KONGLIGA SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR NY FÖLJD. SEXTONDE BANDET. 1878. "STOCKHOLM. 1878—79. q G BOKTRYCKERIE Gl Ane ENIRO INNEHÅLL ATS RS) IDC ID (0) INF ID) 18 155 JNINE ID) TD) In Recherches sur YI'induction umipolaire, Vélectricité atmosphérique et VF'aurore boréale, par E. UND UN DESSEESRS SIONS NES SE rn pa Seen Ma Se ae or er Do DNE Aa SO ER AE re fa pd ES OR SE EEE Öfversigt öfver de af svenska expeditionerna till Novaja Semlja och Jenisei 1875 och 1876 insamlades hafs:mollusker, af VWILHEtM ILRCHE. | Med 2mtaflor 555525 essens a ae ee Les annélides polychetes des mers de la Nouvelle-Zemble, par HI. THEEL. Avec ( planches Bidrag till Nordvestra Sibiriens insektfauna, Hemiptera Heteroptera, insamlade under expedi- tionerna till Obi och Jenisei 1876 och 1877, förtecknade af JOHN SAHLBERG... ooooooom--- Arachniden aus Sibirien und Novaja Semlja, eingesammelt von der schwedischen Expedition nm. Jane NÄ, Hess vOn NRO Ng KG: Nike d ENS ooccssnmsccoooococresrrocrsooo [Undersökning atbadsytjansvidPMarstrandjiafe NI PA HAMBERG. 090 Bidrag till Sveriges fossila flora. II. Floran vid Höganäs och Helsingborg. Af A.G. NATHORST. Med 8 taflor Wet Rd ef RS Sj ee REL AS SE LE ORRES RN ER ENE 2 Rättelser. N:o 3, sid. 17, 1 öfverskriften står: Band 16. N:o 2, läs Band 16. N:o 3. INO Dy Do » Står band 15. N:o 6, läskiband. 167 NIor3: = DO EA = TS 1— 39: 1—136 fa 325 1— 35 AM NEN Sr R KULTEN SÅ FOT VAT er LA S- VÄNS 4) AL (HN 3 PRE FOA GETA Ö ke a brå ex SÅ q jz i MEL ARA EDER ff gå LERNIA I SA SENSE MN ) RR TO ) 9, j Rin d j - SINE 3 z OM ) | t - NA . f, . | AT KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 16. N:o 1. RECHERCHES SUR CINDUCTION UNIPOLAIRE, L'ELECTRICITE ATMOSPHERIQUE ET VAURORE BORÉME PAR E. EDLUND, PROFESSEUR DE PHYSIQUE A L'ACADÉMIRL ROYALE DES SCIENCES DE SUEDE. MEMOIRE PRESENTE A L'ACADÉMIE ROYALE DES SCIENCES LE 10 JANVIER 1878. "STOCKHOLM, 1378. P. A. NORSTEDT & SÖNER. KONGL. BOKTRYCKARE, Res ardua rebus vetustis novitatem dare, novis au- ctoritatem, obscuris lucem, dubiis fidem, omnibus vero naturam et natura sug omnia. Plinius, Hist. nat., T. 1, prefatio. SIT De Pinduction unipolaire. Nous nous représentons un aimant d'acier åa position verticale, qui peut étre aisé- ment mis en rotation autour de son axe géométrique; nous nous figurons en outre cet almant entouré d'un manchon métallique en forme de cylindre, pouvant tourner égale- ment autour du méme axe. Si I'on fait passer dans ce manchon le courant d'une pile de manieére que Tun des électrodes soit en contact avec le manchon au voisinage des pöles de Vaimant, et le second électrode dans un point situé entre les deux pöles, Pex- périence nous apprend que le manchon entre en rotation autour de Taimant. Le sens de la rotation dépend de celui du courant dans le manchon, comme aussi de la situa- tion des pöles. Quant å Faimant méme, il reste dans un état d'immobilité parfaite, et le courant galvanique mn'exerce par conséquent sur lui aucune action rotatoire. I est donc possible de tourner par la voie mécanique VFaimant autour de son axe, sans que Paction récipropre de Faimant et du courant y porte le moindre obstacle. La seule résistance qu'il s'agit de surmonter dans la rotation mécanique de Taimant, est occasionnée par le frottement dans les coussinets de Faxe, etc., résistance qui na, par suite, rien ä déméler avec le courant. Dans un précédent travail”"), jai dé- montré que, suivant la théorie mécanique de la chaleur, chaque phénoméne de Pespece citée doit étre accompagné d'un phénoméne d'induction unipolaire. En effet, si Ton enléve la pile et qu'on la remplace par un galvanométre inséré entre les deux élec: trodes mentionnés, et en contact avec le manchon, le galvanométre indique la naissance d'un courant dés que I'on met mécaniquement le manchon en rotation. La force élec- tromotrice se compose ici du travail mécanique nécessaire pour surmonter la réaction de Paimant sur le courant dans la partie du circuit mise en rotation. Cette espéce d'imduction a recu le nom d'induction unipolaire. Le courant produit est proportionnel å la vitesse du manchon. Il va de soi que la rotation mécanique simultanée de Paimant n'améne aucune augmentation dans le courant produit par la rotation du manchon, vu que cette augmentation d'intensité se ferait sans la consommation d'un travail mécanique correspon- dant, ce qui serait parfaitement absurde. PLÖCKER a aussi prouvé par la voie expérimentale que dans ce cas-ci, la rotation de Vaimant n'est pas capable de produire un courant. En voici une autre raison. Il a été demontré par lF'expérience que Paimant peut étre rem- 1) Bulletin (Öfversigt) des travaux de PF'Académie des sciences, 1877; Wiedemanns Annalen, T. 2, p. 347. 4 E. EDLUND, RECHERCHES SUR L INDUCTION UNIPOLAIRE, ETC. placé dans le cas en question par un solénoide produisant le méme effet que lui”). Jai fait voir moi-méme, å une précédente occasion ”), que la rotation du solénoide autour de son axe est hors d'état de produire un courant d'induction unipolaire, que ce cou- rant provienne d'un fluide unique ou de deux fluides en mouvement translatoire. C'est donc, dans ce cas-ci, la rotation du manchon autour de Paimant qui donne naissance au courant induit unipolaire observé, tandis que la rotation de Patmant autour de son axe na rien a faire avec le phénoméne, comme PF'ont admis plusieurs physiciens. Si I'on relie ensemble Vaimant et le manchon de maniére qu'ils forment un corps solide et invariable, lT'aimant est entrainé dans le sens de la rotation du manchon, sans qu'il en résulte, comme on vient de le voir, de modification dans Yinduction de Faimant. L'aimant agit en ce cas sur le manchon comme si le premier était immobile et le dernier seul en rotation. L'opinion émise par plusieurs physiciens que FPaimant ne peut pas produire une induction unipolaire dans un conducteur avec lequel il est intimement uni, cette opinion n'est donc pas juste. Si le rayon du manchon cylin- drique est suffisamment réduit pour que le manchon soit en contact complet avec laimant, cette circonstance n'empéchera pas qu'une induction n'ait lieu dans le man- chon; et puisque cela se fera pour une épaisseur quelconque du manchon, on peut méme Penlever totalement et mettre les électrodes du galvanométre en contact immé- diat avec lI'aimant, sans que Finduction cesse pour cela. L'aimant remplit alors lui- méme les fonctions de conducteur, et linduction ne vient pas de ce qu'il est mis en rotation comme aimant, mais de ce qu'il est mis en rotation comme conducteur. Nous sommes ici en présence du phénoméne d'induction unipolaire produit pour la premiere fois par W. WEBER ”). Si maintenant I'on demande comment il se fait qu'un courant soit possible dans ce cas, on pourra répondre que cela doit nécessairement avoir lieu, si notre idée sur la nature du courant galvanique est correcte, savoir qu'il consiste dans le mouvement translatoire d'un fluide allant dans le sens du courant positif”), ou de deux fluides sui- vant des directions opposées. Pour comprendre la nécessité de la production d'un courant dans le cas en question, on peut adopter indifféremment I'une ou Vautre des opinions précitées. Jai rappelé, dans le mémoire mentionné plus haut (page 3), le fait connu qu'un anneau de métal entourant un aimant et traversé par un courant galvanique, se transporte, sil est mobile, le long de cet aimant. Il s'arréte au milieu, ou il prend une position d'équilibre stable, si son courant galvanique suit la méme direction que les courants moléculaires dont on se figure que Vaimant est formé. Si, par contre, le courant de l'anneau suit une direction opposée, VFanneau aura un équilibre instable au milieu de F'aimant, et, si on F'écarte de cette position, il g'éloignera toujours davantage du milieu jusqu'a dépasser les pöles de Taimant. Ce mouvement de Vanneau est dé- terminé par la loi qui régle F'action d'un pöle magnétique sur un elément de courant, 1) Bulletin (Öfversigt) des travaux de V'Acad. des sciences, avril 1877. Pogg. Ann. T. 160, p. 604. ?) Bulletin (Öfversigt) de VAcad. des sciences, janv. 1877. Pogg. Ann., T. 160, p. 617. 2) Tf svg kl 2 |G BI 2) Théorie des phénomenes électriques. Mémoires de YFAcad. royale des sciences, T. 12. Stockholm, P. A. Norstedt & Söner; Leipzig, F.-A. Brockhaus. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o |. 5 loi qui, comme on le sait, se formule de la maniére suivante: Un seul pöle magnétique agit sur un élément de courant ds avec une force directement proportionnelle au pro- duit du moment magnétique M du pöle, de P'intensite 2 du courant et du sinus de Tangle 4 entre F'élément de courant et la droite reliant le pöle de Vaimant au méme élément, et inversement proportionnelle au carré de la distance r entre ces derniers. «La force : $ . Mi Sin 4ds , ; Nea en question peut done s'exprimer par STAR Le point d'application de la force se trouve dans F'élement de courant, et sa direction est perpendiculaire au plan qui passe par le:pöle magnétique et par I'éleément de courant. Le sens dans lequel la force agit sui- vant la dite direction dépend du reste de la direction du courant et de la nature du påle. Quand on met le manchon en rotation autour de F'aimant immobile, le fluide electrique ou les deux fuides, si l'on en admet deux, se mettent en rotation dans la méme direction. IIIs forment done des courants a circulation horizontale autour de Vai- mant vertical, et leur intensité sera proportionnelle a la vitesse de la rotation. La seule difference entre ces courants et les courants galvaniques ordinaires, c'est que, si les fluides sont au nombre de deux, ces deux fluides suivent la méme direction, tandis que, dans les courants galvaniques ordinaires, ils suivent des directions contraires FPune å Fautre. Mais, Faction de Paimant sur le courant négatif est, d'aprés les idées or- dinaires, la méme que sur un courant positif allant dans le sens inverse. Or, les pöles de FPaimant agissent, en vertu de la loi précitée, sur les courants produits par la rota- tion du manchon, et la conséquence en sera que le manchon recevra un excédant d'éther (fluide électropositif) a ses deux extrémités et un déficit d'éther (fuide électro- négatif) au milieu, ou vice-versa, suivant le sens de la rotation et la position des poles. Dans un fil conducteur dont l'une des extrémités est en contact avec le milieu, et Pautre avec un des bords du manchon, il en naitra nécessairement un courant galva- nique. La direction du courant ainsi produit et lP'acceroissement de son intensité avec celui de la vitesse de rotation, sont totalement conformes a V'expérience. On peut maintenant opposer F'objection suivante åa cette maniere de voir: Si la naissance du courant induit unipolaire dépend de ce que les molécules électriques en méme temps que le conducteur dans lequel elles se trouvent, entrent en mouvement autour de l'aimant, il devra aussi naitre un courant induit semblable, si, le conduc- teur et les molécules électriques restant au repos, l'aimant est mis en mouvement autour delles, vu que le phénoméne ne peut dépendre que du mouvement relatif entre l'aimant et ces molécules. Yil est donc prouvé, par les expériences préci- tées, que l'aimant agit sur une molécule électrique en rotation autour de lui, il devra également agir sur elle si celle-ci est au repos tandis que Faimant lui-méme se meut autour delle. Cela doit certainement étre le cas, et nous en verrons des exemples dans la suite. — Figurons-nous le manchon cylindrique divisé en colonnes verticales, chacune pré- sentant une section égale a Funité. Pour déterminer quantitativement la force d'in- duction produite dans le manchon par Faimant, il suffira de prendre V'une de ces co- lonnes en considération. Représentons F'aimant par ab (fig. 1), et nommons de Tune des colonnes susdites, dont la distance de Vaimant sera indiquée par r. s désigne 6 E. EDLUND, RECHERCHES SUR LINDUCTION UNIPOLATRE, ETC. le pöle sud, et 2 le pöle nord, et 21 la distance de Tun å Fautre. Supposons que le manchon vu de dessus tourne autour de V'aimant, dans le sens inverse å celui des aiguilles d'une montre. DL'excédant d”éther (le fluide électropositif) se rassemblera alors aux deux ex- trémités de la colonne, et le déficit d'éther se fera sentir au milieu. Si Fon désigne la vitesse angulaire par v, la vitesse de la colonne sera égale å rv. L'intensité d'un courant peut étre exprimée par gav, ou qg indique une constante, a la section du conducteur et v la vitesse du fluide éelectrique. L'intensite du courant produit:'par la rotation dans un élément dz quelconque, pourra alors étre désignée par grvdz, ou q est une constante, et rv, comme on Ia vu, la vitesse de F'élément précité. Si on méne des droites depuis les deux pöles jusqu'a FPelément dz situé en k, åa la distance z de la ligne fe, et si kg et kh sont perpendiculaires aux lignes mentionnées, le pöle sud poussera F'éther (le fluide electropositif) suivant kg, tandis que le pöle nord le conduira suivant kh. En dé- signant par M Tintensité des pölés magnétiques, la premiere force sera représentée par + Marvde Mqrvdz ; i SS nas sm (OM IA SCB I a sve Ae IFA COTNJÖSNIG HG. GC KRO STEN [0 = 2) Fv] (UED la colonne ed sera alors Fig. 1. + Myar”vdz Mqrvda DE En supposant la longueur du manchon égale åa la distance entre les pöles de Vai- mant, soit 2l, on obtiendra, par Fintégration, la force conduisant le fluide électrique du manchon a ses extrémités, savoir: 2 Cr 1 1 2M gellge EF GE Ne FSA ARS Cette derniére expression constitue la force elecetromotrice produite. Nous allons voir malntenant si cette expression de la force electromotrice est conforme aux exigences de la théorie mécanique de la chaleur. Si F'on fait passer un courant égal å I'unité par la colonne de f a d, celle-ci commence å se mettre en rotation dans le sens opposé a celui dans lequel nous la considérions se mouvoir par Faction de la force mécanique extérieure. Il est facile de calculer d'aprés la loi donnée précé- demment la force par laquelle Taimant agit sur le courant. Les carrés des distances des deux pöles å F'élément dz situé å la distance z de la ligne fe sont (1 — 2) +r?” et (l-F 2) +r', et le sin4 est dans les deux cas, égal å (a et UFA La force par laquelle Vaimant agit sur le courant dans la direction normale au plan qui contient les plöes de Vaimant et F'élément dz, est donc: Mrdz i Mrdz | C=23> Fri (CFS Frk dont lintégrale, entre les limites indiquées, est KONGL. SVENSKA VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o I. id 2MI l 1 le OT I a été démontré, dans mon mémoire”), que, suivant la théorie mécanique de la chaleur, la force électromotrice d'induction résultant de la rotation du manchon avec une vitesse w= rv, doit étre égale ä une constante (dont la valeur dépend de Yu- nité choisie pour désigner VFintensité du courant) multipliée par le produit de Vexpres- sion (B) et de rv. En multipliant rv par cette expression, on retrouve effectivement Fexpression (A) donnée précédemment. On obtient donc le résultat suivant: Si I'on admet, dans le cas en question, que Finduction unipolaire est produite par Faction de Faimant sur les courants dås åa ce que les molécules électriques sont entrainées dans le sens de la rotation du manchon, on obtiendra, pour la force électromotrice, une expression conforme aux exigences de la théorie mécanique de la chaleur. Nous traiterons maintenant un autre cas d'induction. sn (fig. 2) représente un almant puissant, dont le pöle sud est en s et le pöle nord en n, et abed est une plaque de métal circulaire ayant son centre dans le prolongement de Faxe géométrique de Faimant, et dont le plan est perpendicu- laire au méme axe. Si I'on met la plaque en rotation autour de F'axe so, le fluide electrique sera entrainé dans le sens de la rotation, et la vitesse d'une molécule élec- trique sera proportionnelle åa sa distance du centre o. Que Ion se figure mainte- nant un plan contenant Faxe de Faimant ER et un élément éelectrique dz situé en m, å la distance r du centre de la plaque. Que F'on tire ensuite dans ce plan les droites mq et mt respectivement perpendiculaires aux lignes sm et nm. La droite mq est alors perpendiculaire au plan qui passe par le påle sud et la tangente de Forbite de F'élément dz, et la droite mt est per- pendiculaire au plan passant par la méme tangente et le pöle nord. La plaque étant en rotation dans la direction indiquée par les fleches, Félément electrique est poussé par le pöle sud vers 4, et par le pöle nord vers t. Soit I la distance entre les pöles, p la distance du pöle nord au centre de la plaque, r la distance de ce dernier au point m, et M la force des pöles; soit, en outre, & une constante, et v la vitesse de rotation de la plaque: la force par laquelle VFélement dz est poussé par le pole sud vers la périphérie de la plaque (ou, ce qui revient au méme, la composante de Faction du méme pöle sur dz suivant le plan de la plaque), cette force, disons-nous, sera donnée - kMvr(l-F p)de par (C-Ep) + et la force par laquelle le pöle nord cherche åa conduire le méme kMvrpdez pr) élément vers le centre de la plaque, sera exprimée par 1) Wiedemanns Ann. B. 2. p. 347. S E. EDLUND, RECHERCHES SUR LINDUCTION UNIPOLATRE, ETC. En rendant ces deux expressions égales, on obtiendra la valeur de r, pour laquelle les deux forces se font équilibre. On obtient cette valeur de YTéquation r=(l + p)ipi + (Il + p)ipi. Le cercle, dont le rayon a cette valeur peut s'appeler le cercele neutre. Si I'on prend, p. ex., [=10 et p=5 centimétres, on obtient r=12,7 centimétres. Les molécules électriques situées entre le cercle neutre et la périphérie de la plaque sont conduites par la force magnétique vers cette periphérie, et celles qui se trouvent entre ce cercle et le centre, sont poussées vers ce dernier. Comme le montre la formule, la valeur de r du cerele neutre augmente avec I et p. Si I'on touche la plaque en dehors du cercle neutre avec les extrémités des électrodes d'un galvano- meétre, celui-e1 indique un courant, qui, du point de contact situé le plus prés de la périphérie, se rend par le galvanomeéetre å P'autre point de contact. Si, au contraire, les deux points de contact sont situés entre le cercle neutre et le centre de la plaque, le courant passe, par le galvanométre, du point de contact situé le plus prés du centre å Pautre point de contact. Si le cerele neutre se trouve entre les deux points de con- tact, les positions de ces derniers peuvent étre choisies de maniere a ne donner nais- sance å aucun courant. Si la plaque se meut dans le sens inverse, le fuide électrique se rassemble autour du cerele neutre, et le courant change de direction en consé- quence. Ces déductions de la théorie ont été vérifiées par les observations de M. FELIcI "). PLÖCKER a étudié par la voie expérimentale le cas suivant: Par le centre d'un disque de métal ab (fig. 3), passe un axe ed, du méme métal, autour duquel le disque peut étre mis en rotation. Plus prés de la circonférence du disque, est percé un trou dans lequel on a fait entrer un aimant sn, de telle sorte que son milieu soit dans le plan du disque, et son axe parallele å celui de rotation. Si la rotation s'opére dans la direction indiquée par la feche, les pöles de Vaimant ayant la position indiquée, on obtient, en unissant par un fil conducteur, I'une des extrémités de Faxe de rotation a la circonférence du disque, un courant galvaniaque passant, par le fil, de Vextrémité de Faxe a la circonference du disque. Le courant suit en conseéquence la méme direction que si le disque avec son axe etait en rotation autour de Vaimant ”). D'aprés ce qui précéde, Tinduction åa un point quelconque du conducteur dépend du mouvement de ce point par rapport å l'aimant regardé comme fixe. Comme on le sait, ce mouvement relatif ne subit aucune modification, si I'on donne tant a Taimant qu'au point en question des vitesses égales en grandeur et en direction. Ainsi, pour ce qui concerne en premier lieu l'induction dans Vaxe méme de rotation, elle est facile a déterminer par le procédé suivant: on donne å Faxe de rotation et a Faimant une vitesse égale, mais opposée å la vitesse actuelle de Vaimant. Celui-ci entre donc au repos, et l'axe se met en rotation autour de ce dernier dans la direction indiquée par 1) Ann. de chimie et de ph. (3), T. 44, p. 343. 2) RT INN IN BD DIV KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o |. 9 la fléche. L'induction dans Faxe devient, par conséquent, la méme que si Vaimant etait en repos, et que si Faxe tournait autour de ce dernier en gardant sa vitesse7angulaire. Pour ce qui concerne YFinduction dans le disque de métal, on peut la déterminer de la maniére suivante: Soit a (fig. 4) le point du disque ou Faxe est fixé, m celui ou le disque est traversé par laimant, et p la distance entre ces points. La vitesse de rotation peut alors s'exprimer par pv, v désignant la vitesse de ro- tation angulaire, et celle-ci s'opérant dans la direc- NR AS tion de m å b. Un point 4 quelconque du disque, fö situé å la distance r de Faxe, se mouvra alors avec la vitesse de rotation rv dans la direction qs. Main- tenant, pour déterminer Vlinduction au point qg, on donne a PFaimant et au point prénommé la vitesse | pv, mais dans une direction opposée a la direction ; (sl imprimée. préalablement a TFaimant. Celui-ei entre ÅA en repos, et le point g recoit une vitesse égale en SSapad al ob 4 grandeur et en direction a la résultante des deux vitesses pv et rv, représentées dans la figure par les droites qt et qgs. L'angle qgsw étant égal a F'angle «, Fig. 4. la valeur de cette résultante sera vV r”-+p” — 2rp cose. Or, Vr? p— rp cos « désigne la distance å lagquelle qg se trouve de m, le point du disque ou F'aimant est fixé. Le point qg recoit en conséquence la méme vitesse que s'il se mouvait autour de FPaimant fixe. Comme cela s'applique åä un point quelconque, il en résulte que l'induc- tion produite dans le disque pendant qu'il se meut autour de Faxe, sera la méme que si le-disque se mouvait autour de l'aimant avec la méme vitesse de rotation. Le cas dinduction suivant permet de comparer Fintensité du courant induit avec le résultat obtenu par le calcul: sm (fig. 5) représente un aimant ayant son pöle sud en s et son påle nord en m. Au milieu de l'aimant et aupres du pöle sud sont deux barres de laiton d'égale longueur, ab et cd, fixées perpendiculairement åa Faxe de l'aimant. La barre ab est isolée de F'aimant, et munie åa son cöté inferieur d'un cylindre qui y est soudé, entourant l'aimant sans étre en con- tact avec lui. Sur ce cylindre glisse un ressort en métal, 'relié au galvanométre par le fil métallique !. L'autre barre, ed, est par contre en contact métalligue avec I'aimant. Ce- lui-ei porte, å son extrémité supérieure, un godet de mercure, dans lequel est plongé le second fil !', venant du galvanométre. Les deux barres de laiton sont unies entre elles par les m cylindres ac et bd, du méme métal. Ces cylindres peuvent ee étre placés a des distances diverses de Faimant, soit un de chaque cöté, ou tousiles deux du méme cöté de celui-ci. Si I'on met cet appareil en rotation autour de Faxe de Faimant, de manieére que, vu d'en haut, il se meuve contre les aiguilles d'une montre, on obtient un courant induit passant du godet de mercure, par le galvanométre, au 2 pg K. Vet. Akad, Handl. B. 16. N:o 1, 10 E. EDLUND, RECHERCHES SUR LINDUCTION UNIPOLAIRE, ETC. ressort qui glisse sur le cylindre métallique. Nous allons maintenant calculer Vinten- sité de ce courant induit. Un élément électrique dr situé en t, å la distance r de F'aimant, a une vitesse que I'on peut désigner par rv, si v signifie la vitesse angulaire. Sur cet élément les deux pöles exercent des actions égales, V'un suivant la droite tu, Vautre suivant tw. En prenant la composante de ces forces dans la direction ab, on obtiendra, 21 signi- fiant la distance entre les pöles, M le moment magnétique des pöles et k une constante, 2kMvlrdr [RR En prenant lF'intégrale de cette expression entre les limites 7=0 et r=r,, ce dernier désignant la distance entre Faimant et le cylindre ac, on obtiendra, pour la force électromotrice totale induite dans la barre ao: SMS a IMO SBR rDAR 124 TARAS ANA SSR (0). (fä DE Les deux pöles cherchent å pousser dans des directions opposées un élément electrique dz de la barre ac, situé å la distance z du point a, mais F'action du pöle sud est plus forte, parce que ce påle est plus rapproché de dz que Fautre. La résul- tante de leur action sera: kMor,dz [ 1 1 CFR [OF En intégrant entre les limites z=0 et z=1, on obtient, comme expression de la totalité de la force électromotrice induite dans le cylindre ac: 2 Molin, verb 2 kMol ye meobio RANG (D). (CER (ERE fo Pour le calcul de la force électromotrice induite dans la barre cs, il suffira de prendre le pöle nord en considération, puisque le pole sud, agissant perpendiculairement a la longueur de cette barre, ne contribue pas au transport des molécules électriques. I est en outre évident que la force électromotrice induite dans cs agit dans une direction opposée a celle des forces induites en ao et ac. TL'expression de cette force sera: 21 Mob iatror. raven ie lr gb (E). (41? Fr) En retranchant V'expression £ de la somme de C et de D, on recoit pour la tota- lite de la force électromotrice du courant induit: kMv. Cette force est donc indépendante de la distance entre la barre ac et Vaimant, de méme que de leurs longueurs. La considération théorique exige au reste évidem- ment que la force soit indépendante de la section du conducteur, et qu'elle ait la méme valeur, si les deux cylindres de laiton ac et bd sont introduits a la fois dans l'appareil, ou que ce soit seulement le cas de Fun deux '). — Dans le premier cas, on a deux + kMv — 1) PLicKER a tiré de quelques expériences la déduction que la force électromotrice induite d'un conduc- teur est proportionnelle å la section de ce conducteur et dépendante de sa puissance conductrice (Pogg. Amnn., B. 87, p. 368). L'examen de ses expériences montre toutefois qu'elles n'autorisent nullement å cette conclusion. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS: HANDLINGAR. BAND. I6. N:o l. 11 électromoteurs, mais ils sont placés a cöté T'un de Fautre, et, par suite, n'augmentent pas la force éleetromotrice. Le méme fait se présente ici que lorsqu'on relie entre eux les pöles positifs et les pöles négatifs de deux piles ordinaires: la force électro- motrice n'est pas changée, mais la résistance de la pile combinée est diminuée de moitié. Ör, la résistance dans le circuit oacs est extrémement petite en comparaison de celle du galvanometre. L'intensité du courant devra donc rester la méme, que les cylindres ac et bd soient introduits tous les deux dans Fappareil ou seulement Fun deux, et la distance å laquelle ils se trouvent de FPaimant ninflue pas sur le résultat. Cest ce que prouvent les expériences suivantes, faites avec un appareil de cette espéce. Déviations du galvanométre en divisions d'échelle. Un seul cylindre placé a 4;5 cm. de distance de Parmant «ooo 36,0 Un cylindre placé de chaque cöté de VPaimant åa une distance de 4,5 em. 37,0 38,0 Um son eyhadire, DArcG a At Cm, de ANNE ooo 31,3 38,0 La moyenne des deux premiéres et des deux derniéres observations est 37,2 et celle des trois observations du milieu, 37,5. Le courant induit est done d'égale inten- site avec les deux cylindres comme avec un seul. Un cylindre de chaque cöté de Taimant, a une distance de 8,5 cm. .... 35,5 38.0 36,7 36.5 | UT. seu. gylmedre, ö Bj» Gm, 6 FANTNEIDE. oss bl IEEE AR, 37,0 38,0 38.3 40,0 La moyenne de ces six observations est 37,5, par suite a peu prés la méme qu auparavant, quoique la distance de Paimant ait presque eté doublée. Um sel eyllmölng, & 3 em; de tistencee to lan Ness CI 7 Då Ces observations ont donc vérifieé les résultats de la théorie. Il est superflu de dire que les déviations précitées sont épurées des faibles cou- rants thermoélectriques produits par F'échauffement des points de contact pendant la rotation. Il est facile d'éliminer ces courants, vu qu'ils sont indépendants du sens de la rotation. Il fut procédé apres cela a F'expérience suivante: Deux disques d'ébonite, de di- mensions égales, agbh et ekfm (voir la fig. 6), a périphéries revétues d'une bande de laiton, etaient percés au centre et passés sur un axe cd, autour duquel ils pouvaient 12 E. EDLUND, RECHERCHES SUR LINDUCTION UNIPOLAIRE, ETC. étre mis en rotation. ab et ef représentent deux regles de laiton fixées aux disques et communiquant en a et en e€ avec les bandes de laiton mentionnées tandis qu'elles en sont isolées en bh et en f, tout en Fétant également de Vaxe cd. sn est un aimant tra- versant les deux disques sans aucune communication avec les deux régles de laiton. L'un des disques est placé åa la hauteur du pöle sud et F'autre au milieu de P'aimant. tu est, une barre de laiton communiquant avec les deux régles ab et ef. Cette barre peut étre placée a des distances différentes des deux cötés de Faxe. Les ressorts de laiton 4 et p glissent sur les bandes de laiton entourant les disques, et communiquent de la sorte avec les régles de laiton ab et ef et la barre tu. Ces ressorts sont relies avec les éleetrodes du galvanométre. La rotation de Fappareil autour de cd, dans le sens indiqué par la fleche, donne naissance a un courant électrique, qui passe du ressort 4 par le galvanométre jusqu'a l'autre ressort. Pendant la rotation, les pöles de V'aimant décrivent autour & de laxe de rotation des cercles dont le rayon est egal a ENG Leur vitesse peut done étre désignée par ryv, si v est la vitesse angulaire. La vitesse de la barre tu est r,v, r, désignant sa dis- tance de laxe de rotation. La vitesse relative de la barre par rapport a l'aimant con- sidéré comme immobile, sera donc (r, +r,)v, ainsi qu'on Fa déja fait remarquer plus haut. Si la barre passe par les points x et y du méme cöté de lI'axe de rotation ou est placé PFaimant, et å la distance r, de cet axe, la vitesse relative de la barre par rapport a Faimant, sera (r, —r,)v. Ainsi, dans les deux cas, la vitesse relative de la barre sera la méme que si IF'on considére T'aimant comme immobile, et tant les disques que la barre comme étant en rotation autour de lui avec la méme vitesse angulaire que celle qu'ils ont en réalité autour de Faxe cd. Il en est de méme des régles de laiton ab et ef. Cela pose, supposons que nous faisons deux expériences avec la méme vitesse de rotation, mais avec cette difference que dans I'une la barre occupe la place indiquée par la figure, tandis que dans autre elle est placée en zy. Dans les deux cas, lin- duction sera la méme que si V'appareil était en rotation autour de VFaimant immobile. Dans le premier cas, nous avons åa considérer F'induction dans le circuit atue de méme que dans les deux anneaux entourant les disques, et dans le dernier cas, Finduction dans le circuit azye, ainsi que dans les mémes anneaux. Or, le calcul donné ci-dessus a montré que l'induction dans le circuit atue est égale a celle du circuit azye. Si ces déductions sont justes, il faudra done que Fintensité du courant induit soit la méme sur quelque point que la barre soit placée. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o l. få Les expériences donnérent les déviations suivantes en divisions d'échelle: La barre placée du cöté de Faxe La barre placée du méme coté opposé å F'aimant. de Faxe que FPaimant. Pa = 40mm På == Fu baren (Pa = Qube h = 40mm 17,0 17,0 15,5 16,0 16,0 16,0 YR 1743 16,2 15,2 17,0 16,0 Moy-. 16,4 16,1 16,6 16,4. Ces chiffres pouvant étre considérés comme égaux, il en suit, comme le montre aussi le calcul, que Vintensité du courant est indépendante de la position de la barre. D'aprés Fexposeé qui précede, Finduction unipolaire ne doit pas étre considérée comme une véritable induction, mais comme un phénoméne électrodynamique ordinaire, då a ce que PFaimant agit sur les courants électriques formés par le mouvement du conducteur relativement au premier. Quant åa VFaction de F'aimant, il est tout å fait indifférent que les courants sur lesquels P'aimant agit, soient produits par des forces électromotrices spéciales, ou par le fait que le fluide électrique est entrainé dans la di- rection du mouvement du conducteur. Si I'on veut cependant continuer å regarder les phénomeénes unipolaires comme appartenant aux phénoménes d'induction, on sera forcé de distinguer les especes suivantes dinduction magnétique: 1. Tinducetion due å ce que Vaction de Taimant sur le circuit induit augmente ou diminue, ou en général subit une variation. Cela peut avoir lieux des deux fa- cons suivantes: a) Le moment magnétique subit une modification tandis que le circuit induvit et Vai- mant restent au repos, et, par suite, ne modifient pas leur position relative; b) Taimant et le circuit induit se rapprochent ou s'éloignent V'un de F'autre, sans que le moment magnétique en subisse de variation. 2. Läinduction due å la circonstance que le conducteur se meut par rapport å FPaimant, sans qu'il faille=nécessairement que la distance des pöles de celui-ci aux dif- férents points du conducteur ait varié, et sans que le moment magnétique soit aug- menté ou diminué (induction unipolaire). Ces diverses espéces d'induction peuvent naturellement se présenter parfois com- binces I'une avec Fautre, comme le montre V'exemple suivant: Soit sn (v. fig. 7) un ai- mant, et ab un tube de métal dont Faxe coincide avec le prolongement de Faxe de Faimant. Si F'on ö augmente ou si I'on diminue le moment magnétique, > Zi il naitra dans le tube de métal des courants induits de Fespéce 1 a). Si I'on approche ou si F'on éloigne 5 Fig. 7. le tube de laiton de T'aimant, sans modifier le mo- ment magnétique, il en résultera des courants induits de I'espéce 1 b), mais aussi si- multanément ceux de F'espéce 2. En éloignant ou en rapprochant le tube de Vaimant, les molécules électriques qui se trouvent dans le tube sont entrainées dans la direc- tion du mouvement, et forment ainsi de véritables courants électriques, sur lesquels 14 E. EDLUND, RECHERCHES SUR L INDUCTION UNIPOLATRE, ETC. FPaimant agit d'aprés la loi connu de Yaction entre un aimant et un courant électrique. I est facile de comprendre que ces deux espéces de courants induits vont dans 1e méme sens; mais ceux de F'espéce 2 sont si faibles en comparaison des autres, qu'ils peuvent åa peine étre observés en méme temps qu'eux. En dernier lieu, si le tube est mis en rotation autour de son axe, les courants induits exclusivement de Fespece 2, cherchent a se former, et ils deviennent appréciables si T'on relie les deux extrémités du tube aux électrodes d'un galvanométre. En faisant servir la théorie qui vient d'étre exposée a T'explication des cas d'in- duction unipolaire connus, on peut se convaimere qu'elle fournit pour chaque cas des résultats conformes å l'expérience. Le principe sur lequel repose la théorie, savoir que Faimant agit de la méme facon que sur des courants ordinaires sur les courants élec- triques dus å la rotation du conducteur par rapport a l'aimant, ce principe ne peut, autant que je le puisse voir, donner lieu å aucun doute. La seule objection qu'il fåt possible dy faire, ce serait que la vitesse que I'on est a méme de donner au conduc- teur étant relativement minime, ces courants deviennent si faibles que Faction de PFai- mant sur eux est en réalité inappréciable. Mais on peut reépondre å cette remarque que la vitesse des molécules électriques dans un courant galvanique ordinaire n'a ja- mais éte mesurée. Plusieurs physiciens ont admis sur de bonnes raisons que cette vi- tesse n'est pas tres grande en réalité. Il n'est donc pas improbable que la vitesse quiil est possible de donner mécaniquement åa un conducteur soit comparable å celle des molécules électriques dans un courant galvanique d'intensité moyenne. I faut soi- gneusement distinguer ici entre la vitesse avec laquelle le mouvement électrique se pro-' page d'un lieu a un autre, et celle avec laquelle les molécules elles-mémes se meuvent. Ces deux vitesses ne sont en aucune relation I'une avec l'autre. Aussi, comme Fexpé- rience le montre, la premiere vitesse peut étre extrémement grande, quoique la derniere soit insignifiante ”). Comme les molécules électriques sont entrainées dans la direction du mouvement du conducteur, il semblerait peut-étre, avant plus mure réflection, quun tube cylin- drique mis en rotation autour de son axe, dut exercer une action électrodynamique, de la méme maniere qu'une spirale par laquelle passe un courant galvanique. Cepen- dant une déduction pareille n'est rien moins que justifiée. Si Fon admet deux fluides électriques, V'un positif et Fun négatif, on remarquera que ces deux fluides sont trans- portés avec la méme vitesse et dans le méme sens pendant le mouvement du con- ducteur. Ainsi, ces courants détruisent mutuellement leurs effets réciproques. Méme si I'on admet que les phénoménes électriques proviennent d'un seul fluide, la dite con- clusion est prématurée. Pour le prouver, toutefois, il est nécessaire de retourner aux principes de cette théorie tels qu'ils ont été exposés précédemment par moi”). Les phénoménes optiques ont conduit a F'admission que F'éther est attiré par la matieére pondérable. Un corps matériel condense Féther entre ses molécules jusqu'åa ce que F'attraction exercée sur une molécule d'éther située en dehors du corps par les mo- lécules propres de celui-ci, soit égale a la répulsion exercée par V'éther déja condensé sur 1) Théorie des phénoménes électriques, p. 10. 2) Ibidem. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o |. 17 (SA la méme molécule d'éther. Quand cela est arrivé, le corps materiel n'est plus en état de mettre en mouvement la molécule extérieure d'éther. Outre cette quantité d'éther condensé que I'on peut considérer comme liée aux molécules propres du corps, il existe de PFéther libre entre ces molécules, et la quantité d'éther libre que le corps contient en son entier doit étre égale å la quantité d'éther contenue dans un volume de F'espace vide égal å celui du corps. Cest ce qui a lieu aussi longtemps que le corps est en repos. Ni, par contre, le corps est mis en mouvement avec V'éther qu'il contient, non- seulement la répulsion de cet éther, mais aussi lattraction des molécules propres du corps sur une molécule extérieure d'éther au repos en est modifiée, et cela en vertu du principe établi que ”tout ce qui se passe ou s'effectue dans la nature exige un certain temps”. Mais, comme je Pai déja indique, il ne suit nullement de ce principe que la mo- difieation que Fattraction entre les molécules matérielles et la molécule extérieure d'éther subit par le mouvement soit égale a la modification de la répulsion entre les molécules d'éther contenues dans le corps et la méme molécule extérieure. Jai au contraire ex- primé positivement YFopinion (Théorie des phénoménes éelectriques, p. 72) que Vaction entre des especes différentes de molécules est aussi différente a cet égard. Supposons maintenant que d (fig. 8) représente un élément de circuit contenant la quantité m d'éther libre et une quantité m, d'éther condensé, et que cet élément, avec VPFéther qu'il contient, se meut avec la vitesse h dans la direction MAT indiquée par la fleche. Nous supposons en méme temps que m, est une FF , Fe 2 2 . O =S — — molécule extérieure déther au repos, que PFangle entre la droite qui 4 Fig. 8 joint d et m, et celle de la direction de vitesse est 9, et que la distance entre la molécuie m, et I'element d est égale ä r. La répulsion entre m et m, S'ex- prime alors, d'apreés le mémoire cité, par — a — ah Cos 0 — ”/,kh? Cos? 9 -+F '"/.kh”), et la répulsion entre Féther condensé m, et m, sera = Sd — ah Cos 9 — ?/,kh? Cos? 9 4 ",kh). En employant a, et £, pour désigner de nouvelles constantes, V'attraction exercée sur m, par les molécules matérielles peut étre exprimée par BIS a ah Cos 0 — ”/,k,h” Cos? 0 + "/sk,h”). p La somme de ces trois expressions indique Faction de la totalité de Télément d sur Ia molécule d'éther m,. On ne sait rien d'avance sur le rapport existant entre a et a,, ni sur celui entre k et k,. Ces rapports ne peuvent étre déterminés que par V'expérience. Il existe cepen- dant un phénoméne physique a méme de les faire connaitre, et ce phénomeéne, c'est le développement de TFélectricité par le frottement. Dans ce phénoméne, les molécules d'éther passent du frotteur au corps frotté ou wvice-versa. Ce passage des molécules dun cöté a Pautre ne peut guére avoir sa raison d'étre que dans le fait que la répul- sion exercée sur elles par le corps en mouvement, a été modifice de quelque facon par 16 E. EDLUND, RECHERCHES SUR LINDUCTION UNIPOLAIRE, ETC. le mouvement méme. Ör, Faction du corps en mouvement sur une molécule d'éther qui se trouve dans le frottoir immobile, est donnée par la somme des trois expressions Gy ky — Mi=E My citées ci-dessus. Si maintenant l'on pose TA ME cette somme sera égale 0 a MM, ; : A LL > aä — — > ou, en d'autres termes, on obtient la méme valeur pour la répulsion qu'a- r : FR LSRNG k ; vant que le corps fåt en mouvement. Ainsi, ör et = ne peuvent avoir exactement U la méme valeur pour que le frottement soit äå méme de produire de Yélectricité. Ce qui vient d'étre dit s'applique au cas ou le corps en mouvement et le frotteur sont en contact, c.-å-d. lorsque r est infiniment petit. Si les deux corps se trouvent a une certame distance Tun de Tautre, il est impossible de produire un développement 08 et = doivent k aussitöt que r a une valeur finie. Si donc I'on met sensible d'électricité par le mouvement de Pun des corps. Par suite, . A 2 L MAP i sensiblement étre égaux a a My "en mouvement un corps accompagné de F'éther tant libre que condensé qu'il contient, son action, a une distance donnée sur une molécule extérieure immobile d'éther, sera a peu prés aussi grande que si le corps se trouvait en repos å la méme distance. Il est facile de montrer qu'il en est encore ainsi, quand la molécule extérieure d'éther est elle-méme en mouvement et qu'elle forme par suite un element d'un véritable cou- rant galvanique. Un tube cylindrique mis en rotation autour de son axe ne devra donc pas exercer d'action électrodynamique, ou sil le fait, cette action sera du moins insignifiante. En effet, Taction des courants dus å F'entramement de F'éther dans la direction de la rotation est neutralisée par Paction électrodynamique opposée que pro- duit le mouvement des molécules propres du corps dans la méme direction ”). Il a cependant réussi a M. LEMsTRÖM de montrer dans une série d'expéri- riences trés remarquables, qu'un cylindre en rotation est réellement a méme de pro- duire une action électrodynamique, si méme excessivement faible. En mettant un cy- lindre de carton rempli dair en rotation rapide autour d'un cylimdre de fer doux, M. LEMSTRÖM trouva que l'état magnétique de ce dernier était modifié par la rotation. M. LEMSTRÖM a démontré quil est difficile d'attribuer cette modification de P'état magné- tique du cylindre de fer å une autre cause qu'å Faction électrodynamique du cylindre de carton. Il continuera ces recherches si intéressantes, et si importantes surtout au point de vue théorique. Comme il résulte suffisamment de ce qui précéde, la théorie qui vient d'étre for- mulée pour les phénoménes d'induction unipolaire, ne repose pas sur des admissions vagues et arbitraires relativement aux propriétés de F'aimant et du courant galvanique. 1 Lors de la déduction des formules exprimant Vaction réciproque de deux éléments de couranmt galva- Pp 1 8 niques, tandis que les conducteurs dans lesquels se meut le fluide électrique sont en repos, nous avons admis (Théorie des phénoménes électriques, p. 12) que a, =a et k,y=k. On arrive par lå au méme résultat quwen b — MEM ] ; 5 : 3 admettant que le rapport entre ces constantes est ctgal å — =", mais la déduction en devicut plus simple. my KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o l. Ug Elle se base, bien au contraire, exelusivement sur les propriétés connues de ces der- niers, découvertes au moyen d'expériences ou de recherches d'une autre nature. La théorie est indépendante de Yadmission d'un ou de deux fluides électriques, et elle donne des résultats en pleine harmonie avec VFexpérience et avec les exigences de la théorie mécanique de la chaleur. Nous ceroyons done pouvoir affirmer que cette théorie fournit la seule explication admissible et correcte des phenoménes d'induction uni- polaire, qui, comme on le verra dans le paragraphe suivant, jouent un röle des plus importants dans la nature. $ 2. De Félectricité atmosphérique et de Faurore boréale. On sait que la terre peut étre considérée comme un conducteur relativement bon de Félectricité. D'un autre cöté, Fair atmosphérique est un trés mauvais conducteur a F'état sec et sous la pression a laquelle il est soumis a la surface de la terre. Sa conduc- tibilite qui dépend presque exclusivement de la quantité relative d'humidité qu'il contient, est par suite soumise a des variations incessantes au double point de vue du temps et de I'espace. Quand la densité de Fair diminue, sa conductibilité augmente, et il doit exister, en conséquence, ä une hauteur considérable au-dessus de la surface ter- restre, une couche dair dont la puissance conductrice est meilleure sans étre cepen- dant particulierement bonne. La surface terrestre tant solide que liquide est donc im- médiatement entourée d'une couche dair douée d'une faible conductibilite et soumise a des variations incessantes. A cette couche en succéde une autre dont la conducti- bilité est plus grande et, autant que nous le savons, sensiblement invariable. La li- mite supérieure de TIatmosphere a été fixée par la voie astronomique entre 70 et 80 kilométres. A vrai dire, ces déterminations ne signifient pas autre chose, sinon que Fatmospheére posséde jusqu'a cette limite une densité suffisante pour indiquer sa pré- sence par les méthodes de déterminations ordinaires. La circonstance que P'atmosphére, méme excessivement raréfie, s'eléve encore plus haut, est prouvée de la maniere la plus évidente par le fait que lT'on a observé des étoiles filantes presque a 900 kilométres au-dessus de la surface terrestre. Ces petits corps ne peuvent évidemment devenir brillants que parce qu'une partie de leur force vive transformée en chaleur par le frot- tement de PI'air, augmente leur température a un degré tel, qu'ils commencent a briller. Or, nous ne pouvons apercevoir le corps tombant que du moment ou il devient lu- mineux, et il est évident qu'il aura déja parcouru åa ce moment-la un certaim chemin dans Tlatmosphére raréfiée avant datteindre une si haute température. Ainsi, la li- mite supérieure de F'atmosphére doit se trouver å une distance de la terre beaucoup plus grande qu'on ne Ia admis jusqu'ici. L'action magnétique de la terre ne peut pas s'expliquer entierement et en détail par Padmission que sa force magnétique est due a un aimant de fer ou d'acier qui se trouve dans la terre, et qui fait un certain angle avec I'axe de rotation. La dite action 2 K. Vet. Akad. Handl. B. 16. N:o 1. 18 E. EDLUND, RECHERCHES SUR LINDUCTION UNIPOLAIRE, ETC. est trop irréguliere pour qu'une telle explication soit admissible. Mais on n'en con- state pas moins que l'intensité totale de la force magnétique augmente en général et d'une facon assez réguliere quand on s'éloigne de Véquateur magnétique vers les pöles magnétiques. Si Pon relie les points de la surface terrestre ou l'inclinaison magné- tique a la méme valeur, on obtient des courbes qui, sans former de véritables cercles entourant la terre et paralléles les uns aux autres, peuvent cependant étre considérés comme des cercles paralléles menés å la surface de la terre, et ayant leurs centres sur la droite qui joint entre eux les pöles magnétiques de la terre. Si de Véquateur on se rend continuellement dans la direction indiquée par Faiguille de déclinaison (non dans une direction telle que Fangle de déclinaison reste invariablement le méme), on obtient des meéridiens magnétiques convergeant vers les pöles magnétiques; ces méri- diens ne sont pas des grands cercles, mais ils ont pourtant une certaine ressemblance avec ces cercles!). En général et en grand, il est done permis de considérer la terre comme un aimant dont Faxe forme un certain angle avec l'axe de rotation terrestre. Il n'est pas besoin d'une idée plus exacte de F'état magnétique de la terre pour I'ex- posé qui va suivre. Soit abed une section passant par l'axe de rotation de la terre, que I'on suppose constituer une sphére parfaite. ac est son axe de rotation, bd son équateur, et o son centre. Pour simplifier la question nous suppo- serons d'abord que les deux pöles magnétiques se trouvent sur Faxe de rotation, le pöle sud en sg et le pöle nord en n. abod représentera par suite I'hémisphére septentrional, et nous dé- signerons par a'b'c'd' la limite supérieure de Vat- mosphére. Tandis que la terre tourne de I'ouest a Pest autour de son axe, une molécule élec- trique située en m décrit dans la méme direc- tion un cercle parallele a T'équateur; elle forme par conseéquent un courant sur lequel agissent les deux pöles de Vaimant. Si, maintenant, I'on fait passer des plans par F'élement de circuit situé en m et par les deux pöles de Faimant, = ces plans couperont la figure le long des droites FER sm et nm; et si I'on méene dans ces plans les droites mp et mq respectivement perpendiculaires a ms et mn, on obtiendra les directions dans lesquelles les deux pöles magnétiques tendent a conduire la molécule électrique positive (l'éther). Désignons par r la distance du centre de la terre åa m, par 0 la distance de chacun des pöles de F'aimant au méme centre, et par I! la latitude du point m. Nous ferons observer dés Tabord que les phénoménes magnétiques présentés par la terre indiquent que 0 tout au moins ne peut pas dépasser en longueur la moitié du rayon 1) BECQUEREL, Traité complet du magnétisme, Paris, 1846, page 428. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:o l. 19 terrestre, et nous admettons en conséquence que 0 est tout au plus égal åa la moitié de ce rayon. Les carrés de la distance des deux pöles au point m seront donc res- pectivement r? HF 0? — 2ro Sin I et ri + 0 + 2ro Sin I L'intensité du courant est proportionnelle å la vitesse avec laquelle la molécule m se meut dans son cercle parallele, et cette vitesse est a son tour proportionnelle a la dis- tance de Faxe de rotation, et par conséquent a r Cosl. En désignant lI'intensite des pöles magnétiques par M, et par k une constante, nous aurons pour la force par la- quelle 1e pöle sud cherche å conduire la molécule le long de mp, Yexpression kMr Cos I ri HF 0 — 270 Sin | E kMr Cos I ligne mq, FSD OST i Si Pon prend maintenant la somme des composantes de ces forces le long du rayon terrestre mené par le point m, on obtiendra: kMro Cos ä [BIURO ÖGA SEEN Ne a AN (r” + 0 — 2ro Sin 1)? "> (r? + 0 + 2r0 Sin I) Cette somme, que nous nommerons dans la suite la composante verticale, désigne la force par laquelle Yaimant cherche åa conduire Féther (le fluide électrepositif) en di- rection verticale de bas en haut. (Si Von veut aussi admettre un fluide électronégatif, celui-ci sera conduit par la méme force dans le sens opposé.) Si nous considérons maintenant une molécule électrique située dans F'atmosphere ou åa la surface de la terre, pour laquelle r est en conséquence 220, nous Vvoyons que la formule A sera égale å zéro au point polaire, et possédera une valeur rela- tivement minime au voisinage de ce poimt. La force qui cherche å conduire la mo- lécule électrique verticalement de bas en haut, est par conséquent zéro au pöle, et mi- nime å la région polaire. Il va de soi, et on le constate au reste par la formule, que cette somme est égale pour les mémes latitudes dans les deux hémisphéres. Si Ion prend la composante de ces forces dans une direction formant un angle droit avec le rayon terrestre (la composante tangentielle), on obtient la force par la- quelle les molécules électriques sont conduites le long de la tangente du cercele dont le rayon est r. Ön regoit ainsi: EMir(r= 0 Sin 1) Cost = tMri(r de Sm COLE B. (rr? + 0 — 2ro Sin 1) — (r? + 0? + 2ro Sin I): Dans le plan équatorial, cette force devient égale å zero. Les molécules élec- triques situées dans ce plan se meuvent par suite verticalement de bas en haut, vu que la composante de la force A est la seule qui agisse sur elles. Aux pöles terrestres (1= 90), B est, de méme que A, égal å zéro. Les molécules situées dans les pöles mémes ne subissent done aucune action de V'aimant. Pour toutes les autres molécules dont la distance r au centre de la terre est supérieure ou égale a 20, le premier terme de V'ex- pression B sera toujours positif. Pour les molécules de Vhémisphere nord (c'est-a-dire pour les valeurs positives de la latitude), le premier terme sera numériquement supé- et pour Faction du pöle nord sur la méme molécule le long de la 20 E. EDLUND, RECHERCHES SUR L INDUCTION UNIPOLAIRE, ETC. rieur au second, et par conséquent toute l'expression sera positive. Pour I'hémisphére sud (cest-å-dire pour les valeurs négatives de !), le premier terme sera numérique- ment inférieur au second, et par conséquent V'expression entiére sera négative. Pour la méme valeur de r, et ä une latitude égale dans les deux hémisphéres, V'expression B aura la méme valeur numérique, mais cette valeur sera positive dans I'hémisphere nord et négative dans I'hémisphere sud. Voici done ce qu'il resulte de F'expression B de la composante tangentielle de la force: Les molécules electriques situées dans F'at- mosphére terrestre ou å la surface de la terre, s'efforcent, dans I'hémisphere nord, de se rapprocher du pöle nord, et celles qui sont situées dans Themispheére sud, du pöle sud. La composante verticale A cherche de la méme facon dans les deux hémispheéres å eloigner toujours davantage les molécules du centre de la terre dans leur marche vers les pöles terrestres. Nous allons voir maintenant linfluence que ces forces sont a méme dexercer sur Pétat électrique de la terre et de Fatmosphére. La couche inférieure dair est un conducteur relativement mauvais, et nous admettons d'abord le cas idéal que sa con- ductibilite est partout d'égale grandeur. La composante verticale de la force magné- tique en question cherche alors a conduire Féther (Vélectricité positive) de la terre å Fair, dont les couches inférieures se chargent par suite de ce fluide, tandis que la terre méme, qui est un bon conducteur, subit un déficit d'éther (c.-å-d. devient électronéga- tive). La force magnétique se trouvant toujours dans un activité d'intensité égale, et la terre tournant avec une vitesse constante, une partie du fluide electrique ne tarde pas a étre conduite dans les régions supérieures de Fatmosphére ou la conductibilite est meilleure. Arrivé lå, le fluide électrique est poussé vers les pöles par la compo- sante tangentielle de la force magnétique. L'éther (Vélectricité positive) saccumule de cette facon? dans Vatmosphére terrestre, tandis que la terre méme subit un déficit d'é- ther (devient électronégative). Cela continue jusqu'a ce que la tension électrique de FPatmosphére soit suffisamment grande pour amener une décharge vers la terre. Cela peut, comme c'est le cas dans les expériences ordinaires de laboratoire, s'opérer de deux fa- cons, c'est-å-dire soit par une décharge instantanée, soit par un courant plus ou moins continu. Cette difference de décharge dépend des circonstances suivantes: D'action d'un pöle magnétique p sur un autre pole magnétique q s'effectue le long de la droite qui joint p et g. Mais Paction du pöle magnétique p sur un éelé- ment de courant situé au méme point que 4, s'opére par contre dans un plan normal å ladite droite. La composante, le long de cette droite, de Taction du pöle p sur F'é- lément de courant est par suite égale a zéro. Ce qui vient d'étre dit peut aussi g'ap- pliquer au cas ou deux aimants agissent V'un sur Vautre. Si, p. ex., un aimant sn (fig. 10) agit sur un autre aimant s,n,, et que ce dernier soit mobile de maniére å pou- voir prendre une position quelconque par rapport a sn, V'aimant sn, se placera dans la direction de la résultante de Faction qu'exerce sur lui F'aimant sn. LDLaction de celui-ci sur un dlément du courant situé au point m, ou au méme endroit que s,n,, aura lieu, par contre, dans un plan normal aå la méme résultante. La composante suivant cette ré- sultante de action de sn sur V'élément de courant est donc égale å zéro. Si le cercle abed représente une section de la terre, VF'aimant sn, indique la direction de PFaiguille KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o |. 20 d'inclinaison au point m, vu que I'on suppose sn, se trouver dans la direction de la résultante de Vaction que le magnétisme terrestre exerce sur lui. Laction du magnetisme terrestre sur un element de courant situé dans VPatmosphere a done zéro pour composante dans la direction de Vaiguille dinelinaison. Sous F'équateur, V'aiguille d'inclinaison prend une position horizontale. bD'action du magnétisme terrestre sur un element de courant situé dans l'atmosphere $'o- pére ici, comme le montrent les formules précitées, dans une direction verticale de bas en haut. Si donc le fluide électrique de YTatmosphére peut se précipiter verticalement dans la terre, la force qui le produira doit étre assez grande pour pouvoir surmonter, non-seulement la résistance électrique des couches d'air sous-jacentes, mais aussi I'action du magnétisme terrestre sur le fluide electrique de FTatmosphére; ou, en d'autres termes, la force mentionnée doit dépasser la somme de ces deux obstacles au mouvement du fluide électrique. Il faudra ob- server en outre que l'action du magnétisme terrestre dans le sens vertical sur un élé- ment de courant situé dans V'atmosphere, est, suivant la formule A, plus grande sous Feéquateur qu'au sud ou au nord de ce cercle. Sous les latitudes supérieures, Faiguille dinclinaison n'a plus une position hori- zontale, mais forme un angle plus ou moins grand avec le plan horizontal. Il est donc possible ici au fluide électrique de Tatmospheére de descendre dans la terre sans que le magnétisme terrestre y mette directement obstacle, pourvu qu'il suive la di- rection de Taiguille d'inclinaison; mais, en suivant cette direction, I'électricité a un chemin plus long å parcourir jusqu'a la surface terrestre, et subit par suite une résis- tance plus grande que sil pouvait descendre verticalement. Dans le pöle magnétique, Paiguille d'inclinaison prend une position verticale, par suite de laquelle la résistance opposée par le magnétisme terrestre åa la propagation de F'électricité dans la direction vertical, est iei égale a zéro. Il suit done de lå, que toutes les autres circonstances eégales, la résistance & Veécoulement du fluide électrique de Vatmosphere å& la surface de la terre est plus grande sous Véquateur et dans les régions équatoriales qwia ume certaine dis- tance de ce cercle, et que cette résistance diminue avec Vacceroissement de linclinaison ma- gnéetique de la terre. C'est la qu'il faut chercher, selon moi, la cause principale du fait que, dans les régions équatoriales, le fluide électrique de Tatmospheére descend å la terre par de fortes décharges disruptives, et sous les hautes latitudes principalement par des écoulements lents et faibles formant des courants électriques plus ou moins continus. Si I'on continue å charger, avec des électricités contraires, deux corps isolés se trouvant a une distance convenable Fun de YFautre, F'électricité finit par traverser I'espace intermédiaire en pro- duisant des étincelles, et les deux corps se déchargent. Pour que la décharge opérée de cette fagon soit forte et instantanée, il faut que les corps soient de bons conducteurs et que la résistance électrique de Tespace intermédiaire soit grande. Si cette résistance Fig. 10. 2 E. EDLUND, RECHERCHES SUR L INDUCTION UNIPOLATIRE, ETC. est insignifiante, la décharge commence tandis que la charge est encore faible. A me- sure "que la résistance s'affaiblit, la décharge prend de plus en plus la forme d'un cou- rant continu. Dans les régions équatoriales, ou, en général, sous les latitudes infé- rieures, la force de l'induction magnétique terrestre agit tres intensément en rendant Fatmosphére électropositive, et la résistance a une décharge est aussi trés grande d'a- pres ce qui vient d'étre dit. Quand la vapeur d'eau de Fair se condense en formant un nuage, celui-ci se charge du fluide électrique qui se trouvait accumulé dans Yair au méme endroit. Le nuage, qui est un bon conducteur électrique, se charge ainsi d'eélectricité positive. Il va sans dire que des nuages négatifs peuvent aussi åa leur tour se former sous PFinfluence inductive de nuages positifs produits de cette facon. Si maintenant les nuages sont devenus suffisamment électriques, le fluide électrique peut s'écouler åa terre au moyen d'une décharge instantanée. Ces décharges ou coups de tonnerre prennent donc naissance lorsqu'il se forme des nuages et quand la résistance électrique entre eux et la terre comporte la grandeur requise. Si F'on s'€loigne des ré- gions équatoriales, cette résistance diminue, comme il a déja eté dit, et les orages vio- lents deviennent plus rares. Enfin, a une latitude encore plus haute, la résistance est si minime, que les déecharges se transforment en courants lents et continus, donnant naissance au phénoméne que lI'on appelle l'aurore boréale. La partie du fluide élec- trique qui ne descend pas dans la terre par des décharges disruptives dans les régions équatoriales, est conduite par la composante tangentielle de la force dinduction vers les latitudes plus: élevées, tandis que sa distance de la surface terrestre est augmentée par la composante verticale de cette force. Ces courants de fluide électrique augmen- tent partout pendant leur marche vers les pöles par le fait que la force dinduction du magnétisme terrestre pousse incessamment une nouvelle quantité de ce fluide dans Fatmosphére de la surface terrestre sous-jacente. ÅA mesure que diminue la distance aux pöles, la composante verticale de la force d'induction diminue aussi, et F'aiguille din- clinaison se rapproche toujours davantage de la direction verticale. La résistance opposée par la force dinduction magnétique de la terre å F'écoulement du fluide électropositif vers la terre, diminue en conséquence avec la distance aux pöles. Quand la difference de tension électrique entre lT'atmosphére et la terre est devenue suffisamment grande pour surmonter la résistance que lui opposent.la force dinduction de la terre et les couches dair sous-jacentes, le fluide électrique s'écoule de Tatmosphére å la terre. Les endroits ou ce phénoméene a lieu, forment évidemment un cercle autour du pöle. Ce cercle est caractérisé par la circonstance que dans chaque point de sa circonférence, la composante verticale de la force d'induction terrestre, doit avoir å peu prés la méme valeur. Au voisinage des pöles, Patmosphére ne se charge que d'une faible quantité d'électricité, la composante verticale de la force dinduction y étant trés petite comme Tindique la formule A, et la composante tangentielle ne conduisant vers ces régions qu'une quantité insignifiante de fluide électrique entrant dans T'atmospheére aux latitudes inférieures. Le fluide électrique poussé dans VP'atmospheére par la force dinduction magnétique terrestre, redescend donc de deux facons å la terre, soit par de fortes décharges disrup- tives, soit par de faibles courants plus ou moins continus. Le premier mode de dé- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o |. 23 charge a principalement lieu dans les régions equatoriales, le dernier surtout å des la- titudes élevées. Le fluide qui ne se décharge pas disruptivement dans les régions equatoriales, est conduit par la force d'induetion vers des latitudes supérieures ou la décharge s'opere au moyen de courants continus. Il suit de lå, que plus la décharge disruptive est incomplete dans les régions précitées, plus les courants doivent étre nombreux et intenses dans les secondes. Nous avions admis plus haut que lamant terrestre coincidait avec V'axe de rota- tion de la terre, et que l'air était partout homogéne et doué de la méme conductibilité electrique. Or, les pöles magnétiques de la terre ne sont pas situés sur I'axe de ro- tation, ou, en dautres termes, la droite reliant les pöles magnétiques ne coincide pas avec cet axe, mais fait avec lui un angle, déterminé par les observations å environ 17 degrés. En outre, la conductibilité de Pair varie avec le temps et le lieu. Ces circonstances n'aménent toute- fois que des modifications peu essentielles dans ce qui vient d'étre dit. Le cercle abed (voir la fig. 11) repré- sente une section de la terre passant par Faxe de rotation et par la droite qui réunit les pöles magnétiques. Cette droite fait avec I'axe YFangle « (= environ 17”). La distance des pöles magnétiques a Faxe sera donc osSin«, expression dans laquelle, comme il a deja eté dit, o ne peut dépasser la moitié du rayon terrestre. Nous supposerons maintenant un autre plan pas- sant par Faxe, et formant langle v avec le plan précé- dent, et nous considérerons PFaction des pöles magné- tiques sur une molécule électrique m située dans ce plan. Pendant la rotation de la terre, les pöles magnétiques décrivent des cercles dont le rayon est 0 Sin «. Le rayon du cercle décrit dans le méme temps par la molécule m sera r Cosl, r désignant la distance de la molécule au centre de la terre, et ! sa latitude. La vitesse relative de la molécule m par rapport au pöle magnétique s, sera obtenue, d'aprés ce qui précéde, en donnant la méme vitesse a m et a s, mais en sens inverse å la vitesse déja existante du pöle magnétique. Si l'on prend pour unité le temps de rotation de la terre, cette vitesse sera désignée par 270 Sin «. Le pöle magnétique en- trera par lå au repos, et la molécule m se mouvra avec la vitesse 27V r? Cos I -F 0” Sin ”a — 2r0o Cos I Sin « Cosv. La vitesse relative de la molécule par Fig. 11. rapport å autre pöle magnétique, sera 27YV r? Cos "I + 0” Sin ”« + 20r Cos I Sin & Cos v. Or, ces racines carrées désignent, comme il est facile de le voir, la distance de la mo- lécule m åa la droite menée par chaque pöle parallélement å l'axe de rotation de la terre. Il suit done de lå, que le pöle magnétique agit sur une molécule électrique de la méme facon que si ce pöle était au repos et que la molécule fåt en rotation autour de la droite menée par le pöle magnétique parallelement avec l'axe terrestre. Les carrés des distances entre la molécule m et les pöles magnétiques seront respective- 24 E. EDLUND, RECHERCHES SUR LINDUCTION UNIPOLAIRE, ETC. ment r'-F 0? — 2ro (Cos I Sin « Cos v + Sin I Cos «) et r? + 0” + 2ro (Cos I Sin « Cos v + Sin I Cos &«). Les forces par lesquelles les pöles magnétiques s et n agissent sur la mo- lécule, s'expriment donc par k MY r? Cos I + 0? Sin ”a — 2ro Cos I Sin &« Cos v r: + 0 — 2ro (Cos I Sin &« Cos v + Sin I Cos «) kMYVr? Cos "I + 0? Sin ”e' -F 2ro Cos I Sin « Cos v. r? + 0? + 2ro (Cos I Sin & Cos v + Sin I Cos «) La premiere de ces forces agit dans le plan qui passe par la molécule m et par la droite menée par le pöle magnétique s parallelement a laxe de la terre, et la der- niére dans le plan qui passe par m et par la droite menée paralléelement au méme axe par le pöle magnétique n. Pour le but proposé, il suffira de chercher Vexpres- sion des composantes de ces forces dans les cas ou v est égal a 90 et å 0”. Il résul- tera de ce calcul que la molécule électrique est éloignée du centre de la terre et conduite des latitudes inférieures vers des latitudes supérieures, qu'elle soit située dans le plan représenté par la figure 11 ou dans un plan qui forme avec lui un angle droit. Comme cela doit évidemment avoir lieu dans quelque plan que la molécule électrique soit située, on obtient done pour résultat que les molécules élec- triques sont poussées verticalement de bas en haut, et a la méme fois de latitudes inférieures vers des latitudes supérieures. Pour les plus hautes latitudes, ou le Cos!l est minime, les deux forces, comme aussi leurs composantes dans le.sens horizontal et dans le sens vertical deviennent trés petites. La densité électrique de Vatmosphére polaire ne peut donc étre grande. Ainsi, quoique les pöles magnétiques aient une position excentrique, les regions supérieures de Fatmosphére d'ou le fluide électrique se précipite sur la terre en formant des courants continus, doivent décrire une ceimture annulaire fermée autour du pöle. Mais, ainsi que nous allons le démontrer, cette ceinture ne se ferme pas autour du pöle astronomique comme son centre. Nous supposons la molécule m située dans le plan qui passe par l'axe terrestre et par la ligne qui joint les pöles de Faimant. En rendant v=0 dans les formules precédentes, on obtient les expressions suivantes pour les deux forces: kM(r Cosl — 0 Sin &«) ; kM(r Cos I + 0 Sin «) r? Ho” — 2ro Sin (Il + &) E r? + 0 + 2ro Sin (I + a) Ces forces agissent toutes deux dans le plan en question, VF'une le long de mp et I'autre le long de mq (voir fig. 11). Les Cosinus des angles formées par elles avec e rayon terrestre, seront: 0 Cos (1 + n) o Cos (1 + «) Vr? Fo? 2r0 Sin (1-F a) NGE + 07 + 210 Sin (Il + «) La somme des forces vertiales sera donc: kM(r Cost — 0 Sin «)o Cos (Il + «) äL kMi(r Cos I -+F 0 Sin «)o Cos (Il -F &) a (CER Bj Sin (1 + a)? (r? Fo” FF 2ro Sin (I + &))3 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o l. 20 La somme des forces tangentielles sera par contre: kMi(r Cosl— 9 Sin «)r — 0 Sin (1 -F «)| — tM(r Cos:l + o Sin «&)[r + 0 Sin (l-+Fel D. [r? + 0? — 2ro Sin (Il + &) I? [r Fo” + 2ro Sin (l + &)]? Si Pon fait entrer dans la formule (C) !=90? —«&, soit la latitude du pöle ma- gnétique, la somme des forces verticales sera égale a zéro. Les molécules électriques qui se trouvent dans FI'atmosphere verticalement au-dessus des pöles magnétiques ne sont donc pas soulevées dans la direction verticale par V'aimant terrestre. Au voisinage du pöle magnétique, les composantes verticales et tangentielles de la force d'induction sont tres petites, et par suite lelectricité de Var y doit étre mi- mime, tout comme elle Vetart autour du pöle astronomique quand nous supposions la coin- cidence des deux azes. Si Ton fait entrer dans la formule (D) la méme valeur de I, cette formule prend une valeur positive, ou, en d'autres termes, la composante tan- gentielle cherche å y rapprocher les molécules électriques de I'axe de rotation de la terre. En introduisant au contraire | =90? dans la méme formule, celle-ci prend une valeur négative, ce qui signifie que la composante de force tangentielle pousse vers le pole magnétique les molécules électriques qui se trouvent dans Fatmosphére au-dessus du pöle astronomique. C'est done entre ces deux points que doit se trouver celui au- quel la force tangentielle est égale a zero. Tandis que la composante verticale de la force dinduction de la terre diminue, en général, avec I'acceroissement de la latitude, la tension éelectrique des couches supérieures de Tatmospheére augmente par contre avec celle-ci jusqu'å ce que la tension devienne suffisamment forte pour provoquer l'€cou- lement du fuide électrique dans la terre. L'espace annulaire de Fatmosphére ou le fluide électrique descend sur la terre, se ferme évidemment autour du pöle magné- tique. — Cet espace est caracterisé par la circonstance que la composante verticale de la force d'induction de la terre a la méme grandeur dans chacun de ces points. La for- mule (C) donne une idée de sa situation. Comme on PIa vu plus haut, le fluide electrique s'écoule dudit espace a la terre dans la direction de Faiguille d'inclinaison du magnétisme terrestre. Ce sont ces cou- rants électriques de Fair raréfie qui produisent P'aurore boréale. Il est évident que ce phenoméne doit principalement se montrer au voisinage de F'espace annulaire en ques- tion. D'apreés les recherches de M. Loomzis, la plupart des aurores boréales apparais- sent dans V'Amérique du Nord entre 50” et 62? de latitude, aprés quoi leur fréquence diminue åa des latitudes encore plus élevées. La ligne centrale de Vespace en question se trouve en conséquence a 56” de latitude, c.-a-d. a 34? du pöle astronomique et a 17? du pöle magnétique. Cette ligne centrale est marquée par le point t dans la figure 11. Maintenant, il s'agit d'examiner sous quel degré de latitude Yespace annulaire doit se trouver a 180” de longitude de lå, ou, en d'autres termes, entre quels degrés de latitude les aurores boréales doivent étre le plus fréquentes en Europe et en Asie. Si I'on rend dans la formule (C) !=90 — 34? =56”, on aura: kM(r Sin 34 — 0 Sin 17)0 Sin 17 åt kM(r Sin 34 -- 0 Sin 17)0 Sin 17 E. (r? 4 9” — 2r0 Oos 17): (5 0 2r0 Cos 17): K. Vet. Akad. Handl. B. 16: N:o 1. 2 20 E. EDLUND, RECHERCHES SUR L INDUCTION UNIPOLAIRE, ETC. Cette expression désigne l'intensité de la composante verticale de la force din- duction dans TAmérique du Nord sous le 56” de latitude. Si Ton rend dans la formule (C) !=90?, on aura V'expression de la méme com- posante dans le pöle astronomique, savoir: kMo? Sin” 17 kMo?” Sin” 17 = (1? + 0 — 2ro Cos 17): — (rt o + 2ro Cos 17) On entend par »r la distance du centre de la terre å la molécule électrique con- sidérée, située dans latmospheére; 0 étant, comme on I'a déja fait observer, inférieur åa la moitié du rayon terrestre, il est par conséquent aussi inferieur å ”/;r. Eu égard å cette circonstance, la formule (E) regoit une plus grande valeur numérique que (F). I suit donc de lå que la composante verticale de la force d'induction est plus petite au pöle astronomique qu'au point pour lequel la formule (E) est valable. Si, dans la formule (C), on fait !=90 + 34, on obtient la force cherchée pour un point se trou- vant å 56? de latitude comptée de d. La formule (C) se transforme de la sorte dans la formule suivante: kM(r Sim 34? + 0 Sin 17)0 Sin 51? 3 kM(r Sin 34? — 0 Sin 17)0 Sin 51? G (rt? HF 0 — 2ro Cos 51”): (r? Fo + 2ro Cos 519) i La formule (G) ayant une plus grande valeur numérique que la formule (E), le point auquel la composante verticale de la force dinduction sera la méme qu'au point t, devra donc se trouver sous une latitude supérieure å t£'. Il suit donc de lå, que la zone amnnulaire précitée coupera le plan en question a un point t” situé entre le pöle astronomique et t'. Ainsi, la zone. présentant la plus grande fréquence d'aurores bo- réales, devra se trouver åa une plus haute latitude en Europe et en Asie que dans T'A- mérique du Nord. Les propriétés magnétiques de la terre ne pouvant completement s'expliquer par Fadmission de PFexistence d'un aimant dans son intérieur, il est de toute évidence que la considération qui précéde ne peut indiquer que la marche générale des phénomeéenes dont il est ici question. Nous allons maintenant examiner rapidement si les résultats de cette considération sont conformes a ceux qu' ont donnés les observations. T'électricité atmosphérique a longtemps été Fobjet de recherches répétées. Rendre compte de ces nombreuses recherches exigerait trop de place, et c'est au reste d'autant moins nécessaire que nous possédons deja un relevé, suivi d'une discussion critique trés bien faite, de ces observations '). Quelques savants ont essayé d'expliquer les ré- sultats d'observation obtenus en admettant que lair méme est électropositif a V'état nor- mal, tandis que d'autres ont pensé que la surface de la terre est électronégative et qu'elle produit par linduecetion les phénoménes électriques observés dans F'atmosphére. Les opinions ont été trés partagées sur la véritable cause de Fétat electrique de Fair ou de celui de la surface terrestre. Certains ont admis que F'évaporation de la mer, des lacs et de la surface terrestre humide rend Fatmosphere électropositif et la terre électro- négative, d'autres, par contre, que la répartition de Féelectricité a sa cause effective 1 Om den s. k. luftelektriciteten (Sur Véelectricité atmospherique), par H.-E.Hamberg. Upsala, 1872. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o |. 2 dans la végétation, dans la putréfaction des matieéres organiques a la surface de la terre, dans le frottement de Vair contre la surface terrestre solide ou liquide, ou dans la densification et la raréfaction de lair ete. Des recherches plus exactes ayant montré qu'aucune de ces opinions ne peut étre correcte, on a attribué a ce phénomene une cause purement cosmique, ayant son siége dans Pespace vide entourant la terre, ou chez d'autres corps célestes, principalement le soleil. En un mot, Pon n'a pas réussi jusqu'a cette heure a donner, soit par suite d'observations, soit par des considérations théo- riques, une cause valable et såre aux phénoménes électriques de FPatmosphéere terrestre. I résulte cependant des observations mentionnées, que Patmosphére peut étre, dans des conditions normales, considéré comme électropositif dans ses couches inférieures acces- sibles aux observations, que la gquantité d'électricité augmente avec la hauteur au-dessus de la surface terrestre, et que cette quantite est soumise å une variation diurne et a une variation annuelle. L'exposé qui précéde de la cause de I'mduction unipolaire, a donné pour résultat que FPatmosphere doit étre électropositif et la terre électronégative. Les molécules élec- triques qui se trouvent a la surface de la terre ou au-dessous, sont conduites, par la force dinduction unipolaire terrestre, dans Patmospheére ou elles s'aceumulent jusqu'å atteindre une certaine densité, dépendant de la plus ou moins grande conductibilité des couches dair. Ce n'est que successivement que, poussées par la méme force, elles ar- rivent dans les couches supérieures de l'atmospheére douées d'une conductibilité trés grande mais certainement moindre quee celle des métaux. En méme temps que les molécules €lectriques s'éleévent au-dessus de la surface terrestre, elles sont transportées, dans les deux hémispéres, des latitudes inférieures vers les latitudes supérieures, ou la densité électrique va en conséquence toujours en augmentant. Les forces tendantes aå conduire les molécules électriques dans le sens vertical et horizontal sont trés faibles au-dessus et autour des pöles megnétiques, et, par suite, la densiteé électrique des couches supé- rieures de F'atmospheére atteint un maximum de valeur å une certaine distance de ces pöles. Comme nous Favons vu, ce maximum de densité éeleetrique forme une cein- ture enfermant dans I'hemisphere nord tant le pöle magnétique que le pöle astrono- mique, et il en est sans doute de méme dans I'némispheére sud. Les forces magné- tiques agissent avec une intensiteé toujours égale, les variations relativement minimes subies d'une époque å une autre par l'aimant terrestre pouvant étre laissées de cöté. Si maintenant la conductibilité de Fair était également invariable, la tension électrique des couches inférieures de lI'atmosphére resterait toujours la méme. Mais, comme cette condition n'est nullement remplie, la tension en question doit nécessairement varier. Il est évident que la tension éleetrique a un point donné auprés de la surface terrestre ne dépend pas seulement de la conductibilité de Pair entourant ce point, mais aussi de celle des couches dair supérieures jusqu'a la hauteur ou cette conductibilité devient suffisamment bonne par suite de la raréfaction de Fair. Supposons, p. ex., qu'un brouil- lard entoure la surface terrestre, et qu'au-dessus de ce brouillard se trouve une couche dar sec impénétrable å Vélectricité. La force dinduction magnétique toujours active conduira alors les molécules électriques de la terre dans le brouillard, lequel se mon- trera bientöt electropositif, ainsi que les observations lT'ont prouvé. Si par contre le [CS S E. EDLUND, RECHERCHES SUR LINDUCTION UNIPOLATRE, ETC. brouillad s'étendait jusqu'aux couches supérieures conductrices de Vair, la charge élec- trique des couches inférieures disparaitrait sans doute subitement. On voit par ce qui vient d'étre dit, combien il est hasardeux de vouloir attribuer la charge éleetrique plus ou moins grande de Fair a un lieu donné, a Fhumidité de Fair plus ou moins grande observée a ce méme lieu. Il est fort probable, selon nous, que les variations pério- diques, tant diurnes qu'annuelles de V'état électrique des couches inférieures de V'atmo- sphére, ont leur cause dans les variations de la conductibilite de T'atmosphere; mais il ne suffit certainement pas de prendre en considération les seules variations qui sur- viennent sur le point ou se font les observations de F'électricité atmosphérique. L'état électrique de Tair dans les régions polaires offre un intérét tout spécial. I] fut impossible äå SCORESBY, malgré ses tentatives réiterées, de découvrir dans ces ré- gions la moindre trace d'électricité dans Vair '). L'expédition francaise de la corvette la Recherche, qui passa Y'hiver de 1838—1839 a Bossekop dans V'Altenfjord (environ sous le 70? LN.), se livra a plusieurs reprises a Fétude de VF'electricité de Fair. MM- LoTTIN et Bravais, qui firent pendant I'été des expériences de cette nature å des lati- tudes inférieures, obtinrent des déviations positives sur un électroscope a brins de paille, quand celui-ei se trouvait en communication métallique avec des fleches lancées dans Fair. Or, ces déviations cesserent dés qu'ils furent parvenus a la latitude du Cap Nord. En février et en mars, cependant, ils réussirent plusieurs fois a saisir de fai- bles traces d'électricité positive dans VF'air, en mettant F'électroscope en communication avec des cerfs-volants qu'ils faisaient monter a une hauteur considérable ”). Pendant Fexpedition suédoise de 1868 au Spitsberg, M. LEMSTRÖM essaya vainement de décou- vrir des traces de F'électricité de Fair (80? LN.)”).- M. WIJKANDER eut plus de chance dans Fexpédition de 1872--1873 aux mémes régions. Muni d'un appareil plus sensible que cenx employés par ses preédécesseurs, 11 obtint continuellement, dans l'automne de 1872, des preuves d'électricite positive dans Fair. Pendant Uhiver, du milieu de jan- vier vers la fin de mai, F'électricité de Fair se montra par contre tantöt positive, tantöt négative. Il obtint en effet environ 20 observations positives et un nombre å peu pres égal d'observations négatives. Les observations qui furent faites dans le cours du printemps, lorsque la température se rapprochait de zéro, donnérent les mémes résul- tats que les observations d'été, savoir de faibles traces d'électricité positive. Un fait remarquable, en outre, c'est que lair était généralement positif pendant les jours d'hiver ou les aurores boréales apparaissaient, mais a dautres occasions le plus souvent né- gatif. M. WIJKANDER fait a cet égard la remarque suivante, qui selon moi mérite bien d'étre prise en considération: ”Toutes les observations qui ont été faites, concordent en ceci que sous les latitudes en question, et aux températures plus hautes, Pair con- duit PFélectricité avec une facilité trés grande, circonstance å lagquelle on a attribué Fabseace du tonnerre et de la présence de Vaurore boréale. Divers savants ont cru pouvoir admettre que cela dépendait de I'humidité de lair dans ces régions, mais la 1) An account of the Arctic Regions, Vol. 1, p. 382. Edinburgh, 1820. ?) Voyage en Scandinavie et en Laponie: Magnét. terr., T. 3. — Communications verbales de M. SILnJE- STRÖM, qui prit part å cette expédition. 3) Bulletin (Öfversigt) des travaux de V'Acad. des sciences pour 1869. KONGL. SVENSKA VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o |. 29 circonstance que dautres causes y contribuent aussi, est prouvége par le fart que la méme temperature et la méme humidité nexercent pas cette action ä un si haut degré sous des latitudes inférieures "). Ces observations prouvent indubitablement que la cause a laquelle on doit Vélec- tricité positive de l'air dans ces régions est trés faible. Cette cause ne peut étre attri- buée, selon moi, a I'humidité de Fair, et, par suite a la conductibilité de celui-ci. Si c'etait le cas, le brouillard ne devrait trahir, dans les latitudes inferieures, que des traces insignifiantes d'electricité, puisque la conductibilité du brouillard est assurément aussi bonne que celle de Pair des régions polaires dans les circonstances ordinaires. Or, comme on le sait, malgré sa grande conductibilité, le brouillard est trés fortement electropositif. La cause réelle des résultats précités d'observation, c'est, selon moi, que la com- posante verticale de la force d'induction est tres minime daprés ce qui vient d'étre dit, ou, en dautres termes, que la force tendant a conduire Féther (le fluide électro- positif) de la terre åa Fair, est tres insignifiante. La charge électropositive de Fair doit donc étre faible et parfois méme si minime, que Pair devient négatif par la communi- cation avec la terre, comme le montrent les observations de M. WIiIJKANDER. La terre ellezméme doit, par contre, étre toujours électronégative dans ces régions. Si aucune force extérieure n'agissait sur le fuide electrique, la terre et atmosphere se trou- veraient a l'état neutre. Mais, comme une partie du fluide électropositif qui a appartenu a la terre a été transporté dans l'atmosphere par suite de Faction de la force d'induetion, il faut que la terre elle-méme soit électronégative. La terre étant un bon conducteur de Yelectrieité et constituant åa la méme fois un sphéroide, son électricité négative doit se répartir d'une facon assez égale a sa surface. Par suite, la surface terrestre doit égale- ment se montrer électronégative aux régions polaires, quoique la composante verticale de la force d'induction y soit trés faible. Sauf quelques rares occasions ou il lui fut difficile ou impossible de constater des traces d'électricité, M. WiJKANDER trouva aussi que la terre était constamment électronégative. Il suit aussi de la théorie proposée, que la conduectibilité de Fair dans ies régions polaires doit, comme le signale M. WiJ- KANDER, paraitre plus grande qu'a des latitudes inferieures pour la méme temperature et la méme humidité. Si un corps conducteur placé dans Fatmosphére est chargé d'elecetrieité, celle-ci doit évidemment étre influencée par le voisinage d'un corps électro- négatif aussi grand que la terre. Si le corps conducteur est chargé d'électricité po- sitive, cette electricité est attirée de haut en bas par la terre négative; si la charge est negative, c'est l'inverse qui a lieu pour le mémes raisons. Dans les deux cas, par conséquent, la déperdition de T'électricité dans T'air est accélérée par le fait que la terre négative se trouve au voisinage du corps chargé. Or, la force d'induction de la terre agit sur VFélectricité du corps dans la direction inverse. Si le corps est électropositif, cette force tend åa conduire VI'€lectricité du corps de bas en haut, et vice versa si le corps est electronégatif. La force dinduction de la terre tend donc åa diminuer Finfluence de Véelectricité de la terre sur la charge du corps. Dans les régions de la surface ter- 1) Bulletin (Öfversigt) des travaux de F'Acad. des sciences pour 1874. 30 E. EDLUND, RECHERCHES SUR LINDUCTION UNIPOLAIRE, ETC. restre ou la force d'induction est ou zéro ou minime, le corps perdra, par suite, plus promptement sa charge électrique que dans les localités ou cette force est plus grande. La conductibilité de Yair humide devra donc parattre plus grande dans les régions polaires qu'a des latitudes inférieures. La composition de lair pur est sans nul doute la méme dans la zone froide que dans la zone tempérée. A la méme température et sous la méme pression, elle devra, dans ces deux régions, contenir, a l'état saturé, la méme quantité de vapeur deau, et il est impossible de trouver des raisons pour les- quelles sa conductibilité électrique duät étre différente. C'est donc a des causes exté- rieures qu'il faut attribuer, dans les régions polaires, la déperdition rapide de la charge des corps électrisés, et ces causes extérieures sont probablement celles qui viennent d'étre indiquées. D'apreés la théorie proposée, il se comprend de soi-méme et sans autre explica- tion, que Pair devait, comme le constatent les observations de M. WIJKANDER, montrer des traces d'électricité positive les jours qui se distinguaient par des aurores boréales intenses. La cause qui vient d'étre donnée de VF'état électrique de VYatmosphere est proba- blement la seule qui agisse partout et sans interruption. Mais il en existe sans nul doute quelques autres encore, dont I'action, liée a certaimes localités, est d'une nature plus accidentelle. A ces causes appartient, p. ex., le développement d'électricité signalé par M. K.-A. HorMGREN, lequel a trouvé qu'a la division d'un liquide en gouttes, une force électromotrice nait au point méme ou s'opére cette division”). On doit proba- blement a la méme force Yélectricité négative de la bruine fine emportée par lair dans les cascades ou cataractes puissantes. Quant a Pévaporation, a la végétation, au. frottement des molécules dair Tune contre lautre ou contre la surface de la terre, de méme qu'a plusieurs autres phénoménes dans lesquels on a voulu trouver la cause de TFelectricité de Pair, ils n'ont, par contre, a coup sår, aucune influence sensible sur le phénoméne en question ”). 1) Om elektriciteten som kosmisk kraft (De Vélectricité comme force cosmique), par K.-A. HOLMGREN, Mé- moires de F'Académie des Sciences, T. 11 (1872). ?) De toutes ces causes prétendues de VYélectricité de Vair et de V'aurore boréale, V'övaporation est sans doute celle qui a fixé le plus VPattention. Mais des raisons multiples peuvent étre citées pour l'opinion que Févaporation ma rien å voir dans ce phénoméene. On peut faire observer en premier lieu que par des expé- riences faites au laboratoire on n'a jamais réussi åa prouver définitivement que F'évaporation produit de Vélectri- cité. Ainsi, cette opinion ne se fonde pas sur une base expérimentale solide. En outre, d'aprés cette opinion, Vélectricité de V'air devrait étre plus forte en été qu'en hiver, vu que F'évaporation est plus grande dans la pre- miére saison que dans la seconde. Or, comme personne ne l'ignore, c'est précisément le contraire qui a lieu. T;'électricité positive produite par F'évaporation principalement sous la zone torride, s'éleverait dans V'atmosphére avec la vapeur d'eau ascendante, serait ensuite conduite par les courants d'air supérieurs contre-alizés vers des latitudes plus élevées, ou elle formerait Y'aurore boréale par sa descente å la terre. Mais ces courants se trou- vent å une distance insignifiante du sol en comparaison de la hauteur des aurores boréaies, et ils descendent en outre å la surface terrestre longtemps avant de parvenir aux régions distinguées par la principale fréquence de ces phénoménes. Quoique I'on ne puisse pas accorder toute confiance aux mesures de la hauteur de Yau- rore boréale, on sait pourtant avec störeté que cette hauteur est parfois tres considérable. Quelques détermina- tions faites pendant V'expédition frangaise mentionnée ci-dessus, indiqueérent une hauteur de 150 kilometres, que I'on a trouvée plus considérable encore å dautres occasions. (Sous les latitudes les plus éelevées, ce- pendant, l'aurore boréale peut se montrer de temps å autre å une faible distance de la surface terrestre, comme le prouvent les observations de FARQHUARSON, WRANGEL, PARRY, LEMSTRÖM et plusieurs autres voyageurs arctiques.) A une hauteur si élevée, lair extrémement raréfié n'est assurément pas géné par des vents, et il est KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o l. 31 Il va sans dire que si quelques nuages dans Patmospére terrestre ont été, de la maniére indiquée, chargés d'électricité positive, d'autres nuages peuvent å leur tour s'électriser négativement. par influence. Comme il a été dit ci-dessus (p. 21), le fluide électropositif (T'éther) s'€coule des couches atmosphériques supérieures a la terre dans la direction de Yaiguille d'inclinai- son. La composante verticale de la force d'induction diminue en général a mesure que I'on s'éloigne de Péquateur vers le pöle, tandis que la densiteé du fluide électrique qui se trouve dans Fatmosphére augmente avec la latitude. Quand on s'est assez rap- proché du pöle pour que cette composante et la résistance électrique de lair ne puis- sent plus y opposer un obstacle suffisant, le fluide positif s'écoule dans la terre électro- négative. Les endroits ou s'opere cet écoulement, forment une zone continue, enfer- mant dans Fhémispheére nord tant le pöle magnétique que le pöle astronomique, et des- cendant en Amérique a des latitudes plus basses que dans Fancien monde. C'est, selon moi, a la marche de ces courants a travers Fair raréfié qu'il faut attribuer la naissance de Faurore boréale ”"). Il est done évident que les aurores boréales doivent devenir plus nombreuses åa mesure que du sud Pon gapproche de cet anneau, et que leur principale frequence doit étre sous cet anneau méme, tandis qu'elles recommencent a décroitre en nombre et en éclat sous des latitudes encore plus élevées. Si I'on se trouve au sud de Fanneau, on apercoit Faurore boréale au nord; si V'on se trouve au-dessous, elle oc- cupe, quand on la voit dans des circonstances favorables, la majeure partie du ciel, et si, enfin, on se trouve au nord de I'anneau, Vaurore boréale se présente au sud. On ne peut guére admettre que cet anneau occupe une position absolument fixe dans FPatmosphere; 11 est plutöt probable que dans telle occasion il se trouve plus au sud ou plus au nord que dans telle autre, circonstance qui peut dépendre des modifications de la conductibilité électrique de VPatmospheére terrestre. Si I'on se trouve a un point de la surface terrestre au-dessus duquel I'anneau est ordinairement situé, on peut done difficile de comprendre comment cet air raréfié pourrait devenir électrique par FPévaporation qui se produit dans les régions équatoriales. Sil mn'existait aucune force spéciale pour faire monter le fluide électropositif dans VP'at- mosphére, ce fluide devrait aussitöt descendre å la terre, et V'atmospnere ne montrerait certaimement pas de traces d'électricité. 1) M. LEMSTRÖM a fait sur la marche de courants electriques å travers Vair quelques expériences qui jettent une grande lumiere sur le phénoméne en question. (Archives des sciences phys. et nat., T. 54, pp. 72 et 162.) A VFaide d'une machine de Holtz, M. LEMSTRÖM tenait å une charge électrique déterminée une boule de métal munie de quelques pointes métalliques. Dans ce but, la boule était reliée par un fil conducteur å F'un des pöles de la machine, tandis que Yautre pöle se trouvait en communication avec la terre. A une certaine dis- tance de la boule, quelques tubes de Geissler furent fixés å un échaffaudage isolé permettant de les approcher ou de les éloigner de la boule. Les tubes étaient, de la facgon ordinaire, munis å leurs extrémités de minces fis de platine. Les extrémités postérieures étaient reliées avec la terre par un fil conducteur, tandis que les extré- mités antérieures, ou celles tournées vers la boule, se trouvaient isolées dans Fair. Quoique aucune communica- tion métallique mn'ett lieu entre les tubes et la boule, ceux-ci commengaient cependant å briller des que F'on mettait la machine en mouvement, et cela méme quand la distance entre les tubes et la boule s'élevait å deux métres. Le courant qui produisait le phénomeéne lumineux, devait donc traverser sur une longueur de deux metres, une couche dair de densité ordinaire. Il est naturel qu'il ne se produisait aucun phénoméne lumineux dans cette couche dair dense. Ces expériences me paraissent avoir beaucoup d'analogie avec les phénoménes qui se produisent sur une grande échelle å la formation de F'aurore boréale dans Vatmosphere terrestre. Les courants électriques venant des couches supérieures dé V'atmosphere, descendent dans la terre sans produire de phénoménes lumineux dans les couches les plus basses de F'atmosphére. 32 E. EDLUND, RECHERCHES SUR LINDUCTION UNIPOLAIRE, ETC. voir lIaurore boréale tantöt au nord, tantöt au sud. Si cet anneau formait un cercle véritable avec le påle magnétique pour centre, si l'intensité du courant descendant était la méme sur chaque point, et qu'elle produisit par conséquent partout la méme intensité de lumiere, un observateur se trouvant sur la terre au sud de F'anneau, devrait nécessairement voir le sommet de Parc boréal dans le plan passant par le lieu d'obser- vation, le centre de la terre et le pöle magnétique. Si, maintenant, Faiguille de dé- celinaison se placait entierement dans ce plan, on apercevrait par suite toujours le som- met de larc boréal dans le plan de declinaison magnétique terrestre. Mais l'anneau en question ne forme pas de cercle complet, et I'on ne peut admettre non plus que les courants descendants aient partout la méme intensité de lumiere. En outre, le plan en question n'indique qu'approximativement la direction de PFaiguille de déclinaison. IH suit done de la théorie, que la direction de Faiguille de déclinaison doit indiquer en général et approximativement le sommet de Farc boréal, sans que I'on soit autorisé a prétendre qu'ils doivent entierement coincider entre eux. Dans les localités de la surface terrestre situées sous lanneau du maximum de densiteé électrique, VF'éleetricité descend dans la direction indiquée par Faiguille d'incli- naison de la localité; car, comme on Ia démontré plus haut (p. 21), Faction de la force inductrice de la terre est égale å zéro dans cette direction. Les courants descendants ne peuvent étre forcés a dévier de la direction susdite que si, par suite d'un état météorologique accidentel de Tatmosphére, la résistance elec- trique de lair est plus grande dans cette direction aue dans une autre, cas dans lequel Fintensité du courant descendant sera la plus considérable dans la direction minima de résistance. Comme un cas de cette nature peut facilement se présenter, on est seule- ment autorisé a préetendre, sur la base de la théorie, que les courants descendants doivent étre en general paralléles a Faiguille d'inelinaison. Ör, le courant trahit son chemin a travers lair par un rayon lumineux. Si I'on regarde, depuis la surface de la terre, ces rayons lumineux paralléles les uns aux autres, 1ils doivent paraitre converger en un point unique, par les mémes raisons de perspective auxquelles on doit la con- vergence visuelle des rangées darbres d'une longue allée. Quant a ce point, il devra donc se trouver dans la direction que Faiguille dinclinaison du lieu d'observation in- dique sur la firmament. Cest å ce phénoméne d'optique que Pon doit la couronne aurorale qui se montre dans les aurores boreales complétes. Les courants en question se forment dés que la difference de tension électrique entre Vatmosphére et la terre est assez grande pour surmonter V'obstacle då åa la résistance electrique de Yair. Or, la terre étant un bon conducteur électrique et constituant en outre une sphére, sa charge négative doit étre a peu prés la méme partout. On ne prétendra pas, sans doute, que la charge positive de Yair dans I'hémisphére méridional soit constamment égale a cette méme charge dans Fhémisphére septentrional. Les forces qui tendent å rendre V'air électropositif et la terre électronégative sont égales dans les deux hémisphéres, mais le résultat de Tactivité de ces forces dépend en partie de F'état météorologique de YVair, qui peut étre different pour chaque hémisphere. Comme on vient de le dire, cepen- dant, il ne peut y avoir une grande différence dans la charge négative de la terre, et, par suite, I'une au moins des causes dont dépend la décharge est commune aux deux KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o l. DO hémispheéres. Par suite, on ne peut trouver rien de bien extraordinaire au fait que les aurores boréales sont souvent simultanées dans les deux hémisphéres. Si nous comparons avec les résultats des observations les déductions théoriques formulées ci-dessus, nous trouverons qu'l existe entre eux une concordance satisfaisante. Suivant Loomis, on voit dans F'Amérique du Nord, sous le méridien de Washington et par la 40”” parallele, 10 aurores boréales par an. Sous la 42”, ce nombre s'est élevé åa 20, et prés de la 45”" il comporte déja le chiffre de 40. Sous le 50”, on con- state 80 aurores boréales par année, et entre cette latitude et celle de 62”, Taurore boréale se fait voir presque chaque nuit. Entre ces deux derniéres latitudes, Vaurore boréale apparait tout aussi souvent au sud qu'au nord, et s'éleve å une hauteur consi- dérable. C'est donc ici qu'est situé la zone proprement dite des aurores boréales, dont le 56” environ peut étre considéré comme la latitude moyenne. Au nord du 62”, les aurores apparaissent presque exclusivement du cöté du sud, et elles diminuent en nom- bre et en éclat a mesure que T'on s'avance vers le nord. Sous le 67”, le nombre des aurores boréales a descendu a 20, et il n'est plus que 10 aux environs du 78”. Le méme fait se présente au méridien de St-Pétersbourg, mais iei la zone des aurores bo- 'réales est située beaucoup plus au nord qu'en Amérique. Ce n'est qu'entre le 66” et le 75” LIN. que lF'on constate un chiffre annuel de 80 aurores boréales ”). LT expedition francaise au Spitsberg et åa la Norvége fit dans YUhiver de 1838- 1839 une foule de mesures å Bossekop sur la position de Farc auroral. Le résultat de plus de 200 mesures, fut que le sommet de cet arc était a 10 degrés å FPouest du méridien magnétique. ÅRGELANDER était arrivé åa peu prés aux mémes résultats par ses observations faites äå Abo, en Finlande. Par suite de circonstances accidentelles, le sommet de l'arc auroral se présenta å plusieurs reprises å l'est du méridien magnétique. La position indiquée constituant la moyenne de toutes les observations, est en consé- quence dégagée de perturbations accidentelles ”). Le fait que le sommet de I'arc auroral doit se présenter en moyenne dans ces régions a F'ouest du meéridien magnétique, dé- coule immédiatement de la théorie, si F'on prend en considération la situation géogra- phique et la déclinaison magnétique de la localité, comme aussi la forme et la situation de T'espace annulaire du maximum de densité électrique. Il est facile, de la méme fa- con, de comprendre la justesse des observations d”ARGELANDER. Par contre, dans VA- mérique du Nord comme en Sibérie, le sommet de Farc auroral doit mieux coincider en moyenne avec le méridien magnétique. Je ne connais toutefois pas de résultats d'observations dégagés de perturbations accidentelles de nature åa confirmer ou å réfuter cette admission. ' WILCKE ”) avait déja observe que la couronne aurorale a sa place au zénith ma- gnétique terrestre ou au voisinage de ce point. La justesse de ses observations a été confirmée plusieurs fois depuis cette époque par d”autres savants. L'expédition frangaise mentionnée fit 43 déterminations dont le résultat moyen fut que la situation de la 1) Loomis, Annual Report of the Smithsonian Inst., 1866. 2) Sur les aurores boréales vues å Bossecop et å Jupvig. Paris, 1846. 3) Kongl. Vetenskaps Akademiens Handlingar för 1777 (Mém. de YAcad. des Sciences pour 1777), Vol. 38. OO K. Vet. Akad. Handl. B. 16; N:o 1. 34 E. EDLUND, RECHERCHES SUR LINDUCTION UNIPOLAIRE, ETC. couronne sg'ecarte de moins d'un degré du zénith magnétique. La différence entre les deux positions g'éleva toutefois a 15” å une occasion, et a 12” a deux autres occasions. Dans F'explication de la période annuelle de fréquence des aurores boréales con. statée par les observations, il faut considérer les circonstances qui suivent: Le fluide électrique accumulé dans Fatmosphere de la terre par Vinduction unipolaire de Vaimant terrestre, descend a la surface de la terre, soit par des décharges disruptives (orages), soit par de faibles courants continus. Les premieres ont leur principale fréquence entre les tropiques et les seconds dans les latitudes elevées. Le fluide qui ne s'écoule pas sur la terre de la premiere facon, est conduit par la force magnétique vers les la- titudes supérieures, ou il s'écoule sous la forme des courants continus. Il suit de la, que plus les orages sont rares et faibles, plus les aurores boréales doivent étre intenses et nombreuses, et vice versa. Dans la zone des grands calmes, immédiatement au nord de F'équateur, le tonnerre se fait entendre toute T'année, mais les limites de cette zone varient d'une saison a Fautre. En dehors de la méme zone, mais entre les deux tro- piques, les orages se transportent de la méme maniére que les saisons pluvieuses avec le soleil. On peut donc admettre que la quantite du fluide électrique, qui, entre les tro- piques, descend dans la terre avec les orages, n'est pas la méme l'année durant. Comme on le sait, les aurores boréales présentent deux maxima, savoir aux eéquinoxes d'au- tomne et du printemps. -:D'aprés notre manieére de voir, les orages seraient par suite le plus faibles, ou plutöt la moindre quantité de fluide électrique descendrait en ton- nerre de Fatmosphére å la surface terrestre, entre les tropiques quand le soleil passe Féquateur. Nous manquons des materiaux d'observation suffisants pour décider si cette maniere de voir est correcte ou non '”). On ne peut admettre que le fluide électrique ne s'écoule sur la terre qu'a l'oc- casion des aurores boréales. Cet écoulement est sans nul doute continu, quoique les courants mn'aient le plus souvent pas la force de rendre les couches d'air lumineuses. Le fluide électrique est chassé dans FTatmospheére par les forces incessamment actives de chaque point de la terre depus F'equateur jusqu'aux localités ou F'écoulement s'ef- fectue, et le fluide électrique est conduit en méme terps des latitudes inférieures vers les latitudes supérieures. Il faut donc admettre la marche incessante de courants de Féquateur vers les pöles, tandis que le fluide éleetrique circule en sens inverse dans la terre. Il n'est nullement dit par la que la direction de ces courants soit parfaitement nord et sud, plusieurs causes contribuant a les faire dévier de cette direction. Nous nous figurons l'atmosphere terrestre coupée par un plan parallele au plan équa- torial et situé entre ce plan et Fanneau auroral. La fluide électrique poussé par les forces actives de la terre dans Fatmosphére entre le plan équatorial et le plan en ques- tion devra des lors passer par ce dernier. La somme des courants passant par un plan de cette nature sera donc plus grande å mesure que la latitude du plan en ques- 1 I semble résulter des observations faites sur F'aurore boréale par Vexpédition arctique austro-hongroise de 1872—1874, que la zone du maximum de YFaurore boréale se déplace de manieére å se trouver plus au nord pendant Y'hiver et F'été qwa F'époque des équinoxes d'automne et du printemps. Si ce fait est confirmé par des observations futures, la variation annuelle constatée å des latitudes inférieures pourra é&tre expliquée par ce déplacement. (Voir ”Nordlicht-beobachtungen der Oesterreichisch-Ungarischen Arktischen Expedition 1872 —1874, von C. WEyPREcHT, Vienne, 1878.” (Remarque faite å V'impression.) KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o l. DÅ tion est plus élevée. L'intensité des courants augmente en conséquence de Véquateur vers les pöles. Quoique les forces électromotrices auxquelles ces courants sont dus soient toujours les mémes, leur intensité doit cependant étre soumise åa des varia- tions incessantes, vu qu'elle depend mnaturellement aussi de la résistance qu'ils ren- contrent dans leur marche. Cette resistance doit dépendre en grande partie de la constitution de Fair dans les couches inférieures. Quand ces couches sont saturées d humidité, la résistance electrique est bien moindre que lorsqu'elles sont relativement seches. Comme, pour cette raison, ces courants primitifs varient souvent en intensité, il en résultera des courants d'induction de nature å compliquer encore davantage le systeme de courants que nous considérons ici. Il se comprend de soi-méme que ces courants doivent agir sur une aiguille de déelinaison placée a la surface de la terre, mais il n'est pas si facile de calculer Vintensité et le sens de cette action. En premier lieu, les courants en question agissent directement sur PFaiguille de décelinaison åa peu prés de la méme maniére que le courant qui passe par les circuits d'un galvanoméetre agit sur Faiguille de cet instrument, et, en second lieu, il faut se rappeler que la terre contient une quantité de matiéeres magnétisables dont V'état magnétique est modifié par ces courants. Toutes ces circonstances ont une influence marquée sur la déclinaison. Ainsi, quoiqu'il soit impossible de déterminer exactement a l'avance F'action de ces courants sur Faiguille de déclinaison, on peut ce- pendant comparer les variations de la déclinaison avec les résultats donnés par les ob- servations. L'humidité relative de Yair est en général plus grande pendant la nuit que pen- dant le jour. On peut admettre comme régle que la variation diurne de Fhumidité relative de YVair augmente avec la variation de sa température. Celle de Pair est par suite plus grande pendant F'été que pendant I'hiver. &La conductibilité de Vair et par suite aussi I'intensite des courants en question, ont en conséquence une période diurne et annuelle. Si, maintenant, I'on admet que les variations diurnes de la décli- naison dépendent å titre principal des variations de l'intensité des courants en question, il en suit que les variations diurnes de la déclinaison devront étre plus grandes en été quen hiver, et que ces variations doivent en outre augmenter avec la distance de I'é- quateur, circonstance confirmée, comme on le sait, par les observations. On peut ajouter a cela que PFaction sur Faiguille de déclinaison ne dépend pas exclusivement de la nature de Fair et de Fintensité du courant a I'endroit ou est placée Faiguille de déclinaison. L'intensité des courants dans des localités plus éloignées agit aussi, quoique a un moindre degré. Il est en outre évident qu'il s'agit ici de Fhumidité de Fair non- seulement a la surface terrestre, mais aussi dans les couches supérieures de Fatmo- spheére. On ne doit donc pas sattendre a ce que les variations de la déclinaison soient, åa un lieu donné, en rapport direct avec I'humidité de Fair å ce méme lieu. Quand- le courant descendant å la terre des couches supérieures de I'atmosphére recoit, pour une cause ou une autre, une intensité suffisante, il produit de la lumiére dans Pair raréfié, et nous avons alors F'aurore boréale. Si le courant est doue d'une intensite invariable, comme cela parait étre le cas dans des aurores boréales plus fai- bles, Faiguille se tient assez tranquille. Quand, par contre, le courant modifie rapide- 326 E. EDLUND, RECHERCHES SUR LINDUCTION UNIPOLAIRE, ETC. ment son intensité, ou quand son intensité maxima se déplace d'un point å F'autre, cas dans lequel YFaurore boréale devient flamboyante et change contimuellement daspect, Faiguille, comme il est facile de le comprendre, devient inquiete, et entre dans un mouvement violent. Cette inquiétude de Yaiguille s'étend sur une partie considérable de la surface terrestre, et signale ainsi ce qui se passe dans P'atmosphere, méme dans les cas ou I'on n'apercoit pas daurore boréale. La thése que les aurores boréales sont produites par des courants électriques, n'est pas nouvelle. Il y a longtemps que la plupart des savants sont d'accord å cet égard, en se fondant sur des raisons solides. Mais jusqu'ici, I'on n'a pu trouver la cause véritable et la plus active de ces courants comme des pheénomeénes électriques de I'at- mospheére en général. On est, en effet, parfaitement autorisé a déclarer, sur de bonnes raisons, que toutes les explications données jusqu'ici de ces phénoménes ne sup- portent pas I'examen de la critique scientifique. Si on n'a pas vu jusquici dans ces phénoménes les suites de Yinduction unipolaire de la terre, c'est sans nul doute parce que I'on sest fait de la nature de cette induction une idée qui n'en permettait pas Fapplication å ce but. Il reste encore bien des choses obscures dans les phénoménes de F'aurore boréale et de F'éelectricité atmosphérique. Il suffira de signaler a cet égard les périodes séculaires dans la fréquenee des aurores boréales. La relation de ces périodes avec les taches solaires trahit d'une manieére positive la coopération de forces extratelluriennes. «L'ex- posé qui précéde n'a pas la prétention de se presenter comme une théorie compléte de F'électrieité atmosphérique et des aurores boréales. Mon intention a simplement été de montrer que PFinduction unipolaire de la terre joue, dans Vexplication de ces phéno- méenes, un röle des plus importants et des plus significatifs, et qu'elle ne doit pas étre négligée par les savants qui s'occuperont a Pavenir de cette matiere. KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 16. No 2 ÖFVERSIGT DE AF SVENSKA EXPEDITIONERNA TILL NOVAJA SEMLJA OCH JENISSEJ 1875 OCH 1876 INSAMLADE HAFS-MOLLUSKER AF WILHELM LECHE: MED 2 TAFRLOR. TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEN INLEMNAD DEN 12 MARS 1878. c NM STOCKHOLM, 1878. P. A. NORSTEDT & SÖNER. KONGL. BOKTRYCKARE. SU ipn es PN fr de resultat, hvilka vunnits genom de sista årens allt mera omsorgsfullt och mångsidigt utrustade expeditioner, ådagalagt, att den arktiska regionens hafsfauna, äf- ven hvad antalet arter beträffar, ingalunda är så fattig, som man af gammalt varit van att antaga, så finnas dock ännu trakter imom denna zon, från hvilka, ehuru de flera gånger besökts af zoologer, blott några få djurformer äro bekanta. Sålunda har man ock hittills känt endast ett tjugotai molluskarter från de kring Novaja Semlja liggande haf- ven. Men den under de svenska expeditionerna till Novaja Semlja och Jenissej 1875 och 1876 af Professor ÅA. E. NORDENSKIÖLD och hans zoologiska följeslagare Docenten D:r H. THÉrL och D:r A. STUXBERG gjorda mollusksamlingen lär oss, att vi hittills i sjelfva verket endast egt fragmenter af dessa hafs fauna. Jemför man nämligen antalet af de i nedanstående redogörelse upptagna molluskarter med de i MIDDENDOREF'S arbe- ten -— hvilka hittills varit den förnämsta källan för vår kunskap om N. Semljas fauna — uppräknade, så visar det sig, att de i sistnämda arbeten antecknade arter från N. Semlja utgöra endast en mindre bråkdel, omkring en femtedel, af de genom de Norden- skiöld'ska expeditionerna insamlade molluskformer. Om redan K. E. von Barr (Bulle- tin scientifique publié par PAcadémie Imp. d. scienc. de S:t Pétersbourg, 1838, pag. 106) tror sig hafva anledning att uttala det påstående, att N. Semljas fauna genom det af honom insamlade material vore bättre känd än faunan i någon annan högnordisk trakt, med undantag af Grönlands vestkust, så torde de två Nordenskiöld'ska expedi- tionerna ha gifvit så utmärkta resultat, åtminstone hvad hafsmolluskerna beträffar, att ett sådant påstående numera ej torde kunna motsägas. Såsom ett bevis på, att de af sistnämda expeditioner gjorda samlingar verkligen kunna göra anspråk på att lemna oss en ganska fullständig bild af dessa regioners molluskfauna, förtjenar den omstän- digheten att anföras, det af 1876 års expedition endast 4 former blifvit påträffade, hvilka ej äro representerade i samlingarne från det föregående årets expedition, ehuru, såsom af nedanstående lokalöfversigt framgår, äfven under expeditionen 1876 talrika draggningar företagits. På det att man rätt må kunna uppskatta värdet af dessa med synnerlig omsorg gjorda mollusksamlingar, hvilka jemte de af expeditionen 1876 hemförda fossilier från Jenissej- tundran af Prof. NORDENSKIÖLD blifvit åt mig öfverlemnade att ordnas och bearbetas, vill jag, innan jag öfvergår till redogörelsen för de olika formerna, lemna en kortfat- tad öfversigt öfver de tidigare publikationerna rörande ifrågavarande gebits molluskfauna. PaArLAS är den förste, som omnämner mollusker från ryska Ishafvets kuster utan att dock uppgifva någon närmare bestämd fyndort. I ”Reise durch verschiedene 4 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. 22» Provinzen des russischen Reichs, Th. III, 1776”, pag. 34 uppräknas: ”Ascidia globularis, Buccinum glaciale und undatum ") nebst deren BEierstöcken, Murexz antiquus und canali- culatus” (båda sistnämda former af Rrreyvre's Fusus fornicatus), ”Tellina atra” (= Astarte corrugata BROWN enl. MIDDENDORFF). 1801 uppräknar GrorGr i ”Beschreibung des russischen Reichs, Th. III, Bd. VII” pag. 2204 och 2208 följande 3 gasteropoder från Kariska viken: Buccinum glaciale L., Murezx canaliculatus L. och M. antiquus L., och från Obviken: Tellina atra PALL. 1837 besökte K. E. von Barr N. Semlja. I Bulletin scient. 1. c. uppgifver han, att 70 arter evertebrerade djur blifvit af honom funna ”auf und bei” N. Semlja. I ”Beiträge zur Kenuntniss des russischen Reiches, Bd. IX, Abth. 2”, pag. 353 omtalar han, att han vid Matotschkin scharr funnit ”wenige aufgeworfene Conchylien” och (pag. 356) på stranden vid Kostin scharr Hiatella (Saxicava) arctica; pag. 357 ommnämnes, att vid KNostin scharr gjordes en rik skörd af lefvande mollusker, utan att dock B., såvidt jag vet, sjelf närmare redogjort för dessa. Deremot har MIDDENDOREFF haft tillgång till det af B. insamlade material och flerestädes 1 sina arbeten citerat B. De noggrannaste och fullständigaste upplysningar öfver vid N. Semlja lefvande mollusker, hvilka tills dato förelegat, äro lemnade af ÅA. TH. VON MIDDENDOREFF i ”Bei- träge zu einer Malacozoologia Rossica” I—TIII i ”Mémoires de TAcadémie de S:t Pé- tersbourg, 1849”. Han anför ifrån ”N. Semlja” och ”Kariska hafvet” 26 arter, hvilka med undantag af Mya arenaria L., Litorina tenebrosa Mont. och Doris sp. äfven äro funna af de svenska expeditionerna. Som jag antecknat samtliga af Mipp. uppräknade fyndorter vid de särskilda arterna i den följande öfversigten, kan jag här inskränka mig till att hänvisa till denna. I ”Journal de Conchyliologie”, XXI, pag. 37 uppräknar O. A. L. Möron följande 11 molluskarter, hvilka den norske sjökaptenen MaacKk år 1870 samlat i Kariska hafvet long. 46” 23', lat. 70” 23 och vid ”Acasi”-ön: 1. Cylichna alba BRONN [sic! skall väl vara: BROWN] var. f corticata; den stora varieteten 14 m.m. lång. 2. Trichotropis do- lium Petit [= T. kroyeri PHir., se nedan]. 3. Pleurotoma Trevelliana TURT. var. crassa. 4. Pleurotoma Vahlii Beck. var. tenuis. 5. Margarita obscura CoutH. var. Acas.-ön. 6. Margarita groenlandica CHEMN. var. spira elevata. 7. Macoma calcarea Cerms. [=M. lata GwM.]. S. ÄÅstarte pulchella JON. 9. Astarte striata LEeAcH Acas.-ön. 10. Nuculana glacialis Grav. 11. Modiolaria laevigata Grav. Med undantag af Pleurotoma trevelli- ana ha samtliga arter äfven blifvit funna af de svenska expeditionerna. En lista öfver mollusker från N. Semljas vestkust lemnar HEuGLrin i ”Reisen nach dem Nordpolarmeer in d. Jahren 1870—1871, Th. III”, pag. 233: 1. Buccinum ciliatum F. A. Mörr. Matotschkin scharr. 2. Neptunea antiqua L. var. ibid. 3. Bela scalaris MörrL. ”Seehundsbucht”. 4. B. borealis Mörr. ibid. 5. Natica islandica Beck [=N. helicoides JomnNsT.] ibid. 6. Cylichna Reinhardti HorB. ibid. 7. Cylichna sp.? Matotsch. 8. Margarita groenlandica CHEms. ibid. 9. Patella testudinalis Mörr. ibid. 10. Glyci- meris sp. Seehb. 11. Saxicava rugosa L. Matotsch. 12. Tellina sabulosa SrEnGr. [=T7. 1!) Enl. Mivp. är denna snäcka = Bucce. undat. var. pelagica (forma elatior anomalo-turrita) Mipp. = B undulatum. Mö. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:0 2. 5 lata Gm.) Seehb. 13. Venus fluctuosa Gouvrp. ibid. 14. Astarte semisulcata LEACH. Lamtschina Bucht. 15. Ast. pulchella Jos. Seeh. 16. Ast. compressa L. ibid. 17. Car- dium groenlandicum CHEMN. Matotsch. 18. Montacuta elevata STImes. Seeh. 19. Voldia angularis Mörr. [sie! skall vara Mörr. = Y. thraciaeformis STORER.] ibid. 20. Modiola- ria laevigata Gray. Matotsch. 21. Mytilus edulis L. Lamtsch. 22. Myt. edulis var. nmi- nor Matotsch. 23. Pecten groenlandicus Sow. ibid. 24. Cynthia echinata O. F. Mörr. Af dessa ha N:o 10, 18, 19, 22, 24 ej blifvit påträffade af de svenska expeditionerna. Med hänsyn till oredan i synonymien beträffande Y. angularis Mörr. och dess samslägtin- var är det ej osannolikt, att Y. hyperborea Lov., som finnes i stor mängd vid N. Semlja, är identisk med denna Y. angularis, enär dessa arter af fera författare ej hållas åt- skilda. Sålunda anser Woop Y. angularis, hyperborea och myalis CouTtH. vara syno- nymer, och MÖLLER upptager Y. angularis med frågetecken såsom synonym med Y. myalis, hvilken senare åter af GOULD anses vara synonym med Y. hyperborea. Högst egendomligt låter det, då HEucGrin inleder ofvanstående lista med: ”Ich kann nicht angeben, ob bisher Mollusken aus den Meeren von N. Semlja bekannt geworden”. Skulle H. verkligen ej känt till MIDDENDORFF's arbeten? Såvidt jag vet, har hittills ej något blifvit publiceradt rörande de under den öster- rikisk-ungerska polarexpeditionen 1872—74 samlade blötdjur. Hvad de fossila molluskerna från Sibiriens tundra beträffar, så har utom MiDpD., hvilken påträffat några få former mest vid Taimyrfloden —, FR. SCHMIDT i: ”Resul- tate der Mammuthexpedition (Mémoires de TAcadémie Imp. de S:t Pétersbourg, Sér. VIL, T. XVIII, 1872)” lemnat en öfversigt öfver 26 arter från olika ställen i tundran — samma antal som de af Nordenskiöld'ska expeditionerna insamlade. Bland de se- nare saknas följande 9 af ScHMIDT funna arter: Scalaria Eschrichti HorrB., Turritella erosa CoutH, Natica jflava Gourp, Tritomum Islandicum CHEms. Mangilia Trevellyana TuURrRT. Pecten Groenlandicus Sow., Yoldia arcticu GRAY, Åstarte crebricostata ForB., Pho- las erispata Lin. Lika många ej af SCHMIDT påträffade former ha imsamlats af 1876 års expedition. STUXBERGS uppgift i ”Erinringar från Svenska expeditionerna till N. Semlja och Jenissej 1875 och 1876”, pag. 82, att samlingen af de fossila skaldjuren ”utgöres ej allenast af samtliga hittills kända femtiotre arterna, utan innesluter tillika en och annan förut icke funnen form”, är således ej fullt exakt. Jag begagnar detta tillfälle att uttrycka min tacksamhet till Etatsrådet Profes- sorn D:r STEENSTRUP, som lemnat mig tillträde till de å Köpenhamns Museum befint- liga dyrbara samlingarne från Grönland, Spetsbergen, nordliga Norge etc. Den nyligen aflidne D:r Möre har äfvenledes genom mig meddelade värdefulla upplysningar och städse beredvilligt tillmötesgående i väsentlig mon underlättat mitt arbete. Jag anser mig böra påpeka, att, ehuru jag efter omständigheterna haft att för- foga öfver ett temligen rikt jemförelsematerial, jag dock har måst lemna flera vigtiga systematiska frågor oafgjorda. Så måste bestämningen af några af de svåra Pleurotoma-, Buccinum- och Philine-formerna anses vara endast provisorisk — en definitif sådan 6 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. torde endast kunna ske med tillhjelp af originalexemplar; så osäker är gränsen mellan många af de nämda formerna, så intrasslad synonymiken. Ehuru molluskerna voro synnerligen väl konserverade, och sålunda en anatomisk undersökning af somliga former säkerligen gifvit rätt värdefulla morfologiska resultat, så har jag dock af brist på tid måst afstå härifrån, enär jag ansåg, att först och främst en systematisk öfversigt af det hemförda materialet, så fort ske kunde, borde lemnas. Öfversigt öfver fyndorterna för lefvande mollusker, insamlade 1875 af Théel och Stuxberg. MN Datum. 5 1076 5B — 8 Hö 13 203 25 Ya 27 Ba 30 15/5 32—34 — 33 224, 38 23), 39 (le 41 24), 44 25/6 48 20/ 51 28/6 52 29), 54 30/1, 58 2015 60 — 62 -— 64 2 65 Ya 66 3c 72 Yr 73 10, 76 10-11 80 2. 82 — [SA — INS 13 | 95 dj [ERS of | 99 20). 104 2, 105 Gil alba) SY Iitamarkon; KML Ossssossoss usssssosssdiss FIKA » »” [50 fO de DA LPAT ÖRA fen Ro LAKE MARTINA | larmen; IKENHSD upssosanssrocsseeorsosoceesesessocos- » BIUENNKGP: SORV gybossgsbssosorss sd Så » INJO UK Pje oss mosas bee cd SA NE FSA Wes Om INGENS CIN lj äfesos ost se SoR SS TSTST SSR SENS » » 2 mil vest. om N. Gåskap..- | INSHG åska pss NER Ga Ska ps box des SANNA rn | 2 Vest. om N. Semlja, 3 mil uorr om N. Gåskap ÖLET Re me ae om om oa So or fa ST SSE ” ” NES ba Om SN ERS eIn ilj anes ss eear oe SSR SSERN SANNE | » »” » » Mig DTE Vestra kusten af N. Semlja under resan till IIB EK GEN NOT ass RAL IB EST an aj RE ys rS » 2 VORO NING socoosocooce Möller Bay, lilla Karmakula -. IVTa50 3 CHI CIA SS SAN SN Na Norra Gäskapsepse see pero be aan re gås SA SA » ” SÖ dranGäskapresse seen aeeReNTaaN DE 0 Tepe Kostin scharr Södra Gäåskap ING NON BÖN on oss Longitud. | Bottnens beskaffenhet. 21750 26” 2 5058 5058! Bergbotten. | Bergbotten. Sandblandad lerbotten. Sandbotten. 5245 5212" 5230! Bergbotten. Sandblandad stenbotten. » algbotten. Stenbotten. Sandblandad stenbotten. » lerbotten. » » Sandbotten. Lerbotten. » Sandbotten. Sandblandad lerbotten. Lerbotten. | Sandblandad lerbotten. Sandbotten. Tomma skal på stranden. Sandblandad lerbotten. Lerbotten med sten. Tomma skal på stranden. do on Lerbotten. » » » KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:OL 2, i JE Datum. 116 — 120 ZY 122 äl 122, 3 20 125 Za 127 ZY 131 29-31/, 133 SY, 138 Wa 143 26 144 Hl 146 — 147 (8 148 Ya 149 — 150 HA 150 a IA 151 Ya 132 IA 153 5/g 155 ES 157 Ya 160 Ya 161 Az 163 Hå 165: — |”/g kl. 5 e.m. 166 10/8 169 — |"/skl.6e.m. 170 "Ja Wi 2 midnatt 170—171 = 171 "By Tal, I) midd. 172 "Ya 181 24/- kl.6f.m. SS 23/ SKIs gm: 184 — 159/ kl.7 f.m. 185 Ma 186 YA LI 3/0 192 2 192 a Sept. 193 Af Cap Grebeni, vester om Jugor scharr ..........- CA plGre ben sar ses RAN EE IAS RR Are »” » » » » » östra inloppet Kariska hafvet, strax norr om Jugor scharr ... Kariska hafvet » TR RR SMR ORO ELR » PD) Sscesco ocoodscoccassronsostueceodetereo]e VeSkkasion, Of ING SETIP. doccose-osecessossssss=o-o> iKariskabugbenit- se ICE. soc SID Sea ne ornsre sn ”» Dl Såsscocoroscesooocposodaosbosobossssssooss Kariskawhafveb; set te sista feg a So ee net ” WD BosocosssvIDsNACESLSEAGSASS- rÖRSIEESE 3 ”» PJ ars SSSSEENGO-SSOICESGJÄÉYLE=SILES ” VN foSescoadsooopssoorocsocdtetrorLsstTbrÖsS ” 0: UgcErorsesrnasosdsenotcotrögssbndSrgorsosrD » DL Lesergsesoirsssörg-frantdorortre scTrKSTNS » » Yalmal-stranden -... Kariska hafvet Kariska hafvet utanför Obfjorden Kariska hafvet ” »”» (Se de särskilda N:o). Kariskamhatve bb: bossa SS RSS AT » ARR re ROLE UR AS NN » PD SAS ER E SRNE SR E, rer » 57 ERNER RISE RIS RAM AH AG VARSE SA NINE » DEE KRA SPP L od 2 ISA SNR » ika 4 oi BLAISE BAR BUP IA 1AT --AAKIS 7 BUSOSNAR » DY ON FEAR REVS 2 ue RS MEOsgksin GORT sosooosssosoerssbssrecssb-ro-cenis INOS biTNgS CH ATT see AE AR SES AR NA MENOSON Sn HAL össrsosssorsrsst- torso sto IKKOS bin FSC h arr bar. AR et SE LITA rs Longitud. | Latitud. SE Bottnens beskaffenhet. 15—20 | Lithothamnium-botten. = — 5—10 » ” — —- 15—20 | Ler- och litlhothamnium- botten. — — 10 Sandblandad lerbotten. VE SEA 10 5 5 S$—10 | Lerbotten. 10—14 | Sten- och skalbotten. — -— 10 Sten- och snäckbotten. — = 10 Sandbotten. = 120 Lerbotten. 63 y TP 4 90 » 6 y TP 4 90 » (BT VP 70 » — — Grundt | Sandblandad stenbotten. vatten. 6417 7040" 11 Sandbotten. SS = 9 » 66723 WE 12 » 6623 AON 10 » 6623 ve 3-9 » 6T3T 7154 32 Lerbotten. 6T3T 1:54! 36 » 6859 13: 0! Ytan 6859 SÖ 3 Sandbotten. 6859 180 9 Sandblandad lerbotten. 6820' 7353 10 Sandbotten. 75235 7452 22 Sandblandad lerbotten. (DN 7452 20 » » 134 1534 26 Sandblandad lerbotten. SK14' 7490" 20 Lerbotten med talrika ka- kor af myrmalm. 6515 T523 40—50 | Lerbotten. 651 UD 60 » 5834 7£ 6 5 Lithothamnium-botten. 5736 73534 40-—50 | Lerbotten. 5756 7334 60 » dd Ey 10 » = 15—20 | Ler- och lithothamnium- botten. = ——- omkr. 20! Lerbotten. 8 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. Öfversigt öfver fyndorterna för lefvande mollusker, insamlade 1876 af Nordenskiöld och Stuxberg. AR Datum. 3 30-31/, 4 31. ör fo 6 a. 8 !/e 9 2/8 10 JA ib 7/8 12 IA 13 8-7, 14 "Is 15 84, 16 se 17 ?/e 18 SE 19 10/5 20 ya 292 2 23 8 30 0 31 3 32 Ya 38 2, 34 2/9 30 Ha 36 LO 21 2/9 38 Ma | 39 7/0 | 0 ia 41 HÅ I 42 10=11/ | 3 fo 44 2/9 45 HA Karis kate alVv.e bias. SNS SN RA Matotschkin scharr vid Rossmyslows öfver- VAN OLIN ESS UU GAN = morse fee ENAT NANNA SR NR Matotschkin scharr vid Beluscha-viken.......... ” » » » » » » » » ” IKAriSkashakve tes dsss ee NT ” TR en a RNE mV FER 0 Vr SK ENN IEAE E »” AR an EE Sas RR SE SRA » NER nn Ra oa fn a EE nr 0 AA RAA AES KSR ” NT ra a ora Sa AS ICE AR » 2) (IEA RNE SENSE ST SETS VE TSS EN vn TA ENE ET »” SENS SSE KM TSAR Ear ” DN me Aasa a SS sa BV NRA ST Nn a RTR » NET MEN SES ROSSET SETS SKER 2 OAK ERS LAR » RT ee ee mo NERE a a AS fr AA SEE (SE EE Kariska hafvet N.V. från Dicksons hamn ...... IKaT1S KA PNALVE bergs ala NS BL FSE ANS LS ANA »” 19) [I RTATG Ja mn a an] rn [AS FEB A NE JE VAAN SLAES mfaN FTV ER SES SEN » DERES SL Fr bar REVS »” ll mes cer Eee or as AE AAA SE EAESR AS ” ” » » » ” » » »” » Longitud. | Latitud. SSE Bottnens beskaffenhet. | 2—5 Stenbotten med alger. — —— 30—50 | Lerbotten, föga sandblandad.| 5745 7310" 150 Lerbotten. — — 15 Lerig lithothamniumbotten. | 60—70 | Lerbotten. 10—13 | Lerig stenbotten. — —- 15 Stenbotten. - 40—50 | Lerig stenbotten. (a (0 7045 90 Lerbotten, brun, mjuk. — | 62 0 7030' 60 Lerbotten. | 6230' 70723! 55 » 6240' 7020" 50 Lerbotten. brun. OS 7012 150 Lerbotten. 6440' 7010' 28 » 6530' 7010' Z » 6545" | 7012 S Sandbotten, föga lerblandad.. 66” 0 7017 3—9 | Sandbotten, lerblandad och ganska hård. 66 0' 7020" 9 Hård sandbotten. 80733 T33T 23 | Bergbotten (2). 1545 T4£12 18 Lerblandad sandbotten. TRO 7430! 7 Sandblandad lerbotten. a T£43' 16 Sandbotten, brnnaktig, nå- got lerblandad. 6720! 572 123 Lerbotten, sandbl. brun- aktig. 6650" NN 130 Lerbotten. (DD TL43 50 Lerbotten (2). 6530 74730" 30 6345 73538 S0 Snäckbotten. BON 7335 100 Sandbotten. 5S20' 7330 30 HO0 73528" | 50—125 | Bergbotten (delvis). 5—15 | Lerbotten. —- —- 60—70 » — — Ytan. = = 10—15 ! Sandig lerbotten. Fossila mollusker äro insamlade 1875: Vid Cap Gostinoj (Jenisse 1876: a: Mellan Orlowska och Gostinoj ?7/g.. Gostinoj och Korepovskoj ?"—?!/g. b: »” ce: Vid Korepovskoj ?5/g. dast med ofvanstående N:o, respect. bokstaf. j) 25/9. För att undvika vidlyftighet betecknas i den följande redogörelsen lokalerna en- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:o 2. 9 TUNICATA. MIDDENDORFF har ej beskrifvit några arter från N. Semlja, tillhörande denna ordning. 1. Cynthia rusticea MöLL. Recent. — 1876: N:o 8) flera ex. — 10) 1 ex. — 42) 2 ex. Matotschkin scharr; djup: 5—1535 fmr., fästade på stenar. 2. Molgula arenosa? ForB. and HAnL. Sannolikt hör en Molgula från Cap Grebeni (djup: 8—10 fmr. på lerbotten) till denna art. Den har 7 m.m. i diameter, är fullkomligt klotrund och nästan helt och hållet betäckt med sandkorn. Oral- och analöppningarne äro fullkomligt indragna; under starkare förstoring ses cirkulära fibrer omgifva den från sand blottade delen af nämda öppningar; radierande fibrer har jag deremot ej kunnat spåra — måhända på grund af djurets sammandragning i spriten. 3. Pelonaia corrugata ForB. and HANL. 2 ex. från Besimannaja Bay; djup: 6—10 fmr. på lerbotten. Båda äro yngre individer; det största 163 m.m. långt. 4—5. Dessutom hafva några ex. af tvenne Ascidia-arter blifvit hemförda, hvilka jag dock på grund af otillräckligt jemförelsematerial ej vågat till arten bestämma. ACEPHALA. 6. Cyrtodaria kurriana DER. Mörecr: Prodromus Faunae Molluscorum Groenlandiae. 1875. N:o 163. Recent. — 158753: N:o 70 [Matotschkin scharr; djup: 2—5 fmr. på lerbotten] 2 ex. Båda äro yngre individer: det största ex. är 16 m.m. långt, 7 m.m. högt och 4 m.m. tjockt. De öfverensstämma för resten med de af D:r Prarr samlade grönländska ex. å Köpenhamns Mus. Denna art är, såvidt jag vet, hittills endast funnen vid Grönland. 7. Mya truncata Lin. Miop.: Beiträge etc. III, pag. 585, T. XIX, f. 13—135. — MiDD.: Reise ete. pag. 266, T. XXV, fi. 11—14. Recent. — 1875: N:o 64) 1 ex. — 65) 5 ex. — 66) flera ex. — 72) flera ex. — 73 1 skal. — 80) flera ex. — 98) I skal. — 99) 2 ex. — 105) 3 skal — 120) I ex. — 125) flera ex. — J27) 2 ex. — l3l) lex — 151) 1 ex. — 152) 2 ex. — 170) 1 ex. 1876: N:o 20) 2 ex. På 17 lokaler från Besimannaja Bay till long. 75” 35', Kariska hafv.; djup: 2—20 fmr. på hvarje slags botten. Med undantag af 2 ex. (N:o 73 och 151), af hvilka det största (ett högerskal) är 243 m.m. långt och 153 m.m. högt, äro de andra talrika ex. ungar (= ”M. Swain- (5) Nu K. Sv. Vet. Ak. Handl. Bad. 16 N:o 2. 10 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. sonii TuURrRtT.”) och öfverensstämma fullkomligt med unga M. truncata från Grönland i den Möller'ska samlingen i Köpenhamns Mus. N:o 122: long. 17, alt. 11, crass. 635 m.m. » (DNS » Nät » OM » 15) » » » » 33, » 2 » 3 ) » » » 4$, » 2 » 2 » Ehuru dessa små ex. till formen snarare likna M. arenaria LIiN., så skiljas de dock lätt från denna genom mantelbugtens och låstandens beskaffenhet. Mipp. har funnit denna art i Ishafvet vid ryska Lappmarken, Ochotzska hafvet, vid Kamtschatka, men ej vid N. Semlja. (8). Var. uddevallensis ForB. ScHmMipr, 1. c. pag. 66. Fossil. — 1675: Gostinoj: flera ex. — 1876: a — b — c, öfverallt talrik. Medan nästan samtliga lefvande ex. från N. Semlja äro små, och äfven de stör- sta bland dem tillhöra den typiska formen (se ForB. and Hanz. 1. c. T. X, f£. 1—3), äro de fossila deremot betydligt större och tillhöra utan undantag uddevallensis-varie- teten (Woop 1. c. Vol. II, T. XXVIII, f. 1 c); de öfverensstämma fullkomligt med ex. från den svenska glacialformationen. De vanliga dimensionerna äro: long. 43, alt. 33 m.m. ScHMIDT har funnit äfven den typiska M. truncata vid Korepowskoj och Gostinoi; dock anmärker han, att var. uddevallensis är den vanligast förekommande och anför den från Korepowskoj, Jakowlewa och Dorofejew. Då, såsom nämdt, denna varietet ej numera finnes lefvande vid N. Semlja, hvar- emot små ex. af den typiska M. truncata derstädes äro mycket allmänna, måste man antaga, att existensförhållandena för denna art i någon mån förändrats; var. uddeval- lensis är nämligen karakteristisk såväl för Skandinaviens glacialformation som äfven för Lofodens, Finmarkens, Spetsbergens etc. kuster, der ej den typiska, den sydligare formen förekommer. 9. Mya arenaria LIN. Mipp.: Beiträge etc. III, pag. 586, T. XX, f. 1—3. — SCHMIDT ib -& jD3E. ÖT Fossil. — 1875: Gostinoj: 1 ex. — 1876: b) 4 ex. — c) 1 fragment. Tre af de hemförda ex. ha den bakre kanten mycket mera utdragen, än hvad de ofvan citerade figurerna hos Mipp. utvisa; endast ett skal är så kort som dessa. | Mipp. anför denna mussla såsom lefvande i Ishafvet vid ryska Lappmarken, vid N. Semlja, Sitcha och i Ochotzska hafvet. ScHmipT har funnit några få fossila ex. vid Tuxieda och Korepowskoj. 10. Neaera cuspidata ”Orrivi.” ForB. and HAnzL.: British Mollusca, Vol. I, pag. 195, T. VII, f. 4—6. — ? N. pellucida STImPsoN: Invert. of Grand Manan, pag. 21, f. 13. Recent. — 1873: N:o 147) 1 ex. — 148) I ex.— 171) 6 ex. — 182) 5 ex. — 186) 1 ex. 1876: N:o 33) 1 ex. På 6 lokaler från long. 63” 5' till long. 73” 45', Kariska hafv.; djup: 16—90 fmr. på ler- och sandbotten. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:O 2. IL Det största ex.: long. 6, alt. 4, crass. 33 m.m. Ett ex. (N:o 147) har något sma- lare, mera utdragen bakre ända än de öfriga: long. 53, alt. 3 m.m. Till hela sin habitus och form likna ifrågavarande ex. små ex. af N. cuspidata, till hvilken art ock D:r MöÖrecE anser ex. från N. Semlja böra hänföras. Den enda afvikelse från denna art, dessa ex. förete, är, att dens lateralis sitter närmare umbones, än hvad förhållandet är hos N. cuspidata. Närmaste öfverensstämmelse visa de ock med STImP- SON'S beskrifning och afbildning af N. pellucida; men som ST. ej lemnar någon redo- görelse för tandens läge hos sistnämda form, är säker identifiering utan originalex. omöjlig; de amerikanska ex. af N. pellucida äro något mindre än föreliggande. An- tagligen äro dock N. cuspidata och pellucida ej specifikt skilda; både STImPson och Gouvzrp (Invertebrata of Massachusetts 1870, pag. 61) anmärka ock, att nämda former stå hvarandra mycket nära "). Mipp. har ej funnit någon Neaera-art vid N. Semlja. 11. Pandora glacialis LreacH Tab. I, fig. I a—b. LrAcH: Voyage of Discovery by F. Ross; Appendix N:o IV, pag. 174. — MörcH; Catalogue des Mollusques du Spitzberg, 1869. N:o 50. Recent. — 1875: N:o 33) 2 ex. — 66) 2 ex. — 72) 2 ex. — 73) flera ex. — 80) flera ex. — 125) 2 ex. -— 127) flera ex. — 150) flera ex. — 150a) flera ST — NIHD) IL ST ND) Nor Sv << 1053) Ber ÖS — NAD). L GT 1876: N:o 20) 1 ex. — 23) flera ex. På 135 lokaler från long. 507 58, 2 mil vest. om N. Gåskap, till long. 68” 20', Kariska hafv. utanför Obfjorden; djup: 2—60 fmr. (de festa på omkring 10 fmrs. djup) på sandbotten, färre på ren eller sandblandad lerbotten. De största ex. ha följande dimensioner: long. 24, alt. 14, crass. 4 m.m. Det för arten karakteristiska angifves af LpAcH: ”antice rotundata obtusa, denti- bus cardinalibus crassissimis”, och torde den ej kunna förvexlas med någon annan. Epidermis, som mycket lätt affaller, är gulgrön. Denna sällsynta mussla, hvilken vid N. Semlja förekommer ganska talrikt, har, såvidt jag vet, hittills endast blifvit funnen i Baffins Bay af LracH och vid Spetsbergen af KROYER enligt Möre 1. c., ”mais F'exemplaire semble étre perdu”. 12. ILyonsia arenosa Mörr. — Pandorina arenosa MÖLLER: Index Moll. Groenl. pag. 93. — L. arenosa Gourp 1. c. pag. 65, f. 381. — Mörck: Moll. Groenl. N:o 166. — L. Nor- vegica p. p- Minp.: Reise etc. II, pag. 264, f. 10. -— Pandorina Beckii MÖLLER. Mss. INoceni — Iö703 No OD) I SD — 73) nen ev = GU) ner ec — ANY ST NH) NM ST = NAR) MN ST — NUV) Mera Gc = 150a) 2 ex. — 166) 3 Sv — NIT) ll ST HOS NIO JO I ST På 11 lokaler från Besimannaja Bay till long. 80? 35', Kariska hafv.; djup: 2—20 fmr. på sand- och lerbotten. 1) D:r KoBeELt har godhetsfullt tillsändt mig några som N. cuspidata bestämda ex. från N. Semlja (WEYPRECHT) och ett fossilt från Palermo; dessa skilja sig endast genom betydligare storlek från de föreliggande. 12 WILHELM LRECHE, HAFSMOLLUSKER. Long. 173, alt. 93, erass. 6 m.m. 4, » 3, VARSEL » Dessa ex. öfverensstämma fullkomligt med MÖLLEr's originalex. Den citerade figuren hos GouLp framställer ett ex., som liknar ungarne bland de föreliggande; äfvenså är fertalet af ex. från N. Semlja betydligt större än de amerikanska. Å Lunds geologiska museum förvaras ett något läderadt ex. af en Lyonsia från glacialleran vid Varberg; enligt benäget meddelande af Prof. STEENSTRUP tillhör det denna art; det utmärker sig derigenom, att det är betydligt större än ex. från N. Semlja och Grönland. MIDDENDORFF anför ej denna art från N. Semlja; den af honom meddelade fig. 10 (1. c.) af hans L. norvegica framställer dock ett ex., som säkert är identiskt med L. arenosa. Bland ifrågavarande ex. finnes ej något, som har någon likhet med den äkta L. norvegica. 13. Thracia myopsis (BecK.) Mönr. 1. c. pag. 94. — Gourp 1. c. pag. 71, f. 385. — Mörcr: Moll. Groenl. N:o 167. — Th. Couthowyi STIMPSON: Moll. of New England, N:o 23. Recent. — 18573: N:o 72) 1 ex. — 73) 1 ex. — 147) flera ex. — 151) 1 ex. — 169) 1 ÖS — 170) I öv = IT) 3 Ex töd0s NIO So) L ÖL — ALA) ST På 9 lokaler från Matotschkin scharr till long. 73” 45', Kariska hafv.; djup: 4—90 fmr. på sand- och lerbotten. Största ex. (N:o 147): long. 19, alt. 16, crass. 6 m.m. Ex. äro således mindre än de från Grönland och Amerika. Ett ex. (N:o 170), hvilket är 5$ m.m. långt och 4 m.m. högt, har den bakre kanten ej tvärt afskuren, som de typiska, utan bågformigt afrundad, och den dorsala kanten skjuter något längre fram än den ventrala. Alla öf- riga ex. öfverensstämma med MÖLLERS originalex. Ej funnen af Miop. 14. Montacuta maltzani VERKRÖZEN. Jahrböcher der deutsch. Malakozool. Gesellsch. 810, Dag. 230, Ia By I Oo Recent. — 1575: N:o 64 (Besimannaja Bay) och 99 (Södra Gåskap) i stor mängd på båda ställena; djup: 4—6 fmr. på ren och sandblandad lerbotten. De största förete följande dimensioner: long. 2, alt. 23, crass. 1+ m.m. Denna lilla mussla har endast en gång förut blifvit funnen, nämligen af VERKRÖZEN vid Vadsö på 10—20 fmrs. djup. 15. Tellina solidula PurTt. Mipop.: Beiträge etc. II, pag. 577. — T. crassula MÖRCH: Moll. Groenl. N:o 172. recent. = 15872: N:o 65) 20ex: — 131) 20 ="1383) flex = LTD) dl ex. SIGNE AD)IATER På 5 lokaler från Besimannaja Bay till long. 73” 45', Kariska hafv.; djup: 4—26 fmr. på hvarje slags botten. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:O 2. 13 Enligt uppgift af D:r Mörck öfverensstämma föreliggande ex. närmast med T. crassula DESH., som dock ej torde vara annat än en lokalvarietet af solidula. Enligt Mipp. finnes den i Tugurviken, Sitcha, Behrings Ishafvet, Kamtschatka, N. Semlja, ryska Lappmarken. Fossil. — 1876: b) 1 skal. IN bönen WOdD3 CRAG NEO WO I Joes. DNS ROUGE Macoma fusca Gourp 1. ce. pag. 93 f. 400.— M. tenera MörenH: Moll. du Spitzb. N:o 52 — 7. tenera MörcH: Moll. Groenl. N:o 173 — T. solidula ScEmnTt 1. ce. pag. 66. Såsom af sist anförda synonymer framgår, afviker det fossila ex. något från de lefvande; det har en mera rundad form och tjockare skal; specifikt skildt är det säkert ej. ScHMIDT har denna mussla från floden Korga. 16. Tellina lata GMEL. Minp.: Beiträge etc. III, pag. 578, T. XVII, f. 8—10. — Reise ete. I- Pag. 200, 1, SOM 1 9 = Norma Ib Cr jag. 080. = I fUrORRE Gourp 1. c. pag. 95. f. 401. — T. moesta MÖRCH: Moll. Rek. INFON Recent. — 1875: N:o 33) flera ex. — 32—34) flera ex. — 51) 1 ex. — 54) flera ex. — 60) 1 ex. — 65) flera ex. — 66) 4 ex. — 73) 3 ex. — 80) flera e& — 102) flera et = 15) 3 oc = 120) 3 ST TI) te 125) flera ex. — 127) flera ex. — 131) flera ex. — 135) flera ex. — 140) 2 ex. — 148) 1 ex. — 149) flera ex. — 150) 2 ex. — 152) 5 ee = 155) era ts = 157) era et. = NIKO) I SC — 109) Hera & — NIT0N) nere, ÖL — IT 3 ST s70s No NO) I ee =>B0 I er == BI) Ha GT På 31 lokaler från long. 50” 58', vest. om N. Semlja, till long. 80? 35, Kariska hafvet; djup: 2—60 fmr. ymnigast på ringa djup (13 -—20 fmr.); hvarje slags botten. Hossul. — 1875: Gostmoj: Mera ex. — 1876: a — b — c, öfverallt i talrika ex. Både såsom lefvande och såsom fossil är denna art en bland de i den hemförda samlingen allmännast förekommande mollusker. Skalets form är underkastad ganska stor variabilitet. Många af de större ex. utmärka sig för sina synnerligen tjocka skal, öfverensstämmande med individer från Grönland. D:r MörcH anser, att den grönländska T. moesta DrsH. kommer flertalet af de föreliggande ex. närmast. Om MIDDENnD:s T. lata säger Woop (1. c. Vol. II, pag. 229): ”may probably be a dwarf variety of our shell, connecting it with T. Balthica, which it resembles in many of its characters”. Äfven mig förefaller likheten mellan många af de recenta ex. och sistnämnde art vara ganska stor, hvaremot de fossila utan undantag äro äkta T. lata. De största af de senare hafva följande dimensioner: Long. 443, alt. 305 m.m. » 433, » DÅ » » 42 5 3 » 14 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. Mipp. upptager arter från Ishafvet vid ryska Lappmarkens kuster, Kariska hafvet, Tu- gurviken,, (såsom fossil), Behringshafvet, Ochotzska hafvet. ScHmipt anför dem som ”uberall verbreitet”. I Annals and Mag. of Nat. Hist. 1877, pag. 220, beskrifver MEresCHKOWSKY en hydroid från Hvita hafvet, hvilken lefver parasitiskt på Tellina ”solidula”, och hvilken han kallar Monobrachium parasiticum. Dessa parasiter finnas städse på samma art och sitta alltid på samma del af skalet. Anmärkningsvärdt är, att å det stora fler- talet af 'T. lata från -N. Semlja finnas kolonier af samma parasit, städse fästade på skalets bakre kant. ÅA ingen annan mussla bland de af expeditionerna hemförda finnes denna hydroid, hvilken således tyckes vara egendomlig för T. lata; på T. solidula från N. Semlja har jag ej funnit den. Den figur, som MErEscHKowsky meddelar (P1. V, f. 1), tyckes ock bättre öfverensstämma med T. lata än med solidula. 17. Saxicava pholadis Lin. Miop.: Beiträge etc. III, pag. 574. — ScHwmipr 1. c. pag. 65. — S. rugosa MörctH: Moll. du Spitzb. N:o 48. — 5. arctica MörcH: Moll. Groenl. N:o 164. — S. rugosa et arctica LovÉn: Index Molluse. pag. 194. — Gouip 1. c. I20 SDN Recent. — 18793: N:o 5) flera ex. — 41) 1 ex. — 44) flera ex. — 61) 2 ex. — 72) I ex. -— 76) 1 ex. — 86) I ex. — 105) 3 skal. — 115) 1 ex. — 116) flera ex =— NlY0) 3 SD LBB) 2 Gt = 133) I Gc IAS) 2 oc — 166) I et — LZ) I oc IF oc 192) 1 er 1876: N:o 8) flera ex. — 10) flera ex. — 12) I ex. — 42) 1 ex. På 22 lokaler från Finmarken till long. 81” 14', Kariska hafv.; djup: 5—-50 fmr., allmännast: 5—15 fmr. på hvarje slags botten. Denna mussla har blifvit påträffad på hela det gebit, öfver hvilket expeditionernas undersökningar sträckt sig. De östligaste formerna (från och med Matotschkin scharr) äro tjockskaligare än de, som tagits mera vestligt. IT allmänhet äro alla ex. tjockskaligare än de vid Norges kuster lefvande. Att bland de föreliggande ex. i hvarje särskildt fall skilja mellan S. arctica och rugosa låter sig ej göra. Long: 30; alt. 15, crASss, La m.m. » 20 Ms NE » KE Af Mmp. är denna art funnen vid ryska Lappmarken, Taimyrviken och -floden (sub- fossil), Kamtschatka, Siteha, Ochotzska hafvet. Fossil. — 1875: Gostinoj: 6 ex. — 1876: a— b — c; öfverallt mycket talrik. Ar den allmännaste bland fossilierna från Jenissej; äfven af ScHmipT funnen flerestädes. Ex. öfverensstämma fullkomligt med de glaciala från Sveriges vestkust. Rörande skiljaktigheterna mellan S. arctica och rugosa (pholadis) får jag hänvisa till SCHMIDT |. C. 18. Venus fluctuosa Gourp. Mörcm: Moll. du Spitzb. N:o 53. — Moll. Groenl. N:o 174. — Tapes jluctuosa Gouip YI. ec. pag. 136, f. 447. — V. astartoides. Manp.: Beiträge ete. III, pag. 52: KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. RAND. 16. N:o 2. 5 Recent. — 1875: N:o 39) flera ex. — 51) 1 ex. — 64) flera ex. — 65) flera ex. — 72) flera ex. — 73) flera ex. — 76) 2 ex. — 80) flera ex. — 86) 6 ex. — 99) flera ex. — 125) flera ex. — 127) flera ex. -— 131) flera ex. — 150) flera ex. — 151) 2 ex. — 153) 1 ex. På 16 lokaler från N. Gåskapsfjorden till long. 66” 23', Kariska hafv.; djup: 3—20 fmr. på sand- och lerbotten. De största från N. Semlja ha följande dimensioner: Long. 16, alt. 123, crass. 7 m.m. » 145 » 113, » (0 DD och äro således mindre än de från Massachusetts, Behrings- och Ochotzska hafven. Mörck anför ex. af 15 m.m. längd från Bellsound, således mera öfverensstämmande med de föreliggande. Epidermis är gråhvit med grön anstrykning. Somliga ex. (sub N:o 72 och 80) äro mer eller mindre långdragna, hvarigenom skalet får en från de öfrige ex. afvikande, mera sned form: Long. 113, alt. 73, crass. 4 m. m. MipDD., som ej funnit denna art vid N. Semlja, anför den från Ochotzska- och Beh- ringshafven. 19. Axinus flexuosus Mont. Cryptodon Gouldii Gouvrp. 1 ec pag. 100, f. 406. — MörcH: Moll. Groenl. N:o 176. — Thyasira flezuosa Möre. Moll. du Spitzb. N:o 60. — Cryptodon Sarsii Sars: Christ. Vidensk. Selsk. Forhandl. 1864, pag. 233, II 4 Hc Å Recent. — 18753: N:o 39) 3 ex. — 64) 1 ex. — 65) flera ex. — 66) flera ex. — 72) 5 ex. — 73) flera ex. — 80) flera ex. — 99) 4 ex. -—- 122) 2 ex. — 125) 2 ex. — 127) 1 ex. — 131) 1 ex. — 144) flera ex. — 147) flera ex. — 148) flera ex. — 169) 5 ex. — 170) 4 ex. — 171) flera ex. Iödo 3 NIO BSI) I Ex Funnen i stort antal på 19-dokaler från N. Gåskapsfjorden till long. 75” 35', Kariska hafv., djup: 2—120 fmr. på sand- och lerbotten. Somliga af de föreliggande ex. skulle kunna hänföras till Ax. sarsii, andra närma sig mera Ax. gouldii, och återigen andra förete intermediära karakterer; de torde således rättast böra förenas under ett artnamn. JEFFREYS (Ann. and Magaz. of Nat. Hist. 1877, pag. 233) har kommit till samma resultat: ”The varieties Gouldii, Sarsii and polygona are connected by intermediate gradations”. Ej funnen af Miop. 20. Cyprina islandiea Lin. Miop.: Beiträge etc. III, pag. 565. — ScHMIDpT 1. c. pag. 64. Fossil. — 1876: b) ett helt skal och 2 fragment. Minp. har funnit den lefvande i Ishafvet vid ryska Lappmarken; SCHMIDT: fossil vid Durakowo. 21. Astarte danmoniensis Mont. Lovén 1. ce. pag. 190. — Mipop.: Beiträge etc. II, pag. 560. — ScHmMIiDr 1. c. pag. 638. — ÄAst. sulcata Forbes et Hanl. 1. c. Wol ID 16 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. ag. AM Mr KC Oo WODD Ib & VOL Bag 32; I AVI TR De — JererReYs: British Conchology, Vol. II, pag. 311, T. VI, f. 3. Recent. — 1875: N:o 27) (Finm. utanför Sorö) 1 ex. — 30) (Finm. utanför Nordkap) Ne Djup: 180 fmr. på sandbl. lerbotten. N:o 27: Long. 223, alt. 19, crass. 93 m.m. Såsom af måtten framgår, utmärker sig denna form derigenom, att den är syn- nerligen hög i förhållande till längden; skalet är nästan fyrkantigt (jemf. de cit. figurerna). Från den följande A. crebricostata skiljer sig denna 1:o genom bredare och färre veck; 2:o derigenom att bakre dorsalranden går nästan parallelt med ventralranden; 3:o genom sin gulbruna färg (se i öfrigt under Ast. crebricostata). Mipop. har funnit ett ex. i Ishafvet vid ryska Lappmarken; SCHMipT fossil vid Korepowskoj. 22. Astarte erebricostata ForB. et HanzL. 1. c. Vol. I, pag. 456, T. NXN, f. 9. — MÖöRrcE: Moll du Spitzb. N:o sor Gourp 11 ce pars. 26) AE IMörRor: Mob Groenl. N:o 183. — Ast. danmonmiensis Miwnp.: Beiträge etc. III, pag. 560. — SARS.: Dyrelevninger fra Qvartärperioden, pag. 102. — ScHmipr 1. c. pag. 63. — Åst.. danmomensis var. aretica, SARS: Forhandl. i Vidensk. Selsk. Christiania, 1858, pag. 60. Recent. -— 1S753: N:o 5B) 1 ex. — 170) 1 ex. — 171) 4 ex. — 181) I ex. — 182) flera ex. — 184) 2 ex. — 186) 2 ex. 1876: N:o 5) 3 ex. — 8) 1 ex. — 9) flera ex. — 10) flera ex. — 12) flera ex. — 38) flera ex. — 41) 1 ex. — 42) flera ex. På 15 lokaler från Finmarken till long. 75” 35', Kariska hafv.; djup: 5—1235 fmr. företrädesvis på lerbotten. Karakteristisk för denna form är den grågula färgen, hvilken är fullkomligt kon- stant och äfven utmärker de minsta individerna, hvilka derigenom med lätthet skiljas från ungarne af de andra arterna, som städse hafva en mörkare brun färg. Ungar af Ast. warhami med starkare striae kunna endast genom färgen skiljas från Ast. crebricostata. Likaledes är den omständigheten att påakta, att äfven hos fullt utbildade individer af denna form vecken städse äro fullt utbildade ända till ventralkanten, hvaremot de hos de andra Astarte-arterna (excl. den nära beslägtade danmoniensis) oftast mot nedre kan- ten så småningom blifva otydliga och försvinna. Veckens form varierar alls icke hos de talrika föreliggande ex. Mycket sällan äro bucklorna korroderade. Såsom karak- teristiskt för föreliggande art, anföres af FOorBrs: ”ventral margin internally crenated”. Jag har dock hos flera fullt utbildade ex. funnit denna rand vara fullkomligt slät. De största ex. ha följande dimensioner: ICHNG ND elr 2, (SRA LI TN » 2 DE OT 10 Ehuru, som antydt, denna art vanligen har en karakteristisk habitus och ej lätt kan förvexlas med andra, så stå dock flera bland de föreliggande både genom något mörkare färg och genom sin form Ast. danmoniensis så nära, att någon specifik skilnad KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 2. EZ ej torde kunna updragas — äfven om de kunna och böra hållas skilda från den förut omtalade typiska Ast. danmoniensis-formen, som ej förekommer vid N. Semlja. Hos Ast. crebricostata äro dock vecken städse smalare och stå tätare än hos Ast. dan- moniensis — men att detta kännetecken ej kan vara tillräckligt att i hvarje fall skilja nämda former från hvarandra, inses lätt. Då, som af ofvanstående lokalöfver- sigt framgår, blott ett ex. är funnet östligare än Matotschkin scharr, och ej någon äkta Ast. danmoniensis blifvit funnen vid N. Semljas kuster, så torde man med skäl kunna anse Åst. crebricostata för en vikarierande form af Ast. danmoniensis. Äfven SArs (1. c.) anser den förra för en högnordisk representant af den senare. Det är ej lätt att afgöra, hvilken af MIDDENDORFF'S arter är identisk med denna. Af honom uptages Ast. crebricostata FORB. såsom synonym med hans Åst. compressa. Om denna säger han dock i diagnosen ”margine intus edentulo”, hvilket endast undantagsvis är förhållandét hos Ast. erebricostata och ej utan reservation skulle kunnat uptagas i diagno- sen. Vidare heter det om Ast. compressa (1. c. pag. 561): ”nur die dem Wirbel zunächst liegende Hälfte der Schalenoberfläche ist gefaltet, der Umkreis dagegen nur durch An- wachsstreifen concentrisch gestreift”; att detta ej öfverensstämmer med Ast. erebricostata, framgår ur det ofvan sagda. Föreliggande ex. öfverensstämma deremot fullkomligt med Mipp.'s Ast. danmoniensis, till hvilken ock ScHmipt, som dock tyckes ha förbisett Minp.'s synonymutredning, hänför Ast. crebricostata ForB. Förvånande är emellertid, att Mipp. ej anför sistnämda form från N. Semlja; han har blott funnit ett ex. 1 Is- hafvet vid ryska Lappmarken. Jag tror derför, att somliga hithörande individer af Mipp. bestämts till Ast. scotica. Enligt SCHMIDT är Åst. crebricostata funnen fossil vid Korepowskoj. 23. Astarte warhami FHaAnc. Mörcn: Moll. du Spitzb. N:o 57. — Ast. Banksu GOouLp ING pas st 2 ERASS pip TAS ösirrata NIDD.: Beiträge etes Ill pas. o62r-— p- p. Åst. scotica Mipp.: Beiträge etc. III, T. XVII, f. 2. — p. p. Ast. compressa Mipp.: Beiträge ete—HE pag. 5960. Recent. — 1875: N:o 33) flera ex. — 44) flera ex. — 52) ett ex. — 66) 2 ex. — 72) flera ex. — 73) flera ex. — 80) flera ex. — 104) flera ex. — 115) 1 ex. — 116) 4 ex. — 120) flera ex. — 125) flera ex. — 127) flera ex. — 131) flera ex. — 143) flera ex. — 150a) 1 ex. — 150) flera ex. — 151) flera ex. — 152) flera ex. — 155) flera ex. — 157) 1 ex. — 166) flera ex. — 170) flera ex. -— 170—171) 2 ex. — 199) flera ex. | 1876: N:o 8) I ex. — 10) 4 e&. — 11) 2 ex. — 33) flera ex. — 42) flera ex. På 30 lokaler ymnigt från long. 50” 58', vest. om N. Gåskap till long. 75” 35', Kariska hafv.; djup: 5—060 fmr. på hvarje slags botten. Största ex.: long. 25, alt. 2, crass. 10 m.m.; öfverensstämmer således med de spetsbergska ex. i storlek (jemför Möror 1. c.); de flesta äro dock något mindre. G K. S. Vet. Ak. ITandl. Band. 16. N:o 2, 3 18 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. Föreliggande ex. öfverensstämma närmast med ex. från Spetsbergen, som af Mörcr blifvit hänförda till Ast. warhami Hanc. Somliga af de mindre ha dock något bredare rib- bor (costellae) än de sistnämda. Skulpturen är emellertid underkastad mycken varia- tion. Man kan skilja på ex. med starkare utbildade ribbor och sådana med svagare; vidare på sådana, hos hvilka costellae äro skönjbara ända ned till ventralkanten, och sådana, hos hvilka de endast i närheten af umbones äro tydligt utvecklade. Dock synas mig dessa skiljaktigheter ej berättiga till uppställandet af arter — såsom flere- städes skett —, enär de förmedlas genom en mängd mellanstadier. På somliga ex. (N:o 143) saknas costellae helt och hållet, och endast tillväxtlinierna äro tydliga; dessa ex. förete såväl på grund af denna deras skulptur som äfven genom det upstående liga- mentet stor likhet med smärre ex. af Åst. arctica Gray från Island och nordl. Norge. Denna art är en bland de allra allmännaste mollusker vid N. Semlja. Mipp. har dock endast funnit 1 ex. (Ast. striata) derstädes. Men som man väl kan antaga, att en så allmänt förekommande mussla ej kan ha undgått nämde forskares upmärksam- het, är jag böjd att antaga, det han hänfört åtminstone en del af hiträknade individer — nämligen de med starkare veck — till Ast. compressa och scotica; både diagnos och figur hos Mipp. tala härför. De sistnämda arterna har han funnit vid N. Semlja i Ishafvet vid ryska Lappmarken och i Ochotzska hafvet. Fossil. — 1875: Gostinoj. — 1876: a— b — c, öfverallt talrikt förekommande. Ast. striata SCHMIDT 1. c. pag. 63. De fossila visa samma variationer som de lefvande. Äfven den af SCHMIipT be- skrifna och afbildade formen (T. IV, f. 13), hvilken mest påminner om Åst. castanea Gourp, föreligger ganska talrikt från alla 4 lokalerna. Som af nedanstående mått fram- går, finnas bland de föreliggande sådana ex., hvilka t. o. m. äro större än ett af SCHMIDT såsom ”auffallend gross” betecknadt ex. Long. 22, alt. 1935 m.m. » 100 DM Hg SCHMIDT har funnit denna art vid Korepowskoj, Gostinoj, Korga, Goltschicha, Kasanka. 24. Astarte compressa Lin. Tab. I, fig. 22 MörcH: Moll. du Spitzb. N:o 54. — Ast. scotica Mipp.: Beiträge etc. III, pag. 560, T. XVI, f. 10 12. — Reise etc. pag. 250, T. XX, fi 1—4. — Ast. elliptica, FOorB. and HAnr. 1. ce. Vol. I, pag. 459, TKR LI — Woop) I. cy Moll pag. LST XMIT föl Govrpi lyc pas: 124, f. 435—437. Recent. — 1875: N:o 104) 1 ex. — 115) 1 ex. — 116) flera ex. — 120) flera ex. — 131) flera ex. — 143) 1 ex. — 192) flera ex. 5765 N:o s) flera ex. — 10) lera. ex. På 11 lokaler ganska ymnigt från Matotschkin-, Kostin- och Jugor- scharr; djup: 5—70 fmr. på ler- och sandbotten. Flertalet af hithörande individer tillhör den långdragna formen (”elliptica”), blott åf äro kortare (”scotica”). De öfverensstämma fullkomligt med ex. från Spetsbergen. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 2. 19 Long. 29, alt. 193, crass. 9 m.m. » Da LIM MG LD » 2 NGA NR Der OK Hos de flesta äro vecken tydligt skönjbara ända ned till ventralkanten; hos som- liga äro de inskränkta till umbonaltrakten, i hvilket fall ex. mycket likna den elliptiska formen af Ast. semisulcata var. placenta Mörct (jemf. nedan). Vanligtvis äro hos äldre ex. umbones starkt korroderade. ScHmIDT har påträffat Ast. scotica flerstädes 1 tundran. (25). Var. erassa mihi. Tab. I, fig. 3a, b. p-p. Åst. scottica MippD.: Beiträge etc. III, T. XVIL f.1. Fossil. — 1876: a) 1 ex. — b) flera ex. Denna varietet skiljes från den typiska Ast. compressa genom större höjd i förhål- lande till längden och genom sina utomordentligt tjocka skal. Long. 273, alt. 243 m.m. » 20, LM 233 DN » 14,7 123 Vecken hafva största likhet med dem hos 'den recenta Ast. compressa (de äro mera rundade och stå på större afstånd från hvarandra än hos Ast. semisulcata var. pla- centa MörcH); de gå blott hos de minsta ex. ända ned till ventralkanten, hos de öf- riga ej ens till skalets midt, räknadt från umbones; endast hos ett ex. sträcka de sig något utöfver midten. De större ex. äro vanligtvis i bakre kanten starkt korro- derade, hvilket ock är händelsen med många af de fossila Ast. semisulcata var. pla- centa. Ganska stor likhet med dessa ex. ha de af Mipop. meddelade figurer af den korta formen af hans Ast. corrugata från Aljaska (Beiträge etc. III, pag. 564, T. XVII, f. 8—10). De föreliggande skiljas dock från de sistnämda genom 1:0o tjockare skal, 2:o bredare, mera rundade veck, 3:o betydligare höjd i förhållande till längden. Om ock ifrågavarande ex. på grund af formens och skulpturens allmänna ka- rakterer rättast böra betraktas som Ast. compressa-former, så kan dock ej misskännas, att de bilda öfvergångsformer till Ast. semisulcata var. placenta. Hit hör ock ett recent ex. fig. 3a (N:o 44: Möller Bay): long. 23, alt. 203, crass. 113 m.m. Detta ex. öfverensstämmer, hvad skulpturen beträffar, med Ast. scotica, f. 1, T. XX, 1. c. hos Miop. men är, såsom af måtten framgår, betydligt kortare och tjockare. 26. Astarte semisuleata LeacH. MörcE: Moll. du Spitzb. N:o 56. Af den typiska formen äro endast enstaka ex. hemförda (N:o 143), och dessa öfverensstämma med Ast. arctica GRAY från Tromsö och Island. (27). Var. placenta Mörcr. Tab. I, fig. 4a—c. AÅst. corrugata, forma transversa plana A? a? Minp.: Beiträge ete. III, pag. 562, T. XVII, f£. 67. — Ast. Richardson RErvE: Appendix to Belcher, Arct. Voy. pag. 397, T. XXXIII, f. 7a, b. Recent. — 1875: N:o 5B) 1 ex. — 32—34) flera ex. — 65) flera ex. — 66) 6 ex. — 72) flera ex. — 73) flera ex. — 80) flera ex. — 99) 2 ex. — 104) 2 ex. — 105) 3 skal. — 125) flera ex. — 127) flera ex. — 131) flera ex. 20 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. — 147) flera ex. — 148) 2 ex. — 151) flera ex. — 152) 1 ex. — 155) 5 ex. — 157) I ex. — 166) flera ex. — 171) 1 ex. — 192) flera ex. 1876: N:o 31) 1 ex. — 42) flera ex. På 24 lokaler från long. 50” 58'"), vest. om N. Semlja till long. 75” 45', Kariska hafv.; djup: 2—90 fmr. på ler- och sandbotten. Utmärkande för denna varietet är skalens hoptryckta form (d. v. s. ringa cras- situdo) och den trådlika epidermis. N:o 131: long. 43, alt. 35, crass. 16 m.m. 3 TADS AA I DA 3 MO I » » » 413, » d4b oo» il >» rn MIST 0 Rö BO På umbonalregionen saknas högst sällan tydliga veck, hvilka hos större individer aldrig sträcka sig så långt ned som till skalens midt; stundom försvinna de helt och hållet genom korrosion, som brukar angripa bucklorna på de äldre individerna. Vec- kens styrka varierar något, dock ha de alltid stor likhet med dem hos Ast. compressa. Mipp. säger visserligen: ”höchst ausnahmsweise treten einzelne Falten, ganz der Be- schaffenheit wie sie Ast. scotica characteristiseh zukommen, an den Wirbeln auf”; hvad Ast. semisulcata (= corrugata) från N. Semlja beträffar, så hör det dock tvifvelsutan till regeln, att veck finnas, och det är endast undantagsvis, när de saknas. Ungar af denna var. och af Ast. compressa äro synnerligen svåra att skilja från hvarandra, ty båda äro af likartad habitus, och båda helt och hållet betäckta med veck. Ungarne af Ast. compressa äro dock något tjockare (d. v. s. båda skalen tillsam- manstagne) och ha den bakre dorsalkanten svagt bågböjd, medan denna kant hos den förra är fullkomligt rak, t. o. m. svagt konkaverad; dessutom äro vecken hos Ast. compressa-ungarne något bredare, rundare och stå mindre tätt än hos ungarne af ifråga- varande var. (jemför figg. 2 och 4c). TI vissa fall är det dock omöjligt att skilja mellan nämda formers ungar. Märkligt är, att hos den fullvuxna var. placenta är den bakre dorsalranden, som hos ungen är rak eller konkav, tydligt konvex. Fossil. — 1875: Gostinoj. — "1876: a —b — c, i stor mängd på alla fyra lokalerna. Åst. corrugata SCHMIDT 1. c. pag. 64. Bland de fossila likna de flesta var. placenta från Spetsbergen; de ha dock be- tydligt tjockare skal. SCHMIDT anför 23 fyndorter i Siberien. 