på djupare nivå är betydligt mera hu-
mifierad än upptill. Dock är sannolikt, att efter kraftigare humifiering
av yttorvlagret tillväxten i dessa skogar blir ännu större än förut (jfr
I tab. 37 meddelas några kemiska analyser från väl torrlagda, skog-
beväxta myrmarker. De analyserade proven härstamma från ytan intill
ett djup av 20 cm.
Ehuru man ej vet, huru stor del av näringskapitalet, som är omedel-
bart tillgängligt för träden, sä ha dock dessa analyser ett mycket stort
intresse. Näringsförrådet är i stort sett tämligen obetjdligt, och utgående
från den uppfattning, man enligt Ebermayer (jfr WAHLGREN 1914, s. 6)
har om trädens årliga behov av mineralsalter, skulle det i många fall räcka
endast under relativt få är, förutsatt även att av vissa ämnen allt kunde
upptagas av växterna. Isynnerhet är kalkmängden pä Stormyren (dykärr-
mark) och vid Atjärn [Vaghiatiiiii-mos.?,m^.r\i) mycket obetydlig (resp. 588
och 605 kg. pr har; resp. 0,16 och 0,30 % av torrsubstansen), liksom även
fosforsyremängden på Lars-Anders myren (n:r 8, /^//.frz/wmossmark) är
synnerligen liten (19 kg. pr har; 0,01 "„ av torrsubstansen). Visserligen
återbördas till marken genom förnan större delen av de upptagna sakerna,
men åtskilligt åtgår även till uppbyggande av veden. Om man helt bort-
ser från de för barr o. d. nödvändiga ämnena och endast räknar med det,
som användes för veden, skulle, enligt Ebermayers siffror, t. ex. pä
Lars-Anders-myren (n:r 8) all fosforsyra vara försvunnen efter c:a 15 år,^
^ Härvid dock ej medräknad den organiskt bundna fosforsyra, som ej löses i salt-
syra och som möjligen vid starkare humifiering frigöres.
264
ANDRA KAPITLET
Tabell
Kemiskn analyser från torrlagda och skogheväxta myr-
Myrmark
Namn eller
belägenhet
Det analyse-
rade provet
innehåller
Järnoxid
(F 03)och
lerjord
(Al, O3)
Kalk
(Ca O)
Magnesia
(MgO)
0/
/o
%
kg. pr
har in-
till 20
/o
kg. pr
har m-
till 20
%
kg. pr
har in-
till 20
cm.
cm.
cm.
I.
Dykärrmark
Dyngmyren
(s. 201).
a.
b.
Råhumus 7 cm.;
torvniylla (f. d.
dykärrtorv) 1 5
cm.
64.75
1,09
5063
0,37
1719
0,04
186
2.
>
Stormyren
(s. 209).
a.
b.
Råhumus 10 cm;
dykärrtorv 10
cm.
95.24
1,06
3898
0,16
588
0,04
M7
5-
,
Åtjärn(s.2ii),
a.
b.
c.
Råhumus 4 cm;
Sphagnidn-
kärrtorv 15 cm.,
dykärrtorv 3 cm.
81,52
1,40
4823
0,56
1240
0,02
69
4-
Mindre myr
vid Brattsjö
(Anundsjö).
a.
b.
Starrmosstorv 10
cm.;
dykärrtorv 10
cm.
95,46
0,48
1004
0,72
1506
0,03
63
5-
Ciispidatum
mossmark
Myr vid Björ
na fäbodar
(s. 216).
a.
b
Råhumus 8 cm.;
torvmylla 12
cm.
96,97
0,.7
605
0,46
1636
0,09
520
6.
Vaginatitm -
mossmark
Kraftniyrenll
(s. 224).
a.
b.
Råhumus 8 cm.;
Vagitiattiiii-
mosstorv 12 cm.
85,5:
0,40
1578
0,47
1854
0,04
158
7-
■
Atjärn II
(s. 225).
a.
b
Råhumus 3 cm.;
Vagmattim-
mosstorv 17 cm.
97,22
0,07
141
0,30
605
0,06
121
8.
Ftisciim-
mossmark
Lars-Anders-
myren
(s. 251).
a.
b
Råhumus 6 cm.;
Fusciim-moss-
torv 14 cm.
97,6'
0,27
517
0,56
107 1
0,05
96
9-
»
»
P
■ofil ungefär som
n:r 8.
9 5, "9
0,16
512
0,64
2048
0,02
64
10
i>
Myr vid Björ
a.
Råhumus 10 cm.;
97,86
0,05
170
0,54
1836
0,06
204
na fäbodar
b
torvmylla 10
(s. 234).
cm.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÅ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 265
37-
marker (härrörande från ytan intill 20 cm. djup).
Kali
(K, O)
Fosforsyra
Svavelsyra
(SO,)
Olösta
och ej be-
stämda
ämnen
K
vä ve
N)
Vi
I kb
l63
7571
765
260
0,06
221
0,07
257
0,07
257
3,30
2,15
7906
720
207
0,.a
415
0,11
413
0,08
276
16,38
2,28
7855
862
197
0,27
565
0,t2
2)1
0,>3
272
2,79
1,39
2906
755
125
Dikad förskogsväxt
åren 1895 — 1896;
nu vacker ungskog
av tall och gran.
(jfrCARLGRENI9I7
b, n;r 21).
0,09
320
0,06
215
0,07
249
2,09
1,66
5903
817
20)
0,07
276
0,07
276
0,07
276
13,37
1,83
7218
615
205
0,19
383
0,08
161
0,06
121
2,02
t, 32
2661
802
117
0,38
727
0,01
19
0,13
249
0,99
1,16
22ig
632
112
0,14
448
0,06
192
0,09
288
3, So
2,25
7200
885
182
C:a 15 m. från plat-
1
i
sen för analys n:r8
0,08
272
0,05
170
0,06
204
1.30
',25
4250
762
197
2 66 ANDRA KAPITLET
härvid dock antaget att hela mängden är tillgänglig och att ingen urlak-
ning äger rum. Och ändock är skogen i detta fall för närvarande mycket
växtlig, och det finnes heller ingen anledning antaga, att tillväxten på
grund av näringsbrist skall avtaga under den närmaste framtiden.
Det synes mig sannolikt, att trädens verkliga behov av mineralsalter
ej alltid är så stort som det av Ebermayer antagna. Under vissa för-
hållanden kan detsamma vara större än under andra. Vid rikligare närings-
tillgång kunna ju även träden tänkas upptaga mera näringssalter än vid
mindre riklig sådan.'
Det är intressant att jämföra ovanstående analyssiffror med de av
Täcke (1900, s. 48) från en högmosse vid staden Bunzlau i Schlesien med-
delade. På denna myrmark, som delvis är skogbeväxt, har på vissa partier
skogen under de sista åren blivit allt sämre, under det den på andra ställen
fortfarande växer utmärkt. Marken undersöktes under ett svagt växande tall-
bestånd (65-ärigt), som växt utmärkt under de 15 första åren men som seder-
mera alltjämt avtagit, och under ett ännu välväxande tall-granbestånd (100 ä
i2oårigt). Resultatet, vad de översta 20 cm. beträffar, blev följande:
Mineral-
ämnen
CaO
P.o,
N
%
%
pr har
% pr har
0/
/o
pr liar
Svagt växande tallskog
6,48
0,28
1772
0," 759
■,3J
8417
Växtlig tall-granskog
11,20
I,j6
6^98
0,12 619
1,55
7994
Täcke drager härav den slutsatsen, att det är den ringa kalktill-
gängen, som är orsaken till att det första beståndets tillväxt avtagit.
Detta vilar på mossmark, under det det senare beståndet uppkommit på
kärrmark.
Vid en jämförelse med de av mig meddelade (tab. 37) analyssiffrorna
framgår omedelbart, att TaCKES nämnda antagande ingalunda är bevisat.
Vore näringsbrist, särskilt vad kalk beträffar, orsaken till skogens tillbaka-
gång vid Bunzlau, sä borde skogen vara tynande på samtliga ovanstående
myrmarker. Torrläggning för skogsbörd vore under sådana förhållanden,
vad norrländska oligotrofa inyrmarker överhuvud angår, ingalunda att
rekommendera. Det är föga tänkbart, att skogsträden vid Bunzlau skulle
ha ett annat näringsbehov än de i norra Sverige, ej heller att näringsämnena
'■ LiNDHÉ (191 1, s. 73) anser, att vad kalk beträffar 5700 ä Soo kg. pr hektar till 2
dm. djup skulle vara erforderligt, för att tillväxtökning skulle uppstå genom dikningen».
I undersökta myrmarker understiger kalkhalten dock 600 kg. pr har (Stormyren) utan att
skogens tillväxt blir sämre.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÅ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 267
i denna mossmark skulle vara mera svårtillgängliga än på motsvarande
marker i Norrland.
Orsaken till skogens tillbakagäng vid Bunzlau måste enligt min upp-
fattning vara en annan; vilken den är, är naturligtvis ej möjligt yttra sig
om utan ett besök på platsen.
En jämförelse mellan tab. 37 och tab. 34 synes i stort sett visa en-
dast obetydliga skillnader med avseende på näringskapitalet i ytskikten
å intakta (eller nyligen dikade) och skogbeväxta, för länge sedan torrlagda
myrmarker. Dock äro de gjorda analyserna ej tillräckligt många för en
statistisk jämförelse.
Den efter torrläggningen uppkomna skogen fråntager myrmarken
genom rötterna näringssalter, vilka emellertid till största delen återlämnas
genom förnan. En del kvarhålles dock i veden, varför en minskning av
ytskiktets näringssalter, om än relativt obetydlig, måste komma till stånd.
Densamma blir troligen även större genom den efter torrläggningen sä-
kerligen större urlakningen. Minskningen torde dock åtminstone delvis
uppvägas av den efter torrläggningen påskyndade humifieringen av myr-
markens yttorvlager, varigenom halten av näringssalter ökas (RiNDELL
1902, S. 30; LÖHNIS 19IO, S. 564).
Om än de genom tab. 2i7 meddelade analyssiftrorna, i den mån de
antyda trädens ringa näringsbehov, äro uppmuntrande för den för myr-
marksdikningar för skogsbörd intresserade skogsmannen, så mana de dock
samtidigt till aktsamhet om det sparsamma kapitalet. Det synes vara till-
rådligt att vid avverkningen av myrmarksskogar kvarlämna på platsen så
mycket som möjligt av grenar, bark o. s. v., så att ej onödigtvis närings-
salter bortföras från myrmarken.
3- Lavhed och närbesläktade hedtyper.
Utom nu behandlade skogstyper påträflas på sedan längre tid torr-
lagda myrmarker någon gång en vegetation av mera hedartad natur.
Polytrichuin strktmn och Cladonia-7t.x\.&x utgöra var för sig eller tillsam-
mans bottenmattan; understundom kan denna dock vara mer eller mindre
reducerad. Fältskiktet är oftast glest, liksom även vanligen skogsskiktet.
Tre typer kunna med avseende på markvegetationen urskiljas, näm-
ligen:
268 ANDRA KAPITLET
i) C/aäo/iia -hed,
2) Polytricliuiii str/ctuin-h.ed,
3) Calluna-\\&Å.
Hed har iakttagits pä torrlagd dykärrmark, på /"rt/ZZ/öivcw-mossmark
och på /V/^tv/WMiiossmark. Några exempel må anföras.
Undersökt material.
a. Dykärrmark,
33. Myr vid Abosjö.
(Anundsjö socken, c:a 2 km. W om byn.)
Strax väster om Stormyrbiicken ligger en mindre tjärn, omgiven av myr-
mark, vars sydöstra parti — c:a 2 hektar — delvis blivit torrlagt vid sänkning
av tjärnen för 30 år sedan.' Efter torrläggningen har utvecklats Pohtrichiim-
hed, fläckvis Cladoiiia Jefii/mis-heå (fig. iq).
Nuvarande vegetation, där torrläggningen varit kraftigast (**/« iqi6):
Polyfric/ium-\\eå (tläckvis Cladonia deformis-htå).
Träd utmed avloppsdike rikliga, eljest tunnsådda.
a. Riklig: Betitla piibescens. intill 4 m. höjd (invid avloppsdike, i övrigt tunnsådd)
c. Strödd; Picca Abtes, intill 3 dm. höjd; enstaka: Pi/iiis silvestris, intill 4
dm. höjd.
Ris .strödda.
Tunnsådda: Androiiicdn polifoUa, Einpetrum iiigniin, 1'aLihtiinii O.vycoccus, ]'. iiliginc-
suin; enstaka: Betula nana, VaCLhihiin Myrtilltis, 1'. ritis idaea.
Örter och gräs strödda.
Strödd: ErioplioriDii vaginatiiiii ; enstaka: Caicx magcllanica.
Mossor vmniga.
Riklig — ymnig: Polvtricliuin s/rh/iiiii; enstaka — tunnsådda: Dkra/iiim Bergeri, D. viajiis,
Hvlocomium pcirietiniini, Polytricliuiii gracile, Sphagiiiiiii anonstifoliiim, S.
magellaniciiiiijiingermniiia Kiaizeaiia, J. porphyroleuca.
Lavar tunnsådda.
Enstaka: Cladonia cormita, C. crispain f. dilacerota, C. deformis (fläckvis 4), C. la.vi-
iisciila.
Den forna myrens vegetation: dykärr. My rm a rk: dykärrmark. An-
gående markens näringshalt se tab. 38.
Djup: 2 m. -f.
Profil: A. 10 cm. hedtorv, bildad huvudsakligen av Polytrichuni strictu/ii,
sammanvävd genom rhizoider och svamphvfer.
B. 70 cm. + dykärrtorv, i övre delen starkt humifierad.
' Sänkningen av tjärnen skedde, enhgt uppgift av O. Sjödin, Djupsjö, år 1888.
Ändamålet var att genom torrläggning av onikringvarande myrmark erhålla bättre höskörd.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÄ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 26g
På 15 cm. djup: rhizom och radiceller (Cvperaceer) 5, SphagntDn clr. ccnt?-ale i;
på 25 cm. djup: rhizom och radiceller (CyperaceerJ 5;
på 40 cm. djup: » j » » 5 ;
på 70 cm. djup: » » i> » 5.
Björkarna, som äro mer eller mindre kupolformade, ha små, läderartade
blad och ofta avfrusna toppskott. Tallar och granar ha obetydliga skott; fjol-
årets barr äro korta och gulaktiga, under det årets ha en friskt mörkgrön färg.
De plantor, som ännu ej helt kommit upp ur PoIytiichuiiim.3.\X9iX\, äro kraftigt
gröna, med barr av normal längd. Likaså ha de björkar, som stå skyddade,
ävensom de björkplantor, som ha endast årets nyskjutna skott uppstickande
Foto 2^/6 1916 av E. Melin.
Fig. 19. Hed pä torrlagd dvkänmark. Anundsjö socken, Ahosjö.
ur mosstäcket, kraftiga, normalt utvecklade blad. Bladen på två bredvid var-
andra stående björkplantor, av vilka den ena nätt och jämt skjutit ovanför
Polytriihum-vAA\.\.'&x\, den andra däremot några decimeter, mätte en storlek av
resp. 50 X 40 mm. och 15 X 12 mm.
b. Papillosuni-inossniark.
34. Vildmyren.
(Anundsjö socken, Innertellmo.)
Det sydöstra området på denna c:a 50 hektar stora, i NVV — SE förlöpande
myrmark dikades delvis för odlingsändamäl för ungefär 40 är sedan. Delar
270 ANDRA KAPITLET
av odlingen nedlades, förmodligen tämligen snart. Här har utvecklats Poly-
trickiaii-heå.^
Nuvarande vegetation ('**/- igi6): Folyfrickiim-heå.
Träd strödda( — tunnsådda),
a. Bctiila pubesceiis (intill 6 ni. höjd, medelhöjd c:a 4 m.). b och c. Tunnsådda: Picea
Abies, Pinus silvest>'is (intill 2 m. höjd, medelhöjd c:a 0,5 m.).
Ris tunnsådda.
Tunnsådda: Androincda poUfolin, Eiiipctnim Jiigrum, Vacciniuiii uUginosuin: enstaka:
Vacchiium Myrtilhis, V. inlis idaca.
Örter och gräs strödda.
Strödd: Eriophorum vaginatuin; enstaka: Carex inai^cnanica, C. 7-ostrata, Ritbus cha-
maemo?'US.
Mossor ymniga.
Ymnig: Polvtricliiim stric/um; enstaka: Dicranuin Bergeri, Polytrichum couiiiiune, Sphag-
niim compactum, S. magellanicum, S. Riissowii, Mylia anomala (bland Sphagna).
Lavar strödda (fläckar).
Strödd: Cladonia deformis : enstaka: Cetraria islnndica, Cladonia cenoten, C. coccifera
v. s/emmatina, C. crispnta f. infiindibuliferct, C. rangiferina, C. siluatica.
Marken starkt tuvig.
Den forna myrens vegetation: Papillosuin-moise. Myrmark: Pa-
pillosum-mosinycirV. Angående markens näringshalt se tab. 38. Intilliggande
myrens vegetation huvudsakligen Papillosiiiii-mosst.
Djup: c:a 2 m.
Profil: A. hedtorv, bildad av huvudsakligen Polytrichum stric/nin.
B. 25 cm. Papinosum-mossiOTV, i övre delen starkt humifierad.
På 15 cm. djup: Sphagnum Dusenii 4, S. papillosum i, S. baltuum i. Ambly-
stegiuiii dr. fluitans i, rhizoni och radiceller (Cyperaceer) 4.
C. 100 cm. + dykärrtorv, huvudsakligen sammansatt av rhizoni
och radiceller (Cyperaceer).
Skogsträden äro starkt köldpåverkade; björkarna ha ('/s 1916) avrundade
toppar; skotten äro ofta frusna och bladen små, 25 X 20 111111.-35 X 3°
mm.) och läderartade. Granarna äro buskformade, med många ortotropa skott,
beroende på att skotten ofta avfrusit; årsskotten ha mörkgrön färg, fjolårs-
skotten äro gulgröna. Tallen är något kraftigare än granen, ehuru även den
är mer eller mindre tynande. Av björkar skyddade granar och tallar äro i
stort sett mer välväxande än de isolerade.
35. Ilålforsniyren.
(Gideå socken, Gideä Bruk.)
En c:a 5 hektar stor myrmark, som dikades för odlingsändaniål på 1830-
talet. Odlingen nedlades, troligen på grund av stor frostländighet. Senare har
myrmarken i och för skogsbörd nydikats och kompletterats (åren 1884 och 1897),
och ända tills för ett par är sedan ha dikesrensningar och kompletteringar utförts
1 Ifrågavarande område tegdikat, med c:a 15 m. mellan tegdikena.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÄ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 2 7 I
(åreri 1910, 1913 och 1915). Vegetationen är nu hed, där Polytrichum- {P. strictum
och P. commune) och Cladoiiia-z.x\.tx (C. rangiferina och C. silvatiai) vikariera
för varandra. Trädbeståndet är något varierande. Än finnes en tämligen tät,
8 ä 10 m. hög björkskog, än är tallen mer eller mindre dominerande. (Jfr
även Carlgren 191 7 b, N:o 43.)
Nuvarande vegetation: Polytrichum- och Clado>na-heå (tig. 20).
I. (*/8 1916) Polytrichum sfricfum-hed.
Träd rikliga.
a. Riklig: Betiila pubescens (c;a 8 m. liöjd); tunnsådd: Pinus silvestris; enstaka: Picea
Ahies. b. Tunnsådd: Betula pubescens ; enstaka: Picea Abies, Pinus silvestris.
c. Enstaka; Betula puhescens, Picea Abies, Pinus sihiestris.
Ris enstaka.
Enstaka: Calluna vulgaris, Vaccin: u 111 Myrtillus. V. uliginosiiiii, V. ri/is ititiea.
Örter och gräs rikliga.
Riklig: Rubus chaniaemorus : enstaka; Desctuiinpsia Jhwuosa, Care.x rostrata, Eriopho-
runi iiaginatum.
Mossor rikliga( — 5'niniga).
Riklig: Polytrichum strictum; strödda: Polytrichum commune, Sphagnum magcllanicum,
S. Russouni.
Lavar enstaka.
Enstaka: Cladonia rangiferina, C. sihuitica.
Polytrichum strictum bildar decimeterhöga tuvor; mellan dessa ofta endast tunn-
sådda mossor, i övrigt forna av björkblad.
II. (Vs 19 1 6) /l'/i'//7V//«/«-(fläckvis Cladonia-) hed.
Träd rikliga.
a. Strödda: Betula pubescens, Pinus silvestris (c:a 8 m. höjd med c:a 17 cm. diameter
vid brösthöjd; ålder c;a 45 är), b och c. Enstaka — iwansMåa.: Picea Abies, Pinus
silvestris.
Ris tunnsådda.
Enstaka — tunnsådda; Betula nana, Calluna vulgaris, Vaccinium vitis idaea.
Örter och gräs strödda — rikliga.
Strödd — riklig: Rubus chamaeinorus ; enstaka; Deschampsia flexuosa, Eriophorum va gi-
natum.
Mossor rikhga.
Riklig; Polytrichum strictum.
Lavar strödda — rikliga (fläckar).
Strödda: Cladonia rangiferina (fläckar). C. silvatica (fläckar).
Den forna myrens vegetation: Papillosum-raosse. Myrmark: Papil-
/M/^;//-mossmark.
Djup: I — i,s m.; underlagras av lera.
Profil: A. hedtorv.
B. 30 cm. Papillosutn-mos,^tOT\ , upptill starkt humifierad.
På 25 cm. djup; Sphagnum Lindbergii 5, Amblystegium cfr. fluitans i, rhizom och
radiceller (Cyperaceer) 2, ris i, And7-omeda polifolia (Ir.) täml. talr.
C. 60 cm. Polytrichutn-kä.rnoxv .
På 40 cm. djup: Polytrichum gj-acile 4, Sphagnum subsecundum (koll.) i, Amblystegium
stramineuni i, A. dr. fluitans i, Eriophorum vaginatum-sWåox 2, rhizom och
radiceller (Cyperaceer) 3 ;
272 ANDRA KAPITLET
På 60 cm. djup; Polytriilium grncile 4 — 5, Amblystegiiim strainineum i, A. cfr. fluitans i,
Eriophoriim vaginatum-sXiÅox 2, rhizom och radiceller (Cyperaceer) 3.
D. 20 cm. moblandad torv.
E. Lera.
Tillväxten av skogen är något varierande i olika delar av området. I
allmänhet är den emellertid starkt frostskadad. Björkarna äro kupolformade,
de ha små, läderartade blad och ofta frusna skott. Tallarna ha en kraftig dia-
Ur statens Skogsförsöksanst. saml. Foto 'h 1911 av H. Hesselman.
Fig. 20. Hed ä torrlagd /'rt/zV/oj/c/// mossmark; träden äro synnerligen Irostskadade, isyn-
nerhet granen något till vänster liar ofta toppfrusit. Gideå soclien, Gideå bruk,
Hålforsniyren.
metertillväxt, höjdtillväxten är däremot i stort sett mera obetydlig, och topparna
äro ofta avtrubbade. Där granen står isolerad, är den ytterst tynande, skot-
ten äro upprepade gånger avfrusna, och träden erhålla busk- eller klot-
form. ^ Enstaka skott, som varit skyddade, antingen av individen själva eller
av bredvidstående björkar eller systerträd, äro långa och kraftiga (understun-
^ En 2,5 m. hög, klotformad gran (54 år vid 2 dm. höjd) hade en kronvidd av 2 m.
Den var i det närmaste död, endast enstaka skott voro ännu kvarlevande; starkt lavbe-
hängd. Diametertillväxten hade ändock varit tämligen god (enligt borrspån: åren i — 10 ^"0,
II — 20 32, 21 — 30 23 mm.).
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PA SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 273
dom 415 dm. långa\ under det skott av samma individ, som saknat skydd,
äro korta med små barr. Årsskotten ha en vackert mörkgrön färg ('/s 191 6),
fjolårsskotten (med undantag av de skyddade) ha en gulgrön sådan. Unga
granar och tallar, som växa där björken står tätast, äro vanligen normalt ut-
vecklade trots den kraftigare beskuggningen. Så hade en skyddad, 5-ärig
tall en höjd av 3,; dm., 17 cm. årsskott och en barrlängd av 55 mm. En
3 m. hög gran, soin stod tätt tryckt intill ett 4 m. högt systerträd, var fullt
monopodialt utbildad, med en skottlängd av 2,,- — 3 dm. och en barrlängd a\
c:a 15 mm.
36. Myr vid Vörttjärn.
(Gideå socken, Getingsta, c:a 1,5 kin. NW om byn.)
Omkring denna c:a 2 hektar stora tjärn finnes ett 100 — 200 m. brett myr-
marksbälte. En del, c:a i hektar, av det norr om tjärnen liggande området
dikades för omkring 45 år sedan för odlingsändamål. En eller annan skörd
togs, förmodligen ej med önskat resultat, varför marken brändes.^ Den över-
gavs sedermera inom kort, förmodligen på grund av stark frostländighet. Ve-
getationen utgöres nu av hed.
Nuvarande vegetation (^V" 1916): Callinuj-heå.
I.
Träd rikliga.
.1. Riklig: Piniis silvcstris (c:a 8 — 10 m. höjd och 14 cm. diameter vid bröbthöjd; ålder
ca 45 år); enstaka Picea Abies. b och c. Strödd — riklig: Picea Abics ; enstaka:
Betula pubescciis, Phiiis si/i-estiis.
R is rikliga.
Strödd — riklig: Calliinn viilgaris: strödd: Vacciniuiii Myrtilliis : i.\\^x^V3.: Eiiipctruiii iiig-
riiiii, Vacciniuin itUginosiiin. V. vitis idaca.
Örter och gräs strödda.
Strödd: Ritbtts chamaeinoriis ; enstaka: Diyopteris spi/tu/osa, Eriophonini imginatuni.
Mossor tunnsådda.
Enstaka: Dicranum Bergeii, Po/ytrichtim comnui)iL\ P. stiictuiii. Spluigninn acutifolium.
Lavar tunnsådda.
Tunnsådd: Cladonia rangifcrina ; enstaka: C ladonia dcfoniiis.
II.
Tiäd rikliga,
a. Strödd: Pinus silvestris (medelhöjd c:a 8 m.); tunn.sådd: Picea Abies. b och c. Strödd —
riklig: Picea Abies ; tunnsådda — strödda: Betitla piibesccns, Pinus silvestris.
Ris vmniga.
Riklig — ymnig: Calluna viilgaris: enstaka — tunnsådda: Betitla naiia, Linnaea borealis, Vac-
ciniuin Myrtillits, I '. itliginositiii, I', vitis idaca.
' Dikningen verkställdes enligt uppgift av inspektor Ahlenics, Västerlandsjö, om-
kring år 1872. Området lägg- och tegdikades. Tegarna voro 13 (de flesta) eller 25 m. breda
och 33 — 66 m. långa. Tegdikena ha nu ett djup av 5 dm.
De norrländska myrmarkerna. 1T:U3 1 8
2 74 ANDRA KAPITLET
Örter och gräs strödda.
Strödd: Carex globularis : enstaka — tunnsådda: Dryop/cris Linnaeana, Eriophorum vagi-
natiiin, Potentilla erccta, Rtihiis iIuDnaenionis, Trientalis ciiropaca.
Mossor tunnsådda.
Enstaka: Hylocomium parietiniitn, Polytriclniin coinittune, P. strictuiii, Sphagniiin acuti-
folium, S. Riissoi4'ii.
Lavar enstaka.
Enstaka: Cladonia rangifcrina, C. siliuitica.
Den forna myrens vegetation: J's////i-mosse. Myrmark: Papil-
/w«/«-mossmark. Angående markens näringshalt se tab. 38.
Djup: I, i m. + .
Profil: A. Rähumus.
B. 50 cm. Papillosum-mosiiorv, i övre delen starkt hnmifierad,
nästan myllartad.
På 15 cm. djup: Sphagtium papillosiim svnes ha utgjort huvudmassan; bladen myc-
ket destruerade;
på 40 cm. djup: Sphagnuiii papillosiiiii 4, rhizom ocli radiceller (Cvpcraceer) 4, An-
drotiieda polifolia (fr.) enst.
C. 20 cm. /J««//«-mosstorv.
På 60 cm. djup: Sphagiium fuscuin 4, .S'. balticiiin i, S. iiingelliiiiiiuin 5, S. papillosiiin i,
rhizom, Androiiicdn polijolia (Ir.) enst.
D. 20 cm. \'agii!atii)n-vc\o'i%Xox\ .
På 80 cm. djup: Sphagnuin inagclhxniciitn 5, EriopJioniin rug/na/uiii iWiiox 2, Aitdro-
)iicda polifolia (fr.) enst.
E. 20 cm. + dykärrtorv.
På 100 cm. djup: rizoni och radiceller (Cvperaceer) 5.
På ifrågavarande myrmark ha tallarna en relativt god tillvä.\t. Däremot
äro granarna i stort sett tynande. Fristående, meterhöga granar äro mer eller
mindre buskformade med upprepade gånger avfrusna skott, ofta döende. Fjol-
årsskotten äro gula — gulgröna, under det årsskotten ha en kraftigt mörkgrön
färg. Enstaka skott, som äro skyddade, kunna däremot vara helt gröna (även
förra årets barr). Granar, som stå i skydd av björkar, äro kraftiga och nor-
malt utvecklade. Skott och grenar, som skjuta ovan eller utanför björkarna, ha
dock samma utseende som hos de nyss beskrivna. Individ, som nått 6 å 7 m.
höjd, ha i allinänhet en kraftigare tillvä.\t — framför allt diametertillväxt —
men äro starkt lavbehängda och ha gulgröna fjolärsskott.
Friställda individ av Vacciniioii Myrtilliis ha mycket små blad (c:a 5 mm.
längd) och ofta avfrusna skott; de under björkar skyddade äro betydligt krafti-
gare, med en bladlängd av c;a 20 mm.
c. Fuscuin-niossniark.
37. Knä.sjöniyren.
(Anundsjö socken, strax VVSVV om Knäsjö by, c:a 360 m. ö. h.)
En c:a 10 hektar stor myrmark med längdsträckning i N\V — SE, soin till
större delen dikades för odlingsändamål för omkring 40 år sedan. Den torr-
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÅ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 275
lagda marken övergavs till största delen efter ett års skörd; endast det nord-
västra området har alltjämt förblivit åker. Det övergivna partiet, beläget
ungefär i myrmarkens mitt, är nu beklätt med hed.'
Nuvarande vegetation {^|^ 1916): rolytriiiuiin- och C/adonia-Ymå.
Träd strödd:!,
a. Strödd: Betitla piihescens, niedelliöjd ca 3 m. b. Enstaka: Picea Abies, Pinus sil-
vestris. c. Tunnsådda: Picea Abies, Pinus si/veslris.
Ris strödda.
Tunnsådd — strödd: Beti/la luiiin (intill 6 — 7 dm. höjd); tunnsådd: Pmpetruin nigiinii;
enstaka: \'aeciniiim Mvrtilliis, V. u/ii^iiitisinii, V. vitis idaeii.
Foto 5;, 1916 av E. MELIN.
Fig. 21. Hed å torrlagd /-"/cj-i ve ///-mossmark; på grund av frosten björkarna kupoltorniade.
Anundsjö socken, Knäsjöiiiyren.
Örter och gräs rikliga.
Strödd— riklig: Rithus chamaciiwrus : strödd: Eriopliontm rai^inatuin.
Mossor rikliga — vmniga.
Riklig — vnniig: Polytriclium strictuin; enstaka: l^icranuin Bageri, Pohlia nutans, Sphag-
num magellanicuvi, Mylia anoinala (bland Sphagnä).
Lavar strödda — rikliga (vanligen större eller mindre fläckar).
Strödd— riklig: Cladonia deformis : strödd: Cladonin silvatica : tunnsådd : Ctadoiiia cor?iitta;
enstaka : Icmadophila ericctijruiii.
Den forna myrens vegetation: Fuscum-\\\o%%&. Myrmark: Fuscum-
mossmark.
' Ar 1914 återupptogs delvis odlingen av det nedlagda området; vid niitt besök
var ännu kvar av detta c:a i har; avsikten svntes emellertid vara att även förvandla denna
del till åker. Tegarna inom det hedbeväxta området hade varit c;a 8 m. breda, och 70 ra.
länga, tegdikena voro nu 7 dm. djupa.
276 ANDRA KAPITLET
Djup: 2 m. + .
Profil: A. 5' — -lo cm. hedtorv.
B. 45 cm. Fz/snim-mossloTv, i övre delen starkt humifierad, nästan
myllartad.
På 10 cm. djup: Splini^iitiiii fiiscum \ — <^, S. papillosiuu \, E?-iophonnn vdoinatttiiihXxÅox 1,
rhizoni (Riihits chamaciiioriis'') :
på 31) cm. djup: Sphagnitm fusciiin 5, ..V. papillostiin 2, rhizom (Riilnis t/iaiiineii!onis'}J
2—3-
C. 30 cm. PapillosuM-mositow .
Pä 60 cm. djup: Sphagnum papillosiiin 4 — 5, Amh/ys/egii/iii civ. /fi///ri/is i, slidor av
Sfirpiis caespitosiis samt rhizom och radiceller (C3'peraceer) 3.
D. 25 cm. + dykärrtorv.
På 90 cm. djup: rhizom och radiceller (Cvperaceer) 4, amorf substans 4.
Även här ha björkarna avrundade toppar, och skotten äro ofta frusna
(fig. 23). Bladen äro små och laderartade. De smä, biiskformade granarna
ha skotten upprepade gånger avfrusna, barren äro korta (c:a 5 mm.); fjolårets
barr ha en gulgrön färg, under det arets ha normal grönska. De under
björkar skyddade granarna ha ett nägot kraftigare utseende. Så observerades
en skyddad meterhög sådan med 10 — 20 cm. långa, kraftiga skott och 10 mm.
långa, frodiga barr. Tallarna äro liksom granarna i stort sett tynande.
Det bör anmärkas, att skotten hos 1'accirutan Myrtillus ofta frusit. Riset
är tynande, och bladen äro ovanligt små (fig. 22).
Vegetation och markbeskalfenhet.
Cladonia- och Polyti ichu)ii .s/r/V/z/w^hedarna synas delvis vikariera
för varandra. De förekomma ofta intimt sammanvävda, bildande en mo-
saik av Ijusgrått och blägrönt. I stort sett dominerar dock i dessa fall
den senare. Ett typiskt exempel utgör Knäsjömyren, beklädd huvud-
sakligen med Polyirichum strictnin-heå, i vilken dock finnas större eller
mindre fläckar (intill i m. i diameter) av C/adonia-axter, framför allt av
C. defoniiis.
i) i C/adom'aheden är vanligen Cladonia deformis bottenskiktets
huvudart, mera sällan C. rangifciina och C. silvatica. Dessutom finnas
insprängda sådana som C. ccnoica, C. coccifcra. C. conuita, C. crispata,
Cetraria islandica o. a. Fältskiktet har likartad sammansättning som i
Polylncliuiii-\\&åG.w.
2) Polyiriclium-\\&å&n är karaktäriserad av en ytterst tät och
kompakt matta av Polytr/chiiiii stvictitiii: här kunna i övrigt päträfilas,
vanligen som enstaka individ, P. coiniiiuin-, /'. grac/li-, Dicianiim Bageri,
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PA SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 277
D. iiiajiis, HylocoiiiiuDi parictbiuui. Polilia iiiitaiis och en del Spliaguuui-
aiter, såsom ^". iingustifoliiivi. S. coinpactuiii, S. niagellanicuiii och S. Rus-
sozvii. Ofta har Polytricliuui strictinii benägenhet att bilda tuvor, varför
marken blir småkuperad.
Fältskiktet är svagt utvecklat. Risen förekomma »tunnsådda» —
»strödda». Bland dem märkas A)idyoiiuda polifolia, Betala iiainr. Calluna
imlgaris, Empctrum nignini, Vacciniuin iiliginosum, 'V. Myriilliis och V.
7'itis idaca. De två sistnämnda, huvudarter i förut behandlade skogs-
%A.Éå
^^u J.
k
^^\
^hn
mrnM^M'-^
fcjyj
k i
6fi/ 1
^:
^
«P
\
1
A
M
\v
7
^"N^l
,Jår j^lfT^
\ "-é
\,*^^^^^\
^
~v^
^^^^^ /
'"'u^
""^^ \W^
'^}r j
r^
J^
^
^r :-/
/
<^sr
.^^
.^'^
Fig. 22. Vacciniuin Myrtilliis Iråii hed å torrlagd mossmark. Skotten upprepade gånger
avfnisna och bladen mycket små. .\niindsjö socken, Knäsjömvren '"It 1916. V'.
typer, finnas endast som enstaka individ. I synnerhet ]'. Ålyrtillus är
mycket tynande; den har smä, förkrympta blad, och skotten äro ofta av-
frusna (jfr fig. 22).
Av örter förekommer blott Rubus cliainaeinonis, vanligen »strödd» —
»riklig»; bland gräsen är Eriophoniin vaginatum den mest framträdande;
i övrigt finnas egentligen endast »enstaka» (Trt/Y.i-arter, C. iiiagellanica, C.
rosirata o. a. Det påträffas huvudsakligen alltså blott sädana örter och
gräs, som höra hemma i myrarnas associationer. Orsaken härtill torde ej
få sökas i otillräcklig torrläggning utan närmast i hedtorvens stora förmåga
att kvarhålla vatten, varigenom markfuktigheten blir relativt stor (jfr AN-
DERSSON och Hes.selman 1907, s. 62).
278
ANDRA KAPITLET
3) Ca/ liuta-hed har jag endast observerat vid Vörttjärn (s. 273).
Bottenskiktet är här mycket glest; det utgöres av »tunnsådda» mossor
Fig. 23. Gren av björk (Betiila piibescens) frän hed på ni\imark. Skotten frostskadnde,
varigenom björkarnas höjdtillväxt hämmats (s. 279). Anundsjö socken,
Knasjö, Knäsjömyren. "/t 1916. '/-•
(Dicmnian Bergeri, PolytrichiDii coniiiiuiu-, P. stiictuiu, Spliagnnui acuti-
foliuin) och lavar (Cladoiiia rangifcrina, C. deformis). I fältskiktet domi-
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÅ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 279
nerar Calluna vulgaris; Wicciniiiin Myylillus förekommer »strödd»; »en-
staka» finnas bL a. Betula nana, Vacciniuin uliginosuiit och V. vitis idaea.
De båda senare ha ovanligt små blad; av blåbärsriset äro friställda indi-
vid mycket tynande (bladlängd intill 5 mm.) och ha ofta frusna skott
(fig. 22), de under träd skyddade äro tämligen normalt utvecklade (blad-
storlek 20 X 15 mm.).
Fig. 24. Starkt frostskadade granplantor. Hos a och c lia fjolårets toppskott avfrusit,
seLlermera ha sidoskott utvecklats till toppskott. /; Grauplanta av klotform. Anundsjö
socken, Rödvattnet, Stormyreu (dykärrniaik). ' '/7 1916 (s. 281). -/s.
Björkskog. Trädbeståndet är i ovan beskrivna hedar vanligen glest.
Vad Cladonia- och /"ö/j-Z/vV/^/w^-hedarna beträffar, utgöres skogsskiklet oftast
av Betula pubescens, så på »myr vid Åbosjö» (s. 268), Vildniyren (s. 269),
Knäsjömyren (s. 274) och delar av Hålforsmyren (s. 270). På denna senare
finnas dock delvis tall- och björk-tallskog. Björkarna ha en starkt avrundad
krona, bladen äro mycket små och kortspetsade, understundom mer eller
mindre runda; dessutom äro de tjocka och läderartade. Undantag göra
' Fig. 24. Myren utgöres till större delen av dykärrmark, där torrläggning för skogs-
växt påbörjades år 1905; granar, som ej stå skyddade, äro starkt frostskadade.
28o ANDRA KAPITLET
skott, som under aret skjutit ovan marken, vilka ha normalt utvecklade
blad. Höjdtillväxten hämmas genom ständigt återkommande frost (fig. 23).
På Vildmyren och Knäsjömyren når björken en höjd av endast c:a 3 å 4
m., ehuru dess ålder är 35 ä 40 år.
Fig. 25. Gren av c:a 1,5 m. hög tall (Piiii/s si/rcstris) från torrlagd myrmark. Starkt
frost- och köldpåverkad. Barren äro korta och falla av redan efter 5 ä 4 år
(s. 2S1). Hörnefors socken, Hörnefors Bruk, llråmyren. 'V^ 1916. V^-
Tillväxten av tall och gran är något varierande. På »myr vid Abo-
sjö» (s. 268), Vildmyren (s. 269) och Knäsjömyren (s. 274) äro dessa träd
i allmänhet särdeles tynande. De nå en höjd av intill 2 m. Granarna äro
busk- eller klotformade, plantorna ofta av den typ, som fig. 24 /; angiver,
beroende på att toppskotten ständigt avfrusit. Fjolårets barr ha en gulgrön
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÄ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 28 1
färg, under det årets under försommaren ha en vackert mörkgrön sådan.
Barren äro korta, ofta ej längre än c:a 5 mm. Skotten äro vanligen ej
mer ;in ett par cm. långa. Man träffar dock understundom enstaka skott,
som vä.\t skyddade, där samtliga barr ha normal färg och en längd av
10 — 15 mm. Också finner man yngre individ av det utseende, som fig. 24
{a och r) visar, där årsskotten äro kraftiga, ehuru förra årets toppskott
avfrusit. Granar, som stå väl skyddade under björkar, äro normalt utveck-
lade med kraftiga skott och barr av normal färg.
Tallarna äro ej fullt sä lidande som granarna. Skottlängden på me-
terhöga individ är ofta 10 — 20 cm.; understundom hämmas dock höjdtill-
växten, så att buskform uppkommer. Barren äro korta (c:a 20—25 'H"!-),
fjolårets av gulbrun färg. Deras livslängd ar ej sällan endast 3 ä 4 år.
Utseendet framgår av fig. 25, där en gren av tall är avbildad.^ Under
björkar är tallen liksom granen kraftigare utvecklad.
Tall- och björk- tall skog. I Poly/ric/nnii-fCladonia-lheåQn å Hålfors-
myren bildar som nämnt delvis tallen ett mer eller mindre slutet skogs-
bestånd. Så är även förhållandet i Calliota-heden vid Vörttjärn. Då tall-
skogens utseende på dessa myrmarker är i huvudsak tämligen likartat,
behandlas båda här samtidigt.
Tallarnas höjdtillväxt är på båda dessa myrmarker i stort sett
starkt hämmad. Oftast är kronan på de omkring 45 år gamla träden av-
trubbad, beroende på att toppskotten avfrusit eller hämmats i utveck-
lingen. Endast enstaka tallar träffas med spetsig krona och tämligen nor-
mal tillvä.xt (se omstående sammanställning). Vid Vörttjärn ha dock
i allmänhet tallarna en relativt kraftigare höjdtillväxt än på Hålfors-
myren.
Om än höjdtillväxten på grund av frosten ofta är tämligen obe-
tydlig, så är dock diametertillväxten ingalunda sämre än i förut be-
handlade skogar av Myrtillus-Wp, vilket framgår av omstående (s. 282)
sammanställning. Även starkt frostskadade. mer eller mindre busk-
formade tallar ha en Icraftig tjocklekstillväxt.
' Fotografiet liärstanim.ir från en ca 1,5 m. hög tall från Hörnefors socken, Hörne-
fors Bruk, Ilråmyren, vilken dikades ofullständigt iör c:a 30 år sedan och sedermera kom-
pletterades 1904 — 1905. Ehuru här ej hed utvecklats, äro dock de träd, som finnas, mycket
köldpåverkade och av samma tvp som de ovan beskrivna.
282
ANDRA KAPITLET
Höjd och diameter av tall och gran på hed (Hålforsniyren och
Vörttjärn).
N:r Mvrmarli Trädshi"
[Papillcsuiii-
1 -j mossmark
l(Hålforsmyren).
2 »
3
4
5
6 »
U'npi//o.si/i/i-\
7 -imossiiuirk \
IVörttjani) J
t.iU
tall
Höjd
m.
Diameter
vill bröst-
liöjd cm.
17
Ålder
år'
Anmärkningar
32 (45) Krona tämligen spetsig.
8
—
28 (40)
»
6
17
35 (45)
Kronan avtrubbad; olta
frostskadad.
7
17
34 (45)
»
8
15
42 (55)
Mycket frostskadad.
2,5
8
34^
Gran av klotform, nu dö-
ende.
14 3; (45) Krona spetsig; välväxande
— 30 (40) »
10 27 (45) Mycket frostskadad.
Diametertillväxt (mm.) vid 1,3 m. höjd av tall och gran på
hed (Hålforsniyren och Vörttjärn).
N
Mvrma
-irl
Trädslag
IPiipi/iosiiJih I
mossmark \
(Hålforsniyren J
2 »
3
4
5
6
7
IPapillosiiin- 1
mossmark t
(Vörttjärn) J
9
10 »
1 1 »
tall
tall
' Jfr s. 247, not.
' Vid 2 dm. höjd.
^ Borrspånet något snett.
Höjd Under åren
ni. I — JO 11 — 20 21 — 30 31 — 40
60"
8
s
54
—
6
72
66
26
7
35
32
34
7
50
56
46
8
20
38
42
2,5
3
32
22
0
64
60
50
8
32
34
—
9.5
64
54
50
7
40
56
—
42
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÅ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARK.ER 283
Yngre tallar, som stå isolerade, synas vara mera lidande än de äldre,
varför ett fullt slutet skogsbestånd har särdeles svårt att utvecklas. Där-
emot äro sådana som stå skyddade under björkar välväxande, trots den
starkare beskuggningen därstädes (jfr förhållandet i björkskogen s. 281).
De äldre granar, som finnas, äro mycket starkt köldpåverkade. Top-
parna ha ofta avfrusit, varför kronan erhållit en avrundad form (fig. 20,
s. 272).' Vanligen skjutas årligen under försommaren frodiga, mörkgröna
skott, men dessa dödas ofta av frost under sommaren, om de ej äro på ett
eller annat sätt skyddade. Självfallet kommer höjdtillvä.xten härav att betyd-
ligt hämmas (jfr bredvidstäende sammanställning). Man träftar ej sällan busk-
eller klotformade individ av endast 2 — 3 m. höjd, som äro 30—40 är gamla.
Dock är diametertillväxten trots denna upprepade avfrysning inga-
lunda obetydlig (jfr bredvidstående sammanställning). Till och med
klotformade, mycket frostskadade individ kunna uppvisa en gan-
ska kraftig sådan.
Isolerade yngre granar äro tynande. Normalt utvecklade årsskott
skjutas, ej sällan av ett par dm. längd, men de frysa vanligen av. F"jolårets
barr ha en gulgrön färg, ehuru årets ha vackert mörkgrön sådan. Under
björkar eller systerträd skyddade individ ha dock ett normalt utseende.
Såväl björk som tall och gran ha på hedarna, liksom i de förut
nämnda skogstyperna, ett utpräglat flackrotsystem. Mykorrhiza är
väl utvecklad.
Nu beskrivna hedtyper giva upphov till mer eller mindre mäktiga
tor vbildn ingår. I den Calliina-vika. heden är torven råhumusartad, upp-
byggd huvudsakligen av ljungens rot- och stamdelar; i Pol}'tnchuin\\eåen
liknar den mera de av myrarna alstrade torvarterna. Den utgöres här till
väsentlig del av Polytricluiui stricliiiii, tätt sammanfiltad av rhizoider och
svamphyfer.
Med avseende på humifieringsförhållandena i underliggande torvlager
kan jag endast lämna exakta uppgifter från Papillosuiii-mossvaa.vkQW å
Hålforsmyren. Undersökta prov från 25 cm. (Piipi/k)Siunmosstor\), 40 cm.