28. Var. withami Woop, Tab. I, fig. 4d. AÅstarte borealis Woop 1. ce., Vol. II, pag. 176, 105 AOVI ine Be cb Sannolikt är denna var., af hvilken enstaka ex. såväl recenta som fossila äro hemförda från samma lokaler som var. placenta, blott en särskild ras af var. placenta, från hvilken var. withami endast skiljer sig derigenom, att den bakre kanten är ”sloped off to rounded point”. N:o 42 (1876): long. 33, alt. 25, crass. 105 m.m. >” OD BIL DA LD OD ') N:o 5B är ej någon fullt typisk var. placenta. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |I6. N:o 2. 21 Hittills endast funnen i Englands Cragformation. | Ast. corrugata är af Miop. påträffad i Kariska hafvet, Ishafvet vid ryska Lapp- marken, vid N. Semlja och Aljaska. 29. Cardium eiliatum FABR. Möre: Moll du Spitzb. N:o 58. — Moll. Groenl. N:o 190. — C. islandicum Mmp.: Beiträge etc. III, pag. 554. — SCHMIDT 1. ce. pag. 61. Recent. — i873: N:o 32—34) 1 skal. — N:o 65) 3 ex. — 72) 4 ex. — 73) flera ex. 80) 2 ex. — 122) 1 ex. — 125) 1 skal. — 127) flera ex. — 131) flera ex. — 149) 1 ex. — 150) flera ex. — 150a) flera ex. — 151) flera ex. — 166) 1 skal. — 192) 3 ex. På 135 lokaler från Besimannaja Bay till long. 66” 23', Kariska hafv.; djup: de större på 10-—20 fmr., de mindre på 4—15 fmr. på hvarje slags botten. Fossil. — 1875: Gostinoj. — 1876: a — b — c, talrikt förekommande. Största ex. (N:o 192): long. 46, alt. 46, crass. 29 m.m.; det minsta (N:o 150): » i DÖ SED Hvarken äldre eller yngre ha nästan alldeles liksidig form, såsom Minp. upp- gifver, utan många bland de föreliggande ex. ha bakre delen +t. o. m. betydligt större än den främre. Costae, som å större ex. bära cilier endast på skalets ventrala hälft, äro hos alla tydligt ”triquetre”. Umbones äro äfven på de mindre ex. städse något korrode- rade. Hos yngre äro cilierna gulaktiga, hos de största svartaktiga. Mipop. har funnit OC. ciliatum i Ishafvet vid ryska ler Or vid N. Semlja och Kolgujew; ScHmipT har påträffat fossila vid Tuxieda, Korepowskoj, Jakowlewa, Gostinoj, Dorofejew, Durakowo, Korga. 30. Cardium groenlandieum CHrmn. Conch. Cab. B" IV, pag. 212, T. XIX, f. 198. — Mipop.: Beiträge etc. III, pag. 557. — SCHMIDT 1. c. pag. 62. Recent. — L573: N:o 72) I-ex. — 73) flera ex. — 80) 3 ex. — 84) 2 skal. — 98) flera "skak — 1095) flera skal. — 122) 2 ex. -— 125) flera ex. — 127) flera ex. — 131) flera ex. — 150) flera ex. — 150a) flera SL = NAN iarn ev — NAN) HSE ee — NÄR) MS UND) NER ex. — 166) flera ex. — 170—171) 1 ex. — 192) 3 ex. - 1876: N:o 20) flera ex. På 18 lokaler från Möller Bay till long. 75” 395', Kariska hafv.; djup: 4—20 fmr. (yngre ex. lefva på mindre djup) på ler-, sand- och lithothamnium-botten. Största ex. (N:o 84): long. 70, alt. 64, crass. 40 m.m., alltså större än MiDp.'s och SCHMIDT'S €eX. Det minsta ex.: long. 4, alt. 33, crass. 31 m.m. Fossil. — 1876: a — b — c, öfverallt allmän. | På den af CHEmnitz meddelade figur äro radiallinierna i midten och å främre delen starkare än å flertalet af föreliggande, hos hvilka de endast finnas å skalets bakre del, och äfven här äro de blott svagt utvecklade. Mipp. säger visserligen 1. c.: ”Die 22 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. Linienfurchen der Exemplare des russiscehen Eismeeres sind allein an der Grenze des Hinterfeldes vorhanden, selbst hier nur in geringer Anzahl und sehr verwischt sicht- bar”. På de af honom afbildade ex. (från N. Semlja?) framträda dock ”Linienfurchen” äfven å midten och å främre delen mycket tydligt (Tab. XVI, f. 6—9). Endast hos mindre ex. har jag funnit antydan till radialstrimmor å sistnämda partier; å större ex. kan man endast se dem med tillhjelp af lup. Färgen hos de största ex. är mörkt rödbrun, men ju yngre individen är, desto ljusare är färgen, så att den på mindre ex. (ända till 18 m.m. långa) är hvitaktig med rödbruna zickzack-band, hvilka band äfven å äldre ex. kunna bibehålla sig (t. ex. å ett 45 m.m. långt ex.). De minsta ex. (7 m.m. långa och mindre) äro hvitaktiga, sak- nande helt och hållet den röda färgen. Intet af de föreliggande äger den form, som de af Mipp. afbildade. Låständerna äro mer eller mindre rudimentära. Af Minp. påträffad vid N. Semlja, Kariska hafv.; på stränderna uppkastad i Lapp- marken och på Kolgujew. Fossil har SCHMIDT tagit den vid Tuxieda, Korepowskoj, Jakowlewa, Dorofejew. 31. Cardium faseiatum Monr. Recent. — 1875: N:o 5 |Finmarken, Karlsö; djup: 15 fmr.]|) 2 ex. 32. Cardium svecicum REEVE. Recent. — 18753: N:o 27 [Finmarken utanför Sorö; djup: 180 fmr.]) 1 ex. 33. Yoldia hyperborea Lov. ToreErr: Spitsbergens Mollusker, pag. 29, fig. 6. — MöRrcu: Moll.. du Spitzb. N:o 68. — Morzr. Groenl. N:o 205. —? Y. myalis Gouip 1. c. pag. 160, f. 467. Recent. — 1875: N:o 33) 1 ex. — 66) flera ex. — 104) flera ex. — 115) flera ex. — 116) I ex. — 125) 4 ex. — 127) flera ex. — 131) flera ex. — 150) 2 lefv. ex. — 150a) 1 ex. — 151) flera ex. — 152) flera ex. — 155) flera ex. — 157) flera ex. — 166) flera ex. 1876: N:o 42) fera ex. På 16 lokaler från long. 50? 58', 2 mil vest. om N. Gåskap till long. 68” 20', Kariska hafv.; djup: 3—36 fmr. på ler- och sandbotten. De större ex. träffas på större djup än de mindre (jemf. Torerr, 1. c.); dock har ej något blifvit funnet på så stort djup (150 fmr.) som vid Spetsbergen. Både dimensioner och form öfverensstämma fullkomligt med de spetsbergska. TORELL anser, att Y. sapotilla GouLp är en förkrympt form af Y. hyperborea. GOourp uptager sistnämda såsom synonym till Y. myalis. Af G:s beskrifning och afbildning är jag dock ej fullt öfvertygad om, att nämda former äro identiska, ty äfven hos de mindre ex. bland föreliggande förekommer ett större antal tänder än hos den ameri- kanska Y. myalis, och dessutom är sistnämde form lägre än föreliggande. Helt säkert är dock, att den amerikanska Y. myalis är att betrakta som en varietet af den vid gamla kontinentens kuster förekommande Y. hyperborea. Torrrr (1. c.) anser deremot nämda KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 2. 20 former för skilda arter. Mipop.'s Nucula arctica från Kamtschatka (Beiträge etc. III, pag. 544) är enligt Torerr identisk med N. lanceolata Woop. Vid N. Semlja har Mipp. ej påträffat någon hithörande form. 34. Yoldia arctiea, Grav. Torrerr l. ce. pag. 25. — SARS: Dyrelevninger etc., pag. 37. — SCHMIDT 1. c. pag. 60. — Nuculana aretica. Mörck: Moll. du Spitzb. N:o 65. — Moll. Groenl. N:o 202. Recent. — 18793: N:o 147) 1 dödt ex. — 148) flera skal. — 150) många ex. — 151) många ex. — 152) många ex. — 153) många ex. — 155) många skal. — 157) 3 skal. — 161) många ex. — 165) många ex. — 166) många ex. — 170) 1 ex. — 182) 1 ex. 1876 : N:o 19) flera ex. — 20) flera ex. — 23) talrika ex. — 30) flera ex. — 31) I ex. — 32) flera ex. — 42) flera ex. På 20 lokaler från Matotschkin scharr till long. 75” 45', Kariska hafv.; djup: 3—90 fmr. på sand- och lerbotten. Denna art hör till de allmännaste bland de under båda expeditionerna insamlade arterna; på de flesta lokaler förekommer den i betydligt stort antal och i alla åldrar. Anmärkningsvärdt är, att denna i Kariska hafvet synnerligen vanliga mussla ej blifvit af expeditionerna tagen på någon lokal vester om Matotschkin scharr. Flertalet öfverensstämmer närmast med Y. portlandica RrrevE 1. c. pag. 396, T. ARN, fi 3. = var. b. SARS I ce. pag. ad, ft. 10—74 = TORELL: form 2:0 I. c. pag. 21 = fossila från Varberg. Long. 19, alt. 12, crass. 7 m.m. Dent. anter. 16, poster. 15. > NER» MD fo D Dessa äro de största af denna form (portlandica), hvilken till habitus närmast liknar de ofvan citerade, men i storlek öfverträffar den vid Spetsbergen lefvande; de största äro nära lika stora som SARS" var. a, till hvilken de således redan genom storleken närma sig. Talrika öfvergångar förena denna form med ex., som öfverensstämma med Y. siliqua Reeve 1. c. pag. 396. OT. NXKXIMI, fi. 4. = var. a SARS l. c. fi 59—69 = TORELL: form. 3:o. = Nucula truncata Woop 1. ec. Vol. II, T. 10, f. 14. = Arca glacialis FISINGER: Lethea Suecica, pag. 60, T. 30, f. 13. = Y. siliqua Gouip 1 ce. I. c. f. 464. Long. 23, alt. 14, crass. 9 m.m. Dent. anter. 15, poster. 14. » OS JSSES a a » UED » ig » 14, » = » » 143, » I » dd » 5 I SIE Do MR DG 0 Såsom af dessa mått framgår, finnes Ibllend! ifrågavarande ex. sådana, som äro längre och lägre, än hvad den som Y. siliqua etc. sn form uppgifves vara; någon sträng gränsskilnad mellan dessa former kan emellertid ej updragas. AÅlla afvika ge- nom tjockare skal, mörkare epidermis och betydligare storlek från var. b SARS. Dock liknar flertalet just af de allra största (N:o 155, 166) till formen mera var. b SARS = Y. portlandica REevr. Fullt typiska Y. siliqua-former såsom N:o 170 äro jemförelsevis sällsynta. De största öfverensstämma i allo med ex. ur Yoldialeran vid Varberg. Af allt torde således framgå, att Y. arctica äfven på samma lokal är synnerligen polymorf. 24 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. Såvidt jag vet, höra många af de föreliggande ex. till de största, som hittills be- skrifvits; äfven de största från Spetsbergen och glacialformationen i Norge äro mindre än de från N. Semlja. De minsta ex. (+ m.m. långa) äro rundade i båda ändar, fullkomligt liksidiga och kunna endast genom jemförelse med samtliga mellanliggande åldersstadier bestämmas så- som verkligen tillhörande denna art. Anmärkas bör, att de största ex. (N:o 155, 116 etc) äro funna såsom tomma, men hopsittande skal och hafva det ena skalet genomborradt af ett mer eller mindre regelbundet rundt hål; epidermis är fullkomligt bibehållen. Möjligt är, att dessa ex. äro fossila, med bottenskrapan lösrifna från ett submarint lerlager (jemf. ock SARrs 1. c. om liknande fynd), helst ej så stora ex. med djur föreligga: de största lefvande äro 143 m.m. långa. A andra sidan skulle den omständigheten, att samtliga äro borrade och synnerligen väl bibehållna, kunna anses tala mot ett sådant antagande. Y. arctica är ej funnen af Mipp.; deremot anföres den af SCHMIDT såsom fossil från Uboini och Dorofejew. 35. Yoldia pygmaea, Mönst. var. gibbosa, SMITH. SARS: Dyrelevninger etc. pag. 38, f. 75—83. — Nucula pygmaea Minp.: Reise ete. T. XVII, f£. 15—18, — Beiträge etc. III, pag. 944. — XY. abyssicola Torerr I. ce. pag. 29, T. IL f£ 4. — Nuculana abyssicola Mörck: Moll. du Spitzb. N:o 67. Recent. — 1875: N:o 104) 1 ex. — 115) flera ex. — 116) 3 ex. — 144) flera ex. — 147) flera ex. — 148) flera ex. — 151) flera ex. — 156) 3 ex. — NN) 3 ST — YA) or ö — USP) ie SS öd ne IN) ee = 80) lera Ge På 13 lokaler från Matotschkin scharr till long. 81” 353, Kariska hafv.; djup: 15—120 fmr., allmännast på lerbotten, men äfven på sten- och lithothamniumbotten. Största ex.: long. 63, alt. 45, crass, 4 m.m., alltså lika stort som de spetsbergska. Somliga af de mindre ex. likna fullkomligt den typiska Y. pygmaea, ett förhållande som ock anmärkes af SARS 1. c. Af Mipp. funnen subfossil vid Taimyrfloden, ej lefvande. 36. Yoldia intermedia SArRs: Dyrelevninger etc., pag. 38, pag. 92—96. var. major mihi, Tab. I, fig. 5. Recent. — 1575: N:o 182) flera ex. — 186) flera ex. 876: N:o 9) Blex: — 12) Tex På 4 lokaler från Matotschkin scharr till long. 65” 15', Kariska hafv.; djup: 40—70 fmr. på lerbotten. Af denna art ha ex. af sådan storlek blifvit samlade, att jag först efter jemfö- relse med originalexemplar af SArRs' Y. intermedia kunnat öfvertyga mig om, att ingen ny art utan endast en varietet, utmärkt genom ovanlig storlek, föreligger. Så förete de största följande dimensioner: N:o 9): long. 14, alt. 8, crass. 6 m.m. Dent. ant. 16, dent. posts 15. INO LG a HI DB Ma DDR » vv NÖD NA KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:o 2. 25 De största bland de fossila från Norge äro 10 m.m. långa, medan de vid Fin- marken lefvande ej upnå mera än 8 m.m. längd. Särskildt märkvärd är tjockleken hos ex. från N. Semlja, jemförda med de norska, hos hvilka senare den aldrig öfver- stiger 3 m.m. Låständernas antal hos föreliggande varietet är ej större än hos de största norska ex. Ett 10 m.m. långt ex. (N:o 182) har en mera rundad bakre ända och liknar så- ledes något Y. pygmeea var. gibbosa. För resten igenkännes denna art lätt; de yngre ex. ha i allmänhet samma form som de utvuxna. Ej funnen af Mipp. 37. Yoldia Iueida Lov. Recent. — 15875: N:o 27. [Finmarken utanför Sorö; djup: 180 fmr.]) 1 ex. ScsRvoldia frisida kLOREn Tab. hy fig: 65 Ad: TOR: IC pas. 28; lab. LÄR ös Nuculana frigida Möre: Moll. du Spitzb. N:o 66. — Y. nana SARS: Dyrelev- ninger etc., pag. 99, f. 118—120 (enl. originalex.). Recent. — 1873: N:o, 56) I ex. — 170) 1 ex. — 182) 2 ex. 1876: N:o 10) 1 ex. — 42) 1 ex. Alltså 6 ex. på 5 lokaler från Finmarken till long. 75” 35', Ka- riska hafv.; djup: 5—60 fmr. på sandbl., stenig eller ren lerbotten. Huru mycket föreliggande 6 ex. än afvika från hvarandra, så öfverskrida dock variationerna, såvidt jag kan finna, ej gebitet för denna art. Sannt är å andra sidan, att knappast 2 af dem äro hvarandra fullkomligt lika, så att man skulle kunna anse dem för skilda arter (jemför Y. forma propinqua). Man bör härvidlag erinra sig, att redan "SARS fäst upmärksamheten på de i alla fall rätt märkliga skiljaktigneter, som förefinnas mellan hans Y. nana och Toreir's Y. frigida, hvilka tvenne former dock allmänt antagas vara identiska. &, (N:o 42) fig. 6, a: long. 5, alt. 4, crass. 2 m.m.; exemplaret närmar sig mest den spetsbergska formen, dock är den bakre ändan mera spetsigt utdragen än å det af Tor. afbildade ex. 6, (N:o 10): long. 43, alt. 3$ m.m.; är likt det förra, men har något kortare bakre ända och öfverensstämmer således fullkomligt med den af Torerr meddelade figur. 7, (N:o 182) fig. 6, b: long. 3, alt. 2, erass. 2 m.m.; är en unge af samma form som de 2 föregående; den utmärker sig genom större crassitudo i förhållande till längd och höjd. Bland de Sars'ska originalex. finnes ett liknande ex. d), (N:o 182) fig. 6, c: long. 4, alt. 3, crass. 2 m.m.; öfverensstämmer bättre än de föregående med Y. nana SaArs, dock har det den af Torrrr 1. c. iakttagna ”linea marginalis albida”, hvilken SARS på de norska ex. ej funnit tydligt utbildad. £), (N:o 170) fig. 6, d: long. 6, alt. 4 m.m. (dent. anter. 8, poster. 10); står när- mast den föregående (d), men afviker från denna 1:o derigenom, att den bakre dorsal- randen går mera rakt utåt (d. v. s. är ej sluttande nedåt) än hos de öfriga ex., hvar- igenom den vinkel, som bildas af den dorsala och den bakre randen, blir nära en rät; 2:o derigenom, att ventralkanten är mindre bågböjd. K. Sv. Vet. Ak. Handl: Band. 16. N:o 2. 4 26 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. Y. frigida är således liksom samarterna att anse som synnerligen polymorf, enär den ej blott är olika på olika områden, utan t. o. m. på närbelägna lokaler ännu så stora olikheter förekomma, som figg. 5a och d ådagalägga. Dessa extremer samman- knytas dock genom mellanformer (f och d) och måste således betraktas som tillhörande samma art. Att Y. frigida dessutom genom öfvergångsformer är förbunden med när- stående arter, skall nedanför visas. Ej iakttagen af Mipp. 39. Yoldia forma propinqua nov. Tab. I, fig. 7, a b.”) Recent. — 1873: N:o 186 [Kariska hafv. long. 57” 56', lat. 73” 34'; djup: 60 fmr. på lerbotten]) 3 ex. (2 tomma skal och 1 med djur). Enär jag anser det alltför vågadt att föröka antalet tvifvelaktiga Yoldia-arter med en ny, uptager jag under ofvannämda provisoriska namn 3 ex., hvilka jag för- gäfves försökt hänföra till någon känd art. Dessa skulle med samma berättigande som flera af de smärre Yoldia-formerna kunna anses representera en sjelfständig art. Men deras största egendomlighet, det karakteristiska för dem utgöres just af deras intermediära ställning, så att man med lika stort skäl skulle kunna upfatta dem som en varietet af hvilken som helst af formerna Y. lucida, pygmea, intermedia eller frigida. Ej heller äro de 3 ex. sinsemellan fullt öfverensstämmande, enär det ena afviker något från de andra två, så att man ej utan vidare skulle kunna sammanföra dem. Jag upställer dem sålunda såsom verkliga ”mellanformer”, förenande sådana former, hvilka betraktas som sjelfständiga arter. Mera material bör afvaktas, innan deras definitiva plats kan bestämmas. Att lemna en fullt tillfredsställande och tillräckligt skarp diagnos på föreliggande 3 ex. faller sig dessutom ganska svårt, helst de, som nämdt, sins- emellan ej äro fullkomligt öfverensstämmande. En jemförelse med de ofvan upräknade arterna torde således gifva den bästa föreställningen om dem. Forma &«& (2 ex.) fig. 7, a: long. 5, alt. 3, ecrass. 23 m.m., dent. anter. 11); poster. 12. Hvad skalets form beträffar, likna dessa ex. mest Y. lucida och skilja sig således från intermedia genom större höjd i förhållande till längden samt genom mera båg- formigt böjd ventralkant. Från den typiska Y. pygmea afvika de genom större höjd och genom bredare, mera snedt afskuren bakre ända. Från Y. lucida skilja de sig 1:o genom större crassitudo; 2:o genom längre låständer och framförallt 3:0 genom större, mera framstående, skedformig (”cochleariformis”) ligamentgrop — i hvilka sistnämda 3 karakterer dessa 2 ex. öfverensstämma med Y. pygmeea och intermedia. Alltså öfver- ensstämma de, hvad skalets form beträffar, bäst med Y. lucida, hvaremot de på grund af låsrandens beskaffenhet stå Y. pygmea och intermedia närmast. Forma £ (1 ex.) fig. 7, b: long. 435, alt. 3, crass. 2 m.m. Detta ex. skiljer sig från forma « derigenom, att det, såsom af måtten framgår, är högre i förhållande till längden. Det står nära den förut beskrifna ungen af Y. frigida (jemf. fig. 6 b.), men skiljes från denna genom större längd i förhållande till höjden och genom mera sluttande bakre dorsalrand. Således sammanknytas genom forma &« Y. pygmeea och intermedia med Y. lucida, och genom forma f dessa åter med Y. frivida. Man kan sålunda — som redan antydt — 1) För jemförelsens skuld är vid sidan om denna afbildad en ungefär lika stor Y. intermedia från N. Semlja. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 2. 2 upfatta nämda 3 ex. antingen som en förkortad form af Y. intermedia eller som en förlängd af Y. frigida eller som en hög dito af Y. pygmeea eller slutligen — såvida man ej ville fästa någon större vigt vid låsrandens beskaffenhet — som en tjock Y. lucida. Det inses lätt, att det blir omöjligt att afgöra, till hvilken af nämda Yoldior de föreliggande ex. böra hänföras. Om ock bestämda uplysningar endast kunna vinnas genom begagnande af ett stort jemförelsematerial, så tala dock såväl förekomsten af dylika intermediära former, som ock den stora benägenhet för bildandet af varieteter, hvilken är gemensam för alla Yoldiaformer, för det antagande, att fertalet af de smärre Yoldia-”arterna” äro att anse snarare som föga skarpt begränsade, mer eller mindre plastiska varieteter af en och samma grundform eller art än såsom sjelfständiga arter. Skillnaden mellan några af dem kan vid första påseendet synas stor nog, men vid närmare revision skall man helt säkert finna talrika öfvergångsformer. Denna plasticitet visar sig hos Yoldiorna ej blott deruti, att de upträda som geografiskt (lokalt) skilda varieteter (t. ex. Y. pygmea typ. och gibbosa, Y. intermedia typ. och major), utan äfven på samma lokal äro de polymorfa (t. ex. Y. frigida vid N. Semlja). Anmärkningsvärdt är ock, att Y. intermedia står i det förhållande till pygmea och lucida, att ej mycken variation hos den förra behöfs för att göra det omöjligt att skilja den ifrån endera af de senare. Att vidare Y. obesa STImPsonN (Moll. of New England, pag. 10, T. II, f. 1) är att anse för en vikarierande form (lokalvarietet) af Y. lucida, torde ej kunna betviflas. Den af Woop 1. e. T. X, f. 11b afbildade Y. pygmea är så afvikande från den typiska, att sammanhörigheten med sistnämda är svår att fatta; med samma rätt skulle man kunna hänföra den till Y. frigida. 40. Teda pernula Mörr. Tor 1 ce. pag. 21. — Nuculana pernula Möre: Moll. du Spitzb. N:o 63. — p. p. £L. macilenta STEENSTR. Moörr. 1. ce. pag. 90. Re Geuts r LÖNT RASEN ex) Ae (3) fiera ex 104) flera ex. — 115) flera ex. — 116) 1 ex. — 125) 4 ex. — AQ) IS — 1): 3 ov — MAT) 2 or = NlAG) I oc IHY) IST = NAD) Tora ec = AV) 4 ot — NGA a — WVDN NE 172) flera ex. — 182) 2 ex. 1876: N:o 5) I ex. — 9) flera ex. — 10) 4 ex. — 12) flera ex. — 33) 7 ex. — 42) flera ex. På 26 lokaler öfverallt ymnigt från long. 50? 58', 2 mil vest. om N. Gåskap till long. 81” 14', Kariska hafv.; djup: 4—90 fmr. van- ligen på ren, mera sällan på sandbl. lerbotten. De typiska formerna förete följande dimensionsförhållanden: Long. 33, alt. 13, crass. 85 m.m. SITER 0, 050 PR DVD D DR » » 205 RAR » t Flertalet ex. öfverensstämmer fullkomligt med ex. från Glacialformationen i Bo- huslän. De äro större än ex. från Englands Crag-formation och än recenta från Grönland [90] 28 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. och äfvenledes större än de fossila från Jenissej-tundran. Det är denna form, som af THUDÉN (Om de i Bohusläns glaciala formation förek. mollusker, pag. 32) anföres såsom ”forma minor, den ovanligt långsträckta varieteten, mer än dubbelt så lång som hög”. De mindre ex. äro identiska med L. macilenta STEENSTR. från Grönland (enl. originalex.) De största ex. hafva städse mörkare olivgrön epidermis; de mindre äro ljusare. Äfven några få kortare former äro funna: N:o 115: long. 21, alt. 11; crass. 73 m.m. NEO 0 ATEN 0 DT DI ad DNE Kdessallaron säledeskiej cl hälften så länga som höga. Ej påträffad af Miop. Fossil. — 1875: Gostinoj: 2 ex. — 1876: a—b, talrik på båda lokaler. L. pernula ScHEmipT 1. c. pag. 61. — p.p. L. buccata STBENSTR. MÖLLER be: Das. 0 Long. 283, alt. 16 m.m. » 285 ÖRA » 2 DEER 202 EKO ED Redan dessa ex. afvika betydligt, hvad dimensionsförhållandena beträffa, från den vid N. Semlja lefvande, enär höjden städse utgör mera än halfva längden. Det mest längdragna ex., jag bland de fossila påträffat, har följande dimensioner: long. 273, alt. 143 m.m., och öfverensstämmer sålunda med de kortaste individer bland de lefvande (se ofvan). Talrika öfvergångar föra till den kortaste formen: L. buccata STEENSTR., hvilken är den allmännaste bland de fossila: Long. 233, alt. 15 m.m. » 05 ND Ma AY NYE å » 14, » 9 » Yngre ex. äro vanligtvis ännu kortare i förhållande till höjden än äldre; de allra minsta ex. äro nästan liksidiga, i det den bakre ändan knappast är längre än den främre”). Vi ha således här en fullständig serie af öfvergångsformer från den korta L. buc- cata-formen, som ej mera lefver vid N. Semljas kuster, utan endast finnes vid Jenissej 1 fossilt tillstånd, till den långsträckta L. macilenta-formen, som vid N. Semlja efter- trädt den kortare, och som numera är den förherskande 1 Kariska hafvet. Det kan således ej vara något tvifvel underkastadt, att L. buccata och macilenta samt med dem ana- loga former äro att upfatta såsom tillhörande en och samma art: L. pernula Mörr. SCHMIDT anför den ”äkta” L. pernula (d. v. s. den mera långdragna formen bland de fossila) såsom förekommande vid Tuxieda och Kasanka; &L. buccata har han funnit vid Kasanka, Korepowskoj, Korga och Goltschicha. 1) Såsom jag redan anmärkt, äger samma förhållande rum hos Y. arctica; flera liknande observationer hän- tyda otvifvelaktigt på, att vi ha att anse den liksidiga skalformen hos Bivalverna som den indifferenta, embryonala formen, medan en starkare utvecklad oliksidighet bör betraktas som ett mera differentieradt stadium. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 2. 29 41. Nucula expansa RERVE: BELCHER, Året. voyage, pag. 397, T. 33, f Ibex pas: 195 = UN tenursi SARS: Dyreleynimser ete. pag. 30, f£ d2—060. — var. MörcE: Moll. du Spitzb. N:o 62. — MörcH: Moll. Groenl. N:o 195. Recent. — 1875: N:o 104) flera ex. — 115) flera ex. — 116) flera ex. — 120) flera ex. — 122) flera ex. — 125) 2 ex. — 131) 1 ex. — 147) 1 ex. — NAS) nera &v — JAG) Le NG9) 2 ec = NOS = HAN A ex. — 172) I ex. 1876: N:o 13) 1 ex. — 32) 1 ex. — 42) 1 ex. På 17 lokaler från Kostin scharr till long. 81” 14', Kariska hafv.; djup: 3—90 fmr. på dels ren dels sandbl. lerbotten. Det största ex.: long. 113, alt. 105 m.m. Mipp. har ej påträffat denna art. Fossil. — 1876: a) flera ex. — b) fera ex. Af ScHMIDT funnen vid Tuxieda, Korepowskoj. 42. Area glacialis (GRAY). TORELL Tab. I, fig. 8. — Tor. 1. c. pag. 153, Tab. II, f. 7. — MörcH: Moll. du Spitzb. N:o 61. — THUDEN lL. c. pag. 37. — JEEFREYS: Ånn. and Magazine of Nat. Hist. 1877, pag. 233. — Å. raridentata var. major SARS: ITagttagelser over den postpliocene Formation, pag. 61, fi 5. — SARS: Dyrelev- ninger ete., pag. 36, fig. 29—37. Recent. — 1875: N:o 104) flera ex. — 115) flera ex. — 116) 3 ex. — I4L)jA ex. — IAS IG 155) IH SL — NL) MN ST HOS NIO D) I =O Il ÖR — 9) I Sr — 12) 0 er — 13) H Gc — 31) fera ex. — 33) 3 ex. — 35) 6 ex. — 42) flera ex. På 16 lokaler från Kostin scharr till long. 75” 43', Kariska hafv.; djup: 5—120 fmr.”) allmännast på ler- och lithothamniumbotten. En öfversigt öfver dimensionerna och låständernas antal lemnas här nedan: a, Long. 22, alt. 163, crass. — m.m. Dent. anter. 5, dent. poster. 6. JR ÖN AEA LA SOTD » dl » 6. & » 18, 5 GR » == » » » (& » » 5 öl, » lä > IMO » HÖRA » » 6, » SLL 1 e, » i » 9, » = » » » (4 » » NR Abnormt korta och tjocka ex. (N:o 104): i, IDOGA. AI al 0, (CRS MAA NN SER TIS) SE Sö I Ng Na 0 JAS Alltså upnå de föreliggande ex. samma storlek som de från Spetsbergen. De mindre (d och e) SS 1 storlek och form fullkomligt med ex. från den norska glacialformationen, hvilka senare aldrig upnå samma storlek som de största !) Enligt TORELL 1. c. lefver arten vid Spetsbergen på endast 30—50 fmrs djup. 30 i WILHLM LECHE, HAFSMOLLUSKER. från Kariska hafvet och Spetsbergen. De största ex. från N. Semlja ha den bakersta ventrala delen af skalet mera utdragen än de mindre '). Den enda skiljaktighet från den af Torerr meddelade beskrifning och afbildning, som märkes hos ex. från N. Semlja, består deruti, att hos de senare låständernas form och antal äro underkastade temligen betydliga variationer. Att dylika variationer före- komma, har blifvit anmärkt af flera (SArRs, THUDÉN). Deremot är orsaken till denna föränderlighet åtminstone ej uteslutande att söka i åldersolikhet och skilnad i storlek, enär, såsom af ofvanstående öfversigt framgår, jag hos yngre (mindre) ex. stundom funnit ett större antal låständer än hos de största. Denna variabilitet i antalet beror fastmera på tändernas vexlande form och ställning. Sålunda stå hos a och b de bakre tän- derna parallelt med låsranden, medan de hos d och e äro stälda mera snedt, nästan vinkelrätt mot låsranden — således mera i öfverensstämmelse med de af Torrrir (1. c. ”dentibus valde obliquis”) och SaArs lemnade figurerna. Då låständerna intaga sist- nämda läge, kan tydligtvis ett större antal få plats, än då de äro stälda mera paral- lelt med låsranden. Hos de större individerna kan en förminskning i såväl de bakre som de främre tändernas antal upkomma derigenom, att de inre (d. v. s. närmare låsrandens midt belägna) tändernas plats uptages af oregelbundna små knölar; hos somliga ex. ha samtliga låständer mer eller mindre fullständigt ombildats till dylika knölar. Att hos denna art lägga någon större vigt på låständernas antal som art- kännetecken är sålunda ej berättigadt., 43. Var. precedentis: Area pectunculoides (SCACCHI) JEFFREYS, var. gramdis mihi Tab. I, — fig. 9 a—c. Recent. — 1876: N:o 35 [Kariska hafv. lat. 75" 15', long. 66” 501; djup: 130 fmr. på lerbotten]) 6 ex. Dessa 6 ex. afvika genom följande egendomligheter från lika stora ex. af A. gla- cialis GRAY: 1:o Låsranden är fullkomligt rak och bildar såväl med främre som bakre kanten nästan räta vinklar; hos ÅA. elacialis är låsrandens ventrala kant konkaverad och bildar en båge med främre och bakre kanten; 2:o den bakre ventrala delen ej, eller endast obe- tydligt mera framskjutande än låsranden; hos A. glacialis träder den bakre ventrala delen städse betydligt mera fram; 3:o låständerna äro färre och smalare än hos A. glacialis; 4:o afståndet mellan umbones och framkanten är relatift större än hos ÅA. glacialis; 5:o0 be- tydligare tjocklek (d. v. s. båda skalen tillsammans); se nedanstående mått; 6:o0 tun- nare skal. a, Long. 13, alt. 10, erass. 8. m.m. Dent. anter. 4, dent. post. 3. b, » Dy ÖR le » » ) 4 » » S. C, » 9 9 » id 2 » — » » » 4 , » » 5 5 Genom ofvan anförda karakterer närmar sig denna form till pectunculoides SCACCHI = roaridentata Forz. aud HaAnr. 1. ce. Pl. XIV, fig. 8 (den öfre); jemf. JErrrReys: Brit. Conch., Vol. II, pag. 174. 1) Jemf. Sars: Dyrelevninger etc., pag. 36. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:O 2. 31 Stor likhet företer den ock med de af SaArRs meddelade figurerna 46, 49 och 51 (Dyrelevninger etc.), således med de vid Norges vest- och sydkust lefvande. Men då föreliggande form skiljer sig från den typiska A. pectunculoides genom sin mycket betyd- ligare storlek '), har jag upfört den som var. grandis. Enligt SARS äro de största ex. af pectunculoides från Finmarken 9 m.m. långa och 7 m.m. breda, medan denna varietet från Kariska hafvet uppnår samma storlek som den fossila A. glacialis från Norge. Det är synnerligen lätt att skilja de 6 ex., som alla äro tagna på samma ställe ”), från hvilket ex. som helst af A. glacialis. Det kan således ej bestridas, att i Kariska hafvet finnas 2 hvarandra närstående Arca-former: A. glacialis GRAY (raridentata var. major SARS) och A. pectunculoides ScAccH var. grandis mihi — likavisst som någon så pass bestämd skilnad ej låter upställa sig med afseende på de lefvande och fossila från Norge. I Kariska hafvet är emellertid A. glacialis säkerligen den till antalet vida öfvervägande formen — omkring 60 ex. tillhörande denna form äro hemförda — me- dan den ifrågavarande A. pectunculoides var. grandis, som nämdt, endast föreligger i 6 ex. Antagligt är dock, att fortsatta undersökningar skola updaga äfven i dessa trakter öf- vergängsformer mellan ifrågavarande arter, så att A. pectunculoides möjligen skall komma att upfattas som endast en varietet af den synnerligen polymorfa glacialis. Ett stöd för detta antagande anser jag mig äga i ett ex. (fig. 9 c), hvilket, ehuru tydligtvis tillhö- rande den ifrågavarande pectunculoides-formen, dock 1 några afseenden visar sig bilda en öfvergång till A. glacialis: den mera utdragna bakre ventralkanten, samt flera och något gröfre bakre låständer äro karakterer, som tydligtvis närma detta ex. till A. glacialis, ehuru det, som nämdt, ej kan förvexlas med denna senare. Detta ex. öfverensstäm- mer för resten nära med Woops' afbildning af ÅA. raridentata var. elongata (1. c. Vol. II, T. X, fig. 3, b); äfven fig. 2.c hos SaArs (Postpliocene Formation) påminner något om ifrågavarande ex. Man kan således skilja på 3 former, tillhörande Arca glacialis-gruppen, nämligen 2 arktiska former, båda lefvande i Kariska hafvet: Forma «, Arca glacialis GRAY. Forma £, Arca peetunculoides ScaAccHr var. major mihi, och en sydlig, ej förekommande i Kariska hafvet: Forma y, Arca pectunculoides ScAccHr, som jag anser för en pygmeisk descen- dent af forma 6. Mipp. har ej iakttagit någon Arca-art vid N. Semlja. 44. Limopsis (Pectunculus) minuta Pum. M. Sars: Forhandl. i Vidensk. Selsk. Chri- stiania, 1858, pag. 56. — LL. borealis Woopw. Frirrr ibid. 1873, pag. 9. | Recent. — 1873: N:o 27 [Finmarken utanför Sorö; djup: 180 fmr.]) 1 ex. Detta är den nordligaste kända fyndort för denna art. Long. 33, alt. 33, crass. 2 m.m. Endast ventrala delen af skalets insida är krenu- lerad; de borstlika håren äro gulbruna. !) Enligt JEFFREYsS (1. c. pag. 172) har dock vid Grönland tagits ett ex. af A. pectunculoides, som är nära lika stort som glacialis. ”) Anmärkningsvärdt är, att de funnits på större djup (130 fmr.) än något ex. af A. glacialis från dessa trakter. d2 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. 45. Mytilus edulis Lin. Mipop. Beiträge etc. III, pag. 541, T. XXI, f. 7—10. T. XIV, f. 1—8. — ScHmipt 1. ce. pag. 59. Recent. — 1875: N:o 84 [Matotschkin]) 1 skalfragment. — 98 [Norra Gåskap] 4 skal. — 131 [Cap. Grebeni; djup: 8—10 fmr. på lerbotten]) 4 ex. Fossil. — 1876: a — b, flera ex. NORDENSKIÖLD påpekar ') ”det egendomliga förhållandet, att stora skal af denna snäcka träffats på stränderna såväl at Spetsbergen som af Novaja Semlja — utan att vi under de draggningar, som verkställts i närliggande haf, kunnat erhålla några lef- vande djur — ett förhållande, som tyckes visa, att denna snäcka försvunnit från ifråga- varande trakter, förmodligen utrotad af de här längs med stränderna kringdrifyande isstyckena”. Detta antagande bestyrkes ytterligare genom fyndet af fossila ex. i tundran. Dock hafva, som ofvan nämdt, äfven 4 lefvande ex. erhållits. Mipp. har erhållit den från Ishafvet vid ryska Lappmarken, Behrings- och Ochotz- ska hafvet. ScHmMioT har funnit den fossil vid Korepowskoj, Korga, S. sidorowy Jary. CRENELLA BROWN. De tre första af nedanstående Crenella-arter öfverensstämma ej fullkomligt med individer från någon annan lokal, hvilka jag varit i tillfälle att undersöka. Jem- förda med grönländska äro ex. från N. Semlja små och tunnskaliga. Ej heller med norska ex. är öfverensstämmelsen fullständig. Crenella-arterna synas mig ha stor be- nägenhet till bildandet af lokalraser, och denna egenskap torde i någon mon förklara dessa arters synnerligen intrasslade synonymik. 46. OCrenella nigra (GRAY) TORELL 1. c. pag. 10. — Modiolaria nigra MöreH: Moll. du Spitzb. N:o 70. — Gouip I. e. pag. 190, f. 488. — MerrrR et Mögrus: Fauna d. Kielerbucht, pag. 81, f. 1—3. — MörcH: Moll. Groenl. N:o 207. — M. striatula BEcK: Voy. sur la corvette La Recherche, Atlas T. XVII, f. 1, a—f. — M. discors MimDDE: Berträge vete. lipas SXT frecents = ISNoLL NEO 3) 2 ext —=80)R Tee SAS ka 20 SS ÖS ÖV Skal SNOKEN OR Lö) ex I enstaka ex. på 7 lokaler från Möller Bay till long. 67” 37', Kari- ska hafv.; djup: 2—55 fmr. på ren eller sandbl. lerbotten. N:o 157: long. 47, alt. 23 m.m. INEOT SKO rR 2 0 SLÖ SKR MEYER och Mösivs upge i diagnosen öfver denna art: ”area antica 20—23 co- stis radialibus”. A det största af de föreliggande finnas endast 12 costae å främre fältet; Mipp. upger 10—15 dylika; således synes härutinnan stor variabilitet vara rådande. Af Mipop. funnen vid N. Semlja. !) Bihang till Kongl. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 4, N:o 1, pag. 29. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |6. N:O 2 32 47. OCrenella levigata (GRAY) TORELL 1. c. pag. 13. — Modiolaria levigata Mörck: Moll. du Spitzb. N:o 71. — M. discors Beck 1. e. P1. XVII, f. 2. — Gournp 1. c. pag. 192, f. 489 — p. p. M. nigra Miop.: Beiträge etc. III, pag. 533. Recent. — 1875: N:o 33) 1 ex. — 64) 1 ex. — 66) I ex. — 72) 5 ex. — 99) 2 20) Sex Tex Sex 382 ex. — 192) 1 ex. 1876: N:o 42) 2 ex. På 12 lokaler från long. 50? 52', 2 mil vest. om N. Gåskap till long. 58” 34', Kariska hafv.; djup: 3—60 fmr. på hvarje slags botten. N:o 42 (1876): long. 31, alt. 20, crass. 12 m.m. » » » 26, DI » 113 » 12 (1875): » 193, » 123, » SF » Hos denna liksom hos den följande (Cr. levis) förekomma strie å skalets bakre del konstant endast hos ungarne (ungefärligen 16 m.m. längd och derunder); hos full- vuxna deremot kunna de saknas och äro, när de finnas, tydligt utbildade endast i närheten af umbones. Hos de största ex. saknas strie fullständigt. På BEcE's cite- rade afbildningar synas hvarken hos denna eller Cr. levis tydliga bakre strie. Tillva- ron eller saknaden af bakre strie är således ej att anse som en specifik karakter. På BEcE's plancher är Or. levigata (discors BEcK) gröngul, hans levis mörkbrun; hvad de föreliggande beträffar, äro fullvuxna ex. af såväl Cr. lxevigata som levis mörk- bruna, ungarne af båda deremot ljusare. Att Becks fig. 2a och Gourp's fig. 489 framställa samma art, kan ej betviflas, om ock de främre strie på den förra fig. äro mindre och tätare än på GouLp's. Hvarken denna eller den följande öfverensstämma, såsom redan förut nämts, fullkomligt med någon af ofvan citerade afbildningar, men dessa afvikelser låta dock ej närmare fixera sig och berättiga icke till antagande af nya arter eller ens af varie- teter. Särskiljandet af Cr. levigata och levis är dessutom med afseende på somliga ex. svårt att genomföra. Då likväl äfven fullt typiska ex. af båda förekomma, och då de vid Spetsbergen och Amerika tyckas vara distinkta, har jag ansett mig böra påpeka, att äfven bland dem från N. Semlja kunna urskiljas dessa 2 former, antingen man nu vill upfatta dem som sjelfständiga arter eller som varieteter af samma art. Mipop. anför arten från Ochotzska hafvet, N. Semlja och Ishafvet vid ryska Lappmarken. ex. 84) 4 48. OCrenella levis Beck. 1. c. T. XVII, f. 3, a—c. — Mörcn: Moll. du Spitzb. N:o 72. — M. discors (levigata) Gourp I. c. f. 490. — M. substriata TORELL I. c. pag. 16. — p. p. M. nigra Miop.: Beiträge etc. III, pag. 533. — ? Mytilus lcevi- gatus STIMPSON: Shells of New-England, pag. 12. Recent. — 1875: N:o 54) 1 ex. — 65) I ex. — 99) I ex. — 131) 1 ex. — 150) flera ex. — 150a) flera ex. — 151) 1 ex. — 152) 1 ex. — 155) 1 ex. — 166) 3 ex. — 184) I ex. — 192) 1 ex. KE. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 2. 2 34 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. 1876: N:o 11) 2 ex. — 42) 1 ex. På 14 lokaler från S.V. om Besimannaja, vest. om N. Semlja till long. 68? 20', Kariska hafv.; djup: 4—60 fmr. företrädesvis på ler- och sandbotten. N:o 150: long. 18, alt. 113, crass. 65 m.m. NsO låg > NG > MV DG ID STIMPSON uppgifver 1. c., att Myt. levigatus är större än discors; beträffande de föreliggande eger dock det motsatta förhållandet rum. M. discors MöBirus och MEYER l. c. f. 4, 6, 7, öfverensstämmer vida bättre med BECK's levis än med hans discors. Denna form har städse tydligt utbildade bakre strize. 49. OCrenella decussata Mont. Mipp.: Beiträge etc. III, pag. 530, T. XI, f. 22—24. — TorELL 1. c. pag. 8. — Mörct: Moll. du Spitzb. N:o 69. — ?ForB. and HAnL. 1. ec. Vol. II, pag. 210, T. XLV, f. 2. — Modiola? cicercula Mörr. 1. e. pag. 92. — ? Crenella glandula Gouvrp 1. e. pag. 194, f. 492. Recent. — 1875: N:o 72) flera ex. — 73) flera ex. — 80) 2 ex. — 122) 1 ex. På 4 lokaler från Matotschkin och Kostin scharr; djup: 2—20 fmr. på sand-, ler- och lithothamniumbotten. De största ex. (N:o 72): long. 5, alt. 4, crass. 35 m.m. De ofvan citerade figurerna hos ForB. and HaAnr. och hos Gourp afvika något från de föreliggande. Deremot öfverensstämma Mipop:s fullkomligt med de senare. Äldre djur äro bruna, yngre mera gulaktiga. Af Miop. funnen i Ishafvet vid ryska Lappmarken. 50. Daerydium vitreum HorBz. — Modiola wvitrea HorB. MÖLLER I. c. pag. 92. — D. vitreum TORELL 1. c. pag. 19, T. I, f. 2. — MörcaH: Moll. du Spitzb. N:o 74. — Modtiolaria vitrea MörcE: Moll. Groenl. N:o 210. Recent. — 1875: N:o 62) 1 ex. siGZ0s NO IG NAT ST Matotschkin scharr; djup: 40—70 fmr. på ren eller stenig ler- botten. Ej påträffad af Mipp. 51. Lima sulculus (LEACH) Lov. 1. ce. pag. 186. — L. subauriculata Mont. var. elongata Woop, 1. c. Vol. II, pag. 48, T. VII, f. 3c. — Limatula sulculus MörcE: Moll. Groenl. N:o 213. Recent. — 1875: N:o 181) 2 ex. — 182) 3 ex. 1876: N:o 9) många ex. — 12) 3 ex. På 4 lokaler från Matotschkin scharr till long. 65” 15', Kariska hafv.: djup: 40—70 fmr. på ren och stenig lerbotten. Ej funnen af Mipop. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |I6. N:O 2. 30 52. Pecten groenlandicus Sow. Miop.: Beiträge etc. III, pag. 529. — TORELL 1. c. pag. 7. — MörcE: Moll. du Spitzb. N:o 76. — SCHMIDT 1. c. pag. 59. — MÖRrcecr: Moll. Groenl. N:o 216. — P. vitreus GRAY: Supplement to Append. of PARRYS first Voy. pag. 245. Recent. — 1875: N:o 104) flera ex. — 115) I ex: = 116) I ex. — 120) I ex. — 155) 1 skal. — 170) 2 ex. — 170—171) 2 ex. — 171) 2 ex. — 185) 1 ex. — 186) 1 ex. 1876: N:o 8) flera ex. — 9) 1 ex. — 12) 6 ex. — 14) flera ex. — 15) flera ex. — 32) 2 ex. — 41) 2 ex. — 42) flera ex. På 18 lokaler från Kostin scharr till long. 75? 35', Kariska hafv.; djup: 5—125 fmr., allmännast 20—60 fmr. på hvarje slags botten. Anmärkningsvärdt är, att denna mussla både af LovÉn 1 c. pag. 186 och af MippD. betecknas som ”2equivalvis”, medan dock hos samtliga föreliggande ex. det ven- stra skalet är betydligt större än det högra"). Af Mmp. funnen i Ishafvet vid ryska Lappmarken. ScHmipT har funnit 2 fos- sila skal vid Sopotechnaja Korga. 53. Pecten hoskynsi FORB. var. major mihi. — Wyv. THoMson: The depths of the sea, fig. 79. — Pecten imbrifer LOvEn 1. ce. pag. 185. — P. mammillatus SARS (Friele teste) Christ. Vid. Selsk. Forh. 1873, pag. 12. Recent. — 18753: N:o 181) 2 ex. — 182) 2 ex. 1876: N:o 5) flera ex. — 9) 4 ex. — 37) flera ex. — 38) flera ex. — 41) flera ex. S På 7 lokaler talrikt från Matotschkin scharr till long. 65? 35'; djup: 30—1235 fmr. på ler-, snäck- och bergbotten. Öfverensstämmer med LovÉN's beskrifning, men är betydligt större än hittills kända ex. (N:o 41) Valv. sin: alt. 22, lat. 223 Fo 1 Oles 10QG. DI Recent. — 1875: N:o 33) flera ex. — 44) 2 ex. — 104) 3 ex. — 115) 3 ex. — 116) Alec — VAS SL NAN Nee NO) Ae = UI AA SR — 172) 1 ex. 18576: N:o 8) 2 ex. — 10) 1 ex. — 42) 4 ex. På 13 lokaler från long. 50? 58', 2 mil vest. om N. Gåskap till long. 81” 14', Kariska hafv.; djup: 5—60 fmr. på hvarje slags botten. PNG AO IN IN » 143, » 13 » D) lB NA Hör tydligtvis till MörcH's var. grandis. M. anför 21 m.m. höga ex. från Bell- sound. Samtliga de af M. från Spetsbergen anförda M. cinerea-former finnas ock represen- terade bland ex. från Kariska hafvet. Af särskildt intresse äro några ex. (N:o 115 och 172), hvilka höra till M:s e, multilirata: de hafva 7 costulx på sista vindningen och 6 dito på nästsista; costul&x äro lika stora, skilda från hvarandra genom ungefär lika stora mellanrum. Dessa ex. bilda en tydlig öfvergång till somliga former af M. groenlandica CHENMN. var. 6 MÖRCEH. Mipp. anför arten från Sitcha och Ishafvet vid ryska Lappmarken. iHossilsEWSN6s a klera keso Nb) Etlera exe | Af ScHhmor funnen vid Korepowskoj, Gostinoj, Ssopotschnaja Korga, Kasanka. 78. Margarita helicina Pmes var. major MipDD. — JM. arctica Miop.: Beiträge etc. II, pag. 397. — M. helicina MörcE: Moll. du Spitzb. N:o 38 — Moll. Groenl. N:o 138. Recent. — 1873: N:o 38) 1 ex. — 44) 2 ex. — 48) flera ex. — 64) flera ex. — 72) 1 ex. — 95) 3 ex. — 99) flera ex. — 116) 20ex. — 184) 5 ex. 1876: N:o 4) flera ex. — 12) 1 ex. På 11 lokaler från N. Gåskap till long. 58” 34', Kariska hafv.; djup: 2—20 fmr. på hvarje slags botten. Il Hy EN Ö INN » Ör (0 » » dr, DD » un [DA KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 2. 43 Med afseende på storleken öfverensstämma således dessa ex. med Mipp.'s var. major. Egendomligt för de föreliggande ex. är, att på somliga finnes på midten af sista vindningens yttre del en svag, endast med beväpnadt öga synlig ås; stundom finnes ofvanför denna en ännu svagare dito. Mipp. har funnit var. typiea i Ishafvet vid ryska Lappmarken och i Hvita hafvet, var. major i Ochotzska hafvet, vid Schantar-öarne och Sitcha. 79. Margarita argentata GouLrp. 1. c. pag. 282, f. 544. — MörcH: Moll. Groenl. N:o 30 = MM golanen NOR jog. Bil Recent. — 1875: N:o 52 [vest. om N. Semljal) 2 ex. — 80 [Matotschkin scharr]|) 3 ex.; djup: 2—20 fmr. på ren och sandbl. lerbotten. Ex. öfverensstämma med de typiska, men äro något större än hittills kända; long. 6, lat. 635 m.m. (80). Var. gigantea mihi, Tab. I, fig. 11. INecani, = HöZ03 Neo NA) TESTO NO) GR Ge — 1502 NGT — NH) IS = 70) Te LAN 2 SR På 5 (eller 6?) lokaler från long. 63” 5' till long. 73” 45', Kariska hafv.; djup: 9—90 fmr. på ler- och sandbotten. Skiljer sig från den typiska: 1:o genom spetsig apex, den typiska formen har plattad, trubbig apex; 2:o genom tydligare längslinier; 3:0 derigenom att den har 3—6 vindningar, den typiska har 4; 4:o0 genom betydligare storlek. N:or LS0ras lones 105 Jat) TO mim. N:o 150: Er (0) EE EET AN Med somliga former af M. groenlandica har ifrågavarande varietet en viss lik- het, men skiljes lätt från dessa genom mycket trängre nafvel, något högre spira, tä- tare undulerande strie och slutligen derigenom, att den aldrig har en rödaktig eller brun anstrykning. N:o 147 hör måhända ej hit; den har en betydligt mera öppen nafvel än de andra ex. Genom beskaffenheten af radula (fig. 11, b, c) visar sig denna form höra till det af FRIELE upstälda slägte Macheroplaz (Archiv for Mathem. og. Naturv. 1877, pag. 311). Ifrågavarande forms radula afviker dock i så måtto från detta slägtes, att den förras ra- dula har 17 ”sabeldannede lameller”, i stället för 5—10, hvilket senare tal FRIELE up- gifver såsom det för Macheroplax karakteristiska. Antalet öfriga tänder är detsamma som hos M. affinis och varicosa (elegantissima) (1. c. T. V, f. 2 och 4): 1 centraltand, 3 mellantänder, 1 lateraltand. Hos var. gigantea äro dock mellantänderna mera lika centraltanden än hos sistnämda arter; centraltanden har något trubbigare skärrand, och mellantänderna äro endast i yttre skärranden fint taggade. Mipp. har ej påträffat M. argentata vid N. Semlja. 81. Margarita elegantissima (BBEAN.) Woop. 1. c. Vol. I, pag. 134, T. XV, f. 1. — SCHMIDT SS SS SE S , , IG ag AO, NING II AG Berens CORA IN Go DEE PN DAG Ar SU polaris DANIELSSEN enl. ex. i Köpenhamns Museum. 44 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. Recent. — 1873: N:o 33) flera ex. — 44) 1 ex. — 51) flera ex. — 72) flera ex. — 86) I ex. — 115) I ex. — 125) flera ex. — 127) flera ex. — 131) 4 ex. — 147) 2 ex. — 148) 2 ex. = 170) I ex. 1876: N:o 33) 4 ex. På 13 lokaler från long. 50” 58', 2 mil vest. om N. Gåskap till long. 75” 335', Kariska hafv.; djup: 5—90 fmr. på sand- och lerbotten. ING Da: koaa INA IA IUI » » » 103, » 10 » » ALS i05-—-D Sr » » 86: oo» 3, » (EE) Såsom af ofvanstående mått framgår, är spirans höjd underkastad ganska betyd- liga variationer; sådana former som N:o 115 äro emellertid de vanligaste. Den ameri- kanska M. varicosa har enligt Gourp endast 4 vindningar, då deremot alla de före- liggande såväl recenta som fossila ha 53—6 vindningar; för resten öfverensstämmer M. varicosa MicGH. and Abp. i allo med M. elegantissima Bran. Ej funnen af Mipp.; men enligt ScHmibr (1. c. pag. 50) har JARSCHINSKY påträffat arten vid ryska Lappmarken och Kanin nos. Fossil. — 1876: a) flera ex. — b) flera ex. Detta är den allmännaste bland de fossila Margarita-arterna. Af SCHmiDT är den funnen vid Korepowskoj, Gostinoj och Ssopotschnaja Korga. 82. Margarita obscura CoutH. Gourp 1. c. pag. 283, f. 545. Recent. — 158753: N:o 51) 1 ex. — 73) 3 ex. — 80) flera ex. — 86) 1 ex. — 125) flera ex. — 127) flera ex. — 131) flera ex. — 144) I ex. — 150) 1 ex. 166) flera ex. SOT RNEORA BT Kex På 117 lokaler från long. 52” 12', vest. om N. Semlja till long. 68" 20', Kariska hafv.; djup: 2—120 fmr., allmännast 10 fmr. på sand- och lerbotten. N:o 131: long. 63, lat. S m.m. ENDE RS TASTE SSE » SÖREN Somliga ex. hafva mycket starkt utvecklade tvärgående unde, lika stora som hos M. elegantissima; flera (N:o 127) närma sig ock genom sin form den senare arten. Ej funnen af MippD. Fossil. — 1876: c) 2 ex. Dessa 2 ex. öfverensstämma fullkomligt med de lefvande. Det af ScHMIDT som en varietet af M. undulata Sow. beskrifna ex. (T. IV, f. 12) torde, om man får döma efter afbildningen, höra till denna art eller kanske snarare till den nedanför beskrifna LÖ) är SD) 3 » var. intermedia. Atminstone har jag bland de talrika föreliggande ex. af M. groen- landica (undulata) ej sett några, hvilka på något sätt påminna om den af SCHMIDT be- skrifna varieteten. Att emellertid M. groenlandica och obscura genom öfvergångsfor- mer närma sig hvarandra, derom vittnar: KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 2. 435 (83). Var. intermedia mihi, Tab. II, fig. 25. Recent. — 1875: N:o 39) flera ex. — 64) flera ex. — 65) 2 ex. — 72) flera ex. — 76) Il SD SV) 3 Sc = VOL Bo AN ST På 8 lokaler från N. Gåskapsfjorden till Cap Grebeni; djup: 2—15 fmr. på ler- och sandbotten. Den ifrågavarande varieteten afviker ganska mycket från den typiska obscura, så att jag först efter en noggrann jemförelse af samtliga ex. kommit till den öfvertygelsen, att dessa ej genom några konstanta karakterer kunna specifikt skiljas från M. obscura. De skilja sig från denna: 1:o genom total eller partiel saknad af de för den typiska så karakteristiska längskölarne (”revolving ridges”): på sin höjd upträder en (och denna är då gan- ska svag); | 2:o derigenom att ”angular ridge” omkring nafveln kan vara mer eller mindre rundad; 3:o genom mera nedtryckt och bredare form. På somliga ex. såväl af den typiska som af var. intermedia förekomma tvärgå- ende veck, på andra saknas de helt och hållet. Som redan antydt, närmar sig denna varietet till M. groenlandica, men skiljes från denna: 1:o genom mera öppen nafvel; 2:0 derigenom, att nafvelkanten är något skarpare; 3:0 derigenom, att epidermis städse är metalliskt glänsande, grön (aldrig brun- aktig som hos M. groenlandica). Större likhet ha somliga ex. af denna varietet med M. elegantissima, från hvil- ken de dock skiljas genom sin mycket lägre spira, i det bredden alltid öfverträffar höjden. Man skulle således kunna anse dem som en nedtryckt form af sistnämda art, men enär de genom många öfvergångsformer förenas med den typiska M. obscura, och dessutom radula, som dock inom den af FrIELE upstälda Macheeroplax-gruppen ej tyckes spela någon större rol i och för artåtskilnaden, visar fullkomlig öfverensstämmelse med nämda organ hos den typiska M. obscura ”"), så hänför jag de ifrågavarande ex. till sistnämda art, på samma gång jag vill framställa dem som en mellanform mellan M. obscura, elegantissima och groenlandica. N:o 80: long. 83, lat. 935 m.m. DEN OR Us DEN » EI (FASER) DN) SME 0 » » » ör, » 6 D (84). Var. cinerexformis mihi. ROSSI — Hos MI SR Long. 83, lat. 9 m.m. Denna varietet skiljer sig från den typiska M. obscura genom högre, mera utdra- gen spira och genom skarpare utbildade ”revolving ridges”. Liksom således öfvergången r 1) Jemf. FRIELE: Archiv for Mathem. og Naturvid.; löd; pag. ol; dr Vy fe oc 46 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. från M. obscura till groenlandica förmedlas genom var. intermedia, hos hvilken nämda ”revolving ridges” träda mera tillbaka, så bildar var. cineregeformis — genom en differen- tiering åt motsatt håll: en större utveckling af samma ”revolving ridges” — en märklig öfvergångsform till M. cinerea. Från sistnämda art skiljer sig var. cinereeformis huf- vudsakligast genom öppnare och mera vinklad nafvel. Likheten mellan M. obscura och cinerea påpekas ock af Gourp (1. c. pag. 284). 85. Velutina zonata GouLrp 1. c. pag. 335, f. 606. — var. grandis Möre: Moll. du Spitzb. N:o 13. — VV. zonata Mipp.: Beiträge etc. II, pag. 483. — 2 V. undoata(?) WOOD "Ib & VOL kar 3 INRE INO Recent. — 1875: N:o T2) 2 ex. — 73) 2 ex. — 80) 2 ex. — 127) 1 ex. — 133) I SL — NH) I ST NIH) MN SS = NGG) l ST 15876: N:o 9) LI ex. — 10) 1 ex. — 41) I-ex. — 42) I ex. På 12 lokaler från Matotschkin scharr till long. 68” 20', Kariska hafv.; djup: 2—125 fmr., vanligast 5—135 fmr. på sten-, sand- och lerbotten. N:o 133: long. 153, lat. 133, lat. apert. 145 m.m. Af Mipop. funnen i Ishafvet vid ryska Lappmarken. Utom denna art uptager Mipp. ock V. haliotoidea FABR. såsom förekommande i Ishafvet vid ryska Lappmarken och vid Kamtschatka. 56. Onchidiopsis groenlandiea Berg: Danske Vidensk. Selsk. Skrift. 1853, pag. 346, T. II. — Mörct: Moll. Groenl. N:o 48. Recent. — 1575: N:o 131 [Cap Grebenil) 2 ex. 1876: N:o 10 [Matotschkin scharr]) 1 ex. d Djup: 8—15 fmr. på ren och stenig lerbotten. Ej funnen af Mipp. 87. Trichotropis borealis Brop. et Sow. — Mipnp.: Beiträge etc. II, pag. 437. — GouLD 185 DAG: DV 1 OM Recent. — 1873: N:o 60) 1 ex. — 65) 1 ex. — 99) 2 ex. — 116) 3 ex. — 125) 1 ec = NlA0) nera ec — INA Ler = NIT0) I ER ietös NIO BD) I ex = MA IGT På 10 lokaler från vestkusten af N. Semlja till long. 75” 33', Kari- ska hafv.; djup: 3—20 fmr. företrädesvis på sandbotten, stundom på ler- och lithothamniumbotten. Fossil. — 1876: a— b— c talrikt förekommande. js Do WOOD IE & VO IN Pas. GT, IK VIL IT I allmänhet är formen ganska beständig, öfverensstämmande med t. ex. den af DHD) Gouzrp meddelade figur. Deremot förekomma bland de fossila ex., hvilka ha något mera utdragen spira, såsom Woops citerade afbildning framställer. Mera afvikande äro dock de ex., hvilka här uppställas som (87 b). Var. turrita mihi. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6: N:O 2. 47 Recent. — 1873: N:o 182) 1 skal. 1876: N:o 41) 1 ex. Kariska hafv.: long. 938”, lat. 73” 28' och long. 65? 15', lat. 75” 23'; djup: 50 och 125 fmr. på berg- och lerbotten. N:o 41: Long. 93, lat. 63, alt. ult. anf. 5 m.m. Spira tornlikt utdragen, längre i förhållande till bredden än hos den typiska formen; vindn. 53; starkt utvecklade, rundade kölar; fullkomligt hårlös. Ex. tyckas ej vara fullt utväxta. Till formen kommer denna varietet närmast f. 6, T. CI hos ForB. and Hanu. 1. c. 388. Trichotropis kroyeri Phil., Tab. I, fig. 12. — Mörcr: Moll. du Spitzb. N:o 9. — Cancellaria? arctica -Miop.: Beiträge etc. II, pag. 441, T. IX, f. 11, 12, 15. — T. dolium Möre: Journ. de Conch. XXI, pag. 37. | Recent. — 158753: N:o 131 [Cap Grebeni]) 1 ex. 1876: N:o 45) [Matotschkin scharr]) 1 ex. Djup: 8—15 fmr. på sandbl. lerbotten. Båda ex. äro tomma skal. Mipp. har funnit den i Behringshafvet och Kroyer i Bellsound. 39. Admete viridula FaBrR. — Cancellaria viridula Miop.: Beiträge etc. II, pag. 439, T. EXOTISK da Mör Gert Moll Gr oem Nor 8äE Adm cnspa NörE se pass SSE (Cane subengulosar Noob EI Moll ipas. 0605 1 vi io 20. Enär det faller sig svårt att i hvarje särskildt fall hänföra ex. till någon af de 3 af MiopD. upstälda formerna, har jag föredragit att skilja mellan 2 varieteter, som i allmänhet visa sig vara ganska konstanta. &, Var. undata mihi. N:o II, MippD. 1. c. T. X, f. 3, 4. — Canc. viridula var. Couthowyi WOOD. Ib. e& Ve; II Dag. Of, 1. VILT 12, har städse väl utvecklade tvärveck. Recent. — 18795: N:o 13) 4 ex. — 33) 2 ex. — 712) 2 ex. — (3) I ex. — 80) I ex. — 104) 2 ex. — 125) 3 ex. — 131) flera ex. — 153) 5 ex. — 00) ee 0) 8 ee — AD TE 1876: N:o 42) 2 ex. — 45) 2 ex. På 14 lokaler från Finnmarken till long. 75” 35', Kariska hafv.; djup: 2—060 fmr. på ler- och sandbotten. Long. 14, lat. 85 m.m. ROS SIE » 8 » DE » Längslinierna variera liksom hos den följande varieteten ganska mycket, enär mellanrummen än äro lika stora, än bredare och stundom smalare än strie. Äfven spindelvecken visa en vexlande utbildning. Woop's subangulosa är, såsom mina ex. ådagalägga, ej annat än en ungdomsform af ifrågavarande art; den har mera utdra- gen spira och mer eller mindre tydligt vinklade vindningar. 48 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. (90): 65 Var: devior mh N:o I ec oMIpDA es dh TX AR ROND: Admete viridula var. grandis MörcH: Moll du Spitzb. N:o 35. — p. p. Admete abnormis Gray (Teste MörcH). Har inga eller endast antydningar till tvärveck. Recent. — 1875: N:o 13) 4 ex. — 33) flera ex. — 51) 1 ex. — 72) flera ex. — 80) flera ex. — 104) 1 ex. — 127) 5 ex. — 150) 2 ex. — 170) flera ex. — 171) 2 ex. 1876: N:o 8) 1 ex. På 11 lokaler från Finmarken till long. 75” 35', Kariska hafv.; djup: 2—60 fmr. på ren eller sandbl. lerbotten. Long. 223, lat. 113 m.m. » lg Dö MOD » 123, » 8 » » 11, » 6 » De största hithörande ex. äro GrRaAY's Adm. abnormis och MörcH's var. grandis. Utom dessa 2 varieteter, som höra till de äfven af Minp. i Ishafvet vid ryska Lappmarken och Behringshafvet funna, och hvilka utan allt tvifvel böra hänföras till en och samma art, finnas bland de af NORDENSKIÖLD hemförda äfven tvenne andra, som äro mera afvikande: (91). y, Var. elongata mihi, Tab. I, fig. 13. Fossil. — 16875: Gostimoj: 1 ex. Long. 83, lat. 43, anfr. ult. alt. 43 m.m. Denna varietet skiljer sig, såsom ock af måtten framgår, från de föregående ge- nom sin tornlikt utdragna spira. Den har starkt utvecklade tvärveck utom på sista vindningen, hvarest de endast äro antydda, och på hvilken i stället längslinierna vunnit en starkare utbildning. Måhända är denna varietet identisk med den af SOwERBY be- skrifna Cane. costellifera (Woop 1. c. Vol. I, T. VIL f. 21), hvilken dock äfven på sista vindningen har tydligare tvärveck. (92). d, Var. distineta mihi, Tab. I, fig. 14. Recent. — 1876: N:o 10 [Matotschkin scharr; djup: 10—15 fmr. på lerig stenbot- ten) IL ex. Long. 143, lat. 8, alt. anfr. ult. 935 m.m. Denna varietet afviker så mycket från de 2 först anförda, att man skulle kunna vara frestad att anse den för en sjelfständig art, om ej Adm. viridula utmärkte sig på ett så i ögon fallande sätt för en polymorfi, hvilken ålägger största varsamhet vid upställandet af nya arter. Så finnas ock bland de som var. laevior betecknade indivi- der sådana former, som påminna något om denna varietet (t. ex. N:o 8, 1876). Var. distineta saknar hvarje spår till tvärveck, deremot hafva de longitudinela limierna erndått en större utveckling, differentierat sig: de stå på större afstånd från hvarandra, äro färre och på samma gång starkare, mera markerade än hos de föregå- + KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:O 2. 49 ende formerna; 9 stå på sista, endast 3 på nästsista vindningen. bSpiran är högre och sista vindningen mindre upblåst än hos &«& och 6. Adm. viridula är funnen fossil af ScHminTr (1. c. pag. 54) vid Tuxieda, Korepow- skoj, Sopotschnaja Korga, Woltschja. 93. Natica elausa Brop. et Sow. — Mipp.: Beiträge etc. II, pag. 419. — Reise etc. pag. 20, f. 8. — ScHmipr 1. c. pag. 52. — MörcH: Moll. du Spitzb. N:o 14. — N. affinis Mörck: Moll. Groenl. N:o 63. Recent. — 1875: 1876: N:o 33) I ex. — 39) 2 ex. — 44) 1 skal. — 51) 2 ex. — 65) flera ex. — 66) flera ex. — 72) flera ex. — 73) flera ex. — 80) 4 ex. — 84) I ex. — 99) 2 ex. — 120) I ex. — 125) flera ex. — 127) 4 ex. — 131) flera ex. — 143) 2 skal. — 150) flera ex. — 150 a) 3 ex. — 151) I ex. — 152) I ex. — 153) 1 skal. — 157) 1 skal. — 166) flera ex. — 170) 1 skal. — 172) 1 ex. — 186) 2 ex. — 193) 2 skal. N:o 4) I ex. — 9) I ex: — 42) 1 ex. — 45) 1 ex. På 31 lokaler från long. 50? 58', 2 mil vest. om Gåskap till long. 81” 14', Kariska hafv.: djup: 2—70 frar., allmännast omkring 10 fmr. på sand-, ler- och sandbl. stenbotten. N:o 193: long. 28, lat. 25 m.m. LSE DE Fa DNE 2/3 MD » 166: NEO ORD NR FE: > > DB PM BN TE OO EN EL RLSE » —: » 183, » 16 » Såsom af dessa mått framgår, äro de af Mipp. som forma normalis, elatior och depressior betecknade formerna representerade bland de föreliggande. N:o 166 tillhör var. zonata Mipp.: större delen af sista vindningen är försedd med två hvita längsband. Af Mimnp. funnen vid N. Semlja, i Ishafvet vid ryska Lappmarken, vid Sitcha, Kod- jak, Kamtschatka, i Behringshafvet, Ochotzska hafvet och vid Schantar-öarne. Fossil. — 1876: a —bh — c, öfverallt temligen talrikt förekommande. Af ScHmipT funnen flerestädes vid Jenissej. 94. Natica pallida (Bron. et Sow.) Minp.: Beiträge etc. II, pag. 421. — Reise etc. pag. 210. — Mörct: Moll. du Spitzb. N:o 15. — SCHMIDT 1. c. pag. 52. p. p. N. varians Woop 1. ce. Vol. I, Tab. XVI, f. 6. Recent. — 1875: 1876: Neo. SÖ) es =D I ec. — 05) 1 del = TA) far ec — 15) 1 skal. — 80) 6 ex. — 104) 1 skal. — 127) 3 ex. — 131) 6 ex. — 150 a) 1 ex. — 151) 1 ex. -— 152) 4 ex. -—— 166) 2 skal. — 170) 2 skal. — 171) I skal. — 181) 1 skal. — 193) 1 skal. N:o 18) 2 ex. På 18 lokaler från N. Gåskapsfjorden till long. 75” 35', Kariska hafv.; djup: 2—50 fmr., allmännast 6—15 fmr. på ler- och sand- botten. ” K. Sv. Vet. Ak. Handl. Bd. 16. N:o 2. ( 30 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. Liksom N. flava enligt Gourp, visar äfven N. pallida täta, skarpa, under lupen synnerligen tydliga, cirkulära linier. Mipp. har ej observerat dem, enär han i diagnosen öfver N. pallida säger: ”testa léevi”. Då jag aldrig hos N. clausa observerat dylika linier, torde de kunna tjena som godt skiljemärke för dessa båda arter). Den tjockskaliga N. groenlandica Beck, som af flera (jemf. ScHmipTt 1. c.) föres hit, finnes ej bland de föreliggande. De mindre ex. äro tunnskaliga och tydligtvis ungar af den typiska N. pallida samt likna ej N. groenlandica. Af Mipp. funnen vid Kolgujew, Stora Schantar-ön och i Ochotzska hafvet. Fossil. — 1876: a-— b — c, ganska ymnigt, men ej så allmänt som N. clausa. SCHMIDT har funnit ett ex. vid Ssopotschnaja Korga. 95. Natica flava Gourp. — PBulbus flavus Gourp 1. ec. pag. 347, f. 616. — N. flava Mipp.: Beiträge etc. II, pag. 422. Recent. — 1873: N:o 153 [Kariska hafv.; long. 66” 23', lat. 71” 6]) 1 skal. Long. 2035, lat. 17, alt. anfr. ult. 17 m.m. Man torde ha svårt att utan originalex. från Massachusetts endast med ledning af Gourp's beskrifning komma på det klara med denna art, enär G.'s diagnos ej är till- fredsställande. I diagnosen öfver slägtet Bulbus heter det nämligen 1. c.: ”without epidermis”, i beskrifningen öfver arten B. flavus deremot: ”with a bright straw colored or golden epidermis”; det senare är förhållandet med ifrågavarande ex. Att emellertid detta ex. hör till Miop.'s N. flava, framgår ur dennes diagnos: ”striis microscopicis undulatis confertissimis ornata”. Af Miop. funnen vid N. Semlja och i Behringshafvet; fossil af ScHmipT vid Tuxi- eda, Durakowo, Dorofejew. 96. Amauropsis helicoides Jomnst. — Minp.: Beiträge etc. II, pag. 416, T. VII, f. 8, 9. — SCHMIDT 1. c. pag. 51. — N. islandica MörcH: Moll. du Spitzb. N:o 16. Recent. — 1875: N:o 153 [Kariska hafv., long. 66” 23', lat. 71? 6'; djup: 8—9 fmr. på sandbotten]) 1 ex. Long. 6, lat. 5 m. m.; 4 vindningar. Af Mipp. funnen vid ryska Lappmarken och i Behringshafvet. Fossil. — 1876: a) 1 ex. (long. 22, lat. 17 m.m.) — b) 1 ex. ScHMIDT har funnit enstaka fossila ex. flerestädes vid Jenissej. I7. Natica spec. sinistrorsa. Bland de fossila snäckorna, samlade 1876 mellan Gostinoj och Korepowskoj, fin- nes ett fragment af en venstervriden snäcka, hvilken utan tvifvel är en Natica. Ex:s skadade skick tillåter ej någon närmare bestämning. Dessutom hafva (N:o 60 och 146) äfven några af de redan af Mipp. omtalade (Reise etc. pag. 20, T. XVII, f. 17, 18) stora strutlika äggkapslarne af Natica clausa eller pallida blifvit hemförda. Det största ex. har i den vidaste delen en diameter af om- kring 100 m.m. De äro flera hvarf strutlikt inrullade och regelbundet utskurna i den ') Nyligen upger dock SmirH (Annals and Mag. of Nat. Hist. 1877, pag. 138), att han hos N. affinis (clausa) funnit: ”spiral striation, which, however, is very minute”. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:o 2. 51 större kanten. ÅAggen sitta såväl på strutens insida som i de af Mipop. beskrifna cel- lerna. Embryoner har jag ej påträffat. 98. Amaura candida Mörr. 1. c. pag. 7 (enl. originalex.). — MörcH: Moll. Groenl. N:o 68. — Woop I. ce: Vol III, pag. 78, T.: I, f. 3. Recent. — 1875: N:o 13) 2 ex. — 72) 2 ex. — 151) 4 ex. — 166) 1 ex. På 4 lokaler från Finmarken till long. 68” 20', Kariska hafv.; djup: 10—15 fmr. på sandbotten. Fossil. — 18676: a) 1 ex. Det största ex. (N:o 13): long. 10, lat. 6, alt. anfr, ult. 53 m.m., således nästan lika stort som de grönländska (enl. MÖLLER 5 m. långa). Länge kände man denna snäcka endast från Grönland, tills Woop 1. c. beskref ett ex. af denna art från Englands Red Crag.'). Dessa ha hittills varit de enda kända fyndorterna. MÖLLER upgifver, att snäckan är slät; på de föreliggande synas dock vid omkr. 8 ger. förstoring fina och täta längslinier på sista vindningen. PLEUROTOMA Law. Af detta slägte ha de Nordenskiöld'ska expeditionerna hemfört ej mindre än 21 olika former, deribland 3 fossila från Jenissej; 4 äro nya. Af de 13 vid Grönland förekommande formerna finnas 11 bland de föreliggande. Vid jemförelse med de grön- ländska, af hvilka jag varit i tillfälle att undersöka MÖLLERS samtliga originalex., visa sig ifrågavarande dock i allmänhet vara betydligt spädare och ha något tunnare skal; skulpturen är ofta mindre skarpt utpräglad. Alla de 4 vid Spetsbergen funna arterna finnas ock bland de föreliggande. Af de 8 vid Massachusetts förekommande lefva 5 vid N. Semlja. Deremot finnas af de 11 vid det nordliga Norges kuster lefvande Pleu- rotoma-formerna endast 5 bland de föreliggande. Inom den arktiska regionen har således det Kariska hafvet säkerligen den rikaste Pleurotoma-fauna. Besynnerligt är, att Minp. i dessa trakter ej funnit en enda art af detta slägte. 99. Pleurotoma turricula Monst. «e, var. nobilis Mörr. — Defrancia nobilis Mörr. 1. c. pag. 85. — Subsp. I. Murez angulatus MörcH: Moll. Groenl. N:o 85. — Bela turricula Gourp 1. ce. pag. 35, f. 620. Recent. — 1875: 51) 1 ex. — 55) 4 ex. — 65) 2 ex. — 66) 6 ex. — 72) 5 ex. — 25) 2 Sv — NH0), 3 Sh — NIYN) VS 1576: 45) flera ex. På 9 lokaler från long. 52” 12', vest. om N. Semlja till long. 73? 45', Kariska hafv.; djup: 4—26 fmr. på sand- och lerbotten. Det största ex. (N:o 150) har följande dimensioner: long. 25, lat. 11, alt. anfr. ult. 16 m.m. Således upnå de föreliggande en betydligare storlek än de grönländska (jemf. MÖLLER 1. c.). Att döma efter den cit. fig. hos Gourp hör hans Bela turricula snarare till denna varietet än till var. scalaris, dit den föres af MÖRrecH. 1) Enligt JErFrREyYS (Proc. of the Royal Society, Vol. XXV, pag, 195) är den dessutom funnen i St. Lawrence Gulf. 52 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. Enligt ScHMmipT 1. c. har JARZYNSKI funnit arten vid ryska ishafskusten. Fossil. — 1876: a—b, på båda ställen talrikt. Mangilia turricula Scamimr 1 ce. pag. 57. öns MT alt antrisut. 3) altapert. LÖS Mm. » 0 I » » oc IM OD » 103 --» » 173, » » Py LÄR » ör DD Enligt de af ScHMmipT meddelade mått höra hans ex. till var. nobilis. För öfrigt faller det sig ganska svårt att med afseende på de fossila i hvarje fall med säkerhet skilja mellan var. nobilis och scalaris, enär mynningen oftast är skadad, så att man ej kan mäta förhållandet mellan spiran och denna. SCHMIDT har erhållit den från Korepowskoj. (100). £, Var. sealaris Mörr. — Defr. scalaris Mörr. 1. c. pag. 85. — Subsp. 2. Defr. scalaris MörcE: Moll. Groenl. N:o 86. Recent. — 1873: N:o 82) I ex. — 99) 2 ex. — 104) 2 ex. — 116) 1 ex. — 120) 2 ex. — 122) 1 ex. — 155) 1 ex. 1876: N:o 10) 1 ex. På 8 lokaler från Matotsehkin scharr till long. 67” 37', Kariska hafv.; djup: 3—32 fmr. på hvarje slags botten. Long. 9, alt. anfr. ult. 43, alt. apert. 4 m.m. Flertalet har jag genom jemförelse med de Möller'ska originalex. kunnat identi- fiera; andra skulle möjligen kunna räknas till var. nobilis. Fossil. — 1876: b) 8 ex. Pl. scalaris? Noop I. ce. Vol III, TT: IT fi 120 ="? Clavatula turri- Euler WOOD I & Vol I IN; IVA TR lå. Long. 13, alt. anfr. ult. 63, alt. apert. 6 m.m. » 2 » >» 0 » 3 » Dessa äro således betydligt större än de lefvande. De öfverensstämma fullkom- ligt med Woop's ofvan citerade Pl. scalaris; några likna dock ganska mycket Pl. py- ramidalis STRÖM, enär vinkeln å öfre delen af vindningarne är blott svagt utvecklad. Den af SCHMIDT 1. ce. omnämda var. levigata torde vara identisk med de föreliggande. (101): 7, Var. exarata Mörr. — Defr. exarata MÖLLE. I. ce. pag. 80. = Subsp. I. Defn. exarata MörcE: Moll. Groenl. N:o 87. — Pl. turricula Woop 1. c. Vol. III, T. VII, f. 8. Recent. — 18753: N:o 5) 1 ex. — 13) I ex. — 33) I ex. — 65) 2 ex. — 80) 3 ex. — SÖ) RK Gr NON leg NYSND GR — NY) 3 SL NO) 4 ET 153) I ex. — 169) 1 ex. — 171) 3 ex. På 13 lokaler från Finmarken, Karlsö till long. 73” 45', Kariska hafv.; djup: 2—30 fmr. på ler- och sandbotten. Long. 12, alt. anfr. ult. 73, alt. apert. 6 m.m. » i I » Nf kg » » AD KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 2. 53 Skiljer sig från var. nobilis hufvudsakligen genom starkare längslinier och mindre storlek. Skulpturen varierar ganska mycket; hos somliga äro längs- och tvärlinierna nästan lika mycket utvecklade, såsom på den af Woop meddelade ofvan cit. fig. Att denna form skulle vara ungen af Trophon craticulatus FABR., såsom Mipp. (Beiträge etc. II, pag. 453) påstår, är ej antagligt. 102. Pleurotoma novaja-semljensis nov. spec. Tab. I, fig. 15. Testa ovato-fusiformi, cinereo-lutea; anfractibus 51—6, planiusculis, juxta sutu- ram recte angulatis, longitudinaliter et transversim 2&qualiter lineatis; canali brevi. Recent. — 1675: N:o 147)-1 ex. — 148) 1 ex. — 165) 1 ex. — 166) 1 ex. — 170) 1 ex. — 171) 1 ex. 1576: N:o 42) 4 ex. 10 ex. på 7 lokaler från Matotschkin scharr till long. 75” 35', Ka- riska hafv.; djup: 5—90 fmr. på sand- och lerbotten. N:o 166: long. 8, lat. 43, alt. anfr. ult. 43, alt. apert. 4 m.m. » 165: DE SST UN Ar » DD, DNE LIED) » 42 (1876): No Öh DN BD » I ÖR BD LD MD Af de förut anförda arterna liknar denna för resten lätt igenkänliga form mest Pl. turricula var. exarata. Från denna skiljes den: 1:o genom trubbigare och i förhållande till sista vindningen kortare spira; 2:0 genom kortare kanal; 3:0o vinkeln vid suturen är rät och skarpare än hos var. exarata; 4:0 inga transversela ”plic2e” finnas, utan endast finare stri&, hvilka bilda ett fint nätverk med de longitudinela linierna; de senare äro icke eller blott obetydligt starkare än de transversela. Endast ett ex. (N:o 170), som för resten öfverensstämmer med de öfriga, har mera utvecklade tvärveck; hvarigenom dess struktur mera liknar den hos var. exarata. Äfven med Pl. trevyllana ForB. and Hanl. har denna art genom de under 2:0 och 4:0 an- förda karaktererna någon frändskap, men skiljes lätt genom sin kortare spira och myc- ket skarpare vinkel å öfre delen af vindningarne. Närmast ifrågavarande art står väl Woop's Pl. dowsomi (1. e. Vol. III, pag. 39, T. III, f. 13, 14) från Englands glacial- formation. W. anser Pl. dowsoni komma nära var. exarata, men den är dock att döma efter afbildningen kortare och mera upsväld än den sistnämda. Af de före- liggande ex. är det N:o 170 som mest liknar W-.'s art, utan att de dock kunna anses vara identiska: P1. dowsoni har 7 vindningar, är mera långsträckt, ej heller är skulp- turen fullt öfverensstämmande. Ehuru jag således ej hyser den ringaste tvekan att för tillfället upställa P1. novaja- semljensis som sjelfständig art, är jag dock på samma gång öfvertygad om, att såväl denna som PI. dowsoni, woodiana, impressa och kanske ännu några flera vid en rikligare tillgång på ex. från olika lokaler skulle kunna upvisas tillhöra den mångskiftande P1. turricula's formområde. 54 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. 103. Pleurotoma woodiana Mörr. 1. ec. pag. 86. — Mörok: Moll. Groenl. N:o 88. Recent. — 1876: N:o 33) 1 ex. — 65) 1 ex. — 66) 1 ex. — 72) 2 ex. — 80) flera ÖR. — NAT) I Sh = NN) ÅSE På 7 lokaler från long. 50” 58', 2 mil vest. om N. Gåskap till Cap Grebeni; djup: 20—60 fmr. på sand- och lerbotten. Ett ex. (N:o 131) är 155 m.m. långt, således större än de grönländska, samtliga öfriga äro deremot betydligt mindre. MörcH identifierar Mörr.'s Pl. woodiana med Pl. harpularia CoutH. För så vidt jag kunnat finna, är dock den senare en annan form: den är mycket mera långsträckt, har längre spira och starkare tvärveck än den förstnämda. 104. Pleurotoma trevyllana Turt. — Mangelia Trevelliana ForB. and Hanl. 1. ce. Vol. III, pag. 452, T. OXII, f. 1, 2. — Pl. Trevyllana MöreE: Moll. du Spitzb. N:o Sd Mangilva Lnevellyandar SCEMIDAN CP aoEoS VARE Fossil. — 1876: b) flera ex. Long: 105 alt. anfr. ult. 3 mm. De föreliggande äro något spetsigare än det af ForB. and Hanl. afbildade ex. De öfverensstämma fullkomligt med ex. från Bergen. ScHmiprt identifierar MörrL.'s P1. wood- iana med PI. trevyllana; dessa båda snäckor äro dock, hvarom jag genom jemförelsen af talrika ex. har kunnat öfvertyga mig, ej identiska. Och då den af S. medde- lade fig. ej fullt öfverensstämmer hvarken med de föreliggande ex., ej heller med något ex. af Pl. trevyllana, som jag sett, vet jag ej, på hvilken form S. syftar. Schmidt's ex. äro från Ssopotschnaja Korga. 105. Pleurotoma impressa BrEcKk Tab. I, fig. 16. — MörcH: Moll. du Spitzb. N:o 31. SING SE DT INO SÖ) IL So AN ör — HA GT — HA) BD Sv — 03) IL -GT 72) flera ex. — 80) flera ex. 18576: N:o 33) 1 ex. — 45) flera ex. På 9 lokaler från long. 50” 58', vest. om N. Semlja till long. 71? 6', Kariska hafv.; djup: 2—60 fmr. på hvarje slags botten. De största ex. äro 13 m.m. långa och öfverensstämma i allo med ex. från Bell- sound. De mindre ex. skilja sig från dessa derigenom, att de äro rödbruna; färgen är synnerligen intensiv på ytterläppens inre sida. Hittills endast funnen vid Spetsbergen. 106. Pleurotoma bicarinata CouTtH. — Gourp 1. c. pag. 349, f. 618. Recent. — 1875: N:o 182) 2 ex. SOFI NI0or 20) Tex Hong: 605 15, lat. 57 23 ockt ölono. C5Mo, lat. w0OX 1245 Kariska hafv.; djup: 8—60 fmr. på sand- och lerbotten. Det yngre ex. (N:o 20) saknar tydliga kölar på sista vindningen. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |6. N:o 2. 33 107. Pleurotoma tenuicostata M. SARS. Recent. — 1573: N:o 80 [Matotschkin scharr; djup: 2—5 fmr. på lerbotten]) 2 ex. Det största: long. 9, lat. 43, alt. anfr. ult. 53, lat. apert. 435 m.m. Öfverensstämma med ex. från Lofoden. J 108. Pleurotoma elegans MörL. 1. c. pag. 86. — MörcH: Moll. Groenl. N:o 89. Recent. — 18753: N:o 65) 5 ex. — 66) 3 ex. — 72) 2 ex. — 125) 2 ex. — 127) 2 ex. — 131) 1 ex. — 166) 2 ex. — 170) 1 ex. 18576: N:o 13) flera ex. På 9 lokaler från Besimannaja Bay till long. 75” 35', Kariska hafv.; djup: 4—10 fmr. på sand- och lerbotten. De flesta äro spädare och något mera långdragna än ex. från Grönland. 109. Pleurotoma pyramidalis Ström. — MörcuH: Moll. du Spitzb. N:o 34. — MÖRrcH: Moll. Groenl. N:o 90. — Defrancia Vahlii Mörr. 1. ec. pag. 86. — Bela pleuro- tomaria Gourip 1. ec. pag. 355, f. 625. Recent. — 1873: N:o 25) 1 ex. — 104) 4 ex. — 115) I ex. — 131) 1 ex. Från long. 21” 55', Finmarken till Cap Grebeni; djup: 8—150 fmr. på ren eller stenig lerbotten. Long. 113, lat. 5, alt. anfr. ult. 6, alt. apert. 55 m.m. Fossil. — 1576: a) flera ex. — b) flera ex. Ej funnen af ScHMIDT. (110). Var. levior mihi. Recent. — 1875: N:o 65) 2 ex. — 66) 1 ex. — 72) 1 ex. — 80) flera ex. Från Besimannaja Bay och Matotschkin scharr; djup: 2—15 fmr. på ler- och sandbotten. Long. 173, lat. 73, alt. anfr. ult. 9, alt. apert. 7 m.m. » NO DD » » DU » 3 oo» Denna varietet utmärker sig derigenom, att tvärveck antingen helt och hållet saknas, eller är deras förekomst inskränkt till de öfre vindningarne; sista wvindningen är alldeles slät, endast på några ex. finnas svaga antydningar till tvärveck äfven på sista vind- ningen, hvarigenom denna varietets sammanhörighet med den typiska Pl. pyramidalis ådagalägges. I allmänhet ha ifrågavarande ex. betydligt tunnare skal än originalex. af Mörr.'s Defr. vahlii. Hos några yngre ex. af omkring 6 m.m. längd (N:o 80) ha som- liga af de longitudinela linierna upnått större utbildning än de öfriga; hos ingen af de fullvuxna från samma N:o synas dessa linier. Måhända hör den af Mörcr i Journ. de Conch. XXI, pag. 37 anförda Pl. wvahlii var. temwis hit; då emellertid M. ej lemnat någon slags beskrifning på sistnämda form, är säker identifiering omöjlig. Fossil. —— 1876: b) flera ex. Pl. pyramidalis Woop. 1. e. Vol. III, pag. 43, T. VII, f. 22. Long. 173, lat. 7, alt. anfr. ult. 83, alt. apert. 7 m.m. De fossila, som ha tjockare skal än de lefvande, öfverensstämmu fullkomligt med Woop's ct. Pl. pyramidalis. Då emellertid hos flera ex. spår till tvärveck på sista vind- 56 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. ningen förekomma, och dessa måhända varit tydligare när djuret lefde, är det svårt att afgöra, om dessa ex. höra till var. levior eller till den typiska. (111). Var. jenisseensis mihi Tab. I, fig. 17. Fossil. — 18576: b) flera ex. Jello fDopenndans WOOD I es Vol IL pas. 487 IG Il; TR Da D Denna var. skiljes lätt från var. levior, derigenom att den har mera utdragen spira och djupare sutur. Den har 63 vindningar. Karakteristiska för denna form äro de svaga tvärribborna, hvarmed alla öfre vindningar, äfvensom öfre delen af den sista äro försedda, och af hvilka enhvar genom en längsgående svag ränna är delad i 2 sido- hälfter. Närmast torde denna form, som kanske kan anses för en sjelfständig art, stå den ofvan cit. Woop's PI. pyramidalis. Om sistnämda säger W.: ”The Crag shell has the body short smooth, but there are indications of longitudinal riblets on the upper volutions”; tillika upgifves dock, att på Crag-snäckan ej finnas spirallinier; dessa äro mycket tydliga på var. jenisseensis. Kong Lös, lat. Sj alt. anfr. utt ata perntsONn 5 » JU Als » DL Dag » » 112. Pleurotoma violacea MicH. et Apams. MörcH: Moll. Groenl. N:o 93. — Defrancia cylindracea Mörr. 1. ec. pag. 86. — Bela violacea Gourp 1. ce. pag. 353, f. 622. Recent. — 1875: N:o 120) 2 ex. — 122) 3 ex. — 127) 1 ex. 15876:: N:o 45) 2 ex. På 4 lokaler från Kostin-, Matotschkin scharr och Cap Grebeni; djup: 5—10 fmr. på ler- och lithothamniumbotten. N:o 122: long. 8, alt. anfr. ult. 435 m.m. 1520 FRE II EE » Ng Hos somliga finnes å sista vindningen en skarp longitudinel köl (jemf. Gourp), medan hos andra ej spår dertill förekomma. (113). Var. brevis mihi — /l. violacea var. spira breviori Möre: Moll. Groenl. N:o 94. — "Pl. livida Reeve (non MörrL.) Mörck auct. Recent. — 1875: N:o 80 [Matotschkin scharr; djup: 2-5 fmr. på lerbotten]) 6 ex. Long. 73, alt. anfr. ult. 435 m.m. » KÖ » » » 435 » Denna var. skiljer sig, såsom af måtten framgår, genom kortare spira i förhållande till sista vindningen från den typiska. Ex. öfverensstämma närmast med vissa ej etiket- terade ex. i den Möller'ska samlingen i Köpenhamn och bilda en tydlig öfvergång från Mörr.'s Defr. violacea till Defr. beckii. (114). Var. ventricosa MörcH: Moll. Groenl. N:o 95. — Defrancia Beckii MÖLL. 1. ce. pag. 87. Recent. — 1873: N:o 65 [Besimannaja Bay; djup: 4—5 fmr. på lerbotten]) 1 ex. Long. 7, lat. 33, alt. anfr. ult. 5, alt. apert. 4 m.m. Strie äro något starkare och spiran något kortare än på MöLL.'s originalex., hvar- igenom en öfvergång bildas till: 1 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 2. 571 (115). d, Var. mörcehi mihi, Tab. I, fig. 18. — ”Pleurotoma gigas (BECK?) VERKRÖZEN: Jahrb. der deutschen Malakoz. Gesellsch. 1875, pag. 239, T. VIII, f. 6, 7") (non BECK). Recent. — 1875: N:o 72) 5 ex. — 80) flera ex. — 99) flera ex. — 104) 6 ex. — NOD) I ST På 5 lokaler från Matotschkin, Kostin scharr och S. Gåskap; djup: 2—30 fmr. på sand- och lerbotten. Att ej föreliggande form utan den följande (se nedan) är Pl. gigas Brock = Pl. violacea MIiGH. et AD. var. gigantea MörcH, af hvilken MörcE beskrifvit ett exemplar från Spetsbergen, derom har jag genom jemförelse med originalex. öfvertygat mig. D:r Mörck ansåg äfven de föreliggande ex. höra till Brer's Pl. gigas; en blick på med- följande afbildningar (f. 18 och 19) torde dock öfvertyga om, att de äro skiljaktiga, något som för resten redan framgår ur en jemförelse af MörcHs och VERKRUZEN'S diagnoser. Deremot öfverensstämmer VERER.S beskrifning och afbildning af hans ”PI. gigas” från Vadsö nästan fullständigt med de föreliggande, så att jag med uteslu- tande af några oväsentliga karakterer, hvilka torde vara individuela variationer, kan återge hans diagnos, såsom Nhkaledes gällande för de ifrågavarande ex.: Testa ovata, sub epidermide albida, longitudinaliter rugoso-striata et spiraliter striolata, olivaceo- livida; spira conica, anfr. 5 rotundati, superne subplani, sutura vix impressa, apertura subampla intus violacea, columella superne curvata, violacea, basi oblique truncata, alba, cauda nulla; labrum tenue, acutum. Den enda nämnvärda skiljaktighet mellan VERKER.'S och föreliggande ex. är, att å de förra finnes på midten af columella en hvit- fläckig callus-bildning, till hvilken endast otydliga spår synas hos ex. från N. Semlja. Helt säkert är denna form nära beslägtad med Minp.'s Pl. simplex (Beiträge etc. II, pag. 448), hvilken art jag dock känner endast efter Mipp.'s beskrifning och afbildning. Föreliggande ex. förete följande dimensionförhållanden: ING HÖ: long Lek lat dö ab Enbr vilt 10 Gil GR Au NIJN » 1 93: » ] Sr » Gt, » » » 103, » » 93 » » 99: » 1 0, » D, » » » 73, » » 63 » Jemför man de ofvan anförda 4 varieteterna af Pl. violacea, så kan man, utgående ? (=) från den typiska formen, hvilken har den längsta spiran i förhållande till sista vind- ) , 2 l ningen, följa en småningom försiggående reduktion af spirans längd och dermed sam- manhängande starkare utveckling af sista vindningen, hvilket förhållande kulminerar hos var. mörchi, som har den kortaste spiran och den största sista vindningen; en blick på de meddelade måtten lemnar en föreställning om detta förhållande. (116). <, Var. gigantea MörcH.: Tab. I, fig. 19. — MörcH: Moll. du Spitzb. N:o 33. — Pl. gigas Beck Mss. (enl. originalex.). 1873: N:o 72 [Matotschkin scharr; djup: 15 fmr. på sandbotten]) 2 ex. Recent. 1) Af VERKRÖUZEN'S Pl. gigas har Dr. KoBernt godhetsfullt meddelat mig ex. K. Sv. Vet, Ak. Handl. Band. 16. N:o 2. 58 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. Long. 19, lat. 10, alt. anfr. ult. 123, alt. apert. 12 m.m. » lys DN MM I » NER IEEE » 93 oo» ”Testa abbreviato-ovata, brunnea; anfract. 6 convexis, superioribus costis obso- letissimis, spiraliter liratis; spira brevis, columella leviter sigmoidea pallida” Mörcr 1. ce. Dessutom skiljer den sig från föregående var. mörchi genom längre spira, star- kare utbildade tvärveck, genom annan färg, betydligare storlek och slutligen derige- nom, att öfre delen af vindningarne är svagt vinklad. Någon sammanblandning af dessa två former torde således ej kunna komma 1i fråga. Tillförene endast ett ex. funnet vid Spetsbergen. 117. Pleurotoma borealis? Rrrve. — Defrancia livida Mörr. (non REBVE) 1. c. pag. 87. — ? Pl. borealis MörcE: Moll. Groenl. N:o 96. Fossil — 1876: b) flera ex. De största äro 15 m.m. långa, betydligt större än de grönländska. Bestämnin- gen är dock ej fullt säker, enär de föreliggande ex. äro starkt slitna. Ej funnen af SCHMIDT. (118). Var. ventricosa, pallida MörcH: Moll. Groenl. N:o 97. — Defr. viridula Mötrr. 1. & DAG Ho Recent. — 1875: N:o 165) flera ex. — 176) 1 ex. Kariska hafv.; long. 68” 59', lat. 73” 0' och lon djup: 9—20 fmr. på sandbl. lerbotten. 75? 55', lat. 74? 592'; ÖS, (=) 119. Pleurotoma plicifera Woop. — Clavatula plicifera Woop 1. c. Vol. I, pag. 64, T. MIL IE LD LET DRA STD I Ca Ht, Ms IV; ff 45 Recent. — i6793: N:o 30) 2 ex. — 833) I ex. — 72) 3 ex. — 80) 6 ex. — 86) I ex. LA I ec — NI) Han Sc — LAM AR Ives NIO GH) Hera Ör — AN LON På 10 lokaler från Nordkap till Kariska hafv. norr om Jugor; djup: 7—180 fmr. på sand- och lerbotten. Fossil. — 1876: a) 4 ex. — b) 2 ex. Denna art har ej förut varit känd som lefvande utan endast som fossil från Eng- lands Cragformation och från Korepowskoj och Jakowlewa (sc Sckmipr 1. c.). De lef- vande ex., som hafva längslinierna synnerligen skarpt utvecklade, äro samtliga något mindre än de fossila, af hvilka senare det största ex. är 213 m.m. långt. I öfrigt får jag hänvisa till ScHMIDTS beskrifning. 120. Columbella rosacea GouLnp 1. c. pag. 357, f. 627. — MörcH: Moll. du Spitzb. N:o 30. -— Moll. Groenl. N:o 129. — Mangelia Halböllii Mörr. 1. ce. pag. 85. — C. 2 CErolbölk NVIOOD EL ej) Moll III; Pag EV BIE recent. — 1875: N:o 95 [N. Gåskap; djup: 3—6 fmr. på sandbl. lerbotten]) en 8 m.m. lång unge. Ej funnen af Mipp. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 2. 59 121. Buceinum ovum Turt. Tab. II, fig. 29. — RrrvE: Conchol. Icon. Vol. III, T. IV, f. 25. — Tritonium ovum Mivop.: Beiträge etc. II, pag. 503, T. IV, f. 12 och T. VI, fi. 1—4. — T. tenebrosum HANc. var. hydrophana Mipp. 1. c. pag. 490. — B. eiliaium Gouip 1. ce. pag. 368, f. 635. — p. p. LT. cilatum FABR. var. levior MörcE: Moll. Groenl. N:o 110. — 7. fusiforme KIENER non BrRop. (enl. originalex.). — B. Dalei FOrRB. et HaAnr. 1. cec. Vol. III, pag. 408, T. CIX, fi 1, 2. -— Bucci- nopsis Dalet JEFFREYS: Brit. Conch. Vol. IV, pag. 294. Testa ovata, tenui, ventricosa, spira breviuscula aut mediocri; anfractibus 5—53 rotundatis, sine plicis aut plicis obsoletis transversis ad suturas tantum; labro tenui; apertura late aperta; epidermide flavicante cilus solidis brevibus instructa. Recent. — 1873: N:o 13) 1 ungt ex. — 32—34) 2 skal. — 33) 1 ungt ex. — 65) 1 ast (CT (2) 0 GR TA) NG MLS I Uragt Sr — 150) flera ex. — 150a) 3 ex. — 151) 4 ex. På 10 lokaler från Finmarken, Karlsö till long. 66? 23', Kariska hafv.; djup: 4—60 fmr. på hvarje slags botten. Fossil. — 1876: a) ett mycket litet och derför ej med säkerhet bestämbart ex. I ofvanstående synonymförteckning har jag uptagit endast sådana former, hvilka mera omedelbart öfverensstämma med föreliggande ex. Emellertid äro gränserna för de ofvan citerade arterna så trånga, att knappast någon af dem kan anses inom sitt gebit uptaga samiliga de ifrågavarande, af mig under B. ovum TURT. sam- manförda individer: det ena ex. öfverensstämmer bättre med ett, det andra bättre med ett annat af de af olika författare upstälda species. Men sinsemellan öfverens- stämma föreliggande ex. så nära med hvarandra, att de otvifvelaktigt tillhöra en och samma art och sålunda ock med nödvändighet tvinga till identifiering af de citerade formerna, hvilka tillsammans torde lemna en föreställning om den ifrågavarande artens variationsvidd. Men uprättandet af en fullständig synonymförteckning för denna art skulle kräfva en undersökning af samtliga originalex., enär begränsningen och förhål- landet mellan de närstående formerna oftast ej kan utredas utan tillgång till dessa — helst många arter blifvit upstälda efter enstaka individer. Behofvet af en kritisk re- vision gör sig således här synnerligen känbart: men då till en sådan skulle behöfvas ett större antal individer och ett rikare jemförelsematerial, än jag haft att tillgå, lemnas här ej någon kritik, utan endast ett försök till identifiering af de vid N. Semlja före- kommande formerna med förut beskrifna. I ofvanstående diagnos äro de för alla ex. gemensamma kännetecknen anförda. Dimensionerna äro följande: Long. 41, lat. 24, alt. anfr. ult. 25 m.m. » 29, »- 108 Sak » » 18 » » DO DM 16, » ) » 16 » » JD INS » >» MD Hvad tvärvecken beträffar, så finnas dessa endast hos mindre ex.; de saknas hos de utvuxna med få undantag helt och hållet. Skulpturen varierar ganska mycket; i all- mänhet liknar den dock mest den hos B. ovum Mipp. 1. c. T. IV, f. 12. 60 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. Det största ex. (N:o 151) öfverensstämmer med ett originalex. af B. fusiforme KzEN. å Köpenhamns Mus.; dock har mitt ex. något tunnare skal än detta. Från ori- ginalex. af B. ciliatum, var. levior Mörcr afvika de mindre ex. endast genom större bredd i förhållande till längden. Nästan bättre än med någon annan beskrifning och figur öfverensstämma mina ex. med Gourp's B. ciliatum utom 1 det afseende, att de ha en rak spindel och ej ”a very oblique, obscure fold”. Ehuru närvaron af cilier på epidermis ej bör anses som en konstant karakter, enär deras förekomst kan vara beroende af olika ålder, är det dock egendomligt, att dessa organer ej omnämnas af någon annan af de cit. författarne än af GouLp, eburu de förekomma på alla oska- dade ex. bland de föreliggande. Att döma efter Berve's afbildning och korta beskrif- ning af B. ovum Turt. är denna fullkomligt identisk med stora flertalet af ifrågava- rande ex. RErRVE anmärker särskildt: ”I have no shell that comes so near to M. KiE- NER'S figure, B. fusiforme, as the present; it is of rather a more elongated form”; dock förekomma bland ex. från N. Semlja både kortare och mera långdragna former, såsom ock framgår ur de ofvan meddelade måtten. I likhet med Mipp. har jag för denna form bibehållit TURT.s namn, enär det torde gifva minsta anledning till missupfatt- ning. Såsom synonym till B. ovum anföres äfven af Mipop. B. fusiforme KrEn. Ifrån B. ovum Mipp. afvika föreliggande ex. genom tunnare skal och derigenom, att hos dem ytterläppen räcker längre ned än spindeln. Hvad skalens tjocklek beträffar, så bör observeras, att den enda genomgående skilnad, som Mipop. upställer mellan sin B. ovum och sin B. tenebrosum var. hydrophana är, att den senare har tunnare skal än B. ovum och något skiljaktig skulptur. Då emellertid bland föreliggande ex. somliga ha en skulptur, hvilken fullkomligt öfverensstämmer med den, som är egendomlig för B. ciliatum FABR. var. turrita 8 MörecE (se nedan) = B. tenebrosum var. borealis MiDD., så synas mig nämda ex. ådagalägga, att man ej kan uprätthålla artskilnaden mellan Mipp.'s B. ovum och tenebrosum, enär de genom skalens form likna den förra, genom skalens tjocklek den senare och genom skulpturen än den ena än den andra af de två af Mipp. upstälda formerna. Att således Miop.'s B. ovum och Gouvip's B. cili- atum äro samma form, framgår ock derutaf, att vid båda anföres B. ventricosum KIEn. som synonym. Enligt JErrreys är Minop.s B. ovum ej identisk med TURTON'S; något skäl för detta påstående lemnar han ej. B. dalei Sow. anses af såväl ForB. and HANnL. som af JEFFREYS identisk med B. ovum TuRrr., och till sin habitus likna de afbildnin- gar, som lemnas af den förra, många af ifrågavarande ex. HEnär ForB. and Han. anse B. fusiforme Kiren. för identisk med B. dalei = B. ovum, så torde väl ej kunna betviflas, att sistnämda författare syfta på denna form. Att äfven somliga som B. humphreysianum BENN. beskrifna former höra hit, är ej osannolikt; ForB. and. HANnL. anse det för sannolikt, att B. ciliatum GOULD är samma art som sistnämda. Dess- utom har MoOnNnTtERrRoSATO (Bollet. Soc. Moll. Italiana, 1875) uptagit B. fusiforme som synonym till B. humphreysianum. B. ooides MippD. anses af JErFREYS vara densamma som B. dalei; Minp.'s beskrifning af den förra passar dock ej riktigt in på ifrågava- rande ex. från N. Semlja. I hopp att genom radulans bygnad vinna ett säkert stöd vid bedömandet af hithörande former, undersökte jag denna hos flere ex. Men ville man grunda artskil- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. RAND. I6. N:o 2. 61 naden på detta organs olika beskaffenhet, skulle man erhålla nästan lika många skilda arter, som man har individer. Radulan visar sig nämligen olika t. o. m. hos så- dana individer, mellan hvilka äfven den mest skrupulösa iakttagare ej förmår uptäcka den ringaste skiljaktighet för öfrigt. Då, såsom jag sökt ådagalägga vid B. ciliatum var. turrita Mörct (se nedan), radulans bygnad hos individer af samma form inga- lunda är konstant, utan fastmera underkastad lika stor variabilitet som sjelfva skalet, böra olikheterna i radulans bygnad ej kunna anses berättiga till att skilja ifrågava- rande former i flera arter. Såsom en typ för radulan hos B. ovum kan man antaga: midteltanden med 5 taggar, af hvilka den yttersta på hvarje sida äro något bredare än de tre mellersta; sidotänderna med 3 taggar (fig. 29 i, k). De från denna formel afvi- kande kunna upfattas som modifikationer af denna. En radula af samma beskaffenhet som den å fig. 29i,k afbildade finnes ock hos B. cyaneum Lov. ') = B. groenlandicum TrROSCHEL ”) och hos B. belcheri var. SmitH "). Närmast den typiska står radulan hos N:o 153 (fig. 29 c—e); den afviker endast derigenom, att de innersta taggarne af ena sidans sidotänder hafva närmat sig hvarandra så mycket, att de sammmansmält till en 2-delad tagg. Hos N:o 66 (fig. 29 a, b) är yttertaggen på midteltandens ena sida ru- dimentär. Hos N:o 151 (fig. 29 f—h) är midteltanden normal, men ena sidans sido- tänder ha 4 taggar, i det de två mellersta taggarne ha upkommit genom en delning af den mellersta hos den typiska radulan. Till belysande af den variabilitet, som är karakteristisk för Buccinum-radulan, vill jag ytterligare påpeka, att medan TRosScHEL hos den B. ovum närstående hum- phreysianum (1. c. T. VI, f. 11) funnit 6 taggar å midteltanden, samt å sidotänderna 3 utbildade och antydan till en fjerde, afbildar FrirzrE (Nyt Magazin f. Naturv. 1877, f. 9) hos samma art (B. humphreysianum) 5 taggar å midteltanden och 4 å sidotän- derna. Vidare har LovéEn (1. c.) hos B. undatum funnit 7 taggar å midteltanden samt 4 å sidotänderna, hvaremot MösBrvs (1. ce. pag. 52) hos samma art afbildar 6 taggar å midteltanden och 4 på ena sidans sidotänder, 3 på den andra; sistnämda författare påpekar ock den hos B. undatum rådande variabiliteten i radulans bygnad. Dylika observationer torde emellertid-ej öka förtroendet till användandet af radula såsom art- märke -— åtminstone hos Buccinum-formerna. 122. Buccinum terre nove BeEcK Mss. var. « MörcH Tab. II, fig. 30. — Trit. terrce nove var. &« MörcE: Moll. du Spitzb. N:o 22. — MörcH: Moll. Groenl. N:o 102. — B. undatum EiN. var. elathratum Woop 1. e. Vol. III, pag. 18, T. II, f. 3.— 2 T. undatum SCHMIDT 1. ec. pag. 59. Recent. — 1873: N:o 32—34 [vest. om N. Semlja, long. 50? 58, lat. 722 7; djup: 60 fmr. på sandbl. lerbotten]) 1 ex. Long: 38, lat. 23, alt. anfr. ult. 24 m.m. Detta ex., af hvilket här meddelas en afbildning, öfverensstämmer närmast med originalex. af den spetsbergska «. MörcH: ”spira elongata; anfractus ultimus po- stice angulatus, linea funiculari expressa”. Dock är det spetsbergska ex. betydligt län- 1) Öfvers. af Sv. Vet. Akadem. Förh. 1847. 2) Gebiss der Schnecken, II, T. VI, f. 12. 3) Amn. and Mag. of Nat. Hist. 1877, pag. 134. 62 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. gre än ex. från N. Semlja. Enstaka, tjocka, mörkbruna cilier finnas här och der på skalet. MörcE anser denna art närma sig B. tenebrosum HaAnc. och liksom denna sanno- likt vara en varietet af B. groenlandicum CHEMms. Mig synes likheten med B. ovum och således ock med en del former af B. tenebrosum (= B. groenlandicum, se nedan) vara synnerligen stor; detta bekräftas i sin mån ock af radulans (fig. 30, c, d) beskaffen- het, som i allo öfverensstämmer med den typiska hos föregående art. Fossil. — 1876: b) flera ex. — c) 1 fragment. Bland dessa är blott ett helt och hållet oskadadt ex.: long. 55, lat. 30, alt. anfr. ult. 32 m.m., och detta öfverensstämmer fullkomligt med MörcH's ofvan citerade originalex. Att döma efter afbildningen är Woop's B. undatum var. clathratum denna form. De öfriga fossila ex. äro mer och mindre fragmentariska, och några af dem derför ej säkert bestämbara. 123. Buccinum ciliatum FABR. var. turrita Mörck: Moll. du Spitzb. N:o 20. — Trit. ciliatum Reeve: Conch. Icon. Vol. IV, T. IV, fig. 29. -— Tri. tenebrosum HANcC. var. borealis: MImD.: Beiträge etc. II, pag: 4905 TIL 3 0 SNI IVi ng Var. &« Mörct Tab. II, fig. 31; (”anfractibus longitudinaliter costatis” MörcH 1. c.). Recent. — 1875: N:o 80) 1 ex. — 116) 1 ex. — 143) 2 ex. 540 NEO 45) ex Från Matotschkin, Kostin och Jugor scharr, östra inloppet; djup: 2 —20 fmr. på ler- och lithothamniumbotten. Fossil. — 1876: a) flera ex. — b) 2 ex. — c) flera ex. Öfverensstämmer, hvad formen beträffar, i allmänhet rätt väl med MöRrReE's original- ex. från Spetsbergen. Från de cit. ex. hos Mipop. afvika de föreliggande genom något mera utdragen spira (d. v. s. högre spira i förhållande till sista vindningens höjd); de öfverensstämma deremot bättre med RErve's afbildning. ING HART Ag a a, al. Er Vil HA TJ » MIG AM NO » YEN ST HoOSstE 2080 De NPD » NS Till formen öfverensstämma ex. väl sinsemellan, men skulpturen företer något större variationer: hos de flesta liknar den mest den af MippD. för T. tenebrosum var. borealis T. IV, f. 9 angifna: ”striis parum prominulis acute-carinatis, sulco lineari bifidis”; dock äro hos några (N:o 116, foss. a och b) mellanrummen smalare än de uphöjda linierna; de senare äro å sista vindningen försedda med flera fina, endast med lup synliga fåror, hvilka upkommit genom delning af en större fåra; å de öfre vindningarna finnes åter endast en fåra på hvarje linie. Sistbeskrifna skulptur närmar sig således till den för B. glaciale karakteristiska, hos hvilken senare dock mellanrummen mellan linierna äro mycket smalare och mindre djupa, och fårorna å linierna finare. Hos andra (N:o 116, 45) öfverensstämmer skulpturen fullkomligt med den hos Mipp.'s B. undatum var. pe- lagica (T. IV, f. 7): ”striis prominentioribus, rotundato-carinatis, striis tenuioribus in- terceptis”. Då enligt Mipp. var. borealis T. tenebrosi endast genom skulptur och stor- lek skiljes från var. pelagica T. undati, så skulle jag ej fört dessa (N:o 116, 45) hit, om de ej -— äfven hvad skulpturen beträffar — fullkomligt öfverensstämde med originalex. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 2. 62 af B. ciliatum var. turrita Möre och äfven (utom i skulpturen) med de andra hit- hörande ex. från N. Semlja. Att hänföra till olika arter de nämda af Mmp. upstälda formerna torde alltså ej låta sig göra. Radulan af N:o 143 har 4 lika stora taggar å midteltanden och 3 å hvardera af sidotänderna, af hvilka sistnämda taggar den yttersta som vanligt är den största och de 2 innersta ungefärligen lika stora (fig. 31 i, k). Radulan öfverensstämmer 1 allo med den hos B. mörchi FriezrE (N. Magazin f. Naturvid. 1877, f. 7). Högst egendomlig är radulan hos N:o 80 (fig. 31 a—bh), och ville man döma uteslutande efter detta organ, borde ifrågavarande ex. otvifvelaktigt hänföras till nå- gon annan art. Emellertid är denna radulas beskaffenhet egnad att ådagalägga, huru stor försigtighet man bör iakttaga, då man använder bygnaden af detta organ som artmärke. I föreliggande fall visar sig nämligen samma radula vara sammansatt af leder, hvilka sinsemellan ej obetydligt afvika från hvarandra: ej blott midteltanden utan äfven sidotänderna variera hos de olika lederna af samma individ. Midteltanden har 5, 6 eller 7 taggar, hvilka kunna upnå en ganska olika grad af utbildning; han är städse mer eller mindre osymmetrisk. Sidotänderna ha än 4 enkla taggar (fig. 31 d), än sammanflyta de mellersta taggarne till en större med 2 spetsar (fig. 31 h), än är den innersta taggen tvåspetsad och den yttre har dessutom en liten basaltagg å inre sidan (fig. 31c). Att en radula af denna beskaffenhet har föga eller intet värde i systematiskt afseende — att vidare radula hos dessa Buccinum-former är lika variabel som skalet, är ögonskenligt. ”B. tenebrosum var. borealis” är af Mipp. funnen i Ishafvet vid ryska Lappmarken. (124). Var. 6, MörcH Tab. I, fig. 24; (”Spira levis, costis destituta” MörcH 1. c.). Tritonium flavulum Beck Mss. Recent. — 18573: N:o 159 [Cap Grebeni; djup: 10 fmr. på sandbl. lerbotten]) 1 ex. bone N0, lam UI, Alkn mir vt 2 tin. j Detta ex., som i allo öfverensstämmer med BEcK'S originalex., företer genom sin fullkomliga saknad af tvärveck ett ganska skiljaktigt utseende från var. «. Skulpturen öfverensstämmer fullkomligt med den hos T. tenebrosum var. borealis Mipp.: midt på hvarje af de uphöjda linierna är en tydlig fåra, mellanrummet mellan linierna är be- tydligt bredare än dessa (fig. 24 c). Radulans beskaffenhet (fi N:o 143 af formen e. g. 24 d, e) öfverensstämmer fullkomligt med samma af 125. Buccinum groenlandicum CHEMmN. — Tr. groenlandicum MörecH: Moll. du Spitzb. N:o 21. — Moll. Groenl. N:o 103. — B. cyaneum MÖrr. 1. c. pag. 84. — TORELL 1. cec. pag. 87. — Tr. tenebrosum var. ceyanea Mipp.: Beiträge etc. II, pag. 488, 105 Wij di OLIN Recent. — 1875: N:o 72 [Cap Grebeni]) 2 ex., ungar. — 131 [Matotschkin scharr]) 1 ex. 64 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. 1876: N:o 31 [Kariska hafv.; long. 75” 45', lat. 74? 12']) I ex.; djup: 8— 13 fmr. på ler- och sandbotten. N:o 31 öfverensstämmer fullkomligt med Mörrer's B. cyaneum från Grönland. N:o 131 är violettbrun med större och mindre hvitaktiga fläckar. Long. 33, lat. 17, alt. apert. 21 m.m. Af Mipbp. är arten påträffad vid Sitcha och i Ishafvet vid ryska Lappmarken; af SCHMIDT ett fossilt ex. vid Korepowskoj. 126. Buccinum mörehi Friere: Nyt Mag. for Naturvid. Vol. XXIII, heft. 3, fig. 7a. Recent. — 1876: N:o 41 [Kariska hafv. long. 58”, lat. 73” 28'; djup: 50—125 fmr. på bergbotten]) 1 ex. Long. 29, lat. 16, alt. anfr. ult. 18 m.m. Denna form torde liksom Bror's B. perdix (= T. groenlandicum var. « glabra Mörcn = B. finmarchianum VERKRÖUZEN: Jahrb. d. deutsch. Malakozool. Gesellschaft, 1875, pag. 237, t.'8, f. 1—3) vara endast en varietet af B. groenlandieum CHEMN. och ej någon sjelfständig art. Den står B. perdix Brock mycket nära och skiljer sig från denna endast genom mindre konvexa vindningar, tunnare skal och central kärna i oper- culum (hos den förra är kärnan mera excentrisk); radulan afviker endast obetydligt. Tillförene endast känd från nordl. Norge. 127. Buccinum undatum? Lis. — Mipp.: Beiträge etc. II, T. IV, f. 3. — MörctH: Moll. Groenl. N:o 101. Fossil. — 18576: ec) 3 ex. Jag för hit 3 ex., hvilka till sin allmänna habitus likna. ofvan citerade fig. hos Mipop. Ex. äro dock allt för slitna och fragmentariska för att tillåta någon säker be- stämning. Det Midd.'ska ex. är funnet i Ishafvet vid ryska Lappmarken. 128. Buccinum undulatum Mörr. 1 ce. pag. 84. — Trit. undulatum Scam 1. ce. pag. 55. — Mörcr: Moll. Groenl. N:o 107. — Tr. undatum Miwp.: Beiträge etc. II, pag. 484, Ti N) fi. Ly 2.0— Buce. Donovan Govip Ice; pas 369, £ 636: Recent. — 1875: N:o 149 [Vestkusten af N. Semlja]) 1 skal. IDR NA IAN Al, Mi EMI Wills 23 INVN Öfverensstämmer fullkomligt med MÖöLLEr's orignalex., likaså med Gouirp's B. donovani. Detta ex. kommer närmast den af MipopD. afbildade B. undatum, forma ela- tior anomalo-turrita 1. c. T. IV, f. 1, 2. Att åter finna en med föreliggande ex. full- komligt öfverensstämmande form i någon beskrifning eller figur hos Miop. torde väl ej låta sig göra, enär af Mipp.'s egna undersökningar framgår, huru ytterligt variabla de former äro, som han förenar under LInsÉ's B. undatum. Mipp.'s ofvan cit. ex. är funnet i Ishafvet vid ryska Lappmarken. Fossil. — 1876: a) 3 ex, Det. största: long. 23, lat. 28, alt. antr. ut. 30 ma. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 2. 65 Jemförda med N:o 147 äro de fossila af en kortare form (sista vindningen är högre i förhållande till spiran). 129. Buccinum tenue Gray. — Trit. tenue MiopD.: Beiträge etc. II, pag. 301. — SCHMIDT 1. c. -pag. 56. — MörcH: Moll. du Spitzb. N:o 19. — Trit. scalariforme MÖRCH: Moll. Groenl. N:o 100. — B. tortuosum REEvE: Conch. Icon. Vol. IV, T. VI, f. 11. Recent. — 1875: N:o 13) 1 ex. = 33) 1 ex. — 51) flera ex. — 80) I ex. — 125) Il ÖT, = NAS) 3 ov = ITM) 2 ST 1876: N:o 45) 1 ex. På 8 lokaler från Finmarken, Karlsö till long. 75” 35', Kariska hafv.; djup: 2—60 fmr. på hvarje slags botten. Fossil. — 1876: b) 1 ex. INEOr SIE long. 38, lat. 19); alt) amnfr. ult. 22; alt. apert. (Yman. Några af de ifrågavarande hafva mer eller mindre otydliga tvärveck; endast de allra minsta äro alldeles blottade på tvärveck, såsom äfven Mipp. anför om fera af sina ex. Af Mp. funnen 1 Ishafvet vid ryska Lappmarken. Af ScHmipT vid Korepow- skoj, Gostinoj, Tschaikina, Kasanka. (129a). Var. A'B forma elatior Mipop. 1. c. pag. 502. Recent. — 1875: N:o 32—34) 1 ex. — 131) 3 ex. (Vest. om N. Semlja, long. 50” 58' och Cap Grebeni); djup: 3—60 fmr. på ren och sandbl. lerbotten. Fossil. — 1576: a) 1 ex. N:o 32-34: long. 65, lat. 33, alt. anfr. ult. 29, alt. apert. 25 m.m. » TSE Bus I MI » >» DO, I » DL Denna varietet skiljer sig genom sin långt utdragna spira och sina starkare tvär- veck från den typiska formen. Det fossila ex. öfverensstämmer fullkomligt med ori- ginalex. af Mörrer's B. scalariforme. På ett ex. (N:o 131) finnes en tydligt utbil- dad spiralköl (”linea funicularis”) på sista vindningen och antydan till densamma äfven på nästsista. Äfven på N:o 32—34 är denna spiralköl antydd. Såväl på grund af denna sistnämda karakter som äfven genom hela sin form synes denna varietet bilda en öfvergång till B. undulatum Mörr. Af Minop. funnen vid N. Semlja och i Ishafvet vid ryska Lappmarken. 150. Buccinum glaciale Lin. — Parras: Reise etc. Th. III. pag. 34. — Trit. glaciale CHEMNITZ: Conchyl. Cabin. f. 1446, 1447. — Trit. glaciale Miop.: Beiträge etc. II, pag. 497, T. IV, fi 11. — var. & unicarinata MörcH: Moll. du Spitzb. N:o 17. -— Moll. Groenl. N:o 98 (non DonNov.) — Bucc. carinatum PuEies: Reise nach dem Nord pol, Hägg, pass LOS, VIL fr 1) TI texten citeras T. XII, f. 2, hvilken figur dock ej finnes i den tyska uplagan. Genom misstag af kop- parstickaren är snäckan framstäld som venstervriden. KSV t Ak. Handl; Band. 16: N:o 2. 2) 66 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. Recent. — 158793: N:o, 44). I skal. — 80) 1 ungt ex. — 983 skal: — 105)73 skal. LIG) Skala Tomkskal — KSP resiter 35) An Sales 134) I skal. — 140) 1 skall =— 143) 1 ungt ex 1876: N:o 10) 1 fragment. På 12 lokaler från long. 52” 45', Möller Bay till Jugor scharr, östra inloppet; mest tomma skal eller unga ex.; N:o 131 fullvuxna, de se- nare: djup: 8—10 fmr. på lerbotten. N:o 131: long. 61, lat. 29 m.m., således större än de af Mmp. anförda. Förut funnen (enl. Minp.) i Ishafvet vid ryska Lappmarken, Kariska hafv., Ochotz- ska hafv. och vid Kamtschatka (?). Fossil. — 1576: a) 1 slitet och derför ej med säkerhet bestämbart ex. Ej funnen af SCHMIDT. (131). Var. elongata mihi. Recent. — 1875: N:o 84 [Matotschkin scharr]) 1 skal. Long. 51, lat. 23, alt. anfr. ult. 2535 m.m. Skiljer sig från den typiska formen derigenom, att den har en smärtare, mera lång- sträckt form, att längslinierna äro mera framträdande, och att vindningarne äro mera konvexa. 132. Buccinum angulosum Grav. — Trit. angulosum Mipp.: Beiträge etc. II, pag. 499, 103 ÖVA OS 10 NS NL re ör Vv artor NORR: UON ch Sarv. INO IS Recent. — 1573: N:o 65 [Besimannaja Bay]) 1 ungt ex. —131 [Cap Grebeni]) 1 skal; djup: 4—19 fmr. på lerbotten. N:o 131: long. 46, lat. 23 m.m. Af Miop. funnen vid N. Semlja och i Ishafvet vid ryska Lappmarken. 133. Fusus kroyeri Mörr. 1. c. pag. 58. — Mörcr: Moll. du Spitzb. N:o 24. — Moll. Eizoenal NIO Il = fler Orenenn. SCEN I e& Dag. HÅ IIS f Fossil. — 1576: a— b — c, öfverallt talrikt förekommande. Största ex. (b): long. 85, lat. 34, alt. anfr. ult. 45 m.m. ScHEMiIDT har funnit 2 ex. vid Korepowskoj. 134. Fusus fornicatus Reeve, Tab. II, fig. 27. — REEVE: Conchol. Icon. Vol. IV, T. XIV, f. 63. — Trit. antiquvum Miov.: Beiträge etc. II, pag. 457. — Reise etc. pag. 225. — SCHMIDT 1. c. pag. 54. Var. communis insignior et obsoletior Mipp.: Reise etc. T. VIII, f. 1—2 et Tab. IX, f. 1—4. — ÖHEMN. 1. ce. f. 1296. ö Fossil. — 1876: a— b — c, öfverallt talrik. Ex. öfverensstämma fullkomligt med de af Mipp. beskrifna, och liksom dessa visa de ganska stor variabilitet med afseende både på dimensionsförhållandena och på ska- lets struktur. Long. 126, lat. 56, alt. anfr. ult. 87 m.m. » 205 DF (Hd MD » Do SA MD » IT » 61, » » » 0 » » 89, » 47, » » > » KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:0O 2. 67 Recent. — 1873: N:o 84 [Matotschkin scharr]) 1 skal. — 105 [S. Gåskap]) 1 skal. Dessa två ex. öfverensstämma fullkomligt med Mipp.'s: ”var. communis insignior (sculptura insigni, spira B', anfractibus 2—3 ult. B”); spirx anfractibus torulosis, an- fractibus duobus aut tribus ultimis expresse tuberculato-nodosis”. Long. 58, lat. 34, alt. anfr. ult. 34 m.m. De 2 fossila ex., hvilka äro afbildade på Tab. II, fig. 27, förtjena att särskildt framhållas; de öfverensstämma fullkomligt med Mipp.'s var. communis insignior sculp- iura enodr (Beiträge etc. II, pag. 462, T. V, f. 5—6). ILOnE. Hi, HAR Bör lt EkMir Vit AV MJ TS, » » » NOT T De skilja sig från de öfriga, det mindre ex. (fig. 27b) derigenom, att det helt och hållet saknar de för arten karakteristiska knölarne; det större (fig. 27a) derigenom, att det åtminstone har antydningar dertill; carina är på båda starkt utbildad. 2771 c » d(5, » Zz Dessa två ex. bilda odisputabla öfvergångsformer till Trit. despectum var. carimata MID. = F. tornatus Gouvrp och afvika från somliga ex. tillhörande denna art endast derigenom, att kölarne på vindningarne saknas utom den s. k. carina, hvilken, mer eller mindre skarpt utpräglad, ock finnes hos flera F. tornatus-former, och hvilken ca- rina ej är annat än en af strie, som upnått en starkare utveckling än de öfriga (i. e. differentierat sig). En jemförelse mellan de här meddelade fig. 27 och 28 torde ådaga- lägga, att någon artgräns mellan F. fornicatus och tornatus väl ej kan dragas. Hos en serie ex. af T. despectum var. carinata Mipp. har jag kunnat följa reduktionen af carima steg för steg till det hos flertalet vanliga stadium, der carina ej utmärker sig framför de öfriga strie. Utgående från det material, som föreligger, skulle jag således egentligen sammanföra F. fornicatus GrAY och tornatus Gourp till en art; jag vill dock, i afvaktan på rikligare jemförelsematerial från andra lokaler, här endast ha på- pekat, att mellanlänkar mellan nämda former existera. AT MippD. äro hithörande former funna i Ishafvet vid ryska Lappmarken, N. Semlja, i Behringshafvet; fossil: Taimyrlandet; af ScHmipT fossil flerestädes i Sibirien. 135. Fusus tornatus Gourp Tab. II, fig. 28. — Gourp 1. c. pag. 374, f. 641. — Trito- nium despectum var. carimata Mipop.: Beiträge etc. II, pag. 465. — ”Fusus (frag- ment from Zetland)” ForB. et HAnr. 1. c. Vol. III, pag. 483, P1. CHI, f. 4—5. — CHEMN. 1. ce f. 1295. — Trophon antiquum var. jugosum Woop 1. ce. Vol. I, T. V, fi 1a. — Tri. despectum SCHMiot: 1. c. pag. 54. Recent. — 1875: N:o 13) 1 ex. — 125) 1 ex. -— 131) 1 ex. Från Finmarken, Karlsö och Cap Grebeni; djup: 8—10 fmr. på ren och sandbl. lerbotten. Alla 3 ex. äro ungar, ej öfver 11 m.m. långa; det af ForB. and Han. 1. c. af- bildade fragment af en till arten obestämd Fusus-unge, hör utan tvifvel hit; Woop yttrar 1. c., att ofvananförda F. antiquum var. jugosum är identisk med nämda ForB.'s ex., hvarigenom den af mig gjorda identifiering ytterligare styrkes. 68 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. Fossil. — 1876: a) 3 ex. — b) flera ex. Long. 653, lat. 313, alt. anfr. ult. 363 m.m. » Aa DL DU DN » DE) » » alt, » IlG, » » » 19 » Rörande denna forms förhållande till Miop.'s F. antiquum var. communis insig- nior hänvisas till hvad som yttrats rörande den senare. Hvad M. Sars (Dyrelevninger etc. pag. 47) säger om F. despectum, att yngre ex. hafva starkare längskölar, äldre sva- gare, ufrockelisen på sista vindningen, gäller ock om den ifrågavarande formen. Är funnen af Miop. i Ishafvet vid ryska Lappmarken; af Stenmr fossil yin Kor repowskoj, Ssopotschnaja Korga, Tschaikina. (136). Var. antiquata Miop.: Beiträge etc. II, pag. 464. — Fusus antiquus FOorB. et Jäs. 3 & Vol Mi par. 23 TT. CIV, fi 1, 2. — ÖCHEMN. f. 1294. FHlosSsul sm LMG NIER A detta ex. är endast sista och en del af nästsista vindningen i behåll; alt. anfr. DUE DN, EN AM NN Ej funnen af Mipp. 137. Fusus deformis RErvE Tab. II, fig. 26. — REEVvE: Conch. Icon. Vol. IV, T. XII, f. 45 a, b. — MörctH: Moll. du Spitzb. N:o 28. — Trit. deforme Mop.: Beiträge eter Ups A00: Recent. — 1873: N:o 105 [S. Gåskap på stranden]) 1 skal. Ibgna ON ar AL Oh ar ur 43, il MIG Hö NN Den af Reeve lemnade diagnos öfver denna sällsynta snäcka passar synnerligen väl på ifrågavarande ex.: ”Fus. testa ovata, ventricosa, sinistrali, spira papillari, de- pressa, anfractibus transversim subtilissime striatis, superne infra suturas oblique tu- berculato-tumidis; apertura perampla; rufescente-spadiacea”. Tvärvecken äro betydligt gröfre än hos B. undatum, 7 stå på sista vindningen; 5 vindningar; longitudinela linier finnas endast på sista vindningen: de äro otydliga och afbrutna af tillväxtlinierna; columella är rak. Hittills endast funnen vid Spetsbergen och af Minp. i Behringshafvet. 138. Sipho islandicus CHEMs. — Trit. Islandicum CHEms.: Conchyl. Cab. f. 1312, 1313. — Mop.: Beiträge etc. II, pag. 470. — Scimipt I. ce. pag. 54. — Fusus islan- dicus MörcH: Moll. Groenl. N:o 117 (non Gouwrp 1. c. pag. 571, f. 638). Recnt. — 1873: N:o 33--34 [vest. om N. Semlja long. 50” 58', lat. 72? 7; djup: 60 fmr. på sandbl. lerbotten]) 1 ex. Long. 965), Jat. 41) alt. anfr. ut. 560, alt. apert. 48) m.m. 1) Vid basen något läderadt. ?) De 2 öfversta vindningarne äro afbrutna. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND lI6. N:o 2. 69 Detta ex. skiljer sig från Gourp's F. islandicus derigenom, att mynningen är kortare än spiran (hos G.'s är mynningen lika lång som spiran), och att epidermis är gulgrå, ej hornfärgad som hos G's. Af Miop. funnen i Ishafvet vid ryska Lappmarken och i Behrimgshafvet; fossil af SCHMIDT från Korepowskoj, Goltsechicha. 139. Sipho sabini (GRAY) Mipp. Tab. I, fig. 23. — Trit. Subinii Miop.: Beiträge etc. I, pag. 474. — Fus. Sabimi FrRiere: Nyt Mag. for Naturvidensk. XXIII, pag. 7 (se- parataftr.), f. 15. Recent. — 1873: N:o 155) 1 skal. — 170) 2 ex. — 181) 1 skal. 1876: N:o 30) 1 ex. Kariska hafvet från long. 67” 37 till long. 80? 335'; djup: 20—50 fmr. på lerbotten. Long. 25, lat. 13, ell cmir. utr lä, Mk Hoa. lö mn » 23 DB Mög » NE [kt » 0 >» Innan jag undersökt radulan, drog jag ej i betänkande att anse ifrågavarande ex. för yngre individer af F. berniciensis KInG, enär skalen hos den senare och sabini GrayY hafva 1 det allra närmaste samma utseende. Mipp. påstår ock, att Grar's F. sabini ej är annat än en unge af F. berniciensis. Äfven Smitt (An. and Mag. of Nat. Hist. 1877, pag. 132) har nyligen på grund af skalens likhet trott sig kunna identifiera F. sabini med RErvE's F. spetsbergiensis, hvilken står King's F. berniciensis mycket nära. Annorlunda måste frågan gestalta sig, om radulan indrages i undersökningen. Hos föreliggande ex. öfverensstämmer nämligen detta organ i det allra närmaste med ra- dulan af F. sabini, såsom FRrirrr 1. c. afbildar den. Centraltanden (Mittelplatte, central- plate) är hos mina ex. (fig. 23c) visserligen något längre i förhållande till bredden, än hvad förhållandet är hos den af FriereE afbildade radulan af det utvuxna djuret (f. 15); deremot öfverensstämmer centraltandens dimensioner hos embryonerna (f. 16) bättre med de föreliggandes. Olikheten mellan FriELE's och föreliggande reduceras således till en åldersvariation. Lateraltanden hos Friere's F. sabini öfverensstämmer fullkomligt med samma hos mina ex. Enär dessutom FRIELE'S såväl som Mipp.'s beskrifningar äfven i alla andra afseenden fullkomligt passa in på de ifrågavarande ex., har jag ej tvekat att föra dem till denna art. Fortsatta undersökningar skola måhända ådagalägga, att REE- ve's F. (Sipho) tortuosus ej är specifikt skild från denna; jemför man nämligen den af KoBerT (Jahrb. d. deutsche Malakozool. Gesellsch. 1876, T. II, f. 2 och 2b) meddelade fig. af snäcka och radula af sistnämda art, så är likheten i ögon fallande. Att å sist- nämda snäcka sidotanden har utom de 3, äfven hos F. sabini förekommande taggarne ännu en mindre tagg, torde så mycket mindre anses för ett skäl att skilja nämda ar- ter, som FRIELE visat (jemf. ofvan), att hos embryot af F. sabini verkligen 4 taggar kunna förekomma (fig. 16 hos FrieLrrE). Det embryonala tillståndet skulle således kunna 70 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. antagas persistera hos en del individer och förklara de individuela afvikelser, hvilka såväl hos denna som hos andra former förekomma hos snäckornas radula "). Hvad slutligen F. berniciensis KinG beträffar, så ha både Möre (Journal de Conch. Vol. 24, pag. 369) och FrierE 1. ce. f. 10 genom undersökning af radula ådaga- lagt, att denna art bör skiljas från Sipho och hänföras till ett annat slägte. Mipp. anför S. sabini från Ishafvet vid ryska Lappmarken och från Amerikas nordvestkust. Ägsgkapslar af en Fusus-art ha blifvit hemförda från Matotschkin scharr och Ka- riska hafv. (djup: 2—26 fmr. på sandbl. lerbotten och stenbotten med alger). Den största har 14 m.m, i diameter. : 140. Trophon eclathratus Lin. — MinpD.: Beiträge etc. II, pag. 454. — ScHMDr 1. c. pag. 56. Var. gunneri Lov. — ScHmMipT 1. e. T. IV, f. 2. Recent. — 1873: N:o 133) I ex. — 143) I ex. — 170) 2 ex. ös NIO LO NN ESR — 9) 3 EST På 5 lokaler från Matotschkin scharr till long. 75” 35', Kariska hafv.; djup: 10—20 fmr. på hvarje slags botten. Fossil. — 1876: a) flera ex. — b) flera ex. — c) 1 ex. De största ex. bland de fossila äro 33 m.m. långa; bland de lefvande finnas ej större än 24 m.m. långa ex. Af ScHMmioT funnen vid Korepowskoj, Jakowlewa. Af Minp. funnen i Ishafvet vid ryska Lappmarken och vid Sitcha. (141). Var. major Lov. — ScuHmiprt 1. ec. T. IV, f. 3. JOSR = HOS INTAG Af ScHmipT funnen vid Schaintanberget, Goltschicha. Flera ex. intaga en förmedlande ställning mellan dessa 2 varieteter. BULLIDAE p'ÖRBIGNY. Af denna molluskgrupp ha tillförene inga representanter varit kända från de haf, som omgifva N. Semlja. Och ändå har ej något arktiskt haf att upvisa så många Bullider som det Kariska, hvarifrån de Nordenskiöld'ska expeditionerna hemfört ej min- dre än 11 arter. Vid Grönlands kuster äro funna 9, och vid Spetsbergen ej mera än 2 hithörande arter. Af de 11 vid N. Semlja funna Bullider finnas 7 äfven vid Grönland och lika många vid Massachusetts. 1) Jerrreys har nyligen (An. and Mag. of Nat. Hist. 1877) identifierat EF. sabini GRAY med F. tortuosus och spetsbergiensis REEVE, ebur, togatus och pfaffii MÖRCH. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:o 2. äl 142. Diaphana debilis Gourp 1. ce. pag. 216, f. 507. — MörcH: Moll. Groenl. N:o 25. — Bulla subangulata Mörr. 1. ce. pag. 79. Recent. — 1873: N:o 72) 1 ex. — 80) 1 ex. — 86) 1 skal. Vid Matotschkin scharr; djup: 2—20 fmr. på sand- och lerbotten. NSD Bö: Hag AA 3 NN Ehuru N:o 80 skiljer sig ifrån de 2 andra derigenom, att den vårtlika nucleus (d. v. s. första vindningen) höjer sig något öfver de andra vindningarne, så öfverens- stämmer detta ex. i öfrigt med dem och torde derför böra förenas med dem. MÖLLER upger 1. c., att färgen är gul, GouLD, att den är hvitgrön. I sjelfva ver- ket är endast det tomma skalet hvitgrönt, medan skal med frisk epidermis äro gul- aktiga. 143. Utriculus turritus Mörr. — Bulla turrita Mörr. 1. c. pag. 19. — Utr. turritus MÖRCEH: Moll. Groenl. N:o 23. — Utr. canaliculatus Gouvrp 1. c. pag. 219, f. 510. Recent. — 1875: N:o T2) 3 ex. — 80) 3 ex. Matotschkin scharr; djup: 2—15 fmr. på ler- och sandbotten. Long. 3, lat. 15 m.m. Har gulbrun epidermis; skiljer sig från Utr. canaliculatus genom något spetsi- gare, mera framstående spira och genom starkare markerad nafvel; dock torde art- sammanhörigheten ej kunna ifrågasättas. 144. Utrieulus semen RErvE. Appendix to Belcher's last. arct. voy. pag. 363, T. XXXII, Ifa db Co Recent. — Isa: No TI) I Ö — GO) So — NIH) dt Sc = NI) I ST = NINI ex. — 150) 2 skal. — 151) 3 ex. — 166) 3 skal. På 8 lokaler från Matotschkin scharr till long. 68” 20', Kariska hafv.; djup: 2—20 fmr. på sand- och lerbotten. Long. 6, lat. 335 m.m. Så ADD » Såvidt jag vet, har denna snäcka tillförene ej anträffats af någon mer än REEVE, med hvilkens beskrifning de föreliggande ex. öfverensstämma. Breddens förhållande till längden varierar något, spiran är vanligtvis korroderad. Sista vindningen beskrifves som slät af Reeve; hos de föreliggande äro dock tillväxtlinierna ganska skarpt markerade. (145). Var. elongata mihi. FRecent..— 156753 N:o 155) Ilex. — 166) 1 skal. Kariska hafv.: long. 67? 37', lat. 71? 54" och long. 68” 20', lat. 73? 53; djup: 32 fmr. på lerbotten. Skiljes från den typiska genom högre spira (d. v. s. ytterläppen fäster sig något längre ned på sista vindningen). Bland de typiska finnes ett och annat ex., som bildar en öfvergång till denna varietet. Den enda mera bestämda karakter, genom hvilken Ut. turritus skiljes från denna varietet af Ut. semen, är förekomsten af en nafvelspringa hos den förra. Men T2 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. äfven hos Ut. semen finnes en ganska starkt utbildad callus columellaris, hvilken dock ligger omedelbart intill inre läppens bas, så att ej någon nafvelspringa upkommer. Emellertid kan detta ej anses för en specifik åtskilnad, enär nafvelns utbildning varierar, och jag är derför böjd att anse Ut. semen som en större form med dold nafvel af den vidt utbredda Ut. turritus. 146. Cylichna alba BRown. — Mörcn: Moll. du Spitzb. N:o 1. — Moll. Groenl. N:o 21. = (GOULD U| .C3 PAS 220 SN BullalGorticata mV Öre AoA alba var. BP corticata Mörck: Journ. de Conch. XXI, pag. 37. Recent. — 1875: N:o 64) 5 ex. -— 65) 3 ex. — 66) 5 ex. — 73) 7 ex. — 80) 5 ex. = 00) Hen, &S — 104) I 6 — 15) 1 ec = 125) lara Gn = NAV) HERA Ör — NAN) Ger Sc — NAM) MS IA 3 er — 15D) 1 ex. — 155) 3 ex. — 157) 2 ex. — 166) 2 ex. — 171) IL ex. — 181) I ex. — 182) 2 ex. — 186) I ex. Hos NIO DO) I eS = NO) le = IN SL = ZI) I Sv = 42) AG På 26 lokaler från Besimannaja Bay till long. 75” 45', Kariska hafv.; djup: 3—70 fmr. på ler- och sandbotten. Long. 123, lat. 53 m.m. » Ill: DD DM De föreliggande äro betydligt större än ex. från Grönland och Amerika. Kalk- bildningen å apex affaller lätt hos döda ex., hvarigenom apex får ett mycket förän- dradt utseende. De mindre ex. äro ljusare än de större; de minsta (4 m.m. långa) äro hvita. 147. Cylichna insculpta TOTTEN var. valida mihi. — Bulla insculpta ToTTEN: Sillimans Journal XXVIII, pag. 356, f. 4. — MörcH: Moll. Groenl. N:o 23. — Bulla so- föcenrder ExOwWKN. IK & DAG DAN I LI — jIs JAG JE NÖT I Gr DAT FÖL Recent. — 1873: N:o 72) 2 ex. — 99) 1 skal. — 125) 1 skal. — 152) 3 ex. — 166) flera ex. YSO:EN:Or 20) ETesS På 6 lokaler från Matotschkin scharr till long. 68” 20', Kariska hafv. utanför Obfjorden; djup: 3—15 fmr. på sand- och lerbotten. INGO 1003 ons. 0) lä GÖ TJ » » » yo MM DA I Enligt TottEN's och Gourp's upgifter äro de amerikanska ex. något mindre; betydligt mindre äro ock MÖöLLER's originalex. af B. reinhardi. De föreliggande öfverens- stämma bättre med den af TOTTEN än den af Gourp lemnade afbildningen; båda dessa författare beskrifva dock sina ex. som ”very thin and fragile, pellucid”. Detta kan ej sägas om ex. från N. Semlja, hvilka snarare ha tjocka, nästan ogenomskinliga skal, och enär det ej kan vara tvifvel underkastadt, att de föreliggande tillhöra samma art som de förstnämda, äro de att anse som en tjockskaligare, kraftigare varietet af den vid Amerika och Grönland förekommande OC. insculpta. Å KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l6. N:O 2. 173 148. Cylichna reinhardti (Mörr.) Mörcn Tab. I, fig. 21. — MörcH: Moll. Groenl. N:o 29. — pp. Bulla Reinhardi Mörr. 1 ce. pag. 79. — BB. occulta MicH. et ADAMS: Journ. Bost. Soc. 1842, pag. 54, 'T. IV, f. 11. — Gourp 1. c. pag. 223, f. 514. Recent. — 1875: N:o 27) I ex. — 39) 2 ex. — 64) 6 ex. — 65) flera ex. — 72) flera ex. — 73) 3 ex. — 80) flera ex. — 86) 1 skal. — 99) flera ex. 104) 2 ex. — 120) 1 ex. — 150) flera ex. — 151) flera ex. — 153) 3 ex. — 155) 1 ex. — 161) flera ex. — 166 flera ex. — 171) 4 ex. 1876: N:o 11) 2 ex. På 19 lokaler från Finmarken till long. 73” 45', Kariska hafv.; djup: 3—180 fmr., allmännast på 5—15 fmr. företrädesvis på sand- och lerbotten. N:o 153: long. 73, lat. 41 m.m. og AN BOLD Dö DA DEN MörctH uptager 1. c. Bulla oryza TOTTEN? såsom synonym till Mörr.'s B. rein- hardti. Ifrån den förra afviker dock C. reinhardti i följande punkter: 1:0o längs- linierna äro lika tydliga på skalets hela yta, hos C. oryza saknas de deremot å skalets midt (se fig. 512 hos Gourp); 2:o mellersta delen af labrum är rak, ej bågböjd som hos C. oryza; 3:0 OC. reimhardti är brunaktig eller rödaktig, C. oryza hvitaktig; 4:o C. rein- hardti betydligt större än OC. oryza, som blott är 3 m.m. lång. Deremot öfverensstämmer C. reinhardti fullkomligt med B. occulta MicH. et Avams. Äfven tillägget till nämda författares diagnos af sistnämda art: ”If not identical with this shell is the analogue of B. triticea Coutr. (= C. alba Brown). It however differs from that species in being proportionably wider”, talar för identifiering af C. reinhardti och occulta. Afven Gourzp I. c. anser dem för synonyma. » » » 149. Cyliehna sealpta RervE Tab. I, fig. 22. — PBulla scalpta RErvE: Appendix to BELCHER'S last. arct.-voy. pag. 392, T. XXXII, f. 3a—c. —? Bulla striata (Brown) SMITH: Ann. and Mag. of Nat. Hist. 1877, pag. 140. Recent. — 1875: N:o 148) 2 skal. — 153) I skal. — 155) 2 skal. — 164) 1 skal. — 170) flera ex. -— 172) 1 skal. — 181) 1 skal. — 182) 5 skal. — 186) 1 skal. 18576: N:o 33) 1 ex. all) Le == AD) Aer På 12 lokaler från Matotschkin scharr till long. 81” 14', Kariska hafv.; större delen tomma: skal; de lefvande: djup: 5—125 fmr. på ler-, sand- och bergbotten. N:o 170: long. 83, lat. 6 m.m. ; DÖR DM » ADR TD ÖNEEDOIREA EN I en nyligen publicerad upsats om grönländska mollusker identifierar JEFFREYS (Ann. and Mag. of Nat. Hist. 1877, pag. 492) B. scalpta Rervr med ”B. striata BROWN 10 — K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 2. - (feb WILHLM LECHE, HAFSMOLLUSKER. = B. occulta MicH. et AnDams = B. Reinhardti Mörr. = B. propinqua SaArs.” ”It” (i. e. B. striata) ”differs in shape and sculpture from B. solitaria Sarv = B. insculpta Torr.; in the present species the crown or apex is abruptly truncated or flattened, and the strie are more numerous and irregularly crowded”. Genom jemförelse af de talrika ex., jag haft att tillgå, har jag dock vunnit den öfvertygelsen, att C. scalpta och reinhardti ej äro identiska, utan böra skiljas åt med samma rätt, som man upstält C. insculpta Tott. som en sjelfständig art. Det mest karakteristiska för C. scalpta, och det, hvari- genom den skiljer sig från C. remhardti, är dess skulptur: strie äro alltid mycket skarpa och tydliga och på samma gång hårfina, liksom inristade med ett skarpt in- strument; de stå städse på större afstånd från hvarandra än hos OC. reinhardti; hos de flesta ex. finnas de på hela skalet, hos andra endast på en del af skalet; hos somliga ex. afbrytas strie genom tillväxtlinier. Af JEFFrREYS ofvan meddelade beskrifning öfver strix torde således framgå, att han haft för sig ej den äkta &C. scalpta RErve utan C. reinhardti (Mörr.) MöroH. Vidare skiljes ifrågavarande art äfven genom skalets form från OC. reinhardti: den är, sedd från ryggsidan, mera jemnbred i hela sin längd, medan C. reinhardti är mera oval, tillspetsad i båda ändar; vidare är C. reinhardti längre 1 förhållande till bredden, såsom ock framgår ur en jemförelse af de för båda arterna meddelade måtten. Slutligen har OC. scalpta mycket tjockare skal än OC. rein- hardti. De meddelade afbildningarna (fig. 21, 22) torde ytterligare förtydliga de nämda skiljaktigheterna mellan dessa 2 arter. Af särskildt interesse är C. scalpta derför, att den blifvit funnen fossil 1 Yoldia- leran vid Varberg af Prof. Toreirr. Eljest var den hittills endast funnen af REEvE. 150. Utrieulopsis densi-striata nov. spec. Tab. I, fig. 20. Testa externa, inflata, subglobosa, solidula, attamen pellucida, striis longitudina- libus creberrimis impressis; spira occulta; apex perforatus; apertura ampla, antice ro- tundata non dilatata, postice angustata, longitudine spiram excedente; labrum acutum arcuatum, postice productum; columella sinuato-arcuata, callo valido induta. Long. 6, lat. 4 m.m. Recent. — 1875: N:o 148) flera ex. — 165) flera ex. — 171) 1 ex. Kariska hafv.: long. 63” 5' till long. 73” 45'; djup: 9—70 fmr. på ren och sandbl. lerbotten. Såsom af ofvanstående diagnos framgår, öfverensstämmer denna nya art närmast med den af M. Sars beskrifna Utriculopsis vitrea (N. Magaz. f. Naturvid. 1870, pag. 170, T. XI, f. 16—18), från hvilken den dock lätteligen skiljes genom de tätt stående, talrika, skarpa linierna och genom öppningen, hvilken ej såsom hos vitrea är ”sub- pyriformis antice dilatata rotundata posticeque angustata”, utan är vidast på midten och framtill något afsmalnande. Skalet är ganska tjockt, men genomskinligt; columella är försedd med en temligen tjock callus. Dessutom skiljer sig denna art från Ut. vitrea genom sin betydligare storlek och derigenom, att den är längre i förhållande till bredden, mindre upblåst än Ut. vitrea. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |6. N:o 2. (2 Radula liknar närmast den hos Philine (jemf. FrieLE: N. Magaz. f. Naturvid. 1877, f. 19): en ”uncinus unguicularis”, som är försedd med mycket fina taggar (fig. 20d). 151. Philine finmarchica? M. SARS. Recent. — 1875: N:o 166) 3 ex. 1876: N:o 41) 1 ex. (?). Kariska hafv.: long. 58” till long. 68” 20'; djup: 10—125 fwmr. på sand- och bergbotten. Ex. af denna art från Vadsö (Köpenhamns Museum) öfverensstämma mycket nära med de ifrågavarande, hvilka dock afvika genom mera ogenomskinliga, mjölkhvita skal och genom tydligare striae, hvarför jag ej är fullt öfvertygad om, att de föreliggande tillhöra denna art. 152. Philine qvadrata Woop var. grandis mihi. — Bullaea quadrata Woop 1. cec. Vol. I, pag. 179, T. XXI, f. 9. — Pliline formosa STImPson (enl. originalex.). Ve Geta SKYN 0) ET Dre SD Hera ex. Kariska hafv.: long. 57” 56' till long. 75” 35'; djup: 20—50 fmr. på ren och sandbl. lerbotten. Dessa ex. öfverensstämma nära med ex. från Bergen. Intet af dem har linierna sammansatta af små ovala punkter, såsom ForB. and HANL.") och JEFFREYS”) upgifva; deremot äro de undulerande, såsom de beskrifvas af Gourp (1. c. pag. 213); formen åter på den af sistnämda författare meddelade fig. 503 öfverensstämmer alldeles icke med de föreliggande ex. ForBz. och HANL. anmärka, att de ej sett 2 hvarandra full- komligt lika ex. af denna snäcka. Till formen öfverensstämma ifrågavarande ex. bäst med Woop's ofvan cit. afbildningar. Från alla förut beskrifna ex. afvika de dock ge- nom sin betydligare storlek: Long. 10, lat. 735 m.m. Denna storlek upnås af fera ex. 153. Philine punetata? CLARK. — ?ForB. et Hanz. 1. c. Vol. III, pag. 547, T. CXIV E, 5 3 I : Recent. — 1875: N:o 39) 2 ex. — 73) I ex. — 99) 2 ex. — 125) 1 ex. — 161) I ex. — 166) flera ex. — 170) 2 ex. På 7 lokaler från N. Gåskapsfjorden till long. 75” 35', Kariska hafv.; djup: 3—20 fmr. på ren och lerbl. sandbotten. Genom de dimensioner, hvilka dessa individer upnå: long. 43, lat. 3 m.m., skilja de sig märkbart från de engelska ex., hvilka blott äro hälften så stora. Emellertid öf- verensstämma de, både hvad skulptur och form beträffar, fullkomligt med dessa senare, hvarför de sannolikt böra anses för en storväxt arktisk varietet af den sydligare Ph. punctata, ehuru jag ej vågar framställa denna identifiering som fullt säker. SIG Mors ING nes Belig In ORINNIN, He 2) Bör Condi Vol Vy pace. 76 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. 154. Philine lineolata CoutH. — ? Ph. lineolata (CoutH.) Gourp 1. c. pag. 214, f. 504. — blä SGF TORD. Or BUU. IL Ge VOL HIN ar Hö it OKI IB TR 4 Recent. — 1573: N:o 170) 1 ex. — 171) 1 ex. Kariska hafv.: long. 13” 45, lat. 75r s4 och long. dör som lat. da? 52'; djup: 20—26 fmr. på sandbl. lerbotten. Dessa 2 ex. öfverensstämma med ex. af ”Ph. lineolata CoutH. Massachusetts Bay and Coast of Maine” i Köpenhamns Mus.; de äro likväl något större än de amerikanska. Deremot vet jag ej, om GouLrp's ofvan cit. art är identisk med föreliggande ex., enär han säger, att den är ”marked with numerous, impressed, revolving lines”, medan hos ifrågavarande ex. linierna äro sammansatta af tydliga punkter. Ph. scabra ForB. and HaAnzL. är högst sannolikt identisk med mina ex. 155. Aeolis bostoniensis CouTH. — MörcH: Moll. Groenl. N:o 38. Recent. — 1879: N:o 33 [N. Gåskap; djup: 60 fmr. på sandbl. lerbotten]) 1 ex.; 15 m.m. långt. 156. Aeolis papillosa? Lin. Recent. — 1875: N:o 166 [Kariska hafv.: long. 68? 20', lat. 73? 53'; djup: 10 fmr. på sandbotten.]) 1 ex. Det föreliggande ex. (16 m.m. långt) öfverensstämmer i allo med beskrifningarna öfver denna art; utan jemförelsematerial kan den dock ej med säkerhet identifieras. På lokaletiketten var det lefvande djurets färg antecknad: ”Brunröd med ljusa spetsar”. 157. Aeolis salmonacea CoutH. — Gourp 1. ce. pag. 240, T. XVIII, f. 264, 265. — MÖRrca: Moll. Groenl. N:o 37. Recent. — 1873: N:o 184 [Kariska hafv.: long. 58” 34', lat. 74? 6; djup: 5 fmr. på lithothamniumbotten]) 1 ex.; 13 m.m. långt. 158. Dendronotus arborescens Mörr. — Tritonia arborescens Mipp.: Beiträge etc. II, pag. 513. — Dendronotus Reynoldsii MörcH: Moll. Groenl. N:o 29. Recent. — 1875: N:o 52 [Vest. om N. Semlja; djup: 20 fmr. på sandbl. lerbotten]) 1 -ex.; 24 m.m. långt. Funnen af Mipp. i Ishafvet vid ryska Lappmarken. 159. Doris repanda ALD. et HaAnc. — MörcH: Moll. Groenl. N:o 33. — ? Doris N:o III MiDp.: Beiträge ete. II, pag. 514, T. XX, fi 22. Recent. — 1875: N:o 120 [Kostin scharr; djup: 5—10 fmr. på lithothamniumbotten]) 1 es nan RNA Det af Mipp. anförda ex. af en Doris-art, som högst sannolikt är D. repanda, är funnet 1 Ishafvet vid ryska Lappmarken. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:0 2. Hd Clione limacina Piers — MörcH: Moll. du Spitzb. N:o 4. — Moll. Groenl. N:o 44. — Clio borealis Miop.: Beiträge etc. II, pag. 512. Recent. — 1875: N:o 58 [Vest. om N. Semljal) flera ex. -— 160 [Kariska hafv.]) 1 ex. — 192 [Kostin scharr]) 4 ex. Af Mipop. funnen i Ishafvet vid ryska Lappmarken och N. Semlja. 160. Limacina helicina PHies — MörcH: Moll. du Spitzb. N:o 5. — Moll. Groenl. N:o 45. — IL. arcetica Miop.: Reise etc. pag. 240. Recent. — 1573: N:o 58 [Vest. om N. Semlja]) flera ex. Af Miop. funnen vid Schantar-öarne. 161. 78 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. Öfversigt öfver de vid Novaja Semlja lefvande hafsmollusker efter deras utbredning i djupet. 0—5 5—15 | 15—50 | 50—80 |80—150 fmr. fmr. fmr. fmr. fmr. (Caleb, JÄNSIIGET IN lf dnr sessa Esso ers PI SGNSSEENNLINIGEE ETSI =S är om 235 IMO] g ulaMaren os arbORB 42 0 ELANT oto cc oss Se ANSSI ANRSRA NNE SA EN SSE ES FS är Belan a1alncomuwoa tak ORB IC GiSEAN Toros a sosse Sr SN SINAN SS SR rn An Sn 2 + PS AR CYLbod aria WkurrianaVD KR -=-- ss es SNES SN NANSEN NESe NS EAA osa + IM ya brun Ca ba TN a sasse SD sa SES S Ea ds ER a SS SES SNES SSR AR AR RS ASKAN SN + INGaera CUSPIA ata; OIBVI os oa sees e ls DE neg Se SES Se AE ATS NAT AR AE OSAR SEO + + + Pandora glacialis LEACH -.. är Är är är Iy/OD SIR ALEN OSA OLIN sets ses enes sas SNES SAN EES SARAS SURA SEEN ANN + är ir 5 PhraCIar myOPSISGM ÖL as sr sn secs cr sales edan sol sosse ss sss Se gasar sasse ee SS SEEN är Fr är 3r är IM' On bä CU b25Lm al bZ an 190 RKR spyr bass en se or SAR omega se al SAS RTP IRS == RS rp Tellina.;solidula; [PTT s3s30 ooo. stocks osar Tone ssd dear dess ds ss sasse es R Nesse re AA NNE + + ar ar ar ar ar 5 är ar o + + + + + + + + + + + + + + + + ; » (COTN PIE 35 ALINE br SIS SSR ER EEE NT Se SR TREA SES sp + ar 0 LI Se ATS UL CA ba BAG ED Ser buse sa ss dekor LS AS BSI ARS REN SSE AAA Tr 2 É » » » är ar ar ar är » » + Å Card ium ACIliaVUM VAR Riga ass eos n set oe see ee SEINE RENEE ER SS SSA OAS -— + 5 » Skroen lan dicuUmBEHEMNASSSSSSSeS0r NS esNSrN Tsaren + är + MOIdia Shyperboreagko vars Ses SSL ENSTAKA SNUS Sean + = AF HYEE STAT: b1C AG RAN Gore KR NLRA LL SE LIE ERA ARE AE FEEL SANS NEKA AT ONA er SEEN + + + + + » pygmaea MUNSTR. var. gibbosa SM........- SUL MORE TAR 2 ät Her RENA nät SÄ I L Py En fe Km Te UT AS AVR S HV as a a) OTO VE Tr Rn 2 SS + + » 17 (0 Ne NGA MO) teer AE STORE. RR TRE RI ra BS OA RE TR NE EDS Ta dö: Dr RA 20 + + + DIESES TO TINA NPLO PIN UA VN OMSLL 3 cos ts ao es ASKA SoS RESTEN NETTIS O EST EE SVR SN S är S7e da Np Ern Ua B MULTI oe oms ooo Seen rs AS SES ASKERS EI LER ORON + FP åF är &F NU CUT2](eX DANS EE RE RIE a Coe coon sense U SE ESSIN SERNER SANNE TORNE EI RS St & är + 200 KG EN NETA EN: 7 gr A A URRE AN EA EN I EA 1 0 TA UAR a RER Ara dat MÄN är JAA TE te är är »Mpectunculoxdesms CAC CCHINvarsNeran disken OVR SS ss ASAT Be ko 2öG ser + INU bil S10e UU SJÖLIN ar essens ect se SAS Sr SE SEAT TS UAE NERE RS een = Te Crenella nigra GRAY -- = + + + » laevigata GRAY dh 25 db 3 » Jae vIsRBECKEOSS Ted 0 FO BONN Eee a EA EE nr EN EO EREIN SR EN Fr le + » decussata MONT. fr di + S ID a Cry DAUM KVÄLL e Wm EVO TD se SA EE eg SE RR EE 3 te Tima su cUuluspieA CHECSOSSAoSSSE ESS USA ana Pa er oe PN ee ETS oa sc 2 + TT | Becben gro enlandieusksomEs=s==SsSreee Sasser ASee aeg Sera TAS eeN ee rn ae FE ar i ar Ar » hoskynsi ForB. var. major nov... + = + 2 BILAN ICT VU Teen oa a nea oe NL Fa SARA = ar IRBYnCHonell al psittace att HIMN Ios SSSS ee ee era ar TF är ar SBN NIT NIST DARE öococooroscesstrscuos rd rER ELSE BLUS S NILE dec SRA är är 2 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |I6. N:o 2. GhIFonalb USKTITN Sokrates Ar Br ro ra Ina RN dur »” TUUD ETEN IN ÖNS NE Era a Eg ELI SIT Aa SVEN NE rr ON EE der ag » TAM OLE U SKE AB RO es AR SOS 2 SE SEE Sa af RA Sa ER UR RE (EE apa EE ae ee KIec Cura es bu dana lst Vin: sasse SLS LE ess das ASS SE SEN E SRRS E a Mee ba Ca eCare ESR Er TOR oe Ta aa AES SS NA RENT Ord gra Ir IPjltebnra mnhbelnn HVB, ocscsoscossocsssossckssskosr br ssssoRYRArsJN- PUSS SER ESSA SRS 0 CA State aRIVIO TT see Ao ca SÄ Se Se ee LÄ AA EA a SSL DR den » OtysTEIE IMITNDG sccoccosssoctdosrssesssrt oss ERS NINA DNA ARSA BER SERIES TSTR RE S 151 TAC ART ONALS ge ee SA RR mr an am a Lade SD SAS RE SU COS At VIT GSE RAR Se SNR SS Sa SE EO I ra rr Sr åra da SS Liner da EE ap 6 KPI TOTAT AN OD UTIS at ARLA INGRESS RE Sa TSE RE SST Re ra se a bla bat a ads AN KING tell ake 10 SAG 0 UR FSE ee Rn nn a ml on rm RA er om dad a Rimula. Hoackina TENN moset SRS SE ANA SRA SALSA I SVG NA RE SNS Margarita groenlandica CHEMN. var. laevigata MÖRCH soosoososssssssososstiooanonnnannnnn » » » INET UU ISK IVL ORC EES ere ON AN ARR ar Da Se » » » SVMpRLT ben € (TAN O Mja ar EA SAS EA ARS Ae Se » Elne:rea. Con ver, TRIO. MÖREE. sccktososocoosusssscocsenurcotonssssEsLosEA- » hellehna PETS var nmtjer INiMIN, sooctbocsissstosposss soc EELJELEESSNSTLL> » ORGINENO (CO UN dosor tsocbsront-sorrsse sne Nbsr sr NONE FÖrEKESE ock nEcE 2 » » 2 VER, SSONER INöVS. ocsbesssoroponrossesbekestssdbossorde å » GlCGNNKSknA. BPA oocesbössosssusosnp= sssssdponrosssscr st örborssENN 23 ES » OLsenTa/ COVE socosisosesssosssorosgcsss sr SAS R ENE DE REDS 3 » » » VERS TND NNGIID NOV sosorbevorocossnressotnsdgss = Velutina zonata GouLp var. grandis MÖRCH soooooooosososoooo-omo nn : Onchidi0psisteroenlandica tb ERGHE-- == mess ss SE ö KICiC HO Tro piskboteallskBRODIKEt SOM esse EE 2 » » » IEA Var. NUULTItaN OVE 2 Aflmeto. TAtdnb NAGD, vär. TINCTEIG NOV ss ssbrocsssssderesosr nas BNSSSE SEINE » »” ” DIA LA EVS POLL OVE EL SA 005 SE DEI a nde ae » » » HYSA 13 EUT C base OMS ENAS SSR SE LOL AR äg a AED INA bc MC a USajEBR OD Se bs OMR se ec se I, fr es i RE EB R sd a ns ÄA » — pallida » SE fa fd Lr RS RA INSE vr BÖN SR RE Ba a a Sa a 2 SE ak Amauropsis helicoides JOHNST... Afryanm GäntltR INO octrovoserossst nosen 2 » » » NRA S CO LATA SIV ÖR OF i as de he ee RS AS a EET » » » DINA T Tä ba IVOR CE oe oe safe SE rå Sr » TO VA] Az EIN] En SLSKN OVAN 3 Spree ee AS NaN RA RT SIE » VIGGEN AM (Og i2 5” bsr bn AA oe ERE RSKR JES AN SEEDA ES REA Aa a » TIN DESS APR VEN då SE ck SANS NIAN DN 60 ESA 00 JRR NER LS » DY CAT a 0218 6 OUT EDS AGES AR rä Aa NG Se da on ef En NA AAA » Ten UTCOS ta ANSVARS ere esse SKA FE RN ALLE Ler 2 2 ISA BS IN » ET SAN SIMO TISKT STR Sr AE BRL ra a a a Da te ET ra IN 6 AG » PYLSMIADISES TRE SST NT 0 Sr Sn ER RR ge 2 RA OA » » PD YNGRV BTR] a EVA OTTO Via oe SR RE nt Era rs ks eg gr LA LAN RUS » ;V101 ACE 28 VIT GENE CRAGD SL LEA orre Je ESS JU EA se ER I AAA SR » » » SV ATSPNDT E Vil STO VA RE als Red sr SES a fra 5 NU ELDAR Sy 2 ENS De 0—35 5—15 | 15—50 | 50—80 | 80—150 fmr. fmr. fmr. fmr. fmr 2 ur + ög at) ue Fr är SS 22 LS ar 3P = 3-8 3 Fr 3 å 25 SA + 3 T SS cos ar NA 3 Öc är Ae 2 2 205 + + = 4 SS 2 är a FAS ar är Å ac 225 5 är 25 SS SAS ar 2 DR SE ar a sr a = är + + I SS He = är Ar Sön ar är är 23Å JR SS är + är är =S ar + 5 är 4 + + + + ar + JA Le 2 + + + + + ar + + 55 SS ba 2 Så + + 3 ne AF TT 23 de de + + AG + + + ir -- + + 3 BA 3 SS SF AR - SS = är DE SE 1 är är är = --- + + + 2 = + är 3 220 200 oc är är sr är ALS : 3 Tr soå TF = 3 TR 220 = RI År är ER + + + + + CK är = 3 + är är = 2 ES od3 =E SS S S + Ae : SS | 0—5 | 5—15 | 15-50 | 50—80 |80—150 | fmr fmr. fmr fmr. fm Pleurotoma violacea MicH et AD. var. ventricosa MÖRCH m-oosooooososesssososnen-o nn ar 200 is a Vv » ” ED EDR 5 Sm OKCHIGD OM ög sem oso SSSK SoS SSA ar + + 23 E » o Bo DM DB DFT MON ossosororersn sena ke är ES 55 22 » Porealis! NELVE var. ventricosa, pallida MÖRCH oo ——--oocososooosososoerss eos 2 + + AN 25 » [PLICIfET AUNVV[O OD (SESSSS SNS N ENAS NN ENSE S EYES ERE ANN 2 + + är + EC olumbella kro sacear GOULD Es eos s ss ASS DNESN SNES Senna EN NEAREnNE 3 är 23 Ua ER |/B Uecin um ov DRURTE oso bee Årsbesked AE br dell, LAS IR SDADUES NAKNE 5F ar ar + 23 » TRO INOVEG, IBIS VEN. 4 INKOB i fasoooosoocssoorsocbrsbrnssssrBSBortÖs2sENN = SE 23 + Sa » ENE INVID, Vä WIFI 03 MORD socssssosoeeosrsssscrosstrocsssscss ssd + + + 4 PES ” » » » Dr BT IMO R OH ccs stoet osar RA GE RASAR ES 2 ar på 2 220 » ELOCNlan dIC Um 6 MEMNIS= os ass Soc SNS SEE See Steen Sr sEan aAr EA ar + He sä » IN OTC HIURKRIEDENSS == 2532 Ar SLS NIEN TOS NASSA Nee FIETERI ESSEN ae 3 2 aj 3A år är » LATER E 42/0 RES SSE REAR SEN RS ARA EET AI Seg SEED UR EE CE I RA är är ar år LER » DT VER. (CB ornt, GEROL MiiDibgocrcteossesorosesssnssesesnorner sc sosrnss bis + + 3 28 » Fl ACIBLe KA TN Ses so do KLAR ES NS BL RES RA AS OSS SANS NES ESEA 2 + = es Ed » AN OULO SING BAY fa SDR sne eko s SUOL KDE SAS AR ANSATSEN SNS TS AA + + sö 2 355 Fusus tornatus GouLD ..... 25ME SA NANSEN SEEN SEA KIRAN FIRE SR AEA ELER SO a OR ne i + Aj Hå ko SIP OISTATdICUSK ÖHBMNIG seeks SES SEE SES Ne Se re AN te sed se sr är ös EE ETS 0 DTD UA GR ANY so a Ua or EL MEN ERE UD sd se ess ES Oe GS AR SKL RRE IFS SIR o 3 + 33 5 TGN GENRAND- VE SING JHÖVoasosoconpoaststeresesotess KEN scr ÖLEE de Eco os0 2 + + 5 ES "DiaphanakdebilistGOULDSIS:sE--SS8e ben SN gal sa MS SANS SN ORSA SNS 2 är + 2 20 [UTCr1C Ol 700 UTEI tU SIVIO Tse a ASSR RANN EE SNR rn re RSS UR + + AS EU ASS » SEM EM IVERVE= SO SSSSREVN SDS BN or Se NR UR NR SEE SARAS + + + Ez » ” DI NVATSTACION Få CAG OMS gasa ra ae oso see ER SA SEEN TR VARESE SIRENEN SI du är = 222 CYUChnawalba MODA = oator een os SOLA SEE ös OS a SR SAR SSF E DS SSA HALS SER BA SIN + + + + Es » snsGuwpuE, INO VER VÄGE) INNosososssesocosssso-cosscetornoctstracronsRessErocosSS + + 283 ut. Lat » TELD NASA (IC LVIOR O Hue so oso sco ses AA SNS EES SEE ESSENS Sr Nee + + + + är » SCALP LAGER NIE So 5 ee ef ENE EAST a AE GE AS RSS AR IE AA SO ERA SIE a + AA är Utriculopsis densi-striata NOV. SP.oooooocosooooooooo-oo- FSA ENE SEE SR SRA EE SR + + + HH iP hilinekfunm are hicalosMå SARS bee AAA es ARTER SAALE 2 + FP =P är ” GIVE IRENE VIGGEN LEIDEN. WOW I srcbosssssssmssodbrpssbocssstssd ss srsserssseonr : SÅ + 2 Såå »” punctata? CLARK 105 IRENE ARR SS PR 0 I INR a IR RTL SS + + + J Sik » Lin e018 ta C OUTER =S sas seu sn esse SN NET EAU INN NASAS RA MA ERE AS Nå RE i S KCO11811008 bon 1en 8134 COUTHo doccso soon oko ss do SEE ITIS SEEN SATS TS VNSN = 2 AMON ME É RET AE EN DR (OCR tad Dn fn Eee EA ära ne SE AM An TR JE SE AE AA RF BÄ + a 2J LR »IE SALM ON ACER AG OU TELE = sotoc cb sla seen oss NA SRA a SN RN SONEN ERAN + sö SÅ ASL 2 ED endronotuskarboreseensmMiUurT-EssSeeSeeNSseepes RANN Kr NR SES ADRIEN RAS 21 23 + 26 ID OT STEP and aFATD 6 VRIELAN Cr sno = ost bossa bsjåad le åk NA SA SEA ARENA FK INNE Sd + ZEN Hi EM ClioneRlimacina NP HTPS veses sen olen dee sger ESSEN E SE SEEN ERA RTR RENEN + 5 HU 200 å | UEion a CIN amn elTCINatsPARSE soc sas ora AA SA SSc 2 or of SIE RA INATT + SE 120 io: 3 30 j WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |6. N:0 2. 81 Öfversigt öfver de vid Novaja Semlja och Jenissej funna hafsmolluskernas utbredning inom den arktiska regionen +). (Varieteter äfvensom alla nya former äro ej uptagna i denna öfversigt.) GJ BN (BY I Anu S ti C SMU TT SSE ASEA SEA NÄS fs ser Lå SS 24 3 LS NES Molgula arenosa? FORB. et HANL. s.sooosoonoocsooonononn non 3 + äs 5 205 a 000 Pelonaia corrugata ForkB. et HANL, soooomsoonososnonono non -> SE + då 22 + ös al FaR SS (ÖYLto dar Akurrten AVD KR Aes a Nere + We 22 ba: ber 20 Ua Sc + INIY STELUD Ca ba LiDNG Ae SON E ne on sse ssd es or Tess A SL DEER Socknen + + ar + + + + är är 3 INN are Nar Ia TN Goes SO or EE oo da sabel recent ass race fs + + + + U + ar + Neaera cuspidata OLIV. -.... Tr ar ide + S ar 3 Band oraWgläcialsjplipAG Häce src -csss ser ONE + + SS + +?) 3 IYOrgkE BION ÖN borssssoucgcssrssssYYSVYS AN IsVsEEYILNNAS + + E +3) +?) 3 : + + aragE OIDE BIOT ösccooboscsosdssososssSssn VoJJsEssSLdSS ar + är T a Niontacuta maltzani MERKR..-.-o-occoo-cseescsoosceroiooscesonen + 3 + : 3 INFUNDE TF GINT Th rg uy Sa ass he SE SE SEE RAA EA NA + + + + + + f + + TND LET (en ma rss re ss EEE ISSN RAR AA LAR nn tr + + + + + + är + 3 Saxicava pholadis LIN. oo... + + ar + EF Sr + 3 + Me nu Själ ue bu OS a 6 OD ears er ETTA En + + = 2 = 4 Lå + + Axinus flexuosus MONT. soosooo0momooo non SES SER SR aa 3 + 3 3 St ar ar 0) - CYPLINDILSIAND AI COLLITN rer ce es oe ss ERE SR SE SA ar = sr + + + oc ar T a ASO CFOLNEOJENE) INO ssvsussoparonustudeocssssruosbuds hå + + +) +") + us + + + SöS » [NYA III UTN TEL ANN Ge sr a AS oe sr öra a a ÖRE a SLR + + + +?) + + + + + - » COM PRESS AYKISTNS mee oE ooo el sek osa oo ENE + + +) + + + + ar + + » semisuleata LEACH + to fö + + + + + + + Cerehnra BERN: INVID ooocsocensso Sooocsebosscbososssrondss + + + + + + + + + » Sroobrtkgn (ÖF ÅL sssorocssssoccocsress-ssnsossoc an =S dr de or IL + 2 dr YOHR INYPORIOTE INOVS. oososspssnasssoosoEsNdssosborEsoNIES + + Ae a & + A + + » — aretiea GRAY -...oo.....- ERA EAA SRA SUR SR RR + + +5) | + + + är + ANNIHED YO ae SR NLUNST oro ooo ot ooo sn SSL FE og ak Sn SÄL + SE + + + + BLT CE TM e LAS ARS Eos obe one a Re a Sr a ODEN + F + + ae) + XT A MAGIGD INOIg kr SBR EE NAR AR IR RETT RARE + + + + + + I1FGGHA öra Mig osdosrvossJ JIE 2 ar a db AL 2 db av 2 INTO C UTAN ex Dans ADR EENEEE SSs be sar Se SE ORON SAS Ur + + + 205 + + ar ar 3F är ") Upgifterna rörande molluskernas utbredning äro sammanstälda med stöd företrädesvis af följande arbeten: MIDDENDORFFE: Beiträge etc. MörcH: Catalogue des Mollnsques du Spitzberg. 1869. ” Faunula Molluscorum TIslandiae (Vidensk. Meddel. fra d. naturh. Foren. i Kjöbenhavn. 1869). » Prodromus faunae molluscorum Groenlandiae. 1875 (in RINK's ”Grönland”). DANIELSSEN: Beretning om en zoologisk Reise (N. Mag. for Naturvid. 1861). -SBuuLY2g M Sars: Bidrag til en Skildring af den arctiske Molluskfauna ved Norges nordl. Kyst (Forhandl. i Vidensk. Selsk. i Christiania. 1559). DaALL: Catalogue of shells from Bering Strait and the adjacent portions of the arctic Ocean (Proc. of the Californ. Acad. of Science. Vol. V). M. Sars: Om de i Norge forekommende fossile Dyrelevninger fra Qvartärperioden. 1865. THuUDÉN: Om de i Bohusläns postpliocena eller glaciaia Formation förekommande mollusker. 1866. G. O. SArRs: Mollusca regionis arcticee Norvegia. 1878 Som jag ej haft tillgång till fullständiga upgifter rörande den arktiska molluskfaunan vid Amerikas östra kust, har jag ej kunnat uptaga denna i ofvanstående öfversigt. Indast funnen i Matotschkin scharr. — ?) Baffinsbay (WoopwaArp: Manual of the Mollusca). — ") Enl. MaC ANDREW et BAR- RETT (Ann. and Mag. of Nat. Hist. 1856). — ?) Ex. från Varberg i Lunds Geol. Museum. — ?) Ax. gouldii Phil. (MÖRcH 1. c.). — 6) Enl. ScHMIDT I. ce. — 7) Ast. danmoniensis Mont enl. MIDDENDORFF 1. c. — 9) Ast. scotica Mart. et Rock. enl Mipop. — ?) Y. myalis CoutuH. enl. DALL. — !9) JEFFREYS: Proc. of the Roy. Soc. 1876, pag. 191. K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 2. 11 S2 WILHELM LECHE, HAFSMOLLUSKER. VAT: C amg laC1011511G BIANYSS So äSS 5 SB BE aa ne RS AE INDY Gili sked uliSUSTN se os soo SSE dee ons d es KITE Crenellarnigra—GRAX s-ssrissbrsscsssdesteusosebessritsr reste? » MaeVi ga bar GRAYGN slot sd Eg SANS SAS DD NACVASPTE TE OK agan ma a Sä a So R SSE SR ” UECUSSA ta VO ND = sd SE SANERAS ANN SN ID ACKY dim KVA bet Mm FEL OTIB ESS SES SSSsE INte: NON ING oo cobocouno. poosteosstsrboscrorbycsEJEdss IBecten igroenlandicUsS OM, see ser eos ses SSE pA SER 2 HN OSKYMD SVNE,O BIB viss bs oss N SENSE ESR BANAN SAS RAR STAD 1 CU SRV U LLA se 0 SINN SUK BAREN ANSE Rhynchonella psittacea CHEMN. sosoooossosssensosernonen anno nn Siphonodentalinm vitreum SARS -.. Chiton albus LIN ” ruber LIN » MALM OTE USPIVAVB'B Sys pr er FELT IELENTTTGA NSGRnNE HOSVIhDEIbE- INNE ggocerssoncbesgrocovosscbEsrsELJNST IHepe bal Ca e Ca MUR re Se SSA SNS SSA Ner SIS EA IPi11d in men ub ell UMEA RASSS een Near 1 ESR GA NLNGD VO yrgsrssssssosssodssbovdenottetEBvULESOENNE De OLSEN MITT stocsptocsocbegsrEssnvERsrELSNENod EE Hi US TCO SAMIVIIG Höj foo belo cs Br SEA SON SEE Re RE DTE IN KO BEN MLINNEELE) INIÖ göossonsoss gsderENaEALLOEEERRYETdSJLESLSS UNbYgRkASNE) 3005 (ÖOWIN TG uotssrroesdodassarscbsortrrcrtFosJ HocddE IRÄm WAEn 0 aCHIN ALT NSI See bsr ARSA ee Margarita grvenlandica CHEMN. soooosoossssssssssssesn nns nan » CID ETC 2550 0 UT Hep ce See AAA Ar ES RASERNA » helicina PHIPS ” argentala GouLD -.... » elegantissima BEAN ... ” (ODSC UTG OUDHö ee NSL EE SE SSE EO EN IVelu bin ajg On a bars Gr OU KD Ra as Er ANUS DER YRAN OnChid10ps1sKeroenlan dicawBERGHu-.-sososc.s-SEETNESSRNNN | rich otro p18Eb OreallsRBRODSNetNS OMWejis core cs SARS » KT.OYELLY DTI ee se se soon send se kk es SANN "Adm e bevara d UTA EA Röse Seed ROAT DER SAN pr Nee eee NabicarclausabRODSKetEN OMWa => oss e- 020 ONS ENSE » — pallida. » IG) RS se ms SA FS AASE » HAVRE OULDI- >=" KN BL Gene KEN ST fr ena Alma uropsispneliCordeskJ[OHNST: ess. oc sssea ss SOT ASSA SE VA aura Can dd ARV OT oe ARD RASAR SENT OR SARA NA IP] euro fom am turricnajM ON Tel sese ses nera eN Sar eaE » W.00 1271 200VÖ TITANS SATA FÖRS: o je SS EE + + 2 + + + + + 5 +!) + + + + äro + + + : + + + + + + + + + + + + + + + = + 5 + + + k ar DER ar ir + T är + 2 nd) + 2 + + ; a = 4 ELR 3 k + + är + + + + + + E + + 3 + + + är + + + + + + + + + + + + LA + + är ar är + är Ä Ke É ar DSP 5 är + 5 + + är 3; + ar är bs) TT å + 2 + + + + + + Lag + É + är 5 å + + + + + + a ar + + + + + =S + är + : a 3P 2) Ar v == = + + z Sr) o a Se | tg DR + RJ : 5 A= CE H Ae a + S + + + 2 + + AE sis ES 2 : 2 : + + SPN + + + + + + + + + + 3 + + + Tr NS + + + + + + + + F + + + + + es + + + + + + SE : a = SS 42 + + + + + + ar ES 2 20 3 + + + + ö SAS z 25 Eg E + + 5 + 22 + É + + ER 2 å 5 + per + ar ar S an Fk gt är ar +) + 3 än 4 o EG sr + + + + + + + + + + + + är + I + + ARI ar + + + + + SLÅ + 2 + + Å å = 2 £ + + = + + är Er + + är + + + + 2 53 255 å 2 + 2 + + + sd är a 22 + + + + å : So 2 å + S — 1) N. affinis MörcH 1. ce. 1) Endast funnen i Matotschkin scharr. — ?) Enl. WooDWARD 1. c. — 3) Enl. ScHMiDT 1. c. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 2. 83 sl ale 7 äl Sjön 3 OR IPeUr0 tom alter e vy an avs NUR DNs es SE SEN USERS 23 3 a + ar + » JMPressAPR PvE << CSES Ser Sosse Se 2P 3 = TF » Canon (ÖOUBE bycsybscocessstoysn bb JAGAR + + » tenuicostata SARS smooososooooooo--- SINE oe +) o- +2) Bh 5 3 » elegans MÖLL. .-..- + + 5 + A +) + » pyramidalis STR. .. 22 + + + + + + + Z » Vil OJ ACE VRLVITG Hö sd fe er de dessa SAL ane +!) + + + + + » IDOTE ANSE REVS SAR a SANT SARS SR SAND RE + + 5 S z = » [PIC FET aRNVIO ODES SAST UN Nr ar + + £ E : (Columbellafrosacea; GOULD Lis. ss å + å 3 + + + 3 fören OVI INNE ossocsoscperes ss EREsELOSYs305BERAr= Er Fr är + + | 2 + » UENAG. NOVA INO orossscevsdsrocssnsssssosdsssssEA 5 = S 23 S 5 3 + 4 ERAN C1 [1 a TS HATE Roos oe osa oe SÄS er SA FN + + +?) $ + 25 + + » groenlandicum CHEMN. ooosooosssoossoon sann non nn är = 3 är MR Es ar 5 I ar » IM OT CINTG RR TE GT sem sas SE RASA 2 3 ar 5 : DD UTC at Um PITNSN SSE $ILO0 ESSENS TS NN 2 203 + + Ar AF är + + » Tim ENT MON: osssoscssssisvscsENdNLIdIEaJuL S + + å +(?) 2 + 2 » IUE TNT GR ANY sn Ao esse are ol Sekr aa rs Est AS RA + + + + a är + +5) + + » gla CI ASS ITN IE SE Ur SME TE af är 3 är är å + + » ArEnOStT (ÖR osocopocosssorosossbrssteketdsr sö E TP AS 2 + TF IB SUSHKLROY ELM ÖDL: occcsssososnece ser scssssnibirbasrdosslEen SE + = 2 Se + 2 + 5 DENS TOTN1CA tU SRS EN BIe eten SE ne 0 USA ee OLA +!) £å + + +(?) KG + + MEET OLn a tiusk EG OULDE 22--ek 200 ST Så TF + 2 3 I ar ar + ER Oe fO LTIOTSPE RUE ENE (055 bes ESS ses sees so ss ss 2 3; + - ar 5 Tr STORSTAN d1C US HENNE ner NN + +5) | + är + + + JE Sa DIT Lag GRAV = saa eRs Ra Nn a da må ee RB + 2 5 + är & 3 + + RBOPHOTECIa tha tUS TING oo ooo ee SEAN a Sa + ES + = I TT 5 är är a Denne, da (OVR Jococcsscoccssrss EEE +!) 5 å : + Tr +) | + = UrGnngLIRLINS MÖR toocoosssrec-ossroisoen soon ödeen +1) Sr 5 + EN + kg » SEM ENYLVE ENE SE CE SN re Sr nea SES + 5 = är SS 3 å å (Cylac hn an alb aGBR OMNESSS SS Se ver Se a Sea + + = äF är + é FF ar » IDRE INO ooocososdsersas sccordbsskart reste ENN + S 3 25 = 3 3 TG) » — reinhardti MÖRCH .......o.-- FER COS En -+ + 3 3 + | » SCALP GAR EEME se ALL TER KR Åre Se ae Ez - Kd +3) sa é TAnTG NymARITLaN SARS. mocooossssocoposocnsövorsos sar orIdgs] + SER 5 = T = INSE DUNN GV ATA BAN O OD: oss ieo dse a see RE Igar Sass ra + 3 : + 2 2 S + | 5 ESD UNC TA TOP: (RAR Ras ao = Sd on SÄG LER da a FF =S Så + z 5 3 DANNE l17) € 0 12 Care OUT Hp ao eo lagg es sa ee ÄN säl + S 3 5 22 z 5 Aeolis bostoniensis COUTH. -o.ooososooosooooooerooooooonnn non nn är + = = = + » — papillosa? LIN. .... + Sc =E + 35 ss

-— = 250 pe ne DE AS SR TE VA (=S Oo mv SPE BT RE AT är 2 NR OT En = 2 EA AL 22 > s S = 2 AA = = = => 2 EI REK esk ST FANER 3 2 2 2 i = FIER P AT Dendronotus arborescens MULL. osssoossssosseossoonnon non non + 3 Fr är är ar ur tll Doris repanda ALp. et HANC...ooooooo----- or DS LE + = +P a Å + AL 2 AL Cilloma JNTAGRINA. INENPS: Locosbvopossovssrssscps-uossosssv,BEnsos + + 5 + + cf db f är Ii a CIN AVD ElTCIN AVE, ENTP S fs ss See ANSE neue + 2 dr Cl 2 2 Ännu synes mig ej tillräckligt material föreligga för att ur den ofvan gifna geografiska öfversigten draga några bestämdare slutsatser, helst som mollusk-faunan i somliga trakter inom den arktiska regionen är undersökt med större noggranhet än inom andra. Jag inskränker mig derföre till att påpeka följande med afseende på No- vaja Semlja's molluskers utbredning: Med uteslutande af tunikaterna, nya och tvifvelaktiga arter äfvensom varieteter äro funna i hafven kring Novaja Semlja: 110 molluskarter: 36 acephala, 1 brachiopod, 1 scaphopod, 70 gasteropoda, 2 pteropoda. Af dessa förekomma i Kariska hafvet och Matotschkin scharr: 90 arter: 34 acephala, 1 brachiopod, 1 scaphopod, 53 gasteropoda, 1 pteropod; och i hafvet vester om N. Semlja: 33 arter: 30 acephala, 1 brachiopod, 1 scaphopod, 49 gasteropoda, 2 pteropoda. Af de i hafven kring Novaja Semlja lefvande arterna förekomma i enlighet med ofvan meddelade öfversigt: Acepbola B200i0 | Scaphor | Gastoro- | Pre I summa. iKOSSIlarkvid kt JEnIS8 6) Roe sara cs RR rd Sole ASEAS rs RN NN RN AR OTRS 16 1 - 26 — 43 ie fvan de va döny skata ppm arken == == =ess ss. 256 een 17 il — 29 1 48 » PER ATICIS Kal N OBE EE = ooo sen o sho SÅ Se BEE ING SEE 32 1 1 42 2 78 NR SVerig eskochWN Org esi qvantarförm a tion iEss= sees ess sees Ser nAn 23 1 1 21 — 46 ie fy an desvid ES Petsberg ens. Es sc. sc Be ooces sn beses ASSA ALE SE SAN RRENER 28 1 il 29 2 61 » DYRT STAT (3 Ur LE re dra NE LEE AAA DS RSA ELER BAR ERA 20 — — 27 al 48 | »” NN GT ö DL an usd E Set a BILD ENEr nå de RA RS ES TES ANNE EN 34 1 — 50 2 37 | SEB eh Tin 650 CHAN ärlig g an dej a bes ses ess AAA ERA 20 1 — 31 2 54 Inom den boreala regionen visar molluskfaunan vid Massachusetts kuster närmaste öfverensstämmelse med den vid N. Semlja: af de 110 vid N. Semlja förekommande arter finnas 69 vid Massachusetts ”), nämligen 24 acephaler, 1 brachiopod, 42 gastero- poder och 2 pteropoder. !) ”Doris sp. N:o 3” MIDDENDOREFEF 1. c. 2) Enl. Gouup 1. c. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 2. 85 Tillägg. Först sedan föreliggande afhandling var nästan färdigtryckt, har G. O. SARS: ”Mollusca regionis arctice Norvegie (Christiania 1878)”, ett af de mest betydande bi- drag till kännedomen om den arktiska regionens molluskfauna, kommit mig till- handa; jag måste sålunda beklaga, det jag kunnat begagna mig af SARS” upgifter en- dast vid utarbetandet af ofvanstående geografiska öfversigt. K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 2. 12 36 » = vo do WILHELM LBECHE, HAFSMOLLUSKER. Förklaring öfver figurerna. Itekil 16 Pandora glacialis TBeAcH. + nat. storl. Astarte compressa LIN. + nat. storl. Astarte compressa LIN. var. crassa nov.; a: recent exemplar; b: fossilt ex. + nat. storl. Astarte semisulcata LEACH; a—c: var. placenta Möre; d: var. withami Woop (fossilt ex.); ay ID och. d: + nat. storl.; c: + nat. storl. Yoldia intermedia M. SARS var major nov. + nat. storl. (ett mindre ex. af denna varietet för jemförel- sens skuld med fig. 7). Yoldia frigida Tor. + nat. storl. Yoldia forma propinqua nov. + nat. storl. Arca glacialis GRAY. + nat. stor. Arca pectunculoides (ScaccHi) JErFR. var. grandis nov. + nat. storl. Rissoa sibirica nov. spec. + nat. storl. Margarita argentata GouLp var. gigantea nov. a: + nat. storl. Radula: b: centraltand; ce: första mellantanden. ; Trichotropis kroyeri PHirn. + nat. storl. Admete viridula FABR. var. elongata nov. + nat. storl. Admete viridula FABR. var. distincta nov. + nat. storl. Pleurotoma novaja-semljensis nov. spec. + nat. storl. Pleurotoma impressa (BrcK) Möre. + nat. storl. Pleurotoma pyramidalis STR. var. jenisseensis nov. + nat. storl. Pleurotoma violacea MicH. et AD. var. mörchi nov. + nat. storl. Pleurotoma violacea MiGH. et AD. var. gigantea Mörck. + nat. storl. Utriculopsis densi-striata nov. spec. a—c: + nat. storl.; d: 1 led af radula. Cylichna reinhardti Mörker. + nat. storl. Cylichna scalpta RErve. + nat. storl. Sipho sabini (GRAY) MippD. a, b: + nat. storl.; c—d: radula. Buccinum ciliatum FABR. var. turrita BP Möreea = Tritonium flavulum Beck. oa, b: + nat. storl.; ce: en del af skalet för att visa skulpturen, + nat. storlek; d, e: radula. Tafl. II. Margarita obscura COouTH. var. intermedia nov. + nat. storl. Pusus deformis RBERve. + nat. storl. Fusus fornicatus REryE = "Tritonium antiquum Iis. var. communis (insignior; sculptura enodi)” Mipp. + nat. storl. Wusus tornatus GouLpv. + nat. storl. 5 Buccinum ovum (TuRtT.) REEvE. Radula: a, b af N:o 66; c—e af N:o 153; (—h af N:o 1513; i, k af N:o 13. ; Buccinum terrae novae MöreH. a, b: + nat. storl.; ce, d: radula. Buccinum ciliatum FABR. var. turrita & Möre. a—h: radula af N:o 80, a—e leder af radulas främre del, f—h leder af samma radulas bakre del; i, k radula-leder af N:o 143. Alla teckningar af radulan äro förstorade och utförda med tillhjelp af camera Iucida. 4 fr - 5 FH OA SN y I N | . UNNI |D sd — Nn dd G st I I S | I - I | | < 3 | =S I I SD SÅ I I i I I I i = H I = 3 | - T I NN | i rd I | I I = | I 23 I | ) IS | I > 4 DS S I | I MR | RR XY = T | 2] SS I Nn 5 H 3 ES | I in S I D : få | 3 | E — I =S 3 F - LR | N S So CS ) I S 3 M.I KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 16. N:o 3. LES ANNELIDES POLYCHETES DES MERS : DE LA NOUVELLE-ZEMBLE PAR HJ. THE EL. AVEC QUATRE PLANCHES. MÉMOIRE PRESENTE A L'ACADEMIE ROYALE DES SCIENCES DE STOCKHOLM LE 10 AVRIL 1878. Sen STOCKHOLM, 1879. P. AA NORSTEDT & SÖNER. KONGL. BOKTRYCKARE. HULK HRVA, NR ON AISA K MOSONET TONA NE FD RU | | | | Ö i KeNEA än u Ä Gc Vr i kv 4 NV tå os om a FUB KO RRINORA NET YRL äl RÖR I RAG AR ; C | MUN ROR SKEROM j Pr Li deux derniéres Expéditions polaires suédoises qui, sous la direction de M. le professeur NORDENSKIÖLD, explorérent en 1875 et 1876 les parages de la Nouvelle- Zemble jusqu'au puissant Yénisséi, ne sont pas moins importantes par le précieux con- tingent qu'elles fournissent aux sciences naturelles que par les découvertes geogra- phiques qu'elles ont faites, gråce aux abondantes moissons quelles ont eu la fortune de recueillir dans la flore et dans la faune de ces hautes regions. On se le rappelle, VExpédition de 1875 avait principalement pour but de cher- cher une route maritime reliant I'Europe et V'Asie septentrionale par la mer de Kara et d'explorer les régions polaires au profit des sciences naturelles. Elle fut, on g'en souvient, couronnée d'un brillant succés qui dépassait les plus vives espérances et T'Ex- pédition qui partit Vannée suivante pour les mémes parages confirma d'une maniere éclatante les résultats acquis par la précédente et elle vint elle-méme en ajouter de nouveaux. Il ne sera donc peut-étre pas sans intérét de retracer brigvement ici les phases de ces voyages dans des régions jusque-la si peu connues ”). L' Expedition de 1875 quitta le port de Tromsö le 8 Juin å bord d'un petit voilier, le Pröven, et, au bout d'une traversée de 15 jours entravée par Faccalmie, elle put atteindre la Nouvelle-Zemble au cap Goucinoi septentrional le 22 du méme mois. Aprés deux jours darrét employés a des draguages considérables qui purent étre poursuivis sans relåche, nous remontåmes au N. en explorant les cötes jusqu'au détroit de Matotchkin qui divise la Nouvelle-Zemble en deux iles et donne accés dans la mer de Kara. Les” glaces nous interdisant V'entrée de cette mer et nous fermant également la route du N., nous dåmes rebrousser chemin vers le S. Aprés de nouvelles stations au Gaaskap sep- tentrional et méridional, au Kostin Char, etc. ou les naturalistes de VExpédition eurent Foccasion de faire de riches butins, nous redescendimes jusqu'a la porte de Kara en- core barrée par des glaces impénétrables. Cötoyant alors File de Vaigatch jusquau Cap Grebeni, nous allåmes jeter Vancre prés d'une station de Samoieédes ou nous res- tåmes deux jours activement employés a draguer dans le détroit de Yougor, libre de glaces. La mer de Kara nous était ouverte, et le 2 Aout nous mimes å la voile pour la presqu'ile de Yalmal, que nous longeåmes. Puis, laissant File Blanche a notre droite et nous élevant jusqu'au 75” 40', nous arrivåmes le 15 Aoåt au but que s'était 1) Les comptes rendus de ces Expéditions sont insérés (en suédois) dans Bihang till K. Sv. Ak. Handlin- gar, t. 4., N:o 1 (1877) et t. 4, N:o 11 (1878) 4 HJ. THEEL, ANNELIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. proposé I'Expédition, å Port Dickson. Suivant le plan adopté au départ, les membres de F'Expédition se séparérent alors: M. NORDENSKIÖLD remonta le Yénisséi et revint en Suéde en traversant la Sibérie, tandis que deux des naturalistes qui l'avaient accom- pagné reprirent la route de la Norvége avec le Pröven. Le 19 Aotåt, nous repartimes done de Dicksons-hamn et, au bout de quatre jours de pénible traversée, nous nous trouvåmes non loin du cap Middendorff par 75” 43' Lat. N. — point culminant atteint pendant ce voyage — ou nos dragues fonctionnérent de nouveau. Aprés une station åa Udde-Bay, nous réussimes åa entrer dans le détroit de Matotchkin que nous passå- mes et, aprés une rude traversée ou nous dåmes essuyer plus d'une formidable tem- péte, le Pröven jeta l'ancre å Tromsö le 3 Octobre. Une nouvelle Expédition fut organisée en 1876. Elle quitta la Norvége le 25 Juillet å bord du vapeur VY mer et atteignit le 30 du méme mois le détroit du Ma- totchkin, par ou elle entra le lendemain dans la mer de Kara. Mais les glaces la for- cérent åa revenir jeter V'ancre å la station d'hiver de Rossmysslof. Le 5 Aouvt, IYmer longea la cöte orientale de la Nouvelle-Zemble jusqu'aux approches de la porte de Kara et se dirigea vers la presqu'ile des Samoiedes, qui fut en vue le 10 Aout. Doublant File Blanche, TExpédition ancra dans le port de Dickson le 15 Aout, c'est-åa-dire juste le méme jour, aä un an d'intervalle, que V'Expédition précédente. Aprés avoir stationné dans Fembouchure du Yénisséi, VYmer partit le 1” Septembre dans la direction du NO. et, repassant par le Matotchkin, il revint a Tromsö le 22 du méme mois. Comme on le voit par la liste que nous donnons a la fin de ce Mémoire, des draguages ont été entrepris activement en soixante-dix localités différentes pendant les deux Expéeditions. Le voile qui déroba longtemps a la science le monde animal de la Nouvelle- Zemble et des mers qui la baignent a I'O. a déja été soulevé, il faut le reconnaitre, par d'intrépides savants, au premier rang desquels il faut placer VAcadémicien russe von Batr, M. de HEUGLIN (pendant VExpédition Rosenthal 1871) et récemment les mem- bres de YVFExpédition austro-hongroise de 1872—1874. Leurs admirables travaux ont jeté de vives et nouvelles lumiéres sur ce domaine plein d'intérét. Toutefois, v. Baör et HEuGLIN ont principalement porté leur attention sur les animaux vertébrés, notamment sur les mammiferes et les oiseaux, laissant quelque peu dans Fombre les invertébrés. L' Expédition austro-hongroise a assurément enrichi la science a ce dernier égard, mais les éléments nécessaires faisaient encore défaut pour qu'on påt se former une idée exacte de la vie animale dans ces mers arctiques. Ainsi, pour ce qui concerne les Annélides en particulier, on n'en connaissait aucun individu, si nous ne nous trompons, pour la mer de Kara. &L'Expédition Rosenthal rapporta des cötes SO. de la Nouvelle-Zemble et du détroit de Matotchkin 15 espéces seulement qui furent déterminées par le céleébre helminthologue Emrrers. Ce sont les suivantes: Harmothoö imbricata L., Evarne impar JOoHnst., Pholoö minuta JOounNst., Anaditis Wahl- bergi MGRrn, Hteone picta EErErs, Castalia arctica MGRN, Nereis zonata MGRN, Lumbri- nereis sp.? Cirratulus cirratus MÖLL., Pista cristata Mörr., Amplutrite cirrata Mörr., Te- rebellides Stroemi SARS, Huchone analis KRövrer, Huchone papillosa KrR., Chone Duneri MGRN; Pune d'entre elles, Hteone picta Emr. était nouvelle pour la science. VON MARENZELLER KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 3. 5 qui classa les matériaux recueillis par V'Expédition austro-hongroise, fit connaitre 26 especes, toutes draguées dans la mer qui se trouve a I'O. et au N. de la région sep- tentrionale de la Nouvelle-Zemble. En voici la liste: Scalibregma inflatum RATHEE, Brada villosa RATEKE, Cistenides granulata L., Ampharete Goöst MGRN, Amplhicteis Gun- neri SARS, Melinna cristata SARs, Amplatrite cirrata MörL., Scione lobata Mars, Thelepus cireinnatus F., Terebellides Stroemi SARS, Euchone tuberculosa KRoryrer, Chone infundibuli- formis Kr., Chone Duneri MGRN, Spirorbis lucidus Monst., Hyalopomatus Claparedi MaA- RENZ., Nyclia cirrosa PALLAS, Antinoö Sarsi KinBG., Hucrante villosa MGRN, Nephthys longisetosa Orrsrt. (= Malmgreni), Phyllodoce groenlandica Ozrrst., Phyllodoce Luetkeni MGRN, Syllis fasciata MGRN, Nereis zonata MGRnN, Nereis pelagica L., Northia conchylega SARS, Glycera capitata ÖErrst. Egalement ici, une de ces espéces était inconnue å la science, c'est V'Hyalopomatus Claparedi V. MARENZ. et en tout nous ne comptons pas moins de 22 espeéces qu'on ignorait autrefois dans ces mers. En résumé, le nombre des Annélides polychétes qui ont été mentionnées pour les mers de la Nouvelle-Zemble jusqu aux Expéditions suédoises de 1875 et 1876 g'é- leve au total de 37 espéces. Or, comme on le verra par ce Mémoire, les deux derniéres Expéditions polaires suédoises ont recueilli 90 espéces de ce méme groupe, dont 13 nouvelles pour la science. Si donc nous ajoutons å ce nombre celui des espeéces déja mentionnées par nos de- vanciers dans ces régions, mais que nous n'avons pas réussi a y rencontrer, nous arri- vons au total de 102 espeéces d'Annélides pour les mers de la Nouvelle-Zemble, nombre qui ne laisse pas davoir de Vintérét lorsqu'on se rappelle que du Greenland et du Spitzberg, contrées relativement bien explorées, on n'en relate que 122 pour le premier pays et seulement 93 pour le second. Si nous comparons les vers qui se rencontrent dans les mers de la Nouvelle- Zemble avec ceux du Greenland, du Spitzberg, du Finnmark et du Bohuslän, nous voy- ons qu'au point de vue de la distribution ils ont le plus de rapports avec ceux du Grenland: en effet, 73 espéces leur sont communes; au second rang vient le Spitz- berg, qui a 72 formes communes, puis vient le Finnmark et enfin le Bohuslän. Cela nous autorise done å conelure que les Annélides des mers entourant la Nouvelle-Zemble portent de préférence le cachet du haut Nord, et cette opinion est confirmée par le fait qu'un trés grand nombre dentre elles n'ont jusqua présent pas été rencontrées ailleurs qu'au Spitzberg et au Grenland. Il faut le faire remarquer ici, il y a également des formes, peu nombreuses il est vrai, qui n'ont encore été observées que dans des régions beaucoup plus méridio- nales. LIL Pucrante villosa et YAmphicteis glacialis, par exemple, qu'on n'avait recueillies que sur les cötes du Bohuslän et dans le fjord de Christiania, ont été capturées la premiere par V'Expédition Austro-hongroise de 1872—1874 et toutes deux, dans la mer de Kara, par les Expéditions suédoises. Or, il est peu probable que ces deux espéces fassent ainsi un saut de 13 a 14 degrés, mais il y a plutöt lieu de croire que c'est faute d'explorations completes qu'elles n'ont pas été observées dans les regions intermédiaires. Nous ajoutons aå la fin de ce Mémoire une liste des lieux de draguages opérés pendant les deux Expéditions, ävec Vindication de la profondeur en metres et de 6 HJ. THÉBL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. la nature du fond; le nom de chaque localité y est précédé d'un numéro de repére, afin d'épargner YFespace dans cet ouvrage en citant sous chaque espece une foule de données locales: nous nous contenterons de renvoyer par des chiffres aux indications de cette liste. Il convient de rappeler quå la plupart des endroits signalés, nous n'avons pas opéré un mais bien plusieurs draguages et que lorsque VExpédition s'est arrétée plusieurs jours en un certain lieu, comme par exemple aux détroits de Ma- totchkin et de Kostin, au cap Grebeni, a Gaaskap, etc., nos dragues ont travaillé sans discontinuer pendant toute la durée de la station. Avant de terminer cette introduction, il est a propos de dire quelques mots de la littérature du sujet que nous traitons ieci. On le sait, les Annélides du Nord ont été F'objet d'une foule de travaux plus ou moins considérables disséminés dans diverses revues, mais en somme il n'existe que deux recueils spéciaux, ceux que MALMGREN a publiés sous le titre de Nordiska Hafsmaskar et Annulata polycheta. ÖCes ou- vrages, nous n'avons pas besoin de le dire, sont d'une grande valeur pour quiconque sS'occupe de ce groupe et en effet, ils ne laissent pas que d'avoir dincontestables mé- rites åa plus d'un égard. Mais nous sommes forcé de nous séparer souvent de cet auteur, parce qu'il forme une foule de genres dont les caractéres sont si secondaires qu'on ne peut guére les regarder que comme des espeéces nouvelles. Il admet aussi certaines espéces qui, a nos yeux, ne sont tout au plus que des variétes. Les familles ou nous estimons nécessaire une notable réduction ou une modification, sont surtout les sui- vantes: Polynoidee, Syllide, Nereide, Amphictenidee, Ampharetide et méme Terebellide. Toutefois, nous n'avons nullement VFintention ici de nous livrer å la eritique de Tou- vrage de MALMGREN, ni de refaire tous ses genres: c'est du ressort d'un travail dont le but serait autre que celui que nous poursuivons actuellement; nous avons simplement tenu a faire remarquer d'avance que notre conception de lidée de genre differe a bien des cegards de celle de MALMGREN et que, si dans plusieurs cas nous nous servons de sa division des genres, nous sommes loin de FTapprouver. En plus d'un endroit aussi, nous avons cherché a compléter des descriptions qui offraient des lacunes ou étaient trop sommaires. Pour ce qui est de la synonymie, nous nous sommes borné a citer la premiére description de chaque espéce, MALMGREN et les rares naturalistes qui, aprés lui, se sont occupés des Annélides du Nord et dont nous avons été a méme d'étudier particuliere: ment les ouvrages. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. RAND. I6. N:o 3. 7 I. Fam. POLYNOIDZ. 1. Nychia cirrosa (PALLAS). 1766. Aphrodita cirrosa PALLAS. Miscell. zool. p. 96, P1. VIII fig. 3—6. 1867. Nychia cirrosa MALMGREN. Amnnulata polychata, p. 5. 1871. » » EHLERS. Sitzungsb. phys.-med. Soc. Erlangen, III, p. 77. 1872. » » M. Sars. Nyt Mag. f. Naturvid., XIX, p. 202. 1874. Polynoé cirrosa MöBivs. Die zweite deutsche Nordpolarfahrt in den Jahren 1869 und 1870, II, p. 253. 1874. Nychia cirrosa MaLm. Kongl. Vet. o. Vitt. Samhällets i Göteborg Handl., p. 73—74. 1877. » » oo V. MARENZELLER. Denkschr. Mat.-Naturw. Class d. Kajserl. Akad. d. Wissensch., XXXV, Wien, p. 39 (separat Abdr.). Hab: 1, 4, 7, 9, 10, 14, 24, 25, 30, 45, 68. Bien que nous ayons trouvé ce ver, comme le montrent les données locales ci- dessus, dans la plupart des endroits explorés par les Expéditions, nous ne pouvons dire quil soit abondamment représenté; d'ordinaire, nous n'avons dragué qu'un petit nombre d'exemplaires åa chaque localité. D'apreés MALMGREN, il ne commence aå étre fréquent qu'aux plus hautes latitudes des cötes du Spitzberg et du Grenland, ou il atteint aussi son plus puissant développement. Les plus grands exemplaires, qui mesurent 45 millim. de longueur, y compris la trompe étendue, ont été recueillis dans la mer de Kara; les individus provenant des autres localités n'atteignent ordinairement pas plus de 25 a 30 millimétres. 2. Polynoö seabra (ÖRSTED). 1843. Lepidonote scabra ÖrstTED. Grönl. Ann. dorsibr., p- 164—166; fig. 2, 7, 10, 12, 13, 17, 18. 1860. Polynoö nodosa SArRs. Forh. Vid. Selsk. Christiania, p. 58—59. 1867. HEunoéö Oerstedi MALMGREN. loc. cit., p. 6. 1867. FEunoé nodosa MALMGREN. loc. cit., p. 6. 1872. » » M. Sars. loc. cit., p- 202. 1874. » » MaLmM. loc. cit., p. 74. Hab: 1, 14, 25, 34, 37, 42, 61, 64, 67. Cette espeéce parait étre non-seulement plus fréquente, mais encore, ainsi que la : précédente, atteimdre un plus haut degré de développement dans la mer de Kara que dans celle de Mourman. Les plus grands individus, de 70 ä 80 millim. de long, ont été trouvés dans le voisinage du Cap Middendorff, sur la cöte N.E. de la Nouvelle-Zemble. Comme on le voit par notre liste de synonymes, nous regardons Polynoö nodosa de SARS comme une P. scabra. En effet, nous croyons qu'on ne peut établir des dif- férences déterminées et satisfaisantes entre ces formes, parce que nous avons trouvé, dans les matériaux qui ont servi a notre examen, des individus qui, a en juger par les descriptions actuelles, peuvént se rapporter aussi bien a l'une qu'a autre. SARS recueillit, dans son voyage aux iles Lofoden et au Finnmark, un exemplaire quil considéra dabord comme une P. scabra. Plus tard, il le regarda comme distinct de cette espéce, principalement par le fait que les élytres chez cet individu étaient mu- nis dun »petit nombre de tubercules arrondis, qui ne se prolongeaient pas en aiguil- lons» '), comme cela aurait du étre le cas pour le P. scabra; il indiqua de plus qui 1) ”faa og runde Knuder, som ikke ere forlengede til Pigge”. 8 HJ. THEEL, ANNELIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. existait quelque différence dans la couleur. MALMGREN, qui étudia aussi ces formes, ajoute qu'elles se ressemblent beaucoup, mais, outre les différences précédemment indi- quées, il fait spécialement remarquer que le Polynoö nodosa a le bord extérieur de F'élytre cilié, ce qui ne devrait se trouver que chez les individus jeunes de P. scabra. Dans la mer de Kara, par 73” 28' Lat. N. et 58” Long. E., nous avons dragué en une fois å une profondeur de 90 åa 200 métres quatre individus, dont deux grands — å peu prés 70 millim. de long —, tandis que les deux autres atteignent a peine 30 åa 35 millim. Ces derniers portent prés du bord postérieur des élytres, outre de petites élévations, trois ou ordinairement quatre grands appendices — parfois davan- tage — de forme hémisphérique ou légérement allongée. La couleur des éelytres et des appendices est dun gris clair sale; chaque élytre porte en outre une tache plus claire tirant vers le jaune et son bord externe est fortement cilié. A en juger par les descriptions de SArRs et de MALMGREN, ces deux animaux doivent appartenir å la forme Polynoö nodosa. Si Fon examine les deux grands exemplaires, on remarque que chez eux aussi le bord postérieur des élytres est pourvu d'appendices, mais de dimension et de forme trés-inégales: un ou deux de ces appendices sont de plusieurs fois plus grands que les autres et varient chez le méme animal; ils affectent la forme tantöt hémisphérique, tantöt étendue avec Vextrémité légerement boursouflée et pourvue de petites pointes. Une partie de ces appendices est d'un jaune clair, tandis que d'autres sont bruns ou brun foncé. Les élytres, dont le bord postérieur est distinetement cilié, quoique les cils soient plus épars que chez les deux petits individus, sont d'un brun sale avec une tache violet foncé. Il nous semble impossible de décider å laquelle des deux formes ap- partiennent ces animaux. Nous croyons en effet qu'on peut avec autant de raison les rapporter å V'une aussi bien qu'a l'autre, ce qui est également le cas de tous les autres animaux recueillis. Un seul exemplaire de dimension moyenne, dragué aussi dans la mer de Kara — par 72” 5' Lat. N. et 67” 30' long. E. — porte sur chaque élytre une seule grande protubérance, conique, brune ou jaune, et aucune de forme arrondie: il faut donc le considérer comme une Polynoö scabra. Les autres caractéres indiqués, savoir que la Polynoö nodosa a des élytres un peu plus larges et les soies de la rame ventrale beaucoup plus longues, comparativement a celles de la rame dorsale, que chez la P. scabra, sont d'une importance secondaire, car une variation assez considérable se fait remarquer åa cet égard dans la plupart des Polynoides. 3. Polynoö rarispina SARS. 1860. Polynoö rarispina SARS. loc. cit., p. 59—60. 1867. Lagisca rarispina MALMGREN. loc. cit., p. 8. Hab: 14, 19, 25, 36, 44, 48. Un ou deux exemplaires seulement ont été recueillis å chacune des localités in- diquées. Les plus grands mesurent 40 millim. de longueur: ils sont donc beaucoup plus petits que les plus grands exemplaires provenant du Spitzberg. KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 3. 9 4. Polynoö imbricata (LINNE). 1767. Aphrodita imbricata LINNE. Syst. Nat., ed. duod., p. 1084. 1867. Harmothoé imbricata MALMGREN. loc. cit., p. 9—10. 1871. » » EHLERS. loc. cit., p. 77. 1872. » » SARS. loc. cit., p. 203—204. 1873. » BOLD EHLERS. Sitzungsb. phys.-med. Soc. Erlangen, V., p. 7—38. 1873. Polynoé cirrata MöBiuvs !). Jahresb. Comm. wiss. Untersuch. deutsch. Meere in Kiel 1871, p. 111—112. 1873. » » KuPFFER. Jahresb. Comm. wiss. Untersuch. deutsch. Meere in Kiel 1871, p. 150. 1874. » » MöBiuvs. Die zweite deutsche Nordpolarfahrt 1869—1870, II, p. 253. 1874. Harmothoé imbricata MALM. loc. cit., p. 74. 1875. Polynoé cirrata MöBiuvus. Jahresb. Comm. wiss. Untersuch. deutsch. Meere in Kiel 1872, p. 166. 1877. Harmothoé imbricata HANSEN. Nyt Mag. f. Naturvid., XXIV, p. 4. 1878. Polynoé cirrata LENz. Jahresb. Comm. wiss. Untersuch. deutsch. Meere in Kiel 1874—1875, Anhang Ip 1878. Harmothoé imbricata HANSEN, Nyt Mag. f. Naturv., p. 2 (serskilt Aftryk). Ellos 4, & 7, I, LO, lår 8, NG, Hö AL Bör Hö Ce ver, dont nous avons recueilli toutes les variétés possibles de couleur et de dimension — les plus grands ont 65 millim. —, est particulierement fréquent a la cöte occidentale de la Nouvelle-Zemble, ainsi que dans les détroits qui unissent entre elles les mers de Mourman et de Kara. Malgré les nombreux draguages que nous ) Nous ne pouvons nullement approuver le procédé de M. le Professeur MöBivs et de M. LENnz qui ran- gent sous la Polynoé cirrata quatre espeéces considérées avec raison comme différentes, savoir P. glabra, impar, Sarsi et imbricata: les deux derniéres surtout — aussi bien les jeunes formes que les adultes — accusent des différences si tranchées quwil n'est gugre possible de les regarder comme identiques. OCes savants semblent en général m'avoir pas attaché assez dimportance å la forme des soies et paraissent portés å admettre quwelle peut varier beaucoup plus que ce n'est le cas en réalité. Comme on le verra par ce qui suit, jai examiné une foule d'exemplaires de la vraie Polynoé Sarsi de 38 a 39" de lon- gueur jusqu'aux jeunes formes de 8”m seulement et nulle part je n'ai pu voir les soies varier de forme, mais tout mnaturellement de dimension en proportion avec celle de V'animal. C'etait le meéme cas pour la P. imbricata. Les élytres et la couleur etc. offrent en outre une dissemblance si considérable entre ces deux formes quwil n'est méme pas nécessaire dexaminer les soies pour juger å laquelle des deux se rapporte V'animal en question. La P. impar se distinguce des autres especes surtout par ses élytres caractéristiques, pourvues de grands tubercules de formes remarquables (voyez les figures de MALMGREN): je mai rien trouvé d'analogue chez les autres espeéces citées. Elle se rapproche le plus å VF'extérieur de la P. imbricata et surtout — par suite de sa petitesse — des jeunes formes. La preuve quwil ne faut pas les regarder comme identiques, ainsi que le fait Mönriuvs, c'est que seules les plus grandes formes de P. imbricata ont sur les elytres de notables appendices arrondis, tandis que nous mn'avons jamais pu en découvrir de semblables chez les jeunes formes de cette espece. Quant a la P. glabra, jai eu Voccasion d'en examiner deux exemplaires, dont Pun atteignait une longueur de 55" environ, — il égalait donc å peu prés les plus grands exemplaires de P. imbricuta — et l'autre 40mm. Tous les deux Sön parfaitement distincts de P. imbricata — la seule avec laquelle il soit possible de les confondre — par les soies ventrales singulierement minces, comparativement aux dor- sales, et en ce que les extrémités de ces soies sont tantöt simples — chez les soies supérieures et les inférieures — tantöt distincetement bi-dentées, chez les intermédiaires: la dent supérieure est extrémement fine et légerement recourbée. Chez la P. imbricata de la méme dimension j'ai trouvé toutes les soies ventrales larges, fortement développeées et visiblement bi-dentées: la dent supérieure était forte et sensible- ment recourbée. En outre, la P. glabra a les deux processus de la téte tres-obtus et la plus grande largeur de celle-ci se trouve en avant ou au milieu, ce qui n'est pas le cas chez la P. imbricata (La figure que MALMGREN nous fournit pour la téte ne nous semble pas tout-å-fait fidele). Les élytres pré- sentent aussi des differences qu'on apercoit aisément en examinant la description de MALMGREN. [9 EK. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 3. 2 10 HJ. THÉEEL, ANNELIDES DES MERS DE LA”N.-ZEMBLE. avons entrepris dans cette derniére mer, nous ne pouvons indiquer qu'un seul endroit — Uddebay, sur la cöte orientale de la Nouvelle-Zemble å environ un degré au N. du détroit de Matotchkin —, ou nous ayons réussi å prendre quelques individus. La Poly- noö imbricata doit donc étre assez rare dans cette mer et il est trés vraisemblable qu'elle fait méme compleétement defaut dans une grande partie de ces parages. En effet, I'animal semble vivre de préférence sur des fonds dalgues mélées de pierres ou de sable, et la mer de Kara est trés-pauvre a cet égard. La plupart du temps, Vargile en forme le fond, tandis que le sable exclusivement se rencontre dans le voisinage de la presqu'ile des Samoiedes, de Yile Blanche et de rOb, ou dailleurs V'eau est trés-basse et la salure en faible proportion, de sorte qu'on est autorisé a admettre que notre ani- mal ny vit pas. Uddebay est le seul endroit ou nous ayons trouvé des algues et un fond de roc, et c'est lå que, dés notre premier voyage, nous recueillimes quelques exem- plaires. Toutefois, il est probable qu'un fond de la méme nature que celui dUddebay se présente en plusieurs autres endroits le long des cötes E. de la Nouvelle-Zemble, et, dans ce cas, il est hors de doute que notre animal ne se trouve aussi dans ces mémes parages. 5. Polynoö aspera HANSEN '). 1877. Polynoé aspera HANSEN. loc. cit., p. 1—2, Pl. I (verosimiliter). Corpus elongatum, sublineare, postice quam antice tamen magis attenuatum segmentis setigeris 39. Lobus cephalicus paulo latior quam longior, antice in prominentias duas conico-acuminatas productus. Oculi 4: duo antici majores ab apice prominentiarum longe remoti, in media c. longitudine capitis siti, duo postici minores in vertice ad basin capitis. Antennze parve, lobo cephalico vix longiores, parce ciliate. Tentacu- lum, antennis ter vel quater longius, parce ciliatum, apice attenuato tenui. Palpi validi, subteretes, glabri, tentaculo longiores. Cirri tentaculares elongati, rarissime ciliati, articulo basali communi seta una atque una acicula predito. FElytra. paria 15, primo pari suborbiculari excepto, ovato-reniformia, prope marginem exter- num et posticum ciliatum spinis raris, superficie superiore spinulis numerosis minimis ubique sparsis punctata. Set rami inferioris fere capillares atque recte, alie apice integro alixe obsolete bidentato, transverse spinulis longis. Setxe rami superioris illis multo crassiores et breviores, vix vel leviter curvatae, crebre transverse spinu- lose. Cirrus dorsualis, rare et breviter ciliatus, setis inferioribus fere duplo longior. Cirrus ventralis brevis haud ciliatus. Color: elytra griseo-alba, opaca, margine externo colore spadiceo; pars dorsualis segmentorum pulchre badia, margine anteriore et macula media albis. Longitudo 18"m, Hab: 49 (Specim. 5). Le corps est allongé; le plus grand exemplaire, mesurant 18 millim., atteint son maximum de largeur et de hauteur entre le 6” et le 10” segment; dela, le corps s'ar- rondit assez subitement en avant, tandis qu'il diminue uniformément en arriere jusqu'aux derniers anneaux, qui sont trés-minces. Les segments munis de soies sont egaux en longueur, sauf les deux premiers et quelques-uns des postérieurs, qui sont plus courts: 1) Aprés avoir remis notre Mémoire å F'Académie Royale, nous avons eu Foccasion de voir VF'ouvrage cité du Dr HANSEN; c'est pourquoi nous n'avons pas pu modifier notre texte, d'autant plus que nous ne som- mes pas entierement certain que notre animal réponde parfaitement å celui du naturaliste norvégien. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 3. i leur nombre est de 35. Un exemplaire avait les 7 derniers anneaux reproduits. Tous les segments portent, sur la face ventrale åa la base des pieds, un petit appendice pa- pilliforme; å I'endroit correspondant sur la face dorsale, les segments non munis d'é- lytres en ont un grand de couleur chåtain -—- un exemplaire les avait blanes —, de ma- niére å donner naissance comme aå une bande de petites taches brunes le long de chaque cöté du dos. Ces petits appendices dorsaux diminuent en dimension vers Var- riere et ils sont a peine sensibles sur les derniers segments. La couleur des élytres est d'un blanc gris terne avec la partie postérieure et externe plus foncée tirant au brun. La partie dorsale du premier segment est tout chåtain, ce qui donne lieu å une limite tranchée entre elle et le lobe céphalique, qui est d'un blanc pur. Les parties dorsales des autres segments sont aussi chåtains, mais avec une bande transversale blanche au bord antérieur et une autre, fort étroite, dans le voisinage du bord postérieur; au milieu de chaque segment il se trouve en outre une tache blanche, qui a sa plus grande dimension au 8” segment a peu prés et diminue ensuite vers l'arriére, ou elle n'apparait enfin que comme un point trés-fin. Les palpes sont brun clair, et tous les autres appendices de la téte ainsi que les cirres tentacu- laires et les dorsaux sont d'un blanc sale avec des bandes brun clair. Le lobe céphalique, P1. I, fig. 1, å peu prés aussi large que long, montre å Favant deux extrémités coniques légérement inclinées; il est divisé en deux moitiés latérales par un sillon longitudinal, distinct å Vavant mais peu sensible åa F'arriére. Le contour postérieur de la téte forme une ligne presque droite. Les yeux sont grands, surtout les antérieurs qui sont situés sur les cötés de la téte et que par suite on voit å peine d'en haut; les deux postérieurs se trouvent tout prés du bord postérieur de la téte et les antérieurs sont toujours un peu en arriere du milieu de la téte: un in- dividu avait les yeux antérieurs et postérieurs si rapprocheés qu'ils paraissaient unis. Le tentacule qui insére sa puissante partie basilaire entre les parties latérales de la téte, est a peu prés 3 a-4 fois plus long que les antennes et clair-semé de pe- tites papilles; sa partie antérieure se rétrécit fortement. Les antennes, qui partent de dessous la region basilaire du tentacule, ont environ la méme longueur que la téte et sont aussi couvertes de papilles clair-semées. Les palpes, particulierement épaisses vers la base, se rétrécissent vers V'extrémité; elles sont entierement lisses et un peu plus longues que le tentacule. Le premier segment, qui vient aprés la téte, se distingue des autres par son peu de longueur et V'absence de pieds développés; il porte sur chaque cöté deux cirres tentaculaires, fixes a une partie basilaire commune et couverts cå et la d'assez longues papilles; le cirre supérieur est un peu plus long que YFinferieur. La partie basilaire, P1. I, fig. 2!, parait formée par I'union de deux parties primitivement distinctes, gråce åa un sillon visible le long du milieu de la face antérieure; elle a sa partie terminale divisée en deux surfaces articulaires, dont la supérieure est un peu plus grande que Vinférieure. Sur la face antérieure, juste ou se trouve le sillon, on remarque un ap- pendice pédiforme se continuant en une légére elévation ou créte jusqu'a la base et 12 HJ. THEEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. renfermant une acicule puissante; a la base méme, on apercoit une grande soie de forme et de dimensions pareilles å celles des rames dorsales des autres segments. D'a- pres MALMGREN, la P. impar doit avoir ainsi que la P. glabra deux soies sur la partie basilaire des cirres tentaculaires; mais cet auteur ne mentionne pas d'acicule. Les segments suivants portent tous des pieds complétement développés avec des élytres ou des cirres dorsaux, ainsi que des cirres ventraux. Les cirres dorsaux, qui sont couverts de petites papilles clair-semées, sont d'ordinaire 13 åa 2 fois plus longs que les soies de la rame inférieure et a peu preés également grands sur tout le corps; mais les ventraux sont courts et ne dépassent pas l'extrémite de P'acicule ven- trale, P1. I, fig. 2", sauf au deuxieme segment ou ils sont deux fois plus grands qu'aux autres. Ces derniers cirres nous présentent encore une singularité, en ce que nous les voyons couverts de petites papilles, ce qui n'est pas le cas des autres ventraux. Les pieds sont divisés en deux rames, une supérieure dorsale et une inférieure ventrale, pourvue chacune d'une puissante acicule et d'un faisceau de soies. Au deuxiéme segment, la rame supérieure avec son acicule est de beaucoup plus longue que I'infé- rieure; au troisiéme elles sont å peu prés égales, et aux segments suivants la rame in- férieure augmente de plus en plus en dimension, de sorte que la différence est fort sensible aux derniers segments du corps. La forme des rames est effilée en cöne. Les soies sont presque entierement semblables a celle de la P. glabra de MALMGREN; les dorsales sont toujours de plusieurs fois plus épaisses que les ventrales: ces dernié- res sont plus longues, sauf tout a l'avant et a Parriere du corps, ou elles sont a peu preés d'égale longueur. Les soies des deux rames sont aussi å peu prés en nom- bre égal. Les soies dorsales, P1. I, fig. 4", sont puissantes, presque égales en largeur, rétrécies vers Vextrémité, légérement courbéees et couvertes de rangées transversales de petites dents ou spinules. Les soies ventrales, P1. I, fig. 4', qui sont trés-minces, presque capillaires, font voir å un fort grossissement que leur partie terminale légere- ment elargie a Vextrémité ténue divisée chez la plupart en deux dents, dont la plus grande est faiblement courbée; la partie terminale des soies, plus distincte chez les in- ferieures que chez les supérieures, est toujours pourvue de rangées transversales de longues dents ou spinules. Les élytres, au nombre de 15 paires, sont placés sur les segments sétiferes”?) GUeTvOLeI:t 2 LINS LINS TG2NS2 Ka lcouleurtprnncpale est blanc gris et opaque; une grande portion de leur région postérieure et externe est plus foncée et d'une teinte brunåtre. La premiére paire, P1. I, fig. 3', est presque ronde, tandis que les autres, P1. I, fig. 3” sont réniformes; leur bord externe et pos- térieur est faiblement cilie. Toute la surface est raboteuse, gråce a de petits aiguil- 1) Nous comptons comme premier segment sétifere celui qui porte des cirres tentaculaires, parce quil est muni de quelques soies et d'une acicule rudimentaire. Nous F'avons toujours fait entrer en compte parmi les segments armés de soies, toutes les fois qu'il s'y trouvait des soies et une acicule. 2 > il KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 3. 13 lons microscopiques trés-rapprochés et de grands aiguillons bruns, effilés et légerement courbeés qui se trouvent au bord postérieur et externe, ainsi que — bien qu'en nombre trés-faible — vers le milieu de V'élytre. C'est en vain que nous avons cherché å ranger cet animal dans V'un des genres de MALMGREN; il est évident qu'il doit appartenir ou a Evarne ou a Lenmlla, mais il nous est impossible de dire auquel de ces deux genres il faut le rapporter. Il se rap- proche du dernier par la forme des soies, mais du premier par ses élytres raboteuses. De méme, nous ne voyons rien qui empéche de ranger notre animal dans les genres Harmothoö et Antinoö du méme naturaliste. Comme nous l'avons dit dans notre In- troduction, MALMGREN a formé un trop grand nombre de genres dans la famille des Polynoides et il les a basés sur des caractéres beaucoup trop secondaires; de lå ré- sulte la difficulté sinon Timpossibilite dintroduire de nouvelles formes, aä moins que I'on ne veuille suivre le méme procédé, c'est-a-dire former encore de nouveaux genres. Si Pon compare, par exemple, les descriptions que MALMGREN nous donne des genres Harmothoö, Antinoö, Lagisca, Evarne et Lcemlla, il est difficile de découvrir un seul caractére qui autorise åa les regarder comme des genres distinets. En ce qui concerne spécialement les deux derniers, la difference qui existe pour les soies ne peut absolu- ment servir que comme caractére spécifique et quant aux élytres, I'auteur lui-méme semble admettre qu'elles n'offrent pas de bons caractéres génériques, puisque dans sa diagnose du genre il omet absolument de parler de leur aspect chez V' Evarne: ce n'est en effet que par le tableau des genres qu'on peut découvrir que les élytres de I Evarne ont la surface munie de trés-petits tubercules et le bord postérieur pourvu de grands tubercules de forme hémispheérique, tandis que la ZLcenilla les a presque entierement lisses. La question est cependant de savoir si cela peut suffire a caractériser des genres. Nous ne le ceroyons nullement et nous sommes d'autant plus confirmé dans notre opi- nion que ces tubercules de la surface des elytres, on le sait, sont parfois soumis a de grandes variations de forme et de dimension chez une méme espéce, par exemple chez V Eunoé scabra, etc. Il nous parait donc nécessaire de refaire les genres de cette famille et c'est pour- quoi nous nous sommes cru en droit, amsi que Font fait une partie des auteurs aprés MALMGREN, non-seulement de fondre Evarne et Leenilla en un seul genre, Polynoö, mais encore d'y renfermer Antinoö, Eunoö, Lagisca et Harmothoö. Il est hors de doute que la réduction pourrait s'étendre encore plus loin, mais notre intention ici n'est pas de nous engager dans une critique qui reclamerait plus de temps et de comparaisons mi- nutieuses. Nous avons simplement cherché a ecarter les plus graves d'entre les diffi- cultés que nous avons rencontrées en déterminant nos animaux. 6. Polynoö borealis n. Corpus elongatum, sublineare, postice quam antice tamen magis attenuatum, segmentis setigeris 33— 34, Lobus cephalicus multo latior quam longior, suleo lato medio longitudinali usque ad basin, antice in pro- minentias duas productus. Oculi 4, aquales: 2 antici extrorsum spectantes in latere capitis atque in media cireiter longitudine capitis siti, 2 postici in vertice, ad basin capitis. Antenna parve lobo cephalico vix vel 14 HJ. THÉEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. paulo longiores, parce ciliate. Tentaculum (?). Palpi antennis quater circiter longiores, validi, subteretes, parce ciliati. Cirri tentaculares elongati, rare ciliati, articulo basali communi setis duabus atque una acicula predito. Elytra, paria 15,0). Sete rami inferioris recte atque glabre, infra apicem integrum tamen spinu- lis minimis, partim tenuiores capilliformes, partim multo crassiores. Sete rami superioris illis crassiores et breviores, paulo curvate, crebre transverse spinulose. Cirrus dorsualis, rare ciliatus, setis imferioribus duplo longior. Cirrus ventralis brevis haud ciliatus. Color rubicundus. Longitudo: 13mnm, Hab: 49 (specim. 1). Le corps est allongé, de 13 millim. environ et d'une largeur presque uniforme: il ne se rétrécit un peu que vers Parriére. Les segments sétiferes, au nombre de 34, sont presque tous de la méme longueur, sauf les trois antérieurs et quelques- uns des postérieurs, qui sont sensiblement plus courts. Sur la face ventrale a la base des pieds, tous les segments portent une petite papille et, a l'endroit correspon- dant sur la face dorsale, les segments dépourvus d'élytres ont aussi une papille, mais sensiblement plus grande et de couleur brun clair; sur les neuf segments postérieurs, ces derniéres papilles sont d'un brun foncé, tres-grandes et s'étendent presque comme des feuilles sur une partie du pied, Pl. I, fig. 6”, ce qui n'est pas le cas chez la Polynoö aspera, car la elles diminuent vers Varriere, de facon a étre å peine visibles sur les derniers segments postérieurs. Chacune de ces papilles se prolonge en deux crétes divergentes, de couleur claire, vers le milieu du dos. La région dorsale des segments est d'un brun rouge clair avec la partie moyenne plus claire et brillante; elle est pourvue de deux bandes transversales, claires et tres-étroites. Les deux processus de la téte sont brun foncé au sommet et entoureés d'un bord blanc extrémement étroit; ils se détachent vivement sur le lobe céphalique blane; la base du tentacule, les antennes et les cirres tentaculaires sont brun foncé. Les palpes sont brun clair. Le lobe céphalique, P1. I, fig. 5, qui est beaucoup plus large que long, se continue en avant en deux processus légerement dirigés en dehors, de sorte que si Pon se représente leurs extrémités réunies par une ligne, tout le lobe prend une forme rectangulaire. Un sillon passablement large s'étend le long du milieu vers la base, de maniere a diviser la téte en deux moitiés latérales. Les yeux sont petits, ronds et également grands: les postérieurs sont placés preés du bord postérieur et externe de la téte, mais les antérieurs tout-å-fait sur les cötés et sur la limite de la face ven- trale, de maniere qu'on ne les voit point si I'on considére la téte d'en haut. Le ten- tacule fait défaut a notre exemplaire: il ne g'en trouvait que la partie basilaire qui s'avancait entre les processus de la téte. Les antennes sont petites, de la longueur de la téte ou un peu plus, et couvertes de petites papilles filiformes clair-semées. Les pal- pes sont grandes, environ quatre fois la longueur des antennes, presque cylindriques et pourvues de petites papilles extrémement ténues. Le premier segment, qui n'est pas visible sur la face dorsale, porte de chaque cöté deux cirres tentaculaires, situés Tun au-dessus de PFautre et fixés a une partie basilaire commune: le supérieur est un peu plus grand que Yinférieur, mais pas tout- a-fait aussi long que les palpes et tous les deux sont revétus de papilles filiformes. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:o 3. 15 La partie basilaire — chez cette espéce plus distinctement encore que dans la précé- dente composée de deux parties, dont l'une, la supérieure, qui s'articule avec le cirre tentaculaire supérieur, est sensiblement plus longue — porte a l'avant un petit pied rudimentaire avec une puissante acicule ainsi que deux grandes soies semblables, pour Faspect et la forme, aux dorsales des autres segments du corps. Tous les segments suivants ont des pieds développés. Le cirre dorsal est deux fois aussi grand que les soies ventrales. Le cirre ventral est court et n'atteint pas en hauteur P'extrémité de Facicule ventrale, sauf celui qui se trouve sur le deuxieme seg- ment et sur les segments postérieurs du corps, ou il est sensiblement plus grand. Les soies dorsales ressemblent presque entierement a celles de F'espéce précédente, sauf que les petites dents transversales sont ici plus grandes et plus distimcetes. Les soies ventrales, P1. I, fig. 7', ressemblent å celles de la Polynoö alba en ce que leurs ex- trémités sont simples, mais la plupart d'entre elles sont beaucoup plus puissamment développeées et si larges qu'elles atteignent a peu prés la moitié de la largeur des dorsales. Les dents ou spinules transversales sont si petites, si fines et si clair-semées, surtout chez les soies ventrales plus larges, qu'on les apercoit a peine par un assez fort grossissement, Nachet & fils, oculaire 1, obj. 3. Leurs extrémités sont relative- ment obtuses et, comme chez la Polynoö aspera, jamais allongées en longues pointes fines comme par exemple chez la P. badia. Pour ce qui est des élytres, nous n'en pouvons rien dire sinon qu'l y en a 15 paires, placées sur le méme segment comme chez F'animal précédent. IIIs étaient tous détachés de notre exemplaire. Pour mieux faire ressortir les differences qui existent entre les especes des mers du Nord du genre Polynoé se rapprochant plus ou moins dEvarne ou de Lenilla de MALMGREN, nous en indiquerons brigvement ci-dessous les caracteéres essentiels. Polynoé impar JoHNSTON. Lobe céphalique un peu plus large que loug et non divisé en deux moi” tiés latérales par un sillon longitudinal s'étendant jusquwå la base. Palpes couvertes de tres-petites papilles. Antennes de moitié plus longues que la téte. Bord postérieur des élytres, 15 paires, muni de tubercules as- sez grands et hémisphériques. Soies de la rame ventrale aux extrémités simples et légerement bifurquées; leurs dents ou spinules distinctes quoique pas particulierement longues. Polynoé glabra (MALMGREN). Lobe céphalique aussi large que long et non divisé en deux moitiés latérales par un sillon longitudinal s'étendant å la base. Palpes couvertes de tres-petites papilles. Antennes å peu prés de la longueur de la téte. Elytres, 15 paires, å surface lisse. Soies de la rame ventrale aux ex- trémités simples et lég&rement bifurquées; leurs dents distinctes et longues. Polynoé alba (MALMGREN). Lobe céphalique å peu pråés aussi large que long, divisé en deux moitiés latérales par un sillon longitudinal s'étendant å la base. Palpes couvertes de trés-petites papilles. Antennes plus de deux fois plus longues que la téte. HElytres, 15 paires, å surface lisse. Soies de la rame ventrale aux extrémités simples; leurs dents distinctes, quoique plus petites que chez le précédent. Polynoé mollis (Sars)!). Lobe céphalique å peu prés aussi large que long, divisé en deux moitiés latérales par un sillon longitudinal s'étendant jusquwå la base. Palpes lisses, avec un petit dos longitudinal le long du cöté supérieur. Antennes mesurant environ trois fois la longueur de la téte. HElytres, 16 paires, presque lisses, avec de rares papilles molles. Soies de la rame ventrale aux extrémités simples et bifurquées: leurs dents ou spinules tres-longues et les supérieures dépassant beaucoup les extrémités des soies mémes. Polynoé aspera HANSEN. Lobe céphalique å peu prés aussi large que long et peu nettement divisé en deux moitiés latérales par un sillon longitudinal n'atteignant pas la base. Palpes lisses. Antennes å peu !) Nyt Mag. f. Naturvid. XIX, 1873, p. 207—214, P1. XIV. 16 HJ. THEEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. pres de la longueur de la téte. FElytres, 15 paires, munies d'assez grands aiguillons, surtout preés du bord postérieur et externe. Soies de la rame ventrale aux extrémités simples et peu distinctement bifurquées: leurs dents distinetes et longues. Polynoé borealis n. Lobe céphalique beaucoup plus large que long et divisé en deux moitiés laté- rales distinctes par un sillon longitudinal s'étendant å la base. Palpes couvertes de petites papilles clair- semées. Antennes å peu prés de la longueur de la téte. HElytres, 15 paires. Soies de la rame ventrale aux extrémités exclusivement simples; leurs dents sont si petites que les soies semblent, å un grossissement assez fort, étre entiérement lisses. Une partie de ces soies sont fines comme des cheveux, tandis que d'autres sont relativement beaucoup plus larges. 7. Polynoö Sarsi (KINBERG). 1862. Antinoé Sarsi KINBERG, ms. in Mus. Reg. Holm. sec. LovEn, Om Crustaceer i Vettern och Venern, Ofversigt af K. V. A. Förh., 1862, 468. 1865. » » MALMGREN. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., 1865, PD -V3 AK IBG Ne ö (Ba form. adult. Spetsbergice). 1867. » » MALMGREN. loc. cit. p. 13. 1871. » » EHLERS. loc. cit. p. 77—79. 1872. » » SARS. loc. cit., p. 205—207. 1873. Polynoé cirrata MöBius. loc. cit., p. 111—112. 1874. Antinoé Sarsi MaLw. loc. cit., p. 79. 1875. Polynoéö cirrata MöBiuvs. loc. cit., p. 166. 1877, Antinoé Sarsi V. MARENZELLER. loc. cit., p. 39 1877. » » HANSEN. loc. cit., p. 1. 1878. Polynoé cirrata LENzZ. loc. cit., p. 12. Hab: 10, 26, 36. Ce ver, qui, on le sait, est du nombre des animaux que la Baltique posséde en commun avec F'Océan glacial depuis la période glaciaire, a été recueilli par nous en trois endroits fort différents: la région occidentale du détroit de Matotchkin, Uddebay et le Cap Golovin. Nous possédons trois exemplaires de la premiere localité, se rap- prochant tous pour la couleur de la forme du Spitzberg décrite par MALMGREN; ils mesurent environ 32 millim. de long, c'est-å-dire 3 mill. de moins que les plus grands individus adultes connus de MALMGREN; néanmoins, ils avaient les soies ventrales comme celles qui, d'aprés ce naturaliste, doivent se trouver chez les »jeunes» formes du Spitz- berg. Nous n'avons quun exemplaire d'Uddebay, mais au cap Golovin, c'est-å-dire le cap le plus septentrional de la presqu'ile de Yalmal et par conséquent dans le voi- sinage de T'embouchure de FOb, nous avons recueilli en un seul draguage et par 6 métres de profondeur une grande quantité d'individus de toutes les dimensions, depuis 38 millim. de long jusqu'å 38 et 39 millim. Notre butin dans ces deux endroits de la mer de Kara est particulierement intéressant, en ce que tous les animaux concordent parfaitement pour la couleur aussi bien que pour F'aspect des soies ventrales avec les forrmes baltiques de MALMGREN. Comme on le voit, ces animaux dépassent en dimen- sion les individus adultes du Spitzberg décrits par MALMGREN, mais ils s'en distinguent constamment par la nature de leurs soies ventrales, ce qui, nous Pavons dit, les fait ressembler aux formes baltiques et aux »jeunes» formes du Spitzberg. Or, nous ne KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 2. 17 pouvons voir lå autre chose que la fusion de deux espéces distinctes en une seule et que les adultes du Spitzberg dont parle MALMGREN appartiennent å une tout autre espéce que les »jeunes» formes de la méme région et la forme baltique; ces dernieres forment toutes deux une espéce distincte qui doit conserver le nom de Polynoö Sarsi. Nous avons appelé Polynoö badia la »forme adulte» de Polynoö Sarsi provenant du Spitzberg, décrite par MALMGREN. La preuve que nous ne nous trompons pas en détachant cette derniere de la P. Sarsi, c'est, outre ce que nous avons déja indiqué, le fait que nous avons recueilli dans la mer de Kara de nombreux exemplaires de Polynoö badia dont la. dimension varie de 15, 31 et 34 millim. jusqu'a la longueur colossale de 62 millim. Nous ne croyons pas sans imtérét de décrire ici les deux formes de P. Sarsi que nous avons trouvées, d'autant plus que nous aurons par lå l'occasion de relater diffé- rents traits nouveaux au sujet de ces petites formes jeunes. Tout d'abord nous ferons remarquer que la description donnée par MALMGREN des soies ventrales du pied doit étre rectifiée comme suit: Les sotes ventrales sont de deux especes, les unes avec des ex- trémités effilées trös-capillaires, les awtres avec des extrémiteés relativement obtuses et légére- ment courbées. Nous IFavons dit plus haut, nos dragues ont rapporte une foule d'exemplaires de formes baltiques de différentes dimensions. Comme elles different en quelque mesure les unes des autres, nous rendrons rapidement compte de celles qui divergent le plus par rapport åa la dimension. 1. Le plus grand exemplaire: longueur = 38 a 39 millim., largeur avec les soies ="?21 millim.; élytres, 15 paires; segments sétiferes 36, y compris celui qui porte les cirres tentaculaires. Lobe céphalique, PI. 1, fig. 8, sensiblement plus large que long avec les deux extrémités proéminentes obtuses et avec un enfoncement ou sillon fort peu distinct le long du milieu. Yeux antérieurs, un peu plus grands que les posté- rieurs, éloignés des extrémités a peu prés åa un tiers de la longueur de la téte. Partie basilaire des cirres tentaculaires avec une puissante acicule et trois soies. mSur- face supérieure des élytres en grande partie finement ponctuée de petites papilles cili- formes, entourant aussi une sensible portion de leur bord. Couleur des élytres grise, opaque, avec la partie postérieure et intérieure ombrée. Dos bordé de blanc et de vert plus ou moins foncé; le long de la ligne médiane de sa portion antérieure s'avance une raie brun clair. Lobe céphalique brunåtre. Pour les autres caracteéres, voyez MALMGREN. 2. Longueur = 26 millim.; largeur avec les soies = 14 millim.; segments, 36; élytres, 15 paires; pour le reste, comme le précédent. 3. Longueur = 18 millim.; largeur avec les soies = 8 millim.; segments, 34; élytres, 14 paires. Les deux proéminences du lobe céphalique un peu plus longues que chez le précédent et le sillon longitudinal s'etendant jusqu'a la base de la téte passable- ment distinct. Yeux antérieurs latéraux situés a peu prés au milieu des parties an- térieure et postérieure de la téte. Cils des élytres beaucoup plus longs que chez les précédents. K. S. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 3. 3 18 HJ. THÉEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. 4. Le plus petit exemplaire: longueur = 8 millim.; largeur avec les soies = 5 millim.; segments, 29; élytres, 12 paires. Sillon longitudinal trés-distinct et partageant la téte en deux moitiés latérales. Corps de couleur claire, presque incolore; seuls les tubercules qui portent des élytres et les grandes élévations papilliformes qui leur correspon- dent sur les autres segments sont distinetement verts. Le reste semblable au précédent. Ce n'est cependant pas la premiere fois que I'on a trouvé hors de la Baltique des exemplaires de Polynoö Sarsi avec cette méme nuance. Pendant I'Expédition Rosenthal, HEUGLIN !) rapporta du Spitzberg des individus de cette espeéce qui, pour la couleur, ressemblent fort aux formes dites baltiques et SARS en a également trouvé dans le fjord de Christiania, ainsi que cela ressort de la description que ce savant en a donnée. La seule différence, å proprement parler, qui existe entre ces animaux et ceux qui se rencontrent dans la Baltique semble donc étre simplement celle-ci: ces derniers n'at- teignent pas la méme grandeur, a en juger du moins par les individus recueillis jusqu'iei; de plus, ils n'ont pas la surface supérieure des élytres tout-a-fait aussi ciliée. Les plus grands exemplaires de la Baltique, 26 millim. de long et 12"”,5 de large, y compris les soies, ont d'aprés MALMGREN 34 segments — ou, en comptant celui qui porte les cirres tentaculaires, que MALMGREN ne fait d'ordinaire pas entrer en compte, 35 — et 15 paires délytres. D'ailleurs, le nombre des segments, ainsi que celui des élytres, varie suivant la dimension, exactement comme chez nos animaux de la mer de Kara. Le plus grand exemplaire de la forme dite arctique provenant de la Nouvelle- Zemble avait les dimensions suivantes: longueur = 32""; largeur avec les soies = 167,5; segments, 36; elytres, 15 paires. Il s'accordait entierement avec la forme baltique de la méme dimension, excepté pour la couleur et la ciliation des élytres au bord, qui était a peine visible. La couleur des élytres est, comme lindique MALMGREN, brune vers le bord postérieur et interne; mais la région dorsale du corps est d'un brun trés clair, de facon a sembler presque incolore. On sait qu'en général la couleur varie beaucoup chez les Polynoides; aussi n'y a-t-il pas lieu de s'étonner de trouver ici une grande diversité a cet égard. Certains exemplaires peuvent étre foncés, presque brun chåtain, dautres d'un brun clair. Ceux que SARS a recueillis dans le fjord de Christi- ania et qui appartiennent évidemment a la forme qui nous occupe ici, étaient sur le dos, par exemple, d'un brun clair ou rouge. 8. Polynoö badia THEEL. 1865. Antinoé Sarsi (KINBERG) MALMGREN. loc. cit., p. 75—78. (excl. form. nondum adult. Spetsbergize). 1867. » promamme MALMGREN. loc. cit., p. 13. 1867. » groenlandica MALMGREN. loc. cit., p. 13. Corpus oblongum, utrinque fere sequaliter obtusum, segmentis setigeris 36—37. Lobus cephalicus eque longus ac latus, subrotundatus, antice in prominentias duas conicas productus. Oculi 4, fere zequales: duo postici in vertice distantes a basi lobi cephalici longe remoti; duo antici antrorsum et extrorsum spectantes in latere capitis, ab apice prominentiarum parum remoti. Antenn lobo cephalico paullo breviores, parce ciliatae. Tentaculum inter prominentias frontales insertum, parce et breviter ciliatum, apice tenui attenuato, capite plus 1) Reise nach dem Nordpolarmeer in den Jahren 1870 und 1871, III, p. 238—241. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 3. 19 quam ter longius. Palpi validi, crassi, dense et subtiliter ciliati, lobo cephalico 5—6 longiores. OCirri tenta- culares ciliati, forma et magnitudini tentaculi, articulo basali setis 4 brevibus atque una acicula armato. Ely- tra, 15 paria, mollia, omnino sine tuberculis mnodulisve duris, primo pari suborbiculari excepto, reniformia, ovato-ovalia, margine postico et externo ciliato, ciliis etiam in superficie. Sete rami superioris divaricatze, ver- sus extremitatem confertim transverse spinulosze, parum curvate, breviores et crassiores quam sete rami infe- rioris. He omnes capillares, numerose, infra apicem tenuissimum valde elongatum spinulose. OCirrus dorsualis apicem versus attenuatus, parce ciliatus, latitudinem corporis dimidiam (cum setis) longitudine zequans. OCir- rus vertralis subulatus, parvus, brevissime ciliatus. Papilla ventralis conica, minima. Color: elytra griseo-opaca, margine postico et interiori late castaneo colore tincto; dorsum bruneo- rubrum vel castaneum. Longitudo (sine proboscide) = 62mm, läns IOMA 30 AO Nous navons trouvé ce ver que dans la mer de Kara, ou il semble non-seule- ment avoir une large extension, mais encore affecter les plus grandes dimensions qu'on Jui connaisse jusqu'a présent. En effet, les formes provenant du Spitzberg n'atteignent pas au-delå de la moitié de la longueur de ceux que nous avons recueillis dans les parages de la mer de Kara. Un des plus grands exemplaires mesure 62 millim. de long, et si I'on ajoute la trompe étendue de 21””, ce ver accuse la longueur co- lossale de 83”". La plus grande largeur y compris les soies est de 35"” et le nombre des segments sétiferes est de 36. Le lobe céphalique, Pl. 1, fig. 9, est å peu prés aussi long que large et presque rond, de sorte que sa plus grande largeur se trouve a son milieu. Les yeux postérieurs sont situés bien en avant, presque au milieu des parties antérieure et postérieure de la téte, tandis que les yeux antérieurs latéraux ont leur place au milieu de Ylintervalle entre ceux-ci et les extrémités antérieures de la téte. Il nexiste pas plus ici que chez les individus plus ågés de Polynoö Sarsi de sillon longitudimal divisant la téte en deux moitiés latérales. Les élytres, dont le bord et la face supérieure sont en grande partie couverts de cils, sont placés sur les segments SEMIGEHOS SPIyeaSeS 2 4 DV Vy Va I HA, IA IS NOTE MN VN DA La couleur du dos est brun rouge ou brun chåtain, sauf aux derniers 10 ou 12 segments, ou elle est plus indécise, parfois d'un blanc sale; tous les segments ont deux bandes transversales claires et extrémement minces, dont l'une, la postérieure, est in- terrompue au milieu. La face supérieure des pieds, ainsi que les porteurs d'élytres et elévations papilliformes qui leur correspondent sur les autres segments, sont d'un gris blanc et les soies jaunes. Toute la face ventrale du corps proprement dit aussi bien que des pieds est d'un brun gris foncé ou brun cendré. La téte est blanche; les ten- tacules et les palpes trés-brun clair et les autres cirres dorsaux presque blancs. De méme que chez la Polynoö Sarsti, il existe aussi chez I'animal qui nous occupe de trés-notables différences entre les individus dåges divers; aussi ne sera-t-il pas hors de propos ici de noter en quoi elles consistent. Des exemplaires moyens, 34”" de long et 19"" de large y compris les soies, ont 36 segments sétiferes et ressemblent en tous points aux adultes, excepté pour la couleur, gui, sur la face ventrale, est plus indécise, et pour la forme de la téte, qui se trouve évidemment ici dans un stade de transition entre celle des jeunes et celle des indi- vidus complétement développés. En effet, un sillon longitudinal trés-distinct divise la téte 20 HJ. THÉEEL, ANNEÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. en deux moitiés latérales, qui sont chacune trés-convexes et brillantes; les yeux aussi sont placés un peu plus a Parriére que chez les grands individus. Des formes jeunes, 15”” de long, ont 35 segments sétiferes et 15 paires d'elytres. Iei, la couleur de tout PFPanimal est d'un brun sale et clair. Le lobe céphalique, P1. 1, fig. 10, est, gråce å un profond et large sillon longitudinal, divisé en deux moitiés latérales avec les extrémités dirigées légerement en dehors; la plus grande largeur est située derrieére le milieu et les yeux, comparativement aå ceux des adultes, situés bien en arriére. D'abord, nous croyions que cet animal ap- partenait åa une espéce distincte de celle-ci, puisque la téte s'écartait si sensiblement des grands exemplaires par rapport å la forme; mais å I'examen des traits identiques d'ailleurs et en considérant que les jeunes formes d”Antinoö Sarsi se distinguent beau- coup aussi a cet égard des adultes, nous ne pensons pas avoir å craindre d'avoir com- mis de méprise sur ce point. Un des plus grands animaux, 64”" de long et 28”” de large avec les soies, s'écarte d'une maniere remarquable des autres individus de méme dimension; aussi mérite-t-il d'étre spécialement mentionné. La plus grande largeur de la téte se trouve ici a sa partie postérieure et est double de sa longueur, P1. 1, fig. 11; les yeux pos- térieurs sont situés a Parriére sur le sommet, mais les antérieurs sont placés sur les cötés au milieu des parties antérieure et postérieure de la téte. Les antennes sont moindres que la moitie de la longueur de la téte. Comme on le voit par les dimen- sions que nous avons indiquées, Panimal se trouve, comparativement a sa longueur, étre beaucoup plus mince que ce n'est le cas chez les autres exemplaires adultes. La couleur du dos est d'un brun rouge foncé tirant sur le violet avec un reflet bleu le long du milieu; la téte est d'un gris d'argent brillant avec les contours des yeux in- distincts. La partie dorsale des pieds affecte la nuance brun clair; les soies sont jaunes; la face ventrale du corps est d'un brun elair tirant au violet avec une bande gris påle le long du milieu; la face ventrale des pieds accuse un brun foncé. Les palpes et les antennes sont claires; la partie terminale des tentacules et des autres cirres est brun foncé. Les élytres ne sont guére sensiblement ciliés qu'au bord externe et pos- térieur. Bien que ce ver, comme on le voit, s'écarte en plusieurs points importants de la Polynoö badia, de facon méme qu'on serait autorisé a le considérer comme une nou- velle espeéce, nous croyons préférable de le ranger ici, comme une variété jusqu'a ce que plusieurs individus aient été recueillis et permettent un examen plus rigoureux. Bylgia ') n. g. Lobus cephalicus antice in prominentias non productus. Antenne e parte anteriore lobi cephalici pro- ducte. TPentaculum nullum. Elytra, paria 15, totum dorsum” tegentia, in segmentis setigeris, 2, 4, 5, 7, 9, saltet alsr Ila alt Pla 2 20 VA BR Parmi les vers aå élytres, il en est relativement fort peu qui soient dépourvus de tentacules: KINBERG mentionne une famille Iphionea avec un genre extra-scandi- !) Nom d'une nymphe de la mer dans la mythologie scandinave. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 3. 21 nave, Iphione, qui est caractérisée principalement par l'absence de tentacules. La forme de la téte et des antennes comme le nombre des élytres, etc. indique cependant avec évidence que notre animal ne peut appartenir ni å la famille ni au genre mentionnés. KINBERG admet aussi dans la famille Sigalionina un genre Sigalion, qui doit également étre dépourvu de tentacules, mais il est encore moins possible d'y ranger notre genre, qui se rattache plus étroitement, par lP'aspect et le nombre des élytres aussi bien que par la forme des soies, au genre Polynoé, et en particulier a P. Sarsi et badia. 9. Bylgia elegans n. Corpus elongatum, ubique eadem latitudine, antice et postice aqualiter obtusum, segmentis setigeris 37. Lobus cephalicus in prominentias non productus, antice quam postice multo latior, margine anteriore fere lini- ari. Proboscis emissa subeylindrica, elongata, glaberrima, orificio papillis 18 ornato. Oculi 4: 2 posticei mi- nores in vertice distantes, 2 antici in parte anteriore lobi cephalici. Antenn e parte anteriore lobi cephalici productae, parve, dimidiam partem capitis vix superantes. Palpi validi, glabri, lobo cephalico 8 longiores. Cirri tentaculares parce et subtiliter ciliati, longitudinem palporum dimidiam sequantes, articulo basali setis 4 brevibus atque una acicula armato. HElytra, paria 15, omnino sine tuberculis nodulisve duris, primo pari sub- orbiculari excepto, reniformia, ovalia, postice quam anticee multo latiora, margine postico et externo ciliato, ciliis paucis et minimis etiam in superficie. Sete rami superioris versus extremitatem confertim trans- verse spinulosae, parum curvate, breviores et multo crassiores quam seta rami inferioris. He capillares, nu- merose, spinulose, partim apice tenuissimo valde elongato, partim in media parte rami apice non temuiter elon- gato. Cirrus dorsualis apicem versus attenuatus, parce ciliatus, latitudinem corporis dimidiam (cum setis) lon- gitudine fere xequans. Cirrus ventralis brevis, parce et brevissime ciliatus. Papilla ventralis fere invisibilis. Color: dorsum violaceo-castaneum, venter griseo-albus; elytra fusco violaceo colore cum magna lactea macula in medio et in ejus medio altera macula, magis fusco colore obscura. Longitudine = 59"m; cum proboscide = 74 mm, Hab: 30. Cet animal, Pl. 1, fig. 13, dont nous n'avons rencontré qu'un seul exemplaire, a le corps allongé, d'une largeur parfaitement uniforme, arrondi a F'avant et Var- riére å peu pres de la méme fagon. Les segments sétiferes, égaux en longueur — sauf ceux qu'on remarque le plus en avant et quelques-uns des postérieurs, dont la dimension est moindre —, sont au nombre de 37. Les tubercules qui portent des élytres, ainsi que les élévations papilliformes qui leur correspondent sur les autres segments sans élytres, se prolongent vers le milieu du dos de chaque segment en deux arétes divergentes, courtes mais passablement hautes, exactement comme chez la Poly- noö badia, ete. La couleur du dos est violet brun avec cötés plus foncés; les porteurs d'élytres et leurs arétes ainsi que celles des elévations papilliformes des segments sans élytres affectent la nuance gris blanc, tandis que les sommités de ces derniéres papilles sont plus :ou moins foncées; les pieds comme toute la face ventrale ont une couleur gris blanc. La trompe est d'un violet gris elair avec une bande transversale plus foncée a P'avant. Les palpes, le lobe céphalique et les cirres tentaculaires supérieurs sont de la couleur de la proboscide, mais plus eclaire. Les autres cirres sont blancs et les soies jaunes. Les élytres se montrent de couleur chocolat foncé avec une grande tache allongée et claire au milieu, traversée par un large bande de nuance foncée tirant sur le noir. 202 HJ. THÉEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. Le lobe céphalique, Pl. 1, fig. 14, nous présente les caractéres les plus évi- dents, par lesquels notre animal se distingue facilement de toutes les formes arctiques connues jusqu'å présent. Il a la forme d'un trapézoide aux angles arrondis; sa plus grande largeur se trouve en avant du milieu de la téte, ou elle est plus considérable que la longueur; son bord antérieur, qui forme une ligne presque rectiligne, montre au milieu une légére entaille se prolongeant directement en arriére jusque vers le milieu du lobe sous la forme d'un petit sillon. De chaque cöté de cette entaille et un peu en arriere, on apercoit une petite élévation papilliforme. Toute trace de ten- tacule fait défaut. Les antennes sont petites, ä peine de moitié aussi longues que le lobe céphalique, et partent du bord antérieur juste en avant des petits mamelons papilli- formes dont nous venons de parler; leurs parties basilaires, tres grandes relativement, sont en majeure partie unies etroitement de maniere å former un tout. Les deux yeux antérieurs sont beaucoup plus grands que les deux postérieurs. Les palpes, par- faitement lisses et brillantes, sont minces et si longues qu'elles dépassent V'extremite étendue de la trompe. Les cirres tentaculaires sont å peu prés égaux a la moitié de la longueur des palpes; lV'inférieur, de nuance claire, est un peu plus court que le supérieur, qui a la méme couleur que la probosceide. Leur partie basilaire commune porte en avant un pied rudimentaire avec une puissante acicule et 4 grandes soies de méme forme que celles des rames dorsales. Les pieds et leurs soies ressemblent fort a ceux de la Polynoö Sarsi; car, comme dans cette derniére espece, on remarque ici quelques soies de la rame ventrale, P1. 1, fig. 16', qui ne sont pas étirées en pointes longues et minces, ce qui est le cas de tou- tes les autres. Les petites dents ou spinules de ces soies sont chez cet animal beau- coup plus grosses que chez la Polynoö Sarsi. Les soies dorsales n'ont rien qui soit digne de remarque et ressemblent åa celles du genre que nous venons de nommer. Les élytres, au nombre de 15 paires, augmentent en dimension vers l'arriere; la premiere paire, qui est la plus petite, est presque circulaire; mais les autres ont la forme dun ovale allongé, PI. 1, fig. 15, avec la région postérieure considérablement plus large que Pantérieure. Leur surface est molle, brillante et lisse sans tubercules ni aiguillons; en revanche, elle est parsemée, surtout vers le bord postérieur et ex- terne de petites papilles ciliformes trés-disséminées. 10. Melzxnis Lovéni MALMGREN. 1865. Melenis Lovémi MALMGREN. loc. cit., p. 78—79, Pl. X, fig. 10. 1867. » » MALMGREN. loc. cil., p. 14. 1871. » » EHLERS. loc. cit., p. 79. lälelNs NÄ, ZI GI Nous n'avons recueilli que quelques rares exemplaires de ce ver éminemment caractéristique; le plus grand mesure 57”" de long. Au Spitzberg, le seul endroit ou il et été trouvé jusqu'ici, il atteint parfois 90"" de longueur. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:0O 3. 23 La rame ventrale est singuliere non seulement a cause de ses deux especes de soies, mais aussi parce qu'elle se prolonge en une longue pointe cylindrique en forme de cirre, a la base de laquelle est située V'extrémité de F'acicule, pointe qui est sensible- ment plus longue que ne lindique la PI. X, fig. 10B de F'ouvrage de MALMGREN. De méme, nous n'avons jamais trouvé, chez les animaux que nous avons examinés, les soies effilées de cette méme rame avec des extrémités aussi allongées que sur la fig. 10D" de la planche dont nous venons de parler: on pourrait en conclure que la Melcenis Lovén les a beaucoup plus fines et plus longues que la Polynoö Sarsi ou badia, mais ce n'est nullement le cas; du moins avons-nous toujours rencontré le con- traire chez les individus soumis åa notre examen. La partie basilaire des cirres ten- taculaires porte sur la face antérieure une petite élévation en forme de pied qui s'a- vance un peu en avant de cette partie basilaire et renferme une puissante acicule; en revanche, nous n'avons pas remarqué de soies chez Fanimal qui nous occupe. MALM- GREN a aussi mentionné Vl'existence de cette acicule, mais il Tappelle å tort une soie, »seta valida inclusa», car, pour la forme, la dimension et la situation, elle est exacte- ment identique åa VPacicule des autres pieds, tandis qu'elle differe des soies autant par Faspecet que par sa destination. Comme nous avons eu F'occasion de le faire remarquer a plusieurs reprises dans ce mémoire, nous avons observé a la partie basilaire des cirres tentaculaires chez la PBylgia, 1es P. Sarsi, aspera, etc. une legére élévation plus ou moins papilliforme, pourvue d'une acicule et de quelques soies. On le voit done, ce premier segment le plus rapproché du lobe céphalique porte aussi un petit pied, qui, il est vrai, est fort rudimentaire. Ör, comme les soies sont toujours de la méme espéce que cel- les des rames dorsales, il est clair que ce pied rudimentaire dont nous parlons cor- respond aux rames dorsales des autres segments. 11. Eucrante villosa MALMGREN. 1865. HFucrante villosa MALMGREN. loc. cit., p. 79—80, P1. X, fig. 9. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 14. 1872. » » SARS. loc. cit., p. 204. 1874. » » MaLMw. loc. cit., p. 76. 1877. » » oo V. MARENZELLER. loc. cit., p. 39. 1877. » » HANSEN, loc. cit., p. 1. läs Sl, Mo Nous n'en avons trouvé que quatre exemplaires, tous dans la mer de Kara. SARS a déja complété la description de MALMGREN pour ce qui concerne les cir- res dorsaux; mais ni I'un ni I'autre de ces auteurs ne mentionne de tentacule. T«l en existe cependant un petit, qui ne mesure pas plus de deux fois la longueur de la téte; la partie terminale en est singulierement mince et couverte ca et la de petits cils. Les cirres tentaculaires sont environ égaux a la moitié de la longueur des palpes et couvertes de cils passablement grands et fort rapprochés. 24 HJ. THEEL, ANNELIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. II. Fam. SIGALIONIDAE. 12. Pholoö minuta (FABRICIUS). 1780. Aphrodita minuta FABRICIUS. Fauna Groenl., p. 314—315. 1867. Pholoé minuta MALMGREN. loc. cit., p. 17. 1873. » » MöBlius. loc. cit., p. 112. 1873. » » - ME1zGER. Jahresb. Commiss. wiss. Untersuch. deutsch. Meere in Kiel 1871; p. 175. 1873. » » EHLERS. loc. cit., p. 8. 1874. » » - MaLm. loc. cit., p. 76. 1875. » » MöpBIus. loc. cit., p. 167. 1878. » » LENZ. loc. cit., p. 12. Hab: 9, 10, 42, 44, 58. Nous n'avons rapporté qu'un exemplaire de la mer de Kara. En général, ce pe- tit ver ne semble pas étre trés abondant dans des eaux profondes; mais, en revanche, nous Favons trouvé trés-fréquemment dans le détroit du Matotchkin et dans Besimen- naia Bay a quelques métres de profondeur dans le voisinage de petites embouchures. III. Fam. NEPHTHYIDAE. 13. Nephthys ciliata (MUELLER). 1789. Nereis ciliata MUELLER, Zool. Dan. III, p. 14—15, P1. 89, fig. 1—4. 1867. Nephthys ciliata MALMGREN. loc. cit., p. 17—18. 1868. » » EHLERS. Die Borstenwirmer I, p. 629—632. 1872. » » SARS. loc. cit., p. 223. 1873. » » MöBIUs. loc. cit., p. 113. 1873. » » — KUPFFER, loc. cit., p- 150. 1874. MNephthys ciliata MALM. loc. cit., p. 76. 1875. Nephthys caeca MöBius. loc. cit., p. 168—169. 1876. Nephthys ciliata LrnNz. loc. cit., p. 13. Hab: 1, 9, 10, 14, 15, 17, 22, 24, 25, 27, 28, 30, 31, 58, 68. Dans le mémoire ou il a consigné le résultat de ses études sur les vers recueillis par I'Expédition allemande dans la mer du Nord, MoErBIusS a fondu en une seule les quatre espéces de Nephthys jusqu'alors distinctes, savoir N. ceca (FABR.), N. ciliata (MUEL- LER), NN. Hombergii Aupv. et M. Epbw. (=N. assimilis ÖERSTED) et N. incisa MALMGREN, et la désigne par le nom de MN. cceca FABRICIUS, comme étant le plus ancien. Nous avons aussi été porté å regarder ces formes comme des variétés d'un méme type; mais nos observations nous paraissent encore trop incomplétes pour nous permettre cette ré- duction. En attendant, nous préférons donc conserver la division des espeéces adoptée par de nombreux naturalistes tels que ÖERSTED, JOHNSTON, MALMGREN, etc., pour ne pas parler d EHLERS qui, dans son grand ouvrage sur les Annélides a décrit en détail les N. cceca, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 3. 25 ciliata, et Hombergi comme des formes distinctes. Pour ce qui concerne spécialement la N. incisa, nous eroyons pouvoir affirmer que c'est une espéce aussi certaine que ces trois derniéres, mais on en a une idée entierement fausse par la description et sur- tout par la figure de MALMGREN, d'apreés lesquelles on pourrait coneclure que par exemple la branchie — le »cirre» d'apreés MALMGREN — de la rame dorsale est presque rudimentaire partout. Nous avons eu P'occasion d'examiner les types mémes de N. Ineisa qui ont servi a ce savant, et nous pouvons assurer qu'il sy trouve une assez grande branchie. En général, MALMGREN nous semble avoir manqué de circonspection dans ses études sur les especes de Nephthys: il n'a pas comparé la méme paire de pieds, ou tout au moins celles qui sont trés-voisines, chez les différentes especes. On peut se convaincre immédiatement de ce fait en jetant les yeux sur les figures qu'il nous donne. La Pl. XII, fig. 17B, 18B et 19B, nous montre les pieds des N. ciliata, ceeca et assimilis, sans nous indiquer a quel segment ils appartiennent; les fig. 21B et 21B' nous re- présentent deux pieds de la N. incisa, mais Pauteur se borne å nous apprendre que Pun provient de la partie antérieure du corps, et que Fautre est emprunté a la partie postérieure. Lorsqu'on sait que dans les espéces de ce genre, les pieds sont d'un aspect fort different chez le méme animal, au point que ceux des segments antérieurs et postérieurs different considérablement de ceux du milieu du corps, on voit facilement combien les données ci-dessus sont peu satisfaisantes. La Nephthys incisa de MALM- GREN ne fait pas exception a la réegle, et si elle a les pieds des segments antérieurs et posterieurs tels que les représentent les figures 21B et 21B', elle les a d'une tout autre forme sur la partie moyenne du corps. Le plus grand exemplaire de Nephthys ciliata que nous ayons rapporté de la Nouvelle-Zemble mesure 145 millim. de longueur et compte 87 segments: il est par conséquent loin d'égaler les plus grands exemplaires du Spitzberg; ceux-ci, en effet, ont 205 millim. de long. Les papilles de la trompe, qui paraissent varier entre 5 et 8 dans chaque rangée, sont particulierement bien ordonnées en séries chez les plus grands individus. Aussi ne pouvons-nous partager l'opinion de MozrBtius qui dit ne les avoir jamais rencontrées aussi régulierement placées que Findique la figure de MALMGREN; en revanche, les jeunes ou petites formes n'ont pas ces papilles rangées avec autant d'ordre. La série moyenne sur la face dorsale s'avance un peu au-delå des autres et la premiere papille — »cirre» de MALMGREN — ou quelquefois les deux premiéres sont de plusieurs fois plus grandes que les autres; parfois, il se trouve aussi vis-å-vis, sur la face ventrale de la trompe, une papille qui savance au-dela des autres et est plus grande qu'elles. La trompe est souvent dilatée en forme de sphére. Les Nephthys ciliata, Hombergi et Malmgreni se rencontrent ensemble sur un fond dargile mélée ou non de sable. Aussi, dans la mer de Kara, qui a presque exclusive- ment un fond de cette nature, trouve-t-on ces formes en trés-grande quantité, surtout la premiere et la derniere. K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 3. 2 26 HJ. THEEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. 14. Nephthys Hombergi Aup. & M. Epbw. 1833. Nephthys Eombergi AuD. & M. Epw. Ann. d. Sc. nat., XXIX, p. 257—260, Pl. XVII, fig. 1—6. 1843. » longisetosa ÖERSTED. loc. cit., p. 195—196, fig. 75—76. 1867. » assimilis MALMGREN. loc. cit., p. 19. 1868. » Hombergi EHLERS. loc. cit., p. 619—624, P1. XXIII, fig. 7 et 42. 1873. » assimilis KUPFPFER. loc. cit., p. 150. 1874. » assimilis MALM. loc. cit., p. 78. 1875. » eoeca MöBius. loc. cit., p. 168—169. 1878. » ciliata LENZ. loc. cit., p. 13. 1878. » assimilis HANSEN. loc. cit., p. 2. Hab: 15, 23, 26, 52, 53. EHLERS a cherché avec beaucoup de soin å prouver que les N. Hombergi, assimilis et longisetosa ne sont qu'une seule et méme espéce. Pour ce qui est des deux premiéres, nous avons pu nous-méme nous en convaincre; en effet, a l'examen des types qui ont servi aux éetudes de MALMGREN, nous avons distinctement trouvé que la lame anté- rieure de la rame dorsale porte un lobe fort long et étroit, sans le moindre doute iden- tique au »cirre supérieur» que MM. AuDovin et MiILnE EDWARDS ont mentionné chez la N. Hombergi; a tous les autres égards, la ressemblance est frappante. Pour ce qui est de la MN. longisetosa, la description d'ÖERsSTED est si incompléte qu'il est fort difficile a notre sens d'acquérir la moindre certitude åa ce sujet; mais si I'on con- sidére ses fig. 75 & 76, on remarque bientöt que cet animal offre une trés-grande res- semblance avec les deux autres. Cependant ce quil y a de caractéristique, d'aprés ÖERSTED, pour la N. longisetosa, ce sont les soies passablement grandes qui entourent les cötés du corps comme un large cadre, mais cela peut dépendre de circonstances particulieéres, et ne suffit pas pour établir une difference spécifique. Les individus que nous avons recueillis dans les mers qui baignent la Nouvelle- Zemble s'accordent essentiellement avec la description de la N. Hombergi que nous devons å FEHLERS; toutefois il existe quelques différences secondaires que nous note- rons. Au premier coup d'eil, on est frappé de leurs soies singulierement longues qui les rapprochent fort de la forme longisetosa dont nous avons parlé. Dailleurs, nous navons pas pu trouver que les lames antérieures des rames fussent bi-lobées, comme ce doit étre le cas pour le type N. Hombergi; de plus, les parties terminales des ra- mes présentent un léger indice de division en deux lobes et, chez les grands indivi- dus, la lame postérieure de la rame ventrale est un peu plus large que chez cette espece. Malgré ces différences, nous ne nous croyons pas autorisé å considérer nos individus comme une espéce distinete de la N. Hombergi; il est possible cependant que dans PFavenir une nouvelle comparaison engage aå les en séparer, mais nous pen- sons qu'alors ils doivent étre compris dans la N. longisetosa ÖERSTED, laquelle devra aussi étre détachée. 15. Nephthys Malmgreni. THEEL. 1865. Nephthys longisetosa MALMGREN. loc. cit., p. 106, P1. XII, fig. 20. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 19. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 3. DU 1871. Nephthys longisetosa EHLERS. loc. cit., p. 79. 1877. » » Vv. MARENZELLER. loc. cit., p. 39. Hab: 10, 14, 19, 29, 30, 31, 35, 37, 43, 44, 49, 51, 57, 58. Si Pon confronte la N. longisetosa de MALMGREN avec celle d'ÖERSTED, on re- marque immédiatement qu'il ne s'agit pas ici du méme animal. Comme nous avons essayé de le montrer dans ce qui précéde, celle d'ÖERSTED est ou identique ou trés- rapprochée de la N. Hombergi et par conséquent fort distincete de la N. longisetosa de MALMGREN qui, par la forme de ses rames et surtout par sa grande branchie roulée en spirale se sépare facilement de toutes les autres espéces du genre. Tl est done évi- dent que le nom doit étre changé et nous proposons de dénommer cet animal d'aprés le naturaliste qui Pa découvert et décrit le premier. Comme la description que nous possédons de ce ver laisse a désirer, nous essaierons dans ce qui suit d'en donner une plus compléte. Le corps a sa plus grande largeur entre le 10” et le 20” segment, d'ou il se rétrécit peu a peu vers larriere. Les segments ont leur plus grande longueur sur le milieu du corps. La couleur des exemplaires conservés dans Falcool est d'un brun jaune clair; mais les longues soies, fort rapprochées les unes des autres, sont trés- frequemment dun brun gris åa la base et d'un gris blanc vers la pointe. Les plus grands individus que nous ayons dragués ont 120 millim. de long avec 90 segments et 13 millim. de large, les soies y comprises. L'animal que nous allons décrire ci- dessous porte 75 segments et mesure une longueur totale de 80 millim., — la trompe étendue compte 9 millim. Le lobe céphalique est presque rond et porte å Favant deux paires de ten- tacules trés-courts de la forme dun triangle a large base; quand I'animal est forte- ment contracté, la largeur du lobe céphalique devient parfois considérable par rapport a sa longueur. La trompe, dont les deux lévres portent chacune 10 papilles divisées en deux, compte åa l'avant et d'une manieére constante 14 séries longitudinales de pa- pilles effilées en forme de quilles: celles qui sont situées le plus en avant å chaque rangée mesurent la plus grande longueur, puis elles diminuent vers l'arrieére de facon que les derniéres sont a peine visibles; le nombre des papilles de chaque série peut s'€lever jusqu'a 12 ou 13. Nous n'avons pas remarqué ieci comme dans les deux espéces précédentes les longues papilles qui se trouvent en avant des autres au milieu des faces dorsale et ventrale de la trompe. a Les deux rames des plieds ont entre elles a peu pres la méme dimension sur tout le corps; Vintervalle qui les sépare est plus considérable sur les dix premiers seg- ments, mais il diminue de plus en plus vers Farriére. Il est hors de doute cependant qu'il varie sensiblement selon que PFanimal est plus ou moins contracté. Les rames, qui sont chacune simples et allongées en une longue pointe ou sinsere l'acicule, sont, sur les 10 premiers segments, de méme longueur ou légérement plus courtes que les lames postérieures, P1. I, fig. 17” et P1. II, fig. 17"", mais elles les dépassent sensiblement sur les autres segments, P1. I, fig. 17”, 17" et 17". La lame antérieure des deux rames est rudimentaire; la lame postérieure de la rame dorsale est divisée par une échan- 28 HJ. THÉEEL, ANNÉELIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. crure en deux lobes arrondis, dont le supérieur est, sur les segments antérieurs, de plu- sieurs fois plus grand que YFinférieur, mais cette difference de dimension diminue vers la région postérieure du corps, de sorte que ces lobes sont presque également grands sur les segments postérieurs. La lame postérieure de la rame ventrale porte vers le haut une échancerure plus ou moins notable, mais dailleurs arrondie, sauf sur les seg- ments postérieurs, ou elle est effilée. La dimension du cirre ventral est trés-peu considérable sur les différentes par- ties du corps; il a la forme d'une quille aplatie. Le dorsal est foliacé avec une base assez large et acquiert sa plus grande dimension sur les segments du milieu du corps. Les 10 ou 11 premiers segments sont completement dépourvus de branchies; les 25 å 36 qui suivent en ont une longue qui s'enroule en spirale; les deux segments situés en arriére de ces derniers n'ont qu'un indice de branchie et ceux qui viennent ensuite n'en portent absolument aucune trace comme cest le cas pour les premiers. Il est important de noter ce détail, car la description de MALMGREN pourrait induire le lecteur a se représenter que tous les segments portent de grandes branchies. Les soies postérieures sont trés-longues, de maniére qu'a un simple coup d'eil on distingue facilement ce ver des autres especes de méme dimension; les soies an- térieures dépassent de beaucoup les parties terminales des rames. Ce beau ver, qui na été trouvé auparavant quau Spitzberg et dans le Finn- mark, est trés-abondant dans la mer de Kara, ou il semble méme étre au moins aussi fréquemment représenté que la Nephthys ciliata. Nous n'avons recueilli que quelques individus dans les détroits de Matotehkin et de Kostin. 16. Nephthys minuta n. Corpus breve, postice attenuatum, lateribus profunde incisis, segmentis 30. Lobus cephalicus zeque la- tus ac longus, subquadrangularis, tentaculis 4 brevissimis. Proboscis exserta subeylindrica, apicem versus papil- lis in ordinibus longitudinalibus 20 dispositis, antrorsum acerescentibus, ornata, supra papilla longa ante ceteras papillas, his triplo longiore. Numerus papillarum conspicuarum in quoque ordine 3—4. Lamella anterior et posterior rami superioris atque inferioris parva, parte setigera subacuminata nec altior neque longior. Bran- chic rami superioris parve. Sete pauce capillares (vosteriores) et subulata (anteriores). Color lacteus. Longitudo 16mm; lä: NO Ce ver, assurément le plus petit d'entre les espéces de Nephthys connues jusqu'a présent, a le corps d'une largeur assez également uniforme, excepté a V'arriére ou il sc rétrécit un peu. Les segments sont d'une longueur égale, a F'exception des derniers, qui sont un peu plus courts. Les exemplaires conservés dans VFalcool affectent une couleur blanc jaune clair avec une bande un peu plus foncée le long de la face dor- sale du corps. Les plus grands exemplaires comptent 30 segments et mesurent 16 millim. de long. Le lobe céphalique est presque quadrangulaire avec des coins légérement arrondis; lors de la contraction de Fanimal, il se modifie de manieére que la largeur en devient de beaucoup plus considérable que la longueur. En avant et de chaque coté, il se trouve deux petits tentacules dégale dimension; entre les deux paires, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND l6. N:O 3. 29 c'est-å-dire sur le milieu de la téte en avant, on remarque souvent de petites agglo- meérations de pigment. A PFéetat étendu, la trompe est courte, n'excédant pas 1 millim.; chacune de ses levres porte 9 petites papilles dont V'extrémité se divise en deux. La partie antérieure de la trompe porte en outre 20 ou 21 séries longitudinales de petites papilles effilces en forme de quilles; chaque rangée en a 3 ou 4, dont les antérieures sont de beau- coup plus grandes que les inférieures. Sur le milieu de la face dorsale, entre ces pa- pilles et les lévres dont nous avons parlé tout a I'heure, on distingue une papille fili- forme environ trois fois plus longue que les plus grandes papilles des séries longi- tudinales. Les deux rames des pieds sont de dimensions å peu prés égales entre elles, å Fexception de celles du 10” segment et des segments voisins, ou la rame ventrale est un peu plus grande. Ces rames sont séparées par un intervalle trés grand, ordinairement double de la hauteur de la rame dorsale. A cet égard cependant, le dixieme segment et ses voisins immédiats font exception, en ce que F'intervalle y égale la hauteur de cette rame, P1. II, fig. 18. Les deux rames sont simples, courtes, un peu obtuses sur les dix premiers segments et se terminent en une petite pointe, ou sinsére Tacicule; les lames antérieures et postérieures sont trés-petites, presque rudimentaires, et par con- séquent n'atteignent pas l'extrémité de la rame proprement dite. Le cirre ventral, a peu prés aussi grand partout, se rencontre sur tous les seg- ments du corps; le dorsal est passablement distinct et affecte la forme allongée en cöne sur les segments antérieurs, tandis que sur les segments intermédiaires et pos- térieurs il est papilliforme, presque rudimentaire. Il ne se trouve de branchie que sur le dixieme segment et sur ceux qui lui sont adjacents; la, elles sont courtes, pas- sablement épaisses et légérement arquées. | Les soies offrent cette particularité chez notre animal que sur la région anté- rieure du corps il s'en presente normalement deux espéces differentes, savoir des soies antérieures rectilignes, dépassant de beaucoup les rames et transversalement strices sur toute leur longueur, et des soies postérieures un peu plus longues, plus ou moins ar- quées, parfaitement lisses et plus nombreuses. Sur la région postérieure, en revanche, nous avons vainement cherché des soies striées; elles sont remplacées par d'autres a la surface lisse et entierement semblables aux soies postérieures que nous venons de décrire. Au premier abord, nous avons été porté a considérer ce petit ver comme une forme jeune de I'une des espéces qui ont été décrites plus haut; mais Pétude å la- quelle nous nous sommes livré prouve avec évidence qu'l ne peut étre rangé dans aucune delles. Tous les individus examinés par nous avaient la cavité générale du corps remplie de grands eufs libres, P1. II, fig. 18”. La Nephthys minuta se rencontre sur les fonds d'argile par des eaux trées-basses dans le détroit de Matotchkin, d'ou nous n'avons rapporté qu'un seul individu, et dans la baie Besimennaia, ou elle semble étre passablement fréquente. C'est de aspect des pieds qwon tire les meilleurs caracteres et nous pourrions méme dire les seuls qui distinguent les especes entre elles; aussi essaierons-nous brigvement d'indiquer les différences qui existent entre 30 HJ. THEEL, ANNEÉELIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. les formes des mers septentrionales. Nous avons choisi pour notre comparaison la vingtieme paire de pieds ou celle qui en est la plus voisine. Nephthys ciliata (MUELLER). Rame dorsale: Rame ventrale: Partie terminale divisée par une profonde échancrure en deux lobes arrondis. La pointe de F'acicule se trouve å la base de VYéchancrure. Lame antérieure simple et petite. Lame postérieure simple, presque aussi longue ou un peu plus courte que la rame elle-méme. Cirre mince. cylindrique. Branchie grande, en forme de faucille courbée. Partie terminale divisée par une profonde échancrure en deux lobes arrondis. La pointe de F'acicule se trouve å la base de Véchancrure. Lame antérieure simple et petite. Lame postérieure simple, aussi longue que la rame elle-méme ou un peu plus. Soies antérieures des deux rames petites et fines. Nephthys cceca (FABR.): Rame dorsale: Rame ventrale: Partie terminale divisée en deux lobes par une échancrure assez profonde. Pointe de Y'acicule å la base de V'échaucrure. Lame antérieure simple, rudimentaire. Lame postérieure simple, grande et sensiblement plus longue que la rame elle-méme. Cirre petit, foliacé. Branchie grande, courbée en forme de faucille. Partie terminale divisée en deux lobes par une échancrure assez profonde. Pointe de Vacicule å la base de V'échancrure. Lame antérieure simple, rudimentaire. Lame postérieure sensiblement plus grande que la rame elle-méme et un peu plus longue que la lame postérieure de la rame dorsale. Soies antérieures des deux rames presque aussi longues que les rames elles-mémes. Nephthys Hombergi AuvpD. et M. EDw.: Rame dorsale: Rame ventrale: Partie terminale simple arrondie. Lame antérieure å peu pres aussi longue que la rame elle-méme et divisée en deux lobes par une large échancrure peu profondes Lame postérieure fortement arrondie et un peu plus longue que la rame elle-méme. Cirre tres-petit, filiforme. Branchie grande, courbée en forme de faucille. Partie terminale simple, arrondie. Lame antérieure petite et bi-lobée. Lame postérieure simple, allongée, sensiblement plus longue que la rame. Soies antérieures des deux rames courtes. Nephthys incisa MALMGREN: Rame dorsale: Rame ventrale: Partie terminale simple, légeérement arrondie et allongée en une petite pointe ou se trouve l'ex- trémité de Facicule. Lame antérieure large et un peu plus longue que la rame elle-måme. Lame postérieure large et un peu plus longue que la rame elle-méme. Cirre mince et foliacé, tres-large å la base. Branchie grande, courbée en forme de faucille, trés-fortement ciliée. Partie terminale simple, légeérement arrondie et allongée en une petite pointe, ou se trouve V'extrémité de I'acicule. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:o 3. 31 Lame antérieure large et légerement plus longue que la rame. Lame postérieure large et légerement plus longue gue la rame. Soies antérieures des deux rames longues, de maniere å dépasser de beaucoup les lames. Nephthys Malmgreni THBEL. Rame dorsale: Partie terminale simple, allongée en une longue pointe ou s'insere Vextrémité de Vacicule. Lame antérieure rudimentaire. Lame postérieure plus courte que V'extrémité de la rame et divisée par une profonde échan- crure en deux lobes, dont le supérieur est plus large et un peu plus court que Vinférieur. Cirre foliacé, passablement grand avec une large base. Branchie trés-longue et roulée en spirale. Rame ventrale: Partie terminale simple, allongée en une longue pointe ou s'inseére Vextrémité de Vacicule. Lame antérieure rudimentaire. Lame postérieure simple et plus courte que la rame. Soies antérieures des deux rames longues dépassant de beaucoup I'extrémité de la rame. Nephthys minuta n. Rame dorsale!): Partie terminale simple, légerement arrondie sur les cötés et formant une pointe courte, ou s'insere Vextrémiteé de Vacicule. Lame antérieure rudimentaire. Lame postérieure petite, presque rudimentaire. Cirre petit et peu considérable. Branchie presque rectiligne, épaisse et mn'égalant pas l'intervalle entre les rames; elle ne se trouve que sur le dixieme segment et sur le plus voisin de celui-ci. Rame ventrale: Partie terminale simple, légerement arrondie sur les cötés et formant une pointe courte, ou s'insere Vextrémité de Vacicule. Lame antérieure rudimentaire. Lame postérieure petite et presque rudimentaire. Soies antérieures des deux rames longues, de maniere å dépasser de beaucoup Vextrémité des rames. Il faut encore ajouter ici deux autres especes décrites par M. MaALm 2), la N. emarginata et la paradoxa; mais il nous est impossible d'indiquer la forme de leurs pieds en procédant comme nous venons de le faire plus haut, car nous n'avons pas pu voir d'exemplaires de ces especes. Toutefois å en juger par la description et les figures que nous donne M. Marwm, la N. paradoxa doit se distinguer de toutes les autres especes connues jusquwå présent par leurs branchies — »cirres» de MALM — qui sont pourvues d'une large la- melle foliacée sur les faces interne et externe. Pour ce qui est de la N. emarginata, elle semble se rappro- cher le plus de la NV. Hombergi, dont elle doit cependant se séparer surtout par une branchie plus épaisse et plus courte et par la lame postérieure de la rame ventrale, qui doit étre sensiblement longue et trés-large. Enfin, M. HANSEN ?) mentionne une N. atlantica, mais sa description est trop sommaire pour donner une idée exacte de Vanimal. IV. Fam. PHYLLODOCIDAE. 17. Eteone spetsbergensis MALMGREN. 1865. Fteone spetsbergensis MALMGREN. loc. cit., p. 102, Pl. XV, fig. 38. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 26. Hab: 9, 10. 1 Comme cet animal est fort petit (16 millim. de long), nous décrivons ici la dixieme paire de pieds qui doit correspondre å peu preés å la vingtieme des animaux précédents; la vingtieme rame de la N. minuta fait déjå partie du corps postérieur et porte une branchie rudimentaire. 2) Kongl. Vet. och Vitt. Samhällets i Göteborg Handl. för år 1874, XIV, p. 77—78, Pl. TI, fig. 1—2. 3) Nyt Mag. for Naturvid. XXIV, 1877, p. 4. 32 HJ. THEEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. Ce ver, trouvé pour la premiere fois au Spitzberg, se reconnait facilement aå sa belle nuance qui souvent ne subit aucune altération chez les exemplaires con- servés longtemps dans TPalcool. Le dos est d'un violet tirant au bleu ou au rouge, et le long de sa ligne médiane on remarque une bande plus claire; les pieds avec leurs appendices sont jaune påle. Parfois on peut rencontrer des individus affectant entierement cette derniére nuance. «Les yeux, que MALMGREN dit étre å peine visibles, sont trés-distinets chez tous nos exemplaires. | Les plus grands de nos exemplaires mesurent 95 millim. de long et comptent 115 a 120 segments. Le grand cirre dorsal foliacé a partout la forme d'un ovale et, en particulier sur les segments moyens du corps, il est sensiblement plus large que long. Quant aux cirres ventraux, ils sont plus larges et d'une forme plus ronde sur la région anté- rieure du corps que sur la partie postérieure. Comme les meilleurs caractéres distinguant les espéces sont tires de la forme de la téte et de F'aspect des pieds et que, de plus, les figures que nous possédons de cet animal ne nous paraissent pas entierement satis- faisantes, nous avons essayé de représenter les formes d'Eteone que nous avons dra- guées, P1. II, fig. 21 et 22, et nous y renvoyons nos lecteurs. Cette espéce n'a pas été trouvée dans la mer de Kara, mais seulement, comme on le voit plus haut, en deux endroits de la cöte occidentale de la Nouvelle-Zemble, a Be- simennaia-Bay et au détroit de Matotchkin; mais il se rencontre tres-abondamment en ces localités. 18. Eteone depressa MALMGREN. 1865. HEteone depressa MALMGREN. loc. cit., p. 103, Pl. XV, fig. 36. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 29. FHab: 10, 44 (specim. 2). La couleur des exemplaires conservés dans PFalcool est vert gris foncé. Les yeux sont distinets. La forme du lobe céphalique differe de la figure qu'en donne MaALM- GREN, aussi renvoyons-nous åa notre P1. II, fig. 19. Le plus grand exemplaire, 75 millim. porte 125 åa 130 segments. Le cirre dorsal de la région antérieure du corps est presque circulaire, mais ovale sur les segments postérieurs; le ventral a la forme d'un large ovale sur le corps antérieur, tandis qu'il se rétrécit sur la région postérieure, P1. II, fis 20. 19. Eteone aretica MALMGREN. 1867. HFteone aretica MALMGREN. loc. cit., p. 27—28, PI. II, fig. 12. 13871. » » EHLERS. loc. cit,, p. 79. Elab; (5 (Gpecim. 3). Les individus conservés dans PFalcool sont d'un brun clair tirant au vert. Quoique nous n'ayons pas eu l'occasion de voir étendue la trompe caractéristique, nous n'hési- tons pas å envisager notre animal comme identique a celui de MALMGREN, gråce a la grande ressemblance qui existe entre eux par rapport å la forme de la téte et des pleds, P1. II, fig. 23 et 24. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:0 3. 33 20. Mysta papillifera n. Lobus cephalicus breviter conicus, apice truncato, ad basin multo latior quam longior. Oculi duo conspicui, in vertice ad basin lobi cephalici. Cirri tentaculares superiores inferioribus fere duplo longiores. Proboscis exserta, longa, subveylindrica, versus apicem papillis 7 magnis, ovato-ovalibus, utrinque in seriem longitudinalem dispositis; preeterea tota proboscis papillis obtuso-conicis, minimis, dense obsita. Cirri dorsuales lamelliformes, suborbiculati; cirri ventrales ovales, apice rotundato. Cirri anales duo, ovato-ovales. Color: fuscus vel badius. Longitudo = 25em—30mm Latitudo = 1mm3, Hab: 135 (specim. 4). Le corps est mince et uniforme; sa longueur est de 25 åa 30 millim. et sa lar- geur de 17";3 a I”";;. Les segments varient entre 90 et 100 et sont tous aussi grands, sauf les postérieurs qui sont un peu plus courts. Des quatre exemplaires recueillis au Cap Grebeni, trois etaient de couleur brun clair et le quatrieme d'un brun d'olive foncé avec une bande claire le long du milieu du dos. Le lobe céphalique, PI. II, fig. 25, a la forme d'un cöne tronqué avec la base plus de deux fois plus large que Vextrémité antérieure et égale au double de la longueur. Les tentacules sont petits et au nombre de quatre, deux de chaque coté de F'extrémité antérieure du lobe. Les yeux sont grands, distincts et situés tout preés du bord postérieur du lobe. Les cirres tentaculaires sont au nombre de deux de chaque cöté: le supérieur est ordinairement aussi long que le corps est large et å peu pres deux fois aussi long que VF'inférieur. La trompe étendue mesure 1”":3 de long. Elle ne se dilate pas a I'avant comme chez la M. barbata, mais est d'une épaisseur uniforme et cylindrique. Le long du tiers antérieur et de chaque cöté de PForifice buccal, on remarque la présence d'une série de sept grands appendices en forme d'eufs ou foliacés; Fexemplaire qui a servi å nos recherches portait en outre åa la rangée de gauche deux autres petites feuilles que nous navons cependant pas pu découvrir dans la serie de droite; aussi ecroyons-nous quil ne sagit ici que d'une anomalie. Ces appendices foliacés ont une longueur de 0”" 12. Toute la trompe, mais surtout sa partie anteérieure, porte de plus un grand nombre de petites papilles de 0”";0o8 de diamétre fort rapprochées les unes des autres: la surface n'en est pas lisse, mais fortement couverte de trés-petits processus effilés ressemblant å des aiguillons, P1. II, fig. 27. La Mysta barbata MALMGREN est pour- vue, on le sait, de chaque cöté de la trompe d'une grande quantité d'appendices foli- acés aå la forme ovale un peu étroite et c'est pourquoi chaque série s'étend vers I'ar- riere jusqu'au dela du milieu de la trompe. En outre, I'espece de MALMGREN se dis- tingue de la nötre par sa couleur violet bleu et sa dimension considérable. Les cirres dorsaux, Pl. II, fig. 28” et 28”, sont ronds et assez semblables les uns aux autres sur tous les segments, excepté sur les postérieurs ou ils sont plus al- longés et ovales. Mais les ventraux, a leur tour, sont ovales avec l'extrémité arrondie et aussi ou légérement plus longs que le pied proprement dit. Les soies ressemblent a celles de la M. barbata. Les cirres de Fanus, P1. II, fig. 26, sont de la forme d'un K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 3. 5 34 HJ. THEEL, ANNELIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. ceuf et leur plus large partie se trouve a leur point d'insertion au corps. D'aprés les figures de MALMGREN, la M. barbata doit les avoir allongés, presque cylindriques. 21. Mysta barbata MALMGREN. 1865. Mysta barbata MALMGREN. loc. cit., p. 100—101, Pl. XV, fig. 34. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 26. 1871. » » EHLERS. loc. cit., p. 79. 1874. » » Mam. loc. cit., p- 81. Hab: 28. Nous n'avons réussi qu'a capturer un seul exemplaire, de 22" de long. La couleur qui differe beaucoup de celle de F'animal décrit par MALMGREN, est brun olive avec une bande claire longitudinale de chaque cöté de la ligne médiane; la couleur brun olivåtre des cötés du dos est bien plus foncée que sur le milieu du corps. Le lobe céphalique présente la méme forme que celle qui est indiquée dans la figure de MALMGREN, mais il a le long du milieu un sillon qui le divise, pour ainsi dire, en deux moitiés. On retrouve ici aussi les petites papilles singulieres que nous avons remar- quées sur la trompe de Fanimal précédent. 22. Phyllodoce groenlandica ÖERSTED. 1843. Phyllodoce groenlandica ÖERSTED. loc. cit., p. 192—193, fig. 19, 20, 22, 29—32. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 21. 1871. » » EHLERS. loc. cit., p. 79. 1872. » » SARS. loc. cit., p. 223—224. 1874. » » MALM. loc. cit., p. 79. 1877. » » V. MARENZELLER. loc. cit., p. 39. Hab: 4, 9, 10, 13, 15, 20, 22, 24, 26, 28, 29, 30, 31, 38, 44, 51, 57, 58, 59. Ce ver, I'un de ceux qui se rencontrent le plus fréquemment dans les parages de la Nouvelle-Zemble, présente parfois des formes colossales surtout dans la mer de Kara. Le plus grand individu que nous ayons recueilli mesure environ 260"= de long et compte 316 segments. De toutes les 10 espéces, dont 5 nouvelles, que MALMGREN mentionne comme habitant les mers du Nord, il n'y en a que deux qui se trouvent au Spitzberg, sa- voir Ph. groenlandica et citrina, toutes deux faciles åa distinguer Yune de Fautre. La plupart des autres, qui se rencontrent soit au Groenland et en Islande, soit sur les cötes de la Scandinavie, nous paraissent — au moins å en juger d'aprés les descriptions qui nous en sont fournies —, fort peu såres et réclament sans contredit un remaniement essentiel. Si I'on compare, par exemple, les descriptions et les figures que nous pré- sente MALMGREN pour les espéces badia, maculata, Rinki, Luetkeri et pulchella, on trouve les ressemblances si frappantes et les différences a un tel point insignifiantes qu'il est presque impossible d'identifier avec quelque certitude d'autres animaux avec eux. Les cirres dorsaux et ventraux, sur lesquels repose le principal caractére, sont tellement semblables et si dépendants du sens visuel de Fobservateur qu'on doit toujours rester KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 3. 35 dans le doute, si Ion veut chercher å savoir dans quelle espéce il faut les ranger. Méme la couleur, qui chez ces espéces dailleurs n'offre aucune différence notable, sauf chez la P. pulchella, qui a trois taches sur le dos de chaque segment — chez toutes les autres elle est brun foncé, brune ou rouge clair — ne peut pas nous fournir de ca- ractéres särs, puisqu'elle est sujette a des variations considérables chez une. méme espéce. Ainsi, d'aprés les propres indications de MALMGREN, la Ph. groenlandica peut étre vert gris, brune ou påle. Toutefois, nous n'avons pas l'intention ici de montrer que les cinq espéces mentionnées se fondent en une seule, car cela exige des études beau- coup plus étendues que celles auxquelles nous avons pu nous livrer et réclame Y'em- ploi surtout d'exemplaires types; nous avons simplement voulu appeler F'attention sur la nécessité de soumettre les représentants du genre Phyllodoce å un examen plus rigoureux que cela n'a été le cas jusqu'a présent. 23. Phyllodoce citrina MALMRGEN. 1865. Phyllodoce citrina MALMGREN. loc. cit., p. 95—96, P1. XIII, fig. 24. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 20—21. Hab: 48 (specim. 1; longit. = 105"). 24. Anaitis Wahlbergi MALMGREN. 1865. Anaitis Wahlbergi MALMGREN. loc. cit., p. 94, P1. XIV, fig. 31. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 20. 1873. » » EHLERS. loc. cit., p. 8. Hab: 58 (specim. 1). Mystides n. Tentacula quatuor, longa. Cirri tentaculares, utrinque tres, par primum in segmento primo, secundum et tertium in segmento secundo. Cirri anales nulli? Les tentacules extraordinairement longs et surtout les trois paires de cirres tenta- culaires nous ont engagé åa voir-icl un nouveau genre. Tous les genres connus jusqu'a présent parmi ceux des régions scandinaves et arctiques ont des tentacules trés-courts et ou deux paires de cirres tentaculaires, comme YEieone, le Mysta, ou quatre, comme le Phyllodoce, VAnaitis, ete. Notre genre forme donc une sorte d'intermédiaire. Pour ce qui est des cirres anals, nous n'en avons pas pu en découvrir le moindre in- dice; le dernier segment du corps a la forme d'un cöne bas et obtus et sil y avait des cirres, leurs points d'attache au moins devraient étre visibles. 25. Mystides borealis n. Corpus angustum, lineare, elongatum, segmentis c. 48. Lobus cephalicus subrotundatus, postice quam antice latior, margine anteriore et posteriore paullo curvato. Oculi 2, magni. Tentacula 4, lobo cephalico longiora, ab apice remota. Cirri tentaculares utrinque 3, par primum in segmento primo, par secundum et tertium in secundo affixum. Cirrus dorsualis subrotundatus, ovatus; cirrus ventralis ovalis, magnus. Color: dilute brunneus. Longitudo = 10mm'5, Hab: 10 (specim. 1). 20 HJ. THEEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. Ce petit animal a le corps allongé, se rétrécissant légerement en avant aussi bien qu'en arriére: sa plus grande largeur se remarque un peu en avant du milieu. Les segments sont partout presque aussi longs et au nombre d'environ 48. La longueur totale de T'animal est de 10””,5. &La limite des segments est bien tranchée, par suite de leur convexité. La couleur est claire, jaune brun, et Fintestin foncé un peu recourbé brille å travers la paroi du corps. Comme la plus grande partie des cirres dorsaux et ventraux sont d'une teinte foncée ä cause du pigment qu'ils renferment, ils appa- raissent déja a F'eil nu comme une ligne de points noirs courant le long de chaque cöté du corps, ce qui donne å F'animal un aspect caractéristique. Le lobe céphalique, PI. II, fig. 29, a sa plus grande largeur immédiatement en avant du bord postérieur, qui est un peu convexe; sa plus grande largeur, 0””,260, dépasse quelque peu sa longueur, 0”7",;204. Entre les bords antérieur et postérieur du lobe, au milieu, et plus prés de la ligne mediane que des cötés, nous remarquons deux grands yeux noirs. A la méme hauteur ou un peu en avant, dans le voi- sinage des bords lateraux du lobe, nous trouvons les tentacules supérieurs ou posté- rieurs; les antérieurs, légérement plus courts, sinsérent um peu en avant de ces der- niers, sur le cöté inférieur de la téte. Les supérieurs sont sensiblement plus longs que la plus grande largeur du lobe céphalique et mesurent environ 07”,324. La lon- gueur des tentacules, leur position et celle des yeux sont extrémement dignes de re- marque chez notre animal et, a notre connaissance, il ne se trouve rien d'analogue chez les autres genres de cette famille. Le premier segment porte deux cirres tentaculaires, un de chaque cöté, qui se trouvent attachés a la paroi du corps, non directement mais au moyen dun ap- pendice en forme de mamelon avec lequel ils sont comme articulés; leur extrémité libre est etirée comme un fil, mais l'autre est considérablement renflée avec sa plus grande épaisseur dans le voisinage de Particulation; leur longueur exceéde un peu la largeur du segment. Le deuxieme segment est pourvu de quatre cirres tentaculaires, deux de ehaque coté: Tun est dorsal, autre ventral; le dorsal est un peu plus grand que le ventral et de beaucoup plus long que la largeur du segment. Par la forme aussi bien que par Pinsertion a la paroi du corps, ils ressemblent å la premiere paire. Entre les par- ties basilaires de ces deux cirres, il y a de chaque cöté un petit pied avec une acicule distincte et quelques soies rares. Les segments suivants portent tous un pied conique ou en forme de quille avec un cirre dorsal et un ventral, P1. II, fig. 31”. Le pied est simple avec un léger in- dice de lames supérieure et inférieure å I'extrémité; il est pourvu d'une acicule distincte et d'un faisceau de neuf a douze soies capillaires. Le cirre dorsal est grand et plus ou moins rond, tandis que le ventral est plus ovale et dépasse quelque peu la rame. Tous les deux, ils renferment des agglomérations de pigment jaune brun ou brun, ce qui les fait paraitre foncées par rapport a la couleur du reste du corps. Les cirres diminuent en dimension vers la région postérieure du corps. Les soies, P1. II, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. RAND. I6. N:o 3. DM fig. 32, sont capillaires et articulées; le bord supérieur de leur partie terminale est trés-finement dentelé. Le segment anal, P1. II, fig. 30, est court et de la forme d'un cöone obtus; nous mn'avons pas pu y découvrir de cirres; peut-étre s'etaient-ils détachés de V'exem- plaire que nous étudions. En effet, tous les cirres sont si légérement fixés au corps qu'au moindre contact ils s'en séparent. V. Fam. HESIONIDA. 26. Castalia Fabricii MALMGREN. 1867. Castalia Fabricii MALMGREN. loc. cit., p. 32. Hab: 4, 6, 10, 44. Cette espéce, que nous n'avons pas trouvée dans la mer de Kara, mais bien dans les endroits indiqués de la mer de Mourman, ou elle était assez abondamment repré- sentée, se distingue de la C. punctata MöLL., passablement commune sur nos cötes, par FPabsence de soies sur la rame dorsale rudimentaire. Elle differe encore de la forme du Spitzberg C. arctica MALMGREN, en ce que cette rame rudimentaire a deux acicules et que la rame ventrale en a trois ou quatre, tandis que la dernieére espéce doit en avoir une a la rame dorsale et deux a la ventrale. La description que nous possédons de la C. Fabricii laisse a désirer sous plus d'un rapport; nous essaierons d'en donner une plus compléte. Le corps a 12 a 15” de long et sa plus grande largeur se remarque dans le voisinage de la téte; delå, il se rétrécit assez également vers Varriére jusqu'aux der- niers segments, qui sont trés-minces. La face dorsale est fortement convexe avec la segmentation peu distincete le long du milieu. La face ventrale est plane et présente au moins chez les exemplaires conservés dans Falcool une concavité le long du milieu. Les segments, au nombre de 38 a 40, affectent la plus grande longueur au milieu du corps et la moindre å sa partie postérieure. La couleur est jaune clair ou brun jaune; la portion dorsale du segment situé tout prés de la téte est toute verte et un plus ou moins grand nombre des segments suivants ont sur les cötés du dos des stries vert foncé; chaque segment porte souvent une tache foncée pres de la base des pieds. Le lobe céphalique est assez fortement convexe et divisé en deux moitiés par un sillon longitudinal; son bord postérieur est rentré en forme de ceur au milieu. La plus grande largeur se trouve åa l'avant et est å peu prés double de la longueur de la téte. De chaque cöté et a quelque distance de la ligne médiane du lobe, nous remarquons deux yeux, dont YVantérieur, qui est le plus grand et réni- forme, est situé juste devant le postérieur, qui est arrondi. En avant de chaque cöté se trouve une palpe articulée, dont la partie basilaire est deux fois plus épaisse que la partie terminale un peu moins longue; tout preés de chaque palpe, on remarque un tentacule relativement mince, non articulé et de la méme longueur environ ou lé- 38 HJ. THEEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. gerement plus court que cette palpe. Les palpes, ainsi que les tentacules, sont presque exactement aussi longs que la téte. La trompe, Pl. III, fig. 36, mesure environ 1”" de long et presque autant de large; sa portion antérieure, qui entoure VForifice buccal ovale, est divisée en quatre levres peu proéminentes mais passablement épaisses: Vinférieure, ou la ventrale, est fort peu sensible. Les deux lévres latérales portent chacune trois papilles ou ap- pendices filiformes, et de plus, juste å la limite qui les sépare de la lévre inférieure, une dent ou petit processus diaphane et chitineux. La lévre supérieure ou dor- sale porte quatre papilles filiformes, tandis que PFinférieure en est complétement de- pourvue. Les trois premiers segments sont courts et portent chacun quatre cirres ten- taculaires, deux de chaque cöté; l'un est situé au-dessous de I'autre, sauf sur le premier segment, ou ils se trouvent cöte a cöte. Le premier segment, difficile a distinguer, n'est méme pas visible derriére le lobe céphalique, mais seulement de cöté. Tous les cirres tentaculaires sont distinctement articulés et leur longue partie terminale se dé- tache aisément au moindre contact, de sorte que les parties basilaires restent seules. Les cirres du troisieme segment sont les plus grands et de beaucoup plus longs que la plus grande largeur du corps. Les pieds sont presque exactement semblables entre eux sur tout le corps, ex- cepté å la région postérieure, ou ils sont plus petits. A chaque pied, P1. III, fig. 37", on apercoit une partie ou rame dorsale ainsi qu'une ventrale: la premiere, rudimen- taire et å peine visible, est dépourvue de soies, mais elle a deux acicules et vers la base un long cirre articulé qui se rétrécit vers Vextrémité libre; la rame ventrale du pied, grande et bien développée, porte au milieu de sa face inférieure un cirre non articulé et å peine égal a la moitié de la longueur du pied, tandis que le dorsal est trois åa quatre fois plus long. Cette derniere rame se compose d'une partie mé- diane, ou pied proprement dit, qui est étirée en une pointe courte, ou entre F'acicule, et de deux lames latérales, une antérieure et une postéricure, qui, unies en haut et en bas, enveloppent complétement le pied proprement dit. La lame antérieure est munie de trois lobes triangulaires considérables, å la méme distance environ l'un de Tautre, un supérieur, un intermédiaire et un inférieur, dont celui du milieu est le plus proéminent; la lame postérieure qui participe en une mesure notable å la formation du lobe inférieur, présente aussi un indice de lobes moyen et supérieur. Il y a trois acicules, dont deux sont plus épaisses et plus gran- des que la troisieéme. Les soies, nombreuses et déployées en forme d'éventail, se com- posent d'une partie basilaire et d'une portion terminale articulée avec celle-ci: cette pointe est beaucoup plus courte que la base et son cdoté supérieur est finement denté. 27. Castalia multipapillata n. Corpus segmentis 40. Proboscis brevis, subceylindrica, margine quadrilobato papillis 24 fusiformibus uniserialibus cincto. Antenna palpique longitudinem lobi cephalici sequantes; cirri tentaculares utrinque 6, distinete articulati. Pinna dorsualis tuberculiformis, rudimentaria, aciculis 2 tenuibus, setis nullis, cirro tamen KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 3. 39 longo distincte articulato. Pinna ventralis, lingulis ternis subtriangularibus, aciculis 3, setis compositis nu- merosis, margine superiore articuli terminalis subtilissime serrulato; cirrus ventralis brevis. Color: lacteus; dorsum lineis transversis fusco-viridibus in anterioribus segmentis. Longitudo = 14=". Hab: 10 (specim. 1). On le voit par la diagnose qui préceéde, notre animal est presque entiérement semblable å la C. Fabricii, dont il ne se distimgue d'ailleurs que par le nombre des papilles sur Vextrémité de la trompe. Ces papilles, P1. III, fig. 38, sont réparties de maniére que la lévre dorsale en porte huit, les deux lévres latérales sept et la ventrale rudimentaire deux. Le tableau suivant nous permettra de mieux apprécier les différences qui existent entre les especes de ce genre qui se rencontrent dans les Mers du Nord). A. OCirres tentaculaires de chaque cöté, 8: I. Tentacules et Palpes aussi longs que le lobe céphalique-.----------- C. aurantiaca SARs 2). II. Tentacules et Palpes deux fois aussi longs que le lobe céphalique C. longicornis SARS ?). B. GCirres tentaculaires de chaque cöté, 6: FET Rame; dorsaler rudimentaire, avec, 3— 0) SO168L--osocoocsosecososssssooonn C. punctata MÖLLER 2). II. Rame dorsale rudimentaire sans soies: 1. Rame dorsale avec une acicule, la ventrale avec 2----.ooooo.-. C. aretica MALMGREN. 2. Rame dorsale avec 2 acicules, la ventrale avec 3 ou 4: a. Extrémité de la trompe avec 10 papilles.soooscooooo--------- C. Fabricii MALMGREN. b. Extrémité de la trompe avec 24 papilles socooccsosoo-------- C. multipapillata un. VI. Fam. SYLLIDA. 28. Autolytus longisetosus ÖERSTED. 1843. Polybostrichus longisetosus (ERrRstTED. loc. cit., p. 183, fig. 62, 67, 71. 1867. Autolytus longisetosus MALMGREN. loc. cit., p. 34—35, P1. VII, fig. 38. Hab: 10. Nous avons péché quelques rares exemplaires de ce petit ver, qui est extréme- ment singulier, dans le détroit de Matotchkin ou il se plaisait a frétiller å la surface de la mer par un temps calme. Un individu est brun jaune clair, mais les autres sont brun foncé. 29. Syllis fasciata MALMGREN. 1867. Syllis fasciata MALMGREN, loc. cit., p. 43—44, P1. VII, fig, 47 et Pl. VIII, fig. 52. 1877. » » Vv. MARENZELLER. loc. cit., p. 39—40. Hab: 4, 12, 42, 44. Les animaux que nous rangeons sous ce nom répondent presque sur tous les points a la description de MALMGREN; cependant nous avons observé que leurs palpes sont plus larges a la base que ne Tlindiquent les figures de ce savant et qu'elles y sont rapprochées au point de ne laisser aucun intervalle entre elles. Les cirres dor- saux du corps intermédiaire comptent jusqu'a 27 a 34 articulations, et le pied porte 1) Nous ne connaissons pas la C. rosea de FABRIcIUS décrite dans la Fauna Groenlandica, p. 301—302. 2) Forhandlinger i Videnskabs-Selskabet i Christiania 1861, p. 90. 3) Prodromus Zool. Dan., n. 2633. 40 HJ. THÉEEL, ANNELIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. deux grandes acicules minces et une petite. Les plus grands exemplaires mesurent de 33 å 35”, D'apreés MALMGREN, les exemplaires du Spitzberg ne dépassent pas 2077. Il régne une grande confusion dans les descriptions que nous possédons sur les Syllides, et la cause en est tout d'abord que le méme animal peut se présenter sous deux formes différentes, comme animaux neutres ou sexués. HEHLERS ne compte pas moins de 51 espeéces en tout, et avoue ensuite qu'å une étude plus profonde une grande réduction devra sans aucun doute avoir lieu. Pour ce qui concerne spécialement les espéces des mers septentrionales, nous sommes porte pour notre part åa voir entre elles plusieurs synonymes. La Syllis armillaris ÖERSTED et la S. borealis MALMGREN, par exemple, ne doivent se distinguer que par ce que les cirres dorsaux du milieu du corps chez la premiére comptent 3—10 articulations au lieu de 11—135 chez la seconde. On peut étre autorisé a considérer ces animaux comme étant identiques, quand on se rappelle que le nombre des articulations peut varier considérablement chez une seule et méme espeéce. La S. cornuta RATHKE, par exemple, a le nombre d'articulations des cirres sur le milieu du corps variant entre 22 et 27 et la S. fasciata n'en a pas non plus un nombre constant. 30. HSyllis Oerstedi MALMGREN. 1867. Cheetosyllis Oerstedi MALMGREN. loc. cit.. p. 44—45, P1. VIII, fig. 51. Hab: 42, 44. Nous avons rapporté de la region occidentale du détroit de Matotehkin une pe- tite Syllide qui offre les plus grands rapports extérieurs avec la S. armäillaris ÖERSTED ou la S. cornuta K. RATHEE: elle ressemble le plus å cette derniere en ce que le nom- bre des articulations des cirres dorsaux sur le milieu du corps est plus grand que chez la premiére, savoir 15 åa 20. Elle se distingue cependant de Vune et de Fautre par le fait que les soies, PI. II, fig. 33 a, b, c, sont faiblement bi-dentées a l'extré- mité et par lå aussi bien que par la forme de ces soies elle ressemble åa la Cheetosyllis Oerstedi de MALMGREN. L'animal a 87 ou 88 segments, dont les 25 ou 26 postérieurs sont beaucoup plus longs et plus larges que les autres et fortement convexes, ce qui fait apparaitre chaque segment du corps postérieur beaucoup plus distinetement que sur la région antérieure. Le premier de ces segments postérieurs ou le 62" å partir de Pavant se détache distinetement de tous les autres, P1. III, fig. 34, par le fait qu'il tend a se développer pour former une téte. En effet, de chaque cöté a F'avant, il y a un appendice un peu plus épais vers la base et qui doit probablement se transfor- mer en palpes: åa la base de chacun de ces appendices on remarque deux yeux dont l'un, le plus grand, est situé vers la face ventrale; d'ailleurs, ce méme segment a de chaque cöte un pied complétement développé avec un cirre dorsal articulé et un ventral non articulé. Tous les autres segments du corps postérieur, a V'exception des 6 et 7 derniers portent, entre le cirre dorsal et le pied sétifere ou plus exactement sur la face dorsale de ce dernier, une petite élévation å peine perceptible avec un faisceau soies de simples trés-longues, légérement courbées vers la pointe, et une petite acicule, P1. III, fig. 35; nous avons donc ici un indice de rame dorsale. Les 6 å 7 derniers segments sont dépourvus de ce faisceau de soies dorsales et le dernier segment porte KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |I6. N:o 3. 41 deux longs cirres anals. EHLERS ') nous fournit une description å peu prés correspon- dante de la Syllis fiumensis; mais, d'aprés lIui, les deux premiers segments doivent étre dépourvus de faisceau de soies dorsales, tandis que tous les suivants en sont munis, mais sans la moindre trace d'acicule. La ressemblance entre notre individu adventif, qui est en train de se séparer de son parent, et la Chetosyllis Oerstedi est cvidente; les soies dorsales sont cependant beaucoup plus courtes, et la téte n'a pas encore achevé de prendre sa vraie forme. Nous avons été pleinement convaincus de la justesse de notre supposition, lorsque nous recueillimes au méme endroit du Matotch- kin Char un individu sexué isolé qui répond en tous points å la description de MALM- GREN et sS'accorde en méme temps d'une maniére compléte avec celui qui tend å se séparer; aussi, ne nous reste-t-il aucun doute sur leur identité. Le petit ver isolé est naturellement plus ågé, de sorte que la téte et les soies dorsales ont pu acquérir tout leur développement; il mesure 10"" de long et compte åa peu prés 31 segments; la cavite genérale du corps est remplie de grands ceufs. Nous mn'avons pas conservé le nom générique de MALMGREN, Chetosyllis, par la raison que, comme nous l'avons dit plus haut, individu neutre montre tant d'affinité et de ressemblance avec le genre Syllis qu'il doit absolument lui appartenir. La seule difference qui existe se rencontre dans les soies composces, qui, d'apreés MALMGREN, ont les extrémités simples chez la Syllis, tandis qwelles sont peu distinctement bi- dentées chez la Chetosyllis Oerstedi: cela ne suffit naturellement pas pour élever cette dernieére au rang d'un nouveau genre. Par les mémes considérations, nous avons du exclure les genres du méme naturaliste, la Pionosyllis et YV-Husyllis, et les ranger comme especes dans le genre Syllis. 31. Syllis monilicornis MALMGREN. 1867. Fusyllis monilicornis MALMGREN. loc. cit., p, 41, Pl. VI, fig. 44. Hab: 19, 44, 49 (specim. 4). Les individus que nous avons examinés s'accordent presque sur tous les points avec la description que MALMGREN nous fournit de I'Zusyllis monilicornis; il ny a de difference quen ce que la base des palpes de nos exemplaires est sensiblement plus large. Le premier anneau porte, å la face dorsale, un lobe cutané, P1. III, fig. 39, qui s'étend en avant et couvre la portion postérieure de la téte. De tous les cirres dorsaux, celui qui se trouve sur le deuxieme segment est le plus long et compte par- fois jusquå 80 artieles; celui qui wvient ensuite ou celui du troisieme anneau n'a que 20 articles environ; le nombre est encore moindre sur les autres segments, de sorte que les cirres dorsaux de la partie médiane du corps n'ont pas plus de 4 ou 5 articles, mais ils y sont tous relativement assez allongés. 1) Die Borstenwärmer, I, p. 234. K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 3. 6 492 HJ. THÉEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. VII. Fam. NEREIDAE. 32. Nereis zonata MALMGREN. 1867. Nereis zonata MALMGREN. loc. cit., p. 46—47, Pl. V, fig. 34. 1868. » » EHLERS. loc. cit., p. 310—511. 1871. » » EHLERS. loc, cit., p. 79. 1873. » » EHLERS. loc. cit., p. 9. 1873. » » KUPFFER. loc. cit., p. 150. 1877. » » Vv. MARENZELLER. loc. cit., p. 40. Flab-r4, 101514, 29, 30131, N32,A3 6, AS MANAS 0 SG ANGSE Ce ver est treés-commun dans tous les endroits signalés. Les plus grands exem- plaires ont été recueillis dans le détroit de Matotchkin et mesurent 1257” de lon- gueur. Il se rencontre sur toutes les espeéces de fond, mais semble se plaire de pré- férence sur ceux qui se composent de Lithothamnium, dans les cavités duquel il se réfugie. Il est singulier que nous n'ayons pas rencontre un seul exemplaire du type Nereis pelagica L.”") qui est assez généralement représenté le long des cötes occiden- tales de toute la Scandinavie, en Angleterre et au Greenland, ainsi qu'au Spitzberg, ou il est rare cependant. Dans le détroit de Matotchkin et la baie de Möller, nous avons trouvé en méme temps que cette Nereis zonata typigue deux animaux qui s'en distinguent sensiblement par la forme des pieds. Nous les avons d'abord regardés comme différents de F'espéce qui nous occupe et identiques å V' Heteronereis assimilis d' OERSTED; peu de temps aprés un draguage dans la mer de Kara, par 73” 38 Lat. N. et 63” 435' Long. E., äå 140 métres de profondeur, nous rapporta un autre individu qui concordait parfaitement avec I'He- teronereis grandifolia de MALMGREN. On sait, gråce aux belles recherches d'EHLERS sur les Annélides, qu'a Pépoque ou leurs produits de la génération approchent de leur maturité, une partie des Néréides subissent dimportantes modifications dans la forme des pieds, ce qui donne alors å cet animal un aspect tout différent. Ainsi, d'apres ce savant, I Heteronereis assimilis et la grandifolia doivent étre une »forma epitoca» de la Nereis pelagica. Mais comme nous n'avons pas trouvé cette espéce a la Nouvelle- Zemble, nous devons considérer nos deux formes comme appartenant å l'espéce voisine, Nereis zonata. VIII. Fam. LUMBRINEREIDA. 353. Lumbrinereis minuta n. Corpus elongatum, lineare, segmentis ce. 178. Lobus cephalicus conicus, plus minusve acuminatus. Seg- menta omnia, primo atque secundo excepto, pedibus instructa. Set& in pedibus segmentorum c. 70 anterio- 1) v. MARENZELLER dit, il est vrai, que V'Expédition Austro-Hongroise a capturé un exemplaire de Nereis pelagica, mais il remarque aussi que cet animal était une forme de N. grandifolia. Il nous parait tres-vrai- semblable que cet individu, soit une »forma epitoca» de N. zonata, qui est si abondamment représentée dans les mers de la N.-Zemble. D'ailleurs, nous ferons remarquer en passant que les caractéres réputés distinctifs des deux espeéces en question nous semblent trés-peu importants. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:o 3. 43 rum alie capillares late limbate, alice uncinate versus apicem limbate. Set in segmentis posterioribus so- lum uncinate. Apex uncinorum 5—6, dentatus. Longitudo maxima — 60mm, Hab: 9, 10, 14, 19, 20, 43, 49, 58, 59. Le plus grand exemplaire — environ 60" de longueur et 1”",8 d'épaisseur — compte 178 anneaux åa peu prés. Un autre individu, long de 45"" et large de 173, n'en a que 150 environ. Tous les segments sont également longs et fortement con- vexes avec de grands sillons entre eux, de sorte qu'ils apparaissent distinetement sé- parés les uns des autres. Le lobe céphalique est conique, plus ou moins allongé en pointe, avec les cotés légerement convexes; sa longueur équivaut å peu prés a celle des trois premiers seg- ments. L'orifice buccal, situé dans Ila région inferieure et posterieure du lobe, est entouré de deux lames laterales, une de chaque cöté. Les måchoires sont d'une forme et d'une organisation particulieres. La måchoire supérieure, P1. IV, fig. 57, est com- posée de 7 paires de pieces distinetes, dont les deux derniéres sont trés-rapprochées et forment une sorte d'appui pour les autres; elles sont intimement unies entre elles et présentent ensemble Paspect d'un triangle dont le sommet se trouve tourné a Varriére et åa angle aigu, tandis que les deux autres sommets sont fortement arrondis. En avant de ces pieces et de chaque cöté de la ligne médiane, on en remarque deux autres, cöte a cöte, dont l'externe est étroite et a la forme d'un crochet allongé a la pointe dirigée vers V'avant; linterne, sensiblement plus grande, a sa partie antérieure plus large, mais se rétrécit vers Varriere et se termine en forme de stylet; le bord interne est armé de quatre fortes dents obtuses parmi lesquelles la premiére est la plus grande. En avant de ces dernieéres pieces, il gen trouve encore deux autres de chaque cöté, dont Fantérieure est sensiblement plus grande et lamelleuse; chacune d'elles envoie un processus légérement courbé en crochet. Toutes ces parties chitinées sont brun foncé et solidement construites. Pour ce qui est de la septieme paire, elle a la forme de deux longs stylets minces et clairs, situés un de chaque cöte des pieces pré- cédentes. La måchoire inférieure, P1. IV, fig. 58, se compose de deux pieces de nuance elaire, dont les moitiés antérieures sont intimement unies entre elles le long de la ligne médiane, tandis que la postérieure se prolonge en deux processus divergents et minces en forme de stylet. La partie antérieure de cette måchoire inférieure est sen- siblement dilatée en largeur, et le bord antérieur, fortement échancré, en est comme courbé en arriere et pourvu de plusieurs lignes concentriques de couleur foncée. Les deux premiers segments sont dépourvus de toute trace d'appendices, tan- dis que tous les autres ont une paire de petits pieds uniramés pourvus de 3 å 3 grosses acicules de nuance brun foncé, que I'on apergGoit a travers la peau du corps. Chaque pied porte å TYFarrieére un petit appendice rond, foliacé, et a F'avant un autre qui est cependant plus rudimentaire, surtout sur la région antérieure du corps. Les 70 premieres paires de pieds environ portent deux sortes de soies; les unes sont simples, capillaires, les autres en forme de crochet; sur les autres pieds posté- rieurs on ne remarque que cette dernieére espéce. Les soies capillaires sont beaucoup 44 HJ. THEEL, ANNELIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. plus longues que les autres, et ont la partie terminale pourvue d'un large limbe; lå, ou ce limbe prend naissance, les soies sont ordinairement courbées de ma- niére que leur extrémité forme un angle obtus avec la partie basilaire. «Les soies en forme de crochet, åa leur tour, ont lFextrémité coudée et munie de 5 a 6 petites dents; une partie plus ou moins considérable de cette extrémité libre est entourée d'un limbe; comp. P1. IV, fig. 59. On le voit, notre espéce se distingue aisément de la Lumbrinereis fragilis MöL- LER, surtout par les soies des pieds. L'espéce de MÖLLER, en effet, a les 20 a 22 pre- mieres paires de pieds pourvues seulement de soies capillaires; les 80 paires environ qui suivent, en ont de longues, capillaires, aussi bien que de courtes repliées en forme de crochet, et tous les pieds du corps postérieur ne portent que de ces derniéeres. En outre, d'aprés ÖERsSTED, la IL. fragilis ne doit avoir que deux acicules a chaque piled. Si I'on compare la description qu'EHrErs donne des måchoires dans cette espece avec celle que nous venons de donner pour la nötre, on remarquera qu'une différence assez considérable existe entre les deux. Dailleurs, la L. fragilis atteint une grande dimension par rapport a celle de notre animal. 34. Lumbrinereis fragilis MULLER. 1776. LILwmbricus fragilis O. F. MöLLErR. Prodr. Zool. Dan., p. 216. 1867. Lumbrinereis fragilis MALMGREN. loc. cit., p. 63, PI. XIV, fig. 83. 1868. » » EHLERS. loc. cit., p. 395—397. 1871. » » EHLERS. loc. cit., p. 79. 1872. » » SARS. loc. cit., p. 222. 1873. » » EHLERS. loc. cit., p. 9. 1873. » » KUPFFER. loc. cit., p. 150. 1874. » » MaALw. loc. cit., p. 89. 18735. » » MöBIUsS. loc. cit., p. 167. [SKE » » HANSEN. loc. cit., p. 9. 1878. » » HANSEN. loc. cit., p. 2. Hab: 30, I (Specim. 2). IX. Fam. ONUPHIDAE. 35. Omnuphis conchilega SARS. 1835. Onuphis conchylega Sars. Beskr. og Iaktt., p. 61—063, P1. 10, fig. 28 a—e. 1567. Nothria conchylega MALMGREN. loc. cit., p. 66—067. 1872. » » SARS. loc. cit., p. 216. 1874. Nothria conchylega Mam. loc. cit., p. 185. 1875. Onuphis conchilega MöBius. loc. cit., p. 168. 1877, Nortlia conchylega V. MARENZELLER. loc. cit., p. 40. 1878. Onuphis conchylega FANSEN. loc. cit., p. 2. läng 1, 4, 10, 20. 0, I SA, I, AA, 48, Bil Ht, SÖ, GT. Cet animal se rencontre partout dans la mer de Kara et en est sans contredit un des vers les plus communs. Mais nous n'en avons recueilli que quelques individus KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 3. 45 sur la cöte occidentale de la Nouvelle-Zemble. L'Onuphis conchilega se trouve, on le sait, sur les cötes de la Norvége et méme jusqu'en Bohuslän, mais il s'y présente plus rarement, et nous ne I'y avons jamais vu atteindre la méme dimension que dans la Mer Glaciale. X. Fam. ARICIIDA. 36. Neoloplos armiger MÖLLER. 1776. Lumbricus armiger MULLER, loc. cit., p. 215. 1867. Scoloplos armiger MALMGREN. loc. cit., p. 72—73. 1871. » » EHLERS. loc. cit., p. 79. 1872. » » SARS. loc. cit., p. 240—242. 1873. » » MöBliUs. loc. cit., p. 107. 1874. » » MöBlIus. loc. cit., p. 255. 1874. » » Mam. loc. cit., p. 91. 1875. » » MöpBituvs. loc. cit., p. 160. 1877. » » HANSEN. loc. cit., p. 6. 1878. » » LENzZ. loc. cit., p. 11. Hab: 9, 10, 135, 24, 28, 31, 49. Nous YFavons recueilli en grande quantité dans le détroit de Matotchkin et dans la baie Besimennaia, ou il se plait dans les eaux basses aux environs des embouchures des petites rivieéres; mais tous les exemplaires provenant de ces deux localités sont trés-petits. En revanche, nous avons réussi å capturer de grands individus au Cap Grebeni et dans la mer de Kara. Nous avons souvent pu observer, comme SARS "), une trompe rudimentaire, mais nous n'avons jamais pu remarquer plus de quatre lobes assez grands et digitiformes, tandis que le savant norvégien en a compté jusqu'a neuf et dix chez certains exem- plaires. Sur la face ventrale des segments compris entre le 16” et le 21”, nous avons distingué de petits cirres coniques, presque papilliformes, ce qui ne s'accorde pas avec les données d'ÖERSTED ”), dapres lequel tous les. cirres doivent faire défaut; on sait qu'il existe aussi des cirres dorsaux, bien qu'ils aient la forme de grandes branchies fortement ciliées. De plus, ÖERSTED dit expressément que YV'extrémité postérieure du corps est dépourvue d'appendices ou de cirres anals. Or, les individus que nous avons examinés ont toujours les dix ou onze derniers segments courts et peu déve- loppés en comparaison de ceux qui sont situés a VFavant, de sorte qu'une limite bien tranchée s'établit entre cette région postérieure du corps et Fantérieure; de chaque coté de FPanus on remarque en outre un assez long filet ou cirre. Toutefois, ces deux cirres de Tanus se détachent aisément au moindre contact, et c'est ce qui doit avoir été le cas pour les exemplaires étudiés par ÖERSTED. 37. Aricia Tullbergi n. Lobus cephalicus subrotundatus, fere seque longus ac latus, antice prominentia parva, tentaculis et oculis nullis. Corpus vermiforme subteres, antice leviter depressum. Ramus dorsualis pedum in primo seg- !) Nyt Mag. f. Naturvid., XIX, 1872, p. 241. ?) Ann. Dan. consp., I, p. 37—38, fig. 8, 106, 107, 109. 46 HJ. THEEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. mento nullus, in ceteris branchiformis, elongatus, cum una acicula sed sine setis. Ramus ventralis in septem seg- mentis anterioribus minimus, in ceteris admodum magnus, cylindraceus, semper cum acicula atque setis. Priora septem segmenta preterea cum duabus branchiis magmnis, ab utraque parte una, supra ramum ventralem. Setze anteriorum quingque segmentorum aliz breves, late, valde curvatae, aut acute aut obtusae aut bifurcae, alixe longe, tenuiores, acuta, paullo minus curvatae; set ceterorum segmentorum omnes ejusdem generis, admodum longe, in apicem tenuem producte. Lamella ventralis post tuberculum setigerum in segmento primo parva; in 20, 32, 4? major; in I?, 62, 8? magna, ale forma, margine tenuiter fimbriato; in 7? magna, ejusdem forme, sed margine lobis magnis circ. decem; in ceteris segmentis decrescens. Hab: 15 (3 specim. incompl.). Aucun des trois exemplaires que nous avons recueillis n'est entier: une portion plus ou moins grande du corps postérieur leur fait défaut. L'exemplaire le plus com- plet ne posséde que 28 segments et mesure environ 3”" de long. La région antérieure de cette partie est aplatie et un peu plus large que la postérieure. La face ventrale est assez fortement votåtée tandis que la face dorsale est presque plate. Les exemplaires conservés dans F'esprit-de-vin sont d'un jaune blanc clair. ”Tous les individus se trou- vent enroulés sur eux-mémes de facon å présenter le dos en dehors. La téte, P1. III, fig. 40 et 41, vue de dessus, présente une forme presque ronde, ayant a Ylavant une petite pointe parfois presque imperceptible et a l'arriére un petit lobe arrondi; vue de cöoté, elle a la forme presque triangulaire avec des cöteés convexes. Il ny a point de tentacules ni d'yeux. TL'orifice bucceal est grand et situé sur la région inférieure et postérieure de la téte, et émet parfois un prolonge- ment court et en forme de trompe. Le lobe céphalique differe donc notablement de celui du Scoloplos armiger ainsi que des deux autres formes scandinaves de la méme famille, Aricia Cuvieri AUDOUIN et EDWARDS et Aricia norvegica M. Sars. Il se rap- proche le plus de celui de la forme grenlandaise, Naidonereis quadricuspida ÖERSTED, ou il doit étre presque sphérique. De chaque cöté derriere le lobe céphalique et comme resserré entre celui-ci et le premier anneau, on remarque sur la face dorsale un pli de la peau, qui semble faire corps avec la téte et s'étend en un lobe situé au- dessus du premier segment. Avant de passer å la description des différents anneaux, disons quelques mots de ce qu'on appelle les branchies dorsales. ÖOutre de plus ou moins longs pieds sur la plupart des segments, Aricia Cuvieri et norvegica, ainsi que Scoloplos armiger et Nai- donereis quadricuspida portent, — sauf sur un petit nombre des anneaux antérieurs — une paire de ces branchies dorsales, situées entre les rames dorsales. De plus, d'a- prés SARS, VA. Cuvieri est munie d'un petit »cirre» sur chaque segment å partir du 15” ou du 16” entre les rames dorsale et ventrale. Il y a aussi de ces branchies chez PAricia Tullbergi, mais elles ne correspondent pas entierement å celles des animaux que nous venons de nommer, car les longs appendices qui sy trouvent et que par suite de leur position et de leur aspect on pourrait prendre pour des branchies, ap- partiennent aux rames dorsales et sont tout ce qui en reste: on ne remarque pas d'autre trace de rames mn de soies dorsales. Une puissante acicule dorsale pénétre bien avant dans chacun de ces appendices, qui ressemblent dailleurs parfaitement pour Taspect comme pour la structure å des branchies et doivent aussi en remplir KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:0O 3. 47 Foffice. Entre ces appendices et la rame sétigere ventrale, il y a en outre, sur les segments antérieurs, une grande »branchie», qui doit répondre par sa situation au »cirre» mentionné par SARS chez VA. Cuvieri. Passons maintenant a la description de chacun des anneaux. Le premier segment est dépourvu de toute trace de cet appendice en forme de branchie que nous venons de mentionner; en revanche, il est muni de deux gran- des branchies proprement dites fortement ciliées, situées une de chaque coté au- dessus de chaque rame ventrale; ces branchies sont puissamment développées avec une base relativement large et Yextrémité libre effilée. La région dorsale entre elles est presque rectiligne sans lobe au milieu. La rame ventrale se distingue par un grand faisceau de fortes soies plus ou moins courbées, dont les supérieures, Pl. III, fig. 43b, sont plus longues, un peu plus minces et plus ou moins effilées; la plupart des inférieures, P1. III, fig. 43a, plus courtes, sont terminées en pointe, mais quelques-unes ont Vextrémité obtuse et d'autres F'ont bifurquée. En arriere de chaque faisceau, il y a un appendice lamelleux qui dépasse environ la moitié de la hauteur du segment, et qui en longueur est a peu prés égal å la mi-longueur des soies; le bord externe en est uni et arrondi. Le deuxieme segment, PI. III, fig. 42”, porte entre les branchies une paire d'appendices en forme de branchies, fortement ciliés, dont nous avons déja parlé plus haut et tui se retrouvent sur tous les segments suivants; ils sont plus longs que les branchies proprement dites, ont leur plus grande largeur vers leur milieu å peu prés et se rétrécissent sensiblement vers VF'extrémité libre. Les appendices lamelleux des rames ventrales sg'avancent vers le bas et en dehors dans un lobe triangulaire. Le reste ressemble au premier segment. Le troisieme et le quatrieme segment ressemblent au précédent, sauf que la région dorsale entre les appendices-branchies forme åa son milieu un lobe obtus, qui se retrouve ensuite sur tous les autres segments. Les soies du cinquieme segment sont plus rares que sur les précédents, plus minces et moins courbées; elles sont plus serrées, c'est-åa-dire elles ne forment pas un faisceau étendu. Les appendices lamelleux des rames ventrales sont sensiblement grands, ä peu prés des trois-quarts de la longueur des soies et leur lobe dirigé vers le bas est obtus et arrondi. Tout le bord externe est comme frangé de petits processus papilliformes trés- rapprochés. A un fort grossissement, ces lamelles font voir a Fintérieur une quantité de petites vesicules éparses sans ordre, qui, a un faible grossissement, ne semblent étre que des points clairs. Pour le reste, le cinquieme anneau ressemble aux précédents. Le sixieme segment, P1. III, fig. 42, posséde encore moins de soies que le précédent; de plus, toutes les soies sont plus minces et effilées — aucune n'a la pointe bifurquée —; les appendices lamelleux des rames ventrales sont sensiblement plus grands que chez les précédents, de sorte que cet anneau a lP'apparence d'étre pourvu de lames ailées sur les cötés. Les soies du septieme segment sont rares, minces, uniformément larges et fortement effilées sans trace de bifurcation a la pointe, et elles conservent cette forme sur tous les anneaux subséquents. Les parties terminales des branchies proprement 48 HJ. THÉEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. dites et des appendices-branchies sont minces et fort allongées. Les lamelles ventrales en forme dailes, P1. IHI, fig. 42”, sont grandes et leur bord est pourvu d'environ dix grands lobes; åa la base de chacun deux, il existe une grande vésicule, qui, gråce a sa dimension, frappe immédiatement les regards. Les lamelles recoivent par lå un aspect trés-particulier et caractéristique. Le huitieme segment, Pl. III, fig. 42", est, comme tous les suivants, dé- pourvu de branchies, mais il sy trouve des appendices-branchies sur la face dorsale. Pour la premiere fois apparait une véritable rame cylindrique ventrale, qui, sur les anneaux précédents, a été plus ou moins rudimentaire. Les soies sont peu nombreu- ses. Les lamelles ventrales ressemblent a celles du cinquieme segment, mais le bord en est encore plus finement frangé par de trés-petits processus papilliformes. Les anneaux snuivants ressemblent au huitieme, mais les lamelles que nous ve- nons de signaler diminuent peu åa peu de dimension et semblent finir par disparaitre complétement sur la région postérieure du corps. XI. Fam. OPHELIIDA. 38. Ammotrypane aulogaster RATHKE. 1843. Ammotrypane aulogaster H. RArHKE. Beitr. Faun. Norw., p. 188—190, P1. X, fig. 1—3. s 1867 » » MALMGREN. loc. cit., p. 7T3—74. SN » » SARS. loc. cit., p. 242—245. 1873. » » KUPFFER. loc. cit., p. 151. 1873 » » METZGER. loc. cit., p. 175. 1874. » » MaLw. loc. cit., p. 87. 1875. » » MöBlIus. loc. cit., p. 159. 1878. » » HANSEN. loc. cit., p. 4. Hab: 14, 15, 29, 37, 42, 45, 49, 59, 68. Ne se trouve nulle part en grand nombre. Seulement un individu de la mer de Kara et un du détroit de Kostin atteignent 35 a 40"" de long, tous les autres ne dépassent guére 127", 39. Ophelia limacina RATHKE. 1843. Ammotrypane limacina H. RATEKE. loc. cit., p. 190—192, PI. X, fig. 4—38. 1867. Ophelia limacina MALMGREN. loc. cit., p. 74—75. 1874. » » Marm. loc. cit., p. 87. SUI » » MöBIUs. loc. cit., PEES9E Hab: 10, 13, 17. Toutes les localités ci-dessus nous ont fourni huit exemplaires en tout. Selon aspect différent des rames, on peut diviser le corps en trois sections: une antérieure comprenant environ 11 segments, une moyenne avec 22 anneaux et une postérieure ou région anale. Les pieds des sections antérieure et postérieure, P1. III, fig. 44") sont presque absolument semblables, et consistent en un faisceau de soies supérieur et un inférieur, chacun entouré aå la base de deux lévres dont la postérieure parait la KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 3. 49 plus grande. Les soies sont de deux sortes: longues et courtes, les derniéres un peu plus courbées. Entre chaque rame, on remarque en outre une petite élévation papilliforme. Les pieds de la section moyenne du corps, P1. III, fig. 44", se distinguent de ceux que nous avons décrits tout-a-I'heure en ce que la lame postérieure de la rame supérieure est fortement développée et a pris la forme d'une branchie allongée presque triangulaire; de plus les soies en sont plus longues. En avant de chacune des rames ventrales on apergoit un assez grand orifice, qui semble conduire dans la cavité gené- rale du corps. 40. Travisia Forbesii JoHNsTON. 1840. Travisia Forbesii JOHNSTON. Ann. Nat. Hist., IV, p. 373, Pl. XI, fig. 11—18. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 79. ILUSTNS » » EHLERS. loc. cit., p. 79. 13873. » » MöslIvs. loc. cit., p. 107. 1874. » » Möbius. loc, cit., p. 255. 1874. » » MaALw. loc. cit., p. 87. 1878. » » HANSEN. loc. cit., p. 4. Hab: 9, 10, 13, 15, 17, 28. A en juger par la grande quantité d'exemplaires que nous avons recueillis å chacun des endroits cites plus haut, ce ver semble étre fort commun dans la mer de Mourman. Dans la mer de Kara, en revanche, nous n'avons pas eu la fortune de le rencontrer plus d'une seule fois, malgré de nombreux draguages, et encore n'avons- nous réussi qua capturer deux petits individus; aussi est-on en droit d'admettre que cet animal y est trés-rare. XII. Fam. SCALIBREGMIDAE. 41. Eumenia erassa ÖERSTED. 1843. Fumenia crassa ÖRRSTED. Ann. Dan. Consp., p. 46—47. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 76—77. 1872. » » SaARs. loc. cit., p. 245—247. 1873. » » KUPFFER. loc. cit., p. 151. 1874. » » Mauw. loc. cit., p. 87. 1875. » » Möbius. loc. cit., p. 159. Hab: 68. Nous navons dragué qu'un seul individu, long de 20"", ce qui est une nouvelle preuve que cette espeéce diminue en nombre a mesure qu'on remonte vers le nord. Il se présente peu communément au Spitzberg ainsi que sur les cötes de la Norvége, mais il se trouve en assez grand nombre dans le Bohuslän et dans le fjord de Chri- stiania. 492. Eumenia longisetosa n. Corpus elongatum, antice valde inflatum, postice subteres cauda attenuata, segmentis 35—36 biannulis. Lobus cephalicus parvus, antice truncatus, antennis duabus brevibus ad angulos ornatus. Proboscis magna, subglobosa. Anus terminalis absque appendicibus. Branchie ramose nulle. Pedes segmentorum 10 ante- riorum absque appendicibus lamelliformibus. HRamus superior pedum ceterorum appendice lamelliformi, rotun- - K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band, 16. N:o Ah g 50 HJ. THEEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. data, tumida instructus; ramus inferior in segmentis posterioribus lamella minore. Setze alise capillares, long, alie minimae apice bifurco. Longitudo: 33mm—Z7mm, Hab: 18, 19, 20, 28, 37, 45. A Texception de quelques individus dragués a Fembouchure orientale du détroit de Matotchkin, tous nos autres exemplaires, et ils sont nombreux, proviennent de la mer de Kara. Le corps, Pl IV, fig. 48, est allongé, fortement convexe en dessus et un peu aplati en dessous. Le tiers antérieur de I'animal est sensiblement épais en comparaison du reste, et comme renflé avec le plus grand diamétre au neuvieme segment a peu prés; lå, le corps se rétrécit assez considérablement jusqu'au quatorzieme segment; les deux autres tiers du corps sont presque cylindriques et diminuent peu a peu vers V'arriére. Les trois premiers segments comme les deux ou trois derniers segments sétiferes sont trés-courts. Chaque segment est divisé en deux anneaux par un sillon transversal. Le Scalibregma a chaque segment divise par de semblables sillons en quatre anneaux secondaires, et I HKumenia crassa en trois. Le segment anal est dépourvu de soies, de pleds et de cirres, et est aussi long que les trois segments qui le préceédent immédia- tement. Gråce å une quantité de sillons longitudinaux, chaque segment est en outre partagé en une foule de petits carreaux, particulierement distinets au tiers antérieur du corps. La paroi du corps est trés-mince surtout åa lI'avant, de sorte que les bande- lettes musculaires apparaissent au travers. La couleur est jaune ou jaune gris. Le lobe céphalique, P1. III, fig. 45, ressemble a celui de Scalibregma et d Fumenia crassa; il est petit, un peu plus large que long et a le bord antérieur presque rectiligne avec une petite antenne obtuse, conique de chaque cöté; la partie postérieure est sensiblement plus mince que Pantérieure, et un sillon transversal I'en sépare. La bouche est située sur la face inférieure; il en sort une prolongation assez grande, arrondie en forme de trompe, dépourvue de dents ou de toute autre armure. Les pieds se composent d'une rame supérieure et d'une inférieure, qui sont a peu prés de dimension égale et ressemblent a de petites élévations papilliformes ou mamelons; sur les trois premiers segments antérieurs et postérieurs, ces pieds et leurs soies sont bien moindres que sur les autres. Les pieds des dix segments antérieurs, P1. III, fig. 46", sont dépourvus d'appendices; la rame dorsale de la onzieme paire de pieds a un petit processus papilliforme, et la rame dorsale des paires de pieds qui suivent porte un appendice assez grand, dilaté en forme de feuille, P1. IV, fig. 46” et P1. III, fig. 46”. La rame inférieure ou ventrale porte aussi å partir du treizieme segment un appendice semblable quoique plus petit. Entre les deux rames on remarque une papille parfois assez grande, mais quelquefois aussi presque imperceptible. Les soies sont de deux espéces: longues, minces avec la pointe capillaire, Pl. IV, fig. 47b, et trés-petites avec la pointe profondément bifurquée, situées åa la base des premieres, P1. III, fig. 47a. Comme on Pa vu, cette espéce se rapproche de V' Humenia crassa aussi bien que du Scalibregma inflatum, gråce a la forme de la téte. Les différences toutefois sont KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 3. HI trés-grandes et pour les mieux faire ressortir, nous citerons brievement quelques-unus des particularités de ces deux derniers animaux. a Des individus adultes de VEumema crassa, T4"" å 111”” de longueur daprés MALMGREN, portent des soies courtes en forme de fourches ainsi que des longues, juste comme c'est le cäs chez notre animal. De plus, ils sont munis sur les troisiéme, qua- triéme, cinquieme et sixieme segments, d'une paire de branchies ramifiees dichoto- miquement en forme d'arbuscule, qui ne commencent åa croitre que lorsque l'individu a atteint une longueur de 40 å 50”",; Les jeunes formes de ce ver sont dépourvues de branchies sur les anneaux antérieurs aussi bien que de soies en fourches. Les vieilles comme les jeunes formes sont dépourvues de toute trace d'appendices lamel- leux. aux pieds. En outre, la forme du corps de V Eumenia crassa est tout autre que chez notre espeéce; elle a Paspect d'un fuseau se rétrécissant presque également aux deux extrémités, et chaque segment est divisé, comme nous l'avons déja dit, en trois anneaux. Enfin, cette espece doit manquer de proboscide. Le Scalibregma inflatum a toujours quatre paires de branchies ramifiees dichotomiquement sur les segments du corps antérieur; 1l est toujours dépourvu de petites soies en forme de fourches et a des cirres anals, etc. 43. Sealibregma inflatum RATHKE. 1843. Scalibregma inflatum H. RATHKE. loc. cit., p. 184—186, P1. IX, fig. 15—21. 1867. » » MALMGREN. loc. cit. p. 77—78. 1862. » » SARS., loc. cit., p. 246—247. 1874. » » MöBIus. loc. cit., p. 255. 1874. » » MaLw. loc. cit., p. 88. 1875. » » MösBiIuvs. loc. cit., p. 159. 1877. » » Vv. MARENZELLER. loc. cit., p. 34—35. 1877. » » HANSEN, loc. cit., p. 6. Hab: 4, 10, 15, 31, 58 (specim. pauca). XIII. Fam. SPHAZERODORIDA. 44. Ephesia gracilis RATHKE. 1843. Fphesia gracilis H. RATHEzE. loc. cit., p. 174—176, P1. VII, fig. 5—38. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 79—81. 1872. » » SARS. loc. cit., p. 247. 1873. » » — ME126ER. loc. cit., p. 175. 1874. » » Mam. loc. cit., p. 88. 1877. » » HANSEN. loc. cit., p. 9. 1878. » » HANSEN. loc. cit., p. 4. Hab: 37, 42, 45, 70 (specim. 4). 52 HJ. THEEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. XIV. Fam. CHLORAEMIDA. 45. Trophonia plumosa MÖLLER. 1776. Amphitrite plumosa MöLLer. loc. cit., p. 216. 1867. Trophonia plumosa MALMGREN. loc. cit., p. 82. 1872. » » SARS. loc. cit., p. 247—248. 1873. Siphonostomum plumosum MöBius. loc. cit., p. 109. 1873. » » KUPFFER. loc. cit., p. 152. 1874. » » MaLm. loc. cit., p. 88. 1875. Trophonia plumosa MöBlus. loc. cit., p. 162. 1878. Siphonostoma plumosum LENZ. loc. cit., p. 11. 1878. Trophonia plumosa HANSEN. loc. cit., p. 4. Hab: 9, 10, 15, 20, 59. Nous navons vu que trois individus de la mer de Kara. Mais aux localités in- diquées, surtout a Besimennaia-Bay nous avons trouvé ce ver en grandes quantités par des eaux basses dans le voisinage de petites riviéres. 46. WSiphonostomum vaginiferum RATHKE. 1843. Siphonostoma vaginiferum H. RATHKB. loc. cit., p. 211—215, Pl. XI, fig. 3—10. 1867. Flabelligera affinis MALMGREN. loc. cit., p. 33—84. 1872. Siphonostomum vaginiferum SARS. loc. cit., p. 247. 1873. » » KUPFFER. loc. cit., p. 152. 1874. Flabelligera affinis Marwm. loc. cit., p. 88—389. Hab: 10, 44 (specim. 3). 47. Brada granulata MALMGREN. 1867. Brada gyranulata MALMGREN. loc. cit., p. 85, P1. XII, fig. 71. 1871. » » EHLERS. loc. cit., p. 79 13878. » » HANSEN. loc. cit., p. 4. Hab: 30. Nous n'avons rapporté que quatre exemplaires: le plus grand mesure environ 407" de long. Les cirres ou les branchies autour de la bouche, dont MALMGREN ne fait pas mention, sont au nombre de huit; GRrRuBE!) n'en indique que sept. Ces bran- chies filiformes semblent cependant varier assez sensiblement quant å leur nombre dans une seule et méme espéce, ce qu'on peut conclure du fait qu'il y en a six a huit d'a- prés RATHKE ”) dans la Brada inhabilis, tandis que GRUBE en a compté dix sur un exem- plaire de la méme espéce et seize sur un autre. Les segments sétiferes sont au nombre de 21. Celwi des soies ventrales peut varier de 2 åa 9, c'est done beaucoup plus que ne lFindique MALMGREN; ces soies sont plus puissantes, plus courbées vers Vextremité et plus obtuses que chez la Brada villosa: cette derniére les a' en outre beaucoup plus distinetement marquées de stries transversales. Les soies dorsales, au nombre d'une !) Mittheilungen iber die Familie der Chlorhzeminen, Breslau 1876, p. 11. Sjlock cit., p. 218. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |l6. N:o 3. 53 ou deux, sont extrémement capillaires et nettement rayées de stries transversales et a peine visibles å P'el nu. 48. Brada villosa RATHKEE. 1843. Siphonostoma villosum H. RATHKE. loc. cit., p. 215—218, P1. XI, fig. 11—12. 1867. Brada villosa MALMGREN. loc. cit., p. 84. 1872. » » SARS. loc. cit., 261. 1873. Siphonostomum villosum KUPFFER. loc. cit., p. 152. 1874. Brada villosa May. loc. cit., p. 89. 1877. » » Vv. MARENZELLER. loc. cit., p. 30. Hab: 9, 10, 20, 23, 24, 28, 29, 30, 57. Nous avons trouvé cet animal en grande quantite avec la Trophomia plumosa dans Besimennaia-Bay, mais tous les exemplaires étaient comparativement petits; ce ne fut que dans la mer de Kara que nous commencåmes åa capturer de plus grands indi- vidus, dont le plus long mesure 607". XV. Fam. CHAETOPTERIDAE. 49. Spiochetopterus typicus SARS. 1856. Spiochetopterus typicus SaArs. Faun. litt. Norv., II, p. 1—9, PI. I, fig. 8—21. 1867. ” » MALMGREN, loc. cit., p. 89. 1872. » » SARS. loc. cit., p. 262. Hab: 1, 14, 19, 24, 25, 29, 30, 31, 37, 44, 55. Il se présente communément dans le détroit de Matotchkin et dans la mer de Kara, mais plus rarement dans la mer de Mourman. Presque tous les tubes qui leur servent de demeure sont vides d'animaux. XVI. Fam. SPIONIDAE. 50. Scolecolepis cirrata SARS. 1851. Nerine cirrata SarRs. Nyt Mag. f. Naturv., VI, p. 207—208. 1867. Scolecolepis cirrata MALMGREN. loc. cit., p. 91, PI. IX, fig. 54. 1872. » » SARS.' loc. cit., p. 262. 1774. » » MaLw. loc. cit., p. 89. 1875. » » MöBitus. loc. cit., p. 161—162, PI. III, fig. 21—24. Hab: 18, 30, 31, 32, 42, 45. Nous mavons recueilli qu'un nombre restreint d'exemplaires dans le Matotchkin et la mer de Kara, et aucun dans la mer de Mourman. Ni SaArRs ni MöBivs n'ont observé les »cirres tentaculaires» représentés par MALM- GREN, et MöBius semble méme en contester positivement l'existence, lorsqu'il dit: »Es ist mir daher unbegreiflich, wodurch Herr MALMGREN veranlasst worden ist, eine Kopf- 54 HJ. THEEL, ANNÉELIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. cirre abzubilden». Mais nous pouvons confirmer la parfaite exactitude de I'observation de MALMGREN: nous avons constaté nous-méme PFexistence de deux grands cirres ou antennes, de 11 å 12”" de longueur, qui ressemblent a ceux de la Scolecolepis vulgaris. Quelques-uns de nos exemplaires les possédent encore, mais chez d'autres I'un ou l'autre fait défaut sinon tous deux, ce qui s'explique tres-naturellement par le fait qu'ils sont trés-légérement fixés et que le moindre attouchement les fait tomber; nous avons exa- miné avec un soin minutieux les endroits ou il s'était trouvé de ces antennes et ce n'a été quau prix de grandes difficultés que nous avons pu découvrir leurs points d'insertion. Il n'est par conséquent pas impossible de penser que chez les individus dont disposaient SaArRs et MöBrus il avait existeé des ces antennes, mais que lors de la capture des animaux elles étaient détachées; cela a då étre assurément aussi la sup- position de MALMGREN, puisqu'il ne rapporta pas son animal å une autre espéce, ce a quoi il et été autorisé autrement. Si FPavenir devait cependant démontrer que les animaux étudiés par SARS et ceux de MöBius sont réellement dépourvus de ces antennes, le ver de MALMGREN doit étre rapporté å une nouvelle espece. Chez quelques individus nous avons pu remarquer une petite proboscide. Nous avons vérifié chez tous nos exemplaires l'intéressante observation qu'a faite MöBirus des poches d'eufs, »Eiertaschen», que ce ver porte de chaque cöteé du corps postérieur. 51. Spio filicornis FABRICIUS. 1780. iereis filicornis FABRICIUS. loc. cit., p. 307—308. 1867. Spio filicornis MALMGREN. loc. cit., p. 91—92, PI. I, fig. 1. 1874. » » Mazrwm. loc. cit., p. 90. Hab: 13 (specim. 1; longitud. = 22mm), XVII. Fam. CIRRATULIDE. 52. Cirratulus cirratus MÖLLER. 1776. Lumbricus cirratus MÖLLER. loc. cit., p. 215. 1867. Cirratulus cirratus MALMGREN. loc. cit., p. J5—96. 1873. » » EHLERS. loc. cit., p. 9. 1874. » » MATMI IOCHert: spad 1875. » » MöpBius. loc. cit., p. 160. 1878. Cirratulus borealis HANSEN. loc. cit., p. 4. läglös Il (Specim Fi Plongitudf==Fome 2) 53. Chatozone setosa MALMGREN. 1867. Cheetozone setosa MALMGREN. loc. cit., p. 96—97, Pl. XIV, fig. 84. 1872. » DTE SARSJHLOCACibs Ups SMA 1874. » » MALM. loc. cit., p. 91—92. Hab: 10, 14, 15, 19, 21, 22, 24, 30, 3L, 45,58) 68- On Ile voit, nous avons trouvé cette Annélide assez communément représentée dans les mers qui baignent la Nouvelle-Zemble. Une partie des exemplaires recueillis s'ac- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 3. 