{Polytriclmm-Vixxloxv) och 60 cm. {Polytricluiiii-\iz.xx'LOxv) djup hade här
humifieringstal resp. 18,44, 26,39 och 38,9. Tyvärr känner jag dock
intet om dessa torvarters humifieringstal från intakta myrmarker, varför
' Granarna erhålla ungefär den form, som avbildas av Holmgren (1909, s. 178).
284
ANDRA KAPITLET
éj några slutsatser angående liumifieringsförloppet kunna dragas. Att
döma av iakttagelser i falt är dock torven i ytan, omedelbart under hed-
torven, alltid väl humifierad. Det ovan (s. 261) omtalade, föga humifierade
torvskiktet, som i mossmarker förekommer under råhumuslagret, har jag
ej kunnat finna någon motsvarighet till.
Näringshalten å hedbeklädda myrmarker belyses av tab. 38, där
några av Mosskulturföreningen (ingenjör H. Hjert.stedt) utförda ana-
lyser äro sammanställda. De härstamma från »myr vid Abosjö» (dykärr-
mark) samt från Vildmyren och »myr vid Vörttjärn» {Pa/>i7/os/r///-moss-
marker). Dessutom är medtaget en analys från det å Lars-Anders-myren
(Brattsjö) hedartat utvecklade området, som senare (s. 287) omnämnes.
De analyserade proven härstamma frän ytan intill 20 cm. djup.
TcjMI 7c?.
Kemiska analyser från torrlagda myrmarker med hedvegetation
(härrörande frän ytan intill 20 cm. djup).
|ärn
oxid
N:r
Myrmark
Namn
■Il
(Fe,0
lerjord
,1 och
(AUO,)
Kalk (Ca O)
(Mg O)
Kali (K, O)
^-äi
i-.
%
-lo
0.'
/o
&*2 i /o
1- "S '-'
■=-.5 o
%
'^.So
0/
/O
bo "
I
Dvkärrm.nrk
Mvr vid Abo-
sjö (s. 268)
97,49
0,.^o
907
0,70
2115
0,05
151
0,04
121
2
Papilhsum-
Vildmyren
mossmark
(s. 269)
95,27
0,30
902
0,35
1052
0,02
60
0,08
241
S
»
Mvr vid Vört-
tjärn (s. 27?)
97,"
0,18
698
0,59
2287
0,02
7S
0,04
155
4
Dvkärrmark
Lars-Anders-
myren (s. 287)
97, "4
0,20
342
0,66
1 1 30
0,07
120
0,2S
479 1
Myrmark
Namn
Foslorsvra
(P,0,)
%
Svavelsyra
(SO3)
.- o
o. c
bb"
r- ra
o c c
3 5 =
Kväve (N)
-"=3 c
bo "
Vikt av I
kbm. torv
kg.
luft-
torr
Dvkärrmark
Papitlosuin-
mossmark
Dvkärrmark
Myr vid Abo-
sjö (s. 268)
Vildmyren
(s. 269)
Myr vid Vört-
tjärn ^s. 273)
Lars-Anders-
mvren (s. 287)
0,03
91
0,..4
121
1,35
2,62
79.8
575
0,05
150
0,04
1 20
3,89
1,76
5292
930
0,04
155
0,04
155
1,99
1,52
5892
680
0,06
105
0,rj
32;
1,51
1,03
176;
755
170
172
220
100
VEGETATION OCH SlCOGSVÄXT PÅ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 285
Analyssiffrorna giva vid handen, alt näringskapitalet å dessa myr-
marker i stort sett är detsamma som å de med välväxande skog be-
klädda (jfr tab. 37, s. 264). Kalkmängden är i allmänliet relativt stor,
liksom även kvävemängden. Halten av kali och fosforsyra är visserligen
obet)'dlig, i synnerhet ä »myr vid Abosjö», där pr hektar härav finnas en-
dast resp. 121 och 91 kg. Dock kunna även välväxande skogsmarker
uppvisa så låga siffror som resp. 221 (Stormyren, tab. 37, n:o 2) och
19 kg. (Lars-Anders-myren, tab. 37, n:o 8). Naturligtvis känner man
dock ej härav de mängder, som i ena eller andra fallet äro omedelbart
tillgängliga (jfr nedan).
Av ovan beskrivna hedtyper har Cal/inta-had av ungefär likartat
utseende, vad falt- och bottenskikten beträffar, från Hamra kronopark i
litteraturen behandlats av ANDERSSON och Hesselman (1907, s. 60) och
från norra Dalarne av SAMUELSSON (191 7, s. 46). Ljungen bildar även
där en tät matta, åtskilligt av myrarnas florelement {Carcx globularis. Poly-
tiichum stricUiiii, en del SphagHuiHa.rte.T) finnes, bottenskiktet är reducerat.
Cl(ufo>iia-\\eåcn avviker tämligen väsentligt frän de pä fastmark vanliga
iavhedstyperna, främst därigenom att de i dessa mer eller mindre fram-
trädande risen oftast äro tillbakaträngda, liksom därigenom att för mossarna
karaktäristiska örter och gräs (t. ex. Rubus cliainacinonis. Erioplionnn vagi-
natitnt) spela tämligen stor roll. Fastmarkshedar, där Cladonia cirfonnis
är huvudarten, äro mig veterligen ej heller kända. — Till Polytrichnni-
heden finnes möjligen inom vårt land en motsvarighet i de fläckar av
Polytriclium junipcrinum, som kunna förekomma i lavhedar. Understundom
kan också denna art där enligt SvLVÉN (1916, s. 218) vikariera för la-
varna, så att alltså verkliga Poly/ric/iuiii-hedsv uppkomma. Dock synes
det mig, som om större likhet, vad markvegetationen angår, förefinnes
med den från ryska Lappland och norra Sibirien av \'. MiDDENDORFF
(1864, s. 730, 734) beskrivna /-'i?/)7/'/c////w-tundran, vilken är karaktäriserad
av en ytterst tät och kompakt, starkt torvbildande Polytrk/mni-mdiiia.
(jfr s. 289).
Ekologiska betingel.str.
Såsom framgått av föregående äro hedarna ej bundna vid någon
bestämd myrmarkstyp. De ha observerats på såväl dykärrmark som
286
ANDRA KAPITLET
Papillosuiii- och j^^wjcww-mossmark. På grund härav torde med fog kunna
sägas, att hedar kunna utbildas på samtliga områdets oligotrofa myrmarks-
typer.* Men även den förut beskrivna skogen av Myrtillus-\.yY> uppkom-
mer, och detta är det vanliga (jfr s. 292), på samma typer. Den frågan
uppställes då, av största såväl prakti.ska som teoretiska intresse: vilken
är orsaken till hedarnas uppkomst, varför utbildas på en och samma myr-
markstyp i det ena fallet välväxande skog, i det andra fallet hed med
mer eller mindre tynande träd?
Närmast ligger utan tvivel tanken, att orsaken till hedarnas uppkomst
är att söka i markens fattigdom på näringssalter eller åtminstone på för
Fig. 26. Kartskiss över Lars-Anders-niyren; det med brutna linjer begninsade området
utmed avloppsdiket (a) upptages av hed, större delen i övrigt med granskog av
Myrtil/us-]'ciai/iium-l\^. Endast huvuddikena utlagda. Nordost uppåt.
växterna lätt tillgängliga sädana. De ekologiska betingelserna för ifråga-
varande myrmarkshedar skulle alltså vara likartade med dem för de vanliga
fastmarkshedarna. Att emellertid näringskapitalet, vad ytskikten beträffar,
i stort sett ej är mindre å de myrmarker, som bära hedvegetation, än å
dem som bära växtlig skog, är redan förut (s. 285) påpekat.
'■ Det bör dock här tilläggas, att jag även iakttagit Calhma-heé, ehuru ej fullt ty-
piskt utbildad, på eutrof Sphag/it/ /ii-\ii.xxm:\rV. nämligen å en mindre myrmark strax öster
om Hörnefors Bruk i Hörneiors socken; den dikades ofullständigt för c.a 50 år sedan och
kompletterades sedermera åren 1904 — 1905. Den forna myrens vegetation har utgjorts av
Sphagnum subseci/ndum- och S. teres-Vän; nuvarande vegetation ('"/t 1916) är Calluna-
hed, där barrträdsplantor och träd äro ytterst frostskadade, ungefär som ovan beskrivits.
Jag håller emellertid ej för osannolikt, att den äldre, ofullständiga torrläggningen i detta
f;ill gynnat hedens uppkomst.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÄ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 287
Särdeles belysande för denna frågas avgörande är Lars-Andersmyren
vid Brattsjö i Anundsjö socken. Denna myrmark är som nämnt i huvud-
sak upptagen av välväxande granskog av Myrtillus- Vacmnia/ityp (jfr s. 23 1).
På ett mindre område utmed stora avloppsdiket {a, fig. 26) finnes emel-
lertid hedartad vegetation utbildad. Huvudsakligen är det PolytricIin>ii-\\&å.
fläckvis dock även Cladimia-\\eA\ i den iörta. h\\da.r Polytric/ium strictuiii eu
tät matta, i vilken ingår P. gracile jämte en del Dicranmn- och Sp/iagitmn-
arter; i Cla(io)iia-\\ede.n spelar C. rangiferiiia den största rollen. An före-
kommer ett glest skogsskikt av björk och tall, än saknas detta så gott
som alldeles, och det finnes då av träd endast lägväxta, buskformade
och t\'nande individ av gran och tall. Såväl björk som tall och gran ha
samma utseende, som ovan (s. 279 — 283) beskrivits. Under det myrmar
ken, där den växtliga skogen utvecklats, är /^//jrww-mossmark, är den
detta fall dykärrmark, överlagrad av ett 10 cm. mäktigt skikt av starrmoss-
torv. Myrmarkens mäktighet är i båda fallen ungefär densamma (3,2 m. -f ).
Näringstillgången i ytskiktet (intill 20 cm. djup), sådan den framstår
genom den kemiska analysen, meddelas i tab. 38: 4. Vid en jämförelse
med motsvarande siffror från den växtliga skogen på samma myrmark
(tab. 37; 8, 9, s. 264) finner man, att i heden kalkmängden är större än i
prov 8 från den växtliga skogen, mängden av magnesia större än i båda
proven (8 och 9). kalihalten större än i prov 9 (något mindre än i prov 8)
och fosforsyrehalten något mindre än i prov 9 men betydligt större än i
prov. 8. Vad kvävehalten beträffar, är den i heden något mindre än i
prov 8 frän den växtliga skogen. Näringskapitalet i heden å LarsAnders-
myren är sålunda i stort sett ej mindre än i den växtliga skogen.
Det kan således, enligt mitt förmenande, ej vara fattigdom på
näringsämner., som är orsaken till hedarnas uppkomst på myr-
markerna.
Nu kan tänkas, att ä de nnrmarker, där hedar finnas, ett visst närings-
ämne förekommer i för växterna mindre lättillgänglig form än å dem med
växtlig skog.' Särskilt gäller detta kvävet, som ju frän torven ej kan
komma växterna till godo utan mikroorganismers direkta eller indirekta
hjälp. För att få utrönt, huruvida någon skillnad förefanns med avseende
på halten av den för högre växter lätt tillgängliga formen av kväve,
nämligen salpeter, i marken från hed och från växtlig skog, medtog jag
' Det kunde också tänkas, att vissa för växterna skadliga ämnen finnas. Närmast
skulle det väl i så fall vara fråga om ferrosulfat och »alun», som understundom påträffats å
myrmarker (Hesselman 1907, s. 45). Det finnes dock intet, som tyder på att dessa salter
i ifrågavarande fall förekomma i märkbara kvantiteter.
288 ANDRA KAPITLET
den ^^/e 1917 tvenne prov frän Lars- Änders-myren, vilka Statens Skogs-
försöksanstalt (fil. kand. GURLi Laukentz) välvilligt har undersökt. Pro-
ven härstammade från ytan intill 6 — 8 cm. djup, i det ena fallet frän
hedtorven, i det andra från råhumuslagret. Undersökningen gav vid han-
den, att salpeter saknades i råhumustäcket (ej ens efter c;a 2 ^2 månaders
lagring kunde sådant påvisas), men däremot fanns i ej obetydliga mängder
i hedtorven (den ursprungliga halten 1,6 mg. pr kg., efter lagring 84,0 mg.
pr kg.). Kväve finnes alltså i för högre växter' lätt assimilerbar
form i heden å Lars-Anders-my ren. På grund härav måste slutas,
att orsaken till hedens utbildning knappast kan betraktas som en kväve-
fråga. — Det synes mig föga antagligt, att övriga näringsämnen — kali,
fosfor o. s. v. — skulle på en viss myrmarkstyp vid ett tillfälle vara
mindre tillgängliga än vid ett annat.
Olikheter i fuktighetsförhållandena vore tänkbara. För kraftigt eller
otillräckligt torrlagda m\rmarker kunde antagas framalstra hed. De myr-
marker, det här är fråga om, kunna dock ej anses för torra — de diken,
som orsakat torrläggningen, äro i allmänhet grunda — och ej heller för
svagt dränerade.^ Vid grävning i desamma voro ytlagren ej särdeles
vattenförande, ej ens tämligen tidigt på försommaren. Och vad Lars-
Anders-myren beträffar, finnes heden utbildad utmed den över i m. djupa
avloppsgraven, där torrläggningen alltså är mycket kraftig.
Myrmarkernas storlek, djup, mosstorvens mäktighet, höjd över havet
o. s. v. spela i ifrågavarande fall ej heller någon roll för hedarnas utbildning.
Orsaken till hedarnas uppkomst torde enligt min mening vara en
annan. De starkt köldpåverkade träden peka hän pä ett särdeles
ogynnsamt klimat på ifrågavarande myrmarker. Att trädens ut-
veckling hämmats genom ofta återkommande låg temperatur under vegeta-
tionsperioden är påfallande. De skott eller individ, som på ett eller
annat sätt varit skyddade, ha normalt utseende med kraftiga barr och
blad, under det fritt exponerade sädana äro på ett eller annat sätt köld-
påverkade eller frostskadade.^ Både tall och gran ha en god diameter-
' Som ov.in nämnts (s. 194), är docl; oavgjort, i vilken form kvävet häst tillgodo-
göres av barrträden under olika yttre förhållanden.
- Genom otillräcklig torrläggning kan emellertid säkerligen hedartad vegetation
uppkomma p.å många myrmarker (jfr s. 243); hiirtivida sådan kan uppstå genom för
kraftig dränering, är mig däremot obekant.
" De små, läderartade björkbladen äro synbarligen orsakade genom köldens inver-
kan i ena eller andra avseendet. Det har sitt stora intresse, att björken är analogt utbil-
dad vid skogsgränsen på Kola-halvön (Kihlm.\n 1890, s. 162). Kihlman (1. c.) säger näm-
lit^en bl. a. om utbildningen av Betitla odorata (B. pubescens) härstädes: »Auch die
VEGETATION OCH SKOGSVAXT PÅ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 289
tillväxt, ehuru längdtillväxten är tillbakasatt. Det förhållandet, att barren,
särskilt hos granen, gulna efter första vegetationsperioden^, måste natur-
ligtvis även i hög grad verka hämmande pä utvecklingen, då assimilations-
förmågan härigenom nedsättes. Av skyddade skott och individ att
döma skulle träden å myrmarkshedarna, om klimatet vore gynn-
sammare, ha en mycket kraftig tillväxt, som säkerligen ej skulle
stå tillbaka för densamma i J/j';'//7///j-skogarna.
Om än trädens hämmade tillväxt orsakas av ett ogynnsamt klimat,
så är dock ej därmed avgjort, att den hedartade markvegetationen har
samma orsak. Dock synes åtskilligt tala härför. Så finner t. ex. synbar-
ligen ej Vaccitiiian Myrtilhts någon trevnad pä grund av för låg temperatur.
I exponerade lägen bli bladen förkrj-mpta, skotten frysa ofta av o. s. v.,
under det pä mera sk}-ddade platser utvecklingen är normal. Även öv-
riga ris, t. ex. ]'acciiman uliginosum och V. vitis idaca, ha, då de före-
komma fritt exponerade, små och korta blad, såsom förhållandet är i
arktiska trakter (KlHLMAN 1890, s. 154 ff.). Den yppiga utvecklingen av
Polytrichum stricttini liknar påfallande densamma i arktiska trakter, t. ex.
i ryska Lappland och norra Sibirien (V. MiDDENDORFF 1864, s. 734). Det
synes mig sannolikt, att även den hedartade markvegetationen
är ett uttryck för ett särdeles rätt och för högre växter ogynn-
samt klimat. Verkliga bevis härför kunna dock för närvarande ej
lämnas.
Tyvärr känner man ännu alltför litet om temperaturförhållandena på
myrar. Att emellertid frostländigheten understundom är mycket stor,
är ett sedan länge bekant faktum. Isynnerhet gäller detta myrar, som
ligga i sänkor och dalbottnar, dit den avkylda luften flyter ned från höj-
derna. Dock torde det ej vara möjligt att på förhand med ledning av topo-
grafiska förhållanden avgöra, vilka myrar som äro starkt frostländiga.
De ovan omnämnda, med hed bevuxna myrmarkerna ligga t. ex. ej i
markerade sänkor. Och ofta är det uppenbarligen endast smärre stråk
Blätter zeigen Veränderungen, deren Grösse ebenfalls, soviel icli sehen konnte, regelmäs-
sig mit den am jeweiligen Staiidort herrschcnden Verhähnissen in Correlation stånden
und lieine systematische Treniiung zulasscn. Die Konsistenz der Laniina wurde fester,
niehr lederartig, die Zahnung sehr grob, die Form nielir kurzspitzig bis stumpflich öder
fast abgerundet . . .»
' Detta fenomen kan enligt min menmg endast förklaras genom ogynnsamma tem-
peraturförhållanden. Jag kan dock ej genom direkta iakttagelser bevisa detsamma. Då
emellertid skyddade skott alltid ha normal färg (även fjolårsbarren), synes endast denna
förklaring möjlig. Under vilken tid av året barren gulna kan dock ej säkert avgöras.
De norrländska myrmarkerna. 1:343 ig
2QO ANDRA KAPITLET
på myrarna, som i hög grad drabbas av frost. ^ Om man en sommar-
kväll vandrar över en större myr, märker man, huru luften ömsom är
ljum, ömsom kall och rå. Lokala förhållanden av mer eller mindre okänd
art torde härvid spela in.
Det vore av mycket stort intresse att genom termografer fä under-
sökt temperaturen å de med hed beklädda myrmarkerna under hela vegeta-
tionsperioden. Sannolikt är det ej endast ofta återkommande nattfroster,
särskilt under sensommaren, som verka hämmande på vegetationens ut-
veckling. Den dagliga temperaturamplituden torde under hela vegeta-
tionsperioden vara särdeles stor, beroende på genomgående relativt låg
nattemperatur.
Uppenbarligen är vegetationsperioden även mycket kortare än pä om-
givande fastmark. Enligt uppgifter frän skilda håll inträffar lövsprickningen
hos björken betydligt senare och bladfällningen mycket tidigare än på denna.
Under nätterna ofta förekommande kall dimma kan möjligen även
bidraga till vegetationens utveckling i hedartad riktning. Inga undersök-
ningar ha emellertid av mig gjorts över dimmans fördelning på myrmar-
kerna. Denna anses av Hann (cit. SCHIMPER 1898, s. 701) spela stor roll
för vegetationens utseende i arktiska trakter.
Såsom en sammanfattning av det ovan sagda vill jag framhålla:
i) De myrmarker, som bära hed, avvika ur näringssyn-
punkt ej eller endast oväsentligt frän dem, som alstra växtlig
skog.
2) Orsaken till skogsträdens hämmade tillväxt på hedarna
är främst att söka i ogynnsamma temperaturförhållanden under
vegetationsperioden; sannolikt orsakas även härav den hedar-
tad e markvegetationen.
För den praktiska skogsmannen uppställes på grund av det ovan sagda
omedelbart den frågan: är det möjligt att på ett eller annat sätt förändra
eller motverka det ogynnsamma klimatet å ifrågavarande marker och häri-
genom alltså förvandla den oväxtliga heden till växtlig skog.'' Frågan kan
tyvärr för närvarande ej besvaras. Huruvida temperaturförhållandena kunna
' Orsaken till köldsträUet på Lars-Anders-mvreii torde vara att söka i avloppsdiket
(jfr s. 287), utmed vilket heden är utbildad. Sannolikt är detta avledare lör den kalla luf-
ten. Det är anmärkningsvärt, att granar på moränmarken, vilken detta dike vid utloppet
senoraskär, också äro starkt frostskadade.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PA SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 2g I
förbättras genom den kalla luftens avledning eller genom en kraftigare
dränering är oavgjort. Diskussionen angående torrläggningens inflytande
på temperaturen och klimatet över huvud kan knappast anses avslutad
(jfr Stolpe 1909).
Men även om man helt bortser frän en sådan av människan åstad-
kommen klimatförändring, är det tänkbart, att man genom kultur av mera
härdiga skogsträdsraser skulle kunna åstadkomma ett växtligt och slutet
skogsbestånd. Kanhända kulturförsök med frön från trakter med lägre
årstemperatur (jfr WiBECK 1917, s. 136) än den på de områden, varifrån
de nuvarande träden å hedarna härstamma,' slcuUe kunna giva gynnsamt
resultat.
Också kunde tänkas, att den ogynnsamma verkan, som den låga
temperaturen har på skogsträden, till en viss grad skulle paralyseras ge-
nom tillförsel av vissa näringssalter. Ehuru ej skogsträden, såsom förut
påpekats, i ifrågavarande fall lida av näringsbrist, så är dock troligt, att
dessa liksom andra växter äro desto mera köldhärdiga, ju bättre och
kraftigare närda de äro (MOller-Thurgau 1886, s. 545; LiDFORS.S 1907,
s. 59). För detta talar också O.SVALD.S (1917) redogörelse för en del
gödningsförsök på Granarps mosse vid Flahult. Pä denna myrmark, som
uppenbarligen är mycket frostländig, voro tallarna på de parceller, som
blivit väl gödslade, i stort sett normalt utvecklade, under det tallarna på
ogödslade parceller voro starkt deformerade och tynande genom köldens
inverkan. Vilka näringssalter, som härvid skulle spela största rollen, är
dock en öppen fråga.
4 Slutsatser angående den kommande vegetationen
på torrlagda myrmarker.
Såsom svar på de ovan (s. 197 — 198) uppställda frågorna angående
slutstadierna för vegetationens utveckling efter myrmarkernas torrläggning
anser jag mig med stöd av det ovan sagda kunna framhålla följande:
i) Pä samtliga områdets vanligare oligotrofa myrmarksty-
per utbildas normalt växtlig skog av Myrtillus-typ eller därmed
besläktade skogstyper.
' Då ifrågavarande marker alltid blivit självsådda, hiirstamma fröna uppenbarligen,
i allmänhet från den omgivande fastniarken.
2q2 ANDRA KAPITLET
2) Under ogynnsamma 1 o le a 1 a klimatförhållanden 11 p p k o m m a
pä samma myrmarkstyper lav-, Polytrichum- eller ljunghedar.
3. Av eutrofa myrmarker — inom detta område sällsynta —
har jag blott varit i tillfälle att und ersöka en enda, som varit full-
ständigt torrlagd, i vilket fall skog av My rtillus-Vy^ utvecklats;
sannolikt kan dock även på dessa understundom uppkomma så-
dan av O xa //\y-t y p.
4) Huruvida hed utbildas även på eutrofa, väl dränerade
myrmarker, kan ej med säkerhet avgöras. Sannolikt är dock
även detta fa 1 1 e t.
Att döma av beskrivningar ha myrarna i större delen av Norrlands
skogsområde ungefär samma utseende som i det av mig undersökta om-
rådet. Näringsförhållandena i urbergstrakterna torde också i stort sett vara
desamma. Det synes mig därför berättigat att utsträcka ovan
gjorda uttalanden att gälla för större delen av det norrländska
skogsområdet.
Ovanstående satser gälla m)'rmarker, där inga andra markberedande
åtgärder än fullständig torrläggning vidtagits. Från praktisk synpunkt är
det av mycket stort intresse att veta, huru ofta hedar utbildas. Räntabel
dikning av myrmarkerna i och för skogsväxt kan nämligen utföras i större
skala endast under förutsättning att hedar utbildas mycket sällan, såvida
de ej genom framtida undersökningar visa sig på ett eller annat sätt kunna
förebyggas. Är så ej fallet, Ican torrläggning av myrmarker i och för
skogsbörd över huvud taget ej tillrådas.
Huru stor procent av myrmarkerna, som efter dränering utan före-
byggande åtgärder i ena eller andra avseendet (s. 290 — 291) utvecklas till
hed, kan för närvarande ej avgöras. Dock tyder åtskilligt pä att
deras antal är obetydligt i förhållande till dem, som alstra
växtlig skog, framför allt följande:
i) Hedar ha av mig observerats endast på några få ställen,
ehuru mina forskningar endels varit inriktade på att finna just
sådana.
2) På självdränerade mjTmarker har jag aldrig iakttagit
hedar. Dessa f ö r e k- o m m a g i v c t v i s ä v e n h a r, e h u r u d e ä r o s ä 1 1 s y n t a . '
' Endast genom statistisk undersökning av självtorrlagda myrmarker kan den unge-
färlig.i relationen mellan hedarnas och de växtliga skogarnas frekvens erhållas. De iör
odling dikade myrmarkerna ha nämligen ofta övergivits jnst därför att frostländigheten
varit nivcket stor; de frostfria myrmarkenia torde i allmänhet fortfarande vara under
kultur.
VEGETATION OCH SKOGSVÄXT PÅ SEDAN LÄNGE TORRLAGDA MYRMARKER 293
En annan fråga av praktisk betydelse är: efter vilken tid kan man,
sedan torrläggningen blivit fullständig, vänta avverkningsbar skog? Några
generella uttalanden i denna sak kunna för närvarande ej göras. Flera fak-
torer spela härvid in. I väsentlig grad beror det på, huru länge det
dröjer, innan skogsträden i större utsträckning invandra och finna trevnad
på den nytorrlagda myrmarken. I detta avseende förhålla sig skilda myr-
markstyper olika, såsom i ett senare kapitel skall närmare behandlas. Här
skall endast i korthet beröras ett par fall, där trädens invandring för-
dröjes. Hessei.MAN (1907) har påpekat, hurusom plantorna av skogsträ-
den å nytorrlagda flarkar i hög grad lida av uppfrysning. Tillväxten
hämmas, de föra en tynande tillvaro eller dö så småningom bort. Efter
5 k 10 är är emellertid, såsom senare framliälles, i allmänhet flarkdyn över-
dragen med en matta av Polyirichnvi gracile, DicrancUa ccvviailata o. a.
I denna äro de plantor, som finnas, i stort sett vackra^, enär de av moss-
täcket äro skyddade mot uppfrysning. Det finnes ingen anledning antaga,
att dessa ej kunna up])växa till fullmogna träd. Jag har visserligen ej kunnat
konstatera något fall, där äldre skog står pä en torrlagd flark, och detta är
över huvud taget ej möjligt, enär den några få cm. mäktiga flarkdyn ej här
skulle kunna fastställas. Flarken förhäller sig, då det gäller äldre skog,
på samma sätt som den dykärrmark, Papillosinn-. Ciispidatian- eller
/^//jra/w-mossmark, varur den framgått.^ Emellertid gives det undan-
tagsvis flarkar, där på grund av stark uppfrysning de bindande mos-
sorna ha ytterst svårt att inkomma. Sä har jag t. ex. vid ett tillfälle
iakttagit dyflarkar, där trots mer än lo-årig torrläggning Polytricha eller
andra mossor ej invandrat, och där på grund härav fortfarande de unga
plantorna voro t}-nande genom uppfrysning.^ Här utgjordes flarkdyn av
så gott som uteslutande Diatomaceer (Diatomacé-jord, jfr s. 177 och tab.
9: 9), och möjligen är den härigenom orsakade fysikaliska strukturen an-
ledningen till en osedvanligt stark uppfrysning, som hindrar mosstäckets
utveckling. Det är möjligt, att flarkar av denna typ ej eller en-
dast med svårighet kunna ?öras skosbärande. Dock äro de sä-
' Förulsatt att mykorrliiza finnes (jfr kap. V).
- Såsom ovan (s. 184) framhållits, räknar jag de av flarkar betäckta mvrmarkerna
till någondera av de ovan nämnda, beroende på den underlagrande torvens beskaffenhet.
■'' IdtjärnsnnTen, Hörnefors Bruk, Hörnefors socken ("/' 1916). M3Tmarkcn dikades
ofullständigt för c:a 50 år sedan; ifrågavarande parti torde blivit torrlagt efter komplette-
ring åren 1904 — 1905. \'egetationeii tuvig flark, där på tuvorna kraftig reaktion av äldre
träd intiäffat efter dikningen. Djup endast 0,4 — 0,5 m. Flarkdvn c:a 1,5 dm., underlagrad
av Sphngit!im\ixr\ox\- . Enligt uppgift är uppfrvsningen höst och vår ovanligt kraftig.
294 ANDRA KAPITLET
kerligen sä sällsynta, att de från praktisk synpunkt ej spela någon av-
sevärd roll.'
ToLF (1897, s. 86) talar om »sältmyrar», som ur lantbrukssyn-
punkt äro föga lämpliga på grund av växtskadliga ämnen, framför allt
svavelsyra. Han har iakttagit en sådan myr i Härjedalen, där vegetatio-
nen på grund härav var särdeles förkrympt (1. c, s. 85). HesselmaN
(1907, s. 45) har i flarkdy även konstaterat ferrosulfat och »alun», och
han anser dessa ämnen vara ett stort hinder för växtlighetens utveckling.
Enligt min uppfattning förekomma dock växtskadliga ämnen (RUSSELL
1914, s. 59 ff.) pä myrmarkerna ytterst sällan i sådana mängder, att de lägga
hinder i vägen för skogens utveckling. Jag har aldrig iakttagit någon
nydikad myrmark, där anledning funnits misstänka, att så skulle vara
fallet. Också torde dessa ämnen, om de finnas, efter fullständig torrlägg-
ning tämligen snart urlakas (jfr He.SSELMAN, I. c).
I samband härmed bör nämnas, att å flera myrmarker med väl-
växande skog vid grävning på 4 ä 5 dm. djup konstaterats stark lukt
av svavelväte, utan att vegetationen härav påverkats (t. ex. å Lars-An-
dersmyren, s. 231).
' Finnas tuvor, såsom fallet var på Idtjärnsniyren, torde mun på dessa ofta få ett
tillräckligt tätt trädbestånd; genom den från detta lämnade törnan kan sedermera flarkdyn
bindas och på så sätt flarken överföras till skogsmark.
TREDJE KAPITLET.
Föregående undersökningar angående myr-
markerna som skogsmark jämte dis-
kussion av dessas resultat.
Frågan om myrmarkerna som skogsmark har under de två sista de-
cennierna ofta varit under debatt. Man finner i litteraturen ej sällan ut-
talanden angående hithörande problem.
De uppfattningar, som i vårt land framkommit, kunna för över-
skädlighetens skull lämpligen fördelas pä tre grupper':
i) De flesta kärrmarker bliva efter torrläggning god skogs-
mark, flertalet mossmarker däremot ej; de förra kunna därför
i allmänhet med framgång avdikas för skogsbörd, de senare
böra lämnas utan avseende. Ungefär denna åskådning framträder
hos Olof.sson och Nordlund (1S98), Halldin och Welander (1904),
Welander (1906), Ekman (1907), Haglund (191 i a), Hesselman (1912,
s. 57 fif.), Grenander (1912 b) och Lundberg (1914, s. 50 ff.).
Haglund kommer efter en resa i Västerbotten till det resultatet
angående »starrmyren» (ToLFS terminologi, jfr s. 34), att den så småningom
blir skogbeväxt, ehuru det dröjer tämligen lång tid (1. c, s. 279); angå-
ende »de typiska mossarna» (1. c, s. 288), att dessa knappast lämpa sig
för skogsbörd, enär de varken visa föryngring eller ökad tillväxt av gamla
marbuskar.
Enligt Grenander (1. c, s. 21) ha skilda starrtorvarter olika pro-
duktionsförmåga, varför om dem ej något allmänt omdöme kan lämnas
»hvitmoss-» och »duntorf» (sannolikt i stort sett Fuscnni- och Vaginatuin-
mosstorv enligt min terminologi) kunna icke producera skog (1. c, s. 21),
^ Här avses endast uttalanden av mera generell art. Exempel på lyckade och miss-
lyck.Tde resultat meddelas i övrigt av S. Kempe (1906, s. 70), Lindhé (1909; 191 1), Hes-
sEi.MAN (1907, s. 25 ff., Gren.^nder (1912 a), OswALD (1916) O. a.
2g6 TREDJE KAPITLET
sannolikt ej heller »tufsäfmyrarnas» (de Scirpus caesp/fos/ts-nka. Papillosmn-
mossarnas enligt min terminologi) torv (1. c, s. 22).^
2) Kärrmarkerna kunna producera växtlig skog; med av-
seende på mossmarkerna (särskilt högmossarna) lämnas frågan
öppen, eller framhålles möjligheten av ett gynnsamt resultat ef-
ter avdikning. Till denna grupp kunna räknas Toi.F (1900 b, s. 332),
Linnér (1900) samt Fredenijekg, Linnér och Ouchtereonv (1900);
med någon modifikation även AF Zellén (1903, s. 29) och Gyllenkrok
(1904, s. 21 ff.). Den refererade uppfattningen får uttryck hos LiNNER
(1900, s. 227) på följande sätt: »Somliga anse att högmossarna icke kunna
ersätta de å desamma nedlagda kostnaderna. De försök, som blifvit
gjorda med afdikning af högmossar, äro dock antingen af för ung dato
för att man däraf skall våga draga några bestämda slutsatser eller, där
dikningens ålder möjligen skulle kunna därtill berättiga, har afdikningen
blifvit sä ofullständigt utförd, att man af resultatet ej kan bilda sig något
bestämdt omdöme härom.
3) Såväl kärr- som mossmarker bliva efter torrläggningen
god skogsmark. Man finner denna uppfattning endast hos Fr. Kempe
(1909, s. 37), som, stödd pä praktisk erfarenhet, kan om myrmarken uttala
(1. c): »Och denna har dock af alla våra marker den största alstringsför-
mågan, när den en gång blir torrlagd. Flera exempel finnas härpå, och
jag vågar påstå, att så godt som all nnr kan göras skogbärande.»
Om vi betrakta våra nordiska grannländer, sä finna vi uttalanden
i detta ämne särskilt från Norge och Finland. Den norska uppfattningen,
sådan den uttalas av B.\RTII (1912) och B0HMER (1913), ansluter sig när-
mast till Halldin och Welander (1904).
Enligt Barth (1. c, s. 26 ff.) kan ej den »rena Sphagnuin-myven-n
producera skog. Undantag göra möjligen grunda sådana (I. c, s. 30):
»Naar mosetorvlaget ikke er av större maegtighet end c:a 0,5 meter^, saa
'■ Enligt Halldin och Wel.^nder (1. c.) samt Lundberg (1. c, s. 50) kunna de moss-
marker avdikas, som ej ha ett mäktigare mosstäcke än att rötterna kunna nedtränga till
mera näringsrik torv eller till mineraljord; de båda förra författarna tillåta en mäktigliet av
mosstäcket på endast 5 dm. (1. c, s. 58), den senare en sådan på 4 .i 5 dm. Lundberg
(1. c, s. 52) säger; >Om man därför ej påträffar kärr- eller annan torv av högre närings-
lialt eller mineralmark på mindre djup än ca 4 ;i 5 dm., kan man anse mossen av så
underordnat skogsodlingsvärde, att den ej förmår bära några avdikningsknstnader».
' Varför gränsen satts vid 0,5 m. beror på, att enligt Bahths uppfattning rötterna
då kunna tränga ned till mineraljorden genom SplMgninn-lÄcVtl. »Finder dette ikke sted,
men tntrnes rötter under sin videre utvikling möter et lag av uformuldet mosetorv, op-
liorer veksten stråks og tr.erne lorkroblcs» (1. c, s. 50).
FÖREGÅENDE UNDERSÖKNINGAR OCH DISKUSSION AV DESSAS RESULTAT 2g7
alle grofter med lethet kan giaves helt ned i den fäste undergrund og
en del av mineialjorden Icastes op i dagen samnien med torvjorden, vil
det kunne antages, at skog med held, om end med temmelig stor bekost-
ning, kan fremelskes paa den avgroftede sphagnummyr». »Grsesmyren»
lämnar däremot en god skogsmark; »overgangsmyrer», där Sp/mgjiinu-
täcket ej överstiger 0,3 m., kunna även lämpligen avdikas.
Mot Bartiis uppfattning står dock Skaaraas' (191 7) nyligen publi-
cerade iakttagelser frän Aasmyren. Denna, som är en utpräglad liögmosse,
dikades i början av 1870-talet och är nu till stor del skogbeväxt (huvud-
sakligen björk och tall). Skaaraa.S (1917, s. 40) säger bl. a. härom:
»Det kan vaere interessant at peke paa, at noget av Aasmyrens frodigste
björk- og furuskog, med de störste og va^rdifuldeste trjer, staar paa ren
hvitmosebund, hvor myrens dybde er 6 — 7 m.» Vitmosstäcket (sannolikt
bestående av I''iisan>i-mossiox\i) är flera meter mäktigt (1. c).
Från Finland föreligga åtskilliga uttalanden angående skogsväxt pä
myrmarker. Under det Canneun (1899, s. 72) lämnar exempel på syn-
nerligen god tillväxt ä mossmark, där »mosslagret är åtminstone öfver
5 meter», så säger å andra sidan Malm (191 i, s. 33): »torfmarker med
ett mäktigt hvitmosstäcke hafva däremot alltid lämnat klena resultat be-
träffande skogsväxten ...»
En mera ingående behandling har nyligen ägnats denna fråga av
Tanttu (191 5), vilken sökt följa utvecklingsförloppet av Cajander.S myr-
typer efter torrläggningen. Enligt Tanttu utvecklas myrassociationerna
efter torrläggning i stort sett på följande sätt:'
dykärr (åtminstone delvis motsvarande »sararim[)inevat», »Seggen-
Rimpi-Moore») till lingonhed (1. c., s. 206);
flarkar (åtminstone delvis motsvarande »ruopparimpinevat», »Torf-
schlammoore») till lavhed (1. c, s. 205);
starrmossar (ungefär motsvarande »suursaranevat», »Gross-Seggen-
Moore») till lingonhed (1. c, s. 201);
Ciisp7dcitiiiu-xnn?,ss.v (till största delen motsvarande »silmäkenevat»,
»Kolkmoore») till lingonhed eller lavhed (1. c, s. 204);
Pa pillos II III -mo?,S3.r (»kalvakkanevat», »Pi7/7'llos!iiii-Moore>^) till
lingonhed (1. c, s. 203);
' För att Tanttus resultat omedelbart skola kunna jämföras med mina, har jag, så
långt det är möjligt, sökt parallellisera Cajanders-Taxttvs myitvper med de av mig ur-
skilda associationerna; de inom parentes nämnda termerna äro resp. Tamttus och Ca-
jAxnEUS. Cajaxdeks aBruchmoore» medtagas ej, enär de ej av mig behandlats.
2q8 tredje kapitlet
Vaghiaiuin-mos&3.r (motsvarande dels »lyhytkortiset nevat», »kurz-
halmige Weissmoore»; dels några av »isovarpuiset rämeet», »Rosmarin-
krautmoore») till lingonhed (1. c, s. 198, 201) eller de mera godartade
(med stora ris beväxta) till lingon-blåbärslied (1. c, s. 198);
Fuscm/imossar (motsvarande dels »rahkanevat», -nSphagmun fuscum-
Weissmoore», dels de Spliagiuini fusciiin-nka. »isovarpuiset rämeet», »Ros-
marinkrautmoore», dels de flesta »ralikarämeet», »Heidemoore») till lavrik
ljunghed (1. c, s. 202, 198, 199).
Som framgår härav, äro Tanttus resultat grundväsentligt avvikande
frän dem, till vilka jag kommit. I de flesta fall utbildas enligt
Tanttu myrmarkerna i Finland (»Bruchmoore» o. d. ej medräknade)
till lav-, ljung- eller lingonhedar, under det i mitt område van-
ligen uppkommer väl växande skog av My rti lliis-\.y\i.
I mellersta Europa har man tämligen länge varit sysselsatt med
spörsmålet om myrmarkerna som skogsmark, utan att dock ha kommit till
slutgiltigt resultat. Man är ense om att kärrmarkerna (»F"lachmoore>) kunna
utveckla kraftig skog; om mossmarkerna (»Hochmoore») råda emellertid
skilda meningar. Talrika försöksfält äro utlagda på dessa senare, men
de äro i allmänhet för unga för att lämna några tillförlitliga upplys-
ningar. Lyckade resultat frän sädana meddelas emellertid av t. ex. Pfob
(1904) frän St. Joachimsthal (Bölimen) och av WoMACKA (1903) från Se-
bastiansberg (Böhmen); förutsättning är dock, att torrläggningen varit till-
räckligt kraftig.
Det forna direkta avrådandet frän skogskultur å högmossar synes
emellertid i stort sett ha efterträtts av mera försiktiga uttalanden. Or-
saken härtill torde vara, att man funnit äldre, välväxande skogsbestånd,
som uppenbarligen vila på högmossar. Så säger exempelvis Ramann
(1895, s. 28), sedan han framlagt några exempel på vackra skogar å
högmossar i ryska Östersjöprovinserna: »Die mitgetheilten Beispiele zei-
gen, dass die Möglichkeit der einstigen Auftbrstung der Hochmoore doch
nicht so aussichtslos ist, wie es vielfach, auch vom Verfasser, angenommen
vvurde. .Sind auch noch die Bedingungen zu erforschen, unter denen Aussicht
auf Waldkultur ist, und wird die Hoffnung, ein hochwerthiges Holz zu
erzeugen, eine geringe sein, so ist doch die Thatsache nicht mehr abzu-
weisen, dass Beispiele einer thatsächlich erfolgten Bewaldung vorliegen».
Och Täcke (1900, s. 45) yttrar: »Viel schwieriger ist der Holzbau auf
Hochmoorboden bei grösserer Tiefe des Moorstandes. Alle dahin gehen-
FÖREGÅENDE UNDERSÖKNINGAR OCH DISKUSSION AV DESSAS RESULTAT 299
der Versuche sind mehr öder weniger misslungen . . . Das letzte Wort in
der AufForstung der Hochmoore halte ich allerdings fiir noch nicht ge-
sprochen, die vorliegenden Erfahrungen mahnen aber zu entschiedener
Vorsicht.» Bersch (1912 b, s. 218) och ZU Leiningen (1907. s. 154)
framhålla, att högmossarna möjligen kunna bli skogbärande, ehuru det för
närvarande från ekonomisk synpunkt knappast är tillrådligt att söka över-
föra dem till skogsmark.^
För att erhålla en egen uppfattning om, huru mellansvenska myr-
marker utvecklades efter torrläggning, loretog jag hösten 1916 i sällskap
med fil. kand. HuGo OsVALD en resa till Gimo Bruk i norra Uppland.
Som flera gånger omnämnts i litteraturen, ha här sedan 1S60- och 1870-
talen omfattande myrmarksdikningar i och för skogsbörd utförts. Dessa ha
varit föremål för studier av bl. a. OLOFSSON och NORDLUND (1898), TOLF
(1900 b), Fredenberg, Linnér och Ouchterlony (1900), Halldin
och Welander (1904) och Lundberg (1914), och iakttagelserna här-
städes ligga delvis till grund för dessa författares ovan refererade åsikter.
Det gällde för oss närmast att studera mossmarkerna, i mellersta
Sverige i allmänhet utbildade som högmossar (soisn stricto), enär om
kärrmarkerna som skogsmark ej avsevärda meningsskiljaktigheter före-
funnos. Vi utvalde till besök därför tre myrmarker, som, ehuru för länge
sedan dikade, dock fortfarande delvis voro föga påverkade med avseende
pä vegetationen. Dessa voro Måsmossen, Nyckelmossen och Botmora-
mossen. Dessutom besöktes Askmyrmossen, som nu helt och hållet är
beklädd med välväxande skog. I korthet vill jag referera våra iaktta-
gelser frän dessa fyra myrmarker.
I. Måsmossen.
(Uppland, Hökhufvud socken.)
Denna c:a 50 hektar stora myrmark (flg. 27)* dikades åren 1S67 — 1875 ; ge-
nom avdikningen har nu större delen (avd. 112, 113, 114, 117, 185, 199 och 200,
sammanlagt 36,7 hektar) överförts till produktiv skogsmark; den norra delen (avd.
109 och 1 1 c) är dock fortfarande opåverkad. Av Lundbergs (1914, s. 112)
' Zu Leiningen säger t. ex. (1. c): »Nach allem, was im Vorhergehenden gesagt ist,
diirfte es unter den gegebenen Verhältnissen kaum rentabel und verlockend sein, Hoch-
moor aufzuforsten. Aber wir können nicht in die Zukunft sehen und wer känn heute sägen,
ob man nicht dereinst recht froh sein wiirde, wenn solche Probleme schon gelöst wären.»
' Kartorna över Måsmossen, Nyckelmossen, Botmoramcssen och Askmyrmossen,
liksom uppgifter över storleksförhållanden o. s. v., lia erhållits av Gimo Bruk.
3°°
TREDJE KAPITLET
framställning (»...varemot avd. 109 och no förblivit impediment») får man
den uppfattningen, att trots dikning marken här ej kunnat bliva skogbärande
på grund av näringsbrist 1. d.
I. Det skogklädda områ-
det upptages till större delen av tall-
skog av J'aa'//!iu//i-t\p, där dock till-
växten i stort sett ej kan anses fullt
tillfredsställande; i östra partiet finnes
ett bälte skog av Myr/J/lus-typ, där
träden ha kraftigare tillväxt (jfr Lund-
berg 1914, s. 113, fig. 43).
Den /fl (;(•/«//(';«- rik a tallsko-
gens utseende {"/a ig 16) framgår
av följande beståndsanalys, härstam-
mande från myrmarkens mitt (X)
strax W om avloppsdiket, c:a 75 m.
frän laggen:
Tiid riklig.i— ymniga.
n. Riklig — ymnig: 1'iiii/s si/reslris.mcéeX-
höjd c;a 9 ni., ålder c;a 40 år vid
brösthöjd; t;imligen risig och lav-
behängd, b ocli c. Enstaka — tunn-
sådda: Bctiiht pithcsie/is, Picca
Abies.
Två undersökta resp. q och 10 m,
liöga tallar visade följande diametertiUväxt
(mm.) under åren
I — (O I
. . 40
. . 70
Ris vnniiga.
54
!i— 50
42
32
51—40
Riklig: Wicxinium vitis iclaea : strödd—
riklig: Vaccinium uliginosum:
enstaka— tunnsådda : Androineda
polifolin, CalliDia inilgaris, Le-
(III III palustre, Wicciiiiiiiii O.iy-
coccus.
Örter och gräs strödda.
Strödd: Riihiis chamneinoriis : tuinisådd:
Eriophoiuin i>agiiin/i/iii.
Mossor ymniga.
Riklig— \'mnig: Hyloioiniuiii ptiiietiiiiiin ;
enstaka — tunnsådda : Dicranum
cfr. majiis, Dicraiiuiit iindula-
tum, Polilia nutaiis, Polyiricliuin striili/iii (fläcliar), Sp/iagiuiiii iiiii^iistifoliuiii,
S. fiiscuin, S. mngeUaiiiciiiii.
Lavar enstaka,
linstaka: Cladonia sp.
Fig. 27. Karta över Måsmossen, Hökluilvud
socken (Uppland). Kopia från Ginio Bruks
kartor. Skala i : 10000. Norr uppåt.