55 cordent presque entierement avec la description que MALMGREN nous donne de la Cheetozone setosa et par conséquent il ne peut exister de doute sur le point de savoir ou il faut les ranger. Mais ce n'est pas le cas de quelques autres, en partie capturés dans les mémes localités, qui s'écartent plus ou moins de la description en question. Cependant comme ces derniers, dont nous n'avons pris qu'un seul individu entier trés-petit — tous les autres sont privés d'une partie plus ou moins considérable du corps posterieur offrent sous certains rapports une trés-grande ressemblance avec F'animal de MALMGREN, nous avons préféré les regarder pour le moment du moins comme identiques avec ce dernier. Toutefois, il est possible que lorsque plusieurs exemplaires complets auront été recueillis, nos animaux se trouveront appartenir a une espéce nou- velle. En tous cas, nous décrirons ci-dessous les individus que nous avons rapportés et indiquerons en quoi consistent les differences. La région céphalique, P1. IV, fig. 50, qui est située en avant des segments sétiferes, montre trois sillons transversaux peu distincets, par suite desquels elle se trouve composée de quatre anneaux segmentaires, chacun d'une longueur notable et aå peu prés égale aå celle de deux segments sétiferes; le premier est effilé en cöne et correspond a la téte proprement dite. Toute la région céphalique diminue également vers I'avant et porte le long du milieu sur sa face dorsale une élévation distincte, ar- rondie en manieére de dos et privée de toute trace de la segmentation dont il vient d'étre question. Cette créte a sa plus grande largeur å VFarriere et diminue forte- ment vers PFavant. La bouche est située en avant sur la face ventrale. De chaque cöteé de la ligne médiane du dos et dans le voisinage du premier segment sétifere, la région céphalique envoie un long et puissant filet ou cirre tentaculaire, que JoHNSTON !) a nommé tentacule chez la Dodecaceria concharum; il est de plusieurs fois plus con- sidérable que les »branchies» qui se trouvent sur les autres segments et, dans toute sa longueur, il se replie sur lui-méme en forme de gouttiere. A cöté de chacun de ces fils et en dehors, il y a une branchie semblable å celles des segments sétiferes. MALMGREN ne dit plus rien de la téte, sinon qu'elle est d'une forme conique effilée, sans yeux, et il ne mentionne rien de la situation ni de la forme des cirres tentacu- laires, sauf le fait que la premiere paire de »branchies» est ordinairement plus épaisse que les autres. Il nous est donc difficile de savoir si les animaux décrits par ce na- turaliste s'accordent åa cet égard avec la description que nous avons donnée ci-dessus. Chacun des 20 å 30 segments sétiféres qui suivent a une paire de longues branchies extrémement fines et filiformes, située une de chaque cöté juste au-dessus du faisceau de soies dorsales, PI. IV, fig. 49. On remarque aussi treés-souvent des branchies isolées disséminées sur les segments suivants, mais nous n'avons jamais pu en trouver au-dela du 40” ou 45” segment. Il n'y a pas de trace de tubercules séti- feres: les soies partent directement des cotés des segments. Elles ne sont pas trés- nombreuses dans chaque faisceau; les dorsales sont toujours plus longues que les ven- trales, P1. IV, fig. 51”, mais d'ailleurs å peu prés de la méme forme, c'est-å-dire simples et capillaires. Comme nous TFavons signalé plus haut, nous n'avons eu å notre dis- position qu'un seul petit individu entier; les soies du corps postérieur y étaient aussi 1) A Catalogue of the british non-parasitical worms, London 1865, p. 213. 56 HJ. THÉEL, ANNELIDBES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. rangees en deux petits faisceaux séparés, un dorsal et un ventral, P1. IV, fig. 517, mais plus courtes et plus fortes qu'a la region antérieure du corps. Comme on le sait, les soies ont une forme et une situation fort différentes sur le corps postérieur de la Cheetozone setosa, et cela ressort parfaitement de la comparaison de notre figure avec celle que nous donne MALMGREN, P1. XIV, fig. 84B. Mais comme la région postérieure du corps fait défaut, ainsi que nous F'avons dit, chez tous les autres exemplaires, nous ne pouvons naturellement pas savoir ce qu'il en est pour eux åa cet égard. Il est possible que de trés-petits individus jeunes de Chetozone setosa aient les soies telles que nous les avons signalées chez notre animal entier, et qu'a la crois- sance de F'individu ils subissent une modification et prennent alors la forme et la po- sition particulieres å la Cheetozone setosa. XVIII. Fam. HALELMINTHIDAE. 54. Notomastus latericeus SARS. 1851. Notomastus latericeus SARS. loc. cit., p. 199—200. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 97. 1872. » » SARS. loc. cit., p. 274. 1874. » » MaALw. loc. cit., p. 92. 1875. ” » MöBIUs. loc. cit., p. 159. 1877. » » HANSEN, loc. cit., p. 11. Hab: 63 (specim. 1). 55. Capitella ecapitata FABRICIUS. 1780. Lumbricus capitatus' FABRICIUS. loc. cit., p. 279—280. 1867. Capitella capitata MALMGREN. loc. citl., p. 97-—98. 1873. » » MöBlus. loc. cit., p. 107. 1874. » » Marw. Jloc. cit., p. 92. Hab: 14, 45 (specim. pauca). XIX. Fam. MALDANIDA. 56. Nicomache lumbricalis FABRICIUS. 1780. Sabella lumbricalis FABRICIUS. loc. cit., p. 314—375. 1867. MNicomache lumbricalis MALMGREN. loc. cit., p. 99. 1874. » » MATM. loc. Cit.,, ps do. 1875. Clymene lumbricalis MöBivs. loc. cit., p. 159—160. Hab: 6, 19, 29, 30, 31 (haud rare). 57. Maldane Sarsi MALMGREN. 1865. Maldane Sarsi MALMGREN. loc. cit., p. 188. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 99, PI XT fig. od. 1873. » » KUPFFER. loc. cit., p. 152. 1874. » » Maim. loc. cit., p. 92. Hab: ART la et 30, Sal, 58, 39 (haud rare). an —] KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:0O 3. 28. Maldane tenuis n. Segmentum postremum oblique truncatum, disciforme, late limbatum, absque cirris, margine inferiore vel ventrali incisura parva. Anus terminalis. Seta superiores capillares: ali longe, recte, crassiores, versus api- cem limbatze; alixe longe, recte, tenuissimae, inferne subleves, superne spinulis minimis obsite; ali breviores, crassiores, curvate, limbate; alix breviores, recte, tenuissima, spinulis parvis ubique obsitae. Seta inferiores uncini uniseriales, vertice rostri 3-dentato, infra rostrum fasciculo capillarum sursum flexarum. Hab: 4. Nous navons pas eu la fortune de draguer plus d'un exemplaire, encore n'est-il pas entier; aussi notre description ne peut-elle que laisser beaucoup a désirer. Toute- fois, comme les dix derniers segments s'y trouvent encore et que justement cette partie du corps chez les Maldamides fournit de trés-bons caractéres, nous n'avons pas cru devoir passer cet animal sous silence. Le dernier segment ou l'anal est dépourvu de soies; tous les autres en posseédent de dorsales et de ventrales: les premiéres sont réunies en un faisceau sur un petit mamelon papilliforme, tandis que les derniéres sont rangées en une série transversale sur une petite élévation, P1. IV, fig. 52. Le segment anal est comme tronqué oblique- ment et pourvu d'un large limbe ou bord, qui savance au-dela des cötés du segment et est grand surtout sur la face ventrale. Vu de Yarriére, ce segment présente un disque ovale avec un bord indistinetement ondulé portant une petite échancrure sur la face ventrale, P1. IV, fig. 53. Ce disque n'est pas parfaitement plan mais légere- ment concave; l'anus, qui est terminal, se trouve refoulé a quelque distance du centre de ce disque, plus prés de sa partie ventrale sur une petite élévation. Chez les autres eprésentants du genre Maldane dans les mers du Nord, lP'anus est dorsal et le seg- ment anal a une tout autre forme. Le deuxieme et le troisieme segment a partir de l'arrieére sont courts, ils n'atteignent pas la moitic de la longueur du quatrieme segment et de ceux qui le préceé- dent. Les soies dorsales offrent quatre formes différentes: elles sont longues, recti- lignes et puissantes avec le tiers supérieur limbé des deux cötés, P1. IV, fig. 54a; longues, trés-minces, capillaires avec la moitié supérieure pourvue de trés-petites spinules ou dents, fig. 54b; plus courtes, arquées, puissantes et limbées des deux cötés sur la plus grande partie de leur longueur, fig. 54d; courtes, extrémement minces et capillai- res, pourvues sur toute leur longueur de petites dents distinctes, fig. 534c. Les soies ventrales ou plus exactement les aiguillons sont courts et puissants: ils forment vers la pointe un crochet fortement courbé, au sommet duquel se trou- vent trois dents distinetes, dont la dimension diminue vers l'arriere. Sous le crochet proprement dit il y a un faisceau de soies longues et capillaires courbées en haut. La tige méme de ces soies est fortement arquée avec un renflement juste au-dela du milieu. Leur nombre semble étre de huit environ de chaque cöté des segments. 59. Praxilla pretermissa MALMGREN. 1865. Prazxilla pretermissa MALMGREN. loc. cit., p. 191—-192. 7 » » MALMGREN. loc. cit., p. 100, Pl. XI, fig. 62. K. S. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 3. [9.0] 58 HJ. THEEL, ANNELIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. 1867. Prazilla arctica MALMGREN. loc. cit., p. 100. 1873. Prazilla pretermissa KUPFPFER. loc. cit., p. 152. 1874. » » MaLm. loc. cit., p. 93. 1875. » » MöBi1vs. loc. cit., p. 160. Hab: 4, 15, 20, 53, 28, 58. Nous n'avons recueilli qu'un trés petit nombre d'exemplaires de chacun des en- droits indiqués. La vraie Prawilla prcetermissa n'a pas encore été trouvée dans la mer glaciale, mais bien une autre forme, P. arctica, qui nous semble cependant se rapprocher tellement de la premiére que, pour notre part, nous ne pouvons pas la considérer comme distincete de celle-ci. D'aprés MALMGREN, qui a établi les deux espéces, la P. prceter- missa doit avoir cinq dents sur le sommet des soies a crochet, tandis que la P. arctica doit »d'ordinaire» en avoir six. Ce savant n'indique pas d'autres caractéres. 60. Praxilla polaris n. Corpus subeylindricum, tenue, segmentis 22, quorum primo cum 2—3 postremis nudis, ceteris seti- geris. Lobus cephalicus ovalis, declivis, antice in processum brevem exiens, fere planus, suleis duobus longi- tudinalibus fere parallelis, inter quos carina haud alta. Segmentum ultimum subinfundibuliforme, margine solum uno cirro ventrali. Anus terminalis, in fundo infundibuli conico-elevatus. Sete superiores capillares, leves, limbatae. Sete inferiores uncini: in segmentis 4—5 anticis setigeris pauciores quam in sequentibus, rostratee, vertice rostri 3-dentata, sub rostro fasciculo capillarum sursum reflexarum. Color dilute ochraceus, in parte anteriore corporis annulis obscuris. Longitudo = 20mm.; Tatitudo = 0,7 mm; Hab: 10 (specim. 2). Selon le principe qui a guidé MALMGREN dans la division des Maldanides du Nord, nous devrions voir en notre animal le représentant d'un nouveau genre; mais nous croyons que ce serait trop restreindre Fidée générique. Aussi proposons-nous de rapporter notre ver au genre Prazilla, avec lequel il a certainement le plus d'affinité et dont il ne se sépare au fond que par la forme du dernier segment. Le corps est allongé, cylindrique et d'une épaisseur åa peu prés égale partout; il se compose de 22 segments, dont les six premiers sont de la méme longueur ou légérement plus courts que les segments du milieu du corps, tandis que les sept der- niers sont courts: ceux-ci égalent a peu prés la mi-longueur des segments moyens et les trois ou quatre derniers sont méme un peu plus larges que longs. Le segment céphalique est dépourvu de soies comme les deux ou trois derniers. Le lobe céphalique est petit, presque plan et de forme ovale; il se dirige obliquement de haut en bas et vers l'avant. A PFavant il est plus étroit et se termine en un petit lobe arrondi. Le long du milieu il y a deux sillons peu profonds et pa- ralléles, qui apparaissent le plus nettement sur la moitié antérieure du lobe, et il se trouve entre eux une légére éelévation. Les bords latéraux du lobe sont arrondis et un peu renflés. La bouche, qui se trouve å I'avant sur la face inférieure, porte une petite prolongation de Tintestin. Nous n'avons pas pu découvrir de trompe comme chez les autres espeéces de Prawxilla. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 3. 59 Le segment anal a la forme d'un entonnoir au bord parfaitement lisse et uni, sauf å la face ventrale ou se trouve un petit cirre, P1. IV, fig. 55; notre animal se distingue par la de toutes les autres espéces septentrionales du genre, qui ont ce bord armé de nombreux petits cirres en cercle continu. La Clymene Koremi de HANSEN 2) semble cependant, å en juger daprés la bréve description qui en est donnée, étre trés-voisine de notre animal. L'anus est situé a Fextrémité d'une petite sommité co- nique au milieu de F'entonnoir. Les so1ies supérieures, P1. IV, fig. 56a, sont capillaires et en petit nombre; elles sortent corume les ventrales d'un petit tubercule presque imperceptible; un limbe étroit court le long d'un de leurs bords. Les soies inférieures sont légérement courbées avec un renflement juste au-dessous du milieu, P1. IV, fig. 56b, et forment vers V'extrémité un crochet fortement recourbé, au sommet duquel se trouvent trois dents; sous le erochet se trouve un faisceau de soies longues et capillaires. Le premier segment sé- tifere n'a quune de ces soies a crochet de chaque cöté; le deuxieme et le troisieme n'en ont que deux; le cinquieme en a quatre et les autres en ont six environ. XX. Fam. AMMOCHA RIDA. 61. Ammochares assimilis SARS. 1851. Ammochares assimilis SARs. loc. cit., p. 201. 1867. » » MaLMGREN. loc. cit., p. 101, Pl. XI, fig. 65. 1878. » » HANSEN. loc. cit., p. 4. Hab: 19, 20, 28, 29, 30, 45, 49 (haud rare). XXI. Fam. AMPHICTENIDA. 62. Pectinaria hyperborea MALMGREN. 1865. Cistenides hyperborea MALMGREN. loc. cit., p. 360, Pl. XVIII, fig. 40. 1867. » » MALMGREN.-oc. cit., p. 103. 1873. Pectinaria belgica MögrIvs. loc. cit., p. 109—110. lilla 1; MOA AO VI DA DATAN I A juger daprés le nombre des exemplaires recueillis, cet animal est beaucoup plus nombreux dans la mer de Kara qu'a rO. de la Nouvelle-Zemble. XXIII. Fam. AMPHARETIDZAE. 63. Amphicteis Grubei MALMGREN. 1865. Ampharete Grubei MALMGREN. loc. cit., p. 363—364, P1. XIX, fig. 44. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 104. 1873. » » MöBIus. loc. cit., p- 109. 1874. » » Mazm. loc. cit., p. 95. 1875. » » MöBIus. loc. cit., p. 163. Hab: 5, 9, 10, 31. !) Nyt Mag. f. Naturv. XXIV, 1877, p. 11, Pl. VIII, fig. 5—38. 60 HJ. THÉEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. mm, Tous les exemplaires rapportés sont trés-petits, excédant a peine 107”; un seul individu recueilli dans la mer de Kara fait exception a cet égard, en ce qu'il mesure environ 3 tandis que MALMGREN en a compté jusqua 20. Les paleolx ou les soies d'un éclat métallique, chez cette espeéce comme dans la suivante, semblent varier tres-considé- rablement pour la dimension comme pour le nombre. Au-devant des petits tubercules a soles a crochet ou pectinées sur la region postérieure du corps, on remarque chez rann Nous navons pas trouvé plus de 12 cirres de T'anus chez nos individus, une partie de nos exemplaires un appendice cirriforme assez long, que ne mentionne pas la description de MALMGREN. Ce savant n'a pas établi moins de six nouveaux genres dans la famille des Am- pharetides, ce qui éléve å huit le nombre de ceux qui sont particuliers au Nord. Autrefois on se contentait de deux: Amphicters GruBE et Sabellides M. EDWw., et nous sommes convaincus que cette division est bien préférable et s'accorde davantage avec l'idée qu'on se forme ordinairement des genres. En effet, il faut éviter d'employer, pour la détermination des genres, des caracteéres qui ne sont pas plus importants et plus étendus que ceux qui servent aux espéces, et c'est justement ce que MALM- GREN n'a falt pas ici. AÅAinsi pour ne citer quun exemple, il sépare les genres Ampharete, Lysippe, Amplicteis et Sosane, principalement parce que le premier a 14 paires de faisceaux de soies capillaires, le deuxieme 16, le troisieme 18 et le quatrieme 15. Mais il distingue aussi les espéces de ces mémes genres par des caracteéres tout- a-fait correspondants et également importants, tirés du nombre de pieds aå soies a cro- chet ou pectinées du corps postérieur; ainsi, VAmpharete Grubei en compte 12 paires, Goöst 17, arctica et gracilis 13 chacune; VAmphicteis Gunneri en a 15 paires et Sunde- valli 19. Ici il est impossible de décider quels sont parmi les caractéres cités pour le genre et pour l'espéce ceux qui sont le plus importants pour lanimal et accompagnés de plus profondes modifications dans son organisation interne; mais il est probable qu'ils sont équivalents, d'ou il suit que si I'on veut appliquer avec rigueur le principe de MALMGREN, nous devons avoir légitimement autant de genres que d'espeéces. C'est pourquoi nous proposons de ne conserver que deux des six genres, savoir la Samytha et la Melinna, et de renvoyer les autres dans le domaine des synonymes. 64. Amphicteis Goösi MALMGREN. 1865. Ampharete Goösi MALMGREN. loc. cit., p. 367, Pl. XIX, fig. 45. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 104. BMS » » KUPFFER. loc. cit., p. 151. LST » » oV. MARENZELLER. loc. cit., p. 35. Hab: 10 (specim. 1). 65. Amphicteis gracilis MALMGREN. 1865. Ampharete gracilis MALMGREN. loc. cit., p. 365, P1. XXVI, fig. 75. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 105. INA » » KUPFFER. loc. cit., p. 151. 1874. » » MALM. loc. cit., p. 95. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 3. 61 Nous n'avons dragué qu'un seul exemplaire de cette espece facile å reconnaitre, oråce a ses longues et puissantes branchies; mais notre ver ne manque pas d'intérét par le fait que jusqu'ici il n'a été observé qu'en Bohuslän, ou méme il est trés-rare. 66. Amphicteis aretica MALMGREN. 1865. Ampharete arctica MALMGREN. loc. cit., p. 364, Pl. XXVTI, fig. 77. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 104. Hab: 29, 30, 31, 45, 57. Cette Annélide semble abonder dans la mer de Kara; mais nous n'avons pris qu'un exemplaire dans le détroit de Matotchkin et aucun dans la mer de Mourman. Les plus grands individus que nous ayons recueillis mesurent 60"” de longueur; ils sont donc sensiblement plus grands que les exemplaires connus du Spitzberg, dont la Ion- gueur, d'aprés MALMGREN, n'excéde pas 45"". Les cirres de I'anus sont au nombre de deux, mais en outre on remarque une quantité de trés-petites papilles tout autour de anus. Les extrémités des paleolx sont beaucoup plus allongées que ne l'indiquent les figures de MALMGREN. 67. Amphicteis Gunneri SARS. 1835. Amphitrite Gunneri SARS. loc. cit., p. 50—51, Pl. XI, fig. 30. 1867. Amphicteis Gunneri MALMGREN. loc. cit., p. 105. 1873. » » KUPFFER. loc. cit., p. 151—1352. 1874. » » Mam. loc. cit., p. 95. 1873. » » MösBIus. loc. cit., p. 164. NY » » V. MARENZELLER. loc. cit., p. 39. SKE » » HANSEN. loc. cit., p. 12. Hab: 31, 44, 45, 69 (specim. 4). 68. Amphicteis labiata MALMGREN. 1365. Lysippe labiata MALMGREN. loc. cit., p. 367, P1. XXVI, fig. 78. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 105. lölelos 15; Si HV (specim. pauca). 69. Sabellides borealis SARS. 1856. sSabellides borealis SARS. loc. cit., p. 22—24. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 106. Hab: 22, 28 (specim. 5). 70. NSamytha pallescens n. Tubercula setigera subceylindrica in segmentis 14 obvia, a segmento 4:to incipientia. Pinnule uncini- gere a segmento septimo, h. e. 4:to setigero, incipientes, usque ad segmentum anteanale obviza. Segmenta posterioris partis corporis pinnulis uncinigeris predita 24—25. Brauchix filiformes latitudine corporis c. ter longiores. Cirri annales 2. Sete capillares, alice magne apice leviter limbatae, alixe parvae capilliformes. Un- cimi pectiniformes, subquadrangulares, dentibus c. 6 curvatis, acutis. Longitudo = 28mm; Hab: Sh 62 HJ. THÉEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. Le segment céphalique a une forme toute particuliere chez notre individu, en ce que, surtout vu de cöté, il ressemble beaucoup a une téte de chien. En effet, on distingue une partie postérieure, plus étendue et renflée, a partir de laquelle Vanté- rieure se rétrécit fortement et forme comme un assez long museau; a la transition de ces deux parties et de chaque cöté de la base de cette espece de museau on voit une petite fossette, P1. IV, fig. 60. Les. parties latérales de la téte a I'avant se courbent vers le bas et en dedans, de maniere å former comme deux lévres qui limitent sur les cötés le profond orifice buccal, P1. IV, fig. 61; vers Varriére, cet orifice est borné par un autre lobe plus petit et arrondi. Nous n'avons pas vu de traces de tentacules; peut-étre sont-ils détaches. Le premier et le deuxieme segment — le premier est le plus long — sont trés-visibles sur la face dorsale, mais tres courts et difficiles a distinguer Yun de Fautre sur la face ventrale, probablement a cause de la rétraction de Fanimal. Le troisieme segment porte 4 branchies; 2 de chaque cöoté du milieu du dos. Le quatrieme segment est muni de 2 branchies, une de chaque cöté, aimsi que d'une paire de petits faisceaux de soies sortant de petites papilles. Les branchies sont presque exactement de la méme dimension, et a peu pres égales åa trois fois la largeur du corps. Les treize segments suivants ont chacun une paire de faisceaux de soies sor- tant d'un tubercule cylindrique. A partir du septieme segment, on remarque en outre des pieds ventraux contenant une serie transversale de plaques pectinées ou soies a crochet. Les faisceaux de soies dorsales disparaissent des le dix-septieme segment; le corps postérieur commence alors et se distingue en ce qu'il n'a que des pieds ventraux tels que ceux qui viennent d'étre signalés. Le nombre de ces paires de pieds åa soies pectinées s'éleve åa 24 ou 25. Les soies dorsales sont de deux sortes: ou longues, puissantes, vers V'extrémité avec un limbe trés-étroit de chaque cöté; ou courtes, capillaires, situées åa la base des premiéres. Les soies pectinées ou a crochet sont presque quadrangulaires avec les coins arrondis et un cöté armé de six longues dents pointues et une plus courte arrondie, IZI INS Te DU L'anus est terminal, pourvu de deux cirres lancéolés, aussi longs que le segment anal; une couronne de papilles trés-petites mais distincetes Ventoure. Comme on le voit, cette espéce, dont nous n'avons obtenu qu'un seul exemplaire, se distingue de la Samytha sexcirrata, la seule espeéce connue jusqu'ici pour le Nord, par des caracteres particulierement remarquables. En effet, cette derniere, qui a été décrite pour la premiére fois par SARS et rangée dans le genre Sabellides, mais que MALMGREN a rapportée plus tard aå son nouveau genre Samytha, porte 17 paires de faisceaux de soies sur la région antérieure du corps et 13 paires de pieds åa soies a crochet sur le corps postérieur, est dépourvue de cirres anals et a une tout autre forme de la téte, etc. Il est trés-possible que notre espeéce représente un nouveau genre, mais nous préférons jusqu'a nouvel examen la ranger sous celui de MALMGREN, dont les limites doivent étre considérablement élargies. 1856. 1867. 1873. 1874. 1875. 1877. 1865. 1867. 1878. 1865. 1867. 1873. 1776. 1867. 1873. 1873. 1874. 18735. 1865. 1867. 1871. 1873. 1877. 1860. 1867. 1865. 1867. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 16. N:o 3. 63 71. Melinna cristata SARS. Sabellides cristata SARrs. loc. cit., p. 19—24, P1. II, fig. 1—-7. Melinna cristata MALMGREN. loc. cit., p. 106. » » KUPFFER. loc. cit., p. 151. » » MALM. loc. cit., p. 96. » » MöBIUS. loc. cit., p. 164. » » V. MARENZELLER. loc. cit., p. 39. Hab: 29, 30, 31 (specim. pauca). XXIII. Fam. TEREBELLIDZAE. 72. Amphitrite groenlandica MALMGREN. Amphitrite groenlandica MALMGREN. loc. cit., p. 376, Pl. XXI, fig. 52. » » MALMGREN. loc. cit., p. 107. » » HANSEN. loc. cit., p. 9. Hab: 14 (specim. 1). 73. Nicolea aretica MALMGREN. Nicolea arctica MALMGREN. loc. cit., p. 381, Pl. XXIV, fig. 66, 67. » » MALMGREN. loc. cit., p. 109. » » — KUPFFER. loc. cit., p. 152. Hab: 10 (specim. pauca). 74. Pista eristata MÖLLER. Ampluitrite cristata MÖLLER. loc. cit., p. 216. Pista cristata MALMGREN. loc. cit., p. 109. » » KUPFFER. loc. cit., p. 152. » » EHLERS. loc. cit., p. 9. » » Mam. loc. cit., p. 97—98. » » Mösius. loc. cit., p. 163. Hab: 10, 15 (specim. 2). 75. MSeione lobata MALMGREN. IScione lobata MALMGREN. loc. cit., p. 383, P1. XXIII, fig. 62. » » MALMGREN. loc. cit., p. 109. » » EHLERS. loc. cit., p. 79—381. » SEE RBBERS) LOC: Cib:s Ip d- » » V. MARENZELLER. loc. cit., p. 309—36. Hab: 34, 37, 41, 52 (sat frequens). 76. Axionice flexuosa GRUBE. Terebella flexuosa GRuUBE. Arch. f. Naturg., XNVI: 1, p. 102, Pl. V, fig. 2. Axionice fleruosa MALMGREN, loc. cit., p. 109. Hab: 10 (haud rare). 77. Tezxna abranmechiata MALMGREN. Leena abranchiata MALMGREN. loc. cit., p. 385, Pl. XXIV, fig. 64. » » MALMGREN. loc. cit., p. 110. Hab: 10 (specim. 1). 64 HJ. THÉEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. 78. Thelepus cireinnatus FABRICIUS. 1780. Amphitrite circinnata FABRICIUS. loc. cit., p. 286—287. 1867. Thelepus circinnatus MALMGREN. loc. cit., p. 110. 1873. » » KuPFrER. loc. cit., p. 152. 1873. » p EHLERs. loc. cit., p. 9. 1874. » » MösBi1us. loc. cit., p. 256. : 1874. » » MarmM. loc. cit., p. 98. 1875. » » MöBk:Ius. loc. cit., p. 163. 1877. » » v. MARENZELLER. loc. cit., p. 36. 1877. » » HANSEN. loc. cit., p. 12. 1878. » » HANSEN, loc. cit., p. 9. Hab: 14, 42, 45, 61, 65 (specim. pauca). 79. Leucariste albicans MALMGREN. 1865. Leucariste albicans MALMGREN. loc. cit., p. 390—391, Pl. XXIII, fig. 61. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 111. 1877. » » HANSEN. loc. cit., p. 12. Hab: 14, 15, 68, 69 (frequens). 80. Ereutho Smitti MALMGREN. 1865. Freutho Smitti MALMGREN. loc. cit., p. 391, Pl. XXIII, fig. 63. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 111. 1871. » » EHLERS. loc. cit., p. 82. Hab: 10 (specim. pauca). 81. Artacama proboscidea MALMGREN. 1865. Artacama proboscidea MALMGREN. loc. cit., p. 394—395, Pl. XXIII, fig. 60. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 111—112. 1873. » » KuPFrFER. loc. cit., p. 152. 1873. » » EHLERS. loc. cit., p- 9. IUSAD, » » MöBkiuUs. loc. cit., p. 109. 1874. » » Mau. loc. cit., p. 99. 1875. » » Möbius. loc. cit., p. 163. Hab: 9 Al DS (specim. 4). 82. Trichobranchus glacialis MALMGREN. 1865. Trichobranchus glacialis MALMGREN. loc. cit., p. 395—396, P1. XXIV, fig. 65. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 112. 1874. » » MarimM. loc. cit., p- 99. Hab: 9, 10 (sat frequens). 83. ”Terebellides Stroemi SARS. 1835. Terebellides Stroemi SARS. loc. cit., p. 48—50, Pl. 13, fig. 31. 1867 » » MALMGREN. loc. cit., p. 112. 1871 » » EHLERS. loc. cit., p. 82. 1873. » » KUPFFER. loc. cit., p. 152. 1873 » » EHLERS. loc. cit., p. 9. 1873 » » Möbius. loc. cit., p. 109. 1874. 1875. 1877. 1877. 1878. 1878. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 3. 65 Terebellides Stroemi MaLM. loc. cit., p. 100. » » MöslIus. loc. cit, p. 164. » » Vv. MARENZELLER. loc. cit., p. 36. » » HANSEN. loc. cit., p. 12. » » LENzZ. loc. cit., p. 11. » » HANSEN. loc. cit., p. 9. Faber; 95 LOS LAN 15; 18) L95 0200 24; 205 27, 281-317 32; 33, od, 40, 38, 68. Cette Annélide est sans contredit celle qui se présente le plus communément dans les mers de la Nouvelle-Zemble. 1851. 1867. 1867. 1871. 1878. XXIV. Fam. SABELLIDA. 384. Sabella erassicornis SARS. Sabella crassicornis SARS. loc. cit., p. 202—203. » Di MALMGREN. loc. cit., p. 113. Sabella Spetsberyensis MALMGREN. loc. cit., p. 113. » » EHLERS. loc. cit., p. 92. Sabella cerassicornis HANSEN. loc. cit., p. 5. Hab: 12, 14, 37. Nous n'avons recueilli que quelques rares exemplaires. Les caractéres par les- quels MALMGREN distingue la S. Spetsbergensis de la crassicornis, nous semblent trop peu importants; on ne pourra guére, je crois, découvrir de différence, sinon que la premiere espéce est plus grande. Pour notre part, nous les regardons comme sy- nonymes. 85. Dasychone infareta KROEYER. 1856. Sabella infareta KROEYER. OÖOversigt K. danske Vid. Selsk. Forh., p. 21. 1867. Dasychone infarcta MALMGREN. loc. cit., p. 115. Hab: 14, 29, 30, 31, 33, 34, 45, 58, 59 (haud rare). 86. Euchone analis KROBEYER. 1856. Subella analis KROEYERR. loc. cit., p. 17. 1867. Huchone analis MALMGREN. loc. cit., p. 114. 1873 » » EHLERS. loc. cit:, Pp. J- Hab: 4, 10 (specim. 2). 87. Euchone tuberculosa KROEYER. 1856. Sabella tuberculosa KROEYER, loc. cit., p. 18—19. 1867. Fuchone tuberculosa MALMGREN. loc. cit., p. 115. 1877. » » v. MARENZELLER. loc. cit., p. 36. Hab: 9, 20, 23, 24, 29, 59 (sat frequenter). K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 3. 9 66 HJ. THÉEL. ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. 88. Chone infundibuliformis KROBYER. 1856. Chone infundibuliformis KROBYER. loc. cit., p. 33. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 116. 1874. » » MöBkBi1uUsS. loc. cit., p. 257. Hab: 4, 14 (sat frequenter). 89. Myxicola Steenstrupi KROEYER. 1856. Mygicola Steenstrupi KROBYER. loc. cit., p. 35—36. 1867. » » MALMGREN. loc. cit., p. 118. 1874. » » MALM. loc. cit., p. 102. 1875. » » MöBIus. loc. cit., p. 165. Hab: 635 (specim. 1). XXV. Fam. SERPULIDAE. 90. Apomatus (?) globifer n. Corpus subteres, antice paulum depressum, postice attenuatum, ex duabus partibus constans: pars tho- racica vel anterior, segmentis septem composita; pars posterior vel abdominalis segmentis numerosis c. 90. Branchie elongate, filis utrinque 15—16, quorum unum in vesiculam magnam sphericam terminatum; cetera au- tem apice nudo longe attenuato terminata. ”Tubus, quem animal inhabitat, cylindricus, crassus, albus, calcareus, rugulis annularibus ornatus. Longitudo cum branchiis 36-—46 mm, Hab: 34, 35, 37, 64, 67. Le corps est de forme ronde, presque cylindrique et diminuant vers Yarriére; la longueur varie entre 20 et 30". Les sept premiers segments sont entierement en- tourés d'une espece de manteau membraneux, qui est mince, diaphane et soudé le long de son milieu å la face ventrale; puis il se replie autour des cötés du corps et se place le long de la face dorsale de ces segments avec un bord sur Vautre. Ce manteau s'avance un peu en avant en entourant la base des branchies, ainsi que vers Parriére en couvrant les premiers segments du corps postérieur. Les pieds sont situés sur les cötés de ce manteau et au nombre de 7 paires; ils sont passablement grands et lamelliformes. La premiére paire n'a qu'un faisceau de soies de chaque cöoté; les autres ont des soies dorsales et des ventrales. Les soies dorsales sont longues, ca- pillaires, nombreuses et distinetement limbées le long d'un cöté. Les ventrales sont å crochet ou pectinées, PI. IV, fig. 65, avec leur partie rectiligne armée de nombreuses spinules ou dents extrémement fines; elles portent d'un cöté un processus gréle. Les branchies, 15 ou 16 de chaque cöté, ont environ 16” et sont pennées. Leurs extrémités libres se terminent en une longue pointe extrémement fine, P1. IV, fig. 64, sauf la deuxieéme å gauche en suivant F'ordre de haut en bas, qui se termine par un globe ou vésicule sphérique, diaphane, d'une dimension considérable, 17”,7 a 2"" de diamétre, P1. IV, fig. 63. Tous les individus examinés nous ont présenté cette sphére. Quand Y'animal est rétracté dans son tube, cette sphére se trouve a I'extrémité et I'on KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |6. N:o 3. 67 dirait qu'elle en bouche F'ouverture: elle doit correspondre åa ce qu'on appelle I'oper- cule des Serpulides. Le corps postérieur consiste en 90 segments environ, qui sont trés-étroits. Les pieds sont ici trés-petits; les premiers semblent privés de soies, tandis que les suivants en ont de capillaires aussi bien que d'autres a cerochet ou pectinées. Les capillaires sont fort peu nombreuses et trés-courtes, excepte sur les 40 å 50 derniers segments, ou elles sont trés-longues, minces et sans limbe; les soies å crochet ou pectinées res- semblent å celles du corps antérieur; mais leur position y est toute différente, car les soles capillaires du corps posteérieur sont situées dessous. Au sujet de cette espéce qui se présente en grande quantité å certaims endroits de la mer de Kara, nous avons été embarrassés pour savoir dans quel genre il fallait la ranger ou si méme elle n'en formait pas un nouveau. Ör, PHiriPPri!) cite un animal qui doit se rencontrer dans la Meéediterranée et qu'il appelle Apomatus ampulliferus, lequel, a en juger par sa courte description, a certainement beaucoup d”affinité avec le nötre. En effet, une de ses branchies porte å V'extrémité une vésicule sphérique exactement comme chez notre animal, dont il se distingue cependant par le nombre des branchies qui est de sept de chaque cöté. 1) Archiv fir Naturgeschichte, X, 1844, p. 197. 68 HJ. THEEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. Tableau des ANNÉLIDES POLYCHETES recueillies a la Nouvelle-Zemble, au Greenland et au Spitzberg. Pour ce tableau nous nous sommes servis des ouvrages suivants: MALMGREN, Annulata polychreta Spetsbergise, Groenlandize, Islandise et Scandinavize. Helsingforsize, 1867. EHLERsS, Ueber die auf der von Heuglin-Waldburg'schen Expedition nach Spitzbergen gesammelten Wirmer (Sitzungsb: der phys.- med. Societät zu Erlangen, III, 1871). EHLERS, Zur Kenntniss der Fauna von Nowaja Semlja (Sitzungsb: der phys.-med. Societät zu Erlangen, V, 1873). Möpriuvs, Mollusken, Wärmer, Echinodermen und Coelenteraten (Die zweite deutsche Nordpolarfahrt in den Jahren 1869 und 1870, II, Leipzig 1874). LUTKEN, A revised Catalogue of the Annelida and other, not entozoic Worms of Greenland (Manual and Instructions for the arctic Expedition, 1875). v. MARENZELLER, Die Coelenteraten, Echinodermen und Wärmer der K. K. Österreichisch-Ungarischen Nordpol-Expedition (Denk- schriften der Matem.-Naturw. Classe der Kaiserl. Akad. der Wissenschaften, XXXV, 1877). McINntosH, On the Annelids of the British North-Polar Expedition (Linn. Society's Journal, Zoology, Vol. XIV). MC INtosH, On the Annelida obtained during the Cruise of H. M. S. »Valorous» to Davis Strait in 1875 (Transactions of the Linn. Soc. of London, II Ser., Zoology, Vol. I, 1877). Dans cet ouvrage, V'auteur décrit, outre les formes citées dans notre tableau, trois autres especes: FEusthenelais abyssicola, Ammotrypanella arctica et Travisia glandulosa, mais comme elles sont captarées dans des localités fort éloignées du Grönland, nous n'avons pas eru devoir les admettre ici. | 2) SUS 21) 8) Especes. 5 2 = Especes. = 2 S = 2 = = z 2 - = ES > ? ud IKuplnosynenb on eat sWOÖRRST == -s45seeeee är ar Nephthys Hombergi AuD. & M. EDw. -..- | + är 2 | Lepidonotus squamatus Ls osmosoeesese-- nn > å ar Nephthys Malmgreni THÉEL s.sooooosoo-on----- ar ar i INYChiorCinnros a. (EVATDTA SNS 25 SSE - + + INiep Rthy skeo ec am (EYABRY) === SoS 28 är | Nychia Amondsent MGRN ooooooossooo=s--s-no> 5 är INep RER Y.S KI 7VUT AMT fn SASSREENN SENSE | IKERolynoekscabTraN(OÖPRSTA sco =oooo coon ens 2 + + + Eteone spetsbergensis MGRN-...ososooooo----- ar äro är | JRDMRDG REEF NR NIT Koss rrboccpekbrosse 3 + + it eon evil ong an (MABRI) Bosses EINES SS ar | Polynoé. imbricata (I) so.ooooosoosnnonnnnnnnn är + + IHAKOA KAKA((NANDR)) ooocooosocsorrersssoopssnd söc är | Polynoé impar JOHNSTON musomoeesneenne nens ar är SÅ JALLA: (RAG WEBB Iocososococsonsorsesteoss är är ar | Polynoé aspera; FANSEN. oooooooocsssar-=soon + Eteone depressa MGRN ooooooocooooooncsonn cn är =E T IRMYRDÖ WOPIII INS oeseosrone NILS är Eteone lentigera MGRN oosooomsoooosnsonsnn on SS äce ar | IROly 70 EIS an: SU KITNIBIERIG ER «os oo SSE + + + Eteone cylindrica ÖERST. -ososessosssscomon> SE st SES IRAINDOS Bota INNAN boss RER + -— + Eteone picta EHLERS or : | FBupolynoé occidenthlis MCINTOSH + --- | Mysta papillifera n.---- ar = "Bylgiwkeleg an san WassssseereesNeNNeNeNe ess + Mysta barbata MGREN = S 3 | UMMelenistl oven MIG NS + + Phyllodoce groenlandica ÖERST. s.-....----- är ar + INGE BRG. NIE occoscoornoccbsnerbrornos + IPRyllO do Ce CUnYNARNIGRN er scooeeeee resor E + 3 | Bucrante villogg MGRN soooooooseoosssnono--- > + 20 i iPlvy lo docelRinkUrMGRN = oo so SIST SESESEE 20 + 3 J2NDDÉ GokRre (IWMDED) occcocosoorososrpeo-kaor- + + + Phyllodoce Luetkeni MGRN ooooomsooooon-o--- + + Nepluihy si ciliatan (NIUTI)) bes SSSSEENSE ee + + + IPRyY lo do CeRinCisak ÖPRSMysso sa. ses SENSE + Nephihys lactea MGBN sooomsssesersossere-eses AA + cc NERON VARNAR INNER osocosorsnoosndasssn är at KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:O 3. 69 Especes. 2 z S Especes. 3 2 : SS 2 ES z > = OR > = Oo BV Stidesk 001 e MUSEN oe oss ens oss 2 S Brada villosa NATHEER moccsrse-rsorsseoesore Sr är + IBukalka Huru (Ni. ocssssLskosoLJA + d Brada inhabilis RATHKB ooooooooooosonossn nn + Eulalia problema MGRN ooooosmssonsnennnnn-- 5 + --- | Brada granulata MGRN sooommmeoseessesre nn ar + + | Castalia arctica MGRN sosoooeeeeeeeesennnn nn är ar Spiochetopterus typicus SARS msosoooossno > = ar ar | Castalia rosea (IRARB RÖN ISS SSE SSS Seas 3 ar - | Scolecolepis cirrata (SARS) -----o--o--------- + är + Castalia Fabricii MGRN ooossomsmseseossssn nns nn + ar 3 Scolecolepis Jeffreysi MCINTOSH ---..-o----- a S Castalia multipapillata Ds-ossossssssesnn nn nn + SEN |USp200iliC On a STAB RISE SS Se SANTE är =; ar Antolytus: fallaz MGRNosoooososssssssnnno non > är SP20,SetiC ONNISI KVAB Ro kass es EEE TAKE 3 3 Autolytus longisetosus (OERST.) --- 9F dr ar Prionospio Steenstrupi MGEN -.-- I är | Autolytus incertus MGEN oosomommsessesons nan = =P Spiophanes Kroeyeri GRUBE ..oo.ssooosooon- a | Autolytus Newtoni MGRN oooooomemesessn2 nn >> 2 E + Leipoceras uviferum MÖBIUS soomommosannn TF | Autolytus Alexandri MGRN soöosossososns- >> å + s Cirratulus cirratus (MULL.)------------------ ap + ag Syllis compacta (MGBN)---ooooososooseos-sn- nn CR + Chetozone setosa MGRN oosooossosonoooonon nn nn + + Syllis Blomstrandi (MGRN) oosooooososs---- S te Votomastus latericius SARS osoommsooooooon nn a + a Syllis monilicornis (MGRN) -ooooooooooos----- 5 + Capitella capitata (PABR) oooosooooos--=---- är + ar | Syllis fasciata MGRN sooooosoossooseosssr nas > + : + Nicomache lumbricalis (FABR.)..-....------- 3; = ar IS Ulaskenc vs Ci (VASBIRS) see SANS Sr i + Ir Maldane:-biceps (SARS)s:--o-ooo0sooconooosool £ + : SJU: INÄNFIE NB oocooscoesopssscsbssbsess + å NONE STARS. INGEN) occoororoocoopsorerorbors är ar sr Syllis Oerstedi (MGRN)--ooooooooooooossoomn--- + + + Mad an tens KANSAS AR SE I + | | Ancistrosyllis groenlandica MCINTOSH ---- 2 + 4 Rhodine Lovéni MGRN omocooooosoeooeennsnnnann o | iNjereisa on ata IMIGRNE SS sås! | > SP + + Aziothea, catenata, MIGRNI =-s---o.sse ee T + NEOPAS: DC. Möposssssooso0-Lre ssd + + + Prazilla pretermissa MGRN soooooooooooo---- 3 Ez Nereis diversicolor MULLER.-----oooooo------ 5 + JERERNUn, IOFS IG. roosossnrosbsvesLosnIEEAEE = 3 Nereis longissima JOHNSTON --- å - 3 Om enramfilafonrmisk Ds ORNs SSE 4 + Lumbrinereis fragilis (MULL.) -- + + + Ammochares assimilis SARS -- + =E + Lumbrinereis Minutd Dsommmseeeeesenennnnnn nns ar -- | Myriochele Heeri MGEN ooosossososos-s-oos>- 5 + TT Weg dicemnonwveg:ce (Wis)I----s ss sss NESSER 2 å + Pectinaria hyperborea (MGRN) -ooooooooo--- + + + Onruphiskconchylega SARS mosssoosoooooo ooo + + + Pectinoriw granulata (M))ES LSS S SSE TF + Glycera capitata ÖERST---oo-sseo------o--- + + + Amphicteis Grubei (MGRN) oooooomsoosoon nn + + är (GW Cen as etos ak ÖRRSPa ss SE SST TEA SÅ + Amphicteis Goösi (MGRN) =ooooos0 oooosnno nn -- 4 + + Scoloplos armiger (MULL.) oosooossosnsnnns- >> + + + Amphicteis gracilis (MGRN) oooooooso-oo-o---- I 3 Apriedn INUDAFN 6 poosssrsrsstEOLESTSELOS + ä 3 Amphicteis arctica (MGEN) ooooooooooomooo nn + + Aricia groenlandica MCINTOSH ...oooo----- + S Amphicteis Gunneri SARS somsooosososoonon nn nn är är TF Naidonereis quadricuspida ÖERST. ---.----- 3 2 2 Amphicteis Sundevalli MGRN ooooooooooo----- å sr Ammotrypane aulogaster RATHKE -.......- + + + Amphicteis labiata (MGRN) ooooooooooosn-on- + + ar Ophelia limacina (RATHKE) .sssoossssoonssnn2 | + + + Sabellides borealis SARS ooosooomsososoonnon nn + + + Tachytrypane Jeffreysi MCINTOSH ...------ å + : Sabellides auricula (MGRN) oooooooooooo---- >> 3 + = Travisia Forbesi JOHNST. soooseoonoosonnnn non + är är Samytha pallescensl Oe. oooo--sooo----s--------- + 2 S Eämenia, crassa, ÖBRST. oocmmmmossosoooooso---- + + + Ve bege 0 Aa CST 0 UM (ISÄR S)) es SA Eee + + + Eumenia longisetoså Meoooososenononnnnnn non + Amphitnite, Cirnatu MU oocc-oocs-coosos-- >> + = 3 Scalibregma inflatum RATHKE -.. SEAN Gus + =S Amphitrite affinis MGRN -......--- 2 Et Arenicola marina (L.) -------- + + Amphitrite groenlandica MGRN -- är TF Ephesia gracilis RATHKB ssosososmsosononn mmm + + + NLA CHG INGEN sococsororsergo.poosers> + + + Trophonia plumosa (MULL.) soooomsosonono nn + + + Nicolew zostericola (ÖERST.) --.---.--------- z + ; Siphonostomum vaginiferum RATHKE ....-. + + + Pista ens tarar (MiunT))ESSSTESeeSe sa är 70 HJ. THÉEL, ANNEÉELIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. ol 8 | Especes. 2 z SH = = = = RN OR Scione lobata MGRN oosooooooemooneossnon omm nan Tr FP st Azxionice flexuosa (GRUBE) sssoooooooossnnono> + + + Leena abranchiata MGRN ooooooooossos-- nn - är 3 a Lanassa Nordenskiöldi MGRN --ooooooooo---- Fr Thelepus circinnatus (FABR.) soosoooooooo---- AF + + Leucariste albicans MGREN ooooooososossoo 2 - F + + Ereutho Smitti MGEBN ooooooossooossssssonoo >> + + FF Artacama proboscidea MGRN m-ooooooo-oo--- F är är Trichobranchus glacialis MGEN -.sssooo---- är ar är Terebellides Stroemi SARS - är a Sr Sabella crassicornis SARS -. Tr ar RE Laonome Kroeyeri MGRN 5 ar Laonome Fabricii (KROEYER) -...o.ooo-o----- Z + Potamilla reniformis (MULL.) -.-ooooo------- TU Dasychone infarcta (KROEYER) ..-.....----- + + + Euchone analis (KROEYER) -ooooooooooooomm on + + + Euchone papillosa (SARS]..ososossosonno nonan + Euckone tuberculosa (KROEYER) -.---------- + + + ä Especes. 2 : Euchone rubella EBHLERS sooosoooosssosnosn no Chone infundibuliformis KROEYER --...---- + Chone Dunéri MGEN ooooooooossosooooom- non -- är Amphicora Fabricia (MULL.) oooooooooso----- Myzicola Steenstrupi KROEYER .....ooo----- är Protula media STIMPSON sooomommmoooonoono non Hydroides groenlandica MÖRCH ------o----- 2 Placostegus tridentatus (FABR.) —-oooooo-o-- Hyalopomatus Claparedi MARENZELLER --- 3 Apomatus globifer Ds mossoseeessn--- + Ditrypa groenlandica MCINTOSH ooo Spirorbis verruca (FABB.) oooooocooomooo----- Spirorbis borealis DAUD. sooooomsssaoosono nana Spirorbis contortuplicata (FABR.) ---------- Spirorbis, spiriWlum, (MM). oo-----eseseeoserersaa | ISP2401:025MiucidUusSK(VIONDS) ESS SeeseeeRe re FF SJDRNRIIT WIKIS (INDEED) ooooocssossooscoosoes Spirorbis cancellatus (PABR.) oooooooo------- 102 "puve[udoID db db de dp de db db de HA do d 'Broqz ds + 93 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 3. 71 Draguages de I'Expeédition suédoise de 1875. | Profon- N:o Mois. | Date. Lieuz. Lat. | Long. deur en Nature du fond. métres. 1 Juin 220 IEVieridePMio unman sosse -- sees Sr SAIT EINE 2 rd ID 0:DSK EEL02 Sable argileux. 2 » 23 | Gaaskapiiseptentrional-sss-s-se ses de 72 8 [5149] 5—10 | Sable. 3 » 24 | Entre le Gaaskap N. et Möller-Bay ...... — - 50 Roc. 4 » 220) MÖNG EBV ooooooboooceooror SLdsEdEORNEG — — 8—35 | Sable, pierres et lithothamnium. 5 » 28 | Entre Möller-Bay et Besimennaia-Bay ...| — = 50 Pierres. 6 » 29 » » » » = — 34 Sable et pierres. Z » 30 » » » » — — | 80—100 » 8) Juillet 1 | Preés de Besimennaia-Bay s..sonnmnnnnonon nn — — 60 Sable et argile. 9 » 20 || 130AGNRENER BOM oooctooorssoo or 72:53 | 5253 | 7T—17 » 10 » 7—13| Région occidentale du Matotchkin ........ [7319 | —- 7—5834 | Sable, sable argileux et argile. 11 »” 14 | Skodde-Bay, juste au S. du Matotchkin — — 8 ? I 12 » 16--17| Gaaskap septentrional ssosssomssooooooonnnn on 728: 1b149 8 Sable. 13 » 20 » TNSRGNOND IösossosocksrbssstreosE 71”27' | 5210 | 5—12 | Sable et pierres. 14 » 21-24] Detroit de KOStil oo.o.--------------o-----s-- — — 8—50 | Argile avec des pierres et lithothamnium. | 15 » 2 o LIGA pi GTebeniees.t code EES 6938 | 5953 | 13—17 | Sable argileux. 16 ” 31 | Entrée occidentale du détroit de Yougor| 6938' | 6019' | 17—21 | Pierres, coquillages et sable. 17 Aodt 2 | Embouchure orientale du détroit de Yougor| — — 17 Sable. 18 » I SN NIVIe rd ES KTap ae kte Bose Sc AE ESS — = 204 Argile. 19 » 4 » 71” 53 16320' [120—155] — » 20 » 5) » 7055" | 64409 18,5 | Sable. 21 » Ö » (el 6530' 20,5 » | 22 » I -& HIV SES SEA SA es SNENN 71710" | 6550" Ng » 23 cr NG Näe EES MR SSR DEE 7115' | 66 5' | 18—15 | » 24 SI ER a MSE AN Ba Ra GE AA SMD 71:55' | 67" 53 | Argile. 25 » i FAR ARSA TA TRN ANAR Boa 72 516730 | 35—60 » 26 » Ö DR EOS ESO BRI SEN RER SAINT 7237 | 6830' 5 Sable. 27 Ö 9 00 Dr (NG AE LI EE SLE 7315 | 6910" | 16 | Sable argileux. | 28 » | 10 4 NGA FASA BEA Ed DSS SA SUSIE AS | 7345 | 6910" | Iz Sable. 29 ” öl! DU rr odd | 75 7520) 36 Sable argileux. 3 > od HM IN AR ERA RA AE NIE 72:85" | 7730 | 34 » 31 » 12 SM SARA SRENESRES SIR eg AR | 7540" | 7840 | 45 » 32 » 14 DEN TEERL RESA TES RIAA EES ER 7430 | 8030" 34 Argile. 31 » 2 SÖN NE ERE RE SORRENOR 75714 (68 — 200—220] — » gal oo | 2 SEN SR SANNE 7543" | 6520" | 68—85 | -» 30 » 24 DYL NR SA SSARRNS EE ESA ANRRA 7530" | 6£10' | 100 » 36 » 30 ” ((WGGBJBAY) Soocobsessoenorsonsss 742 6 5834 8 Algues. 31 » DI YR 0 RAR SNES 5 Ia 73:30' | 57755 | 68—100| Argile. 35 | Septembre| 2 VS ESSER Ra EE ST AA SAT (7315 | 5718 35 » 39 | » 4 | Entrée orientale du détr. de Matotchkin| — — 150 » 40 » 5 | Région orientale » »” = — 16 ? | (02, HJ. THEEL, ANNÉLIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. Draguages de I'Expédition suédoise de 1876. Profon- N:o. | Mois. | Date. Lieuz. Lat. | Long. | deur en Nature du fond. mötres. 41 | Juillet |30—31| Région orientale du détr. de Matotchkiu| — — 3—8 | Pierres avec algues. 42 » 31 » » » » = — | 50—83 | Argile avec un peu de sable. 45 » SL ull; Mer ide Karapsrrasseoesnrdnn ee | 7310" | 5745 | 255 | Argile. 44 Aott 1—4 | Région orientale du détr. de Matotehkin! — — 25 Tithothamnium et pierres. 45 » 1—-4 » » » » = — | 68—120| Argile, pierres. 46 » 6—7 | Mer de Kara | 7045 | 61 150 Argile brune molle. 47 » 7 » 70301 62 100 Argile. 48 » 8 » 7025 | 6230 93 » 49 » 8 » 7020' | 6240 85 | Argile brune. 50 ” 9 » HORN BIRTE 255 Argile. 51 »” 9 » 7010" | 6£40' 47 » 52 » 10 » 7010 | 6530" 12 » 53 » 11 » 70'12' | 6543 14 Sable avec peu dVargile. 54 » 12 2 LEE EE ISEN SE SES AL Sar 70715 | 66” 14—16 | Sable argileux. 505 » 12 [RR Raser SENSE Sr 8 RARE RENAR 7020" | 66” 16 | Sable. | 56 | Septembrel 2 FR ES SARAS EE SAN SEN SARS 7337 | 808 40 Roc (?). 51 » 3 RT a SES ESA RSS EN ANOS 7412 | 7545 30 Sable argileuzx. 58 » 3 Dio IDRE FSA SEE RENSA AN ik 2 en 7430" | TS 28 | Argile avec un pen de sable. 59 » 3 HÖR ATT SEE DARE AR rare T74'45' | TY & 26 | Sable avec argile brune. 60 » 4 SÄNT REE E UANSERAE SR STRASSER 7512 16720] 210 Argile brune avec un peu de sable. 61 » 4 MI SST EON EG FE a 7515" | 6650" | 220 Argile. 62 » 4 SE ESS STA Ian OA oE SERA 7443 | 658y | 136 » 63 » 5 FI SEE EG AE ASA Ke SoraN 74"30' | 6538 60 ? 64 » 5—6 FYR EE ApS SAN AES ESR SR 7338 | 6345 | 136 Coquillages. 65 » 6 AS rr Bra SAR RR Ara 73388 159 81 170 | Sable. 66 | » dj FRAN ere TER OR aa UTAS SRA 7330' | 5820 | 136 ? 67 | » Z SFSR REA KISA S VS fas AN AR SM Sn 7328 158 85--210). Roc (?). 68 » 10-—-11 Région orientale du détr. de Matotchkin| — — 3—25 | Argile. 69 » iL200 ED Etroit de bMa to tehkinje es ec bes oe esse ses — — -|100—120] =» 70 » 13 | Région occidentale du Matotchkin ........ — — | 16—25 | Argile et sable. IVg=O 18>. 1820; 1820. 1825. 19. 2010, 20207 2020, 201007 21. 220 223, 2-0, 22100 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. Explication des Planches '!). Polynoé aspera HANSEN, » » » » » » » » » » » » Polynoé borealis n. »” » » ”» Polynoé Sarsi KINBERG, Polynoé badia THEEL, » » » »” » ” » » » »”» » » Nephthys Malmgreni THERL, Nephthys minuta n., » » » » » » » » Eteone spetsbergensis MALMGREN, » »” ”» »” » » » » 1) Toutes les figures K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 3. sont plus ou moins Planche I. lobe céphalique. partie basilaire des cirres tentaculaires. pied (le 105). élytre (de la 12 paire). élytre (de la 8 paire). soies de la rame supérieure. soies de la rame inférieure. lobe céphalique. pied (le 25). soies de la rame inférieure. lobe céphalique. lobe céphalique. lobe céphalique d'un jeune individu. lobe 'céphalique d'une variété de Polynoé badia. soies de la rame inférieure d'un jeune individu. Vindividu entier, de grandeur naturelle. lobe céphalique. élytre. soies de la rame inférieure. pied (le 55). » (le 205). » (le 402). » (le 602). Planche II. pied (le 105). pied (le 55). >» (18 OF; »E(ler205)5 EE (1er25E lobe céphalique. pied (le 105). DE (le 05) » (ler 408). » (le 1002). lobe céphalique. pied (le 102). » (le 20). » (le 405). »E(leT00E) grossies. BAND |I6. N:o 3. 13 10 HJ. THEEL, ANNELIDES DES MERS DE LA N.-ZEMBLE. Eteone aretica MALMGREN, Syllis Oerstedi (MALMGREN), . Då » Castalia Fabricii MALMGREN, »” » Castalia multipapillata n., Syllis monilicornis (MALMGREN), Aricia Tullbergi n., Ophelia limacina RATEKE, » »” Humenia longisetosa n., Pumenia longisetosa n., » » » » Cheetozone setosa MALMGREN, lobe céphalique. pied (le 102). » (le 406). » (le 1006). partie antérieure du corps. région postérieure du corps. petites papilles de la trompe. pied (le 206). (le 305): région antérieure du corps. région postérieure du corps. pied (le 2062). sole. une des soies supérieures du pied, vue de cöté. vue d'en haut. » » une des soies inférieures du pied. Planche III. Extrémité postérieure de Ymdividu neutre et extrémité antérieure de l'individu sexué peu de temps avant la séparation. pied de la région postérieure du corps. trompe. pied (le 109). orifice de la trompe. région antérieure du corps. région antérieure du corps, vue de cöté. vue de dessus. » » » segment (le 2”). » (le 62). » (le 72). » (de 82. soies des six premiers segments. soie des autres segments. pied (le 8”). » (le 152). lobe céphalique avec la trompe, vue de dessus. pied (le 3”). » (le 206) petites soies en fourche. Planche IV. pied (le 12”). longue soie å I'extrémité simple. Findividu entier. l'individu entier. région céphalique. segment (le 6"). segment de la région postérieure du corps. 52. 33. HAE 54b. 3äd. 56a. 56 b. 60. KONGL. SV. VET. Maldane tenuis n. » ” Prazilla polaris n., ”» » »”» »” Lumbrinereis minuta n., » » » » Samytha pallescens n., » » » » Apomatus globifer n., DJ » ” » AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |I6. région postérieure du corps. disque anal. soies supérieures. région postérieure du corps. sole supérieure. soie inférieure å crochet. måchoire supérieure. » imférieure. soie å crochet. région antérieure du corps, vue de dessus. »” Då » soie å crochet ou pectinée. partie terminale d'une branchie avec un renflement sphérique. partie terminale d'une autre branchie. soie å crochet ou pectinée. NO I. vue de dessous. 75 Sf NEN lat ER gy RUSTA ud | Lu adl 0 Norge KUL Kongl. Vetensk. Akad. Handl. Bd XvIENeS Hj. Théel, Ann&hdes des mers de laN. Zemble ELI. pa il il 7 Hj Theel del. ; Central-Tryckeriet, Stockholm. Kongl. Vetensk. Akad. Handl. Bd XVI Ne3. Hj. Th éel, Annélides des mers de la N.Zemble PL I. HJ. Théel del. Central-Tryckeriet, Stockholm. Kongl. Vetensk. Akad. Handl. Bd. XVL Ne 3. Ia. 'Théel del. Zz MANN arg Annélides des mers de la N. Zemble P1. I. Central-Tryckeriet, Stockholm. | Kongl. Vetensk. Akad. Handl.Bd XVI Ne3. Hj.Théel, Annelides des mers de la N. Zemble PIIV. Hj. Theel del. Central-Tryckeriet, Stockholm. KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 16 N:o 4. BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA, HEMIPTERA HETEROPTERA INSAMLADE UNDER EXPEDITIONERNA TILL OBI OCH JENESEJ 1876 OCH 1877 FÖRTECKNADE AF JOHN SAHLBERG. TILL KONGL. VET.-AKAD. INLEMNAD DEN 8 APRIL 1878. STOCKHOLM, 1878. P. AA NORSTEDT & SÖNER. KONGL. BOKTRYCKARE. Ibedan under ett sekel har Sibiriens insektfauna varit föremål för undersökningar och bearbetning, och de meddelanden, som derom förnämligast uti i S:t Petersburg och Moskva utgifna vetenskapliga tidskrifter blifvit offentliggjorda, äro ingalunda få, ehuru för det mesta af ringa omfång och till största delen behandlande ordningarna Cole- optera och Lepidoptera. Anmärkningsvärdt är ock, att så godt som alla hittills publi- cerade afhandlingar beröra landets sydligare och ostligare delar, hvarest ganska många entomologer dels under resor dels såsom 1i trakten bosatta varit verksamma, då der- emot den nordvestra delen i entomologiskt afseende hittills blifvit så godt som helt och hållet försummad. Från hela det vidsträckta gebit, som är beläget mellan Uralbergen och Jenesejfloden samt norr om den stora handelsvägen emellan Jekaterinenburg och Kras- nojarsk, hvilken ungefärligen åtföljer 56:te breddgraden, voro endast ett par tiotal insekt- arter anförda, då Professor A. E. NORDENSKIÖLD första gången hösten 1875 inseglade genom Jenesejs mynning. De vetenskapliga expeditioner, som under åren 1875—1877 från Sverige och Finland afgått, för att i naturalhistoriskt hänseende undersöka trakterna kring nedra Obi och Jenesej, hade således äfven i entomologiskt afseende en vigtig uppgift att lösa. Ehuru man på förhand kunde antaga, att det ifrågavarande området hvarken genom rikedom på insektarter eller egendomliga former kunde mäta sig med öfriga mera bergrika och omvexlande delar af Sibirien, inses lätt, att en närmare känne- dom om dess insektfauna för en riktig uppfattning af hela nordens och särskildt Skandinaviens och Finlands fauna är af största vigt. Då jag blifvit satt i tillfälle att bearbeta såväl de Hemiptera och Coleoptera, som hemfördes af expedition till Jenisej år 1876, uti hvilken jag sjelf deltog, som dem, hvilka insamlats af Studeranden E. BERGRoTH vid nedre Irtisceh och Obi 1877, har det synts mig lämpligast att sammanföra resultaten till en enda afhandling, hvars ändamål vore att framställa en bild af nordvestra Sibiriens fauna. Då detta gebit till arealen torde vara mer än dubbelt så stort, som Skandinaviens, inses lätt, att denna bild såsom resultatet af endast tvenne somrars undersökningar måste blifva mycket bristfällig. Förr än jag går att meddela de vetenskapliga resultaten af våra forskningar, hvaraf till en början följer en öfversigt af de insamlade Hemiptera Heteroptera, torde vara nödvändigt att i korthet redogöra för resornas gång. Den på Professor NORDENSKIÖLDS föranstaltande utrustade expeditionen under ledning af Docenten i Zoologi D:r HI. ThErr, uti hvilken såsom entomolog deltog Filosofie Kandidaten Firir TrRYBOM, afreste från Stockholm den 29 April 1876. Resan fortsattes, sedan jag 1 S:t Petersburg förenat mig med expeditionen, genom Nischne 4 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. Novgorod och Perm till Jekaterinburg. Ural passerades den 19 Maj och den 23 i samma månad börjades de egentliga exkursionerna mom Sibirien vid staden Tjumen. Här gingo vi ombord på en ångbåt, som den 4 Juni anlände till Tomsk, sedan vi under resan längs floderna Tura, Tobol, Irtisch och Obi varit i tillfälle att göra min- dre exkursioner på åtskilliga ställen samt under 2 dagar, då vi voro nödgade att uppe- hålla oss vid de tvenne sistnämnda flodernas förening till följd af den nu pågående isgången, 27—28 Maj gjort ganska rika insamlingar. Vid staden Krasnojarsk gjordes de första exkursionerna inom vårt egentliga undersökningsområde, Jenisejdalen, 9J—13 Juni. För att vinna ett mångsidigare resultat, delade vi oss här i tvenne partier. Svenska expeditionen reste med båt längs floden till Jeniseisk, samlade 1 dess närhet 20-23 Juni, fortsatte färden sedan norrut och stannade på åtskilliga ställen, der lokalerna ansågos vinstgifvande, men endast på kortare tider. En längre exkursion företogs längs nedra Tunguska d. 13—14 Juli och den 28 Juli uppnåddes Dudinka by, der tundraområdet vidtager. Något före Svenska expeditionen lemnade äfven jag Krasnojarsk, samlade under 10 dagar, till en början dock hindrad af täta regnskurar, i trakten af Jeniseisk, fortsatte resan norrut utan egentligt uppehåll på vägen ända till Turuchansk, dit jag anlände den 7 Juli. Sedan mindre exkursioner företagits på några orter norr derom, uppehöll jag mig åter 10 dagar, d. 15—24 Juli och samlade under ganska gynsamma väderleksförhållanden vid Chautaika, flyttade sedan till Dudinka och exkurrerade i denna trakt från 25 Juli till 7 Augusti. Tillsammans med den Nordenskiöldska expeditionen företogs resan vidare norrut, hvarvid vi särskildt uppe- höllo oss vid Nikandrovska ön (70”41') d. 13—24 Aug. och vid Tolstoinos d. 24—6 Sept. På återfärden, som skedde medelst ångbåt upp längs floden och räckte från 8 Sept. till 4 Oktober, voro vi ännu i tillfälle att nästan dagligen göra korta exkursio- ner och complettera våra samlingar med et mängd höstinsekter, ehuru vi ofta hin- drades af snö och frost. i Studeranden BERGROTH, som på bekostnad af Finlands universitet och Finska vetenskapssocieteten skulle i entomologiskt afseende undersöka trakterna kring nedra Irtisceh och Obi, afreste i sällskap med Professor AHLQVIST tidigt på våren 1877 från Helsingfors. Han började sina insamlingar vid staden Tobolsk redan i början af Maj och uppehöll sig här ända till den 17 Juni. Derifrån begaf han sig norrut längs Irtisceh och Obi samt anlände till Beresov den 28 Juni. Efter en veckas uppehåll här reste han vidare till Obdorsk, der han exkurrerade 10 dagar, derunder äfven en ut- färd till Ural företogs. Den 24 Juli anträddes åter resan till Beresov, hvarifrån vår exkurrent begaf sig upp längs floden Sosva till Sortinge by, hvarest han åter samlade en längre tid d. 4—15 Aug. och sträckte sina exkursioner ända till Saksunt. Ater- färden skedde genom Beresov och Samarova, der den sista exkursionen företogs den 11 Sept. Utom de insekter, som af dessa expeditioner blifvit insamlade, har jag äfven varit 1 tillfälle att granska ganska rika insamligar gjorda under loppet af sommaren 1876 af Gymnasiiläraren STREBLOW i närheten af Krasnojarsk, och af Herr SLowzoF vid Omsk, hvilka samlingar utgöra ett vigtigt bidrag till kännedomen om gebitets södra del, så mycket mera välkommet, som expeditionerna egnat största tid och möda KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:o 4. 5 till undersökandet af de nordligare belägna trakterna, och sålunda mera försummat denna del. Att ett landstycke af så stor utsträckning, som det ifrågavarande, i skilda delar måste förete stora olikheter i sin fauna är naturligt. På grund häraf har jag i efter- följande förteckning för bättre öfversigts skull indelat detsamma i 4 territorier, hvilka såväl 1 afseende på faunan, som floran synas mig erbjuda påfallande olikheter. 1. Bergiga territoriet (territorium montosum), hvilket till sin största utsträckning är beläget utom området, upptagande Altai och Sajanska bergstrakterna, men äfven intager sydöstra hörnet af vårt gebit eller trakterna närmast staden Krasnojarsk, som hysa en mängd insektarter gemensamma med sydösta Sibirien, men hvilka här hafva sin nordvestra gräns. Å andra sidan finnas här äfven ganska många species, som äfven förekomma 1i mellersta och södra Europa, men saknas i de öfriga territorierna. Till det yttre utmärker sig denna del genom rikedomen på höga och branta berg, bördiga fält och blomsterrika lundar. 2. Urskogsterritoriet (territorium silvosum), hvilket är beläget norr om det före- gående och i sydvest begränsas af den s. k. Ischimska steppen samt norrut kan anses sträcka sig till inloppet af floden nedra Tunguska vid Jenisej och mynningen af Sosva vid Obi. Det upptages för det mesta af vidsträckta lågländta skogar, der 5 arter barrträd frodas. Insektfaunan har här en ganska stor öfverensstämmelse med södra och mellersta Skandinaviens. 3. Arctiska territoriet (territorium arcticum), som sträcker sig från föregående till trädgränsen, hvilken vid Jenisej är belägan vid Verchininskoje (68”55') och vid Obi i närheten af Obdorsk (6630). Här upphör småningom det ena barrträdet efter det andra, försumpningarna blifva talrikare, flackmossarna intaga en betydlig areal och deras tufbildningar blifva allt större och tätare samt öfvergå småningom till tundra. Insektfaunan eger en stor likhet med den i Lappmarkernas skogsregion. 4. Tundraterritoriet (territorium frigidum), som sträcker sig norrut ända till Is- hafvets kust. Marken är här året om frusen och upptinar endast på ytan. Af träd finnas endast några små nödvuxna exemplar af Larix sibirica och Abies obovata, och den kala tundran, fullbeströdd med smärre vattensamlingar upptager nästan hela trakten med undantag af flodernas öfversvämningsområde, der en rik ört- och gräs- vegetation är rådande. Floran och Faunan erbjuda analogier med Lappmarkernas fjellregion, men vid närmare undersökning finnes ett ganska betydande antal egen- domliga arter. Öfversigt af samlingsorternas läge samt tidpunkten, då de undersökts. Lokaler inom Obis flodområde. Territorium silvosum. Tjumen (57”) Maj 23. Tobolsk (58”135') Maj 1—Juni 17. Artamonovoi vid Tobol (57”30') Maj 24. Ivanoska klostret (5815) Juni 11—17. Karatschino (58”15') Juni 15. Troitski (61) Juni 24. 6 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. Selenkina vid Irtisch (59”) Maj 25. Zingalinsk (60”40') Juni 22. Samarovo vid Obi (61”) Maj 26. Spirina vid Njulevka (61) Maj 27—28. Surgut vid Obi (6110) Maj 30. Kalimsky » (61) Maj 31. Timsk » (59”40') Juni 1. Narym » (595) Juni 2. Kolpetschevo — (58”) Juni 2. Toms mynning (57") Juni 3. Territorvum Beresov, (64”30') Juni 28—Juli 4, 31. Aug. 1, 19. Sorebugorski (6450) Juli 7. Territorium Obdorsk (66”30') Juli 18—22. Jelisarovo (6110) Sept. 8. Malo Atlim (6210) Sept. 6. Bolsche Atlim (62"25') Sept. 4. Kondinska klostret (6230') Juni 25, Aug. 30—31 Sept. 1—2. Tscherkalo (62”30') Juni 26—27, Aug. 26—27. Tschemaschevo (6245) Aug. 24. Kumodsanovo (6250) Aug. 22—23. Novia jurti (63"30') Aug. 22. Sortinge vid Sosva (63) Aug. 4—6, 10—17. Saksunt vid Sosva (63”30') Aug. 8. 2, arecticum. Kuschevat (65) Juli 8, 26—27. Sobski (66”25') Juli 9, 24. frigidum. Uralfjellet (67) Juli 13—14. Lokaler inom Jenisejs flodområde. Territorwum montosum. Krasnojarsk (56”) Juni 9—13, Maj —Oktober (Streblov). Territorium silvosum. Jeniseisk (58”20') Juni 14—24, Oktober 9. Antsiferovo (59”10') Juni 27. Kolmogorovo (59”20') Oktober 3. Nasimovo (59”35') Juni 29. Nikulina (6025) Juni 30. Vorogova (61) Juli 2, Sept. 30. Asinovo (61”25') Juli: 4, Sept. 29. Mellersta Tunguska (61”30') Juni 29, Juli 6, Sept. 28. Territorium Nedra Tunguska (6550) Juli 13—14. Turuchansk (65”55') Juli 8, 15—16. Selivarinsk (66”) Juli 9, 17, Sept. 19. Kurejka (66”30') Juli 10, 19, Sept. 18. Poloj (6650) Juli 12. Karasino (67”) Juli 20. Igarsk (6725) Juli 21. Territorium Dudinka (69”25') Juli 25—Aug. 7. Saostrov (69”45') Sept 10. Tolstoinos (70”10') Aug. 24— Sept. 7. Inserovo (Lebedeva) (62”5') Juli 7, Sept. 27. Tschulkova (62”45') Juli 1, 8. Verchne Imbatsk (63”15') Juli 2—4, Sept. 25. Alinsk (63”25') Juli 9. Tschornoja Ostrov (63”50') Juli 4—5. Fatjanovsk (6475') Juli 6, 10. Novo Saljevsk (65”10') Juli 11, Sept. 26. Melnitsa (65”35') Juli 12. areticum. Polovinka (67”35') Sept. 16. Plachino (685) Juli 14, 23. Polovinka (68”10') Sept. 15. Chantaika (68”25') Juli 15—24. Potapovskoje (68”55') Juli 25. Verschininsk (695) Juli 26. frigidum. Nikandrovska ön (70”40') Aug. 13—24. Briochovska ön (7050) Aug 11—12. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |6. -N:0O 4. 7 Då Hemiptera Heteroptera höra till de insekter, som öfverhufvud taget mest träffas fullbildade under sensommaren och dessutom mycket starkt aftaga mot polerna, och expeditionerna, såsom af det föregående framgår, uppehållit sig hela senare hälften af sommaren i nordligare trakter, torde lätt inses, att samlingarna af denna insektsgrupp icke kunnat blifva synnerligen rika. I en på Ryska språket affattad upp- sats, införd i Naturvännernas sällskap i Moskva skrifter 1870, redogör ÖSCHANIN för, hvad man då kände om Sibiriens Hemiptera. Författaren uppräknar här 162 arter Heteroptera, hvaraf ungefär 145 kunna anses vara vetenskapligt bestämda. 15 species äro nämligen anförda såsom nya arter utan att beskrifvas och ett par arter förekomma under tvenne skilda benämningar. Antalet af species, som i efterföljande förteckning upptagas från ifrågavarande gebit i nordvestra Sibirien, uppgår till 186, af hvilka öfver 100 förut ej varit kända från Sibirien. Största delen af här anträffade arter, näml. 160, äro gemensamma med Europa och de återstående äro att åtminstone tills- vidare anses såsom rent sibiriska former. För vinnande af en klarare uppfattning af Hemipterfaunans beskaffenhet inom området torde vara skäl att närmare betrakta faunans sammansättning i de skilda territorierna och anställa några jemförelser med motsvarande delar i Europa och östra Sibirien. Inom Bergiga territoriet (territorium montosum) eller i trakten af Krasnojarsk äro hittills funna 82 species. Af dessa äro 36 arter utbredda från vestra Europa ända till östra Sibirien nämligen: Sciocoris microphtalmus, Aelia acumtinata, Ae. Klugä, Rubicoma intermedia, Carpocoris mgricormis, C. Lynz, Dolycoris baccarum, Eurydema oleracea, Elasmostethus dentatus, Clinocoris griseus, Syromaster marginatus, Alydus calcaratus, Therapha Hyoscyami, Rhopalus crassicornis, Nysius Thymt, Ligyrocoris sylvestris, Trapezonotus nebulosus, Tr. agrestis, Till Europa, men ej till Östra Sibirien, äro utbredda 36 arter, Emblethis Verbasci, Miris virens, M. holsatus, Megalocerea erratica, M. ruficornis, Leptopterna dolabrata, Lopus gothicus, Calocoris seticornis, C. Chenopodi, Lygus pratensis, Charagochilus Gyllenhalii, Cyphodema rubicundum, Poeciloscytus unifasciatus, Euryopicoris nitidus, Åcanthia lectularia, Salda littoralis, S. saltatoria, Nabis ferus. a) i norra, mellersta och södra Europa: Sciocoris umbrinus, Palomena viridissima, Podisus luridus, Peribalus vernalis, hvaraf förekomma. 8 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. Myrmus mirifornvis, Nabis flavomarginatus, Cymus glandicolor, N. brevis, Piesma Laportet, Hydrometra odontogaster, ÖOrthops transversalis, Nepa cinerea, Camptobrochys punctulatus, Notonecta glauca, Pilophorus confusus, Corisa praeusta, Halticus apterus, C. striata; Salda pallipes, 5) i norra och mellersta Europa: Nysius Jacobeae, Ågalliastes pullus, Trapezonotus distinguendus, Triphleps minutus, Systratiotus migritus, | Nabis limbatus, Orthocephalus vittipennis, Corisa semistriata; ce) i mellersta och södra Europa: Coptosoma globus, Emblethis Verbascti, Stenocephalus agilis, Lasiotropis Kiesenvetteri, Ischnocoris punctulatus, Brachycoleus seriptus; d) endast i norrra Europa: Serentlia femoralis, Calocoris annulicormis; e) endast i mellersta Europa: Pachymerus adspersus. Till Östra Sibirien, men ej till Europa, äro utbredda 3 species: Rhopalus pallidus n. sp., Chorosoma macilentum, ÖOrthops mutans. Till Östra Sibirien och några närliggande delar af Europa äro utbredda 3 arter: Megalotomus ornaticeps, Poeciloscytus cognatus, Diplacus alboornatus. De öfriga 4 äro hittills funna endast inom vårt gebit nämligen: Clinocoris Ståli, n. sp., Salda amoena. Calocoris nigriceps, n. sp., Nabis mnigro-vittata n. sp. Pachytoma sibirica n. sp., Inom detta område är således det europeiska elementet med 75 arter, som utgör 90 procent af hela faunan, starkt öfvervägande, särskildt det medeleuropeiska utgörande 83 procent, då deremot det rent sibiriska, bestående af endast 8 arter utgörande 10 procent af hela antalet, är mycket underlägset. Från Urskogs territoriet (territorium silvosum) äro 122 species kända. Af dessa äro 24 utbredda från vestra Europa ända till östra Sibirien") nämligen: 1 I östra Sibirien äro trakterna vid motsvarande breddgrad nästan alldeles okända i Hemipterologiskt hän- seende, troligen förekomma många af de öfriga arterna äfven här. ; KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 4. 9 Scrocoris umbrinus, Megalocerea erratica, Aelia acuminata, M. ruficornis, Carpocoris nigvicornis. Lygus pabulinus, Dolycoris baccarum, L. pratensis, Purydema oleracea, Cyphodema rubicundum, FElasmostethus dentatus, Charagochilus Gyllenhalit, Clinocoris griseus, Euryopicoris nitidus, Syromastes marginatus, ÅAcanthia lectularia, Trapezonotus nebulosus, : Salda littoralis, Tr. agrestis, S. saltatoria, Miris calcaratus, Nabis ferus, M. holsatus, Hydrometra odontogaster. Till vestra Europa utbredda, men ej i östra Sibirien funna äro 89 arter, hvaraf förekomma: a) i norra, mellersta och södra Europa. Purygaster maurus, Orthops Kalmäit, Sehirus bicolor, O. transversalis, Neottiglossa inflexa, Camptobrochys punetulatus, Peribalus vernalis, Monolocoris Filicis, Eurydema festiva, Plagiognathus Bohemanni, Zicrona coerulec, Anthocoris nemorum, Clinocoris ferrugatus, ÅA. limbatus, Corizus maculatus, Å. alpinus, C. parumpunctatus, Piezostethus cursitans, Rhopalus abuliton, Salda orthochila, Rh. crassicornis, S. pallipes, Berytus minor, IS. cincta, Cymus claviculus, S. elegantula, Rhyparochromus chiragra, Nabis rugosus, Aphanosoma staphylinoides, N. brevis, Acompus rufipes, Reduvius annulatus, Stygnus pedestris, Pygolampis pallipes, Pachymerus Pim, Hydrometra rufoscutellata, Eremecoris erraticus, H. lacustris, Pyrrhocoris apterus, Limnobates stagnorum, Piesma capitata, Notonecta glauca, P. Laportet, Corisa praeusta, Tingis Carduwi, C. concinna, Physatochila 4-maculata, C. distincta, Aradus depressus, C. Falleni, Å. Corticalis, C. fossarum, A. Betulae, Cymatia Bonsdorfji; Leptopterna dolabrata. S+. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 4. 2 10 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. b) endast i norra och mellersta Europa: Arenocoris spympes, Å. annulicornis, Stenocephalus agilis, Systratiotus nigritus, Trapezonotus anorus, Dicyplus Stachydis, Tr. distinguendus, Orthotylus virens, Scolopostethus affinis, Tripleps minutus, Sc. pilosus, Salda marginella, Drymus brunneus, S. opacula, Acalypta platychila, Hydrometra thoracica, ÅAradus betulinus, H. aspera, ÅA. crenaticollis, Corisa semistriata; A. lugubris, ce) endast i mellersta och södra Europa: Graphosoma lineatum, Lasiotropis Kiesenvetteri, Pusarcoris perlatus, Physatochila simplex, Acanthosoma haemorrhordale, Monantlua vesiculifera Timgis ampliata, d) endast i norra Europa: Clinocoris Fieberi, Serentlia femoralis, Lamproplax piceus, Teratocoris Saunders; e) endast i mellersta Europa: Sciocoris distinctus, Pachymerus adspersus. I östra Sibirien, men ej i Europa, är funnen: Capsus sinvulans; — från östra Sibi- rien till östra Europa är utbredd: Diplacus alboornatus. De öfriga 7 äro hittills funna endast inom gebitet, nämligen: Åradus Meroglyphicus n. sp., Åcompocoris angustulus n. sp., ÅA. pulchellus n. sp., Reduvius leucospilus, Psallus laticeps, Corisa longipalis n. sp. Anthocoris aterrimus, n. s8p-, Inom detta område äro således de europeiska elementen ännu mer öfvervägande än i föregående. Af här funna arter äro nämligen 114 eller 93 procent funna i Europa, mest i norra Europa, 86 procent, och endast 8 species eller 7 procent att be- traktas såsom rent sibiriska former. Af de inom Aretiska territoriet (territorium arcticum) funna 29 arterna äro 8 ut- bredda från vestra Europa till östra Sibirien nämligen: Trapezonotus agrestis, Criocoris 4-maculatus, Calocoris fulvomaculatus, Acantha lectularia, Poeciloscytus unifasciatus, Salda littoralis, Euryopicoris mnitidus, Hydrometra odontogaster. I Europa, men ej i östra Sibirien äro funna 14 species, nämligen KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:o 4. 11 a) i norra, mellersta och södra Europa: Aradus corticalis, Anthocoris limbatus, ÅA. varius, ÅA. lucorum, Salda pallipes, Corisa praeusta; 6) endast i norra och mellersta Europa: Aradus lugubris, Acompocoris alpinus, Plesiocoris rugicollis, Salda opacula; Agalliastes pullus, c) endast i norra Europa: Teratocoris hyperboreus, Apocremnus aetluops; d) endast i mellersta Europa: Deraeocoris annulipes. I östra Sibirien, men ej 1 Europa är funnen: Labops Burmeisteri; från östra Sibirien till östra Europa är utbredd: Diplacus alboornatus. De öfriga 5, hvilka ej äro funna utom gebietet äro: Calocoris Samojedorum n. sp., ÅAnthocoris aterrimus n. sp., Orthotylus discolor n. sp. Corisa longipalis n. sp. O. Årtemisiae n. sp., Uti detta område är således redan det Europeiska elementet i förhållande till det rent Sibiriska betydligt mindre öfvervägande än i de begge föregående territorierna. Det utgör här nämligen endast ungefär 79 procent och det rent Sibiriska 21 procent. Öfvergå vi nu till Tundra territoriet (territorium frigidum), så finna vi, att af här anträffade 16 species, 3 äro utbredda från vestra Europa ända till östra Sibirien nämligen: Nysius Thymi, Euryopicoris nitidus och Hydrometra odontogaster; samt att 4 äro föröfrigt funna endast i nordligaste delen af Europa, nämligen: Teratocoris hyperboreus, Åpocremnus aetluops, Platypsallus acantlhroides, Ågalliastes Wilkinsom. Alla de öfriga 9 arterna”) äro hittills funna endast inom vårt gebit, nämligen: Ållorhinocoris flavus n. sp., S. arcetica n. sp., Calocoris samojedorum n. sp., S. serior n. sp., Orthotylus discolor n. sp., S. rivularia n. sp., 0. Arthemisiae n. sp., S. Trybomi n. sp. Salda latifrons n. sp., Således äro här de rent Sibiriska arterna betydligt öfvervägande. De utgöra nämligen 56 procent, då de Europeiska uppgå till endast 44 procent. För redigare öfversigt sammanställas de vunna resultaten i efter följande tabell, utvisande procenten af det Europeiska och det rent Sibiriska elementet i de skilda territorierna. !) De synas förekomma till största delen temligen allmänt inom området. 12 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. Europeiska rent Sibiriska Territorium montosUM ..........w..... .. 90.4 10 4 Territorium silvosumM......... ..... 93 4 T 4 IRF EH RGIGNNNN songs Bvvuspscsos. 19 4 21 4 INGBAON IDEON sne rss sens oa 44 4 536 4. Detta resultat synes mig vara så mycket mera anmärkningsvärdt, som det helt och hållet står i strid med tvenne ganska allmänt rådande djurgeografiska åsigter näml. att djurarterna hafva en vidsträcktare utbredning från öster till vester ju mer man nalkas polerna och att de högnordiska djurformerna härstamma från eller hafva sitt utbredningscentrum i Altais bergstrakter. Det visar sig nemligen, att Hemipter- faunan nordligast så ändrat natur på ungefär 200 geografiska mils afstånd, att icke ens hälften af arterna äro gemensamma för Lappmarkerna och trakterna vid Jemisejs nedra lopp och att faunans likformighet söderut småningom tilltager så, att ungefär 150 mil sydligare på omkr. 400 geografiska mils afstånd arterna inom Jemisejs urskoasterritorium till +3 äro identiska med inom Skandinavien eller dess närmaste grannskap förekommande species, men att faunan derifrån söderut ater blir mera föränderlig, så att antalet gemen- samma arter i förhållande till totalantalet ånyo börjar förminskas”). Det torde äfven vara af intresse att anställa en jemförelse emellan de vestligare och ostligare delarna af vårt område, eller mellan faunan vid Obis och Jenisejs flod- områden. Om vi borträkna från Jenisejdalen det sydligaste och det nordligaste terri- toriet, hvilka ej eller ock högst bristfälligt äro representerade från Obi området, så äro kända inom Urskogs gebitet från Jenisejdalen 110 arter, från Obi 50 arter. Arctiska gebitet » 22055 » AE ONES Om ock dessa siffror äro mindre tillförlitliga såsom uttryck för förhållandet mellan dessa trakters fauna, då undersökningarna och insamlingarne från Obiflodens område synas vara något bristfälliga, är dock tydligt att insektfaunan vid Obi är ofantligt mycket fattigare än den vid Jenisej och att äfven en mängd Europeiska for- mer, som förekomma vid den senare floden, helt och hållet saknas vid den förra. Den Ryske entomologen MOoTsCcHULSKY, som mycket arbetat på utredningen af Ryska rikets insektfauna, har flera gånger”) framställt en åsigt, att en linie, som drages genom norra Ural, Aralsjön och östra Persien samt derifrån till södra polen genomgår den på insekter fattigaste delen af Gamla verlden, samt att faunan blir rikare och mera omvexlande efter hand, som man derifrån åt hvardera sidan närmar sig till de tvenne verldshafven, Atlantiska och Stilla oceanen. Anledningen till detta påstående torde vara hemtadt från den omständigheten, att faunan vid Obi är så ytterst fattig, men mig synas likväl de deraf dragna slutsatserna vara för vid- sträckta. 1) Detta är ej ett isoleradt faktum, som gäller endast Hemiptera Heteroptera; så vidt jag hittills undersökt de insamlade Coleoptera, visar det sig att likartade utbredningsförhållanden råda för dem. Det samma kan troligen sägas om öfriga insekter och de flesta landtdjur äfvensom om växterna? 2) T. ex. i Schrencks Reisen und Forschungen in Amurlande, Band II, Lief. 2 p. 62. KONGL. SV. VET. AKADEMIÉNS HANDLINGAR. BAND. I6. N:0O 4. 13 Såsom af mig i föregående afhandlingar rörande Finlands insektsfauna') blifvit framhållet, är det nödvändigt att vid utredningen af landtdjurens utbredningsförhållan- den fästa afseende vid de continentalförändringar jordytan förut undergått. Geologiska och fera andra vetenskapliga fakta bevisa tydligen, att hela vestra delen af Sibirien kanske för en icke alltför lång tid sedan utgjort en stor med norra Ishafvet samman- hängande hafsvik, som sträckt sig ända till Kaspiska hafvet. Dess landfauna måste då helt och hållet hafva saknats. Sedan vattnet försvunnit hafva djurarter småningom börjat invandra från närbelägna trakter. Vid Jenisejfloden har en sådan inflyttning lätt kunnat försiggå såväl från söder som från öster, emedan högländta trakter, som måste hafva blifvit skonade från vatnets förhärjningar, ligga nära intill och intet verkligt hinder förefinnes. Deremot har Obifaunans renovering varit förenad med stora svårigheter, emedan den söderut belägna Ischimska steppen lägger ett betydligt hinder 1 vägen för invandringen från söder och det betydliga afståndet fördröjer in- flyttningen från Ostsibirien. Från Ural har visserligen tilloppet varit fritt, men på- tagligen egde dessa bergstrakter under öfversvämningsperioden, hvarunder måhända endast norra delen, som har en betydligare höjd, stod öfver vattnet, en jemförelsevis fattig fauna. Då, såsom nyss blifvit visadt, insektfaunan i den högre norden af vestra Sibirien så väsendtligen afviker från Lappmarkernas, är det ej troligt, att de hafva ett gemen- samt ursprung. Det synes mig tvärtom vara sannolikt, att de arctiska djurarterna hafva skilda utbredningscentra”) i de från norr mot söder gående höjdsträckningarna, Norska fjellryggen, Ural och Starovojbergen och måhända äro att anses såsom spillror af en kanske förut mycket rikare och mer omvexlande högnordisk fauna, som på dessa höjder räddat sig från en allmän öfversvämning. Atminstone är deras gemensamma vagga 1 hjertat af Asien ännu ej upptäckt. Efter denna allmänna inledning lemnas en systematisk förteckning öfver de funna arterna jämte uppgift om deras utbredning samt beskrifningar af nya species. För styrkande af benämningarnas riktighet citeras några af de vigtigaste och nyaste be- skrifningarna, som blifvit anlitade vid arternas bestämning. För fullständighets skull hafva äfven de arter upptagits, som inom området blifvit insamlade af Professor NORDENSKIÖLD och Doctor Å. STUXBERG hösten 1875; men då jag ej sett exemplaren, äro de anförda på auktoritet af Doctor O. RrutER, hvilken varit i tillfälle att granska dem, och godhetsfullt ställt till förfogande en förteckning deröfver. De för Sibirien nya arterna äro betecknade med en =. 1) Öfversigt af Finlands och Skandinaviens Cicadariae, p. 25. — Enmuwmeratio Coleopterorum Carnivororum Fenniae p. 30. 2) Jmfr J. SaHLB. Bidrag till Lapplands Coleopterfawna, Not. Faun. et Fl. Fenn. 1870, p. 399. SECTIO I GEOCORISAE LATR. Fam. Pentatomidae SrtAL. Subf. Plataspina SrtTAL. 1. Coptosoma globus FaBrR. — FirB. Eur. Hem. 380. — StåL Enum. Hem. V. 14, 39. — Cimex FaBrR. Ent. syst. 88, 36. — Globocoris Hann Wanez. Ins. fig. 137. In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLoV captum. — Europa media et meridionalis. — Mus. Holm. Subf. Scutellerina STÅL. 2. FEurygaster (Platypleurus) maurus L. — Står Enum. Hem. III, 30, 4. — FE1EB. Eur. Hem. 370, 3. Cimezx L. Faun. Sv. 248, 913. Habitat in parte meridionali territorii silvosi rarius; prope oppidum Jeniseisk ??/; et ?3/, (TRYBOM) nec non ad vicum Antsiferovo ?7/; (TRYBOM) captus. — Europa tota et orbis mediterraneus. — Mus. Holm. Subf. Cydnina STtåL. 3. Sehirus bicolor L. — FiEB. Zur. Hem. 368. 7. — Cimexr L. Faun. Sv. 250, 936. — Cydnus HAHN Wanze. Ins. fig. 99. In territorio silvoso ad oppidum Jeniseisk ?9/; (TRYBOM) prope oppidum Tobolsk in Lamio albo "/; (BERG- ROTH). — Europa tota. — Mus. Holm. Subf. Pentatomina STÅL. 4. Graphosoma lineatum L. — FiEB. Zur. Hem. 371, 3. — STÅL Enum. Hem. V. 31,1. — Cimez L. Syst. Nat. 716, 6. — Scutellera nigrolineata HaAnN. Wanze. Ins. fig. 90. In parte meridionali territorii silvosi rarissime occurrit; prope oppidum Jeniseisk 9/6 (TRYBOM) et 22/6, ad ripam fluminis Jenisej (58”50') 5/6 (TrYBom). — Europa media et meridionalis, Orbis mediterraneus et Asia media. — Mus. Holm. "5. Sciocoris distinetus FiEB. Rhynchot. p. 26, 22. — Eur. Hem. 3917, 8. In territorio silvoso ad oppidum Jeniseisk 7/6 unicum specimen legit TRYBOM. — Austria, Russia. — Mus. Holm. "6. Sciocoris microphtalmus Fror. — Rhynch. Livl. 114, 2. — Sc. umbrinus F1EB. Eur. Hem. 398, 10. In territorio montoso ad montem Takmak prope oppidum Krasnojarsk /; unicum specimen invenit TrRYBoM. — Europa fere tota et Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 7. Sciocoris umbrinus Worrr. — Cimer Wornrr. Icon. Cim. 141 fig. 136. — Sc. Fieberi FLOoR Rhynch. Livl. 115, 3. — Sc. brevicollis E1EB. Eur. Hem. 398, 9. In territorio silvoso prope oppidum Jeniseisk ?3/; (TrRYBOM). — Europa tota, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 8. Aelia acuminata L. — FirB. Verh. d. Zool. bot. Ges. in Wien 1868, 467, 1. Taf. V. fig. I. — Ael. pallida Kösrt. Stett. Ent. Zeit. 1852, 394, 4. — F1EB. Eur. Hem. 121, 2. Habitat loca arida graminosa in territorio montoso ad Krasnojarsk et parte meridionali territorii silvosi ad oppidum Jeniseisk freqventer. — Europa tota, orbis mediterraneus et Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 9. Aelia Klugii Hamn Wanz. Ins. I, 122, fig. 64. — F1EB. Eur. Hem. 392, 4. — Verh. Zool. bot. Ges. in Wien 1868, 468, 3., Taf. V. fig. 3. In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk locis arenosis rarius occurrit. — Europa tota, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:0O 4. 135 10. Neottiglossa inflexa WorrFr. — HPusarcoris HAN Waneze. Ins. fig. 210. — Cydnus WorrFr. Ic. Cim. 188 t. 1S. jig. 182. — Platysolen F1EB. Zur. Hem. 3904. 3. Habitat in parte meridionali territorii silvosi prope oppidum Jeniseisk in pratis aridis satis freqventer. — Europa tota. — Mus. Holm. "11. Eusarcoris perlatus FaBrR. — Hamn Wane. Ins. fig. 199. — Cimex FABR. Ent. syst. IV. 125, 177. — Eusarcoris aeneus F1EB. Eur. Hem. 332. 2. In gramine locis aridis arenosis in territorio silvoso prope oppidum Jeniseisk in latere dextro fluminis ?1/, et ?3/, (TRYBOM et auctor) captus. — Europa media et meridionalis. — Mus. Holm. 12. Rubiconia intermedia WozrrrF. — Cydnus Icon. Cim. 187. Tab. 18, fig. 181. — Eusarcoris HAREN Wanze. Ins. fig. 209. — Apariphe F1ieB. Eur. Hem. 338. — Eusarcoris Sahlbergii STÅL Stett. ent. Zeit. 1858, 177. 4. In campis aridis prope oppidum Krasnojarsk territorii montosi minus freqventer occurrit. — Europa media et meridionalis, Sibiria orientalis. Mus. Holm. 13. Palomena viridissima Popa. — Murs. et Rer. Pun. Fr. 277. 1. — Cimex Pova Mus. Gr. 36, 10. — Cimex dissimilis FABR., F1EB. Bur. Hem. 339, 4. Habitat cum praecedenti iisdem locis 1! (TRYBOM et auctor); etiam a STREBLOV capta. — Europa fere tota. — Mus. Holm. 14. Peribalus vernalis Wonrr. — Muzis. et Rey. Pun. Fr. 27. 1. — Cimez WorFr. Icon. Cim. 141; t. 14. fig. 1393. — FiEB. Eur. Hem. 339, 1. — Pentatoma Hann. Wane. Ins. fig. 153. In pratis sylvaticis in territorio montoso et parte meridionali territorii silvosi prope oppidum Jeniseisk passim occurrit. — Europa tota. — Mus. Holm. 15. OCarpocoris nigricornis FaABR. — Cimer FABR. Ent. syst. IV, 94. 359. — Pentatoma HAHN Wanez. Ins. fig. 147. — Mormidea F1iEB. Eur. Hem. 339 3. ; In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk freqventer occurit, in territorio silvoso prope oppidum Jeniseisk rarius captus. — HEuropa tota. Sibiria orientalis. — Mus. Holm. i6. GCarpocoris Lynx FaBrR. — Cimerzr FABR. Ent. syst. IV, 110, 118. — Mormidea F1EB. Eur. Hem. 306, 4. In campo arido subalpino in latere dextro fluminis Jenisej prope oppidum Krasnojarsk in territorio montoso M/.; duo specimina inveni. — Europa media, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. Obs. Spicimina sibirica qvam europaea, qvae vidi, paullo majora; prothorace minus convexo scutelloqve basi maculis nigris destitoato differunt. c 17. Dolyeoris bacearum L. — Cimez L. Faun. Sv. 249, 928. — Mormidea FiEB. Eur. Hem, 339, 1. -- Pentatoma Hann Wanmze. Ins. fig. 192. — Cimex Verbasci Dr GEER. Mem. III, 257, 4. In territorio montoso ad Krasnojarsk et parte meridionali territorii silvosi freqventer occurrit. — Europa tota, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 18. Eurydema festiva L. — Cimez L. Syst. Nat. 723, 37. — Strachia HAN Wanz. Ins. fig. J3. — FiEB. Eur. Hem. 342. 1. — Furydema ornata EF. SAHLB. Mon. Geoc. Fenn. 24, 1. Var. b.: margine laterali corii rufo medio puncto nigro notato ibiqve intus angulato-dilatato. In territorio silvoso ad Jeniseisk 19/5, prope vicum Melnitsa !?/,,; (TREYBOM) et ad flumen Tunguska inferior 13/> (TRYBOM) specimina singula capta. — Europa fere tota. — Mus. Holm. 19. FEurydema oleracea L. — F. SaAHLB. Mon. Geoc. Fenn. 24, 2. — Cimex L. Faun. Sv. 250, 934. — Strachia Hann Wanze. Ins. fig. J4. — FIiEB. Eur. Hem. 3403, 9. In plantis oleraceis in territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk et parte meridionali territorii silvosi circa oppidum Jeniseisk freqventer occurit. — Europa tota et terrae confines. — Mus. Holm. Subf. Asopina Sri. 20. Zierona ecaerulea L. — FiEB. Eur. Hem. 346 — StåL HEnum. Hem. I, 36, 1. — Cimex L. Faun. Sv. 250, IJ33. — In latere sinistro fluminis Jenisej intra vicum Acinovo et ostium fluminis Tunguska mediae territorii silvosi Fä unicum specimen invenit TRYBOM. — Europa tota, Asia meridionalis. — Mus. Holm. "21. Podisus (Troilus) luridus FaBR. — STÅL Enum. Hem. I, 48, 1. — Arma Hars Wanz. fig. 93. — Asopus FIEB Eur. Hem. 348. 1. In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLOV captus. — Europa fere tota, Asia meri- dionolis. — Mus. Holm. Subf. Acanthosomina STÅL. 22. Acanthosoma haemorrhoidale L. FirB. Eur. Hem. 327. — Cimex L. Faun. Sv. 248, 325. — Clinocoris Hann Wane. fig. 158. 16 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. In frondibus Populi tremulae prope oppidum Jeniseisk in latere dextro fluminis unicum specimen ?3/, inveni. — Europa media et meridionalis. — Mus. Holm. 23. Elasmostethus dentatus DE GEErR. — Fi1EB. Hur. Hem. 325, I. — Cimez DE GEEr. Memoir III, 260. Habitat in frondibus Populi tremulae et Betulae albae in territorio montosa ad Krasnojarsk et territorio silvoso usqve ad ostium fluminis Tunguska mediae satis freqventer. — Europa tota, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 24. Clinocoris griseus L. — Cimex L. Faun Sv. 248, 926. — Elasmostethus F1iEB. ur. Hem. GD EL Mas: segmento genitali latiore, supra late et minus profunde emarginato, lobis lateralibus subtri- angularibus, intus breviter flavo-setosis; stylis fortiter divaricatis, latiusculis, depressis, apice dilatato-rotundata. Habitat in foliis Betulae albae in territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk et in territorio silvoso usqve ad vicum Nikulina passim satis freqventer. — Europa tota. — Mus. Holm. "25. Clinocoris Fieberi Jakovl. — HFlasmostethus Kasans. Univ. 1864, 125. — Acanthosoma griseum var. FLoR Bhynch. Livl. I, 103, 3. A precedente colore obscuriore, antennis totis nigris, ventre distincte nigro-punctato, meso et metasterno utringve densius et fortius punctatis rostroqve longiore coxas posticas paullo superanti, nec non structura segmenti genitalis maris distingvendus. Mas: segmento genitali augustiore, supra medio profunde et anguste emarginato, lobis lateralibus latis, apice dense setosis; stylis genitalibus longis subteretibus, parum divaricatis, apicem versus paullo augustioribus. In territorio silvoso ad Jeniseisk ??/6, Amntsiferovo ?7/5, Worogovo 3/, et Kolmogorovo ?/,, (TRYBOM) et ad Werchne Imbatsk ??/, captus. — Rossia. — Mus. Holm. 726. Clinocoris Ståli n. sp. Ovatus, subdepressus, griseo-flavescens, fortiter nigro-punctatus, pronoto, corio postice abdominegve posterius rufescentibus, angulis lateralibus prothoracis acutis, productis, nigricantibus; capite apice subtruncato, antennarum articulo basali brevi capitis apicem vix superante. Long. 9 31/, lin. Mas ignotus. Species statura prothoracis inter praecedentes et proxime seqventem intermedia, ab utrisqve bene dis- tineta. — Caput cum oculis longitudine paullo angustius, supra fortiter nigro-punctatum, vertice medio callis parvis longitudinalibus mnotato, clypeo qvam in Cl. griseo paullo minus prominente, qvare apex capitis magis truncatus appreat. Antennae prothoracis: basin attingentes, pallide flavae, articulo primo fusco, ultimo basi excepto nigro; primo crasso capitis apicem paullo superante sed multo breviore qvam in Cl. griseo, secundo hoc dimidio longiore, tertio contiguis aequilongis distincte breviore, 'ultimo penultimo nonnihil longiore. Rostrum pallide flavum coxas posticas attingens, apice piceo. Prothorax pallide flavus, postice rufescens, grosse nigro-punctatus, angulis lateralibus acute productis nigris, qvam in Cl. griseo et Fieberi multo magis promi- nentibus, sed tamen minus productis et spiniformibus qvam in Cl. ferrugato, angulis apicalibus obsolete den- tatis, marginibus lateralibus anticis callosis flavis. Scutellum latitudine basali paullo longius, sordide flavum, nigro-punctatum, apice haud calloso: Hemielytra abdominis apicem vix excedentia, sordide flava, qvam scu- tellum et pronotum minus fortiter sed densius nigro-puncetata; disco postico corii minus late laevigato; mem- brana infuscata, ad angulum interiorem basalem pallidiore. , Sternum dense nigro-punctatum. Lamina meso- sterni paullo ante apicem prosterni desinens. Spina ventris coxas intermedias attingens. Abdomen subtus griseo-flavescens, apice rufescens, transversim obsolete strigosum, parce nigro-punctatum, angulis segmentorum posticis rectis, anticorum late, posticorum anguste nigro-maculatis. Pedes pallide flavi, tenuiter pubescentes, tarsis apice piceis. | In territorio montoso ad montem Takmak prope oppidum Krasnojarsk Ya unicum specimen invenit TrRYBOM. — Mus. Holm. 27. Clinocoris ferrugatus FABR. — HAHN Wane. Ins. fig. 199. — Elasmucha STAL Hem. Fabriciana 39, 1. — Cimez FABR. Mantissa. Ins. 382, 39—40. — Sastragala ferrugator. F1EB. Hur. Hem. 321. — sS. bispina PAnz., F. SaAHLB. Mon. Geoc. Fenn. 33, 1. In Myrtillo nigra in territorio silvoso rarius occurrit; inter oppidum Jeniseisk et vicum Antsiferova ?5/6 (TRYBOM) et prope ostium fluminis Tunguska mediae ?9/; captus. — Europae maxima pars. — Mus. Holm. Fam. Coreidae STÅL. Subf. Coreina STÅL. 28. Syromastes marginatus L. — FirB. Eur. Hem. 225. — Cimezx L. Faun Sv. 248, 923. — Coreus HAHS Wane. Ins. fig. 185. ; In territorio montoso ad Krasnajarsk et in territorio silvoso usqve ad vicum Antsferovo passim occurrit. — Europa tota, Asia occidentalis. — Mus. Holm. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 4. il Subf. Pseudophloeina STÅL. 29. Arenocoris spinipes FarLL. — F. SaHLB. Mon. Geoc. Fenn. 48, 1. — HaAnN Wane. Ins. fig. 190. — FIEB. Eur. Hem. 216. — Coreus FALL. Hem. Sv. 38. 4. Prope oppidum Jeniseisk in territorio silvoso ?3/5 unicum specimen captum. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. Subf. Alydina Står. 30. Alydus ecalearatus L. — Hats Waneze. Ins. fig. 13. — Fieb. Eur. Hem. 226, I. — Cimez L. Faun. Sv. 257, 968. Prope oppidum Krasnojarsk in territorio montoso plura specimina legit STREBLoV. — Europa tota, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 31. Megalotomus ornaticeps Står. — Alydus STÅL Stett. ent. Zeit. 1858. — Alydus Sareptanus Bär. Berl. ent. Zeitschr. 1859, 334, taf. 5, fig. 7. — Megalotomus F1iEB. Eur. Hem. 227, 2. In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk nonnulla specimina invenit STREBLov. — Sibiria orien- talis ad Irkutsk, Rossia orientalis ad Sareptam. — Mus. Holm. Larva: fusco-nigra, opaca, antennarum articulis 1—3 ferrugineis. 32. Stenocephalus agilis Scor. — FirEB. Hur. Hem. 223, I. — Cimex Scor. Ent. Carn. 126, 366. — Dicranomerus nugax Han Wane. Ins. fig. 13. In territorio montoso ad Krasnojarsk !/; (TRYBOM) et in territorio silvoso prope Jeniseisk ?!/; et ad vicum Antsiferovo ?7/; (TrYBOM) nonnulla specimina capta. — Europa media et meridionalis. — Mus. Holm. Subf. Corizina STAL. 33. Therapha Hyoscyami L. — FiEB. Eur. Hem. 232. — Corizus HAHN Wane. Ins. fig. 10. — Cimex L. Faun. Sv. 252, 9I40. In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk freqventer occurrit. — Europa tota, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. "34. Corizus maculatus FiEB., Weit. Beitr. I, 349, 30, 2, fig. 26. — H. SFr. Wanz. Ins. fig. 359. — FiEB. Eur. Hem. 230, I. — Corizus Ledi Bou. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1852, 51, 3. Circa oppidum Jeniseisk in territorio silvoso, !S/s, 2/6 et ?Y/, captus. — Europa tota. — Mus. Holm. 35. Corizus parumpunctatus ScHiILL. — SIGN. Annal. ent. Fr. 1859, 85, 13. — FiEB. Eur. Hem. 236, 4. — Rhopalus HAN Wane. Ins. fig. 229. — ScHiLuL. Beitr. zur Ent. 53, 4. In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk et in parte meridionali territorii silvosi ad Jeniseisk satis freqventer occurit. — Europa tota. — Mus. Holm. "36. HRhopalus (Stictopleurus) Abutilon Rosst — FiEB. Eur. Hem. 233, 2. — Corizus SIGN. Ann. ent. Pr. 1859, 72, 2. — Rh. magnicornis EF. SaAHLB. Mon. Geoc. Fenn. 45, 2. — Cimex Rossi Faun. E. 242, 1320. In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk haud rarus, in territorio silvoso ad Jeniseisk ?3/, etiam captus. — Europa tota. — Mus. Holm. 37. Rhopalus (Stietopleurus) erassicornis L. — F1iEB. Eur. Hem. — Cimex L. Fawr. Sv. 254, 952. — Corizus SIGN. Ann. ent. Fr. 1859, 80, 9. In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk et in territorio silvoso usqve ad Fatjanovsk freqventer occur. rit. — Europa tota. — Mus. Holm. "38. Rhopalus (Stictopleurus) pallidus n. sp. Pallide griseo-flavescens, dense nigro-punctulatus, tenuiter griseo-pubescens, macula parva sed distincta utringve pone ocellos, puncto orbitali temporum, lineis duabus angustis in scapo antennarum aliaqve obsoleta in articulis 2:o et 3:o, striga irregulari prope apicem pronoti insculpta, maculis femorum saepe in vittas con- fluentibus dorsoqve abdominis nigris, hoc punctis tribus, margine apicali segmenti penultimi anguste lateribusqve segmenti ultimi late pallide flavis; hemielytris abdomine nonnihil longioribus, corio subhyalino, venis crassis flavis hinc inde nigro-strigosis; membrana lacteo-hyalina, medio obsoletissime fusco-vittato. Long. 7 m.m. Praecedenti affinis sed multo minor, antennarum articulo ultimo pallido, colore corporis pallide griseo- flavescenti mox distingvendus. — Caput cum oculis longitudine paullo brevius, pallide griseo-testaceum, dense subtiliter punctulatum, tenuiter griseo-pubescens; macula parva sed distineta paullo impressa et fere laevigata pone ocellos interius punctoqve ad marginem posticum oculorum superne nigris; oculis magnis prominentibus. Rostrum tenue coxas intermedias excedens pallide flavum, apicem versus picescens; articulo primo marginem anticum prosterni haud attingente. Antennae tenuiter pubescentes, pallide griseo-flavescentes, articulo primo crasso, supra subtusqve linea longitudinali nigro notato, 2—3 subaeqvalibus, supra linea obsoleta longitudinali EK. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 4. 3 18 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKETFAUNA, percurrente, 4:0o toto pallido concolore penultimo paullo longiore. Pronotum basi capite dimidio latius, griseo- testaceum, dense nigro-punctatum, tenuiter griseo-pubescens, humeris paullo obscurioribus, disco antico subfoveo- lato-impresso, prope apicem striga transversa irregulari utringve dilatata nigra insculpta. Scutellum triangulare qvam basi paullo longius, griseo-flavum, dense nigro-punctatum, basi obscurius, lateribus subcallosis, apice anguste rotundato flavo. Hemielytra abdomine paullo longiora, corio albido-hyalino, venis crassis pallide flavis, postice hinc inde striis nigris mnotatis, area marginali obsolete fuscolineata, membrana albido-hyalina, medio saepe vitta obsoletissima longitudinali interdum in duas divisa notata. Abdomen dorso nigrum, subtiliter punctatum, connexivo toto, maculis tribus conniventibus, anteriore media majore, posterioribus transversim positis in segmento penultimo, hujus margine postico segmentoqve ultimo lateribus late maculam mediam oblongo-triangularem relinqventibus pallide griseo-flavis; ventre toto ejusdem coloris, obsoletissime punctato et tenuissime pubescente. Pectus unicolor, metapleuris ut in Eh. crassicorni formatis, totis distinete punctatis, angulis posticis late rotundatis. Pedes pallide flavi, griseo-pubescentes, mnigro-punctatis, femoribus saltem posticis postice vitta plus minusve obsoleta nigra notatis; tibiis tarsorumqve articulis apice anguste piceis, ungviculis nigris. Prope oppidum Krasnojarsk' in territorio montoso unicum specimen invenit STREBLOV. (In Sibiria orientali prope oppidum Irkutsk nonnulla specimina legit. F. Sahlberg). — Mus. Holm. et Coll. Sahlb. "39. Myrmus miriformis FarL. — HarnN Wanz. Ins. fig. 46 et 47. — FEiEB. Eur. Hem. 228. — Coreus FALL. Mon. Cim. Sv. 60, 8. Habitat forma brachyptera ad oppidum Krasnojarsk in territorio montoso satis freqventer, formam macropteram ibidem rarissime legit STREBLoOV. — Europa tota. — Mus. Holm. 40. Chorosoma macilentum STÅL. Stett. ent. Zeit. 1858. Mas: segmento genitali postice dilatato, tridentato, dente medio deplanato acuto, lateralibus divaricatis, teretiusculis, stylis genitalibus in sinubus inter dentes sitis retrorsum vergentibus, apice nigricante, subemargi- nato-truncato. Femina: segmento ultimo abdominis tubiformi, fere perpendiculariter inflexo. Prope oppidum Krasnojarsk in territorio montoso nonnulla specimina legit STREBLOV. — Sibiria orien- talis. — Mus. Holm. Fam. Berytidae Står. "41. Berytus clavipes FaBrR. — FiEB. Hur. Hem. 211, 5. — Reuvtr. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1870 399, 1. — Gerris FABR. Ent. syst. IV, 6) 20; Prope oppidum Jeniseisk in territorio silvoso in pratis sylvaticis 19/4 Ce ?1/, et ad Ivanovskoi monastir ad Flumen Obi 6 (BERGROTH) captus. — Europa fere tota. — Mus. Holm. "42. B. minor H.-SFF Nom. ent. 43. — F1iEB. Eur. Hem. 211, 7. — Revt. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1870, 600, 3. Prope oppidum Jeniseisk in territorio silvoso ?Y/; captus. — Europa tota. — Mus. Holm. Fam. Lygaeidae Svår. Subf. Lygaeina STÅL. 43. Lygaeus (Graptolomus) eqvestris L. — FiEB. Zur. Hem. 166, 3. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. 18, 2. fig. 1—4 et 6—7. — Cimez L. F. Sv. 253, 946. Prope oppidum Omsk Stovzov. — Europa tota, Africa borealis, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. "44. Nysius Jacobeae ScHirr. — FiEB. Eur. Hem. 168, I. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. 22, 1. — Heterogaster ScHiuL. Beitr. Ent. I, 87, 6, tab. 8, fig. 2. Prope oppidum Krasnojarsk in territorio montoso formam brachypteram legit STREBLov. — Europa media et borealis. — Mus. Holm. 45. N. Thymi WorFF. — FiEB. Eur. Hem. 169, 3. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. 22, 2. — Lygaeus WoLFr. Icon. Uim. 149 jig. 143. In territorio montoso ad Krasnojarsk (STREBLOV) et territorio frigido ad Dudinka 7/3 rarius captus. — Europa tota, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. Subf. Cymina Strå. "46. Cymus glandicolor Hann. Wanz. Ins. I, 79, fig. 45. — F1EB. Eur. Hem. 203, 1. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. 26, 1. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND (6. N:o 4. 19 In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk inter carices loco uliginoso !9/; copiose vidi. — Europa tota, Asia minor. — Mus. Holm. "47. OC. claviculus Hamn Wane. Ins. I, 19, fig. 44. — FiEB. Zur. Hem. 204, 3. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. 26, 3. — C. aridellus REuvr. Ann. Soc. ent. 1874, 560, 5. In gramine locis aridis prope oppidum Jeniseisk in territorio silvoso 3/4 captus. — Europa fere tota. — Mus. Holm. Subf. Myodochina Står. 48. Ligyrocoris silvestris L. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. 30, 1. — Cimez L. F. Sv. 256, 965. — "Plociomerus E1EB. Hur. Hem. 171, I. In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk (STREBLOV). — Europa borealis et media, Sibiria orien- talis. — Mus. Holm. "49. Rhyparochromus chiragra FaABR. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. 34, 3. — Lygaeus EABR. Ent. syst. IV, 168, 13. — Pachymerus Hamn Wane. Ins. fig. 34. — Megalonotus F1EB. Eur. Hem. 182, 7. 4 Im territorio silvoso prope oppidum Jeniseisk ?!/, et ?2/, et ad vicum Fatjanovsk !9/. (TRYBOM) speci- mina nönnulla capta. — Europa fere tota et Africa borealis. — Mus. Holm. 50. Aphanosoma staphylinoides BurMm. — Pachymerus Burm Handb. II, 294, 3. — Pierotmetus FiEB. Eur. Hem. 183, 2. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. 96, 1. — Pachymerus staphyliniformis SCHILL., Haren Wane. Ins. fig. 118. Formam macropteram in territorio silvoso inter oppidum Krasnojarsk et Jeniseisk !/; et formam bra- chypteram ad vicum Antsiferoro ?'/& legit TrRYBOM. — Europa fere tota, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. "51. Ischnocoris punctulatus FirB. Kur. Hem. 180, 1. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. 84, 2. Prope oppidum Krasnojarsk in territorio montoso 93/,, unicum species legerunt NORDENSKIÖLD et STUX- BERG sec. REUTER. — Hungaria, Germania, Helvetia, Europa occidentalis. — Mus. Holm. "52. Acompus rufipes Wozrrr. — FirB. Eur. Hem. 186. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. 62, 1. — Lygaeus WorFr. Icon. Cimic. IV, 151, fig. 145. In territorio silvoso prope oppidum Jeniseisk ?3/, et ?4/, specimina tantum brachyptera legi. — Europa fere tota. — Mus. Holm. "53. Stygnus pedestris Fann. — Stygnocoris Horv. Monogr. Lyg. Hung. 64, 2. — Lygaeus FALL. Monogr. Cim. Sv. 71, 18. — Stygnus sabulosus F1RB. Zur. Hem. 187, 2. — Pachymerus ScHILL., HAHN Wanz. Ins. fig. 117. In gramine locis arenosis in territorio silvoso passim minus freqventer occurrit, ex. gr. ad vicum Novo Selovkoje ?6/4 et prope ostium fluminis Tunguska media ?$/4 (TRYBOM). — Europa fere tota. — Mus. Holm. "54. Trapezonotus (Gnopherus) anorus FLor. — Pachymerus ELoR Rhynch. Livl. 263, 19. — Trape- zonotus nigripes F1EB. Eur. Hem. 191, 2. In arenosis aridis in territorio silvoso rarius occurrit; formam brachypteram ad oppidum Tobolsk ?; (BERGROTH) et prope oppidum Jeniseisk ??/; et ?3/6 (TRYBOM et auctor), formam macropteram ad vicum Kol- mogorovo ?/,, legi. — Fennia, Rossia, Germania. — Mus. Holm. 55. Trapezonotus nebulosus Fair. — FirB. Eur. Hem. 190, 1. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. 67, 1. — Lygaeus Favrn. Mon. Cim. Sv. 65, 7. — Pachymerus Hamn Wanz. Ins. fig. 29. In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk $/;, (STUXBERG) sec. REUT., in territorio silvoso prope vicum Spirina ad flumen Obi ?3/; (TRYBOM) et prope oppidum Jeniseisk ?3/; captus. — Europa tota, Africa borealis, America borealis, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. = "56. Trapezonotus distingvendus Fror. — StårL. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1872, 55, 42, bb. c. — Pachymerus FLorR Rhynch. Livl. 266, 21. In territorio silvoso prope vicum Kolpetschevo ad flumen Obi ?/5; (TRYBOM) inter vicum Vorogovo et vicum Acinovo ad Jenisej ?/; (TRYBOM), prope oppidum Omsk (SLovzov) — Scandinavia, Rossia, Britannia. — Mus. Holm. 3 57. Trapezonotus agrestis FarnL. — FirB. Zur. Hem. 191, 3. — Står Öfv. Vet. Ak. Förh. 1872, 536. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. 68, 2. — Lygaeus FaAuL. Mon. Cim. Sv. 66, 8. — Pachymerus HaHN Wanz. Ins. fig. 19. Habitat inter radices plantarum locis arenosis in territorio montoso et silvoso usqve ad oppidum Turu- chansk in territorio arctico freqventer; ad oppidum Omsk Stovzov. — Europa tota, Africa borealis, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. "58. Pachymerus adspersus Murs. et REr. Ann. Soc. Linn. d. Lyon. 1852, 96. — Rhyparochromus F1iEB. Bur. Hem. 194, 4. In campis arenosis in territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk plura specimina legit STREBLOV, et 3/0 1875 STUXBERG et NORDENSKIÖLD sec. REUTER, prope oppidum Jeniseisk in territorio silvoso rarissime /e et 7/6 TRYBOM et ipse. — Gallia, Austria, Rossia orientalis. — Mus. Holm. 20 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. 39. Pachymerus Pini L. — HatN Wanz. Hag. fig. 25. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. 15,6. — Cimez L. Faun. Sv. 255, 936. — Rhyparochromus F1iEB. Eur. Hem. 195, 8. In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk et parte meridionali' territorii silvosi freqventer occurrit; ad oppidum Omsk Stovzov. — Europa tota, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. "60. Emblethis Verbasci FaBrR. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. 80, 1. — Lygaeus FABR. Syst. Rhyng. 235, 161. — Emblethis platychilus EF1EB. Eur. Hem. 197, 1. Prope oppidum Krasnojarsk in territorio montoso (STREBLOV). — Europae maxima pars, Africa borealis, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. "61. Scolopostethus affinis ScHiLL. — FiEB. Eur. Hem. 189, 6. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. 86, 2. — Pachymerus ScHinL. Beitr. Zur Ent. I, 80, 25 sec. Rrut. Ann. ent. Fr. 1874, 561, 8. — Lygaeus poda- gricus FALL. Hem. Sv. 63, 24 (partim). In territorio silvoso ad oppidum 'Tobolsk formam brachypteram XY; lost BERGROTH; prope oppidum Jeniseisk formas ambas freqventer vidi. — Europa media et borealis, Africa böra = NE, Holm "62. Scolopostellias pilosus Reuvt. — Horyv. Monogr. IgG, Hung. 68, 3. — Lygaeus affinis THOMS. Opusc. ent. 201, 52. In territorio silvoso ad vicum Kolmogorovo ?5/, 1875 a STUXBERG et NORDENSKIÖLD captus teste REUTER. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. "63. Eremecoris erraticus FaBr. — FiEB. Hur. Hem. 188, 1. — Lygaeus FABR. Ent. syst. IV, 167, 111. — Eremecoris podagricus (FABR.) Horv. Monogr. Lyg. Hung. 90, 3. Habitat in pinetis in territorio silvoso in parte occidentali freqventer, prope vicum Nikulina 29/5 (TRY- BOM). — Europa tota, Africa borealis. — Mus. Holm. 64. Drymus sylvaticus FaBr. — FiEB. Zur. Hem. 179, 2. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. 91, 1. — Lygaeus FABR. Ent. syst. IV, 163, 985. — Pachymerus Hann Wane. Ins. fig. 115. Habitat sub muscis et foliis deciduis in territorio silvoso freqventer. — Europa tota, Africa borealis — Mus. Holm. "65. Drymus brunneus F. SamrB. — Står Öfv. Vet. Ak. Förh. 1862, 217, 2. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. 92, 2. — Rhyparochromus EF. SAHLB. Monogr. Geocor. Fenn. 917, 6. — Drymus notatus FIEB. Eur. Hem. 179, 3. Habitat cum praecedente in territorio silvoso rarius; ad vicum Nikulina 29/; (TRYBOM), ad vicum Verchne Imbatsk ?5/,. — RPuropa media et borealis. — Mus. Holm. "66. Lamproplax piceus FLror. — Pachymerus FLorR Rhynch. Livl. 251, 12. — Lamprolaxz Sharpi, DoucL. et Scott Ent. Monthl. Mag. 1868, 265. Sub muscis prope vicum Kolmogorovo ad Jenisej in territorio silvoso ?/,, unicum specimen. — Livonia, Fennia, Scotia. — Coll. Sahlb. Subf. PYyrrhocorina STÅL. 67. Pyrrhocoris apterus L. — Fi1EB. Zur. Hem. 163, 3. — Horv. Monogr. Lyg. Hung. — DouGL. et Scott. Brit. Hem. Tab. 6. fig. 3. — Cimex L. Syst. nat. 727, 78. In territorio silvoso ad oppidum Tjumen in cumulo foliorum ciecorum ?3/5 formam brachypteram copiose vidi, formam autem macropteram ibidem rarissime legi, ad oppidum Omsk (SLovsoV). — Europa fere tota, Africa borealis, Asia occidentalis. — Mus. Holm. Fam. Tingitidae Sri. Subf. Piegsmina STAL. 68. Piesma capitata Wornrr. — Acanthia WoLrr. Ice. Cim. 131, 125 fig. 125. — Zosmenus FIEB. Ent. Monogr. 34, 4. t. 2 fig. 18. — Z. Stephensi F1iEB. Ent. Monogr. 393, 6 t. 2 fig. 20 (forma bra- chyptera). Forma brachyptera in territorio silvoso passim satis freqventer occurit; prope oppidum Tobolsk, ad Jeniseisk et prope ostium fluminis Tunguska mediae mense Junio capta. — Europa tota. — Mus. Holm. "69. Piesma Laportei FirB. — Zosmenus FIEB. Ent. Monogr. 33, 3. t. 2, fig. 17. — Eur. Hem. 117, 6. — Z. anticus F1EB. Ent. Monogr. 34, 5 t. 2. fig. 19. (forma brachyptera). Habitat forma macroptera et brachyptera in territorio montoso ad Krasnojarsk et in territorio silvoso ad Jeniseisk et Tobolsk rarius. — Europa tota. — Mus. Holm. Subf. Tingitina Stå. 70. Serenthia femoralis THoms. — Agramma THoms. Opusc. ent. IV, 397. — Agramma laetum FLor. Bhynch. Livl. 324, 1. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 4. 2 In Eriophoro angustifolio in territorio montoso ad Krasnojarsk ?/; et in territorio silvoso prope oppidum Jeniseisk 19/, et ?/,; capta. — Fennia, Livonia. — Mus. Holm. "71. Acalypta platychila FirB. — ÖOrthosteira FI1EB. Ent. Monogr. 33, 3 t. 4, fig. 19—15. — Eur. Hem. 130, 3. — THOoMs. Opusc. ent. IV, 400, 2. — O. intermedia F1orR Rhynch. Livl. 339, 4. In territorio silvoso prope vicum Kolmogorovo sub muscis ?/,, capta. — Rossia, Fennia, Svecia, Ger- mania. Mus. Holm. "72. Tingis Cardui L. — FaABR. Syst. Rhyng. 125, 3. — Cimex L. Faun. Sv. 247, 920. -— Mo- nanthia EF1EB. Ent. Monogr. 61, 3 t. 3, fig. 1—68. Eur. Hem. 120, 4. Prope vicum Antsiferovo in territorio silvoso ?6/; (TRYBOM). — Europa tota. — Mus. Holm. "73. Tingis ampliata FirB. -— Monanthia F1iEB. Ent. Monogr. 939, I. — Eur. Hem. 120, 3. Eodem loco cum praecedente duo specimina ?9/; legit TryBom. — Europa media et meridionalis. — Mus. Holm. "74. Lasiotropis Kiesenvetteri Murs. — Swå Öfv. Vet. Ak. Förh. 1874, 56. — Monanthia Murs. Ann. Soc. Linn. Lyon 1852, 139. Habitat in pratis sylvaticis; in territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk 1/6; et in territorio silvoso prope oppidum Jeniseisk ?9/; et 3/4 nec non prope vicum Antsiferovo ?5/; (TRYBOM) haud pauca specimina capta. — Rossia, Gallia, Hispania, Italia. — Mus. Holm. I "75. Physatochila 4-maculata Wornrr. — SvåL Öfv. Vet. Ak. Förh. 1874, 57. — Monanthia F1IEB. Ent. Monogr. S1, 24 t. 7, fig. 1-3. — Eur. Hem. 124, 22. — Acanthia WorrF Ic. Cim. 132, t. 13, fig. 127. Obs. Specimina sibirica differunt ab Europaeis corpore postice magis angustato, area costali ante apicem areae discoidalis angustata ibiqve biseriata, pronoto angulo antico minus obtuso, spinis basalibus capitis de- flexis, minus fortiter convergentibus coloreqve paullo obscuriore, vix tamen uti species distincta consideranda. In lucis umbrosis prope oppidum Jeniseisk in territorio silvoso 21—23 Jun. plura specimina legimus TRYBOM et ipse. — Europa fere tota. — Mus. Holm. "76. Physatochila (Oncochila) simplex H.—SrFr. — Tingis Faun. Germ. 118, 12. — Monanthia Wanz. Ins. fig. 125, P. — Monanthia scapularis E1EB. Ent. Monogr. 80, 23 t. 6, fig. 38—40. — Eur. Hem. 125, 24. Obs. Variat membranis marginalibus pronoti intus conniventibus vel spatio parvo remotis; specimina AR. STR RE 8 Er LK fn RES Eg P sibirica a specimine britannio, qvod communicavit DouGLAs, colore magis grisescenti differunt. In pratis arridis i territorio silvoso interdum copiose capta; prope oppidum Jeniseisk 2/6 et ?3/6 (TRrRY- BOM et ipse) ad vicum Antsiferova ?7/5 (TRYBOM). -— Europa tota media et meridionalis. — Mus. Holm. "77. Monanthia vesiculifera FirB. Ent. Monogr. S7, 31, t. 7, fig. 20—26. — Eur. Hem. 126. 29. In pratis aridis prope oppidum Jeniseisk in territorio silvoso ??/g et ?3/; nonnulla specimina legimus TRYBOM et ipse. — Europa media et meridionalis. — Mus. Holm. Fam. Aradidae FirB. : "78. Aradus depressus FaBrR. — H.-SFr. Wane. Ins. fig. 942. — FiEB. Eur. Hem. 112, 5. — REut. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1872, 50, 2. — Acanthia FaBR. Ent. syst. IV, 73, 22. In territorio silvoso ad flumen Irtisch prope vicum Selenkina 9/5; unicum specimen inveni. — Europa fere tota. — Mus. Holm. "79. Aradus betulinus FaLrL. Hem. Sv. 135, 1. — F. SauLB. Monogr. Geoc. Fenn. 142. 7. — FIEB. Eur. Hem. 113, 11. — Reur. Öfv. Vet. Ak. Förh. 533, 6. In territorio silvoso ad oppidum Jeniseisk ?/,, (TRYBOM). — Scandinavia, Germania, Rossia, Helvetia. — Mus. Holm. "80. Aradus corticalis L. -— FieB. Zur. Hem. 112, 9. — Reur. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1872, 54, 7. In territorio silvoso ad Jeniseisk ?9/6 et prope vicum Antsiferovo ?7/, a TRYBOM captus. — Europa tota. — Mus. Holm. "81. Aradus Betulae L. H.-SFr. Wane. Ins. fig. 337. — EF. SAHLB. Monogr. Geoc. Fenn. 138, 1. — FiEB. Zur. Hem. 114, 20. — Reuvr. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1872, 56, 9. — Cimex L. Faun. Sv. 247, 918. In territorio silvoso ad oppidum Tobolsk 6/5; (BERGROTH) ad flumen Sosva >/g (BERGROTH) et prope oppidum Jeniseisk ??/; captus. — Europa tota. — Mus. Holm. "82. Aradus varius FaABR. — F. SAHLB. Monogr. Geoc. Fenn. 138, 2. — FirB. Eur. Hem. 114, 18. — Rrvr. Öf. Vet. Ak. Förh. 1872, 57, 10. — Acanthia FABR. Ent. syst. suppl. 326, 26. In territorio arctico inter oppidum Turuchansk et ostium fluminis Kurejka 19/7 unicum specimen legit TRYBOM. — HEuropae maxima pars. — Mus. Holm. "83. Aradus erenaticollis F. SaHLB. Monogr. Geoc. Fenn. 98, 11. — FirB. Eur. Hem. 113, 13. — Reut. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1872, 58, 11. 22 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. In territorio silvoso prope vicum Inserovo 7/, unicum specimen invenit TryBom. — Fennia, Rossia, Germania. -— Mus. Holm. "84. Aradus lugubris FarL. — Hem. Sv. 139, 8. — H.-Ser. Wane. Ins. fig. 888. — FiEBz. Eur. Hem. L14, 1/2 REVT. Öfv. Vet. Ak. Förh. 60, 14. Habitat per totam territorium silvosum et arcticum usgqve ad oppidum Turuchansk passim. — Europa media et borealis. — Mus. Holm. "85. Aradus annulicornis FaBr. — Syst. Ehyng. 118, 7. — FE. SAHLB. Monogr. Geoc. Fenn. 140, 4. — FirB. Hur. Hem. 113, 16(2). — Reur. Ofv. Vet. Ak. Förh. 1872, 60, 15. Femina: hemielytris abdomine distinete brevioribus, abdomine apice angustato; segmento 5:o ventrali margine postico medio subrecto, linea media lateribus aeqvilonga; segmento 6:o gqvam primo genitali duplo et dimidio longiore et praecedenti subaeqvali, lobis lateralibus angulis posticis subrectis, partem ?/, segmenti primi genitalis haud excedentibus; segmento genitali secundo fere duplo longiori, angulis posticis obtusis, late niveis, lobis lateralibus intus distantibus ibi extusgve late rotundatis. Long. 9!/, m. m. In territorio silvoso prope oppidum Tomsk ad flumen Obi marem et feminam l/; invenit TRYBOM. — Fennia, Germania (?), Helvetia(?), Italia(?). — Mus. Holm. "86. Aradus hieroglyphicus n. sp. Oblongus, niger, opacus, antennarum articulo tertio basi excepto, angulis apicalibus abdominis lineolisqve subhieroglyphicis hemielytrorum flavo-albidis, tibiis apice flavis, capite latitudine paullo longiore, tuberculo tem- porali obsoleto, anteoculari acuto, processu laterali extus dente parvo armato; antennarum articulo secundo ultimis duobus longitudine aeqvalibus multo longiore, a basi levissime apice subito dilatato; rostro coxas an- ticas paullo superante; pronoto transverso, lateribus medio valde rotundato-ampliatis, denticulatis, carinis late- ralibus apice fortiter convergentibus, abbreviatis; scutello ovato-triangulari; hemielytris basi satis fortiter ampli- atis ibiqve subtilissime crenulatis, mermbrana fusca, venis hyalino cingulatis, areolis hinc inde strigis hiero- glyphicis albido-hyalinis. Mas: hemielytris abdomine distincte angustioribus et vix brevioribus, segmento ultimo ventrali apice late emarginato, lobis lateralibus porrectis apice a segmento genitali distantibus; segmento genitali subtus convexo, lobis lateralibus explanatis subreflexis, intus apicem versus divaricatis ibiqve margine subrecto flavo-albido, mar- gine exteriore late rotundato et ante medium obtuse subangulato, suberenulato. Long. 8!/; m. m. Femina: hemielytris abdomine distincte angustioribus et !/; brevioribus; abdomine apice leviter producto, segmento 5:o ventrali apice medio truncato, 6:0 hoc perparum breviore et segmento primo genitali duplo lon- giore, lobo medio subqvadrato, lateralibus angulo postico rectiusculo apicem segmenti primi genitalis paullo superantibus; segmento primo genitali secundo dimidio longiore, lobis lateralibus explanatis, intus distantibus, leviter rotundatis, albidis, extus inaeqvaliter rotundatis. Long. 9!/,—10 m. m. ÅA. annulicorni FABR. affinis sed hemielytris albido-signatis, rostro breviore, capite minus elongato an- tennarumqve articulo secundo apice fortius dilatato certe distingvendus. — Caput latitudine cum oculis vix 1/, longius, nigrum, opacum, confertissime verrucatum, supra inaeqvale, medio longitudinaliter convexo, an- gulis temporalibus leviter prominulis subacutis, tuberculis anteocularibus acutis apice pallidis, lobo apicali sub- compresso, qvam in ÅA. annulicorni paullo breviore nec apice angustato, lobis lateralibus apice divaricatis, acutis, extus denticulo acuto armatis, bucculis leviter prominentibus pallido marginatis. Rostrum tenue coxas anticas paullo excedens, vix partem qvartam mesosterni attingens, nigrum, articulo primo capitis basin haud attingenti, secundo hoc paullo breviore et tertio parum longiore. Antennae satis graciles; articulo primo breviter cylindrico latitudine 1/3 longiore; secundo duobus ultimis simul sumtis multo longiore, verrucato-scabro, nigro, verrucis parcissimis pallidis hinc inde ornatis a basi ultra medium levissime, ad apicem fortius dilatato; 3:0o apicem versus sensim paullo latiore qvarto longitudine aeqvali albo, triente basali indeterminatim nigro-fusco; ultimo mnigro, apice acuminato, albo-tomentoso, setis nonnullis brevibus tenuissimis nigris munito. Pronotum longitudine duplo et dimidio latius, medio fortiter dilatato, angulis lateralibus rotundatis, lateribus inaeqvaliter ad angulos anticos fortius denticulatis, basi late emarginatum, lobis lateralibus rotundatis impressis, postice pallide marginatis, supra depressum, medio transversim impressum nigro-fuscum, opacum, ruguloso-punctatum, carinis verrucato-scabris, intermediis subparallelis, antice et medio pallide verrucatis, lateralibus a medio apicem versus fortiter convergentibus abbreviatis, basi fere parellis, tuberculis humeralibus distinctis. Scutellum pro- noto longius, ovato triangulare, lateribus reflexis, marginatis, medio subconvexo, nigrum, opacum. Hemielytra nigra, opaca, subtiliter rugulosa, corio carimato-venoso, prope basin rotundato-dilatato, lateribus ibi reflexis et subtiliter crenulatis, striolis transversalibus flavo-albidis subhieroglyphicis notato; membrana magna apice rotun- data, nigro-fusca, venis hyalino-cinctis striolisqve nonnulis albidis hieroglyphicis transversalibus plus minusve dense mnotata. Alae fusco-hyalinae. Abdomen nigro-fuscum supra lateribus flavo-variegatum subtus lateribus obsolete favo-lineolatum, segmentorum angulis posticis undiqve anguste albido-flavis. Pectus totum mnigro- fuscum, medio distincte canaliculatum. Pedes nigro-fusci, coxis apiceqve tibiarum flavis. Larva: Obscure fusca, obsolete flavo-variegata, antennis qvam in imagine brevioribus, articulo secundo ultimis duobus simul sumtis aeqvilongo, tertio distincte basi excepto albido, rostro ut in imagine, capitis structura etiam eadem, segmento apicali abdominis tubiformi, lateribus utringve appendiculato. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 4. 23 In territorio silvoso prope oppidum Jeniseisk in trunco sieco Salicis in litore arenoso fluminis Jenisej 23/, nonnulla specimina inveni, larvas copiosius ibidem vidi. — Mus. Holm., Coll. Reut., Col. Hagl., Coll. Sahlb. "87. Aradus pulchellus n. sp. Oblongus, ater, opacus, autennarum articulo tertio niveo, predibus brunneo-ferrugineis, femoribus tarsisqve obscurioribus; capite latitudine paullo longiore, tuberculis temporalibus obsoletis, anteocularibus parvis sed acutis, processu laterali extus dente obsoletissimo armato; antennis crassissimis, articulo secundo ultimis duobus simul sumtis longitudine aeqvali, a basi subito incrassato; rostro partem tertiam anteriorem attingente; pronoto transverso, antice angustato, lateribus rotundatis obsoletissime crenulatis, carimis obtusis, lateralibus antice fortiter convergentibus, scutello elongato-triangulari; hemielytris basi paullo dilatatis ibiqve macula ovata laterali sordide albida notatis; membrana magna nigrofusca. Mas: Hemielytris abdominis apicem fere excedentibus illoqve paullo angustioribus; segmento genitali subtus convexo lobis breviusculis parum explanatis declivibus, intus apice distantibus divaricatis ibiqve margine subrecto, margine exteriore late rotundato, lobis segmenti sexti abdominalis angulis posticis paullo productis obtusis. Long. 4 m. m. : Femina ignota. Species parva, atra, antennis crassis, articulo tertio niveo prothoracisqve structura a congeneribus primo intuitu distingvenda. — Caput latitudine sua cum oculis !/; longius, nigrum, opacum, confertim verrucatum, supra inaeqvale, medio longitudinaliter convexo, tuberculo temporali fere nullo, anteoculari parvo sed acuto, lobo apicali capitis compresso, lateralibus apice haud divaricatis, acutis, extus dente obsoletissimo armatis, bucculis antice obsolete denticulatis, postice obtuse lobato-prominentibus, concoloribus. Rostrum tenue coxas anticas paullo excedens et partem anticam tertiam mesosterni convexi attingens, nigrum; articulo primo capitis basin haud attingente, secundo hoc paullo breviore et 3:o longiore. Antennae gvam in ÅA. annulicorne FABR. et ÅA. signaticorne F. SAHLB. multo crassiores; articulo primo breviter cylindrico, latitudine sua 1/3; longiore; secundo duobus ultimis simul sumtis longitudine aeqvali, a basi tenui usqve ad tertiam primam partem in- crassato, deinde cylindrico, nigro, verrucato-scabro; tertio toto mniveo ultimo paullo longiore, apicem versus levissime incrassato, secundo paullo angustiore; ultimo nigro penultimo paullo angustiore, subeylindrico, nigro- pubescente apice acuminato obsolete albido-pubescente. Pronotum longitudine plus duplo latius, basi qvam apice multo latius, margine basali medio late sinuato, humeris rotundatis, a medio antrorsum rotundato an- gustatum, marginibus lateralibus subtilissime crenulatis, angulis anticis obtuse-rotundatis; supra depressum intra latera explanata longitudinaliter impressum, totum nigrum, opacum, subtilissime verrucato-punctatum, tuberculis humeralibus carinisqve latis satis distinctis, harum mediis parallelis, exterioribus a medio apicem versus arcuatim convergentibus. Scutellum pronoto paullo longius, oblongo-triangulare, lateribus reflexis, marginatis, medio subconvexum, nigrum, opacum, rugulosum. Hemielytra nigra, opaca, abdominis apicem perparum exce- dentia, subtiliter rugulosa; corio carinato-venoso, prope basin dilatata ibiqve macula oblonga laterali sordide albida, membrana magna, apice rotundata, nigro-fusca, venis crassis concoloribus. Abdomen nigrum subtiliter scabro-punctatum, tenuissime pubescens. Pectus totum nigrum, medio distincte canaliculatum. Pedes fusci, tibils ferrugineis. ; In territorio silvoso ad vicum Antsiferovo ?7/; unicum specimen invenit TryBom. — Mus. Holm. Fam. Capsidae. 88. Miris calcaratus Farr. Hem. Sv. 131, 3. — H.-SFr. Wane. Ins. III, 39. — REut. Rev. Caps. 1, 1. — Brachytropis F1EB. Eur. Hem. 241, 1. Habitat in pratis per totum territorium silvosum usqve ad oppidum Beresov satis freqventer. — Europa tota. — Mus. Holm. 89. Miris virens L. — Revut. Rev. Caps. 2, 2. — Uimexz L. Syst. Nat. V, 502, 102. — Lobostethus F1iEB. Eur. Hem. 243, 1. Var. lateralis: virescens, capite pronotogve medio elytrisqve intus late fuscis; pronoto linea media pallida, antennis extrorsum rufis. In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk et in territorio silvoso prope oppida Jeniseisk et To- bolsk aliqvoties captus. Varietatem supra memoratam semel tantum ad' Jeniseisk inveni. — Europa tota, Sibiria orientalis. Mus. Holm. 90. Miris holsatus FaBr. Syst. Rhyng. 254, 4. — H.-SFr. Wanz. Ins. fig. 256. — F1EB. Eur. Hem. 239, 3. — Reut. Bev. Caps. 4, 4. Habitat in pratis aridis in territorio montoso ad Krasnojarsk et per totum territorium silvosum freqventer. — Europa tota, Kamtschatka. — Mus. Holm. 91. Megaloceraea errratica L. — Rzrur. Rev. Caps. 91. — Cimexz L. Syst. nat. II, 731, 107. — Miris Hans Wan:e. Ins. fig. 163 et 164. — Notostira FirB. Eur. Hem. 242, 1. 24 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTERA SIBIBIENS INSEKTFAUNA. In territorio montoso ad Krasnojarsk et in territorio silvoso ad Jeniseisk aliqvoties capta. — Europa fere tota, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 92. M. ruficornis FarrL. — Reut. Rev. Caps, 7, 3. — Miris FaAun. Hem. Sv. 133, 8. — H.-SFr. Wanz. Ins. III, 40. — Trigonotylus ruficornis E1EB. Eur. Hem. 243, 1. In territorio montoso ad Krasnojarsk (STREBLOV) et in territorio silvoso prope vicum Sortinge ad flumen Sosva "/g et 12/5 (BERGROTH) capta. — Europa media et borealis, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. "93. Teratocoris hyperboreus J. SamrB. — Not. Faun. et. Fl. Fenn. 1867, 225, I. — ReEur. Rev. Caps. I, 2. Mas: Segmento genitali ad insertionem forcipis valde hamato-reflexae fere semicirculariter exciso, lobo supra sinum postice subtruncato, angulis obtusis, subincerassato-marginatis. Femina: segmento ultimo ventrali ad basin sqvamae levissime sinuato, sqvama breviter ovato-triangulari, apice rotundato; hemielytris in forma macroptera ut in mare. Habitat in graminosis paludosis inter carices in territorio arctico et frigido a flumine Kurejka usqve ad vicum Tolstoinos freqventer, feminam macropteram semel tantum inveni. — Lapponia. — Mus. Holm. "94. Teratocoris Saundersi Dover. et Scott. Ent. Monthl. Mag. 1869. 260, 2. — Revur. Rev. Caps. 11, 14. — T. Flori J. SAHLB. Not. Faun. et Fl. Fenn. 1870, 290, 79. Mas: Segmento genitali ad in insertionem forcipitis hamato-reflexae in latere sinistro semicirculariter sinuato, lobo supra sinum postice valde producto acuto. Pemina: segmento ultimo ventrali fere ut in praecedenti constructo. Prope vicum Sortinge ad Flumen Sosva iu territorio silvoso f/s et 13/3 nonnulla specimina legit BERG- ROTH. — Europa borealis. — Mus. Helsingf. 95. Leptopterna dolabrata L. — FiEB. Zur. Hem. 244, 1. — Revt. Rev. Caps. 15, 2. — Cimez L. Syst. Nat. V, 130, 103. — Lopus H.-Ser. Wanz. Ins. fig. 261 et 262. In territorio montoso ad Krasnojarsk (STREBLOV) et in territorio silvoso prope vicum Sortinge ad flumen Sosva ?/g (BERGROTH) sat copiose capta. — Europa tota. — Mus. Holm. 96. Lopus gothicus L. — Han Wanez. Ins. fig. 9. — F1EB. Lur. Hem. 266. — REut. Rev. Caps. 18, I. — Cimez. L. Faun. Sv. 256, 966. In territorio montoso ad Krasnojarsk a STREBLOV captus. — Europa tota, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. "97. Allorhinocoris!) flavus n. sp. Oblongus, supra depressiusculus, flavus, nitidulus, tenuissime nigro- pubescens, subtilissime punctulatus, antennis, rostro tarsisqve apice nigricantibus; antennis elongatis, tenuibus, articulo primo pronoto vix breviore, 2:o ultimis simul sumtis breviore, prothorace deplanato, lateribus sub- marginatis; scutello apice subtuberculato-calloso; hemielytris in forma brachyptera membrana parva obsolete fumata; tarsis articulo primo subtus dense setoso. 9 Long 7 m. m. Species singularis Plesiocori statura haud dissimilis transitum qvasi inter Genus Pantilium et Calocorem formans. — Totus luteo-flavus, tenuissime et parce mnigro-pubescens. Caput ovatum, fronte inter antennas gibboso-convexa, vertice tenuiter sulcato, genis, loris clypeoqve bene discretis, gula satis longa, oculis minoribus nigricantibus, inter se qvadruplo magis qvam latitudine stricturae apicalis pronoti distantibus. Antennae corpore paullo longiores, tenues, tenuissime pubescentes; articulo primo vix incrassato, pronoti fere longitudine, secundo hoc vix duplo longiore et multo graciliore, ultimis capillaribus, extrorsum obsolete infuscatis, simul sumtis 2:0o distincete longioribus, 3:o arcuato 4:o paullo longiore. Rostrum apicem coxarum mediarum attingens, articulo basali crasso, capitis basin attingenti, 3:o et 4:0 leviter incrassatis, hoc apice piceo. Pronotum trapezoidale, basi longitudine >/, latiore, supra deplanatum, angulis basalibus late rotundatis, lateribus obtuse marginatis, ante medium depressum, inaeqvale, strictura apicali annuliformi articulo primo antennarum paullo angustiore, sed qvam articulo secundo distincte latiore; supra sublaeve, tenuissime nigro-pubescens. Scutellum triangulare, laeve, convexiusculum, basi transversim impressum, apice calloso, subtuberculato. Hemielytra in forma brachy- ptera abdomine parum longiora, subdeplanata, extus late rotundata parce tenuissime nigro-pubescentia, obsole- tissime punctulata; cuneo leviter exciso, margine exteriore qvam basi paullo longiore; membrana parva, basi flavescenti-hyalina, apice parum fumata. Alae hyalinae, hemielytris paullo breviores. Corpus subtus flavum, unicolore, subglabrum. Pedes valde elongati, luteo-flavi, femoribus posticis abdominis apicem superantibus, tibiis brevissime mnigro-spinulosis, tarsis apice nigricantibus, articulis duobus basalibus aeqvilongis, subtus dense setulosis. Habitat in territorio frigido rarissime; inter Salices ad vicum Dudinka ?!/> unicum specimen inveni. — Coll. Sahlb. Specimen in regione uralense captum in Museo Berolinensi asservatur teste O. Reuter. "98. Calocoris Samojedorum n. Sp. Tenuissime argenteo- et nigro-pubescens, nigricans (S) vel viride-flavescens (9) supra varicolor; pedibus cum coxis flavis, femoribus praesertim posticis fusco-variegatis, tibiis nigro-spinulosis, tarsis apice infuscatis; rostro apicem coxarum posticarum attingente, apice nigro; antennis magnis, flavis, articulo primo incrassato, !) REuT., Pet. nouv. ent. II, N:o 147, p. 33. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 4. 25 valido, rufo-variegato, nigro-piloso, secundo apice levissime incrassato, nigricante, ultimis duobus tenuibus simul sumtis longitudine aeqvali; pronoto fortiter declivi convexo, strictura apicali annuuliformi lata depressa; cuneo pallide flavo, apice anguste fuscescenti; membrana dilute fusca, ad apicem cunei dilutiore, venis rufescentibus. Mas: Obscurior, nigro-fuscus, capite macula orbitali lineaqve media frontali flavis, pronoto postice vittis 4 flavis, scutello pallide flavo, disco basali nigricante; hemielytris fuscis, obsoletissime pallido-vittatis; oculis majoribus, fronte qvam striectura apicali pronoti fere triplo latiore; segmento genitali in latere sinistro leviter sinuato, margine ibidem incrassato nigro, lobo apicali leviter Pengar ne, apice rotundato, hamo basi crasso subgloboso apice reflexo, deplanato, flavo. Long. 8—8!/; m.m. Femina: Pallidior, flavo-virescens, litura frontali antice bifurcata genisqve fuscis, pronoto lineola apicali vittisqve obsoletis posticis fuscis, hemielytris obsolete rufo-vittatis; oculis minoribus, fronte qvam strictura apicali pronoti fere qvadruplo latiore; segmento ultimo ventrali medio profunde exciso, sqvama parva triangulari; se- cundo genitali apice utringve obsolete sinuato. Long. 7!/, m. m. Var. b. (SF): hemielytris rufescenti-fuscis cuneo coccineo, apice anguste fusco. Species pulchra et distincta, C. fulvo-maculato Dr GErR affinis, sed duplo major, antennarum articulo basali valde incrassato inter congeneres jam descriptas insignis. — Corpus elongatum (>) vel oblongum (2), opacum, obsoletissime punctatum, undiqve pube tenuissima et parcissima argentea et nigra adspersum. Caput cum oculis prothoracis basi duplo angustius, convexum, laeve, loris distinctis, clypeo a fronte linea distineta separato, flavo-virescens, litura magna a vertice orta antice bifurcata lineolam pallidam includente genisqve fuscis (9), vel mnigro-fuscum, macula parva orbitali intus bidentata, lineola angusta frontali foveaqve antennali flavis (5). Rostrum abdominis basin attingens, flavo-virescens, apice nigricans; articulo 1:o capitis basin supe- rante, crassiusculo, wultimo secundo aeqvilongo et tertio distinete longiore. Oculi prominentes, nigro-brunnei. Antennae corpore parum breviores, flavo-testaceae, articulo 1:o magno et crasso, basi subito angustato, levissime curvato, rufo- vel fuscovariegato, dense et minus breviter nigropiloso, secundo hoc duplo longiore, tenui, apicem versus levissime incrassato, uti apicalibus tenuissime pubescenti, pallide flavo, apicem versus sensim rufescenti, fusceo et mnigricante; tertio et qvarto tenuibus, totis favis, simul sumtis secundo paullo brevioribus, ultimo penultimo distincte breviore. Pronotum longitudine 1/3 latius, apicem versus coarctatum et declive, ante me- dium transversim impressum, disco postico convexo, strictura apicali lata, depressa; supra sublaeve, pube tenuissima depressa argentea tecta; griseo-flavescens, latera versus rufescens, lineola media apicali angulisqve omnibus anguste fusco-nigricantibus, postice late sed obsolete rufo-vittatum (9) vel fuscum, vittis qvattuor di- stinctis antice abbreviatis flavis (Sf). Scutellum triangulare, latitudine paullo longius, pande flavum, parte basali a pronoto tecta semper, discoqve medio in & nigricantibus. Hemielytra lböloming 1/5 (2) vel dimidio (SF) longiora, corio subtilissime punctulato, tenuissime argenteo- et fusco-pubescentia, fevo- TOR, venis elavi et coril vittisqve indeterminatis obsoletis rufo-ferrugineis, macula obsoleta ante basin cunei fusca (9), vel fusca, vittis clavi et corio obsoletis pallidioribus (>); cuneo latitudine basali distincte longiore, pallide flavo, apice rufescenti vel nigro-fusco. Membrana dilute fusca, area parva cum macula ad apicem cunei conjuncta hyalina, venis sangvineis. Corpus subtus tenuiter pubescens, vel totum virescenti flavum (9) vel fuscum pro- et metasterno medio coxisqve lucide flavis (FS). Pedes valde elongati, apicem abdominis attingentes (2) vel superantes (Sf), pallide flavi, femoribus praesertim posticis brunneo- vel fuseo- -punctatis, tibiis spinulis nigris e punctis parvis nigris nascentibus armatis, tarsis apice nigricantibus, articulo basali secundo fere breviore, subtus haud tomentoso. Habitat in graminosis inter Salices in territorio arctico et frigido rarissime; ad vicum Potapovskoja ??/, (TRYBOM) prope vieum Dudinka ?/s—"!/g (TRYBOM et auctor). — Mus. Holm., Coll. Reut., Coll. Hagl. et Coll. Sahlb. 99. Calocoris fulvo-maculatus DE GErrR. — F1EB. Eur. Hem. 253, 3. — REur. Rev. Caps. Jo, 4. — Cimex DE GEER Mem. d. Ins. III, 294, 33. — Capsus H.-Ser. Wanz. Ins. III, 30 f. 267. In territorio arctico rarius occurit. — Europa tota, Kamtschatka. — Mus. Holm. "100. Calocoris nigriceps n. Sp. Oblongus, nigricans, parce tenuissime aureo-pubescens, prothorace, scutello hemielytrisqve lurido-flavis, cuneo flavo-albido, basi et apice plus minusve late nigro-fuscis; amtennis nigricantibus, articulo secundo prope basin late, 3:o 4:oqve basi pallide flavis; rostro articulo primo excepto, tibiis apice excepto tarsisqve flavis, illis nigro-spinulosis, pectore utringve prope coxas posticas macula alba notato; clypeo basi impressione obsoleta a fronte disereto, antennarum scapo crasso, apicem versus dilatato, secundo hoc 2!/, longiore, ultimis duobus tenuibus: simul sumtis distinete breviore, 3:0 4:o fere ?/3 longiore; pronoto strietura apicali tenui, disco po- stico subtiliter minus dense punctato; scutello medio convexo transversim obsoletissime strigoso; membrana fumata, venis crassis, fuscis. Long. 8—81/, m. m. Mas: Oculis majoribus, fronte qvam strictura apicali pronoti qvintuplo latiore; segmento genitali flavo- variegato subtus linea pallida notato, in latere sinistro angulariter exciso, incisura antice dente acuto termi- nata, margine incrassato, lobo apicali triangulari apice anguste rotundato, hamo basi crasso, apice hamato- inflexo. EK. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 4. 4 26 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. Femina: oculis paullo minoribus; fronte gvam strictura apicali pronoti fere sextuplo latiore, segmento ultimo ventrali medio bisinuato, margine ad sinus membranaceo, lobo medio obtuse rotundato, utringve linea obsoletissima impressa a reliqvo segmento terminato sqvamam mentiente; segmento genitali secundo lobis intus conniventibus, margine postico versus latera obzolete sinuatis: abdomine nigro, utringve vitta angusta obsoleta notato. Species C. triannulato Stål simillima et forte tantum varietas pallida ejusdem, sed qvum inter speci- mina 8, qvae vidi nullum transitum ad speciem hanc inveni, tamen uti distineta consideranda, donec ulteriora doceat experientia. Differt autem colore prothoracis et hemielytrorum pallidiore antennarumqve articulis duobus ultimis forte paullo tenuioribus. ; In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk nonnulla specimina imvenit STREBLOV. — Mus. Holm. 101. Calocoris seticornis FABR. — FirEB. Hur. Hem. 251, 19. — Rrur. Bev. Caps. 34, 3. — Cimez FABR. Mantis. Ins. II, 305, 269. — Phytocoris lateralis HAN Wanz. Ins. fig. 114. In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk, STREBLoV. — HEuropa tota, Dauria. — Mus. Holm. 102. Calocoris chenopodii FALL. — F1iEB. Eur. Hem. 235, 12. — Revt. Rev. Caps. 36, 8. — Phy- tocoris FALL. Hem. Svec. 17, I. — Capsus F. SaAHLB. Monogr. Geoc. Fenn. 100, 18. In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk satis freqventer occurit. — Europa tota, Dauria — Mus. Holm. 103. Calocoris annulicornis F. SaHLB. — Capsus F. SAHLB. Monogr. Geoc. Fenn. 100, 19. — Calo- coris Chenopodii ”annulicornis Rrur. Rev. Caps. 35, 5, 1. Species statura, pubescentia coloreqve antennarum a praecedente vere distincta. Var. b: Obscurior; maculis 4 pronoti in plagam transversalem confluentibus, antennarum articulo secundo extrorsum vitta longitudinali clavi, plaga magna corii margineqve laterali tenui nigrofuscis, cuneo medio dilute fuscescenti. (An species distincta?) In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk a STREBLOV captus, varietatis b unicum tantum specimen mutilatum examinavi. — Fennia, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 104. Brachycoleus scriptus FaABR. — FirB. Eur. Hem. 251, 2. — Lygaeus FABR. Syst. Rhyng. 234, 153. — Capsus HAN Wanz. Ins. f. 294. In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLOV satis copiose captus. — Europa media et meridionalis. — Mus. Holm. "105. Plesiocoris rugicollis Fann. — Fi1EB. Eur. Hem. 272. — Rrur. Rev. Caps. 43, 11. — Phyto- coris FALL. Hem. Sv. 79, 6. — Capsus H.-Srr. Wanze. Ins fig. 299. Habitat in frondibus Salicum in territorio arctico ad Obi et Jenisej passim. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. 106. Lygus pabulinus L. — FirB. Hur. Hem. 276, 10. — Rzevt. Rev. Caps. 45, 1. — Cimez L. F. Sv. 253, 947. In territorio silvoso ad oppidum Beresov ?/; (BERGROTH). — Europa tota, Sibiria orientalis. — Mus. Helsingf- 107. Lygus pratensis L. — Reut. Rev. Caps. 534, 12. Forma pratensis typica et campestris in territorio montoso et silvoso ubiqve freqventer occurrit. — Europa tota, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. "108. Orthops Kalmii L. — ZLygus Reuvt, Rev. Caps. 38, 13. — Cimer L. F. Sv. 253, 348. — Orthops flavovarius F1EB. Eur. Hem. 280, 6. — Phytocoris HaHN Wanze. Ins. fig. 109. In territorio silvoso prope oppidum Jeniseisk !9/; et ?3/, captus. — Europa tota. — Mus. Holm. "109. Orthops transversalis FABrR. — LÅLygaeus Syst. Bhyng. 238, 185. -— Lygus Revt. Rev. Caps. 39, 15. — Orthops Pastinacae FirB. Eur. Hem. 178, 3. In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk !6/; et in territorio silvoso ad vicum Melnitza 1/, a TRYBOM captus. — Europa tota. — Mus. Holm. 110. Orthops mutans SrÅL. Supra griseo-flavescens, nitidus, rugis anticis pronoti, macula magna triangulari basali scutelli, fascia lata sed obsoleta corii, clavo intus apiceqve cunei anguste, antennarum articulo secundo basi et apice duobusqve ultimis nigricantibus vel infuscatis; capite laevissimo, pronoto fortiter, hemie- lytris paullo subtilius punctatis, tenuissime pubescentibus; membrana hyalina, venis flavis ad apicem cellulae majoris utringve obsolete fusco-marginatis; subtus nigricans, pedibus cum coxis pallide flavis, annulo obsoleto apicali femorum apiceqve tarsorum piceis, tibiis obsolete fusco-spinulosis. Long. 2!/,—2?/, m. m. Deraeocoris STÅL Stett. Ent. Zeit. 1858, 186, 53. Praecedentibus plus duplo minor, pronoto fortiter punctato mox distingvendus. In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk in Urtica cannabina !/;, TRYBOM et auctor. — Sibiria orientalis. — Mus. Holm., Coll. Sahlb. 111. Cyphodema rubicundum FaLrL. — RzEvt. Rev. Caps. 63, 1. — Phytocoris Farr. Hem. Sv. 92, 30. — Lygus HAN Wane. Ins. fig. 30. — Hadrodema rubicunda Eur. Hem. 278, 2. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. RAND. I6. N:o 4. 2 In foliis Salicum in territorio montoso et silvoso ad Obi et Jenisej passim occurit. — Europa tota, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. , 112. Charagochilus Gyllenhali FALL. — FiEB. Eur. Hem. 271, 1. — Phytocoris FALL. Hem. Sv. 97, 40. — Capsus H.-SFr. Waneze. Ins. fig. 310. — Poeciloscytus RrEur. Rev. Caps. 69, 1. Inter gramina locis aridis in territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk et in territorio silvoso ad oppidum Jeniseisk satis freqventer occurrit. — Europa tota, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. "113. Systratiotus nigritus Fann. — Dover. et Scott. Br. Hem. 444, 1. Tab. XIV, fig. I. — Phytocoris Paur. Hem. Sv. 97, 39. — Polymerus FreB. Eur. Hem. 391, 2. — Poeciloscytus REvr. Rev. Caps. bd 2. In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk (STREBLOV) et in territorio silvoso prope vicum Sortinge ad flumen Sosva ??/g (BERGROTH) captus. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. 114. Poeciloscytus unifasciatus FaBR. — FirB. Eur. Hem. 276, 1. — Revt. Rev. Caps. 66, 3. — Lygaeus Favr. Ent. Syst. IV, 178, 158. — Phytocoris semiflavus HAHN Wanze. Ins. fig. 107. In territorio montoso ad Krasnojarsk a STREBLOV et in territorio arctico ad vicum Plakina ?3/; a TrRy- BOM captus. — Europa fere tota, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. "115. Poeciloscytus cognatus F1EB. Wien ent. Monatsr. 1859, 331, 6. — Eur. Hem. 221,3. m territorio montoso prope Krasnojarsk a STREBLOV captns. —- Rossia, Hungaria, Gallia, Sibiria orien- talis. — Mus. Holm. "116. Camptobrochis punctulatus Farr. — RerEut. Rev. Caps. 69. 1. — Phytocoris FALL. Hem. Sv. 95, 36. — Capsus EF. SakLB. Monogr. Geoc. Fenn. 112, 46: — Capsus Falleni HAN Wane. Ins, fig. 179. — Camptobrochis Falleni F1rB. Eur. Hem. 248, 1. Var. b: Hemielytris piceo-nigris, disco prope basin paullo pallidiore. Im Urtica cannabina prope oppidum Krasnojarsk in territorio montoso 10/4; nonnulla specimina legimus TRYBOM et auctor, varietatem b. in territorio silvoso prope vicum Inserova 7/7; invenit TryBom. — Europa fere tota. Mus. Holm. "117. Deraeocoris annulipes H.-SFr. — Capsus H.-SFr. Wanz. Ins. IV, 97, fig. 669. — F1EB. Eur. Hem. 260, 6. j In Lariceto intra oppidum Beresov in territorio aretico 1/3 unicum specimen invenit BERGROTH. — Helvetia, Gallia. — Mus. Helsingf. 118. Capsus simulans STÅL. — Deraeocoris STÅL Stett. ent. Zeit. 1858, 186, 537 | Var. nov.: pedibus cum 'coxis rufo-testaceis, trochanteribus, femoribus apice, tibiis basi apiceqve late tarsisqve nigricantibus. In territorio silvoso prope vicum Sortinge ad flumen Sosva ?/g duo specimina legit BERGROTH. — Kamt- schatka, Dauria. — Mus. Helsingf. "119. ” Monalocoris Filieis L. — FirB. Hur. Hem. 237. — Revt. Rev. Caps. 79, 1. — Cimez L, Faun. Svec. 247, 919. — Phytocoris HAHnN Waneze. Ins. fig. 172. In territorio silvoso prope oppidum Jeniseisk ?3/; captus. — Europa tota. — Mus. Holm. "120. Pilophorus confusus KirscHB. — ReEur. Rev. Caps. 86, 3. — Capsus KiIrRscHB. Rhynch. Wiesb. 133, 9. — Camaronotus F1EB. Hur. Hem. 314, 3. In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk unicum specimen invenit STREBLovV. — HEuropa fere tota. — Mus. Holm. Obs. Specimen valde mutilatum est, qvare determinatio nonnihil incerta. "121. Halticus apterus L. — Reut. Rev. Caps. 90, I. — Cicada L. Faun. Sv. 242, 894. — Hal- ticus pallicornis HAN Wane. fig. 61. — FirB. Zur. Hem. 282, 3. In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk specimina brachyptera legit STREBLoV. — HBuropa tota. — Mus. Holm. "122. Platypsallus acanthioides J. SaHrB. Not. Skpts. pro Faun. et Fl. Fenn. Förh. XIV, 1875, 308, — Reuvr. Bev. Caps. 92, 1. ; Forma macroptera: Pronoto basin versus valde dilatato, basi apice plus duplo latiore convexiusculo; hemielytris abdomine multo (circiter ?/3) longioribus, mnigricantibus, clavo et cuneo distinctis, hoc latitudine paullo longiore, illo sutura valde distinceta separato, membrana nigro-hyalina, venis fuscis, alis hyalinis, areola hamo destituto. Long. 2!/; m. m. Nympha: statura imagini similis sed convexior, corpore cum pedibus fusco-ferrugineo, abdomine pallidiore, rufescenti. In campis lapidosis in territorio frigido prope vicum Dudinka 28—30 Juli formam brachypteram wnico loco satis copiose legi, sed formae macropterae wunicum tantum specimen detexi, qvamvis indeffesse iterum iterumqve plura qvaesivi; in insula Nikandrevski ostrov ?9/g etiam specimina nonnulla formae brachypterae inveni. — Lapponia rossica. — Mus. Holm. et. Coll. 'Sahlb. "123. Orthocephalus vittipennis H.-Srr. — FirB. Zur. Hem. 293, 3. — Rrur. Rev. Caps. 96, 4. — Capsus H.-SrFr. Wane. Ins. III, 83, fig. 309. 28 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. Var. b. 9: hemielytris totis nigris. In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk a STREBLOV captus. — Europa orientalis. — Mus. Holm. "124. Pachytoma sibirica JAKOVL. in litt. Oblonga, mnigra, opaca, dense argenteo-sqvamosa, subtiliter punctata, parce nigro-pilosa, tibiis albido- flavis, intus plus minusve late nigro-vittatis, spinulis nigris e punctis ejusdem coloris nascentibus; orbita ocu- lorum maculisqve obsoletis pectoris ad coxas albidis; hemielytris totis nigris; species dimorpha. Mas: minor, angustior, segmenutis genitalibus utringve dense albido-pubescentibus, apertura apicali lati- tudine altiore, subovato, forcipe dextra apice inflexo rotundato-dilatato, intus excavato. JForma brachyptera hemielytris brevissimis, abbreviatis, prothorace circiter duplo longioribus, apice intus subobliqvato-truncatis, basin segmenti ultimi abdominis attingentibus. Long. 2!/, m.m. Forma macroptera mihi ignota. Femina: major, latior, terebra medium abdominis attingente, segmento ultimo ventrali apice profunde sinuato, margine postico medio a segmento penultimo occulto; sqvama majuscula triangulari-rotundata, latitudine basali fere breviore; segmento secundo genitali margine postico utringve prope latera distincte sinuato, medio qvam lateribus fere triplo longiore. Forma macroptera: hemielytris abdomine distincte longioribus, membrana completa, tota nigra venis obsoletis. Long. 4—41/, m.m. Forma bracryptera: hemielytris valde abbreviatis apicem segmenti qvarti dorsalis attingentibus, conjun- ctim emarginato-truncatis, angulo exteriore rotundato. Long. 3!/, m.m. Var. b.: tibils totis nigris. P. (Anapo) Kirsclbaumi STåL simillima sed genis concoloribus, femoribus totis nigris membranagqve hemielytris concolore distincta. i Nympha: pallide flava et obsolete rufotincta, fusco-variegata, antennis pedibusqve nigricantibus, capite thboraceqve longe nigro-setosis. In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk in Urtica cannabina !/, et 13/5 specimina plura legi- mus TrRYBOM et auctor; forma macroptera Yarlssime occurrit. — Mus. Holm., Coll. Hagl., Coll. Reut . Coll. Sahlb. 125. Labops Burmeisteri Svår. Stett. Ent. Zeit. 1858. Mas: Oblongus, alatus, hemielytris abdomine !/; longioribus, membrana magna completa, nigra, venis crassis concaloribus, alis his parum brevioribus, hyalinis, venis flavescentibus: segmentis genitalibus lateribus utringve dense et longe flavo-pubescentibus, secundo ad insertionem forcipis sinistrae leviter emarginato, forcipe dextra depressa basi angusta, curvata, apice obliqve dilatata inflexa, margine postico obtuse rotundato. Femina: segmento secundo genitali lateribus utrinqve levissime sinuato, segmento ultimo ventrali medio utringve acute exciso, lobo medio (seu sqvama) subtriangulari, apice rotundato-attenuato; dimorpha. Forma macroptera: hemielytris alisqve ut in mare. Forma brachyptera: hemielytris segmentum ultimum dorsale attingentibus, clavo discreto, membrana angustissima et obsoleta, margini interiori cunei opposita. | Species pubescentia longiore et densiore suberecta flava praeter structuram antennarum oculisqve minus pedunculatis a L. Sahlbergii facillime distingvenda. Nympha: pallide flava, fusco-variegata, satis dense flavo-nigroqve pilosa; capite fere ut in imagine con- structo sed oculis minus pedunculatis, pallide flavo, macula magna irregulari in fronte lineolam obsoletam pallidam ineludente punctoqve utringve ad basin rostri nigris, rostro abdominis basin attingente, basi flavo, apicem versus fusco; antennis fuscis, parce nigro-setosis, structura ut in imagine; pronoto pallide flavo, plaga magna irregulari utringve obsolete pallide-variegata fusca; mesonoto pronoto paullo breviore, apice obtuse rotundato; rudimentis hemielytrorum abdomineqve flavis; pedibus fuscis, geniculis tibiisqve medio pallidioribus, coxis albidis, fusco-variegatis. In gramine loco arido ad vicum Chantaika in territorio arctico d. 15—20 Julii plura specimina legi; feminae forma macroptera rarissime occurrit. — Kamtschatka. — Mus. Holm. "126. Euryopicoris nitidus Meyrr. — Reur. Rev. Caps. 99, 1. — Capsus Meyer Caps. 113, 107. — FLor BEhynch. Livl. I, 561, 34 — Orthocephalus F1iEB. Eur. Hem. 293, 7. Habitat in graminosis per totam vallem Jeniseensem ab oppido Krasnojarsk usqve ad vicum Dudinka freqventer; sed specimina macroptera semper frustra qvaesivi. — Fennia, Rossia, Austria, Helvetia, Gallia, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. 127. Diplacus albo-ornatus Srår, Stett. ent. Zeit. 1858, 183, 40 (forma macroptera). — J. SAHLB. Not. Skpts. Pro. Faun. et Fl. Fenn. Förh. 1870, 289, 69. Tab. I. fig. 2 (forma brach.) — Reur. Rev. Caps. 100, 1.— Myrmecophyes Oschannini F1inB. Verh. Zool. Bot. Gesch. in Wien 1870, 11. (f.br.). — Myrmecophyes tricondyloides OscH. Bull. de Moskow 1870, 4 (f. br.). Nympha: sordide albida medio late et distincte nigro- et fuscovariegata, antennis pedibusqve ferrugineis, femoribus posticis infuscatis, tarsis nigricantibus. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 4. 29 Larvas in territorio montoso et silvoso m. Junio freqventer vidi, imagines formae brachypterae in territo- rio aretico prope ostium fluminis Kurejka !9/, legit TryBom. — Karelia rossica, Rossia media, Sibiria orien- talis. — Mus. Holm. "128. Dicyphus Staehydis Reuvr. — Capsus collaris f. brach. Eror. Rhynch. Livl. I, 483, 9. — Dicyphus pallicornis f. brach. SAXUND. Trons. ent. soc. 18735, 285, 3. (verisimiliter). — Differt a D. errante WOLFF, antennis mvlto brevioribus et ad genus Brachycerea FIEBERI referendus et verisimiliter D. (Br.) pallicorni F1EB. proximus, sed diferre videtur colore antennarum, signaturis, spinulis tibiarum longioribus et pubescentia hemielytrorum. Prope vicum Kolmogorovo in territorio silvoso ?/3, duo specimina formae brachypterae (SA et PQ) legit TrYBOM. — Livonia, Dania, Scotia. — Mus. Holm- "129. Orthotylus virens Farr. — REut. Rev. Caps. 131, 3. — Capsus FALL. Hem. Sv. 122, 13. — KIRSCHB. Rh. Wiesb. 76, S9. In territorio silvoso prope vicum Sortinge ad flumen Sosva 12/5 unicum specimen (9) invenit BERGROTH. — Scandinavia, Fennia, Rossia. — Mus. Helsingf. "130. Ortbotylus diseolor n. sp. Nigro-pilosus, parum mnitidus, vertice marginato, cuneo et venis membranae corio concoloribus, callis pronoti satis distinctis, tibiis nigro-spinulosis; mas et femina colore dissimiles. Mas: Elongatus, nigricans. antennis extrorsum pedibusqve sordide flavescentibus, hemielytris abdomine 3/; longioribus, griseo-flavescentibus, clavo circa scutellum infuscato, membrana explicata, fumata, venis pallide flavis: antennis crassiusculis, longioribus; segmento genitali sinistrorsum profunde sinuato, forcipe exserto paliide flavo, apice lamellato-dilatato. Long. 4 m.m. Femina: Oblonga, albido-flavescens, antennis brevioribus, rostro tarsisqve apice infuscatis, hemielytris abdomine perparum brevioribus, totis albido-flavis; membrana parva hyalina, metallice nitente, venis cellulisqve pallide flavescentibus; segmento nltimo ventrali medio utringve acute exciso, sqvama elongato-triangulari, apice anguste rotundato, segmento secundo genitali lateribus utrinqve late leviter sinuato. Long. 3!/,—31/, m. m. Species dissimilitudine sexuum inter congeneres insignis generi Cyrtorhino et Tragiscocori approximans, sed structura pronoti diversa. — Mas: subcaerulescenti-nigricans, dense et satis longe nigro-pilosus. Caput breviter triangulare, convexum, nigrum, vertice satis distincte marginato, tylo basi, loris genisqve bene discre- tis; nigrum, vertice obsolete piceo. Rostrum coxas posticas attingens, lividum, apice piceum, articulo primo valde incrassato, medium mucronis prosterni attingente. Antennae crassiusculae abdominis apicem attingentes, nigrae, apicem versus picescentes, articulo primo capilis apicem superante, obsolete clavato, setis nonnullis nigris instructo, secundo hoc fere triplo longiore, apicem versus obsoletissime incrassato, tenuissime pubescenti, tertio tenui praecedenti !/& breviore, ultimo penultimo fere triplo breviore. Pronotum basi longitudine duplo latius, apicem versus fortiter angustatum, lateribus obsoletissime sinuatis, apice leviter emarginato, tenuissime marginatum, basi medio obsoletissime emarginato, angulis obliqve rotundatis; supra convexiusculum, callis anterioribus magnis transversim ovalibus, caesio-nigrum, nitidum, satis dense et longe nigro-pilosum. Scutellum triangulare prothorace paullo brevius, prope basin transversim impressum, uti prothorax coloratum et pubescens. Hemielytra elongata, abdomine 3/, longiora, pallide griseo-flavescentia, nigro-pilosa, intus plus minusve late nigricantia, cuneo latitudine paullo longiore, membrana sordide hyalina, venis areisqve basalibus flavescentibus. Alae hyalinae, area discoidali hamis destituto. Corpus fuscum, griseo-pubescens. Pedes elongati, sordide favi, nigro-setosi, femoribus infuscatis, tibiis mnigro-spinulosis, tarsis apice infuscatis. Femina differt colore totius corporis pallide griseo-flavo, segmentis abdominalibus praesertim posterioribus medio infuscatis; antennis brevio- ribus et tenuioribus, articulo primo apicem clypei vix attingente, 3:o 4:o duplo longiore, pronoto basi minus lato, apice sub parte antica valde convexa vix visibiliter marginato; hemielytris brevioribus, extus leviter rotundatis. Nympha: pallide flava, glabra, abdomine virescenti, pronoto brevissimo, subrectangulari, convexo, antennis articulo tertio secundo aeqvilongo, rostro tarsisqve apice piceis. Habitat in plantis ruderatis in territorio arctico et frigido ad flumen Jenisej passim copiose; ad vicos Chantaika, Dudinka et Tolstoinos m. Julio-Sept. captus. — Mus. Holm., Coll. Reut., Coll. Hagl., Col. Sahlb. "131, Orthotylus Artemisiae n. sp. Pallide virescens, breviter nigro-pilosus, antennis pedibusqve pallide flavis; tibiis nigro-spinulosis, vertice marginato; antennarum articulo secundo ultimis duobus simul sumtis aeqvilongo, ultimo penultimo duplo breviore; rostro coxas intermedias attingente, apice piceo; callis pronoti magnis distinctis; membrana fusco- hyalina, venis flavis. Mas: hemielytris abdomine ?/5 longioribus, membrana magna, segmento genitali in latere sinistro levissime sinuato; forcipe dextro apice appendiculo tenui acuto armato. Long. 5!/,—6 m.m. Femina: hemielytris abdomine parum longioribus; membrana parva; segmento secundo genitali lateribus utringve vix sinuato, sqvama triangulari, apice late rotundato; crypto-dimorpha. Forma brachyptera: hemielytris abdomine brevioribus, membrana parva sutura clavi duplo breviore. 30 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. Praecedenti pubescentia nigra affinis, sed major, colore in utrogve sexu pallide virescenti rostroqve paullo breviore distinguendus. — Caput breviter triangulare convexum, pallide flavo-virescens, parce et breviter nigro-pilosum, genis et loris in mare plerumqve paullo saturatius viridi-pietis, vertice inter oculos obsolete marginato. Rostrum apicem coxarum mediarum attingens, pallide virescens, articulo primo dilatato, medium mucronis prosterni attingenle, 2—4 sensim paullo gracilioribus sed inter se aeqvilongis. Oculi nigro-brunnei, minores, distincte granulati. Antennae abdominis apicem fere attingentes; pallide flavae, tenuissime pube- scentes, apice obsolete infuscatae; articulo primo apicem clypei attingente, intus medio leviter incrassato, prope apicem setis circiter 3 brevioribus nigris instructo; secundo hoc triplo (>) vel duplo et dimidio (9) longiore, cylindrico, tertio et qvarto simul sumtis hujus longitudine, penultimo ultimo duplo longiore. Prono- tum basi capite et longitudine sua ?/, latius, apice qvam basi duplo angustius, supra leviter convexum, pallide virescens, antice flavum (5) vel totum pallide flavum vel virescens (9), breviter parce nigro-pilosum, callis anterioribus magnis, transversim ovalibus, distinctis, apice obsolete marginatum, basi medio obsoletissime emarginato, angulis posticis obliqve rotundatis. Scutellum triangulare pronoto paullo brevius, ante medium transversim inpressum, leviter convexum, virescens vel flavum, vitta media saepe pallidiore, laeve, parce breviter nigro-pilosum. Hemielytra elongata, abdomine circiter ?/3 longiora, margine exteriore subrecto (5), vel oblonga, abdominis apicem haud vel parum exedentia, extus leviter rotundata, sublaevia (9), pilis brevibus depressis mnigris ad marginem costalem seriatim dispositis parce adspersa, vena clavi carinato-elevata, fractura cunei acute sed parum profunde excisa; cuneo elongato, margine exteriore abscissa duplo (S) vel dimidio longiore (9). Membrana fusco-hyalina, venis pallide flavis, aut magna et explicata sutura clavi longior (f), vel distinete brevior. Alae hyalinae, metallice mnitentes, venis pallide flavis, area discoidali hamis destituta. Abdomen pallide virescens, tenuiter flavo-pubescens. Pedes elongati, flavescentes, tenuissime fusco-pubescentes, tibiis tenuiter nigro-spinulosis, tarsis apice nigris. Nympha: pallide virescens, laevis, glabra. Habitat in Artemisia Tillesii ad colonias Russorum ad flumen Jenisej in territorio arctico et frigido passim copiose; ad Chantaika, Dudinka, Potapovkoje, Tolstoinos et in insula Nikandrovski ostrov m. Julii et Aug. captus. — Mus Holm., Coll. Beut., Coll. Hagl., Coll. Sahlb. "132. Apocremnus aethiops ZeEtt. — Psallus Reur. Bev. Caps. 161, 3. — Phytocoris ZErr. Ins. Lapp. 274, 19. — Rzrur. Hem. Gymn. Eur. I, 176. Mas: niger, margine postico verticis flavo; antennis nigris, articulo secundo distincte incrassato, duobus ultimis simul sumtis aeqvilongo, his piceis; fronte diametro oculorum dimidio latiore, segmento secundo geni- tali magno, medio segmentis ventralibus simul sumtis aeqvilongo, carimato. Femina: variat colore rufescenti loco ochraceo, oroficiis nigris vel flavis. Habitat in Salicetis in territorio arctico et frigido ad flumen Jenisej freqventer. — Europa borealis. — Mus. Holm. ”133. Psallus laticeps Rrut. Hem. Gymn. Eur. 180. In Åbiete sibirica ad vicum Werchne Imbatsk in territorio silvoso ?5/3 tria specimina invenit TrRYBOM. — Mus. Holm. 134. Plagiognathus Bohemanni FanrL. — FieB. Eur. Hem. 303, 3. — REut. Rev. Caps. 184, &. — Phytocoris FALL. Hem. Svec. 106, 38. — Neocoris Rrut. Hem. Gymn. Eur. 57, 2. Prope vicum Sortinge ad flumen Sosva in territorio silvoso 5, 6 et S Aug. specimina nonnulla legit BERGROTH. — HEuropa fere tota. — Mus. Helsingf. 135. Criocoris qvadrimaculatus FarrL. — FiEB. Wien. ent. Monatschs 6. — Reuvt. Hem. Gymn. Eur. I, 87, 3. — Capsus FALL. Hem. Sv. 119, 7. — Eror BEhynch. Livl. I, 560, 65. -— Plagiognathus Rrur. Rev. Caps. WIT, 1. In gramine loco arenoso in territorio arctico prope vicum Cbantaika 15 Sibiria. — Mus. Holm. "136. Agalliastes pullus Rrur. — Not. Skps. pro Faun. et Fl. Penn. Förh. 1870, 224, 5. — Hem. Gymn. Eur. I, 61, 2. — Plagiognathus Rrvt. Rev. Caps. 186, 11. In Empetro nigro in territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk 19/6 et in territorio arctico ad vicum Potapovskoje ?3/;> (TRYBOM) et prope vicum Chantaika 15/, captus. — Svecia, Fennia, Germania, Gallia. — Mus. Holm. "137. Agalliastes Vilkinsoni Dover. et Sc. Ent. Monthl. Mag. 1866, 273. — Plagiognathus REut. Rev. Caps. 189, 14. — Revt. Hem. Gymn. Eur. I, 65, 9. Forma macroptera 2: pronoto basin versus valde dilatato ibigve capite !/, latiore, hemielytris expli- catis abdomine distincte longioribus, nigris, opacis, clavo cuneogve discretis, membrana fumata unicolore. In territorio frigido prope vicum Dudinka 4/3 et Y&g et ad vicum Tolstoinos "/g nonnulla specimina formae brachyptere et unicum formae macropterae inveni. — Lapponia Rossica, Fennia borealis, Scotia. — Mus. Holm. = T captus. — Buropa borealis, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND: I6. N:o 4. 3 Fam. Anthocoridae FiEB. 133. ” Anthocoris nemorum L. — FiEB. Eur. Hem. 138, 4. — FLorR BEhynch. Livl. I, 651, 5. — Reur. Öfv. Vet. Ak: Förh 1871, 419, 1. — Cimex L. Faun. Sv. 254, 953. In foliis Salicum et Betulae in territorio silvoso freqventer occurrit. — Europa tota, Kamtschatka. — Mus. Holm. "139. Anthocoris limbatus FiEB. Weit. Beitr. 110, 13. — Eur. Hem. 137, 3. — Reur. Öjv. Vet. Ak. Förh. 1871, 420, 2. — A. fasciatus H.-SFr. Wanz. Ins. IX, 225, fig. 979. In foliis Salicum in littora fluminis Jenisej et Obi in territorio silvoso et arctico passim satis freqventer occurrit. — Europae maxima pars. — Mus. Holm. "140. Anthocoris aterrimus n. Sp. Oblongus, niger, nitidulus, tenuiter flavo-pubescens, tibiis ferrugineis, membrana nigricante, maculis duabus basalibus, altera ad angulum externum, altera ad angulum internum albido-hyalinis, antennis breviu- sculis; pronoto transverso, lateribus rotundatis, marginatis, transversim subtiliter ruguloso; hemielytris punctatis, membrana 4-venosa. Q Long. 33/,—4 m.m. Species colore obscuriore formaqve pronoto inter congeneres insignis. — Caput latitudine paullo lon- gius, transversim convexum, nigrum, nitidum, laeve, oculis magnis, fortiter granulatis pronoto approximatis. Rostrum nigrum, tenue. coxas anticas parum superans, articulo primo brevi, antennarum basin attingente, secundo hoc gqvadruplo longiore, 3:0 primo paullo longiore. Antennae breviusculae, nigrae, articulis tribus ultimis simul sumtis margine basali pronoti paullo brevioribus, articulo primo apicem capitis attingente, secundo hoc plus duplo longiore et ultimis duobus simul sumtis distincte breviore, ultimo penultimo aeqvali. Pronotum longitudine media plus duplo latius, basi late et distincte emarginatum lateribus apicem versus fortiter rotundato-angustatum, annulo apicali minus distincto, lateribus fere usqve ad angulos anticos margi- natis; supra parum convexum, ante medium transversim impressum, postice transversim subtiliter rugulosum, nigrum fenuiter flavo-pubescens. Scutellum triangulare pronoto distinete longius, medio late transversim im- pressum, mnigrum, tenuiter pubescens, postice transversim rugulosum. Hemielytra abdomine distincte longiora, piceo-nigra, corio apice interdum etiam basi dilutiore, satis dense subtiliter ruguloso-punctata, tenuiter flavo- pubescentia, fractura cunei acute sed minus profunde excisa, membrana fuscopicea, macula distincta ad apicem cunei subtriangulari aliaqve ad angulum interiorem minus distincta albido-hyalinis, venis longitudinalibus 4 distinctis, duabus interioribus subrectis, basi approximatis, exteriore sigmoideo-flexuosa. Corpus nigrum, subtus griseo-pubescens, ano pilis longioribus exsertis munito. Pedes graciles nigri. tibiis ferrugineis vel pallide testaceis, basi apiceqve piceis, unguiculis magnis, curvatis. Habitat in Pinu sibirica in valle Jeniseense in territorio silvoso et arcticv rarius; ad vicos Alinskoje, Verchne Imbatsk, Fatjanovsk et ad oppidum Turuchansk m. Julii et Scptembris captus. — Mus. Holm., Coll. RBeut., Coll. Hagl., Coll. Sahlb. 141. Acompocoris lucorum FaLL. — Temnostethus FiEB. Eur. Hem. 136, 2. — Anthocoris FALL. Hem. Sv. 67, 3. — Acompocoris pygmaeus Rrurt. Bih. Vet. Ak. Handl. III, 1, 63. — Temnostethus idem REvt. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1871, 417, 1: In Pinu sibirica in territorio arctico prope oppidum Turuchansk ?/; captus. — Europa tota. — Mus. Holm. 3 "142. Acompocoris alpinus Reurt. Bih. Vet. Ak. Handl. ITI, 1, 63. — Temnostethus pygmaeus var. b. Oj We Ae TKR kV In Pinu sibirica, obovata et cembra in territorio silvoso freqventer occurrit. — Europa borealis et alpina. — Mus. Holm. "143. Acompocoris angustulus n. sp. Elongatus, angustus, subdepressus, niger, nitidulus, tenuiter flavo-pubescens, hemielytris piceis, geniculis tibiisqve flavis; membrana obsolete fumata, venis parum distinctis, albidis, macula basali picea; rostro coxas intermedias fere superante; pronoto brevi lateribus subrectis, annulo apicali crasso. Long. 2?/, m.m. Praecedentibus affinis, sed minor, angustior, hemielytris obscure piceis coloreqve membranae disting- vendus. OCaput latitudine basali distincte longius, nigrum, nitidum, oculis magnis prominulis. Rostrum tenue elongatum coxas intermedias fere superans, nigrum, articulo primo oculorum medium attingente, secundo hoc triplo longiore, apicem versus attenuato, 3:o primo paullo longiore. Antennae crassiusculae nigrae, tenuissime pubescentes, articulo primo capitis apicem attingente, secundo hoc duplo et dimidio longiore, apicem versus leviter incrassato, 3:o secundo ?/; breviore, ultimo penultimo parum longiore. Pronotum leviter trapeziforme, longitudine media duplo latius, apicem versus fortiter angustatum, levorlbas subrectis, basi obtuse emarginatum, supra nigrum, nitidum, pone medium transversim impressum, postice obsolete tvansversim strigosum. Scutellum pronoto Peoulo longius, triangulare, postice transversim impressum et obsolete rugulosum. Hemielytra abdomine distincte longiora, lateribus parallelis, obscure picea, subtiliter ruguloso-punctata, tenuissime pubescentia; cuneo abscissa basali distinete longiore; membrana dilute fumata, macula ad angulum interiorem picea, venis duabus DÅ JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. exterioribus pallidis, interioribus obsoletissimis. Corpus mnigrum, nitidum, tenuiter griseo-pubescens. Pedes breviusculi, nigro-picei, femoribus apice tibiisqve ferrugineis. Habitat cum praecedente rarissime; in territorio silvoso ad vicum Fatjanovsk ??/4 duo specimina legimus TrRYBOM et auctor. — Mus. Holm., Coll. Sahlb. vd "144. Piezostethus cursitans Fann. — Reur. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1871, 411, 3. — Anthocoris FALL. Hem. Sv. 69. 6. — Xylocoris F. SAHLB. Monogr. Geoc. Fenn. 80, 3. — Xylocoris rufipennis L. Dur. Ann. ent. Fr. 1833, 106, 1. — Erox. Rhynch. Livl. I, 668, 2. — Piezostetus E1eB. Eur. Hem. 139, 4. Formam brachypteram in territorio silvoso prope vicum Nasimovo ?9/, legit TRYBoOM. — Europa tota. = UNI Jeljp ES "145. Triphleps minutus L. — Reutr. Öfv. Vet. Ak. Pörh. 1871, 414, 1. — Cimez L. Faun. Sv. 251, I41. — Rhynarius Hann Wane. Ins. fig. 60. In gramine locis aridis in territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk !/. et in territorio silvoso prope oppidum Jeniseisk ??/; captus. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. Fam. Acanthiadae Fizz. 146. Acanthia lectularia L. — FirB. Eur. Hem. 135, 1. — Reur. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1871, 408, HELE Oimeg IDE BöwnsnSva SOS Habitat in domibus russorum copiose. Fam. Saldidae Dover. et Sc. 147. Salda littoralis L. — THoms. Opusc. ent. 403, 1. — SAunpv. Syn. Brit. Hem., Trans. ent. Soc. 1876, 631, 4, Pl. XII, fig. 1. — Cimex L. Faun. Sv. 246, 115. In territorio montoso ad Krasnojarsk a STREBLOV et in territorio frigido ad oppidum Obdorsk !7/3 a BERGROTH capta. — Europa tota, Kamtschatka. — Mus. Holm. "148. Salda latifrons n. Sp. Ovata, nigra, opaca, supra pube brevi aureo-fulva dense vestita, capitis apice, pronoti lateribus am- tennis pedibusqve maxima ex parte flavis; prosterno antice late mniveo, capite latiusculo, oculis minoribus, remotis; area interiore membranae basi ante aream proximam parte sua tertia extensa; prothorace lateribus subrectis, callo antico medium superante. Long. 5—5!/, m.m. Var. b: parte costali corriacea membranae flavo-marginata. Var. ce: corio macula irregulari discoidali vena nigra bipartita, linea angusta ad humerum continuata punctoqve posteriore albidis. S. littorali L. primo intuitu haud dissimilis, sed fronte latiore, prothoracis marginibus flavis, prosternoqve albo distingvenda. — Caput latum, nutans, gula distincta, snpra transversim vix, longitudinaliter continue leviter convexum, fusco-nigrum, pube brevissima aurea vestitum setisqve 6 erectis nigris munitum, duabus harum utringve ad marginem interiorem oculorum, ceteris paullo supra insertionem antennarum, capitis apice late bucculisqve flavo-albidis; fronte linea media duabusqve obliqvis ab ocellis ad oculos ductis impressis. Ocelli inter se paullo minus qvam diametros unius remoti. Oculi qvam in SS. littorali paullo minores, inter se fere magis gqvam tuberculi antennales remoti. Antennae prothoracis basin multo superantes, sordide flavae, tenuiter pubescentes et parce pilosae, articulo primo apicem clypei attingente, postice nigro-vittato, 2:0 boc duplo et dimidio longiore, leviter arcuato; 3:o0 et 4:o subaeqvalibus, piceis, qvam secundo circiter !/3 brevioribus et paullo crassioribus. Pronotum longitudine media plus duplo latius, trapezoidale, basi late emarginatum, lobis lateralibus apice truncatis, angulis lateralibus obtusiusculis, haud callosis, lateribus rectis, acute margi- natis, margine apice leviter deflexo, apice strictura annuliforme obsoleta; supra antice satis fortiter, postice vix transversim convexum, nigro-fuscum, opacum, subtilissime punctatum, pube brevissima aurea satis dense vestitum, callo antico basin versus pone medium extenso, sed minus convexo, medio obsolete impresso; mar- ginibus lateralibus plus minusve distincte et late flavis. Scutellum triangulare, pronoto fere dimidio longius, medio obsolete transversim impressum, nigrum, opacum, pube simile ac in pronoto vestitum, subtiliter punctu- latum, postice transversim obsolete strigosum. Hemielytra abdominis apicem parum excedentia, fusco-nigra, opaca, obsolete rugulosa pube brevissima aurea vestita, margine commissurali clavi laevi, nitidissimo, laterali leviter rotundato, basin versus fortius reflexo; membrana brunneo-fusca, venis plus minusve late nigro-cinctis, vittis hinc inde dilatatis et confluentibus maculas nonnullas pallidioribus ineludentibus margineqve costali coriaceo nigris; areis 4 longis, qvintoqve saepe brevi apicem haud attingente, area interiore apicem secundae haud attingenti, sed basi parte sua tertia hanc excedente. Alae sordide hyalinae, hemielytris paullo breviores. Corpus subtus nigricans, tenuiter aureo-pubescens; prosterno antice marginibusqve acetabularum anticarum late niveis, marginibus acetabularum posteriorum etiam saepe plus minusve late pallidis. Pedes obscure flavi, femoribus subtus nigro-vittatis, tibiis apice anguste piceis, posticis nigro-spinulosis, tarsis apice nigricantibus. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 4. 33 Larva: nigra, nitidissima, setis capitis ut in imagine, angulis posticis pronoti acutis; antennis, rostro, capitis apice pedibusqve obscure flavis, acetabulis anticis flavo-marginatis; abdomine interdum (varietatis c2) anterius utringve albo-maculato. Habitat inter folia decidua Salicum locis humidis limosis in territorio frigido rarissime; in insula Ni- kandrovski-ostrov d. 17—20 Aug. nonnulla specimina inveni, larvas saepius vidi. — Mus. Holm., Coll. Hagl., Coll. RBeut , Coll. Sahlb. "149. Salda arctica n. Sp. Subovalis, nigra, nitidula, supra punctulata, pube depressa argentea dense vestita, capite antice late, margine ad oculos, antennis, rostro, pronoti lateribus late, hemielytris maxima ex parte, prosterno fere toto, limbo postico meso- et metasterni pedibusqve flavo-albidis; clavo apice excepto, macula basali aliisqve nonnullis minoribus corii nigro-fuscis; pedibus nigro-vittatis et punctatis; capite latiusculo, oculis remotis; pronoto lateribus leviter rotundatis, angulis posticis obtusis; area interiore membranae parte sua tertia ante basin secundae extensa; species crypto-dimorpha. Mas: minor, angustior, obscurior; abdomine nigro, unicolore. Long. 41/7, m.m. Femina: major, latior, pallidor; segmentorum ventralium angulis posticis albidis; segmento ultimo ventrali brevi, postice subtruncato. Long. 43/, m.m. S. pilosae FALL, primo intuitu simillima, sed pilis exsertis nigris destituta mox distingvenda. Statura praecedentis, sed signaturis albidis prothoracisqve statura diversa. Caput ut in praecedente descriptum, sed praeter setas 6 ordinarias aliis nonnullis brevioribus instructum, nigrum, subaeneo-micans, dense brevissime argenteo-pubescens, antice usqve ad oculos orbitaqve interiore oculorum flavo-albidis. Rostrum coxas posticas attingens, pallide flavum, apice picescente. Antennae tenues, angulos posticos prothoracis paullo superantes, sordide flavae, griseo-pubescentes et parce setosae, articulo primo subtus nigro, secundo hoc fere triplo longiore et ultimis simul sumtis paullo breviore, his subaeqvalibus. Pronotum longitudine media duplo et dimidio latius, basi leviter emarginatlum, lobis lateralibus rotundato-truncatis, angulis posticis obtusis, subcallosis; late- ribus leviter rotundatis, antice obsoletissime sinuatis; supra antice fortiter, basi vix transversim convexum; callo antico magno, basin versus usqve ad partem extimam qgvartam extenso, medio foveolato; strictura apicali angusta; nigrum, nitidum, subaeneo-micans, subtilissime punctulatum, breviter argenteo-pubescens, lateribus antice angustius, postice late flavo-albidis. Scutellum magnum, triangulare, angulis anticis plica tenui in- structis, ante medium transversim impressum, antice punctulatum, postice transversim strigosum, nigrum, nitidum, aeneo-micans, uti pronotum pubescens. Hemielytra abdomine parum longiora, inaeqvalia, subtiliter punctulata, pube brevi argentea saepe versus scutellum subaureo-nitente sat dense vestita, lateribus rotundatis, marginibus reflexis, flavo-albida, basi macula magna clavum totum apice excepto basinqve corii occupante aeneo-nigra, puncto subealloso-elevato in vena transversa media antice gutta albissima terminata, macula triangulari laterali pone illum apiceqve coril anguste nigris, areis interioribus saepe obsolete fusco-vittatis vel fusco-marginatis. Membrana sordide albida, venis infuscatis, areis obsolete fusco-vittatis; area interiore apicem proximae haud attingente, sed basi parte sua tertia eandem superante. Corpus nigrum, albido-pubescens, prosterni margine antico et limbo lato acetabularum margineqve postico meso- et matasterni albis; maculis parvis triangularibus ad apicem segmentorum abdominalium in femina ejusdem coloris. Pedes minus elongati, sordide flavi, pallide pubescentes, femoribus subtus vitta plus minus angusta punctisqve seriatim dispositis nigris; tibiis fusco- spinulosis et breviter argenteo-setosis, tarsis apice piceis. Larva: sordide flava, nitida, rudimentis hemielytrorum apice vittaqve lata postice fortiter dilatata dorsali abdominis aeneo-nigris; capite ut in imagine setoso; pronoto angulis posticis obtusis. Habitat in territorio frigido locis denudatis terrae arenosae rarissime; in insula Nikandrovski ostrov fluminis Jenisej !/,—??/, specimina pauca inveni, unicum individuum ibidem etiam legit ARNELL alterum ad vicum Tolstoinos ?93/< invenit TryBom. Larvas iisdem locis saepius vidi. — Mus. Holm., Coll. Hagl., Coll. Reut., Coll. Sahlb. "150. Salda serior n. sp. Oblonga, nigra, pube depressa cano-argentea, in hemielytris fulvo-aurea vestlita; capitis apice antennis per partem, prothoracis lateribus, macula minuta subtriangulari versus apicem clavi pedibusqve flavis, his nigro-vittatis et maculatis, margine antico acetabulorum anticorum late, posteriorum anguste, maculis duabus irregularibus lateralibus, antica majore punctisqve nonnullis corii albidis; membrana sordide hyalina, venis, apicibus vittisqve ante-apicalibus arearum nigris, areis tribus interioribus basi macula holosericeo-atra notatis; marginibus lateralibus pronoti subrectis. Mas: minor, angustior, abdomine nigro, unicolore. Long. 41/, m.m. Femina: major, latior, segmento ultimo ventrali postice late albo; margine apicali obsolete trisinuato satis longe producto. Long. 5 m.m. S. bifasciatae THoms. simillima et valde affinis, maculis holosericeo-atris in areis interioribus membranae prope basin distincta videtur. — Caput cum oculis prothoracis medio paullo angustius, gula distincta, setis 2 utringve prope marginem interiorem oculorum, lineis ante ocellos aliaqve media tenui impressum, nigrum = K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 4, S 2 34 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. dense breviter fulvo-pubescens, clypeo, genarum et saepe lorarum apice flavis; ocellis contiguis, oculis fortiter prominentibus. Rostrum coxas posticas attingens, piceum, basi inerassatum, nigrum. Antennae tenues, prothoracis basin longe superantes. tenuissime pubescentes, apicem versus parce et breviter setosae; articulo primo crassiusculo supra flavo, subtus nigro, secundo hoc fere triplo longiore, levissime arcuato, sordide flavo, apice piceo paullo inerassato, 3:o 2:o fere duplo breviore, ultimo penultimo parum longiore. Pronotum longitudine media plus duplo latius, lateribus basi tantum levissime rotundatis, ceterum subrectis, basi late emarginatum, lobis lateralibus postice truncatis, angulis rectis, planis, striectura apiecali minus distincta, callo antico magno convexo, basin versus usqve ad partem ultimam qvartam pronoti extenso, postice linea arcuata distincta terminato, medio foveolato; supra mnigrum, dense subtilissime punctatum, pube brevi aureo-fulva dense vestitum, lateribus sub margine acuto pallide flavis. Scutellum pronoto dimidio longius, ante medium transversim late impressum, subtilissime punctulatum et pube simili ac in pronoto tectum, apice subealloso. Hemielytra abdomine distinete longiora, extus leviter rotundata, margine explanato, nigra, subtilissime punctu- lata, tenuiter et breviter aureo-pubescentia, macula parva distincta subtriangulari in clavo prope apicem scutelli in macula atro-holosericea sita flava; litura magna irregulari vena nigra divisa ante medium corii, macula minore marginali ante apicem punctisqve nonnullis hinc inde in disco albidis; membrana magna, sordide albido- hyalina, venis, exteriore late, vittisqve ante-apicalibus arearum margineqve apicali et interiore late mnigri- cantibus; -areis tribus interioribus basi macula distinecta postice acuminata atro-holosericea, notatis; area intima apicem proximae haud attingente. Alae hyalinae, metallice nitentes, venis vix infuscatis. Corpus subtus ni- grum, tenuiter argenteo-pubescens, margine antico acetabulorum anticorum latissime, posteriorum anguste coxisqve apice albidis. Pedes mediocres, tenuissime pallido-pubescentes, pallide flavi, femoribus anterioribus subtus late, posticis anguste nigro-vittatis, omnibus supra seriatim nigro-punctatis, tibiis nigro-variegatis, apice semper nigro, spinulis nigris; tarsis tenuibus, articulo primo, secundo apice tertioqve fere toto nigris. Larva: nigra, subopaca, subglabra, capite, thorace supra rudimentisqve hemielytrorum flavo-variegatis, abdomine segmento primo ultimisqve transversim flavo-fasciatis, pedibus ut in imagine; pronoti angulis posticis divaricatim productis, apice anguste rotundatis. In territorio frigido prope vicum Dudinka in locis sterilibus lapidosis ad rivulum alpinum ?3/,—=/g specimina haud pauca legi, raro tamen occurrit. ”Tarde nec alte saltitat. — Mus. Holm., Coll. Hagl., Coll. Reut., Coll. Sahlb. "151. Salda rivularia n. sp. Oblonga, nigra, subopaca, supra densius breviter fusco- et flavo-pubescens, maculis minutis in apice capitis, rostro basi anguste pedibusqve pallide flavis, his nigro-vittatis punctatisqve, membrana sordide hyalina, venis macula basali, fascia lata irregulari media apiceqve nigro-fuscis; vertice inaeqvali, antennarum articulo secundo primo plus duplo longiore; pronoto lateribus subrectis, postice utringve intra latera impresso. Mas: minor, angustior; eclypeo articulogve primo antennarum supra late flavis, abdomine toto nigro. Long. 41/5 m.m. Femina: major, latior; segmento ultimo ventrali postice rotundato-producto, margine postico sordide flavo, clypeo articulogve primo antennarum concoloribus. Long. 5 m.m. S. sScoticae CURT. affinis, sed corpore supra pilis longis excertis destituto corio cuneogve immaculatis mox distingvenda. Caput cum oculis pronoti medio paullo angustius, gula brevi, vertice inaeqvali, impressione arcuata utringve inter oculos et ocellos profunda sulcoqve medio in fronte continuata, fronte antice arcuatim transversim impressa et ante impressionem calloso elevata; nigrum subopacum, pube flava dense vestitum, setis sex nigris instructum, clypeo callogve apicali frontis saepe flavis; ocellis approximatis; gula brevi, dense griseo- pubescente. Oculi prominentes, apicem versus fortiter convergentes. Rostrum apicem coxarum intermediarum attingens; articulo primo crasso, apice anguste flavo, secundo et tertio totis nigris, apicem versus attenuatis. Antennae tenues, apicem scutelli attingentes, tenuiter griseo pubescentes, nigra; articulo primo incrassato levis- sime curvato, intus setis nonnullis nigris munito, in mare apice late, supra fere usqve ad basin flavo; in femina mnigro, apice anguste piceo; secundo hoc duplo et dimidio longiore, apice levissime dilatato, tertio et qvarto aeqvalibus, simul sumtis secundo distincte longioribus. Pronotum longitudine media duplo et dimidio latius, lateribus subrectis, basi medio late et satis profunde emarginatum, lobis lateralibus postice obliqve trum- catis, intra latera longitudinaliter impressum, callo antico extra medium producto, distincto et satis convexo, ante medium fovea transversa notato; nigrum, nitidum, pube brevi fusca et alia depressa argentea dense vesti- tum, omnium subtilissime punctulatum. Scutellum pronoto dimidio longius, avte medium transversim semicircu- lariter depressum, dense subtilissime punctulatum, pube longiore suberecta fusca et breviore depressa argentea vestitum, apice sublaevi, glabriusculo. Hemielytra abdomine distincete longiora, lateribus leviter arcuatis et anguste reflexis; nigra, opaca, obsoletissime punctulata, pube duplici uti in scutello vestita, sed pube fusca breviore; membrana completa nigricante, maculis tribus magnis fasciam transversam basalem formantibus, prima et secunda prope basin arearum primac et secundae, tertia in ipsa basi areae tertiae positis, aliisqve in apice arearum fasciam interruptam arcuatam formantibus albido-hyalinis. Alae hyalinae, venis pallidis. Corpus subtms nigrum, tenuiter flavo-pubescens, segmento ultimo ventrali in femina flavo-marginato. Pedes elongati pallide flavi, tenuiter flavo-pubescentes, femoribus anterioribus subtus vitta lata percurrente, posticis AD t KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 4. 3 basin versus angustata et abbreviata nigris notatis, ommibus seriatim nigro-punctatis, tibiis obsolete fusco-lineatis et punctatis, apice nigricante, spinulis nigris: tarsis apice piceis. Habitat inter lapides ad rivulos in territorio frigido passim copiose celerrime cursitans, saltitans et volitans captu difficillima; prope vicos Dudinka et Tolstoinos ad flumen Jenisej m. Jul. et Aug. capta. — Mus. Holm., Coll. Hagl., Col. Reut., Col. Sahlb. "152. Salda orthochila FirB. Zur. Hem. 145, 6. — StårL Öfv. Vet. Ak. Förh. 1868, 6. In territorio silvoso ad vicum Werchne-Imbatsk ?9/, unicum specimen legit TryBom. — Europa tota. — Mus. Holm. I 153. Salda saltatoria L. — FieB. Zur. Hem. 145, 7. — SAUND. Trans. Ent. soc. 1876, 630, 14, Pl. XII, fig. 7. — Cimex L. Faun. Sv. 254, 254. Var. b. (apicalis) — I. SaHrB. Not. Skpt. pro Faun. et Fl. Fenn. Förh. 1870, 301, 161, var. c. Var. ce. (vestita) — S. vestita Dover. Ent. Month. Mag. XI, 11. Habitat in territorio montoso et silvoso freqventer; varietatem bh semel tantum prope vicum Vorogova 30/4 captum. — Europa tota, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. "154. Salda pallipes FaABR. — H.-Srr. Wanz. Ins. fig. 600. — FEB. Eur. Hem. 146, 12. — SAUND. Trans. lont. soc. 1876, 6534, 13. Habitat in littoribus arenosis i valle Obensi in territorio silvoso et arctico freqventer. — Europa tota. — Mus. Helsingf. "155. Salda marginella FirB. Eur. Hem. 145, 8. — Dover. Ent. Monthl. Mag. XI, 142. In territorio silvoso prope vicum Tschemaschevo ad fiumen Obi ??/g unicum specimen legit BERGROTH. — Europa borealis et media. — Mus. Helsingf. Obs. Forte tantum varietas Saldae saltatoriae. "156. Salda opacula ZettT. — Ins. Lapp. 268, 8. — SAUND. Trans. ent. soc. 1876, 633, 10. Pl. XII, fig. 6. — S. costalis FE. SAHLB. Monogr. Geoc. Fenn. 152, 9. Var. margine costali hemielytrorum mnigro, lineolis duabus brevibus, altera in medio altera subapicali flavis; signaturis ceteris corli fere ommino obliteratis. Habitat in territorio silvoso et arctico rarius; prope oppidum Tobolsk !/; (BERGROTH), prope vicum Artomonovoi ad flumen Tobol ?!/; (TRYBOM), prope vicum Spirina ad flumen Obi ?5/; (TRYBOM), prope vicum Sortinge ad flumen Sosva 12/5 (BERGROTH), ad vicum Fatjanovskaja ?/;> et prope ostium fluminis Kurejka 18/9 capta. — Europa borealis. Mus. Holm. "157. Salda amoena Rrut. Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. 1878, 31, 24. In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk 9/;, unicum specimen detexerunt NORDENSKIÖLD et STUXBERG teste REUTER. — Mus. Holm. "158. Salda Trybomi n. sp. Obovata, nigra, albido-variegata, supra longius nigro-pilosa, aureo-pubescens; prothoracis lateribus late albis; capite oculis maximis, ocellis contiguis, antennis crassis nigro-pilosis et dense argenteo-pubescentibus, articulo secundo primo longo tantum ?/3; longiore, pronoto lateribus subsinuatis; callo antico maximo prope basin extenso; hemielytris late albido-variegatis, membrana (in forma brachyptera) parva, apice angustata; area interiore basin versus parte sua dimidia proximae superante, sed hujus apicem haud attingente. Mas: minor, angustior, segmento ultimo ventrali valde convexo, utrinqve macula parva albida notato, ceteris nigris, strigis tantum angustis apicalibus albis. 3/,—4 m.m. Femina: segmento ultimo ventrali penultimo duplo longiore, postice rotundato, dimidia apicali macu- lisqve magnis lateralibus segmentorum ceterum albis. Long, 41/,—51/, m. m. Species pulcherrima et a congeneribus distinctissima, prothoracis, antennarum elytrorumqve structura insignis; medium gqvasi inter subgenera Salda et Chartoscirta STÅL tenens. — Forma brachyptera. Caput magnum, cum oculis pronoti basi paullo angustius, antice longius rostrato-productum, gula satis longa; album, vertice toto, litura longitudinali frontis bis angulariter dilatata, macula utringqve inter oculis et antennarum basin vittaqve angusta in gula nigris; antice argenteo- vertice aureo-pubescens, setisqve nonnullis nigris mu- nitum. Oculi maximi, prominentes, apicen versus fortiter convergentes ibigve qvam antennis multo angustius distantes. Ocelli contigui. Rostrum apicem coxarum mediarum attingens; articulo primo crasso albo, secundo tenui nigro, basi anguste albido, tertio nigro. Antennae qvam in congeneribus crassiores, apicem scutelli fere attingentes, dense pubesceutes et parcius nigro-pilosae, articulo primo longo, apicem clypei parte sua dimidia superante, basi angustiore, supra sordide flavo, subtus nigro; secundo hoc ?/3 longiore, apicem versus leviter incrassatis, dense mnigro-pubescente et setis nonnullis longioribus mnigris munito, nigro, supra vitta sordide flava, tertio primo vix longiore, nigro, subeylindrico, qvam secundo brevius, fusco-pubescente, parce nigro-piloso; qvarto compresso, praecedente aeqvilongo, pube et pilis similibus tecto. Pronotum longitudine duplo latius, antice angustatum, lateribus rectis vel obsoletissime sinuatis, ad angulos posticos rotundatis, basi late sed obsolete emarginatum, lobis lateralibus angustatis, amgulis posticis subrectis; callo antico maximo, fortiter pulvinato- convexo, basin versus usqve ad partem ultimam sextam adscendente, ante medium profunde foveolato, margines laterales haud attingentes; supra nigrum, mnitidum, subaeneo-micans, omnium subtilissime punctulatum, pube 26 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. tenui depressa aurea vestitum setisqve nonnullis erectis nigris ornatum, lateribus explanatis acutis, late albis. Scutellum magnum, pronotum fere duplo longius, ante medium transyersim semicirculariter impressum, nigrum, subaeneo-micans, laeviusculum, pilis longis erectis nigris pubeqve aurea depressa vestitum. et 1/3 specimina tria 29 deteximus TrRYBOM et auctor; prope oppidum Obdorsk 18/, et 19/7 specimina 6 (SP) legit BrErerRortH. Tardissime sese movet et saltitat. — Mus. Holm., Mus. Helsingf., Coll. Hagl., Coll. Reuter, Coll. Sahlb. "159. Salda ecincta H.-Ser. Wanze. Ins. VI, 40, fig. 398. — FiEB. Eur. Hem. 148, 20. — SAUnp. Trans. ent. Soc. LS/6, 630, LI, Pl. XI, I. In territorio silvoso in littoribus limosis lacuum rarissime occurrit; prope oppidum Tobolsk 1/5 (BERG- ROTH) et prope oppidum Jeniseisk 15/; capta. — Europae maxima pars. — Mus. Holm. "160. Salda elegantula FALL. Mon. Cim. Sv. 30, 3. — F1EB. Pur. Hem. 148, 19. — SAUND. Trans. ent. Soc. 1876, 635, 15. Pl. XII, fig. 14. In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk nonnulla specimina m. Junii legit BERGROTH. — Europa tota. — Mus. Helsingf. Fam. Nabidae Står. "161. Nabis limbatus DauznB. Vet. Ak. Handl. 18550, 227. — FLtor Rhynch. Livl. 695, 2. — REUuTt. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1872, 70, 3. Formam brachypteram in territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk satis freqventer invenit STREBLOV. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. 7162. Nabis nigro-vittatus n. sp. Lineari-elongatus, sat convexus, pallide flavo-testaceus, subtiliter pallide pubescens, capite utrinqve vitta lata laterali, strigis duabus lateralibus, vitta media pronoti et scutelli, vittis duabus distinctis dorsalibus abdominis lineaqve media obsoleta nigris; sicatriculis anticis obsoletis pronoti, strigis pectoris, vittis laterali- bus ventris, punctis femorum, apice articulorum tarsorum articuloqve ultimo rostri apice late fuscis; capite latitudine inter oculos triplo et dimidio longiore et pronoto distincte breviore, temporibus oculis distincte brevioribus, antennarum articulo primo capitis longitudine; femoribus anticis capiti pronotoqve simul sumtis aeqvilongis. 9 Long. 8!/, m.m. Mas ignotus. Femina: abdomine lineari, latitudine maxima circiter triplo longiore, apicem versus rotundato-angustato, segmento 6:0 dorsali longitudine circiter duplo latiore, apice levissime emarginato ibiqve basi segmenti secundi genitalis (h. e. primi superne visibilis) vix latiore; connexivo angusto; dimorpha. Forma macroptera ignota. Forma brachyptera: hemielytris abbreviatis scutello circiter triplo longioribus, apice obtuse rotundatis, angulo exteriore rotundato, pallide testaceis, venis minus crassis et parum elevatis, membrana parva hyalina, subtriangulari, in angulo interiore hemielytrorum posita; pronoto basin versus sensim dilatato, prope apicem constricto, latitudine basali circiter !/; longiore. N. lineato DAHLB. affinis sed differt corpore minore, convexiore, capite breviore, temporibus oculorum diametro dimidio breviore, elytris in forma brachyptera longioribus, signaturis nigris magis distinctis vittisgqve lateralibus in dorso abdominis qvam media multo latioribus. A MN. limbato DAHLB. cui capitis structura similis est abdomine lineari, hemielytris longioribus signaturisqve nigris mox distingvendus. In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk detexit STREBLOV. — Mus. Holm. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 4. 31 "163. Nabis flavo-marginatus ScHoLrz. Arb. und Ver. Schles. Geech. 1846, 114, 6. — F1EB. Eur. Hem. 161, 3. — Revut. Öfv. Vet. Ak. Förh. 18672, 71, 4. Formam brachypteram in territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk sat copiose legit STREBLOV. — Mus. Holm. 164. Nabis ferus L. — Hann. Wanz. Ins. fig. 252. — FieB. Eur. Hem. 161, 9. — Revt. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1872, 72, 3. — Cimex L. Faun. Sv. 256, 962. In territorio montoso ad Krasnojarsk !9/, et territorio silvoso ad Tobolsk ?/& et ”/6 (BERGROTH) captus. — Europa tota. — Mus. Holm. "165. Nabis rugosus L. — Reut. Öfv. Vet. Ak, Förh. 1872, 74, 6. — Cimex L. Faun. Sv. 246, 916. — Nabis brevis. E1EB. Eur. Hem. 160, 3. In territorio silvoso ad oppidum Jeniseisk ?!/, captus. — Europa tota. — Mus. Holm. Obs. Varietatem membrana formae brachypterae ramoso venosa insignem, et forte ad speciem di- stinctam referendam ad vicum Tschemaschevo in territorio silvoso ?!Y/s invenit BERGRoTH. — Mus. Helsingf. "166. Nabis brevis ScHorz. Arbeit. und Ver. Schles. Gesch. 1846, 112, 2. — minor Rruvr. Öfv. Vet. Ak. Förh. 1872, 76, 8. In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk ?/& et !/; (TRYBOM) et in territorio silvoso prope oppidum Tobolsk ?3/; (BERGROTH) captus. — Europa tota, Sibiria orientalis. — Mus. Holm. Fam. Reduviidae Står. Subf. Reduviina STÅL. 167. HReduvius (Onchauchenius) aunulatus L. — FirB. Eur. Hemipt. 154, 8. — Cimez L. Faun. 252, 943. In territorio silvoso prope vicum Antsiferovo ?5/, et ”7/, a TRYBOM captus. — HEuropa tota. — Mus. Holm. 168. Reduvius (Onchauchenius) leucospilus Står Öfv. Vet. Ak. Förh. 1859, 203, 13. Mas: minor, angustior, signaturis flavo-albidis latioribus, vitta lata minus distincta punctis nigris in serie longitudinali positis notata, ejusdem coloris in ventris medio stylis genitalibus angustis teretibus leviter arcuatis albidis. Femina: major, latior, signaturis pallidis minoribus, ventre medio concolore, segmento tertio genitali gibboso-convexo, margine postico explanato, medio albido-flavo; rimo vaginali segmento ultimo ventrali triplo breviore, obovato. In gramine in prato paludoso prope oppidum Jeniseisk in territorio silvoso ?2/4 tria specimina inveni. — Mus. Holm. c Subf. Stenopodina STÅL. 169. Pygolampis pallipes FaBrR— StåL. Enum. Hem. IV, 85, 1. — Gerris FABR. Ent. syst. IV, 189, 6. — P. bifurcata F1EB. Eur. Hem. 151. — Emesa denticollis FALL. Hem. Sv. 161, 23, 1. ? In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk 19/, unicum specimen invenit BERGROTH. — Europa maxima pars. — Mus. Helsingf. SECTIO II AMPHIBICORISAE LzEon. Dur. Fam. Hydrometridae Dover. et Scott. "170. Hydrometra rufo-scutellata LavrrR. — FiEB. Eur. Hem. 106, 1. — J. SamrB. Not. Skpts pro Fauwn. et Fl. Fenn. Förh. XIV, 1875, 250, 1. — Gerris LATR. Gen. Ins. III, 137, 2. In aqvis stagnantibus in territorio silvoso sat freqventer occurrit. — Buropa tota. — Mus. Holm. 171. Hydrometra thoracica ScHumm. — FIiEB. Eur. Hem. 108, 6. — J. SaHLB. Not. Faun. et Fl. FPFenn. Förh. XIV, 1875, 253, 4. — Gerris ScHUMM. Plot. 46, 8. In territorio silvoso prope oppidum Tobolsk 3/6 et 12/, a BERGROTH capta. — Europa borealis et media. — Mus. Helsingf. "172. Hydrometra aspera FiEB. Eur. Hem. 108, 8. — J. SauLB. Not. Faun. et Fl. Fenn. Förh. XIV, 254, 3. 38 JOHN SAHLBERG, BIDRAG TILL NORDVESTRA SIBIRIENS INSEKTFAUNA. In territorio arctico ad flumen Tunguska inferior formam brachypteram 13/1 invenit TRYBOM. — Fennia, Svecia, Germania. — Mus. Holm "173. Hydrometra lacustris L. — FiEB. Zur. Hem. 1059, 10. — J. SaurnB. Not. Faun. et Pl. Penn. Förh. XIV, 255, 6. -— Cimex L. Faun. Sv. 257, 970. Habitat in aqvis in territorio silvoso passim. — Europa tota, Africa borealis. — Mus. Holm. "174. Hydrometra odontogaster Zrerr. Faun. Lapp. 306, 3. — FirB. Eur. Hem. 109, I1. — J. SAHLB. Not. Faun. Fl. Fenn. Förh. XIV, 257, 7. Habitat in aqvis stagnantibus et fluitantibus in territorio montoso, silvoso, arctico et frigido usqve ad vicum Dudinka freqventer. — Europa fere tota. — Mus. Holm. Fam. Limnobatidae FiEB. "175. Limnobates stagnorum L. — Fi1EB. Hur. Hem. 103. — J. SaurB. Not. Faun. et Fl. Fenn. PFörh. XIV, 268, I. — Cimex. L. faun. Sv. 201, I70. In territorio silvoso prope oppidum Jeniseisk P/, captus. — Europae maxima pars. — Mus. Holm. SECTIO III HYDROCORISAE LATR. Fam. Nepidae Burm. 176. Nepa cinerea L. PFaun. Sv. 245, 906. — Fi1iEB. Eur. Hem. 102. — J. SaAHLB. Not. Faun. et Tal JAN ANN AIN III In territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a STREBLOV capta. — Europa fere tota. — Mus. Holm. Fam. Notonectidae Burw. 177. Notonecta glauca L. Faun. Sv. 244, 903. — J. SaAHLB. Not. Faun. et El. Fenn. Förh. XIV, 273, Il. — N. Fabricii FirB. Eur. Hem. 101, 2. In territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk et in territorio silvoso prope oppidum Jeniseisk capta. — Europa tota, Asia et America borealis. — Mus. Holm. Fam. Corisidae FiEB. "178. Corisa praeusta FirB. Bull. de Mosc. 1548, 321, 14. — Eur. Hem. 95, 21. — THOMs. Opusc. ent. 32, I. — J. SaAHLB. Not. Faun. et El. Fenn. XIV, 281, 4. In aqvis stagnantibus in ommnibus territoriis e oppido Krasnojarsk usqve ad ostium fluminis Kureika et: oppidum Beresov freqventer occurrit. Europa borealis et media. — Mus. Holm. Var. c: J. SAHLB. I. c. raro occurrit nec nisi in territorio silvoso ad vicum Inserovo '/; (TRYBOM), in territorio arctico ad oppidum Beresov (BERGROTH) et prope ostium fluminis Kurejka (TRYBOM et auctor) capta. — FEennia. — Mus. Holm. "179. Corisa concinna FirB. Bull. de Mosc. 1848, 521, 15. — Eur. Hem. 96, 22. — THoms. Opusc. ent. 32, 10. In territorio silvoso prope vicum Selenkina ad flumen TIrtisch ?5/; a TRYBOM capta, prope oppidum Omsk etiam invenit Slovsov. (Etiam ad flumen Jenisej in territorio arctico prope vicum Potapovskoje (68”35') ?/g teste REUTER a NORDENSKIÖLD et STUXBERG capta). Germania, Austria, Brittannia, Svecia. — Mus. Holm. "180. Corisa striata L. FirB. Zur. Hem. 97, 27. — THoms. Opusc. ent. 34, 14. — J. SaknB. Not. Faun. et. Fl. Penn. Förh. XIV, 286, 10. Ivo territorio montoso prope oppidum Krasnojarsk a StREBLoV capta. — Europa tota. — Mus. Holm. '181. Corisa distineta FirB. Burr. de Mosc. 1848, 524, 19. — Ewr. Hem. 97, 29. — THoMs. Opuse. ent. 34, 12. — J. SauLB. Not. Faun. et El. Fenn. Förh. XIV, 285, 9. In territorio silvoso prope vicum Worogovo 39/, capta. — Europa tota. — Mus. Holm. "182. Corisa longipalis n. sp. Elongata, supra nigra, capite pallide favo, vertice obsolete infuscato; pronoto postice subangulariter producto, angulis lateralibus rectis, margine antico cum lateralibus subcontinue arcuato; lineis transversalibus KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 4. 39 3—9 latis pallidis saepe fissis et abreviatis, carima media brevissima margine laterali nigricante; hemielytris lineis pallidis abbreviatis irregularibus hieroglyphicis, clavi basi latioribus, ante medium valde angustis remotis et subrectis; subtus pallida, pectore medio abdominisqve basi nigris; pedibus pallidis, ungviculis intermediis tarsis !/; longioribus. Long. 8 m. m. Mas: palis elongatis latitudine basali triplo longioribus, apice leviter incurvis, basi extus fere rectangu- lariter dilato, margine exteriore apicem versus sensim fortius rotundato-angustato; margine interiore basi cum exteriore fere parallelo, deinde subsinuato, latere superiore subconvexo, inferiore prope basin impresso, serie interna setosa nulla; fronte leviter impressa; tibiis anticis brevissimis. Femina: palis angustis, semilunatis, basi leviter angustatis, apice acutis. C. Fallenii F1EB. affinis sed signaturis hemielytrorum magis irregularibus et abbreviatis, angulis laterali- bus pronoti paullo minus acutis formaqve palarum maris valde dissimili facile distingvenda. — Caput struc- tura ut in C. Fallenii, pallide flavum, vertice angulato-elevato, obsoletissime infuscato. Pronotum longitudine dimidio latius, postice leviter subangulariter productum, lateribus cum basi fere continue arcuatis, angulis fere ut in C. Fallenii sed paullo minus acutis, fere rectis; supra modice convexum, subtiliter rostratum et transversim strigosum; carina media brevi, postice sensim evanescenti; nigrum, lineis 8—9 latis, hinc inde saepe fissis et abreviatis, pallidis, margine anguste nigro. MHemielytra nitidula, obsolete rostrata, nigra, pilis longis depressis pallidis parcissime adspersis; clavo lineis pallidis, 8—12 anterioribus plerumqve rectis et subparallelis, basalibus intus leviter dilatatis, posterioribus irregularibus, flexuosis et abbreviatis, angustis, sutura clavi pallida, spatio opaco tertiam anteriorem partem occupante; corio postice sublaevi, lineolis flavis angustis et abbreviatis, postice presertim irregularibus, ramosis et angulatis, subhieroglyphicis, extus striga angusta et prope angulum interiorem plaga magna irregulari nigris interruptis, sutura membranae obsoleta, anguste pallida, linea nigra adnexa, area marginali pallida; membrana lineolis valde irregularibus, ramosis, hieroglyphicis, in limbo interiore subparallelis pallidis. Corpus subtus pallidum, pectore medio nigro, abdomine maris basi infuscato. Prothoracis lobis lateralibus angustis, constrictis, apice obliqve rotundatis. Pedes cum coxis pallide flavi, tibiis posticis margine postico obsoletissime infuscato, ungviculis intermediis tarsis intermediis !/5 longioribus, leviter curvatis, tibiis anticis maris brevissimis, subglobosis, palis qvadruplo brevioribns, intus foveolatis. In territorio silvoso et arctico in aqvis stagnantibus a fluminibus relictis rarius occurrit; ad flumen Obi prope vicum Spirina ?3/5 (TRYBOM), prope vicum Jelisarovo 9/3, prope vicum Troisky ?/&, ad vicum Sortinge ”/g (BERGROTH); ad flumen Jenisej autem ad vicum Fatjanovsk 3/4 (TRYBOM) et prope ostium fluminis Kurejka 18/4 capta. — Mus. Holm., Mus. Helsingf., Coll. Hagl., Col. Reut., Coll. Sahlb. "183. Corisa Fallenii FirB. Bull. de Mosc. 1848, 524, 18. — Eur. Hem. 97, 2S. — THoms. Opusc. ent. Jos, Il. — J. SamrB. Not. Faun. et Fl. Fenn. XIV, 287, 11. In territorio silvoso prope oppidum Jeniseisk ?3/6 a TRYBOM et prope vicum Lebedevo ?7/3 capta. (Ad oppidum Kunguhr in Rossia orientali etiam invenit TryBom.) — Europa fere tota. — Mus. Holm. "184. Corisa fossarum LzEaAcH. Trans. Soc. Linn. XII, 1817, 1, 17, 4. — F1irB. Eur. Hem. 98, 32. — THoMs. Opusc. ent. 37, 18. — J. SaAHLB, Not. Faun. et El. Fenn. Förh. XIV, 289, 13. In territorio silvoso prope vicum Fatjanovsk ??/4 a TRYBOM capta. — Europa borealis et media America, borealis. — Mus. Holm. "185. Corisa semistriata FErirr. Bull. de Mosc. 1848, 529, 26. — Hem. Eur. 95, 20. —- THOMS. Opusc. ent. 37, 17. — J. SAHLB. Not. Faun. et Fl. Fenn. Förh. XIV, 290, 14. Habitat in aqvis stagnantibus in territorio montoso ad oppidum Krasnojarsk et in territorio silvoso fre- qventer. — Europa borealis et media. — Mus. Holm. Obs. Prope oppidum Kunguhr in parte orientali Rossiae Europeae '5/; et !6/; praeterea species duas invenit TRYBOM, Corisam vernicosam WALLENGR. et Corisam limitatam FIEB., qvas in Sibiria frustra qvaesiverimus. — Mus. Holm. "186. Cymatia Bonsdorffii SAHLB. Corisa SAHLB. Obs. Not. Fenn. 13, 6. — FiEB. Eur. Hem. 90, 20. — THoms. Opusc. ent. 40, 23. — J. SaHLB. Not. Faun. et Fl. Fenn. Förk. XIV, 296, 1. In territorio silvoso ad vicum Worogovo ?/; a TRYBOM et prope oppidum Tobolsk ?/; a BERGROTH capta. — Europae magna pars. — Mus. Holm. Obs. Cymatiam coleoptratam ad Kunguhr '?/; legit Trygom. — Mus. Holm. a FY TEA TITO FE FA ae VERVA Hi llp 2 4 ua, | gn tå slper n0 AN vd i Ba , p fd atv så sn NES ky ull tdsga EN ; AP METO aln ; vilugrus Flat ranuklo 29: AN 2 IggD de NL AN mbt rr ute fule 3 sin heia i on iagk hand ä Sakari RDR AND den KN [ TONER OR RA vg ont ÅR [ELEN : OR Hud aarad a piaynasa NA ILE gylle. Be förda Utas ktör bet lid öd Norte Su ann N j | runka sd [CA aha fö lald Hf. Ä sf SN , 4 Demeter MO RÖRAN pidllaglunstin NARNelAR körda saljeal kent "” Ty kltine nARNOA Sher i SLUT TUr aga inl be pef nolla Haft BURGA, miner sh vise AN HN häl da FT KR TEST Nude EK ER NÄT nA sog AHA gfnlide: somm: SKE; RA lät. Säv ir baron KUSANN KENT pa Fre atillysgår squyg i) "reor Sd OR Krlipln tt RMANU RINGS RT UR J ONT "Kv ARN Mype LA sng - TAR ÅL & ArtLENAE UNTEN svag 26 tyg KT Ad od hytt ulatnr ing UTAS dm” | 2 fallen tape CA ISEN VISNR KULLE nodät id YT RAR AINA | t TE FE FOR jla ATI NT. KRT SEE St | ; i i LIC) - GAN TE hh FÅ FOLIGAA. ADIA OOTER EMM wnN ' dj i KA SE LJ d kan . ha oe a ( äq SATTE But RAN NNE PR. SUN fa a GR EET Te Sd om hi mb närcyu angr ivöt : ' ( I NOR i i i otal TEA erg Ul lA skr RR 2 OG R bort ine IC MÅR a ok KRK sw än ARE EA MOR TN ER Lr AT VE 0 ME än An FE a Föra SNÖN NU a MN VN TIN PR OT EA SIA | AST EN ÅL 0 i slit i å I Agt ju IA Kyl ön Lo IFE HE 4 en, LITT IANA 4 rä Si HR na RA Ke lar. 14 IT öralle INNE HEAD tt : NR AN SER on MAL 1 ak REN ÖNSKAS: dd reta så gen | Ö Å d FnER I VER ON MILE a Mn | JAN LA ILL sabel I SN ölet ale TEE RAG RENT DINA tree WERN Ka ML Lan gån | | 5 ij i NARVA ÄTT NER RAN SRS ET LÄRT RN eta för Sar mkv anv Fla & | RAM RE da NE SAID a ÖR AA te NUR ARNE AT ÄLL 44 a FLÄLONRAR TA sb dör FST NS Rn DT TAN Ska ETTA a ff rö N | IAS / q EM et silegkad = N is (EN z ( ATI FINS är ViN LE LEK TYS YSYEIN FÖRE ån a ON AR JA nasinadtt ER ö FINE Ta Ny VAA AC, SE Lr MAR AR, Hö ha ANG di ROTE diuvbidea vå 5 St Fe a VÅR ol a | - B SAR ar än HÖR 2 VU DR - å LEVE Å 5 Over free: KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR Bandet 16 N:o 5 ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA EINGESAMMELT VON DER SCHWEDISCHEN EXPEDITION IM JAHRE 1875 BESCHRIEBEN VON DoctoR L. KOCH. MIT! 7 "TAFELN. AN DIE KÖNIGL. SCHWED. AKADEMIE D. WISSENSCH. EINGEREICHT D. 30. APRIL 1878. Sm STOCKHOLM, 1879. KONGL. BOKTRYCKERIET, P. AA. NORSTEDT & SÖNER. BA HA INR A Ae ADR SR | i FR 44 SAT rd Ö d IN RK. KUA / ' q yr M Å ' > ÅE me 5; ie 2 ESA AE | Lea RAA. Mr KÖY TOT vana BIN ONE $ Rn ur & ; SER l Ib UNESR N | a | | | Y v Å I Ve DR STONE RSKR NSLEORA 4 fö VA TT nd HN RS TNA [cR 0 KN VOL RBRN SERGE TERESE NNE JDS AE Vv Å b = Ä FaR Å y SNR VV SAR N =S Tr N 7; LV d. - fafnir not - vid 4. RR TEM ' [0 D:zas Ergebniss der nach jeder Richtung hin von den herrlichsten Erfolgen gekrönten Expeditionen der Herren Prof. NORDENSKIÖLD und Dr. STUXBERG nach Novaja Semlja und den Mändungen des Jenissej war auch in arachnologischer Beziehung em tberaus reichliches und in gleichem Grade interessantes; durch dasselbe wurde die Kenntniss der hochnordischen Arachnidenfauna zu einem kaum geahnten Umfange erweitert. Die Gesammtzahl der von diesen Expeditionen herstammenden Arten mit Bin- rechnung der von Herrn GOTTLoB STREBLOW in der Umgegend von Krasnojarsk gesam- melten Spinnen und Phalangiden beläuft sich auf 205, nämlich 156 Araneen, 7 Pha- langiden und 42 Acariden; mehr als die Hälfte dieser Arten, nämlich 110 (76 Araneen, 3 Phalangiden und 35 Acariden) sind neu för die Wissenschaft. Am zahlreichsten sind die Retitelarien (mit 87 Arten), nächst diesen die Tubitelarien (mit 27 Species) ver- treten; von den Orbitelarien wurden 14, von den Laterigraden und Citigraden je 11 und von den Saltigraden 6 Species erbeutet. Bis jetzt sind nun aus dem hohen Norden mit Einschluss der von CAMBRIDGE, THORELL und WuHitE veröffentlichten neuen Arten 275 Species von Arachniden bekannt; eine gewiss bedeutende Zahl! Zwischen dem 72. und 73. Breitegrad wurden von den Herren Prof. NORDENSKIÖLD und Dr. StTuxBErRe 14 Araneiden und 14 Acariden gesammelt (Erigone remota L. Kch., longipalpis Sund, Tirolensis L. Kch., atra Bl., incesta n. sp., barbata n. sp., diversa n- Sp., borea n. sp., aquilonaris u. sp., vexatrix Cambr., Linyphia latebricola n. sp., The- ridium oleatum n. sp., Drassus cognatus West. und Pirata piraticus Cl., Eremaeus linea- tus Thor., Nothrus scaber n. sp., Nothrus punctatus n. sp., Oribata notata Thor., Oppia sphaerica n. sp., Gamasus emarginatus C. Kch., Gam. armatus n. sp., Gam. tenellus n. sp., Gam. ovalis n. sp., Sejus semitectus n. sp., Rhagidia gelida Thor., Tetranychus borealis n. sp., Bdella pallipes n. sp., Bdella grandis n. sp. und Claviceps rugosus n. sp. — Zwischen dem 73. und 74. Breitegrad wurden 9 Araneiden und 11 Acariden beob- achtet. — Erigone Tirolensis L. Kch., arctica White, atra Bl., rurestris C. Kch., remota L. Kch., psychrophila Thor., leviceps n. sp., mendica n. sp., oxycephala n. sp., Bdella mollissima n. sp., decipiens Thor., arctica Thor., brevirostris n. sp., Tormophora ser- rata Cambr., Nothrus borealis Thor., Oribata lucens n. sp., Orib. crassipes n. sp., Rhyncholophus sucidus n. sp., Penthaleus borealis n. sp., Penth. crassipes n. sp.; hier bemerken wir noch einige Arten, welche öber den grössten Theil von Europa verbreitet sind (Erigone atra Bl. und rurestris C. Kch.). Uber den 72. Breitegrad !lumaus begegnen uns auch zwei in den Hochalpen Tirols erst in einer Höhe von 7000' an vorkommende 4 | L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Species (Erigone Tirolensis L. Kch. und remota L. Kceh.). In den höheren Alpenregionen zeigen sich auch noch, gleichwie im hohen Norden Erigone atra Bl. und rurestris C. Keh. und hier wie dort föhren die sonst fort und fort sich gegenseitig bekämpfenden Spinnen ein geselliges Zusammenleben, indem, wie Herr Prof. NORDENSKIÖLD mittheilte, immer eine grosse Anzahl von Individuen an derselben Localität, unter einem Steine u. s. w. gefunden werden, ganz so wie in den Alpen, wenn man der Schneegränze näher kommt. Andere bis jetzt nur in den Alpen, jedoch auch hier in den Hoch- thälern beobachtete Arten, welche zugleich auch im Norden vorkommen, sind: Theri- dium umbraticum L. Keh., Pardosa Giebeli Pav., Trochosa insignita Thor. und Attus rupicola C. Kch. Was die horizontale Verbreitung der Arachniden im hohen Norden betrifft, so scheinen die Milben in weit grösserer Ausdehnung vorzukommen, als die Araneiden; es wurden z. B. von den durch TEoOrREiL bekannt gewordenen Araneiden aus Spitz- bergen und Grönland auf Nowaja Semlja und an der Jenissejmändung nur Erigonc longipalpis Sund und psychrophila Thor. gefunden, während von den 11 Arten der Acariden nur vier nicht unter den von Herren Prof. NORDENSKIÖLD und Dr. STUXBERG gesammelten Thierchen sich vorfanden. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. I ARANEEN. IL ORBITELARIEN. EPETRIDEN: i EPEIRINEN. Epeira Walck. 1: Epeira silvicultriz CO. Koch. Jenissej (lat. 60 55' Worogowa. — lat. 59? 30 Kolmogorowa). Die mitgebrachten Exemplare stimmen völlig mit den bei Närnberg von mir ge- sammelten iäberein; nur ist die Färbung der Abdomen bei allen merklich lichter. 2. FEpeira marmorea Cl. (forma principalis). Jenissej (lat. 65” 45' S. v. Troitzkoj). Ein entwickeltes Weibehen. 3. Epeira cornuta CI? Jenissej (lat. 66” 25' Jermakowa. — lat. 68” 55' Werschininskoj. — lat. 64? 25 Baklanowskoj). Drei unentwickelte Exemplare — zwei Männchen und ein Weibehen — fast ohne allen Zweifel zu dieser Art gehörend. Tetragnatha Latr. Tetragnatha borealis n. sp. Ein unentwickeltes männliches Exemplar. Der Cephalothorax bräunlichgelb mit schwärzlicehem Randsaume, einem undeut- lichen schwarzen Längsstreifen, welcher am Hinterrande beginnt und bis zum hinteren Kopfende sich erstreckt; die Abgrenzung zwischen Kopf- und Brusttheil durch eine geschwungene braune Linie bezeichnet. Die Mandibeln hell-bräunlichgelb mit je zwei schwärzlichen Längstreifen; die Streifen. liegen mehr nach Aussen und reichen nicht äber die Mitte herab. Die Klauen licht-röthlichbraun. Die Maxillen hell-bräunlichgelb, 6 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. an der Aussenhälfte schwach schwärzlich angelaufen. Die Lippe und das Sternum schwarzbraun ; erstere mit gelblich-weissem Vorderrande. Das Abdomen röthlich-weiss, in den Seiten bräunlich angelaufen; oben ein tiefgezacktes, bräunlich-gelbes, schmal schwarzgesäumtes Längsband, welches an der hinteren Hälfte verschmälert ist und von der Basis bis zu den Spinnwarzen reicht; in demselben eine seitlich verästelte schwärz- liche Linie. — Die Spinnwarzen braungelb, an der Spitze schwärzlich; beiderseits von denselben zwei weisse Punktfleckchen. An der Unterseite des Abdomen ein breites, bräunliches, beiderseits von einem breiten, gelblichweissen Streifen eingefasstes Mittel- längsband, welches vom Epigastrium bis zu den Spinnwarzen sich erstreckt. Die Palpen blassgelb. Die Beine hellbräunlichgelb, um die Wurzel der Stacheln ein schwarzes Pöänktchen. Um die Spitze der Schenkel und Patellen ein schmalér —, um jene der ibrigen Glieder ein breiterer dunkelbrauner Ring. Die Tibien bis in die Nähe des Endringes stärker gebräunt. Der Cephalothorax um 0,"0005 länger als breit, in den Seiten schwach gerundet, vorn abgesetzt verschmälert, nieder, am Kopftheile nur wenig erhöht, mattglänzend, mit kurzen weissen, seidenglänzenden Härchen dinn bedeckt; diese Härchen sitzen auf kleinen Körncehen. Die Rickengrube tief, fast rautenförmig, in der Linie zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare. Kopf- und Brusttheil durch eine geschwungene Furche deutlich von eimander begrenzt. Die vordere Augenreihe stark nach Vorn gebogen (recurva); die hintere fast ge- rade. Die vier MA”) ein vorn verschmälertes Trapez bildend; die vorderen beträcht- lich kleiner als die hinteren, von einander in ihrem Durchmesser, von derna hinteren etwas weiter und von den SÅ fast noch einmal so weit als von einander entfernt. Jedes der vier SÅ an einem kleinen Hägelchen; das vordere etwas kleiner als das hin- tere, von diesem nicht so weit als die vorderen und hinteren MA entfernt. Die Augen der hinteren Reihe in gleichem Abstande von einander. Die Mandibeln etwas vorwärts gerichtet, oben stark gewölbt, divergirend, glänzend, mit kärzeren und längeren, feinen, abstehenden Borsten licht bewachsen. Die Klaue kurz, stark gekräummt; am vorderen Falzrande sechs nach Hinten stufenweise käörzere Zähnehen; in ganz gleicher Weise ist der hintere Falzrand mit Zähnchen besetzt. Die Maxillen gewölbt mit einer schräg verlaufenden, undeutlichen Längskante, vorn stark erweitert und eine ziemlich scharfe Ecke bildend; der Vorderrand leicht gerundet und scharfkantig; der bis zur Lippe herab gerade Innenrand dicht kurz be- franset. Die Lippe nicht halb so lang als die Maxillen, etwas körzer als an der Basis breit, vorn nur wenig verschmälert, mit wulstig erhöhtem, gerundetem Vorderrande. Das Sternum schmal herzförmig, glanzlos, gewölbt, mit weissen feinen Härchen, welche am Rande länger sind als auf der Scheibe, licht bewachsen. Das Abdomen c. 2'/; mal so lang als breit, im vordersten Drittheile am breitesten und hier auch höher, nach Hinten allmählich verschmälert und am hinteren Ende ab- gerundet, mit ganz kurzen, glänzenden Härchen licht bewachsen. 1!) MA = Mittelaugen. SA = Beitenaugen. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 16. N:o 5. 7 Die Behaarung der Beine meist abgerieben; die Schenkel sind an der Unterseite mit längeren abstehenden Haaren bewachsen; an einzelnen Tibien sind oben verschie- dene sehr lange, gerade abstehende Haare noch vorhanden; die Stacheln von mässiger Länge. Die Tarsen gegen das Ende verdickt. Obwohl nur ein unentwickeltes Exemplar trägt dasselbe doch verschiedene Merk- male an sich, welche es als den Representanten einer selbstständigen Species erscheinen lassen. In nächster Verwandschaft zu Tetragnatha obtusa unterscheidet sich die vor- liegende Art durch das schwarzbraune Sternum von jenen; bei Tetragnatha obtusa sind die Tibien hellbräunlichgelb und nur an der Spitze gebräunt, die Spitze der Tarsen ist nicht verdickt, der Cephalothorax nach Vorn weniger verschmälert. Durch dieselben Merkmale unterscheidet sich Tetr. borealis auch von Tetr. groenlandica Thor., welche mehr Aehnlichkeit mit T. obtusa zu haben scheint. Von Tetr. conica Grube ist unsere Species auch sehr verschieden; bei ersterer ist die hintere Augenreihe stärker gebogen als die vordere; das vierte Beimpaar ist nur so lang als der Körper. Länge des Cephalothorax: 000175, des Abdomen: 0”0035, emes Beines des ersten Paares: 0”0125, des zweiten: 0”0075, des dritten: 0”004, des vierten: 0” 0075. Von Nischnij Jubatsk (lat. 63? 50'). Unter den von Herrn GOTTL. STREBLOW bei Krasnojarsk gesammelten Spinnen fanden sich folgende Epeirinen vor: Epeira Walck. FEpeira adianta Walck. » alsina Walck. » marmorea CI. » » var. pyramidata Öl. » cornuta CI. » — patagiata Cl. Singa CO. Kch. Singa pygmaea Sund. » nitidula C. Keh. Zilla C. Kch. Zilla Ströma Thor. Tetragnatha Latr. Tetragnatha extensa Linn. » Solandri Scop. » groenlandica Thor. » pinicola L. Keh. co L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. II. RETITELARIEN. THERIDIDEN: Pachygnatha Sund. 1. Pachygnatha Clerckii Sund. Sibirien — Tomsk-Kainsk, Krassnojarsk-Jenissej. Jenisseisk. Jarzowa Selo (lat. 60” 10'). 2. Pachygnatha Listeri Sund. Krasnojarsk-Jenissej. Jenisseisk. Worogowa Selo (lat. 60” 50). Jarzowa Selo (lat. 60? 10'). Linyphia Latr. Bereits bekannte Arten: Linyphia approzimata Cambr. 6 Mil. S. om Podk. Tunguska (lat. 61”) Jeniss. Exp. Linyplia montana Cl. Unentwickelte Weibehen von Tunguska (lat. 61”) Jeniss. Exp. Linyphia clathrata Sund. Sibirien zwischen Tomsk und Kainsk. Linyphia alticeps Sund. Sibirien zwischen Krasnojarsk und Tomsk. — Jarzowa Selo (lat. 60? 10') Jeniss. Expedition. Linyphia insignis Bl. Sibirien zwischen Krasnojarsk und Tomsk. — Tunguska (lat. 61? 15'), Jarzowa Selo (lat. 60? 10'), Surgutskoj (lat. 62” 50') Jeniss. Exp. Linyplia scopigera Grube. Pupkowskij (lat. 64” 42'), Aninskoj (lat. 63” 30'), Tunguska (lat. 61” 15'), Woro- gowa Selo (lat. 60” 50') und Jarzowa Selo (lat. 60? 10) Jeniss. Exp. Linyplia nebulosa Sund. Sibirien — Jennisseisk. Linyplua index Thor. Selivaninskoj (lat. 65” 55'), Podkamenno Tunguskoj (lat. 61” 40') und Jarzowa Selo (lat. 60” 10') Jeniss. Exp. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 5. 9 Unter den von Herrn GOTTLOB STREBLOW bei Krasnojarsk gesammelten Spinnen fanden sich folgende Linyphien vor: Linyplua triangularis Ol. Linyphia pusilla Sund. Linyphia bucculenta CI. Linyplua conspersa n. sp. T. I. f£. I Patellar- und Tibialglied der Palpen und die Kopulationsorgane, 1? Schiff- chen, 1" Mandibel des Männchens, 1: Epigyne. Femina. Der Cephalothorax hell-bräunlichgelb, am Brusttheile ein schmaler, schwarzer Randsaum; em schwärzliches Mittellängsband beginnt am Hinterrande und verläuft in gleicher Breite bis zum hinteren Kopfende, wo es sich zu einem kleinen Fleckehen er- weitert; vom Vorderrande des letzteren geht ein schmälerer Mittelstreifen ab und zieht sich bis zur hinteren Augenreihe, von seinen Ecken beiderseits ein gebogener Strich, welcher sich bis zu den SA der hinteren Reihe erstreckt. Die Mandibeln gelbbraun; Maxillen und Lippe bräunlichgelb, schwärzlich angelaufen, am Vorderrande weiss. Das Sternum bräunlichgelb, schwärzlich angelaufen. — Das Abdomen weiss, fein dunkler netzartig; oben ein durchlaufendes, hinten nur wenig verschmälertes, schwärzliches, weiss getöpfeltes, an seinen Seitenrändern stumpf ungleich gezacktes, breites Längs- band; in der vorderen Hälfte desselben ein schmaler, schwarzer Längsstreifen. An den Seiten schräge, schwarze Striche. Unten ein weisses, hinten verschmälertes und gerun- detes, an seinem hinteren Ende einen schwarzen Flecken umschliessendes Mittelfeld, welches jedoch nicht bis zu den Spinnwarzen reicht; letztere braungelb. Die Beine hell-bräunlichgelb, an den Schenkeln, Tibien und Metatarsen je zwei schwärzliche Ringe- Die Palpen blassgelb; das Tarsalglied gegen das Ende gebräunt. Mas. Das Männchen ist ganz ähnlich wie das Weibehen gefärbt und gezeichnet. Das Femoral-, Patellar- und Tibialglied der Palpen hell-bräunlichgelb; die Decke der Copu- lationsorgane gelbbraun. Die Metatarsen und Tarsen der beiden Vorderbeinpaare gebräunt. Femina. Der Cephalothorax kärzer als die Tibia eines Beines des vierten Paares, um 00005 länger als zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare breit, dem Umrisse nach oval, vom Hinterrande bis an die Linie zwischen dem dritten Beinpaare schräg ansteigend, am Kopftheile oben leicht gewölbt, glänzend, bei guter Vergrösserung fein netzartig erscheinend, mit kurzen, auf kleinen Körncehen sitzenden, angedräckten Här- chen bewachsen; diese Härchen am Brusttheile in strahligen Reihen zwischen den Im- pressionen stehend, am Kopftheile in Längsreihen geordnet. Beiderseits am Brusttheile zwei Impressionen, welehe unten sich erweitern, den Seitenrand jedoch nicht erreichen. Ki ST Viet AK: Handl "Band: i6. N:0or5: 2 10 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Am hinteren Ende des Kopftheiles eine runde, seichte Grube mit einem Längseindruck. Kopf- und Brusttheil undeutlich von einander abgesetzt. Die vordere Augenreihe leicht nach Vorn gebogen (recurva); die MA vom Kopf- rande weiter als von den hinteren MA, von einander und den SA gleichweit, jedoch nicht völlig in ihrém Durchmesser, von den hinteren MA etwas weiter als in ihrem Durchmesser entfernt, rund, an einem kleinen Vorsprunge, kaum grösser als die SA; letztere länglich-rund, mit den hinteren SA, welche ebenso gross und von derselben Form sind, an einer gemeinschaftlichen, schrägen Erhöhung; die SÅ jeder Seite ein- ander fast beröhrend. Die hintere Augenreihe ganz schwach nach Hinten gebogen (procurva); die MA rund, kleiner als die vorderen MA, von einander nicht ganz in ihrem Durmesser, von den SÅ merklich weiter entfernt. Die Mandibeln an der Basalhälfte sehr stark, fast knieförmig hervorgewölbt, dann leicht nach Hinten zurickweichend, länger als die vordersten Patellen, innen etwas divergirend, sehr glänzend, glatt, mit sehr langen, feinen Borsten weitschichtig besetzt. Die Klauen von mässiger Länge, stark gekräummt, am vorderen Falzrande zwei grössere Zähne, am hinteren drei kleinere. Die Maxillen stark gewölbt, mit langen Borsten besetzt, an der Aussenseite vorn gerundet; der Innenrand vom vorderen Ende bis zur Lippe herab gerade, längs der letzteren rundlich ausgeschnitten. Die Lippe an der Basis breiter als lang, mehr als halb so lang als die Maxillen, nach Vorn verschmälert, mit gerundetem, wulstigem Vorderrande. Das Sternum herzförmig, gewölbt, glänzend, sehr fein netzartig, mit sehr langen, abstehenden Borsten licht bewachsen. Das Abdomen dem Umrisse nach elliptisch, gewölbt, etwas fettähnlich glänzend, mit mässig langen, angedräöckten, auf kleinen Körnehen sitzenden Borsten dänn bedeckt. Das Femoralglied der Palpen mit starker Kopfkruömmung, seitlich zusammen- gedröäckt, am Ende leicht verdickt. Der Tibialtheil fast noch einmal so lang als der Patellartheil; das Tarsalglied dichter behaart und wie die beiden vorhergehenden mit langen Stachelborsten besetzt. Die Beine glänzend, kurz behaart, die Schenkel unten mit längeren Haaren be- setzt; an den sämmtlichen Metatarsen von der Basis bis zum Ende Stacheln; an den Schenkeln der sechs hinteren Beinpaare oben ein Stachel, sonst sind dieselben nicht weiter bestachelt; an den Schenkeln des ersten Paares oben und vorn je em Stachel. Länge des Cephalothorax: 070025, des Abdomen: 0004, eines Beines des ersten Paares: 07011, des zweiten: 00095, des dritten: 070075, des vierten: 0011. Mas. Cephalothorax und Augenstellung wie bei dem Weibehen; die Mandibeln dinner, stärker divergirend, an der unteren Hälfte der Quere nach gerunzelt, am vorderen Klauenfalzrande drei Zähne, von denen der mittlere beträchtlich grösser ist; am hin- teren Falzrande zwei kleine Zähnchen. Maxillen, Lippe, Sternum und Abdomen wie bei dem Weibchen. Das Femoralglied der Palpen länger als bei diesem, dänner, stärker gekröummt; der Patellartheil von keuliger Form, am Ende mit einer langen Borste, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. ii welche am Ende feinspitzig und abwärts gebogen ist und iäber das Tibialglied hinaus- reicht, letzteres so lang als das vorhergehende, am vorderen Ende oben einen abge- stumpften Vorsprung bildend, unten bauchig erweitert und hier sowie innen mit langen Borsten, zwischen welchen zwei sehr lange hervorragen, besetzt. Die Beine länger als jene des Weibchens; die Metatarsen und Tarsen des ersten und zweiten Paares unten mit längeren, gerade abstehenden Haaren; an den Metatarsen dieser Beime innerhalb der Basalhälfte und am Ende je ein Stachel; die Metatarsen der beiden Hinterpaare wie jene des Weibehens bestachelt; auch die Bestachelung der Schenkel ist jener bei dem anderen Geschlechte gleich. Länge des Cephalothorax: 07002, des Abdomen: 07003, eines Beines des ersten Paares: v”013, des zweiten: 070115, des dritten: 00075, des vierten: 0”0115. Bei einer Varietät ist das Längsband an der Oberseite des Abdomen viel dunkler ge- färbt und hört, breit abgestumpft, in einiger Entfernung von den Spinnwarzen auf; bei dieser ist auch der Längsflecken an der Unterseite des Abdomen schwarz und nur weiss gesänmt. Bei einzelnen Exemplaren ist das Räckenfeld des Abdomen nur schwarz ge- säumt und im Inneren hellfarbig. L. conspersa hat in Farbe und Zeichnung einige Aehnlichkeit mit Lin. montana Cl.; das Männchen unterscheidet sich von jenem letzterer Art durch die lange Borste am Ende des Patellargliedes der Palpen, die kurze Behaarung und die längere, schlan- kere Form des Tibialgliedes; das Weibchen durch den vorn mehr verschmälerten Ce- phalothorax, die unten mit langen, steifen Borsten reichlich besetzten Schenkel und dadurch, das an Femur I vorn nur ein Stachel vorhanden ist. Von Nischnij Jubatsk (lat. 63” 50'), Surgutskoj (lat. 62” 50') und Tunguska (lat. 61”) Jenissej Exp. Linyphia cultrigera n. sp. T. I. fi 2 Männliche Palpe. f. 22 Mandibeln des Männchens. f. 2" Epigyne. f. 2 Mandibeln des Weibcehens. Femina. Der Cephalothorax dunkler —, die Palpen und Beine heller braungelb; die Man- dibeln gelbbraun; die Maxillen, die Lippe und das Sternum braungelb, schwärzlich an- gelaufen. Das Abdomen gränlich-dunkelgrau; die Spinnwarzen bräunlichgelb, iber denselben ein gelbliches Längsfleckchen. Der Cephalothorax dem Umrisse nach breit-oval, vom Hinterrande allmählich schräg ansteigend, am Kopftheile oben und seitlich gewölbt, glänzend, am Brusttheile fein-netzartig, am Kopftheile glatt und hier mit Längsreihen von Borsten besetzt. Die Abgrenzung zwischen Kopf- und Brusttheil schwach angedeutet: in der Linie zwischen dem dritten Beinpaare ein schwacher Längseindruck. Der Clypeus senkrecht abfallend, nicht ganz noch einmal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe ganz unbedeutend nach Vorn gebogen (recurva); die MÅ kreisrund, kleiner als die SA, von einander nicht völlig in ihrem Halbmesser, von den il2 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. SÅ c. 2'/> mal so weit als ihr Durchmesser beträgt, entfernt. Die SÅ länglichrund; mit den hinteren SA, welche von derselben Form und ebenso gross sind, an einem gemeinschaftlichen Higelchen dicht beisammen. Die hintere Reihe nach Hinten ge- bogen (procurva); die MA etwas grösser als die vorderen MÅ, von einander weiter als in ihrem Durchmesser und von den SA und den vorderen MA gleichweit entfernt. Die Mandibeln sehr kräftig, mattglänzend, durchweg deutlich erhaben netzartig, an der Basalhälfte stark gewölbt, dann senkrecht abfallend, von der Mitte an innen divergirend, mit einzelnen, auf Körnehen sitzenden Borsten bewachsen. Die Klanen lang, stark gekrömmt; die Klauenfalzränder gerundet, am vorderen sechs Zähne, der erste (unterste) derselben sehr klein, die iäbrigen mit Ausnahme des kleinen obersten von Unten nach Oben an Grösse zunehmend; am hinteren Falzrande nur zwei ganz kleine Zähnchen zunächst der Einlenkung der Klaue. Die Maxillen gewölbt, öber die Lippe geneigt, vorn rundlich abgestumpft, mit einigen sehr groben, fast höckerähnlichen Körnern, welche eine lange Borste tragen. Die Lippe breiter als lang, mit gerundetem, breit gewulstetem Vorderrande. Das Sternum herzförmig, etwas glänzend, gegen die Ränder hin sehr fein gerun- zelt, gewölbt, mit abstehenden, langen Haaren spärlich bewachsen. Das Abdomen dem Umrisse nach eiförmig, vorn verschmälert, fettartig glänzend, mit langen abstehenden Haaren, licht bewachsen. Die Beine glänzend, mässig lang behaart; die Schenkel ohne Stacheln, desgleichen auch die Metatarsen. An Tibia I vorn im Enddrittheile ein Stachel; an Tibia IIT oben im ersten Drittheile ebenfalls ein Stachel. An den Patellen des dritten und vierten Paares oben am Ende eine lange Stachelborste. Länge des Cephalothorax: 0002, des Abdomen: 0003. Mas. Der Cephalothorax, die Mandibeln, Maxillen, Lippe und das Sternum, die Palpen und die Schenkel der Beine dunkler —, die ibrigen Glieder der letzteren heller braun- gelb. Das Abdomen gräönlich-dunkelbraun. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, mit niederem Brusttheile, der Kopf- theil erhöht, hinten und seitlich gewölbt, vom Thorax beiderseits durch eine Furche abgesetzt, mit einem tiefen, rundlichen, hinten in eine kurze gebogene Furche auslau- fenden Gribcehen unmittelbar hinter dem Hägelchen der SA. Die ganze Oberfläche des Cephalothorax glänzend, am Brusttheile fein netzartig, am Kopftheile glatt; an ersterem hinter dem Kopfende eine in einer länglichrunden Grube befindliche Furche. Der Clypeus senkrecht abfallend, am Rande leicht gewulstet. Die vordere Augenreihe stark nach Vorn gebogen (recurva); die MA kreisrund, kleiner als die ibrigen Augen, nicht einmal in ihrem Halbmesser von einander, von den SÅ mindestens dreimal so weit als ihr Durchmesser beträgt, und von den hinteren MA noch etwas weiter ent- fernt. Die SA länglichrund, mit den hinteren SA, welche von gleicher Form und Grösse sind, an emem gemeinschaftlichen Higelchen. Die hintere Reihe ganz unbe- deutend nach Hinten gebogen; die MA von einander c. 1'/> mal soweit als ihr Durch- messer beträgt, von den SÅ fast noch einmal soweit entfernt. Die Mandibeln von ganz KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |6. N:O 5. 18 eigenthumlicher Form; sie divergiren von der Basis an, sind bis zu kurzer Entfernung vom unteren Ende sehr dick, dann plötzlich verschmälert, vorn sehr stark gewölbt und bilden hier einen am. Ende abwärts gekrömmten, spitz auslaufenden Höcker, unterhalb desselben am Innenrande ein abwärtsgerichteter, an seinem abgestutzten Ende zwei- spitziger Zahnfortsatz; am vorderen Klauenfalzrande drei grössere, am hinteren vier ganz kleine Zähne. Die Klaue sehr lang, erst gegen das Ende aufwärts gekrämmt. — Die Maxillen iber die Lippe geneigt, an der Basis eine nach Aussen gerichtete, ge- wölbte, am Ende abgerundete Erweiterung bildend und an dieser so breit oder fast breiter als ihre Länge beträgt, mit einzelnen langen, auf Körncehen sitzenden Borsten besetzt; vorn mit schwacher Rundung abgestutzt. Die Lippe breiter als lang, mit wul- stigem, gerundetem Vorderrande. Das Sternum herzförmig, gewölbt, mit abstehenden, feimen Borsten weitschichtig besetzt. Das Abdomen eiförmig, fettartig glänzend, mit abstehenden, mässig langen Borsten licht bewachsen. Die Beine glänzend, mässig lang behaart, am Ende der Patellen und in der Basalhälfte der Tibien oben je eine längere feine Borste. Das Femoralglied der Palpen stark nach Aussen gebogen, von der Basis bis zum Ende gleichdick; das Patellarglied mindestens dreimal solang als dick; vorn nur wenig breiter; der Tibialtheil etwas kärzer, als das Patellarglied, von der Basis an an Breite zunehmend, vorn ausgehöhlt und in einen vorwärts gerichteten, aus breiter Basis in eine gebogene Spitze endenden Fortsatz an der Oberseite öäbergehend; an der Innenseite ein sich aufwärts krämmender am Ende stumpfer Fortsatz; zwischen diesen beiden Fort- sätzen, die Basis der Decke der Kopulationsorgane iberragend ein kleines, vorn abge- rundetes Plättchen, welches zwei aufrechte, dicke lange Borsten, ganz änlich jenen, welehe man am Patellargliede von Linyphia alticeps bemerkt, trägt; diese Borsten stehen dicht beisammen, sie sind glänzend, stielrund, vor ihrem spitzigen Ende allmählich er- weitert und an ihrem Rande hier fein gezähnelt. Länge des Cephalothorax: 07002, des Abdomen: 0”0025. Lininyphia cultrigera ist durch die beiden scalpellähnlichen Fortsätze an den Ko- pulationsorganen des Männcehens und die auffallenden Zähne an den Mandibeln des- selben von allen anderen Arten dieses Genus leicht zu unterscheiden. — Unter den mitgebrachten Exemplaren fand sich nur en Männchen vor. Chantajskoj (lat. 68” 5'), Nischnij Jubatsk (lat. 63” 50') und Surgutskoj (lat. 62” 50). Jeniss. Exp. ; Linyphia mordax nn. sp. T. I. f. 3. Tibialglied der Palpen und Kopulationsorgane von Unten gesehen. f. 32 dieselben von Oben. f. 3? Mandibeln des Männchens. f. 3' Epigyne. f. 3! Mandibeln des Weibchens. Femina. Der Cephalothorax, die Mandibeln, die Palpen und Beine braungelb, von gleicher Farbe auch die Maxsillen, die Lippe und das Sternum; diese Theile jedoch schwärzlich 14 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. angelaufen. Das Abdomen grämnlich-grau; die Spinnwarzen blassgelb, schwärzlich an- gelaufen ; die Bronchialdeckel braungelb. Mas. Das Männchen ist wie das Weibcechen gefärbt, nur sind die Maxillen ohne schwärz- Anflug und das Abdomen ist meist dunkler gefärbt. Femina. Der Cephalothorax im Umrisse breit-oval, vom Hinterrande schräg ansteigend, am Kopftheile oben wenig —, in den Seiten stärker gewölbt, glänzend, sehr fein netz- artig; am Kopftheile Längsreihen von Haaren. An der hinteren Abdachung des Brust- theiles ein längliches Griäbcehen, an der seitlichen beiderseits mehrere kleine Eindricke. Der Kopf- und Brustheil von emander durch eine abgekärzte Furche abgegrenzt. Der Clypeus fast senkrecht abfallend, unter der vorderen Augenreihe eingeschnärt, noch einmal so hoch, als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe gerade; die MA sehr klein, kreisrund, von einander höchstens in ihrem Halbmesser, von den SA in der doppelten Breite ihres Durchmessers entfernt. Die SÅ grösser, längliehrund, mit den hinteren SÅ an. einem gemeinschaft- lichen Hägelchen, an diese anstossend. Die hintere Reihe ganz wenig uber die vordere gebogen (procurva); die Augen von gleicher Grösse und gleichweit, etwas weiter als in ibrem Durchmesser von eimander entfernt. Die Mandibeln unter dem Kopfrande in Knieform weit hervortretend, dann senk- recht abfallend, mit stark divergirenden Innenflächen, fein netzartig, glänzend. Innen eine Reihe von Körnern, weleche eine lange Borste tragen; ausserdem besteht die Be- haarnng aus kurzen Härchen. Der vordere Klauenfalzrand gebogen, mit fönf Zähnchen besetzt; der hintere Falzrand ist ebenfalls mit fönf, jedoch sehr kleinen Zähnchen be- sezt; die Klaue lang, etwas gekrimmt. Die Maxillen stark gewölbt, glänzend, iber die Lippe gebogen, vorn mit leichter Rundung schräg abgestutzt. Die Lippe breiter als lang, mit gerundetem, breit wulsti- gem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, fein netzartig, mit einzelnen langen, auf Körnehen sitzenden Borsten bewachsen. Das Abdomen 1”/. mal so lang als breit, vorn und in den Seiten gerundet, fett- artig glänzend, mit abstehenden, mässig langen Haaren licht bewachsen. Die Beine glänzend; die Schenkel unten mit langen Borsten besetzt, ohne Stacheln, desgleichen auch die Metatarsen; oben am Ende der Patellen je eime Stachelborste; an den Tibien oben an der Basis und in der Endhälfte ebenfalls eine Stachelborste. Länge des Cephalothorax: 0”0015, des Abdomen: 0”0025. Mas. Cephalothorax und Augenstellung wie bei dem Weibcechen, nur sind die vorderen MA von den SÅ etwas weniger weit entfernt. Die Mandibeln mit einem grossen, ab- wärts gerichteten Dorn und einer Borste an ihrer Spitze etwas unterhalb der Mitte, an der Aussenseite mit langen, auf spitzen Körnern sitzenden Borsten besetzt; die Klaue KONGL. SVENSKA VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 5. 15 länger, stärker gekrämmt und an der Basalhälfte innen stark verdickt; am vorderen Klauenfalzrande vier Zähne, drei käörzere und ein langer, am hinteren Fulzrande drei käörzere Zähne zunächst der Einlenkung der Klaue und in einiger Entfernung von die- sen zwei lange. Die Beine länger als bei dem Weibchen. Das Femoralglied der Pal- pen lang, sehr bedeutend nach Aussen gebogen, an der Endhälfte verdickt; der Tibial- theil länger als das Patellarglied, an der Aussenseite vor dem Ende ein rundliches Höckerchen bildend, reichlich mit langen schwarzen Borsten besetzt. Länge des Cephalothorax: 0”0015, des Abdomen: 0”002. In Farbe, Grösse, in der Form der Epigyne und der Kopulationsorgane besitzt Erig. mordax grosse Aehnlichkeit mit Erig. rufa Wid.; bei letzter Art ist jedoch der Zahn an der Vorderseite der Mandibeln des Männchens viel kleiner, die vorderen MA sind von den SÅ nur wenig weiter als ihr Durchmesser beträgt, entfernt. Das Tibial- glied der Palpen ist oben an der Aussenseite rund ausgeschnitten, während es bei E. mordax gegen das vordere Ende schräg zuläuft. Bei Erigone rufa sind die hinteren MA nur in ihrem Durchmesser, bei Erig. mordax merklich weiter von einander entfernt. Dudino (lat. 69915), Werschininskoj (lat. 68? 45'), Selivaninskoj (lat. 65? 55'), Melnitschni (lat. 65” 17'), Aninskoj (lat. 63” 30'), Surgutskoj (lat. 62” 50'), Worogowa (lat. 60? 55') Jeniss. Exped. Linyplia albula n. sp. T. I. f. 4. Patellar- und Tibialglied der Palpen und die Kopulationsorgane. f. 42? Decke der Kopulationsorgane. f. 4 Mandibeln des Männchens. f. 4: Epigyne. f. 41 Mandibeln "des Weibchens. Femina. Der Cephalothorax braungelb mit scehwarzem Seitenrande; Mandibeln und Maxillen braungelb; Lippe und Sternum schwarzbraun; das Abdomen oben gelblichweiss mit einem durchlaufenden schwarzen Mittellängsstreifen; dieser ist in seiner vorderen Hälfte von einem schwarzen Querstriche, dessen beide Enden im rechten Winkel nach Hinten umgebogen sind, durchkreuzt; an der hinteren Hälfte eine Doppelreihe schwarzer Fleck- chen. Die obere Hälfte der Seiten des Abdomen gelblichweiss, die untere schwarz, in letzterer vorn ein weisser Längsstrich, hinten mehrere schräge, weisse Streifen. Die braungelben Spinnwarzen in einem schwarzen Flecken. Die Unterseite schwarz mit einem schmutzig gelbbraunen Mittelfelde, welches hinten verschmälert zuläuft und bis zu den Spinnwarzen reicht, es ist beiderseits von einem weissen Längsstreifen gesäumt, in der Mitte seines Hinterrandes ein weisses Fleckchen. Die Palpen und Beine bräun- lichgelb mit schwarzem, schmalem Saume der Gelenkspitzen. Mas. Das Männchen ist wie das Weibchen gefärbt und gezeichnet; die Decke der Ko- pulationsorgane licht-gelbbraun. 16 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Femina. Der Cephalothorax stellt semem Umrisse nach ein an seinem Ende abgestutztes Oval dar; er ist glänzend, sehr fem netzartig; der Brusttheil ist nieder und hat an seiner hinteren Abdachung ein ziemlich grosses rundliches Griäbchen; der etwas erhöhte Kopftheil steigt von Hinten allmählich an, er ist vom Brusttheil deutlich abgesetzt und in den Seiten gewölbt; oben in Längsreihen geordnete, abstehende Haare. Der Clypeus unter der vorderen Augenreihe tief eingeschnärt, stark nach Vorn geneigt, c. 1'/, mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. — Die vordere Augen- reihe gerade; die MA kreisrund, auf einem sehr prominirenden Hiägelchen, von einander nur in der Hälfte ihres Radius, von den SÅ in der doppelten Breite ihres Durchmes- sers entfernt. Die SA länglichrund, beträchtlich grösser als die MA, mit den hinteren MA an einer gemeinschaftlichen Erhöhung, an diese anstossend. Die hintere Reihe ebenfalls gerade, breiter; die MA kreisrund, mindestens so gross als die vorderen SÅ, von einander in ihrem Halbmesser, von den SÅ in ihrem Durchmesser und von den vorderen MA mindestens noch einmal so weit als von den SÅ entfernt. — Die Man- dibeln nach Hinten gedräöckt, vorn nicht gewölbt, glänzend, erst am unteren Ende di- vergirend. Die Klaue stark gekrämmt, am vorderen Falzrande zwei Zähne. — Die Maxillen iäber die Lippe gebogen, stark gewölbt, vorn gerundet, mit sehr langen Borsten qesetzt. Die Lippe vorn gerundet und breit gewulstet. Das Sternum herzförmig, wenig gewölbt, schwach metallisch schillernd, sehr eng erhaben netzartig, mit kärzeren und sehr langen, abstehenden Haaren licht bewachsen. Das Abdomen oben hochgewölbt dem Umrisse nach elliptisch, glanzlos, kurz behaart. — Die Beine glänzend, nur an den Schenkeln des ersten Paares vorn in der Mitte ein Stachel. An den Metatarsen in der Basalhälfte zwei — drei Stacheln. Länge des Cephalothorax: 00015, des Abdomen: 0”0025. Mas. Cephalotherax und Augenstellung wie bei dem Weibchen; die Mandibeln weniger nach Hinten gerichtet, von der Mitte an innen divergirend; das Abdomen schmäler, sonst in seiner Form mit jenem des Weichens ibereinstimmend; die Beine wie bei letzterem bestachelt. Das Femoralglied der Palpen an der Basis gebogen und hier et- vas dänner; der Patellartheil so lang als breit, oben gewölbt, am vorderen Ende oben mit langer, starker, am Ende feinspitziger, gebogener Borste; der Tibialtheil so lang als das Patellarglied, nach Aussen in emen breiten, am Ende gerundeten, hinten ge- wölbten, vorn leicht ausgehöhlten Fortsatz erweitert. Die Decke der Kopulationsorgane an der Basis stark verschmälert und hier oben mit einem konischen, grösseren und und aussen mit emem kleinen, rundlichen zahnartigen Fortsatze; nach Vorn erweitert sieh die Decke und bildet an der Aussenseite einen abgerundeten Lappen, sie läuft nach Vorn wieder verschmälert zu und endet in eine dicke Spitze; ihre Oberfläche ist gewölbt, glänzend und licht mit langen Haaren besetzt. Länge des Cephalothorax: 070015, des Abdomen: 0”002. Von Nischnij Jubatsk (63? 50') Jeniss. Exp. NN KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 5. 1 Linyplia incesta n. sp. T. If 5 Epigyne. fi 5" dieselbe von der Seite. f. 5 von Unten gesehen. f. 5" Mandibeln des Weibcehens. Femina. Der Cephalothorax braungelb mit schwarzem Randsaume; die Mandibeln und Ma- xillen braungelb; das Abdomen oben auf blassgelbem Grunde weiss gefleckt, mit einem schwärzlichen, von Querflecken, welche unter rechtem Winkel nach Hinten umgebogen sind, durchkreuzten Längsstreifen ; an der hinteren Wölbung eine Reihe von schwarzen Winkelfleckchen; in den Seiten ein oben tiefgezacktes schwarzes Längsband; die Unter- seite schwarz, beiderseits durch einen weissen Längsstreifen abgegrenzt; hinter der Epi- gyne und vor den Spinnwarzen je ein Paar weisser Fleckchen; diese fehlen jedoch bei einzelnen Exemplaren, bei diesen ist dann die Unterseite des Abdomen in der Mitte braungelb. Die Palpen und Beine bräunlichgelb; an letzteren bei manchen Exemplaren die Schenkel und Tibien schwärzlich geringelt, bei anderen sind nur die Gelenkspitzen schwarz. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vom Hinterrande sanft ansteigend, am Kopftheile oben seitlich gewölbt, glänzend, fein netzartig, allenthalben weitschichtig kurz behaart, am Kopftheile oben Längsreihen längerer Haare. — An der hinteren Ab- dachung oben ein ziemlich tiefes dreieckiges Längsgribcechen, hinter demselben beider- seits ein seichterer, rundlicher Eindruck; zwei strahlige Eindräöcke beiderseits an der seitlichen Abdachung. Kopf- und Brusttheil deutlich von einander abgesetzt. Der Clypeus stark nach Vorn geneigt, unter der vorderen Augenreihe eingeschnärt, kaum 1'/; mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt, mit kurzen. auf Körnehen sitzenden Haaren spärlich bewachsen. — Die vordere Augenreihe nach Vorn gebogen (recurva); die MA kreisrund, an einem kleinen Vorsprunge, von einander nicht ganz in ihrem Radius, von den SÅ mindestens 2'/> mal so weit, als ihr Durch- messer beträgt, entfernt. Die SÅ beträchtlich grösser, länglichrund, mit den hinteren SÅ an einer schrägen Erhölhung, an diese anstossend. Die hintere Reihe breiter, ge- rade; die Augen gleichweit und etwas weiter als im Radius eines MA entfernt; die MA von den vorderen MA 2'/> mal so weit, als ihr Durchmesser beträgt, entfernt. Die Mandibeln stark nach Hinten gedräckt, vorn etwas gewölbt, glänzend, der Quere nach fein gerunzelt, ganz kurz behaart, innen mit emer Reihe längerer Haare, von der Mitte an divergirend; die Klaue lang, mässig gebogen; am vorderen Falzrande zwei Zähne. — Die Maxillen öber die Lippe gebogen, vorn an der Aussenseite gerun- det; der Innenrand bis zur Lippe herab gerade und kurz befranset. Die Lippe vorn gerundet und breit gewulstet. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, dicht sehr feim ge- körnt, mit einzelnen warzenähnlichen, grösseren Körnern, mit kärzeren und sehr langen Haaren licht bewachsen. — Das Abdomen länglich, oben hochgewölbt, vorn und in den Seiten gerundet, hinten etwas spitz zulaufend, fast glanzlos, kurz behaart. Die Beine glänzend; an Femur I vorn etwas oberhalb der Mitte ein Stachel; an den Meta- tarsen in der Basalhälfte zwei Stacheln. [SG K. Sv. Vet. Ak. Handl. Bad. 16. N:o 5. 18 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Länge des Cephalothorax: 0”00125, des Abdomen: 070025. Linyphia incesta hat sowohl bezäglich der Zeichnung des Abdomen, als auch in der Form der Epigyne einige Aehnlichkeit mit Linyphia unicornis Cambr. 2; bei letzter Art ist jedoch der hervorragende Theil der Epigyne gebogen, bei Lin. incesta gerade. Werschininskoj (lat. 68” 45'), Jeniss. Exped. Linyphia trucidans n. sp. T. I. f. 6. Patellar- und Tibialglied der Palpen und die Kopulationsorgane. f. 62 Decke der Kopulationsorgane. f. 6" Schiffechen. f. 6 Mandibeln des Männchens. f. 61 Epigyne. Femina. Der Cephalothorax bräunlichgelb, mit schwärzlichem Anfluge und schmalem, schwarzem Randsaume; die Strahlenfurchen am Brusttheile schwärzlich. Von einem schwärzlichen Flecken am hinteren Kopfende verläuft beiderseits ein schwarzer Streifen zu dem hinteren SA. Die Mandibeln gelbbraun; die Maxillen, die Lippe und das Ster- num von gleicher Farbe, jedoch schwärzlich angelaufen. Das Abdomen oben schmutzig- weiss; von der Basis geht ein schwarzer Längsstrich ab, welcher bis zur Mitte reicht; beiderseits von demselben zwei schwarze Flecken; an seinem hinteren Ende beginnt eine Reihe von schwarzen, an ihren beiden Enden in Fleckehen erweiterten Winkellinien, die vorderen derselben durch eine weisse Querlinie getheilt. Die Seiten des Abdomen schwarz mit emem reinweissen Längsstreifen; beide Streifen an ihrem hinteren Ende durch einen weissen Querbogen verbunden. Die Unterseite schmutzig-gelb, schwärzlich angelaufen. Die Spinnwarzen bräunlichgelb; die Palpen und Beine hellbräunlichgelb; die Schenkel oben schwärzlich angelaufen. Mas. Das Männchen ist dem Weibehen ähnlich gefärbt und gezeichnet; nur sind die Mandibeln, die Maxillen, die Lippe und das Sternum hellbräunlichgelb, letzteres sehwärz- lich angelaufen; die Decke der Kopulationsorgane und ein Theil der letzteren selbst ist braungelb, ein anderer Theil schwarzbraun. Femina. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, glänzend, deutlich netzartig, am Kopf- theile oben und in den Seiten leicht gewölbt. An der hinteren Abdachung des Thorax eine dreieckige Impression, an der seitlichen zwei Strahlenfurchen, vor jeder derselben eine Reihe von Körncehen, welche ein kurzes Härchen tragen. Kopf- und Brusttheil durch eine Furche beiderseits deutlich abgesetzt, an erstem Längsreihen von Körnchen, welche ein Härchen tragen. Der Clypeus so hoch, als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt, nach Vorn geneigt, unter der vorderen Augenreihe tief aus- gehöhlt; in der Mitte eine Querreihe von Körnern, welche eine kurze Borste tragen- Die vordere Augenreihe durch Tieferstehen der MA gebogen (recurva); die MA an einer Erhöhung, kreisrund, kleiner als die SA, von emander weiter, als ihr Radius be- trägt und vön den SA weiter als in ihrem Durchmesser entfernt. Die SA länglichrund, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. 19 mit den hinteren SÅ an einem schrägen Hägelchen, an diese anstossend. Die hintere Reihe von Oben betrachtet gerade; die Augen gleichweit und nicht ganz in ihrem Durchmesser von einander entfernt. — Die Mandibeln senkrecht abfallend, mindestens so lang als die vordersten Patellen, innen von der Basis an divergirend, glänzend. Die Maxillen gewölbt, öber die Lippe geneigt, vorn mit leichter Rundung schräg abgestutzt. Die Lippe halbkreisförmig, mit gewulstetem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, etwas glänzend, feinnetzartig, mit abstehenden, auf Körnehen sitzenden Haaren weitschichtig bewachsen. — Das Abdomen länglich, vorn rundlich abgestumpft, in den Seiten gerundet, hinten gegen die Spinnwarzen verschmälert zulaufend, glanzlos, kurz anliegend behaart. — Die Beine glänzend; an Femur I oben in der Mitte und vorn in der Endhälfte je ein Stachel; an Femur II oben 1. 1 Stacheln; an Femur III und IV oben in der Basalhälfte je en Stachel; an den Metatarsen keine Stacheln (oder abge- fallen?) Länge des Cephalothorax: 0”0015, des Abdomen: 0”002, eines Beines des ersten Paares: 07005, des zweiten: 070055, des dritten: 070035, des vierten: 00055. Mas. Der Cephalothorax in den Seiten stärker gerundet, daher dem Umrisse nach breit- oval, vom Hinterrande allmählich sanft ansteigend, am Kopftheile oben gewölbt; das dreieckige Griäbehen an seinen beiden hinteren Enden in eme Furche auslaufend; zwi- schen diesen beiden divergirenden Furchen eine mittlere, kärzere. Der Clypeus merk- lich höher als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt, mit derselben Querreihe von borstentragenden Körnern wie bei dem Weibcehen. Die MA der hinteren: Reihe in ihrem Durchmesser von den SA, von den MA weiter entfernt, sonst die Augen- stellung wie bei dem anderen Geschlechte. Die Mandibeln ganz unbedeutend nach Hinten gedräckt, fast so lang als die Tarsen des ersten Beinpaares, nach Unten stark verschmälert, von der Basis an divergirend, reichlich mit auf Körncehen sitzenden, kär- zeren und längeren Haaren bewachsen. Die Klaue lang, stark gekräummt; am vorderen Falzrande sechs Zähnehen, die oberen drei derselben merklich länger als die unteren. — Die Beine sehr lang; die Stacheln an denselben grösstentheils abgefallen. — Das Patellarglied der Palpen so lang als breit, oben hochgewölbt, am Ende mit einer langen, geraden, dicken Borste. Das Tibialglied von der Basis an rasch verdickt, unten bauchig gewölbt, ohne auffallend längere Haare oder Borsten. Länge des Cephalothorax: 0"00125, des Abdomen: 00015, eines Beines des ersten oder zweiten Paares: 07008, des dritten: 00055, des vierten: 0008. Surgutskoj (lat. 62” 50'). Podk. Tunguska (lat. 61”). Linyphia latebricola n. sp. T. I. f. 7. Kopulationsorgane (Unterseite). f. 72 Decke derselben. f. 7" Patellar- und Tibialglied der Palpen und Kopulationsorgane (Aussenseite). f. 7" Mandibeln des Männchens. f. 7! Epigyne. f. 7: Mandibeln des Weibehens. i 20 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA-. Femina. Der Cephalothorax bräunlichgelb mit schwarzem Randsaume. Die Mandibeln bräunlichgelb, bei einzelnen Exemplaren schwärzlich angelaufen. Die Maxillen bräun- lichgelb; die Lippe und das Sternum schwarzbraun. Das Abdomen schwarz, oben mit einem wellenrandigen, vorn und hinten, fast die ganze Länge einnehmenden Mittelfelde von schmutzig gelber Farbe und mehr oder weniger weiss gefleckt; in demselben ein gezackter, schwarzer Mittellängsstreifen, an den Enden der Zacken schwarze Fleckechen; iber den Spinnwarzen mehrere geibliche Winkellinien; in den Seiten ein gelblicher, an seiner hinteren Hälfte in einzelnen Fleckchen aufgelöster Längsstreifen. Palpen und Beine bräunlich- oder grönlichgelb. Die Epigyne kastanienbraun. Mas. Das Männchen ist wie das Weibehen gefårbt und gezeichnet; bei emem Exemplare ist die Zeichnung des Abdomen anders; bei diesem ist beiderseits des Mittellängs- streifens je ein grösserer schwarzer Flecken in der vorderen Hälfte des Rickenfeldes, in der hinteren schwarze Schiefflecken. Femina. Der Cephalothorax in den Seiten stark gerundet, nieder, vom Hinterrande kurz schräg ansteigend, an dem etwas erhöhten Kopftheile besonders seitliceh stark ge- wölbt, glänzend, sehr feimnetzartig; am Brusttheile strahlige Reihen von auf Körn- chen sitzenden, kärzeren Haaren, am Kopftheile lange, in Längsreihen geordnete Haare; an der hinteren Abdachung ein winkeliges Gräbehen. Der Clypeus nach Vorn geneigt, unter der vorderen Augenreihe der Quere nach eingeschnäört, behaart, nur wenig höher als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe ganz unbedeutend nach Vorn gebogen (recurva); die MA an einer kleinen Erhöhung, in ibrem Halbmesser von einander entfernt, kleiner als die SÅ, von diesen fast in der dreifachen Breite ihres Durchmessers abstehend. Die SA länglichrund, an die hinteren SÅ anstossend und mit ihnen an einem schrägen Hägelchen. Die hintere Reihe gerade; die MA zgrösser als die öbrigen Augen, von eimander und den SÅ gleich- weit, jedoch nicht völlig in ihrem Durchmesser entfernt. Die Mandibeln senkrecht ab- fallend, an der Basis gewölbt, erst am unteren Ende divergirend, glänzend, äusserst fein der Quere nach gerunzelt, mit kärzeren und längeren, abstehenden Haaren licht be- wachsen. Am vorderen Klauenrande zwei Zähne. — Die Maxillen gewölbt, iber die Lippe geneigt, aussen gerundet, am Innenrande gegenäber der Lippe eingekerbt. Die Lippe mit gerundetem, breitwulstigem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, sehr gewölbt, glatt, mit kurzen, feinen, auf Körnern sitzenden Haaren lieht bewachsen. — Das Abdomen glanzlos, länglich, vorn und in den Seiten gerundet, hinten etwas spitz zulaufend, oben gewölbt, mit kurzen, angedräckten Härchen licht bedeckt. — Die Beine glänzend; die Schenkel unten mit langen Borsten besetzt, mit Ausnahme jener des ersten Paares, an welchen vorn oberhalb der Mitte ein langer Stachel sich befindet, wehrlos- An den Metatarsen des ersten und zweiten Paares in der Basalhälfte ein Stachel, an jenen der beiden Hinterpaare zwei Stacheln. Länge des Cephalothorax: 0700125, des Abdomen: 00025. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:o 5. 21 Mas. Der Cephalothorax in seimem Umrisse mehr dem Ovalen sich nähernd, vorn ver- hältnissmässig schmäler; an der hinteren Abdachung ein Längseindruck; der Clypeus mindestens 1”/, mal so hoch, als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die MA der vorderen Reihe c. 4 mal so weit, als ihr Durchmesser beträgt, von den SÅ entfernt, jene der hinteren Reihe merklich weiter von den SÅ als von einander und viel weiter als in ihrem Durchmesser entfernt. Die Mandibeln länger, von der Mitte an divergirend. Die Maxillen viel stärker, fast kugelig gewölbt; das Sternum neben den grösseren, haartragenden Körnern fein granulirt. — Das Abdomen nur wenig breiter als der Cephalothorax. Das Femoralglied der Palpen nur wenig gebogen, gegen das Ende etwas verdickt. Der Patellartheil so lang als breit, am vorderen Ende oben eine lange, geschwungene, feinspitzige Borste. Das Tibialglied so lang als der Patellar- theil, unten leicht gewölbt. Die Decke der Kopulationsorgane am hinteren Ende einen kurzen, breiten, am Ende schräg abgestutzten Sporn bildend, lang behaart, gewölbt, mit wenig gerundetem Innenrande; der Aussenrand an der Basis einen gerundeten Vor- sprung bildend. Die Bestacheluug der Schenkel und Metatarsen wie bei dem Weibehen. Länge des Cephalothorax: 070015, des Abdomen: 0”002. Möller Bay, Gåskap, Besimannaja, Matotschkin (Novaja Semlja Exped.). Jefremow Kamen (lat. 72” 40'), Mesenkin (lat. 71” 20') und Kap Gostinij (lat. 71”) Jeniss. Exped. Linyplua luteipes n. sp. T. I. f. 8. Epigyne. f. 82 Mandibeln des Weibchens. Femina. Der Cephaliothorax bräunlichgelb, gegen den Seitenrand hin schwärzlich ange- laufen. Die Mandibeln, Maxillen, die Palpen und Beine bräunlichgelb; die Lippe und das Sternum schwarzbraun. Das Abdomen oben auf blassgelbem Grunde weiss gefleckt; in der Mittellinie ein schwärzlicher Längstreifen, von welchem kurze, an beiden Enden unter rechtem Winkel nach Hinten umgebogene Aestchen abgehen. Die Seiten schwarz; von ihnen ziehen sich schwarze Zacken nach Oben; in der Mitte ein weisser Längstreifen, bei einzelnen Exemplaren an seinem hinteren Ende gegabelt, bei anderen in Fleckehen aufgelöst; die Unterseite schwarz, mit zwei weissen Fleckehen hinter dem Epigastrium. Die Spinnwarzen schwärzlichgrau. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vom Hinterrande sanft ansteigend, oben nur wenig gewölbt, glänzend, am Brusttheile deutlich netzartig, am Kopftheile der Quere nach äusserst fein gerunzelt und hier mit Längsreihen auf Körnehen sitzender, abstehender Haare. An der hinteren Abdachung ein dreieckiges Gribehen; an der seitlichen je zwei FEindräcke; die Abgrenzung zwischen Kopf- und Brust- theil deutlich. Der Clypeus gewölbt,. etwas nach Vorn geneigt, unter der vorderen Augenreihe tief eingeschnärt, äussert fein gerunzelt, behaart, ce. 1'/s mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. — Die vordere Augenreihe nach Vorn gebogen (recurva); die MA an einem kleinen Hägelchen, kreisrund, kleiner als die SÅ, von einander nicht ganz in ihrem Halbmesser, von den SA in der drei- 22 L. KOCH, ARACEHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. fachen Breite ihres Durchmessers entfernt. Die SA mit den hinteren SA an einer schrägen Erhöhung, an diese anstossend und gleich diesen länglichrund. Die hintere Reihe gerade; die MA grösser als die iöbrigen Augen, von einander in ihrem Halb- messer, von den SÅ nur ganz wenig weiter, von den vorderen MA c. 2'/s mal soweit als ihr Durchmesser beträgt, entfernt. — Die Mandibeln an der Basalhälfte gewölbt, glänzend, äusserst fein der Quere nach gerunzelt, aussen kurz —, innen lang behaart, erst am unteren Ende divergirend; am vorderen Klauenfalzrande drei Zähne. — Die Maxillen gewölbt, mit langen Borsten besetzt, öber die Lippe geneigt; die Lippe vorn gerundet und breit gewulstet. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, etwas glänzend, deutlich fein erhaben netzartig, weitschichtig mit langen, abstehenden Haaren besetzt. -— Das Abdomen länglich, hoch gewölbt, vorn und in den Seiten gerundet, glanzlos licht mit kurzen Haaren, zwischen welchen einzelne längere hervorragen, bedeckt, vor der Mitte an nach Hinten verschmälert zulaufend. — Die Beine glänzend; nur am Femur des ersten Paares vorn ein Stachel; die iöbrigen Schenkel unbewehrt; an den Metatarsen in der Basalhälfte oben und unten je ein Stachel. — Die Stacheln an den Tibien sehr lang. Länge des Cephalothorax: 00015, des Abdomen: 0002. Aninskoj (lat. 63” 30'), Intsarewo (lat. 62?) Jeniss. Exped. Linypha pieturata n. sp. T. I. f. 9 Epigyne. f. 92 Mandibeln des Weibchens. Femina. Der Cephalothorax bräunlichgelb, schmal schwarz gesäumt, mit einem dreieckigen sehwarzen Flecken am hinteren Kopfende; die vorderen Ecken desselben durch schwarze Linien mit den hinteren SÅ verbunden, hinter den hinteren MA ein schwarzes Längs- fleckchen; die vordere Augenreihe an einer schwarzen Querbinde; der Clypeus in der Mitte schwarz. — Die Mandibeln, Maxillen, die Lippe und das Sternum bräunlichgelb, letzteres schwarz angelaufen. — Das Abdomen oben blassgelb, oben an der Basis ein schwarzer, gezackter Längsflecken, beiderseits von demselben zwei schwarze Fleckchen, hinter demselben zwei kleine schwarze Punkte verbunden mit zwei schwarzen Querfleck- chen, hinter diesen Punkten drei — vier schwarze Winkelfleckehen. — Die Seiten schwarz mit blassgelben Flecken; die Unterseite schwarz. — Die Spinnwarzen blassgelb; die Palpen und Beine hell-bräunlichgelb, an letzteren die Schenkel oben der ganzen Länge nach schwarz angelaufen; die Tibien mit einem breiten braunen Ringe in der Basal- hälfte. ; Der Cephalothorax vom Hinterrande schräg ansteigend; am Kopftheile hinter den Augen gewölbt, an der hinteren Augenreihe jedoch mehr erhöht als an der Wölbung, dem Umrisse nach breit-oval, glänzend, fein netzartig; am Kopftheile oben mit Längs- reihen abstehender Haare; am hinteren Ende des Kopftheiles beiderseits ein rundliches Gribehen, an der seitlichen Abdachung des Brusttheiles strahlenähnliche Furchen. Der Clypeus nach Vorn geneigt, unter der vorderen Augenreihe tief eingeschnärt, nie- der, höchstens so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt; iber KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. 23 seinem Rande eine Querreihe vorwärts gerichteter, auf Körnehen sitzender Haare. Die vordere Augenreihe durch Tieferstehen der MA deutlich gebogen (recurva). — Die Mandibeln lang, nach Hinten zuröäckweichend, vorn herab nur wenig gewölbt, von der Basis an stark divergirend, glänzend, äusserst fein der Quere nach gerunzelt; an der unteren Hälfte sind die Mandibeln stark verdinnt. Die Klauen lang, stark gekräummt; am vorderen Falzrande ziemlich hoch oben vier Zähne; die Maxillen gewölbt, uber die Lippe gebogen, aussen gerundet, vorn nach Innen schräg abgestutzt und hier befranset. — Die Lippe halbkreisförmig, mit wulstigem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, sehr fein granulirt, glänzend, mit zahlreichen gröberen Körnern, auf welchen je ein längeres oder kärzeres Haar sitzt, bestreut. — Das Abdomen vorn und in den Seiten gerundet, hinten etwas spitz zulaufend, kurz behaart. — Die Beine glänzend, dänn; an den Schenkeln des ersten Paares vorn 1 Stachel; die öbrigen Schenkel, sowie die sämmtlichen Metatarsen unbewehrt. Länge des Cephalothorax: 07001, des Abdomen: 0”0015. Von Dudino (lat. 69? 15') und Nischnij Jubatsk (lat. 63” 50'), Jeniss. Exped. Linyphia proletaria n. sp. T. I. f. 10 Epigyne. f. 10? Mandibeln des Weibcehens. Femina. Der Cephalothorax braungelb, schwärzlich angelaufen, gegen den Seitenrand hin ganz schwarz. Die Maxillen und Mandibeln hell-gelbbraun; das Sternum und die Lippe kastanienbraun. Das Abdomen schwarz; die Palpen und Beine braungelb. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vom Hinterrande schräg ansteigend, am Kopftheile hinter den Augen stark gewölbt, nach den Seiten steil abgedacht, etwas glänzend, am Brusttheile sehr feim gerunzelt, am Kopftheile fast glatt und hier mit Längsreihen, abstehender, vorwärts gerichteter Haare. An der hinteren Abdachung ein rundliches seichtes Gribchen. Der Clypeus etwas nach Vorn geneigt, sehr fein netz- artig, mindestens 1'/> mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, viel kleiner als die SÅ, von emander nicht ganz in ihrem Halbmesser, von den SA fast dreimal soweit als ihr Durch- messer beträgt, entfernt. Die SÅ länglichrund, mit den hinteren SÅ an eimem schrägen Higelchen, an diese anstossend und schräg gegen sie gestellt. Die hintere Reihe nach Hinten gebogen (procurva); die MA von einander, von den SÅ und von den vorderen MA oleichweit und fast noch einmal soweit als ihr Durchmesser beträgt, entfernt. Die Mandibeln nach Hinten zuriöckweichend, vorn stark gewölbt, etwas glänzend, netzartig, von der Mitte an innen divergirend, mit ganz kurzen Härchen licht bewachsen und an der Innenseite mit einzelnen, langen Borsten besetzt. Die Klaue von mässiger Länge; am vorderen Falzrande vier fast gleichlange Zähne, am hinteren vier ganz kleine Zäbnehen in einer Längsreihe unmittelbar an die FEinlenkung der Klaue sich an- sehliessend. i 24 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Die Maxillen gewölbt, tiber die Lippe geneigt, fast gleichbreit von der Basis bis zum Ende, vorn schräg und mit leichter Rundung abgestutzt. Die Lippe mit dickwul- stigem, gerundetem Vorderrande. Das Sternum herzförmig, gewölbt, gegen die Ränder hin fein gerunzelt, sonst glatt, glänzend, spärlich mit abstehenden, langen Haaren besetzt. Das Abdomen dem Umrisse nach elliptisch, etwas fettartig glänzend, mit langen, angedräckten Haaren däönn bewachsen. Die Beine glänzend, lang behaart, am Ende der Patellen oben je eine lange Borste, einzelne derartige Borsten an der Oberseite der Tibien. Die Schenkel ohne Stacheln; an den Tibien des ersten Paares vorn in der Endhälfte ein Stachel, an jenen des drit- ten und vierten Paares oben 1.1 Stachelborsten. Die Metatarsen unbewehrt. Länge des Cephalothorax: 07002, des Abdomen: 9”0025. Vom Kap Gostinij (lat. 71”) Jeniss. Exped. Linyplua vidua Dn. sp. T. I. f. 11 Epigyne (in trockenem Zustande). f. 112 dieselbe 'unter Weingeist. f. 11? Mandibeln des Weibehens. Femina. Der Cephalothorax schmutzig-braungelb; die Mandibeln braungelb; die Maxillen und die Lippe bräunlichgelb, an der Basalhälfte schwärzlich angelaufen:; das Sternum braungelb, ebenfalls und besonders stark gegen die Ränder hin schwärzlich angelaufen; das Abdomen gränlich-dunkelgrau; oben an der Basis eim grösserer, durch eine dunk- lere Linie der Länge nach halbirter, gelblich-weisser Flecken, hinter diesem eine Reihe von Winkelflecken von ähnlicher Farbe. Die Spinnwarzen, Palpen und Beine braun- gelb; an diesen die Schenkel sehwärzlich angelaufen. Der Cephalothorax dem Umrisse nach fast rein eiförmig, vom Hinterrande mit leichter Wölbung ansteigend, auch am Kopftheile oben leicht gewölbt, glänzend, sehr fein netzartig; am Kopftheile in Längsreihen gestellte Borsten. Kopf- und Brusttheil deutlich von einander abgesetzt; am hinteren Ende des Kopftheiles ein rundliches Grib- chen. Der Clypeus senkrecht abfallend, 2'/> mal so hoch als die Entfernung der vor- deren und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe ganz wenig nach Vorn gebogen (recurva); die MA kreis- rund, nicht auffallend klein, jedoch kleiner als die SÅ, von diesen in ibrem Durch- messer entfernt, von einander nur durch einen schmalen Zwisechenraum getrennt. Die SÅ länglichrund, an die hinteren SA, mit welchen sie Form und Grösse öberein haben, an einem gemeinschaftlichen Hägelchenu, an diese anstossend. Die hintere Reihe, von oben betrachtet, gerade; die Augen von gleicher Grösse und gleichweit, nicht völlig in ihbrem Durchmesser von einander' entfernt; die MA von den vorderen MA merklich weiter als von einander abstehend. Die Mandibeln an der Basis stark hervorgewölbt, dann senkrecht abfallend, glän- zend, äusserst fein der Quere nach gerunzelt, gegen die Basis zu fein netzartig, weit- schichtig mit abstehenden Borsten, deren einige sehr lange an der Innenseite stehen, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. 25 besetzt. Die Klauen von mässiger Länge, stark gekräummt; der vordere Klauenfalzrand gerundet, mit vier Zähnen besetzt; am hinteren Falzrande ganz unten finf winzige Zähnehen in einer Längsreihe dicht.beisammen. Die Maxillen gewölbt, gerade vorwärts gerichtet, von der Basis bis zum Ende fast gleichbreit, in den Seiten nicht gerundet, vorn mit schwacher Rundung schräg ab- gestutzt; der Innenrand bis zur Lippe herab gerade. Die Lippe nicht halb so lang als die Maxillen, breiter als lang, mit stark gewulstetem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, deutlich netzartig, mit auf Körnehen sitzenden, langen, feinen Borsten weitschichtig besetzt. Das Abdomen länglich, hochgewölbt, in den Seiten und vorn gerundet, vorn und hinten verschmälert, hinten etwas spitz zulaufend, fettartig glänzend, mit kurzen, an- gedräckten Borsten weitschichtig bewachsen. Die Schenkel und Metatarsen der Beine ohne Stacheln. — Die Behaarung meist abgerieben. Länge des Cephalothorax: 0”00175, des Abdomen: 0”0025. Sibirien (Krasnojarsk). Linyphia humilis n. sp. T. I. f. 12 Epigyne. f. 122 Mandibeln des Weibchens. Femina. Der Cephalothorax bräunlichgelb mit schwärslichem Randsaume; die Umgebung der Augen schwarz; die Mandibeln und Maxillen bräunlichgelb; die Lippe und das Sternum dunkel-gelbbraun. Das Abdomen oben und in den Seiten blassgelb, ganz sehwach schwärzlich angelaufen, mit einer Längsreihe von weisslichen Flecken, welche nach Hinten zu an Grösse abnehmen; die Unterseite stark schwarz angelaufen. Palpen und Beine bräunlichgelb. Der Cephalothorax in den Seiten gerundet, vorn abgesetzt versehmälert, vom Hinterrande sanft ansteigend und hier mit einem rundlichen Gräbehen, am Kopftheile oben und seitlich gewölbt, glänzend, am Brusttheile netzartig, am Kopftheile glatt, weitschichtig mit kurzen, auf Körncehen sitzenden Haaren besetzt; am Kopftheile oben sind diese Haare in Längsreihen geordnet. Der Clypeus nieder, nach Vorn geneigt, unter der vorderen Augenreihe der Quere nach eingeschnärt, c. 1'/> mal so hoch, als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt, mit einzelnen, langen Haaren besetzt. — Die vordere Augenreihe schwach nach Vorn gebogen (recurva); die MA kreisrund, an einem kleinen Hägelchen, von einander nicht völlig in ihrem Halbmesser, von den SÅ c. 1'/; mal soweit, als ihr Durchmesser beträgt, entfernt. — Die SA läng- lichrund, mit den hinteren SA an einer stark prominirenden Erhöhung. Die hintere Reihe breiter, fast gerade; die MÅ von einander nicht ganz im ihrem Durchmesser, von den SÅ c. 1I'/, mal soweit als von einander entfernt. — Die Mandibeln nach Hinten gedräckt, vorn nur unbedeutend gewölbt, glänzend, sehr fein der Quere nach gerunzelt, mit käörzeren und längeren Haaren spärlich besetzt, von der Basis an divergirend; die 4 K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 5. 26 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Klaue lang, stark gekrämmt; am vorderen Klauenfalzrande vier Zähne. — Die Maxillen iber die Lippe gebogen, aussen gerundet, vorn breit nach Innen abgestuzt. — Die Lippe vorn gerundet und gewulstet. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, glänzend, runzelig-netzartig, mit gröberen Körnern, in deren Vertiefung ein langes Haar wurzelt. Das Abdomen oben gewölbt, vorn und in den Seiten gerundet, hinten etwas spitz zu- laufend, fettartig glänzend; die Behaarung vollständig abgerieben. — Die Beine glän- zend; an Femur I vorn 1.1 Stacheln; oben, wie auch an den iäbrigen Schenkeln ein Stachel etwas unterhalb der Mitte. — Die Metatarsen ohne Stacheln? (abgerieben?) Länge des Cephalothorax: 0”001, des Abdomen: 0”00225. Briochowskij öarne (lat. 70” 39'), Jeniss. Exped. Imyplua polita n. sp. T. I. f: 13 Epigyne. f. 132 Mandibeln des Weibehens. Femina. Der Cephalothorax bräunlichgelb mit schwarzer Seitenrandlinie; die Mandibeln, Maxillen und die Lippe bräunlichgelb, letztere am Vorderrande stärker gebräunt; das Sternum bräuvnlichgelb, schwärzlich angelaufen, schwarz gesäumt; das Abdomen von Grundfarbe blassgelb, schwärzlich angelaufen. Die Palpen und Beine bräunlichgelb. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vom Hinterrande ziemlich steil an- steigend, oben hinter den Augen gewölbt, sehr glänzend und glatt, mit kurzer Mittel- ritze; die Abgrenzung zwischen Kopf- und Brusttheil durch eine abgekäörzte Furche angedeutet; an der seitlichen Abdachung des Brusttheiles zwei rundliche Griäbehen. — Der Clypeus nach Vorn geneigt, gewölbt, nicht ganz noch einmal so hoch, als die Ent- fernung der vorderen und hinteren MA beträgt. — Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, in ihbrem Radius von einander und in der doppelten Breite ihres Durchmessers von den SÅ entfernt; letztere grösser, länglichrund, an die hinteren SÅ anstossend und mit ihnen an einem schrägen Hägelchen. Die hintere Reihe gerade; die Augen von gleicher Grösse und gleichweit, etwas weiter als in ihbrem Durchmesser von einander, die MA von den vorderen MA c. 1I'/; mal so weit als von einander entfernt. Die Mandibeln senkrecht abfallend, vorn gewölbt, glänzend, glatt, unten nur we- nig verschmälert und schräg nach Innen abgerundet, am vorderen Klauenfalzrande zwei Zahne. — Die Maxillen gewölbt, äber die Lippe gebogen, aussen gerundet, vorn breit, nach Innen abgestutzt und hier befranzet. — Die Lippe so lang als breit, vorn gerundet und wulstig. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, glatt, glänzend, weitschich- tig mit femen, abstehenden Haaren besetzt. Das Abdomen eiförmig, etwas glänzend, mit abstehenden, mässig langen Haaren licht bewachsen. — Die Beine glänzend; am Femur des ersten Paares oben 1.1, vorn 1 Stacheln; die iöbrigen Schenkel und sämmt- liche Metatarsen ohne Stacheln. Länge des Cephalothorax: 000075, des Abdomen: 0”0015. Selivaninskoj (lat. 65” 55'), Baklanowskij (lat. 64? 25'), Nischnij Jubatsk (lat. 63? 50') und Podkamenno Tunguskoj (lat. 61? 40'), Jeniss. Exped. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O0.5. 27 Linyplia semiatra n. sp. T. I. f. 14 Epigyne. Femina. Der Cephalothorax hellbräunlichgelb mit sechwarzem Randsaume; die Einfassung der Augen schwarz. Mandibeln und Maxillen bräunlichgelb, letztere am Innenrande weiss. Die Lippe und das Sternum stark schwärzlich angelaufen. Das Abdomen dunkel- olivengrän; die Sexualorgane und die Spinnwarzen blassgelb. Die Palpen und Beine hellbräunlichgelb. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, äber den Palpen am Seitenrande etwas eingedriäckt, oben an der hinteren Abdachung mit emer rundlichen Impression, am Kopftheile oben hinter den Augen stark- und seitlich leichter gewölbt, sehr glän- zend, glatt, nur äber dem Seitenrande fein gerunzelt. Die Abgrenzung von Kopf- und Brusttheil nur schwach angedeutet. — Der Clypeus nieder, etwas stark nach Vorn ge- neigt, gewölbt, kaum höher als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. — Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, an einem Hägelchen, von den SÅ nicht ganz in ihrem Durchmesser und von einander kaum in ihrem Radius entfernt. Die SÅ grösser, längliehrund, an die hinteren SÅ anstossend und mit ihnen an einer kleinen Erhöhung. Die hintere Reihe breiter, nach Hinten gebogen (procurva); die MA von den SÅ in ihrem Durchmesser, von einander jedoch weiter, von den vorderen MA in der doppelten Breite ihres Durchmessers entfernt. — Die Mandibeln senkrecht ab- fallend, dick, erst am unteren, innen abgerundeten Ende divergirend, glänzend, glatt; an der Innenseite eine Reihe von langen, auf Körncehen sitzenden Borsten; die Klaue stark gekrömmt; am vorderen Falzrande drei Zähne; zwei grössere, mit ihren Spitzen auseimnander weichende und iber diesen ein kleineres Zähncechen. — Die Maxillen gewölbt, iber die Lippe gebogen, vorn nach Innen bis zur Lippe herab schräg abge- stutzt. Die Lippe halbkreisförmig. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, glänzend, glatt, spärlich mit kurzen Härchen bewachsen. — Das Abdomen dem Umrisse nach elliptisch, mit schwachem Fettglanze, kurz behaart. — Die Beine glänzend; an Femur I vorn in der Endhälfte ein feiner Stachel; die iöbrigen Schenkel und die Metatarsen unbewehrt. Länge des Cephalothorax: 000075, des Abdomen: 0”001. Sibirien, Krasnojarsk — Jenissej. Hin Exemplar. Linyplia Eumenis n. sp. TI f 15 Epiegyne. f. 15: Mandibeln des Weibehens. Femina. Der Cephalothorax bräunlichgelb, schwärzlich angelaufen mit sechwarzem Seiten- rande; die Mandibeln und Maxillen bräunlichgelb, ebenfalls schwärzlich angelaufen; die Lippe und das Sternum schwarzbraun. Die Palpen und Beine bräunlichgelb; die Ge- lenkenden der Häften, Schenkel und Tibien unten schwarz. Das Abdomen schwärzlich- grän, oben mit 4—5 gelblichen Winkelflecken. Die Spinnwarzen bräunlichgelb, schwärz- lich angelaufen. 28 LL. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Der Cephalothorax vom Hinterrande bis an die Linie zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare schräg ansteigend, am Kopftheile oben und seitlich gewölbt, dem Um- risse breit-oval, glänzend, netzartig; am Kopftheile Längsreihen von abstehenden, vor- wärts gerichteten Haaren, welche auf kleinen Körnehen sitzen. Die Abgrenzung zwischen Kopf- und Brusttheil durch eine Furche angedeutet; an der seitlichen Abdachung des letzteren zwei seichte, rundliche Eindricke, an der hinteren Absenkung ein tieferes, rundliches Gröbcehen. Der Clypeus gewölbt, unter der vorderen Augenreihe tief einge- schnäört, kurz behaart, c. 1'/. mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hin- teren MA beträgt. Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, kleiner als die SÅ, an einem kleinen Häögelchen, nicht völlig in ihrem Halbmesser von eimander entfernt, von den SÅ jedoch in der doppelten Breite ihres Durchmessers abstehend. Die hintere Reihe leicht nach Hinten gebogen (procurva); die MA etwas weiter als ihr Halbmesser be- trägt von einander, von den SÅ mindestens in ihrem Durchmesser, von den vorderen MA fast noch einmal so weit als von den SA entfernt. Die SA länglichrund, an einem gemeinschaftlichen Häögel dieht beisammen. — Die Mandibeln an der Basis leicht ge- wölbt, nach Hinten zuräckweiehend, lang, stark divergirend, etwas glänzend, äusserst fein der Quere nach gerunzelt, mit kurzen, auf kleinen Körncehen sitzenden Härchen licht bewachsen. Die Klaue lang, mässig stark gekrämmt. Am vorderen Falzrande vier Zähne, die beiden wunteren derselben kleiner als die oberen. Die Maxillen stark gewölbt, vorn gerundet, uber die Lippe gebogen ; letztere halbkreisförmig, mit gewulstetem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, feinnetzartig, mit abstehenden, län- geren und käörzeren Haaren weitschichtig besetzt. Das Abdomen hochgewölbt, dem Umrisse nach eiförmig, fettartig glänzend, mit ganz kurzen, angedräckten Härchen licht bewachsen. Die Beine glänzend; an allen Schenkeln oben in der Basalhälfte em kärzerer Stachel; an jenen des ersten Paares vorn 1.1 längere Stacheln. — Die Metatarsen aller Beine ohne Stacheln. An einzelnen Exemplaren fehlen die gelben Winkelflecken an der Oberseite des Abdomen oder sind nur undeutlich vorhanden. Nischnij Jubatsk (lat. 63” 50), Aninskoj (lat. 63” 30) und Intsarewo (lat. 62”), Jeniss. Exped. Linyplia similior n. sp. T. I. f. 16 Männliche Palpe. f. 162 Mandibeln des Männchens. Mas. Der Cephalothorax bräunlichgelb mit schwarzem Randsaume; die Mandibeln und Maxillen bräunlichgelb, jedoch von reinerer Farbe als der Cephalothorax; die Lippe und das Sternum von Grundfarbe bräunlichgelb, schwarz angelaufen, desgleichen auch das Abdomen; die Palpen und Beine bräunlichgelb. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vorn jedoch stark verschmälert, am Kopftheile oben und seitlich etwas gewölbt, glänzend, sehr feinnetzartig, am Kopftheile KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I5. N:o 6. 29 mit Längsreihen abstehender Haare. An der hinteren Abdachung ein seichtes, herzför- miges Griöbehen. Der Brust- und Kopftheil durch schwach ausgeprägte Furchen abge- orenzt. — Der Clypeus senkrecht abfallend, nieder, kaum so hoch als der Raum, wel- chen die vorderen und hinteren MA einnehmen. — Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, an einem kleinen Hägelehen, kleiner als die SÅ, von diesen in ihrem Durchmesser, von einander kaum in ihrem Halbmesser entfernt. — Die SÅ mit den hinteren SÅ an einer schwachen Erhöhung, an diese anstossend. Die hintere Reihe ge- rade; die MÅ nicht in ihrem Durechmesser von einander, von den SÅ weiter, als ihr Durchmesser beträgt und von den vorderen MA noch etwas weiter als von einander entferut. Die Mandibeln senkrecht abfallend, erst am unteren Ende divergirend, nur wenig gewölbt, glänzend, sehr fein der Quere nach gerunzelt, mit kurzen Härchen be- setzt; nur an der Innenseite herab längere Haare. Die Maxillen iber die Lippe geneigt, gewölbt; die Lippe mit wulstigem, gerundetem Vorderrande. — Das Sternum herzför- mig, gewölbt, sehr fein netzartig, mit abstehenden Haaren weitschichtig besetzt. — Das Abdomen vorn und in den Seiten gerundet, gegen die Spinnwarzen etwas spitz zulau- fend, glänzend, licht mit abstehenden, kurzen Haaren bewachsen. — Das Femoralglied der Palpen schwach gebogen, gegen das Ende nur wenig verdickt; das Patellarglied so lang als breit, mit einem kurzen, geschwungenen Borstechen am Ende oben; das Tibial- glied glockenförmig, am Ende breiter als lang; die Decke der Kopulationsorgane lang behaart, mit stumpfem, abgerundetem Ende, vor diesem an der Innenseite in einen rundlichen Lappen erweitert. — Die Beine glänzend; am Femur des ersten Paares oben beiläufig in der Mitte und vorn in der Endhälfte je ein Stachel, die ibrigen Schenkel sowie die Metatarsen ohne Stacheln. Länge des Cephalothorax: 0”001, des Abdomen: 0”00125. Die Form der Kopulationsorgane dieser Art hat einige Aehnlichkeit mit jener von Lin. nigrina Westr., letztere Art ist jedoch mindestens noch einmal so gross, sie besitzt an allen Schenkeln Stacheln und die MA der vorderen Reihe sind von den SA fast in ihrem .dreifachen Durchmesser entfernt. Aninskoj (lat. 63” 30') Jemss. Exped. Linypha simillima n. sp. T. I. f. 17 Kopulationsorgane. f. 172 dieselben (Seitenansicht). f. 17" Schiffchen. f. 17" Mandibeln des Männchens. Mas. Der Cephalothorax dunkelgelbbraun, schwarz angelaufen. Die Mandibeln und die Maxillen braungelb, letztere theilweise schwärzlich angelaufen. Die Lippe und das Ster- num schwarzbraun. Das Abdomen schwarz. Die Beine bräunlichgelb oder lebhaft röthlichgelb. Die Palpen bräunlichgelb; die Decke der Kopulationsorgane gelbbraun. Der Cephalothorax dem Umrisse nach breit-oval, vom Hinterrande mit leichter Wölbung bis zu den Augen ansteigend, an der seitlichen Abdachung etwas gewölbt, in den Seiten schwach gerundet, mattglänzend, sehr fein netzartig; die Abgrenzung zwischen Kopf- und Brusttheil nur angedcutet, an ersterem Längsreihen von Borstchen. Der 320 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Clypeus schräg nach Vorn geneigt, unter der vorderen Augenreihe der Quere nach ein- geschnärt, ungefähr so hoch als der Patellar- und Tibialtheil der Palpen zusammen. Die vordere Augenreihe gerade; die MA an einem kleimen Higelchen, kreisrund, kleiner als die SA, kaum in ihrem Halbmesser von einander, von den hinteren MA und den SA gleichweit entfernt. Die SÅ länglichrund, an einem schrägen, gemeimschaftlichen Higelchen mit den hinteren SÅ, an diese anstossend und schräg gegen sie gestellt. Die hintere Reihe ebenfalls gerade; die Augen von gleicher Grösse, etwas kleiner als die vorderen SA; die MA von einander nicht ganz im ihrem Durchmesser, von den SA merklich weiter entfernt. Die Mandibeln vorn herab gewölbt, von der Mitte an stark divergirend, etwas glänzend, sehr fein netzartig, am unteren Ende breit schräg nach Innen abgestutzt. Die Klaue sehr lang, stark gekrämmt, der vordere Falzrand mit einer Reihe von langen Borsten und ziemlich hoch oben mit drei Zähnchen besetzt. Die Maxillen gewölbt, uber die Lippe geneigt, fast gleichbreit, mit einzelnen lan- gen Borsten besetzt. Die Lippe kaum länger als breit, am Vorderrande gewulstet. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, etwas glänzend, deutlich netzartig, weitschichtig rnit groben Körnehen, welehe eine lange Borste tragen, bestreut. Das Abdomen dem Umrisse nach eiförmig, glänzend, mit schwachem Metallschiller, mit kurzen, auf kleinen Körnehen sitzenden Härchen weitschichtig bewachsen. Das Patellarglied der Palpen nur wenig länger als breit, mit einer kurzen, etwas vor der Mitte geknickten Borste oben am vorderen Ende; der Tibialtheil glockenförmig, so lang als das Patellarglied, vorn schräg abgestutzt, so dass der Aussentheil körzer als der innere ist. Die Decke der Kopulationsorgane so lang als diese, lang behaart, am Aussenrande in der Mitte tief eingebuchtet, am vorderen Ende breit und gerundet abgestutzt. Die Beine lang, dänn, kurz behaart. An allen Schenkeln oben etwas unterhalb der Mitte ein Stachel, an jenen des ersten Paares vorn 1.1 in der Endhälfte. Die Meta- tarsen ohne Stacheln. Länge des Cephalothorax: 0”00125, des Abdomen: 0”00175. Linyphia simillima unterscheidet sich von L. approximata Camb. und L. nigrina Westr. durch die Bezahnung des vorderen Klauenfalsrandes der Mandibeln, bei beiden Arten ist nur em grosser Zahn, bei L. simillima sind drei fast gleich grosse Zähne vorhanden. : Melnitschni (lat. 65” 17'), Pupkowskij (lat. 64? 42'), Surgutskoj (lat. 62” 50) und Tunguska (lat. 61”), Jeniss. Exped. Linyplua cerimna u. sp. T. I. f. 18 Epigyne. f. 182 Mandibeln des Weibehens. Femina. Der Cephalothorax hellbräunlichgelb mit schmalem schwarzem Randsaume und schwarzen Fleckchen um die Augen. Die Mandibeln, Maxillen, die Palpen und Beine KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 16. N:O 5. SH hellbräunlichgelb; die Lippe und das Sternum schwarzbraun. Das Abdomen blassgelb, schwärzlich angelaufen; die Bronchialdeckel und die Spinnwarzen blassgelb. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, nach den Seiten steil abgedacht, am Kopftheile oben gewölbt, sehr glänzend, am Brusttheile netzartig, am Kopftheile äusserst fein der Quere nach gerunzelt und mit Längsreihen abstehender Härchen. Der Clypeus nach Vorn geneigt, unter der vorderen Augenreihe der Quere nach tief eingeschnärt, äuvsserst fein der Quere nach gerunzelt, nur wenig höher als die Entfernung der vor- deren und binteren MÅ beträgt. — Die vordere Augenreihe ganz unbedeutend nach Vorn gebogen (recurva); die MA kreisrund, beträchtlich kleiner als die SA, von einan- der in ihrem Halbmesser und von den SÅ fast in der doppelten Breite ihres Durch- messers entfernt. Die SÅ länglichrund, mit den hinteren SÅ an einer schrägen Erhö- hung, an diese anstossend. Die hintere Augenreihe gerade; die Augen von gleicher Grösse, grösser als die vorderen SA, gleichweit und etwas weiter als in ihrem Halb- messer von einander entfernt. — Die Mandibeln senkrecht abfallend, vorn leicht ge- wölbt, glänzend, glatt, innen von der Mitte an divergirend, am vorderen Klauenfalzrande Zwei Zähnehen, einander ziemlich nahe. Die Maxillen iber die Lippe gebogen, gewölbt, am Innenrand gegeniöber der Lippe eingekerbt, aussen gerundet, vorn bis zur Lippe sehräg abgestutzt. Die Lippe mit wulstigem, gerundetem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, glänzend, gegen die Ränder hin fein gerunzelt, spärlich mit ab- stehenden Haaren bewachsen. — Das Abdomen dem Unmrisse nach elliptisch, fettartig glänzend, weitschichtig vertieft punktirt; die Behaarung abgerieben. Die Beine glän- zend; nur am Femur des ersten Paares vorn etwas oberhalb der Mitte ein kurzer Stachel; die Metatarsen unbewehrt; in der Basalhälfte derselben eine längere aufrechte Borste. Länge des Cephalothorax: 000075, des Abdomen: 0"0015. Sibirien — Krasnojarsk. Hin Exemplar. Limiplua terrena n. sp. IG MS INNSVAE Femina. Der Cephalothorax bräunlichgelb, schwärzlich angelaufen, mit schwarzem Rand- saume; die Mandibeln und Maxillen braungelb; die Lippe und das Sternum schwarz; die Palpen und Beine bräunlichgelb, erstere ganz — letztere an den Schenkeln schwärz- lich angelaufen; das Abdomen schwarz, an der Basis oben ein reinweisses, in der Mitte durchbrochenes Querfleckechen, an beiden Seiten in der vorderen Hälfte und vor den Spinnwarzen je ein weisses Fleckechen. Die Spinnwarzen bräunlichgelb, schwärzlich an- gelaufen. Der Cephalothorax vom Hinterrande sanft ansteigend, am Kopftheile erhöht und seitlich gewölbt, dem Umrisse nach oval, glänzend, sehr fein netzartig. Die hintere Augenreihe stark hervortretend; Kopf- und Brusttheil deutlich von einander abgesetzt. Der Clypeus nach Vorn geneigt, unter der vorderen Augenreihe tief eingeschnärt, kahl, kaum höher als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. — Die vordere 32 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Augenreihe gerade; die MA kreisrund, kleiner als die SA, von einander in ihrem Halb- messer, von den SÅ in ihrem Durchmesser entfernt. Die SA länglichrund, an die hin- teren SÅ anstossend. Die hintere Reihe gerade; die MA so gross als die vorderen SÅ, von einander nicht völlig in ihrem Durchmesser, von den SÅ nicht ganz in ihrem hKa- dius entfernt. — Die Mandibeln lang, senkrecht abfallend, glänzend, vorn nur wenig gewölbt, erst am unteren Ende auseimanderweichend; am vorderen Klauenfalzrande drei kleine Zähncechen. — Die Maxillen gewölbt, iber die Lippe gebogen, vorn mit sehwacher Rundung schräg abgestutzt; der Innenrand bis zur Lippe herab gerade. Die Lippe vorn gerundet und gewulstet. Das Sternum herzförmig, glänzend, gewölbt, äusserst fein gerunzelt, mit groben, in der vertieften Mitte eme feine Borste tragenden Kör- nern. weitschichtig bestreut. — Das Abdomen länglich, vorn und in den Seiten ge- rundet, hinten etwas spitz zulaufend, seidenartig glänzend, mit leichtem Metallschiller. Die Behaarung des Abdomen und der Beine, sowie die Stacheln an letzteren vollstän- dig abgerieben. Länge des Cephalothorax: 07001, des Abdomen: 070015. Krasnojarsk — Jenissej (Sibirien). Fin Exemplar. Imyplia ingloria n. sp. T. I. f. 20 Epigyne. f. 202 Mandibeln des Weibcehens. Femina. Cephalothorax bräunlichgelb, mit feinem, schwarzem Randsaume; die Strahlen- furechen am Brustheile dunkler. Die Mandibeln, Maxillen und die Lippe bräunlichgelb: letztere beide vorn weiss. Das Sternum bräunlichgelb, durchweg schwärzlich angelaufen. Die Palpen und Beine bräunlichgelb. Das Abdomen gränlichgrau mit gelblichen Stri- chelchen und Punktflecken. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vom Hinterrande bis an die Linie zwischen dem dritten Beinpaare schräg ansteigend, oben nicht gewölbt, sehr glänzend, glatt, nur gegen den Seitenrand hin äusserst fein gerunzelt; an der hinteren Abdachung eim grösser, rundlicher Eindruck; am Brusttheile beiderseits zwei strahlige Furchen; die Abgrenzung zwischen Kopf- und Brusttheil durch eine Furche beiderseits ange- deutet. Der Clypeus c. 1'/> mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. | Die vordere Augenreihe ganz unbedeutend nach Hinten gebogen (procurva); die MA sehr klein, kreisrund, einander fast berährend, von den SÅ in deren kärzerem Durchmesser entfernt. Die SA länglichrund, beträchtlich grösser als die MA, mit den hinteren SÅ an einem gemeinschaftlichen Higelchen, an diese anstossend und schräg gegen dieselben gestellt. Die hintere Reihe gerade; die Augen von gleicher Grösse und oleichweit, jedoch nicht ganz in ihrem Durchmesser von einander entfernt. Die Mandibeln leicht nach Hinten gedrickt, vorn herab gewölbt, körzer als die vordersten Patellen, innen bereits oberhalb der Mitte divergirend, glänzend, an der Innenseite und der unteren Hälfte sehr fein gerieselt, mit kärzeren und längeren, feinen Haaren spärlich bewachsen. Die Klaue lang, stark gekräummt; am vorderen Falzrande KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 5. 30 drei Zähncechen. — Die Maxillen gewölbt, ziemlich gleichbreit, die Lippe nicht halb so lang als die Maxillen, halbkreisförmig, mit gerundetem Vorderrande. — Das Sternun herzförmig, gewölbt, glänzend, in der Mitte glatt, gegen den Rand hin fein gerunzelt; weitschichtig mit abstehenden, langen, in kleinen vertieften Punktchen sitzenden Haaren besetzt. Das Abdomen dem Umrisse nach länglich-eiförmig, etwas fettartig glänzend, mit angedriöckten, feinen, mässig langen Haaren licht oewachsen. Die Beine glänzend; an den Schenkeln der beiden Vorderpaare oben in der Mitte ein kurzer Stachel, an jenen des ersten Paares auch vorn in der Endhälfte ein Stachel, An den Patellen oben am Ende je ein Stachel. An den Tibien des ersten und zweiten Paares oben zunächst der Basis ein aufrechtes, sehr langes Haar, an jene der beiden Hinterpaare eine Borste. Sämmtliche Metatarsen ohne Stachel. Länge des Cephalothorax: 0”001, des Abdomen: 0”0015. Nischnij Jubatsk (lat. 63” 50), Jeniss. Exped. in Exemplar. Linyplia decipiens n. sp. T.: I fi 21 Männliche Palpe. Mas. Der Cephalothorax hellbräunlichgelb, ohne schwärzlichen Anflug; die Mandibeln und Maxillen braungelb; die Lippe und das Sternum dunkelbraun; das Abdomen blass- gelb, oben weniger unten stärker schwärzlich angelaufen; die Palpen und Beine bräunlichgelb, an ersteren die Decke der Kopulationsorgane weniger lebhaft gefärbt. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, nach Hinten und seitlich gleichmässig abgedacht, am Kopftheile oben nur ganz wenig gewölbt, glänzend, Kopf- und Brust- theil nicht von einander abgesetzt; an letzterem keine Strahlenfurchen; an der hinteren Abdachung ein kaum bemerkbares Gröbehen. Der Clypeus senkrecht abfallend, so hoch als der Raum, welchen die vier MA einnehmen. Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, nicht ganz in iutrem Halbmesser von einander, von den SA in ihrem Durchmesser entfernt; letztere länglichrund, grösser als die SÅ, mit den hinteren SÅ an einem Higelchen, an diese anstossend. Die hintere Reihe ebenfalls gerade, breiter; die MA grösser als die iöbrigen Augen, von emander nicht völlig in ihrem Durchmesser, von den SÅ etwas weniger weit als von einmander und von den vorderen MA fast noch einmal so weit als von einander entfernt. — Die Mandibeln senkrecht abfallend, vorn nur wenig .gewölbt, am unteren Ende nach Aussen gebogen, innen von der Mitte an divergirend, kurz behaart, nur an der Innenseite herab lange Haare. — Die Maxillen iber die Lippe gebogen, aussen gerundet, innen gegeniöber der Lippe eingekerbt. — Die Lippe mit gerundetem, wulstigem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, hoch- gewölbt, glatt und glänzend. Das Abdomen eiförmig, fettartig glänzend. — Die Beine glänzend, an Femur I vorn in der Endhälfte ein Stachel; die öbrige Bestachelung ab- gerieben. — Das Patellarglied der Palpen nur wenig länger, als am Ende breit, am Ende oben eine aufwärts gebogene, dicke, zuletzt feinspitzige Borste, weleche merklich 6 K. Sv. Vet. Ak. Handl. Ba. 16: N:o 5. 34 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. länger als das Glied selbst ist. — Die Decke der Kopulationsorgane an der Basis in einen kegelförmigen, an seiner Spitze umgebogenen Sporn verlängert. Länge des Cephalothorax: 0”00075, des Abdomen: 0"001. Ich halte Lin. decipiens nicht för identisch mit Lin. Karpiaskii Cambr. (On some new spec. of Aran. Proceed. of the Zool. Society of London. May 1873. p. 437. Pl. XL. fi 2) noch auch för gleich mit Lin. Dybowskii Cambr. (loce. cit. p. 438, PI. XL. f. 3); von beiden unterscheidet sie sich durch den kleinen Fortsatz an der Basis der Decke der Kopulationsorgane; dieser Fortsatz erscheint in der Form eines Hörnehens an der Oberseite und fehlt den beiden genannten Arten. Bei Lin. angulipalpis: Westr. ist er ebenfalls vorhanden, doch ist bei dieser Art die Borste am Patellargliede der Palpen viel länger, däönner und gerade, bei Lin. decipiens käörzer, diecker und geschwungen, auch fehlt bei letzterer Species die längere Borste oben am Tibialgliede. Baklanowskij (lat. 64? 25') Jeniss. Exped. Fin Exemplar. Linyphia mygriventris no. sp. T. I. f. 22 Epigyne. f. 222 Mandibeln des Weibchens. Femina. Der Cephalothorax dunkelgelbbraun nit sehwarzem Seitenrande; die Mandibeln gelbbraun, desgleichen auch die Maxillen; die Lippe und das Sternum sechwarz. Die Palpen und Beine bräunlichgelb. Das Abdomen oben auf blassgelbem Grunde weiss gefleckt, mit schwärzlichen Winkelfiecken; die ganze Unterseite und die untere Hälfte der Seiten und der hinteren Absenkung schwarz; die obere Hälfte der Seiten weiss mit einem schwarzen Längsflecken; die Spinnwarzen braungelb. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vom Hinterrande sanft ansteigend, am Kopftheile oben und seitlich gewölbt, glänzend, fein netzartig; an der hinteren Ab- dachung des Brusttheiles ein rundliehes Gräbcehen, an der seitlichen je zwei Eimdräcke; Kopf- und Brusttheil deutliceh von einander' abgesetzt; an ersterem oben in Längsreihen gestellte, abstehende Haare. — Der Clypeus unter der vorderen Augenreihe der Quere nach tief eimgeschnärt, gewölbt, nach Vorn geneigt, glatt, spärlich mit auf Körnehen sitzenden Haaren besetzt, noch einmal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. — Die vordere Augenreihe stark prominirend, gerade; die MA kreisrund, an einem den Clypeus iöberragenden Hägelehen, von einander fast in ihrem Durchmesser, von den SÅ in der dreifachen Breite der letzteren entfernt. Die SÅ länglichrund, beträchtlich grösser als die MA, mit den hinteren SA an emem gemein- schaftlichen Hägelchen, an diese anstossend. Die hintere Reihe ebenfalls gerade; die MA kreisrund, grösser als die SA, von diesen und von einander in ihrem Durchmesser, von den vorderen MA jedoch 2'/; mal so weit als von einander entfernt. — Die Man- dibeln senkrecht abfallend, vorn herab gewölbt, der Quere nach sehr fein gerunzelt, glänzend, mit ganz kurzen und längeren, auf Körnchen sitzenden Haaren spärlich be- wachsen, von der Mitte an innen divergirend; am vorderen Klauenfalzrande drei kräf- tige Zähne; der obere derselben von den iäbrigen beiden entfernt. — Die Maxillen ge- wölbt, vorn und aussen gerundet, mit langen Borsten besetzt; der Innenrand bis zur KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 5. 5 Lippe herab dicht befranset. Das Sternum herzförmig, gewölbt, glänzend, glatt, weit- schichtig mit sehr langen, auf Körnehen sitzenden Haaren besetzt. — Das Abdomen oben hochgewölbt, vorn und in den Seiten gerundet, hinten spitz zulaufend, fettartig glänzend, kurz behaart. — Die Beine glänzend, nur am Femur des ersten Paares vorn ein Stachel; die Metatarsen mit einem Stachel in der Basalhälfte und einem in der Mitte. Länge des Cephalothorax: 070015, des Abdomen: 070025. Krasnojarsk (von Herrn STREBLOW gesammelt). — Briochowskij öarne (lat. 70? 39'). — Chantajskoj (lat. 68” 5), Jeniss. Exped. Linyplhia hebescens n. sp. T. I. f. 23 Epigyne. f. 232 Mandibeln des Weibchens. Femina. Cephalothorax, Palpen, Beine und Sternum heller —, die Mandibeln, Maxillen und die Lippe dunkler-bräunlichgelb. Das Abdomen und die Spinnwarzen gelblich-weiss. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, glänzend. fein-netzartig, am Kopftheile oben leicht gewölbt, nach den Seiten steil abgedacht, mit kurzen, auf dem Kopftheile in Längsreihen geordneten Haaren besetzt. Der Clypeus schräg nach Vorn geneigt, gewölbt, unter der vorderen Augenreihe der Quere nach eingeschnärt, behaart, c. 1"/. mal so hoch, als der Raum, welchen die vier MA einnehmen. — Die vordere Augen- reihe ganz unbedeutend nach Vorn gebogen, fast gerade; die MA an einem kleinen Högelchen, kreisrund, kleiner als die äbrigen Augen, von einander in ihrem Halb- messer, von den SÅ c. 1'/; mal so weit als ihr Durchmesser beträgt, von den hinteren MA etwas weiter als von den SÅ entfernt; letztere länglichrund, so gross als die hin- teren SÅ, an diese anstossend und mit ihnen an einer kleinen Erhöhung. Die hintere Seihe breiter, von oben gesehen gerade; die MA von einander kaum in ihrem Durch- messer, von den SÅ merklich weiter und so weit als von den vorderen MA entfernt. — Die Mandibeln senkrecht abfallend, länger als das Tarsalglied der Palpen, vorn leicht gewölbt, glänzend, erst am Ende ausemander weichend; am vorderen Klauenfalzrande oben drei Zähne; die beiden unteren ziemlich lang; der obhere kurz. — Die Maxillen gewölbt, äber die Lippe geneigt, aussen gerundet, mit kurzen Borstchen besetzt; die Lippe noch einmal so breit als lang, vorn gerundet. — Das Sternum länglich-herzför- mig, gewölbt, glänzend, fein netzartig, mit abstehenden, kurzen, auf Körnern sitzenden Borstchen weitschichtig bewachsen. Das Abdomen dem Umrisse nach elliptisch, 1'/. mal so lang als breit, oben gewölbt, fettartig glänzend, mit kurzen, angedräckten, gelb- lichen Härchen dinn bedeckt. — Die Beine glänzend, kurz behaart, nur an den Schen- keln und Tibien unten längere Haare. An Femur I vorn am Ende ein Stachel, sonst sind die Schenkel unbewehrt; die Metatarsen ohne Stacheln. Länge des Cephalothorax: 0001, des Abdomen: 0”0015. Zwei Exemplare von Mesenkin (Jenissej. lat. 71” 20'). c 26 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Linyphra elara n. sp. T. I. f. 24 Männliche Palpe. f. 242 Mandibeln des Männchens. Mas. Der Cephalothorax, die Mandibeln, Maxillen, die Palpen und Beine bräunlichgelb; von gleicher Farbe auch die Lippe und das Sternum, letzteres schwärzlich angelaufen und schwarz gesäumt. Das Abdomen gelblichweiss, ganz schwach sehwärzlich ange- laufen. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vom Hinterrande steil ansteigend und hier mit einem runden Griöbehen, oben nur hinter den Augen etwas gewölbt, glänzend, glatt. Kopf- und Brusttheil in den Seiten durch eine Furche von einander abgesetzt; an letzteren beiderseits zwei strahlige Furchen. Der Clypeus senkrecht, spärlich mit kurzen Härehen bewachsen, ce. 1'/2 mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. -- Die vordere Augenreibhe gerade; die MA kreisrund, an einem kleinen Hägelchen, in ihrem Radius von einander, von den SA in ihrem Durchmesser entfernt; letztere beträchtlich grösser, länglichrund, an die hinteren SA anstossend und mit ihnen an einer schrägen Erhöhung. Die hintere Reihe breiter, gerade, die Augen gleichweit und im Durchmesser eines MA von einander entfernt. — Die Mandibeln senkrecht abfallend, divergirend, glänzend, sehr fein der Quere nach gerunzelt, mit auf Körnehen sitzenden Haaren bewachsen, am unteren Ende nach Innen schräg rund ab- gestutzt; am vorderen Klauenfalzrande zwei Zähnechen. — Die Maxillen öber die Lippe gebogen, stark gewölbt, mit langen, schwarzen Borsten besetzt, aussen gerundet, vorn nach Innen schräg abgestutzt und hier befranset. Der Vorderrand der Lippe wulstig, gerundet. Das Sternum herzförmig, sehr gewölbt, glänzend, glatt, nur gegen den Rand hin fein gerunzelt, mit feinen, abstehenden Haaren licht bewachsen. — Das Abdomen eiförmig, glänzend. — Das Femoralglied der Palpen an der Basis nach Aussen gebogen, bis zum Ende gleichdick; der Patellar- und Tibialtheil von gleicher Länge, letzterer glockenförmig; beide am vorderen Ende mit langer, feinspitziger Borste. — Die Beine glänzend; am Femur des ersten Paares oben in der Mitte und vorn in der Endhälfte je ein Stachel; die öbrigen Schenkel und die Metatarsen unbewehrt. Länge des Cephalothorax: 0”001, des Abdomen: 0"00125. Surgutskoj (lat. 62” 50'). Fin Exemplar. (Jeniss. Exped.) Linyplua pigra n. sp. T. I. f. 25 Epigyne. f. 25? Mandibeln des Weibcehens. Femina. Cephalothorax, Palpen und Beine bräunlichgelb, an ersteren das Tarsalglied, an letzteren die Metatarsen und Tarsen stärker gebräunt; Mandibeln und Maxillen braun- gelb; Sternum und Lippe bräunlichgelb, schwärzlich angelaufen. Das Abdomen von von Grundfarbe bräunlichgelb, mehr oder minder stark schwärzlich angelaufen; an der Oberseite ein von der Basis bis zur Mitte reichender schwarzer Mittellängsstreifen, an diesen sich anschliessend eine Reihe von vier schwarzen Winkelfleckechen. — Die Spinnwarzen bräunlichgelb. i KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:O 3. 31 Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, iöber den Palpen etwas eingedrickt, am Kopftheile oben und seitlich gewölbt, mit eimer grösseren rundlichen Impression an der hinteren Abdachung und zwei Gribehen beiderseits am Brusttheile, glänzend, fein netzartig, am Kopftheile mit Längsreihen abstehender Borsten. Kopf- und Brusttheil durch Furchen beiderseits deutlich abgesetzt. Der Clypeus senkrecht abfallend, unter der vorderen Augenreihe leicht ausgehöhlt, c. noch einmal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreis- rund, an einem kleinen Hägelchen, kleiner als die SA, von diesen 1'/> mal so weit als ihr Durchmesser beträgt, von einander nur in der Hälfte ihres Radius entfernt; die SÅ längliehrund, mit den hinteren SÅ an einem schrägen Hägelchen, ebenso gross als diese und an sie anstossend. Die hintere Reihe ganz unbedeutend nach Hinten gebogen (procurva); die Augen von gleicher Grösse; die MA kreisrund, von einander in ihrem Durchmesser, von den SÅ merklich weiter entfernt. — Die Mandibeln senkrecht ab- fallend, vorn in der Mitte und auch seitlich gewölbt, länger als die vordersten Patellen, innen bereits oberhalb der Mitte divergirend, unten stark verschmälert, glänzend, äus- serst fein der Quere nach gerunzelt, kurz behaart; innen zwei abstehende lange Borsten in einer Längsreihe. Die Klauen lang, stark gekräömmt; am vorderen Falzrande vier Zähne, der oberste derselben bedeutend kleiner; am hinteren Falzrande drei ganz kleine Zähnehen. — Die Maxillen gewölbt, gerade vorwärts gerichtet, fast gleichbreit, vorn schräg abgestutzt, innen vor der Lippe ausgehöhlt. — Die Lippe breiter als lang, mit breit-gewulstetem, gerundetem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, leicht gewölbt, etwas glänzend, äusserst fein netzartig, mit langen, auf groben Körnern sitzenden, ab- stehenden Borsten spärlich besetzt. — Das Abdomen oben hochgewölbt, länglich, fett- artig glänzend, vorn und in den Seiten gerundet, gegen die Spinnwarzen etwas spitz zulaufend, mit abstehenden, mässig langen, steifen, nach Hinten gerichteten Haaren licht bewachsen. — Die Beine glänzend, mit steifen, längeren und kärzeren Haaren be- setzt. Die Schenkel und die Metatarsen der beiden Vorderpaare ohne Stacheln; an den Metatarsen des dritten und vierten Paares unten innerhalb der Basalhälfte ein Stachel. Sämmtliche Tibien bestachelt. Länge des Cephalothorax: 0"002, des Abdomen: 07003, eines Beines des ersten Paares: 070075, des zweiten: 0”0065, des dritten: 07006, des vierten: 000729. Krasnojarsk, von Herrn STREBLOW entdeckt. Limyplua concinna n. sp. T. I. fi 26 Epigyne: f. 26: Mandibeln des Weibehens. Femina. Der Cephalothorax bräunlichgelb mit schwarzem Randsaume. Die Mandibeln und Maxillen bräunlichgelb; die Lippe und das Sternum schwarzbraun. Die Palpen und Beine hell-bräunlichgelb. Das Abdomen oben schmutzig weiss mit einer Reihe von schwärzlichen Bogenflecken; der vorderste derselben in der Mitte durchbrochen; die Seiten und die Unterseite dunkelbraun, bronzeartig schillernd; in der Seite zwei schmutzig- weisse Flecken; der vordere derselben grösser, schräg; der hintere kleiner, rundlich, vor den Spinnwarzen. 38 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vom Hinterrande schräg ansteigend und hier mit einem rundlichen Griöbehen, am Kopftheile oben und seitlich gewölbt, glänzend, fein netzartig; Kopf- und Brusttheil deutlich von einander abgesetzt. — Der Clypeus etwas nach Vorn geneigt, unter der vorderen Augenreihe eimgeschnirt, c. 1'/. mal so hoch, als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt, mit wenigen, auf Körnehen sitzenden Härchen. — Die vordere Augenreihe nach Vorn gebogen (re- curva); die MÅ kreisrund, an einem Hägelchen, von einander in ihrem Halbmesser, von den SÅ in der anderthalbfachen Breite ihres Durchmessers entfernt. Die SÅ läng- lichrund, mit den hinteren SÅ an einer gemeinschaftlichen, schrägen Erhöhung, an diese anstossend. Die hintere Reihe gerade; die MA grösser als die öbrigen Augen, von ein- ander und den SA gleichweit und nicht völlig in ihrem Durchmesser entfernt. — Die Mandibeln senkrecht abfallend, nach Unten stark verdinnt, glänzend, der Quere nach sehr fein gerunzelt; am vorderen Klauenfalzrande drei Zaähnchen. — Die Maxillen ge- wölbt, äber die Lippe gebogen, mit langen Borsten besetzt, vorn schräg nach Innen abgestutzt. Die Lippe mit gerundetem, breit-wulstigem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, glänzend, in der Mitte fein granulirt, gegen die Ränder hin ge- runzelt, mit einzelnen gröberen Körnern. — Das Abdomen oben hochgewölbt, vorn und in den Seiten gerundet, hinten etwas spitz zulaufend. — Die Schenkel der Beine ohne Stacheln; an den Metatarsen in der Basalhälfte ein Stachel. Länge des Cephalothorax: 0”001, des Abdomen: 07002. Sibirien. Tomsk — Kainsk. in Exemplar. Linyphra desolata n. sp. T. I f. 27 Männlicehe Palpe. ff. 25: Mandibeln des Männchens. Mas. Der Cephalothorax braungelb, leicht sehwärzlich angelaufen. Die Mandibeln braun- gelb; die Maxillen bräunlichgelb; die Lippe braun; das Sternum hell-bräunlichgelb, stark russig angelaufen; das Abdomen von Grundfarbe bräunlichgelb, stark schwärzlich angelaufen, in trockenem Zustande schwarz erscheimend. Palpen und Beine hell-bräun- lichgelb. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vorn breit abgerundet, hinten und seitlich steil abgedacht, am Kopftheile oben gewölbt, etwas glänzend, deutlich netzartig; am Kopftheile Längsreihen von auf Körnchen sitzenden Haaren; die Haare in der Mittellinie und unmittelbar hinter den Augen länger, die öbrigen sehr kurz. Der Cly- peus gewölbt, etwas nach Vorn geneigt, nicht ganz noch einmal so hoch als der Raum, welchen die vier MA einnehmen, lang ist, mit langen, auf klemen Körnchen sitzenden Härchen weitsehichtig bewachsen, fein netzartig. — Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, kaum halb so gross als die SA, von einander nicht ganz in ihrem Durchmesser, von den SÅ noch einmal so weit als von einander entfernt. Die SÅ länglichrund, mit den hinteren SA an einem kleinen Higelchen, an diese anstossend- Die hintere Reihe breiter, ganz schwach nach Hinten gebogen; die Augen gleichweit und weiter als in ihrem Durchmesser von einander entfernt; die MA von den vorderen KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:0O 5. 39 MA weliter als von einander abstehend. — Die Mandibeln nach Hinten zurickweichend, glänzend, vorn nur wenig gewölbt, innen von der Mitte an divergirend, äusserst fein der Quere nach gerunzelt, weitschichtig mit feinen, auf Körnehen sitzenden Haaren be- wachsen; am vorderen Klauenfalzrande vier Zähnchen; die drei unteren derselben etwas grösser. Die Maxillen gewölbt, iber die Lippe gebogen, vorn nach Innen schräg ab- gestutzt. — Die Lippe breiter als lang, mit wulstigem, gerundetem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, glänzend, deutlich netzartig, mit abstehenden, kurzen Haaren weitschichtig bewachsen. — Das Abdomen eiförmig, fettartig glänzend, mit kurzen Haaren weitschichtig bewachsen. Die Beine glänzend; an Femur I vorn am Ende ein Stachel, die ibrigen Schenkel und alle Metatarsen ohne Stacheln. Der Tarsus des ersten und zweiten Paares so lang als die Metatarsen. — Die Tibien des ersten und zweiten Beinpaares mit einigen stärkeren Borsten, ohne Stacheln. — Am Ende der Patellen und an der Basis der Tibien an dem dritten und vierten Paare je ein Stachel. — Das Femoralglied der Palpen leicht gebogen, gegen das Ende allmählich etwas ver- dickt: der Patellartheil nur wenig länger als dick, ohne auffallend längere Haare oder Borsten; der Tibialtheil glockenförmig, mit einzelnen sehr langen Haaren. Länge des Cephalothorax: 07001, des Abdomen: 000123. Worogowa Selo (lat. 60? 50). Jeniss. Exped. Erigone Sav. et AuD. 1. Erigone dentipalpis Wid. Sibirien. Tomsk — Kainsk. — Worogowa Selo (lat. 60” 50). Jeniss. Exped. 2. Erigone Tirolensis L. Kch. Matotschkin. Besimannaja (Nov. Seml. Exp.). Potapowskoj (lat. 68” 23). Jeniss. Exped. 3. HErigone livida Bl. Fumka Renon. — Worogowa (lat. 60? 55). Worogowa Selo (lat. 607 507). Jeniss. Exped. 4. Erigone aretica White. Krestowskoj (lat. 72” 15), Sopotschnaja Korga (lat. 71” 40'), Mesenkin (lat. 71” 20'), Sopotschnoj ön (lat. 70" 5'), Dudino (lat. 69? 15'), Werschininskoj (lat. 68” 55), Potapowskoj (lat. 68” 25'), Worogowa Selo (lat. 60” 50'), Jeniss. Exped. — Besiman- naja, Jugor Sharr (Wajgatsch), Möllerbay, Matotschkin, Cap Grebeni (Nov. Seml. Exp.). — Die vorhandenen Exemplare stimmen ganz zur der Bemerkung, welche CAMBRIDGE (On some new and little — known spiders from the Arct. Regions in the Ann. and Mag. of Natural History for Oct. 1877, p. 178) giebt, doch sind sie sämmtlich kleiner, als das Exemplar von Er. longipalpis Sund., welches ich in meiner Sammlung besitze. 5. Erigone retusa Westr. Briochowskoj öarne (lat. 70? 39'), Chantajskoj (lat. 68? 5'), Troitzkoj (lat. 65? 45'), Jeniss. Exped. 40 L.. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. 6. Erigone atra Bl. Baklanowskij (lat. 64? 25'), Worogowa Selo (lat. 60” 50'), Jeniss. Exp. Matotsch- kin Sharr, Besimannaja, Matotschkin (Now. Seml. Exped.). Krasnojarsk Jenissej (Sibirien). 7. Erigone rurestris C. Kceh. Cap Grebeni, Besimannaja, Matotschkin (Now. Seml. Exp.). Sopotschnaja Korga (lat. 71” 40'), Chantajskoj (lat. 68” 5') und Kolmogorowa (lat. 59? 30), Jenissej Exped. — Krasnojarsk (von Herrn G. STREBLOW gesammelt) 8. Erigone remota L. Keh. Die aus dem Norden stammenden Exemplare stimmen völlig mit den von mir in den Hochalpen gesammelten iäberein, nur sind sie auffallend grösser; von Er. Whym- peri Cambr. unterscheiden sie sich durch den abgerundeten Fortsatz am Tibialgliede der Palpen. Besimannaja, Matotschkin (Now. Seml. Exp.) — Dudino (lat. 69” 15'), Werschi- ninskoj (lat. 68” 55'), Troitzkoj (lat. 65” 45'), Krestowskoj (lat. 72? 15') und Pupkonwskij (lat. 64? 42'), Jeniss. Exp. 9. Erigone graminicola Sund. Krasnojarsk (von Herrn STREBLOW gesammelt). 10. Erigone sollers Cambr. Krasnojarsk (von Herrn STREBLOW gefunden). Erigone borea n. sp. T. I f. 28 Cephalothorax des Männchens (Seitenansicht). f. 282 Männliche Palpe. f. 28" Patellar- und Tibialglied der Palpen von Oben. f. 28: Epigyne. f. 281 Man- dibeln des Weibchens. Femina. Der Cephalothorax bräunlichgelb, schwärzlich marmorirt, mit schwarzem Rand- saume; die Mandibeln und Maxillen bräunlichgelb, letztere schwärzlich angelaufen, an der Spitze weisslich; die Lippe und das Sternum dunkelgelbbraun. Die Palpen und Beine bränlichgelb; an ersteren unten das Gelenkende des Femoralgliedes, an letzteren jenes der Schenkel, Patellen und Tibien schwarz. Das Abdomen gränlichgelb, schwarz angelaufen, an der Unterseite zwei von einander entfernte gelbliche Längsstreifen, welche nicht bis zum hinteren Ende reichen. Mas. å Der Cephalothorax gelbbraun mit schwärzlichen Strahlenstreifen an der seitlichen Abdachung; am hinteren Ende des Kopftheiles ein schwarzes Fleckechen, von dessen vor- deren Ecken je eine schwarze Bogenlinie nach den hinteren SA und eine gerade nach den hinteren Mittelaugen verläuft. — Die Mandibeln und die Maxillen bräunlichgelb; KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:0 5. 41 die Lippe und das Sternum dunkelgelbbraun. Das Abdomen schwarz. Die Palpen bräunlichgelb; das Tibialglied mit sehwarzbraunem Fortsatze; die Decke der Kopula- tionsorgane dunkelgelbbraun., Femina. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vorn breit abgerundet, vom Hinter- rande bis an die Linie zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare ansteigend, oben gewölbt, nach den Seiten steil abgedacht, glänzend, sehr fein netzartig, am Kopftheile oben mit Längsreihen, auf Körnehen sitzender Haare besetzt, auch zwischen den Augen behaart. Der Kopftheil vom Thorax durch eine abgekiörzte Furche abgegrenzt, am Brusttheile beiderseits zwei rundliche Gribehen. Der Clypeus senkrecht abfallend, ge- wölbt, sehr fein netzartig, c. 1'/s mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, an einer gemeinschaftlichen kleinen Erhöhung, von einander kaum in ihrerm Halbmesser entfernt. Die SÅ beträcht- lich grösser als die MA, länglichränd, in ihrem grösseren Durchmesser von den MA entfernt, mit den hinteren SÅ an einer gemeinschaftlichen, schrägen Erhöhung, diese fast beröährend. Die hintere Reihe breiter, ebenfalls gerade, die Augen von gleicher Grösse, kleiner als die vorderen SÅ und grösser als die vorderen MA, gleichweit und nicht ganz in der doppelten Breite ihres Durchmessers von einander abstehend; die MA von den vorderen MA etwas weiter als von einander entfernt. Die Mandibeln nach Hinten zuriöckweichend, vorn herab leicht gewölbt, glänzend, sehr fein netzartig, weitschichtig kurz behaart, an der Innenseite mit längeren Haaren besetzt. Am vorderen Klauenrande vier ganz kleine Zähnehen. Die Klauen lang, schwach gebogen. Die Maxillen gewölbt, öber die Lippe gebogen, vorn gerundet. Die Lippe breiter als lang, vorn gerundet und dick gewulstet. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, glän- zend, äusserst fein netzartig, mit einzelnen, langen, abstehenden Haaren besetzt. Das Abdomen dem Umrisse nach elliptisch, glänzend, licht mit ganz kurzen Här- chen bewachsen. Die Beine glänzend, mässig lang behaart; an dem Ende der Patellen, sowie in der Basal- und Endhälfte der Tibien oben je eine lange, abstehende Borste. Länge des Cephalothorax: 0”001, des Abdomen: 0002. Mas. Der Cephalothorax breit-oval, vom Hinterrande allmählich ansteigend, am Kopf- theile hinter den Augen stark gewölbt, glänzend, deutlich netzartig. Am Kopftheile in der Mittellinie eine Reihe von auf Körncechen sitzenden Haaren; das vorderste derselben das längste. Die Abgrenzungsfurche zwischen Kopf- und Brusttheil, sowie die beiden Gribehen beiderseits an letzterem sind auch bei dem Männchen zu bemerken; der Cly- peus ist etwas höher; die Augenstellung jedoch wie bei dem anderen Geschlechte; die Mandibeln divergiren mehr als jene des Weibehens. Das Sternum glatt. Das Abdo- K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 5. 6 42 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. men breiter als der Cephalothorax und auch im Uebrigen mit jenem des Weibcehens ibereinstimmend. Das Femoralglied der Palpen dinn, leicht gekrummt, kurz behaart, gegen das Ende etwas verdickt; der Patellartheil c. 2'/> mal so lang als breit, oben gewölbt; der Tibialtheil glockenförmig, oben mehr nach Innen einen kurzen, aus breiter Basis spitz zulaufenden Fortsatz bildend, an der Aussenseite dieses Fortsatzes rund aus- geschnitten und aussen mit eimer kurzen Ecke. Von Aussen betrachtet kommt unter- halb des oberen Fortsatzes eine zweite feine, mit dem oberen Ende des Fortsatzes ver- bundene Spitze zum Vorscheine. Die Decke der Kopulationsorgane gewölbt, glänzend, lang behaart, an der Innenseite in einen gerundeten, abwärts gebogenen Lappen erwei- tert, vorn abgestutzt und ausgerandet. Die Beine wie bei dem Weibchen. Länge des Cephalothorax: 0”00075, des Abdomen: 0”0015. Von der Besimannaja Bay (Novaja Semlja Exped.). Irigone aquilonaris n. sp. T. I. f. 29. Cephalothorax des Männchens (Seitenansicht). f. 292 derselbe von Oben. f. 29” Männliche Palpe. f. 29< Tibialglied" der Palpen von Oben. f. 2992 das- selbe von Innen gesehen. f. 29: Mandibeln des Männchens. f. 29f Epigyne. f. 29! Mandibeln des Weibchens. Femina. Der Cephalothorax braungelb mit schwärzlichen Strahlenstreifen am Brusttheile, gegen den Seitenrand hin schwärzlich angelaufen; am hinteren Ende des Kopftheiles ein länglich-viereckiger dunkelbrauner Flecken, von dessen beiden vorderen Ecken ein schwarzer Bogenstreifen zu den hinteren SÅ verläuft; zwischen dem Vorderrande dieses Fleckens und den hinteren MA ist die Kopffläche stark gebräunt; auch der Clypeus ist in der Mitte gebräunt. Die Mandibeln und Maxillen braungelb; die Lippe und das Sternum hell-kastanienbraun. Das Abdomen schwarz; die Spinnwarzen bräunlichgelb, schwärzlich angelaufen. Die Palpen hellbräunlichgelb. Die Schenkel der Beine röthlich- gelb, die iäbrigen Glieder bräunlichgelb. Mas. Das Männchen stimmt in der Färbung mit dem Weibcehen grösstentheils iberein; nur ist das Sternum lichter gefärbt und die Beine sind ganz bräunlichgelb. Femina. Der Cephalothorax dem Umrisse nach breit-oval, oben hinter den Augen leicht ge- wölbt, glänzend, am Brusttheile fein netzartig, am Kopfe glatt und hier mit Längs- reihen abstehender Haare. Der Clypeus so hoch als der Raum, welchen drei Augen der vorderen Reihe einnehmen, breit ist, etwas nach Vorn geneigt, glänzend, glatt, spärlich mit kurzen Härchen bewachsen. Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, von eimmander nicht ganz in ihrem Radius, von den SÅ c. 2'/> mal so weit als ihr Durchmesser beträgt, entfernt; die SÅ nur wenig grösser, als die MA, länglichrund, mit den hinteren SÅ an emem gemeinschaftlichen Hägelchen, an diese fast anstossend. Die hintere Reihe ebenfalls KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. 43 gerade; die Augen gleichgross, etwas grösser als die vorderen MA, von einander c. 1'/2 mal soweit als ihr Durchmesser beträgt, von den SÅ etwas weiter und ebensoweit auch von den vorderen MA entfernt. Die Mandibeln nach Hinten gedrickt, so lang als das Tarsalglied der Palpen, breit, stark gewölbt, an der Basis fein netzartig, an der Aussenseite kurz behaart, innen mit vier langen Borsten, welche eine Längsreihe bilden und je auf einem kleinen Körn- chen sitzen. Am vorderen Klauenfalzrande drei kleine Zähnchen. Die Maxillen gewölbt, von der Basis bis zum Ende fast gleichbreit, vorn mit schwacher Rundung schräg abgestutzt, öber die Lippe geneigt. Der Innenrand bis zur Lippe herab gerade. — Die Lippe mit gerundetem, gewulstetem Vorderrande. Das Abdomen dem Umrisse nach ziemlich elliptisch, mattglänzend, mit kurzen, angedriäckten, gelblichen Haaren dinn bedeckt. Die Beine glänzend, mässig lang behaart, oben am Ende der Patellen und in der Basalhälfte der Tibien ein längeres abstehendes Haar. Länge des Cephalothorax: 070015, des Abdomen: 0002. Mas. Der Cephalothorax steigt vom Hinterrande bis an die Linie zwischen dem zwei- ten Beinpaare schräg an, bildet dann einen gewölbten Höcker, welcher länger als breit ist; beiderseits an der Basis dieses Höckers eine Furche; diese bildet eimen Winkel, an welehem sie stark vertieft ist und von welchem sie gegen die hinteren SÅ wieder schräg aufwärts fiöhrt. Am vorderen Klauenfalzrande der Mandibeln zwei Zähncehen Das Abdomen sehr glänzend. Das Femoralglied der Palpen gegen das Ende nur wenig verdickt, stark nach Aussen gebogen; der Patellartheil fast dreimal so lang als am Ende breit, von der Basis an allmählich verdickt; der Tibialtheil "von der Basis an rasch an Breite zunehmend, oben in der Mitte mit einem gerade vorwärts gerichteten, an seinem spitzen Ende abwärts und nach Aussen gekrämmten Fortsatze; an der Basis dieses Fortsatzes innen eine vorspringende Ecke; unten bildet das Tibialglied emen zweiten, kurzen, gerundeten Fortsatz an der Innenseite. Länge des Cephalothorax: 0”001, des Abdomen: 0002. Sopotschnoj Insel (lat. 70? 5'), Jeniss. Exped. — Vom Gänsekap, Kostin Scharr und von der Möllerbay (Novaja Semlja Exped.). Erigone granulosa n. sp. T. II. f. 1 Epigyne. f. 12 dieselbe (Seitenansicht). f. 1" Mandibeln des Weib- chens. f. 1: Männliche Palpe. f. 19 Mandibeln des Männchen. Femina et mas. Der Cephalothorax, die Mandibeln, Palpen, Beine, Maxillen, die Lippe und das Sternum braungelb, letzteres schwärzlich angelaufen. Das Abdomen grömlich — oder schwärzlich grau. Die Spinnwarzen blassgelb. — Am Cephalothorax ein schmaler, schwarzer Randsaum. 44 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Femina. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vom Hinterrande sanft ansteigend, am Kopftheile hinter den Augen gewölbt, glänzend, äusserst fein netzartig; an der hinteren Abdachung ein ziemlich grosses, seichtes, rundliches Gräbcechen und hinter diesem beider- seits ein kleineres; am Brusttheile beiderscits zwei kleime Impressionen, Kopf- und Brust- theil durch einen Eindruck von einander abgesetzt. Der Clypeus nur 1'/. mal so hoch als die Entfernung der vorderen und binteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe scheinbar leicht nach Vorn gebogen (recurva); die MA kreisrund, an einem kleinen Hägelchen, kleiner als die iöbrigen Augen, nur durch einen ganz schmalen Zwischenraum von einander getrennt, von den SÅ in ihrem Durchmesser entfernt. Letztere länglichrund, mit den hinteren SÅ an einem gemeinschaftlichen Hu- gelchen und an diese anstossend. Die hintere Reihe gerade; die Augen von gleicher Grösse und gleichweit, fast in der doppelten Breite ihres Durchmessers von einander enfernt; die MÅ von den vorderen MA weiter als von einander abstehend. Die Mandibeln unter dem Kopfrande knieförmig stark hervorgewölbt, dann senk- recht abfallend, glänzend, fein netzartig, aussen mit kurzen, auf kleinen Körncehen sit- zenden Haaren bewachsen, innen mit drei, auf Körnehen sitzenden, in eine Längsreihe gestellten langen Borsten. Die Klaue lang, stark gekrömmt; am vorderen Falzrande vier grössere, am hinteren finf kleinere Zähnchen. Die Maxillen stark gewölbt, mit langen Borsten besetzt, iber die Lippe geneigt, von der Basis bis zum Ende fast gleichbreit, vorn mit leichter Rundung schräg abge- stutzt. Die Lippe nur unbedeutend länger als breit, vorn stark gerundet und breit ge- wulstet. — Das Sternum herzförmig, gewölbt; glänzend, mit käörzeren und längeren Haaren licht bewachsen. Das Abdomen dem Umrisse nach elliptisch, fettartig glänzend, mit angedräckten, mässig langen Haaren däönn bedeckt. Die Beine glänzend; die Schenkel unten lang behaart; die ibrige Behaarung mässig lang; an den Patellen oben am Ende und an den Tibien oben in der Basal- und Endhälfte je eine aufrechte lange Borste, an den beiden Hinterpaaren sind diese Borsten stachelähnlich. Länge des Cephalothorax: 000175, des Abdomen: 0”0025. Mas. Der Clypeus etwas höher; die vorderen MÅ weiter als in ihrem Durchmesser von den SÅ entfernt; die hinteren MA nur wenig weiter als ihr Durchmesser beträgt von einander, von den SÅ jedoch merklich weiter entfernt. Die Mandibeln von der Mitte an stark auseinander weichend, an der Aussenseite mit Körncehen besetzt, welche ein kurzes Borstchen tragen; an der Innenseite unterhalb der Mitte ein grosser, nach Vorn und abwärts gerichteter Zahn, welcher aus dicker, oben gerundeter, unten ausgehöhlter Basis rasch in eine scharfe Spitze sich verschmälert; die Spitze ein Borstchen tragend; der vordere Klauenfalzrand mit fönf Zähnen, unten zwei ganz kleine, oben drei grös- sere, von welchen jedoch der mittlere wieder bedeutend grösser ist; am hinteren Falz- rande ebenfalls finf Zähne, die unteren drei körzer als die oberen. An den Maxillen KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. 