FÖREGÅENDE UNDERSÖKNINGAR OCH DISKUSSION AV DESSAS RESULTAT 30I
Den forna m yr vegetationen: J'aj;//ia/u//!-mosse (uppkommen genom
igenväxande hölja). Myrmark: /'(?.(,'7>/(?/w«-mossmark.
Torvens niäktighet: 2 m. +.
Profil: A. 6 — 8 cm. råhumus.
B. 30 cm. /'ociationer,
är påfallande stor. Så är även förhållandet i den ]'acii/iiuiii-i\'ki\ skogen i öv-
rigt på myrmarken. Detta beror enligt min mening på ofullständig dränering.
Dikessystemet är, såsom ofta, då det är fråga om äldre dräneringar, tämligen
planlöst utlagt, vilket framgår av fig. 27. Avskärningsdikena gå vinkelrätt
mot stora avloppsdiket, och avstånden mellan de förra äro över 100 m. På
den plats, där beståndsanalysen utfördes, borde dock varit bättre torrlagt, då
den låg strax intill det 8,5 dm. djupa avloppsdiket. Dock var vattnet i detta
stagnerande, och även saknades laggdike, ehuru avståndet till fastmark \arc:a
75 m. Att träden ej ha det vackra utseende, som man skulle vänta, beror
även på den svaga torrläggningen. Ifrågavarande myrmark måste, liksom alla
Vaginatum- och ///jr(7////-raossmarker, dräneras svnnerligen kraftigt, om gott
resultat skall ernås.
2. Den norra delen av Måsmossen, som fortfarande »förblivit impedi-
ment», är nu beklädd med Calliitia-rW ///.er// ///-mosse, i vilken finnas smärre
höljor.
Fuscum-mosaen har följande utseende (c:a 10 m. från a\loppsdiket,
invid X X å fig. 27):
Träd enstaka.
Enstaka: Pi/ius silvest?is, medelhöjd c:a 4—5 m., lavbehangd och tynande (utmed diket
tunnsådd — strödd, även där föga växtlig).
Ris ymniga.
Riklig — ymnig: Calluna vulgaris; tunnsådda — strödda: Eiiipclniiii iiigiiiiii. ]'aainiuin
Oxycoccus.
Orter och gräs rikliga.
Strödda: Eiiophonan uaginatiim, Rubus cliainaeinorus.
302 TREDJE KAPITLET
Mossor ymniga.
Riklig; Sphai;niiin fusiuin (förut ymnig, nu på ungefär halva ytan dödad av levermossor),
Mylia anoiiiala och Cephalonia sp. (tillsammans täckande ungefär halva ytan);
enstaka: DUrnnuin Bergen', Pohlia niitans, Sphagitiiiii angustifoliuin, S. rii-
belbiin.
Lavar tunnsådda.
Enstaka: Cctraria istandica, Cladonia defoniiis, C. rangijerinn, C. sqiiainosa v. iiiiilii-
brachiata.
Höljorna, vanligen mindre iin i kvm., äro bekladda med Ciispidatuin-
mosse CSphagiium-\t%t\?X\ovL: S. cuspidatitm och ^. fcnellum) eller dyflark.
Vegetationen torde för närvarande vara ungefär densamma som
vid tiden för dikningen av ifrågavarande myrmark.
Torvens mäktighet: 2,; in.; underlagras av gyttja.
Profil: A. 15 cm. Fuscum-moss\.orv .
Pä JO cm. djup: Sphagnuin fiiscum 5.
B. 6 cm. flarkdy och Ciispidaium-moisiorv (jfr s. 159).
C. 30 cm. Fuscu?n-moa\.oxv.
Pä 40 cm. djup: Spliagiitiin fiisciim 5.
D. 60 cm. l'c7gi>ia/uui-n^osstOTV.
Pä 60 cm. djup: Sphagnuni magellaiuiiiiii 4, 6'. angiistifoliiiiii 4, S. fuscuin i, Eriopho-
riim iiaginattim-%X\A.ox ;
pä 100 cm. djup: Sphagnuin niagellaniciim 5, S. angitstifoliuin 2, S. fuscuin 2, Eriopho-
rum 7>aginatuins\\iior, Vaccinium Oxycoccus. rliizom.
E. 100 cm. Cuspidatum-mo5'i\.or\ .
Pä 125 cm. djup: Sphagnuin angustifoliuiii 4, .S'. iiiagcllanicuin 2, S. /usluih i, 5. sub-
secunduin (koll.) i, Ainhlvstegiuiii cir. fliiitans i, ScJicuihzeria paluslris (rhi-
zom) 2;
på 200 cm. djup; ungefär som på ]2j cm.
F. 25 cm. Scheuchzerietuin-Equisetetum-X.or\.
G. 65 cm. + gyttja.
Vi ha alltså här framför oss en />«(7/OT-mossmark med ett c:a 50 cin. mäk-
tigt Fusium mosstäcke, som ej påverkats av dikningen. Vilken är orsaken
härtill? Svaret kan endast bliva: otillräcklig torrläggning. Den här c:a 200 m.
breda myrmarken genomlöpes endast av ett dike, såsom framgår av fig. 27.
I detta, som är c:a 7 dm. djupt, är vattnet stagnerande och står c:a 5 dm.
under //(■.yiv/z^-mossens yta.' Det är tämligen naturligt, att detta dike ej här
kan verka torrläggande. Ifrågavarande Tv^iV/cw-mossmark kan betraktas som
odikad^; på endast 5 m. avstånd från diket ha flarkarna bibehållit sin naturliga
vegetation.
^ Diket även igenväxande genom Potamogeton pusilliis.
■ Också anses densamma, enligt skogvaktare Al.miivist, ej kunna utan alltför stora
kostnader torrläggas. Dess yta ligger nämligen betydligt lägre (åtminstone 5 dm.
FÖREGÅENDE UNDERSÖKNINGAR OCH DISKUSSION AV DESSAS RESULTAT 303
Orsaken till att norra delen av Måsmossen »förblivit impedi-
nient» ligger alltså ej i låg markbonitet utan i otillräcklig torrlägg-
ning. Det skogbeväxta området på Måsmossen är till stor del ej av
bättre beskaffenhet än den norra, men har ändock bli vit skogbeväxt
på grund av m \rniarkens kraftigare dränering.
2. Nyckelniossen.
(Uppland, Skelthammar socken.)
Denna c:a 15 hektar stora myrmark (fig. 28) dikades för skogsbörd omkring
är 1872; genom avdikningen har större delen (avd. 86, tillsammans 17,8; hektar)
blivit skogbeväxt; ett min-
dre område (avd. 87, io,s
hektar) är dock fortfarande
föga påverkat eller har,
för att tala med Lu.nd-
BERG (1Q14, s. I 16), »ej
genom avdikningen om-
förts till produktiv mark-.
I. Det skogbe-
växta området utgöras
till största delen av tall-
skog av Vacchiium-iyp, del-
vis med stark inblandning
av blåbär (jfr Lundberg
iqi4, s. 117, fig. 45).
Följande bestånds-
analys från myrmarkens norra del (X), öster om avloppsdiket, kan betecknas
som tämligen karaktäristisk ("/u 19 16):
Träd vmniga.
a. Riklig — ymnig: Pinus sih'est>'is (medeliiöjd ca 10 m.); enstaka: Bcttiln piibesccus, Picea
Ahies. b och c. Strödda: Beiula pubescens, Picea Abies.
Tillväxten är c:a 100 111. svdv.ist om platsen lör ifrågavarande beståndsanalys, en-
ligt Lundberg (1914, s. 117), 5,6 kbm. pr hektar och år (kubikmassan 67 kbm. pr hektar).
Ris rikhga.
Riklig: VacciitiiDii vitis idaca; tunnsådd: Vacciniiiut Mvftilhis; enstaka: ]'acciniuiii uli-
ginosum.
Fig 28. Karta över Nyckelmossen, Skefthamniar socken
(Uppland). Kopia från Ginio Bruks kartor.
Skala I : 10000. Norr uppåt.
än Måsmossens södra, skogbeväxta del (jfr H.-^lldin och Wllander 1904, s. 59), och liu-
vudavloppet (gående åt söder) genom denna kan endast med svårighet fördjupas.
Huru oförändrat vttorvlagret är, framgår även av humifieringstalen:
Djup cm. Torvslag
10 Fuscitin-raoii^oxv
20 Flarkdv
40 Fuscuin-v(\o%?,\oxv
60 Vaginatuiit mosstorv
Humifieringstal
8,3
20,9
7.95
16
304 TREDJE KAPITLET
Gräs enstaka.
Enstaka: Lusitla pilosa.
Mossor strödda.
Strödd: Hylocomiiiin parieiitiitin: enstaka: Dicramnn iiitdiilatuni, Hylpcomiian prolife-
iiim, Polytricltiim strictmn, SpluieroCLpluiliis palustris, Sphagnton angustifo-
liiini, S. Rtissoifii.
Lavar tunnsådda.
Enstaka — tnnnsådda; Cladonia }-a7igiferina, C. siluaiica.
I övrigt marken täckt av lörna, huvudsakligen härstammande från tall.
Den skogbeväxta myrmarken synes i stort sett före dikningen ha varit
Vaginatuin-vao-siXTid.xV. Vid nti nämnda beståndsanalys följande profil.
Profil: A. 2 cm. forna.
B. 6 cm. råhumus.
C. 25 cm. P^aginatuiii-mosiiory , de övre 10 cm. mindre humifierade.
På 10 cm. djup: Spliagnum magellanictiin 4, .S'. angiistifoliiiiii 2, 6'. ctr. Russowii 3,
Kriophorum vaginatum-iWåoi' 2, ris i ;
på 25 cm. djup: c:a 50 % av Sphngi!i/m-b\a.åen till oigenkännlighet destruerade; av resten:
Sphagniiin magellaniciim 5, .i', cfr. Russowii i: i ö\Tigt Eriopiwnini vaginatum-
slidor, ris i, björknäver i.
D. 25 cm. + starkt björkblandad torvmylla.
• 2. Den inre, föga påverkade delen (avd. 87) av Nyckelmossen är
beklädd med hed {Calluna- och Cladoii!a-\^tå^ av följande utseende:
Träd strödda.
Strödd: Pillus sili'estris (i närheten av diket och på gränsen till den \'act:ifuiiiii-nV\i tall-
skogen riklig), medelliöjd i »impedimentets» mitt c:a i m., mot kanterna 6 ni.;
enstaka : Picea Abies.
Tallarna lavbehängda och i stort sett tynande; i närheten av diket (se nedan) är
tillväxten dock något kraftigare; här skottlängd 20 — 30 cm. och barrlängd 40 — 50 rnni,
.Marken tuvig; tuvorna upptaga c:a V^ av hela arealen.
a. Tuvornas — medelstorlek 5 X 5 ni. — vegetation: Cnl/u/inXtci^.
Ris )'niniga.
Ymnig: Calluna inilgaris; enstaka — tininsådd:i: A/iilroincda poli/olia, lacciuiuin uligiiio-
suin. I', iiitis iilai-n.
Örter och gräs enstaka.
Enstaka: Kriophoium vaginatuin. Rubus cliaiiinciiuuus.
Mossor tunnsådda.
Enstalia: Hylocomium pmrietinuin, Polytricliuin stiictuiu, Sphagiiuin juscuin, S. (Jirgeii-
sohnii, a. Russowii.
b. Vegetationen mellan tuvorna: Clacloiiia-hcé.
Ris tunnsådda.
Tunnsådda: Andromeda polijolia, Calluna inilgaris; enstaka: Wnciniuiii filis idaca.
Örter och gräs tunnsådda.
Tunnsådda: Eriophoruin vaginatuin. Rubus iliainacinorus.
Mossor tunnsådda.
Enstaka — tunnsådda: Dicraniini Bergcri, Hylocotniuni paiictinuin. /'o/ilia milans, J'oly-
trichuin striciuin, Sphaeroccplialus palustris.
Lavar rikliga — ymniga.
Riidig: Cladonia silvatica; tunnsådd — strödd: Cladonia rangi/iiina , enst.ika: Claaonia
cfr. gracilis. C. cfr. pyxidata, C. sp.
FÖREGÅENDE UNDERSÖKNINGAR OCH DISKUSSION AV DESSAS RESULTAT 305
Torvens mäktighet är 2,5 m. +.
Profil: A. 140 cm. /7/.f<7////-mosstorv.
På 20 cm. djup: Sphagitum fuscum 5, Cdllinm vii!i;aris i;
på 50 cm., djup: Sphagiunn fuscum 5, rliizom (Ruhus iliainaciiwrus)), di/u/iui inil-
garis I ;
på 100 cm. djup: SpJiagmiiu fuscuiu 5;
på 125 cm. djup: Spliag/iuiit fitstui/i 5, .S'. inagcIldniiUin i.
B. 45 cm. Vagiua1ui)i-\\-\o'i'!Xoxv .
På 150 cm. djup: Splmgninii angustifoliiiiii .), .S'. i/iiigc//iuiiiUiii 3, .S'. fiiscidii ], Erio-
plwruni vag!iintiiiii-%\\ÅCix 2;
på 175 cm. djup: = föregående.
C. 50 cm. starrmosstorv.
På 200 cm. djup: Spltagnum angustifoliiiiii 5, rhizoni (Cvpeniceer) 2;
på 225 cm. djup: Sphagmim angiisfifoliuiii 4, ..S'. teres 5, 5. iiiagellaiiiiuiii 1, rhizoni ocli
radiceller (Cvperaceer) 2 — 3.
D. 25 cm. + Magiiocayicctuiii-\ox\ .
Det sannolilia är, att vegetationen före dikningen utgjorts av Fuscuiii-
mosse, och att alltså heden uppkommit efter densamma.
Nu frågas, varför har ej detta ]iarti bli\it till skogsmark, liksom myr-
marken i övrigt? Är orsaken att söka i att här finnes en mera näringsfattig
torv, det 1,4 m. mäktiga /"/cffvcw-mosslagret? Låtom oss, innan denna fråga
besvaras, först granska dikessystemet pä myrmarken. »Impedimentet» genom-
drages av ett 7 dm. djupt dike; detta utfaller i det 8 dm. djupa avloppsdiket
i spetsig vinkel (jfr fig. 28); i bada dessa diken är dock vattnet stagnerande.
Detta beror till stor del på att vattnet måste rinna i sicksack för att komma
ut från myrmarken (jfr fig. 28)*; härigenom minskas naturligtvis lutningen, och
vattnet blir lätt stagnerande. Diket genom »impedimentet» har därför endast
ofullständigt kunnat verka torrläggande. Häri ligger enligt min mening
orsaken till att området ej blivit skogsmark såsom myrmarken i
övrigt. Ocksä är torven i ytskiktet sä gott som alldeles oförmultnad.
Nyckelmossen kan därför ej — lika litet som Måsmossen —
utgöra bevis för att mossmarker (incl. högmossar) ej kunna bliva
till skogsmark.
3. Botniorainosseii.
(Uppland, Skefthammar socken).
En mindre del (fig. 29) av denna myrmark, en utpräglad högmosse,
dikades för skogsbörd omkring år 1870. Genom avdikningen har 8,75 hektar
' Detta har ock.så orsak:it, .itt nivrmarken över huvud blivit tämligen svagt torr-
lagd; en kraftigare torrläggning skulle säkerligen öka skogsväxten även i den ]'aaiiiiiiiii-
rika skogen.
De norrländska myrmarkerna. 17343 20
3o6
TREDJE KAPITLET
(avd. igy, 198 och 206) överförts till skogsmark, under det större delen (avd.
195) fortfarande är tämligen opåverkad. »Avdikningen betecknas därför som
misslyckad» (Lundberg 1914, s. 72).
I. Den opåverkade delen av Botmoramossen utgöres ("/;) 1916) av
Calluna-rik J^/zsa/m-moase, dar tallar (/V//us silvestris) förekomma »tunnsådda».
Dessa äro tynande och i allmänhet c:a 2 — 4 m. höga. Deras utseende utmed
det c:a i m. djupa avloppsdiket framgår av Lundbergs (19 14, s. 72) med-
delade fotografi. Höljor finnas, beklädda med flark eller Cus/>idaf//M-mosse\
de spela dock en tämligen obetydlig roll. På endast några få meters avstånd
frän dike ha dessa kvar sin naturliga vegetation.
Fii,'. 29. Karta över den dränerade delen av Botmor.iniossen i Skefth.inininr socken
tUppland). Kopia från Gimo Bruks kartor. Skala i; 10 000 Norr uppåt.
Torvens mäktighet är (enl. Lundberg 19x4, s. 72) över 4 m.
Profil: A. 60 cm. Fusii/m-mosstorv, huvudsakligen bestående av SpZ/as;-
iiiiiii fiisanii.
B. 75 cm. Vag'i»a/ummosstorv, till största delen uppbyggd av
Sp/!ag?ii/»i magdlanicum och 5. aiigustifoliiim.
Pä 12) cm. djup: Spliagiiiiiii angitstifoliutn 4, 5. magellaiutiim 2, S. fusciiiit 2, Amiro-
iiicila polifolia (fr.) enst., Eriop]ionnn vagiiutttiiu-%X\Åox.
C. 25 cm. Fuscum-raoiiXoxw .
På 150 cm. djup: mycket destruerad torv (förmodligen höljedestruktion); c:a 50 % av
.S///rtc7//c/;/-bladen kunna ej identifieras; av resten: Sphagtiiim fuscum 5, .S'.
angustifoliiiin i, .S". maoeHaniii/iii i.
D. 50 cm. Vagi)/afum-mossiOTV.
Pä 175 cm. djup: c;a 50 % av Sp/i/ig/ii//i/-h\adin till oigenkännlighet destruerade; as-
resten: Sphaonum angiisiifoliiiiii 4 — 5, S. fiisiKin i, S. inagellaniLian i; i öv
rigt Eriop/ioruin i'iigi/iati/iiis\iåox 2 — 3, Aru/nuiicda po/ifoiia{ix.) täml. tah.;
pä 200 cm. djup: = föregående.
E. 25 cm. + Fusnii/iraosntoTw
FÖREGÅENDE UNDERSÖKNINGAR OCH DISKUSSION AV DESSAS RESULTAT 307
På 225 cm. djup: c:a 50 % av hhuien destruerade; av resten: Sphagnum fuscinii 4 — 5,
5. augiistifolium i, S, inagcllaniciiin i; i övrigt Andromeda polifolia (fr.) enst.,
Eriophoruin vaginatuin-^XxÅox och rhizom (Rubiis chamaeinoi^usf).
Att ifrågavarande, opåverkade parti av Botmoramossen ej kan utgöra
bevis för uppfattningen, att ///.yiV/OT-raossmarker ej kunna bli^■a skogsmark, synes
mig påfallande. Vid en blick på bifogade karta (fig. 2q) framgår, att dikena
äro mycket glest förlöpande (mellan de båda södra avskärningsdikena är ett
avstånd av c:a 200 m.); avskärningsdikena falla ofta vinkelrätt ut i avloppsdiket,
varigenom vattnet blir stagnerande; även äro de liksom detta senare mycket
grunda, resp. 7 — 9 och 10 dm. Området kan praktiskt taget betraktas
som odikat. ^
2. Det norra, skogbeväxta partiet (avd. 197, 198, 206) har förut
till stor del utgjorts av kärrmark — den forna laggen till högmossen. Här är
nu tämligen välväxande granskog; enligt min uppfattning skulle den dock bliva
vackrare genom fullständigare torrläggning.
Den opåverkade delen av Botmoramossen kan alltså ej lämna bevis
för åsikten, att iv^r^w-mossmarker icke kunna bliva skogsmark. Däremot
finnes det ett par smärre partier inom detta område, som just visa, att
dessa mossmarker liksom andra myrmarker kunna bliva skogbä-
rande.
a. I vinkeln mellan ett från N\V kommande avskärningsdike och av-
loppsdiket finnes ett mindre område (X), som nu upptages av tallskog av
Vacciniitm-V)-^. Det slutna skogsbeståndet utgöres av c:a q m. hög Piniis silves-
fris med insprängd Bettila ptibcscens. Bottenskiktet består av »ymnig» Hylocomitim
parietiiuim med insprängda Folytricha (P. commmie, F. strictuvi) och Sphagna (S.
angiistifflUi(m, S. fuscum, S. magellanicuiiO. I fältskiktet spela en del myrväxter
stor roll, såsom Empetriim iiigrum, Eriophoruin turgina/uiii, Vaccinium uligiiiositm
och Rubus chamaeinorus. Dessa liksom de fuktighetsälskande mossorna tyda
på att icke heller här torrläggningen är sä kraftig, som den borde vara.
Detta visar sig även i tillväxten av tallarna, vilken säkerligen skulle bli\a större,
om dräneringen vore kraftigare."
Myrmarkens djup är här 2 m. +.
Profil: A. råhumus.
B. 40 cm. i^7««/;«-mosstorv.
C. 15 cm. l'agi//t7/um-n\osstorv.
D. 60 cm. Eusc'u//i-mosf,toTv.
E. 50 cm. torvmylla med trädrester.
F. 25 cm. + Phraginitctiiiii-loxv .
' Också anses det ej av Gimo Bruk vara fardigdlkat (enl. skogvaktare J. E. Ern-
strö.m); man har den uppfattningen, att det ej lönar sig torrlägga fullständigt.
' Höjdtillväxten är för närvarande ganska klen. Däremot är dock diametertillväxten
tämligen god; tre undei sökta tallar, resp. 56, 67 och 45 år (brösthöjd), ha under de tio
sista åren haft en diametertillväxt av resp. 32, 54 och 28 mm.
3o8 TREDJE KAPITLET
Även humifieringsgraden i torvlagrets övre del antyder, att torrläggningen
ej varit så kraftig som t. ex. pä nedan beskrivna punkt (b).
Djup cm. Torvslag Humifieringst.il
20 /■"/«(V/ ///•mosstorv 12,7
50 l'/ig//ia/in/i-mosstovv 16,7
b. I myrmarkens nordöstra del mellan dike och ett iildre torvströtag
tinnes ett mindre parti (XX), som nu är beväxt med en synnerligen vacker
ungskog av tall. Området gränsar i norr till en del av mossmarken, som
sedan länge varit upptagen av åker'; ifrågavarande parti har dock ej varit
odlat. Avstånd till närmaste fastmark är c:a ,^00 m.
Nuvarande vegetation ('-/o 1916): tall-björkskog av r7/(V7////////-typ.
Träd \'mniga.
Rildig: P/;ii/s sili>es/ris. medelhöjd c:a 8—9 m., ålder 24 år (brösthöjd); strödd— riklig: Be-
tiila puhescens: enstaka: Picea Abics. b och c. Swöåå: Betiila jnihcscens : ixvaw-
sådd: Picea Abies; enstaka: Pittiis si7res/ns, Sorbiis Aucupnria.
Buskar enstaka.
Enstaka : Juniperiis communis, Rhainniis frangiila.
Ris rikliga.
Riklig: Vindnium vitis iäaca; enstaka: Callinm indgaris. Ledum paliistrc. I.ycopwdimn
aiuwtijudii. Vaccinium My?-ii//tis, I', uliginosum.
Örter och gräs tunnsådda.
Tunnsådd: Riibus c/taiiiaemon/s ; enstaka: Dcsckaiiipsia flexiiosa, Erioplioniiii vaginatuiii,
Phragmites coiiinuinis.
Mossor rikliga.
Riklig: Hylocomium parietiniini ; enstaka: Dici-aniim niajus, D. iindulatum, Gcoj-gia
peliiicida (på stubbar); Hylocomium prolifcriim, //. t?-iqi/e/ri/m, Plagiothcciiim
denticulatum, Pohlia milans, Polyti icJnDii comiiiuite. P. stfic/i/m.
Lavar enstaka.
Enstaka: Cladonia sp.
Tillv.ixten av tallarna var särdeles god. Tv:i undersökta träd visade följande diameter-
tillväxt (mm.):
XI Höjd
N:r '
m.
1 9
2 8,3
Ålder
Under
åren
år'
I — 10
11—20
24(3 5)
86
50
22 (35)
60
34
tt- och barrläiii
?d:
^..j Skot.l
äng
år
d cm.
Barrläns;d
å'r
mm
.9.5
1916
1915
1916
5 40
45
6 i
65
6 45
45
65
55
v, UnCTefärli" ålder
N:r .,."
1 17
2 20
Torvens mäktighet: 1 m. 4-.
Profil: A. 6 cm. råhumus.
B. 30 cni. Fuscum-xAoi.iXoxy , i nedre delen mycket starkt liuniitierad.
Ägofigur n:r 178 å Botmora hemtuan.
Jfr s. 247, not.
FÖREGÅENDE UNDERSÖKNINGAR OCH DISKUSSION AV DESSAS RESULTAT ^Og
Fä 20 cm. djup: Sphagmim fuscum 5 (bladen delvis starkt destruerade; stammarna väl
bibehållna, tätt pressade intill varandra).
C. 30 cm. ]'agiiiatuin-\{iim\.oxs .
P.i .|o cm. djup: Sphagmim magellanictim 4, Sphagniiin nngustifolium i, Erioplioriiiii
pnginattdit slidor 4, Aiuiromeiia polifolia (t"r.) talr.;
på 50 cm. djup: Sp/mgninn angustifolitdii 5, Eriophoniin vaginatiiin s\\Åax ^, Androiiudd
polifolia (Ir.) talr.;
p.i 60 cm. djup: Sphagmim iiiagci/aiiiiuiu 5, S. angiistifolitiin \^ Erioplionan i'agina/i/1/1
slidor 2 — 3, Andromeda polifolia (fr.) enst.
D. 45 cm. F!isiiim-VL\o%s\ax\ .
På 75 cm. djup: täml. starkt destruerad; c:a 50 % av Spliiigniii>i-\A:xÅtw oigenkännliga;
av resten: Spltagniiin fuscum 5; dessutom Andromeda polifolia (fr.) enst., rhi-
zoni (Rubus ihaiiiaemonis'>) 2;
på 100 cm. djup; Sphagnum fuscum 5, rhizom (3), Andromeda pwlifolia (fr.) enst.
E. 75 cm. Sphagnum-\i^'cx\.(:>T\.
På 125 cm. djup: Sphagnum Warnstorfii 4, 6'. teres 3, rliizom (Cyperaceer) 2 — 3, An-
dromeda polifolia (fr.) talr.;
på 150 cm. djup: Sphagnum teres 4, 6". subsecundum (koll.) i, 6". Warnstorfii i, .V. ma-
gellatiicum 3, Amblystegiuni sp. i, rhizom och radiceller (Cvperaceer) 2 — 3,
Andromeda polifolia (fr.) enst.;
på 175 cm. djup: Sphagnum subsecundum (koll.) 2, .S'. Warnstorfii 3, rhizom och radi-
celler (Cvperaceer) 4, Equisetum fluinatile (rhizom) 1.
F. 25 cm. + A[agnocaricetum-\ox\ .
Ytla;^ret var starkt humifierat:
Djup cm.
Torvslag
Humificringst;
20
/•V.fr///«-niosstorv
25.3
40
Vagina tu ///-mosstorv
5>,5
Htniiifieringstalen antyda en kraftigare torrliiggning än vid det förut (a)
beskrivna skogbeklädda partiet. Ocksä spela de rena mossväxterna en betyd-
ligt mindre roll än därstädes, och skogsträden visa en bättre tillvä.xt.
Bot moramossen lämnar alltså ej något stöd för den meningen,
att mossmarker (incl. högmossar) ej kunna bli va till skogsmark, men
väl för den, att de kunna bliva skogbärande, om torrläggningen är
tillräckligt kraftig.
4. Askmyrinossen.
(Uppland, Skefthammar socken.)
Mindre myrmark (fig. 30), som delvis (avd. 135) torrlagts för c:a 1 00 år
sedan, delvis (avd. 136) för c:a 40 ä 50 år sedan.* Nu bevä.xt med 30 —
40-årig (avd. 136) och 85 — 105-ärig (avd. 135) skog.
' Att döma av skogens ålder; dikningsår obekant; det torde ej vara uteslutet, att
avd. 105 ursprungligen pä ett eller annat sätt torrlagts på naturlig väg.
3IO
TREDJE KAPITLET
Nuvarande vegetation ('*/g 1916), där skogen är äldst (avd. 135):
tallskog av Alyrtillus- Vacdniiiin-Xy^.
Träd rikliga (avverkning utförd vintern 191 5 — 1916, förut ymniga),
a. Riklig: Piniis silvestris, intill c;a 20 ni. höjd, ålder 85 — 105 år; tunnsådd: Picca Abies,
höjd intill c:a 13 ra., ålder c:a 40 år; enstaka: Bettila pubescens, b ocli c. Strödd —
riklig; Betitla pubescens; tunnsådd — suödd: Picca Ahies.
Ris rikliga.
Riklig: Vaccinium vitis idaea : tunnsådd — strödd: Vacciiiiiiiii Myrtilltis : enstaka: Ca/liina
1'iilgaris, Einpetrinii >!!g?itiii, Lcäiim pa/i/strc, Linnaea borcalis, Lycopodium
annotiniini.
Fig. 30. Karta över Askmvrmossen, Skefthanniiar socken (Uppland). Kopia från
Ginio Bruks kartor. Skala i ; 4000. Norr uppåt.
Örter och gräs strödda.
Strödd: Liizula pilosa: enstaUa( — tunnsådda): Carex globularis, Mela>npyniin silvnticuin,
Ri/bi/s chamacmoriis, R. idaeiis (vid dike), Trienta/is eiiropaca.
Mossor rikliga (ungefär halva ytan saknar bottenskikt på grund av riklig lörna).
Strödda: Hvlacoinium pnrietiiniin, H. p7'oliferutH ; enstaka: Dicranuin undulatiiiii. D.
majus, Hypnum crista castrcnsis, PlagiotJicciuni denticiilatiim, Polytiichum
coinmune, Sphaerocephah/s paliistris, Sphagntim acutijolium, S. magellanicum.
Tillväxten är synnerligen god (jfr Lundherg 1914, s. 83, fig. 32); skogen
häller 207 kbm. pr hektar, löpande ärlig tillvä.\t pr hektar är 6,8 kbm. (ä avd.
136, där skogen är 30 — 40 är gammal, äro motsvarande siffror 57 oi h 4,4).
Såsom bevis på den stora tillväxtenergin kan nämn:is, att även starkt beskuggade
FÖREGÅENDE UNDERSÖKNINGAR OCH DISKUSSION AV DESSAS RESULTAT 3 1 I
granar hade en mycket god såväl höjd- som diametertillväxt. Två i det senare
avseendet undersökta, undertryckta granar visade följande siffror:
hr
Höjd
D
iametuitillv
.ixt
(mm
.) under åren
m.
1— 10
11 — 20
1
2
12
13
60
66
84
52
Den forna m v rens vegetation: Fi/siuz/rmosse. Myrmark: Fiisanii-
mossmark.
Profil: A. 7 cm. råhumus.
B. 25 cm. 7v/iY/c//;-mosstorv.
På 10 cm. djup; Sphagnum fusciiin 5;
på 25 cm. djup: huvudsakligen Ytterst hoppressade slammar av Sphagnuin fi/sii/iii:
S/i/it7i^/iu//!AiL\den till största delen till oigenkännlighet destruerade; de, som
kunna identifieras, tillhöra samtliga S. fiisiiiin.
C. 60 cm. torvmyllu med rester av björk och tall.
D. 65 cm. gyttja.
E. 65 cm. + lera.
Såsom en sammanfattning av vår undersökning över mossmarkerna
vid Gimo Bruk kan sägas följande:
i) De kunna ej lämna något bevis för den åsikten, att moss-
marker (incl. högmossar) ej kunna göras skogbärande; de om-
råden, som fortfarande sakna skogsvegetation, äro skoglösa ej
på grund av låg markbonitet utan på grund av ofullständig torr-
läggning.
2) De visa däremot, att även mellansvenska mossmarker
(incl. högmossar) kunna utveckla skog efter fullständig torr-
läggning.
På grund av iakttagelserna vid Gimo Bruk kunna självfallet ej gene-
rella uttalanden göras beträffande mellersta och södra Sveriges högmossar
i allmänhet. En systematiskt utförd undersökning i detta avseende vore
av synnerligen stort intresse. Troligen skall dock en sådan visa, att även
dessa efter fullständig torrläggning normalt bliva skogbärande liksom
de norrländska mossmarkerna och de i norra Uppland undersökta.
Det är påfallande, att de svenska författare, som företräda den ovan
refererade uppfattningen, att högmossarna ej kunna bliva skogsmark, ofta
dragit sina slutsatser från ofullständigt torrlagda sådana. Deras argument
kunna därför ej verka övertygande.
3 I 2 TREDJE KAPITLET
Ä andra sidan ar det påtagligt, att liögmossarna, isynnerliet de med
iiiyclcet djupt mosstäcke, äro mycket svåra att få fullständigt torrlagda,
liksom i övrigt alla mäktigare \'as;i)iatu)n- och /^?«(7/w- mossmarker. Syn-
nerligen djupa ocli tätt ställda diken äro nödvändiga (jfr s. 243). På
grund härav är det möjligt, att en del av de syd- och mellansvenska hög-
mossarna för närvarande av ekonomiska skäl ej lämpa sig för torrlägg-
ning. Innan denna ekonomiska fråga närmare dryftas, måste dock klarhet
förefinnas, huruvida de generellt kunna producera växtlig skog, d. v. s.
utan andra markberedande åtgärder än fullständig torrläggning. Först om
detta visar sig vara fallet, bör frågan om den ekonomiska bärigheten av
ev. torrläggning diskuteras.
Att frost och låg temperatur under vegetationsperioden utgöra ett
stort hinder för uppkomsten av skog även pä sydsvenska myrmarker, visa
förhållandena på Granarps mosse (OsVALD 1917). Såväl tall och gran
som björk ha här samma utseende' (vid be.sök ^% 1916 tillsammans med
fil. kand. H. Osvald), som ovan beskrivits från hedar å norrländska myr-
marker. I västra delen av det för skogsbörd torrlagda området funnos
emellertid av björk skyddade barrträdsplantor, som hade vacker tillväxt.
Det är anmärkningsvärt, att Tanttu (1915) vid .sina undersökningar
i Kuopio län i Finland kommit till resultat, som äro så olika mina från
norra Sverige. Och dock synas myrtyperna därstädes i stort sett vara
desannna som i mitt undersökningsområde." Man borde vänta, att ut-
vecklingen förlöpte på samma sätt efter torrläggningen. Emellertid före-
faller det mig, som om Tanttu.S undersökningar äro behäftade
med felkällor, som göra resultaten föga tillförlitliga. De flesta
av honom undersökta myrmarkerna ha varit mycket ofullständigt torr-
lagda, t. o. m. så ofullständigt, att en väsentlig förändring av den ursprung-
liga vegetationen ägt rum endast omedelbart invid dikena, medan denna
ett stycke från dessa fortfarande mer eller mindre bibehållits i sitt natur-
liga tillstånd (1. c, s. 18). Man har därför skäl antaga, att Tanttus
»torrlagda» myrmarker ofta haft det utseende som de s. k. impedimenten
på de ovannämnda mossmarkerna vid Gimo Bruk. Vegetationen på
endast svagt dränerade myrmarker utvecklas vanligen ej i samma
' Pä väl götida parceller h;i de dock ofta vacker tillväxt (jfr s. 291).
' Angående nivrmarkernas näriiigshalt vet man visserligen ingenting från TAN'rTUS
undersökningsområde, men sannolikt torde denna vara ungefär densamma som i Vasa län
(Lappo och Ilmola socknar), där den i stort sett, åtminstone vad mossmarkerna beträflar,
endast obetydligt svnes avvika från den i mitt undersökningsområde (jfr s. 192).
FÖREGÅENDE UNDERSÖKNINGAR OCH DISKUSSION AV DESSAS RESULTAT 3 13
riktning som den på väl torrlagda sådana.^ Det synes mig osä-
kert, huruvida de av Tanttu erhållna »slutstadierna» verkligen
äro desamma, som man skulle erhålla efter tillräcklig torrläggning.
' I samband harineJ bör påpekas, att även i mitt undersökningsområJe stun-
dom påträffas mossmarker, där på grund av för svag torrläggning utvecklingen ej lör-
löpt på sätt, som vanligen är fallet. Sä finnes t. ex. i Bjurholms socken mellan Stor-
sandsjön ocli Lillsandsjön en mindre J^i/scum-mossiwSirk, som dikades för odlingsändamål
för c;a 60 år sedan. Fuscui/i Vickel är 7 dm. djupt och myrmarkens djup c:a ^ m. Teg-
dikena hade haft ett djup av ca 6 — 7 dm. (vid mitt besök -"Ii 1916 dock delvis igen-
Foto ^/6 1915 av E. MELIN.
Fig. 51. Gran-tallskog pä tämligen svagt dränerad, eutrof dykärrmark. Björna socken,
Björna kvrkbv, Stormyren.
vuxna; deras djup var då c:a 5 — 5 dm.); avståndet mellan dem c:a 10 m. Splmgiiuni fiis-
cuiii hade fläckvis hållit sig kvar; dessutom funnos i bottenskiktet »enstaka» Cladonia-^ntr,
Hvlocoiiihiiii parietiitum, Polytrkhiiiii striciuin m. fl. I fältskiktet dominerade risen; lågväxt
Vacciniiiin Mvrtillus liade inkommit rikligt, i övrigt spelade de å Fuscinn-mossnx förekom-
mande risen en mvcket stor roll. Trädbeståndet utgjordes av »riklig» intill 10 m. hög tall,
vilken hade ungefär samma obetydliga tillväxt som på odränerade Fiisititi!-moss3.r. — På
kärrmarker, isvntierhet eutrofa sådana, kan dock även efter obetydlig torrläggning
vacker skog uppkomma. Såsom exempel härpå kan nämnas en mindre myrmark (Stormyren)
i Björna socken, c:a 2,5 km. S om Kyrkbyn. Denna genomskars av järnvägslinjen på 1880-
talet, och genom den obetvdhga torrläggning, som åstadkoms härigenom, har ett mindre
parti blivit beväxt med synnerligen vacker 8 å 10 m. hög gran-tallskog (fig. 31). (Området
dikades fullständigt år 1904.) Myrmarken är eutrof dykärrmark och har en mäktighet
intill I m. Tack vare den ofullständiga torrläggningen ha dock i botten- och fältskikten
de egentliga skogsväxterna ännu endast obetydligt inkommit ('% 1915).
3 1 4 TREDJE KAPITLET
Även Tanttus arbetsmetod har varit sådan, att man måste ställa
sig tvivlande inför resultaten. Tanttu har, liksom även jag, tagit till
utgångspunkt den efter dikningen uppkomna vegetationen, och med led-
ning av yttorvlagret har sedermera den forna myrtypen rekonstruerats.
Men denna rekonstruktion, d. v. s. bestämningen av torvens nioderassocia-
tion, har försiggått redan i falt med blotta ögat eller lupp; endast ett fåtal
prov hava mikroskopiskt blivit undersökta (1. c., s. i8). Det är i de
flesta fall omöjligt — även för den mest skolade tor v geolog —
att utan mikroskopisk analys avgöra, vilket samhälle som bildat
en viss torvart, i all synnerhet om denna är tämligen starkt hu-
mifierad. På grund härav kan jag ej vara övertygad om att Tanttus
genom rekonstruktion erhållna modersamhällen alltid varit de riktiga.
Att i varje fall TANTTU.S resultat ej kunna generellt tillämpas för
Finlands vidkommande, visar Cannelins (1899, s. 72) berättelse om syn-
nerligen god tillväxt å högmosse vid Mustiala i Tavastehus län, där moss-
täcket var åtminstone över 5 m. mäktigt.
FJÄRDE KAPITLET.
Vegetationens förändring på nyligen torrlagda
myrmarker.
Genom myrmarkernas avdikning förändras självfallet i högsta grad
associationernas ståndorter. Vatten bortledes, sä att tillgången härav blir
mindre. Syretillförseln ökas, vilket har till följd en påskyndad humifiering
av torven, som härigenom får andra fysikaliska och kemiska egenskaper
än förut; markens mikroflora förändras, understundom inkomma dagg-
maskar o. s. v. Att associationerna själva måste påverkas av detta, ligger
i öppen dag; för några växter blir den förändrade ståndorten mera gynn-
sam än den var förut, varför de tilltaga i frekvens och yppighet, för andra
åter blir den mindre fördelaktig, de avtaga eller dö helt bort.
Förändringen är mest kännbar för de hygrofila associationer, som
varit täckta av vatten under större delen av vegetationsperioden, mindre
för de mera xerofila mossarna, t. ex. Fi/sann-mossGn. Här kan ofta en-
dast en särdeles kraftig dikning åstadkomma en väsentlig torrläggning på
grund av /^«jt7//«-mosstorvens förmåga att intensivt kvarhålla det upp-
sugna vattnet (jfr s. 243). Med anledning härav förändras också endast
långsamt Fiisciim-mossena vegetation.
Humifieringsprocesserna synas, åtminstone vad en del mossmarker
beträffar, fortgå hastigast ett stycke från ytan, på några decimeters djup
(jfr s. 261). Underlagras ett ej alltför mäktigt mosstorvlager av dykärrtorv,
och ligger i detta fall kontakten ovanför det torrläggande dikets botten,
försiggår humifieringen snabbast omedelbart ovan denna kontaktzon. Detta
torde bero på att här på grund av dykärrtorvens mindre genomsläpplighet
vattenströmmen rinner i riktning mot diket, varigenom på ett eller annat sätt
sönderdelningen påskyndas (jfr s. 262; MeLIN und OdÉN 1917, s. 43). På
•516 FJÄRDE KAPITLET
vilken nivå humifieringen är kraftigast å torrlagda dykärrmarker, kan för
närvarande ej avgöras.
Mikroflorans förändring efter myrmarkernas torrläggning har ej när-
mare studerats. Dock torde åtminstone i kärr- och mera fuktiga moss-
marker densamma vara avsevärd. Som senare skall visas, invandra här
tämligen snart t. ex. de barrträdens mykorrhiza konstituerande svamparna,
vilka förut saknats. Troligen ökas svampfloran även i övrigt. En under-
sökning häröver vore av synnerligen stort intresse.
Betingelserna för daggmaskars förekomst synas finnas å torrlagda
kärrmarker liksom även ä mera fuktiga mossmarker. Dock påträffar man
dem endast sällan. Jag har observerat dem i större mängd endast vid några
fä tillfällen, och detta på dykärrmark och Fd/y/Z/osum-mossmark.^ I dessa
fall har det varit Dcndrobaeiia odacdin (.Sav.), som spelat huvudrollen.
Det torde vara av spridningsbiologiska orsaker, som man ej mera allmänt
finner dem.
Markvegetationens förändring.
Endast de inom området vanligare associationerna ha kunnat mera
ingående studeras efter deras torrläggning, nämligen dykärret och flarken
samt starr-, Qtspidatiitn-, Fapillosiiin-, Wigiuatiim- och /'VviV/w-mossarna;
dessutom även J/fci/Zw/rf ängen. Torrlagda niossrika kärr ha blott vid ett
par tillfällen observerats.
Följande förändringar inträda i stort sett efter dräneringen:^
i) Några av associationens konstituenter decimeras och dö så små-
ningom bort.
2) Några av associationens konstituenter tilltaga i frekvens och erhålla
ett frodigare utseende.
3) En del för associationen främmande vä.xter mkomma och bliva
understundom dominerande.
'■ Å dvkärrmark t. ex. på Höinvreii, Brattfors i Lycksele socken; dikning verkställd
år 1904 med komplettering år 1911; i vinkeln mellan två diken av 1904 och 191 1 obser-
verades på en yta av 25 kvdm. 6 daggmaskar ('"/' 1916); å Pijpillosum-xaos%v{\^xV t. ex. på
Vonsmyren, HörneFors Bruk, Hörnefors socken; dikning utförd åren 1903 — 1904; på en yta
av 1 kvm. (250 m. från lägg) observerades 7 individ av Dendrobaena octaidra (Sav.), vilka
gjort torven mycket lucker ("/? 1916). På torrlagd kärrmark vid Gimo Bruk i Uppland
(Botnioramossen, laggpartiet, iig. 29, avd. 197, s. 306) påträffades en annan Lumbricid,
nämligen Allolobophora caliginosa (Sav.).
' Det åsyftas här förändringar, som åstadkommits utan andra markberedande åt-
gärder från människans sida än torrläggning (understundom ha dock även markerna besatts
med tall och gran).
VEGETATIONENS FÖRÄNDRING PÅ NYLIGEN TORRLAGDA MYRMARKER 31*
Utvecklingen av en viss association behöver dock ej alltid vara den-
samma. Graden av torrläggning är i första hand den bestämmande fak-
torn.' Dock beror den även på, vilka av de främmande växter, som
väl kunna trivas på den förändrade ståndorten, som befinna sig i omedel-
bar närhet. Ett dykärr, som är försett med talrika tuvor, utvecklas t. ex.
understundom annorlunda än ett sådant, där dessa saknas. Frän tuvorna
kunna nämligen lätt nedvandra växter på kärrytorna, som förut ej funnits
där, men som genom de ändrade förhållandena nu finna ståndorten gynn-
sam; ett mindre kärr, som från fastmarken kan rikligt besås med björk,
får ofta ett annat utseende än ett större sådant o. s. v. I det följande
behandlas huvudsakligen de mera vanliga utvecklingsförloppen.
I. Dykärr.
(Tab. 39.)
Dykärrets dominerande gräs, Carices, Eriophoiinn polystacliion, Eqiii-
sctuin fluviatile, avtaga tämligen omedelbart efter torrläggningen. De bliva
mera lågväxta än förut och erhålla ett spädare utseende.
Oftast inkomma snart mossor. Viktigast av dessa är PolytricJmiii
gracile; dessutom uppträda P. coiiiiniinc, P. strktuin, P. urnigenuii, Dicra-
nella cerviadata, CatJiayinca undii/ata, Ceratodon piirptireits. Poldia iiii-
/11//S o. a. Redan efter c:a lo år finnes vanligen en sluten matta, om
dräneringen varit tillräcklig, ofta t. o. m. inom kortare tid.
Om dykärret är starkt tuvigt och tuvorna klädda med ]'aginat!mi-
eller Fiisciiin-mosse., kommer snart Bciida nana att på dessa bilda höga
snår (fig. 32), som delvis beskugga kärrytorna, varigenom mossornas ut-
veckling därstädes hindras (tab. 38: i — 2). Även kan i dessa fall dvärg-
björken talrikt nedvandra på dykärret. Om tuvorna äro täckta av Molinia-
äng. Papil/osuui-mosse 1. d., kan ske en kraftig nedvandring av en del
mindre fuktighetsälskande örter och gräs, som ofta helt kunna täcka de
forna kärr)'torna. Framför allt blir gärna Erioplionmi alpiuiivi dominerande
och förtränger mer eller mindre den övriga vegetationen genom sin täta
växt och rikliga forna (tab. 38: 7— 8). Från Ålo/i/iia-ängen inkomma så-
dana örter som Tricntalis eiiropaca, Vicda ipipsila och ]'. palustris.
' Här behandlas endast sådan.i fall, där torrläggningen l;an anses vara tillräckligt
l;raftit; lör att växtlig skog skall kunna utvecklas.
3i8
FJÄRDE KAPITLET
Någon gång kunna mesofila gräs invandra och bli härskande pä det
nydränerade dykärret, framför allt Agrostis- och Calaniagrostis--a.xX.QX (tab.
38: 9). Vegetationen får härigenom ett ängsartat utseende. Mosstäcke ut-
bildas ej på grund av den starka beskuggningen. Utmed dikeskanterna
förekommer i dessa fall en meterbred bård av synnerligen tät och hög-
växt Chamacneriiim angiistifoliuiii. Denna kan visserligen finnas vid diken
även på övriga dränerade dykärr\ men får här sällan en högre frekvens.
Det synes vara endast på eutrafenta dykärr, som nu nämnda utvecklings-
förlopp förefinnes.