45 etwas vor dem vorderen Ende je ein grösseres Granulum, eine lange Borste tragend. Das Femoralglied der Palpen lang, stark nach Aussen gebogen; das Patellarglied noch einmal so lang als breit und so lang als der Tibialtheil; dieser unten bauchig er- weitert und hier mit langen Borsten besetzt. Die Decke der Kopulationsorgane lang behaart, gewölbt, vorn breit abgerundet, an der Aussenseite in der Mitte einen abste- henden, vorwärts gerichteten, abgerundeten Lappen bildend. Die Beine länger als jene des Weibchens. Im Uebrigen stimmen beide Geschlechter äberein. Länge des Cephalothorax: 0"00175, des Abdomen: 0”002. Von Dudino (lat. 69? 15'), Pupkowskij (lat. 64? 42'), Baklanowskij (lat. 64? 25'), Nischnij Jubatsk (lat. 63” 50) und Intsarewo (lat. 62”). Jeniss. Exped. Erigone vexatriz Cambr. CAMBRIDGE »Ön some new and little-known spiders from the Arctic Regions» in »the Annals and Magazine of Natural History for Oct. 1877» p. 280. PI. VIII fig. 6. T. II. f. 2. Cephalothorax des Männcehens. f. 2: Männliche Palpe. f£. 2" Tibial- gled derselben von Oben. f. 2v Decke der Kopulationsorgane. f. 29 Mandibeln des Männchens. f. 2: Epigyne. Femina. Der Cephalothorax schmutzig bräunlichgelb, gegen den Seitenrand hin schwärzlich angelaufen, mit schwärzlichen Strahlenstreifen an der seitlichen Abdachung des Brust- theiles. Die Mandibeln hellgelbbraun; die IKlaue an der Basalhälfte röthlich, gegen das Ende gelblich durchscheinend. Die Maxillen braungelb; die Lippe und das Sternum gelbbraun. Das Abdomen gräönlichgelb, schwärzlich angelaufen, mit vier gelblichen Querlinien an der hinteren Hälfte der Oberseite; an der Unterseite zwei von einander entfernte, hinten nur wenig genäherte, gelbliche Längslinien. Die Spinnwarzen blass- gelb, schwärzlich angelaufen. Die Palpen und Beine schmutzig-bräunlichgelb. Mas. Das Männchen ist wie das Weibehen gefärbt und gezeichnet; das Tibialglied der Palpen dunkelkastanienbraun; die Decke der Kopulationsorgane braungelb. Femina. Der Cephalothorax vom Hinterrande schräg ansteigend, am Kopftheile oben und seitlich gewölbt, am Brusttheile in den Seiten gerundet, dem Umrisse nach ziemlich oval, glänzend, sehr fein netzartig; am Kopftheile oben mit Haaren, welche in Längs- reihen geordnet sind, besetzt. Der Clypeus deutlicher — aber dichter netzartig, unter der vorderen Augenreihe der Quere nach eingeschniärt, fast senkrecht abfallend, nicht ganz 1'/» mal so hoch, als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe ganz unbedeutend nach Vorn gebogen (recurva); die MA kreisrund, kleiner als die öbrigen Augen, an einem kleinen Higelchen, kaum um die Hälfte ihres Radius von einander entfernt, von den SÅ aber in der doppelten Breite ihres Durchmessers abstehend. Die SÅ wie die hinteren SÅ länglichrund, mit diesen an einer gemeinschaftlichen, schrägen Erhöhung und durch einen ganz schmalen Zwischen- 46 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA -SEMLJA. raume von ihnen getrennt. Die hintere Reihe nach Hinten gebogen (procurva), die MA von einander nicht ganz in der doppelten Breite ihres Durchmessers, von den SÅ etwas weiter und von den vorderen MA c. 1'/. mal so weit als von einander entfernt. Die Mandibeln senkrecht abfallend, vorn sehr stark gewölbt, von der Mitte an divergirend, deutlich netzartig, innen längs des vorderen Klauenfalzrandes mit einer Reihe von langen Haaren. Die Klauen lang, sehr stark gekrimmt, am vorderen Falz- rande 5 Zähne; am hinteren drei ganz kleine Zähnchen unmittelbar äber der Einlenk- ung der Klaue. Die Maxillen gewölbt, iber die Lippe geneigt, gegen die Basis nur wenig ver- schmälert, mit geradem Aussenrande, vorn gerundet, innen der Lippe entlang ausge- höhlt. Die letztere halbkreisförmig, mit breitgewulstetem Vorderrande. — Das Sternum gewölbt, herzförmig, sehr glänzend, gegen die Ränder sehr fein gerunzelt, weitschichtig mit abstehenden Haaren besetzt. Das Abdomen dem Umrisse nach elliptisch, fettartig glänzend, mit angedrickten, mässig langen Haaren licht bewachsen. Die Beine mässig lang behaart; die Schenkel unten mit langen Borsten besetzt, am Ende der Patellen, sowie an der Basis und am Ende der Tibien oben je eine län- gere Borste. Länge des Cephalothorax: 0”0015, des Abdomen: 0”002. Mas. Der Cephalothorax mehr gleichmässig oval in seinem Umrisse; der Kopftheil bil- det einen niederen, am Ende stumpfen Höcker hinter den Augen; die vor demselben liegende Fläche leicht ausgehöhlt, kurz behaart; die Augenstellung wie bei dem Weib- chen, der Clypeus jedoch merklich höher, fast noch einmal so hoch, als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Der Raum zwischen den hinteren MA furchen- artig ausgehöhlt. Die Mandibeln weniger gewölbt, körnig-runzelig, weniger stark diver- girend. Das Femoralglied der Palpen gekröämmt, gegen das Ende nur wenig verdickt; das Patellarglied nicht länger als dick, oben gewölbt, der Tibialtheil merklich länger als das Patellarglied, mehr als doppelt so lang als breit, sehr glatt und glänzend, oben ge- wölbt, am Aussenrande lang behaart, am vorderen Ende in eine nach Aussen gebogene, kurze, stumpfe Spitze auslaufend. Die Decke der Kopulationsorgane gewölbt, lang be- haart, in den Seiten gerundet, vorn verschmälert zulaufend und am vorderen Ende breit schräg abgestutzt. Länge des Cephalothorax: 0”0015, des Abdomen: 0”002. Von der Möller Bay, von Kostin Scharr und vom Cap Grebeni (Novaja Semlja Exped.). — Von Krestowskoj (lat. 72? 15'), Jefremow Kamen (lat. 72” 40'), Schaitanskoj (lat. 71” 55'), Sopotschnaja Korga (lat. 71? 40') und Dudino (lat. 69? 15'), Jeniss. Exp. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 5. 47 Erigone psychrophila Thor. THORELL, »Öfvers. af Kongl. Sv. Vet.-Akad. Förhandl. 1871, p. 689. CAMBRIDGE, »Ön some new and little-known Spiders from the Arctic Regions in the Anals and Magazine of natural history for Oct. 1877, p. 278. P1. VIII. f. 4. T. II. f. 3. Männliche Palpe. f. 3? Tibialglied derselben von Oben gesehen. f. 3" Mandibeln des Männchens. f. 3? Epigyne. f. 31 Mandibeln des Weibcehens. Femina. Der Cephalothorax dunkler — die Mandibeln heller gelbbraun; Maxillen und Lippe schwarzbraun, erstere vorn bräunlichgelb; das Sternum schwarzbraun; das Ab- domen gränlich-braun, unten etwas dunkler gefärbt; die Spinnwarzen gelbbraun, schwärz- lich angelaufen. Die Palpen und Beine bräunlichgelb, etwas ins Gränliche ibergehend. Mas. Der Cephalothorax dunkelbraun; die Mandibeln und Palpen hell-bräunlichroth; die Maxillen und die Lippe braungelb; das Sternum schwarzbraun; das Abdomen dunkel-olivenbraun, unten mit eimem bräunlich-gränen Schildchen; an der Oberseite kommen, wenn das Thierchen im Weingeiste liegt, an der hinteren Hälfte zwei gelb- liche Längslinien zum Vorscheine. Die Beine wie bei dem Weibcehen gefärbt. Femina. Der Cephalothorax dem Umrisse nach breit-oval, glänzend, durchweg sehr fein netzartig, an der seitlichen Abdachung leicht gewölbt; der Seitenrand aufgeworfen, mit einer Reihe ganz kleiner Zähnchen; am Brusttheile oben unmittelber hinter dem Kopf- ende ein rundliches Gräbehen; der Kopftheil hinten schräg ansteigend und hier gewölbt, mit Längsreihen von auf Körnehen sitzenden feimen Haaren. Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, vom Kopfrande fast dreimal so weit als von den hinteren MA, von einander nicht ganz in ihrem Halbmesser, von den SÅ weiter als ihr Durchmesser beträgt, entfernt. Die SÅ länglichrund, an die hinteren SÅ anstossend und mit diesen an einem gemeinschaftlichen Häögelchen. Die hintere Reihe schwach nach Hinten gebogen (procurva); die Augen in gleicher Entfernung von einander. Die Mandibeln an der oberen Hälfte stark gewölbt, von der Pasis an divergirend, glänzend, sehr fein netzartig, mit kurzen, auf eimem kleinen Körncechen sitzenden Här- chen weitschichtig besetzt. An der Aussenseite 3—4 in eine Längsreihe gestellte Zähn- chen. Die Klaue von mässiger Länge, stark gekruömmt; am vorderen Falzrande vier Zahne, die beiden mittleren derselben grösser; am hinteren drei schwache Zähnchen. -— Die Maxillen gewölbt, iber die Lippe geneigt, weitschiechtig mit borstentragenden Körnehen bestreut; der Innenrand bis herab zur Lippe gerade. Letztere etwas länger als breit, mit gerundetem, stark wulstigem Vorderrande. Das Sternum herzförmig, wenig gewölbt, mattglänzend, sehr fein netzartig, fast wie dicht granulirt erschemend, mit zerstreuten grösseren, ein mässig langes Haar tragenden Körnchen. Das Abdomen breit-eiförmig, hochgewölbt, fettartig glänzend, mit kurzen, ange- dräickten Härchen licht bewachsen. 48 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Die Beine glänzend, mässig lang behaart, am Ende der Patellen und an der Basis sowie am Ende der Tibien oben an den beiden Vorderpaaren je en längeres, aufrechtes Haar; am Ende der Patellen und an der Basis der Tibien des dritten und vierten Paares oben je eine Stachelborste. Länge des Cephalothorax: 00015, des Abdomen: 0”0025. Mas. Der Cephalothorax im Allgemeinen, jedoch besonders vorn breiter, mit niederem, nach den Seiten hin gewölbtem Brusttheile, glänzend, sehr fein netzartig. Der Seiten- rand aufgeworfen, mit starken, etwas nach Vorn und auswärts gerichteten, spitzen Dor- nen besetzt. Der Brusttheil beiderseits mit fönf strahligen Eindräcken, die Zwischen- räume derselben mit Längreihen von Körnehen, welche ein Härchen tragen. Der Kopftheil hinten schräg ansteigend und hier gewölbt; der Clypeus schräg nach Vorn gerichtet, viel höher als bei dem Weibehen; unter der vorderen Augenreihe der Quere nach ein- geschnärt. Die Augenstellung wie bei dem Weibehen. Die Mandibeln vorn nur wenig gewölbt, stark nach Hinten zuröckweichend, länger als die vordersten Patellen, von der Mitte an divergirend, etwas glänzend, fein runzelig uneben, an der Innenseite mit ein- zelnen, ein Härchen tragenden Körnehen, aussen mit einer Längsreihe von 5—6 spitzen, starken Dornen. Die Klaue lang, mässig gekräummt; am vorderen Falzrande föänf Zähne, die drei mittleren sehr stark und lang, am hinteren Falzrande finf Zähne. Die Ma- xillen nach Aussen zu dicht mit starken, zahnartigen, eine lange Borste tragenden Kör- nern besetzt. Das Femoralglied der Palpen an der Basalhälfte nach Aussen, an der vorderen auf- und auswärts gebogen, am Ende etwas verdickt und hier unten mit einem kleinen Zähnchen; unten eine Reihe von finf langen, gekräömmten spitzen, am Ende ein Härchen tragenden Dornen, welche uber die Mitte der Länge hinaufreicht; an der Aussenseite, zunächst der Basis eine Reihe von vier kärzeren Dornen, an welche sich eine Längsreihe von Zähncehen, welche sich bis zum Ende des Gliedes fortsetzt, an- schliesst; an der Innenseite eine durchlaufende Reihe kleiner Zähnchen. — Das Patel- larglied um '/, kärzer, als das Femoralglied, gerade, gegen das Ende etwas verdickt, unten mit emem säbelförmigen, mit seinem spitzen Ende nach Innen gekräummten Fort- satze, welcher so lang als das Glied selbst ist. Der Tibialtheil aus kurzer däönner Basis gleich mächtig verdickt, um '/; kärzer als das Patellarglied, oben mit einem dreizacki- gen, tiefausgehöhlten Fortsatze; die Höhlung desselben nach Aussen gerichtet, der ge- wöhnliche untere Fortsatz öber den oberen hinausragend, gewölbt, am Ende spitz, ohne Zähnehen an seiner Wölbung. Die Beine länger als bei dem Weibcehen; die Schenkel der beiden Vorderpaare unten mit Zähnehen besetzt. Das Abdomen schwmäler als der Cephalothorax, dem Umrisse nach eiförmig, dichter behaart als bei dem Weibehen. Länge des Cephalothorax: 00015, des Abdomen: 070015. Herr Prof. THORELL erhielt seine Exemplare von Spitzbergen. Diese Art scheint im hohen Norden in grosser Verbreitung vorzukommen; auf Novaja Semlja wurde sie gefunden: Kostin Scharr, am Gåskap, bei Matotschkin und Besnumannaja, auf Wajgatsch am Jugor Scharr. — Am Jenissej bei Dudino (lat. 69” 15), Jefremow Kamen (lat. 72” 40), Krastowskoj (lat. 62? 15') und Mesenkin (lat. 71? 20'). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I5. N:o 6. 49 Erigone mirabilis n. sp. T. II. f. 4 Cephalothorax des Männchens. f. 42 Patellar- und Tibialglied der Palpen und die Kopulationsorgane. f. 4" Decke der Kopulationsorgane. f. 4? Mandi- beln des Männcehens. f. 49 Metatarsus und Tarsus am ersten Beinpaare (Männchen). f. 42 Epigyne. f. 4: Mandibeln des Weibchens. Femina et mas. Der Cephalothorax braungelb, die den Kopftheil abgrenzende Furche und die Strahlenfurchen am Brusttheile dunkler gefärbt. Die Mandibeln hellgelbbraun; die Lippe schwarzbraun; die Maxillen und das Sternum braungelb, letzteres schwärzlich ange- laufen. Das Abdomen gränlich-grau, oben an der hinteren Hälfte 4—6 gelbe Längs- linien, von drei gelben Querlinien durchschnitten; an der Unterseite zwei gelbe, hinten einander genäherte Längsstreifen. Palpen und Beine braungelb. Femina. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vorn breit abgerundet, vom Hinter- rande bis an die Linie zwischen dem ersten und zweiten Beinpaare schräg ansteigend, an seinem Höhenpunkte gewölbt und von da gegen die Augen ziemlich steil abfallend, nach den Seiten steil abgedacht, glänzend, äusserst fein netzartig. Der Kopftheil mit einem Gribcehen beiderseits in der Nähe seines hinteren Endes, oben mit feinen, in Längsreihen geordneten Borsten. Am Brusttheile in der Linie zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare ein Längsgröbehen. Der Clypeus schräg nach Vorn abgedacht, so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe durch Tieferstehen der MA gebogen (recurva); die MA kreisrund, kaum halb so gross als die SA, von einander nicht um ihren Radius, von den SÅ fast in der doppelten Breite ihres Durchmessers entfernt. Die SA länglichrund, mit den hinteren SÅ an emem gemeinschaftlichen Häögelchen, an diese anstossend. Die hintere Reihe nach Hinten gebogen (procurva); die MA von einander nicht ganz in der doppelten Breite ihres Durchmessers, von den SÅ merklich weiter und so weit als von den vorderen MA entfernt. Die Mandibeln verkehrt-birnförmig, an der Basalhälfte stark gewölbt, länger als das Patellar- und Tibialglied der Palpen, von der Mitte an divergirend, glänzend, deut- lich netzartig, mit feinen, abstehenden Borsten spärlich besetzt. Die Klaue lang, stark gekräömmt, am vorderen Falzrande fiönf Zähne. Die Maxillen töber die Lippe gebogen, gewölbt, fast gleichbreit, mit langen Borsten besetzt. Die Lippe halbkreisförmig, breiter als lang, mit gerundetem, stark wulstigem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, glänzend, mit abstehenden, langen, feinen Haaren weitschichtig bewachsen. Das Abdomen dem Umrisse nach elliptisch, fettartig glänzend, mit abstehenden, längeren und kärzeren Haaren licht bewachsen. = K. Sv. Vet. Ak. Handl. Bad. 16. N:o 5. 50 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Die Beine mässig lang behaart, am Ende der Patellen oben eine längere aufrechte Borste, an den Tibien des dritten und vierten Paares innerhalb der Basalhälfte eine lange Stachelborste. Länge des Cephalothorax: 070015, des Abdomen: 0”0025. Mas. Der Cephalothorax im Allgemeinen von derselben Form, wie jener des Weibchens, von seinem Höhenpunkte bis zur vorderen Augenreihe bildet er jedoch eine muschel- förmig vertiefte Fläche; an der oberen Grenze dieser Fläche zwei länglicehe Knötchen; die hinteren MA liegen in der tiefsten Stelle der Höhlung. Die Augenstellung wie bei dem Weibehen. Die Mandibeln länger, weniger divergirend; Maxillen, Lippe und Ster- num wie bei dem anderen Geschlechte. Das Abdomen nur wenig breiter als der Ce- phalothorax. Das Femoralglied der Palpen gekräummt, gegen das Ende verdickt; das Patellarglied nicht ganz noch einmal so lang als breit; der Tibialtheil von der Basis an an Breite zunehmend, vorn fast so breit als lang, und hier oben in einen allmählich spitz zulaufenden, vorwärts gerichteten Fortsatz verlängert; dieses Glied ist Aussen lang-, innen kurz behaart. Die Decke der Kopulationsorgane lang behaart, gewölbt, am vorderen Ende nach Aussen gebogen, in der Mitte des Aussenrandes einen abge- rundeten Vorsprung bildend. Die Metatarsen des ersten Beinpaares dicker, als an den ibrigen Beinen, in der Mitte am dicksten, gegen das vordere Ende mehr als gegen die Basis verschmälert und vom Ende des ersten Drittheiles an mit starken Stacheln be- setzt. An den Tibien der beiden Hinterpaare je zwei Stachelborsten. Länge des Cephalothorax: 00015, des Abdomen: 0"002. Werschininskoj (lat. 68? 45'), Jenissej Exped. Eine durch die Bestachelung der Metatarsen des ersten Beinpaares und die Form dieses Gliedes bei dem Männchen ganz auffallende Art. Erigone Taczanowsku Cambr. CAMBRIDGE »Ön some new species of Araneidea» in the proceedings of the Zoolo- gical Society of London, May 1873, p. 444. P1. XLI, f. 10. T. II. f. 5 Männliche Palpe. f. 5: Tibialglied derselben von Oben. f. 5" Man- dibeln des Männchens. f. 5" Epigyne. f. 51 Mandibeln des Weibchens. Femina et mas. Der Cephalothorax gelbbraun oder braungelb, schwärzlich geadert; die Mandibeln hell-braungelb; die Maxillen bräunlichgelb, am Vorderrande gelblichweiss; die Lippe und das Sternum gelbbraun, schwärzlich angelaufen. Das Abdomen grimlich-grau, schwärzlich angelaufen; die Spinnwarzen und Palpen bräunlichgelb. Die Schenkel und Tibien der Beine lebhaft braungelb, die ibrigen Glieder hellbräunlichgelb. Femina. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vom Hinterrande allmählich ansteigend, am Kopftheile hinter den Augen und an der seitlichen Absenkung gewölbt, glänzend, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:O 5. 51 am Brusttheile deutlich netzartig, am Kopftheile fast glatt und hier mit Längsreihen langer, vorwärts gerichteter Haare, an der hinteren Abdachung ein längliches Gribehen. Der Clypeus senkrecht abfallend, sehr glänzend und glatt, so hoch als die Breite der vorderen Augenreihe beträgt. Die vordere Augenreihe ganz unbedeutend nach Hinten gebogen (procurva); die MA an einem kleinen Vorsprunge, kreisrund, kleiner als die SA, nicht ganz in ihrem Durchmesser von den SÅ und von den hinteren MA in der dreifachen Breite ihres Durchmessers entfernt. Die SÅ länglichrund, so gross als die hinteren SA, an diese anstossend und mit ihnen an einem gemeinschaftlichen Hägelchen. Die hintere Rcihe wie die vordere gebogen; die Augen gleichweit und etwas weiter als in ihrem Durch- messer von einander entfernt. Die Mandibeln vorn und aussen gewölbt, innen von der Mitte an divergirend, glänzend, deutlich netzartig, an der Aussenseite mit zahlreichen, ein kurzes Härchen tragenden Körnern, an der Innenfläche zwei grössere Granula mit je einer langen Borste. Die Klaue lang, stark gekrömmt, am vorderen Falzrande fönf Zähne, von welchen die beiden mittleren länger sind; am hinteren Falzrande vier kleine Zähnchen dicht bei- sammen. — Die Maxillen öber die Lippe geneigt, von der Basis bis zum Ende gleich- breit, vorn mit leichter Rundung schräg abgestutzt. Die Lippe mit stark wulstigem, gerundetem Vorderrande. Das Sternum herzförmig, gewölbt, etwas glänzend, fein netzartig, mit einzelnen, auf Körnehen sitzenden Haaren bewachsen. Das Abdomen eiförmig, glänzend, mit angedriäckten, mässig langen Haaren diönn bedeckt. Die Beine glänzend, mässig lang behaart; am Ende der Patellen oben je eine lange Borste; eine ähnliche Borste oben in der Basalhälfte der Tibien. Länge des Cephalothorax: 0”0015, des Abdomen: 0”0025. Mas. Der Cephalothorax wieber dem anderen Geschlechte; die MA der vorderen Augen- reihe von einander in ihrem Halbmesser, von den SÅ weiter als ihr Durchmesser be- trägt, entfernt. Die Mandibeln stark divergirend, an der Innenseite in der Mitte ein langer, abwärts gerichteter Zahn; die Klaue länger als bei dem Weibehen, stark ge- krömmt, am vorderen Falzrande fönf kleine Zähnchen. Das Abdomen noch mehr glän- zend, als jenes des Weibchens. — Das Femoralglied der Palpen lang, von der Basis an allmählich verdickt, gebogen; das Patellarglied mehr als halb so lang, als das Femoral- glied und mindestens dreimal so lang als der Körper des Tibialtheiles, vorn allmählich stark verdickt, am vorderen Ende aussen ein abwärts gerichteter, am Ende spitzer Zahn. Der Körper des Tibialtheiles glockenförmig, lang behaart, in einen einwärts gebogenen, am Ende spitzen, langen Fortsatze an der Aussenseite ibergehend. Die Decke der Ko- pulationsorgane an der Innenseite der letzteren, sehr lang behaart, gewölbt, zunächst der Basis eingeschnärt, in der Mitte ihres inneren (resp. unteren) Randes eine vorsprin- gende Ecke bildend, vorn gerundet. Im Uebrigen stimmen beide Geschlechter iberein. Länge des Cephalothorax: 070015, des Abdomen: 0"002. [ua | [NS L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Von Werschininskoj (lat. 68? 45'), Pupkowskij (lat. 64” 42'), Aninskoj (lat. 63” 30') und Kolmogorowa (lat. 59” 30). Jeniss. Exped. Erigone incerta n. sp. T. II. f. 6 Epigyne. f. 6" Mandibeln des Weibcehens. Femina. Der Cephalothorax dunkelgelbbraun, schwarz marmorirt. Die Mandibeln, Maxillen, die Palpen und Beine braungelb; die Häften der letzteren schwarz angelaufen. Die Lippe, das Sternum und das Abdomen schwarz angelaufen. Der Cephalothorax vom Hinterrande bis zur Kopfwölbung allmählich ansteigend, am Kopftheile oben und seitlich gewölbt, dem Umrisse nach breit-oval, vorn gerundet, glänzend, am Brusttheile fein netzartig, am Kopftheile glatt und hier vorn und zwischen den Augen spärlich kurz behaart. — Der Clypeus nach Vorn geneigt, gegen den unte- ren Rand hin gewölbt, unter der vorderen Augenreihe der Quere nach eingedräckt und hier kurz behaart. — Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, nicht völlig in ihrem Halbmesser von eimander, von den SÅ etwas weiter als in ihrem Durchmesser entfernt. Die SA mit den hinteren SA an einem gemeinschaftlichen Hägelchen, grösser als die MA, ebenfalls kreisrund. Die hintere Reihe nach Hinten gebogen (procurva); die MA so gross als die vorderen MA, von einander und den SA gleichweit und in der doppelten Breite ihres Durchmessers, von den vorderen MA c. 1'/s mal so weit als von einander entfernt. — Die Mandibeln senkrecht abfallend, vorn leicht gewölbt, glänzend, innen von der Mitte an divergirend; am vorderen Klauenfalzrande drei Zähne. — Die Maxillen gewölbt, aussen gerundet, vorn nach Innen breit schräg abgestutzt. — Das Sternum herzförmig, hochgewölbt, glänzend, glatt, mit kurzen, abstehenden Haaren licht bewachsen. Das Abdomen dem Umrisse nach eiförmig, fettartig glänzend, licht mit kurzen, anliegenden, feinen Haaren bedeckt. Die Beine glänzend, gleichmässig behaart. Länge des Cephalothorax: 0"00075, des Abdomen: 0"0015. Die Form der Epigyne hat grosse Aehnlichkeit mit jener von Erig. cristata Bl; letztere Art hat jedoch einen ganz glatten Cephalothorax, weleher bei Er. incerta am Brusttheile fein netzartig ist. Krestowskoj (lat. 72” 15'). Jeniss. Exped. Fin Exemplar. Erigone mendica n. sp. T. II f. 7 Patellar- und Tibialglied der Palpen und die Kopulationsorgane. f. 7? Patellar- und Tibialglied von Oben gesehen. f. 7) Epigyne. f. 7 Mandibeln des Weibchens. Femina. Der Cephalothorax dunkelgelbbraun, schwärzlich angelaufen; die Mandibeln braun- gelb, theilweise schwärzlich angelaufen, so dass an der Basis em grösserer Flecken und das unterste Drittheil frei bleibt; die Klauen röthlichbraun. Die Maxillen, die Lippe und das Sternum dunkelbraun, erstere gegen den Vorderrand bräunlichgelb. Das Ab- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. 53 domen schwarz. Die Palpen und Beine braungelb, die Tibien schwärzlich angelaufen, oben in der Endhälfte mit einem Längsstreifen der Grundfarbe. Mas. Das Männchen ist wie das Weibehen gefärbt; das Femoral- und das Patellarglied sowie die Decke der Kopulationsorgane braungelb, das Tibialglied kastanienbraun. Femina. Der Cephalothorax dem Umrisse nach breit-oval, vom Hinterrande mässig steil ansteigend, mit erhöhtem, oben und seitlich gewölbten Kopftheile, an diesem glatt und mit Längsreihen von Haaren, am Brusttheile fein netzartig; die ganze Oberfläche glän- zend. Der Clypeus nach Vorn geneigt, c. 1'/2 mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreis- rund, von einander weiter als in ihrem Radius, von den SÅ weiter als in ihrem Durchmesser, von den hinteren MA c. 2'/; mal so weit als von den SÅ entfernt. Die SÅ länglichrund, grösser als die MA, mit den hinteren SÅ an einem schrägen Häigel- chen, von diesen durch einen schmalen Zwischenraum getrennt. Die hintere Reihe ganz wenig nach Hinten gebogen, fast gerade; die MA von einander fast in der dop- pelten Breite ihres Durchmessers, von den SA noch etwas weiter entfernt. Die Mandibeln stark nach Hinten zuriöckweichend, divergirend, länger als das Pa- tellar- und Tibialglied der Palpen zusammen, sehr fein netzartig, glänzend, mit abste- henden, kurzen Haaren spärlich bewachsen; die Klaue lang, stark gekräömmt, am vor- deren Falzrande vier kleine Zähnchen. Das Sternum herzförmig, gewölbt, glänzend, glatt, mit abstehenden, kurzen, auf kleinen Körnehen sitzenden Haaren weitschichtig besetzt. Das Abdomen dem Umrisse nach elliptisch, fettartig glänzend, mit kurzen, feinen, angedröckten Härchen licht bewachsen. Die Beine kurz behaart; die Haare an der Unterseite der Schenkel länger; am Ende der Patellen und in der Basalhälfte der Tibien oben je ein längeres, abstehen- des Haar. Länge des Cephalothorax: 0”001, des Abdomen: 0”0015. Mas. Der Cephalothorax von jenem des Weibchens nicht wesentlich verschieden, nur der Clypeus ist merklich höher als bei jenem. Die Augenstellung ebenfalls wie bei dem anderen Geschlechte; die Mandibeln etwas schmäler, besonders nach Unten zu und län- ger; das Abdomen mehr eiförmig; das Patellarglied der Palpen kurz, kaum länger als breit, oben leicht gewölbt; das Tibialglied glockenförmig, oben drei Zacken bildend, der innere und äussere derselben am Ende abgerundet und breiter; der mittlere schmäler, stielförmig, etwas nach Unten gebogen und dem äusseren viel näher als dem inneren. Die Decke der Kopulationsorgane gewölbt, lang behaart, in der Mitte am breitesten, nach Hinten mehr-, nach Vorn nur wenig verschmälert, in den Seiten gerundet, vorn breit und mit schwacher Rundung abgestutzt. Länge des Cephalothorax: 0”001, des Abdomen: 0”00125. 54 L. KOCH, ARACEHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Von Jugor Scharr (Wajgatsch), von der Möllerbay, von Kostin Scharr, vou Besi- mannaja, Matotschkin (Novaja Semlja Exped.). — Von Sopotschnaja Korga (lat. 71” 40'), Briochowskij öarne (lat. 70” 39'), Sopotschnoj ön (lat. 70” 5'), Dudino (lat. 69” 15') und Werschininskoj (lat. 68? 45'). Jeniss. Exped. Erigone oxycephala n. sp. T. II f. 8 Cephalothorax des Männehens. f. 8? Patellar- und Tibialglied der Pal- pen und die Kopulationsorgane. f. 8) Patellar- und Tibialglied der Palpen von Oben gesehen. f. 8” Epigyne. f. 8! Mandibeln des Weibcehens. Femina. Der Cephalothorax dunkel-braungelb. schwarz geadert. Die Mandibeln braungelb, aussen ganz herab und innen bis zur Mitte schwärzlich angelaufen. Das Sternum, die Maxillen, die Lippe schwarzbraun, letztere am Vorderrande gelblichweiss. Das Abdo- men dunkelolivenbraun, schwärzlich angelaufen, an der Unterseite zwei gelbliche Längs- linien, welche hinter dem Epigastrinm beginnen, jedoch nicht ganz bis zu den Spinn- warzen reichen. Die Palpen und Beine braungelb, schwärzlich angelaufen. Mas. Das Männchen stimmt in der Färbung mit dem Weibchen iberein; das Tibialglied der Palpen und die Decke der Kopulationsorgane kastanienbraun. Femina. Der Cephalothorax dem Umrisse nach breit-eiförmig, vorn gerundet, vom Hinter- rande sanft schräg ansteigend, am Kopftheile oben und seitlich gewölbt, am Brusttheile äusserst fein gerunzelt, am Kopftheile ganz glatt und hier mit Längsreihen auf kleimen Körncehen sitzender Borstehen, sehr glänzend. Der Clypeus etwas nach Vorn geneigt, dabei leicht gewölbt, äusserst fein gerunzelt, spärlich mit ganz kurzen Härchen besetzt, c. 1'/2 mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, kleiner als die SÅ, in ihrem Halbmesser von einander und in ihrem Durchmesser von den SA entfernt; letztere läng- lichrund, mit den hinteren SÅ an einer gemeinschaftlichen Erhöhung, schräg gegen diese gestellt. Die hintere Reihe iber die vordere gebogen (procurva); die Augen von gleicher Grösse, die MA von einander weiter als in ihrem Durchmesser, von den SÅ noch etwas weiter als von einander und ebensoweit als von diesen, von den vorderen MA entfernt. Die Mandibeln an der Basis leicht gewölbt, nach Hinten zurickweichend, innen divergirend, glänzend, äusserst fein gerunzelt, so lang als das Patellar- und Tibialglied der Palpen, mit abstehenden, langen, feinen Haaren spärlich bewachsen. Der Klauen- falzrand gerundet, am vorderen drei, gleichlange Zähnehen. Die Klaue lang, stark gekräummt. Das Sternum herzförmig, gewölbt, glänzend, glatt, weitschichtig mit feinen Här- chen bewachsen. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |I6. N:0O 5. 55 Das Abdomen dem Umrisse nach elliptisch, glänzend, weitschichtig ganz kurz behaart. Die Beine glänzend; die Tibien unten mit stärkeren, borstenartigen Haaren be- setzt, am Ende der Patellen je ein längeres aufrechtes Haar, zwei solehe Haare oben an den Tibien. Länge des Cephalothorax: 07001, des Abdomen: 0”002. Mas. Der Cephalothorax bis zur Höhe des Kopftheiles schräg ansteigend, an seinem höchsten Punkte eine Spitze mit einer langen, aufrechten Borste bildend, von dieser nach Vorn mit leichter Wölbung abgedacht, am Brusttheile äusserst fein gerunzelt, am Kopftheile glatt und glänzend und hier auch seitlich stark gewölbt; oben an der ge- neigten Fläche des Kopftheiles kurze Härchen. Der Clypeus gewölbt, senkrecht ab- fallend, c. 1'/> mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die MA der vorderen Augenreihe näher beisammen als bei dem Weibchen, da- gegen von den SA viel weiter entfernt. Die Augen der hinteren Reihe gleichweit von einander, die MA von den vorderen MA mindestens 1'/> mal so weit als von einander entfernt. — Die Mandibeln jenen des Weibcehens ähnlich, desgleichen das Sternum. — Das Abdomen nur wenig breiter als der Cephalothorax, die Behaarung etwas länger. — Das Femoralglied der Palpen nach Aussen gebogen, von der Basis bis zum Ende gleichdick; das Patellarglied ebenfalls gleichdick, noch einmal so lang als breit; der Tibialtheil glockenförmig, so lang als das Patellarglied, aussen lang-, oben und innen kurz behaart, am gerundeten Vorderrande mehr nach Aussen zu ein aufwärts gebogenes, kleines Zähnchen. Die Decke der Kopulationsorgane glänzend, gewölbt, in den Seiten nur schwach gerundet, vorn rundlich abgestumpft. Länge des Cephalothorax: 0"00075, des Abdomen: 0”00123. Vom Gåskap, von Yalmal, Matotschkin, vom Kap Gebreni, von Besimannaja, von der Möllerbay und vom Jugor Scharr (Novaja Semlja Exped.). — Von Krestowskoj (lat. 72? 15'), Jefremow Kamen (lat. 72” 40'), Sopotschnaja Korga (lat. 71” 40') und Du- dino (lat. 69? 15'). Jenissej Exped. Erigone sucimea mn. sp. T. II. f. 9 Epigyne. f. 92 Mandibeln des Weibchens. Femina. Der Cephalothorax bräunlichgelb, am Seitenrande ein schmaler, schwärzlicher Saum; Mandibeln, Maxillen und Lippe bräunlichgelb; das Sternum gelbbraun; das Ab- domen schmutzig braungelb mit schwachem bläulich-rothem Metallschiller. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, hinten und seitlich steil abfallend, am Kopftheile oben und seitlich gewölbt, glänzend, ganz glatt, mit kurzen Härchen am Kopftheile spärlich bewachsen. Der Clypeus senkrecht abfallend, leicht gewölbt, glatt und glänzend. — Die vordere Augenreihe gerade; die MÅ an einem kleinen Hiägelchen, von ein- ander in ihrem Radius, von den SÅ in ihrem Durchmesser entfernt; die SÅ bedeutend 56 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. grösser, länglichrund, an die hinteren SÅ anstossend und mit ihnen an einer schrägen Erhöhung. Die hintere Reihe ebenfalls gerade; die Augen gleichweit und merklich weiter als im Durchmesser eines MA von einander entfernt; die MÅ von den vorderen MA mindestens 1'/; mal so weit als von einander entfernt. — Die Mandibeln senkrecht abfallend, glänzend, länger als das Patellar- und Tibialglied der Palpen zusammen, in- nen von der Mitte an divergirend und nach Unten gerundet, vorn leicht gewölbt, sehr fein der Quere nach gerunzelt, spärlich mit kurzen, feinen Haaren besetzt; die Klaue lang, am vorderen Falzrande fönf Zähne. — Die Maxillen gewölbt, uber die Lippe ge- bogen, vorn nach Innen schräg abgestutzt. Die Lippe breiter als lang, mit gewulstetem, nur wenig gerundetem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, glänzend, glatt, mit langen, auf Körnern wurzelnden Haaren weitschichtig besetzt. Das Abdomen dem Umrisse nach eiförmig, vorn gerundet, fettartig glänzend, mit angedrickten, mässig langen, feinen Härchen dänn bedeckt. Die Beine glänzend; am Ende der Patellen und zunächst der Basis der Tibien je eine längere, aufrechte Borste. Länge des Cephalothorax: 0”00075, des Abdomen: 0”00125. Die Form der Epigyne bei Erig. sucinea ist jener von Er. cristata Bl. fast täu- schend ähnlich; beide Arten sind jedoch dadurch leicht von einander zu unterscheiden, dass bei Er. sucinea die Augen der hinteren Reihe kleiner und weiter als in ihrem Durchmesser von einander entfernt sind; bei Er. cristata stehen die Augen der hinteren Reihe nicht ganz in ihrem Durchmesser von einander ab und sind beträchtlich grösser. Worogowa Selo (lat. 60” 50'). Jenissej Exped. — Zin Exemplar. Erigone caliginosa n. sp. T. II. f. 10 Epigyne. f. 10: Mandibeln des Weibchens. Femina. Der Cephalothorax dunkelbraun; die Mandibeln und Maxillen braungelb; die Lippe und das Sternum schwarzbraun; das Abdomen schwarzbraun; die Palpen und Beine braungelb. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, hinten und seitlich steil abgedacht, am Kopftheile oben und seitlich gewölbt, glänzend, am Brusttheile äusserst fein netz- artig, am Kopftheile glatt. Der Clypeus nicht ganz so hoch, als der Raum, welchen die vier MA einnehmen, lang ist, senkrecht abfallend. — Die vordere Augenreihe schwach nach Vorn gebogen (recurva); die MA kreisrund, nur wenig kleiner als die länglich- runden SÅ, von einander kaum in ihrem Radius, von den SA nicht ganz in ihrem Durchmesser entfernt; die SÅ mit den hinteren SÅ an einer Erhöhung, an diese an- stossend. Die hintere Reihe breiter, gerade; die Augen von gleicher Grösse und grösser als die vorderen MA; die MA von einander weiter als in ihrem Durchmesser, von den vorderen MA noch etwas weiter als von den SÅ entfernt. — Die Mandibeln nach Hinten gedräckt, so lang als die Tarsen des vorderen Beinpaares, vorn leicht gewölbt, glänzend, glatt, am unteren Ende breit nach Innen abgestutzt; die Klauen lang, stark gekrämmt, am vorderen Falzrande 5 Zähne, das unterste und oberste Zähnchen klein, die drei mittleren gleichlang und länger als die beiden anderen. — Das Sternum herzförmig, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. Di gewölbt, matt glänzend, fein netzartig, weitschichtig mit feinen, mässig langen Haaren besetzt. — Das Abdomen dem Umrisse nach eiförmig, fettartig glänzend, mit ange- drickten, kurzen Härchen dinn bedeckt. Die Beine glänzend; die Schenkel unten län- ger behaart, sonst die Behaarung ziemlich gleichmässig; am Ende der Patellen, in der Basal- und Endhälfte der Tibien oben je eine längere Borste; am Ende der Patellen des zweiten und dritten Paares oben je eine längere Borste; am Ende der Patellen und in”der Basalhälfte der Tibien des vierten Paares oben je eine sehr lange, aufrechte Borste. Länge des Cephalothorax: 0”001, des Abdomen: 0”00175. Ein Exemplar von Worogowa Selo (lat. 60” 50'). Jenissej Exped. Hin Exemplar. Erigone vulnerata n. sp. T. II. f. 11 Cephalothorax des Männchens. f. 11: Männliche Palpe. f. 11" Tibial- glied der Palpen und Decke der Kopulationsorgane von Oben. f. 11: Epigyne. Mas. Der Cephalothorax dunkelgelbbraun, mit schwarzen Strahlen am Brusttheile und zwei schwarzen Bogenlinien oben an dem Kopftheile; Mandibeln und Maxillen braun- gelb, die Lippe und das Sternum dunkelgelbbraun. Das Abdomen schwarz; die Spinn- warzen bräunlichgelb, schwärzlich angelaufen. Die Palpen und Beine braungelb; an ersteren die Decke der Kopulationsorgane schwärzlich angelaufen. Femina. Das Weibcehen stimmt in der Färbung völlig mit dem Männchen iberein. Mas. Der Cephalothorax in den Seiten stark gerundet, vorn verschmälert und hoch, vom Hinterrande bis zur hinteren Augenreihe gewölbt ansteigend, von der vorderen Augenreihe senkrecht abfallend, glänzend, am Brusttheile gerunzelt und hier mit drei Strahlen von nahtähnlich verbundenen, vertieften Pänktchen, zwischen diesen Reihen je ein Eindruck. Der Kopftheil glatt, oben kurz behaart. Zwischen den hinteren MA und SÅ eine tiefe, hinten spitz auslaufende Längsimpression. Der Clypeus gewölbt, glatt, glänzend, sehr kurz behaart, höchstens um '/, niedriger als die Länge der Mandibeln beträgt. — Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, nm Vieles kleiner als die SÅ, von diesen in ihrem Durchmesser, von einander weiter als in ihrem Halbmesser entfernt. Die SA länglichrund, mit den hinteren SÅ an einer kleinen Erhöhung, an diese anstossend. Die hintere Reihe stark nach Hinten gebogen; die MA etwas unter- halb der höchsten Kopfwölbung, von einander kaum in ihrem Durchmesser, von den SÅ und den vorderen MA ziemlich gleichweit und ce. 4 mal so weit als von einander entfernt. — Die Mandibeln vorn herab leicht gewölbt, glänzend, äusserst fein der Quere nach gerunzelt, erst am unteren Ende divergirend, spärlich mit mässig langen Haaren bewachsen; die Klaue sehr stark gekrämmt. — Die Maxillen iöber die Lippe gebogen, K. 5. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 5. = 58 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. gewölbt, die Lippe noch einmal so breit als lang, vorn gerundet und gewulstet. — Das Sternum herzförmig, hochgewölbt, glänzend, mit abstehenden, feinen, mässig langen Haaren, welche in vertieften Punkten sitzen, weitschichtig bewachsen. — Das Abdomen vorn und in den Seiten gerundet, hinten etwas spitz zulaufend, glänzend, mit kurzen, in vertieften Puöunktchen sitzenden Haaren dinn bedeckt. Das Femoralglied der Palpen leicht gekrämmt, gegen das Ende nur wenig verdickt; das Patellarglied nur wenig länger als breit, oben stark gewölbt; der Tibialtheil noch einmal so lang als breit, glockenförmig, von seinem vorderen Ende an der Aussenseite geht ein kurzer, auf der Decke der Kopulationsorgane aufliegender Fortsatz ab, welcher sich von seinem Ur- sprunge an nach Innen umbiegt und an seinem spitzen Ende sich nach Vorn krämrat. An der Innenseite em zweiter, längerer Fortsatz, welcher dem Innenrande der Decke entlang verläuft und erst an seinem Ende sich nach Aussen biegt. Die Kopulations- organe mit sehr langem, feinem, peitschenförmigem Ueberträger. — Die Beine gleich- mässig kurz behaart. Länge des Cephalothorax: 000075, des Abdomen: 0”001. Femina. Der Cephalothorax vorn weniger hoch als bei dem Männchen, vorn breiter, im Uebrigen jenem des Männchens ganz ähnlich. Der Clypeus mehr nach Vorn geneigt, c. '/s körzer als die Mandibeln. Die Augen der vorderen Reihe gleichweit und nicht völlig im Durchmesser eines MA von einander entfernt. Zwischen den hinteren MA keine grubenartige Vertiefung. Die Augen der hinteren Reihe gleichweit und weiter als im Durchmesser eines MA von einander entfernt. Zwischen den hinteren MA und SÅ keine grubenartige Vertiefung. Die Augen der hinteren Reihe gleichweit und weiter als im Durchmesser eines MA von einander entfernt. Die Mandibeln kräftiger und stärker gewölbt. Das Abdomen eiförmig, mit vier deutlichen Muskelgräbcehen. Länge des Cephalothorax: 07001, des Abdomen: 0”0015. Sibirien zwischen Tomsk und Kainsk. — Worogowa Selo (lat. 60” 50') und Jar- zowa BSelo (lat. 60? 10). Jeniss. Exped. Erigone semiflava n. sp. T. II. f. 12 Männliche Palpe. f. 12: Epigyne. Femina. 4 Der Cephalothorax hellröthlichgelb mit schwarzer Randlinie, die Augen schwarz gesäumt; die Mandibeln und Maxillen blassgelb, die Lippe und das Sternum bräunlich- gelb, letzteres mit dunklerem Randsaume; die Palpen, Beine und Spinnwarzen blass- gelb; das Abdomen von Grundfarbe grönlichgelb, schwärzlich angelaufen. Mas. Das Männchen ist wie das Weibcechen gefärbt; die Decke der Kopulationsorgane gelblichweiss mit einem bräunlichen Flecken in der Mitte des Aussenrandes. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 5. DS Femina. Der Cephalothorax dem Umrisse nach breit-oval, vom Hinterrande bis zur Kopf- wölbung hinter den Augen allmählich ansteigend, glänzend, am Brusttheile sehr fein netzartig, am Kopftheile glatt und hier, besonders zwischen den Augen mit ganz kurzen Härchen spärlich bewachsen. Der Clypeus gewölbt, nach Vorn geneigt, glatt und sehr glänzend, 1'/; mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe gerade; die MA an einer kleinen Erhöhung, kreisrund, nicht ganz in ihrem Halbmesser von einander, in ihrem Durchmesser von den SÅ ent- fernt; letztere grösser als die MA, länglichrund, an die hinteren SÅ anstossend und mit ibhnen auf einem gemeinschaftlichen Hägelehen. Die hintere Reihe nach Hinten ge- bogen; die MÅ nicht ganz in ihrem Durchmesser von einander, von den SÅ ce. 1'/» mal und von den vorderen MA c. 2'/s mal soweit als von einander entfernt, merklich grösser als die vorderen MA. — Die Mandibeln senkrecht abfallend, vorn herab leicht gewölbt, unten nur sehr wenig verschmälert und auseinanderweichend, sehr glänzend, fast glatt, kurz behaart, an der Innenseite eine Reihe von wenigen längeren Haaren. Die Klaue lang, stark gekräömmt; am vorderen Klauenfalzrande drei Zähnchen. Die Maxillen gewölbt, tuber die Lippe gebogen, vor derselben fast zusammen- schliessend. — Die Lippe vorn gerundet und stark gewulstet. Das Sternum herzför- mig, hoch gewölbt, sehr fein netzartig, spärlich behaart. Das Abdomen breit-eiförmig, fettartig glänzend, mit ganz kurzen, auf kleinen Körncehen sitzenden Härchen licht bewachsen. Die Beine glänzend; die Schenkel und Tibien unten lang behaart, an den Tibien oben in der Basalhälfte je ein kurzes, aufrechtes Stachelborstchen. Länge des Cephalothorax: 0”00075, des Abdomen: 00015. Mas. Der Brusttheil des Cephalothorax nieder, gewölbt, deutlich netzartig; der Kopf- theil glatt, stark erhöht, vom Thorax hinten senkrecht sich erhebend, oben eine ge- wölbte, in ihrer Mitte der Länge nach seicht eingedräckte Kuppe bildend, diese Kuppe ist breiter als lang, auch beiderseits gewölbt und seitlich wie auch vorn durch eine tiefe Einschnärung vom äbrigen Kopftheile abgesetzt; an ihrer vorderen Wölbung be- finden sich die beiden hinteren MA, sie sind wenigstens in der dreifachen Breite ihres Durchmessers von einander entfernt. Der obere Theil der vorderen Kopfwand ist unter- halb der Einschnörung gewölbt und fällt dann senkrecht ab; die Höhe der vorderen Kopfwand ohne die Kuppe beträgt ungefänr das Doppelte der Höhe der letzteren; unterhalb der Einschnuärung ist sie ziemlich lang behaart und hier befinden sich die öbrigen Augen; die vorderen MA an einem kleinen, querovalen Higelchen; sie sind kleiner als die hinteren MA und ungefähr in ihrem Durchmesser von einander entfernt; die SÅ sind länglichrund, die vorderen und hinteren dicht beisammen auf einer kleinen, schrägen Erhöhung; die vorderen sind von den vorderen MA c. 1'/» mal soweit, als ihr längerer Durchschnitt beträgt, entfernt. Der senkrechte Theil der vorderen Kopfwand ist kahl, glatt und glänzend. 60 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Die Mandibeln schwächer als jene des Weibchens, etwas nach Hinten gedrickt, vorn herab nicht gewölbt, am unteren Ende auseinanderweichend; am vorderen Klauen- falzrande zwei kleine Zähnchen. Maxillen, Lippe und Sternum wie bei dem Weibehen ; auch das Abdomen wie bei diesem, nur etwas schmäler. — Das Femoralglied der Pal- pen leicht gebogen, gegen das Ende verdickt; der Patellartheil nicht ganz so lang als das Femoralglied, oben leicht gewölbt; das Tibialglied etwas kiärzer als der Patellartheil, unten fast der ganzen Länge nach ausgehöhlt und am vorderen Ende in eine abwärts gebogene Spitze endend. Die Decke der Kopulationsorgane länglich, gewölbt, weit- schichtig lang behaart, an der Basis schräg abgestutzt und gewulstet; der gewulstete rand mit kurzen, schwarzen Härchen bewimpert; das vordere Ende der Decke abge- stumpft und ausgerandet; an ihrem Aussenrande bildet die Decke etwas vor der Mitte eine abgerundete Ecke. — Die Beine etwas länger als bei dem Weibchen; an den Tibien fehlen die erwähnten Stachelborstchen. Länge des Cephalothorax: 07005, des Abdomen: 07001. Werschininskoj (68? 45') Jeniss. Exp. Erigone semiflava steht in nächster Verwandschaft zu Er. ludrica Cambr., unter- scheidet sich jedoch von dieser durch die vorn tief eingeschnärte Kuppe des Kopftheiles und die wesentlich verschieden gebildeten Palpen des Männchens; auch sind an beiden Geschlechtern die beiden Vorderbeinpaare merklich dänner und länger, als bei E. ludicra. Erigone barbata n. sp. T. II, f. 13 Cephalothorax des Männehens. £. 13: Männliche Palpe. of. 13» Epigyne. Femina. Der Cephalothorax schwarzbraun, die Mandibeln braungelb; Maxillen, Lippe und Sternum schwarzbraun; das Abdomen schwarz. Die Palpen und Beine bräunlichgelb, schwärzlich angelaufen. Mas. Das Männcehen ist wie das Weibchen gefärbt, nur sind die Maxillen bräunlichgelb. Die Palpen bräunlichgelb mit schwärzlichem Tibialgliede und schwärzlicher Decke der Kopulationsorgane. Femina. Der Cephalothorax dem Umrisse nach breit-oval, vom Hinterrande bis zur Kopf- wölbung schräg ansteigend, nach den Seiten steil abgedacht, am Kopftheile oben und seitlich gewölbt, glänzend, am Brusttheile und an den Seiten des Kopfes netzartig, oben an letzterem glatt und behaart. Der Clypeus schräg nach Vorn abgedacht, gewölbt, glatt, kurz behaart, c. 1'/2 mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe ganz wenig nach Vorn gebogen (recurva); die MÅ an einem kleinen Vorsprunge, kreisrund, viel kleiner als die SA, von einander nicht völlig KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 5. 61 in ihrem Durchmesser, von den SÅ c. 3 mal so weit als von einander entfernt. Die SA länglichrund, mit den hinteren SÅ an einem kleinen Högelchen, von diesen nur durch einen schmalen Zwischenraum getrennt und schräg gegen sie gestellt. Die hintere Reihe nach Hinten gebogen; die MA von einander in der doppelten Breite ihres Durchmessers, von den SA noch weiter und von den vorderen MA fast noch einmal so weit als von eimander entfernt. Die Mandibeln etwas nach Hinten gedräckt, vorn nur wenig gewölbt, glänzend, glatt, kurz behaart, innen etwas unterhalb der Mitte divergirend; die Klaue lang, schwach gekrimmt. — Die Maxillen gewölbt, iber die Lippe gebogen; letztere halbkreisförmig, mit wulstigem Vorderrand. — Das Sternum herzförmig, hochgewölbt, glänzend, glatt, licht mit kurzen Härchen bewachsen. — Das Abdomen breit-eiförmig, matt glänzend, mit ganz kurzen, anliegenden Härchen licht bedeckt. Die Beine kurz behaart; ohne auffallend längere Borsten oder Haare. Länge des Cephalothorax: 0"00075, des Abdomen: 0"0015. Mas. Der Cephalothorax mit niederem, vom Hinterrande schräg ansteigendem, fein netz- artigem Brusttheile. Der Kopftheil bildet auf seiner Höhe eine gewölbte Kuppe, welche länger als breit und beiderseits eine halbkreisförmige, tiefe Höhlung zeigt; vorn fällt dieselbe senkrecht ab und ist durch zwei schräg gegen die vorderen MA verlaufende sechwache Furchen von der vorderen Kopfwand abgesetzt. An ihrer Höhe vorn befin- den sich die zwei hinteren MA, sie sind wenigstens dreimal soweit als ihr Durchmesser messer beträgt, von einander entfernt. Die SÅ befinden sich an einem kleinen Higel- chen unmittelbar vor der Höhlung der Kuppe des Kopftheiles. Die vordere Kopfwand nimmt von Oben nach Unten an Breite zu, bildet in der Mitte ihres unteren Randes eine vorstehende Ecke, sie ist leicht nach Vorn geneigt, fein granulirt und reichlich mit bräunlichgelben, ziemlich langen, nach Aussen abstehenden Haaren bewachsen; sie ist mindestens 2'/> imal so hoch als der Abstand der hinteren und vorderen MA be- trägt. Letztere sehr klein, kaum erkennbar, in ihrem Halbmesser von einander ent- fernt; von den SÅ und hinteren MA vsleichweit abstehend. Die Mandibeln schwächer als jene des Weibcehens, jedoch von ähnlicher Form. — Maxillen, Lippe, Sternum wie bei dem Weibchen. Das Femoralglied der Palpen kurz, dick, gekrömmt. Das Patellar- glied dinner, oben gewölbt, c. dreimal solang als breit, ebenfalls leicht gebogen. Der Tibialtheil glockenförmig, unten an der Aussenseite eime spitze Ecke bildend, oben einen die Decke der Kopulationsorgane iberragenden, am Ende erweiterten, abwärts ge- bogenen und gerade abgestutzten Fortsatz bildend. Die Decke der Kopulationsorgane gewölbt, von Form eines länglichen Viereckes, lang behaart. Die Kopulationsorgane am vorderen Ende mit einem langen, hackenförmig gebogenen Fortsatze. Das Abdomen dem Umrisse nach elliptisch, schmäler als der Cephalothorax, wie bei dem Weibehen behaart; die Beine etwas länger als bei letzterem. Länge des Cephalothorax: 070035, des Abdomen: 0”001. Vom Cap Grebeni, von Alkfient und Karmakul (Novaja Semlja Exped.). Von Me- senkin (lat. 71” 20'). Jeniss. Exped. 62 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Erigone pilifrons n. sp. T. II. f. 14 Cephalothorax des Männchens (Seitenansicht). f. 142 derselbe von Oben, f. 14? von Vorn gesehen. f. 14? Männliche Palpe. f. 142 Tibialglied der Pal- pen von ÖOben gesehen. f. 14? Mandibeln des Männchens. f. 14! Epigyne. f. 148 Mandibeln des Weibchens. Femina. Der Cephalothorax dunkelgelbbraun, schwärzliceh marmorirt; die Mandibeln dunkel- gelbbraun; von gleicher Farbe auch die Klaue an ihrer Basalhälfte, an der vorderen durchscheinend blassgelb; die Maxillen dunkelbraungelb, vorn gelblichweiss; die Lippe und das Sternum kastanienbraun. Das Abdomen schwarz. Die Schenkel der Beine röthlichgelb, die ibrigen Glieder und die Palpen lebhaft bräunlichgelb. Mas. Das Männchen ist dem Weibchen ähnlich gefärbt; die Fortsätze am Tibialgliede der Palpen gebräunt; die Decke der Kopulationsorgane schmutzig-bräunlichgelb; die letzteren selbst grösstentheils kastanienbraun. Femina. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vorn breit abgerundet, vom Hinter- rande bis zur Kopfwölbung ziemlich steil ansteigend, mattglänzend, deutlich netzartig» am Kopftheile mit ganz kurzen Härchen bewachsen. Der Kopftheil oben hinter den Augen stark gewölbt, zwischen den Augen sanft nach Vorn abgedacht. Der Clypeus nicht so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt, schräg nach Vorn gerichtet, sehr fein der Quere nach gerunzelt. Die vordere Augenreihe durch Tieferstehen der MA sehr stark gebogen: (recurva); die MA kreisrund, kleiner als die öbrigen Augen, von einander kaum in ihrem Durch- messer, von den SÅ und den hinteren MA gleichweit und weiter als von dem Kopf- rande entfernt. Die SA mit den hinteren SÅ an einem gemeinschaftlichen Hägelchen, von ihnen nur durch einen schmalen Zwischenraum getrennt. Die hintere Reihe ge- rade; die MA in der anderthalbfachen Breite ihres Durehmessers von einander, von den SÅ fast noch einmal soweit als von einander entfernt. Die Mandibeln senkrecht abfallend, vorn herab nur wenig gewölbt, äusserst fein gerunzelt, etwas glänzend, mit ganz kurzen Härchen weitschichtig bewachsen, innen von der Mitte an divergirend; die Klaue lang, ziemlich dick, mässig gekräömmt; am vor- deren Falzrande vier gleich grosse, kleine Zähnchen. Die Maxillen iber die Lippe geneigt, gewölbt, von der Basis bis zum Ende fast gleichbreit, vorn mit leichter Rundung schräg abgestutzt. Die Lippe so lang als breit am Vorderrande gerundet und breit gewulstet. Das Sternum hochgewölbt, glänzend, hersförmig, gegen die Ränder hin äusserst fein gerunzelt, weitschichtig behaart, die Haare nach Vorn zu länger, jene gegen die Spitze ganz kurz. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. 63 Das Abdomen eiförmig, matt glänzend, mit anliegenden ganz kurzen, in kleinen vertieften Pinktchen wurzelnden Härchen däönn bedeckt. Die Beine glänzend, kurz behaart, ohne längere aufrechte Haare oder Borsten. Länge des Cephalothorax: 0”001, des Abdomen: 0”002. Mas. Der Cephalothorax am Kopftheile hinter den Augen noch stärker gewölbt, zwi- schen den beiden Augenreihen nach Vorn geneigt und dabei leicht ausgehöhlt und hier mit langen, anliegenden, nach Hinten gerichteten, auf kleinen Körncehen sitzenden Haaren bedeckt. — Der Clypeus unter der stark vorgeschobenen oberen Partie des Kopftheiles nach Hinten zurickweichend, viel höher als bei dem Weibehen und ebenso hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die Augenstellung im Ganzen jener bei dem Weibcechen ähnlich, nur sind die vorderen und hinteren MA viel weiter von einander entfernt; auch stehen die vorderen MA nicht so nahe bei- sammen. Die Mandibeln länger und schmäler, innen erst am unteren Ende auseinander- weichend, am vorderen Klauenfalzrande vier kleine Zähnchen. Das Abdomen sehr glänzend, wie bei dem Weibcehen behaart. Das Femoralglied der Palpen leicht gebogen, gegen das Ende allmählich verdickt; der Patellartheil unten ausgehöhlt, noch einmal so lang, als am Ende breit; das Tibialglied so lang als das vorhergehende, von der Basis an an Breite zunehmend, vorn an der Aussenseite gerundet, oben einen vorwärts gerichteten, längeren, aus dicker Basis in eime kurze, nach Innen gebogene und am Ende abwärts gekriämmte Spitze verlängerten Fortsatz bildend; an der Innenseite ein kär- zerer, breiter, flacher, fast senkrecht gestellter, mit seinem stumpfen Ende einwärts ge- bogener Fortsatz. Die Decke der Kopulationsorgane gewölbt, mässig lang behaart, am vorderen Ende breit abgerundet, an dem Aussenrande in der Mitte einen breiten, ab- wärts gebogenen Lappen, an dessen hinterem Ende ein kleines Griäbehen zn bemerken ist, bildend. Das Uebrige wie bei dem Weibcehen. Länge des Cephalothorax: 00075, des Abdomen: 0”0015. Mesenkin (lat. 71” 20') und Sopotsechnoj ön (lat. 70? 5'). Jenissej Exped. Erigone leviceps n. sp. T. II. f. 15 Männliche Palpe. f. 15? Mandibeln des Männchens. f. 15" Epigyne. f. 15< Mandibeln des Weibchens.. Femina. Der Cephalothorax braungelb, an der seitlichen Abdachung schwärzlich angelaufen; die Furchen durch dunklere Färbung ausgezeichnet; am Kopftheile oben drei dunklere Längsstriche, der mittlere gerade, die beiden äusseren gebogen und so zwei Längsflecken der Grundfarbe bildend. Die Mandibeln röthliehbraun, die Maxillen braungelb; die Lippe und das Sternum gelbbraun; die Palpen und Beine bräunlichgelb. Das Abdomen schwärzlich-griän, unten mit zwei von einander entfernten weisslichen, parallelen Längs- linien. — Die Spinnwarzen blassgelb. 64 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NÖVAJA SEMLJA. Mas. Das Männchen ist dem Weibcehen ähnlich gefärbt und gezeichnet. Das Femoral- und Patellarglied der Palpen bräunlichgelb; das Tibialglied sowie die Kopulations- organe und deren Decke dunkelbraun. Femina. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, jedoch vorn breit abgerundet, vom Hinterrande bis zur Wölbung des Kopftheiles hinter den Augen allmählich ansteigend, am Kopftheile auch seitlich gewölbt, sehr glänzend, glatt, nur gegen den Seitenrand hin, jedoch äusserst fein gerunzelt; am Kopftheile Längsreihen langer, vorwärts gerich- teter Haare; am hinteren Kopfende ein seichtes Gribchen; zwei ganz kleine Eindricke beiderseits am Brusttheile. Der Clypeus sehr fein netzartig, mindestens 1'/; mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, kleiner als die öbrigen Augen, einander sehr genähert und nicht in ihrem Halbmesser von einander, von den SÅ in der anderthalbfachen Breite ihres Durchmessers entfernt. Die SA länglichrund, an die hinteren SÅ anstossend und mit diesen an einer gemeinschaftlichen, schrägen Erhöhung. Die hintere Reihe nach Hinten gebogen; die MA von einander weiter als ihr Durch- messer beträgt, von den SÅ und den vorderen MA gleichweit und merklich weiter als von einander entfernt. Die Mandibeln unter dem Kopfrande stark hervorgewölbt, dann nach Hinten ge- dräöckt, matt glänzend, sehr deutlich netzartig, aussen gewölbt, innen von der Mitte an divergirend, mit einzelnen, ein Härchen tragenden Körnern bestreut. Die Klaue lang, leicht gekröummt; am vorderen Falzrande vier Zähne. Die Maxillen gewölbt, iber die Lippe geneigt, mit langen Haaren besetzt. Die Lippe halbkreisförmig, mit breit-gewulstetem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, glänzend, glatt, mit einzelnen langen Haaren bewachsen. Das Abdomen eiförmig, fettartig glänzend, mit angedräckten, mässig langen Haaren licht bewachsen. Die Beine glänzend, mässig lang behaart. Oben am Ende der Patellen des ersten und zweiten Paares eine feinere, an jenen des dritten und vierten Paares eine stärkere Borste. An allen Tibien oben 1.1 Stachelborste, eine in der Endhälfte der Vorderseite des ersten Paares. Länge des Cephalothorax: 0”0015, des Abdomen: 0"0020—0"0025. Mas. Der Cephalothorax am Kopftheile oben und seitlich stärker gewölbt; die Augen- stellung wie bei dem Weibehen. Die Mandibeln vorn nur sehr wenig gewölbt, stark nach Hinten gedräöckt, deutlich netzartig, fast von der Basis an divergirend, mit finf Zähnen am vorderen Klauenfalzrande. Das Abdomen dem Umrisse nach elliptisch, schmäler als der Cephalothorax. Die Anordnung der Borsten an den Beinen wie bei dem Wcibehen. Das Femoralglied der Palpen nur wenig gekriummt, gegen das Ende etwas verdickt; der Patellartheil c. 2'/; mal so lang als breit; der Tibialtheil lang be- KONGL. SVENSKA VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 5. 65 haart, glockenförmig, oben am Vorderrande breit abgerundet, in der Mitte des Vorder- randes ein kleines, abwärts gebogenes Zähnehen. Die Decke der Kopulationsorgane stark gewölbt, glänzend, lang behaart, vorn abwärts gebogen und breit rundlich abge- stumpft; in der Mitte ihres Aussenrandes ein vorwärts gerichteter, blattartig dinner, am Ende gerundeter Anhang. Länge des Cephalothorax: 070015, des Abdomen: 0”00175. Vom Kap Grebeni, von Kostin Scharr, Matotschkin, Besimannaja, vom Gåskap und der Möllerbay (Novaja Semlja Exped.). Von Krestowskoj (lat. 72? 15'), Schaitanskoj (lat. 71” 55'), Sopotschnaja Korga (lat. 71” 40'), Werschininskoj (lat. 68? 55'), Aninskoj (lat. 63” 30') und Intsarewo (lat. 62”). Jenissej Exped. Erigone barbigera n. sp. T. II. f. 16 Cephalothorax des Maännchens. f. 16: Patellar- und Tibialglied der Palpen und die Kopulationsorgane. Mas. Der Cephalothorax von Grundfarbe gräönlichgelb, schwärzlich angelaufen, mit schwarzem Saume am BSeitenrande; Mandibeln und Maxillen grönlichgelb, schwärzlich angelaufen; Sternum und Abdomen schwarz. Die Beine und Palpen bräunlichgelb, an letzteren das Tibialglied und die Decke der Kopulationsorgane dunkelbraun. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vom Hinterrande bis an die Linie zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare steil ansteigend, dann etwas vertieft, so dass der höchste Punkt des Brusttheiles einen kleinen Höcker bildet, am Kopftheile oben und seitlich gewölbt, sehr glänzend, glatt, uber dem Seitenrande gerunzelt. Der Kopftheil hinten durch eine tiefe, halbkreisförmige Furche abgegrenzt. Der Clypeus senkrecht abfallend, c. 1'/2> mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt, in auffallender Weise mit sehr langen, vorwärts gerichteten Haaren reichlich bewachsen. — Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, nur durch einen schmalen Zwischenraum getrennt, von den SÅ in der doppelten Breite ihres Durch- messers entfernt. Die SA länglichrund, grösser, mit den hinteren SÅ an einer Erhö- hung, schräg gegen diese gestellt und an sie anstossend. Die hintere Reihe nach Hinten gebogen; die Augen gleichweit und fast in der doppelten Breite ihres Durchmessers von einander, die MA von den vorderen MA c. 1'/> mal so weit, als von einander ent- fernt. — Die Mandibeln nach Hinten zurickweichend, innen von der Basis an diver- girend und am unteren Ende abgerundet, glänzend; die Klaue lang; am vorderen Falz- rande 5 Zähne. — Die Maxillen gewölbt, äber die Lippe gebogen, am inneren Ende vorn spitz zulaufend; die Lippe mit gerundetem, wulstigem Vorderrande. — Das Ster- num herzförmig, stark gewölbt, glänzend, glatt, mit kurzen Härchen weitschichtig be- wachsen; am Vorderrande längere Haare. — Das Abdomen lang, schmal, vorn rundlich abgestumpft, in den Seiten wenig gerundet, gegen die Spinnwarzen spitz zulaufend, fettartig glänzend, kurz behaart. — Die Beine glänzend, kurz behaart; an den Tibien oben zwei aufrechte, längere Haare. — Das Tibialglied der Palpen keulenförmig; der 0 K' Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 5. 2) 66 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Tibialtheil glockig, am Aussenrande vorn eine kleine Ecke bildend; die Decke der Ko- pulationsorgane lang: behaart. Länge des Cephalothorax: 07001, des Abdomen: 000125. Eine durch die auffallend lange Behaarung des Clypeus sehr leicht erkennbare Species. Cap Grebeni (Novaja Semlja Exped.). Jin Exemplar. Erigone incondita n. sp. T. II. f. 17 Epigyne. f. 17? Mandibeln des Weibehen. Femina. Der Cephalothorax braungelb, schwärzlich angelaufen; die Mandibeln röthlich- braun; die Maxillen, die Lippe und das Sternum braungelb, letztere beide schwärzlich angelaufen; das Abdomen hell-gelbbraun, schwärzlich angelaufen; an der Unterseite zwei ziemlich entfernte, gelbliche Längsstreifen, welche nicht ganz bis zu den Spinn- warzen reichen. Die Schenkel, Patellen und Tibien der Beine bräunlichgelb; die Meta- tarsen und Tarsen röthlichbraun. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vom Hinterrande bis zur Kopfwölbung allmählich schräg ansteigend, am Kopftheile hinter den Augen und seitlich gewölbt, glänzend, am Brusttheile netzartig, gegen den Seitenrand hin jedoch mehr fein gerun- zelt, am Kopftheile fast glatt und hier mit Längsreihen abstehender Haare besetzt; an der hinteren Abdachung ein seichtes Gräbehen. Der Clypeus gewölbt, leicht nach Vorn geneigt, äusserst fein der Quere nach gerunzelt, unter der vorderen Augenreihe seicht eingeschnärt, c. 1'/; mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe ganz unbedeutend nach Vorn gebogen, fast gerade; die MA an einem kleinen Higelchen, kreisrund, kleiner als die öbrigen Augen, von einan- der kaum in ihrem Halbmesser, von den SA in der dreifachen Breite ihres Durchmes- sers entfernt. Die SÅ länglichrund, mit den hinteren SÅ an einer gemeinschaftlichen schrägen Erhöhung, an diese fast anstossend. Die hintere Reihe nach Hinten gebogen; die MA von einander mindestens in der doppelten Breite ihres Durchmessers und ebenso weit auch von den SÅ, von den vorderen MA jedoch noch merklich weiter entfernt. Die Mandibeln nach Hinten gedräckt, an der Basis stark gewölbt, glänzend, fein gerunzelt, von der Mitte an divergirend. Die Klaue lang; am vorderen Klauenfalzrande vier kräftige Zähne. — Die Maxillen gewölbt, uber die Lippe gebogen, aussen gerundet, am Ende nach Innen schräg abgestutzt. Die Lippe mehr als halb so lang als die Maxillen, mit breitem, wulstigem, gerundetem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, glänzend, gegen die Ränder hin fein gerunzelt, weitschichtig mit langen, ab- stehenden Haaren besetzt. Das Abdomen dem Umrisse nach eiförmig, fettartig glänzend, mit abstehenden kurzen Haaren licht bewachsen. Die Beine glänzend, lang behaart, ohne auffallend längere Flaare oder Borsten. Länge des Cephalothorax: 0"0015, des Abdomen: 0”0025. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 5. 67 Gehört mit Erigone frigida Thor., vaginata Thor. und Er. glacialis Thor. zu den grösseren, aus dem hohen Norden bekannten Arten, unterscheidet sich jedoch von die- sen durch die ganz verschiedene Form der Epigyne. Sapotschnaja Korga (lat. 71” 40'), Briochowskij öarne (lat. 70? 39'), Sopotschnoj ön (lat. 70? 5), Werschininskoj (lat. 68? 55') und Potopowskoj (lat. 68? 25'). Jenissej Exped. Erigone formosa n. sp. T. II. f. 18 Epigyne. f. 182 Mandibeln des Weibchens. Femina. Der Cephalothorax, die Mandibeln und Maxillen braungelb; die Lippe und das Sternum bräunlichgelb, ganz leicht schwärzlich angelaufen. Die Palpen und Beine bräunlichgelb. Das Abdomen blassgelb, schwärzlich angelaufen. Die Spinnwarzen blassgelb. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, oben der ganzen Länge nach ge- wölbt, nach dem Seitenrande steil abfallend, glänzend, durchweg fein netzartig; am Kopftheile oben Längsreihen von abstehenden Haaren. — Der Clypeus etwas nach Vorn geneigt, sehr fein netzartig, mit kurzen Härchen bewachsen, c. 1'/; mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. — Die vordere Augenreihe ganz unbedeutend nach Vorn gebogen (recurva); die MÅ an einem kleinen Hiägelchen, kreis- rund, "nicht ganz in ihrem Radius von einander und von den SA c. I'/; mal so weit, als ihr Durchmesser beträgt, entfernt. Die SA länglichrund, grösser als die hinteren SÅ und mit ihnen an einer schrägen Erhöhung sitzend. — Die hintere Reihe, von Oben be- trachtet, gerade; die MA von einander weiter als in ihrem Durchmesser, von den SÅ noch merklich weiter als von einander und ebensoweit auch von den vorderen MA entfernt. — Die Mandibeln senkrecht abfallend, vorn herab nur wenig gewölbt, etwas glänzend, sehr fein netzartig, mit kärzeren und längeren Haaren spärlich bewachsen, erst am unteren Ende divergirend. Am vorderen Klauenfalzrande drei Zähnchen. — Die Maxillen gewölbt, iber die Lippe gebogen und vor derselben fast zusammenschlies- send. — Die Lippe halbkreisförmig, mit gewulstetem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, etwas glänzend, deutlich netzartig, mit auf Körnehen sitzenden, abstehenden, feinen Haaren licht bewachsen. — Das Abdomen dem Umrisse nach eiför- mig, fettartig glänzend. — Die Beine glänzend, an den Tibien in der Endhälfte vorn, oben und hinten je eine stachelähnliche Borste. Länge des Cephalothorax: 0”001, des Abdomen: 0”0015. Aninskoj (lat. 63” 30'). Jeniss. Exped. — Zin Exemplar. Erigone laesa n. sp. T. II. f. 19 Cephalothorax des Männchens. f. 19: Patellar- und Tibialglied der Palpen von Oben gesehen. f. 19" Epigyne. 68 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Femina. Der Cephalothorax gelbbraun mit schmalem, dunklerem Randsaume; Mandibeln und Maxillen bräunlichgelb; Lippe und Sternum von der Farbe des Cephalothorax. Das Abdomen schwarz, die Spinnwarzen braungelb. Palpen und Beine bräunlichgelb. Mas. Das Männchen ist wie das Weibchen gefärbt und gezeichnet, nur ist das Abdomen mehr dunkelbraun, fast dunkel olivenfarben. Die Decke der Kopulationsorgane dunkel braungelb. Femina. Der Cephalothorax dem Umrisse nach breit oval, nach den Seiten ziemlich steil abgedacht, oben hinter den Augen gewölbt, glänzend, glatt; am Brusttheile beiderseits strahlige Reihen von eingestochenen Punkten. Der Clypeus nach Vorn geneigt, glatt, glänzend, kahl, nur wenig höher als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. — Die vordere Augenreihe gerade; die MA beträchtlich kleiner als die SA, kreisrund, von einander und den SA gleichweit und kaum weiter als in ihrem Halb- messer entfernt. Die SA länglichrund, an die hinteren SÅ anstossend. Die Augen der hinteren Reihe in gerader Linie; die Augen in gleichem Abstand von einander und etwas weiter als ihr Durchmesser beträgt, entfernt; die MA von den vorderen MA c. 1'/. mal so mal so weit als von einander entfernt. — Die Mandibeln stark nach Hinten gedräckt, kurz und breit, sehr glänzend, glatt, spärlich mit abstehenden Härchen be- wachsen, innen an der unteren Hälfte anseinanderweichend, vorn herab leicht gewölbt. Das Sternum herzförmig, gegen den Rand hin gewölbt, sonst platt, glänzend, glatt, weitschichtig vertieft punktirt; in den Piänktchen ein kurzes, abstehendes Haar. — Das Abdomen dem Umrisse nach breit-oval, fettartig glänzend, kurz anliegend behaart; die braunen Muskelgräbechen sehr deutlich. — Die Beine glänzend, die Tibien gegen das Ende etwas verdickt; die Tarsen des ersten Paares c. ”/, solang als die Metatarsen, nicht völlig dreimal solang als die Patellen. Länge des Cephalothorax: 0”0005, des Abdomen: 0”0013. Mas. Der Cephalothorax im Verhältniss zur Länge etwas breiter, als jener des Weib- chens; der Kopftheil erhöht und hinten herab stark gewölbt, zwischen den vorderen und hinteren SÅ eine geneigte Fläche bildend, in den Seiten gewölbt, kurz behaart, iber den hinteren SA sich nach Hinten ziehend ein kurzer, schräger, klaffender Ein- schnitt. Der Clypeus senkrecht abfallend, gewölbt, kurz behaart, mindestens 1'/; mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. — Die vordere Augenreihe gerade; dic Augen gleichweit und weiter als in ihrem Radius entfernt. Die hintere Augenreihe stark nach Hinten gebogen; die MA auf der Kopfhöhe, von einan- der nur wenig weiter als in ihrem Durchmesser, von den SA und den vorderen MA gleichweit und fast noch einmal so weit als von einander entfernt. — Die Mandibeln stark nach Hinten gedrickt, von der Basis an nach Unten sehr verschmälert, innen be- reits oberhalb der Mitte divergirend, vorn nur wenig gewölbt. — Das Sternum mehr KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 5. 69 gewölbt, als bei dem Weibehen. — Das Abdomen vorn und seitlich gerundet, hinten verschmälert zulaufend. — Die Tarsen des ersten Beinpaares nur wenig kärzer als die Metatarsen. — Das Femoralglied der Palpen bis zum Ende gleichdick; das Patellarglied oben gewölbt, so lang als breit; der Tibialtheil viel breiter als lang, in den Seiten ge- wölbt, vorn gerade abgestutzt, der innere Winkel etwas verlängert, an dem äusseren ein langer, gegen das Ende verdinnter, zuerst nach Innen, dann nach Aussen geboge- ner, der Decke aufliegender Fortsatz. Die Decke der Kopulationsorgane mit einer fast dreieckigen, scharfumrandeten Vertiefung an der Basis, gegen das abgerundete Ende verschmälert zulaufend. An den Kopulationsorganen eine lange Spirale. Länge des Cephalothorax: 00005, des Abdomen: 0001. Krasnojarsk, von Herrn STREBLoOW gesammelt. Erigone submissa n. sp. T. II. f. 20 Männliche Palpe. f. 202 Tibialglied derselben. f. 20" Mandibeln des Männchens. Mas. ; Der Cephalothorax bräunlichgelb, ganz leicht schwärzlich angelaufen; die Man- dibeln braungelb; die Maxillen und die Beine bräunlichgelb; die Lippe und das Ster- num braungelb, stark schwarz angelaufen; die Palpen bräunlichgelb, das Tibialglied und die Decke der Kopulationsorgane mehr gebräunt; das Abdomen von Grundfarbe bräun- lichgelb, schwärzlich angelaufen; die Spinnwarzen und die Bronchialdeckel bräunlichgelb. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vorn breit abgerundet, oben gewölbt, nach den Seiten steil abgedacht, netzartig, glänzend, am Kopftheile mit Längsreihen abstehender Härchen. Der Clypeus senkrecht abfallend, c. 1'/> mal so hoch als die Ent- fernung der vorderen und hinteren MA beträgt, äusserst fein der Quere nach gerun- zelt. Die vordere Augenreihe gerade; die MA an einer kleinen Erhöhung, kreisrund, von einander nicht ganz in ihrem Halbmesser und von den SÅ etwas weiter, als die Breite der letzteren beträgt, entfernt. — Die SA länglichrund, grösser als die MA, mit den hinteren SÅ an einer schrägen Erhöhung und an sie anstossend. Die hintere Reihe nach Hinten gebogen (procurva); die MA in ibrem Durchmesser von einander, von den SÅ etwas weiter und von den vorderen MA in der doppelten Breite ihres Durchmessers entfernt. — Die Mandibeln vorn leicht gewölbt, sehr fein der Quere nach gerunzelt, spärlich mit abstehenden, auf kleimen Körnehen sitzenden Haaren besetzt, von der Mitte an divergirend. Die Klauen lang, wenig gekrömmt; am vaorderen Falzrande 5 Zähne, die drei unteren sehr klein, iäber denselben ein grosser und iäber diesem wieder ein klemer Zahn. — Die Maxillen äber die Lippe gebogen, gewölbt, mit starken, langen Borsten besetzt. Die Lippe mit gerundetem, breit-wulstigem Vorderrande. Das Ster- num herzförmig, gewölbt, fein netzartig, glänzend, mit abstehenden, mässig langen Haaren weitschichtig besetzt. — Das Abdomen glänzend, metallisch schillernd, mit an- gedräckten, mässig langen Haaren licht bewachsen, eiförmig. — Das Femoralglied der Palpen leicht gebogen; das Patellarglied c. 1'/> mal so lang als breit, oben gewölbt; der Tibialtheil glockenförmig, oben mit drei Fortsätzen; der innerste ist der kärzeste 70 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. und etwas nach Aussen gebogen; der mittlere ist länger, ebenfalls nach Aussen gebogen und am Ende schräg abgestutzt; der äussere ist gerade vorwärts gerichtet, länger als die anderen, oben der Länge nach rinnenartig ausgehöhlt; er bildet an seinem aufwaärts gebogenen Ende ein kleines Knöpfchen. — Die Beine glänzend; am Ende der Patellen, in der Basal- und Endhälfte der Tibien oben je eine abstehende, längere Borste. Länge des Cephalothorax: 000075, des Abdomen: 0”00125. Jenisseisk (Sibirien). Zwei Exemplare. Erigone Aesopea n. sp. T. II. f. 21 Epigyne mit den Bronchialdeckeln. Femina. Der Cephalothorax dunkelgelbbraun, am Brusttheile mit strahligen Reihen schwarzer Punktgröäbehen; Mandibeln und Maxillen bräunlichgelb, letztere vorn gelblichweiss; die Lippe und das Sternum gelbbraun; die Palpen und Beine hellbräunlichgelb; das Ab- domen schwarz; die Bronchialdeckel und die Spinnwarzen bräunlichgelb. Der Cephalothorax dem Umrisse nach breit-oval, glänzend, glatt, kahl, am Kopf- theile oben hinter den Augen stark gewölbt, am Brusttheile beiderseits drei strahlige Reihen vertiefter Punkte. Der Kopftheil vom Thorax deutlich abgesetzt. — Der Cly- peus senkrecht abfallend, sehr glänzend und glatt, nicht ganz noch einmal so hoch, als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe deut- lich nach Hinten gebogen (procurva); die MA kreisrund, von einander in ihrem Halb- messer, von den SÅ in ihrem Durchmesser entfernt; die SÅ grösser, länglichrund, mit den hinteren SÅ an einem Hägelchen, schräg gegen diese gestellt und an sie anstos- send. Die hintere Reihe wie die vordere, jedoch weit stärker gebogen; die Augen gleichweit und viel weiter, als ihr Durchmesser beträgt, von einander, die MA von den vorderen MA noch einmal so weit als von einander entfernt. — Die Mandibeln nach Hinten gedrickt, glänzend, glatt, spärlich behaart, ec. noch einmal so lang als an der Basis breit. — Die Maxillen iber die Lippe gebogen, gewölbt, aussen gerundet. — Die Lippe halbkreisförmig, mit gewulstetem Vorderrande. — Dus Sternum herzförmig, ge- wölbt, in der Mitte weitschichtig —, gegen den Rand hin dichter vertieft punktirt; in jedem Pinktchen ein abstehendes, feines, mässig langes Härchen. — Das Abdomen breit-eiförmig, fettartig glänzend, vertieft punktirt, mit angedriäckten, kurzen Härchen licht bewachsen. — Die Bronchialdeckel nierenförmig. Die Beine glänzend, kurz; an an den Tibien oben je ein längeres Härchen in der Basal- und Endhälfte. Länge des Cephalothorax: 0”0005, des Abdomen: 0”00125. Von Jenisseisk (Sibirien). Hin Exemplar. Erigone proterva n. sp. T. II. f. 22 Epigyne. f. 222 Mandibeln des Weibehens. Femina. Der Cephalothorax bräunlichgelb, mit ganz schwachem, schwärzlichem Anfluge und schwarzem Seitenrande. — Die Mandibeln, Maxillen, die Palpen und Beine bräunlich- gelb; die Lippe und das Sternum dunkelgelbbraun. Das Abdomen gränlich dunkelgrau. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:0O 5. 71 Der Cephalothorax dem Umrisse nach breit-oval, am Kopftheile oben und seitlich stark gewölbt, deutlich netzartig; an der hinteren Abdachung des Brusttheiles ein seichtes Gribehen und an der seitlichen je zwei kleinere Gräbehen, zwischen diesen Reihen von kurzen, auf Körnehen sitzenden Haaren, welche vom Ricken zum Seitenrande herab- laufen. Am Kopftheile Längsreihen von längeren Haaren. Der Clypeus kaum so hoch, als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt, leicht nach Vorn geneigt, spärlich mit kurzen Härchen besetzt. — Die vordere Augenreihe sehr bedeutend nach Vorn gebogen (recurva); die MA kreisrund, an einem kleinen Hägelchen, kleiner als die SÅ, von einander nicht in ihrem Halbmesser, von den SA in der doppelten Breite ihres Durchmessers entfernt. Die SA länglichrund, mit den hinteren SÅ an einem ge- meinschaftlichen Hägelchen, an diese anstossend. Die hintere Reihe breiter, gerade; die Augen von gleicher Grösse und gleichweit, weiter als in ihrem Durchmesser von einander abstehend; die MA von den vorderen MA fast noch einmal so weit als von einander entfernt. — Die Mandibeln senkrecht abfallend, vorn gewölbt, der Quere nach sehr fein gerunzelt, weitschichtig behaart, innen von der Mitte an divergirend; am vor- deren Klauenfalzrande vier Zähnchen. Die Maxillen gewölbt, uber die Lippe geneigt; letztere mit wulstigem, gerundetem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, glatt, glänzend, weitschichtig mit abstehenden, kärzeren und längeren Haaren bewachsen. — Das Abdomen länglich, vorn und in den Seiten gerundet, hinten etwas spitz zu- laufend, fettartig glänzend, mit abstehenden, mässig langen Haaren licht bewachsen. — Die Beine glänzend, ziemlich lang behaart, ohne Stacheln; oben am Ende der Patellen sowie in der Basal- und Endhälfte der Tibien je eine aufrechte längere Borste, welche an den beiden Hinterpaaren stärker ist als an den vorderen. Länge des Cephalothorax: 0"001, des Abdomen: 0”00175. Podk. Tunguska (lat. 61? 15'). Jeniss. Exped. Ein Exemplar. Erigone hyperborea n. sp. T. II. f. 23 Epigyne. f. 23: Mandibeln des Weibcehens. Femina. Der Cephalothorax dunkelgelbbraun; die Mandibeln und Maxillen bräunlichgelb, schwärzlich angelaufen; Lippe und Sternum gelbbraun. Das Abdomen von Grundfarbe bräunlichgelb, stark schwarz angelaufen; an der Unterseite zwei gelbliche Längsstreifen. Palpen und Beine röthlichgelb. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, oben gewölbt, glänzend, am Brust- theile netzartig, am Kopftheile glatt, hier mit Längsreihen abstehender Haare. Kopf- und Brusttheil deutlich von eimander abgesetzt. Der Clypeus senkrecht abfallend, c. 1'/> mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt, sehr fein der Quere nach gerunzelt, spärlich mit Haaren besetzt. — Die vordere Augenreihe ganz wenig nach Vorn gebogen (recurva); die MA kreisrund, von einander nicht ganz in ihrem Radius, von den SÅ nicht völlig in ihrem Durchmesser entfernt; die SÅ grösser, länglichrund, an die hinteren SÅ anstossend. Die hintere Reihe gerade; die Augen von gleicher Grösse, gleichweit und weiter als in ihrem Durchmesser von ein- T2 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. ander entfernt. — Die Mandibeln senkrecht abfallend, glänzend, spärlich behaart, innen von der Basis an, jedoch nicht bedeutend divergirend; die Klaue kurz; der vordere Klauenfalzrand mit einer Reihe ganz kurzer, spitziger Zähnchen besetzt. Die Maxillen gewölbt, ivcber die Lippe gebogen, aussen gerundet, vorn nach Innen schräg abgestutzt und hier befranset. — Die Lippe halbkreisförmig, mit wulstigem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, sehr glänzend und glatt, spärlich mit kärzeren und län- geren, abstehenden Haaren bewachsen. — Das Abdomen dem Umrisse nach elliptisch, fettartig glänzend, mit abstehenden mässig langen Haaren licht bewaehsen. — Die Beine glänzend, ziemlich lang behaart. Länge des Cephalothorax: 0”001, des Abdomen: 0”00173. Sibirien, zwischen Tomsk und Kainsk. Ein Exemplar. Erigone faceta n. sp. T. II. f. 24 Epigyne. f. 24? Mandibeln des Weibchens. Femina. Der Cephalothorax bräunlichgelb, mit schwärzlichen Strahlenstrichen und schwar- zem Randsaume; die Augen schwarz gesäumt; die Mandibeln, die Maxillen, die Palpen und Beine bräunlichgelb; die Lippe und das Sternum schwarz; das Abdomen von Grundfarbe blassgelb, schwärzlichgrau angelaufen. Der Cephalothorax vom Hinterrande schräg ansteigend und hier mit einem rund- lichen Gräbcehen, am Kopftheile oben hinter den Augen und seitlich gewölbt, dem Um- risse nach breit-oval, glänzend, glatt; am Kopftheile oben in Längsreihen gestellte Haare. Der Clypeus von der vorderen Augenreihe iberragt, fast senkrecht abfallend, glänzend, glatt, kahl. — Die vordere Augenreihe wenig nach Vorn gebogen (recurva); die MA kreisrund, an einem kleinen Hägelchen, von einander und den SA gleichweit und in ihrem Durchmesser entfernt. Die SA länglichrund, beträchtlich grösser als die MA, mit den hinteren SÅ an einer Erhöhung, an letztere anstossend. Die hintere Reihe gerade; die MA so gross als die vorderen SA, von einander und den SÅ gleich- weit und nicht völlig in ihrem Durchmesser entfernt. — Die Mandibeln etwas nach Hinten gedräckt, vorn herab leicht gewölbt, glänzend, glatt, spärlich behaart, erst am unteren Ende divergirend; drei Zähnehen am vorderen Klauenfalzrande. — Die Maxillen äöber die Lippe geneigt, gewölbt, aussen gerundet, mit langen Borsten besetzt. Die Lippe mit rundem, gewulstetem Vorderrande. Das Sternum herzförmig, gewölbt, glän- zend, mit kärzeren und längeren, in vertieften Piänktchen sitzenden Haaren weitschich- tig bewachsen. Das Abdomen länglich, vorn und in den Seiten gerundet, gegen die Spinnwarzen etwas spitz zulaufend, oben hoch gewölbt, fettartig glänzend, licht mit kurzen Härchen bewachsen. — Die Beine glänzend, die Schenkel und Tibien ziemlich lang behaart; am Ende der Patellen, sowie in der Basal- und Endhälfte der Tibien an den beiden Vorderpaaren je eine aufrechte, längere Borste, an dem Ende der Pa- tellen, sowie in der Basalhälfte der beiden Hinterpaare je eme kräftigere, aufrechte Borste. Länge des Cephalothorax: 0001, des Abdomen: 0"00175. Dudino (lat. 69” 15'), Jeniss. Exped. Ein Exemplar. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:0O 5. 13 Erigone brachyopis n. sp. T. II. f. 25 Epigyne. Femina. Der Cephalothorax schwarzbraun; die Mandibeln bräunlichgelb, schwärzlich an- gelaufen; die Maxillen, die Lippe und das Sternum schwarzbraun; das Abdomen schwarz. Die Palpen und Beine braungelb, sehwärzlich angelaufen. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, glatt, sehr glänzend, am Kopftheile oben hinter den Augen und seitlich stark gewölbt. Der Clypeus der Quere nach aus- gehöhlt, nieder, ber Wetitem nicht so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, kleiner als die SA, von einander höchstens in ihrem Halbmesser, von den SÅ fast noch einmal so weit, als ihr Durchmesser beträgt, entfernt. Die hintere Reihe nach Hinten gebogen (pro- curva); die MA grösser als die iibrigen Augen, von einander in ihrem Durchmesser, von den SÅ in ihrem Radius und von den vorderena MA beinahe noch einmal so weit als von eimmander entfernt. Die Mandibeln leicht nach Hinten gedräöckt, vorn herab nicht gewölbt, äusserst fein der Quere nach gerunzelt, innen von der Mitte an divergirend, mit sehr feimen Haaren licht bewachsen. Die Maxillen gewölbt, iber die Lippe ge- bogen, aussen gerundet. Die Lippe halbkreisförmig, mit wulstigem Vorderrande. Das Sternum herzförmig, gewölbt, glatt, spärlich behaart. Das Abdomen dem Umrisse nach elliptisch, etwas fettartig glänzend, licht mit angedräckten, kurzen Härchen bedeckt. Die Beine glänzend; die Tibien der beiden Vorderpaare etwas dicker. Am Ende der Patellen und in der Basalhälfte der Tibien je eine stärkere, mässig lange, abstehende Borste. Länge des Cephalothorax: 0”00075, des Abdomen: 0”001. Cap Grebeni (Now. Seml. Exped.). Erigone deserta n. sp. T. II. f. 26 Epigyne. f. 26? Mandibeln des Weibehens. Femina. Der Cephalothorax braungelb mit schmalem, sechwarzem Randsaume; die Man- dibeln und Maxillen braungelb, letztere schwärzlich angelaufen, vorn ins Weissliche ibergehend; die Lippe und das Sternum braungelb, schwarz angelaufen. — Das Ab- domen schwarz. — Palpen und Beine braungelb. Der Cephalothorax dem Umrisse nach breit-oval, vorn gerundet, vom Hinterrande mässig steil ansteigend, am Kopftheile oben und seitlich stark gewölbt, glänzend, am Brusttheile fein netzartig, am Kopftheile glatt und hier mit Längsreihen abstehender Haare. Kopf- und Brusttheil deutlich von einander abgesetzt; am Brusttheile beider- seits zwei strahlige Eindröäcke. Der Clypeus nach Vorn gerichtet, glatt, unter der vor- deren Augenreihe der Quere nach tief eingeschnört, nur wenig höher als die Entfer- nung der vorderen MA beträgt. Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, K. S. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 5. 10 74 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJIA. von einander nicht in ihrem Radius, von den SA in ihrem Durchmesser entfernt; letz- tere grösser, länglichrund, schräg liegend, an die hinteren SÅ anstossend und mit ihnen an einer gemeinschaftlichen schrägen Erhöhung. Die hintere Reihe gerade; die Augen von gleicher Grösse und merklich weiter als in ihrem Durchmesser von einander, die MA von den vorderen c. 1'/, mal so weit als ihr Durchmesser beträgt, entfernt. Die Mandibeln breit, innen divergirend, unten nur wenig verschmälert, glänzend, sehr fein der Quere nach gerunzelt, kurz behaart, an der Innenseite eine Reihe von längeren, auf Körnehen sitzenden Haaren. Das untere Ende nach Innen schräg gerun- det abgestutzt; am vorderen Klauenfalzrande vier Zähnchen. — Die Maxillen gewölbt, iiber die Lippe gebogen, aussen gerundet, vorn nach Innen schräg abgestutzt. Die Lippe vorn breit gewulstet und gerundet. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, glän- zend, äusserst fein netzartig mit einzelnen groben, ein abstehendes Haar tragenden Körnern. — Das Abdomen breit-eiförmig, etwas fettartig glänzend, mit kurzen ange- dröäckten Haaren licht bewachsen. — Die Beine glänzend, gleichmässig behaart; ohne längere Haare oder Borsten. Länge des Cephalothorax: 0”00075, des Abdomen: 0”0015. Sibirien, Krasnojarsk — Jenissej. Fin Exemplar. Erigone imula n. sp. T. II. f. 27 Männliche Palpe. f. 27? Epigyne. f. 27" Mandibeln des Weibchens. Femina. Cephalothorax braungelb; Mandibeln von gleicher Farbe, jedoch gegen das untere Ende etwas lichter gefärbt; die Maxillen braungelb; die Lippe und das Sternum gelb- braun; Palpen und Beine bräunlichgelb; das Abdomen von Grundfarbe braungelb, schwärzlich angelaufen; die Spinnwarzen braungelb. Der Cephalothorax dem Umrisse nach breit-oval, am Seitenrande öber den Pal- pen leicht eingedräckt, vorn gerundet, hinten und seitlich steil abgedacht, am Kopf- theile oben und in den Seiten gewölbt, glänzend, am Brusttheile fein netzartig, am Kopftheile glatt und hier mit mässig langen, in Längsreihen geordneten Haaren be- setzt. — Der Clypeus senkrecht abfallend, c. 1'/; mal so hoch, als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreis- rund, nur wenig kleiner als die SA, von diesen kaum in ihrem Radius und von ein- ander noch weniger weit entfernt; die SA länglichrund, mit den hinteren SÅ an einer schrägen Erhöhung und an diese anstossend. Die hintere Reihe breiter, gerade; die Augen gleichweit und in ihrem Durchmesser entfernt; die MA von den vorderen MA weiter als von einander abstehend. — Die Mandibeln senkrecht abfallend, dick, etwas länger als das Patellar- und Tibialglied der Palpen zusammen, äusserst fein der Quere nach gerunzelt, glänzend, mit abstehenden, kurzen, feinen Haaren weitschichtig be- wachsen, innen von der Mitte an divergirend und von da nach Unten gerundet; an der Innenseite und unten längere, auf Körncehen sitzende Borsten. Am vorderen Klauen- falzrande finf Zähne. — Die Maxillen gewölbt, iber die Lippe gebogen, vorn nach Innen schräg abgestutzt. Die Lippe breiter als lang, halbkreisförmig, vorn gerundet; KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. 75 der Vorderrand gewulstet. Das Sternum herzförmig, gewölbt, äusserst fein netzartig, weitschichtig mit auf Körncehen sitzenden, mässig langen, feinen Haaren besetzt. — Das Abdomen dem Umrisse nach elliptisch, fettartig glänzend, mit kurzen, angedräckten, feinen Haaren dinn bedeckt. Die Beine glänzend, ohne Stacheln. Femur I mindestens zwei Drittheile so lang als Metatarsus I. Länge des Cephalothorax: 0700125, des Abdomen: 000175. Mas. Das Männchen ist wie das Weibehen gefärbt. Das Femoral- und Patellarglied der Palpen bräunlichgelb; der Tibialtheil und die Decke der Kopulationsorgane gelb- braun. — Am Kopftheile oben einzelne längere, vorwärts gerichtete Borsten. Die MA der vorderen Reihe in ihrem Durchmesser von den SA, von einander nicht ganz in ihrem Radius entfernt. Die vorderen SÅ an die hinteren anstossend. Die Mandibeln nach Hinten gedräöckt, erst am unteren Ende innen divergirend und ge- rundet; da wo die Innenränder auseinander zu weichen beginnen, ein vorstehendes kleines Zähnchen; am vorderen Klauenfalzrande vier Zähne. — Das Femoralglied der Palpen mit leichter Kopfkrimmung, gegen das Ende allmählich verdickt; das Patellar- glied c. 1'/; mal so lang als breit; der Tibialtheil glockenförmig, so lang als am Ende breit, lang behaart, oben in der Mitte tief rund ausgeschnitten und an beiden Ecken des Ausschnittes einen vorstehenden Zahn bildend. — Die Decke der Kopulationsorgane glänzend, lang behaart, an der Basis schräg abgestutzt, von da an bis zur Mitte an der Aussenseite rund ausgeschnitten, vorn verschmälert zulaufend und am schmalen vor- deren Ende abgerundet. Länge des Cephalothorax: 0”00125, des Abdomen: 070015. Worogowa Selo (lat. 60” 50') und Krasnojarsk (Sammlung des Herrn STREBLOW). Erigone mollicula n. sp. T. II. f. 28 Unterseite des Abdomen mit der Epigyne und den Bronchialdeckeln. f. 28: Mandibeln des Weibchens. Femina. Der Cephalothorax schwarz; die Mandibeln braungelb; die Maxillen, die Lippe, das Sternum und das Abdomen schwarz; die Spinnwarzen, die Bronchialdeckel und die Area der Epigyne gelbbraun. Die Häften der Beine und die Schenkel, sowie das Fe- moralglied der Palpen röthlichbraun; die iöbrigen Glieder der Beine und der Palpen bräunlichgelb. Der Cephalothorax dem Umrisse nach breit-oval, mit in den Seiten und oben stark gewölbtem Kopftheile, und dicht fein gekörntem, mattglänzendem Brusttheile; am Kopftheile glatt und glänzend und hier mit ganz kurzen Härchen spärlich be- wachsen. Der Clypeus senkrecht abfallend, vorn nicht gewölbt, glatt, kahl, ce. 1"/; mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt, unter der vorderen Augenreihe nicht eingeschnärt. Die vordere Augenreihe gerade; die MÅ an einem ganz niederen Häögelchen, von einander in ihrem Radius, von den SÅ fast in der dop- 76 5 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. pelten Breite ihres Durchmessers entfernt, kreisrund. Die SA grösser, länglichrund, schräg gegen die hinteren SÅ gestellt, an diese anstossend und mit ihnen an einem Hägelehen. Die hintere Reihe stark nach Hinten gebogen (procurva), an der vorderen Kopfwölbung; die Augen gleichweit von einander, fast in der dreifachen Breite ihres Durchmessers, die MA von den vorderen MA noch merklich weiter entfernt. Die Man- dibeln senkrecht abfallend, vorn und aussen leicht gewölbt, an der oberen Hälfte matt glänzend und gerunzelt, an der unteren sehr glatt und glänzend, von der Mitte an in- nen divergirend; am vorderen Falzrande vier Zähnehen dicht beisammen. Die Maxillen öber die Lippe geneigt, gewölbt, aussen gerundet. Die Lippe halbkreisförmig mit ge- wulstetem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, matt glänzend, fein gekörnt und grob gerunzelt, mit abstehenden, käörzeren und längeren Haaren licht bewachsen. — Das Abdomen eiförmig, oben gewölbt, glänzend, mit kurzen Härchen, welche in ver- tieften Pinktchen sitzen, weitschichtig bewachsen. — Die Beine glänzend, kurz behaart. Von eigenthimlicher Form sind die Bronchialdeckel, sie sind länger als breit, aussen gerundet, innen concav und im Ganzen ziemlich nierenförmig. Länge des Cephalothorax: 0”00075, des Abdomen: 0”0015. Sibirien — Jenisseisk. Hin Exemplar. Erigone excelsa n. sp. f. 292 derselbe von T. II. f. 29 Cephalothorax des Männchens (Seitenansicht). Vorn gesehen. f. 29" Patellar- und Tibialglied der Palpen. Mas. Der Cephalothorax gelbbraun, der erhöhte Kopftheil blass-bräunlichgelb; die Man- dibeln und Maxillen braungelb, letztere schwärzlich angelaufen; die Lippe und das Sternum dunkelgelbbraun. Das Abdomen schwarz. Die Beine und Palpen hellbräun- lichgelb, an letzteren die Decke der Kopulationsorgane und das Tibialglied dunkler gefärbt, die Spitze der ersteren und das Ende des Fortsatzes an letzterem blassgelb. Der Cephalothorax seinem Umrisse nach oval, glänzend, sehr fein netzartig; der Brusttheil an seiner hinteren und seitlichen Abdachung gewölbt, an ersterer ein Längs- eindruck; der Kopftheil stark erhöht, hinten gewölbt ansteigend; die Fläche, welche von den Augen begrenzt ist, quer-elliptisch, in der Mitte durch eine stumpfe Kante queriäber abgetheilt, mit abstehenden kurzen Härchen bewachsen, den Clypeus vorn etwas iberragend; letzterer aus breiter Basis nach Oben stark verschmälert, in der Mitte der Quere nach ausgehöhlt, sehr hoch und mindestens ebenso hoch als an der Basis breit, glänzend und glatt. — Die Mandibeln senkrecht abfallend, vorn herab nur wenig gewölbt, mit käörzeren und längeren auf kleinen Körncehen sitzenden Härchen spärlich bewachsen, am unteren Ende divergirend; am vorderen Klauenfalzrande 4 Zähnchen. — Die Maxillen äber die Lippe gebogen, gewölbt, aussen gerundet; die Lippe mit breitwulstigem, gerundetem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, stark gewölbt, glatt, sehr glänzend, spärlich mit abstehenden feinen Haaren besetzt. — Beide Augenreihen sehr bedeutend gebogen, die vordere nach Vorn und noch weit mehr als die hintere, diese nach Hinten gebogen. — Die MA der vorderen Reihe etwas weiter KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:0O 5. AV als in ihrem Halbmesser von einander, von den SA mindestens noch einmal so weit, als der Raum, welchen sie einnehmen, von den hinteren MA noch merklich weiter ent- fernt. — Die SÅ dicht beisammen, schräg gegen eimander gestellt. — Die Augen der hinteren Reihe gleichweit und mindestens in der dreifachen Breite ihres Durchmessers von einander entfernt. — Das Abdomen eiförmig, oben stark gewölbt, glänzend, mit angedrickten kurzen Härchen dinn bedeckt. — Das Femoralglied gebogen, fast gleich- dick, nur an der Basis dönner und hier innen mit einem spitzigen Zähncehen; der Pa- tellartheil mehr als halb so lang als das Femoralglied, von keuliger Form, etwas ein- wärts gebogen; das Tibialglied seinem Umrisse nach fast eiförmig, gewölbt, mit zwei Fortsätzen am Ende, einem rundlich abgestumpften, aufwärts und etwas nach Aussen gerichteten äusseren, und einem kärzeren, stark gekräömmten, gegen den äusseren ge- richteten an der Innenseite. Die Decke der Kopulationsorgane an ihrer Basalhälfte vom Tibialgliede iberragt, gewölbt, sehr lang behaart. — Die Beine glänzend, ohne auffallend längere Haare ausser der gewöhnlichen Behaarung. Länge des Cephalothorax: 0001, des Abdomen: 000125. Jermakowa (lat. 66” 25) Jeniss. Exped. Hin Exemplar. Erigone diversa n. sp. T. III. f. I Männliche Palpe. f. 1? Mandibeln. Mas. Der Cephalothorax bräunlichgelb, die Augen schwarz eingefasst; die Mandibeln bräunlichgelb mit röthlichbraunen Klauen, Maxillen, Lippe und Sternum blassgelb, erstere vorn und aussen schwarz gesäumt; die Beine und das Femoral- und Patellar- glied der Palpen bräunlichgelb, das Tibialglied und die Decke der Kopulationsorgane braungelb. Das Abdomen schwarz, blassgelb getäpfelt und gestreift. Die Spinnwarzen blassgelb. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, vom Hinterrande bis zu den Augen allmählich ansteigend, am Kopftheile oben und seitlich leicht gewölbt und hier mit einer Längsreihe auf Körncehen sitzender Haare, etwas glänzend, allenthalben deutlich netzartig. Der Clypeus mindestens viermal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt, senkrecht abfallend. Die vordere Kopfwand nach Oben stark verschmälert. — Die vordere Augenreihe sehr stark nach Vorn gebogen; die MA kreis- rund, kleiner, fast einander beröährend und von den SÅ auch nicht einmal in ihrem Halbmesser entfernt. Die SÅ mit den hinteren SÅ an einem gemeinschaftlichen Hägel- chen, wie diese länglichrund und von gleicher Grösse; die hintere Reihe gerade; die MA länglich, fast eckig, von einander in ihrem längeren Durchmesser, von den SÅ etwas weniger weit, von den vorderen MA soweit als von einander entfernt. Die Mandibeln senkrecht abfallend, vorn herab gewölbt, von der Mitte an stark divergirend, glänzend, deutlich netzartig, spärlich behaart. Unterhalb der Mitte an der Innenseite ein grosser, abwärts gerichteter, spitzer Zahn. Die Klaue lang, mässig ge- krämmt; am vorderen Falzrande hoch oben drei Zähnchen dicht beisammen. — Die Maxillen äber die Lippe geneigt, gewölbt, in der Mitte ihrer Fläche mit einem stumpfen 78 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Zalhlne, von der Basis bis zum Ende fast gleichbreit, vorn schräg abgestutzt. Die Lippe kaum so lang als breit, mit rundem, breit-gewulstetem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, glänzend, deutlich netzartig, mit eimzelnen, abstehenden Haaren besetzt. — Das Abdomen dem Umrisse nach elliptisch, fettartig glänzend, licht mit ziemlich langen Haaren bewachsen. — Das Femoralglied der Palpen gebogen, gegen das Ende etwas verdickt; das Patellarglied nicht ganz noch einmal so lang als breit, von der Basis bis zum Ende gleichbreit, vorn gerundet; der Tibialtheil steigt von seiner Basis hoch an, ist fast aufrecht, sein Aussenrand gerade, der Innenrand ge- schweift, das vordere Ende innen gerundet, nach Aussen eine spitze Ecke bildend; beide Ränder lang behaart; an der Basis des Tibialgliedes aussen emm kurzer, nach Aussen gerichteter Zahnfortsatz. Die Beine glänzend, am Ende der Patellen und in der Basal- hälfte der Tibien je eime längere aufrechte Borste. Länge des Cephalothorax: 0”001, des Abdomen: 0"00125. Durch die eigenthömliche Form des Tibialgliedes der Palpen sehr ausgezeichnet. Krestowskoj (lat. 72? 15'). Jeniss. Exped. Erigone repudiata n. sp. T. II. f. 20 Epigyne. f. 20: Mandibeln des Weibcehens. Femina. Der Cephalothorax bräunlichgelb, ganz unbedeutend schwärzlich angelaufen, gegen den Seitenrand hin jedoch ganz schwarz, Mandibeln und Maxillen braungelb; Lippe und Sternum dunkelbraun; das Abdomen von Grundfarbe blassgelb, schwarz angelaufen; an der Unterseite zwei von einander entfernte gelbliche Längslinien. Spinnwarzen und Bronchialdeckel hellbräunlichgelb. Palpen und Beine bräunlichgelb. Der Cephalothorax dem Umrisse nach eiförmig, vom Hinterrande sanft ansteigend, am Kopftheile oben und seitlich gewölbt, glänzend, fein netzartig, am Kopftheile jedoch glatt und hier mit Längsreihen abstehender, kurzer Härchen. Kopf- und Brusttheil deutlich durch Furchen abgegrenzt; an letzterem beiderseits zwei strahliche Eindräcke, an der hinteren Abdachung ein seichtes rundliches Gröäbehen. — Der Clypeus senkrecht abfallend, hoch, höchstens '/, kärzer, als die Länge der Mandibeln beträgt. — Die vor- dere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, an einem kleinen Higelchen, klemer als die SA, von einander kaum in ihrem Halbmesser, von den SA c. 1'/s mal so weit, als ihr Durchmesser beträgt, entfernt. Die SA länglichrund, mit den hinteren SA an eimer schrägen Erhöhung, an diese anstossend. Die hintere Reihe ganz unbedeutend nach Vorn gebogen (recurva); die Augen gleichgross, die MA von einander weiter als von den SÅ, von diesen und den vorderen MA gleichweit entfernt. — Die Mandibeln stark nach Hinten gedräckt, vorn nur wenig gewölbt, innen divergirend und nach Unten zu gerundet, g2länzend, an der oberen Hälfte fein gerieselt, spärlich behaart; am vorderen Klauenfalzrande finf Zähne. — Die Maxillen iiber die Lippe geneigt, gewölbt, mit lan- gen Borsten besetzt, vorn schräg nach Innen abgestutzt und hier eingekerbt. Die Lippe vorn gerundet und gewulstet. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, glänzend, glatt, weitschichtio mit abstehenden Haaren besetst. — Das Abdomen vorn und seitlich ge- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 5. 79 rundet, hinten gegen die Spinnwarzen spitz zulaufend, fettartig glänzend, fein vertieft punktirt; die Behaarung abgerieben. — Das Tarsalglied der Palpen sehr lang behaart, am Ende spitz. — Die Beine glänzend; die Behaarung grösstentheils, die Stacheln voll- ständig abgerieben. Länge des Cephalothorax: 07001, des Abdomen: 00015. Paklanowskij (lat. 64? 25'), Jenissej Exped. Theridium Walck. Theridium varians Hahn. Worogowa BSelo (lat. 60” 50'); junges Exemplar. Jeniss. Exped. Theridium umbraticum L. Kch. Jermakowa (lat. 66” 25'). Jeniss. Exped. Bei Krasnojarsk wurde von Herrn STREBLOW gefunden: Theridium varians Hahn. Theridium sisyphium OC. Theridium serrato-signatum mn. sp. Eine grössere Anzahl von jungen Thieren. Femina. Der Cephalothorax bräunlichgelb mit schwarzem, schmalem Randsaume; die Man- dibeln und Maxillen bräunlichgelb; die Lippe und das Sternum schwarz; das Abdomen gelblichweiss, in den Seiten mit schwarzen Fleckehen und Strichelchen, oft netzartig verbunden, unten schwarz mit zwei bogigen Längsstreifen, zwisechen diesen zwei oder drei Paar weisse Pänktehen; oben ein wellenrandiges oder stumpf gezacktes, schwarz gesäumtes Mittelfeld, in der vorderen Hälfte desselben ein schwarzer, gezackter Längs- streifen; das Mittelfeld ist an seinem hinteren Ende in ziemlicher Entfernung von den Spinnwarzen abgestutzt. Die Spinnwarzen schwarzbraun. Die Palpen und Beine schmutzig-bräunlichgelb, an letzteren die Tibien und Metatarsen schwärzlich geringelt. Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, oben hinter den Augen leicht gewölbt und hier mit langen, abstehenden Haaren besetzt, glänzend, glatt; am hinteren Kopf- ende ein rundliches Griibehen und an der seitlichen Abdachung je zwei strahlige Ein- driäcke. Der Clypeus höher, als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt, stark gewölbt. — Die vordere Augenreihe gerade; die MA kreisrund, an einer queren Erhöhung, von einander weiter als in ihrem Durchmesser, von den SA in der Breite der letzteren entfernt. Die SÅ länglichrund, grösser, mit den hinteren SÅ an einem schrägen Wulste, an diese anstossend. Die hintere Reihe breiter, ebenfalls gerade; die Augen gleichgross, grösser als die vorderen SA; die MA von den SA-und den vorderen MA oleichweit und in ihrem Durchmesser, von einander nicht ganz soweit entfernt. — Die Mandibeln senkrecht abfallend, vorn nur an der Basis leicht gewölbt, so lang als das Patellar- und Tibialglied der Palpen zusammen, glänzend, glatt, an der Basis ver- 380 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. wachsen, spärlich mit körzeren und längeren, abstehenden Haaren besetzt. — Die Ma- xillen leicht gewölbt, iber die Lippe geneigt, aussen nicht gerundet, vorn schräg ab- gestutzt, der Innenrand bis zur Lippe herab gerade. — Die Lippe gewölbt, halb so lang als die Maxillen, vorn etwas verschmälert und abgerundet; der Vorderrand nicht gewulstet. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, glänzend, äusserst fein netzartig, weit- schichtig mit abstehenden, in vertieften Päunktehen sitzenden Haaren bewachsen. — Das Abdomen dem Umrisse nach breit-elliptisch, oben platt oder nur sehr unbedeutend gewölbt, matt glänzend mit ganz schwachem Metallschiller, mit auf Körncehen sitzenden, kurzen Härchen licht bewachsen. — Die Beine glänzend, ohne Stacheln, ziemlich lang behaart. Länge des Cephalothorax: 0"00125, des Abdomen: 0”0025, eines Beines des ersten Paares: 0”004, des zweiten: 00035, des dritten: 0700275, des vierten: 00045. Von Theridium undulatum Westr., mit welchem gegenwärtige Art grosse Aehn- lichkeit zu haben scheint, darin verschieden, dass die Augen der vorderen Reihe nicht gleichweit von einander entfernt sind, sondern die MA auffallend weiter von einander als von den SA abstehen. Krasnojarsk und Jenisseisk. Theridium bellissimum n. sp. T. III. f. 2 Patellar- und Tibialglied der männlichen Palpen und die Kopulations- organe. f. 22 Epigyne. Femina. Der Cephalothorax hellbräunlichgelb, mit breitem, schwarzem Randsaume und einem schwarzen Mittelflecken, welcher an der hinteren Abdachung schmal beginnend nach Vorn allmählich an Breite zunimmt und den ganzen, von den Augen besetzten Raum ausfillt; der Clypeus mit einem schwarzen Fleckehen in der Mitte. Die Mandi- beln bräunlichgelb; von gleicher Farbe auch die Maxillen und die Lippe; erstere gegen den Aussenrand hin schwärzlich angelaufen; das Sternum hellgelb mit schwarzem Seiten- randsaume. Das Abdomen gelblichweiss, weiss gefleckt, oben mit einer Reihe von schwarzen Querflecken; die vorderen einen vorn und hinten einspringenden Win- kel bildend; in ihrer Mitte ein Längsstreifen und beiderseits von diesem Fleckehen der Grundfarbe; die hintersten Flecken meist unvollständig, gewöhnlich nur zwei mit ihrer Conecavität gegen einander gestellte Mondfleckechen bildend. In den Seiten zunächst der Basis ein am Ende abwärts gebogener schwarzer Längsflecken; hinter diesem schwarze, schräge Striche. Die Spinnwarzen blassgelb, vor denselben gewöhnlich ein schwarzer Querstreifen. Die Epigyne kastanienbraun. Das Femoral-, Patellar- und Tibialglied der Palpen blassgelb; der Tarsaltheil fast bis zur Basis herab braun. Die Beime bräun- lichgelb, schwarz geringelt. Der Cephalothorax so lang als breit, in den Seiten stark gerundet, vom Hinter- rande schräg ansteigend, oben nicht gewölbt, glänzend, fein netzartig; der Kopftheil mit langen, abstehenden Haaren, welche in der Mittellinie in eime Längsreihe geordnet sind, besetzt. Der Clypeus senkrecht abfallend, unter der vorderen Augenreihe der KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:O 5. S1 Quere nach eingeschnärt, so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vordere Augenreihe gerade; die Augen von gleicher Grösse, die MA von einander in der doppelten Breite ihres Durchmessers, von den SA nicht soweit ent- fernt; letztere mit den hinteren MA an einem gemeinschaftlichen Häögelchen, an diese anstossend. Die hintere Reihe breiter, von Oben betrachtet ganz wenig nach Hinten gebogen erscheinend; die Augen gleichgross und in gleichem Abstande von einander, die MA soweit als die vorderen MA von einander entfernt und mit diesen ein läng- liches Viereck bildend. — Die Mandibeln an der Basis verwachsen, so lang als die vor- dere Augenreihe breit, vorn nur wenig gewölbt, nicht divergirend, glänzend, glatt, spär- lich mit feinen Härchen bewachsen. — Die Maxillen iäber die Lippe geneigt, gewölbt; ihr Innenrand bis zur Lippe herab gerade. — Die Lippe halbkreisförmig. — Das Ster- num herzförmig, wenig gewölbt, glänzend, sehr fein netzartig, weitschichtig mit abstehen- den Haaren bewachsen. — Das Abdomen nur wenig länger als breit, hochgewölbt, vorn und in den BSeiten gerundet, gegen die Spinnwarzen etwas spitz zulaufend, glänzend, licht mit kurzen, abstehenden Borstchen bewachsen. Die Beine glänzend, licht behaart; die Behaarung der Schenkel etwas kärzer; am Ende der Patellen je eine lange, ab- stehende Borste, an der Oberseite der Tibien mehrere solcher Borsten. Länge des Cephalothorax: 0”001, des Abdomen: 0”0015, eines Beines des ersten Paares: 0”005, des zweiten: 070035, des dritten: 000275, des vierten: 0”004. Es ist möglich, dass gegenwärtige Art das Weibehen zu Ther. aurora Grube ist, doch lässt es sich aus der leider zu kurz abgefassten Beschreibung der letztgenannten Species nicht mit Sicherheit ermitteln. Von Nischnij Jubatsk (Jeniss. Exped.). Theridium -oleatum n. sp. T. III. f. 3 Epigyne. Femina. Der Cephalothorax bräunlichgelb mit breitem, schwarzem Seitenrandsaume und einem schwarzen Fleckchen am hinteren Kopfwinkel; vom vorderen Ende desselben gehen drei Strichelchen ab, das mittlere zwischen den hinteren MA durch, die beiden seitlichen nach den hinteren SA. Der Vorderrand des Kopftheiles ganz schmal schwarz gesäumt mit einem schwarzen Punktfleckehen in der Mitte. Die Lippe grauschwarz; Mandibeln, Maxillen und Sternum hellbräunlichgelb, letzteres sehmal schwarz gesäumt. Das Abdomen blassgelb, oben mit einem tiefgezackten schwarzen Mittelfelde, dessen Inneres mehr oder weniger von der Grundfarbe frei lässt und dann durch eine Reihe sschwarzer Fleckchen verziert ist; oft sind nur die Contouren dieses Feldes vorhanden; die beiden vorderen Zacken abgerundet, die hinteren spitz und durch eine Winkellinie verbunden. In den Seiten ein schwarzer Längsstreifen, von diesem ziehen sich zuweilen Striche nach der Unterseite herab. Die Spinnwarzen blassgelb, meist von einem schma- len schwarzen Ringe umgeben. Die Epigyne kastanienbraun. Palpen und Beine bräun- lichgelb; die Schenkel der letzteren zuweilen schwärzlich angelaufen; die Spitze der K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 5. 11 32 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Patellen, Tibien und Metatarsen schwarz; an den Tibien in der Mitte ein schwarzes Ringelchen. Meist sind die Metatarsen und Tarsen stärker gebräunt. Mas. Das Männchen ist wie das Weibcehen gefärbt und gezeichnet; nur ist das Ricken- feld des Abdomen meist viel deutlicher ausgeprägt und die Tibien der beiden Vorder- beinpaare sind schwärzlich angelaufen. Die Palpen blassgelb, die Decke der Kopu- lationsorgane dunkelbraun. Femina. Der Cephalothorax kärzer als Patella und Tibia eines Beines des vierten Paares, so breit als Tibia IV lang, um 0”00075 länger als breit, in den Seiten stark gerundet, vorn sehr verschmälert zulaufend, glänzend, sehr feim netzartig, am Kopftheile oben und seitlich mit feinen, auf kleinen Körncehen sitzenden Haaren bewachsen. Am hin- teren Ende des Kopftheiles ein Quereindruck, am Brusttheile beiderseits zwei kleine Griibehen. Brust- und Kopftheil durch Furchung deutlich von einander abgesetzt, der Kopftheil etwas erhöht, oben gewölbt. Der Clypeus etwas vorwärts geneigt, unter der vorderen Augenreihe der Quere nach eingedräckt, unterhalb dieser Impression gewölbt. Die vordere Augenreihe gerade, jedoch wegen der Wölbung der vorderen Kopf- wand leicht nach Vorn gebogen erscheinend, vom Vorderrande c. 4 mal so weit, als der Abstand der vorderen und hinteren MA beträgt, entfernt. Die MA an einem klei- nen Vorsprung, kreisrund, kaum grösser als die länglich runden SÅ und von diesen eben so weit als von einander und fast in der doppelten Breite ihres Durchmessers, von den hinteren MA etwas weiter als von einander entfernt. Die SA jeder Seite gleichgross und von gleicher Form, an einem kleinen Hägelehen dicht beisammen. Die hintere Reihe nach Hinten gebogen, von Oben betrachtet jedoch fast gerade erschei- nend, die Augen in gleichem Abstande von einander; die MA grösser als die uäbrigen Augen, von einander so weit als die vorderen MA entfernt, nicht völlig kreisrund. Die Mandibeln leicht nach Hinten gedrickt, vorn herab nur ganz unbedeutend gewölbt, kiärzer als die vordersten Patellen, an der Basis verwachsen, nicht divergirend, sehr glänzend, mit femen, herabhangenden, mässig langen Haaren spärlich bewachsen. Die Klauen kurz, -wenig gekrimmt, an der Basalhälfte sehr dick, dann sehr fein spitz endend. Der vordere Klauenfalzrand nur wenig gerundet und nicht schräg nach Innen sich ziehend, mit drei spitzen Zähnchen; der hintere Falzrand zahnlos. Die Maxillen stark öber die Lippe geneigt, so dass die Aussenseite fast zur vor- deren wird, nur wenig gewölbt, in der Mitte des Aussenrandes seicht eingebuchtet, vorn leicht gerundet. Die Lippe halbkreisförmig mit schwach gewulstetem Vorder- rande. Das Sternum schmal-herzförmig, gewölbt, sehr fein netzartig, etwas glänzend, mit abstehenden, nach Vorn und Innen gerichteten Borsten licht bewachsen. Das Abdomen hochgewölbt, vorn, hinten und in den Seiten gerundet, fettartig glänzend, rit kurzen, abstehenden Borstchen allenthalben licht bewachsen. Die Beine glänzend, gleichmässig mit abstehenden, mässig langen Borsten licht besetzt. Am Ende der Patellen und an der Basis der Tibien je eine längere Borste. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |I6. N:O 5. 33 Länge des Cephalothorax: 070015, des Abdomen: 0"003, eines Beines des ersten Paares: 0"006, des zweiten: 0”0045, des dritten: 07004, des vierten: 0”0055. Mas. Der Cephalothorax so lang als die Tibia und Patella eines Beines des vierten Paares, der Kopftheil mehr erhöht und der Vorsprung, an welchem sich die vorderen MA befinden, viel stärker hervortretend, als bei dem Weibcehen; der Clypeus nur ganz schwach gewölbt. Die Entfernung der vorderen MA von den SÅ grösser in Folge des weiteren Hervortretens des Vorsprunges, an welchem sie sich befinden; auch die MA der hinteren Reihe sind von den SÅ viel weiter, als von einander entfernt. Die Man- dibeln kärzer und schwächer als bei dem Weibehen. Das Abdomen schmäler als der Cephalothorax. Das Femoralglied der Palpen leicht aufwärts gebogen, von der Basis bis zum Ende gleichdick; das Patellarglied von der Basis an allmählich dicker, oben mit langen Haaren bewachsen und stark gewölbt; das Tibialglied ganz kurz, aussen in eine gewölbte, vorn gerundete, mit sehr langen Borsten besetzte Schuppe, welche län- ger als das Patellarglied ist, verlängert. Die Decke der Kopulationsorgane an der In- nenseite der letzteren befindlich, mit kurzen Haaren licht bewachsen, stark gewölbt, glänzend, vorn und hinten abgerundet, dem Umrisse nach elliptisch. Die Tibien der Beine gegen das Ende etwas verdickt, an den Patellen und der Basis der Tibien sind keine längeren Borsten zu bemerken. Das erste Beinpaar länger als bei dem Weibehen. Länge des Cephalothorax: 0”0015, des Abdomen: 0”002, Breite desselben : 0”0015, Länge eines Beines des ersten Paares: 00065, des zweiten: 0”005, des dritten: 0”004, des vierten: 0”005. Novaja-Semlja Exped. Möller Bay. (lat. 72” 30', long. 52? 45). Am 25. Juni entwickelte Männcehen und Weibehen in grösserer Anzahl. Steatoda Sund. Steatoda bipunctata Linn. Bei Krasnojarsk von Herrn STREBLOW gefunden. Lithyphantes Thor. 1. Lithyphantes corollatus Linn. Jenisseisk und Krasnojarsk. 34 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. III. Tubitelarien. AGALENIDEN. Dietyna Sund. 1. Dictyna uneinata Thor. Bei Krasnojarsk von Herrn STREBLOW gefunden. 2. Dictyna arundinacea Linn. Ebenfalls bei Krasnojarsk von Herrn STREBLoOW gefunden. Titanoeca Thor. Titanoeca sibirica n. sp. T. III. f. 4 Epigyne. Femina. Der Cephalothorax dunkel-braungelb, am Seitenrande ein schmaler, schwarzer Saum. Mandibeln, Maxillen, Lippe und Sternum kastanienbraun; das Abdomen tief- schwarz; beim trächtigen Weibcehen erscheint es braungelb, schwärzlich angelaufen. Das Femoral- und Patellarglied der Palpen, die Schenkel der Beine und deren Patellen bräunlichgelb, schwärzlich angelaufen, die öbrigen Glieder der Palpen und Beine röth- lichbraun. Der Cephalothorax etwas länger als Patella und Tibia eines Beines des vierten Paares, breiter als Tibia IV lang, vom Hinterrande allmählich ansteigend, am Kopf- theile oben und seitlich gewölbt, glänzend, mit abstehenden, auf kleinen Körncehen sit- zenden, langen, gelblichen Haaren licht bewachsen, am hinteren Kopfende ein Längs- eindruck; Kopf- und Brusttheil beiderseits durch eine Furche von einander abgesetzt; je zweli tief eingedräckte Strahlenfurchen beiderseits am Brusttheile. Die vordere Augenreihe durch Tieferstehen der SA, jedoch ganz unbedeutend ge- bogen (procurva); die MA kreisrund, kleiner als die SA, von einander nicht ganz in ihrem Durchmesser, vom Kopfrande nicht so weit als von den hinteren MA, von diesen und den vorderen SÅ gleichweit entfernt; letztere länglichrund, mit den hinteren SÅ an emem gemeinschaftlichen schrägen Wulste, von diesen fast in ihrem grösseren Durch- messer entfernt. Die hintere Reihe breiter, etwas nach Hinten gebogen (procurva), die MA kreisrund, so gross als die vorderen MA und kleiner als die SA, von einander und den vorderen MA gleichweit, von den SA merklich weiter entfernt. Die Mandibeln unter dem Kopfrande knieförmig hervortretend, dann senkrecht ab- fallend und nicht gewölbt, nicht divergirend, unten nur unbedeutend verschmälert, so lang als die vordersten Patellen, etwas glänzend, der Quere nach fein gerunzelt, mit abstehenden, kärzeren und längeren Borsten licht bewachsen; die Klaue kurz, stark ge- kräummt. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:o 5. 85 Die Maxillen gerade vorwärts gerichtet, von der Basis bis zum Ende fast gleich- breit, vorn gerundet, gewölbt, am Innenrande längs der Lippe eine Leiste. Die Lippe mehr als halb so lang als die Maxillen, vorn nur wenig verschmälert, gewölbt, mit ge- wulstetem Seiten- und Vorderrande, an letzterem gerundet. Das Sternum herz-eiförmig, seidenartig glänzend, flach, mit abstehenden, gelben, auf Körnehen sitzenden, mässig langen Haaren licht bewachsen. Das Abdomen länglich, oben hochgewölbt, vorn rundlich abgestumpft, in den Seiten leicht gewölbt, etwas fettartig glänzend (trächtiges Weibchen). Die Behaarung, wie sich aus vorhandenen Resten derselben erkennen lässt, gelb. Die Beine glänzend; die Schenkel unten lang behaart, jene des ersten Paares vorn am Ende mit einem Stachel, die öbrigen sowie auch die Patellen unbewehrt; unten am Ende der Tibien zwei Stacheln; auch die Metatarsen sind bestachelt; die Tarsen da- gegen ohne Stacheln. ; Länge des Cephalothorax: 00025, des Abdomen: 0”004, eines Beines des ersten Paares: 0”007, des zweiten: 07006, des dritten: 07005, des vierten: 070065. Krasnojarsk — Jenissej (8. X. 1875). Unterscheidet sich von T. flavicoma L. Kceh., quadriguttata Hahn und nivalis E. 'Sim., mit welchen sie die meiste Aehnlichkeit besitzt, durch die grössere Entfernung (im dreifachen Durchmesser) der MA von den SA der vorderen Reihe. AGALENINEN. Cryphoeca Thor. 1. Cryphoeca silvicola C.: Keh. Worogowa (lat. 60? 55'), Nischnij Jubatsk (lat. 63” 50') Jeniss. Exped. Tegenaria Walck. 1. Tegenaria Derhamu Scop. Sibirien (Jenisseisk). — Das eine Exemplar stimmt vollständig mit dem deutschen und den in anderen Ländern Europa's und den iöbrigen Erdtheilen vorkommenden iber- ein; Tegenaria detestabilis Cambr. (On some new and little-known spiders from the Arctic Regions» in the Annals and Magazine of Natural History for Oct. 1877» p. 275) scheint, wenigstens was die Form der Epigyne betrifft von Tegen. Derhamii verschieden zu sein; doch ist daräber noch nicht mit Bestimmtheit zu entscheiden, da das Exem- plar, welches CAMBRIDGE vor sich hatte, sehr beschädigt war. Bei Krasnojarsk von Herrn STREBLOW gesammelt. 36 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. ARGYRONETINEN. Argyroneta Latr. 1. Argyroneta aquatica Cl. Surgutskoj (lat. 62” 50'), Jenissej. Die vorliegenden Exemplare dunkler gefärbt, als die in Deutschland vorkom- menden. DRASSIDEN. Gnaphosa Latr. 1. Gnaphosa muscorum IL. Keh. Dudino (lat. 69” 15'), Potapowskoj (lat. 68” 25), Jenissej. — Krassnojarsk — Jenissej. 2. Gnaphosa montana L. Keb. Tomsk — Kainsk. Gnaphosa bilineata n. sp. T. III. f. 5 Epigyne. Femina. Cephalothorax, Mandibeln, Maxillen und Lippe pechbraun; Palpen und Beine schwarzbraun, an letzteren die Tarsen röthlichbraun, das Sternum und die Spinnwarzen glänzend schwarz; das Abdomen tiefschwarz ohne Glanz; an der Unterseite zwei eim- ander genäherte, parallele, weisse Längslinien, weleche am Epigastrium beginnen und in einiger Entfernung von den Spinnwarzen enden. Die Bronchialdeckel bräunlichgelb. Der Cephalothorax länger als Patella und Tibia eines Beines des vierten Paares, um 0"00075 länger als zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare breit, dem Um- risse nach oval, vom Hinterrande mit leichter Wölbung kurz ansteigend, auch oben und an der seitlichen Abdachung gewölbt, mattglänzend, weitschichtig gekörnt; die Körn- chen ein schwarzes, angedriöcktes Haar tragend. Kopf- und Brusttheil' in den Seiten durch eine Furche abgesetzt; am Brusttheile beiderseits zwei nach Vorn gerichtete Strahlenfurchen. Die Mittelritze kurz, in der Linie zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare. Die vordere Augenreihe durch Tieferstehen der SÅ gebogen (procurva); die MA kreisrund, vom Kopfrande und den hinteren MA gleichweit, von einander nicht ganz in ihrem Durchmesser entfernt, an die SA fast anstossend, letztere grösser, länglich- rund, von den hinteren SÅ weiter als die vorderen und hinteren MÅ entfernt. — Die hintere Reihe stark nach Vorn gebogen (recurva); die MA flach, quer oval, so gross als die vorderen SA, nur durch einen schmalen Zwischenraum von einander getrennt, von den SÅ weiter als in ihrem Durchmesser entfernt. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 3. 87 Die Mandibeln nur an der Basis ganz unbedeutend gewölbt, nach Hinten gedräckt, etwas divergirend, so lang als die vordersten Patellen, matt glänzend, der Quere nach gerunzelt, mit abstehenden kärzeren und längeren Borsten reichlich bewachsen. Die Maxillen gewölbt, mit einem breiten, schrägen Eindrucke, aussen und Vorn gerundet, iäber die Lippe gebogen; letztere mehr als halb so lang als die Maxillen, gewölbt, allmählich verschmälert, mit gerundetem Vorderrande. Das Sternum herzei- förmig, leicht gewölbt, glänzend, weitschichtig vertieft punktirt, in jedem Pinktchen eine abstehende, schwarze Borste. Das Abdomen glanzlos, vorn und hinten rundlich abgestumpft, in den Seiten nur wenig -gerundet, nicht ganz noch einmal so lang als breit, kurz behaart. Die Zunge der Epigyne länger als breit. Die Beine glänzend; sämmtliche Schenkel und die Tibien der beiden Vorderpaare unten lang behaart; an den Metatarsen und Tarsen des ersten und zweiten Paares eine lockere Scopula; die Tibien dieser Beine unten am Ende mit einem Stachel. Länge des UCephalothorax: 00025, des Abdomen: 0"0035, Länge eines Beines des ersten oder zweiten Paares: 0005, des dritten: 0”06045, des vierten: 0”0065. Pin Exemplar von Potapowskoj (lat. 68” 25'), Jeniss. Exped. Drassus Walck. 1. Drassus cognatus Westr. Gåskap (Nov. Semlja Exped.). 2. Drassus loricatus L. Keh. Krasnojarsk von Herrn STREBLOW gesammelt. Drassus Stuxbergi n. sp. T. III. f. 6 Epigyne. Femina. Der Cephalothorax braungelb, am Kopftheile vorn stärker gebräunt, mit schwarzer Randlinie, gelblichweiss behaart; die abstehenden Borsten schwarz. Mandibeln und Maxillen röthliechbraun: die Lippe schwarzbraun. Das Sternum in der Mitte braungelb, gegen die Ränder hin gelbbraun. Das Abdomen ochergelb, graugelb behaart; oben ein schwärzlicher Längsstreifen, welcher an der Basis beginnt, jedoch nicht bis zur Mitte reicht. Die Spinnwarzen, Palpen und Beine bräunlichgelb, an ersteren das Tibial- und Tarsalglied, an letzteren die Metatarsen und Tarsen der sämmtlichen Beine und die Tibien der beiden Vorderpaare stärker gebräunt. Der Cephalothorax um 0”001 länger als zwischen dem zweiten und dritten Bein- paare breit, länger als Patella und Tibia eines Beines des vierten Paares, dem Umrisse nach breit-oval, oben nicht gewölbt, glänzend, mit anliegenden, sehr feinen, eimfachen Haaren licht bedeckt und mit abstehenden, kärzeren und längeren Borsten, besonders oben der ganzen Länge nach bewachsen. Die Mittelritze kurz, in der Linie zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare. 88 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Die vordere Augenreihe ganz unbedeutend nach Hinten gebogen (procurva); die MA kreisrund, mindestens so gross als die SA, von den hinteren MA und dem Kopf- rande gleichweit und wenigstens 1'/- mal so weit als ihr Durchmesser beträgt, von eimn- ander nicht ganz in der Breite des letzteren und von den SA noch weniger weit ent- fernt. Die SÅ länglichrund, von den hinteren SÅ so weit als die vorderen MÅ von einander entfernt. Die hintere Reihe etwas breiter, wie die vordere, jedoch weit stär- ker gebogen; die MA flach, oval, nach Vorn divergirend gestellt, hinten viel näher bei- sammen als die vorderen MA, von diesen und den SA gleichweit entfernt. Die Mandibeln knieförmig unter dem Kopfrande hervortretend, dann senkrecht abfallend, so lang als die vordersten Patellen, von der Basis an divergirend, nach Unten nur wenig verschmälert, glänzend, runzelig uneben, mit kärzeren und längeren Haaren Haaren und mit langen, auf Körnchen sitzenden Borsten licht bewachsen. Die Klaue sehr kräftig, stark gekrummt. Die Maxillen gewölbt, mit breitem Eindrucke in der Mitte, in der Mitte des Aussenrandes eingebuchtet, vorn gerundet, innen mit einem Längskiele. Die Lippe mehr als halb so lang als die Maxillen, in der Mitte der Länge nach erhöht, vorn all- mählich verschmälert zulaufend, am Vorderrande -gerundet, der Seitenrand kielartig er- höht. — Das Sternum oval, flach, glänzend, licht mit nach der Mitte und Hinten ge- richteten, feinen, einfachen Haaren und weitschichtig mit abstehenden Borsten besetzt. Die Randhaare dichter, gerade abstehend. Das Abdomen nicht ganz noch einmal so lang als breit, vorn und hinten rund- lich abgestumpft, vorn mehr als hinten verschmälert, in den Seiten schwach gerundet, dicht mit anliegenden, schwach seidenartig glänzenden, gefiederten Haaren bedeckt. Die Beine glänzend, lang behaart, am Ende der Patellen und Tibien je ein langes, aufrechtes Haar. An allen Tarsen und den Metatarsen der beiden Vorderpaare eine Scopula. Am Femur der beiden Hinterpaare 'oben 1.1 Stacheln; an den Tibien des dritten und vierten Paares oben keine Stacheln. Die sämmtlichen Patellen unbewehrt. Länge des Cephalothorax: 00035, des Abdomen: 0”0045, emes Beines des ersten Paares: 07007, des zweiten oder dritten: 070065, des vierten: 070095. Drassus Stuxbergi hat, was die Form der Epigyne betrifft, die grösste Aehnlich- keit mit Drassus umbratilis L. Kch.; unterscheidet sich aber von diesem durenh seine ansehnlichere Grösse, die weiter von einander entfernten hinteren MA und die Form des Sternum, welches bei Dr. umbratilis herzförmig, bei Dr. Stuxbergi oval ist. Zwei Exemplare von Selivaninskoj (lat. 65” 55'), Jeniss. Exped. Prosthesima L. Kech. 1. Prosthesima Petiverii Scop. Fumkn Remon 11. 12. Juni 1875. 2. Prosthestma longipes L. Keh. Krasnojarsk (Sammlung des Herrn STREBLOW). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. 89 Clubiona Walck. 1. Clubiona erratica CO. Keh. Intsarewo (lat. 62”) Jeniss. Exped. — Krasnojarsk (STREBLOW). 2. Clubiona germanica Thor. Aninskoj (lat. 63” 30') Jeniss. Exped. Sibirien zwischen Krasnojarsk und Tomsk. 3. Clubiona ceruwlescens L. Kch. Krasnojarsk, von Herrn STREBLOW gefunden. Clubiona interjecta n. sp. T. III. f. 7 Tibialglied der Palpen und die Kopulationsorgane. f. 72 Tibialglied der Palpen (Seitenansicht). 7» Epigyne. Femina. Der Cephalothorax bräunlichgelb, am Kopftheile nach Vorn allmählich stärker ge- bräunt. Die Mandibeln, Maxillen und die Lippe gelbbraun; das Sternum, die Beine und Palpen bräunlichgelb; an letzteren das Tarsalglied gebräunt. Das Abdomen bräun- lichgelb mit eimem braunen, hinten spitz zulaufenden Längsstreifen an der Oberseite; derselbe beginnt an der Basis und reicht bis zur Mitte; die hintere Hälfte der Ober- seite des Abdomen leicht gebräunt mit einer Längsreihe heller Winkellinien; die Spinn- warzen bräunlichgelb. Der Cephalothorax, die Palpen, Beine und die Unterseite des Abdomen weiss —, die Oberseite des letzteren gelb behaart. Mas. Das Männchen ist dem Weibehen ähnlich gefärbt und gezeichnet, nur sind die Tibien, Metatarsen und Tarsen der beiden Vorderbeinpaare etwas dunkler gefärbt; die Fortsätze am Tibialgliede der Palpen schwarz, die Decke der Kopulationsorgane gelb- braun. Die Farbe der Behaarung wie bei dem Weibehen. Femina. Der Cephalothorax so lang als Patella und Tibia eines Beines des vierten Paares, um 0"00075 länger als breit, in den Seiten nur wenig gerundet, vorn unbedeutend ver- schmälert, vom Hinterrande bis an die Linie zwischen dem dritten Beinpaare schräg ansteigend, oben stark gewölbt, matt glänzend, mit einfachen, anliegenden, seidenartig glänzenden, langen Haaren däönn bedeckt und weitschichtig mit abstehenden schwarzen Borsten besetzt. Die Mittelritze von mässiger Länge, klaffend. — Die vordere Augen- reihe fast dicht am Kopfrande, gerade; die MA kreisrund, grösser als die SÅ, von diesen und von einander gleichweit und etwas weiter als in ihrem Radius entfernt. Die SÅ länglichrund, von den hinteren SÅ in ihrem käörzeren Durchmesser entfernt. Die hintere Reihe breiter, ganz wenig nach Hinten gebogen (procurva); die MA von einander beträchtlich weiter als von den SA und von den vorderen MA in deren Durchmesser entfernt. — Die Mandibeln nur wenig länger als die vordersten Patellen, unter dem K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 5. 12 90 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Kopfrande knieförmig hervortretend, vorn herab leicht gewölbt, dicker als die Vorder- schenkel, unten nur wenig verschmälert, etwas glänzend, unendlich fein granulirt und ' gerunzelt, ganz kurz behaart und mit abstehenden, langen Borsten besetzt. Am vor- deren Klauenfalzrande ein grösserer und drei sehr kleme Zähne, am hinteren zwei gleichgrosse, grössere Zähne. — Das Sternum oval, leicht gewölbt, glänzend, licht mit abstehenden, langen Haaren bewachsen. — Das Abdomen länglich, vorn rundlich abge- stumpft, in den Seiten gewölbt, hinten spitz zulaufend, glanzlos, mit einfachen, anlie- genden, seidenglänzenden Haaren bedeckt. — Die Beine glänzend; an den Metatarsen und Tarsen der beiden Vorderpaare eine Scopula. An den Tibien des dritten Paares unten 1.1 Stacheln. Metatarsus I mehr als halb so lang als Metatarsus IV. — Bein- paar IV nicht ganz um seinen Metatarsus länger als Beinpaar I. Länge des Cephalothorax: 0003, des Abdomen: 070045, eines Beines des ersten oder zweiten Paares: 07006, des dritten: 07005, des vierten: 00075. Mas. Der Cephalothorax kärzer als Patella und Tibia eines Beines des vierten Paares, in den Seiten stärker gerundet und vorn mehr verschmälert, oben weniger gewölbt; :- die Mittelritze länger. Die Distanzverhältnisse der Augen wie bei dem Weibehen. — Die Mandibeln so dick als die Vorderschenkel, ganz wenig vorwärts gerichtet; am vor- deren Falzrande ein grösserer und ein kleinerer Zahn und am hinteren vier ganz kleine Zähnehen. Das Abdomen länglich, nur wenig breiter als der Cephalothorax, vorn ab- gestutzt, an der Basis seitlich gerundet und nach Hinten allmählich versechmälert zu- laufend. — Die Beine dänner und länger als bei dem Weibchen; Metatarsus I mehr als halb so lang als Metatarsus IV; Beinpaar IV so lang als Beinpaar I. Die Decke der Kopulationsorgane oben gewölbt, in den Seiten fast gleichbreit, am Ende abge- rundet, an der Endhälfte dichter behaart. Länge des Cephalothorax: 000275, des Abdomen: 00035, eines Beines des ersten, zweiten oder vierten Paares: 070095, des dritten: 07007. Clubiona interjecta besitzt grosse Aehnlichkeit sowohl mit Cl. reclusa Cambr. als ganz besonders mit Cl. grisea L. Kch.; von ersterer Art unterscheidet sie sich durch die wesentlich anders geformten Fortsätze am Tibialgliede der Palpen und die Kopu- lationsorgane selbst; von letzterer nur durch minutiöse Verschiedenheit in der Form der Kopulationsorgane und dadurch, dass der obere Fortsatz am Tibialgliede der Pal- pen dinner und am Ende spitzig ist; auch sind bei Cl. grisea (9 et S) die MA der hinteren Reihe nur wenig weiter von einander als von den SÅ entfernt; bei dem Weib- chen von Cl. grisea sind am hinteren Klauenfalzrande der Mandibeln drei kleine Zähn- chen vorhanden und die Mandibeln selbst stärker gewölbt. Bei Krasnojarsk von Herrn STREBLOW gesammelt. Clubiona propinqua n. sp. T. III f. 8 Patellar- und Tibialglied der Palpen und Kopulationsorgane (Unter- seite). f. 82 Patellar- und Tibialglied der Palpen (Aunssenseite). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |6. N:O 5. 91 Mas. Der Cephalothorax bräunlichgelb, am Kopftheile vorn etwas gebräunt. Die Man- dibeln gelbbraun; die Maxillen liechter-, die Lippe dunkler braungelb. Das Sternum blassgelb; zuweilen gegen die Ränder schwärzlich angelaufen. — Das Abdomen grau- gelb. — Die Palpen bräunlichgelb; das Tibialglied und die Decke der Kopulations- organe braungelb. Die Spinnwarzen blassgelb. Die Beine bräunlichgelb; die Patellen, Tibien, Metatarsen und Tarsen, besonders an den beiden Vorderpaaren mehr gebräunt Der Cephalothorax kärzer als Patella und Tibia eines Beines des vierten Paares, um 0"00075 länger als zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare breit, in den Seiten wenig gerundet, vorn nur unbedeutend schmäler, nieder, vom Hinterrande kurz schräg ansteigend, am Kopftheile oben leicht gewölbt, glänzend, mit anliegenden, gelb- liehweissen, seidenglänzenden, langen Haaren dänn bedeckt. Die Mittelritze kurz, an einer leichten Erhöhung zwischen dem dritten Beinpaare. Die vordere Augenreihe gerade, dem Kopfrande sehr genähert; die MA kreisrund, ungefähr so gross als die SA, von diesen in ihrem Halbmesser, von einander merklich weiter, von den hinteren MA weiter als in ihrem Durchmesser entfernt. Die SÅ läng- lichrund, mit den hinteren SÅ an einer schrägen Erhöhung, von diesen in ihrem län- geren Durchmesser entfernt. Die hintere Reihe breiter, sechwach nach Hinten gebogen (procurva); die MA kreisrund, von einander merklich weiter als von den SÅ entfernt. Die Mandibeln mattglänzend, weitschichtig gekörnt; schräg vorwärts gerichtet, halb so lang als der Cephalothorax, etwas dicker als die Schenkel des ersten Bein- paares, oben leicht gewölbt, divergirend, an der unteren Hälfte innen ausgehöhlt; die Aushöhlung oben durch eine Kante begrenzt. Die Klaue lang, mässig gekräömmt. Der vordere Klauenfalzrand mit langen Haaren besetzt; seiner ganzen Länge nach mit Zähn- chen bewehrt, der oberste Zahn von mässiger Grösse, der nächste an diesem grösser als die äbrigen, welche sehr klein und kaum zu erkennen sind. Am hinteren Falzrande drei Zähne; der unterste klein, die beiden oberen grösser und gleichgross. — Die Lippe gewölbt, vorn gerade abgestutzt. — Das Sternum oval, glänzend, lang behaart, mit deutlichen Eindräcken am Seitenrande. Das Abdomen länglich, vorn rundlich abgestumpft, in den Seiten leicht gerundet, hinten abgestutzt, mit gelblichweissen, anliegenden, seidenglänzenden Haaren bedeckt. Das Femoralglied der Palpen gebogen, von der Basis an allmählich verdickt; der Tibialtheil käörzer als das Patellarglied, so lang als breit, oben gewölbt, am vorderen Ende aussen mit einem abwärts gerichteten, vorn abgerundeten Fortsatze, unter wel- chem unten ein schräg nach Vorn gerichteter, schmälerer Fortsatz hervorragt. — Die Decke der Kopulationsorgane lang, schmal, oben gewölbt, in den Seiten fast gleichbreit, vorn gerundet. Die Beine glänzend; an Tibia III unten 1.1 Stacheln. Metatarsus I mehr als halb so lang als Metatarsus IV. — An den Tibien des vierten Beinpaares oben kein Stachel. Länge des Cephalothorax: 0”0035, des Abdomen: 070045, eines Beines der ersten oder zweiten Paares: 0”0095, des dritten: 070075, des vierten: 0”0115. Von Krassnojarsk. 92 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Die eben beschriebene Art hat, was die Bildung der Kopulationsorgane betrifft, grosse Aehnlichkeit mit Clubiona pallidula Cl.; unterscheidet sich aber von dieser durch so viele Merkmale, dass beide nicht wohl mit einander verwechselt werden kön- nen; besonders verschieden ist die Form der Fortsätze am Tibialgliede der Palpen; bei Cl. pallidula ist der Cephalothorax so lang als Patella und Tibia eines Beines des vierten Paares; bei Cl. propinqua ist derselbe entschieden kärzer, als diese Beinglieder. Agroeca Westr. 1. Agraeca brunnea Bl. Sibirien. Krassnojarsk — Tomsk. 2. Agroeca chrysea L. Keh. Sibirien. Tomsk — Kainsk. ÅAgroeca maculata n. sp. T. III. f. 9 Tibialglied der Palpen und die Kopulationsorgane. f. 92 Tibialglied der Palpen (Aussenseite). Mas. Der Cephalothorax bräunlichgelb, mit schwarzem Randsaume und einem dunk- leren, schwarz gerandeten, tiefgezackten Längsflecken beiderseits an der seitlichen Ab- dachung. Mandibeln, Maxillen, Sternum, Palpen und Beine bräunlichgelb; die Lippe gelbbraun. Das Abdomen gelblichgrau, oben mit einer Doppelreihe rautenförmiger, schiefliegender, schwarzer Fleckehen, in den Seiten mit schwarzen, schrägen Strichel- chen, an der Unterseite zwei schwarze, vor den Spinnwarzen sich vereinigende Längs- streifen. Die Spinnwarzen bräunlichgelb. — Die Behaarung fast vollständig abgerieben, Der Cephalothorax dem Umrisse nach oval, iber den Palpen abgesetzt verschmä- lert, oben nicht —, an der hinteren und seitlichen Abdachung leicht gewölbt, beträcht- lich kärzer, als Patella und Tibia eines Beines des vierten Paares, nieder, glänzend, mit einfachen und gefiederten, mässig langen, blassgelben Haaren bedeckt. Die Ab- grenzung zwischen Kopf- und Brusttheil durch eine schwach ausgeprägte Furche angedeutet, am Brusttheile beiderseits zwei strahlige Eindröäcke. — Die vordere Augen- reihe stark nach Hinten gebogen (procurva); die Augen gleichweit von einander entfernt und nur durch einen schmalen Zwischenraum von einander getrennt; die MA kreisrund, kleiner als die SÅ, nur wenig weiter als in ihrem Durchmesser vom Kopfrande abstehend. Die SA länglichrund, mit den hinteren SÅ an einer schrägen Erhöhung und von ihnen in ihrem käörzeren Durchmesser entfernt. Die hintere Reihe breiter, wie die vordere gebogen; die Augen gleichweit und in ihrem Durchmesser von einander entfernt; die MA kreisrund, von den vorderen MA c. 1'/> mal soweit als von einander entfernt; etwas grösser als diese. Die SA länglichrund, so gross als die vor- deren SÅ. — Die Mandibeln etwas nach Hinten gedräöckt, nur an der Basis gewölbt, kärzer als die vordersten Patellen, innen divergirend, glänzend, glatt, imnit körzeren und längeren, abstehenden Borsten licht bewachsen. Die Maxillen gewölbt, ohne Eindruck, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 5. 93 an der Basis und vorn schräg abgestutzt; die Lippe halb so lang als die Maxillen, vorn etwas verschmälert, mit leicht gewulstetem, gerundetem Vorderrande. — Das Ster- num herzförmig, flach, glanzlos, am Rande mit abstehenden, ziemlich langen Haaren besetzt; die Behaarung der Fläche abgerieben. — Das Abdomen länglich, vorn rund- lich abgestumpft, in den Seiten und hinten gerundet, glanzlos; Spuren von gefiederten Haaren sind vorhanden. Das Femoralglied der Palpen etwas gebogen, gegen das Ende verdickt; das Patellar- und Tibialglied von gleicher Länge, letzteres mit langen Borsten besetzt, aussen mit einem schräg auswärts und nach Vorn gerichteten, an seiner End- hälfte aufwärts gebogenen Fortsatze, welcher mehr als halb so lang als das Glied selbst ist. Die Decke der Kopulationsorgane dem Umrisse nach oval, stark gewölbt. Die Beine glänzend; an den Tibien unten zwei, an den Metatarsen drei Stacheln. Keine Scopula. Länge des Cephalothorax: 0”00225, des Abdomen: 070025, eines Beines des ersten Paares: 0"0075, des zweiten oder dritten: 0”007, des vierten: 0”01. Agroeca wmaculata unterscheidet sich von Agr. brunnea Bl. dadurch, dass der Bulbus der Kopulationsorgane eine vorstehende fersenartige Verlängerung nach Hinten an seiner Basis, ähnlich jener von Agr. Haglundi besitzt; von letzterer Art ist sie je- doch wieder darin versechieden, dass die Decke der Kopulationsorgane nicht so breit ist, als die Dicke der Vorderschenkel beträgt. Sibirien. Krassnojarsk — Jenissej. Chiracanthium C. Kch. Chiracanthium Streblowii n. sp. T. III f. 10 Epigyne. Femina. Nur ezn, leider ganz abgeriebenes Exemplar. Der Cephalothorax schmutzig bräunlichgelb, gelblichweiss behaart; die Umge- bung der Augen schwarz. Die Mandibeln braungelb mit röthlichbraunen Klauen. Die Maxillen bräunlichgelb, die Lippe von gleicher Farbe, jedoch schwärzlich ange- laufen. Sternum, Palpen und Beine hellbräunlichgelb; an letzteren die Unterseite und die Spitze der Tarsen schwarz behaart. Das Abdomen! schmutzig graugelb mit einem dunkleren Spiessflecken oben an der Basis; die Bronchialdeckel und die Spinn- warzen schmutzig bräunlichgelb; die Behaarung des Abdomen gelblichweiss. Der Cephalothorax nicht völlig um 00005 länger als zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare breit, in den Seiten des Brusttheiles gerundet, äber den Häften des ersten Beinpaares abgesetzt verschmälert, vorn jedoch nur um '/; sehmäler, als an dem Brusttheile, am Kopftheile hinter den Augen hochgewölbt und vom Hinterrande bis zur Höhe dieser Wölbung allmählich ansteigend, sehr glänzend, mit anliegenden, seiden- glänzenden Haaren bedeckt. In der Linie zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare ein länglich-rundes Gribcehen. Kopf- und Brusttheil nicht von einander abgesetzt. — Die vordere Augenreihe im Durchmesser eines MA vom Kopfrande entfernt; gerade; die 94 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. MA kreisrund, an einem quer-elliptiscehen niederen Higelchen, grösser als die ibrigen Augen, von den SA in ihrem Durchmesser, von einander nicht ganz so weit, von den hinteren MA c. 1'/2 mal so weit als von einander entfernt. — Die SÅ länglichrund, mit den hinteren SÅ an eimem gemeinschaftlichen, schrägen Hägelchen, grösser als diese und von ihnen nicht ganz in ihrem kiörzeren Durchmesser entfernt. Die hintere Reihe breiter, nach Hinten gebogen; die MA weiter als die vorderen MÅ von einander und von den SÅ merklich weiter als von einander entfernt. — Die Mandibeln etwas nach Hinten gedrickt, beträchtlich länger als die vordersten Patellen, dicker als die Vorderschenkel, vorn herab gewölbt, etwas am unteren Ende divergirend, sehr glänzend, glatt, mit abstehenden, kärzeren und längeren, femen Borsten spärlich bewachsen. Am vorderen Klauenfalzrande ganz oben ein Zahn, am hinteren zwei Zähne. Das Sternum herzförmig, gewölbt, sehr glänzend, mit abstehenden, gelblich- weissen, langen, in feinen, vertieften Punktchen sitzenden Haaren weitschichtig besetzt. — Das Abdomen glanzlos, vorn und hinten abgestumpft und verschmälert, in den in den Seiten stark gewölbt, mit anliegenden, einfachen, langen, seidenglänzenden Haa- ren bedeckt. Die Epigyne stellt eine einfache, fast kreisrunde Öffnung dar. — Die Beine glänzend; die Tibien gegen das Ende etwas verdickt; sämmtliche Tarsen unten dicht und ziemlich lang behaart. Am Femur I vorn gegen das Ende etn Stachel, an Femur III am Ende vorn und binten je ein Stachel; die iöbrigen Schenkel ohne Sta- cheln; jedoch alle oben mit drei—vier Stachelborsten in einer Längsreihe. Länge des Cephalothorax: 070025, des Abdomen: 0”00275, eines Beines des ersten Paares: 07008, des zweiten: 0006, des dritten: 0”0045, des vierten: 0007. Chiracanthium Streblowii unterscheidet sich von Chir. Pennyi Cambr., erroneum Cambr. und montanum L. Kceh. durch den Mangel des rothen Längsbandes an der Ober- seite des Abdomen; von der letztgenannten Art noch besonders durch die wesentlich verschiedene Bestachelung der Beine und die minder grosse Entfernung der vorderen MA und SA. Von Krasnojarsk, eine Entdeckung des Herrn STREBLOW. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. 95 IV. LATERIGRADEN. THOMISIDEN. PHILODROMINEN. Philodromus Walck. 1. Philodromus cespiticolis Walck. Krasnojarsk (Sammlung des Herrn STREBLOW). 2. Philodromus Clarkii B1. Krasnojarsk (von Herrn STREBLOW gesammelt). 3. Plulodromus decorus Westr. (?) Junge Thiere von Werschininskoj (lat. 68” 45) und Jermakowa (lat. 66” 25'). Jeniss. Exped. Plulodromus blandus n. sp. Femina. Der Cephalothorax gelbbraun, weisslichgelb marmorirt; am Seitenrande des Brust- theiles ein weisser Saum; in der Mitte ein breites, weisses Längsband, welches von der vorderen Augenreihe bis zum Hinterrande reicht; in demselben am Brusttheile ein brauner Längsstreifen und am Kopftheile, zwischen den MA der hinteren Reihe durch- ziehend, zwei parallele braune Längslinien. Die Mandibeln bräunlichgelb; die Maxillen und die Lippe, sowie das Sternum gelblichweiss. Die Palpen und Beine braungelb, weiss behaart; um die Wurzeln der Stacheln schwarze Fleckchen. Das Abdomen schmutzig-gelblich-weiss; oben an der Basis ein schwarzer, rautenförmiger, innen gelb- lich behaarter Flecken; nach den Seiten ziehen sich zwei schwarz und weisse, schräge Streifen herab; die Behaarung der Oberseite weiss, jene der Unterseite gelblichweiss. — Der Cephalothorax ist durchweg weiss behaart, nur ist die Behaarung an dem Längs- bande dichter, die Mandibeln weiss-, die Maxillen, die Lippe und das Sternum gelblich- weiss behaart. Der Cephalothorax kärzer als Patella und Tibia emes Beines des vierten Paares, nur unbedeutend länger als zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare breit, an ab- geriebenen Stellen sehr glänzend, weitschichtig grob und fein granulirt, mit anliegenden, gefiederten Haaren bedeckt, äöber den Palpen abgesetzt verschmälert, in den Seiten und vorn gerundet, am Kopftheile oben schwach gewölbt. — Beide Augenreihen nach Vorn gebogen (recurvee), die vordere sehr wenig, die hintere stärker. Die vier MA bilden ein vorn stark verschmälertes Trapez; die vorderen sind grösser und von emander et- was weiter als von den SÅ entfernt; letztere von den hinteren SÅ soweit als die vor- deren und hinteren MA entfernt. Die hintere Augenreihe breiter; die MÅ von eim- 96 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. ander nicht soweit als von den SÅ entfernt, von diesen und von den vorderen MA gleichweit abstehend. Der Clypeus c. 1'/2 mal so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. — Die Mandibeln nach Hinten gedrickt, nicht divergirend, nicht gewölbt, nach Unten verschmälert, kaum mehr als halb so lang als die vordersten Patellen, mit dicken, etwas abstehenden Haaren reichlich bewachsen; zunächst der Basis eime lange, vorwärts gerichtete Borste. — Die Maxillen iber die Lippe gebogen, an der Basis und am Ende gewölbt, daher in der Mitte vertieft, vorn gerundet, an der Basal- hälfte mit langen, dicken, weissen Haaren dicht besetzt, an der vorderen mit kärzeren schwarzen Borsten spärlich bewachsen. Die Lippe nach Vorn etwas verschmälert, mit gerundetem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, flach, auf der Scheibe mit an- liegenden, dicken, nach Vorn und Innen gerichteten, am Rande mit langen, abstehen- den, dicken Haaren besetzt. — Das Abdomen vorn und in den Seiten gerundet, hinten in eine stumpfe Spitze zulaufend, länglich, mit anliegenden, kurzen, dicken, gefiederten und ungefiederten Haaren oben und in den Seiten, unten mit längeren anliegenden, einfachen Haaren, zwischen welchen kurze, schwarze Borstehen hervorragen, dicht be- deckt. — Die Beine glänzend, mit anliegenden, gefiederten Haaren bedeckt. — An allen Metatarsen und Tarsen eine kurze Scopula. Die Stacheln kurz; an Femur I vorn 1.1.1.1 Stacheln; doch scheint die Zahl dieser Stacheln nicht einmal an einem und demselben Thiere constant zu sein. Länge des Cephalothorax: 0"0025, des Abdomen: 0”003, eines Beines des ersten : Paares: 0701, des zweiten: 070125, des dritten: 07008, des vierten: 07009. Werschininskoj (lat. 68? 55) Jenissej Exped. — Krasnojarsk, von Herrn STREBLOW gesammelt. Ph. blandus hat in seiner Zeichnung grosse Aehnlichkeit mit Ph. decorus Westr., unterscheidet sich jedoch von diesem durch seine ungeringelten Beine. THOMISINEN. Misumena Latr. 1. Misumena vatia Ol. In grosser Zahl von Exemplaren bei Krasnojarsk von Herrn STEBLow gesammelt. i Synema E. Sim. 1. Synema globosum Fabr. Scheint bei Krasnojarsk" nicht selten zu sein. Oxyptila E. Sim. Ozxyptila septentrionalium n. sp. T, III. f. 11 Tibialglied der Palpen und die Kopulationsorgane (Unterseite). f. 11a Tibialglied der Palpen (von Oben gesehen). f. 11" Epigyne. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. 97 Femina. Der Cephalothorax an der hinteren Abdachung blassgelb, oben und in den Seiten braungelb, am Thorax schmal weiss gesäumt; an der hinteren Abdachung beginnt beiderseits ein schwarzbrauner Längsstreifen, welcher an der Grenze der Räckenfläche verläuft und sich von den hinteren SÅ nach der Vorderrandsecke herabzieht; an der seitlichen Rundung des Brusttheils uber dem weissen Saume ein schwarzbrauner Längs- flecken. In der Mittellinie der Räckenhöhe ein schmaler bräunlicher Längsstreifen. Die Mandibeln dunkelgelbbraun mit einem gelblichen Flecken in der Mitte. Die Maxillen blassgelb; die Lippe und das Sternum schwarzbraun. Das Abdomen von Grundfarbe hellbräunlichgelb, mit finf schwärzlich marmorirten, bogenförmigen Querbinden; die drei vorderen dieser Binden durch zwei hinten in eine Spitze zusammenlaufende schwarze Längsstreifen durchbrochen. Die Seiten dichter-, die Unterseite weitschich- tiger schwarzbraun gesprenkelt. — Die Palpen und Beine bräunlichgelb; an letzteren die Schenkel schwarz gefleckt; an den Patellen vorn und hinten je ein schwarzes Fleck- chen; die Tibien schwärzlich angelaufen und wie die Schenkel und Patellen mit weissen Fleckchen. Mas. Das Männchen ist dem Weibchen ähnlich gefärbt und gezeichnet; das Femoral- glied der Palpen ist schwarz, an beiden Enden weiss; das Patellarglied weiss, oben mit mit einem schwarzen Längsstreifen; der Tibialtheil und die Decke der Kopulations- organe dunkelgelbbraun. Femina. Der Cephalothorax ganz unbedeutend länger als breit, in den Seiten stark gerun- det, vom” Hinterrande steil ansteigend, oben sanft nach Vorn geneigt, daher hinten höher als vorn, am höchsten in der Linie zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare, an der hinteren Abdachung glatt, kahl und glänzend, sonst fast glanzlos, 'dicht fein granulirt, mit gröberen Körnern bestreut, welche theils kurze spitze, theils längere und käörzere kolbenförmige Borsten tragen; auch der Vorderrand mit einer Querreihe von Kolbenborstchen besetzt. Der Clypeus senkrecht abfallend, kaum so hoch als die Ent- fernung der vorderen und hinteren MA beträgt. Die vier MA bilden ein Viereck, welches länger als breit und hinten etwas schmäler als Vorn ist. Die vordere Augenreihe naeh Vorn gebogen (recurva); die MA sehr klein, von einander weiter als von den SÅ entfernt; letztere grösser als die iibrigen Augen, von den hinteren SÅ soweit als die vorderen und hinteren MA entfernt. Die hintere Reihe breiter, wie die vordere, doch weit mehr nach Vorn gebogen; die MA so gross als die vorderen MA, von den SA beträchtlich weiter als von einander entfernt. Die SÅ unbedeutend kleiner als die vorderen SA. Die Mandibeln etwas nach Hinten gedräöckt, noch einmal so lang als der Clypeus hoch, nach Unten verschmälert, fein granulirt, fast glanzlos, mit kärzeren und längeren Borstchen licht bewachsen; zunächst der Basis innen an jeder Mandibel eine längere 2 K. S. Vet. Ak, Handl. Band. 16. N:o 5, a 98 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Kolbenborste. — Die Maxillen gewölbt, schmal, aussen und vorn gerundet, schräg an die Lippe sich anlehnend, mit langen Borsten besetzt. Die Lippe mehr als halb so lang als die Maxillen, von der Basis an vorn stark verschmälert zulaufend, vorn ge- rundet. — Das Sternum herzförmig, schwach gewölbt, wenig glänzend, fein granulirt, mit köärzeren und längeren Borstchen licht bewachsen; die längeren Borsten mehr in der Nähe des Vorderrandes. — Das Abdomen mit seinem geraden scharfen Vorderrande die hintere Abdachung des Cephalothorax deckend, so breit als lang, in den Seiten und hinten gerundet, glanzlos, fein granulirt, mit kurzen, gekrummten Kolbenborstchen be- setzt. — Die Beine etwas glänzend, gekörnt; die Schenkel, Patellen und Tibien kurz-, die Metatarsen und Tarsen länger behaart. In der Basalhälfte der Tibien je ein auf rechtes Kolbenborstchen. Die Schenkel ohne Stacheln, vorn und oben in der Mitte je eine dicke, am Ende stumpfe Borste. An den Tibien der beiden Vorderpaare unten 2.2, an den Tarsen 2.2.2 Stacheln. Länge des Cephalothorax: 070035, des Abdomen: 0700275, eines Beines des ersten Paares; 07004, des zweiten: 000375, des dritten: 000275. des vierten: 07003. Mas. Cephalothorax und Augenstellung wie bei dem Weibchen; die Mandibeln beträcht- lich länger, an der oberen Hälfte fein granulirt, an der unteren der Quere nach ge- runzelt, an der Basis innen je eine lange, vorwärts gerichtete, am Ende feinspitzige Borste. Maxillen, Lippe und Sternum wie dem Weibcehen; das Abdomen desgleichen. — Das Femoralglied der Palpen kurz, von der Basis an allmählich verdickt; das Pa- tellarglied so lang als breit, mit dicken, am Ende stumpfen Borsten besetzt; der Tibial- theil breiter als lang, von der Basis an nach Vorn an Breite zunehmend, mit zwei Fort- sätzen, einem an der Aussenseite, welcher sich an seinem abgerundeten, verschmälerten Ende nach Innen krömmt und iöber das Ende des Gliedes hinausreicht; der zweite Fort- satz befindet sich an der Innenseite, er ist bandförmig und biegt sich von seiner Basis an gewunden nach Aussen um, an seimem Ende ist derselbe breit abgestutzt. Die Decke der Kopulationsorgane breit-oval, gewölbt, kurz behaart. Die Beine wie bei dem Weib- chen behaart und bestachelt. Länge des Cephalothorax: 07002, des Abdomen: 0”002, eines Beines des ersten oder zweiten Paares: 0"0045, des dritten oder vierten: 00035. Werschininskoj (lat. 68? 45'), Troitzkoj (lat. 65” 45'), Aninskoj (lat. 63” 30'), Sur- gutskoj (lat. 62” 50') und Intsarewo (lat. 62”). Jeniss. Exped. Xysticus C. Kch. 1. Xysticus acerbus Thor. Krasnojarsk (von Herrn STREBLOWw gesammelt). 2. KXysticus striatipes L. Kch. In einer Menge von Exemplaren bei Krasnojarsk von Herrn STREBLOw gefunden. 3. Kysticus cristatus Cl. Krasnojarsk (von Herrn STREBLow gesammelt). KONGL. SVENSKA VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. lÖ. N:O 5. 99 Xysticus austerus n. sp. T. III. f. 12 Epigyne. Femina. Der Cephalothorax rostbraun, mit scehmalem, weissem Seitenrandsaume; vom Hinter- rande geht ein breites, gelblichweisses Mittelband ab, welches sich bis zur hinteren Augenreihe fortsetzt; in demselben ein bräunlich gefleckter, hinten in eine kurze Spitze auslaufender Längsflecken, in diesem ein dunklerer, vorn gegabelter Längsstreifen; iäber der Hinterrandsrundung beiderseits ein weisser Flecken. Die Mandibeln an der Basal- hälfte gelbbraun und hier mit weissen Strichelehen, an der unteren Hälfte weisslich- gelb; iäber der Einlenkung der Klaue ein bräunlicher Querstreifen. Die Maxillen hell- röthlichbraun, am vorderen Ende gelblichweiss. Die Lippe und das Sternum dunkel- röthlichbraun. Das Abdomen oben gelbbraun; von der Basis geht ein gelblicher, braungefleckter, vor seinem hinteren Ende gezackter Längflecken ab, hinter demselben zwei, an ihren Enden spitz zulaufende Querstreifen, welche beinahe den Seitenrand des Abdomen erreichen. — Die Seiten des Abdomen heller gelbbraun, der Länge nach gelb- lich gestreift. Die Unterseite in der Mitte bräunlichgelb. — Die Palpen und Beine röthlichbraun; an letzteren die Schenkel dunkler getipfelt, unten mit einem durch- laufenden weissen Längsstreifen; die Patellen, Tibien und Metatarsen oben mit einem weissen Längsstreifen. Der Cephalothorax ganz unbedeutend länger als breit, vom Hinterrande steil sich erhebend und hier glatt, kahl und glänzend, oben leicht-, an der seitlichen Abdachung stärker gewölbt, in den Seiten gerundet, am höchsten in der Linie zwischen dem zweiten Beinpaare, von da nach Vorn sanft abgedacht, mattglänzend, sehr fein granulirt, mit dicken, am Ende stumpfen, in erhöhten Ringen sitzenden Borsten besetzt. Der Clypeus senkrecht abfallend, so hoch als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt. — Die vier MA ein Quadrat bildend, die vorderen etwas grösser. Beide Augenreihen nach Vorn gebogen (recurva); die hintere stärker als die vordere. Die vorderen MA von einander weiter als von den SÅ entfernt; die SÅ grösser als die öbrigen Augen, von den hinteren SÅ so weit als die vorderen und hinteren MA entfernt. — Die hin- tere Reihe breiter, die MÅ von den SA etwas weiter als von einander entfernt; die SÅ etwas kleiner als die vorderen SA. -— Die Mandibeln leicht nach Hinten gedräckt, vorn etwas gewölbt, c. 1'/; mal so lang als die Entfernung der vorderen und hinteren MA beträgt, nach Unten verschmälert, fast glanzlos, mit kurzen Borstchen besetzt; zu- nächst der Basis innen je eine lange, vorwärts gerichtete Borste. — Die Maxillen iber die Lippe geneigt, an der Basalhälfte breiter und stärker gewölbt, der Innenrand bis zur Lippe herab gerade und befranset. — Die Lippe mehr als halb so lang als die Maxillen, gewölbt, nach Vorn stark verschmälert, mit gerundetem Vorderrande. Das Sternum schmal-herzförmig, flach, glanzlos, mit kurzen, feinen und längeren starken, auf Körncehen sitzenden Borsten licht bewachsen. — Das Abdomen mit seinem Vorder- rande die hintere Abdachung des Cephalothorax deckend, vorn gerade abgestutzt, bis zur Mitte an Breite zunehmend, und von da nach Hinten wieder verschmälert und et- 100 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. was spitz zulaufend, in den Seiten gerundet, mit abstehenden, am Ende abgestutzten Borsten licht bewachsen. — Die Beine glanzlos, kurz behaart; an den Schenkeln des ersten Paares vorn 3—4 Stacheln in einer schrägen Reihe; an den Tibien der beiden Vorderpaare unten 4 Paar Stacheln, an den Tibien föinf Paar. Länge des Cephalothorax: 07003, des Abdomen: 07004, eines Beines des ersten oder zweiten Paares: 07008, des dritten: 070055, des vierten: 0”00625. Xysticus austerus hat grosse Aehnlichkeit mit X. acerbus Thor.; bei dieser Art ist jedoch das Viereck der MA länger als breit, bei X. austerus ist dasselbe so lang als breit. Worogowa (lat. 60? 55'). Ein Exemplar. (Jeniss. Exped.) Vv. CITIGRADEN. LYCOSIDEN. Lycosa Latr. Lycosa immanis n. sp. T. III. f. 13 Epigyne von Lycosa immanis. f. 14 Epigyne von Lycoca Singo- riensis Laxm. Femina. Der Cephalothorax schwarzbraun, an der seitlichen Abdachung des Brusttheiles braunbehaart mit strahlenähnlichen, gelblichweissen Haarstreifen und einem sternför- migen, ähnlich behaarten Flecken hinter dem Kopfende, am Seitenrande ein breiter Saum von gelblichweissen Haaren. Der Kopftheil in den Seiten gelblichweiss behaart, oben ist die Behaarung bräunlich, in der Mittellinie ein schmaler, weisser, schwarz- gesäumter Längsstreifen. Die Mandibeln schwarzbraun, an der oberen Hälfte gelb-, an der unteren mehr röthlich behaart; die gelbe Behaarung reicht an der Aussenseite tiefer herab. — Maxillen, Lippe und Sternum schwarz, schwarz behaart. Das Abdomen oben bräunlich behaart, weiss getöpfelt; an der Basis ein undeutlicher, dunklerer Längs- flecken, vor seinem hinteren Ende zwei Zacken bildend und am verschmälerten Ende mit einem weissen Winkelstreifen, welchem nun eine Reihe von fönf ähnlichen Winkel- streifen, an ihren Enden mit einem weissen Haarfleckehen verbunden, folgt; die beiden erwähnten Zacken laufen in einen schrägen weissen Streifen aus, von ihren hinteren Winkeln geht ein weisser Schiefflecken ab. Die Seiten des Abdomen weiss und reh- farben gemischt behaart und braun getöpfelt; die Unterseite ganz schwarzbraun be- haart.. Die Spinnwarzen dunkel-gelbbraun, schwärzlich grau behaart. Die Häften der Beine unten schwarz, schwarz behaart. Die Beine selbst unten rehfarben, oben und in den Seiten weiss behaart. Die Schenkel oben mit zwei braunen Halbringen, zwischen diesen braun getipfelt. Die Patellen schwarz behaart, oben mit einer gelblichen Quer- binde. Die Tibien an der Basis mit einem schmäleren Halbringe von braunen Haaren; am Ende ein breiterer, brauner Ring. Die Metatarsen oben mit drei schwarzbraunen KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l6. N:O 5. 101 Fleckchen. — Die Scopula schwarzbraun. — Das Femoralglied der Palpen oben schwärz- lich-, sonst weiss behaart. Der Patellartheil an der Basalhälfte weiss-, an der End- hälfte, wie auch der ganze Tibialtheil und die Basis des Tarsalgliedes gelb behaart, letzteres sonst mit schwarzbraunen Haaren bewachsen. Der Cephalothorax beträchtlich länger als Patella und Tibia eines Beines des vierten Paares, um 0”0025 länger als zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare breit, in den Seiten des Brusttheiles gerundet, am Kopftheile oben und seitlich gewölbt, vom Hinterrande bis zur Höhe der Kopfwölbung allmählich sanft ansteigend, am Seiten- rande mit längeren Haaren befranzet, sonst mit anliegenden, körzeren Haaren bedeckt und am Kopftheile mit abstehenden, längeren, röthlichen Borsten besetzt. — Die vor- dere Augenreihe gerade, etwas breiter als die mittlere; die MA beträchtlich grösser als die SÅ, von diesen und von einander gleichweit und kaum in der Hälfte ihres Radius und von den Augen der mittleren Reihe c. noch einmal soweit als von einander entfernt. — Die Augen der zweiten Reihe in ihrem Halbmesser von einander und von den Augen der dritten Reihe nicht völlig in ihrem Durchmesser entfernt. — Die Augen der dritten Reihe merklich grösser als die MA des ersten. — Die Mandibeln so lang als die vordersten Tibien, an der Basis gewölbt, dann senkrecht abfallend, etwas glän- zend, an der Basalhälfte dichter-, an der unten lichter behaart; der untere Rand vorn dicht befranzet. Die Klaue sehr kräftig, wenig gekräummt, am vorderen und hinteren Falzrande je drei Zähne. — Das Sternum herzförmig, flach, etwas glänzend, mit kär- zeren Haaren dicht und mit langen, abstehenden lockerer bewachsen. — Das Abdomen vorn rundlich abgestumpft, in den Seiten wenig gerundet, gegen die Spinnwarzen et- was spitz zulaufend, dicht anliegend behaart und mit abstehenden, längeren Haaren reichlich bewachsen. — Die Beine stämmig, anliegend behaart; die Schenkel unten von abstehenden Haaren dicht zottig; an den Tibien, Metatarsen und Tarsen einzelne sehr lange abstehende Haare; an allen Tarsen und den Metatarsen der beiden Vorderpaare eine dichte Scopula. — An Femur I vorn am Ende zwei Stacheln. Die Patellen der beiden Vorderpaare ohne Stacheln. An Tibia III und IV oben je ein Stachel. Länge des Cephalothorax: 0”013, des Abdomen: 070175, eimes Beimes des ersten Paares: 070305, des zweiten: 0”03, des dritten: 07028, des vierten: 0”35. Bei Lycosa Singoriensis Laxm. ist der Cephalothorax im Verhältniss zur Länge etwas breiter, die Mandibeln sind an der Basis stärker gewölbt, die Behaarung der Oberseite des Abdomen hat einen deutlichen seidenartigen Glanz; iberhaupt ist diese Art merklich kleiner und weicht auch ausser den angeföhrten Merkmalen in der Farbe der Behaarung und der Zeichnung von der oben beschriebenen Art ab. Omsk. Pardosa C. Kceh. 1. Pardosa palustris Linn. Funken Renon (Nowaja Seml. Exped.). 2. Pardosa Giebeli Pav. Dudino (lat. 69? 15'), Werschininskoj (lat. 68? 45'), Selivaninskoj (lat. 65? 55'). Jeniss. Exped. 102 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Durch einen mir ganz unbegreiflichen Irrthum habe ich, wahrscheinlich durch eine Verwechselung der Exemplare in meiner Sammlung veranlasst, bisher Pard. Giebeli fär die von mir zuerst bekannt gegebene Pard. ferruginea angesehen; beide sind ganz sicher verschiedene Species. Von Herrn STREBLOW wurden bei Krasnojarsk gefunden: Pardosa cursoria C. Kceh. » monticola CI. » palustris Linn. Pardosa chonophila n. sp. T. III. f. 15 Epigyne. Femina. Nur ein, seiner Behaarung fast vollständig entblösstes Exemplar. Der Cephalothorax schwarzbraun, um die Mittelritze ein sternförmiger Flecken von kastanienbrauner Farbe und ein ebenso gefärbter Längsstreifen parallel mit dem Seitenrande; nach vorhandenen Spuren zu schliessen ist die Behaarung graugelb. Die Mandibeln schwarzbraun mit emem gelbbraunen Flecken oberhalb der Mitte. Die Ma- xillen hell-kastanienbraun; die Lippe und das Sternum schwarz; letzteres greis behaart. Das Abdomen schwarzbraun, oben und in den Seiten graugelb-, unten grauweiss be- haart; an der Oberseite scheint eine Doppelreihe weisser Haarfleckchen vorhanden zu sein. Das Femoralglied der Palpen schwarz, die äbrigen Glieder röthlichbraun, an den Tibien und Metatarsen breite, schwarzbraune Ringe. Der Cephalothorax so lang als Patella und Tibia eines Beines des vierten Paares, nicht ganz so breit als Tibia IV lang, hinten und seitlich steil abgedacht, in den Seiten gerundet, oben nicht gewölbt, glanzlos, mit anliegenden, kurzen Haaren bedeckt. Die vorderste Augenreihe gerade; die MA grösser, von einander weiter als ihr Durchmesser beträgt, von den SÅ kaum in ihrem Halbmesser und von den Augen der zweiten Reihe noch etwas weiter als von einander entfernt. Die Augen der zweiten Reihe von einan- der in ihrem Durchmesser und von jenen der dritten Reihe c. 1'/, mal so weit als von einander entfernt. — Die Mandibeln länger als die vordersten Patellen, nach Hinten gedrickt, vorn herab schwach gewölbt, glänzend, mit abstehenden käörzeren und län- geren Borsten licht bewachsen; am vorderen Klauenfalzrande ein grösserer und ein ganz kleiner Zahn, am hinteren drei Zähne. — Die Maxillen gewölbt, gegen die Basis ver- schmälert, vorn an der Aussenseite gerundet, nach Innen schräg abgestuzt und hier befranzet. — Die Lippe mehr als halb so lang als die Maxillen, vorn etwas verschmä- lert, mit geradem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, flach, glanzlos, mit ange- driäckten, kurzen, dicken Haaren und sehr langen, abstehenden Borsten auf der Fläche besetzt; die Randhaare abstehend, dick, lang. Das Abdomen verschrumpft (altes Weib- chen nach dem Eierlegen), vorn abgestumpft, nach Hinten allmählich an Breite zuneh- mend, gegen die Spinnwarzen spitz zulaufend, mit kurzen, anliegenden Haaren bedeckt. — Die Beine matt glänzend; an den Metatarsen und Tarsen der beiden Vorderpaare KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 5. 103 eine dänne Scopula. An Femur I vorn am Ende 2 Stacheln; an Tibia III und IV oben 1.1 Stacheln. Länge des Cephalothorax: 070035, des Abdomen: 0"004, eines Beimes des ersten oder zweiten Paares: 0”01, des dritten: 0”0095, des vierten: 0019. Krasnojarsk, von Herrn STREBLOW gesammelt. Hin Exemplar. Pardosa lasciva n. sp. T. III. f. 16 Epigyne. Femina. Der Cephalothorax mit einem breiten weissbehaarten Längsbande am BSeitenrande und einem vorn allmählich an Breite zunehmenden Mittellängsstreifen, welcher an der hinteren Abdachung beginnt, sich bis zu den Augen fortsetzt und ebenfalls weiss be- haart ist. Die Behaarung der seitlichen Abdachung bis herab zum Seitenrande gelb- braun, jene des Clypeus weiss. — Die Mandibeln dunkelbraun mit einem lichteren Flecken an der Basalhälfte, weiss behaart. — Die Maxillen dunkelbraun; die Lippe und das Sternum schwarz, letzteres weiss behaart. Das Abdomen schwarzbraun; die Be- haarung der Oberseite gelbbraun; an der Basis scheint ein weissbehaarter Längsflecken zu sein und beiderseits eme Reihe von weissen Haarfleckchen, an der Basis beginnend und bis zu den Spinnwarzen sich erstreckend. Die Seiten und die Unterseite weiss be- haart. Die Spinnwarzen schwarzbraun. Die Palpen braungelb, am Ende des Femoral- gliedes und an der Basis des Tibialtheiles ein schwarzer Ring. — Die Beine braungelb; die Schenkel mit schwarzen, zackigen Ringflecken; die Patellen vorn und hinten schwarz gefleckt; die Tibien und Metatarsen mit je drei schwarzen Ringen; die Endhälfte der Tarsen schwarz; die gelben Stellen der Beine weiss behaart. i Der Cephalothorax so lang als die Tibia eines Beines des vierten Paares, um 000035 länger, als zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare breit, vorn nicht ganz halb so breit, in den Seiten gerundet, in gleichem Grade hinten und seitlich abgedacht, oben nicht gewölbt, etwas glänzend, mit anliegenden, kurzen Haaren bedeckt; am Brust- theile beiderseits zwei Strahlenfurchen; die Mittelritze lang, sich noch an der hinteren Abdachung herabziehend; die vordere Kopfwand senkrecht abfallend, von Unten bis Oben gleichbreit. — Die vorderste Augenreihe nicht so breit als die mittlere, gerade; die MA grösser als die SA, von einander in ihrem Durchmesser, von den SÅ weniger weit, von den Augen der mittleren Reihe beträchtlich weiter als in ihrem Durchmesser entfernt. Die Augen der mittleren Reihe mindestens in ihrem Durchmesser von ein- ander, noch beträchtlich weiter von den Augen der dritten Reihe entfernt. — Die Mandibeln etwas nach Hinten gedräckt, vorn sehr wenig gewölbt, unbedeutend länger als die vordersten Patellen, glänzend, mit körzeren und langen, abstehenden Borsten besetzt. — Die Maxillen gewölbt, gegen die Basis verschmälert, vorn an der Aussen- seite gerundet, nach Innen schräg abgestutzt. — Die Lippe gewölbt, mehr als halb so lang als die Maxillen, vorn nur wenig verschmälert, mit gerundetem Vorderrande. — Das Sternum herzförmig, gewölbt, glänzend, mit kurzen, dicken, anliegenden und sehr langen abstehenden Haaren bewachsen. Das Abdomen vorn rundlich abgestumpft, nach 104 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. der Mitte allmählich breiter, gegen die Spimnnwarzen etwas spitz zulaufend. — Die Beine dimnn, lang; an Femur I vorn am Ende zwei Stacheln; sämmtliche Patellen bestachelt. an Tibia III und IV oben 1.1 Stacheln. Länge des Cephalothorax: 07003, des Abdomen: 0”0045, eines Beines des ersten Paares: 070105, des zweiten oder dritten: 0701. des vierten: 07014. Lusino (lat. 68? 30'), Selivaninskoj (lat. 65? 55'). Jeniss. Exped. Pardosa indecora n. sp. NIT OT IEpisyne: Femina. Ein fast ganz abgeriebenes Exemplar mit stark verschrumpftem Abdomen (altes Weibcehen). Der Cephalothorax schwarzbraun, parallel mit dem Seitenrande ein röthlichbraunes Längsband; iber demselben an der seitlichen Abdachung röthliche, schwarzgesäumte Strahlen; um die Mittelritze ein grösserer, länglichrunder Flecken; am Kopftheile hinter den Augen ein grösserer, hinten eingekerbter röthlich-brauner Flecken. — Die Man- dibeln bräunlichgelb, an der unteren Hälfte schwarz. Das Sternum schwarz. — Das Abdomen dunkelbraun; die Spinnwarzen bräunlichgelb, an der Basis braun. Die Pal- pen braungelb; am Femoralglied oben eine durchlaufende schwarze Linie; beiderseits derselben an der Basis und am Ende ein schwarzer Längsflecken. — Das Tibialglied oben mit drei schwarzen Längsstreifen; das Tarsalglied an der Basis stark gebräunt. Die Beine braungelb; die Schenkel oben mit einer durchlaufenden schwarzen Linie, beiderseits derselben schwarz gefleckt: an der Unterseite drei schwarze, stellenweise zu- sammenfliesseude Halbringe. Die Tibien und Metatarsen mit drei dunkelbraunen Rin- gen; die Tarsen gegen das Ende gebräunt. Der Cephalothorax kärzer als Patella und Tibia eines Beines des vierten Paares, um 000075 länger als zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare breit und hier so breit als Tibia IV lang, in den Seiten gerundet, vorn abgesetzt stark verschmälert hinten und seitlich steil abgedacht, am Kopftheile oben leicht gewölbt, mit anliegenden, gelblichweissen, seidenglänzenden Haaren bedeckt, an der hinteren Abdachung und oben mit abstehenden, vorwärts gerichteten kärzeren Haaren und oben mit langen, ab- stehenden, feinen Borsten bewachsen. Die Mittelritze mässig lang, an der hinteren Ab- dachung sich herabziehend. Die vordere Kopfwand senkrecht abfallend. — Die vor- derste Augenreihe nicht so breit als die zweite, gerade; die MA grösser, von den SÅ in ihrem Halbmesser, von einander etwas weiter und von den Augen der zweiten" Reihe fast in der doppelten Breite ihres Durchmessers entfernt. Die Augen der zweiten Reihe sehr gross und stark hervorgewölbt, weiter als in ihrem Halbmesser von einander und von jenen der dritten Reihe c. 1/2 mal so weit, als ihr Durchmesser beträgt, entfernt. — Die Mandibeln länger als die vordersten Patellen, etwas nach Hinten gedräöckt, an der Basis leicht gewölbt, glänzend, mit abstehenden, kärzeren und längeren, gelblich- weissen Haaren und Borsten besetzt. — Das Sternum herzförmig, flach, glanzlos, auf der Scheibe mit anliegenden, kurzen, gelblichen Haaren. ausserdem mit abstekenden KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:0O 5. 105 sehr langen Haaren sowohl auf der Fläche als an den Rändern bewachsen. — Das Ab- domen vorn rundlich abgestumpft, nach Hinten allmählich an Breite zunehmend, daher ziemlich sackförmig, glanzlos, mit gelblichen, kurzen, anliegenden Härchen in den Seiten und oben bedeckt und mit mässig langen, steifen, abstehenden Borsten reichlich be- wachsen; die Unterseite in der Mitte gelblichweiss und beiderseits weiss mit Gelb ge- mischt behaart Die Beime mattglänzend; die Schenkel unten mit gerade abstehenden, kärzeren und längeren Haaren besetzt; die Tibien kurz behaart, an jenen der beiden Vorder- paare, ebenso an den Metatarsen zahlreiche längere, abstehende Haare, welche an den beiden Hinterpaaren fast gänzlich fehlen; an den Tarsen eine lockere Scopula. — An Femur I vorn am Ende 2 Stacheln; an den Patellen des ersten Paares keine Stacheln; an Tibia III und IV oben 1.1 Stacheln. Länge des Cephalothorax: 0”004, des Abdomen: 07004, eines Beines des ersten Paares: 07011, des zweiten: 00105, des dritten: 0”01, des vierten: 0”0155. Ein Exemplar von Dudino (Jenissej). (lat. 69? 15'). Jeniss. Exped. Pardosa Åtalanta n. sp. T. III. f. 18 Epigyne. Femina. Der Cephalothorax dunkelbraun mit einem röthlichbraunen, gezackten Bande iber dem BSeitenrande, einem länglichen, gezackten Flecken um die Mittelritze, welcher sich als Streifen an der hinteren Abdachung herabzieht und einem röthlichbraunen Quer- flecken am hinteren Ende des Kopftheiles. Die Mandibeln braun mit einem röthlich- braunen Längsflecken. Die Maxillen und die Endhälfte der Lippe bräunlichgelb; letz- tere an der Basis schwarzbraun. Das Sternum schwarzbraun. Das Abdomen oben und in den Seiten dunkel-, unten lichter braun; oben an der Basis ein schwarz gesäumter Splessflecken, zu beiden Seiten desselben ein Streifen weisser Haare, welcher sich gegen sein hinteres Ende nach den Seiten biegt; hinter dem Spiessflecken beginnt eine Doppel- reihe weisser Haarflecken, welche sich bis zu den Spinnwarzen fortsetzt; letztere dunkel- braun. Die Palpen braungelb, das Femoralglied schwarz gefleckt; am Patellarglied aussen und innen ein braunes Fleckchen, am Tibial- und Tarsalglied die Basis ge- bräunt, an ersterem unten ein schwarzes Fleckehen. Die Beine braungelb, an den Schenkeln drei gezackte, schwärzliche Ringe; die Tibien und Metatarsen mit drei brau- nen Ringen. Der Cephalothorax kärzer als Patella und Tibia eines Beines des vierten Paares, um 0001 länger als zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare breit, und hier nicht ganz so breit als Tibia IV lang, in den Seiten des Brusttheiles gerundet, am Kopf- theile oben zwischen den Augen gewölbt, hinten und seitlich mässig steil abgedacht, mit anliegenden, braungelben Haaren bedeckt; die oben beschriebenen Zeichnungen reinweiss behaart; oben lange, aufrechte, feine Borsten. Die Mittelritze lang, an der der hinteren Abdachung sich herabziehend. Die vordere Kopfwand senkrecht abfallend. K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 5. 14 106 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. — Die vorderste Augenreihe gerade, nicht so breit als die zweite; die MA nur unbe- deutend grösser als die SA, von diesen in ihrem Halbmesser, von einander fast in ihrem Durchmesser und von den Augen der zweiten Reihe noch einmal so weit als von einander entfernt. Die Augen der zweiten Reihe nicht völlig in ihrem Durchmesser von einander, von jenen der dritten Reihe c. 1'/; mal so weit als von einander ent- fernt. — Die Mandibeln so lang als die vordersten Patellen, senkrecht abfallend, vorn in der Mitte gewölbt, glänzend, mit käörzeren und längeren. abstehenden Haaren be- setzt; die anliegende Behaarung scheint an der oberen Hälfte reinweiss, an der unteren gelblich zu sein. — Das Sternum herzförmig, glanzlos, nur wenig gewölbt, mit kär- zeren, gelblichweissen Härchen auf der Scheibe und mit längeren abstehenden von gleicher Farbe an den Rändern bewachsen. — Das Abdomen vorn rundlich abgestumpft, in den Seiten und hinten gerundet, dem Umrisse nach oval, ausser der anliegenden Behaarung mit kurzen, abstehenden Borstchen besetzt; die Seiten mit gelblichweissen Strichelchen gefleckt; die Behaarung der Unterseite schmutzig-gelblichweiss. — Die Beine etwas glänzend, gelblich behaart; die lichteren Stellen an den Schenkeln scheinen weiss behaart zu sein; die Behaarung fast gänzlich abgerieben; an den Tarsen eine lichte Scopula. An Femur I vorn zwei Stacheln am Ende; die Patellen des ersten Paares ohne Stacheln. An Tibia III und IV oben 1.1 Stacheln. Länge des Cephalothorax: 0”004, des Abdomen: 070045, eines Beimes des ersten Paares: 0”013, des zweiten: 07012, des dritten: 07012, des vierten: 070163. Die Form der Epigyne hat einige Aehnlichkeit mit jener von Pardosa ferruginea L. Kceh.; doch ist bei letzterer Art die Mittelleiste allmählich und weniger, bei P. Ata- lanta plötzlich und stark erweitert. Selivaninskoj (lat. 65? 55'). Jeniss. Exped. — Fin Exemplar. Pirata Thor. 1. Pirata piraticus Cl. Gåskap (Nowaja Semlja Exped.). Dolomedes Walck. 1. Dolomedes fiumbriatus Ol, Sibirien (Jenisseisk). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:0O 5. 107 VI. SALTIGRADEN. ATTIDEN. Heliophanus C. Kch. 1. Heliophanus auratus C. Keh. Krasnojarsk (von Herrn STREBLOW gesammelt). Marpessa C. Kch. 1. Marpessa radiata Grub. Krasnojarsk (von Herrn STREBLOW gesammelt). Phileus Thor. 1. Phileus (?) quadrifasciatus Grube. Krasnojarsk (von Herrn STREBLOW gesammelt). Attus Walck. 1. AÅttus rupicola C. Kceh. Podk Tunguska (lat. 61? 6'), Jeniss. Exped. 2. Attus letobundus C. Kceh. Krasnojarsk (von Herrn STREBLOW gesammelt). 3. AÅAttus falcatus Ol. Krasnojarsk (von Herrn STREBLOW gesammelt). PHALANGIDEN. Phalangium Linn. 1. Phalangium cornutum Linn. Krasnojarsk (von Herrn STREBLOW gesammelt). 2. Phalangium capricorne L. Kceh. Aninskoj (lat. 63” 30'), Jeniss. Exped. Phalangium Nordenskioldi n. sp. Mas. Der Körper oben tiefschwarz oder schwarzbraun; die Granula gelblichweiss; der Augenhägel oben mit einem gelbbraunen Längsstreifen; tuber das Abdomen zieht ein 108 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA, weisser, zuweilen vorn in einzelne Flecken aufgelöster Längsstreifen bis zum hinteren Ende; derselbe ist jedoch nicht an allen Exemplaren zu bemerken. Meist hat die Ober- seite des Körpers einen mehr oder weniger deutlichen blauen Metallschiller. Die Man- dibeln, die Palpen, die Schenkel, Patellen und Tibien der Beine schwarz; die Tarsen der letzteren gelbbraun. Die Unterseite des Körpers schwärzlichgrau oder grauweiss, meist aber gelbbraun; die Klappe der Sexualorgane schwarzbraun mit braungelben Längsstreifen. Bei einzelnen Exemplaren, wahrscheinlich im Zustande der Sättigung treibt sich die den Cephalothorax und das Abdomen verbindende Haut hervor und er- scheint dann als reinweisser Querstreifen. Femina. Bei dunkler gefärbten, weiblichen Exemplare dieser Art ist der Körper oben dunkelgelbbraun, die Granulationen sind ebenfalls gelblichweiss; die ibrige Zeich- nung stimmt mit jener des Männchens iberein. Die Mandibeln schwarz. Die Palpen schwarzbraun; das Patellar- und Tibialglied oben mit einem gelblichweissen Längs- streifen; die Schenkel des ersten Beinpaares schwarzbraun, an der Aussenseite ein gelb- licher Längsstreifen. Die Schenkel der iöbrigen Beine dunkelgelbbraun, an der Basal- hälfte oben gelblichweiss. Die Tibien und Patellen dunkelgelbbraun, oben mit zwei durchlaufenden, gelblichen Längsstreifen. — Die Tarsen der drei Vorderpaare braun- gelb; der Metatarsus an der Basis stärker gebräunt; die Metatarsen des vierten Paares weisslichgelb. Die Unterseite wie bei dem Männchen gefärbt. Es giebt viel heller gefärbte weibliche Exemplare; bei diesen ist die Oberseite des Abdomen schwärzlich grau oder braun; der Cephalothorax ist am Hinterrande und seitlich weiss; der weissliche Mittellängsstreifen an der Oberseite des Abdomen ist breiter und beiderseits von demselben bemerkt man eime Reihe sechwarzer Querfleckchen. Die Mandibeln sind braungelb; das Basalglied derselben zeigt oben einen schwarzen Flecken, das Zangenglied aussen und innen einen schwarzen Längsstreifen, welcher je- doch nicht die ganze Länge des Gliedes herabreicht. Die Palpen wie bei den dunkel- gefärbten Exemplaren. Die Beine desgleichen; nur sind die Schenkel zuweilen oben viel weitert herauf lichter gefärbt. Mas. Der Körper glanzlos, oben schwach metallisch schillernd, vorn gerundet, hinter dem vierten Beinpaare leicht eingeschnärt, gewölbt; das Abdomen in den Seiten ge- rundet. Die ganze Oberseite weitschichtig feim granulirt. Der Vorderleib mit einer Furche beiderseits längs des Seitenrandes und einer anderen, welche parallel mit dem Hinterrande verläuft, vor letzterer sowie zwischen ihr und dem Hinterrande eine Querreihe niederer, ein kurzes Borstchen tragender Zähmchen. Beiderseits vom Augenhiögel, iber dem Seitenrande und besonders zahlreich am Vorderrande und zwischen diesem und dem Augenhägel spitzigere, ebenfalls ein kurzes Borstchen tra- gende Zähnchen. Der Augenhägel hoch, so lang als breit, oben mit einer seichten Längsfurche, beiderseits von dieser eine Reihe borstentragender Zähnchen. Am Abdo- men Querreihen niederer, borstentragender Zähnchen. Ueber den Mandibeln zwei KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |I6. N:O 5. 109 schmale Lamellen, an ihrem inneren Ende ein kleines, schwarzes Knötchen. Das Basal- glied der Mandibeln oben nicht gewölbt, mit borstentragenden Zähnchen besetzt. Das Zangenglied diänn, vorn herab gewölbt, glänzend, mit ganz kurzen, feinen Borstchen weitschichtig bewachsen. Das Femoralglied der Palpen aufwärts gebogen, gegen das Ende verdickt, an der Aussen- und Innenseite glatt und nur mit kurzen Borstchen besetzt, oben mit kleinen, scharfen, unten mit grösseren, ebenfalls spitzigen, endborstigen Zähncehen reichlich be- wehrt. Das Patellarghied kurz, in den Seiten mit kurzen Borstchen bewachsen, oben mit ganz kleinen Zähnehen besetzt. Der Tibialtheil c. 1'/> mal so lang als das Patellar- glied, so dick als dieses, aussen und innen mit kurzen Borstchen, oben mit ganz klei- nen, unten mit grösseren, spitzigen Zähnehen besetzt. Das Tarsalglied dinner als der Tibialtheil, gegen das Ende leichti verdickt, kurzborstig, unten an der Basalhälfte mit kurzen, scharfen Zähnchen besetzt. — Die Endklaue zahnlos. Die Beine glänzend; die Schenkel, Patellen und Tibien nicht kantig, rings mit spitzigen Zähnchen besetzt und kurzborstig. Länge des Körpers: 0005, eines Beines des ersten Paares: 0”0145, des zweiten: 0”025, des dritten: 0”016, des vierten: 0”024. Femina. Körper länger, mehr gewölbt; die Zähnchen am Vorderleibe, besonders jene zu- nächst des Vorderrandes viel höher. Das Basalglied der Mandibeln oben bei manchen Weibehen nur mit Borstchen besetzt. Das Femoralglied der Palpen unten nur mit wenigen, endborstigen, spitzigen Zähnchen. Das Tibialglied oben ohne Zähnechen, nur sehr kurz behaart, unten mit Borstchen besetzt. Am Tarsalgliede fehlen unten die Zähbhnehen. Die Schenkel der Beine nur seitlich und oben mit Zähnchen besetzt, die ibrigen Glieder nur mit kurzen Borstehen und einzelnen Längsreihen von Zähnchen. Länge des Körpers: 0007, eines Beines des ersten Paares: 0”013, des zweiten: 0”021, des dritten: 0”013, des vierten: 0”02. Sowohl Weibehen als Männchen variiren auch sehr bezäöglich ihrer Grösse. Von Krasnojarsk, Selivaninskoj (lat. 65” 55), Troitzkoj (lat. 65” 45')) Pupkowskij (lat. 64” 42'), Baklanowskij (lat. 64? 25), Worogowa Selo (lat. 60” 50'), Jarzowa Selo (lat. 60? 10'). Jeniss. Exped. Von Herrn STREBLOW in grosser Anzahl bei Krasnojarsk gesammelt. Phalangium personatum n. sp. Der Cephalothorax gelblichweiss, der Vorderrand schwarzbraun gesäumt; ein grosser schwarzbrauner Flecken in Form eines Dreiecks umgiebt in weitem Umfange den Augenhögel; die Körnehen an dem Vorderrande und dem grösseren Flecken gelb- lich; vor dem Hinterrande, den Seiten genähert, beiderseits ein tiefschwarzes Querfleck- chen. Das Abdomen oben aschgrau, mit einer durchlaufenden, aus einzelnen, gelblich- weissen Fleckchen zusammengesetzten Mittellängsbinde, beiderseits derselben eine Reihe von schwarzen Querstreifen, welche jedoch den Seitenrand nicht erreichen; die Unter- seite des Abdomen hellgrau. Die Mandibeln gelbbraun mit sehwarzen Zangen. Die 110 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Palpen gelbbraun, schwärzlich angelaufen. Die Schenkel der Beine braungelb, jene des ersten Paares mit schwarzen Längsstreifen, an den ibrigen bilden die Körnerreihen ebenfalls schwarze Längsstreifen. Die Patellen und Tibien braungelb mit schwarzen Längsstreifen; die Tarsen schwarz. Der Körper dem Umrisse nach rein eiförmig, iber den Häften des dritten und vierten Beinpaares leicht eingedräckt, oben stark gewölbt, glanzlos. Der Cephalothorax in der Mitte erhöht, um die etwas vorspringende Mitte seines Vorderrandes ein Halb- kreis spitziger Höckerchen, zu beiden Seiten dieses Halbkreises und zwischen demselben und dem Augenhögel mehrere ähnliche Höckerchen; mit solchen ist auch der Seiten- rand des Cephalothorax besetzt; beiderseits von dem Augenhäögel drei-vier Höckerchen; parallel mit dem Seitenrande eine breite, geschwungene Furche; vor dem Augenhigel etwas entfernt von einander zwei seichte Längseindricke hinten in eme geschwungene Furche auslaufend. Der Augenhögel vom Vorderrande mindestens dreimal soweit als sein Längsdurchmesser beträgt, entfernt, so breit als lang, oben mit einer beiderseits mit spitzen Höckerchen besetzten Längsfurche; die Augen weiter als in ihrem Durch- messer von eimander entfernt. — Das Abdomen oben mit Querreihen spitzer Körnehen. — Die Mandibeln schwach, glänzend, glatt; das Basalglied mit wenigen kleinen Körn- chen und wie das Zangenglied mit kurzen Borstchen besetzt. — Das Femoralglied der Palpen gebogen, seitlich zusammengedräckt, gegen das Ende verdickt, mit kurzen Borst- chen besetzt, an der Unterseite spitze Körnchen. Das Patellar- und Tibialglied ohne Fortsätze, mit kurzen Borstchen besetzt. Das Tarsalglied gegen das Ende verdickt, kurzborstig. Die Beine glänzend; die Schenkel des ersten Paares dick, stumpfkantig, mit Längsreihen spitziger Körnehen; auch die öbrigen Schenkel mit ähnlichen Körner- reihen besetzt; jene des zweiten Paares stielrund; jene des dritten Paares stumpfkantig und ebenso dick als die Schenkel des ersten Paares, jene des vierten dänn, doch dicker als die Schenkel des zweiten und leicht gekräömmt. Am Ende der Schenkel und Pa- tellen, mit Ausnahme jener des zweiten Paares spitze Zähnchen; die Tibien des ersten dritten und vierten Paares undeutlich stumpfkantig und wie die Patellen mit spitzigen Körnchen in Längsreihen besetzt; jene des zweiten Paares nur mit Borstchen. Länge des Körpers: 070075, eines Beines des ersten Paares: 0013, des zweiten: 070255, des dritten: 0013, des vierten: 002. Phalangium personatum unterscheidet sich von Phalangium saxatile C. Kch., mit welchem es grosse Aehnlichkeit besitzt, dennoch in auffallender Weise. Bei letzter Art ist der Vorderrand des Cephalothorax hoch aufgebogen, der Augenhägel ist nur in der doppelten Länge seines Durchmessers vom Vorderrande entfernt; die Körnehen an der Oberseite des Abdomen sind sehr klein und nicht deutlich in Querreihen ge- geordnet; die Schenkel des ersten und dritten Paares sind länger und nur mässig ver- dickt; die Tibien ohne Körnerreihen. Krasnojarsk, von Herrn STREBLOW gesammelt. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:O 5. 111 Mitopus Thor. 1. Mitopus morio Fabr. Sibirien (Krasnojarsk-Tomsk). Krasnojarsk (von Herrn STREBLOW gesammelt). — Chantajskoj (lat. 68? 5), Selivaninskoj (lat. 65? 55), Troitzkoj (lat. 65” 45'), Amninskoj (lat. 63” 30') und Intsarewo (lat. 627). Jeniss. Exped. Acantholophus C. Kch. 1. Åcantholophus tridens C. Keh. Sibirien, Krasnojarsk-Tomsk; Aninskoj (lat. 63” 30'), Intsarewo (lat. 62”), Podk- Tunguska (61? 15), Jarzowa Selo (lat. 60? 10'), Krasnojarsk (lat. 56”). Jeniss. Exped. — Krasnojarsk (von Herrn STREBLOW gesammelt). Nemastoma C. Kch. Nemastoma crassipalpis n. sp. OT fö 19 Palpe. Femina. Der Körper schmutzig weiss, am Kopfe ein braungelber, querer, vorn verschmä- lerter Chitinschild, fast die ganze Breite einnehmend; hinter diesem eine röthliche Bogenlinie; am Abdomen ein röthlicher, ziemlich gleichbreiter, am Rande gezackter Längsfleck, mit einer Reihe grösserer, weisser Flecken in seiner Mitte; hinter diesem Längs- flecken röthliche Querbinden. Die Segmente der Unterseite röthlich, ihre Interstitien weiss. Die Mandibeln, Palpen und Beine schmutzig-braungelb. Die Oberseite des Körpers, welcher vorn nur wenig verschmälert ist und gegen das hintere Ende etwas spitz zuläuft, hochgewölbt, mattglänzend, äusserst fein granu- lirt, weitschichtig mit ganz kurzen, spitzen, schwarzen Borsten besetzt; zwei grössere, dickere Borsten neben einander an der Basis des Abdomen. — Der Augenhögel quer- oval, sehr glänzend, nicht ganz in seinem kärzeren Durchmesser vom Kopfrande ent- fernt, sehr glatt, ohne Mittelrinne; die Augen an seiner Aussenseite, wenig gewölbt, in der doppelten Breite ihres Durchmessers von einander entfernt. Die Abdominalseg- mente ohne Höcker oder Dornen. Die Unterseite des Abdomen mit viel zahlreicheren kurzen Borstehen besetzt. Die Genitalienklappe dicht mit längeren schwarzen Borsten bewachsen. Die Mandibeln glatt, glänzend, mit mässig langen, schwarzen Borsten be- setzt; das horizontale Glied derselben fast viermal so lang als breit, gegen die Basis nur wenig verschmälert. Das Zangenglied nach Hinten gedriäckt, an der Basis knie- förmig gewölbt, merklich länger als das Basalglied. Das Femoralglied der Palpen kurz, gegen das Ende allmählich verdickt, leicht gekräömmt, unten mit gerade abstehenden feinspitzigen Borsten besetzt. Die ibrigen Glieder der Palpen dicht kurzborstig; das Patellarglied etwas länger als der Femoraltheil und dicker, oben gewölbt, gegen die Basis und das Ende wenig verschmälert. Das Tibialghed länger als der Patellartheil, seiner Form nach einem Fällhorne nicht unähnlich, gewölbt, aus dicker Basis nach dem 112 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. stark einwärts gekrämmten Ende verschmälert; der Tarsaltheil seinem Umrisse nach halbkreisförmig, seine untere (äussere) Fläche gerade, seine obere (innere) stark gewölbt, höchstens halb so lang als der Tibialtheil. Die Beine glanzlos, mit kurzen, gewöhn- lichen Borsten besetzt; das erste und dritte Paar bedeutend kärzer, als das zweite und vierte. Die Schenkel gegen das Ende nur wenig verdickt und wie die itbrigen Glieder stielrund. Körperlänge: 07003, Breite: 0700275. Von Nischnij Jubatsk (lat. 63” 50') und Podk. Tunguska (lat. 61” 15') je ein Exem- plar (Jeniss. Exped.). ANOTAFR HEDINS ORIBATIDEN. Hermannia Nic. 1. Hermanma reticulata Thor. Cap Grebeni (Now. Semlja Exped.). T. III. f. 21 Oberseite des Thierchens. f. 212 Unterseite. f. 21" Ende eines Tar- sus des vierten Beinpaares. Eremeus C. Kceh. 1. Eremeus lineatus Thor. Möller Bay, Jugor Sharr (Wajgatsch) und Kostin Sharr (Now. Semlja); an letz- terem Örte »vulgatissima forma sub lapidibus griseo-nigris ad litus». Nothrus C. Kch. I. Nothrus borealis Thor. Besimannaja. Jugor Sharr (Wajgatsch) Now. Seml. Exped. Sopotschnaja Korga (lat. 71” 40'), Jeniss. Exped. T. III. f. 22 Die Milbe von Oben. f. 22: von Unten gesehen. f. 22" Ende eines Tarsus. f. 22< Mandibel. f. 229 Palpe. Nothrus nigro-femoratus n. sp. T. III. f. 23 Oberseite des Thierchens. f. 23: Unterseite. Körperlänge: 0”001. Schwarz; die Beine bräunlichgelb; die Häften schwarz, die Schenkel mit Ausnahme ihrer Basis schwärzlich angelaufen. ; Glanzlos. Der Cephalothorax dreieckig, vorn in eine abgerundete Spitze zulaufend und hier mit zwei nach Innen gekrämmten, kurzen Borsten; hinter diesen zwei andere gerade Borstchen. Der Seitenrand öber den Hiften des zweiten Paares ausgeschnitten. In der Linie zwischen dem ersten und zweiten Bempaare, vom Seitenrande entfernt die KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. 1018 beiden Stigmen mit kurzer, dicker Kolbenborste; die Oberläche des Cephalothorax und Abdomen weitschichtig mit kurzen, dicken Borstechen besetzt. — Das Abdomen dem Umrisse nach ziemlich oval, vorn verschmälert, vor den Häften des vierten Beinpaares eine vorspringende Ecke bildend. Die Schenkel der vier Vorderbeine aus aufgetriebener Basis und darauf folgendem, kurzem Stielchen plötzlich verdickt, dann aber bis zum Ende gleichdick; der aufgetriebene Theil an der Basis einwärts gebogen. Die Häften mit kurzen, dicken Borstchen besetzt. An den Schenkeln, Patellen und Tibien nur we- nige, gekräummte, jedoch ziemlich lange Borsten; am Ende der Tibien oben eine sehr lange Borste. Die Tarsen unten mit einigen dicken Borsten, oben und am Ende mit langen Haaren besetzt; nur eine Klaue. — Die Genitalienklappen bilden ein Quadrat mit abgerundeten Ecken; sie sind kaum in der halben Breite einer ihrer Seiten von den Analklappen entfernt; letztere bilden ein Öval, welches nach Vorn verschmälert ist; die Klappen selbst sind gewölbt, ihr freier Innenrand ist leicht gewulstet. Jugor Shar (Wajgatsch). Nothrus scaber n. sp. T. III f. 24 Das Thierchen von Oben, f. 242 von Unten gesehen. f. 24 Ende eines Tarsus. Körperlänge: 07001. Ganz dunkelbraun; die Behaarung weiss. Der Cephalothorax, dessen Hinterrand etwas vom Abdomen iberragt ist, an sei- ner hinteren Hälfte bis zu dem ersten Beinpaare ziemlich gleichbreit, gewölbt, von da nach Vorn verschmälert, am vorderen Ende abgerundet und hier mit zwei gegen ein- ander gekrämmten Borstchen, mattglänzend, deutlich erhaben-netzartig; beiderseits der Mittellinie zwei dicke, lange Borsten. Die Stigmen in der Linie zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare mit eimer weissen, mässig langen, kolbig verdickten Borste. Das Abdomen länglichrund, mattglänzend, gewölbt, deutlich-, jedoch weniger regelmässig er- haben netzartig, als der Cephalothorax, mit vier Längsreihen dicker, gekrummter Bor- sten; die Oberseite des Abdomen bildet einen durch eine weiche Membran mit der un- teren, ebenfalls hart chitinisirten Seite verbundenen Winkel. — Die Unterseite feimer, je- doch deutlich erhaben netzartig. Die Häften der Beine mit einander verwachsen. Die Genital- und Analöffnungen dicht beisammen; erstere ein vorn breiteres und hier an den Ecken gerundetes Viereck, mässig hoch umrandet, darstellend und durch zwei run- zelig unebene Klappen verschlossen. Die Analöffnung weit länger, als die Genitalklap- pen, vorn und hinten verschmälert, sehr hoch und scharf umrandet, in den Seiten ge- rundet, 3 mal so lang als breit. — Die Beine grob runzelig uneben, am Ende der Tibien des ersten und zweiten Paares und hinter der einen etwas schwachen Klaue an den Tarsen oben je eine lange feine und hinter dieser Borste an den Tarsen noch eine zweite steifere und dickere. Vom Cap Grebeni (Now. Semlja), von Jefremow Kamen (lat. 72” 40'), Sopotsch- naja Korga (lat. 71? 40') und vom Kap Gostinij (lat. 71”), Jenissej. N 15 K. S. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 5. 114 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Nothrus punctatus n. sp. T. III. f. 25 Oberseite der Milbe. f. 252 Unterseite. f. 25" Ende eines Tarsus. Körperlänge: 0”00075. Das ganze Thier braunschwarz. Der Cephalothorax vorn abwärts gebogen, mattglänzend, dicht grob vertieft punktirt, iäber den Häften des ersten Bempaares tief rund ausgeschnitten, ein Dreieck mit abgerundeten Ecken bildend. Vor dem Ausschnitte fir die Häften des ersten Beinpaares beiderseits ein rundliches Högelchen; etwas vor dem Hinterrande beginnen zwei Längsfalten, welche vorn unter spitzem Winkel zusammentreffen, aussen von diesen Falten eine tiefe Furche; die Fläche zwischen denselben ausgehöhlt; die Borsten in den Stigmen ziemlich lang, gegen das Ende allmählich, jedoch nicht kolbig verdickt. Vor dem vorderen Ende der beiden erwähnten Falten zwei dicke, weisse Borsten, welche nach Vorn gerichtet sind. — Das Abdomen ein vorn breit abgestutztes Oval bildend, oben ziemlich flach, mattglänzend, weitschichtig seicht vertieft punktirt; die Oberseite von der gewölbten Seitenfläche durch eine stumpfe, aber stark hervortretende Kante abgegrenzt, nach Innen von dieser Kante tief ausgehöhlt; in der Mitte zwei weniger hohe, hinten gegen einander gebogene Längsfalten; diese Kanten und Falten mit mässig langen, dicken Borsten besetzt; der Hinterrand mit längeren, gekrämmten Borsten be- setzt. Die Seitenwände des Abdomen gewölbt, nach Innen geneigt, deutlicher punktirt. Die Unterseite von der Seitenfläche durch stumpfe Kanten, welche sich hinten unter spitzem Winkel vereinigen, begrenzt. Die Genitalienöffnung ein erhöht umrandetes, hinten verschmälertes Trapez bildend; der Innenrand der Klappen etwas gewulstet und mit kurzen Wimperhärchen besetzt. Die Analöffnung erhöht wumrandet, vorn und hinten spitz; der innere Klappenrand ziemlich scharf und unbehaart. Die Beine etwas glänzend, grob vertieft punktirt; die Schenkel dick, oben etwas platt, jene der beiden Vorderpaare oben und an der Basis vorn mit langen dicken Borsten, an der Vorderseite in der Endhälfte mit kurzen Stacheln besetzt, ganz ähnlich die Patellen, Tibien und Tarsen mit Borsten und Stacheln besetzt; nur sind an den Tarsen oben die Borsten feiner; vor der etnen kräftigen Endklaue eine starke Stachelborste. Die Schen- kel des dritten und vierten Beinpaares sind oben wie unten mit längeren dicken Borsten besetzt; die äbrigen Glieder der beiden Hinterpaare ganz ähnlich jenen der Vorder- paare mit Borsten und Stacheln. Ein Exemplar vom Gåskap. Oribata Latr. 1. Oribata notata Thor. Besimannaja. Jugor Sharr (Wajgatsch) Nowaja Semlja Exped. Krestowskoj (lat. 72? 15'), Jefremowkamen (lat. 72? 40'), Sopotschnoja Korga (lat. 71” 40'), und Kap Gos- tinij (lat. 71”). Jenissej Exped. T. IV. f. I Oberseite der Milbe. f. 12 Unterseite. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 5. 1135 Oribata reticulata n. sp. Leider kann von dieser interessanten Art. von welcher nur ein Exemplar vorhan- den ist, keine Abbildung gegeben werden, indem die sämmtlichen Beine, an den Körper angelegt, unter den Seitenflögeln des Abdomen verborgen sind. Körperlänge: 0"001. Der Körper nur wenig länger als breit, breit-oval, glänzend, hochgewölbt. Der Cephalothorax conisch, der Brusttheil in eimen hochgerandeten, am vorderen Ende schräg abgestutzten und aussen scharfspitzigen Flägel erweitert; zwischen beiden Fli- geln ist der Thorax tief eckig ausgerandet, unter dem vorderen Ende desselben ragt eine starke nach Innen gekrämmte Borste hervor, welche das vordere gerundete, durch eine Bogenfurche abgesetzte Kopfende nicht iberragt. Der Cephalothorax schwarz- braun, die freivorstehenden Theile der Fligelfortsätze und der vorderste Kopfrand durchscheinend bräunlichgelb. — Das Abdomen schwarz, vorn mit einem gelblichen dreieckigen Längsfleckehen; die Seitenfläögel bräunlichgelb. — Die ganze obere und un- tere Fläche des Abdomen deutlich sehr fem netzartig; mit abstehenden, mässig langen, dicken Borsten ist die Oberseite weitschichtig besetzt; der Vorderrand in der Mitte einen vorstehenen, leicht gerundeten Lappen bildend, an beiden Enden des Lappens ragt aus dem Grunde einer kleinen Aushöhlung eine weissliche, gegen das Ende allmählich ver- dickte, am Ende abgestutzte Borste hervor; unmittelbar an dieser beginnen die grossen, herabgebogenen und unten breit gerundeten Seitenflägelfortsätze; vor dem Lappen des Vorderrandes zwei lange, aufrechte Borsten. Die Genitalienklappen von den am Hinter- rande des Abdomen befindlichen Analklappen weit entfernt; sie sind ganz nieder um- randet und bilden eine vorn gerundete, hinten verschmälerte und eckige Fläche, welche nicht länger als breit ist; die Klappen selbst kaum gewölbt, ihr freier Innenrand nur we- nig erhöht. Die Analklappen beträchtlich grösser, von derselben Form wie die Geni- talienklappen, nur verkehrt, indem die schmälere Seite nach Vorn liegt. Von Werschininskoj (lat. 68” 45'). Jenissej Exped. Oribata lucens mn. sp. T. IV. f. 2 Die Milbe von Oben — f. 22 von. Unten gesehen. Körperlänge: 0”0006. Röthlichbraun, ein dreieckiges gelbes Fleckehen an der Mitte des Vorderrandes des Abdomen; die Seitenflugelfortsätze durchscheimend bräunlichgelb; die vorspringen- den Kanten am Cephalothorax dunkelbraun; die Beine hellbräunlichgelb. Der Cephalothorax conisch, am vorderen Ende abgestutzt und hier von einer kleinen Spitze iberragt, mit vier stark erhöhten Längsleisten; die beiden äusseren nach Vorn divergirend und mit ihrer scharfen Spitze iber den Seitenrand hinausragend; unter dieser Spitze kommt eine stark gekrämmte, nach Innen gebogene Borste hervor, welche das vordere Kopfende iöberragt; die beiden mittleren Leisten convergiren etwas nach Vorn und von ihrer Spitze geht eine gerade vorwärts gerichtete Borste ab, welche ebenfalls iber das vordere Kopfende hinausragt; die Fläche zwischen den beiden mitt- 116 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. leren Leisten fein granulirt. Zwischen dem ersten und zweiten Beinpaar ragt ein klei- ner, flögelförmiger Fortsatz, welcher vorn gerade abgestutzt und oben gerundet ist, in die Höhe. — Das Abdomen äusserst fein und schwer erkennbar netzartig, sehr glän- zend, dem Umrisse nach breit-oval, vorn jedoch breit-abgestutzt, stark gewölbt, mit abstehenden, etwas gebogenen, mässig langen, weissen Borsten weitschichtig besetzt. Der Vorderrand bildet in der Mitte einen kurz vorspringenden, gleichmässig gerundeten Lappen, welcher zwei sehr lange, aufrechte, mit ihrem Ende vorwärts gebogene Borsten trägt, beiderseits an den Winkeln des Lappens ragt vom Cephalothorax herauf eine Kolbenborste hervor. Die Seitenfliugelfortsätze herabgebogen, am unteren Ende gerun- det, kurz. Die Beine dick, besonders die Schenkel, diese oben stark gewölbt, mit we- nigen langen Borsten besetzt. Die Patellen kurz; an jenen' der beiden Vorderpaare oben eine behaarte, steife, lange Borste, eine ähnliche Borste oben an den Tibien, am Ende sämmtlicher Tibien oben eine sehr lange Borste. Am Ende der Tarsen drei Klauen. Vorkommen: Jefremow Kamen (lat. 72” 40'), Krestowskoj (lat. 72” 15), Kap Gosti- nij (lat. 71”). Jeniss. Exped. — Besimannaja, Matotschkin, Jugor Shar, Gåskap, Kap Grebeni. — Nowaja Semlja Exped. Oribata crassipes n. sp. T. IV. f. 3 Oberseite der Milbe. f. 3: Unterseite. Körperlänge: 00004. Braungelb mit hellbräunlichgelben Beinen. Der Cephalothorax conisch, an dem abwärts gebogenen Kopfende ziemlich spitz und hier mit zwei käörzeren, stark nach Innen gekrämmten Borsten. Am Seitenrande des Brusttheiles ein vorn abgestutzter Flägelfortsatz; vom hinteren Ende des Cephalo- thorax verlaufen zwei, am vorderen Ende etwas breitere, vorn convergirende Längs- leisten; sie erstrecken sich nicht bis zum vorderen Kopfende, unter ihrem vorderen Ende kommt eine nach Vorn und einwärts gerichtete, längere Borste zum Vorschein, welche iber das Kopfende hinausragt. Ueber dem zweiten Beinpaar eine gegen das Ende allmählich verdickte Borste und nach Innen von dieser je eine lange aufrechte, feimspitzige Borste. — Das Abdomen eiförmig, vorn breit gerundet und beiderseits eine kurz vorspringende abgerundete Ecke bildend, am Hinterrande etwas mehr spitz gerun- det; die Fläche glatt, glänzend, weitschichtig mit kurzen Borstchen bewachsen. Die Beine, besonders die Schenkel dick, die Tibien der beiden Vorderpaare gegen das Ende keulenförmig stark verdickt; an den Schenkeln und Patellen nur zwei gekrämmte Borsten; die Tibien erst am Ende mit Borsten besetzt und oben mit einer langen End- borste. Die Tarsen von der Basis an mit Borsten reichlich versehen, am Ende der- selben zwei Klauen. Die Schenkel des zweiten Paares unten mit einem häutigen Flägel. Die Genitalienklappe breit-oval; die Analklappen gewölbt, von den Genitalienklappen c. 1'/; mal so weit, als ihr Durchmesser beträgt, entfernt, beide zusammen eine läng- lichrunde Figur bildend. Kap Gostinij (lat. 71”). Jeniss. Exp. Matotschkin und Jugor Shar (Now. Seml. Exp.). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. IN Ortibata nitens n. sp. T. IV f. 4 Oberseite des Thierchens. f. 42 Unterseite. f. 4" Palpe. Körperlänge: 000075. Schwarzbraun; die Beine braungelb. Der Cephalothorax kurz, vorn mit drei Spitzen endend, beiderseits von der mitt- leren Spitze eine kurze, nach Innen gekräummte Borste; von Hinten verlaufen nach Vorn Zwei convergirende Leisten, unter deren vorderem, spitzem Ende eine mässig lange Borste hervortritt. Das Abdomen hochgewölbt, seitlich und hinten gerundet, länger als breit, glänzend, glatt, weitschichtig mit kurzen, abstehenden Borsten besetzt; der Vor- derrand einen breiten, gleichmässig gerundeten Vorsprung bildend, beiderseits von die- sem eingebogen und von hier aus in den Seitenfigelfortsatz ubergehend, letzterer das Abdomen iberragend und in eine scharfe, etwas auswärts gebogene Spitze endend. — Die BPBeine dickgliedrig, kurz; am Ende der Tibien an den beiden Hinterpaaren oben eine lange Borste, unten ein kurzer Stachel; am Ende der Tarsen am ersten und zweiten Beinpaare drei lange Borsten; die Tarsen mit drei Klauen versehen. — Die Genitalien- klappen zwischen den Häften des vierten Paares, eine fast kreisrunde Fläche bildend; die Analklappen am hinteren Ende des Abdomen, sie stellen eine längliche, vorn ge- rundete, hinten geradrandige, gewölbte Fläche vor. Dudino (lat. 69? 15'). Jenissej Exped. Eine mit Oribata ovalis C. Keh. sehr verwandte Art. Oppia C. Kch. Oppia spheerica. T. IV. f. 5 Die Milbe von OÖben. f. 52 von Unten gesehen. Körperlänge: 0”001. Der Cephalothorax bräunlichgelb mit schwarzen Längsleisten; das Abdomen röth- lichbraun, die Beine bräunlichgelb. Der Cephalothorax conisch, vorn in eine scharfe Spitze endend, hinter derselben beiderseits eime vorspringende Ecke; vom Hinterrande ziehen sich, vorn convergirend, zwei Längsleisten nach Vorn, diese Leisten stehen da, wo die Fläche des Cephalothorax sich gegen die Spitze abwärts wölbt, frei vor und enden unmittelbar in eine lange, feimspitzige, das vordere Kopfende iberragende Borste. Das Abdomen oben gewölbt, glatt, glänzend, dem Umrisse nach fast kreisrund; am Vorderrande vier Borsten, zwei sehr lange, das vordere Kopfende itberragende, sind nach Vorn gerichtet, die beiden seitlichen nach Aussen und aufwärts, diese sind etwas kärzer und wie die mittleren behaart. Oberhalb des Hinterrandes zwei lange, aufrechte und unterhalb desselben zwei weiter von einander entfernte, nach Aussen gerichtete Borsten. Die Genitalien- und Analklappen mit Borsten besetzt; erstere ein kurzes, hinten verschmälertes Trapez bil- dend, die Vorderseite desselben gerundet; die Klappen selbst leicht gewölbt; die Anal- klappen stärker gewölbt, eime länglichrunde Fläche darstellend. Die Schenkel des er- 118 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. sten Beinpaares däönner als die ubrigen, spindelförmig, jene des zweiten dicker, unten mit einem häutigen Flägel, jene des vierten Paares sehr breit, nur wenig länger als breit, oben und unten gerundet, am Ende gerade abgestutzt. Am Ende der sämmt- lichen Patellen und Tibien und an den Häften des dritten Beinpaares eine starke, be- haarte Borste. Am Tarsenende drei Klauen. Besimannaja (Now. Semlja Exped.). — Jefremow Kamen (lat. 72” 40'). Sopotsch- naja Korga (lat. 71” 40'), Kap Gostinij (lat. 71”) und Dudinp (lat. 69? 15). Jenissej Expedition. Oppia oblonga n. sp. T. IV. f. 6 Oberseite des Thierchens. f. 6: Unterseite. Körperlänge: 0”001. Schwarzbraun mit einem bräunlichgelben, dreieckigen Fleckehen an der Mitte des Vorderrandes des Abdomen; die Flägelfortsätze an den Seiten des letzteren bräunlich- gelb; die Beine braungelb. Glänzend, glatt, oben hochgewölbt; der Cephalothorax conisch, vorn gerundet; der Kopftheil oben stark gewölbt; der Thorax vorn in der Mitte tief eckig ausgeran- det und beiderseits in eine scharfe Spitze, unter welcher zwei Borsten hervortreten, verlängert; der Aussenrand dieser Spitzenfortsätze leistenartig erhöht. — Das Abdomen fast so breit als lang, in den Seiten und hinten gerundet, in der Mitte des Vorder- randes einen schön gerundeten Vorsprung bildend, beiderseits desselben eimgebogen und von da an in den abwärts gebogenen Seitenflugelfortsatz öubergehend; unter der Ein- biegungsstelle kommt eine gegen das Ende allmählich verdickte Borste beiderseits zum Vorschein. HEine längere, feinspitzige Borste beiderseits in der Nähe der Vorderrands- ecke. Das Abdomen ist allenthalben mit mässig langen, abstehenden, am Ende abge- stutzten Borsten besetzt. Die Beine dänn, an den Tibien unten eine lange, gewöhnliche Borste. Am Ende der Patellen und in der Mitte der Tibien oben eine stärkere, be- haarte Borste. An den Tarsen drei Klauen. Die Genitalienklappen bilden eine erhöht umrandete, rundliche, vorn breitere Fläche zwischen den Häften des vierten Beinpaares; die Analklappen nahe am Hinterrande, eine längliche, vorn und seitlich leicht gerun- dete, erhöht umrandete, am Hinterrande fast gerade Fläche darstellend; die inneren Klappenränder breit gewulstet. Dudino (lat. 69” 15'), Werschininskoj (lat. 68” 45). Jeniss. Exped. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. 119 GAMASIDEN. Gamasus Latr. 1. Gamasus coleoptratorum Linn. Krasnojarsk (Jeniss. Exped.). 2. Gamasus emarginatus C. Kch. Werschininskoj (lat. 68” 45'). Melnitschni (lat. 65? 17'). Jeniss. Exped. — Kar- makul (Nowaja Seml. Exped.). T. IV. f. 7 Obergseite der Milbe. f. 72 Unterseite. Gamasus armatus n. sp. T. IV. f. 8 Oberseite des Thierchens. f. 8? Unterseite. f. 8" Vergrösserte Borste des Körpers. Körperlänge: 0”0015. Der Körper gelblichweiss; die Rickenplatten, die Mandibeln, Palpen, Beine und die Genitalienplatte hell-bräunlichgelb. Der Körper oben grösstentheils von den beiden, durch ein mässig breites Inter- stitium getrennten Räckenplatten bedeckt; die vordere Platte lässt bis zu den mit einer mässig langen, gebogenen Borste versehenen, eine Ecke bildenden Schultern keinen Saum frei, von da bis zu dem Hinterrande neben den geraden Seiten einen mässig breiten Saum; die Hinterrandswinkel abgerundet; der Vorderrand der hinteren Platte gerade; die Seiten und der Hinterrand gerundet, einen mässig breiten Saum freilassend. Beide Rickenplatten glänzend, sehr fein der Quere nach gerunzelt, mit mässig langen, an der Endhälfte behaarten Borsten, wie die ubrige Körperfläche weitschichtig besetzt- — Das Basalglied der Palpen länger als die äbrigen, wie diese mit kurzen Borstchen besetzt; die ibrigen Glieder mit Ausnahme des letzten von gleicher Länge; das End- glied dichter behaart, kaum so lang als breit. Die Sternal-, Genital- und Analklappe zu einem grösseren Schilde verwachsen; dieser Schild ist zwischen den Häften schmal, am Vorderrande seicht rund ausgeschnitten, hinter dem vierten Beinpaare plötzlich er- weitert und hier fast die ganze Breite der Unterseite einnehrmend, nach Hinten ver- schmälert zulaufend und am hinteren Ende eine abgerundete Spitze bildend; an Stelle der Genitalienplatte ein mit der Spitze nach Vorn gerichtetes dreieckiges Plättchen. Die Analöffnung länglichrund, nicht weit vom hinteren Ende entfernt. — Die Beine mit ziemlich langen Borsten besetzt; an den Tarsen sind diese Borsten länger als an den ibrigen Gliedern. Das erste Beinpaar dinner, das zweite dicker als die ibrigen; am Femur des letzteren unten ein zweispitziger breiter Fortsatz; am Patellargliede unten ein kleines Zähnchen, am Tibialtheile unten eine vorspringende Ecke. In grösserer Anzabl Exemplare von der Besimannaja Bay (Now. Semlja). Die beiden nächstverwandten Arten sind Gam. petiolatus C. Kch. und Gam. spi- nipes OC. Kch., von ersterem unterscheidet sich Gam. armatus durch den kärzeren, zwei- 120 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. zahnigen Dorn am Femur des zweiten Beinpaares und das Vorhandensein eines Zahn- chens an der Patella dieses Beines, von Gam. spinipes durch den zweizahnigen Dorn an dem Femur und den Mangel eines Stachels an der Tibia des zweiten Beinpaares, auch ist die Form des Körperumrisses bei beiden Arten wesentlich verschieden. Gamasus tenellus n. sp. T. V. f. I Die Milbe von Oben, f. 12 von Unten gesehen. f. 1" Palpe. Körperlänge: 0”001. Die Räöckenplatten, die Palpen, Beine, die Sternal- und Analplatten blass-bräun- lichgelb; der Körper gelblichweiss; die Mandibeln röthlichbraun. Der Körper dem Umrisse nach oval; der Seitenrand vor dem zweiten Beinpaar geschwungen in den gerundeten Vorderrand ibergehend, sechwach gewölbt, mit mässig langen Haaren weitschichtig bewachsen; am Hinterrande zwei längere Borsten. Die Oberseite ist mit zwei durch ein breites Interstitium von einander getrennten Chitin- platten bedeckt; die vordere ist vorn verschmälert, am Vorderrande gerundet, nimmt bis hinter das zweite Beinpaar allmählich an Breite zu; von da bis zu ihrer gerun- deten Hinterrandsecke ist sie gleichbreit, am Hinterrande gerade; an der Ecke, wo die vordere, schmälere Hälfte in die hintere iöbergeht, eine längere, bis zum Ende gleich- dicke Borste, schräg nach Vorn und Aussen gerichtet. Die hintere Riäckenplatte bil- det ein Dreieck mit abgerundeten Ecken; seine Basis lieot dem Hinterrande der vor- deren Platte gegenäber; diese Platte ist viel schmäler als die vordere und lässt sowohl seitlich als hinten einen viel breiteren Raum der Körperfläche frei als die vordere. Die Fläche beider Platten glänzend, etwas uneben-rauh. — Das Patellar- und Tibialglied der Palpen von gleicher Länge; das Metatarsalglied beträchtlich länger, der Tarsus sehr kurz, kegelförmig. Ausser der ziemlich langen und an den Endgliedern reichlicheren Behaarung bemerkt man an der Innenseite des Patellargliedes eine keulenförmige Borste, am Tibialgliede sind deren zwei vorhanden. Das erste und vierte Beinpaar länger als das zweite und dritte; das zweite merklich dicker als das erste, ohne besondere Fort- sätze oder Dorne. Die Beine sind reichlich mit langen, steifen Borsten besetzt. — Die Sternalplatte lang, schmal, zwischen den Häften des dritten Beinpaares plötzlich in eine kurze Spitze zulaufend. — Es ist keine Genitalienplatte zu bemerken. — Die Analplatte am hintersten Ende des Körpers, klein, herzförmig; die Oeffnung rund, in der Mitte der Platte. in Exemplar. Alkfient vid Besimannaja (Now. Semlja). Gamasus borealis n. sp. T. V. f. 2 Oberseite. f. 22 Unterseite. f. 2" Borste am Hinterrande des Körpers. Körperlänge: 0”001. Schmutzig weiss; die Rickenplatten, die Sternal-, Genitalien- und Analplatte bräunlichgelb; die Mandibeln bräunlichgelb mit einem breiten weisslichen Ringe in der Mitte; die Palpen und Beine schmutzig-gelblichweiss. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |6. N:O 5. 121 Der Körper dem Umrisse nach oval; hinter dem breit-rundlich abgestumpften vor- deren Ende die Seitenränder leicht geschwungen; die Oberseite flach gewölbt; die Räöckenplatten nehmen die ganze Länge ein und lassen vom Seitenrande nur wenig frei, sie smd mattglänzend, der Quere nach sehr fein gerunzelt und weitschichtig mit langen, glänzenden, weissen Borsten besetzt; an den sogenannten Schultern beiderseits eine lange, dicke, einseitig gefiederte Borste, am Hinterrande der hinteren Röckenplatte und des Körpers zwei ähnliche, jedoch beiderseits gefiederte Borsten, zwischen dem hinteren Paare zwei ganz kurze dicke Borstchen. Die Oberseite ist mit zwei, durch ein schmales Interstitium getrennten Platten bedeckt; die vordere nimmt vorn den ganzen Vorder- rand und einen Theil des Seitenrandes ein und ist an den Ecken ihres geraden Hinter- randes abgerundet; die hintere Platte ist in den Seiten und hinten gerundet, die Ecken ihres geraden Vorderrandes sind ebenfalls gerundet, sie läuft hinten verschmälert zu und bildet das hintere Ende des Körpers. Die Mandibeln mehr als halb so lang als der Körper. — Die Palpen sind kirzer als die Mandibeln; sie sind mit kurzen starken Borsten besetzt; das Patellarglied ist kurz, der Tibial- und Metatarsaltheil von gleicher Länge und fast noch einmal so lang als der Patellartheil; das ”Tarsalglied ganz kurz, kaum so lang als breit. Die Sternalplatte ist länglich, am Seiten- und Hinterrande ausgerandet; die Hinterrandsecken schräg abgestutzt. Die Genitalienklappe halbkreis- förmig, vorn und in den Seiten gerundet, am Hinterrande gerade. Die Analplatte sehr gross, jedoch einen breiten Saum am Seitenrande und hinten frei lassend; sie ist am Vorderrande gerade abgeschnitten, in den Seiten und hinten gerundet, läuft hinten ver- schmälert zu; die Analöffnung rund, am hinteren Ende der Platte. — Die Beine mit starken Borsten besetzt; an den Tarsen diese Borsten länger; das erste und vierte Paar von gleicher Länge und länger als das ebenfalls gleichlange dritte und vierte Paar. Das erste Paar merklich dinner als die öbrigen; das zweite Paar ohne Auswächse oder Fortsätze. Ein Exemplar von Schaitanskoj (lat. 71” 55'). Jenissej. Gamasus ovalis n. sp. T. V. f. 3 Oberseite. f. 32 Unterseite. Körperlänge: 0”001. Der Körper oben vollständig mit einer bräunlichgelben Chitinplatte bedeckt; unten weiss; die Mandibeln, Palpen und Beine gelblichweiss; die Sternal-, Genitalien- und Analplatte hellbräunlichgelb. Der Körper dem Umrisse nach oval; die obere Chitinplatte gewölbt, glänzend, fein gerunzelt, mit angedriäckten, mässig langen, weisslichen Härchen weitschichtig be- wachsen; die Chitinplatte ungetheilt; weder am Hinterrande noch in den Seiten irgend- welche längere Borsten. — Die Mandibeln nur wenig mehr als '/; der Körperlänge lang und etwas kärzer als die Palpen; letztere spärlich mit starken, kurzen Borsten besetzt, nur das Ende des Metatarsalgliedes und das Tarsalglied reichlicher mit Borsten ver- sehen; mit Ausnahme des ganz kurzen Tarsalgliedes sind die ibrigen von gleicher K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band, 16. N:o 5. 16 122 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Länge. — Die Sternalplatte breiter als lang, hinten etwas breiter als vorn; die Vorder- randsecken scharf, jene des Hinterrandes schräg abgestutzt; der Hinterrand rund aus- geschnitten. Die Genitalienplatte ihrem Umrisse nach flaschenförmig, vorn stark ver- schmälert, am Vorderande gerundet, nach Hinten allmählich an Breite zunehmend, hinten ebenfalls gerundet. Die Analplatte herzförmig, hinten spitz; die Analöffnung rund, in der Mitte. — Die Beine mit langen, steifen Borsten besetzt; an den Tarsen des ersten Paares mehrere sehr lange Borsten, jene des vierten Paares iberhaupt mit längeren Borsten besetzt. Das erste und vierte Paar etwas dimner als das zweite und dritte, jedoch merklich länger als diese. Ein Exemplar von Jefremow Kamen (Jenissej). Lat. 72” 40'. Sejus C. Kch. Sejus excisus n. sp. T. V. f. 4 Oberseite. f. 42 Unterseite. Körperlänge: 000075. Der Körper gelblich-weiss; die Räöckenplatte röthlichbraun; die Mundtheile, Pal- pen, Beine und die Sternalplatte bräunlichgelb; die Analplatte blassgelb. Der Körper dem Umrisse nach oval, flach gewölbt, allenthalben mit kurzen, dicken, am Ende spitzen Borsten weitschichtig besetzt. Die Räckenplatte vom Körperrande entfernt, durch ein ziemlich breites Interstitium der Quere nach getheilt; die vordere Hälfte bildet ein gleichschenkeliges Dreieck mit abgerundeten Ecken und zeigt in der Mitte ibres Seitenrandes einen seichten Einschnitt; die hintere Hälfte ist schmäler, fast halbkreisförmig, ihr Vorderrand ist gerade, der Seiten- und Hinterrand wellig einge- kerbt. Die obere Kopfplatte hat gerade Seitenränder und ist hinten ebenfalls gerade abgestutzt, sie ist breiter als lang; der Vorderrand ist in seiner Mitte etwas vorgezogen und trägt hier drei griffelförmige Fortsätze von gleicher Länge. Die Palpen sind mit gekrömmten Borsten besetzt; der Femoraltheil innen den Mundtheilen entsprechend ausgehöhlt, etwas kärzer als das gleichlange Patellar- und Tibialglied; das Tarsalglied länger als das Tibialglied, reichlicher behaart und am Ende in eine stumpfe Spitze zu- laufend. Die Sternalplatte ist länglich, hinten allmählich verschmälert, am Vorderrande in der Mitte ziemlich tief eckig ausgeschnitten und am Hinterrande in zwei kurze Spitzen auslaufend. — Eine besondere Genitalienplatte ist nicht vorhanden. Die Anal- platte von dreieckiger Form, die vordere Spitze abgerundet; die Analöffnung kreisrund. — Keine Schulterborste. — Das zweite und dritte Beinpaar käörzer als die iäbrigen; das vierte etwas länger als das erste; dieses nicht auffallend dinner als die äöbrigen. Die Schenkel des ersten Beinpaares sind oben mit körzeren, unten dagegen sowie die anderen Glieder und die iöbrigen Beinpaare mit langen, starken, theils gebogenen, theils geraden, am Ende spitzigen Borsten reichlich besetzt. Jenissej. S. von Troitzkoj (lat. 65” 45'). Zwei Exemplare. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:O 5. 123 Sejus semitectus n. sp. T. V. f. 5 Oberseite. f. 5 Unterseite. Körperlänge: 0001. Der Körper weiss mit hell-bräunlichgelber Räckenplatte; der Rässel, die Palpen und Beine blassgelb; die Sternal-, Genitalien- und Analplatte hellbräunlichgelb. Der Körper seinem Umrisse nach ein breites, zwischen dem ersten und zweiten Beinpaare eingedräcktes Oval darstellend, oben theilweise mit einer tiefgerunzelten, glänzenden, ungetheilten Chitinplatte bedeckt; diese Platte schliesst sich dem Vorder- rande bis an das zweite Beinpaar genau an, lässt von da an sowohl seitlich als hinten einen breiten Saum des weichen Körpers frei, sie läuft nach Hinten etwas verschmälert zu und ist am hinteren Ende abgerundet; die Platte sowohl wie der weiche Theil des Körpers sind mit langen, steifen Haaren reichlich bewachsen; am Hinterrande zwei län- gere Borsten. Den Rässel bildet eine lange, zweigliederige, am Ende spitz zulaufende Röhre, welche vor ihrer Spitze mit einem kleinen Häkehen versehen ist. Die Palpen käörzer als der Rässel, kurz behaart, viergliederig; die beiden ersten Glieder gleichlang und beträchtlich länger als die beiden ebenfalls gleichlangen Endglieder. Die Beine sehr dick, ziemlich von gleicher Länge, mit dicken Borsten besetzt; am Ende der mit breiter, langgestielter Haftscheibe versehenen Tarsen einige längere Borsten. Die Ster- nalplatte breiter als lang, mit geradem Vorderrande, der Hinterrand seicht rund aus- geschnitten, die etwas vorgezogenen Hinterrandsecken schräg abgestutzt. — Die Geni- talienplatte länglich-eiförmig, am Vorderrande gerade abgeschnitten. Die Analplatte oval, an ihrem schmäleren, hinteren Ende eine Borste. Ein Exemplar auf Myodes obensis am Gåskap. Nowaja Semlja. TROMBIDIDEN. Rhagidia Thor. 1. Rhagidia gelida Thor. Möller Bay, Gåskap, Kostin Shar, Kap Grebeni, Jugor Sharr (Now. Semlja Exp-.). — Krestowskoj (lat. 72? 15'), Jefremow Kamen (lat. 72? 40'), Schaitanskoj (lat. 71” 55'), Sopotschnaja Korga (lat. 71” 40'), Kap Muksuninskij (lat. 70”), Troitzkoj (lat. 65” 45'), Jenissej Exped. T. V. f. 6 Oberseite. f. 6: Unterseite. f. 6 Mandibel. f. 6< Ende eines Tarsus. f. 61 Ende einer Palpe. 124 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. RH OY NICE OmEIOIP/ ENE DIEN! Rhyncholophus Dug. Rhyncholophus sucidus n. sp. T. VI. f. 1 Oberseite. f. 1? Unterseite. Körperlänge: 0”0015. Hellbräunlichgelb mit blassgelben Palpen und Beinen (jedenfalls durch den Wein- geist entfärbt). Der die Mundtheile, die Augen und beide Vorderbeinpaare tragende Theil des Körpers unmittelbar hinter dem zweiten Beinpaare durch eme tiefe Bogenfurche abge- schnärt, vorn in eine abgerundete Spitze zulaufend; etwas vor der Furche eine runde Oeffnung, von welcher eine tiefeingeschnittene lineäre Furche zum vorderen Kopfende verläuft. Zwei weiter als in ihrem Durchmesser von einander entfernte Augen beider- seits iäber dem ersten Beinpaare. Hinter dem zweiten Beinpaare erweitert sich der Körper plötzlich mit mehr oder weniger starker seitlicher Rundung, verengt sich jedoch hinter dem vierten Paare wieder; hinten ist derselbe gerundet, er ist oben ziemlich platt, glanzlos und oben wie unten mit langen behaarten Papillen dicht besetzt. An der Oberseite des Körpers sind gewöhnlich drei Querfurchen und hinter diesen ein mit seiner Spitze nach Hinten gerichteter winkeliger Eindruck zu bemerken. Die Palpen dicht behaart; das Femoralglied oben hochgewölbt, dick; das Patellarglied käörzer, das Tibialglied in eine ziemlich lange Klaue endend; das unter diesem eimgelenkte Tarsen- glied länglich, am Ende abgerundet, lang behaart. Die Beine dicht behaart; das erste Paar etwas länger, ibrigens alle kurz, die Tarsen des ersten Paares dicker. — Die Ge- nitalienklappen bilden in ihrem Umrisse eine Ellipse, ihr innerer Spaltrand wulstig. Die kleine Analöffnung länglichrund. Exemplare von Matotschkin, Besimannaja, Gåskap und Möller Bay (Now. Semlja), von Potapowskoj (lat. 68” 25'), Schaitanskoj (lat. 71” 55') und Sopotschnoj Insel (lat. 70” 5'), (Jenissej Exped.). Rhyncholophus signatus n. sp. 105 IR TR Der Körper, die Mandibeln, Palpen und Beine bräunlichgelb (Weingeistexemplare); die Metatarsen und Tarsen der Beine blassgelb. An einzelnen Exemplaren hinter dem zweiten Beinpaare zwei nach Aussen gerichtete schwärzliche Flecken, mit ihrem ver- schmälerten inneren Ende convergirend, das breite äussere Ende gerundet; hinter die- sem ein zweites Paar ähnlicher Flecken, doch etwas kleiner; hinter diesen zwei Paar Querflecken, deren innere Enden durch ein Längsband, welches an seinem hinteren Ende rundlich erweitert ist, verbunden sind. Der oben gewölbte Körper vor dem zweiten Beinpaare verschmälert und vorn ab- gerundet, mit einer Einkerbung in der Mitte des Vorderrandes; in dieser Einkerbung KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. 125 ein rundlicher, mit langen Borsten besetzter Fortsatz, von welchem eine lineäre Furche, hinten in ein rundliches Gröbchen endend, bis an die Linie zwischen dem zweiten Beinmpaare verläuft; vom zweiten Beinpaare an ist der Körper nach Hinten fast gleichbreit, nur sehr wenig gewölbt und iäber dem dritten und vierten Bein- paare ganz leicht eingedräckt; die Behaarung mässig lang, doch merklich länger als bei Rh. tonsus. Das hintere Körperende gerundet. — Die Palpen lang behaart; das Femoralglied dick, an der Basis plötzlich verengt; das Patellarglied dänner, mehr als noch einmal so lang als breit; der Tibialtheil körzer als das Patellarglied, von der Basis an allmählich spitz zulaufend, mit langer, abwärts gekrämmter Endklaue;' das Tarsalglied von kolbiger Form, an der Unterseite des Tibialtheiles eingefögt. Die Beine mit langen, angedröäckten, am Ende spitzigen Haaren licht bedeckt; das vierte Paar ist das längste, ce. 1'/, mal so lang als der Körper; nach diesem das erste Paar; die Tarsen am ersten stärker-, jene am zweiten weniger verdickt. — Die beiden Augen jeder Seite iäber dem zweiten Beinpaare, kaum weiter als in ihrem Durchmesser von einander entfernt. Zahlreiche Exemplare von Krasnojarsk. Rhyncholophus imperialis C. Keh. Krasnojarsk (von Herrn STREBLOW gesammelt). Rhyncholophus albicomus n. sp. ÖVER fi 59: Körperlänge: 000225. Der Körper schmutzigbraun; im Leben wahrscheinlich roth; in der Mittellinie oben ein gelber Längsstreifen, welcher zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare beginnt und iber das vierte Paar hinausreicht. Palpen und Beine hellbräunlichgelb. Der Körper fast noch einmal so lang als breit, vorn verschmälert und in der Mitte des Vorderrandes eingekerbt; in der Einkerbung ein rundliches, mit langen Bor- sten besetztes Läppehen, von welchem nach Hinten eine lineäre, an ihrem hinteren Ende rautenförmig erweiterte Längsfurche, welche sich iäber die Augen hinaus erstreckt, abgeht. Ueber den Häften des ersten Beinpaares ist der Körper eimgedrickt, zwischen dem zweiten und dritten Paare beiderseits rundlich erweitert, dann wieder schmäler und bis zum hinteren Ende gleichbreit; die Oberfläche des Körpers glanzlos, dönn mit weissen, seidenglänzenden Borstchen bedeckt; an der Oberseite beiderseits vier schräge Impressionen. — Zwei ziemlich grosse Augen, in der Linie zwischen dem zweiten Bein- paare, vom Seitenrande und der Mittellinie des Körpers ziemlich gleichweit entfernt. — Der Riässel lang behaart. — Das Femoralglied der Palpen dick, oben gewölbt; das Patellarglied merklich dänner, gleichbreit; das Tibialglied so lang als das Patellarglied, gegen das Ende verschmälert und in eine kurze, aus dicker Basis plötzlich in eine ab- wärts gekräömmte Spitze endende Klaue ibergehend. Das Tarsalglied an der Unter- seite des Tibialtheiles angefigt, fast kugelig, dicht kurz behaart. Das vierte Beinpaar nur wenig länger als das erste; das zweite und dritte kärzer und von gleicher Länge. 126 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Die Metatarsen gegen das Ende verdickt. Die Tarsen des ersten Paares länglich, an beiden Enden nur wenig verschmälert, unten gegen das Ende dicht behaart. Die Tarsen der ibrigen Beine käörzer, oben stark gewölbt, unten bäirstenartig dicht behaart. Am Ende aller Tarsen zwei Klauen. Von Krasnojarsk; ein Exemplar (Jenissej Exped.), dort auch von Herrn STREBLOW gesammelt). Rhyncholophus tonsus mn. sp. TOT BRIS Körperlänge: 0”002. Der Körper oben bräunlichgelb (ob im Leben roth?); oben ein grösserer, seinem Umrisse nach der Körperform ähnlicher schwärzlicher Flecken, in diesem vorn ein ovales, orangegelbes Fleckehen: die Unterseite mit Ausnahme eines schmalen Saumes schwärzlich; die Mandibeln, Palpen und Beine bräunlichgelb; an letzteren die Häften etwas mehr gebräunt. Der vorn verschmälerte Körper am breit abgestutzten Vorderrande beiderseits fär die Aufnahme der Häften rund ausgerandet und in der Mitte mit einem abgerundeten, kurzen Fortsatze, welcher finf lange, schwarze Borsten trägt, hinter diesem Fortsatze beginnt eine lineäre Furche, welche an ihrem hinteren Ende in ein rundes Gräöbehen mändet. Bis zu den Häften des zweiten Beinpaares ist der Körper gleichbreit und nicht breiter als am Vorderrande; zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare dagegen beiderseits stark hervorgewölbt; vom dritten Beinpaare an ist er wieder schmäler und bis zu seinem hinteren, gerundeten Ende ziemlich gleichbreit; die Oberseite der ganzen Länge nach gewölbt, mit kurzen, steifen, schwarzen Borsten weitschichtig bewachsen. — Die Palpen lang behaart; das Femoralglied länger als die ibrigen, dick, gegen das Ende etwas verschmälert; der Patellartheil mindestens noch einmal so lang als breit, gegen die Basis verschmälert; das Tibialglied käörzer als der Patellartheil, von der Basis an spitz zulaufend, am Ende mit einer leicht gekrömmten Klaue. Das Tarsalglied ei- förmig, unter dem Tibialgliede eingefigt. Die beiden Augen jederseits noch eimmal so weit als ihr Durchmesser beträgt, von einander entfernt, in gleicher Linie mit den Häften des zweiten Beinpaares. Das erste und dritte Beinpaar von gleicher Länge; das zweite käörzer, das vierte beträchtlich länger, fast noch einmal so lang als der Kör- per. Die Beine sind mit mässig langen, dicken, am Ende spitzen Borsten reichlich be- wachsen. — Die Tarsen nicht verdickt. Ein Exemplar von Selivaninskoj (lat. 65” 55'), Jenissej. Rhynch. tonsus unterscheidet sich von den bis jetzt bekannten ähnlichen Arten dieses Genus durch die kurze Behaarung des Körpers. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. DY Actineda C. Keh. ÅActineda setosa n. sp. ES MES: 5 Körperlänge: 0”00125, Breite: 0”001. Der Körper und alle Extremitäten gelblichweiss, die Augen schwarz. Der Körper vor den Augen gegen den breit abgestutzten Vorderrand verschmä- lert zulaufend, hinten breiter und sowohl seitlich als am Hinterrande gerundet, fach gewölbt, matt seidenartig glänzend, weitschichtig mit abstehenden, langen, gelblich- weissen Borsten besetzt. Das Femoralglied der Palpen oben stark gewölbt, mit langen Borsten besetzt. Der Tibialtheil und das Tarsalglied dichter-, aber körzer behaart, letz- teres so lang als das Femoralglied; der Tibialtheil nur halb so lang. Die Beine mit kurzen angedrickten Haaren und sehr langen Borsten bewachsen, alle ziemlich von gleicher Länge. — Die Augen in der Linie zwischen dem dritten Beinpaare. Von Melnitschni (Jenissej lat. 65” 71'), Troitzkoj (Jenissej lat. 65” 45') und Goro- schinskoj (Jenissej lat. 66” 17'). Mit Actineda pallescens C. Kch. (Deutschl. Arachn. Myriap. u. Crustaceen) besitzt die nordische Art grosse Aehnlichkeit; sie unterscheidet sich aber von jener dadurch, dass der Hinterrand des Körpers nicht ausgeschnitten ist und dass die Beine weit reich- licher mit langen Borsten besetzt sind. LIMNOCHARIDEN. Smaris Latr. (Calyptostoma Cambridge.) Smaris plana n. sp. T. VI. f. 6 Oberseite, f. 62 Unterseite. Körperlänge: 000275, Breite: 0”00175. Schmutzig blassgelb; die Beine, sowie die Anal- und Genitalienöffnung dunkler gefärbt; im Leben wahrscheinlich roth. Der Körper in den Seiten gleichbreit, hinten gerundet, iäber dem zweiten Bein- paare nach Vorn in eine breit-abgerundete Spitze zulaufend, oben nur wenig gewölbt, oben und unten mit kurzen, am Ende spitzen, fast lanzettförmigen, durchscheinend- glänzenden Borstchen weitschichtig besetzt; an der Unterseite fast der ganzen Mitte entlang und besonders um die Oeffnungen längere Haare. Cephalothorax und Ab- domen nicht von einander abgegrenzt. An der Oberseite verschiedene Eindricke in regelmässiger Anordnung; in der Mitte zwischen dem dritten Beinpaare zwei nach Vorn divergirende gebogene Furchen, beiderseits von diesen je ein mondförmiges Gribcehen; dahinter zwei geschwungene Querfurchen, zwischen beiden in der Mitte ein rundliches 128 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. Griäbehen ; hinter diesen eine mit ihrer Convexität nach Vorn gerichtete Bogenfurche und hinter dieser zwei nach Hinten divergirende Längsfurchen, beiderseits von diesen je ein querliegendes, mondförmiges Gribechen und zwischen den Längsfurchen zwei rundliche, kleine Vertiefungen neben einander. Die Mundtheile bei dem einen vorhandenen Exemplare zurickgezogen. Sechs Augen in drei Paare vertheilt; die Augen jeden Paares dicht beisammen ; das vorderste Paar ungefähr in der Linie zwischen dem ersten Beinpaare, unmittel- bar vor demselben eine lange, abstehende Borste; die beiden hinteren Paare liegen in einer Linie zwischen dem ersten und zweiten Beinpaare, sie sind beträchtlich weiter von einander entfernt, als von dem vorderen Paare. Die Augen des vorderen Paares sind kleiner als die ibrigen, die hinteren Augen der beiden Seitenpaare grösser. Die beiden Vorderbeinpaare sind von den beiden Hinterpaaren getrennt; die Häften des ersten und zweiten, ähnlich wie jene des dritten und vierten Paares dicht beisamwmen; das erste und vierte Paar sind ziemlich von gleicher Länge; das zweite und vierte Paar sind ebenfalls gleichlang und käirzer als die anderen. Die Behaarung der Beine ist gleichmässig kurz. Das Tarsalglied am ersten Beinpaare ist dicker, als die Tarsen an den äbrigen Beinen und von keuliger Form; am Ende aller Tarsen oben eine längliche Spalte, aus weleher die beiden Klauen hervorragen. Die Tarsen des vierten Paares merklich länger als jene der iäbrigen Beine. Die Genitalien-Oeffnung in der Mittellinie hinter den Häften des vierten Bein- paares; dem Umrisse nach elliptisceh, mit schmaler Längsspalte — Die Analöffnung ebenfalls elliptisch, sehr schmal, kaum in ihrer Länge von der Genitalien-Oeffnung entfernt. Von Smaris impressa C. Keh. (Deutschlands Arachniden, Myriapoden und Crusta- ceen Heft 15. f. 1) unterscheidet sich die oben beschriebene Art durch den Mangel von reihenweise gestellten Gräbcehen an der Oberseite des Abdomen, die mehr ovale Form der Genitalienöffnung und das allmählich von der Basis an verdickte Tarsenglied am ersten Beinpaare; bei Smaris impressa ist der Tarsus am zweiten Beinpaar ebenso diek, als jener am ersten; bei der oben beschriebenen Art ist ersterer auffallend dicker. Bei Calyptostoma Hardii Cambridge (On three new and curious forms of Arach- nida — Annals and Magazine of natural history December 1875 p. 384, P1. XIII. f. 1) sind die Tarsenglieder der beiden Vorderbeinpaare kaum länger als dick, die Oberseite des Abdomen zeigt zwei Längsreihen vertiefter Punkte. Von Nischnij Jubatsk (lat. 63? 50). Ein Exemplar. Es kann kein Zweifel bestehen, dass die oben beschriebene Art, sowie Smaris im- pressa C. Heh. und Calyptostoma Hardii Cambr. zu einem Genus gehören. Als ich das Exemplar von Calyptostoma Hardii zu untersuchen Gelegenheit hatte, war mir Smaris 0. Keh. nur der Beschreibung und Abbildung nach bekannt; erst später fand ich diese Art in der Gegend von Niärnberg und habe mich iberzeugt, dass auch diese Art sechs Augen besitze; was C. Kch. und die iöbrigen Forscher fröäherer Zeit wohl ibersehen haben mögen, ersterer besonders bei den mangelhaften Mikroskopen, welche er bei seimen Untersuchungen benutzte. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:O 5. 129 MENN RAN SYIGIEEE DIEDN: Tetranychus Duf. Tetranychus borealis n. sp. TIS NAT Körperlänge: 0”00075. Der Körper schmutzig dunkelgrin; Beine und Palpen blassgrön; wahrscheinlich wie bei vielen Arten die Färbung des lebenden Thieres roth, durch den Weingeist in Grön verändert. Die Augen blendend krystallhell. Der Körper oben stark gewölbt; von den gerundeten Schultern zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare nach Vorn stark verschmälert zulaufend, hinter den Schultern mässig verschmälert, hinten gerundet, fettartig glänzend, weitschichtig mit ganz kurzen Härchen bewachsen. Die Augen leuchtend krystallhell, deutlich, hinter dem zweiten Beinpaare, nicht weit vom Seitenrande entfernt. — Am Vorderrande zwei gegen einander gekrummte Borstchen. Die Palpen kurz, kaum länger als der Rässel; das Femoralglied dick, kurz behaart und oben mit einer langen Borste; der Tibialtheil nicht ganz halb so lang als das Femoralglied, so lang als dick, kurz behaart; das Tar- salglied breiter als lang, gleichbreit, am vorderen Ende gerade abgestutzt und kurz behaart. — Die Beine ziemlich von gleicher Länge, gleiehmässig behaart; am Ende der Tarsen zwei Klauen und ein Haftbläschen. Obwohl ich am Ende des vorletzten Gliedes der Palpen keine Klaue zu entdecken vermochte, glaube ich doch, dass das vorliegende Thierchen zu dem Genus Tetrany- chus gehört. Die Untersuchung von so weichen, im Weingeist conservirten Thierchen ist so schwierig, dass oft wesentliche Merkmale sich nicht entdecken lassen. Exemplare von Troitzkoj (Jenissej lat. 65” 45'), Krestowskoj (Jenissej lat. 72? 15'), Jugor Sharr (Now. Semlja), Gåskap (Now. Semlja) und Cap Grebeni (Now. Semlja). EUPODIDEN. Penthaleus C. Kch. P. thaleus borealis n. sp. SVIS Körperlänge: 0”0005. Das ganze, jedenfalls durch die Conservirung in Weingeist entfärbte Thierchen gelblichweiss. Der vom Abdomen durch eine Querfurche deutlich abgesetzte Cephalothorax von dreieckiger Form, die beiden Hinterecken desselben stärker abgerundet, als die vordere. Nahe an den Hinterecken beiderseits ein deutliches Auge; vor diesem eine nach Aussen mm K. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 5. 17 130 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. gerichtete längere Borste; ausserdem ist der Cephalothorax nur spärlich mit kurzen Haaren besetzt. — Das Abdomen länglich, hinter den vorstehenden abgerundeten Vor- derecken etwas verschmälert, dann aber wieder breiter, hinten gerundet, weitschichtig mit mässig langen Borsten besetzt. Die Mandibeln kurz, kaum länger als beide zu- sammen an der Basis breit. Die Palpen mit Ausnahme des mit langen Borsten be- setzten Endes des Tarsengliedes mässig lang behaart; der Femoral- und Tarsaltheil von gleicher Länge, das Tibialglied kaum halb so lang; der Tarsaltheil am Ende stumpf. Die Beine mässig dick, die Schenkel der beiden Vorderpaare etwas dicker, als jene des dritten nnd vierten Paares. Die Borsten sehr lang und kräftig, besonders lang an der Innenseite der Tibien und Metatarsen an den beiden Vorderpaaren. Zwei Endklauen mit einer Haftscheibe. Die Schenkel unten vor ihrem Ende eingekerbt. Zwei Exemplare, eines von der Möller Bay (lat. 72” 30', long. 52? 45') und eines von Matoschkin (Now. Semlja). Mit THorrLrL (Om Arachnider från Spetsbergen och Beeren-Eiland in Öfversigt af Kongl. Vetensk.-Akad. Förhandlingar 1871, H. 6 p. 702) bezweifle auch ich, ob diese und die folgende Art wirklich zu dem Genus Penthaleus gehören. Von Penthaleus insulanus Thor. (1. ce.) unterscheidet sich P. borealis durch die lange Behaarung des Körpers wie der Beine. Penthaleus crassipes n. sp. TVI fule Körperlänge: 0”001. Gelblichweiss (wahrscheinlich durch den Weingeist entfärbt). Der Cephalothorax dem Umrisse nach herzförmig, in den Seiten stark gerundet, vorn spitz zulaufend, vom Abdomen durch eine Furche deutlich abgesetzt, auf der Fläche mit kurzen Borstchen spärlich besetzt. An der Hinterrandsrundung beiderseits ein Auge; vor diesem eine nach Hinten gerichtete längere und iäber dem zweiten Bein- paare eine nach Vorn gerichtete käörzere, äber den Körper hinausragende Borste. Die Vorderrandsecken des Abdomen gerundet, in den Seiten ist das Abdomen fast gleich- breit, hinten gerundet; es ist weitschichtig mit langen Borsten besetzt. Die Mandibeln länger, als an der Basis zusammen breit. Das Femoralglied der Palpen länger als der Tarsaltheil, gegen die Basis verschmälert; das Patellarglied kaum länger als breit; der Tarsaltheil dick, gegen das Ende und an der Basis dönner; sämmtliche Glieder der Palpen mit langen Borsten besetzt. — Die beiden Vorderbeinpaare dickgliederig, besonders die Tibien, Metatarsen und Tarsen, diese Glieder an der Basis und gegen das Ende däönner. Sämmtliche Beine sind mit langen und theilweise sehr langen Bor- sten besetzt. — Die Schenkel unten vor ihrem Ende eingekerbt. Zwei Endklauen mit einer Haftscheibe. Zwei Exemplare von Matoschkin (Now. Semlja). Von Penthaleus borealis durch die langen Borsten am Abdomen, die verdickten Tibien, Metatarsen und Tarsen der beiden Vorderbeinpaare, die längeren Mandibeln und die Körpergrösse verschieden. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |I6. N:O 5. Köl BDELLIDEN. Bdella Latr. 1. Bdella decipiens Thor. Matotschkin, Karmakul, Cap Grebeni, Möller Bay, Besimannaja (Nowaja Semlja Exped.). Werschininskoj (lat. 68? 45'), Jeniss. Exped. BRSVIL fr 2. 2. Bdella aretica Thor, Matotschkin (Now. Semlja Exped.). In grosser Anzahl von Exemplaren. Cap Grebeni (Now. Semlja Exped.). MILS: Bdella pallipes n. sp. T. VII f. 4 Oberseite des Thierchens. f. 42 Mandibeln. Körperlänge: 0”002. Der Körper vorn bis in die Nähe der Schultern hell-bräunlichgelb, ausserdem schwarzblau (im Leben wahrscheinlich roth), von den Seiten ziehen gelblichweisse, oben verästelte Streifen herauf, auch setst sich gewöhnlich ein hinten spitz auslaufender Längsstreifen der vorderen helleren Färbung in das Schwarzblaue hinein fort; das vor- derste Körperende weiss; die Mandibeln bräunlichgelb mit weisslichem Schnabel; die Palpen und Beine blassgelb oder lichtbräunlichgelb. Die Unterseite des Körpers gelb- lichweiss, hinter den Beinen bläulichgrau. Glanzlos; der Körper vorn stark verschmälert und am vorderen Ende gerade ab- gestutzt, zwischen dem dritten und vierten Beinpaare beiderseits eingedräckt, hinter diesem Eindrucke am breitesten, nach Hinten wieder etwas schmäler, hinten gerundet, der ganzen Länge nach hochgewölbt, mit kurzen Borstchen weitschichtig besetzt. — Augen sind nicht zu entdecken, Die Mandibeln an der Basis beiderseits gewölbt, mit längeren Borsten besetzt; der obere Theil länger als der untere, vorn eine kurze, kleine Scheere bildend, der untere am Ende abgerundet und hier pinselartig kurz behaart. — Das Femoralglied der Palpen kurz behaart, ungefähr so lang als der untere Theil der Mandibeln; das Patellar- und Tibialglied von gleicher Länge, nicht länger als dick, ebenfalls kurz behaart; das Tarsalglied so lang als der Femoraltheil, leicht gebogen, von der Basis bis zum Ende gleichdick, kurz behaart, gegen das Ende einige längere Haare; am abgerundeten Ende zwei längere Borsten, welche jedoch nur wenig mehr als halb so lang als das Glied selbst sind. — Die Beine mit Ausnahme der länger be- haarten Tarsen kurz behaart; am Ende der Metatarsen eine längere Borste; die Schen- kel kärzer als die Tarsen; die Metatarsen länger als Patellen und Tibien, besonders jene am vierten Paare. — Die Genitalienklappen dem Umrisse nach eine Ellipse bil- 132 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. dend, mit wulstigem Innenrande. Die Analöffnung als lange, wulstig gerandete Spalte erscheinend. Von Besimannaja (Now. Seralja); von Krestowskoj (lat. 72” 15) und Jefremow Kamen (lat. 72” 40'), Jenissej. Bdella brevirostris n. sp. NIE) 5 Körperlänge: 00005. Der Körper bräunlichgelb; die Mandibeln, Palpen und Beine gelblichweiss, Die Körperform scheint, je nachdem das Thier Nahrung zu sich genommen oder die Eier noch nicht abgesetzt hat zu wechseln. Bei manchen Exemplaren ist der Kör- per oval seinem Umrisse nach, bei anderen treten die abgerundeten Schultern etwas vor, von diesen läuft dann der Körper nach Vorn verschmälert bis zu seinem gerade abgestutzten vorderen Ende zu, nach Hinten ist er weniger verschmälert und am hin- teren Ende abgerundet. Zwischen den Palpen und dem ersten Beinpaare, desgleichen zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare nahe am Rande beiderseits je eme lange nach Aussen gerichtete Borste; zwischen dem dritten und vierten Paare eine kärzere Borste. Die Oberseite des Körpers ist hochgewölbt und weitschichtig mit kurzen, steifen Borstchen besetzt. Zwischen dem zweiten und dritten Beinmpaare beiderseits nahe am Rande zwei schwarze, fast dreimal soweit als ihr Durchmesser beträgt, von einander entfernte Augen; ein fönftes Auge (?) nahe am Vorderrande in der Mitte. — Die Mandibeln kurz, aus gewölbter Basis in ihr kurzes, breit-abgestutztes Ende aus- laufend, mit langen Borsten besetzt. — Das Femoralglied der Palpen so lang als die drei ibrigen Glieder und wie diese unten mit längeren und oben mit kiärzeren Borstchen besetzt, gegen die Basis nur wenig verschmälert. Die Trennung zwischen Femoral- und Patellarglied kaum zu erkennen; letzteres dicker, aber nicht länger als das Tibialglied; das Tarsalglied etwas länger, als die beiden vorhergehenden zusammen, am Ende schräg abgestutzt und hier mit zwei sehr langen Borsten, von welchen jedoch eime etwas käörzer ist, als die andere, besetzst. — Die Beine kurz, dickgliederig, mit kurzen Borst- chen spärlich besetzt; nur die Tarsen etwas länger behaart; am Metatarsus des vierten Paares oben ein längere, feine Borste. Vom Kap Gostinij (lat. 71”); von Jugor Sharr, Besimannaja, Matotschkin, Gåskap und Möller Bay (lat. 72” 30', long. 52? 42'), Nowaja Semlja. Von Bdella molissima durch das Vorhandensein von deutlichen Augen und die breiter abgestumpften Mandibeln leicht zu unterscheiden. Bdella molissima n. sp. 085: MI Körperlänge: 0"0025. Der Körper dunkelgraublau oder röthlichgelb, im Leben wahrscheinlich roth; die Mandibeln, Palpen und Beine gelblichweiss. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 5. 133 Der Körper dem Umrisse nach oval, mit steifen, mässig langen Borsten weit- schichtig bewachsen; zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare beiderseits zwei nach Aussen gerichtete Borsten, die hintere derselben sehr lang, die vordere kärzer; diese Borsten stehen ziemlich nahe am BSeitenrande; iber dem ersten Beinpaare beiderseits eine lange, nach Vorn und Aussen gerichtete Borste. Die Mandibeln kurz, aus breiter gewölbter Basis in eine kurze stumpfe Spitze endend, viel käörzer als die Palpen, mit kurzen Borstchen besetzt; das Femoralglied der Palpen so lang als die drei anderen Glieder zusammen, gegen die Basis nur wenig verschmälert; der Patellar- und Tibial- theil von gleicher Länge, nur weniger länger als breit; das Tarsalglied so lang als beide vorhergehende zusammen, am Ende abgerundet und hier mit zwei sehr langen, steifen Borsten. — Die Beine kurz, dick, mit kurzen Borsten spärlich besetzt. — Augen nicht zu entdecken. Von Matotschkin und Besimannaja (Now. Semlja). Bdella grandis n. sp. T. VIL f. 7 Die Milbe von Oben gesehen. f. 7: Mandibel. f. 7) Ende eines Tarsus. Körperlänge ohne die Mundtheile: 07002, grösste Breite: 0”00125. Unter einer grösseren Anzahl von Exemplaren nur eines, an welchem sich die urspröängliche Färbung erhalten hat. Der Körper blutroth oben mit einem schwärz- lichen, an seinen Rändern tiefgezackten Mittelfelde, welches fast die ganze Oberseite mit Ausnahe eines grösseren Theiles des Raumes vor den Schultern, welcher blassgelb gefärbt ist, einnimmt; vor der Hinterrandsrundung ist dieses Mittelfeld etwas verschmä- lert, nimmt aber nach Hinten wieder an Breite zu; die Form des Mittelfeldes ist jedoch keine constante, sondern ändert, was die Tiefe der Zacken und deren Umriss betrifft, bedeutend ab. Die Mundtheile, Palpen, Beine und die Klappen der Genitalienöffnung blassgelb. Glanzlos, zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare am breitesten und hier in Form abgerundeter Schultern hervortretend, von diesen nach Vorn in eine abgestutzte Spitze zulaufend, nach Hinten ebenfalls, jedoch weniger verschmälert, hinten schön ge- rundet, oben und in den Seiten gewölbt, mit langen, abstehenden, weissen Borsten weitschichtig besetzt; keme sogenannte Schulterborsten. — Augen nicht zu entdecken. Die Mandibeln lang, jedoch nur wenig länger als das Femoralglied der Palpen, circa 3 mal so lang als an der Basis breit; oben wie unten lang behaart. — Das Femoral- glied der Palpen gerade, gegen das Ende leicht verdickt, länger als das Tarsalglied; der Patellartheil sehr kurz, kaum länger als breit und nicht halb so lang als das Tibial- glied; das Tarsalglied c. 2'/s mal so lang als der Tibialtheil, von der Basis bis zum Ende gleichdick; die Haare an dem Femoral-, Patellar- und Tibialgliede etwas kärzer als jene an der Endhälfte des Tarsalgliedes; an diesem zunächst der Basis emige kär- zere Haare, sonst ist dasselbe rings und auch am Ende mit langen Haaren gleichmässig besetzt. — Der Femur am ersten Beinpaare kärzer als der Tarsus; die Patella und Tibia von gleicher Länge und käörzer als der Metatarsus; in gleichem Längenverhält 134 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. nisse stehen auch die einzelnen Glieder an den ibrigen Beinpaaren. — Die Genitalien- klappen gewölbt, melist stark hervorgedrängt, mit wulstigem Innenrande. Die Anal- öffnung eine lange, schmale Spalte bildend. Von Kap Gostinij (lat. 71”) und Krestowskoj (lat. 72? 15') [Jenissej]l. Von Kap Grebeni, Jugor Sharr, Wajgatsch, Gåskap und Kostin Sharr (Now. Semlja). Von den ibrigen hochnordischen Arten unterscheidet sich Bdella grandis durch den Mangel der beiden langen Endborsten am Tarsalgliede der Palpen, von Bdella aretica Thor. durch das Fehlen der Augen und die längeren Mandibeln. Die Körperform wechselt bei den Weibehen je nachdem dieselben ihre Eier abge- legt oder nicht. ACARIDEN. Torinophora Cambr. 1. Torinophora serrata Cambr. Matotschkin, Cap Grebeni, Jugor Sharr (Wajgatsch). — Now. Semlja Expedition. Sopotschnaja Korga (lat. 71” 40'), Kap Gostinij (lat. 717). Jeniss. Exped. Claviceps Can. et Fanz. Claviceps (?) trimaculatus n. sp. I: VIL, FS Körperlänge: 0"0005. Körper und Beine schmutzig-bräunlichgelb; an der hinteren Hälfte der Oberseite drei schwarze Flecken in einer Querreihe; der mittlere länglich, vor seinem hinteren, gerundeten Ende verschmälert, so dass er zwei durch einen schmäleren Streifen ver- bundenen Flecken ähnlich sieht, der vordere mehr oval und grösser, der hintere fast kreisrund und kleiner; die beiden anderen Flecken dicht am Seitenrande, rund. Der Körper dem Umrisse nach oval, uber dem ersten und zweiten Beinpaare ein- gebuchtet, gewölbt, mit vier langen, geraden Borsten am Hinterrande; diese Borsten weitschichtig gezähnelt, zwischen denselben kärzere Borstchen. Zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare eine lange, ebenfalls gezähnelte (oder behaarte?) Borste beider- seits am Seitenrande, sie ist gebogen und nach Aussen und Hinten gerichtet; zwischen dem ersten und zweiten Beinpaare zwei ähnliche Borsten, vom Rande entfernt und auf- wärts gerichtet, leicht nach Åussen gekräummt; unmittelbar hinter diesen je eine fein- gestielte Kolbenborste; der Kolben gross, ganz kurz behaart und aufwärts und nach Aussen gerichtet; unmittelbar hinter dem gerundeten vorderen Körperende zwei lange, gezähnelte, gerade auf- und vorwärts gerichtete Borsten; am vorderen Körperende selbst zwei gegen einander gebogene, kärzere Borsten. Die Beine kurz, dickgliederig; die Schenkel von der Basis an verdickt mit drei starken Borsten; die Patellen käörzer KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 5. 135 als die Tibien und wie diese reichlicher mit Borsten besetzt; am Ende der Tibien eine lange Borste. Am Ende der Tarsen eine kräftige Klaue. Ein Exemplar von Jugor Sharr (Wajgatsch). a Nicht ohne Bedenken reihe ich diese Art, sowie Cl. bimaculatus unter das Genus Claviceps Can. et Fanz. ein; indem bei den von Can. und Fanzago beschriebenen Arten der Körper durch eiime Furche getheilt ist, vielleicht sind beide nur unentwickelte Thiere einer Art eines anderen Genus. Claviceps (?)bimaculatus n. sp. VISET 9: Körperlänge: 0”0005. Der Körper schmutzig-weiss, das vordere Ende bis zwischen das erste und zweite Beinpaar hellbräunlichgelb; an der hinteren Hälfte ein grosser, bräunlichgelber, vorn gerundeter, in den Seiten beiderseits rund ausgeschnittener, das hintere Körperende erreichender Flecken; an den Ausschnitten beiderseits ein rundlicher schwarzbrauner Flecken. Die Beine bräunlichgelb. Der Körper stellt seinem Umrisse nach ein kegelförmig verlängertes Oval vor; er ist leicht gewölbt; an seiner hinteren Rundung vier lange, gezähnelte Borsten, zwi- schen diesen käörzere Borstchen; ausserdem sind an der Oberseite noch mehrere Borsten in regelmässiger Anordnung zu bemerken; zwischen dem zweiten und dritten Beinpaare beiderseits am Seitenrande eine lange, gebogene, nach Aussen und Hinten gerichtete Borste; in der Linie zwischen dem zweiten und ersten Beinpaare zwei Kolbenborstchen; vor diesen zwei auf- und auswärts gerichtete Borsten, das vordere gerundete Ende reichlicher mit Borsten besetzt. — Das Femoralglied der Palpen länger als die öbrigen Glieder, aus döänner Basis plötzlich verdickt; der Patellartheil dicker und etwas länger als der Tibialtheil, doch kaum halb so lang als das Femoralglied; der Tarsaltheil etwas kärzer als letzteres, breit, am Ende abgestutzt und eingekerbt, so dass sich ein breiterer und schmälerer Zahn bildet. Die Beine kurz, dickgliederig, besonders dick sind die Schenkel der beiden Hinterpaare, welche nur wenig länger als dick erscheinen; die Tibien keulenförmig; während die ibrigen Glieder nur spärlich mit starken Borsten besetzt sind, besitzen die Tarsen eime reichlichere Behaarung; am Ende derselben eine kräftige Klaue. Zwei Exemplare von Jugor Sharr (Wajgatsch). — Die obene beschriebene Art unterscheidet sich von Claviceps trimaculatus ausser der verschiedenen Zeichnung durch ihre Körperform, durch die kärzeren und dickeren Beine; besonders aber durch die sehr kurzen Tarsen. Claviceps rugosus n. sp. 105 WILL. 2 INO Körperlänge: 070005. Körper und Extremitäten schmutzig-gelblichweiss. Der Körper dem Umrisse nach spitzerförmig, flach, iber dem ersten Beinpaare ein seichter Eindruck. — Der Cephalothorax von dreiecker Form, vorn ziemlich spitz 136 L. KOCH, ARACHNIDEN AUS SIBIRIEN UND NOVAJA SEMLJA. zulaufend und hier mit zwei kurzen, gegen einander gebogenen Borstchen, vom Abdo- men durch eine Querfurche abgesetzt. Die beiden Stigmen mit emem kurzen, kolbigen Borstchen zwischen dem ersten Beinpaare, hinter denselben em hinten durch eine ge- rade Linie begrenzter Eindruck und beiderseits von diesem ein rundliches Gribehen. Das Abdomen der Quere nach gerunzelt, mit kurzen, steifen, spitzigen Borstehen weit- schichtig besetzt; an den Tarsen oben eine lange, aufrechte, feine Borste; um die eine grosse Klaue längere Haare. Die Schenkel keulenförmig; die Tibien länger als die Patellen. Ein Exemplar von der Möller Bay (lat. 72” 30', long. 52? 45'). Now. Semlja. K Vet. Akad. Handlingar Bd.16.N? 3. i L.Koch Arachniden aus Sibirien Taf.l. Central-Tryckeriet, Stockholm. RON LAN 4 LENE L Koch Arachniden aus Sibirien Tafil. Va Central-Tryckeriet, Stockholm. b L Koch. Arachniden aus Sibirien Tar. ll Vet. Akad. Handlingar. Bd.16. N? 5. Ve K Central-Tryckeriet, Stockholm L.Koch. Arachniden aus Sibirien Taf: IV ÅA. Vet. Akad. Handlingar. Bd.16. N95. Central-Tryckeriet, Stockholm. TL.Koch Arachniden aus Sibirien Taf. V. K Vet. Akad. Handlingar. Bd. 16.N25. nolra. Stock! "Tryckeriet Central . K Vet Akad Handlingar Bd.16: NED: T. Koch. Arachniden aus Sibirien. Taf. VI (äg (0 NNE AAA NE LYNNE SA ON AN VO -. Central-Tryckeriet, Stockholm Lu sl - Taif len iden aus Sibir achn L.Koch Ar K Vet Akad. Handlingar Bd.16.N? 5 Im zeriet, Stockho Central-Tryc KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 16. No 6 UNDERSÖKNING AF BA DGYTJAN vip MARSTRAND. N. P: HAMBERG. TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEN INLEMNAD DEN 2 MAJ 1878. STOCKHOLM, 1878. P. AA NORSTEDT & SÖNER. KONGL. BOKTRYCKARE, F. r [ & Le] > (Gl FÖRKORTNINGAR. . fuktig gytja med 71 4 vattenhalt. . lufttorkad gytja med 9,1 4 vigtsdelar. »” nde hufvudvilkoren för hafsgytjans bildning, tillåter jag mig anföra utur D:r C. T. Hörs arbete öfver Sveriges Badgytjor '): ”Hafsgytjan bildas i instängda vikar, der vattnet är mer eller mindre stillastående och uti hvilka en rikhaltig lägre hafs- vegetation kan utveckla sig, bortdö och undergå en upplösningsprocess; dessa i decom- positionstillstånd varande, organiska bildningar blandas efterhand mekaniskt med ställets oorganiska ämnen, såväl lösliga som olösliga, och utgöra med dem förenade en homo- gen massa”. I förevarande ämne yttrar D:r A. J. HÖöRrLIN i Marstrand uti en berättelse till Kongl. Sundhets-Collegium bland annat följande: ”Om en gytja upptages der, hvarest hafvet har större djup, erbjuder den från särskildta ställen tagen, sannolikt högst ringa olikheter, endast att dess annars ljusgröna färg stöter mer eller mindre 1 grått. Tages den deremot från särskildta ställen invid kusterna, så förekommer den något varierande till fuktighet, finhet, smidighet och färg, hvilken sednare då vexlar mellan ljusgrön, mörkgrön, gråbrun och svart”. Rörande gytjans bildning säger D:r Hörrin: ”Af berg begränsade hafsvikar, hvilkas botten består af fet lera, och som tidtals är blottad för luftens tillträde, dit hafsvatten inströmmar och dit is samlar en mängd af redan mer eller mindre förruttnade ämnen och hvarest förruttnelsens fortgång ej motverkas af vattnets lifligare rörelser, der äro egentligen de platser, hvarest man påträffar tjenliga badgytjor”. Rörande badgytjan särskildt vid Marstrand anför D:r HÖRLIN 1 ofvanbemälde skrif- velse: ”Marstrands-ön, som består af en enda klippa, hvars sammansättning utgöres af gneis och granit, är omgifven af friskt öfver sand strömmande vatten, hvarföre i dess grannskap inga badgytjor förekomma. Dessa bildas deremot i instängda af någorlunda stangnerande vatten uppfylda vikar, der oftast en förruttnelseprocess af organiska ämnen gynsammare försiggår. En half mil från Marstrand, inåt fasta landet, äro belägna 3:ne öar: Ko-ön, Inst-ön och Klöfver-ön. Emellan dessa öar, hvarest hafvet intränger genom 2:ne sund, erbjuder den leriga sjöbotten öfverallt god badgytja”. Hafsvikarnes botten utgöres af flera öfver hvarandra liggande mer eller mindre skiljaktiga aflagringar, af hvilka ett mellanlager är det, som egentligen lemnar god bad- gytja. Af bemälde aflagringar har D:r Hörtin flera gånger tillsändt mig prof; sjelf har jag åtskilliga gånger varit på stället närvarande vid upphemtningen, och följa här- nedan några iakttagelser, som blifvit gjorda vid undersökning af ifrågavarande af- lagringar. 1) Några upplysningar rörande Sveriges badgytjor meddelade af D:r C. T. Hör. Aftryck ur Sv. Läkaresällsk. Handl. Stockholm 1853. 4 N. P. HAMBERG, UNDERSÖKNING AF BADGYTJAN VID MARSTRAND. A. Undersökning af aflagringar upphemtade mellan Qvarnholmen och Ko-ön 1865. Lagren äro uppförda i den ordning de anträffades. N:o 1, Öfversta lagret, mörk- färgadt, föga smidigt och sammanhängande, innehöll betydlig mängd oförmultn ade växtdelar och icke obetydligt snäckskal; af diatoméer bemärktes jemförelsevis ringa mängd; efter någon tids förvaring visade sig här och der grupper af gipskristaller, somliga af flera millimeters längd. 100 gram af det fuktiga lagret gaf, efter de finare delarnes afskiljande genom slamning, en återstod, som torkad vid +150”—160? ") vägde 5,14 gm. och utgjordes af 3,84 eldfasta ämnen och 1,30 förbränbara =» 5,14. Gröfre delarne af slamresten, såväl växtdelar som snäckor och mineralämnen upp- gingo från 2—3 millimeter till 1 centimeter och deröfver. 100 vigtsdelar icke slammad aflagring N:o 1, intorkad vid +150—160? lemnade vid glödgning: 77,65 eldfasta ämnen 22,35 förbränbara » 100,00. Lagret N:o 2 var gråbrunt och föga sammanhängande, det innehöll vida min dre mängd oförmultnade växtdelar och snäckor. Efter någon tids förvaring antog det del- vis en rostgul färg och gipskristaller uppträdde här och der. 100 gm. fuktigt lager gaf vid slamning en återstod, som intorkad vid +150”— 160” vägde 5,476 gm. och utgjordes af 4,692 eldfasta 0,784 vid glödgning förbränbara. 5,476. Det oslammade lagret N:o 2, intorkadt vid +150—160? visade sig vid glödgning bestå af 79,98 Z eldfast, af jernoxid rödfärgad aska, och 20,02 » förbränbara beståndsdelar. 100,00. Lagret N:o 3, hvilande på det egentliga gytjelagret, utgör ett slags öfvergångs- lager och närmar sig gytjan äfven med afseende på beskaffenhet. Förmultningspro- cessen har här fullständigare försiggått än hos lagren 1 och 2. 100 gm. fuktigt lager lemnade vid slamning en återstod, som intorkad vid +150— 160” vägde 10,404 gm. och utgjordes af 8,630 gm. eldfasta och 1,74 » förbränbara ämnen. 10,04. 100 vigtsdelar vid +150—160? intorkadt, icke slammadt lager N:o 3 gaf vid glöd g- ning 80,23 v. d. eldfasta och 19,77 » — förbränbara ämnen. 100,00. 1) Alla värmegrader äro enligt Celsius termometer. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:o 6. 5 Lagret N:o 4, det egentliga gytjelagret, var grågrönt och af öfvervägande finhet, smidighet och homogenitet; beståndsdelarna i allmänhet så fint fördelade att mikroskop erfordras för att urskilja olikartade delar. 100 em. fuktig gytja gaf vid slamning en återstod, som intorkad vid +160? vägde 4,126 gm. och utgjordes af 3,108 gm. eldfasta ämnen och 1,018 » förbränbara » 4.126. 100 v. d. icke slammad gytja, intorkad vid +160” gat vid glödgning 81,69 v. d. eldfasta och 18,31 » förbränbara ämnen. 100,00. Lagret N:o 3, under gytjan, upphemtades 24 fot under vattenytan och 18 fot under hafsbotten med en för tillfället anskaffad längre jordborr. Slamningsförsök anstäldes med detta lager såväl i fuktigt som i intorkadt tillstånd. a. 100 gm. fuktigt lager lemnade vid slamning en återstod, som intorkad vid +160” vägde 54,79 gm. och utgjordes af 53,34 om. eldfasta ämnen och 1,45 » förbränbara » 34,79. b. 100 gm. vid +150—160” uttorkadt bottenlager lemnade efter de finare delarnes afslamning en återstod, som intorkad vid bemälde värmegrad vägde 90,086 gm. och ut- gjordes af 88,586 gm. eldfasta och 1,500 » förbränbara ämnen. I0,086. De frånslammade, finare delarne utgjorde således endast 9,914 4. 100 -v. d. icke slammadt, vid +160” intorkadt lager, N:o 5, gaf vid glödg- ning 95,33 eldfast återstod och 4,67 förbränbara ämnen. 100,00. Det understa lagret innehöll sålunda en jemförelsevis ringa mängd förbränbara ämnen. De eldfasta ämnena utgjordes af qvartskorn, glimmer, söndergrusade snäck- skal, lera m. m. D:r Hör, som beredvilligast verkstälde mikroskopisk undersökning å prof af bottenlagret iakttog fragmenter i mängd af Spangolithis arter samt af inkru- sterade organiska ämnen. Till den mekaniska analysen af ofvanbemälde 5 lager användes FR. SCHULZES slam- apparat. Man finner af hvad som blifvit anfördt rörande bottenlagrets upphemtning att samtlige 5 aflagringar hade en mäktighet af minst 18 fot. Vid jemförelse af de särskilda lagren befinnes öfversta lagret, N:o 1, hålla öfver- vägande mängd oförmultnade växtdelar, hvaraf en del utan svårighet kunde igenkännas tillhöra Zostera marina; det understa lagret, N:o 5, visade deremot knappast några växtdelar, de afslambara, finare ämnenas (lera, fin sand) mängd var här jemförelsevis ringa; det i slamapparaten återstående var i allmänhet från bottenlagret mera grof- 6 N. P. HAMBERG, UNDERSÖKNING AF BADGYTJAN VID MARSTRAND. kornigt än det från öfriga lager; qvartskorn, snäckskal m. wm. förefunnos till en storlek af 4—5 millimeters tvärlinie, t. o. m. deröfver. Gytjelagret, N:o 4, innehöll jemförelsevis obetydligt af icke humifierade växt- lemningar och gaf en mycket finkornig slamrest. Se vidare gytjans mekaniska analys. Enligt D:r Hörriss iakttagelser är gytjans öfvergång till det starkt sandhaltiga bottenlagret mycket tvär och tydlig; vid gytjans upphemtning bör derföre tillses att icke grof sand från bottenlagret äfven upptages och inblandas. B. Undersökning af lager upphemtade den '/« 1871 omkring 50 fot söder om Grumsholmen i närheten af Qvarnholmen och Ko-ön. Vattnets djup ungefär 10 fot. a. Det öfversta lagret hade enligt D:r HÖöRLINS iakttagelse en mäktighet af 1—1 "/; fot. Det öfversända profvet innehöll lefvande blad, stjelkar och rötter af Zostera ma- rina, stora stycken af tångarter, grus, snäckor m. m., var mörkfärgadt och föga samman- hängande. 2:ne slamningsförsök visade följande resultat: 1. 200 gm. fuktigt lager gaf efter de finaste delarnes frånskiljande genom slam- ning en återstod, som intorkad vid +160” vägde 8,351 gram och utgjordes af: 1,682 gröfre växtdelar, Zostera marina m. m. från några millimeter till 10—12 centimeter. 5,175 gröfre mineralämnen (2—10 å 12 millim.), bestående af glimmerskiffer, qvarts etc. 1,494 finare delar, hufvudsakligen mineralämnen, finheten sådan att de kunde passera en sikt med bål af 1 millimeters tvärlinie. S,351. 2. 100 gm. fuktigt lager lemnade efter de finare delarnes afslamning en återstod, som intorkad vid +160” vägde 6,73 gm. hvaraf 3,26 hufvudsakligen växtdelar från 3—4 millim. till flera centimeter. 3,47 finare delar, mest mineralämnen från 2 millim. till '/, och derunder. 6,73. b. Det mellanliggande lagret var gråaktigt men olikartadt, så att det här och der visade sig svartaktigt; undertill var det sandblandadt, enligt D:r HÖörtin, som upp- skattade dess mäktighet till '/;—1 fot. 100 gm. fuktigt lager gaf, efter de finare delarnes afslamning, en återstod, som intorkad vid +160? vägde 10,45 gm. hvaraf 1,160 gröfre delar hafvudsakligen mineral- ämnen (2—6 = millim.), hvaribland 5—6 millim. stora qvartskorn med vidsittande gliunmer, lösa glimmer- blad m. m. 9,285 finare delar (1—"/, millim. och der- under) bestående af qvarts, glimmer, hornblende, lera m. m., växtämnenas mängd var obetydlig. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 16. N:o 6. 7 Ett annat mellanlager upphemtadt närmare Qvarnholmen var betydligt mera sand- blandadt. Detta lager hade enligt D:r HöRrtin större mäktighet än föregående. 100 gm. fuktigt lager gaf efter de finare delarnas frånslamning en återstod, som, intorkad vid +160?, vägde 33,58 gm., hvaraf genom siktning särskiljdes: 3,24 gröfre delar (3 millim.—1,5 centim.) utgörande träbitar, kol, qvartskorn, glimmer m.m. 6,97 strösand. 23,67 finare delar (under 1 millim.) 30,88. c. Det undre lagret, sjelfva gytjan, var fullkomligt likartadt, sammanhängande, smidigt och lent samt af grågrön färg, lagrets mäktighet kunde vid upphemtningen icke utrönas, mot djupet syntes det blifva allt fastare och klibbigare (HÖRLIN). Detta lagers fysikaliska beskaffenhet i öfrigt, afhandlas under gytjans fysikaliska undersökning, hvarest äfven den slamapparat beskrifves, som begagnades vid den mekaniska undersök- ningen af detta lager. Ofvanbemälde aflagringars a, b och c, samt bottenlagrets N:o 5, behandling med utspädd natronlut. 2 gm. aflagring kokades 5 minuter med 15 kub. cent. natronlut (af 24 natronhydrathalt) vätskan filtrerades och filtret begöts med så mycket vatten att 15 kub. cent. filtrat erhölls. Filtraten slogos i särskildta profrör af nära 2 centi- meters tvärlinie och lösningarnas färg jemfördes, dervid följande iakttagelser gjordes. Det öfversta lagret a, gaf svartbrun lösning. Mellanlagret, b, » brun lösning, ljusare än den af a. Gytjelagret, c, » mörkbrun lösning, obetydligt ljusare än den af a. Bottenlagret N:o 5, » en föga färgad lösning. Lösningarna af a, b och c afskiljde vid tillsats af klorvätesyra bruna fällningar (humuskroppar) och vätskan affärgades. Af de iakttagelser som blifvit gjorda vid upphemtning och undersökning af samte- liga ofvanomnämnda aflagringar framgår: l:o. Att botten i hafsvikarne omkring Marstrand utgöres af flera öfver hvarandra liggande aflagringar, af hvilka ett mellanlager är det, som är lämpligt att till badgytja användas. 2:o. Att samteliga aflagringar utgöras af 4 å 5 merändels ganska tydligt skilj- aktiga lager, hvilka uppifrån nedåt utgöras af: är Öfverst ett humusrikt lager, innehållande lefvande växter, snäckor, grus etc. b. Mellanlager ofvanpå gytjan (stundom 2:ne tydligen olika lager) innehållande icke obetydlig mängd oförmultnade växtdelar och grof sand 1i större eller mindre mängd, men obetydligt af humuskroppar. c. Gytjelagret, utmärkt genom sin finare fördelning, lenhet och smidighet samt obetydliga halt af oförmultnade växtdelar. d. Bottenlagret, innehållande till största delen mineralämnen af snäckskal, deremot högst obetydligt växtämnen, vare sig oförmultnade eller humuskroppar. 8 N. P. HAMBERG, UNDERSÖKNING AF BADGYTJAN VID MARSTRAND. I. Gytjans fysikaliska undersökning. Badgytjan vid Marstrand utgöres af en grönaktigt askgrå, degig, ganska likartad massa, så fin och len för känseln, att några gröfre inblandningar knappast kunna be- märkas, såvida gytjan blifvit med tillbörlig försigtighet upptagen; den nyss upphemtade gytjan har en ganska stark svafvelvätelukt och en saltaktigt äcklig, fadd smak. Vid Marstrand upphemtas badgytjan tidigt på morgonen, imnan badningen börjar, upphemtningen verkställes medelst en urhålkad trä- eller jernborr, som djupt ned- tryckes så att samtlige aflagringar ända till, eller åtminstone nära intill bottenlagret genomträngas. Borren uppdrages hastigt och gytjelagret afskiljes från de andra lagren, som äfvenledes fastnat i borren. Vid de flerfaldiga gytjeupptagningar jag bevistat i när- heten af Marstrand, hafva aldrig några gröfre inblandvingar förefunnits uti gytjelagret, som äfven utan svårighet kunnat afskiljas från de andra lagren. Någon silning eller pressning genom kaffesäckar eller annat, 1 likhet med hvad som sker vid en del andra hafsbad, behöfves derföre icke vid Marstrand, såvida icke genom försumlighet grofva ämnen från de andra lagren blifvit inblandade vid gytjans uttagning ur borren. A. Mekanisk analys. 1. Slamning af gytja upphemtad 1865. Enligt hvad ofvan blifvit anfördt, begag- nades till denna gytjas slamning FR. SCHULZES allmänt bekanta slamapparat och erhölls af 100 gm. f. g. efter de finare delarnes afslamning en återstod, som intorkad vid +160? vägde 4,126 gm., se vidare A. Lagret N:o 4. Det bör anmärkas att gytjan blifvit förvarad under flera månader, och att, ehuru förvaringskärlet var täckt med :en zinkplåt och derofvan öfverbundet med papper, efter all anledning åtskilliga procent vatten bortdunstat, hvarigenom slamåterstoden utföll något större än antagligen skulle blifvit fallet om alldeles nyss upptagen eller i väl tillslutna kärl förvarad gytja blifvit slammad. 2. Slamning af gytja upphemtad 1867. Till detta gytjeprofs slamning begagnades en af ERNST DirTRICH i Breslau inrättad och förordad apparat, "') bestående af 4 genom kautschukslangar förenade glasrör af olika dimensioner och olika lutning mot horison- tallinien. Vid slamning af 100 om. f. g. erhölls följande resultat: Röret N:o 1 renspolades alldeles af vattenströmmen, några delar af större dimen- sioner förefunnos således icke. / 1) Zeitschr. fir Analyt. Chemie von Dr. C. R. FrEsesivs 1866. s. 293. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:o 6. 9 I röret N:o 2 erhölls en afsats vägande 1,122 gm. hvaraf 0,77 förbränbara och 0,945 eldfasta ämnen. IUI I röret N:o 3 erhölls en afsats vägande 1,614 om. utgörande 0,43 förbränbara och 1,171 eldfasta ämnen. 1,614. I röret N:o 4, fin lerblandad sand, samt organiska ämnen vägande 1,072 gm. be- stående af 0,412 förbränbara och 0,660 eldfasta ämnen. 14072. Före vägning intorkades de respektive afsatserna vid +1235”. Den vägda afsatsen upphettades till glödgning så länge vigtsförlust inträffade. 3. Slamning af gytja upphemtad 1868 och 1871. Till dessa gytjeprofs slamning begagnades en slamcylinder, som beredvilligast lånades mig af assistenten Hr O. Ny- LANDER från Kongl. Landtbruks-Akademiens Agrikulturkemiska laboratorium. Bemälde cylinder hade en höjd af 36 centimeter och var på ena sidan försedd med 4 hål öfver hvarandra, uti hvilka afloppsröret kunde till olika höjd insättas. Uti slameylindern inbringades det afvägda gytjeprofvet förut väl utrördt med vatten, vattenströmmen in- fördes 1 cylindern genom ett glasrör af 1,2 centim. inre tvärlinie, nedtill sammandraget till 0,4 centim., detta glasrör förenades medelst kautschukslang med en vattenlednings- ventil, så inrättad att vattentilloppet kunde efter behofvet modereras. a. Slamning af gytja upphemtad 1868. Vid slamningen stod tilloppsröret 4 centi- meter från cylinderns botten, genom det 24 centimeter högt applicerade afloppsröret utströmmade 0,5 liter i minuten. 100 gm. f. g. qvarlemnade efter de finaste delarnes afslamning: 0,621 gm. fin sand tillika med organiska ämnen. 0,797 » något gröfre sand, uti hvilken bemärktes ringa mängd växtdelar af flera millimeters längd. S:ma 1,48. b. Slamning af gytja upphemtad 1871 i närheten af Qvarnholmen och Ko-ön söder om Grumsholmen. Vid denna slamning stod tilloppsröret 6 centimeter från botten, genom det 24 centimeter från botten applicerade afloppsröret utströmmade 1 liter vatten på 3 minuter. Den efter de finaste delarnes frånslamning erhållna återstoden intorkades vid +160” och delar af olika finhet särskiljdes medelst en siktapparat, bestående af 5 öfver hvar- andra sittande messingssiktar, försedda med lock upptill och trumma nedtill för att mottaga de finaste delarna. Den öfversta sikten N:o 1 hade hål af 3 millimeters tvärlinie. >» NO DD ENE » » » N:o 3 » » 3 I » » » N:o 4 » DEE) 0,5 » » den nedersta » N:o 5 » TD MA » » K. Sv. Vet. Ak. Handl. Bd. 16. N:o 6. 2 10 N. P. HAMBERG, UNDERSÖKNING AF BADGYTJAN VID MARSTRAND. Den vid slamningen b, erhållna och vid +160? uttorkade återstoden vägde 1,240 gm., vid dess behandling i ofvanbemälde siktapparat stadnade icke något i siktarne N:o 1 och N:o 2, men i sikten: N:o 3 qvarblef 0,026 gm. hufvudsakligen qvartskorn med litet växtämnen, N:o 4 » 0,064 » glimmer, fältspat, hornblende, lera, organiska ämnen, N:o 5 » 0,857 » samma ämnen som i N:o 4 med inblandade diatoméer, i sikttrumman 0,2933 » glimmer, lera, qvartskorn, organiska ämnen samt icke obetyd- ligt diatoméer. 1,240. Den vid slamningen erhållna återstoden utgjordes således af så fint söndergrusade ämnen att deras storlek 1 allmänhet icke uppgick till en millimeter. Ofvan anförda slamförsök visa att de fasta delarna i Marstrands-gytjan hufvud- sakligen utgöras af fina afslambara delar samt att vid slamning endast några få procent återstod erhållas, vanligen icke innehållande några delar af gröfre beskaffenhet. 4. Slamningsförsök med ett gytjeprof taget nära stranden vid Qvarnholmen vid en vik af Backudden 1865. Slamningen verkstäldes uti ofvanbemälde cylinder, den er- hållna återstoden, intorkad vid +160”, särskiljdes medelst den i 3, b, använda sikt- apparat. Detta gytjeprof var svart; 100 gm. deraf i fuktigt tillstånd lemnade, efter från- slamning at de finaste delarne, en återstod, som intorkad vid +150”-—-160” vägde 7,288 gm. och utgjordes af: 0,610 om. snäckskal, lignit, kollika delar m. m. (2—5 millim.) 0,806 » söndergrusade snäckor, qvarts, glimmer, växtdelar, etc. (1—2 millim.) 5,878 » svartgrå sand, lera, glimmer, organiska ämnen (0,25—1 millim.) 7,288. 100 gm. icke slammad gytja uttorkad vid +150—160? gaf vid glödgning 78,39 v. d. eldfasta och 21,61 oo» — förbränhbara ämnen. 100,00. Vid detta gytjeprofs kokning med natronlut, af 2 procents natronhydrathalt, erhölls en svartbrun vätska. Kokning med klorvätesyra gaf en gulbrun vätska, som med ammoniak i öfverskott afskiljde icke obetydlig mängd jernoxidhydrat, ehuru endast 2 gm. fuktig gytja till försöket användes; till följd af den betydliga halten af söndergrusade snäckor åstadkom klorvätesyran stark utveckling af kolsyra. Detta nära stranden upphemtade gytjeprof skiljde sig således både till färg och finhet från den vanligen begagnade badgytjan. Den ganska stora halten af gröfre mineralämnen, snäckskal m. m. till storlek af 5-—6 millim. gör denna gytja olämplig till bad, såvida den icke först silas. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |I6. N:o 6. 11 B. Mikroskopiska iakttagelser. Rörande Marstrands-gytjan säger D:r HöKr 1 sitt ofvan citerade arbete om Sveriges Badgytjor pag. 23 bland annat följande: ”Det obeväpnade ögat upptäcker 1 den homo- gena massan svårligen några växtdelar, men mikroskopet visar den ega stor rikedom på väl bibehållen cellsubstans, på confervtrådar och på pollenfrö. Profven från Prest- holms-sundet synas i största mängd ega dessa ej fullt decomponerade växtdelar. Alla profven äro rika på diatoméer, men ej till den grad som Lysekilsgytjan. De species som ymnigast förekommit, hafva tillhört genera: Amphiprora, Grammatophora (fl. sp.), Rabdonema (fl. sp.), Achnantes, Coscinodiscus (fl. sp.), Melosira (f. sp.), Pinnularia (några sp.), Navicula (8. sp.), Surirella etc. etc. Dessa individer hafva förekommit i de aldra flesta fall som tomma pansarskal, många ock med organiskt innehåll, samt sällsynt ett och annat lefvande med full rörelseförmåga. Dessutom har gytjan i mängd Spongo- lithis acicularis jemte hithörande species. Största massan utgöres dock af askgrå, korniga mer eller mindre genomskinliga conglomerater, (gytjans fasta, söndermalna be- ståndsdelar, inhyllade i lera), af isolerade qvartspartiklar, i hög grad finkorniga, samt af något glimmer och hornblende”. På min begäran har D:r Hör äfven beredvilligast undersökt ett gytjeprof, som blifvit 1868 upphemtadt mellan Qvarnholmen och Ko-ön, och iakttog han deruti ett större antal Spongolithis-arter, vidare Navicula Lyra, samt en stor mängd andra N. species, Melosira sulcata? samt species af Coscinodiscus, Surirella, Synedra, Stauroneis? etc. C. Bestämning af gytjans egentliga vigt. Till utrönande af gytjans egentliga vigt verkstäldes först vägning 1 vatten, men då en ringa mängd 1 vatten lösliga ämnen förefinnas i gytjan och möjligen kunde på resultatet i någon mån inverka, anstäldes äfven vägning 1 terpentinolja, en vätska, hvaruti gytjans beståndsdelar äro i det närmaste olösliga. 1. Vägning i vatten i piknometer. I 3:ne vägningar erhölls för eg. v. följande tal: a. temperatur +17,5 eg. v. 1,2213 b. » Föll Do BB NIMA C. » +16,7 » » 1,2095 2. Vägning i terpentinolja af 0,57 egentlig vigt. a. Fuktig gytja vägdes på ett platinableck, upphängdt på silkestrådar, först i luften sedan i terpentinoljan. På grund af detta försök beräknades gytjans eg. v. till 1,1883 vid +15”. Efter verkstäld vägning bemärktes att terpentinoljan blifvit något opaliserande derigenom att den upptagit vatten; för att få ett tillförlitligare resultat verkstäldes efter- följande försök. 12 N. P. HAMBERG, UNDERSÖKNING AF BADGYTJAN VID MARSTRAND. b. Vägmng af uttorkad gytja med terpentinolja i piknometer. Gytjan uttorkades vid +150”—160” så länge den förlorade i vigt. 2:ne försök verkstäldes och angåfvo för den torra gytjan i försök a. eg. v. 2,5367 vid +15” LD [0 NH DB ARR Do FUG Den gytja, som till dessa försök användes, visade sig vid uttorkning i luftbad af +150”—160?, hålla 714 vatten och 2974 fasta ämnen. Då den uttorkade gytjans eg. v. är funnen = 2,5217 skulle den fuktiga (hållande 714 vatten) blifva = 1,4413. Vid hydrostatiska försök har jag funnit bemälda gytja flyta uti en klorkalcium- lösning af 1,223 sp. v., men sjunka i en mättad koksaltslösning af 1,205 eg. v. Gytjans eg. v. torde derföre vara något öfver 1,205 vid +15. Detta tal är vida lägre än 1,443, som erhållits genom beräkning efter den torra gytjans eg. v. Det bör dock bemärkas att talet 1,43 uttrycker eg. v. för fuktig gytja, bestående endast af 29 delar torr gytja och 71 delar vatten, men den färska gytjan håller dessutom en liten mängd luft, svafvel- väte och kolsyra, hvilka göra den lättare. o således i medeltal 2,5247 eg. v. Att ett ämne hvars sammansättning icke är konstant kan till specifika vigten variera, inses lätt; vid försök med olika gytjeprof hafva äfven anmärkningsvärda skilj- aktigheter visat sig, helt visst beroende på olika halt af vatten, luft, gaser etc. D. Bestämning af gytjans egentliga värme. Till bestämning af gytjans eg. värme användes REGNAULTS apparat, som bered- villigast lånades mig från Kongl. Vetenskaps-Akdemiens samlingar genom professor Ep- LUND, hos hvilken jag äfven står i största förbindelse för välvilligt lemnade råd och upplysningar vid utförandet af dessa för mig alldeles nya och främmande försök. Den till storlek af små ärtor sönderkrossade och vid +150”—160” uttorkade gytjan upphettades under flera timmar i apparaten, som uppvärmdes med vattenånga, upp- hettningen fortsattes "/,—1 timma utöfver den tid då termometern i messingskorgen visade +100?. i 1:sta försöket. Lufttemperatur +18,9”. Vattnet 1 calorimeterns messingsreservoir vägde 800 gm., vattnets temperatur före gytjans nedsänkning +13”, vattnets temperatur sedan den +100” varma gytjan blifvit nedsänkt och omröring verkstäld +15”. Messingsreservoirens vigt 71,55 gm. Messingens eg. värme 0,0939. Messingsreservoirens VattenVärdle.....m.eecemwwwwwwwwz>2m>msc> 71,55 X 0,0939 = 6,7185. Vattenvärde af den i calorimetern indoppade del af termometern = 1,6213. » » » » » af omröraren = 0,2523. Nattens a ealornet era EE ERNA 1ANRE. ORA om. 800,0000. 308,5921. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:O 6. 13 Temperaturhöjning i calorimetern = 1,9? ') 5 Temperatursänkning vid den +100? varma gytjans nedsänkning i vattnet i calori- metern 100—14,9 = 85,1. Den till försöket använda gytjans vigt 70,685 gm. 308,5921X 1,9 — 1536,325 70,685 Xx85,1 — 6015,2035 2:dra försöket. Lufttemperatur +17,65”. Gytjans eg. värme = Vabonaet. 1 GOlOTOGICEN susen 1000 gm. IVattemvär der at mes erv Om Ce ARE 6,7185. » af termometer och omrörare... 1,8736. 1008,5921. Temperaturhöjning i calorimetern = 1,66”. Vid +150” uttorkade gytjans vigt: 80,2524 gm. Temperatursänkning af +100” varma gytjan = 81,60. 1008,5921 Xx 1,66 — 1674,2629 FR 80,2524 Xx 81,60 GH48,5958 Qasconr 3:dje försöket. Lufttemperatur +20,25. Venus. 1 aMSN. cossdoorssdensorsrasnssäcssronser 1000 gm. Vattenvärde af termometer och omrörare 1,8736. » Di IEI OYONL ogo000nes$ssusgsasvsvsssssorsNrn 6,7185. 1008,5921. Temperaturhöjning 1 calorimetern — = Lör”. Den vid +150” torkade gytjans vigt = 79,2369 gm. Temperatursänkning = 80,175”. 7 1008,3921 Xx 1,575 = 1588,5325 28 VED 79,2369 < 80,75 6352,8184 SÖN 4:de försöket. Lufttemperatur +19,4. Namnet 1 (GalORNSKSAN macssanronrna case resvagNEne 1000 gm. Vattenvård ed alyresery OMC spe ss 6,7185. » » termometer och omrörare 1,8736. 1008,5921. Vattnet i calorimetern +18,82”. » » efter den +100?” varma gytjans tillkomst +21,650”. Uppvärmning genom messingskorg (enligt särskildt försök) ONE 21,525 Temperaturhöjning =21,525—18,82 = = 2,705. Den vid +150” torkade gytjans vigt = 128,65 gm. Temperatursänkning = 1T8,475. 1) Den totala temperaturhöjningen var +2”, men genom särskildt försök utröntes att messingskorgen ensam åstadkom en temp. höjn. =0,1", hvarför den af gytjan åstadkomna temp. höjn. blifver =2—0,1 eller =1,9". ?) Specifika värmetalet erhålles nemligen genom att addera vattenmängden i calorimetern till vattenvärdet af reservoir, termometer och omrörare och att multiplicera denna summa 808,5921 med temperaturhöjn. =1,9 samt att dividera den erhållna produkten med produkten af gytjans vigt =70,685 och temperatursänk- ningen 85,1. 14 N. P. HAMBERG, UNDERSÖKNING AF BADGYTJAN VID MARSTRAND. 1008,5921 Xx 2705 128,65 X78,475 10095,8087 Det något större tal, som vid detta försök erhölls, torde bero antingen derpå att gytjan till en del utgjordes af stycken, något större än ärtor, och att dessa ej voro fullt genomtorra, eller att denna gytjas beskaffenhet ej var fullkomligt lika föregående. Vid ofvananförda försök erhölls följande resultat: MUDSSANG NI = =0),2700. : Eg. värme = I försök 1. 0,2554] 2.0005235571 o 2 9 ÅA rel ka Så 0,2500f | medeltal således 0,257715 eg. värme. 4 0,2700) Jemförd med vattnets är gytjans värmekapacitet ganska ringa, ett gytjeomslag af- kyles derföre vida hastigare och kan äfven påläggas jemförelsevis varmare utan att medföra olägenhet. Den fuktiga gytjans eg. värme blifver högre i samma mån som vattenmängden ökas; f. g. bestående af 707,689 vatten, 292,311 fasta ämnen, se qvantitativa undersök- ningen 1, har eg. v. ==0,783039. II. Gytjans kemiska undersökning. Nyss upphemtad gytja reagerar alkaliskt såväl på gurkmej- som på rödt lakmus- papper, metalliskt silfver brunfärgas deraf och tillsats af syror åstadkommer utveck- ling af kolsyra och svafvelväte. Vattnet löser endast en mindre del af gytjans beståndsdelar. Gytjans fuktighet betingas af hafsvatten och de uti detta vatten befintliga salter: kloralkalier, klormagne- sium, klorkalcium, svafvelsyrad kalk förefinnas uti gytjan äfvensom ringa mängd jod- och brommagnesium; men dessutom en anmärkningsvärd mängd svafvelkaleium, som utur den nyss upphemtade gytjan med vatten eller sprit lätt kan utdragas. Mängden af gips är i den färska gytjan jemförelsevis obetydlig, men ökas mer och mer i den mån de deruti befintliga svafvelmetallerna genom lufttillträde oxideras. Se qvant. und. 5. A. B. Litet kiselsyra, källsatssyra och organiskt qväfhaltigt ämne anträffas äfven i gytjans vattenlösning. z De i vatten olösliga beståndsdelarna utgöras dels af humuskroppar och mer eller mindre fullständigt förmultnade växtämnen, växtdelar med bibehållen cellbyggnad samt kiselalger, dels af slamm af mineralier och bergarter, söndergrusade snäckskal, svafvel- jern m. m. A. Qvalitativ undersökning. 1. Svafvelkalcium. Nyss upphemtad gytja, i tillslutet kärl skakad med koncen- trerad sprit gaf en alkaliskt reagerande lösning, som utsatt för lufttillträde lemnade kristaller liknande gips och reagerande för svafvelsyra och kalk, vattenlösning af gytjan fäldes af ammoniumoxalat och svärtade silfver samt utvecklade svafvelväte med syror. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:o 6. 15 2. Jod. a. 100 kub.-cent. filtrat (2000 gm. fuktig g. och 2000 gm. vatten) försattes med natriumkarbonat och afdunstades till torrhet, återstoden utdrogs med kok- het koncentrerad sprit, den spirituösa lösningen försattes med några droppar kalilut och afdunstades till torrhet, återstoden upphettades till nära glödgning, hvarefter den löstes i vatten, den med svafvelsyra surgjorda lösningen försattes med kaliumnitrit och kolsvafla, som vid omskakning färgades svagt rosenröd. b. Vattenlösning af 1 kilogm. f. g. gaf äfvenledes med kaliumnitrit eller med klor- vatten och svafvelsyrehaltig stärkelselösning reaktion för jod. ce. Ofvanbemälda vattenlösning mörknade vid tillsats af palladiumnitrat. 3. Brom afskiljdes genom skakning af lösningen 2. a. med kloroform eller kol- svafla efter tillsats af utspädt klorvatten. 4. Klor. Gytjans vattenlösning ger med silfvernitrat stark fällning af klorsilfver. 5. Svafvelsyra. Nyss upphemtad gytjas vattenlösning ger med klorbarium svagare reaktion för svafvelsyra än den lufttorkades, som till följd af svafvelmetallernas oxida- tion erhållit ett ökadt förråd af svafvelsyra. Se qvant. und. 5 A. och B. 6. OCellulosa och dess förmultningsprodukter. «a. Gytjans vattenlösning gaf, efter tillsats af ättikssyra och kopparacetat en mycket liten mängd brunaktig fällning (käll- satssyrad kopparoxid). Filtratet efter den källsatssyrade kopparoxiden gaf efter tillsats af ammoniumkarbonat och uppvärmning till +60? icke någon fällning. b. Den med vatten utlakade gytjan gaf efter digestion med natriumkarbonatlösning en brun lösning, hvarutur klorvätesyra afskiljde humussyror, ulmin-, humin- och geinsyra. ce. Det efter behandling a och b återstående gaf vid kokning med kalilut en mörkbrun lösning, som vid tillsats af klorvätesyra i öfverskott afskiljde hunmmussyror, bildade af uti gytjan befintligt humuskol (humin och ulmin). d. Det efter behandlingarne a, b och c återstående macererades med kopparoxid- ammoniaklösning, efter längre tids inverkan erhölls en lösning, som vid tillsats af klor- vätesyra i öfverskott afskiljde en flockig fällning, cellulosa. 7. OChitin. Den enligt 6 a, b, c, d utlakade återstoden behandlades med alkohol, eter och utspädd ättikssyra, hvarefter den intorkades vid +180?. Den sålunda be- handlade och intorkade återstoden mörknade vid glödgning och svartnade vid upphett- ning med koncentrerad svafvelsyra. Vid torr destillation erhölls efter stark glödgning surt reagerande ångor. Genom kort maceration med koncentrerad svafvelsyra erhölls en lösning, som grumlades vid utspädning med vatten och efter några timmar afskiljde en fockig fällning. Den sura lösningen gaf, efter neutralisation med natriumkarbonat, svag, men tydlig sockerreaktion med FRHuInGs profvätska. 8. Klorofyll. Såväl alkohol som eter utdrog ett grönt ämne, den gröna lösningen åstadkom i spektroskopet de klorofyll utmärkande absorptionsband. 9. Albuminartadt ämne. Vattenlösning af gytjan visade vid afdunstning en hinna på ytan, liknande den af kaseinlösning; efter afdunstning erhölls en torr återstod, 16 N. P. HAMBERG, UNDERSÖKNING AF BADGYTJAN VID MARSTRAND. som löste sig med brunröd färg i klorvätesyra af 1,19 sp. v. och som med natronkalk gaf ammoniak. Gytjans vattenlösning gaf med stark sprit en flockig hvitgul fällning, som långsamt afsatte sig, och visade sig bestå af gips tillika med organiskt ämne. Galläplegarfsyra åstadkom äfvenledes svag grumling i gytjans vattenlösning. 10. Kiselsyra. a. Gytjans vattenlösning försatt med klorvätesyra och afdunstad till torrhet lemnade en liten mängd kiselsyra. b. Den med vatten utlakade gytjan gaf, efter kokning med natriumkarbonatlös- ning, tillsats af klorvätesyra 1 öfverskott till filtratet, och afdunstning till torrhet, en brun återstod af fiselsyra med humussyror, hvilka sednare genom glödgning lätt af- lägsnades. Den med sodalösning behandlade gytjan visade under mikroskopet inga kiselalger. c. Gytja, utlakad a. med vatten, b. med sodalösning visade under mikroskopet glaslika fragmenter af kristallinisk kiselsyra samt derjemte d. åtskilliga siltkater, ss. fältspat, glimmer, hornblende, hvilka vid slamning t. o. m. med blotta ögat kunde iakttagas. Kiselsyra förefinnes sålunda 1 4 olika tillstånd: a. löslig i vatten. b. oo» oo» natriumkarbonatlösning, till stor del kiselalger. c. kristallinisk kiselsyra, qvartsfragmenter. d. kiselsyra bunden i åtskilliga silikater. 11. Ammoniak. Nesslers reagens färgar gytjans vattenlösning tydligt, isynnerhet då kalk och talk genom på förhand tillsatt natronhydrat blifvit afskiljda. 12. Jern, förefinnes dels svafvelbundet dels syrsatt. Den friska gytjans grön- aktiga färg betingas sannolikt af svafveljern, som med utspädd klorvätesyra lätt kan upplösas. Genom intorkning och glödgning antager gytjan en rödaktig färg, till följd af jernoxidbildning. Genom smältning med natrium- och kaliumkarbonat frigöres det uti silikater bundna jernet. Jernet förefinnes således i den friska gytjan: a. såsom svafveljern. b. 1 oxiderad form, löslig 1 klorvätesyra sannolikt såsom karbonat. Ö> » » olöslig i utspädd » såsom silikat. 13. Mangan förefinnes antagligen i samma föreningar som jernet; för reaktion erfordras icke någon större mängd gytja, den erhålles lätt dels genom smältning med natriumkarbonat och nitrat dels genom gytjans utlakning med utspädd svafvelsyra och filtratets kokning med blysuperoxid och salpetersyra. 14. Lerjord förefinnes i betydlig mängd dels såsom hydrat dels såsom silikat, en del lerjord kan derföre utdragas med klorvätesyra, återstoden först efter föregången s. k. uppslutning. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:O 6. illg 15. Kali och natron förekomma dels i gytjans vattenlösning dels i silikater, till hvilkas sönderdelning uppslutning erfordras. 16. Kalk. Gytjans vattenlösning innehåller såväl svafvelkalcium som svafvel- syrad kalk, den i vatten olösliga delen håller kalkkarbonat. 17. Talk i liten mängd förefinnes 1 gytjans vattenlösning; i något större i den del, som är olöslig i vatten. 18. Litium. 500 gm. gytja utdrogs med koncentrerad sprit, lösningen afdunstades till torrhet, återstoden utkokades med eteralkohol, det efter eteralkoholns afdunstning återstående gaf vid undersökning i spektralapparat litiumreaktion. - Med fosforsyradt natron erhölls äfven reaktion på litium. 19. Koppar, bly, tenn, arsenik, nickel och kobolt. 350 gm. lufttorkad gytja be- handlades med klorvätesyra och kaliumklorat, filtratet öfvermättades med svafvelväte, fällningen macererades med svafvelkaliumlösning, hvaraf största delen löstes; lösningen afdunstades till torrhet, återstoden smältes med natriumnitrat och -karbonat, smältan löste sig i vatten med lemning af obetydlig mängd kopparoxid; lösningen upphettades med svafvelsyra så att all salpetersyra aflägsnades, återstoden löstes i vatten och för- sattes med svafvelsyrlighet, öfverskott deraf aflägsnades genom uppvärmning, svafvelväte åstadkom i denna lösning en brungul fällning hvaraf en del (svafvelarsenik) löstes i am- moniumkarbonatlösning, det olösta löstes till en ringa del i salpetersyra, lösningen visade kopparhalt, det 1 salpetersyra olösliga, hvita, amorfa ämnet liknade tennoxidhydrat och var äfven lösligt i kungsvatten. Det, som af svafvelkaliumlösningen lemnades olöst, löstes af kokande salpetersyra, lösningen visade tydlig reaktion för koppar och svag för bly. Det efter första behandlingen med svafvelväte återstående, af klorväte sura filtratet neutraliserades med ammoniak och fäldes med svafvelammonium, som åstadkom riklig fällning, till största delen svafveljern och lerjordshydrat med ej obetydlig manganhalt; vid bemälda fällnings upplösning i klorvätesyra återstod ett svartgrått pulver, som var lösligt i kungsvatten, lösningen gaf reaktion för nickel och kobolt; se vidare 20. 20. Zink, vismut, baryt, nickel, kobolt m. m.') 425 gm. lufttorkad gytja, fint pulveriserad, blandades väl med 250 gm. natriumnitrat och 425 gm. natriumkarbonat, blandningen upphettades småningom till smältning, smältan utgöts i ett jernkärl. Den af mangansyra grönfärgade smältan A. sönderslogs och utlakades väl med vatten, åter- stoden tvättades väl på filtrum, tvättvattnet koncentrerades och blandades till den al- kaliska lösningen, som försattes med klorvätesyra i öfverskott och kiselsyra afskiljdes genom afdunstning och intorkning på vanligt sätt. Filtratet B. öfvermättades med svafvelväte, som åstadkom en liten mängd brunaktig fällning, vid hvars behandling med svafvelnatriumlösning en del löstes, det olösta befans vara svafvelkoppar. 1) Denna undersökning utfördes med mycken sorgfällighet 1869 å farmacevtiska institutets laboratorium af dåvarande stud. numera examin. apotek. V. R. HöGBERG, som utaf gytjan framstälde: vismutmetall och arsenik samt följande föreningar: klorbarium, litiumfosfat, svafvelzink, nickeloxidulhydrat, kaliumkobolt- nitrit, kopparsulfat m. m. 2 EK. Sv. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 6. 2 18 N. P. HAMBERG, UNDERSÖKNING AF BADGYTJAN VID MARSRTRAND. Svafvelnatriumlösningen försattes med klorvätesyra i öfverskott, den derigenom uppkomna fällningen sönderdelades genom smältning med natriumnitrat och -karbonat. Denna smälta a. löste sig 1 vatten med lemning af litet kopparoxid. Lösningen upp- hettades med svafvelsyra så att all salpetersyra aflägsnades, återstoden löstes i vatten och behandlades med svafvelväte, hvarigenom en gul fällning erhölls, som vid upphett- ning med cyankalium och natriumkarbonat i kolsyreström, enligt FRESENIUS, lemnade anflog af metallisk arsenik. Återstoden af filtratet B. innehållande de metaller, som vid närvaro af klorväte- syra i öfverskott ej kunde af svafvelväte fällas, försattes med ammoniak till svagt alkalisk reaktion och derefter med svafvelammonium, fällningen återupplöstes i klorväte- syra, lösningen kokades med salpetersyra, den sura vätskan neutraliserades 1 det närmaste, natriumacetat tillsattes och jernet afskiljdes genom kokning. Filtratet visade halt af mangan äfvensom zink i ringa mängd. Den i vatten olösliga delen af smältan A. upplöstes medelst klorvätesyra, kiselsyra aflägsnades på vanligt sätt, det sura filtratet öfvermättades med svafvelväte, som åstad- kom en brunsvart fällning, olöslig i svafvelnatriumlösning. Bemälda fällning löstes i kokande salpetersyra, i denna lösning åstadkom svafvelsyra en hvit fällning, blysulfat, som afskiljdes genom fitrering, filtratet blåfärgades af ammoniak under det en hvit fällning visade sig, som upplöstes i klorvätesyra, denna lösning gaf vid tillsats af vatten en hvit fällning, basisk klorvismut, som med natriumkarbonat på kol gaf ett gult anflog och spröda metallkulor (vismut). Ofvanbemälde sura filtrat, hvarur svafvelkoppar m. m. hade afskiljt sig, gjordes svagt alkaliskt med ammoniak och försattes med svafvelammonium, som åstadkom be- tydlig fällning af svafveljern och lerjordshydrat, vid denna fällnings upplösning i klor- vätesyra återstod ett svartgrått pulver, som upplöstes vid kokning med koncentrerad salpetersyra, lösningen gaf med kaliumnitrit och ättiksyra gul fällning (kaliumkobolt- nitrit), som affiltrerades, filtratet försattes med natronlut, som afskiljde en ljusgrön fäll- ning, nickeloxidulhydrat. Upplösningen i klorvätesyra af svafveljern, lerjordshydrat m. m. visade sig hålla en liten mängd zink. Filtratet efter de med svafvelammonium utfällda metallerna försattes med ammonium- karbonat, fällningen (kalk- och barytkarbonat) frånfiltrerades, uttvättades och upplöstes i salpetersyra, lösningen afdunstades till torrhet, återstoden upphettades så att vatten- fria nitrater erhöllos, kalknitratet aflägsnades genom behandling med absolut alkohol. Det olösta nitratet förvandlades till karbonat, som upplöstes i klorvätesyra, lösningen afdunstades till torrhet, återstoden upphettades så att saltet afgaf allt vatten, hvarefter den behandlades med alkohol, hvaruti den visade sig olöslig och förhöll sig i öfrigt likt klorbarium. 21. Fosforsyra. Lösningen af några gram gytja 1 salpetersyra gaf med ammonium- molybdat tydlig reaktion för fosforsyra. 22. Krom. För att erhålla reaktion på krom erfordrades 50—109 gm. gytja, som utdrogs med stark klorvätesyra, lösningen fälldes med öfverskott på natronlut; efter någon tids maceration filtrerades, filtratet kokades med blysuperoxid. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o Ö. 19 En del af det sålunda behandlade alkaliska filtratet försattes med svafvelsyra i öfver- skott; vid reaktion med vätesuperoxid och eter kunde någon tydlig blåfärgning af eterlagret ej bemärkas; deremot iakttogs med guajaktinktur en hastigt öfvergående blå- färgning. En annan del af det alkaliska filtratet neutraliserades efter behandling med bly- superoxid med ättiksyra och försattes med kampecheträdslösning, hvarefter violett färg- ning visade sig. 23. Kolsyra. Vid behandling med utspädda syror visade den färska gytjan större halt af kolsyra än den lufttorkade, som tydligen afgaf mindre mängd gas. B. Qvantitativ undersökning. 1. Vattenhalt, eldfasta och förbränbara beståndsdelar. A. Vattenhalt. 1 gm. fuktig gytja lemnade efter intorkning vid +160”—170?. I a. 0,2858. b. 0,29454. ROT d. 0,29017 fasta ämnen. » O,7142. » —0,70546. » 0,7034. » 0,70983 vigtsförlust=vatten. 1,0000. 1,00000. 1,0000- 1,00000. B. Eldfasta och förbränbara ämnen (glödgningsförlust). Vid måttlig glödgning lemnade de fasta beståndsdelarna, i a. 0,0372 gom. b. 0,04298 gm. c. 0,0396 gm. förbränbara, » 0,2486 » » -0,25156 » » 0,2570 » eldfasta ämnen. 0,2858 — » 0,29454 — » 0,29066 » fasta ämnen. De förbränbara ämnena utgöra i medeltal af anal. a., b., c., 0,039928. » eldfasta » » » » » 0,252383 0. 4 AES a ASO RAR OT de AEA RR SE ARR a Ågren ARA RT 0,292311. NIGER BES ne KE a 2 RE ENAS IN BRN I 0 AES ORAS ar fe Orr rare rag bre age 0,707689. 1,000000. 1 kilogm. fuktig gytja håller sålunda: Förbränbara ämnen 39,928 Eldfasta » 252,383 923 fasta ämnen. NYE YIARE ös pu can es es 707 ,689 707,689 vatten. 1000,000. — 1000,000. Lufttorkad gytja visade vid upphettning till 150”—165". i a. en vattenhalt af 9,1 procent. HT lös ID » Dh SIV v 20 N. P. HAMBERG, UNDERSÖKNING AF BADGYTJAN VID MARSTRAND. 2. Kiselsyra. A. I vatten löslig kiselsyra. 10 gm. fuktig gytja gaf vid utlakning med vatten, tillsats af klorvätesyra till filtratet, afdunstning till torrhet m. m. på vanligt sätt i a. 0,0v175 gm. kiselsyra. » bh. 0,00145 — » » I medeltal således 0,0016 gm. af 10 gm. f. g. 1 kilogm. således 0,16 gm. kiselsyra, löslig i vatten. B. Kiselselsyra löslig i natronkarbonatlösning. Af 10 gm. fukt. g. erhölls genom utlakning i flera omgångar med natronkarbonatlösning, filtratets öfvermättning med klorvätesyra, afdunstning till torrhet m. m., 0,04986 gm. kiselsyra eller på 1 kilogm. 4,986, hvaraf dock 0,16 gm. är 1 vatten löslig kiselsyra. Den medelst natronkarbonat ut- dragna är således 4,986—0,16 = 4,826 gm. på 1 kom. C. Kristallinisk kiselsyra. Det efter behandling med natronkarbonatlösning enl. 2 B. återstående blandades med tort natronkalikarbonat och upphettades till fullständig sönderdelning, den uppslutna massan öfvermättades med klorvätesyra och kiselsyra af- skiljdes på vanligt sätt; af 10 gm. f. g. erhölls 1;25813 gm. eller på 1 kgm. 125,813. Kiselselsyran visade således följande qvantitativa förhållande uti 1 kilogram fuk- tig gytja: enl. 2 ÅA. i vatten löslig kiselsyra = 0,160 gm. » » B. i natronkarb.-lösn. lösl. » 4,826 » » » OC. kristallinisk kiselsyra ....... so NDS 130,799. D. Kontrollförsök. Genom uppslutning af 0,7475 gm. torr gytja, motsvarande 2,5 fuktig, erhölls en total halt af kiselsyra == 0,33273 gm. 10 gm. skulle således lemna 0,33273 X 4 = 1,33092 eller 133,092 på 1 kilogram. 3. Jernoxid och lerjord. A. Jernoxid och lerjord genom uppslutning. 0,7475 om. torr gytja, motsvarande 2,5 om. fuktig, smältes med natronkalikarbonat och -nitrat till fullständig sönderdelning, den uppslutna massan försattes med klorvätesyra i öfverskott och afdunstades till torrhet, hvarefter kiselsyra på vanligt sätt afskiljdes; filtratet delades i 2:ne lika delar, i den ena bestämdes jernoxid och lerjord tillsammans, i den andra hvar för sig. 7475 2 f. g. följaktligen 0,1027 X 4 = 0,4108 gm. och 1 kilogm. 41,08 jernoxid + lerjord. O,7475 2 tillräcklig mängd, så att vid öfvermättning med ammoniak ingen fällning uppkom; jernet utfäldes med svafvelammonium, fällningen upplöstes i klorvätesyra, lösningen 0,7475 kokades med salpetersyra och jernoxid utfäldes med ammoniak, : lemnade 0,016912 ad. om. gaf 0,05135 gm. jernogid + lerjord; 0,7475 således 0,1027 gm. 10 gm. b. Jernogid. Den andra hälften af filtratet = gm. försattes med vinsyra i gm. jernoxid, 0,7475 eller 2,5 f. g. 0,033824. 10 gm. f. g. således 0,033824x 4 = 0,135296 och 1 kilogm. 13,52906 gm. jernoxid. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 6. 2 c. DLerjord. Filtratet efter svafveljernet i 3. A. b. afdunstades i platinaskål under tillsats af natriumnitrat och -karbonat, återstoden upphettades så att den blef gråhvit, hvarefter den i glaskärl behandlades med kokande klorvätesyra och litet kaliumklorat, lösningen fäldes först med ammoniak sedan med ammoniumkarbonat. Tr gaf 0,03585 gm. lerjord, 0,7475 således 0,0717 gm. Af 10 gm. f. g. skulle således erhållas 0,0717 X 4 = 0,2868 gom., af 1 kilogm. följakteligen 28,68 lerjord. B. Jernoxid och lerjord utdragna med klorvätesyra. a. Jernozid + lerjord. 1 gm. fukt. g. utlakades med utspädd klorvätesyra, kisel- syra afskiljdes, lösningen kokades med salpetersyra och fäldes med ammoniak; fäll- ningen vägde 0,0203 gm. Af 1 kilogm. skulle sålunda fås 20,3 gm jernoxid + lerjord. b. Jernozid. 1 gm. fukt. g. utdrogs med klorvätesyra på ofvan i B. a. angifvet sätt, lösningen försattes med vinsyra och jernet afskiljdes enl. 3. ÅA. b. dervid 0,0104 jernosid erhölls, af 1 kilogm. sålunda 10,4 jernoxid. c. Lerjord; utur filtratet efter föregående bestämning erhölls enl. 3. A. ce. 0,0143 gm- lerjord. Af 1 kilogm. 14,3 om. lerjord. Enligt ofvananförda bestämningar erhölls af 1 kilogm. fukt. gytja: Genom uppslutning enligt A. 13,5206 gm. jernoxid, » » » » 28,6800 » lerjord. » utlakning med klorvätesyra enligt B. 10,4 gm. jernoxid, » » » » » » 143 oo» lerjord. Sålunda förefinnas enligt A. och B.: 13,5206—10,4= 3,1296 jernoxid såsom silikat, 28,68 —14;3 = 14,38 lerjord » » 4. Svafvel. 200 gm. nyss upphemtad gytja utrördes med 500 kub.-cent. vatten, som genom längre tids kokning blifvit befriadt från luft, blandningen lemnades i hvila uti ett väl tillkorkadt kärl, som deraf nästan fyldes; så snart vätskan klarnat afskiljdes medelst pipett 50 kub.-cent., hvilka titrerades med '/;,, normal jodlösning, sålunda att först 3—4 kub.-cent. jodlösning på en gång tillsattes, derefter filtrerad stärkelselösning och slutligen jodlösning till blåfärgning. Genom förprof med 50 kub.-cent. destilleradt vatten och stärkelselösning visade sig att 0,21 kub.-cent. ”/1v0 jodlösning åtgick till dess blåfärgning. 3:ne försök visade följande resultat: I a. erfordrades 5,11—0,21 = 4,90 kub.-cent. jodlösning. ». b. » 5,30—0,21 = 5,09 » » > Go » 5,38—0,21 = 5,17 » » I medeltal således 5,053 kub.-cent. "/1oo jodlösning till 50 kub.-cent. Till 500 kub.-cent. = 200 gm. gytja följaktligen 50,53 kub.-cent. 1 kilogm. skulle således er- fordra 252,65 kub.-cent. jodlösning, innehållande 0,32087 gm. jod, motsvarande 0,04042 svafvel. 3. Svafvelsyra. ÅA. I nyss upphemtad gytja. Under vistelse vid Marstrand i Augusti 1867 afvägde apotekaren J. WALLER benäget 20 om. nyss upphemtad gytja och blandade den genast 22 N. P. HAMBERG, UNDERSÖKNING AF BADGYTJAN VID MARSTRAND. med nyligen utfäldt kadmiumkarbonat och vatten uti en flaska, som väl korkades. 2:ne dylika blandningar verkstäldes. Meningen med kadmiumkarbonatets tillsats var natur- ligtvis den att förekomma sulfatbildning af svafvelmetaller och att sålunda vid utlak- ning med vatten m. m. erfara den i frisk gytja befintliga svafvelsyremängden. Ofvan- bemälda gytjas undersökning gaf följande resultat: I a. erhölls af 20 gm. gytja 0,01186 gm. bariumsulfat. » b. » » » » —0,01327 — » » Af 40 gm. således 0,02513 — » » 1 kilogm. skulle följakteligen lemna 0,62825 » , motsvarande 0,3667 kalk- sulfat och 0,21571 svafvelsyra. Bestämningarna utfördes genom utlakning med vatten och filtratets fällning med HG rm B. Svafvelsyra bildad af svafvelmetaller. Återstoden efter utlakning med vatten i 5. A. a. och b. upphettades med kaliumklorat och klorvätesyra till fullständig oxida- tion af de i den friska gytjan qvarvarande svafvelmetaller, den bildade svafvelsyran utfäldes på vanligt sätt med klorbarium. I återstod efter a. erhölls 0,4348 gm. bariumsulfat, » » b. » 0,4320 » 2 Af 40 gm. sålunda 0,8668 » » . Af 1 kilogm. följakteligen 21,67 bariumsulfat, motsvarande 7,44034 svafvelsyra och 2,97614 svafvel. C. Svafvelsyra erhållen medelst uppslutning. a. 10 gm. fuktig gytja, hemtad 1864, intorkades och blandades med 40 gm. kolsyradt natronkali och litet ammoniumnitrat samt smältes så att fullständig sönderdelning egde rum; smältan behandlades med kok- hett vatten, filtratet öfvermättades med klorvätesyra, afdunstades till torrhet, kiselsyra afskiljdes på vanligt sätt; filtratet försattes med klorbarium, det torkade bariumsulfatet vägde 0,30845 gm. b. 10 gm. f. g. hemtad 1868 lemnade 0,35812 gm. bariumsulfat. c. Filtratet efter totalbestämning af kiselsyra 2. D. lemnade på 10 gm. gytja beräknadt, 0,31859 gm. bariumsulfat. Medeltalet af bestämningarna a., b., c. blifver 0,328386 således skulle af 1 kilogm. fuktig gytja erhålles 32,s39 bariumsulfat; motsvarande 11,2752 svafvelsyra. 6. Klor. 10 gm. fuktig gytja visade vid utlakning :med vatten och filtratets titrering med '/,,, normal silfycnlösning i medeltal af 2 analyser en klorhalt af 0,14371. 1 kilogm. f. gytja skulle således hålla 14,371 gm. klor. Vid försök med klorbestämning i lufttorkad gytja och beräkning på fuktig erhölls på 1 kilogm. 14,088 gm. klor. 7. Kalk. a. Filtratet efter svafvelsyrebestämning, 5. &C., befriades från baryt genom tillsats af svafvelsyra, upphettning m. m. filtratet försattes med salmiak och ammoniak, hvarefter kalken utfäldes med ammoniumoxalat; af 10 gm. f. g. erhölls 0,067139 gm. kalkkarbonat. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. - BAND. I6. N:0 6. 23 b. Filtratet efter kiselsyrebestämning 2. D. lemnade på 10 gm. f. g. beräknadt 0,068424 gm. kalkkarbonat. I medeltal af a. och b. 0,069907 och på 1 kilogm. f. g. så- lunda 6,9907 gm. kalkkarbonat, motsvarande 3,91479 gm. kalk. (. MtEllS A. Hela talkmängden. Filtraten efter kalkbestämningarna 7 a. b. fäldes med natriumfosfat och ammoniak, i a. erhölls 0,17214 och i b. 0,18496 gm. magnesiumpyro- fosfat, 10 gm. f. g. gaf följakteligen i medeltal 0,17855 gm. och 1 kilogm. 17,855 mag- nesiumpyrofosfat, motsvarande 6,4342 gm. talk. B. Talk i gytjans vattenlösning. Lufttorkad gytja 10 gm. utlakades med vatten och kalk utfäldes med ammoniumoxalat; utur filtratet afskiljdes talk med natriumfosfat och ammoniak. I a. erhölls af 10 gm. lufttorkad gytja 0,113 gm. magnesiumpyrofosfat. > lö )» » » » » 0.191» » ) I medeltal sålunda 0,107 gm. 10 gm. lufttorkad g. motsvarade 31,09 fuktig. Då 31,09 lemmar 0,107 lemnar 1 kilogm. f. g. 3,41 gm. magnesiumpyrofosfat, mot- svarande 0,744 magnesium och 1,24 gm. talk. 9. I vatten lösliga ämnen. A. I nyss upphemtad gytja «a. 100 gm. g. utrördes med så mycket vatten att blandningen utgjorde 1000 kub.-cent.; sedan lösningen klarnat aftogs 100 kub.-cent. och afdunstades vid behörig värme, återstoden upphettades till 150”—160” så länge vigts- förlust inträffade. 100 kub.-cent. lösning, som antogs = 10 gm. f. g. lemnade 0,2254 gm. återstod. b. 100 kub.-cent. på samma sätt framstäld lösning lemnade efter samma behand- ling som i a. 0,22034 om. återstod. Vid glödgning af denna återstod, erhölls vigtsförlust = 0,01683 gm. De eldfasta beståndsdelarna sålunda .....e:-:1--s.-.-es00- = 020354» 0,22034 — » I kilogm. färsk. g. håller således i medeltal 22,287 gm. 1 vatten lösliga ämnen. B. Lösliga salter i lufttorkad gytja '). 2 gm. lufttorkad g. kokades med ungefär 200 kub.-cent. vatten, sedan vätskan klarnat, afskiljdes det olösta genom filtrering, det olösta kokades ånyo och lösningen affiltrerades, detta förnyades flera gånger, det olösta togs derefter på filtrum och tvättades med kokhett vatten, så länge tvättvattnet vid afdunstning lemnade återstod. Samteliga utkok och tvättvatten fyldes i ett '/; liter mått och vatten tillsattes så att vätskans mängd utgjorde 500 kub.-cent. 100 kub.-cent. der- af afdunstades i vattenbad, först i porslinsskål sedan i platinadigel; den nära torra massan försattes med svafvelsyra och upphettades så att återstoden blef hvit och alla organiska ämnen förstördes. Denna återstod vägde 0,0475 gm. och uttrycker de af 0,4 1) Denna undersökning utfördes af nuvarande examin. apotekaren O. F. W. HeErtEDaY mycket omsorgsfullt å farmaceut. institutets laborat. 1868. 24 N. P. HAMBERG, UNDERSÖKNING AF BADGYTJAN VID MARSTRAND. gm. gytja erhållna lösliga salter. 1 gm. gytja skulle således lemna 0,87 gm. Vid anförda upphettning hade all klor blifvit utdrifven och ersatt af SO”+0. För att er- hålla ett riktigare tal bestämdes medelst titrering klormängden 1 1 gm. 1. g. och be- fans den vara 0,0438. De lösliga salterna hade således uti 1 gm. 1. g. genom svafvel- syrans inverkan förlorat 0,0438 klor, som blifvit ersatt af svafvelsyra och syre i det bildade sulfatet. Genom 2X2quat. 35,46: 48=0,0438: z beräknades den mot 0,0438 klor svarande mängd SO”+0 till 0,0593. De lösliga salterna derefter beräknade blifva: 0,1187— 0,0593+0,0438==0,1032 eller 10,32 4. Då 100 gm. lufttorkad g. motsvarar 310,9 gm. fuktig med den vattenhalt som i 1. antages, skulle af 1 kilogm. fukt. g. erhållas 33,19 gm. lösliga salter. Den luft- (o) torkade gytjan håller således jemförelsevis mera salter än den färska. 10. Kali och natron. A. Uti vattenlösningen. a. 100 kub.-cent. lösning, motsvarande 10 gm. fuktig g. beredd enligt 9. A. a. försattes med barytvatten, ammoniak och ammoniumkarbonat på vanligt sätt, den filtrerade lösningen behandlades förnyade ggr med bemälde rea- genser till dess slutligen efter afdunstning, intorkning och glödgning en återstod er- hölls, som löste sig klart i vatten, denna återstod vägde 0,18818 gm.; vid dessa'kloral- kaliers lösning och fällning med platinaklorid erhölls 0,0955 gm. klorplatinakalium, motsvarande 0,02918 gm. klorkalium, mängden klornatrium blifver sålunda 0,18818—0,02918 =0,159. På 1 kilogm. fukt. g. följaktligen 2,918 gm. klorkalium. 15,900 » klornatrium. 18,818 » kloralkalier. b. Indirekte. Lösningen af 10 gm. lufttorkad gytja behandlades med baryt- vatten, ammoniak m. m. på vanligt sätt, och gaf 0,648 gm kloralkalier, hvilkas klorhalt uti 2:ne titreranalyser bestämdes till 0,385 gm. Beräkningen utfördes sedermera på vanligt sätt genom att först uträkna klorkaliummängden af den funna kloren sålunda: 20,46: (4,57 = 0,385: v=0,8096- Differensen blifver således 0,8096—0,648 = 0,1616. Derefter beräknades klornatriummängden enligt följande förhållande: differensen mellan 2&Xquivalenterna för klornatrium och klorkalium, 16,11, förhåller sig till equiva- lenttalet för klornatrium 58,46, såsom den funna differensen, 0,1616, förhåller sig till det 1 de funna kloralkalierna befintliga klornatrium. 16,11: 58,46 =0,1616: vx = 0,5864. Klor- kaliummängden beräknad derefter: 0,648—0,5864 = 0,0616. 10 om. lufttorkad g. innehöll således: 0,5864 gm. klornatrium. och 0,0616 » klorkalium. 0,6480 » kloralkalier. Då 10 gm. lufttorkad motsvarar 31,09 fuktig g. blifver halten på 1 kilogm. fuktig gytja 1,9813 gm. klorkalium. 18,8614 » klornatrium. 20,8427 » kloralkalier. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 6. 25 Medeltal af a. och b. = 2,44965 om. klorkalium, » » = 17,38070 » klornatrium, 19,83035 » kloralkalier. B. I föreningar olösliga i vatten (silikater). 2;51 gm. glödgad gytja motsvarande 10 gm. fuktig upphettades förnyade gånger med stark fluorvätesyra och svafvelsyra, lösningen befriades från svafvelsyra och metalloxider genom behandling med klorbarium och barythydrat m. m. De framstälda kloralkalierna vägde 0,:977 gm. och lemnade vid fördelning i 2:ne analyser i a. 0,0897 gm. klorplatinakalium, » b. 0,0925 — » » 0,1822 » » motsvarande 0,05567 klorkalium, 0,7977—0,05567 = 0,74203 klornatrium, 0,79770 kloralkalier. På 1 kilogm f. g. 5,567 klorkalium och 74,203 klornatrium. Då de enligt A. a. och b. i vattenlösningen funna kloralkalierna fråndragas, er- hålles af silikater framstäldt klorkalium: 5,567— 2,4496= 3,1174 gm. » » » klornatrium 74,203—17,3807=56,8223 » , motsvarande: 1,9697 gm. kali och 30,0984 gm. natron. 11. Mangan. A. Utdragen med klorvätesyra. a. 25 gm. f£. g. upphettades med koncentrerad klorvätesyra, kiselsyra afskiljdes genom intorkning m. m. lösningen befriades från jern- oxid och lerjord medelst natriumacetat och kokning på vanligt sätt, filtratet försattes med brom så att mangan såsom superoxidhydrat afskiljdes, hvilket löstes i klorväte- syra, ur denna lösning fäldes mangan enligt FRESENIUS qvant. anal. 1873 pag. 256, med natriumkarbonat. Den erhållna manganoxiduloxiden vägde: 0,0104 gm. b. Den af andra 25 gm. erhållna » » 0,0124 — » Af 50 gm. 0,0228 » manganoxiduloxid, och på 1 kilogm. 0,456 manganoxiduloxid, motsvarande 0,686986 » manganoxidulkarbonat. B. Genom uppslutning. 6,46 gm. lufttorkad g. motsvarande 20 om. fuktig upp- slöts på vanligt sätt, (se 3. a.), kiselsyra afskiljdes, filtratet befriades från jernoxid och lerjord medelst natriumacetat, filtratet försattes med salmiak och svafvelammonium, svafvelmangan löstes i klorvätesyra, lösningen fäldes med natriumkarbonat på samma sätt som i föregående A. a. och lemnade 0,0122 gm. manganoxiduloxid, motsvarande 0,61 gm. på 1 kilogm. f. g. 12. Ammoniak. A. I gytjans vattenlösning bestämdes ammoniak på kolorimetrisk väg medelst Nesslers reagens, alkalisk qvicksilfverjodid-jodkaliumlösning. Före titrering utfäldes kalk 4 K. S. Vet. Ak. Handl. Band. 16. N:o 6. 26 N. P. HAMBERG, UNDERSÖKNING AF BADGYTJAN VID MARSTRAND. och talk med natronhydrat. 100 gm. f. g. visade i medeltal af 2 analyser en klor- ammoniumhalt af 0,002673 gm. B. I destillat af 1000 gm. f. g. Genom titrering med "/,, normal oxalsyra erhölls en ammoniakhalt af 0,0068 gm. motsvarande 0,02138 salmiak. 1000 gm. f. g. lemnade enligt A. 0,02673, enligt B. 0,02138 gm. klorammonium, så- ledes i medeltal 0,02405 gm., motsvarade 0,00765 gm. ammoniak. 13. Klorofyll. a. 8,075 gm. 1. g. motsvarande 25 gm. fuktig, utdrogs med eter, eterlösningen afdunstades, återstoden tvättades med vatten och torkades vid +100?. Af 207: OM, EO: VOM ÖNS fernissa Rs o rek EN SA EAS SA 0,0183 b. Andra 8,075 gm. 1. g. motsvarande 25 gm. f. g. lemnade 0,0151 30 gm. f. g. 0,0334. 1 kilogm. f. g. således 0,668 gm. klorofyll. 14. Humuskroppar. A. Källsatssyra. 200 gm. f. g. utlakades med 2 liter vatten; 500 kub.-cent. af filtrat = 50 gm. f. g. afdunstades till ringa återstod, som filtrerades och försattes med kopparacetat och ättiksyra; den källsatssyrade kopparoxiden, torkad vid +140 vägde 0,0011, motsvarande 0,022 gm. på 1 kilogm. Denna mängd kopparsalt skulle enligt MULDER innehålla 0,01258 källsatssyra. Filtratet efter källsatssyran gaf icke reaktion för källsyra, qval. und. 6. a. B. Humussyror. (Humin-, ulmin-, geinsyra). 265,64 gm. f. g. digererades i flera omgångar med natriumkarbonatlösning och derefter med vatten så länge färgad lösning erhölls, filtraten koncentrerades och öfvermättades med klorvätesyra, de afskiljda humus- syrorna + mineralämnen tvättades och torkades vid +160—170”; halten af mineralämne bestämdes genom glödgning. De mineralfria humussyrornas mängd beräknades till 1,00554 gm. eller på 1 kilogm. 3,78535. C. Humussyror, bildade af humin och ulmin. Den i 14. B. med natriumkarbonat- lösning utdragna gytjan kokades några timmar med kalilut under ersättande af det af- dunstade vattnet, lösningen filtrerades, återstoden utkokades ånyo och uttvättades der- efter. De af humin och ulmin bildade humussyrorna afskiljdes och beräknades på samma sätt som i 14. B. 265,64 gom. f. g. lemnade 5,68075 gm. således 1 kilogm. 21,38 gm. mineralfria humussyror. 15. GCellulosa. Det efter behandling med kalilut, 14. C. återstående macererades under en längre tid och i flera omgånger med kopparoxidammoniaklösning, lösningarna försattes med öfverskott af klorvätesyra, den utfällda cellulosan vägde efter tvättning och torkning vid +140—150”, 1,2125 gm. sålunda på 1 kilogm. 4,56444 cellulosa. 16. OChitin. Den lufttorkade återstoden, efter behandling med kopparoxidam- moniak enligt 15, vägde 30,313 gm. Vid upphettning under 6 timmar i luftbad af +150—160? förlorade 0,5 gm. deraf 0,0262 gm. i vigt = 5,24 4. Vid undersökning af ifrågavarande återstod visade den sig hafva efter behandling, enl. 15, qvarhållit en ej obetydlig ammoniakhalt, som genom upphettning vid 160” under 6 timmar icke kunde aflägsnas. Ammoniakmängden bestämdes derföre genom att destillera 5 gm. återstod KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:o 6. 2 (förut upphettad i 6—38 timmar vid +160), med natronlut i destillationsapparat enligt FRESENIUS qvant. anal. 1873 pg. 224; vid denna analys erhölls 0,04165 ammoniak = 0,833 4. För chitinbestämning glödgades 0,5 gm. återstod och erhölls dervid en vigtsför- lust = 0,0606 gm. = 12,120 4. Då 5,24 fuktighet och 0,833 ammoniak afdrages = 6,073 återstår 6,047 chitin. Af återstoden 30,313 gm. = 265,64 gm. f. g. skulle sålunda erhållas 1,83303 gm. och af 1 kilogm. f. g. 6,90042 chitin. 17. Albuminartadt ämne. Se qval. und. 9. Vid bestämning af i vatten lösliga ämnen erhölls 1 9. b, en glödgningsförlust af 0,01683 gm. eller på 1 kilogm. f. g. 1,683. Om halt af klorammonium 0,02405 och af källsatssyra 0,01258 fråndrages blifver mängden organiskt qväfhaltigt, i vatten lösligt ämne på 1 kilogm. f. g. 1,64637. 18. Kolsyra. A. TI lufttorkad gytja. 5 gm. 1. g. behandlades med klorvätesyra i en af 2 små kolfvar, enl. FRESENIUS, hopfogad apparat. I 3:ne bestämningar erhölls följande tal: a. vigtsförlust = 0,0258 gm. b. » 0,0310 — » & 2 0,0305 — » 15 gm. 1. g. lemnade » 0,0873 — » 1 kilogm. 1. g. skulle således lemna 5,82 gm. kolsyra. Då 10 gm. luft. g. motsvarar 31,09 fuktig skulle enl. ofvananförda bestämning 1 kilogm. f. g. hålla 1,s719 kolsyra. B. I färsk gytja. 10 gm. i tillslutet kärl någon tid förvarad färsk gytja be- handlades med klorvätesyra i en apparat enl. Morr, men försedd med klorkalciumrör af 9 centm:s längd, innehållande tillika klorkalcium äfven kopparsulfatpimpsten, för att upptaga svafvelväte, som samtidigt med kolsyran utvecklades. I a. erhölls vigtsförlust = 0,0835 om. DÖV » » = 051206» Medeltal: 0,10205. 1 kilogm. färsk g. skulle sålunda lemna 10,205 gm. kolsyra. C. Erhållen genom elementaranalys. Efter gytjans uttorkning vid +150—160” verk- stäldes förbränning med kopparoxid; vatten och kolsyra uppfångades på vanligt sätt i klorkaleiumrör och kulapparat med kalilut samt derinvid ett litet kalirör enligt FRESENIUS. 2:ne analyser lemnade följande resultat: a. 5,6318 gm. vid +160” uttorkad g. lemnade 1,7066 gm. kolsyra, (05) ARR ID » » » » » 1,3010 » » 10,1443 » » » » » » 3,0076 » » g. skulle 292,3 gm. vid +160? uttorkad g. motsvarande enl. 1, en kilogm. fuktig SENNIDGE INNE dog-torconsd sen no sIRS ask 86,66162 kolsyra afdrages enl. 18 A. färdigbildad 1,87190 — » återstår 84,7s972 kolsyra bildad af organiska ämnen under ele- mentaranalysen. Denna kolsyremängd innehåller 23,12447 kol. 28 N. P. HAMBERG, UNDERSÖKNING AF BADGYTJAN VID MARSTRAND. Vid beräkning af kolhalten i hvar fukt. gytja erhölis följande resultat: och en af de organiska ämnena uti en kilogm. 0,668 gm. klorofyll, kolhalt = 0,46032 beräknadt efter 69 4 C. 25,18393 » humuskroppar » = 14,60668 » » IRL 4,56444 » — cellulosa » 2,05400 » DAR Do 6,90042 » — chitin » = 3,21559 » RAGE 1,64637 » albuminart. ämn. » = VR » 0 MD S:ma 21,15977 kol i samteliga organiska ämnen. Beståndsdelarnes mängd i den färska och i den genom lufttillträde förändrade gytjan. Beräkningarna äro för båda gytjeslagen, för att tydliggöra förhållandet, utförda med lika vattenhalt, enligt 1, för båda gytjeslagen. En kilogram Färsk gytja. JES Igar grill .2 AG döp Ob sooocsesoravpossavcessssartesssss 130,79 900 130,79900 Svafvel IRA (OTO) IZI PJ (Oda SSR Fel SR BER SE ASA » > NOR Brrse AO O WARS -HI9IN BE6sr MIRSSS RE 3,02034 SVMALVELSYLO DAD AN Oc hHO "SSR Reese Sr En 0,21571 11,27520 Klor NA Sö SE RSA SA AA RE KEN SE SA Sr 14,37100 14,37100 Kalk SUR [SE ATS AES SRS ERNER EEE se USA, 3,91479 3,91479 Talk 2) ES ARS EE REN TR SIREN FSE DUE 6,43420 6,43420 Jernoxid » 3. I färsk g. mest jernoxidul ---.------- 13,52960 13.52960 Lerjord ANT EC SIS KIEL SANS LENS IMER TAGA LLI 28,68000 28,68000 Kali » 10 klorkalium =<5,567 motsvarar kali.. 3,51753 3,51753 Natron » » klornatrium 74,203 » natron 39,37198 39,37198 IMER Snott lyor ENL IN Iyosscssooossssssroasssorspsror 0,61000 0,61000 Ammoniak Hö NäR) 2 SÅ op be ora AR LS RASA TEA 0,00765 0,00765 Mineralämnen S:ma | 244,47180 202,51095 El OTO Ly 44 En] 3 lök Lo oa Serra ye NT VA Kr | 0,66800 0,66800 Kiällsätssyna = i so FAR SEE SR SNoSN ERA nes Te 0,01258 0,01258 IFlumussyrorg »i EB (färdigbildade)E=E--S=SESEeSee 3,78535 3,78535 » » oo» GC. (bildade af humin och ulmin)) — 21,38600 21,38600 Cellulosa SRA ej RA OR FE LES RA SO ET Nar åå and re | 4,56444 4,56444 Chitin 2 FA Oy RN MERA S AT LEG UV (GR OR CR VT Ar MG RTR Od 6,90042 6,90042 ANlöprmhnsruegeln Euvng. Bull). I ö cosccroccbor=ooccosscbsosoors) | 1,64637 1,64637 Organiska ämnen S:ma 38,96316 38,96316 IKfolsyra set per to STEIN DI RR 10,20500 1,87190 AVE HSN eo SE EE DA AL SEE SR RA SR ob od gås 706,36004 706,65399 1000, | 1000, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:o 6. 