Foto M/6 1915 av E. Melin.
Fig. 32. F. d. tuvigt dykärr, som tonl.igts år 1904. Efter dikningen har Betiila nana
kraftigt tilltagit på tuvorna och delvis nedvandrat på dykärret. Björna socken,
Björna kyrkbv, Stormyren (s. 317).
Av träden invandrar snart björken (Bctiila pubescens) ; isynnerhet på
mindre myrar kan den bli mycket talrik och understundom t. o. m. bilda
täta snår^ (tab. 38: 6), ofta tillsammans med Salix lapponiun. Pä grund
av den starka beskuggningen blir mosstäcket under sådana förhållanden
endast svagt utvecklat.
' Liksom även vid diken på mossar.
- Som ovan (s. 239) nämnts, finner man också ofta på dykärrmarkcr björkskogar
eller starkt björkblandade skogar.
VEGETATIONENS FÖRÄNDRING PA NYLIGEN TORRLAGDA MYRMARKER 3 IQ
På det nytoirlagda dykärret gro barrträdens frön med lätthet, och
man träftar därför ofta talrikt plantor av tall och gran, uppkomna efter
sådd av naturen eller människan. De föra emellertid en tynande tillvaro
(unga årsplantor dock vackra), största flertalet dör snart bort. Först
c:a 5 a 10 år efter torrläggningen börja plantorna få ett vackrare utse-
ende. Orsaken härtill skall i ett senare kapitel diskuteras.
I den Po/rtriL/iinii-ma.i\.a., som utvecklas några år efter dräneringen,
ha fröna svårare att gro, liksom även å de tätt gräsbeväxta dykärren. 1
björksnåren torde de nog gro, men den vidare utvecklingen hämmas pä
grund av den starka beskuggningen.
Tabell sg.
Dykärr efter av människnn n v ligen verkställd torrläggning.
1. Björna socken, Rvssjö, mindre mvr vid Hötjärn. Oligrotrafent, tuvigt dykärr
(Carex jvstrafaiiCKs), där tuvorna i allmänhet beklädas av Bctula nana-xW Fiiscuin-
mosse {Bctula iiana nu särdeles högväxt). Torrläggning' utförd är 1907, efter denna
kraftig reaktion av tuvornas äldre träd. Djup i m. +. '"/o 1915.
2. Björna socken, Björna kvrkhv. Stormyren (c:a 2,5 km. S om bvn). Eutrafent,
tuvigt dykärr {Carex 7vst>'a/a-'iicies)\ tuvorna nu beklädda med högväxt Betiihi iiaiia. Torr-
läggning utförd år 1904; kraftig reaktion av tuvornas äldre träd. Djup 1,5 m. +. '7»
1915 (fig. 32).
5. Bjurholms socken, Norrström, Råmvren. Erioplwitiin polystacliioihtWx dykärr.
Torrläggning utförd år 1910. Djup i m. +. ^"/^ 'QiS-
4. Anundsjö socken, Västanbäck, Kallmyren. Ericplwrum polyslachipn\W\ dv-
kärr. Torrläggning utförd år 1908. Djup 1,5 m. +. *l% igi6.
5. Anundsjö socken, kronoparken S. Solberg, HögtjärnnnTen. Eqiiisctum tlin>iatilc-
rikt dykärr. Torrläggning utförd år 1913. Djup 2 m. -f . "/e 1916.
6. Lycksele socken, Vägsele, Stormvren (invid Graned). Eutralent dvkärr (ir?vV)/S//fl-
niin polystaihionÄA strictuni . . .
Spliaerocephalus paliistris
Sphagnum Dusenii
» papillosum
Splacliniini lutciim
Marchantia polymorpha . . . .
Jungermania pahidicola . . . .
sp
2
II Ar
3
5 år
8 år
5
3 år
6 I 7
14 år I 6 år
8 år
9
6 är
2-3
4—5
2-3
2. Flark
(tab. 40).
De högre växterna utvecklas efter torrläggningen vanligen mindre
kraftigt än förut, så t. ex. Cariccs och Eriophoruin polystachioti. Algtäcket
torkar samman till gråpappersliknande bildningar, s. k. »meteorpapper»
(jfr s. 38). Oftast dröjer det ej länge, innan mossor inkomma.^ Största
rollen spela härvid PolytricJnun gracile och Dicianclla cerviculata, som
snart bilda en täckande matta. I denna ingå även ofta »enstaka» — »tunn-
sådda» Catharinea undulata, Pohlia nutaiis, Polytrichuin coiinminc, P. stric-
' Understundom inkommer före mossorna en Pe}-/usariaan, enl. fil. kand. G. Einar
Du RlETZ troligen P. itifralapponica Wain., som isvnnerhet gärna bekläder meteorpapperet.
De norrländska myrmarkerna. 173*3 21
322 FJÄRDE KAPITLET
Uim O. a. En del ris inkomma, vanligen från intilliggande tuvor och
revlar, sådana som Bctiila Jiana, Callima vnlgaris, l'acdnium 7iligi)iosuin
o. a; dessutom enstaka buslcar, främst Salix lapponuin och -S". phylicifolia.
Om än gräsen normalt avtaga efter dikningen, så kunna de dock
understundom tilltaga i frekvens (tab. 40: 2, 8); särskilt synes detta vara
fallet på en del dyflarkar, där man några år efter dräneringen kan finna
ett slutet, kraftigt utvecklat fältskikt av Eriopliontm polystacliion eller
Carcx rostrata. Sannolikt beror detta pä att flarkdyn trots dräneringen
kan ha förmåga kvarhålia så mycket vatten, som är nödvändigt för opti-
mal utveckling av dessa gräs. I och med flarkdyns ökade hiimifiering
sker dock så småningom även här en tillbakagång.
Vid ett tillfälle har jag påträffat dyflarkar, där trots långvarig dik-
ning mossor inkommit endast »enstaka», nämligen på Idtjärnsmyren vid
Hörnefors Bruk i Hörnefors socken (tab. 39: 9—10).' Detta har säker-
ligen orsakats av den ovanligt starka uppfrysning, som där äger rum, möj-
ligen beroende på att flarkdyn består av så gott som uteslutande Diato-
maceer. Flarkar, som förhålla sig på detta sätt, synas dock vara säll-
synta, förutsatt att dräneringen varit tillräckligt kraftig.
Tämligen snart inkommer på den nydikade flarken björk (Bctiila pu-
bescens), liksom även tall och gran. De äro dock oftast förkrympta
och tynande på grund av uppfrysning, något som He.SSELMAN (1907) på-
pekat. Stora massor dö helt och hållet bort. Man finner dem ligga för.
torkade ovanpå flarkens yta eller med endast några rotgrenar löst fastade
i dyn. Dock inträffar ej på alla flarkar uppfrysning. Man kan under-
stundom få se vackra, fleråriga plantor på rena dyflarkar, som uppenbar-
ligen ej lidit därav, under det på likartade flarkar strax bredvid uppfrys-
ningen varit särdeles kraftig. Orsaken till denna skillnad kan ej avgöras.
Möjligen kan graden av torrläggning spela en viss roll.
Även i de fall, där uppfrysning ej förekommer, äro barrträdsplantorna
under de första åren efter torrläggningen tynande. Först efter 5 ä 10 år
påträffar man sådana med kraftig tillväxt. Företeelsen är densamma som
på dykärret; orsakerna synas också vara likartade och skola senare
diskuteras.
Så snart mossor i större frekvens inkommit, inträftar ej längre upp-
frysning. Till och med ett glest täcke av den späda Dicranella ccrviculata
är tillräckligt för att hindra densamma. De plantor av tall och gran, som
' Jfr s. 293.
VEGETATIONENS FÖRÄNDRING PÄ NYLIGEN TORRLAGDA MYRMARKER 323
finnas i en sådan mossmatta, stå alldeles oskadade och äro i stort sett
mycket vackra. Den tid, som behöves för att detta stadium skall upp-
nås, kan ej generellt fastslås. I allmänhet ha dock mossorna talrikt in-
kommit efter c:a 5 å 10 är.
I mosstäcket ha barrträdens frön tämligen svårt att utvecklas (jfr för-
hållandena på dykärret, s. 319), under det de i den nakna dymassan gro
särdeles lätt.
Som förut nämndes, träflas någon gång dyflarkar, där mossor trots
långvarig torrläggning ej inkommit och där uppfrysning alltjämt hindrar
högre växter, incl. träden, att vandra in. Även Hes.SELMAN (1907, s. 43)
påpekar ett par fall, där plantorna trots gammal dikning fortfarande lida av
uppfrysning. Ibland torde detta bero på otillräcklig dränering. Flarkarna äro
ofta särdeles svåra och kostsamma att torrlägga. Till och med mycket
små sådana måste ej sällan genomskäras av dike för att bli torra; de
som ligga endast ett par meter därifrån röna ingen eller obetydlig inver-
kan av dikningen. Större flarkar måste vanligen dikas upprepade gånger
efter varandra, enär dikena gärna pressas ihop och fyllas av den lösa dy-
massan. På flarkar, där ytan ej blivit fullständigt torr, kunna
ej mossorna invandra och ej trädplantorna utvecklas. Dock synas
understundom även på väl torrlagda flarkar, särskilt dy- och sjöflarkar,
mosstäcke ha särdeles svårt att utbildas på grund av ovanligt stark upp-
frysning. Här kunna av samma orsak ej heller trädplantorna uppväxa. Det
är möjligt, att vissa flarkar ej eller först efter mycket lång tid kunna bliva
skogbeväxta.* Dessa torde dock vara sällsynta och därför från praktisk
synpunkt av tämligen ringa betydelse (jfr s. 293).
Tabell 40.
F 1 .T r I-: efter :l v människan n \' 1 i g e n verkställd torrläggning.
1. Anundsjö socken, Grubbe, Talluddmyien. Revel-flarknivr, där revlarna be-
klätts av Moliiiia-mg. Carex lasiocarpa-xW piimärHark av loX) ni. storlek. Torrlägg-
ning utförd år 1906. '^/n ig 16.
2. Ljxksele socken, Brattfors, StortallnnTen. £n f d. dyflark av c:a i hektars storlek,
uppkommen från Sphagnian-Visx [på 10 cm. djup: Sphagttum teres ^, Amblystegiuni ir^. 1,
rliizom och radiceller (Cyperaceer) 1; på 20 cm. djup: Sphagnwn teres 4, S. papillosiivi 2,
.S'. siibsecundiiin (koll.) 1, rhizoni och radiceller (Cyperaceer) 4]. Torrläggning utförd år
1912 (förmodligen dock svag torrläggning redan genom aikning år igo6). Djup 1,6 ni. + .
"^'■"li 1 916.
' Det är dock ej uteslutet, att man genom vissa kulturåtgärder kan motverka upplrvs-
iiingen; dessa torde emellertid bli allt lör kostbara för att fa någon större praktisk betydelse.
324
KJAKDE KAPITLET
5. Anundsjö socken, S. Solbergs kronopark, Östra Högtjärnmyren. En 6x3 ni-
stor Carex limosa-xWs. flark i flark-/'(7/«7/öj«;«-mosse. Torrläggning utförd år 1915. Djup
1,5 ni. +. "/s 1916.
4. Anundsjö socken, Grubbe, Frakenmvren. En 10X3 "i- s'°'' priniärflark i revel-
flark-myr, där revlarna upptagas av Moliina ang. Torrläggning utförd år 1907. Djup
2 m. +. "/c 1916.
5. Anundsjö socken, Innertellmo, Dröppeltjärnsmvren. Primär E?iop/iorinii poly-
stachion-xW. flark i revel-flark-myr, där revlarna till största delen upptagas av l'aghiali/m-
mosse. Torrläggning utförd år 1906. Djup 2 m. "/j 1916.
6. Anundsjö socken, Innertellmo, Dröppeltjärnsmvren. En c:a 5X4 m. stor, primär
dyflark i revel-flark-myr, där revlarna till största delen äro beklädda med Vaginahttn-
mosse. Torrläggning utförd år 1906. Djup c:a 2 m. "ji 1916.
7. Anundsjö socken, Grubbe, Fräkenmyren. Primär dyflark i revel-flark-myr, där
revlarna äro klädda av Molinia-'i.ng. Torrläggning utförd år 1907. ^7» 1916.
8. Anundsjö socken, Västanbäck, Räfvatjärnsmyren. En c;a 50XS — 25 m. stor dy-
flark i revel-flark myr, där revlarna äro beklädda ined J/r)//>;/V;-äng. Torrläggning utförd år
1906. V» 1916.
9. Hörnefors socken, Hörnefors Bruk, Idtjärnsmyren. Tuvig dyflark, där tuvorna äro
beklädda med Ca/hina-h^å. Torrläggning utförd år 1905 (svag torrläggning för c:a 50 åt
sedan). Djup 0,4 — 0,5 m. '-/r 1916.
10. Hörnefors socken, Hömefors Bruk, Idtjärnsmyren. Tuvig. sekundär dyflark,
där tuvorna äro betäckta av Calliina-heå. Flarken liar utvecklats från SpiiagnitiiiVixr [på
15 cm. djup: Sphagntim teres 4, rliizom ocli radiceller (Cvperaceer) 5]. Torrläggning
utförd år 1905. Djup c:a 5 dm. ^V' 1916.
Örter och gräs:
I
10 år
4(fo)'
år
3
3 Är
4
9 är
5
10 är
6
10 år
7
9 år
8
10 år
11(50)
år
10
1 1 år
Carex chordorrhiza ....
—
—
—
—
2
—
—
—
—
—
1) lasiocarpa
3
2
—
—
—
—
—
I
—
—
» limosa
—
—
3
—
—
—
—
—
—
» magellanicn ....
I
—
—
—
—
—
—
—
—
—
» rostrata
I
3-4
I
—
—
—
—
—
—
C II II III a c II er i 11 in nn giist i
foliuiii
—
I
—
—
—
—
—
—
—
—
Drosera rotuniiifolia . . .
—
I
—
—
—
—
—
—
—
—
Equisetum fluviatile . . .
I
I
—
—
—
—
I
—
—
—
Eriophorum alpinuin .
—
I
—
I
—
—
—
—
—
—
» polystachion
—
3
I
4
3
2
3—4
5
4
—
» vaginatiim .
I
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Mciiyaiithcs Irifoliata . . .
1
—
I
—
—
—
—
I
—
—
Molinia coerulea
—
—
—
—
—
—
—
—
I
I
Phragmites covimunis . . .
—
I
—
—
—
—
—
—
—
. —
rotentilla erecta ....
—
—
—
—
—
—
—
—
I
Scheuchzeria pahtstris . . .
—
—
:
—
—
—
—
—
—
—
Scirfus caespitosus ....
I
I
I
I
-
—
—
—
—
' Ilrågavarande område torrl.ides i
genom dikning för 10 år sedan; motsvarar
ullsiändigt för 4 ar sedan, dock något påverkat
ide beteckningar nedan ha analog betydelse.
VEGETATIONENS FÖRÄNDRING PÅ NYLIGEN TORRLAGDA MYRMYRKER
325
I
10 år
2
4 (10)
är
3
3 ar
4
9 år
5
10 år
6
10 år
7
9 är
8
10 år
11(30)
ar
10
II år
Ris:
Anäromcda polifoiia .
Betula nana , . .
Callttna vulgaris
Empetriitn nigritm
Myynn Ga/e . . .
Va c cin i 11 m My rtilh
tiliginos
« vitis ide
Buskar:
Sa/ i. v /ap po nu ni
» pity /icijo /ia
Träd:
b. Betu/a ptihescens
c. Betu/a pubescens
Picea Abies . .
Piniis si/vestris
Mossor:
Catiiarinea un du/a
Dicrane//a cervicul
I'o/i/ia nu t ans . .
Po ty t yic/i u ;/; co in ni i
» graci/
» stricti
Lavar:
Per tusaria ctV. infr
ponica Wain. . .
ts
u
le
ia
at
n
e
in
a/
n .
a .
a .
e .
i .
ap-
I
I
I
1
2
I
4—5
3
I
I
I
I
I
I
3
5-4
2
3-4
2
1—2
I
1
3-4
I
1
5-4
2
I
1
I
I
I
1
I
1—2
5-4
_
5
2
2
1 — 2
3-4
I
I
4
I
I
I
I
I
I
I
I
I
I
I
I
1
I
3. Mossrika kiirr
(tab. 41: 1 — 2).
Av nyligen torrlagda mossrika kärr har jag endast haft tillfälle stu-
dera Paludclla- och Sphag7min-'ks.xr . Som jag emellertid iakttagit dem blott
en gång vardera, kunna inga generella slutsatser dragas.
32 6 FJÄRDE KAPITLET
I de undersökta fallen voro starrarterna klent utvecklade och vanligen
sterila, under det dessa i de intakta associationerna äro mycket kraftiga.
Karaktärsmossorna hade i stort sett dött bort, i Sp/iagnntn-k-åivrei hade i
stället inkommit »enstaka» Dicravclla cerviculata, Polilia nuia?is och Poly-
tnc/in7Har\.er. Sal/x loppoiium och S. pJiylicifolia funnos i små individ,
liksom även Betnla pubcscois I båda fallen förekommo tämligen talrikt
björk- och granplantor. I Palndclla-VTiXxnX. voro bådadera väl utvecklade,
i Sphagn II III -Vårret funnos av gran dels tynande, dels vackra plantor. För-
hållandet är analogt med det på dykärret och flarken.
4. Molinia-äng
(tab. 41: 3-5).
Molinia cocndea tilltager i frodighet omedelbart efter torrläggningen,
men redan efter några fä år går den åter tillbaks. Omkring 10 år efter
dräneringen är den tydligt i utdöende och når då som fertil knappast en
höjd av 30 cm., som steril ungefär 10 cm.* Övriga gräs decimeras i all-
mänhet, med undantag av Erioplionnii alpiniiiii, som under de första åren
tilltager i frekvens. De mossor, som funnits, dö i stort sett bort; ibland
inkomma Polyti-icJiuiii-?ixVftx o. a., bilda dock aldrig en tät matta.
Understundom kan björk inkomma, dock sällan i högre frekvens.
Barrträdens frön ha mycket svårt att gro, troligen på grund av den täta
gräsvä.xten; man träffar därför sällan plantor av tall och gran. De, som
finnas, äro emellertid kraftiga.
rahell 41.
Mossriica kärr (1—2) och M ol i nia-Xvi^ (3 — 5) efter av människan nyligen verk-
ställd torrläggning.
1. Lycksele socken, VänjaurbäcksliJen, Granbackmyren, Paludella-Vixx [på 3 cm.
djup: Pcdiidclla squarrcsa 4 — 5, Sphni^iiiiin teres i, rhizom och radiceller (Cyperaceer) 3].
Torrläggning utförd är 1907. "b 191 5.
2. Anundsjö socken, Rödvattnet, Västra Ensammenmyren, Sphagnuin\zxx [på 30
cm. djup: Sphagiimn teres 4 — 5, rhizom och radiceller (Cyperaceer) 3 — 4]. Torrläggning
utförd år 1907. Djup 2 m.-f. ■'/t 1916.
3. Lycksele socken, Vägsele, Stormyren (invid Graned); eutrafent revel dykärr, där
revlarna beklätts av Molinia-'i.na, Torrläggning utförd år 19:0 (dikning påbörjad år 1902,
sannolikt redan efter denna svag torrläggning). Djup ca 2 m. "," 1916.
4. Lycksele socken, Brattfors, Stortallmyren; den södra delen (även benämnd Övre
Kilråmyren) har delvis beklätts av J/o/w/W-äng. Torrläggning utförd år 1899 (komplette-
ring verkställd år 1912). Djup 0,4 m. "/' 1916.
5. Anundsjö socken, Västanbäck, Rå fvat järnsmyren; revel flark-myr, där revlarna
beklätts av Moliniit-'ix\%. Torrläggning utförd år 1906. *j» 1916.
' På odränerad Motiiiia-mg äro motsvarande siffror c:a 50 och 25.
VEGETATIONENS FÖRÄNDRING PÅ NYLIGEN TORRLAGDA MYRMARKER
327
Örter och gräs:
A^rrosfis canina
» ten i/is
Angelica silvcstris
Carex cancscens
• cho7'do7-rhiza ....
» dioica
» livida
» magcllanica
» rostrata
Equisettim paltistre ....
» fluviatilc ....
E ?'ioJ>ho}'iim alpinum . .
» polystachion .
» vaginatum .
Festuca pi^ateiisis . . .
Galium u/iginosiii/i ....
Melampyrum prat ense .
Menyanthes trifoliata . . .
Molinia coerii/ea ....
Parnassia paliistris ....
Potentiila palustris
Scirpiis caespitosus
Selagificlla selaginoidcs . . .
Taraxaciim sp
Trientalis eitropaca ....
Viola epipsila
» palustris
Ri.s:
Andromeda polijolia ....
Betitla nana
Calliina uulgaris ....
Ly c o podium selago . . .
Pyrvla rotundifolia . . .
Vatciuiuiit Oxycoccus . . .
» tiliginostim . . .
B u s le a r :
J iniipcrtts commiinis . .
234 5
år 6 (14) är 17 (4) år 10 år
- >
1
I
I
I
4-5
I
I
4—5
I
I (fläck-
vis 4)
328
FJÄRDE KAPITLET
Sali.v /apponuiii
» pitylicifolia
Träd:
b. Ficea AHes
Pin US silvcstris
c. Betula Jiubescens
Ficea Abics
Pinus si/restris
Mossor:
Uitraiidla ce>'viculata
Paliidella sqinirrosa
PoJilia ?iutans
Polvt ri c hu )ii gi-acile
» strictum
Splincroccphalus palusti-is . . .
Sp/iag7!iim ccntrale
» papillosuin
» plumiilostiiji
» teres
» IVar/istorJii
SpUicJiitKin liiteuin
Lavar:
Cladonia sp
Pertusaria cfr. iiifralapponiLd
Wain
I
8 år
(fläck-
vis)
(Häck-
vis)
2
9 år
3
9 (14) är
4 5
17 (4) år 10 år
2-3
5. Starrmosse
(tab. 42).
Efter tillräckligt kraftig torrläggning avdör oftast vitmosstäcket täm-
ligen omedelbart. I stället inkomma Polytrichmn-axier, framför allt /-".
gracile. Understundom kan även Sphacroccphalus palustris, som förut
funnits i enstaka individ, utbreda sig och täcka större eller mindre ytor.
VEGETATIONENS FÖRÄNDRING PA NYLIGEN TORRLAGDA MYRMARKER
329
Gräsen utvecklas mindre kraftigt än förut; de före dräneringen täm-
ligen högväxta och rikligt fertila starrarterna förekomma vanligen såsom
späda och oftast sterila individ. Ibland inkommer Calamagrostis purpui ca.
Av risen kan understundom Betula nana hastigt tilltaga i frekvens,
bildande täta, omkring 6 dm. höga snår (tab. 42: 5). I dessa fall håller
sig Sp/iag?iHin-t3.zket längre levande, mera skyddat för uttorkning som
det blir på grund av dvärgbjörkens beskuggning. Likheten med Bctulu
fiufia-nk starrmosse (s. 94) blir härigenom ofta slående. Levermossor, så-
dana som Jungermania Kunzcaiia och J. porpliyrolcuca. utvecklas emeller-
M^^Mméäk.
Foto ^/i 1916 av E. Melin.
Fig. 53. F. d. starrmosse, som torrlagts år 1907; efter dikningen har Salix lapponum
bildat täta snår. Anundsjö socken, Rödsand, Östra Ensammenmyren.
tid dock ofta yppigt pä dvärgbjörkens forna och utbreda sig så småningom
över vitmossorna. I de fall, då Polytricha först fått överhand å den ny-
torrlagda starrmossen, synes ej Betula nana kunna utbreda sig på antytt
sätt. Någon gång kunna Salices, framför allt 5. lappo)mni. utvecklas kraf-
tigt och bilda täta, nästan meterhöga snår (fig 33; tab. 42: 9).
Av träden får understundom björken övertaget (Pl. 9: i ; tab. 42:
6—8). Frön av tall och gran gro dock även lätt å den ny torrlagda starr-
mossen; de uppkomna plantorna äro redan från början särdeles vackra,
detta i motsats till förhållandet å dykärret och flarken. De kunna där-
för vanligen tämligen lätt konkurrera med björken.
3,SO FJÄRDE KAPITLET
I de fall, då en tät Polytnchnnt-\x\2X\.2L. bildats, synas fröna ej ha så
lätt att gro som i den luckra Spliagnuin-m.Vi\X^v\.
En från den egentliga starrmossen något avvikande utveckling er-
hålla de skogsmossar (jfr s. 173), där mossytorna utgjorts av starrmosse.
Den förut omtalade mattan av Polytriclniiii gracile kommer ej till utbild-
ning. På grund av stark beskuggning från tuvornas träd och härigenom
även minskad transpiration inkomma lätt Spluigimm GirgcnsoJinii och Poly-
iiichuiii coiiunune: från tu\orna nedvandra Trioitalis, Pyrola o. a. Björk
och Salix lapponum bilda snabbt täta snår, i vilka de unga gran- och
tallplantorna lätt förkvävas.
Tabell 42.
Starrmosse efter av människan nvligen verkställd torrläggning.
1. Björna socken, Stafvarsjö. Mindre starniiosse [på 3 cm. djup: Spliagiium ripa-
liiiin 4, S. teres 3, S. angustifoliion i, .S'. cfr. npHulatinn i, rhizom och radiceller (Cv-
peraceer) 3, Carcx caitescciis (fr.) enst., C. sp. (fr.) enst.]. Torrläggning utförd år 1905.
Djup 0,4 m. ^/, 1915,
2. Anundsjö socken, Innertellmo, Vildnivren, Sphagnum reLUiv!i//i-mosic. Torr-
läggning utförd år 1905. Djup o,g m. "*/s 1916.
3. Anundsjö socken, Skedom, Långmyren, Sphtigiitnu rccivvuiii-WiOsst. Torrlägg-
ning utförd år 1904; besådd år 1907. Djup 1,5 m.-i-. '"/° 1916.
4. Anundsjö socken, Rödsand, Guldtjärnsniyren, Splingtiiim reiia'viii/i-mo%x. Torr-
läggning utförd år 1907. Djup i m.-f-. "ji 1916.
5. Lycksele socken, Vänjaurbäck, .Sörmvren. Torrläggning utförd år 1907; kraftig
reaktion av äldre träd. Djup i ni.-t-. -'/' 1915.
6. Anundsjö socken, Skedom, Bergmyren, SpJiagiiuin ripajiuiit-mosse.. Torrlägg-
ning utförd år 1904. Vintern 1916 avklipptes björken (Betula pubescens), som förut var
»3'mnig» (Pl. 9: i) och meterhög; onnådet besått med gran (Picca Abies) år 1907. Djup
2,4 m. "/j 1916.
7. Anundsjö socken, Rödsand, Djupmyren, Spliagnuiii /■ipnrii/in-xnossf: [på 10
cm. djup; Splui^nuni ripariuni 3 — 4, Amblystci^ium stra>iiineum 2, rhizom och radiceller
(Cyperaceer) 4]. Torrläggning utförd år 1907. Djup i m. + . 7' i9i'^''.
8. Anundsjö socken, Rödsand, Rakabergsmyren, Spliagnujii ripaiiii/ii-mosse [på 5
cm. djup: Spkagnimi ripariuni (huvudmassan), S. Lindbergii \, S. tenellum i, Ai/ib/y-
stegiuin siramincum i, rhizom och radiceller (Cyperaceer) 4]. Torrläggning utförd år 1907.
Djup 2 m. -f. V' 1916.
9. Anundsjö socken, Rödsand, Östra Knsammenmyren, stanmosse. Torrläggning
utförd år 1907. Djup i m.-)-. *h 1916 (fig. 55).
U), Anundsjö socken, Rödsand, Getklöfmyren, Sphagnum riparium-mosse [på 15
cm. djup: SpJiagniim ripariuni 3 — 4, S. cfr. Jensenii i, Ainblystegium cix. Jluitans 2,
rhizom och radiceller (Cyperaceer) 4] i skogsmosse (jfr s. 175). Torrläggning utförd år 1906.
Tuvor, 2 — 4 dm. höga, beväxta med tall ocli gran, Viicciniuni Myrtillus, Salix lapponiiin,
S. phylicifolia, Hylocomia. Djup 0,7 m. '"/n 1916.
VEGETATIONENS FÖRÄNDRING PÅ NYLIGEN TORRLAGDA MYRMARKER
331
I
I O ål-
Örter och gräs:
Agrostis cani)ia
Calainagrostis piirjni-
rea
Carex canescens
» chordorr/iica . . .
» globtilaris
» lasiocarpa
» inagellanica ....
» rostrata
» iiaginata
Cha III a ene r i it iii n 11 1; 11 s li-
fo till III
Cirsium palustre
Equisctuin fli/viali/e . . .
Eriophoriiin polystiuiiidii
» imgiiiatiiiii .
Luzula initltiflora . .
Melainpyniin prafensc . .
» silvaticuin .
Menyaiitkes trifoliata . .
Molinia coeiiilca
Potentilla paliistris ....
Rubi/s cJiainiicmoriis . . .
Taraxacuiii sp
Trientalis curopaca .
I Ris:
Androm cda polifolia .
Betula naiia
Ly c o po d ill III c I a v a t u 111
Pyra I a minor
Vaccinium Oxycocciis . .
» 11 /i gin os II ni .
» vitis idiieii
Huskar:
Juiiiperus coiiiiii iinis .
Satix ta p po nu III . . . .
2
1 1 år
3
1 2 är
9 ^r
5
8 år
6
12 år
7
9 år
9 ar
4—5
(fläckvis;
■i— 5
fläck-
vis 4
9
9 år
2 (liäck-
vis 4—5)
4-S
10
10 år
2 (fläck-
vis 5)
332
FJÄRDE KATITLET
Salix phylicifoUa .
I
loår
2
1 1 är
3
1 2 år
4
g år
5
8 år
6
12 år
7
9 år
8
g år
9
q år
10
10 år
I
I
—
I
I
2
I
I
—
I
Träd:
b. Finns silvestris . .
—
—
—
—
I
—
—
—
—
—
c. Bctula piibcsccns . .
1
—
3
I
—
(förut 3)
4—5
4-5
—
3
Picca Abies
—
1
5—4
—
—
4
—
I
—
\
Pinus s ilptstris . .
1
I
—
—
I
I
I
I
—
—
Mossor:
Amblyslegiiiin fl nit ans . .
—
1
]
I
—
—
1
—
—
—
» stramincwn
—
2-3
I
—
—
—
I
—
—
—
Bryuni vcntricosum . . .
—
I
-
—
—
—
—
—
—
Palndelta squarrosa . . .
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
Pohlia nutans
—
I
—
I
—
I
1
I
—
—
Po ly t ric h u m c o ni in u n c
—
—
—
—
—
—
I
—
—
1
Ti gracile .
5
2 (fläck-
vis 4—5)
5
4-5
—
(fläckvis)
4
4-5
3
—
» st?'!ctum
—
—
—
I
—
I
5
2-3
—
—
S pil acroccphalns pa-
lustris
—
I
—
—
4
—
—
—
—
—
Sphagnnni aiigustifolium .
—
3
—
—
—
—
—
—
—
—
» apiiiilatnin . .
—
3
I
I
—
—
—
—
—
I
» ballicnni . . .
—
I
—
—
—
—
—
—
—
—
T Dnsenii ....
—
—
I
—
—
—
—
'—
—
—
i> Girgensohnii
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2-3
» Lindbergii . .
—
—
1
2
—
—
I
—
-
—
» magcllanicitm .
—
1
—
—
—
—
—
—
—
I
» papillosum . .
—
I
I
—
—
—
1
—
— •
—
» ripariuin , . .
—
—
—
■—
—
—
—
—
—
]
» Riissoiuii . . .
—
—
—
—
4
—
—
—
—
I
» siibsecundum .
—
—
I
—
—
—
—
—
—
• Ångströmii . .
—
—
—
1
—
—
—
—
I
Jungennanin Flocrkci . .
_
I
—
—
» A'n nceana
—
—
—
—
—
—
—
—
—
(fläck-
vis 4-5)
» porpliy roletica
—
—
—
—
—
—
—
—
— .
fläckvis
Martinellia paludicola . .
—
2
—
1 — 2
—
—
—
—
—
I
P/i/idinm ciliare
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
VEGETATIONENS FÖRÄNDRING PÅ NYLIGEN TORRLAGDA MYRMARKER
333
Lavar;
Cladoiiin deforinis . .
» fiinbriata v.
simplex . .
» g,7-acilis II.
cJiordalis .
I 2
loär II är
;
I2är
4
går
7
g är
g är
9
g år
10
10 år
6. Cuspidatuni-niosse'
(tab. 43: 1—2).
Cuspidatiwt-moss&ns hygrofila SphagimtHs.xteY, som endast obetyd-
ligt kunna magasinera vatten, utdö tämligen omedelbart.
På den avdöda vitmossmattan inkommer först Pertusaria cfr. infra-
lapponica Wain., beklädande den med ett Ijusgrätt täcke. Denna efter-
följes snart av en del bladmossor, såsom Pohlia 7iuta7is, Polytridmin gra-
cile och P. strictiiiii, vilka dock sällan synas bilda en skiten matta.
Gräsen bliva tynande, under det de ris. som förut funnits., tilltaga i fre-
kvens, och andra från kringliggande, mera xerofila mossassociationer in-
komma. Risen komma emellertid ej att spela någon mera framträdande roll.
Tämligen snart inkommer björk. Dock har jag aldrig sett den bilda
täta bestånd, såsom t. ex. på dykärr och starrmossar. Plantor av tall och
gran påträffas ofta talrikt. De förhålla sig liksom pä dykärret och flar-
ken; under de första åren finner man endast tynande (undantag göra
unga årsplantor), efter 5 å 10 är påträffas vackra individ. — I Pcrtusaria-
täcket ha barrträdens frön ej så lätt att gro som i den levande eller
nyss avdöda Sp/iagnum-mattim.
Gispidatiiin-moss2L.xna äro, då de bekläda höljor, mycket svåra att
torrlägga. Endast ett par meter från dränerande dike äro de vanligen
sä gott som alldeles opåverkade. Det är ofta nödvändigt, att de genom-
skäras av dike för att bliva fullständigt torrlagda. I detta avseende likna
de alltså flarkarna.
7. Papillosiim-mosse
(tab. 43: 3-8).
Ej heller här dröjer det länge, innan Sp//agm/ m-arterna äro döda;
ofta kan det tillgå pä det sättet, att Jnngerjnania infläta utbreder sig och
' Endast Ciispidntuinxwomx i höljor lia såsom torrlagda studerats
334 FJÄRDE KAPITLET
förkväver dem. Pertnsaria cfr. infralapporiica Wain. inkommer och efter
denna (dock även direkt) Poljtrichtuii gracile, P. communc, P. strictuin,
Dicranella, Pohlia niitans o. a. Ofta bilda dessa sä småningom ett slutet
täcke (Pl. 9:2; här dominerar Polytrichuin gracile), understundom synas
de däremot ha svårare att erhålla någon större frekvens. I några fall har jag
observerat massuppträdande av Chlorophyceer och Cyanophyceer i den
avdöda mossmattan, vilka komma denna att skifta mer eller mindre i grönt
och blågrönt.^
Gräsen avtaga i allmänhet; någon gång erhåller emellertid Eriopho-
riiiii vaginaiuiu ett kraftigare utseende under de första åren efter torrlägg-
ningen; även denna decimeras dock snart.
Av risen får vanligen Betitla nana en bättre tillväxt än förut, den ut-
breder sig dock ogärna och bildar aldrig täta mattor. Andra ris, såsom
Calluna, kunna inkomma.
Snart börjar björken (Betula pnhcscens) invandra. Emellertid har
jag aldrig observerat den i högre frekvens än »strödd»; täta snår torde
aldrig förekomma.
Tall- och granplantor förekomma, ej sällan t. o. m. mycket talrikt.
De företesamma utseende som på dykärret, flarken och Cuspitla/it ///-mossen.
Under de första åren finnas alltså endast tynande individ (undantag göra
unga årsplantor); först efter 5 ä 10 år påträffas normalt utvecklade sådana.
I den helt avdöda P(!pillas////i-ma.itan synas barrträdens frön gro
endast med svårighet; så även i Per///saria-täcket och /'i9/)'/;7V///('w-mattan.
TaMI 43.
C US p i (lat !i i/i -\wosm (i — 2) och Papi 1 1 osii m mosse (3 — 8) efter av människan
nyligen verkställd torrläggning.
1. Anundsjö socken, Rödsand, Klafvermyren; liölje-//cjaginatum
förut »riklig», Sphag>i 11 111 -\tg&M\on förut av huvudsakligen 5. papillosuiii). Torrläggning
utförd år 1906. Djup c:a i m. Erioplwriim vagiitatum-W\\oxn-!i.\\ö\-:^ s\^ww i— 2 dm., deras
vegetation a: sänkorna (b) upptaga lika stor areal som de förra, '"/t 1916.
5. Anundsjö socken, RöJsand, Bredsjömvren; Ericphorinn i'agiiiatuin-\\\i rt7/o-
si////-mossc {Sp/mg/ii/>/!-\-egela.l\oncn förut av huvudsakligen ^V. paltillpsuiii). Torrläggning
utförd ;\r 1911. Djup 2 m. +. ^j- igi6.
6. Anundsjö socken, Rödsand, Getingtjärnmyren, Carex ivsOii/ank Papillosuiii-
mosse [Sphagnuin-ve.ge.t3X\on förut av -V. Lindbergii, S. papillostnii, S. compacttini). Torr-
läggning utförd år 191 1 (delvis dock torrlagt genom 1907 års dikning). Djup i ni. +.
'/r 1916.
7. Anundsjö socken, Skedom, Bomvren,' Eriophoruin 1'agina/uiii-nk Papillosiiin-
mosse. Torrläggning utförd år 1906. Djup c;a i m. Marken svagt tuvig, där tuvorna äro
uppbyggda av Erioplioniiii vnginatuiii\ beståndsanalysen utförd mellan tuvorna. Pl. 9: 2.
'"■■/o 1 91 6.
8. Anundsjö socken, Grubbe, Nymyren, Carex lasiocarpa-rAa Papii/osum-mosssi (för-
utvarande 6'///rto;///;«-vegetation a\' S. halticuin, S. papilloswn o. a.); dikning utförd år
1906 (huruvida torrläggningen redan då blev fullständig, kan ej med säkerhet avgöras).
Djup c:a 2 m. '^/o 1916.
Örter och gräs:
I
3 år
2
3(10)
år
6 (10)
år
4 a
10
år
4 b
10
år
5
5
år
6
5(9)
år
7
10
är
8
10
år
Care r clioy(loj'rliiza
3
3
3
3-4
2
2
I
2-3
3-4
I
3
3
I
I
2-3
I
2
1
I
I
I
I
I
3-4
I
I
3-4
I
I
2
I
4
2
2-3
2
3
I
I
I
I
I
4
I
3-4
I
» limosa
» magellanica
» 1'osh'ata ,
Chamae/ieriu m a /ig 11 si i/o
Equiscttim fluviatile . . .
Eriopihoriim polvsUuhion .
lin III
Menyaiilhes trifoliata . . .
Riimex Acetosella
Scheiichzeria palustris . .
Scirpiis caespitosus ....
Trientalis ciiropaca , .
Ris:
Beliila na?ui . - -
j C al III tia mel gar is . . .
Empctriim nigrum ....
Latiiiii paliistre
. . . .
336
FJÄRDE KAPITLET
Vnciiniimi Oxycocciis
. *microiar[>uiii
» iilioinosiiw
Buskar:
^^\^
5 4 a
6 (lo) 10
år är
4 b
10
år
5
5
år
6
5(9)
år
7
10
år
8
lO
år
I
2
I
I
I
2
2
2-5
2
I
I
2
2
I
3— -4
I
2
2
1
I
3-4
5-4
I
2
I
2
2
I
I
I
3
I
I
2
I
I
4
4
I
I
^—5
I
I
I
1
I
2
I
2-3
1
3
I
5-4
I
2
I
I
5-4
I — 2
1
I
1
)
5
I
I
I
I
I
I
I
2
I
I
I
I
4
Träd:
c. Bctiila puhescc7is
Piiiiis si/iiestris
Mossor:
AinbJvstegiiim fliiitans
» ctV. fliiitnns
st rami ne II in
DUrancUa cerviciilata ....
Polytrirhiiin c ommtine
» gracile
» strictu 111
Sphagniiin conipactiim
» Lindhergii
» papillosuiii
Cepihalozia biiiispidata
Jnngcrinania infläta
» Kunzeana
Lavar:
Cliidonia hfltrytes
» deforniis
i> digitala
» rangiferina
» silvatica
Pertusaria cfr. i nfrala pponi ca
Wain
Alger:
C y a 11 o p li y c e e r 0 cli C 11 1 0 r 0 p h y c e e r
VEGETATIONENS FÖRÄNDRING PÅ NYLIGEN TORRLAGDA MYRMARKER 337
8. Vaginatuni-mosse
(tab. 44: 1—5).
S/>/ia^>/ui/i-a.rterna, S. arignstifoliuni, S. iiiagclliiniLiiiii och 5. Russotvii,
hålla sig länge kvar efter torrläggningen, ehuru deras tillväxthastighet
minskas. En del andra bladmossor tilltaga i frekvens, såsom Polytricimm
strictniii, PoJilia miiaiis och Sphaeroccphalus palustris, de utbreda sig dock
endast sällan över större ytor.
Eriop/ioniiii vaginatniii utvecklas mindre kraftigt än förut och förblir
ofta steril. Övriga gräs decimeras hastigare än denna.
Av risen tilltager särskilt Betitla iiana. Den blir särdeles högvä.xt
(ända till 8 dm.) och får större blad än förut. Efter några år bildar den
ej sällan mycket täta snår, varigenom stor likhet med intakt Betitla nana-
rik Faginat/tm-mosse (s. 120) kan uppkomma. Under dvärgbjörken frodas
i dessa fall levermossor (framför allt Jitngerniania Kunseana och J. por-
phyroleitca); ofta kunna dessa så småningom utbreda sig över stora om-
råden och undantränga vitmossorna.
Björken inkommer mindre lätt än i föregående associationer; ofta
saknas den helt och hållet eller finnes endast i enstaka individ. Någon
större betydelse synes den aldrig erhålla (jfr förhällandet i /"?««/ w-mossen).
Barrträdens frön gro i allmänhet lätt i det ännu levande Sphaguitni-
täcket; utvecklingen sker hastigt, och plantorna ha redan från början ett
vackert utseende. Tillväxten påskyndas, om Betitla natia förekommer rik-
ligt. Genom denna uppluckras nämligen ytlagret, varigenom humifieringen
blir kraftigare.
I den matta av levermossor, som på ett senare stadium ofta bildas,
ha fröna svårare att gro. Man finner också här endast sällan ungplantor av
gran och tall.
I Carex globiilaris-mosszn förlöper utvecklingen på likartat sätt som
i Vaginatiti/t-mossen (tab. 44:6 — 7).
9. Fuscuni-niosse
(tab. 44: 8—14).
Det dröjer vanligen flera år, innan man kan se någon väsentlig för-
ändring i markvegetationen. Också är förutsättningen härför, att diknin-
gen varit mycket kraftig. Mosstäcket kan hälla sig levande under ett tio-
tal år*, detta med anledning av den stora förmågan hos Sphagnuvi fus-
' Om torrläggningen varit ofullständig, kan Sphagnuin Jusciim obeliindnu kvarleva
under tiera tiotal år (jfr t. ex. Måsmossen, s. 301).
De norrländska myrmarkerna. i7-i*3 22
338
FJÄRDE KAPITLET
cum att på grund av sin täta växt och inre byggnad länge kvarhålla vat-
ten. Så småningom utbreda sig emellertid andra mossor och döda eller
undantränga densamma. Dessa äro främst Mylia anoinala, Ccplialozia-
och yungcniic7itia-a\\.er\ dessutom en del bladmossor, såsom Polytrichum
stiictniii, Polilia mäans och Hylocomiiiin parietinuin. Denna senaie blir så
småningom den dominerande.
Understundom kunna lavar, särskilt CladoniLi-7K\X.&x^ tilltaga kraftigt i
frekvens (tab. 44:11). Dock synes detta mera sällan vara fallet, om drä-
neringen varit fullständig.
Foto "/« 1915 av E. Melin,
Fig. 34. Ungskog av tall på Fuscuiii-xwo^iiva-wV. Torvens niäktighct 1,6 m. Anundsjö
socken, Holnisjö (s. 339).
De högre risen erhålla en yppigare tillväxt; isynnerhet gäller detta
Betitla nana och Callmia vulgaris: den förra kan nå en höjd av i m. (van-
ligen endast omkring 6 dm), under det den före torrläggningen ej var
högre än c:a 3 dm.; bladen bli större och mindre läderartade än förut.
Björken förhäller sig i den dränerade /v«a/w-mossen liksom i \'agi-
/ur/ujumossen. Enstaka individ kunna finnas; täta bestånd bildas dock ej.^
Av tall och gran ha plantor till en början m)xket svårt att upp-
komma. Fröna gro lättast pä av Mylia och andra levermossor nyligen
' På sedan längre tid torrlagda Fuscum- och I tfn-/«rt///«/-niossmarker påträffas
också endast sällan starkt björkblandade skogar (jfr s. 239—240).
VEGETATIONENS FÖRÄNDRING PA NYLIGEN TORRLAGDA MYRMARKER 33Q
dödade i/Z/rt^w/w-fläckar mindre lätt i den kompakta, ännu kvarlevande
mossmattan. Utvecklingen sker snabbast, där Bctula naiia eller Calliina
finnas rikligt och där ytlagret uppluckrats av dessas underjordiska delar.
Efter några är finner man här synnerligen vackra ungbestånd särskilt av
tall (fig. 34); granen har långt svårare att utvecklas, först efter åtskilliga år
kunna även granplantor uppkomma och normalt utbildas.'
Tahell 44.
\'ngi/iaiuin-mois& (i — 5), Carex g/odu/iiris-mossc (6 — 7) och J^i/sii/w-mosse
(8 — 14), efler av människan nyligen verkställd torrläggning.
1. Lvcksele socken. Granträsk, Sjöviksmyren, Vaginati/ju-xnosse; mycket kraftig
reaktion av äldre tråd efter torrläggning år 1908. Djup c:a 0,5 m. 'V' 1915-
2. Bjurholms socken. Norrström, myr SE om Oxtjärnarna, Va^tna/ir//i-mosse;
mycket kraftig reaktion av äldre träd efter torrläggning år 1910. '"/' 1915-
5. Anundsjö socken, Grubbe, RiskuUniyren ; ]'agina/uinmosst (på 10 cm. djup:
Sphagnuin »lagellunicuin 5, 5. angus/ifo/iinii i), där enligt uppgift före dikningen Bctula
nana spelat mycket obetydlig roll. Torrläggning utförd år 1907. Djup i m. +. '"/o 1916.
4. Anundsjö socken, Grubbe, Tallbuskmyren; Vaginatum-mosse, där Bctula nana
tilltagit kraftigt efter torrläggning år 1907. Djup 1,3 m. '"/e 1916.
5. Anundsjö socken, Innertellmo, Dröppeltjärnsmyren, revel-flark-mvr, där revlarna
beklätts av l'aginatu/n mosse. Marken nu delvis täckt av Bctula «rw«-blad. Torrlägg-
ning utförd år 1906. Djup c:a 2 m. "ji 1916.
6. Lycksele socken, Hornmvr, mindre myr strax SE om byn; Carex globularis-
niosse, med kraftig tillväxt av träden efter dikning år 1912 (svag torrläggning redan år
1907). Djup 0,7 m. 'V' 1915-
7. Anundsjö socken, Rödsand, Rödmyren; mvren har delvis upptagits av Carex
globularis-mo&st, där Betula nana tilltagit kraftigt efter torrläggning år 1908. ^li 1916.