29 Beräkning och sammanställning af analyserna på 1 kilogram färsk gytja. a. Svafvelkalciwm. Enl. 4 förefinnes 0,04042 gom. svafvel, IOTN UNG momsen 0,05053 » kalcium bildar 0,09095 » CaS. b. Svafvelsyrad kalk. Enl. 5. A. förefinnes i nyss upphemtad g. 0,21571 gm. svafvesyra SO MINING CAPE ANGE fa år den ot Lf AES AR ANA 0,15099 -» kalk bildar 0,3667 » -CaO,SO?. c. Svafveljern. Hela mängden svafvel uti svafvelmetaller är enl. 5. B. 2,97614 gm. Vie ksalerun |D UIGET --sseo tons AS SR SAR SOA ER SE 0,04042 » resten svafvel = 2,93572 Antares Körsagnuis med GEN sssnssnnsvsnrnnn nnsyNKVSsssso usbrscnE 5,13751 till 8,07323 FeS. d. dJernoxid och kolsyrad jernozidul. Enl. 3. B. förefinnes i klorvätesyra Nö SEE Sax RNA 10,4000 Jern bundet vid svafvel (c.) motsv. 7,3393 jernoxid återstår 3,06070 » — motsvarande 2,75463 jernoxi- dul, som antages binda.............. 1,68338 kolsyra till 4,43801 FeO,00O?. Enl. 3. A. erhölls genom uppslutning... 13,5296 jernoxid » » B. utdrogs medelst klorvätesyra 10,4000 » Uti silikater förefinnes sålunda .......... 3,1296 Fe?OQ?. e. Lerjordshydrat och lerjord. Enl. 3. B. utdrogs medelst klorvätesyra ........ 14,3 lerjord YIN CSM AT DING E sorg dr nn ee Er SR ee AR 21,97 A10”,3HO. Enl. 3. A. erhölls genom uppslutning ..... 28,68 lerjord [silikater antages, SälunGCA....scc se 28,68—14,3 = 14,38 A1?O?. f. Kolsyrad manganozidul och manganozidulozid. Enl. 11. A. erhölls medelst klorvätesyra 0,456 manganoxiduloxid SOTD MOOSE sods006s0ss00s000089960 194500690 Sabvbuoor 0,68699 MnO,CO?”. Enl. 11. B. erhölls genom uppslutning... 0,61 manganoxiduloxid, I silikater antages derföre ....e.e--—0G01'keume«u 0,61—0,456 = 0,154 MnO, Mn”OQ”. N. P. HAMBERG, UNDERSÖKNING AF BADGYTJAN VID MARSTRAND. g. Klorkalium och kalt. Enl. 10. A. a. och b. förefinnes i vattenlösningen 2,44965 KC 10. B. » såsom silikat ...... 1,9697 KO. » h. Klornatrium och natron. Enl. 10. A. a. och b. förefinnes i vattenlösningen 17,3807 NaCl. » MO; IBS » 1 STITISAt. Re NN 30,0984 NaO. i. Klorammonium. Enl Sof ÖT Eda e Sig ss Mr Rs AE SR RESAN ANING 0,02405 AmCI. k. Klormagnesium. Hela klormängden är enl. 6: 14,37100 deraf ingår i klorkalium ...... 1,16456 » » —» klornatrium...... 10,533538 » » —» klorammonium 0,01594 : ENL a BT NIE resten 2,65512 antages förenad med 0,39852 magnesium till 3,55364 MgCIl. 1. Kolsyrad talk (basisk). Enl. 8. är hela talkmängden......e.eeSee- 6,43420 i MgCl befintlig magnesium motsvarar 1,49753 talk, återstående 4,93667 talk antages förenad med kolsyra till 9,28094 5MgO,4CO?”. m. Kolsyrad kalk. Enl. 7 är hela kalkmängden sma... 3,91479 Den i CaS befintliga kalcium motsvarande 0,07074 och den i CaO,SO” ingående kalken är 0,15099: —(),22173 återstår 3,69306 kalk, som antages förenad med kolsyra somm 2,90169 till 6,59475 CaO,CO”. n. Kiselsyra. Enl. 2 A. förefinnes i vatten löslig ......:e-—0—kG-..-. 0,160 DD IB » » natronkarbonat löslig... — 4,826 EO » kristallinisk kiselsyra 125,813 130,799 SiQ0?. o. Klorofyll. TAR S Ki öre finnes — =E Eee SR AR ES eenbn dn 0,668 klorofyll. p. Källsatssyra. 1 BoU LE EN ANG ARON 2050 (SS esio een ue abe ab 000 0466 askar dosa 0,01258 källsatssyra. q. Hunvussyror, (färdigbildade). En13 FA HIBE MÖRSIADe Sears rk resa AS SRA UR AA. 3,78535 humussyror. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:0O 6. 31 r. Humussyror bildade af humin och ulmäin. Enl. 14 C. uppgå de medelst kalilut bildade till...... 21,386 humussyror. s. Cellulosa. Ia; MN MÖRSNNNES oocosooosnessanssnaooosoosorodes SNS SEAN sma . -4,56444 cellulosa. t. Chitin ETS OR Der äknaSr c..c. ber R e är SRA IRE 6,90042 chitin. u. ÅAlbuminartadt ämne. ET ST kan SK Soran js RE SS ELER SA AR RS EN 1,64637 albuminart. ämne. v. Kolsyra. Em SA SERenhöllskatffänrska sytjar AE 10,20500 kolsyra, I 6,59475 kolsyrad kalk NODE söoonooosansr 2,90169 » I,28094 » talk Da BRA ” 4 .34427 » 4,43801 » jernoxidul De LR LL 1,68338 » 0,68699 » MY SAN OUT 0,26285 — 9,19219 » återstår 1,01281 CO”. Vid jemförelse af analyserna på färsk gytja och den genom luftens inverkan för- ändrade förefinnas flera anmärkningsvärda skiljaktigheter, bland hvilka de mest fram- stående äro: a. Den färska gytjans halt af svafvelkalcium och svafveljern och dess ringa halt af kalksulfat, som uti den lufttorkade gytjan förefinnes i betydlig mängd, till följd af svafvelmetallernas oxidation, mängden af lösliga salter är derföre äfvenledes större i den lufttorkade gytjan, qvant. und. 9. B. b. Kolsyrehalten är betydligt större hos den färska gytjan och möjligen hos all- deles nyss upphemtad gytja ännu större än hos den af mig undersökta, som någon tid hade blifvit förvarad, visserligen 1 väl tillslutet kärl. I sitt utlåtande öfver Marienbadergytjan säger C. G. LEHMANN: att en fullständig sammanställning af beståndsdelarna svårligen kan blifva fullt tillförlitlig eller fullkom- ligt exakt, hufvudsakligen af följande skäl: 1:o. att gytjelagren (moorlagren) äro olika beskaffade på olika ställen; 2:o. att under analysens gång vid extraktioner, glödgning uttvättning etc., den ursprungliga sammansättningen undergår anmärkningsvärd för- ändring. Instämmande uti ofvanbemälda åsigter af LEHMANN och erkännande att samma vanskligheter förefinnas vid sammanställning af beståndsdelarne uti Marstrandsgytjan anser jag dock att i farmakodynamiskt och terapeutiskt hänseende det är aildeles nöd- vändigt att erhålla kännedom om den färska gytjans beskaffenhet, och ehuru den nedan anförda uppställning af den färska gytjans sammansättning icke kan göra anspråk på sådan tillförlitlighet, som bör kunna tilldelas en mineralanalys, så anser jag dock att den torde komma verkligheten så nära, att den kan tjena läkaren som ledning vid gytjans användning såsom läkemedel. 32 N. P. HAMBERG, UNDERSÖKNING AF BADGYTJAN VID MARSTRAND. Sammansättning af nyss upphemtad badgytja. En kilogram gytja innehåller. I vatten lösliga ämnen. | SvanvelkalRn: s-oJssssssasbersssssss rs Joosos 0,09095 Svafvelsyrad kalk 0,36670 Kölorka lins AE EA SES SE . 2,44965 KIO TIA CET WINES 2 Så ee SSA NE LEKA [SNES SSE SR DE 17,38070 [KORET NONINEN gocososoorssssscessssocsos=scossor UN ARA råge 0,02405 [UFTTNASDESNNN ossossosooporstsosssssssosscoono> Höör ra SOS SSA 3,55364 Krälllsatssyrac-Ssets oa ee erna a SON ee SeSr PNDSER SAR 0,01258 AND Umm art ta db ANN ense AAA NE Usss sa BRASAN 1,64637 KG SE1SYTAa KIKA AT Be SORAN nas gura Sn enE FEAR TI SLE 0,16000 25,68464 I vatten olösliga ämnen. Kiselsyra löslig i natronkarbofatlösning... n. (diatomeer) 4,82600 Kristallinisk kiselsyra, dels fri dels bunden 2. oooomsommmm- 125,81300 SVALvelj enn SRA ror SNrSSa ONE CSI ER EE 3,07323 IX JATROEbilossssorosossosoonb-ssoroos d. 4,43801 JEN OKI SKA Sn REAR d. 3,12960 IGM Nsos00so>ssrsconkoresssr- ss e. 21,79700 ISO, SIMONS soc sIY3ES CA ANSE 14,38000 IKOlsyrad nan ganoxidU ==. cc o ss sose SSE Jöra TS 0,68699 Manganoxiduloxid i silikater -ooooooooo----- dför SEE SS SE EE 0,15400 Kali i DNE EN NE ROR AR SEN Er SATA ILS 1,96970 Natron 1 HN ORRELEEFRSKLARE 0 VA Vil AIN 30,09840 Kro lsyra db alk VN Se sor Svag I TAN SEDDA 9I,28094 » kalks35e P0 STARR era rada MUSSEESE ANM | 6,59475 Kö]O ro Ty LESS RAT ESS NA (OG RES 0,66800 Humussyror, färdigbildade ----oo-ooo--------- Ub T SR NARE 3,78535 » af ulmin och humin .........- PSN E RAAa 21,38600 Cellulo sas RR Fe EE KNASEN RR ör: pp 4,56444 ONtinEbeE SA EOAMERE DEE KSR fre FACISIIRE 6,90042 268,54583 FEOISYLA SE SES Nosa re re SER LES SER RAS Vi forsk 1,01281 Nja bb e Den NS SSE SNES 2 Sp Ne ER SR RN a ER SYRE AN VERS REA | 704,75672 | 1000,00000 Utom dessa till mängden bestämda beståndsdelar har den qvalitativa analysen gifvit tillkänna närvaro af a) jod och brom i gytjans vattenlösning, antagligen förenade med magnesium; b) litium troligen såsom klorlitium, spår af litium förefinnes möjligen äfven i gytjans silikater; c) fosforsyra, koppar, mickel och kobolt i bestämbara qvanti- teter, (åtminstone i större mängd gytja); d) bly, tenn, arsenik, zink, vismut, baryt i mindre mängd samt antagligen spår af krom. Undersökningar på cesium, rubidium, strontium, thallium och silfver samt på salpetersyra och myrsyra utföllo nekande. Stockholm i April 1878. KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 16. No 7 BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II. FLORAN VID HÖGANÄS OCH HELSINGBORG AF A. G. NATHORST. MED 8 TAFLOR. TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEN INLEMNAD DEN 28 MAJ 1878 5 ”ISTOCKHOLM, 1878. KONGL. BOKTRYCKARE, fv SISTER YR BYNS Ende Sj rg peer Kolaprod. ik , AS ana LSE re - Veg rå OR går Hlfdpaen Här ÅR | HONA HÄN su red d PERSER TOR FRE bilar; « ÖR I By NrTLg sne R lörgO Ring, KR SYN Nr Rey Gad b RN. TORRE TAN Stod Hal I ÄRE MN AE. g era ER En kop FE a Vd MD ad dt D: det arbete öfver den fossila floran från de kolförande bildningarne vid Helsing- borg och Höganäs, som härmed framlägges för Kongl. Vetenskaps-Akademien, endast genom välvilligt tillmötesgående från flera håll kunnat komma till stånd, har jag trott det vara min pligt att offentligen uttrycka min tacksägelse för alla dem, som dervid medverkat. För sjelfva samlingarnes vidkommande står jag i stor förbindelse till Professor S. NILSSON, som ställt allt sitt rikhaltiga och särskildt för kännedomen om den äldre floran vid Höganäs ovärderliga material till min disposition; till Pro- fessor F. JoHNSTRUP, som redan för längre tid tillbaka sändt mig alla de värderika sam- lingar, som Köpenhamns Universitets Mineralogiska Museum från Höganäs eger, och hvilka på sin tid hopbragts af ANGELIN; till Adjunkt B. LUNDGREN i Lund, som med vanlig beredvillighet låtit mig använda alla i Lunds Geologiska Museum befintliga växtfossilier från samma lokal; till Chefen för Sveriges Geologiska Undersökning, Pro- fessor Ö. TORELL, som låtit mig förfoga öfver Undersökningens samlingar från Höganäs, samt vidare, ehuru ej minst, till Professor G. LInpstTrRÖM, hvilken ej blott ställt till min disposition allt inom Riksmusei paleontologiska afdelning befintligt material från Höganäs och Helsingborg, utan äfven upplåtit plats för alla samlingarnes förvaring samt låtit ritningarne utföras inom den paleontologiska afdelningen. Utom genom att ställa sjelfva samlingarne till mitt förfogande har Professor JOHNSTRUP såsom vanligt visat sig tillmötesgående genom att låna mig de bref från ANGELIN till FORCHHAMMER, som angå de Köpenhamnska växtförsteningarne, och äfven LUNDGREN har lemnat mig flere upplysningar af vigt. Slutligen har jag äfven att hembära min tacksägelse till Kongl. Vetenskaps-Akademien, som med vanlig frikostighet lemnat medel till utförandet af ritningarne. 4 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II. DEN ÄLDRE FLORAN VID HÖGANÄS. Den första underrättelsen om fossila växters förekomst i de stenkolsförande bild- ningarna vid Höganäs lemnades för 55 år sedan af Sven NILSSON i en uppsats, publi- cerad i Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar'). De lemningar han funnit voro anträffade i en bituminös skiffer mellan kolen i den nedre flötsen, »Fru Bagges flöts»; de beskrefvos i en särskild afhandling ”) af C. A. AGARDH, som i dem trodde sig kunna igenkänna dels »en Zoophyt», dels lemningar af hafsalger, såsom en Caulerpa, en Sar- gassum och en Amplibolis. Samma uppfattning gjorde sig gällande hos ADOLPHE BRONG- NIART, hvilken såväl i Histoire des végétaux fossiles som i sin Prodrome ”) år 1828 fortfarande ansåg dem för hafsväxter, om ock med hänseende till deras närmare be- stämning i ett enskildt fall afvikande från AGARDH. När NILSSON sedermera år 1831 för andra gången lemnade ett meddelande om Höganäs” fossila flora”), hade hans upp- fattning om de 1 fråga varande växternas natur genom »närmare undersökning, samt flera och bättre exemplar, lemnat annat resultat». Han påvisade nämligen dels före- komsten af ett obestridligt barrträd, dels att ÅGARDES förmodade Zoophyt och Caulerpa sannolikt voro identiska samt förmenade, att desamma enligt Professor WAHLBERG möj- ligen »kunna tillhöra någon af de till samma afdelning som Lycopodwm phlegmaria hörande arterna af nämnda slägte»; hvarjemte omnämnes, att ÅGARDHS Sargassum en- ligt »andra botanister» måhända »kunnat utgöra frukten af någon landtväxtv; Amplhuibolis hänföres till Potamophyllites. Såsom slutsats af allt detta framhöll han derpå: »således synes det sannolikt, att de festa och kanske alla de organiska alster, hvilka hittills blifvit funna i Höganäs” stenkolslager, tillhört land och sött vatten». Sedan denna tid har intet nytt rörande den fossila floran vid Höganäs blifvit publiceradt, ty hvad som af utländska författare om densamma anföres grundar sig på de ofvan nämnda arbetena. Men det oaktadt har en ej obetydlig mängd af fossila växter under tiden insamlats, som det vill synas hufvudsakligen af NILSSON och ÄÅNGELIN. Hela den rika samling från Höganäs yngre fossila flora, som finnes dels i Köpenhamns Universitets Mineralogiska Museum, dels i Riksmuseum i Stockholm är hopbragt af den . sistnämnde. NILsSons samling från Höganäs består hufvudsakligen af i lerjernsten 1) S. NiLrsson, Underrättelser om några petrificater i den skånska stenkolsformationen. K. Vet.-Akad. Handl. 1823. 2) 0. ÅA. AGARDH, Närmare bestämmande af några växtaftryck funne uti Höganäs stenkolsgrufvor (ibidem, Taft. II; 5—2). 3) AD. BrRonGNiarr, Histoire des végétaux fossiles. Paris 1828—44; Prodrome d'une histoire des végétaux fossiles. Paris 1828. 2) Ninsson, Fossila växter funna i Skåne och beskrifna; andra stycket: fossila växter i Skånes Stenkolsbild- ning. K. Vet.-Akad. Fandl. 1831, p. 348, Taf. III. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o Z. 5 befintliga växtaftryck, hvilka höra till den äldre floran, och af samma bergart finnes ett ej obetydligt antal stuffer äfven i Köpenhamns, Riksmusei och Lunds samlingar. Möjligen hafva dessa erhållits genom någon vid Höganäs bosatt person, ty motstyckena till samma aftryck finnas ofta i olika samlingar. Det är troligen dessa, på hvilka ANGELIN hänsyftar i ett bref till FORCHHAMMER, dateradt Höganäs den 11 Aug. 1842, deri det heter: »Jag har sett, att samma växter, som jag förut funnit i vår Liasbild- ning, nu på våren blifvit funna äfven här vid Höganäs uti en liten stock (njure) af thoneisenstein; förmodligen var det dessa växter, som NILSSON förevisat i Stockholm. Ifrån detta senare ställe äro de likväl långt sämre än de jag äger. De äro dessutom i anseende till species icke så obetydligt olika». Med de växter, som ANGELIN säger sig ega, afses dem, som tillhöra hvad jag be- nämner Höganäs yngre fossila flora, och hvilka på särskildt ställe längre fram skola afhandlas. Tyvärr erhåller man ingen visshet om hvar den omtalade »njuren» af ler- jernsten var belägen, men på grund af den deruti inneslutna florans stora olikhet med den yngre och dess stora öfverensstämmelse med floran vid Bjuf, anser jag det för obestridligt, att densaroma haft sin plats någonstädes i närheten af »Fru Bagges flöts», måhända mellan denna och »Grefvinnan Ruuths» '). Några arter äro för lerjernstenen och den svarta skiffer, som med säkerhet härrör från Fru Bagges flöts, gemensamma, och af dem, som saknas i lerjernstenen men finnas i skiffern, äro äfven flera funna vid Bjuf, hvilket ytterligare gör lerjernstenens läge i närheten af den nämnda flötsen sannolikt. Dock måste beklagas, att inga bestämda uppgifter härutinnan, som kunnat bevisa hvad som nu blott blir mycket sannolikt, stått att erhålla. Vid besök vid det under sänkning varande »Nya schaktet» år 1875 träffade LUND- GREN i en gråsvart skiffer en ej obetydlig mängd växtlemningar, de flesta dock hörande till en enda art, Cyparissidium septentrionale. Man hade då ännu 80 fot qvar till den nedre flötsen, och någon bestämd uppgift om den växtförande skifferns läge kunde, enligt hvad LUNDGREN meddelat mig, icke erhållas, enär styckena togos på »backen» och enligt Ingeniör ULFFERS liknande lager förefunnos på flera skilda nivåer. Då skiffern emellertid innehåller samma art, som finnes i »Fru Bagges flöts», är det antagligt, att den legat i den djupaste delen af schaktet, således i närheten af »Grefvinnan Ruuths.» Samma lokal besöktes af mig på våren 1876 för Sveriges Geologiska Undersök- nings räkning, och jag lyckades då insamla en ej obetydlig mängd växtförsteningar, af hvilka dock flertalet utgjordes af samma barrträd. På samma gång träffade jag vid några gamla högar en bergart med lemningar efter den yngre floran, hvilket fynd 1i flere hänseenden, såsom vid redogörelsen för densamma skall påvisas, var af stor vigt. För öfversigtens skull bifogas här nedan en profil öfver lagren vid schaktet »Prins Carb (med författarens tillåtelse hemtad ur E. ERDMANNS uppsats »Om Skånes stenkols- formation» såsom tillägg till P. T. Creves afhandling »Om stenkol», N:o 11 serien »Ur vår tids forskning», andra upplagan). Man ser deraf att »Fru Bagges flöts» är den första, 1) I den förteckning öfver de lager, som genombrutits vid sänkningen af schaktet »Prins Carl», hvilken upp- gjorts af E. ULFFERS, och hvilken finnes intagen i E. ERDMANNS »Beskrifning öfver Skånes stenkolsförande formation», omnämnes ett lager jernlera (»lerjernmalm, hård, finkornig med kalkspatsådror», ULFFERS), 0,75 fot mägtigt, beläget 22 fot öfver »Fru Bagges flöts». Möjligen kan detta motsvara den växtförande ler- Jernstenen. 6 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II. som möter ofvanpå kenperformationens lager, och den intager således samma läge som den nedre flötsen vid Bjuf. Redan deraf kunde man sålunda af rent stratigrafiska skäl förmoda, att dessa båda fötser motsvara hvarandra, ty det större afståndet mellan keuperns öfre lager och den nedre flötsen vid Höganäs kan ej tilläggas någon bety- delse, enär sedimentets hopning på tvenne så långt skilda ställen som Höganäs och Bjuf ej gerna kan ES oa hafva försiggått alldeles lika fort eller till alldeles j Grefvinnan lika mängd. Och fullkomligt påtagligt blir detta - Runths flöt antagande om de båda nämnda flötsernas samtidighet vid en blick på förteckningen öfver arterna. Ty redan om man der blott tager hänsyn till de få arter, som med säkerhet äro funna i Fru Bagges flöts, fram- står likheten med Bjufs fora. Sådana arter äro Schizoneura hoerensis, Sagenopteris undulata, Anomo- zgamites minor, ÖCyparissidium septentrionale, Podoza- mäites? poaeformus. Men ännu mer i ögonfallande blir likheten, om växterna från lerjernstenen tagas 1 be- traktande, af hvilka ungefär tre fjerdedelar äfven äro funna vid Bjuf. Tagas vidare de båda bergarternas floror tillsammans, så förekomma af deras 31 arter 277,8 fot (de tvenne obestämda carpolitherna räknas ej) icke Fru Bagges >. a SEN E - 2 ss föts. mindre än 22 på nämnda ställe, och större öfverens- stämmelse mellan tvenne skilda lokalers samtidiga floror torde svårligen kunna ifrågasättas, om man betänker de tillfälligheter, som vid växternas bevaring spela en så stor roll, samt de olikheter i florans sammansättning, som måste uppkomma genom någon skiljaktighet i markens fysiska beskaffenhet m. m. Att sådana skiljaktigheter verkligen förefunnits är af skäl, som strax skola anföras, mycket sannolikt. Ty 0 fot 183 fot. 56,3 f. '9 ON HETS = Lösa jordlager. | Sandsten. : Skifferlera och skiffer. =) Lera. 1088) tio ” Stenkolsflötser. ===) Keuperformationens röda leror och sandstenar. under det att slägtet Thinnfeldia vid Bjuf uppträder med fyra arter, Taemopteris med ej mindre än sex, saknas de deremot fullkomligt vid Höganäs, som derjemte blott har att uppvisa tvenne barträd, då Bjuf har omkring 15. Och af de båda barrträden vid Höganäs är det ena i alla lager med den äldre floran så allmänt, att det utan all fråga måste hafva vuxit omedelbart i närheten, under det att det vid Bjuf är mera sparsamt; KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O Z. 7 Förteckning på de fossila växter, som bilda den äldre floran vid Höganäs. Svomt | FÅ AA Annan svensk skiffer. Er yngre fyndort. Utländskrfyndort: | Calamarizxe. OR - - 1. Schizoneura hoerensis HIS. SP.sssssntosseseenssn etern onrron 10 5 5 FR SUL ERNER Rhizocarpeae. pl 2. Sagenopteris rhoifolia PRESL. summer fasa RN SN SE 3. » UNdUlALA NAPHe ds bord enen eid aa eka oss 1 — = | Bjuf. Filices. ANNBPE COP tent SWAN g ElLn UR jisses ast so ess ER as RS ST SER NE il — — b » SM RT AA bs san deraf ee at ade ARNE = 1 = ; : GSrepidopteniskOttonisiGP:uSP: orsskoresrnsctes seeks sEksEe = 3 — NE Vem, YWilmsdort, Seinstedt. 7. Camptopteris spiralis, NATH. o .smssbersesesasersass srenen ren — 8 -= | Bjuf. 8. Dictyophyllum obtusilobum BRAUN Sp. == äl rik Bjuf: Franken. Sk » acutilobum BRAUN Sp. — 1 20 | Bjuf, Helsingborg. Franken. 10. » OLSOldK INARERE occooocooprsosoobonvonsen — 1 — | Bjuf. 11. » (C(ERISYT, INDIEN > deo00990boopooabrocsbaddason 1 7 — | Bjuf. 12. » 6:02 [ERE AUN SJS Pär jslem is slet Elster lf sea — 1 — | Bjuf. Seinstedt. Es . 13. Clathropteris platyphylla GP. SP. oossses sererrresrerere saa = 3 5 (rs Fe laungbore, EE Sord Hettanges ete. 14. Anthrophyopsis Nilssoni NATH. ss sissossesaesesasssassenrrr = 2 — | Bjuf. 15. » 0 50V GL AKI SNES ssre så leo ra Ten SNES — 1 — Cycadaceae. 16: Nilssonia polymorpha SCHENK s..s.sssesses oreessersnsna ran = 1 — | Bjuf, Pålsjö, Hör. Franken. 17. Pierophyllum aequale BRGN. ssmsssesesrrererrerrrnren sanera — = 5 (ört 18. Anomozamites gracilis NATH. sissmnsssessoesrsensr innen narr — 4 — | Pålsjö, Bjuf. 19. » minor; BRGN; SP. oidsessssdse dor socknen kranen 1 1 — | Hör, Bjuf. 20. Ptiilozamites Nilssoni m. 1 4 — 21. » Heeri NATH. — 1 — | Bjuf. 22. » fallax NATH. — 1 — | Bjuf. 20. ? latior m. il = — 24. Otozamites Nilssoni m. . — 1 — 0 5 | |jElelingborg, Pålsjö, [fe flesta rätiska och in- 25. Podozamites (lanceolatus) minor HEER SP. s.cssssssss00 1 — 2 Bjuf, Hör Stabbarp, fralias växtförandeloka- I Skromberga. || ler; äfven i Ostsibirien. 26. » Agardhianus BRGN. SP. sssssseeserserssnn nea 1 = 5 | Helsingborg. 2. » ISCKe7Giee EDER RS SA sadel sat A RR See esse Ja — — | Pålsjö. Franken. 28. ? poteformis. NÄTH. .s.sisssaense sociala nanna Je — — | Bjuf. Conifereae. 29. Palissya Brauni ENDL. | ocsessesssestsoco rena nneneo sanera nn 2 — — | Bjuf? Pålsjö, Sofiero. | Franken, Fänfkirchen. 30. Cyparissidium septentrionale AGARDH Sp. 10 4 — | Bjuf. 31. Carpolithes septentrionalis AGARDH SP. ...sssssseseronenia | 3 = — 32. » CJDLS bop ke bag od BENT Brr bo nstbödOr Hg drer fö — = 99. » (7) SARA ae AE a åå rare ls se it aAa Ta | — 1 = 1) »Svart skiffer», som upptages i den ena kolumnen, härrör såväl från Fru Bagges flöts som ett högre be- läget lager i Nya schaktet. Siffrorna, som angifva förekomsten hafva samma betydelse som i »Floran vid Bjuf», så att 1 betyder mycket sällsynt, 10 temligen vanlig; 20 som angifves för Dictyophyllum acutilobum från den yngre floran, betyder följaktligen mycket allmän. 8 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II detsamma gäller om Schizoneura. På det senare stället är af barrträden dessutom en Baiera ganska allmän, och denna saknas helt och hållet — eller är hittils ej funnen — vid Höganäs. Piilozamites Nilssom som är en af de allmännaste cyca- deerna vid Höganäs, är ej funnen vid Bjuf, och ersättes der af en mängd arter, at hvilka fertalet ej vid Höganäs synas förekomma. Visserligen försvagas de slutsatser man kan draga af de båda florornas jemförelse derigenom, att Höganäs blott har att uppvisa en tredjedel så stor artmängd som Bjuf, men det oaktadt synas några af de nyss anförda omständigheterna med bestämdhet peka på en skiljaktighet mellan båda, som väl ej kan bero af annat än en olikhet hos den omgifvande marken med deraf följande större trefnad för vissa växter. Och beaktansvärdt är härvid att Dictyophyllum och Sagenopteris, hvilka båda med säkerhet tala om en träskvegetation, och hvilka vid Bjuf äro temligen ymnigt representerade, deremot vid Höganäs äro, den förra mera sparsam, den senare högst sällsynt. I redogörelsen öfver floran vid Bjuf”) framhöll jag det sannolika deruti, att de växtförande lagren derstädes afsatts dels i lugnt vatten i någon större insjö eller lagun, dels äfven utanför mynningen af någon flod, och att de växter, de innehålla, till en stor del förts temligen långväga ifrån. Närvaron af sump- eller strandväxter såsom de just anförda är derför helt naturlig. Om de förhållanden under hvilka de växtförande lagren vid Höganäs blifvit afsatta, kan deremot på grund af obekantskapen med deras läge m. m. för närvarande ingen bestämd slutsats dragas, men af den ymniga närvaron af några arter är det sannolikt, att det skett närmare växternas växtplats, och derför i närheten af någon, troligen mera högländ, ej sumpig, strand, på hvilken väl skogar af Cyparissidium på sina ställen nådde ned till vattnet, under det att andra mera öppna platser voro tillhåll för cycadeerna. Hvad föröfrigt de element, som ingå i denna flora, angår, äro de i det stora hela så öfverensstämmande med dem, som förefinnas vid Bjuf, att en öfversigtlig redogörelse för desamma här skulle blifva så godt som en upprepning af hvad jag i min uppsats om den nämnda lokalens fora redan yttrat, hvarför den -här torde vara öfverflödig. Om de få nya arterna är ej just så mycket att säga: Pecopteris Angelini synes tillhöra en inom motsvarande bildningar hittils ej iakttagen typ och har inom nutidens flora möjligen sin motsvarighet hos vissa tropiska Phegopterisarter. Äfven okänd från denna tids bildningar är den typ af Otozamites, som genom Ötozgamites Nilssoni vid Höganäs har sin representant; den tillhör näm- ligen en grupp, som hittils blott funnits inom oolithen, på samma gång som den ge- nom sina fullkomligt motsatta småblad har att uppvisa en bladbyggnad, hvilken förut ansetts såsom hos detta slägte icke förekommande. Afven Cyparissidium med sina dimorpha blad är en form, ny för den förut kända floran från denna period, och den bringar derjemte slägtet tillbaka från kritan till den rätiska tiden. Ty att aflagringen tillhör denna tid — hvilket ju för öfrigt af dess stora öfverensstämmelse med Bjuf blir en nödvändig följd — synes genast vid betraktande af förteckningen på arterna, af hvilken framgår, att alla de elfva arter, som funnits utom vårt land, äro kända från rätiska bildningar och blott tre af dem derjemte från infra-lias. 1) Sveriges Geologiska Undersökning. Om floran i Skånes kolförande bildningar af A. G. NATHORST, I. Floran vid Bjuf, Första häftet, Stockholm 1878. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 7. Ö BESKRIFNING ÖFVER ARTERNA. CALAMARTEAE. SCHIZONEURA SCHIMPER. Schizoneura hoerensis FisINGER sp. Taf. I, fig. 1—4. Calamites hoerensis HISINGER, Lethaea suecica, supplement II, p. 5. Tab. XXXVIII, 8. » » HIsSINGER, Anteckningar i Physik och Geognosie, häft. 7, p. 58. Calamites Gimbeli ScHENK, Flora d. Grenzschichten, p. 10. Taf. I, 83—10. » Lehmannianus GÖPPERT, Uber die fossile Flora d. mittl. Jurasch. in Oberschlesien !). Taf. I, 1—3. » » RÖMER, Geologie von Oberschlesien. Taf. XIII, 2—3. Equisetum Lehmannianum SCHIMPER, Traité de pal. végét I, p. 267. » Gimbeli SCHIMPER, 1. c. p. 269. sSchizoneura hoerensis SCHIMPER, l. c. p. 283. » » NartHorsr, Floran vid Bjuf. I pag. 24. Taf. X, 6—38. Denna art är i vissa lager vid Höganäs mycket allmän och synes t. o. m. i ej oväsentlig mån hafva bidragit till sjelfva stenkolsbäddarnes uppkomst. Den beskrifves utförligt i min uppsats om foran vid Bjuf, hvarför jag här kan inskränka mig till redogörelsen för de ytterligare upplysningar öfver dess byggnad, som genom exem- plaren från Höganäs hafva vunnits. I förbigående skall derjemte anmärkas, att sedan jag från Lunds museum erhållit exemplar af samma art från Hör, anser jag det så godt som säkert, att den är identisk med HisingeErs Calamites hoerensis, hvarför de tvifvelsmål, som i nämnde uppsats deremot uttalades, numera kunna anses häfda”). Det största exemplaret, hvilket delvis är aftecknadt (Taf. I, fig. 1.), befinner sig i NILSSONS samlingar. Det ligger i en gråaktig lerjernsten såsom aftryck af en plattryckt stamdel, hvaraf endast en liten bit nederst finnes i behåll. Längden är 350 millim., bredden nederst ungefär 38, det afsmalnar något uppåt, de nedre internodiernas längd är ungefär 55 mm., de öfres något kortare, omkring 51. Exemplaret har sannolikt förlorat det allra yttersta, nästan glatta eller mycket finstrimmiga lagret på stammen, hvilket deremot hos några exemplar från Bjuf kunde iakttagas. Derför synas ej heller lederna tydligt, ehuru de angifvas genom de kransställda bladärren, hvilka förmodligen af samma anledning framstå såsom mindre och rundare ärr än vid Bjuf; hos några exemplar äfven från Höganäs är dock deras form den normala, omvändt triangulär. 1) Ubersicht der Arbeiten und Veränderungen der Schles. Gesellsch. fir vaterländ. Kultur im Jahre 1845. 2) Derjemte skall här tillfogas, att den förmodan, som i samma arbete uttalades om att SCHIMPERS Schi- zoneura hoerensis i sjelfva verket möjligen var grundad på exemplar från Höganäs, till fullo bekräftats genom en helt nyligen från honom erhållen teckning öfver originalet; det är nemligen detsamma som nu finnes aftecknadt å Taf. I, fig. 4. K. Vet. Akad. Handl. Bd. 16. N:o 7. 2 10 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II. Ett exemplar (Taf. I, fig. 2) är en afgjutning af den inre håligheten, och det be- kräftar fullkomligt den i ofvan angifna arbete uttalade förmodan, att refforna inuti densamma äro föga bredare än de yttre, hvarför den af SCHEnK beskrifna Calamites hoerensis (Flora d. Grenzschichten pag. 12. Taf. VII, fig. 1) ej kan vara denna art. För min del anser jag det t. o. m. ej omöjligt, att hans växt i sjelfva verket kan vara stammen af ett barrträd, som genom trycket erhållit de visserligen mycket regel- bundna refflorna. På ena sidan af afgjutningen från Höganäs synes (fig. 2 a) ett ärr, som törhända anger utgångspunkten för en gren; 1 intet annat fall har jag lyckats få se vare sig ett tydligt ärr efter en gren eller någon ännu qvarsittande, hvarför dessas anordning ej kan angifvas. SCHIMPER låter dem på den restaurerade figur, som han lemnat öfver Schizoneura paradoxa ”"), utgå omedelbart innanför bladen, flere i krans. Hvad listernas anordning vid lederna angår, har jag ej kunnat komma till någon bestämd slutsats derom, enär de än tydligt tyckas alternera, än åter icke göra det. Vore detta senare verkligen fallet, eller om denna vexling ej är skenbar, beroende af bevaringstillståndet, utan verkligen för handen varande, så vore derigenom törhända en slägtskap med Archaeocalamites (Bornmia) från bergkalken gifven, hvilken ju äfven har kransställda blad i lederna, ehuru visserligen dikotomiskt förgrenade och ej såsom hos Schizoneura odelade. Hos några exemplar från Höganäs äro bladen ännu i behåll och de visa sig tydligt utgå omedelbart under leden, vid internodiets öfre ända. Deras antal varierar efter stammens storlek, hos yngre synas de hafva varit 8 åa 10, hos äldre, att döma af ärren, omkring 40 (enär ärren på aftryck af ena sidan äro omkring 20). De äro smala långa, hos exemplaren från lerjernstenen utan iakttagbar struktur, hos ett annat, liggande i svart skiffer, synas de i midten vara kölade (Taf. I, fig. 3) och äro här utan att vara fullständiga ända till 120 millim. långa. Af detta och några andra exemplar ville det nästan synas som om listerna på stammen, åtminstone hos de yngre grenarne, stodo i samband med bladen, hvad angår antal och ställning. Bladens bredd synes variera mellan 1 och 2,5 millim. Förekomst. Schizoneura hoerensis är i de äldre lagren vid Höganäs icke säll- synt, isynnerhet i en mycket kolhaltig skiffer i Fru Bagges flöts; äfven finnes den såväl i lerjernstenen som i den svartgråa skiffern vid »Nya schaktet» och äfven i det yngre växtförande lagret. Den förekommer dessutom vid Helsingborg, Vallåkra, Bjuf och Hör, samt är utom vårt land funnen vid Wilmsdorf, Seinstedt och flerestädes 1 Franken. Förklaring öfver figurerna. Taf. I, fig. 1, del af en bredare stam (gren?) af Schizoneura hoerensis, visande 3 fullständiga internodier samt delar af tvenne andra; vid lederna synas de runda bladärren; exemplaret ligger i grå lerjernsten, NILSSons samling. Fig. 2, afgjutning i lerjernsten af stammens hålighet; på ena sidan, fig. 2 a, synes strax under en led ett ärr, möjligen efter en gren; tillhör Riksmuseum. Fig. 4, bladbärande exemplar, lerjernsten, NiLssons samling; fig. 3, äfvenledes bladbärande med bredare tydligt kölade blad, i svart skiffer, Riksmusei samling. 1) SCHIMPER et MouvcGrot, Monographie des plantes fossiles du grés bigarré des Vosges. Tab. XXIV. Leipzig 1844. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND |l6. N:0O 7. 11 RHIZOCARPEAE. SAGENOPTERIS PRESL. 1. Sagenopteris rhoifolia PRESL. Taf. V, fig. 2—3, NILSSON, Om försteningar och aftryck af tropiska trädslag och deras blad, funna i ett sand- stenslager i Skåne l). Filicites Nilssoniana BRONGNIART, Sur les végétaux fossiles renfermés dans le greés de Hoer en Scanie ?). » » HIsINGER, Esquisse d'un tableau des petrifications de la Suede distribuées en ordre syste matique. Stockholm 1829. Glossopteris Nilssoniana BBONGNIART, Prodrome pag. 54. » BRONGNIART, Hist. d. végét. foss. p. 225, tab. 63, fig. 3. » » HISINGER, Esquisse d'un tableau etc. Nouvelle édition 1831. » » HISINGER, Lethaea pag. 106, tab. XXXI, 4. Phyllopteris Nilssoniana BRONGNIART, Tableau des genres des végétaux fossiles p. 22. Sagenopteris rhoifolia PRESL, i STERNBERGS Flora d. Vorwelt. » » SCcHENK, Flora d. Grenzsch. p. 57. ”Taf. XII, XIII, 4—10. » » SCHIMPER, Traité de pal. vég. I p. 640, tab. XLIV, 2—38. » » LUNDGREN, Om några växter från stenkolsförande formationen i nordvestra Skåne ?). » » NaATtHorsT, Bidrag till Sveriges fossila flora ?) p. 31, Taf. IV, 2—5. » » NaTtHORsST, Beiträge zur fossilen Flora Schwedens. Stuttgart 1878, p. 17, Taf. IV, 2—5 b. » » NaArtHorsTt, Floran vid Bjuf, p. 27, Taf. I, 17, VIII, 2. Af denna art föreligga blott några fragment i lerjernstenen (Riksmuseum), hvilka dock äro tillräckligt tydliga för att bestämningen skall kunna anses säker. För närmare beskrifning öfver växten hänvisas till »Bidrag till Sveriges fossila flora» jemte den tyska upplagan, i hvilken senare äfven redogöres för orsaken till-dess hänförande till rhizo- carpeerna. Förekomst. Sagenopteris rhoifolia är allmän inom rätiska lager och infralias. I Sverige är den först känd från Hör, sedan från Pålsjö och från flere ställen kring Sofiero samt från Bjuf. Utom Sverige är den funnen mångenstädes i Franken, vid Coburg, Halberstadt, Steierdorf. 2. Sagenopteris undulata NATHORST. Taf. II, fig. 3. Sagenopteris undulata NAtTHoRsT, Floran vid Bjuf, p. 26, Paf. II, 2—4. Äfven af denna art är hittils blott ett enda exemplar funnet (svart skiffer, Riks- museum), bestående af ett enstaka fullständigt småblad, hvars sneda form, dimensioner och tättställda nerver med fullkomlig säkerhet hänvisa det till Sagenopteris undulata Nate. Arten är förut endast funnen vid Bjuf, der den är temligen sällsynt. Den står af slägtets öfriga arter närmast Sagenopteris Plullipsi från oolithen vid Scarborough i England. För dess närmare beskrifning hänvisas till »Floran vid Bjuf.» 1y K. Vet. Akad. Handl. 1820. I. 2) Annales d. sciences natur. Tome IV, p. 218, tab. 12; fig: I. 3) Lunds Universitets Arsekrift, tom. IX, 1872. 4) K. Vet. Akademiens Handlingar. Bd. 14, N:o 3. 12 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II. FILICES. Pecopterideae. PECOPTERIS BRONGNIART. 1. Pecopteris Ångelim m. Taf. I, fig. 7. P. pinnulis contiguis tota latitudine basis insertis, in pinnis superioribus ovalibus obtusis, in inferioribus elongatis subfalcatis, nervo mediano distinceto, nervillis simplicibus. Denna art, hittils blott funnen med det afbildade exemplaret (svart skiffer, Riks- museum), är utmärkt genom de hos yngre parblad (ty de fullständiga bladen voro väl sannolikt dubbelt pardelade) ovala trubbiga, hos äldre utdragna, framåtböjda, tättställda småbladen och dessas enkla nerviller (på aftrycket synliga såsom fåror). Denna senare karakter är ej särdeles vanlig hos ormbunkar inom i fråga varande familj från de sekundära bildningarne. Den af mig från Bjuf beskrifna Pecopteris simplex NATE. (1. c. p. 29, taf. V, fig. 2) har visserligen också enkla nerviller, men det torde vara osäkert, om ej denna art i sjelfva verket är bladspetsen af Lepidopteris Ottomis; från i fråga varande afviker den genom småbladens smala spetsiga form m. m. Bland nu lefvande ormbunkar erinrar Pecopteris Angelini, så vidt man af det för handen varande fragmentet kan döma, med hänseende till småbladens form och ner- vering dels om några ÅAspidia, t. ex. Aspidwm invisum Swartz och Aspidium riparium Mor., dels och isynnerhet om Phegopteris decussata MetTt. från Martinique"). Dock kan dess närmare ställning först genom fyndet af fertila exemplar med säkerhet angifvas. 2. Pecopteris sp. Taf. I, fig. 6. I ett stycke lerjernsten (Köpenhamns samling) finnes det å Taf. I, fig. 6 delvis afbildade bladfragmentet, som är för otydligt att med säkerhet kunna bestämmas. Småbladens form liknar de långdragnas hos föregående art, men de äro vid basen från hvarandra ganska betydligt, 2,> millim., aflägsnade, och nervillerna äro tydligt förgrenade; det är derför ej sannolikt, att dessa båda arter höra till sammans. Genom nerveringen och bladformen erinrar den i fråga varande ej oväsentligt om Laccopteris, hvarför det är möjligt, att den hör till detta slägte. Det är äfven troligt, att arten är identisk med den i »Floran vid Bjuf» pag. 29 omnämnda Pecopteris sp., hvaraf äfven vid Bjuf allt för fragmentariska småblad förelågo för en säker bestämning. LEPIDOPTERIS SCHIMPER. Lepidopteris Ottonis GÖPPERT sp. May 15 Na Pecopteris Ottonis GÖPPERT, Ub. d. foss. Flora d. mittl. Juraschichten in Oberschlesien?), p. 144, Taf. I, 4—10. 1) Se ETTINGSHAUSEN, Die Farnkräuter der Jetzwelt. Wien 1865, och HFlächen-Skelete der Farnkräuter. Wien 1864. 2) Ubersicht d. Arbeiten und Veränderungen d. Schles. Gesellsch. fär vaterländische Kultur im Jahr 1845. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O Z. 13 Asplenites Ottonis SCcHENK, Flora d. Grenzsch. p. 53, Taf. XI, 1—3, XIV, 3—5. » » RÖMER, Geologie von Oberschlesien. Taf. XIII, 1. Lepidopteris Öttonis SCHIMPER, Traité de pal vég. I, p. 574. Pecopteris Grumbrechti BRAunNs, Der Sandstein bei Seinstedt (Palaeontographica XIII, p. 244, Taf. XXXVI, 1—2). » » SCHIMPER, Traité de pal vég. I, p. 535. » Fossila ormbunkar funna i Skånes stenkolsförande ommattan E.: ERDMANN, Geolog. föreningens förh. bd. I, P- 204, Taf. 18, fig. 1. Lepidopteris Ottonis NATHORsST, Floran vid Bjuf I p3 29, tat I 4 a Flere smärre dock fullt bestämbara fragment af denna art finnas i lerjernsten så- väl i Riksmusei (dit det afbildade hörer) som i Köpenhamns samlingar. Den är ut- förligt beskrifven i »Floran vid Bjuf», hvarför det torde vara tillräckligt att hänvisa den för ämnet intresserade till nämnde arbete. Förekomst. Lepidopteris Ottomis finnes i Sverige: vid Bjuf, isynnerhet i de öfre växtförande lagren, i Billesholms öfre flöts, vid Bosarp och Vallåkra. Den är förut beskrifven från Wilmsdorf och Seinstedt, samt angifves äfven från Coburg. Dictyopterideae. CAMPTOPTERIS PrREszL emend. Camptopteris spiralis NATHORST. Camptopteris spiralis NATHORST, Floran vid Bjuf, p. 33. Taf. II, 8, III, IV, 1—6, VIII, 1. Af denna förut blott från Bjuf kända, och derstädes ganska allmänna art före- ligga fere bladsegment i lerjernsten i Nirssons, Köpenhamns, Lunds och Riksmusei samlingar. De öfverensstämma fullkomligt med exemplaren från Bjuf, hvarför det torde vara öfverflödigt att här lemna någon beskrifning öfver dem. DICTYOPHYLLUM LINDLEY. 1. Dictyophyllum obtusilobum BRAUN sp. Diplodiectyum obtusilobum F. BRAUN, Beiträge zur Urgesch. d. Pflanzen !), Heft. I. Taf. II, 11—12. PIA LI obtusilobum SCHENK, Flora äl Grenzsch. [93 GS ING OVAT » SCHIMPER, Traité de pal. vég. I, p. 633. Taf. XLI, 22. » » NarHorsrt, Floran vid Bjuf I På oa rlat VE LOS ME E45 VITT) 3: Äfven denna art förekommer i lerjernstenen (i NILSSONS samlingar), dock ganska sparsamt. Det bästa exemplaret utgöres af nedre delen af en primärflik med dess stora karakteristiska nervmaskor, dessutom finnas enstaka småflikar, hvilka dock som vanligt ej lemna fullt säker upplysning om de höra till denna eller följande art. Den är utförligt beskrifven och afbildad i »Floran vid Bjuf>, hvarför äfven för denna art hänvisas till sagde arbete. Förekomst. Dictyophyllum obtusilobum är inom vårt land förut endast känd från Bjufs nedre flöts (samt möjligen Bosarp). Utom Sverige är den endast funnen vid Hart nära Bayreuth. 1) I Programm zum Jahresbericht d. Königl. Kreis-, Landwirtschafts- und Gewerbsschule zu Bayreuth. 1843. 14 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. I. 2. Dictyophyllum acutilobum BRAUN sp. Taf. I, fig. 8. Diplodictyum acutilobum BRAUN, Flora. 1847. Dictyophyllum acutilobum ScHENK, Flora d. Grenzsch. p. 77. Taf. XIX, 3—5, XX, 1. » » SCHIMPER, Traité de pal. vég. I p. 633. » » NarHorsr, Floran vid Bjuf p. 38. Utom de under föregående art omnämnda ej fullt bestämbara små bladflikarne, hvilka möjligen kunna tillhöra Dictyophyllum acutilobum, finnes i NILSSons samling det å Taf. I, fig. 8 afbildade exemplaret, som fullkomligt öfverensstämmer med exemplar af nämnde art från såväl Franken som den yngre floran vid Höganäs och från Helsingborg. Då arten vid redogörelse för dessa båda senare floror kommer att något utförligare be- skrifvas, torde här vara nog att hänvisa såväl dertill som till förut lemnade beskrif- ningar öfver densamma. Förekomst. Utom på de nämnde ställena i Sverige är denna växt funnen flere- städes i Frankens rätiska lager. 3. Dictyophyllum obsoletum NATHORST? Dictyophyllum obsoletum NATHoRrRsST, Floran vid Bjuf, I, p. 39. Taf. VI, 5, VIII 4. I NILSSons samlingar förefinnes i lerjernsten ett temligen otydligt aftryck af större delen af en primärflik till sannolikt en Dictyophyllum, ehuru frånvaron af synliga nerver gör bestämningen något osäker. Till formen stämmer densamma ganska väl öfverens med motsvarande del af Dictyophyllum obsoletum NATH., ehuru småflikarne måhända äro något spetsigare. Då äfven hos nämnda art smånerverna vanligen icke kunna iakttagas, är det ganska sannolikt, att exemplaret från Höganäs verkligen tillhör densamma, hvilken hittils blott var funnen vid Bjuf. 4. Dictyophyllum Carlsoni NATHORST. Dictyophyllum Carlsoni NATHoRrRST, Floran vid Bjuf I, p. 38. Taf. V, 8—9. Äfven af denna förut blott från Bjuf kända art föreligga några smärre fragment i Riksmusei, Lunds och Geologiska Undersökningens samlingar. Ehuru de äro ganska små och bristfälliga, lemnar dock deras tydliga och karakteristiska nervering intet tvifvel öfrigt om sammanhörigheten med Dictyophyllum Carlsoni. Fullständigare exem- plar äro beskrifna och afbildade i »Floran vid Bjuf». 5. Dictyophyllum exile BRAUNS sp. Taf. I, fig. 9. Camptopteris exilis BRAUNS, Der Sandstein bei Seinstedt. Palaeontographica IX (Taf. XIII, 11) (excl. syno- nym.) et XIII. Dictyophyllum acutilobum SCHENK, Flora d. Grenzschichten (ex parte). » » SCHIMPER, Traité de pal. vég. I p. 633 (ex parte). Dictyophyllum exile NArHoRrRsT. Floran vid Bjuf I p. 39. Taf. V, 7. Denna art är äfven en af de växter, som äro gemensamma för Höganäs och Bjuf och hittils inom vårt land endast funna på dessa båda ställen. Exemplaret från Höganäs är smalare än både det från Bjuf afbildade och de af BRAUNS beskrifna exem- plaren från Seinstedt, men öfverensstämmer för öfrigt fullkomligt med växten i fråga. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:0 Z. 15 Jag har dessutom äfven på senaste tiden erhållit lika smala exemplar från Bjuf. Växten är beskrifven i arbetet öfver nämnde lokals fossila flora, hvarför en hänvisning dertill torde vara nog, dock skall här anmärkas, att den antydan till sekundärnerver midt för inskärningarne, som för arten är karakteristisk, icke alltid är märkbar. Vidare är det möjligt, att växten ej är en Dictyophyllum utan en Camptopteris, enär de bladsegment, som föreligga, vanligen äro jemnsmala och mycket långa. Hvad dessa båda slägtens inbördes förhållande för öfrigt beträffar, är det tydligt, att de i sjelfva verket äro olika typer af ett och samma, ehuru det för paleontologen är beqvämast att hålla dem skilda. Såväl bladens delning, utom hos Camptopteris spiralis och ineisa, nervering som sporangiernas ställning öfverensstämma allt för mycket att tillåta något tvivels- mål härom. Det enda exemplar af Dictyophyllum exile BRAUNS sp., som hittils är funnet vid Höganäs, tillhör NILsSons samling och förekommer i sandsten. Förekomst. Dictyophyllum exile BRAUNS sp. är först beskrifven från Seinstedt samt för öfrigt endast känd från Bjuf och Höganäs. CLATHROPTERIS BRONGNIART. Clathropteris platyphylla GÖPPERT sp. Taf. II, fig. 4—35 a. Clathropteris platyphylla SCcHENK, Flora d. Grenzsch. p. 81 Taf. XVI, 2—9, XVII. » » SCHIMPER, Traité de pal. végét. I p. 636 (se här den vidlyftiga synonymien) Taf. XL 1—3: » » SAPORTA, Plantes jurassiques !) p. 333, tab. 36, fig. 1, 37, 38, 39, 40 fig. 1. » » NaArtHorsTt, Floran vid Bjuf p. 41. Taf. V, 6, VII, 2. Denna växt, en af de rätiska och infra-liasbildningarnes mest utbredda arter, är med några få exemplar äfven funnen i lerjernstenen vid Höganäs (NILssons och Riks- musei samlingar). Ett af dem (Taf. II fig. 4) synes hafva tillhört ett yngre blad och utgör en del af en primärflik. Nervmaskorna äro ej så utprägladt rektangulära som hos äldre blad vanligen är fallet, och tänderna äro smala långdragna, men ej såsom hos CI. reticulata (Kurr) Hzr., hvilken art äfven har ganska långa tänder, riktade utåt och bakåt, utan starkt framåt. I fråga varande exemplar öfverensstämmer mest med SCHENES fig. 5 å Taf. XVI, ehuru äfven hos denna tänderna ej äro så långdragna som hos bladet från Höganäs. Dock kan denna karakter naturligtvis ej berättiga till särskiljandet af en egen art. Bland öfriga, vanligen mycket fragmentariska exem- plar, som härifrån förefinnas, är det å Taf. II fig. 5, 5 a afbildade särskildt anmärknings- värdt för sin tydliga nervering. De skarpt framträdande, fyrkantiga, primärmaskorna äro delade i en mängd mycket små, nästan först vid förstoring iakttagbara, mindre maskor, hvilka dock hos några rutor (såsom den i förstorad skala afbildade) — och detta är att anse såsom det normala — äro gruppvis omslutna af större. Bladparenkymet inom primärmaskorna har hos detta exemplar varit hvälfdt — hvilket hos arten är vanligt — ej platt. !) Paléontologie Francaise. 2:me série. Végétaux. Terrain jurassique par M. le Comte DE SAPORTA. 16 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. TIL. Förekomst. Clathropteris platyphylla BRGN sp. är såsom nämndt en mycket utbredd växt; den är funnen vid Wilmsdorf, Seinstedt, Coburg, i Franken, vid Hettanges, Finf- kirchen, och inom Sverige, utom vid Höganäs, der den förekommer äfven i det yngre växtförande lagret, vid Helsingborg, Hör och Stabbarp. Förklaring öfver figurerna. Taf. II fig. 4 ungt primärsegment med föga ut- prägladt rektangulära nervmasker och längre och smalare tänder än vanligt; fig. 5 af- tryck af ett bladfragment med skarpt markerade primärmaskor, hvilkas delning i mindre synes å den i förstorad skala aftecknade nervrutan, 95 a. ANTHROPHYOPSIS NATHORST. 1. Anthrophyopsis Nilssoni NATHORST. Taf. I fig. 10, II fig. 1. Anthrophyopsis Nilssoni NATHORST, Floran vid Bjuf. I p. 43. Taf. VII, 5, VIII, 6. Då jag i »Floran vid Bjuf» uppställde slägtet Anthirophyopsis, skedde detta, såsom äfven der framhålles, till stor del med fästadt afseende på ett ganska fullständigt blad från Höganäs, hvars likhet med vissa arter af det nu lefvande tropiska ormbunks- slägtet Anthrophyum är särdeles 1 ögonfallande. Detta blad — i lerjernsten, NILSSONS samling — afbildadt å Taf. II fig. 1, är utan att vara fullständigt 168 millim. långt, högst 28 millim. bredt, mot spetsen något afsmalnande och der afrundadt. Nerv- maskorna äro långdragna, nerverna fina, jemnstarka, utan spår til medelnerv. Ett annat exemplar, Taf. I fig. 10, fragmentariskt — äfven i lerjernsten, Riksmusei samling — visar den något inböjda bladspetsen i likhet med det å Taf. VIII fig. 6 i »Floran vid Bjuf» afbildade. Utom dessa båda exemplar finnas (i lerjernstenen) blott ett par, knappt bestämbara, fragmenter. Såsom i nyss nämnda arbete framhålles, erinrar arten ganska mycket om Anthrophyum reticulatum Kaurr. från Ceylon. Förekomst. Anthrophyopsis Nilsson NATE. är hittils blott funnen vid Höganäs och Bjuf, på båda ställena mycket sparsamt. Förklaring öfver figurerna. Taf. II fig. 1 ett blott vid basen ofullständigt blad, med jemnstarka fina nerver och långdragna nervmaskor; Taf. I fig. 10 sjelfva bladspetsen, något inböjd. 2. Ånihrophyopsis obovata m. Taf. II fig. 2. A. foliis elongato-obovatis apice rotundatis ad 25 millim. latis, nervis versus mar- ginem radiantibus. Denna art skiljes från föregående genom relativt bredare, mot spetsen mera tvärt afrundade blad, antydan till medelnerv och de mot ömse sidor mera bågformigt böjda sidonerverna, hvilka äro mera tättställda och derför äfven bilda mindre nervmaskor. Det enda exemplar af densamma, som jag hittils sett, erhölls för några år sedan, då jag klöf ett i Lunds museum befintligt stycke lerjernsten. 3 KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O Z. if . Det är dock ej utan tvekan, som jag hänför växten till Anthrophyopsis, ty den erinrar 1 ej obetydlig grad om Sagenopteris. Detta slägte har dock nästan alltid sneda småblad och mera tättställda nerver; den art, som mest liknar den i fråga varande växten, Sagenopteris Göppertiana ZIiGNo”), afviker äfven genom sistnämnda karakter. Då derjemte bladets allmänna organisation fullkomligt öfverensstämmer med bladens af Ånthrophyopsis, har jag ansett det vara riktigast att hänföra det till detta slägte. Utom ofvan upptagna ormbunkar finnas fragment af ännu några andra, dock allt för ofullständiga, att de med någon större grad af säkerhet kunnat bestämmas. Ett erinrar om Dictyophyllum Miimsteri Gr. sp., ett annat om Thaumatopteris Schenki NATH. (se den yngre floran vid Höganäs), ett tredje är möjligen en obeskrifven Phlebopteris. Tills fullständigare exemplar af dessa växter erhållits, torde de emellertid ej böra vidare beaktas. CYCADACEAE. NILSSONIA BRONGNIART. Nilssonia polymorpha SCHENK. Lene Of NG OF do Nilssonia polymorpha ScHESK, Flora d. Grenzschichten p. 127, Taf. XXIX, XXX, 1—5, XXXT, 1. » » SCcHIMPER, Traité de pal. végét. I. p. 489 Tab. XLV, 6—9. » » LUNDGREN, Om några växter från stenkolsförande formationen i nordv. Skåne p. 5. » » NaArtHorst, Bidrag till Sveriges fossila flora p. 40 Taf. VIII, 2—15, IX, X, XI. » » NaArHorsT, Beiträge zur fossilen Flora Schwedens p. 20. Taf. VIII, 2—15, IX, X, XI. I samma stycke lerjernsten (Köpenhamns samling) ligga på hvar sin sida de båda af- bildade exemplaren, hvilka med undantag af ett litet fragment i Riksmuseum — äfven i lerjernsten — äro de enda af denna art, som hittils vid Höganäs blifvit funna. Troligen hafva de utgjort delar af samma blad ehuru de äro något olika bibehållna, det ena (fig. 7) med listerna mellan nerverna mycket tydliga och med mera trubbiga flikar, skilda ända till rachis, hvilket, ehuru ej alltid hos Nilssonia polymorpha vanligt, dock ofta nog äfven bland exemplar från Pålsjö kan vara fallet. Hos det andra äro flikarne än mera skilda och spetsigare, hvarigenom någon likhet med Nilssonia acuminata uppkommer, men då samma form äfven hos Mi älssonia polymorpha kan vara rådande, är dess sam- manhörighet med denna senare ej tvifvel underkastad. På det sist nämnda exemplaret äro hvarken nerver eller listerna dem emellan 1iakttagbara, utan bladet synes vara ganska mycket påverkadt genom maceration. Nilssonia polymorpha är utförligt beskrifven i mina båda ofvan citerade arbeten, hvarför det är öfverflödigt att här upprepa det- samma. 1) AcHILLES DE ZIGNO, Flora fossilis formationis oolithicae. Vol. I, p. 188, Taf. XXI 1—53, XXII 1—2. K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 16. N:o 7 d 18 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II. Förekomst. I Sverige är denna art isynnerhet allmän vid Pålsjö, och finnes äfven ehuru sparsamt, vid Hör; enstaka fragment äro funna vid Bjuf. Den angifves redan af LUNDGREN (1. c.) från Höganäs samt skall enligt honom äfven vara träffad 1 ett borrprof (med diamantborr) från 300 fots djup vid Påarp sydost om Helsingborg. Utom Sverige är den funnen i Franken, isynnerhet vid Theta. PTEROPHYLLUM BRONGNIART. d Piterophyllum aequale BRONGNIART. Taf. II fig. 13. Pt. foliis petiolatis pinnatis; pinnis angulo recto vel subrecto egredientibus, tota latitudine basis insertis, plerumque aequalibus linearibus vel falcato-linearibus apice rotundatis vel truncatis, 15—25 millim. longis, 3—6 latis, nervis ad basin plerumque dichotomis parallelis, rachi tuberculata. Nilssonia? aequalis BRONGNIART, Observations sur les végétaux fossiles renfermés dans le greés de Hoer en Secanie 1). Tab. 12, fig. 6. » » HISINGER, Esquisse d'un tableau des petrifications de la Suede etc. Stockholm 1829. Pterophyllum dubium BRONGNIART, Prodrome d'une histoire des végét. foss. p. 95. » » HISINGER, Esquisse d'un tableau etc. Nouvelle édition. Stockholm 1831. » » HISINGER, Anteckningar i Physik och Geognosie 7:de häftet p. 58. » » HISINGER, Lethaea suecica p. 109. Tab. XXXIII, 8. Pterophyllum aequale NATHOoRST, Floran vid Bjuf. I. op. 11 (i förteckningen på arterna). Denna art beskrefs redan år 1824 af AD. BRONGNIART, som under sitt besök i Sverige sett exemplar deraf från Hör. Han upptog den först, ehuru med tvekan under slägtet Nilssomia, men förde den sedan riktigt till Pierophyllum, på samma gång dock med ändring af artnamnet från aequale till dubium, dermed väl antydande att han fort- farande ansåg växten tvifvelaktig. HIiSINGER anför arten under de båda olika namnen, men den synes af senare författare helt och hållet hafva råkat 1 glömska. Jag har emel- lertid kunnat undersöka exemplar deraf från flere ställen i Skåne, isynnerhet från Bjuf, och den har, ehuru något varierande på olika lokaler, dock 1 det stora hela visat sig fullkomligt öfverensstämma med det af BRONGNIART först beskrifna exemplaret från Hör, hvilket ännu befinner sig i NILSSONS samlingar. Resultatet häraf är att arten måste anses såsom »god», enär den ej visar öfvergång till någon förut beskrifven. Den står påtagligen genom hela sin habitus närmast keuperarterna, Pierophyllum Jaegeri, longifolium och brevipenne ”), från hvilka den dock afviker genom de ej fullt så regelbundna, kortare och stundom relativt bredare flikarne' samt isynnerhet genom den med tvärställda knölar försedda rachis, som hos keuperarterna deremot är glatt eller på längden strierad. Genom denne senare karakter öfverensstämmer växten i stället med Ptieroplhyllum Braunianum GÖPPERT, hvilken dock har betydligt smalare blad- flikar. Huruvida deremot Pierophyllum Andraeanum ScHmime. (Pt. longifolium ANDRAE ”) 1) Ann. d. sciences naturelles, tome IV, p. 200. ?) Se HzEEr, Flora fossilis Helvetiae. Zweite Lieferung. Die Pflanzen der Trias und des Jura. Zärich 1877. 3) CO. J. ANDRAE, Beitr. zur Kenntn. d. foss. Flora Siebenbiärgens und des Banates (Abb. d. K. K. geol. Reichsanst. Bd. II). Wien 1863. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O Z. 19 från Steierdorf är med i fråga varande art identisk eller ej, tilltror jag mig för närva- rande ej kunna afgöra. Den förra synes afvika genom vid basen något sammandragna flikar; dock visa exemplaren från Stabbarp stundom antydan till samma karakter, så att arterna, om skilda, dock måste vara ytterst närstående. Bladen voro skaftade, vanligen regelbundet pardelade i ända till basen skilda, jemn- breda flikar, hvilka på bladets nedre del äro rätvinkligt utstående från rachis, mot bladets spets något framåtböjda. ) FEISTMANTEL, Uber die indischen Cycadéengattungen Ptilophyllum MOoRrr. und Dictyozamites OLbDH. Cassel 1876 (Palaeontographica Suppl. III Lief. II1). 3) Anmärkningar om den fossila floran vid Bjuf. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:0 Z. 23 hafva sin plats inom slägtet Pierozamites, om hvilket ScHimPEr i diagnosen uppgifver, att nerverna äro blott vid basen dikotomiska sedan parallela. Redan i »Floran vid Bjuf» (I p. 51) har jag framhållit möjligheten deraf, att den hittils såsom ormbunke ansedda Ctienopteris cycadea BRONGN. torde höra under Ptiilozamites och sålunda vara en cycadé ty att det sistnämnda slägtet hör till denna grupp be- visas utom genom hela dess byggnad äfven genom de öfvergångsformer som före- finnas mellan detsamma och Anomozamites. I sjelfva verket synes det vara svårt att uppgifva några skiljaktigheter af den vigt, att de skulle kunna anses beteckna en verklig slägtskilnad mellan Ctenopteris cycadea och Ptilozamites Nilssomi, hvarför jag fortfarande måste anse det för sannolikt, att den förra kan tillhöra i fråga varande slägte. 1. Piilozamitez Näilssomi m. Taf. III fig. 1—35, 8. Pt. foliis linearibus interdum dichotomis: in medio circiter 20 millim. latis, pinnis late falcatis obtusis margine imbricatis vel subimbricatis 6—7 millim. latis, ad 15 longis, nervis crebris, rachi tuberculata. Var. longior Taf. TIT fig. 6, 7. differt pinnis ad 22 millim. longis haud imbricatis. Denna art är utmärkt genom de skärformigt böjda trubbiga flikarne, hvilka äro särdeles tättställda, så att bakre randen af den ena täcker främre af den nedåt följande”). Ett exemplar (Taf. III fig. 8) är dikotomiskt förgrenadt, liksom fallet kan vara med Ctenopteris? falcata NaATtH. och Ptiilozamites fallax NATE. (Floran vid Bjuf I, Taf. VII, fig. 8—10). Rachis är vanligen försedd med små skarpa knölar, nerverna äro tätt- ställda, framträdande, isynnerhet mot bakre kanten radierande, stundom med den främre deremot nästan parallela, dikotomiskt förgrenade. Flikarnes dimensioner på bladets midt äro vanligen en bredd långs rachis af 6—7 millim. mot en största längd af 15, vid spetsen blifva de smalare, mera framåtriktade. Varieteten longior utmärkes genom fikarnes större längd — till 22 millim. — hvarjemte de ej äro fullt så tättställda som hos hufvudformen, föröfrigt är öfverens- stämmelsen mycket stor. Piilozamites Nilssomi är hittills blott funnen vid Höganäs, der de flesta exemplaren äro träffade i lerjernstenen. Några smärre fragment äro dock äfven funna i den svarta skiffern. Förklaring öfver figurerna. Taf. III fig. 1 basen af bladet med de nedåt aftagande flikarne, hvilka med kanten något täcka hvarandra; fig. 2 del af bladet högre upp, äfven med mycket tättställda flikar; fig. 8 ett dikotomiskt förgrenadt exemplar, undre sidan; fig. 5 del af bladet nära spetsen; dessa alla exemplar i lerjernsten, NILSSONS samling. Fig. 3 del af ett sönderbrutet blad med jemförelsevis bredare flikar än de föregående, rachis är här bibehållen, med små knölar, och man ser tydligt, att flikarne äro fästade på sidan deraf; lerjernsten, Lunds museum; fig. 4 del af bladet 1) Denna ställning är enligt ALEXANDER BRAUN kännetecknande för cycadeernas blad. 24 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II. nära spetsen, svart skiffer, Riksmuseum. Fig. 6 öfre delen af bladet och fig. 7 en enstaka småflik, båda af var. longior. På de flesta exemplaren synas nerverna och deras förgrening mycket tydligt. 2. Pitilozanutes Heeri NATHORST. bay IBL sö3Sr a Pt. foliis coriaceis ad 530 millim. longis, in medio 21 millim. latis longiuscule acuminatis, pinnis in parte inferiora margine anteriore truncata posteriore angulato- rotundata latioribus quam longioribus, in parte superiora longioribus gquam latioribus, nervis dichotomis haud validis. Ptilozamites Heeri NaArHORrRsST, Floran vid Bjuf I p. 11 (förteckningen på arterna). Ofvanstående beskrifning är grundad på ett exemplar från Bjuf, alldeles full- ständigt, 532 millim. långt, på midten omkring 21 millim. bredt, det afsmalnar långsamt mot spetsen, flikarne äro i bladets nedre del bredare än långa, med den främre kanten temligen tvär, den bakre rundad med en vinkel vid öfvergången mellan nedre och yttre sidan. Högre upp mot spetsen äro flikarne längre än breda, nästan skärformiga, trubbiga; de sitta tydligt fästade långs sidan af rachis utom de nedersta, som äro mera rundade och sitta något på dess öfre sida; rachis är nemligen här mycket vidgad, 6 millim. bred. Nerverna äro just ej starkt framträdande, svagt radierande i de bredare flikarne, grena sig än närmare rachis än närmare flikens yttre rand. Bladet af denna växt var af särdeles fast konsistens, hela bladmassan hos det nämnda exemplaret från Bjuf kunde lösgöras från stenen och är böjlig, halfgenomskinlig. Vid Höganäs är hittils blott det afbildade fragmentet funnet (i lerjernsten, Lunds samling), och som flikarne på ena sidan äro mindre än på den andra, skulle man kunna förmoda, att exemplaret utgjorde en del af bladet strax ofvanför en dikotomisk förgrening. 3. Ptilozamites fallax NATHORST. Taf. TIT fig. 18. Pt. foliis tenuibus ad 40 millim. latis, interdum dichotomis, pinnis inferioribus triangularibus medianis elongatis, margine anteriore recta vel paulum concava, posteriore ad basin anteriori parallela ad apicem oblique rotundata, nervis obsoletis, rachi valida tuberculata. Ptilozamites fallax NATHorstT, Floran vid Bjuf I p. 11 (förteckningen på arterna) Taf. VILT, 10. Blott ett exemplar af denna art är hittills funnet vid Höganäs (lerjernsten, Nins- SONS, motstycket i Lunds samling), ett annat är dock funnet vid Bjuf, hvarigenom kännedomen om artens byggnad kompletteras. Den är utmärkt genom breda blad och särdeles tjock med knölar försedd rachis; bladens konsistens synes på båda exemplaren hafva varit mycket tunn, enär nerverna äro svåra att iakttaga eller helt och hållet omärkbara, och aftrycket efter flikarne är ganska otydligt. Dessa senare äro mera lång- dragna än hos föregående arter, deras nedre rand är vanligen först parallel med den KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o Z. 25 öfre, (utom hos de allra nedersta, hvilkas form är nästan snedt triangulär) nemligen innan afrundningen sker, hvilket isynnerhet hos exemplaret från Bjuf är märkbart. Bladspetsen är ännu ej lakttagen; vid första påseendet skulle man kunnat förmoda, att Pi. Nilssoni var. longior kunde vara densamma, men den afviker genom bladens fastare konsistens, den smala rachis, flikarnes allt från basen afrundade kant och jemförelsevis mindre bredd. Dock må å andra sidan medgifvas, att den olikhet; som förefinnes mellan bladets nedre och öfre del hos Piilozamites Heeri, manar att ej lägga allt för stor vigt vid de anförda skiljemärkena beträffande flikarnes form. Såsom mera säkra torde emellertid olikheten hos rachis samt bladens skilda konsistens böra anses. Exemplaret från Bjuf är dikotomiskt förgrenadt, hvaraf synes framgå, att denna karakter är temligen vanlig hos i fråga varande slägte. 4. Piilozamites? latior m. Taf. III fig. 10. Hittils är af denna art blott det afbildade exemplaret funnet, hvilket dock är alltför fragmentariskt, att jag skulle vilja försöka lemna någon diagnos öfver växten. Äfven dess byggnad inses bäst genom afbildningen. Det fanns af mig år 1875 på »backen» vid »Prins Carls schakt» i ett stycke svart skiffer jemte Cyparissidwm septen- trionale. Att det ej kan tillhöra någon af de förut beskrifna arterna är påtagligt på grund af flikarnes form och bredd, men å andra sidan är det dock sannolikt, att det måste vara en Piiozamites. Härför talar dess habituella likhet med bladspetsen af öfriga arter; nerverna äro ej nog tydliga, men synas vara odelade, och om detta verk- ligen är fallet, vore dermed visserligen en olikhet gifven. Anmärkas bör vidare, att det ifrågavarande fragmentet i så hög grad öfverensstämmer med den af Herr från Spetsbergens juralager vid Cap Boheman beskrifna Phyllopteris bifida ”), att man skulle kunna ifrågasätta, huruvida de båda växterna t. o. m. ej kunde tillhöra samma art. Dock anser jag det i sådant fall sannolikare, att den nämnde Phyllopteris, som ej oväsentligt afviker från de af SAPoRTA angifne slägtkaraktererna, är en Piilozamites, än att arten från Höganäs skulle tillhöra det förra slägtet. OTOZAMITES Fr. BRAUN. Då detta slägte härmed för första gången anföres från Sverige, torde några ord om detsammas allmännaste karakterer ej vara ur vägen. Bladen äro jemnbreda — bredden till ett par tum — skaftade, delade i regelbundna än tättställda än något af- lägsnade flikar eller småblad, hvilka ej äro fästade långs rachis med hela sin bas utan vanligen blott med ett parti af basens midt, under det att främre och bakre randen äro fria, »örade». Ofta äro de snedt fästade och tättställda, så att den ena flikens !) Herr, Beiträge zur fossilen Flora Spitzbergens. p. 31. Taf. VI Fig. 15. (Vet. Akad. Handl. Bd 14. N:o 5 och Flora fossilis arctica Bd. IV). K. Vet. Akad. Handl. Bda. 16. N:o 7. 4 26 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II. rand täcker den nästföljandes, och stundom kunna »öronen» vara så utbredda öfver rachis, att dennas öfre sida är helt och hållet dold. Nerverna utgå från småbladens fästepunkt, och utstråla härifrån under en upprepad förgrening till alla dess delar. Hos hittils beskrifna arter hafva småbladen varit alternerande, och i de festa fall är deras vidhäftningspunkt belägen vid wmidten af flikens bas eller något nedom denna, men hos några arter, SCHIMPERS underslägte Rhombozamites, synas de vara fästade vid basens nedre vinkel, från hvilken följaktligen äfven nerverna utgå. Till denna grupp, som enligt SCHIMPER rätteligen torde böra bilda ett eget slägte, och som hittils blott är funnen inom oolithen i England, hör äfven den art, som nu an- föres från Höganäs, och som således är den äldsta kända representanten deraf. Otozamites (Rhombozamites) Nilssoni m. AN OLLE len Lil 0. foliolis exacte oppositis falcato-ovatis obtusis 10—11 millim. longis 5 latis, an- gulo basis inferiore decurrente, superiore rotundato libero, nervis sursum radiantibus, rachi terete. Småbladen äro hos det enda exemplar, som hittils är funnet — i lerjernsten NILSSONS samling — fullkomligt motsatta, en karakter ej förut hos någon Otozamites känd '). Till formen äro de äggrundt skärformiga, trubbiga med sned bas, enär de äro fästade vid dennes bakre, som det vill synas något nedlöpande, del; vid främre vinkeln äro de deremot rundade fria. Rachis är trind, smal och visar antydan till an- svällning vid bladens fästepunkter, hvarigenom den sid hastigt påseende nästan synes ledad. INeructna äro tättställda, fina, och utgå från bladets belsm vinkel åt dess öfriga delar, upprepadt förgrenade och radierande; de som gå till den främre kanten äro när- mast rachis nästan med densamma parallela. Den blottade sidan är antagligen den öfre, och det ville derföre synas som vore småbladens anhäftning icke eller föga sned. Otozamites Nilssomi erbjuder ingen större likhet med någon förut känd art; de engelska oolitharterna, som hafva samma nervering, äro betydligt större, med antingen nästan kretsrunda eller långa lancettlika småblad, och de arter, som hafva liknande bladform, afvika å andra sidan genom sin nervering. , PODOZAMITES Fr. Braun. 1. Podozamites (laneeolatus) minor SCHENK sp. Potamophyllites? Agardhiana (ex parte) NILSSON, Vet. Akad. Handl. 1831 p. 351, Tab. III, 7. Cycadites giganteus HIisINGER, Lethaea suecica p. 110, Taf. XXXTII, 5. Zamites distans minor SCHENK, Flora d. Grenzschichten Taf. XXXVI, 4. XXXV, 10. Podozamites distans minor SCHIMPER, Traité de pal. végét II p. 159. » » » NaArHorst, Bidrag till Sveriges fossila flora p. 51. Taf. XIII, 6—7, 11—16. XV, 20. » » » NaAtHORST, Beiträge zur fossilen Flora Schwedens Taf. XIII, 6—7, 11—16, XV, 20. Podozamites lanceolatus minor HERR, Juraflora Ostsibiriens ?) p. 110 Taf. XXVII, 5 a. b. 6—38. 1) I slägtkarakteren anföres till och med »foliola alternantia» (ScHIMPER Traité II p. 167). Detta och den stora likhet med hänseende till såväl nervering och bladform, som förefinnes mellan 1 fråga varande växt och några ormbunkar, såsom Aneimia Mandioccana RaAppi och Adianthum obtusum DEsSV. hafva på sista tiden föranledt mig att anse dess ställning bland cycadeerna såsom tvifvelaktig: 2?) Mémoires de V'Acad. Imp. d. Science. de S:t Pétersbourg VTII:e Série. Tome XXII, N:o 12, (äfven i Flora fossilis arcetica bd. IV). KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o 7. 217 Denna 1 rätiska aflagringar allmänna art förefanns temligen sparsamt år 1876 1 en svart skiffer på backen vid det »Nya schaktet». Äfven synes den af Ninsson beskrifna Potomaphyllites? Agardhiana delvis tillhöra densamma. Under det att nemligen hans fig. 8 å tafl. III (1. ec.) har den för Podozamites Agardhianus utmärkande, omvändt jemn- bredt-tunglika formen, och glesa, helt få nerver, äro dessa senare hos fig. 7 många, tättställda, hvarjemte bladet synes hafva varit mera jemnbredt, fullkomligt öfverens- stämmande med formen hos P. lanceolatus minor. Tyvärr har jag hvarken i NILSsons eller Lunds samlingar lyckats återfinna någotdera af de NILSSONSKA originalen och öfverhufvud intet fragment af Podozamites. Förekomst. Denna art är äfven funnen i de öfre lagren vid Höganäs, samt dess- utom vid Pålsjö, Helsingborg, Skromberga, Vallåkra, Bjuf, Stabbarp och Hör. Utom vårt land är den träffad på en stor mängd ställen i Franken, samt vid Halberstadt, Steierdorf och i Östsibirien. 2. Podozamites Agardhianus BRONGNIART Sp. Taf: III fig: 14. ; P. foliolis longe lingulato-linearibus, 3—4 millim. latis, nervis 5—6. Amphibolis septentrionalis AGARDH, K. Vet. Akad. Handl. 1823 p. 111. Taf. II, 8. » » HISINGER, Esquisse d'un tableau etc. 1829. Zosterites Agardhiana BRONGNIART, Prodrome p. 115. » » HISINGER, Esquisse d'un tableau etc, nouvelle edition. 1831. » » HISINGER, Anteckningar i Physik och Geognosic 7:de Häftet p. 58. » » HISINGER, Lethaea suecica p. 110 Tab. XXXIII, 4. » » SCHIMPER, Traité de pal. vég. IT p. 457. Potamophyllites? Agardhiana (ex parte) Nirsson, K. Vet. Akad. Handl. 1831 p. 351, Taf. III, 8. Podozamites Agardhianus NATHORST, Beiträge zur fossilen Flora Schwedens p. 24. Denna art”), utmärkt genom långa smala, jemnbredt-tunglika blad och helt få, 5—6, nerver, har jag icke sett från de äldre växtförande lagren vid Höganäs; den afbildning, som här meddelas är en kopia af NILssons. Deremot är den ej sällsynt inom de yngre växtförande lagren på samma ställe och vid Helsingborg, ehuru den van- ligen är ganska fragmentarisk; de få nerverna göra dock möjligt att i de flesta fall skilja äfven mindre fragment från Podozanvites minor, som vanligen har mellan 8 och 13 nerver. I beskrifningen öfver den yngre floran vid Höganäs skall ytterligare redo- görelse för växten lemnas. Här skall jag begagna tillfället att framhålla ett par misstag, som jag begått med hänseende till synonymien. I anteckningar ur HIisInNGErs Lethaea hade jag nämligen upptagit, att han anger, att Amplubolis septentrionalis är identisk med Cycadites gigan- teus; detta är emellertid oriktigt, det är Zosterites Agardlmana, som han anför såsom synonym med den förstnämnda. Genom detta förbiseende kom jag att i »Bidrag till Sveriges fossila flora» upptaga såväl Amplubolis septentrionalis som Zosterites Agardhiana 1) Strängt taget skulle artens namn vara Podozamites septentrionalis AGARDH sp., men då BRONGNIART genom att uppkalla arten. efter AGARDH påtagligen ville fasthålla minnet af att denne sysselsatt sig äfven med de fossila växterna, vore en förändring af namnet här icke på sin plats. 28 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. IL såsom identiska med Cycadites giganteus och följaktligen äfven med Podozamites distans, en oriktighet som i den tyska upplagan blott delvis rättades, enär Amplubolis septen- trionalis der bland den senares synonyma namn ännu qvarstår. 3. Podozamites Schenku FEER. Taf. III fig. 12. Zamites angustifolitus SCcHENK, Flora der Grenzsch. p. 158. Taf. XXV, 8. Podozamites angustifolius SCHIMPER, Traité II p. 159. » » NATHOoRsT, Bidrag till Sveriges foss. flora p. 54. Taf. XIII, 4. » » NaAtHorsT, Beiträge zur foss. Flora Schwedens p. 24, Taf. XIII, 4. Podozamites Schenkii FIEER, Juraflora Ostsibiriens p. 45. Af denna art, utmärkt genom mycket smala, högst 2,» millim. breda, blad, föreligga blott de afbildade exemplaren, på samma stuff, i fin svart skiffer, Riksmusei samling. Rachis är trind, nerverna tättställda, ända till 6, oaktadt småbladens smalhet, hvarigenom arten således äfven, utom genom bladformen, afviker från Podozamites Agardhmanus. Den är förut funnen vid Pålsjö, ehuru der ej fullt typisk, öfvergående till P. minor, samt mycket sparsamt i Franken. 4. Podozamites? poaeformis NATHORST. 18 INS Ila P. foliolis tenuibus linearibus versus basin sensim anhgustatis, ad 100 millim. et ultra longis, 4—8 latis, nervis 10—12. Podozamites? poaeformis NATHORST, Floran vid Bjuf I p. 11 (Förteckningen på arterna). Af denna art, som genom sina långa gräslika blad nästan erinrar om de af HEER beskrifna !') Bambusium Imhoffi och liasinum, äro blott några fragmentariska exemplar funna vid »Nya schaktet», af hvilka det bästa (Sveriges Geologiska Undersöknings) är afbildadt. Det visar ett uppåt sig småningom vidgande sönderbrutet blad med omkring 10 a 12 ej just tydliga nerver. Dess konsistens synes hafva varit bräcklig, och det erinrar icke i detta fall om Podozamites, hvarför det är mycket möjligt, att det i verkligheten tillhör en monokotyleden växt, något som först ett bättre material kan afgöra. Nära lika långa, också gräslika, men något smalare blad finnas sparsamt vid Bjuf, men äfven der fragmentariska. CONIFERAE. Taxodieae. PALISSYA ENDLICHER. Palissya Braunii ENDLICHER. ee Taf. IV fig. 1—3. Abies Sternbergii NILSSON, K. Vet. Akad. Handl. 1831, p. 350. Taf. TIT, 1. 2. Abietites Sternbergii FIiSINGER, Lethaea suecica p. 110. Taf. XXXIV, 3, 1) Flora fossilis helvetiae. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o Z. 29 Abietites Sternbergii HISINGER, Anteckningar i physik och geognosie 7:de häftet p. 58. Palissya Braunii ENDLICHER, Synopsis Conifer. p. 306. » dD GÖPPERT, Monographie d. foss. Conif. p. 231, Taf. XXVIII, 1—4. » » SCHENK, Flora der Grenzsch. p. 175, Taf. XLI, 2—14. . » » — SCHIMPER, Traité de pal vég. II p. 246, tab. LXXV, 1—7. » » NaArtHorsT, Bidrag till Sveriges fossila flora p. 56. Taf. XIV, 1—6. » » NaAtHorst, Beiträge zur fossilen Flora Schwedens p. 27. Taf. XIV, 1—6. Redan i mina arbeten öfver den fossila floran vid Pålsjö uttalade jag den åsigten, att Abies Sternbergii NILSSON sannolikt vore identisk med ENDLICHERS Palissya Brauni, hvilken förmodan genom undersökningen af NILSSONS originaler nu till fullo bekräftats. De båda kortbladiga formerna, som nu afbildats (Taf. IV fig. 1—2), äro nemligen de samma, som legat till grund för de af NILsson meddelade figurerna, hvilka synas hafva utförts i något förstorad skala och ej fullt noggrant; originalen äro dock temligen otydliga. Med hänseende till bladens form och ställning på grenen öfverensstämmer växten så fullkomligt med Palissya Braunu, att något tvifvelsmål om deras sammanhörighet der- med ej bör kunna ifrågakomma. Visserligen äro de på det större exemplaret något kortare och fastare, men med kännedom om den föränderlighet, som beträffande blad- formen hos barrträden är så vanlig, kan denna skiljaktighet, om den ens så kan kallas, ej tilläggas någon betydelse. Till denna växt hör äfven sannolikt det å Taf. IV fig. 3 afbildade fragmentet (svart skiffer, Riksmuseum), ehuru det är alltför otydligt att med säkerhet kunna bestämmas. Palissya Braunir har emellertid en sådan långbladig form. Exemplaret fig. 1 synes vara ett ungt skott, man ser nämligen längre ned flera ärr, antagligen efter knoppen, samt de bakåtböjda äldre barren; derunder synas åter några blad. De afbildade exemplaren äro de enda, som jag från Höganäs af denna art sett. Då denna art först beskrefs af NILsson, borde den vid ett strängt fasthållande af prioritetsrätten rätteligen kallas Palissya Sternbergit NILSSON sp., men då dess andra namn nu öfverallt vunnit burskap, vore en förändring påtagligen mycket oändamålsenlig. I »Floran vid Bjuf» säges i förteckningen på arterna, att Palissya? decidua m. kanske är identisk med NILSSONS Abies Sternbergu; jag kände då icke denna senare annat än genom NILSSons beskrifning och förleddes till den nämnde oriktiga slutsatsen genom den nära öfverensstämmelse, som i de flesta fall mellan flororna på dessa båda ställen eger rum. Arten från Bjuf tål emellertid att ytterligare studeras innan dess verkliga ställning med säkerhet kan angifvas. Förekomst. I Sverige är denna art förut funnen vid Pålsjö samt i sandstens- brottet vid Sofiero. Den eger för öfrigt en mycket vidsträckt utbredning inom rätiska och liasbildningar. CYPARISSIDIUM HEER. Cyparissidium septentrionale AGARDH Sp. Taf. IV fig. 4—135. C. foliis difformibus, ramorum spiraliter positis imbricatis vel subimbricatis lan- ceolato-linearibus dorso interdum carinato, ramulorum aut tota longitudine squamae- formibus adpressis apice acuminatis vel obtusis aut solum ad basin squamaeformibus 320 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. I. adpressis in medio et ad apicem plus minusve elongatis distichis liberis subdecurrentibus nervo mediano distincto vel obsoleto; ramulis plerumque indivisis, junioribus filiformibus ad basin dilatatis. Amenta mascula ovoidea vel ovoideo-cylindrica. Strobili ovoidei, squamis pluribus in axi spiraliter insertis coriaceis ovatis apice elongato obtuso. » En Zoophyt» C. A. AGARDH, K. Vet. Akad. Handl. 1823, p. 109, Taf. II, 6. Caulerpa septentrionalis C. A. AGARDH, ibidem, p. 110, Taf. II, 7, » » MHIsSINGER, Esquisse d'un tableau etc. 1829. Caulerpites septentrionalis HISINGER, Esquisse d'un tableau, nouvelle édition. 1831. Fucoides Nilssonianus BRONGNIART, Histoire des vég. foss. p. 76, tab. II, 22, 23. Caulerpites Nilssonianus BRONGNIART, Prodrome p. 21. » » HIsSINGER, Anteckningar i physik ete. p. 57. » » HISINGER, Lethaea suecica, p. 105, tab. XXXI, 2. Tr plhlegmariformis Nirnsson, K. Vet. Akad. Handl. 1831, p. 350, Taff: IT) 3—4 » HISINGER, Lethaea suecica, p. 108, Tab. XXXTII, 9. Glypibstsobiesn Nilssonianus NArTHoRrRsT, Floran vid Bjuf I p. 12 (förteckningen på arterna). Denna växt är en af de i de äldre växtförande lagren vid Höganäs allmännast förekommande, isynnerhet i grå skiffer från »Nya schaktet», och är äfven en af de första, som NILSSON vid Höganäs år 1823 anträffade. OC. A. AGARDH beskrifver tvenne exemplar deraf samma år, det ena som »en Zoophyt», det andra under namnet Caulerpa septentrionalis. Afven BRONGNIART bibehåller växten bland algerna, men förändrar art- namnet till Nilssonianus, enär han upptog såväl den ifrågavarande växten som ÅGARDHS Sargassum septentrionale under slägtet Fucoides. Arten beskrifves ånyo af NILSSson 1831 under namnet Lycopodites phlegmariformis, utan att han tyckes hafva insett dess identitet med AGARDHS Caulerpa septentrionalis, och HiSINGER upptager äfven de båda växterna i sin Lethaea suecica såsom skilda. Jemför man de båda afbildningarne der, se de visserligen i förstone olika ut, men härvid är att märka, att NILSsSoNn anger, att hans Lycopodites phlegmariformis för tydlighetens skull är ritad »i något förstorad skala», hvarom HISINGER intet nämner, och man behöfver blott tänka sig dennes Caulerpites förstorad för att dess öfverensstämmelse med Lycopodites skall bli fullständig. Emeller- tid hade jag vid författandet af min redogörelse öfver Pålsjös fossila flora i Geologiska föreningens förhandlingar (Bd. II. N:o 10) förbisett den anförda omständigheten, hvar- för jag der uttalade den oriktiga åsigten, att Lycopodites pllegmariformis möjligen kunde vara en Pachypteris. Af utländska författare anser SCHENK (Flora d. Grenzschichten p. 189) fullkomligt riktigt, att Caulerpites septentrionalis (och Lycopodites phlegmariformis) är ett barrträd, en mening, som äfven hyllas af SCHIMPER (Traité de pal vég. I p. 161). Såsom hos flera nu lefvande barrträd äro bladen hos denna art på olika slags grenar af olika form och ställning. Redan vid granskningen af de exemplar, som LUNDGREN insamlat vid »Nya schaktet» år 1875, leddes jag till den förmodan, att formen med tvåsidiga blad och den med tilltryckta, fjällika, på grund af den konstanta före- komsten tillsammans möjligen kunde tillhöra samma växt. Denna förmodan bekräftades fullkomligt vid besök på stället år 1876 för Sveriges Geologiska Undersöknings räkning, ty efter långvarigt letande lyckades jag då anträffa grenar med båda bladformerna i förening. De äldre (Taf. IV fig. 12—13) äro greniga och hafva mer eller mindre tättställda, än tilltryckta, än något utstående, smala, jemnbreda, trubbiga eller spetsiga KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O 7. Sv blad af ungefär 4 millim. längd; stundom visa sidogrenarne antydan till tvåsidig bladställning och de starkare kunna till och med hafva densamma fullständigt ut- präglad (fig. 12). Bladen synas hos de tvåsidigt ställda vara något nedlöpande, medel- nerven är än iakttagbar, än synes ej spår deraf, liksom hos de äldre grenarnes mera tilltryckta blad dessa än synas kölade, än icke. De unga grenarne äro smala, stundom nästan trådlika (fig. 6), odelade, vid basen (fig. 4—7) något uppsvällda, nedåt skarpt begränsade, hvarför man nästan skulle kunna förmoda, att de voro konstant affallande, något som äfven deras ymniga förekomst gör sannolikt. Deras bredd varierar mellan 1 och 4 å 5 millim., de äro nederst temligen glest besatta med tätt till desamma tryckta, fjällika, tillspetsade, spiral- ställda blad, som högre upp blifva mera tättställda, och på samma gång ofta trubbigare, för att måhända slutligen å grenens spets temligen hastigt tilltaga i längd (5— 8 millim.) och på samma gång blifva tvåsidigt ställda (fig. 8—11); deras bredd kan hos denna form variera mellan 1 och 2 millim., medelnerven är ofta ganska tydlig. Hithörande hanhängen (fig. 15) äro såväl vid Höganäs som vid Bjuf funna i förening med en del af skaftet, hvilket har tilltryckta fjällika blad. De äro äggformiga eller cylindriska, omkring 15 millim. långa, 3 millim. breda, och bestå af tättställda fjäll, hvilkas byggnad som vanligt ej kan närmare iakttagas. På en stuff, tillhörig Lunds museum, tagen vid »Nya schaktet» af LUNDGREN, ligger bredvid en gren af denna art äfven en kotte (fig. 14), som ej gerna kan tillhöra någon annan än den i fråga varande växten, enär intet annat barrträd 1 lagret vid »Nya schaktet» förekommer, och kottarne af Palissya hafva ett helt annat utseende. Denna kotte är ungefär 25 millim. lång, 14 millim. bred, äggformig, och utgöres af äggrunda tunna läderartade (ej vedartade) i spetsen något utdragna fjäll, försedda med långsgående strimmor. Den utdragna spetsen märkes just ej på exemplaret från Höga- näs, men kan iakttagas på några enstaka fjäll från Bjuf, hvilka jemte en alldeles liknande kotte der äro funna. Fjällen synas på den blottade sidan vara 8 å 9, hvarför väl hela kotten utgjorts af ungefär det dubbla antalet. Af fossila barrträd är det endast den af Herr från Grönlands undre kritlager vid Pattorfik beskrifna Cyparissidium gracile "), som har kottar liknande den från Höganäs och Bjuf, med tunna läderartade fjäll af ungefär samma form och antal, ehuru de äro något bredare och spetsigare. Och då äfven grenarne hos den grönländska arten ej oväsentligt likna de yngre grenarne med tilltryckta blad af den skånska växten, torde det vara till fullo berättigadt, att den senare upptages under slägtet Cyparis- sidium. Visserligen äro ej bladen hos Cyparissidwm gracile Herr någonsin två- sidiga (såvida ej den på samma ställe förekommande Glyptostrobus grönlandicus vore just en sådan form), men då äfven bland nu lefvande barrträd än större olikhet med hänseende till bladformen kan ega rum hos närstående arter af samma slägte, kan den anförda skiljaktigheten ej anses såsom gällande mer än arten, icke slägtet. Med den nu lefvande Glyptostrobus hafva bladen äfven en ganska stor likhet, och de äro hos den tertiära arten af detta slägte dimorpha. Och då Herr, som erhållit !) Herr, Kreideflora der arktisehen Zone. K. Vet. Akad. Handl. Bad. XII. N:o 6. DÅ A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. IL ett par fragment från Höganäs, ansåg att växten derifrån utan fara kunde hänföras till Glyptostrobites, upptog jag den i förteckningen öfver Bjufs fossila flora under namnet Glyptostrobites? Nilssonianus BRN sp. (ÅGARDHS namn septentrionale har dock prioritet). Men sedan jag kunnat jemföra kotten från Höganäs med originalet till den afbildade kotten af Cyparissidium gracue, anser jag, såsom ofvan redan omnämnts, att de utan all fråga böra hänföras till samma slägte; någon likhet mellan den tunnfjälliga kotten från Höganäs och kotten af Glyptostrobus förefinnes deremot alls icke. Slägtet Cyparis- sidium är förut blott kändt med en enda art, Cyparissidium gracile, från Grönlands undre kritlager, och förekomsten af en annan art vid Höganäs och Bjuf bringar det sålunda tillbaka till den rätiska perioden. Förekomst. Cyparissidium septentrionale AG sp. finnes vid Höganäs blott i de äldre växtförande lagren såväl 1 lerjernsten som i svart kolhaltig skiffer; derjemte i gråaktig skiffer tillhörande ett visst lager, som innehåller dessa lemningar i ganska stor mängd. Afven vid Bjuf är den funnen vid den nedre flötsen. Förklaring öfver figurerna. Taf. IV fig. 4—7. Vid basen uppsvällda grenar med tilltryckta fjällika blad. 8, 9, grenar, nederst med samma bladform som föregående, i spetsen med förlängda tvåsidiga blad. 10, 11, grenar med tvåsidiga utdragna blad. 12, 13, äldre greniga exemplar och långdragna, än något tilltryckta blad, än utstående, tvåsidiga; 14, kotte samt gren med något utstående, mindre tätt ställda blad. 15 han- hänge. 4—10, 15 i grå skiffer från »Nya schaktet» (Sveriges Geologiska Undersökning); 14 från samma ställe (Lunds museum); 11 i lerjernsten (NILssons); 12, 13 i svart skiffer (Riksmuseum). INCERTAE SEDIS. CARPOLITHES STERNBERG. Carpolithes septentrionalis AGARDH sp. Taf. III fig. 15—17. Sargassum septentrionale AGARDH, Vet. Akad. Handl. 1823, p. 108, Taf. IT fig. 5. » » HISINGER, BEsquisse d'un tableau etc. 1829. FPFucoides 'septentrionalis BRONGNIART, Histoire des végét. fossiles. p. 50, Tab. XI, 24. Sargassites septentrionalis BRONGNIART, Prodrome p. 19. » » HISINGER, Esquisse d'un tableau. Nouvelle édition 1831. » » HISINGER, Anteckningar, 7:de häft. p. 57. » » HiSINGER, Lethaea suecica p. 105, Tab. XXXT, 1. »Un petit rameau de Conifeére» SCHIMPER, Traité de pal. vég. I, p. 189 Denna växt är, såsom redan NILSSON i sin uppsats om den fossila floran vid Höganäs år 1831 anmärker, aldrig fullt tydlig, och jag har af denna grund ej ansett det lämpligt att försöka lemna någon diagnos öfver densamma. Så mycket är dock säkert, att den ej är en alg utan en fröklase, stundom med ganska hårda och fasta frön. Huru dessa sitta fästade, om i vinkeln af bracteer eller omedelbart på axeln, kan ej afgöras, de synas hafva varit kort skaftade och visa på sin yta stundom antyd- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND I6. N:0O Z. 30 ning till striering på längden. Sjelfva klasen synes också hafva varit skaftad (Taf. III fig. 15), men skaftet är så tunnt och otydligt, att någon struktur derå ej står att iakttaga. AGARDH beskref växten som ett Sargassum, ehuru han på samma gång medger, att originalet ej är fullt tydligt. »En person, som dagligen sysselsätter sig med dylika naturkroppars undersökning, compenserar i tanken med lätthet de delar, som brista uti originalet.» . . . »Men äfven här behöfver man ej mer än gifva renhet åt contou- rerna för att deruti igenkänna ett Sargassum» (1. ce. p. 188). Den figur han lemnar är ganska otydlig, men är ändå mycket skematiserad (originalet är här ånya afbildadt å Taf. III fig. 17, utan försök till restaurering); den kopia, som finnes i BRONGNIARTS Histoire des vég. fossiles, har något skarpare konturer, och än mera är detta fallet med figuren i Lethaea suecica, hvilken man nästan skulle kunna jemföra med en frö- bärande phyllodie af Phyllocladus. AGARDH trodde sig mellan de klotrunda fröen, som han ansåg för simblåsor, kunna urskilja »de blad, ur hvilkas veck de bestjelkade kulorna utgå», men dessa blad äro påtagligen blott aftryck af andra frön. Att »kulorna» ej kunna vara simblåsor framgår, såsom redan nämnts, af deras fasta beskaffenhet hos några exemplar, hos hvilka de visa sig alltigenom förkolade. Såväl SCHENK som SCHIMPIR antaga, att växten är lemning af något barrträd. Detta torde också utan all fråga verkligen vara fallet, svårigheten är blott att säga, till hvad slags barrträd den då skulle höra. Den förekommer vanligen tillsammans med Cyparissidium septentrionale, hvarför jag först ansåg dem stå i samband med hvarandra, under antagande, att den växt, som jag nu kallat Cyparissidium vore en Podocarpus, hos hvilket slägte förefinnas såväl dimorpha blad, t. ex. hos P. dacrydioides, som klaselika frögyttringar, Podocorpus spicata. Sedan kom fyndet af den om Cyparissidium erinrande kotten samt den om- ständigheten, att samma kotte och blad finnas vid Bjuf, utan att der åtföljas af Carpo- lithes septentrionalis, hvarför bladens sammanhörighet med den senare ej är sannolik. Att Carpolithes septentrionalis är ett till Taxineae hörande barrträd, är väl i alla hän- delser troligt. Vid Pålsjö förefinnes äfvenledes (se uppsatserna om dess fossila flora) en Carpolithes med klaselikt ordnade frön, hvilken visserligen till sin byggnad afviker från den i fråga varande, men dock ej mer än till arten. Äfven der stannar man i villrådighet, hvart den är att hänföra, såvida man ej finge taga sin tillflykt till den visserligen vågade, men dock ej fullt orimliga förklaringen, att den: kunde tillhöra Podozanmites, och att detta slägte ej hörde till cycadeerna utan till barrträden. Det är att hoppas, att framtida fynd skola bringa ljus i denna ännu ovissa fråga ”). Arten är blott funnen 1 skiffern. 1) Förbises bör ej att SCcHENK från Franken beskrifvit några till allmänna utseendet liknande organ under namnet Stachyopitys Preslii (ex parte, den är delvis hanhängena till Baiera). De hafva ungefär samma storlek som Carpolithes septentrionalis och skola utgöras af kring axeln kransställda små kottar af samma omfång som fröen hos Carpolithes septentrionalis. HEER anser emellertid, att dessa förmodade kottar i sjelfva verket äro hanhängen (Juraflora Ostsibiriens), och det är sålunda föga sannolikt, att de hafva något gemensamt med växten från Höganäs. 5 K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 16. N:o 7. 34 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II. Förklaring öfver figurerna. ”Taf. III fig. 15 en tydligt skaftad klaselik frö- gyttring, några frön äro på ytan strierade, andra hårda och fasta (S. G. U.); fig. 17 ett mycket otydligt exemplar, AÅGARDHS original; fig 16 ett längre exemplar, fröen äro fasta, äggrunda, tillspetsade (de båda sista tillhöriga Lunds museum). 2. 3. Carpolithes sp. Taf. IV fig. 16—18. Ännu tvänne frön äro funna i de äldre växtförande lagren vid Höganäs, det ena (fig. 16) i den gråa skiffern (Nya schaktet), det andra (fig. 17, 18) i lerjernsten. Det förra är ovalt, med en förtunnad kant rundtomkring kärnan, samt visar fästepunkten ganska tydligt; det senare är nästan klotrundt utan någon struktur. Som dessa frön kunna tillhöra såväl barrträd som cycadeer och ej visa några utmärkande karakterer, har jag ej ansett lönt att gifva dem något särskildt namn. Det är ej omöjligt, att det första skulle kunna vara fröet af Cyparissidium. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o Z. 30 DEN YNGRE FLORAN VID HÖGANÄS SAMT FLORAN VID HELSINGBORG. I Köpenhamns Universitets mineralogiska museum finnes en rikhaltig samling växt- fossilier, ettiketterade Höganäs, hvilka insamlats af ANGPELIN och för musei räkning genom FORCHHAMMER inköpts. I Riksmusei 1 Stockholm paleontologiska afdelning finnas äfvenledes växter från samma lokal; några äro motstycken till de Köpenhamnska. Någon närmare uppgift om fyndorten existerar tyvärr icke, och hvad jag kunnat in- hemta af ÅNGELINS bref till FORCHHAMMER bringar intet ljus i denna fråga. I ett bref, dateradt Helsingborg den 3 Sept. 1840, skrifver ANGELIN: »Jag har någon tid uppe- hållit mig här på orten och undersökt koltrakten härstädes. Den är långtifrån så arm på växtaftryck som man af de hittils gjorda beskrifningar deröfver skulle förmoda, och säkerligen är en del af petrif. oriktigt hänförda till alger och till Potamogeton, hvilket jag vill minnas att man bestämt dem till. I brist på all slags ledtråd kan jag likväl icke detaljera hvad jag funnit. Hufvudmassan består likväl bestämdt af Equi- setaceae och Filices. Jag äger deraf väl omkring 30 serskilta species härifrån». Sedan frågas i samma bref, om FORCHHAMMER ej skulle vilja köpa några, »de utsöktaste exem- plaren t. ex» för att kunna bestämma de kolförande bildningarnes plats » systemet af bergarterna». I ett annat bref, Lund 1 Januari 1841, frågas, om F. vill ha Gotländska, Krit- eller Hörs- och Höganäspetrefakter, och i det redan förut delvis citerade brefvet, da- teradt Höganäs 11 Aug. 1842, heter det: »För omkring 14 dagar sedan var jag sjelf inrest till Köpenhamn, medförde då en liten tunna med växtpetrefakter». I ett senare bref, Lund 1 Mars 1852, begäres att få låna ur museet i Köpenhamn, på några veckors tid, »de växtförsteningar, som derstädes finnas från Höganästrakten» och afsigten med detta lån framgår af nästföljande bref, 29 Mars 1852, deri han påminner om den förut framställda begäran, att få låna »de svenska växtförsteningarne från vår stenkolsbild- ning, hvilka jag ej f. n. v. kan öfverkomma på annat sätt, och hvilka kanske aldrig på längre tid återfinnas», hvarjemte upplyses, att han nödvändigt måste hafva ett större häfte (hörande till Palaeontologia suecica) af växtförsteningar färdigt »till pingst. Som bekant har emellertid ANGELIN icke utgifvit något dylikt arbete, men det är möjligt, att de teckningar af en del af de Köpenhamnska växterna, som legat till grund för några figurer på de i hans efterlemnade papper befintliga stora lithografierade plan- cher öfver fossila växter, kunna vara utförda på denna tid. 326 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II. Emellertid lemna ÅANGELINS bref, såsom af ofvan anförda utdrag synes, ingen närmare uppgift om hvar han funnit växtlemningarne, ja man kan till och med blifva tveksam, huruvida de verkligen äro funna vid Höganäs, och ej snarare på något annat ställe i trakten norr om Helsingborg. I första brefvet (skrifvet i Helsingborg) heter det blott »koltrakten härstädes», i det andra talas om »Höganäs petrefakter: och i ett tredje, citeradt i redogörelsen öfver den äldre floran vid Höganäs, säges, att de växter (de här i fråga varande), som han förut funnit i liasbildningen, nu blifvit funna »äfven här vid Höganäs i en liten stock (njure) af thoneisenstein», ehuru visserligen till species olika. Då han sedan begär att få låna växterna, säger han dem vara från »Höganäs- trakten», och såvida han ej skiljer mellan sjelfva Höganäs och Ryd, der schakten äro belägna, skulle man nästan kunna blifva böjd för det antagandet, att växterna blifvit funna på något helt annat ställe. Dock finnas skäl som tala för, att de verkligen härröra från Höganäs. Dels vore det egendomligt, om ej FORCHHAMMER skulle hafva erhållit uppgift öfver växternas fyndort, och han har med egen hand på etiketterna skrifvit »Höganes». Dels finnes i NiLssons samling från Höganäs en enda stuff med lemningar från den yngre floran, och det vore en besynnerlig tillfällighet, om densamma från någon annan fyndort skulle förirrat sig dit. Dels har jag slutligen sjelf funnit stuffer med samma flora på botten af några gamla högar vid Ryds pumpschakt år 1876. För spårvägen till det »Nya schaktet» hade man nemligen tagit fyllnadsgrus strax bredvid pumpverket och der, ibland tilltrampad jord och diverse affall, funnos äfven de nämnde styckena, som ehuru något hårdare dock mycket erinra om de af ANGELIN tagna. De arter, som deruti funnos, voro blott få, men dock desamma som i de ofvan omnämnda samlingarne (Equisetum Miinsteri, Taxites longifolius, Podozamites minor, Podozamites Agardhianus, Androstrobus borealis, Schizoneura hoerensis), och det är således sannolikt, att de ANGE- LINSKA verkligen härröra från Höganäs (eller rättare Ryd). Deras plats i lagerserien här qvarstår dock allt jemt obekant, ehuru florans stora olikhet med den äldre fordrar, att de tillhört något af de öfre lagren, kanske i närheten af den lilla flöts, som träffats på mellan 50 och 60 fots djup (se träsnittet pag. 6). I den af E. ULFFERS noggrannt uppgjorda profilen!) öfver de vid sänkningen af Prins Carls schakt genomgångna lagren omnämnes nemligen såsom förekommande 4,; fot öfver densamma, ett, en half fot mäg- tigt, lager af »lerskiffer, lös, grå med organiska rester», och det är ganska sannolikt, att detta verkligen är Höganäs yngre växtförande lager, enär intet annat säges inne- hålla organiska lemningar. I det yngre växtförande lagret äro de nämligen så all- männa, att det skulle vara egendomligt, om deras närvaro blifvit förbisedd. Om detta lager verkligen haft sin plats der, skulle det befinna sig något mer än 220 fot öfver »Fru Bagges flöts», och olikheten mellan de båda flororna vore då af det stora afståndet, som talar om en ganska ansenlig tiderymd, lätt förklarlig. I sitt bref till FORCHHAMMER år 1852 motiverar ÅNGELIN sin anhållan att få låna växtförsteningarne från Höganästrakten dermed, att han ej på annat sätt kan öfver- komma dem. Emellertid finnes i Riksmusei paleontologiska afdelning en samling växt- 1) Intagen i E. ERDMANNS Beskrifning öfver Skånes stenkolsförande formation. p. 26, Stockholm 1872. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O Z. 31 aftryck, som till största delen bestå af alldeles samma arter, som den Köpenhamnska samlingen, och fullt ut lika väl bevarade, stundom bättre. På de festa stufferna af denna ganska rikhaltiga samling äro fastklistrade etiketter, på hvilka med AÅNGELINS egen hand står skrifvet »Helsingborge», och hvilket är den enda upplysning om deras fyndort, som stått att vinna. Det är tydligt, att denna samling måste härröra från någon senare tid, ty hade ANGELIN haft den år 1852, hade det varit fullkomligt öfver- flödigt att begära lånet af den Köpenhamnska. Bergarten — en skifferlera — är något olika det yngre växtförande lagrets vid Höganäs, hufvudsakligen derigenom att den är något lösare och ej fullt så tunnskiffrig, hvarjemte den synes hafva varit något mer jernhaltig; men för öfrigt är öfverensstäm- melsen mellan båda och de växtaftryck de innehålla så stor — af deras samman- lagda 20 arter äro 13, möjligen 15 gemensamma, och de, som på endera fyndorten saknas, äro på den andra mycket sällsynta — att intet tvifvel kan uppstå om att berg- arterna varit fullkomligt samtidiga och bildats under likartade förhållanden, eller med andra ord, att de intaga fullt motsvarande nivå. Här ser man det beklagliga uti att inga bestämda uppgifter om de båda lagrens förekomst finnas, ty man hade annars af dem kunnat draga särdeles vigtiga slutsatser angående läget af Höganäsflötserna vid Helsingborg. Om t. ex. den yngre Höganäsfloran verkligen vistes härröra från den lilla flötsen på mellan 50 och 60 fot under jordytan vid schaktet »Prins Carl», och om man derjemte haft sig förekomsten af Helsingborgs växtförande lager bekant, så hade man kunnat med stor grad af sannolikhet säga, att på ungefär 140 fot under detta senare skulle man — försåvidt de ej utkilat åt detta håll — hafva hopp om att igenfinna »Grefvinnan Ruuths» och på ungefär 220 fot »Fru Bagges flöts». Nu vet man dock hvarken Höganäslagrets eller Helsingborgslagrets läge och kan således icke gifva någon som helst anvisning i detta fall, och det måste i sanning beklagas, att ett så värderikt material blifvit på det sätt vårdslösadt, att det 1 såväl geognostiskt som praktiskt hänseende för närvarande är fullkomligt värdelöst. Om Helsingborgs- floran härrör från någon af de många naturliga genomskärningarne i stadens närhet eller måhända från något af de norr om staden neddrifna schakten, derom vet man alldeles intet. En blick på vidfogade förteckning öfver arterna torde visa, att ehuru visserligen flere af dem äro funna på andra ställen i Skåne, kan dock ingen särskild lokal sägas mer än de andra visa en liknande flora. Med den äldre floran vid Höganäs äro 6 arter ge- mensamma, af hvilka Dictyophyllum acutilobum och Podozamites Agardluanus äro i de äldre lagren blott funna med ett exemplar, under det att de i de yngre äro vanliga, och för öfrigt är hela florans sammansättning väsentligt olika. Med Bjuf äro 7 arter gemensamma, men för öfrigt gäller om de båda florornas likhet i det stora hela precist detsamma, som angående den äldre floran vid Höganäs. Pålsjö räknar 4 eller möjligen 5 gemensamma arter, och äfven med denna fyndort är således likheten ej stor, det samma gäller om Stabbarp, som har att uppvisa 4, möjligen 6, och om Hör, som äfven har 4 säkra arter, möjligen till och med 7, gemensamma med den i fråga varande floran. Man har sålunda svårt att angifva dess förhållande till öfriga fyndorters, så mycket mera som det relativa läget mellan dessa ej är kändt. Hvad man för närvarande med 38 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II. Förteckning ') på växterna från de yngre lagren vid Höganäs samt från Helsingborg. TR I Ke FS 29 20. . Acrostichites Göppertianus MUNST. Sp. . Dictyophyllum acutilobum BRAUN Sp. . Pterophyllum aequale BREN. . Podozamites (lanceolatus) minor Calamarieae. . Schizoneura hoerensis FIS. SP.....sss=sssnete0r000 1) ypoovon95a . Equisetum Minsteri STERNB. SP. sssstecsrosnsortenserannrer Filices. . Cladophlebis (nebbensis) Heeri NATH. sissesesesneren annen »” (nebbensis) Rösserti PRESL......s sseserser0a :« Polypoditesi2 Angelini IN/ADH. In iu sescsces sa eek sne » IV QDSAr (Ch BD osocsanos Jvboobornbonsdgngn » IDIKDIMAPE. I iGsgroovansnsorboudvododNådaLNIVYNYLEN 5 IH MOTKpEr NAF (KAKA NN onsossooos0snrasaNgvNSJASKNSNNEE .« Clathropteris platyphylla (GP. SP seese-se---snaes sees ne I Marottiopsis; Mänstens GP. SPs sschsssuesecssbe sees sdenekinenn I Cycadaceae. » Agardhianus BRGN. sp. 3 LEON: DORINT ING nysoonaosondedssodasonsbödgnvov bas Coniferae. Taxineae. 3 HiK ORGNR NANDE socooggn.odasbbvodbonsvansnbyanssnns a Je UERKRLN NN SbsgsobousassnaddNsorDERNNNSatJsOrPNAdBLEd bk (ORON SKK KN: socovåcravvadagaddoNJJJNIKONSNSLSERSNN Na Monocotyledones. Pandaneae. INS DLD SIKT HoronnassoobogpporoossonscoagncsyBns san Höganäs 2. es ES Utländsk fyndort. 6 6 ÖR 1, Bjuf, Hör, fFranken, Wilmsdorf, Vallåkra. | Seinstedt? Ö 8 8 Sofiero, Hör? Stabbarp? a Vax 2 2 Pålsjö. — 2 Franken. 1 ? Franken. 3 3 Bjuf. 10 10 Bjuf, Höganäs 1. Franken. 2 2 Pålsjö (annan form). Franken. il ? Halberstadt. 2 2 Pålsjö? Stabbarp. Franken. a | a | oe seen (RR 3 Hettanges etc. 2 2 Flörsgetobbamp (reteten reed - Ky (ör IE IN fo EA SR 20|8- [em Hörna d Son: [flere Oi 5 5 Höganäs 1. 3 3 10 10 Pålsjö, Bjuf, Hör? — 2 il = 1 = Siffrorna, som angifva växternas förekomst, hafva här den betydelse, att med 10 menas allmän, med 1 sällsynt. KUNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. l6. N:0 Z. 39 säkerhet kan säga är, att floran vid Bjuf och den dermed samtidiga äldre floran vid Höganäs äro de äldsta, och att Hörs flora sannolikt är att anse som eqvivalent med alla de kolförande bildningarnes. Jemförelsen gäller således den yngre Höganäs- och Helsingborgsfloran å ena sidan, de sinsemellan olika flororna vid Pålsjö och Stabbarp å den andra (till den förra af de båda sistnämnda räknas här äfven floran vid Sofiero, som är densamma ganska närstående). Vid denna jemförelse möter en mycket stor svårighet till följd deraf, att man i allmänhet måste vänta sig, att den fossila floran från en viss tid, består af minst tvenne sinsemellan temligen olikartade element, nemligen dels en sumpvegetation, dels den vegetation, som haft sitt tillhåll på torrare mark. Floran vid Pålsjö hör till den förra, men om så äfven är fallet med den i fråga varande och Stabbarps, är omöjligt att med säkerhet afgöra, och man kan derför ej veta, om olik- heterna hos de respektive flororna bero af en skiljaktighet i ålder eller af yttre lokala skiljaktigheter med hänseende till markens belägenhet och fysiska beskaffenhet. Det torde derför tills vidare vara säkrast att ej uttala någon bestämd mening om Höganäs- Helsingborgsflorans stratigrafiska förhållande till floran vid Pålsjö, ty om å ena sidan några omständigheter tala för, att den förra är äldre än den senare, saknas å andra sidan ej heller sådana, som tala för motsatsen, och svårigheten ökas naturligtvis i ej ringa mån derigenom, att man icke med säkerhet känner inom hvilket lager den förra förekommer. I ett hänseende likna flororna vid Helsingborg-Höganäs och Stabbarp hvarandra, eller rättare, de visa deruti ett analogt förhållande. Under det att på andra lokaler cycadeer och barrträd tillsammans vanligen utgöra halfva antalet, äro de på dessa båda ställen mycket underordnade, hvilket helt säkert står i samband med någon olik- artad beskaffenhet hos den omgifvande terrängen. Antalet arter i foran från Helsingborg-Höganäs är 1 förhållande till den äldre floran vid Höganäs samt i förhållande till antalet individer ganska obetydligt. Ty ehuru samlingarne från de förra fyndorterna till omfång många gånger öfverträffa dem ifrån den senare, är dock artantalet knappt två tredjedelar af dennas. Detta torde möjligen häntyda på, att de äldre växtförande lagren erhållit bidrag äfven längre bort ifrån, liksom förhållandet synes hafva varit vid Bjuf. Af utländska fyndorter råder den största öfverensstämmelsen med Frankens rätiska lager, ty af de 11 arter, som utom vårt land äro funna, finnas ej mindre än 10 i nämnda lager. Denna öfverensstämmelse gör sig i synnerhet gällande hos de kryptogama växterna, af hvilkas 12 arter 9 äfven förekomma i Franken. Man kan derför vara öfvertygad om, att hvad plats denna flora än må innehafva, ligger den ännu inom de rätiska bildningarne. Halfva antalet af florans 20 arter äro nu för första gången anförda från Sverige, af hvilka fem nominella äro för vetenskapen nya. Intressant är Hquisetum Mimsteri på grund af den stora öfverensstämmelse, som råder mellan densamma och det nutida slägtet, hvilket fullt typiskt sålunda förefanns redan under denna tid; andra arter af mera jättelika dimensioner lefde dock redan under triasperioden. Acrostichites med sina fertila blad visar, att familjen Acrosticheae äfven i Sverige varit med mera typiska former representerad. Till samma familj hör påtagligen äfven slägtet Dictyophyllum, 40 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II. att döma af sporangiernas förekomst under hela bladet, under det att bladformen för öfrigt mest öfverensstämmer med några sällsynta slägten inom gruppen Polypodieae. Redan SCcHIMPER har angifvit förekomsten af en marattiacé vid Hör, denna familj får genom den här anförda Marattiopsis Mimsteri ännu en representant från vårt land. Det samma gäller för Ginkgofamiljen genom den nya arten Baiera marginata. På samma gång kan framhållas det egendomliga förhållandet, att barrträden blott genom familjen Taxineae här äro företrädda. Af största intresse är dock onekligen det före- mål, som beskrifvits under namnet Kaidacarpum suecicum, ty om HEErRs hänförande af detta slägte till pandaneerna är riktigt, skulle sålunda vårt land hafva att uppvisa en af denna familjs äldsta representanter. BESKRIFNING ÖFVER ARTERNA. CALAMARTIEAE. SCHIZONEURA SCHIMPER. Sclhuzoneura hoerensis HisInGEeR sp. se ofvan p. 9. Taf. VII fig. 5. Höganäs 2, Helsingborg. Denna art är ymnig på båda lokalerna. Till den förut lemnade beskrifningen är blott att tillägga, att en stamdel utan att visa hela bredden är 48 millm. bred, samt att fårorna mellan listerna kunna vara en millim. breda. Det afbildade exemplaret (från Helsingborg) har ovanligt korta leder, 15 millim. breda, under det att längden blott är omkring 20. EQUISETUM LINNÉ. Equisetum Miinsteri STERNBERG Sp. a Vv sie, 1—5 WII ne 1 Equisetites Mimnsteri ScHENK, Flora der Grenzsch. p. 14. Taf. II, 3—9 a, III. Equisetum Mäimsteri SCHIMPER, Traité de pal. vég. p. 269. Tab. VIII, 3, 4, 6, 7. » » SAPORTA, Plantes jurassiques, I p. 232. Pl 27, 28, fig. 1, 29. Höganäs 2, Helsingborg. Denna art — utmärkande för rätiska aflagringar — karakteriseras genom sin bredt refflade stam; listerna mellan refflorna motsvara slidans tänder, i hvilka de utlöpa. Stammen synes hafva varit ogrenad, dess bredd varierar hos de svenska exemplaren KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O Z. 41 mellan 6 och 20 millim., listerna hos ett fragment af ett sannolikt än bredare exemplar hade en bredd af 6 millim., i vanliga fall torde dock deras bredd vara mellan 2 och 3 millim. - Slidorna äro vanligen mycket tydliga, tänderna temligen långa, lancettlika, på ena sidan ser man vanligen 5 a 6; enligt SCHIMPER skall deras fullständiga antal rundt omkring stammen vara 14. Internodiernas längd varierar, de blifva naturligtvis kortare mot spetsen, ett exemplar från Helsingborg, aftecknadt å Taf. VII fig. 1, har dem åtminstone 56 millim. långa. Hos ett ungt skott äro lederna mera närmade, och slidans tänder ej så fullständigt skilda (Taf. VII fig. 3) som hos de äldre. Skiljeväggen vid lederna (Taf. VII fig. 4) synes haft en fast konsistens, den visar i kanten en strål- formig struktur. Denna art är intressant såsom i intet hänseende afvikande från nu- tidens Equisetumtyp, äfven de sporbärande axen, som man känner från Franken, vittna derom. Till sin byggnad öfverensstämma exemplaren från Höganäs och Helsingborg nästan fullkomligt med den frankiska växten; de afvika visserligen, som det vill synas, genom konstant mindre antal tänder i slidan, men då tändernas antal hos nu lefvande Equi- setumarter varierar, kan denna skiljaktighet ej tilläggas någon betydelse. Dessutom äro tänderna hos de svenska exemplaren i allmänhet långsamt afsmalnande mot spetsen, under det att de tyska vanligen hafva dem mera hastigt tillspetsade”), men då å ena sidan några exemplar från Höganäs i detta hänseende öfverensstämma med de senare, och å den andra bland de af ScHENK och SCHIMPER afbildade exemplaren finnas flere, som hafva samma form hos slidans tänder som de svenska exemplaren, har jag ej heller kunnat tillägga denna skiljaktighet någon väsentligare vigt, så mycket mindre som växtens olika bevaringstillstånd sannolikt härvidlag utöfvar något inflytande. Förekomst. HEquisetum Mimsteri STERNB. sSp., som vid Helsingborg och i det yngre växtförande lagret vid Höganäs är allmän, är 1 Sverige funnen vid Sofiero, samt möjligen vid Hör och Stabbarp. Utom vårt land är den anträffad flerestädes i Franken, vidare i Baden, Österrike, Hannover samt Frankrike. Förklaring öfver figurerna. Höganäs: Taf. V fig. 1. De tre öfversta inter- nodierna och del af det fjerde, slidans tänder äro här ganska smala; fig. 2 äfven spetsen, dock af ett något större exemplar; fig. 5 öfre delen af ett internodium med slidan, man ser tydligt att tänderna motsvara stjelkens lister; fig. 3 led med slidans tänder skarpt markerade; fig. 4 del af en temligen bred stam i närheten af spetsen, hvarför det öfversta internodiet är förkortadt. Helsingborg: Taf. VII fig. I stamdel med en led och långa internodier, fig. 2 del af en tydligt refflad stam, fig. 3 ett ungt skott och fig. 4 skiljeväggen vid leden. 1) Detta gäller blott för de afbildade, ty exemplar från Franken i Riksmuseum hafva slidans tänder lika långdragna som hos de svenska. KE. Vet. Akad. Handl. Bd. 16. N:o 7. 42 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II. FILICES. Pecopterideae. CLADOPHLEBIS BRONGNIART. 1. Cladophlebis (nebbensis var.) Heeri NATHORST. tä MW ner Ch Cladophlebis Heeri NAtTHORST, Bidrag till Sveriges fossila flora p. 20. Taf. III, 4, 5. » » NAtHoRrRsT, Beiträge zur fossilen Flora Schwedens p. 11. Taf. III, 4, 5. Höganäs 2, Helsingborg. Denna art är först funnen vid Pålsjö, der den förekom tillsammans med Clado- phlebis nebbensis BrRen., från hvilken den hufvudsakligen afviker genom rund vingkantad rachis, mera tätt ställda, vanligen smalare småblad samt enklare nervering. I detta hän- seende — dock har intet exemplar med primär rachis funnits — öfverensstämma en del af de vid Höganäs och Helsingborg förekommande exemplaren bäst med Clado- phlebis Heeri, hvarför jag äfven fört dem till denna art. Emellertid bör anmärkas, att bestämningen af smärre fragment af de tre arterna nebbensis, Rösserti och Heeri i de festa fall måste blifva temligen osäker, ty sedan jag varit i tillfälle att under- söka exemplar af CI. Rösserti från Franken, har jag funnit, att nerveringen hos den- samma ej är så enkel, som af SCHENE angifves, hvarför häruti intet skiljemärke står att erhålla. Bäst vore troligen att upptaga såväl Rösserti som Heeri såsom varieteter af nebbensis, ty de öfverensstämma i så mycket, att denna uppfattning sannolikt torde komma deras verkliga ställning till hvarandra närmast. Att jag här blott delvis genom- för detta förfaringssätt kommer sig deraf, att jag ännu ej anser mig hafva undersökt ett tillräckligt stort antal exemplar af Cl. Rösserti för att vara fullt säker på den an- förda uppfattningens riktighet beträffande denna. Cladophlebis Heeri NATH. är förut blott funnen i det växtförande lagret vid Pålsjö. 2. Cladophlebis (nebbensis var.) Rösserti PRESL. sp. Taf. VIII fig. 1—3. Asplenites Rösserti SCcHENK, Flora d. Grenzsch. p. 49. Taf. VII, 6—7a., X, 1—4. Pecopteris Rösserti SCHIMPER, Traité de pal. vég. I p. 927. Cladophlebis Rösserti SAPORTA, Plantes jurassiques I p. 301. Pl. XXXI, 4. » » SCHIMPER, Traité de pal. veg. III p. 504. Helsingborg. Denna art skiljes från Cladophlebis nebbensis och Heeri genom de triangulära mera hastigt tillspetsade flikarne, ehuru som ofvan nämndes skilnaden mellan dessa arter ej är synnerligen stor. Man skulle till och med kunna förmoda, att den mera typiska Rösserti är bladets öfre del, nebbensis dess nedre, Heeri möjligen bildande öfvergången mellan båda, hvilket först en undersökning af större exemplar från Franken kan full- ständigt afgöra. Det större af de afbildade exemplaren (Taf. VIII fig. 1) öfverensstämmer full- komligt med de exemplar från Franken,som finnas i Riksmusei paleontologiska afdel- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o Z. 43 ning, de mindre med de figurer öfver arten, som lemnas i SCHEnKsS flora d. Grenz- schichten, men äro äfven mycket lika motsvarande blad af Cl. nebbensis från Pålsjö. HEzER anser det sannolikt (Juraflora Ostsibiriens p. 37), att alla Cladophlebis-arterna äro att hänföra till Åsplemium. SCcHENKE upptager äfven i fråga varande art såsom Asplenites, på grund af några fruktplättar, som han hos ett blad trodde sig kunna iakttaga, men dessa äro allt för otydliga, att de skulle kunna anses såsom fullt bevisande. Förekomst. Cladophlebis Rösserti är allmän i Frankens rätiska aflagringar och anföres äfven af SAPORTA från Hettanges, ehuru det fragment, som der är funnet, är alltför bristfälligt för en fullt säker bestämning. I Sverige blott funnen vid Helsingborg. Förklaring öfver figurerna. Taf. VIII fig. 1 del af ett äldre parblad, visande den för Cl. Rösserti typiska formen; fig. 2 och 3 parblad närmare spetsen, ännu fästade på rachis. ACROSTICHITES GÖPPERT. ÅAcrostichites Göppertianus MÖNSTER Sp. Taf. V fig. 7—8 a. Acrostichites Göppertianus SCHENK, Flora der Grenzschichten p. 44. Taf. V, 5, 5 a, VII, 2, 2 a. Pecopteris (Acrostichides) Göppertiana SCHIMPER, Traité de pal vég. I p. 528. Höganäs 2, Helsingborg? Af denna art föreligga blott de båda afbildade fragmenten samt derjemte möjligen ett aftryck (äfvenledes fertilt), ehuru ej fullt bestämbart, från Helsingborg. De full- ständiga bladen äro skaftade, dubbelt pardelade, parbladen långa jemnbreda, småbladen med hela sin bas fästade vid rachis, vid kanterna stundom nästan täckande hvarandra, de sterila vanligen mera spetsiga än de fertila, hvilkas undre sida helt och hållet är betäckt af sporangierna. Nerverna, som på de fertila exemplaren ej kunna närmare iakttagas, äro enligt SCHENK mera förgrenade än hos Cladophlebis. Arten är förut endast funnen vid Theta i Franken. POLYPODITES GÖPPERT. Polypodites? Angelini NATHORST. tet NIDDL Te. 73 Polypodites? Angelini NAtHorst, Floran vid Bjuf I p. 33. Taf. VILL 5. Höganäs 2, Helsingborg. Till den beskrifning öfver denna egendomliga växt, som redan lemnats i »Floran vid Bjuf» har jag här föga att tillägga, och jag är derför allt fortfarande tveksam såväl om nerveringens verkliga beskaffenhet som om växtens natur för öfrigt. Bladen voro tjocka, men troligen bräckliga, rachis vingad, de sluta uppåt i en jembred, smal utdragen spets (Taf. VIII fig. 6): hos denna tyckas nerverna än vara enkla, än grenade och visa sig såsom fåror i det tjocka bladparenkymet. De första anläggningarne till flikarne äro korta, mera tättställda, längre ned blifva de allt längre och nästan rät- vinkligt utstående samt på samma gång vidt skilda. På dessa längre flikar synes stun- 44 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II. dom en rad sorilika knölar, som dock antagligen blott äro det uppstående bladparen- kymet mellan nerverna, ty om man aflägsnar bladsubstansen synes på undersidan intet spår till verkliga fruktplättar "). Arten är ej just sällsynt vare sig vid Helsingborg eller Höganäs, ett enda exemplar är förut äfven funnet vid Bjuf. Förklaring öfver figurerna. Taf. VIII fig. 6, sjelfva den långdragna bladspetsen nederst med de första anlagen till flikar; fig. 7 ett stycke af bladet längre ned; fig. 5 del af bladets midt med de långt skilda, rätvinkligt utstående flikarna. Alla de afbildade exemplaren äro från Helsingborg. Dictyopterideae. DICTYOPHYLLUM LIinpLey et HUTTON. 1. Dictyophyllum acutilobum Braus sp. (se ofvan pag. 13). Taff, V fig, 10=—-13; VIL fig: 6—10: Höganäs 2, Helsingborg. Denna art är en af florans allmännaste, såväl vid Höganäs som Helsingborg, isyn- nerhet på det sistnämnda stället. Fullt typisk är den lätt skild från slägtets öfriga arter genom sina korta, triangulära något framåtböjda flikar och polygonala primär- maskor, hvilka ofta äro lika utsträckta i riktningen vinkelrätt mot flikarnes medelnerv som långs denna, stundom till och med mera åt det förra hållet. Flikarne äro betydligt kortare än hos Dictyophyllum Nilssoni och afvika genom sin triangulära form från Dictyophyllum obtusilobum. Dock visa några (Taf. VII fig. 8) en byggnad så öfverens- stämmande med denna senares, d. v. s. med den form, som är utmärkt genom mera spetsiga flikar (»Floran vid Bjuf» I Taf. VI fig. 3, VIII fig. 3), att de svårligen kunna från hvarandra när de förekomma ensamma skiljas, dock äro de hos Dictyophyllum obtusilobum relativt smalare. Att detta oaktadt de båda växterna äro skilda, framgår obestridligen af bådas mera fullständiga exemplar. Såväl vid Höganäs som Helsingborg finnas några fertila blad af i fråga varande art. De hafva flikarne kortare och mera rundade än vanligt, sporangierna hafva en fast konsistens och intaga bladets hela undersida (Taf. V fig. 12, 13), ställda tätt intill hvar- andra. De öfverensstämma i detta hänseende fullkomligt med Dictyophyllum Miinsteri. Förekomst. Dictyophyllum acutilobum BRAUN sp. är allmän på fere ställen inom Frankens rätiska formation. Inom Sverige är den funnen sällsynt äfven i äldre lagren vid Höganäs och vid Bjuf. Förklaring öfver figurerna. Höganäs: Taf. V fig. 10 del af en primärfik (med några nervmaskor i förstorad skala); fig. 11 del af en primärflik föga djupt in- skuren: fig. 12 och 13 fragment af fertila blad med delvis bibehållna sporangier. Helsingborg: Taf. VII fig. 6 basen af ett blad med fragment af 5 primärflikar; fig. 7 delar af tvenne till samma blad hörande primärflikar; fig. 8 fragment af en bladflik 1) ] annat fall skulle man kunnat förmoda, att växten vore någon med Polybotrya förvandt ormbunke; dennas fertila blad erinra hos vissa arter ej obetydligt om växten i fråga. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:0O Z. 45 erinrande om D. obtusilobum; fig. I spetsen af en primärflik; fig. 10 fragment af en dito, med småflikarnes form typisk. 2. Dictyophyllum Miinsteri GÖPPERT sp. var. Tarfs vofigir AE 165 VISE Thaumatopteris Minsteri SCcHENK, Flora d. Grenzsch. p. 69. Taf. XV, 1—6. » » SCHIMPER, Traité de pal. vég. I, p. 629. Taf. XL, 7-—12!. Dictyophyllum Mäinsteri NAtHorsr, Bidrag till Sveriges fossila flora p. 29. Taf. XVI, 17—18. » » NaTHORST, Beiträge zur foss. Flora Schwedens p. 15. Taf. XVI, 17—28. Höganäs 2, Helsingborg. Den form af denna art, som här förekommer, tillhör GÖPPERTS varietet abbreviata från hvilken den dock något afviker genom de mera aflägsna och rätvinkligt utstående flikarne. Dock öfverensstämmer den för öfrigt så mycket dermed, och alldeles likartade exemplar finnas i Riksmusei samlingar från Franken, att den ej kan anses som en sär- skild art, på sin höjd som en varietet. SAPoRTA håller det för möjligt, att var. abbreviata ej är en blott varietet af Dictyophyllum Miinsteri, utan måhända snarare en egen art (Plantes jurassiques I, p. 318), och denna åsigt har genom den här i fråga varande formens förekomst ensam både vid Höganäs och Helsingborg onekligen åt- skilligt, som talar för sig. Helsingborgs form, som har ovanligt små dimensioner, skulle kunna benämnas var. pusillum. Några exemplar äfven af denna art äro fertila, sporangierna intaga liksom hos före- gående bladets hela undersida och äro ytterst tättställda (Taf. VIII fig. 8). I fullständigt skick har hufvudarten handformigt delade blad med 3—6 primärfikar, hvilka äro bugtadt inskurna i kortare äggrundt lancettlika (abbreviata) eller längre (elongata) eller mycket långa (longissima) jemnbreda flikar, hvilka hos den sistnämnda formen kunna vara groft tandade i kanten. De vid Pålsjö förekommande formerna äro var. elongata och longissima. Förekomst. Utom Sverige är Dictyophyllum Miinsteri blott funnen vid Theta i Franken. Förklaring öfver figurerna. Höganäs: Taf. V fig. 14—16 delar af primär- flikar sinsemellan något afvikande genom småflikarnes olika längd och bredd. Helsing- borg: Taf. VIII fig. 9 basen af ett ovanligt litet, fertilt blad; fig. 8, 10, delar af primär- flikar, äfven ovanligt små, den förra fertil med aftryck af de tättställda sporangierna på bladets hela undersida. 3. Dictyophyllum Dunkeri m. Alen MV ee Ido D. foliis tenuibus, segmentis primariis profunde sinuato-pinnatifidis, laciniis sat approximatis linearibus apicem versus paulatim angustatis ad 40 millim. longis ad basin 2—4—6 latis, nervillis tenuibus areolas parvulas plerumque pentagonales for- mantibus. 46 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II. Hemitelites polypodioides GERMAR bei DUNKER !) in Paleontographica I, p. 121. Taf. XVII, 11 a, b. Höganäs 2, Helsingborg. å Denna art afviker från slägtets öfriga genom bladens tunna konsistens och enklare nervering, smånerverna äro äfven betydligt finare än hos de andra. Genom dessa karak- terer närmar sig växten Thaumatopteris Brauniana, från hvilken den skiljes — på samma gång som den visar sig tillhöra slägtet Dictyophyllum — genom att rachis eller pri- märnerven är vingad, och flikarne derför troligen sinsemellan vid basen samman- hängande. De äro temligen tättställda, långa, smala, aftaga långsamt i bredd mot spetsen. Smånerverna äro fina, bilda mycket små, närmast flikarnes medelnerv tem- ligen regelbundet femkantiga maskor, utanför hvilka blott en rad af något mindre synes vara för handen. Om dessa maskor sedan äro delade i mindre har ej kunnat utrönas. Arten beskrefs först af GERMAR från liaslagren vid Halberstadt under namnet Hemi- telites polypodioides, under antagande att den var identisk med den vid Scarborough före- kommande under samma namn (Phlebopteris polypodioides BRGN) beskrifna. Om emellertid nerveringen å GERMARS figur är riktig, kan någon sammanhörighet mellan de båda väx- terna ej i fråga komma, och SCHENE, som granskat GERMARS original, säger äfven (Flora d. Grenzsch. p. 64), att det ej kan höra till Phlebopteris (Hemtitelites), samt att växten i stället är identisk med en af BRONGNIART från Hettanges 1 Frankrike under namnet Thaumatopteris gracilis beskrifven art. Med denna senare afses sannolikt den af SAPORTA sedermera från samma lokal upptagna Thaumatopteris ezilis Sar. (Plantes jurassiques I p. 320. Tab. XXXV, 2), hvilken dock afviker från exemplaret vid Halberstadt genom betydligt mera aflägsna flikar samt en helt annan form hos nerymaskorna, hvarför dessa båda växter omöjligen kunna vara identiska. SCHIMPER säger om växten från Halberstadt, att den antingen är identisk med Thaumatopteris Braumana eller med Thaumatopteris gracilis BRONGN. (ej Polypodites gracilis SCHENKE), men att intetdera kan vara fallet är ofvan visadt. Deremot öfverensstämmer exemplaret från Halberstadt, såväl hvad angår bladets delning och flikarnes form som nerveringen, fullkomligt med växten från Höganäs, utom deruti, att flikarne hos det förra äro något bredare, hvilket antagligen beror deraf, att fragmentet tillhört primärsegmentets nedre del. De exemplar, som tjenat till grund för beskrifningen äro alla från Höganäs (Köpen- hamnska samlingen), möjligen hör ett mycket otydligt aftryck från Helsingborg äfven till denna art. Utom Sverige är den blott funnen vid Halberstadt. THAUMATOPTERIS GÖPPERT. Thaumatopteris Schenki m. Taf. VI fig. 1, VIII fig. 4. Th. foliis longe petiolatis pedato-pinnatis, segmentis primariis ad 9 profundissime pinnatifidis, pinnulis infimis triangularibus brevibus integris, reliquis elongatis approxi- matis ad basin integris versus medium apicemque crenatis, nervillis tenuibus. 1) Uber die in dem Lias bei Halberstadt vorkommenenden Versteinerungen. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:o Z. 47 Thaumatopteris Brauniana SCcHENK (ex parte), Flora d. Grenzsch. Taf. XVIII, 1—4. » » SCHIMPER (ex parte). Traité de pal. vég. I, p. 630. » » NaATHOoRrsT, Bidrag till Sveriges fossila flora, p. 30. ”Taf. VIII, 1. » » NaATtHOorsT, Beiträge zur foss. Flora Schwedens p. 16. Taf. VIII, 1. Höganäs 2, Helsingborg. Denna växt har i fullständigt skick långt skaftade handlikt delade blad med stundom ända till 9 primärflikar, hvilka mot spetsen långsamt, mot basen mera hastigt aftaga i bredd. De äro djupt — ända till rachis — parflikade, och som rachis ej är vingad såsom hos Dictyophyllum, sammanhänger de respektive primärflikarnes parenkym ej vid basen. Småflikarne äro nederst korta, triangulära, i kanten helbräddade, men blifva snart mera långdragna, ända till ett par tum, och utom närmast rachis i kanten trubb- sågade; de äro mycket tättställda och sammanhänga knappast sinsemellan vid basen. Deras medelnerv är tydlig, smånerverna äro fina, och äfven de af första ordningen bilda ej sådana utpräglade primärmaskor som hos Dictyophyllum, hvarför också bladets nätådrighet knappast förrän under förstoring kan iakttagas. De nämnda småner- verna utträda något framåtriktade ur flikens medelnervy och förgrena sig upprepadt dikotomiskt, hvarvid grenarne från de närmast belägna slutligen förena sig till nerv- maskor, de vid medelnerven utsträckta långs denna, temligen mångkantiga, de öfriga smärre ej just med framträdande regelbundenhet. Huru nervgrenarne sluta har jag ej lyckats iakttaga. I ögonfallande är den ringa skilnaden mellan primärmaskorna och de öfriga med hänseende till deras styrka, hvarigenom en stor olikhet med Dictyo- phyllum blir en följd, d. v. s. med detta slägtes mera typiska arter, ej t. ex. Dictyo- phyllum Dunkeri. Denna beskrifning öfver arten är gjord efter exemplar från Stabbarp, der denna ormbunke är särdeles allmän och väl bevarad. De, som förekomma vid Helsingborg och Höganäs, äro ganska fragmentariska och visa inga smånerver. I min redogörelse öfver floran vid Pålsjö upptog jag denna art under namnet Thaumatopteris Brauniana Porr., emedan den syntes fullkomligt öfverensstämma med de af SCHENK beskrifna och afbildade exemplaren från Franken. Sedermera har jag kommit till den slutsats, att ScHENK under detta namn sammanfört tvenne skilda arter, den ena, den verkliga Thaumatopteris Brauniana, med småflikarnes rand hel och i all- mänhet af större dimensioner, den andra med deras rand trubbsågad. SCHENK anser, att den förra formen har ett sådant utseende blott emedan flikarnes kant är dold i bergarten, och att de alltid äro sågade när den är blottad. Men att denna uppfattning icke är riktig framgår af de exemplar af Thauwmatopteris Prauniana från Jägersburg, som professor LINDSTRÖM genom professor ZrrTEL i Mänchen förskaffat till Riksmusei paleontologiska afdelning, och hos hvilka småflikarnes rand i enlighet med Porrs be- skrifning (Jahrbuch fir Mineralogie etc. 1863) är fullkomligt hel. För denna form bör naturligtvis namnet Brauniana fortfarande bibehållas. Förekomst. Thaumatopteris Schenki är utom vid Helsingborg och Höganäs möj- ligen funnen vid Pålsjö samt är särdeles allmän i den gråa skifferleran invid den fordom bearbetade flötsen vid Stabbarp. För öfrigt är den endast funnen i Frankens rätiska lager. 48 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. IL CLATHROPTERIS BRONGNIART. Clathropteris platyphylla GörrErt sp. (se ofvan pag. 15.) MAEFNIGEH IR Höganäs 2, Helsingborg. De blad, som från dessa båda lokaler af denna växt föreligga, äro i allmänhet särdeles typiska, med tydligt rektangulära, skarpt begränsade, primära nerymaskor och framåtböjda tänder. Äfven finnas andra med maskorna mera oregelbundna, och dessa härröra sannolikt från bladets bas. Taeniopteride2e. MARATTIOPSIS SCHIMPER. Marattiopsis Miimsteri GÖPPERT sp. Taf. V fig. 6. Taeniopteris Minsteri ScHENK, Flora der Grenzschichten p. 99... Taf. XX, 2—38. Angiopteridium Maimnsteri SCHIMPER, Traité de pal. vég. I p. 603. Tab. XXXVIII, 1--6. Marattiopsis Miimnsteri SCHIMPER, ibidem III, p. 514. Höganäs 2, Helsingborg. Denna art hade i fullständigt skick parbladiga blad, med utdragna, jemnbredt lancett- lika, helbräddade småblad, hvilkas längd enligt SCHIMPER skall kunna nå till 150 milli- meter; bredden hos exemplaren från Helsingborg och Höganäs varierar mellan 18 och 33, vanligen är den omkring 20. Hos intet af dem är basen bibehållen, men den är enligt nämnde författare hjertlik med ett kort skaft. Medelnerven är stark, 2—3 milli- meter bred, från denna utgå framåtriktade de vid basen dikotomiska sidonerverna, hvilka snart böja sig utåt, så att de blifva nästan rätvinkliga mot medelnerven, de äro temligen glesa, ungefär på en millimeters afstånd från hvarandra. De uppbära i bladets kant de 2—3 millimeter långa fruktplättarne, hvilka att döma af aftrycken synas hafva haft en ganska fast konsistens, med en byggnad såsom hos Marattia. Förekomst. Denna art är i Sverige utom på de båda anförda ställena möjligen funnen vid Stabbarp och Hör. Utom Sverige förekommer den i synnerhet i Frankens rätiska formation samt angifves äfven från Seinstedt, Föänfkirchen och Steierdorf. CYCADACEARE. PTEROPHYLLUM BRONGNIART. Pterophyllum cquale BRONGNIART (se ofvan pag 18.) Taf. VI fig. 8—11. Höganäs 2. För redogörelsen af denna arts byggnad hänvisas till den beskrifning, som redan förut deröfver är lemnad, samt till plancherna. Den är hittills icke funnen vid Helsingborg. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O Z. 49 Förklaring öfver figurerna. Taf. VI fig. 10 del af bladet troligen nära basen, rachis synes försedd med tvärställda knölar; fig. 11 del af bladet med ganska breda flikar; fig. 8 bladfragment närmare spetsen, rachis är smalare och flikarne äro äfven mindre; fig. 9 bladdel nära spetsen, med ovanligt smala flikar. PODOZAMITES F. BRAUN emend. 1. — Podozanmites lanceolatus minor SCHENK sp. (se ofvan pag. 26). Höganäs 2, Helsingborg. Af denna art föreligga från båda fyndorterna enstaka småblad, hvilka vanligen äro ganska fragmentariska. Deras form afviker stundom från den hos arten vanliga deri- genom, att de äro skärformigt böjda och att de kanske hafva mera glest ställda nerver, men i andra hänseenden förefinnes ingen skiljaktighet. 2. Podozamites Agardhianus BRONGNIART sp. (se ofvan pag. 27). Taf. VI fig. 4, 5. Höganäs 2, Helsingborg. Denna art synes vara den på båda fyndorterna allmännaste cycadélemningen, men dess småblad äro tyvärr nästan alltid fragmentariska, ehuru de dock på grund af sina få nerver, 5 åa 6, ej äro svåra att igenkänna. Ett af de småblad, som jag tog vid Höganäs år 1876 (Taf. VI fig. 4), är till större delen fullständigt och är uppåt något vidgadt, ehuru ej så mycket som hos NILSSons figurer, ej tillspetsadt utan temligen hastigt afrundadt. Om det andra, å Taf. VI fig. 3 afbildade (Köpenhams samling), såsom jag förmodar, visar bladets bas, skulle bladet mot denna långsamt afsmalna. Ytterligare mera fullständiga exemplar erfordras dock ännu för att lära känna artens närmare byggnad. Förekommer blott på de angifna ställena samt, enligt NILSSON, i den äldre växt- förande lagerserien. ANDROSTROBUS SCHIMPER. Androstrobus borealis m. Taf. VI fig. 12, 13, VIII fig. 15, 16. A. cylindricus vel ovatus circiter 30 millim. crassus, squamis creberrimis in axi angulo recto vel subrecto spiraliter insertis, elongato-cuneatis, subpetiolatis, apice in- crassatis rotundatis, irregulariter striatis. Höganäs 2, Helsingborg. Detta organ är vid båda fyndorterna temligen vanligt, men oftast ganska otydligt. Det utgöres af kring en ungefär 3 mill. tjock axel tätt spiraiställda, vid basen smala, mot spetsen vidgade och förtjockade, klubblika, 12 a 15 millim. långa, på bredaste stället 3—4 millim. breda fjäll, på den vidgade delen med antydan till långsgående E. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd. 16, N:o 7. 530 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II. slingrande strimmor. OÖrganets form synes hafva varit cylindrisk, bredden är 25—30 millimeter. Jag har varit ganska tveksam hvart 1 fråga varande föremål rätteligen borde hän- föras, men har slutligen ansett, att det med största sannolikhet är att betrakta såsom den manliga inflorescensen af en cycadé. Ty någon kotte af barrträd kan det ej gerna vara och ej heller honkotte af någon cycadé. Den förut beskrifna Androstrobus Baldwimni SAPORTA har fjällen vid spetsen sköldformiga såsom Zanmvia, men den i fråga varande hör påtagligen till en annan grupp. Med undantag för Cycas, hvars fjäll ej synnerligen likna den vid Höganäs och Helsingborg funna inflorescensens, har jag tyvärr ej haft tillfälle att undersöka några hankottar af cycadéer och kan derför ej närmare yttra mig om organets likhet med det ena eller det andra slägtets, ty beskrifningarne äro sällan upplysande nog. Om tolkningen deraf är riktig och om man får anse dess förekomst tillsammans med bladen såsom möjligen häntydande på en sammanhörighet, har man vid Höganäs att välja mellan Pterophyllum och Podozamites, under det att vid Helsing- borg blott det senare slägtet finnes (eller är funnet) jemte inflorescensen. Förklaring öfver figurerna. Höganäs: taf. VI fig. 13 ett långt och smalt exemplar i längdgenomskärning med ganska otydliga fjäll, hvilka dock låta iakttaga, att de mot spetsen äro vidgade och förtjockade, afrundade; detsamma synes äfven på öfre delen af fig. 12, der man till venster äfven ser strieringen på fjällens vidgade del; båda exemplaren finnas 1 Köpenhamns samling. Helsingborg: taf. VIII fig. 16 öfre delen af ett exemplar i längdgenomskärning och fig. 15 aftryck af den yttre sidan af ett annat; på båda synes, att fjällen vidga sig mot spetsen, och att de äro försedda med långsgående något slingrande strimmor. Innan cycadeerna lemnas skall här äfven nämnas, att i Köpenhamns samling finnes ett mycket otydligt aftryck, som erinrar om Lepidanthum nmicrorhombium, det är dock ej på långt när bestämbart. CONIFERAE. Taxinee. TAXITES BRONGNIART. Taxites longifolius NATHORST. Taf. VI fig. 6, 7, VIII fig. 11? Cycadites? longifolius NATHoRrsT, Bidrag till Sveriges foss. flora p. 47. Taf. XIII, 1—3. » » NArHorsTt, Beiträge zur fossilen Flora Schwedens p. 25. Taf. XIII, 1—3. Höganäs 2, Helsingborg. Denna växt är på båda fyndorterna mycket allmän, och som jag redan i den tyska upplagan af beskrifningen öfver den fossila floran vid Pålsjö framhållit, stämma bladens förekomst här ej gerna med antagandet, att de skulle vara flikarne af någon med Cycas analog cycadé. De afsmalna nemligen åt båda ändar, medelnerven synes på öfre sidan som en fåra, och deras stora mängd gör det sannolikt, att de varit lätt affallande. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:O Z. 51 Hade de åter tillhört någon Cycadites, vore det egendomligt, om man ej någonsin skulle träffa dem i förenimg med rachis eller åtminstone lemningar af denna senare, hvilket dock ännu aldrig skett. De båda exemplaren från Pålsjö, som antagas vara ännu fästade på en gemensam rachis, skulle nemligen lika väl kunna anses såsom fästade på ett barrträds gren, ja strängt taget har detta mera skäl för sig. Då dertill kommer, att de till förvexling likna blad af några nu lefvande Cephalotazi, synes det vara rik- tigast att upptaga dem under namnet Tawites, dervid ihågkommande, att den senare ej får anses blott såsom motsvarande slägtet Taxus utan äfven Cephalotazus och närstå- ende slägten. Om, såsom troligt är, växten verkligen skulle vara med den sistnämnda beslägtad, är det mycket möjligt att de frön, som nedan beskrifvas under namnet Carpo- lithes cinetus, kunna tillhöra densamma. För öfrigt är intet att tillägga till den beskrifning jag förut lemnat öfver arten, bladen äro smala ända till mer än 100 millimeter långa, på midten 3—4 millim. breda, afsmalna mot bas och spets; medelnerven är på undre sidan framträdande, angifves på den öfre af en fåra; stundom synes bladet försedt med ytterst fina tvärgående strimmor eller antydningar dertill, hvilka måhända blott äro sprickor i den förkolade bladmassan. Det å taf. VIII fig. 11 afbildade organet från Helsingborg skulle möjligen kunna vara aftrycket af en med bladärr försedd gren af denna art. Förekomst. Växten är förut sparsamt funnen vid Pålsjö, en smalbladig form äfven vid Bjuf, möjligen förefinnes den ock vid Hör. Förklaring öfver figurerna. Taf. VI fig. 7 stuff från Höganäs (Riksmuseum), visande bladens ymniga förekomst; fig. 6 del af ett enstaka blad, sedt från öfversidan (Köpenhamn), äfven från Höganäs. Taf. VIII fig. 11 aftryck af en med bladärr försedd gren, möjligen hörande till denna art, från Helsingborg. BAIERA FR. BRAUN. Baiera marginata m. Taf. VIIT fig. 12—14. B. foliis petiolatis, petiolo subvalido lato, fabellaribus usque ad basin partitis, laciniis 6—8 elongato-cuneatis (vel lanceolatis?) integris margine sepe incrassata. Helsingborg. Denna art, af hvilka blott några få exemplar från Helsinborg föreligga, afviker från slägtets öfriga genom de ända till basen i omvändt kilformiga (eller lancettlika?) utdragna flikar delade bladen, hvilkas omkrets i fullständigt skick synes hafva varit nästan halfcirkelrund eller solfjäderformig. Dylika djupt delade blad har deremot wealdens Ginkgo pluripartita SCHIMP. sp., hos hvilken dock stjelken är mycket smal och flikarne bredare. Stjelken hos arten från Helsingborg är bred, flikarnes antal 6 a 8, de äro stundom i kanten förtjockade. Deras beskaffenhet mot spetsen har i brist på tillräckligt fullständiga exemplar ej kunnat afgöras. Nerverna äro just ej tydliga, de synas hafva varit temligen glesa. Bladets konsistens är fast och böjlig såsom hos slägtets öfriga arter. 52 A. G. NATHORST, BIDRAG TILL SVERIGES FOSSILA FLORA. II. Förklaring öfver figurerna. Taf. VIII fig. 13 det fullständigaste bladet, vi- sande den breda stjelken och de solfjäderformigt derifrån utgående, i kanten förtjockade, flikarne; fig. 14 del af ett annat blad med något bredare flikar; bladet fig. 12 är mycket oregelbundet, troligen emedan det blifvit sönderbrutet, hvarvid flikarne kommit att er- hålla oriktig plats, ty stjelken synes till venster fortsätta ofvanför basen af de högra; deras rand är äfven här förtjockad. CARPOLITHES STERNBERG-. Carpolithes cinctus m. Alen NL ie 2 CL C. (Semen) ambitu ovato, 9 m.m. longus 7,5 latus, endotesta marginata. Höganäs 2. Helsingborg? I den Köpenhamnska samlingen finnas trenne alldeles likartade frön, af hvilka de två äro aftecknade; deras form är äggrund, och synes man kunna särskilja tvenne lager, ett yttre, förkoladt, ett inre omgifvet af en skarp rand. Påtagligen äro dessa föremål frön, ej frukter, hvarför namnet ej är fullt lämpligt. Såsom ofvan blifvit nämndt är det mycket möjligt, att de kunna tillhöra Tamzites longifolius, såvida de ej äro att räkta till Baiera marginata, hvilken dock ej är funnen vid Höganäs. Af fröen är ej heller något med säkerhet träffadt vid Helsingborg, ehuru möjligen ett ganska otydligt, rundt, fröliknande organ derifrån hör till den i fråga varande arten. MONOCOTYLEDONES. Pandanez2. KAIDACARPUM CARRUTHERS. Kaidacarpum suecicum m. Taf. VI fig. 14, 14 a. K. strobilo cylindrico vel ovali, fructibus parvulis, area apicali pentagona vel hexa- "gona 2—2,> millim lata, costis radiantibus 5—6. Höganäs 2. I sin »Juraflora OÖOstsibiriens» har Herr beskrifvit trenne olika arter af det af CARRUTHERS uppställda pandanéslägtet Kaidacarpum. De utgöras af ovala fruktsamlingar — eller kottar — med omkring en tjock axel tätt ställda småfrukter, hvilka utåt äro förtjockade och försedda med en sköld af rund eller sexkantig form. Denna sköld har 1 midten ett antingen rundt, sex- eller mångkantigt centralfält, från hvilket till sköl- dens hörn utgå lister, som således dela sköldarna i fem, sex eller flera fält, en bildning, som äfven hos flera nu lefvande pandanéfrukter är vanlig. Till formen alldeles likartadt byggda organ förefinnas ock mycket sällsynt vid Höganäs, tvenne visa blott aftryck af sköldarne, det tredje deremot dessa sjelfva för- KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I6. N:0 7. 53 kolade (Taf. VI fig. 14). På detta exemplar ser man äfven, att axeln har varit ganska tjock. Sköldarne äro till formen sexkantiga liksom hos Kaidacarpum sibiricum FEER, men äro mindre, af ungefär samma dimensioner som hos Kaidacarpum parvulum, hos hvilken dock sköldarne äro runda, utan framstående lister. Från ÖOstsibirien afbildar Herr äfven ett exemplar i genomskärning, hvilket nästan erinrar om Androstrobus borealis, men som dennas »fjäll» ej äro i spetsen sköldbärande eller så mycket för- tjockade, är det ej troligt, att den har något med vår Kaidacarpum att göra. Deremot skulle jag måhända ansett denna senare såsom det sporbärande axet af Equisetum, ehuru sköldarne ej öfverensstämmer med dem man beskrifvit såsom hörande till Equisetum Miinsteri, såvida ej de nämnda Kaidacarpumarternå från Ostsibirien, der ingen Equisetum blifvit funnen, visade med i fråga varande organ en så stor öfverensstämmelse. Är nu växten verkligen en pandané, så föres denna familjs uppträdande tillbaka till den rätiska perioden. Tillägg till pag. 26. Den i not 1 på denna sida uttalade förmodan, att den växt, som jag kallat Otozamites Nilssoni, möjligen kunde vara någon med Adianthumni förvandt ombunke, har ytterligare bekräftats genom fyndet vid Bjuf af en liknande typ, hvars småblad äfven äro motsatta samt af mycket tunn konsistens. Då jag med an- ledning häraf sände afbildningen af Höganäsarten till Herr, omnämnande mina tvifvels- mål samt förekomsten af arten vid Bjuf och dennas bygnad, erhöll jag till svar, att han äfven var böjd att betrakta dessa växter såsom ormbunkar. Arten från Höganäs skulle derför kunna benämnas ÅAdiantites Nussomi. Sönlingen (RA ; för. ke Kand a Hö SEELIG NAR. SR SE [Soest (SEI EDEA - & nd fann: : SSE TA FRA FR ve ER / EN ST er ER i Ku VORO frusttbng: Af (DR SAVE PUDER ih AR på VE SRS SLUTNA era : å , Sd ER SNUSA jus bäeat en ar 1 Utg FE SER re os OVANDE BATTRE NGT SEE VEKT ue RR Te DN ÖRINAe AGN ; oto hitar FÖRA å Het OR EUR NOR ORRRNg Jå rede 6 VR ESSER mt vOSRA höra. för MER a ävja kö NV rk STOVNveN PR Merk VO kt An Dar ARNE KOR Le TN forna RR Er AG lpi SN ; HURNDKS, I orive 6 RER SUNE ON Rdr pänlyt da pr, ne ST Få ; , Förklaring till Taflorna. K. betyder att originalet till afbildningen befinner sig i Köpenhamns universitets, L. i Lunds, N. i NILssons, R. i Riksmusei och S. G. U. i Sveriges Geologiska Undersöknings samlingar. TafLI HOGANAS, äldre. zl K Vetensk Acad Handlingar Bd.16 N Stab. Lit.Ans Gen. ENAS K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bd 16. N:o 7. Höganäs, äldre floran. Ten Ho Schizoneura hoerensis His. sp. p. 9. Äldre stamdel, visande 4 leder, angifna af bladärren. Ler- jJernsten. N. 20 I » Afgjutning af stammens inre hålighet. Man ser att listerna här äro ungefär lika smala som hos aftryck af ytan. 2 a. visar delen kring nedre leden från andra sidan, och det otydliga ärret till höger anger måhända fästepunkten för en gren. Lerjernsten. R. » » Del (ett internodium) af en yngre bladbärande gren. Bladen äro dock endast vid öfre leden qvarsittande, enär de äro fästade under densamma, de äro tydligt kölade. Svart skiffer. R. » » Två yngre grenar, den ena bladbärande. Detta exemplar är originalet till SCHIMPERS Schizoneura hoerensis. Lerjernsten. N. Lepidopteris Ottonis GP. sp. p. 12. Yttre delen af ett parblad. Otydligt. Lerjernsten. RR. Pecopteris sp. p. 12. Trenne småblad fästade på rachis (som fortsätter längre än afbildningen visar). Lerjernsten. K. Pecopteris Angelini NATH. p. 12. Delar af tvenne parblad, som antagligen varit fästade på den till venster liggande stjelken. Småbladen på det öfre parbladet äro betydligt kortare än på det nedre. Svart skiffer. R. Dictyophyllum acutilobum BRAUN sp. p. 13. Fragment af en primärflik. Lerjernsten. N. Dictyophyllum erile BRAUNS sp. p- 14. Del af en primärflik. Sandsten. N. Anthrophyopsis Nilssoni NATH. p. 16. Bladspetsen, något inböjd. Lerjernsten. RK. [9 0] Fig. 3 SOT Höganäs, äldre floran. Taf. II. Anthrophyopsis Nilsson NArH. p. 16. Ofre delen af bladet. HLerjernsten. N. Anthrophyopsis obovata NATH. p. 16. Ofre delen af bladet. Lerjernsten. L. Sagenopteris undulata NaArH. p. 11. Enstaka småblad. Svart skiffer. R. Clathropteris platyphylla GP. sp. p. 15. Primärflik af ett ungt blad med tänder långdragnare än vanligt. Lerjernsten. N. 0 DI fb I » Bladfragment visande nerveringen. Lerjernsten. R. . 7. Nilssonia polymorpha SCHENK. p. 17. De båda bladdelarne ligga på ömse sidor af samma stuff. Hos fig. 7 äro listerna mellan nerverna bättre bevarade än hos fig. 6. Lerjernsten. K. Anomozamites gracilis NATH. p. 19. Nedre delen af ett ungt blad. HLerjernsten. K. » » Blad med större, regelbundna flikar. HLerjernsten. N. » » Blad med ovanligt små och regelbundna flikar, Lerjernsten. N. » » Blad med större, mera långdragna flikar. HLerjernsten. K. Anomozamites minor BRGN. sp. p. 19. Mellersta delen af bladet. Svart skiffer. R. Pterophyllum equale BRN. p. 18. Ofre delen af bladet. Grof skiffer. »Nya schaktet.» IL. Tal. N27 [ [a I K Vetensk Acad Handlingar Bd 1 t Anu Lu Stad. Gen N | | | : ) I / hn Å ' 4 Va I - 4 i | Ib SNR 7 fu | S ä ET LG ar LON Väl DL HOGANAS äldre. Tafil ij Bd.I6 N ngar K Vetensk Acad. Handli Gen.Stab.lLit.Anst. Fig. OTO NA HH [YEN NOR REN) HRK HH SSSME -— 52 Höganäs, äldre fioran. Tar WG Ptilozamites Nilssoni NATH. p. 23. Basen af bladet. HLerjernsten. N. » » Mellersta delen af ett blad. Lerjernsten. N. » » Del af ett blad med något bredare fikar; rachis är försedd med små knölar. Lerjernsten L. (Motstycket N-) » » Tvenne flikar nära spetsen. Svart skiffer. R. » » Fragment nära bladspetsen. Lerjernsten. N. Ptiilozamites Nilssoni NATH. var. longior p. 23. Ofre delen af bladet. Lerjernsten. N. » » Enstaka småflik. Lerjernsten RB. Ptilozamites Nilssoni NATH. p. 23. Dikotomiskt förgrenadt exemplar. Lerjernsten. N-. Piilozamites Heeri NATB. p. 24. Fragment af bladet. Flikarnas olika storlek på ömse sidor om rachis låter förmoda, att bladet något längre ned varit dikotomiskt förgrenadt. Lerjernsten. L. Ptilozamites? latior NATH. p. 25. Bladspetsen. Skiffer från »Nya schaktetv. S. G. U. Adiantites Nilssoni NATH. p. 26. (Otozamites), 53. Huruvida det vid bladets bas tvärliggande stjelk fragmentet står i samband med detsamma är oafgjordt. Lerjernsten. N. Podozamites Schenki HEER, p. 28. Delar af tvenne blad. Fin svart skiffer. KR. Podozamites? poeformis NATH. p. 28. Fragment af ett småblad. Skiffer från »Nya schaktet. SGU Podozamites Agardhianus BRGN. sp. p. 27. Kopia af NILSsoNns afbildning, (Vet. Akad. Handl. 1831. Tar, NIE 220) Carpolithes septentrionalis AGARDH sp. p. 32. Skaftadt exemplar. »Nya schaktet», skiffer. S. G. U. » » Exemplar med hårda och fasta frön. I svart skiffer. L. » » ÅGARDHS original. (Vet. Akad. Handl. 1823. Taf. II, 5). Till venster gren af Cyparissidium septentrionale. Svart skiffer. L. Piilozamites fallaz NATE. p- 24. Basen af bladet. HLerjernsten. N. (Motstycket DL). Fig. 2. 3. 4—7. Cypariss Palissya Braunii ENDL. p. & » » > St » » Carpolithes höger synes fröets fästepunkti. Höganäs, äldre floran. Taft: IV. Ungt skott. Vid basen ärr och barr på den äldre grenen. Svart skiffer. » Del af en bladbärande gren. Svart skiffer. L. Detta och fig. 1 äro originalen till NILssons Abies Sternbergii. » Långbladig form. Svart skiffer. R. idium septentrionale AGARDH sp. p. 29. Grenar med tilltryckta blad och vidgad bas. » » Skiffer. »Nya schaktetv. 5. G. U. Grenar med nederst tilltryckta fjällika, vid spetsen tvåsidigt ställda blad, hvilka hos fig. 9 äro bredare än vanligt. Skiffer. »Nya schaktet.» SG: VU: Förgrenadt exemplar med tvåsidiga blad. Skiffer. »Nya schaktet». S-G: U: Exemplar med tvåsidiga blad. Lerjernsten. N. Förgrenadt exemplar med blad glesare och långdragnare än vanligt, delvis äfven tvåsidiga. Svart skiffer. R. Grenar med långdragna tättställda blad. Svart skiffer. R. Stuff med kotte och gren. den senare med temligen utstående blad. Skiffer. »Nya schaktet». —L. Hanhänge. Skiffer. »Nya schakter. 53. G. U. sp- p- 34. Man kan urskilja sjelfva kärnan omgifven af en tunnare rand, på hvilken till Skiffer. »Nya schaktetv. S. G. U. 7. 18. Carpolithes sp. p. 34. Ett och samma exemplar, sedt framifrån och från sidan. XR. 16 N27 d dlingar B d. Han KVetensk Aca NNE a AIN VS HÖGANAS , ynére. K Vetensk Acad. Handlingar Bd.16 N?7. a Gen. Stab. Lil. Anst. Fig. Höganäs, yngre floran. IG Vo 1. : Equisetum Mimsteri STERNB. sp. p. 40. Toppen af en ung smal stam eller skott; slidans tänder äro smalare än hos äldre exemplar. De öfversta internodierna närmade hvarandra. RK. 2. » » Afven toppen af en stam eller skott med slidans tänder bredare än föregående. K. 3 » » Aftryck af en stamdel, med tydliga märken efter slidans tänder vid leden. &R. 4. » » Stamdel nära spetsen, såsom de öfverst närmade internodierna visa. K. d. » » Ofre delen af ett internodium med slidans tänder; man ser här, att listerna på stammen motsvara tänderna. K. 6. Marattiopsis Minsteri GP. sp. p. 48. Del af ett fertilt parblad, med sporangierna bibehållna i högra kanten. K. 7. Acrostichites Göppertianus MÖNSTER sp. p. 43. Del af ett fertilt parblad, med sporangierna sannolikt ej. fullt mogna, hvarför nerverna äro delvis synliga. R. SISTA. oh » Afven fragment af ett fertilt parblad närmare spetsen, hvarför flikarne äro mera tättställda än hos fig. 7. Sporangierna dölja nerverna helt och hållet. S a visar dem något förstorade. K. 9. Cladophlebis (nebbensis var.) Heeri NatH. p. 42. Fragment af tvenne parblad. K. 10. 11. Dictyophyllum acutilobum BRAUN sp. Fragment af bladets primärflikar. Vid sidan af fig. 10 äfven några nerymaskor förstorade. K. 12. k3. » » Fragment af fertila blad med delvis bevarade sporangier, hvilka synas sitta tätt intill hvarandra och ursprungligen hafva betäckt hela bladets undersida. De förstorade delarne af fig. 13 visa dels några nerymaskor, dels sporangiernas närmare anordning. 12, R. 13, K. 14—16. Dictyophyllum Minsteri GP. sp. p. 45. Fragment af primärflikar med längre och kortare små- flikar. K. 17. Dictyophyllum Dunkeri NATH. p. 45. Del af en primärflik. K. Höganäs, yngre floran. Taf. VI 1. Thaumatopteris Schenki NAvTH. p. 46. Del af en primärflik. Småflikarne äro rundsågade utåt, men ej närmast rachis. K. 2. Clathropteris platyphylla GP. sp. p. 48. Fragment af en primärflik med rektangulära nerymaskor: 2 a. Carpolithes cinctus NATH. p. 52. K. 3. Carpolithes cinctus NATH. p. 532. Kärnan synes liksom hos fig. 2 a. på midten omgifven af en kant. K. 4. Podozamites Agardhianus BRGN. sp. p. 49. Ofre delen af ett småblad. S. G. U. 5. » » Fragment af ett småblad. K. 6. Tamwites longifolius NATH. p. 50. Enstaka blad, fragmentariskt. K. [de » » Stuff med flere blad. R. S—11. Ptiterophyllum equale BRN. p. 48. Delar af olika blad. På fig. 10 och 11 synas de tvär- ställda knölarne på rachis. K. 12. 13. Androstrobus borealis NATH. p. 49. Såsom alltid otydliga; man ser dock att de bestå af en axel med derpå fästade tättställda klubblika organ. K. 14. 14 a. Kaidacarpum suecicum NATH. p. 52. Del af en fruktgyttring. 14 a en sköld förstorad. R. Sv sk Acad. Handlingar Bd.16 N! Q N K Veten; Cen. Stab. Lit. Anst RE fr RS Rö RV Ir aga ÅL D NM 0 hh 4 0 Ö da Sä HELSINGBORG. K Vetensk. Acad. Handlingar Bd 16 N?7 Tafl. VI. Gen. Stab.Lit.Anst. HH NS IR 10 Sko Helsingborg. Taf. VIL Equisetum Mimnsteri STERNB. sp. p. 40. Aftryck af en refflad stam på ömse sidor om en led, vid hvilken synas aftryck af slidans tänder. KR. » » Stamdel med breda tydliga refflor. R. » » Ungt skott. R. » » Skiljevägg vid en led. RK. Sechizoneura hoerensis His. sp. p. 40. Stamdel med ovanligt korta internodier. KR. Dictyophyllum acutilobum BRAUN sp. p. 44. Fragment af bladets bas med början till 5 primärflikar. R. » » Delar af två primärflikar ett stycke från basen, hörande till ett och samma blad. R. » » Primärflik, hvars småflikar nästan erinra om D. obtusilobum. R. » » Spetsen af en primärflik. R. » » Del af en primärflik med särdeles typiska småflikar. R. 2 PAT Helsingborg. ten. wvIdde Cladophlebis (nebbensis var.) Rösserti PRESL sp. p. 42. Del af ett äldre parblad. R. d. » » » Delar af yngre parblad fästade på den gemensamma rachis, hvilket isynnerhet hos fig. 3 kan iakttagas. KR. Thaumatopteris Schenki NATH. p. 46. Ofre delen af en primärflik, nerverna äro ej bibehållna. KR. Polypodites? Angelini NATH. p. 43. Del af bladets midt med de aflägsnade rätvinkligt utstående flikarne. R. » » Spetsen af bladet med de första anlagen till sidoflikar. RK. » » Del af bladet något unedom spetsen. KR. Dictyophyllum Mimsteri GP. sp. var. pusillum. p. 45. Aftryck af en fertil primärfliks undersida med märken efter de tättställda sporangierna. Några af dessa märken äro afteck- nade i förstorad skala. KR. » » Basen af ett äfvenledes fertilt blad med tvenne primärflikar. R. » oo Del af en steril primärflik. R. Aftryck af ett barrträds gren med märken efter bladens fästepunkter. Hör måhända till Tarites longifolius NA'TH. p. 50. oR. 12—14. Baiera marginata NATH. p. 51. Mer och mindre fragmentariska blad, af hvilkas flikar några 15. hos såväl fig. 12 som 13 äro i kanten förtjockade. Fig. 13 visar tydligt det breda blad- skaftet. R. ; i 16. Androstrobus borealis NATH. p. 49. Aftryck af de klubblika organen. Fig. 16 visar ock en debataxemn RS V HELSINGBORG. K Vetensk. Acad. Handlingar Bd16 N?7 Tafl. VIL Gen. Stab. Lit. Anst. FAN REA HAR va ARD a UN NR fe an ESV AR NA SSX dart RN KENT EAT på re NS App åhr rye | får STI RRS T dar okt da od pa kl mn vagn 6 babe (20 pd pe fant SvkibsrR ar jotre LE erna Fal obs fön sg rn nro h 3 Sa MipiArrs ORT ATEA eu vhs Se fer INTRA AAA LA DRA En 9-rå rv tone b 4 - giskt fåMse ng båg orena AR fen AA fr Fehn RN ME TTO har säte Ur SSE rå NDS oAR AT NE IEEE NANM se) on erat såbrt ao Myrpårttet OR fot ersatt fra Pp ANAR FRE SS a fav Ög borr täN Av Pn LA ARA «Dire fö pr ARA ror sagt rf vå se resbatt sad, og på rbRAA Ada near dart > KA or an Best a) hö DIR AA SA oå rskr [REN vörres LAN grått ark ötsrot AIR FÖRRA RS EKS na rt Hilmer ägget dd AR ) let ola DNA O Tkr ls a prtop beknd ga SER Lo Ake IV vårf Ab Udda 4 An RT prå bd 36 Par skjäth syd pA apa på gr begå fir 40 gi NA Frk a so bforr dök elr pas rarng nr KA 7 sat neger 2 ATS HT SNS AR va sht börs sr da 4 (vikar RAND ej rn re me cl hå ballar a på I för Arr Sed dr Abt MIST ARE PSA en ; k . MP ae RATES ; 4pr heja soc SVA Mat bj Sak NAR BR Sik återrd. oja örter phad ned 9006. LIGAN Ru gts sa öd Ner arkni se or kylen ge oh AVR RAS de Lr dies Fn 2 ab ols al förren e våren + 4 HSA EE SU rr NA f ; Jöevkarsr PE esk fo sea br enda AR OT VERS Ne ANSE ARE FALSKT sögs AMN rar ole st by lena AGS STR af pa ton A öre Os ARA ITA (fbr tornet RAT Kin ERE Or DATAN a Ugn he onkel förs YA DARIA RÅ aa ee grn cräglen kran PAT TNE . flat ra å 2 . "a ÅG SSE na vv ERE Re i Rd kee RNA, SA, Svar SA FR rör tag rr AT (4 , ropas ETS rg ERA EST VAE Sn nä bm rs Ugh KN br) AA nera ) - å vRA nad ; Ar Yr pANAre SAR arr dr El ANNA RR Sava oe FNS USHER vin ok fas träros a RME rö ed fyra re YR pg stader ber re dn Flöde fre able vp FI SÅ AMG No FE ST ot saker ig Pre rer KOR eskader RR fr blo ne fat 0 der SIM Ba Re i YVLSR R FR (ten byrgrernt : Ft LoRND gagn ae BRA DIR AL sne mr fettet AN vär or 10 FA Anker HOS SERA Atta ch Ten Tr DL övre TM Mtrl bar 084 foder - fra Beg Ya vt Se bode NER befiNge ker a 5 fobeitgar bstn Aris Re arr säjer rå - ke " ERS NE RT eri Ar vev s EN r rdj UM SRA spä dt on Da fn G VMA sto fet ba MARS VAA AMR NA SA DA at VALA ra rel SANS [RAS 5 Sr AROR OR TSNE SNI RR NNE SEA art ta TNT lg: : r Är been ” TAN INS steel CITE E Al sat ant ar | byn ene AN sr sftrt ty yra SÅ gosar af SN ms Ke ”ÄMI 5V 10 rr Fö AT teser oa ; Då - ARENA Töre är fora Gata Sari Ses lg isen RR AA a "rek patien og APART mi pistå vd ör år Aline sir bkeyte Foo aibrk SSH fegrrtrd vger NU DbOvindlvtr mtr äRAN 0 FARA ären seg na RR SAS NAR b Å När NA ca Carpe N I ERS hr ter arr EA aplgt ANNE gat bend Far sera Br sik 0 dot gård hl) fp HS Rn Of AT hn ai atale er i ; ; Sar T SJS fs VR späsagr Ae pi ARA BANAR a , 0 JV Sr fbH SME YA VA SA et + FAR TN BN edet VADER sne sg [Org od sig NA pt ATT GEA LOG DENTA eder Tar TR feg Amt lagr MAA YR Eg erg ANN mn ae abg 0880 fn /S HAR bd (öd sr be 10 Hk fryst JAA MARE latt a age >) MS AE ” RN Ttbes hylsa Bie AE ratat omar etnke V VA Sand Pp Mr St SF Ada BES kt pt lyn FAR - FR FÖRR TATA Sä Ar dns Mät oe ar OA + JA sara 150 NN RSA SN nde ber Potag ört TRITON PERS N IG är Na AE ” ESR kr vär oe jto Åesrkrgr KIPOreg Ord även På Frans na på Ae seskag ndra I Sea a pel ör pet bv ort cd slrbfar top PAA NA erotik PA abe T SÅG / pr sökte pe en R r MR AN HA pr duster AES rn 2 AE LAN Fog ö rape åa RR ST FE Slet orter Stas grb at PLN AN bytte At 08 VON NNE tR er ok 044. density för HAE MALLA vet ua ps HNNe AAA VE vor SRb ca > Je ov ER ART Sn pdra0 ref ört (BAG SANTE re serjäfbAe sabel pA SS eden tedrdudgng h OO MA ae er taka Ån nia brdna dömdes or Artas dt TA RVAT tölirlodkia USA DI AN Sör Tok peter Sk NA AA skoter ib dv åt 1 pd träff Få NA UVA R kän ab MOA Ul ae Pr AOAR ER od bak JOSE mrs rr Abt ro fr ATT om arsa jod nr non SARA er or son od NA RA : ; Fra TSE je KON q FART YE Hr pr Vv sasaigr rr Rts ST riasek pd Af AA FSE rs r tape änn göran rf VA Tent ä Asir vE kt Se ers AI RA os ord 1 yt a AR sett = Me Ab omen Å mö peren ch rak Jä rörs SRA? KSS tapir ML öT bräns RR Ad fars RA orlytd 4) 04 NA or ling pe råsks MARE NER daner Ey A deras AS FET RS Z BRN Koen ovh kl I EN rede PM sor sta Mr RA SR RAN SV pra SUV HEI AN Aa för si beh gör rbede bn a GA frn år Fog reA LR DIA a Vers FR Ko BAR arb SR ret BA AG GE ADLAD BA. BG Hin böt eo vå fonareprs ten Tha A9 vc ss Sig ske Tra ake a Mg jar) order velieå Få eg stt br Bå Str VA AT ONSÅ . VEN 204 re ' AHA så Apr , seal AJ aktern rdr bärfaln bs bä LÖNN Rad AA bra ol Mat ohne aR oe Boi ÅA SJR NR asp (Bh or RNA Afa myra pins ok tsben säövrå Rond 5 TD: ör ördsidäd tå LY As v DE SA sh BR HA Fr str sö rr pr slanga MOSE PFA a RR mA RSA r tree p00 ri Höör pe ptör Aro RAA RA | AHRNE IA EVRAT SAP ev Ar Hede mt SN jäsa Aarre ag organ I bd or ARR ger trsrrrverr Brr ARAB RÅ SATT RASSY SAY FANA resta A Ar PAA Ung drar sp ln AR a net é p RAT Bosrö gräns torsk RARE orre ye NAS ob äfo rt FRYSA FÄRNA At SLALKS og Serge Sal SAMA NE restes orget BARD N FRI AR TT SET vöf0 säng sobdrr reder SRARA orsa SAR syror ERAL AS SIF fotar ER Arr AST NN RR NR Ts Ir send e7 pr oDR SANT ng AoA Am bed sva ASS peer ARA ARA RR säofrår--Jyekndir UA eid epekyprkntspe a 6 vn ont PRATAR od pd: AL, rot obs se IS LÄR Arg Sure rs er NAN Ag ör CJ säl ve br Id dal rs Pr Roses r RT er nns pås kd sår DA LER Yala 4 40 LA Va RSA beh reg nypa tortebigarseker Br Absed Uret 5 rean] fär rs H SR PIRAT AE BAR gUckord 6 30 KS rige må der Kyrvilee ERT RM SFR förr suget i be FAL ry on rn sb AA od pl ogå hå vb Lo må eka FS baberpl te seISjo vev öRaR RAA ITE tl Ir TREA ser fåne MA Nar (pun len rt omen de så Me sön VOM Fe 080 toa ar to Wolie 1-4 ov TÅ AIR (ögknptrds seten gr NR RRUNPA Ar : AE GA ENA fån SETS stra pr Yr rört ar a TFRR DS ASEA br BST BÄ bföSN ADA Be20AN ARR free; R ; ot N öh nb 1 adolar ir brer FARS Sa gr VO OMAR ERE AoA ROTH In ar besvärnent ås på NVS V AS Abt N fä rr 4 ARG pakt RATAS fe stran oe ) Z rik hg Srr E Ro EA Trier angr fr We AAA TANT byt Nr rdntu gt brand ADA RANA BA Fe504 be RNA ot at fatt ARA lada åa NMeg drrt fal 00 Fo toanög sor ÅA FAST DE frnit sibe RR ME NOR MOSA KARA HATE ER HÄRA SER VE vagt Färs Sr NA z EN Ar Aer RR Ae SE Ab NarAH fr AR Ag MSE EL a sp Ba bg bro oj AB Srtbrs på EA BARA RA re böra oa 3 v Vv fr s ord out Arr sor bad FOA BN UN FAT TE Tranr Tf näs) Varb rr FAS ADA Fot ol Ar AREA REN AEG AS Ar FART SEE Vv a sk Sturbebrågt tå 7 SSE Staat orkan far båg - Fe frRTS N lr H era frrsn : äger AE Mäss räge sg nit sf blb HSA rr te föra rn VE vedträtfr AA AVR AN kb sände brrd bt gt RSMANARL tg RAA ET pr fett nr TA VVEL MET SKI irsdd IGMA ii ser håren Då k stAe ryan vr 194 rdr FRA RR Mä ösräogr piskad FARA NA jaa NM AR wd fä leo förr 341 och kt Brest v rt . särike kör böna gra SR RUNS VARD Plone Ar : 7 så + na Åa ardfalönl LAR MAA 0 fröer Ne kod, sa ÅR post 16 slår 14 obe) LrR bebsrdet sr VP PARAS ONA FRA srgnrstrrtart ute to SUR NA Ara fr RA [BADA FRA Np As pat föra SYS G EE Neo sr rf A Kd: SALT UyAR or nagra KANE Ser pers ket öga pr 6 4 ve ba a 0 FAR tr TT 2 sva Easton post Är Ar FI se ers ÅL ovrnR < job! É NYSE sr Fråga rss arb rg rå Ut RS BL 10 iden SA Nf ina SED Bökpionr AE cr font ke ö 4 4 job a äs F Arb FASS AGNE AN I NR sår är ra TR s€ Str AA ör FAN FÄR ST ot RA ro par 0400 FårR FRA AR öksol Ngstsh Wee San SVAR SARA bA Tr RAR Ts si big Lan bli pda kkA Nr NrRr DN Aram sade pe rr APS ARME ANAL GAA TA RR RR Re tre sdsrn or röAa BO A lea or öda oder År & JR rstapekes harts går ra VA Fv det FO sh, AMT ey Pot Uefa ÖN MilaAnN ge Ve