8. Anundsjö socken, Skedom, Bomyren; hjortronrik B^uscu/n-mosse, där Bctula
nana efter torrläggning år 1906 rikligt inkommit i decimeter-höga individ. Djup 2 m. -f .
'"/o 1916.
9. Björna socken, Stafvarsjö; CallunaxW Buscuui-mosse, där vegetationen endast
obetydligt förändrats efter dikning år 1905. Djup 2 m. +. ^j- 191 5.
10. .anundsjö socken, Rödsand, PerLars myren; Calluna-rik B''uscunimosse, där
Sphagnum fuscuni till större delen avdött efter torrläggning år 1907. Tall och gran ha
erhållit kraftig tillväxt efter dikningen. Djup 2 m. +. '/? 1916.
11. .\nundsjö socken, Östby, Lappmyren; odonrik B'uscu/nmosse, där Cladonia-
arterna tilltagit efter dikning år 1908. Träden ha reagerat kraftigt. Djup 1,5 ni, +.
"/a 1915-
12. Anundsjö socken, Rödsand, Ganmielrödmvren; \\ö\\s.-Fuscum-n\osse.; risen ha
tilltagit efter dikning år 1907, Sphagnum-liicVe.1 har till större delen avdött. Djup 2 m. +
{Fuscum-vaosstoxv i m. mäktig). *li 19 16.
13. Anundsjö socken. Holmsjö, myr strax SW om bvii ; Calluna-xW B'uscu//i-mosse,
där Hylocomia inkommit rikligt efler torrläggningen. När denna skett, kan ej med säker-
het sägas, enär den åstadkommits därigenom att större delen av mvren dikats för odlings-
ändamål; sannolikt för c;a 30 år sedan. Ungskog av tall. Djup 2 m. "/s 1915.
14. Anundsjö socken. Holmsjö, myr strax SW om byn; Betula na?ta-r\\t. Fuscuni-
mosse, där Hylocomia inkommit rikligt efter torrläggningen. Torrläggningsförhållanden
som n:o 13. Ungskog av tall. Betula nana c:a i m. hög. Djup 1,6 m. '^s 1915 (fig, 34).
' De äldre granarnas tillväxt ökas också först efter flera är (jfr s. 347),
34°
FJÄRDE KAPITLET
:_
^':i
1
HM 1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
■-.
U-.
rj
ri
•-
I-.
1
•" o
i-.
1 or:
1
ci 1
I
[
1
_
1
1
'l"
[
1
1
1
^
1
r<-.
^
C)
1
1
1
^ O
n
rf-\
-t
>
'^
fSort
t
1 1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
*-•
1
■-'
1
-^
Os
-•
>-■
n
1
—
1
1
•-
l^
M
O "«
1
1 1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
"-■
1
1
\
(N
o^
•t4
1
1
1
I
1
fr*.
1
1
1
o^o
1
1 1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
ort
1
1 1
1
J
1
1
1
1
1
1
-1-
1
1
1
1
cc
1
1 1
1
O
r^-ni
1
^ 1
1
1
1
1
1
1
r^
1
1
1
1
w^
1
1
1
1
1
"^
OO
"^
,^
1^
1
1
1
1
1
sO --^ert
1
1
1
1
1
1
1
1
1
CTN
T)-
or:
„
1 1
1
1
1
1
1
1
tr-
1
1
1
1
1
1
i>~
1
1
1
1
■^o
"
I-.
1
1
1
1
-t
1
1
1
1-1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
«°«
1
1 1
1
I
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
-'
-^
--
rrs
J^
1
1 1
1
1
1
1
1
1
rr*
rrs
1
1
1
'^
1
^ 1
T
1
1
"
r^
CN
'''
en
.^
:5.
5;
•-:
■?.
ÖB
J3
O
O
-4-1
1
1
-^ -i
i
i
^
t;
1
\ 1
■C:
s
1
t
1
-C:
■a
^
^
t
- §
.'é ^
Di i
1
i ^
; S
s
■K.
C'
5
1
*
: >».
^
1
>
'
; ^
S:
:0
3
Ä f
'■o
C5
ti]
1
1
c
5 ^
^1
•^
5
^
Ä
VEGETATIONENS FÖRÄNDRING PÅ NYLIGEN TORRLAGDA MYRMARKER 34 1
1-,
—
0C4
1
1-1
I
1
1
"t 1
1
—
I
U^
1
1
1
1
M
1
1
1
1
1
1
1
^
o
1
1
M
"t 1
1
1
1
1
1
t
0
-r
,— ^
K/^
(S ori
'^r
1
1
+
+ 1
1
t
1
■^
Vi
'>
•*•
1
1
-
-
-,
1
1
GN
M-l
q3
rr-
,, — ^
\^^
1^
ri
trt
«rt
ra
1
1
r^ 1
I
1
1
1
1
1
> 1
-^ 1
r^
■Ti '
■^
M
Ocrt
r\
1
1
1
"^ 1
1
ri
I
ON
)-
r^N
oo
r^
1
1
'-'
" 1
-■
1
1
"
1
M
1
1
w^
1
1
r-j
(-1
ert
fl
1
1
1
+ !
1
+
1
1
1
1
ri
1
n
0
J_
^
r^ert
1
1
1
+
-^ 1
1
1
1
1
" 1
"-■
1
(TN
■-^
1
-'
00
tv-.
^ 00" 1-
r<-.
-I
-
rr\
^ ,
]
. X
■>
-'
1
1
—
0
Q=l
--
1
ri
^
r, 1
+
+
1
1
-
1
1
'-'
—
1
1
—
ON
(S
ty^
tr>ort
1
1
1
1
+ 1
1
■"•
1
"
1
"-■
1
^r^
1
1
1
CT\
-^
1 ri»rt
M
rr\
1
+
+ 1
+
+
1
1
1
«
«
■Tt-
1
1
"
"^
(N
>-. o«
rr\
-■
1
1
'" 1
+
+
1
-■
1
'-
1
^
1
1
1
r^
=0
^
'^
?
a*
>i
^
'r* %!
■^
'»i
^
»v
5;
■v
;:i
^
-v
■-5
^
rt
-i-i
-■0
0
E
'•0
■v*
/■o
Si
1
1
"^^
^
N
^j
-il
0
^
•v
1
1
"o
s
■^
•^
.t
«
■III
-5-
1
=
,
=
^
0
•j
■•si
'^
^
342
FJÄRDE KAPITLET
i-,
*~' o
1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1
" o
1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2j 1 1 1
5
V)
" os
ti:; qH
1 IM 1 1 l"ll |^"-|
O-S
1 III IST ""II |-n«|
C-g
1 1 " 1 1 " II 1 1 1 - 1 1 1
-ii -^
1 1 - 1 1 S.^ 1 1 1 1 II II 1
>
t-.
oo
r 1 1 1 1 1 I 1 1 1 1 i i 1 1
^f-
r 1 1 1 1 i 1 i 1 1 1 1 1 1 1
i
1 1 1 1 1 1 1 I 1 1 1 1 1 1 I
!rt
qH
1 1 1 1 1 1 1 1 1 " - 1 1 1 1
:rt :rt
qi: qH
1-
rrsora
OS
1 11-^1- 1 1 1 1 II II 1
^ 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1
--. ort
^ 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1
• • • s 1
: ■:§ 1
^ -^ •" S ^
■ i ■ e
to lo
5i
•«^ ■
SI
=1,
VEGETATIONENS FÖRÄNDRING PÄ NYLIGEN TORRLAGDA MYRMARKER 343
De förändringar, som myrassociationerna undergå efter torrläggning,
kunna i stora drag sammanfattas på följande sätt.
i) De flesta av kärrens konstituen ter decimeras eller dö bort.
2) På mossarna bliva örter och gräs mindre kraftiga, de flesta
ris däremot kraftigare; dessa senare komma därför att spela en
mera dominerande roll än förut. Av Sphagna dö tämligen omedel-
bart de mest hygrofila arterna, de övriga le va kvar desto längre,
ju mera xerofila de äro.
3) I kärren och de mera hygrofila mossarna inkomma snart
en del Polytrfchitin-divter, främst P. gracili\ dessutom Dici anella
cerviculata, Pohlia iiiitans o. a.; i många fall bilda dessa en slu-
ten matta.
4) Av träden blir på dykärr och starrmossar björken ej säl-
lan snart härskande; pä övriga mossar kommer denna att spela
en mindre roll.
5) Barrträdens frön synas i allmänhet gro tämligen lätt på
nytorrlagda kärr och mossar, med undantag av F us cu //i-mossen;
pä starr- och ]^ag iitatuiii-mossa.r äro plantorna redan frän början
vackra, förutsatt dock att frost 1. d. ej hämmar deras utveckl ing;
på dykärr och flarkar samt Cuspidatuni- och Papil/osii iii-mossnv
äro de under de första åren efter torrläggningen tynande.
Tanttu (191 5) har för Finlands vidkommande ganska ingående be-
handlat associationernas förändring omedelbart efter dräneringen. Enligt
honom genomlöper varje myrsamhälle efter torrläggningen flera olika, väl
från varandra skilda stadier, innan slutstadiet, d. v. s. lavheden, lingonhe-
den etc. (jfr s. 297) uppnäs. I C//sp/t/a///m-mossarna. (»siimäkenevat») in-
komma t. ex. Spliagimiii papi/losuin, S. inagellaniciim och S. angustifoliuin,
så att Papillosnin-mossa.r (»kalvakkanevat») eller l^igi/iatum-mossar (»ly-
hytkortiset nevat») uppkomma. Dessa förändras genom risens invandrande,
och n\'a stadier erhållas', vilka å sin sida utvecklas till resp. »ljungrika hed-
myrar» (»kanervarahkarämeet») och : storrismyrar» (»isovarpuiset ränieet»),
som sedermera bliva till ljung- och lingonhedar. De flesta av dessa
övergångsstadier, som synbarligen betraktas som skilda associa-
tioner, torde emellertid ha utvecklats på grund av otillräcklig
torrläggning, och de utbildas ej, om denna är fullständig. De ha
också på de undersökta myrmarkerna uppkommit ett stycke från dikena,
' Samtliga stadier benämnas med finsl;a n.tmn, som svårligen kunna översättas till
svenska språket.
344 FJÄRDE KAPITLET
under det omedelbart intill dessa vegetationen mer eller mindre närmat sig
de ovan antydda slutstadierna. Det av Tanttu skildrade utvecklingsförlop-
pet kan till stor del betraktas som detsamma, vilket normalt försiggår på
intakta myrmarker, ehuru där under en längre tidsrymd.
De utvecklingsstadier, som uppkomma strax efter torrläggningen, böra
enligt min mening ej benämnas associationer, även om understundom en
stor likhet med naturliga myrassociationer kan förefinnas, t. ex. Betiila
««;/(? rika starr- och J'agInaium-mossa.r. Jämvikten mellan ståndort och
vegetation är rubbad; denna återvinnes först, då det nya slutstadiet, sko-
gen av Myrtillus-X.y'^ o. s. v., blivit uppnått.
Från praktisk synpunkt är det av mycket stor betydelse att veta,
huru man snabbast skall erhålla skog på den nytorrlagda myrmarken. Att
kulturer vanligen äro nödvändiga, synes vara säkert. Det är dock en öppen
fråga, vilka åtgärder som i det ena eller andra fallet lämpligast böra komma
till användning. Alla associationer kunna tydligen ej behandlas på samma
sätt. Understundom måste plantering äga rum, understundom är sådd att
föredraga; denna senare bör ibland helst företagas tämligen omedelbart
efter torrläggningen, ibland lämpligare några år efter densamma o. s. v.
Hithörande problem kunna emellertid lösas endast genom studier av
för ändamålet systematiskt utlagda provytor.
De äldre trädens reaktion.
Vanligen dröjer det ej länge, innan man märker pä de äldre träden,
att torrläggning ägt rum. Ofta erhålla tallen och granen redan samma
sommar en kraftigare grönska. Under de närmaste åren få de sedermera
längre och frodigare barr, diametertillväxten stegras, och skottlängden blir
allt större.
Äldre träd påträffas, vad intakta myrar beträffar, huvudsakligen på
starr-, Vitgi)iatHin- och /^//.viv/wniossar; i övrigt även pä tuvor i andra as-
sociationer.
Diametertillväxten' hos några träd från dessa associationer ome-
delbart före och efter dräneringen åskådliggöres i fig. 35 (starr- och
Vagiuatum-vAosizx') och i fig. 36 (/'7/jra/wi-mosse). Dikningsåret betecknas
med o, åren före detta med — i, —2 etc. och åren efter med i, 2, 3 etc.
' Enligt borrspån vid 1,3 111. höjd; på dessa har i laboratoriet mikroskopiskt ärsrin-
gariias bredd blivit uppmätt; om borrspånen varit torra, ha de förut uppblötts i vatten.
Det förntsäites, att varje år bildat en årsring.
VEGETATIONENS FÖRÄNDRING PÅ NYLIGEN TORRLAGDA MYRMARKER 345
mm
7
II
10
9
■,d
8
• ' 7
7
1
/ ;* /
6
.' X
5
/ /
4
1 r-J
3
j;
2
■
...jf-
!
fl
"-:^i^=^^^^:^^^
Z'
I /
3
■ X,_
■ ■ y
/
. ,
är -3^1 u I
Fig. 3). Kurvor visande ökningen i diametertillväxt hos äXåxt iriå (Pimis si/i^estris, Ptcea
Abies) ä starr- (i, 2) ocli Vagiitattim-mo%%\x (3 — 5) efter av människan verkställd torrläggning
(år o betecknar dikningsåret). Trädslag, ålder o. s. v. enligt nedanstående sammanställning.
N:r
1 a
b
c
2 a
b
b
c
4a
b
Association
Starrmosse
Träd-
slag
Gran
Tall
VaghiatiiiJi-
mosse . .
Gra
ålder'
diam.
höjd
mäktighet
Utförd
från c
ar
cm.
m.
m.
ar
m
70
14
8
I +
1905
4
55
II
8
»
»
6
40
8
6
I 4-
1907
2
50
8,5
5
'■■
1907
15
32
6
5,5
»
»
15
27
8,5
6
—
igio
8
35
10
7
0,8
1907
3
60
10
6
0,8
1908
20
36
15
8
1-5 4-
1904
15
32
9
5
»
»
15
45
6
5
1,5
1907
5
;e Belägenhet
Lycksele, Hornmyr.
Lvcksele, Vänjaurbäck.
Anundsjö, Grubbe.
» ■■)
Bjurholm, Norrström.
Lycksele, Hornmyr.
Anundsjö, Östby.
Lvcksele, Hornmyr.
» »
Anundsjö, Grubbe.
Vid brösthöjd.
346
FJÄRDE KAPITLET
/ i '^\
är -3 -2 -I n 1
'
10
9
.
t
t
1
1
8
1 a
1
7
t
1
6
5
3
t
1
1
4
1
3
1
1
3
t
1
1
\- ^/
0
7
1
:{
2
1
a ;
f /
t /
/ /
/ /
/ /
/ ^
/ ''
^
1
0
--^^ —
:i -2 -1 U 1 2
är -3 2 -1 o 1 2 :i 4 j fl 7
är 3-2 1 O I
mm
7
i
6
i
5
5
yj^
4
/ '
-^ /
3
/
1
/
/
/
1
"-•.....
II
-3 -2 - 1 O 1 2 :i 4 :> Ii 7
-10 12 3
h
7 /
Fig. 56. Kurvor visande ökningen i diainetertillväxt hos äldre \x-iå {Finns si/vcs/ris, Picca
Ahies) å /•'//■j-fV^w-mossar efter av människan verkställd torrläggning (år o betecknar
dikningsåret). Trädslag, ålder o. s. v. enligt nedanstående sammanställning.
Trädets
N;r Trädslag ålder' diam. höjd
Fuscuiii- Torvens
mosstorvens totalmäk-
I a
b
c
d
Tall
iuer-
år
uiani
cm.
IIOJU
m.
mäktighet
m.
tighet
m.
70
12
/
0,75
I
125
14
7
»
»
55
7
5
»
»
100
24
9
»
»
Dikning Avstånd
utförd från dike
Belägenhet
1908 20 Hörnefors Bruk, Vonsmyren.
. 2 » » 1)
' Vid brösthöjd, om ej annat angives.
VEGETATIONENS FÖRÄNDRING PA NYLIGEN TORRLAGDA MYRMARKER ^:;47
N:r
Trädslag
Trädets
ålder diam.
år cm.
höjd
m.
Fusciim-
mosstorvens
mäktighet
m.
Torvens
totalmäk-
tighet
m.
Dikning
utförd
är
Avstånd
från Belägenhet
dike
2 a
Tall
15
7
4
0,6
I
1908
3
Gideå, Gideä Bruk.
b
55
10
7
»
»
»
2
,,
3a
»
20
5
3
»
5 +
1910
5
Björna, Björnsjö.
b
»
"5
19,4
8
»
»
•>
5
» »
4a
1.
70
17
10,5
',2
2 +
1908
6
Anundsjö, Västanbäck.
b
>
45
7
6
»
».
»
2
» B
c
»
60
9
9
»
»
»
;o
» «
5a
»
50
10
6,5
0,8 +
2 +
1909
20
Anundsjö, Rödsand.
b
h
45
8
6
I,' +
»
»
4
» »
C
Gran
4;
5.5
5
0,8 +
»
»
3
» »
6
.
50'
1,5
I
1,2
»
1908
I
Anundsjö, Västanbäck.
7L»
Tall
26
5
4
I
2 +
1907
10
Anundsjö, Rödsand.
b
Gran
50'
1,5
0,9
»
»
»
4
» »
c
;)
50-
1,3
0,8
»
»
»
6
» »
På starrmossen inträffar såväl hos gran som tall ökning i diameter-
tillväxten vanligen redan första året efter dikningen. Denna stegras suc-
cessivt och blir efter några år, framför allt hos granen, särdeles kraftig.
Även icx)-åriga träd reagera så gott som genast, t. o. m. ganska långt
från torrläggande dike.
Träden på Vag-mafyim-mossen förhälla sig i stort sett på samma sätt.
Är Frt^/«Ä/«;«-mosstorven mäktig, kan det dock dröja några år, innan
äldre träd (isynnerhet granar), som stå på längre avstånd (25 a 50 m.) från
dike, öka sin tillväxt.
På Fusauu mossen reagera mindre tallar tämligen genast, äldre (lOO-
åriga eller mera) dock vanligen först efter några är. Det dröjer emeller-
tid oftast flera år, innan granen ökar sin tillväxt, även om den står i ome-
delbar närhet av torrläggande dike (jfr fig. 35: 5 c, 7 b, 7 c). Även denna
får dock så småningom en kraftig diametertillväxt. Orsaken till skillnaden
i detta avseende mellan tall och gran kan ej för närvarande avgöras.
Ett dikes torrläggande verkan sträcker sig på Fuscum-mossen ej så
långt som på övriga mossar. På 25 ä 50 m. avstånd från sådant ha
träden därför svårt att reagera, och ofta kan t. o. m. tillväxtökning här
utebliva; detta är isynnerhet förhällandet, om vattenkvarhållande höljor
(jfr s. 333) talrikt finnas.
' Mätt vid rothalsen.
348
FJÄRDE KAPITLET
Samtidigt med att diametertillväxten blir större, ökas höjdtillväxten.
Om den gamla toppen är avdöd, utvecklas ett eller flera av sidoskotten
till toppskott. I fig. 37 är avbildad en c:a 7Sårig gran, som före diknin-
gen varit döende och bägböjd [»Krunimfichte» (KiRCHNER, LoEW, SCHRÖ-
Foto "h 1915 av E. Mllin.
Fig. 37. Reaktion efter diliiiing på dyl<ärniiarl;. Granen (c:a
75 år), som före torrläggningen varit döende, liar den ursprung-
liga toppen böjd åt höger; den har sedermera skjutit tre nya
ortotropa skott. Lycksele socken, Vänjaurbäckliden.
TER 1908, s. 122)] och där sedermera tre ortotrojja skott skjutits (den gamla,
avdöda toppen böjd åt höger). Ej sällan ser man granar, vilka varit sä
gott som helt döda med undantag av en obetydlig sidogren, där denna
efter torrläggningen utvecklats till ett kraftigt ortotropt skott.
I tab. 45 angives höjdtillväxten hos tall och gran några är efter
VEGETATIONENS FÖRÄNDRING PÅ NYLIGEN TORRLAGDA MYRMARKER
349
'•5
■o
)-.
M
w
rt
br
^
C
C
rt
oc
-a
"^
•n
a
^
1-.
L^
"«3-
L^\
n
.5f
-T3
>
O
rt
bC
;rt
3
(O
£
>
tfj
«£
c:
O
1
rt
-6
o
V]
>
1-
O
c
O
C
ts
c
:rt
•£;
<
l_
rt
A
«
T3
5
Q
w
^
rt
::S
sO
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
)
1
1
o
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
I
1
1
1
■ -o
l>^
m
1 -u
Os
1
1
1
1
"T
1
1
1
1
1
1
1
cr%
1
1
1
1
1
1
1
c 1- 1
;2-
1
in
"1
1
o;
•n
t^
•0.
"1
Wl
a^
■^
i^\
"^
ITN
1
■^
t^
*>^
1
vO
•o
n"
rrs
'T
sO
•O
■^
T
»^
^O
OJ
"~
O
(V^
CO
O
"^
1
1
1
1
1
1
'
ON
1
1
1
1
1
1
1
1
1
•^
1
tJ
Ii
c
jj:
ore
■^
r^
O
o
o
O
Cl
O
ri
M
1
>o
o
■*
1
O
o
o
o
sO
^o
M
' ^
C
C
l-^
u.
«
•C3
'O
ort
H
C
i^
>^
WN
.■s
rr\
CA
sO
"^
'T
OO
-*
rt
^
ts
00
1.^
^
oo_
"*
"i
_a
bD
>,
^^
-a;
(O
—
4J
ort
«
«
=
rt
ft
_
^
5
-
~
•0_
c
„
i:;
«
=
a
o
C
C
;rt
u
«■
o
K
ÖD
,
>
•U
„
^-
^
,
■S_
^4
ty
OJ
c
OJ
U
'V7
■u
'03
CJ
iJ
u
OJ
O
^3
•v
-Ja:
Ä
to
-
-
«
■■o
■
■
'^
R
*
<
bo
_rt
,
c
„
G
1
"y:
"O
Ä
H
a
H
a
■^
i
O
,^
o
13
-6
o
■o
-13
rt
•J
c
>
-M 1
O
O
u-.
A
a
VI
^
-v
O
< 1
^
C
■v.
S"^
^
=
«■
s
-
A
ft
Ä
e
s
R
hv
k^
-i^
'<.
— «
~
— -"^ —
.
— .
—
_-*■_
— ^
^— ^
■— .
^O
1
1
1
1
1
1
rr\
1
1
1
I
1
1
1
1
I
1 1
g
Cv
1
1
1
1
i
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1 1
•6
.^
-n
_
1
t
t^
"i.
m
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
I
1 1
ÖC
Os
1
1
^
CM
r/-.
l->
1
1
1
!
1
1
1
1
1
1
1
1
1 1
c
:2o«
rr
___-
»r>
"0-
»o
(/)
o
T
-rj-
^
ri
-t
N
!
rl
cr\
r'-\
f<>
r-^
"Tf
-f
T.
res
r*^
^/-^
rr\ rr\
s
o
rrs
-M
t
1
■♦
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1 !
oo
O^
1
-^
1
n"
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
I
1
1
1
1 1
TS
(U
.^
ort
^ d
1
I
oo
'^
r^
-T-
«
G
O
O
t
S
1
1
ty%
r^
rrs
^
TJ- r^
tn
r- c
1
1
"
""
■"■
—
1
1
<
ort
-i::
b£
2
C
"^
>^
!>,
n
t~~-
._
CC
o
''I
r^
'i^ -i-,
O
O
o
1
1
I
O
o
~
to .rt
o
G^
"
0^
C^
G^
1
1
i
os
"
"■
ON
"
"
c^
-
Q
0*
1-
^
Wl
^ ^
1
1
1
O
1
I
o
I
1
1
1
1
O
1
1
1
1
1
1 1
2 '^
1
1
1
rs
1
1
1
1
1
1
1
n
1
1
1
1
1
1 1
OJ
'a
ort
H
■^ .
CT"
oo_
"V
ID
tn
tn
in in
'io S
(N
■^
T
-^
"^
^
^_.
M
n"
rfN
rT
■^
M
r*-»
rr\
i-T pT
-c
4-.
^
-^
.'s!
03
rt""
-rt
>
iT
"o
\n
"3
m
"O
c
C
Ij
'öJ
"3
C
<
«
<
■a
c
3
C
rt
rt
rt
o
H
a
H
6
H
6
H
O
H
cu
^
VI
^
o
1
( + )
+
+
Picea Abies
T.. ■. , ■ PseLidomy-
Mvkorrhiza • , ■ ^
korrhiza
+
+
+
+
+
( + )
+
—
+
—
+
(+)
+
( + )
+
+
—
+
—
4-
—
+
—
Det synes självfallet, att denna olika utbredning av de båda typerna
har sin orsak i de skilda ekologiska betingelserna för de olika associa-
tionerna.
På grund härav kan det vara av intresse att se efter, huru övriga växter
— efter vad man vet — förhålla sig på myrarna med avseende på my-
korrhiza. Jag väljer härvidlag endast två associationer, nämligen ytter-
lighetstyperna, dykärret och /v/jr/zw-mossen.^
Dykärr.
Utan mvkorrhiza:
Carcx chordorrliiza
» lasiocarpa
» rostrata
(Stahl igoo,
{ s. 551).
Drosera anglica (Schlicht iS8q;
HövELER 1892, s. 308).
' + = Normal förekomst;
(+) = sporadisk förekomst;
? = ej undersökt.
' Sådana som dessa associationer upptr.äda i mitt undersökningsområde.
362
FEMTE KAPITLET
Drosera rotundifolia (Frank 1887, s.
404; SCHLICHT 1889).
Equisetum /furia/ile (Stahl 1900, s.
550-
Eriophonim alf^iiiuin (Stahl igoo, s.
552)-
Eriophonim polystachioii (Schlicht
1889; HöVELER 1892, s. 303).
Juncus stygius (Stahl 1900, s. 551).
Menya?tthrs irifoliata (Frank 1887,
s. 404; Schlicht 1889; Höveler
1892, s. 306).
Pcdicularis paliistns (Schlicht 1889).
Potentilla palustris (Frank 1887, s.
404; Höveler 1892, s. 307).
Scheuchzcria palustris (Weder 1902,
s. 52).
Scirptis caespifosiis (Stahl 1900, s.
552; Wecer 1902, s. 52).
FuBcum-mosse.
Med mykorrhiza:
(end. = endotrof)
(ekt. = ektotrof)
Andromeda poli folia, enA.{¥R\ti%. 1887,
s. 403; Höveler 1892, s. 306).
Betiila nana ekt. (Frank 188S, s.
25°)-
Calluna vt/Igaris, end. (Frank 1887,
s. 404; Höveler 1892, s. 306).
Empctriiin nigruni, end. (Frank 1887,
s. 403).
Le dum pahistre, end. (Frank 1887,
s. 403; Höveler 1892, s. 306).
Vaccinium Oxycoccus, end. (Frank
1887, s. 403; Höveler 1892, s. 306).
Vaccinium uligirwsum, end. (Frank
1887, s. 403).
Rubus cliamacmorus, end. (Weber
1902, s. 52).
Utan mykorrhiza:
Carcx globularis (Si ahl 1 900, s.
551).
Drosera rotundifolia (Frank 1887;
Schlicht 1889).
Eriopliorum i'ag/natum{HöVKLER 1892,
s. 303; WEiiER 1902, s. 52).
Scirpus caespitosus (Stahl 1900, s.
552; Weber igo2, s. 52).
Sammanställningen visar, att de egentliga dykärrväxterna sakna, un-
der det att Fitsci/)//-mossens typiska konstituenter ha mykorrhiza. Undan-
tag i detta senare avseende göra endast sådana växter som Carex globu-
laris. Eriophortim vaginatnm, Scirpus caespitosus och Drosera rotundifolia,
av vilka dock de tre förra ej kunna anses hemmahörande i Fuscwii-mos-
sen utan måste betraktas som relikter från en föregående association.^
Om vi återgå till barrträdsmykorrhizan — pseudomykorrhizan läm-
nas ett ögonblick åsido — så finna vi, att i .stort sett förekomsten eller
' Det bör dock närmare undersökas, huruvida ej ocks.i dessa kunna lia mykorrhiza,
då de finnas i /-'//scuoivaossen.
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FÖR BARRTRADEN 363
frånvaron av denna i de olika associationerna pä myrarna löper paral-
lellt med förekomsten eller frånvaron av mykorrhiza hos de egentliga
myrväxterna. Med andra ord, mykorrhiza över huvud saknas i kärren,
under det de mera xerofila mossassociationerna normalt ha sådan. I de
mera hygrofila mossassociationerna, där så att säga kärr- och mosselement
möta?, förekommer mykorrhiza hos en del växter och saknas hos andra.
Enligt mitt förmenande måste orsaken härtill, som nyss nämnts, sö-
kas i de ekologiska betingelserna för ifrågavarande associationer. Dock
får man härvid ej resonera teleologiskt och söka orsaken till att mykor-
rhizan finnes t. ex. hos j^«i-t7^w-mo.ssväxterna däri, att den för dessa
är en livsbetingelse, och orsaken till att den saknas hos t. ex. dykärr-
växterna däri, att den för desamma är betydelselös. Orsaken måste
vara en annan. Mykorrhizan förutsätter ett initiativ, ett angrepp från
svamparna. De ekologiska förhållandena måste därför först låta dessa
finnas och dessutom utvecklas tillräckligt kraftigt i ifrågavarande associa-
tion. Och detta är enligt min uppfattning det viktigaste momentet för
att mykorrhizabildningen skall komma till stånd.
Vilka äro dä de ekologiska faktorer, som bestämma de olika myr-
associationerna, närmast de mykorrhizaförande i motsats till de icke
mykorrhizaförande? På vetenskapens nuvarande ståndpunkt är det ej
möjligt att närmare precisera dem. Emellertid framstår tämligen tydligt
en faktor av stor betydelse, nämligen vattentillgången. Kärren och av
mossarna framför allt Papillosuin- och Ci/s/>It/a/!(w-mossa.rna stå särskilt om
våren och efter stark nederbörd helt dränkta i vatten, under det starr-,
Vaginatum- och /^//jfV/w-mossarna mindre eller obetydligt äro utsatta här-
för. Det vill med andra ord säga, det är de associationer, som ha rik-
lig vattentillgång, som sakna mykorrhiza. Troligt synes mig, att det just
främst är denna faktor, som utesluter mykorrhizasvamparna. Också sakna
i regel de rena vattenväxterna mykorrhiza (SCHLICHT 1889), och, som
senare skall visas, invandra mykorrhizasvamparna ganska snart i de hygro-
fila myrassociationerna, då dessa blivit torrlagda.
Att svampfioran över huvud taget är mera gynnad å mossar (sanno-
likt dock endast ä de mera xerofila) än ä kärr vet man genom Ramanns
(1899, s. 5S2; 191 1, s. 440) undersökningar. Denne forskare fann nämli-
gen i ytan av resp. högmosse och kärr på i gr. torrsubstans:
ä högmosse i 2160000 trådsvamp.ir
» 2 2760000 »
» 3 2145000 »
ä kärr 174000 »
364 FEMTE KAPITLET
Dessa siffror äro talande nog. Tyvärr framgår dock ej av hans be-
skrivning, vilka associationer det är fråga om; att förmoda är emellertid,
att de tre proven från högmosse härstanmia från Fasa/m a.ssociax\on.
Det synes mig alltså sannolikt, att förhållandena i de myrasso-
ciationer, där barrträden sakna m_\-korrhiza, äro sådana, att my-
korrh izasvamparna ej kunna trivas, och att detta är orsaken till
att mykorrhizan ej kommer till utbildning.
Av sammanställningen s. 361 framgår dock, att mykorrhiza hos
barrträden kan finnas sporadiskt i en del associationer, som normalt
sakna densamma. Detta motsäger till synes min nyss framställda uppfatt-
ning. Emellertid träffas dessa sporadiska förekomster vanligen i närheten-
av mykorrhizaförande associationer. Så t. ex. finner man understundom
mykorrhizaförsedda plantor strax intill skogbärande fastmark eller i när-
heten av större tuvor och tuvkomple.x, bevuxna med F/tsai/^i-mosse 1. d.
Instruktivt är följande exempel från en större Papillosiiiii-mossG, där
mot myrens mitt mykorrhiza normalt saknades, däremot strax intill laggen
förekom ganska talrikt.
Gideå socken, Gideå Bruk, Långiin-icn, '/s 1916. Avstånd från lastniark (granskog)
c:a 10 ni.; ifrågavarande parti ej dränerat':
Finns si/ves/ris
N;o Ålder Skottlängd .\rsskott Bairlängd Mykorrhiza^ Psendomv-
är
cm.
cm.
mm.
knölform;
ad
korrhiza
I
2
I
0,5
I)
—
5
2
2
",5
0,2
')
4
5
3
1
0,5
15
4
4
5
I
f,7
17
4
5
3
o,a
",3
'5
4
6
5
I
0,3
12
2
3
7
3
I
0,2
'5
4»
I
8
3
2
0,5
'7
4
I
' Stora delar av myren i övrigt äro dock nyligen torrlagda.
' För frekvensen av m\korrlnza och pseudomvkorrhiza har använts en femgradig
skala, där
5 = alla sidorötter utbildade till mykorrhiza (resp. pseudomykorrhiza),
4 = de flesta sidorötter (c:a So %) utbildade till mykorrhiza (resp. pseudomykorrhiza).
5 = något mera än hälften av sidorötterna (c:a 60 %) utbildade till mykorrhiza (resp.
pseudomykorrhiza),
2 = något mindre än liälften av sidorötterna (c;a .\o %) utbildade till m\korrliiza
(resp. pseudomykorrhiza),
I = endast få sidorötter (c:a 20 %) utbildade till mykorrhiza (resp. pseudomvkorrhiza).
Enär en uppskattning i varje lall ägt rum, göra dessa frekvenstal ingalunda anspråk på
full exaktliet.
' Enkel eller gaffelgrenad mvkorrliiza, hos de övriga knölformad.
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FÖR BARRTRÄDEN 365
Av undersökta 8 plantor var alltså här endast en utan mykorrhiza,
5 hade normal mykorrhiza sparsamt förekommande, och lios 2 plantor
voro de flesta sidorötterna ombildade till sådan. Jag tolkar detta på
följande sätt. Tack vare närhet till skogsmark bli så att säga möjligheterna
för associationens infektion av mykorrhizabildande svampar större än mitt
på myren. Infektionen kan ske genom luften, eller svamparna kunna ut-
vandra direkt genom marken. Största delen av dem gå under på grund
av ogynnsamma förhållanden; de kvarlevande ha emellertid förmåga att
angripa de plantor, som komma i deras väg, och hos dem bilda mykorrhiza.
Längre bort från laggen förekommer även en sådan infektion, ehuru ej
så ofta. Detta framgår bland annat därav, att mykorrhiza kan finnas t. ex.
i Fnsaiiii-iuMor, som stå isolerade i kärr flera hundra meter från stran-
den. Endast ett mindre antal kommer på kärrytorna normalt att utvecklas,
och därför bli utsikterna för ett sammanträffande mellan plantor och svamp
ytterst små.
Ett annat exempel kan anföras, nämligen Irån Degerö Stormvr å Kulbäckslidens
kronopark, Degerfors socken. Myren består till stor del av Pajii/losuiiimosst. Under-
sökta plantor av tall och gran p.å själva Pa/i/Z/osi/zii-mossen saknade mykorrhiza. På en
2 dm. hög tuva, 150 m. från lägg, fanns en 7 dm. hög, tynande tall, vars rotsystem ana-
lyserades på mykorrhiza.
Tuvan, 7X4 dm. stor, var huvudsakligen uppbyggd av EriopJioridii faginatuni
och nu ("V' 1916) bevuxen med
Carcx magellanicn i Andronieda polifolia 3
Eriopho7-iim vaginatiim .... 3 Sphagnwit papillosiim .... 2
Riibtis chaijiaemorus 5 Cetraj-ia islandica 3
Tallens rötter förlöpte huvudsakligen i tuvan, enstaka sådana sträckte sig några deci-
meter utanför densamma i Papiilosi/iit-mosse.n. Rötterna i tuvan hade så gott som uteslu-
tande knölformad ni}'korrhiza, endast enstaka pseudomykorrhiza; strax utaniör tuvan i
Pap///osum-mo-iseti fanns även normal mykorrhiza, ehuru sparsamt utbildad; längre utåt
blev dock denna allt mera sällsynt för att sä småningom helt försvinna; samtidigt med
mykorrhizans avtagande tilltog pseudomykorrhizan i frekvens.
Mot denna min teori, att förekomsten av mykorrhiza eller från-
varon av densamma beror på huruvida svamparna kunna trivas eller ej i
omgivande substrat, kunna naturligen göras en del invändningar. Och
jag medger gärna, att den ej kan slutgiltigt bevisas, förrän man lärt känna
de svampar, som uppbygga mykorrhizan, jämte deras livsbetingelser och
dessutom svampfloran i övrigt i de skilda myrassociationerna.
366 FEMTE KAPITLET
De viktigaste invändningarna torde vara dessa:
i) De associationer, som sal^cna mylvorrliiza, äro normalt trädlösa.
Förhållandena äro alltså sådana, att skogsträden ej kunna trivas. De unga
plantor, som händelsevis finnas, torde därför vara så svagt utvecklade, att
svamparna ej angripa dem.
2) Svamparna kunna finnas i tillräcklig mängd, men de ha så riklig
tillgång på näring, att de ej angripa plantorna.
3) Kunna ej mykorrhiza och pseudomykorrhiza vara olika utbild-
ningsformer av samma företeelse, så att under vissa förhållanden den
förra utbildas, under andra däremot den senare.? Och kunna ej de svam-
par, som ingå i dessa bildningar, i det avseendet vara oberoende av
ifrågavarande association, att de ej behöva förekomma i denna för att nä
roten, utan helt enkelt spridas genom barrträdens frön?
Den första invändningen förutsätter, att mykorrhizasvamparna finnas
och trivas i alla myrassociationer. Genom Ramanns (1899, s. 582) un-
dersökning kan man dock åtminstone förmoda, att de utvecklas sämre
i kärren. Att en svag planta skulle vara mindre utsatt för angrepp än
en bättre utvecklad .synes mig a priori osannolikt. Varför skulle ett så-
dant här utebliva.? Även hos en mycket svag planta finnas i pseudomy-
korrhizagrenarna mycket rikligt kolhydrater i form av stärkelse. Svam-
parna finna alltså den näring, som de med största sannolikhet önska.
Och i en svag plantas rotsystem borde det teoretiskt vara lättare för dem
att intränga än i en kraftig plantas.
I övrigt visar e.xemplet frän Långmyren (s. 364), att plantorna i en
av de associationer, som det här är fråga om, av det yttre att döma äro
lika kraftiga eller rättare lika tynande antingen de ha mykorrhiza eller ej.
Plantan n:r i, som ej angripits av svamparna, är t. o. m. något kraftigare
än plantan n:r 7, som har så gott som uteslutande mykorrhiza.
Att svamparna skulle finnas, men på grund av riklig näringstillgång
ej angripa plantorna, synes även uteslutet. Exemplet från Långmyren (s.
364) visar, att mykorrhiza kan finnas invid laggpartierna, ehuru den saknas
längre ut på myren i samma association. Men vid laggen bör rimligtvis
på grund av strandens närhet tillförseln av näringsämnen vara något större
än längre ut på myren. Man borde alltså, om antydda invändning vore
berättigad, finna mykorrhiza mitt på myren och ej vid laggen.
Och blir näringstillgången mindre, då Papillosmn-mossen torrlägges.?
Näppeligen kan detta påstås. Och just efter torrläggning få plantorna
MYKORRHtZAN OCH DESS BETYDELSE FÖR BARRTRÄDEN 367
ganska snart normal mykorrhiza, och denna uppträder dä ofta på ett
sätt, som enligt mitt förmenande visar, att svamparna äro inträngande på
myren (jfr nedan).
Innan jag behandlar den tredje av de anförda invändningarna, alltså
frågan om mykorrhizans och pseudomykorrhizans relation till varandra,
måste jag något utförligare diskutera pseudomykorrhizan och dess före-
komst.
Som framgår av sammanställningen s. 361, finnes pseudomykorrhiza
hos tall och gran i samtliga kärrassociationer (Pa/uc/e/Va-kårret har jag ej
haft tillfälle undersöka; det är dock sannolikt, att detta förhåller sig som
Amå/j's/eor//tM-kävret), dessutom i Cuspidalniii- och Pcipil/osuin-mossdirna.
Men pseudomjkorrhiza kan även förekomma i de mindre hygrofila
myrassociationerna, nämligen starr-, Vaginatiiiii- och /"//.j«/w-mossarna,
ehuru så sällan, att jag ej ens ansett mig böra antyda det i ovannämnda
sammanställning. Egentligen har jag sett den endast på årsplantor och
ettåriga plantor, i detta senare fall dock endast i början av vegetations-
perioden. Årsplantorna ha, av min erfarenhet att döma, då de äro ett par
månader gamla, uteslutande pseudomykorrhiza. De små sidorötterna, som
skola bli till mykorrhiza, ha till en bojan såväl meristem som barkceller
gehomträngda av enstaka svamphyfer av samma typ som hos den be-
skrivna pseudomykorrhizan.
Och även årsplantor av tall och gran på fastmark synas kunna ha ute-
slutande pseudomykorrhiza. Jag själv har i det fallet undersökt endast en
planta av Pkca Abies från plantskola' ä Moälven (Ångermanland). Den
härstammade från sådd (norrländskt frö) den ^"/s 191 S; undersökningen
gjordes den '^/s 1915. Här fanns endast pseudomykorrhiza. Däremot
hade bredvidstående plantor på likartat substrat, ehuru jämnt ett år äldre,
mycket vacker normal mykorrhiza.
Möller fann den »entotrofa» mykorrhizan [sensii Möller) allmänt ut-
bredd hos ettåriga tallplantor (Pinus silvestris) i tallskog vid Eberswalde, lik-
som även på ettåriga tallrötter av äldre träd. Dock har han ej sett den på
äldre rötter. »Gebilde, die man als entotrophe Mykorhiza ansprechen könnte,
habe ich an älteren Kiefernwurzeln bis heut nicht nachweisen können,
reichlich natiirlich an einjährigen Teilen älterer Wurzelsysteme» (MÖLLER
1903, s. 325). Det är intressant, att även de tallplantor, som av Möller
' Siibstratet älvsand, något uppblandad med torv; såsom gödningsämne liar använts
nitrammonkalk (forstmästare G. v. Post).
368 FEMTE KAPITLET
uppdragils i råhumus, och som saknade normal mykorrhiza, hade »ento-
trof» sådan (MÖLLER 1902, s. 210).
Muller (1903, s. 21) avbiklar en rotgren av Pinus iiiontana från
Jyllands hedar med dikotomt förgrenade mykorrhizaliknande »Udvsexter»
som saknade svampmantel. Orsaken till dessa bildningar anser han vara
en okänd parasit. Möjligen är det här fråga om pseudomykorrhiza.
Det synes framgå härav, att pseudomykorrhizan hos tall och gran
finnes utbredd i skilda associationer, ehuru den så att säga döljes eller
iindantränges av den normala mykorrhizan. Teoretiskt intressant är, alt
den synes vara vanligt förekommande (möjligen konstant?) hos ettåriga
plantor. Anmärkas bör i detta sammanhang, att MÖLLER (MCller og
VVelss 1906) sällan fann mykorrhiza hos ettåriga bokplantor. Huruvida
här i stället fanns pseudomykorrhiza-artade bildningar är obekant.'
Låtom oss efter denna diskussion av pseudomykorrhizans utbredning
återgå till spörsmålet om mykorrhizans relation till pseudomykorrhizan
eller förhållandet mellan mykorrhizans och pseudomykorrhizans svampar.
Kan det ej tänkas, att vi här ha att göra med samma svampar, som i ena
fallet leva intracellulärt, i det andra fallet intercellulärt.'' Kan det ej tän-
kas, att svamparna under normala förhållanden hindras intränga i cellerna
t. e.x. på grund av i dessa alstrade enzymer 1. d. och alltså tvingas leva
intercellulärt; att de endast vid tidpunkten av ett inre svaghetstillstånd
hos värdväxten, då inga för dem skadliga ämnen i väsentlig grad bildas,
kunna övergå från intercellulärt till intracellulärt levnadssätt?
En isolering av svamparna och en syntes av mykorrhizan
under olika betingelser torde giva det säkraste svaret på dessa frågor.
Några försök i dessa avseenden har jag emellertid hittills ej gjort. ^ Svå-
righeterna härvidlag synas också mycket stora. Flera forskare ha försökt
isolera svamparna från ektotrofa mykorrhizan, och visserligen har man
' Att pseudomykorrhiza finnes även hos lövträd, har jag själv iakttagit, vad björken
(Betiiln pubescens) beträffar. Pseudomykorrhizan har hos denna ett likartat utseende sOm
hos tall och gran. Mikroskopiskt är den redan lätt att skilja frän vanlig mykorrhiza
därigenom, att epiderraiscellerna äro mer eller mindre runda. Hos den ektotrofa mykor-
rhizan äro dessa däremot långsträckta, bildande ett palissadartat skikt, där cellerna dock
ej äro ställda vinkelrätt mot ytan utan luta mot sidorotens spets under ungefär 45° vinkel
(Mangin 1910, s. 251; jämte egna observationer).
' Sedan ovanstående skrivits, har dock isolering av mvkorrhizornas svampar på-
börjats. Arbetet har dock ej fortskridit så långt, att några meddelanden härom ännu kunna
länuias.
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FÖR BARRTRÄDEN 36q
erhållit en svampflora på det konstgjorda substratet, men dock vanligen be-
stående av endast Mticor- (MÖLLER 1903, s. 329) och Pi'iiiL/lliiii/i-a.\-\.eY (Peklo
1913). Då sådana förekomma talrikt i marken och luften, så kan man ej
komma ifrån tanken pä förorening,^ förrän en syntes av mykorrhizan gjorts
med dessa svampar. En sådan har hittills ej med säkerhet lyckats. Ej
heller lyckades FuCHS (191 1), då han sökte inficiera sterila barrträdsrötter
med kända och renkultiverade svampar [Agarkus- och Russu/aartev m. fl.).
Möller (1903) har mikroskopiskt kommit till det resultatet, att
det är skilda svampar, som orsaka den »entotrofa» och ektotrofa mykor-
rhizan. Ehuru han granskat hundratals snitt, har han aldrig sett några
h)'fer tränga in i cellerna frän det intercellulära »réseau d'Hartig». Och
han säger {1903, s. 323): »Ich muss deshalb und auch aus weiter noch zu
besprechenden Grijnden annehmen, dass der öder die Pilze, welche die
von mir im vorigen Jahre zum ersten Male beschriebenen entotrophen
Kiefernmykorhizen bilden, anderer Art sind, als diejenigen der ektotrophen».
Jag har förut påpekat de stora mikroskopiska olikheterna emellan
pseudomykorrhizans svampar och mykorrhizans intercellulärt levande svamp-
hyfer. Men jag har vidare framhållit, att intracellulärt i mykorrhizan finnas
hyfer, som i hög grad likna dem i pseudomykorrhizan.
Ehuru olikheterna äro påfallande, kan ju tänkas, att mykorrhizans
intercellulärt och intracellullärt levande hyfer endast äro skilda utbildnings-
former av samma svampar och att dessa äro desamma som pseudomykor-
rhizas vamparna.
På detta spörsmål kan emellertid ej mikroskopet giva någon säker lösning.
Viktigare hållpunkter för avgörandet av frågan om förhållandet mel-
lan pseudomykorrhizans och mykorrhizans svampar ger för närvarande
dels pseudomykorrhizans allmänna förekomst, dels sättet för pseudomy-
korrhizans ombildning till mykorrhiza, såväl hos ettåriga plantor i natur-
liga mykorrhizaförande associationer som hos plantor i torrlagda sådana
myrassociationer, som i naturtillståndet ha endast pseudomykorrhiza.
Som ovan nämnts, synes pseudomykorrhizan vara vanlig hos unga
årsplantor i mykorrhizaförande myrassociationer, det är t. o. m. möjligt,
att den finnes konstant hos dessa. Samma förhållande tyckes råda i en
del skogstyper, och den träifas även här sporadiskt på äldre träd. Om
det vore så, att de båda bildningarna endast vore skilda former av samma
företeelse, så att samma svampar i ena fallet levde intracellulärt, i andra fallet
' Också finnas i rötterna s.mnolikt andia svampar än de verkliga mvkorrliiza-
svamparna (jfr nedan).
De norrländska myrmarkerna. 17343 24
MO
FEMTE KAPITLET
intercelluläit, huru skall man då förklara, att de anträffas bredvid varandra
t. o. m. pä samma rotgren? Har växten i det ena fallet förmåga att hindra
hyferna att intränga i cellerna, borde den, synes det mig, också i det andra
fallet kunna detta. Också skulle endast vissa svamphjfer hindras intränga,
enär som nämnt även i den vanliga ektotrofa mykorrhizan hyfer finnas
intracellulärt. Detta synes mig a priori föga tänkbart.
Då mykorrhiza först börjar uppträda hos en planta, som förut haft
uteslutande pseudomykorrhiza, fin-
ner man, som senare även skall skild-
ras, egendomliga klubbformade bild-
ningar, bestående av kombinerad
injkorrhiza och pseudomykorrhiza
(Pl. lo g). Den apikala, ansvällda
delen utgöres av normal ektotrof
mykorrhiza, under det den smalare
basaldelen har endast intracellulärt
förlöpande svampar. Denna basal-
del år en f d. pseudomykorrhiza.
Understundom kan nian finna
pseudomykorrhizagrenar, som i när-
heten av spetsen ha endast en-
staka epidermisceller försedda med
»réseau d' Hartig», varifrån svamp-
hyferna synbarligen stå i förbin-
delse utåt, under det övriga celler
endast ha intracellulärt levande
Detta talar i hög grad
-^Vr^
Man finner ofta dessa kom-
s vampar
Fi.i;. 41. Rotsys-.cmet av en gianplanta med fö,- en infektion Utifrån
[xscudoniykorrhiza samt kombinerad mykor-
rhiza cell pseudomykorrhiza. Den senare före-
kommer i grnpper, tydande på att svampinfek- binerade bildningar förenade till
tionen sker utitrån. Något schematiserat. grupper, sä som f)g. 41 antyder.
Jag kan ej tolka detta förhållande på annat sätt än att vi här ha att göra
metl skilda infektionshärdar. S\amparna finnas sporadiskt i omgivande sub-
strat och hålla [)å att utbreda sig. Man ser också i dessa infektionshärdar
talrika svamphyfer, som tätt genomkorsa torven och t. o. m. hålla skilda
grenar mer eller mindre fast förbundna med varandra. Något liknande kan
ej spåras, där uteslutande pseudom)-korrhiza finnes. Detta förhållande talar
.synnerligen starkt för att en infektion utifrån föreligger. Iluru skall man
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDbXSE FÖR BARRTRÄDEN 37 I
eljest förklara denna gruppering? Varför skulle ej ungefär samtidigt alla
pseudoniykorrliizagrenarna ombildas till mykorrhizar
Pseudomykorrhizan blir alltså enligt min mening till normal
m)'korrhiza genom infektion utifrån. Pseudomykorrhizasvam-
parna äro följaktligen andra arter ån mykorrhizasvamparna
och kunna ej bilda ektotrof mykorrhiza. Mykorrhizasvamparna
måste finnas i den omgivande associationen för att mykorrhiza
skall komma till utbildning.
En spridning av mykorrhizasvamparna genom fröna, såsom t. ex.
FuCHS (191 i) antagit, blir härigenom utesluten.
Att svampinfektionen, vad ektotrofa mykorrhizan betiäffar, sker från
omkringvarande substrat, synes framgå redan av FRANKS (1894) experi-
ment. Han sådde år 1890 tallfrön dels i steriliserad humus, dels i natur-
lig sådan. De i det förra substratet uppkomna plantorna saknade till en
början mykorrhiza, under det de i det senare hade väl utbildad sådan.
Är 1893, då försöket avslutades, funnos emellertid i ett par av de förut
sterila kulturerna enstaka mykorrhizagrenar, under det sådana i de andra
fortfarande saknades. Svamparna måste alltså ha börjat invandra.
Även Möller (1903, s. 326) tycks anse uteslutet, att en infektion
sker redan i fröet.
Om ektotrofa mykorrhizan och dennas svampar kunna av ovan an-
förda skal enligt mitt förmenande följande sägas:
i) De m3'korrhizabildande svamparna måste finnas i om-
givande substrat för alt mykorrhiza skall komma till utbildning.
En infektion redan i fröet är utesluten.
2) Orsaken till att den normala mykorrhizan saknas i kärren
och i en del hygrofila mossar år att söka i att de mykorrhiza-
bildande svamparna här saknas eller endast svagt utvecklas.
3) De svampar, som up|)bygga den normala m)'korrhi zan, äro
ej desamma, som ingå i pseudom}'korrhizan.
Låtom oss ånyo betrakta pseudomykorrhizan. Pä grund av dess upp-
trädande i ekologiskt föga besläktade associationer, även där normal my-
korrhiza helt saknas, kunna enligt mitt förmenande om de i densamma in-
gående svamparna följande alternativ uttalas:
372 FEMTE KAPITLET
i) De förekomma i associationer med vitt skilda ekologiska betin-
gelser.
2) De tillhöra olika biologiska grupper, som var för sig kunna bilda
likaitad pseudomykorrhiza.
3) De äro huvudsakligen parasiter, som leva i värdväxten, och spri-
das genom barrträdens frön. Det växten omgivande substratet är bety-
delselöst.
Åtskilligt talar för det sista av dessa alternativ.
Pseudomykorrhiza finnes, som förut nämnts, på unga ärsplantor, in-
nan ännu mykorrhiza utvecklats; t. o. m. på så tidigt stadium, att på
huvudroten inga sidorötter bildats. Ofta har jag här iakttagit pseudomy-
korrhizaanlag, som ännu ej genomträngt moderrotens primära bark, för-
sedda med de typiska, intracellulärt förlöpande svamparna. En infektion
av pseudomykorrhizan kan alltså ske inifrån. Och då man alltid finner
små outvecklade pseudomykorrhizagrenar, som nyss genomträngt epider-
mis, infekterade, och då man endast ytterst sällan kan iakttaga hyfer i för-
bindelse utåt, så ligger den förmodan nära, att svamparna alltid komma
inifrån till pseudomykorrhizan. Att redan fröet varit infekterat, ligger
under sådana förhållanden nära till hands att antaga.
För antagandet, att pseudomykorrhizans svampar spridas med fröna,
talar också FuCHS' (191 1) experiment. Han fann hos sterilt uppdragna
plantor intracellulära svamphyfer, ej endast i roten utan även i hypoko-
tylen. Det synes mig troligt, att dessa voro pseudomykorrhizans svampar,
vilka alltså kommit från fröna. Även MÖLLERS (1902, s. 209) uppgift, att
de »entotrofa» svamparna hos ärsplantor förekomma i rotens alla delar,
t. o. m. i hypokotylen strax nedom barren, pekar hän i samma riktning.
I samband härmed kan erinras om att NEGER (1909) iakttagit svamp-
sporer i det inre av barrträdsfrön.
Uppställer sig så till slut ett annat spörsmål. Om mykorrhizans och
pseudomykorrhizans svampar ej äro desamma, vart taga de senare vägen,
då de förra intränga i pseudomykorrhizan. Föga troligt är, att de helt och
hållet undanträngas. Det är mera .sannolikt, att de finnas kvar tillsam-
mans med de normala mykorrhizasvamparna, ehuru mer eller mindre
dolda av dessa. Aro kanske de intracellulärt levande svamparna, som
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FOR BARRTRÄDEN 373
finnas i tallens och granens mykorrhiza, desamma, som finnas i pseudomy-
korrhizan?
Åtskilligt talar för att pseiulomj^korrhizasvamparna verkligen ingå
även i den normala mykorrhizan. Som förut nämndes, är tallens pseudo-
mykorrhiza ofta gaffelgrenad, under det granens alltid är enkel. Det är ju
också tallens mykorrhiza, som är gaffelgrenad, vilket aldrig är fallet med
granens. Nära till hands ligger att antaga, att samma svampar orsaka
gaffelförgreningen såväl hos tallens pseudomykorrhiza som hos dess mykor-
rhiza. Och i själva verket synes mig mest plausibelt, att dessa svampar
äro parasiter. Gaffelförgreningen förutsätter ett angrepp pä de mest verk-
samma meristemcellerna, och ett angrepp på dessa är förklarligt, dä där
bör finnas riklig tillgång pä näring. Nu äro meristemcellerna i mykorrhizan
— såvitt jag kunnat finna — aldrig omgivna av intercellulärt levande svamp-
hyfer, som bilda »réseau d'Hartig»; däremot finnas sådana intracellulärt
såväl i nieristemets omedelbara närhet som i själva meristemcellerna, och
de göra intryck att vara desamma som finnas i pseudomykorrhizan.
Även Muller (1903, s. 21) anser, att gafielförgreningen hos Pimts
W(7«Är«^r-mykorrhizan orsakas ej av mykorrhizasvamparna utan av en okänd
parasit. Han säger nämligen (1903, s. 21): »Aarsagen maa vaere en pa-
rasitaer Indflydelse af anden Art, og disse rudiment;iere Redders Egen-
skab af ektotrophe Mykorrhizer maa vaere et sekundsert Fzenomen».
Ännu en omständighet tyder på, att pseudomykorrhizans svampar ingå
i den normala mykorrhizan. 1 unga mykorrhizaanlag, som ännu ej genom-
trängt moderrotens primära bark, har jag iakttagit enstaka intracellulärt för-
löpande hyfer, som haft en påfallande likhet med dem, som uppträda i
pseudomykorrhizan, ehuru ej spår till intercellulärt levande svampar funnits.
I själva verket är jag böjd anse, att de intracellulärt levande hyferna
i mykorrhizan härröra från samma svampar, som uppbygga pseudomykor-
rhizan. Om det förhåller sig så — jag hoppas framdeles få tillfälle när-
mare undersöka hithörande problem — kommer FRANKS ektotrofa nn-kor-
rhiza att framstå såsom en synnerligen intressant och komplicerad bildning.
2. Mykorrhizans betydelse för skogsträden på torrlagda
myrmarker.
Som jag förut påpekat, äro ärsplantorna av tall och gran på ny-
dikade kärr samt Papillosuiii och Ciispidntiiiii-mossTiY vanligen vackra,
men de bli redan andra året tynande och dö ofta snart bort. I en
374 FEMTE KAPITLET
sedan några år torrlagd association av antytt slag finner man emellertid
enstaka vackra plantor bredvid tynande eller döende, och detta ofta
endast några decimeter från varandra.
Vid den undersökning av rotsystemen hos skilda plantor, som på grund
av dessa observationer sonmiaren 191 5 påbörjades, blev metoden denna.
Nyligen torrlagda myrmarker utvaldes, huvudsakligen sädana, som
upptagits av dykärr, flarkar, Cuspidatuiu- och Pciipillosuiii-mossa.x' }
Från dessa upptogos plantor, vilka efter en första makroskopisk gransk-
ning konserverades, oftast i 70 — 90% alkohol, för att vid henik-omsten un-
dersökas.^ Plantorna fingo ej stå för nära dike, enär förhållandena där,
som senare skall beröras, sannolikt äro annorlunda än några meter därifrån.^
De togos pä varje lokal inom ett så begränsat område som möjligt i en
bestämd f. d. association, oftast inom en yta av endast nägia få kvadrat-
meter. Plantornas ålder varierade i allmänhet mellan 2 och 5 år.
Till största delen härstamma plantorna från natursädd; mera sällan
från kultursådd, i detta senare fall alltid från norrländskt frö.
Vid hemkomsten analyserades rotsystemen på mykorrhiza och pseu-
domykorrhiza. Därvid inbäddades till en början de omvandlade sidoröt-
terna i paraffin på vanligt sätt och mikrotomsnittades. Som färgnings-
medel begagnades Heideniiains järnhämatoxylin och trefärgning. Detta
förfaringssätt visade sig emellertid snart omöjligt att använda, emedan
ofta skilda sidorötter på en och samma planta voro olika utbildade. Man
kunde därför ej på detta sätt få någon uppfattning om den ena eller andra
typens frekvens. Sedan jag närmare lärt känna såväl den normala my-
korrhizan som pseudomykorrhizan till byggnad och utseende, blev det lätt
att under svag förstoring (c;a 15x1) fä en orienterande överblick över
deras relativa frekvens. En noggrannare undersökning företogs sedermera
på rakknivssnitt, till en början färgade med gentianaviolett, något som
dock snart visade sig överflödigt. Endast i tveksamma fall inbäddade jag
nu ifrågavarande bildningar i paraffin för mikrotomsnittning.
Pä sä sätt ha undersökts omkring 300 plantor från ett 40 tal olika
myrmarker.
I nydikade kärr samt Papillosuiii- och Ots/j/da/u/niitossar saknas i
stort sett, liksom i dessa associationers naturtillstånd, vanlig mykorrhiza; i
'■ Endast utt i. d. SJ>hiig/uuii-\i\u har undersölits; intet f. d. Aiiihlystcgium- eller
Paludella-VsiXX.
' För cytologisk undersökning fixerades vanligen i krom platina ättiksyra (Juel) och
zinkklorid-iittiksyra (Juel), liksom även i absolut alkoliol.
' Plantor från dikeskanter undersöktes särskilt.
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FÖR BARRTRÄDEN
375
stället äro tall- och granplantorna försedda med mer eller mindre tätt sit-
tande pseudomykorrhiza. Som förut nämnts, beror detta enligt mitt för-
menande på att mykorrhizabildande svampar saknas eller endast obetyd-
ligt kunna utvecklas i marken.
IJä dessa associationer varit torrlagda ett par år, finner man emeller-
tid (jfr s. 370) en förändring i pseudomykorrhizans utseende. Den apikala
delen ombildas till mykorrhiza; till en början äro härvid endast enstaka epi-
dermisceller i närheten av spetsen omgivna av »réseau d'Hartig» ; snart är
emellertid hela spetsen omvandlad till mykorrhiza, klubbformigt ansvälld
och omgiven av den typiska svamp-
manteln. I det basala partiet har
pseudomykorrhizan fortfarande sitt
typiska utseende, med intracelluläit
förlöpande hyfer och understundom
med rothåren mer eller mindre väl
utvecklade (fig. 42: b, c). Jag benäm-
ner i det följande dessa klubbformade " ^ <'
bildningar kombinerad mykorrhiza och Fig. 42. Pseudomykorrhiza (a), kombi-
, , , • TT-- 1 t nerad mykorrhiza och pseudomykorrhiza
pseudomykorrhiza. förekomsten av , , , , , ,.,,,, r
' ^ (b, c) och helt utbildad ektotrot mykor-
desamma visar, att mykorrhizasvam- rhiza (d) från ett och samma individ av
parna äro stadda under invandring /'/V""- ^ä'"/'-"- (järig; ståndort en sedan
. TT . c:a 5 år torrlagd Ocf/zV/rt/z/OT-mosse). 7X1.
1 det omgivande substratet. Under-
stundom träftas endast en enda, vanligen dock flera; i detta senare fall
sitta de ofta ordnade i grupper pä ovan antytt sätt (jfr s. 370 och fig. 41).
Efter något längre tid finner man också sidorötter, som helt och hållet
utbildats till mykorrhiza, d. v. s. från bas till spets omgivna av hyfmantel
och likaså från bas till spets med «réseau d'Hartig» (fig. 42 d; Pl. 10 h).
Infektionen av mykorrhizasvamparna har här t}'dligcn inträffat omedelbart
sedan sidoroten genombrutit moderrotens epidermis. I tig. 42 äro avbil-
dade 4 sidorötter, härstammade från en och samma planta (P/uns sil-
vestris), där det förekommer såväl pseudomykorrhiza (a) som kombinerad
mykorrhiza och pseudomykorrhiza (b, c) och helt utbildad normal mykor-
rhiza (d).
Sä träffar man plantor, där psendomykorrhizor ej längre kunna upp-
täckas. Endast enstaka grenar av den kombinerade tj-pen visa, att de
funnits men så att säga blivit undanträngda.
Mykorrhizasvamparna ha blivit talrika i det omgivande substratet.
376 FEMTE KAPI I LET
Jag fann ganska snart, att det rådde synnerligen stor överensstäm-
melse mellan tall- och granplantornas utseende och frekvensen av normalt
utbildade mykorrhizagrenar. De tynande, till färgen mer eller mindre
brnna plantorna saknade \anligen normal mykorrhiza och hade endast
pseudomykorrhiza, under det att de kraftiga, friskt mörkgröna voro för-
sedda med uteslutande eller så gott som uteslutande normal mykorrhiza.
Redan i fält kunde jag med nägon vana tämligen genomgående konsta-
tera detta.
Tall- och granplaiitorna å sådana nydränerade myrassociationer,
där i naturtillståndet endast pseudomykorrhiza finnes; deras
utseende i relation till frekvensen av mykorrhiza.
I det följande framlägger jag det viktigaste av materialet från de un-
dersökta associationer, som i naturtillståndet endast ha pseudomykorrhiza',
nämligen:
1. Dykärr,
2. Flark,
3. Sphagn!un-\i'Ån\
4. CHSpiJatnm-mosse,
5. Pap/l/osi/iii-mosse.
Jag har utgått från associationen, enär denna för närvarande lämnar
de största garantierna för att förhållandena äro tillnärmelsevis likartade.
Naturligtvis hade det varit önsk-värt att få undersökt, huruvida de yttre
förhållandena i ena och andra fallet varit desamma, såväl från kemisk- fysi-
kalisk som från biologisk synpunkt.
Pä grund av de många faktorer av framför allt mikrobiologisk art,
som påverka växterna, av vilka faktorer man säkerligen ännu känner
' För att undvika subjektiva omdömen om pl.nitornas utseende har jag angivit de-
sammas totala längd (häri dock ej inräknad den livpokotyla delen) och dessutom längden
av årsskott och barr (vanligen årsbarren men i de fall dessa ej varit fullt utvecklade eller
årsskott ej skjutits, fjolårsbarren). Det måste påpekas, att måtten på totallängden och års-
skottens längd i allmänhet endast kumia jämföras för plantor från samma myr, tagna på
samma dag. Däremot torde barrlängden vara ett fullt jämförbart värde även lör plantor
från skilda myrar.
Angående frekvensbeieckningarna för nnkorrliiza och pseudonnkorrhiza hänvisas
till s. 364.
Det bör påpekas, att på grund av mycket kall försommar vegetationsperioden under
somrarna 191 5 och 1916 knappast påbörjats på myrarna förrän i början av juli. Ej
förrän i mitten av denna manad ha plantornas årsskott nått full längd.
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FOR BARRTRADEN
377
endast några få, kan en sådan undersökning för närvarande knappast
göras. Visserligen kunna eventuella olikheter i substraten i ett eller
annat avseende påvisas, en likformighet kan dock ej bevisas.
I några fall har undersökts salpeterhalten' i substraten för bredvid
varandra stående vackra och tynande plantor.
a. Dykärr.
I. Rödvattensmyren.
(Annndsjö socken, Rödvattnet.)
Mindre myr, som dehis utgjorts av /'iipillosum-moi^e, delvis av dykärr.
Dikning påbörjad år igoy, komplettering åren igio och 1912. Ifrågavarande
dykärrparti torrlagt först år 1912. Avstånd frän lägg c:a 40 m. V? 19 16.
Nuvarande vegetation ('/? 1916):
Carex ros t ra/a 5 — 4
Drosera rotundifolid .... 1
EriopJwruin alpinuiii . . . . i
Menyanthes trifoliata . . . . i
Scirpiis caespitosiis . . . 3 — 4
Andioiiictia polifolia . . .
Vncti/uiim O.vycocats . .
» *inicrocarpuiii
Spliagniiiii papillosum . .
Samtliga plantor (huvudsakligen gran) tynande; i de partier av PapiUo-
sum-mossen, som torrlagts redan år 1907, funnos dock även mycket vackra
granplantor.
N:r Ålder'
Piltus si/vcs/ris . . . i 5
Picca Abies i 5
2 3
3 3
4 3
5 3
Skott-
längd
cm.
Årsskott
B;
irrlängd
mm.
Mvkorrhiza
enkel—
grenad^
Pseudo-
mvkor-
rhiza
I — 2
0
10
I
4
0,8
0,3
4
—
S
0,7
0
5
—
5
0,8
I
0
0
5
5
1
I
4
4
0,5
0
4
I
4
2. Myr vid Brattsjö.
(Annndsjö socken.)
Mindre myr, vars centrum upptages av Carex rcstrata-å\\JS-X\\ randpar-
tierna utgöras av starrmosse ined invandrande Eriophoriiin vaginatiaii. Torr-
lagd år iQio. '"/s 1 91 5.
' Dessa undersökningar ha välvilligt utförts av .Statens Skogsförsöksanstalt (genom
fil. kand. Gurli L.\urentz).
- Plantorna på 3:dje året; vegetationsperioden nätt ocli jämt påbörjad.
^ Grenad avser lios tall gaffelgrenad — busktormig, hos gran monopodialt grenad (jfr
s. 354).
37 8 FEMTE KAPITLET
V. Ålder Årsskott Barrlängd Mykorrhiza Pseiido-
■ '"^ år cm. mm. enkel — grenad mykorrhiza
Pin US sill -c st ris . . . i 2 0,7 40 5 —
» ... 2 2 0,3 50 5 —
3. Lappniyren.
(Anundsjö socken, Östby.)
Den västra delen av denna 98 hektar stora myr har delvis utgjorts av Canx
rostrafa-vWt dykärr med tuvor av Fusaitn-mosse. Efter den år 1908 utförda
dikningen har Betida pubescens fläckvis inkommit. Sådd av tall och gran år
1910; efter denna enstaka tallar kvarlevande, av vilka en del äro vackra, andra
äter tynande. De förra äro rikligt försedda med mykorrhiza (enligt makro-
skopisk undersökning i fält), de senare ha uteslutande eller dominerande
pseudomykorrhiza. Endast en planta mikroskopiskt undersökt. "/* 1915.
Ål.ier Årsskott Barrlängd ,, , , . Pseudo-
" Mvkorrniza . , •
ar cm. mm. - mvkorrniza
Pinus silvcstris .... 5 o 17 — 5
Desutom finnes i denna Lappmyrens västra del Carex tasioiaypa-xWA dy-
kärr. Frän detta har en tallplanta av 19 10 års sådd undersökts.
Ålder Årsskott Barrlängd Mykorrhiza ^f"^^:
ar cm. mm. • mykorrhiza
Piiuis si/i'es/?'is 5 0,7 25 — 5
4. Myr vid Liinne.'
CAnundsjö socken, Skedom.)
Mindre myr, vars laggpartier utgöras av /v/jtiv/ot- mosse, de inre delarna
av Carex rostra/a-nVl d\kärr. Dikning år 1904, komplettering år 1914 (för-
modligen torrläggningen ej fullständig förrän efter den senare). Undersökta
plantor togos mellan ett dike av 1904 och ett av 19 14, c:a 6 m. från vardera,
"/s 1915-
Af 1 1 ■ Pseudo-
Mykorrhiza , , •
•' mvKorrhiza
— 5
— 5
I- 4
N:r
AlJcr
år
Årsskott
cm.
B;
irrlängd
mm.
Pinus silveslris . .
I
2
0
10
» . .
2
2
0
II
Picea Abies . . . .
1
2
0,2
5
' K:r 86 på Mo och Domsjö dikeskarta.
- Uteslutande kombinerad mykorrhiza och pseudomykorrhiza.
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FÖR BARRTRÄDEN 37g
5. Myr vid Dalberget.
(Bjurholms socken, Norrström.)
Diktiing utförd år igio. Sådd av tall och gran hösten igii. Plantorna
kommo upp vackert våren 19 12, hade första sommaren ett friskt utseende,
blevo sedermera dock tynande^; vid mitt besök endast få plantor kvarlevande,
huvudsakligen tall, i allmänhet lidande, med mer eller mindre gulbrun färg.
"h 1915-
Nuvarande vegetation ('"/t 191 s):
Carex chordori-Jiiza i Ca? ex rostrata 2 — 5
.» livida I Eriophorum vagiitatiiin . 2 — 3
(fläckvis 2) PolytriLlnim gracile 3
De flesta undersökta plantorna härstamma förmodligen frän sådden.
N:r
Älder
år
Årsskott
cm.
Fjolars-
skott
cm.
Barr-
längd
mm.
Mvkonhiza
enkel —
grenad
1
m\
'seudo-
.korrhiza
i filts silv
estr
is
I
4
0
—
12
—
5^
s
2
4
0.5
—
12
—
5
»
5
4
0
0,2
17
—
5
»
4
4
I
—
TT
~ 1
3»
2
»
5
årsplanta
0,4
—
IS*
—
S
(0,5
mm. längd)
»
6
»
0,2
—
12^
—
5
utvecli
0,1 — — — 5
I
enstaka f
InSner i _ - - 1^- -ängandel
kol ,f
ner > — — — <
lade) I'
6. Hästlidmyreii.
(Lycksele socken. Brattfors.)
Myren upptages till stor del av dykärr {Carex rostrataAd.c\t%). Dikning
utförd år iqoi (med obetydlig \erkan): koni]iletteriiig åren iqio och 1913.
Torvens mäktighet c:a i m. Ifrågavarande plantor, uppkomna genom själv-
sädd, tagna c:a 25 m. frän torrläggande igio års dike. -''Ii 1916.
s,j Skott- s , .. Barr- Mvkorrhiza -n ,,1
VT Ålder ,- , Årsskott ,.. , - , , i-^seudo-
N:r . längd lans;d enkel — , , ■
ar " cm. " , mvkorrhiza
cm. mm. grenad
Piniis silvcstris . . i 3 0,8 0,1 11 — 5
Picea Abies .... i 5 0,8 0,2 5 — 5
' Enl. meddelande av faktor HöRNQ.visr, Ottervattnet.
- Enstaka gafl^elgrenad pseudomykorrhiza finnes.
^ Häri inräknat enstaka kombinerad mykorrhiza och pseudomykorrhiza.
■* Priniärbarr.
3S0 FEMTE KAPITLET
:,, Skott- 5 , „ Barr- Mvkorrhiza n,,, j
N:r ^^^" längd ^■■"'^°" längd enkel- ^f"'^":
ar ° cm. ° , mvkorrliiza
cm. mm. grenad
J'/cra Abii-s .... 2 5 0,7 o,? 5 — 5
■)
I 0,2 5 2 3
4 3 2,5 1,2 10 5
5 5 3.5 2 10 5
7. Brudsäiigsmyren.
(Anundsjö socken, Holmsjö.)
Denna c:a 12 hektar stora myr har i de inre delarna upptagits av Erio-
phoriiiii polystacIuon-x\\X dykärr. Dikad är igii. '*/» i9'S-
Nuvarande vegetation ('7» 191 5):
Citrex lasiocarpa 2 Molinia coertdea i
» livida I Parnassia pahistris i
Droscra anglica i Amlroiiicda polifolia i
Eriophoruin polystaihion ■ ■ 3
Dessutom smärre tuvor, beklädda med Molinia-i.ng och Fi/sci/w-mossa {Betitla
iiaitn- och Calli/na-iades).
Plantor av tall och gran, som uppkommit genom självsädd, finnas täm-
ligen talrikt; undersökta individ c:a 5 m. från 191 1 års dike.
N:r
Pinus silvcslris i 3 o,i 15 i 4
» 2 5 0,1 12 — 5
3 3 0,4 15 i' 4
4 3 0,7 30 2' 3
Picea Abics i 3 o 5 — 5
» 2 2 0,2 5 — 5
» 5 3 0,3 4 — 5
4 3 0,3 5 — 5
5 3 0,2 5 — 5
Pseudo-
mykorrhiza
phylicifolia
Betiihi piihesceits (3 dm. hög)
Diiyuiiclla cerviiulata . . .
Polytricluim commiine . . .
» gracile 4
» nrttioeriim . . . i
De undersökta plantorna c:a 6 m. från dike och 15 m. från lägg (jfr fig. 43).
Skott- X __.!._„ Barr- .Mykorrhiza
N:r
Picca Abies .
Ålder
är
3
3
längd
cm.
>,3
Årsskott
cm.
0,1
längd
mm.
5,5
10
enkel^
"renad
5
Pseiido-
mykorrhiza
' Även gaffelgrenad pseudomykorrhiza här talrik.
- En enda kombinerad mykorrhiza och p,seudomykorrhiza.
' Två mykorrhiza grenar observerade, båda av den kombinerade typen.
■* Plantan busklbrmad med flera ortotropa skott.
382 FEMTE KAPITLET
Fl ark.
t^,5
20
0,'
6
0,5
10
10. Myr vij IJrattsjö.^
(Anundsjö socken.)
Mindre myr, vars norra del upptages huvudsakligen av Fusa/m-mosse
och F(7^' ///«////«■ mosse; den södra delen upptages av flarkartade destruktions-
ytor, där Eriophonim vaginatiim (3) höjer sig i decimeterhöga pelare. Ett dike
upptogs för c:a 20 är sedan (dock utan verkan); komplettering senare utförd
(troligen åren igio — 1913); emellertid vid besöket ("/g 1915) torrläggningen
ännu ej fullständig, rolytricliiim gracile ej inkommen.
Flarkdyn uppbygges av (enl. niikro.skopisk .Tiialys):
Sphwrnum cfr. Li/s/ih/n/iini, Sphag/ii/in ieiiclluvi,
» obtusum, Amblysiegium sp ,
» clr. nihelliiin.
Undersökta plantor härstamma från självsådd.
^ ÅWer Årsskott BarrlSngd Mvkorrhi.a ^f"'^":
" år cm. mm. - mykorrhiza
Piniis sili'£stris ....15 0,5 20 — 5
- 5
I 4
n. Långtjärn.sinyren.
(Anundsjö socken, Östby.)
Västra delen av denna c:a 30 hektar stora myr tipptages hu\udsakligen av
/7«c//OT-mosse med jättehöljor, beklädda med Sc/uuchzeria-i\k O/spida/t/m-mosse
(jfr s. 386) och tlark. I en undersökt flark funnos tämligen talrikt plantor
(huvudsakligen tall), alla gulbruna och tynande. Fanerogamvegetationen hade
utgjorts så gott som uteslutande av Scliciichzcria palustris och Carex rostraia.
Nu ("/s 1915) Betula piihescens (2) inkommen. Förmodligen har flarken torr-
lagts år 1911 (dikning av myren påbörjad är 1908, komplettering år 191 1).
Torvens mäktighet 2 m. +
^ ÅMer .-Xrsskott Barrlängd Mykorrhiza P^"''"-
ar cm. mm. ■> mykorrhiza
1'iiiiis si/vcs/ris ... I 5 0,1 12 — 5
» ... 2 2 o 12 — 5
» . . 5 3 ;\ .4 0,2 20 — 5
' Nt 163 på Mo och Domsjö liikcskarta.
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FÖR BARRTRÄDEN
383
12. Stormyren.
(Amindsjö socken, Hi)Imsjö.)
Till större delen revel-flark-myr med Eyioplioniiii polystac/iicnxWa flarkar
och strängar av Moliiua-img. Pä flarkarna har avsatts rikligt järnoxidhydrat.
Dikning utförd år 191 1. Vegetationen föga förändrad; Polytrichiiiii gracile ej
inkommen. Torvans mäktighet 0,9 — 1,7 m.
■915-
Pitius si/vcs/ris
Pitca Alties
Ålder
;ir
Årsskott
cni.
B
trrlängd
mm.
Mv
i'sl>is ...12 0,5 10 — 5
I -4
3 2 0,2 12 I = 4
17. Långtjäriisniyren.
(Anundsjö socken, Östby.)
Västra delen av denna c:a 30 hektar stora myr upplages huvudsakligen
av /7/i-iV////-mosse med jättehöljor, bekliidda med Cusp/i/a/z/w-mosse eller Hark
(jfr s. 382). Från St-/if//i//::frni-nk C/ts//iagm/»i-vegeta.Uonen nu ("/s 19 15) avdöd, har utgjorts av (enl. mikroskopisk
analys):
S/>//i!if//i//u baltiaim 4 Sjihrii^nuin Jcnsoiii 1
» Diisciiii 4 » JHipillosiiin .... 1
Möjligen härstamma plantorna frän sädd år igio.
^ Ålder Årsskott Banlängd ^vkorrhiza ^'f"^l°-
ar cm. mm. - mykorrluza
Pin US silvcslris ...15 o 12 — 5
... 2 3 o 9 — . 5
^ N;r 96 på Mo ocli Domsjö dikeskarta.
2 Knölformad kombinerad nnkonhiza och pseudomykorrhiza.
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FOR BARRTRÄDEN
387
18. Myr vkl Iiinertellmo.'
(Anundsjö socken.)
Mindre myr, som delvis upptages a\- hölje-Zv/iV/cw-mosse; höljorna kladda
med Carex rostiata-x\'^ G/s/iii/ir/uM-mosse. I en sådan hölja, genomskuren av
1904 års dike, funnos tämligen talrikt plantor av tall och gran, ehuru samtliga
av gulbrun färg och tynande. .S///rtj,'-w/w-vegetationen, nu avdöd, har ut-
gjorts av .S'. papiUosum.
'-/s 1915.
Undersökta plantor tagna omkring 4 m. från dike.
Piiiiis sih'cstris
Piccii A/)/fs . .
N:r
Ålder
A
rssk
ott
B
inläugd
ar
cm
mm.
3
0,1
12
5
0
12
3
0,2
6
M\korrh
Pseudo-
mykorrliiza
3
5
19. Björnniyreii.
(Gideå socken, Gideä Bruk.)
Fusruw-mosse {Ca//u//a-facies) med större och mindre höljor, klädda med
Cuspidafum-mosse. Dikning utförd år 1909, komplettering åren 1913 — 1915.
Från en större hölja, som torrlagts år 1913, undersöktes några plantor. Av-
stånd från 1913 års dike c:a 25 m., frän 1915 års dike likaså c:a 25 m.,
från lägg c:a 30 m. Torvens mäktighet 2 m. ^/s 1916.
SpliajT^uiin helt avdöd, h.ir utgjorts av bl. a. S. papi/losum (dominerande) och S.
haltiiiiiii : J'n/y/ihJii/in gracile (2) inkommen.
rhiza
N:r
Ålder
år
Sk
ottlän
cm.
gJ
Årsskott
cm.
B
irrlängd
mm.
Myl
orrhiza
Pseu
mvkor
PinKS xilres
t)
is
I
3
1,5
",5
12
—
>)
2
3
0,6
1,3
0,4
0,4
>3
15
—
»
4
1,1
0,1
13
—
'■
5
0,8
0,1
14
—
»
6
0,9
0,2
12
—
Picea Abies
I
Ii5
0,3
')
—
»
2
I,'
0,3
5
—
»
3
1,6'
0,2
10
4
20. Nils-Pers myren.
(Gideå socken, Gideå Bruk.)
Fusrum-mosae (Cc7/////ui-fi\c\es) med stora höljor, delvis klädda med Citspi-
i//7/////i-mosse. Dikning påbörjad för c:a 35 år sedan (säkerligen dock utan
'■ N:r 28 pä Mo och Domsjö dikeskarta.
' Denna planta med vackert mörkgrön lärg; de båda föregående granplantorna med
gulbrun färg.
388 FEMTE KAPITLET
Is
Ålder
år
Å
rsskott
cm.
Skott-
längd
cm.
Bnrr-
längd
mm.
Mvkorrhiza
enkel—
grenad
P,seiido-
mvkorrhiza
I
3
o
0,8
6
—
5
2
3
0
0,5
4
—
5
3
2
I>2
—
10
2
verkan), fortsattes år 1906, och efter år 1914 ha fortfarande kompletteringar
utförts. När ifrågavarande parti blev fullständigt torrlagt, kan ej med säkerhet
avgöras.' Plantorna tagna c;a 20 m. från gammalt dike; massor av två-åriga
plantor hade funnits, av vilka dock nu de flesta döda. Sp//ai;/!//w helt avdöd,
Polytrkhuvi gracile (3) inkommen. ^8 1915-
Picea A Hes .
21. Idtjärnsmyren.
(Hörnefors socken, Hörnefors Bruk.)
I.
Norr om s. 383 omtalade område är myren delvis utbildad som hölje-
Fuseum-mo&se; böljorna förut klädda med Eriophonrm vaginatian-xW. Ciispidatum-
mosse (nu Splingmun avdöd). Ifrågavarande hölja torrlagd genom dike av
igo4 — 1905. Plantorna tagna 20 m. från sådant dike, c:a 75 m. från lägg.
Torvens mäktighet i m. '-/? iqi6.
Nuvarande vegetation ('-/v 1916):
Antennaria dioica i Amirnnteda' polifolia 2
Carex lasiocarpa i Betula tiana i
Chamaeneritim angustifoliiiin Calluna vulgaris %
(invid diket) I Myrica Ga/e 2
Eriophoruni polvstadiion . ■ i Picea Abies (tynande 3-årsplnn-
Molinia coeruiea i tor) i
Riimex Acetosella i Pinin si/ rest ris i
Scirpiis caespitosiis i Poli/ia nu/ans i
Trienta/is eiiropaea i Po/yiricJnim gracile i
.S'//;rt^v;//'OT-vegetationen före torrläggningen huvudsakligen av .V. papi/hsiiin.
^ Ålder f°'\ Årsskott }^:'''\ Mvkorrhiza p^^^,^^,
^■■' år '^"^-'1 cm. '-""-^ '="'''='7 mvkonhiza
cm. mm. grenad
Pini/s silres/ris . . i 5 0,7 o,a 14 I — 2 ; — 4
» ■ • 2 5 5 3,5 55 5 ' —
» •• 3 3 4,5 3 45 5 —
II.
En hölja strax intill föregående, genomskuren av 1904 — 1905 års dike,
c:a 15 m. från lägg. Vegetation ungefär som förut. Eriophoriim vagiiiatum,
' Förmodhgen dock efter 1906 (ofullständigt) och 1914 års dikning.
- Häri inräknad även enstaka mykorrliiza av den komhinerade tvpen.
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FÖR BARRTRÄDEN
.389
förut »riklig», nu »enstaka»; Polytrichum ,s;racile ej inkommen. Uteslutande
tynande plantor (tall, natursådd) av gulbrun färg. Torvens mäktighet 0,5 m.
Piniis silvestris
N;r
Ålder
år
Skott-
längd
cm.
Ärsskott
cm.
Barr-
längd
mm.
M\
korrhiza
1,2
0,2
15
—
0,7
0,2
II
~
0,8
0,1
12
—
0,6
0
12
i'
0,7
0
1 1
i'
Pseudo-
mykorrhiza
5
5
5
4
4
e. Papillosum-mosse.
22. Getingtjärnmyreii.
(Anundsjö socken, Rödsand.)
Till större delen Papillosuiii-raoise (Ca/rx )vs/ra/a facles). Dikning verk-
ställd år 1907, komplettering år 191 1. Endast natursådd. '/? 1916.
Nuvarande vegetation ('/: 1916):
Ca?cx rostrata 4 Salix lapponuin . .
EquiseiiHJt fluviatile .... 2 Betula pubcsceiis (2 dm
Eriophorutii polystnclticni . 1 — 5 Poldia nu tans ....
Meiivantlies trifoliata .... 2 Polytrichitin c;racile ■
Andfoiiieda polijolia .... 3 Sphagiium papillosum
3—4 (fläckv. 5)
Bland förutvarande Sphagtia, som varit täckande;
Sphagnum compactum, Sphagnuin papillosum.
» Lindbergii,
Undersökta plantor tagna c:a 40 ni. från 1907 och c:a 20 m. från 191 1
års diken; avstånd till närmaste lägg c:a 75 m.
N:r
! I , Skott-
A uer ,.• )
. o längd
ar' "
cm.
Picea Abics .
0,7
0,6
Årsskott
cm.
0,1
o
1,3
Barr-
längd
mm.
4
6
Mvkorrhiza
enkel —
grenad
Pseudo-
mykorrhiza
5
4
23. Stenmyren.
(Anundsjö socken, Rödsand.)
Har upptagits av jPapdlosu/u-mosse {Sarpus arcspilosäs-(acies) med smärre
destruktionsytor. Dikning utförd år 1907. Sp/iagnum-tå.cket avdött; PolytricJiutn
' Kombinerad niykorrhiza och pseudomvkorrhiza.
- Plantorna på 3:dje året, vegetationsperioden nätt och jämt påbörjad.
^9°
FEMTE KAPITLET
xraiik (i) inkommen. Torvens mäktighet 2 m. -!- . Plantor av natursädd
ganska talrika; de undersökta växte intill varandra, c:a 10 m. från igoy års
dike och c:a 40 m. frän närmaste lägg. */' 1916.
/'//Il/s s/7/'cs/r/s
»
P/cf/i Ab/cs . .
N:l
AMc
år'
4
4
3
5
3
4
Skott-
längd
cm.
1,5
1,2
I
1,3
2,5
2,8
5,5
Årsskott
cm.
0,3
0,8
0,3
0,3
O
0,6
0,7
1
Barr-
längd
mm.
II
30
4
5
5
8
8
8
Mykorrhiza
enkel —
grenad
P.seudo-
niykorrhiza
4
I
5
5
5
I
24. Bredsjöiiiyreii.
(Anundsjö socken, Rödsand.)
Myrens inre partier upptagas av /'a/'///i>st////-mosse i^E/ iop/io/u/ii vagii/at////i-
facies). Torrläggning av ifrågavarande område genom kompletteringsdike år
igii.^ Om varandra växa tynande och vackra plantor av tall och gran.
Torvens mäktighet 3 m. +. Undersökta plantor (av natursådd) tagna c:a
25 m. från igii års dike; c:a 200 m. [rån närmaste lägg. '^ji 1916.
Nuvarande vegetation ('/i 1916):
Citrex magclU////c/ya/it//es tr/fol/ata . . . . i Spliao/////// IJ//dberg// . . . . i (förut 3—4)
Sc/rpus caesp//os/js i » pap/Z/os///// . . 2— 3(lörut4 — 5)
And/\i//icda pol/fol/a 2 J ///igc///iii///(t ////lata .... 2
Bc/u/a nana (4 dm.) i
;,, Skott- ■; , Barr- Mvkorrhiza p^..,,j„
., Åder r , Årsskott ,,„„, „,..„, Fseudo-
N;r . längd längd enkel- i„vkorrhiza
cm. nnii. grenad
/'/////s s/luest/is . I .| 1,5 o 14 I 4
11 . 2 5 2,5 o 20 I 4
3 5 2,5 o,, 50 3' 2
.».':_ -4 5 4 >,5 40 4" I
' Plantorna på resp. 5;dje och 4;de året; vegetationsperioden nätt ocli j.init påbörjad.
"■ Torrläggningen dock ännu ofullständig.
'■ Tämligen talrikt knöUorniad mykorrhiza.
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FOR BARRTRADEN
391
N:r
Ålder
år
Skott-
långd
cm.
Årsskott
cm.
Barr-
langd
mm.
Mykorrhiza
enkel-
grenad
Pseudo-
mykorrhiza
Piiitis sihicslris
5
5
3i5
0,5
40
4
1
Piiea Abics . .
I
3
0,6
0
4
—
5
. .
2
3
0,7
0,1
4
I
4
. .
3
3
0,6
0,1
5
2
5
. .
4
3
3
1,2
9
5
—
. .
5
3
2
I
8
5
—
» . .
6
3
2
'i2
10
5
—
25. Svensniyren.
(Anundsjö socken, Östby.)
Till större delen F<7/>/7/(>si/ m-mosse {Eriophoruiii t'ag///a/um-{a.des) med nu
3,j dm. mäktig Fi7////c>sum-mosstoTV. Dikning utförd år 1908, sedermera kom-
pletteringar.^ Sphagnum papillosum, förut täckande, nu avdöd. Sådd 1910.
Samtliga plantor vid besöket tynande. Undersökta plantor c:a 6 m. frän igo8
års dike. ^V» 1915-
Piiuis silfcstiis
Nl:r
Alder
år
Årsskott
cm.
B
irrlängd
mm.
I
2
0,2
8
2
5
1,2
40
3
S
I
40
Mykorrhiza
Pseudo-
mvkorrhiza
4
2
2
26. Björn myren.
(Bjurholms socken, Kyrkljärn.)
rapi/histuii-mosse {Eriophonan i'!7gnia///m-{sLcies), där Eriophonim vaginatum
efter torrläggningen bildar c:a 2 dm. höga pelare. Mellan dessa Sphagnum
avdöd; Polytfichum gracile (3—4) inkommen. I övrigt (^V' 1915) följande
vegetation:
Carex inagellatiica 2
» rcstrafa 3
Eriophonim vaginatum ... 2
Mcnyanthes frifoliata . . 3 — 4
Sclieuchzeria palustris .
Androjncda polifolia
Vaccinium Oxycocais .
Polviriclium gracile . .
■ -4
5-4
Ifrågavarande parti torrlagt år 1908. Sådd utförd åren 19 10 och 19 12.
Plantorna efter sådden voro första året vackra, sedermera tynande och äro nu
till största delen döda. Undersökta plantor troligen av 191 2 års sådd.
' När torrläggningen blivit fullständig, kan ej säkert avgöras.
' Huvudsakligen kombinerad mykorrhiza och pseudomykorrhiza.
' Mvkorrhiza här knölforniad, varför frekvensen i förhållande till pseudomykorrhiza
svår att med säkerhet uppskatta.
392
FEMTE KAPITLET
Pin II s si II' est ris
Picea Ahics . .
N;r
I
1
sskott
cm.
Barrlängd
mm.
Mykorrhiza
o,i
12
—
o
5
—
o
5
—
0,1
5
Ji
Pseudo-
mvkoirhiza
5
5
5
4
27. S. Flinkmyren.
(Gideå socken, Gideå Bruk.)
Pap!llosiim-moss& {EriDp/wruiii i>agii!at!ii/i-{a.c'\ti). Dikning utförd år 1906,
komplettering år 1913. Torvens niäktighet 1,2 m. ^/s 191 5 och ^8 1916.
EriopJiortiin polystachion . 2 — 5 Bctiila nana i — 2
» imgi>iaiiiin{x\\x\>\V » /^/j^w^wj- (intill 5 dm.) 3
dande 2 dm. höga tuvor) 5 — \ Polytrichiuii gi-acile 2
Undersökta plantor tagna c:a 40 ni. från närmaste lägg; här funnos Ijred-
vid varandra vackra och tynande plantor.
Finns si/i'cs/ris
Picea Abics
N:r
I
2
5
4
5
6
I
2
5
4
5
6
7
8
Datum
•> 1915
'/8 1916
Ålder
år
Va 1916
=A 1915 2
Skott-
längd
cm.
Årsskott
cm.
Barr-
längd
mm.
Mykorrhiza
enkel—
grenad
—
0,2
10
—
—
I
35
3^
0,8
0,3
15
—
1,5
o,s
25
2
4
2,2
30
3
6
4,5
50
5
—
0,1
6
—
—
0,5
6
—
—
—
5
I
—
0,5
6
1
3.5
2,5
10
5
3,5
-
10
5
3
1,5
10
5
4
2
12
5
3
1,5
10
5
Pseudo-
nivkorrhiza
5
2
5
3
2
5
5
4
4
' Tre grenar observerade, samtliga av den kombinerade typen.
' Häri inräknad tämligen talrikt förekommande kombinerad mykorrliiza och pseudo-
mykorrhiza; två rotgrenar med uteslutande pseudomvkorrhiza.
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FÖR BARRTRÄDEN 393
28. Vonsmyreii.
(Hörnefors socken, Hörnefors Bruk.)
Denna c:a 300 hektar stora myr har till stor del utgjorts av Eriophorurn
vaglnatiim-xW y\r/'/7h>s////i-mosse (sannolikt huvudsakligen igenväxande höljor)
med större eller mindre, högre belägna partier av E/zsmw-mosåe {Calliinar
facies); delvis Fuscu7n-xao%%t'i\ dominerande. Dikning påbörjad år 1903; kom-
pletteringar utförda från och med år 1912, pågå fortfarande. Sådd år 1912.
177 191 6.
Frän olika partier av Papillosiitn-mo^^&n ha plantor undersökts.
I.
C:a 50 m. frän nordöstra laggen. Torrläggning här fullständig år 1906.
Torvens mäktighet nu i m.'; 10 — 15 m. från dike.
Nuvarande vegetation {'■''• ji igi6):
Carex lasiocarpa i Polytriiitiiin cotntniinc . . . . i
Andromeda polifolia i •> gracile i
Betula natia i Chlorophyceer \
Dicranclla cerviculata . . . . i Cyanopliyceer /
Pohlia nutans i
Sfiliagmtm helt avdöd, har utgjorts huvudsakligen av 5". papil/ostiiii, dessutom S.
coinpactiiiii och .S. Lindbergii : ytlagret lucl;ert; enstaka daggmaskar.
Här funnos mycket talrikt (fläckvis 4 — 5) 2 — 4 år gamla plantor av tall.
I stort sett voro dessa mycket kraftiga med ända till 2,5 dm. långa årsskott;
enstaka dock tynande.
; 1 . Skott- Å „ I .. 13 1 ■■ X Mvkorrhiza „ ,
xT Ålder ,.. , Årsskott 13arrlan"d - , , Pseudo-
N;r . längd " enkel — , , .
ar " cm. mm. , uivkorrniza
cm. grenad
Piniis silvestris .121 0,6 8 j - 4
» . 2 5 1,7 o 17 I 4
(fig. 46 b) (en enda)
» -33 1.5 0,2 20 r- 4
• 4 5 1,2 8 55 5 -
(fig. 4b a)
» . 5 5 20 9 60 5 —
II.
C:a 100 m. från nordöstra laggen; vegetationen likartad med den nyss
beskrivna; även här daggmaskar i den uppluckrade torven; c:a 10 m, från 1903
— 1904 års dike.
' Enligt uppgift före dikningen c:a 3 m. mäktig.
- Kombinerad mvkorrhiza och pseudomykorrhiza.
394
FEMIE KAPITLET
Piiitis silvestri.s
N:r
Ålder
år
Skott-
längd
cm.
0,7
Årsskott Barrlängd
cm. mm.
- 9
I 30
i; 60
Mvkorrhiza
enkel —
grenad
Pseudo-
mvkorrhiza
III.
C:a 250 m. från nordöstra laggen; 10 m. från 1905 — igo6 års dike;
vegetation ungefar som förut. I ytskiktet, som består av /'(7///Aw/w-mosstorv,
finnas mycket rikligt daggmaskar (på i kvadratmeters yta räknades 7 individ
av Dcuih-obacna octacdra [Sav.]), varigenom torven blivit mycket uppluckrad.
Plantor av tall talrika; om varandra växa vackra och tynande; enligt under-
sökning i fält ha de förra väl utvecklad mykorrhiza, de senare enstaka sådan
eller uteslutande pseudomykorrhiza; endast två tallplantor mikroskopiskt under-
sökta. Dessa växte endast i dm. från varandra, den ena tynande med gul-
brim färg, den andra vackert mörkgrön.
N:r
Piniis si/res/iis i
Ålder
år
Skott-
längd
cm.
I
1,5
Årsskott
cm.
Barr- Mvkorrhiza enkel-
längd början till
mm. gaffelforgrening
o 9
0,8 35 (12)1
Pseudo-
mykorrhiza
5
2
IV.
Vonsmyrens norra del. Papillost/i/i-n\osse {Ericphoruni i>ag!)i(iti/iii-i3.c\es),
ungefär av ovan beskrivet utseende. Torrläggningen här ej fullständig förrän
år 1912, varför Eriophoniin pa:^/nat/iii! ännu är frodig och rikligt fertil. Sp/ia^-
num avdöd; Dicranella ccnncidata (2 — 3) och Polytriihiiiii i;racile (2 — 3) in-
komna. Avstånd till närmaste lägg c:a 200 m. Tallplantor tinnas enstaka,
samtliga tynande.
Piniis silvcstris
N;r
Ålder
år
Skott-
längd
cm.
Årsskott
cm.
B
irrlängd
mm.
Mykon
hiza
Pseu
mykor
T
0,7
0,3
12
—
2
0,6
0,2
10
—
• 3
0,8
0,3
12
—
■ 4
I
0,2
10
—
• 5
0,6
0,1
9
—
' Ärsbarr 35, fjolårsbarr 12 mm.
- Största delen utgöres av kombinerad mvkorrhiza och pseudomykorrhiza; två rot-
grenar ha uteslutande pseudomykorrhiza.
" Två pseudomvkorrhizagalflar observerade, dessa liksom de övriga pseudomykor-
rhizagrenania tätt besatta med rothår.
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FÖR BARRTRÄDEN 395
2g. Blåbärsiuyren.
(Hörnefors socken, Hörnefors Bruk )
Ju/sa/i/i-moase med stora höljer, \ ilka till stor del äro stadda i igenväx-
ning genom fapi/Zosu/zi-mosse {£nt>J>/u>rum j'ag//M/iiM-{a.cies). Dikning verk-
ställd åren 1905 — 1906, med komplettering år 19 10. Det är denna senare,
som fullständigt torrlagt ifrågavarande område. Torvens mäktighet i,s m. Av-
stånd till lägg c:a 50 m. '^Z? 1916.
Nuvarande vegetation ('V' 1916):
Carcx lasioan-pa 3 Calluna vulgaris 2
Eriophoruin i>agiiiatiiin (har Vacciniuin *microtivpniii . . 1
avtagit efter dräneringen) . . $ Polytnchiiin gracile 2
Mcnyanthcs trifoliata .... 1 Spliagiium compactum . . . . i
Trientalis eiiropaea i Chlorophyceer \ ,
Anciromcda polifolia . . ■ 2—3 Cyanophyceer J
Betula tiana i
.S'///rt4'-/;//w-vegetationen före torrläggningen fullständigt täckande, huvudsakligen
Sphagiium pa pil los 11 in.
Tallplantor, uppkomna genom självsådd, tämligen talrika; bredvid var-
andra stå vackra med mörkgrön färg och tynande med gulbrun färg.
^ Ålder f^'"". Årsskott Barrlängd ^^j'?,'!"'"'' P^^^dO'
^■■' år '-'"-'^ cm. mm. ^""^^^T mvkorrhiza
cm. grenad
Pi>iiis s ill 'es fris ..13 0,8 o 10 — 5
» .. 2 2 0,7 o 6 — 5
» .. 3 3 0,7 o 10 t 4
» ..43 0,5 o 10 I 4
» ..55 0,8 o 10 1 4
» . . 6 3 0,7 o II I 4
« .. 7 5 0,5 o 6 I 4
» .. 8 2 0,5 0,3 10 I 4
» . . 9 3 r,6 o S I 4
. . 10 3 1,5 0,8 35 ; 2
■ . II 5 -.5 1,5 40 5 —
. . 12 3 5 5.5 fco 5 —
För överskådiighetens skull har jag saninianslällt det ovan meddelade
materialet i följande två tabeller. Härvid har jag hopfört undersökta
plantor frän samma association och myr i 4 skilda grupper, nämligen dels
plantor med uteslutande mykorrhiza, dels sådana med dominerande
mykorrhiza, dels sådana med dominerande pseudomykorrhiza ,
dels till slut sådana med uteslutande pseudomykorrhiza. Som indi-
39t
FEMTE KAPITLET
kåtor för plantornas utseende har tagits barrlängden såsom ett även för
skilda myrar och för plantor av olika åldrar tämligen jämförbart värde (jfr
s. 3/6).^ Den genomsnittliga avvikelsen (ChaRUER 1910, s. 20) från barr-
längdens medeltal har angivits.
7>7/W/ 46.
Undersökta tallplantor i åldern 2 — 5 är från nydränerade myrassociationer
(dykärr, flarkar, Cu spidatinn- och Piipi nosiim-mossar), deras utseende
(tiarrlängden indikator) i relation till frekvensen av mykorrhiza.
Association
Myrens namn
Plantor med
uteslutande
mykorrhiza (5)
Plantor med
dominerande
mykorrhiza
■(4-3)
Plantor med
dominerande
pseudomykor-
rhiza (5 — 4)
Plaiitur med
uteslutande
pseudomykor-
rhiza (5)
2 Barr- ^^":
C
<
Barr-
längd
Gen.-
snittl.
avvik.
'S D.,„ Gen.-
< \^'"S'i avvik.
<
Barr-
längd
Gen.-
snittl.
avvik.
Dykärr . .
»
»
Rödvattensmyren .
Myr vid Brattsjö .
Lapprayren . . .
Myr vid Lunne . .
Myr vid Dalberget
Hästlidmyren . .
Brudsängsmvren .
Snurrsegelmyren .
2
I
35
35
± 5
-
1
27
—
1
3
3
10
20
11,6
± 6,6
± 0,5
2
2
3
1
1
-,
21
10,5
13,7
J 1
12
14
±4
±0,5
± 2,2
±0.5
Flark
!>
Myr vid Brattsjö .
Längtjärnsmvrcn .
Stormvren ....
Idtjärnsmvren I
II .
F.gentl. Flinkmyren
3
2
5
I
35
36,5
45
60
±3,3
±8,5
± 3,3
I
27
7
I
3
2
15
10
12,7
16
±4,3
± 2,2
±4
II
2
3
2
1
9
14,'
13
■4,7
14
13
■3
± 3.::
±7
± 3,6
±0,5
± 1,6
Ciisjiidir/t/m mo^se.
)-
»
Myr vid Brattsjö .
Långtjärnsmyren .
Myr vid Innertellmo
Biörnmyren . . .
Idtjärnsmvren I
Il .
6
2
44,7
50
±7,1
± 5
—
—
—
6
2
I
2
13,3
11,5
14
11,5
±3,1
±0,5
±0,5
17
I
2
6
5
13,4
10
10,5
12
13,2
12,7
±2,4
± 1,5
± 0
± 0,9
± 1,6
2
50
±5
—
—
—
5
12
± 0,7
14
12,2
± ^r-
' Med avseende på årsskottens längd liksom plantans totallängd kunna endast jäm-
löras individ från samma m\ r, tagna på samma dag (jfr s. 576).
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FÖR BARRTRÄDEN
307
Association
Myrens namn
Plantor med
meslutande
mykorrhiza (5)
Plantor med
dominerande
mykorrhiza
'(4-5)
Plantor tiied
dominerande
pseudomvkor-
rhiza (3—4)
Plantor med
uteslutande
pseudo-
mvkorrhiza (5)
- '-'"-^ avvik.
< '^'"S^^ avvik.
< '^"8d avvik.
< '^"'^^ avvik.
Pa/>i//osriw u^ossQ
Stenm3'ren ....
1
,
?o
I
ir
»
Bredsjömyren
- —
—
3
36,,
±4,4
2
17
± 3
—
—
—
»
Svensniyren . . .
— —
—
2
40
±0
1
8
—
—
—
—
»
Björnm\Ten . . .
—
-
—
—
—
—
—
I
12
—
»
S. Flinkmyren
l\ 50
—
2
32,5
±2,5
I
25
—
2
J2,5
± 2,5
»
Vonsmyren 1 . .
2j 57,5
± 2,5
—
—
—
3
15
±4,7
—
—
—
»
II
Ij 60
—
I
30
—
—
—
—
I
9
—
»
III . .
—
—
—
1
35
—
—
—
—
I
9
—
»
IV. .
—
~ "^
—
—
—
—
—
—
5
10,6
± 1,1
..
Blåhärsmvrcn . .
2 \0 ± 10
I
35
—
7
9,3
± 1.3
2
8
± 2
6 54.1
±6,1
II 35 ± 3.6
15 1^.5 ± 4,4
12 10,3
± 1,6
Medeltal
17
46.9
± 8,8
12
34,3
±4,.
33
13,1
±3.7
54
12,6
±22
Tt7M/ 47.
Undersökta granplantor i åldern 2 — 5 år från nydrånerade myrassociationer
(dykärr, flarkar, Sphag/iii m-ki.xx, Cuspidatum- och Piipillos!t)ii-vaosss.r),
deras utseende (barrlängdcn indikator) i relation till
frekvensen av mykorrhiza.
Association
Myrens namn
Plantor med
uteslutande
mykorrhiza (;)
Plantor med
dominerande
mykorrhiza
"(4-5)
Plantor med
dominerande
pseudomykor-
rhiza (3—4)
Plantor med
uteslutande
pseudomykor-
rhiza (5)
•<
Barr-
langd
mm.
Gen.-
snittl.
avvik.
<
Barr-
längd
mm.
Gen.-
snittl.
avvik.
<
Barr-
längd
mm.
Gen.-
.snittl.
avvik.
<
Barr- j Geri.-
längd snittl.
mm. [avvik
Dykärr
»
Ködvattensuiyren .
Myr vid Lunne . .
Hästlidmyren . .
Brudsängsmyren .
Snurrsegelmvren .
Skiftesmvren . . .
2
2
I
10
'0,5
10
±0
—
—
3
I
1
4,7
5
5
±0,4
2
2
5
3
I
4,5
5
4,8
4
5,5
±0,5
±0
±0,3
±0
±c-,5
—
~
Flark .
Stormyren ....
Idtjärnsmvren I
5
10,2
±0,3
I
q
—
5
4,8
±0,3
13
7
4,7
4,9
± °,5
±0,4
Spliagmi
iii-V.
rr .
Rnsammenmyren .
4
9,3
±0,9
I
9
—
3
4
±0.7
7
3
4,9
5,3
± 0,4
±0,4
398
FEMTE KAPITLET
Association
M\rens namn
Plantor med
uteslutande
mykorrhiza (5)
Plantor med
dominerande
nivkorrliiza
"(4-3)
Plantor med
dominerande
pseudomvkor-
rhiza (3—4)
Plantor med
uteslutande
iseudo-
my iorrhiza (5)
<
Barr-
längd
mm.
Gen.-
snittl.
avvik.
<
Barr-
längd
mm.
Gen.-
snittl.
avvik.
- Barr-
S iängd
< , 111111.
Gen.-
snittl,
avvik.
<
Barr-
längd
111111.
Gcn.-
snittl.
avvik.
Ci/y/i/i/ri////// mosse
j)
i\!\r vid Innertellmo
Björnniyren . . .
Nils-Pers myren . .
—
—
—
I
1
10
10
—
—
—
I
2
2
6
5
5
±0
Pdpillosiiiii mosse
TI
»
Getingtjärnniyren .
Stenmyren ....
Bredsjömyren . .
Björnniyren . . .
S. Flinliiiivren . .
1
2
5
5
10
8
9
10,4
±0
± 0,7
± O.fi
2
I
10
8
± 0
I
2
I
2
6
4,3
5
5. -i
±0,5
±0.5
5
I
3
I
2
2
5,2
4
4,7
4
S
6
± 0,6
±0,4
±0
±0
Medeltal
II
20
9,5
9,7
± 0,9
± 0,8
I
4
8
9>=
±0,7
6
14
5,.
4,8
± 0,6
± 0,6
9
37
4,9
4,9
± 0,6
±0,5
Av ovanstående tabeller {46, 47) liksom av detaljmaterialet framgår
tydligt den fullständiga parallellisnien emellan plantornas utseende och
frekvensen av normal mykorrhiza.
Tabellerna visa, att medelbarrlängdcn för de undersökta plantorna
ökas med frekvensen av mykorrhiza.
Av undersökta tallplantor hade de
med uteslutande mykorrhiza (5) medelbarrlängd 46,9 mm ,
dominerande » (4 — 3) » 34,3 »
enstaka » (2 — i) » 13,1 »
utan • » » 12,6 »
Av undersökta granpiantor hade de
med uteslutande mykorrhiza (5) medelbarrlängd 9,7 mm.,
» dominerande » (4 — 3) » 9,2 »
» enstaka » (2 — i) » 4,8 »
» utan » » 4,9 *
Med avseende på detaljmaterialet frainträder den antydda samstäm-
migheten i synnerligen hög grad på de myrar, där plantor av olika ut-
seende tagits bredvid varandra och där förutom barrlängden årsskotten
och plantornas totallängd kunna jämföras. Så hänvisar jag, vad tallen
beträffar, bland dykärren särskilt till Snurrsegelmyren (s. 380); bland flår-
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FOR BARRTRADEN
399
kärna till Idtjärnsmyren II (s. 384) och Egentliga Flinkniyren (s. 384);
bland Ciispu/aticm-mossnrna till Idtjärnsmyren I (s. 38S); bland Papillosuiu-
mossarna till Stenmyren (s. 389), Bredsjömyren (s. 390), Svensmyren (s. 391),
S. Flinkmyren (s. 392), Vonsmyren I, II, III (s. 393) och Blåbärsmyren (s. 395).
Mest intressant av dessa
är Vonsmyren III (s. 394). På
I dm. avstånd från varandra
funnos här två treåriga plan-
tor. Den ena av dessa var
tynande och saknade normal
mykorrhiza, den andra var
vackert mörkgrön med en års-
barrlängd av 35 mm. Förra
året var emellertid också denna
senare planta tämligen ty-
nande; den hade då en barr-
längd av endast 12 mm. My-
korrhizan var hos densamma
huvudsakligen av den klubb-
formiga kombinerade typen;
två rotgrenar hade uteslutande
pseudomykorrhiza. Fallet sk-all
senare beröras.
Betrakta vi gran plan-
torna i de enskilda fallen, så
finna vi samma parellellism
mellan tillväxt och mykor-
rhizafrekvens. Jag hänvisar
bland dykärren särskilt till
Hästlidmyren (s. 379) ochSnurr-
segelmyren (s. 380); bland
Sphagiiuin-\i-éixx&n till Ensammenmyren (s. 385); bland Ciispi datum \\ws,=.'iLXv\-a.
till Björnmyren (s. 387) och Nils-Pers-myren (s. 387); bland Papillosnni-
mossarna till Getingtjärnmyren (s. 389), Stenmuren (s. 389), Bredsjömyren
(s. 390) och S. Flinkmyren (s. 392).
Fig. 43 — 44 visa granplantor från dj-kärr (fig. 43) och Papillosunt-
mosse (fig. 44), fig. 45 — 47 tallplantor från flark (fig. 45) och Papillosum-
Fig. 45. Treåriga granplantor (Picea Abies), som
stått bredvid varandr^i på åren 1904 — igoj torrlagt dy-
kärr. Den kraftiga (a) har uteslutande normal my-
korrhiza, den tynande (b) uteslutande pseudomykor-
rhiza. Hörnefors socken, Hörnefors Bruk, Skiftes-
mvren (s. 581) "/? igi6. 2/3.
400
FEMTE KAPITLET
mosse (fig. 46, 47). De tynande plantorna (b) sakna, de kraftiga (a) ha
väl utbildad mykorrhiza.
Det råder alltså en fullständig överensstämmelse mellan
plantornas utseende och frekvensen av normal mykorrhiza. De
plantor, som ha endast pseudomy-
Icorrhiza eller enstaka (frekvens
I — 2) normal mykorrhiza, äro ty-
nande; de plantor, som ha domi-
nerande normal mykorrhiza, äro
kraftiga, och kraftigast äro de,
som ha uteslutande normal mykor-
rhiza.
Frän denna regel angående paral-
lellism mellan tillväxt och frekvens av
mykorrhiza finnas emellertid några un-
dantag. De viktigaste äro:
i) Skadade plantor;
2) Plantor på myrar, där yttre för-
hållanden på ett eller annat sätt äro
ogynnsamma;
3) Plantor vid dikeskanter (minst
5 år gamla diken).
De unga plantorna pä myrmark
äro naturligen liksom på fastmark ut-
satta för angrepp av insekter, svampar
o. d.; vidare kunna de skadas genom
uppfrysning — särskilt är detta fal-
Fig. 44. Treåriga granplantor (Piccn let pä nydikade flarkar (jfr s. 322)
Ahies), som stått bredvid varandra iiå år n 1 ■••■lu •• l^r
' , , „ ,,,, %^ — eller genom s. k. tialbranna (Ka-
191 1 torrlagd Japi/iosu m-mosse. Den
kraftiga (a) har uteslutande normal iiiy- talog Skogsutställningen I916, s. 27).
kon-hiza, den tynande (b) uteslutande j dessa fall äro plantorna vanligen ty-
pseudomvkorrhiza. Anundsjö socken, Röd-
sand, Bredsjömyren (s. 390) »/, 19,6. '/■■ "^"'^^' '''''^" °'" mykorrhiza finnes väl
utbildad.
Ett par exempel må belysa detta förhällande:
I. Pintis silvestris.
Papilhstnii-xwosse.. Hörnefors socken, Blåbärsniyren. Torrläggning fullständig år
1910 (jfr s. 395).
Bland de lörut (s. 595) meddelade tallplantorna växte en treårig tinande sådan, vais
barr voro bruna och tätt genomdragna av svaniplivfer, enligt (il. mag. Thore Lindfous
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FOR BARRTRADEN
401
sannolikt härstammande från en Fiisayiiiiii 3.\\. Plantan hade synbarligen imder föregå-
ende år (barrlängd 20) varit något kraftigare. ''/? 1916.
2. Pkea Abics.
Papi7/osuii!-mosse, Anundsjö socken, Rödsand, Stenmyren. Torrläggning utförd år
i_907 (jfr s. 389).
Bland till synes oskadade plantor (s. 390) fanns en treårig gran, som hade ett
sår på hvpokotvlen. Såret, som var c-.a i mm. i diam., hade tillkommit strax efter plan-
Fig. 45. Fyraåriga tallplantor (Pintis si/iwsirts), som stått bredvid varandra på är igo6 torrlagd
dyP.ark, där mossor inkommit sparsamt. Den vackra plantan (a) har uteslutande mykorrhiza,
den tynande (b) uteslutande pseudomykorrhiza. Hörnefors socken, Hörnefors Bruk,
Stenmyren (s. 389). "/t 1916. Vi-
tans första vegetationsperiod och omfattade från början nästan halva kambiuniriugen. Or-
saken till detsamma kunde ej avgöras. *li 1916.
N:r
Ålder
I
5
2
3
Skottlängd Årsskott Barrlängd
cm.
I
",7
cm.
0,3
0,1
mm.
8 (20)'
5
' Talet 20 betecknar förra årets barrlängd.
De norrländska myrmarkerna.
Mykorrhiza Pseudomykorrhiza
4 I
5 —
liais 26
402
FEMTE KAPITLET
Av yttre faktorer, som kunna påverka plantorna ogynnsamt — bort-
sett från direkta skador, som ovan framhållits — må särskilt nämnas soni-
marfroster och kall dimma under vegetationsperioden.' Under sädana för-
Fig. 46. Pluntor av Piniis silvcstris på 4 (a) och 3 (b) år från år 1906
torrlagd Papil/osum-mosst. Den vackra plantan (a) har uteslutande nor-
mal mvkonhiza, den tvnande (h) huvudsakligen pseudoniykorrhiza. Hörne-
fors socken. Hörnefors Bruk, Vonsmyren (jfr s. 395, n:r 4 och 2).
'■'■/; 1916. '/»■
hållanden växande plantor äro liksom skadade individ mindre kraftiga,
antingen mykorrhiza finnes eller ej.
Jag kan som exempel nämna Räfvatjärnsmyren i Anundsjö socken.
Därifrån ha undersökts ett antal plantor, som alla voro mer eller mindre
' Jfr s. 288—290.
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FOR BARRTRÄDEN
403
buskformade, tydligen starkt köldpåverkade. De granskade granplantorna
saknade mykorrhiza, alla tallplantorna med undantag av en enda hade \ al
utbildad sådan; samtliga plantor voro dock mer eller mindre tynande.
Fig. 47. Plantor av Pinus silvcstris på 4 (a) och 3 (b) år från är
1910 torrlagd I'iipil/osi/iii-mos;,e.. Den vackra plantan (a) har uteslutande
normal mykorrhiza, den tinande (b) endast pseudomykorrhiza. Hörne-
fors socken, Hörnefors Bruk, Bläbärsmyren (s. 595). ^^ji 1910. V^-
Anmärkas bör, att ej heller äldre träd på tuvor ökat sin tillväxt efter den
år 1904 utförda dikningen.
Anundsjö socken, Västanbäck, Räfvatjärnsmyren. Delar av detta c:a 140 hektar
stora myroniråde utgöras av dykärr med tuvor och strängar av PaJ)i7/osum-mosse {Carex
lasiocarpa- och Scirpus caespitosus-ia.c\ts) och Moliniai.n%. Ifrågavarande område dikades
första gången år 1904; sedermera komplettering utförd år 1915 (förmodligen är det denna
404
FEMTE KAPITLET
senare dikning, som verkat torrläggande). Sådd utförd åren 190S och J913. Undersökta
plantor tagna 20 a 25 m. från dike ocli c:a 100 m. frän närmaste lägg.' "/s 1915 och =% 1916.
Vegetation {^"1^ 19 16):
Ca/ex chordorrhiza
» rostrata . .
Drosera anglica . .
JuncKS stygitis . ■ ■
Pin tis stlvcstris
Picea Abies
N:0
4'
5^
6^
I
2
3
4
Datum
='7o 1916
» ty
» »
3) »
'"/b 1915
"/i 1916
2
5-4
I
1
Ålder
Scirpus caespitosus i
Andromeda polijolia i
Pofytrichtcm gracile 1
Sphagniiin papillcsiini 1
Skott- Ars-
längd skott
cm.
I
'>4
',5
1,8
1,1
I, t
I
0,8
cm.
o
o
o
o
4,5
I
Barr-
längd
mm.
17
14
25
20
12
7
5
5,5
5
5
Mvkorrhiza
enkel — grenad
Pseudo-
mvkor-
rhiza
5
Undantag från regeln, att parallellism råder mellan tillväxt och fre-
kvens av normal mykorrhiza, göra understundom plantor omedelbart invid
äldre dikeskanter. Här kan man nämligen träffa kraftiga individ med vackert
mörkgrön färg, som sakna mykorrhiza och som alltså ha endast pseudo-
mykorrhiza utbildad. Jag har funnit sådana vid tvä skilda tillfällen.
1. Cii spidatti in-xaoi'it. Hörnefors socken, Hörnefors Bruk, Idtjärnsmyren. Samma
hölja som omnämnts s. 388, II. OmedelLnirt intill dike — c:a 5 dm. från detta — vä.xte två
plantor av tall (a ocli b), som voro mvcket vackra, ehuru de häda saknade normal my-
korrliiza. Diket taget åren 1904 — 1905. Torven 0,5 m. mäktig, vilande på morän. Av-
stånd från lägg c:a 10 m. ''/; 1916.
2. Cuspidatinn-mosst, Gideä socken, Gideå Bruk, Björnmyren. Samma hölja
som omnämnes s. 387. 1 kanten av 1909 års dike fanns en mycket vacker planta, som
saknade mykorrhiza. Torvens mäktighet 2 m. (jfr s. 387). '/s 1916.
' Anmärkas bör, att kreatur synas ha haft sitt älsklingstillhåll på denna myr, varför
övre torvskiktet är mycket uppluckrat.
En analys av torven gav följande resultat (jfr tab. 34: i):
Fe, O, Ca O K, O I%0, SO3
pr har „, pr har „, pr hai
kg. '- kg. /° kg.
1,10 5859 0,32 1038 0,13 422 0,05 162 0,11 357
- Plantan brunaktig; barr äldre än förra årets fällda.
' Plantan starkt grenig, buskformad; barr äldre än förra årets fällda.
* Starkt köldpåverkade, flera gånger frusna och därför buskformade individ med
många ortotropa skott.
/o
pr har
kg.
pr har
kg.
/o
/o
2,66
N
pr har
kg-
8626
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FÖR BARRTRÄDEN 405
v, „ Ålder Skoitlängd Årsskott Barrlänsd >» 1 1 ■ n j 1 i ■
N:o . ^ == Myliorrniza Pseudomykorrhiza
ar cm. cm. mm.
a
2,5
2
35
5,5
s
50
2
1,5
50
)
b 3 5,5 S 50 — 5 ■
22 2 1,5 50 — 5
Invid kanterna av unga diken (2—4 år gamla) har jag aldrig sett
vackra individ, som haft endast pseudomykorrhiza.
Vid diskuterandet av plantornas utseende i relation till mykorrhizan
böra naturligen ej sådana individ medtagas, som bevisligen lidit av yttre
åverkan eller som hämmats i sin utveckling av ogynnsamma förhållanden;
ej heller plantor från odränerad eller svagt torrlagd my-rmark.
Men plantorna vid dikeskanter.? De tala ju pä det bestämdaste emot
nyss påpekade samstämmighet emellan tillväxten och mykorrhizafrekven-
sen? Det är sant. Men varför träffar man vackra plantor utan mykorrhiza
endast strax invid diken? Varför finner man dem ej också ett stycke frän
dessa.? Allt för många plantor äro undersökta för att den möjligheten skulle
vara tänkbar, att sådana finnas, ehuru de tillfälligtvis ej påträffats. Parallel-
lism emellan tillväxt och mykorrhizafrekvens förefinnes ett stycke
från dike, däremot ej invid själva dikeskanten. Plantorna vid
dikeskanter utgöra ett undantag från regeln. Orsaken till detta
måste enligt min mening sökas i olika ekologiska förhållanden eller när-
mare preciserat i markbiologiska sådana. Vilka dessa äro kan för när\a-
rande ej med bestämdhet avgöras.
Plantornas tillväxt vid dikeskanter spelar naturligtvis från praktisk
synpunkten underordnad roll, enär dikeskanterna upptaga endast en obetyd-
lig procent av den torrlagda myrmarksarealen; dock har detta förhållande
ett mycket stort teoretiskt intresse. Jag skall sedermera återkomma till
detta ämne.
Vi återgå så till de plantor, där parallellismen mellan utseende och
my-korrhizafrekvens är tydlig, d. v. s. till de plantor, som utgöra den stora
huvudmassan i de associationer, det här är fråga om., Huru skall man tolka
denna samstämmighet mellan plantornas tillvä.xt och frekvensen av normal
mykorrhiza?
Muller (Muller og Welss 1906) fann genom undersökning huvud-
sakligen av ettåriga bok-plantor från olika plantskolor en »Korrelation mel-
4o6
FEMTE KAPITLET
lem de unge Planteis Udvikling og deres Redders Omdannelse till My-
korrhizer» (1. c, s. 284). Han drager emellertid inga slutsatser härav och
detta med rätta, då han hade så gott som uteslutande ärsplantor ' att göra
med. Också voro de som nämnt från plantskolor. Han säger (1. c, s.
285): »Heraf vil nian selvfolgelig vsere ganske uberettiget til at slutte no-
get om et Aarsagsforhold mellem disse Faenomener, naar ikke Formod-
ningen maatte ledes i denne Retning derved, at Forholdet er ganske pa-
rallelt med Planternes Udvikling hos Leguminoser og .^Elle-arter og den
hos disse optr^edende Rodparasitisme, om hvilken man ved, at den er til
Gavn for vedkommende fanerogame Plante ved at forsyne den med Kvael-
stof». Dock säger han om de tynande plantor, som sakna mykorrhiza
(1. c, s. 288): :)Det tor derfor sikkert udtales, at Planternes Svaghed ikke
er Skyld i manglende My-
korrhizadannelse». Och han
tillägger (s. 288): »Men om
rig Mykotrofi paa de kraf
tige Planter er medvirkende
Aarsag til deres Kraft, er der-
for selvfolgelig et lige aabent
Sp0rgsmaal.»
c- Q c. . ■.. r • . • 1 1 • I 1 Vad beträftar tall- och
Fig. 48. Stanitviu-snitt fraii tva bredvid varandra
stående treåriga graiiplantor. I från tynande, 2 irån granplantorna i de myrassocia-
kraftig planta. I, II, III resp. första, andra och tredje ^-^^^^^ ^^^^ ^^^ j,^^ ^^ f,.o
årsringen, b bark. 30X1.
om, kunna som förklaring till
antydda fenomen enligt min mening endast följande alternativ vara möjliga:
i) Den kraftiga plantan är orsaken till att mykorrhizan är
så väl utbildad;
2) Plantans kraftiga tillväxt och m}'korrhizans rikliga ut-
bildning orsakas av samma gynnsamma faktorer;
3) Riklig mykorrhiza orsakar den kraftiga tillväxten.
Om vi granska det första av dessa alternativ, skola vi lätt finna, att
intet stöd finnes för detsamma.
Stamt\ärsnitten av bredvid varandra stående vackra plantor med
mykorrhiza och tynande plantor utan sådan tyda pä, att såsoin årsplantor
båda varit ungefär lil, så att ^plantan med dess svampar skulle ha riklig tillgång
till näring, under det att /;-plantan lede brist på sådan, är föga sannolikt.
Eventuella olikheter av betydelse i kemiskt avseende torde vara sekundära,
orsakade av markens mikroflora.
Markens struktur kunde tänkas vara mera gynnsam vid plantan d an
vid b, t. ex. torven mera lucker vid ci än vid b, sä att syretillförseln bleve
större. Emellertid synes ej ensamt syretillförseln på ifrågavarande
myrmarker gynna plantan. Det framgår nämligen redan därav, att plan-
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FOR BARRTRÄDEN 40g
tor utan mykorrhiza pä frän dike nyuppkastad torv äro tynande liksom
andra ^plantor.
Större betydelse ha säkerligen eventuella olikheter av mikrobiologisk
art vid plantorna a och b, bortsett från mykorrhizasvamparna.
I ett nyligen utkommet, omfattande arbete pävisar Hesselman
(191 7 b), att det »förefinnes en nära parallelism mellan de faktorer, som
framkalla humuskvävets nitrifikation och de, som gynna skogens föryng-
ring» (1. c, s. 980 — 981). :>Där humustäckets kväve omföres till salpeter-
syra, där försiggår föryngringen lätt och utveckla sig de unga tall- eller
granplantorna väl, såvida de ej ha att konkurrera med en synnerligen
frodig gräs- och örtvegetation. Där humustäckets kväve ej nitrifieras, där
är den naturliga föryngringen försvårad, gran- och tallplantorna växa lång-
samt» (I. c, s. 987). Hesselman tolkar denna parallellism så, att nitrifika-
tionen är en gynnsam faktor för barrträdens föryngring (1. c, s. looo).
På grund av dessa Hesselmans resultat ligger den tanken nära, att
salpeterbildning kunde vara orsaken till den vackra (/-plantan med dess
väl utvecklade mykorrhiza och att denna salpeterbildning saknas vid den
tynande (^plantan.' För att få denna fråga säkert utrönt var det nödvän-
digt att undersöka nitrathalten i marken omkring de vackra, mykorrhiza-
försedda plantorna och omkring de tynande plantorna utan mykorrhiza.
Välvilligt åtog sig Statens Skogsförsöksanstalt dessa undersökningar. De
ha samtliga utförts av fil. kand. GuRl.i Lauuentz.^
Proven insamlades i början av juni 1917. Vid provtagningen sökte
jag sä noggrant som möjligt medtaga endast den torv, i vilken plantans
rotsystem förlöpte. Med kniv uppskars jjlantan i en torva, vanligen 1,5 —
2 dm. i diam. och c:a 0,7 dm. djup; därefter avlägsnades plantan och in-
packades provet, som omedelbart hemsändes. Vid hemkomsten granska-
des mikroskopiskt plantans rotsystem. I 14 prov har salpeterhalten be-
stämts, dels den ursprungliga halten (några prov voro dock för små för
bestämning av denna), dels densamma efter lagring (c:a 2V2 månad). Re-
sultatet meddelas i tab. 48.
^ Detta framhölls också s.åsom det antagliga av prof. Hesselm.^^n under diskussion
efter ett föredrag, som- undertecknad höll över ifrågavarande ämne vid Svenska Botaniska
Föreningens sammanträde i Stockholm dec. 1916.
" Angående metoderna härvid hänvis.is till Hessillm.ws (igiy a) arbete, »Studier över
salpeterbildningen i naturliga jordmåner».
410
FEMTE KAPITLET
•O
•o
o 3
Anmärkningar
Ifrågavarande flark belä-
gen c:a 40 m. från plåt
/sen för plantorna 6—9.
Avståndet mellan plan-
torna 0,7 m. '/o 1917-
Avståndet mellan plan-
torna 3 och 4 1,5 ni
. Plantorna på 3 dje och
4'.de åren, skott ännu ej
skjutna, "jo 1917.
Avståndet mellan plan-
torna 0,5 ni. '/a I9'7-
.Avståndet mellan plan-
torna 0,4 111.; från plan
torna 6 och 7 c:a 7 ni
J '/a 1912.
(Avståndet mellan plan-
torna 1,3 m. '-/o 1917.
C
C
0
_0
4J
C
-2
[Avståndet mellan plan-
> torna 1,5 m.; plantan 14
1 något skadad, "/i; 1917.
■Jo!) jd •Siu
jq -djES AC
JIEi] ^nmiS
■'éi\ jd Siu ^Nj
■dlES AE J[Cll
:S|iounjdsaQ
0 0
0* 0
0 0 c
0^ 0^ 0^ o_
rT ö" »'-^ 00
0
0"
0
0"
0
0
0 0
0' d
0
1 ^
0^ ° .- °,
0 (^ I rl
1
T
0
0'
0 _,
° 1
E2iqjao5|
■Xiuopnssj
1
1 1
^ 1-1
M
1
-
- 1
czu[jjoiiAjAj
1
1 l^\ I^S
„ .^1 .^
CTN
ITN
■^
1 "^
c
c
•tum
pSuEjjjEq
1 R
"* 00
00 0 «^ 0
r^
-
C
■!^ oc
•IU3
IJOSlSSJf
1 1
0 00
0 :^ 0 :-
0
0
0
0 0
IU3 pSuEl
-no!(s
1 1
00^
0" n ^
«^
M
rT KS
utseende
tynande
vacker
tynande
vacker
tynande
vacker
tynande
vacker
tämligen
tynande
>
Ti
tynande
vacker
JE J3p]B
-^ •<•
■^ r^ -^
rrv rl!p
Jf PUKJSAV
" 0
-I ' ^I '^
Ä
r
so
Diknings-
år
-a
n 0
"1
rl
2~ * '
- 0
CTv
»
-
0
os
V)
Vonsmyren
il
a> -^
i- os
C . Ä Ä »
to yi
c
os
Bredsjömy-
ren (s. 390)
Ä
ft
Stenmvren
(s. 389)
fl
o
Ett par cm.
flarkdy un-
derlagras av
Papillosum-
mosstorv
Sphagiium-
kärrtorv
Papillosum-
mosstorv
Papillosum-
mosstorv
Ä
Ä
Papillosum-
mosstorv
Association
Dyflark
Sphagnum-
kärr
Papillosum-
mosse
Papillosum-
mosse
=^
■-
Papillosum-
mosse
•z.
>-i n
tt-\ -^ ly^
so t-^ CO Os
0
^
n
rr ?
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FÖR BARRTRADEN 4IJ
Som framgår av tabellen, ha prov undersökts från tre olika associa-
tioner, nämligen från flark, Sphagmun-Vwx och Fapillosuvt-mosse. Proven
från flanken och Sp/iagituiii-kdirriit visa i allmänhet en avsexärd salpeter-
halt, n:r i från flarken ej mindre än Soo mg. pr kg. efter lagring. Av
proven frän Pap/Z/os/nu-mosse påvisades salpeter i betydande mängder i
dem frän Vonsmyren, däremot ej i dem från Bredsjömyren och Stenmyren.
Orsaken till denna olikhet kan ej avgöras. Möjligen kan ifrågavarande
område på Vonsmyren ha varit torrlagt en längre tid.^ Här funnos också
talrikt Liimbricider, som gjort torven mycket lucker (jfr s. 394).
Som tabellen visar, finnes det ingen parallellism mellan halten av sal-
peter och plantornas utseende. På dyflarken (Vonsmyren) fanns efter lag-
ring större salpetermängd vid den tynande plantan utan mykorrhi/.a än vid den
vackra plantan med mykorrhiza (sannolikt var den ursprungliga halten vid den
förra åtminstone lika stor som vid den senare); på Sp/iag/iu/H-känet (En-
sammenmjren) var den ursprungliga salpeterhalten större vid den tynande
än vid de vackra, ehuru den slutliga halten något mindre vid den förra
än vid de senare; på Papillosiimmossen ä Vonsmyren var den urprung-
liga salpeterhalten vid den tynande plantan n:r 6 större än vid de vackra
plantorna n:r 7 och 9, den slutliga salpeterhalten visserligen mindre vid
den tynande plantan n;r 6 än vid den vackra n:r 7, dock större vid den
tynande n:r 8 än vid den vackra n:r 9; på Papillosum-mosssxna. å Bredsjö-
myren och Stenmyren kunde salpeter påvisas varken vid tynande eller
vackra plantor.
Man kan med anledning härav säga, att salpeterbildningen i
dessa fall ej var bestämmande för plantornas utseende. Plantorna
voro vackra eller tynande oberoende av, huruvida salpeter fanns
eller ej. Tall och gran förhålla sig på samma sätt.
Andra faktorer av mikrobiologisk natur kunde tänkas påverka rt-plan-
tan och dess mykorrhizasvampar gynnsamt eller (^plantan ogynnsamt.
Sannolikheten härför synes mig dock ringa. Jag erinrar i samband härmed
om det fall, då a- och ^-plantorna växte på endast i dm. avstånd från var-
andra (s. 399), och där alltså rötter från de skilda plantorna nästan berörde var-
andra. En gynnsam faktor av någon art vid a-plantan eller en ogynnsam
' Dikningen av Vonsnivren (ifrågavarande område) påbörjades åren 1905 — 1906; om-
rådet genomskars av kompletteringsdike år 1912; dock kan ej med säkerhet avgöras, när
torrläggningen blev fullständig. På Bredsjömyren och Stenmyren påbörjades dikningen
år 1907; sedermera komplettering utförd; åtminstone på den förra var ifrågavarande pani
vid besöket ej fullständigt torrlagt (jfr s. 590); i närheten av äldre diken funnos emellertid
daggmaskar; därifrån togos dock inga prov för salpeterbestämning.
412
FEMTE KAPITLET
sådan vid ^plantan borde rimligtvis sträcka sina verkningar även till den
närstående plantan.
Jag kan ej finna annat samband mellan den frodiga plantan och
den ymniga mykorrhizafrekvensen än att det är denna senare, som är
orsaken till den förra. Genom mykorrhizasvamparnas inträng-
antie blir näringstillförseln till
(/-plantan i ett eller annat avse-
ende kraftigare än den blir till
/^-plantan. Frän att lia varit ty-
nande får den en friskt grön
färg och kraftig tillväxt. My-
korrhizan måste dock få en relativt
hög frekvens (2 — 3), innan plantans
tillväxt förbättras; ungefär halva
antalet sidorötter måste först bli
infekterade av svamparna.
Man finner understundom plan-
tor av det utseende, som fig. 49
angiver. Denna treåriga tall har
under de två första åren varit ty-
nande; för.st under sista året ha
barren blivit längre och fått kraf-
tigare grönska. Mykorrhiza före-
Icommer nu i frekvens 2, huvud-
sakligen av den klubbformade kom-
binerade typen. Synbarligen ha
svamparna nyligen invandrat. Enligt
min mening är mykorrhizan orsa-
ken till att plantan under det sista
året ökat sin tillväxt.^
De plantor, som endast ha
Ijseudomykorrhiza, kunna under van-
liga förhållanden på dränerad myr-
mark ej erhålla tillräcklig näring. För dem måste pseudomykorrhizan an-
ses vara till skada, enär genom svampinfektionen rotens näringsupptagande
Fig. 49. Treårig tallplanta tr.in ton-
lagt dykärr (Smirrsegelmyren, s. 380). Plan
tan, som under de två första åren varit ty
nande, har det sista året blivit kraftigare. Mv
korrhiza i frekvens 2, pseudomykorrliiza i
frekvens 5. '"/i 1916. Vt
' Enligt Hessel.m.w (Svlvén igi6, s. 177) och Mölleh (1908, s. 277) är hos tallen
barrlängden — i motsats till höjdtillväxten — beroende på näringsförhållandena under den
rådande vegetationsperioden.
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FÖR BARRTRÄDEN 413
)'ta decimerats (förkortad rottillväxt, reducerade rothår o. a.), utan att svam-
pen synes kunna bidraga vid näringsupptagandet. Svampen är parasit
och kan enligt mitt förmenande knappast här betraktas som ofarlig sådan
utan bör snarare anses som skadlig.
De resultat, till vilka jag anser mig ha kommit med avseende på my-
korrhizan och pseudomykorrhizan pä ifrågavarande myrmarker, kunna sam-
manfattas sålunda:
Den ektotrofa mykorrhizan är under normala förhållanden
nödvändig för tall- och granplantornas utveckling, pseudomykor-
rhizan utan betydelse eller till skada; vid dikeskanter kunna
emellertid förekomma välväxande plantor, som sakna mykorrhiza
och som alltså ha endast pseudomykorrhiza.
Tall- och graiiplantor å sådana nydränerade iiiyriiiarker, där
redan i naturtillståndet mykorrhiza finnes.
I associationer, där tall och gran före torrläggning haft uteslutande
normal mykorrhiza, finnes denna självfallet också hos plantor, som uppkom-
mit efter dränering. Plantor med pseudomykorrhiza saknas, d. v. s. om
man undantager unga ånsplantor (jfr s. 367).
Såväl i starrmossen som i Vaginatiiui- och Fi/scu>n-mossavt)cL saknas
också de tynande plantor, vilka talrikt förekomma i de associationer, som
nyss behandlats. Alla äro vackra, förutsatt att torrläggningen varit till-
räckligt kraftig.*
På tuvor — beklädda med någon av dessa mossassociationer — som
ofta förekomma i t. ex. dykärr, finner man understundom kraftiga plantor,
under det att strax intill pä själva kärrytorna endast tynande sådana kunna
upptäckas. Ett exempel må belysa detta förhållande ;
I det fnin Lappmyren (s. 578) omtalade dykärret förekommo lägre tuvor, bestående
huvudsakligen av Sphagniim magellanicutn. Under det plantorna i dykärret delvis voro
tynande, delvis vackra (jfr s. 378), voro samtliga i nämnda tuvor mycket vackra och —
såsom en fältundersökning kunde visa — försedda med väl utvecklad mykorrhiza.
Två plantor undersöktes mikroskopiskt; de vä.\te c:a 2 m. från den s. 378 (II) be-
skrivna plantan. "/^ 19; 5-
Ålder Årsskott Barrläned Mykorrhiza d 1 , , •
år cm. mm. enkil-grenad Pseudomykorrhiza
Piniis sill' est ris . . 5 1,7 35 4 1
Picea Abies ... 5 5 10 5 —
' Emellertid synas såväl tallens som granens frön understundom ha svårt att gro ä
en del mossar, isynnerhet å torrlagda Fuscuiii-n\0ii3.x (jfr s. 358).
414 FEMTE KAPITLET
Detta antyder, att mykorrhizan även i dessa associationer är av samma
betydelse som i de förut behandlade. Och man har i själva verket inga
skäl att antaga, att mykorrhizan skulle vara av vital betydelse endast för plan-
tor ä dränerade kärr och besläktade mossassociationer och ej å de myrar,
där mykorrhiza under alla förhållanden finnes.
Även kan man, synes det mig, utsträcka satsen till äldre träd, som
förekomma i dessa senare associationer. Dessa ha visserligen före dräne-
ring tynande tillväxt, men kraftig sådan inträffar, som ovan visats, ome-
delbart efter torrläggning.
Mykorrhizan är av vital betydelse för såväl plantor som träd
i de niy rassociationer, där mykorrhiza finnes före torrläggning.
Den ektotrofa mykorrhizans betj^delse har ända sedan F^RANKS (1885)
bekanta första arbete ofta diskuterats i litteraturen. Olika meningar ha
framkommit, och ännu den dag som är stå meningarna skarpt emot var-
andra. Man kan säga med MÖLLER (1903, s. 338), »dass fast alle denk-
baren Hypothesen iiber den Sinn der Mykorhizenbildung schon ihre Ver-
treter gefunden haben».
En del forskare frånkänna den ektotrofa mykorrhizan all betydelse
och betrakta de ingående svamparna som mer eller mindre oskadliga pa-
rasiter, så t. ex. GiBELLi (cit. S.^RAUW 1892— 1893, s. 239), Sarauw
(1892 — 1893, s. 240), MÖLLER (1903) och FUCHS (191 i). Andra däremot
betrakta svamparna som nyttiga eller nödvändiga för ifrågavarande väx-
ter; bland dessa må utom Frank (1885; 1888; 1892 b, s. 263; 1894) främst
nämnas Stahl (1900), MuLLER (1903; MULLER og Helm.S 1913), V.
TuBEUF (1903 b), Peklo (1913) och Petri (1915).'
Vid bedömandet av frågan huruvida mykorrhizan är nödvändig för
mykotroferna måste man vara försiktig och ej göra allt för stora generali-
seringar. Man borde egentligen, synes det mig, utgå från de minsta enhe-
terna, arten och associationen, och ställa frågan på följande sätt: huru för-
håller sig i en bestämd association en given växt med mykorrhiza och
utan sådan? Denna uppgift är emellertid givetvis m\cket svårlöst, enär
man ej liar utsikter att träftä mykorrhizafria individ i associationer, där ifråga-
varande art normalt är försedd med mykorrhiza. Man finner t. ex. ej i
en granskog med typisk rähumus bredvid varandra individ utan och med
• Enligt referat i Bot. Centralbl., 132. 1916 (s. 503).
MYRORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FÖR BARRTRÄDEN 415
mykorrhiza (bortsett dock från unga årsplantor, jfr s. 367). Och att ästad-
konima fullt naturliga kulturer torde vara omöjligt, enär humus vid sterili-
sering undergår väsentliga förändringar (jfr LÖHNIS 1910; WiLLY SCHATZ
1910). Näringssubstrat borde användas, som endast skilde sig frän dem i
naturliga associationer i det avseendet, att mykorrhizasvamparna voro av-
lägsnade.
De slutsatser, till vilka jag anser mig ha kommit ined avseende på
mykorrhizans betydelse för barrträden pä myrmarker, kunna alltså ej utan
vidare överflyttas att gälla även för våra skogsmarker. Såsom framgår av
HesselmaNS (1917 a; 1917 b; 1917 c) undersökningar, förhålla sig skilda
skogstyper väsentligt olika i markbiologiskt hänseende. Det är ingalunda
uteslutet, att mykorrhizan är nödvändig i vissa skogstyper, däremot bety-
delselös i andra. Också betraktar SlAill. (1900, s. 607) barrträden såsom
fakultativt mykotrofa.
* •■):
Om alltså den ektotrofa mykorrhizan för barrträden å myrar är av
vital betydelse, så är ändock den frågan obesvarad, varuti huvuduppgiften
ligger. De viktigaste teorierna, som man finner härom i litteraturen,
torde vara dessa:
i) Svamparna upptaga oorganiska salter [Stahi.S (1900) konkurrens-
teori];
2) Svamparna upptaga humuskvävet (Frank 1888; 1894; v. TUBEUF
1903 b; Petri 1915);
3) Svamparna assimilera luftens fria kväve (MuLl.ER 1903).
Trots många undersökningar och diskussioner måste man säga, att
tills vidare alla hypoteser rörande hithörande frågor sväva i luften. Vis-
serligen talar det förhållandet, att mykorrhiza är väl utvecklad i starkt torv-
bildande associationer, för att svamparna pä ett eller annat sätt förmedla
kvävetillförseln. I de mera xerofila mossarna (Christensen, Mentz og
OVERGAARD I9I2, S. 65 1 ; RlTTER I912 a, S. 656; 1912 b, S. 415; ARND
1916, s. 566) och i de rähumusbildande skogarna (Hesselman 1917 a, s.
393) saknas salpeter, eller sådan finnes i endast mycket obetydliga mängder;
de kväveföreningar, som här bjudas växterna, utgöras uteslutande eller över-
vägande av ammoniumsalter och mera komplicerade organiska föreningar.'
' Förmågan ;Ut bilda ammoniak sjaies i vissa rähumusbildande skogar vara .särdeles
ringa. (Hf.sselm.^n 1917 a, s. 395) säger härom: »Skulle man få döma av dessa humusfor-
mers förmåga, att ur en peptonlösning avspalta ammoniak, så vore den många gånger
att anslå som så liten, att man h.ir liksom svårt att tänka sig, att skogen skulle kunna
täcka sitt kvävebehov enbart genom upptagande av ammoniak».
4l6 FEMTE KAPITLET
Även plantorna invid dikeskanter peka i viss mån hän i samma rikt-
ning. Vid diken pä myrmarker kan nämligen, såsom framför allt HeSSEI.-
MAN (1917 a, s. 360) påpekat, nitrifikationen bliva särdeles livlig; här in-
finner sig också talrikt Chamacncriiim angnstifolium, som av Hesselman
(1917 a, s. 388) betraktas som »nitratofil ledväxt». Det kunde tänkas vara
en livlig salpeterbildning, som är orsaken till att plantorna här äro vackra,
elunu de sakna mykorrhiza.
Mot antagandet, att svamparnas huvuduppgift ligger i förmedling av
kväve, står dock det faktum, att substraten för tynande, pseudomykorrhiza-
försedda plantor i flera av de undersökta fallen visade en betydande nitrat-
halt, så i dyflarken och Papillosuiii-mosstn ä Vonsniyren och i Sphagnum-
kärret ä Ensammenmyren (tab. 48).
Emellertid bevisar enligt min uppfattning ej detta förhållande, att
svamparna sakna betydelse för värdväxtens kvävetillförsel. Det kan tän-
kas, att svamparna förutom vid kväveupptagandet spela en viktig roll även
i andra avseenden, och att på grund härav plantorna i ovannämnda fall
voro tynande trots tillgång pä lätt assimilerbart kväve.
För en slutgiltig lösning av dessa problem fordras systematiskt ut-
förda kulturer under skilda förhållanden, dels av de isolerade mykorrhiza-
svamparna, dels av plantorna själfva med och utan svampar. De försök,
som hittills gjorts i dessa avseenden, sakna tillräcklig beviskraft.
Vad beträffar de m\rassociationer, som i naturtillståndet sakna my-
korrhiza, är det från såväl teoretisk som praktisk synpunkt av intresse att
utröna, huru länge det dröjer efter torrläggningen, innan svamparna invand-
rat i sä stor frekvens, att ett för framtida skogsbestånd tillräckligt antal
plantor kan bliva infekterat. Är denna tidrymd myckel lång, är det möjligt,
att skogsmannen lämpligast bör tillgripa konstgjord infektion av mykor-
rhizasvamparna.
Detta spörsmål kan e.\akt avgöras endast genom studier av för ända-
målet utlagda provytor. Det är nämligen oftast ej möjligt att några år
efter myrmarkens dikning avgöra, vilket år torrläggningen av ett under-
sökt område ägt rum.^ I stort sett torde dock kunna sägas, att c:a 10 år
efter fullständig dränering flertalet plantor äro försedda med mykorrhiza.
' Dikningen har ofta pågått under flera år efter varandra, och efter denna första dik-
ning ha ej sällan kompletteringar utförts.
MYKORRHIZAN OCH DESS BETYDELSE FÖR BARRTRÄDEN 417
Belysande är i detta avseende Vonsmyien [Papi/losmn-mosse, s. 393). I
de partier, som varit torrlagda under 4 är, funnos endast plantor med
uteslutande pseudomykorrhiza, i de partier däremot, som varit torrlagda
under 12 ä 13 är, hade de flesta plantorna väl utbildad ektotrof mykorrhiza.
Huruvida man kan erhålla erforderligt antal välväxande plantor has-
tigare genom infektion med mykorrhizasvamparna på ett eller annat sätt,
kan utrönas endast genom experiment å utlagda provytor.
De norrländska myrmarkerna. iiavj 2y
Litteratur.
Andkrsson, g., och Birger, S., Den norrländska florans geografiska fördelning
och invandringshistoria med särskild hänsyn till dess sydskandinaviska arter.
— Norrl. Handbihl., 5. Uppsala 191 2.
, och HKSSiXMAN, H., Vegetation och flora i Hanu-a kronopark. — Skogs-
värdsfören. Tidskr., 5. (Även Meddel. fr. Statens vSkogsförsöksanst., 4.)
Stockholm 1907.
Arnd, Th., Beiträge zur Kenntnis der Mikrobiologie imkultivierter imd knltivierter
Hochmoore. — Centralbl. f. Bakt,, Abt. II, 45. Jena igi6.
Arneix, a., Fenologi.ska iakttagelser vid Härnösand. — Ark. f. Bot. utg. af K. Sv.
\'et.-Akad.. 14: 24. Stockholm 1917.
B.\rth, a., vSkogavgroftning. — Kristiania 1912.
Bersch, W., l'ntersuchimg der Moorbödcn. — Zeitschr. f. Moorkult. n. Torfverw.,
10. Wien igi2 (»1912 a»).
, Aufforstmig von Hochmooren. — Zeitschr, f. Moorknlt. u, Torfverw., 10.
Wien 1912 (»igi2 b»). ;;
, Handbiich der Moorkultur. — Wien 1912 (»19T2 c»). I
BOHMER, J., Avgroftning av sumpig skogmark og myr for indvinding av skoggrund
og oket tilvekst. — Det Norske Skogsel.sk. Smaaskr., i. Kristiania 1913.
Brockm.\xn-Jerosch, H,, Die Flora des Puschlav (Bezirk Bernina, Kanton Grau-
biinden ) imd ihre Pflanzengesellschaften. — Die Pflanzengesellschaften der
Schweizeralpen, i. Leipzig 1907.
Busgen, I\I,, Kiniges fiber Ge.stalt und Wachstumsweise der Baumwurzeln, — Allg.
Först- u. Jagdzeit., 77, Frankfurt 1901,
Cajaxder, a, k., Ein Beitrag zur Entwickelungsgeschichte der nordfinnischen
Moore. — Fennia, 20: 6. Helsingfors 1904.
, Ueber Waldtypen. — Fennia, 28: 2. Helsingfors 190g.
, Torfmarkernas växttopografi. — Atlas öfver Finland 1910. Helsingfors
igi I (»igii a»),
, Kanga.smetsistä turvemaalla, — Finska Forstf ören, Meddel., 28. Helsingfors
1911 (»1911 b»). (Referat i Forstl. Rmid,sch., 13: 7. Xeudamm 1912.)
, Studien iiber die Moore Finnlands. — Fennia, 35: 5. Helsingfors 1913.
Canneun', Th., Skogskultur på mossjord. — Finska IMo.sskulturfören. Årsbok i8gS.
Helsingfors 1899.
Cari,GREN, M., Om Sanna. — Skogar och skogsbruk. (AvcUvSkogsvårdsfören, Tidskr.,
15.) Stockholm 1917 (»1917 a»).
, Några anteckningar om Fr.\ns Kempe och hans skogsvård. — Stockhohn
1917 (»1917 b»).
Ch.\ri,ier, c. v. i,., Grunddragen af den matemati.ska statistiken. — Stats-
vetenskapl. Tidskr. igio. Lund jgio.
LITTERATUR 41g
CliRisTKXSKN. H. R., Mextz, a., og OvERGAARD, N., TTndersogelser over Mosefor-
sogsarealenie luider Statens Forsngsstationer ved Studsgaard og Tylstrup
— Tidskr. f. I^andbrug. Planteavl, ig. Kobeiiliavn 1912.
De GEER, g., Om naturhistoriska kartor öfver den baltiska dalen. — ^ Populär Xa-
turv. Revy 1914. Stockholm 1914.
Du RiETz, G. E.. Kågra synpunkter på den synekologiska vegetationsbeskrifningeiis
terminologi och metodik. — Sv. Bot. Tidskr.. 11: i. Stockholm 1917.
Kkm.vn, W., Afdikning i .skogsmark. — vSkogsvårdsfören. Folkskr., 11. Stockluilm
1907.
Eriksson, J. V., Bälinge mossars utvecklingshistoria och vegetation. — Sv. Bot.
Tidskr., 6. Stockholm 191 2.
v. FeiliTZEX. Hj., Uber die chemische Anah-se des Moorbodens bei der Bewertung
fiir Kulturzwecke. — \'erhandl. II. intern. Agrogeologkonf. Stocklrolm
1910. Stockholm igii.
, och LuGNER, I., Undersökningar öfver de mängder bundet kväfve, som
tillföras jorden med nederbörden. — Landtbruksakad. Handl.. 4g. Stock-
holm ig 10.
Fi,.\ii\ui,T. Ch., mid SCHRÖTER, C, Phytogeograpliisehe Nomenklatur. — III.
Congr. intern, de Bot. Bruxelles 1910. /iirich igio.
I'''R.VNK, B., Ueber die auf Wiuzelsymbiose beruhende Ernährung gewisser Bäume
durch luiterirdische Pilze. — Ber. Deutsch. Bot. Ges., 3. Berhn 1S85.
, Ueber neue Mycorhiza-Formen. — Ber. Deutsch. Bot. Ges.. 5. Berlin 18S7.
, Ueber die physiologische Bedeutung der Mycorhiza. — Ber. Deutsch. Bot.
Ges.. 6. Berhn 1888.
, Die Ernähnmg der Kiefer durch ilire ilycorhiza-Pilze. — Ber. Deutsch. Bot.
Ges., 10. Berhn iSgi (»i8g2 a»).
. I^ehrbuch der Botanik nach dem gegenwärtigen Stånd der \\'issenschaft, i.
Leipzig i8g2 (•>i8g2 b>>).
, Die Bedeutiuig der Mycorhiza-Pilze fiir die gemeine Kiefer. — Forstwiss.
Centralbl., 16. Berhn 1894.
FrEdenberg, k., Linnér, H.,och Ouchterlony, H., l"tdrag lu- en till Kungl. Do-
mänstyrelsen, ingifven »Berättelse om gjorda iakttagelser rörande torrlägg-
ning af vattensjuka marker å skogstrakter inom landet». — Arsskr. Fören. f.
skogsvård i Norrland 1900. Stockholm 1900.
Fries, Th. C. E.. Botanische Untersuchungen im nördlichsten Schweden. Ein
Beitrag zui Kenntnis der alpinen und subalpinen \'egetation in Torne Lapp-
mark. — Akad. Abh. Uppsala igi3.
FrUH, J., imd SciiröTER, C, Die Moore der Schweiz mit Beriicksichtigung der ge-
samten Moorfrage. — Bern 1904.
PUCHS, J., tiber die Beziehimgen von Agaricineen und anderen humusbewohnenden
Pilzen zur Mycorhizenbildimg der Waldbäume. — Bibi. Bot., 18. Stuttgart
igii.
FuRRER, E., \'egetationsstudien im Borniiesischen. — Inaug.-Diss. Ziirich 1914.
Förteckning öfver Skandinaviens växter utgifven af Lunds Botaniska Förening, i.
Kärlväxter. — Lund 191 7.
G.vi,i,.vuD. I.. Études sur les mycorliizes endotrophes. — Rev. gén. de Bot., 17.
Paris 1905.
Gr.\dmann, R., tiber Begrifisbildmig in der Lehre von den Pflanzenformationen
— EnGIi9ii a»).
, Svenska mosskulturföreningens torfgeologiska undersökningar. — Sv. Moss-
kulturfören. Tidskr. 191 1. Jönköping igii (»1911 b»).
, Ubcr die botanisch-torfgeologischen ITntersuchungen des sehwedischen
Moorkulturvereins. — ^'erhandl. II. intern. Agi-ogeologkonf. Stockholm 1910.
Stockholm 1911 (»igii c»).
, Om vSphagnaceernas förhållande till vi.ssa mineralsalter. — »Sv. Bot. Tidskr.,
6. Stockhohn 191 2.
Halden, b. E.. Om torvmossar och marina sediment inom norra Hälsinglands hto-
rinaområde. — Akad. Avh. Stockholm 191 7.
Halldin, G., ochWELANDER, A., Berättelse angående gjorda iakttagelser rörande
torrläggning af vattensjuka marker och därmed sammanhängande frågor
under en år 1903 företagen studieresa. — Tidskr. Fören. f. skogsvård i Norr-
land 1904. Stockholm 1904.
HambERG, H. E., Medeltal och extremer af lufttemperaturen i Sverige 1856 — 1907.
— Bih. t. Meteorol. Iakttag, i Sverige, Ser. II. 35 (1907). Uppsala 1908.
, Nederbörden i Sverige 1860 — 1910. — Bih. t. Meteorol. Iakttag, i Sverige,
Ser. II, 38 (1910). Uppsala 191 1.
, Storleken av temperaturens dagliga variation på den skandinaviska halvön.
— Bih. t. Meteorol. Iakttag, i Sverige, Ser. II, 40 (1912). Uppsala 1914.
Hartig, Th., VoUständige Natm^geschichte der for.stlichen Culturpflanzen Deutsch-
lands. — Berhn 1840 — 1851.
HellSing, g., Notes on the structure and developiiient of the turfmoor Stormur
in Ge.strikland. — Bull. Geol. Inst. Upsala. 2: 2. Upsala 1896.
Henning, E., Studier öfver vegetationsförhållandcna i Jemtland ur forstlig. agro-
nomisk och geologisk synpvuikt. — Sveriges Geol. l'nders.. Ser. C. 145.
Stockholm 1895.
HESSELMAn, H., Studier öfver .skogsväxt å mossar, i. Om trädplantor å utdikade
flarkar. — Skogsvårdsfören. Tidskr., 5. (Även Meddel. fr. »Statens »Skogsför-
söksanst., 3.) Stockholm 1907.
, Om vattnets syrehalt och dess inverkan på skogsmarkens försmnpning och
skogens växtUghet. — Skogsvårdsfören. Tidskr., 8. (Även Meddel. fr. Statens
Skogsförsöksanst., 7.) Stockholm 191 o.
, Jordmånen i vSveriges .skogar. — vSkogsvårdsfören. Folk.skr., 27 — 28. Stock-
holm 191 2.
, vStudier över salpeterbildiiingen i naturliga jordmåner och dess betydelse i
växtekologiskt av.seende. — Meddel. fr. Statens Skogsförsöksanst., 13 — 14.
Stockhohn 1917 (»1917 a»).
, Om våra skogsföryngringsåtgärders inverkan på salpeterbildningen i marken
och dess betydelse för barrskogens föryngring. — Meddel. fr. Statens Skogs-
försöksanst., 13 — 14. Stockholm 1917 {»1917 b>>).
, Studier över de norrländska tallhedarnas föryngringsvillkor. II. — Meddel.
fr. Statens Skogsförsöksanst., 13 — 14. Stockholm 1917 (»1917 c»).
Hoering, P., Moornut/.ung und Torfverwertung mit besonderer Bcriicksichtigung
der Trockendestillation. — Berlin 19 15. '
LITFERATUR 4 2 I
Holmgren', A.. Några anmärkningsvärda ståndortsniodifikationer af tall och gran.
— Skogsvårdsfören. Tidskr., 7. Stockholm 1909.
Hult, R., Försök till analytisk behandling af växtformationerna. — Meddel. Soc.
pro Fauna et Flora Fenn.. 8. Helsingfors 18S1.
. Recherches sur les pliénoménes périodiques des plantes. — Xov. Act. Reg.
Soc. Scient. Upsal., Ser. III, 11. Upsala 1883.
. Blekinges vegetation. Ett bidrag till växtformationernas utvecklingshistoria.
— Meddel. Soc. pro Faiuia et Flora Fenn.. 12. Helsingfors 18S5.
HÖGBO.M. A. G.. Norrland. — Norrl. Handbibi., I. Uppsala 1906.
HövELER, W., Ueber die \'er\verthung des Humus bei der Ernährung der chloro-
phyllfiilu-enden Pflanzen. — Jalnb. f. wiss. Bot., 24. Berhn 1892.
JEXSEX, C. Danmarks Mosser I. Hepaticales, Authocerotates og Sphagnales. — Ko-
benhavn 1915.
JoST, L., \'orlesungen iiber Pflanzenphysiologie. — Jena 191 3.
Katalog för skogsavdelningen å utställningen i Örnsköldsvik 1916. redigerad av
Per Ödmax. — Sollefteå 1916 (•>Katalog Skogsutställningen 1916»).
Kempe. Fr., Skogshushållning i Norrland. Ett program. — Norrl. Handbibi., 3.
Uppsala igog.
Kempe. vS., Några ord om Norrlands skogar. — Ar.s.skr. Fören. f. skog.svård i Norr-
land igo6. Stockholm igo6.
KERXER, a., Das Pflanzenleben der Donaulaender. — Innsbruck 1863.
, Pflanzenleben, i. — Leipzig imd Wien i8g6.
KlHLM.^x, A. O., Pflanzenbiologische Studien aus Russisch Lappland. Ein Beitrag
ziu" Kenntniss der regionalen Gliederung an der polaren \\'aldgrenze. — Act.
Soc. pro Fauna et Flora Fenn., 6: 3. Helsingfors 1S90.
KiRCHXER, o.. Loew, E., vSchröter, C, Lebeusgeschichte der Bliitenpflanzen Mit-
telemopas, 1:1. — Stuttgart 1908.
K\xix, H., och Samuelsson", G., Några kritiska synpunkter på beståndsanalyser.
— Skogsvårdsfören. Tidskr., 14. Stockholm 191 6.
Leixixgex. W. Graf zu, Die Waldvegetation präalpiner bayerischer Moore. —
Naturw. Zeitschr. f. Land- u. Först wirtsch., 5. Stuttgart 1907.
Lidforss, b., Die wintergriine Flora. — Lunds Univ. Årsskr., N. F., Afd. 2, 2: 13
(även K. Fysiogr. vSällsk. Handl., N. F., 17: 13). Lund 1907.
LiXDHÉ, U. , Hvilka torfmarker i öfre Norrland böra afdikas för skogsbörd? — Arsskr.
I'"'ören. f. skogsvård i Norrland 1909. vStockholm 1909.
, Äldre afdikningar i Norrbotten samt Norrbottens-myrars näringshalt —
Arsskr. Fören. f. skogsvård i Norrland 191 1. »Stockholm 191 1.
LiXDSTRÖM, A., Jordslagen inom \'esternorrlands län i geologiskt och agronomiskt
hänseende. — Sveriges Geol. Unders., Ser. C, 92. vStockholm 188S.
LixxER, H., Några ord om afdikning å skogsmark i och för skogsbörd. — Tidskr.
f. Skogshiish., 28. Stockholm 1900.
LoRExz, J . R.,Allgemeine Resultate aus der pflanzengeographischen imd genetischen
Untersuchimg der ^loore im präalpinen Hiigellande Salzburg's. — Flora, 16.
Regensbiu-g 1858.
LuGXER, I., Metod för midersökning af torfjord för kultiurändamäl. använd vid
Svenska ilosskulturföreningens kemiska laboratorium. — Berätt. öfver
Verks, vid Sv. Mosskulturfören. Kem. Laborat. år igii af Hj. v. FeiliT-
ZEN. Jönköping igi2.
Lundberg, G., Handbok i skogsdikning. — Stockholm 1914.
LuxDBOHM, Hj., Berggrunden inom \'esternorrlands län. — »Sveriges Geol. Unders.,
Ser. C, 177. Stockholm 189g.
LÖHXis, F., Handbuch der landwirtschaftlichen Bakteriologie. — Berlin 1910.
422 LITTERATUR
Mai,m, E. a., Torfmarkenia ur L-koiiomisk synpunkt. — Atlas öfver I'iulanil
1910. Helsingfors 191 1.
Mangin, L., Introduction a Tétude des mycorhizes des arbres forestiers. — Nouv.
Arch. du Musémn d'Hist. Nat. Paris, Sér. 5, 2. Paris 1910.
MEUN, E., Sphagnologische -Studien in Tiveden. — Ark. f. Bot. utg. af K. Sv. \'et.-
Akad., 13: 9. Uppsala 1913.
-, Sphagnum-hiologische Studien. I. Zur Kenntnis der vegetativen \'ernichrung
der Sphagnaceen. — Sv. Bot. Tidskr.. 8. Stockholm 1914 (»1914 a»).
, SpJi a g nu iii-hio\ogische Studien. II. Eine Kaltwasserfonu von Sphagmim. —
Sv. Bot. Tidskr.. 8. vStockholm 1914 (»1914 l^»)-
, De norrländska myrmarkerna som skogsmark. — Skogar och skogsbruk.
(Även vSkogsvårdsfören. Tidskr., 15.) Stockholm 1917.
, und OdÉn, S., Kolorimetrische Untersuchungen iiber Humus und Humifi-
zierimg. — Sveriges Geol. Unders., Ser. C, 278. Stockholm 1917.
MenTZ, a., Studier över dan.ske niosers recente vegetation. — Inaug.-Diss. Koben-
havu 191 2.
V. MiDDENDORFF, A., Die Gewächse Sibiriens. — Dr. A. v.Middendorff's Sibirischc
Reise, 4: i. Petersburg 1864.
MönER, P. E., Om Bjergfyrrens Forhold til Rodgranen i de jydske Hedekulturcr. —
Tidskr. f. Skovbr. 1903, Suppl. Kjobenhavn 1903.
, og Weiss, Fr., Studier över Skov- og Hedejord. I. Om Kalkens Indvirkning
paa Bogemor. — Det forstl. Forsogsva?sen i Danmark, i. Kobenhavn 1906.
, og Hei,iis. J . . Forsog med Anvendelse af Kmistgodning til Grankultur i midt-
jydsk Hedebund. — Det forstUge Forsogsvsesen i Danmark. 3. Koljenliavn
1913-
Mui,i,er-Thurgau, H., Ueber das Gefrieren und Erfrieren der Pflanzen. II. Theil.
— Landw. Jahrb., 15. BerUn 1886.
MÖHER, A., Ueber die Wurzelbildung der ein- und zweijährigen Kiefer im märki-
schen Sandboden. — Zeitschr. f. Först- u. Jagdwesen, 34. Berlin 1902.
, Untersuchrmgen iiber ein- und zweijährige Kiefern im märkischen vSand-
boden. — Zeitschr. f. Först- u. Jagdwesen, 35. Berlin 1903.
, Die Nutzbarmachmig des Rohhmnus (Trockentorf) bei Kiefernkulturcn. —
Zeitschr. f. Först- u. Jagdwesen, 40. Berlin 1908.
Neger, F. W., Beobachtungen und Erfahrungen iiber Krankheiten einiger (ieholz-
samen. — Tharandt. forstl. Jahrb., 60. 1909.
Nll,SSON, A., Om Norrbottens myrar och försmnpade skogar. — Tidskr. f. Skogs-
hush., 25. Stockholm 1897.
, Några drag lu: de svenska växtsamljällenas utveckUngshistoria. — Bot. Not.
1899. Lund 1899.
, Sydsvenska ljunghedar. Tidskr. f. Skog.shush., 29. Stockholm 1901.
, Svenska växtsamhällen. — Tidskr. f. Skogshush., 30. Stockhohii 1902,
NoRRLlN, J . P. , Flora Kareliie onegensis. I. — Not. Sällsk. pro Fauna et Flora Fenn.
Förhandl., 13. Helsingfors 1871 — 1874.
Olofsson, V., och Nordi^und, H., Berättelse om iakttagelser tmder för studium
af torrläggningsarbeten å vattensjuk mark företagen resa å skogstrakter
inom landet. — Tidskr. f. Skogshush., 26. Stockholm 1898.
0SVAI,D, H., Undersökningar af rotsystemen hos de viktigaste växterna på betes-
vallarna vid Flahult och Torestorp. — Sv. Mosskulturfören. Tid.skr. 1915.
Jönköping 1915.
, Om skogsodhng på högmossar. Ett tioårigt försök på Granarps mosse vid
Flahult. — Sv. Mosskulturfören. Tid.skr. igi6. Jönköping 1916.
-, Några anteckningar rörande skogsväxt på Granarps mosse. — Sv. Moss-
kulturfören. Tidskr. 1917. Jönköping 191 7.
LITTERATUR " 423
PAur<, H., Was sind Zwischoniiioore? — Österr. Moorzeitschr., 8. Staab 1907
(»1907 a»).
, Die Schwarzerlenbestände des siidlichen Chiemseemoores. — Mitteil. K.
Bayr. IMoorkulturanst.. i. Stuttgart 1907 (»i907b>>),
, Die Kalkfeindlichkeit der Sphagna luid ihre 1'r.sache, nebst einein Anhaiig
iiber die Aufnahniefähigkeit der Torfnioose fiir Wasser. — Mitteil. K. Bayr.
Moorkultwranst., 2. Stuttgart 1908.
- — , Die Moorpflanzen Baj^erns. — Ber. Bayer. Bot. Ges., 12. Munchen 1910.
PEKI.o, J., Neue Beiträge zur Lösiuig des Mykorrhizaproblenis. — Zeitschr. f.
Gäriuigsph)'siol., 2. Berlin 1913.
PETRi, L., Der gegenwärtige Stånd der Kenntnis iiber die phj-siologische Bedeutung
der Mykorrhizen bei den Bäiunen. — Intern. Agrar. -Teclm. Rund.sch.,
6:g. 1915. (Referat i Bot. Centralbl., 132. 1916.)
Pkob, k. I/., Zur Aufforstung von Hoclunoorflächen. — Zeitschr. f. Moorkult. u.
Torfverw., 2. Wien 1904.
v. Post, I,., Norrländska torfmossestudier. I. Drag ur myrarnas utvecklingshistoria
inom >>Lidernas region». — Geol. Fören. Förhand!., 28. Stockholm 1906.
, Stratigrafische Studien iiber cinige Torfnioore in Kärke. — Geol. Fören. För-
hand!., 31. Stockhohn IQ09.
, Einige siidschwedisclien Ouellmoore. — Bull. Geol. Inst. Upsala, 15. Uppsala
1916.
, und Sernanber, R.. Pflanzenphy.siognoniische vStudien auf Torfmooren in
Närke. — Guides des Excursions en Suéde d. XI Congr. Géol. intern.,
Excursion A 7. Stockholm ig 10.
Ramann, E., M'a!d und Moor in den russisclien Ostseeprovinzen. — Zeitschr. f.
Forst-u. Jagdwesen, 27. BerHn 1895.
, Anzahl und Bedeutung der niederen Organismen in Wald- und Moorböden. —
Zeitschr. f. Först- u. Jagdwesen, 31. Berlin iSgg.
, Einteilung und Bau dcrMoore. — Zeitschr. Deutscli. Geol. Ges., 62. Berlin 191 o.
. Bodenkunde. — Berhn 191 1.
Rancken, H., Torfmarkernas utveckling i Lappland. — Finska Mosskulturfören.
Årsbok igii. Helsingfors 191 2.
RiNX)Ei,iv, A., Hvad vi lära af Finska Mosskulturföreningens jordanalyser. • — Finska
]Mosskulturfören. Årsbok igo2. Helsingfors igo2.
, Den kemislca samnaansättningen af jordprof, tagna vid imdersökningen af
torfmarkerna i Lappo och Ilmola. — Finska Mosskulturfören. Årsbok 1904.
Helsingfors igo5.
Ritter, G. A., Beiträge zur Kenntnis der niederen pflanzlichen Organismen, be-
sonders der Bakterien, von Hoch- und Niedermigsmooren, in floristischer,
niorphologischer und physiologischer Beziehimg. — Centralbl. f. Bakt.,
Abt. II, 34. Jena 1912 (»1912 a»).
, Merkwiirdigkeiten beziigUch der Salpeterbildmig rmd des Salpetergehaltes
im Moorböden. — Intern. Mitteil. f. Bodenkunde, 2. Berhn 1912 (»igi2b>>).
RiJBEL, E., Ökologische Pflanzengeographie. — Handwörterb. d. Naturwissen-
scli., 4. Jena 1913.
RUSSEH, E. J., Boden und Pflanze. Mit Autorisation des \'erf asscrs im deutschen
Spraclie herausgegeben mid bearlseitet von Hans Brehm. — " Dresden und
Leipzig 1 91 4.
Samuei,sson, g.. Om den ekologiska växtgeografiens enheter. — Sv. Bot. Tidskr.,
10. Stockholm 1916.
, Studien iiber die ^'egetation der Hochgebirgsgegenden von Dalarne. —
Nov. Act. Reg. Soc. Scient. Upsa!., Ser. I^', ,| :8. Upsala 1917.
424 LITTERATUR
vSandler, k., Studier öfver randdeltan i norra Ångermanland. — Geol. Fören.
Förhandl., 39. Stockholm 191 7.
vSarauw, g. F. I... Rodsymbiose og Mykorrhizer sajrlig hos vSkovtrwerne. — Bot.
Tidskr., iS. Kjohenhavn 1S92 — 1893.
, Sur les mycorrhizes de.s arbres forestiers et sm le sens de la synibiose de.s ra-
cines. — Rev. Mycol.. 25. Paris 1903.
SCHATZ, WlW.Y, Beiträge zur Biologie der INIycorhizen. — Inaug.-Di.s.s. Jena.
Weida i Th. 1910.
SCHIMPKR, A. F. W., Pflanzengeographie auf physiologischer Grundlage. — Jena
1S9S.
vSciii.iCHT, A., Beitrag zur Kenntniss der \'erbreitung und der Bedeutung der My-
korhizen. — Inaug.-Di.ss. Ivrlangen. Berhn 1889.
SCHRÖTKR, C. und KiRCiiNER, O., Die Vegetation des Bodensees. — Bodensee-
Forschungen, 9:2. Lindau i B. 1902.
vSern.vndKR, R.. Die Einwanderung der Fichte in Skandinavien. — Ivxr.i.KRS Bot.
Jahrb.. 15. Leipzig 1893.
, Studier öfver den gottländska vegetationens utveckling.shistoria. — Akad.
Afh. T'psala 1894.
, Sveriges växtvärld i forntid och nutid.— Sveriges Rike. Handb. för det svenska
folket utgifven imder redaktion af d:r J. F. Nyström. Stockholm igoo.
, Bidrag till den västskandinaviska vegetationens historia i relation till nivå-
förändringarna. — Geol. Fören. F'örhandl.. 24. Stockholm 1902.
, De scanodani.ska torfmo.ssarnas stratigrafi. — Geol. Fören. F^örhandl., 31.
Stockholm 1909.
, Das Moor Örsmsssen. — Guides des Excursions en Suéde d. XI Congr.
Géol. intern., Excursion Bj. Stockholm igio.
, Svenska kalktuffer. — Geol. Fören. Förhandl., 38. Stockholm 191(1.
SiERiG, E., Die Äloorkultur, ihre volkswirtschaftliche Bedeutung und Durchfiihrimg.
— Berlin 191 3.
vSiTENSKY. Fr., tiber die Torfnioore Böhmens in naturwissenschaftlicher und natio-
nalÖkonomischer Beziehung mit Beriicksichtigung der Moore der Nachbar-
länder, i. Prag 1S91.
Skaaraas, M., Aasmyren. — Norges Landbruk.shni.skoles Beretn. 1915 — 16. Kri-
stiania 191 7.
Smith. II . . Postglaciala regionförskjutningar i norra Härjedalens och södra Jämllands
fjälltrakter. — Geol. Fören. Förhandl., 33. Stockholm 1911.
SoBRAT,, J. M., Contributions to the geology of the Nordingrå region. — Inaug.-
Diss. T^ppsala 191 3.
Stahi,, E., Der Sinn der Mycorhizenbildung. Eine vergleichend-biologische Studie. —
Jahrb. f. wiss. Bot., 34. Leipzig igoo.
vStebi^ER, F. g., Beiträge ziur Kenntnis der Matten und Weiden der Schweiz. XI.
Die Streuewiesen der Schweiz. — Landw. Jahrb. d. Schweiz, 11. Bern 1897.
, und SchröTe;r, C, Beiträge zur Kenntnisder Matten und Weiden der Schweiz.
X. \'ersuch einer Itbersicht iiber die Wiesentypen der Schweiz. — Landw. J ahrb.
d. Schweiz, 6. Bern 1893.
Stoi,pe, P., Ett försök till utredning af frostdikningsfrågan. — K. I/andtbruks-
akad. Handl. 1909. Stockholm 190g.
Syi,vén, N., De svenska skogsträden. I. Barrträden. — Stockholm 1916.
, Den nordsvenska tallen. — Skogsvårdsfören. Tidslcr. 1916. (Även Meddel.
fr. Statens Skogsförsöksanst., 13 — 14.) Stockholm 191 7.
Täcke, Br., Die Bewirthschaftung der ini Walde belegenen Griinlands- und Hoch-
nioore, — Zeitschr. f. Först- u. Jagdwesen, 32. Berlin 1900.
LITTERATUR 425
Tanttu, a., Tutkiiuuksia ojitettujen soiden nietsittyniisestä. — Helsinki 1915.
Ternetz, Charlotte, Uber die Assimilation des atmosphärischen Stickstoffes
durch Pilze. — Jahrb. f. wiss. Bot., 44. Leipzig 1907.
TiBERG, H. N'., Skogsprodnktionen, marklaget och jordanalysen. — Värmländska
Bergsmannafören. Annal. 1910. Filip.stad 191 1.
ToLi', R.. Redogörelse för undersökningar i Norrland sommaren 1892. — Sv. Moss-
kulturfören. Tidskr. 1S93. Jönköping 1893.
, Redogörelse för torfmossmidersökningar sommaren 1893. — Sv. Mosskultur-
fören. Tidskr. 1894. Jönköping 1894.
, Redogörelse öfver undersökningar i Norrland sommaren 1894. — Sv. Moss-
kultiu-fören. Tidskr. 1895. Jönköping 1895.
, Öfversigt af myrarncs allmänna beskaffenhet inom Westerbottens län. —
Sv. Mos.skultm-fören. Tidskr. 1896. Jönköping 1896 (»1896 a»),
, INIyrar och myrodling inom Westernorrlands län. — Sv. Mosskultiirfören.
Tidskr. 1896. Jönköping 1896 (.>i8g6 b»).
, Berättelse öfver torfmossunder.sökningar i Härjedalen sommaren 1896. —
Sv. ;\Iosskulturfören. Tidskr. 1897. Jönköping 1897.
, Torfmossundersökningar i Dalarne sommaren 1897. — Sv. Mosskultiirfören.
Tidskr, 1898. Jönköping 1898,
, Torfmossundersökningar inom Upland. — Sv. IMo.sskulturfören. Tidskr. 1900.
Jönköping 1900 (»1900 a»).
, Några iakttagelser öfver skogsväxtligliet på mossar. — Sv. Mosskultur-
fören. Tidskr. 1900. Jönköping 1900 (»1900 b»).
, Norrlands torfmossar. — Sv. !Mo.s.skulturfören. Tidskr. 1901. Jönköping 1901.
, Förslag till systematisk indelning af våra torfbildningar. — Sv. Moss-
kulturfören. Tidskr. 1903. Jönköping 1903 (»1903 a»).
, Hufvuddragen af de svenska torfmarkernas uppkomstsätt, beskaffenhet och
användbarhet. — Sv. Mo.sskulturfören. Tidskr. 1903. Jönköping 1903
(»1903 b>>).
V. TuBEUF, K., Die Haarbildimgen der Coniferen. — Miinchen i8g6.
, Mycorhizenbildung der Kiefer a\if Hochmoor. — Naturw. Zeitschr. f. Land-
u. Först wirtsch., i. Stuttgart 1903 (»1903 a»).
, Beiträge zur Mycorhizafrage. II. Uber die Ernälirmig der Waldbäume durch
Mycorhizen. — ■ Naturw. Zeitschr. f. Land.- u. Forstwirtsch., i. Stuttgart
1903 (»1903 b»).
Upplysningar till Geologisk Öfversiktskarta öfver Sveriges berggrund, upp-
rättad och utgifven av Sveriges Geologiska Undersökning. — Sveriges
Geol. Unders., Ser. Ba, 6. Stockholm loio (»Geologisk Öfversiktskarta
1910» ).
\'AGELER, P., Uber Bodentemperaturen im Hochmoor und iiber die Bodenluft in
verschiedenen Moorformen. — Mitteil. K. Bayr. Moorkulturanst., i. Stutt-
gart 1907.
\'ahl, M., Les types biologiques dans quelques formations végétales de la Scandi-
navie. — Overs. K. Danske Videnskab.-Selsk. Forhandl. 1911. Kjoben-
havn 1 91 1.
, The growth-forms of some plant formations of swedish Lapland. — Dansk
Bot. Arkiv, i: 2. Kobenhavn 1913.
Yalmari, J., Untersuclnmgen iiber die Lösbarkeit imd Zersetzbarkeit der vStickstoff-
verbindmigen im Boden. — Abh. d. Agrikulturwiss. Ges. in Finland, 3.
Helsingfors 191 2.
Wahlgren, A., Skogsskötsel. — Stockholm 1914.
Wainio, E., Kasvistonsiihteista Pohjais-Suomen ja Venäjän-Karjalanrajaseuduilla
I. Medd. Soc. pro Fauna et Flora Ferm.. 4. Helsingfors 1S78.
1734.1 27*
120 LITTERATUR
Waixio. E., Monographia Cladoiiiaruin universalis. — Act. vSoc. pro Faima et Flora
Fenn., 14. Helsingfors 1S97.
Warming, Ii., und Graebnf.r, P., Eug. Warming's I.ehrbuch der ökologischen
Pflanzengeograpliie. — Berlin 1914 — 1916.
Warnstork, c, Sphagnates-Sphagnaceae. — Das Pflanzenreich. Leipzig iqii.
Weber, c. a., Uher die \'egetation und Entsteliung des Hoclunoors von Angstu-
nial im Memeldelta mit vergleichenden Ausblicken auf andere Hochmoore
der Erde. — Berlin 1902.
, Die wichtigsten Hunius- und Torfarten imd ilore Beteiligimg an dem Aufbau
norddeutscher Moore. — Festschr. z. Feier d. 25-jähr. Bestehens d. \'ereins
z. Förd. d. Moorkult. i. Deutsch. Reich. BerHn igoS.
, Was lehrt der Aufbau der IMoore Norddeutschlands iiber den Wechsel des
Klinias in postglacialer Zeit. — Zeitschr. Deutsch. Geol. Ges.. 62. Berlin igio.
Wei,axder, A., Om skogsdikning. — Tidskr. Fören. f. skogsvård i Norrland igo6.
Stockholm 1906.
WlBECK, E., Skogsföryngringsfragan i Xorrland. — Skogar och skogsbruk. (Även
Skogsvårdsfören. Tidskr., 15.) Stockholm 1917.
WOM.\eKA, I., Waldbauversuche auf dem Hochmoore in Sebastian.sberg in Böhnien. —
Zeitschr. f. Moorkult. u. Torfverw., i. Wien 1903.
Zailer. \"., imd W11.K, L., i'ber den Einfluss der Pflanzenkonstituenten auf die
physikahschcn imd chemischen Eigenschaften des Torfes. — Zeitschr. f.
Äloorkult. u. Torfverwert., 5. Wien igoj.
AF Zellén, J. o., Om torrläggning af försumpad .skogsmark. — Skogsvårdsfören.
Tidskr., i. Stockholm 1903.
ÖrTENBI.ad, Th., Om skogarne och skogshushållningen i Xorrland och Dalarne. —
Bih. t. Domän.styrelsens Berätt. rörande vSkogsväsend. 1893. Stockholm 1894.
Rättelser och tillägrg.
Sid. 3, tredje stycket, .stSr: v. Post 1917; läs: v. Post J916.
» 22, nedtill på första stvcliet, står: Friis/uli/ia : läs: Friistulia.
» 89, första stvcl'^'lf>^''i'-'ni'.';{J
Foto -V7 1913 av E. MELIN.
Schci/chzciin-uk Ci/sp/ifu/um mosse; en 8X5 m. stor hölja, omgiven av /■/Auvcw-niosse;
i bakgrunden synes denna senare. Anundsjö socken, Ostb\', Lappniyren (s. 101).
E. Meliu. De norrliiudska myniiarkern.i
Pl. 3.
o:
■s^
E. Melin. De norrläinlska nivrniarkerna.
Pl. 4.
^A?
.4.
M^
itt'^-^
r-A. ^i
,s^r^
^äf^'
r.i
JiK.*-*" '
1" F-J*<
',Ttf£'c*J;
, ^ S''.
;--^4c
-. -.x
^--.né^v^S^i?
s;^-'
t'-;^
5
lO
E. Meliii. De Dorrländska iiivnnaikei'
Pl. 5.
Foto 'b 1916 av W. WÅNCSTKÖM.
Björk-gmnskog av .Vf/-//7/usl\-p på dvkärrmark. Aiuindb|ö socken, Bredbvn, Atjärn (s. 21 1).
E. Meliii. De iion-liiiidskti nivriiuirk
enia.
Pl. 6.
Ur Statens Skogsförsöksanst. saml. Foto '/s 1914 av Edv. "WibeCK.
Tall granskog av Myi/i/Iiisiyp, på ( ■(Ci,'///a//('W-mossniark. Heiiisö socken, Sanna, Kraft-
mvren (s. 222).
E. Melin. De iiorrlämlska myniiarkenia.
Pl.
Foto '/6 1916 av W. 'Wångstköm.
1 allskog av Myi'ti//i/s]'ai'i:ii!!i/in\.\\> på / V(','v'«rt/;c///-nio,ssniaik. Anundsjö socken, Bredbyn,
Ätjärn (s. 225).
E. Melin. De iion-liiiulsk
ika mvrniarKcnia.
Pl. 8.
Foto '/t 1916 av W. WÄNGSTROM.
Granskog av Myrtilhis-Wicciiiiiiin-w^ på torrlagd /'"«jv«?«-niossniark. Aiiundsjö socken,
Brattsjö, Lars-Anders-m\'ren (s. 231).
E. Melin. De uorrliindska niynnarkerDa.
Pl.
Ur Statens Skogsförsöksanst. saml. Foto "^/j 1914 av H. HesSELMAN.
F. J. st.irrmosse, torrlagd år 1904; björken (Betiila pubescens) har inkommit talrikt.
Anuiidsjö socken, Skedoiii, Bergmvreii (s. 32g).
Foto '^[f, 1916 av E. Melin.
F. d, Pitpi/iosiiinmossz [Ericphoniin rng-iiia/i/z/i-hdes), torrlagd år 1906. Pclytricliuin
gracile liar efter dikningen bildat en tåt matta. Anundsjö socken, Skedom,
Bomyren (s. 534).
E. Melin. De noriiändska myrmarkerna.
Pl. 10.
Görda Juuf^berj^ del
L)iii.ir A. B. Lagrelius & \X'estphal, Sluckiiolm
E. Melin. De norrländska mvrmarkerna.
Pl. 11.
GEN.STV^B.UT.ANST.
k^
N
K'fe.'
,/;!;fi?!ii!j-;!jtjM!H;M!?"v!!»;f]ir'';*'<|"?r'F" -■